dear fit

FIOKERERO RT

FOBPVAR

+) 4-4 09

> SR

sata

KL FC

1 dande

4 den der

0 (fatet BRN RA

Katt rg rr

SECRET EON

tl. Vv

0 mr SN

RJ ef ag RR

«4-4 =0-0 & Hog Hu kerig

saliga Wra.

sa kod;

N or rr 4

ROTE BST SIA

et den

ÖRA MALE

4040 ,

4e( fot

- JRR BCE KORET

sätena 2 4

fatet

edge i

)

Re MR

HEN 1 ata ör

far etrklt NA [LT

seck had

24: of Dao fd

DECKER LAKE

sö Mi

Å jet P4 37

VE Vadå lag

FM) (G

i KD

gat-4o Fobvd fyr

Må -4rbo bog rtrdbe bg

| ' fer

edra fegt

4 FAN AR

SL ber

an fria

UMEA krut

, Mr

FREDA RA NP DG

K Hale gl Iya

FE PY

Hadalbllek

oe 4

4 (sg

MJ SUR je

4 i fler

soker Nr ,

kt fr

NYE

forn jr ROR

sf -t eder

SEEN AAA ati

K a

; ATA SFV rs Fe

Ava 4-0 Mr den bd

fen 44

AL DU

DÖ u

tg Ner

Wer: dr

aycnsbr te

OM p 44 Kal (i al

FARA Rd SNR

; j

K :

V Free HN SBL

ALIN

Er PERL Lång rr ;

fon

5 pu

be keh

smed

hå gr

MN a in ;

KRM

FTIR 6

ere

Äggen

Fn lgiden

vetet.

4mite falla

år

FM dd

AMRA LER POR

sög b:45g FURRte

SE Sort ed

00 LF LAPNAD ET

fvt

19 -$-0-00 >

URECIOTET REN SG

ONT

I br

hfl Hd

4 bodd Afa

AA I Å

Mebed- large

sh)

A Kö bored

ÄR AA LERUMS TREES

MLA JL

leta

UML

SR,

44. BJ

2kelal

La g

V Jå

Had ga fal rn rsN

NW rag. ar I

IIREERTE

OCK RA

3 LUM

Iketoke ärar spyr

Här

per

KACKUCN

ära

friden

på VE

Wold

PERLPER YET

/ Fri rg

SHR lallgkn posta bd

Bref Pga ANS DAR UP

AR SRSCRSER LH

Mk 6

fädS

NEAR

tå Hej

at fa enl

rg pöl

På teff)

errdSngddst

fjol

S-r M Aryern a

1oRaNed KR fåt oda Fer ladda

EHN ana Ae ed pas

jersd Vis de) TYLER MYSA byg deg

Vulsa lsd gtt of Arla

SEN

eken NER

EKNER

nisl

HA Tepe

Shen hag

|uvee base

UN erN

RÅD årtal ål Byt Strl ADA

Maten

vä

0 oR-N tra irl +

Surg rör brNt Alen 0040 forsse dags

304700

'--”

ste

ERE

add

Us urgr der

rhrdssge taskiga ST iHdön

i NER ul EN

144

(SA

SLI

LEA Sp

(UR

dahl Usg ska

de MN

AG,

sein

IMAN

eV ript FA endn

kylt

SR aa sn Nag

sl lägg risk ATN re

SETS MN effe

Met

"La Helger a

Kretsar ;

Py MAN Idee

AR ddrinr

HHS

tb byter

"fp

LME,

ve A Debra

RNE

SFS AL

SAPA LN fäAp4? på

togre NNRNANN

BIHANG

KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-ARADENTENS

HANDLINGAR.

— HÄ

ER SE ADM IIG KAR

en och le

I É Å £

t | d

( -

ny » Ti TY fe

NAKORT "ah IRIS

; a

äl LJ

LL A

å N

s / y Å

É -

1 Å

I ; 3

4 ” HA

He fer

) WN

/ Sä 7

Å N Jå

é = p

é & »

i +

= S d KA

N ' 4 Kl A

Ta NS äv a

fred rLORE SVe SN Esa, någ

10.

INNEHÅLL AF FÖRSTA BANDET.

WITTROCK, V. B. Om Gotlands och Ölands sötvattens-alger.

IEC ber DENNE ER äg BADA AE TARAS RE BA SR R INA sng. dT Niger Dr ER 00 nå

HOLMGREN, ÅA. E. Om de skandinaviska arterna af ophionid-

slägtet campopleX..-..-.------- VRT ADR II ESSER AE FSI St SONGS

WREDE, F. Note sur le métre et le kilogramme. Avec 3 planches.

SUNDSTRÖM, OC. R. Zoologiska anteckningar från östra Söder-

manland och dithörande skärgård ooo PESEOSEEEE INRESA FR

NAUCKHOFF, G. Om förekomsten af gediget jern i en basaltgång

vid Ovifak i Grönland, Geognostisk och kemisk undersökning

PALMGREN, L. Om svenska fosforitförande konglomerat ........-

GYLDÉN, H. Om beräkningen af solvärmets relativa intensitet

på olika punkter af jordytan, då afseende fästes vid solstrålar-

TESKMANSONPUION TAL OSTETÖN oo so osessoserds ssk nere seg Es

CLEVE, P. T. och HÖGLUND, O. M. Om yttrium- och erbium-

ÖRE TITT KAT ET SSR I TREA EES SEE NR NER AA fa nd lar

HULKE, J. W. Memorandum on some fossil vertebrate remains

collected by the swedish expedition to Spitzbergen in 1864

ID CLS 0 SR SNRA ET SReAN 0 2 EGR SES RTR åa a a a side NA ANN

STÅL, C. Recherches sur le systeéme des Mantides ....oocooo----

CLEVE, P. T. Examination of diatoms found on the surface of

GREK SearOtWaVa. IWItIrS PlabeS i oocso-o--s-sssssrsrsntgsdses sr esse

TÖRNEBOHM, ÅA. E. Ueber die Geognosie der schwedischen Hoch-

(SÅTT 1 JV Le ILLER HS SER IEEE DA EE ST SATA PR I ITA an BRA NR

CLEVE, P. T. On diatoms from the arctic Sea. With 4 plates.

LAGERSTEDT, N. G. W. Sötvattens Diatomaceer från Spetsbergen

OcCkubeeren Hurland.; Medb2EtalO0N mc.ccc-ococsenssssssesssl ssd drAE

Sid.

1—72.

1—389.

1—40.

1—45.

1—38.

1—31.

1—22.

1—52.

1—11:

1—26.

1—15.

1—60.

1—29.

1—5352.

62493

bd une de IV BÄ

EMC yR

TODNOE

VÅTA

KYRA

så Mälrg po

IjlaGE ba Le i

FILE una >

AIHEAUN

LR OR

HOT I

PTE

UNT

sad

;

Unt

ånsptbgd, if 0 f.d adl

Samir 44 fl Vv on vb 1 i Hd |

SET RR

- NN wi KAN dt

(OL

PRERERSDT tg ÖR

Höra IN örvlt a RNA

ra NA

fv Fars RS ROSA

HANG TORN ar vi kal vi HE AL

BI feT Ott od Dee LL

HAR TA I mr Ti OM neg

NR sil

ti FRIN

Fläsk tt ANN SR OR ÄSo SdaG

& X ig >

ad ar SANKT ITYTRLIE Ted Lea

Y £

| TEX

i 0 «RITA N

= 4

Aj Rat S v ib tf dgr AR

i Ti

TO kr nr bak kösng a SE |

é "| ej

Md jar A | .

sAnlf TR JARRETT RS RE

= i l (

FENA eV TU utfall MH a

X a Ls

” KA

värk OS NT Ag IN

por nt NANO TAP KARE a

i 4

tl hur fö ne

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 1 N:o 4

OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENS-ALGER.

MED 4 TAFLOR.

VEIT BRECHER WITTROCK.

MEDDELADT DEN 10- JANUARI 1872.

— ee

STOCKHOLM, 1872.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOKTRYCKARE.

Bland de delar af vårt fädernesland, som i naturhistoriskt

hänseende erbjuda mer än vanligt intresse, intaga Östersjö-

öarne Gotland och Öland ärollige ett mycket ekhstiönde

rum. Detta intygas bland annat deråt att så talrika och till

en del äfven så framstående fler örskele ansett det vara

mödan värdt att åt studiet af dessa öars natur egna sitt arbete

och sin flit. Af detta förhållande har såsom en naturlig följd

framgått, att beskaffenheten af Gotlands och Ölands natur, den

fölvande såväl som den döda, måhända är fullständigare och

bättre känd än den hos något annat svenskt lade pt Detta

till trots finnes det likväl fortfarande ej så få områden af

naturalhistoriens stora rike, som ännu alls icke eller blott i

mycket ringa grad blifvit föremål för undersökning på dessa

öar. Ett bland dessa områden är Sötvattens-algernas, och det

var just för att i någon mån söka utfylla den lucka, som här-

igenom förefanns i kännedomen om Gotlands och Ölands natur,

som jag beslöt att egna en del af sist förflutne sommar till

studium af dessa öars sötvattensalg-flora. Att jag utan peku-

niär uppoffring kunde göra detta, derför står jag i tacksamhets-

skuld hos Kal. Vetenskaps-Akademien i Stockholm, som be-

näget tilldelade mig ett reseunderstöd för nämnde ändamål.

Om Gotlands och Ölands sötvattensalg-flora väl i det hela

taget kan sägas vara okänd, så ega vi dock, tack vare Dr P.

T. CirEves undersökningar, redan förut någon kännedom om

beskaffenheten af vissa delar af densamma på den ena af dessa

öar, nemligen Gotland. Uti nämnde författares »Bidrag till

kännedomen om Sveriges sötvattensalger af familjen Desmi-

diew» samt »Försök till en monografi öfver de svenska arterna

af alofamiljen Zygnemacem» lemmnas flera uppgifter, som belysa

denna ös Conjugat-flora. De samlingar af sötvattensalger af

andra grupper, som nämnde forskare gjort på ön, har han

4 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANGS SÖTVATTENSALGER.

redan för en längre tid sedan frikostigt ställt till min dispo-

sition, och de resultater, till hvilka undersökningen af desamma

ledt, äro, hvad beträffar Öedogoniewe, redan offentliggjorda i

min »Dispositio Öedogoniacearum suecicarum», under det att

de öfriga i det följande skola på vederbörliga ställen omnämnas.

Öland åter har, såvidt till min kunskap kommit, aldrig

förut varit besökt af någon algolog, och är sålunda dess alg-

flora hittills fullkomligt okänd.

Det hade varit min afsigt att företaga resan 1 slutet af

Maj, för att få tillfälle att på Gotland studera algernas rika

och intressanta vårvegetation, men omständigheter gjorde, att

jag först ett par veckor senare blef i tillfälle att anträda resan.

Någon förlust förorsakades ej härigenom, ty då jag 1 medio

af Juni anlände till Gotland, fann jag vårvegetationen tillfölje

af den ovanligt kalla och regniga väderlek, som herrskat under

Maj och förra hälften af Juni, ännu i fullt flor 1); Samma

kalla och regniga väderlek herrskade sedermera allt framgent

under hela den tid resan varade, hvilket förhållande från

algologisk synpunkt betraktadt ej får anses som otur, då vär-

men nog i alla fall var tillräcklig för att låta sötvattensalgerna

komma till full utbildning (deras behof i den vägen äro nem-

ligen mycket måttliga), och ett för deras utveckling tjenligt

element nästan allestädes och i riklighet erbjöd sig. Det enda

men jag hade af den starka nederbörden var, att jag genom

den förhindrades att med tillbörlig noggrannhet undersöka de

stora myrarne, hvilka tillfölje af det ovanligt rika tillflödet

voro alldeles öfversvämmade af vatten och sålunda omöjliga

att undersöka annat än 1 kanterna.

Om än Gotland, efter algologiskt sätt att se sakerna, denna

sommar visade sig mera till sin fördel än vanligt, så finnas

dock äfven under normala förhållanden derstädes en stor rike-

dom på för fortkomst af sötvattensalger tjenliga lokaler, i form

af allehanda slags, isynnerhet smärre vattensamlingar. De all-

männaste af dessa äro de så kallade bryorna eller dammar

med vanligen temligen branta väggar och af några få fots

djup, hvilka här anträffas icke blott invid gårdarne utan,

1) Åfven på fanerogam-vegetationens utveckling hade den kalla väderleken

verkat i hög grad hämmande. ” Orchidé-floran visade sig i sin fulla fäg-

ring först vid Midsommarstiden, fruktträden kommo åtminstone i östra

delen af ön först vid samma tid i full blomning, under det att träden

i allmänhet ej blefvo fullöfvade förr än i slutet af månaden.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 1. 5

oväntadt nog, ofta midt inne i sädesåkrarne. När dessa bryor,

såsom stundom är fallet, innehålla ett renare mera källklart

vatten, så kunna de vara rika nog på alger; vanligen är detta

dock ej fallet, ty oftast innehålla de ett ganska orent vatten,

hvars yta är beklädd af ett tätt täcke af Lemna. tvenne om-

ständigheter som kraftigt motverka utveckling af en rikare

algvegetation. De bästa alglokalerna äro i allmänhet de s. k.

vätarne, grunda, på sin höjd ett par fot djupa, vattensamlingar,

som anträffas 1 kanten af skogar och mossar, och som under

år med mindre rik nederbörd fram på sommaren alldeles ut-

torka. Ej allt för nyss upptagna, vattenfyllda diken och gropar

1 torfmossarne (de bekanta gotländska myrarne) hysa ofta rätt

många och intressanta algformer. De rinnande vattnen äro

här som vanligt fattiga på alger. Af sjöarne 1) (här benämnda

träsk) undersöktes blott tvenne, nemligen Tingstäde och Far-

dume träsk, af hvilka den förra, såsom sjöar i allmänhet, var

fattig, den senare åter rätt rik på alger.

Öland är i afseende på vattensamlingar på långt när ej

så rikt utrustadt som Gotland. Någonting motsvarande bry-

orna finnes icke; dammar äro isynnerhet på östra kusten af

ön mycket sällsynta. De alglokaler, som finnas, äro hufvud-

sakligen dikesbäckar, under sommaren utsinande små vatten-

samlingar på Alvaren samt gropar och rännilar i torfmossarne.

De bästa alglokalerna anträffades i öns vestra del, der berg-

grunden ej utgöres af kalksten utan af sandsten eller alun-

skiffer.

De delar af Gotland, som i algologiskt hänseende mer

eller mindre noggrant undersöktes, äro följande: först och

främst Visbytrakten, vidare, för att följa samma marschruta

som den, som på resan inslogs, Bro, Lockrume, Tingstäde,

Othems, Läderbro, Hellvigs och Bage socknar, alla i norra

delen af ön; ytterligare Hörsne, Dalhems, Halla och Vänge i

mellersta delen samt slutligen Etelhems, Burs, Hemse och

Lifvede i öns södra del. Efter att hafva användt ungefär en

1) Vid tal om sjöar kan jag icke underlåta att uttrycka mitt beklagande

af, att jag ej förr än efter fullbordad resa erhöll kännedom om en af-

handling af Dr G. LINDSTRÖM »QOm Gotlands fiskar», der åtskilliga

värdefulla underrättelser meddelas om beskaffenheten af de större vatten-

dragen på ön och specielt om sjöarne. Af dessa upplysningar hoppas

jag emellertid att framdeles kunna draga fördel vid ett förnyadt besök

på ön, för att fortsätta de naturligen långt ifrån afslutade undetfsök-

ningarne af öns egendomliga och intressanta algflora.

6 = WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

månad till att göra studier och samlingar 1) på Gotland, afreste

jag till Öland, der jag tillbragte blott en vecka, hufvudsakligen

af det skäl att algvegetationen der visade sig vara af väsent-

ligen samma beskaffenhet som på Gotland, ehuru i allmänhet

fattigare. De delar af Öland, som jag besökte, voro Borgholms-

trakten, Gerdslösa, Långlöts, Runstens, Norra Möckleby och

Thorslunda socknar, alla i öns mellersta del.

Då jordgrundens beskaffenhet utöfvar ett ej obetydligt

inflytande äfven på sötvattensalg-vegetationen, så torde denna

vid en redogörelse för algfloran ej böra alldeles med tystnad

förbigås. I förevarande fall kan man härom lämpligen fatta

sig kort, då Gotlands och Ölands geologiska beskaffenhet väl

kan antagas vara till sina hufvuddrag allom bekant, åtminstone

så till vida att man känner, att det öfversta berglagret nästan

allestädes utgöres af kalksten. Berghällen är endast sällan

blottad; vanligen är den betäckt af ett oftast temligen tunnt

lager af jord, hvilken än, såsom på Öland och i Gotlands

nordligare och sydligare delar, är sandig, än, såsom i medlersta.

delen af sistnämnde ö, lerhaltig, men öfverallt mycket kalkrik.

Redan förut, genom iakttagelser af BRÉBISSON och CLEVE ?),

har man sig bekant att Desmidiacéerna ej älska vatten med

mer än vanligt stor kalkhalt. Detsamma gäller, enligt mina

iakttagelser på Gotland och Öland, äfven om öfriga alggrupper

med undantag blott af Mesocarpew och Diatomacee. Fattigdom

såväl på individer som arter blifver sålunda det karaktersdrag,

som i första rummet utmärker alofloran öfver hufvud på dessa

öar.

Då ett angifvande af artantalet inom de särskilda famil-

jerna och ordningarne torde kunna bidraga till att gifva en

klarare föreställning om algflorans beskaffenhet, så bifogas här

en tabell, som utvisar detta:

Coleochetewe 1.

Oedogoniew 26.

O0zoosporaceX& s:a 27.

1) Hvad samlingar beträffar, kan man på kort tid hinna att göra mycket

betydliga och för framtida undersökningar fullt användbara sådana, om

man förvarar sötvattensalgerna i små glaskärl, t. ex. profrör, inlagda i

sprit, utspädd glycerin eller, hvilket för mesocarpéer befunnits fördelak-

tigast, i ättiksyradt kali.

2?) Se RALFS »The British Desmidiee» sidan 37 och CLEVE »Bidrag till

kännedomen om Sveriges sötvattensalger af familjen Desmidiezxe» sid. 483.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å$. N:o 1. (6

Vaucheriee 1.

Vaucheriacee s:a 1.

Chetophorewe 7.

Confervece i

Tetrasporee 9.

Pediastree 11.

Characiecw J.

Protococcee 4.

Volvocee 4.

Chlorozoosporace& s:a 45.

Mesocarpe& 10.

Zygnemere 16.

Desmidiee 79.

Conjugate s:a 101.

Scytonemee 2.

Rivulariece 2

Nostocec ÖJ.

Oscillariee 5.

Chroococcee 3.

Phycochromophyce&e s:a 17.

Hela summan af sötvattensalger !), hittills observerade på

Gotland och Oland, uppgår sålunda till blott 192 arter ?).

För att något närmare redogöra för algflorans beskaffenhet,

så visar det sig redan af ofvanstående tabell, att sötvattens-

algernas högsta grupper, Floridé-familjerna Hildenbrandtiec,

Lemaneew, Batrachospermew och Chantransiew, här sakna repre-

sentanter. Samma är förhållandet med Öozoosporacé-familjen

Spheropleew samt Chlorozoosporacé-familjerna Ulvee (Prasiola,

Monostroma) och Chroolepide. Vidare äro Coleochetee blott

mycket svagt representerade. Oedogoniece förekomma talrikare 3),

dock ej 1 någon större ymnighet. Den allmännaste eller kanske

rättare minst sällsynta arten af slägtet Oedogonium Lk. är

1) Diatomacee dock oberäknade; mina samlingar i den vägen äro ännu

ej bearbetade.

2) För jemnförelses skull må nämnas, att REINSCH i »Die Algenflora des

mittleren Theiles von Franken», hvilken omfattar ett mycket mindre

gebit än vårf, upptager af sötvattensalger, Diatomacéer och Characéer

oberäknade, 365 arter, fördelade på de särskilda ordningarne på följande

sätt: HFloridece 1, Oozoosporacer 9, Vaucheriacee 10, Chlorozoosporacee

105, Conjugate 162 och Plwcochromophycee 18.

3) Artantalet är, såsom ofvan synes, 26; för hela Sverige äro för närva-

rande 77 arter kända.

3 —. WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Oe. rostellatum Prings. och af Bulbochete Ag. B. mirabilis

Wittr. Af det sistnämnda slägtet synas de eljest allmänna

arterna B. setigera Ag. och B. intermedia De B. saknas; af

de med ovala oosporer försedda arterna har endast B. rectan-

gularis Wittr. blifvit anträffad. Vaucheriewe äro mycket säll-

synta; dock synas de väl fördraga kalkvattnet, om man får

döma deraf, att den enda art, som på öarne blifvit anträffad,

på den ena af sima tvenne växtplatser (vid Kopparsvik nära

Visby) uppträder synnerligen frodigt utvecklad och i största

ymnighet. Af Chetophoree träffas Chetophora-arter allmänt;

Draparnaldie äro mera sällsynta och Stigeoclonia saknas all-

deles. Bland Conferveew är Cladophora fracta Vahl den enda

allmänna. Tetrasporee äro alla sällsynta. Pediastree tyckas

trifvas bättre än öfriga Clhlorozoosporacéer; antalet arter är ej

litet, och af dessa äro isynnerhet Pediastrum Boryanum Turp.

men äfven Scenedesmus obtusus Mey. och Caelastrum sphee-

ricum Näg. allmänna nog. Characiew och Protococcee äro få,

Volvocee jemnförelsevis flera; af Characiee är Ophiocytium

cochleare Eichw. temligen allmän.

Mesocarpéerna höra, såsom redan blifvit antydt, synbar-

ligen ej till de alger på hvilka stor kalkhalt hos vattnet ut-

öfvar ett ogynsamt inflytande. Förhållandet synes snarare

vara det motsatta. De förekomma nemligen här, synnerligast

på Gotland, nästan öfverallt och i stor rikedom. Men då de

här som annorstädes blott sällan träffas med sporer, så kunna

de oftast ej till arten bestämmas, och är detta orsaken, hvar-

före i den efterföljande artförteckningen så få växtlokaler för

mesocarpéer finnas angifna. Antalet af anträffade fullt bestäm-

bara former är likväl stort nog för att man deraf skall kunna

med skäl döma, att mesocarpéerna icke blott äro allmännare

utan äfven formrikare här än i det öfriga Sverige !). Rikedom

på mesocarpéer bör derföre framhållas som ett af de mest

karakteristiska dragen för dessa öars algflora.

Zygnemecmw äro på långt när ej så allmänna; deras artantal

är äfven proportionsvis mindre. De största Spirogyra-arterna,

S. setiformis Roth och S. princeps Vauch., som eljest ej äro

sällsynta, hafva här ej blifvit observerade.

!) CLEVES monografi upptager för hela landet just jemnt lika många arter,

som nu blifvit anträffade ensamt på Gotland.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. n:o 1. 9

Oaktadt de för öarne antecknade Desmidiee uppgå till

ett antal af 75, torde denna familj dock kunna räknas till de

allra svagast representerade !). Rättvisan af detta påstående

inses lätt, om man erimrar sig, att på enstaka gynnade lokaler

på fastlandet (sådana som Lassby backar vid Upsala eller

Hjulsängen på Dal) blifvit observerade ett större antal arter

än på Gotland och Öland i sin helhet. På en lika stor och

med samma grad af noggranhet undersökt del af fastlandet

skulle utan tvifvel blifvit anträffade 3 + 4 gånger så många

arter. Då Desmidiéerna likväl utgöra en så betydlig del af

öarnes algvegetation, torde det vara skäl att med dem syssel-

sätta sig något utförligare. Af hithörande slägten saknas några

alldeles. Sådana äro Bambusima Kiitz., XNanthidium Ehr., Tet-

memorus Ralfs och Spirotenia Bréb. Några äro synnerligen

svagt representerade, såsom Micrasterias Ag. (med blott en art

och på en enda lokal) samt Euastrum Ehr. Andra äro något

rikare på former, och stå i detta afseende slägtena Cosmarium

Cord., Staurastrum Mey. och Closterium Nit. med respektive

25, 16 och 15 arter främst. Bland arterna kunna följande be-

traktas såsom allmänna: Euastrum binale Turp. 5 imsulare nob.,

Hyalotheca dissiliens Sm., Staurastrum hexacerum Ehr. och

5. pygmeum Bréb., Cosmarium conspersum Ralfs, C. tetra-

ophthalmum Bréb., C. Botrytis Bory, C. margaritiferum Turp.,

C. calcareum nob., C. undulatum Cord. £ crenulatum Näg.,

C. granatum Bréb., C. pygmeum Arch., C. Cucumis Cord.,

Closterium Leibleinii, Cl. rufipes Ehr., C. Pritchardianum Arch.,

och Penium lamellosum Bréb. Stora och ståtliga Desmidie-

former äro här sällsynta; följande finnas, ehuru de flesta tem-

ligen sparsamt: Desmidium NSwartzi Ag., Micrasterias Crux

melitensis Ehr., Euastrum verrucosum Ehr., Staurastrum furci-

gerum Bréb., Cosmarimm Biretum Bréb., C. Turpinii Bréb.,

C. tetraophthalmum Bréb. och C. conspersum RBalfs (de begge

sistnämnde, såsom ofvanför blifvit anmärkt, allmänt). Pleuro-

tenium maximum Reinsch, Closterium Ehrenbergi Meneg.

och Cl. attenuatum Ehr. (Cl. Lunula Nit. synes alldeles sak-

nas) samt Penium lamellosum Bréb.

Af Phycochromophycew är blott ett mycket ringa antal

anmtecknadt. Detta beror visserligen till någon del derpå, att

(>)

?) Enligt LUNDELLS »De Desmidiaceis, que in Suecia invente sunt, obser-

vationes critice» uppgår antalet af kända svenska Desmidiéer till icke

mindre än 325. z

10 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

mindre uppmärksamhet under resan egnades åt dessa alger än

åt de öfriga, men hufvudorsaken ligger dock deruti, att deras

förekomst i sjelfva verket är mycket sparsam. Synnerlig fattig-

dom på Phycochromophycece kan derföre anses som karakteri-

stisk för öfloran.

Följande algformer äro hittills funna blott på dessa öar:

af Oozoosporacee Bulbochete valida nob., B. sessilis nob. och

B. quadrata nob., Oedogonium nodulosum nob., Oe. calcareum

Cleve och Oe. Hystrix Wittr. 8 subglobosum nob.; af Chloro-

z00sporacew Chatophora pachyderma nob. och Polyedrium

Gigas nob.; af Conjugate i främsta rummet öarnes mest in-

tressanta alg, den för sin stora variationsförmåga så utmärkta

Mougeotia calcarea (Cleve) nob.; vidare M. gotlandica (Cleve)

nob., M. megaspora nob., M. elegantula nob. och Zygnema

cyanosporum Cleve samt slutligen följande Desmidiéer: Eua-

strum binale (Turp.) Ralfs 3 insulare nob. och y coarctatum

nob., Staurastrum hexacerum (Ehr.) nob. 3 semilunare nob.,

Arthrodesmus glaucescens nob., Cosmarium Botrytis (Bor.)

Men. 5 subtumida nob., OC. caleareum nob., C. gotlandicum

nob., OC. ”Trabecula (Ehr.) Näg. b gotlandicum nob. och Clo-

sterium incurvum Bréb. 3 majus nob.; af Phycochromophycece

Nostoc margaritaceum (Kitz.) Rab. 3 submoniliforme nob. och

Hypheotrix vulpina Kitz. 3 tumida nob. Bulbocheete polyandra

Cleve, Oedogonium Cleveanum Wittr. och Strogonium puncta-

tum (Cleve) nob., hvilka äro beskrifna nya från Gotland, hafva

sedermera blifvit funna den första flerstädes i Sverige, den

andra i Frankrike och den tredje i närheten af Upsala.

I afseende på systematiken i den efterföljande förteck-

ningen öfver Gotlands och Ölands sötvattensalger har jag,

hvad hufvudgruppernas anordning och begränsning beträffar,

hufvudsakligen följt det system, som Professor J. E. ARE-

SCHOUG meddelat på akademiska föreläsningar vårterminen 1865.

Hvad åter familjerna beträffar har jag följt flere olika förfat-

tare, hufvudsakligen NÄGELI, DE BARY och PrInGsHrim. Vid

Chlorozoosporacé-familjernas begränsning har jag vågat att göra

flere afvikelser från föregående författare, i afsigt att få denna

att i någon mån mera öfverensstämma med den nyare morpho-

logiska och fysiologiska forskningens resultater.

Då benämningarne på arter och grupper i den följande

förteckningen i åtskilliga fall afvika från de hittills allmännast

begagnade, så anser jag mig böra med några ord angifva an-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 1. säl

ledningen härtill. Denna ligger deruti, att jag sökt att vid

nomenklaturen (äfven i afseende på familjebenämningar) så

konseqvent som möjligt tillämpa den numera allmänt erkända

prioritetsprincipen. Jag har härvid följt de reglor, som finnas

uppställda i Akademi-Adjunkten T. THORELLS arbete »On

European Spiders» !) sid. 4—18, då dessa reglor synts mig

vara de i allo mest rationella. I enlighet med dessa har jag

såsom auktor för hvarje art anfört den författare, som först

rättsgiltigt benämnt densamma, vare sig för öfrigt att han

ställt arten i samma eller i annat slägte än det, i hvilket hon

af mig blifvit placerad. I förra fallet har auktorsnamnet an-

förts utan någon särskild beteckning; i senare fallet deremot

har det blifvit inneslutet inom klammer och namnet på den

författare, som först begagnat den ifrågavarande kombina-

tionen af slägt- och artnamn, särskildt tillagdt. Vid cite-

ring af auktor för slägt- och familj-benämningar har auk-

torsnamnet blifvit inneslutet inom parentes, om den ifrågava-

rande förf. begränsat gruppen på annat sätt än det af mig

antagna; 1 annat fall har namnet blifvit anfördt utan klammer.

Om således tvenne auktorsnamn citeras efter en slägt- eller

familj-benämning, så är derigenom angifvet, att den första

förf. användt benämningen i icke fullt samma, den andra der-

emot i alldeles samma mening som här. Det siffertal, som

följer omedelbart efter auktorsnamnet, är ämnadt att angifva

året, då det arbete, till hvilket det följande citatet hänvisar,

blifvit publiceradt, d. v. s. tryckt och distribueradt.

De förkortningar. som vid citering af rådfrågade arbeten

Oo , (>; Ö

blifvit använda, äro följande:

AG. Dispos. Alg. Suec. = CO. A. AGARDH. Dispositio Algarum Suecie. Lunde

1810—1812.

— — Neu. Gatt. v. Alg. = CO. Å. AGARDH. Neue Gattungen und Arten von

Algen (Flora oder Botanische Zeitung 10:ter Jahrg. 2:ter Band. Regens-

burg 1827).

— — Spec. Alg. = C. A. AGARDH. Species Algarum. Vol. I. Lunde 1820.

— — Syn. Alg. Scand. = OC. A. AGARDH. Synopsis Algarum Scandinavize.

Lunde 1817.

— — Syst. Alg. = C. A. AGARDH. Systema Algarum. Lunde 1824.

ÅG. J. Alg. mar. medit. = J. G. AGARDH. Alge maris mediterranei et

adriatici. Parisiis 1842.

1) Infördt i »Nova acta regie societatis scientiarum Upsaliensis» Ser. II.

vol. VII. Fase I et II. Upsala 1869—1870.

12 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

ARCH. Descr. of Pen. = W. ARCHER. Description of two new species of

Cosmarium (Corda) of Penium (Bréb.) and of Arthrodesmus (Ehr).

(Quarterly Journal of Microscopical Science. Vol. IV, new ser. London

1864).

— — Descr. of Staur. = W. ARCHER. Description of a new species of

Cosmarium (Corda), of Staurastrum (Meyen), of two new species of

Closterium (Nitzsch) and of Spirotenia (Bréb). (Quarterly Journal of

Microscopical Science. Vol. II, new ser. London 1862).

— — Desmid. = W. ARCHER. Desmidie&e or Desmidiaceere. (A. Pritchard.

A History of Infusoria. London 1861).

ARESCH. Obs. phycol. = J. E. ARESCHOUG. Observationes phycologice.

Particula prima. De Confervaceis nonnullis. (Nova acta regige Societatis

scientiarum Upsaliensis. Ser. III, Vol. VI. Upsalie 1866).

— — Älg. Scand. exsic. =J. E. ARESCHOUG. Alg&e Scandinavice exsiccatre.

Ser. nov. Fasc. I—VII. Upsalie 1861—1871.

Bory. Heterocarp. =J. B. BORY DE S:T VINCENT. Heterocarpelle (Diction-

naire classique d'histoire naturelle. Tome 8. Paris 1825).

== UESt: nat. d.: Zoophy==!J. BB: BORY DE S:TUNINCENT CHistölrelmnabu-

relle des Zoophytes. Paris 1824. (Eneyclopédie methodique: Histoire

naturelle des Vers, des Mollusques, des Coquillages et Zoophytes, par

Brugnuiére m. fl. Paris 1789—1832. Tome III).

=" — Méem. s. Conf. = J. B. BORY DE ST VINCENT. Memomersur les

genres Conferva et Byssus de Chevalier C. Linné. Bordeaux 1797.

— — Mém. s. Drap. = J. B. BORY DE S:T VINCENT. Mémoire sur le genre

Draparnaldia. (Annales de Museum d'histoire naturelle. Vol. XII. Paris

1808).

BRAUN. Alg. unicell. = A. BRAUN. Algarum unicellularium genera nova

et minus cognita. Lipsie 1855.

— — Ueb. Chytrid. = A. "BRAUN. Ueber Chytridium, eme Gattung em-

zelliger Schmarotzergewächse auf Algen und Infusorien. (Abhandlungen

der Königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin 1855. Berlin 1856).

— — Verj. in d. Nat. = A. BRAUN. Betrachtungen iber die Erscheinung

der Verjingung in der Natur. Freiburg im Breisgau 1849—50.

BrRÉB. Alg. Fal. = A. DE BREÉEBISSON et GODEY. ”"Algues des environs de

Falaise, décrites et dessinées. Falaise 1835.

— — Descr. d. gen. d'Alg. = A. DE BRÉEBISSON. Description de deux nou-

veaux genres d'Algues fluviatiles (Annales des sciences naturelles. Ser. 3,

Tom. 1. Botanique. Paris 1844).

— — Liste d. Desm. = A. DE BREBISSON. Liste des Desmidiées, observées

en Basse-Normandie. (Mémoires de la Société impériale des sciences

naturelles de Cherbourg. Tome 4. Cherbourg 1856).

ULEVE. Bidr. t. Desm. = P. T. CLEVE. Bidrag till kännedomen om Sveriges

sötvattensalger af familjen Desmidiex. (Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-

Akademiens Förhandlingar. 20:de årgången, 1863. Stockholm 1864).

— — Monoegr. öf. Zygn. == P. T. CLEVE.' Försök till en monografi öfver

de svenska arterna af Algfamiljen Zygnemacere. (Nova acta regie socie-

tatis scientiarum Upsaliensis. Ser. III. Vol. VI. Upsalie 1868).

+ De genom en asterisk utmärkta arbetena äro sådana, som jag ej varit i

tillfälle att sjelf rådfråga, utan måst citera efter andra författare.

BIHANG TILT K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1.

Almanach de Carlsbad 1835 och

NERDA Alm; ad. Carlsb.= A.J: CORDA.

1839.

Flor. d. Finist. = P: LL. CROUAN et H. M. CROUAN. Florule: du

IROUAN.

Finistére. Brest 1867.

Oed. u. Bulb. = A. DE BARY.

(Abhandlungen der Senkenbergischen Gesell-

DE BAR.

gonium und Bulbocheete.

Frankfurt a. M. 1854.

schaft. Band I.

— — Unters. ib. Conjug.= A. DE BARY. Untersuchungen iiber die Familie

Ueber die Algengattungen Oedo-

Leipzig 1858.

— — Zu Gonat. — A. DE BARY. Zu Gonatozygon monotsenium. (Hedwigia

der Conjugaten.

Essais sur une classification des

I, N:r 16. Dresden 1856).

DECAIS. OClassif. d. Alg. = J. DECAISNE.

Algues et des Polypiers calciféres de Lamouroux. (Annales des Sciences

Tome 17. Botanique. Paris 1842).

Naturelles. NSeconde BSérie.

DE CAND: El Erancei== Ax P: DE CANDOLLE et J: B> DE LA MARCK:

Flore francaise. Troisieme edition. Tome 2. Paris 1805.

-— — Rapp. s. Conf. = A. P. DE CANDOLLE. Extrait d'un rapport sur les

Conferves, fait å la société philomatique. (Bulletin des Sciences par la

Tome 3. Paris 1801).

Elementi per lo studio delle

Société philomatique de Paris.

Desm. Ital. = G. DE NOTARIS.

Genova 1867.

"Observations sur les plantes

DE Nor.

N. DESVAUX.

Desmidiacee Italiche.

DeEsv. Plant. MAngers = A.

des environs d'Angers. Angers et Paris 1818.

EiICHW. Nachtr. z. Infus. = E. EICHWALD. Erster Nachtrag zur Infusorien-

kunde Russlands. (Bulletin de la Société Imperiale des naturalistes de

Moscou 1847).

Beiträge zur

Moscou. Tome 20.

(öl Jhohgbish =O

Beitr. z. Kennt. EHRENBERG.

Kentniss der Organisation der Infusorien ete. (Abhandlungen der Königl.

EHRENB. (Ci3

Akademie der Wissenschaften zu Berlin 1830. Berlin 1832).

— — Beitr. z. Erken. gr. Organ. = OC. G. EHRENBERG. Dritter Beitrag zur

Erkenntniss grosser Organisation in der Richtung des kleinsten Raumes.

(Abhandl. der Königl. Akad. der Wissensch. zu Berlin 1833. Berlin 1835).

EHRENBERG. Ueber die Entwickelung und

(Abhandl. der Königl. Akad. der Wis-

= — Entw. d. Infus. = OQO. G.

TLebensdauer der Infusionsthiere.

Berlin 1832).

sensch. zu Berlin 1831.

— Infus. — OC. G. EHRENBERG. Die Infusionsthierchen als vollkommene

Organismen. Leipzig 1838.

— Verbr. d. mikr. Leb. = C. G. EHRENBERG. Verbreitung und Einfluss

des mikroskopischen Lebens in Siid- und Nord-Amerika. (Abhandl. der

Berlin 1843).

Königl. Akad. der Wissensch. zu Berlin 1841.

FiscH. Beitr. zu Nostoc. = L. FISCHER. Beiträge zur Kenntniss der Nosto-

chaceen. Bern 1853.

Scan. = E. FRIES. Corpus Florarum provincialium Suecie. I.

FRIES. Fl.

Flora Scanica. Upsalie 1835.

HaARV. Confervoid. — W. H. HARVEY. dConfervoide&e; i I. E. SMITH The

English Flora. Vol. 5. Part 1 (or Vol. 2 of Dr HOooKERS British Flora).

London 1833.

— — Man. of Br. Alg. = W. H. HARVEY. A Manual of the British Alge.

London 1841.

14 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Hass. Brit. Freshw. Alg. = A. H. HASSALL. ÅA History of the British

Freshwater Alg&e. London 1845.

— — Descr. of Freshw.: Conf. = A. El. HASSALL.. Descriptions! of British

Freshwater Conferve, mostly new, with observations on some of the

Genera. (The Annals and Magazine of Natural History. Vol. XI. London

1843). 2

— — Obs. on Freshw. Conf. = A. H. HASSALL. Observations on a new

Group, Genus and Subgenus of Freshwater Conferv&e, with descriptions

of species mostly new. (The Ann. and Magaz. of Nat. Hist. Vol. X.

London 1842).

— — Obs. on Moug. = A. H. HASSALL. Observations on the genus Mou-

geotia, on two new genera of Freshwater Alg&e and on Tyndarideze,

with descriptions of species. (The Ann. and Magaz. of Nat. Hist. Vol.

XII. London 1843).

— — Obs. on Zygn. = A. H. HASSALL. Observations on the genera Zyg-

nema, Tyndaridea and Mougeotia, with descriptions of new species.

(The Ann. and Magaz. of Nat. Hist. Vol. X. London 1842).

Körz. Phyc. gener. = F. T. KUTZING. Phycologia generalis oder Anatomie,

Fysiologie und Systemkunde der Tange. Leipzig 1843.

— — Phyc. german. = F. T. KÖTZING. Phycologia germanica, d. i. Deutsch-

lands Algen in biindigen Beschreibungen. Nordhausen 1845.

— — Spec. Alg. = F. T. KÖTZING. Species Algarum. Lipsie 1849.

— — Syn. Diat. = F. T. KÖTZING. Synopsis Diatomacearum. (Linnea. 8:ter

Band. Jahrg. 1833. Berlin 1833).

— — Syst. Einth. Alg. = F. T. KöTzZiInG. Ueber die systematische Ein-

theilung der Algen. (Linnea, Journal fir die Botanik in ihrem ganzen

Umfange. Halle a. d. S. 1843).

— — Tab. Phyc. = F. T. KUTZING. Tabul&e Phycologicx oder Abbildungen

der Tange. Band I—V. Nordhausen 1845—55.

LE CLERC. Sur gen. Prolif. = L. LE ÖLERC. Sur la fructification du genre

Prolifeére de M. Vaucher. (Mémoires du museum dhistoire naturelle.

Tomer-3 Pars 1817):

LEIBL. Algol. Bemerk. — LEIBLEIN. Algologische Bemerkungen (Flora oder

Botanische Zeitung. 13 Jahrg. Band 1. Regensburg 1830).

LINK. HEpist. de Alg. = H. F. LINK. Epistola de Algis aquaticis in genera

disponendis. (C. G. NEES AB ESENBECK. Hore physice berolinenses.

Bonn&e 1820).

— — Nov. plant. gen. = H. F. LINK. Nova plantarum genera e classe

Tichenum Algarum Fungorum. (SCHRADER. Neues Journal fir die Bo-

tanik. Band 3. Stick 1 und 2. Erfurt 1809).

LIN. Spec. Plant. = CAROLI LINNZI Species plantarum. Tom. IT. Holmizx

1753.

— — BNSyst. nat. = CAROLI LINNAEI Systema nature. Tom. I. Edit. decim.

Holmie& 1758.

LUND. De Desm. = P. M. LUNDELL. De Desmidiaceis que in Suecia in-

vent&e sunt, observationes critice. (Nova acta reg. soc. scient. Upsal.

Ser: III: Vol VIE: Upsale Slo:

LYNGB. Hydroph. Dan. = H. C. LYNGBYE. Tentamen hydrophytologiz

danice. Hafnie 1819.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o. 1. 1

MENEGH. Cen. sul. org. = G. MENEGHINI. Cenni sulla organografia e

fisiologia delle Alghe. Padova 1838. (Nouvi saggi dell” I. R. Accademia

di Scienze lettere ed arti di Padova. Vol. 4).

— — Syn. Desm.—=J. MENEGHINI. Synopsis Desmidiearum hucusque cogni-

tarum. (Linnea. 14:ter Band. Jahrg. 1840. Halle 1840).

MEYEN. Beob. iib. Algenf. = F. J. F. MEYEN. Beobachtungen iiber einige

niedere Algenformen. (Nova Acta Physico-medica Academix Czesarexe

Leopoldino-Caroline Nature Curiosorum. Tom. 14. Bonne 1829).

— — Jahresber. 1838. = F. J. F. MEYEN. Jahresbericht iiber die Resultate

der Arbeiten im Felde der physiologischen Botanik von dem Jahre 1838.

(A. F. A. WIEGMANN Archiv fiir Naturgeschichte. Jahrg. 5. Band 2.

Berlin 1839).

MöLL. Animale. Infus. = O. F. MÖLLER. Animalcula Infusoria fluviatilia

et marina. Cura O. FABRICIIL. Havnie 1786.

— — Verm. Hist. — O. F. MULLER. Vermium terrestrium et fluviatilium

historia. Vol. I. Pars I. Havnie et Lipsie 1773.

NitzscH. Beitr. z. Infus. = C. L. NITZSCH. Beitrag zur Infusorienkunde.

Halle 1817.

NorpDsT. Brasil. Desm. = C. F. O. NORDSTEDT. 18 Fam. Desmidiacee.

I. E. WARMING. Symbole ad Floram Brasilie centralis cognoscendam.

Particula quinta. (Videnskablige Meddelelser fra den naturhistoriske

Forening i Kjobenhavn 1869. N:r 14—15. Kjgbenhavn 1869).

NÄÅG. Gatt. einz. Alg. = CO. NÅGELI. Gattungen einzelliger Algen. Zirich 1849.

— — Neu. Algensyst. = C. NÄÅGELI. Die neuern Algensysteme und Versuch

zur Begriindung eines eigenes Systems der Algen und Floridéen. Neuen-

burg 1847.

PErRTY. Kleinst. Lebensf. — M. PERTY. Zur Kenntniss kleinster Lebens-

formen. Bern 1852.

PrinGs. Beitr. z. Morph. d. Alg. = N. PRINGSHEIM. Beiträge zur Morphbo-

logie und Systematik der Algen I, III. (Jahrbiicher fiir wissenschaftliche

Botanik. Band I; Berlin 1858. Band II; Berlin 1860).

— — Paar. v. Schwärm. = N. PRINGSHEIM. Ueber Paarung von Schwärm-

sporen. (Monatsbericht der Kgl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin

vom October 1869. Berlin 1869).

RABENH. Fl. Eur. Alg. = L. RABENHORST. Flora Europ&ea Algarum aque

dulceis et submarin&e. Sectio I. Algas Diatomaceas complectens. Lipsize

1864. Sectio III. Algas chlorophyllophyseas, melanophyceas et rhodo-

phyceas complectens. Lipsie 1868.

— — Krypt. Fl. Sachs.= L. RABENHORST. Kryptogamen-Flora von Sachsen,

der Ober-Lausitz, Thiringen und Nordböhmen. 1:te Abtheil. Leipzig 1863.

RALFS. Brit. Desm. = J. RALFS. The British Desmidie&e. The drawings

by E. JENNER. London 1848.

— — On Br. Desm. = J. RALFS. On the British Desmidie&e. (The Annals

and Magazine of Natural History. Vol. 14—16. London 1844—1845).

REINSCH. Alg. Frank. = P. REINSCH. Die Algenflora des mitleren Theiles

von Franken. Niirnberg 1867.

ROTH. Cat. Bot. — A. G. ROTH. OCatalecta botanica. Fasc. I. Lipsie 1797.

— — Neu. Beitr. — A. W. ROTH. Neue Beiträge zur Botanik. 1 Theil.

Frankfurth am Mayn 1802.

16 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

ROTH. Nov. pl: spec. = A. G. RoTH. Nove plantarum species descripte.

(Archiv fir die Botanik von J. J. RÖMER. Ersten Bandes drittes Stick.

Leipzig 1798).

SCHRANK. Baiersch. Fl. = F. Vv. PAULA V. SCHRANK. ”"Baiersche Flora.

Miinchen 1789.

SMITH. Engl. Bot. = J. E. SMITH. English Botany. London 1790—1814.

THUR. Rech. s. 1. Zoosp. = G. THURET. Recherches sur les Zoospores des

Algues et les anthéridies des ÖCryptogames. (Annales des Sciences Natu-

relles. Ser. III. Tome 14. Botanique. Paris 1850).

TURP. Aperc. organ. = P. J. FE. TURPIN. Apergu organographique sur le

nombre Deux. (Mémoires du Museum dhistoire naturelle. Tome 16.

Paris 1828).

— — Dict. Se. Nat. = P. J. F. TURPIN. Dictionnaire des Sciences natus

relles. Planches. Botanique: Végétaux acotylédons. Paris 1816—1829.

VAHL. Fl. Dan. = M. VAHL. Flor& danice Iconum fasciculus decimus

sextus. Hafnie 1787.

WaLz. Beitr. z. Morph. d. Vauch. = J. WALz. Beitrag zur Morphologie

und Systematik der Gattung Vaucheria DC. (N. PRINGSHEIM Jahrbiicher

fir wissenschaftliche Botanik. Band V. Leipzig 1866—1867).

VAUCH. Hist. d. Conf. = J. P. VAUCHER. Histoire des Conferves d'eau

douce. Geneve 1803.

WEB. & MOHR. Nat. Reis. d. Schwed. = F. WEBER und D.: M. H.: MOHER.

Naturhistoriscehe Reise durch einen Theil Schwedens. Göttingen 1804.

WITTR. Anteckn. om Desm. = V. B. WITTROCK. Anteckningar om Skandi-

naviens Desmidiacéer. (Nova Acta regize Societatis Upsaliensis. Ser. III,

Vol. VIL Upsalie 1869).

— — Dispos. Oed. Suec. = V. B. WITTROCK. Dispositio Oedogoniacearum

suecicarum. (Öfversigt af Kgl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar.

27:de årgången. 1870. N:o 3. Stockholm 1870).

— — Bidr. t. Zygn. = V. B. WITTROCK. Bidrag till kännedomen om Sveriges

Zygnemacéer och Mesocarpacéer. (TH. M. FRIES. Botaniska Notiser för

är 1868. Upsala 1868).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1. Iåd

ALGARUM AQUZE DULCIS !) GOTLANDLAE

OELANDLEQUE ENUMERA TIO.

Ordo I. Oo0zoosporacer J. EB. ARESCH.

in scholis publicis 1865 (inedit.).

Fam. I. Coleochete&e Näc. 1847

Neu. Algensyst. p. 166; Princes. Beitr.z. Morph. d. Alg. III. p. 32

Gen. I. Coleochete BréB. 1844

Wescrrd sen dialsp. 20: HRRINGSJA. CEP. dd

REN StCutdten DREBS OA

lö si Bör Eg ASU Sd RTR INSE NOS OREDSSON

ALS RA Ior

Gotl. Hörsne socken, Simonde; Lifvede sn, Burge.

Öl. Borgholms kungsgård.

Vid Simonde i Hörsne anträffades en Coleochete-form,

som på grund af sin outvecklade beskaffenhet ej med säkerhet

kunde bestämmas, men som sannolikt tillhörde C. irregularis

PRINGSE.

Fam. II. Oedogonie&g Dr Bar. 1854

OCcdaT Bub p. 2 PRINGS. beitr. z. Morph. d Alg. Ip. 68.

Familjen är uppställd redan 1850 i Rech. s. 1. zoosp. p.

226 af THURET, men under den franska benämningen Oedo-

goniées.

Gen. I. Bulbochete AG. 1817

DVS ONES dam dl ONT OR rings. ne ped

1. B. rectangularis Wirrr. 1870

Dispos. Oed. Suec. p. 142.

(Fot HMermset sn brollträsk (Dr PP: TrCIeve):

2 oalkde nov. Sspu Kl TS

Bulb. gynandra, oogoniis depresso-globosis, sessi-

libus, sub setis terminalibus sitis; dissepimento cellu-

1) Diatomaceis exceptis.

18 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

larum suffultoriarum in medio fere posito; oosporis

oogonia explentibus, membrana punctata; androzoo-

sporangiis ramulos proprios in planta feminea forman-

tibus; plantulis masculis in oogoniis sedentibus, tertia

parte brevioribus quam is, stipitatis, stipite curvato

eadem longitudine ac antheridio, antheridio interiore.

Crassit. cell. veget. 25—27 u, altit. 2—3 plo major;

» o0ogon. 59—561 » .;» 48—51 u.

Gotl. Lockrume sn, Nyplings; Burs sn, Westerlans.

Arten har sin plats mellan B. crassa PRrRInGsH. och B.

setigera AG. Den påminner genom habitus och de flesta

karakterer om den förra, från hvilken den afviker hufvudsak-

ligen i afseende på hanplantorna. Dessa äro här kortare än

oogonierna och ega inre antheridium, under det att de hos

B. crassa äro längre än oogonierna och hafva yttre antheri-

dium. Från B. setigera skiljes den genom böjda hanplantor,

smärre och ej trubbkantiga oogonier, kortare vegetativa cel-

luler, m. f. karakterer.

JUL BNSessilts MOMS Sp. Labs Loa S

B. gynandra, oogoniis subdepressis, quadrangu

lari-olobosis, sessilibus, sub setis terminalibus sitis;

dissepimento cellularum suffultoriarum in parte supe-

riore posito; oosporis oogonia complentibus, membrana

crenulata; plantulis masculis in oogoniis sedentibus,

dimidio fere brevioribus quam ls, stipitatis, stipite

recto, breviore quam antheridio, antheridio interiore.

Crassit. cell. veget. 19—21 u, altit. 2—23 plo major;

» O08ON. 54—56 » Nao 0 Hu.

Gotl. Bro sn, Stenstuga.

Denna art bildar i afseende på dimensionsförhållanden en

mellanlänk mellan de stora Bulbochete-arterna, t. ex. B.

setigera AG. och B. gigantea PRInGsH. samt de ordinära,

såsom B. intermedia DE BarY och B. crenulata PRINGSH.

Den kan knappast förblandas med någon annan art och skiljes

från B. tumida WiTttrR., hvilken den står närmast, genast på

stödjecellulernas helt olika beskaffenhet.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 1. 19

4. B. crenulata PRINGSH. 1858

Berts VorpR. MI Systr.d. Aloha psr2t. ONA

Bi plena DOV. Var.

Oosporis oogonia complentibus, membrana minus

distincete crenulata; oogonius sub setis terminalibus

sitis.

Gotl. Lockrume sn, Nyplings; Bro sn, Stenstu

5. B. polyandra CLEVE 1870

in WIiTTR. Dispos. OÖed. Suec. p.- 140.

Gotl. Slite (Cleve); Halla sn, Tule.

GB guedratatnos ssp... Lapp Li fond.

B. gynandra, oogoniis quadrato-globosis, sessilibus

vel pseudostipitatis, sub androzoosporangius sitis; disse-

pimento cellularum suffultoriarum paullo infra medium

posito vel mediano; oosporis oogonia complentibus,

membrana subtilissime crenulata; androzoosporangius

supra oogonia sitis; plantulis masculis in oogoniis

sedentibus, paullo brevioribus quam is, stipitatis, sti-

pite curvato, breviore quam antheridio, antheridio in-

teriore.

Crassit. cell. veget. 20—23 u, altit. 14—2 plo major;

» o0gon. 40—4535 >» » 40—435 u.

Gotl. Hörsne (Bara) sn, Simonde; Etelhems sn, Teng-

lings myr; Lifvede sn, Burge.

Till en början ansåg jag denna art som en varietet af

B. intermedia DE Bary, hvilken den onekligen står mycket

nära. Sedermera då jag haft tillfälle att se den från flera

lokaler och funnit, att den öfver allt är sig lik, har jag kom-

mit till den öfvertygelsen, att den rättast upptages som en

egen art, karakteriserad i främsta rummet genom sina egen-

domligt gestaltade oogonier samt dessutom genom sina tjocka

och korta vegetativa celluler.

7. B. mirabilis WittrrR. 1870

PisposkOcd pueciip. lags FIG RAD

Gotl. Bro sn, Stenstuga; Tingstäde sn, Myrvälder; Lock-

rume sn, Nyplings; Slite; Hörsne sn, Simonde; Dalhems sn,

20 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Hallfose; Lifvede sn, Burge. — Vid Borgholm på Oland

observerades en Bulbochete, som ej var säkert bestämbar,

men som sannolikt hörde hit.

Gen. II. Oedogonium Link 1820.

Epist. de: Alg. p. 5. PRIncsH. Beitr. z. Morph: d. Allo: Ip. 68-

1. Oe. crassum (Hass. 1842) nob. Tab. I. fig: 4—06:

Vesiculifera erassa Hass. Observ. on Freshw. Conferv.

p. 389.

Oe. dioicum (?), oogoniis singulis, raro binis, sub-

oviformibus paullum tumidis, poro foecundationis magno

semielliptico, superius sito; oosporis ellipsoideis, oogonia

non complentibus; cellulis suffultoriis eadem forma ac

cellulis vegetativis ceteris; antheridiis

Crassit. cell. veget. 33—55 wu, altit. 2—5 plo major;

» 0o0gon. 65—70 » » 100—123 wu;

» o0spor. 60—066 » » 80—110 >»

ÖL Thorslunda sn, Björnhofda.

Då jag haft tillfälle att undersöka ett temligen stort antal

fruktificerande individer af denna art och hos dem aldrig

funnit spår vare sig af antheridier eller af parasitiska dverg-

hanplantor, så har jag trott mig kunna antaga, att arten är

diecist. Såsom stöd för detta antagande torde kunna anföras,

att de öfriga stora Oedogonierna med föga svällda oogonier,

hvilka äro fullständigt kända i afseende på befruktningsorga-

nerna, alla visat sig vara diecister. "Arten som i afseende på

storlek ej öfverträffas af någon känd art, är intressant genom

befruktningsöppningens egendomliga byggnad och genom kloro-

fyllets i de vegetativa cellulerna vackra anordning (se tab. I

fig. 4, 5). Den Oedogonium-art, som täflar med denna om

första platsen i afseende på storlek och som äfven 1 öfrigt

visar åtskilliga likheter är Oe. catenulatum Körz. Någon

förvexling kan dock ej komma 1 fråga, då Oe. catenulatum

har radade oogonier samt oosporerna fyllande oogonierna.

2. Oe. gemelliparum PRINGSH. 1858

Beitr. Zz. Morph. u., Systekd. Alostpkebuso ER

PP majus Wirrr. 1870 Dispos. Oed. Suec.: p. 137.

Gotl. Follingbo sn, Rosendal. — Öl. Borgholms kungs-

gård; Långlöts sn, Folkeslunda.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1. = 21

3. Oe. capilliforme Körtz. 1849

Spec. (ATSkpyrsons, tabs Fhycoll Barskdjuv od, KD;

Oe. dioicum, oogoniis singulis, oviformibus, paul-

lulum tumidis, poro foecundationis superius sito; 00-

sporis subellipsoideo-globosis vel quadrangulari-glo-

bosis, oogonia non complentibus; cellulis suffultoriis

eadem forma ac cellulis vegetativis ceteris; plantis

masculis paullo gracilioribus quam femineis; antheri-

diis 2—10-cellularibus, is cellulisque vegetativis sepe

alternis; cellula terminali obtusa.

förass celved Mi femt. 2-9 Uv at MAO

>) de 4 [ ö ,

» » »-: » mase.205—30 » » 13— >» »

Pin O02ON. 42—48 » » 51—062 u;

» O008por. d1—45 » » 40—50 >»

» cell. anther. 202008 1005

Öl. Thorslunda sn, Björnhofda, tillsamman med Oe.

crassum (HaAss.) nob.

Då denna art förut är blott högst ofullständigt känd, har

jag här ofvan lemnat en fullständig beskrifning af densamma.

Dess närmaste slägtinge är Oe. capillare Körz. Från denna

skiljes den genom tydligt, om än föga, svällda oogonier, genom

längre oogonier samt vegetativa och antheridii-celluler, genom

större antal celluler i antheridierna samt genom i allo mindre

dimensioner. |

4. Oe. caleareum CLEVE 1570

in WiTTR. Dispos. Oed. Suec. p. 139.

Gotl. Slite på Enholmen (Cleve).

5. Oe. cliatum (Hass. 18453) PRrRINnGsH. 1858

Beitn 4; Morphs äv Systårdu Als fp 70, ee

Vesiculifera ciliata Hass. Brit. Freshw. Alg. p. 202, t.

DNE 2

Gotl. Bro sn, Stenstuga.

6. Oe. Hystriz Witrr. 1870

Dispos. Oed. Suec. p. 133.

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder.

22 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

B subglobosum nov. var. Tab. I fig. 7.

Var. oogoniis oosporisque minoribus et subglobosis.

Crassit. oogon. 36—38 wu, altit. 41—43 wu;

» > 00spor. (c. echin.) 34—36 » >» 39—40 >

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder bland hufvudformen.

Denna varietet är af intresse, såsom bildande en mellan-

länk mellan de taggsporiga Oedogonierna med ovala och de

med klotrunda oosporer. Bland de senare står den närmast

Oe. echinospermum AL. BR., från hvilken den skiljes genom

sina oosporer, som aldrig äro fullt klotrunda, hafva kortare

taggar och fullständigare utfylla oogonierna.

7. Öe. apophysatum PRINGSH. 1858.

Beitr. Zz: Morph us Syst darAlosuls ps (OSTI TERD

ÖL. Borgholms kungsgård.

8. Oe. cyathigerum WITTR. 1870

Dispos:f.Oed: Suec: pitaluta 1) ff 6 SE

Gotl. Burs sn, Westerlans. — Öl. Borgholms kungs-

ård; Långlöts sn, Folkeslunda.

9. Oe. Cleveanum Wittr. 1870

Dispos. Oed. Suec. p. 128.

Gotl. Slite (Cleve).

10. Oe. Braunii Körz. 1849.

Spec. : Alg. p. 366; PrRInGsH. Beitr. z. Morph. d. Algo. I,

SNR (0

Gotl.. Visby sn, Katrinelund; Lifvede sn, Burge.

11. Oe. upsaliense Wirrr. 1870

Dispos. Oed. Suec. p. 125.

Gotl. Burs sn, Westerlans.

12. Oe. paludosum (Hass. 1845); Wirrr. 1870

Dispos.. Oed. NSuec.; p. 124; Vesiculifera paludosa

Flassib Brit. «Eieshwa Allo: plot fo2 ES

Gotl. Visby sn, Visborg och Katrinelund; Bro sn, Sten-

stuga; Tingstäde sn, Myrvälder.

13. Oe. nodulosum nov. sp. Tab. I fig. 8&—10:

Oe. monoicum, oogoniis singulis vel binis, oviformi-

globosis, operculo terminali apertis, rima foecunda-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o1. 23

tionis medioceri, oosporis globosis vel subglobosis,

oogonia prope explentibus; antheridiis 1—53 cellularibus,

hypogymns vel subepigynis; cellulis suffultoriis vege-

tativis forma eadem ac cellulis vegetativis ceteris vel

masculis; cellula terminali apiculata; cellulis vegeta-

tivis trivialibus bis undulato-constrictis (itaque trino-

dulosis).

Crassit. cell. veget. 23—29 wu, altit. 11—43 plo major;

) o0ogon. 48—57 » » 506—T72 u;

» o0ospor. AHN » 50—56 »

» celllaminer. 18-20 BD ENN

Gotl. Bro sn, Stenstuga; Burs sn, Westerlans.

Denna särdeles utmärkta art tillhör genom sina efter

regeln undulerade vegetativa celluler KöTZINGS slägte Cymea-

tonema. Att en karakter, hemtad från de vegetativa cellu-

lernas form, ej skulle vara tillräcklig att grunda ett slägte på,

kunde man redan på förhand med skäl misstänka; och denna

misstanke öfvergår till visshet, då man hos ifrågavarande art

ej sällan finner individer med en del vegetativa celluler af

Cymatonema-form och en annan del af vanlig Oedogo-

nium-form samt derjemte fullständigt sammanhängande serier

bildande mellanformer mellan begge (se figurerna). — Från

den enda förut kända Oedogonium-art med undulerade

vegetativa celluler, nemligen Oe. undulatum Bréb., är denna

art vidt skiljd. Redan de vegetativa cellulerna gifva karak-

terer för deras särskiljande; hos Oe. nodulosum ega de blott

tre våglika upphöjningar, hos Oe. undulatum åter fem.

För öfrigt är denna art monecist, under det att Oe. undu-

latum är gynandrist, andra olikheter att förtiga.

14. Oe. rostellatum PRINGSH. 1858

[SeuR Zo körjan el ANG IE TN GSK di I I

Gotl. Hörsne sn, Simonde; Etelhems kyrka; Burs sn,

Westerlans; Lifvede sn, Burge. — Öl. Borgholms kungsgård;

'Thorslunda sn, Björnhofda.

15. Oe. piliferum Wirtr. 1870

Dispos. Oed. suec. p. 122.

Gotl. Lockrume sn, Nyplings; Vänge INA AOI Norra

Möckleby sn, Bettorp.

24 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

16. Oe. cymatosporum Wairtr. & Norpst. 1870

in WITTR. Dispos. Oed. suec. p. 121.

Gotl. Slite (Cleve).

17. Oe. curtum WIiTTR. & LUNDELL 1870

in, WITIIR. Dispos. Oed. suec. p. L21.

Gotl. Slite (Cleve).

18. Oe. Vaucherii (LE CLzErRc 1817) BRAUN 1855

Ueb.,.Chytrid. pi 40, st. 24 £19- WIR fO:sposköed:

suec. ps. t2ls Prolifera VWVancheni Dm CIeRtESu sen

Prolif p. 474, t. 23, ft. 4.

O1I Borgholms kungsgård.

19. Oe. fragile WirtrR.. 1870

Dispos. Oed. suec. p. 120.

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder; Burs sn, Westerlans.

Utom nu uppräknade Oedogonium-former observerade

jag flera andra, hvilka af en eller annan anledning ej kunde

med full säkerhet till arten bestämmas. En bland dessa, som

jag fann på tvenne ställen, nemligen vid Hammars i Lock-

rume socken samt i Tenglings myr i Etelhems, men på begge

ställena utan antheridier (troligen är arten diecist), synes mig

förtjent af att med några ord omnämnas. Den utmärker sig

synnerligast genom sin ovanligt tjocka oospormembran samt

dessutom genom sina perlbandslika parietala klorofyllband i

de vegetativa cellulerna (se tafl. I fig. 11). De vegetativa

27 1, oogoniernas tjockl. 45—47

45 och höjd 47—

cellulernas tjocklek är 25

60 u, oosporernas tjockl. 45

och höjd 53

49 u, oospormembranens tjockl. 4—43 «.

Oe. capillare Körz. anträffades steril (bestämningen så-

ledes ej fullt säker) vid Gandarfve i Dalhems socken; likaså

Oe. puncetato-striatum DE BarY, hufvudformen, vid Simonde

i Hörsne sn.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1.

Ordo II. Vaucheriacex J. E. ARESCH.

in scholis publicis 1865 (inedit.).

Fam. I. Vaucherie&e Drcas. 1842

Classit.. d. Alg, p. d200 et död.

Gen. I. Vaucheria Dr CAND. 1801

Rapp. s. Comntpa0:

1. V. geminata (VAvcH. 1803) DE CANnpD. 1805

NIANErane (tomer 2, p. 02. WADALS00 T Bettnsra. Morph.

AFI au harp. I. 0.5 2 öR Ectosperma geminata

29.

SID DE nah KelNEkEo

VäueR.. otistad. (Conf: p:

Got Visby sa, ARG Etelhems sn, Tenglings.

Den form, som nästan uteslutande och i stor ymnighet

förekommer vid Kopparsvik, är V. hamata Awuct.

Ordo III. Chlerozoosporacer J. E. ARESCH.

in scholis publicis 1865 (inedit.).

Fam. I. OChetophore&e (Harv. 1841) Hass. 1845

farit: 0 Ereshw.a Aloe rp- old6. Chetophoroide&e HARV.

Nan tom bro Ip LOFeR parte:

Gen. I. Draparnaldia Borr 1808.

Mém. s. Drap. p- 399.

1 Sp lumosa, (VAuCH: 1803) AG: fSl2

Dispos. Alg. Suec. p. 41. Batrachospermum plu-

(OSUNA ATGELT Ibis dICont pp. ul

Gotl. Tingstäde sn, Furubjers; Läderbro sn, Vägume;

Lifvede sn, Burge. — Öl. Mellan Köpinge kyrka och Borg-

holm; Norra Möckelby sn, Perna bro.

2. D. glomerata (VAvcH. 1803) AG. 1812

Dispos. Alg. Suec. p. 411 Batrachospermum glome-

Trang NATO. esp At

Gotl. Visby sn, Visborg; Dalhems sn, Näsungs broar. —

OL Thorslunda sn, Lenstads mosse.

Gen. II. Chetophora SCHRANK 1789

Bair. Flor. (sec. RABENHORST).

1. Ch. Cornu Dame (Rort 1797) Ac. 1824

Syst. Als pc 29. Rivularia Cornauw Dame Rör, Cat.

Bots ps 62 RTV anar emd oa

26 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

1798. Nov. pl. spec. p. 51. Chetophora endiviefolia

Awuct.

Gotl. Follingbo sn, Rosendal; Tingstäde sn, Myrvälder;

Dalhems sn, Näsungs broar och Hallfose; Vänge sn, Bjerge;

Etelhems sn, Tenglings; Lifvede sn, Burge och Peinarve. —

Öl. TLånglöts sn, Folkeslunda.

På alla ställena förekom arten mycket småväxt, knappast

mer än ett par linier hög.

2. Ch. pachyderma nov. sp. Tab. IV, fig. 1—3.

Ch. thallo subgloboso, 3—5 millim. crasso, molli,

crystallophoro, albido-fusco; plantulis (thallum forman-

tibus) dichotome ramosis, ramulis solum infimis radi-

calibus irregulariter dispositis; cellulis horum ramu-

lorum linearibus, sepe subflexuosis, 3—6-plo longiori-

bus quam latioribus, achrois, membrana tenui; cellulis

ceteris membrana crassa duplici, contento pallide fusco,

(adultis) 11—2-plo longioribus quam latioribus, sub-

conformibus, inferioribus oblongo-ellipticis, superioribus

ellipticis, terminalibus ovato-ad lanceolato-ellipticis apice

breviter acuminatis, raro sublinearibus gracilioribus et

tune achrois membrana tenui.

Latitudo cellul. superior. 10—16 ju, longit. 14—20 u;

» » I inferior. ; 8—13 » » —15—206 »

» » > radical. 4—38 » » — 25—45 »

Gotl. Visby sn, Katrinelund; Burs sn, Vesterlans; fästad

vid Batrachium-stjelkar, grässtrån o. d.

Denna vackra art står närmast Ch. monilifera Körz.

Den förnämsta olikheten dem emellan ligger deruti, att hos

Ch. pachyderma cellulerna i alla förgreningarne, de nedre

såväl som de öfre (rotgrenarne endast undantagne), äro unge-

fär likartade, nemligen mer eller mindre elliptiska, med tjocka

tvåskiktiga membraner och i brunt stötande innehåll, under

det att hos Ch. monilifera Körz. blott de öfre förgreningarnes

celluler äro af nu beskrifne beskaffenhet, hvaremot de nedres

äro cylindriska, ofärgade samt försedda med tunna oskiktade

membraner.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 1. 2

3. Ch. elegans (RorH 1802) AG. 1812

Dispos. Alg. Suec. p. 42. Rivularia elegans ROTH

Neue Beitr. I p. 269.

Gotl. Follingbo sn, Rosendal; Tingstäde sn, Myrvälder,

Dalhems sn, Näsungs broar och Hallfose; Vänge sn, Bjerge.

— Öl Thorslunda sn, Lenstads mosse.

4. Ch. pisiformis (RotH 1802) AG. 1812

Dispos. Alg. Suec. p. 43. Rivularia pisiformis ROTH

Neuenbertr. Is op. 202:

Gotl. Visby sn, Katrinelund; Follingbo sn, Rosendal;

Lifvede sn, Burge. — (ÖT Långlöts sn, Folkeslunda.

Gen. III. Herposteiron NÄG. 1549

in Körz. Spec. Alg. p. 424.

1. AH. repens (BRAUN 1849) nob.

Aphanochete repens BRAUN Verj. in d. Nat. p. 196.

Gotl. Etelhems sn, Tenglings; parasitisk på Oedogo-

n1er.

Fam. II. Conferveg&e (AG. 1824) nob.

(UOTEHe TVI Se UR REA Ga SYSb: AT SIp. CAM exelus.. sen.

plurim.

Gen. I. Hormiscia (Fries 1835) ARESOCH. 1866

OPstpllycol up. ol2ERIES? ElScan. ip 20, char: mut.

1. AH. zonata (WEB. et MoHRr 1804) ARrEescH. 1866

I. c& Conferva zonata WEB. et Mor Nat. Reis. d.

SKOläsmeols JD ge IE oe

Gotl. Visby sn, Kopparsvik.

2 El nvucosan (TR. GS) b.

UNG SRS LE OjStäeL HUR a Rech yrsa IT ZOOSpa po i22a tb

Il8L ig fo

Öl. Mellan Borgholm och Köpinge kyrka.

3. H.(2) variabilis (Körz. 1845) nob.

Hormidium variabile Körtz. Phyc. german. p. 192:

Gotl. Visby; Tingstäde sn, Myrvälder.

[a]

Gen. II. Cladophora Körz. 1843

Phyc. general. p. 262.

1. C. glomerata (LIN. 1753) Körz. 1843

Phyc. general. p. 266. Conferva glomerata LIN. Spec.

plant. Ed. I. p. 1167.

28 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Gotl. Visby sn, Kopparsvik; Läderbro sn, Vägume. —

ÖL. Borgholm.

2:00) fracta (VAS (SW INTET

1:re; p-s263: Come rva fracta VARS HI Dan CRhascie:

LÖN PIEGNIRNAGN

Gotl. Visby sn, Kopparsvik; Slite, Enholmen; Dalhems

sn, Gandarve; Vänge sn, Bjerge; Etelhems sn, Kyrkebys;

Hemse sn, Sindarve; Lifvede sn, Burge. — ÖL Köpinge

kyrka; Gerdslösa- sn, Sörby; Långlöts sn, Folkeslunda; Run-

stens sn, Lerkaka; Thorslunda sn, Lenstad och Skogsby.

Gen. III. Microspora TuHvur. 1851

Rech. s. I. zoospor. p. 221.

1. M. floccosa (VATcCE. 1803) Thur. 1851 |

Iver ps 222, toll la der TOLLfeTa SLOGEOSAARVATGn

Elistd one LSS

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet.

2. M. (2?) bombycina (AG. 1817) THur. 1851

Ice. p. 222. Conferva bomby cina AG: Syn. AloScand:

p- 78. Körz. Tab. Phyc. III, t. 44, f£. 14.

Gotl. Etelhems kyrka.

Fam. III. Tetrasporeg&e (NäG. 1849) nob.

NÄG. Gatt. emz. Alg. p. 63; exclusis gen. Porphyridio et

Polyedrio, adjectis gen. plurib.

Gen. I. Oocardium NäG. 1849

Gatt. emz. Al: p. 14.

1. O. stratum NÄAG. 1849

I GON I DN JAG

Öl Thorslunda sn, Lenstads mosse.

Denna egendomliga, starkt inkrusterade alg förekom para-

sitisk på och lagerformigt beklädande den äfvenledes starkt

inkrusterade Zonotrichia calcarea (SMITH) RABENH. Från

NÄGELIS form afviker den derigenom, att icke blott toppcellu-

lerna utan äfven de öfriga ega klorofyllinnehåll.

Gen. II. Palmodietyon Körz. 1845

Phyc. german. p. 155.

1. P. viride Körz. 1845

13 eta Rby ts

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1. 29

Gen. III. Tetraspora Link. 1809

Nov. plant. gen. p. 9.

JENen planta" "NG. ”LS27

Neu Gratt. v. Allo p.rot2. NUDATEDab VP hye kh to 20

2. "ÅRESCH. Alg. Scand. exsic. Fasc. 7, n:o 300.

Gotl. Visby sn, Kopparsvik.

2. TI. gelatinosa (VavoH. 1803) Desv. 1818

Plant. d'Angers p. 18 (sec. RABENH.). Ulva gelatinosa

NAueE Hist. sd. (Conf. Pp. 244,t. IN, fr 2.

Gotl. Follingbo sn, Rosendal; Läderbro sn, Vägume;

Hemse sn, Simdarve.

Den på sistnämnda stället förekommande formen är en

varietet, som synes närmast öfverensstämma med T. micro-

cocca Körz.

3. TT. lubriea (BörH 1797) AG. 1820

Spec. Alg. I, p. 415. Ulva lubrica RorH Cat. Bot. I,

PIF204, 10 ONE

Gotl. Vesterhejde sn, Nygård.

Gen. IV. Palmella (LynGB. 1819) NägG. 1849

Gatt. einz. Alg. p. 66. LyYnGB. Hydroph. Dan. p. 205; ex part.

13 Pi muniata LBB. 1830

Algol. Bemerk.: p. 338

B moequalis NÅG. 1549

resp Or atSAD iR2

Gotl. Boge sn, Vike (CLEVE).

Gen. V. Schizochlamys BRAUN 1849

INRKIOTZ Spec: FALSE PE SdIE

nSc gelatinosa BRAUN 1849

IE Te Vena me dsnat vol, IN42—50!

Ol Thorslunda sn, Lenstads mosse.

Gen. VI. Nephrocytium NäG. 1549

att em ATOL IPA

1. N. Agardhianum NÄG. 1849

lö (65 JO SU OR

p majus NÄG. 1849 1. ec. fig. i, k, p.

Gotl. Mellan Visby och SKE Bro sn, Stenstuga;

Tingstäde sn, Myrvälder: — ÖL. Nära Möckleby sn, Buttorp.

30 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER

Gen. VII. Raphidium Körz. 1845

Phyc. german. p. 144.

1. Rh. fasciculatum Körz. 1845

IE Gr INAG HH Satt emma NSIP TRA OR TRE

Gotl. Vesterhejde sn, Fridhem; Follingbo sn, Rosendal;

Bogersn, Möjner. = Öl. Norra Möckleby sn, Perna bro och

Bettorp; Thorslunda sn, Lenstad.

Fam. IV. Pediastre&e (NÄG. 1849) nob.

NägG. Gatt. einz. Alg. p. 63; adjectis generibus Hydrodictyo

et Staurogenia.

Gen. [. Pediastrum MEYENn 1829

Beob. ib. Algenf. p. 772.

Slägtets äldsta namn är Helierella, gifvet 1828 i »Aperc.

organ.» SE TURPIN; men som det är på ett synnerligen språk-

vide sätt bildadt (af grekiska ordet HÅLOS med latinska

dämn Uta ändelsen la och inskjutning af bindestafvelserna erel),

torde det knappast kunna erkännas. Namnet är för öfrigt

hopgjordt af Borr pE S:t VInCENT, som i »Dict. class. d'hist.

nat.» tome 8 (år 1825) använde det på en i sjelfva verket

obestämbar algform, som LYNGBYE at "bildat i »Hydroph. Danic.»

tab. 69 E, f. 3 under namn af Echinella radiosa.

1. P. biradiatum MEYEN 1829

IS ES fö DA SR NR ARR char. emend. P. Rotula

(EHRENB. 1838) BRAUN Ale. unicell. p: 101; t. 6) fol=14.

Gotl. Hellvigs sn, Fardume träsk.

2. P. Tetras (EHRENB. 1838) RALrFs 1844

Ön. Br. Wesmy pyrtod AE 2 ehar emend. Micra-

sterias Tetras EHRENB. Infus. p. 155, t. l1, f. 1; char. emend.

Pediastrum Ehrenbergii (Corpa 1839) Bravs Alg. unicell.

Pi ROR

Gotl. Halla sn, Tule. — Öl. Norra Möckleby sn, Perna bro.

3. P. duplex MEYEN 1829

|. e Pp. TI21 (ex maxtiparte), ct : 43, f. 6—10 et 16—19.

P. pertusum (Körz. 1845 ex parte), Braun N Alg. unicell. p. 92.

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder; Hörsne sn, Simonde;

Vänge myr.

4. P. Boryanum (TurrP. 1828) MEnEG. 1840

Syn. Desm. p. 210; BRAUN 1 c. p. 86. Helierella Bo-

ryana TURP. Aperc. organ. p. 319, t. 1582.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. s:o 1. al

Gotl. Visby sn, Katrinelund; Tingstäde sn, Myrvälder

och Nystuga; Läderbro sn, Vägume; Hellvigs sn, Fardume

träsk; Dalhems sn, Hallfose; Vänge myr; Hemse sn, Sindarve.

ÖL. Köpinge kyrka; Gerdslösa sn, Sörby; Thorslunda sn,

Lenstads mosse, Skogsby och Björnhofva.

B brevicorne BRAUN 1855 1. c. p. 86.

Gotl. Tingstäde sn, Nystuga.

5. P. integrum NÄG. 1849

(Fart remz. NIS:P. JÖ,t. ID, fo 4.

Gotl. Lifvede sn, Burge.

Gen. II. Scenedesmus MEYEN 1829

Beob. ib. Algenf. p. 774.

1. S. quadricauda (Ture. 1828) Bris. 1855

Alg. Fal. p. 66 (sec. RALFs). Achnanthes quadricauda

IDRE CA Pere: orsan. Ip. oLL, 0. La, i. O. ;

Gotl. Visby; Vesterhejde sn, Nygård; Läderbro sn, Vä-

gume; Hellvigs sn, Fardume träsk; Dalhems sn, Hallfose;

Hemse sn, Sindarve.

2. S. acutus MEYEN 1829

Beob. ub. Algenf. p. 775, t. 43, f£. 32.

OM Borgholm; Köpinge kyrka.

3. S. obtusus MEYEN 1829

Il eo jö5. SUG

Gotl. Visby sn, Katrinelund; Tingstäde sn, Myrvälder

och Nystuga; Slite, Enholmen; Boge sn, Möjner; Dalhems sn,

Hallfose; Vänge myr; Hemse sn, Sindarve. Öl Norra Möck-

leby sn, Perna bro; Thorslunda sn, Lenstad och Skogsby.

Gen. III. Coelastrum NäÄG. 1849

Gatt: emz. Also. pc dl:

1. C. cubicum NÄG. 1849

Iletpa 08, CORE NR

Gotl. Tingstäde sn, Träskvälders vät, Vänge myr.

2. CO. sphericum NÄG. 1849

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder; Läderbro sn, Vägume;

Hellvigs sn, Fardume träsk; Boge sn (Cleve); Etelhems sn,

Tenglings; Lifvede sn, Burge. Öl. Norra Möckleby sn, Bettorp.

32 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Gen. IV. Sorastrum Körz. 1845.

Phyc. german. p. 144.

1. S. spinulosum NÄäG. 1849

(Gatt: eimgs FASS pr INELIEONDS

Gotl. Hellvigs sn, Fardume träsk.

Fam. V. Characie&e (NäÄG. 1849) nob.

NäG. Gatt. emz. Alg. p. 643; excelus. gener. Öystocoero.

Dactylococco, Botryocystide, Gonio; adject. gen.

Ely dTocy bros God

Gen. I. Ophiocytium NäG. 1849

(Gatt. ermz. ALOR po Od.

1. O. Arbuscula BRAUN 1855.

Alg. unicell: p. 106: et 107, t 4.

Gotl. Etelhems kyrka; parasitisk på Microspora bom-

bycina (AG.) THUR.

2. O. cochleare (EICHW. 1847) BRAUN 1835.

le: p. 34. Spirodisews, eochlearis BrOHy ENA Ching

Inifus pro OM TESO NRA

Gotl. Visby sn, Katrinelund; Tingstäde sn, Myrvälder;

Hörsne sn, Simonde; Vänge myr; Etelhems sn, Tenglings.

Öl Långlöts sn, Folkeslunda; Norra Möckleby sn, Perna bro.

Gen. II. Characium Braun 1849

in Körz, Spec. Alg. p. 208:

1. Ch. ornithocephalum BRATN 1855.

Allo unicellp. 2 tror

Gotl. Hörsne sn, Simonde.

Fam. VI. Protococece&e (MENEG. 1838) nob.

Protococcoide&x MENEG. Cenn. sul. organ. p. 25; exclusis

genere Cryptococco et Protococci et Chlorococci spec.

adjecet. gen. Polyedrio.

Gen. I. Polyedrium NäG. 1849.

Gatt. einz. Alg. p. 83.

1. P. enorme (Rarrs 1848) DE Bar. 1858.

Unters. ib. Conjug. p. 71. Staurastrum enorme RALFS

Brit.sDesm: ps 140) tysta.

Öl Thorslunda sn, Skogsby.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o1l. 33

2. P. tetraödricum NäÄG. 1849.

(Gattremaj Alsk p.s4; t. 4.B, ft. 3.

B majus REINSCH. 1867.

ALSSTirans spe (der id dt 2.

Gotl. Halla sn, Tule.

Den form som här förekommer är något mindre än

REINSCH's samt har ofta böjda taggar. Cellulens största dia-

meter, taggarne oberäknade, är omkring 35 uw samt taggarnes

längd 4 u.

SFP iGigas nov. sp. Tab, 4, fig. 4

P. cellula irregulariter pentaöédrica (raro hexaödrica),

angulis muticis, lateribus concavis. Diam. maxim.

cellule& 65—75 u, diam. minim. 35—45 u.

Gotl. Hörsne sn, Simonde; Halla sn, Tule.

Arten är den största bland hittills kända Polyedria;

hon är mer än dubbelt så stor som de största former af P.

tetraédricum NäG. Från denna skiljes hon för öfrigt huf-

vudsakligen derigenom, att cellulen aldrig är 4- eller 8- örnis

utan 5- ell? sällan 6-hörnig.

4. P. muticum BRAUN 1855.

Alg. unicell. p. 94.

ÖL Norra Möckleby sn, Perna bro.

Fam. VII. Volvoceg&e (EHRENB. 1834) RABENH. 1868.

EöeEer AISA Ip, 92 (sub. nom, !V olvyocinee); Volvo

cina EHRENB. Beitr. z. Erken. OT Oroan fp. 201 ex parte:

BoryY DE S:T VINCENT har redan 1830 i »Dict. class. d'

hist. natur.», tome 16, p. 637, uppställt en familj med den

franska benämningen Volvociens, till hvilken han utom

äkta Volvocéer hänför äfven Infusorier och alg-zoosporer.

Gen. I. Volvox (LIN. 1758) EHRENB. 1832.

Bettr. '2. Kennt. d. Infus. p: 39. Lin. Syst. Nat. Ed. 10, Tom.

I, Pp; 320.

1. V. Globator Lin. 1758

res NTE SC Animale. Intus:. ps 16, t.cö, t 12.13. HHRAENB.

[TSG AS

Gotl. Follingbo sn, Rosendal; Vänge sn, Bjerge.

J4 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

II. Pandorina (Borr 1824) Princs. 1869.

Paar. v. Schwärmsp.. p. Oret 4. Borr fist nattd. zoopi

(sec. Ehrenb.).

1. P. Morum Mörr. 1786.

Amimale., Infus. p. 20, t-3, 1, 14=1'6. PRINGS Ner

Gotl. Lifvede sn, Burge. Öl. Borgholms kungsgård.

Gen. III. Eudorina EHRENB. 1832.

Emntw., d. Infus:posdö, -ERINGS] Luc] pUokernd

1. £. elegans EHRENB. 1832

[EG 0 NAT ÖN EERING SSL NGN SERGE

Gotl. Halla sn, Tule; Lifvede sn, Peinarve.. ÖL. Borg-

holms kungsgård.

Gen. IV. Gonium (MöLrL. 1773) EHRENB. 1852.

Entw..d. Imfus: ps 19. Mörr. Verm. hist. vol: Uparstiip. 605

ex parte.

NE pectorale NET. GS

UFFGT TORNA > INSE 19s 0 Ub Dh a de

ÖL Borgholm.

Ordo IV. Conjugate Dr Bar. 1858.

Unters. ib. Conjug. p- 67.

Fam. I. Mesocarpe&e Dr Bar. 1858

sr WO

Såsom kändt är hafva författarne fördelat MesocarpÅé-

erna på följande slägten: Staurospermum Körz., Meso-

carpus Hass., Craterospermum BRAUN, Pleurocarpus

BRAUN, Spherospermum CLEv. och Plagiospermum CLEv.

Af dessa hafva åtminstone trenne, nemligen Mesocarpus,

Staurospermum och Plagiospermum allmänt ansetts i

hög grad naturliga och välgrundade, såsom baserade på fysio-

logiska karakterer, hemtade från det olika förloppet vid spo-

rernas bildning. Då nu dessa karakterer af alla algologer be-

traktats såsom synnerligen vigtiga och goda och hittills äfven

alltid befunnits fullkomligt konstanta, kunde det icke annat

än förefalla i hög grad öfverraskande att finna en Mesocarpeé-

form, (Mougeotia calcarea (CLEV.) nob.; se sid. 40), hos

hvilken sporbildningen visade sig försiggå på alla de olika

sätt, som ansetts karakteristiska för familjens särskilda slägten;

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1: N.O 1: 2)

vid detta förhållande, då ett Mesocarpé-species nu blifvit

funnet, som hos sig- förenar karaktererna at alla de Meso-

carpé-slägten, som blifvit ansedda såsom säkrast och bäst

begränsade, så torde något annat förfarmgssätt knappast vara

möjligt än att sammanslå dem alla till ett slägte. Detta har

jag också här nedan vågat, och har jag såsom benämning på

detsamma ansett mig böra nyttja C. A. AGARDHS redan 1824

publicerade genusnamn Mougeotia, under hvilket han sam-

manfattade alla då kända Mesocarpé-former, hvilka repre-

sentera åtminstone två af de sedermera såsom egna slägten

uppställda grupperna och detta just de mest distinkta nemligen

Staurospermum Körz. och Mesocarpus Hass.

Gen. I. Mougeotia (AG. 1524) nob.

Character idem ac familie.

AG. Syst. Alg. p. XNVTI; char. emend.— Non DE BARY 2)

Unters. ub.: Conjug. p. 18.

Enligt hvad ofvan blifvit nämndt försiggår hos Mougeotix

sporens bildning på flere eller, närmare bestämdt, trenne olika

sätt. 1:o kan hon uppstå genom tredelning af den genom

kopulationen uppkomna cellulen, och bildas härvid jemte henne

tvenne sterila celluler, hvilka vid transversel kopulation blifva

af sporen från hvarandra åtskiljda samt i afseende på inbördes

läge mer eller mindre paralella (se tall. 3, fig. I m samt tafl.

2 fig. I och 2 m, m'), vid longitudinel kopulation deremot ej

åtskiljda af sporen utan fortfarande med hvarandra direkt

förenade samt rätlinigt anordnade (tall. 3, fig. 1 pr). Så för-

siggår sporbildningen hos Mesocarpus-, Craterospermum-

och Pleurocarpus-formerna. '2:o kan sporen uppstå genom

fyrdelning af kopulationscellulen, hvarvid bildas, utom sporen,

tre sterila celluler, hvilka vid transversel kopulation (den enda

kopulationsform som i detta fall blifvit observerad, ehuru

longitudinel kopulation dock äfven är tänkbar) blifva af sporen

från hvarandra skiljda och äro belägna två på sporens ena sida

ock en på den andra (se tall. 2, Ho. 2 pg och fig. 4 pg). Så

är förhållandet hos gruppen Plagiospermum ÖCLEv. 3:0o kan

sporen uppstå genom femdelning af den här alltid kors- eller

!) DE BARYS välgrundade och intressanta slägte Mougeotia måste såsom

vida yngre erhålla ett nytt namn. Jag vågar dertill föreslå Debarya

till minne af dess upptäckare, den om sötvattensalgernas och särskildt

om Conjugaternas kännedom så högt förtjente Professor A. DE BARY.

36 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

H-formiga kopulationscellulen, då jemte sporen bildas fyra

sterila celluler, skiljda sins emellan af sporen och anordnade

två på hvardera sidan om henne (se tafl. 3 fig. 5 och tafl. 2

fig. 1 och 2 s, 8', s”. Endast transversel kopulation är 1 detta

fall möjlig. Dylik sporbildning förekommer hos arterna af

grupperna Staurospermum Körz. och Spherospermum

CLEvE. Då hos alla kända arter af slägtet Mougeotia, med

undantag blott af en enda, sporbildningen försiggår uteslutande

på ett af de nu beskrifna trenne sätten hos hvarje särskild

art, så har jag ansett tjenligt att fördela arterna i tre grupper,

hvarje grupp karakteriserad genom sitt särskilda sporbildnings-

sätt, dertill dock läggande en fjerde, afsedd att upptaga

Mougeotia calcarea (CLEv.) nob. och de arter som möjligen

framdeles komma att upptäckas, hos hvilka sporbildningen

försiggår på så väl det ena som det andra af de nämnda

trenne sätten. Att bibehålla alla de sex ofvan uppräknade

gamla Mesocarpé-slägtena såsom hufvudafdelningar af Mou-

geotia (A6.) nob. har synts mig mindre lämpligt, då de

karakterer, som skilja dessa s. k. slägten från hvarandra äro

af ett mycket olika och 1i vissa fall temligen underordnadt

värde 1).

Sect. 1. Mougeotie mesocarpice.

Spora tripartitione cellularum binarum copula-

tarum formata.

(Mesocarpus Hass. 1845 Brit. Freshw. Alg. p. 166 et

Craterospermum BRAUN 1855 Alg. unicell. p. 60 et Pleuro-

Carpust BRAUN LS550L ke):

1. M. mirabilis BRAUN 1859.

Alg. unicell. p. 60.

M. cellulis vegetavis 29—32 u crassis, crassitudine

3—6 plo longioribus; copulatione et longitudinali (cellu-

larum vicinarum ejusdem fili) et transversali (eellula-

rum filorum diversorum), illa semper vera sporigena,

hac plerumque spuria non sporigena, raro vera; cellu-

!) Så äro grupperna Mesocarpus HASS. och OCraterospermum BRAUN

skiljda blott genom sporernas form samt Staurospermum Körz. och

Spherospermum CLEV. endast genom sporernas form och mesosporiets

färg. Pleurocarpus BRAUN skulle utmärka sig genom longitudinel

kopulation, men jemte denna förekommer här äfven transversel kopula-

tion af alldeles lika beskaffenhet som hos Mesocarpus HASS.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 1: do

lis copulatis copulatione transversali genuflexis; sporis

cubico-globosis vel orculxformi-cylindricis, diametro

30—36 wu, sporodermate triplici, mesosporio crasso

lävitusco. . tab. II, fig. 1 et 2.

Gotl. Vid Etelhems kyrka, der den anträffades rikligt

fruktificerande. — Vid Perna bro i Norra Möckleby sn på

Öland förekom den i stor mängd, men steril med endast falsk

kopulation (= Mougeotia genuflexa Auct.).

Då någon exakt beskrifning på denna präktiga art förut

ej finnes, har jag här försökt att lemna en sådan. Den verk-

liga, sporbildning åstadkommande, kopulationen hos densamma

är nästan alltid longitudinel, d. v. s. försiggår mellan tvenne

samma tråd tillhörande och intill hvarandra stötande celluler;

mycket sällan är den af vanlig art eller transversel. Den

transversella kopulation, som här eljest mycket ofta förekom-

mer, är nemligen endast en skenbar; ty visserligen hafva cel-

lulerna härvid på vanligt sätt med hvarandra sammanvuxit,

men någon sammansmältning af de sammanvuxna cellulerna

efter resorption af skiljeväggen i kopulationskanalen före-

kommer icke, lika litet som någon sporbildning. Sporbildning

utan resorption af skiljeväggen mellan de kopulerande cellu-

lerna har deremot blifvit observerad (redan af Al. Braun)

såsom undantagsfall vid den longitudinella kopulationen, och

bildas härvid tvenne sporer, belägna intill hvarandra, en på

hvardera sidan om skiljeväggen (se tafl. 3, fig. 2). Detta spor-

bildningssätt erimrar starkt om förhållandet hos vissa Desmi-

diacéer t. ex. Closterium lineatum EHRENB. och Cylin-

drocystis diplospora Lunp. — Den gotländska eller öfver-

hufvud den svenska!) formen af i fråga varande art synes,

att döma efter författarnes beskrifningar, vara något afvikande

från den tyska i afseende på sporernas form. Dessa sägas

nemligen af BRAUN vara nästan klotrunda och af DE BARY

klotrunda eller ovala, då de hos vår form alltid äro mer eller

mindre kantiga, nemligen antingen kubiskt klotrunda eller

kort cylindriska med en lindrig förtjockning på midten.

') Alldeles samma form som den gotländska är förut träffad på tvenne

ställen i Sverige, nemligen i Upland mellan Hjelmsta och Almunge af

Professor J. E. ARESCHOUG år 1861 och vid Ekhult nära Norrköping

af Generaldirektör M. Huss år 1870.

38 WITTROCK. OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

2. M. scalaris Hass. 1842.

Observ. on Zygn. p. 45. Mesocarpus scalaris Hass.

Brit. Freshw. Alg. p. 166; t 42, fi. i. DE BAR. Unterssup:

Conjug. p. 80.

Gotl. Lockrume sn, Hammars; Lifvede sn, Burge och

Peinarve. Öl Norra Möckleby sn, Bettorp.

var. p. HAss: Brit. Ereshw.. Alod p. Löm, td ee

Gotl. Dalhems sn, Hallfose.

I fig. 3, tafl. 3 har jag afbildat tvenne par kopulerande

celluler med kopulationskanaler af alldeles oerhörd utveckling.

De” äro nemligen flere gånger längre än de kopulerande cellu-

lernas diameter, under det att det normala är hos Mesocarpeze

att kopulationskanalernas längd är ungefär lika stor som de

kopulerande cellulernas diameter och hos flertalet af Zygne-

mace&Å märkbart mindre. Då den MesocarpÅé-kollektion !),

i hvilken celluler förenade genom dylika långa kopulations-

kanaler allmänt anträffades, förvarades fere dagar i fuktig

mossa innan den undersöktes, så ligger det antagandet nära till

hands, att denna omständighet varit af något imflytande på

kopulationskanalernas abnorma utveckling.

3. M. intricata (Hass. 1843) nob.

Spherocarpus intricatus Hass. 1843 Obs. on Moug.

p- 186, t. 7, f. 9; Mesocarpus intricatus Hass. 1845 Brit.

re Sys AA or par LÖT a RE

Gotl. Tingstäde sn, Träskvälders vät; Boge sn, Möjner.

De vegetativa cellulernas tjocklek är 21—25 u; sporens

största diameter 45—47 wu och minsta 39 wu; Dengar

HassaLrL 1 Brit. Freshw. Alg. lemnade figur är, såsom habitus-

figur betraktad, ganska god.

4. M. megaspora nov. spec. Tab. 3, fig. 4.

(?) Mesocarpus nummuloides CLEv. Monogr. öf. Zygn.

[90 lor Shi ci Da NON ELSE

M. cellulis vegetativis 15—16 u crassis, crassitu-

dine 10—21 plo longioribus; cellulis copulatis rectis;

sporis in canali copulationis totis sitis, globosis, magnis,

diametro 42—50 u, mesosporio obscure fusco, scro-

biculato.

!) Imnsamlad vid Peinarve i Lifvede socken.

BIHANG GILL R- SV. VET. ARKAD: HANDI, BANDEL INO). I. 39

Denna art är utmärkt genom sina stora sporer samt genom

sina långa äfven såsom kopulerade raka celluler. Bland förut

kända former påminner den mest om CLEvVEsS M. nummu-

loides, hvilken säkerligen ej är densamma som HASSALLS art

af samma namn. Likheten med M. nummuloides ÖLEV. är

så stor att jag knappast tvekar att identifiera dessa begge

former.

5. M. gotlandica (Clev. 1865) nob.

Mesocarpus gotlandicus CLEv. Monogr. öf. Zygn. p. 31.

Gotl. »I en myr i Boge socken (CrEvE). Follingbo sn,

Svejdevät?

Någon form, som med visshet kunnat föras hit, har jag

ej anträffat. I Svejdevät nära Visby förekom en Mougeotia

som till storlek och gestalt öfverensstämde med M. gotlan-

dica (CLEV.), men då sporerna ej voro mogna, kunde meso-

sporiets beskaffenhet ej utrönas, tillfölje hvaraf bestämningen

är osäker.

6. M. parvula Hass. 1843.

Descr. of Freshw. Conf. p. 434. Mesocarpus parv ulus

DE Bar. Unters. ib. Conjug. p. 80, t. 2, f. 15.

Gotl. Vesterhejde sn, Nygård och Fridhem.

Sect. 2. Mougeotige plagiospermice.

Spora quadripartitione cellularum binarum copu-

latarum formata.

(Plagiospermum Cleve 1868: Monogr. öf. Zygn. Pp. JM

Någon art' tillhörande denna grupp har icke blifvit an-

träffad inom florområdet. Den enda hittills bekanta hithörande

arten är Mougeotia tenuis (CLEV.) nob.

Sect. 3. Mougeotie staurospermice.

Spora quinquepartitione cellularum binarum CO-

pulatarum formata.

(Staurospermum Körz. 18453. Syst. Einth. GES för

JRR hye: gener! Pp. 2Aloret Spherospermum ÖLEv. 18568

Monogr. öf. Zygn. p. 39).

T. M. viridis (Körtz. 1843) nob.

Staurospermum viride Köra Piycol senersmp. r20ö

lör FRAR TU NterS., UP. COMjuZ. Po yodAG2N TIL lör

Gotl. Hellvigs sn, Norrgårda.

40 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

8. M. gracillima (Hass. 1843) nob.

Staurocarpus gracillimus Hass. Obs. on Moug. p.

185, t. 7, f. 6. Staurospermum gracillimum DE Bar.

FSF ASEA

Gotl. Bro sn, Stenstuga. Öl. Långlöts sn, Folkeslunda;

Norra Möckleby sn, Perna bro. ;

9. M. elegantula nov. spec. Tab. 3, fig. 5—38.

M. cellulis vegetativis 4—43 u crassis, crassitudine

15—530 plo longioribus; cellulis copulatis genuflexis;

sporis 20—24 u longis latisque, 12—14 u crassis, a

fronte visis cruciformi-quadratis, a latere visis sub-

ellipticis apicibus truncatis, mesosporio hyalino lzevi,

a fronte viso quadrato angulis paullulum rotundatis,

a latere viso ovali.

Gotl. Boge sn, Möjner.

Bland alla kända Mesocarpéer är denna den minsta.

Då cellulernas tjocklek hos Mougeotia gracillima (Hass.)

och M. parvula Hass. var. tenuissima DE Bar., hvilka

eljest äro de mest gracila formerna, alltid öfverstiger 54 u,

så uppgår den här knappast till 45 u. Artens mest utmär-

kande karakter ligger för öfrigt deruti, att den af mesosporiet

omslutna delen af sporen (denna sedd i vanligt läge) är nästan

fullkomligt qvadratisk och utan ringaste konkavering på sidorna.

Alla närslägtade arter hafva mesosporiets sidor mer eller mindre

intryckta, med undantag endast af M. quadrata (HaAss.), hvilken

dock är lätt skiljd genom sin jemförelsevis betydliga storlek

och genom sitt tydligt smågropiga mesosporium.

Sect. 4. Mougeotie polymorphe.

Spora vel tri- vel quadri- vel quinque-partitione

cellularum binarum copulatarum formata.

10. M. calcarea (CLEY. 1868) nob. Tab. 2.

Spherospermum calcareum CrEv. Monogr. öf. Zygn.

[ra S ÖR a RA ne, (ONE

M. cellulis vegetativis 10—12 u crassis, crassitu-

dine 4—20 plo longioribus; cellulis copulatis paullulum

genuflexis; sporis forma varia plerumque globosis vel

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 1. 41

anguloso-globosis, diametro 21—50 u (plerumque 30 u),

mesosporio levi fusco.

Gotl. Vesterhejde sn, Nygård och Fridhem, träffad med

mogna sporer d. 14 Juni; Bro sn, Stenstuga; Tingstäde sn,

Träskvälders vät; Hellvigs sn, Norrgårda; Fleringe sn, »i ett

litet kalkkärr» (Cleve).

Inom sötvattensalgernas hela afdelning torde knappast

någon art vara funnen, som besitter en så hög grad af varia-

tionsförmåga som denna. Såväl i afseende på sporbildningssätt

som på sporernas form (dessas storlek och de vegetativa cel-

lulernas längd att förtiga) förekommer nemligen här en vex-

ling så stor som gerna är tänkbar.

Sporbildningen försiggår i de flesta fall såsom hos Stauro-

spermum-gruppen eller genom femdelning af den vid kopu-

€

lationen bildade korsformiga cellulen (tafl. 2, fig. 1, 2,3, s, ss”).

Sporerna äro då oftast kantiga, stundom af ren Staurosper-

mum-form (fig. 2 s), i andra fall och vanligen kantigt klot-

runda (fig. 1 och 3 s) eller ovalt klotrunda (fig. 1 s') och åter

i andra alldeles oregelbundna, exempelvis till ena hälften

rundade och till den andra Staurospermum-likt kantiga

(fig. 1 s”). Detta sporbildningssätt är det som af CLEvzE blifvit

iakttaget hos ifrågavarande art och hvilket 1 förening med en

mer eller mindre klotrund form hos sporen samt färgadt me-

sosporium ansetts kunna gifva karakter åt det uppställda slägtet

Spherospermum. Näst sporbildning på staurospermiskt sätt

genom Tfemdelning är sporbildning på mesocarpiskt genom

tredelning det vanligaste (fig. I och 2 m, m'). Sporerna blifva

då nästan alltid klotrunda, men förete variation äfven här i

det afseende nemligen, att de än upptaga endast kopulations-

kanalen (fig. 2 m) än och oftast äfven en del af de kopule-

rande cellulernas ursprungliga rum (fig. 1 m'). Minst vanlig

är sporbildning på Plagiospermum-vis eller genom fyrdel-

ning. Äfven den förekommer dock ej så sällan och oftast

under den form, som fig. 2 pg utvisår, mindre ofta såsom i

fig. 4 pg på ett sätt som ända i detalj erinrar om förloppet

hos CizEvES Plagiospermum tenue. NSporernas form är

härvid vexlande, oval, kantigt klotrund eller nästan fullt klot-

rund. Hos denna art förekomma sålunda alla de olika spor-

bildhingssätt och nästan alla de sporformer, som ansetts karak-

teristiska för de särskilda af författarne uppställda Mesocarpé-

49 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

slägtena, och bildar hon dymedelst det föreningsband som

sammanknyter dem alla till ett slägte.

Men icke nog med att sporerna hos denna art kunna

bildas på hvilket som helst af de omnämnda trenne sätten,

äfven ett fjerde sätt förekommer, ehuru detta tvifvelsutan

måste betraktas som abnormt. Sporer eller åtminstone spor-

lika celluler (om de äro grobara är ännu icke utrönt) bildas

nemligen understundom utan kopulation genom verksamhet af

en enda cellul !); och detta antingen på det sätt (arten lägger

äfven här sin variationsförmåga i dagen), att cellulen Se

sig i tre dotterceller, af hvilka den mellersta blir sporlik ?)

(fi eller på det sätt, att den delar sig i två dotter-

celluler, af hvilka den ena, den sporlika, upptager ett på sidan

utskickadt liksom kopulationsutskott (fig. 8 m); det förra är

utan tvifvel att anse som ett misslyckadt tillbud till Stauro-

spermum-kopulation, det senare till Mesocarpus-kopulation.

co .

-—

—-

En annan abnorm företeelse, som kan förtjena att omnämnas,

är, att understundom tre och icke blott två celluler kopulera

med hvarandra (se fig. 5); sporbildningen har i detta fall visat

sig försiggå genom fördelatng af kopulationscellulen.

ren cn bäck nära Borgholm på Öland anträffades en

steril Mesocarpé af alldeles ovanliga dimensioner. De vege-

tativa cellulernas tjocklek uppgick nemligen till 35 å 40

Den utmärkte sig dessutom derigenom, att cellulernas Ae

kärnor ej lågo i rät linea utan i zig-zag. Den hörde sannolikt

till någon ännu ej beskrifven art.

Fam. II. Zygnemeg&e (MEnrGH. 1838) DE Bar. 1858

Unters. ub. Conjug. p. 10. MrenNrecH. Cenn. sul. organ. p. 30,

exclus. gen. Mougeotia.

Gen. I. Sirogonium Körz. 1843

Phyc. gener. p. 270, char. emend. DE Bar. 1858. Unters. ub.

Conjug. p- 78.

Då detta slägtes väsentliga karakter synes mig ligga der-

uti, att de kopulerande trådarnes celluler här äro af tvenne

slag, nemligen fruktifikativa, hvilka genom kopulation alstra

!) Analogt med förhållandet hos Zygnema mirabile HASS.

?) Hos Mougeotia quadrata (HASS.) har DE BARY observerat ett med

detta alldeles likartadt sporbildningssätt: se Unters. ib. Conjug. sid. 22.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BARD 1. N:o 1. 43

sporer, och vegetativa, hvilka alltid förblifva sterila !), så har

jag utan tvekan till detsamma hänfört ÖCLEVES Spirogyra

punctata, oaktadt detaljerna af förloppet vid de fruktifika-

tiva cellulernas bildning hos denna art ej äro kända. OCLEVE

har redan (i Monogr. öf. Zygn. sid. 23) ifrågasatt dess öfver-

förande till slägtet Sirogonium.

1. S. punctatum (CLRV. 1868) nob.

Spirogyra punetata Crev. Monogr. 'öf. Zygn. p. 25,

t. 6, f; 1—4.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Follingbo sn, Svejde-

rät; »Boge sn 1 träsk och myrar» (CLEVE); Lifvede sn, Burge.

En egendomlighet, som förtjenar anmärkas, är att de ko-

pulerande cellulerna hos denna art nästan aldrig äro lika stora.

Den cellul, i hvilken sporen bildas eller den honliga, är nem-

ligen efter regeln märkbart längre än den hanliga. Häruti

erinrar arten om S. stictiecum Körz., hos hvilken olikheten

mellan honliga och hanliga celluler dock är betydligt starkare

utpreglad.

Gen. II. Spirogyra Link 1820

Epist. de Alg. p. 5, char. emend. Dr Bar. 1858: Unters. ib.

Conjug. pp. (8:

1. oS; bellis (Hass. 1842) CRouaAn 1867.

Hilors dk mist. up... i CLEvb 1568 Monopgr. of Aygn.

p. 18, t. 3, f. 2—5. Zygnema belle Hass. Obs. on Zygn. p-

J6; Brit. Hresbw. Als: p. 142) t. 24.

Gotl. Slite (CLEVE).

2. S. majuscula Körz. 1849

SPe CIA SRA ELöK Saab Pier Vt 20, LS WIRTR!

löskolms tg VANA ja. ILE

Gotl. Lifvede sn, Burge.

3. S. adnata (VaAvecr. 1803) Körz. 1843

Phyc. gener. p. 279. Conjugata adnata VAvocH. Hist.

NGT ONE ASOS ca ny altnar (OREVST 808

Jllömöcr. Og ANSLAGEN lin KG SR

Gotl. Lifvede sn, Burge.

!) Hos öfriga ZygnemÅé-slägten erhålla trådarnes alla celluler slutligen

förmåga att kopulera och alstra sporer.

44 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Öfverensstämmelsen mellan Conjugata adnata VAUucH.

och Spirogyra hyalina CLEVv. är. så stor, att jag ej drager

i betänkande att anse dem som identiska. De likna hvarandra

nemligen icke blott i afseende på de vegetativa cellulernas

tjocklek !), sporernas form och öfriga väsentliga karakterer,

utan äfven i afseende på den så att säga habituella karakter

som ligger deruti, att trådarne alltid äro 1 hög grad slemmiga.

4. -S. porticalis (VAuvcH. 1803) Crev. 1868.

Monog. öf ZAygn. Pp. 22, t 0, f.r8—Tör ermmoate

porticalis VATCH Hist, dö;Cont, Pp. 003 to ONE

Gotl. Visby sn) Kopparsvuc; bollinsborcsm Rosendal;

Ar 1 Fleringe sn och Slite (CLEVE).

3. S. condensata (VaAuvcH. 1803) Körz. 1843

Pbhyc. .sener. p. 2005. CEEvE de: Poet RT

Conjusatareondensata VAUCH, Ck Po Oda ONE

Gotl. Visby sn, Kopparsvik; Follingbo sn, Rosendal;

Slite (CLEVE).

Denna och föregående art stå. hvarandra mycket nära. :

Bland de vid Rosendal insamlade Spirogyra-formerna funnos

några, 1 afseende på hvilka jag ej kunde med bestämdhet af-

göra, huruvida de borde föras till den ena eller den andra af

dessa begge arter.

6. S. communis (Hass. 1842) nob.

Zygnema commune Hass. Observ. on Zygn. p. 38;

Brit. "Fresbhbw. Alo: po JAS ot. 285, 6; Char Menmen

Spirogyra lomgata Körs. tabs Ehyc: vi t20965-MEs0rm

1: ce. Pp. 20, b 3, KL SLOTT 4 & LOK EERE 135 momOO

gata Lon Gata VATGESN ETC: pater TONI

Gotl. Visby och Slite (CrEvE); Hellvigs sn, Norrgårda;

Lifvede sn, Burge. Öl. Thorslunda sn, Lenstads mosse.

Denngz art anses af KöTzInG och CLEVE m. fl. nyare för-

fattare för att vara VAUCHERS Conjugata longata. Em när-

mare granskning af VAUCHERS beskrifning och figurer gifver

dock vid handen, att denne förf. haft för ögonen en helt

annan art (se strax här nedan). Så variabel som Spirogyra

[

!) VAUCHER säger nemligen, att trådarnes diameter hos Conjugata ad-

nata är '/, mindre än- hos Conjugata princeps; således alldeles

samma storleksförhållande, som enligt CLEVES uppgifter eger rum mellan

sistnämnde art och Spirogyra hyalina.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANUL. BAND Å. N:o 1. 45

longata Auct. än är, så har hon dock aldrig blifvit obser-

verad med de sporförande cellulerna så alldeles utan uppsväll-

ning och jemförda med sporerna så långa som VAUCHER på

ofvan citerade ställe beskrifver och afbildar dem.

7. S. parva (Hass. 1842) Körz. 1848

Spec. Alg. p. 438; char: emend. Zygnema parvum

Obston Zycon. p. 41; Brit: Ereshw. Algy p 1497 tx50,f 7,8

Zygn. flavescens Hass. 1845 Brit. Freshw. Alg. p. 149, t.

30, f. 9, 10. Spirogyra flavescens Crev. 1868 Monog. öf.

SnApS LÖR Et. I Öh.

Gotl. »I en å nära Kappelshamn» (CLEVE).

8. S. longata (VavcH. 1803) nob.

Con Tata Loma VY AVGEE. Hist. di Conf: ps tljer0)

f. 1. Zygnema &quale Hass. 1842 Obs. on Zygn. p. 39.

Zygn. longatum Hass. 1845 Brit. Freshw. Alg. p. 151, t. 31,

SA ISPirogyra Weberi Kör. 1843 Phyc: gener.

PARA NEAR SET Spec, AlSps död SPIrogyrarcalo-

SPO ras ÖRBY Lv oracilior CÖHEV. 1868 1 06. Pp. 260, t..d, f. 2, 3.

— Non S. longata Körtz., nec CLEV.

(GlorSNIenr a, vide Slite». (CHENE).

Skall namnet Conjugata longata VAUucH. användas på

någon art, så bör det tvifvelsutan vara på denna. Hos henne

förekomma nemligen de för Conj. longata VAUvCH. så ut-

märkande långa ej svällda sporförande cellulerna. Öfverens-

stämmelse i afseende på andra väsentliga karakterer t. ex.

storlek och sporernas form förefinnes äfven.

9. S. subventricosa (Hass. 1842) nob.

Zygnema subventricosum Hass. Obs. on Zygn. p. 38;

Brit re sht ASP 500209 chars emend se

SPANO Sya eben forma orCEev.A LL epiros dt fa.

Gotl. Visby sn, Katrmelund; Slite (CrEvzE); Burs sn,

Vesterlans; Lifvede sn, Burge.

BP inequalis (Hass. 1845) nob.

Zygnema inequale Hass. Brit. Freshw. Conf. p. 150,

fRS2 EE 2 Sp arrolgsyisar Vi elbier forma ra LEVY CT

6—10.

Gotl. Burs sn, Vesterlans.

Tydliga mellanformer mellan &« och pp, hvilka båda jag

tillförne betraktat som egna arter, observerades vid Burge i

460 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Lifvede socken. På samma ställe anmärktes äfven den genom

tvenne klorofyllband i cellulerna utmärkta formen Hilseana

RABENEH.

10. S. inflata (VAvoH. 1803) RABENH. 1863.

Krypt. F1. Sachs. p. 206; non Körtz. Conjugata inflata

Vavoct. Elist. .d: Conf, p:,068; tr:03 1 fö3 Sparskune nus ae

form AF OMÖTEN AST GC: pA baO RNE

Gotl. Boge (CLEVE).

11. SS. tenuissima (Hass. 1842) Körz. 1849.

Spec. Alg. p. 437. Zygnema tenuissimum Hass. Obs.

on Zygn. p. AT I Brit.s EreshwoAlgp: 1529 te2 0

Spirogyra tenuissima forma a ÖCLEv. Monog. öf. Zygn.

På 2400 ORO

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Visby sn, Katrine-

lund; Bro sn, Stenstuga; Dalhems sn, Hallfose; Etelhems sn,

Tenglings; Burs sn, Westerlans; Lifvede sn, Peimarve.

Gen. III. Zygnema (AG. 1817) DE Bar. 1858

Umters. ub. Conjug. P- (il. AG. Sya. ALSTISTCar dip ee

ex parte.

1. Z. stellinum (VAuTcCH. 1803) AG. 1824.

Syst. Als. p. tt, Civ. Monog. of. Aygn. pergopeo ms

EI "Conjugata stellina VAUCH. fist. d. Consmpsto

LR (rer hö

Gotl. Boge sn, Vesters myr (CLEvE); Slite (Cleve).

2. Z. crucvatum (VATCH. 1803) Ac. 1817.

Syn. AlsiScand. po LO25E CISV C:ope. 20 et EOS

Comnjugata. eruceiata. VÄTCES hj CYP. (0, to dy Are

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet.

3. Z. immersum (Hass. 1843) nob.

oTyndaridea immersa Hass. Obs. on Moug. p. 188, t.

7, £. 195 Don Brit. Hreshw. Algm. 64506 00:e io am DE

daridea conspicua Hass. 1845 Brit. Freshw.: Alg. p. 164,

UPERD sa ur JUN OG

Gotl. Martebo myr, vid Myrvälder.

De vegetativa cellulernas tjocklek är 20 u, deras längd

11—3 gånger så stor; sporernas diameter är 24—26 u.

Uti Obs. on Moug. beskref HASsSALL år 1843 bland andra

tvenne nya Zygneméer, den ena under namn af Tyndaridea

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1; N:O 1 47

immersa, den andra under namn af T. conspicua. Senare,

i Brit. Freshw. Alg., omkastade han benämningarne på dessa

begge arter, så att han der benämner den art för T. conspi-

cua, som han förut kallat T. immersa, och tvärtom. Då

några giltiga skäl för ett sådant förfarande ej af honom an-

föras och nog ej heller förefinnas, så har man ej rättighet att,

såsom några författare gjort, fästa afseende vid denna namn-

förändring.

4. Z. cyanosporum Crry. 1868.

Monog. öf. Zygn. p. 28, t. 8, Ö-A

Gotl. Fardume träsk i Ruthe, Trollträsket i Fleringe

och Vesters myr i Boge (CLEVE); Lifvede sn, Burge.

I Tenglings myr anträffades en Zygnema med omogna

sporer, som sannolikt var Z. leiospermum DE Bar.

Fam. III. Desmidiege (Körz. 1833) DE Bar. 1858

Unters. ib. Conjug. p. 10. —Desmidiace& Körz. Syn. Diat.

PS NIexparte

Gen. I. Desmidium (AG. 1824) DE Bar. 1858

INGE Kd ORENG RSS PAT orip SVIS mat. ce her.

ID: iSwarteii AG: (1812) 1824

Syst. Alg. p. 9; RArFs Brit. Desm. p- 60, t. 4. Diatoma

Swartzil AG. Dispos. Alg. p. 34

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Slite (CLEVE).

Gen. II. Spherozosma CorpA 1835

Alm: d. Carlsb., sec. RALPS; RABENH. Fl. Eur. Alg. sect. III

p-. 148.

1. S. exeavatum RALFS 1845

On Brstbesma vol tlo po LD,

(OG LA DSS

Gotl. Vesterhejde sn, Nygård; Läderbro sn, Vägume.

; FU8F BIC De smIsp.

Öl. Norra Möckleby sn, Perna bro och Bettorp.

Gen. III. Hyalotheca Körz. 1845

Phyc. german. p. 140.

EHRENBERG anföres vanligen såsom auktor för detta slägte

och han har också i sjelfva verket bildat dess namn; men han

har aldrig lemnat någon beskrifning på detsamma och har

48 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

dessutom till detsamma hänfört !), utom en verklig Hyalo-

theca-art H. mucosa, i främsta rummet en art, som icke

hör hit, nemligen Desmidium cylindricum GREV.

1. H. dissiliens (SmitH 1812) Bris. 1848

in RArFs Brit. Desm. p. ol, t. 1, f. I. Conferva dissas

liens SmItH Engl. Bot. t. 2464.

- oGotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Tingstäde sn, Myr-

välder; Läderbro sn, Vägume; Slite (CLEVE); Hellvigs sn, Far-

dume träsk; Halla sn, Tule. — ÖL. Långlöts sn, Folkeslunda;

Norra Möckleby sn, Perna bro och Bettorp.

Gen. IV. Micrasterias AG. 1827

Neu. Gatt. v. Alg. p. 642; MENEGH. 1840 Syn. Desm. p. 214.

Non EHRENB.

1. M. Crux melitensis (EHRENB. 1832) RALFs 1848

Brit. Desm- pi döv, ts dart. ds a ASL ön Ört

tensis EHRENB. Entw. d. Infus: p. 82.

Gotl. Halla sn, Tule.

Gen. V. Euastrum (EHRENB. 1832) RALFS 1844

On Br. Desm. p. 187. EHRENB. Entw. d. Infus. p. 82, mut. char.

1. EF. verrucosum PEHRENB. 1835.

Beitr. z. Erken. gr. Organ. p. 247; RaArrs Brit. Desm. p-

CAR KR

Gotl. Hörsne sn, Simonde.

2. E. pectinatum BrRÉB. 1848

I RATES Brita PM esmin pa S0,t LANE.

p brachylobum nov. var. Tab. 4, fig. 9.

Var. vix tertia parte longior quam latior; semi-

cellulis tumoribus sex, uno magno in medio semicel-

lule, uno in lobo polari, binis in lobis lateralibus sitis,

lobis brevibus latis retusis. Longit. cell. 70 wu, latit.

50 ä, erassit. 93 uu; lat. isthm. 15 us; lats lobspolam

Gotl. Hellvigs sn, Fardume träsk.

') I »Bericht iber die zu Bekanntmachung geeigneten Verhandl. der Kgl.

Preuss. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Aus d. Jahre 1840»;

SIC. CZ i

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1. «49

Denna varietet afviker från hufvudformen genom cellul-

halfvornas kortare och bredare flikar samt annorlunda anord-

nade upphöjningar. Den påminner till sin allmänna habitus

om den form, som finnes omnämnd och afbildad i LUNDELLS

FDeDesms Observ.»rp. l7,v. Ly 9.

3. HE. elegans (BréB. 1840) Körz. 1845.

Rvea German. , pa 135. RATES, Brit: Desm.. p. dd, t. 14,

f. 7. Cosmarium elegans BrÉB. m MENEGH. Syn. Desm.

p- 222.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Tingstäde sn, Träsk-

välders vät och Nystuga; Hörsne sn, Simonde; Etelhems sn,

Tenglings.

Den mellan Visby och Snäckgärdet funna formen (se tafl.

4, fig. 6) står på gränsen till E. binale RALFsS och påminner

Samson. Mår. fr RALRS Brit. Desm. sid. 90,.t. 145 f£ 8.

På de öfriga lokalerna förekom den form, som RALFs afbildat

resan erna

4. E. binale RALES 1844.

ÖDE ETIEDESsmp SEN Brit Desmi pr 90 t

[ASS

Den algform, som TURPIN 1 »Dict. Sc. Nat.» t. 11, f. 14

OCh SA pere. orsan». po old, to Lö, t. Lf atbildat och be-

skrifvit under namn af Heterocarpella binalis hör tydligen

icke hit; derföre har jag ej, 1 öfverensstämmelse med allmänna

bruket, kunnat upptaga 'TURPIN såsom auktor för denna art.

Möjligen borde BRÉBISSON citeras såsom auktor på grund af

figur och beskrifning i »Alg. Fal.» p. 96, t. 7, (enl. RALFS),

men som jag ej lyckats få se detta arbete kan jag härom

ingenting afgöra.

p ansulare NOM. var. hab. 4) fig. t.

Var. ad E. lobulatum BrEB. proxima; sed lobo

polari latiori leviter retuso, lobis lateralibus minus

retusis, isthmo angustiori. Long. cell. 26—30 wu, lat.

2022: lat. isthmi 3—06' u.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Follingbo sn, Svejde-

vät; Tingstäde sn, Myrvälder och Tingstäde träsk; Hellvigs

sn, Fardume träsk; Hörsne sn, Simonde. — Ol. Norra Möck-

leby sn, Bettorp.

50 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Af Euastrum-formerna är denna den enda inom om-

rådet allmänna. Från E. lobulatum BréB., hvilken jag be-

traktar som en varietet af E. binale RaALFS och hvilken den

står närmast, skiljes den bland annat derpå, att ändfliken här

är betydligt bredare samt ej imskuren utan blott svagt urringad.

” angustaturn, nov. var. "Tab. 4; fig. 3

Var. tertia circa parte longior quam latior; semi-

cellulis a fronte visis hexagonis apicem versus angu-

statis, lateribus retusis, a latere visis ovatis basi sub-

tumidis, a vertice visis ovalibus in medio tumidis.

Long. cell. 25—28 u, lat; 17-—19 ju, eorassy lane

lat. isthm. 3—9 wu.

Gotl. Tingstäde sn, Nystuga.

Denna form är så utmärkt, att jag länge tvekat, om ej

rättast vore att upptaga den som egen art. Orsaken, hvarföre

jag ej gjort detta, är, att jag sett den endast i några få

exemplar och blott från en enda lokal.

Gen. VI. Staurastrum (MEYEN 1829) RarrFs 1845

On Br. Desm. vol. 15, p. 149. MEYEN Beob. ib. Algenf: p-

777, char. emend.

1. S. furcigerum BréB. 18540

in MENEGH. Syn. Desm. p. 226. Didymoecladon furci-

gerus RALFS Brit. Desm. p. 144, t. 33, RR

Gotl. Tingstäde sn, Träskvälders vät; Halla sn, Tule. —

Öl. Norra Möckleby sn, Perna bro.

2. S. pseudofurcigerum REINsScH 1867

Didymidium (Staurastrum) pseudofurcigerum

RENSscH Alg. Erank:'p. 169) 609) £ 2, Staur. pseudotmncr

gerum LUND. De Desm. p- 71.

ÖL Norra Möckleby sn, Bettorp.

3. S. senarium (EHRENB. 1843) RALFS 1848

Brit. Desm. p. 216; Lunp. De Desm. p. 66. Desmidium

senarium EHRENB. Verbr. d. mikr. Leb. p. 412, t. 4, f. 22.

Gotl.' Boge sn, Vesters (CrEvE); Halla sn, Tule.

Enligt meddelande af Dr P. T. CrEvE hör den algform,

som 1 denne författares »Bidr. till känned. om Desm.» sid.

490 upptages under namn af S. furcatum EHRENB., till denna

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1. = äl

art. Den på Gotland observerade formen är den trehörniga

med temligen svagt utvecklade tvåklufna utskott. Cellulens

längd, utskotten oberäknade, är 40—42 u, bredd 35—38 u;

utskottens längd 6—58 u.

4. S. cyrtocerum BrÉB. 1848

inERATAS: Bri: Desm. p. löd, tv 22, 10:

Gotl. Vesterhejde sn, Fridhem.

Hong: cell. 31 u, lat. 33 ww; lat sisthbm. 9 ju. BREBISSONS

femma. Inflexunm 1mlist...d Des» tatto; fo: 202

återger rätt väl utseendet utaf Gotlandsformen af denna art,

då nemligen cellulen ses från hufvudsidan i ett något snedt

läge.

3. S. polymorphum BrREB. 1848

TNVEKARS, brits Pesnm.sps LD, bo 225 1.0.

O1. Borgholms kungsgård.

8 subgracile nov. var.

Var. processibus longioribus; semicellulis a vertice

visis triangularibus, angulis productis, lateribus con-

cavis. Long. cell. 24—28 u, lat. (c. process.) 35—45

u; long. proc. 6—12 wu; lat. isthm. 3—9 wu.

OlI. Norra Möckleby sn, Bettorp.

Bland de af RaALFsS i »Brit. Desm.» lemnade afbildningar

af denna mångformiga art, liknar denna varietet mest fig. 9 g,

tafl. 22. Troligtvis är den identisk med Phycastrum crenu-

latum NäG. »Gatt. emz. Alg.» fig. n, o, p, tafl. 8 B. Bildar

en öfvergångsform till S. gracile RALFS.

6. S. hexacerum (EHRENB. 1834) nob.

Desmidium hexaceros EHRENB. Beitr. z. Erk. gr. Or-

SSnpa dor mfussep tat LOTTE 107 exelmo ff, Bina:

Hella corn is, HRIB. LöJsNAToT Hal po dd, tror (sec: hals).

Staurastrum tricorne MENnEGH. 1840 Syn. Desm. p- 225;

BETE IDE RALES. Brit. Desm. Pp. Lod, bt. 22, Ik

Gotl. Vesterhejde sn, Nygård; Tingstäde sn, Myrvälder

och Träskvälders vät; Läderbro sn, Vägume; Othems kyrka;

Boge sn, Möjner, Hörsne sn, Simonde; Halla sn, Tule; Lifvede

sn, Burge; Eskelhems sn, Lefvede. — Öl. Runstens sn, Ler-

kaka; Norra Möckleby sn, Perna bro och Bettorp.

52 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Wat. 8 RATES et 4) 8:

3otl. Bro sn, Stenstuga.

y semicirculare nov. var. Tab. 4, fig. 9.

Var. duplo fere major quam forma a; semicellulis

a fronte visis subsemicircularibus, a vertice visis tri-

angularibus lateribus leviter concavis. Long. cell.

39—41 u, latit. 40—42 u, latit. istöm. 11 a.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet.

Denna varietet utmärker sig genom sin storlek, genom

regelbundet och starkt konvexa ryggsidor, samt föga konka-

verade hufvudsidor.

7. S. alternans BrRÉB. 1848

in: RATES Brit Desm. ps l32, t. 21GEedssNSAEteomne

RALFs 1845 On Br. Desm. vol. 15, p. 194, t. 9, fi 2; non BREB.

Gotl. Hörsne sn, Simonde. — Öl. Långlöts sn, Folkes-

lunda.

Ehuru S. tricorne är det äldsta namnet på denna art,

kan det likväl icke användas, emedan det förut varit oifvet

åt en annan art (nemligen den föregående, som sjelf dock ej

heller kan få behålla detsamma, emedan för denna ett ännu

äldre namn, Desmidium hexaceros EHRENB., finnes) och

dessutom tillkommit genom felaktig bestämning.

8. S. striolatum (NÄG. 1849) Arot. 1861

Desmid. p. 740; Norpst. Brasil. Desm. p. 187, t. 4, fi. 45.

Phiycastrum 'striolatum NAG Gratt. eZ: en Top sr ONE

SALE a

Gotl. Follingbo sn, Svejdevät; Halla sn, Tule: Long.

cell23 (fö latt. 2006; Latins istiao: LÖN u:

B oelandicum nov. var.

Var. granulata, angulis semicellularum binarum

alternantibus; zygosporis globoso-placentiformibus um-

bilicatis (?), margine undulata, undulis novem ad de-

cem. Long. cell. 21—22 u, lat. 22—25 u; lat. isthm.

9; diam. zygosp. 35—36 mu, crass. zyg. 21—23 u.

Öl. Norra Möckleby sn, Bettorp.

Denna varietet närmar sig i hög grad till S. alternans

BréB. Den föga betydande skilnaden dem emellan ligger

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1. 53

(hvad de vegetativa cellulerna beträffar) deruti, att cellulhalf-

vornas ryggsida hos den förra är svagt konkav, då hon hos

den senare är konvex, samt deruti, att cellulhalfvornas hufvud-

sidor hos den förra äro mindre konkaverade än hos den senare.

Det kan till och med ifrågasättas, om ej rättast vore att upp-

taga ifrågavarande varietet som en form af nämnde art. Af-

görandet af denna fråga torde först då blifva möjligt, när be-

skaffenheten af zygosporen hos S. striolatum NÄG. forma a

och 5. alternans BrEz. blifvit bekant. Tänkbart är för öfrigt,

att denna varietet på grund af sin så egendomligt gestaltade

Zzygospor kan befinnas utgöra en egen art.

9. -S. tetracerum (Körz. 1833) RALFs 1845

(OR Ibra DSS VO MD DRIV EN Sr DEN

PTE NE eTasterias tetracera KUPZ. Sya. Diat.

0 (MZA INGRESSEN

Gotl. Hörsne sn, Simonde. — Öl. Norra Möckleby sn,

Bettorp.

På båda ställena förekom jemte den tvåstråliga äfven den

trestråliga formen.

10. -S. Brebissonir ARCH 1861

Desam SST piulosum BrREs. 1596 List d Desm.

PER 2, £-40;

Gotl Bro sn, Stenstuga.'

Long. cell. (sine acul.) 60 se, latit. 34 u.

11. SS. pygmeuwn Brå. 1848

TRA TR SKB Desm. ps 23, tt. Jd, tf. 20.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Tingstäde sn, Träsk-

välders vät och Nystuga; Läderbro sn, Vägume; Boge sn,

Möjner. — Öl Långlöts sn, Folkeslunda; Norra Möckleby sn,

Bettorp.

Då jag ej är fullt säker på bestämningens riktighet, så

har jag af denna på öarne ej sällsynta form lemmnat en af bild-

ning i fig. 10, tafl. 4. Den förekommer stundom beklädd med

ytterst fina taggar, förnämligast på cellulhalfvornas ryggsida.

Cellulens längd är 32

är 11 le

-34 u och bredd 27—534 u; näsets bredd

12. S. punctulatum BrREÉB. 1848

InANATE SKB It. Desnm. ps MID, bt: ANN

54 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

Gotl. Visby sn, Katrinelund; Hörsne sn, Simonde; Lif-

vede sn, Burge. — Ol. Borgholms kungsgård; Köpinge kyrka;

Norra Möckleby sn, Perna bro.

13. S. leve RALES 1848

Brita Desms pol tue 23 LO

ÖL Norra Möckleby sn, Bettorp.

Den här förekommande formen öfverensstämmer väsent-

ligen med RALFS', men har något starkare utskott samt dessa

försedda med större och mera utspärrade taggar. Cellulens

23 u och bredd, utskotten inberäknade, 26—29 u.

längd är 20

14. S. cuspidatum BréB. 1848

TA [RAS FAS el ribs) CST DG I ASEA

Öl Norra Möckleby sn, Bettorp.

Samma som RALFS” form f. 1 a, blott något mindre; cel-

lulens längd och bredd, taggarne oberäknade, är 18 pu.

hun)

ÖO

15. S. dejectum BriB. 1840

im MENEGHE. Syn. Desm. p. 227. 5. dejectum &« RALFS

Bits öD esm. po 2002 0 SEE SOTa

Gotl. Tingstäde sn, Träskvälders vät. — ÖR Borgholm;

Norra Möckleby sn, Bettorp.

Long. et lat. cell. sime acul. 25 u, lat. isthm. 8 u.

32 apiculatum (BréB. 1856) Lunp. 1871

De Desm. p. 939. S. apiculatum BrReB. List. d. Desm.

ps AD ITS

Öl. Norra Möckleby sn, Perna bro.

Long. cell. sime acul. 20 u, lat. 18 u.

16. .S. orbiculare (PHRENB. 1835) RALFS 1845

Öns Desm. Vol Loy po Lö2, 6. LO, fars

orbiculare EHRENB. Beitr. z. Erken. gr. Organ. p. 292.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Vesterhejde sn,

Nygård; Tingstäde sn, Träskvälders vät; Läderbro sn, Vägume;

Othems kyrka; Slite, Enholmen; Halla sn, Tule; Vänge myr.

ÖL Norra Möckleby sn, Perna bro.

Vid Nygård, Othem, Vägume och Perna förekom den

form, som” RATES ac bildat pit. MD SSM SANNE

rdr

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o. 59

Gen. VII. Arthrodesmus (EHRENB. 1838) ARrRCH. 1861

Desmid. p. 736. EHRENB. Infus. p. 149; mut. char.

1. "4. ? glaucescens nov. spec. Tab: 4, fig. 1.

A ? parvum tam longum quam latum, modice con-

strictum, sinu lato obtusangulo, aculeis gquattuor mi-

nimis, massa chlorophyllacea glaucescente; semicellulis

a fronte visis triangulari-ovalibus dorso retuso, a latere

ovato-globosis, a vertice ellipticis. Long. cell. 13—14 u,

latit. sine acul. 14—15; lat. isthm. 9; long. acul..1 u.

Gotl. Slite, Enholmen.

Om denna alg verkligen är en Arthrodesmus, derom

är jag ej fullt förvissad; möjligen kan den befinnas vara en

form af slägtet Polyedrium NÄG.

Gen. VIII. Cosmarium (CorpaA 1835) RaALFS 1844

On Br. Desm. vol. 14, p. 391. Corpa Alm. d. Carlsb. p- 205

(sec. EHRENB.); mut. char.

Subgen. I. Cosmarium (sens. str.) LUND. 1871

De Desm. p. 24.

1. C. biretum BRÉB. 1848

In ÄRATEST bit. Desm. po LO2,t. 6, Kr

Gotl. Slite, Enholmen; Dalhems sn, Gandarve. — OK

Gerdslösa sn, Sörby.

Den på öarne funna formen är mindre än den vanliga;

cellulens längd är 50—54 u och bredd 45—54 u. Den närmar

sig härigenom C. Broomeia Thwait, om hvilken art sär-

skildt den på Öland funna formen påminner äfven genom

nästan rektangulära cellulhalfvor.

2. C. Turpinii BrRÉB. 1856

IUnsto, T0l3 LDS DS ANG IRI

Gotl. Boge (CrEvE); Dalhems sn, Hallfose.

C. protraetum i ÖCLEvEs »Bidr. t. känned. om Desm.»

sid. 488 hörer enligt af denne författare sjelf meddelad upp-

gift till C. Turpinii BRÉB.

3. C. ornatum RALFS 1844

ORK BT Ub esm." vol WktkEp. 392,6 LE SRB ntADesm.

pr 045e HOTET

Gotl. Hellvigs sn, Fardume träsk.

56 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

4. C. conspersum RALFS 1848

Brit. Desm. p; 1017 t. 16, £14.

Gotl. Visby och Slite (CLEVE).

BB rotundatum Wirttr. 1869

Anteckn. om Desm. p. 13, f. 4.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Tingstäde sn, Myr-

välder; Träskvälders vät och Nystuga; Hellvigs sn, Fardume

träsk; Boge sn, Möjner; Hörsne sn, Simonde; Dalhems sn,

Hallfose; Lifvede sn, Burge; Eskelhems sn, Lefvede. — ÖL

Långlöts sn, Folkeslunda; Norra Möckleby sn, Bettorp; Thors-

lunda sn, Björnhofda.

3. C. tetraophthalmum (Körtz.? 1833) BrÉBz. 1848

in' RALFS Brit. Desm. p.-d8, t. tr, fo 3 ÖrsEtetenoear

pella tetraophithalmia Körg Syn Diat p. odöEretoensT

B Lundellii nob.

C. tetraophthalmum (Körz.) Brees. forma Lunp. De

Desmi po 20.

Var. »verrucis minoribus, in apice (subretusa) semi-

cellule nullis, membrana dense granulato-punctata».

Long: cell. 100—1135 -u,. lat. 74—77 jus; lat Stun

20—24 u.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Visby sn, Katrine-

lund; Tingstäde sn, Myrvälder och Träskvälders vät; Läder-

bro sn, Vägume; Hellvigs sn, Fardume träsk; Boge sn, Möjner;

Dalhems sn, Hallfose; Halla sn, Tule; Lifvede sn, Burge;

Eskelhems sn, Lefvede. — Öl. Långlöts sn, Folkeslunda;

Runstens sn, Lerkaka; Norra Möckleby sn, Bettorp; Thors-

lunda sn, Lenstad.

De Notarisii. nob.

0: tetraopbhtkalmuntba Nor Desmy falfprsaktis

f. 19. Long. cell. 114—119 u, latit. 68—72 u.

Gotl. Hörsne sn, Simonde; Eskelhems sn, Lefvede.

6. C. Botrytis (Borr 1825) MEnEGH. 1840

Syn. Desm. p. 220. Ranrs Brit. Desmijpsrdomtpu6 me

Heterocarpella Botrytis Borr Heterocarp. p. 180.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Visby sn, Katrine-

lund; Follingbo sn, Rosendal och Svejdevät; Bro sn, Sten-

stuga; Tingstäde sn, Myrvälder; Lockrume sn, Nyplihgs;

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o. 57

Läderbro sn, Vägume; Slite; Boge sn, Möjner; Dalbems sn,

Hallfose; Halla sn, Tule; Vänge myr; Etelhems sn, Tenglings;

Hemse sn, Sindarve; Lifvede sn, Burge. — Ol. Borgholms

kungsgård; Köpinge kyrka; Gerdslösa sn, Sörby; Långlöts sn,

Folkeslunda; Thorslunda sn, Skogsby.

f subtumidum nov. var. Tab. 4, fig. 12.

ARESCH. Alg. Scand. exsie. Fasc. 7 et 8, n:o 300.

NEnE Fake in medio subtumidis, tumore verru-

culis majoribus ornato. Long. cell. 52—57 u, lat. 43

20-09 len sann IV

Gotl. Slite, Enholmen. — Ol. Norra Möckleby sn, Bettorp.

—45 u, Crass. 28

1. C. margaritiferum (Ture. 1828) MEneGH. 1840

SyotebDesmEt på 211056 RATES Brut. Desm. p. 007 t 16,

20 et t. dd, ft 3. Ursinella margaritifera Ture. Aperc.

OTTANnEN ps Löt La; EE KY:

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Visby sn, Katrime-

lund; Slite; Boge sn, Möjner; ; Hörsne sn, Simonde; Halla sn,

Tule; Vänge myr; Etelhems sn, Tenglings; Lifvede sn, Burge.

ET Bot halm Uossärd. Långlöts sn, Folkeslunda; Norra

Möckleby sn, Bettorp; Thorslunda sn, Skogsby.

8. C.: Portianum ARCH. 1860

Möter oum. , V UL p-r230, boill; ff, 39. (sec, RABENH.).

pp nephroideum nov. var.

Var. brevior, semicellulis a fronte visis elliptico-

reniformibus, a latere orbicularibus. Long. cell. 30—

SM fuj lat) 20-21» a, erass. 15-16. ju; Tati isthan.

I—10 wu.

Öl. Norra Möckleby sn, Bettorp.

MRI punctulatum BrREB. 1856

Fäst d ED esm rp. 20 Ef lös non DRA NOT: Desm;

Ital. p. 46, t. 4, f. 33.

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder och Träskvälders vät;

Othems kyrka; Boge sn, More Hörsne sn, Simonde; Halla

sn, Tule; Etelhems sn, Tenglings. — ÖJ. Norra Möckleby sn,

Perna bro och Bettorp.

Long. cell. 33—36 u, lat. 30—353; lat. isthm. 3—9 u.

58 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

10. C. speciosum LUND. 1871

De Desm. pr 34, tt. a, fd.

Gotl. Bro sn, Stenstuga; Tingstäde sn, Träskvälders vät

och Nystuga; Lifvede sn, Burge; Eskelhems sn, Tifvede. —

Öl. Norra Möckleby sn, Perna bro och Bettorp.

11. C. Wittrockii LUND. 1871

De IDesrmsjD DN ar IA

3otl. Hörsne sn, Simonde. — Öl. Runstens sn, Lerkaka.

PB angulare nov. var.

Var. sinu intima parte angusta sublineari; semi-

cellulis a fronte visis subtriangularibus, a vertice lan-

ceolato-ellipticis. Long. et lat. cell. 18—19 u, crass.

10—11 wu; lat. isthm. 6—7 u.

Gotl. Tingstäde sn, Träskvälders vät. — Öl. Norra

Möckleby sn, Bettorp.

12. OC. caleareum nov. spec. Tab. 4; f. 13.

ARESCH. Alg. Scand. exsic. Fasc. 7 et 8, n:o 300.

C. parvum paullo longius quam latius, incisura

mediana profunda lineari angustissima, membrana sub-

tilissime goranulata; semicellulis a fronte visis subsemi-

circularibus, lobo polari brevi truncato subtilisstme

crenulato, lateribus in medio leviter retusis, basin

versus 9 verruculis (1 centrali, 8 perifericis) ornatis,

a latere ovatis, a vertice ellipticis, in medio subtumidis.

Long. cell." 19—21 u, lat. 17—18 u, crass. 11—123 u;

lat; IS

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Follingbo sn, Svejde-

vät; Tingstäde sn, Myrvälder och Tingstäde träsk; Hellvigs sn,

Fardume träsk; Slite, Enholmen; Hörsne sn, Simonde; Dal-

hems sn, Hallfose; Halla sn, Tule; Etelhems sn, Tenglings;

Eskelhems sn, Lefvede. — ÖN Långlöts sn, Folkeslunda;

Runstens sn, Lerkaka; Norra Möckleby sn, Perna bro och Bet-

torp; Thorslunda sn, Skogsby. |

Den form som här ofvan är beskrifven och i den citerade

figuren afbildad, är från Enholmen; på de öfriga lokalerna

förekom en i allo något mindre form (long. cell. 14—16 u,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1. = 59

lat. 13-—14 wu; lat. isthm. 4 u) med cellulhalfvornas sidor på

midten utan inbugtning och de små vårtorna vid cellulhalf-

vornas bas, med undantag endast af den centrala, nästan omärk-

liga. — Arten påminner om C. Corbula Bråk. List. d. Desm.

NAN 3.

13. C. undulatäm Corpa 1839

Allmmeared ie Carlsb i Ip, 243, td

britbesme p. di, t. Lö, f. 3.

B crenulatum (NÄG. 1849) Wirrr. 1869

" Anteckn. om Desm. p. 11. Euastrum (Cosmarium)

GRS at una Grabb. em. ALS Pp. 200 fAN, fit eret d.

f. 26 (sec. RALFS); RALFS

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Visby sn, Katrine-

lund; Vesterhejde sn, Nygård; Tingstäde sn, Myrvälder, Träsk-

välder vät och Tingstäde träsk; DLockrume sn, Nyplings;

Othems kyrka; Hellvigs sn, Fardume träsk; Boge sn, Möjner;

Hörsne sn, Simonde; Dalhems sn, Hallfose; Halla sn, Tule;

Etelhems sn, Tenglings; Lifvede sn, Burge; Eskelhems sn,

Lefvedes — ÖL. Borgholms kungsgård; Långlöts sn, Folkes-

lunda; Norra Möckleby sn, Bettorp.

En mycket. variabel form. De vågformiga upphöjningarne

på hvarje cellulhalfva 8—12; de i toppen vanligen störst.

y minutum WITTR. 1869

Amnteckn. om Desm. p. 11, fi 3.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Tingstäde sn, Träsk-

välders vät.

Måtten äro 1. ce. oriktigt uppgifna; de böra vara: long.

eell. 24—26 mu, lat. 20

äro, sedda från sidan, nästan klotrunda och, sedda uppifrån,

elliptiska.

23 u, cerass. 14 u. Cellulhalfvorna

14. C. Meneglhinii Breg. 1848

IDNERATERST BEI RESm Ip. Jb, RÖ.

Gotl. Boge sn, Vesters (CLEvzE); Slite, Enholmen; Hörsne

sn, Simonde. — Öl. Köpinge kyrka.

8 angulosum (BrRåB. 1856) RABENH. 18568

Bl or. Als. HI sp. 163: Cosmari um 'angwlosum

SRERNkiStad HD eshps 2 tr yet

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder; Othems kyrka; Hellvigs

sn, Fardume träsk. — Öl. Norra Möckleby sn, Bettorp.

60 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

15. C. connatum BrÉB. 1848

10: | RATRS; Brit. Desmyp. M08t. Lä MO

Gotl. Tingstäde sn, Träskvälders vät; Fleringe sn (CLEVE);

Hellvigs sn, Fardume träsk; Halla sn, Tule; Lifvede sn, Burge.

16. C. moniliforme (TurRP. 1828) RarrFs 1848

Brit. Desm. p. 107, t. 17, f. 6. Tessarthonia monili-

forme Aperce:sorgsan. p.tolöj rt a,st sele

SERATRSE LGs ENDE

Gotl. Hellvigs sn, Fardume träsk; Tingstäde sn, Nystuga.

17. C. holmiense LUND. 1870

PDerDesmerp. 49t: 2020.

pp integrum LUND. 1870

Gotl. Visby sn, Kopparsvik; Tingstäde sn, Nystuga;

Othems kyrka. — Ol. Norra Möckleby sn, Bettorp.

18. C. pyramidatum BRÉB. 1348 ex p- LuNnpD. 1870

De Desm. p. 41. Bris. in RALFS Brit. Desm. p. 94, t. 15,

ARD Ce b

Gotl. Visby (CLEVE). :

19. CC. pseudo-pyramidatum LUND. 1871

Der Desmy p. 4 2: Ca:

Gotl. Tingstäde sn, Nystuga.

Konst cell ru ata

20. CO. gotlandicum nov. spec. Tab. 4, fig. 14.

C. mediocre, paullo longius quam latius, simu li-

near! angustissimo, membrana subtiliter puncetata; se-

micellulis a fronte visis subhexagono-reniformibus, a

latere obovato-circularibus, a vertice subellipticis. Long.

cell. 31-45 us lat. 22-30: ky Cass. ANTA

isthm. 9—11 u.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Hellvigs sn, Far-

dume träsk; Boge sn, Möjner; Halla sn, Tule; Eskelhems sn,

Lefvede. — Ol. Norra Möckleby sn, Bettorp.

Närmast beslägtad med C. sexangulare LUuNnp. De Desm.

p. 34, t. 2, f. 23, från hvilken den skiljer sig genom blott

föga kantiga, nästan njurformiga, cellulhalfvor.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 1. 61

21. C. granatum BRrREB. 1848

INNIGADRSKBTLIADeSn. sp. 00, ti dk. 0.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Vesterhejde sn,

Nygård; Follingbo sn, Svejdevät; Tingstäde sn, Myrvälder,

Träskvälders vät och Tingstäde träsk; Fleringe sn (CLEVE);

Hellvigs sn, Fardume träsk; Slite, Enholmen; Boge sn, Möj-

ner; Hörsne sn, Simonde; Etelhems sn, Tenglings; Lifvede sn,

Burge; Eskelhems sn, Lefvede. — ÖL Långlöts sn, Folkes-

lunda; Norra Möckleby sn, Bettorp; Thorslunda sn, Lenstad.

IA OM pygmeuwm ARK. 1864

Deser. of Pen. p. 174, t. 6, f. 45—49.

Gotl. Vesterhejde sn, Nygård; Follingbo sn, Svejdevät;

Tingstäde sn, Myrvälder, Träskvälders vät och Nystuga; Lock-

rume sn, Nyplings; Hellvigs sn, Fardume träsk; Boge sn,

Möjner. — Ol. Långlöts sn, Folkeslunda; Norra Möckleby sn,

Bettorp.

Subgen. 2. Pleuroteniopsis Lunp. 1871

De Desm. p. 51.

23. C. turgidum BrÉz. 1848

mn RATPSE Brit Desm. po tOVt: 52, £. 3. Pleurotenram

tr Sdm DEBATT Unters: up, COMjuo Pa Cd, b. dy I. la

Gotl. Follingbo sn, Svejdevät; Hörsne sn, Simonde;

Halla sn, Tule.

24. C. De Baryi ARrRCH. 1861

Desmid. p. 735. Pleurotenium Cosmarioides DE BAR.

köHerUnters. up. Conjuo. Pp. (2, t. dt. 32, Ja, Cosmarium

iNliwa tes? pi majus YVIRTR; Anteckn. om Desm. p. 14) f.5.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Tingstäde sn, Träsk-

välders vät; Hörsne sn, Simonde; Etelhems sn, Tenglings;

Lifvede sn, Burge. — Öl. Norra Möckleby sn, Bettorp.

25. C. Cucumis CorpDaA 1835

Am ke: Carlsparp: INS 27 (sec) MENEGH.); NALPS brit.

Desmatp a da, 6. . LD, fir.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Follingbo sn, Svej-

devät; Bro sn, Stenstuga; Tingstäde sn, Myrvälder och Ny-

stuga; Lockrume sn, Nyplings; Othems kyrka; Hellvigs sn,

Fardume träsk; Slite; Boge sn, Möjner; Hörsne sn, Simonde;

Lifvede sn, Burge; Eskelhems sn, Lefvede. — ÖL. Borgholms

kungsgård; Norra Möckleby sn, Bettorp.

Ö2 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

I fig. 15 på taflan 4 har jag afbildat en Cosmarium-

form från Fardume träsk på Gotland, af hvilken jag anträffade

blott en individ, och hvilken sannolikt tillhör någon ännu

obeskrifven art.

Gen. IX. Pleurotenium NäG. 1849

(FATT. Feng ATSSEpsr LOS

1. P. nodulosum (BréB. 1848) DE Bar. 1858

Unters. ib. Conjug. p. 75. Docidium nodulosum BrRÉB.

in RALFS Brit. Desm. ps 199, t. 20, f

Gotl. Boge sn, Vesters (CLEVE).

2. P. truncatum (BRÉB. 1840) NäG. 1849

Gatt. eimz. Alg. p. 104. Closterium truncatum BREÉB.

in MENEGH. Syn. Desm. p. 255. Docidium truncatum BREÉB.

AS ASTER 5 (AL EREG SKL 0 0 SY Re

O1. Borgholms kungsgård.

3. P. Trabecula (EHRENB. 1832) NäG. 1849

1. e. Closterium Trabecula EHRENB. Entw. d. Infus.

p- 68. Docidium Ehrenbergii « RaALtFs Brit. Desm. p. 157,

[5 Ori AN

Gotl. Othem (CLEVE); Hörsne sn, Simonde.

Enligt meddelande af Dr CLEVE hör hans P. Baculum

i »Bidr. t. Desm.» p. 494 till denna art.

Pp. erassum nov. var. Tab. 4, fig. 17:

Var. membrana subtilissime punctata, zygospora

subglobosa; semicellulis apicem versus sensim angu-

statis, ad basem undulis duabus, una majore, una

minore indistincta, instructis. Long. cell. 390—4735 u.

lat. 43

Gotl. Tingstäde sn, Träskvälders vät; Hellvigs sn, Norr-

sårda; Halla sn, Tule; Lifvede sn, Burge. — Öl. Norra Möck-

leby sn, Bettorp.

47 u; diam. zygosp. 125 u.

Bildar en öfvergångsform till P. truncatum BrRÉB. Ofver-

ensstämmer temligen väl med EHRENBERGS figur II 8 taflan 6

»Infus.».

4. P. maximum (REINscH 1867) LuNnp. 1871

Des Desm: p.os9skDockdaym maximum REINscH Alg.

Frank. pp. 184 TTR, 1

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 1. 69

Pp subelavatum nov. var. Tab. 4, fig. 16.

Var. semicellulis supra tumorem basalem paullu-

lum constrietis, apicem versus subincrassatis, mem-

brana subtilissime punctata. Long. cell. 600—700 wu,

lat. J38—41 u:

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Hellvi

dume träsk.

os sn, Far-

Gen. X. Gonatozygon DE Bar. (1856) 18358

Unters. iib. Conjug. p. 76. Zu Gonat. p. 105; mut. char.

1. G. monotenium DE BAR. 1856

Zu Gonatoz. p. 106. G. Ralfsii DE Bar. 1858 Unters.

äb. Conjug. p: 76) t. 4, f. 23—25.,. Docidium asperum

RALES 1848 (non Brås.) Brit. Desm. p. 158, t. 26, f. 6 a, b,

non Ce.

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder och Träskvälders vät;

Boge sn, Möjner; Hörsne sn, Simonde. — Öl. Norra Möckle-

by sn, Bettorp.

Träffades i Juni månad öfverallt kopulerande. Artens

äldsta namn är Docidium asperum RALFS, men då detta

blifvit gifvet åt densamma på grund af felaktig bestämning,

kan det icke få gälla. (Det tillhör naturligtvis den form, åt

hvilket det först gafs, nemligen BREÉBISSONS D. asperum).

namnen monotaenium till Ralfsii kan jag ej finna.

Gen. XI. Olosterium NitzscH 1817

Beitr. z. Infus. pp. o0Keti 6.

1. C. Ehrenbergii MENEGH. 1840

Syn. Desm. p. 232. RALFS Brit. Desm. p.- 166, t. 28, f. 2.

Gotl. Follingbo sn, Rosendal; Boge sn och Gothems-ån

(CrEvE); Hellvigs sn, Fardume träsk; Halla sn, Tule.

Träffades med zygosporer vid Rosendal. De kopulerande

cellulernas inbördes läge var alldeles sådant som det af SMITH

i Ann. and Magaz. 2 ser., vol. 5, tafl. 1 framställes. Någon

kopulationskanal kunde ej iakttagas, sedan sporen blifvit fär-

digbildad, utan visade de kopulerande cellulerna då sådana

öppningar som dem DE Bary i »Unters. iib. Conjug.» tafl. 5

fig. 25 afbildat hos C. Lunula. Zygosporens diameter (spor-

64 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

membranens yttre gelatinerade skikt oberäknade) befanns vara

105—1135 wu.

2. C. moniliferum (Bory 1824) EHRrRESB. 1838

Infos op. 91 ti; 5, fi 16. RATAS, Brit. Desmitpsrlob Nee:

f. 3. Lunulina monilifera Bort HISt. nat.d.F400pEEtEa;

SAD AE

Gotl. Visby och Othems sn (CLEvE); Lifvede sn, Burge.

ÖN Borgholm; Runstens sn, Lerkaka; Thorslunda sn, Lenstad.

Jr CNE leve NORS

Syn. Diat. p. 393) ta LOGEN (9 RATES PETS LN est ssp sRoT

t:20504

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Visby sn, Katrine-

lund; Slite, Enholmen; Hörsne sn, Simonde; Dalhems sn,

Gandarve och Hallfose; Hemse sn, Sindarve; Lifvede sn, Burge.

ENE Borgholms kungsgård.

4. OC. rufipes EHRENB. 1832

Entw. d. Infus. p. 67. C. Diane EHRENB. 1838 Infus. p.

dt. 9 LTS RATES Brit Desm. py LOG, ös f2N See

Gotl. Visby (CLEVE); Vesterhejde sn, Nygård; Folling-

bo sn, Svejdevät; Läderbro sn, Vägume; Hellvigs sn, Fardume

träsk; Boje sn, Möjner; Hörsne sn, Simonde; Halla sn, Tule;

Hemse sn, Sindarve. — ÖL. Borgholms kungsgård; Långlöts

sn, Folkeslunda; Runstens sn, Lerkaka; Norra Möckleby sn,

Perna bro.

5. OC. acuminatum Körz. 1845

Phye. german. pc fö0: (CioAeust Kön, Alotad tune:

dec. 8, n:o 80 see. Kör).

Gotl. Hörsne sn, Simonde.

Då någon afbildning af denna art förut ej finnes lemnad

og är något tveksam i afseende på

och dertill kommer, att ja

bestämningens riktighet, så har jag på tafl. 4 i fig. 18 gifvit

en afbildning af artens gotländska form. Amylumkärnorna i

hvarje cellulhalfva äro 4—5, och cellulens bredd är 20—22 u.

6. Ci Kenus, Köra, 1845

exman. op. 130; in RArses Brit. Desm. p. 220, t.

Phyc:

DAS Il

Gotl. Bro sn, Stenstuga; Lockrume sn, Nyplings; Lä-

derbro sn, Vägume; Hellvigs sn, Fardume träsk; Hörsne sn,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:O 1. 65

Simonde; Dalhems sn, Hallfose; Lifvede sn, Burge. — Öl.

Thorslunda' sn, Lenstad.

7. CC incurvum BrÉB. 1856

Wisterd ör Desmicp. 150, t.o2: fj I.

prmajus nov. var. Tab. 4, fig: 19.

Var. duplo ad triplo major, minus curvata. Long.

cell 305-150 wu, lat. 13—16 pu.

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder.

3. CO. attenuatum EHRENB. 1838

Infus..p. 94, t.6; fi 4; RArFs Brit. Desm..p. 169, t. 29, f. 5.

Gotl:« Hallassn, Tule:

9. C. Pritchardianum ARCH. 1862

Desecr. of Staur. p-I200:t- 12 Tf 120-20.

Gotl. Visby sn, Kopparsvik; Follingbo sn, Rosendal;

Slite »i små gropar vid Östersjöns strand» (CLEVE) och på

Enholmen; Dalhems sn, Hallfose; Hemse sn, Sindarve.

10. OC. strigosum BrÉB. 1856

UnStKdNesmp: Dot 2 tr 43.

Gotl. Läderbro sn, Vägume. — ÖL Köpinge kyrka.

11. C. rostratum EHRENB. 1832

Entw d. Infus. p. 67. RALFs Brit. Desm. p. 157, t. 30, f. 3

(Göt Boge sn, Vike, (Crayr); Halla sn, Tule — Öl

Norra Möckleby sr, Bettorp.

12: Cl pronum BrREB. 1856

fistäd Desm. p.. lad, mt, 2,,ft 42: OLENE Bidr, t. Desm.

Pp. £906 4 8:

Boge och Fleringe snr (CrEvE). — ÖL Långlöts sn,

Folkeslunda.

Cellulens bredd 4 u; celluländarne ej förtjockade.

Hör rC: Kinea PERT, 1852

öleinst i lkebenst. p. 206, to lönt. 20.

Gotl. Vesterhejde sn, Nygård; Läderbro sn, Vägume. —

O1. Norra Möckleby sn, Porra bro.

Long. cell. 125—135 u, lat. 41—6 wu; long. corn. 36—38 u.

66 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

14. C. acutum (LYNGB.? 1819) Bréz. 1848

in RALFS Brit. Desm. p. Ly, t.B0,fö: re tEehnel:

acuta LYNnGB. Hydroph. Dan. p. 209, t. 69 G.

Gotl. Vesterhejde sn, Fridhem; Lockrume sn, Nyplings;

Boge sn (CLEVE); Burs sn, Vesterlans.

Träffades i kopulation i Juni månad med sporer sådana

som RALFS' fig. 5 tafl. 34 utvisar.

15. OC. subtile BrRÉB. 1856

ist. dö Desmisps bd, vte ne rts,

Gotl. Visby sn, Katrinelund.

Cellulens bredd 30 u. Den här förekommande formen

är mera böjd och något längre än hvad BREBISSONS figur ut-

visar.

Gen. XII. Cylindrocystis MENEGH. 1838

Cenn. sull. org. p. 5 et 26; char. emend. DE Bar. Unters. iib.

Conjug. p- 14.

1. C. crassa DE BAR. 1858

INSE or de SN UR

Gotl. Tingstäde sn, Träskvälders vät.

Long. cell. 70 u, lat. 36 u Exemplaren förekomma en-

samma och i vatten, ej i kolonier och på fuktig mossa.

Gen. XIII. Penium (BrÉB. 1848) DE Bar. 18585

Unters. iib. Conjug. p. 73. BrRÉB. in RALFS Brit. Desm.

p- 148; mut. char.

|. P. conspersum nov. spec:

P. cellula 4—5plo longior quam latior, fusiformi-

cylindrica, sine constrictione mediana, apicibus rotun-

dato-truncatis, membrana dilute-fusca, dense irregula-

riter granulato-punctata. Long. cell. 85—95 mu, lat.

18—22 u.

ÖL Norra Möckleby sn, Bettorp.

Står midt emellan P. margaritaceum EHRENB. och P.

Cylindrus EHRENB. i afseende på storlek och cellullängdens

förhållande till bredden. Skiljes med lätthet från båda genom

cellulmembranens oregelbundet anordnade (ej radade) punkt-

lika gryn.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o. Ö67

2. P. lamellosum BrÉB. 1856

List. d. Desm. p. 146, t. 2, f. 34.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet; Follingbo sn, Svej-

devät; Tingstäde sn, Nystuga; Hellvigs sn, Fardume träsk;

Halla sn, Tule; Lifvede sn, Burge.

P. Digitus Crzrv. Bidr. t. Desm. p. 493 från Gotland

hör enligt meddelande af denne förf. hit.

3. P. Jenneri RALFS 1848

Brit fDesmt p-ldag tb. dd, 1 2.

Gotl. Tingstäde sn, Träskvälders vät.

Long. cell.:39 u, lat. 18 u.

Ordo V. Phycochromophyce&r RABENH. (1863) 1864

El. Eur. Als. Sect. I, p. I. Krypt. FI Sachs. p. I (sub nom.

Phycochromace2).

Fam. I. Scytonemee&e (Körz. 1843) RABEnH. 1863

Krypt. Fl. v. Sachs. p. 106. — Körz. Phyc. gener. p. 213;

char. emend.

Gen. I. Scytonema AG. 1812

Dispos. Alg. Suec. p. 38.

1. S. turicense NÄG. 1849

in Körz. Spec. Alg. p. 306. Körz. Tab. Phyc. IL t. 21, Kö:

Gotl. Vesterhejde sn, Fridhem; Boge sn, Vike (CLEVE).

Den vid Vike förekommande är en mindre form, med

hufvudtrådarne blott 15—18 u tjocka, under det att dessa hos

Fridhemsformen mäta 20-—25 u. ;

Gen. II. Tolypothrix Körz. 1843

Phyc: gener. Pp. 221.

WISE en un stak umz kn LS4D

ISFCEp 2287 lab. P hyct tal fp:

Gotl. Othems klint, på mossa (CLEVE).

Fam. II. Rivularie&e Harv. 18553

in Smith Engl. FL vol. V, part 1, p. 262.

Gen. I. Zonotrichia J. AG. 1842

Alg. mar. medit. p. 9.

1. Z. alpina (Körz. 1843) nob.

Ainactis alpina Körz. Phyc. gener. p. 230; hab Plyc:

II, t. 63, f. 1. Ainactis gothica ARESCH. Alg. scand. eXxsIic.

Fasc. 5 n:o 234.

röt Slite (CLEVE).

68 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

2. Z. calcearea (SmitH 1800) RABEnH. 1865

Fl. Eur. Alg. II, p. 213. Rivularia calcarea SMItH

in Engl. Bot. t. 1799. Ainactis calcarea Körz. Tab. Phyc.

TINA GO UN

ÖL Thorslunda sn, Lenstads mosse i en bäck.

Förekom nästan alltid öfvervuxen af Oocardium stra-

tum NäG.

Fam. III. Nostoce&e (MeEnsecGH. 1838) Körz. 1843

Phyc. gener. p. 203. Nostochinesx& MEnEGu. Cen. sul. organ.

Pp: 20; ex parte:

Gen. I. Nostoc VAvocH. 1803

Hist. d. Conf. p. 164 et 203.

1. NN. margaritaceum (Körz. 1849) RABEnH. 1865

BiTA TS TR p- 169. Hormosiphon margaritaceum

KörgCS pe) Alstip sov Seb) Pliye Mt

P moniliforme nov. var.

Var. cellulis perdurantibus ellipsoideo-globosis, 2

—53plo crassioribus quam cellulis vegetativis ordinariis

(crassit. harum 23 u); vaginis submoniliformibus 6—

7 u Crassis.

Gotl. Slite. Enholmen.

2. N. papyraceum (SCHLEICH.) AG. 1824

Syst. Alg. p. 21. Ulva papyracea SCHLEICH. Exsic.

(sec. AG.). Hormosiphon papyraceum Körz. Tab. Pliyc NE

UR LR a

Gotl. Boge sn, Möjner.

5. MN. commune VAvecH. 1803

Flist.. d: Confopi 229sts. Löt ue fKr hab Phye: IT;

LS OS

OI Thorslunda sn, Lenstads mosse.

4. N. rupestre Körtz. 1848

Spec. ATSTPT 2965 ab Rye ES

Got Halla sn, Lule

3. MN. spheroides Körz. 1850

PAP Phye Aps Ae |

Gotl. Tingstäde sn, Myrvälder. — Ol. Långlöts sn, Folkes-

lunda.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 1. 69

Fam. IV. Oscillariee (Ac. 1824) Fiscn. 1853

Beitr. z. Nost. p. 15. Oscillatorine ÅG. Syst. Alg; p- XXIV;

ex parte.

Familjen uppställdes år 1822 af Bory pr S:t VINCGENT i

Arthrod. p. 593 under den franska benämningen Oscilla-

toriées.

Gen. I. Lyngbya AG. 1824 j

Syst. Alg. p. XXV. FÅ SJ ;

1. L. cineinnata Körz. 1843 ASL

Phyc. gener. p. 226. Tab. Pbyc rr SO

Gotl. Tingstäde sn, Nystuga. | ;

RO |

Gen. II. Phormidium Körz. 1843 NE NM 3 — /

Phyc. gener. p. 190. by = 4

1. Ph. subfuscum (AG. 1812) Körz. 1843 AN sa

I. c., p. 195. Oscillatoria subfusca AG. Dispos. Alg. p- 36.

Gotl. Othems klint (CLEVE).

Gen. III. Oscillaria Bory 1797

Mem. s. Conf. (sec. Dict. elass. XII p. 457).

1.” 0. major VaAucH. 1803

ölen CE (COR ÖRE

B margaritifera Körz. 1847; nob.

O. margaritifera Körtz. Tab. Pe I osa AA RS

Gotl. Etelhems sn, Tenglings.

2. Ö. werugineo-coerulea Körtz. 1843

Phyc. gener. p. 185. Tab. Byen ENSO

Gotl. Visby sn, Kopparsvik.

Gen. IV. Hypheothriz (Körz. 1843) RABENH. 1865

RISAEor CA IS ST pi 15: Körz. Phyc. gener. p. 229; mut. char.

1. ÅH. vulpina Körz. 1849

Spec EAlSEp- 200; [Plnydes ig ro

B tumida nov. var.

Var. duplo major quam forma a (crassit. cell. 5—

7 uu), cellulis subtumidis.

Gotl. Mellan Visby och Snäckgärdet:; Vesterhejde sn,

Fridhem 2).

En af Dr P. T. CLEVE meddelad samling alger från bräckt vatten

nära Slite befanns innehålla följande Oscillariéer: Oscillaria subsalsa

AG.,, O. viridis VAUCH., O. tergestina Körz., Spirulina tenuis-

sima Körz. och S. oscillarioides TURP.

70 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SOTVATTENSALGER.

Fam. V. Ohroococce& NäG. 1549

Gatt. einz. Alg. p. 44; sub nom. Chroococcacee&.

Gen. I. Merismopoedia Mryrn 1859

Jahresber. 1838 p. 67. NäG. Gatt. emz. Alg. p. 59.

1. M. glauca (EHRENB. 1838) NäG. 1849

|. ce. +t 1 D, f. 1. Gonium glauweum PHRENB. Infus. p-

DG ER De

Gotl. Tingstäde sn, Nystuga; Hellvigs sn, Fardume träsk;

Läderbro sn, Vägume. — Öl. Norra Möckleby sn, Perna bro.

Gen. II. Gomphospheria Körz. 1836

Alg: aq. dule. Dec. 16, n:o 151; sec., Tab. Phiycs Ip 225

1. G. aponina Körz. 1836

oe MINE Plyes IR SD

Gotl. Etelhems kyrka.

Gen. III. Chroococcus NäG. 1549

Gatt. emz. Alg. p. 44.

1. OC. turgidus (Körz. 1845—49) NäG. 1849

I sekpa 6; 5 DCASTET TE TE fOtorocens turgidus Körz.

Tab. Ehyc Il da Dy er (Ö NR Hexematococcus binalis

Hass. 1845 Brit. Ereshw. Alg. p. sol, t. 82, f. 2

Gotl. Tingstäde sn, Nystuga; Hellvigs sn, Fardume träsk.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. s:0 1. 71

EXPLEICATIO FIGURARUM.

Mam

Figure omnes 300-ies amplificate sunt.

o = 0o0ogonium non foecundatum. 00 = oogonium foe-

cundatum, oosporam ineludens. pf = porus foecundationis.

az = androzoosporangium. pm = plantula mascula. a = an-

theridium.

Fig. 1. Bulbochete valida nov. spec.

DER2EEEB I sesstlvsk non. Spec.

Os BR guUuddratenioN:, Spec.

» 4—6. Oedogonium crassum (HaAss.) nob. Fig. 4 repre-

sentat oogonium cum poro foecundationis (pf) a fronte

visum, fig. 5 oogonium idem cum poro foecundationis

a latere visum.

IE Oe Hystriz NWittrR. Bb rotundatum. nov. Var.

» -8—10. Oe. nodulosum nov. spec.

NE Ojestspec:

Contentum cellularum in fig. 5 non delineatum est.

INNE

Mougeotia calcarea (CLEV.) nob.

Figure omnes 400-ies amplificate sunt.

Fig. 1—4. Cellul&e copulate sporogenesi varia. m, m' = spora

(more Mesocarpi) tripartitione cellularum copula-

tarum formata. pg = spora (more Plagiospermi)

quadripartitione — cellularum copulatarum formata.

Sjsk sk ="spora (more IS taurospemrmni) quinqueparti-

tione cellularum copulatarum formata.

» 5. Cellulge tres copulate. Spora more Plagiospermi

formata.

» 6. Cellula pseudosporam tripartitione formatura.

» of. 8 = pseudospora tripartitione (more Staurospermi

sine copulatione formata.

» 83. m = pseudospora bipartitione (more Mesocarpi)

sine copulatione formata.

Contentum cellularum in fig. 2, 3,5, 5 non delineatum est.

TAB. I.

Figure omnes 400-ies amplilicate sunt.

m = spora post copulationem transversalem tripartitione

formata. pr = spora post copulationem longitudinalem tri-

12 WITTROCK, OM GOTLANDS OCH ÖLANDS SÖTVATTENSALGER.

partitione formata. pr = pseudospora duplex post pseudo-

copulationem longitudinalem = bipartitionibus binis formata.

s = spora quinquepartitione formata. cc = canalis copulationis.

Fig. 1, 2. Mougeotia mirabilis BRAUN. |

» 3. M. scalaris Hass. Cellule canalibus copulationis (cc)

longissimis copulate.

» 4. M. megaspora nov. spec.

» 5—8. M. elegantula nov. spec. Fig. 5 = cellule copu-

late, sporis maturis a fronte visis; fig. 6 = spora

matura evacuata a latere visa; fig. 7 = spora non

matura a fronte visa; fig. 8 = cellul&x vegetative.

DAB SEVE

Fig. 1—3 300-ies, fig. 4—15 400-ies, fig. 16—19 200-ies

amplificate sunt.

Fig. 1—3. Chetophora pachyderma nov. spec. Fig. 1 = pars

superior plantule; fig. 2 = ramulus cellulis plurimis

nuper divisis; fig. 3 = pars infima plantule.

» 4. Polyedrium Gigas nov. spec. a-d = cellula eadem

in sitibus varliis.

>» 5—14. a = cellula a fronte visa; b = cellula a vertice

visa; c = cellula a latere visa.

» 5. HPuastrum pectinatum BrREB. 8 brachylobum nov. var.

» 6. HE. elegans (BRÉB.) Körz. var.

» 41. E. binale (BRÉB.) RALFS 8 tnsulare nov. var.

» 8. y angustatum nov. var.

» 9; Staurastrum hexacerum (EHRENB.) nob. & semilunare

nov. var.

» 10. S. pygmaeum BrREB.

» 11. Arthrodesmus? glaucescens nov. spec.

» 12. Cosmarium Botrytis (BoryY) MENEGH. & subtwmidum

NOV. Var.

VIC EG lc are um nov EKSpec

» 14. C. gotlandicum nov. spec.

rö GA Spec.

» 16. Pleurotanium maximum (REINSCH) LUND. 8 subelavatum

NOV. Var.

» 17. P. Trabecula (EHRENB.) NÄG. 8 crassum nov. var.

» 18. Closterium acuminatum Körtz.

» 19. C. incurvum BREB. Pp majus nov. var.

Contentum cellularum in fig. 4—18 non est delincatum.

Bihang till K Vef.Akad Handl. Bd.I.N«A.

(EC VET EI

Wiffrock del. e EN 0. Björkman Tifh

4 Bulbochete valda. 2.5. sessilis. 3.6. gaadrata. 4.6 Oedogonriunm crassunm.

ÖP: Llystrix, var. 4-LO De. nodulosum. 17 Oe. Speer.

fenol

Bihang till K Vet. Akad. Handl. Bd.I. Ne1-

ene Rn nn

N.0. Björkman lith

Witfrock del.

Mougeotra calcarea.

TafL ILL

SENSE

202 :

0.9.0

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.I.N7'

os A Björklund.

4,2. Mougeotia mirabilis. 3.M. scalaris. 4 M.

tfrock del.

1/9

Ry!

6. MH. elegantula .

megaspora. I-

Bihang fill K Vef.Akad Handl. Bd.I.N4.

ESR NER NTE fa TER AES Ange Pie fen nn

N.0 Björkman lifh.

£ 23. Chetoph. pachyderma. 4 Tolyedr. Gigas. 5. Kuastr pechinratum. 6. Ku. elegans. 7-6 Eu.

binafle. I Staurast.tricorne. 10,8. pygmeeum. I. Artirod. glaucescens. 12. (osmar. Botrytis. 18.

Cealrareum. 14 C. gotlamdseunm. 15. 0. spec. 16. Fleuroten. maximum. 1. P Trabecula. 13.

Closter. avcuminatun. 19. 0. imneurvun.

Wiffrock del.

LAGN fr 4 År 3 fd d " SN Na V

FN d

KÖN

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 1. N:o 2

DE SKANDINAVISKA ARTERNA AF OPHIONIDSLÅGTET

CAMPOPLEX.

A. E. HOLMGREN.

MEDDELADT, DEN 10 JANUARI 1872.

STOCKHOLM, 1872.

Pp. A. NORSTEDT & SOONER:

Kongl. Boktryckare.

ekrar

vi SIE Kg

HÖR

NAN EN

(ä a

Br VI RE

A j :

tid 4;

Län KAS

ta 4

TÅ

- INweR EA.

på ö

i t

2 NS

år

RT OT

JA |

frå

— TUDÄ RON: ik SYÄRETAEGR så

j ? d je i '

uu bryge

[

SSÖREETA ka

s& '

$ B

be i SF GR

FARMOR oda

be |

LAND KALIDT. HE

Sedan jag, uti min år 1858 utgifna Conspectus generum

Oplhioniduwm Suecicw"!), delat det af GRAVENHORST uppställda

stora slägtet Campoplexr 1 flera mindre ?), bibehöll jag under

den gamla slägtbenämningen de arter — cultrator, mixtus,

pugillator och floricola —, hvilka hafva spiraklerna på meta-

thorax aflånga och framvingarnas andra kubitalfält (areola)

fullständigt. Dessa arter voro nämligen mest kända och ett

par af dem beskrifna äfven af äldre författare, hvarföre jag

ansåg mig hafva skäl att frångå den eljest vanliga regeln, att

vid delningen af ett större slägte "bibehålla åt det bland de

nybildade, som kommit att innefatta de festa förut beskrifna

arterna, den ursprungliga benämningen. HEfter den begräns-

ning, som jag sålunda gifvit åt slägtet Campoplerx, återstod nu

för mig att utreda och nöjaktigt karakterisera de derunder

lydande arterna; men detta hade sig likväl icke så lätt, då de

af äldre författare beskrifna, nämligen mixtus och pugillator,

voro och ganska länge äfven förblefvo verkliga stötestenar.

Visserligen hade jag redan tidigt anat, att de olika former

och färgnyanser, i hvilka dessa förmenta arter städse uppträda,

snarare borde tillskrifvas en sammanblandning af flera skilda

arter, än häntyda på en mångfald af varieteter tillhörande en

och samma ?); men det erfordrades ett rikt material af hithö-

rande former för att jag skulle kunna göra några fullt nöj-

aktiga bestämningar och ett sådant material har jag ända hit-

1) Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhe för 1858.

2) Nämligen i slägtena Campoplex, Charops, Cymodusa, Sagaritis, Casinaria,

Limneria, Meloboris, Pyracmon, Camidia, Nemeritis och Angitia, hvilka

sedermera blifvit adopterade äfven af andra författare.

3) En sådan förmodan har blifvit uttalad äfven af Prof. RATZEBURG. Se

Die Ichneumonen der Forstinsecten I. sid. 98.

4 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

intills icke haft att förfoga öfver. Det oaktadt uppförde jag

emellertid i mina »Entomologiska anteckningar under en resa i

södra Sverige år 1854» !) några framstående former af GRAVEN-

HORSTS Campopl. pugillator såsom sjelfständiga arter och be-

skref dem under benämningarne areolator, nitidulator och vali-

dicornis. Och sedermera då jag utgaf min Monographia Ophi-

onidum Suecic ?), ökade jag artantalet med fyra nya arter,

nämligen med cartnifrons, bucculentus, lapponicus och leptogaster,

på samma gång som jag dock ansåg mig böra indraga areo-

lator och endast såsom konstanta former under pugillator upp-

ställa validicornis jemte en ny, som jag benämnde anceps.

Den likaledes i detta senare arbete af mig beskrifna C. me-

lanarvus måste helt och hållet utgå såsom hörande till slägtet

Limneria. 5

Sådan var i korthet utredningen af de skandinaviska ar-

terna när Prof. FÖRSTERS Monographie der Gattung Campoplex 3)

år 1868 utkom. I denna utförliga afhandling har författaren

beskrifvit icke mindre än 72 arter, hvilka alla skulle kunna

hänföras till och fördelas på de fyra, som GRAVENHORST upp-

tagit uti sin JIchneumonologia Europea, och vid hvilken för-

delning de aldra flesta skulle komma att underordnas C. pu-

gillator.

Man skulle visserligen kunna göra den anmärkningen, att

Prof. FÖRSTER gått alltför långt i sina artbestämningar, då han

här, liksom vid beskrifningen af slägtet Pezomachus, i flertalet

fall haft blott ett enda exemplar att hålla sig till; men vid

granskningen af de ganska rikhaltiga samlingar, som för när-

varande äro ställda till min disposition, har jag dock kommit

till den öfvertygelsen, att uti intet ichneumonidslägte färg-

och skulpturförhållandena kunna tillmätas en större grad af

bestämdhet, än hos detta, hvarföre också de uppställda arterna,

hvilkas karakterer derpå hufvudsakligen blifvit grundade, i

allmänhet borde kunna anses vara tillfyllest bestämda. Men

en omständighet, vid hvilken Prof. FÖRSTER icke fästat till-

räckligt afseende, är den olikhet i skulptur och färgteckning,

som mången gång gifver sig tillkänna hos de särskilda könen

af samma arter, och det vill synas som om ett sådant förbi-

1) I K. Vet.-Akad. Handl. för år 1854.

2) I K. Vet.-Akad. Handl. för år 1858.

3) I Verhandlungen der k. k. zoologisch-botanischen Gesellschaft in Wien.

Jahrg. 1868. XVIII Band. — III und IV Heft.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 2 5

seende skulle hafva gifvit upphof till en och annan oriktig

artbestämning. Äfvenså har stundom alltför stor vigt blifvit

tillmätt åt skulpturen på vissa kroppsdelar, hvarest erfaren-

heten gifvit vid handen att densamma plägar vara underkastad

åtskilliga förändringar. Detsamma kan man säga äfven be-

träffande några kännemärken, som blifvit hämtade utaf vingarnas

åderförgrening: Hvad sålunda först färgen vidkommer, så har

Prof. FÖrsterR till skilda afdelningar hänfört sådana arter,

hvilka hafva bleka och mörka vingfjäll, utan att draga i be-

tänkande att det förra kännetecknet egentligen tillkommer

hanarne, det sednare honorna; ty att ettdera af dessa känne-

tecken hos många arter kan vara gemensamt för båda könen,

utesluter icke möjligheten för denna iakttagelses riktighet rö-

rande andra. Ett exempel härpå är C. anceps, hvars bada kön

Prof. FÖRSTER beskrifvit såsom skilda arter på grund af färg-

och skulpturolikheter. Hvad nu dessa senare angår, så kan

skulpturen hos det ena könet vara gröfre, än hos det andra,

så att t. ex. mellanbröstsidorna, vid hvilka Prof. FÖRSTER i

detta hänseende fäster så stor betydelse, derigenom hos ho-

norna stundom blifva matta, då de hos hanarne deremot få en

tydligt framträdande glans. Och hvad slutligen vingarnas åder-

förgrening vidkommer, så kan det 2:dra kubitalfältet eller

areolan i framvingarna vara långt skaftad hos honan, då den

deremot är körtskaftad eller till och med sessil hos hanen

och tvärtom.

Jag har i föreliggande arbete fäst stor vigt vid dessa

förhållanden och, såsom jag tror, äfven lyckats sammanföra de

olika könen af vissa arter, hvilka af Prof. FÖRSTER, på grund

af ofvannämnda olikheter i färgteckning och skulptur, blifvit

åtskilda 1 tvänne. Men i några tvistiga "fall har jag dock tills

vidare varit nödsakad att vidblifva den af honom gjorda för-

delningen, som blott tillgången på ett rikare material är i

stånd att upphäfva eller bekräfta:

Att tillförene en så stor konfusion egt rum vid utred-

ningen af arterna till detta slägte, beror i främsta rummet

derpå, att många af dessa arter äro hvarandra högst lika i af-

seende på färgteckningen och att man hufvudsakligen lagt

, denna till grund vid deras särskiljande, utan att fästa tillbörlig

vigt vid skulpturen och kroppsbyggnaden i allmänhet. Det

är Prof. FÖRSTER, som kan tillräkna sig förtjensten af att hafv:

riktat uppmärksamheten härpå och att hafva funnit en stor

6 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLESX.

del af de utmärkta kännetecken, genom hvilka, om man rätt

begagnar sig af dem, arternas bestämning numera i så betydlig

mån blifvit underlättad. Men emedan flera af dessa synner-

ligen vigtiga kännetecken tillförene aldrig af någon författare

blifvit uppmärksammade ; eller begagnade, har också, såsom

man väl kan förstå, följden blifvit den, att Prof. FÖRSTER, som

hufvudsakligen ligt dem till grund för sin artbestämning, utan

att få gramska prototyperna, svårligen kunnat hänföra någon

enda af de såsom nya af mig beskrifna Skandinaviska arterna

till de af honom uppställda; och hvad de Gravenhorstska be-

träffar, så är det egentligen endast den lätt igenkänliga C.

cultrator, som af honom kunnat bestämmas; ty att han för

tvänne af sina arter bibehållit namnen mixtus och pugillator

har berott endast på godtycke. GRAVENHORSTS C. floricola har

han deremot ansett sig icke böra upptaga på annat sätt än

uti ett bihang, hvarest jemväl de Skandinaviska arterna efter

min Monographia Ophion. Suecice blifvit karakteriserade.

Sedan jag nu emellertid, med stöd af Prof. FÖRSTERS ar-

bete, underkastat våra samlingar en ytterligare och noggrann

granskning, har det visat sig, att alla förut af mig beskrifna

arter, med undantag af lapponicus, i nämnde arbete blifvit

upptagne och att vi dessutom ega ett temligen stort antal,

som hitintills blifvit förbisedt eller förvexladt. En förnyad

utredning af de skandinaviska Campoplegerna var således af

behofvet påkallad, och jag hoppas i följd deraf att mina be-

mödanden i detta hänseende skola omfattas med välvilja af

alla dem, som hysa intresse för denna del af entomologien.

Att vår fauna hyser ännu flera arter af detta slägte, än

de hittills bekanta, lider intet tvifvel och skall nog snart gifva

sig tillkänna, ifall uppmärksamheten hädanefter mera än förut

varit händelsen kommer att riktas åt dessa intressanta små-

djur. Vi ega dock redan af dem ganska ansenliga samlingar,

och det är min pligt att före afslutandet af denna inledning

hembära de personer min erkänsla, hvilka bidragit dertill.

Utom mina egna och Riksmusei samlingar !), hvilka

senare Prof. STÅL godhetsfullt ställt till min disposition,

har jag nämligen vid utarbetandet af denna framställning

') Dessa hafva hufvudsakligen blifvit sammanbragta af Prof. BOHEMAN;

men der inrymmas nu äfven Professorerna STALS och WAHLBERGS

samlingar.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 2. i

varit i tillfälle att granska äfven de samlingar, som i senare

tider blifvit gjorda af Herr G. BeLFrRAGE, Lektor N. E.

FOorssELL och hans son Stud. B. ForsseELL, Doktor E. HaG-

LUND, Regementspastor G. F. HALLSTRÖM, Jägmästare A.

HoLLGREN, Stud. G. Horm, Lektor C. H. JOHANSON, Konser-

vator W. MEvEs, Stud. A. S. Mortonson, Lektor K. F. THE-

DENIUS, Tullförvaltare N. WESTRING och Xylografen G. DE

VYLDER, hvilka herrar jag således för lemnade bidrag har att

betyga min tacksamhet. Dessutom må jag här särskildt om-

nämna de särdeles utmärkta och rikhaltiga samlingar, som

Akademie Adjunkten C. G. THOMSON haft godheten till mig

öfversända.

Från Finland har jag erhållit några mindre bidrag af

Prof. MÄKLIN och från Danmark af Fabrikör CHR. DREWSEN.

Från Norge känner jag blott två arter, som jag sjelf insamlat

under en kort genomresa.

Campoplegerna förekomma aldrig, så vidt jag vet, i större

mängd och det finnes knappast någon enda art, som, i jem-

förelse med otaliga andra imsekter, egentligen kan sägas vara

allmän, fastän somliga tyckas hafva en mycket vidsträckt ut-

bredning. De enda, som af mig blifvit anträffade i någorlunda

stort individantal, äro C. monozonus och C. anceps. De öfriga

af dem, hvilka jag sett i det fria, hafva alltid förekommit

mera enstaka.

De lefva oftast på träd och buskar och besöka isynnerhet

sådana, som hysa växtlöss och hvilkas blad och qvistar i följd

deraf äro öfverdragna med dessa små snyltdjurs söta, klibbiga

afsöndringar, hvilka utgöra en begärlig föda för Campople-

gerna. Åfven på barrträd och ofta på enbuskar träffar man

en del arter. Blommor besöka de sällan, med undantag af

C. monozonus, som jag ofta fångat på umbellater och andra

blommor, isynnerhet talrikt på Saxifraga aizoides i våra fjäll-

trakter, och C. facialis, som gerna besöker blommande palster-

nackor.

Beträffande Campoplegernas utveckling, vill jag endast

anmärka, att de under sitt larvtillstånd lefva såsom parasiter

i fjärilars och växtätaresteklars larver. I senare fallet undergå

de förpuppning i de af dessa larver spunna kokongerna.

S HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONILSLÄGTET CAMPOPLEX.

Slägtet Campoplex Grav. (HOoLMGR.).

Munskölden ej tydligt afskild från ansigtet. Metathorax

längs midten urgröpt") och för öfrigt försedd med aflånga

spirakler. Bakkroppen stjelkad och från sidorna starkt samman-

tryckt, med I1:sta segmentets spirakler utmynnande emellan dess

midt och spets. Framvingarnas I1:sta kubitalfält upptager blott

den ena af de tillbakalöpande nerverna, det 2:dra (areola), som

är fullständigt, upptager den andra; deras radialfält långsträckt

med trubbig areolarvinkel. Bakbenen enkla, d. v. s. deras lår

äro utan taggar och deras tarser smala. Klorna mer eller

mindre tydligt kamtandade.

Utan att framställa någon genomförd granskning af Cam-

poplegernas särskilda kroppsdelar, vill jag dock här anföra

följande, som vid arternas utredning företrädesvis bör upp-

märksammas.

Hufvudet. Oaktadt denna kroppsdel vid ett flygtigt be-

traktande icke tyckes erbjuda några vigtiga karakterer för art-

bestämningen, gifver dock en närmare granskning af densamma

vid handen att sådana verkligen finnas, hvilka man i nämnda

hänseende ej bör förbise. Hvad som dervid först tager upp-

märksamheten i anspråk är tinningarnes och nackens större

eller mindre uppsvällning. Härigenom visar sig hufvudet,

sedt uppifrån, antingen alls icke, något litet eller starkt af-

smalnande bakom ögonen, kännetecken, som oftast äro ganska

konstanta hos Ichneumoniderna i allmänhet och som äfven hos

arterna till detta slägte äro af ganska framstående betydelse.

Vidare erbjuder pannans form fera vigtiga kännemärken. Den

är 1 allmänhet temligen jemn, men kan äfven vara mer eller

mindre intryckt på sidorna eller ofvanför antennernas rot. I

de festa fall har pannan längs midten en fin upphöjd linie,

som dock stundom är ganska starkt markerad eller (såsom

hos C. carimfrons) till och med kan antaga formen af en

skarp köl. Mera sällan finner man 1 stället för denna upp-

höjda linie en intryckt dylik eller en ränna, hvilken i sådant

fall sammanlöper med den fördjupning eller ränna, som bildas

mellan antengroparnas hvarandra mer eller mindre närstående

kanter (såsom t. ex. hos C. cantator och C" bellipes). Stundom

är pannan längs midten alldeles slät, utan någon ränna eller

upphöjd linie (såsom t. ex. hos C. mixtus och C. obliteratus).

!) Härifrån gör blott C. leptogaster ett undantag.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 2. J

Ansigtet sammansmälter helt och hållet med munskölden och

bildar ett enda fält, ansigtsdelen (pars facialis). Antennerna

äro vanligen afsmalnande emot spetsen; men kunna äfven vara

nästan trådlika. Vid de sista ledernas form har Prof. FÖRSTER

fästat-mycken vigt, då jag deremot funnit densamma vara föga

konstant. Af större betydelse äro antengroparna, hvilka kunna

vara dels ringformiga med enkla kanter, dels baktill nedplat-

tade med flik- eller öronformigt utvidgade och liksom dubbla

kanter. I senare fallet är pannan framtill mer än vanligt

intryckt, något valkig och mera glänsande än angränsande

delar. Ögonen aflånga och snedtför antengroparna mer eller

mindre djupt urringade. — Med undantag af mundelarna, som

vanligen äro till större eller mindre del gula eller rödaktiga,

är hufvudet och dess öfriga delar svarta. Ansigtet har dock

ofta en silfverhvit eller gråaktig hårbeklädnad. I lefvande

tillståndet hafva ögonen ofta en i grönt och gult skiftande

metallglans.

Mellankroppen. I afseende på byggnaden och skulpturen

företer denna kroppsdel många och vigtiga olikheter och er-

bjuder följaktligen ganska utmärkta karakterer för arternas

särskiljande, ehuru jag dock icke kan tillmäta dessa karakterer

en så omfattande och allmän betydelse, som Prof. FÖRSTER

velat gifva åt dem. I afseende på skulpturen har man här

att fästa sig vid frambröstets (propleur2e) och mellanbröstets

(mesopleur2&) sidor, synnerligast vid dessa senare. Dessa äro

nämligen punkterade och emellan punkterna antingen nästan

glatta och glänsande (t. ex. hos C. oxyacanthe) eller finskrynk-

liga och mer eller mindre matta. De äro för öfrigt framtill

antingen okantade eller derstädes försedda med en bågböjd,

ofta temligen skarpt afsatt kantlist, samt längsutefter i spirakel-

trakten något intryckta och upptill uti intryckningen ofta fint

tvärstrimmiga med en glatt och glänsande eller finskrynklig

och nästan matt spegelfläck. Hvad skutellen angår, så kan

"den vara antingen kantad eller okantad på sidorna. I allmänhet

sträcker sig kantningen till eller utöfver midten. Denna kropps-

dels gröfre eller svagare punktering är äfven ofta af icke så

ringa vigt. De bästa karakterer å mellankroppen för arternas

särskiljande har man dock att hämta från metathorax” byggnad

och skulptur. Denna kroppsdel är, liksom hos Ichneumoni-

derna i allmänhet, förmedelst upphöjda linier (costa) på ett

regelmessigt sätt delad i åtskilliga fält; hvilka, ehuru olika

10 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

och till antalet färre än dem man återfinner t. ex. hos slägtet

Ichneumon, der metathoraxformen kan anses vara typisk, dock

till alla delar motsvara dessa och i följd deraf äfven böra bi-

behålla samma benämningar Jag får i detta fall hänvisa till

mina föregående afhandlingar, t. ex. Ichneumonologia Suecica

Tom. I. pl 1. Hvad som först och främst faller i ögonen

när man betraktar metathorax hos en Campoplex är, att rygg-

sidan (metanotum) är mer eller mindre djupt insänkt, urgröpt

eller stundom bredt rännformig, 1 följd hvaraf de 2 midtel-

fälten, area supero- och posteromedia, komma att flyta all-

deles tillsammans; vidare att de upphöjda linier eller coste,

som begränsa are&e superoextern&e och are& dentipare delvis

kunna vara utplånade, samt slutligen att arex juxtacoxales

alltid saknas 1). Hos några arter af slägtet Limneria är meta-

notum längs midten äfven urgröpt och hela bildningen af

metathorax för öfrigt temligen öfverensstämmande med den

hos Campoplegerna. De skilja sig dock från dessa senare,

utom genom andra vigtiga kännetecken, på metathorax' rund-

aktiga spirakler. — Mellankroppen är svart, utan teckningar.

Bakkroppen. Denna kroppsdel erbjuder ganska vigtiga

kännetecken för arternas särskiljande. Det 1:sta segmentet

är smalt och nästan alldeles rakt. Endast hos C. nitidulator

är det, sedt från sidan, märkbart krökt. Emellan petiolus och

postpetiolus är vanligen, genom denna sednares starkare ut-

vidgning, en tydlig begränsning. Sällan öfvergå båda i hvar-

andra, då i sådant fall gränsen dem emellan antydes af spi-

raklernas läge. Petiolus har oftast på sidorna mer eller mindre

långt bakom spiraklerna en temligen stark fördjupning eller

1) Då jag af förekommen anledning icke på länge torde blifva satt i till-

fälle att ånyo fortsätta mina Ichneumonologiska skrifter, vill jag nu

fästa entomologernas uppmärksamhet på ett ganska intressant förhållande.

som är väl värdt mödan af en grundligare utredning. Det är vingarnas

och 1:sta bakkroppssegmentets läge under pupptillståndet. Jag har näm-

ligen icke så ringa anledning till den förmodan, att metathorax” skulptur

i viss mån betingas af nämnda segments form och af vingarnas åder-

förgrening. emedan segmentet såväl som vingarna hos de arter, hvilka

hafva metathorax delad i ett större eller mindre antal fält, under pupp-

tillståndet ligga så starkt tryckta intill i fråga varande kroppsdel, att

deras olika delar passa alldeles in i hvarandra. Säkert är åtminstone,

att man hos vissa grupper bland Ichneumoniderna af vingarnas åder-

förgrening kan sluta till skulpturen af metathorax och tvärtom. Eget

är också härvid, att då någon abnormitet i den ena af dessa kroppsdelar

visar sig, en motsvarande sådan icke så sällan gifver sig tillkänna äfven

i den andra. Emellertid må detta meddelande från min sida tills vidare

gälla blott såsom en antydan eller en fingervisning för vidare forskningar.

Någon fullständig utredning är jag tyvärr nu icke i tillfälle att göra.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. = 11

stundom blott en mindre grop, och ofvanpå ryggsidan omedel-

bart bakom postpetiolus finnes icke så sällan äfven en eller

flera dylika fördjupningar. Vid dessa gropars när- eller från-

varo har Prof. FÖRSTER dock fäst större vigt än de i verklig-

heten förtjena; ty genom granskningen af ett större antal

exemplar af vissa arter, har jag kommit till den öfvertygelsen,

att åtminstone ryggroparnes större eller mindre antal, när-

eller frånvaro, icke äro af någon synnerlig betydelse vid art-

utredningen. MSidogroparnas större eller mindre utveckling har

jag deremot hos de särskilda arterna funnit vara mera kon-

stant. Postpetiolus är mer eller mindre konvex och har pa-

rallela eller konvergerande sidor. Stundom finnas ofvanpå

densamma längs midten en grop eller fåra, hvilken dock ofta

är att betrakta endast såsom en individuel karakter och i följd

deraf utan någon egentlig betydelse vid artutredningen. Hos

åtskilliga arter har postpetiolus på hvardera sidan en utmed

hela dess längd löpande fåra, som dock stundom tillkommer

endast det ena könet och som för öfrigt vid artutredningen

icke kan tillmätas en sådan betydelse som Prof. FÖRSTER an-

tager. — Det 2:dra bakkroppssegmentet är vanligen något litet

längre än det 3:dje, stundom ungefär lika långt eller till och

med kortare (såsom t. ex. hos vissa former af C. nitidulator),

sällan mycket längre (såsom hos C. leptogaster). På sidorna

är detta segment alltid kantadt. — Det 3:dje segmentet er-

bjuder vid artutredningen högst vigtiga kännemärken. Här

begynner egentligen bakkroppen att antaga sin karakteristiska

sammantryckta form och ryggsegmentens sidodelar att ut-

vidga sig för att omsluta buksegmenten. Men i och med

detsamma som en sådan utvidgning sker, upphör äfven på

samma gång segmentens kantning. Sålunda finner man, att,

om det 3:dje segmentet redan ifrån basen är utbugtadt, dess

sidobrädd alltid är slät och okantad, då deremot, om en sådan

utvidgning begynner först ett stycke från basen eller emot

spetsen, den icke utbugtade delen af sidobrädden är kantad.

Denna kantning af sidobrädden blifver ganska tydlig deri-

genom, att den är tecknad med en svart eller svartaktig linie,

som upphör med kantningen. Hvad denna linie angår, så

finner man hos de arter, som hafva 1 fråga varande segments

sidobrädd okantad och således redan ifrån basen utvidgad, att

densamma ändå sällan saknas (hos OC. falcator, OC. obliteratus,

C. parvulus och några få andra), utan blifvit liksom förflyttad

12 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTE'T CAMPOPLEX.

ett stycke innanför sidobrädden !), der den just borde hafva

befunnit sig, i händelse segmentet varit kantadt och icke ut-

bugtadt ända från basen. Ett egendomligt förhållande härvid,

som förtjenar att omnämnas, är att denna mörka linie någon

gång kan vara ställd i sjelfva sidobrädden, fastän segmentet

icke är kantadt, såsom t. ex. hos de arter — &C. consobrinus

och C. minutus —, som af mig blifvit förda till 3:dje afdel-

ningen. Det synes dock som om en sådan bildning af det

3:dje segmentet vore abnorm eller blott tillfällig, och att dessa

arter i följd deraf vore, om man så må säga, att betrakta så-

som ett slags monströsa former, den förra möjligen af C. tenuis,

den sednare möjligen af OC. eurynotus eller filicornis. Då jag

emellertid af hvardera arten för närvarande eger blott ett enda

exemplar, kan nu icke med säkerhet afgöras, huruvida denna

min förmodan är riktig eller ej. En annan egendomlig form

och teckning af det i fråga varande segmentet finner man hos

C. carinifrons, men isynnerhet hos C. bistrigosus, der detta

segment är kantadt endast vid sjelfva basen, men utvidgar sig

sedermera helt plötsligt, hvarvid den svarta linien skiljer sig

ifrån kantningslinien och löper in ett stycke åt segmentet.

Utom de nu omnämnda ganska vigtiga kännetecknen, har man

att å samma segment iakttaga spiraklernas läge med afseende

på deras afstånd från basen och sidobrädden, samt ofta äfven

med hänsyn till deras ställning i förhållande till det svarta

sidostrecket. De öfriga bakkroppssegmenten erbjuda inga

kännemärken af synnerlig vigt. Honornas terebra är vanligen

så kort att den blott skjuter ett litet stycke utöfver det sista

ryggsegmentets spets; men hos C. terebrator, C. lapponicus och

C. monozonus är hon deremot ganska lång, hvilket är ett godt

kännemärke för dessa arters honor. — Hvad färgen vidkommer,

så är bakkroppen i midten mer eller mindre röd, rödgul eller

stundom (hos C. oxyacanthe) nästan rent gul. Buksegmenten

äro vanligen bleka; men ofta äro de 2 första något brun-

skymliga. Terebran är ofta blek i sjelfva spetsen.

Det vore af stort intresse om någon ville fullfölja dessa

undersökningar öfver bakkroppssegmentens bildning äfven

hos de öfriga Ichneumoniderna, emedan här utan tvifvel vore

att finna utmärkta kännetecken för denna eljest svåra insekt-

familjs indelning.

') I beskrifningarna har jag kallat denna svarta linie: »det svarta sido-

strecket».

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 2 13

Vingarne. Ehuru Prof. FÖRSTER fäster ganska stor vigt

vid vingarnas åderförgrening, kan jag icke finna annat, än att

de derifrån hemtade karakterer 1 allmänhet taget äro ganska

vanskliga. Detta gäller isynnerhet det 2:dra kubitalfältets

(areola) form. Mest konstant synes mig brytningen af bak-

vingarnas nervus transversus analis vara. Jag har också vid

artbeskrifningarna lagt mesta vigten dervid. — Hvad vingarnas

färg angår, så äro de sällan vattenklara, utan mer eller mindre

sotiga eller brunskymliga, stundom gulaktiga. Vingmärket

kan vara svart, brunt, rödaktigt eller gult och oftast är dess

färg konstant. Vingfjällen kunna äfven hafva samma färger,

och förut har rörande dessa blifvit nämndt huru de kunna

vexla hos de olika könen.

, Benen. Med undantag af färgen, kan man å dessa kropps-

delar icke finna några synnerligen goda artkarakterer.

Öfversigt af arterna.

l:sta Afdelningen. Det 3:dje bakkroppssegmentet

pårtsidornar mer eller mindre kantadt ochi den

sålunda upphöjda delen af eidobrädden tecknadt

mie'd fem; .sivartaktio linie ty.

1:sta Underafdelningen. Det 3:dje bakkroppssegmentet

helt och hållet eller till största delen svart.

1. C. cultrator Grav. Baklåren röda.

2. C. nobilitatus HOLMGR. Buklåren svarta.

omentet

2:dra Underafdelningen. Det 3:dje bakkroppsse

rödt eller rödgult.

A. Metanotum längs midten urgröpt. Det 2:dra bak-

kroppssegmentet lika långt med eller föga längre än

det 3:dje.

a. Pannan längs midten försedd med en ränna eller

imtryckt linie. — Hos &C. cantator upptill stundom

med köl.

3. C. bellipes HormGr. Det 3:dje bakkroppssegmentet i sido-

brädden kantadt från basen ända utöfver midten.

1) Hos C. nobilitatus och C. cultrator är, i följd af segmentets mörka färg.

denna linie mindre märkbar.

14 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

2400h

C. cantator DE GERR. Det 3:dje bakkroppssegmentet i sido-

brädden kantadt blott till ett stycke från basen.

aa. Pannan längs midten försedd med en köl eller upp-

höjd linie, som dock stundom kan vara ganska otydlig

eller delvis utplånad.

b. Bakvingarnas nervus transversus analis något under

midten tydligt bruten. 3:dje och 4:de bakkropps-

segmenten röda.

c. Skutellen och mellanbröstsidorna punkterade och mel-

lan punkterna glänsande, glatta eller fint skrynkliga.

C. carinifrons HOLMGR. Pannan försedd med en stark midtel-

köl. Mellanbröstsidorna framtill okantade.

C. nitidulator HoLMGR. Pannan försedd med en fin, ofta

temligen otydlig, midtellinie. Mellanbröstsidorna framtill

skarpkantade.

cec. Skutellen och mellanbröstsidorna punkterade och mel-

lan punkterna helt obetydligt glänsande eller matta

samt alltid mycket tydligt skrynkliga.

x) Skutellen på sidorna, åtminstone till midten, kantad

samt ofvan emot basen punkterad och mellan pun-

kterna finskrynklig.

C. pugillator GRAV.

xx) Skutellen kantad endast vid basen; ofvan mycket

oroft punkterad och mellan punkterna starkt skrynklig.

C. stragifex Först. Vingfjällen svarta.

C. subequalis Först. Vingfjällen gula eller åtnuinstone blek-

kantade. De främre höftlederna hos I gula, hos 9 under

röda.

xxx) Skutellen kantad endast vid basen; ofvan fint skrynklig

och något glänsande. Mandiblerna svartaktiga. Honans

terebra mycket lång.

C. terebrator FÖRST.

bb. Bakvingarnas nervus transversus analis nära under

midten bruten. Endast det 3:dje bakkroppssegmentet

rödt.

C. unicinetus HOLMGR.

bbb. Bakvingarnas nervus tramsversus analis långt under

midten svagt bruten.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1: N:O 2. 5

12. C. bistrigosus HormGr. Det 3:dje bakkroppssegmentet blott

vid basen kantadt och inom sidobrädden tecknadt med en

från basalhörnet utlöpande, starkt markerad, svart linie.

13. C. trisculptus HorMmGr. Det 3:dje bakkroppssegmentet från

basen till öfver midten kantadt och i sjelfva den upphöjda

sidobrädden tecknadt med en svart linie.

AA. Metanotum längs midten jemn eller helt obetydligt

intryckt. Det 2:dra bakkroppssegmentet åtminstone

!/, längre än det 3:dje och emot basen starkt af-

smalnande.

14. C. leptogaster HoLMGR.

2:dra Afdelningen. Det 3:dje bakkroppssegmentet

parsidorna vokantadt, men ett stycke innanför

sidobrädden tecknadt med en från basen utlö-

pande svart linie, som dock stundom helt och

hållet kan saknas.

1:sta Underafdelningen. Pannan framtill mer eller mindre

intryckt, med framträdande glans och ofta med små, från

antenroten liksom utstrålande valkar. Antengroparnas bak-

- kanter dubbla samt flik- eller öronformigt utvidgade.

a. Antengroparnas bakkanter starkt utvidgade. Benen,

åtminstone hos 9, öfvervägande svarta.

15. C. anceps HormGrR. Det 2:dra bakkroppssegmentet rödt

med en svart ryggfläck.

16. OC. pineticola Hormer. Det 2:dra bakkroppssegmentet svart.

Metathorax” arew pleurales upptill ofullständigt begränsade.

aa. Amntengroparnas bakkanter helt svagt utvidgade. Benen:

öfvervägande gulröda.

17. C. similatorius HOLMGR.

2:dra Underafdelningen. Pannan oftast jemn. Anten-

.groparna ringformiga och deras bakkanter enkla, ej ut-

vidgade.

A. Mesonotum grofpunkteradt samt mellan punkterna

nästan glatt och glänsande.

18. C. bucculentus HoOLMGR.

B. Mesonotum punkteradt och mellan punkterna läder-

artadt eller finskrynkligt, utan eller med blott svagt

framträdande glans.

16 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

a. Mellanbröstsidorna framtill utan någon kantlist.

x) Metanotums are& supero-externae åtminstone inåt med

stark begränsning. ”Terebran mycket lång.

19. C. lapponicus HoLmGr. Vingmärket mörkbrunt.

20. C. monozonus Först. Vingmärket gulaktigt.

xx) Metanotums are&e supero-extern&e ofullständigt be-

gränsade.

21. C. Tschekit HoLrmGr. Bakkroppen blott i midten röd.

22. C. erythrogaster Först. Bakkroppen till största delen röd.

aa. Mellanbröstsidorna framtill med tydlig kantlist.

b. Bakkroppens 3:dje segment rödt, rödgult eller gult,

utan svart sidostreck. (Hos C. confusus är dock sido-

strecket stundom ganska tydligt).

c. Pannan saknar upphöjd midtellinie. Stora arter.

23. C. falcator TaunB. Metanotums arew dentiparce inåt be-

gränsade. Bakre skenbenen i spetsen ej mörka.

24. C. obliteratus HOoLMmGrR. Metanotums arew dentipare inåt

ej begränsade. Bakre skenbenen i spetsen mörka.

ce. Pannan försedd med en upphöjd midtellinie.

d. Mellanbröstsidorna mer eller mindre glänsande och

mellan punkterna glatta eller finskrynkliga.

25. OC. oxyacanthe Bor. PBakkroppens 4:de segment gult.

26. C. pulchripes HormGcr. Bakkroppens 4:de segment svart.

dd. Mellanbröstsidorna läderartadt punkterade och nästan

utan framträdande glans.

x) Bakkroppens 1:sta segment i spetsen rödfläckigt.

2 CN COnfususkbORSI

xx) Bakkroppens 1:sta segment helt och hållet svart.

28. C. parvulus Först. Metathorax längs midten djupt urgröpt

och tvärskrynklig. |

29. C. subsulcatus Hormcr. Metathorax försedd med en fåra

längs midten, ej tvärskrynklig.

bb. Bakkroppens 3:dje segment rödt med ett svart sido-

streck.

e. Bakvingarnas nervus transversus analis ofvan midten

bruten.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 2. If

30. OC. xenocamptus FÖRST. ;

39.

ee. Bakvingarnas nervus transversus analis under midten

bruten eller stundom utan märkbar fraktur. XY

f. Metathorax på sidorna med föga tät, brun eller grå-

aktig hårbeklädnad. Baklåren svarta.

. 1. Metanotum längs midten rännformigt urgröpt och för-

sedd med upphöjda, regelbundna tvärstrimmor.

C. tenuis FÖRST.

2. Metanotum längs midten bredt, men ej rännformigt

urgröpt, utan några upphöjda, regelbundna tvär-

strimmor.

C. notabilis Först. Bakre skenbenen svarta eller i midten

mörkt rödskymliga.

C. Forssellii HormGr. Bakre skenbenen i midten rödgula.

Mellanbröstsidorna med stark skulptur.

C. eurynotus HormGr. Bakre skenbenen i midten röda.

Mellanbröstsidorna med mycket svag skulptur.

ff. Metathorax på sidorna med tät, hvit eller silfverhvit

— hårbeklädnad. Baklåren oftast mer eller mindre röda.

t- Ansigtsdelen ej bredare än hög.

C. facialis HoLrMGR.

tt. Ansigtsdelen bredare än hög.

B. Baklåren mer eller mindre röda.

C. obreptans FÖRST: Antennerna emot spetsen afsmalnande.

C. filicornis HOLMGR. Antennerna emot spetsen ej afsmal-

nande. Metanotum bred och flackt intryckt.

C. -.rufipes HOLMGR. Antennerna emot spetsen ej afsmal-

nande. Metanotums längdintryckning djup och tvärstrimmig.

BB. Baklåren svarta.

C. ulceratus HoLMGR.

bbb. Bakkroppens 3:dje segment svart.

40. C. viduus GRAV.

3:dje Afdelningen. Det 3:dje bakkroppssegmentet

på sidorna okantadt, men i sjelfva brädden teck-

nadt med en svart linie. — Hithörande arter synas

18 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHLONLDSLÄGTET CAMPOPLEX.

U . . Oo .” -- -”-

vara tvifvelaktiga och torde måhända rättast böra anses

endast såsom ett slags monströsa former af andra. = -

41. C. consobrinus HOLMGR. Bakkroppens petiolus utan sido-

grop. A 4

42. C. minutus HOoLMGR. Bakkroppens petiolus med sidogrop.

Sectio I. Segmentum 3:tium abdominis in limbo late-

rali plus minusve marginatum.

Divisio 1:ma. Segmentum IS:twuwm abdominis totum vel maxima

ex parte nigrum.

1. Campoplex cultrator GRAV.

Subnitidus, niger; ore pedibusque rufis, coxis et trochan-

teribus posterioribus nigris; segmentis 2 et 3 abdominis castaneo-

notatis; alis fuscedine leviter tinctis, stigmate flavescente vel

fulvo, squamula nigra vel piceo-nigra — 9 (Long. 15—18

millim.).

Campoplex cultrator Grav. Ichn. Europ. III. 616.103. 79.

— HormMmGr. Monogr. Oph: Suec. 36. 5. £. — FÖRST.

Monogr. der Gatt. Campopl. 776. 1. Q.

Var. 1. 9. 2:dra bakkroppssegmentet. till största delen

kastanierödt. Baklåren vid basen svarta.

Denna utmärkta art är utan tvifvel mycket sällsynt hos

oss. Författaren har funnit ett exemplar vid Haga nära Stock-

holm och af Studeranden G. Horm erhållit ett annat, som af

honom blifvit fångadt äfven i Upland. — Var. 1 har blifvit

funnen vid Norrköping af Doktor HAGLUND, som derstädes

anträffat äfven hufvudformen. j

Kan icke gerna förvexlas med någon annan hitintills känd

art. På den till största delen svarta bakkroppen och på de

röda baklåren känner man igen honom vid första ögonkastet.

Var. 1 har visserligen vid hastigt påseende icke så obetydlig

likhet med C. stragifex. men är dock lätt att skilja genom de

angifna kännetecknen.

Hufvudet, bakom de urringade ögonen, föga, men dock

tydligt, afsmalnande. Pannan, på sidorna något litet inplattad,

har en fin, men ganska märkbar, upphöjd midtellinie. Anten-

nerna långa och emot spetsen starkt afsmalnande. Mellan-

bröstsidorna fint läderartade, punkterade och något glänsande;

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. 19

längdintryckningen ofvanför spiraklerna på tvären finstrimmig;

spegelfläcken temligen glatt. Metanotum längs midten ganska

djupt urgröpt; arexe supero-externax inåt skarpt begränsade,

men den inre begränsningen af are dentipare är deremot

ofullständig eller delvis utplånad. Bakkroppen är nästan lika

bildad som hos C. stragifex eller OC. pugillator. Framvingarnas

areola är kortskaftad eller sessil. Bakvingarnas nerv. transv.

analis är nedom midten tydligt bruten.

Hanen. Hufvudet svart med gulröda mundelar. Anten-

nerna och mellankroppen svarta. Bakkroppen svart, det 2:dra

segmentet i spetskanten och det 3:dje på sidorna mer eller

mindre kastanierödt. Vingarna svagt brunskymliga med gul-

aktigt eller rödgult märke och svart eller mörkbrunt fjäll.

Benen röda, med de fyra främre höfterna ofvan och de två

bakre helt och hållet svarta; af samma färg äro äfven de bakre

höftlederna. Baktarserna i spetsen brunaktiga. i

Honan är i afseende på färgteckningen nästan alldeles lik

SF, men de fyra främre höfterna och de mellersta höftlederna

äro hos henne svarta. De fyra bakre tarserna emot spetsen

mer eller mindre brunaktiga.

2. Campoplex nobilitatus HoLMGR.

Subnitidus, niger; ore, femoribus anticis totis, mediis

apice, tarsis tibiisque, fulvescenti-flavis, his posticis basi api-

ceque nigris; seogmento 2:do abdominis apice summo interdum

castaneo-notato; alis fuscedine tinctis, stigmate flavo-testaceo,

radice et squamula flavidis, hac nonnunquam ihfuscata. —

Eaton oNrcerer. 2 millim.).

Af denna utmärkta art har författaren erhållit 2 hon-

exemplar från Skåne genom Adj. THOMSON.

Genom bakkroppens och benens färg är arten så afvikande

från alla öfriga, att man vid första ögonkastet kan skilja

honom från dem.

Hufvudet är bakom ögonen knapt afsmalnande och visar

sig i följd deraf något mera uppsväldt än t. ex. hos C. stragifex.

Pannan jemn med en tydlig, fin midtellinie. Ansigtet starkt

hårigt. Ögonen temligen djupt urringade. Antennerna medel-

måttigt långa, emot spetsen afsmalnande. Frambröstsidorna

nedtill något glänsande, upptill skrynkliga och i midten med

svagt framträdande tvärvalkar. Mellanbröstsidorna, framtill

kantade med en skarp list, äro något glänsande emellan pun-

20 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

kterna; längdintryckningen ofvan spiraklerna fint tvärstrimmig;

spegelfläcken glatt och glänsande. Skutellen groft punkterad

och på sidorna till nära midten kantad. Metathorax ofvan

skrynklig och längs midten bredt, men icke synnerligen djupt

urgröpt; arex supero-extern&e och dentipare inåt tydligt be-

gränsade, men af en svag och delvis nästan utplånad list;

are& pleurales med betydligt svagare skulptur och med något

framträdande glans. Bakkroppen glänsande; 1:sta segmentet

rakt, petiolus med en grop på hvardera sidan bakom spirak-

lerna, postpetiolus icke mycket längre än bred, ofvan kullrig

och stundom gropig, sidorna något konvergerande; det 2:dra

litet längre än det tredje och, sedt ofvanifrån, nästan jemn-

smalt, spiraklerna, nära midten och kanten, ligga 1 en för-

djupning; det 3:dje med en fin kantning i den endast emot

spetsen något utbugtade sidobrädden, spiraklerna ligga äfven

här i en grop och stå närmare sidobrädden än basen. Sista

buksegmentet mer än vanligt framskjutande. Terebran är kort,

men räcker dock utöfver sista ryggsegmentet. Framvingarnas

areola bred och nästan sessil. Bakvingarnas nervus transv.

analis under midten bruten med en från frakturen utlöpande,

tydlig nerv, deras hållhakar 8 eller 9. Tarsernas klor tydligt

kamtandade. Skenbenens yttre sporre krökt.

Honan. Hufvudet svart med blekgula mandibler och

palper. Antennerna och mellankroppen svarta. Bakkroppen

svart med det 2:dra segmentet i spetsen stundom med fram-

trädande kastanieröd färg; buksegmenten mer eller mindre

gulröda; terebran svart med gulröd spets. Vingarna något

brunskymliga; de främres märke gulrödt, deras rotdelar gul-

aktiga. Vingfjällen blekgula eller stundom något brunskym-

liga. Frambenen gulröda, med höfterna och öfre sidan af

höftlederna svarta. Mellanbenen gulröda, med höfterna, höft-

lederna och låren från basen till öfver midten svarta; sken-

benen i spetsen brunskymliga. Bakbenen svarta, med i midten

bredt gulaktiga skenben och gulröda tarser, hvilka senare

dock vid ledernas spetsar äro något brunskymliga.

Divisio 2:da. Segmentum J3:tium abdominis rufum vel fulve-

scenti-flavidum.

A. Metanotum longitudinaliter excavatum. Segmentum

2:dum abdominis parum longius quam J3:tium.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0 2. 21

a. Frons canalicula media instructa. — In C. canta-

tore superne interdum subcarinata.

3. Campoplex bellipes HoOLMGR.

Subnitidulus, niger; ore pallide flavo; abdominis medio

late rufo; alis lenviter infumatis, stigmate obscuro, radice et

squamula flavidis; pedibus anterioribus favis, coxis et trochan-

teribus maxima ex parte lineaque femorum nigris, posticis

nigris, femoribus apice tibisque fulvis, his interne basin versus

flavidis, tarsis fuscis; segmento 3:tio abdominis utrimque ultra

medium marginato. -— & (Long. circit. 12 millim.).

Denna vackra och utmärkta art torde måhända vara mycket

sällsynt hos oss. Författaren har sett blott en enda hane, som

af G. DE VYLDER blifvit fångad vid Stockholm.

Bör icke kunna förvexlas med någon hitintills känd Skan-

dimavisk art. Dess förnämsta kännetecken äro: 1) att pannan

har en svagt intryckt längdfåra i stället för en upphöjd midtel-

linie; 2) att bakkroppens 3:dje segment är i sidobrädden kan-

tadt ända öfver midten; 3) att äfven 5:te segmentet är rödt;

4) att de fyra frambenen äro till största delen gula, med en

svart bred linie på lårens undersida; 5) att bakre skenbenen äro

gulröda, med en blekgul linie på imsidan emot basen; 6) att

vingmärket är mörkt, men fjället gult.

Hufvudet är bakom de djupt urringade ögonen afsmalnande.

Pannan jemn, något skrynklig och temligen groft punkterad

med längs midten en ganska tydlig fåra. Ansigtet hårigt. An-

tennerna långa och emot spetsen småningom afsmalnande. Mellan-

kroppen med öfver hufvud taget föga framträdande glans. Fram-

bröstsidorna i midten med fina tvärskrynklor, upptill groft pun-

kterade. Mellanbröstsidorna punkterade och mellan punkterna

ytterst fint skrynkliga och något glänsande, längdintryckningen

ofvanför spiraklerna med fina, knapt märkbara tvärstrimmor,

spegelfläcken glatt. Skutellen punkterad, dess sidor okantade.

Metathorax längs midten föga djupt urgröpt och i urgröpningen

tvärstrimmig; ar. supero-externe och dentipare fullständigt be-

gränsade, de förra med ganska svag skulptur; ar. spiraculiferae

med starkt markerade längdstrimmor; ar. pleurales groft punkte-

rade. Bakkroppens I1:sta segment rakt, smalt och längre än

bakhöfterna och deras höftleder tillsammantagna, petiolus med

en sidofåra, postpetiolus nästan dubbelt längre än bred, jemn-

smal och temligen glatt; det 2:dra segmentet är något längre

22 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

än det tredje och har spiraklerna nära midten; det 3:dje är i

sidobrädden kantadt från basen till öfver midten och har spirak-

lerna något litet nörmare sidokanten än basen. Framvingarnas

areola sessil. Bakvingarnas nervus transv. analis under midten

bruten, med en från frakturen utlöpande, svagt antydd nerv.

Hanen. Hufvudet svart med gråhårigt ansigte samt gula

mundelar. Antennerna och mellankroppen svarta. Bakkroppens.

l:sta segment svart med en dunkelt röd fläck på hvardera sidan

vid spetsen; det 2:dra rödt med svart sidokant och en större

fläck af samma färg, upptagande hela basen, men ej sträckande

sig till segmentets midt; det 3:dje rödt med en svart linie i den

upphöjda sidokanten; det 4:de och 5:te röda, det sednare dock

med svartaktig bakkant. Vingarna svagt rökiga med mörkt

märke samt bleka fjäll och rotdelar. De 4 främre benen gula

med svarta höfter och höftleder, af hvilka dock de främre på

undre sidan äro gula, samt med en svart bred linie på lårens

undre konvexa sida. Bakbenen svarta, utom skenbenen, som

äro gulröda med en gul linie på insidan emot basen; tarserna

bruna.

4. Campoplex cantator DE GEER.

Parum nitidus, niger; ore, abdominis medio, femorum apice,

tarsis anticis tibiisque, fulvescenti-flavidis, his posticis ima basi

summoque apice nigro-fuscis; alis fulvedine vel fuscedine tinctis,

stigmate et squamula fulvis; segmento 3:tio abdominis utrimque

ad basin breviter tantum marginato. -— 79 (Long. 16—20 millim.).

Ichneumon cantator DE GEEr Mém. des Ins. VII. 594. 2.

pl. 44. fig. 8 et 9. (sec. exempl. typicum).

Ichneumon delusor THunB. Ichn. 265 (in Mémoires de V' Aca-

demie des sciences de St. Petersbourg). — Secundum

exempl. typicum in museo auctoris asservatum.

Campoplex canaliculatus Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

807. 24. g.

Var. 1. 79. Frons superne carinata.

Campoplex infestus Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

824.:37. 79.

Anm. Att C. infestus FÖRST. endast är en form eller varietet af (C.

cantator synes mig vara utom allt tvifvel. Jag har från Adj. THOMSON

erhållit 4 honexemplar, som till alla delar öfverensstämma med FÖRSTERS

beskrifning på den förra, men som helt säkert icke kunna specifikt skiljas

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0 2. 23

från den sednare. Enda skilnaden består nämligen deruti, att pannan hos

infestus har nedom ocellerna en liten köl, då deremot hos cantator der-

städes befinner sig en liten ränna, hvilken sednare utgör en fortsättning af

den starkt markerade ränna, som hos båda formerna bildas emellan de nära

hvarandra stående inkanterna af antengroparna. Hvad nu infestus särskildt

vidkommer, så kan jag omöjligt finna annat, än att pannans ränna upptill

med sina kanter lupit så tillsammans, att hon derigenom kommit att antaga

formen af en oregelbunden köl. Ett sådant kännetecken kan man väl knap-

past anse såsom en fullt tillräcklig artkarakter.

Denna art tyckes vara temligen sällsynt hos oss. I Skåne

har han blifvit anträffad af mig och THomson, 1 Halland af

JOHANSON, i Småland af BoHEMAM och vid Stockholm af THE-

DENIUS: — (Förekommer äfven i Danmark, hvarifrån två exemplar

blifvit tillsända Riks-Museum af DREWSEN. De af FÖRSTER be-

skrifna äro från Aachen). — Träffas mest i löfskogar och busk-

marker.

I afseende på storlek och färgteckning mycket lik C. falcator

och C. obliteratus, från hvilka han docka ganska lätt att skilja

genom följande kännetecken: 1) att antengroparna stå så tätt

tillsammans, att de genom sina kanter bilda en ränna, som an-

tingen oafbrutet fortlöper upp emot ocellerna eller med sina

kanter sammanflyter och bildar en midtelköl på pannans öfre

del; 2) att 3:dje bakkroppssegmentet är kantadt i sidobräddens

bas och i denna kant tecknadt med en svartaktig linie; 3) att

framvingarnas areola är stjelkad; 4) att de bakre skenbenen i

sjelfva basen och 1 spetsen äro svartbruna. Genom dessa känne-

tecken bör arten dessutom icke heller kunna förvexlas med någon

annan af våra.

Hufvudet är, sedt ofvanifrån, bakom de temligen djupt ur-

ringade ögonen mera afsmalnande än hos C, falcator. Anten-

nerna långa och emot spetsen starkt afsmalnande. Mellanbröst-

sidorna finskrynkliga och tätt, men föga djupt, punkterade samt

framtill kantade; spegelfläcken dunkel. Metathorax längs midten

temligen djupt intryckt; arex supero-extern& inåt begränsade af

"en upphöjd list; ar. dentipare äfven nästan fullständigt begrän-

sade. Första bakkroppssegmentet glänsande, postpetiolus nära

dubbelt så lång som bred, petiolus ofta med en grop vid spetsen;

det 2:dra något kortare än det andra buksegmentet; det 3:djes

sidobrädd vid basen kåntad, spiraklerna ungefär lika långt ställda

från sidokanten som från basen. Terebran räcker något litet

utöfver sista ryggsegmentets spets. Framvingarnas areola stjelkad.

Bakvingarnas nervus transv. analis nedom midten bruten, med

24 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

en från frakturen utlöpande, tydlig nerv. Klorna starkt kam-

tandade.

Hanen. Hufvudet svart, med palperna och mandiblerna

till största delen gulaktiga. Antennerna och mellankroppen svarta.

Bakkroppens I1:sta segment svart, på sidorna vid spetsen något

rödskimrande; det 2:dra gulrödt med på ryggen en svart längd-

fläck, som sträcker sig från basen till midten eller något der-

utöfver, sjelfva den yttersta sidokanten äfven svart; det 3:dje

gulrödt med ett litet svartaktigt streck i den upphöjda delen af

sidobrädden; det 4:de gulrödt, enfärgadt; det 5:te svart, vid

basen och på sidorna stundom mer eller mindre gulrödt; de.

följande svarta med fima, bleka spetskanter. Terebran svart.

Yimgarna nästan lika tecknade som hos C. obliteratus. Fram-

benen rödgula, med svarta, på undre sidan blekfläckiga, höfter.

Mellanbenen med svarta höfter och höftleder, gulröda och vid

basen mer eller mindre svarta lår, rödgula skenben och bruna

tarser. Bakbenen med svarta höfter, höftleder och lår, de sist-

nämnda dock i spetsen ofta ganska bredt gulröda, hvilken färg

framskymtar äfven vid basen; med gulaktiga, men vid yttersta

basen och i spetsen svartbruna skenben samt med svartbruna

tarser. i

Honan är i afseende på färgteckningen nästan alldeles lik

hanen.

aa. Frons linea media elevata, interdum plus minusve obso-

leta, instructa.

b. Nervus transversus analis alarum posticarum paullo

infra medium fractus. Segmenta 3:tium et 4:tum abdo-

minis rufa.

c. Scutellum et mesopleur& punctata, interstitiis levibus,

nitidis vel subtilissime tantum alutaceis.

3. Campoplex carinifrons HoLMGR.

Parum nitidus, niger; ore, abdominis medio late pedibusque

maxima ex parte, flavo-testaceis; alis fuscedine tinctis, stiomate

sordide fulvo; fronte distinctissime carinata; mesopleuris antice

immarginatis — & (Long. 16—21 millim.).

Campoplex carinifrons HoLrmGr. Monogr. Oph. Suec. 34. 2.

9. — Först. Monogr. (Suppl.) 871. 2. 9.

Campoplex minax Försr. Monogr. der Gatt. Campopl. 795.

15. 9.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND ÄruNsoRA f2D

Anm. Campopl. perditor Först. (Monogr. der Gatt. Campopl. 796.

16. 2) tyckes vara en mycket närstående art, som knappast är skild från

C. carimifrons genom något annat, än att ar. dentipare på metathorax inåt

ej äro begränsade och att bakhöfterna hafva gröfre skulptur.

Denna stora och utmärkta art tyckes vara ganska sällsynt

hos oss, och hanen är, såvidt jag vet, ännu icke känd. För-

fattaren har funnit den vid Stockholm och i Ostergöthland och

på förra stället har han blifvit anträffad äfven af Prof. BoHEMAN

på det senare äfven af Dokt. HAGLUND. I Skåne har han blifvit

tillvaratagen af Adj. THomson. — (FÖrster har erhållit honom

vid Aachen, men blott i ett exemplar). — Uppehåller sig på

buskar, företrädesvis 1 trädgårdar.

Både i afseende på storlek och färgteckning nära öfverens-

stämmande med C. falcator och C. obliteratus, från hvilka han

dock är lätt att skilja dels på pannans starka midtelköl, dels på

det vid basen kantade 3:dje bakkroppssegmentet och dels på de

framtill. okantade mellanbröstsidorna. Genom detta sistnämnda

kännetecken afviker han äfven från CO. cantator, som han för

öfrigt är temligen lik. Dessutom kännes han väl igen på de

mellan punkterna glatta och temligen glänsande mellanbröst-

sidorna.

Hufvudet är, bakom de temligen djupt urringade ögonen,

ganska starkt afsmalnande. Pannan nästan jemn med en från

biögonen nedlöpande midtelköl, som är högre än hos någon annan

till vår fauna hörande art. Ansigtet hårigt. Antennerna långa

och emot spetsen starkt afsmalnande. Thorax ofvan nästan glans-

lös, utom skutellen, som mellan punkterna är, liksom mellanbröst-

sidorna, temligen glatt och glänsande. Dessa sednare sakna fram-

till den upphöjda kantlist, som eljest, t. ex. hos C. falcator, plägar

vara så tydligt markerad, men hafva deremot i längdintryckningen

ofvanför spiraklerna åtskilliga tvärgående längdstrimmor, af hvilka

de öfre äro vida gröfre än de nedre. Metathorax är längs midten

temligen djupt urgröpt och tvärstrimmig; ar. supero-extern& och

dentipare blott inåt begränsade af en upphöjd list; ar. spiraculi-

fere emot spetsen starkt tvärvalkiga och skrynkliga. Bakkroppens

l:sta segment temligen glatt och glänsande, dess postpetiolus

något litet hopsnörd vid spetsen; det 2:dra något längre än det

3:dje, som har sidobrädden kantad vid basen och spiraklerna

ungefär lika nära den förra som den sednare. Terebran räcker

något utöfver spetsen af det sista ryggsegmentet. Framvingarnas

areola nästan sessil eller mycket kort skaftad. Bakvingarnas

26 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

nervus transv. analis under midten starkt bruten, med en från

frakturen utlöpande tydlig nerv. Klornas kamtänder temligen

korta och glesa.

Honan. Hufvudet svart med brunröda palper och i midten

bredt gula mandibler. Antennerna och mellankroppen svarta.

Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra rödgult med en stor,

från basen till öfver midten utlöpande svart ryggfläck samt en

svart strimma i sidokanten; det 3:dje rödgult med en svart

strimma i den upphöjda delen af sidokanten, från hvilken den

dock snart skiljer sig och löper in åt segmentet; det 4:de och

o:te rödgula med en mörk skuggfläck längs ryggsidan af det

fjerde; det 6:te svart med rödgul sidobrädd och fin blek spets-

kant; de öfriga svarta med fina bleka spetskanter. Bakkroppens

färgteckning tyckes dock vara underkastad någon variation, i

det att den rödgula färgen hos vissa individer är mera utbredd

än hos andra. Hos de af FÖRSTER beskrifna hafva det 2—5

segm. svart rygg och det 3

23 mer eller mindre tydliga, svart-

aktiga sidofläckar !). Vingarna brunskymliga med brunrödt märke

och smutsgula, inåt brunaktiga fjäll. Frambenen gulröda med

höfternas öfre sida svart. Mellanbenen gulröda med höfterna,

höftlederna och lårens baser, synnerligen på den undre sidan,

svarta. Bakbenen svarta med lårens spetsar, skenbenen och tar-

sernas baser gulröda; tarserna för öfrigt bruna.

6. Campoplex nitidulator FlorMGR.

Nitidulus, niger; ore dilute piceo; abdominis medio pedi-

busque anterioribus rufis, coxis et trochanteribus nigris; pedibus

posticis nigris, tarsis basin versus tibiisque rufis, his apice nigro;

alis infuscatis, stigmate testaceo-rufo, squamula nigra; fronte linea

media tenui, interdum ex parte detrita; mesopleuris antice mar-

gimatis; segmento primo abdominis leviter curvato, petioli lateribus

longitudinaliter impresso, impressione utrimque marginata et

transversim plus minusve ruguloso-striata, postpetioli lateribus

convergentibus. — AQ (Long. 12—15 millim').

Campoplex nitidulator Flormer. Monogr. Oph. Suec. 36. 6.

SA? (in copula). — Försr. Monogr. der Gatt. Campopl.

Suppl. 871. 4. 7 P.

') Dessa sednare torde dock måhända hafva uppstått vid torkningen. Jag

har exempel då sådant inträffat.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:O 2. Ad

Campoplex circumscriptus Först. Monogr. der Gatt. Cam-

popl. 819. 34. &.

Campoplex martialis Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

ola

Anm. Af denna art förekomma hos oss, och måhända äfven annor-

städes, trenne sinsemellan något olika former, hvilka jag dock icke anser

mig hafva fullt tillräckliga skäl att uppföra såsom sjelfständiga arter.

Dessa äro:

1. Första bakkroppssegmentet kortare än bakhöfterna och deras höft-

leder tillsammantagna. Postpetiolus har en längdfördjupning på ryggen och

starkt konvergerande sidor. Petiolus har på sidorna glesa och delvis otydliga

tvärvalkar. — C! nitidulator.

2. Första bakkroppssegmentet något längre eller ungefär af samma

längd som bakhöfterna och deras höftleder tillsammantagna. Postpetiolus

har sällan någon fördjupning på ryggen, och dess sidor äro mindre starkt

konvergerande än hos form. 1. Petiolus har på sidorna mycket glesa eller

otydliga tvärvalkar. — (. circumscriptus.

3. Första bakkroppssegmentet ungefär af samma längd som bakhöfterna

och .deras höftleder tillsammantagna. Postpetiolus har en svag fördjupning

på ryggen och temligen starkt konvergerande sidor. Petiolus har på sidorna

tättstående och ganska tydliga tvärvalkar. — (C. martialis.

Denna art tyckes förekomma temligen sparsamt hos oss.

Formen 1 har jag och Prof. BoHEMAN funnit vid Stockholm och

JOHANSON i Halland; form. 2 har af mig blifvit anträffad i

Östergöthland och vid Stockholm, af HaGtusp vid Norrköping,

af BoHEMAN i Småland, af N. E. ForsseELL vid Skara, af WES-

TRING vid Göteborg och af THOMSON i Skåne; form. 3 har

THOMSON funnit på Öland. — (Från Finland har MÄKLIN sändt

mig ett honexemplar. De af FÖRSTER beskrifna — en & at form.

2 samt 4 9 och I & af form. 3 — äro från Aachen). — Uppe-

håller sig på buskar, oftast på törnbuskar.

Skiljes ganska lätt från alla närstående arter genom följande

kännetecken: 1) att ögonen äro helt svagt urringade; 2) att

mesothorax !) och skutellen äro glänsande och att denna sednare

endast vid basen är kantad; 3) att arex supero-extern&x och

dentipare på metathorax äro skarpt begränsade; 4) att bakkrop-

pens I:sta segment är krökt och af en stark byggnad samt har

de vertikala sidorna af petiolus både upptill och nedtill kantade,

så att denna del af segmentet efter hela sin längd synes in-

plattad, och dessutom är försedd med mer eller mindre tydliga

tvärvalkar eller upphöjda streck; 5) att det 3:dje och 4:de seg-

1!) Omnämnes ej af FÖRSTER.

28 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

menterna äro från sidorna mindre tillplattade, så att deras rygg

1 följd deraf visar sig mera aftrindad än hos andra närstående"

arter; 6) att vingarna äro brunskymliga med gulrödt märke och

svarta fjäll; 7) att de fyra frambenen äro, med undantag af

höfterna och höftlederna, röda.

Hufvudet är mera uppsväldt än hos C. pugillator och C.

stragifex och bakom ögonen mindre afsmalnande. Pannan tem-

ligen platt, på sidorna föga intryckt, med en antingen tydlig

eller upptill försvinnande midtellinie. Antennerna emot spetsen.

starkt afsmalnande och hos honorna (efter döden) mera inkrökta

eller inrullade, än hos andra arter. Frambröstsidorna skrynkliga

med föga framträdande tvärvalkar. Mellanbröstryggen tätt pun-

kterad, emellan punkterna ytterst fint skrynklig och temligen

glänsande. Mellanbröstsidorna gröfre och glesare punkterade och

emellan punkterna delvis glatta och delvis finskrynkligar deras

längintryckning ofvanför spiraklerna tvärstrimmig, deras spegel-

fläck föga glänsande. Skutellen vid basen punkterad och glän-

sande, emot spetsen med gröfre skulptur. Metathorax längs

midten måttligt urgröpt; area posteromedia skrynklig, utan några

sammanhängande tvärvalkar; ar. superomedia med mindre stark

skulptering och till en del glänsande; ar. supero-extern2& och

dentipare fullständigt och skarpt begränsade af upphöjda lister;

ar. spiraculifere starkt skrynkliga, men ar. pleurales blott upptill

vid basen skrynkliga, i midten och nedtill med framträdande

punktering och glans. Bakkroppens 1:sta segment af stark bygg-

nad; det 2:dra har spiraklerna i midten och är ungefär af samma

längd som det 3:dje; detta sednare segment har sidobrädden

kantad från basen till något öfver midten, och dess spirakler,

som ligga i en liten rund grop, stå ungefär lika långt från sido-

kanten som från basen. Terebran är kort och räcker blott ett

litet stycke utöfver det sista ryggsegmentets spets. Framvingarnas

areola nästan sessil. Bakvingarnas nervus transv. analis något

under midten bruten med en från frakturen utlöpande antydd

nerv.

Hanen. Hufvudet svart, med palpernas spetsleder och

mandiblernas midt rödbruna eller beckfärgade. Antennerna och

mellankroppen svarta. Bakkroppens 1:sta segment svart; det

2:dra svart med röd spetskant; det 3:dje rödt med en svart linie

i den uppvikna delen af sidokanten; det 4:de rödt; de följande

svarta. Stundom har dock det 4:de mörk spetskant. Vingarna

gulbruna med rödgult eller brungult märke och svarta fjäll. De

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 2. 29

4 främre benen röda med svarta höfter och höftleder, af hvilka

sednare de främre äro på undre sidan emot spetsen mer eller

mindre röda. Bakbenen hafva svarta höfter, höftleder och lår,

röda skenben med svarta spetsar samt svartbruna, emot basen

mer eller mindre i rödt dragande tarser.

Honan är till färgteckningen lik hanen. Stundom har det

5:te bakkroppssegmentet röd inkant. Terebran svart med röd-

aktig spets. ;

cc. Scutellum et mesopleure punctata, interstitiis parvwm

nitidis vel opacis et distincte alutaceis.

x) Scutellum lateribus fere ad medium marginatum et

superne basin versus alutaceo-punctatum.

17. Campoplex pugillator GRAV. ( FÖRST.).

Parum nitidus, niger; ore flavido; segmentis abdominis 2:do

apice, 3—5 rufis; alis infumatis, stigmate obscuro, squamulis

nigricantibus, nervo transverso anali paullo infra medium fracto;

tibiis anterioribus femoribusque anticis rufis; tibis posticis in

medio piceis; scutello alutaceo- vel subrugoso-punctato, ad me-

dium saltem lateribus marginato; metathorace in medio longitu-

dinaliter haud profunde impresso, areis dentiparis intus imper-

fecte determinatis. — 9 (Long. 12—15 millim.).

Ichneumon pugillator Auct. (ex parte).

Campoplex pugillator Grav. Ichn. Europ. III 606. 102.

(ex parte). — HormGr. Ent. Anteckn. 8. 2. (ex parte).

— Först. Monogr. der Gatt. Campopl. 816: 32.

Anm. Förf. har, i likhet med Prof. FÖRSTER, bibehållit den gamla

benämningen pugillator för denna art, ehuru detta, såsom förut blifvit nämndt,

är helt och hållet godtyckligt, då man visst icke kan påstå, att LINNES eller

GRAVENHORSTS diagnoser eller beskrifningar bättre passa in på denna form,

än på flera bland de öfriga, hvilka hos alla äldre författare, som skrifvit

härom, förekomma under detta namn.

Denna art tyckes hafva en mycket vidsträckt utbredning,

och hos oss är han icke sällsynt i de mellersta och södra lands-

delarna. Vid Stockholm har förf. och G. DE VYLDER ofta an-

träffat honom; i Vestergöthland har han blifvit tillvaratagen af

B. ForssELL, MoRrtonson och Horm, i Östergöthland af HAGLUND,

i Skåne af BoHEMAN och THomson. Hanen måtte vara vida

mera sällsynt än honan, emedan han ännu icke, såvidt jag vet,

med säkerhet blifvit upptäckt. — (Från Carlsbad i Böhmen har

530 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Lektor ForsserL hemfört och meddelat mig ett honexemplar.

Af Prof. FÖRSTER är honan ofta anmärkt vid Aachen). —

Uppehåller sig oftast på buskar.

Af denna art känner man, såsom nämndt är, endast honan, -

som är lätt att skilja från närstående arter på det till större

delen röda öä:te bakkroppssegmentet samt på de mörka bakre

skenbenen. Från C. stragifex, som han mest liknar, skiljes han

dessutom! på skutellen, som vid basen mellan punkterna ej är

skroflig eller starkt skrynklig, utan temligen fint läderartad, samt

för öfrigt kantad på sidorna; vidare är metanotums längdintryck-

ning mindre djup, än hos Ci stragifex, och försedd med mera

flack botten samt har knappt någon märkbar inre begränsning

för are& dentipare.

Hufvudet bakom de urringade ögonen afsmalnande. Pannan

på sidorna föga inplattad; den upphöjda midtellinien fin, men

tydlig. Ansigtet hårigt. Antennerna starka, emot spetsen af-

smalnande. Frambröstets sidor upptill med grof skulptering,

nedtill med tvärvalkar; mellanbröstets sidor matta, läderartade

med temligen små punkter, framtill kantade med en upphöjd

list, som dock upptill småningom försvinner, ofvanför spiraklerna

uti längdintryckningen fint tvärstrimmiga med en föga glänsande

eller nästan matt spegelfläck. Skutellen ungefär till midten

kantad, ofvan vid basen fint läderartad mellan de små punkterna,

vid spetsen skroflig eller starkt skrynklig. Metathorax skrynklig;

ar. supero-extern& inåt begränsade af en delvis'försvinnande

linie, hvilken dock vid spetsen framstår såsom en upphöjd list;

ar. pleurales tätt och temligen starkt punkterade; ryggens längd-

imtryckning är, såsom här ofvan-blifvit nämndt, föga djup och

har en temligen-: flack botten, som nedtill är starkt skrynklig

och försedd med en mer eller mindre tydligt framträdande

rmidtelköl. Bakkroppens I1:sta segment har petiolus glatt och

glänsande med på hvardera sidan vid spetsen en temligen djup

och aflång grop, postpetiolus nästan utan glans, lätt kullrig och

nära jemnsmal; det 2:dra knapt längre än det 3:dje, som har

sidobrädden kantad från basen till midten, eller något derutöfver,

och spiraklerna ställda ungefär lika långt från sidokanten som

från basen, eller något längre från denna sednare. ”Terebran,

helt kort, räcker föga utöfver sista ryggsegmentets spets. Fram-

vingarnas areola skaftad. Bakvingarnas mnervus transv. analis

något nedom midten bruten, med en från frakturen utlöpande

antydd nerv.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0o2. 31

Honan. Hufvudet svart, med gula palper och mandibler

samt med hårigt ansigte. Antennerna och mellankroppen svarta.

Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra svart med bredt röd

spetskant; det 3:dje och 4:de röda, det förra med en mörk linie

i sjelfva den upphöjda sidokanten; det 5:te vanligen äfven till

större delen rödt, stundom genomskiumrar dock den röda färgen

endast på sidorna; de följande svarta. ”Terebran svart, i spetsen

rödgul. Vingarna något rökiga, med mörkbrunt märke och

svarta fjäll, men smutsigt rödgula rotdelar. Frambenen med

svarta höfter och höftleder, röda lår, skenben och tarser. Mellan-

benen med svarta höfter och höftleder, röda och vid basen mer

eller mindre svarta eller svartbruna lår, rödaktiga skenben och

smutsigt rödaktiga, mot spetsen brunskymliga, tarser. Bakbenen

svarta, skenbenen med framskymtande rödt 1 midten.

Anm. Att & till C. pugillator möjligen skulle kunna dölja sig under

några tvätydiga former af CC. stragifer, som stå i min samling, håller jag

icke för otroligt. I sådant fall skulle han vara från Q i flera vigtiga af-

seenden något afvikande, t. ex. deruti, att skutellen är gröfre punkterad och

endast vid basen kantad, att 5:te bakkroppssegmentet är svart, att det röda

på frambenen drager åt gult o. s. vy. Detta sistnämnda kännetecken till-

kommer. dock, som man vet, i vanliga fall, hanarna.

xx) Scutellum lateribus basin versus tantum marginatum

et superne rugoso-punctatum.

& Campoplex stragifex FÖRST.

Parum nitidus, niger; ore flavido; abdominis medio rufo;

alis infumatis, stigmate obscure fusco-testaceo, squamulis nigri-

cantibus, nervo transverso anali paullo infra medium fracto; pe-

dibus anterioribus maxima ex parte tibiisque posticis medio late

rufis; scutello fortiter rugoso-punetato; metathorace longitudina-

liter subprofunde excavato vel late sulcato, areis supero-externis

et dentiparis intus subdeterminatis. -— 79 (Long. 12—15 millim.).

Campoplex stragifex Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

SN 23

Campoplex areolator HormGr. Ent. Anteckn. 8. 3. &.

Denna art har en mycket vidsträckt utbredning och före-

kommer hos oss just icke sällsynt, från Skåne ända långt upp i

Lappland. — (Från Finland har jag erhållit exemplar genom

Prof. MÄKLIN. Prof. FÖRSTER har egt blott en enda hona, som

han fångat vid Aachen).

32 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Skiljes från OC. pugillator förnämligast derpå: 1) att skutellen

är starkt skrynklig och grofpunkterad samt endast vid basen

kantad; 2) att metathorax” längdurgröpning är djupare och

sträcker sig ända till båsen; 3) att 5:te bakkroppssegmentet

äfven hos Q är svart; 4) att de bakre skenbenen hos Q äro i

hela midten nästan rent röda. Liknar ganska mycket, både hvad

storlek och skulptur beträffar, äfven C. subequalis, men har

nägot mera nedplattad och grofskrynklig skutell. Det är dock

egentligen på färgen som dessa båda arter kunna åtskiljas, i 'det

att vingfjällen hos stragifex alltid äro svarta, då de deremot hos

subequalis äro blekgula (5) eller svartbruna och blekkantade

(2), samt att de 4 främre höftlederna hos hanen till den förra

äro svarta, då de hos hanen till den sednare äro gulaktiga.

Äfven hos honan till subequalis äro de främre höftlederna till

väsendtlig del röda, då de hos honan till stragifex äro svarta.

Med undantag af skutellen och metathorax, hafva de öfriga

kroppsdelarna nästan alldeles samma skulptur som hos C. pugil-

lator. Metathorax är, såsom nämndes, längs midten djupt ur-

gröpt och nedtill tvärsöfver hela urgröpningen försedd med upp-

höjda strimmor; are& supero-externa och dentipare inåt tydligt

begränsade af en fipphöjd list. Mellanbröstsidornas spegelfläck

mera glatt, än hos pugillator. ”Terebran skjuter utöfver det sista

ryggsegmentets spets.

Hanen. Hufvudet svart med gulaktiga palper och mandibler.

Antennerna och mellankroppen svarta. Bakkroppens 1:sta Seg-

ment svart; det 2:dra svart, med röd, temligen bred spetskant,

det 3:dje rödt med i den upphöjda sidokanten en svart linie;

det 4:de rödt, stundom med en svart ryggfläck; de öfriga svarta.

Vingarna något rökiga med mörkt, gulbrunt märke, smutsgula

basaldelar och svarta fjäll. Frambenen rödaktiga, något mera i

gult dragande på skenbenen och tarserna, med svarta höfter och

höftleder, af hvilka sednare dock de främre äro på undre sidan

rödaktiga; mellantarserna något brunskymliga emot spetsen. Bak-

benen svarta med i midten bredt röda skenben och rödaktiga

sporrar; tarserna på undre sidan vid basen stundom mer eller

mindre smutsröda.

Honan liknar hanen till färgteckningen, men har de främre

benen dragande i rödt samt mellanbenens lår vid basen svarta.

Terebran svart med gulröd spets.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. 33

9. Campoplex subequalis Först.

Parum nitidus, niger; ore flavido; abdominis medio rufo;

alis subinfumato-hyalinis, stigmata piceo vel flavo-testaceo, squa-

mula favida vel picea flavo-marginata, nervo transverso anali

paullo infra medium fracto; pedibus anterioribus flavo-rufoque

varlis, basi nigris, posticis nigris, tibis medio late tarsisque

basin versus subtus testaceo-flavidis; scutello subrugoso-punctato,

basi lateribus marginatis; metathorace longitudinaliter subprofunde

impresso, late sulcato. — AQ (Long. 12—15 millim.).

Campoplex subequalis Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

S22130- «0. ;

Denna art är måhända icke så synnerligen sällsynt i mellersta

och södra Sverige. Författaren har funnit honom på Hunneberg

i Westergöthland och af Adj. THOMson har han blifvit anträffad

på Öland, af Dokt. HAGLUND i Östergöthland.

Bland våra arter står denna närmast C. stragifex, från hvilken

han hufvudsakligen skiljer sig genom skutellens svagare skulptur

samt genom vingfjällens och benens färg. Jag är dock ännu

något tveksam, huruvida hans uppställande såsom sjelfständig

art är fullt berättigadt.

I afseende på skulpturen i det närmaste öfverensstämmande

med C. stragifex, men skutellen är, såsom förut blifvit nämndt,

alltid mindre grofskrynklig emellan punkterna och föröfrigt något

mera hvälfd.

Hanen. Hufvudet svart med blekgula mandibler och palper.

Antennerna och mellankroppen svarta. Bakkroppens 1:sta seg-

ment svart med yttersta spetskanten stundom röd; det 2:dra rödt

med en stor och bred svart ryggfläck, som sträcker sig från

basen till öfver midten, samt svart sidokant; det 3:dje rödt med

i den upphöjda sidokanten en svart linie; det 4:de rödt, stundom

med en svart ryggfläck; de följande svarta. Vingarna svagt

rökiga med mörkare eller blekare brunt märke och gula fjäll.

De 4 frambenen gula, med röda lår och vid roten svarta höfter.

Bakbenen svarta, med blekt rödgula, blott i spetsen och vid

basen bruna, skenben, gula sporrar och bruna, på undre sidan

emot basen gulröda tarser.

Honan liknar hanen, men har mundelarnas gula färg mera

dragande åt rödt, vingfjällen mörkbruna och blekkantade, sällan

helt och hållet smutsgula, benens färg mera röd, de 4 fram-'

34 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIVSLÄGTET CAMPOPLEX.

höfterna svarta, äfvenså höftlederna, med undantag af frambenens,

som åtminstone på undre sidan äro röda. ”Terebran svart, i

spetsen rödgul. i

xxx) Scutellum basi tantum marginatum et superne alutaceo-

punctatum, nitidulum. Mandibule nigricantes. Terebra

2 longe exserta. |

10. Campoplex' terebrator FÖRST.

Parum nitidus, niger; ore concolore; abdominis medio, pe-

dibus anterioribus maxima ex parte et posticorum tibiis rufis,

his ima basi.summoque apice nigris; alis leviter infuscatis, sti-

gmate flavescente, squamula nigra; metathoracis areis supero-

externis et dentiparis completis; postpetiolo apice summo distincete

coarctato; terebra femin& longe exserta. — AQ (Long. 10—12

millim.).

Campoplex terebrator Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

310:.-26 et 27. AK.

Denna lilla distinkta art tyckes hafva en ganska vidsträckt

utbredning. Hos oss har han blifvit tillvaratagen i Skåne af

THOMSON, i Östergöthland af HAGLUND, på Gotland af BoHEMAN,

på Kinnekulle af Horm och i Ångermanland af Står. — (Från

Danzig har jag erhållit honom genom Dr BriscHKE och i mel-

lersta Europa är arten, enligt FÖrstEr, icke sällsynt).

Skiljes från närstående arter förnämligast genom följande

kännetecken: 1) att mundelarna äro svarta; 2) att vingmärket

är blekt; 3) att mellanbröstsidorna äro matta; 4) att skutellen

är hög och ej kantad på sidorna; 5) att bakkroppens postpetiolus

är hopsnörd vid spetsen; 6) att honans terebra räcker mycket

långt utöfver bakkroppens spets.

Hufvudet, bakom de ej djupt urringade ögonen, afsmalnande.

Pannan afplattad och temligen jemn, med en föga tydlig, upp-

till nästan försvinnande, midtellinie. Mellankroppen knapt glän-

sande, dess skulptur i allmänhet ganska stark och delvis skrynk-

ligt, delvis läderartadt punkterad. Mellanbröstsidorna framtill

skarpt kantade, finskrynkliga, nästan matta och föga djupt punkt-

erade; längdintryckningen ofvanför spiraklerna fint tvärstrim-

mig; spegelfläcken med föga glans. Skutellen hög, på sidorna

kantad, ofvan punkterad och finskrynklig. Metathorax längs

midten mindre djupt urgröpt, 1 urgröpningen skrynklig, men

med föga framträdande tvärvalkar; ar. supero-externa och denti-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. 35

pare fullständigt omslutna af en upphöjd list; ar. spiraculifere

gröfre skrynkliga än de öfriga; ar. pleurales delvis punkterade.

Bakkroppens 1:sta segment smalt och ungefär lika långt som

höfterna med deras höftleder tillsammantagna, petiolus har en

temligen djup sidogrop och på ryggsidan vid spetsen vanligen

en mer eller mindre tydlig intryckning, postpetiolus är nära

dubbelt så lång som bred och jemnsmal ända till närmare spetsen,

hvarest den är tydligt hopsnörd; det 2:dra segmentet är litet

längre än det tredje och har de små spiraklerna i midten; det

3:dje är i sidobrädden kantadt från basen till öfver midten och

har spiraklerna ställda på ungefär lika afstånd från sidokanten

som från basen. 'Terebrans valvler nästan lika långa som 1:sta

seomentet och räcka i följd deraf långt utanför bakkroppens

spets. Framvingarnas areola kortskaftad. Bakvingarnas nervus

transversus analis är bruten straxt nedom midten och har en

från frakturen utlöpande tydligt antydd nerv.

Hanen. Hufvudet jemte antenner och mundelar svart.

-Palperna äro dock något dragande i brunt och en dylik färg

framskymtar äfven bakom mandiblernas spets. Mellankroppen

svart. Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra från basen

till något öfver midten svart, derefter rödt; det 3:dje rödt med

en svart linie i den upphöjda delen af sidobrädden; det 4:de

rödt; de öfriga svarta. Vingarna med brungul anlöpning, smuts-

Sult märke och svarta fjäll. Frambenen röda eller rödgula med

svarta höfter och höftleder, hvilka senare dock vid spetsen äro

något röda. Mellanbenen röda, med höfterna, höftlederna och

lårens baser ända till öfver midten svarta; tarserna något mörk-

skymliga. Bakbenen svarta, utom skenbenen, som äro rödgula

och blott i sjelfva basen och spetsen svartaktiga; tarserna något

brunaktiga emot basen.

Honan är till färgteckningen nästan alldeles lik hanen.

bb. MNervus transversus analis alaruwim posticarum mox infra

medium fractus. Segmentum 3:tium abdominis solum

rufum.

11. Campoplex unicinetus HOLMGR.

Parum nitidus, niger; ore flavido; segmento 2:do abdo-

minis apice et 3:tio toto rufis; alis fuscedine leniter tinctis,

stigmate flavido, squamula nigricante; pedibus fulvescentibus,

coxis, trochanteribus posterioribus femoribusque posticis, nigris;

tibiis posticis basi apiceque infuscatis. — & (Long. circit. 14

millim.).

36 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Af denna art har författaren sett endast en enda hane,

som Prof. BOHEMAN funnit vid Qvickjock i Lappland.

I afseende på storlek, kroppsbyggnad och skulptur när-

mast lik C. stragifer, från hvilken han dock är så afvikande

i färgteckningen, att man vid första ögonkastet kan skilja

honom. Sålunda är endast det 3:dje bakkroppssegmentet helt

rödt; alla de öfriga äro svarta, utom det 2:dra, som har röd

spetskant. Dessutom är vingmärket gulaktigt, och benen, till

och med baktarserna, till största delen rödgula. Ingen af våra

öfriga arter är så tecknad.

Hufvudet bakom de urringade ögonen afsmalnande. Pannan

jemn, på sidorna blott föga tillplattad, med en fin, men ganska

tydlig midtellinie. Ansigtet hårigt. Antennerna långa, emot

spetsen afsmalnande. Mellankroppen öfver hufvud taget knapt

glänsande. Frambröstsidorna nedtill glatta, i midten med böjda

längdvalkar, upptill tätt läderartadt punkterade. Mellanbröst-

sidorna punkterade och matta; längdintryckningen ofvanför

spiraklerna tvärstrimmig; spegelfläcken till större delen fine

skrynklig och föga glänsande. - Skutellen har nära nog lika

grof skulptur som hos C. stragifex, på sidorna kantad. Meta-

thorax längs midten föga djupt urgröpt, öfverallt, men delvis

mycket starkt, skrynklig; arex supero-extern&e inåt begränsade

af en grof upphöjd list, men den inre begränsningen af ar.

dentipare är deremot mindre, delvis otydligt, markerad; ar.

pleurales grofpunkterade med svagt framträdande glans. Bak-

kroppens I1:sta segment rakt, petiolus med en bred och tem-

ligen djup sidofåra, som tränger fram nära nog ända till spi-

raklerna, postpetiolus med parallela sidor; det 2:dra något litet

längre än det 3:dje, med spiraklerna nästan ända vid midten;

det 3:dje i brädden kantadt från basen till något öfver midten

och med spiraklerna ställda något litet närmare sidokanten än

basen. Framvingarnas areola skaftad och upptagande nervus

transv. ordinarius bakom midten. Bakvingarnas nervus transv.

analis bruten nästan i sjelfva midten.

Hanen. Hufvudet svart, med palperna och mandiblerna

till större delen rödgula. Antennerna och mellankroppen svarta.

Bakkroppen svart; det, 2:dra segmentet med röd spetskant;

det 3:dje rödt med den upphöjda delen af sidokanten och

sjelfva spetskanten, synnerligen åt ryggsidan, svarta. De 2

första buksegmenterna något mörkare än de öfriga, som äro

gula. Vingarna blekt brunskymliga, med gulaktigt eller något

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0 2. 37

åt rödt dragande märke och brunsvarta fjäll. Benen röda eller

delvis dragande åt gult, med höfterna, de fyra bakre höft-

lederna samt baklåren svarta. Bakre skenbenen rödgula, i

yttersta basen och i spetsen bruna. Baktarserna orent röda.

bbb. Nervus transversus analis alarum posticarum longe

infra medium subimperfecte fractus.

12. Campoplex bistrigosus HOLMGR.

Parum nitidus, niger; ore testaceo; abdominis medio rufo,

segmento 3:tio margine basali strigis duabus nigris notato;

alis fuscedine leniter tinctis, stigmate sordide flavescenti, squa-

mula dilute fusca margine interdum pallidiore; pedibus ante-

rioribus fulvescentibus basi coxarum nigra, posticis nigris tibi-

arum medio late fulvescenti; scutello punctato, basin versus

subtilissime alutaceo; metathoracis dorso, pastice saltem, pro-

funde exsculpto; nervo transverso anali alarum posticarum

longe infra medium, interdum obsolete, fracto — AQ (Long.

10—12 millim.).

Anm. Campopl. remotus FÖRST. (Monogr, 848. 55) synes vara en med

denna ganska närbeslägtad art, och det af FÖRSTER uppgifna långa afståndet

mellan spiraklerna och det mörka sidostrecket tyckes häntyda på, att sido-

bräddens kantning blifvit af honom förbisedd. Nära CC. bistrigosus torde

måhända äfven C. vigilator FÖRST. (Monogr. 855. 61.) böra ställas. Denna

art har i FÖRSTERS Monogr. erhållit oriktig plats och bör stå bland de arter,

hvilka hafva 3:dje bakkroppsegmentet på sidorna kantadt.

Denna, i många hänseenden egendomliga art, tyckes icke

vara sällsynt hos oss. Författaren har funnit honom i Öster-

göthland, THOoMson på Öland och vid Ringsjön i Skåne, BoHE-

MAN, WAHLBERG och DE VYLDER vid Stockholm. — Han uppe-

håller sig mest på buskar och infinner sig stundom i träd-

gårdarna redan 1 Juni månad, ofta tillsammans med C. nota-

bilis.

Står 1 afseende på skulpturen närmast C-. trisculptus. Hans

vigtigaste kännetecken kunna sammanfattas i följande: 1) att

det 1:sta bakkroppsegmentet stundom är gropigt såsom hos

C. trisculptus; 2) att det 3:dje segmentet har, utom den van-

liga kantlinien, äfven en annan, innanför kanten löpande, starkt

markerad svart linie och att det 4:de segmentet helt och hållet

eller längs ryggen är svart; 3) att framvingarnas märke är

gulaktigt, fjällen bruna, mörkare hos 2 än hos &, och 'bak-

vingarnas nervus transv. analis långt under midten bruten;

38 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

4) att de 4 främre låren äro röda; 5) att skutellen ofvanpå är

något glänsande och icke synnerligen groft punkterad; 6) att

metanotum, synnerligen baktill, är djupt urgröpt.

Hufvudet bakom de urringade ögonen föga afsmalnande.

Pannan på sidorna framtill inplattad, midtellinien svag eller

föga märkbar. Antennerna långa, hos &A knapt kortare än

kroppen, emot spetsen lindrigt afsmalnande. Thorax nästan

utan eller endast delvis med svagt framträdande glans. Mellan-

bröstsidorna tätt, men ej groft punkterade och mellan punkt-

erna finskrynkliga, spegelfläcken smal, glänsande. Skutellen

finpunkterad, något glänsande och på sidorna kantad från basen

till nära midten. Metathorax skrynklig, längs midten, synner-

ligen baktill, djupt urgröpt, ar. supero-extern&e och dentiparae

ofullständigt eller otydligt begränsade; spiraklerna något bre-

dare än vanligt; ar. pleurales finpunkterade och skimnartade.

Bakkroppens I1:sta segment stundom ofvanpå gropigt såsom

hos C. trisculptus, men vanligen saknas groparna alldeles eller

äro de blott antydda; petiolus har alltid på hvardera sidan

omedelbart bakom spiraklerna en ganska djup fåra; postpetiolus

är försedd med sidofåror och har icke sällan längs ryggen en

svag längdintryckning, dess sidor äro parallela. 2:dra segmentet

är föga längre än det 3:dje, har djupa sidogropar vid basen

och spiraklerna ungefär i midten. 3:dje segmentet är kantadt

till ett stycke från basen, sedermera temligen starkt utbugtadt,

och har, liksom de följande, en svag, men tydligt framträdande

punktering; spiraklerna stå föga längre från sidokanten än

från basen. Terebran, temligen grof, räcker föga utöfver sista

ryggsegmentets spets. Framvingarnas areola skaftad eller

stundom nästan sessil. Bakvingarna såsom hos CO. trisculptus.

Klorna ganska tydligt pektinerade.

Hanen. Hufvudet svart, med palperna och mandiblerna

till större delen gulröda eller rödgula. Antennerna och mellan-

kroppen svarta. Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra

svart, 1 spetsen rödt med en mörk kantlinie, stundom längs

hela ryggen svart och blott på sidorna vid spetsen rödt; det

3:dje rödt, med en fin svart strimma i den upphöjda delen af

sidobrädden samt innanför denna en svart linie, som utlöper

från basalhörnet och sträcker sig till omkring segmentets midt,

något divergerande med sidokanten; det 4:de rödt med ett

svart bälte längs ryggen. Vingarna helt svagt brunskymliga,

med gulaktigt märke, bleka rotdelar och ljusbrunt eller beck-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 2. 39

brunt fjäll, som stundom är blekkantadt. De 4 främre benen

röda eller rödgula, med höfterna vid roten svarta. De två

bakbenen svarta; lårens yttersta bas och spets rödaktiga; sken-

benen gulröda med basen och spetsen, hufvudsakligen på ut-

sidan, svartbruna; sporrarna bleka; tarserna svartbruna med

första leden på undre sidan vid roten blek.

Honan liknar hanen i afseende på färgteckningen; men

har 4:de bakkroppsegmentet antingen helt och hållet svart

eller svart med en röd fläck på hvardera sidan, benens röda

färg mindre dragande åt gult, de 4 främre höfterna och höft-

lederna svarta samt mellanlåren på undre sidan vid basen ofta

svartaktiga eller brunskymliga. Terebran svart med blek spets.

13. Campoplex trisculptus HOLMGR.

Parum nitidus, niger; ore ex parte flavido; segmentis

abdominis 2:do apice, 3:tio et 4:to totis, rufis; alis infumatis,

stigmate fuscopiceo, squamula nigricante; pedibus anterioribus

maxima ex parte tibiisque posticis in medio late rufis; scutello

basin versus alutaceo-punctato; metathorace longitudinaliter pro-

funde impresso, late sulcato; petiolo apice dorsali ut plurimum

distinete trifoveolato; nervo transverso anali alarum posticarum

longe infra medium subfracto. — > 9 (Long. 10—12 millim.).

Tyckes vara temligen sällsynt. Vid Stockholm har han

blifvit funnen af mig och DE VYLDER, 1 Småland af BOHEMAN

och på Gotland af WAHLBERG.

Af våra arter kommer denna närmast C. pugillator och

C. stragifex. Från den förra skiljes han på den djupare ur-

gröpta metathorax och på det svarta 5:te bakkroppsegmentet

(2); från den sednare på den vida mindre skrynkliga skutellen;

och från båda på mellanbröstets glänsande spegelfläck, på

metathorax' något glänsande och mycket mera finskrynkliga

are& pleurales, på groparna å petiolus samt på den 1 bak-

vingarna långt nedom midten svagt brutna nervus transv.

analis. Med de af FÖRSTER beskrifna C. contumax, C. adjunctus

och C. foveolatus har han mycket gemensamt, utan att dock

med säkerhet kunna hänforas till någondera. Af dessa arter

har FÖRSTER känt endast honan och af hvardera egt blott ett

enda exemplar, i följd hvaraf artbestämningen naturligtvis för-

svårats. Med vår art tyckes C. foveolatus i afseende på skulp-

turen hafva de flesta kännetecken gemensamma, men pannans

midtelköl angifves hos denna vara mycket skarpt afsatt, då

40 HOLMGREN, SKAND. ART..AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

hos C. trisculptus blott en svagt antydd linie utlöper från bi-

ögonen, och dessutom säges areolan i framvingarna vara sessil,

då hon hos vår art är skaftad. Några andra olikheter finnas

äfven, som föranleda mig att uppställa C. trisculptus såsom en

sjelfständig art, ehuru framtida rön torde komma att gifva vid

handen, att en förening med någon af de Försterska arterna

bör ega rum, måhända med den sistnämnda.

Hufvudet bakom de urringade ögonen afsmalnande. Pan-

nan, på båda sidor något inplattad, är försedd med en mycket

fin och svag, upphöjd midtellinie. Antennerna emot spetsen

afsmalnande. Mellankroppen föga glänsande; frambröstsidorna

i hela nedre fliken nästan glatta, men i midten och något

deröfver tätt och fint tvärstrimmiga; mellanbröstsidorna med

något framträdande glans å punkternas mellanrum, hvilka dock

äro tydligt finskrynkliga, längdintryckningen ofvanför spirak-

lerna mycket fint tvärstrimmig, spegelfläcken stor, glatt och

glänsande. Skutellen såsom hos C. pugillator. Metathorax

längs hela midten djupt urgröpt med något framträdande

bottenfåra, urgröpningen nedtill tvärskrynklig, upptill mera

finskulpterad; ar. supero-extern&e och dentipare inåt ofull-

ständigt och af en delvis utplånad upphöjd linie begränsade;

ar. pleurales finpunkterade samt nedtill och i midten icke

obetydligt glänsande. Bakkroppens I1:sta segment- temligen

glatt och glänsande, med en längsgående grop på hvardera

sidan något bakom spiraklerna och 3 större eller mindre för-

djupningar på ryggsidan vid bakkanten af postpetiolus, af

hvilka en i midten är större och långsträckt. Stundom äro

dock dessa fåror helt grunda, men vanligen alltid märkbara.

Postpetiolus har något afrundade eller konvergerande sidor

samt är ofvan konvex och något mattare än petiolus; det

2:dra segmentet är föga längre än det 3:dje, som på sidorna

är kantadt från basen till något öfver midten samt har spirak-

lerna nästan på lika afstånd från sidobrädden som från basen;

de följande äro ofta starkt glänsande. Terebran sträcker sig

något utöfver det sista ryggsegmentets spets. Framvingarnas

areola skaftad, ehuru skaftnerven stundom är ganska kort.

Bakvingarnas nervus transv. analis bruten så långt under midten,

att det nedre stycket knapt utgör !/, af det öfre.

Hanen och honan äro 1 afseende på färgteckningen så lika

de båda könen af OC. stragifex, att förf. utan vidare kan hän-

visa till deras beskrifning. Det 4:de bakkroppsegmentet är

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. Al

sällan helt och hållet rödt, utan ofvanpå och i bakkanten

vanligen mer eller mindre svart.

AA. Metanotum longitudinaliter non vel perparum impressum.

Segmentum 2:dum abdomwnis "'/, saltem longius quam

I:lium et basin versus valde angustatum.

14. Campoplex leptogaster HoLMGR.

Parum nitidus, albo-sericeo-pubescens, niger; ore flavido;

abdominis medio late pedibusque ex parte rufis; alis subhya-

linis, apice leniter infumatis; AA: femoribus intermediis totis

fulvis; 9: femoribus intermediis maxima ex parte nigris. —

9 (Long. 8—10 millim.).

Campoplea leptogaster HoLMGR. Monogr. Oph. Suecixe. 38.

10. 79.

Campoplex macrostylus Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

SINN

Denna egendomliga art är måhända mycket sällsynt hos

oss. Den har, så vidt förf. vet, blifvit funnen endast i Bleking,

hvarifrån Prof. BonrMAN hemfört båda könen. — (Prof. FÖRSTER

har icke känt &, och den 2, som han beskrifvit, befinner sig

i hans samling utan angifven fyndort).

Genom metathorax' och bakkroppens märkliga bildning

bör denna art icke gerna kunna förvexlas med någon annan.

Den hos andra arter mer eller mindre djupa urgröpningen

längs midten af metathorax är nämligen hos denna knappt

märkbar och det 2:dra bakkroppsegmentet, som eljest mer-

ändels plägar vara endast obetydligt längre, lika långt med

eller till och med kortare än det 3:dje, är här minst !/; längre

och emot basen starkt afsmalnande. Dessutom skiljer sig C.

leptogaster i flera andra afseenden från sina samslägtingar.

Hufvudet är bakom de urringade ögonen afsmalnande.

"Pannan har en tydlig midtellinie. Ansigtet är hårigt. An-

tennerna äro ganska långa, trådformiga eller emot spetsen föga

afsmalnande. Mellanbröstsidorna läderartadt punkterade med

stark skulptur, glanslösa, framtill fullständigt kantade och uti

längdintryckningen ofvanför spiraklerna på tvären finstrimmiga;

spegelfläcken dunkel eller delvis helt obetydligt glänsande.

Skutellen läderartadt punkterad och på sidorna kantad ungefär

till midten. Metathorax skrynklig med midtelfältet bildande

42 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

en jemt sluttande, platt yta; are& supero-externe och ar.

dentipare skarpt begränsade; ar. spiraculifere med en upphöjd

tvärlinie bakom spetsen; ar. pleurales läderartadt punkterade,

men med svagare skulptur än de öfriga delarne af i fråga

varande kroppsdel. Bakkroppens I1:sta segment rakt, smalt

och längre än bakhöfterna med höftlederna inberäknade, post-

petiolus omkring dubbelt så lång som bred med parallela sidor;

det 2:dra segmentet omkring !/; längre än det 3:dje, mot basen

starkt afsmalnande; det 3:dje kantadt i hela sidobrädden, med

spiraklerna ställda längre från basen än från denna sednare.

Framvingarnas areola liten och smal, sessil eller kortskaftad, upp-

tagande den transversela nerven framom midten. Bakvingarnas

nervus transv. analis temligen starkt bruten nedom midten.

Hanen. Kroppen beklädd af silfvergrått hår. Hufvudet

svart med blekt rödgula mundelar. Antennerna och mellan-

kroppen svarta. Bakkroppens I:sta segment svart; det 2:dra

svart med röd spetskant; det 3:dje, 4:de och 5:te röda; de

följande svarta. Buksegmenterna gulaktiga. Vingarna, isyn-

nerhet emot spetsen, svagt sotiga; vingmärket mörkbrunt;

fjället smutsgult. De 4 främre benen gulröda med höfternas

baser svarta. Bakbenen svarta med skenbenens midt och in-

sida rödaktiga; tarserna mörkbruna, vid roten blekare.

Honan är till färgteckningen lik hanen; men har 5:te

bakkroppsegmentet på ryggsidan mer eller mindre svart,

vingfjällen svartbruna samt de fyra framhöfterna, de mellersta

höftlederna och mellanlåren ända långt öfver midten svarta.

Sectio II. -Segmentum 3:tium abdominis lateribus om-

nino immarginatum.

Divisio 1:ma. Frons antice plus minusve impressa et plerumque

rugis aliquot instructa. Foveole antennarum margine po-

stico subduplicato et auriculatim dilatato.

a. Margo posticus fov. antennarum distwnctissime et sepe

fortiter awricuwlato-dilatatus. Pedes, feminarum saltem,

maxima ex parte nigri.

15. Campoplex anceps HOLMGR.

Subnitidus, niger; segmento 2:do abdominis rufo macula

dorsali nigra, 3:tio et 4:to rufis; A: ore, squamulis alarum

pedibusque maxima ex parte, flavis; 9: medio mandibularum

flavido, squamulis alarum pedibusque maxima ex parte nigris.

— 9 (Long. 10—11 millim.).

€

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Langoke, 43

Campoplex anceps HormGer. Monogr. Oph. Suec. 85. 3.

6. Q.

Campoplex auriculatus Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

840. 49, 2.

Campoplex disparilis Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

TENN ESRT

Anm. Ehuru olika de här beskrifna könen än äro i afseende på benens

färgteckning, är det dock fullt säkert att de tillhöra en och samma art. Att

Prof. FÖRSTER, såsom här ofvan synes, skilt dem åt, beror utan tvifvel der-

på, att han dels egt af hvardera blott ett enda exemplar och att dessa här-

stammade från vidt skilda länder, dels derpå, att han fästat alltför stor

vigt vid färgteckningen och vid mellanbröstsidornas skulptur, som hos 9 är

något gröfre än hos ÖA. Emellertid är det ett inom detta slägte ganska

märkligt fall, att hanar och honor af samma art sins emellan förete så stora

olikheter. — Jag har först beskrifvit arten såsom en konstant form af C.

pugillator samt gifvit honom namnet anceps, hvilket han nu således äfven

såsom art rätteligen bör bibehålla.

Denna lilla art synes vara en bland våra aldra allmännaste,

åtminstone i mellersta och södra landskapen. Vid Stockholm

har jag ofta träffat på honom, och han har derstädes blifvit

funnen äfven af BoHEMAN och DE VYLDER. Från Skåne har

THOMSON sändt mig ett temligen stort antal exemplar af båda

könen, från Vestmanland har jag erhållit den af JOHANSON och

från Östergöthland af Dr A. v. Gois. — (Förekommer äfven

1 Finland, hvarifrån jag fått exemplar af MÄKLIN. FÖRSTER

har erhållit en &A från Ryssland och en Q från England). —

Han träffas på buskar och bland gräs, och oftast finner man

båda könen tillsammans. i

Betydligt mindre än den följande, från hvilken han för

öfrigt är lätt att skilja, bland annat derpå, att det 2:dra bak-

kroppssegmentet till större delen är rödt samt att metathorax”

are& pleurales äro upptill fullständigt begränsade och föröfrigt

mellan punkterna glänsande och nära glatta. Hanen är dess-

utom i afseende på benens färg helt olika med & till C. pine-

ticola. Hvad färgteckningen angår, så erinrar 9 något om C.

notabilis, från hvilken hon dock i andra afseenden är vida skild.

Hufvudet är bakom ögonen afsmalnande. Pannan på båda

sidor om den något uppböjda midtellinien inplattad och fram-

till försedd med små längdvalkar. Antengroparnas bakkanter

flik- eller öronformigt utvidgade. Antennerna temligen långa

och emot spetsen starkt afsmalnande. Ögonen ganska djupt

urringade. Thorax något glänsande, isynnerhet på mellan-

44 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

bröstsidorna, som, förnämligast hos &, äro delvis glatta mellan

punkterna. Vid starkare förstoring visa de sig dock hos båda

könen finskrynkliga, och deras längdintryckning är, ofvanför

spiraklerna, på tvären finstrimmig. Spegelfläcken något dunkel.

Skutellen kantad på sidorna. Metathorax nästan lika skulpterad

som hos C. pineticola, men dess areX pleurales, som upptill

äro begränsade, äro icke skrynkliga, utan punkterade och emel-

lan punkterna nästan glatta med framträdande glans. Bak-

kroppens första segment temligen glatt och glänsande, petiolus

med släta sidor eller, blott hos &s, med en liten punktformig

grop framom midten, postpetiolus kullrig med något konver-

gerande sidor; det 2:dra räcker föga utöfver det andra buk-

segmentets spets och har spiraklerna framom midten; det 3:dje

har sidobrädden okantad och spiraklerna föga längre från

denna än från basen. Terebran räcker något utöfver det sista

ryggsegmentets spets. Framvingarnas areola helt kort skaftad.

Bakvingarnas nervus transv. analis nedom midten bruten, men

utan någon nerv från frakturen.

Hanen. Hufvudet svart med gula palper och mandibler

samt för öfrigt med hvithårigt ansigte. Antennerna och mellan-

kroppen svarta. Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra

rödt med svart sidokant och en svart ryggfläck vid basen, ej

sträckande sig till segmentets midt; det 3:dje rödt med ett

svart sidostreck; det 4:de rödt, vid spetsen något mörkskymligt;

de följande svarta. Vingarna något rökiga, märket gulbrunt,

Hället till större delen gult. Frambenen gula, låren dragande

1 rödt. Mellanbenen af samma färg, men höfterna vid roten

svarta. Bakbenens höfter, höftleder och lår svarta; deras sken-

ben gula med yttersta basen och spetsen svarta; deras tarser

bruna med en liten blek fläck vid basen af hvarje led:

Honan. Mandiblerna i midten rödaktiga. Palperna bruna.

Terebran 1 spetsen rödaktig. 'Vingfjällen svarta. Frambenen

röda med svarta höfter och höftleder, med vid basen mer eller

mindre bruna lår och i spetsen bruna tarser. Mellanbenen

svarta med rödaktiga lårspetsar och till en del i smutsgult

skiftande skenben. Bakbenen svarta med en liten blek fläck

vid basen af hvarje tarsled. I öfrigt lik hamnen.

16. Campoplex pineticola HOLMGR.

Subnitidus, niger; ore. ex parte nec non segmentis 3, 4 et

sepius basi 5:ti abdominis, fulvescenti-favidis; alis leniter infu-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 2. 45

matis, stigmate et squamula 'piceo-nigris; pedibus maxima ex

parte nigricantibus; metathoracis areis juxtacoxalibus superne

apertis, h. e. costa ”nulla vel subobsoleta ab areis pleuralibus

disjunctis. — AP (Long. 14—15 millim.).

Var. 1. 9. Bakbenen helt svarta.

Anm. En mycket närstående art är C. stygius FÖRST. (Monogr. der

Gatt. Campopl. 845. 53. &A), som utan tvifvel hör till denna afdelning,

ehuru Prof. FÖRSTER tyckes hafva förbisett antengroparnas form och i följd

deraf icke med ett ord omnämnt deras utvidgade och tillbakavikna öfre

kanter. Han säger dock att pannan är omedelbart öfver antenroten intryckt,

glatt och glänsande, ett förhållande, som oftast plägar stå i samband med

en dylik utbildning af antengroparnas kanter. Han har egt endast 2 hanar,

som han erhållit ur MEIGENS samling, hvarest de måhända länge varit för-

varade och, såsom ofta händer, möjligen blifvit anlupna af dam eller mögel,

hvilket försvårar undersökningen. Hvad som gifver mig anledning att anse

C. pineticola såsom en från (CC. stygius specifikt skild form är: 1) att han

är större, nämligen minst 14 mm., då C. stygius är 12 mm.; 2) att ving-

märket och det 2:dra bakkroppsegmentet äro svartaktiga; 3) att metanotum

är längsutefter djupare intryckt, ej »kaum eingedrucht», som Prof. FÖRSTER

säger om CC. stygius; 4) att bakvingarnas hållhakar icke äro 5—6, utan 7—9;

5) att de bakre skenbenen, åtminstone hos &A, äro mer eller mindre röda;

6) att petiolus på sidorna är glatt, utan grop bakom spiraklerna. — De 2

hanexemplaren, som legat till grund för FÖRSTERS beskrifning, äro från södra

Frankrike.

Förekommer sällsynt hos oss. Författaren har funnit honom

vid Stockholm samt på Hunneberg i Westergöthland, WESTRING

vid Götheborg, HAGLUND vid Norrköping och THOMSON i Skåne.

(Från Finland har ett exemplar erhållits genom Prof: MÄKLIN).

— Han flyger merändels i granskogar; men jag har sett honom

äfven 1 trädgårdar.

Denna vackra. art står nära C. anceps, hvars 2 han liknar,

men från hvilken han dock, utom genom storleken, är väl skild

dels genom metathorax” skulptur, dels genom bakkroppens och

vingarnas färg. Med våra öfriga arter bör han icke gerna kunna

förvexlas. Hans mest framstående kännetecken äro följande:

1) de uppåt pannan flik- eller öronformigt utvidgade kanterna

af äntengroparna; 2) det svarta 2:dra bakkroppsegmentet; 3) det

svartaktiga eller åtminstone mörka vingmärket och vingfjället;

4) de hos båda könen öfvervägande svartaktiga benen; 5) den

i gult dragande färgen på de mellersta bakkroppsegmenterna;

6) de -upptill icke eller otydligt och ofullständigt begränsade

are&e pleurales på metathorax.

46 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Hufvudet bakom ögonen icke synnerligen starkt afsmalnande,

föga glänsande, läderartadt punkteradt. Pannan temligen jemn

med en ofta rätt tydlig midtellinie. Antengroparnas öfre kant

något nedtryckt och upp emot pannan samt något inåt flik- eller

öronformigt utvidgad. Antennerna temligen långa och emot.

spetsen starkt afsmalnande. Ögonen djupt urringade. Thorax

något glänsande; mellanbröstsidorna punkterade och emellan

punkterna ganska fint, men tydligt, skrynkliga, deras frambrädd

fullständigt begränsad medelst en upphöjd båglinie, längdintryck-

ningen ofvanför spiraklerna mycket fint tvärstrimmig, spegel-

fläcken matt; 'skutellen med starkt uppvikna sidokanter; meta-

thorax groft skrynklig, dess längdurgröpning bred och temligen

djup, arex supero-externe blott inåt skarpt begränsade, ar. denti-

pare inåt alldeles öppna eller med begränsningslinien endast helt -

svagt antydd; ar. spiraculifere breda och upptill efter hela längden

begränsade af en temligen hög ås, ar. pleurales upptill icke eller

ofullständigt begränsade, ungefär lika breda som ar. spiraculifere

samt upptill och vid basen starkt skrynkliga. Bakkroppens 1:sta

segment ofvan föga glänsande och utan intryckning, petiolus på

sidorna utan grop bakom spiraklerna, postpetiolus ungefär dubbelt

så lång som bred, nästan jemnsmal med ända till spetsen paral-

lela sidor; det 2:dra räcker till spetsen af det andra buksegmentet

och har spiraklerna något framom midten; det 3:dje är i sido-

brädden okantadt och dess spirakler stå nästan lika långt från

denna sednare som från basen. ”Terebran räcker blott helt obe-

tydligt utöfver spetsen af det sista ryggsegmentet: Framvingarnas

areola mycket kort skaftad; bakvingarnas nerv. transv. analis

nedom midten bruten med en från frakturen utlöpande, tydlig

nerv.

Hanen. Hufvudet svart; palperna bruna; mandiblerna med

en större gulaktig fläck i midten. Antennerna och thorax svarta.

Bakkroppens I1:sta segment svart; det 2:dra svart med smal,

gulröd spetskant; det 3:dje och 4:de gulröda (pomeransfärgade)

med ett svart sidostreck vid basen af det förra segmentet; det

5:te vid basen gulrödt, vid spetsen mer eller mindre svart; de

följande svarta. Vingarna något rökiga med mörkbrunt, stundom

dock ljusare märke och svarta fjäll. Frambeneis höfter och

höftleder ofvan svarta, under gula; deras lår gulröda på öfver-

och framsidan, men brunsvarta på baksidan från basen till något

öfver midten; deras skenben och tarser gulröda, de senare emot

"spetsen mörkare. Mellanbenens höfter och höftleder svarta; deras .

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0 2. 47

lår svarta med sjelfva spetsen och dennas framsida brunröda;

deras skenben brunröda; deras tarser bruna. Bakbenen svarta

med i midten bredt brunröda skenben och rödaktiga sporrar.

Honan är i afseende på färgteckningen lik hanen, men

frambenens höfter, höftleder och lår äro mera svarta. Bakbenen

ofta helt svarta. Terebran svart med gulröd spets.

aa. Margo posticus foveolarum antennarum modice dila-

tatus. Pedes maxima ex parte flavo-testacei.

17. Campoplex similatorius HoLrMGR.

Subnitidus, niger; abdominis medio pedibusque maxima ex

parte flavo-testaceis; alis infumatis, stigmate sordide rufo, squa-

mula fusca vel pallida. — 2 (Long. 18—21 millim.).

Anm. Man skulle måhända kunna anmärka, att denna i flera hänse-

enden ganska egendomliga art icke blifvit ställd på sin rätta plats, då anten-

groparnas öfre kant icke har någon synnerligen stark utvidgning; men vid

ett närmare betraktande skall man dock finna, att både pannans och anten-

groparnas bildning i det hela taget är fullkomligt densamma som hos de två

föregående arterna. Här inträder just ett förhållande, som gifver ett ytter-

ligare stöd åt den af mig redan förut uttalade förmodan, att man, fästande

sig alltför mycket vid pannans skulptur, kan komma att förbise anten-

groparnas egendomliga utveckling, som dermed står i ett intimt samband.

Att detta nämligen varit händelsen när Prof. FÖRSTER beskref OC. stygius,

är mer än troligt, och hvad C. similatorius beträffar, vore ett sådant förbi-

seende ännu mera förlåtligt, då antengroparnas kanter, såsom nämndt är,

hos denna art hafva en föga stark utvidgning uppåt pannan. Om ran således

jemför dessa 3 arter, nämligen anceps, pineticola och similatorius, med hyar-

andra, så skall man, med hänsyn till ifrågavarande kroppsdelars bildning,

finna, att ett gradvis tillbakagående till den normala formen här eger rum,

utan att dock de karakteristiska dragen någonsin blifvit utplånade. På

samma gång skall man äfven häraf lära huru vigtigt det är, att icke grunda

sin artbestämning på en enda kroppsdels större eller mindre utveckling, utan

att först göra sig reda för om den verkligen är konstant eller om den ut-

öfvar något slags inflytande på de omkringliggande delarna. Genom en rätt

uppfattning häraf blifver totalintrycket alltid det bestämmande och äfven

den säkraste ledtråden för ett riktigt fastställande af artkarakteren. Åtmin-

- stone vid Ichneumonidernas utredning och beskrifning bygger man alltid på

en vansklig grund, om man underlåter att fästa tillbörligt afseende härvid,

och med stöd af hvad som nu blifvit yttradt, anser jag, att OC. similatorius

här bör hafva sin rätta plats.

Denna art har blifvit upptäckt vid Båstad i Skåne och mig

benäget tillsänd af Adj. THOMSON. Sedermera har han blifvit

funnen äfven vid Norrköping af Dokt. HAGLUND.

I afseende på storlek och färgteckning har denna art vid

första påseendet mycken likhet med C. obliteratus och de med

48' HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

denna närbeslägtade arterna, nämligen C. falcator, C. cantator,

C. oxyacanthe och OC. carinifrons; men från alla är han dock

väl skild. Hans mest framstående kännetecken kunna samman-

fattas i följande: 1) att pannan, som nedtill har en tydlig midtel-

köl, är på sidorna temligen starkt intryckt, framtill något glän-

sande och försedd med korta, från antenroten liksom utstrålande

längdvalkar; 2) att antengroparnas bakkanter äro upphöjda och

något utvidgade samt synas dubbla; 3) att mellanbröstsidorna-

äro emellan punkterna temligen starkt glänsande, framtill kantade

och för öfrigt försedda med en stor, glatt spegelfläck; 4) att

d:dje bakkroppssegmentets sidobrädd är okantad; 5) att samma

seoment har ett svart sidostreck; 6) att vingarnas areola är skaftad;

7) att klorna nästan sakna kamtänder.

Hufvudet, bakom de temligen djupt urringade ögonen, af-

smalnande. Antennerna ganska långa och emot spetsen starkt

afsmalnande. Frambröstsidorna nedtill glänsande med glesa, snedt-

löpande valkar, upptill tätt och fint skrynkliga samt mera matta.

Mellanbröstsidorna starkt glänsande emellan punkterna; längd-

intryckningen ofvanför spiraklerna med ytterst fina, knapt märk-

bara tvärstrimmor; spegelfläcken stor, glatt och temligen starkt

glänsande. Skutellen konvex, grofpunkterad, med sidornas kant-

ning knapt sträckande sig till midten; den starkt uppvikna basal-

kanten dubbelt inbugtad. Metathorax ofvan skrynklig och tvär-

strimmig samt längs midten temligen djupt urgröpt; arex supero-

externa och dentipare ofullständigt, delvis alls icke, begränsade;

ar. spiraculifere med en skarp tvärlist vid spetsen; ar. pleurales

finskrynkliga och svagt punkterade. Bakkroppens 1:sta segment

rakt och af en stark byggnad, petiolus på sidorna glatt och

glänsande med en fördjupning bakom spiraklerna, på ryggen

vid spetsen med en liten grop, postpetiolus nästan dubbelt så

lång som bred och nära jemnemal; det 2:dra, blott dbetydligt

längre än det tredje, har spiraklerna i midten; det 3:dje, med

temligen rak, d. v. s. föga utbugtad sidokant, har spiraklerna

närmare basen än sidobrädden och det svarta strecket ungefär

midtemellan sig och denna” senare. ”Terebran räcker utöfver

bakkroppens sista ryggsegment. Framvingarnas areola, bred och

skaftad, upptager den tillbakalöpande nerven bakom 'midten.

Bakvingarnas nervus transv. analis nedom midten bruten, med

en från frakturen utlöpande, tydlig nerv. Klorna knapt kam-

tandade.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1 N:U 2 49

Hanen. Hufvudet svart med bruna palper och mandibler,

de sednare dock i öfre kanten mer eller mindre gula eller röd-

gula. Antennerna och mellankroppen svarta. Abdomens första

segment svart; det 2:dra gulrödt med en svart linie längs utmed

sidokanten och en stor svart ryggfläck, som stracker sig frän

basen till öfver midten; det 3:dje och 4:de gulröda; de följande

svarta. Vingarna brunskymliga; märket smutsigt brun- eller

vulrödt; rotdelarna och fjällen gulaktiga. Frambenen gulröda

med svarta, på undre sidan gulfläckiga, höfter och rödgula höft-

leder. Mellanbenen gulröda, med höfterna, höftlederna och lårens

baser 'svarta samt med tarserna bruna. Bakbenen svarta med röd-

aktiga lårspetsar samt med gula, i spetsen och vid yttersta basen

brunskymliga, skenben; tarserna mörkbruna med 1:sta ledens

bas gulröd.

Honan är 1 alseende på färgteckningen nästan alldeles lik

hanen. Har dock stundom något mörkare vingfjäll, främre höfter

och höftleder. ”Terebran sär svart.

Divisio 2:da. Frons scepius planiuscula. Foveole antennarum

annuliformes, margine postico simplict, haud dilatato.

A. Mesonotum fortiter punetatum, interstitiis Weviusculis et

nitidulis.

Ikok Campoplea bucculentus HOLMGR.

Nitidulus, niger; ore ex parte fusco; segmentis 3 et 4

abdominis rufis; alis infumatis, stigmate et squamulis nigri-

cantibus; pedibus anticis subtus plus minusve ferrugineis vel

fulvis; posterioribus nigricantibus; capite subbuccato, pone

oculos haud angustato: metanoto imperfecte areolato; petiolo

abdominis lateribus foveola nulla instructo; unguiculis tarsorum

distinctissime pectinatis. — AL (Long. 10—12 millim.).

Campoplex bucculentus HormerR. Monogr. Oph. Suec. 36.

4. 9. — Först. Monogr. der Gatt. Campopl. Suppl.

SUL 3.

Campoplex melampus FÖRST. Monoegr. der Gatt. Campopl.

(83-46... 59.

Denna art tyckes vara ganska sällsynt hos oss. Den är

funnen i Skåne af THOMSON och Conservator C. ROTH, på Oland

50 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

af Pastor FriGELIv8 och på Gotland af Mrves. — (Från Fin-

land har jag erhållit en & genom Prof. MÄKLIN; i Ryssland

har den blifvit tillvaratagen af EVERSMANN, vid Aachen och

Köln af FÖRSTER).

En utmärkt art, som icke gerna bör kunna förvexlas med

någon annan. Skiljer sig hufvudsakligen genom följande känne-

tecken: 1) att hufvudet är något uppsväldt och bakom ögonen

icke afsmalnande; 2) att pannan saknar upphöjd midtellinie;

3) att mesonotum är groft punkteradt och emellan punkterna

glänsande och temligen glatt, ej läderartadt eller finskrynkligt;

4) att skutellen är kantad öfver midten; 5) att arex dentipare

på metathorax inåt sakna begränsning; 6) att 2:dra bakkropps-

segmentet, utom i sjelfva spetskanten, är helt och hållet svart;

7) att vingarnas märke och fjäll äro svartaktiga; 8) att de fyra

bakre benen äro svartaktiga.

Hufvudet hårigt och, såsom nämndt är, bakom ögonen

mera uppsväldt än hos de flesta andra arter. Pannan jemn,

punkteradt läderartad, utan midtellinie. Ögonen urringade.

Antennerna emot spetsen temligen starkt afsmalnande; deras

oropar små och ringformiga. Metanotum bredt, men icke

synnerligen djupt urgröpt, tvärskrynkligt; arex supero-externa

blott inåt begränsade; ar. dentipare utan eller med högst

otydlig inre begränsning; ar. spiraculifere starkt skrynkliga;

ar. pleurales skrynkliga med oregelbunden punktering. Mellan-

bröstsidorna punkterade och emellan punkterna temligen glatta

och glänsande, framtill ofta ofullständigt kantade, i längdin-

tryckningen fint tvärstrimmiga.. Bakkroppens I1:sta segment

föga längre än bakhöfterna med deras höftleder tillsamman-

tagna; petiolus utan sidogrop; postpetiolus med nästan paral-

lela sidor; det 2:dra föga längre än det 3:dje, som har spi-

raklerna mycket längre ställda från sidokanten än från basen.

Honans terebra räcker något utöfver sista ryggsegmentets spets.

Framvingarnas areola sessil eller mycket kort skaftad; bak-

vingarnas nervus transv. analis nedom midten bruten, hos Q

tydligare än hos gg. Tarsernas klor starkt kamtandade.

Hanen. Hufvudet svart och gråhårigt; mandiblerna stundom

i midten mer eller mindre rödgula; palperna emot spetsen

brunaktiga. Antennerna svarta. Mellankroppen svart. Bak-

kroppens I1:sta segment svart; det 2:dra svart med yttersta

spetskanten röd; det 3:dje och det 4:de röda; det 5:te svart

med stundom röd sidokant; de följande svarta. Vingarna något

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 2. Zi

sotiga med svartaktigt märke och fjäll. Frambenens höfter

och höftleder svarta, på undre sidan mer eller mindre gul-

fläckiga; låren svarta, i spetsen och på framsidan rödgula;

skenbenen rödaktiga, blekare på framsidan; tarserna rödaktiga,

emot spetsen brunskymliga. De 4 bakre benen svarta med de

mellersta skenbenen något rödskymliga.

Honan liknar hanen i afseende på färgteckningen; men

har vanligen mörkare mundelar och ej gulfläckiga framhöfter.

Terebran är svart.

B. Mesonotum punctatum, interstitius alutaceis, subopacis.

a. Mesopleure antice immarginatae.

x) Metanoti arecw supero-externw interne saltem distinctis-

A - . ÄT 4

sime determinate. Terebra longe exserta.

19. Campoplex lapponicus HOLMGR.

Parum nitidus, niger; ore ex parte piceo vel sordide

testaceo; segmento dJ:tio (rarius quoque 4:to) abdominis rufo:

alis subinfumato-hyalinis, stigmate et squamula nigricantibus;

pedibus anterioribus ex parte rufis vel fulvescentibus, posticis

nigris tibis in medio sepius ferrugineis. — 59 (Long. circit.

10 millim.).

Campoplex lapponicus HOoLMGR. Monogr. Oph. Suec. 31

3. 7 9.— Först. Monogr. der Gatt. Campopl. Suppl.

SEG STO

Denna art har hitintills blifvit funnen endast i Lappland,

hvarest han dock måhända icke är sällsynt. Sålunda blef han

1856 i Juli och Augusti af mig och Prof. BoHEMAN anträffad

på öppna myrar vid Lycksele, Stensele och Tärna i Umeå

Lappmark, och af Prof. WAHLBERG har han blifvit tillvara-

tagen vid Qvickjock.

År i många hänseenden lik C. bucculentus, från hvilken

han dock är lätt att skilja dels på det glanslösa och skrynkliga

mesonotum, dels på honans långt utom bakkroppens spets

räckande terebra. Från följande art, som han står närmast,

skiljes han lätt, bland annat på vingarnas och benens färg.

Hufvudet är något uppsväldt, dock icke så betydligt som

hos CO. bucculentus, samt bakom ögonen knapt afsmalnande.

Pannan jemn med temligen grof skulptur och utan midtellinie.

Antennerna emot spetsen föga afsmalnande; deras gropar tem-

32 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

ligen vida och hvarandra närstående. Ögonen urringade. Me-

sonotum tätt punkteradt samt emellan punkterna finskrynkligt

och nästan glanslöst. Mellanbröstsidorna punkterade och, isyn-

nerhet nedtill, med temligen betydligt framträdande glans,

framtill okantade och i längdintryckningen upptill tvärstrim-

miga. Skutellen ända öfver midten kantad. Metathorax ofvan

skrynklig, längs midten svagt ränformigt intryckt; are supero-

externe inåt skarpt begränsade; ar. dentipare inåt utan be-

gränsning; ar. spiraculiferge starkt skrynkliga; ar. pleurales

skrynkligt punkterade Bakkroppen som hos C. bucculentus,

men honans terebra mycket utstående och nästan lika lång

som I1:sta segmentet. Framvingarnas areola mycket kortskaftad

eller nästan sessil; bakvingarnas nervus transv. analis otydligt

bruten. Benen smala.

Hanen. Hufvudet svart och gråhårigt. Mandiblerna i

midten gul- eller rödaktiga. Antennerna svarta. Mellankroppen

svart. Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra svart med

yttersta spetskanten rödaktig; det 3:dje rödt, utan svart sido-

streck; det 4:de antingen svart, eller rödt med svart rygg och

spetskant; de följande svarta. Vingarna något rökiga, med

svartaktigt märke och fjäll. Frambenens höfter och höftleder

svarta, på undre sidan gulfläckiga; låren svarta, 1 spetsen och

på framsidan rödgula; skenbenen rödaktiga, på framsidan ble-

kare; tarserna brunskymliga. Mellanbenen lika de främre, men

höfterna och höftlederna ej gulfläckiga på undre sidan. Bak-

benen svarta; skenbenen i midten mer eller mindre bredt

mörkröda eller rödskymliga.

Honan liknar hanen i afseende på färgteckningen; men

har mörkare mundelar och svarta framhöfter. Terebran svart

med yttersta spetsen ofta blek.

20. Campoplex monozonus FÖRST.

Parum nitidus, niger; ore flavido;'seomento 3:tio abdo-

minis aut toto aut maxima ex parte rufo; alis subhyalinis,

stigmate et squamula pallido, hac interdum fuscescente; pe-

dibus fulvescentibus vel rufo-testaceis, coxis, trochanteribus,

tarsis posticis et tibiarum posticarum summo apice, nigris vel

fuscis; femoribus posticis mnigris vel rufo-nigroque variis. —

9 (Long. 7—8 millim.).

Campoplex floricola Grav. Ichn. Europ. III. 600. 100.

var. 1. — HormGr. Act. Holm. (1854) 10. 6. — Ip.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. Hå

Monogr. Oph. Suec. 38. 9. — Först. Monogr. der

Gatt. Campopl. Suppl. 870: 1.

Campoplex monozonus Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

833. 44. AQ.

Anm. Att GRAVENHORSTS (! floricola var. 1. är identisk med denna

art torde väl icke vara något tvifvel underkastadt. Jag har äfven derföre i

mina föregående arbeten uppfört honom under denna benämning. Men som

jag sedermera vid en mnoggramnare pröfning och genom tillgången på ett

större antal exemplar trott mig finna, att den af nyssnämnde författare be-

skrifna hufvudformen högst sannolikt är en annan, från var. 1 skild art.

så har jag ansett mig böra förkasta namnet foricola och i stället behålla

för arten det Försterska monozonus. I Prof. FÖRSTERS arbete är också denna

art så fullständigt och noggrant karakteriserad, att något misstag i detta

hänseende icke gerna kan ega rum.

Denna lilla art tyckes vara en bland de hos oss allmännast

förekommande. Han finnes öfver hela landet, från Skåne ända

långt upp i Lapplands fjelltrakter. I Norge har jag funnit

honom vid Aalesund och Tromsö. — (Från Finland har jag

erhållit exemplar genom Prof. MÄKLIN, och i mellersta Europa

synes han ingenstädes vara sällsynt). — Träffas ofta bland

gräs och buskar, synnerligen på fuktiga lokaler. Åfvenså

besöker han ofta umbellater och andra blommor. På våra

snöfjell går han ända upp i videregionen och lefver der på

de små fjellväxterna, förnämligast på Saxifraga aizoides.

Campoplex monozonus är alltid temligen betydligt mindre

än C. lapponicus, från hvilken han för öfrigt är lätt att skilja,

bland annat på vingarnas och benens färg.

I afseende på skulptur och kroppsform nära öfverensstäm-

mande med C. lapponicus. Pannan har ofta en tydlig, ehuru

svag midtellinie. Arex supero-externx på metathorax skarpt

och oftast fullständigt begränsade; ar. spiraculifere och pleu-

rales med betydligt svagare skulptering än hos C. lapponicus.

Postpetiolus konvex, vid spetsen lindrigt hopsnörd; petiolus

på sidorna bakom spiraklerna med en svag imtryckning. Tere-

bran hos honan lika långt utsträckt som hos föregående. Fram-

vingarnas nervus radialis externus vid basen mera rak, än hos

(C lapponicus.

Hanen. Hufvudet svart med mer eller mindre gula eller

rödgula mundelar; ansigtet gråbrunhårigt. Antennerna och

mellankroppen svarta. Bakkroppens 1:sta segment svart; det

2:dra svart med yttersta spetskanten röd; det 3:dje rödt med

34 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

stundom en svart ryggfläck; det 4:de på sidorna mer eller

mindre rödt; de följande svarta. Vingarna något rökiga, med

märket, rotdelarna och fjället gulaktiga. De 4 främre benen

röda eller delvis dragande i gult med svarta höfter, af hvilka

dock frambenens på undre sidan äro' bleka; tarserna ofta i

spetsen brunaktiga. Bakbenen med svarta höfter, höftleder

och lår, röda och stundom i sjelfva basen och spetsen bruna

skenben, samt smutsröda eller bruna tarser.

Honan liknar hanen i afseende på färgteckningen; men

har det 4:de bakkroppsegmentet vanligen helt och hållet svart,

benens röda färg mörkare, mindre ren och knapt dragande åt

gult, de 4 främre höfterna och äfven höftlederna, åtminstone

de mellersta, svartaktiga. Baklåren ofta ej helt och hållet

svarta, utan mer eller mindre röda vid spetsen eller på rygg-

sidan, stundom svarta blott vid sjelfva basen. Mellanlåren

icke så sällan svartaktiga eller brunskymliga vid basen. Tere-

bran svart.

xx) Metanoti arew supero-externae imperfecte, sepius obso-

lete, determinatae.

21. Campoplex Tschekit HoLMGR.

Parum nitidus, niger; ore plus minusve, abdominis medio

pedibusque anterioribus pro parte, rufis; alis fumedine tinctis,

stigmate flavo-testaceo, radice pallida, squamula nigricante;

mesopleuris antice immarginatis; scutello subdepresso, margi-

nato; metanoto costis nullis (2) vel incompletis (5). — 5L

(Long. 10—12 millim.).

Denna, såsom det tyckes, ganska sällsynta art har hit-

intills blifvit funnen endast i Skåne, hvarifrån författaren er-

bållit "densamma af Adj. THOMsSon. Den har blifvit träffad i

parning.

Kommer närmast den i södra Frankrike funna C' fatigator

Först. (Monogr. der Gatt. Campopl. 827. 40. 9.), från hvilken

han dock är skild dels genom det i spetsen bredt röda 2:dra

bakkroppsegmentet och den röda färgens större utbredning på

mellanbenen, dels genom vingarnas nervförgrening, i det att

area disco-cubitalis är ytterst smal vid basen, att bakvingarnas

nervus radialis är längre än nerv. transv. cubitalis samt att

areolan icke är bredt sessil, utan tydligt, fastän kort, skaftad.

Med någon af våra arter bör han icke gerna kunna förvexlas.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 20 30

Hans förnämsta kännetecken kunna sammanfattas i följande:

1) att mellanbröstsidorna framtill sakna den upphöjda kant-

listen; 2) att metanotum är temligen djupt urgröpt och an-

tingen helt och hållet saknar inre begränsningslinier för ar.

supero-externe och dentipare (9) eller har dem blott temligen

ofullständiga: 3) att 2:dra bakkroppsegmentets svarta basal-

fläck ej sträcker sig till midten; 4) att de 4 baklåren äro

svarta och att på de bakre skenbenen äfven denna färg är

förherrskande.

Hufvudet, bakom de mindre djupt urringade ögonen, af-

smalnande. Pannan jemn med en fin midtellinie. Antennerna

måttligt långa, emot spetsen afsmalnande; de 10 näst sista

lederna nästan qvadratiska. Frambröstsidorna tvärvalkiga. Mel-

lanbröstsidorna, såsom nämndt är, framtill okantade, för öfrigt

emellan de täta punkterna finskrynkliga med föga framträdande

olans; längdintryckningen ofvanför spiraklerna med starka,

men något glesa, tvärstrimmor. Skutellen föga hvälfd, snarare

nedplattad och på sidorna nästan ända till spetsen kantad.

Metathorax skrynklig, längdurgröpningen djup och sträckande

sig utefter hela längden, i bottnen upptill med något fram-

trädande glans, nedtill med fina tvärvalkar; ar. supero-externa

och dentiparx inåt hos 9 utan all begränsning, hos & deremot

med tydliga, fastän något ofullständiga, begränsningslinier;

ar. spiraculifere skrynkliga, emot spetsen tvärstrimmiga eller

tvärvalkiga; ar. pleurales punkterade, hos & gröfre än hos &.

Bakkroppens I1:sta segment rakt, smalt och längre än bak-

höfterna med deras höftleder tillsammantagna, petiolus på

sidorna utan någon nämnvärd fördjupning bakom spiraklerna,

postpetiolus åtminstone "3; längre än bred, således icke kort

såsom hos C. fatigator, sidorna nästan parallela; det 2:dra,

föga längre 'än det tredje, har de mycket små spiraklerna

något framom midten; det 5:dje, på sidorna okantadt, har

spiraklerna nära nog på lika afstånd från sidobrädden som från

basen; alla segmenten småhåriga och föga glänsande. Tere-

bran, kort och stark, räcker något litet utöfver sista Tyggseg-

mentets spets. Vingarnas areola kort- och tjockskaftad; nervus

transv. analis straxt nedom midten tydligt bruten, men den

från frakturen utlöpande nerven knapt antydd. Klorna endast

vid roten försedda med en eller annan kamtand. Mellanlåren

emot spetsen smala.

56 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Hanen. Hufvudet svart med i spetsen röda maxillarpalper

och gulröda mandibler. Antennerna och mellankroppen svarta.

Bakkroppens I1:sta segment svart; det 2:dra rödt med vid basen

en svart ryggfläck, som dock ej sträcker sig till segmentets

midt; det 3:dje rödt med en svart sidostrimma; det 4:de rödt:

de följande svarta, dock har det 5:te vanligen en röd fläck

vid basalhörnet. Vingarna något rökiga, med brungult märke,

bleka basaldelar och brunt eller något gulbemängdt fjäll. Fram-

benen rödgula, med höfterna, höftlederna och lårens baser

svarta; mellanbenen svarta, med lårens spetsar, skenbenen och

tarserna rödgula, de sednare emot spetsen brunskymliga; bak-

benen svarta, med skenbenens utsida något ofvan midten,

sporrarna och en liten fläck vid de första tarsledernas bas

gulaktiga.

Honan är till färgteckningen i det närmaste lik hanen,

men mundelarna äro mörkare, mellantarserna svartbruna och

de bakre skenbenen på utsidan knapt märkbart rödaktiga.

För öfrigt drager benens ljusa färg mera åt rödt, då densamma

hos hannen stöter i gult. Terebran helt svart.

Anm. Såsom en gärd af aktning har jag uppkallat denna art efter

Dr C. TSCHEK, som med så mycken framgång begynt utredningen af Öster-

rikes Ichneumonidfauna.

22. Campoplex erythrogaster Först.

Parum nitidus, niger; ore plus minusve testaceo-rufo;

abdomine rufo, basi et interdum dorso segmentorum apicalium

nigris; alis fumedine tinctis, stigmate favo-testaceo, radiec

pallida, squamula nigricante; pedibus anterioribus ex parte

rufescentibus; mesopleuris antice immarginatis; scutello sub-

depresso, marginato; metanoto areis supero-externis intus costa

brevi determinatis. — 2 (Long. circit. 10 millim.).

Campoplex erythrogaster Först. Monogr. der Gatt. Cam-

popl. 836. 46. AI 9.

Af denna art har jag sett blott en enda hona, som Adj.

THOMSON benäget sändt mig från Skåne. — (Prof. FÖRSTER har

beskrifvit båda könen, som han funnit vid Aachen. ÅAfvenså

har MEIGEN funnit arten vid Stollberg).

Genom bakkroppens färgteckning lätt igenkänlig. I af-

seende på skulpturen och den allmänna kroppsställningen i

det aldra närmaste öfverensstämmande med C. Tschekii, till

hvars beskrifning jag sålunda får hänvisa.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0O 2. 57

Pannan, med en starkt markerad midtellinie, är på sidorna

något intryckt. Mellanbröstsidornas spegelfläck stor, men föga

glänsande. Metanotum skrynklig och längs hela midten djupt,

liksom rännformigt fördjupad; ar. supero-externa&e inåt med en

kort men stark begränsningslinie. Postpetiolus omkring dubbelt

så lång som bred, med parallela sidor. Vingarnas nervförgre-

ning nästan alldeles som hos C. Tschekii.

Honan. Hufvudet svart, med bruna, i spetsen något ljusare

palper och i midten rödskimrande mandibler. Antennerna och

mellankroppen svarta. Bakkroppens 1:sta segment svart; det

2:dra rödt med en stor svart ryggfläck, som sträcker sig från”

basen till öfver midten; det 3:dje rödt med en svart sido-

strimma; de följande röda, antingen helt och hållet eller

de 3 sista på ryggsidan svartaktiga. Buksegmenten bruna.

Vingarna något rökiga, med brungult märke, bleka rotdelar

och svartbrunt fjäll. De 4 frambenen hafva höfterna, höft-

lederna och lårens baser svarta, låren i spetsen mer eller mindre

bredt röda; skenbenen röda, de mellersta dock något brun-

skymliga; tarserna rödaktiga, emot spetsen brunskymliga. Bak-

benen svarta, med sporrarna och tarsernas undersida brunröda.

Hanen (Beskr. af FörsteErR) är lik honan, men har fram-

och mellanbenens lår i spetsen mera bredt röda, samt deras

skenben och tarser rödgula. Baktarsernas undersida rödgul.

, aa. Mesopleure antice distincte marginate.

b. Segmentwm 3:tium abdominis rufum vel fulvescenti-

Hlavidum absque striga laterali nigra. — In C. confuso

striga laterali segmenti 3:ti abdominis haud raro

distinceta.

c. "Frons linea media elevata nulla. Species majores.

25. Campoplex falcator THUNB.

Parum nitidus, niger; ore ex parte, abdominis medio,

femorum apice, tibus omnibus et tarsis anticis, fulvescenti-

flavidis; alis flavedine vel fuscedine tinctis, stigmate fulvo,

squamula favo-testacea; areis metathoracis dentiparis intus

costa distinceta determinatis. — AY (Long. 15—21 millim.).

Ichnewmon falecator THuNB. Iehn. 265 (in Mémoires de

I'Academie des sciences de St. Petersbourg). — Se-

cundum exemplum typicum in museo auctoris asser-

vatum.

58 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Campoplex mixtus Grav. Ichn. Europ. III. 601. 101. 572

(pro parte). — HormGr. Monogr. Oph. Suee. 33. 1.

(pro parte). — Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

8636TNF

Denna utmärkta och vackra art förekommer i löfskogar

öfver en stor del af landet, men är troligen ingenstädes all-

män. Författaren har funnit honom i Östergöthland och Skåne,

i hvilken senare provins han blifvit anträffad äfven af THOMSON.

På Öland har han blifvit tillvaratagen af BoHEMAN, i Wester-

sgöthland af MOrTtonson och vid Stockholm af STÅL och DE

VYLDER. Det är ännu ej kändt om han förekommer nordligare,

hvilket dock är troligt.

Från alla närstående arter kan han lätt skiljas genom

följande kännetecken: 1) att pannan alldeles saknar upphöjd

midtellinie eller har densamma blott helt svagt och otydligt

antydd; 2) att mellanbröstsidorna äro finskrynkliga och groft

punkterade; 3) att 3:dje bakkroppsegmentet på sidorna är all-

deles slätt, okantadt och utan svart streck; 4) att de bakre

skenbenen äro gula, icke 1 spetsen mörkare; 5) att framvin-

garnas areola är sessil eller endast helt kort skaftad; 6) att

metathorax' are dentipare nästan längs hela insidan äro be-

gränsade af en upphöjd list. Genom detta sistnämnda känne-

tecken och benens färg skiljes denna art från OC. obliteratus.

Hufvudet är, bakom de urringade ögonen, något afsmal-

nande. Antennerna långa och emot spetsen starkt afsmalnande.

Thorax ofvan föga glänsande, hårig samt på olika delar mer

eller mindre starkt skrynklig och punkterad. Mellanbröst-

sidorna framtill kantade med en ganska tydlig, bågböjd list

(ett godt skiljetecken från C. carinifrons); längdintryckningen

ofvanför spiraklerna fint tvärstrimmiga; spegelfläcken dunkel

eller föga- glänsande. Skutellen på sidorna kantad. Metathorax

längs midten något urgröpt; arex supero-externe inåt full-

ständigt begränsade; ar. dentipare nästan på hela insidan lika-

ledes omslutna af en upphöjd list. Bakkroppen från sidorna

starkt sammantryckt; det 1:sta segmentet ofvan glänsande;

det 2:dra på sidorna kantadt; det 3:dje okantadt, med spirak-

lerna närmare basen än sidokanten. Terebran räcker föga ut-

öfver det sista ryggsegmentets spets. Bakvingarnas nerv. tr.

analis nedom midten bruten, med en från frakturen utlöpande

tydlig nerv.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N.O 2. 59

Hanen. Hufvudet svart och gråhårigt; mandiblerna och

palperna delvis bleka. Antennerna och mellankroppen svarta.

Bakkroppens I1:sta segment svart; det 2:dra rödgult med på

ryggsidan en svart, bred längdfläck, som utlöper från basen

och sträcker sig utöfver midten, samt med svart sidokant;

det 3:dje och 4:de rödgula; det 5:te svart med bred rödgul

bas- och sidokant samt fin blek spetskant; de följande svarta

med fina bleka spetskanter. Vingarna med något gulaktig

anlöpning, emot spetsen svagt rökiga; märket brunrödt; fjället

rödgult eller af en orent gulaktig färg. Höfterna och höft-

lederna svarta, de främre dock mer eller mindre rödgula,

isynnerhet på undre sidan. Framlåren rödgula med blekare

spetsar; mellanlåren af samma färg, men vid basen, isynnerhet

längs undre sidan, mer eller mindre svarta med yttersta spetsen

gulaktig. Skenbenen helt och hållet blekgula. Framtarserna

gula; de 4 bakre svartbruna.

Honan är till färgteckningen nästan alldeles lik hanen.

Vid spetsen af bakkroppens 3:dje och 4:de ryggsegmenter står

stundom en liten svart punkt, och stundom löper 2:dra seg-

mentets svarta ryggfläck ända till spetskanten, som då äfven

är mörk. ”Terebran svart.

24. Campoplex obliteratus HoLMGR.

Parum nitidus, niger; ore, abdominis medio, femorum

apice late, tarsis anticis tibiisque, fulvescenti-flavidis, his po-

sticis apice fulvescente; alis fulvedine vel fuscedine tinctis,

stigmate fulvo, squamula fulvo-testaceo; areis metathoracis

dentiparis intus costa nulla determinatis. — 9 (Long. 14—

18 millim.).

Campoplex falcator Zxrr. Ins. Lapp. 393. 1. (pro parte).

Finnes, liksom den föregående, öfver en stor del af landet,

men tyckes vara mera sällsynt. Han har blifvit funnen i Skåne

af STÅL och THOMSON, i Östergöthland af HAGLUND, i Wester-

göthland och Upland af BoHEMAN och i Lappland af författaren.

Mycket lik C. falcator, från hvilken han dock lätt nog

kan skiljas genom följande: 1) att metathorax är mera skrynk-

lig, har fördjupningen längs midten bredare och grundare samt

are& dentipare inåt öppna, d. v. s. icke annat än vid spetsen

begränsade af någon upphöjd list; 2) att baklåren i spetsen

äro bredt gulröda; 3) att de bakre skenbenen icke äro en-

färgadt gula, utan i spetsen svagt brunröda.

60 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Hanen. Hufvudet svart; palperna och mandiblerna till

största delen rödgula. Antennerna och mellankroppen svarta.

Bakkroppen tecknad såsom hos C. falcator; äfvenså vingarna.

Frambenen äro rödgula med till största delen svarta höfter.

Mellanbenen med svarta höfter och höftleder, hvilka senare

dock i spetsen oftast äro rödaktiga; med rödaktiga och vid

basen oftast mer eller mindre svartbruna lår; med gula och

vid spetsen något i rödt dragande skenben; samt med bruna

tarser. Bakbenen med svarta höfter, höftleder och lår, hvilka

sistnämnda dock äro i hela spetsen och derifrån längs rygg-

sidan stundom ända till midten gulröda; med gula, i spetsen

svagt men tydligt brunröda skenben, samt med mörkbruna

tarser.

Honan liknar hanen till färgteckningen.

ce. Frons linea media elevata instructa.

d. Mesopleure punectate, interstitiis plus minusve lWrvibus

et nitidis.

25. Campoplea oxyacanthe Borr.

Parum nitidus, niger; ore flavo-testaceo:; segmentis abdo-

minis 2:do apice et lateribus, 3:tio et 4:to fore totis pedibusque

maxima ex parte, flavis; alis leniter infumatis, stigmate fusco,

squamula fava; metanoto profunde excavato, transversim ru-

goso-striato. — AY (Long. S—17 millim.).

Campoplexr mixtus auct. (pro parte).

Campoplex oxyacanthe Borr Stett. Ent. Zeit. 16 Jahrg.

104. 43.

Campoplex mesoxanthus Först. Monogr. der Gatt. Cam-

POpENTJT2NSG:

Denna vackra art förekommer just icke sällsynt i de södra

och mellersta delarna af landet. Författaren har funnit honom

I Östergöthland, Westergöthland och Upland, och af BOHEMAN

har han blifvit anträffad i Småland, af BELFRAGE på Gotland

och af THOMSON 1 Skåne.

Ehuru alltid temligen betydligt mindre än C. falcator,

har han dock med denna en viss likhet, som gifvit anledning

till att dessa båda arter tillförene ofta blifvit sammanblandade.

Genom följande kännetecken är han emellertid lätt skild:

1) att pannan är försedd med en fin upphöjd midtellinie;

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Es N:O 2. 61

2) att de punkterade mellanbröstsidorna äro glatta och glän-

sande; 3) att vingmärket är mörkt: brunt eller svartaktigt;

4) att bakkroppens och benens gula färg är mera ren, vanligen

alldeles utan någon märkbar rödaktig anstrykning.

Hufvudet är, sedt ofvanifrån, temligen betydligt afsmal-

nande bakom de starkt urringade ögonen. Ansigtet hårigt.

Mellanbröstsidorna punkterade, glänsande och glatta. Endast

vid temligen stark förstoring visa de sig något finskrynkliga.

Deras längdintryckning ofvanför spiraklerna tvärstrimmig. Sku-

tellen på sidorna kantad. Metathorax” längdurgröpning temligen

djup med parallela tvärstrimmor; ar. supero-externe blott inåt

begränsade af en upphöjd list; ar. dentipare korta och ofull-

ständigt begränsade; ar. spiraculifere starkt skrynkliga; ar.

pleurales, förnämligast hos honan, försedda med upphöjda

längdstrimmor. Bakkroppens I1:sta segment är nästan rakt,

ofvan icke starkt glänsande, utan mera matt och i saknad af

någon grop bakom postpetiolus, som är nära dubbelt så lång

som bred; det 2:dra litet längre än det 3:dje, hvilket har

okantade sidor och spiraklerna närmare basen än ytterbrädden.

Terebran är kort och räcker föga utöfver det sista ryggseg-

mentets spets. Framvingarnas areola merändels sessil, sällan

helt kort skaftad.

Hanen. Hufvudet svart med gulhårigt ansigte. Mandib-

lerna och palperna till större delen rödgula. Antennerna och

mellankroppen svarta, den senare kort gråhårig. Bakkroppens

I:sta segment svart med smal blek spetskant; det 2:dra gult

med en svart ryggfläck, som sträcker sig från basen till öfver

midten, och en svart linie i sjelfva sidokanten; det 3:dje helt

och hållet gult; det 4:de gult med ett svart, på sidorna af-

stympadt, tvärbälte vid spetsen; de följande svarta med den

yttersta spetskanten oftast blek. Vingarna något litet rökiga

med svartbrunt märke, gul rot och gula fjäll. Frambenen

- gula med till en del svarta höfter och emot spetsen rödaktiga

tarser. Mellanbenen af samma färg, men med svarta teckningar

på undre sidan af höftlederna och ofta äfven vid roten af

låren. Bakbenen hafva svarta höfter, höftleder och lår, de

sistnämnda dock någon gång i yttersta spetsen rödaktiga, gula

skenben och mörkbruna tarser, hvilkas första led dock vid

roten är rödgul.

Honan är 1 afseende på färgteckningen i det aldra när-

maste lik hanen; men de fyra främre benens höfter och höft-

62 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

leder äro mera svarta och på mellanlåren sträcker sig den

svarta teckningen oftast öfver midten.

26. Campoplex pulchripes HoLMGR.

Subnitidus, niger; ore ex parte pallido; abdominis seg-

mento 2:do apice, 3:tio, toto rufis; alis infumatis, stigmate fusco,

squamula et radice flavis; pedibus anterioribus flavis, coxis

nigris; posticis nigris, tibis totis cum calearibus flavis; meta-

noto profunde excavato, transversim rugoso-striato. — & (Long.

cireit. 7 millim.).

Af denna art har Professor BOHEMAN funnit en hane på

Gotland.

Ehuru betydligt mindre, har denna art både hvad skulp-

tur och färgteckning angår en öfverraskande likhet med C.

oxyacanthe, från hvilken han dock i åtskilliga punkter är så

afvikande, att jag utan tvekan vågat uppställa honom såsom

sjelfständig art. Skiljes från C. orxyacanthe genom följande

kännetecken: 1) att hufvudet bakom ögonen är mindre af-

smalnande; 2) att mellanbröstsidorna icke äro så glatta och

glänsande, utan mellan punkterna något finskrynkliga; 3) att

framvingarnas nervus radialis externus är mera rak vid basen;

4) att 2:dra bakkroppsegmentet är svart med röd, temligen

bred spetskant och icke, såsom hos C. oxyacanthe gult med

dje segmentet är rödt, ej gult, och

en svart ryggfläck; 5) att 3

att 4:de segmentet är svart, ej gult.

Hanen. Hufvudet svart; mandiblerna och palperna gul-

aktiga. Antennerna och mellankroppen svarta. Bakkroppens

I:sta segment svart; det 2:dra svart med röd, bred spetskant;

det 3:dje rödt; de följande svarta. Vingarna något rökiga,

med mörkbrunt märke, gula rotdelar och gult fjäll. De 4

frambenen gula med svarta höfter. Bakbenen svarta med helt

och hållet gula skenben och sporrar samt brunsvarta tarser.

dd. Mesopleurc alutaceo-punctate, subopace.

Xx) Segmentum I:mum abdomtinis apice rufo-maculatwmn.

27. Campoplexr confusus FÖRST.

Parum nitidus, niger; abdominis medio pedibusque ante-

rioribus maxima ex parte fulvescenti-flavidis; tibiis posticis

in medio late favis; alis fuscedine leniter tinctis, stigmate

pallido, squamula obscure fusca; scutello margine basali ut-

rimque subangulatim dilatato; mesonoto longitudinaliter late

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. 65

et profunde excavato, areis dentiparis intus incomplete deter-

minatis; A: ore tibiisque anterioribus flavidis; 9: ore ex parte

tibiisque anterioribus rufescentibus. — AY (Long. circit. 13

millim.).

Campoplex confusus Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

841. 50. AQ.

Var. I. 79: Segmento 3:tio abdominis striga nigra ordi-

naria utrimque presente.

Denna vackra och distinkta art synes förekomma ganska

sparsamt hos oss, men vara utbredd öfver hela landet. Af

THOMSON har han blifvit funnen i Skåne, af MORTONSON på

Kinnekulle, af mig i Jemtland och af BomrMan i Lappland.

Ehuru till storleken alltid temligen betydligt mindre, har

han dock vid ett ytligt betraktande en ganska stor likhet med

C. faleator och C. obliteratus, från hvilka han dock är lätt att

skilja bland annat genom följande kännetecken: 1) att pannan

har en upphöjd midtellinie; 2) att postpetiolus är rödfläckig i

spetsen; 3) att vingfjällen äro mörkbruna; 4) att bakre sken-

benen äro svartaktiga i spetsen. Å

Hufvudet är, sedt ofvanifrån, bakom de djupt urringade

ögonen mycket starkt afsmalnande. Pannan på sidorna lätt

intryckt, i midten försedd med en fin köl eller upphöjd linie,

som alltid är ganska tydlig. Emellan biögonen en liten fin

ränna. Antennerna, af medelmåttig längd, äro 1 spetsen starkt

afsmalnande; deras gropar nedtryckta och vida. Mellanbröst-

sidorna starkt punkterade, läderartade och nästan glanslösa;

längdintryckningen upptill med fina tvärstrimmor; spegelfläcken

matt. Skutellen hvälfd, punkterad och föga glänsande, på

sidorna knapt till midten kantad, den upphöjda basalkanten

vinkelformigt utbugtad !). Metathorax skrynklig, längs midten

bredt och temligen djupt urgröpt; ar. supero-extern&e inåt

temligen skarpt begränsade; ar. dentipare deremot icke. Dessa

senare med starka, oregelbundna tvärvalkar, som löpa öfver

på ar. spiraculifere. Are& pleurales tätt och starkt punkte-

rade. Bakkroppens I1:sta segment rakt samt längre än bak-

höfterna och deras höftleder tillsammantagna, petiolus på si-

dorna glatt och glänsande med en fördjupning bakom spirak-

1) En sådan utbugtning af sidokanten återfinner man äfven hos (. falcator

och C. obliteratus.

64 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

lerna, postpetiolus nära dubbelt så lång som bred och bakom

spetsen med lätt afrundade sidor; det 2:dra något litet längre

än det 3:dje, som har spiraklerna föga närmare basen än den

okantade sidobrädden. Terebran kort, men dock räckande

utöfver sista ryggsegmentets spets. Framvingarnas areola skaftad

eller stundom nästan sessil; area disco-cubitalis vid basen ofta

mer än hälften så bred som nerv. transv. cubitalis. Bakwvin-

oarnas nerv. transv. analis straxt under midten bruten. Klorna

tydligt kamtandade.

Hanen. Hufvudet svart; palperna i hela spetsen och man-

diblerna i hela midten gula. Antennerna och mellankroppen

svarta. Bakkroppens I1:sta segment svart med vid spetsen på

hvardera sidan en brunröd fläck; det 2:dra gulrödt med svart

sidokant och en ryggfläck vid basen af samma färg; det 3:dje

gulrödt med eller utan svart sidostrimma; det 4:de gulrödt

med ofta svart ryggkant; det 5:te svart med gulröd sidobrädd;

de följande svarta. Vingarna lätt brunskymliga med smuts-

gult märke, brunt och blekkantadt fjäll. Frambenens höfter

ofvan svarta, under liksom höftlederna gula; lår gulröda; -

skenben och tarser gulaktiga, de senare med mörk slutled.

Mellanbenen lika de främre, men höftlederna och lårens baser

svartaktiga och tarserna emot spetsen brunskymliga. Bakbenen

svarta, med ofta röda läårspetsar samt med gula, vid innersta

basen och i spetsen svarta, skenben; sporrarna rödaktiga.

Honan är lik hanen, men har mörkare mundelar, hela

4:de bakkroppsegmentet och ofta äfven det 5:tes inkanter gul-

röda, vingfjällen mörkare, framhöfterna och höftlederna svarta,

mellanlåren vid basen mera bredt svarta, det gula på de främre

benen mera dragande 1 rödt och mellantarserna bruna.

xx) Segmentum I:mum abdominis totum nigrum.

28. Campoplex parvulus FÖRST.

Parum nitidus, niger; ore ex parte sordide rufo; abdo-

minis medio rufo, segmento 3:tio striga laterali nigra nulla;

alis infumato-hyalinis, stigmate sordide testaceo vel fusco,

radice et squamula pallide flavescentibus; pedibus anterioribus

maxima ex parte tibiarumque posticarum medio late fulvescenti-

rufis; metanoto subprofunde excavato, excavatione inferne trans-

versim rugosa, areis Supero-externis completis; nervo transverso

anali alarum posticarum vix vel longe infra medium obsoletius

fracto. — &A (Long. 7—8 millim.).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0 2. 65

Campoplex parvulus Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

565. 69. 79.

Af denna art har förf. sett blott 2 hanar, af hvilka den

ena blifvit funnen i Skåne af Konserv. RorH, den andra på

Kinnekulle i Westergöthland af Studer. Horm. — (FÖRSTER

har vid Aachen erhållit båda könen).

Bland våra arter tyckes denna närmast kunna förliknas

med C. Forsselli, från hvilken han dock i många hänseenden

skiljer sig. Hans mest framstående kännetecken kunna sam-

manfattas i följande: 1) att det röda 3:dje bakkroppsegmentet

saknar svart sidostreck; 2) att antennerna hafva en stark

byggnad och äro emot spetsen knapt afsmalnande; 3) att

metanotum har fullständigt begränsade arex supero-externe

samt är 1 midten temligen djupt urgröpt och nedtill i ur-

gröpningen tvärvalkigt; 4) att bakkroppens petiolus har blott

en liten sidogrop bakom spiraklerna; 5) att 2:dra bakkropp-

segmentet har temligen bred röd spetskant; 6) att vingfjällen

äro blekgula; 7) att bakre skenbenen i midten äro bredt röd-

oula.

Hufvudet bakom de djupt urringade ögonen temligen be-

tydligt afsmalnande. Pannan jemn med en fin midtellinie.

Antennerna ganska långa och starka, emot spetsen helt obe-

tydligt afsmalnande; deras näst sista leder nära qvadratiska.

Mellankroppen framtill hög och afkullrad; skulpteringen i

allmänhet stark, tät och i det närmaste glanslös. Mellanbröst-

sidorna framtill med en tydlig, men afkortad kantlinie; längd-

intryckningen upptill med skarpt afsatta, något glesa tvär-

strimmor; spegelfläcken dunkel. Skutellen kantad nästan ända

till spetsen. Metathorax skrynklig och med öfver hufvud taget

stark skulptering; area supero-extern&e bilda 2 halfrundaktiga,

medelst en upphöjd linie fullständigt omslutna fält; ar. denti-

pare med en ofullständig inre begränsningslinie, som dock

delvis kan vara ganska skarpt afsatt; midtelurgröpningen är,

åtminstone nedtill, temligen djup och tvärskrynklig, erinrande

om metanotum hos C. tenuis, fastän tvärvalkarna äro gröfre,

glesare och mera oregelbundna. Bakkroppens 1:sta segment

smalt, men föga längre än bakhöfterna med deras höftleder

inberäknade; petiolus på sidorna något aftrindad, med en liten,

ofta föga djup eller utbredd grop bakom spiraklerna; post-

66 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

petiolus med temligen parallela sidor. 2:dra segmentet, föga

längre än det 3:dje, har en kort längdfåra på hvardera sidan

vid basen. 3:dje segmentet, redan från basen utbugtadt, saknar

sidostreck och har spiraklerna ställda nära nog på lika afstånd

från basen som från sidokanten. »Terebran kort». Fram-

vingarnas areola skaftad eller sessil (Först.); nervus radialis

externus svagt S-formig. Bakvingarnas nervus transversus

analis ofta otydligt och långt nedom midten bruten; frakturen

synes af den derifrån utgående antydda nerven.

Hanen. Hufvudet svart med temligen mörka mundelar;

mandiblerna äro bakom spetsen orent röda; palperna i spetsen

smutsgula eller brungula. Antennerna och mellankroppen

svarta. Bakkroppens I1:sta segment svart; det 2:dra svart med

temligen bred röd spetskant; det 3:dje rödt, utan svart sido-

streck 1); det 4:de rödt, stundom i spetskanten mer eller mindre

svart; de följande svarta. Vingarna brunskymliga; märket

stundom mörkt, men ofta äfven gulaktigt; rotdelarna och fjället

blekgula. De 4 frambenen röda med något gul inblandning

på skenbenen; höfterna, höftlederna och mellanlårens baser

svarta; dock äro ofta framhöfterna och deras höftleder på

undre sidan mer eller mindre rödgula. Bakbenen svarta;

skenbenen rödgula med svart bas och spets; sporrarna bleka.

29. Campoplex subsulcatus HOLMGR.

Parum nitidus, niger; palpis testaceis; abdominis medio

rufo, segmento &ö:tio striga laterali nigra nulla; alis subinfu-

matis, stigmate et radice pallidis, squamula dilute fusca; pe-

dibus anterioribus maxima ex parte tibiarumque posticarum

medio late rufis; metanoto ruguloso, perparum excavato, sul-

culo medio superne obbreviato instructo, areis supero-externis

imperfecte determinatis, ar. dentiparis intus omnino apertis:

petiolo abdominis foveola laterali vix perspicua; nervo trans-

verso anali alarum posticarum haud fracto. — &A (Long. circit.

7 millim.).

Af denna egendomliga, art har förf. vid Ringsjön i Skåne

(1854) funnit ett hanexemplar.

Skiljes lätt på metanotums byggnad och skulptur samt på

3:dje bakkroppsegmentet, som saknar det svarta sidostrecket.

!) Hos honan lärer dock, enl. FÖRSTER, ett sådant streck finnas, ehuru

ytterst kort.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. 67

Hufvudet bakom de urringade ögonen temligen betydligt

afsmalnande. Pannan jemn med en tydlig midtellinie. An-

tennerna ? 1). Mellankroppen framtill hög. Frambröstsidorna

skrynkliga, nedtill tvärvalkiga. Mellanbröstsidorna framtill

kantade, deras skulptur öfver hufvud taget stark, upptill skrynk-

lig, nedtill läderartadt punkterad, öfver allt nästan glanslös,

utom på spegelfläcken, som är temligen glatt och glänsande;

längdfördjupningen med skarpt afsatta tvärstrimmor. Skutellen

på sidorna kantad. Metathoråx ofvan föga djupt urgröpt, men

längs midten försedd med en fåra, som dock icke tyckes

stäcka sig utefter hela längden, utan är liksom afbruten upp-

till; ar. supero-extern& ofullständigt och otydligt begränsade;

ar. dentipare sakna fullständigt all inre begränsning; ar. pleu-

rales hafva mindre stark skulptur än angränsande delar. Bak-

kroppens I1:sta segment saknar sidogrop på petiolus eller har

densamma blott antydd; postpetiolus, med temligen jemna

sidor, är något utvidgad emot spetsen. 2:dra segmentet föva

längre än det 3:dje, som är utbugtadt ända ifrån basen och

har spiraklerna föga längre ställda från sidobrädden än från

basen. Framvingarnas areola nästan sessil; deras nervus radi-

alis externus svagt S-formig. Bakvingarnas nervus transv.

analis under midten ej tydligt bruten.

Hanen. Hufvudet svart; mandiblerna beckfärgade; pal-

perna i spetsen brungula. Antennerna och mellankroppen

svarta. Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra svart med

Pred röd spetskant; det 3:dje och det 4:de röda, det senare

dock i spetskanten något dunkelt. Vingarna något rökiga,

med brungult märke, gulaktiga rotdelar, men brunt fjäll. De

4 frambenen röda, med höfterna, höftlederna och mellanlårens

baser svarta. Bakbenen svarta; skenbenen röda med spetsen

och yttersta basen svartbruna; tarserna brunaktiga, vid basen

på undre sidan blekare.

bb. Segmentum 3:tium abdominis rufum, striga laterali

distincta nigra notatum.

e. Nervus transversus analis alarwm posticarum supra

medium fractus.

30. Campoplex xenocamptus FÖRST.

Parum nitidus, niger; ore testaceo; abdominis medio rufo;

alis infumatis, stigmate angusto sordide flavido; squamula

1) Dessa äro tyvärr så stympade, att deras byggnad ej kan angifvas.

68 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

flavida (Sf) vel dilute fusca (92); pedibus anterioribus maxima

ex parte rufis, posticis nigris, tibius fulvescentibus apice late

et basi anguste nigris; metathoracis dorso longitudinaliter late

suleato, exareolato; nervo transverso anali alarum posticarum

paullo supra medium fracto. — 792 (Long. 12—14 millim.).

Campoplex xenocamptus Först. Monogr. der Gatt. Cam-

popl. 804. 22.

Denna utmärkta art tyckes vara mycket sällsynt hos oss.

I Östergöthland har han blifvit anträffad af mig och Prof.

WAHLBERG, vid Stockholm af Regementspastor HALLSTRÖM. —

(Prof. FÖörstER har kändt endast honan, som han erhållit vid

Boppard och vid Aachen).

Bör icke gerna kunna förvexlas med någon annan af våra

arter. Hans vigtigaste kännetecken kunna sammanfattas i

följande: 1) att bakvingarnas nervus transversus analis är

bruten ofvan midten — jag känner ingen annan art af detta

slägte, hos hvilken ett sådant förhållande eger rum —; 2) att

metanotum är längs midten djupt urgröpt och saknar inre

begränsningslinier för are& supero-externe och ar. dentipare;

3) att bakkroppens petiolus på sidorna har en liten grop långt

bakom spiraklerna.

Hufvudet bakom de urringade ögonen något litet afsmal-

nande. Panhan framtill på hvardera sidan svagt inplattad,

med en mer eller mindre tydligt framträdande midtellinie.

Antennerna långa och afsmalnande emot 'spetsen. Mellan-

kroppen i allmänhet mycket tätt punkterad och finskrynklig,

utan någon synnerligen framträdande glans, framtill hög.

Mellanbröstsidorna punkteradt läderartade, matta; spegelfläcken

helt och hållet glanslös. Skutellen grofpunkterad och på sidorna

temligen skarpt kantad. Metathorax längs midten djupt och

bredt fårad, utan några begränsade fält på ryggsidan; emot

spetsen i urgröpningen tvärskrynklig. Bakkroppens första seg-

ment ungefär af samma längd som bakhöfterna med höftlederna

inberäknade; petiolus med en liten sidogrop straxt framom

midten; postpetiolus med nästan parallela eller något litet

konvergerande sidor. 2:dra segmentet är föga längre än det

3:dje och har spiraklerna något framom midten. 3:dje segm.

har sidobrädden okantad och i följd deraf ända från basen

utbugtad samt spiraklerna ställda närmare basen än sidobrädden.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. 69

Terebran är kort, räckande föga wutöfver det sista ryggseg-

mentets spets. Framvingarnas märke är mer än vanligt smalt;

areolan skaftad. Bakvingarnas mnervus transv. analis ofvan

midten svagt bruten, utan någon tydlig, från frakturen ut-

löpande nerv.

Hanen. Hufvudet svart; mandiblerna och palperna till

största delen rödgula. Antennerna och mellankroppen svarta.

Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra svart med spetsen

bredt röd; det 3:dje rödt med det svarta sidostrecket tydligt;

det 4:de rödt, stundom vid spetsen i midten något brun- eller

svartskymligt. De följande svarta. Vingarna med en brun

anstrykning; märket smutsgult eller brungult; fjället gult.

Frambenen röda, med höfterna, de mellersta höftlederna och

undre sidan af mellanlårens baser svarta. Bakbenen svarta

med skenbenen 1 midten bredt rödgula; sporrarna bleka.

Honan är till färgteckningen lik hanen, men har mörkare,

brunaktiga vingfjäll och frambenens höftleder vid basen svarta.

Terebran svart.

ee. Nervus transversus analis alarum posticarum infra

medium fraectus, interdum rectus vel leniter curvatus

fractura nulla.

f. Metathorax lateribus modice vel parce histus.

1. Metanotum longitudinaliter excavatum, excavatione in

fundo sulciformi et requlariter transversim rugosa.

31. Campoplex tenuis FÖRST.

Parum nitidus, niger; abdominis medio, pedibus anteri-

oribus maxima ex parte tibiisque posticis in medio late, rufis ;

alis infumatis, stigmate pallide vel dilute fusco, nervo trans-

verso anall infra medium distincte fracto, areola petiolata;

metanoto subsulcato-excavato, transversim rugoso-striato, areis

supero-externis intus plus minusve determinatis, dentiparis

interne apertis; segmento 1:mo abdominis petiolo lateribus

naud foveolato; A: ore squamulisque alarum flavidis; 2: ore

ex parte sordide rufo vel flavido, squamulis alarum nigrican-

tibus. — 2 (Long. 9J—10 millim.).

Campoplex tenuis Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

801. 58. Q.

70 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Campoplex agnatus Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

a Öar Sf

? Campoplexr subolicida Först. Monogr. der Gatt. Cam-

popl. 860. 65. Q.

Anm. Förf. eger af denna art 8 hanar och 10 honor och har således

haft ett tillräckligt material för att nöjaktigt kunna göra sina bestämningar.

Härvid har det sålunda visat sig, att hanar och honor, såsom förut blifvit

nämndt, kunna hafva olika färgade vingfjäll och följaktligen icke endast på

grund deraf böra specifikt åtskiljas. Jag har derföre tilltrott mig att hänföra

C. aqgnatus FÖRST. I till C. tenuis FÖRST. 9, hvilket äfven Prof. FÖRSTER sjelf

tyckes hafva insett, fastän han icke velat frångå sin en gång föreslagna in-

delningsgrund. Han yttrar nämligen 1 en not vid C. aqnatus: »Diese Art

könnte auch möglicherweise das & von (. tenmuis m. sein, obgleeh die Färbung

der Mandibeln, Taster, Fliigelschiäppechen und Beine doch sehr abweicht,

abgesehen davon, dass auch beim temvs die feine Seitenfurche des post-

petiolus fehlt». Hvad nu denna sidofåra beträffar, så får man dervid icke

fästa någon synnerlig vigt, emedan det vanligen plägar vara fallet att den-

samma hos hanarne är mera tydligt utpräglad, än hos honorna. Den kan

följaktligen, liksom färgteckningen, härvidlag betraktas blott såsom ett slags

könsskilnad. I artöfversigten hos FÖRSTER innehar CC. agnatus dessutom

oriktig plats, då han blifvit ställd bredvid C. tenwis. — Huruvida äfven C.

anrcius FÖRST. (Monogr. 869. 72.) bör hänföras till denna art, är jag nu icke

i tillfälle att med säkerhet kunna afgöra. Att C. subolieida deremot hör hit

är mer än troligt.

Denna art har blifvit funnen icke endast i södra och

mellersta Sverige, utan äfven i det norra, och är troligen ingen-

städes sällsynt. Sålunda har förf. anträffat honom på Hunne-

berg i Westergöthland, MORTONSON vid Venersborg, HAGLUND

1 Östergöthland, RorH i Skåne, BoHEMAN vid Stockholm och

THOMSON i Norrland !). — (Prof. FörstErR har erhållit I & och

4 9 vid Aachen).

Kan lätt skiljas från alla andra närstående arter på meta-

thorax, som längs midten är djupt, nästan rännformigt urgröpt

och utefter hela urgröpningen försedd med temligen regel-

bundna och sinsemellan parallela, upphöjda tvärstrimmor, som

sträcka sig utöfver sidodelarna inåt are& spiraculifere.

Hufvudet bakom de urringade ögonen något litet afsmal-

nande. Pannan med stark skulptur och en ofta ganska tydlig

midtellinie. Antennerna emot spetsen afsmalnande. Mellan-

kroppen, framtill mycket hög och afkullrad, har i, allmänhet

4 1) En hona derifrån öfverensstämmer i det aldra närmaste med FÖRSTERS

beskrifning på OC. subolicida. Denna art är förut funnen i södra Frank-

rike.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0 2. de

temligen grof punktering och är emellan punkterna finskrynklig

med föga framträdande glans. Skutellen konvex, kantad på

sidorna nära till midten och ofvanpå groft men glest punkte-

rad. Metathorax” are& supero-externe merändels ofullständigt

begränsade; are& dentipare inåt: oftast alldeles öppna; ar.

pleurales skrynkligt punkterade. Bakkroppens 1:sta segment

smalt och längre än bakhöfterna med deras höftleder samman-

räknade; petiolus på sidorna glatt, bakom spiraklerna längs-

utefter något intryckt, men utan grop, postpetiolus med nästan

parallela sidor; det 2:dra segmentet icke längre än det 3:dje,

som är utbugtadt ända från basen och har spiraklerna ställda

något litet närmare denna sednare än den okantade sidobrädden.

Terebran kort. Framvingarnas areola oftast skaftad. Bak-

vingarnas nervus transv. analis svagt, men oftast tydligt bruten

under midten.

Hanen. Hufvudet svart med till större delen gula man-

dibler och gulröda palper. Antennerna och mellankroppen

svarta. Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra svart från

basen till något öfver midten, sedan rödt; det 3:dje rödt med

ett svart, alltid tydligt sidostreck; det 4:de rödt med ofta

brunskymlig eller svartaktig bakkant; de följande svarta. Ving-

ga, märket blekt eller stundom brunt, fjället

och rotdelarna gula. Frambenen röda med på vissa partier

arna något röki

gul anstrykning, höfterna på öfre sidan svarta. Mellanbenen

lika med de främre, eller röda med svarta höfter och höft-

leder. Bakbenen svarta med i midten bredt gulaktiga eller

rödgula skenben, bleka sporrar och en blek fläck vid första

tarsledens rot.

Honan liknar hanen till färgteckningen, men har ofta

mörkare mundelar, svartaktiga vingfjäll, svarta framhöfter och

höftleder, vid basen ofta svarta mellanlår och benens röda

färg mindre dragande i gult.

Anm. Af denna art torde C. consobrinus möjligen vara en monströs

- form, hos hvilken 3:dje bakkroppsegmentets sidostreck dragit sig ned till

kanten.

2. Metanotum longitudinaliter plus minusve profunde ex-

cavatum, excavatione im fundo haud suleiforna nec

requlariter transversim rugosa.

32. Campoplex notabilis FÖRST.

Parum nitidus, niger; ore plus minusve rufo vel piceo;

abdominis medio pedibusque anterioribus ex parte rufis; alis

72 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

infumatis, stigmate sordide flavo-testaceo, squamulis mnigris,

areola subsessili, nervo transverso anali infra medium leniter

fracto; metanoto ruguloso, areis supero-externis et dentiparis

interne plerumque incomplete vel subdistinete determinatis:

petiolo abdominis lateribus foveola sat parva notato, postpeti-

olo rectangulari, apice ipso leviter coarctato; retinaculis alarum

posticarum 6. — 2 (Long. 10—11 millim.).

Campoplex notabilis Först. Monoor. der Gatt. Campopl.

po 2 PoF

856. 62. AQ.

Anm. Af denna art förekomma 2, i afseende på metanotums skulptur,

något olika former, nemligen: 1) med arexe supero-extern&e och dåentipara

inåt alls icke eller otydligt begränsade, och 2) med dessa fält inåt mer eller

mindre fullständigt begränsade af en upphöjd list. Den förra är påtagligen

C. notabilis FÖRST., den sednare möjligen C. heterocerus FÖRST. (Monoegr.

857. 63.), fastän antennernas bildning ej fullkomligt öfverensstämmer med

författarens beskrifning. Att de båda formerna ej kunna specifikt åtskiljas

bevisas tydligt genom mina exemplar, i det att öfvergångar finnas från den

ena till den andra. Jag har att förfoga öfver 39 exemplar, då FÖRSTER af

C. notabilis haft 3 > och 1 Q och af C. heterocerus blott 1 Q.

År troligen en bland våra allmännare och mest utbredda

arter. Jag har erhållit den i norra Östergöthland och vid

Hunneberg i Westergöthland, WESTRING Vid Götheborg, THOM-

SON på Öland och vid Kalmar, StåL vid Stockholm, HAGLUND

vid Norrköping och HoLLGREN i Dalarne. — Han framkommer

redan i början af sommaren och flyger ofta omkring buskar

i trädgårdarna.

I afseende på storleken och färgteckningen nära lik 9 af

C. anceps, med hvilken han dock icke gerna bör kunna för-

vexlas. Hans förnämsta kännetecken kunna sammanfattas i

följande: 1) att bakre skenbenen antingen äro helt och hållet

svarta (vanl. 9) eller med framskymtande rödt i midten (vanl.

5); 2) att vingmärket är smutsgulaktigt, men fjället svart, och

att bakvingarnas nerv. transv. analis är temligen långt under

midten helt svagt bruten; 3) att metanotum är skrynklig, ej

tvärstrimmig, samt längs midten temligen djupt, men icke

rännformigt urgröpt; 4) att ar. supero-extern&e och dentipara

imåt antingen äro helt och hållet utan all begränsning, eller

har någorlunda tydliga, fastän delvis utplånade begränsnings-

linier; 5) att petioli sidogrop är helt liten eller endast svagt

antydd.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. NEO 2. 72

Hufvudet bakom de urringade ögonen något litet afsmal-

nande. Pannan temligen jemn med cen ganska tydlig midtel-

linie. Antennerna emot spetsen afsmalnande. Mellankroppen

framtill hög, dock mindre än hos C. tenuis, i allmänhet ganska

tydligt och delvis temligen gröft punkterad samt emellan

punkterna finskrynklig med föga framträdande glans, annat

än på mellanbröstsidorna, som hafva en finare skulptering

emellan de gröfre punkterna samt dessutom i längdintryckningen

ofvanför spiraklerna temligen groft markerade tvärstrimmor.

Skutellen konvex, punkterad, något litet glänsande och på

sidorna kantad till ineniot midten. Bakkroppens 1:sta segment

smalt och något längre än bakhöfterna med deras höftleder

sammanräknade, petiolus på sidorna glatt med en liten, ofta

punktformig, grop nära midten, postpetiolus med emot spetsen

något divergerande sidor; det 2:dra segmentet föga längre än

det 3:dje, som är utbugtadt ända från basen och har spirak-

lerna ställda närmare denna senare än den okantade sido-

brädden. ”Terebran kort. Framvingarnas areola kortskaftad

eller merändels nästan sessil. Bakvingarnas nervus transv.

analis under midten mer eller mindre tydligt bruten.

Hanen. Hufvudet svart, med beckfärgade eller delvis

rödaktiga mundelar. Antennerna och mellankroppen svarta.

Bakkroppens I1:sta segment svart; det 2:dra svart, med tem-

ligen bred röd spetskant; det 3:dje rödt med ett tydligt, svart

sidostreck; det 4:de rödt med ofta svartaktig bakkant; de föl-

jande svarta. Vingarna något rökiga, med vanligen brungult

eller ännu blekare märke och svartaktigt fjäll. Frambenen

röda med svarta höfter och höftleder; lårens baser stundom

brunskymliga. Mellanbenen röda, med höfterna, höftlederna

och lårens baser, stundom ända öfver midten, svarta; tarserna

emot spetsen vanligen brunskymliga eller stundom helt och

hållet bruna. Bakbenen svarta; skenbenen i midten ofta med

framlysande röd färg; sporrarna gulröda.

Honan är lik hanen till färgteckningen, men har mörkare

mundeler och de 4 bakbenen nästan helt och hållet svarta.

Dock kunna benens färg i det aldra närmaste likna densamma

hos hanen. ”Terebran svart.

33. Campoplex Forsselli HOLMGR. ;

Parum nitidus, niger; ore ex parte flavido; abdominis

medio rufo; alis subinfumato-hyalinis, stigmate testaceo, squa-

74 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Lå

mula nigricante vel dilute fusca (>); areola subsessili, nervo

transverso anali infra medium plus minusve distincte fracto;

pedibus anterioribus maxima ex parte tibiarumque posticarum

medio late rufis vel fulvis; metanoto ruguloso, areis supero-

externis et dentiparis interne plerumque incomplete vel sub-

distincete determinatis; petiolo abdominis lateribus foveola

majuscula instructo, postpetiolo rectangulari, apice vix coar-

ctato; retinaculis alarum 'posticarum 5 vel 6. — 79 (Long.

10—11 millim.).

Denna art är icke just sällsynt, men tyckes dock före-

komma mera sparsamt hos oss än C. notabilis. Han är funnen

vid Stockholm af författaren, vid Upsala af Lektor JOHANSON,

vid Norrköping af Dokt. HAGLUND samt i Småland af Prof.

BoHEMAN. — (Från Carlsbad i Böhmen har Lektor N. BE.

FORSSELL, efter hvilken framstående vetenskapsman arten af

mig blifvit uppkallad, hemfört en 2).

I afseende på storlek, kroppsform och skulptur, öfverens-

stämmer denna art närmast med C. notabilis, från hvilken han

dock är lätt att skilja derigenom: 1) att bakkroppens petiolus

har en större, mera utsträckt, sidogrop; 2) att 2:dra segmentet

är rödt med en svart ryggfläck vid basen, ej svart med röd

spetskant; och 3) att de bakre skenbenen i midten äro bredt

rödgula.

Hvad skulpturen angår, så får jag för öfrigt hänvisa till

C. notabilis. Pannans midtellinie är ofta otydlig.

Hanen. Hufvudet svart med till en stor del gula eller

rödgula mandibler och palper. Antennerna och mellankroppen

svarta. Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra rödt med

en svart ryggfläck, som sträcker sig från basen till något öfver

midten; det 3:dje rödt med ett tydligt svart sidostreck; det

4:de rödt med ofta svartaktig eller brunaktig bakkant; de

följande tvarta. Vingarna något litet rökiga, med smutsgult

eller brungult märke och bruna, något blekkantade fjäll. Fram-

benen röda med gul anstrykning och med på öfre sidan svarta

höfter; stundom äro dock dessa helt och hållet svarta. Mellan-

benen gulröda, med höfterna, höftlederna och lårens baser

svarta. Bakbenen med svarta höfter, höftleder och lår, röd-

gula skenben, som dock i spetsen och vid basen samt på ut-

sidan äro svartbruna, samt bruna, på undre sidan rödgula tarser.=

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:O 2. UD

Honan är i afseende på färgteckningen nästan alldeles lik

hanen, men vingfjällen äro mörkare och frambenens höfter

och höftleder svarta.

54. Campoplex eurynotus HoLMGR.

Subnitidulus, niger; ore ex parte flavido (5) vel fusco (9);

abdominis medio rufo; alis subinfumato-hyalinis, stigmate et

squamula nigricantibus, hac interdum plus minusve pallida (£);

pedibus anterioribus magnam partem et posticorum tibiis in

medio late rufis; antennis extrorsum perparum attenuatis;

scutello convexo, subtiliter alutaceo, nitidulo; metanoto late sed

non profunde excavato, areis supero-externis majusculis interne

saltem distincte determinatis, areis dentiparis intus apertis;

petiolo abdominis foveola laterali seepissime sat distincta; nervo

transv. anali alarum posticarum longe infra medium obsolete

fracto, nervum tamen e fractura subdistinetum emittente. —

"AQ (Long. 6—38 millim.).

Denna lilla art är måhända icke så synnerligen sällsynt

hos oss. På Hunneberg i Westergöthland har författaren er-

hållit flera exemplar af båda könen, och vid Wenersborg är

han funnen af Stud. MORTONSON. Dessutom har förf. erhållit

ett exemplar från mellersta Skåne genom Adj. THOMSON. —

I Norge förekommer han äfven och går derstädes mycket långt

mot norden, nämligen ända till Tromsö, hvarest förf. anträffade

honom högt upp på ett snöfjell. Troligen är han utbredd

öfver hela Skandinavien.

De kännetecken, hvarigenom denna art skiljer sig ifrån

sina närstående samslägtingar, kunna sammanfattas 1 följande:

1) att antennerna äro föga afsmalnande emot spetsen och af

en stark byggnad; 2) att hufvudet icke är afsmalnande bakom

ögonen; 3) att mellanbröstsidorna äro ytterst fint och temligen

glest punkterade; 4) att skutellen är konvex, något glänsande

och på sidorna kantad nära till midten; 53) att metanotum är

mer än vanligt bredt och flackt intryckt, med inåt ej begrän-

sade ar. dentipare, men med stora, åtminstone inåt, stundom

helt och hållet, begränsade ar. supero-externe; 6) att petiolus

har en tydlig, ofta både stor och djup sidogrop bakom spi-

raklerna; 7) att de bakre skenbenen äro bredt röda i midten;

3) att 3:dje bakktoppsegmentets svarta sidostreck löper tätt

intill spiraklerna.

76 HOLMGREN, SKAND. ART, AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Hufvudet är, sedt framifrån, nästan rundt, med transversel

och hårig ansigtsdel samt pannans midtellinie oftast otydlig.

Ögonen urringade. De näst sista antenlederna nästan qvadra-

tiska. Mellankroppen framtill hög och afkullrad; frambröst-

sidorna nedtill glatta och glänsande med några mindre valkar:

mellanbröstsidorna finpunkterade med något framträdande glans,

framtill kantade, 1 längdintryckningen ofvanför spiraklerna

ytterst fint och tätt tvärstrimmiga, spegelfläcken föga fram-

trädande, dock mera glänsande än närliggande delar; meta-

notum icke starkt skrynkligt, utom på sidorna nedtill, hvar-

ifrån grofva skrynklor sträcka sig öfver ar. dentipare och

spiraculifere; ar. pleurales hafva deremot en mycket svag

skulptur. Bakkroppens 1:sta segment är knapt längre än bak-

höfterna med deras höftleder inberäknade, ofvan stundom ned-

tryckt och gropigt, petiolus på sidorna glatt och försedd med

en mer eller mindre djup och utsträckt grop bakom spirak-

lerna, postpetioli sidor äro vanligen något konvergerande; det

2:dra segmentet är föga längre än det 3:dje och har spiraklerna

något framom midten; 3:dje segm., som är utbugtadt ända

från basen och således i sidobrädden okantadt, har spiraklerna

föga längre från denna sednare än från basen. ”Terebran är

kort och robust. Framvingarnas areola kortskaftad eller nästan

sessil; nervus radialis externus vid basen rak. Bakvingarnas

nervus transv. analis tyckes vid första påseendet ej vara bru-

ten, men har dock i verkligheten långt nedom midten en svag

fraktur, hvilket bäst märkes på den från denna sistnämnda

utlöpande, antydda nerven.

Hanen. Hufvudet svart; mandiblerna vanligen gula i

midten och palperna brungula i spetsen. Antennerna och

mellankroppen svarta. Bakkroppens 1:sta segment svart; det

2:dra svart med röd spetskant; det 3:dje rödt med ett tydligt

svart sidostreck; det 4:de rödt med ofta ett svart tvärbälte

eller fläck vid spetskanten. Vingarna svagt rökiga; märket

vanligen svartaktigt, stundom dock mörkbrunt eller blekare;

fjället svartbrunt med vanligen blekare kant, stundom helt

och hållet smutsgult. De 4 frambenen röda, med höfterna,

höftlederna och mellanlårens baser svartaktiga; de främre höft-

lederna dock icke så sällan i spetsen rödaktiga; tarserna emot

spetsen ofta brunskymliga. Bakbenen svarta, med i midten

bredt röda, eller stundom gulröda, skenben samt blekröda

sporrar.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1: N:0 2. fe

Honan liknar hanen till färgteckningen, men har mörkare

mundelar, vingmärket och fjället alltid svartaktiga samt de 4

främre benen vid basen mera bredt svarta. Sålunda äro ofta

äfven framlåren på undre sidan svarta och de mellersta röda

blott i spetsen. Terebran är svart med stundom blek spets.

Anm. Af denna art torde möjligen (€. minutus vara en monströs form.

Hf. Metathorarx lateribus dense sericeo-hirtus.

T. Pars facialis quadrata.

30. Campoplex facialis HOLMGR.

Parum nitidus, niger; ore flavido; abdominis medio pedi-

busque maxima ex parte rufis; alis subinfumatis, stigmate

nigricante vel fusco, radice et squamula flavidis; metanoto lato,

parum excavato, areis supero-externis intus determinatis; pe-

tiolo abdominis angusto, foveola laterali ut plurimum obsoleta;

nervo transverso anali alar. posticarum subarcuato vel infra

medium imperfecte fracto. — AP (Long. 3—9 millim.).

Denna art är måhända icke sällsynt i södra och mellersta

landskapen hos oss. Förf. har funnit honom på Hunneberg i

Vestergöthland samt vid Stockholm, hvarest han blifvit an-

träffad äfven af Prof. BoHEMAN. I Skåne har han blifvit till-

varatagen af Konservator RorH. — Besöker ofta blommor af

umbellater, helst palsternackor ?).

Är lätt att skilja på den smala, qvadratiska ansigtsdelen,

de djupt urringade ögonen och den föga urgröpta metathorax.

Hufvudet är bakom ögonen temligen betydligt afsmalnande.

Pannan är jemn, har ganska stark skulptur och en mer eller

mindre tydligt framträdande midtellinie. Denna senare är

vanligen mera markerad hos &, än hos &, der hon stundom

alldeles saknas. Antennerna emot spetsen småningom afsmal-

nande. Mellankroppen är framtill hög och afkullrad, har i

allmänhet en temligen stark, tät, skrynklig eller läderartad

La)

1) I chopp om att erhålla åtskilliga sällsyntare Iechneumonider, lät jag för-

liden sommar, genom Jägm. AXEL CNATTINGIUS” försorg, på flera olikå

lokaler å Hunneberg utplantera palsternackor, hvilka sedermera blom-

made i slutet af Juli och i Augusti. Men till min stora förvåning fann

jag dock att ändamålet nära nog alldeles förfelades, i det att blott högst

få dylika insekter besökte dessa blommor, som eljest pläga för dem vara

så begärliga. En bland de få, som jag derstädes erhöll, var dock denna

lilla vackra art, hvilken jag förut fångat vid Stockholm äfven på palster-

nackor.

78 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

skulptur, utan synnerlig glans. Frambröstsidorna nedtill val-

kiga, upptill tätskrynkliga. Mellanbröstsidorna läderartade med

stark punktering och upptill i längdfördjupningen väl marke-

rade tvärstrimmor; spegelfläcken föga glinsande; kantningen

framtill är ofullständig. Skutellen kullrig, punkterad och något

glänsande. Metathorax ofvan längs midten bredt och temligen

flackt urgröpt; arex supero-externx stundom helt och hållet,

men oftast blott inåt begränsade; ar. dentipare med otydlig

inre begränsning; ar. spiraculifere breda samt, liksom ar.

pleurales, skrynkliga och täthåriga. Bakkroppens 1:sta segment

längre än bakhöfterna och deras höftleder tillsammantagna;

petiolns på sidorna liksom aftrindad, med en oftast ganska

tydlig grop eller fåra bakom spiraklerna; postpetiolus något

utvidgad emot den afrundade spetsen, men med temligen jemna

sidor. 2:dra segm. något längre än det 3:dje, har vid basen

på hvardera sidan en längdfåra. 3:dje segm. ända från basen

utbugtadt, har spiraklerna ställda .något närmare denna senare

än sidobrädden. Framvingarnas areola skaftad; nervus radialis

externus svagt S-formig. Bakvingarnas nervus transv. analis

bågböjd eller under midten otydligt bruten.

Hanen. Hufvudet svart, med till största delen gulaktiga

mandibler och palper. Antennerna och mellankroppen svarta,

den senare på sidorna, isynnerhet metathorax', beklädd af

silfvergråa hår. Bakkroppens 1:sta segment svart; det 2:dra

svart med röd spetskant; det 3:dje rödt med ett svart sido-

streck; det 4:de rödt; det 5:te ofta med en röd sidofläck, eljest,

liksom de följande, svart. Vingarna något rökiga; märket

svartaktigt eller brunt; rotdelarna och fjället gula, det senare

sällan brunskymligt. De 4 främre benen röda med svarta

höfter; stundom äro höftlederna och framhöfternas spetsar gula.

Bakbenens höfter och höftleder svarta, lår röda med ofta en

mörk spetsfläck, skenben röda eller rödgula med yttersta

spetsen och basen svartaktiga, sporrar gulaktiga, tarser ljusare

eller mörkare rödbruna.

Honan liknar hanen till färgen, men har mörkare mun-

delar och vingfjäll, svarta mellanhöftleder och vanligen ej

helt och hållet röda baklår, utan liksom blackiga af brunsvart

och rödt.

HH. Pars facialis transversa.

Pp. Femora postica plus minusve rufa.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. 79

36. Campoplex obreptans FÖRST.

Parum nitidus, niger; ore ex parte sordide testaceo; alis

subinfumatis, stigmate et radice pallidis, squamula nigricante;

abdominis medio pedibusque maximam partem rufis; antennis

longiusculis, subgracilibus, apicem versus attenuatis; areis me-

tathoracis supero-externis intus determinatis, ar. dentiparis intus

apertis; petiolo abdominis foveola lateralt instructo; nervo

transverso anali alar. posticarum infra medium subfracto. —

tons. circit. 3 millim.).

Campoplex obreptans Först. Monogr. der Gatt. Campopl.

ÖNA Ps

Af denna art bar jag sett endast en hane, funnen af

mig i Umeå Lappmark, och en hona, tillvaratagen i Dalarne

af Jägm. HOoLLGREN. — (FÖRSTER har egt blott en hona från

Aachen).

Liknar vid hastigt påseende C. facialis, men är lätt att

skilja bland annat på formen af ansigtsdelen, som är betydligt

bredare, ej qvadratisk. Har en viss likhet äfven med följande

art, från hvilken han dock genast skiljer sig på antennerna,

som äro temligen långa och mot spetsen afsmalnande samt på

det 2:dra bakkroppssegmentet, som i spetsen är bredt rödt.

Hufvudet bakom ögonen mera uppsväldt och på långt när

icke så afsmalnande, som hos C. facialis. Pannan temligen

jemn med en tydlig midtellinie. Ansigtsdelen hårig och mera

bred än hög. Ögonen ej så djupt urringade, som hos CO. -fa-

cialis. Antennerna temligen långa och fina, emot spetsen af-

smalnande, så att de näst sista lederna äro något litet längre

än breda, eller nästan qvadratiska. Mellankroppen nästan så-

som hos C. facialis, men på sidorna mindre starkt hårig;

metathorax är också längs midten något mera intryckt. Bak-

kroppen i det väsendtligaste såsom hos C. facialis, äfvensa

vingarna.

Hanen. Hufvudet svart; mandiblerna bakom spetsen mer

eller mindre röda eller gulröda; palperna i spetsen smutsgula

eller blekbruna. Antennerna och mellankroppen svarta. Bak-

kroppens I1:sta segment svart; det 2:dra rödt med en svart

större ryggfläck vid basen; det 3:dje rödt med ett svart sido-

streck; det 4:de rödt; det 5:te svart med en röd mindre fläck

vid sidokanten; de följande svarta. Vingarna något brunskym-

liga med brungult märke, gulaktiga rotdelar och svartbruna

SO HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLAGTET CAMPOPLEX.

fjäll. De 4 frambenen röda med svarta höfter och höftleder.

Troligen kunna dock de främre höftlederna vara röda. Bak-

benen röda med svarta höfter och höftleder, i yttersta basen

och spetsen brunsvarta skenben och emot spetsen något brun-

skymliga tarser.

Honan liknar hanen till färgen, men har mörkare mun-

delar och benens-röda färg mindre dragande åt gult eller

mindre blek.

ät. Campoplex filicornis HorLMGR.

Parum nitidus, niger; ore piceo; abdominis medio rufo;

alis subinfumatis, stigmate et radice testaceis, squamula nigri-

cante; pedibus rufis, coxis et trochanteribus nigris, femoribus

posticis interdum ex parte fuscis; antennis validiusculis, fere

omnino filiformibus; scutello fere ad apicem acute marginato;

metanoto latissime, sed non profunde excavato, areis supero-

externis completis, ar. dentiparis intus non determinatis; peti-

olo abdominis foveola laterali parum manifesta; nervo trans-

verso anali alar. posticarum infra medium obsoletissime fracto.

— 2 (Long. 7—58 millim.).

Af denna lilla distinkta art har författaren funnit en hona

på Hunneberg 1 Westergöthland, och en annan har Stud.

MORTONSON anträffat vid Wenersborg.

I afseende på storleken, skulpturen och kroppsbyggnaden

nära lik C. eurynotus, från hvilken den dock i flera vigtiga

fall skiljer sig. Sålunda hafva +t. ex. mellanbröstsidorna en

gröfre punktering, och deras längdintryckning ofvanför spirak-

lerna mycket skarpare afsatta, glesare och vida gröfre tvär-

strimmor; skutellen mindre glans och kullrighet samt skarpare

och fullständigare kantning; metathorax på sidorna en tätare

och längre hårbeklädnad; petiolus mindre tydlig sidogrop o.

s. Vv. I afseende på färgen är han äfven ganska afvikande

från C. eurynotus genom vingmärkets bleka och benens, äfven

g. Från de med röda baklår

försedda arterna skiljer han sig ganska lätt bland annat på

antennerna, som äro trådlika, d. v. s. utåt knapt märkbart af-

smalnande, och hafva de näst sista lederna nära nog transversela.

Hufvudet såsom hos OC. eurynotus, men ansigtet mera hårigt.

Antennerna af en stark byggnad, högst obetydligt eller knapt

märkbart afsmalnande emot spetsen, med de näst sista lederna

korta och något litet bredare än långa. Mellankroppens total-

på -baklåren utbredda, röda fär

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 2. S1

form nästan alldeles som hos C. eurynotus, men skulpturen

gröfre, så att mellanbröstsidorna, utom det att deras punktering

är vida tydligare, hafva, såsom nämndt är, äfven de transver-

sela strimmorna i längdfördjupningen mycket skarpt markerade

och af ett färre antal. Skutellen är föga kullrig, kantad nästan

ända till spetsen och har föga framträdande glans. Metanotum

är mycket bred, flackt intryckt och skrynklig; ar. supero-

externe nästan fullständigt omslutna; ar. pleurales skrynkliga

och deras skulptur för öfrigt mycket gröfre än hos O. eury-

notus. Bakkroppens 1:sta segment något längre än bakhöfterna

med deras höftleder sammanräknade; petiolus på sidorna glatt

med en otydlig grop eller fåra; postpetiolus kullrig med tem-

ligen parallela sidor. 2:dra segm. knapt längre än det 3:dje

med en oval grop' på hvardera sidan vid basen. 3:dje segm.

utbugtadt ända från basen, med spiraklerna ställda något när-

mare denna senare än sidobrädden. ”Terebran kort. Fram-

vingarnas areola kortskaftad; nervus radialis externus vid

basen rak. Bakvingarnas nervus transv. analis under midten

otydligt bruten.

Honan. Hufvudet svart med delvis beckfärgade mundelar.

Antennerna och mellankroppen svarta. Bakkroppens 1:sta seg-

ment svart; det 2:dra svart med röd, smal spetskant; det 3:dje

rödt med svart sidostreck; det 4:de rödt med svart ryggfläck

vid spetskanten; de öfriga svarta. Terebran svart. Vingarna

något rökiga; märket smutsgult eller brungult; rotdelarna

bleka; fjället svartaktigt. Benen röda, med svarta höfter och

höftleder, af hvilka senare: dock de främre kunna vara mer

eller mindre rödaktiga. Baktarserna emot spetsen något brun-

skymliga.

ep. Femora postica nigra.

55. Campoplex rufipes HOLMGR.

| Parum nitidus, niger; ore piceo; abdominis medio rufo;

alis subinfumatis, stigmate et radice pallidis, squamulis flavido-

fuscis; pedibus rufis, coxis et trochanteribus nigris; antennis

filiformibus; scutello basi marginato; metanoto longitudinaliter

subprofunde exsculpto, transversim striato, areis supero-externis

et dentiparis completis vel subcompletis; petiolo abdominis

foveola laterali parum manifesta; nervo transverso anali alar.

posticarum non vel infra medium obsoletissime fracto. — 2

(Long. 7—8 millim.).

82 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Af denna lilla art har författaren funnit 3 hanexemplar

på Areskutan i Jemtland.

Genom sina emot spetsen ej afsmalnande antenner, sin

temligen djupt intryckta och tvärstrimmiga metanotum, sina

mörka mundelar och röda ben, är denna art väl skild från

alla närstående.

Hufvudet, bakom de temligen djupt urringade ögonen,

helt lindrigt afsmalnande. Pannan jemn, med en svag midtel-

linie. Ansigtet något hårigt. Antennerna kortare än kropps-

längden, emot spetsen icke afsmalnande. Frambröstsidorna

upptill skrynkliga, nedtill mera glatta. Mellanbröstsidorna

framtill kantade, på hela ytan fint läderartade och punkterade,

upptill med starkare skulptur; i längdintryckningen ofvanför

spiraklerna fint tvärstrimmiga; spegelfläcken mindre tydligt

framträdande. Skutellen uppsväld, punkterad och vid basen

på båda sidor kantad. Metathorax skrynklig, längs midten

temligen djupt intryckt och nedtill uti intryckningen försedd

med temligen starka, upphöjda tvärstrimmor eller valkar; arex

supero-extern&e vanligen fullständigt begränsade; ar. dentipare

oftast äfven fullständigt begränsade; ar. pleurales finskrynkligt

punkterade. Bakkroppens 1:sta segment smalt, rakt och något

längre än bakhöfterna med deras höftleder inberäknade; peti-

olus med en föga intryckt fåra bakom spiraklerna; postpetiolus

med parallela sidor, i spetsen svagt afrundad. Det 2:dra något

längre än det 3:dje som på sidorna är okantadt och har spi-

raklerna närmare sidobrädden än basen. Framvingarnas areola

nästan sessil. Bakvingarnas nervus transversus analis högst

otydligt eller alldeles icke bruten. Benen spensliga.

Hanen. Hufvudet svart, med beckfärgade mundelar. An-

tennerna och mellankroppen svarta. Bakkroppens 1:sta segment

svart; det 2:dra rödt, med en svart ryggfläck, som sträcker

sig från basen utöfver midten; det 3:dje rödt med ett svart,

stundom något otydligt sidostreck; det 4:de rödt, vid spetsen

stundom något brunskymligt; de följande svarta med något

bleka spetskanter. Vingarna svagt brunskymliga med blekt

eller brungult märke, gula rotdelar och brunskymligt gulaktiga

fjäll. Benen röda med svarta höfter och höftleder, hvilka

senare dock i sjelfva spetsen äro röda. Bakre skenbenen i

yttersta spetsen och basen brunaktiga. Tarserna emot spetsen

brunskymliga.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o2?. 83

59. Campoplex ulceratus FHoLMGR.

Parum nitidus, niger; ore toto (5) vel ex parte (9) fa-

vido; abdominis medio rufo; alis subinfumatis, stigmate ob-

scuro, radice pallida, squamula flavida (5) vel nigricante (9);

pedibus anterioribus maximam partem tibiarumque posticarum

medio late fulvescenti-rufis; areis metathoracis supero-externis

intus determinatis, ar. pleuralibus sat rugosis; petiolo abdo-

minis angusto, foveola laterali pone spiracula sepissime di-

stincta; nervo transv. anali alarum posticarum haud fracto. —

9 (Long. S—9 millim.).

Denna lilla distincta art har af förf. och Prof. BOHEMAN

blifvit funnen vid Stockholm.

Skiljes lätt, utom genom andra kännetecken, på metathorax,

som har are& pleurales starkt skrynkliga och delvis liksom

valkiga. Från de öfriga till denna grupp hörande arterna af-

viker han dessutom genom de helt och hållet svarta baklåren.

Hufvudet är, bakom de urringade ögonen, något litet af-

smalnande. Pannan är temligen jemn, har ganska grof skulptur

och en tydligt markerad midtellinie. Antennerna emot spetsen

ganska starkt afsmalnande. Mellankroppen framtill hög och

af kullrad, öfverallt med én tät, fin, läderartad och i det när-

maste glanslös skulptur; frambröstsidorna nedtill glatta; mellan-

bröstsidorna upptill skrynkliga och i längdintryckningen tvär-

strummiga, eljest fint läderartade med mycket tydlig, fastän

något gles punktering, framtill ofullständigt kantade, spegel-

fläcken med svag glans; skutellen lätt kullrig, punkterad och

på sidorna kantad mer eller mindre långt ifrån basen; meta-

thorax skrynklig, längs midten bredt urgröpt med tvärvalkar

nedtill, arex superdo-externae, åtminstone inåt, med temligen

skarp begränsning, ar. dentiparae inåt sällan med någon full-

ständig begränsningslinie, stundom öppna, ar. spiraculifer& och

-pleurales starkt skrynkliga, de senare upptill med små längd-

valkar. Bakkroppens 1:sta segment något längre än bakhöfterna

med deras höftleder; petiolus smal med en sidogrop straxt

bakom spiraklerna, hvilken grop dock stundom kan vara något

otydlig; postpetiolus något litet bredare emot den afrundade

spetsen, men med temligen jemmna sidor. 2:dra segm., något

längre än det 3:dje, har på hvardera sidan vid basen en längs-

gående fördjupning i form af en intryckt linie. 3:dje segm.

är utbugtadt ända från basen och har spiraklerna ställda unge-

84 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

fär lika långt från denna senare som från sidobrädden. Tere-

bran kort. Framvingarnas areola kortskaftad; nervus. radialis

externus svagt S-formig. Bakvingarnas nervus transy. analis

lindrigt bågböjd, ej bruten.

Hanen. Hufvudet svart; mandiblerna och palperna gul-

aktiga. Antennerna och mellankroppen svarta. Bakkroppens

1:sta segment svart; det 2:dra svart med smal röd spetskant;

det 3:dje rödt med ett svart sidostreck; det 4:de rödt med

mer eller mindre svart- eller brunskymlig bakkant, stundom

med en svart ryggfläck; de följande svarta. Vingarna något

rökiga med mörkt märke, men med gula rotdelar och fjäll.

Frambenen gulröda med ofvan svarta höfter; mellanbenen

gulröda med helt svarta höfter; bakbenen svarta med gulröda, i

hela spetsen och i sjelfva basen svarta, skenben; sporrarna bleka,

och första tarsleden på undre sidan emot basen ofta gulaktig.

Honan är till färgen lik hanen, men har såsom vanligt

mycket mörkare mundelar, svartaktiga vingfjäll, svarta fram-

höfter och mellanhöftleder. För öfrigt hafva benen hos henne

icke så många gula partier, som hos hanen.

bbb. Segmentum 3:tium abdominis totum mnigrwn.

40. Campoplex viduus GRAV.

Parum nitidus, niger; ore pallido; alis subhyalinis, stigmate

piceo, radice et squamula stramineis; pedibus anterioribus rufis,

basi nigra, posticis nigris calearibus et tibiarum medio late

albicantibus. — 9 (Long. circit. 8 millim.).

Campoplex viduus Grav. Ichn. Europ. III. 497. 28. &.

Casinaria vidua Horm6r. Monogr. Oph. Suec. 51. 8. Q.

Denna lilla särdeles distinkta art tyckes vara temligen

sällsynt hos oss. Den är funnen vid Gusum i Östergöthland

af Prof. WAHLBERG och Dr AXEL v. Gois samt vid Stockholm

af Prof. BOHEMAN.

Liknar vid första ögonkastet en Casinaria eller Limnertia,

men har dock vid närmare påseende alla karakterer, som ut-

märka arterna af detta slägte. Den täta hårbeklädnaden på

metathorax döljer spiraklerna och har varit orsaken till att

förf. uti Monogr. Oph. Suec. gifvit arten oriktig plats. —

Skiljes lätt från de öfriga Campoplegerna bland annat på den

svarta bakkroppen.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 2. Sö

Hufvudet är bakom ögonen temligen starkt afsmalnande.

Pannan jemn, utan någon tydlig midtellinie. Ögonen urringade.

Antennerna trådformiga, emot spetsen knapt afsmalnande.

Mellankroppen öfverallt finskrynklig eller läderartad, med gles

och föga tydligt framträdande punktering; på sidorna starkt

silkeshårig, isynnerhet på metathorax, som längs midten är

bredt, men icke synnerligen djupt urgröpt; ar. supero-externe

inåt begränsade, då deremot den inre begränsningen af ar.

dentipare är svag och mera obestämd. Bakkroppens I1:sta

segment smalt och något längre än bakhöfterna med deras

höftleder sammanräknade; petiolus på sidorna lätt aftrindad,

utan grop eller intryckning bakom spiraklerna; postpetiolus

med något konvergerande sidor. 2:dra seom. föga längre än

det 3:dje, som har den okantade sidobrädden utvidgad ändr

ifrån basen och spiraklerna ställda ungefär på lika afstånd

från den förra som från den senare. Terebran räcker något

litet utöfver sista ryggsegmentets spets. Framvingarnas arcola

temligen smal och skaftad; nervus radialis externus vid basen

rak. Bakvingarnas nervus transv. analis under midten bruten.

Honan. Svart och beklädd med en silfvergrå pubescens.

Mandiblerna och palperna rödgula. Vingmärket brunt, men

rotdelarna och fjället gula. Frambenen gulröda med höfternas

öfversida svart. Mellanbenen gulröda med svarta höfter och

höftleder. Bakbenen svarta; skenbenen hvitgula med hela

spetsen och sjelfva basen svarta, sporrarna hvitgula; tarserna

bruna med 1:sta leden vid basen på undre sidan hvitgul.

Sectio III. Segmentum Is:tium abdominis lateribus

immarginatum, sed in margine ipso linea nigra

notatum. — Species dubie, forte monstrose.

41. Campoplex minutus HOLMGR.

Parum nitidus, niger; ore nigro-fusco; abdominis medio,

femoribus anticis totis, mediis apice tibiisque rufis, his porticis

basi apiceque nigris; alis subinfumato-hyalinis, stigmate et

squamula piceis, radice albida, nervo transverso anali longe

infra medium fracto; scutello elevato, nitidulo, lateribus basi

tantum marginato; metanoto lato, parum impresso, areis supero-

externis intus costa valida determinatis; seomento primo abdo-

minis supra foveolato, petioli lateribus canaliculatis. — 2 (Long:

circit. 6—7 millim.). d

50 HOLMGREN, SKAND. ART. AF OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

Denna egendomliga och tvätydiga art har blifvit upptäckt

vid Wenersborg af Stud. A. S. MORTONSON.

Hör till de aldra minsta i slägtet och skiljes genom

följande kännetecken: 1) att skutellen är konvex, glest punkte-

rad, något glänsande och endast vid basen kantad; 2) att

metanotum är mycket bredt, alldeles såsom hos C. eurynotus,

längs midten föga urgröpt och saknar inre begränsning för

ar. dentipare, men deremot har en synnerligen stark sådan -

för ar. supero-extern2, som äro ganska stora, nästan fullständigt

omslutna och helt svagt skulpterade samt med framträdande

glans; 3) att l:sta bakkroppsegmentet är nedplattadt, har en

nära nog omärklig öfvergång mellan petiolus och postpetiolus,

är ofvan gropigt och på sidorna af petiolus rännformigt;

4) att 3:dje segmentet är i sidobräddens bas svartkantadt och

för öfrigt något längre än det 2:dra; 5) att bakvingarnas ner-

vus transv. analis är långt under midten bruten, hvilken fraktur

är ytterst lätt och knapt märkbar annat än genom den der-

ifrån utlöpande, antydda nerven.

Hufvudet, bakom de urringade ögonen, något afsmalnande.

Pannan jemn, blott på sidorna svagt intryckt, punkteringen

knapt märkbar, längs midten med en ytterst fin, föga märkbar

linie. Antennerna vid roten sinsemellan temligen bredt från-

stående, emot spetsen föga afsmalnande, med de näst sista 10

lederna något mera breda än långa och skarpt åtskilda. Thorax

hög och kort. Frambröstsidorna skrynkliga. Mellanbröstsidorna

fint och, isynnerhet baktill, temligen glest punkterade samt

emellan punkterna finskrynkliga med något framträdande glans;

längdintryckningen ofvan spiraklerna bred samt helt och hållet

tätt och fint tvärstrimmig; spegelfläcken stor, glatt men föga

glänsande. Metathorax längs midten bred och föga intryckt,

läderartad och utan tvärskrynklor, för öfrigt såsom redan förut

blifvit omnämndt; ar. pleurales svagt punkterade. Bakkroppens

l:sta segment knapt så långt som bakhöfterna och dessas höft-

leder tillsammantagna, ofvan mera nedplattadt än hos de tlesta

andra arter och med mindre märkbar gräns mellan postpetiolus

och petiolus, i afseende på skulpturen likt detta segment hos

C. trisculptus, nämligen ofvan med 3 gropar, petiolus har en

grop på sidorna bakom spiraklerna och en från denna utlö-

pande ränna, som fortsätter nästan ända till basen; 2:dra seg-

mentet något litet kortare än det 3:dje, som har spiraklerna

närmare basen än sidobrädden. Terebran är kort och räcker

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 2. ST

föga utanför sista ryggsegmentets spets. Framvingarnas areola

stjelkad; nerv. radialis externus, utom i sjelfva spetsen, nära rät.

Honan. Hufvudet svart: mundelarna svartbruna. Anten-

nerna och mellankroppen svarta. Bakkroppens I1:sta segment

svart; det 2:dra svart, med spets- och sidokanterna röda; det

3:dje och 4:de röda; de följande svarta. De främre bukseg-

menterna rödgula. Vingarna något sotiga, med brunt märke,

gulhvita rotdelar och brunsvarta fjäll. Frambenen röda med

svarta höfter och höftleder. Mellanbenen svarta, med röda

lårspetsar, skenben och sporrar samt rödbruna tarser. Bak-

benen svarta, med i midten bredt röda skenben och röda

sporrar.

Anm. År måhända endast en monströs form af €. ewynotus eler UC.

filicornis.

42. Campoplex consobrinus HoLMGR.

Subopacus, niger; ore flavido; abdominis medio pedibusque

anterioribus rufis, coxis et trochanteribus intermediis nigris;

tibiis posticis fulvis, ima basi saummoque apice nigricantibus;

alis leniter infumatis, stigmate sordide fusco-testaceo, squamulis

flavidis; nervo transverso anali longe infra medium imperfecte

fracto. — & (Long. circit. 10 millim.).

Af denna art har jag sett endast en hane, som Stud.

MORTONSON upptäckt i närheten af Wenersborg.

Liknar vid första påseendet mest C. stragifex, men är

lätt att skilja såväl från denna, som från andra närstående

arter, genom följande kännetecken: 1) att den på sidorna

kantade skutellen är grofpunkterad och mellan punkterna fint

läderartad med något litet framträdande glans; 2) att meta-

thorax är starkt skrynklig med ofullständigt begränsade are

dentiparae samt med midtelurgröpningen temligen djup; 3) att

abdomens petiolus saknar sidofåra bakom spiraklerna; 4) att

framvingarnas nervus basalis är mycket grof (föga smalare än

costa) samt att deras areola är mycket kort skaftad och upp-

tager nervus transversus ordinarius i eller något litet framom

midten; 5) att bakvingarnas nervus transv. amalis är knapt

märkbart bruten långt nedom midten; 6) att vingfjällen äro

gula; 7) att de fyra främre benen äro röda eller gulröda med

de mellersta höfterna och trochantererna svarta. — I afseende

på storlek, skulptur och färgteckning har denna art en nära

58 HOLMGREN, SKAND. ART. AT OPHIONIDSLÄGTET CAMPOPLEX.

likhet med hanen till C. tenuwis, från hvilken han knapt är

skild genom annat än det 3:dje bakkroppsegmentets bildning.

Hufvudet bakom de urringade ögonen afsmalnande. Pannan

skrynklig, temligen jemn och längs midten försedd med en

fin, men tydlig, upphöjd linie. Mellan ocellerna en liten,

svagt intryckt ränna. Ansigtet hårigt. Antennerna ganska

tjocka och starka samt emot spetsen afsmalnande. Thorax hög

och uppdrifven. Frambröstsidorna tvärskrynkliga. Mellanbröst-

sidorna läderartade, matta och grofpunkterade, ofvanför spirak-

lerna tvärstrimmiga, med en föga glänsande spegelfläck. Sku-

tellen starkt hårig, på sidorna kantad, ofvan grofpunkterad och

något litet glänsande. Metathorax längs hela midten urgröpt

och tvärskrynklig; are& supero-extern&e inåt begränsade af en

upphöjd list, eljest öppna; are& dentipare otydligt eller, åt-

minstone delvis, ofullständigt begränsade; ar. spiraculifera

håriga och försedda med en grof, nästan skroflig skulptur;

ar. pleurales upptill skrynkligt punkterade, nedtill med en

svagare skulptering och något framträdande glans. Abdomens

1:sta segment rakt och smalt, petiolus på sidorna slät, utan

någon märkbar fördjupning eller fåra bakom spiraklerna, post- -

petiolus nära en half gång längre än bred, jemnsmal utom

vid spetsen, hvarest den, liksom hos C. terebrator, är något

litet hopdragen; det 2:dra segmentet är knapt längre än det

3:dje, dess spirakler ställda något framom midten; det 3:dje

med sidobrädden vid basen okantad och med spiraklerna

ställda ungefär lika långt från sidobrädden som från basen.

Vingarnas nerver i allmänhet grofva, hvilket dock isynnerhet

är förhållandet med nervus basalis, som i detta hänseende nära

nog kan mäta sig med costa; areolan kortskaftad; bakvingarnas

nerv. transv. analis nästan rak, utom nedtill, hvarest den är

svagt inkrökt (bruten), hvilket bäst synes af den från frakturen

utlöpande, antydda nerven.

Hanen. Hufvudet svart; ansigtet tätt beväxt med silfver-

gråa hår; palperna i hela spetsen gulröda; mandiblerna i midten

bredt gula. Antennerna svarta; likaså thorax. Abdomens 1:sta

seoment svart; det 2:dra svart, men i spetsen nästan till midten

rödt; det 3:dje rödt med ett svart streck i sidobrädden; det

4:de rödt med delvis svart bakkant; de följande svarta. Vin-

garna svagt sotiga med svartbruna nerver, gulbrunt märke och

gula fjäll. Frambenen gulröda med vid basen på öfre sidan

mer eller mindre svarta höfter. Mellanbenen gulröda med

BIHANG. TILL KSV. VET. AKAD. HANDL: BAND 1; N:O <= 59

svarta höfter och trochanterer samt med emot spetsen något

brunskymliga tarser. Bakbenen svarta med rödgula, vid sjelfva

basen och 1 spetsen svartaktiga, skenben samt vid basen på

undre sidan gulröda tarser.

Anm.

(adjunetus FÖRST.)

agnatus FÖRST.

änceps HOLMGR.....:.q.: wu.

(anxius FÖRST.)

bellipes HOLMGR.

bistrigosus HOLMGR.

bucculentus HOLMGR. ....

canaliculatus FÖRST.

cireumscriptus FÖRST. ...

confusus FÖRST.

cultrator GRAV.

facialis HOLMGR.

filicornis HOLMGR.

MlOErCOLA STRÅN. vetaserdk sene avses

Forsselli -HOLMGR. .......

(foveolatus FÖRST.) .......

Räestus KÖRST. scskoeves secs

lapponicus HOLMGR.

leptogaster HOLMGR.

macrostylus FÖRST. .......

Martialis FÖRST. ..........

areolator HOLMGR. .......

Muricuwlatus. FÖRST. .......

consobrinus HOLMGR. ....

(contumax FÖRST.) .......

seose sne Ö

(le lRsor RON B: -occoce soc sko

disparilis FÖRST. o.......

erythrogaster HOLMGZR.

eurynotus HOLMGR........

falcator IHUNB: .csteoscec

Maäleator ARTT. occocscrenss

(fatigator FÖRST.) .......

NES 49

SInletejsl sele (2

EF 41

Ar måhända endast en monströs form af C. temuis.

REG TSE:

39 MYE LANYPUS TE ÖR STATE TT ST TETar

70 mesoxanthus FÖRST. ...

42 NYVAL ORSA Te

70 minutus HOLMGR. ..

31 NUYLHUS TRA Ms ae bosse

monozonus FÖRST. ..

21 nitidulator HOLMGR.

nobilitatus HOLMGR.

noötabilis: FÖRST. so...

obliteratus HOLMGR.

22 obreptans FÖRST. <<...

oxyacanthe BoIE .....

27 parvulus FÖRST. .....

62 (perditor: FÖRST. )E:...

ST pineticola HOLMGR. ..

pulchripes HOLMGR.

pugillator GRAV. .....

22 (remotus FÖRST.) ......

rufipes HOLMGR. ....

56 similatorius HOLMGR.

75 Sbragiflex FÖRSTA oc...

(stygius FÖRST.) .....

5 subequalis FÖRST. ..

subolicida FÖRST. .....

subsulcatus HOLMGR.

3 BenuSTER ÖRSTITSEEece

52 terebrator FÖRST. .....

73 trisculptus HOLMGR.

Tschekii HOLMGR. ..

22 ulceratus HOLMGR. ..

unicinetus HOLMGR.

viduus GRAV. SS

(vigilator FÖRST.) ..

27 xenocamptus -. FÖRST.

Glan a. ge frn ärver ER V

SR SERRRAE SLET ROR

ST 4

el Heltrfelia DT

FÖL GEN SU Sr

Ku ty FÖR N

CHG AN

SNR

5 0

: je j ”

1 SS CV vil |

i CTS -F YIN EA kö Ja AV

Sc 8 k To FETEHU L NWORE LAS MR

M ; - r AA är 3 : » .

NPR RENEE SES VÄMLEL SUPA SYCAR fr

Lö USE NRO: ör Upon

id a bd KASTAR

Kar MN Iya KRO URI

4 vr — '

- Ar UED OT

> = A

Vv ; 2 sött nig I

f” + d 3 -

eigÖ Ute NT ga

Ar INN SI i ;

te j RN ETTAN

i Ely

3 C IE

i Pe LL EA

uti

F Ht '

/ : a

ct ÖVR AE Stötibg

| i) VISIT Fong FURALUG

14 v Å irl

( MM - n

hv LS KVA I 7

F ) INSME

' ' unÖrg

Då

Y i I I 420

é Dre i

i I

,s FÅ Tk i

- . få

(1 E - Mai0] (RKU

jr å inna ot rdr

v i

2 t Il

Få (kyr

| o Ioleg |

q f ANV SKOrIn |

3 v

1 Var Finans I 4

ev FTP IVA MYE ed

Vv å É « i

Fra OM KÖR 8 FI TR AE oja

| .

< ry gR

N J

dre bg 4 ;

SN srnjdrårnen 19 p le) eb

Plänsngnde ir SFR

es. Hos

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 4 N:o ö.

NOTE SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME,

FAB. WREDE.

AVEC 3 PLANCHES.

[PRESENTÉ A L'ACAD. ROY. DES SCIENCES LE 13 MARS 1872.]

STOCKHOLM, 1872.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOKTRYCKARE.

La commission internationale, convoquée a Paris en aotit

1870 pour s'occuper de la question des mesures métriques,

ayant été empéchée par les circonstances extraordinaires du

moment de prendre des résolutions définitives, rédigea un

programme qui devait servir de point de départ åa la discus-

sion dans une réunion future de la commission. En méme

temps, elle élut entre ses membres un comité, qui devait

s'occuper spécialement des recherches préparatoires, auxquelles

d”ailleurs tous les membres de la commission furent invités 3

prendre part. Avyant été désigné comme membre de ce co-

mité, mais ne pouvant pas assister personnellement 3 ses sé-

ances, jail cru devoir résumer, pour les soumettre au juge-

ment du comité, les résultats de mes propres recherches re-

lativement au but que poursuit la commission.

1. Le Meétre.

La partie du programme qui concerne le métre, a été for-

mulée en 13 questions, dont les six premieres, ayant été adop-

tées 3 P'unanimité par tous les membres de la commission pré-

sents å sa premiere séance, ne me paraissent pas pouvoir de-

venir l'objet d'une discussion ultérieure. J'admets donc comme

une chose décidée que, pour I'exécution du méetre internatio-

nal, ou prendra comme point de départ le métre des archives

de France, dans V'état ou il se trouve, et que ce sera un mé-

itre å traits et non å bouts. Dans ce qui suit, je me restrein-

drai done aux 7 questions restantes, que j'examinerai en sui-

vant Pordre dans lequel elles ont été inscrites au programme.

7:me Question. Quelle est la matiere en laquelle le mbire

international devra étre construit?

Cette question doit étre envisagée de plusieurs points de

vue différents, dont le plus essentiel est celui qui concerne

Finvariabilité de la longueur.

4 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

Sous ce point de vue on a proposé et meéme employé le

verre. Mais ce corps est le seul dont nous sachions avec cer-

titude que son volume varie avec le temps. Tinstabilité du

point de congélation d'un thermométre est une preuve de cette

variabilité. Le verre est dailleurs un si mauvais conducteur

de la chaleur, quwil serait presque impossible de déterminer

avec certitude la température moyenne d'une barre de cette

matiere.

Sous le méme point de vue on a proposé l'emploi du

cristal de roche. Mais la discussion qui eut lieu å ce sujet

dans la séance de la commission, démontra qu'il n'existe qu'un

seul ecristal connu dont la longueur excéde un métre, et qui

pourrait tout au plus fournir les matériaux nécessaires å la

confection de deux exemplaires du prototype. Quant aux

avantages prétendus de cette matiere, ils me paraissent extré-

mement douteux. Il est vrai que ces cristaux ayant existé

pendant des milliers d'années, il n'y a guére lieu de eraindre

qu'ils changent de volume. Mais c'est å une condition seule-

ment que I'on peut tirer cette conclusion, et c'est qu'on les

maintienne parfaitement dans leur état primitif. Des qu'on

les coupe pour en former des barres, P'équilibre entre les

forces intérieures de la matiere ne sera plus le méme, et il

est .impossible d'en calculer le résultat. Dailleurs, le cristal

de roche est un conducteur de la chaleur presque aussi mau-

vais que le verre, d'ou suivent les måmes inconvénients que

ceux signalés plus haut en parlant de ce corps.

Il me parait donc nécessaire de s'en tenir aux métaux

pour le but en question. Toutes les méthodes employées

ordinairement pour travailler les métaux, en mettent les mo-

lécules dans un état forcé, par suite duquel leur volume sera

le résultat de P'équilibre entre des forces contraires; et si I'une

de ces forces est plus persévérante que les autres, il est å

craindre que celles-ci ne cedent avec le temps et qu'il n'en

résulte un changement de ce volume. T'exemple le plus

frappant de Veffet nuisible de cette espece de contrainte, me

parait &tre le fait suivant, que je tiens de M. Åkerman, di-

recteur de la Monnaie royale de Suede: M. Gahn, étant oc-

cupé åa des recherches sur des alliages du cuivre et du nickel,

fit étirer un fil d'un alliage de cette nature. Environ 50 ans

plus tard, M. Eggertz trouva, en examinant ce fil, qu'il avait

tellement perdu sa cohérence primitive, qu'il se brisa en mor-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Å. N:o 3. DÖ

ceaux 3 la premiere tentative de le plier entre les doigts.

Comme P'aspect extérieur du fil n'indiquait aucun changement

visible, on ne pourrait guere attribuer Faltération remarquable

qui avait eu lieu dans la constitution de la matieére, qu'a la

tendance de ses molécules å se libérer de Vétat forcé qui leur .

avait été donné par la filigre. Un autre exemple remarqua-

ble du changement que peut subir un alliage de métaux, a

nouvellement été découvert par M. Sundell, qui trouva que

la force éleetromotrice d'un alliage de deux parties. de bis-

muth et d'une partie d'étain diminuait de jour en jour å un

degré tel, qu'aprés 3 semaines elle n'avait qu'a-peu-pres la

moitié de sa valeur primitive. Jai l'intention d'examiner si

Pon peut découvrir un changement dans le volume et la di-

latation des cet alliage; mais le temps ne m'a pas encore per-

mis d'effectuer ce projet.

| Les intéressantes expériences de M. Fizeau ont montré

que les différentes méthodes de travailler les métaux ont une

influence sensible sur leur dilatation. En déterminant les coeffi-

cients de dilatation de deux fragments, pris aux deux bouts

d'un lingot de platine iridié qui avait été fondu dans une lin-

gotiere verticale, il a trouvé qu'il y avait une différence notable

entre ces deux coefficients, preuve que la pression sur elle-méme

de la masse fondue a exercé une influence considérable sur

la dilatation de la matiere. Aprés avoir fait subir å différentes

parties du lingot des procédures techniques différentes, il trouva

toujours que chacune de ces procédures avait changé la dila-

tation. Le laminage avait augmenté le coefficient de dilata-

tion de I environ, mais un recuit au rouge vif pendant deux

heures détruisit les deux tiers de YV'effet produit par le la-

minage. On voit par ces résultats qu'un recuit diminuerait en

gåntéral Veffet nuisible occasionné par le travail mécanique,

sams pouvoir cependant le supprimer entierement, et qu'on

ne devra pas négliger d'employer ce moyen pour s'assurer

autant que possible de T'invariabilité d'une barre destinée a

servir d'étalon de longueur. Te meilleur procédé serait cepen-

dant, si c'était possible, de confectionner la barre sans employer

aucune de ces méthodes de travail, et on y parvient réellement

par la måéthode galvanoplastique, qui permet aux particules

de la matiére de se placer librement, V'une aupreés de Pautre,

sams subir aucune contraimte de quelque nature que ce soit.

Parmi tous les métaux, le cuivre est celui qui se préte le

6 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

mieux å cet objet, et je crois qu'une barre de ce métal,; con-

fectionnée par la méthode susdite, remplirait toutes les con-

ditions voulues au point de vue en question.

On a reproché au cuivre sa grande mollesse. Pour un

étalon :å bouts, il est nécessaire que la matieére dont il con-

siste soit aussi dure que possible. Pour un étalon äå traits, une

trop grande dureté serait selon moi un inconvénient plutöt

qu'un avantage. Le cuivre a toute la ténacité et toute la dureté

nécessaires pour que l'on en puisse construire une barre d'une

raideur suffisante, et sa mollesse permet d'y tracer des traits

beaucoup plus fins et plus distinets qu'on ne pourrait le faire

sur un métal plus dur. Presque tous les instruments de pré-

cision sont construits en laiton; mais, vu la dureté de cette

matiere, on y applique ordinairement un métal plus mou,

comme l'argent ou le cuivre, pour y faire les divisions.

La grande difference qui existe entre le coefficient de di-

latation du cuivre et celui du métre des archives, a aussi été

considérée comme une raison suffisante d'en rejeter V'emploi

pour le prototype international. - Il serait certaimement plus

commode et plus facile de faire une copie exacte du métre

des archives, si les deux étalons avaient exactement le meéme

coefficient de dilatation, que dans le cas opposé. Mais je vas

essayer de prouver qu'on peut déterminer la dilatation de deux

barres avec exactement la méme précision que celle avec la-

quelle on les compare, et que par conséquent on parviendrait

facilement 3 faire une copie exacte, malgré la différence de

la dilatation. S'il y a réellement une difficulté notable å

donner au metre international exactement la longueur du

métre des archives par suite de la différence entre leurs dila-

tations, et si I'on réussissait a Cviter cet inconvénient en trou-

vant une matiére qui edt exactement la méme dilatation que

ce dernier, la meéme difficulté se renouvellerait chaque fois

qu'on voudrait employer le métre international pour en faire

des copies. En outre, il faut se rappeler que la confection

du méetre international sera dans tous les cas une recherche

physique sur laquelle on peut dépenser autant de temps et

de travail que I'on voudra, afin d'arriver å un résultat précis.

Quant å Femploi du méetre international pour en faire un

grande nombre de copies, ce n'est plus la méme chose. Une

des exigences que I'on a sur le métre international, est juste-

ment celle qui a égard å la facilité d'en faire des copies.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 1. N:o 3. id

Il y a encore une circonstance qui mérite d'&tre prise en

considération au point de vue de la pratique. Le moyen le

plus efficace de se garantir de tout malentendu sur la vé-

ritable longueur du métre, est celui fortement recommandé

par M. Airy dans sa lettre å M. Tresca, du 4 Aoåt 1870.

Ce moyen est de fabriquer en méme temps un grand nom-

bre d'étalons, construits exactement de la meme maniere et

tous également bons, mais chacun exigeant une petite cor-

rection qui se déterminera avec la plus grande exactitude;-:

d'en choisir un comme métre international, et de distribuer

tous les autres dans les différents pays. Pour pouvoir attein-

dre å ce but important, il faut nécessairement que le prix de

chacun de ces étalons ne soit pas trop élevé. Un prix de 9

> 10 mille francs, auquel monterait certamement un métre

construit en platine iridié, comme YI'a proposé la section fran-

caise de la commission, serait selon moi un obstacle presque

insurmontable å F'effectuation de ce plan.

S:me Question. Quelle forme convient-il de donner av métre

international?

I y a deux circonstances essentielles qwil faut prendre

en considération en déterminant la forme de F'étalon; d'abord,

celle qui a égard 3 la raideur de la barre, et ensuite la facilité

avec laquelle la température d'un milieu ambiant peut se com-

muniquer å toute la masse de la barre. Aucune forme ne

remplit ces deux conditions å un aussi haut degré que celle

d'un tube fermé aux deux extrémités. Il s'entend de soi-

méme qu'un tube pareil doit etre confectionné sans soudure,

et on y parvient facilement en employant, comme il a été

proposé ci-dessus, la méthode galvanoplastique. Dans mon

premier essai pour réaliser cette idée, je couvris une barre

cylindrique dacier de treize millimetres de diamétre, d'une

couche de cire de 2,5 milliméetres, et j'y fis déposer le cuivre,

sous l'influence d'un faible courant électrique, jusqu'a une

épaisseur d'un. millimåtre. Le tube, ainsi confectionné, avait

done un diaméetre extérieur de 20 mm., et I'épaisseur de ses

parois comportait I mm. Cette måéthode, qui réussit dailleurs

parfaitement bien, présentait cependant FPinconvénient quil fal-

lait travailler la surface extérieure du tube 3 la lime, afin d'en

faire disparaitre les inégalités qui se trouvent toujours au re-

vers de chaque picce produite par la galvanoplastique. Pour

éviter cet inconvénient, je laisserai le cuivre se déposer ä la

S WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

surface intérieure d'une espece de moule composé de quatre

bandes de laiton, fixées l'une å I'autre par des vis, de manitdre

åa former un espace intérieur d'une section carrée de 18 mm.

de cöté. Le tube amsi formé aura done une section carrée.

Si Q désigne le coefficient d'élasticité de la matigre, A sa

densité relativement å celle de F'eau, & le poids de Vunité du

volume deau, et x, y les coordonnées de la section de la

barre, la raideur de celle-ci relativement 3 son poids sera pro-

QQ Sydz

AR fyde

cient de raideur relative de la barre. En prenant le millimétre

pour unité de longueur, k sera un milligramme . Q est ordinai-

rement exprimé en kilogrammes sur le millimétre carré. $La

EST (0 kilogr. i QEL0:

Le ra . -. O E .

Ak 4 milligr. ; A

portionnelle å la quantité > que je nommerai le coeffi-

quantité Pour un tube carré,

dont les sections extérieures et intérieures ont les cötés b et b',

Q.108 db + Dp?

RON

section rectangulaire, et dont I'épaisseur est h, ce coefficient

le coefficient de raideur sera Pour une barre å

OQ' h? 5 ; 3 :

sera nt LÖS pr Si Pon veut déterminer Ah de maniere que les

ec pA

deux barres aient la méme raideur, il faut donc que

. D ) ! D Ft IS

h soit = VV 2.7 (bi + 62.

MÄNOLA RT

En admettant que le tube soit construit en cuivre et la

bl ,

barre rectangulaire en platine, et en posant b = 18 mm. et

b=16 mm., on aura Q=10519, Q'=15518"), 4=835, 4=215

et enfin: h=391,>.

Pour qu'une barre rectangulaire de platine ait la meéme

raideur relative que le tube proposé, il faut done que son

épaisseur soit 31,5 mm., ou pråés de 8 fois celle du métre des

archives. On voit par lå quels immenses avantages on obtien-

drait en employant la forme proposée, pour ce qui regarde la

raideur de la barre.

Les avantages de cette forme ne seraient pas moindres å

P'égard de la détermination de la température. On voit faci-

lement qu'une barre de cuivre de cette forme, ayant les di-

mensions proposées ci-dessus, prendrait presque immédiate-

ment la température de F'eau dans laquelle elle se trouve im-

!) Cours de Physique de Jamin, I, p. 135.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 15 N:O ös 9

mergée, tandis qu'il faudrait un temps trös-considérable avant

qu'une barre massive put prendre cette température.

Dans sa lettre + M. Tresca, M. Airy fait la remarque

qwil est bon 'que, pour les étalons å traits, les lignes soient

faites sur des surfaces déprimées jusqu'au milieu de la barre.

Cette remarque est inconstestablement juste en primcipe, et

son application dans la pratique n'améenerait aucun inconvé-

nient pour les barres massives. C'est aussi d'apreés ce prin-

cipe que, sur F'étalon prototype de la Suede, on a réduit de

moitié l'épaisseur de la barre aux deux extrémités, afin que

les traits désignant la longueur de F'étalon, fussent placés sur

l'axe neutre de la barre. Pour un étalon en forme de tube,

son application entrainerait toutefois certains inconvénients

qu'il serait bon de pouvoir éviter. Je reviendrai plus en dé-

tail sur ce sujet en traitant la 10:me question du programme.

I:me Question. Le mettre international doit-il étre accom-

pagné de thermomöetres qui lut seraient spécialement afrectés?

Cette question doit, selon moi, recevoir une réponse né-

oative. Plusieurs raisons m'ont conduit + cette opinion, et

j'en citerai rapidement les principales.

L'encastrement des thermometres dans la barre détruirait,

ou au moins diminuerait considérablement la symétrie et la

continuité de cette dernidre. Ia nécessité de contröler de

temps å autre les thermométres, amenerait la nécessité de les

dévisser de la barre. En répétant cette opération plusieurs

fois, on risquerait de gåter la barre, qu'on doit garder aussi

intacte que possible. Afin de pouvoir déterminer la tempéra-

ture avec une exactitude suffisante, on doit employer des

thermometres divisés en dixicmes de degré, et qui seront par

conséquent treös-longs; mais la difficulté de les adapter con-

venablement 3 la barre, augmente considérablement avec leur

longueur.

Fo)

"barres, de quelque construction qu'elles soient, mais elles sont

surtout valables pour les étalons qui ont la, forme d'un tube.

Ces remarques s'appliquent éoalement 3 toutes sortes de

10:me Question. Quels modes de supports convient-il d'em-

ployer pour que le möåtre international soit constammant main-

tenu dans une condition autant que possible invariable?

Dans sa lettre + M. Tresca, citée déja deux fois, M. Airy,

fait la remarque suivante, que je prends la liberté de rap-

porter ici textuellement:

10 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

”Aucune confiance ne peut &tre accordée å la mesure

”d'une barre reposant sur un plan ou sur toute autre surface

”eontinue. Il est indispensable qwelle soit placée sur des

”rouleaux ou quw'elle soit supportée par des cordons, de ma-

”niere que la dilatation ou la contraction ne soit contrariée

”par aucun frottement appréciable”.

On ne peut guere donner trop dimportance å cette re-

marque juste et irréfutable. Dans les mots cités ci-dessus,

M. Airy n'a considéré la question que sous un point de vue

mécanique. Mais ile est une autre circonstance, tout aussi

importante å prendre en considération, et c'est: qu'il sera ab-

solument impossible de déterminer avec une exactitude suffi-

sante la température d'une barre placée sur une surface con-

tinue quelconque. A cet effet, il faut nécessairement que la

barre soit entourée de toutes parts par un méme milieu,

dont on puisse déterminer exactement la température. Je

regarde done comme. absolument nécessaire d'appliquer ces

principes au mnouveau prototype international. Je vais plus

loin encore. Je crois tout a fait indispensable de remettre

le métre des archives dans les mémes conditions favorables

en le comparant au nouvel étalon; et je tåcherai de montrer

que cela sera trés-facile å effectuer, malgré la petitesse de

son épaisseur.

La maniere la plus simple et la plus rationnelle de rem-

plir ces conditions, est de placer la barre sur deux rouleaux

fixés 3 une distance déterminée lI'un de PFautre. Si la barre

a assez de raideur pour résister a toute flexion sensible résul-

tant de la pesanteur, ce procédé peut &tre appliqué sans

modification; mais si elle n'a pas la raideur suffisante, il faut

prendre -des précautions pour éviter I'influence nuisible qui

en résulterait. Je parlerai de ces précautions aprés avoir dé-

terminé Tl'effet de la pesanteur sur les deux barres en ques-

tion, c.-å-d. le tube de cuivre et le méetre des archives.

Bessel a montré le premier que le raccourcissement qu'une

barre subira en étant supportée en deux points, sera le moin-

dre possible, si la distance entre chaque point de support et

le bout correspondant de la barre est 0,2203 de la longueur'

totale de celle-ci.

Le raccourcissement de la barre dans ce cas sera

du (=) 21 -0,0000836.

SET

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 1. N:o 3. 11

Si la barre est supportée aux deux bouts, il sera

i (Ey I. 0,0539683. ”)

Dans ces formules, I exprime la moitié de la longueur de

uu RR (NS

la barre, et — est la valeur réciproque de la quantité que nous

avons appelée le coefficient de raideur de la barre,

EA 2 fSfydz

FEI0R 0 Fyr

X 5

c.-a-d. que

En appliquant ces formules aux deux barres en question

et en admettant que I'épaisseur du métre des archives soit

4 mm., on trouve les valeurs suivantes des raccourcissements:

si la barre est supportée de la maniére la plus favorable:

mm.

pour le tube de CULVÉC! su so erna 0,0000002097 ;

; mm.

pour le métre des archives... oe 0,000702;

et si la barre est supportée aux deux bouts:

mm.

pour le tube de cuivre...:.simsesewssos-gre Vär 0,0001368;

4 Y mm.

pour le méåtre des archives:.....s.eee-ee es 0,453

On voit que le raccourcissement de la barre de cuivre

serait inappréciable aux observations, méme si I'on employait

la méthode de support désavantageuse. Quant au métre des

archives, le raccourcissement qu'il subirait en étant supporté

de la manicre la plus favorable, est beaucoup plus minime

qu'on ne sy attendrait, vu la petitesse de son épaisseur; mais

il ne doit cependant pas &tre négligé.

De la formule générale qui exprime la grandeur du rac-

courcissement, on voit que le poids de la barre y entre élevé

å la deuxieme puissance. Si I'on réduit ce poids åå un di-

xicme, en contre-balancant convenablement les neuf dixiemes,

on diminuerait done le raceourcissement jusqu'a un centieme de

mm.

la valeur calculée ci-dessus, c.-å-d. jusqu'3 0,00000702, gquantité

absolument inappréciable ”"'I.

+) Ce caleul a été refait par M. Edlund d'aprés une méthode beaucoup

plus simple que celle employée par Bessel. Les résultats obtenus ont été

identiquement les mémes. (Mémoires de VF'Acad. des Sciences, Vol. 3,

IN:O, 5.)

xx) Dans tous ces calculs, on a admis que Fépaisseur du métre des archi-

ves est 4 mm. d'aprés la donnée consignée å cet égard au procés-verbal

de la séance du 16 Nov. 1869 de la section frangaise. D'aprés le ”pro-

cés-verbal de comparaison”, etc., du 5 Mars 1864, V'épaisseur du méeéme

12 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

La largeur de la barre est 2,5 cm. et son épaisseur 0,4.

Taire de la section est donc un centiméetre carré, et le volume

d'un huitieme de la barre, 12,5 centiméetres cubes. Chaque

huitieme de la barre aura donc, dans F'eau, le poids de 250

grammes environ. Pour contrebalancer les neuf dixiemes du

poids de chaque huitiéme de la barre, on n'a qu'a appliquer

sous son milieu un petit rouleau supporté par un levier dont

le poids est réglé de manicre qu'il tende å élever la barre

avec la force de 225 grammes.

La planche I montre le procédé que je crois &tre le plus

convenable pour effectuer cet arrangement.

Si les traits qui déterminent la longueur d'un étalon sont

placés åa sa surface supérieure, la distance entre ces traits

sera en général allongée par la pesanteur de la barre. La

grandeur de cet allongement sera, d'aprés Bessel,

ARS NGA =S Ne a?

= — HEN AE (NE HE Na

37 Tr RR

a uu . en . a

ou I et Ont la méme signification que dans les formules pré-

cédentes, d étant la moitié de I'épaisseur de la barre, a' la dis-

tance entre le trait et V'extrémité correspondante de la barre, et

a la distance entre ce bout et le point de support. Si l'on met

a = 10, on aura I = 310 mm. Pourle tube de cuivre, on aura

d=9 mm., et toute la quantité en dehors de la parenthéese, que

TAREN RES RANE

nous appellerons k, = — 0,006653. La quantité (5) sera telle-

ment petite que lI'on n'aura pas besoim d'y faire la moindre

ÉE ye ” a - st j

attention. Si I'on pose 7=0,44, la quantité entre les paren-

theses sera — 0,0692, et Fallongement de la distance entre les

deux traits, occasionné par la pesanteur de la barre, sera

mm. '

0,00039. Mais Pon peut faire entiégrement disparaitre cette

6a da?

quantité en déterminant a de manidre que ene + 7 soit 0,

d || ; 2 ; é

c. a. d. en posant . = SN 0,4227. Daås ce cas, la dis-

Vv:

tance entre les deux rouleanx gera 0,5773.102 = 58,8846

métre ne serait que 3,5 mm. En adoptant ce derniér chiffre, il faudrait

0,5

augmenter les raccourcissements calculés dans la proportion de (= ) st

lls seraient donc respectivement 0,001198, et 0,773.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Å. N:o 3. 13

em., ou, avec une exactitude suffisante, 59 cm. De ce qui

a été dit jusqu'ieci, on voit que, pour un métre ä bouts, la

distance entre les points de support doit étre 56 centimétres,

et pour un métre 3 traits, 39 centiméetres.

Ce n'est toutefois pas la valeur absolue de PFallongement

qu'il nous intéresse de connaitre, mais seulemant la variation

quw'elle subira en variant le mode de support de la barre. Si

les rouleaux sont fixés 3 une distance invariable I'un de

Fautre, on ne peut guére commettre dautre faute en pla-

cant la barre sur ces rouleaux, que de la placer excentrique-

ment, c.-å-d. de maniere que l'un des bouts sera plus éloigné

des rouleaux que l'autre. En admettant que la distance entre

le bout et le rouleau soit d'un cöté a — 3, elle sera de l'autre

a+d. Lallongement de I'une des moitiés de la barre sera donc

; ) É + JN2

—3k.(2—6. +3(7) jr

; a ERE Ufa j

et celui de l'autre — 1 fa fE 7 ENS (= ; ") |; en dévelop-

pant ces quantités et en les additionnant, on aura P'allongement

a SE MS AE

total = — k(2—6 Re 2 =) Mais, comme nous avons

, rr A € a? , . a

suppose que 2 — 6-7 + 37 est = 0, FPallongement se réduira å

. 30? Md ,

un raccourcissement, dont la grandeur sera Re Si Fon

admet que dd est un centimetre, ce raccourcissement sera

mm.

0,00000768, ou une quantité totalement inappréciable.

T”emplacement des traits 3 la surface supérieure de la

barre peut cependant amener un autre inconvénient, indépen-

dant de la pesanteur, et qui mérite d'étre examiné. Sil y a

une petite différence de température entre les surfaces supé-

rieure et inférieure, une petite courbure de la barre en sera

la conséquence. Si I'Épaisseur de la barre est 2d, son coeffi-

cient de dilatation « et la différence de température At, le

- 2d é .

rayon de cette courbure sera sm oe F'angle compris entre les

[144 =

plans normaux extérieurs d'une barre d'un méetre de longueur

oc k 5

Sera 37: T'allongement ou le raccourcissement de la distance

: k At

entre les traits, causé par la courbure, sera donc d.3q ou

simplement 10 ft, lequel est totalement indépendant de

flépaisseur de la barre. En admettant, pour le cuivre,

14 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

a = 0,0000172, Vaceroissement de la distance, exprimé en

milliméetres, sera 0,0086 . /t. Siles expériences sont conduites

avec tous les soims nécessaires, At sera probablement troujours

trés-petit, rarement surpassant un ou deux centiemes de degré;

en le supposant un dixieme de degré, on aura un accroisse-

mm.

ment de 0,00086, quantité insignifiante en elle-méme, mais

certaimement dépassant de beaucoup celle qui se présentera

en réalité. On voit donc que l'emplacement des traits å la

surface supérieure de la barre, quoique impropre en principe,

n'améenerait pas des inconvénients comparables åå ceux qui

seraient la conséquence de leur emplacement sur Vaxe neutre

d'une barre en forme de tube.

11:me Question. A quelle température le metre international

doit-il avoir la longueur du möetre (des archives)”)?

La variation de longueur que subit une barre par la cha-

leur, fait qu'un étalon ne pourra avoir la longueur idéale dont

il porte le nom qu'å une certaine température, qui sera sa

température normale. Dans presque tous les pays, on a choisi

comme température normale des étalons de longueur la tem-

pérature moyenne approximative dun appartement habité.

Pour la toise, la température normale a été determinée å 13

degrés Réaumur, ce qui fait 16,25 degrés du thermométre

centigrade. La méme température normale a été adoptée en

Prusse, en Russie, et, I ce que je crois,' dans tous les autres

pays ou I'on gest servi du thermométre de Réaumur. En

Angleterre, la température normale a été déterminée å 62 de-

grés Fahrenheit, ce qui fait 163 degrés centigrades. En Suede,

elle a été déterminée 3 quinze degrés. Le systeéme métrique

est le seul qui fasse exception å cette regle générale. En

étudiant la base du systeéme métrique, on voit clairement que

cette exception avait déja été déterminée par la commission

avant le commencement de ses expériences, et dans la con-

viction que, pour donner å une barre la température exacte

de zéro, il ne fallait que l'entourer de glace pilée et d'eau.

+) Dans la formule de cette question, qui a été proposée par moi, il s'est

glissé une petite erreur qui m'a échappé lors de la vérification du pro-

cés-verbal. Les deux mots ”des Archives” ajoutés au mot ”métre” don-

nent å la question un autre sens que celui que j'avais Vintention de

lui donner.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Å. N:o 3. 15

La phrase suivante, tirée textuellement des ”Réflexions sur le

module, etc., de van Swinden” (Base du systeéme métrique,

Tom. III, p. 444), change cette conjecture en certitude. ”Borda,

”pour trouver le point de départ, a rempli, comme V'ont fait

”aussi vos commissaires, I'auge de glace pilée et d'eau. Il n'a

”pas marqué dans son mémoire si les thermométres indiquaient

”zéro; il aura ceru peut-étre, comme vos commissawres le crowy-

”aient aussi av premier abord, que ce degré s'obtenait facile-

”ment, et cependant ceux-ci n'ont pu parvenir åa faire baisser

”le thermométre dans PI'auge au-dessous de 0,6 degré”. On

voit donc que les créateurs du systeme métrique avaient déja

trouvé qu'ils avaient commis une méprise, et que, pour la dé-

termination de la température zéro, aussi bien que pour toute

autre température, il fallait avoir recours aux thermomeétres.

Le seul avantage qu'on pouvait espérer d'obtenir en détermi-

nant le point zéro comme température normale, avait done

entierement disparu. Il n'en restait que les inconvénients,

lesquels sont, selon moi, tellement graves quun changement

du systeéme en ce point sera non-seulement utile, mais encore

nécessaire. Si l'on veut avoir une copie exacte du métre, cela

peut se faire indépendamment de sa température normale.

Mais une copie semblable ne suffit pas a un physicien dans

ses recherches. Il lui faut nécessairement une échelle divisée

en centiméetres et milliméetres; et quant åa F'exécution d'une

échelle de ce genre, elle sera non-seulement difficile mais en

réalité impossible. Pour pouvoir exécuter une telle échelle,

un fabricant d'instruments de précision sera obligé de se pro-

curer en premier lieu une échelle modéle. Pour confectionner

une autre échelle, il n'a d'autre moyen que de copier immé-

diatement son échelle modéle. En admettant que cette échelle

ait sa longueur nominale å zéro, que son coefficient de dila-

tation soit «, que celui de la nouvelle échelle soit 8, et que

la température å laquelle la comparaison a eu lieu soit t, la

"longueur de la nouvelle échelle, mesurée å une autre tempé-

rature $, sera I +at+£(t —?). On voit donc que le pro-

priétaire de la nouvelle échelle ne pourra pas en déduire la

véritable grandeur d'une longueur mesurée, sans connaitre

non-seulement le coefficient de dilatation de sa propre échelle,

mais aussi celui de FPéchelle modéle de VFétablissement d'ou

elle est sortie, ainsi que la température 3 lagquelle elle a été

copiée. Sans la connaissance de tous ces détails historiques

16 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

sur la confection de son échelle, celle-ci ne sera pour lui que

la division d'une longueur arbitraire, dont la détermination

exacte ”exigera une recherche spéciale.

Pour EA Sot -exécuter une copie exacte de T"F'échelle

modele, c.-å-d. une copie dont la réduction pour la tempéra-

ture n'exige que la connaissance du coefficient de dilatation de

la nouvelle barre, le fabricant sera obligé de PF'effectuer 3 la

température normale de son échelle; et si celle-ci est zéro,

cette opération lui sera presque impossible. Si, au contraire,

la température normale de Féchelle du fabricant est p. ex. 16

degrés, celui-ci n'a qu'a donner cette température ä son atelier.

il g'agit d'examiner une échelle confectionnée en acier, dont

le coefficient de dilatation est a peu pres 0,000011, en sup-

posant que VPFéchelle du fabricant soit construite en argent,

dont le coefficient de dilatation est d'environ 0,000019, et que

Pexécution de la copie ait eu lieu a 16 degrés, on trouve que

la longueur de cette échelle sera:

Mm.

är LÖPTAE Temp ET ALU oooonoa os OD TNA

ÄEAGRO RAS: PÅGN. ENSO ET 1,000128,

Ten IULE 2 aP ln SADLAR 1 métre.

Cette échelle aura RO sa fetapldra tie dt 2

11567

De ce qui précede, il me parait évident que l'on doit choisir,

pour le métre international, une autre température normale que

celle du métre des archives. Quant au choix de cette tempéra-

ture, il sera å peu preés indifférent, pourvu que la température

choisie se trouve entre les limites ordinaires de la température

d'un appartement habité, et quwelle soit déterminée dans un

nombre entier de degrés. La température de 16 degrés me parait

une moyenne convenable pour le but, et je propose en conséquence

que la tempér rature normale du métre international, alnsi que de

ses copies, soit fixée a 16 degrés.

Afin d'éviter tout ualentendu relativement 3 la réduction

pour la température, la barre doit étre munie de Vinscription

suivante, ou « signifie le coefficient de dilatation, et d la petite

correction soigneusement déduite par les expériences:

1 Méetre + « (t— 16) + d-.

12:me Question. Dilatation.

Presque toutes les méthodes employées jusqu'iei pour déter-

miner la dilatation d'une barre, présupposent que la distance

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0 3. T

entre les deux appareils micrométriques reste constante pendant

toute la recherche. On a tåché d'obtenir cette constance par

plusieurs movyens différents. M. Kater employa un barreau de

bois sec, auquel il attacha deux forts bras de laiton, aux bouts

desquels il fixa les deux microscopes. TLI'extreme petitesse de

la dilatation du bois donnait lieu d'espérer que la longueur du

barreau ne se modifierait pas sensiblement; mais on risquait en

revanche de voir les effets hygroscopiques y donner lieu å une

petite flexion, dont F'effet nuisible se multiplierait a raison de la

longueur des bras. Mr Bessel tåcha d'abord de parvenir au

méme but en plac ant le corps de son comparateur dans une auge

remplie de glace pilée et d'eau; mais trouvant que la tempéra-

ture ne pouvait pas se maintenir constante par ce moyen, il

remplaca la glace seulement par de l'eau, dont il détermina la

tempåérature au moyen de thermoméetres. De cette maniere, il

pouvait tenir compte des changements de longueur que subit le

corps du comparateur. Mais la moindre flexion de celui-ci, causée

par une petite difference de température a ses surfaces supérieure

et inférieure, devait nécessairement donner lieu å une modifica-

tion de la distance entre les deux appareils micrométriques qui

se trouvaient fixés sur des colonnes de 22 centimetres de hauteur

ä-peu-pres. Le moyen le plus dispendieux proposé et employé

pour gagner le but en question, est. celui qui a été etfectué avec

beaucoup de soin dans une cave appartenant au bureau fédéral

des poids et mesures a Berne. Chacun des appareils micro-

métriques fut a cet effet fixé sur une forte colonne de macon-

nerie, couverte d'un gros bloc de marbre, et reposant sur un

fondement isolé descendant a plusieurs pieds au-dessous du ni-

veau de la cave. Les expériences de MM. Hirsch et Planta-

mour, eutreprises dans le but de déterminer le coefficient de

dilatation d'un barreau d'argent, ont cependant prouvé a Pévi-

dence que la distance entre les deux microscopes était bien loin

de se maintenir constante par ce moyen. Il se montra au .con-

traire que cette distance subissait, de temps + autre, des varia-

tions qui pouvaient dépasser de plus de 25 å 30 fois V'erreur

moyenne des observations. D'apres ce qui a été dit ci-dessus, il

me parait tout i fait impossible d'effectuer la constance cherchée.

IH faut donc, selon moi, tåcher- de s'en rendre indépendant; on y

parvient sans peime en employant le moyen suivant, qui présente

en outre l'avantage de remplir deux buts en méme temps, savoir

18 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

la détermination de la difference entre les longueurs absolues de

deux &talons, et la détermination de leurs coefficients de dilatation.

Pour faire voir exactement ma maniere d'agir å F'effet d'obtenir

ce double but, je donnerai ci-dessous la description d'une opéra-

tion complete de ce genre.

Je pose done ce qui suit: -

1o. Jai un métre, A, dont la longueur, mesurée ä zéro, est

1 métre, plus un petite correction J.

20. Je veux construire un autre metre, B, qui aura la lon-

oueur d'un méetre ä la température de 16”.

30. Les coefficients de dilatation des deux barres seront

Ce ng:

A t degrés, la barre A aura la longueur ÅA, = 1”: + at + Öd;

ä la méme température, la barre £ devra avoir la longueur

B,=1" + p(t— 16). La difference entre les longueurs des deux

étalons sera donc, 3 t?, ot— p(t— 16) + J. Connaissant « et &

approximativement, on pourra done déterminer une valeur rap-

prochée de cette quantité. En employant cette valeur rapprochée

de la quantité ÅA, — B,, je trace sur la barre £ deux traits pro-

visoires a cöté des endroits ou les traits défimitifs doivent étre

placés, et a une distance I'un de Pautre qui constituera la va-

leur rapprochée, ainsi déterminée, de 1” + p(t— 16), et qui

sera par conséquent, mesurée a 16 degrés, trés-pres d'un métre.

Cela fait, je place les deux barres, chacune immergée dans

son auge, a cöté l'une de Fautre sur mon nouveau comparateur,

dont je donnerai la description en traitant la 13:me question du

programme. Pour le moment, il me suffit de dire que ce com-

parateur est muni d'un mécanisme, moyennant lequel les deux

barres peuvent étre remplacées I'une par F'autre sous les micros-

copes en moins de 8 å 10 secondes de temps, de maniere qu'on

puisse alternativement mesurer leurs longueurs apreés des inter-

valles de tout au plus une minute. Dans un aussi court inter-

valle, il ny aura guégre de risque que la distance £L entre les

microscopes change: sensiblement; mais, pour montrer qu'on sera

absolument indépendant méme d'un tel changement, je veux

admettre quwil existe. Dans tous les cas, le changement de la

longueur L ne pourra se faire brusquement; il consistera nåéces-

sairement en un allongement ou en un raccourcissement lent,

qui sera a peu-prés proportionnel au temps. Ainsi, si Pallonge-

ment est / aprés la premiere minute, il sera 2 7 aprés la deuxieme,

3 I aprös la troisieme, etc.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 3. 19

Ta mesure de la barre A me donnera donc:

VAN ERSO = I Ng

Celle de la barre £B me donnera:

By + 8 (T7T-16)=L + AA +Nn”

Une seconde mesure de A me donnera:

Are =" OM FR

La moyenne des deux mesures de -A sera:

= L ++ TR

qui, comparée ä la mesure B, me donnera:

FIRE tang CESt) om og (GY

valeur absolument örlös stent de £ et de ses SR En

prenant tous les soins nécessaires pour maintenir la tempéra-

ture des barres sensiblement constante aussi lorgtemps que

possible, on aura assez de temps pour répéter plusieurs fois ces

Ar se CEC

m 4 m'

SE Än LG

opérations, ce qu'on ne doit pas négliger afin d'obtenir un ré-

sultat plus exact que celui qui résulterait de deux ou trois

mesures. En réalité, 'on ne courra pas risque de voir la distance

L se modifier sensiblement dans le cours de 12 a 15 minutes,

et I'on n'aura par conséquent pas besoin de remplacer I'une des

barres par lautre aprés chaque mesure. Si, p. ex., la barre £

se trouve dans les circonstances les plus défavorables pour main-

tenir longtemps la température sensiblement constante, on doit

utiliser ce temps en prenant plusieurs mesures de cette barre,

l'une immédiatement 3 la suite de l'autre. $Tes mesures corres-

pondantes de la barre A doivent dans ce cas s'exécuter en deux

groupes, dont le premier précede et dont le second suit les

mesures de £. La moyenne de toutes les mesures de la barre

4, comparée a la moyenne de celles de la barre 5, me donnera

une équation de la forme &x + ot, — £ (Ty — 16) = a, dans la-

quelle x signifie la quantité A, — Be.

En répétant cette comparaison dans d'autres conditions, on

aura : & + aty — 8 (Ty — 16) = ay et

z + at — 8 (tr — 16) = ay. — ÖCes trois équations

suffiront 3 la détermination des trois quantités x, « et 8. On

aura alnsi:

är (a, a SA (dd (11) nt (CAN RA LA ÖT

(GY RA RE Gör

ERE a (a, — a) (E— ty) — (0 — Gr) (Tr — 7)

; (GT IG fn (GA Gr

20 WREDE. SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

T/exactitude avec laquelle les deux quantités seront déter-

minées, dépend de leur dénominateur commun, qui doit &tre

aussi grand que possible, ce qui peut se faire de plusieurs ma-

nieres différentes. Une des plus commodes est celle de prendre

ty et 7 å la limite supérieure, et tous les autres å la limite

inférieure des températures entre lesquelles on veut déterminer

la dilatation moyenne. Si, p. ex., ces limites sont zéro et 30

degrés, on donnera å t,, et ä 7, a-peu-prés 30 degrés et a tous

les autres environ zéro. Dans ce cas, le dénominateur sera en-

viron 900.

Si a est connu davance, on mn'aura besoin que de deux

comparaisons pour déterminer 7 et x. On aura dans ce cas tout

simplement:

ECE OT) Sa (Ce

(i fnar er

Connaissant aimsi « et £, on déterminera facilement x, qui

sera, des å présent, une quantité connue. En remplacant Å, par

sa valeur connue 1 + dJ, on aura donc:

IL Ab d— Bye = &I. d'or

By =1 + d—2.

Pour le tracé définitif sur la barre B d'une distance qui

sera 1 métre, mesuré ä 16”, on prendra comme point de départ

le tracé provisoire qui se trouve déja sur la meme barre, et dont

on connait a présent la valeur exacte. ÅA cet effet, il ne s'agit

que dajuster les microscopes sur les deux traits provisoires, et

de tourner la téte de la vis miecrométrique d'un angle corres-.

pondant å la quantité J — +. La distance entre les deux micro-

scopes sera alors exactement celle qui doit étre tracée sur la

barre. Le procédé dont je me sers pour effectuer ce tracé, sera

décerit en méme temps que les détails concernant Pemploi du

comparateur.

Les recherches sur la dilatation d'une barre rencontrent une

autre difficulté, savoir celle relative 3 la détermination de la

température. Si la barre est massive, elle ne prendra que trés-

lentement la température du milieu dans lequel elle se trouve

immergée; et si celle-ci est elle-méme "variable, la température

de la barre sera toujours en retard de celle du milieu ambiant.

On a tåché d'éviter cet inconvénient, ou au moins d'en diminuer

I'mfluence nuisible, de trois manieres différentes: d'abord en don-

nant å VPappartement ou se font les expériences, ä-peu-prés la

méme température que celle du milieu qui entoure immédiate-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 3. Zi

ment la barre, afin de rendre cette dernicre aussi constante que

possible. Ce" moyen est bon; mais si I'on veut déterminer la

dilatation entre des limites de température un peu étendues, il

sera accompagné de difficultés pratiques tres-graves. Un autre

-moyen est d'entourer la barre d'une masse considérable d'eau

dont la variation de température sera trés-lente par suite de la

grandeur de la masse. On a employé dans ce but jusqu'a 500

litres d'eau. Un troisieme moyen dont on s'est servi, est celui

d'environner le thermométre d'une enveloppe de laiton, destinée

a rallentir sa marche pour qu'il indiquåt mieux la température

de la barre. Le moyen dont je me sers pour obtenir le but en

question, est tres-simple, et, comme je le crois, tres-efficace. Ce

moyen est de forcer la température de la barre å passer par un

maximum. ÅA cet effet, je place la barre dans une auge, dont

la largeur et la profondeur sont ä-peu-pres de 7 centimétres.

Cette auge est placée dans une autre, dont la largeur mesure

approximativement 13 centimétres, et la profondeur a-peu-prés

10. Si je veux maintenir la température sensiblement con-

stante a 30 degrés environ, je remplis l'auge intérieure d'eau

a 26 degrés et l'auge extérieure d'eau a 32—33 degrés. La

température dans Pauge extérieure décroitra done d'une maniere

continue. Dans Pauge intérieure, elle croitra au contraire au

commencement, se rapprochera trés-lentement d'un maximum,

et finira par décroitre comme celle de l'auge extérieure. Je suis

" parvenu de cette manieére + maintenir la température dans l'auge

intérieure tellement constante 1 30” environ, que, pendant 5 mi-

nutes, je nai pu observer au thermomöetre une différence dé-

passant un centieme de degré. Ce temps a été plus que suffisant

pour opérer 10 ou 12 mesures consécutives. ÅA une température

de 23 a 24 degrés, on parviendrait naturellement i une constance

encore plus parfaite; mais en tous cas on doit prendre la pré-

caution de couvrir les auges afin d'éviter le refroidissement

causé par l'évaporation.

Question 13. Comparateur.

La planche II représente une vue générale du comparateur

dont j'ai parlé en traitant la 12:me question du programme. On

y voit les deux auges doubles placées, I'une aupres de Pautre,

sur une espeéce de charriot supporté par trois roulettes, dont deux

marchent sur des guides prismatiques et la troisieme sur un plan.

Le mouvement de ce charriot est arrété dans la position conve-

22 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMMÉ.

nable pour, Fobservation, par la vis de rappel ÅA. A ohaque

bout de TI'auge est une vis de rappel horizontale B qui sert a

ajuster le trait longitudinal de F'étalon sous le microscope, et une

vis verticale C, destinée å le mettre au foyer. La planche III

donne d'une maniere plus claire les détails de cet arrangement.

Le ressort D tient Vauge pressée contre la vis B. Toutes les

mesures se font execlusivement avec la vis micrométrique du

microscope de droite, le microscope de gauche ne servant que

comme point de repére. Pour mesurer la distance entre deux

traits tracés sur une barre å l'essai, on commencera donc par

ajuster l'un de ces traits a distance parfaitement égale entre les

deux fils du microscope de gauche, en se servant de Parrangement

micrométrique E qui se trouve au milieu de la barre, et dont on

voit les détails sur la planche III. Pour comparer deux metres,

dont l'un est 3 bouts et lI'autre 3 traits, je ne connais aucune

méthode préférable 3 celle proposée par M. Fizeau. D'apreés

cette måéthode, on met chacun des plans terminaux du premier

en contact avec une petite surface sphérique, et I'on observe au

moyen d'un microscope le point de contact apparent de celle-ci

et de son image réfléchie. Par cette méthode, on peut comparer

les deux metres exactement de la méme maniere que s'ils étaient

tous deux 3 traits. Son emploi exige cependant que Faxe du

microscope fasse un petit angle avec le plan vertical, ce qui ne

peut avoir aucun inconvénient, si les observations se font seule-

ment äå lair Si au contraire, les deux métres se trouvent

immergés dans de PFeau, la réfraction å la surface de celle-ci

pourra devenir la cause d'une petite erreur. Pour obvier a cet

inconvénient, jentoure la partie inférieure du mieroscope d'un

tube fermé ä sa partie inférieure par une plaque de verre plane.

Ce tube glisse sans frottement sur le microscope, contrebalanceé

par un poids. En enfoncant le bout de ce tube au-dessous de

la surface de lI'eau, on évite l'influence nuisible de P'imnelinaison

du microscope, et en élevant le tube, on donne å Vauge la liberté

de passer au-dessous du microscope.

La planche III est destinée a faire voir le mécanisme du

tracelet et 3 éclaircir le mode de son emploi. On voit qu'il est

immédiatement : combiné 3å la plaque portant le microscope de

gauche, et agencé de maniecre que le poincon pöisse passer libre-

ment au-dessous de celui-ci. Pour se servir du tracelet, il faut

commencer par Vlajuster. A cet effet, on place sous le micro-

scope et 3 son foyer, une plaque de cuivre sur laquelle on trace

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND BiNose 20

un trait, et on ajuste le microscope exactement sur Ce trait, en

se servant de sa vis micrométrique. Cette opération doit ötre

répétée plusieurs fois, afin qu'on puisse s'assurer qu'un trait, tracé

par le tracelet, se trouve toujours exactement 3 distance égale entre

les deux fils du mieroscope. Sirlon veut faire le tracé définitif sur

une barre, en prenant comme point de départ un tracé provisoire

qui se trouve déja sur la méeme barre, et dont on connait la

valeur exacte, on fait successivement les opérations suivantes.

On ajuste sous les microscopes le metre, placé sur ses rouleaux,

et Pon trace l'un des traits définitifs.

On retourne le måtre, de manicre que le trait tracé vienne

se placer au-dessous du microscope de droite. En se servant de

Ja vis E, on ajuste F'un des traits provisoires sous le microscope

de gauche, et au moyen de la vis micrométrique du microscope

de droite, on ajuste celui-ci sur Vautre trait provisoire.

On tourne la vis micrométrique du microscope de droite

d'un angle correspondant exactement 3 Ja différence qui doit

exister entre la distance tracée provisoirement et celle qui doit

ötre tracée définitivement sur la barre.

On ajuste le trait définitif qui se trouve déja tracé sur la

barre exactement sous le microscope de droite, en se servant de

la vis E, et I'on trace le second trait définitif, qui doit alors étre

vu å une distance parfaitement égale entre les deux fils du micro-

scope de gauche, si toutes les opérations ont été bien conduites.

2. Le Kilogramme.

En partant de la supposition que toute question relative

+ un changement du Kilogramme, dans le but de Fapprocher

de sa définition théorique, est parfartement éliminée, la pre-

midre question qui mérite d'étre prise en considération, est

celle qui concerne la matiere la plus convenable pour la

construction du nouveau Kilogramme international, et qui a

recu le n:o 3 dans le programme de la commission. Plusieurs

membres de la commission paraissent incliner vers Femploi du

quartz, 3 cause de sa dureté, de la perfection de son poli, et

surtout par suite de la parfaite égalité de sa densité, gråce a

laquelle tous les kilogrammes auront le méme volume. Mais

en revanche, la petitesse de cette densité amenerait néces-

Fuirement des inconvénients' assez! graves, selon: imo, pour

faire rejeter enticrement Femploi de cette maticre. Le vo-

lume dun kilogramme de quartz sera pråes de 8 fois celui

24 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

d'un kilogramme de platine, et 3 fois celui d"un kilogramme

de laiton. La correction 3 apporter | une comparaison entre les

kilogrammes de quartz et ceux de platine, s'élevera jusqu'a 400

milligrammes, et celle qwil faudra appliquer ä la comparaison

entre les kilogrammes de quartz et ceux de laiton, comportera

plus de 300 milligrammes; je ne vois donc pas pourquoi I'on

augmenterait les inconvénients, deja assez grands, de ces correc-

tons, en exagérant la différence entre les volumes des corps com-

parés. Il ya dailleurs une autre circonstance qui mérite d'étre

prise en considération. D'aprés les expériences de M. Fizeau,

ia dilatation 'cubique du cristal de roche est — 0,00003619, soit

environ 50 pour cent plus grande que celle du platine. Le

volume d'un kilogramme de cette maticre augmenterait done,

entre zéro et 16”, de 0,210 centimeötre cubes, ce qui occa-

sionnerait une diminution de son poids dans Pair d'environ

un quart de milligramme, ou d'une quantité qui ne peut pas

etre négligée. Ön voit done qu'il sera toujours nécessaire

d'avoir égard & la dilatation de ce kilogramme, ce qui serait

au contraire parfaitement inutile pour un kilogramme de pla-

tine, pour lequel la correction, dérivant de la dilatation, ne

pourra jamais s'élever au-delå de 0,044 m. gor., meéme en lui

donnant le volume d'un kilogramme de laiton.

On :doit done, selon moi, s'en tenir aux métaux, parmi

lesquels l'or et le platine seuls peuvent ötre mis en question,

au moins pour ce qui concerne la surface extérieure du kilo-

gramme. Quant å Por, il ne pourra gugre &tre employé

autrement que sous la forme d'une forte dorure; et sous cette

forme, il est déja d'un usage général pour conserver intactes

les surfaces des kilogrammes de laiton. Pour ce qui regarde

les prototypes, il ne sera cependant pas recommandable 3

cause de sa mollesse. Il ne restera done que le platine,

ou, peut-étre encore mieux, le platine iridié, 3 cause de sa

plus grande dureté.

La seule chose que on aurait + ceraindre en employant le

platine, serait que ce corps possédåt une propriété analogue

a celle découverte par M. Graham chez le palladium, savoir

d'absorber des quantités mnotables d'hydrogene. Mais cette

craimte a été entitrement dissipée par les expériences de

MM. Regnault, Morin et Brix. Ces MM. ont composé un kilo-

sramme de feuilles minces de platine. Ils ont de cette ma-

nigre construit un kilogramme de platine ayant une surface

BIHANG TILL K,. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0 9. 25

immense; et malgré Vimmensité de cette surface, ils n'ont pu

déceouvrir la moimndre augmentation dans le poids du kilogramme

en question, aprés l'avoir exposé äå action du gas hydrogene.

Avant de traiter les questions suivantes du programme,

jai eru devoir faire quelques réflexions générales sur le sujet.

En eceréant l'unité de poids, les fondateurs du systeme

métrique ont eu pour but principal de la faire servir en méme

temps comme unité de la quantité de matiere, d'ou suit la

nécessité de la rendre indépendante de Pair qui nous entoure

dans toutes nos pesées, c-å-d. de la déterminer dans le vide.

D'apreés ce principe, on a créé le kilogramme vrai, qui serait le

représentant de l'unité de la quantité de matiere, et en meme

temps on a déerété que-le poids de ce kilogramme, pesé dans

le vide, serait F'unité de poids. De lå suit nécessairement que

cette unité de poids ne pourra jamais étre pratiquement acces-

sible autrement que par le calcul. Comme prototype de ces

deux unités, on a construit le kilogramme de platine conservé

dans les Archives de France, dont il porte le nom. A raison

de la grande différence entre le volume de ce kilogramme et

celui des kilogrammes de laiton ordinairement en usage, on

a eréé une nouvelle unité, sous le nom de kilogrumme usuel,

qui sera la seule qwon doit employer pour les étalonages. Le

kilogramme usuel étant aimsi celui dont on doit se servir

exclusivement dans toutes les pesées, il me parait étre de la

plus grande importance quwil soit parfaitement déterminé;

mais malheureusement c'est bien loin d'étre le cas actuelle-

ment. La seule défimition qui existe de ce kilogramme, est

celle, quwil sera un kilogramme vrat, construit en laiton. Mais

la densité du laiton pouvant varier d'une maniére remar-

quable, il s'en suit que les kilogrammes construits de différentes

compositions de cette matiere pourront différer considérable-

ment en poids dans Pair. D'apres les données que Pon posseéde

sur la densité du laiton, ou trouve qu'elle peut varier depuis

8,026 ”) jusquwa 8,71"), ce qui correspond aux volumes de

124.600 et 114,511 centiméetres cubes. Il y a done une possi--

bilité que deux kilogrammes usuels, confectionnés en stricte

conformité des instructions, different lI'un de Fautre d'environ

10 centiméötres cubes en volume, et par conséquent d'environ

+) Un des kilogrammes de laiton fabriqués pour la Prusse, d'apreés MM.

Regnault, Morin et Brix.

++) D'apreés Weissbach.

26 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

12 milligrammes en poids, étant pesés å l'air dans ses condi-

tions moyennes. Si I'on voulait remédier ä cet inconvénient

en déterminant la densité du laiton qu'il faudrait employer å la

confection des kilogrammes, on donnerait par la une instruc-

tion qui ne pourrait jamais &tre suivie strictement dans la

pratique. Il est impossible de déterminer d'avance la densité

qu'aura une masse de laiton, puisque cette densité ne dépend

pas seulement de la composition chimique de PF'alliage, mais

aussi de toutes les circonstances accidentelles de la fonte. Le

seul moyen efficace d'éliminer ces inconvénients, est, selon moi,

d'employer un prototype pour l'étalonnage des kilogrammes

usuels; et c'est certainement ce que Froment avait eu en vue

en construisant le kilogramme léger conservé åa F'Observa-

toire de Paris, et qui pese 88 milligrammes de moins que le

kilogramme des archives. Ce kilogramme n'est cependant pas

convenable au but proposé par deux raisons différentes: d'abord,

puisque ce n'est pas un kilogramme vrai, et ensuite parce que

son volume différe trop de celui des kilogrammes qu'il doit

étalonner. Pour remplir toutes les conditions voulues, le proto-

type des kilogrammes usuels doit étre un kilogramme vrai,

avant le volume moyen des kilogrammes de laiton employés

jusqu'iei. D'apreés ce qui a été dit plus haut, la densité du

laiton peut varier entre les limites :3,026 et 83,71; mais V'expé-

rience nous fait voir que celle des kilogrammes confectionnés

jusqu'ici, s'approche de la limite inférieure de ces variations.

Pour déterminer le volume le plus convenable å donner au

prototype, il faut done consulter l'expérience. D'aprés MM.

Regnault, Morin et Brix, I'un des kilogrammes de laiton desti-

nés pour la Prusse (n:o 3), avait le volume de 124,601. cm. ce.

Un autre kilogramme, ayant la méme distina-

TION (EO EB) arAbE LENO SN. FN 245050

Le kilogramme du Collége de France ........... 124,554.

Mr Steinheil a trouvé que la densité de son

kilogramme était 8,15, ce qui correspond

AUKVO LUST klad Rol Hera RE IR PNO

Les étalons de poids, appartenant a V'Acadé-

mie des Sciences de Suede, ont la den-

sité 83,16, ce qui correspond au volume 122,549.

La valeur moyenne de ces données sera donc 123,691.

Aimsi, le prototype devrait avoir le volume de 123,691

centiméetres cubes. Mais 123,670, chiffre qui ne différe de

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND I; NEO 5. 2

cette valeur moyenne que de 21 mm. cubes, est exactement

le volume d'un cylindre dont la hauteur et le diaméetre sont

54 mm. Je crois done devoir proposer que le prototype en

question sera un cylindre de 54 mm. de diamétre et de hau-

teur. Mais comme ce sera en méeme temps un kilogramme

vrai, et quwil devra etre construit en platine, il s'ensuit que ce

sera nécessairement un cylindre creux, ce qui n'amöenera aucun

inconvénient, puisqu'il sera fermé hermétiquement. Comme

il sera question de construire simultanément plusieurs exem-

plaires de ce prototype, la manicre la plus simple et la plus

convenable de les confectionner, sera, + mon avis, la suivante.

On commence d'abord par confectionner un tube de pla-

tine, soudé 3 l'or pur, et que T'on étire de la manieére ordi-

nairement employée pour V'étirage des tubes de laiton, jusqu'a

ce qu/il obtienne le diaméetre exact de 54 mm. De ce tube

on coupe des morceaux de 54 mm. de longueur; on y adapte

des fonds planes de platine, en les soudant 3 l'or de 18 carats

dont le point de fusion est notablement plus bas que celui

de For pur, et l'on donne aux cylindres ainsi obtenus la forme

exacte prescrite. Au centre de l'un des fonds on fore un

trou d'environ 2 mm. de diamétre, qui peut étre fermé par

une vis de platine. On donne au cylindre alnsi préparé, un

poids qui surpasse de quelques milligrammes celui d'un kilo-

gramme ordinaire de laiton, en y introduisant de la dragée de

plomb ou d'autres matieres, et l'on ferme le trou par la vis,

que l'on soude soigneusement en se servant d'un chalumeau et

de la soudure d'or ordinaire. En dernier lieu, on ajuste le

poids du ecylindre de manicre qu'il constitue un kilogramme

vrai exact. Ainsi achevé, ce ecylindre sera en méme temps

le prototype du kilogramme vrai et du kilogramme usuel.

Pour mettre encore plus en évidence les grands avantages

de Femploi d'un prototype pour I'étalonnage des kilogrammes

usuels, supposons deux kilogrammes fabriqués de la meme

"sorte de laiton, dont on ne connait pas la densité. Posons

ensuite que l'un de ces kilogrammes, ÅA, est un kilogramme

vrar, et que V'autre, £, est étalonné par le prototype dans les

conditions moyennes de VF'air, déterminées par le poids 2 d'un

centimetre cube de Fair. Ne connaissant pas le volume des

kilogrammes, on sera obligé de supposer une valeur approxima-

tive de ce volume pour pouvoir réduire au vide le résultat

d'une pesée faite å Fair, et la valeur la plus probable äå cet

28 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

écgard, sera celle du volume du prototype. FEmn désignant ce

volume par w et en admettant que le volume des kilogrammes

soit en effet w + d, de maniere que I exprime VPerreur com-

mise dans VPF'estimation de leurs volumes, le poids du kilogr.

A dans Pair, dont le centimetre cube påse I megr., sera

1 — (w + d) I.

T'erreur de la réduction au vide d'une pesée faite avec

le kilogramme ÅA, sera donc ol.

En désignant par 2 le poids dans le vide du kilogramme

B£; on aura, en étalonnant ce kilogramme par le prototype:

(1 =(w +) = 108 ou Zz =1 FOX

Le poids du méme kilogramme dans Pair, dont le centi-

métre cube pese Il, sera donc:

(1 + 2) (1 —(w + d)lN) = 1—wl—J (1 — 4).

T;erreur de la réduction au vide sera dans ce cas

(1 — 1).

En posant = 123,670, la plus grande valeur possible de

J sera 123,670 — 114.811 ou environ 9 centimétres cubes.

Dans les conditions moyennes de Pair d'un appartement

habité, un ,centimetre cube dair pese environ 1,22 m.gr.

A 30 degrés et sous une pression barométrique de 0,73 métre,

le poids d'un centimétre cube dair comporte 1,145 m.gr.

La plus grande valeur possible de l—2 sera par conséquent

0,075 megr. On voit done que la plus grande erreur possible

que PI'on puisse commettre dans la réduction au vide d'une

pesée, en employant un kilogramme vrai de laiton, sera ä-peu-

preés 11 megr., tandis que cette erreur ne pourra jamais dé-

passer 0,67 mer, si I'on emploie un kilogramme étalonné.

D'apreés ce qui a été dit ci-dessus, je crois devoir proposer

que la commission prenne les résolutions suivantes:

1o Le kilogramme international sera un cylindre cereux

de platine de 54 millimetres de diamétre et de hauteur, soudé

a Por, et qui aura, dans le vide, exactement le meéme poids

que le kilogramme des Archives de France.

20 Le kilogramme vrai sera déterminé par le poids du

kilogramme international, pesé dans le vide.

30 'Tous les kilogrammes usuels de laiton seront éta-

lonnés par le kilogramme international dans les conditions

moyennes de Fair d'un appartement habité.

"Ö:

Bihang till K Vet Akad. Hand. BI. N?

DAIDQ PD] pit

'2YQ72.MDU INIPUDAÉ DJ IP E

Lå

qQuord ap sprodaxyuoo I d&

2Y2INDU INIPUPI

ENL NECPIZE)

| Bihang till K.Vet. Akad Hand. BIL N:3

EET ?

—

—— Bihang till KNet Akad Hand BIN:3.

I, MELLYSET

LÄRA SAR NPA RR on SVAGA

4 nn SÅ tsk vv N

RISET NR FN vo Atv JM

; Av ORD RADIE

c FN 3

| Ke PES

CNS Än

i SU Ag

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 3. 29

Additions å la Note sur le Metre et le

Kilogramme.

Fab. Wrede.

Avec 1 planche.

115

ITraceueil peu favorable qu'a recu, de la part du Comité,

ma proposition relative a la température normale du méetre

international, ne me donne certaimement pas lieu d'espérer

qwelle sera mieux acceptée par la Commission. Mais je tiens

a montrer que les raisons données par moi en faveur de cette

proposition, ne sont pas tout-u-fart dépourvues de fondement.

J'espére, en partant de ce point de vue, que l'on voudra bien

m'excuser, si je tåche de rtépliquer en peu de mots aux re-

marques dont ma proposition a été l'objet pendant la discus-

sion dans le Comité.

La premiere chose a décider, c'est de savoir si la question

se trouve réellement en dehors des limites des attributions de

la commission. M. Faye, qui a émis cette opinion, a déclaré

que la commission, selon lui, n'avait qu'une seule chose a faire

"pour répondre compleétement äå sa mission, et que c'était de

rapporter ses comparaisons å la véritable longueur des régles

dans les conditions déterminées par le pheénoméene de la fusion

de la glace. Sill en était réellement amsi, toute autre réfu-

tation de ma proposition serait inutile, et il ne me resterait

plus, dées-lors, qu'a déposer dans le procés-verbal ma protes- ;

tation contre une limitation pareille de attributions de la com-

mission. Mais je suis bien loin de croire å l'existence de cette

50 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

limitation, et il m'est parfaitement impossible de découvrir

la moindre liaison rationnelle entre l'unité de longueur et le

phénoméene de la fusion de la glace. Ma vénération pour les

orands hommes qui ont eréé le Systeéme métrique a été une

des causes qui m'ont déterminé 3 insister sur ce qu'on main-

tienne scrupuleusement le fondement de ce Systeme, c.-å-d.

la longueur idéale du métre, exprimée matériellement par la

longueur de l'axe du métre prototype des Archives de France,

mesurée åa la température zéro. (Quant aux moyens techniques

de retrouver cette longueur idéale, la Commission a déja décidé

d'y apporter des changements beaucoup plus graves que celui

proposé par moi relativement a la température. Aprés avoir

substitué au méetre des Archives un nouveau prototype, il

faut nécessairement donner ä la longueur idéale du métre

une nouvelle définition qui se rapporte a ce nouveau proto-

type, et je ne vois done rien qui empéche que cette définition

ne soit exprimée par la distance entre les deux traits du métre

international, mesurée & la température de 16”, si toutefois I'on

trouve cette température normale plus convenable que celle

de zéro. Ce sera donc, selon moi, exclusivement sur cette

derniére question que la discussion devra s'engager.

Plusieurs membres du Comité ont craimt qu'en fixant

a 15 ou å 16 degrés, la température normale de la barre, cela

ne donnåt pas une facilité de constatation égale a celle de zéro,

et ils paraissent avoir fondé cette opinion sur la supposition de

la possibilité de donner å la barre la température exacte de

zéro, en lI'entourant de glace pilée et d'eau. M. Fizeau a fait

remarquer que les physiciens ne connaissent rien de plus fixe

que le- zéro, défini par la température de la neige ou de la

glace fondante. La vérité de cette remarque ne saurait etre

contestée, et I'on se sert aussi de cette circonstance pour dé-

terminer le point de zéro des thermométres. Cependant, cette

derniere opération exige la précaution de maintenir autant

que possible la boule du thermométre en contact immédiat

avec la neige ou la glace, ce qui est bien -facile å observer

lorsqu'il est question d'un corps aussi petit que cette boule.

Fil g'agit d'un corps de plus grandes dimensions, le probleéme

devient bien plus difficile, I'expérience ayant prouvé limpossi-

bilité de donner å une barre d'étalon la temperature exacte

de zéro en l'immergeant dans un baim de glace pilée et

d'eau. Jai donné, dans ma note sur le Meéetre, un extrait

Sy SO

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 3. dl

textuel des ”Réflexions sur le module etc. de van Swinden”,

extrait prouvant que les fondateurs du Systeme måétrique

avalent eux-mémes trouvé quils s'étaient trompés dams leur

attente de pouvoir donner å la barre en essai la température

exacte de zéro par ce simple moyen; et dans les ”Annexes des

procés-verbaux des séances de la section francaise de 1869

et 70”, page. 2, se trouvent cités deux autres extraits de la

”Base du Systeéme métrique” qui prouvent que Trallés avait

exactement la méme opinion sur ce sujet que van Swinden.

Comme un exemple du méme genre, je citerai encore la

phrase suivante, tirée de la base du systeme métrique (T.

III, p. 577): ”Quelle- que peine que le Citoyen Lefevre-Gineau

”se soit donnée pour obtenir la température de la glace,

”il na pas pu la porter au-dessous de 0,2, et la température

”moyenne de P'eau est, selon lui, de 07,3”. Pour appuyer

ultérieurement mon opinion sur le sujet en question, je ci-

terai encore l'expérience d'un des plus célebres observateurs

de notre sidgele. Pour la détermination du coefficient de di-

latation du prototype prussien, M. Bessel fit construire un

appareil dont les différentes parties étaient fixées a un tube

de laiton. Pour rendre les observations indépendantes des

variations de longueur que pouvait subir ce tube par la chaleur,

il tåcha de le maintenir toujours 3 la méme température, ce qu'il

espérait d'abord pouvoir atteindre en le remplissant intérieure-

ment et en l'entourant extérieurement de neige. GCependant,

les essais préliminaires lui montrerent déja l'impossibilité de

maintenir la température constante de cette manieére, et tous

ses efforts pour Cécarter les variations en remplacant souvent

la neige fondue, furent infructueux. Il se trouva donc dans

la nécessité d'abandonner enticrement l'emploi de la neige,

et de recourir 3 celui d'entourer le tube par de F'eau, dont il

détermina la température au moyen des thermométres.

J'ajouterai. encore quelques réflexions qui me semblent

mériter d'étre prises en considération. La plainte relative a

l'incertitude qui existe dans les données sur la véritable grandeur

du métre a, comme on le sait, été génér rale. Dans presque tous

Jes pays on a tåché d'écarter cette incertitude en se procurant

des copies du métre; et dans le plus g orand nombre des cas on

a trouvé des différences notables entre ces copies. Ayant été

chargé en 1840 par mon Gouvernement de répondre officielle-

ment 3 une question du Ministre de France sur le rapport

VAN WEEDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME:

exact entre les mesures Francaises et Suédoises, et connais-

sant le rapport qui existait entre les mesures Suédoises et

Anglaises, il me fut nécessaire de faire une recherche spéciale

pour trouver l'équation du métre et du pied Anglais. Dans

ce but je parcourus plusieurs journaux scientifiques, et jy

trouvai un grand nombre de données, qui différaient cepen-

dant d'une maniere étonnante I'une de P'autre; certaimes présen-

taient méme une difference de 71 microns (1 micr. = 0,001 mm.).

Parmi ces données je citerai ici les quatre suivantes qui m'ont

paru mériter la plus grande confiance. Ainsi le méötre serait:

1. D'aprés la donnée consignée dans le 3:me inches

Volume de la Base du Syst. Méet:que .......... = 39,3710002

2." Dlapres Kater (PM Transact. fSlS)jrTo = SVIN

3. D'aprés Bayly, (étalon de la Société Astro-

nomique de Londres comparé äå un möetre!) = 39,369678.

4. D'aprés Bayly (deux autres échelles compa-

SSE NaN OTRS TAR NE anar = 39,.36970£4

Moyenne.....=..... = HAN

En comparant chacune de ces données avec leur moyenne

commune, ou trouve:

inches

1 nr bre oe = 0:00000:4 = + 17,96 microns.

Dolt FEN RAN = + 0,000497 =O »

DUNN fier da BI SNR NER os td EE N0006T5 =E »

TAR NORRA RAA = — 0,000589 = MARG »

Les deux données de Bayly, qui dérivaient sans doute

du méme métre, ne different que de 0,66 u, ce qui prouve

que les 3 échelles anglaises employées avaient presque exac-

tement la méme longueur. Kater a employé un autre méetre

qui, ä ce quil parait, était d'å-peu-preés 28 microns plus

long que celui de Bayly. Il faut donc nécessairement que,

dans la confection de ces deux métres, on att commis, ou

une erreur d'au moins 14 microns dans leur comparaison di-

recte avec le: prototype, ou une erreur d'environ 0”,75 dans

la détermination des températures. La supposition d'une er-

reur de 14 microns dans la comparaison directe me parait

totalement inadmissible. Une erreur de 0,75 dans la tem-

pérature serait aussi peu probable, si les barres comparces

avalent été entourées d'eau, dont on surait pu mesurer la tem-

!) Memoirs of the R. Astronomical Society, Vol. IX p. 133, 134.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Å. N:o 3. 33

pérature avec précision. On sera done presque forcé de Vat-

tribuer 3 la méthode vicieuse employcée pour la détermination

de la température, en entourant les barres de glace pilée.

M. Fizeau a encore fait I ma proposition P'objection que

la température 16” ne pourra pas, meme sur le thermométre,

etre déterminée avec une précision suffisante; et il appuie

cette assertion sur la remarque que le point de 100” n'a pas,

selon lui, 3 beaucoup prås la meéme fixité que le point zéro.

Il est vrai que la température de F'ébullition de V'eau est bien

loin d'étre constante, puisqu'elle dépend de la pression et

d'autres circonstances; mais la température de la vapeur d'eau

sous une certaine pression est tout aussi bien déterminée que

celle de la glace fondante; et je suis parfaitement convaimeu

qu'en employant toutes les corrections que nous fournit la

science å cet égard, on parviendra å donner au point 100

exactement la meéme fixité qu'a celui de zéro. Ce serait en

vérité bien malheureux si nous ne pouvions pas nous fier

aux indications d'un thermométre construit avec tous les soins

possibles d'aprés les rögles enseignées par la science.

D'aprés ce qui a été dit jusqu'ici, je crois pouvoir sou-

tenir comme mon opinion positive que la constatation de la

longueur du prototype peut se faire avec exactement la méme

précision å 16 degrés qu'a zéro.

Pour montrer que les avantages résultant du change-

ment que jail proposé dans la température normale, ne sont

pas aussi illusoires qu'ils Font paru å la plupart des membres

du comité, je tåcherai de les mettre plus en évidence que je

n'al réussi a le faire dans ma note. - Le premier de ces avan-

tages, déja relevé par M. Hirsch, est celui de rendre les ré-

ductions pour la température plus indépendantes des erreurs

inévitables dans la détermination des coefficients de dilatation.

Å ce sujet, je citerai Vexemple suivant, choisi parmi les ap-

plications les plus importantes des étalons de longueur. Pour

mesurer une base géodésique, on emploie ordinairement quatre

barres de la longueur de 2 toises ou de 4 métres. La pre-

micre chose 3 faire, est de déterminer le coefficient de dila-

tation de ces barres, opération assez difficile 3 cause de leur

longueur. On risquera donc toujours de commettre une petite

erreur dans cette détermination; et je ne crois pas trop exa-

gérer en estimant cette erreur a une unité dans le 7:me chiffre

décimal. En admettant que la longueur de la base soit £

(Di

34 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

métres, et que la température moyenne qui s'est fait valoir

pendant toute l'opération soit t, l'erreur de la réduction pour

la température sera: :

a) si la température normale de la barre est a zéro,

1 Bit a

EE tres a

€ = To, metres, et

b) si la température normale de la barre est äå 16”,

= An metres.

107

Comme les mesures des bases se font en général pen-

dant la belle saison, on peut toujours admettre que t sur-

passe 16”, et dans ce cas l'erreur de la correction & Ssur-

B 16

107

B soit 3 Kilométres, Vexcés de PFerreur en question sera 8

milliméetres; et je ne concois pas de quelle maniere cet excés

pourra jamais étre completement éliminé dans les applications,

comme PI'a prétendu M. Foerster dans sa replique å M. Hirsch.

En passant, je remarquerai que le plus grand nombre des

travaux géodésiques exécutés jusqu'ici, ont été fondés sur des

passera Vl'erreur & de la quantité En admettant que

étalons qui ont eu leur température normale ä 16,25 degrés,

et je ne crois pas qu'on ait jamais eu lieu de se plaimdre de

cette circonstance.

Un second avantage du changement proposé se fait sentir

chaque fois qu'on veut faire une copie du prototype pour des

applications pratiques. En désignant la nouvelle barre par b,

les deux coefficients de dilatation par « et «', et leurs erreurs

probables par ) et d', on aura, en comparant les deux barres:

a) si la température normale est a zéro:

Og. (EROS (EC TRO)G ec

par conséquent, l'erreur probable de la détermination

b) si la temperature normale est å 16”:

byg + (0 td) ((—16)=1 + (ua + d) (t—16),

et par conséquent l'erreur probable de la détermination

SVD NGN

Afin de diminuer V'erreur autant que possible, il faut donc,

dans de premier cas choisir t preés de zéro, ce qui ne peut

se faire en général qu'artificiellement, en refroidissant le deux

barres au moyen de la glace. Dans le second, il faut au

contraire choisir t aussi preés que possible de 16”, ce qui peut

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Ito N:O 2. DN

se faire facilement en réglant convenablement la température

de la chambre dans laquelle se font les comparaisons.

On voit done que dans le dernier cas, des comparaisons

de ce genre peuvent se faire tout simplement å la tempéra-

ture de Fair ambiant, tandis que dans le premier, il faut avoir

recours 3 des moyens artificiels et. compliqués pour refroidir

les barres.

Un troisieme avantage du changement proposé est celui

de diminuer, je dirai meéme d'éliminer entierement le besoin

de prendre en considération un second coefficient de dilatation.

S1 la température normale de la barre est å zéro, sa dilata-

tion å la température t sera

Al ="00-+ pt

si au contraire la température normale est a 16”, la dilatation

de la barre sera

Al = a (t— 16) + S(t— 16).

Il est facile de démontrer que, si la longueur de la barre

est l, a zéro et lh, ä 16”, on aura:

hyean se

Bossa

1 16

Mais la valeur de — et tellement pres de 1, qw'elle n'en pourra

dans aucun cas différer que de 2 å 3 dix-milliemes. On

pourra par conséquent, sans aucune hésitation poser 8' = B.

On aura donc:

Al = our pt et

Al = a! (t— 16) + B(t — 16).

Tinfluence du second coefficient sera alors ET fois plus

grande dans le premier cas que dans le second. En admet-

tant p. ex. que t soit 20”, I'influence du second coefficient sera

25 fois plus grande dans le premier cas que dans le second.

S1 Pon donne å expression Al = at + pt? la forme Al =

I I

(0 + pt)t, on peut considérer « + St comme un coefficient

variable. C'est å ce point de vue que M. Fizeau a envi-

. = C REG de

sagé la question, et la quantité qu'il a désignée par I est

exactement le double de celle que j'ai désignée par g, puisque

z t+t 3 a

9 est, selon lui, = — , et par conséquent de = 1dt. La quan-

rr dit . . KR ce

tité a relative au platime, a été déterminée avec beau-

36 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

coup de soim par M. Fizeau, qui I'a trouvée OB ce qui don-

É D Pp? AVES c 2 4 c J 7) 108 9 ; |

. 0,38 V ” E ; « ”

nerait 5 = ys: Dées-lors, Vinfluence de 8 serait 0,0038t2.

(4 = 0,001 mm.), si la température normale de la barre est å

zéro, et 0,0038.(t -—- 16)?. wu, si la température normale est å

ÖST Ia supposant t = 20", V'influence de 8 serait 1,52 uu dans |

le premier cas; dans le second, elle ne serait que 0,0608 «u,

ou une quantité inappréciable.

La grande valeur de £, trouvée par M. Fizeau, ainsi que

la constance de cette quantité, ont certainement paru inatten-

dues. Mais les soins extremes que ce célébre physicien s'est

donnés pour la détermination, et l'excellence de la måéthode

ingénieuse dont il g'est servi, ne permettent guére de mettre

en doute la justesse du résultat. Cependant, il faut remar-

quer que ce résultat conduit 3 la nécessité d'attribuer une

grave inexactitude aux expériences de MM. Dulong et Petit.

D'abord ces physiciens ont trouvé que Paccroissement de la

dilatation était 3 peine appréciable dans les limites de 0 3

100, mais qwelle devenait au contraire trös-considérable pour

les hautes tempér ratures. Malheureusement, nous ne POssde

qu'une seule série de leurs expériences qui puisse servir å la

constatation de cette assertion; c'est celle relative au verre.

Pour cette matieére, ils ont trouvé la dilatation:

entre 0 et 100 = &« . 100 + 2. 1002 = 0,00086133 (1)

» 0» 200 = « . 200 + 8.4.1002 = 0,00184502 (2)

sd 000-300 BL 0020 003503252 (3)

De ces données on peut dériver la dilatation

entre 100—200 = a . 100 + 8.3.1002 = 0,00098369 (4)

» : 100—300.= 0.200 + 8.8. 1002 = 0,00217119 (5)

de ces équations, on obtient, en combinant:

(1) et (2).8 = 0,6118. 107, pour ia TN

1) EE (8) ANTAS: 10 OT VG ORO I

(2)-et (5) BLIR NA VETEN

On voit donc que la valeur de 8, déterminée pour une tem-

pérature moyenne de 200 degrés, est 67 pour cent plus grande

que celle déterminée relativement 3 une tempåérature moyenne

de 100 degrés. Quant å la valeur absolue de « et de p pour

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Å. N:0 3. 37

le platine, MM. Dulong et Petit ont trouvé la dilatation de

cette matiere:

entre 0 et 100 = &« . 100 + 8. 1002 = 0,00088420.

» 0 » 300= & . 800 + 8-9 .1002= 0,00275482.

d ow ons déduitr pi= 014040

D'aprés les conclusions de ces physiciens relativement å la

variabilité de la dilatation, cette quantité doit tre beaucoup

plus grande que celle qu'on déduirait d'expériences entre les

limites 0 et 50; et cependant elle n'est pas tout a fait la

moitié de celle trouvée par M. Fizeau.

On pourrait encore faire la remarque que, si la valeur de

pp était réellement aussi grande qu'elle a été trouvée par M.

Fizeau, il semble étonnant qu'elle ait pu échapper aux obser-

vations d'un aussi habile expérimentateur que M. Ibanez, le-

quel a cherché å la déterminer par la méthode directe entre

les limites de 0 å 50. Pour montrer cela, je suppose qu'on

ait fart trois expériences, lI'une å zéro, l'autre- å 25” et la troi-

sieme 3 50”, et que lI'on en ait déduit la dilatation entre 0 et

Rom==raret entre 0letid0j==0;ronramrardonet

a Å b Se do ( b a) 1

j =— Y EES T =S II: —

4 == 2002 :-0,="95 BOR d3 150 35) 12,5

Si les expériences n'ont fait découvrir aucune valeur appré-

e de 3 a å ;

ciable de 35 3 il favt done. qwon ait trouvé b = 2a. Lupe

de ces deux quantités doit done &tre imexacte, et si I'on sup-

pose que a soit correcte, on peut mettre b = 2a + d, en dée-

signant par d I'erreur commise dans la détermination de pb.

En employant cette valeur corrigée de b, on aura

de 20 + J FAL d : 3 = 5 dt

Ng = =50 IA "Are

( 50 5) d'ou d OVE NED a

GE TN BO T2,5

let 0,76 50 -112;5 10,76 475

ÅN Vv t Sd VTA a aura Öd — BETER Se

En y mettant = 108 >» en aura (6) 5 SE

ou I = 4,73 u, qui doit etre parfaitement appréciable par la

méthode directe.

J'ai signalé, dans ma note sur le métre, une circonstance

qui m'a paru mériter d'étre rangée parmi les plus graves ob-

jecetions que I'on puisse faire contre l'adoption de zéro comme

la température normale d'un étalon; mais quoique je me sois

efforcé de traiter ce sujet assez completement, je n'al pas ré-

ussi a en faire V'objet de la moindre attention de la part du Co-

mité. Jai tåché de montrer que si P'€chelle modéele d'un fabri-

cant d'instruments de précision posseéde, a la température zéro,

38 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

la longueur dont elle porte le nom, il sera tout-a-fait impossi-

ble å ce fabricant d'en faire une copie exacte, divisée en centi-

metres et millimetres, et confectionnée d'une matiere dont le

coefficient de dilatation n'est pas le méme que celui de IV'é-

chelle modéle. Ayant développé dans ma note les raisons

sur lesquelles jappuie cette assertion, je ne crois pas devoir

les répéter ici, et je me restreins donc å prier la Commission

de prendre en considération ce que jai dit sur ce sujet.

Plusieurs membres du Comité paraissent vouloir m'attri-

buer Vl'intention d'écarter le besoin d'avoir égard å la dilata-

tion en changeant la température normale de la barre, et ils

alléguent ce besoin comme une objection contre ma propo-

sition. Pour répliquer å cette remarque, je n'al qu'å renvoyer

ä ce que jail dit dans ma note; et quant å Finstance de M:

Lang que le coefficient de dilatation doit etre inscrit sur les

rögles, je crois y avoir satisfait en proposant que chaque

regle sera pourvue de Vl'inscription suivante:

1 Mötre + a (t—16) + d, ou « signifie le coefficient propre å

la barre, et d la correction dérivant de la petite erreur imé-

vitable dans le tracé des traits. |

Il me reste encore å répliquer en peu de mots aux deux

objections suivantes, faites par MM. Foerster et Wild:

1:o Qu'on ne doit pas abandonner le point zéro comme tempé-

rature normale des étalons, puisque cette limité sert déja de

point de départ pour un grand nombre de lois physiques; et:

2:o que cette limite est plus commode pour le calcul et rend

les corrections plus faciles et d'une simplicité plus grande.

Pour ce qui regarde la premiere 'de ces objections, je dois

remarquer que je n'al pas eu la moindre intention de changer

le point de départ des déterminations précieuses de la phy-

sique de la chaleur qui sont les fruits des travaux de tant

d"'hommes céleébres, et dont la collection peut tre considérée

comme un trésor qu'on doit scrupuleusement conserver. Ma

proposition ne concerne que les moyens techniques de retrou-

ver, de la maniére la plus facile, V'unité de longueur, et elle

ne peut par consequent pas avoir le moindre rapport avec le

point de départ précité. Quant 3 la seconde remarque, je n'ai

qu'a dire que je ne puis pas voir de quelle maniere la cor-

rection &.t peut &tre plus simple et plus facile a appliquer

que & . (t—16).

BIHANG TILL K, SV. VET. AKAD, HANDL. BAND. Å; N:o 3. 39

Jai parlé, dans ma note, de la découverte nouvellement

faite par M. Sundell, que la force électromotrice d'un alliage

de 2 parties de bismuth et d'une parties d'étaim diminue avec

le temps > un degré tel, qwelle est réduite 3 la moitié de

sa valeur primitive en moins de trois semaines. En méme

temps, jail dit que j'avais l'intention d'essayer si Pon pouvait

observer une variabilité correspondante de la dilatation et de

la longueur absolue de cet alliage, mais que le temps ne m'a-

vait pas permis de réaliser ce projet. Ayant eu plus tard Poc-

casion d'entreprendre une recherche sur ce sujet, je erois devoir

communiquer en peu de mots les résultats remarquables aux-

quelles je suis arrivé. Les expériences se firent avec un petit

instrument que javais fait construire dans le but de pouvoir

déterminer la dilatation de corps de petites dimensions, et

auquel javais réussi de donner une sensibilité telle, que je

pouvais facilement mesurer des variations de longueur d'un

cinquante-millicme de millimetre. En changeant le mode

d'emploi de cet instrument, on en peut encore doubler la sen-

sibilité, de maniere que I'on peut voir et mesurer les cent-

millicmes de millimetre.

Je fis d'abord couler, de VF'alliage en question, une petite

barre d'un décimetre de longueur et d'environ 3 mm. de

diamétre. Environ une heure et demie apreés que cette

barre eut été coulée, elle fut placée dans Vinstrument, et je

commengai par en déterminer le coefficient de dilatation, ou

;plutöt la différence entre ce coefficient et celui de TFacier,

qui constituait la matictre de Vimstrument. Pendant pres de

3 semaines, on observa chaque jour les indications de l'instru-

ment ainsi que la température, et deux déterminations de la

dilatation eurent encore lieu dans cet espace de temps. Des

trois déterminations de la. dilatation, on calcula, par interpola-

tion, celle qui correspondait a chaque jour, et en employant

les données ainsi obtenues, on réduisit les indications journa-

ligres de F'instrument a deux températures fixes, savoir ä zéro

et + 25 degrés. Pour donner un apercu net des résultats de ces

expériences, je les ai representées oraphiquement sur la planche

annexée, en y tracant deux courbes, dont les ordonnées expri-

ment les variations de longueur de la barre, réduites ä zéro

et å 25”, et correspondantes aux jours, indiqués par les ab-

Scisses des courbes. On voit, par la courbe inférieure, que

40 WREDE, SUR LE METRE ET LE KILOGRAMME.

la longueur de la barre å zéro a d'abord augmenté dans le pre- |

mier jour de 2,92 ww, mais qu'å partir de cette époque; ellera

diminué de jour en jour d'une manitre parfaitement réguliere,

jusqu'å ce qu'au 20:me jour elle était 8,83 i plus courte qu'au -

commencement des essais. Quoique lI'on ait cessé de faire des

observations journaliéres apreés le 20:me jour, on en a cepen-

dant fait de temps å autre jusqu'au 38:me. On a trouvé

par Iå que le raccourcissement de la barre continuait toujours,

mais beaucoup plus lentement qu'au commencement des essais;

qu'å ce dernier jour il était tout prés de 12 u, et quil se

trouvait encore bien loin d'avoir atteint sa limite, puisque le

déeroissement journalier moyen comportait alors 0,12 u.

Au premier jour des essais, le coefficient relatif de la di-

Vaa OT HUNGFET OULVIE AR svt FRE BT AR NN = 0,000006747;

ATT Osmed omr S arte gr RR RARE ="0,0000072555

et. LL SING: SMA ErOUVIERN SEA IA shrlres fe = 0,000007296.

On voit donc que la dilatation augmenta toujours, tres-rapide-

ment pendant les premiers 8 jours, mais au contraire trés-

lentement pendant les 9 suivants, de maniere quwelle parut

presque avoir ateint å son maximum ä la fin des essais. Le

verre est le seul corps dont nous ayons su jusqu'iei que

son volume changeait avec le temps. LI'expérience nous a

fait voir que le point de congélation d'un thermométre nou-

vellement confectionné monte d'environ 0,5 de degré aprés

quelques mois, ce qui annonce une contraction d'å-peu-prés

0,000075 du volume primitif du verre. La longueur de la

barre d'un décimétre de longueur, soumise aux experiences

sus-mentionnées a diminué de 12 microns aprés 5 semaines,

ce qui correspond å une contraction de 0,00036 de son vo-

lume primitif. On voit donc que la contraction de VFalliage

de bismuth et d'étam a été pres de 5 fois celle du verre, et

cependant elle était encore loin d'avoir atteint son maximum.

SA Bihané till K Vet. Akad. Hand. B.I.N

;

| ||

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 1 N:o 4

[OOLOGISKA ANTECKNINGAR

FRÅN

ÖSTRA SÖDERMANLAND OCH DITHÖRANDE SKÄRGÅRD

GERE SUNDSTRÖM.

MEDDELADT DEN 13 MARS 1872.

—e— —

STOCKHOLM, 1872.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOKTRYCKARE.

CIN Ok

SN NA

+ NN Å

AVN

| Efter att trenne veckor kring midsommar 1867 och tvenne

veckor i i Augusti 1870 hafva vistats i Södermanlands skärgård och

firunder varit i tillfälle att anställa några zoologiska iak ttagelser,

hufvudsakligen om nämnda trakts fogelfauna, beslöt j jag att er

"sistlidna år tillbringa en längre tid i samma skärgård för att, så

mycket ske kunde, fullständiga mina förut Sjön anteckningar

om de derstädes optrdande fogelarterna och dessutom söka

utforska förhållandet med de SG inom samma område före-

kommande vertebraterna. Under den tid af tio veckor, som

min vistelse i Södermanlands skärgård förlidet år varade, hade

jag till min boningsort valt det inom Vesterljungs socken vid

segelleden mellan Södertelge och södra Sveriges östra städer be-

lägna skärgårdshemmanet Hökö, hvarifrån jag företog utflygter

åt flere delar af skärgården. Äfven besökte j jag Nyköping för

att blifva i tillfälle att bese Doktor G. LUNDQVISTS enskilda, rik-

haltiga fogelsamling och det museum, som tillhör elementarläro-

Förket i 1 samma FR Både der och flerestädes i skärgården —

framförallt på Hartsö — erhöll jag värdefulla upplysningar, hvilka

blefvo mig till synnerlig nytta för fullständigandet af mina egna

iakttagelser.

Det område, hvars däggdjurs- och fogelarter uppräknas i

efterföljande uppsats, sträcker sig från trakten af Trosa och

Landsort till Östergötlands gräns samt i öster och vester från

och med de yttersta skären ett stycke, ingenstädes öfver tre mil,

inåt fastlandet. Jag har iakttagit denna begränsning af föl-

jande skäl: Först och främst har Prosten C. U. EKSTRÖM i sin

”Beskrifning öfver Mörkö socken” och i ”Vet. Akad. Handl.”

redogjort för de däggdjur och foglar, som hafva observerats

inom nämnda pastorat, hvilket jag ej varit i tillfälle att besöka;

4 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

vidare tager det område, om hvars fauna jag här vill lemna

några uppgifter, just vid, der den af Prosten EKSTRÖM afhand-

lade trakten har sin sydliga gräns. I söder utgör Östgötagrän-

sen en naturlig slutpunkt. Som det synts mig lämpligt att

äfven meddela uppgifter om fastlandets djurarter, alldenstund det

är nästan omöjligt att säkert kunna utreda, hvilka arter före-

komma endast i skärgården, och hvilka finnas uteslutande på

fasta landet, har jag bestämt mig för att taga en något bredare

landssträcka, icke endast den egentliga kustremsan, med i räk-

ningen. Dock har jag icke ansett det vara med planen för denna

uppsats förenligt att meddela några iakttagelser från orter, be-

lägna öfver tre mil inuti landet från kusten räknadt.

För att lätta öfversigten af de i denna afhandling uppräk-

nade arter vill jag lemna ett par tabeller öfver deras antal inom

de olika ordningarna. Jag börjar då med

Däggdjuren.

RE EEE NESSER

Säkert Uppgifna

förekom mande. för trakten

Qvarstin! (ADIA

nande. Sör RPS NS Se

i; dande. .

[SENSOR SR OSS sees AA 5 — | =—

IINSekta Gare ss NA AS 4 — 1)

| (TOA DARE SSE CE STORT ATEN 8 = =

VO TOTTA ISSSTRAEIRTE VINGE Z 152) —

Ibra ENG bj io SS ot sa a Por EA Aa 2 | SN —

1291 KOR 2 a fr Ne AROR Lv fen pl St ra AT rd 1 135) -

ELVALUTUT He se ae SSE RTINA — 1 —

Summa 2 | 4 1 282

Talpa ewopea.

?) Vulpes lagopus.

3) Phoca vitulina.

2) Capreolus europaeus.

? Phocena communis.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:0 4. >

Antalet arter inom de särskilda fogelordningarna synes af

följande tabell:

Häckande. | Icke häckande.

ME [oda RE

Sparffoglar .................. Bitr 25 Al St) 23)

TEN il AR SNRA TES 6 — 2Å) 13)

BEGAROS AR oso oocloedosier SA — =

ROOS AN oss td 17 1) 6 7) 28)

TD XE a xoTeNE NNE REN AN EE 2 — Jo — 14,9y

OR SO SLADE <recdennbasesss 3 — -- —

11 WES EN Reso ES SADE TE SR 9 1 C) 9)

JAN 06 [10 Vag) 2 ög ge RR SEA 8 — 144!3) NL)

Belikanfoslal.oooos.o-scos- — -— — r15y

INNGR TO San Cr ov ägt IEA S — 2110) I

Gumpfotade foglar......... 5 UA RR) SED)

Summa 130 4 0 | bä ==419I1

1) Parus cristatus och Lanius exceubitor.

2) Tuscinia suecica, Cincelus aquaticus, Plectrophanes nivalis, Corythus

enucleator, Acanthis linaria, Nucifraga caryocatactes, Ampelis gar-

rulus och Alauda alpestris. z

3) Corvus frugilegus och Upupa epops (denna senare har, enligt ”Vet.

Akad. Handl.” för 1827, sid. 197, häckat i Mörkö socken vid ett

torpställe.

+) Picoides tridactylus och Picus leuconotus.

3 Picus medius.

9) Strix Tengmalmi.

7) Athene scamdiaca, Surnia ulula, Circus cyaneus, Falco gyrfalco, Falco

cesalon och Butco lagopus.

5) Falco vespertinus och Aquila neria BRISSON.

” Columba turtur.

1) Tringa alpina.

ty Charadrius plwcialis (häckar dock i mellersta Sverige, t. ex. temligen

allmänt i Nerike och sparsammare på Dalsland), Gallinago gallinula,

Tringa islandica, Tringa Temmvinekii (äfven häckande i södra delarne

af vårt land), Numenius pheopus, Limosa rufa och Totanus glottis.

2) Ciconia alba, Ardea alba och Botaurus stellaris.

13) Anser berniela, Anser segetum"), Anser albifrons "), Cygnus musicus,

Anas acuta, Anas penelope, Fuliqgula cristata, Fuligula marila,

+) Jag har här efter C. U. EKSTRÖM (Tidskrift för Jägare och Natur-

forskare”, I, sid. 226, 277 och 278) anfört dessa fyra arter såsom före-

kommande i Södermanlands skärgård, ehuru jag hvarken sjelf sett dem

eller fått någon uppgift om, att de hafva anträffats derstädes i senare

tider. Sannolikt finnas de äfven nu der under vår- och höstflyttnin-

garna, ehuru de förbises eller sammanblandas metl andra arter.

6 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

Af dessa båda tabeller ser man genast, att däggdjuren äro

svagt representerade, men att foglarne förekomma i jemförelse-

vis större antal. Inom den förra klassen uppträda, såsom natur-

ligt är, klöfdjuren och hvaldjuren blott med enstaka former;

äfven de andra ordningarna äro fattiga på arter. Någon för-

ändring — om än obetydlig — kan väl genom anställandet af

noggrannare och mera omfattande forskningar, än det har varit

mig beskärdt, föranledas i den förra tabellen: men jag vill dock

hålla för troligt, att de af mig meddelade talen utvisa, åtmin-

stone i det närmaste, förhållandet mellan de särskilda däggdjurs-

ordningarna. S

Hvad foglarnes klass beträffar, så återstår helt säkert inom

densamma ännu åtskilligt att utreda. Det är i synnerhet inom

de lägre ordningarna, framför allt i afseende på vadarne, som

tillägg behöfva göras och sannolikt äfven mer än en här lemnad

uppgift vidare utföras. Mina göromål hafva ej tillåtit mig att

under foglarnes vår- och höstflyttningar tillbringa mera än några

få dagar 1 Södermanlands skärgård, ehuru det är just då, som man bör

unga anställa de värdefullaste iakttagelserna om de längs Sveriges

östra kust sträckande fogelarterna. Ånnu kunna väl Ae Ene

larne och i synnerhet af vadarne flere arter anträffas inom det

område, hvars gränser här ofvan blifvit angifna; men jag tror

dock, att ingen till trakten regelbundet återkommande art har

af mig uteglömts, äfvensom att de flesta arter, hvilka tillfälligt-

vis besöka denna skärgård, hafva blifvit anförda. Jag har, så

mycket som möjligt, bemödat mig att samla uppgifter och tagit

till regel att ej i förteckningen upptaga andra arter än dem, om hvil-

kas förekomst på orten i senare tider jag ansett mig vara fullt säker.

Dock har jag bland simfoglarne uppfört fyra arter, hvilka C. U.

ExstrRöm i ”Tidskrift för Jägare och Naturforskare” nämner

såsom förekommande i Södermanlands skärgård.

Oidemia nigra, Olangula glaucion, Clangula glacialis, Bniconetta

Stelleri ), Somatera spectabilis och Mergellus albellus.

”") Tadorna vulpanser, Cygnus olor X) och Anas clypeata.

15) Graculus carbo.

16) Larus glaucus och Lestris pomarina.

11) Larus ridibundus.

'S) Mergulus alle.

') Podiceps auritus, Podiceps rubricollis och Uria troile.

") Se noten på föregående sida.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 4. i

För att underlätta öfversigten af de på orten qvarstannande

eller endast tillfälligtvis uppträdande däggdjuren samt af de

häckande eller icke häckande fogelarterna har jag betecknat

detta förhållande med olika stilar.

Jag vill här nedan meddela ytterligare tvenne tabeller”), af

hvilka den ena utvisar förhållandet mellan antalet af de dägg-

djursarter, som finnas upptagna i denna förteckning, och af dem,

som hafva blifvit observerade i östra Småland NT 1 trakten af

Upsala ?), inom Örebro län 3 ) och i hela Sverige; den andra ta-

bellen lemnar en öfversigt af de fogelarter, som hafva blifvit

iakttagna i nyssnämnda områden, samt dessutom af Ölands =)

Gotlands 7), Gefletraktens 5), Wermlands 7) och Bohuslänska skär-

gårdens 5) fogelfauna.

De tryckta källor, hvarur jag hämtat uppgifter om här ifråga-

varande områdes fauna äro: NILSSON, ”Skandinavisk Fauna, Fog-

larne”, SUNDEVALL, ”Svenska Foglarne”, ”Vetenskaps-Akademiens

handlingar”, ” 'Öfv ersigt af V ctenskaps- Akademiens Handlingar”,

"Tidskrift för Jägare bch Naturiorskare och] Jägarförbundets Nya

Tidskrift”. Dessutom har jag från Provinsialläkaren Doktor

1) "Bidrag till kännedom om östra Smålands Vertebratfauna” af G. A.

TISELIUS.

2) ”Vet. Akad. Öfvers.” 1844, sid. 83—91: ”Upsalatraktens fauna” af J. A.

MESCH. — ”Ornithologiska Bidrag” af W. LILLJEBORG. — ”Strödda

Bidrag till Skandinaviens fogelfauna” af CO. HARTMAN.

3) ”Bidrag till kännedomen af Örebro läns vertebratfauna” af C. R

SUNDSTRÖM.

4) ”Bidrag till Sveriges Ornithologi: Berättelse om en resa till Öland

och Skåne” af W. MEVES i ”Vet. Akad. Öfvers.” 1868, sid. 251—293. —

”Öfversigt af Ölands Foglar och Amphibier” af CARL AGARDH WE-

STERLUND (”Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles Handlingar”

för 1850 -55). :

> ”Öfversigt af Gotlands Foglar” af L. KOLMODIN i Wisby elementar-

läroverks examensprogram för 1871.

£) ”Strödda bidrag” o. s. v. af CO. HARTMAN.

7?) ”Foglar i Wermland” (”Vet. Akad. Öfvers.” 1856, sid. 76—78, och ibidem

1858, sid. 41—42) och ”Foglar i Wermland, Dalsland och Wenern”

C Wet. Akad. Öfvers.” 1853, sid. 121—122), båda uppsatserna af T.

HAMMARGREN. - - ”Strödda bidrag” o. s. v. af C. HARTMAN. — ”Jägar-

förb. Nya Tidskrift”, V, sid. 206.

5) ”Förteckning öfver Däggdjur o. s. v. på Tjörn” af C. U. EKSTRÖM

(Göteb. Vet. och V. Samh. Handl.” 1850, sid. 27—41) och ”Förteck-

ning o. s. v. öfver de i Bohuslänska Skärgården observerade Foglarne”

af W. Vv. WRIGHT (ibidem, sid. 43 —- 78, och 1851, sid. 63—98).

+) Se nästa uppslag.

= '

; |

Lä

”d

S SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

G. LUNDQVIST och Läroverksadjunkten Doktor J. SAmzrnrus dels

muntligen, dels skriftligen fått mottaga värderika upplysningar,

för hvilka, äfvensom för det vänliga tillmötesgående, som kom

mig till del från bådaderas sida, då jag förliden sommar be-

gärde att få taga deras naturhistoriska samlingar i betraktande,

det är mig en kär pligt att här aflägga min synnerliga tack-

sägelse.

Jag hade, som man kan se af det föregående, haft för af-

sigt att i korthet redogöra äfven för kräl- och groddjurens samt

fiskarnes klasser; men vid de härom gjorda anteckningarnas

genomgående finner jag, att mycket ännu återstår att tillägga

Däggdjur.

.” I ]

Ostra Sö- a å Z

dermanland| Ostra Upsala- Orebro Hela.

och dess | Småland. | trakten. län. Sverige.

skärgård.

= ESA PA PARNNEANENENNNNN VIEN NORS IR EE En a a

BAG OEKN OSS, ooo end 5 6 4 6 13

Insektätare.............. 4 1) 3 3 4 5

(Ca Ned rh ie NS FESTESIIENE 8 9 If 1155) Ik

ROfdjur sc ter 8 8 CR EE RA LD) 12 +)

Skaldjur VN rt 3 3 20/1 2 STAR 3

I (ös dok |ek < skd NE 2 1 Ibepg) 2 5

Efvaldjarsi sb ic one 1 1 — — | KD)

Summa 31 | 31 24 33 | 79

!) Möjligen finnes dessutom Tulpa europea.

?) Utom dessa arter fanns Castor fiber ännu i början af 1840-talet i

Carlskoga bergslag (se ”Jägarförb. Nya Tidskrift”, ig sid. 149).

?) Sciuropterus volans är ej medräknad.

?) Mustela lutreola och Martes foina äro ej inberäknade i ofvanstå-

ende tal.

?) Dessa äro (enligt A. W. MALM, ”Hvaldjur i Sveriges museer år 1869”,

TANVEet Akkad Erandikoiför 1871) följande: Ziphius cavirostris, Cuv.,

Lagenocetus borealis (Nilss.), Hyperoodon butskopf, La Cep., Beluga

catodon (Linné), Globiocephalus svineval (La Cep-), Orca Eschrichtii,

Stp, Orca Schlegelii, Lillj., Orca gladiator (La Cep.), Phocena

communis, Lesson, Pseudorca ecrassidens (Owen), Lagenorhyncehaus

albirostris (Gray), Tursio truncatus Gray, Delpliinus delphis, Linné,

Catodon macrocephalus (Linné), Balenoptera rostrata (Fabr.), Ru-

dolphius laticeps (Gray), Physalus Sibbaldii, Gray, Plysalus mus-

culus (Linné), Eschrichtius robustus (Lillj.), Megaptera longimana (Ru-

dolphi), Hunterius Svedenborgii, Lillj. och Balena mysticetus, Linné.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o Å. 9

deri, hvarför jag ansett bäst att denna gång inskränka mig till

de båda högsta vertebratklasserna och uppskjuta de trenne nyss-.»

nämnda till ett annat tillfälle.

Foglar.

229 ol

BST |

i 5 :

SPARNTOSLAT: "ooocccot 69 ERP 1) TELLAN T4 | 785) 68 | 72..1103

Päårtåige o......... 9 Sr lvdBE LuGreLTS 9 fl Ila FLINT LO

Skärrfoglar ......... SIG SSSK Sj SE) AS fö SAS NS Sr

ROOS tog oc sco 26 OTIETSIE2 | 110) 25 | 25 TY l20-0K34

IDTFTOSLIAR. oooooocasns 3 2 | 2 2 2 20003 Zi DÖ

Hönsföglarn -o-..c. 5 5 4 4 4 ÖN ÖN DN 8

VIKTER at osar 50 22 ag 0 SI 241 29 ZAN2SNIRSO

Andfoglar ............ 23 NEAR 2

Pelikanfoglar ...... 1 1! — fela Ill-2 3

INRASE0 SAR os oooge nosa Til (ENSE 12 8 5) 6 SNIA

Gumpfotade foglar 9 8 8 9 3 Si 3.10. | 14

Summa | 191 172 184 1196 |161 | 167 |184 | 147 1184 1294

)

Corvus corone, hvilken upptages i C. A. WESTERLUNDS förteckning,

är här ej medräknad.

Visserligen är Cypselus apus ej uppförd i L. KOLMODINS afhandling,

men man ser dock af den på sid. 17 i nämnda uppsats meddelade

öfversigten öfver arternas antal inom de särskilda ordningarna, hvar-

vid tre arter skärrfoglar sägas förekomma på Gotland, att Cypsclus

apus i sjelfva verket finnes derstädes.

Dessutom anföres Gecimnmus viridis, dock som osäker, för denna trakt.

Somateria spectabilis upptages väl, men dess förekomst på orten säges

vara tvifvel underkastad.

Den i A. E. HOLMGRENS ”Skandinaviens Foglar”, sid. 236. såsom en

gång i södra Nerike observerad anförda Garrulus infaustus: är här

medräknad.

Syrrhaptes paradoxus, hvilken i ”Jägarförb. Nya Tidskrift”, II, sid.

252, säges hafva år 1863 blifvit iakttagen i Nerike, är här icke in-

beräknad; jag har dock fått uppgifter, hvilka synas mig trovärdiga,

om dess uppträdande derstädes nämnda år.

Columba livia är, såsom en gång observerad på Tjörn (NILSSON, ”Skan-

dinavisk Fauna, Foglarne”, I, sid. 563), här intagen i räkningen.

3) Fuligula rufina och Clangula islandica äro ej inräknade i detta antal.

10 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

Att inlåta mig i någon redogörelse för östra Söderman-

lands och derutanför liggande skärgårds naturbeskaffenhet har

jag ansett öfverflödigt, då trakten i detta hänseende helt visst

är väl bekant.

Vid arternas uppställning har jag följt det system, som af

Professor W. LirrJEBorG har blifvit framstäldt för däggdjuren

i hans ”Fauna äfver Sveriges och Norges Ryggradsdjur” och,

hvad foglarne beträffar, i hans -år 1560 tryckta ”Ornithologiska

Bidrag”, 1 afseende på de senare likväl med iakttagande af åtskil-

liga förändringar, som af honom hafva blifvit gjorda vid de offent-

liga föreläsningarna i Upsala under förra hälften af 1860-talet.

Från denna korta inledning vill jag nu öfvergå till sjelfva

framställningen af de zoologiska iakttagelser, som det lyckats mig

att samla om östra Södermanland och dess skärgård.

BIHANG TILL K. SV: VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 4. ll

I. Fladdermöss, Chiroptera, BLUMENBACH.

Långörade fladdermusen, Plecotus auritus (LINNÉ), är i

trakten af Nyköping sällsynt”), hvilket äfven synes vara för-

hållandet på flere ställen, t. ex. i Vesterljungs socken.

Nordiska fladdermusen, Vesperugo borealis (NILSSON),

har af mig blifvit tagen i Vesterljung och är der, liksom vid

Nyköping ”), ganska allmän. Kallas af folket ”Läderlapp”.

Stora fladdernmuusen, Vesperugo noctula (SCHREBER).

denna art förvaras på det i Nyköping befintliga läroverkets mu-

seum två i nämnde stad — under sommaren 1864 och i Novem-

ber 1869 — tagna exemplar. Är sällsynt i Nyköpingstrakten ”).

Dvergfladdermusen, Vesperugo pipistrellus (SCHREBER),

är allmän så väl vid Nyköping") som annorstädes på fastlandet;

finnes äfven 1 skärgården.

Daubentonska fladdermusen, Vespertilio Daubentonii,

LersoER. Af denna art, hvilken lär vara temligen allmän kring

Nyköping ”), förvaras på dervarande museum ett i nämnda stad

under Juni månad 1869 erhållet exemplar.

II. Insektätare, Insectivora, G. CUVIER.

Igelkotten, Erinaceus europrus, TANskK, är ingalunda säll-

synt på fastlandet, t. ex. kring Nyköping och flerestäde es, såsom

i Vesterljung. På de utanför denna socken belägna öarna har

jag ej funnit eller hört den omtalas som förekommande. Dok-

tor G. LunDQvIst har för mig'uppgifvit, att han ingenstädes i

skärgården anträftat igelkotten. Detta djur äter stundom afskräde

+) Enligt uppgift af Doktor J. SAMZELIUS.

1? SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

efter fisk; så förtärde en igelkott för ett par år sedan flere qvällar

å rad strömmingsråke, som utkastats vid byn Römorö i Ve-

sterljung. |

Anm. Mullvaden, Talpa europ2ea, LINNÉ. Af en person, hvilkens tro-

värdighet jag icke haft skäl att draga i tvifvelsmål, har jag erhållit

den uppgiften, att mullvaden skulle finnas på Römorö och der af folket

kallas ”Vad”. Dess utseende beskrefs ganska känligt af sagesmannen,

som hade väl reda på stora vattenråttan och åkersorken (af hvilka båda

arter han lemnade mig exemplar), de enda svenska djur, med hvilka

mullvaden skulle kunna förblandas. På Römorö sades åborna döda

”Vaden” genom att, efter att hafva fattat posto nära en af honom

uppkastad mullhög, och så snart det af rörelsen i mullen synes, att

djuret befinner sig nära gångens mynning, lossa ett bösskott midt i den

lilla jordhögen, hvarvid ”Vadens” hufvud vanligen krossas af haglen.

Att mullvaden skulle finnas på Römorö, är väl icke omöjligt, då denna

ö ligger endast vid pass tre mil från Mörkön, der C. U. EKSTRÖM ")

anträffat honom; dessutom har ju mullvaden blifvit funnen af TH. HAHER

i trakten af Södertelge ++).

Allmänna näbbmusen, Sorex araneus, LINNÉ, träffas tem-

ligen allmänt kring Nyköping ”"") äfvensom annorstädes på

fastlandet.

Dvergnäbbmusen, Sorex pygme&eus, PArraAs, skulle äfven-

ledes ”"") förekomma i nejden af Nyköping, ehuru sällsynt.

Hvarken denna eller föregående art har jag anträffat i skär-

gården; troligt "är dock, att allmänna näbbmusen förekommer

derstädes.

Vattennäbbmusen, Crossopus fodiens (PALLAS), lär ej

vara så sällsynt på öarne i Vesterljungs socken, der jag i Juli

månad 1871 på Hökö anträffade ett dödt exemplar. Finnes nog

flerestädes i skärgården äfvensom på fasta landet. Kring Nyköping

förekommer hon """) någorlunda allmänt.

III. Gnagare, Glires, Linné.

Bruna råttan, Mus decumanus, PaALrzas, finnes både på

fastlandet och på nägra närmast derintill belägna öar, men der-

emot ej långt ut i skärgården. Kallas i Vesterljungs socken

”Magasinsråtta”.

Skogsmusen, Mus sylvaticus, LInsÉ, förekommer allmänt

på fastlandet. I skärgården har Jag ej sett den; enligt med-

") ”Beskrifning öfver Mörkö socken”, sid. 17.

"") A. E. HOLMGREN, ”Skandinaviens Däggdjur”, sid. 96.

Rn uppgift af Doktor J. SAMZELIUS.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 4. 3

delande af Doktor SaAmzrnivs skulle hon troligen icke finnas

derstädes.

Husmusen, Mus musculus, LInsÉ, är allmän både på fast-

landet och på öarne.

Långsvansade skogssorken, Arvicola glareola, (SCHREBER),

förekommer på åtskilliga öar 1 Nyköpings skärgård.

«Anm. Ehuru icke egentligen hörande till denna uppsats, torde dock böra

nämnas, att på Nyköpings museum förvaras ett exemplar af denna art,

taget vid Adö i den strax söder om Sparreholms jernvägsstation be-

lägna Helgesta socken.

Vattensorken, Arvicola amphibius (LINNÉ), träffas der

och hvar vid stränderna, oftast i vassar, både på fasta landet och

1 skärgården. Af mig är han sedd t. ex. på Römorö och Hökö.

Benämnes ”Vattsork” af folket.

Åkersorken, Arvicola agrestis (LISsÉ), i Vesterljung

kallad ”Sork”, är högst allmän både på fastlandet och på öarne.

"Träffas långt ut på skären, t. ex. 1 Vesterljungs socken på Skrän-

måsskär, der hvarken träd eller buskar växa.

Ekorren, Sciurus vulgaris, LINNÉ, finnes mycket allmänt

på fastlandet äfvensom långt ut på öarne, dock endast på de

skogbevuxna. Ett exemplar anträffades för många år sedan sit-

tande på ett barkstycke ute på den nära en fjerdedels mil breda

Häålsfjärden.

Nordharen, Lepus timidus, LInsÉ, förekommer temligen

allmänt på fastlandet och öarne, ända ut på Lacka, Hartsö och

Emnskär, dock ej så talrik som förr. I Vesterljungs socken är

den om vintern hvita varieteten öfvervägande till antalet; sällan

anträffas något blågrått exemplar, och denna färgblandning anses

af en del personer vara ett bevis på sjuklighet, efter hvad jag

af en gammal harjägare derstädes hört uppgifvas.

IV. Rofdjur, Fere, LINNÉ

Varglon, Felis lynx, Linné, fanns förr: ej sällan i de

stora skogarne invid kusten, men är numera ganska sällsynt.

(Se härom äfven ”Jägarförbundets Nya Tidskrift”, II, sid. 214.)

Inom Vesterljungs socken har lo ej anträffats på många år. Den

har förr visat sig äfven på de närmare fastlandet belägna öarne,

t. ex. Fogelö och Römorö. Ett exemplar anträffades en gång

för länge sedan simmande på fjärden mellan Römorö och Viks-

näs i Resta nda socken.

14 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

Lekatten, Mustela erminea, LInsÉ, är allmän, äfven långt

ute på öarne. Kallas om sommaren ”Lexen” och i vinterdrägten

”Hvit Lexen”. Anses af folket i Vesterljung slita af håret och

bita hål i skinnet på nötkreaturen, hvilket skall vara ett olycks-

bringande tecken; annorlunda färgad boskap måste då, anser

menige man, anskaffas. Tros äfven anfalla svin. Lekatten tager

stundom kycklingar framme vid husen.

Småveslan, Mustela nivalis, LINNÉ, är åtminstone en

gång anträffad i trakten af Nyköping. Mig har nämligen för

flere år tillbaka förevisats ett kranium efter ett derstädes funnet

exemplar af denna art. Åfven har jag hört omtalas, att hon

skulle hafva förekommit ännu en gång i trakten af nämnda stad.

Skogsmården, Martes silvestris, GESNER, NILSSON, är ej

så sällsynt i skogstrakterna och går om vintern äfven ut på de

närmare land belägna öarne, der han stundom nödgas qvarstanna

öfver sommaren, om han försummat att begifva sig i land, medan

hafvet ännu var fruset. På Hökö sågs den 2 Juli 1871 ett ex-

emplar, hvilket förföljde en ekorre, som dock tappert bet

ifrån sig och undkom, emedan mården blef skrämd. Skogsmår-

den skulle enligt i skärgården erhållen uppgift ej krypa under

stenar vid andra tillfällen, än då han förföljes. Detta strider

dock mot iakttagelser, som blifvit gjorda på andra ställen.

Uttern, Lutra vulgaris, ERXLEBEN, finnes allmänt på fast-

landet och öarne, äfven de; längre ut belägna, t. ex. Lacka. Då

hafvet tillfryser om hösten, följer han isen utåt och bor då under

densamma vid holmar och skär; inträffar mildväder, så att det

börjar droppa af isen, återvänder han ofördröjligen mot land.

Gräflingen, Meles taxus, BLUMENBACH, träffas på fastlandet,

men är sällsyntare; går äfven ut på en och annan ö, sonr ligger

mycket nära land, t. ex. Römorö.

Skogsräfven, Vulpes vulgaris, BRISSoON, är mycket allmän

och lär 1 någon mån redan hafva förökats till antalet efter be-

slutet om skottpenningarnes borttagande; fångas flerestädes me-

delst strychninförgiftade beten. Går om vintern ut på de yttersta

öarne, men stannar sällan qvar öfver sommaren, utom på en

eller annan större ö, t. ex. Enskär och Fogelö, der tillgång är

på hare eller skogsfogel. HKorsräfven erhålles understundom på

trakten; ett exemplar dödades under vintern 1870—71 på Römorö.

Fjellräfcven, Vulpes lagopus (LINNÉ), besöker någon gång under sina

vinterliga ströftåg trakten och stannar då stundom qvar öfver sommaren; så

fäldes ett exemplar på en ö utanför Nyköping den 18 Maj 1870. Ett annat

sköts den 21 Juni 1870 på Lämund i Vesterljung.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 4. = 15

| V. Skäldjur, Pinnipedia, ILLiGER.

Spräckliga skälen, Phoca vitulina, LINNÉ, hvilken enligt C. U. EK-

STRÖM ej skulle finnas i Mörköskären "), har dock anträffats åtminstone vid

Häfringe, hvarifrån jag under hösten 1870 af denna art erhöll ett kranium,

som förvaras i Stockholm i Ladugårdslands elementarläroverks samlingar.

Ringlade skälen, Phoca hispida, FaABrIcIvs, träffas alle-

städes i skärgården, dock ej 1 någon mängd. Går ända längst

NE nr nn nn EEE PRE Ren

in i hafsvikarne.

Gråskälen, Haliecehoerus grypus (FABRICIUS), är mycket

allmän 1 skärgården och skjutes ofta på klubbar (smärre kala öar)

och klippor, der han lagt sig till hvila; sofver då stundom så

tungt, att hans snarkningar kunna höras fullt hundra alnar.

Skälar finnas året om i skärgården och närma sig land, så

snart hafvet om våren blir öppet; hela sommaren igenom synas

enstaka exemplar af gråskälen nära land, hvilket förde böraran-

märkas, alldenstund NILSSON och HoLMGrRENn uppgifva, den

förre ""), att gråskälen ”nästan aldrig besöker de inre skärgår-

darna”, och den senare ”""), att skälen mest uppehåller sig bland

de yttre skären.

Några särskilda, bestämda benämningar på de olika skäl-

arterna synas icke vara gängse bland skärgårdsbefolkningen.

Under benämningen ”Vikare” innefattas nämligen äfven yngre

exemplar af gråskälen.

VI. Klöfdjur, Artiodactyla, OWEN.

Rådjuret, Capreolus europeus, SUNDEVALL, har en gång blifvit :

anträffadt i närheten af Nyköping. Enligt ”Jägarförbundets Nya Tidskrift”,

III, sid. 238, fångades nämligen för några år sedan ett rådjur, som höll på

att simma öfver Nyköpingsfjärden; djuret försattes sedermera i frihet.

Elgen, Aleces palmatus (KLEN), finnes der och hvar,

ehuru i ringa mängd, på fastlandet och simmar stundom ut till

de närmare land belägna öarne. Ett exemplar sam t. ex. härom

fåret tvärs öfver Hard PöJasartförb. Nya Tidskrift , I, sid.

19213, uppgifves, att elgen sparsamt (Se 1 Tunabergs socken fö

ifedrarns skogar och i Svärtuna socken på Svärta alk skogar

NIT ENValdjur, Cetej CEN:

Tumlaren, Phocxna communis, LESSON, visar sig någon gång i skär-

gården. Går då stundom inåt vikarne, hvilket af befolkningen anses förebåda

storm. Benämnes ”Stjelping” för sina egendomliga rörelser i vattnet.

+) ”Skandinavisk Fauna, Däggdjuren”, sid. 279.

+x+) ”Skandinavisk Fauna, Däggdjuren”, sid. 303.

+++) ” Skandinaviens Däggdjur”, sid. 221.

16 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

Foglar, Aves.

I. Sparffoglar, Passeres, LIinsÉ, SUNDEVALL.

Sångtrasten, Turdus musicus, LInsk, träffas allestädes,

der lokalen är passande för honom, både på fastlandet och på

öarne. Häckar på orten.

Rödvingetrasten, Turdus iliacus, Link, förekommer Spar-

samt på fastlandet, men är dock skjuten ferestädes. Ar äfven

under vintern någon gång anträffad vid Nyköping.

Dubbeltråsten, Turdus viscivorus, LINNÉ, träffas oftast

under hösten och vintern. Enligt Doktor SAmzrrivs skulle han

häcka i trakten af Nyköping, hvilket synes mig böra vara hän-

delsen derstädes likaväl som på Vermdön och i Nerike, på

hvilka båda ställen jag träffat nyss utflugna ungar af denna art.

Ar af Doktor Lunpovist skjuten äfven i skärgården.

Snöskatan, Turdus pilaris, LInsÉ, är högst allmän -och

finnes i likhet med sångtrasten långt ute i skärgården, öfverallt

2 (f

häckande.

Koltrasten, Turdus merula, LInnÉ, är ej synnerlig tal-

rik, men anträffas både på fastlandet och de skogbevuxna öarne.

Rödhakesångaren, Luscinia rubecula (LInsÉ), häckar inga-

lunda sällsynt på trakten.

Blåhakesängaren, Luscinia suecica (LINNÉ). Ett under flyttnings-

tiden — den 15 Oktober 1857 — vid Norrby i Bogsta socken skjutet ungt

exemplar af denna art förvaras i Doktor LUNDQVISTS fogelsamling.

Rödstjerten, Luscinia phoenicurus (Linné), häckar allmänt

både på fastlandet och på skärgårdens öar.

Busksqvättan, Saxicola rubetra (LIissÉ), är likaledes inga-

lunda sällsynt såväl på fastlandet som öarne; häckar.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 1. N:o 4. 17

Stensqvättan, Saxicola onanthe (LINNÉ), finnes talrikt

öfverallt, både på fastlandet och i skärgården, äfven på de kala

skären; häckar på alla dessa lokaler.

Strömstaren, Cinelus aquaticus, BECHSTEIN, kommer under vintern

ned till orten och träffas då ej sällsynt vid vakar såväl vid vattendragen ini

landet som i hafvet, t. ex. vid Anholmarne i Hålsfjärden och vid Hartsö, på

hvilket senare ställe han är allmännast vid islossningen.

Kungsfogeln, Regulus eristatus, Kock, har af mig fere

gånger blifvit observerad på Hökö i Vesterljungs socken; finnes

nog allmänt, ehuru han för sin litenhet lätt förbises. Häckar

på orten.

Svartlufvade sångaren, Sylvia atricapilla (LINNÉ), häckar

äfven på trakten (t. ex. i Björkviks socken, der hans bo två

gånger anträffats af Jägmästaren A. HOoLLGREN), men är sällsynt;

exemplar af densamma förvaras på Nyköpings museum.

Trädgårdssångaren, Sylvia hortensis, PENSANT, kläcker

på orten; är dock sällsynt ute i skärgården.

Grå sångaren, Sylvia cinerea, LATtHAM, kläcker både på

fastlandet och öarne, allestädes temligen talrikt.

Ärtsångaren, Sylvia curruca (LINSÉ), häckar likaledes,

men temligen sparsamt; exemplar af denna art förvaras på Ny-

köpings museum.

Gröna sångaren, Phyllopneuste sibilatrix (BECHSTEIN),

bäckar också, men förekommer ej heller i någon mängd.

Löfsångaren, Phyllopneuste trochilus (LINNÉ), träffas

deremot allmänt häckande på fastlandet och de skogbeväxta

öarne.

Säfsångaren, Calamoherpe schoenobexenus (LINSÉ), ob-

serverades af mig under sommaren 1871 i sjön Hälviken i YVe-

sterljung äfvensom 1 en vass 1 närheten af Hartsö lotsstation.

Häckar i vassarne vid Nyköping. Förekommer nog mångenstädes,

sty för densamma passande vistelseorter finnas 1 öfverflöd.

Varfogeln, Lanius excubitor, LINNÉ, finnes, enligt uppgift af

Doktor LUNDQVIST, sommaren igenom i trakten af Nyköping och torde

således häcka i närheten af nämnda stad.

Brunryggade törnskatan, Lanius collurio, LInsÉ, träffas

talrikt häckande, äfven långt ut i skärgården, t. ex. på Enskär,

men naturligtvis icke på de kala skären.

j Svarta och hvita flugsnapparen, Ficedula atricapilla

(LINNÉ), häckar både på fastlandet och i skärgården samt är

ingalundå sällsynt.

18 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

Grå flugsnapparen, Muscicapa grisola, LinsÉ, träffas all-

mänt häckande både i skärgården och på fastlandet.

Gärdsmygen, Troglodytes europ&us, LEACH, är inga-

lunda sällsynt och häckar, utom på andra ställen, i närheten af

Nyköping samt omkring Häålsfjärden.

Stjertmesen, Orites caudatus (LINNÉ), uppgafs af Doktor

LUNDQVIST förekomma kring Nyköping; enligt ett annat medde-

lande”) skulle han ej vara sällsynt i nämnda trakt och äfven häcka

derstädes. WSjelf har jag icke varit i tillfälle att iakttaga hvarken

denna art eller den längre ned omnämnda tofsmesen någonstädes

i östra Södermanland.

Blåmesen, Parus coeruleus, LInsÉ, förekommer enligt

erhållen uppgift ”) temligen allmänt kring Nyköping, der han

äfven skulle häcka. Huruvida han häckar i Vesterljung, vet

jag icke; dock förekommer han derstädes under vintern.

Entitan, Parus palustris, NInSson, är högst allmän samt

häckar både på fastlandet och öarne.

Talliitan, Parus borealis, DE SELYS LONGCHAMPS, har af

mig iakttagits åtminstone på Hökö och Hartsö; finnes enligt

Doktor LunpQvisr allmänt kring Nyköping, der den efter upp-

gift af Doktor SAMmzELiIvs skulle häcka.

Tofsmesen, Parus cristatus, LINNÉ, träffas enligt Doktor LuND-

QVISTS uppgift flerestädes, dock ingalunda allmänt; häckar sannolikt på

trakten.

Svartmesen, Parus ater, LInsÉ, skulle enligt meddelande

af Doktor LUNDQVIST förekomma 1 trakten af Nyköping. Enligt

en annan uppgift”) skall denna art häcka i närheten af samma

stad.

Talgoxen, Parus major, LInsÉ, är ganska allmän och

häckar; jag har dock ej anträffat honom längre ut i skärgården

under sommaren.

Trädkryparen, Certhia familiaris, LinsÉ, häckar inga-

lunda sällsynt på orten.

Nötväckan, Sitta europaa, LINNÉ, är allmännare än förra

arten och häckar äfvenledes.

Ladusvalan, Hirundo rustica, LInsÉ, finnes öfverallt tal-

rikt och träffas till och med vid flere af de yttersta, helt och

hållet kala skären, der hon dock icke synes häcka.

+) Af Doktor SAMZELIUS.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 4. 19.

Hussvalan, Hirundo urbica, LInsÉ, är allmän vid bo-

ningshusen både i skärgården och på fastlandet.

Jordsvalan. Cotyle riparia (LINNÉ), förekommer sällan

1 skärgården, alldenstund för henne passande lokaler der saknas.

Midt i sommaren har jag dock sett enstaka individer af denna

art vid Hamnskär och Björkskär i trakten af Hartsö. Några få

exemplar af denna art observerades af mig äfven på Hökö kring

den 21 Augusti 1871. Häckar i sandbackarne vid Bänsta, unge-

fär en half mil nordvest om Nyköping (uppgift af Doktor LUNnp-

QVIST). Doktor SAMZELIUS meddelar mig, att denna svalart inga-

lunda skulle vara sällsynt som häckande i trakten af nyssnämnda

stad.

Sädesärlan, Motacilla alba, LInsÉ, är högst allmän och

förekommer äfven på de yttersta skären. Kallas i Vesterljung

iRKokärla.

Gulärlan, Motacilla flava, Linsé,'är sällsyntare och träffas

ej ute på skären, utan endast på de skogbevuxna öarne och på

fastlandet; häckar på orten. Vanliga benämningen på denna art

är i Vesterljung ”Sädesärla”.

Skärpiplärkan, Anthus obscurus (LATHAM), af somliga

skärgårdsbor kallad ”Skärplärka”, häckar på alla kala skär och

holmar.

Ängspiplärkan, Anthus pratensis (LInsÉ), och Trädpip-

lärkan, Anthus arboreus, BECHSTEIN, förekomma i temligt

antal häckande både ini landet och på de skogbevuxna öarne,

Den förra arten har jag mot slutet af Juli träffat äfven på kala

skär, t. ex. Hamnskär och Garkast 1 trakten af Hartsö.

Gulsparfven, Emberiza citrinella, Linné, häckar allmänt

både på fasta landet och i skärgården på skog- och buskbevuxna

lokaler.

Ortolansparfven, Emberiza hortulana, LInsÉ, kläcker

kring Nyköping enligt Doktor LunpQvisrs uppgift. I skärgården

har jag icke observerat densamma.

| Säfsparfven, Emberiza schoeniclus, LInsÉ, häckar i

vassarne kring Nyköping äfvensom på flere andra ställen.

Snösparfvren, Plectrophanes nivalis (LINNÉ), kommer nästan alla

kallare vintrar ned till trakten.

Domherren, Pyrrhula vulgaris, TEMmIScK, träffas både

vinter och sommar på orten. Vid Nyköping sköts under vintern

1869—70 ett svart exemplar, hvilket förvaras på museum i

nämnda stad.

20 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

Tallbiten, Corythus enucleator (LINNÉ), är under somliga vintrar

allmän på fastlandet.

Pilfinken, Passer domesticus (LInsÉ), finnes der och hvar

häckande i städerna och på landsbygden.

Gråsparfven, Passer domesticus (LInsÉ), är talrikare än

förra arten; träffas ej, så vidt till min kännedom kommit, vid

de på längre ut belägna öar befintliga gårdarne.

Bofinken, Fringilla coelebs, LinsÉ, häckar talrikt både

ini landet och på de skogbevuxna öarne.

Grönfinken, Linota chloris (LINNÉ), är ej sällsynt, hvarken

på fastlandet eller på öarne. Både unga och äldre exemplar

hafva af mig under eftersommaren blifvit fälda på Hökö.

Hämplingen, Linota cannabina (LINNÉ), häckar allmänt

både på fastlandet och ute på de skogbevuxna öarne. — En

hämplinghane, hvilken under första hösten af sin lefnad insattes

i bur, egde den 11 derpå följande Januari — således i sin första

vinterdrägt — följande utseende:

Hufvudet ofvan grågult med mörkare fläckar; halsen ofvantill

och på sidorna brunaktigt askegrå; hakan och strupen ljusgula

med mörka, breda långstreck; från underkäkens sidor utgår ett

par ljusgula, bågformiga streck, som sträcka sig till strax bakom

öronöppningarna; kring ögat en gulbrun fläck. Ryggen mörkbrun

med kastaniebruna fjäderkanter; skuldrorna kastaniebruna; öfver-

gumpens fjädrar gråhvita med brunaktig anstrykning och mörkare

fjäderspolar samt mörka, föga synliga midtfläckar; öfre stjert-

täckarne svarta med breda hvita och ljusbruna fjäderkanter.

Bröstets röda färg döljes till större delen af fjädrarnes brungula

kanter; midten af bröstet och magen hvita, det förra med ljust

gulaktig anstrykning; undergumpen hvit med de längsta fjäd-

rarne i midten svarta. Kroppens sidor ljust kastaniebruna med

mörkare fjäderspolar. Vingtäckarne af första ordningen och lill-

vingen svarta med grågula fjäderkanter; vingtäckarne af andra

ordningen ljust kastaniebruna; inre vingtäckarne hvita med grå-

gul anstrykning; vingpennorna svarta: de af första ordningen

med breda hvita kanter på båda sidor och gråaktig spets, de af

andra ordningen 1 spetsen urnupna och der kantade med grå-

hvitt samt på sidorna med gråbrunt; de innersta kantade med

kastaniebrunt. Stjerten klufven, svart; mellersta pennparet kan-

tadt med ljust brungult, de följande paren med hvitt, hvilket i

spetsen öfvergår till ljust brungult; de yttre stjertpennornas inre,

hvita kant bredare. Näbben tjock, mot spetsen hoptryckt och

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL; BAND 1. N:o 4. 21

med öfre konturen obetydligt böjd; färgen gråbrun, i spetsen

mörkare. Iris mörkbrun. Benen mörkbruna.

Gråsiskan, Acanthis linaria (LINNÉ), är vintertiden allmän på orten.

Grönsiskan, Acanthis spinus, LInsÉ, är allmän både

vinter och sommar samt häckar på trakten.

Steglitsan, Acanthis carduelis (LinsÉ), är ingalunda säll-

synt; förekommer talrikast om våren.

Mindre korsnäbben, Loxia curvirostra, LInng, har af

mig ett par gånger observerats på fastlandet. Förekommer nog

temligen allmänt, äfven på de skogbevuxna öarne; häckar på

trakten.

Större korsnäbben, Loxia pityopsittacus, BEcHstEiN,

förekommer äfven 1 denna trakt, men skulle enligt Doktor LuNnp-

QvistS uppgift ej häcka, hvilket vore egendomligt. Doktor SAM-

ZELIUS försäkrar dock, att äfven denna art häckar på orten.

Staren, Sturnus vulgaris, LIinsÉ, häckar allmänt både

på fastlandet och långt ut på de skogbevuxna öarne, der han

af mig under Juli månad flere gånger observerats i flockar, be-

stående af gamla och unga foglar.

Nötskrikan, Garrulus glandarius (LINNÉ), är allmän och

häckar; synes ej förekomma långt ut i skärgården.

Skatan, Pica europea, Cuvier, häckar allestädes, äfven

långt ut på de bebodda öarne.

Nötkråkan, Nucifraga caryocatactes (LINNÉ), är enligt uppgift af

Doktor SAMZELIUS ej så sällan anträffad kring Nyköping.

Kajan, Corvus monedula, LInsÉ, träffas häckande der

och hvar på fastlandet, men synes -deremot sällan förekomma

på öarne; på Hartsö visar hon sig dock understundom om våren.

Grå kråkan, Corvus cornix, Linsk, träffas i största mängd

både ini landet samt på öarne och skären långt ut till hafs. Hon

gör otrolig skada på simfoglarnes, 1 synnerhet dykändernas, ägg

och skonar ej heller späda fogelungar, då hon kan åtkomma dem.

Hvilken ö eller hvilket något större skär man än må besöka

anträffar man nästan alltid sönderhuggna och tömda ägg, hvilka

kråkorna röfvat ur simfogelbon. Oaktadt kråkan icke mycket

ofredas, är hon dock synnerligen rädd och försigtig samt låter

sällan skytten komma inom skotthåll. I betraktande af den

stora skada, som kråkan anställer, och hvilken i ”Jägarförb. Nya

Tidskrift” samt annorstädes har blifvit framhållen (att ingen öfver-

drift ligger i de derom lemnade uppgifterna, har jag mångenstä-

des varit i tillfälle att erfara), vore det önskligt, att landstingen

eller hushållningssällskapen hvart och ett på sin ort faststälde

22 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

och utbetalade en mindre premie för dödade exemplar af denna,

icke endast för jagten, utan äfven för åkerbruket, på många-

handa sätt skadliga fogelart. Hon finge då säkerligen ingen

varaktig trefnad någonstädes och aftoge helt visst mycket till

antalet, till stor fördel för både djur- och växtverlden.

Korpen, Corvus corax, LINnnÉ, är sällsynt på orten, samt

träffas mest vår och höst; häckar ej i Vesterljungs socken, men

deremot i trakten af Nyköping.

Råkan, Corvus frugilegus, LINNÉ; ett vid Nyköping i Jannari

1870 erhållet exemplar förvaras på museum i nämnda stad. I ”Jägarförbun-

dets Nya Tidskrift”, IX, sid. 41, nämnes, att råkor visat sig under vintern

1870—71, mest i December och Januari månader, på flere ställen i Söder-

manland, samt att åtskilliga exemplar blifvit fälda och tillvaratagits.

Sidensvansen, Ampelis garrulus: LINNE, kommer somliga år i stora

skaror till trakten; skulle enligt en erhållen uppgift endast träffas på fast-

landet, men ej ute i skärgården, hvilket synes underligt, alldenstund rönnar

talrikt förekomma äfven på långt ut belägna öar. En hona af sidensvansen

sköts så långt fram på våren som den 6 Maj 1848 i Lunda socken af Doktor

LUNDQVIST.

Berglärkan, Alauda alpestris, LINNE, har en gång blifvit fäld vid

Nyköping, nämligen den 20 December 1870. Exemplaret förvaras på der-

varande läroverks museum.

Sånglärkan, Alauda arvensis, LInnÉ, häckar allmänt både

på fastlandet och långt ut på de bebodda öarne.

Trädlärkan, Alauda arborea, LinsÉ, är ingalunda säll-

synt och häckar såväl ini landet som i skärgården.

Härfogeln, Upupa epops, LINNÉ, har anträffats i flere skogar på

fastlandet i Vesterljungs socken äfvensom på Rhömorö, allestädes dock till- '

fälligtvis; är dessutom en gång observerad af Doktor LUNDQVIST.

II, Partåige, Zygodactyli, VIBLor.

Tretåiga hackspetten," Picoidesi tridactylus (LINNE), är sällsynt på

orten: . exemplar från trakten af Nyköping förvaras på läroverksmuseum i

nämnde stad.

Större hackspetten, Picus major, LIinsÉ, häckar allmänt

på trakten och träffas långt ut på de skogbevuxna öarne.

Mellanspetten, Picus medius, LINNÉ, är en gång — i November

1870 fäld vid Rosenkällan, !/< mil från Nyköping; exemplaret finnes på

läroverkets museum.

Hvitryggiga hackspetten, Picus leuconotus, BECHSTEIN, har blifvit

skjuten på trakten af Doktor LUNDQVIST. Osäkert är, huruvida den der

häckar eller ej.

Lilla hackspetten, Picus minor, LInsÉ, kläcker temligen

allmänt på trakten, såväl på fasta landet, som på de större öarne.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND il. N:O ue 23

Spillkråkan, Dryocopus martius (LINNÉ), förekommer

allestädes häckande, men är dock temligen fåtalig.

Gröngölingen, Gecinus viridis(LIinsÉ), är deremot mycket

allmän så väl på fastlandet som i skärgården.

Göktytan, IynE torguilla, LINNÉ, förekommer äfvenledes

häckande i temligt antal såväl på fasta kodet som på de skog-

bevuxna öarne.

Göken, Cuculus canorus, LinsÉ, är allestädes allmän och

förekommer äfven långt ute i skärgården.

III. Skärrfoglar, Strisores, ÖCABANIS.

Blåkråkan, Coracias garrula, Linné, förekommer då och

då, både kring Nyköping och i Vesterljungs socken, under som-

maren och häckar flerestädes.

Tornsvalan, Cypselus apus (LINSÉ), häckar der och hvar

på fastlandet; ute i skärgården har jag ej sett henne.

Nattskärran, C or ul us europexus, LINNÉ, finnes der-

emot allmänt häckande både på fasta landet och på de skogbe-

vuxna öarne.

IV. Roffoglar, Accipitres, Linné.

Perlugglan, Strix Tengmalmi, GMELIN. Ett exemplar af denna

art sågs af mig på Stora Anholmen i Hålsfjärden i Augusti 1871. Är

enligt uppgift af Doktor LUNDQVIST ej så sällsynt kring Nyköping.

Kattugglan, Strix aluco, LInNÉ, är allmän öfver allt, både

ini landet och ute på de större öarne; häckar.

Jordugglan, Otus brachyotus (LATHAM), kläcker på trak-

ten, men har af mig ej blifvit observerad i skärgården.

Hornugglan, Otus vulgaris, FLEMMING, häckar äfven på

orten, åtminstone kring Nyköping.

Bergqutvenr, Bubo maximus, SIBBALD, träffas der och hvar,

men i ringa antal, häckande. Förekommer äfven så långt ut i

skärgården som vid Hartsö, der han häckar.

I Sparfugglan, Athene passerina (LINSÉ), är allmän och

häckar.

Fjellugglan, Athene scandiaca (LINNÉ), kommer stundom ned till

trakten. Har många gånger blifvit skjuten i närheten af Nyköping enligt

Doktor LUNDQVIST. År flere gånger på vårvintern mot islossningen anträffad

på de kala skären vid Hartsö, der äfven dödade och af roffoglar (kanske

örnar) till en del uppätna exemplar hafva blifvit hittade. Tager ganska ofta

simfoglar, t. ex. änder och dykänder.

24 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR. |

Hökugglan, Surnia ulula (LINNÉ), förekommer sällan: ett i Nyköping /

under 1870 erhållet exemplar förvaras på läroverkets museum. Samma höst

fäldes flere individer kring Nyköping. ;

Blå kärrhöken, Circus cyaneus (LINNÉ), är någon gång anträffad i

trakten af Nyköping enligt uppgift af Doktor LUNDQVIST.

Bruna kärrhöken, Circus zxeru ginosus (LINNÉ), är mycket

allmän vid Nyköping och uppehåller sig i vassarne derstädes;

enligt ”Jägarförbundets Nya Tidskrift”, II, sid. 214, skjutas årli-

gen flere exemplar, dock mest yngre, kring nämnda stad.

Pilgrimsfalken, Falco communis, GMELIN, finnes i nejden

kring Nyköping och häckar derstädes, t. ex. i bergstrakterna i

Tunabergs socken (”Jägarförbundets Nya Tidskrift”, II, sid.214).

Lärkfalken, Falco subbuteo, LInsÉ, är allmän på fast-

landet och häckar på orten.

Jagtfalken, Falco gyrfalco, LINNÉ. anträffas någon gång under flytt-

ningstiderna; ett yngre exemplar har (se ”Jägarförb. Nya Tidskrift”, II, sid.

214) skjutits på Alön i skärgården. Ett annat har blifvit fäldt på rapphöns-

jagt nära Nyköping. Exemplar af denna art finnas både i Doktor LUNDQVISTS

samling och på Nyköpings museum.

Dvergfalken, Falco esalon, GMELNN, visar sig, enligt meddelande af

Doktor SAMZELIUS, under flyttningstiderna kring Nyköping.

Rödbenta falken, Falco vespertinus, LINNÉ, har en gång blifvit an-

träffad i denna trakt. Jägmästaren C. A. HOLLGREN sköt nämligen den 27

Maj 1862 en hona af denna art på Hästhagen nedanför slottet i Nyköping.

Exemplaret förvaras på Upsala universitets museum.

Tornfalken, Cerchneis tinnunculus (LINNÉ), är ganska

allmän och häckar på trakten; exemplar af denna art hafva af

mig observerats på flere öar i skärgården, t. ex. på Hartsö den 29

Juli 1871.

Dufhöken, Astur palumbarius, LInsÉ, är enligt mina

iakttagelser icke så allmän, hvilket öfverensstämmer med upp-

giften i ”Jägarförb. Nya Tidskrift”, II, sid. 214. Häckar natur-

ligtvis 1 orten.

Sparfhöken, Astur nisus (LInsÉ), är, som jag trott mig

finna, något talrikare än föregående art; häckar. Träffas liksom

dufhöken både på fastlandet och öarne. -

Bivråken, Pernis apivorus (LInsÉ), häckar på trakten,

dock, som det synes, i ringa antal.

Gladan, Milvus regalis, BrIsson, är ej allmän, men ses

likväl både på fastlandet och ute i skärgården; häckar.

Urmvråken, Buteo vulgaris, BEcusteiN, är mycket allmän

och häckar både i skärgården och ini landet.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 4. Z0

Strumpvråken, Buteo lagopus (BRUNNICH), lär, efter hvad Doktor

NAMZELIUS meddelat mig, under flyttningstiderna visa sig kring Nyköping.

Kungsörnen, Aquila. chrysaötus (LINNÉ), förekommer

sparsamt på trakten. Doktor LunpQvist har år 1848 träffat

dess bo, med två nära flygvuxna ungar, på skogen Fjellveden

i Ripsa socken (ungefär 3 mil norr om Nyköping).

Mindre skrikörnen, Aquila nevia, BRISSON. En yngre fogel af denna

art sköts enligt ”Jägarförb. Nya Tidskrift”, VIII, sid. 192, vid hemmanet Vestra

Femören i Nyköpings skärgård den 24 Januari 1870. Exemplaret förvaras på

Riksmuseum.

Hafsörnen, Haliaétus albicilla (LINNÉ), är sällsynt,

men träffas dock allestädes i närheten af hafvet; häckar t. ex.

på Hartsö och i Vesterljungs socken på Breviksskogen.

Fiskgjusen,P andion haliattus(LINNE), träffas deremot tem-

ligen allmänt häckande på trakten, dels på fastlandet, dels ute i

skärgården, t. ex. vid Hartsö. Den 25 Juni 1871 tog jag ur ett i

toppen på en afbruten gran uppfördt fiskgjusebo tre ungar, hvilka

voro stora som kråkor. NILSSON säger (”Skand. Fauna, Fog-

(=)

larne”, I, sid. 65), att fiskgjusens ägg träffas i midten af Juni;

men det ifrågavarande paret hade säkerligen haft sina ungar

utkläckta i början af nämnda månad. En unge hemtogs

för att uppfödas; han åt med begärlighet bitar af fisk och

småfogel, hvilka bjödos honom, och visade ingen rädsla för

menniskor; vid åsynen af min hund blef han deremot något

orolig och upphörde då för en stund att äta, om man var

sysselsatt med att mata honom. Sin liggplats nedsmutsade

han aldrig, utan kastade exkrementen flere alnar från sig,

sedan han placerat sig så, att bakdelen af kroppen räckte upp

öfver den liggplatsen omgifvande kanten. Efter en veckas

förlopp blef han dock en natt så illa skadad af råttor, att han

måste dödas. Hans drägt, hvilken till stor del ännu var

dunartad, hade följande utseende:

Hufvudet och nacken fjäderklädda, det förra med hvit,

den senare med gul bottenfärg och båda med långsgående

svarta streck vid fjäderspolarne. På pannan en långsgående,

smal, svart fläck. Genom ögat och örat ett svart streck. Halsen,

ryggen och öfvergumpen i midten försedda med ett långs-

gående, nästan tumsbredt, hvitt band. Sidorna af ryggen och

af kroppen, hela halsen, bröstet, vingarne både ofvan och

under, låren samt tarsernas främre och yttre sidor mörkt ask-

grå. Handlofven, tarsernas inre sida och magen af ljusare

grå färg. Hakan blekt gulhvit. Vingarne ofvan och fram-

20 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

ryggen med svarta, 1 kanterna ljusgula fjädrar. Största delen

af öfverkäken och underkäkens spets svarta; det öfriga af

underkäken äfvensom en liten del af öfverkäken vid roten

ljusblå. Vaxhuden obetydlig, svart. Benen starka, hvita,

med svarta klor.

V. Duffoglar, Pullastre, SUNDEVALL.

Ringdufvan, Columba palumbus, LInsÉ, förekommer

i temligt antal häckande; synes mera tillhöra fastlandet än

skärgården. j

Blådufvan, Columba oenas, LINNÉ, är allmännare än

föregående och häckar långt ute i skärgården på de bebodda

öarne.

Mindre turturdufcan, Columba turtur, LINNÉ, har en gång — i bör-

jan af November 1864 — blifvit anträffad vid Oxelösund; exemplaret, som är

en yngre fogel, förvaras på Nyköpings museum.

VI. -Hönsfoglar,= Gallinae, LINNE.

Orren, Tetrao tetrix, LInng, är allmän på trakten och

finnes rätt talrikt på fastlandet, men kanske i ännu större antal

på de skogbevuxna öarne i skärgården. Att tuppen der har

samma sommardrägt som på ljunghedar och mossar ini t landet,

har jag varit i tallfälle att erfara.

Tjädern, Tetrao urogallus, LiInsg, förekommer mera spar-

samt, likväl både på fastlandet och på de större öarne, t. ex.

Hartsö, Brunskär, Långö, Räfskär, Fogelö m. £. Han spelar

på flere ställen, t. ex. utom de i ”Jägarförb. Nya Tidskrift”,

II, sid. 214, uppgifna platserna äfven på några stora skogar i

Bälinge och Vesterljungs socknar.

Hjerpen, Bonasia betulina (SCcoPoLI), är temligen säll-

synt, finnes dock i Tunabergs större skogar (”Jägarförb. Nya

Tidskrift”, II, sid. 214) samt, enligt uppgift, på IKlacka- och

Breviksskogarne i Vesterljungs s socken.

Rapphönan, Predix cinerea, LATHAM, der och hvar

kallad ”Åkerhöna”, har förr varit mycket allmän på fastlandet,

men utgick till större delen under de hårda vintrarne 1859

—62. Hösten 1871 var hon dock ånyo temligen talrik och

många af kullarne stora. Som en egendomlighet kan här an-

föras, att jag på ön FEnskär, belägen fullt trefjerdedels mil

från fastlandet, vid flere särskilda tillfällen sommartiden sett

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0O4. 27

'rapphönskullar, innehållande utom de båda gamla 15 till 20

ungar. Af de på ön stationerade lotsarne er hölls jag den öfver-

Mitsidmnmande uppgiften, hvilken sedermera från annat håll

ytterligare bekräftats, att rapphöns årligen finnas och kläcka

på Enskär, men ej synnerligen ökas i anseende till utflyttnin-

gar och förföljelser, hvarför de äro utsatta. Dock fanns der-

Stätles en sommar fyra kullar. Rapphönsens förekomst på En-

skär är så mycket anmärkningsvärdare, som ön delvis är tätt

bevuxen med träd och buskar, de senare i synnerhet af Salix-

slägtet, samt alldeles utan åkerbruk. En mindre del af ön är

dock betäckt af ofta ytterst täta enbuskar, hvari rapphönsen ock

helst vistas. Äfven på öarne Trigöta och Lacka (i VY esterljungs

skärgård) samt Hartsö träffas nästan alla år rapphönskullar.

Enligt uppgift af Doktor LUNDQVIST skulle rapphöns äfven

finnas på öarne Rundskär i Örsbaken och Beten nära Oxelö-

sund (båda ställena belägna i Nyköpings skärgård).

Vakteln, Coturnix communis, BONNATERRE, häckade

sommaren 1870 vid Torp i Husby socken (ungefär 2!/, mil

nordvest om Nyköping). Trenne kullar funnos på detta ställe ;

ungar skötos af båda kullarne. Samma år fäldes en gammal

tupp på Nyköpings stads mark. (Dessa uppgifter Hafa er-

hållits af Doktor LuNnpQvist): — I ”Vet. Akad. Öfversigt” för

1847, sid. 201, uppgifves, att ett exemplar af vakteln den

November 1846 blifvit skjutet vid Trosa och öfverlemnadt

till Riksmuseum, der det ännu förvaras.

Anm. Enligt ”Jägarförb. Nya Tidskrift”, IV, sid. 49, funnos under våren

1865 flere par af vakteln i Björkviks socken, vid pass 3 mil vester om

Nyköping; några kullar kunde dock icke anträffas derstädes följande höst.

VIL Vadare, Gralle, INNE.

Brockfogeln, Charadrius pluvialis, LINNÉ, på orten kallad ”Åker-

tupp”, visar sig höstetiden i större eller mindre skaror på fastlandet, någon

gång äfven ute på de större öarne. Häckar enligt uppgift af Doktor LUND-

QVIST icke i denna trakt.

Mindre strandpiparen, Aegialitis minor, MEYER, hvilken

enligt NILsSon, ”Skandinavisk Fauna, Foglarne”, I, SLAG

icke skulle vara sällsynt i Södermanlands skärgård, förekom-

mer enligt mina iakttagelser mycket sparsamt derstädes. En-

dast få exemplar har jag anträffat, t. ex. en mindre fock på

Hartsö den 19 Maj och tvenne individer på Hökö den 18 Juni;

den ena af dessa båda senare, hvilken det lyckades mig att fälla,

var en hane. De uppehöllo sig på dyiga, tidtals af hafvet

öfversvämmade ställen och voro föga skygga

28 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

Större strandpiparen, Aegialitis hiaticula (LINNÉ), är

deremot ganska allmän på de smärre öarne och de kala skären,

äfven långt ute till hafs. I ”Svenska Foglarne”, sid. 342, upp-

gifves, att denna art skulle ”vistas allenast på sandjord”.

Nämnda uppgift öfverensstämmer dock icke med förhållandet

i denna skärgård. Större strandpiparen träffas der allestädes

på klipporna och skären, hvarest inga sandiga ställen finnas.

Jag har mångfaldiga gånger sett och skjutit honom, då han

stått på släta berghällar, äfvensom funnit hans ägg 1 någon

fördjupning mellan stenarne nära stranden. Kallas ”Tulp” af

folket på Hartsö.

VFipan, Vanellus cristatus, MEYER, är mycket allmän

i kärren på fastlandet och häckar derstädes; träffas stundom

äfven ute på öarne. Så observerade jag den 18 Juli 1871

ett exemplar på Hökö. På Hartsö visar hon sig vanligen

hvarje vår.

Roskarlen, Strepsilas interpres, LInsÉ, af skärgårds-

borna vanligast kallad ”Vättring”, träffas allmänt häckande på

de längre ut belägna holmarne. Såsom det uppgifves på sid.

237 af ”Jägarförb. Nya Tidskrifts” tredje årgång visar han

sig icke synnerligen rädd, åtminstone midt i sommaren. Hans

läte är, hvilket jag många gånger erfarit, qvittrande, enligt

hvad på nyss anförda ställe i tidskriften angifves, och ganska

behagligt; hans qvitter kan med skäl benämnas ett slags sång,

och denna fogelart utgör härigenom ett angenämt undantag

från de många andra bullersamma och med obehagliga läten

utrustade foglar, som bebo skären.

En den 29 Juni 1871 tagen unge i dundrägt hade följande

färgteckning: Ofvan marmorerad af grågult och sotsvart; undre

delarne af kroppen hvita. Näbben mörkt blygrå med svart

spets. Benen gulröda med svartaktiga, i spetsen ljusa klor.

Strandskatan, Hematopus ostreologus, LINsÉ, SUNDE-

VALL, 1 skärgården känd under namnet ”Spikgubbe” eller ”Al-

brok” (det senare vanligast), finnes vid de flesta öar och skär,

dock ingenstädes mer än enstaka par. Att hanarne, såsom det

uppgifves 1 ”Jägarförb. Nya Tidskrift”, III, sid. 237, skulle

slå sig tillsammans i smärre flockar, långt innan ungarne äro

flygvuxna, har jag aldrig sett; jag har deremot alltid träffat

hane och hona i närheten af de på stranden eller någon klippa

varande ungarne. Deremot har det ofta händt, att vid ett

pars nödrop någon främmande strandskata skyndat till för att

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. BAND I. N:O 4. 29

se, hvad å färde varit, men snart åter aflägsnat sig. Strand-

skatan är i allmänhet ganska försigtig och vet att väl taga

sig tillvara för skytten; äfven då hon under höga skrik kretsar

omkring den, som närmar sig hennes ungar, vet hon gemen-

ligen att hålla sig utom skotthåll; sedan föräldraparet flugit

några hvarf omkring den förmodade fredstöraren, gör det oftast

en längre sväng utåt hafvet och blir borta för en stund.

En strandskatunge, hvilken jag tog den 25 Juni 1871,

och som var mer än halfvuxen samt väl kunde både springa

och simma (den gaf sig sjelfmant ut i vattnet), hade följande

färgteckning:

Ofvan vattrad af askgrått, sotsvart och ljusgrått (på ryg-

gen äfven med litet ljusgulaktigt). Hvardera skuldran med

en stor, långgående, sotsvart fläck. På ömse sidor om rygg-

raden ett sotsvart streck. På hjessan och nacken en framtill

smal, bakåt bredare fläck. Genom ögat ett långsgående, svart

streck. Ofvan näbbroten en mindre, svart fläck. Hakan, stru-

pen och halsens sidor fint vattrade af ljusgrått och sotsvart.

Bröst, mage och undergump hvita. Öfre vingtäckarne sot-

svarta med gulaktiga och askgrå kanter. Näbben från roten

till ett långt stycke utåt gulröd och i spetsen svart. Näbb-

ryggen något mörkare än näbbens sidor och undre delar.

En annan, fullkomligt flygfärdig unge, som erhölls på

Hamnskär utanför Hartsö den 29 Juli 1871, hade detta utseende:

Hufvudet ofvan svart med svagt grönaktig glans; halsen

rundtomkring af samma färg som hufvudet. Hakan sotsvart

med ljusgrå fjäderkanter. Under och framom ögonen funnos

ljusa fjädrar, hvilka undertill bildade en fläck. Öfre delarne

af kroppen mörkbruna med smala rostgulaktiga fjäderkanter,

hvilka hade största utsträckningen på de stora vingtäckarne.

Vingpennorna svartbruna; de fem innersta af andra ordningen

helt hvita; de derpå följande af andra ordningen med i stor-

lek tilltagande mörka spetsar, alla af denna ordning med smala

hvita kanter; de af första ordningen mot främre brädden af

vingen med allt mindre hvitt på midten. Stjertpennorna svart-

aktiga, vid roten hvita. Öfre stjerttäckarne hvita med ett

brunsvart streck och rostbrun kant. De största vingtäckarne

hvita. Alla undre kroppsdelar hvita. Näbben i inre tredje-

delen röd, derefter gulröd; yttre tredjedelen svart. Benen

och tårna gråröda med bruna klor. Längd 12 tum; tarsen 2,

näbben 1,7 och vingen 6,2 tum.

vw -

50 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

Morkullan, Scolopax rusticula, LINsÉ, förekommer

häckande både på fastlandet och 1 skärgården på för henne

passande lokaler, ingenstädes dock talrikt. Morkullsträck finnas

på Hökö, Fogelö, Römorö, Hartsö, m. Ht. större öar.

Dubbla beckasinen, Gallinago major, GMELIN, är numera

sällsynt i följd af kärrängarnas uppodlande; utom på den i

”Jägarförb. Nya Tidskrift”, II, sid. 215, nämnda lokalen kring

Måstena 1 Bälinge lär han äfven 1 temligt antal förekomma

häckande i trakten af Örboholm och Vestankärr i Vesterljungs

socken. På Hökö träffas hvarje år enstaka exemplar, som

det synes, dock mest under höstflyttningen.

Enkla beckasinen, Gallinago media, STEPHENS, träffas

deremot allmänt på fastlandet, äfvensom, ehuru mera sällsynt,

på de större öarne; häckar.

Halfenkla becekasinen, Gallinago gallinula (LINNE), träffas hvarje

höst i Oktober i trakten af Nyköping: var derstädes synnerligen talrik under

hösten 1871 (enligt Doktor LUNDQVISTS uppgift). Torde nog förekomma på

flere ställen, fastän ännu ej anmärkt, emedan han till följd af sin ringa stor-

lek lätt förbises. På de till Vesterljungs socken hörande öarne finnes han

dock samnolikt icke.

Isländska strandvipan, Tringa islandica, LINNE. Af denna nordiska

art har ett exemplar träffats simmande på fjärden vid Nyköping den 15 Juni

1870. Det förvaras i Doktor LUNDQVISTS samling.

Föränderliga strandvipan, Tringa alpina, LINNÉ, träffas ej så

sällan under flyttningstiderna i närheten af hafvet. Häckar troligen i

trakten. |

Temmincks strandvipa. Tringa Temminckii, LEISLER, har en gång

under höstflyttningen, den 22 Angusti 1856, blifvit fäld vid Limudden nära

Nyköping: exemplaret förvaras i Doktor LUNDQVISTS samling.

Brushanen, Machetes pugnax (LINNE), förekommer der:

och hvar häckande på kärrängar å fastlandet; såsom något

ovanligt kan nämnas, att jag den 29 Juni 1871 på det kala

skäret Trutbådan (beläget fullt 1!'/, mil från närmaste fast-

land) träffade ett par brushanar, af hvilka det lyckades mig

att fälla hanen, som prunkade med en vacker stålblå krage

kring halsen och hade stora vårtor kring näbbroten. Äfven

på skären utanför Hartsö hafva brushanar då och då observe-

rats. Något namn på denna fogelart synes icke i bruk bland

skärgårdsborna. |

Storspofven, Numenius arcuatus, häckar allmänt der

och hvar på fastlandet; ute 1 skärgården är han deremot tem-

ligen sällsynt. Den 24 Juli 1871 såg jag en mindre flock af

denna art vid Djurskär i Vesterljungs socken.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o. 3

Småspofvren, Numenius phoeopus (LINNÉ), visar sig i ringa antal,

dock oftare än föregående, i skärgården under vår- och höstflyttningarna. Den

18 och 21 Augusti 1871 såg jag enstaka exemplar af densamma vid Lacka

Stångskär och Hökö (i Vesterljungs socken).

Roströda långnäbban, Limosa rufa, BRISSON, har åtminstone två gån-

ger — en ung fogel den 12 September 1851 och en gammal hane den 2 Juni

1848 — blifvit fäld vid Nyköping; exemplaren finnas i Dokfor LUNDQVISTS

samling. å

Drillsnäppan, Actitis hypoleucus (LINNÉ), häckar all-

mänt både på fasta landet och i skärgården, dock ej på kala

skär, utan endast på de skogbevuxna öarne. Kallas af skär-

gårdsborna ”Strandjägare”. Såsom kollektivnamn på alla snäp-

por användes i skärgården, liksom inne i landet, benämningen

”Beckasiner”.

Gråbenta ”snäppan, Totanus ochropus (LINNÉ), träffas

der och hvar, men i ringa antal; häckar enligt Doktor LUND-

QVIST på orten. Finnes äfven ute i skärgården: den 18 Aug.

13871 såg jag två exemplar på Hökö.

Rödbenta snäppan, Totanus ecalidris (LINNÉ), är den

allmännaste arten af detta slägte (man kunde med skäl säga

af alla vadare) i skärgården, der hon förekommer nästan på

hvarje ö eller holme samt med sitt gälla skrik helsar hvem

helst, som nalkas, hvarigenom hon ofta blir till mycken för-

argelse för jägaren, alldenstund hon gör andra foglar upp-

märksamma på den hotande faran. Sätter sig vid sådana

tillfällen ofta i träd. En den 22 Juni 1871 tagen unge i dun-

drägt, hvilken ännu var försedd med en kalktagg i spetsen

af näbben, hade följande utseende:

Bottenfärgen ofvan ljust gulaktig, på bakre delen af kroppen

något mörkare; på densamma funnos mörkbruna, långsgående

ränder. Genom ögat ett brunsvart streck. Undre kroppsdelarne

hvita. Näbben skifferblå med mörk spets. Benen rödgrå, på

främre sidan mörkare. ”)

+) I sammanhang härmed kan anföras ett bevis på huggormens glupskhet.

i hvarigenom ådagalägges, att denne icke alltid åtnöjer sig med temligen

små djur vid tillfredställandet af sin matlust. På Stora Röö, en half

mil utom Hartsö, träffade jag den 29 Juli 1871 en mycket stor huggorm

(ungefär 2!/, fot lång), hvilken hade fångat, dödat och slukat en flyg-

vuxen unge af Totanus calidris. Då jag oroade ormen, lät han sitt

byte halka ut ur svalget. Snäppungens kropp, hvilken hel och hållen

hade försvunnit i ormens gap, var utdragen till halfannan gång sin

rätta längd; vingarne voro nästan lösslitna från kroppen, så att de

endast medelst de uttänjda ligamenten sammanhängde med honom. Troli-

gen skulle de, äfvensom halsen och hufvudet. icke hafva slukats af ormen

— äfven om han fått vara ostörd — innan fogelns kropp hunnit smältas.

Huru huggormar kunnat komma till Stora Röö, som ligger fullt en

d2 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

Grönbenta snäppan eller Kärrsnäppan, Totanus glareola

(LINNÉ), anträffas i temligt antal häckande på passande lokaler

å fastlandet; ute i skärgården synes hon deremot sällan före-

komma och, såvidt jag kunnat erfara, ingenstädes häcka.

Gluttsnäppan, Totanus glottis (LINNE), skall enligt erhållen uppgift

vara allmän i skärgården under höstflyttningen; också har jag under senare

hälften af Augusti der träffat henne flerestädes i mindre flockar, hvilka väl

vetat att taga sig tillvara för jägaren, men dock icke visat någon öfver-

drifven skygghet. z

Tranan, Grus cinerea, BECHSTERIN, häckar enligt Doktor

LUuNDQVISTS uppgift i trakten af Nyköping. Så är dock ej

förhållandet i Vesterljung och åtminstone en del af Bälinge,

hvarest hon endast under vår- och höstflyttningarna visar sig

och då endast i ringa antal.

Hvita storken, Ciconia alba, BRISSON, har blifvit skjuten i Tuna

socken exemplaret förvaras i Doktor LUNDQVISTS samling — äfvensom för

ungefär 10 år sedan vid Aflingby i Vesterljungs socken.

Grå hägern, Ardea cinerea, LInng, häckar vid sjön

Långhalsen, belägen 1!/; mil nordvest om Nyköping.

Hvita hägern, Ardea alba, LINNE, har en gång — den 24 Oktober

1868 — blifvit fäld vid Horn, beläget i Svärta socken vid inloppet till

Nyköpingsfjärden. Exemplaret förvaras i Doktor LUNDQVISTS samling.

Rördrommen, Botaurus stellaris (LINNÉ), har, enligt ”Jägarförb. Nya

Tidskrift”, VII, sid. 126, på försommaren 1865 visat sig i de täta vassarne

vid stranden af Hallbosjön, belägen 1?/, mil vester om Nyköping. Fogeln,

hvilken ej kunde åtkommas, lemnade snart trakten och syntes sedermera icke

vidare till.

Kornknarren, Ortygometra crex, LInsÉ, är högst all-

män och häckar såväl på fastlandet som på de bebodda öarne.

Under en rapphönsjagt den 24 och 25 September 1871 sågos

flere exemplar i Vesterljungs socken. Kallas i skärgården

”Grässkära”. s

Småftläckiga sumphönan, Ortygometra porzana (LINNÉ),

kläckar temligen talrikt på kärrängarna kring Nyköping; ex-

emplar derifrån förvaras i Doktor LUNDQVISTS samling.

Sothönan, Fulica atra, LINNE, häckar hvarje sommar i

de täta vassarne i fjärdarne vid Nyköping äfvensom på ett

eller annat ställe, der lokalen är lämplig för henne.

fjerdedels mil från närmaste skogbevuxna ö samt ungefär en mil

från fastlandet, är svårt att nöjaktigt förklara. Att äfven snokar,

och dessa synnerligen stora, af mig anträffats på samma ö, är deremot

ej så oförklarligt, ty dessa hafva ju möjligen kunnat simma dit, hvilket

säkerligen icke varit händelsen med huggormarne. Anmärkas bör, att

både snokar och huggormar, (så vidt jag vet, endast den spräckliga

hufvudformen) äro mycket allmänna på öar och skär i denna skärgård.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKADAHANDE. BAND Å! N:0o4. 393

VIII. Andfoglar, Lamellirostres, CUuVIER.

Prutgåsen, Anser bernicla (LINNE), omnämnes af C. U. EKSTRÖM i

"Tidskrift för Jägare”, I, sid. 278, såsom sällsynt förekommande i denna skär-

"gård. Enligt ett från Doktor LUNDQVIST erhållet meddelande är hon flere

gånger under flyttningstiden fäld vid Nyköping.

Anm. Sädgåsen, Anser segetum (GMELIN), anträffas enligt C. U. EKSTRÖM,

”Tidskrift för Jägare”, I, sid. 277, mycket sällan i skärgården.

Anm. Bläsgåsen, Anser albifrons, BECHSTEIN, skulle enligt C. U. EK-

STRÖMS uppgift i nyssnämnda tidskrift, I, sid. 277, vara allmännast af

alla gåsarter i Södermanlands skärgård. Dock har hvarken denna eller

föregående art någonsin af mig anträffats, liksom jag ingenstädes er-

hållit någon uppgift om deras förekomst på trakten.

Grågåsen, Anser ferus (GMELIN), 1 skärgården benämnd

”Skärgås”, häckar deremot 1 mindre antal på orten, äfven ute

på öarne, t. ex. i närheten af Hartsö, der man också träffat i

ruggning stadda hanar; höst och vår är hon talrikare. Flere

gånger under sommaren har jag sett enstaka individer och

smärre flockar af denna art. Anmärkas bör, att C. U. EKSTRÖM

(Vet. Akad. Handl.”, 1836, sid. 155) kallar Anser segetum

för ”Skärgås”; detta kan nog ega sin rigtighet, men åtminstone

var den i orten häckande gåsart, hvilken af skärgårdsbefolknin-

gen benämndes på ofvan anförda sätt, Anser ferus.

Grafanden, Tadorna vulpanser, FLEMMING, förekommer under flytt-

ningstiden på trakten, dock endast hanar och yngre foglar. I Doktor LUND-

QVIS'TS samling finnas exemplar af denna art, hvilka blifvit fälda i skärgår-

den; ett i Bälinge sockens skärgård i Maj 1869 dödadt exemplar förvaras på

Nyköpings museum. Åfven äro grafänder då och då skjutna vid Hartsö.

Anm. Tama svanen, Cygnus olor (GMELIN), skulle enligt C. U. EKSTRÖM,

"Tidskrift för Jägare”, I, sid. 278, ”endast tillfälligtvis och högst sällan”

förekomma 1 skärgården. Något vidare om dess uppträdande på denna

trakt har jag icke erfarit.

Sångsvanen, Cygnus musicus, BECHSTEIN, träffas under flyttnings-

tiderna både på fastlandet och i skärgården, stundom rätt talrikt; infinner

sig, så snart islossningen har börjat. I flock samlade svanar kallas af folket

”Svänjer”.

Skedanden, Anas cly peata, LINNÉ, är enligt ”Jägarförb. Nya Tidskrift”,

TI, sid. 216, någon gång fäld i trakten af Nyköping; enligt meddelande i

bref från Doktor LUNDQVIST har detta skett den 26 April 1852 i skärgården,

den 2 Maj 1862 i Tunabergs socken och den 28 Oktober 1869 i Runtuna

socken samt senast i början af Oktober 1871 i Stadsfjärden vid Nyköping.

Exemplar af denna art förvaras i Doktor LUNDQVISTS samling.

Gräsanden, Anas boschas, LInsÉ, är mycket allmän och

kläcker såväl på fastlandet som i skärgården, der lokalen är

passande för henne. På de skogbevuxna öarne, hvarest endast

smärre kärr och vattensamlingar finnas, för gräsanden nästan

FÖ

dT SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

samma lefnadssätt som morkullan; hon träffas nämligen bland

buskarne, ofta ett godt stycke från vatten, och på fullkomligt

torr mark, t. ex. blad enbuskar och dylikt mellan Boro

larne. Åfven på de yttersta kala skären har jag råkat på gräs-

andhonor med ännu ej flygvuxna ungar. På öarne utanför

Hartsö och på Enskär har jag träffat många i ruggning stadda

anddrakar. Under hösten finnas akne i större eller min-

dre flockar spridda öfver allt i skärgården. En derstädes

den 25 Juni 1871 erhållen gräsandhane, som" jag blef i till-

fälle att se, hade ännu qvar vinterdrägten; endast ofvan och

under ögonen började några grågula fjädrar sticka fram.

Stjertanden, Anas acuta, LINNÉ, anträffas —— såsom det uppgifves på

det nyss anförda stället i ”Jägarförb. Nya Tidskrift” — ”någongång i den yttre

skärgården under vårsträcket”. Hon lär enligt de underrättelser, som jag

varit i tillfälle att inhemta, dock ej vara så sällsynt samt både under vår-

och höstflyttningarna förekomma i skärgården. Af lotsarne på Hartsö be-

nämndes hon ”Spjutand”. ;

Årtan, Anas querquedula, LINNÉ, häckar årligen i när-

heten af Nyköping äfvensom sparsamt på några andra ställen,

t. ex. i trakten af Hartsö, der jag varit i tillfälle att se hona

med ungar af denna art.

Krickanden, Anas erecca, Linné, är allmän under häck-

tiden i kärr och mindre vattensamlingar. I Augusti har jag

sett henne i smärre skaror i hafvet der och hvar i TV Free

skärgård. Hanen af denna art kallas på Hartsö ” "Årta” och

troddes vara hanen till honan af föregående art. En del af

skärgårdsbefolkningen synes dock Deharna dessa båda andarter

ned) deras vanliga namn: Årta och Krickand.

Bläsanden, Anas penelope, LINNÉ, är allmän der höstflyttningen

i September och Oktober; talrikast förekommer hon (enligt ”Jägarförb. Nya

Tidskrift”, II, sid. -216) i de stora vassarne vid Nyköping.

Viggen, Fuligula cristata, STEPHENS, eller, såsom jag hört den

benämnas i skärgården, ”Tofsanden” träffas ej sällan derstädes under flytt-

ningstiderna, oftare på hösten. Åfven midt under sommaren är den skjuten,

t. ex. två gånger år 1868 vid Dalbyö i Vesterljung. Det ena af dessa båda

exemplar var en hane, som, uppstoppad till vette, ännu sommaren 1871 för-

varades på Dalbyö gård. Synes icke kläcka på trakten, hvilket denna art

deremot gör i Åländska skär gården.

Hvitbuken, Fuligula marila (LINNÉ), af en och annan skärgårdsbo

kallad ”Bergand”, träffas sällsynt under vår- och höstflyttningarna. I ”Tid-

skrift för Jägare”, I, sid. 232, yttrar C. U. EKSTRÖM om denna dykandarts

förekomst i skärgården: ”Någon gång ses hon här tidigt på våren bland de

först ankommande flyttfoglarne. Under sommaren är hon sällsyntast och

allmännast på senhösten, då vissa år ganska stora skaror hit anlända”.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. Nod, 35

Svärtan, Oidemia fusca (LINNÉ), är mycket allmän och

häckar både i den inre och den yttre skärgården. Hanen be-

nämnes ofta ”Svärtkarl” och honan ”Svärtkärmg”. Hon lägger

sina ägg ganska sent och efter andra andfoglar.. Den 24 Juni

1871 träffade jag ett bo med 9 ägg, hvilka voro nyvärpta;

ännu den 29 derpå följande Juli fann jag ett annat bo med

3 ägg, hvilka honan höll på att rufva. Den 25 Juni samma

år såg jag hamnar och honor af denna art följas åt parvis; dessa

honor hade således ännu ej värpt slut. Den 14 Augusti 1870

sköt jag vid Hökö ett par svärtungar, som voro ganska små

och i sin första dundrägt.

En den 26 Juli i hafvet vid Garkast utanför Hartsö tagen,

alldeles nykläckt unge af svärtan hade följande färgteckning:

Ofvan mörkt askegrå; halsen rundtomkring af samma färg.

Tinningarne, nedre ögonlocken, hakan, bröstet och magen hvita.

Näbben ljusblå med svart nagel. Benen mörkt gråblå. — Samma

dag fann jag på nyssnämnda ö ett svärtbo med sju alldeles

nykläckta ungar och ett åttonde ägg, hvarur en unge höll på

att arbeta sig ut.

Sjöorren, Oidemia nigra (LINNÉ), på Hartsö och flerestädes benämnd

”Hafsorre”, är deremot sällsynt; ett och annat exemplar fälles dock för svärt-

vettar under vårflyttningen. Så sköts ett vid Hökö våren 1871 och ett annat

längre ut i skärgården samma år.

Knipan, Clangula glaucion (LINNE), infinner sig talrikt i skärgården

under flyttningarna, dock i största mängden om våren. Umngarne från fjol-

året, hvilka kallas ”Gråknipor”, komma ungefär fjorton dagar senare än

de gamla och qvarstanna längre på trakten.

Alfogeln, Clangula glacialis (LINNÉ), af skärgårdsbefolkningen

korteligen benämnd ”A1l”, är den sjöfogel, som förekommer till största antalet

i skärgården och utgör föremål för skärgårdsbornas förnämsta skytte. Al-

fogeln infinner sig, så snart några öppningar börja uppkomma 1 istäcket, samt

träffas i slutet af Mars och början af April ofta i tallös mängd. TI Maj

månad är han betydligt sällsyntare, alldenstund de flesta individerna då redan

begifvit sig vidare mot norr. De, som då finnas qvar, benämnas af skär-

gårdsbefolkningen ”Åtare”. Men ännu den 24 Maj 1871 såg jag smärre

flockar af denna art i trakten af Hökö; ett och annat exemplar glömmer sig

qvar ännu längre; så fäldes en hane den 30 Juni 1867 vid Hökö. På hösten

kommer alfogeln åter till Södermanlands skärgård +), men håller sig då vid de

yttersta skären; sannolikt qvardröjer också en del hela vintern om längre ut

till hafs.

Anm. Alförrädaren, Eniconetta Stelleri (PALLAS), kommer enligt uppgift

i ”Tidskrift för Jägare”, I, sid. 226, till Södermanlands skärgård och

"Vy Enligt ”Vet. Akad. Handl.”, 1783, sid. 319, visar sig alfogeln ”vid

Michaélis-tiden eller något senare” i Vermdö skärgård, hvilket torde

kunna nämnas i sammanhang med ofvanstående uppgifter.

30 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR. |

”särdeles till trakten af Landsort — — — tidigt på våren i sällskap med ”

de spridda individer af alfogeln, som först visa sig”. Af denna an-

ledning har denna dykand af skärgårdsskyttarne fått namnet ”Alförrädare”.

— Mig har hon aldrig förekommit, ej heller har jag hört någon uppgift,

att hon har blifvit skjuten i Nyköpings eller Trosa skärgård. Möjligen

förekommer hon längre ut till hafs, der isen om vårarne långt; förr går

bort, såsom händelsen är vid Landsort. Deremot har hon ett par gånger

— den 10 Maj 1855 och den 30 Januari 1871 — blifvit skjuten i Stock-

holms skärgård; dessa båda exemplar förvaras på Riksmuseum.

Praktejdern, Somateria spectabilis (LINNÉ), af skärgårdsborna

kallad ”Kamguding” eller, då tal är om flere, ”Kamgäss”, träffas i skär-

gården i enstaka exemplar under vårflyttningen. I ”Jägarförb. Nya Tidskrift”,

IT, sid. 47, omtalas en gammal hane, hvilken den 10 Maj 1863 blifvit skjuten

vid Hartsö, som det på det anförda stället uppgifves af Herr FERD. SUND-

STRÖM från Norrköping: enligt mig på Hartsö meddelad uppgift fäldes dock

detta exemplar af Lotsåldermannen SÖDERHOLM. En annan på Hartsö boende

lots, äfven denne med namnet SÖDERHOLM, har skjutit två hanar och en

hona af praktejdern. I Doktor LUNDQVISTS samling förvaras två hanar samt

en äldre och en yngre hona, som blifvit af honom fälda (”Jägarförb. Nya

Tidskrift”, II sid: 218).

FEjdern, Somateria mollissima (LINNÉ), imfinner sig i

slutet af Mars eller början af April i mängd i skärgården;

största delen drager vidare mot norr, men ganska många qvar-

stanna dock för att värpa. Under våren skjutas de gamla

hanarne för vettar, men honorna lemnas i allmänhet i fred af

den egentliga skärgårdsbefolkningen. Så är dock icke hän-

delsen med andra skyttar, som begifva sig ut för att idka

jagt med vettar, ty dessa främmande gäster döda vanligen alla

vattenfoglar, som de kunna åtkomma, äfven ejderhonorna. Af

skutskeppare, som under sina resor föröfva mycket ofog af

allehanda slag, af andra främmande äfvensom af en del i skär-

gården bosatta personer plundras dessutom ejderbona utan för-

skoning; märkvärdigt nog synes ejderhonan i denna skärgård

i allmänhet icke värpa om, då hennes ägg borttagas, åtmin-

stone har jag ej kunnat märka det och ofta af skärgårdsbor er-

hållit den uppgiften, att så icke är förhållandet. Också är det

hvarken i Vesterljungs skärgård eller på Hartsö i bruk att

taga ägg eller dun ur ejderbona, såsom plägseden är i Norge

och annorstädes. Deremot har ett på Hartsö af högförnäma

utländingar för några år sedan aflagdt besök, hvarvid Hartsö-

borna fingo afyttra så mycket ejderdun, som de egde samladt,

blifvit en anledning för dem att i de öfvergifna bona (antingen

honan derifrån blifvit bortskrämd eller dödad eller ock fått

kläcka ut sina ägg) taga reda på dunet, hvilket, sedermera ren-

3 +

| VR |

På I

BIHÅNG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 4. 37

sadt, afyttras till ett pris af 5 rdr rmt skålpundet. Dunet på

skjutna ejdrar plägar man afplocka och särskildt tillvarataga.

På Lacka värderades ejderdunet endast till 2!/, 3 3 rdr rmt

skålpundet. En följd af ofvannämnda förderfliga äggning är

den, att man vid färder i den yttre skärgården under senare

hälften af Juni och förra hälften af Juli månader får se skaror

af ejderhonor, stundom ända till femtio i skocken, hvilka slutit sig

tillsammans, sedan de blifvit beröfvade sina ägg. De flesta honor,

som i fred fått kläcka, — och detta är ingen lätt sak för dem,

då de hafva fiender både i menniskorna och (ännu svårare) i

kråkorna — draga sig derefter småningom ut till de yttersta

klabbarne i skärgården; åtskilliga honor stanna dock med sina

ungar qvar längre in mellan öarne tvärtemot uppgiften

1 ”Jägarförb. Nya Tidskrift”, II, sid. 216. Jag har nämligen

både i Juli och Augusti anträffat ungkullar af ejder ej långt

utom Hökö samt vid Lacka och Hartsö. Så såg jag t. ex. den

23 Augusti 1870 och den 2 Augusti 1871 ejderhonor med stor-

vuxna ungar vid Trädgårdsskär och Oxelön i Vesterljungs

socken. De gamla hanarine deremot visa sig aldrig under

sommaren i skärgården, utan begifva sig, som det synes i se-

ännu den 19 Maj har jag vid Hartsö

nare hälften af Maj

och den 24 Maj vid Hökö sett flere gamla hanar, dels ensamma,

dels i sällskap med honor — bort från trakten, ovisst hvart,

ty icke ens kring de flere mil från land liggande grunden, på

hvilka strömmingsfiske bedrifves af skärgårdsbefolkningen, sy-

nas de under sommaren till. Kanske draga de längre mot norr?

I slutet af September och i Oktober — i allmänhet tidigare

de år, då vintern blir sträng — visa hanarne sig, stadda på

flyttning söderut, på de långt ut till hafs belägna grunden.

Stundom dröja enstaka hanindivider qvar ännu längre fram på

hösten: Honorna och ungarne träffas likaledes på grunden under

senhösten; ungarne stanna om hösten längre qvar, men återkom-

ma om våren senare än de gamla. Ungfogeln från fjolåret dröjer

till en del qvar hela sommaren igenom, men vanligen långt ut till

hafs. Under vårar, som följa på milda vintrar, då hafvet icke

varit länge fruset, är tillgången på ejder äfvensom på annan

sjöfogel vanligen mindre, än då hafvet länge varit isbetäckt.

Folkbenämningarna på ejderfogeln äro många: gamla hanen

kallas ”Gudunge”, gamla häckande honan ”Åda” eller ”Åd”;

honor, som mistat äggen, benämnas ”Sqvaggor” eller ”Gråskor”;

38 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR. ;

unghanarne från fjolåret heta ”Helsingar” och unghonan af

samma ålder ”Skröja”.

En den 29 Juni 1871 utanför Kockelskär i Vesterljung

fångad ejderunge i dundrägt hade följande utseende:

Ofvan grönaktigt sotbrun, under askgrå; öfver ögat ett

ljusare gråaktigt streck; hakan hvitgrå. Näbben stor och fast,

liksom benen, gråaktiga.

Salskraken, Mergellus albellus (LINNÉ), träffas sällsynt i skärgården

under vårflyttningen och då oftast honor; enligt uppgift af Doktor SAMZELIUS:

har han äfven blifvit skjuten i sjön Långhalsen. Exemplar, som erhållits

på trakten, förvaras både i Doktor LUNDQVISTS enskilda samling och på Ny-

köpings museum.

Storskraken, Mergus merganser, LINNÉ, är mycket all-

män och häckar i skärgården, der han i mängd skjutes för

vettar. Det är framför allt hanarne, hvilka synas vara två till

tre gånger så talrika som honorna, som äro utsatta för för-

följelser. Då honan börjat värpa, utlägges somligstädes ett

par honvettar i hafvet i närheten af det i en holk eller ihåligt

träd befintliga boet, hvilket vanligen ej är så långt aflägset

från stranden; hanarne slå då till och fällas af den i försåt

liggande skytten. Åfven ungfogeln skjutes då och då under

eftersommaren; ungkullarne simma då ofta längs stranden,

hvaraf skytten vet att begagna sig genom att lägga sig på lur

i förväg och afvakta foglarnes annalkande. Den gamla hanen

af denna art kallas i skärgården ”Skrake”, honan deremot

”Skräcka”.

Angående det sätt, hvarpå de nykläckta ungarne förflyttas

ur boet ned i hafvet, har jag i Vesterljungs socken af en skär-

gårdsbo, som årligen utsätter många holkar för denna skrak-

art, fått den uppgiften, att honan ofta placerar sig i strand-

kanten nedanför det ej långt från vattnet belägna boet och

ifrigt lockar, då ungarne krypa fram i öppningen af boet och

kasta sig ned på marken, hvarefter de skynda att sluta sig till

modren och med henne begifva sig ut i vattnet. Detta sade

sig ifrågavarande person sjelf hafva åsett och försäkrade, att

han var fullt öfvertygad om rigtigheten af sin utsago. Den i

”Vet. Akad. Öfversigt” för 1859, sid. 394, meddelade uppgif-

ten, att honan skulle taga ungarne en och en i sender i näb-

ben och bära dem ned i vattnet, torde öfverensstämma med

vanliga förhållandet. Detta sätt att transportera ungarne ur

boet ned i vattnet har äfven iakttagits af min nyssnämnda

sagesman. Deremot måste herr LANGMANS påstående, att honan

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 4. 39

vänder dem på ryggen och låter dem så ligga, tills alla blifvit

nedförda i vattnet (”Vet. Akad. Öfversigt” 1858, sid. 347),

anses ogrundadt och beroende på felaktig iakttagelse. Denna

uppgift af herr LANGMAN synes vara ett motstycke till det i

”Jägarförb. Nya Tidskrift”, IT, sid. 235, framstälda påståendet,

att hafstruten stundom skulle göra tjenst som skälens fiskleve-

rantör. — Under milda vintrar qvarstanna enstaka individer af

storskraken på trakten och hålla sig då mest nära land.

Småskrakeén, Mergus serrator, LInsg, hvilken benämnes

”Strandskrake” (hanen ”Pracknisse” och honan ”Pracka”),. är

äfvenledes mycket allmän och skjutes för vettar, ungfogeln på

samma sätt som ungarne af föregående art.

IX. Pelikanfoglar, Steganopodes, ILLIGER.

Harfstjädern, Graculus carbo (LINNE), träffas då och då i skärgården.

I Doktor LUNDQVISTS samling finnas två vid Häfringe erhållna exemplar; på

Nyköpings museum förvaras tvänne likaledes i skärgården — den 16 Oktober

1870 och den 1 November 1858 — skjutna individer af denna art. Åfven

har hafstjädern en gång blifvit fäld i Vesterljung, ehuru jag nu ej kan er-

inra mig, hvar det skedde. Häckar säkerligen icke i denna skäågård.

X. Måsfoglar, Longipennes, DUMÉRIL.

Skräntärnan, Sterna caspia, PALLAS, träffas icke så sällan

häckande i skärgården t. ex. i trakten af Nyköping i Sjösa-

fjärden inom Skansen (”Jägarförb. Nya Tidskrift”, II, sid. 215)

och i närheten af Hasselön äfvensom på några skär utanför

Hartsö, hvarfrån jag erhållit ägg af denna art. Enligt ”Jägar-

förb. Nya Tidskrift”, III, sid. 237, hafva i början af 1860-talet

tre till fyra par årligen häckat i trakten af Hartsö; år 1871

häckade, enligt på Hartsö erhållen uppgift, icke mer än ett

par ”Skränmåsar” — vanliga benämningen bland skärgårdsborna

på skräntärnan — der i trakten. Dessutom har jag träffat denna

art sparsamt häckande på skäret Trutbådan utanför Lacka och

Utterviks Stångskär (båda ställena i Vesterljungs socken) samt

en gång tillfälligtvis vid Hökö. Tvärtemot herr G. EKBLADS

uppgift på sid. 237 af ”Jägarförb. Nya Tidskrifts” tredje år-

gång har jag funnit skräntärnan ganska försigtig, så att det icke

lyckats mig att komma i håll för någon enda. Väl mottager

hon främmande med höga skrik och ställer sig då stundom rätt

upp i vädret med stjerten utbredd och under ideligt flaxande

40 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR.

med vingarne, men vet dock att taga sig väl till vara. Dere-

mot var hon ytterst närgången mot min till Utterviks Stång-

skär medförda rapphönshund, hvilken hon nästan ville anfalla

med slag af vingarne och hugg af näbben.

Silfvertärnan, Sterna paradisea, BRUNNICH, förekommer

talrikt häckande i den yttre skärgården; jag har sett och skjutit

henne flerestädes i trakten af Lacka och Hartsö.

Fisktärnan, Sterna hirundo, TEMMINCK, kläcker höge-

ligen allmänt 1 skärgården; träffas äfven någon gång vid

sjöarne ini landet. i

En den 22 Juni 1871 tagen unge i dundrägt hade följande

utseende: å

Ofvan gråbrun med svarta fläckar, hvilka på bakryggen

sammanflöto till långsgående band. Pannan och ögontrakterna

grågula. Hakan och öfre delen af strupen sotsvarta. Den öfre

delen af halsen framtill, hela bröstet, magen i midten samt

insidan af vinglapparne och skenbenen hvita. Magens sidor

med grågul anstrykning. Näbben gulröd, dess rygg brunaktig;

näbbspetsen svart och den der ännu qvarsittande kalktaggen

hvit. Benen något ljusare gulröda; klorna svarta.

Skrattmåsen, Larus ridibundus, LINNÉ, är en gång — den 11 Sep-

tember 1858 — skjuten af Doktor LUNDQVIST i Stadsfjärden vid Nyköping.

Fiskmåsen, Larus canus, LINNÉ, är högeligen allmän i

og och nästan fullvuxna, men ännu

skärgården, der både dess ägg

ej flygfärdiga ungar ätas, hvilket dock oftare är händelsen med

gråtrutens och hafstrutens afföda.

En den 29 Juli 1871 dödad, flygvuxen unge af denna art

hade följande färgteckning:

Bottenfärgen ofvan och under hvit med grå fjäderspetsar,

som voro tätast på hufvudet och ryggens midt; ofvan och

framom ögat en sotbrun fläck; öfvergumpen, öfre och undre

stjerttäckarne samt magen nästan ofläckadt hvita; främre delen

af bröstet med glesa grå fläckar. Vingtäckarne mörkt askegrå

med ljust rostbruna kanter, som äfven funnos på ryggen och

de långa skulderfjädrarne, hvilka senare voro temligen mörkt

brungrå. Vingpennorna svartaktiga, de inre något ljusare, alla

med bruna spolar; de af andra ordningen och de längsta ving-

täckarne med smala hvita spetsar. Stjertpennorna från roten

till öfver midten hvita; längre ut voro de försedda med ett i

halfannan tum bredt, svartaktigt band och i spetsen smalt

kantade med hvitt. Yttersta stjertpennan nästan hvit, ytterst

NY"

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 4. 41

försedd med en trekantig, med spetsen inåt vänd, mörk fläck.

Stjertpennornas spolar i inre hälften hvita, derutom brunsvarta.

Undre vingtäckarne hvita med ljust askegrå kanter. Näbben

vid roten hlöong, på midten brunaktig, i yttre tredjedelen svart

med allra yttersta spetsen hvit. Benen brungrå; klorna svart-

aktiga. Iris brunaktig. Längd 15,5 tum; näbben från mun-

viken 1,8 tum; tarsen 2,1 tum; vingen från leden 10,5 tum.

Gråtruten, Larus argentatus, BRUNNIcH, häckar 1 stort

antal i skärgården. Dess ungar, som af skärgårdsbefolkningen

anses för en läckerhet, ”slås” i midten af Juli, strax innan de

börja flyga; sedan de erhållit flygförmågan, blifva de i likhet

med ungarhe af andra Larus-arter, snart odugliga till föda,

hvarför också nästan aldrig någon gammal ”Hvitfogel”, under

hvilken benämning alla arterna af slägtena Sterna och Larus

inbegripas, af skärkarlen dödas. Härigenom motväges trutar-

nes och måsarnes annars oundvikliga aftagande i antal till följd

af äggens bortröfvande och ungarnes ihjelslående. Denna art

benämnes ”Gråtrut”, men ännu oftare ”Ljuse” eller ”Gråljuse”.

Anm. Hvitvingade truten, Larus leucopterus, FABER. En på Nyköpings

museum förvarad, från Hasselö i skärgården derutanför erhållen gammal

fogel, hvilken enligt uppgift skulle tillhöra denna art, hör dock på

grund af näbbens form och tarsens längd icke till denna, utan helt

säkert till följande art, hvarom jag varit i tillfälle att förvissa mig.

Stora hvitvingade truten, Larus glaucus, BRÖNNICH, har, förenämnda

exemplar oberäknadt, en gång — den 14 Januari 1850 — af Doktor LUND-

QVIST blifvit skjuten i orten, nämligen på Grässkären, 2 mil från Nyköping:

exemplaret förvaras i hans enskilda samling +).

Hafstruten, Larus marinus, LINNÉ, förekommer häckande

på de yttre skären, der han lefver tillsammans med gråtru-

ten, ehuru i långt mindre antal. Träffas då och då längre

än 1 skärgården, t. ex. vid Hökö, der jag sett honom flere

gånger och äfven skjutit ett exemplar den 26 Juni 1871. Åfven

denna arts ägg och ungar ätas af skärgårdsborna. Kallas ”Trut”,

ferestädes äfven ”Stor trut”.

i Sillmåsen, Larus fuscus, LINNÉ, hvilken af skärkarlarne

benämnes ”Svartljuse”, häckar äfven, detta 1 ej ringa antal,

denna skärgård. Jag har många gånger under sommaren sett

"och skjutit Paper af densamma samt funnit dess bo. Äfven

ungarne af denna art äro matnyttiga.

+) Skall enligt ”Vet. Akad. Handl.”, 1783, sid. 99, förr hafva häckat på

en klippa vid namn Kalken, 3 mil utom de bebodda holmarne i Nämndö

skärgård, hvilket här upplysningsvis torde kunna anföras.

42 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR. 2 |

cin

Anm. Angående de sillmåsar, som pläga uppehålla sig invid Stockholm, har

jag varit i tillfälle att iakttaga, att de långt oftare vistas i Mälaren &

än i Saltsjön, hvaremot förhållandet synes vara omvändt med fisk- j

måsarne.

Spetsstjertade labben, Lestris coprotheres (BRUNNICH) =

parasitica, NILSSON, ”förekommer (enligt ”Jägarförb. Nya Tid-

skrift”, II, sid. 215) 1 yttre skärgården kring Grässkären, ehuru

sparsamt”, och skulle enligt ett annat meddelande i samma

tidskrift (III, sid. 238) icke sällan träffas vid Hartsö. Enligt

de uppgifter, som jag sjelf varit i tillfälle att förskaffa mig,

visar sig denna art sällsynt vid Hartsö under Maj månad; någon

gång qvarstannar ett och annat par på trakten öfver sommaren

och häckar då. Detta har skett vid Hartsö (”Jägarförb. Nya

Tidskrift”, III, sid. 238) och vid Häfringe; äfven har jag i Juli

1871 erhållit ägg af denna art, hvilka någon tid förut tagits i

närheten af Hartsö. Kallas i skärgården ”Labb”.

Bredstjertade labben, TLestris pomarina, TEMMINCK, träffas ytterst

sällan i def yttre skärgården. Ett i Nyköpings skärgård den 24 Oktober

1870 skjutet exemplar förvaras på museum i nämnda stad.

XI. Gumpfotade foglar, Pygopodes, ILLIGER.

Svarthufvade doppingen, Podiceps auritus (LINNÉ) = cornutus,

LATHAM, NILSSON, är åtminstone en gång — den 20 Januari 1869 — fäld

vid Beten nära Oxelösund; exemplaret förvaras i Doktor LUNDQVISTS samling.

Gråstrupiga doppingen, Podiceps rubricollis, GMELIN, har ett par

gånger — den 22 Maj 1851 och den 10 Maj 1852 — erhållits i skärgår-

den utanför Nyköping: exemplar af denna art förvaras i Doktor LUNDQVISTS

samling. Afven vid Hökö och Hartsö har denna art blifvit skjuten vårtiden,

nämligen ett exemplar på hvartdera stället.

Hvitstrupiga doppingen, Podiceps cristatus (LINNÉ),

träffas deremot oftare än föregående i skärgården. Enligt ”Jä-

garförb. Nya Tidskrift”, VIII, sid. 259, häckar han i Stadsfjär-

den nära Nyköping.

Smålommen, Colymbus septentrionalis, Linns, före-

kommer sparsamt på trakten och nästan uteslutande i insjöarne,

såsom händelsen äfven uppgifves vara med följande art. Häckar

i aflägsna små skogssjöar. Kallas på trakten ”Grålom”.

Storlommen, Colymbus arcticus, LInnÉ, är äfvenledes

temligen sällsynt; häckar i insjöar, t. ex. i sjön Isen nära Eriks-

lund i Vesterljungs socken. Kallas af befolkningen ”Kruslom”.

Tobisgrislan, Uria grylle (LINNÉ), kläcker ganska allmänt

på åtskilliga, långt ute i skärgården belägna, med stenrösen och

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o. 43

remmor försedda skär, t. ex. på Öskär vid Lacka, Hamskär,

Gråskär, Björkholmen och andra holmar utanför Hartsö m. £.

ställen. Ungarne af denna art, hvilka äro synnerligen feta,

anses af skärkarlarne för en stor läckerhet; de fångas också i

mängd, då de blifvit fullvuxna, hvaremot de gamla foglarne

alldeles icke ofredas. Som ett bevis på, huru högt dessa

foglar af skärgårdsbefolkningen värderas, kan här nämnas, att,

då jag på Hartsö begärde att få besöka de bästa häckplatserna

i närheten, lotsarne förbehöllo sig, att jag ej skulle skjuta

någon gammal tobisgrisla, hvaremot min begäran att få fälla

ett eller annat exemplar af andra på Hartsöskären häckande

fogelarter utan invändning bifölls. Den 29 Juli 1871 besökte

jag några utanför Hartsö belägna, kända häckplatser för hvitfogel,

grislor och tordmular. En mängd både gamla och unga individer

af dessa foglar sågs då, deribland grislor i mindre eller större

flockar, ända till 30 stycken; dessa grislor höllo sig dock på

så långt afstånd och lyfte i så god tid, att jag ej skulle kunnat

skjuta någon, äfven om jag velat det. På Hamskär tog jag

nämnda dag tvenne ungar af denna art i en bergsskrefva, der

de lågo tätt tryckta intill hvarandra. De voro mycket ondsinta

och beto dugtigt ikring sig, hvarvid de stundom togo fast i

hvarandra och drogo af alla krafter. Till storleken voro de

temligen olika, ehuru de hade samma föräldrar. Den mindre

ungen var 7,2 och den större 8,4 tum lång. Den förre var

sotsvart öfver hela kroppen, men mörkare på hufvudet och

hakan. På magen började hvitaktiga fjädrar sticka fram. Näbben

svartbrun; benen hornbruna med något ljusare simhinnor. Den

större ungen hade små hvita, med mörka kanter försedda fjä-

drar under magen, hvilka förefunnos i större mängd än hos det

andra exemplaret; så var äfven förhållandet på kroppens och

hufvudets sidor. De mellersta vingtäckarne voro hvita med

yttre hälften af mörk färg. Således tyckes det, som är ungen

i första dundrägten sotsvart både ofvan och under, och att de

fjädrar, hvilka sedermera framträda på sidorna af hufvudet

och halsen samt på magen, äro hvita. — Inga gamla grislor

syntes under den tid, som jag uppehöll mig vid deras häck-

platser, komma med mat till ungarne eller ens besöka dem.

Alla de gamla höllo sig på större eller mindre afstånd från

skären; mestadels lågo de stilla på vattnet och flögo blott

sällan. — Flygvuxna ungar hav jag träffat redan den 17 Juli,

men dessa hafva utkläckts ur bon, hvarur inga ägg blifvit

44 SUNDSTRÖM, ZOOLOGISKA ANTECKNINGAR. |

tagna. I följd af den ofta skeende äggningen blifva de ung

grislorna i allmänhet ej flygfärdiga förrän senare.

I skärgården benämnes denna art ”Grisla”; de yngre indi-

viderna kallas ”Muggor” och anses för en från de utvuxna

tobisgrislorna skild sort.

Sillgrislan, Uria troile (LINNÉ), synes äfven, ehuru sparsämt, och

troligen icke häckande, finnas i denna skärgård. Atminstone uppgafs det

för mig på mer än ett håll, att så kallade ”Sillknipor” då och då visade sig

på trakten. En fogel, hvilken under denna benämning utpekades för mig

den 29 Juli 1871 på hafvet utanför Hartsö, men som jag dock icke kunde

närma mig inom skotthåll, var — att döma af färgen, näbbformen, storleken

och rörelsen — en sillgrisla. Hon flög ej, oaktadt ett par skott lossades mot

henne på långa håll, utan nöjde sig med att endast dyka; då hon, som skär-

gårdsborna säga, började taga allt längre ”qvaf” och styrde ut till hafs,

ansåg jag lönlöst att längre förfölja henne. — Doktor LUNDQVIST har seder-

mera i bref meddelat mig, att med ”Sillknipa” menas just sillgrislan.

Alkekungen, Mergulus alle (LINNE), förirrar sig någon gång till Söder-

manlands skärgård. I Doktor LUNDQVISTS samling förvaras två exemplar,

båda fälda vid Häfringe, det ena den 15 Februari 1853 och det andra den

15 Januari 1860.

Tordmulen, Alca torda, LInsÉ, häckar i trakten af Askö,

Lacka, Hartsö (der jag fann mellan 30 och 40 bosatta på Grå-

skär), Häfringe m. £. ställen, men alltid på sådana skär, som

äro fulla af remnor, i hvilka honan lägger sitt ägg på hårda

klippan utan den ringaste bale under detsamma. 'Tordmulen

är mycket nyfiken och kan derför förmås att komma 1 håll,

om man vid ankomsten till det skär, der han är bosatt, aflossar

ett skott eller ropar dugtigt. Han närmar sig då i hvi-

nande fart (ty han flyger ytterst snabbt oaktadt sina korta

vingar), men vänder vanligen förbi skytten på temligen långt

håll, så att man måste hålla ett godt stycke framför honom,

om skottet ej skall fela; hårdskjuten är han dock icke, så att

det endast är hans skarpa flygt, som gör, att han är ganska

svår att fälla. > Att han skulle medelst sång och skrik kunna

förmås att ”ligga stilla”, tills man kommer honom inom skott-

håll, såsom det uppgifves i ”Tidskrift för Jägare”, sid. 274, har

jag aldrig hört omtalas och håller det föga troligt. Iikaledes

är det väl knappast rigtigt, att tordmulen vid anrop skulle sakta

sin fart och sålunda lättare kunna fällas, hvilket herr G. EKE-

BLAD uppgifver i ”Jägarförb. Nya Tidskrift”, III, sid. 238.

Tordmulen värper temligen sent: den 30 Juni 1871 tog

jag flere ägg af densamma på Skränmäåsskär nära Lacka; intet

visade det ringaste tecken till unge, så att de

af dessa äg

LED,

Nr 4

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 4. 45

säkerligen ännu icke blifvit rufvade. I allmänhet synes han

af ett tordmuleägg är följande: längden 2,7 och tjockleken

2 tum; ett ägg, som jag har bekommit vid Hartsö, höll dock

endast 1,65 tum i längd och 1,5 tum i tjocklek.

En några dagar gammal unge i dundrägt hade följande

; Hufvudet öfverallt, hakan, alla öfre kroppsdelar och vin-

garne sotsvarta med tätt, hvitt dun på hufvudet och öfre sidan

af halsen samt glest, gråaktigt dun på andra öfre kroppsdelar.

Alla undre delar rent hvita. Näbben mörkt blygrå med hvit

kalktagg i öfverkäkens spets. Benen svartaktiga. Längd 83/,

tum; näbben från munviken 13/, tarsen 1!/, tum.

barn

Så ENS Far Re HS

- hd Bänkar och re EG kork PTA NS EN

söka Höns ind rökt AN FR "TN

VA $ I A

OMM

al okobjnåe Pra GG banal

HG Vv lind 4 min Sölve då o [ND skäl cn

RN - Nella De ST

Ior

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 4 N:o 5.

OM FÖREKOMSTEN AF GEDIGET JERN

I EN BASALTGÅNG VID OVIFAK I GRÖNLAND.

GEOGNOSTISK OCH KEMISK UNDERSÖKNING.

GUSTAF NAUCKHOEFE.

MEDDELADT DEN 17 APRIL 1872.

STOCKHOLM, 1872.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOKTRYCKARE.

i TR KRA Mä fa AN YR

JEEBL, Ta DlaTo TA KATSO

+ -”

, NE

N X rd or | Nr UM

d eg Net SE SN rn

ja (MKJ AORDT- HASTIVO UV DAKOTTAR

V -

på Öna? a i Atol I

1 a NX

B - - ) Å

5 ffa

| h

ä HE TAN

; j

mo kl

AA js b ri [

> [

Sn ä

vå 6 ,

x LÄN

; FR

S5FET KR TYDaR AN -

N ; fc KSK ONINOG vägt

Bland de vigtiga vetenskapliga upptäckter, som gjordes under

den af Professor A. E. NORDENSKIÖLD ledda expeditionen till

Grönland 1870, intager fyndet af de kollossala jernblocken och

det anstående gedigna jernet vid Ovifak på Disco-ön säker-

ligen det främsta rummet. Då likväl dessa förstnämnde med

de hjelpkällor, 1870 års expedition hade till sitt förfogande,

omöjligen kunde hemföras, utrustades på statens bekostnad

följande vår två till Kongl. Flottan hörande fartyg, kanonångbåten

Ingegerd och lastbriggen Gladan, under befäl af kaptenerna

F. W. v. OtTTER och M. v. KRUSENSTJERNA, 1 ändamål att dels

afhemta nämnde jernblock, dels anställa naturvetenskapliga

undersökningar, så långt tid och omständigheter det medgåfve.

En noggrannare geognostisk undersökning af platsen, än

den som under föregående expedition kunnat utföras, var der-

jemte af behofvet påkallad, hvarföre jag af Kongl. Vetenskaps-

Akademien erhöll i uppdrag att såsom geolog åtfölja den nya

expeditionen.

De iakttagelser, jag gjort, kunna visserligen ej afgöra

jernets meteoriska eller telluriska natur, men då äfven de

minsta bidrag till kännedomen om dess förekomst och kemi-

ska sammansättning hafva vetenskapligt intresse, skall jag här

söka att i korthet redogöra för de undersökningar, jag utfört

dels på stället, dels af de hemförda samlingarna.

Den stora ön Disco är belägen mellan 69” 14'—70” 18'

N. Lat. och 51” 35—54” 47' V. Long. och utgör den sydli-

gaste delen af den stora basaltformation, som utbreder sig

ända upp emot Smith Sound. Endast på några få ställen på

södra Disco, såsom vid kolonien Godhavn, vid Fortunebay-

öarne och vid Nangiset i Discofjorden, ligger urberget i dagen.

Det utgöres för det mesta af skiffrig gneis, stundom öfver-

gående till glimmerskiffer och ofta genomsatt af pegmatit-

gångar. Granit tyckes ingenstädes förekomma. Några andra

eruptiva gångar kunde jag deremot ej i densamma upptäcka.

4 NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

Omedelbart på gneisen hvilar en basaltbreccia af omkring 200

fots mäktighet och af mörk, svartgrön färg. Den består ofta af

stora kantiga stycken, sammanfogade af kalkspat, men vanligen

äro dessa stycken så små, att bergarten på afstånd förefaller

fullkomligt homogen. Den saknar nästan helt och hållet hålig-

heter och då sådana förekomma äro de utfylda med kalkspat,

sällan med zeoliter. Deröfver hvila lager af basaltvacka af

800—900 fots mäktighet, hvilka hafva en rostbrun färg, en.

blåsig mandelstensartad struktur och innesluta i sina blåshålig-

heter apophyllit och talrika zeoliter, såsom chabasit, levyn,

stilbit, desmin, mesotyp och analcim. !) Dessa lager äro ofta

mellanlagrade af en likaledes rödbrun, lös basaltlera och genom-

sättas stundom af gångar af en mörkare, tät bergart. De

öfversta ända till öfver 1000 fot mäktiga basaltlagren hafva

en mörkt grågrön färg och äro ofta afsöndrade i vertikala,

reguliert sexsidiga pelare. Bergartens textur är vanligen krypto-

kristallinisk med öfvergångar till anamesit- och doleritartad, och

de sparsamt förekommande blåshåligheterna äro utfylda med

chalecedon, mera sällan med zeoliter.

Den här omnämnda lagerföljden gäller dock endast för

den sydvestra och vestra delen af Disco ön från Brededalen

öster om Godhavn till den på vestkusten inskjutande Nord-

fjorden. Norr om denna fjord och på öns nordöstra af Weoai-

gattet begränsade kust är basaltvackan ej längre synlig, utan

lager af tät chalcedonförande basalt förekomma ända ned till

hafsytan, tilldess man emellan elfvarna Koogengoak och Assuk

träffar sedimentära aflagringar, af ända till 800 fot, bestående

af miocceena sandstens- och bituminösa skiffer-lager, öfverlag-

rade af samma täta basalt.

Ungefär midtemellan Assuk och Ritenbenks kolbrott är

lagerföljden, uppifrån räknad, följande: öfverst basalt, der-

efter 1) sandsten, 2) svart, bituminös skiffer med taxodie-

aftryck, 3) sandsten, 4) skiffer med aftryck af vattenväxter

och tunna kolflötser, 3) sandsten, 6) svart skiffer utan växt-

aftryck, 7) sandsten, hvars underliggande lager äro dolda af

grus och slam. Längre ned mot sydost tilltaga kol- och

skiffer-lagren i mäktighet och lemna vid det s. k. Ritenbenks

kolbrott, der de särskilda kolflötserna uppnå en mäktighet af

1) Denne sistnämnde uppgifves af RINK vara funnen vid Engelsmannens

hamn. RINK, Grönland. Kjebenhavn 1857. 1. p. 202.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:O 9. 5

2—53 fot, ganska goda brännkol. Söder härom blir de fasta

lagrens inbördes läge svårt att iakttaga, emedan de äro be-

täckta af väldiga gruslager, härledande sig från de lösa, lätt

sönderfallande sandstenarne.

Då Professor NORDENSKIÖLD under 1870 års expedition

på motsatta stranden af Waigattet hade under de miocena

bäddarne funnit aflagringar, tillhörande kritformationen, var det

att förmoda, att sådana äfven skulle förekomma på Disco sidan.

Riktigheten af denna förmodan bekräftades också vid ankom-

sten till Ujararsusuk genom fyndet af löst liggande sand-

stensbollar, inneslutande aftryck af ormbunkar (Gleichenia?)

Coniferer och andra växter, identiska med dem, som före-

komma 1 de så kallade Kome lagren och hvilka af O. HEER

blifvit hänförda till undre kritan. !) De lågo dels i en bäckra-

vin, dels i fjären nedanför och härstammade synbarligen från

de ofvan liggande sandstenslagren.

Något anstående lager, som innehöll växtlemningar, till-

hörande kritformationen, lyckades jag dock ej finna. Af ännu

större intresse var dock fyndet af växtlemningar, tillhörande

den ej förr i Grönland kända stenkolsformationen. ?) Dels

funnos fera lösa aftryck af en Sigillaria-art jemte talrika frag-

menter af Calamiter och andra ännu obestämda växtlemningar

i ett »elflopp» N.V. om utliggarestället, och dels anträffades på

elfvens norra sida, 100 3 120 fot öfver hafvet, ett lager af hård,

grofkornig, gråbrun sandsten, öfverlagradt af ett stenkols-

lager af I å 2 tums mäktighet. Detta var i sin ordning öfver-

lagradt af ett 4 fot mäktigt lager af en liknande sandsten,

innehållande ett Calamites aftryck af 4 tums bredd och 2 fots

längd. Detta lager tillhörde således bevisligen stenkolsforma-

tionen. På detta hvilade ett lager af en lös, finkornig sand-

sten af ljust grönbrun färg, möjligen identisk med den lösa,

till undre kritan hörande sandsten, som af Professor NORDEN-

SKIÖLD beskrifves förekommande vid Kome.

Vid en kommande undersökning af stället, noggrannare

än den jag under några timmars uppehåll derstädes var i till-

fälle att göra, skall man säkerligen kunna uppvisa en intres-

!) NORDENSKIÖLD. Redogörelse för en expedition till Grönland. Öfv. af

KE. Vet. Akad. Förh. 1870, p. 1046.

2) För flera år sedan hade man på Disco funnit en lös sten, innehållande

ett Sigillaria aftryck, och sistledne år visade mig Dr. PFAFF en sådan,

funnen lös på stranden vid Ujararsusuk. Anstående lager, tillhörande

stenkolsformationen, voro dock okända.

6 NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

sant ordningsföljd mellan aflagringar tillhörande trenne geo-

logiska perioder; Stenkols-, Krit- och Tertiär-formationerna.

Östra delen af Disco ön utgöres af mäktiga miocena sand-

stens- och skiffer-lager, hvilka fortsätta mot vester ända till

Puilasok vid Brededalen, der basalten åter når hafsytan.

Det ställe, der de stora jernblocken lågo, utgöres af den

mellersta af de tre uddar, som utskjuta från det mellan Laxe-

bugten och Saitok, belägna Blåfjellet och är enligt benäget

meddelande af n. m. Kommendörkaptenen Friherre F. W. yv.

ÖTTER beläget på 69” 19' 30” N. Lat. och 54? 1' 22” V. Long., hän-

förd till Kapten GRAAN'S longitudsbestämmelse af Godhavn.

Denna del af kusten kallas af Grönländarne Ovifak eller Uig-

fak. Det ofvanliggande 2000- fot höga fjellets öfversta lager

utgöras af den täta, mörka basalten; längre ned synas i den

nära lodräta bergväggen de olika lagren af röd vacka och

basaltlera, till dess ett väldigt nära 1000 fot högt ras af större

och mindre basaltstycken dölja det fasta berget. Endast på få

ställen i sjelfva strandbrädden, der vågsqvalpet sönderkrossat

och bortsköljt grus och lösare stycken, kan man mellan de

större stenarne åter urskilja detsamma, och det visade sig på

de. ställen, jag hade tillfälle att se, bestå af samma basalt-

vacka, som ligger närmast öfver basaltbreccian.

De stora jernblockens inbördes läge är förut af Professor

NORDENSKIÖLD beskrifvet. !) Dock skulle jag önska att dertill

göra det tillägget, att de på den bifogade kartan med 1 och 3

betecknade stenarne ej lågo skilda, utan den stora stenen 1

hvilade omedelbart på ett utskjutande hörn af den mindre 3.

Likaså är för deras utseende och öfriga egenskaper af nämnde

författare och af Dr. NORrpstRÖM ?) utförligt redogjordt.

Oaktadt under 1870 års expedition icke mindre än 12

större och mindre jernstycken blifvit insamlade, anträffade vi

genast vid vår ankomst till stället flera stycken, som af vå-

gorna blifvit framsköljda ur sanden och under vårt vistande

derstädes upphittades nästan dagligen nya, som under arbetet

med de stora stenarne blottades. Deribland må nämnas ett

stycke af ungefär 800 &, som låg under det största jernblocket,

ett af omkring 500 &, ett tillplattadt stycke af ungefär 300 &,

') NORDENSKIÖLD. Redogörelse för en expedition till Grönland. Öfv. af

K. Vet. Akad. Förh. 1870, pag. 1059.

?) NORDSTRÖM. Kemisk unders. af Meteorjern från Ovifak på Grönland.

Öfv. af K. Vet. Akad. Förh. 1871, pag. 453.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o. 9. v

beläget tätt invid detsamma och ett stycke af ungefär 200 &

vigt, till formen liknande en »limpa», som upphemtades från

sjöbottnen på ett djup af 3 fot vid ebbtid.

Detta sednare är på sin undre yta beklädt af ett lager,

med jernoxidhydrat sammankittade, basaltkorn och består af

ett grofkristalliniskt, ytterst kolhaltigt och lätt förvittrande

jern. Äfven förmäldes 1 sttördlnadde a 60 fot vester om de

stora stenarne, ett vid ebbtid knappast öfverflutet stycke, be-

stående af en mängd afrundade basaltbitar, sammanfogade med

jernoxidhydrat, och som, att döma af tyngden, äfven innehöll

metalliskt jern. Antalet större jernstycken, som uppbhittades,

uppgick till 19, fragmenter och förvittrade bitar förekommo

ymnigt. De lågo på en mycket liten areal, och på längre af-

stånd än 100 fot från de stora stenarne anträffades mig veter-

ligt intet.

65 fot rättvisande N.t. O. 1) från det ställe, der jernblocken

lågo, träder en gång, bestående af mörkbrun, basaltliknande,

tät bergart, i dagen; Genom sin större hårdhet hade den bättre

än den instisände lösa basaltvackan motstått denudation och

höjde sig derföre några tum öfver den med grus och sten

betäckta sidostenen. Dess bredd varierade mellan 8—10 fot.

Tillfölje af den myckenhet från fjellet nedrasade basaltstycken,

som dolde den fasta hällen, kunde man ej se gången blottad

längre än 15 fot, men att döma af en liknande bergart, ?) som

stack upp genom gruset 12—15 fot derifrån, tycktes den fort-

löpa just under den punkt, der blocken lågo, 1 riktning från

S.t. V.—N.t. 0. Det ställe, der gången först trädde i dagen,

var beläget ungefär 10 fot öfver hafsytan vid högvatten, och

den fasta hällens sluttning var ganska obetydlig.

Bergarten, som Huden. denna gång, liknar fullkomligt vanlig

tät basalt. Den är af en faran textur, som i Harkefda Z

salbanden öfvergår till kryptokristallinisk och visar sig vid

förstoring bestå af en blandning af labrador, grönbrun augit

och svarta korn af magnetisk jernmalm. Till sin kemiska

sammansättning öfverenstämmer den äfven, såsom af de längre

fram anförda analyserna synes, nära med verklig basalt. Den

skiljer sig dock derifrån genom närvaron af tvänne accesso-

1). Emedan kompassnålen i jernblockens närhet var alldeles otillförlitlig.

bestämdes denna riktning genom pejling från det ungefär en kabellängd

ut till sjös för ankar liggande fartyget.

2) Möjligt är dock att detta var ett nedrasadt, i gruset inbäddadt större

basaltstycke.

8 NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEGIGET JERN I GRÖNLAND.

riska mineralier, som isynnerhet vid sidorna af gången finnas

insprängda, nemligen ett hisingeritartadt, grönaktigt, vatten-

haltigt jernoxidulsilikat och ett gulbrunt svafveljern. Ana-

lysen af detta förstnämnda har visat, att det ej är identiskt

med den annars i basalt ofta förekommande chlorophäiten.

Svafveljernet öfverensstämmer till sin sammansättning full-

komligt med det i meteoriter allmänna mineralet troilit. Den

för basaltgångar vanliga pelarformiga afsöndringen kunde ej

förmärkas, ty endast 1 närheten af sidorna förekommo sprickor,

hvilka alltid tycktes vara parallela med salbanden. De lös-

brutna styckenas aflossningsytor utmärka sig genom en egen-

domlig släthet och glans.

Vid östra sidan af denna gång anträffades af mig redan

vid vårt första besök på stället ett stycke i fast berg in-

: sprängdt, mycket förvittradt jern. Samtidigt hade äfven den

expeditionen åtföljande Danske naturforskaren Cand. J. STEEN-

STRUP funnit metalliskt jern fastsittande i basalten vid vestra

sidan af gången. 1) Med anledning häraf började jag arbeta

mig in i gången för att närmare undersöka detta jerns före-

komstsätt. ?) Under detta arbete anträffades förutom metalliskt

jern äfven en bergart, som redan vid första påseende betydligt

skilde sig från basalten i gången. Den bestod af en grön-

aktig grundmassa och var genomsprängd af fina flittror och

kulor af metalliskt jern. Denna bergart tycktes förekomma i

klumpar, inbäddade i gången och var alltid skild från basalten

genom en rostartad skorpa. Dessa klumpar eller bollar ut-

göras till största delen af ofvannämnda grundmassa, men hafva

dessutom ett grönaktigt, grofkristalliniskt ombhölje af 20 m. m.

bredd. Jag har ej anträffat någon öfvergång från denna berg-

art till basalten i gången, utan äro de alltid skilda genom den

rostbruna ojemna skorpan, som är mycket olik basaltens nästan

') Detta var synbarligen samma jern, som året förut af NORDENSKIÖLD och

NORDSTRÖM anträffades och hvaraf prof hemfördes och af LINDSTRÖM

analyserades. NORDENSKIÖLD 1. c. p. 1059 och 1065. NORDSTRÖM |l. c.

p. 462.

Ehuru jag redan då tillfullo insåg, att en omfattande sprängning i gången

var enda sättet att ordentligt undersöka denna intressanta. och för af-

görandet af jernets verkliga natur ytterst vigtiga sak, kunde detta dock

icke låta sig göra, emedan de af besättningen, som voro kunniga i berg-

sprängning, hela tiden voro upptagna vid arbetet med jernblockens om-

bordtagande. Med undantag af 2 grunda sprängskott, måste jag derföre

med kil och hammare arbeta mig ned i densamma, hvarför jag ej heller

lyckades nedtränga längre än 2 fot vid den östra sidan af gången.

[SA]

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:O 9. LX

blanka aflossningsytor. För dessa främmande inlagringar skall >

längre fram redogöras.

Det gedigna jernet låg inbäddadt i klumpar, vanligen af

ellipsoidisk form, och dessa läto, tillfölje af den rostskorpa

hvarmed de voro öfverdragna, lätt skilja sig från den omgif-

vande bergarten. Jag lyckades frigöra 6 sådana klumpar af

fullkomligt bergartfritt jern, af hvilka en vägde nära 150 &.

De bestå af ett hårdt, kristalliniskt jern, fullkomligt liknande det,

som förekommer i de lösa jernblocken, och visa efter slipning

och etsning tydliga Widmannstättenska figurer. Äfven hafva

de samma olyckliga benägenhet att utsvetta en jernhaltig,

gul vätska och att förvittra, som de lösa stenarne. Anmärk-

ningsvärdt är, att de alltid tycktes ligga inbäddade i gången

så, att deras längdaxel var: parallel med gångens strykning,

samt att de voro så att säga förenade med hvarandra genom

smala ådror af förvittradt jern.

Likaledes lågo i basalten inbäddade större och mindre

partier, hvilka tycktes bestå af förvittradt jern. Vid nog-

grannare undersökning har det sedan visat sig, att de utgöras

af en breccieartad sammangyttring af det grus, som uppkom-

mer vid det rena jernets förvittring och små vanligen på kan-

terna afrundade bitar af en bergart, liknande den basalt, hvaraf

gången bildas. De innehålla, såsom af analyserna synes, helt

obetydligt metalliskt nickeljern, utan bestå hufvudsakligen af

fina korn af oxideradt jern, efter all sannolikhet jernoxidul-

oxid, emedan de lätt dragas af magneten och gifva ett svart

pulver. Denna breccia förekommer så väl i ytan som längre

ned och uppträder stundom i form af smala ådror, förmod-

ligen sprickfyllnader. Vid gångens vestra sida förekom äfven,

som ofvan är nämndt, ett hårdt kristalliniskt jern i form af

platt-tryckta, skifformiga, upprättstående partier af 30—40 m.m.

tjocklek. De stodo liksom inkilade i basalten parallelt med

gångens salband. Likaså förekom der jern i flittror.

Huruvida i gångens midt liknande jern och brecciabild-

ningar förekomma, kan jag ej afgöra, emedan jag ej var i

tillfälle att derstädes se mer, än hvad som låg i dagen. Prof

af bergarten, som jag lösslog, voro alldeles lika den vid sal-

banden förekommande, ehuru något mer grofkristalliniska.

Då jag nu redogjort för de, tillfölje af omöjligheten att

djupare nedtränga i gången, knapphändiga geognostiska iakt-

tagelser om jernets förekomstsätt, som jag kunnat göra, öfver-

10 =. NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

vår jag till redogörelsen för den kemiska undersökningen af

de från stället hemtade samlingarna.

För att ej vid hvarje särskild analys behöfva redogöra

för den metod, som blifvit använd för att skilja de olika äm-

nena, meddelas här det sätt, hvarpå analyserna blifvit utförda.

1. Vid analys af de i syror olösliga silikaterna smältes

profvet med kolsyradt natron-kali, smältan löstes i saltsyra och

kiselsyran bringades i olöslig form genom afdunstning 1 vat-

tenbad, tilldess hvarje spår af fri saltsyra var aflägnadt. Den

glödgade och vägda kiselsyran afryktes med svafvelsyra och

fluorvätesyra, hvilken genom omdestillering i platinakärl blifvit

renad från främmande beståndsdelar. Återstoden löstes i svaf-

velsyra, utspäddes och kokades, hvarigenom titansyra afskildes

och ur lösningen fälldes jernoxid och lerjord med ammoniak.

Dessa oxider skildes sedan med natron.

I filtratet från kiselsyran reducerades jernoxiden med

svafvelsyrlighet, hvarefter vätesvafla inleddes. Den härvid

uppkomna fällningen pröfvades för blåsrör !).

Ur filtratet från vätesvaflefällningen aflägsnades vätesvaflan

genom kokning, och dervid afskildt svafvel frånfiltrerades.

Lösningen försattes med brom för jernoxidulens oxidering,

befriades genom afdunstning från öfverskott af brom och neutra-

liserades med mnatron, hvarefter jernoxid och lerjord fälldes

med ättiksyradt natron. Fällningen upptogs på filtrum och

tvättades med en kokande, utspädd lösning af ättiksyradt na-

tron. Ur fitratet afskildes mangan såsom mangansuperoxid-

hydrat genom oxidering med brom. Manganfällningen pröf-

vades alltid efter vägning för blåsrör på kobolt. De basiska

ättiksyrade salterna af lerjord och jernoxid löstes i saltsyra,

hvarefter lerjord och jernoxid fälldes med ammoniak och väg-

des tillsamman.

Filtratet från manganfällningen förenades med filtratet

från lerjord och jernoxid och pröfvades på nickel med väte-

svafladt svafvelammonium. Ifall härvid någon svafvelnickel

utföll, löstes den i kungsvatten; nickel fälldes med natron och

vägdes som nickeloxidul. Sedan allt vätesvafladt svafvelam-

monium blifvit aflägsnadt, fälldes kalken med oxalsyrad am-

moniumoxid och vägdes såsom kaustik kalk. Magnesian

') Den var nemligen så obetydlig, att det ej var att förmoda, att den inne-

hölle någon vägbar mängd svafvelmetaller.

BIHANG TILT K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 3. yi

fälldes med fosforsyradt natron och vägdes såsom pyrofosfor-

syrad magnesia. Kalken pröfvades efter vägning för spektro-

skopet på baryt och strontian.

Lerjorden och jernoxiden löstes efter vägning i svafvel-

syra. Dervid olösta spår af kiselsyra och titansyra vägdes

tillsamman, hvarefter kiselsyran aflägsnades med fluorväte och

svafvelsyra och den återstående titansyran vägdes. !)

Mängden af jernoxid bestämdes antingen genom jern-

oxidens utfällning med natron eller också genom den svafvel-

syrade jernoxidens reduktion med jernfri zink och jernoxidulens

titrering med chameleon. Då härvid stundom, tillfölje af kol-

halten i zinken, kolväten bildades, aflägsnades dessa före titre-

ringen genom kokning i kolsyreatmosfär.

Ett annat prof dekomponerades med fluorvätesyra och

svafvelsyra. Den till torrhet afdunstade massan urkokades

med svafvelsyrehaltigt vatten, det olösta frånfiltrerades och

filtratet försattes med barytvatten i öfverskott. Detta utfälldes

sedan med kolsyra. Den bildade fällningen upptogs på filtrum

och filtratet afdunstades under tillsats af litet kolsyrad am-

moniumoxid till fullkomlig torrhet. Härvid afskildes vanligen

litet kolsyrad baryt, som frånfiltrerades, hvarefter de kolsyrade

alkalierna förvandlades till kloralkalier och vägdes. Klorkalium

utfälldes och vägdes såsom kaliumplatinaklorid.

Den med barytvatten erhållna fällningen löstes i saltsyra.

Den olösliga svafvelsyrade baryten affiltrerades och lösningen

försattes efter concentrering med molybdänvätska. Om härvid

uppstod någon fällning af fosfor-molybdänsyrad ammoniak,

löstes den i ammoniak och fosforsyran utfälldes med svafvel-

syrad magnesialösning. ?)

Vid några bergarters upplösning i fluorvätesyra utvecklades

en stickande bituminös lukt och en mängd grafitartadt kol

afskildes jemte en del olöst pulver. Det olösta upptogs på

filtrum och smältes, efter glödgning i lufttillträde, med surt

svafvelsyradt kali under tillsats af saltpeter och soda. Den

smälta massan urkokades med vatten och visade sig imnehålla

lerjord jemte något jernoxid och i en bergart kromoxid, hvilken

fälldes och vägdes såsom kromsyrad blyoxid.

För att bestämma jernoxidulen smältes profvet med bo-

raxglas i kolsyreatmosfär, smältan löstes likaledes i kolsyre-

1) Titansyrerester pröfvades alltid för blåsrör.

2) 8 delar vatten, 1 del Mg O.SO0O,, I del AmÖl och 4 delar ammoniak.

12 — NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

atmosfär 1 utspädd svafvelsyra, hvarefter jernoxidulen titrerades

med chameeleon.

För bestämmande af klor och svafvel smältes profvet med

en blandning af klor- och svafvelfri soda och salpeter. Smäl-

tan löstes i likaledes klorfri salpetersyra, hvarefter kiselsyran

aflägsnades genom afdunstning till torrhet i vattenbad. Sedan

kiselsyran blifvit affiltrerad, fälldes kloren med saltpetersyrad

silfveroxid och vägdes som klorsilfver. Sedan öfverskott af

silfversalt i filtratet från klorsilfret blifvit utfäldt med saltsyra,

fälldes svafvelsyran med klorbarium.

Halten af matalliskt jern och nickel bestämdes i analysen

N:o 5 på det sätt, att profvet behandlades med utspädd svafvel-

syra och den dervid utvecklade rätgasen efter torkning öfver

klorcalcium leddes öfver glödande kopparoxid. Det derigenom

uppkomna vattnet uppsamlades och vägdes i ett förut tareradt

klorcaleiumrör. Under antagande, att den vid analysen på

bergarten i sin helhet erhållna nickeloxidulen inginge såsom

met lig nickel, beräknades först huru mycket väte motsva-

rades deraf, och af det återstående vätet beräknades mängden

af metalliskt jern. I de öfriga analyserna har pulvret i 30—40

timmar under uppvärmning behandlats med en concentrerad

lösning af qvicksilfverklorid. Sedan det olösta blifvit affiltre-

radt, gjordes lösningen svagt sur med saltsyra, och öfverskott

af qvicksilfver fälldes med vätesvafla. Filtratet från svafvel-

qvieksilfret oxiderades med brom. Jernoxiden skildes med

ättiksyradt natron från nickeloxidulen, hvilken sedan fälldes

med natron. Af den funna jernoxiden och nickeloxidulen !)

beräknades mängden af metallerna. ?) |

Glödgningsförlusten bestämdes som vanligt genom glödeg-

ning i torr kolsyreström.

Kolhalten bestämdes genom profvets förbränning med torr

och kolsyrefri syrgas i ett med ett lager kornig kopparoxid

och ett lager mönja fyldt rör.

Den härvid erhållna vattenhalten visade sig hos de bitu-

minösa stenarna alltid ganska betydligt öfverstiga glödgnings-

förlusten, hvaraf tydligen framgår, att profvet innehöll väte.

3 Nic keloxidulen pröfvades alltid för, blåsrör på kobolt.

?) Jag har föredragit denna metod framför den af GREWINGK och SCHMIDT

använda metoden vid meteorstenars analysering (Archiv fir die Natur-

kunde Liv-, Ehst- und Kurlands, 3 Bd., p. 462), emedan den vid LIND-

STRÖMS undersökning af Hessle meteoriterna (öfv. af K. Vet. Akad. förh.

1869, pag. 715) visade sig opraktisk, i det att silikaterna angrepos.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 9. 13

"Någon method att bestämma detta väte har jag dock ej lyc-

bits uppfinna. Att efter förbränningen väga tillelt profvet

och ur vigtsförändringen söka beräkna mängden af väte och

vatten erbjuder tillfölje af vätets låga seqvivalentvigt ej till-

räcklig noggrannhet.

Jag har försökt att bestämma vattenhalten genom att

glödga profvet i torr kolsyreström och uppsamla det bort-

gående vattnet i ett vägdt klorcaleiumrör, men dervid konden-

serades äfven en del flygtiga kolväten i röret.

2. Breccian och det metalliska jernet i bergarten under-

söktes på följande sätt. Bitarne krossades på ett hårdt stål-

städ med en stålhammare, pulvret siktades och det magnetiska

utdrogs först på torra vägen upprepade gånger med magneten.

Detta pulvriserades derefter i agatmortel och utdrogs ytterli-

gare under sprit med magneten, tilldess främmande ES

lar voro, så godt sig göra lät, bortskaffade. Pulvret torkades

derefter 1 luftpump öfver svafvelsyra.

En del af profvet löstes genom ihållande kokning med

kungsvatten och afdunstades öfver vattenbad till fullkomlig

torrhet. Härvid afskild kiselsyra och olösta främmande be-

ståndsdelar affiltrerades och vägdes, sedan ett medföljande kol-

haltigt ämne blifvit uppbrändt. Denna olösta återstod analy-

serades derefter särskildt. I filtratet inleddes, efter reducering

med svafvelsyrlighet, vätesvafla. Den dervid uppkomna fäll-

ningen löstes, sedan den blifvit digererad med svafvelnatrium 1),

1 rykande saltpetersyra för att öfverföra möjligen närvarande

svafvelbly till svafvelsyrad blyoxid. Lösningen afdunstades

till torrhet under tillsats af litet svafvelsyra, urlakades derefter

med sprit och det olösta pröfvades för blåsrör på bly. Ur

det lösliga fälldes efter spritens bortkokning kopparn med väte-

svafla och vägdes som halft svafvelkoppar.

Filtratet från vätesvaflefällningen, som var starkt färgadt

af organiska ämnen, försattes med svafvelammonium. Fäll-

ningen affiltrerades och löstes genom kokning med saltsyra

och klorsyradt kali. Jernet skildes från nickel och kobolt

med ättiksyradt natron. Fällningen löstes i saltsyra och ut-

späddes till 1000 c.c. volym. Ur två särskilda prof å 200 c.c.

fälldes jernoxiden med ammoniak och vägdes. Derefter löstes

1) Detta försattes sedan med saltsyra och den dervid uppkomna fällningen

pröfvades för blåsrör.

14 NAUCKHOFF, FÖREKOMST AG GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

den i svafvelsyra. Litet kiselsyra, som härvid blef olöst, upp-

togs på filtrum och pröfvades efter vägning på titansyra. Ur

lösningen utfälldes derefter jernoxiden med lerjordsfritt natron

och efter dess affiltrerimg fälldes lerjorden med saltsyra och

ammoniak. En annan afmätt del af jernlösningen (vanligen

5300—5600 c.c.) concentrerades och försattes med molybdänvätska.

Den härvid uppkomna fosforsyrefällningen löstes i ammoniak

och vägdes såsom pyrofosforsyrad talkjord.

Nickel och kobolt utfälldes med natron och vägdes till-

samman, efter reducering 1 vätgas, såsom metaller. Dessa

löstes derefter 1 saltpetersyra, öfverfördes till cyanföreningar

och skildes enligt LiEBIGS metod genom kokning med qvick-

silfveroxid. Kobolten fälldes med saltpetersyrad qvicksilfver-

oxidul och vägdes såsom svafvelsyrad koboltoxidul !).

Filtratet från svafvelammonium-fällningen kokades för det

organiska ämnets förstörmg med klorsyradt kali och saltsyra.

I lösningen befintliga spår af lerjord fälldes med ammoniak,

hvarefter kalk och talk fälldes på vanligt sätt med oxalsyrad

ammoniak och fosforsyradt natron.

Bestämningen af klor och svafvel verkställdes på samma

sätt som vid analys af silikaterna genom smältning med soda

och saltpeter. Anmärkas bör, att det organiska ämnet, som

bildas vid jernets lösning i saltpetersyra, fälles af saltpeter-

syrad silfveroxid med brun färg. Det är dock mer svårlösligt

1 ammoniak än klorsilfver. E

Alkalierna bestämdes i samma prof, som blifvit användt

till förbränningsanalys, emedan det vid jernets upplösning i

en syra bildade organiska ämnet hindrade oxidernas fullstän-

diga utfällning med baryt. Tvänne särskilda till förbränning

använda prof förenades och kokades med utspädd svafvelsyra.

Sedan dervid olöst jernoxid blifvit affiltrerad, försattes lösnin-

gen med barytvatten och alkalierna bestämdes på samma sätt,

som förut är beskrifvet, med iakttagande af det försigtighets-

mått, att all afdunstning skedde i platinakärl.

Kol och väte bestämdes på samma sätt som vid silikat-

analyserna. För fullständig förbränning åtgick något öfver

två timmar.

1) Vid bestämningen af nickel och kobolt har jag noggrannt följt den

metod, som finnes angifven i H. RosE's Handb. d. Analyt. Chem. 1871

Ba 2:Pp. 140:

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 3. 15

För att bestämma huru mycket jern ingick såsom oxidul-

oxid, digererades profvet med qvicksilfverklorid !). Det der-

vid olösta behandlades med utspädd saltsyra, öfverskott af

qvicksilfver fälldes med vätesvafla, hvarefter jernet skildes från

nickel och kobolt på vanligt sätt.

Vid analysernas beräkning har jag följt equivalent-tabellen

1 Fresenii Anleit. zur quant. chem. Anal. 5 Aufl. 1864.

Egentliga vigten bestämdes dels genom vägning i pykno-

meter, dels genom att direkt väga en bit af stenen 1 vatten.

1. Basalt från Brededalen.

Till analysen användes ett generalprof af en sexsidig ba-

saltpelare, tagen i det inre af Brededalen vid östra sluttningen

af Skarfvefjellet, ungefär 10 minuter öster om Godhavn. Den

bestod af en tät, gråaktigt svartgrön grundmassa af kryptokri-

stallinisk textur, der dock de särskilda individerna af fältspat,

augit och magnetisk jernmalm under mikroskopet kunna tyd-

ligen urskiljas. Fältspaten är stundom afskild i individer af

ända till 0,5 å 1 m. m. genomskärning och visar då tydlig

tvillingstreckning. Olivin synes helt och hållet saknas.

Egentliga vigten är vid 17” C: =3,015—3,017 ?).

Profvet torkades vid 100? C.

NASA SS om. Jani protvetigat: 0,66 OTIS O5; 00074 ET:

OS 0aa or. Al, Os + Fe; 03, 0,2295 gr. He, O3, 0,004 2T-

Mn 0. Mn, Os. motsvarande 0,0037 gr. Mn O, 0,1545 gr. Ca O,

0,2545 gr. 2 Mg O.P O;. motsvarande 0;0917 gr. Mg O.

2. Till titrering af jernoxidulen i 0,6785 gr. af profvet

åtgick 12,5 c.c. chameleonlösning, der 100 c.c. = 0,56 gr. Fe 0,

hvilket motsvarar 0,07 gr. Fe O.

3. 1162 gr. af profvet gaf: 0,004 gr. glödgningsförlust,

0,0415 gr. kloralkalier och 0,0035 gr. KCl + Pt Cl,, motsva-

rande 0;02144 gr. NaO och 0,00067 gr. KÖ, samt 0,0025 gr.

2 Mg O. P O;, motsvarande: 0,00159 gr. P Os.

Beräknade 1 procent med korrektion för jernoxidul och

fosforsyra gifva dessa tal:

1) Vid magnetisk jernmalms och jernoxids behandling med qvicksilfver-

klorid på samma sätt utdrogs intet spår af jern.

2) Enligt bestämning af Herr E. IVERUS.

16 — NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

Syre.

SNÖREN AON SR VA

ANT ODSKERSN (isf 021 ör

RATOS ISO SN

INSE OR II rr ene fc

ISO 1 UOESMSORE AE 2,29

MSE IPS sr 0,06

NU KERO a ÖNSB EK 2MIS

CSE RIO ER NSI SA (fe

NAR. 158A nns 0,47

KEORINSE (ÖGA bod

[2 (SSR OIES

EO PENSN 0,34

100,04. Syreqvotienten = 0),633.

Dessutom erhöllos tydliga spår af Cu och CI.

Vid behandling med syra utvecklades ingen kolsyra. För

att undersöka om möjligen något organiskt ämne funnes när-

.varande, glödgades profvet i syrgasström i ett med glödande

kopparoxid fyldt rör, hvarefter gasen leddes genom ett LiE-

BIGS kulrör, innehållande kalkvatten. Då härvid ej ringaste spår

till grumling uppkom, är bergarten fullkomligt fri från kol.

Bergarten pröfvades på metalliskt jern genom att ur det

1 en porslinsrifskål pulvriserade profvet utdraga det magnetiska

och under mikroskopet öfvergjuta detsamma med svagt sur

kopparvitriol. Härvid erhölls dock ej spår af koppar utfäld.

2. Basalt bildande hufvudmassan af den jernförande gången

vid Ovifak.

Till analysen användes ett generalprof af flera till utse-

endet hvarandra fullkomligt liknande stuffer från östra sidan

af den gång, i hvilken det gedigna jernet och breccian före-

komma. Bergartens yttre egenskaper äro förut beskrifna.

Egentliga vigten är vid 13” C.—14” C. 3,,37—38,012.

Profvet torkades vid 100? C.

1. 1,269 gr. prof gaf: 0,6095 gr. SiO,, 0,005 gr. Ti O,,

0,413 gr. Al, Oj; +Fe, Os, till titrering af den genom jern-

') Härifrån afdrages innan syrehalten beräknas 0,15 4 Ca O motsvarande

0,13 4 PO3. ROTH beräknar den vid analys af basalt från Geiselstein

och Grosser Winterberg erhållna fosforsyran bunden med kalk såsom

apatit. (J. ROTH. Die Gesteins-Analysen. Berlin 1861. p. 46.).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD.-HANDL. BAND Å. N:0D. 17

oxidens reduktion erhållna oxidulen åtgick 28,5 c.c. chame&e-

leonlösning, der 100 c.c. motsvarande 0,5615 gr Fe O, hvilket

motsvarar 0,2446 gr. Fe, Os, 0,0015 gr. Mn O. Mn, Os; lika

med 0,00139 gr. Mn O,; 0,138 gr. Ca O, 0,182 gr. 2 Mg OO. PO;

motsvarande 0,06558 gr. Mg O.

2. Till titrering af FeO i 0,972 gr. af profvet åtgick

18,4 c.c. chameleonlösning af samma titre som ofvan, hvilket

motsvarar 0,103316 gr. Fe O.

3. la77 gr. prof gaf: 0,0695 gr. kloralkalier och 0;004

or. KCl+Pt Cl, hvilket är lika med 0,0362 gr. Na O och

0,00077 gr. KO.

Ajo or. ar profvet Jatssö0;irs er. BaO: lika

med 0,01785 ger. S och 0,0035 gr. 2 Mg O.P Os; motsvarande

0,00123 gr. P Os 1).

95. 0519 gr. prof gaf vid förbränning: 0.012 gr. HO lika

med 0,0013 gr. H och 0,015 gr. CO, motsvarande 0,0041 gr. C.

Beräknade i procent med korrektion för fosforsyra och

jernoxidul gifva dessa tal:

Syre.

SÖS ASO CR gr

PRO cc ÖBO Ölander

SNUS (OP ros NETTIS ER oen a a 6,151 St

Bes Osdes GFRIOE SC

Be Om gin. TULPAN 1,99

Ja Hare ESA (AI ere 0,02

Mö Olen Dale 2A0

Fara ÖST age SOS

Na Omma 218 Ses 0,73

KÖR enas ÖF06rrrrtrg 0,01

SUG NAR OT

DINNEG ENSE 0,98 ?)

ÖT 0,79

El 0,25

100,79. Syreqvotienten = 0,625.

0,865 gr. gaf: 0,0v9 gr. glödgningsförlust = 1,04 4.

Af Cl erhöllos tydliga spår.

') Bfter svafvelsyrans utfällning med klorbarium fälldes fosforsyran med

molybdänvätska.

2) Motsvaras af 0,09 4 CaO.

3) Motsvaras af 2,20 4 Fe O under antagande att svafveljernet är Fes.

18 — NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND. |

Pröfvad under mikroskopet på samma sätt som föregående

visade sig bergarten vara fri från metalliskt jern. Såväl denna

basalt som föregående smälta temligen lätt för blåsrör.

3. Troilit?

I ofvanbeskrifna bergart förekommer ett mineral af gul-

aktig färg, något dragande i brunt, vanligen 1 ytterst små

flittror men stundom i kulformiga partier af ända till en ärtas

storlek och alltid intimt genomsprängdt af ett hisingerit-

artadt mineral, som längre fram skall beskrifvas. Tillfölje af

brist på rent material kunde ej egentliga vigten bestämmas.

Då jag till analysen ej kunde erhålla rent material, har

jag af den erhållna kiselsyran beräknat mängden af hisinge-

riten och efter afdrag af densamma beräknat det rena mine-

ralets sammansättning.

0,837 gr. prof, torkadt i exsiccator, gaf: 0,0225 gr. 5105;

0,673 gr. Fe, Os, 0,054 gr. Ni O, hvilka värden beräknade i

procent gifva:

Colloidsilikat 8,59

I NERE ORO EAT a RAS AE EL EES

INTEL ST ae LEVA D506:2050 ör ANKI

HS, (förlust).A"fråd, gle. FKA, 30:56

100,00 100,00.

Spår af Cu.

! E e AR

Häraf erhålles formeln IS ty genom division med

eqvivalentvigterna, erhålles (Fe +Ni): 5 =1:1,01.

Mineralet är fullkomligt derbt; mycket sprödt; hårdhet

= 5—5,5. För blåsrör smälter lätt under utveckning af svafvel-

syrlighet till en magnetisk massa.

Mineralet öfverensstämmer således med den i meteoriter

ofta förekommande troiliten, hvaremot jernnickelkisen från

Lillehammar, Inverary och Kenwyn i Cornwall är bronsfärgad,

reguliert oktaedriskt klyfbar samt håller 18—43 4 nickel och

nära 2 4 koppar. Enligt Rrvor!) är den vid Craigmuir nära

Inverary förekommande pentlanditen sammansatt: svafvel 35,8

24, jern 54,8 4, nickel 7,6 4 och qvartz 1,4 4.

!) DUFRÉNOY. Traité de Minéralogi. Paris 1856, 59, 60. 2. p. 549.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:O PD. 19

4, Det hisingeritliknande mineralet.

I sällskap med troiliten och för det mesta omgifvande

densamma förekommer 1 samma basalt ett i frisk brott ljust

olivgrönt, opakt mineral, som dock snart vid luftens inverkan

blir brunt, slutligen rent svart och liknande stenkol. Jag har

ej haft tillfälle att undersöka detsamma, innan det antagit

denna svarta färg, emedan färgförändringen går på några dagar.

Egentliga vigten vid 13” C. = 2,919.

Profvet torkades öfver svafvelsyra till constant vigt.

0,8075 gr. af profvet gaf: 0,1095 gr. HO, 0,256 gr. Si 0,

och 0,45 gr. Fe, Oz.

Till jernoxidulbestämning i 0,736 gr. prof åtgick 5 c.c.

chameleon af samma titre som i analys N:o 2, hvilket mot-

svarar 0,02807 gr. Fe O.

Häraf erhålles den procentiska sammansättningen:

Syre.

STRÖ SVE EA LT Öl sein IEND 19,88

HENOK ROTA UOSKA 18,16

HEK (ORSA REN SER (USSR 1,00

IE LAG Jin NAR HONG [25015 KA NAS

100,5 6.

Spår af Mg O.

Med tillhjelp af dessa syreförhållanden erhålles formeln

Fe 0. Si 0, + 3 (2 Fe, 03.3 5105) + 14HO. Denna formel

har dock föga att betyda, ty säkerligen har detta mineral så-

väl som de öfriga jernhaltiga colloidsilikaterna ursprungligen

varit oxidulsilikat !).

Detta bevisas ytterligare deraf, att samma prof, hvarå

analysen är utförd, efter 5 dagars förvarimg i exsiccator, inne-

höll 3,47 4 FeO och efter ungefär 3 veckor endast 1,55 4

Fe O.

Mineralet är synbarligen en omvandlingsprodukt af troi-

liten, ty nästan alltid innesluter det en kärna deraf och stun-

dom äro de kulformiga, ursprungligen af troilit bestående,

partierna en intim blandning af de båda mineralen.

!) Se CLEVE och NORDENSKIÖLD. Om sammansättningen af jernhaltiga

colloidsilikater Öfv. af K. Vet. Akad. Förh. 1866 p. 169.

20 =. NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

För blåsrör osmältbart, spricker i kanterna och blir magne-

tiskt. Brottet mussligt till jordformigt. I kanterna ytterst svagt

genomlysande. Strecket ljusbrunt. Häårdhet = 2.

5. Bergart med flittror och kulor af metalliskt jern.

Förekommer i större eller mindre partier af vanligen af-

rundad form i basaltgången, hvilka äro omgifna af ett 20—23

m.m. bredt ombhölje af en bladig, grön bergart, som är fattig

på metalliskt jern. Bergarten visar sig under mikroskopet

bestå af en ytterst finkornig blandning af en fältspatart, ett

sparsamt förekommande grönaktigt mineral, förmodligen augit,

magnetisk jernmalm, icke tydligt kristalliserad, och talrika flitt-

ror af metalliskt jern, hvilka stundom förena sig till kulor

af ända till 6—7 m.m. 1 genomskärning. En sådan kula,

som blifvit slipad och etsad, visar tydliga Widmannstättenska

figurer. Flittrorna af metalliskt jern äro vanligen omgifna af

magnetjern. Dessutom förekommer sparsamt olivin i partier

af ända till en ärtas storlek. Svafveljern har jag ej kunnat

upptäcka, men den vid analysen erhållna svafvelhalten bevisar

dock dess närvaro !). För blåsrör smälter den trögt.

Egentliga vigten vid 14” C. =73,169.

Profvet torkades i luftpump öfver svafvelsyra.

I; 14255 ot. prof gaf: 0,609 gt. 51 05, 05745 om KALSONT

Fe, Os, 0,34619 gr. Fe, 0; enligt titrering, 0144 grfCaOj

0,314 gr. 2 Mg O.PO; motsvarande 0,11315 gr. Mg O, 0;008

gr. Ni 0 motsvarande 0,00629 gr. Ni.

2. 0,895 gr. prof gaf: 0,03 gr. kloralkalier och 0,0065

gr. K Cl+Pt Cl,, hvilket är lika med 0,0148 gr. Na O och

050012: gr. KO:

3. l,i225 gr. prof gaf: 0,0045 gr. Ag Cl motsvarande

0,0011 gr. Cl och 0;027 gr. BaO .S Os motsvarande 0,0036

(2 IS

4. 1,1555 gr. prof gaf vid behandling, som på sidan 12 är

beskrifven, 0,0185 gr. HO, hvilket efter korrektion för den mängd

vatten, som motsvaras af den förut kända nickelhalten, mot-

svarar 0,0529 gr. Fe.

1) De i det yttre omhöljet förekommande oktaedrarna kunde ej här upp-

täckas.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o D. Al

HI 02654 ST: Prod gas V032s gr. HO LOCh 0j01NSLSR

CO, motsvarande 0,0036 gr. H och 0,0031 gr. C.

Häraf beräknas den procentiska sammansättningen till:

Syre.

SNÖ FE AD MT RAN 2248:

I (OP GO Uec al TEN

BeSÖR 11 Var AA 0,49/ 2

HerOM fe HERO Na ON

NISKOLI ANDERS d,17

CROP I U TORSO SA J 50

NIO I BR Öva

KRO AA ÖMSE K010

Helene 4,57.

NI SSNNG 2 200. Aa),

BUSA Elen 050

SJU TITNS LI EL

ORAL 100

Hound ida 0,30.

100,46. Syreqvotienten = 0,766.

Sparat Cu, Co, Mn 4 och P:O:

1,564 gr. prof gaf: 0,024 gr. glödgningsförlust motsva-

rande 1,53 4.

Jernets olika oxidationsgrader hafva ej här kunnat direkt

bestämmas, emedan vid smältning med boraxglas jernoxiden

reducerades dels af det metalliska jernet och dels af det in-

gående organiska ämnet ?), utan jernoxiden är beräknad af för-

hållandet mellan Fe och Fe O.Fe, O, i nästföljande analys.

6. Metalliskt jern i flittror och kulor,

utdraget med magnet ur föregående bergart.

En del af jernflittrorna voro svåra att pulvrisera och läto

lätt platta ut sig. Kulorna äro ytterst hårda och angripas

!y Härifrån drages innan syremängden beräknas 0,72 Fe O motsvarande

0,32 S.

2) I de öfriga mycket kolhaltiga bergarterna har ej heller jernoxidulen ge-

nom titrering kunnat bestämmas. Jag har derföre antagit att allt det

oxiderade jernet ingår som oxidul. Troligen finnes dock jernoxid i det

spinelliknande mineralet.

22 —. NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

knappast af en skarp stålfil, men krossas deremot lätt. För-

varadt under exsiccator efter torkning i luftpump visade prof-

vet föga benägenhet att oxidera sig. HEj heller förmärktes nå-

gon afsöndring af den rödgula vätska, som utsipprar från en

del af de större jernstyckena.

Af brist på material har jag ej kunnat bestämma egent-

liga vigten.

1. 3,6575 gr. jern gaf: 0,222 gr. olöst återstod, 0,v06 gr.

Cu, S motsvarande 0,00479 gr. Cu, 4,2575 gr. Fe, Os, hvarifrån

drages 0,053 gr. Al Os och 0,0095! gr. Si O5, då 4,195 Om

Fe, O, återstå motsvarande 2,9365 gr. Fe, 0,1035 gr. Co+Ni,

0,034 gr. Co O.SO, motsvarande 0,01294 gr. Co, 0,0185 gr.

Ca O, 0,034 gr. 2 Mg O.PO; motsvarande 0,0122 gr. Mg OQO!

2. 5,105 gr. prof gaf: 0,009 gr. NaCl motsvarande 0,00477

res NEO

3. 2,509 gr. gaf vid förbränning i syrgas: 0,064 gr. HÖ

och 0,1595 gr. CO, motsvarande 0,0071 gr. H och 0,0435 gr C.

4. 2596 gr. gaf likaledes vid förbränning: 0,0675 gr.

HO och 0,1455 gr. CO, motsvarande 0,0v75 gr. H och 0,03968

färs (OR

d. 0,874 or. gaf: 0,0175 BaO .SO, motsvarande 0,0014

TES

(Do, FDA rs ES OG

TIG

7. 3,2545 gr. prof behandlades med qvicksilfverklorid och

1 det dervid olösta erhölls 1,0245 gr. Fe, Os; motsvarande

0,9903 gr. Fe O. Fe, O; och 0,0145 gr. Ni O+0Co 0.

Beräknadt i procent blir detta:

gr. Ag Cl motsvarande 0,00395

IBG rede 28,25

INTEREST SR 2,16

COo-sertitiine 0,30

ÖKTU SER Sar bRRAN 0,13

BEO HS OTKOL 304

ING OCR 0,44.

ATS OM RR 1,45

Mö Ökar 0,33

EEFAG NS 0,50

NE Ord er 0,09

306 SUTTIT 0,26

Ferrer SD UR SSA 0,16

BIHANG TID KSV. VETJAKAD. HANDIL: BAND Å.;N:O ör 23

GRAATrsöN 1,64

13 (SER AAA IS 0,28

Olösta ee 6,07

102562:

Knappt märkbara spår af KO och P Os.

Inbördes förhållandet af jern; nickel och kobolt beräknas

häraf till:

Bero dAo MINI:

IN lg RESA 3,56.

(BrorsdA SKAR 0,49.

100,00.

På det olösta gjordes särskild analys, hvarvid erhölls 0,168

Sr. 5105, 00345 or. Al Os Er Os, 0,0065 gr. Al, Og, 0,007

or. : Ca O' och 0,0195 2 2 Mg 0. FOS motsvarande 0,00703

SNÖ 15,67

NTE Ösel. ver 200:

HesON 26

Mer OHRD set SG

(CEVOTEIS DERE. 3,15

7. Brunaktig stenmassa bildande omhölje kring den bergart,

hvari jernflittrorna förekomma.

Förekomstsättet för denna varietet har jag ej haft tillfälle

att närmare studera, emedan jag ej uppmärksammade den-

samma förr än vid hemkomsten. Ett vidhängande parti af en

bergart, till det yttre mycket liknande N:o 5, låter mig dock

oda. att den uppträder som omklädnad omkring densam-

ma, ehuru den ej är så grofkornig som den grönaktiga berg-

art, hvilken vanligen bildår detta omhölje. Grundmassan ut-

vöres af en ljus fältspatart, förmodligen anortit, som stundom

är utbildad till större individer med tydlig tvillingstreckning

och vacker! perlemorglans på genomgångsytorna och i hvilken

förekomma en stor mängd öktdedriska kristaller' af rödaktig

färg, till utseendet liknande spineller. Dessutom kan man

1) Medium af tvenne bestämningar.

24 NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

urskilja små partier af ett grönaktigt augitliknande mineral.

Flittror af metalliskt jern förekomma ytterst sparsamt imväxta

i fältspaten. Magnetisk jernmalm kunde ej under mikroskopet

upptäckas.

Stenmassan är sjelf mycket hård, men vid pulvrisering

tyckte jag mig förmärka ännu hårdare partiklar, som repade

agatmorteln. För blåsrör smälter mycket trögt.

Egentliga vigten vid 13” C.=2,912.

Profvet torkades vid 100” C.

1. lis65 gr. prof gaf: 0,412 oc. Si 03, 046250 oTASKON

+ Fe, Os, 0,1248 gr. Fe, O,; (till titrering af Fe O åtgick 20 c.c.

chameleon af samma titre som i föregående analys), 0,04

gr. Al, O; och 0,0073 gr. Fe, Oz som hade stannat bland Si 03,

0,121 gr. CaO, 0,308 gr. 2 Mg O.PO; motsvarande 0,11099

or. Mg O.

2. Till titrerimg af Fe O 1 0,5665 gr. af profvet åtgick

5,7 c.c. chameleon af samma titre som förut, hvaraf erhålles

0.032 gr. Fe O.

3. 0,7505 gr. prof gaf: 0,0175 gr. kloralkalier. och 0,011

gr. K Cl+Pt Cl, motsvarande 0,00753 gr. NaO och 0,0021

or KÖ:

4. 0,9755 gr. prof gaf: 0,005 gr. Ag Ol motsvarande

Upö123 ot. OM

3. 11635 gr. prof, behandladt med qvicksilfverklorid,

gaf: 0,0015 gr. Fe, 0; motsvarande 0,00105 gr. Fe.

6. 1,093 gr. gaf vid förbränning 0,0295 gr. HO och

or. H och 0,0v586 gr. OC:

0,0235 gr. CO, motsvarande 0,0032

Beräknadt i procent:

Syre

SPE LON NA ära a Lägg EINE BR ör 5 NNE 18:50.

ALNÖ Bad köl Bs ccercee LASS 16'$3

Hen Ös RS Sd EON AG

JitG (UINNA DSS RAR 1123

NMisÖjpsderes (OBBrr 24

CalOfss LOMI er ock ZOOM

Na Olga ta I 00 are: cal

KÖ (UED GNSSE i

!) Från den vid titreringen erhållna jernoxidulen drages den mängd jern-

oxidul, som motsvaras af 0,v9 4 Fe.

Få

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O De 25

|A Se AE 0,09

(CET SEE ST EN 0,12

(GREENE 0,53

12 KATE 0,29

98,80. Syreqvotienten = 1,322.

0,9495 gr. prof gaf: 0,0165 gr. glödgningsförlust, lika

med 1,74 4.

8. Grå stenmassa med metalliskt jern.

Af denna varietet har jag ej lyckats anträffa mer än ett

enda stycke af ungefär en knuten hands storlek, till formen

afrundadt och något tillplattadt samt omgifvet på tvenne sidor

af ett 15—20 m.m. bredt omhölje af mörkgrön färg och bla-

dig textur; det låg likaledes inneslutet i basaltgången. Grund-

massan visade sig vid mikroskopisk undersökning bestå af

fältspat. I denna voro insprängda talrika partier af gråaktiga,

glänsande fjäll samt ett rent svart magnetjern- eller grafit-

liknande mineral. Grön augit förekom mycket sparsamt. På

vissa ställen förekommo röda spineller mycket ymnigt, men

saknades fullkomligt på andra. Jernflittrorna äro ytterst tänj-

bara. För blåsrör smälter mycket trögt under svag pösning,

Egentliga vigten är vid 14? C. = 3,141.

Profvet torkades i luftpump öfver svafvelsyra.

rare. prot sat: 0,s197 gr. Si0,, 0,552.ov AL Os

+ Fe, O,;, till den reducerade jernoxidens titrering åtgick 51,7

c.c. chameleonlösning af 100 c.c. =0,56 gr. Fe O, motsvarande

fe: dr. Fe, Os, 0,012 gr. Al, O; och 0,014 gr. Fe; Os och

0,022 or. 2 Mg O.PO;s, som medföljt kiselsyran, 0,0045 gr.

Mn 0 . Mn, O, motsvarande 0,00418 gr. Mn O, 0,124 gr. Ca Ö,

0,2635 gr. 2 Mg O .PO; motsvarande 0,10288 gr. Mg O, 0,00553

för. Ni O motsvarande 0,0043 gr. Ni.

2. 1,193 gr. af profvet gaf: 0,016 gr. Na Cl motsvarande

0,00848 gr. Na O.

SIREN sot Prot Sat: NO SR SAS Cl lika med 0,0028

4 010855) gr. prof! gaf: 0,075i gr. Fes, 03; och 0;0035! gr:

Ni O motsvande 0,0525 gr. Fe och 00027 gr. Ni.

5. 0,9515 gr. prof gaf: 0,v265 gr. HO och 0,089 gr. CO,

motsvarande 0,0029 gr. H och 0,02427 gr. C.

26 NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND

Beräknade i procent gifva dessa tal:

Syre.

STORES JONA ARN LO

Als ÖR bre TÖMTS se ben 3,92

FerOl kara TANBBE one 3,30

MIIO 0,29 KA

NS (ar RE SEN 9I,04.

COR SMI 2,39

Na O.. (MOR 000)

Res 3,01

Några 0,25

(CINST DVR Ra 0,23

(OR FAIR OUR 2,55

ERS ARN. 0,31

96,02. Syreqvotienten = U,920.

Dessutom spår af S, KO, Co och Cu.

03 Prof sa DES gr. glödgningsförlust lika med

0.91 4.

Den betydliga förlusten i analysen torde möjligen härröra

deraf, att något jern ingår såsom oxid, utom det att en stor

del af vätet ingår som vatten.

I). Mörkt grönbrun bergart, bildande omhölje kring föregående.

Grundmassan utgöres af fältspat. I densamma förekom-

ma sparsamt ett grönt och ett brunt augitliknande mineral

samt på några ställen sammangyttrade Oe af röd spinell.

Magnetisk jernmalm kunde ej med säkerhet urskiljas. — Ej

heller förekom något metalliskt jern i det under mikroskopet

undersökta slipprofvet. Till utseende öfverensstämmer den

nära med omböljet kring den i N:o 5 beskrifna bergarten.

För blåsrör smälter mycket trögt. |

Egentliga vigten vid 14” 0: = 2,927.

Pulvret torkades öfver svafvelsyra i luftpump. f

1! bljs085! gr. profirgaf:i0:63ssn sTIYSNOR 10:46 KSR

AL, O; + Fe, Os, till den reducerade jernoxidulens titrering

åtgick 25,5 c.c. chamzeleonlösning af 100 c.c. = 0,5611 gr. Fe O,

hvilket motsvarar 0,15898 gr. Fe, Oz, 0,02 gr. Al, O;' och

0,004 gr. Fe, Os, som stannat bland kiselsyran, 0,154 gr. . Oj

0,1935 gr. 2 Mg O. PO; motsvarande 0,06973 gr. Mg ( 0.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:0 DD. = 27

2. Ty341 gr. af profvet gaf: 0,0485 gr. kloralkalier och

0,0035 gr. KOCl + Pt Cl, motsvarande 0,02498 gr. Na O och

0,00086 gr. KO.

3. l0oo4 gr. prof gaf: 0O,0v85 gr. Ag Cl motsvarande

W00o2r or. Ol

Kenelkors or: prof gat: Ojvrvr gt. He; Os motsvarande

0,0119 gr. Fe.

93. 0,8755 gr. prof gaf vid förbränning 0,0185 gr. HO

och 0,112 gr. CO, lika med 0,00205 gr. H och 0,0305 gr. OC.

6. 1,069 gr. prof gaf: 0,022 gr. HO och 0,1265, gr. CO,

lika med 0,00244 gr. H och 0,0345 gr. C.

Beräknade i procent med korrektion för det metalliska

jernet gifva dessa tal:

Syre

St ÖA AA not. Aa RN 23,97

ALLO datt 2205 Rd 10,34

Be ÖRs ants ÖVADE oreda 2,10

MO Ia OSSE 1,99

(CEN GSR SATSEN OR 3,14 ( (,72

Nar OH TG 1.g6l kr 0,48

KO. 00:65: Fra 0,01 J

ESO ISA

Ola sd 0,20

(ÖNA 3,35

He 0,31

99,47. Syrequotienten = 0,753.

Spår af S och Cu.

0,733 gr. prof gaf 0,017 gr. glödgningsförlust motsvarande

10. Ljusgrå, finfjällig stenmassa.

Förekomstsättet af denna till utseendet högst egendomliga

varietet har jag olyckligtvis ej heller haft tillfälle att närmare

studera, emedan den först uppmärksammades bland de slip-

prof, som efter hemkomsten blifvit gjorda af de i gången

tagna stufferna. Dess grundmassa är en blandning af fältspat

beh ett grått, grafitglänsande, finfjälligt mineral. DSNN fjäll

äro adom de. och förenade till långsträckta med hvar-

1) Medium af tvenne bestämningar.

28 =. NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

andra parallela partier. Små svarta punkter finnas sparsamt i

fältspaten. Den röda spinellen är talrik såväl i fältspaten som

1 de finfjälliga partierna. Den är liksom de öfriga i gången

imbäddade främmande bergarterna omgifven af en rostartad

skorpa. Den är lätt att sönderslå och delar sig alltid paral-

lelt med fjällen. Svafveljern och metalliskt jern har jag ej

under mikroskopet kunnat upptäcka. Ej heller erhölls något

metalliskt jern genom behandling med qvicksilfverklorid. För

blåsrör smälter trögt på kanterna under svag pösning.

Egentliga vigten är vid 15” C. = 2,761.

Pulvret torkades öfver svafvelsyra 1 luftpump.

1; IT4475 gr. ar profvet gaf: 0,549 or. Si O5 0146 ESNor

AL: 03;-:0,0:66) gr. Hej Os-ICtO0;, 10:00:34 oc. MIOKMTOS

motsvarande 0,00279 gr. Mn Ö, 071675 gr. Ca O, 07115 gr.

2 Mg O.PO; motsvarande 0,04144 gr. Mg OQO.

2. 1,1395 gr. prof gaf: 0,032 gr. Na Cl motsvarande

0,01696 gr. NaO, samt 0,002 gr. Pb O.Cr OO, motsvarande

050:0:019 OT OT) 05:

3. 1,1565 gr. prof gaf: 0,0655 gr. BaO. SO, motsvarande

0,00899 gr. S.

4: 0,7045. gr. prof gaf: 0,0a55 gr. HOCoeH OSA SH

CO, motsvarande 0,0017 gr. H och 0,04868 gr. C.

Efter korrektion för Cr, O; från Fe, O; och dess beräk-

ning som oxidul erhålles följande procentiska sammansättning:

Syre.

Irans NOUR der RN 20,29.

Pr AO 27 13,13] 3

S 3 a NDS

Öis Oasen MI ne OS

He Ole ANDE. 0,50

Mor ÖRE (0 AE SÖDA

MoOIEE 2586 EX INNAN SI6E

CarORrailase 3

Na O IR4er 0,38)

STEEL he Nada

(CT srtnineris 6,90

Hö 0,24

98.39. Syreqvotienten = 0,914.

Spår af Cl; KO; Co; Nisoch Cu

') Härifrån afdrages innan syremängden beräknas 1,73 4 jernoxidul som

motsvaras af 0,77 5.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND IL N:O d. 29

0,7325 gr. prof gaf: 0,029 gr. glödgningsförlust lika med

3,95 4.

Om man af den funna kromoxiden beräknar huru mycket

kromjern, som ingår 1 stenen under antagande, att detta enligt

BERZELIUS !) och G. ROsE?) är sammansatt Fe O. Cr, Os, er-

hålles 0,117 4 kromjern.

En del af kolet förekommer under form af något flyktigt

kolväte, ty redan vid torkning i luftpump bortgår ett sådant,

spridande en äcklig, bituminös lukt; likaså vid upphettning

till 100”. Vid starkare upphettning i kolf afsätter sig ett

bituminöst vatten, som reagerar surt.

11. Breccia af kompakt beskaffenhet och föga förvittrad.

Denna breccia förekommer såsom två till tre tums mäktiga

sprickfyllnader i basaltgången. Sprickorna tyckas alltid löpa

parallelt med gångens längdriktning. Den består af en svart,

kornig massa utan metallglans, i hvilken finnas inbäddade dels

skarpkantiga, dels på hörnen och kanterna afrundade stycken

af en bergart, till det yttre fullkomligt liknande den, som bildar

gången. De magnetiska partiklarne utdrogos och pulvriserades,

hvarvid inga duktila jernflittor förmärktes.

Profvet torkades i luftpump öfver svafvelsyra.

Egentliga vigten är vid 17” C. = 4,560. 3)

VSRSRSDI oTSE Prot fat: UI3BEN ort olöst, :0,004 Sr, S

motsvarande 0,0032 gr. Cu, 3,78563 gr. Fe, 0, motsvarande

Känd spar or He, 01 ör. NIOCock 0049 gr. CoO:. SO; mot-

svarande 0,0785 gr. Ni och 0,0186 gr. Co, 0,04157 gr. Si 05,

WiobpSr or AL 03 Oona or: CaO, 00025 or. 2MFOL POL

motsvarande 0,0009 gr. MgO och 0,0075 gr. 2 Mg O.PO,

motsvarande 0,00479 gr. POs.

22 Sr PrOtA SAO JONS TA NaCl motsvarande

0,0061 gr. Na O.

3. d3,4055 gr. prof gaf: '0,086 gr. Ba O.SO; motsva-

rande 0,0118 gr. 5.

!) BERZELIUS. Om meteorstenar. K. Vet. Akad. Handl. 1834, p. 130.

2?) G. RosE. Beschreibung und HEintheil. der Meteoriten. Abhand. d. K.

' Akad. d. Wissenschaften zu Berlin 1863, p. 102.

3) Troligen för låg, emedan bestämningen gjordes på porösa bitar, hvarur

luften ej kunde fullständigt bortkokas.

30 NAUCKHOFF. FÖREKOMST AF GEDIGE'T JERN I GRÖNLAND.

4. 2,00945 gr. med qvicksilfverklorid behandladt prof gaf:

1,o89 gr. Fe, O; motsvarande 1,0527 gr. Fe O.Fe, O, och

0,0235 gr. Ni O + Co 0.

9. 3,9665 gr. prof gaf: 01355 gr. HO' ock 034150 om

CO, motsvarande 0,01506 gr. H och 0,1397 gr. C.

Dessa tal beräknade i procent gifva:

Blend le me 28,36.

NU offrad 1,22

COLI FOS 0,30

(OT sd: Öga 0,08.

INSAOTINGT OR rar ARI

NA (RER RER. 0,94.

00 OuNANeRR ÖS

ATSTÖRGIS AREA 25306

NEAÖ FOA 0,02.

EROS: ANV 0,30.

INGEO = EES 0,08.

SMOKE Erde TIO

OCR 0. FURR a STAS 0 RT

POE ao OM

OT r a (TE ETTER Hi ren

RER TORN NGÖNS Se

Oköste)r Av 9,64.

101,39.

Spår af Cl, KO (och Pb?)

Förhållandet mellan jern, nickel och kobolt är:

Fer VA ANOR

NIT ARR 4.09

GOA FEN BE 1,00

100,00

12. Lös, mycket förvittrad breccia.

Denna breccia förekommer öfverst i basaltgången i partier

af obestämd form och utsträckning. Den är af ytterst lös

beskaffenhet och kan lätt sönderbrytas med blotta handen.

1) I en annan bestämning på omedelbart i saltpetersyra löst breccia erhölls

0,15 94 PO,.

2) Detta bestod af Si O,, Fe, Os, Al, O; samt obetydligt Mg O och Ca O—OCr, 0,

kunde ej upptäckas.

BIHANG TILL K.: SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N.O 3. dd

Den är mycket förrostad och liknar fullkomligt det grus, som

uppkommer genom de fasta jernstyckenas förvittring, men inne-

sluter dessutom små på kanterna afrundade stycken af samma

bergart, som bildar gången. En del af jernet har förvittrat

till jernoxidhydrat. Det magnetiska utdrogs på sätt, ofvan är

beskrifvet och utgjordes af ett rent svart pulver utan några

synliga metalliska beståndsdelar.

Egentliga vigten !) vid 18” C.=56,570, således ungefär midt

emellan jernets och magnetiska jernmalmens.

Profvet torkades i luftpump.

|. 3,246 gr. prof gaf: O,1215 gr. olöst, 0,0125 gr. Cu,;S

motsvarande 0,00998 gor. Cu, 2,9575 gr. Fe,O; motsvarade 2,07025

gr. Fe, 0,0905 gr. Co-+Ni, 0,0383 gr. Co O.50O3 motsvarande

Plun4e, OK. CO, 00275 HAE LO 0.097 rt AlÖR 050065, OT:

CaO och 0,00625 gr. 2 MgO . PO; motsvarande 0,v0397 gr. POs.

200d56aT or profkgar: 00165. gr) Na CI motsvarande

0,00875 gr. Na O.

3. 2,9905 gr. prof gaf: 0,017 gr. Ag Cl motsvarande

0,0042 gr. Cl.

4. 1,3265 gr. prof gaf i det af qvicksilfverklorid olösta

Hog? or. He, 0; motsvarande 1,0266, gr. Fe O, Fe; 0; och

0,011 gr. Ni O + Co 0.

3. JHOSsmon profsarsOmde tomnEtQOTockt0,255 gr. CO;

motsvarande 001577 gr. H. och, 0,0702 gr. C.

ÖS on Prot sats 0, 225 ar. HOToch 02245 ot. CO3

motsvarande 0,0136 gr. H och 0,0612 gr. C.

Häraf beräknas den procentiska sammansättningen till:

| SNES INRE SSA SALE (sm3S

INTERS ESR NS

(OT RR RN (USS

(COLE) SAS SMP KALL STD

ISO HEK OTITIN TN

NBOEHOLR OR ÖS

ATST ÖT Se 2,92.

(CEWO NEG FRRASSEN 0,20.

Nar ÖR ord (0

STO Be FRE ORET

P Orre ON.

Gleason Re 0,14.

') Bestämd på det med magneten utdragna pulvret.

2) Ej fullt tillförlitlig.

52 NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

CRY Ret 2,33

EL 2 KORA e 0,51

Olösta. Mörka SM

99,23

Spår af S, KÖ och Mg O.

Förhållandet mellan jern, nickel och kobolt beräknas

häraf till:

INET ka 78,33

Ni 18,32

CO rader HORA DISA i

100,00.

På det olösta gjordes särskild analys hvarvid erhölls:

05108 ”öt- SrÖOs, 0,00:9 2. He, 05, 050103 FETTO

0,0315 gr. 2 Mg O. PO; motsvarande 0,00135 gr. Mg O, hvilket

i procent blir:

ST ÖF NANNA 35,88

Fö:0l(+ Al; Os?) To:

MSOV. eD na IR:

(Brr (BIF 2140

99,85

13. Basaltbitarne i den förvittrade breccian.

Sedan breccian blifvit krossad, utplockades de i den-

samma inneslutna basaltbitarne. Till utseendet likna de, så-

som förut är beskrifvet, den bergart, som bildar gången. Jag

har till och med i en af dem kunnat urskilja det i densamma

förekommande svafveljernet. Oaktadt jag med förstoringsglas

granskade hvarje litet stycke, som användes till analysen,

synes det dock af den höga egentliga vigten och den vid ana-

lysen erhållna höga jernoxidhalten, att ej alla vidhängande

partiklar af oxideradt jern blifvit aflägsnade. Det med magnet

utdragna pulvret pröfvades under mikroskopet med koppar-

vitriol, men visade sig vara fritt från metalliskt jern.

Egentliga vigten vid 16” C. = 3,358.

1.” lj4615 gr. prof gaf: 0;6038 gr. SÖ», 0;005 Or. OR

0,6025 gr. Al, Oz +Fe, Os, 0,4115 gr. Fe, 03 0,004 gr. Mn O.

Mn, O, motsvarande 0,0037 gr. Mn O, 0,1165 gr. Ca O, 0,288 gr.

2 Mg O.PO, motsvarande 0,093878 gr. Mg O.

1) Medium af tvenne bestämningar.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 5. Ja

2. Till titrering af jernoxidulen i 0,5265 gr. af profvet

åtgick 11,9 c.c. chameleonlösning, der 100 c.c. =0,5611 gr.

Fe O, hvilket motsvarar 0,05677 gr. Fe O.

3. 0,965 gr. af profvet gaf: 0,021 gr. glödgningsförlust,

0,0285 gr. kloralkalier och 0,0015 gr. KCl+Pt Cl, motsvarande

0,v1487 gr. NaO och 0,0v03 gr. KO.

4. Lover gr. prof gaf: 0,011 gr. Ag Cl motsvarande 0,0027

ör: Ol.

5. 0,9305 gr. prof gaf: 0,041 gr. HO och 0,0295 gr. CO,

motsvarande 0,0045 gr. H och 0,v0804 gr C.

Beräknade i procent gifva dessa tal:

Syre

51 0... el 41,25 osa PO spi

TITO js a kro se CET RAD ÖST

ATERN. 1 ÖGA fo DA LEE

FÖRA GIRAE ALENG Mise te

INGA KÖRTS TA 2,39

MIn ÖR ee ÖT EO |

MIO GÖRANS ek 2560 07

(CER Or sktv (INTE |

INGKÖ ER ER | någe 0,39

KORESS TNE 0,03

(SINN Oete 0,25

(TEESE ED. 0,86

EIA ee [0 0,49

99,51. Syreqvotienten = 0,928.

Spår af 5, Co, Cu. Glödgningsförlusten = 2,17 4.

Då uti ingen af de nu undersökta bergarterna från basalt-

gången vid Ovifak de särskilda mineralier, hvaraf de äro sam-

- mansatta, kunnat utplockas och hvar för sig analyseras, erbjuder

bestämmandet af deras verkliga sammansättning stora svårig-

heter. De hafva dock till en del genom den mikroskopiska

undersökningen af slipprof af bergarterna blifvit öfvervunna,

så att vi med tillhjelp häraf och af den vid analyserna er-

hållna procentiska sammansättningen kunna sluta oss till be-

skaffenheten af de ingående mineralierna.

Den bergart, som bildar gången och som omsluter det

metalliska jernet samt öfriga här ofvan beskrifna imlagringar,

34 — NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

öfverensstämmer redan till det yttre så nära med verklig, pelar-

formigt afsöndrad, basalt, att man ej kan tveka att bestämma

den såsom sådan. Denna likhet bekräftas ytterligare vid den

mikroskopiska undersökningen, och om man jemför dess ke-

miska sammansättning med den, jag funnit hos en ungefär 7

geografiska mil från stället hemtad basaltpelare, är öfverens-

stämmelsen ännu mer förvånande, ty differensen mellan de

särskilda ämnena uppgår ingenstädes till 1,5 4 och syreqvotien-

terna förhålla sig som 0,625:0,633. Visserligen förekomma

1 den förstnämnda något svafvelmineral och bitumen, men

dessa ämnen härröra säkerligen från främmande, sekundärt bil-

dade, inblandningar. Deras syreqvotienter öfverensstämma äfven

med den för basalter vanliga, ty hos 56 basalter från skilda

delar af jorden, af hvilka BiscHoF anför analyser, är syre-

qvotienten hos 48 emellan 0,6 och 0,s8.!) De i breccian

förekommande bitarne af basaltliknande utseende skilja sig

visserligen från den i gången förekommande basalten genom

sin höga halt af jernoxid. Denna torde dock härröra från vid-

hängande rost och jernoxiduloxid, hvarifrån de genom ut-

plockning ej kunnat fullkomligt befrias. Deraf förorsakas san-

nolikt också deras höga egentliga vigt. Till textur, färg och

andra yttre egenskaper äro de dock knappast möjliga att skilja.

Någon mikroskopisk undersökning af dessa bitar har jag ej

kunnat göra, emedan det ej lyckats mig erhålla något till

slipprof nog stort stycke.

Svårare är att afgöra, hvart de med N:o 5, 7, 3, 9 och

10 betecknade bergarterna böra hänföras. Att de förekomma

såsom bollformiga partier, hvilka äro omgifna af en rostskorpa,

och hvarigenom de lätt låta skilja sig från basalten, i hvilken

de äro inlagrade, är redan på sid. 8 omnämndt. De utmärka

sig alla genom sin ringa halt af kiselsyra, sin stora rikedom på

lerjord, den hos några af dem betydliga halten af organiskt

ämne, men framför allt genom det i dem förekommande me-

talliska nickeljernet. Grundmassan utgöres, såsom redan är

nämndt, af en klinoklastisk fältspatart, hvilken, till följe af dess

svårsmältbarhet för blåsrör, fattigdom på alkalier och stora

basicitet, tvifvelsutan är anortit. Då man i densamma äfven

kan urskilja ett augitliknande mineral, synas de närmast sluta

sig till den grupp af bergarter för hvilka G. Ros föreslagit

') BiscHOF. Lehrb. d. Chem. und Phys. Geologi. 1866. 3. p. 376.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 9. 2)

namnet eukrit. Den i några varieteter förekommande mag-

netiska jernmalmen är ej heller främmande för dessa berg-

arter. Deremot har man ännu aldrig i desamma anträffat me-

talliskt nickeljern, spinell eller bitumen.

Metalliskt jern är visserligen funnet i basalt från Antrim

och Giant's Causeway i Irland och i trachyt från Auvergne

al ANDREWS, !) i basalt från Bärenstein i Sachsen af PAGELS ?)

samt af Rrvss i flera Böhmiska basalter, ?) men, då detta en-

dast på mikroskopisk väg varit möjligt att upptäcka, vet man

ej om det håller nickel. Ej heller har man uti något annat

metalliskt jern af bevisligen tellurisk natur kunnat uppvisa vare

sig nickel och kobolt ?) eller de Widmannstättenska figurerna. ?)

Metalliskt nickeljern af liknande kemisk sammansättning, som

vid analys af det med N:o 6 betecknade jernet erhållits, är,

såsom väl är bekant, allmänt i de flesta meteoriter, och de

för det meteoriska jernet så karakteristiska Widmannstättenska

figurerna framträda också tydligt vid slipning och etsning af

de i bergarten insprängda kulorna.

De vid mikroskopisk undersökning synliga små rödaktiga

oktaedrarna anser jag vara spinell, ty förutom det att deras kri-

stallform fullkomligt öfverensstämmer med detta minerals, kan

ej den höga halten af lerjord och den hos några nästan augit-

fria variteter betydliga mängden af magnesia på nöjaktigt sätt

förklaras. Vid dessa bergarters upplösning i fuorvätesyra er-

höll jag också en olöst återstod, hvilken innehöll lerjord, jern-

oxid, magnesia och i ett prof kromoxid. Spinellen är aldrig

funnen uti några eukritiska bergarter och ej heller uppvisad i

meteorstenar. G. RosE omnämner visserligen, att han vid mikro-

skopisk undersökning af meteorstenen från Erxleben i den-

samma fann mörka korn, som genomsläppte ett svartgrönt ljus,

1!) Chem. Gazette, 1852, p. 419.

2) ZIRKEL. Lehrb. d. Petrographie. 1866. 2, p. 285.

3) Sitzgsber. d. Wien. Akad. d. Wiss. 25. 1857, Pp. 545.

+) Undantag härifrån gör dock det af BAHR” analyserade, genom reduktion

af nickelhaltig limonit bildade, gedigna jernet från Ralången i Småland.

Öfv. af K. Vet. Akad. Förh. 1851, p. 108.

5) Då det skulle blifva alltför vidlyftigt att här redogöra för alla fynd af

förmodadt eller verkligt telluriskt jern, hänvisas till de öfversigter af

litteraturen om desamma, som lemnas af: BORNEMANN i Pogg. Ann. 1853.

B. 88, p. 145 o. f., 325 o. f. — REUSS. Sitzgsber. d. Wien. Akad. d. Wiss.

25. 1857, p. 541 o. f. — BISCHOFF. Lehrb. d. Chem. und Phys. Geologi.

1866. 3, pag. 866 o. f.— DANA. ÅA system of mineralogy. 1868, p. 16.

56 NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

men om hvilkas natur han var fullkomligt okunnig. !) Möjligt

är, att dessa korn kunnat vara någon spinellvarietet, då det

med spinellerna både till kristallform och kemiska samman-

sättning så mnärbeslägtade kromjernet är en allmänt förekom-

mande inblandning i de flesta meteoriter.

De ofvan omtalade gråaktiga, finfjälliga partierna, som

förekomma 1 N:o 8 och 10, utgöras förmodligen af något kolrikt

organiskt ämne, ty uti dessa har vid analysen det mesta kol

anträffats. Denna kolrikedom tyder kanske också på ett me-

teoriskt ursprung, ty utom det att grafit ingår i de festa

meteorjern, veta vi att meteorstenarne från Alais i Frankrike,

Bokkenveld på Goda Hoppsudden, Kaba i Ungern, Orgueil i

Frankrike och meteoritstoftet från Arnö i Upland ?) utmärka

sig genom en ganska stor rikedom på organiskt ämne. RAM-

MELSBERG anser det dock, besynnerligt nog, föga sannolikt, att

detta tillhört dem, innan de anländt till vår jord. 3)

Att ett kolvätehaltigt ämne möjligen också förefinnes hos

andra 1 verldsrymden kringsväfvande kroppar, framgår af SEc-

cHr's och HvGGINS spektralanalytiska undersökningar af WIN-

NECKE'S komet, ty de funno densamma gifva ett spektrum lik-

nande det, som erhålles af i elektriska gnistan glödande olje-

bildande gas.?) Man har visserligen i flera telluriska berg-

arter och mineralier funnit organiskt ämne, >) men i de festa

fall hafva dessa varit stadda i förvittring eller utsatta för

humushaltigt vattens inverkan, då åter de af mig undersökta

ej varit på minsta sätt förvittrade. Den ringa halt af kol, som

jag i några af de undersökta stenarne och särskildt i basalten

från gången erhållit, härleder sig troligen också från det lager

af mossa och ljung, som bekläder de nedre sluttningarne af

Blåfjellet, ty just på det ställe, der gången träder i dagen,

a . 3 IN

framsipprar ganska mycket humushaltigt vatten ur raset. Äfven

!) G. RosE. Beschr, und Eintheil. d. Met. Abh. d. Kön. Akad. d. Wiss. zu

Berlin. 1863, p. 95.

?) NORDENSKIÖLD. Meteoritfallet vid Hessle d. 1 Jan. 1869. K. Vet. Akad.

Handl. 1870, p. 6.

?) RAMMELSBERG. Die Chem. Natur der Meteoriten. Abh. d. Kön. Akad.

d. Wiss. zu Berlin. 1870, p. 138.

') H. SCHELLEN. Die Spectralanalyse. 1871, p. 548.

”) Se KNox. Phil. Trans. of the Roy. Soc. 1822, p. 313 och 1823, p. 517 o. f.

— DELESSE. Comptes Rendus. 1860, p. 287. — BiscHor. Lehrb. d.

Chem. und Phys. Geol. 1866. 3, 434. — J. ROTH. Die Gesteins Ana-

lysen: HTS Gp IA

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:ob. 37

torde den nära beröringen med det på kol rika, förvittrande

jernet hafva bidragit dertill.

Den bergart, eukrit, som synbarligen bildar grundmassan

hos de nu beskrifna stenarne, tillhör icke uteslutande jorden;

ty den förekommer i flera meteoriter nemligen från: Juvinas

i Frankrike, fallen 1815/,21; Stannern i Mähren, fallen 18?2/,08;

Jonzac i Frankrike, fallen 18/19; Petersburg i Tennesse, fallen

185/,55 samt möjligen den från Constantinopel, !) fallen i Juni

1805 och Franklin County i Alabama, ?) fallen 185/,68. Dessa

meteoriter äro visserligen ej fullt så basiska, som de af mig

undersökta bergarterna, men öfverensstämma dock lika nära

med dem, som med de telluriska eukriterna. Åfven innehålla

de från Juvinas, Stannern, Petersburg och Franklin County

en ringa mängd metalliskt nickeljern.

Professor NORDENSKIÖLD har i ett föredrag, hållet på Kongl.

Vetenskaps-Akademiens högtidsdag den 5 April 1872, fram-

ställt den åsigt, att »de stora jernklumparne endast utgjort

delar af en stor meteorit, hvars grundmassa bildats af ett

eukritartadt silikat». Då vi af det föregående veta, att eukriten

förekommer i bollformiga partier med ett omhölje af annan

beskaffenhet än sjelfva kärnan, torde emellertid detta förkla-

ringssätt möta svårigheter.

Huruvida det likaledes för meteoriter egendomliga mine-

ralet troilit, som förekommer i basalten, är af sekundärt ur-

sprung, är tillsvidare svårt att afgöra, då man ej känner, om

det förekommer på de ställen i gången, som icke hafva direkt

beröring med det nickelhaltiga jernet, ty det är ej omöjligt,

att det kan hafva uppkommit af den ur detsamma utsipprande

jern- och nickelhaltiga vätskan.

Det metalliska jernets benägenhet att utsvetta en sådan

vätska 3) och att förvittra till grus är redan förut känd, men det

dervid uppkomna gruset är dock ännu icke analyseradt. Det liknar

dock så mycket den af mig analyserade breccian, att det synes

troligt, såväl att äfven detta består af jernoxiduloxid tillsam-

mans med något metalliskt jern, som också att breccian sjelf

är bildad genom de större jernstyckenas förvittring.

DEGSTIROSE. I C:o p. 126.

2) RAMMELSBERG. 1. c. p. 150.

3) Samma utsippring af jernklorur är iakttagen hos meteorjernen från Jewel

Hill, Madison Co, N. Carolina (I. LAWR. SMITH. Sill. Am. Journ. 30,

p. 240) och Obernkirchen i Schaumburg (W. WICKE och F. WÖHLER.

Pogg. Ann. 120, p. 509).

58 NAUCKHOFF, FÖREKOMST AF GEDIGET JERN I GRÖNLAND.

Hvarifrån härstamma väl dessa väldiga jernblock och dessa

i en gång af tät basalt inbäddade partier af metalliskt jern

och meteoritliknande bergarter, så vidt skilda från dem, vi

förut känna såsom förekommande i jordskorpan? Huru hafva

de blifvit inneslutna i denna gång? Detta är frågor, för

hvilkas lösning undersökningar, mera utförliga än dem jag

kunnat göra, äro af nöden och som, enligt mitt förmenande,

först genom en omfattande sprängning djupt ned i gången

kunna finna en fullkomligt nöjaktig förklaring.

För att åskådliggöra basaltgångens geognostiska byggnad,

för så vidt jag kunnat iakttaga densamma, bifogas nedan-

stående ideela profil.

Öster.

Vacka. Basalt. Breccia. Flittror af Met. jern.

BEESES FF SS FETTER

ERS S5o00c KNKANK

: SERA FSD OK |

met. jern.

| EN olet fa br 5 10.

BINANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band f. N:o 6.

SVENSKA - EOSEORITFÖRANDE KONGLOMERAT

A F

L. PALMGREN

MEDDELADT DEN 8 MAJ 18792.

STOCKHOLM, 1872.

P. A. NORSTEDT & SÖNER,

Kongl. Boktryckare.

På sednare tider har man allt mer och mer mom landt-

bruket börjat fästa uppmärksamhet på åkerjordens olika be-

ståndsdelar och de ämnen, som företrädesvis af växterna upp-

tagas. Man har då funnit, att bland de många ämnen, som

äro nödvändiga för växtens utveckling, fosforsyran spelar en

icke oväsendtlig rol, förnämligast vid fröbildningen. Då fos-

forsyran uti vanlig åkerjord till blott en ringa mängd, ofta

icke mer än en eller annan hundradedels procent, är närva-

rande, och den uti den naturliga gödseln äfven till ringa del

förefinnes, måste man för att öka jordens halt deraf tillföra

mera fosforsyrerika gödningsämnen. Man har sökt och funnit

sådana i naturen. De ämnen, hvilka härtill användas äro:

guano, ben och några fosfater. Bland dessa sednare är dét

egentligen de fosforsyrade kalkmineralierna, hvilka med fördel

Pplifvit använda. Då det är af vigt för växterna, att fosfor-

syran uti jorden är så allmänt utbredd, att växtrötterna hafva

den tillgänglig, hvarhelst de framskjuta, har man, för att icke

behöfva 1 allt för stor mängd tillföra åkern ett så dyrbart

gödningsämne som fosforsyrad kalk, sökt åstadkomma detta,

genom att öfverföra de svårlösliga fosforsyreföreningar, som i

naturen erhållas, till en i vatten löslig förening. Detta sker

genom att förvandla den fosforsyrade kalken till sur fosfor-

syrad kalk eller till såsom det i industrien blifvit kalladt

superfosfat.

Sedan man såväl genom agrikulturkemiska försök som

genom erfarenheten funnit, att skördarna blifvit genom ökad

fosforsyrehalt i åkerjorden både rikare och af bättre beskaffen-

het, hafva de fosforsyrerikare gödningsämnena blifvit allt mer

och mer begärliga.

De i utlandet på fera ställen befintliga fosfatlager hafva,

liksom malmer och kolflötser, blifvit föremål för industriela

4 PALMGREN. OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

företag. Uti England började man först använda sådana göd-

ningsämnen som guano, apatit, fosforit, koprolit, osteolit etc.

Uti alla dessa förekommer fosforsyran förnämligast såsom

neutral fosforsyrad kalk. De olika namnen äro beroende på

olika texturförhållanden, eller någon olikhet i sammansättningen,

eller ock om bildandet skett på organisk eller oorganisk

väg. Guano har på flera öar såsom Baker, Jarvis, Sombrero

m. I och uti Amerika blifvit föremål för brytning. Apatit

uti Norge, Estramadura i Spanien, m. £f. andra ställen. Den

spanska apatiten har ock blifvit kallad fosforit till följd af sin

starka fosforescens. Namnet fosforit användes ofta, icke blott

att beteckna den okristalliniska, täta eller trådiga apatiten,

utan äfven i en mera vidsträckt betydelse och Oc då

nästan alla de nämnda varieteterna af fosforsyrad kalk. Såsom

egentlig fosforit, i dess inskränkta betydelse, träffas den i

Tyskland på flera ställen såsom i Westphalen, Rhenprovinserna,

Nassau och Baiern, vidare i Böhmen, Ungern, Frankrike, Eng-

land och Amerika 0. s.;v. Osteolit finnes från Hanau i Hessen,

Braunschweig och Hannover samt kroprolit dels ensamt dels

1 förening med osteolit uti Ryssland, Böhmen och Frankrike.

Utom dessa användas i alla länder ben såsom gödningsämne

för samma ändamål som de ofvan näninda.

Uti Sverige förekommer på flera ställen apatit. I all-

mänhet är dock apatiten hos oss att betrakta såsom en mine-

ralogisk sällsynthet. Apatitens förekomst är: i allmänhet alltför

ringa och underordnad för att mineralet skulle komma i fråga

att brytas för industriela företag. Bland de många stilen.

der detta mineral blifvit anträffadt, är det endast ett, Gränges-

berget, der det förefinnes i någon större mängd.

Vid Grängesberget, der apatitens förekomst sedan äldre

tider varit bekant, bildar mineralet gångar af några fots

mäktighet, men är så starkt förorenadt af jernmalm, att det

knappast kan blifva föremål för brytning. Så är åtminstone

förhållandet med de stuffer, hvilka finnas uti Riksmusei sam-

lingar. Huru stor fosforsyöskalten är i dessa apatitgångar vid

Grängesberget är mig ej bekant. Vivianit har till temligen

stor mängd blifvit funnen i Vemdalen, uti Hede socken i

Herjeådalen. Såväl denna fosforsyrade jernoxid-oxidul som

andra jernhaltiga eller med jernmalmer blandade fosfatmine-

ralier hafva visat sig mindre tjenliga såsom gödningsämnen,

emedan en alltför stor jernhalt inverkar mindre fördelaktigt

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 1. N:o 6. 5

på växtligheten. De kunna derföre icke för närvarande an-

vändas, ty man måste först lära känna ett billigare sätt, än

hvad nu är förhållandet, att aflägsna jernhalten.

Redan för fera år tillbaka, 1844, fann H. v. Post uti

Dalarne nära Silfbergs grufva i Boda kapell en fosforsyre-

haltig bergart. Denna sin upptäckt har han i en uppsats uti

Landtbruks-Akademiens Tidskrift för år 1870 sid. 162 och följ.

publicerat. Han är så vidt jag vet den förste, som upptäckt

och fästat allmänhetens uppmärksamhet på förekomsten af

en fosforsyrehaltig bergart, som sannolikt skall inom industrien

och landtbruket blifva af stort värde.

Uti denna konglomerat-artade bergart förekommer i tem-

ligen stor mängd skal af en mussla, hvilken af Prof. ANGELIN

blifvit bestämd vara en Obolus, hvarföre H. v. Post föreslår,

att bergarten måtte kallas obolus-konglomerat. Detta lager har

redan blifvit undersökt af såväl H. v. Post som flera andra

framstående vetenskapsmän såsom Prof. BERGSTRAND, Lektor

Törnsovist och Geologen M. STOLPE m. fl.

Vid en resa genom Vestergötland 1864 uppmärksammade

D:r CLEVE, att fosforit förekom uti de siluriska aflagringarna

vid Ulunda på Billingen. Denna sin upptäckt har han offent-

liggjort uti Aftonbladet för den 5 Juli 1870. Då mig veter-

ligen detta meddelande icke finnes uti något vetenskapligt

arbete infördt, och D:r CLEVE i denna sin uppsats uttalat flera

omständigheter och åsigter, hvilka af mig delas och längre

fram komma att beröras, torde det tillåtas mig här anföra den

i sin helhet. Uppsatsen är af följande lydelse: »Ny fyndort

för fosforitförande konglomerat. Då de allmänna tidningarne

under den sednaste tiden fästat allmänhetens uppmärksamhet

på fyndet af ett fosforitförande konglomerat uti Dalarne, torde

det vara mig tillåtet omnämna, att jag anträffat ett dylikt

lager af sannolikt högst betydlig utsträckning inom en af

landets bäst odlade trakter. Det synes mig vara af så mycket

större vigt att i en allmänt spridd tidning anföra detta fynd,

som det ger anledning till förmodan, att man uti flera delar

af landet torde kunna anträffa den för åkerbruket så nödvän-

diga fosforiten. Det ifrågavarande konglomeratet fann jag

redan för sex år sedan på Billingen i närheten af Warnhems

kloster, der det anträffades mellan alunskiffern och ortoceratit-

kalken. Helt nyligen har jag besökt stället och funnit att det

bildar ett lager af en till två fots mäktighet och utgöres af

6 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

en tät och oren kalksten, inneslutande i stor mängd ett klorit-

artadt mineral 1 små svartgröna och glänsande korn, svafvel-

kis, samt sparsamma korn af zinkblende. I denna bergart

förekommer fosforiten i form af mångkantiga knölar af ljus-

brun eller mörkbrun färg och med matt eller finkornigt brott.

Knölarnes storlek varierar betydligt, några äro stora som hamp-

frön, andra äro flera tum i genomskärning. Vid analys har

fosforiten befunnits innehålla ända till trettiosex procent fos-

forsyra. Konglomeratets halt af fosforit varierar betydligt i

olika handstoffer och flera ganska rika stycken hafva påträffats.

Vid Carlsfors på Billingen, på ungefär tvemfe mils afstånd

från Warnhem, har jag äfven funnit samma lager, hvilket be-

rättigar till den sannolika slutsatsen, att lagret sträcker sig

genom hela Billingen. Troligt är äfven att det förekommer

1 de närbelägna Mösse- och Ollebergen. På Kinnekulle har

Jag icke kunnat finna detta lager, kanske emedan det är be-

täckt af grus. Då våra undersiluriska lager 1 allmänhet ega

en särdeles stor petrografisk öfverensstämmelse, torde man

kunna hoppas att dylika fosforitförande lager skola anträffas

äfven i Nerike, på Öland samt kanske i Östergötland. På de

ställen, der jag funnit konglomeratet på Billingen, synes det

icke kunna blifva föremål för någon lönande industriel bear-

betning, dels emedan lagret icke är särdeles mäktigt, dels

emedan fosforitens mängd icke är så stor, att bergarten utan

förutgången mekanisk eller kemisk behandling kan med fördel

bringas i marknaden, men för den omgifvande väl odlade

traktens åkerbruk torde fyndet blifva af betydelse. På Bil-

lingen synes konglomeratet kunna tillgodogöras, om det brännes

med tillhjelp af den underliggande alunskiffern, hvarigenom

det med lätthet kan bringas i fint fördeladt tillstånd, samt

utföras på åkern. Fosforiten är troligen af organiskt ursprung,

emedan jag i flera knölar funnit fragmenter af trilobiter, hvilket

gör sannolikt att de äro fossila exkrementer. I det fosforit-

förande lagret har jag funnit endast få fragmenter af fossilier,

nemligen en ortis-art samt den i alunskiffern allmänna trilo-

biten Peltura scara beoides. Då jag för närvarande saknar

tillfälle att fortsätta undersökningen af detta fosforitförande

lager, hoppas jag att saken, som möjligen kan blifva af vigt

för landet, måtte af andra tagas om hand. P. T. Cleve».

Bergmästare SJÖGREN har på Öland funnit en fosforsyre-

haltig bergart, hvilken synes vara någon likartad bildning

log

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 6. (

med den i Vestergötland eller Dalarne. Den håller liksom den

vestgötska brun fosforit, lemningar efter Ortis, och sannolikt

äfven efter någon Obolus-art.

Äfven i Östergötland har fosforitlager blifvit funna. Under

råren förlidet år erhöll jag på Geologiska Byrån och ur dess

samlingar en på glaukonit mycket le stuff af en lös, något

skiffrig bergart. Biden var kolsyrad kalk. Den noll

utom glaukonit äfven svafvelkis och mörk fosforit, hvilket sed-

nare även genom analys bekräftades. Stuffen var tagen vid

Storberg, norr om sjön Boren. En med denna likartad bete art

famn jag sommaren 1869 vid Vreta Kloster nära kömminister-

bostället. Dess läge var mellan ortoceratitkalken och alunskiffern.

Då denna stuff från Storberg någon tid derefter af D:r LInNAR-

SON och mig förevisades D:r CLEVE, företogo vi en närmare under-

sökning af de siluriska bergartsstuftfer RA Jemtland, hvilka

funnos tillgängliga på Geologiska Byrån, hvarvid påträffades en

mindre fosforitknöl uti en mörk skiffer. Att det verkligen var

fosforit konstaterades straxt derefter på laboratoriet genom kemisk

undersökning.

Uti Nerike har både D:r LInnarson och Bergsnotarien

V. KARLSON vid sina geologiska rekognosceringar under förliden

sommar funnit fosforitlager till läge ok öfriga egenskaper full-

komligt likt det i V estergötland. Afven uti (Skåne, der fosforit

lar uppmärksammad af Prof. NORDENSKIÖLD och Geologen

HUMMEL, samt i Småland, har man funnit en fosforsyrehaltig

bergart. Enligt ett af Prof. BERGSTRAND mig lemnadt meddelande

förekommer vid Ankarsrum i Småland en kalkhaltig skiffer,

hvilken enligt några på Tandtbruks-Akademiens laboratorium

gjorda analyser håller 1.5 procent fosforsyra. Fosforsyremängden

var något vexlande uti de olika lagren. Huru stor utsträckning

och mäktighet denna skiffer har, sanit dess förhållande till om-

gifvande bergarter hade icke blifvit för Prof. BERGSTRAND upp-

vifvet.

Af det anförda framgår, att fosforsyrehaltiga bergarter före-

"komma på flera ställen inom landet, och det är både möjligt

och sannolikt, att sådana skola komma att träffas äfven på andra

ställen, sedan man en gång börjat fästa mera uppmärksamhet

härpå. Ehuru dessa bergarter ega en stor utsträckning, är deras

mäktighet med få undantsd ganska ringa, likaså halten af fosfor-

syra. Det är derföre sannolikt, att de ej sllestädes kunna blifva

föremål för någon större bearbetning eller lönande industri. De

8 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

äro iändock af sådan beskaffenhet, att de väl förtjena uppmärk-

sammas, ty de kunna säkert blifva af stort värde för den trakt,

inom hvilken de förefinnas.

Då jag dels i Upsala, dels vid Geologiska Byrån sysselsatt

mig med undersökningar af dessa bergarter, vill jag här med-.

dela de resultat, till hvilka jag kommit. Till en början vill jag

förutskicka den anmärkningen, att ändamålet härvid varit tillse,

huruvida de voro af den beskaffenhet, att de kunde inom landt-

bruket användas, således har jag företrädesvis måst fästa mig vid

hvad som i praktiskt afseende mest kunde vara af vigt att känna.

Den vetenskapliga utredningen af deras uppkomst och geologiska

förhållanden har derföre ej kunnat så utförligt behandlas, som önsk-

ligt varit. Vårterminen 1869 erhöll jag af Prof. L. F. SVANBERG i

Upsala några handstuffer af en konglomeratartad bergart från Boda

i Dalarne med anhållan att derpå göra några undersökningar för-

nämligast rörande halten af fosforsyra. Dessa stuffer bestodo af

mer eller mindre afrundade stycken af grå quartz, hvilka quartz-

stycken till sin storlek mycket varierade. De voro från ett

sandkorns till ett hönsäggs storlek och utgjorde ungefärligen

hälften af hela grundmassan. Likaså förefanns, ehuru icke så

särdeles mycket, smärre korn af granit eller gneis, hvars fältspat

ofta var något förvittrad. Tillsammans med och likasom dessa

inströdda i hela massan funnos äfven små svarta eller svartbruna

korn af fosforit. Dessa fosforitkorn voro likaledes afrundade

och af ungefär en ärtas storlek, sällan deröfver, vanligen mindre.

Temligen allmänt träffades skal af en mussla, af slägtet Obolus,

såsom förut är nämndt. Dessutom förefans, ehuru sparsamt, svafvel-

kis samt något zinkblende och blyglans. Det hela sammanhölls

af kolsyrad kalk.

Angående förekomsten och utsträckningen af denna berg-

art, torde ur de arbeten !), som varit mig tillgängliga, få an-

föras, att det förekommer vid Klittberget nära Silfverbergs by

1 Boda socken. Konglomeratet finnes i sluttningen af berget

och är blottadt på en sträcka at 400 fots, och af LOKE

fots mäktighet. På ett annat ställe har det nu blifvit blottadt

på omkring 500 fots längd och har der en mäktighet af 16 fot

') H. v. Posts förut omnämnda uppsats. OC. E. BERGSTRAND. Superfos-

fater af Svenska råmaterialier. Aftonbladet n:ris 247. 254, 263 och 281,

för år 1870. Sv. LEONH. TÖRNQUIST. Geologiska iakttagelser öfver den

kambriska och siluriska lagföljden i Siljantrakten. Öfversigt af Kongl.

Vet. Akad. Förh. 1871 pag. 83 och , följ.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o Ö. 9

enligt sednare meddelanden, lemnade af Prof. BERGSTRAND. Mellan

Klittberget och Silfverbergs by uppskjuter en granitkulle, som

synes hafva uppträngt och skilt såväl detta som öfriga sedimen-

tära lager, ty de ega en motsatt stupning på båda sidor om den-

samma. »Konglomeratets plats i lagserien», säger Lektor TÖRN-

QUIST, »synes infalla inom cystidekalken eller vid dess öfre gräns.

I Klittberget hafva echinosferiter blifvit funna omedelbart under

konglomeratet, på gränsen till den grå kalken. Det enda fossil,

som hittills träffats i sjelfva konglomeratet, är en brachiopod af

slägtet Obolus, efter hvilken von Post benämnt lagret Obolus-

konglomerat». Uti Dalarne, der de siluriska lagren äro mycket

rubbade och omkastade, är det ofta ganska svårt att afgöra lag-

rens inbördes läge och förhållande till hvarandra. Derföre får

man ofta se, att olika personer hafva olika uppfattning af samma

sak. Angående detta, konglomeratets läge till de öfriga lagren,

finnes äfven en annan uppfattning, än den Lektor TÖRNQUIST

framställt. Geologen M. StorPE, hvilken studerat de geologiska

förhållandena 1 Dalarne, har uti sin reseberättelse till Chefen för

Sveriges Geologiska Undersökning uttalat den åsigten, att fos-

forit- eller obolus-konglomeratet ligger under ortoceratitkalken.

Och vid vestra sidan af Klittberget, der det träffas, förekommer

det i nästan upprätt stående ställning. Dess förhållande till alun-

skiffern kan, då denna saknas, icke afgöras. — H. v. Posr indelar

konglomeratet i trenne varieteter: »en grönaktig, liknande sand-

sten; en brunaktig mera kalkstenslik, samt en grofkornig eller

det egentliga konglomeratet». Af såväl de redan 1870 gjorda

jordrymningar, som de, hvilka sedermera på något afstånd der-

ifrån blifvit verkställda, synes konglomeratet ega en ganska stor

utsträckning och mäktighet. Konglomeratet är på båda ställena,

der det träffats, af samma mineralogiska beskaffenhet, men synes

hålla något mer fosforit på det sednare än det förra. Huruvida

konglomeratet äfven på andra ställen inom Dalarna är att finna,

är ännu oafgjordt; men enligt geologiska förhållanden i trakten

är anledning förmoda, att det äfven skall återfinnas på andra

ställen.

Vid undersökning af de i konglomeratet förekommande

skalen efter Obolus, visade det sig, att dessa bestå af kolsyrad och

fosforsyrad kalk, hvilket sednare äfven genom analys, utförd på

Vetenskaps-A kademiens laboratorium, blifvit konstateradt. Till

huru stor del hvar och en ingår kunde icke afgöras, emedan ej

tillräcklig mängd för en qvantitativ undersökning kunde erhållas

10 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

fritt från främmande partier, förnämligast från den kolsyrade kalk,

som utgör bindemedlet. Dock syntes denna fosforsyremängd vara

så ringa, att den ej kan uppgå mera än till en obetydlig del af

den, som förefinnes hos bergarten i sin helhet. H. vy. Posr upp-

skattar den till högst en eller ett par procent, hvilket synes mig

vara mycket för högt, då sjelfva skalen ej torde få uppskattas till

högre belopp, åtminstone bar så varit förhållandet i de stuffer. som

Jag sett, från Dalarne. Fosforsyremängden uti hela massan befanns

uti de stuffer, som jag erhöll af Prof. SVANBERG, Vara något olika.

Stycken af 1—1.5 skålp. vigt sönderkrossades och blandades

väl, deraf uttogs en mindre portion, som finpulveriserades och blan-

dades ytterligare. Af det så erhållna fint pulveriserade materialet

invägdes en portion till analys, sedan det blifvit torkadt vid

1009. På samma sätt har förfarits vid alla de anförda analyserna.

Angående analysens gång vill jag blott nämna det vigtigaste.

Vid fosforsyre-, svafvelsyre- och klorbestämningar har pulvret

kokats en tid med salpetersyra. Svafvelsyra har. blifvit fälld och

vägd såsom svafvelsyrad baryt. Klor har blifvit bestämd, sedan

fosforsyran med vismutlösning blifvit utfälld. Fosforsyran har först

blifvit afskild med molyledenvätska, eller ock med vismutlösning!),

sedan fälld med svafvelsyrad talk och vägd såsom pyrofosfor-

syrad talk. HNKarbonaterna hafva blifvit lösta i svag saltsyra (1

på 100 delar vatten) och i lösningen har kalk och talk blifvit

bestämda. (Metoden, om ej fullt vetenskapligt noggrann, är fullt

tillräcklig för det praktiska). Af så utspädd syra tyckes ej fos-

foriten angripas, ty jag har ej fått reaktion med molybdenvätska.

Vid de karbonatbestämningar, som äro gjorda i Upsala, har äfven

kolsyran blifvit bestämd för kontrollering af: metodens noggranhet.

Resultatet har varit i det närmaste öfverensstämmande.

För bestämning af de öfriga ämnena har tvänne metoder

blifvit följda.

1:o Pulvret har blifvit löst i saltsyra, fosforsyran blifvit af-

lägsnad med jernklorid på vanligt sätt, och derefter kalk och

talk bestämda; eller ock

2:o har det blifvit löst i salpetersyra, fosforsyran utfälld

med vismutlösning, lösningen har efter klorbestämningen afdun-

stats och salterna öfverförts till klorföreningar och, sedan vismuten

blifvit afligsnad, hafva de öfriga ämnena blifvit bestämda. Fäll-

ningen af lerjord och jernoxid har efter vägningen pröfvats på

1!) FRESENII Zeitschrift f. Anal. Chemie. 1870. pag. 208 o. följ.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:06. = 11

fosforsyra. På fluor har endast qvalitativ pröfning blifvit gjord.

De organiska ämnena och vatten bestämdes genom glödgning,

dock med vederbörlig korrektion för jernoxidul och kolsyra, ty

glödgningen var så stark att kalken kausticerades. Vid de

trenne på olika prof i Upsala gjorda analyserna erhölls:

[HOSförSylars sn OKT öLAIIE KÖK SFINPLOG:

Kolsyrad kalk: oso. Bagarn nd

NöSYrOnTOLlÖSba Let BOM TONI OIL SLE

öfriga ämnen icke bestämda. På Geologiska Byråns laboratorium

har jag gjort tvänne fosforsyrebestämningar. Profven hafva tagits

från der befintliga stuffer.

TIOSfORSYilA fresker 2.09, 6.39 proc.

SYLONTOlOStesE- de ÖV TALES

Den sednare bestämningen är gjord på prof af en handstuff,

som M. SToLrPr tagit från de på fosforit rikare konglomeratlagret

i Dalarne. Att det uti olika handstuffer finnes mer eller mindre

fosforit synes af fosforsyrehalten. Denna har uti de af H. vy. Post

anförda analyser uppgått ända till 7.38 procent. AT de af honom

anförda analyser framgår äfven, att halten af fosforsyra är olika

icke blott i olika stuffer, utan äfven i olika lager, hvilket han

i sin uppsats framhåller. Enligt uppgift af Prof. BERGSTRAND är

det sist blottade lagret något rikare på fosforsyra än det förra

och torde kunna anses hålla omkring 7 procent.

Undersökningen på fosforit meddelas längre fram i sam-

-manhang med de från Vestergötland.

För att erhålla ett mera fosforsyrerikt material, gjordes i

Upsala följande försök. Stycket bokades sönder dels brändt, dels

obrändt, de större quartzpartiklarne bortskaffades medelst grof sikt.

Derefter slammades det finare i vatten genom omskakning, och

utsattes på ett sakta sluttande plan för rinnande vatten, dock

utan att det lyckades skilja quartzkornen från fosforitknölarna, ty

de korn, som ega samma storlek afsatte sig på ungefär samma

ställe. Uti det försök, som gjordes på det brända profvet, erhölls

något bättre resultat, ty quartz och fosforit skildes lättare från

"hvarandra, derigenom att bindemedlet eller den kolsyrade kalken

bättre aflägsnades.

Vid Falun har anrikningar blifvit gjorda både medelst

roterhärd och stöthärd. Dessa försök hafva ej lemnat fullt önsk-

värda resultat.

Förliden höst gjorde jag på förordnande af Chefen för

Sveriges Geologiska Undersökning en resa genom en del'af

12 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

Vestergötland för att undersöka de der förekommande fosforit-

lagren. Resan gjordes efter anhållan och på bekostnad af Skara-

borgs läns Hushållningssällskap.

Vid undersökning på platsen befanns, att fosforit förekommer

i Vestergötlands siluriska aflagringar uti en ljusare eller mörkare

grå, vanligen tät, sällan något kornig kalksten. Det fosforitförande

kalklagret är i allmänhet både hårdare och segare än ortoceratit-

kalken. På Billingen och i Falbygden träffas denna kalksten

utan undantag mellan ortoceratitkalken och alunskiffern. Det

fosforitförande konglomeratlagret hvilar i allmänhet icke omedel-

bart på alunskiffern, ty det är vanligen ett orstenslager af cirka

1 fots mäktighet mellan båda. Detta orstenslager är stundom

genomdraget med skiffer så att orstenen blott uti mindre bollar

förefinnes uti detsamma. Fosforitlagret är vanligen skildt från

orstenslagret genom en lös skiffer, men den kan äfven saknas,

såsom uti Kafvelås gamla grufva och några andra ställen.

Det fosforitförande konglomeratet är vanligen deladt uti

tvänne eller trenne skikter. Mellan dem ligger en lös jordartad

mergel, som dock icke är något annat än en förvittringsprodukt

af konglomeratet; ty uti såväl de fasta skikten, som de mellan-

liggande lösa jordartade lagren, träffas samma mimeralier. Kalk-

eller konglomeratskikten hafva på olika ställen en något olika

mäktighet, 2 å 3 eller ända till 5 å 6 tum. Det är dock icke

på alla, ställen, som fosforitlagret är skiktadt på detta sätt, ty

det kan äfven vara uniformt genom hela sin mäktighet. Så

finnes det i Karlsfors kalkstensbrott. Der utgöres det af ett

omkring 1.5 fot mäktigt sammanhängande lager. LDLagrets mäk-

tighet är icke stor. Det kan sägas i allmänhet vara omkring

1—1.3> fot och går icke öfver 2.5 fot på något af de ställen,

der jag sett detsamma. På Kinnekulle träffade jag visserligen

icke någon genomskärning af det på något ställe, dock tycktes

det icke kunna ega en mäktighet öfver 3 fot, sannolikt var den

ej mera än 2.

Såväl den undre som öfre delen af kalkstenslagret består af

en renare kalksten än midtelpartiet. Uti de yttre delarna träffas

icke mycket af främmande mineralier inblandade. WNSvafvelkis

tyckes vara det mineral, som likformigt genom hela massan

förefinnes, då de öfriga såsom glaukonit och fosforit tilltaga mot

midten af lagret. Centrum eller kärnan, hvilken är den egent-

liga fosforitförande delen har en mäktighet af 6—10 tum. Det

är icke öfverallt, som den fasta fosforitförande delen har så stor

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. s:o 6. 13

mäktighet, den kan stundom vara blott 4 35 tum; men emedan

man vanligen hos de omgifvande lösa mergelartade delarna finner

fosforit, kan och bör det fosforitförande lagret räknas något

mäktigare, än den fasta delen deraf utvisar.

Fosforitkonglomeratet är vanligen ljusgrått, men det träffas

äfven med en mera mörk nästan stålgrå färg, äfvenså på mindre

stycken har det en blå eller grön anstrykning. Kalken är van-

ligen tät, men kan äfven vara finkornig såsom på Kinnekulle

vid Hellekis m. fl. ställen. Stundom kan den i samma handstuff

träffas både tät och kristallinisk såsom +t. ex. vid Nya Dala.

Den är äfven någon gång genomdragen af fina ådror af kalk-

spat, hvars små lameller äro klara och genomskinliga.

Konglomeratet är ofta uti Falbygden och på Billingen skildt

från den öfverliggande ortoceratitkalken genom ett tunnt lager

af grågrön skifferlera eller skiffrig mergel, ty den håller något

kolsyrad kalk. På vestra sidan af Billingen är detta mäktigare

än på Falbygden, men är äfven der blott några tum tjockt.

På Kinnekulle träffas fosforitlagret mellan undre graptolit-

skiffern och alunskiffern. Det utgör der D:r LINNARSONS cerato-

pygekalk, hvilken här har en mäktighet af ett par fot. Ingen-

städes på hela Kinnekulle framträder den blottad på någon längre

sträcka eller genomskuren så, att den med fördel kan studeras;

endast uti diken på vestra sidan af berget och uti lösa block på

den östra, visar den sig i dagen. I diken träffas den vid Helle-

kis, nära Hjelmsäter och Storäng. På dessa ställen är cerato-

pygekalken likasom fosforitlagret i öfriga Vestergötland deladt i

skikter, som mellanlagras af en kalkhaltig jordart med glaukonit-

korn. På Blombergs gärde träftades, uti ett dike under den

undre graptolitskiffern, fragmenter efter en förvittrad bergart.

Vid närmare undersökning af detta jordartade lager befanns uti

detsamma temligen mycket korn af glaukonit, äfvensom ett par

smärre bruna knölar af fosforit. Vid gräfning på ett par andra

ställen belägna på samma höjd på Vesterplana gärden träffades

"ett och annat glaukonitkorn, men icke någon fosforit.

Vid jemförelse mellan fosforitkonglomeratet på Kinnekulle,

Billingen och Falbygden, finner man att det är sig fullkomligt

likt öfverallt. Det har ungefärligen samma mäktighet. Dess

läge är öfver alunskiffern eller öfver den på densamma varande

orstenen, med hvilken konglomeratet stundom sammanhänger.

På Kinnekulle ligger öfvey detsamma undre graptolitskiffer och

14 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

på Billingen och Falbygden ofta ett tunnt lager af en något kalk-'

haltig skiffrig lera. Denna skifferlera är till utseendet fullkomligt

lik den undre graptolitskiffern, fastän mindre mäktig och mera

förvittrad. Huruvida man uti den kan finna några graptoliter,

för att fullständigt kunna identifiera den med den undre graptolit-

skiffern på Kinnekulle, är en omständighet, som förtjenar närmare

undersökas. Då jag besökte dessa trakter, hade jag ännu icke sett

Kinnekulles undre graptolitskiffer, hvarföre jag ej så noga under-

sökte denna förvittrade skiffer, som den hade förtjenat. Att en

sådan likhet finnes emellan dessa skiffrar har redan D:r LInnARSON

i sin afhandling om »Vestergötlands kambriska och siluriska

aflagringar» !) påvisat. Hvad fosforitlagret beträffar, innehåller

det samma mineralier inlagrade, hvarhelst det träffas och kalkstens-

massan är sig lik öfver allt. På försteningar är det i allmänhet

fattigt... Det petrifikat, som allmännast träffades var en Ortis,

hvilken torde få anses såsom något karakteristisk för lagret,

vidare fanns skalfragmenter efter trilobiter och en Lingula eller

möjligen Obolus, hvilket icke var möjligt afgöra. Den trilobitart,

som med säkerhet kunde bestämmas, var en Megalaspis. Den

stora likhet och öfverensstämmelse, som finnes mellan Kinne-

kulles ceratopygekalk och Billingens och Falbygdens lägsta lager

af ortoceratitkalken, har af D:r LInNARSON på fera ställen i hans

ofvannämnde afhandling blifvit påpekad. På pag. 13 säger han:

»På Kinnekulle deremot utgöres ceratopygekalken af en bergart,

som mera påminner om den, som på Falbygden bildar den lägsta

delen af ortoceratitkalklagret». Längre ned på samma sida heter

det: »Karakteristiska för båda äro slägtena Megalaspis, Niobe

och Symphysurus, och vissa i ceratopygekalken förekommande

arter af dessa slägten stå ganska nära arter, som utmärka den

lägre delen af Vestergötlands, isynnerhet Falbygdens, ortoceratit-

kalk». Vid beskrifningen om Falbygdens ortoceratitkalk: heter

det pag. 42: »Omedelbart ofvan alunskifferlagret ligger en

konglomeratartad kalk, som merändels är sammanväxt med den

orsten, som bildar alunskifferlagrets öfversta del». Här nämner

han äfven, att han sett en (med konglomeratet) fullkomligt

liknande bergart från Nerike.

Utom den fosforitförande kalken räknar äfven D:r LIinNARSON

till den undre ortoceratitkalken den närmast öfverliggande ljusa

') Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Bandet 8, N:o 2.

Stockholm 1869. (

LÅ

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:oÖ. 15

kalkstenen. »Dessa aflagringar», säger han pag. 43: »af Vester-

götlands ortoceratitkalk synes närmast motsvara den röda kalken

på Kinnekulle». Härmed torde blott enligt min uppfattning få

förstås den ljusare kalken, och icke det underliggande fosforit-

förande konglomeratet.

Angående detta lager synes han icke utan en viss reserva-

tion vilja parallelisera det med den röda ortoceratitkalken på

Kinnekulle, ty han säger vidare: »Bergarterna påminna om

ceratopygekalken och den undre graptolitskiftern på Kinnekulle.

Så liknar den glaukonitförande kalken ej obetydligt vissa delar

af Kinnekulles ceratopygekalk, och skifferleran, som stundom

mellanlagrar kalkskikten, är ej olik den vanliga undre graptolit-

skiffern. Då emellertid på Falbygden de för cer ratopygekalken

mest karakteristiska slägtena ej anträffats, har jag med Prof.

ÅNGELIN hänfört lägsta kalken till ortoceratitkalklagret».

Den stora öfverensstämmelsen hos de fosforitförande lagren

på Kinnekulle, Billingen och Falbygden, såväl i palxontologiskt

och geologiskt som mineralogiskt hänseende gör det mer än

sannolikt, att de äro samtida aflagringar. Den Ortis, som är så

allmän 1 detta lager, synes aftaga med detsamma. Utom denna

har jag hittat en Lingula (Obolus) och Megalaspis planiltimbata

ÄNG. Några andra försteningar har det ej lyckats mig anträffa

i konglomeratlagret. Läget är för båda lagren detsamma, och om

det tunna förvittrade lerskifferlagret, som ligger mellan kalken och

fosforitlagret på Billingen är undre graptolitskiffer, som det synes

vara, kan fosforitlagret icke få Hanns till annat än ceratopyge-

kalken. Äfven i miner ralogiskt hänseende äro de hvarandra fullkom-

ligt lika. En stuff tagen på ena eller andra stället kan omöjligt

skiljas från hvarandra. Om stycken af fosforitkonglomeratet slipas

visa de samma egenskaper, antingen de äro från Kinnekulles

ceratopygekalk eller Falbygdens understa ortoceratitkalk. Den

kemiska analysen är äfven öfverensstämmande. Likheten i alla

dessa afseenden med ortoceratitkalken är betydligt mindre. Af

mineralier är blott svafvelkis gemensam för båda, ehuru äfven

den är mycket sällsynt i ortoceratitkalken. De öfriga i fosfat-

konglomeratet eller ceratopygekalken förekommande Ariodjaler

Nlokonit, fosforit, zinkblende och blyglans har det icke lyckats

mig finna 1 ortoceratitkalken. Visserligen finnes äfven uti den

fosforsyra, men endast såsom spår eller till ringare grad.

16 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

Analys på ortoceratitkalk har goifvit:

Kafvelås. Tellekis.

grå. grå. röd.

CE ÖRA 33.35 OL 56.52

INUG SÖ re FER 1.32 1.41 0.89

Allito:, Fer fe 1.66 1.58 2.00

FR apan en 0.04 0.03 spår.

HAN ann 0.67 0.69 0.49

ÖlöstEi syror a. 00 10.41 Yran

98.94 98.84 99.30

För jemförelses skull vill jag här intaga ett par analyser

på. ceratopygekalk. Då såväl den öfre som undre delen af detta

kalklager är 1 det närmaste fritt från glaukonit och fosforit, och

denna renare kalk har någon likhet med ortoceratitkalken, har

Jag af densamma för analys tagit stuffer. Följande resultat har

erhållits vid analys på ceratopygekalk från:

Kafvelås. Hellekis.

(CST GRSSTESA ET STAG 33.62 S1.09

IN4 fee Bh RR RG RS 1.18 1.32

Ålö persson 1.29 lUsna

El sllene Rene lrwviÖn 0.19

Olösti rEsSyrOrt ka 00 ILS 13.97

Vatten och svafvelmetal-

ler (ej bestämda) ...... 2.61 1.69

TOC GO ET 100.00

Såsom man ser är skiljaktigheten i den kemiska samman-

sättningen mellan ortoceratitkalken och den renare ceratopyge-

kalken ej särdeles stor. Fosforsyrehalten och svafvelföreningarna

äro de mest afvikande.

Uti det mellersta lagret, der mera föroreningar förekomma,

är den 1 syra olösta delen mycket större, hvilket dels af följande

analyser, dels längre fram vid fosforsyrebestämningarne framgår.

Prof till följande analyser hafva blifvit tagna ur den mellersta

delen af lagret, dock så att ingen fosforit kunde med blotta ögat

upptäckas. De erhållna resultaten äro:

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND I. N:o 6. 17

Ceratopygekalk med glaukonit från

Nya Dala. Kungslena.

BRG RSA GAR olevan ro SIA 68.54 69.73

2 2 ENA ROSP ET Le

KÄNDE OF KLOT dl sarg stolt sg vn dn ÖL 1.39

Pa oa HOS SS NSDPI SEN LANE ns 0.36 0.43

(ÖLOStII SYLOE Agne Han 25.12 20.65

Vatten, bitumen o. svafvel-

metaller (ej bestämda). ..... 3.54 3.61

100.00 100.00

Af de icke bestämda ämnena intager svafvelkisen den ojem-

förligt största delen.

Slipprof af såväl ortoceratitkalken som ceratopygekalken

visa under mikroskop ett från hvarandra afvikande utseende,

fastän mycket är hos båda öfverensstimmande. Hos båda före-

kommer uti den täta eller hos ceratopygekalken stundom kri-

stalliniska grundmassan ett och annat skalfragment. Båda hafva

vidare ljusare strimmor och partier, hvilka ofta hos ceratopyge-

kalk, t. ex. från Kafvelås, äro genomdragna af en mörkare nätlik

väfnad. Vidare träffas svafvelkis uti små kristaller vanligen af

fyrkantig form, eller ock hafva de ett sådant utseende, som hän-

visar på kubens genomskärningar. Mera sällsynt är att träffa

svafvelkispartier, der några tecken efter en kristallinisk regel-

bundenhet ej kan spåras. Hos ceratopygekalken träffas vidare

glaukonit, fosforit och såsom sällsyntheter äfven zinkblende och

i ett prof blyglans, samt något quartz.

Utom olikheten i mineralogiskt hänseende finnas äfven andra,

men då den tid, jag haft öfrig för dessa undersökningar, varit

. ganska ringa och de slipprof, jag haft, varit få, hvarken jag kan

eller vill här ingå i några detaljer. Detta studium tyckes, då

tillräckligt material erhålles, komma att blifva både intressant

och vidt omfattande.

i Innan jag redogör för de kemiska undersökningarne af

fosforitkonglomeratet, vill jag nämna något litet om de mine-

ralier, hvilka träffas i detsamma. Glaukonit är utan tvifvel det,

som intager första rummet bland dessa. Den träffas öfver allt,

äfven der fosforiten saknas. Glaukoniten förekommer uti små

afrundade korn af ett roffrös storlek. Den visar aldrig tecken

till kristallisation. Kornen äro ofta något aflånga och smalare

18 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

åt den ena ändan. Färgen är grön och af olika hög ton, från

ljus- till mörkgrön. Uti tunna flisor hafva de en klart grön

färg och äro genomskinliga. Vidare ega de en stark glans;

sönderdelas föga af syror, äfven vid uppvärmning. Af utspädda

syror och i köld angripas de icke, utan kornen bibehålla full-

komligt sin glans och färg. Någon analys har ej blifvit gjord,

emedan glaukonitkornen förekomma förorenade af och så förenade

med svafvelkis, att de ej utan mekanisk åtgärd kunna skiljas

från hvarandra, hvilket, då kornen äro små, måste företagas

under lup och är ett mycket tidsödande arbete.

Om glaukonitkornen icke saknas, så är deras förekomst

dock mycket olika på olika ställen. An äro de till finnandes

mera sparsamt, än uti stor myckenhet. De förekomma ofta så

ymnigt, att de ge åt hela kalkstensmassan en grön färg.

Svafvelkis förekommer mycket allmänt, ehuru icke till så

stor myckenhet som glaukoniten. Den kan icke sägas företrä-

desvis tillhöra någon viss del af lagret 1 dess helhet, utan finnes

till ungefärligen samma mängd uti hela kalkmassans öfre, mel-

lersta och undre del. Kornen eller rättare kristallerna äro ofta

mikroskopiskt små, men kunna uppgå till storleken af en ärt;

träffas endast såsom sällsynthet större. För ögat synas de ofta

utgöra oregelbundna partier, men slipade visa de under mikro-

skopet en kristallinisk regelbundenhet.

Såsom mera underordnade träffas zinkblende och blyglans

samt något quartz. Zinkblende träffas uti små bruna korn och

är mången gång svårt att skilja från den ljusare, bruna fos-

foriten, då denna har ett finkornigt utseende. Strecket är hos

båda ljusare än färgen, och hårdheten är ungefärligen densamma.

Blyglans torde vara något mera sällsynt än det föregående mi-

neralet. Jag har blott träftat det uti små tunna plattor, hvilka

ofta äro så tunna, att de få utseende af ett anflog, men särskiljes

dock alltid lätt från de andra mineralierna genom sin färg.

Quartz förekommer ringa uti små korn af ett mindre knappnåls-

hufvuds storlek och har en grå färg.

Då kalkstensmassan är genomdragen af sprickor eller hålig-

heter, äro dessa stundom utfyllda af kalkspat, hvilken, såsom

förut är nämndt, är uti små plattor klar och genomskinlig. Uti

håligheterna har jag ej träffat några tydliga kristaller, utan blott

mera kristalliniska partier. På fera ställen träffas kalkstens-

massan genomdragen af bitumen och blir då af en mera mörk,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD: HANDL. BAND Å. N:oG6. 19

ända till stålgrå färg. Den får då en bitumenhaltig eller or-

stenslik lukt. Vid de ställen, der den är bitumenhaltig, är den

vanligen också kristallinisk. Då dylika kalkstycken en längre

tid få ligga 1 luften, blifva de på ytan ljusare, hvilket synes

på varphögarne vid Karlsfors, der de på ytan äro ljusgrå men

muti mörkgrå. ;

Fosforiten förekommer innesluten uti kalken i form af ore-

gelbundet kantiga knölar, hvilka ofta äro mer eller mindre platt-

tryckta. Storleken hos dessa knölar synes för ögat vexla från

ett roffrös storlek till en eller annan kubiktums. Vanligen äro

de från en hasselnöts storlek eller något derunder till en ärtas.

De kunna dock vara så små, att de ej med blotta ögat kunna

observeras, utan först uti tunnslipade plattor under mikroskopet.

Dessa korn, då de förekomma uti någon större mängd, ge åt

det hela ett konglomeratartadt utseende. De förekomma in-

strödda uti kalkstensmassan än mera sparsamt, än uti temligen

stor myckenhet. Öfta äro de så sällsynta, att de icke på flera

famnars utsträckning kunna för ögat upptäckas. Då de före-

komma mera' ymnigt, träffas knölarne större, och det är på

dessa ställen, de hafva sin största storlek. Utsträckningen på

dessa ställen är ej så särdeles stor. Huru olika fosforiten är

fördelad på olika ställen, torde bäst inses af efterföljande ana-

lyser på fosforitkonglomeratet.

Färgen hos fosforiten är vanligen brun, mörkare eller

ljusare, från nästan svart eller mörkt brun till ljust gråbrun.

Dock träffas den äfven grå, hvilket dock är temligen sällsynt.

De ställen, der jag träffat grå fosforit, har varit vid Ulunda

bäck och i varphögarne vid Karlsfors samt Oltorp. På förra

stället har äfven grå fosforit träffats af D:r CLrEvz. Texturen

är än tät, än onistrig. I sednare fallet är den hårdast. Den eger

då ungefärligen flusspatens hårdhetsgrad. Den träffas äfven

temligen lös, till och med nästan jordformig. Uti fosforit-

knölarne ser man stundom skalfragmenter, hvilket isynnerhet är

"förhållandet hos den gråa varieteten. D:r CLEVE, som närmare

undersökt dessa skalfragmenter, uppger, att de härröra af trilo-

biter. Så har äfven till största delen varit förhållandet med

dem jag träffat, men jag har dessutom funnit, att skalfrag-

menter af någon ortis- och lingula-art om än. sparsamt före-

finnas. Vid slipning visa sig de bruna fosforitknölarne bestå

af en gråbrun grundmassa, uti hvilken mörkare och ljusare

partier ligga inströdda. Den gråbruna grundmassan tyckes

20 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

vara med lerslam blandad fosforit. De mörkare, 1 det närmaste

runda, delarne äro omgifna af ett ljusare, klart hölje. Dessa

trenne partier äro icke genom bestämda och reguliera konturer

skilda från hvarandra. Likaså är deras relativa mängd icke

densamma hos olika knölar, utan än är det mera af den ena,

än af den andra delen. Ett och annat skalfragment ligger

stundom uti massan. Den bruna fosforiten är annars mindre

rik på skalfragmenter än den grå. Den af såväl Prof. ANGELIN

som D:r CLEVE uttalade åsigten, att fosforit i Dalarne och

Vestergötland skulle leda sitt ursprung från djur, synes full-

komligt riktig. Det är äfven säkert, att äfven de 1 Nerike,

Östergötland, Skåne och på Öland befintliga hafva samma ur-

sprung eller äro att hänföra till koproliterna.

Fosforitknölarna ega ingen bestämd kemisk sammansätt-

ning, utan äro blandningar af olika beståndsdelar. Uti de-

samma förekomma ett mycket kolbaltigt organiskt ämne. I

nedan anförda analyser är fosforsyran bestämd medelst vismut-

lösning, och sedan vismuten blifvit utfälld, hafva de öfriga

ämnena blifvit bestämda. De öfriga partiela fosforsyrebestäm-

ningarne äro dels gjorda med vismutlösning,

denlösning. De erhållna resultaten äro:

dels med molyb-

Fosforit från Boda.

(FALSE STERN REAGAN + BISON 41.26

INO rat re Ve SE 0.25

Fen Aer Me NERE 2.69

FN TONEN STEEL Sp dn EE ST

PREL TSH Mr 3418 > JADE

St 40 OR RATE La 0.76

MEJLEN ble bl Läder Jå hint. Vesper, 0.35

(ÖlG STETSON SAS 6.98

Glödgningsförlust (vat-

ten, fluor o. bitumen) <6.64

ANT RTTeT Sr SA ber 0.45

98.33

Uti ett annat fosforitstycke har erhållits 36.55 procent

fosforsyra; och på Landtbruks-Akademiens laboratorium har

uti en analys den 22 Febr. 1872 fosforsyran varit 33.87 proc.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKÅD. HANDL. BAND Å. N:oÖ. 21

Fosforit från Latorp.

| (FRAN RT JV RA 20.22

IS da RER de 0.16

TNE sa TYG NADEN Se RN 2.16

lo er FIRE ANG 10.34

FI ar 208501 LIA

See SR AL, (LSI 0.72

ETERN RR NATT PASTA 0.31

ONDE SEO nog sogasder ser 6.54

Glödgningsförlust (vat-

ten, fluor o. bitumen) 12:76

SANIISalET 007 a enes 0.72

98.28

Uti andra fosforitstycken har erhållits: 26.09, 26.02, 23.66,

24.46 och 28.93 procent fosforsyra.

Fosforit från Ulunda.

(EINE äre or RSA 39.96

NA ora EE na 0.23

Högt Nara On bot belle 0.92

Al o. Fe 9.50

TSE VRAASREraR Si - RR DÖD

S 0.45

(CIA MANAS SAY SSR LES 0.37

ÖlöstörKSynOr sd 2.15

Glödgningsförlust (vat-

ten, fluor o. bitumen) < 9.35

UAV] a oD TE TRES LR SOA SAT 0.42

Uti andra fosforitknölar har fosforsyreprocenten varit:

Böle N20:33 JA5S, AST OCh IL6S.

Fosforit från Kafvelås.

(CASES TAN 30.26

Mg EL ED SDL RAIERE TIER SE ok 0.18

99 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

TAGER EL NGE 16.46

FANN SESTSVASN TEESE 2055

SIR LEA KEN ERE o 5

UA an ER SKR BEAR She 0.21

ÖNS NPD oo9909sks <953> 2.06

Glödgningsförlust (vat-

Ekägg dulEkDE (ONLINE) LAT

AA TIERITSTE SIS ISTSSS RN rea 0.38

Uti andra fosforitprof har fosforsyran befunnits vara:

16.52, 27.31, 29.75, 32.19 procent. Härvid: bör anmärkas, art

uti det prof, der fosforsyrehalten var så ringa, var fosforiten

förorenad af kalksten, svafvelkis och zinkblende, hvilket sed-

nare mgick till flera procent.

Halten af fluor är ej stor, dock. erhålles tydlig reaktion.

Det kolhaltiga bituminösa ämnet håller qväfveföreningar, ty

vid upphettning med natronkalk erhölls spår af ammoniak.

På Hunneberg förekommer äfven fosforit uti ceratopyge-

kalken. Den träffas uti ett par af de kalkstensbrott, hvilka

äro belägna vid landsvägen nära Mossebo, och är liksom i

öfriga delar af Vestergötland delad 1 skikter, mellan hvilka

något mergel förefinnes.. Tid och ogynsamma väderleksför-

hållanden hindrade mig från utförandet af någon närmare

undersökning af dessa lager. De syntes dock i anseende till

kalkmassans utseende skilja sig från det på andra ställen

träffade konglomeratet, emedan kalkstenen här var kristalliniskt

kornig och renare än vanligt.

"För erhållande af lättare öfversigt hafva de erhållna ana-

lytiska resultaten på fosforitkonglomeratet från närbelägna

ställen, jemte en kort beskrifning öfver detsamma, här nedan

blifvit i grupper sammanförda.

Uti konglomeratet har blott fosforsyra, kolsyrad kalk och

det i syror olösta blifvit bestämda. Andra förekommande

ämnen såsom alkalier, talkjord, lerjord, jernoxid, jernoxidul,

svafvelkis samt de sparsamt förekommande zimkblende och

här och der blyglans hafva icke blifvit bestämda.

Det fosforitförande- konglomeratets förekomst på Minne-

kulle har redan förut (pag. 13) blifvit utförligt omnämnd.

Till detta torde dock få tilläggas, att de petrifikater, som jag

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o Ö. = 23»

dels på stället, dels sedermera uti stuffer lyckats påträffa, äro:

Ortis, Megalaspis (planilimbata) och Lingula samt uti små lösa

skifferstycken i mergeln mellan detta lager och alunskiffern

Agnostus, hvilken dock kan höra till det underliggande lagret.

Fosforitkonglomeratet har vid den kemiska undersökningen

OM VIT:

Hellekis. Storäng.

osten 0.65 0.86

(TAC NASN ÖR T2.63

Ölösti i (SyTOr ss INGENS LäTO

Mergceln från det söndergrusade lagret på Blombergs gärde

gaf:

1 Ronstndan RASA AR 0.45

OR HÖ SARA 27.05

Olöst 1 SyrOr.... 29.54

Uti Falbygden och på Billingen, der den undre graptolit-

skiffern saknas, träffas konglomeratet omedelbart under orto-

ceratitkalken eller skildt från densamma genom ett tunnt lager

af förvittrad skifferlera, möjligen motsvarande undre graptolit-

skiftern på Kinnekulle.

På Billingen har lagret träffats vid Karlsfors, Ulunda,

töcktorp, alla belägna på den vestra sidan af berget, och vid

Vomb, beläget på den östra. Fosforitkonglomeratet är i all-

mänhet deladt 1 skikter af 2 3 3 till 4 åa 5 tums tjocklek;

blott vid Karlsfors är det på ett längre stycke sammanhängande

uti ett lager genom hela sin mäktighet, hvilken är 1.5 fot i

genomskärning. Då det är deladt i skikter, äro dessa genom

cirka en tum tjocka lager af skiffrig kalkhaltig lera, eller om

man så vill lermergel, skilda från hvarandra. Konglomeratet

är i allmänhet ljusgrått, sällan stålgrått; blir mot midten mör-

kare eller något grönaktigt af de insprängda glaukonitkornen.

Stundom har den en blå eller grön anstrykning uti den egent-

liga kalkmassan, hvilken vanligen är tät, endast undantagsvis

kornig. Fosforiten är i allmänhet brun, men äfven grå träffas

både vid Karlsfors och Ulunda. Uti den gråa varieteten kan

man se skalfragmenter efter trilobiter och andra petrifikater

med blotta ögat. Mängden af fosforit är mycket vexlande

på olika ställen. Åfven inom samma kalkbrott träffas styck-

vis mer och styckvis mindre af densamma. Fosforitknölarne

24 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

äro till sin storlek olika. Alla hafva dock det gemensamt,

att de äro kantiga och af oregelbunden form. Det egentliga

fosforitförande lagret är från 6—9 tum, under det hela kalk-

lagret är emellan 1—1.5 fot mäktigt. Det hvilar här omedel-

bart på ett lager af orsten, med hvilket det här och hvar

är sammanväxt eller nära förenadt. Alla de för konglomeratet

karakteristiska mineralierna hafva träffats; äfvensom Ortis vid

Ulunda och Karlsfors samt Lingula vid Röcktorp.

Då lagrets rikedom på fosforit varit olika, har stuffer från

de olika rika delarne blifvit tagna och analyserade.

Den kemiska undersökningen har gifvit följande resultat:

Karlsfors. Ulunda.

11 2 il Våler, Er

PY ENTRE 1.43 d.12 1.36 2:80 SNS

Cam Cl gt RA 69.51 68.25 73.16... (ASG é

Olöstörisytor: sc2 0545 utt INSE 14:44 JAR ASa

Röcktorp. Vomb.

[Ras NRA 1.47 1.89

(CERE(OI SE sg RER FAT STELLA 70.67

ÖlöstiisyrorAr. 12.50 INS

På den egentliga Falbygden har fosforitkonglomeratet icke

träffats 1 fast klyft på Mösseberg; ty de der förekommande

kalkugnarne äro belägna uti alunskifferns visserligen öfre, men

icke öfversta lager, hvarföre konglomeratet i dem icke är att

söka. Kalkbrott finnas väl uti ortoceratitkalken, men dessa gå

cj ned till det understa lagret. Der kontakten mellan kalken

och alunskiffern skulle sökas är berget betäckt af grus och

jord. Vid Klefva uti en bäck, der man hade anledning antaga

att kontakten skulle finnas, träffades bland öfriga stenar äfven

flera smärre stycken af konglomeratet. Några af dessa stenar

hafva pulveriserade och blandade med hvarandra gifvit:

I OROAR NR REN för 0.97

(ÖP CSA AO I LÖRSE Ee 165

Olösta sygon Siste Lids

På yttersta delen af den höjd, som omger Olleberg, så-

som vid Karleby och Bäckabo, har det ifrågavarande lagret

träffats. Det hvilar här på ett tunnt orstenslager, hvilket

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1 N:O 6. 25

stundom utkilar och försvinner, så att det direkt ligger på

alunskiffern. Det är deladt uti skikter, som mellanlagras af

en grusig mergel, hvilken synes vara uppkommen genom

förstöring af konglomeratet. Mäktigheten hos det fasta fos-

foritförande lagret är blott 4 å 5 tum, men då det i de mellan

skikten varande lösa lagren äfven finnes fosforit, kan man

ganska väl antaga dess vertikala genomskärning vara 6 tum.

De omgifvande kalklagren äro blott tillsammans 4 å 5 tum,

och följaktligen lagret i sim helhet omkring en fot mäktigt.

Vid Bäckabo var hela lagret uti de yttre kanterna af kalk-

brottet förvittradt och bildade en grusartad massa. Inuti brottet

var det fullkomligt fast. Vid Loveneds kalkbrott i Karleby

by träffades flera lemningar efter Ortis uti konglomeratet och

1 den gråa kalken Megalaspis. Fosforiten var på dessa ställen

brun och sparsamt inströdd i kalkkonglomeratet. De vanliga

mineralierna, såsom glaukonit och svafvelkis träffades här till

samma myckenhet som annorstädes, likaså quartz uti små korn

till ringa mängd.

De analyserade stufferna hafva gifvit:

Karleby (Lovened). Bäckabo.

P OS stra AS ANDAR 0.64 FEEOISG

(Ca Ön ra 70.38 68.92

Ölöstir Syros NES? 24.82

Uti de längre åt NNO belägna bergen äro flera större

och mindre brott belägna. Vid alla dessa brott genombrytes

kontaktlagren mellan kalken och skiffern, hvarföre man i dem

träffar fosforitkonglomeratet. Då de här hafva en stor längd-

utsträckning, kan man mycket väl studera fosforitens förekomst.

Bland dessa torde de vid Kafvelås befintliga brotten erbjuda

det bästa tillfälle härtill, dels emedan de äro stora, och dels

emedan de bearbetas i nästan hela sin utsträckning. Fosfo-

riten vexlar här till både storlek och myckenhet. Så träffar

man den styckvis uti små knappast märkbara partier, styckvis

i stora klumpar af en eller annan kubiktums storlek. Dessa

klumpar äro dels kantiga, dels afrundade. Fosforsyran vexlar

äfven uti dessa större klumpar mera, än jag funnit den göra

på något annat ställe. Glaukoniten vexlar äfven till sin mängd;

likaså svafvelkisen, hvilken här tyckes stå i ett omvändt för-

hållande -till glaukonit och fosforit i myckenhet. Zinkblende

och blyglans träffas äfven, den förra tillsammans med fosfo-

20 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT. '

riten. ÖOrtis har såväl på stället som sedermera uti stuffer

ÄN

jemte Lingula blifvit träffad.

De analyserade stufferna hafva hållit:

1 2

ERNER & 2.92 7.53

(SERKG NESS 04.27 55.93

Ölöstii0Syron.-s: 20.61 21.62.

Söder om Kafvelås förekommer tvänne kalkbrott, Hvarfs

Tofvegård och Ödegård. Uti dessa båda kalkbrott, der fos-

foritkonglomeratet har en mäktighet af 3—9 tum, träffas spar-

samt med fosforit. De här förekommande kornen hafva ej

träffats större än en ärta. Ännu längre söderut är Oltorps

igenlagda alunbrott beläget. Fosfatlagret, som hvilar på ett

en fot mäktigt orstenslager, är 3 3 10 tum i vertikal genom-

skärning. Uti detsamma träffas alla de vanliga mineralierna.

Den underliggande alunskiffern är här på några ställen sönder-

bruten och lagren rubbade, men fosfatkonglomeratet ligger

öfver dessa rubbade lager i nästan horisontalt läge. Det synes

bättre än skiffern kunnat motstå den mekaniska kraft, som

förorsakat rubbning och sönderbrytning hos skiffern. ÖOrtis

träffades här på fera ställen, äfvenså något grå fosforit i en

varphög.

Uti grufvan, 'som har en ganska stor utsträckning, befanns

fosforiten vara temligen lika fördelad uti hela lagret. Vid

analyserna ha erhållits: "HER

Hvarfs Ödegård. Oltorp.

PER TESRERIE RR ()ESG 1.43

(RÖ dor ste 70.19 68.45

OJöSteIISYmOr SE 22.69 19:57

Uti Kungslena socken äro flera smärre kalkstensbrott, uti

hvilka det omnämnda lagret förekommer. Uti alla dessa nära

hvarandra belägna brott är konglomeratet sig fullkomligt likt

öfver allt. Fosforiten träffas sparsamt här och der uti små

kantiga korn eller knölar. Lagret hvilar på orsten, med hvilken

den stundom är nära förenad. Ortis och en trilobit, Megalaspis

planilimbata ANG., hafva i stuffer uppmärksammats. Skalen

hafva, liksom på alla de ställen i detta lager, der jag sett

några lemningar efter en förgången djurverld, varit otydliga;

så att de svårligen kunnat till arten bestämmas.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:oÖ. 27

De från dessa i Kungslena belägna kalkbrotten tagna prof

hafva vid analys gifvit:

Ledsgården. Bredgården. Smedsgården.

Tea ATS BE SAR 0.69 0.76 0.68

(CE, ÖVER 69.41 69.99 65.40

OlöstH syror... 20:09 15.01 20-56

Uti de kalkstensbrott, hvilka äro belägna i Kungslena,

Hvarfs och Dimbo socknar, är fosforitkonglomeratet af arbe-

tarne väl bekant under namnet »Bassar». Det är af dem föga

värderadt, emedan det efter bränning vid släckningen ej lemnar

så mycket kalk, som orstenen eller kalkstenen. Dessutom blir

det något grusformigt, emedan fosforitknölarne och glaukoniten

återstå oförändrade. Till murbruk kan det knappast användas,

och äfven för dem, som köpa kalk för åkerbruket, är det föga

begärligt, emedan det är så »grusigt», och för den skull ej

värdt någon transport. Den af detta lager erhållna kalken

måste derföre af egarne sjelfva användas till kalkgödning,

hvilket de funnit vara särdeles fördelaktigt.

Uti ett kalkbrott vid Nya Dala, der lagret förekom, var

det på ett och annat ställe, så vidt man med ögat kunde se,

fullkomligt fritt från fosforit; på andra åter förekom den till

något större mängd. Här liksom på de föregående ställena

träffades det uti skikter med ett söndergrusadt lager af kon-

glomeratet mellan sig. Intill ortoceratitkalken ligger äfven ett

dylikt lager, men mera lerhaltigt, än de mellanliggande. Skal

af Ortis träffas temligen mycket.

Från de olika fosforitrika partierna ha erhållits:

14 2 2.

IR RN Re 0.36 0:79 5.03

(GEN ENS LR 68.54 09.88 69.17

ÖlöSt isyron Poe 23.02 23-24.

(Analys 1 har förut pag. 17 blifvit anförd, men har bär

blifvit införd för jemförelses skull).

Uti Nerikes och Östergötlands siluriska bildningar finnes

ett motsvarande lager af fosforitkonglomerat. Uti Nerike är

det till alla delar fullkomligt lika med det i Vestergötland,

då det uti Östergötland är mera rikt på glaukonit. På alla

ställen, der det i förstnämnda provinsen träffats, är det beläget

mellan ortoceratitkalken och alunskiffern. Vid Vrana och

28 PALMGREN, OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

Hällebråten i Nerike är det stundom skiljdt från alunskiffern

af ett tunnt lager af orsten. De stuffer, som jag erhållit från

Nerike af D:r LINNARSON och V. KARLSON, hafva vid analys gifvit:

Latorp. Vrana. Hällebråten.

P2 NAND 0.81 1.89

ÖJöstii/ syror Nios LAT.

Uti Östergötland, der lagret mera liknar en glaukonit-

skiffer, än ett kalkhaltigt konglomerat, träffas temligen ymnigt

samma Örtis-art som i Vestergötland ibland glaukonitkornen.

Fosforiten har jag blott sett uti smärre korn, hvilka varit

något afrundade; svafvelkis ej särdeles mycket. Blyglans och

zinkblende hafva icke kunnat påträffas uti de stuffer, som jag

nu haft till min disposition. Fosforitlagret, som har föga

mäktighet, är deladt 1 skikter af 1—1.5 tums tjocklek. Vid

Berg förekommer det mellan alunskiffern och ortoceratitkalken.

Huruvida någon orsten ligger emellan konglomeratlagret och

skiffern kan jag ej minnas. Uti stufferna ha varit:

Berg. Storberg.

p 2

PR rr RA a 3.97 IN TAS

Olöst I SYLOT... 48.56 JÖ.6 7 49.81.

På flera ställen uti Östergötland, såsom vid Wistena, i

Skeppsås och andra, finnas enstaka kullar af en mer eller”

mindre förstörd alunskiffer och kalk. Dessa kullar, hvilka i

allmänhet ega en obetydlig utsträckning, hafva såsom vid

Wistena råkat i brand och under fera år fortfarit att brinna

1 sitt inre. Då jag sist 1869 besökte Wistena, hade denna

brand enligt uppgift varat i 18 år, men hade då nästan upp-

hört och backen var så afsvalnad, att snö kunde qvarligga

äfven der branden varit som starkast. Den brända massan

visade, att det varit alunskiffer med Agnostus. Öfverst på

backen voro lösa stycken af kalksten, ortoceratitkalk, och

bland dem äfven sådana som hålla glaukonit.

Prof af det förbrända öfversta lagret har af mig blifvit

pröfvadt och befunnits hålla:

IP vg ARN 3. AAOKGE

samt mycket lerjord och kalk jemte jernoxid samt alkalier

omkring 1 procent. Den stora halten af fosforsyra och glau-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL: BAND'1. N:o 6. 29

konitkornen ge mig anledning förmoda, att de härröra af lösa

stycken från ett fosforitkonglomerat, som en gång öfverlagrat

skiffern.

Det fosforitförande konglomeratet på Öland är deladt i

trenne lager, af hvilka det mellersta och understa till sin fos-

forsyrehalt äro närmast öfverensstämmande. De på Landtbruks-

Akademiens laboratorium gjorda undersökningar hafva lemnat:

Öfversta lagret. Understa lagret.

Rön fen NO RISG 1.89

(ÖlOSt SYROR Ae. CSA =

De fosforitförande konglomerat-lagren i Westergötland,

Nerike och Östergötland visa med hvarandra en sådan öfver-

ensstämmelse i både läge och mineralogiskt hänseende, att man

icke kan tvifla på deras motsvarighet och samtida bildning.

I betraktande af de geologiska bildningar och förhållanden,

som äro rådande på Öland, synes det mig vara sannolikt, att

det der befintliga fosforitförande konglomeratet är en samtida

eller equivalent bildning med de i nyssnämnda provinser va-

rande lagren. Hvad åter det i Dalarne förekommande konglo-

meratet beträffar, så afviker det i flera afseenden ganska mycket

från de förut nämnda och torde svårligen kunna paralleliseras

med desamma. Af fera skäl, förnämligast de lokala förhål-

landen, som äro rådande vid Klittberget, synes mig den af

M. STOLPE uttalade åsigten, att det är: äldre än ortoceratit-

kalken, ega större sannolikhet och följaktligen vara att före-

draga framför den af TÖRNQuUIST framställda. Något bestämdt

påstående om lagrets ålder anser jag mig ej kunna uttala.

Skånes fosforitförande konglomerat är tvifvelsutan af äldre

datum än de först nämnda. Det tillhör sandstensbildningen.

Söder om Cimbrishamn träffas på några ställen vid sjöstranden

ofvanpå sandstenen och nära förenad med denna en temligen

mörk grågrön eller grå sandsten, uti hvilken fosforitknölar

påträffas. Dessa äro i allmänhet afrundade och ofta något

plattryckta. Utsträckning och mäktighet äro på de ställen, der

jag sett lagret, ringa, likaså halten af fosforsyra, som i ett prof

var 0.71 procent. Längre in 1 landet och i kanten af To-

marps å, träffas ett annat fosforitförande lager, hvilket med det

förra företer stor olikhet. Det består af afrundade korn och

stycken af quartz och mörk fosforit, hvilka sammanhållas af

30 PALMGREN,'OM SVENSKA FOSFORITFÖRANDE KONGLOMERAT.

orå kristalliniskt kornig kolsyrad kalk. Fosforiten förefinnes

här ymnigare än i det förra lagret, den synes ej vara särdeles

fosforsyrehaltig, blott 15.05 procent har erhållits i ett prof,

och uti bergarten 3.76 och 5.55. Huru mäktigt lagret är kunde

ej afgöras, emedan det var betäckt af lösa jordlager. Der det

gick i dagen kunde ej dess förhållande till andra omgifvande

lager afgöras, men ej långt ifrån träffas alunskiffer, uppträdande

så, att den tydligen måste öfverlagra konglomeratet. Konglo-

meratens inbördes förhållande tyckes vara så, att det förra

ligger under det sednare. — Uti sjön och på sjöstranden före-

kommo ganska ymnigt små platta afrundade stenar af en svart

skiffer. Dessa stenar höllo fosforsyra uppgående till 0.45 proc.

Såsom man af såväl de af andra som mig gjorda analyser

finner, är halten af fosforsyra 1 allmänhet ganska ringa, då

halten af kolsyrad kalk åter är mycket stor. Dessa båda om-

ständigheter äro de, som vid superfosfatberedning 1 första

rummet böra uppmärksammas och de, som spela den vigtigare

rolen. Fosforsyrehalten på de festa ställen i Vestergötland,

Östergötland, Nerike och på Öland är så ringa, att det icke

kan bli fråga om annat än att på platsen använda konglomerat

och utan några större och dyrbarare tillredningar. Den redan

af OÖLEVE uttalade åsigten att efter föregående bränning

använda konglomeratet inom den närmaste trakten synes

vara den bästa och sannolikt den enda möjliga för att imom

landtbruket tillgodogöra sig den i bergarten varande fos-

forsyran. Då fosforsyrehalten är ringa, äro äfven fosforit-

knölarne små, och följaktligen lättare sönderdelbara af atmos-

ferilier, humussyror o. s. v. Om kalken brännes och släckes,

sönderfaller konglomeratet till en temligen fin massa, som kan

sådan den är utföras på åkern. Fosforsyran kommer visser-

ligen icke att genast verka, såsom vid en superfosfatgödning,

men skall dock i samma mon som fosforiten sönderdelas, bi-

draga att lemna närmg åt växterna. Då tillgången på fosforit-

konglomerat är stor och småningom vid kalkbrotten erhålles,

kan konglomeratet hopsamlas utan annan kostnad och besvär,

än att det skiljes från de öfriga lagren och antingen brännes

särskildt eller lägges tillsamman - vid bränningen och sedan

tillvaratages för att efter behof utföras på åkern. På sådant

sätt bör man inom Vestergötland kunna ega en snart sagdt

outtömlig tillgång på ett fosforsyrehaltigt gödningsämne.

Visserligen kommer den största delen, som tillföres åkern, att

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 6. al

utgöras af kalk, men det är ett ämne, som icke skadar utan

tvärtom gagnar.

Uti Frankrike och på flera andra ställen bega

onas att utan

någon föregående beredning utföra fosforiten på åkern och

låta den der sönderdelas af humusyror och atmosferilier. Det

har visat sig, att skördarne blifvit bättre, fastän icke den för-

sta varit så rik, som man af en lika eller kanhända något

mindre qvantitet superfosfat skulle hafva erhållit. De efter-

följande hafva dock blifvit mycket rika, hvaraf framgår, att

jorden kan på detta sätt hållas lika växtgifvande, som om det

dyrare superfosfatet anvindes.

Först då fosforsyrehalten blir större, kan det vara skäl

tänka på möjligheten att ännu mer koncentrera densamma,

eller att få varan sådan, att den kan transporteras till och

tillgodogöras på andra ställen. För detta ändamål måste man

först söka aflägsna kalken. TI och för en sådan anrikning har

jag på laboratoriet gjort ett par försök. Dessa hafva dock

varit i så liten skala, att jag af dem ej vågar yttra mig om

metodens användbarhet i praktiken. Jag har först bränt profvet

vid så hög temperatur, att all kalken blifvit kausticerad. Kalken

har sedan släckts, och massan under omrörning blifvit utsatt för

en ström af vatten, hvarvid kalken såsom ett slam bortgått, och

det återstående varit nästan fritt från kalk. Uti tvänne försök,

det ena af material från Kafvelås, det andra af dylikt från Karls-

fors har resultatet utfallit så, att i det förra, som före försöket

höll 2.92 proc. fosforsyra, erhölls efter detsamma 4.21; och i det

sednare var fosforsyrans mängd före 5.12 procent och efter

försöket 8.49. Den bortslammade kalken håller dock något

fosforsyra; så höll det kalkslam, som erhölls uti det förra för-

söket eller det på material från Kafvelås 0.31 procent och vid

det sednare på prof från Karlsfors 0.20. Fosforitknölarne

visade sig vid bränningen ej lida någon annan förändring än

den, att de blefvo något ljusare och kanhända äfven något

mera lättlösta i syror. Glaukonitkornen blefvo på ytan något

mattare, annars voro äfven de oförändrade.

EY Arran dö

mGFMAe- blon SATAN rv CL

Ikovk ters gRAN SR Lag EE

ake ERAN ivextr NEN RE

OL a anda NBT, KARE SE RNE

alu. sälb9 clas REA RE AEESREN RS RE DNA

dr ark HAGA ENS itä JSM ON ;

TOA TOT USA hakar; än NÄ 5

tupsggo Ved also RTR i R iligal fins

AD dont NS EFRON ER

SÄL Vas th, STO KORT Vard får

- synt 1 Far A INULP US FT

€ |

Jeg Irev SEEN EA IRA fr NIT

d Vi d - é 5 U MN

i RER Si Is dte a ROR UNT AM vd

TAR 3 ie ' 1 43

vgl VGN (AE our RARE ar VON

Å d i p 4 ä

p nr BTK ä ; pat IA b ' å

id äl NÄ ke VA J ut då &.TI ARGA

- Tr

SN FUB GL KI IA : UT agg Le GAN

å É .

- g rn i

I SR var SR Ul ficka stela AN Å

| | £

kvAlD fa STEN fv é å få dt i vil AA

- 4

På AV DÅ Pr NM UAE

> ” CAR 4013 min sn

” 4 : ,”

få fn lg 0 TA d OM 107

T i 3 År lila d Ile

Cd b

th i RJ AN LÅ d

l TIER i tä 1 1. SA rv OLle CM

äl VU t(gsin1

i $ 0 £

I ” ( å | FIVE tf

i U | å MERCA d uf

ANDA DO SS Pr UK 89 1 Gisle

peTt ( 00 DEN RU AU ik ovtsld

| i [ Lv Hill? UTI ÄG

PEN ASAT RET SSTULITSES VERA 2300 4

; Jå rä l

LÅ - ye BN

N f p Fo Lp SEE AR

EE ne [1 é <

FE ENT ENSE EA BARE

a, La £ q a - ,

MVG. NER SA CW vv

NEN

k ; I

ER lö

(Cd . ,

- NOAA je?

ah EB rt? 5 ; =

KA MA 23 26

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD.. HANDLINGAR Band 1. N:o 7.

BERÄKNINGEN

SOLVARMETS RELATIVA INTENSITET

PÅ OLIKA PUNKTER AF JORDYTAN,

DÅ AFSEENDE FÄSTES VID SOLSTRÅLARNAS ABSORPTION

I ATMOSFEREN.

EG YIIDEN:E

MEDDELADT DEN 12 JUNI 1872.

STOCKHOLM, 1873.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

INGL. BOETRYCKA RE.

é ke CS Kå | RS i a ha d ; ä ör | i

TRE SR JUR EE SR (Är 0

a bra ARVNGRAN

a ers nt Kr to ar SÖN Jöre NE ÅA

M ; '

| LTS ww kid be va

4 FER wF TE få

q d é & rama IE UME Data

” SAFRAN, t É j

i JÄMN a

' + - je ,

q CY He 2 Ae t

i A N Urea Vv

si ar NL ER 0 SIV N

, SÖS LJEA I 5

Ö R RÖ

i EST SENS LANN VE

3 STIAN h

så + Å jo åa

MOLN, srlg att

- 3 i SY ONE d

vå

+ ÅT RAMEN

CATALAN OMIKNA RER

TE N &

få

VOPESIURTA! BANATET A! DE, TMNT HRHAÄ MIN

MY TALSO MV ;

: ola

I X tje Ian dj

Å RC DO Rh

rs FANFTL RIKS TO KTINU FN

- ij >H

i 4 SCEN NU

5 -— V a V

dr Re NE FEENR.

f FAS SNR

s SN Fv

: 4

N ÅCY RADE

; pA LA SN

SAS SÅ -

Bg 5 e FM ” »

3 WE NS Fn UN JE

SLE

Om de många försök, som blifvit gjorda att theoretiskt

förklara klimatens olikhet, ännu icke fört till fullt tillfreds-

ställande resultat, så hafva desamma likväl ingalunda varit utan

intresse. Det är i synnerhet solvärmets intensitet under olika

årstider och på olika punkter af jordytan, som i främsta rum-

met synes kunna blifva föremål för dylika undersökningar, och

i sjelfva verket finner man en ej ringa mängd vetenskapliga

afhandlingar och uppsatser, hvilka hafva till föremål den mathe-

matiska utredningen af denna fråga. Bland dessa förtjenar

Porssons behandling af ifrågavarande ämne ett särskildt be-

aktande, emedan denna i mathematiskt hänseende är särdeles

djupgående och kan tjena till mönster för liknande under-

sökningar.

Porsson grundar sin undersökning på det kända antagandet

att värmetillflödet är proportionelt mot cosimus för solens

zenithdistans och omvändt proportionelt mot qvadraten på af-

ståndet emellan solen och jorden, hvilket afstånd under årets

lopp är underkastadt periodiska förändringar. Stödjande sig

på detta antagande utvecklar han nu en fullständig theori för

solstrålarnes värmeinverkan på ett element af jordytan, så länge

detta ligger på zonen emellan de båda polarcirklarne, men för

den motsatta händelsen antyder han endast räkningens gång utan

att fullständigt utföra densamma. PLAnA har sedermera fyllt

denna lucka och nedlagdt sina undersökningar i en ganska

- omfångsrik afhandling.

Den af Porsson utvecklade theorin lider dock i ännu ett

hänseende af en brist, som är af en vida mera genomgripande

beskaffenhet än den af PLANnNA igenfyllda. Porsson har nämn-

ligen uraktlåtit att fästa afseende vid det inflytande, som sol-

strålarnes absorption i atmosferen utöfvar på det sökta resultatet.

Detta är hos honom icke något förbiseende, ty han underlåter

ej att omnämna detsamma; orsaken att han ej upptagit denna

4 GYLDEN, OM SOLVÄRMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

faktor i sin analys torde derföre vara den, att han ansåg det

arbete, som härtill hade erfordrats ej skulle hafva ledt till ett

resultat af motsvarande intresse.

Såsom vi straxt nedan skola se är den mathematiska under-

sökningen af absorptionens inflytande i hög grad beroende af

den form, hvarigenom man kunnat uttrycka den astronomiska

refraktionen. Det förr brukliga sättet att uttrycka denna var

medelst en transcendent funktion af zenithdistansen, och denna

funktion var af en sådan beskaffenhet att dess användning för

ifrågavarande ändamål hade" varit ganska olämplig. Sednare

har man dock börjat använda ett annat framställningssätt för

strålbrytningen, hvilket på relativt enkelt sätt leder till en

elegant utveckling af -absorptionens inflytande. Denna om-

ständighet har gifvit -anledning till föreliggande afhandling.

Visserligen kan jag ej anse resultatet af min undersökning för

ögonblicket hafva något omedelbart intresse i fysikaliskt hän-

seende, emedan naturen af de qvantiteter, som här betraktas

såsom oföränderliga, ännu är mycket litet känd, men det före-

sväfvar mig dock att en theoretisk undersökning, sådan som

denna, skall åtminstone lemna en fingervisning om den rikt-

ning, i hvilken observationer böra uppsamlas och experiment

anställas för att leda till en längre gående kännedom om kli-

matet, beroende af solvärmet, än den vi nu äga.

Om vi med 2 beteckna solens zenithafstånd, så är den

formel, af hvilken redan LAMBERT begagnade sig för att ut-

trycka solvärmets inverkan:

- — 21

(1,2) h = e Cosz

der Ah och 7, beteckna konstanter, », solens afstånd från jorden

samt e basen för de naturliga logarithmerna. Denna formel

är dock i alla händelser endast approximativt riktig och gäller

endast så länge Z ej antager värden som närma sig 90”. En

för alla zenithdistanser gällande formel finner man med stöd

af de utvecklingar, som LAPLACE meddelat i méc. celeste vara

följande

(1) he sne

der R betecknar den astronomiska strålbrytningen i atmosferen

och y på ett mycket enkelt sätt är beroende af y,. Betecknar

nämnligen « den såkallade refraktionskonstanten, så är

”n

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 9. 5

Med någon större noggrannhet känner man ej det nume-

riska värdet af y, och följaktligen ej heller det af y; äfven

är det obekant, huruledes dessa qvantiteter förhålla sig på olika

punkter af jordytan, samt huruledes desamma äro beroende af

atmosferens vattenhalt och af andra meteorologiska omständig-

heter. Emellertid finner man af de värden, hvilka KÄMTz

sammanstäldt i 3:dje delen af sin meteorologie, att det nume-

riska värdet för y 1 mellersta ' Europa ej skiljer sig mycket

från 0.15, hvaraf skulle följa, om £R antages vara uttryckt i

sekunder:

BIS

=0002509É

Uttrycken (1,a) och (1) angifva solstrålarnes värmeinverkan

under det ögonblick då solens zenithdistans är 2; konstanten,

som ingår i desamma såsom en faktor, är beroende af längden

utaf ett sådant ögonblick, hvilket man antagit såsom tidsenhet.

Emedan likväl valet af tid är likgiltigt, så kunna vi ange den-

samma vara sann sol-tid, eller med andra ord, att hon mätes

af solens timvinkel. Beteckna vi denna timvinkel med 9 och

den konstanta ändringen deraf med de, så kunna vi anse tids-

enheten representerad medelst produkten fd6e, i hvilken f be-

tecknar en oföränderlig storhet. Uttrycken för solstrålarnas

värmeinverkan under den tid, som motsvaras af de blifver således

COS Zz

eller R

h ER z RT sin z de,

i hvilka definitionen af konstanten Ah blifver något afvikande

från den förr gällande. Söker man nu hela värmetillflödet

från den tid solen uppgått till dess nedgång, så erhålles värdet

för densamma genom att integrera ofvanstående uttryck emellan

de gränser för 94 som motsvara upp- och nedgången eller,

emedan dessa gränsvärden ligga symmetriskt på ömse sidor

om meridianen, emellan gränserna 9 = o och 9 == &', der 49 be-

tecknar timvinkeln vid upp- eller nedgången, i hvardera fallet

"räknad från 07” till 180”. Naturligtvis bör i denna händelse,

då integrationsintervallen blifvit reducerad till hälften, resul-

tatet multipliceras med 2.

6 GYLDEN, OM SOLVÄRMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

Under loppet af en dag kan 7 betraktas såsom oföränderlig,

då vår uppgift blifver att söka värdet för integralen.

: 20

(2,2) |cos 20 ANCORekd

eHer "

y AE Ri

(2) Jeos FARTEN a

En annan uppgift vore att utveckla denna integral, som

är föränderlig i årlig period, 1 en trigonometrisk serie efter

solens längd såsom argument. Denna uppgift, som äfven på

analytisk väg blifvit löst af PoIsson, visar sig dock, då absorp-

tionens inflytande tages i betraktande, nog invecklad, och då

dertill kommer att man medelst s. k. mekaniska integrationer

särdeles lätt kan lösa henne, så synes mig ingen anledning

vara förhanden att utsträcka föreliggande undersökning åt

detta håll.

g 2.

För att utföra de i uttrycken (2) och (2,a) fordrade inte-

grationerna är det framförallt nödvändigt att uttrycka antingen

Zz såsom funktion af 9 eller tvärtom 9 såsom funktion af 2, och

att värdet af 9' eller de gränsvärden för z, hvilka motsvara o och 9

fastställas. Beteckna vi för sådant ändamål solens deklination

med d samt ortens geografiska bredd med q, så gäller eqvationen

cos 2 = sin q sin ) + cos q cos ) cos 9

hvaraf omedelbart erhålles

cos z — sin q sin d

COS =

cos q. cos d

V cos y? — sin d? — cos 2? + 2coszsiny sind

ing = -

7 cos q cos d 7

differentieras härpå någon af dessa eqvationer, så erhålles, om

sin 9 eller cos 9 elimineras med tillhjelp af den andra,

sin z dz

d0=

V cos pe — sin d? — cos 2? + 2c0s z sin q sin d

eller, om man sätter

(A) [A = cos 'Y cos + sin q sin ) = cos (q — I)

7 |B = cos q cos I — sin q sin I = cos (q + I),

sin z dz

d9=

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 2. 7

Härefter erhåller man

0=&

/ v ; sin z cos z dz ES Å E

(3,2) J[l== SN (RE

| NA (CA — cos 2) (B + cos 2)

A=0

a ; R

(3) = i == | "BIM 21C0R Z de a EN ÖAR i sin 2

2) VY (A — Co0s 2) (B + cos 2)

A=0

Betecknar & solens meridianzénithdistans vid dess öfre

kulmination samt ö, dess meridianzenithdistans vid nedre kul-

minationen, så är

LL =9—0

ö = 180 — q — Öd;

vi hafva således äfven

Al GONE

B= — cos &,

ID:

Vi vända oss nu till bestämningen af integrationsgränserna

och hafva dervid att urskilja trenne olika fall. Om nämnligen

solen alldeles icke uppgår, så bör integralens värde naturligtvis

blifva noll och detta resultat erhålla vi om integrations-

gränserna äro lika. Det andra fallet inträffar då solen i sin

dagliga bana dels är öfver dels under horizonten; i detta fall

motsvaras gränsvärdet 0=0 af cos2= ÅA och 0=5$4 af cosz= 0.

Det tredje fallet inträffar slutligen då solen ej alls går ned,

utan såväl i öfre som i nedre kulmination är öfver horizonten.

I detta fall hafva vi såsom förr, att 9=0 motsvaras af cosz=A,

Men öj—l!T motsvaras ar cos2= costy, således af cosz=—— B.

Beteckna vi nu den nedre gränsen för cosz med N och den

öfre med M, så hafva vi följande vilkor:

1:o i första händelsen kunna integrationsgränsernas värden

antagas hvilka som helst, endast. vilkoret M = N

blifver uppfyldt;

2:0o 1 andra händelsen är N = A och M = 0;

3:o 1 tredje händelsen är M = A och M = -— B.

Dessa tre fall kunna likväl behandlas gemensamt och de

vilkor, som blifvit uttryckta genom olika värden för integra-

tionsgränserna kunna ersättas medelst andra som äro gemen-

lol GYLDEN, OM SOLVÄRMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

samma för alla tre fallen. Beteckna vi för detta änden med

w(2) en funktion af z af den beskaffenhet att

WE) = cos

o .”- te = 7

så länge AR

men w(z) = — cos z

om >

Bestämma vi nu M och N medelst eqvationerna

(0 fM=HUG) + co) = HR —B)

| N=3(v(0) +" cos) = 3 (w(ö) + 4)

så äro alla ofvan uppräknade vilkor uppfyllda; ty i första

fallet är &ö > :; ock 53 vi hafva således qg(ö) =— cos &

och w(ö) =— cos &, hvaraf följer N = o och M = o: i andra

fallet hafva vi w(ö) =-2osö men w(C,) = cos &,, således

N ESA EVE —="0 kucdje fallet hafva vi slutligen w(5) =

cos & och WG) = = cos &,, således N = A och M=— B. Det

återstår oss nu endast att finna funktionen w(2), men denna

erhålles medelst den bekanta serien

21COSI2C 2 cos 46

s 2

cos 5= 1 + EL Ke

hvilken gäller för alla värden af LC emellan —3 och + 5 ty

sättes i denna serie x—5Z under antagande att &ö > så

blifver

ce 2

ENN NN RT

2COSL2Å 2 cos 48

RS RR SN

7 alle

Funktionen

AN 2 2 CO8 26 2 cos 4C [

w(ö) = FT ST TE raka 4

uppfyller således de vilkor, som vi fästat vid densammas be-

stämmande.

$ 4.

Då vi nu öfvergå till utförandet af den egentliga integra-

tionen, skola vi i främsta rummet betrakta det fall, hvars be-

handling blifver enklast. Detta fall inträffar, då solen ej går ned

eller ens kommer horizonten alltför nära, och då vi i följd af dennå

omständighet kunna använda det approximativa uttrycket (3,a).

ltrerklan man i detsamma den den sista faktorn i en potens-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 2

serie samt bibehåller man endast de tvenne första termerna

af denna utveckling, så blifver

are cos M

arc cos M

A cos 2 sin z dz - sin z dz

I IG Vv 5 ös

(ÅA — cos 2) (B + cos 2)

V (4 — cos 2) (B + cos 2

are cos N are cos N

Insättes nu i den första af dessa integral

1(A— B)— cos? = &,

så blifver

arc .cos M I (4—B)—+4(w(C,)—B)

ere cos 2 sin z de i 1(A—B) —> då

V (4 — cos 2) (B + cos 2 Vil AF Ba 1

arc cos N

I (A+-B) -- + (100) A)

eller, emedan här städse & > o och ö > 0

arc cos M EA NN ;

cos 2 sin z dz KH 1 | :

== (A - B)

VTA = tos 2) (B + 'cös 2) 3 NÄT (A SB) =P |

arc cos N - i (A+ B) VS

w AX €

(CER) NN 20

x dx öra NS

Vi (A+ BB)

++(4+B)

Man inser dock lätt att den sista termen till höger för-

svinner; värdet af den första erhålles åter genom en mycket

lätt reduktion. Det är Ra

TAB)

1—y?

han dz RN CL ARA Ras -

Vi (A + Bj —2?

+$(A+B) Fe

Hvad slutligen den sista termen i uttrycket för I' angår,

så finnes denna ögonblickligen om man erinrar sig formeln

sin z dz

V (4 — C0s 2) (B + cos 2) = då

och emedan här 9' = 7, så blifver

arc cos N

f sin z de syr

I V(A—ocos2)(B + cos) =

are cos M

Med stöd af de nyss funna integrationsresultaten erhålla

vi slutligen

fr =n(H4—B)—n)

10 = GYLDÉN, OM SOLVÄRMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

eller om vi införa värdena för A och B enligt formlerna (A),

(4) IT = (sin q sind —y,1.

Detta resultat kan antagas vara riktigt så länge solen i

sin nedre kulmination ej kommer närmare horizonten än 10 till

12 grader; detsamma är således endast användbart för orter,

hvilka ligga 1 polernas granskap och äfven för dem endast

under sommaren. Beräknas enligt denna formel numeriska

värden för I', som motsvara polen, så erhålles följande

+10> 0' 0.075 .

+150 0.342

; +20 0 0.603

+ 23 23 0.782

Häraf synes att polen vid midsommartiden under 24 timmar

emottager 10 gånger så mycken värme som under samma tid

i medlet af Maj eller slutet af Augusti.

$ 5.

Öfvergå vi nu till utvecklingen af den stränga formeln (3),

så blifver det oss i främsta rummet nödvändigt att uttrycka

AR medelst en för alla zenithdistanser gällande formel. För att

erhålla en sådan, göra vi refraktionen beroende af en ny för-

änderlig c, hvars sammanhang med z inses af följande relationer,

i . å | 1

1 hvilka w betecknar det numeriska värdet 0

: 2Ve

SIS Råd NE =

0 (1 — ec)? + 4c

(5) RR

COS ( UN E

V 20w (1 —c)? + 4c

Uttryckt såsom funktion af c blifver nu, såsom det visas i den

astronomiska refraktionens theori,

4 E) 3

(6) RB = Ajel FACT Aeon

der A,, 4,, 0. 8. v. äro numeriskt gifna. qvantiteter.

För att utveckla formeln (3) blifver det oss vidare nöd-

vändigt att utbyta c mot andra variabla och vi skola först i

st. för e införa

= 0 L— 20 I + wy?

(7) pe kJ

(0) LC NEN

eller NE y?

RS AE

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND Å. N:o 2. = 11

om vi sätta KR:

EN Mä

di SER EINE

gi 2 I — 20v.

Härmed erhålles

TIN Öd — ec) + 40 = VON 1 RE

oy”

hvarmed vi ENA

sin z =VIVE = 0 BARE

OA RR PS LA ar ÅL rpm

+ ÅA, SEE ve SUR

Ur eqvationen

och

(8)

Y? — - 2 +f

' IE TEE STEGE ST)

hvilken omedelbart erhålles ur eqv. (7), finna vi, emedan c

varierar emellan 0 och 1, att y? är innesluten emellan gränserna

och

HR SL ENN

g+ w(1 +)

Emedan nu f är af samma storleks ordning, som w, d. v. s.:

5 5

=O ts er

samt yg skiljer sig från 2 genom en äfvenledes mycket liten

qvantitet, så inses att y? ej antager något värde, som vore

1 : z Hg

väsendtligen större än ru kunna med stöd häraf utveckla

alla nämnare 1 formeln (8) efter stigande potenser af y?, och

erhålla EE ett resultat af denna form

= Boy + Biy? + Boy? +:

—

| Ganska lätt finner man härvid att

REN 2V I dy fl

SN NET 200 0 [AJA EI FILA 2fAs FIRAS Ip

ÖS V:

För att göra dessa formler ännu mer äg sätter jag

(n + 1) (n + 2

> ve n +1 på

X, = ÅA. il 5 I dn IA i 2? = ÅA, ff —

då koefficienterna B blifva gifna medelst följande uttryck

12 GYLDEN, OM SOLVÄRMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

Bi SVIVTEDG BERGE

B, = V2V I— 20 (XFN 0 Ky

By = V2V 1 — 20 (X3+3Xyw+3Xjw+ Xyo?)]

ORESAPVE

Vi hafva ännu en serieutveckling att utföra, nämnligen den af

2 y(Byy + Byyd +. sd | ;

efter potenserna af y; beteckna vi denna utveckling såluda

(9) 1— RBiy+ Ry? — By + Rat — I:

så äro koefficienterna 1 densamma bestämda medelst följande

rekursionsformler

(20) a = Snr INRE te (2 dirr Le Lu el

+(2n — 3)B, By +..+ BAR),

2n Ry —yA(2n — LT) Bug Byt (Qt 8)B iuvRy tar

Medelst dessa eqvationer kunna visserligen fH-koefficien-

terna ganska lätt beräknas, men i denna räkning ingår den

ännu så osäkert bestämda qvantiteten y, hvilken för resten

torde vara olika vid olika tider och för olika punkter på jord-

ytan. Det är derföre af vigt att angilva R-koefficienterna

medelst sådana formler att de lätt kunna ånyo beräknas, i

händelse man vill använda ett nytt värde för y. HFördenskull

sätta Vi

Led (2) (n) ,,2 Dn), 4 I

RaokirsiyAL al / RN Te

sv DAR AC I 4 I

R,, Ta VA LU UR Q fw Q; AT nn

och finna för koefficienterna 1 dessa utvecklingar följande be-

Oo Do

stämningar

(nn)

FN =D,

FÅR 2n — 1 ; 2n — 3 ;

(av) (or fe (1) (2)

P Er SA SAO Tr 0 BIOS

i 2n — 3 2 2n — 5 E

(nn) SE )2 åh (3)

ES TT Bla BIR

ANS DA 2n — T

n) = ÖB ELAN (1)

FP, 5 Fd Se SEE SR BIE

ÖT IST) NG

2 ST ON AG SIE ov RK

| BIR Al6 1 COTTA En 3 (1) aN — Id (2)

Li FRA IG BE AN one Sn 2n ES Bl SER

2n — 3 ) 2n — 5 ST 2n -—

(ÖRE PD BUR fe POR SP ÖIRASA

2n 1 n—2? 2n 1 n—3 2n 1 NE

2n — 5 / 2n — 7 2n — 9

(nn) 2) 1 2 4 3

QQ rr BB filar spar ES VRT or ERNA

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Å. N:O 7. 13

Ur dessa allmänna formler härledas efterhand följande spe-

ciella uttryck N

Po =B,

(VÄ ENS

20 ET 2 (0)

2 NR NE D

BB,

KIA 3

JE 30

(RE 2 1

Qt 4 Bi FT ANG

(Co 1 I

! 2 SE: SL

di -= B,

(2) 7 2 3 3

15 ERE

1 JO

(20 5

RS ag

OSV

$ 6.

Det torde här vara på sin. plats att, innan vi gå att slut-

föra utvecklingen af uttrycket (3), angifva numeriska värden

för de i föregående paragraf införda utvecklingskoefficienter.

Vi hafva för detta ändamål först och främst för koefficienterna

A ur refraktionstheorien följande i sekunder uttryckta värden

Aj =632.60

VANA D

4, = 402.88

AS = 200-32

Av=133:80

A, = 58.82

a möj

Ar == VARS

OSV

- 1 o o

Emedan vidare «ww = qv så erhålles

Log ER9281

— g = 0.29366

och härmed finner man efterhand följande

Log X, = 2.80113

— XX, = 3.02135

14 = GYLDEÉN, OM SOLVARMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

Logi = 9.50

— X, = 3.26128

— Ni 220002

RE KS

= XX, = 3.0122

— X, =2.3699

Log 7, B, = 0.35909

050805

EB TANT

NB 0.53700

SEN ERES oe

NET

EST

204901

För att undvika alltför stora tal hafva B-koefficienterna

blifvit multiplicerade med y,, hvarmed vi nu förstå det i $ 1

anförda värdet för y. Härigenom erhålla vi R-koefficienterna

gifna på följande sätt

FE FR TE SA RR

R per. AR? in) NE QR i -

2n Nk DASO är Yo Yn Lv 4

(Yo

För koefficienterna P och Q multiplicerade med respek-

tive potenser y, har jag endast beräknat följande värden, hvilka

äro tillräckliga, då endast ett approximativt resultat kan åsyftas.

Log vy, PN=035909

SAO (0)

Log 72 Q” =0.41715

IBS

— vi Pi = 029912

Log y? Q? = 0.94274

Ro MN =0.05615

OS 0 AN

-— yi pat 1.00080

— y: py ALG2T

Antages nu y=7,, Så spenen nedanstående värden för

R-koefficienterna

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Å. N:o 7. 15

Log £, = 0.35909

— HR = 0.76531

— FR; = 1.20704

Log R, = 0.41715

RT 109956

Vi hafva sett att den första termen i utvecklingen af

e Ysmz är 1; den af y oberoende delen af I blifver således:

are cos M

COS Zz sin z 2 dz

/ NAR) (BI coR a)

are cos N

eller om samma SET SR DR. som 1 $ 4,

s(4—B)-5Qp

| IR SÅ

+(4—B) -+(v (0 +4)

Denna term beteckna vi med 7, och hafva således

SAN TA —Fiw(ö)

vå = iu oy Sa | xrdx ;

5 Dr Vild + By

—FW(2) rB IS)

Nu är

| dz SR. k st.:

; Vi Reg = arc sin - AVE — + Kon

| xdx ; ; : 5

ka - TR == V HA+ B) — 2? + konst.

d 4 (4 05

således erhålles efter substitution af integrationsgränserna

(10) ZH =3H(A—B) Vare sin + arc sin RN

+ IV (A+B) —(4-— ul) — SV (A+B)—(B+wOY.

Denna formel, som gäller utan undantag för alla polhöj-

der och alla soldeklinationer, har här endast blifvit uppställd

för att framvisa kontinuiteten af den företeelse, hvilken repre-

senteras af densamma; för den numeriska beräkningen af spe-

ciella värden för funktionen I, blifver det vida enklare att

åtskilja de tre i $ 3 omnämnda fallen. I första fallet finna vi

103

16 GYLDÉN, OM SOLVÄRMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

i det andra

1y= (A= BIE 2 + arc, Si 3 + VAB

och slutligen i det tredje

I = FA Na

Sys

För att utveckla den af y beroende delen af I böra vi

uttrycka

COS 4 sin z dz

VA — cos z)(B + cos 2)

såsom en funktion af y. Upphöja vi för sådant ändamål den

första af eqvationerna (5) i qvadrat, samt differentiera vi det

sålunda uppkomna resultatet, så erhålles

4w(1— c?)de

[2w(1 — ec)? + 4c]?

Uttryckes härefter c a y, så finner man

cos Zz sin z dz =

CP SAN EON SLET LIN Ag Ra

1 FSE L RS wy?) TR dara oy? Jå ;

Ta blog

de = 29 Tog

Härmed finner man med stöd af rr

V 2w(1—c) +40 =gV2 —

= wy??

20dyfl — f? + 20(fg — tw — wf?)y? |

Py — (92 — w? + 2f9w + w?fDyt

Slutligen erhålles med hänseende till de relationer, som

finnas anförda 1 början af $ 5,

6082 ET ngt — VT DARE

JEY

(a) cos sm sde =

eller om vi sätta

1 0 0

AGG (1— VI — 2)

RÖVEN SAN TS

så erhålles uttrycket för cos z enklare:

Ma — nNyy?

COS Zz =

Insättes detta uttryck, så finner man

b = z

(0) V (4 — cos 2)(B + cos2) — V(— my + Ay + ny?)my + By — ny?)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o T. IQ

Produkten af formlerna (a) och (b) gifver oss nu det sökta

transformationsresultatet, nämnligen

(11) a cos 2 sin z dz vKE 23 S Ur dy - rg Bisnur, Og

V (4 — cos 2)(B + cos 2) GAA NIE m, + Ay + ny”) m, + By — ny?)

ERROR YT I

NE (9? — w? + 2fgw + wf)y! ff

g 9.

För att transformera differentialet

NIE t Ay + ny 2)(m, + + By —n Hö

till normalformen för elliptiska integraler, erfordras ännu en

substitution. Vi sätta derföre

på ge

' Sar TER + x?

hvaraf följer

ap — g)xdzx

OM = =

li (1 + SE

Vidare bestämma vi p och 4 ur eqvationerna

(0) (ö my + Åp + nyp? = 0 E

c i

my + Bq —-nyq? = 0

hvarigenom man erhåller

SA 1 A 1-A My

ör 2 nn 4 nä? na

SER FE gin

ler 2 n 4 n. >? na ?

samt införa dessutom följande beteckningar

a=2m,— A(p + q) — 2nypq

b= — Mm, + Åq + nig?

0= — my, — Bp + nap?

B=2m, + B(p + 4) — 2n,pq

Härigenom erhåller man

dy 2(p —y)dz

VC m, + Ay + ny y)(m, + By — my) — VC a + bell a + pe)

20p Eg) AN

YV (a — bz?) (0 — Bry”

hvarigenom den omnämnda transformationen blifvit utförd så

långt, som det är möjligt utan att hafva undersökt de numeriska

egenskaperna af qvantiteterna a, b, « och £ äfvensom af den

föränderliga x.

18 <GYLDEN, OM SOLVÄRMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

Införa vi nu det sist funna uttrycket i eqv. (11) samt

bortlemna vi med detsamma de termer i den sista faktorn som

äro multiplicerade med f£ eller w och införa vi dessutom öfver-

allt .» i stället för y, så blifver

cos 2 sin z dz EA 1200 (LR o fp + gr!

VA - cos 2)(B + cos 2) ER (02 PÅ ng ( Ly 2) t

2(p — g)dzx

V(— a + bx2)(— a + Bb?)

Multipliceras nu detta uttryck med e Sn? — 1, så erhålles .

40 | (p-—-9g)dz olpt+ge?Vil 1+2?

EE CE MR | 1— al ) ria”

(1 7 g” Y (— a + br?) (— a + Bz?) Zi +2? p+ge?

; p+ ge? p + gz?Y? I

x ÅR, RIE + RS nd

der vi ännu hafva att angifva värdet för &x, och för &,. Tills

vidare insätta vi i eqvationen

EA rr

) HE

gränsvärden för y, och erhålla

Ne ME

LC — CN

q Yo

NJAE

SET RESOR

Man kan äfven bestämma p och 49 genom att uppfylla

andra vilkor än dem, hvilka blifvit uttryckta medelst eqvatio-

nerna (c), men man kan äfven finna de motsvarande resultaten

genom substitution af nya variabla. Sålunda erhåller man t.

ex. samma resultat genom substitutionen

Vw =E T

som genom att ursprungligen hafva satt

SR SS + —

110: ie Ma

= a fy

1 ar 2 ny 5 Vi Nor ar Na

d. v. s., genom att hafva bestämt dessa qvantiteter ur eqva-

tionerna

— my + Åqg + nyg? = 0

my + Bp — nap? = 0;

man erhåller nämnligen, om: den föregående betydelsen af p

och 4 antages fortfarande gälla,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:O '. 19

40 (p-qg)dé ofa4+tpör Ve 1422

1) sg EE EE LE ge LE) EA

a ; 9? I] V(b—aE2)(8— a?) FA I+e) faroe

WEM FL |

Xr I 1+E2 +. |

der

Ev BROR

2087 20

SSA RR

SIMO

Medelst formlerna (10) och (14) eller (15) kunna vi nu

beräkna värdet af I så noggrant sådant åstundas, — ty de små

af w och f£f beroende termer, hvilka vi bortlemnat, kunna i

händelse af behof när som heldst återupptagas —; men enär

säkerheten, hvarmed »y är känd, ännu är ganska ringa, så

har en sådan beräkning för ögonblicket alldeles intet intresse.

Det är tvertom alldeles tillfyllest att erhålla ett ungefärligt

begrepp om det inflytande som absorptionen utöfvar på I; för

detta ändamål är det åter nog att endast använda de märk-

ligaste termerna 1 t. ex. eqv. (15). Dessa äro

(16) je (ER, — Ri

9 I VY (b—a52) (0-0?) l9+på I

Att de öfriga termerna blifva af underordnad betydelse

framgår af den omständighet att de innehålla potenser af qvan-

. q+på? ov å - S a

titeten —— såsom faktorer. Denna qvantitet varierar emellan

Ss Lä

gränser, som endast obetydligt skilja sig från 0 och 4; den

a+på”

1+ö?

nämnaren, emedan denna nämnare i närheten af den ena grän-

sen blifver ganska liten. Med samma grad af noggrannhet

kunna vi anse integralens värde vid gränsen &, vara omärkligt

märkligaste termen blifver således den som innehåller

och dessutom sätta

Formeln (16) skall vi nu använda på ett exempel, hvilket

vi kunna utförd medelst en ganska lätt räkning. Vi skola

20 = GYLDEN, OM SOLVÄRMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

nämnligen antaga A= B=1T, di vis. gl= 0 ochfokk=fofoch

finna då

YR Syd En

| OT 2? nm, Vis ZE no nn

Pr frn

vidare

a = 20, + 20,9

— ör

bl My + fr NIg

o= — My + I + ng”

= 2my + 2nyg.

Häraf finner man att

hb cd

LAT B

Sätter man derföre

[SfE .

FS = sin q?

TENS

så blifver formeln (16)

= S AE ENA VISET RR olle nt

gi Sö) NIE: sin q? Il —-&ksing 2 5! 2f

I föreliggande fall erhålla vi dessutom, emedan af eqvationen

Ma — NY”

COS2 =

följer 3

ja ma — NyYd

och SAN

(PR i ön Nm,

210 TM 2 ny 4 nå no

VN ANA ER VER

OT VI+4m, no”

och, såsom följer af eqvationerna (c),

My — My = I;

således äfven

(DEE AG)

== Höjer ya

2m, 1

= (1 + SA

( Na ar Arn n,

4man, 1

== if + - = ) == ==

1+ Nl + Mang NED 4myng

Häraf följer

Po = 9”

BIHANG TILLK. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 4. 2

Att bestämma q, skola vi ej uppehålla oss med, ty vi

antogo att integralens värde vid denna gräns skulle försvinna.

Någon svårighet möter här för resten alldeles icke.

Formeln (16) kan i allmänhet reduceras till elliptiska

integral af första och af tredje slagen, men i föreliggande

fall reduceras integralen af tredje ordningen till en arc. tang.

funktion; ty sätter man

Hal tang q

| Vi kesinq?”

så blifver dy 1 + ksinq? 0 dz

NIE RE sing? I- ksinq? = EG (AVER:

och sålunda erhålles

Å IE GSI UN il tang

KARE ff SR g > — arctang| (1 —k) = SEM a

NE? sin q.? 21—ksing? — 1—k j Vv 1—-ksing,

nn 3 J

Om nu 1— & — såsom fallet är här — har ett mycket litet

numeriskt värde, så blifver den. andra termen i ofvanstående

. . ee Bye o Md 7T

uttryck betydligt mindre än den första, såvida q&, < 3- Bort-

lemna vi således denna term, så blifver vårt resultat

1 8w 2 1 Je 2q 80

I=I,— Tigre z 7 RK.

der K betecknar den fullständiga elliptiska integralen af första

slaget.

Beräknas nu de numeriska värdena för de qvantiteter, som

ingå i denna formel, så erhållas

i Kösg= 092159

a = 122000

= bE 122262

= (2 = HORN

— K = 0.49484.

Ur de 1 $ 6 meddelade RN SM finner man vidare

Log? — RR = = 8.60308

och då vidare

20 = 8.17030

0.19612

22 —. GYLDEÉN, OM SOLVÄRMETS INTENSITET PÅ JORDYTAN.

så blifver

I1— I, =—0.2295 + 0.1409 = — 0.0886

och då tillika här

I, = 1 )

I =1— 0.0886

= (OK OINIL

Ehuru bland de bortlemnade termerna finnas några som

äro långt ifrån omärkliga, så har jag här dock ej beräknat de-

samma; dels emedan de i alla fall äro mindre än de båda

första, dels emedan absorptionskoefficienten y ännu är allt för

litet känd att en sådan beräkning haft något intresse. I alla

händelser visar det sig, att, om denna koefficient är densamma

vid polerna och vid eqvatorn, polen under en solstitialdag

emottager något mindre solvärme, än en punkt på eqvatorn

under en eqvinoktialdag. Ofvananförda värde för I är dessutom

1 anseende till de bortlemnade termerna något för stort. Utan

afseende på absorptionen emottager deremot polen ungefär 3

då eqvatorn emottager 1.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 1. N:o 8

ITTRIVM: och ERBIUM-FÖRENINGAR

P. T. CLEVE oc OTTO M. HÖGLUND.

(MEDDELADT DEN 12 JUNI 1872.)

STOCK HOLM, 1873

PP & SÖNER

ETRYCKARE-

År 1794 upptäckte GADOLIN !) uti ett några år förut vid

Ytterby i Roslagen funnet mineral, som efter honom upp-

kallades Gadolinit, en förut okänd jordart ytterjord. Uti den

nya jordarten fann EKEBERG?) 1802 berylljord samt BERZELIUS?)

1814 den af honom och HISInNGER kort förut upptäckta cerium-

oxiden. En karakteristik af ytterjorden, grundad på utförliga

undersökningar af denna jordarts föreningar, offentliggjordes

af BERLIN ?) år 1835.

År 1842 gjorde SCHEERER ?) iakttagelsen, att jordarten,

glödgad i luften, var gul, men hvit efter glödgning i slutet

kärl, hvaraf han förmodade närvaron af någon lätt syrsätlig

metalloxid uti ytterjorden, och redan 1843 uppgaf MOSANDER '),

att den så kallade ytterjorden var en blandning af icke mindre

än trenne jordarter. Det ringa material, som stod MOSANDER

till buds, tillät honom icke att fullständigt åtskilja de trenne

oxidernå, af hvilka han kallade den mest positiva ytterjord,

den dernäst terbinjord och den svagaste basen erbinjord.

Yttriums nitrat uppgafs vara högst deliquescent, sulfatet färg-

löst och icke vittrande vid 70” C.; oxiden i rent tillstånd hvit.

Terbium-nitratet var ljusrödt och icke deliquescerande, sulfatet

vittrade och jordarten var hvit, ehuru salterna voro röda.

Erbiums sulfat och nitrat voro färglösa, det förra vittrade icke.

Erbinjordens mest utmärkande egenskap var att vid glödgning

i luften upptaga syre och färgas gul. Den gula jordartens

vigt förändrades endast obetydligt vid upphettning i vätgas.

Den af MOSANDER begagnade metoden att åtskilja de trenne

!) JoH. GADOLIN. Undersökning af en svart tung stenart från Ytterby

stenbrott i Roslagen. K. Vet. Ak. Handl. 1794 p. 137.

2?) A. G. EKEBERG. Upplysning om ytterjordens egenskaper etc. K. Vet.

Akad. Handl. 1802 pag. 68.

3) BERZELIUS. ”Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi, IV, p, 217

7?) BERLIN. Bidrag till en närmare kännedom om ytterjorden och dess

föreningar. K. Vet. Akad. Handl. 1835 p. 209.

>?) SCHEERER. Pogg. Ann. 56 pag. 483.

6) MOSANDER. Journ. f. prakt. Ch. 30 p. 288; Lond. Edinb. and. Dublin

phil. Mag. Oct. 1843 p. 251.

4 CLEVE 0. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

jordarterna var partiela fälningar med kaustik amoniak eller

surt kaliumoxalat. Först utfäldes erbinjorden, derpå terbin-

jorden och slutligen den egentliga ytterjorden.

BERZELIUS bekräftade MOSANDERS iakttagelser samt lem-

nade en redogörelse för de särskilda oxidernas kemiska för-

hållanden uti sin Lehrbuch der Chemie (5 Aufl.)

Brist på det sälsynta mineral, som utgör råämnet för

ytterjordens framstälning, synes hafva varit orsaken, att dessa

MOSANDERS iakttagelser på lång tid icke blefvo föremål för

mera omfattande och utförliga undersökningar. Först 1860

offentliggjorde BERLIN!) ett högligen förtjenstfullt arbete

öfver de oxider, hvilkas blandning vi i det följande vilja be-

nämna gadolinitjord. BERLIN följde delvis MOSANDERS metod

att partielt utfälla de blandade jordarternas lösning med oxal-

syra, samt bestämde atomvigten på hvarje fälning särskildt

genom oxalatets glödgning. Det vid 100” torkade oxalatet

antogs ega formeln M”.0O,.C,O,+H,0. Den först erhålna

fälningen hade atomvigten 72 (O=16) och den sist, med till-

hjelp af ammoniak erhålna, hade atomvigten 66. På samma

sätt gaf den första fälningen, då rå ytterjord ur yttrotantal

användes, atomvigten 72 och den sista (8:de) 69. Derjämte

försöktes att behandla de blandade jordarterna med mycket

utspädd salpetersyra, hvarvid den jordart, som hade den lägsta

atomvigten, först gick i lösningen. Äfven befanns, att en

mättad lösning af kaliumsulfat utdrog ur kaliumdubbelsulfa-

terna först en jordart med lägre atomvigt. Den metod, hvilken

enligt BERLIN bäst ledde till de blandade jordarternas sär-

skiljande, var partiel dekomposition af deras nitrater genom upp-

hettning i platinakärl. Vid behandling med vatten löstes före-

trädesvis yttriumrikt nitrat och basiskt, erbiumrikt nitrat qvar-

stannade olöst. Genom att upprepa detta behandlingssätt

mångfaldiga gånger kunde BERN erhålla rent yttriumnitrat

(med yttriums atomvigt 59,7). Erbinjorden erhöls icke fullt

ren, ty den högsta atomvigt, hvilken han fann för erbium,

var 108. Genom att tillämpa senast anförda behandlingssätt

på de mellan ytter- och erbinnitraten liggande produkterna,

kunde Berlin alltid uppdela dessa uti en ytterrik och en

erbinrik blandning, hvarför han anser terbinjordens existens

') BERLIN. Forhandlinger ved de skandinaviske Naturforskeres ottende

Möde i Kjöbenhavn 1860, p. 446.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8 »D

tvifvelaktig. Han lyckades ej heller erhålla något sulfat,

hvilket såsom MOSANDERS terbiumsulfat vittrade vid 50”.

Märkvärdigt nog offentliggjordes fyra år senare än dessa

BERLINS uppgifter en undersökning öfver ytterjordens för-

eningar af Porr !), hvilken icke synes hafva egt någon känne-

dom om BERLINS vigtiga arbete, genom hvilket förekomsten

af åtminstone tvänne skilda metalloxider uti gadolinitjorden

synes på ett afgörande sätt vara bevisad. Porr antog, att

MoOSsANDERS erbinjord endast var ytterjord förorenad af cerit-

oxider, och ansåg, att gadolinitjorden innehöll blott en enda

oxid eller ytterjorden, hvars salter uppgifvas vara ljusröda och

i löst tillstånd ega absorptionsspektrum. Atomvigten för PoPPs

yttrium var 68, hvaraf framgår, att PoPP ansåg en temligen

erbinrik ytterjord såsom ren jordart.

Kort derpå försökte DELAFONTAINE ?), att med ånvändande

af de metoder, hvilka MOSANDER förut uppgifvit för särskiljande

af de trenne jordarterne i gadolinitjorden, bevisa, att alla

MOSANDERS trenne jordarter verkligen existerade. Hvad sär-

skildt beträffar terbinjorden, ansåg han dess existens grundad

på några egendomligheter uti det absorptionsspektrum, hvilket

lösningarna af den efter hans föreskrifter framstälda jordarten

ega, ty redan 1862 gjorde BAER?) den vigtiga iakttagelsen,

att en af gadolinitjordens jordarter egde absorptionsspektrum.

Att döma af den spektralteckning, hvilken DELAFONTAINE med-

delar, synes icke den s. k. terbinjorden ega en enda linea,

som icke återfinnes uti didymspektrum samt uti absorptions-

spektrum af lösningen af BERLINS samt BAHRS och BUNSENS

erbinjord.

År 1866 offentliggjordes af BAHR och BUNSEN 2) ett högst

vigtigt arbete öfver gadolinitjorden. De begagnade för sär-

skiljande af gadolinitens jordarter den af BERLIN uppgifna

metoden: partiel dekomposition af nitraterna, dock med den

skilnad att vid beredning af erbinjord sönderdelningen aldrig

drefs så långt, att i vatten olösliga basiska nitrater uppstodo.

För erhållande af ren ytterjord var det deremot nödvändigt,

att upprepade gånger till långt framskriden dekomposition

1) PopPr. Uber die Ittererde, Inaug-Dissert. Göttingen 1864 Oct.

?) DELAFONTAINE. Archives des sciences phys. et nat. 21 p. 97 (1864);

22 p. 30 (1865).

3) BAER. Öfversigt af K. Vet. Ak. Förhandlingar. 1862, 'p. 597.

+) BAHR & BUNSEN. Ann. d. Ch. u. Pharm. 137. p. 1. (1866).

6 CLEVE 0. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

upphetta de blandade jordarternas nitrater. Vid lindrig upp-

hettning af nitraterna erhöls i återstod en glaslik och genom-

skinlig massa, hvilken kunde lösas fullständigt i kokande

vatten. Vid den fullt mättade lösningens afkylning erhöls en

kristallisation af ett basiskt nitrat af formeln R. OMNo + HO,

der R var jämförelsevis erbiumrik. Genom att lösa detta

basiska salt i salpetersyra, behandla denna lösning såsom förut

samt upprepa detta förfarande så länge som den erhålna jord-

artens atomvigt ökades, erhöllo de slutligen erbinjord med

atomvigten 112,6 (O=16) för metallen erbium. Denna jord-

art gaf röda salter, af hvilka sulfatet, oxalatet och det basiska

nitratet undersöktes. Salterna voro rosenröda och deras lös-

ningar egde ett absorptionsspektrum, alldeles olikt didym-

salternas. För erhållande af ren ytterjord afdunstades de vid

erbinjordberedningen erhålna erbiumfattiga lösningarna, till

dess återstoden bildade en fast, grötlik massa, som behand-

lades med vatten, den dervid erhålna lösningen afdunstades

och underkastades samma behandling, till dess ett nitrat, hvars

koncentrerade lösning icke visade några af de för erbium-

salterna karakteristiska absorptionslinierna, erhöls. Det be-

friades från didym, och den erhålna jordarten underkastades

sorgfällig rening från alkalier, kalk och magnesia. Sålunda

beredd ytterjord gaf med syror färglösa salter, hvilka icke

egde några absorptionslinier. Af ytterjorden framstäldes och

undersöktes ett basiskt nitrat, sulfatet samt oxalatet. Yttriums

atomvigt befanns vara 61,8 (O=16), således något högre än

det af BERLIN funna talet. BAHrR och BUNnsEn kunde lika litet

som BERLIN isolera en tredje jordart ur gadolinitjorden.

Sedermera uppgaf DELAFONTAINE !) att hans terbinjord

var identisk med BaAHrs och BUNSENS erbinjord samt att sul-

fatet af hans och MOSANDERS erbinjord gaf med kaliumsulfat

ett svårlösligt dubbelsalt, hvarföre den samlades företrädesvis

bland ceritmetallerna vid gadolinitjordens beredning. Enligt

DELAFONTAINE är således MOSANDERS erbinjord icke densamma

som BAHRS och BUNSENS erbinjord, hvilken åter skall motsvara

MOSANDERS terbinjord. Då emellertid BERLIN samt BAHR och

BUNsEN så väl karakteriserat erbinjorden, att något mistag

om deras mening icke kan uppstå samt, såsom äfven våra

') DELAFONTAINE. Archives des sciences phys. et nat. 25. p. 105 (1866).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:Oo 8 7

undersökningar på afgörande sätt visa, endast tvänne olika

metalloxider förekomma uti gadolinitjorden, hafva vi ansett

oss böra följa BERLINS benämningar för dessa bägge jordarter

och kalla den med lägsta atomvigten ytterjord och den med

högsta erbinjord. Anmärkningsvärdt är, att DELAFONTAINE'S

erbinjord (med erbiums atomvigt 79,4) uppgifves bilda salter,

hvilka icke gifva absorptionsspektrum. För yttrium fann

DELAFONTAINE genom analys af sulfatet och oxalatet atomvigten

28,26 (O=16), hvilken är betydligt lägre än den förut erhålna.

Till de arbeten, hvilka ligga till grund för följande af-

handling, erhöls material från riksmuseum genom Professor

NORDENSKIÖLD. Råmaterialet utgjordes af oxalater af gadoli-

nitmetallerna, vägande ungefär en kilogram. Derjämte erhöllos

ungefär fyra kilogram gadolinit från Ytterby. Vi delade ar-

betet sålunda, att ÖCLEvE öfvertog afgörandet af frågan, om

uti gadolinitjorden funnos tvänne eller trenne jordarter, samt

undersökningen af yttriumföreningarna. HÖGLUND undersökte

erbiumföreningarna.

Förarbetning af Gadolinit.

Den pulveriserade gadoliniten behandlades med kungs-

vatten, afdunstades efter skedd dekomposition till fullkomlig

torrhet; återstoden utdrogs med utspädd klorvätesyra och uti

de från olöst kiselsyra affiltrerade lösningarna löstes neutralt

kaliumsulfat till full mättning. En kristallinisk fälning af

dubbelsulfater af ceritmetallerna jämte ganska mycket af gado-

linitmetallerna erhöls dervid. Denna fälning borde innehålla

MOSANDERS och DELAFONTAINES erbinjord och pröfvades derpå

efter A. Moderluten från dubbelsulfaterna fäldes med en

mindre mängd oxalsyra och denna första partiela fälning,

hvilken äfven borde innehålla erbinjord, undersöktes efter B.

Filtratet från den första partiela fälningen utfäldes nu full-

ständigt med oxalsyra och oxalatet behandlades efter &C.

Den numera från cerit- och gadolinit-metallerna befriade lös-

ningen neutraliserades med soda och fäldes med kaustikt natron

i öfverskott, då betydliga massor jernoxidhydrat erhöllos.

Den alkaliska vätskan neutraliserades med saltsyra och fäldes

med kaustik amoniak, då en stor mängd af svafvelsyre- och

kalihaltigt aluminium- och berylliumhydrat utföll. Denna

3 CLEVE 0. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

fälning löstes i svafvelsyra, och lösningen afdunstades till

ringa volym, då vid afsvalning erhöls en ymnig kristallisation

af alun. Moderluten härifrån behandlades med en lösning af

kolsyrad amoniak, och ur denna lösning bereddes en betydlig

mängd berylljord.

4. Fälningen af kaliumdubbelsulfaterna tvättades upp-

repade gånger med en mättad lösning af kaliumsulfat; åter-

stoden dekomponerades med natronhydrat, och de erhålna

hydraterna tvättades väl samt löstes uti saltsyra. Lösningen

försattes till fullständig mättning med natriumsulfat, då en

fälning, innehållande hufvudsakligen natrium-didymsulfat jämte

en mindre mängd af motsvarande cersalt, erhöls. Moderluten!)

blandades med de lösningar, hvilka erhöllos, då kaliumdubbel-

sulfaten tvättades med en lösning af kaliumsulfat, samt fäldes

partielt med oxalsyra. Den första partiela fälningen glödgades,

Jordarten renades från alkali genom kokning med vatten, löstes

i klorvätesyra och lösningen försattes med kaustik amoniak,

fälningen tvättades väl, löstes i salpetersyra samt fäldes partielt

med oxalsyra. Den nu erhålna första partiela fälningen borde

hufvudsakligen innehålla MOSANDERS samt DELAFONTAINES erbin-

Jord, om denna jordart verkligen funnes. Oxalatet var till

färgen svagt rosenrödt och lemnade vid glödgning en mörkt gul

jordart. Den vägde blott 4 gram. Metallens atomvigt, be-

stämd genom oxalatets glödgning, var 77. Oxiden löstes lätt

af salpetersyra och gaf en rosenröd lösning, hvilken för spek-

troskop visade linier af didym samt BAHrRs och BUNSENS erbium.

Närvaron af dessa metaller var sålunda ådagalagd. HDLös-

ningen af nitraterna afdunstades, och återstoden dekomponerades

genom upphettning samt extraherades med vatten. Lösningen

fäldes derpå partielt med oxalsyra samt slutligen med tillhjelp

af amoniak. Den sist erhålna fälningen var hvit, gaf vid

glödgning en hvitgul jordart, hvars metall hade atomvigten

64,38 (bestämd genom oxidens förvandling till sulfat.) Oxiden

var således hufvudsakligen ytterjord. Häraf framgår tydligt,

att jordarten, hvilken borde vara MOSANDERS erbinjord, var en

blandning af didymoxid, ytterjord samt BAHRS och BUNSENS

erbinjord.

') Den pröfvades på thorjord genom fälning med natron; fälningen löstes

1 en syra och lösningen mättades med kaliumsulfat, då icke ett spår

af kalium-thoriumsulfat erhöls.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 9

B. Den första partiela fälningen, erhållen med oxalsyra

ur den förmedelst kaliumsulfat från ceritmetaller befriade lös-

ningen, var till färgen hvit med svag dragning i rödt. Den

glödgades och gaf en hvit, starkt alkalihaltig återstod, som

löstes uti klorvätesyra. Lösningen, som visade för spektro-

skopet både didym- och erbiumlinier, fäldes partielt med oxal-

syra och" den första fälningen glödgades, då en gul jordart

erhöls. Den tvättades med kokande vatten, löstes och fäldes

med kaustik amoniak. Hydratet löstes i salpetersyra och

fäldes partielt med oxalsyra, då ett starkt rödt oxalat erhöls.

Efter dess glödgning återstod en gul jordart, uti hvilken

metallen hade atomvigten 838,74. Denna jordart förvandlades

till nitrat, hvilket dekomponerades genom upphettning. De

dervid erhålna basiska salterna uttvättades, löstes i salpeter-

syra och fäldes med oxalsyra. Oxalatet var starkt rödt och

gaf en gul jordart, hvars metall hade atomvigten 95,04. Denna

höga atomvigt så väl som salternas röda färg samt lösningarnas

absorptionslinier utvisa, att jordarten hufvudsakligen utgjordes

af BAHrRsS och BUNSENS erbinjord.

Af dessa bägge undersökningar (A och B) framgår sålunda,

att någon ren jordart med de af MOSANDER och DELAFONTAINE

för erbinjorden uppgifna egenskaperna icke kunde erhållas ur

ytterby-gadolinit. Vi måste derföre med BERLIN samt BAHR

och BUNSEN anse, att gadolinitjorden är en blandning af tvänne

metalloxider, nämligen ytterjord, hvars salter äro färglösa eller

hvita, och icke gifva för spektroskop absorptionslinier, samt

erbinjord, hvars salter äro rosenröda och ega skarpa absorp-

tionslinier, fullkomligt olika didymsalternas. Vi bibehålla

benämningen erbinjord, emedan BaHr och BunsEn väl karak-

teriserat jordarten under detta namn, oaktadt det synes ovisst,

huruvida den är samma ämne, som MOSANDER benämnde erbin-

jord, och hvilket uppgifves bilda med syror ofärgade salter.

C. Alla de gadolinitjordoxalater, hvilka vi kunde erhålla,

- glödgades, och jordarten, hvilken vi benämna 0, befriades

från alkalier genom kokning med vatten, löstes derpå 1 sal-

petersyra och afdunstades, till dess ymniga ångor af under-

salpetersyra bortgingo och en degformig massa återstod. Genom

behandling med vatten sönderdelades den uti en löst yttrium-

rik del (—1) samt olösta basiska salter (N:o 1), hvilka inne-

höllo den mesta erbinjorden. N:o 1 löstes i salpetersyra, af-

dunstades och återstoden upphettades, till dess ymniga ångor

10 CLEVE 0. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

af undersalpetorsyra bortgingo, hvarpå den hastigt afkyldes,

då en halfgenomskinlig, glaslik, gulröd massa erhölls. Den

utdrogs med en mindre mängd kokande vatten, då en lösning

(0) och en tung, kristallinisk återstod (N:o 2) erhöllos. Detta

förfarande upprepades, till dess N:o 3 eller 4 erhöllos, hvilka

renades från främmande metaller på sätt, som i det, följande

kommer att anföras, samt underkastades atomvigtsbestämningar.

N:o 4 visade sig ganska ren, men fullt ren erbinjord erhöls

först uti N:o 5. N:o 3 och N:o 4 renades genom lösning i en

syra och inledning af svafvelväte, då stundom en ringa svart

fälning erhöls, fäldes derpå med kaustik amoniak vid närvaro

af salmiak; det väl tvättade hydratet löstes, lösningen oxide-

rades med klorvatten samt fäldes med oxalsyra. Derigenom

aflägsnades kalk, talk och jern. En del af det hårdt glödgade

oxalatet vägdes, löstes i utspädd svafvelsyra, lösningen afdun-

stades, till dess allt öfverskott af svafvelsyra bortgått, då af

det erhålna sulfatet metallens atomvigt beräknades. Befanns,

såsom nästan alltid var fallet, att atomvigten var lägre än 112,

löstes jordarten ånyo uti salpetersyra, lösningen afdunstades,

till dess gula ångor började visa sig, och den afkylda massan

löstes fullständigt i kokande vatten, vid hvars afsvalning rosen-

röda kristaller erhöllos. Dessa glödgades och jordartens atom-

vigt bestämdes på nyss anförda sätt. Var atomvigten lägre

än 112, upprepades samma förfarande änyo. Sålunda erhöllos

8 olika portioner erbinjord, uti hvilka metallens atomvigt

varierade mellan 111;7 och 115,2.'!) Dessa användes till be-

redning af erbiumsalter; dock framstäldes endast få salter af

jordart med metallens atomvigt 111,7; de flesta bereddes af

jordart, hvars metall egde atomvigten 113,9—115,2.

För beredning af ren ytterjord afdunstades till stark de-

komposition alla lösningar af N:o —1. Återstoden utdrogs

med vatten, och lösningen — 2 behandlades som — 1, hvilket

förfarande upprepades ungefär 6 gånger, då slutligen en knapt

färgad lösning erhöls. Den visade för spektroskopet mycket

starka didymlinier samt svaga erbinlinier. Den försattes nu

utan uppvärmning med svafvelsyradt natron till fullständig

mättning och öfverlemnades under flere dagar åt sig sjelf.

Didymen samt betydliga mängder ytterjord afskiljdes derunder

') Att atomvigter högre än erbiums erhöllos, beror sannolikt af små

föroreningar (t. ex. platina).

BIHANG TILL K. SV. VET -AKAD. HANDL. BAND 1. N:0O 8. 11

i form af natriumdubbelsulfater. Lösningen filtrerades från

fälningen, hvilken icke uttvättades, fäldes med kaustik amo-

niak, och hydratet tvättades väl, löstes i saltsyra; i lösningen

inleddes svafvelväte, hvarpå den högst ringa fälningen affil-

trerades. Filtratet försattes med klorvatten och fäldes med

oxalsyra. Oxalatet glödgades, jordarten tvättades med kokande

vatten samt löstes i salpetersyra, då en färglös lösning erhöls.

Den visade sig vid undersökning för spektroskopet innehålla

något erbinjord, men hade inga didymlinier. Den afdunstades

till dekomposition, hvilket upprepades, till dess en lösning,

som i koncentreradt tillstånd icke gaf linier för spektroskop,

erhöls, hvarpå lösningen fäldes med oxalsyra och oxalatet

glödgades. Den sålunda erhålna jordarten innehöll en metall

med atomvigten 61,s eller samma tal, hvilket BAHR och BUNSEN

funnit för yttrium. Denna jordart användes för beredning af

yttriumföreningarna och dess atomvigt ligger i det följande

till grund för alla beräkningarna af salternas sammansätning,

oaktadt senare försök visat, att yttriums atomvigt är ännu lägre.

Yttriums atomvigt.

För erhållande af ytterjord i största möjliga grad af ren-

het i och för atomvigtsbestämning användes öfver 2 kilogram

rå ytterjord, hvarur redan den mesta erbinjorden blifvit af-

skiljd. Den förvandlades till nitrat och detta dekomponerades

genom upphettning, hvilket upprepades ungefär 6 gånger, då

lösningen af yttriumnitratet befriades från didym genom fäl-

ning med natriumsulfat. Jordarten renades sedan från alkalier

samt kalk och talk genom upprepade fälningar såsom hydrat

vid närvaro af amoniaksalter, från af vätesvafla fälbara metaller

genom inledning af nämnda gas, från jern genom fälning med

oxalsyra efter förutgången oxidation med brom. Oxalatet

glödgades och jordarten tvättades med vatten, löstes i salpeter-

syra samt behandlades som förut, till dess endast 20—30 gram

nitrat återstod, då det renades ånyo från spår af didym med

natriumsulfat, från kalk, talk etc. genom fälning med amoniak.

Slutligen framstäldes oxalatet genom sublimerad oxalsyra och

genom dettas glödgning ren ytterjord. Den sålunda beredda

ytterjorden pröfvades med spektroskop på didym, erbium samt

kalk och befanns derifrån fri. '

12 CLEVE Oo. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

För bestämning af atomvigten glödgades jordarten för

bläster till konstant vigt, löstes i ren klorvätesyra eller salpe-

tersyra, och den klara lösningen försattes med svafvelsyra och

afdunstades i luftbad, så länge svafvelsyra bortgick och till

dess konstant vigt erhöls. Det erhålna sulfatet pröfvades all-

tid på närvaro af basiskt sulfat genom behandling med kallt

vatten, hvaruti det alltid löstes utan minsta återstod. Af de

erhålna sulfaten bereddes återigen rent oxalat och deraf jord-

art, som användes till nya bestämningar.

Försöken voro följande:

Vägd Erhålléb oo. TESCENG ENNART RER

ytterjord. sulfat. Ytterjord. Svafvelsyra. atomvigt.

ar iLNA0I6IOE 2,8925. 48,61. 21,39. DG fe

GREENS 2,2515. 48,54. 51,46. 59,47.

ce. 1,4540. 2,9895. 48,64. JISG DE

2 IANA 230 48,63. His HINNS

(da SANNA 4.8330. 48,62. MT PENG

if 2 Sms: 0,3055. 48,59. Oljan. 29,62.

10 . o 9. o e

Uteslutes b, som är något afvikande, erhålles som medel-

tal af de fem öfriga bestämningarna talet 59,70 för KE

atomvigt, hvilken är enligt

ICD EN fre tra AA vr Ra AL bör ON

HSANEER VO GIL 9 UN SIRIN ooo KT SN 61,8

DETTA ON IRAN Eu ork ses ATRAN REA NGNI SE RNE

Erbiums atomvigt.

Fyrtio gram erbinjord, uti hvilken metallens atomvigt

befanns ligga mellan 112,4 och 115,2, löstes i salpetersyra och

afdunstades till dekomposition. Återstoden var en rosenröd,

emaljlik massa, hvilken fullständigt löstes i kokande vatten

och lemnades till kristallisation. Det utkristalliserade basiska

nitratet glödgades och gaf 5,6 gram jordart, hvilken användes

till atomvigtsbestämningarna ÅA. Moderluten afdunstades till

degkonsistens, behandlades med vatten och lösningen afdun-

stades ånyo till deg, som behandlades med vatten. Sålunda

afskiljdes omkring 20 gram erbinjord i form af basiskt nitrat.

Den efter "dessa dekompositioner återstående lösningen (B)

borde innehålla all ytterjord, som kunde finnas i de ursprungliga

40 grammen jordart, hvarföre det till atomvigtsbestämningen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. "N:o 8. 13

använda materialet vore fullkomligt rent, om den i lösningen

förekommande jordarten hade samma atomvigt som det till

bestämningarne A använda materialet. De först erhålna 5,6

grammen jordart löstes uti en syra, och denna lösning behand-

lades såväl som den sist erhålna lösningen hvar för sig på

samma sätt. De fäldes med amoniak och svafvelamonium,

hydraterna tvättades väl, löstes i ättiksyra, då en ringa mörk

återstod erhöls. Lösningen försattes med brom, dels för att

utfälla möjligen qvarvarande spår mangan, dels för oxidation

af spår af jern, samt fäldes slutligen med sublimerad oxalsyra.

Oxalatet glödgades och atomvigten bestämdes på samma sätt,

som förut blifvit anfördt vid bestämningen af yttriums atomvigt.

Med A gjordes följande bestämningar:

Vägd Erhållet Fe Erbiums

erbinjord. sulfat. erbinjord. svafvelsyra. atomvigt.

GS NFO 3,0360. (OO 385,21. 3

(DATO 2,9100. 61,82. 38,18. IA

GIR2-81A NO: 4,5935. 61,85. 35,15. IB

Kd 2850. 2075: 61,85. 38,15. MS

ÖRRNS00 1,8270. 61,85. 38,15. IIS

Medeltalet af alla fem bestämningarna 28 NILE

Med B£ utfördes följande bestämning:

JL33O- 0,4850. 60,77. HIS 107505

Då atomvigten för B var lägre än för ÅA, var renheten

hos den till försöken A använda jordarten icke bevisad, hvar-

före de vid de fem första försöken erhålna sulfaten förvand-

lades till nitrat, som dekomponerades genom upphettning. Af

omkring 5 gram jordart erhöls i form af ett basiskt, väl kri-

stalliseradt nitrat, något öfver 0,8 gr. erbinjord, som under-

kastades följande bestämning C.

Procent af

Invägd erbinjord. <Sulfat. Erbinjord. Svafvelsyra. Atomvigt.

0,8475. 1,3700. 61,86. 35,14. lans.

Denna atomvigt är så nära öfverensstämmande med de

förut erhålna talen, att något tvifvel om jordartens renhet icke

kan finnas. Försöken a och b äro mindre tillförlitliga än c,

d, e och C, hvilka gifva som medeltal erbiums atomvigt =

113,7. BAHR och BUNSEN funo talet 112,6.

14 CLEVE 0. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

Yttriums och Erbiums oxider och sulfureter.

För framstälning af metallen försöktes dekomposition af

yttriumkloriden så väl med natrium, som genom ledning af

en stark elektrisk ström genom en smält blandning af klor-

natrium och kloryttrium. Metallen erhöls endast i form af

ett grått pulver, som utvecklade vätgas med vatten. Den

erhöls aldrig i form af någon smält massa och tiden har icke

» medgifvit att förnya dessa försök. Likaså försöktes att erhålla

erbium genom sönderdelning af vattenfritt, smält klorerbium,

blandadt med klornatrium, förmedelst en stark galvanisk ström.

Endast ett grått pulver, som med vatten utvecklade vätgas,

erhöls.

Ytterjord, YO, är ett hvitt pulver med tydlig dragning

i gult, löses, äfven efter sträng glödgning, lätt i syror, till och

med i ättiksyra. . Beredd genom upphettning af oxalatet eller

nitratet bildar oxiden ett ytterst fint fördeladt pulver. Efter

glödgning af hydratet erhålles den i form af små, hvitgula

korn. Dessa sednare hade (efter upphettning under en timme

iDevilles ugn) vid 22” C. eg. v. 5,028, hvaraf atomvolymen

beräknas till 15,5. En portion jordart hopsmältes med borax

och upphettades under flere dagar uti en porslinsugn, hvar-

under den antog kristallinisk form. Återstoden utkokades

med vatten och utspädd syra, då små glittrande kristaller er-

höllos. Den kristalliserade, borsyrehaltiga jordarten syntes under

mikroskop ega formen af korta och genomskinliga prismer,

hvilka likväl voro alltför små för att kunna mätas. De an-

grepos knapt af syror och hade eg. v. 4.

Ytterjord, erhållen genom glödgning af oxalatet, smältes

med kolsyradt kali och behandlades med vatten; lösningen

imnehöll en ringa mängd ytterjord löst. Kokas den glödgade

jordarten med en lösning af salmiak, utvecklas amoniak, under

det att oxiden löses.

Hydratet bildar en hvit gelatinös fälning, som lätt låter

tvätta sig. Den uppsuper begärligt kolsyra ur luften, löses

lätt af syror, äfven af amoniaksalter vid kokning och under

utveckling af amoniak. I alkalier är hydratet icke lösligt.

Behandlas hydratet med brom och vatten, löses det fullstän-

digt. Fälles en ytterjordslösning med amoniak, innehåller

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 15

fälningen basiskt salt; i synnerhet är detta fallet, om svafvel-

syradt salt finnes i lösningen. Det svafvelsyrehaltiga hydratet

lemnar äfven efter mycket sträng (ljusröd) glödgning en svaf-

velsyrehaltig oxid i återstod. Man måste derföre alltid vid

analyser, då ytterjord fälles med ammoniak ur svafvelsyrehaltig

lösning, ånyo lösa hydratet och fälla det med amoniak. Vid

mycket noggranna försök är icke ens detta tillfyllest, utan

måste 1 detta fall hydratet förvandlas till oxalat.

Erbinjord, ErO, har ett något olika utseende allt efter de

sätt, på hvilka den blifvit erhållen. Beredd genom glödgning

af oxalatet eller det basiska nitratet är den ett fint fördeladt

pulver af gulaktig färg med dragning åt rödt, hvilken senare

färg tydligt framträder efter häftig glödgning. I fint fördeladt

tillstånd löses jordarten temligen lätt af syror, till och med af

ättiksyra. Äfven salmiaklösning löser jordarten vid kokning

och under utveckling af atimontak. Erbinjord beredd genom

hvitglödgning af hydratet har en gråröd eller vosensöd: färg,

amgripes knapt af salpetersyra och endast med svårighet af

svafvelsyra, men kan bringas i lösning efter snadlladngs med

kaliumbisulfat Egentliga vigten för erbinjord, beredd af

hydratet, befanns vara 8,9—58,8, hvaraf beräknas atomvoly-

men 14,6—14,7. Försök att erhålla jordarten ,kristalliserad

genom smältning med borax samt upphettning 1 en porslins-

ugn, gaf en massa, som vid kokning med utspädd saltsyra föll

sönder till ett rosenrödt pulver, hvilket under mikroskop icke

visade tydliga kristaller. Följande metalloxider ega en med

erbin- och ytterjorden nära lika stor atomvolym

NR ÖRE 13,5—14,5.

ME ORSA [Aa

MIRI ST 15.

1 AQ Jr een rr 16,5.

COR ORITSE 0 18,3.

Tan ORSA 18,4—20,5.

Hydratet bildar en voluminös, ljust ametiströd och gelatinös

fälning, som intorkar under betydlig volymförminskning till

hårda stycken. Det upptager begärligt kolsyra ur luften. Det

löses lätt af syror, äfven långsamt af en kokande salmiak-

lösning. Hydrat erhållet genom nitratets fälning med natron-

hydrat och tvätning utan tillträde af kolsyrehaltig luft, samt

torkadt i luftpump, gaf vid analys:

16 CLEVE 0. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

1,0545 gr. glödgades och gaf 0,8620 gr. erbinjord = 0,7 539

or. erbium.

I procent funnet Formeln 2 (Er.O,.H;) + H,O fordrar

Erbium 71,50. 12,56.

Yttriums salter äro i allmänhet ofärgade och lösningarna

visa för spektroskopet intet absorptionsspektrum. I anseende

till löslighet synas de i allmänhet vara svårlösligare än mot-

svarande erbiumsalter. De lösliga salterna ega en högst in-

tensiv, söt och sammandragande smak.

Erbiums salter äro i allmänhet ljust rosenröda, och deras

lösningar gifva för spektroskopet ett karakteristiskt absorptions-

spektrum, för hvars närmare detaljer vi hänvisa till BAHRrRS och

BUNsEns ofvan anförda afhandling. Erbiumsalterna äro för

öfrigt, med få undantag, analogt sammansatta med yttrium-

salterna och ega liksom dessa en intensiv, söt och sammandra-

gande smak. De äro lättare lösliga än motsvarande yttriumsalter.

Reaktioner för yttrium- och erbiumsalter.

Alkalier fälla ur ytter- och erbinsalter hydrat eller basiska

salter, hvilket senare alltid är fallet med amoniak. Amoniak-

salter synas icke på något sätt hindra fälningen af hydraterna.

Försättas salternas lösningar med vinsyra och öfvermättas de

sedan med kaustik amoniak, uppstår småningom fälning af

vinsyradt salt; efter några dagars förlopp är fälningen full-

ständig, hvilket gäller om både yttrium- och erbiumsalter.

Svafvelamonium fäller ur yttrium- och erbiumsalter hydrat

under utveckling af svafvelbundet väte.

Kolsyrad baryt fäller redan i köld, hastigare vid kokning,

så väl erbin- som ytternitrat.

Oxalsyra fäller ur yttrium- och erbiumlösningar oxalsyrade

salter. I rent vatten äro oxalaterna nästan olösliga, men upp-

tagas deremot ganska märkbart af vatten försatt med en syra.

Det rena erbiumoxalatet löses lättare än det rena yttriumsaltet.

Uti en koncentrerad, varm lösning af kaliumoxalat löses så

väl erbium- som yttriumoxalatet under bildande af dubbelsalter

sk "Oj. 76,0, + 12H,O, hvilka sönderdelas af vatten uti

kaliumoxalat och uti dubbelsalter af sammansätningen

3RY =. 2 2 . NS .

ok t9; .4C,0, + H,O. De senare äro högst finkorniga fälningar.

En koncentrerad kokande lösning af amoniumoxalat löser erbium-

oxalat till ett i hårda skorpor kristalliserande dubbelsalt, men

deremot löses icke yttriumoxalat märkbart.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8 17

Bernstenssyrad amoniak, satt till en koncentrerad lösning

af yttriumnitrat, afskiljer vid upphettning en svårlöslig fälning

af yttriumsuccinat. Erbiumnitrat blandadt med amoniumsuc-

cinat afsätter icke kristaller vid upphettning, men om erbium-

och yttriumnitrat i blandning med hvarandra försättas med

succinat och uppvärmas, utfällas såväl yttrium- som erbiumsalt.

Kaliumsulfat ger uti koncentrerade lösningar af erbium-

och yttriumsalter, isynnerhet om de uppvärmas, dubbelsalter,

hvilka lösas temligen trögt af en mättad lösning kaliumsulfat.

En direkt bestämning utvisade, att 100 cc. mättad lösning af

kaliumsulfat förmår vid vanlig temperatur upptaga så mycket

af det i värme. fälda dubbelsulfatet, att lösningen innehåller

4,685 gr. ytterjord. |

Natriumsulfat ger i köld uti koncentrerad lösning af

yttriumnitrat först efter någon tid en finkornig, 1 rent vatten

temligen löslig fälning af yttrium-natriumsulfat.

Någon metod att qvantitativt åtskilja de bägge jordarterna

finnes icke, men den stora skilnaden uti deras atomvigter,

samt den lätthet och säkerhet, med hvilken atomvigten af en

blandning af erbin- och ytterjord kan bestämmas, gör det lätt

att beräkna erbin- och ytterjordhalten uti en blandning.

Om MO är atomvigten hos en blandning af erbin- och

ytterjord och x erbinjordens mängd, beräknad på 100 delar,

är den mot 100 delar af densamma eqvivalenta mängden väte

Rd + er hvaraf

MO : 2—=100:2 lo fe Eb

100 . ErO (MO — YO)

M (Er0O — YO)

106-19 INS Oc NM ENANE

SAMT E=

FONT (MÖ 750 och

MO (129,7 — 75,1)

c MO — 75,7

240519 NINMO 2

För bestämmande af erbinjordens mängd uti gadolinitjord

af olika ursprung har CLEVE utfört följande försök

13 CLEVE 0. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

Deraf beräknad

erbinjord uti

= NETA Deraf erhållet 100 delar

ur Fergusonit från Gadolinitjord. sulfat. MO. jordart.

NM ELenbyre os IAN BOT ST 1255 MRONOTT SÖTA 39,37.

» Nohlit från

Kon osar NO/T SL Dia ONS NINO B0A 20,78

» Furxenit från Z

ATTendal. se AA DI 2 NTISO DEE HINES 30,55.

» Yttrotantal från /

Kärariven ek KÖ T9 OBE LES SOON DI öSE TONUAE

Yttriumsulfuret. Ytterjord upphettades i porslinsskepp

till full hvitglödgning uti en med kolsvafla mättad ström vät-

gas. Ett svartgrått, starkt kolhaltigt, icke det minsta sintradt

pulver återstod. Det luktade starkt af svafvelväte uti fuktig

luft och utvecklade med syror svafvelvätgas.- Det antog vid

gnidning med agat en grafitlik glans. — Då ytterjord upp-

hettades med hepar vid ljus rödglödgning och massan be-

handlades med vatten, erhöls oförändrad ytterjord. — Vatten-

fritt kloryttrium upphettades uti ett kulrör, hvarigenom svaf-

velvätgas leddes; det antog en gulaktig färg under utveckling

af dlorgätedas Återstoden, hyilken fnoligen var en sulfoklorid,

utvecklade vid öfvergjutning med vatten lifliga strömmar af

svafvelvätgas.

Erbiumsulfuret. Erbinjord upphettades i ett porslinsskepp

till full hvitglödgning uti en med kolsvafla mättad vätgasström.

Ett af kol svart pulver erhöls, som vid rifning blef gråaktigt

och hastigt sönderdelades af luftens fuktighet, såväl som af

utspädda syror under utveckling af vätesvafla. — Då erbinjord

upphettades med Kö humpölj Solfuret till rödglödgning, erhöls

vid massans utlakning med vatten jordarten oförändrad till-

baka.

Yttriaom- och Erbiumsalter.

Yttriumklorid, YC, + 4H30, beredd af ytterjord och klor-

vätesyra, kristalliserar ur ynugskjock lösning i färglösa, platta

prismer, hvilka äro deliquescenta. klsriden. löses lätt i vatten,

långsamt af vattenfri alkohol, men icke af eter. Vid upp-

hettning bortgår kristallvatten och klorväte, och en smält,

emaljlik massa erhålles, hvilken vid blandning med vatten

lemnar en återstod af en amorf och hvit basisk klorid.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 19

Analyser:

a. ” 0,6005 gr. gaf vid fälning med silfvernitrat 0,8340 gr.

klorsilfver.

b. 0,4585 gr. behandlades med oxalsyra och glödgades,

då 0,1765 gr. ytterjord erhölls. j

ce. 0,5860 gr. fäldes med amoniak och gaf 0,2253 gr.

ytterjord; filtratet fäldes, efter tillsats af salpetersyra, med

silfvernitrat och gaf 0,38050 gr. klorsilfver.

I procent: Funnet. Beräknadt.

a. BITAR NGE

PEGORIMAD. Alsen. — 30,58. 30,54. 30,19.

NUNNOR IDAG = 39,98. 34,64.

Den vattenfria kloriden eshålles lätt genom afdunstning

till torrhet af lösningar af kloryttrium och salmiak samt

återstodens glödgning i en täpt degel. Det vattenfria saltet

är en bladigt kristallinisk, hvit massa, som i varm, fuktig luft

utdunstar klorvätegas.

Kloryttrium ger med platinaklorid ett i deliquescenta röd-

gula taflor kristalliserande dubbelsalt.

Erbiumklorid, ErCl, + 4H30. Glödgad erbinjord löstes i

saltsyra, lösningen afdunstades på vattenbad, tills en kristall-

skorpa visade sig, då den minsta vattentillsats var tillräcklig

att ånyo lösa alltsammans. Den så erhålna, ytterst koncen-

trerade lösningen lemnades att frivilligt afdunsta öfver svafvel-

syra och kali, då inom kort en ganska ymmnig kristallisation

visade sig. Saltet deliquescerar hastigt i luften, löses i absolut

alkohol, dock något trögt.

Analys:

0,7960 gr., skyndsamt utpressadt, gaf 0,3960 gr. erbinjord

och 0,8925 gr. klorsilfver.

I procent: Funnet. <Beräknadt.

Jr orU ste a sees Al 44 925.

KiUlOTR MI SR MLS 20668

En lösning af detta salt afdunstades öfver fri eld. Den

antog först en degig, mycket tjock konsistens, så att den

knapt kunde omröras; då hettan stegrades, smälte saltet full-

ständigt till en klar vätska, som fortfarande utstötte sura

ångor, derpå stelnade det och smälte numera ej, oaktadt hettan

stegrades till svag, knappt märkbar rödglödgning. Det afgaf

fortfarande, ehuru i mindre mängd, saltsyra. Produkten ut-

20 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

drogs upprepade gånger med hett vatten, som löste icke så

obetydligt. Liksom klormagnesium förlorar alltså erbium-

kloriden en del af sin klorhalt tillika med kristallvatnet.

Den vattenfria kloriden erhålles på samma sätt som mot-

svarande yttriumförening och är en ljust rosenröd, bladigt

kristallinisk massa.

Yttriumbromid, YBr, + 6H,0. Glödgad ytterjord löses

lätt af bromvätesyra och lösningen ger efter stark koncentra-

tion vid afdunstning öfver svafvelsyra långa, färglösa nålar,

hvilka deliquescera hastigt i luften, men vittra öfver svafvel-

syra, hvarvid saltet förlorar två molekyler vatten (funnet 9,91

2, beräknadt 11,12 2). Bromiden löses lätt i vatten, är äfven

löslig i vattenfri alkohol, men upptages icke af eter.

Analys:

0,3530 gr. löstes 1 vatten, fäldes med amoniak och gaf

0,0850 gr. ytterjord. Filtratet fäldes med silfvernitrat och

gaf 0,4080 gr. bromsilfver.

I procent: Funnet. - Beräknadt.

INGE TTT UTE SR SR FTSE LETA

158000 Wrförar SRA 49.18. 48,51.

Erbiumbromid, ErBr, + 6H,0, bereddes genom jordartens:

lösning i koncentrerad bromvätesyra och afdunstning först i

vattenbad, derpå i exsiccator öfver kali och svafvelsyra. Saltet

kristalliserar 1 svagt rosenröda, prismatiska nålar. Det är

mycket deliquescent, löses i alkohol, men ej i eter. Det

vittrar långsamt öfver svafvelsyra, afgifvande 13 molekyl vatten

(funnet 7,92 Zz, beräknadt 7,08 2).

Analys: |

0,8900 gr. salt, hastigt pressadt mellan papper, afgaf

0,0705 gr. vatten i exsiccator. Det löstes derefter i vatten

och gaf 0,3045 gr. erbinjord och 0,8960' gr. bromsilfver.

I :procent: Funnet. Beräknadt.

ED Ua os 29,94. 205055

Broms. ste sa IGEN 41,94.

Yttriumjodid. Ytterjord löses lätt af koncentrerad jod-

vätesyra och lösningen färgas hastigt brun af jod samt afsätter

efter afdunstning i vattenbad långa, högst deliquescenta nålar.

Jodiden löses lätt af vatten och alkohol, men icke af eter.

Vid upphettning till 120” utvecklade saltet jodångor.

BIHANG. Lu KR. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 1... NO, 80 21

Erbiumjodid. Erbinjord löstes i öfverskjutande koncen-

trerad jodvätesyra. Lösningen intorkades på vattenbad, hvar-

vid en stråligt kristallinisk massa erhöls, som efter afsvalning

på en kort stund flöt sönder i luften. Saltet är mycket lätt-

lösligt i absolut alkohol men så godt som olösligt i eter. Då

alla försök att imnväga motsvarande yttriumsalt misslyckades,

försöktes ingen analys på detta salt.

Yttriumfluorid, YFI,, erhöls genom fälning af yttriumnitrat

med fluorvätesyra 1 öfverskott. En halfgenomskinlig, gelatinös

fälning uppstod, hvilken icke förändrade utseende vid för-

varing 1 vätskan under 24 timmar. Då den upphettades i

vattenbad, förvandlades den till ett tungt, hvitt, icke kristalli-

niskt pulver. Fluoriden löses knappast af utspädda syror.

Den innehöll mycket hygroskopiskt vatten. (I vattenbad tor-

kad fluorid synes motsvara formeln 2YFl, + H,0.)

Efter torkning vid 120” i luftbad underkastades fluoriden

följande bestämningar:

a. 0,6360 gr. behandlades med svafvelsyra och gaf 0,999

gr. vattenfritt sulfat.

b. 0510 gr. gaf 0,804 gr. yttriumsulfat.

I procent: Funnet. Beräknadt.

a. (6

MT NOIR gycss ao 61,66. 61,74. 61,92.

Erbiumfluorid, ErF1,. Fluorvätesyra imverkar icke märk-

bart på glödgad erbinjord. Saltet bereddes derföre genom att

fälla kloriden eller nitratet med fluorvätesyra i öfverskott. År

lösningen någorlunda utspädd, erhålles en mjölkig, gelatinös

fälning; ur ytterst koncentrerade lösningar faller saltet der-

emot i halfgenomskinliga, ametiströda hinnor, som vid upp-

värmning med vatten sönderfalla till ett fint, nästan färglöst

pulver. Saltet är mycket sparsamt lösligt i koncentrerad fluor-

vätesyra och olösligt i vatten. Vid glödgning antog det under

ständig vigtsförlust en starkt rosenröd färg. Vid analyserna

måste afrykningen med svafvelsyra tvänne gånger upprepas,

för att dekompositionen skulle blifva fullständig.

Analyser:

a. 1,0200 gr. salt, torkadt på vattenbad, gaf 1,3725 gr.

erbiumsulfat.

b. 0,9505 gr. salt af annan beredning, torkadt på samma

sätt, gaf 1,2810 gr. erbiumsulfat.

22 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

I procent: Funnet. Beräknadt.

——— —

j a. b.

JErPiuM.... css (2566 UEaE 74,95.

Förmodligen är saltet vattenfritt, ehuru det mekaniskt

qvarhöll vatten vid torkningen.

Yttriumsilicium-fluorid. Bent yttriumhydrat löses lätt af

kiselfluorvätesyra till en ofärgad klar vätska, som efter någon

tid stelnar till ett gelé. Afdunstas lösningen på vattenbad,

gelatinerar den och intorkar, under afgifvande af sura ångor,

till hvita, jordartade klumpar, hvilka synas vara blandningar af

basiska salter.

Erbiwmsiliciumfluorid. Glödgad erbinjord öfvergjöts med

öfverskott af koncentrerad kiselfluorvätesyra. I köld förmärktes

ingen inverkan och då nya quantiteter syra förnyade gånger

afryktes öfver jordarten i vattenbad, erhöls visserligen en vigt-

tillökning, hvilken dock aldrig blef konstant, utan till och

med efter en följande afrykning kunde vara mindre än efter

en föregående, — En lösning af erbiumnitrat afdunstades så

långt, att den var. nära att stelna, och försattes derpå med

koncentrerad kiselfluorvätesyra. En gelatinös fälning uppstod,

som ej underkastades vidare undersökning.

Kalium-yttrium-ferrocyanur, 3v)12CN .2Fe+4H50, erhålles

ögonblickligen vid tillsats af yttriumnitrat till en lösning af

gult blodlutsalt i öfverskott såsom en finkornig, hvit, i grönt

dragande fälning. Den togs på filtrum, uttvättades med kallt

vatten samt torkades öfver svafvelsyra. /

Analyser:

a. 0,902 gr. dekomponerades med svafvelsyra och lös-

ningen fäldes med kaustik amoniak. Fälningen vägde 0,4645

gr. (jernoxid + ytterjord) Den löstes genom smältning med

surt kaliumsulfat och lösningen reducerades med zink samt

titrerades med kameleon. 10,6 CC kameleon erfordrades (titre:

1000CC =12,203 gr. Fe), motsvarande 0,1293 gr. jern.

b. 0,6600 gr. blandades med qvicksilfveroxid och glöd-

gades, återstoden utdrogs med vatten och lösningen, surgjord

med saltsyra, afdunstades till torrhet samt qvarlemnade 0;1170

gr. klorkalium.

I procent: a. b. beräknadt.

Jern ra TS ANSE — 14,74.

Ifftriamn Se 24,09. —— 24,41.

ISEN ER bbS0N bene sost oo 9305 10,30.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 23

Kaliwm-Erbium-ferrocyanur, 38, |12CN . 2Fe + xH,0. Till

en lösning af ferrocyankalium i stort öfverskott sattes en kon-

centrerad, neutral lösning af klorerbium, då en hvit fälning

genast uppkom, som: under mikroskopet visade sig amorf. :

Den tvättades med kallt vatten, så länge tvättvatnet gaf reak-

tion med jernklorid. Under tvätning och torkning antog

saltet en ljusgrön färg. :

Analys:

0,7135 gr. salt, torkadt öfver svafvelsyra, dock ej till fullt

konstant vigt, upphettades försigtigt med qvicksilfveroxid,

löstes i saltsyra och gaf vid fälning med amoniak 0,3845 gr.

erbinjord + jernoxid, som löstes och vid titrerimg med kame-

leon gäf 0,0840 gr. jern. Filtratet afdunstades till torrhet och

gaf 0,1085 gr. klorkalium.

Ånalysens resultat är, jemfördt med de efter formeln

SR H2ON .2Fe + 10H50O beräknade värden:

Funnet. Beräknadt.

JC Se LISA 10,95.

Birbrom .. > S2A9: 33,31.

Kalm... SF09E 1,64.

Fullt säkert bekanta föreningar af analog sammansätning

torde endast vara följande:

Kalium-amonium-ferrocyanur NWGCN. Fe,

Yi 3K

I6CN . Fe samt

Kalium-natrium-ferrocyanur

föllvmfemsacosterrocyanur veck vi Vi2GN ST Re

: M (Fey)

Koboltideyanyttrium, 3Y .12CN.20Co0 + 5H,0. Blandas en

lösning af koboltideyankalium med yttriumnitrat, erhålles ingen

fälning, men tillsättes något alkohol, afskiljes en hvit, ytterst

finkornig, i vatten nästan olöslig och okristallinisk fälning.

Torkad öfver svafvelsyra gaf den vid analys:

0,5300 gr. upphettades i luftbad till 130” och förlorade

dervid 0,0675 gr. vatten, återstoden blandades med koncen-

trerad svafvelsyra och öfverskottet afryktes. Återstoden löstes

i vatten och lösningen fäldes med kaliumnitrit, då 0,6390 gr.

kaliumkoboltnitrit erhöls; ur filtratet erhöls genom fälning

med amoniak 0,1640 gr. ytterjord.

24 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

I procent: Funnet. Beräknadt.

IKTOD Ole 16,45. 16,96.

IYEEERTUDa RES La 24,58. 26,20.

Via ttema seb [27A 115 ?

Troligen var fälningen något kaliumhaltig.

En lösning af rödt blodlutsalt och yttriumnitrat grumlas

vid tillsats af en ringa mängd alkohol. Förmodligen bildas

dervid ett analogt ferricyanyttrium.

Yttriumsulfocyanid, Y .2CNS + 4H450. Ytterjord, beredd

af oxalat genom glödgning, löstes i rhodanvätesyra och lös-

ningen koncentrerades först på vattenbad samt lemnades der-

efter att kristallisera öfver svafvelsyra. Saltet anskjuter i

långa, vattenklara prismer, hvilka lösas ganska lätt i vatten

samt äfven i alkohol och eter. I luften är det oföränderligt,

men afger vid upphettning till 100 ”—110” vatten jemte rho-

danväte.

Analyser:

a. 0,382 gr. gaf vid behandling med svafvelsyra 0,243

gr. vattenfritt sulfat.

b. 0,3315 gr. gaf 0,21 gr. yttriumsulfat.

I procent: a. b. Beräknadt.

IC IHE EDI gsosystnd 24,39. 24,29. 24.10.

Erbiumsulfoceyanid, Er.2CNS +4H,0. Erbinjord, beredd

genom svag glödgning af oxalatet, löstes i koncentrerad rho-

danvätesyra, lösningen afdunstades på vattenhad och stelnade

vid afsvalning till en strålig kristallmassa. Kristallerna voro

fyrsidiga prismer med rhombisk bas. Saltet är mycket lätt-

lösligt i vatten och upptages äfven af alkohol och eter med

lätthet. Det deliquescerar ej. Vid upphettning till 110”—

120” förvandlas det till en höggul sammansintrad massa, som

luktade af rhodanväte.

Analyser:

a. 0,6435 gr. salt afryktes med svafvelsyra och gaf 0,4485

gr. erbiumsulfat.

b. 0,6060 gr. salt fäldes med amoniak och gaf 0,2565 gr.

erbinjord.

( I procent: aä. b. Beräknadt.

FIrbiuna. set: JUTAN ENO Hi465-

Platocyanyttrium, Y .4CN.Pt + 7H,O, erhöls af platocyan-

barium och yttriumsulfat. Den ofärgade lösningen afdunstades

i vattenbad och lemnades att kristallisera vid vanlig temperatur.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15 N:Or Sr 25

Stora och väl utbildade kristaller, röda 1 genomfallande ljus,

metalliskt gröna eller violetta i reflekteradt. Saltet löses lätt

af vatten och lösningen ger vid afdunstning i värme halmgula

nålar. Åfven i vattenhaltig sprit löses cyanuren, men upp-

tages icke af absolut alkohol. Kokas saltet med vattenfri

alkoKol, förlorar det kristallvatten och blir hvitt. Dess pulver

är cinoberrödt och blir vid upphettning hvitt. Upphettadt

till 100”—120? förlorar cyanurn 6 molekyler vatten (funnet

21,67 2, beräknadt 22,15 2).

Analys:

0,9045 gr. behandlades med svafvelsyra och gaf 0,6575 gr.

yttriumsulfat + platina, hvilken blandning vid behandling med

vatten lemnade 0,3610 gr. platina. Yttriumsulfatet vägde så-

ledes 0,2965 gr.

I procent: Funnet. Beräknadt.

RIStInA da. 39,91. 40,58.

INYGOETUNN. orsa NIST 2524.

Platocyanerbium, Er.4CN .Pt + 7H30. Detta salt bereddes

genom dekomposition af erbiumsulfat med platocyanbarium.

Det kristalliserar lätt i väl utbildade kristaller. Lösningen

har erbinsalternas vanliga, svagt rosenröda färg; kristallerna

äro präktigt mörkröda, trikroitiska, 1 det vissa ytor reflektera

violblått, andra grönt ljus. Saltet gifver cinoberrödt pulver

och antager vid torkning i värme en svafvelgul färg. Då

några kristaller kokades med absolut alkohol, antogo de, tyd-

ligen under vattenförlust, en gulhvit färg, utan att lösa sig;

då de sedan öfvergjötos med vatten, återtogo de den ursprung-

liga färgen, innan de löste sig. I utspädd alkohol är, saltet

lösligt. Vid 100” bortgå 6 molekyler vatten, den sjunde först

inemot 180”.

Analys: 0,6210 gr. salt, pressadt mellan papper, förlorade

vid 100” 0,1245 gr. vatten, vid 150—180” ytterligare 0,0200

gr. och afryktes derefter upprepade gånger med koncentrerad

svafvelsyra. Återstoden, erbiumsulfat och platina, vägde 0,4660

gr. Genom behandling med vatten erhöls häraf 0,2245 gr.

platina.

I procent: Funnet. Beräknadt.

BIT bina INO: 20,98.

Blatinarer ts JMS. 36,50.

Niabttensisr tbeettd2osed. 20,295

26 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

Yttriumnitrat, Y .O3.2NO, +4H,0. Ytterjord löses lätt

i salpetersyra och lösningen, afdunstad till sirapstjocklek, stelnar

till en strålig massa af flere tum långa, färglösa prismer. Vid

mycket långsam afdunstning erhålles saltet i stora genom-

skinliga kristaller. Nitratet deliquescerar icke i luften, för-

lorar deremot, såväl vid torkning öfver svafvelsyra som vid

upphettning till 100” (hvarvid det smälter), 2 mol. vatten.

Det är ytterst lättlösligt i vatten samt löses äfven af alkohol

och eter.

Analyser på salt pressadt mellan papper:

a... 0,8520 gr. gaf vid glödgning 0,2635 gr. ytterjord.

b. 0,5150 gr. förlorade vid 120” 0,078 gr. vatten samt

gaf vid glödgning 0,1590 gr. ytterjord.

I procent: a. b. Beräknadt.

IVÄG ERTUN nere ANSE 24.52. 25397

Vatten, 2 mol. — NRA 13,96.

Erbiumnitrat, Er.O,.2NO, + 4H,0. Den glödgade jord-

arten löstes i salpetersyra, lösningen afdunstades först i vatten-

bad, derpå i exsiccator, hvarvid alltsammans intorkade till en

massa af stora prismatiska kristaller. Saltet deliquescerar ej,

men är ytterst lättlösligt i vatten och löses lätt äfven af alkohol

och eter. Det vittrar långsamt öfver svafvelsyra. Vid 100—

130” förlorade saltet ytterst långsamt i vigt; vid 100” hade

det redan smält, vid 140” hade dekompositionen börjat.

Analyser:

a. 0,5800 gr. salt, pressadt mellan papper, gaf vid glödg-

ning 0,2445 gr. erbinjord.

b. 0,4435 gr. omkristalliseradt salt, torkadt på samma

sätt, gaf 0,1880 gr. erbinjord. ;

I procent: a. b. Beräknadt.

Erbiumpsöl.m.. 90:95: M.G 36,71:

Yttriuwmbklorat, Y .O;. 2010; + 6H,0(?). Afvägda qvanti-

teter yttriumsulfat och bariumklorat dekomponerades och lös-

ningen afdunstades, först på vattenbad sedan i luftpump, då

slutligen en strålig, hvit kristallmassa erhölls. Den löstes i

vattenfri alkohol och afdunstades i luftpump, hvarpå kristallerna

hastigt pressades mellan papper. Saltet är ytterst deliquescent

och bildar långa nålar. Det löses lätt af alkohol; äfven af

eter, ehuru obetydligt. Öfver svafvelsyra förlorar saltet vatten

och flyter sönder till en sirapstjock vätska.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 27

Analyser:

a. 0,6455 gr. afdunstades med oxalsyra och glödgades,

då 0,1545 gr. ytterjord erhöls.

b. O,428v gr. gaf 0,1030 gr. ytterjord.

ce. 0,4800 gr. gaf O,116 gr. ytterjord.

I procent: a. ib. (DG Beräknadt.

Orea... 19)01- 19,07. KYRA 18,35.

Erbiumklorat, Er.O,. 2010, + 6H,0(?). Saltet bereddes

genom blandning af equivalenta mängder klorsyrad baryt och

svafvelsyrad erbinjord. Lösningen afdunstades i luftpump och

kristalliserade inom kort; absolut alkohol tillsattes, tills saltet

ånyo löst sig. Efter några dagars hvila i luftpump utkri-

stalliserade det ånyo. Det deliquescerade i fuktig luft. Dess

förhållande vid torkning öfver svafvelsyra var högst egen-

domligt. Under ständig vigtsförlust sönderflöt det till en seg,

klar sirap, som stundom stelnade vid obetydliga vexlingar i

rummets temperatur.

Analys:

0,6170 gr. salt, pressadt mellan papper, gaf efter glödg-

ning med soda och något oxalsyra, den smälta massans lösning

i syra och utfälning med amoniak 0,2110 gr. erbinjord. Klor-

bestämningen gick förlorad.

Enligt analysen höll saltet 29,84 2 erbium. |

Formeln Er.O;.20C10, + 5H5O fordrar 30,67 2,

» Er.O, . 2010, + 6H,0 i RE

Den funna erbinjordshalten ligger mellan dem, som for-

dras af de anförda formlerna, dock förtjenar den senare före-

trädet, emedan det bromsyrade saltet kristalliserar med 6

molekyler vatten, äfvensom de flesta af magnesiagruppens

klorater

Yttriumperklorat, Y .O,.2C10, + 6H,0(?) erhöls genom

dubbel dekomposition af bariumperklorat och yttriumsulfat,

lösningens afdunstning på vattenbad samt slutligen i luftpump.

Perkloratet kristalliserar i tunna, islika skifvor af tätt hop-

packade kristallaggregater. Deliquescent, lättlösligt i vatten,

svårare 1 alkohol.

Analyser:

a. 0,7240 gr. behandlades med oxalsyra samt glödgades

och gaf 0,1580 gr. ytterjord.

Lod

8 .

b. O,7820 gr. gaf 0,1725 gr. ytterjord.

28 CLEVE 0. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

I procent: a. b. Beräknadt.

DARREN «co U7ESkAN Se IST

De funna talen stämma mera öfverens med formeln

Y . 0, . 20107 +5H,0, men denna formel synes mindre sannolik.

Erbiumperklorat, Er.O;,. 20107 + 6H,0(?). Erbiumsulfat

och öfverklorsyrad baryt blandades i equivalenta mängder,

den erhålna lösningen afdunstades på vattenbad till ringa vo-

lym, hvarefter den i exsiccator afsatte ett salt i glasklara,

genomskinliga kristallskorpor, som fullkomligt liknade yttrium-

saltet. Saltet omkristalliserades ur sprit och erhöls då i små,

korniga, glasklara kristaller, som ytterst lätt flöto sönder. Det

vittrar långsamt öfver svafvelsyra och vid 100”:

Analyser:

a. 0,9485 gr. salt, pressadt mellan papper, fuktades med

vatten, blandades med soda och glödgades med tillsats af litet

socker, samt gaf löst i salpetersyra och fäldt 2 gånger med

amoniak 0,3015 gr. erbinjord och 0,6540 gr. klorsilfver.

b. 0,2560 gr. salt, torkadt på samma sätt, gaf efter samma

behandling 0,1810 gr. klorsilfver.

I procent: a. b.

INFÖRD di ssbrssons no 200 BT —

INO SRS OR 17,50.

Formeln Er.O,.20C10, + 5H50 fordrar 28,23 2 erbium och

17,64 4 klor, formeln Er.O,.2010, + 630 fordrar 20,09

erbium och 16,88 4 klor. Analyserna lemna således oafgjordt

hvilken af dessa formler är den rätta. j

Yttriumbromat, Y .O,.2BrO,+6H,0 erhöls genom dubbel

dekomposition af bariumbromat och yttriumsulfat. Lösningen

koncentrerades först 1 lindrig värme, slutligen öfver svafvel-

syra. Färglösa, fina nålar. Saltet är lättlösligt i vatten, löses

föga af alkohol, knapt af eter. Vid 100—110” sönderdelas

det. Öfver svafvelsyra förlorar bromatet 5H,0O (funnet 21,12

proc. vatten, beräknadt 21,24).

Analyser:

a. 0,6810 gr. reducerades med svafvelsyrlighet och fäldes

amoniak, då 0,1280 gr. ytterjord erhöls. Ur filtratet fäldes

0,5940 "gr. bromsilfver.

b. 0,3470 gr. reducerades med svafvelsyrlighet och fäldes

med silfvernitrat, då 0,3040 gr. bromsilfver erhöls.

c. 0,5150 gr. glödgades med oxalsyra och gaf 0,095 gr.

ytterjord.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 29

I procent: a. b, Oc Beräknadt.

KÄGET LIENQE sees 14593. — 14,65. 14,51.

|CN RONNA ooo Boka JU, VI 31,29. — ÖDE

Erbiumbromat, Er.O,.2BrO, + 6H,0. Detta salt bereddes'

genom blandning af erbiumsulfat och bromsyrad baryt i equi-

valenta förhållanden. Lösningen afdunstades först i vattenbad

till ringa volym, derefter öfver svafvelsyra. Den stelnade till

en stråligt kristallinisk massa, som afsöndrades i asbestlika

aggregater af långa, fina prismer. WNSaltet är lättlösligt i vatten;

efter en kort stunds behandling med kall alkohol har den

senare upptagit icke så obetydligt; lemnas saltet en längre

tid i beröring med alkohol, sönderdelas det, i det vätskan

blir gul.

Analys:

1,2825 gr. salt, pressadt mellan papper, reducerades med

svafvelsyrlighet och gaf 0,3425 gr. erbinjord och 1,0065 gr.

bromsilfver.

I procent: Funnet. Beräknadt.

[HIT PID. seden 20-41. 23,80.

BEGR enbet JOAO 30,50:

Yttriumjodat, Y .O,.JO, + 2H,0. Om en varm och ut-

spädd lösning af yttriumnitrat försättes med en lösning af

jodsyra, uppstår en fälning, som hastigt löser sig vid omröring,

men vid fortsatt tillsats af jodsyra blir konstant. Jodatet

bildar en snöhvit, volyminös fälning, liknande klorsilfver.

Lemnas den i vätskan, blir den tung och finkornig, men icke

märkligt kristallinisk.

Analyser å salt torkadt i exsiccator:

a. 1,4095 gr. reducerades med svafvelsyrlighet och fäldes

med amoniak, då 0,2515 gr. ytterjord erhöls. Ur filtratet

fäldes 1,4495 gr. jodsilfver.

b. 0,8115 gr. gaf O,1450 gr. ytterjord samt 0,845 gr. jod-

silfver.

I procent: Funnet. Beräknadt.

a. b.

NObETUNNN TANT TE 14,19. 13,80.

JOG JÖGIE 26,65. SÖTA

Erbiumjodat, Er.O; .2JO0, + 2H,0. Erbiumsulfat löstes i

så stor mängd vatten, att intet salt utkristalliserade vid upp-

värmning. Den varma lösningen försattes med en likaledes

varm lösning af jodsyra i något öfverskott, då en tung, svagt

30 CLEVE 0. HÖGLUND. OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

färgad, nästan hvit fälning uppkom, som något påminte om

klorsilfver. Den fick stå i vätskan öfver natten, filtrerades

och tvättades. Både filtratet och tvättvatnet gåfvo blott en

ytterst svag opalisertng med amoniak, så att detta salt är

mycket svårlösligt. Det är amorft, mycket hygroskopiskt, af-

gifver jod vid upphettning.

Analys:

0,6315 gr. salt, torkadt öfver svafvelsyra, löstes 1 minsta

möjliga mängd svafvelsyrlighetslösning, fäldes derpå två gånger

med amoniak och sedan med silfversalt. Sålunda erhöls

0,1590 gr. erbinjord och 0,5965 gr. jodsilfver.

I procent: Funnet. Beräknadt.

. ' -

1 INST og oo 220 22,15.

JOAN VLAODE HOS

Yttriumperjodat. "AA: YYsJs05, + 2450, [= (BOREOR

(Y.0.JO,.O0,.Y), + 24H,0.?] erhålles genom tillsats at fri

öfverjodsyra till yttriumacetat, till dess att den först uppkomna

fälningen löst sig fullständigt. Öfverlemnas lösningen åt sig

sjelf, erhålles inom kort en tung hvit fälning af små väl ut-

bildade kristaller. Samma fälning erhöls äfven genom fälning

af yttriumnitrat med amoniumperjodat (H,N .O.JOs). Saltet

löses föga af vatten, afger icke kristallvatten vid upphettning

till 100”, sönderdelas vid glödgning i jod, syre, vatten och

ytterjord.

Analys :

I. beredt af jodsyra och acetat:

0,5500 gr. gaf efter reduktion med svafvelsyrlighet och

fälning med amoniak 0,168 gr. ytterjord. Ur filtratet från

yttriumhydratet erhöls 0,353 gr. jodsilfver.

II. beredt amoniumperjodat och yttriumnitrat:

a. 0,4160 gr. gaf vid glödgning 0,1220 gr. ytterjord.

b. O,7070 gr.” gaf efter reduktion med svafvelsyrlighet

0,2070 gr. ytterjord och 0,4550 gr. jodsilfver.

e. 0,5485 gr. gaf 0,3535 gr. jodsilfver.

I procent: I. 06 Beräknadt.

GRAD b. C.

SIREN vbaäN, svg 24,26. 23,29. DAG — 200

SOA — JL VE J4,84. 39,40.

B. XyJ404a + 6H40, [= Ygs Ojsra( JO) BH OT] exholsfers

nom fälning af öfverjodsyra med öfverskott af yttriumacetat.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.: HANDL: BAND 1: N:O: 8. 31

Volyminös hvit fälning, som på filtrum intorkar till glaslika,

genomskinliga klumpar.

Analys å salt torkadt vid 100”.

1,060 gr. gaf efter reduktion med svafvelsyrlighet 0,4790

gr. ytterjord och 0,6420 gr. jodsilfver.

I procent: Funnet. Beräknadt.

MEERUMN: ssd 30,90. 36,11.

R Jörg 28. 32,98.

Erbiumperjodat, Bs Or ONTE OO (ERROR

OTTO Er), +24H50?]. Till en kall, svagt sur lösning af

erbiumnitrat sattes en lösning af fri öfverjodsyra, så länge den

först uppkomna fälningen ånyo löste sig, hvarpå den filtrerades

och lemnades att stå i luften. Efter en tid afsatte sig otydligt

kristalliniska krustor, som skiljdes från vätskan och tvättades.

(Beredningen A). — Moderluten från detta salt, hvilken höll

öfverjodsyra 1 ymnighet, försattes med ättiksyrad erbinjord,

då en flockig, voluminös fälning uppkom, som inom kort för-

vandlade sig till ett fint kristallpulver. Under mikroskopet

visade det sig bestå af praktfulla, korta och tjocka prismer,

stundom rosettformigt ordnade. (Beredningen 5.) — Saltet

är ytterst svårlösligt i kokande vatten och kokande alkohol.

Det vittrar ej ålrern svafvelsyra. Äfven efter längre torkning

öfver svafvelsyra visade det senast erhålna saltet blanka ytor

under mikroskopet.

" Analyser:

a. 0,8890 gr. salt af beredningen A, pressadt mellan

papper, reducerades med svafvelsyrlighetslösning, hvartill lång-

varig inverkan i värme erfordrades, och gaf, fäldt två gånger

med amoniak, 0,3585 gr. erbinjord, som höll spår af svafvel-

syra oaktadt omfälningen; samt 0,4820 gr. jodsilfver.

b. O,4270 gr. salt, torkadt öfver svafvelsyra, men såsom

ofvan blifvit nämndt, icke vittradt, gaf på samma sätt behand-

ladt, 0,2335 gr. jodsilfver.

I procent: a. b. Beräknadt.

RIEDTUM oss SDS 35,52. d0,43.

SG dk 2-0. 29,56. 20:69:

Rammelsberg !) har erhållit tvänne salter af baryt och

kalk, som egde sammansätningen Bagl;O;, + 20H50 och

CagI;Oa, + XHj0O, hvilka dock voro amorfa fälningar, fram-

1) Pogg. Ann. 134, sid. 397 och 407.

32 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIJUM-FÖRENINGAR.

bragta genom tillsats af amoniak till en lösning, som innehöll

deras beståndsdelar.

Yttriumsulfat, 3 (Y .O,. 505) + 8H50. Ytterjord löses lätt

i utspädd svafvelsyra och lösningen ger vid afdunstning i lin-

drig värme ofärgade kristaller.

Sammansätning: !

0,5885 gr. ytterjord gaf 1,1935 gr. vattenfritt sulfat, som

löst i vatten lemnade 1,5545 gr. kristalliseradt sulfat.

I procent innehåller således det kristalliserade saltet:

; ; Beräknadt.

SYNA re 30,07- 30,03.

SVA LVelss sne 15,57. 15,55:

VIA DEE. Arenas 23,22. 23,32.

Vid 100” afger sulfatet icke vatten, men vid 115” bortgår

hela vattenhalten fullständigt.

100 delar vatten lösa vid vanlig temperatur 15,2 delar

vattenfritt sulfat; vid lösningens uppvärmning till 50” börjar

salt afsätta sig. 100 delar vatten af vanlig temperatur lösa

9,3 delar kristalliseradt sulfat. 100 delar kokande vatten lösa

4.8 delar kristalliseradt sulfat.

Sulfatets egentliga vigt är 2,520; dess molekylarvolym 243.

Vattenfritt sulfat löses lätt och i mängd af en mättad

lösning kaliumsulfat, och lösningen afsätter vid uppvärmning

en ymnig fälning af ett kaliumdubbelsalt. Moderluten lemnad

i beröring med den i värme erhålna fälningen samt öfverskott

af fast kaliumsulfat under 15 dagar, visade sig innehålla på

100 CC. 4,685 gr. ytterjord.

Kaustik ammoniak fäller ur sulfatets lösning en hvit

flockig fälning, som med begärlighet upptager kolsyra ur

luften. Detta basiska salt, fäldt i köld och med ringa öfver-

skott amoniak, innehöll 63,3 proc. ytterjord och 11 procent

svafvelsyra.

Erbiumsulfat, 3 (Er.O,.50,) + 8H30. Angående saltets

beredning och sammansätning hänvisa vi till redogörelsen för

atomvigtsbestämningarna.

Det vattenfria saltet, Er.O, .:5O,, afgifver svafvelsyra vid

en temperatur, som ej är mycket högre än den, som är erfor-

derlig för att bortdrifva den sista återstoden af fri svafvelsyra.

Efter 5 minuters glödgning, så stark som den med vanlig

gaslampa kan åstadkommas, håde saltet förlorat 3,5 2. Under

13 timmes glödgning aftog saltets vigt småningom med 23,4 4;

BIHANG: TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 8. 33

efter ytterligare 45 minuters glödgning hade förlusten ej stigit

till mer än 24,3 Zz. Det tycktes alltså nu närma sig en kon-

stant sammansätning. För att återstoden skall ega formeln

Er.O; . SO; + 2Er0, fordras: en förlust af 25,4 24. Saltet utsattes

nu i 5 minuter för bläster, då förlusten steg till 34,4 4.

0,4385 gr. salt hade vid den första här omnämnda väg-

ningen förlorat 0,0155 gr., vid den andra 0,1025 gr., vid den

tredje 0,1065 gr., vid den fjerde 0,1530 gr.

Behandladt med litet vatten upptager det vattenfria

saltet detsamma under värmeutveckling, hvarefter det löses

långsamt. Öfvergjutet med så mycket vatten, att genom om-

röring all partiel uppvärmning kan förebyggas, löses det med

stor lätthet. Lösningen fälles af alkohol, vätskan delar sig

dervid i två lager, hvaraf det undre slutligen stelnar till en

kristallmassa. Fälningen är då så fullständig, att amoniak ej

åstadkommer någon grumling i den ofvanstående vätskan.

Det kristalliserade saltet, 3 (Er.O;. 505) + 8H3O0, erhålles

genom lösningens afdunstning i rosenröda, luftbeständiga pris-

mer. Det vittrar ej öfver svafvelsyra, vid 80—90” började

kristallvatnet bortgå ehuru mycket långsamt, vid 120”—125”

gick det hastigare, dock qvarhöls envist den sista procenten

vatten äfven vid denna temperatur. Stegras hettan så högt

som vid atomvigtsbestämningarna, förloras vatnet lätt och full-

ständigt. En vid 0” mättad lösning af det vattenfria sulfatet

afskiljer vid uppvärmning kristalliseradt salt, så snart tempera-

turen stigit till inemot 55”. Den vid löslighetsbestämningen

3 erhålna lösningen, som innehöll blott 10 proc. salt, gaf ett

svagt absorptionsspektrum. Saltets specifika vigt fanns genom

vägning i alkohol vara 3,17 vid en temperatur af 21—22”.

Molkylarvolymen är 244.

Löslighetsbestämningar:

1. Vattenfritt sulfat i vatten af 0”. Vatten af 0” mätta-

des med kalcineradt erbiumsulfat, som i små portioner tillsattes.

Lösningen höls i tolf timmar i platinakärl omgifvet med snö.

resultat: 100 delar vatten lösa vid 0” 43 delar vattenfritt

sulfat.

I,1890 gr. af den filtrerade lösningen gaf 2,7730 gr. vat-

tenfritt erbiumsulfat, som alltså var löst i 8,4160 gr. vatten.

2. Kristalliseradt salt vid vanlig temperatur (omkring 20”).

Saltet lemnades i åtta dygn att stå med en otillräcklig mängd

vatten och omskakades ofta. 100 delar vatten befunnos lösa

, 2)

34 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

30 delar af det vattenhaltiga saltet, som motsvaras af 23 delar

af det vattenfria. !)

7,0610 gr. filtrerad lösning gaf 1,6405 gr. af saltet 3(Er.0,.

50,5) + 8H30.

3. Löslighet i kokning. "Af kaleineradt sulfat bereddes

en koncentrerad lösning, som först en längre tid uppvärmdes

till nära kokning, derpå en stund höls i full kokning, hvarvid

salt i ymnighet utföll. Den kokande lösningen filtrerades i

en flaska och lemnades der att antaga vanlig temperatur, hvar-

vid den förblef klar. Resultatet blef att 100 delar vatten lösa

i kokning 10 delar kristalliseradt salt, motsvarande 8 delar

vattenfritt salt. !)

” 13,5260 gr. lösning gaf 1,2435 gr. 3 (Er.O;. 505) + 8HLO.

Saltet är således betydligt lösligare 1 kallt än i varmt vatten.

Följande isomorfa salter ega molekylarvolymen:

Eg. vv... Mol.-vol.

SE OS ON ERS; OM DTE 244. (HÖGLUND.)

JUNO SO ERSERORA 2,52. 243. (CLEVE.)

SADES (OSLO EF OT 2:82 255. (HÖGLUND.)

(OC ESON EE a KORTE 3,05. 252. (GIESEKE.)

Kalium-yttriumsulfat. AX) ex fÖm-JS0A erhöls, då lösningar

af equivalenta mängder vattenfritt yttrium-sulfat samt kalium-

sulfat blandades och öfverlemnades vid vanlig temperatur till

frivillig afdunstning. Efter någon tid erhöllos kristalliniska

skorpor, hvilka utpressades samt torkades 1 exsiecator, då

endast 0,8 procent vatten bortgick.

Analys:

0,5830 gr. fäldes med amoniak och gaf 0,1125 gr. ytter-

jord samt 0,3500 gr. kaliumsulfat.

I procent: Funnet. Beräknadt.

SYS DORIVIDO Ars scernlas FSS 14,74.

1(CGN END NO 0 kas Ua osSuso gr 20,05 27,99.

= ON IA SVA . - o N

B) = t O; . 350, afsatte sig, då moderluten från det före-

gående saltet uppvärmdes, i form af hvita kristallnålar, hvilkas

vigt icke förändrades öfver svafvelsyra.

Analys: -

0,5680 gr. gaf 0,1765 gr. ytterjord samt 0,2065 gr. kalium-

sulfat.

1) Kristallvattnet är då medräknadt som lösningsvatten.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL.: BAND 1. N:O 8. 35

I procent: Funnet. Beräknadt.

ING cs ecter a SA AN6ISE 20-23.

aln lsd UD 15,97.

Kalium-erbiumsulfat OR .250,. Surt kaliumsulfat upp-

tager vid smältning erbinjord, äfven om den varit så hårdt

glödgad att syror knappast inverka. Den svalnade massan är

fullständigt löslig 1 vatten.

Lika equivalenter erbiumsulfat och kaliumsulfat blandades

och lösningen afsatte efter några dagars hvila i lindrig värme

ett salt i hårda krustor. Det löstes långsamt i vatten.

Analyser:

a) 1,0120 gr. salt, pressadt mellan papper, gaf 0,3445 gr.

erbinjord och 0,4530 gr. kaliumsulfat.

b) 0,8115 gr. salt förändrade ej vigt i exsiccator och gaf

0,9895 gr. bariumsulfat.

I procent: a. hb. Beräknadt.

TD TTN..snis 29,84. — 29,62.

NSHU sot der 20;09. 2087.

IMALvel add —— 16,75. 16,37.

Natrium-yttriumsulfat NA 03.450, + 2H50 erhöls genom

att låta de blandade lösningarna af lika equivalenter vatten-

fritt yttrimmsulfat samt natriumsulfat frivilligt afdunsta. Jämte

stora kristaller af natriumsulfat, hvilka utplockades, erhöls ett

finkornigt hvitt pulver, som pressades mellan papper och tor-

kades över svafvelsyra. Saltet löses temligen lätt i rent

vatten.

Analys: é

0,455 gr. gaf 0,162 gr. ytterjord samt 0,1090 gr. natrium-

sulfat.

I procent: Funnet. Beräknadt.

NEG ss ss 28,28. DokB

INStrLn Ds. ce 1,09. 1,06.

Amonixm- yttriumsulfat LE Oj 350, + 9H50O erhöls vid

vanlig temperatur af de blandade lösningarne af lika equiva-

fenter amoniumsulfat och vattenfritt yttriumsulfat. Saltet bil-

dar små tafvelformiga kristaller.

Analyser å salt pressadt mellan papper:

a) 0,5840 gr. förlorade vid torkning öfver svafvelsyra

0,0455 gr. och gaf vid fälning med amoniak 0,1500 gr. ytter-

jord samt 0,7480 gr. bariumsulfat.

36 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRJUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR:.

b) 0,5265 gr. förlorade vid 100” 0,0785 gr. vatten.

e) "0,7180 "gr: gaf Ö;1e75 oc. ytterjord samt 092 40Men

bariumsulfat. |

d) 0,8550 gr. destillerades med natronlut, och destillatet,

mättadt med klorvätesyra samt afdunstadt, gaf 0,2150 gr. klor-

amonium.

I procent: a. b. C: d. Beräknadt.

NY btr Tug fr ALA el Fris ÖNA maa 2061:

OMALVel isl ÅA Erde HAGGETA rr IRETO

Amonium........ S— = — 8,47. 5,00.

Vatten, bortgå-

ende i exsiccator 6,34. — — — 3H,0. 6,00.

Vatten, bortg. .

vd NOT — 14,91. — — 7H50. 14,01.

Yittriumseleniat Y .O3. 5Se0, + 3H40. Glödgad ytterjord

löses med lätthet af selensyra, och den högst koncentrerade

lösningen afsätter stora, ofärgade, platta och sexsidiga taflor,

hvilka äro högst lättlösliga i vatten och vittra i luften. Öfver

svafvelsyra förlorar saltet 7,19 procent vatten (motsvarar 1H,O

= 6,95), och vid 100” bortgå 10,90 procent vatten (motsva-

rande 13 mol. vatten = 10,42). Saltets eg. vigt vid 18” =

2,6770 molekylarvol. 97,1. (

Analyser: i

a) 0,6420 gr. kokades med saltsyra och gaf efter reduk-

tion med svafvelsyrlighet 0,1885 gr. selen samt 0,1925 gr.

ytterjord.

b) 11860 gr. gaf 0,3488 gr. selen.

I procent: a. b. Beräknadt.

DYSE Era ERE 23,82. 20,88-

Selenga 20,36. 2054 30,53.

Ytterjorden befans vid pröfning innehålla något svafvel-

syra, hvarföre formeln är osäker.

Yttriumkromat. Yttrmumkarbonat löses lätt af kromsyra

och ger en mörkbrun sirap, som afsätter otydliga kristaller.

Kaliumbikromat och yttrimmhydrat gifva ett tungt och gult

pulver af mikroskopiska kristaller. Dessa blefvo analyserade,

men visade sig innehålla inblandadt hydrat. Deras formel

synes likväl vara 408 :4Cr0, + xH50.

Yttrvunnsuljat = YI OSESOFE EO Om Ten ström ”svafvel-

syrlighet inledes i vatten innehållande uppslammadt wttrium-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 8. 37

hydrat, löses det senare med lätthet. Tillsättes alkohol, er-

hålles en voluminös, icke kristallinisk fälning. Uppvärmes

lösningen, bortgår svafvelsyrlighet och en hvit, voluminös,

i vatten föga löslig fälning uppstår. Under mikroskop synes

den sammansatt af fina hvita nålar. Sulfitet upptager syre

ur luften.

Analyser å salt, torkadt i luftpump:

a) 0,9780 gr. löstes i möjligast minsta mängd saltsyra och

fäldes med oxalsyra under tillsats af alkohol. Fälningen gaf

vid glödgning 0,4645 gr. ytterjord.

b) 0,823 gr. löstes i bromvatten, och lösningen fäldes med

klorbarium, då 1,1800 gr. barmmsulfat erhöls.

I procent: a. b. Beräknadt.

MYAGEETL UNO Sill he AR Ox

VALVE ones 19,68. 20,02.

Erbiwumsulfit Er.O;.5SO + HJO. Erbiumhydrat uppslam-

madt i vatten löses genom inledande af svafvelsyrlighet utan

användning af värme. Denna lösning fälles af alkohol till en

hydratisk massa, som möjligen är ett surt salt. Uppvärmes

den erhålna lösningen, bortgår svafvélsyrlighet och en kri-

stallinisk fälning uppstår, bestående af ytterst fina, långa nålar,

delvis grupperade i knipp-' eller stjernformiga aggregater.

Saltet har en starkt rosenröd färg. Det erhöls ej torrt genom

pressning, utan måste torkas i luftpump. Det har säkerligen

1 rade tillstånd större vattenhalt än den här funna, Giedan

det vittrade saltet upptog vatten med fräsning.

Analyser:

a) 0,7300 gr. salt, torkadt i luftpump öfver svafvelsyra,

löstes med tillhjelp af brom och gaf 0,4445 gr. erbinjord.

b) 0,5605 gr. salt, torkadt på samma sätt, löstes medelst

brom och gaf 0,6080 gr. bariumsulfat.

I procent: a. b. Beräknadt.

JINT) OUT kykosodide JJ,SG —— HI

SVALvel nte o— 14,90. 15,12.

Yttriumselenit, 3(Y .O3. Se0)+ Se0,+4H,0, erhöls genom

att införa nyss beredt yttriumhydrat uti en lösning af selensyr-

lighet. Hydratet löses genast, men lösningen afsätter kort deref-

ter saltet så fullständigt, att knapt spår af yttrium finnes qvar i

vätskan (analys 1). Samma salt erhålles äfven genom fälning

38 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

af yttriumnitrat med surt kaliumselenit (analys 2). Saltet

bildar ett hvitt, tungt och kristalliniskt pulver, som under

mikroskop synes såsom gyttringar af ofärgade platta prismer.

Selenitet är lättlösligt i salpetersyra och saltsyra. Vid upp-

hettning bortgår vatten och slutligen »selensyrlighet.

Analyser (salt torkadt öfver svafvelsyra):

Za. 0,5370 gr. gaf genom reduktion med svafvelsyrlighet

0,2225 gr. selen och ur filtratet erhöls 0,1685 gr. ytterjord.

b. 0,4690 gr. gaf 0,1475 ytterjord.

2a. 0,4170 gr. torkades vid 100—110” och gaf 0,0415

gr. vatten samt lemnade ”0,1710 gr. selen samt 0,1300 gr:

ytterjord.

b. 0,3270 gr. gaf O,o31 gr. vatten, 0.1340 gr. selen samt

0,103 gr. ytterjord.

I procent: 1a. LÄR RR RS 2b.

YGER se ANSER FRAN ENTRE

SEleM rggsct Allas 41,01. 40,98:

Ma ble — = 9,95. = 9I,48.

Beräknadt.

NAbErau. så 24.74

Selenga. 42,17

Viatbed. sd. ss I,61

Erbiumselenit 3(Er.O,.S5e0) + Se0, + 4H50. Detta salt

bereddes på tvänne olika sätt. — A. En något utspädd lösning

af erbiumnitrat försattes med ett öfverskott af en med amoniak

nära neutraliserad lösning af selensyrlighet. En fälning upp-

kom genast, som visade sig amorf under mikroskopet och

förblef sådan äfven efter någon tids stående i värme. Den

upplöstes derföre genom tillsats af salpetersyra, hvarefter

amoniak droppvis tillsattes; till dess en fälning, som ej för-

svann vid omröring, uppkom. Saltet utkristalliserade nu inom

kort. — £. En temligen koncentrerad lösning af erbiumnitrat

blandades med en varm lösning af selensyrlighet; ingen fäl-

ning uppkom strax, men då en ringa mängd af den vid före-

gående beredning erhålna okristalliniska fälningen tillsattes,

började mikroskopiska kristaller afskilja sig. Saltet erhöls

i form af ogenomskinliga kristallaggregater och enstaka platta

prismer af gulhvit färg. Vid upphettning i profrör sublimerar

selensyrlighet och vattenångor afsätta sig i rörets kallare

delar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:0O 8. 39

Analyser:

a) 0,5775 gr. salt af beredningen ÅA, torkadt öfver svafvel-

syra, gaf 0,1965 gr. selen och 0,2390 gr. erbinjord.

b) 0,7890 gr. salt af beredningen £, torkadt på samma

"sätt, förlorade vid 100” 0,0615 gr. vatten och gaf 0,2710 gr.

selen samt 0,3275 gr. erbinjord.

I procent: a. b. Beräknadt.

Er blunmy scnscss 326,28. 36,39. 31,69.

Selenas tok 34,02. J4,35. JAL05A:

Va tbenira tet — Sd (ESA

Yttriumhyposulfat Y .O,.5,0,+6H,0 erhöls genom de-

komposition af eqvivalenta mängder barimmhyposulfat samt

yttriumsulfat. Den ofärgade lösningen ger efter afdunstning

först i vattenbad, slutligen i luftpump en sirapstjock vätska,

som stelnar till sista droppen till en hvit, strålig kristallmassa.

Saltet är icke deliqvescent; vittrar öfver svafvelsyra, hvarvid

det förlorar 3 mol. HO, (funnet 17,61 procent vatten, beräk-

nadt 16,37). Det löses, ehuru trögt, i alkohol, men synes icke

vara lösligt i eter.

Till analys användes salt, utpressadt mellan papper:

a) 0,7035 gr. gaf 0,166 gr. ytterjord.

b) 05610 gr. gaf O,rs3 gr. ytterjord.

I procent: a. b. Beräknadt.

YGER St LÖT Ar 18,83. 18,74.

Erbiumhyposuwlfat, Er.0,.5S,0, + 6H30. Detta salt bereddes

genom blandning af barimmhyposulfat och erbiumsulfat i eqvi-

valenta förhållanden. Lösningen koncentrerades först i vatten-

bad, derpå i exsiceator, då den efter några dagar stelnade till

en stråligt kristallinisk massa, som bestod af platta, tunna

taflor. Saltet löses ytterst lätt af vatten, upptages äfven af

alkohol med lätthet, men ej af eter. .Det deliqvescerar ej 1

luften, vittrar öfver svafvelsyra, förlorande 13 molekyl vatten

(funnet 7,29 procent, beräknadt 7,08).

Analys:

0,8495 gr. salt, pressadt mellan papper, dekomponerades

i lindrig värme och gaf 0,4635 gr. erbiumsulfat.

I procent: Funnet. Beräknadt.

Förbund o.d 29,58. 287

Yttriumfosfater. a) Metafosfat, Y .O,.2PO0, erhöls genom

att upphetta yttriumnitrat och fosforsyra till svag rödglödgning

40 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

Återstoden utdrogs med vatten, som lemnade ett hvitt, tungt

och kornigt pulver, hvilket under mikroskopet syntes som

genomskinliga kristallfragmenter. Saltet löses icke af vatten

eller syror.

Analyser:

a. 0,63385 gr. smältes med natriumkarbonat, den smälta

massan löstes i saltsyra, öfverskottet af syra afryktes i vatten-

bad, och lösningen fäldes med oxalsyra, hvarpå en lika volym

alkohol tillsattes. Fälningen glödgades, löstes i salpetersyra

och fäldes med amoniak, då 0,2240 gr., ytterjord erhöls.

b. :0,1950 gr. smältes med natriumkarbonat, den smälta

massan löstes i salpetersyra och fäldes med molybdenlösning.

Fälningen (innehållande 3,73 procent P,O;) vägde 3,353 gr.

I procent: ad. b. Beräknadt.

NEG EKUTS s 28,09. — Ze

Bostons 285,00. 28,21.

SY VO, . 2P,0, +'7H,0. Rent yttriumhydrat

b. Pyrofosfat 2H |

löses lätt af fri pyrofosforsyra, och lösningen afsätter efter

några dagar små, klotrunda, ganska hårda och hvita kulor.

Saltet smälter icke vid glödgning, vittrar öfver svafvelsyra

och afger då 6 molekyler vatten (funnet 16,09, beräknadt 16,33).

Analyser:

a.” 0,8640 gr. löstes i salpetersyra och fäldes med oxal-

syra. Fälningen gaf efter glödning 0,3055 gr. ytterjord.

b. 04510 gr. gaf vid glödgning 0,0955 gr. vatten.

ce. 0,208 gr. löstes i salpetersyra och försattes med mo-

lybdenlösning; fälningen löstes i amoniak och fäldes med

amoniakalisk talklösning. Sålunda erhöls 0,1430 gr. magne-

siumpyrofosfat.

I procent: Funnet. Beräknadt.

NYUG OTIS 28,09 (a). 28,03.

IBlOSTO1::--or. LAOS ((GN TOA

Matens 21518 (0): NM Fd

c. Ortofosfat, Y;.0Og.2PO0O +4H,O, uppstår, om till yttri-

umnitratet tillsättes ren ortofosforsyra. Man” erhåller genast

en hvit, amorf fälning, hvilken lemnad på ett varmt ställe

blir kristallinisk och sjunker ihop till ett tungt hvitt kristall-

pulver. Lösningen innehåller mycket ytterjord löst. Det

kristalliniska pulvret togs på filtrum, tvättades med kallt

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 41

vatten, till dess det genomgående ej mer reagerade surt, samt

torkades öfver svafvelsyra. Ortofosfatet är lättlösligt i syror.

Analys:

a. 0,363 gr. glödgades; förlusten var 0,060 gr. vatten.

b. 0,354 gr. löstes i salpetersyra och fäldes med molyb-

denlösning. Fälningen (innehållande 3,73 procent P,0O5) vägde

d,044 gr.

I procent: a. b. Beräknadt. t

Fosfor us sne — 13,98. 13,86.

[VIaBGe TI ess 16,52. —— 16,09.

Erbiumfosfater. a) Pyrofosfat. OT2ESOS FOTOT

binjord löses af pyrofosforsyra; efter en dags förlopp afsätter

sig en kristallisation af kulrunda aggregater, hvilka sönder-

tryckta under mikroskopet visade sig bestå af ytterst små

prismer, som vid 300 gångers förstoring endast otydligt

kunde skönjas. Saltet är nästan aldeles olösligt i kokande

vatten och löses trögt, men fullständigt af saltsyra. Öfver

svafvelsyra bortgå 3 molekyler vatten och vid 100” ytterligare

3 molekyler.

Analyser:

a. 0,8410 gr. salt, pressadt mellan papper, förlorade i

glödgning 0,1470 gr. vatten.

b. 0,6235 gr. salt, torkadt på samma sätt, förlorade 1 luft-

pump öfver svafvelsyra 0,0415 gr. vatten.

c) 0,5290 gr. salt, torkadt på samma sätt, förlorade vid

100” 0,0675 gr. vatten, derefter vid glödgning ytterligare

0,0235 gr. vatten. Sedermera smältes det med soda och löstes

med tillhjelp af salpetersyra. Denna lösning fäldes med mo-

lybdensyrad amoniak, fälningen löstes i amoniak, hvarefter

fosforsyran utfäldes som magnesium-amoniumfosfat. Denna

fälning löstes ånyo i salpetersyra, utfäldes med amoniak och

gaf 0,3005 gr. magnesiumpyrofosfat, starkt färgad af mo-

-lybden.

I procent: a. b. C.

10 El öNhO Ba är sake —— — 40,75 (förlust).

INOSKOR nt ——- — 15556.

Vatten bortg.

vid glödgning 17,48. TEE Kön

Vatten bortg.

vatel2 U0L0 EEE -—- oo 12,75.

ÅA? CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

I procent: b.

Vatten bortg.

öfver svaf-

velsyra........ — 6,66. -—

Beräknadt.

BED KTRS 41,75:

IHOSTO Teese IS

Vatten (glödgn.)...... IUEGER

Di KOL OD [350

; » (svafvelsyra) 6,61.

Ehuru fosforbestämningen utfallit betydligt för hög och

erbium ej blifvit direkt bestämdt, kan man dock svårligen

vara tveksam om formeln. Beräknas nemligen erbium ur för-

lusten i den sista analysen, fås förhållandet mellan metallen

och fosforn ur equationen

40) 075052 BI NINI OLA

som gifver x=1,427 och det nämnda förhållandet 3:4,28 i

st. f. 3:4. Dessutom är saltet framstäldt på identiskt samma

sätt som motsvarande yttriumsalt, från hvilket det skiljer sig

endast genom sin färg. FA

Bland öfriga pyrofosfater finnes intet innehållande -blott

en bas, som har med dessa analog sammansättning. Sura

pyrofosfater finnas endast af alkalierna och dessa ega formeln

M, -

Hi Ok P502

K, ;

har formeln 2 |Sinf0aP20. | + H,O (SCHWARZENBERG !). Dess-

H 23

utom finnes ett koppar-natriumsalt åf formeln 210 SN OM 2P,04] är

ua f 2

utom ett dubbelsalt af kalium och amonium, som

7H3,O, torkadt vid 100” (ELEITMAN och HENNEBERG) ”?), hvilket

alltså innehåller 3 eqvivalenter af "den ena basen mot 1 af

den andra.

by), Ortojfosfat, Er; ..O5 -2PO:+ 2050. Em näragmnevimal

lösning af klorerbium försattes med trebasisk fosforsyra. Efter

en kort stund uppkom en ymnig, mycket volyminös fälning,

så att slutligen hela vätskan tjocknade. Efter långvarig upp-

värmning "sjönk saltet ihop till ringa volym och blef pulver-

formigt, men ej kristalliniskt. På filtrum intorkade det till

hårda, gummilika, vackert rosenröda stycken.

DV Ann. d: Ch: ut Pharm. 65, SO ckod:

2); Amn;. d'. Oh uu. Pharm. Go, bi, ogö.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL, BAND 1. N:0 8. 43

Analys:

0,1570 gr. salt, torkadt öfver svafve elsyra, förlorade vid

glödgning Öd 10 gr. vatten, smältes derefter med soda, hvar-

efter fosforsyrebestämningen utfördes på samma sätt som vid :

analysen af föregående salt. Sålunda erhöls 0,0640 gr. magne-

sium-pyrofosfat, som dock var något mörkt till färgen.

I procent: Funnet. Beräknadt.

IHOSkför ene HElNSS 10,93.

INSE nrg (EO 6,35.

Yttriumkarbonat Y .O,.CO + HO erhöls genom inledning

af kolsyregas i vatten, hvari yttriumhy rdrat var uppslätomsadt.

Hydratet förlorar sin gelatmösa beskaffenhet och förvandlas

till ett tungt, hvitt pulver, hvilket under mikroskop syntes

som genomskinliga rundade korn utan tydlig kristallinisk struk-

tur. Fälningen torkades i luftpump före analys. Vätskan,

affiltrerad från karbonatet, upphettades till dess kolsyran blif-

vit utjagad, då endast ett obetydligt spår af yttriumkarbonat

utfäldes.

| AN alysens a

a. 1l,0840 gr. behandlades med salpetersyra i Will'ska

apparaten, då 0,3300 gr. kolsyra erhöls.

DNE ÖTSNor OT. oa Vid glödgning 0;4665 gr. ytterjord.

I procent: a. b. Beräknadt.

SISTA se. DS 45,24. 44 921.

BOlsyrare. oe 30,44. = alj47.

Erbiumkarbonat, Erz10,. "3é0 + H30O. Erbiumhydrat upp-

slammades i en stor mängd vatten, vätskån mättades upp-

repade gånger med kolsyregas och lemnades i ett slutet kärl

en dag mellan hvarje imledning af kolsyra. Det erhålna saltet

togs på filtrum, der det hoptorkade till ringa volym, bildande

s ömda stycken af rosenröd färg. Det Sörkades i i luftpump, men

det dröjde mycket länge innan konstant vigt erhöls. Filtratet

afsatte vid uppvärmning en obetydlig, amorf fälning.

Analys:

1,2545 gr. salt gaf 0,2140 gr. kolsyra och 0,9605 gr. erbin-

jord. (Analysen är ej fullt god, men material till en ny

fanns ej.)

I procent: Funnet. Beräknadt.

RTB sosse OK, 12. GÖTS

NOISE oso iekes 17,06. 1 TN

44 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

Natriuvm-yttrium-karbonat 0 4004 4H,0. Om en

lösning af yttriumklorid försättes med ett öfverskott af natrium-

karbonat, uppstår en hvit, volyminös fälning, som, lemnad i

beröring med vätskan på ett varmt ställe, småningom omsättes

till små,. silkesglänsande kristaller. I moderluten finnes endast

en obetydlig mängd yttriumkarbonat upplöst. Dubbelsaltet

kan utan sönderdelning tvättas med kallt vatten.

Analyser å salt, torkadt öfver svafvelsyra:

a. 1,8320 gr. gaf 0,5740 gr. kolsyra bestämd som förlust.

b. 0,9560 gr. löstes i klorvätesyra, fäldes med amoniak

och gaf 0,4100 gr. ytterjord samt 0,2090 gr. klornatrium.

ce. 11970 gr. gaf 0,3720 gr. kolsyra, bestämd som förlust.

d. 0,6990 gr. gaf 0,3010 gr. ytterjord.

e. 0,6425 gor. gaf O,1320 gr. klornatrium.

I procent: a. b. C. d. e.

NGN ann LOG. 34,20.

Natrium, —- 5,60. 5,08.

Kolsyra .... 901,33. —— 331,08. —L

Beräknadt.

YTOR ISANDE

INAOELUM,: oo oun 5,46.

INGlSsyrak 32,39.

Det icke öfver svafvelsyra torkade saltet synes innehålla

12 mol. kristallvatten, af hvilka 8 bortgå öfver svafvelsyra

(funnet 21,88 procent, beräknadt 20,95). ;

Amonium-yttrium-karbonat, HA OG .7CO +3H,0. Inhäl-

les en lösning af yttriumnitrat i ett stort öfverskott amonium-

karbonat, erhålles en voluminös fälning, som lemnad i vätskan

på ett varmt ställe sjunker ihop efter några dagar till' ett

tungt kristalliniskt pulver. Den ofvanstående vätskan inne-

håller knappt ett spår ytterjord.

Föreningen pressades mellan papper och underkastades

följande analyser:

a. 0,458 gr. gaf efter glödgning 0,2070 gr. ytterjord.

b. 1,0470 gr. gaf 0,3710 gr. kolsyra, bestämd som förlust.

ec. 0,4670 gr. löstes i klorvätesyra och fäldes med platina-

klorid, samt gaf 0,4320 gr. amoniumplatimaklorid:

I procent: a. b. C: Beräknadt.

NEG DTELDI 32,90. = —— 30,14.

IKOlSYLA or —— NAD -—— 360,02.

AST OT LI ee —— (3418: 3,42.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 45

Kalium-yttrium-karbonat. En lösning af yttriumnitrat ger

med kalinmbikarbonat en volyminös, hvit fälning, som hastigt

minskas i volym, om den lemnas på ett varmt ställe. Lös-

ningen innehåller strax efter utfälningen föga ytterjord, men

efter en "längre tids digestion i lindrig värme lösas betydliga

mängder af fälningen. Dubbelsaltet blef icke närmare un-

dersökt.

Erbiumdubbelkarbonater. Klorerbium sattes till en lösning

af ambniumkarbonat i öfverskott. Den först uppkomma fäl-

ningen löste sig ånyo, sedan uppkom varaktig fälning, som

ännu efter en längre tid var oförändrad. Ett stycke amonlum-

karbonat nedlades nu i vätskan, hvarefter alltsammans små-

ningom löste sig. Lösningen hade en ganska intensiv rosen-

röd: färg, men gaf blott ett svagt absorptionsspektrum. Endast

den gröna linien syntes tydligt. Efter en längre tids hvila i

värme hade en fälning afsatt sig, som dock ej var homogen,

utan bestod af en mycket ringa mängd rediga, vackert rosen-

röda, rhombiska taflor, inbäddade i en stor mängd hydratisk

massa. Moderluten afsatte vid kokning en icke ringa mängd

hydratiskt salt.

Då klorerbium indröps i en koncentrerad lösning af ka-

liumbikarbonat i stort öfverskott, uppkom en flockig fälning,

som efter några dagars stående i lindrig värme fullständigt

löste sig... Vid lösningens kokning uppkom ingen fälning; då

den afdunstades, afsatte den vid afsvalning en stor mängd

salt, hufvudsakligen kalisalt, men då vatten påslogs, löste sig

senast alltsammans fullständigt.

Yttriumacetat, 2 (Y .O,.2C,H,0) + 5H,0. Glödgad ytter-

jord löses lätt vid uppvärmning med ättiksyra, och lösningen

afsätter vid afsvalning små, ofärgade och väl utbildade rhom-

boedrar. Acetatet löses temligen lätt af hett vatten, men :är

svårlösligt i kallt vatten; förändras icke i luften och afger

lätt vatten vid 1007.

Analyser:

a. 0,8550 gr. gaf vid upphettning 0,2945 gr. ytterjord.

b. 0,3990 gr. förlorade i torkskåp vid 100—110” 0,082 gr. vatten.

ec. 0,4385 gr. förlorade i torkskåp vid 100—110? 0,087 gr. vatten.

d. 0,6620 gr. gaf vid förbränning 0,510 gr. kolsyra och 0,3020

ot vatten

46 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

I' procent: a. b. C. d. Beräknadt.

BS UbELU 226: -— —=— FA ENER

TCO NR —- — 21:07. SIR

Mate. — 5,06. 4,88.

IVIaELe TRA — 20)15:5-1 1 ELOASK. 2001-64

100 delar vatten lösa vid vanlig temperatur 10,14 delar

acetat

Erbiumacetat, Er.O,.2C,H,O + 3H,0. Glödgad erbinjord

löses, ehuru något trögt, 1 ättiksyra. Lösningen afdunstades

på vattenbad till nära ören återstoden läbtes ånyo i vatten,

hvarefter vid afdunstning i lindrig värme en krusta af utmärkt

vackra, väl utbildade, Shöniburderlika prismer af starkt rosen-

röd färg afsatte sig. Saltet löses lätt i vatten; det löses vid

kokning, ehuru sparsamt, af absolut alkohol, är "olösligt i eter

och vittrar öfver svafvelsyra.

Analyser:

a. 1,2130 gr. salt, pressadt mellan papper, gaf efter glödg-

ning 0,5560 gr. erbinjord.

br ÖN280 Ior. Salt, torkadt på samma sätt, afgaf öfver

svafvelsyra i faftpan 0,1255 gr. vatten; 0,6010' gr. af det i

luftpump torkade saltet gaf vid glödgning 0,3325 gr. erbinjord.

ce. 0,7120 gr. salt af annan beredning, pressadt mellan

papper, gaf glödgadt 0,3230 gr. erbinjord.

I procent: a. hb. e. Beräknadt.

INO ts 40,18. 40,20. STI 30,80.

Vatten. se —— Iso — 18,81.

Formeln 2 (Er. 0,.20C,H;0Ol + 5H,O fordrar 41,09 4 er

bium och 16,27 24 vatten, hvilket vore för stora afvikelser från

de funna värdena. d

100 delar vatten af 21,5” lösa 16,1 delar salt.

Vb om ud ANTA OTEOSEEEN 0, hvit kristallinisk fäl-

ning, hvilken uppstår vid tillsats af oxalsyra till yttriumsalter.

Efter långvarig torkning öfver svafvelsyr ra innehöll oxalatet

2,21 proc. hygroskopiskt vatten.

Analys:

0,4645 gr. oxalat torkadt vid 130” gaf 0,2155 5 gr. ytterjord.

I procent: Funnet. — Beräknadt.

NYIttrTDa bes 30,85. 30,88.

Öxalatet löses knapt af rönt vatten. Nyss fäldt oxalat

lemnades under trenne veckors tid i beröring med vatten och

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:0 8. 47

23,1375 gr. af lösningen afdunstades och lemnade efter åter-

stodens glödgning 0,0015 gr. ytterjord, hvilket motsvarade

0,00323 gr. oxalat. En del oxalat löses således i 7163 delar

vatten. Oxalatet löses vida lättare i surt vatten. Utspädd

klorvätesyra (innehållande 3,705 gr. klorväte på 100 Cec.) be-

handlades under trenne veckor med nyss utfäldt oxalat. AT

lösningen afdunstades 26,0145 gram och gaf en glödgad åter-

stod af 0,0245 gr. ytterjord =0,0528 gr. oxalat. En del oxalat

löses sålunda af 494,6 delar utspädd saltsyra.

I kokande koncentrerad lösning af kaliumoxalat löses

yttriumoxalat lätt under bildande af ett dubbelsalt. Af en

kokande och mättad lösning af amoniumoxalat löses det äfven

fastän obetydligt. 18,1450 gr. af en mättad kall lösning af

amoniumoxalat upptog endast 0,0119 gr. oxalat. 1 del oxalat

löses derföre i 1525 delar mättad lösning af amoniumoxalat.

Erbiumowalat, Er.O, . C.O, + 2H,0. Saltet fäldes med oxal-

syra ur en varm, utspädd lösning af klorerbium. Det är en

ljust rosenröd fälning, som nyss fäld lätt sammanbakar till

stora stycken. - Betraktad under mikroskopet visar den sig

bestå af tunna genomskinliga taflor, som dels äro fyrsidiga,

rektangulära och rhombiska, dels sex- och åttasidiga, bildade

genom kombination af de föregående formerna. ”Torkadt vid

115—120” har saltet sammansätningen Er.O,;.C,O, + H3O i

öfverensstämmelse med yttriumsaltet.

Analys:

0,4580 gr. salt, torkadt öfver svafvelsyra, förlorade vid

115—120” 0,0335 gr. vatten och gaf vid glödgning 0,2535 gr.

erbinjord. .

Prprocent: Funnet. — Beräknadt.

JENS] One bo re Sör or AN IRA 48,52. ANESS

Vatten, bortgående i värme 7,31. (SS

Löslighetsbestämningar. Saltet lemnades i beröring under

19 dagar med vatten af vanlig temperatur. 21,8315 gr. af

oden filtrerade vätskan gaf efter afdunstning och glödgning

blott en ovägbar återstod.

Saltet lemnades att stå i 17 dygn med utspädd saltsyra,'

som höll 37,05 gr. klorväte på litern. 17,7105 gr. af den

filtrerade lösningen gaf efter afdunstning och glödgning 0,0320

gr. erbinjord.

10 Ce. af denna lösning blandades med 10 Ce. absolut

alkohol, då fälning inom kort uppkom. Efter ett dygn filtre-

48 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-FÖRENINGAR.

rades och 16,4375 gr. lösning gaf 0,0080 gram glödgad er-

binjord.

Erbiumoxalatet är alltså olösligt i rent vatten, at löses

af 327 delar utspädd saltsyra af angifven halt!), och genom

tillsats af en lika volym alkohol, nedbringas lösligheter till +,

"eller 1 del salt på 1217 delar vätska. s

Flere kemister hafva användt detta salt för att vid ana-

lyser skilja erbinjord från andra kroppar. Dess löslighet i sura

vätskor är dock för stor; och då man kan fälla ur neutral

lösning, kan åtminstone i de flesta fall amoniak användas samt

är då alltid att föredraga, isynnerhet som oxalatet alltid faller

starkt alkalihaltigt, om alkalisalter finnas i lösningen.

Kalium-yttrium-oxalat. AA. To Oj, TO; FRIN ONE

höls, då yttriumoxalat infördes till full mättning i en kokande

koncentrerad lösning af kaliumoxalat. Den hett filtrerade lös-

ningen afsätter vid afsvalning små och. väl utbildade, färglösa

Jr rhombiska eller LEE tunga kristalltaflor. Saltet för-

lorade vid torkning öfver svafvelsyra 14,79 procent vatten

(eller 10 molekyler, beräknadt 13,32) samt vid upphettning i

torkskåp ytterligare 2,27 procent (2 mol, beräknadt 2,67).

Vid behandling med vatten sönderdelas dubbelsae och af-

sätter ett mindre kaliumhaltigt salt.

Analyser:

a. 0,43 gr. vattenfritt (vid 100” torkadt) salt gaf. efter

olödgning och återstodens lösning i saltsyra och fälning med

amoniak 0,0890 gr. ytterjord.” Ur filtratet erhöls 0,2250 gr.

klorkalium. ;

DÖG ST SAO OS TE OT: ytterjord samt 0,3675 gr.

klorkalium.

I procent: a. b. Beräknadt.

FYGGGT TUNN ee 16,63. 16:08: 16,64.

1 SEND TO ro sor SURA US ue 28,08.

Be JR t ONS ES ONE O erhöls genom fälning af yttrium-

nitrat Ad EES Hvit. knappt kristallinisk fälning.

Saltet analyserades efter torkning vid 120”.

Analys: |

0,744 gr. gaf 0,265 gr. ytterjord samt 0,1725 gr. klorkalium.

1) Beräkningarne äro Sions med antagande af formeln Er.O, .C,0O,+H,0.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 49

I procent: Funnet. Beräknadt.

NEED LEE 28,72. 29,26.

Kaland: LMG 12:34:

Kalium-erbium-owxalater. A. Oy, - 7C3O, + 1230. En

kokande, koncentrerad lösning af neutralt kaliumoxalat löser

erbiumoxalat rikligen, och den mättade lösningen afsätter vid

afsvalning dubbelsaltet i sexsidiga eller rhombiska taflor.

Efter en dag hade detta salt afskiljt sig så fullständigt, att

moderluten ej grumlades vid utspädning med vatten; amoniak

åstadkom dock en icke obetydlig fälning. Saltet sönderdelas

af vatten och gifver dermed en ogenomskinlig mjölkig vätska.

Det vittrar öfver svafvelsyra, förlorande 6 molekyler vatten

och blir vattenfritt vid 130”.

Analyser:

a. 0,7260 gr. salt, pressadt mellan papper, förlorade vid

130” 0,1145 gr. vatten, glödgades svagt och löstes i en syra.

Lösningen fäldes med amoniak och gaf 0,1835 gr. erbinjord.

b. 0,6800 gr. salt, torkadt på samma sätt, afgaf vid 130”

0,1065 gr. vatten, glödgades svagt, löstes i saltsyra och gaf

efter fälning med amoniak 0,1710 gr. erbinjord och 0,2725 gr.

klorkalium.

c. 0,6890 gr. salt, torkadt på samma sätt, förlorade öfver

svafvelsyra 0,0540 gr. vatten.

I procent: a. b. ce. Beräknadt.

NNE Ina AR SK TER RAR 0 sa KRO =E

I Ei OD a RANN SERA AR DnB De OR

Wattenisomtkbortgar vid La0 5. Ly. lö66. 2 55.

Vatten, som bortgår öfver

SVALVÖLSVIA a RE SA UB

IB JR Og. 4C,0, + H,O. En svagt sur lösning af klor-

erbium sattes i små portioner till en ljum, utspädd lösning af

neutralt kaliumoxalat, då en amorf fälning uppkom, som ej

vidare förändrade sig. Efter en längre tids förlopp hade vät-

skan nära intorkat och en stor mängd salt utkristalliserat. En

stor qvantitet vatten tillsattes, och saltet uppvärmdes dermed

1 vattenbad, tills det antagit homogent utseende, då den

mjölkiga fälningen ånyo uppkom. Saltet var amorft, ytterst

lintfördeladt och gick delvis genom filtrum.

20 CLEVE O. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBIUM-TFÖRENINGAR.

Analys:

0,5560 gr. salt, torkadt vid 120”—130”, gaf, lindrigt glöd-

gadt, 0,3770 gr. kaliumkarbonat + erbinjord (ej konstant vigt),

som löstes i en syra och gaf 0,2725 gr. erbinjord och 0,1225

or. kaliumsulfat.

I procent: Funnet. — Beräknadt.

NATOnA AN 9,89. ÖKON

IE a set 42,96. 43,22,

Amonium-erbium-oxalat, NE, ) Os. 4C3O, + 5ELO. En ko-

kande koncentrerad lösning af amoniumoxalat löser erbium-

oxalat. Vid lösningens afsvalning utkristallerade först en del

amoniumoxalat, hvarefter den ofvanstående, svagt färgade vät-

skan afhäldes. Till följande dag hade den afsatt en ytterst

hård krusta af korniga, otydliga kristaller. Saltet förlorar

öfver svafvelsyra två molekyler vatten ech resten vid 106”.

Moderluten grumlades ej vid tillsats af 'flere gånger dess vo-

lym vatten, men salpetersyra åstadkom en stark, mjölkig

fälning.

Analyser:

a. 0,3795 gr. salt, torkadt mellan papper, förlorade vid

100” 0,0505 gr. vatten och gaf vid glödgning 0,0710 gr. er-

binjord.

b. 0,7625 gr. salt, torkadt på samma sätt, kokades med

natronlut, och den utvecklade amoniaken upptogs i saltsyra,

efter hvars afdunstning 0,3740 gr. kloramonium erhöls.

ce. 0,6050 gr. salt, torkadt på samma sätt, förlorade öfver

svafvelsyra 0,0325 gr. vatten.

I procent: Funnet. Beräknadt.

EAST O Ja UT Ae RR AN RN 16,50. UED

FIT Da RR ARN Aa 16,40. NE

Natten (sad O ÖSTE ök 13,56.

» (öfver svafvelsyra) 5,37. 0,42.

Då en neutral, utspädd lösning af klorerbium i små por-

tioner indröps i en likaledes någorlunda utspädd lösning af

amoniumoxalat, uppkom en tung, amorf fälning, som i början

åter löste sig vid omröring. Denna fälning var så finfördelad

att den ännu efter flera dagars stående i lindrig värme gick

genom filtrum såsom i köld fäldt bariumsulfat. Den blef kri-

stallinisk vid tillsats af saltsyra och förvandlades troligen då

till vanligt erbiumoxalat.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 8. 51

Yttriumsuceinat, 4 (Y .O,.0,H,O05) + 5H,0(?) Amonium-

succinat och yttriumnitrat gifva blandade med hvarandra en

klar lösning, som vid upphettning afsätter ett lätt, hvitt kri-

stallpulver af mikroskopiska färglösa nålar. Moderluten för-

satt med amoniak gaf endast ringa grumling. Saltet torkades

1 exsiccator.

Analyser:

«a. 0,309 gr. gaf vid 150” 0,012 gr. vatten (3,89) samt

vid glödgning 0,1200 gr. ytterjord.

b. 0,393 gr. gaf vid förbränning 0,356 gr. kolsyra och

0,125 gr. vatten.

I procent: a. b. Beräknadt.

NIGER TVN 30,85. oo 30,85.

KOR RA —— SIA: 23,96.

Nar SARK —— d,53. d,24.

Erbiumsuccinat, 2 (Er.O,.C,H,05)+ 3H,0. En koncen-

trerad lösning af erbiumacetat blandades med en koncentrerad

lösning af amoniumsuccinat utan användande af värme. Ingen

fälning uppkom, ej ens vid uppvärmning. (Yttriumsaltet föll

genast vid uppvärmning). Saltet utfäldes derför med-alkohol,

då först en hydratisk, klibbig massa utföll, som i lindrig

värme efter en kort stund blef lucker och volyminös. Den

bestod nu af ytterst små, mikroskopiska, långa och fina kri-

staller. Vid tillsats af mera alkohol till moderluten, erhöls

efter en tid ytterligare en ringa qvantitet salt. Filtratet från

detsamma grumlades svagt af oxalsyra. Det öfver svafvelsyra

torkade saltet förlorar vid 120—130” 234 molekyler vatten

och har alltså då formeln 4 (Er. O,.C,H,05) + H3O.

Analys: i

0,2730 gr. salt, torkadt öfver svafvelsyra, afgaf vid 120”

—130” 0,0235 gr. vatten och lemnade en glödgad återstod af

0,1365 gr. erbinjord.

I procent: Funnet. - Beräknadt.

TIHD] OT AD N 0), bänk SRS had SER LER ALL 2 JAN SSE EF 43,83. 44 99.

Vatten (bortgående vid 120—130”) 38,61. TT.

Yttriumtartrat, surt, ÖR .4C,H,0O, +6H50, erhöls såsom

en hvit, kristallinisk och svårlöslig fälning vid tillsats af vin-

syra till yttriumacetat. Under mikroskop syntes saltet sam-

mansatt af små, domatiskt tillspetsade, korta prismer,

32 CLEVE 0. HÖGLUND, OM YTTRIUM- OCH ERBLIUM-FÖRENINGAR.

Analys å salt, torkadt flera månader öfver svafvelsyra:

a. 0,537 gr. gaf vid försigtig upphettning 0,1400 gram

ytterjord.

b. 1,006 gr. förbrändes med blykromat och gaf 0O,7870

gr. kolsyra och 0,3096 gr. vatten.

I procent: Funnet. — Beräknadt.

MIFUBLVININ son user 205 20,89.

Kola. HARAR INSE 21,64. i

NET (ERAN SNES Uh. 3,38.

Försättes en lösning af-ett yttriumsalt med vinsyra och

derpå med amoniak; så utfälles efter någon tid all ytterjord,

såsom ett volyminöst, icke vidare undersökt tartrat.

Erbiumtartrat. Erbiumhydrat löses lätt i öfverskott af

vinsyra. Lösningen fälles först vid uppvärmning af amoniak.

Densamma afsätter i lindrig värme kristaller, som under mikro-

skopet visade sig vara en blandning af tvänne salter, ett kor-

nigt, liknande det sura tf uimsallet, och ett prismatiskt. Den

erhålna produkten analyserades ej. Moderluten från kristal-

lerna grumlades af amoniak vid kokning. En del af densamma

försattes med amoniak i öfverskott, sen några dagars hvila i

lindrig värme afhäldes den klara vätskan från fälningen och

afdunstades till torrhet. Återstoden glödgades, men nästan

ingen eldfast återstod.

Denna undersökning är utförd å k. teknologiska institutets

laboratorium i Stockholm.

Tillägg.

De å sidd. 45 och 46 anförda acetaterna af yttrium och

erbium äro enligt undersökning af H. ToPsoE isomorfa, hvar-

före de måste ega analoga formler. Då didymacetat, enligt

undersökning af CLEVE, har formeln: 3 (Di. 0; .C.H;0) + SH30

är det sannolikt att ifrågavarande salter ega analoga formler,

hvilka passa ungefär lika väl till de analytiska bestämningarna.

Formeln 3 (Y .O,.2C,H,0) + 8H,0. Formeln 3 (Y.0,.2C,H30) + 8H,0.

Ar Beräknadt. Funnet. Beräknadt. Funnet.

PÖLYER 00 ss gbn0- 27,09. 245366 FTP IUm.. FANG 40,05.

Köl. SR 21-08: 21-00-15 MF EViattene os Tv 17.80

Väte. orlnea 5,00: 5,06.

Vatten. .<=ersdl oe. 20,19.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 4. N:o'9.

MEMORANDUM

ON SOME

FOSSIL VERTEBRATE REMAINS

COLLECTED BY

THE SWEDISH EXPEDITIONS TO SPITZBERGEN

IN 1864 AND 1868.

I WE HUTIKSE

RIRI Sa ke GeDe

[COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACAD. OF SCIENCES

NOVEMBER 13, 1872.]

STOCKHOLM, 1873.

P; 4: NORSTEDT & SÖNER

; od än prbb” NI ARNE SSR

| SR rä RSA Ken eg

s a Uö-Loet peb På SÖN Å IRNL-0 0 IN

LIRA MAGNE

AVES

lera

Ht ERNA +

> CL 4

' tv 0 al fr -

så ; v iA b KAR

) I " 7 ' Ta - d

I 3 UNT la | Pr j il É rep

>d i 4 Tv

rar TN MU Lök NIA

SS | ! Å

AA Ne vV PO z "KE KET )

Ng ot RR AC vä NE

cr Ts 7 Er vars ände ite 4 Lå gl JA

- 4 SN N ” ed fö - VS OL Ts ” AR

äl vå bre i KJ

: SÅ j VA

iseker Ran I ad vb eiebrea IG ; nin

strl

rig t + EN Hå fö ; vä hå ln

[å (4 6 I j ' ,” 4

SA Kd

JV i , Få i Få

M FT 2 ; C d & -

Å AA IDO H Jj I

| z Tr MN 4 Sv ÖR rä

N 4

[N - j Vr |

A NV j

rusa Ä tå [å d d NAS I då SÄTE NM

g | |

es | BRYR ot tå

I bad

i lå ” k

1 : ng

i Å 1 NA ån

K ;

- el 2

MR ic ARI GH j

1 k

Å ;$ MR

; V

, ; ;

(

This note is the fulfilment of a promise which in the

autumn of 1871, at the request of my friends Prof. W. H.

FLOWER and R. Scott, Esq., I made to examine for Prof. A.

E. NORDENSKIÖLD some fossils collected by him in 1864 and

1868 chiefly at Saurie Hook, Ice Fjord, from rocks, which in

a »Sketch of the Geology of Spitzbergen», translated from the

transactions of the Royal Swedish Academy of Sciences, he

salls triassic. '

Most of them are too fragmentary for exact determina-

tion — many are short pieces of ribs fluted longitudinally as

are those of Tchthyosauri and Plesiosauri — but a few are less

imperfect, and these have principally engaged my attention.

Those, which I can certainly refer to known genera, re-

present an Acrodus, and two TIechthyosauri, a large and a

small one. Besides these there are fragments of three jaws

— one of these has a more fish-like than reptilian aspect,

another may belong to the lesser Ichthyosaurus, and upon the

third I cannot form an opinion.

Ichthyosaurus polaris.

The: remains, which with certainty are referable to the

Genus Ichthyosaurus, indicate a large and a small species. The

larger, for which I propose the specific designation polaris, 18

represented by two series of vertebrae, with which are so closely

associated fragments of ribs of commensurate size, that there

can be no reasonable doubt, that they belonged to the same

individual. The ribs do not offer any unusual features. One

series of vertebre (I. a.) consists of 8 consecutive centra still

in natural apposition imbedded in a large septarian nodule,

which with its contents is too much fissured to allow of their

complete extrication without risk. Portions of their neural

arches are still connected with six of these centra, from the

ärd to the 6th inclusive. "The outline of the 8th centrum, :

which alone is fully exposed, resembles roughly that of a

4 HULKE, FOSSIL VERTEBRATE REMAINS FROM SPITZBERGEN.

rather narrow long horse-shoe. Its vertical diameter, measured

at the articular surface, is'3,9 inches, ånd its maximum, hori-

zontal, transverse diameter is about 2,7 inches. As all the

centra are slightly distorted, these measurements are only

approximately correct. The average antero-posterior diameter

is 1,4 inch. Upon the outer, or non-articular surface of the

third centrum in this series is an oblong rib-facet slightly

contracted at its middle, 1,2 inch long by 0,4 inch wide. Its

uppermost limit is 1,7 inch below the neurapophysial suture,

and from here it extends obliquely downwards towards the

anterior border of the centrum. Its figure and its position

place this series of centra in the hinder part of the precaudal

or early in the caudal region of the spinal column. Their

articular surfaces have the usual doubly-concave form. The

hollow is deep, but relatively to the whole area of the surface

its extent is small. For some distance below the neural canal

the surface is nearly plane.

The second series (II) consist of three consecutive centra

much laterally compressed. Their antero-posterior diameters

nearly agree with those of series (I). A single rib-facet on

their outer surface, by its shortness and its greater distance

from the neurapophysial suture, shows that these centra occu-

pied a posterior position in the spinal column to those of the

lst series.

'The dimensions of both these series of centra much sur-

pass those of centra of corresponding parts of the spinal

column of the types of I. communis, I. intermedius, I. lon-

chiodon, and also of all the long-slender-snouted forms of

this genus in the British Museum. They equal those of I.

platyodon and some other large forms, which have been re-

ferred to this genus, but the proportions of the vertical and

horizontal-transverse diameters of the articular faces distinguish

the Spitzbergian centra from these. |

For this I propose the specific designation polaris —

Ichthyosaurus polaris.

Ichthyosaurus Nordenskiöldii.

Of the smaller species of Ichthyosaurus the best preserved

remains comprise two series of caudal vertebra detached from

their matrix; several others disconnected, scattered on slabs

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1; ' N:0.9; 5

of shale (2. b., 2. c.); a group of thoracic vertebre with ribs

in another slab (2. a.); and many impressions of vertebral

centra in pieces of rock from which the bony tissue has

partially or wholly disappeared.

The thoracic centra conform perfectly to the Ichthyosaurian

type. Two in the middle of slab (2. a.) show respectively the

front and back articular surfaces which are unequally hollow

as in many known species. On one centrum the upper

tubercle, that which receives the tuberculum costre, is im-

mediately below the neurapophysial scar, seemingly confluent

with it; and lower on the side of the centrum, at an interval

of rather more than 0,2 inch, and nearer the anterior border

of the centrum, is the capitular costal tubercle. The imterval

between these two tubereles (upper and lower transwerse

process) exactly equals the distance between the capitulum

and tuberculum of a near lying rib.

The contour of these centra is subcircular, slightly angu-

lated, with an approach to a six-sided figure. The greatest,

horizontal, transverse diameter, in the level of the lower costal

tubercle, nearly equals the vertical diameter which in the

more perfect centrum is about 1,65 inch. The antero-poste-

rior diameter is about 0,35 inch. Close to the less perfect

centrum (at a spot marked (X)) is a small, flat, four-sided

ossicle unmistakably identical with a group of small, tabular,

polygonal ossicles, plainly part of an Ichthyosaurian paddle,

now adhering to the left side of the 1st and 2nd centra in a

series of very peculiar caudal vertebre marked (2. d.). These

caudals (2. d.), although slightly distorted, still retain their

original shape sufficiently to show that their vertical diameter

has relatively to the horizontal-transverse one greater than in

any known Ichthyosaurus. Their articular surfaces are also

flatter. A single, circular tubercle on the outer, or non-

articular surface, near the anterior border of the centrum

gives them an earlier place in the spinal column than that

held by the next series (2. ce.), from which the costal tubercle

is absent.

This series (2. e.) is hardly at all distorted. The outline

of the centra is a narrow oblong, the major diameter vertical.

The articular surfaces are very flat, and they have slightly

below their middle a small but deep pit. Their margin is

slightly swollen which renders the non-articular surface gently

6 HULKE, FOSSIL VERTEBRATE REMAINS FROM SPITZBERGEN-.

concave in a horizontal direction. This surface, from above

downwards to near the lower border of the centrum, is almost

plane.

Dimensions of series (2. d.):

Antero-posterior Vertical Horizontal transverse

diameter. diameter. diameter.

0,3 Inch. 1 Inch. nearly. 0,6 Inch.

Besides these there are several caudal centra and impres-

sions, in two shale-slabs (2. b.), (2. e.). They probably be-

longed to a rather larger individual and occupied a place in

the spinal column intermediate between the two series of

caudals just described. All these centra have the same re-

markably oblong outline (the vertical diameter of the best

preserved centrum is 1,3 inch, whilst its horizontal-transverse

diameter is rather less than 0,6 inch.), their articular surfaces

exhibit the same striking flatness and small deep pit nearly

at their middle. In some centra these surfaces are slightly

sinuous being nearly plane vertically and gently concave

horizontally.

Their form and their proportions differ so much from

those which we have been wont to regard as typical of the

genus Ichthyosaurus, that but for their intimate association

with the unmistakable paddle bones, and the link which these

constitute with the typical thoracic vertebre, one might have

hesitated in assigning these caudals to an Ichthyosaur, but the

evidence before me is, I think, conelusive in this matter.

I propose to distinguish this species by the name of its

discoverer, Prof. NORDENSKIÖLD. In the great excess of their

vertical diameter the caudal vertebre resemble one found by

Captain, now Vice-Ad:ral Sir Ep. BeELcHERr K. OC. B., on Exmouth

Island in lat. 77” 16' N., long: 96” W. in 1852, and figured

in the appendix (p. 389) to his »Last of the Arctic Voyages»,

by Prof. Owen. My endeavour, courteously aided by Sir Ep.

BELCHER and Prof. OWEN, to trace this fossil for comparison

with the Spitzbergen ones has not been successful. Two

other discoveries of Ichthyosaurian remains within the arctic

cirele have been recorded. An Ichthyosaurian vertebra was

found by Captain, now Sir LEOPOLD Mc. CLINTOCK, 14 May 1853,

at. Cape ,Wilkiej., Lat. 265,20: Nong tiv 2000: the 5.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 9. Hj

extremity of a small peninsula on the E. coast of Prince Pa-

trick Island. In his »Reminiscences of Ice travel in search

of Sir J. FRANKLIN», — cf. Dublin R. S. Jaol. 1856—1857.

Vol. 1. p. 223, in which this find is mentioned — Capt. Mc.

CLINTOCK says:

»Point Wilkie appeared to be an isolated patch of Liassic

age resting upon carboniferous sandstones with bands of chert

of the some age as the limestones and sandstones of Melville

Island.»

This with many other geological specimens he was un-

fortunately afterwards obliged to abandon.

In »Appendix N:o 4 to the »Fate of Sir J. FRANKLIN.)

By- Mc. CLINTOCK,» pag. 391 it is related that:

»Capt. Sherard Osborn also found a broken vertebra of

an Ichthyosaurus 150 feet up Rendez-Vous Hill, the N. W.

extremity of Bathurst Island.»

Prof. NORDENSKIÖLD's discovery of Ichthyosaurian remains

at Saurie Hook enlarges the distribution of the genus in these

high latitudes more than 1” N. and extends it from Long.

NONE tor kong: ön 30) Hi :

To I. Nordenskiöldii may probably be referred an im-

pression of eight vertebra in a shale slab labelled (5) and

another series in a slab marked (6).

A small snout, reptilian? — incerte sedis —

(of I. Nordenskisldn

Two fragments, labelled (123) (122) and bearing printed

labels »Is fj. Saurie Hk.», AS one of the most interesting

fossils in the collection — part of a slender snout broken in

several pieces which joined together give a length of 6,8 inches.

The extreme tip of the snout is missing, and its base with

small part of the skull connected with it are crushed quite

flat, their surfaces, particularly the upper one, are weathered

and very defaced, and few vestiges of sutures are discernible.

The snout is principally composed of two large bones,

the palatine processes of which, in the fore part, are in mutual

contact, their swollen inner edges touch each other.

These large bones contain all the teeth which are now

present, and these probably comprise the greatest part of the

entire dental series. Posteriorly, on the upper surface of the

S HULKE, FOSSIL VERTEBRATE REMAINS FROM SPITZBERGEN.

fossil, these bones appear to diverge leaving an angle between

them into which the sharp auterior angle of a large, medianly

bisected rhomboid bone intrudes. No external nostril is now

discoverable. Whether or not it was at the end of the snout

cannot now, in the absence of this, be positively decided by

facts, but its position here is less probable in the absence of

any trace in the palate, or on the upper surface of the snout

near its front, of a premaxillary-maxillary suture, which

with a terminal or subterminal external nostril might -be

expected here.

i I am therefore inclined to think that the external nostril

was situated behind the two toothbearing bones, to regard

these as the premaxille, and to interpret as nasals the pair

of bones forming the rhomboid plate which posteriorly intrudes,

between them and the upper surface of the snout. If these

conjectures prove correct (the imperfect condition of the fossil,

will not allow me to form a positive opinion), the construction

of the snout answers to the Ichthyosarian pattern.

The teeth however have characters some which I have not

before met with in this genus. Portions of nine remain in each

premaxilla, and about as many more are represented by vacant

spaces. Eighteen teeth occupied a space of about five inches.

The front are much smaller than the hinder ones, and their

attachment to the jaw differs also from that of these. They stand

in an open continous groove resting against its outer wall;

while the hinder teeth occupy separate sockets, the dentary

groove being here interrupted by transverse partitions. These

are very distinct in a small separate fragment of the hinder

part of a jaw probably of another individual. No complete

crown remains, so that its form is not ascertaimable from this

fossil. Seven of the teeth including all the small front ones

have been smoothly truncated through the neck as if by a

lapidary. All show a transverse section of a simple oblong

shape, the antero-posterior diameter being to the transverse

one as 2:1, or in some of them 2,5:1. Of three of the large

hinder teeth nearly 0,1 inch remains projecting above the

outer parapet of the jaw bone, and it is marked with a rela-

tively coarse longitudinal fluting. If my conjecture of the

nature of this fossil prove correct, the lateral compression of

the teeth is much greater than in any other species known

to me, being much in excess of that obtaining in IT. campylodon

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD; HANDL. BAND 1. N:o 9. 9

and I. enthekiodon in which it is greater than in any other

British specimen. Microscopic sections give but little insight

into the finer structure, the tissues are too shattered and tra-

versed by caleite. The pulp cavity is very large, it con-

tracts near the end of the tooth-root, and here it becomes

plugged by a mass of vascular osteo-dentine continuous exter-

nally through the open cavity with the external cementum

which composes a large proportion of the tooth-root. In

these particulars, although not in the shape of the crowns of

the teeth, so far as this is known, there are Ichthyosaurian

resemblances.

On the whole the present evidence before me imelines

me to regard it as part of the skull of an individual of this

genus, but this determination must be regarded only as provi-

sional until confirmed or corrected by new and better material.

Impression of a larger jaw.

An elongated triangular impression in a piece of black

limestone (labelled Is fj. Saurie Hk. 1864) represents a jaw

armed with strong cylindro-conical teeth. Ten of these occupy

a space of 2,3 inches. The only one which has a complete

apex measures 0,5 inch long. The pulp cavity, represented

in five by a stout cone of calcite exposed by the perfect

disappearance of the dentinal tissue, is large, open at the base

where the pulp appears to have spread out and rested on the

surface of the subjacent bone possibly having been in some

of the teeth confluent with it. The extreme tooth nearest the

wider end of the fossil has a less expanded pulp-base than

the others, it is also higher, and it has a small basal, late-

ral hollow evidently once occupied by a germ. The teeth

decrease in size from the narrow to the wider end of the

fossil. There are indications that this jaw had a composite

"structure, but the evidence does not enable me to say whether

it belonged to a reptile or a fish. Its determination must be

left till better material is obtained.

Cylindroid fragment of a slender mandible.

Two pieces of shale labelled (118) (121) contain each a

piece of a tapering cylindroid bone which united have a length

10 HULKE, FOSSIL VERTEBRATE REMAINS FROM SPITZBERGEN.

of about 5 inches. At the smaller end its diameter is 0,3 inch,

and at the larger end (represented by an impression only) it

is 0,7 inch. This larger end has been broken away showing

a hollow interior. The lesser end has a more solid structure.

From one side two short conical spikes project, one to the

extent of 0,25 inch, the other is rather shorter. At their base

their diameter is rather more than 0,1 inch. They appear to

stand in a groove traceable along 2,7 inches, one margin of

which, that imbedded in the matrix, projects beyond the other.

At first sight the fossil might be thought a fish-spine,

but the conviction grows on me that it is a jaw and the la-

teral denticles are true teeth. This might be settled by a

microscopic section which without permission I have not liked

to have made.

Acrodus.

Acrodus spitzbergensis.

A single, but characteristic tooth 0,9 inch long and having

a greatest breadth of not more than 0,12 inch, imbedded in a

thin piece of limestone labelled (95 Is fj. 1864, Saurie Hk.)

plainly belonged to an Acrodus. The strix rather coarse, and

separated by proportionately wide intervals, pass off from the

lips of a sunken groove instead of from a raised line as in

all hitherto known species. I am indebted to Mr. Davies,

Senior, for calling my attention to this distinguishing character,

and a comparison, which I made of this spitzbergen fossil with

a large series of acrodus teeth in the British Museum, has

conformed its distinctiveness.

Exoskeletal Plate.

A remarkable triradiate bone (I am not certain whether

there may not have been a fourth ray) in a piece of limestone

labelled (19), of which another piece labelled (116) is plainly

the cap, both having the Swedish label: (Isfj. 1864, Saurie Hk.),

is probably a dermal plate. The rays rise to a central pyra-

” midal angle. One of them is keeled, the surface of the two

others is gently convex. The keeled ray is 1,5 inch long, the

two others were longer. The impression received from the

fossil on the supposition that it is a dermal plate, is that the

keeled ray had a median axial position and the others diverged

BINANG (INN KK: SV. VET.-AKAD: HANDLE. BAND 1: N:O 9, li

laterally. The bony tissue is coarse and radiates from the

pyramidal angle as from a centre of ossification. I am inclined

to refer it to a fish.

Two very singular fossils, labelled (49) (46) (Saurie Hook,

Polar Exp. 1868, Mus. Stockhm. No.), imbedded in solid black

limestone, have baffled my efforts-to decipher their nature. They

are stout tapering cylinders, the longer one is now 5 inches

long, but was originally longer. The smaller end of this one,

broken across, has an oval sectional figure, 0,7 by 8 inches

in its diameter; and the base, which is not symmetrical, is 2

inches "across, swelling out suddenly, and surmounted by a

smooth contracted part faintly marked with rings. In the rest

of its extent the surface is coarsely striated longitudinally.

In the same stone with the larger of these fossils and in

juxtaposition to it are pieces of ribs (3) indicating an animal

of large size. ”The form and general appearance of the large

cylindroid bones remind me of the short cylindro-conical cau-

dal ribs which in some plesiosaurs (e. g. P. MANSELH) remain

exceptionally throughout life (even in old individuals) unan-

chylosed by bony tissue to the transverse processes, and are

shed during the rotting of the carcass; but the size of these

Spitzbergen fossils greatly exceeds that of all the ribs of this

kind which have come under my notice.

TIN vin EET EK Ake v far REL OR VM

kn HE To SRA SN

d | Lö SKEN 3 På SN MA OL Dy pv EX

öv huv einer. SEN Möutv

vedager diger pra aug Fd rs ärr

4 )

i] é i

FS | Y 4 ' n Å

f i [ v ' f I

,' fv SN) sb) Å Er TRE | frit lsoR guds

mn BAbbodlbi ton UR on

id: sd Ina TAN Tsörnsash te Notlives Ira

nr ök MN ANAR

f | i i; A 4

TUTIREA) 1) || Ua ÅR

) ä

> HL NOEN toslvitl

fd a | I

| b )

> ” >

d F "i IA

på ”

"rr | KRAGEN i | . JE

Je FS w + = ot VÄLA bla ,

lad 4 LNAGIN SC) ml a

5 f ” A LA KK

if ; , Ad

VIN si Bb BAuUTÄASTA RR AR N

EL I G

UH I J Y, i (ön

er i | Vv j

Hi | Vf Ir

3 å

A , -

TÅ

( ,

a [ /

: -

Sö -. Åt

ss R

I vi RT h

HYRAN

i t EN np

= IEA RE SAR Pr

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 1. N:o 10.

RECHERCHES

SUR

LE SYSTEME DES MANTIDES

(PRESENTE A L”ACADÉMIE R. DES SCIENCES DE STOCKHOLM

LE 12 MARS 1873.)

Fn ER OO

STOCKHOLM, 1873.

P. A NORSTEDT & SÖNER

EONGL. BOETRICKARE.

j Fn N Å i KA

SÖ ok "kh E EET TR ET

fö 08 sh böRA sABOKK BIE ELD 1 TON-G UNEOE UNNA

FO EN dT SY VIYSR RDR VIN 1 ATA

TRSNSVREG Sr rn SAN LR RAL

Pad [ |

OM AA V Fi Je MM

4 A

N. 0 AA TRA i

I a

mg bb 2 ff

"a Ne Te MN SM

lur (AGN OAARORA ING

NES IT EN

' dj 4 ;F ; ) d | n 7

| NN YLES -

$ ' M

2 vy

. Ån

ANE

le t

4 a

FI LR vw y

(

d NI d ”

STIRRAR SRT hn INU D

Pt Kt rat

t + NU 47) SKE

sf MT kk, sect RR ve

TIER bt

Å N vy 3

A SÅ ; n

- - ”A

' - ri a Hd wi AJA

ä Pr - ost lä |

| KÖN d PO Ä ; v NN M tl »

EE MAN DE AR LIN DA +

C'est un fait des plus réjouissants, que de voir, depuis

quelques années les Orthopteres si longtemps négligés devenir

Fobjet de Vattention toute spéciale de quelques-uns des en-

tomologistes les plus estimés et les plus habiles de nos jours.

Cela nous donne l'espérance que l'ordre en question, sans doute

Pun des moins riches en especes, mais présentant toutefois de

grandes et nombreuses difficultés, sera bientöt travaillé d'une

maniere satisfaisante. Les noms de BRUNNER DE WATTENWYL,

H. DOoHEN, DE SAUSSURE, SCUDDER et WESTWOOD, seront toujours

justement appréciés de ceux qui se livrent å VF'étude des

Orthoptéres. Les principaux måérites de chacun de ces savants

naturalistes se trouvent toutefois dans des spécialités différentes;

ainsi, Brunner a le mieux réussi comme systématicien, égard

auquel de Saussure et Westwood n'ont pas été aussi heureux.

J'entreprendrai dans ce petit travail un examen du systeme

proposé pour les Mantides par M. de Saussure dans le

troisicme fascicule de ses ”Mélanges orthoptérologiques”, sys-

teme qui a subi de légeéres modifications dans les deux der-

niers fascicules du méme ouvrage. Mon but principal n'est

toutefois pas de faire la critique d'un systeme qu'il est impossible

d'admettre, mais, tout en voulant d'un cöté appeler en premier

lieu l'attention sur certains caractéres auxquels on n'a pris

garde jusqu'ici, et de l'autre exposer d'autres caracteres dont

limportance de leurs différentes modifications ma pas été

suffisamment comprise, jail cru aussi qu'il ne serait pas sans

utilité de montrer le peu de valeur générale des caractéres

sur lesquels l'auteur a basé son systeme, afin que ces carac-

"teres ne servent pas une fois de plus au meme usage. Les

Orthopteres en général présentent des difficultés tréös-grandes

au point de vue systématique. Il serait donc injuste de

demander que M. de Saussure ou tout autre auteur ett

réussi, dés le premier essal, a proposer un systeme naturel

et acceptable, lors méme que I'on ett pu s'attendre a voir

au moins un groupe ou quelques-uns des plus saillants

4 STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

limités et caractérisés d'une facon satisfaisante. Il est

toutefois nécessaire de posséder un systeme méme artificiel,

pour etre en état de déterminer avec un peu de streté les

nombreux types génériques souvent difficilement limitables,

ce qui ne peut actuellement se faire qwavec incertitude et

parfois uniquement au moyen des magnifiques figures qui

accompagnent l'ouvrage de M. de Saussure. C'est principale-

ment le cas des genres appartenant 3 la tribu des Mantiens,

ceux des autres tribus étant trés-faciles 3 limiter et 3 re-

connaitre. Il me semble, cependant, que méme parmi les

Mantiens, auxquels il faut toutefois joindre la totalité ou la plupart

des ÖOrthodériens ainsi que plusieurs genres des Lobipedes,

la division des genres pourra se faire avec clarté et précision,

et qu'il existe des caractéres bien saisissables sur la base

desquels il est possible de confronter et de réunir dans de

petits groupes des types vraiment apparentés. Je crois avoir

établi un certain nombre de ces petits groupes dans un travail

publié par moi il y a quelques années sur les Orthoptéres

africaims. Dans la classification que je proposais alors sans

aucune prétention, je serais toutefois porté, par suite de nou-

velles études, äå introduire certaines modifications, dont je

signalerai surtout les suivantes: Amorphoscelis et Phthersigena

devront étre exclus des Mantiens; Deroplatys et Phyllocrania

seront placés dans une étroite relation; ou les Théoclytiens

seront réunis aux Mantiens, ou lI'on séparera certains genres

(Cardioptera, etc.) de ces derniers, pour en former un groupe

a part avec les Théoclytiens. |

Je passe maintenant å lI'examen du systeme de M. de

Saussure.

T'auteur exprime Yopinion que: ”T'examen attentif des

Mantides révéle bientöt chez ces insectes deux types prin-

cipaux, qui permettent de les partager en deux divisions”, 3

mesure que ”les uns ont des formes simples, un corps et des

pattes dépourvus d'appendices, tandis que chez les autres les

diverses parties du corps ont une tendance å se charger

d'excroissances diverses”. DL'auteur, tout en concédant que

"la présence ou PFabsence de lobes aux pattes ou å I'abdomen

paraitra peut-étre un caractére assez artificiel”, ajoute toutefois

”qu'une étude attentive montre que dans cette famille il est

en rapport direct avec des modifications plus importantes”;

il fournit aussi des exemples de la nature de ces modifications

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 10. '5

dans plusieurs cas spéciaux, mais il ne signale aucune modi-

fication se présentant d'une maniére identique chez tous les

Lopidédes. Ör, c'est justement ce qu'il s'agit de montrer, si

I'on veut conserver ce groupe, d'autant que l'on a fait entrer

parmi les Nudipedes des formes chez lesquelles V'abdomen est

indiqué comme lobé. Cela parait etre le cas du genre Gonatista

que P'auteur croit pouvoir étre ad libitum rattaché aux Nudi-

pides ou aux Lobipedes. Or, un type muni de lobes et que

nonobstant on croit pouvoir exclure des Lobipedes, doit

correspondre aux Nudipedes å un égard quelconque que l'on

doit pouvoir indiquer positivement; il faut du moins que ce

type ait avec certains Nudipedes un caractere commun man-

quant ches tous les Lobipedes, caractere assez important pour

motiver clairement une exception au principe admis pour la

division. Car, si ce caractere manque, pourquoi ne pas laisser

le type en litige prendre place dans le groupe auquel un

caractére positif lui donne droit? Ne déterminer la place

systématique d'un type que sur la base de différences habi-

tuelles (ou ”de visu”, suivant l'expression de YV'auteur), est

d'autant plus dangereux que le sens åa attacher + I'habitus

peut varier avec les personnes et leur plus ou moins grande

capacité. Le groupe des Lobipedes est en outre jusqu'a

un certain point basé sur un caractére double, en ce qu'il

se présente des cas ou l'abdomen est lobé mais non les pattes,

et vice-versa, pour ne pas parler de ceux ou l'auteur rapporte

å ce groupe des types n'ayant de lobes ni å I'abdomen ni aux

pattes. C'est le cas de plusieurs genres, comme, p. ex., de

Pyrgomantis, que, dans un autre fascicule de ses ”Mélanges”,

l'auteur transfere des Oxypilites aux Orthodérites, et place å

cöté du genre Oxyophthalma. avec lequel il parait se trouver

a premiere vue dans une relation intime; et, en vérité,

Pyrgomantis a été réuni aux Lobipedes, en opposition au

premier principe sur lequel tout le systeéme est basé. Les

deux grands groupes en question ne peuvent etre maintenus,

a moins que I'on ne trouve pour l'un d'eux un caractére lui

appartenant dans toutes les circonstances, ce qui est impossible.

Je ne partage pas non plus lI'opinion de M. de Saussure que

”ces modifications externes sont naturellement solidaires du

genre de vie des insectes qui y sont soumis”, et que ”par

cela méme elles supposent certaines modifications intérieures

dont elles ne sont que l'expression ostensible”. Les Mantides

6 STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

constituent un type animal d'une plasticité tres-grande et fort

capricieuse, et elles sont sans nul doute plus ou moins mimiques.

Mais, quand on trouve que, de deux genres trés-rapprochés,

comme p. ex. Empusa et Idolomorpha, Yun a les pattes et

Fabdomen lobés mais Tlautre non, et qu'il est impossible

d'imaginer une raison pour laquelle ces deux genres si

rapprochés, si ressemblants et habitant ensemble, devraient

différer dans leurs moeurs, lI'on est, ce me semble, bien

autorisé 3 admettre que ces lobes variant de grandeur et

de forme avec les genres, ont existé chez certains types

primordiaux des Mantides actuels, mais que, dans la suite

des temps, ils se sont plus ou moins modifié chez leurs descen-

dants ou méme ont totalement disparu, pour se produire

actuellement, sous l'empire de certaimes circonstances et a un

certain degré de développement, uniquement chez quelques

types auxquels ils sont d'une utilité positive, — cas dans

lequel le ”mimicry” survient, — tandis que chez d'autres ils

ne constituent qu'une espéce d'ornement dont ils pourraient

ötre privés sans inconvénients ou sans modifications intérieures

considérables. On n'a pas donné en outre assez d'attention i

ce que la présence de lobes est amenée par celle des carénes

longitudinales dont sont munies les pattes d'un grand nombre

de Mantides. Un lobe aux pattes part toujours d'une caréne

et n'en est qu' une dilatation partielle. La présence des lobes

est done un ecaractere subordonné ne constituant qu'une

modification tres-simple d'un autre caractére. Le meme fait

s'applique aux lobes du thorax et de Pabdomen.

Je passe maintenant å I'examen des tribus dans lesquelles

I 1

j ". FR SK

ont été répartis les Lobipedes et les Nudipéedes. Les Lobipedes

se divisent en deux tribus, les Empusiens (Pectinicornes) et

les Harpagiens. T'auteur rappelle que M. Brunner a montré

comment, en vertu de certaines évolutions naturelles, un genre

peut donner naissance å une nouvelle forme générique. M.

Brunner croit que, dans certains cas, ”lorsqu'une espece se

transforme, elle ne devient pas une autre espece du méme

genre, mais qu'elle passe dans un autre genre” !), et que

d'especes différentes du méme type générique (å longues ailes),

il aurait pu se développer tout autant d'espeéces d'un autre

type (å ailes courtes ou méme non ailé); qu'aimsi, p. ex.,

!) BRUNNER, Lettre å Mr J. E. Gray.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 10. 7

quelques especes de Caloptenus auraient pu donner naissance

a un nombre égal d'espeéces de Pezotettiz. M. de Saussure

parait vouloir aller encore plus loin dans Vapplication de ce

principe, å V'égard de sa tribu des Pectinicornes. Selon moi,

tout cela est impossible. Je crois, pour mon compte, que, p.

ex., ces especes ä moi inconnues de Caloptenus, Pezotettiz, ete.,

données par M. Brunner comme des formes analogues mais

génériquement différentes, sont en réalité des espéces trés-

rapprochées du méme genre, et que I'une de ces especes ne

g'est nullement développée de Pautre pour paraitre simultané-

ment sous une nouvelle forme générique, mais que toutes

deux proviennent d'une seule et méme souche assurément

éteinte, souche ayant transmis å ses descendants ses principaux

caractéres spécifiques, caractéres qui ont été négligés, tandis

que Pon a attribué une trop grande importance ä certains

autres.

Passons maintenant aux Pectimicornes. Il y aurait moins

a objecter contre cette tribu, si les måles étaient toujours

fournis d'antennes pectinées, ce qui n'est pas le cas. EHe

trouve tout aussi peu d'appui dans la carénure des pattes, vu

qu'il se présente Åégalement dans dautres tribus des formes

a pattes carénées.

Da tribu des Pectinicornes doit ötre supprimée comme

impossible å caractériser, et parce qu'elle comprend des élé-

ments trop hétérogeénes. Cela ressortirait d'autant plus, si

Pon réussissait 3 prouver qu'elle ”forme un cadre qui a recu

des espéces échappées des autres tribus, cadre qui reste ouvert

å toutes celles qui pourraient s'en échapper en subissant la

modification ci-dessous indiquée” — antennes devenant pecti-

nées de simples qwelles étaient auparavant. TL'auteur ajoute:

”Si semblable modification se produisait chez d'autres especes,

les nouvelles especes ainsi formées passeraient a leur tour

dans la tribu des pectinicornes, qui se recruterait donc dans

-celle des simplicornes (et vice versa).” Voila jusqu'ou M. de

Saussure veut pousser l'opinion émise par M. Brunner. 51

une Eremophila ou un Ameles développait de son propre

type une forme qui, tout en conservant les qualités essentielles

du genre, se parait chez le måle d'antennes pectinées, il fau-

drait donc reporter cette forme aux pectinicornes? Un des-

cendant d Empusa pourrait étre de la sorte exclus des Pectini-

cornes et des Empusites? Non! Ni le fait ineroyable se pré-

3 STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

sentait qu'une Empusa subit les modifications considérées

possibles par Fauteur, la nouvelle forme serait cependant tou-

jours une Empusite, groupe dont les caractéres principaux

ne sont nullement dans la pectination des antennes, — ca-

ractére systématique toujours mauvais, comme le démontre

P'expérience. Un développement ultérieur, s'il est possible,

se tiendrait sans” nul -doute dans les limites fixées une fois

pour toutes au type Empusa, et un descendant d'Empusa est

et sera toujours une Empusite, précisément parce qu/'il vient

d'une Empusa. Les opinions émises par l'auteur sont en

opposition avec les principes les plus simples de toute classi-

fication rationnelle. Avec la tribu des Empusiens tombe de

méme en pleine conséquence celle des Harpagiens.

Les Nudipedes sont divisés en deux tribus, les Orthodériens

et les Mantiens, que l'auteur sépare par la forme générale du

thorax, lequel ne serait pas dilaté chez les premiers, mais

bien chez les seconds, a quoi il faut ajouter, pour les Mantiens,

que Papex du thorax serait atténué (apex anticus attenuatus).

Pour ce qui concerne ee dernier caractere, je ne le trouve

pas toujours applicable å tous les cas possibles, soit que

j examine les matériaux å ma disposition, ou que je soumette

ä une comparaison les magnifiques figures accompagnant

Pouvrage de M. de Saussure. Si I'on compare p. ex. les

figures d'Oxyophthalma et de Chiropacha, on trouve que la

premiére' posséde tous les caractéres indiqués appartenir aux

Mantiens, et pourtant elle est classé parmi les Orthodériens.

Ensuite, pourquoi mettre Compsothespis parmi les Mantiens?

Pour ce qui concerne la dilatation au-dessus des hanches, je

demanderai: si, p. ex., Rhombodera est considérée posséder une

dilatation pareille, et doit etre par suite rapportée aux Man-

tiens, quelle forme présente donc le thorax de Choeradodis

pour que ce genre soit placé dans les Orthodériens? Si un

genre a le thorax largement dilaté au-dessus des hanches et

attenué åa P'apex, ce doit bien &tre Choeradodis, si meéme tout

le bord antérieur derrieére la téte est tronqué. Des caracteéres

donnés comme distinctifs des deux tribus, sont done si in-

suffisants et si indéterminés, que l'auteur lui-méme s'est vu

plusieurs fois forcé de les négliger sans en indiquer la cause,

et meme, dans certains cas, sans s'en apercevoir.

Ainsi, les groupes principaux dans lesquels les Mantides

ont été répartis, ne peuvent soutenir lI'cxamen. Peut-étre les

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 10. 9

groupes du troisieme ordre, qui réunissent directement les

genres, sont-ils bien caractérisés et peuvent-ils étre maintenus”?

C'est ce que je vais examiner.

Les Empusites sont sans nul doute l'un des groupes qui

se séparent des autres Mantides de la maniere la plus nette,

quoique leur caractére le plus distinctif, signalé par moi il y

a quelques années dans un petit travail: ”Orthoptera quaedam

Africana”, paraisse avoir échappé aå Pattention de tous les

auteurs qui ont abordé cette famille. Le nombre et la condi-

tion des épines dont les cuisses antérieures sont armées, et

la forme des antennes chez les måles, placent ce groupe dans

une opposition trés-prononcée non-seulement avec les Théo-

clytites, mais encore avec tous les autres Mantides. Je ne

veux pas prétendre que toujours un caractére plus saillant

que les autres, auquel correspond dans le langage humain une

expression technique tres-forte et facilement applicable, con-

tienne aussi la clef d'un grouppement naturel, qui, au con-

traire, souvent et peut-étre le mieux aussi, se base sur une

propriété insignifiante a premiere vue et difficile å exprimer

par des mots. Or, le caractére le plus essentiel des Mantides

se trouve dans la construction des pattes antérieures, et peut-

etre ne ferait-on pas mal d'employer certaimes modifications

trés-saillantes de ces organes pour en faire la base principale

de la systématisation. Malgré les grandes modifications de

forme que subissent les pattes antérieures et surtout les

cuisses, ces dernieres, comme les tibias, présentent deux types

principaux, entre lesquels il ne parait pas exister de transitions

évidentes. Je ne saurais dire, toutefois, si les cuisses ou les

tibias fournissent la base de division la plus importante, d'au-

tant que je nal pas eu moi-méme l'occasion d'examiner plus

de deux genres (especes) avec des tibias de la nature que je

signalerai tantöt; mais M. de Saussure parait en avoir décrit

encore d'autres. Je crois toutefois que I'on doit en premier

lieu s'occuper des tibias. Les caractéres ci-dessus semblent

déterminés nettement, et combinés ils forment trois groupes,

dont deux, quoique insignifiants, comparativement au troisieéme,

sous le rapport du nombre des especes, sont toutefois a plu-

sieurs égards du plus grand intérét. Les Empusiens constituent

un petit groupe trés-naturel et bien déterminé, fournissant

dans ses formes peu nombreuses une bonne occasion de juger

la valeur systématique de certains caracteéres qui, modifiés

10 = sTÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

d'une maniere identique, apparaissent dans d'autres groupes

plus riches de la famille, comme, p. ex., V'habitus, la forme

générale et la longueur du thorax, la dilatation du thorax,

la longueur des cuisses antérieures par rapport au thorax,

la présence ou Pabsence de lobes å I'abdomen, aux ailes et

aux pattes, etc. On pourrait méåme ajouter que la forme

réduite dans laquelle la corne de la téte se présente chez

Blepharis, ne constitue aucune impossibilité å ce quwil existåt

une forme d'Empusa å téte non armée. — Le second petit

groupe pourrait étre formé des genres dont les tibias an-

térieurs présentent la forme que la figure de M. de Saussure

donne au sous-genre Compsosthespis. Ces tibias, dont les

caracteres les plus remarquables semblent avoir échappé a

F'attention de M. de Saussure, je ne puis nullement les con-

sidérer comme rudimentaires, mais bien d'une nature toute

différente que chez les autres Mantides. Ils sont parfaitement

développés, quoique ou manquant, a leur cöté inférieur, d épines

le long des bords, ou (du moins chez Phthersigena) finement

dentelés preés de Y'msertion desrtarses; vus de coté,' ils

s'épaississent peu å peu vers le point d'insertion des tarses,

et sont munis d'un crochet terminal ou prolongement en

forme de griffe d'une longueur et d'une force extraordinaires.

Les genres peu nombreux et pauvres en especes (Amorphoscelis,

Phthersigena, Compsothespis, peut-étre aussi Haania et dautres),

qu'il faudrait rapporter å ce groupe, sont probablement,

vu la forme de leur tibia, ceux qui rappellent le plus un

ancien type de Mantis imparfaitement développé, ce qui

n'empéche pas que les tibias ne présentent eux-memes un

développement parfait. On trouve aussi dans ce petit groupe

une forme å cuisses antérieures tres-extraöOrdinaires, qui peuvent

toutefois étre rangées sans difficulté sous la forme typique.

Tandis que chez d'autres Mantides les cuisses antérieures sont

a leur cöté inférieur munies d'épines å chaque bord, on les

voit chez Amorphoscelis comprimées au milieu ou relevées

en une carene solitaire qui ne s'aplatit qu'a I'apex de la cuisse.

Les ”Théoclytites paraissent se rapprocher assez des

Empusites par certains caractéres qui toutefois ne se présentent

pas réunis chez tous les membres de cette légion; mais les

lobes des pattes ne fournissent dans cette famille quun

caractere générique, cela parfois méme å peime, et I'on sait

quelle faible valeur les antennes pectinées présentent en gé-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. ' BAND 1. N:o 10. Fr

néral par elles-mömes au point de vue systématique. Je crois

que les Théoclytites sont dans un rapport plus intime avec

d'autres Mantides qu'avec les Empusites, et Pon trouvera

assurément parmi les vrais Mantiens les formes avec lesquels

ils présentent la plus proche parenté; peut-étre méme

séparera-t-on un jour de ce groupe certains éléments appelés

å former un groupe 3 part avec les 'Théoclytites. Charpentier

reproduit une espece, Mantis sublobata, qui parait nécessaire-

ment se rattacher aux Théoclytites non-seulement par ses

pattes lobées, mais encore par la forme des antennes du måle.

Un étude plus spéciale de cette espece å moi inconnue, ainsi

que des genres Stenovates et Heterovates nouvellement décrits

par M. de Saussure fournira sans nul doute des éléments

intéressants et précieux en vue d'une limitation plus stre de

la légion précitée, — si elle se laisse déterminer.

Je wai jamais vu in natura plusieurs des formes les plus

remarquables et, å ce qu'il semble, les plus divergentes des

Harpagiens (comme p. ex. Toxodera, Haania, Stenophylla);

mais, å en juger par les figures, elles paraissent se séparer

considérablement des formes avec lesquelles elles ont été

groupées. On peut prétendre sans crainte que, dans sa totalité

comme dans ses subdivisions, cette tribu a recu des éléments

trop hétérogenes pour étre caractérisée; et quand, ”pour faciliter

des recherches au lecteur”, l'auteur veut ”définir la tribu d'une

manicre empirique en disant: -— — ”front ne portant pas une

double corne, pattes n'étant pas multicarénées”, cette donnée

est de nature 3 fourvoyer, comme ne correspondant pas tou-

jours å la réalité (Harpax). Ce qui saute immédiatement aux

yeux, cest que I'auteur, en contradiction avec les caracteéres

qu'il donne lui-méme, rattache 3 une légion quelques genres

qu'il aurait då rattacher 3 une autre légion. &Le vertex des

Harpagiens est, selon lui, ”muticus”, celui des Oxypiliens

”eonoideo-productus”; mais le vertex n'est-il pas aussi muni

d'une corne chez Pseudocreobotra, p. ex.; et quant äå la posi-

tion et au point de départ, existe-t-il la plus petite différence

entre la corne de Pseudocreobotra et VÖxypilus? Non, en aucune

facon, et VF'auteur se trompe, sans nul doute, en prétendant

que c'est le front qui est armé dans le premier genre.

Je renvoie 3 cet égard le lecteur å VPexposé donné plus bas

des différents types de cornes dont peut étre armée la téte

d'une Mantide. Quant å la corne de Harpax, elle est d'une

12 = STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

tout autre nature et parfaitement identique å celle de Theo-

clytes et de Vates, laquelle est un prolongement du tubercule

portant les ocelles postérieures. Le principe de classification

de la légion des Harpagiens est donc incorrect et non fondé

dans la nature; en outre, l'auteur ne I'a pas suivi d'une

maniere conséquente; tous les trois sous-groupes devront étre

supprimés, des genres d'une légion changer de place avec

des genres d'une autre, d'autres étre absolument éloignés de

toute la tribu. OÖrypilus se rapproche indubitablement bien

davantage des vrais Harpagites que de tout autre genre des

Oxypilites; Popa et Danuria divergent considérablement des

Harpagites, ce que je crois avoir démontré dans mon opuscule

”Orthoptera quaedam africana”. Je ne connais des Acanthop-

sites que les genres AÅcanthops et Deroplatys; mais ils me

paraissent tellement diverger lI'un de P'autre, qu'il est difficile

de les réunir dans un seul et méme groupe plus restreint;

peut-étre Acanthops se trouve-t-il dans un degré de parenté

trés-rapproché du genre å moi inconnu de Stenoplylla, dont

la téte, il est vrai, est armée d'une corne; mais une corne

sur la téte d'un Mantide n'a quune bien faible valeur systé-

matique, et posséde la méme importance que son analogue

chez les vrais Fulgorides (Hémiptéeres). ;

A Tégard de Deroplatys, il ne sera peut-étre pas im-

possible de montrer V'affinité de ce genre avec Phyllocrania.

Ces deux genres ne concordent pas seulement par certaims

caracteres "en partie inexprimables, qui, réunis, constituent une

grande concordance habituelle, mais encore, la| seule espece

ä moi connue de Deroplatys a, du moins pour ce qui concerne

la vénulation des élytres, différents détails qui la rapprochent

de Phyllocerania. Non-seulement les veines qui courent

obliquement vers le bord intérieur, présentent en général un

parallélisme moins grand et gardent des distances mutuelles

moins €gales que d'ordinaire, mais encore, deux dentre

elles, qui traversent la partie apicale des élytres, convergent

d'une manieére fort remarquable. Möeme si, å en juger

par certaines figures, ce dernier caracteére tout particulier

n'appartenait pas å toutes les especes de Deroplatys, il me

parait pourtant dénoter un grande affinité entre les deux

genres. — Pour ce qui concerne les Gonatistites, V'auteur

les considére former un petit groupe qui ”peut indifféremment

figurer” parmi les Nudipeédes ou les Lobipedes. Il est vrai,

Få

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 10. 13

en effet, que l'on rencontre assez souvent des formes sur la

place desquelles dans un systeme naturel il peut régner une

certaine incertitude propre å faire comprendre PFhésitation de

l'auteur; cependant, il devrait y avoir quelques raisons de nature

> motiver les différentes opinions, méme sil était difficile de

décider de la priorité entre elles. Ce qui, toutefois, rend le

plus remarquable ces formes dont V'auteur croit la place

si difficile 3 déterminer, c'est la circonstance que, si on les

place parmi les Lobipedes dans la tribu des Harpagiens, elles

constituent une petite légion de trois genres tres-apparentés, a

en juger par l'exposé synoptique des caractéres; mais si I'on

considére ces mémes genres comme Nudipedes, non-seulement

ils appartiennent 3 des légions mais méme a des tribus

différentes. Humbertiella et Gonatista sont placées dans la

tribu des Orthodériens, légion des Gonatistites, tandis que

Liturgousa est mnon-seulement placée dans la tribu des

Mantiens, mais encore, dans différents fascicules de Melanges,

tantöt dans la légion des Mantites tantöt dans celle des

Thespites.

Une assez grande quantité de genres des Mantiens me

sont inconnus in natura. Je erois cependant pouvoir avancer

avec une gramde certitude que la division proposée en Man-

tites et en Thespites, basée sur la forme de la plagque suranale

n'est nullement naturelle, et que, quoique facile ä saisir en

général, elle est douteuse dans certains cas, comme le montre

la circonstance que, dans le quatrieme fascicule de ses Mélanges,

P'auteur transporte certains genres d'une légion äå PFautre. La

forme de la plaque suranale est donc inapplicable comme

caractere d'examen, ce qui serait toutefois de peu d'importance

au point de vue purement scientifique, si, sur la base de ce

méme caractére en général distinct, les Mantites et les Thespites

formaient réellement deux suites naturelles avec lesquelles on

pourrait dans les cas douteux réunir les formes se rapprochant,

- par suite d'affinités évidentes, d'un ou de quelques genres de

l'un ou de Yautre groupe. Or, ce n'est évidemment pas le

cas, et I'auteur se rapprochait sans nul doute davantage d'un

grouppement naturel dans son premier classement de cette

tribu d'aprés la longueur du thorax. &La forme du thorax

dans sa totalité, telle qwelle se présente å F'oeil par ses con-

tours extérieurs est d'une moindre importance relative. On

doit s'attacher å la partie solide du thorax, sans égard å la

14 STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

plus ou moins grande dilation du rebord latéral; la meilleure

maniere de déterminer en outre la longueur du thorax, est

de la comparer å celle des hanches ou des fémurs antérieurs.

Je crois que chez les Mantiens le thorax, soit seul, soit en

combinaison avec certaines particularités des pattes, doit étre

d'une assez grande importance pour le grouppement et la

confrontation de certaines formes affines. Quand le thorax est

court, tous ou du moins la plupart des caractéres suivants

paraissent coincider: les hanches antérieures se prolongent

derriere le thorax, les lobes apicaux du cöté intérieur des

hanches antérieures divergent considérablement et embrassent

un angle trés-ouvert; en outre, les pattes intermédiaires et les

pattes postérieures s'Cpaisissent peu å peu, mais en général

d'une maniere fortement prononcée, vers la base.

Reste en dernier lieu la tribu des Orthodériens, qui a

été divisée dans les trois légions des Eremiaphilites, Ortho-

dérites et Gonatistites, cette derniere å moi parfaitement in-

connue. Des Eremiapbilites je ne connais que le genre

Eremiaplhila, des Orthodérites, que Choeradodis, Orthodera,

Chiropacha et Pyrgomantis.

A Pégard d'Orthodera et de Choeradodis, j ai signalé dans

mon travail cité ci-dessus quelques-uns de leurs caractéres

communs, par suite desquels ils s'éloignent trop de Chiro-

pacha pour que l'on puisse réunir ces trois genres dans le

méme groupe ou la méme légion plus restreinte.

Il est hors de doute que Pyrgomantis et Oxyopthalma ne

présentent entre eux de trés-grandes affinités, et il est possible

que le sous-genre å moi inconnu de Chiropus forme V'inter-

meédiaire entre le dernier genre et Chiropacha; mais ny

aurait-il pas cause d'examiner de plus prås dans quels rapports

Oxyophthalma et Pyrgomantis se trouvent de méme avec

quelques-uns des vrais Mantiens, comme Ameles, p. ex.? Une

recherche pareille, que le manque des matériaux suffisants

m'empéche d'exécuter, conduira sans nul doute å des résultats

surprenants. L'auteur place Eremiaphila et Chiropacha dans

chacune son groupe. J'ai signalé dans mon opuscule susnommé

plusieurs caractéres communs äå ces deux genres, caractéres

auxquels on en peut ajouter encore plusieurs, quoique dans

Chiropacha ils se présentent principalement chez les femelles.

A ces caractéres il me parait impossible d'en opposer un seul

d'une valeur suffisante pour motiver le classement de ces

BIHANG -TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 10. 15

genres dans des légions séparées, et les faire sortir ainsi des

affinités naturelles intimes que je crois avoir montré qui'ls

possedent.

Je regrette 'qwau lieu d'affirmer et de consolider le sys-

teme dont je viens de faire l'examen, mes études m'aient

conduit å le rejeter totalement. Il faudra reconstruire un

systéme permettant non-seulement de placer d'une maniere

saillante une foule de formes dans des rapports mutuels tout

nouveaux, mais encore influant sur la limitation de certains

genres, principalement dans la tribu des Mantiens, dont les

caraeteres demandent une révision.

Je n'ose pour le moment proposer un systeme nouveau;

je laisse cette tåche a M. de Saussure, qui dispose d'une masse

énorme de matériaux, et qui avec sa grande expérience le

fera sans nul doute infiniment mieux que je ne le pourrais.

Mais, en vue de fournir quelques matériaux a la construction

d'un systeme, jappellerai dans les pages suivantes V'attention

sur divers caractéres, ou négligés par les auteurs qui ont

traité les Mantides ou seulement indiqués d'une maniere si

superficielle, que l'importance et la nature n'en ont évidem-

ment pas été compris. Je vais essayer l'étude des formes les

plus importantes que présentent les principales parties du

corps, en laissant toutefois de cöté certames parties, telles

que F'écusson facial, les ailes, etc., vu que M. de Saussure en

a signalé dans ses ouvrages les diverses modifications d'une

facon trés-compléte.

Sur la téte d'un Mantide, on trouve ordinairement de

chaque cöte, dans le voisimage des yeux, une impression

longitudinale qui, commengant prés des ocelles, court en arriére

et se continue par la partie supérieure du vertex; au-dessus

des ocelles, quand du moins celles-ci sont placées sur un

renflement, passe une impression transversale qui se réunit

des deux cötés aux impressions ou sillons longitudinaux.

Ordinairement, les impressions longitudinales sont trés-mar-

quées, et si I'on regarde la téte d'en haut, on voit que la

partie de cette dernieére située entre Vimpression et V'oeil, est,

avec ce dernier, dirigée plus ou moins en avant, parfois beau-

coup (Harpax), plus rarement d'une maniere å peu prés in-

sensible. D'une grande importance sont les parties du cråne

limitées par ces sillons. On peut établir une distinction entre

les lobes latéraux placés entre les sillons et les yeux, et le

16 STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

lobe médian, qui souvent porte lui-méme deux courts sillons

longitudinaux. $Le sommet du vertex (summus vertex) forme

la plus haute parte de la téte, et s'éléve ordinairement plus

ou moins au-dessus des yeux, de telle sorte que toute la

portion située entre ceux-ci s'arrondit peu å peu (Ischnomantis,

Hierodula), ou s'éleéve assez subitement tout prés des yeux

pour se tronquer largement au milieu (Theoclytes), ce dont il

est facile de se convaincre en regardant la téte de face. Mais,

parfois les lobes latéraux s'éleévent en forme de tubercule ou

d'oreille å cöté du lobe médian, et ils peuvent méme étre

plus élevés que les ycux et le lobe précité (Danuria); parfois

les yeux prennent part åa VF'élévation des lobes latéraux, de

maniere soit que le lobe latéral s'éléve en bourrelet ou en

pointe au-dessus de VFoeil (Schizocephala), soit que T'oeil s'éleve

au-dessus du lobe latéral (Creoboter). Te lobe médian peut

donc é&tre plus haut ou plus bas que les Icbes latéraux. Dans

d'autres circonstances, le lobe måédian présente, dans la totalité

ou la presque totalité de sa longueur et de sa largeur, prin-

cipalement en avant, entre les deux sillons longitudinaux au-

dessus des ocelles, un renflement plus ou moins protubérant

ou tuberculeux, qui tantöt n'est pas armé (Harpax) tantöt

porte å sa partie antérieure une courte corne inclinée plus

ou moins en avant. Cette corne, ou plane ou légerement con-

cave a sa partie antérieure, et munie de bords latéraux rele-

vés, est soit entiere, soit émarginée, soit fendue å sa pointe

(Creoboter, Pseudocreobotra). Parfois encore, tout le lobe

médian se reléve subitement en une corne épaisse åa sa racine,

mais se rétrécissant preés de la base, corne dont la partie

apicale est lobée ou dentée å la poirte et sur les cdtés; ce

type de corne est plan ou concave å F'avant et présente des

bords relevés (Sibylla). Les cornes déecrites ci-dessus sont

plus ou moins distincetement inclinées en avant et séparées,

par une impression transversale nettement accusée, du renfle-

ment qui porte les ocelles. Mais il se présente aussi une

autre forme de cornes. Ces cornes ne sont pas séparées des

ocelles par une impression, et elles ne s'inclinent pas en avant

par rapport aux autres parties de la portion faciale de la téte.

Crest ce qu'il est facile de constater en regardant la téte de

cöté. Une corne pareille est large 4 la racine, et occupe

parfois tout I'espace de la téte situé entre les yeux, cas dans

lequel les lobes latéraux prennent aussi part å la formation

BIHANG TILL K. SV. VET.-ÅKAD. HANDL. BAND 1. N:o 10. 17

de la corne (Phylloerania); rarement déprimée ou méme

légérement concave en avant, elle est munie dans toute

sa longueur d'une dilatation latérale en forme de feuille

(Phyllocrania); 1e plus souvent, elle est arrondie, plus ou

moins convexe en avant, et fournie typiquement de trois

carénes convergeant peu å peu, mais qui parfois ne sont

évidentes qu'ir la base de la corne. Cette dernidre est alors

ou tres-longue, avec une partie apicale plus gråle commencant

subitement (Gongylus, Empusa), ou plus courte et manquant

de la partie apicale grele (Blepharis). — La forme générale de

la téte dépend principalement de la grandeur et de la largeur

des yeux, et de leur plus ou moins grande divergence en

arrigre, vers la base de la téte. On doit avoir égard tant 3

la largeur de ia portion la plus étroite de la partie intraocu-

laire de la téte, qu'å la largeur de la partie de la téte située

immédiatement en avant ou en arrigre des yeux. D'endroit

le plus étroit de la partie intraoculaire de la téte est toujours

immédiatement en devant des antennes, et la dite partie varie

de la largeur de VFoeil au double de cette largeur. De P'endroit

précité, ou les yeux présentent le plus grand rapprochement

entre eux, ils divergent plus ou moins en arridgre. Le sommet

du vertex, situé entre les yeux, a parfois le double de la

largeur de la téte 3 la partie inférieure de Poeil prés de

Forifice buccal (Ischnomantis); parfois encore, ces parties sont

presque d'égale largeur (Phyllocrania, Empusa), ete. Tout cela,

combiné avec la longueur et la largeur des yeux, détermine la

forme de la téte, ordinairement plus ou moins triangulaire et

pouvant etre équilatérale, transversale ou longitudinale. Quand

la téte est transversale, les yeux sont plus ou moins globuleux

et saillants. Rarement la töte et leg yeux paraissent se rétré-

cir du milieu en arridre (Danuria). Les yeux, vus de cöté,

occupent soit toute la largeur des cötés de la téte (Danuria),

ou, ce qui est ordinairement le cas, une portion plus ou moins

grande de la partie inférieure de la téte est visible de cöté,

ce qui se voit au plus haut degré chez Pseudocreobotra et les

genres Voisins. ;

Les: ocelles postérieures sont souvent placées sur un

renflement et se dirigent dans ce cas en dehors. Ce renfle-

ment se prolonge parfois soit en une corne double ou fendue

plus ou moins profondément (Vates, Theoclytes, Harpax), ou

18 sTÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

de chaque cöté V'élévation est munie aux ocelles d'un bourrelet

représentant les lobes de la plus longue corne (Oxypilus).

Les bords du petit trou dans lequel sont insérées les

antennes, occupent å V'ordinaire le méme plan ou presque le

möme plan que les parties avoisinantes de la téte. Mais par-

fois la partie antérieure est plus relevée, ce qui a pour ré-

sultat que le trou d'insertion des antennes débouche plus ou

moins en arricre; dans ces cas, la partie relevée est plus ou

moins évidemment imprimée longitudinalement, et impression

se continue sur la partie inférieure de la premiere articulation

trös-allongée des antennes (Schizocephala, Gongylus, Pseudo-

creobotra).

Le thorax (prothorax) varie considérablement en longueur.

Un long thorax s'étend å Fordinaire”å une longueur plus ou

moins grande derritre les hanches antérieures, tandis que

celles-ci dépassent un thorax court de leur demi-longueur

ou méme davantage (Harpax, Ozxypilus). La longueur du

thorax se détermine le mieux par son rapport avec les hanches

ou les cuisses antérieures. — Le pronotum est toujours un

peu plus large que le prostethium, et les bords aplatis du

premier dépassent toujours légerement et ordinairement par-

tout d'une égale largeur les bords de ce dernier, ce qu'il est

facile de voir en regardant le thorax d'en dessous. Il faut

distinguer entre la partie la plus solide, convexe, du prono-

tum et les bords latéraux déprimés ou dilatés. Da partie

convexe est divisée, par une impression transversale au-dessus

des hanches, en deux lobes dont il est important d'observer

la forme et la longueur tant chacune pour elle-méme, que

dans leurs rapports mutuels. Les bords latéraux du pronotum

sont souvent trés-dilatés, soit dans toute leur longueur soit

seulement partiellement; la partie la plus largement dilatée ou

se rétréeit successivement en arritre, parfois jusqu'aå la base

du thorax (Deroplatys), ou perd subitement sa largeur sous

un angle plus ou moins aigu, pour continuer ensuite trés-

étroite et de la largeur normale vers la base (Gongylus). —

En regardant le pronotum de c6té, il est facile de constater

que le bord latéral plus ou moins dilaté est ordinairement

arrondi pråes de la base ou forme un angle tres-obtus et passe

peu å peu au bord postérieur (Deroplatys, Hierodula); dans

ces cas, il n'existe pas dimpression transversale prés de la

base; en outre, la partie basale du pronotum s'€leöve rarement

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 10. 19

peu å peu en arrigre. Plus rarement encore, les bords la-

téraux forment subitement pres de la base un angle droit ou

presque droit (Chiropacha 2, Eremiaplhila). Dans dautres cas,

par contre, les bords latéraux forment, > une certaine distance

de la base, un angle plus ou moins aigu, et meéme souvent

trös-aigu, parfois a un degré tel, que le bord latéral situé

derriére se sinue premierement avant de passer en s'arron-

dissant au rebord postérieur; il existe en méme temps entre

les angles précités ou tout prås de ces angles, une impres-

sion transversale plus ou moins évidente, derriere laquelle le

pronotum se reléve en arriére, et parait étre plus ou moins

en forme de selle sur ce point (Pseudocreobotra, Oxypilus). —

Le prostethium présente peu de particularités; les hanches

sont ou insérées 3 cöté de son bord antérieur, ou en sont

éloignées, cas dans lequel la forme et la longueur de la partie

située entre les acétabules et le bord antérieur fournit de

bons caractéres. &Le bord antérieur des acétabules se releéve

parfois en angle devant les hanches, ou est muni d'un bour-

relet ou d'une épine (Orthodera, Sphodropoda). Ta partie du

prostethium située derriére les hanches est å 'ordinaire plane,

mais parfois aussi elle se reléve au milieu en forme de carene

obtuse.

Les pattes antérieures varient au point. de vue de la lon-

gueur de leurs différentes parties. Les cuisses sont ordinaire-

ment plus longues que les hanches et les tibias; rarement les

cuisses et les hanches sont d'égale longueur. Les tibias, par

contre, sont ordinairement plus courts que les hanches, parfois

presque égaux a celles-ci, rarement plus longs (Eremiaphila,

Chiropacha). — A la regle, les hanches sont trigones et plus

ou moins comprimées; rarement elles sont trés-évidemment

tétragones, et cela soit entigrement (Acanthops swnuata), soit

avec une compression et un dilatement vers la pointe; dans ce

dernier cas, la partie apicale dilatée est trigone (Danuria, Popa).

Une forme intermédiaire survient quand les hanches ont le

cété intérieur plus convexe vers le bord supérieur, de telle

sorte que la partie trös-étroite située le plus prés du bord en

devient presque plane ou sillonnée, et que ce sillon est parfois

limité en dedans par une caréne évidente (Hapalomantis,

Chrowcoptera). Te bord supérieur est parfois aigu, caréné ou

comprimé, parfois aussi obtus et convexe. Au sommet du

cété intérieur des hanches se voit une émargination formant

20 STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.'

ou un arc (Chiropacha) ou un angle obtus ou droit ou peu å

peu légerement aigu (Ameles et plusieurs autres genres å

thorax court); dans d'autres cas, et le plus souvent chez des

formes de grandes ou de moyennes dimensions, cette émargina-

tion ressemble 3 une fissure de largeur égale, lingaire et le plus

souvent trös-étroite, si étroite måme, parfois, que les lobes

qui Ja limitent se tangent mutuellement en partie ou tota-

lement; dans cette circonstance, la fissure prend Paspect d'une

fine impression (Stagmatoptera, Hierodula, Pseudocreobotra,

Phylloerania, etce.). Te lobe inférieur est parfois allongé et

étiré (Empusa, Gongylus). Cette fissure parait étre d'une

grande importance au point de vue systématique, et elle se

trouve ordinairement en connexion avec certains autres carac-

teres déja signalés par moi. — Vus de cöté, les trochanteres

antérieurs s'amincissent å l'ordinaire vers le sommet, le bord

inférieur y continuant en ligne droite ou presque droite.

Parfois le trochantére est plus convexe au cöté inférieur; ou

le bord présente une courbure successive, souvent trös-

prononcée (Eremiaphila), ou il est droit, et se reléve peu å

peu pour former vers le sommet un angle presque droit, ce

qui fait apparaitre le trochantére obtus ou tronqué (Chiropacha).

Le bord supérieur des cuisses antérieures est ou obtus

et convexe, ou aigu et caréné, ou måme encore comprimé en

forme de feuille, rarement presque sillonné. Le méme bord

supérieur est ou entitrement ou presque droit, ou encore, il

est droit 3 la base pour devenir ensuite sinucux (Theoclytes)

ou arrondi et dilaté (Gongylus). Dans dautres circonstances,

il est arqué vers la base, et se sinue vers le milieu (Sibylla)

ou continue en ligne droite jusquau sommet. Dapex des

cuisses est ordinairement tronqué ou obtusément arrondi, et

dans ce cas, le bord supérieur est droit äå ce point ou légere-

ment arrondi (Hierodula); rarement Vapex s'avance en angle

(Popa, Danuria). Ta partie inférieure des cuisses antérieures

est ordinairement plane, rarement convexe ou concave, et ä

rebord armé des deux cötés d'épines variant en nombre et

en longueur; parfois, les bords sont nettement relevés, meéme

dilatés, et alors le cöté inférieur est concave (Gongylus, Em-

pusa). Les épines du bord extérieur sont au minimum de

quatre, sams compter VF'épine qui arme souvent les lobes

géviculaires, et qui semble disparaitre parfois chez la méme

espece. «Les épines du bord intérieur sont plus nombreuses

BIHANG UTILL K. SV: VET."AKAD: HANDL. BAND: lev N:0-:10.7 21

et å la regle d'une longueur égale ou presque égale; plus

rarement elles sont singulitrement différentes en longueur et

présentent uu arrangement tel, que typiquement chaque qua-

trieme épine dépasse de beaucoup les épines intermédiaires

(Empusa). Te cöté inférieur est parfois tuberculé (Titurgousa).

La longueur des tibias détermine Parmement des cuisses sur

la totalité ou sur une partie plus ou moins grande de leur

longueur, d'ou dépend de möéme Pemplacement, au cöté in-

térieur, du sillon destiné å recevoir la pointe allongée et re-

courbée en griffe des tibias; sillon situé parfois pres de la

base des cuisses (Eremiaphila), parfois au milieu ou meme

en arricre du milieu de la cuisse (Danuria, Hoplocorypha,

ete.). — Trés-rarement il arrive qu'au lieu de présenter une

surface bordée d'épines des deux cötés, les cuisses ont le cöté

inférieur relevé longitudinalement en carcne; ce n'est qu'au

sommet de la cuisse, que la carcne s'aplatit nécessairement

pour ne pas empéecher le tibia de s'appuyer contre la cuisse

(Amorphoscelis).

Les tibias antérieurs présentent deux formes typiques.

Ordinairement, leur partie principale, vue de cöté, est d'une

largeur égale ou presque égale jusqu'au point d'insertion des

tarses, et dépasse en longueur plus ou moins la griffe ter-

minale; cette partie principale, ou le tibia méme, a ordinaire-

ment, au cöté inférieur, les deux bords armés d'un grand

nombre d'épines ou de dents aiguös placées obliquement en

forme de peigne; mais parfois les épines du cöté extérieur

sont en trés-petit nombre (Eremiaphila) ou ont disparu, et ce

bord parait alors obtusément crénelé (Antissa). — Rarement

le tibia, vu de cöté, s'épaissit peu å peu vers le point d'inser-

tion du tarse, et s'y trouve plus court ou du moins pas plus

long que la griffe terminale d'une longueur et d'une force

toutes particulieres. Cette forme de tibia est ou inerme

(Amorphoscelis), ou finement denticulée au bord intérieur de

dessous, dans le voisinage du point d'insertion des 'tarses

(Phthersigena). Chez un nouveau genre, Thesprotia STÅL,

tres-voisin de Commnsothespis, mais ayant un thorax et des

hanches antérieures plus allongés, ainsi que la téte formée

comme chez Danuria, les tibias antérieurs sont armés de trois

épines trés-longues, I'une placée au cOté extérieur sous le

point d'insertion des tarses, la seconde au cöté intérieur, en

face de la premiere, la troisicme, et la plus longue, au-dessus

du tibia, entre les deux autres épines.

22 STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

Les cuisses intermédiaires et postérieures s'épaississent'

souvent peu å peu vers la base. Des deux cétés du sommet

de ces cuisses se trouve un lobe embrassant la base des tibias

quand ceux-ci se replient sur la cuisse. Ces lobes sont ordi-

nairement arrondis, mais parfois anguleux ou méme trös-

pointus (Gongylus). Au cöté inférieur, le bord intérieur est

ordinairement fourni d'une caréne plus ou moins tranchante,

parfois möéme dilatée, qui parcourt typiquement toute la

longueur 4e la cuisse; le bord extéricur n'est, par contre, å

la regle, muni qu'au sommet d'une careéne semblable, qui

cependant se prolonge parfois jusqua la base des cuisses;

dans ce cas, la surface inférieure est nettement limitée des

deux cötés (Acanthops, Oxypilus).

Le dernier segment ventral chez la femelle est ordinaire-

ment tronqué et non armé, mais parfois obtusément arrondi

en arrigre et muni de deux épines au bord postérieur (Eremia-

phila). Dans ce cas, le segment génital est court et ne s'étend

que peu ou point au-delå du dernier segment ventral.

Le segment génital des femelles, vu de dessous, est fendu

ou plissé en arrigre dans le sens de la longueur; a la base

de la fissure ou du pli se trouve souvent une impression

transversale derriere laquelle la partie apicale du segment est

plus ou moins comprimée. Ordinairement, le disque du seg-

ment est convexe devant l'impression signalée ci-dessus ou

relevé longitudinalement en arrigre en forme de caréne; rare-

ment ce disque présente un reltvement presque triangulaire,

surtout en arriére; les bords du relevement sont aigus et se

terminent en arrigre en deux lobes aigus dentiformes (Fischeria).

Les lobes formés å la partie apicale du segment par la fissure

ou le pli indiqué ci-dessus, sont, vus de cöté, d'une forme

légerement variable et ordinairement inermes; rarement ces

mémes lobes se trouvent munis au bord de la fissure d'une épine

recourbée (Chrotcoptera).

Je donnai, il y a plusieurs années, de courtes descriptions

d'un certain nombre de Mantides de VAfrique méridionale,

qu'å la réception de l'ouvrage de M. de Saussure, je reconnus

etre tous ou presque tous inconnus å ce savant. Cette circon-

stance et lindication répétée souvent par F'auteur de P'état im-

parfait de mes diagnoses préliminaires, m'a été un memento de

décrire mes especes d'une manieére plus détaillée, ce qui du

reste avait toujours été mon intention, quoique Poccasion m'en

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 10. 23

efit manqué, et je publiai mes descriptions dans un petit

travail: ”Orthoptera quaedam Africana”, dans lequel je décrivis

différents nouveaux genres, et j'essayai aussi de caractériser

quelques groupes que je regrette toutefois d'avoir traités comme

des sous-familles avec des noms particuliers. Dans le 4:2me

fascicule nouvellement publié de ses mélanges Irthoptéro-

logiques, M. de Saussure a formulé contre mon opuscule quel-

.ques remarques auxquelles je me permets de répondre, ce qui

me fournit en måme temps l'occasion de ceritiquer le groupe-

ment proposé par moi. TI/auteur croit que ”le systeme adopté

dans le mémoire en question repose sur un trop petit nombre

de types, d'ou il est résulté que les caractöres utilisés pour

la formation des genres sont parfois d'un ordre trop spécial,

et quwils ne sont pas tous suffisamment bien subordonnés les

uns aux autres, en sorte qu'on ne distingue pas nettement les

traits généraux qui peuvent servir de base å la classification

adoptée par l'auteur”. Le savant auteur a parfaitement raison

dans certains cas; mes matériaux ne sont pas aussi riches que

ceux sur lesquels il a basé son travail; et si, aprés les nou-

velles études faites par moi, je proposais une classification,

elle diffeérerait dans plusieurs cas de la précédente. Mais le

systeéme de M. de Saussure posseéde-t-il done un seul trait

général qui puisse servir de base å une classification? Parmi

les nombreux groupes d'une étendue plus ou moins grande

établis par lauteur, en existe-t-il, 3 P'exception des Empustites,

un seul qui soit d'une nature homogene? Et un seul de ces

groupes a-t-il été caractérisé de maniegre d le faire reconnaitre

toujours et dans toutes les circonstances? Parmi les Empusites,

on voit précisément manquer le caractére le plus important

en ceci, du moins, qu'il s'applique aux deux sexes. Ce sont

Justement ces circonstances qui provoquérent mon essai de

caractériser certains groupes, sans que j'eusse la prétention de

présenter un systeme complet. J'eus tort, je le répéte, de

traiter ces groupes comme des sous-familles avec des noms

particuliers, ce qui a donné å plusieurs d'entre eux une im-

portance quils ne méritent pas. Un apercu synoptique sous

forme de tableau aurait été plus convenable et m'ett fourni

une occasion suffisante de faire ressortir les caractéres des

groupes. De nouvelles études m'ont appris que la classifica-

tion proposée par moi, doit subir certaines modifications; mais

Je crois quwil en restera pourtant diverses choses propres å

24 STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTAME DES MANTIDES.

fournir certains éléments pour VF'établissement d'un systeme

naturel des Mantides. Ainsi, p. éex., le groupe des Empusiens

a été caractérisé; si måme celui des Harpagiens, tel que je

l'ai donné, devait etre modifié dans son étendue et dans ses

caracteres, parmi les caractéres établis par moi, om en trouvera

du moins qui réunissent et confrontent Harpax et ses formes

affines, parmi lesquelles il faut placer Ozxypilus, dont la parenté

avec Harpax a jusquwici échappé å Pattention. Jusqua nouvel

ordre, du moins, je réunis mes 'Théoclytiens et Sibylliens aux

Mantiens, et les traits généraux systématiques qui parcourent

toute ma division de ce dernier groupe permettent fort bien

un rapprochement entre les 'Théoclytiens et Stagmatoptera.

types indubitablement apparentés. Je crois qu'il faut aussi

rapprocher Deroplatys de Ployllocerania; mais nayant 3 ma

disposition qu'un seul exemplaire du premier genre, je n'ose

entrer dans une discussion sur son affinité au-delå de ce que

jail dit auparavant. Des Mantiens il faudra séparer Amor-

phoscelis et Phthersigena, par suite de la forme toute parti-

culigre des tibias de ces deux derniers genres, forme dont je

ne pouvais soupconner limportance avant d'avoir trouvé, dans

quelques figures des derniers fascicules de M. de Saussure,

que les genres susdits ne sont pas seuls å cet égard. Je laisse

3 M. de Saussure, qui dispose de plus nombreux matériaux

que moi, d'étudier de plus prés l'importance de ces tibias au

point de vue systématique. Il est possible que je me trompe.

Mais, j'ose toutefois émettre V'opinion quwappuyé sur les ca-

racteres remarquables signalés plus haut, on doit réunir dans

un groupe å part certaines formes jusquici éparses dans le

systeme, et que ces formes doivent etre séparces des Mantiens,

quoiqu'elles paraissent se rapprocher de certains d'entre eux

par une grande ressemblance habituelle et par divers caracté-

res sans doute trös-frappants, mais d'une importance seule-

ment spécieuse, selon moi, et dépendants peut-étre du ”Mimiery”.

Je crois done qu'il sera impossible de prouver une affinité

entre Compsothespis et Hoplocorypha, p. ex., méme malgré la

trös-forte ressemblance qui existe entre ces deux types. Ces

genres, Amorphoscelis, Compsothespis, ete., sont tous, a ce qu'il

parait, des représentants trös-rares et en voie successive de

disparition d'un ancien type de Mantis jadis plus riche en

espåces eten genres.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 10. 25

Dans le groupe des Mantiens, tel que je Pai compris, je

erois avoir, par suite de certains caractéres nouveaux, fondé

plusieurs petits groupes et confronté plusieurs formes dont

Paffinité a été négligée ou n'a pas été démontrée jusqu'ici.

Je citerai entre autres Eremiaplila et Chiropacha, Choeradodis

et Orthodera, ete. Si I'on éloigne de mes Mantiens les quel-

ques types indiqués ci-dessus, ma classification de ce groupe

présentera certaims traits généraux d'une manigre encore plus

saillante, et je crois, a en juger par les magnifiques figures

qui ornent les ouvrages de M. de Saussure, que la plupart

des genres de cet auteur, a moi encore inconnus in natura,

pourront entrer dans mes petits groupes. Aux caractéres que

jal amployés dans ma répartition des Mantiens, il faudra

ajouter ceux que Pl'on peut tirer de la fissure apicale des

hanches antérieures.

Je ne puis comprendre comment M. de Saussure en vient

ä comparer Idolum et Amorphoscelis; ma deseription des cuisses

de ce dernier genre est a la fois correcte et facile ä com-

prendre, et indique en méme temps avec une parfaite clarté

une forme de cette partie du corps, n'existant chez aucun

autre Mantide, encore moins chez Idolum?!), qui est-trés-

rapproché de Blepharis.

LT'auteur réunit avec d'autres genres formés par lui presque

tous ceux que jail établis, parce que les caractéres génériques

dont j'ai fait usage sont, selon lui, d'une nature trop spéciale

ou trop spécifique. Je ne crois pas toutefois quil supprime

entierement aucun de mes genres en qualité de groupe systé-

matique limité, quoiqu'il les traite comme des sous-genres.

Mais quw'est-ce qu'un genre et qu'est-ce qu'un sous-genre? Et

M. de Saussure est-il dans le vrai en réunissant précisément

telles et telles formes comme sous-genres? Il m'est impossible

de contröler cette question dans sa généralité, parce que mal-

heureusement je ne connais pas plusieurs des types génériques

avec lesquels l'auteur réunit mes genres; mais des rapproche-

ments comme ceux de Compsothespis et de Hoplocorypha, ou

1) Idolum mériterait davantage le nom de Parablepharis que le genre

portant ce nom sans la moindre raison, et qui a tout aussi peu å faire

avec Blepharis que peuvent l'avoir entre eux deux genres de Mantides.

Le choix de ces noms avec ”Para” pour préfixe, est trés-malheureux,

surtout lorsque, comme c'est souvent, peut-&tre trés-souvent le cas, ils

indiquent une affinité qui n'existe absolument pas. Dans le cas cité, la

dénominatiop Blepharidomorpha ou Blepharidodes "aurait infiniment

mieux convenu.

26 STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES MANTIDES.

de Cardioptera et de Chroicoptera, ne sont pas de nature å

inspirer de la confiance. Aussi longtemps que je n'aurai pas

eu l'occasion d'examiner la plupart de ces types génériques

å moi inconnus, ou du moins aussi longtemps que l'auteur

n'aura pas fourni un systeme dont les traits généraux per-

mettent, sur la base de caracteéres déterminés, de rapprocher

des genres vraiment apparentés et å la méme fois d'en garantir

Paffinité, aussi longtemps, dis-je, je crois pouvoir considérer

mes genres comme ayant leur pleine raison d'étre.

Par ses nombreux et magnifiques ouvrages, M. de Saussure

a rendu de si grands services å la science dans l'étude des

Mantides, qu'il doit aussi meriter I'honneur d'avoir proposé

un bon systeéme. J'espere qu'il fera un nouvel essai, et qu'l

réussira, malgré les difficultés patentes attachées å une telle

entreprise. Si ces Recherches, que jai Ihonneur de soumettre

ä Fexamen de mon honorable collégue, peuvent lui fournir la

moindre direction pour atteindre le but, jen ressentirais une

vive et sincére satisfaction.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 1. N:o tl.

EXAMINATION OF DIATONS

FOUND ON THE SURFACE OF THE SEA OF JAVA

PITT: GIN

WITH 3 PLATES.

(COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES 12 FEBR, 1873.)

STOCKHOLM, 1873.

P. A NORSTEDT & SÖN

EONGL, BOETRYCEARE.

PEN

N äg

dl I

UNTASE

AR VE

Hä

ÅG

bred Ar harg

SÄLNERANR

It is a wellknown fact that the open sea is sometimes co-

loured for considerable distances by a great number of small mi-

croscopical organisms, swarming close to the surface. Seafaring

people call it ”sawdust sea”, but very few scientific researches on

the organisms, living in such a manner have been yet published.

The only complete examination, of which I am cognizant, is

by GrRUNOW ”), who enumerates 13 different forms of diatoms,

collected near the Nicobarian Island Tilansehang and found

there on the surface of the sea.

I was just engaged in examining a larger number of

samples of diatoms, collected on the open sea during the last

two Swedish arctic expeditions to Greenland and of which I

intend shortly to give a complete account, when I received

by the favour of Prof. LovÉNn a sample of diatoms, collected

by Captain KNoLL on the surface of the sea of Java Lat. 4” 20'

S. Long. 105” 22 0. The mass, preserved in alcohol, consisted

almost entirely of diatoms, but it contained also some animals

such as smaller crustaceans, radiolaria and especially a Peridi-

num, which animal also occurs under similar circumstances the

northern Atlantic. i

A very complete investigation of this diatomaceous mass

yelded about 50 different species of diatoms, the most common

among them being represented by Chetoceros, Bacteriastrum,

Rhizosolenia and Coscinodiscus. The oceanic forms from the-

northern Atlantic and from Davis Strait, which I have exa-

mined, belong also for the most part to the genera Cheetoceros

and Khizosolenia, but Bacteriastrum is entirely absent and Co-

$scinodiscus is somewhet rare. It was a very interesting fact to

find - that some of the species, living in the northern Atlantic

+) Verhandlungen der k. k. zoolog. bot. Ges. in Wien 1863, pag. 140.

4 P. T. CLEVE. DIATOMS FROM JAVA.

and near the equator in the sea of Java, were exactly identic;

some Rizosolenicw, Chetoceros Peruvianum and some others oc-

curring in both.

The forms of diatoms found in the collection from Java

were the following:

1. Coscinodiscus Oculus Iridis EmrB. (M. Geol. PI. XVTII

fig. 42 & PI. ”NIN fig. 2) variety; very common.

The variety of this species was distinguished by its cellules,

being larger near the margin of the valve (6 in 0,025 m.m.)

and gradually decreasing in size towards the centre, where in

most specimens is a collection of some few, very large cellules.

Smaller specimens cannot be distinguished from C. radiatus

and larger specimens have no central star, in which case they

cannot be distinguished from C. Gigas. "The most common form

resembles C. Gigas in the arrangement of its cellules, but C. Ocu-

lus Iridis in the central star of larger cellules. Probably C. Oculus

Iridis, Gigas and radiatus are only varieties of one and the

same species. The size of the marginal cellules of C. Gigas

from the Virginia deposit ware found to be 4 cells in 0,025 m.m.

2. Coscinodiscus lineatus EmrB. (Kg. Bac. PI. I fig. 10) var.

excentricus (C. excentricus Auct.) not very rare. s

Coscinodiscus lineatus and excentricus are connected by so

many intermediate forms, that they can hardly be different spe-

cies. The specimens of that species were surrounded by a large

limbus of mucus, divided into segments by radiate lines, pro-

bably a secretion from the joint of the two valves. The case

reminds one of C. Sol. Wallich (accord. to Pritch. Infus.).

3. Coscinodiscus concavus GREG (Diat. of Clyde pag. 500

Pl. X fig. 47.non C. concavus Ehb. = Endicetya oceania). Disc

covered by regular, somewhat large, hexagonal cellules (6 in

0,025 m.m.) arranged in straight lines making with each other

en angle of 60”. Diam. 0,05 m.m. Colour of the dry valve

leaden.

This species, which was somewhat rare in the diatomaceous

mass from Java, cannot be the same as Endictya oceania, which

I have seen from Peruvian guano. In most specimens of O. con-

cavus four mucous masses were projecting from the joint of the

two valves.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 11. 5

4. Eupodiscus Jonesianus Grrvir. (T. M. Soc. n. s. Vol. X

pag. 22. P1. II fig. 3) very common.

Disc very large, covered by numerous small hexagonal cel-

lules, those in the centre being generally larger and arranged

in a star just as in Cos. centralis, but in some specimens, espe-

.cially the larger, they are wanting and in their place is a blank

space. Processes, if present, are in all specimens, which I have

examined, two and these not symmetrical, but in many speci-

mens they do not appear. 'The margin of the smaller specimens

has often a cirele of apiculi, but these are often wanting. In

this character they agree with Coscinodiscus concinnus (Sm)

Roper. When the disc has no apiculi and no processes it can-

not be distinguished from Cosc. centralis EmrB. and I have very

little doubt that Hupodiscus Jonesianus as well as Cose. con-

cinnus and Cosc. centralis are forms of the same species.

The frontview of E. Jonesianus is quadrate with very cop-

vex ends and broad connecting membrane.

5. Actinocyclus Ralfsii (Sm.) Ralfs (in PrircH. Infus. pag.

530. PI V fig. 34) not uncommon.

6. Actoptychus undulatus KG. (Sm. Syn. I pag. 25. PI. V

fig. 43) very rare.

'É

7. Asterolampra Marylandica Enmzz. (A. impar SHADB. T. M.

SOCKV OL 2 pas. tt Pl I fiol 14) very tare:

8. Asteromphalus Wallichianus (GrREv.) Ralfs (in PRITCH.

ntipas. Sok) vetycrare! | PL OT fl

Not having had any opportunity of seeing a figure of the

species, I am somewhat uncertain about the correctness of the

determination and for this reason I have given a sketch of the

form from Java. : Length 0,048 m.m. Breadth 0,036 m.m.

"The segments are finely punctated and the puncta as in a

- Pleurosigma arranged in obliquely decussating lines 30 in 0,025

m.m.

9. Asteromphalus flabellatus (Bréb.) Grey. (M. J. Vol. VII

parsrL.60- PL VIL gud

5) somewhat rare.

10. Asteromphalus reticulatus Cr. MN. sp.? Rays seven,

six of which, are very broad; reticulated spaces covered by large,

hexagonal cellules (14 in 0,025 m.m.). Umbilical space small

6 P. T. CLEVE. DIATOMS FROM JAVA.

and the umbilical lines, passing from the top and the sides of

the median one, angularly bent in the middle. Diam. 0,051 m.m.

[RSS 2

Somewhat rare resembles most A. Ralfsianum NORM. (=

ÅA. heptactis BIFS.) but seems to be different from that species,

of which I unfortunately have not any specimen for compa-

rison. The central (umbilical) space is very small and the cellules-

near the radii are not much larger than the other.

11.: Triceratium annulatum Wazrricz (M. J. Vol. VI pag.

240 ELK fo very rare:

12. Triceratium undulatum BricgHrw. (M. J. Vol. VI pag-

154 PI. VIII fig. 1—5) not rare.

This species has been before found in the Monterey earth

and also near the coast of Sussex, England.

13. Triceratium Favus var. spimgerum N. var.

Small with only few large hexagonal cellules. Each side

of the frustule has two smaller projecting spines. This form re-

minds one of T. muricatum BrRIw. but it has two spines on each

side just as T. Robertianwmn GREV.

Extremely rare, only one specimen observed. Pl. I fig. 3.

14. Biddulphia Indica (EmHrEB.) RorEr (T. M. S. VII pag. 16.

Pl. II fig. 20—22). Somewhat rare. Found before in Natal

(Shadbolt).

15. Biddulphia Chinensis Grev. (T. M. S. n. s. Vol. XIV

pag. 81. PI. IX fig. 16). Not very rare. Found before near

Hong Kong.

16. Hemiaulus Heibergii Cl. N. sp. Sideview elliptical.

Frontview narrow, almost linear, with long, slender, subacute

processes; valves with numerous puncta, arranged in somewhat

irregular lines.

Breadth on fr. w. 0,051 m.m.

Not very rare. PI. I fig. 4.

The frustules are arranged in long, concatenated chaing,

which have large quadrate foramina.

17. Hemiaulus membranaceus OL. NV. sp. Scarcely siliceous,

valve without any markings. Frontview broadly linear, with

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 11. C

shortly produced angles, which are pointed with very small su-

bulate processes. The frustules are concatenated in long chains,

having narrow, linear foramina.

Breadth (F. V.) 0,12 m.m. Height of the frustule 0,024 m.m.

INObtrrares föll. LSD

The Climacodium Frauenfeldianum Grus (Novara. Exp.

pag. 102 PI. Ia. fig. 24) from the Nicobar Ids. seems to be

nearly related to our species.

18. Eucampia Zoodiacus EHB. (Sm. Syn. Vol. II pag. 25.

PESNXXV fio:299-and; PL-EX. fig:299):

Somewhat rare and found before in Sussex, Gr. Br.”

19. Mölleria cornuta C1. N. sp. Ch. Gen. Mölleria: Side-

view elliptical. Frontview curved, not symmetrical on both sides

of the longitudinal axis, but symmetrical on both sides of the

transverse axis. The extremities of the valves produced in long

processes. Connecting membrane with numerous coste (rudi-

ments of diaphragms?)

This interesting genus, named in honour of the famous

preparer of diatoms M. MÖLLER of Altona, forms a very inte-

resting connecting link between Fucampia, which it resembles

in its general form, and the Striatelle, having the structure of

the connecting membrane of the latter family.

Char. Sp. M. cornuta N. Sp. almost membranaceous; dia-

phragms alternate, numerous. Valve with scarcely distingui-

shable sculpture.

Lenght 0.036 m.m. Height 0,144 m.m. LL. of the cornes

0,024 m.m.

Somewhat rare PI. I fig. 6.

20. Skeletonema costata (GrEv.) Cr. (Melosira costata

(REV. I oh: MS: its. Vol SEV pagersts PLV HS 8550)

Valve scarcely siliceous, having on their upper margin a crown

of large and somewhat strong processes, which meet similar

processes from another frustule. The frustules are connected

into long chains just as Creswellia.

Not uncommon. Found before near Hong Kong and in

the North Sea (Yorkshire). This species is certainly no Me-

losira and seems to me to belong to the genus Skeletonema (GREV.

oj ) P. T. CLEVE. DIATOMS. FROM JAVA.

T. M. S. n..s. Vol: XIII pag. 43) of which only one species is

known, the S. Barbadense GREV. from the Barbados deposit.

21. Creswellia Palmeriana Grev. (T. M. S. n. s. Vol. XIII

Page EIS :

Not uncommon. Found before near Hong Kong and on

the coast of Australia.

22. Lauderia annulata C1. N. sp. Ch. Generis. Frustule

cylindrical, sideview orbicular, covered, at least near the margin,

with numerous short, hairlike processes or spines. Frontview

annulated. Sculpture consists of very fine puncta.

This genus, named in honour of M. LAUDER, who has lar-

gely contributed to the history of one of the most interesting

families of diatoms the Chetocerzx, in some characters resembles

Creswellia, but in other respects Striatellx. It seems to be a

connecting link between the two forms, just as Mölleria bet-

ween Eucampia and Striatellze.

Lauderia annulata N. sp. almost membranaceous; surface

and connecting membrane covered by numerous small puncta,

visible only with high power. :

Breadth of f. v. 0,024—0,075. Height of f. v. 0,096. Not

VELA Tate FET Inn ord

23. Bacteriastrum varians Lauper (M. J. XII pag. 8 Pl.

III fig. 1—6) very common. Found before near Hong Kong

(LAUDER) and Nicobarian Ids (GRUN).

24. Chetoceros Peruvianum Bricnrw. (M. J. vol. IV pag.

107 PI. VII fig. 16—18). Tolerably common. Found before

in guano from Callao and also in the northern Atlantic (CT)

and Davis Strait (C1.). The long horns are transversely stri-

ated, but the strix are very fine (about 70 in 0,025 m.m.)

Var. robustum CL. n. var. Horns stout triangular and dis-

tincetly transversely striated; probably the same form as Ch. bo-

reale? Lauper (T. M.S. n. s. Vol XII pag. 78. Pl. VII fig. 7).

Strie about 36 in 0,025 m.m. Pl. I fig. 3a. upper valve. b.

lower valve.

25. Cheetoceros compressum Lauper (T. M. S. n. s. Vol.

XII pag. 78. P1. VIII fig. 6) very rare; found before near

Hong Kong.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 1. N:o 11. 9

26. OChetoceros denticulatum Lauper (T. M. S. 1 cec. p. 79

Pl. VIII fig. 9). Somewhat rare. Observed before near Hong

Kong.

27. Chetoceros protuberans Lauper (T. M. S. I c. pag. 179

Pl. VIII fig. 11). Very rare; found before near Hong Kong.

28. Chetoceros Lorenzianum GRUNoW. (Verh. 1863 pag. 157

TVI oa 1 Ch: reellaslo sun. uUNODER SIKeENp (8 BLSSNOKET

fig. 12) very common. The granules of the sete are very

coarse and visible under a low power, 10 in 0,025 m.m. All the

sete are in the same plane, when observed in the sideview of

the filament. I have remarked that the direction of the seta

in the different species of the genus Chatoceros is very constant.

This species has been found before near Hong Kong (LaAU-

DER) and the Nicobarian Ids (GRUN).

29. Cheetoceros coaretatum LaAuprEr? (1. c. pag. 79 P1. VIII

tio-KS)Kvariz very vare. PL ITS: l0a:b.e.

Not having had any specimens for comparison I have some

doubts about the correctness of the determination.

The fig. b. and ce. certainly belong to the same species, but

of the upper valve fig. a. I have only seen detatched valves.

30. Cheetoceros distans CL. N. sp. Sideview oblong, with

rounded ends and divergent, curved set. Frontview quadrate.

Cells united into long chains, having very large quadrate fora-

mina. Sete almost smooth, an asperity beimg perceptible only

with high power and oblique light.

Breadth of the frustule (f. v.) 0,024—0,018 m.m. Very

common. . Fl. I fig Il aub:

31. Chetoceros diversum CL. MN. sp. Frustules densely

united to each other not leaving foramina between them. Seta

of two different kinds: the larger stout and somewhat clavate,

quadrangular near the apex and distinctly denticulate on the

angles; the smaller setaceous and almost smooth. The large

spines are alternating in the chain with 1—2 pairs of the

smaller set.

Breadth of the frustule 0,0075 m.m. Height 0,0v096 m.m.

This small species is very common. Pl II fig. 12.

10 P. T. CLEVE. DIATOMS FROM JAVA.

32. Chetoceros Javanicum Cr. N. sp. Frustules closely

united into a filament, having narrow foramina; awns straight

with small puncta arranged in spirals. Height of the frust.

(f. v.) 0,0168 m.m. Breadth 0,0192 m.m.

Somewhat rare. PI. II fig. 13.

33. Chetoceros Ralfisi CL. AV. sp. Frustules closely united

into a filament, having oval foramina. Terminal awns quadran-

gular, with small and somewhat distant aculei on the angles,

curved in the middle. Other awns straight, with indistinct

sculpture.

This species Ch. affine Lauder, but the awns are

dissimilar. PI. III fig.

Height of the fr Od (f. v.) 0,024 m.m. breadth 0,012 m.m.

Not very rare.

34. Chetoceraros secundum Ci. N. sp. Frustules united in

chains, which are somewhat curved and have large broad and

regularly oval, almost circular, foramina. Sideview broadly oval,

with all the four sete curved in one and the same direction.

Sporangial cells (f. v.) oval with small marginal sete. Length

and breadth the fr. (f. v.) 0,024 m.m. PL II fig. 14 a. spor-

AnOTaNCENSEfvA bosskive

Somewhat rare.

35. Cheetoceros paradoxum CL. N. sp. Frustules united in

chains, which have large, oval foramina. Sideview oval with

long awns, curved together in the direction of the shortest axis

of ölle cell. Awns with very fat, alternating elevations, some-

what distant from each others. Frontview very- difficult to see,

because the long awns there meet each other.

Length and breadth of the Fr. 0,024—0,036 m.m.

Somewhat, taxes ot. ifs GATE vs

526. Chetoceros equatoriale Cr. MN. sp. -Frustule cylindri-

cal, siliceous, awns strong, sigmoid curved, parallel, with dis-

tinct, spirally arranged spines. Breadth of the frustule 0,012

m.m. Height 0,024 m.m. Length of the awns 3,85 m.m.

Very rare, only two specimens observed. This species is

most nearly related to Ch. boreale, but is distinguished by the

curved and parallel awns. Pl. II fig. 9

BIMANG TILL K. SVVET ARKAD HANDEL. BAND. 1. N:0O 1. - II

37. Rhizosolenia robusta NORMAN (in Pritch. Infus. 1861

-pag. 866. PI. VIII fig. 42) somewhat rare.

This large species, certainly the largest of all diatoms, has

been found before in the North Sea and near Australia.

The genus Rhizosolenia, puzzling as its forms may be

found on a first inspection, seems to me to be very closely

related to the Hemiaulidx being to that family in about the

same relation as the Isthmia to the Biddulphiex. The annuli

of the connecting membrane are perhaps nothing but the joints,

by which the connecting membrane breaks up, when new fru-

stules are growing out after the division, almost as the annuli

near the ends of the cells of several species of Oedogonium.

33. Rhizosolenia imbricata Brigurw. (M. J. Vol. VI pag.

94 Pl. V fig. 6) not uncommon.

This beautiful species is easily distinguished from all the

other by its coarse granules arranged in curved lines.

39. Rhizosolenia Calcar Avis Max ScHuLrzE (M. J. Vol.

VII pag. 19 PI. II fig. 5—10) not uncommon.

Found before in the North Sea. Colour of dry valve light

blue, annuli very distinct.

40. Rhizosolenia alata Bricurw. (M. J. Vol. VI pag. 95.

RIEVERSeT8) S

This species-is not rare and attains sometimes a very consi-

derble length. Colour of the dry valve purplish. Found before

im the Northern Atlantic and according to Grunow near ihe Ni-

cobarian Islands.

41. Rhizosolenia styliformis Brigrrw. (1. ce. pag. 95 PI V

lig. 3) very rare; found before in the northern Atlantic, in the

North Sea, near Callao and Nicobarian Islands (Grunow).

42. Rhizosolenia setigera BricHrw. (1. ce. pag. 9 PI V

fig. 7). Somewhat rare; found before near the Nicobarian Is-

lands (Grunow).

43. Campylodiscus Brightwellii GRrRuN. (Verh. 1862 pag. 445

SNES 4C: striatus Brw: MJ: VIL pag. KIOSEPISTA

fig. 4) extremely rare.

44. Novilla fastuosa (SmM.) Cr.-(Surirella f. Sm. Syn. Vol. I

pas. d2 Pl. IX fig. 66) very rare.

12 P. T. CLEVE. DIATOMS FROM JAVA.

45. Asterionella Frauenfeldii Grun. (Verh. 1863 pag. 140

JE SVANS Ikea lö CC |

Very common; found before near the Nicobarian Islands

(Grunow). i

46. Amphicampa equatorialis CL. NV. sp. Somewhat twisted.

Frontview panduriform, broadest near the ends. Valve coarsely

striated, strie composed of distinct (especially near the margin)

granules. Connecting membrane with 6—7 longitudinal bars

(diaphragms”?), interstices being coarsely striated. Strix 16—18

in 0,025 m.m. Length 0,12 m.m. Breadth 0,05—0,07 m.m.

Nierya rare. |

This beautiful species somewhat resembles Ampliprora com-

piceua GREV. but, being twisted, it belongs to Amphicampa of

Rabenhorst.

BUSTER fon

47. Amphiprora membranacea CL. MN. sp. Very large, scar-

cely siliceous; frontview broadly linear and very little constricted

in the middle; angles rounded. Stri&e parallel, very fine, but

distinet about 50 in 0,025 m.m. HSideview elliptical, narrow,

median line straight. Length 0,24 m.m. Breadth 0,12 m.m.

(fv). Veny rare ERAN Gen

48. Ampbhora plicata GreG. (T. M. S: Vol. V pag: 10. PL

I fig.. 51). Very tare.

49. Mastogloia Meleagris KG. var. minutula (GREV.) GRU-

Now (Mastogl. minuta Grev. M. J. Vol, V pag. 12: PI. ITI

fig. 10): very rare.

50. Nitzschia panduriformis GREG? (Greg Diat. of Clyde pag.

529. PI. XIV fig. 102 FHantzseh. Ost Ind. Areb Diatimnuvab:

Set zu Kenntn. u. Verb. pag. 20 fig. 7). Very rare. |

This species - no distinct oblique strix as the sp. of Greg

and resembles much more the form described by Hantosall

Length 0,045 m.m.; strie about 36 in 0,025 m.m. puncta about

20 in 0,025 m.m.

51. Nitzschia Fluminensis GrRuN? (Verh. 1862 pag. 581 PI.

XII fig. 35) very rare. The strie are coarser than in specimens

described by Grunow viz. 32 in 0,025 m.m. (45 in 0,01” Gr.).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 11. 13

52. Nitzschia paxillifer (Miärrer) HreiBerG (Bacillaria pa-

radoxa Sm. Syn. II pag. 10 P. 32- fig. 279) extremely rare.

53. Pleurosigma strigosum Sm (Syn. Vol. I p. 64 PI. XXI

fig. 203) very rare.

34. Pleurosigma estuarii (BrRÉsB.) SM. (Syn. Vol. I pag. 65

Pl. XXI fig. 275) var.? Small; colour chestnut brown; strie

coarse, in smaller specimens about 33, in larger specimens about

43 in 0,025 m.m. Length 0,120 m.m. breadth 0,02 m.m. (large

specimen) Lenght 0,051 m.m. breadth 0,017 m.m. (small spe-

cimen). ”Tolerably common. Pl II fig. 19.

, res spån all (ögnls TAN

Fhad AL Sv Veg

4 4 i d + HI i Po | D KT

; K 3 BE it old Må gu

2 - t -

Å -.

- a rör >

Na & 2

| i I N

> [

j [|

; -

| ,

> ÖN

s & |

: Vv ,

I -

» -

fi i

f ; i i

| i

É =

- : J i OR

| i Kv »

ss 4

N- / Ye

A a Å

(

. Ci SW "|

SAREN

p les

I Yad i K

[SST

13.

[

SIR

—

sö

UTE

Oo &

3 ÖN PR IR KN

All the figures, except fig. 18, X 500 diameters.

Description of plates I-III.

Asteromphalus Wallichianus GREV.?

As. reticulatus CL.

Triceratium Favus v. spinigerum CL.

Hemiaulus Heibergii CL.

H. membranaceus CL.

Mölleria cornuta OL.

Lauderia annulata CL.

Chzetoceros Peruvianum var. robustum : CL.

(BN

Ch.

2quatoriale CL.

coaretatum LAUDER?

distans CL.

diversum CL.

Javanicum CL.

secundum (CL.

Ralfsii CL.

paradoxum CL.

Amphicampa 2quatorialis CL.

Amphiprora membranacea CL. (xX< 200 diameters).

Pleurosigma 2&estuarii var.?

Bihang till K Vet. Akad, Hanäl.Ba1. Nl. Tafl.1

ANTI

ANN

ATT

= EE — SE =!|

Anna Ros eng en del. Gen. Stab. Lit. Anst. 1873. I Mealmguist So.

As teromphalus Wallichianus Grev? 2 ÅA. reticulatus Ol. 3 Triceratium

Favus var spirugerum Cl.” 4 Hemiaulus Heibergii CZ. 5. H. membranaceus (BIAL

brMölleria cornuta Ol. 7 Lauderia annulata O7.

Rosengren del. TERS RARE

jä

Chetocetos Peruvianum var robustum. &€l.. 9. Ch. eouatoriale. CL. 10-CH coarctatum Lawder? CIN. CK. distans.

| 13. Ch. Javanicum. Cl. 14. Oh secundum CU. 18. Amphipcora membrandeea GU 195 Plevwr

TFA RO 23

Tor

UL J

Anna Rosengren del. — Gen. Svab. Lit. Anst.1873. IMalmguist Se.

15. Chetoceros Ralfsii CZ. 16. Ch paradoxum CL. 17. Amphicampa equatorialis CZ.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 1. N:o 12,

DIE GEOGNOME DER SCHWEDINCHEN HOCHGEBIREE

VON

A. EE. TÖRNEBOHWM.

MIT EINER KARTE.

(DER K. SCHWED. AKADEMIE DER WISSENSCHAFTEN MITGETHEILT

AM 12 FEBRUAR 1873.)

-Q-

STOCKHOLM, 1873.

A. NORSTEDT & SÖNER

FONGL. BOETRYCE

ns | & JE ”

La MG bl My Fy bin,

[4 ARN Lr AJ LA AX

HORA SE a KAN

SM ms ta =

K Å AR

| vå FR | jga ig my 4

OK ” I j W I I

äl

3 Vv ' |

Ä 2 År ÅA SR

- - i v £1V

i pr ae

EROGTKAÖT MA sh.

ä MA MU vi

Jag od ERA FET TITEL LE TT RE FC FRT

CJATN ALA NN DisN ko

4 > Fr

SAN MN IT |

ELAN 8 VOR TIGERN Jå Sj

Pr ANNES NOA ARA la bi

h ; LR

N jE

( AI Nn | Md FAN

Vorbemerkungen.

Seit der Zeit, als man der Geologie Skandinaviens eine

grössere Beachtung zu widmen begann, haben die Hochgebirgs-

gegenden daselbst stets das besondere Interesse der Geologen

angeregt. Natirlich fihlt sich auch der Geologe mehr als

jeder Andere von der eigenen Anziehungskraft, welche das

Hochgebirge mit seiner grossartigen Natur stets ausiibt, ge-

fesselt; er wimscht diese gewaltigen Gebirgsmassen, die maje-

stätiseh aber öde sich iiber Hunderte von Quadrat-Meilen aus-

dehnen, näher zu erforschen, er will wissen wie sie gebildet

sind und wann sie gebildet wurden.

Die Antwort auf diese Fragen ist doch nicht so leicht

gefunden und die Aufklärungen, welche die ersten Reisenden,

die diese unbekannten Gegenden durchstreiften, von da mit-

brachten, konnten die Wissbegierde nur steigern, nicht be-

friedigen. Durch die unermiidlichen Forschungen von HIsIn-

GER in Schweden und von KEILHAU in Norwegen wurde zwar

die petrographische Beschaffenheit der Hochgebirgsgebilde

schon frih ziemlich gut bekannt, und in der That ist in dieser

Hinsicht nach ihrer Zeit nicht viel Neues aufgefunden wor-

den, doch konnten selbstverständlich diese ersten Beobachtun-

gen nicht ausreichen, eine genigende Grundlage fir eime

klare Auffassung des grossartigen Gebirgsbaues dieser aus-

gedehnten Gebiete zu bilden, denn theils war der Gegenstand

der Erforschung zu gewaltig, um gleich beim ersten Angriffe

bewältigt werden zu können; theils legte man damals noch

ein zu grosses Gewicht auf die petrographischen Merkmale

der Felsarten, die, mehr in die Augen fallend, sich geltend

machten, während ihre geognostichen Beziehungen verhält-

nissmässig weniger beachtet wurden. Man lernte indessen

bald einsehen, dass die Hochgebirge ein eigenes Kapitel der

Geologie Skandinaviens bilden, und dass die geognostischen

4 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

Verhältnisse derselben sich nicht weniger als die physischen

und topographischen von denen der bewohnteren und leichter

zugänglichen Theile der skandinavischen Halbinsel unterschei-

den. Da wie hier kann freilich die Hauptmasse der Ge-

birgsarten als metamorphisch bezeichnet werden, der ganze

Charakter derjenigen der Hochgebirgsgegenden ist indessen so

eigenthiimlich, dass schon KEILHAU sie von dem eigentlichen

Urgebirge trennte und sie einer juängeren Periode zuwies.

Eine eingehende und rein geognostisch begrindete Glie-

derung der Hochgebirgsgebilde wurde indessen erst durch die

neue geologische Aufnahme Norwegens von Prof. KJERULE

zu Wege gebracht. Unermidlich an diesem Riesenwerk fort-

arbeitend hat Prof. KJIERULF bereits die geologischen Ver-

hältnisse fast des ganzen sidlichen Norwegens enträthselt und

die neuen Aufschliisse, die er dariiber gegeben, können ge-

wissermassen als massgebend fir die Geognosie Skandinaviens

im Allgemeinen betrachtet werden. Auch die nördlichsten

Theile der skandinavischen Halbinsel sind Gegenstand der

Forschungen norwegischer Geologen gewesen, und die Ar-

beiten T. DaAuLr's und K. PETTERSEN'S haben uns dort die ge-

ognostisehen Grundrisse grosser Gebiete kennen gelehrt.

Die geologische Landes-Untersuchung Schwedens, deren

Hauptaufgabe, die Herstellung genauer Detail-Karten iiber die

fruchtbareren und dichter bevölkerten Theile des Landes,

keine grössere Opfer den in praktischer Beziehung so wenig

versprechenden Hochgebirgsgegenden zu bringen gestattete,

konnte erst im Jahre 1868 diese zum Gegenstande einer Ueber-

sichts-Aufnahme machen. Diese ist seitdem jährlich nach

Kräften weitergefiihrt worden und zwar hauptsächlich in den

westlichen ”Theilen von Jemtland und Herjeådalen und den

nordwestlichen von Dalarne (Dalekarlien), somit das siidlichste

Drittheil der Hochgebirgsgegenden Schwedens umfassend.

Dieses Gebiet bildet in geognostischer Hinsicht ein ziem-

lich gut abgeschlossenes Ganze, und da es zugleich als eine

einigermassen vollständige Musterkarte der Formationen, die

das Hochgebirge im Allgemeinen aufbauen, betrachtet werden

kann, dirfte eine Uebersichtskarte dariäber nicht ohne Inter-

esse sein. Als der an den Aufnahmen am meisten Betheiligte

habe ich deshalb eine solehe bearbeitet, die hiemit, nebst

einigen Erläuterungen, separat veröffentlicht wird, weil noch

mehrjährige Arbeiten nöthig sind, bevor eine umfassendere

—

BIHANG TILE K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1: N:o 12. 5

Darstellung der Geologie des nördlichen Schwedens zu Wege

gebracht werden kann. !)

Bei der Entwerfung dieser Karte bin ich bemiiht gewesen,

die grossen geognostichen Grundziige zusammenzufassen und

sie in einem möglichst deutlichen und iibersichtlichen Bilde

darzustellen. Eingestanden muss es doch werden, dass dieses

Bild noch viele Mängel hat, denn nicht alle Grenzen haben

so genau, wie es winschenswerth gewesen, begangen, und nicht

alle Fragen in einer völlig befriedigenden Weise gelöst ver-

den können. Man stelle doch keine zu grossen Anspriiche

an die erste Untersuchung von Gegenden, wo der Geologe so

viele Schwierigkeiten zu iiberwinden hat, wie in denen, von

welchen hier die Rede ist. Fast iiberall, selbst auf dem höch-

sten Hochgebirge, ist der Boden so gleichmässig mit Steinen

und Blöcken bedeckt, dass der Felsgrund nur selten hervor-

tritt. Die Contaecte zwischen den verschiedenen Gebirgsarten

können in Folge dessen hur ausnahmsweise direkt beobachtet

werden und die Lagerungsverhältnisse sind darum auch oft

äusserst sehwer genau zu ermitteln. Hierzu kommt noch, dass

viele Gegenden ihrer Wildheit und Oede wegen nur unter

sehr gimnstigen Witterungsverhältnissen zugänglich sind und:

selbst dann muss man sich damit begnigen sie ganz fluchtig

zu durchstreifen, da ein längeres Verweilen in ihnen allzu

grosse Vorbereitnngen erheischen, sowie Gesundheit und Kräfte

erschöpfende Entbehrungen herbeifiihren wiirde.

Eine Vergleichung der vorliegenden Karte mit den iiber

die angrenzenden Theile von Norwegen schon erschienenen

!) Ausser einigen friiheren Reisen in den nördlichen Provinzen Schwe-

den sind folgende Aufnahmen von den Mitgliedern des Geologischen

Bureau ausgefiihrt worden: die sidliche Hälfte des Theiles von Da-

larne, welchen die Karte umfasst, das Kirchspiel Elfdalen jedoch aus-

genommen, wurde im Jahre 1872 von mir aufgenommen, die nördliche

von D. HUMMEL im Jahre 1869. Den westlichen und nördlichen Theil

von Herjeådalen erforschten E. ERDMANN und ich im Jahre 1868;

ausserdem besuchte ich 1872 einige wichtigere Punkte daselbst; den

sädliechsten Theil derselben Provinz untersuchte V. KARLSSON in den

Jahren 1869 und 1872. Derselbe durchstreifte auch im letztgenannten

Jahre einen Theil des Hochgebirges siidwestlich vom Storsjö in Jemt-

land. Die nördlich und westlich vom Areskutan liegenden Theile

dieser letzteren Provinz wurden von mir im Jahre 1871 aufgenominen,

das Uebrige im Jahre 1868 von D. HUMMEL und O. GUMZLIUS und

1869 von dem letzteren allein. In paläontologischer Beziehung er-

forschte G. LINNARSSON 1870 und 1871 die Storsjö-Gegend. Prof.

A. ERDMANN durchreiste 1868 einige Gegenden von Jemtland, die

nördlich vom Gebiete der beigefiigten Uebersichtskarte liegen und

die Hochgebirgsgegenden von Westerbotten und des siidlichen Theiles

von Norrbotten wurden im Jahre 1869 von E. ERDMANN und mir bereist.

6 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

zeigt, dass in mehreren Beziehungen die Verhältnisse an der

Reichsgrenze von beiden Seiten etwas verschieden aufgefasst

worden sind. Schon bei den Aufnahmen im Jahre 1868 zeig-

ten sich Schwierigkeiten den Gebirgsbau auf der schwedischen

Seite der Reichsgrenze in voller Uebereinstuimmung mit den

Angaben der norwegischen Karten zu erklären und diese

Schwierigkeiten haben sich seitdem bei Fortfihrung der Ar-

beit nicht vermindert. Es war darum nothwendig auf der

schwedischen Seite unabhängig von den in Norwegen befolg-

ten Ansichten weiterzugehen, da aber hierbei Verschieden-

heiten hervortraten, die augenscheinlich nicht im Gebirgsbaue

der respectiven Gebiete begrindet waren, so glaubte ich es

versuchen zu missen durch persönliche Kenntnissnahme der

wichtigsten Punkte auch auf der norwegischen Seite die Un-

sicherheit in der Auffassung zu beseitigen, welche jene Ver-

schiedenheiten herbeifiihrten.

Zu dem Zwecke unternahm ich mehrere Reisen in die

östlichen Theile Norwegens und suchte dort mit Hilfe der

norwegischen Karten solche Punkte auf, wo ich Aufklärungen

äber die zweifelhaften Fragen zu finden hoffen konnte. Es

wurde mir dabei klar, dass die Bauart des norwegischen Hoch-

gebirges im Ganzen mit der des schwedischen itibereinstimmt

und dass dieselben Gesetze dort wie hier walten. Viele Ver-

hältnisse sind jedoch noch so unklar, dass sie leicht verschie-

dene Deutungen zulassen, und oftmals können gewichtige

Griinde sowohl fir die eine als die andere Ansicht angefiihrt

werden. Die Auffassung, welche der beigegebenen Ueber-

sichtskarte zu Grunde liegt, ist das Ergebniss der Zusammen-

stellung meiner gesammten, sowohl in Norwegen als in Schwe-

den gesammelten Erfahrungen; in wie weit dieselbe richtig

ist, mögen kinftige Forschungen entscheiden.

In der Gegend, deren geologische Grundziige ich im Fol-

senden darzustellen suchen werde, kommen sowohl geschich-

tete als massige Gesteinsarten vor. Letztere nehmen doch an

dem Bau des Hochgebirges nur in geringem Masse Theil,

indem sie hauptsächlich ausserhalb der Gebiete der grossen

sedimentären Gebilde, die dort herrschen, auftreten. Beson-

ders manmnichfaltig sind die Eruptivgebilde in Dalarne. Bei

einer flichtigen Uebersichtsaufnahme hat ihnen jedoch selbst-

verständlich nicht die besondere Aufmerksamkeit gewidmet

werden können, die sie an und fär sich wohl verdienen. Im

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. TY

Folgenden muss ich mich deshalb darauf beschränken nur

die hauptsächlichsten unter ihnen kurz zu erwähnen und sie

iibrigens als eime dankbare Aufgabe kinftigen Beobachtern

besonders empfehlen.

Die geschichteten Gesteime der Hochgebirge sind theils

rein klastischer Natur, wie Sandstein, Conglomerat und Spa-

ragmit, theils mehr oder weniger metamorphisch, wie Quarz-

schiefer, Glimmerschiefer, Hornblendeschiefer und Gneiss. In

keiner derselben sind bis jetzt Versteinerungen gefunden wor-

den, weshalb die Bestimmung ihres geologischen Alters, in

so weit dieses gegenwärtig möglich ist, von der Ermittelung

des Verhältnisses abhängen muss, in welchem sie zu den ein-

zigen fossilfihrenden Ablagerungen, die es hier giebt, stehen,

nämlich den silurichen Kalksteinen und Thonschiefern, die theils

um den grossen Binnensee Storsjö ein ausgedehntes Terri-

torium bilden theils auch als kleine isolirte Partien an mehreren

Orten vorkommen.

Die rein klastischen Felsarten wiegen in den sidlichen

Theilen der in Rede stehenden Hochgebirgsgegenden vor und

sind in dem grossen Sandsteim-Gebiete, das sich im nordwest-

lichen ”Theile von Dalarne ausdehnt, besonders mächtig ent-

wickelt. Nördlich von diesem folgen, Quarzite und krystal-

linische Schiefer, welche letzteren im nordwestlichen Herjeå-

dalen und westlichen Jemtland beinahe alleimherrschend wer-

den. Der hierdurch entstehenden natiärlichen Eintheilung

gemäss werde ich im Folgenden zuerst das Sandstein-Gebiet

Dalarnes behandeln, dann die siluriscehen Gebilde kurz erwäh-

nen und schliesslich zu dem grossen Quarzit- und Schiefer-

Territorium ibergehen.

Das Sandstein-Gebiet Dalarnes und die nächsten

Umgebungen desselben.

Die grosse Sandstein-Formation, welche von Alters her

unter dem Namen »der rothe Sandstein von Dalarne» be-

kannt ist und die man kurzweg »Dala-Sandstein» nennen kann,

hat ihre hauptsächliche Verbreitung im nordwestlichen Theile

dieser Provinz zwischen Ober-Malung im Siiden und Idre im

Norden, erstreckt sich aber auch etwas iber die Grenzen derselben

5 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

hinaus, nämlich im Westen nach Norwegen und im Nord-

westen nach Herjeådalen hinein. !)

Die äusseren Theile dieses Gebietes bilden ein im Ganzen

genommen ziemlich ebenes, hier und da von emporragenden

Gebirgspartien eruptiven Ursprungs unterbrochenes Flach-

land, das zwar 1200' bis 1500' iiber dem Meere liegt, aber

doch niedrig zu nennen ist im Verhältnisse zu der umgeben-

den ziemlich bergigen Gegend, welche es gleichwie ein er-

habener Rahmen umschliesst. Im Innern des Gebietes häufen

sich dagegen die Sandsteinmassen zu gewaltigen Gebirgen an,

welche mit sanft abgerundeten Formen, grossen Hägeln gleich,

sich 3000" bis 3500' iiber den Meeresspiegel erheben und eine

fast zusammenhängende Gebirgsmasse bilden, die von Tran-

strand im Siiden sich nach Nordwesten hinzieht und mit der

grossen Hochebene endet, die unter dem Namen »Fulu-Fjäll»

sich zu beiden Seiten der Reichsgrenze zwischen der Fulu-Elf

im Östen und der Lör-Elf im Westen ausdehnt.

Verschiedene Gebirgsarten umgeben den Dala-Sandstein.

Im Norden verschwindet er unter Jiängeren Quarzit-Ablagerun-

gen, im Östen wird er von Porphyr, im Westen von Porphyr

und Hälleflinta begrenzt. Im Siiden bei Malung, wie auch

im Nordosten bei Lillherrdal grenzt er an grosse Granit-Mas-

sive, die ihn ibrigens auf drei Seiten, im Osten, Siiden und

Westen, in einiger Entfernung umgirten.

Der hier auftretende Granit ist dem in den grossen Gra-

nitgebieten des mittleren Schwedens gewöhnlich vorkommen-

den vollkommen gleich; er besteht in seiner allgemeinsten

Form aus schwach violettem durchscheinenden Orthoklas in

2” bis 6” grossen Krystall-Individuen, weissem oder blau-

weissem Quarz, schwarzem oder etwas grinlichem Glimmer

und gelbweissem oder grauweissem Oligoklas, der bald reich-

lich, bald nur spärlich vorhanden ist. Als accessoriche Bestand-

theile kommen mitunter Hornblende und Titanit vor, letzterer

') Auf der Karte ist die westliche Grenze des Sandsteines in Norwegen

der Karte von KJERULF entlehnt. Der Theil seiner östlichen Grenze.

welcher im Kirchspiele Elfdalen liegt, ist nach den Reiseberichten

HISINGER'S und ÅA. ERDMANN'S eingetragen. Fine kleinere, abgeson-

derte Partie derselben Sandstein-Formation kommt im Thale der

Svart-Elf an der Grenze zwischen Dalarne und Wermland vor: sie

wurde zuerst von L. J. IGELSTRÖM nachgewiesen und später von A.

SJÖGREN untersucht. (Siehe SJÖGREN. »En geologisk profil inom

norra delen af Svartelfvens floddal.» Geol. För:ns i Stockholm Förh.

B:2TEN:Or 8):

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 9

vorzugsweise in den oligoklasreichen Varietäten. Ein von

diesem vollkommen verschiedener Granit, ein rothes fein-

körniges Gestein, ist in zwei kleinen Bergen, dem Åli-Berge

westlich von Fors in Malung und dem Alm-Berge in Lima

gefunden worden.

Die Porphyr-Gesteine in der nächsten Umgebung des Sand-

stein-Gebietes zeigen manche Abänderungen und gehören theils

den eigentlichen Porphyren theils den Porphyriten an. Die

ersteren sind sehr zahlreich, können aber doch unter drei

Hauptgruppen gebracht werden, nämlich: quarzfiihrende Or-

thoklasporphyre, Felsitporphyre und quarzfreie Orthoklasporphyre.

Die quarzfithrenden Orthoklasporphyre haben in der Regel

eine braune oder braunviolette, bisweilen eine graue, dichte

Grundmasse, worin Körner von Quarz nebst Krystallen von blass-

rothem oder fleischrothem Orthoklas und mitunter auch von

gelbweissem Oligoklas mehr oder weniger dicht eingestreut

liegen. Hierher gehören z. B. die Porphyre um Särna, um

Drefdagen östliceh von Herjehogna, im Enars-Berge westlich

von Lillherrdal und um Glöte im Kirchspiele Linsäll. Ferner

mag hierher gezählt werden der an seiner braunvioletten Grund-

masse und seimen kleinen braunen Orthoklaskrystallen erkennt-

liche Porphyr nördlich des Tisjö im Kirchspiele Lima, ob-

gleich derselbe nur spärlich deutlich erkennbare Quarzkörner

enthält. |

Als Typus der Felsitporphyre kann der nach einem der .

Porphyrbriiche von Elfdalen benannte »Bredvads-Porphyr» an-

gesehen werden. Er besteht aus einer beinahe dichten, unter

dem Mikroskope doch deutlich körnigen, braunrothen, felsi-

tisehen Grundmasse mit spärlichen Einsprenglingen von gleich-

falls braunrothem Orthoklas und grimen Punkten, wahrschein-

lich von Chlorit. Hin und wieder, obgleich ziemlich selten,

bemerkt man auch einzelne Körner von gelblichweissem Oligo-

klas; deutlich erkennbare Quarzkörner finden sich aber nicht.

Diese Porphyrart hat eine nicht unbedeutende Verbreitung.

indem sie allgemein um die östliche Dal-Elf nordwestlich von

der Elfdal-Kirche vorkommt und sich von dort gegen Norden

bis nach Lillherrdal in Herjeådalen erstreckt.

Die quarzfreien Orthoklasporplure zeichnen sich im Al-

gemeinen durch die Grösse und Menge der ausgeschiedenen

Feldspathkrystalle aus. Sie bestehen aus eimer braunen oder

rothbraunen Grundmasse, die mit 4” bis 5” langen Orthoklas-

10 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

krystallen gespickt ist; ausserdem kommen gewöhnlich auch

matte Körner von gelbweissem oder grinweissem Oligoklas

und kleine grine Punkte (Chlorit) vor. Zu dieser Gruppe

gehören unter anderen der Porphyr des As-Berges nordöstlich

von Wenjan, der 'von Byråsen westlich von Malung und der

in den Bergen westlich von Heden in Lima. An letztgenann-

tem Örte tritt neben dem quarzfreien auch ein quarzfiihrender

Porphyr auf. In einigen Felsen, wo der Contact zwischen

ihnen entblösst war, bemerkte ich ein breccie-artiges Gebilde,

das aus Bruchstiicken des letzteren, in einer Grundmasse aus

dem ersteren eimgebettet, bestand. Demnach scheint der quarz-

freie Porphyr hier der jingere zu sein.

Eine andere in diesen Gegenden vorkommende Felsart,

die bisweilen einigen der obengenannten Porphyre sehr ähn-

lich ist, in ihrer meist typischen Form sich aber doch wesent-

lich von ihnen unterscheidet, ist eine Art Granitporphyr, die

an mehreren Stellen sowohl in Dalarne als in Herjeådalen

auftritt. Innerhalb des Gebietes, das die Karte umfasst, hat

dieses Gestein jedoch keine bedeutende Verbreitung, weshalb

es auf derselben, Bequemlichkeit halber, mit den Porphyren

zusammengefiihrt worden ist. Es besteht aus einer mehr oder

weniger feinkörnigen Grundmasse, die hauptsächlich ein Ge-

menge aus Quarz und rothem Orthoklas ist, worin Krystalle

von feischrothem Orthoklas, gelbweissem Oligoklas und Kör-

ner von Quarz porphyrartig eimgestreut sind, sowie auch griine

Pinktchen eines glimmer- oder chloritartigen Minerals. In

eimigen Abänderungen wiegen die ausgeschiedenen Mineral-

Bestandtheile in dem Grade vor, dass die Grundmasse fast

verschwindet und das Gestein einem oligoklasreichen Granite

ähnlich wird; in anderen dagegen ist die Grundmasse iiber-

wiegend, wodurch das Gestein ein mehr porphyrartiges Aus-

sehen erhält. Dieser Granitporphyr kommt um die östliche

Dal-Elf sidöstlich von Elfdalen, an der Grenze zwischen Da-

larne und Herjeådalen siidlich von Lillherrdal, östlich von

Glöte am Wege nach Linsäll und anderwärts vor.

Um den siädlichen Theil des Wenjan-Sees breitet sich

ein Massiv eines porphyrartigen Gesteins aus, das doch so-

wohl hinsichtlich seiner petrographischen Merkmale als auch

seines äusseren Habitus von den obenerwähnten Porphyrarten

wesentlich verschieden ist. Es besteht aus eimer grauen, bis-

weilen bräunlichen Grundmasse, worin Oligoklas theils in grös-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 11

seren matten, unbestimmt begrenzten Körnern von gelblich-

oder griinlich-weisser Farbe, theils in kleinen Krystallen mit

glänzenden, oft deutlich gestreiften Flächen, sowie auch brau-

ner Glimmer in sechsseitigen Tafeln ausgesondert erscheinen.

Häufig treten diese Ausscheidungen in solcher Menge auf,

dass die Grundmasse dem blossen Auge kaum erkennbar ist

und das Gestein erhält dann ein eher granitähnliches als por-

phyrartiges Aussehen. Die mikroskopische Untersuchung zeigt

jedoch, dass auch in den anscheinend ganz körnigen Varietäten

die Grundmasse nicht fehlt. Dieses Gestein muss deshalb ohne

Zweifel zu den Porphyr-Gesteinen gezählt werden und dirfte

im Folge seimer obenerwähnten mineralogischen Zusammen-

setzung als ein Glimmerporplyrit bezeichnet werden kön-

nen. I)

Die längs der sidwestlichen Grenze des Sandstein-Ge-

bietes vorkommende MHälleflinta, die in ihrem Auftreten in

einer gewissen Abhängigkeit vom Porphyr derselben Gegend

zu stehen scheint,?) zeigt mehrere Abänderungen. In der

Regel besteht sie aus einer dichten oder beinahe dichten

Grundmasse, die theils einfarbig braun oder graugriän theils

durch die Abwechselung dieser Farben unregelmässig gefleckt

erscheint. In dieser Grundmasse sind gewöhnlich kleine Feld-

spathkrystalle, bisweilen sehr zahlreich und dann oft von klei-

nen Quarzkörnen begleitet, emgesprengt. Das Gestein hat

nur selten eine deutliche Schichtung, dagegen aber in der

Regel eine mehr oder weniger hervortretende Schieferung. Die

') Die meisten der beim ehemaligen Porphyrwerke zu Elfdalen verar-

beiteten Porphyr-Gesteine gehören indessen zu keiner der obenerwähnten

Varietäten. Sie unterscheiden sich von ihnen besonders durch ihre

sehr dichte Grundmasse, die oft eine prachtvolle Fluctuations-Structur

zeigt. Durch ältere Beobachtungen (Siehe »Minerographiske anteck-

ningar om Porphyr-Bergen i Elfdals Socken etc. af P. J. HJELM,

Kongl. Vet. Akad. Handl. 1805), die durch die neueren Untersuchungen

A. ERDMANN'S und M. STOLPE'S bestätigt worden sind, ist es bekaunnt,

dass die eigentlichen Elfdal-Porphyre nur als verhältnissmässig klei-

nere Partien in den oberen Theilen der Berge um Elfdalen auftreten,

wo sie sich bisweilen deckenartig iiber Sandstein ausbreiten. Sie

scheinen demnach jiänger als die umgebenden grossen Porphyrmassen

zu sein.

?) Das Verhältniss zwischen der Hälleflinta und dem Porphyre geht aus

den bisherigen Beobachtungen nicht deutlich hervor und diirfte auch

in diesen bedekten Gegenden schwer zu ermitteln sein. Dass sich ein

gewisser Zusammenhang zwischen ihnen vorfindet, dirfte doch schwer-

lich in Abrede gestellt werden können und es wiirde mich nicht be-

fremden, wenn es sich am Ende herausstellte, dass die Hälleflinta

als ein Tuffgebilde des Porphyrs zu betrachten sei.

12 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

Schieferungsflächen sind gewöhnlich etwas knotig und mit.

einem grinweissen, talkartigen Ueberzuge versehen.

Zwischen diesen jetzt erwähnten Gebirgsarten und wahr-

scheinlich auch auf ihnen ruhend dehnt sich der Dala-

Sandstein iiber einen Flächenraum von mehr als 130 geogr.

Qv.-Meilen aus. Die Gliederung dieser Formation ist sehr ein-

fach; man denke sich nur ein im Allgemeinen fast horizon-

tales Schichtensystem von Sandstein- und Quarzit-Ablagerun-

gen, worin zwei mächtige Grimsteinlager eingeschaltet sind,

und man hat ein einigermassen richtiges Bild von derselben.

Vergleiche Fig. 1 ide 2. Durch diese beiden Grimnsteinlager

ända der DaleSädsten in drei grosse Abtheilungen getheilt,

welche als die unterste, mittlere und oberste Stufe bezeichnet

werden können.

Die untersten Straten des Dala-Sandsteins sind höchst sel-

ten entblösst; auf Grund der losen Blöcke dirfte man doch

mit ziemlich grosser Sicherheit annehmen können, dass sie,

wenigstens an der östlichen und siädlichen Grenze der Forma-

tion, aus Conglomerat gebildet werden. Die Gerölle in die-

sem Conglomerate bestehen gewöhnlich entweder aus Porphyr

(Quarz- oder Felsitporphyr) oder auch aus Quarzit, bald weiss

bald rothbraun oder orangefarbig. !) Die Grundmasse besteht

in der Regel aus Sandstein; etwas nördlich von Nornäs nord-

östlich vom Horrmund-See traf ich doch eine Menge grosser

Conglomeratblöcke, deren rothbraune Quarzitgerölle in einem

röthlichen, sandigen, krystallinischen Kalksteine eingebettet

waren. Dieser letztere wird von den Bewohnern der Gegend

zum Kalkbrennen verwendet. Anstehendes Gestein war hier

meilenweit nicht entblösst.

Nur an einer Stelle, im Ramberge im Kirchspiel Lill-

herrdal, habe ich den Contact zwischen dem Conglomerate

und seinem Untergrund zu beobachten Gelegenheit gehabt.

Der letztere ist hier ein brauner Quarzporphyr, dem das Conglo-

merat, dessen Gerölle fast alle aus Porphyr bestehen, in fast

horizontalen Schichten auflagert.

Zum untersten Theile des Dala-Sandsteins gehört auch

das Gestein, aus welchem die bekannten Miihlensteine von

1) Conglomeratblöcke, solcehe Quarzitgerölle enthaltend, sieht man unter

anderen Stellen nördlich von Malung längs dem Wege nach Öje.

Kein Quarzit, der dem Gestein dieser Gerölle gleicht, ist anstehend

angetroffen worden, Blöcke eines solchen finden sich doch mitunter.

SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12.

TILL

BIHANG

"MN

"(29Uug210Z9q ZIVMYIS PUIS I

BIOQLL UPM BIoqBmd

[uta3sunI) IP) NTIISPUELY-LIEA 5

'tAUdIo

'00000F :T GQVISSSEN-UISUVT

IPIed'M BIoq189se3

etulad

€

TI d

'e9urFoleH 4

"uefuoM UOoA UYorlpIou BILL Wap UDBU J9S-UaHINIH VINA IHOIJ c 'St4

telnr H I10q1e)seM Ted Axoqspunm BroqåurauaT dog-sSPH

'M -1IOH

:puBigsuvBiIL 199 NefluoH Wap yveu 9og-ofo WoOA TIHOId

BLOG HT NM

BOTT

'gtuBir) 6

99-09 HINT

939-210

14 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

Malung gebrochen werden. Die nunmehr fast verlassenen

Miihlensteinbriäche liegen theils in dem s. g. Qvarn-Berge,

mit welchem Namen der östliche Abhang des westlich an der

West-Dalelf etwas sidlich von Ober-Malung belegenen Kyrk-

Berges bezeichnet wird, theils auch in der östlichen Abdachung

des Byråsen, eines einzelnen Berges auf der entgegengesetzten

Seite des Flusses. Das Miihlenstein-Gestein ist seimem Aeus-

seren nach sparagmitartig; es besteht aus abgerundeten, röth-

lichen Quarzkörnern und einem hellen, talkartigen Minerale,

welches als diinne Häutchen dieselben umschliesst und zusam-

menhält. Körner von Feldspath fehlen fast ganz. Dieses Ge-

stein wechselt mit diinnen Schichten rothen Thonschiefers

und Bänken von Conglomerat ab und hat, gleichwie auch

dieses letztere, stets eine deutlich ausgebildete Schieferung,

die bisweilen ganz und gar von der wahren Schichtung ab-

weicht. So fand ich z. B. im Byråsen jene gegen Sidwesten

steil abfallen, während diese sich schwach gegen Nordwesten

senkte. Im” Qvarn-Berge fällt sowohl die Schieferung als die

Schichtung 50” bis 60” gegen Sidwesten, also gegen den Gra-

nit des Kyrk-Berges hinein.

Dasselbe Miihlenstein-Gesteim fand ich auch in den Ab-

hängen sidlich von der Årå westlich von Lima anstehend,

dort mit steil gegen Nordosten einfallenden Schichten.

Ueber diesen jetzt erwähnten Felsarten, welche die unter-

sten Straten oder die Bodengebilde des Dala-Sandsteins aus-

machen, folgt ein feinkörniger, gewöhnlich harter und quarziger

Sandstein von weisser oder röthlicher Farbe und durch diinne

dunkelrothe Zwischenlager schön gebändert. Diagonale Schich-

tung kommt in demselben sehr häufig vor und seine Schich-

tungsflächen sind oft von Wellenfurchen gekräuselt.

Dieser Sandstein bildet nebst den obengenannten Boden-

schichten die unterste Stufe der Sandstein-Formation, deren

Mächtigkeit in der Regel wenigstens 500' beträgt.

Das zunächst folgende Glied des Gebirgsbaues ist das

untere der obenerwähnten beiden Griinsteinlager. Es breitet

sich zu beiden BSeiten der West-Dalelf aus, einer langge-

streckten Zunge gleich, die mit ihrer Spitze bis an den Öje-

See hinabreicht. Seiner Länge nach ist es schwach mulden-

förmig zusammengebogen und grösstentheils von iiberlagern-

den Sandsteinmassen bedeckt, weshalb nur seine äusseren Kan-

ten als zwei ungleich mächtige Zige hervortreten, die nach

BIHANG TILL K.. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 15

Sudosten hin sich vereinigen.!) Vergleiche die Karte und

Fig. 2. oben. |

Dieser Griinstein besteht aus einer schwarzgriinen oder

schwarzgrauen, auf der verwitterten Fläche hell graugriinen,

dem blossen Auge fast dicht erscheinenden krystallinischen

Masse, deren Hauptbestandtheile Labrador, ein griines oder

braunes Augitmineral, Chlorit und Magnetit sind. Der Labra-

dor ist stets iiberwiegend, in gewissen Varietäten sogar so

vorherrschend, dass eine mit Chlorwasserstoffsäure angeätzte

Gesteinprobe, wo der Chlorit also herausgelöst ist, eine bei-

nahe rein weisse Farbe annimmt. Das Augitmineral ist nir-

gends so ausgeschieden, dass es durch Analyse näher bestimmt

werden kann; wahrscheinlich ist es doch gemeiner Augit und

das Gestein selbst demnach ein Diabas zu nennen, was auch

sein ganzer Habitus, die Menge des darin enthaltenen Chlorits

und sein bedeutender Wassergehalt anzugeben scheinen. ?)

Sehr häufig sind in der dunklen Grundmasse des Gesteins

Krystalle von grinlichweissem Labrador porphyrartig aus-

geschieden. Diese Krystalle sind bald klein und nur zerstreut

eingesprengt bald gross und zahlreich, wie z. B. in dem pracht-

vollen Labrador-Porphyr in der Gegend siidlich des Horrmund-

Sees, wo sie nicht gselten eine Länge von 2” bis 3” erreichen.

!) Schon HISINHER, mit seinem ungemein scharfen Blicke fir den Ge-

birgsbau, fasste das Verhalten dieses Grinsteins zu dem Sandstein

ganz richtig auf. Er sagt dariiber »— es scheint sehr wahrscheinlich,

dass in dieser Gegend (bei Transtrand) der dichte Griinstein sich

zwischen den allgemein verbreiteten Sandstein hineinschiebt und

diesem untergeordnet ist.» (Antekn. H. 1. p. 30.)

?) Zwei vom Chemisten des Geologischen Bureau H. SANTESSON ausge-

fihrte Analysen dieser Felsart, a von Öje und b vom Berge westlich

des Smågan-Sees östlich von Transtrand ergaben folgende Resultate:

a hb

SUM ARI RADIE.

FANER 00 99 EA 20.

Her. Holk 111 Ba RAA ER 13.02

Fe ASFAAN NR 2.66

CARIN DIS SN AA DE 8,26

Move OM sg lll 4,75

I AbA rr TONER 4.30

NAV HA DTS sar ARA TIG

FILA ORT en OR IF2I50

16 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

Ziemlich allgemeine HEinschlisse im Diabas sind weiter

Mandeln von weissem oder röthlichem, oft schön geadertem

Chaleedon. Diese Mandeln kommen theils nur einzeln und

dann häuvfig mit zerstreuten bDLabradorkrystallen zusammen

vor, theils treten sie in solcher Menge auf, dass das Gestein

ein schön ausgebildeter Mandelstein wird. Die kleineren

Chalcedon-Mandeln haben nicht selten eine Rinde von einem

schwarzgriinen chloritartigen Minerale, welches auch bisweilen

eigene kleine mandelförmige Nester bildet. Grössere Hohl-

räume von 2” bis 3” Durchmesser habe ich in ihrem unteren

Theile mit schön gestreiftem Chalcedon, in dem oberen

dagegen mit einer krystallinischen Quarzmasse angefillt ge-

funden.

Die mandelsteinartigen Varietäten des Diabases treten, mit

porphyrartigen und dichten abwechselnd, längs dem ganzen

östlichen Zuge auf, dagegen habe ich sie in dem westlichen

nicht bemerkt. Dort ist das Gestein gewöhnlich dicht, bis-

weilen porphyrartig. Unter den Lokalitäten, wo deutlich aus-

gebildeter Mandelstein angetroffen worden ist, können folgende

genannt werden: der klkide Berg Klefshällen westlich von Öje,

wo er unter einer Bedeckung von dichtem Diabas liegt; der

Norberg und Klitten nördlich von Öje; die Felsen läke der

Wölå nördlich von Transtrand, sowie auch die am Fusse des

gegeniiberliegenden Gebirges Hemfjäll; ferner Megonskär an

dem westlichen Ufer der W. Dalelf etwas sidlich von dem

Punkte, wo die Horrmund-Elf in dieselbe emmindet, und

der nördliehe Theil des Horrmund-As westlich vom Horr-

mund-See.

Im Bullberge, der etwas suädöstlich von Lima sich kuppen-

förmig iiber die umliegende Gegend bis zu einer Höhe von

ungefähr 1000' iiber den Fluss erhebt, fand ich ein eigen-

thiimliches, kleinkörniges Gestein, das hauptsächlich aus röth-

lichem Plagioklas und eimem grimen Augitminerale nebst

Magnetit besteht. Durch seine deutlich körnige Textur und

röthliche Farbe sticht es sehr scharf von dem umgebenden

Diabase ab, der mit seinem gewöhnlichen Aussehen sich bis

an den Fuss des Bullberges erstreckt. Dessen ungeachtet

halte ich es nicht fir abgemacht, dass das Gestein vom

Bullberge ein vom Diabase durchaus verschiedenartiges ist;

vielleicht sind beide nur als ungleiche Entwickelungsformen

einer urspriinglich einsartigen Gesteinsmasse zu betrachten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 17

An den wenigen Punkten, wo ich Gelegenheit gehabt

habe das Gestein in den obersten und untersten Theilen des

Grimsteinlagers zu beobachten, habe ich es merkbar dichter

als gewöhnlich und von unregelmässig geformten häufig mehr

oder weniger vollständig mit Kalkspath angefiillten Höhlungen

verschiedener Grösse erfillt gefunden. Auch finden sich bis-

weilen braune, jaspisartige Partien darin eingeschlossen.

Die Mächtigkeit des Grimnsteinlagers ist im Allgemeinen

ziemlich bedeutend, an verschiedenen Orten jedoch sehr ver-

schieden, und iiberhaupt grösser in dem östlichen Zuge als

in dem westlichen. In jenem kann sie durchschnittlich auf

250 bis 300' geschätzt werden, in diesem mag sie dagegen an

mehreren Punkten kaum 50' bis 100' betragen. Die ganze

Griinsteinmasse ist daher mehr einem bald anschwellenden

bald zuricktretenden Strome als einem gleichmässig und eben

ausgebreiteten Lager zu vergleichen und wahrscheinlich ist sie

auch nicht auf ein Mal entstanden, sondern durch mehrere

auf einander folgende Einzelergiisse nach und nach angehäuft

worden. In dem Grinstein am Fusse des Hemfjäll nördlich von

Transtrand habe ich z. B. ein Zwischenlager von Sandstein beob-

achtet und an der Landstrasse westlich von Öje fand ich eine

Menge Blöcke nebst ein paar Felsen anstehenden Gesteins von

einem Conglomerate, das, soweit ich es erforschen konnte, gleich-

falls eme Einlagerung in dem dortigen Grinstein bildet. Diestå

Conglomerat TCA sich Hälluren aus, dass ein Theil seiner

Gerölle aus Chalcedon besteht, der wahrscheinlich von den

Mandeln des Griinsteins stammt. Es ähnelt sehr dem in dem

ehemaligen Porphyrwerke von Elfdalen zu Tischplatten u. s. w.

estbetteten schönen Chalcedon-Conglomerate, welches losen

Blöcken, angeblich aus der Gegend siidöstlich vom Horrmund-

See, entnommen wWwWurde.

Ueber dem Diabas-Lager folgt die mittlere Stufe der

Sandstein-Formation, eine dine Schichtenreihe, die ab-

wechselnd aus Sandstein, ÖAR und Schiefer zusammenge-

setzt ist. Zu unterst liegt ein brauner oder rothbrauner, an

Feldspathkörnern Bie reicher Sandstein, dessen Farbe

durch sein stark eisenhaltiges Bindemittel edit wird. Er

bildet stets das Hängende deg Diabases, ist aber Ac ausser-

halb des Gebietes Hessle angetroffen worden. Seine Mäch-

tigkeit ist sehr bedeutend, im Fusse des Hemfjäll bei Tran-

strand beträgt sie z. B. (SST 400".

18 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

Die dem braunen Sandsteine zunächst folgenden Straten

sind nur selten entblösst; im Torsjöås westsiidwestlich von

Wenjan habe ich doch Gelegenheit gehabt sie in einer ziem-

lich vollständigen Reihenfolge zu beobachten, die als typisch

fiir diesen Theil der Sandsteinablagerung angefihrt werden

kann. Von unten nach oben gezählt fand ich hier:

a, rothbraunen Sandstein;

b, theils grauen theils röthlichen Quarzit-Sandstein mit kleinen Schich-

ten rothen Schiefers und einem kleinen Lager von Grinstein:

ce, weissen oder grauweissen feinkörnigen Quarzit:

d, graugrinen mit Glimmer gemischten Sandsteinschiefer, mitunter

thonschieferartig, und kleine Zwischenlager von Quarzit enthal-

tend;

e, abwechselnde Lager röthlichen Quarzit-Sandsteines und rothen

oder braunrothen Thonschiefers. |

Höher hinauf geht die Schichtenreihe im Torsjöås nicht; in

den benachbarten Bergen aber, dem Kyrkberge und Liberge,

findet man dieselben Schichten von einer mächtigen Masse

eines feinkörnigen Grinsteines bedeckt, dem oberen der vor-

genannten zwei grossen Grinsteinlager.

Dieser obere Grinstein erscheint meistens nur als kleinere

Decken, deren Zusammenhang durch Erosion gestört worden

ist, und zwar hauptsächlich in der Reihe tafelförmiger Berge,

die sich im siidlichen Theile des zwischen den beiden Dia-

bas-Ziigen eingeschlossenen Gebietes erheben. Vier dieser

Berge sind völlig freistehend und werden schon von Ferne

an der den Trappbergen eigenthiimlichen Form leicht er-

kannt; der finfte, der Kastarberg, siädöstlich von Transtrand,

bildet einé hervorspringende Partie auf der Sidseite des

Hemfjäll, zwischen dessen mächtigen Sandsteinmassen der

Grinstein sich lagerartig hineinschiebt. Vergleiche Fig. 1

oben.

Seinem Aussehen nach unterscheidet sich dieser Grimnstein

ziemlich bestimmt von dem obenerwähnten Diabase. Er be-

steht aus einer gleichmässig feinkörnigen krystallinischen Masse,

in der man schon mit blossem Auge weissgrinen Plagioklas

(Labrador) und ein schwarzbraunes, auf gewissen Flächen perl-

mutterglänzendes Augitmineral (Hypersten?), sowie auch Kör-

ner von Magnetit erkennen kann. Auf der Karte habe ich

dieses Gestein als Hyperit angegeben, eine Bezeichnung, die

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 19

doch nur als provisorisch anzusehen ist, da ich nicht durch

Analyse die Natur des Augitminerales habe bestimmen kön-

nen, sondern nur auf Grund seines Aussehens angenommen

habe, es sei Hypersten. Nirgends kommen in diesem Gestein

porphyr- oder mandelsteinartige Varietäten vor; iberall ist sein

Aussehen sehr gleichförmig. Seine verwitterte Oberfläche ist

bisweilen mit runden, hasel- bis wallnussgrossen Höckern dicht

besetzt. Zerschlägt man einen solchen, so findet man, dass er

aus einer feinkörnigen Masse besteht, die sich von dem ge-

wöhnlichen Gesteine nur dadurch unterscheidet, dass sie in

eimer gewissen Beleuchtung einen schillernden Glanz zeigt.

Dies rihrt davon her, dass die Spaltungsflächen der Hyper-

sten-Körner unter sich parallel sind, und ein jeder dieser

Höcker dirfte daher als ein mit Labrador gespicktes Hyper-

sten-Individuum angesehen werden können.

In der Nähe der obenerwähnten Hyperit-Berge kommen

bisweilen auch Gänge von Hyperit vor, die den Sandstein

durchsetzen. In diesen Gängen ist das Gestein dem in den

Decken völlig ähnlich, nur häufig etwas grobkörniger.

Hyperitartige Grinsteme kommen indessen nicht allein

innerhalb des vom Diabase umschlossenen Gebietes, sondern

auch in anderen ”Theilen des Sandstein-Territoriums theils als

Gänge theils, und am gewöhnlichsten, als Decken oder Lager

vor. Die Trappberge z. B., die in der Gegend sidlich von

Särna liegen und die wahrscheinlich Reste einer einst zusam-

menhängenden Decke sind, bestehen alle aus einem dem oben-

beschriebenen sehr ähnlichen Hyperitgestein. An der West-

seite der Fulu-EMf schiebt sich dasselbe lagenartig zwischen

die Sandsteinmassen des Fulufjäll hinein. In wiefern dieses

Gestein denselben Platz in der Schichtenreihe der Sandstein-

formation wie der Hyperit von Transtrand einnimmt, kann

vorläufig nicht entschieden werden, da aus den bisherigen Be-

obachtungen seine Lage im Verhältniss zu dem unteren Griin-

stein nicht deutlich hervorgeht.

Ein hyperitartiges Gesteim bildet ferner die obersten

Theile der beiden Berge Tiberg und Buråberg nordwest-

lich von Wenjan. Es ist etwas grobkörhiger als der Hype-

rit bei Transtrand und sehr reich an Magnetit. Als acces-

sorische Bestandtheile enthält es noch dunkelbraunen Biotit,

sowie kleine Nadeln von Apatit und gleicht in Folge des-

20 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

sen sehr dem von Alters her bekannten Hyperite von Åsbyn

bei Elfdalen. !)

Welchen Platz dieser Hyperit in der Sandstemformation

einnimmt, ist noch nicht geniigend festgestellt. Vielleicht bil-

det er ein besonderes Lager, welches, nach den Verhältnissen

im Riffelberge zu urtheilen, eimem niederen Niveau als der

Diabas angehört. Der oberste Theil dieses ungefähr 1 Meile

westlich von Wenjan belegenen Berges besteht nämlich aus

Diabas, der auf Sandstein lagert. Auf dem östlichen Abhange

des Berges, bei der Sennhiitte Norgardsselen, findet sich Hy-

perit, die sidliche Fortsetzung des Hyperits vom Buråberge.

In wie weit aber derselbe hier wirklich als em Lager in dem

Sandstein auftritt, konnte ich leider der losen Bedeckung we-

gen nicht ermitteln.

Die Mächtigkeit der verschiedenen Hyperitlager ist in der

Regel ziemlich bedeutend. Unter den Hyperitdecken, die

oben als das obere Grinsteinlager zusammengefasst worden

sind, sind die siidlichsten am mächtigsten, die nördlicheren

werden immer schwächer. So fand rfch im Liberge und im

Kyrkberge nordwestlich von Öje die Mächtigkeit des Hype-

rits ungefär 250', im Kastarberge bei Transtrand dagegen kaum

100" betragen. Die Hyperitdecke des Tiberges kann wenig-

stens auf 200' geschätzt werden. ?)

') Dieses schöne Gestein, welches ausser Biotit und Apatit auch Olivin

enthält, kommt als Gänge in der Umgegend des Sandstein-Territo-

riums nicht selten vor. Ich habe es z. B. nordwestlich vom Tisjö.

in der Gegend von Landbobyn (Kirchspiel Wenjan) und bei Glöte in

Herjeådalen angetroffen.

2) Zwei Hyperitgesteine, a vom Horrmundsberge, b vom Tiberge, wurden

von H. SANTESSON analysirt. Die Analysen ergaben:

a b

Sir Kane 7: (ORG REN FE 45,31.

EN G3te gt 22 EN 24,11.

Festosah Meg: Lo ATA 8,24.

BEAN SÄGS LAN RES 6,47.

(än = SA HÖGAR ro re 8,08.

Moe BARR SV SN 4.49.

Fer nen OT Ae 0,27.

Nasra FASER Lee

12 EN 200 gr 0,70.

100,72. 99,36.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 21

Die oberste Stufe des Dalasandsteins, welche im Hem-

fjäll bei Transtrand und in den benachbarten Bergen den.

Hyperit iiberlagert, besteht aus emem röthlichen, feimkörnigen

Sandstein, der in seinem wunteren Theile mit dunkelrothen,

häufig thonschieferartigen Schichten abwechselt, in welchen

jene hellen, runden, scharf begrenzten Flecke, die den Sand-

stein Dalarnes gewissermassen kennzeichnen, ganz allgemein

auftreten. In den höchsten Theilen des Gebirges ist das Ge-

stein im Allgemeinen sehr gleichförmig und mitunter etwas

sparagmitartig durch das Vorhandensein mehr oder weniger

kaolinisirter Feldspathkörner und sehr dinner Schuppen oder

Häutchen eines weissen, seidenartig glänzenden talkähnlichen

Minerals.

Auch in dieser obersten Stufe ist das Gestein in der

Regel sehr deutlich geschichtet, bisweilen fast schieferig. Dia-

gonal-Schichtung kommt auch hier vor, wenn auch nicht so

häuvfig wie in den unteren Stufen. Die ganze Mächtigkeit der

Stufe, wie sie sich bei Transtrand zeigt, kann auf ungefähr

3800" geschätzt werden.

Die oben dargestellte Gliederung des Dalasandsteins, welche

doch eigentlich nur auf den sidlichen Theil seines Terri-

toriums Bezug hat, wo die beiden Grinsteinlager und der

braune Sandstein nöthige Anhaltspunkte fir ihre Feststellung

darbieten, kann in nachstehendem Schema zusammengefasst

werden:

Ungefähre Mäch-

tigkeit in Fuss.

Röthlicher Sandstein mit Zwischenlagern von rothem Schiefer - 700— 800.

WRC SEETRINStelnlager "CELYPEr10) bo ce assessor 100— 250.

Heller Quarzit-Sandstein mit rothen Schiefern ...-o.ooooooo--- |

Grauweisser Quarzit mit grauem Schiefer ooooocstdoloooedsors 400.

Heller Quarzit mit kleinen Lagern rothen Schiefers --....-- |

FRE a KT SUL OTRS TGL SD TIN EA ge EA a TA ARA na SSA 400.

RinteresGrunsteimlagen (Diabasjyrs cs --- 5500 od ao a ae er 50— 300.

EONSher quarziger Samdstein mit dunkleren Streifen .---- I 500— 800.

REL SSU OTRS = og a NL SA AT a 0 a er Sr BRN Le DE Se AE J

Summe 2150—2950.

In den nördlichen Theilen des Sandstein-Territoriums ist

diese Gliederung jedoch nicht so hervortretend, nicht so leicht

erkennbar. Der untere Grimnstein, so wie auch der auf ihm

lagernde braune Sandstein, finden sich da nicht wieder, und

die ganze untere Stufe der Formation scheint verhältnissmässig

22 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

wenig entwickelt zu sein. Bei Särna z. B. beträgt die gesammte

Mächtigkeit der Sandsteinstraten, die unter dem Hyperit des

Necksjö-Berges liegen, wahrscheinlich nicht mehr als 300—400".

Kein dem Hyperit auflagernder Sandstein kommt hier vor,

bei Idre aber, wo die Blöcke auf der nördlichen Seite des

Flusses andeuten, dass das Gestein bis zu emer Höhe von

ungefähr 300' ebenfalls Hyperit ist, folgt höher hinauf ein

circa 5300' mächtiger Sandstein, der wiederum vom Quarzite'

der oberhalb liegenden Bérge iberlagert wird. Im nördlich-

sten Theile des Sandstein-Territoriums dirfte daher die ganze

Mächtigkeit der Formation, die des Hyperitlagers mitgerech-

net, nicht mehr als 1000” bis 1200' oder ungefähr die Hälfte

ihbrer Mächtigkeit weiter nach Siiden hinab, betragen.

Aus dem Obengesagten lassen sich hinsichtlich der Ent-

stehungsbedingungen des Dalasandsteins gewisse Schlisse ab-

leiten, die hier angedeutet werden mögen.

Die Wellenfurchen, die Diagonal-Schichtung und die Korn-

grösse des Materials deuten darauf hin, dass die Sediment-

bildung in seichtem Wasser stattgefunden habe; die Mächtig-

keit der Ablagerung setzt eine lange fortdauernde Zufuhr von

Sediment durch fliessendes Wasser voraus. Man kann sich

demnach ein seichtes Becken denken, in welches ein grösserer

Fluss Sand und Schlamm hineinschwemmte. Je nachdem

dieses Material sich anhäufte, muss der Boden allmählich ge-

sunken sein, denn sonst wirde sich das seichte. Becken bald

gsänzlich ausgefillt haben. So ging es eine Zeit lang fort

und die untere Sandstein-Stufe wurde abgelagert. Da ihre

Mächtigkeit nach Siden und Siidosten hin am grössten ist,

wurde wahrscheinlich das Material aus dieser Richtung her-

beigefihrt. Die ruhige Sedimentbildung wurde dann durch

vulkanische Kräfte gestört; die sinkende Bewegung hörte

wahrscheinlich eine Zeit lang auf, Grinsteinmassen brachen

hervor und breiteten sich deckenartig iiber das Sediment aus.

Eine Zeit der Ruhe folgte, denn Zeit war fir die Ausfiillung

der Hohlräume des Griinsteimes mit Chalcedon erforderlich,

und wiederum Zeit bedurfte es, damit die also gebildeten

Mandeln durch Verwitterung der Grinstein-Masse losgelöst

werden und Material fir das Chalcedon-Conglomerat liefern

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND ÅL. N:O 12. 20

konnten. Weil bei der Verwitterung die Mitwirkung der

Atmosphärilien nöthig war, muss der Griinstein zu dieser Zeit

wenigstens zum 'Theil im 'Trockenen gelegen haben. Neue

Griinstein-Ergisse folgten und iiberdeckten die ersten; das

Sinken begann wieder; der braune Sandstein wurde abge-

lagert und der Eisengehalt seines Bindemittels vielleicht den

Verwitterungsproducten des Diabases entnommen. Die Ver-

hältnisse wechselten nochmals; ein Sediment anderer Art

wurde zugefiihrt und es bildete sich der Quarzit mit semem

orauen Schiefer. Das Simken scheint sich nun beschleunigt

zu haben, thonhaltigeres Sediment wurde abgesetzt. Aufs

Neue griffen vulkanische Kräfte ein, Hyperitmassen brachen,

wahrscheinlich an mehreren Stellen zu gleicher Zeit, hervor

und ergossen sich in mächtigen Decken. Die Sedimentbildung

nahm danach wieder ihren Fortgang und hielt lange ungestört

an, ehe die Verhältnisse aufhörten, welche die Bildung des

Dalasandsteins bedingten.

Hinsichtlich der geologischen Periode, welcher diese For-

mation zuzuweisen ist, sind verschiedene Ansichten aufgestellt

worden, was auch ganz natirlich daraus folgt, dass es keine

sicheren Data fir die Feststellung derselben giebt. MURCHI-

SON nahm auf Grund der petrographischen Aehnlichkeit des

Dalasandsteins mit »Old red» in England und mit dem fär

devonisch gehaltenen Sandsteine in der Gegend von Chri-

stiania an, dass derselbe dem devonischen Zeitalter angehöre.

Diese Ansicht des grossen englischen Geologen fand allge-

meine Anerkennung und behauptete sich bis KIJERULF durch

Rinreihen des Sandsteines in seine Sparagmit-Etage denselben

fir cambrisch erklärte, eine Auffassung, welcher die iibrigen

Geologen Skandinaviens sich bald anschlossen. 1)

Es lassen sich jedoch fir keme dieser beiden Ansichten

positive Beweise anfilhren, denn weder hat der Sandstein

selbst bestimmbare Versteinerungen geliefert noch sind seine

- Beziehungen zu den benachbarten silurichen Straten deutlich.

Man muss sich darum gegenwärtig damit begnigen, durch

Zusammenstellung verschiedener an und fär sich wenig be-

weisender Umstände zu gewissen Wahrscheinlichkeits-Annah-

men gelangen zu suchen.

1) Namentlich O. TORELL in seinem Werke »Bidrag till Sparagmit-

etagens geognosi och paleontologi.» Lunds Universitets Arsskrift,

Tom IV:

24 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

Fiär die von Prof. KJERULF aufgestellte Ansicht spricht

der Umstand, dass der unmittelbare Untergrund des Dalasand-

steines iiberall aus Felsarten besteht, die der Urzeit zugewie-

sen werden missen. Dieser Beweis ist freilich nur ein nega-

tiver, da aber keine bestimmte Thatsachen demselben wider-

sprechen, kann ihm doch ein gewisses Gewicht riicksichtlich

des Alters der untersten Straten der Sandsteinformation nicht

abgesprochen werden, und beziiglich dieser schliesse ich mich

daher der Auffassung des grossen norwegischen Geologen an,

indem ich es fir das Wahrscheinlichste halte, dass sie der

cambrischen Zeit zugezählt werden miissen. Hine nothwen-

dige Folge hiervon ist aber nicht, dass die ganze Ablagerung

derselben Zeit angehört; mehrere Umstände scheinen mir im

Gegentheil dagegen zu sprechen.

Die Mächtigket und die Gliederung der Sandstein-Forma-

tion zeigen, dass dieselbe das Product eines lange fortdauern-

den und unter wechselnden Bedingungen fortgesetzten Bil-

dungsprocesses ist. Die augitischen Griinsteine, welche als

mächtige Lager darin eingeschaltet sind, gehören emer Klasse

eruptiver Gesteine an, die in anderen Ländern gewöhnlich

nicht friher auftreten als in den Gebilden der silurisehen Zeit,

und dass während dieser Zeit derartige Eruptionen auch in

Schweden stattgefunden haben, davon zeugen die Trappberge

Westergötlands 1) (Westgothlands). Im Silur-Territorium der

Siljan-Gegend kommt ein Sandstein vor, der, obgleich fein-

körniger und weniger quarzig als der Dalasandstein im All-

gemeinen, doch eine sehr grosse Aehnlichkeit mit gewissen

Abänderungen desselben hat. M. STtoLPE hat gezeigt,?) dass

dieser Sandstein nicht, wie friiher angenommen wurde, cam-

brisch ist, sondern dem oberen Theile der untersilurichen

Formation angehört. Ferner verdient erwähnt zu werden, dass

an der einzigen Stelle, beim Häggingsås sidlich von Glöte'

in Herjeådalen, wo der Dalasandstein den silurisehen Ab-

lagerungen so nahe kommt, dass eine Muthmassung hinsicht-

lich ihres relativen Alters auf Grund ihre Lage gewagt wer-

') Gewiss haben doch auch vor der silurischen Zeit Eruptionen augiti-

scher Grinsteine stattgefunden. Die Griinsteingänge der Siljan-Ge-

gend scheinen z. B. nach den Untersuchungen M. STOLPE'S nicht die

dortigen siluriscehen Lager zu durchsetzen.

”) M: STOLPE »Om Siljanstraktens Sandstenar.» Geol. Fören:s i Stock-

holm Förh. B; I. N:o-2.

BIHANG TIL KK. SV: VEL-AKAD. HANDL. BAND Å: N:O 12: 25

den kann, die Verhältnisse eher anzudeuten scheinen, es sei

der Sandstein der jungere, als umgekehrt.

Der Häggingsås ist ein ziemlich ausgedehnter Bergriicken,

der auf der WBSidseite der Lofså liegt und ganz und gar aus

untersiluriscehem Kalksteine, Orthoceratit-Kalk, besteht. Die-

ser, der wahrscheinlich wenigstens 150' mächtig ist, liegt in

fast horizontalen Schichten; seine unmittelbare Unterlage fand

ich nicht entblösst, am Fusse des Berges zeigen sich aber Fel-

sen von Porphyr. Wiehe Fig. 3. Bei den s. g. Småfallen in

Fig. 3. Profil von dem Djursvål nach dem Häggingsås.

Djursvål Häggingsås

Br At rag ER ov

4 s h p

4 Quarzit, s röthlicher Sandstein (Dalasandstein). £ untersilurischer

Kalkstein, p Porphyr.

dem Bache Häggingså, etwas sidlich vom Häggingsås, treten

Felsen eines hellen, rothen und gelblichen Sandsteines hervor,

dessen Schichten flach gegen Siden, also von dem Kalksteine

weg, abfallen. Er wird von eimem grauen Quarzite iberlagert,

der, wie weiter unten gezeigt werden wird, jedenfalls juinger

als der Kalkstein ist. Der Contact zwiscehen dem Sandsteine

und Quarzite ist freilich nicht blossgelegt, diese beiden Fels-

arten treten aber einander so nahe auf, dass fär eim zwischen-

liegendes Glied kem Platz vorhanden ist. Man muss daher

annehmen, dass entweder der Sandstein, gleichwie der Quarzit,

juänger ist als der Kalkstein oder auch, dass dieser letztere

hier vollständig abgetragen worden ist, ehe der Quarzit ge-

bildet wurde.

Etwas östlich vom Häggingsås liegt der obenerwähnte

Ramberg, wo das Conglomerat der Sandstein-Formation un-

mittelbar auf dem Porphyr lagert.

Stellt man nun die angefiihrten Verhältnisse zusammen,

so scheint aus ihnen hervorzugehen, dass nach den bisherigen

Beobachtungen kein Grund vorhanden ist, die unteren Straten

des Dalasandsteins eimer jingeren Zeit als der cambrischen

zuzuzählen, dass es aber möglich sein kann, dass seine hö-

heren Stufen einer etwas späteren Periode, am wahrschein-

lichsten der untersilurischen, angehören, oder mit anderen

Worten, dass die Bildung des Dalasandsteins während der

26 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

cambrischen Zeit anfing und bis in die untersilurische hin-

em fortdauerte.

Silurische Gebilde.

In der Mitte von Jemtland, um den grössten See dieser

Provinz, den Storsjö, dehnt sich ein weites Silur-Territorium,

das umfangreichste in Schweden, aus. Der Flächeninhalt des-

selben beträgt ungefähr 120 geogr. Q. M.; mehrere nach ver-

schiedenen Richtungen ausgehende Verzweigungen und be-

nachbarte getrennte kleimere silurischen Partien deuten indes-

sen an, dass es vormals eimen weit grösseren Umfang gehabt

hat. Nach Osten wird es von einem grossen Granit-Massiv

begrenzt, welches ein bergländisches Terrain bildet; im We-

sten erstreckt es sich bis an die hoch aufgethirmten Quarzit-

und krystalliniscehen Schiefer-Massen des Hochgebirges. Zwi-

schen diesen beiden ziemlich sterilen Formationen bildet das

silurisehe Becken mit seinem undulirenden Boden, seinen

sanften Contouren und seimer ippigen Vegetation gleichsam

ein abgesondertes, von der Natur vorzugsweise begiinstigtes

Gebiet.

Die Ablagerungen der östlichen und die der westlichen

Theile dieses Silur-Territoriums sind von einander sehr ver-

schieden. Erstere, die im Ganzen denselben petrographischen

und paläontologischen Charakter zeigen, wie die untersilu-

rischen Gebilde des siidlichen Schwedens, bestehen vorwie-

gend aus fossilfiihrenden Kalksteinen; letztere werden dage-

gen zum grössten ”Theile aus versteinerungsleeren Thonschie-

fern gebildet, die nur wenige Zwischenlager von theilweise

krystallinisehem Kalkstein einschliessen.

In paläontologischer Hinsicht ist diese Silur-Gegend von

D:r G. LINNARSSON vorläufig untersucht und beschrieben wor-

den !). Nach ihm finden sich dort die von den sidlicheren

Silur-Gebilden Skandinaviens bekannten Stufen in sehr voll-

ständiger Reihenfolge bis zum unteren Theile der obersilu-

risehen Formation wieder, wie aus nachstehendem, seinem

obencitirten Aufsatze entlehnten Schema ersichtlich ist.

') G. LINNARSSON: »Anteckningar om den kambrisk-siluriska lagerse-

rien i Jemtland.» Geol. Fören:s i Stockholm Förh. B I. N:o 3.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 12. 27

Pentameruskalksteil .o.oo--coss----- dem Regio VIII Angelins entsprechend.

Thonsehiefer und sclwarzer

Q . B55 3; VEG FRE NE SEE AT SST NER » »

Sandstein, versteinerungsleer

Chasmopskalkstein SN VI $ 5

faeriettTIsege >

UFOROCeratvcka lkstevn Its 2: Ill nonan Nå » »

(Era Op YUgERA RS Nee oslsr ser ssNernssKSEHssenE IR » »

FIRKO RR BE) me scr seen eg sr RE Ale EA RATE »

RAGE RO PPS STO ITIL ADA T » »

Dieses Schema bezieht sich jedoch nur auf den östlichen,

fossilreicheren Theil des Gebietes, in dem westlichen erlaubt

der Mangel an Versteinerungen keine auf paläontologische

Charaktere gegrindete HFEintheilung. Petrographisch können

daselbst folgende Hauptlager unterschieden werden:

Thonsehiefer mit Lagern von blaugrauem, oft mit Thonschiefer gemischtem

Kalkstein, der Encriniten-Stiele und undeutlicehe Korallen enthält,

(Pentamerus-Kalkstein Linsn.);

Sclmarzer Sandstein und grober Thonschiefer;

Thonschiefer und Thonglimmersehiefer;

Selhmarzer bituminöser Sclhiefer bald matt bald glänzend, Alaunschiefer,

bisweilen mit mächtigen Bänken eines grauen, unreinen, leicht zerreib-

lichen krystallinischen Kalksteines abwechselnd (Vergleiche Fig. 4);

Quarzit.

Fig. 4. Profil des Berges siidlich von Jufvelbotten an dem öst-

lichen Ende des Sees Jufveln.

ASA 0

Ah Hälleflinta, a Alaunschiefer, & grauer krystallinischer Kalkstein,

4 Quarzit, ! Thonschiefer.

Nirgends giebt es jedoch scharfe Grenzen zwischen die-

sen verschiedenen Schieferlagern. Der untere Theil des schwar-

zen bituminösen Schiefers diirfte dem eigentlichen Alaun-

schiefer entsprechen und seine Einlagerungen von krystalli-

nischem Kalkstein nehmen vielleicht den Platz des Orthocera-

titkalkes ein. Diese Annahme gewinnt an Wahrscheinlich-

keit durch die Beobachtung LINNARSSONS, dass in der Gegend

- östlich von Östersund schwarzer, bituminöser Thonschiefer

als Zwischenlager in Orthoceratitkalk vorkommt.

Da also hier eine scharfe geognostische Grenze zwi-

schen dem Alaunschiefer (der Primordialzone) und den darauf

folgenden untersilurischen Straten nicht vorhanden ist, haben

sie auf der Karte zusammengefihrt werden missen.

Der unter dem Alaunschiefer auftretende Quarzit ist in

der Regel blau oder grauweiss, oft glasig. Versteinerungen

285 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

sind in demselben nicht gefunden worden, da er aber zwi-

schen den silurischen Straten und dem Urgebirge auftritt,

muss er fir cambrisch angesehen werden.

Ein diesem dem Aussehen nach sehr ähnlicher Quarzit

kommt mitunter als Zwischenl: ager im obersten Theile des

silurischen Thonschiefers vor, den er bisweilen sogar in ge-

wissem Grade zu vertreten REON Untenstehende zwei Poti

Fig. 5 und 6, aus der Gegend nördlich vom See Jufveln

zeigen hiervon ein Beispiel.

S € kt Gg Ah

4 Hälleflinta, 4 Quarzit. £ Thonschiefer. & Kalkstein. £' Thonschiefer,

4' Quarzit. s grinlicher Glimmerschietfer.

Fig. 6 stellt die Lagerungsfolge am Ufer des genann-

ten Sees dar. Ueber dem Kalksteine & befindet sich hier ein

mächtiger Thonschiefer, t', der indessen im Sinne seines Strei-

chens gegen Norden bald verschwindet und von einem schö-

nen blauen Quarzit, das Lager 4 Fig 5, ersetzt wird.

Die beiden verschiedenen Gebildeformen, worin, wie

obenerwähnt, die silurischen Ablagerungen der Storsjö-Gegend

erscheinen, finden sich auch in den benachbarten ln

isolirten silurisehen Gebieten wieder. Die östlicheren von

ihnen bestehen nämlich vorwiegend aus Kalkstein, die westli-

cheren dagegen aus Thonschiefer, und die einen wie die an-

deren zeigen dieselben Charaktere wie die entsprechenden

Theile des Storsjö-Bassins.

Die kalkreichen dieser kleinen Silurpartien finden sich

in einer Reihe, die vom Siidende des Storsjö sich nach Siid-

westen längs der Grenze zwischen dem Granit im Osten und

einem mächtigen Quarzitgebilde im Westen hinzieht, so z. B.

um die Ätaknotts -Kapelle, bei Klöfsjö, östlich vom See Wiken .

und bei Glöte. Der Kalkstein ist an diesen Orten meist

BIHANG. TILL "K. SV. VET-AKAD. HANDL BAND d:, N:O 12: 29

orau, rother kommt doch auch, sowohl in einem Berge siid-

westlich der Åsarnes-Kapelle als im oberen Theile des oben-

erwähnten Häggingsås, als eine ziemlich mächtige Einlage-

rung in dem grauen vor. Die nicht sehr zahlreichen Ver-

steimerungen, welche im Kalksteime gefunden worden, sind

im : Allgemeinen schlecht erhalten. Folgende bei Glöte ge-

sammelten sind von D:r G. LINNÅRSSON bestimmt worden:

Pliomera (der P. primigena Ang. nicht unähnlich), Triarthrus

sp. Chirurus sp., Symplhysurus sp. (vielleicht S. socialis LINSN.)

Orthoceras (wahrscheinlich 0. commune), Orthis sp., Lingula sp.

Sie gehören alle der Fauna des Orthoeeratit-Kalksteines an.

"Westlich und siidwestlich von Glöte kommen an ein paar

Punkten im nördlichsten Theile Dalarnes dunkle dichte Kalk-

steine vor, die den silurischen nicht unähnlich sind. So beim

Signalås an der Fjät-Elf und nördlich vom Guttanesjö. Auch

bei Lillbo am Wuru-See auf der norwegischen Seite der

Reichsgrenze kommt ein solcher Kalkstein vor. An den bei-

den letztgenannten Orten ist er doch nicht anstehend gefunden

worden, Massen loser Blöcke deuten aber seine Gegenwart

unter der losen Bedeckung an. In keinem dieser Kalksteine

sind Versteinerungen aufgefunden worden, daher es unent-

schieden bleiben muss, ob sie silurisch sind oder nicht. Sie

treten indessen, gleichwie die benachbarten silurischen Stra-

ten, stets am Fusse hoher Quarzitberge auf und es mag be-

merkt werden, dass sie gerade zwischen den silurischen Vor-

kommen bei Glöte und denen des Högberges an der Fae-

mund-Elf in Norwegen liegen.

Die silurisehen Gebilde, welche westlich vom Kallsjö

eine dort erscheinende Urgebirgs-Partie (Hälleflinta) mantel-

förmig umschliessen, bestehen vorwiegend aus Thonschiefer

und gehören der westlicheren Gebildeform an. Versteimerun-

gen, Enkriniten und einige undeutliche Korallen, sind hier

nur in eimem im obersten Theile des Thonschiefers eingela-

-gerten Kalksteine gefunden worden. ”Thonschiefer und blau-

grauer Kalkstein, doch sehr mit Schiefer vermischt, kommen

auch bei Ljusnedal in Herjeådalen vor. Versteinerungen habe

ich hier nicht auffinden können, da aber die genannten Ge-

steine denselben petrographischen Charakter tragen, wie die

westlichen Silur-Gebilde im Allgemeinen, dagegen keinen

anderen in diesen Gegenden auftretenden Ablagerungen glei-

chen, so halte ich es fär sehr wahrscheimlich, dass auch sie

30 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHE HOCHGEBIRGE.

als siluriseh zu betrachten sind und habe sie deshalb als

solche auf der Karte bezeichnet.

Die grosse Uebereinstuimmung, welche demnach zwischen

den Ablagerungen des ausgedehnten silurichen Gebietes um

den Storsjö und denen der kleinen zerstreuten silurischen

Partien besteht, deutet darauf hin, dass zwischen ihnen allen

ein naher Zusammenhang stattfindet, dass sie alle wahrschein-

lich nur Theile einer einzigen grossen silurischen Bildung

sind, die theils durch Denudation zerstiickelt theils auch, wie

weiter unten gezeigt werden wird, unter jängeren Ablage-

rungen verborgen worden ist. ;

Die constante Verschiedenheit zwischen den silurischen

Straten im Östen und denen im Westen muss offenbar ihre

Ursache in der ungleichen Tiefe des Bassins haben, in wel-

chem sie sich bildeten. Im Osten war dasselbe am tiefsten,

denn die Kalksteine mit ihrer reichen Fauna deuten auf ein

reines und tiefes Wasser hin; gegen Westen wurde es all-

mählich immer seichter und das Schlamm-Sediment zugleich

mehr vorwaltend. Die Bedingungen fir das thieriscehe Leben

wurden in Folge dessen -unginstiger und die Fauna schliess-

lich auf einige verkimmerten Formen beschränkt.

Das Quarzit- und Schiefer-Territorium der sädlicheren

Hochgebirgsgegenden.

Nach Westen und Siidwesten vom silurischen Becken

des Storsjö dehnt sich, wie oben erwähnt wörden, ein grosses

Gebiet von Quarziten und krystallinischen Schiefer-Gesteinen

aus, welches die westlichen Theile von Jemtland und Herjeå-

dalen nebst der nördlichsten Ecke von Dalarne umfasst. Ge-

gen Westen erstreckt es sich iiber die Reichsgrenze nach

Norwegen hinein.

Als Ganzes betrachtet, bildet dieses Gebiet ein grosses

von mehreren Thälern durchschnittenes Hochland, von dem

ein nicht unbedeutender Theil sich iiber die Grenze der Wald-

region, die hier -ungefähr 2800' iber dem Meere liegt, erhebt.

Je nach Beschaffenheit des Gebirgsbaues wechselt seime Na-

tur, bald breitet sich ein mit einzelnen emporragenden Ber-

gen bestreutes Tafelland bald eine undulirende Hochebene

aus, bald häufen sich wild zerrissene Gebirgsmassen an, deren

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 31

höchste Gipfel, wie die Sylfjällen, Helagsfjällen, Snasahögarne,

der Åreskutan und andere, eine Höhe von 5000' bis 6000" iiber

dem Meere erreichen. Nach Westen und Siiden fällt dieses

Hochland steil gegen das umgebende Flachland ab, von wel-

chem aus gesehen es wie eme Felsenmauer erscheint, iiber

die sich einzelne emporragenden Gipfel, wie der Städjan,

Sonfjället, Howerken und Hundshögen, erheben.

Die Quarzite und krystallinischen Schiefer, welche die

Hauptmasse dieses Gebietes ausmachen, können auf Grund

ihres geognostischen Verhaltens in zwei Hauptgruppen, die

auch in petrographischer Hinsicht wesentlich von einander

verschieden sind, zerlegt werden. Die untere derselben be-

steht theils aus quarzitiscehen Gesteinen theils aus einem mäch-

tigen Schichtensysteme krystallinischer Schiefer, wie Gneiss,

Glimmerschiefer und Hornblendeschiefer; in der oberen da-

gegen treten gewisse halbkrystallinische Thonschiefer und

Thonsteine nebst Hornblende-Glimmerschiefer und auch Horn-

blendeschiefer auf. —

In einer im Jahre 1872 herausgegeben Broschiire 1) habe

ich die untere dieser beiden Schichtensysteme die »Sevegruppe»

und die obere die »Köligruppe» genannt. Diese Namen werde

ich auch im Folgenden beibehalten. Sie sind von zwei vor-

mals mehr als jetzt gebräuchlichen generellen Benennungen

fär den Gebirgszug zwischen Schweden und Norwegen ab-

geleitet und wurden gewählt, weil dieser Gebirgszug zum

grössten Theile aus den Gesteinen der fraglichen beiden Grup-

pen gebildet wird.

Die Sevegruppe.

Diese Gruppe kann petrographisch in zwei Hauptabthei-

lungen zerlegt werden, von denen die untere aus quarzitischen

Gebilden, die obere aus krystallinischen Schiefern besteht.

Jene treten vorzugsweise in den siidöstlichen Theilen des

Hochlands auf, dessen äusserster Rand nach dieser Richtung

hin aus einem mächtigen Quarzitzuge gebildet wird, der einem

ungeheuren, in a zerfallenen W ue gleich vom Siidende

des Storsjö nach Sidwesten durch Herjeådalen und den nörd-

lichsten Theil von Dalarne iiber Herjehogna nach Norwegen

1) »Coupe géognostique de la chaine centrale de la Scandinavie entre

Östersund et Levanger.» Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1872.

J2 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

hinein verläuft. Der untere 'Theil dieses Gebildes besteht aus

einem schmutzig grauen, gelbgrauen .oder bläulichen Quarzite,

der bald dicht und glasig, bald mit Feldspathkörnern ver-

mischt ist, bald auch durch Einmengung kleiner Gerölle oder

grober Körner milchweissen Quarzes conglomeratisch erscheint.

Er ist meist massig, vielfach zerkliiftet und nur selten in er-

kennbare Bänke getheilt. Höher hinauf geht das Gestein in

einen feimkörnigen, weissen oder grauweissen sandsteinartigen

(Quarzit iber, der in der Regel ziemlich deutlich geschichtet

ist und mitunter Zwischenlager eines groben Thonschiefers

enthält. Besonders mächtig und typisch entwickelt tritt dieses

Quarzitgebilde in den Gebirgen um Wemdalen auf und kann

daher zum Unterschiede von anderen in diesen Gegenden vor-

kommenden Quarzitgesteinen figlich Wemdaler-Quarzit benannt

werden.

Fig. 7. Profil vom Städjan.

Nipfjäll Städjan

a Dalasandstein. 5) Wemdaler-Quarzit mit Einlagerungen von ec grauem

Schiefer.

Im Siden iberlagert der Wemdaler-Quarzit den Dala-

sandstein, so in dem malerischen Berge Städjan nordöstlich von

Idre, dessen Gebirgsbau durch beigefiägtes von D. HUMMEL

im Jahre 1869 entworfenes Profil veranschaulicht wird. Im

Osten lagert er theils auf Porphyr theils auf Granit, doch

scheint diese Auflagerung nicht immer eine unmittelbare zu

sein. Wie oben bemerkt worden, finden sich nämlich an

mehreren Orten längs der Grenze des Quarzites gegen die

genannten Felsarten isolirte .Vorkommnisse von silurischem

Kalkstein, die, stets am Fusse hoher Quarzitberge auftretend,

diese zu unterlagern scheimen. Dies mit Bestimmtheit zu ent-

scheiden ist doch an den meisten Punkten kaum möglich, da

der Contact zwischen dem Kalksteine und Quarzite iberall

mit von letzterem in Massen herabgestirzten Steinen und

Blöcken bedeckt ist. Die besten Aufklärungen giebt die Ge-

gend um Glöte, deren wichtigste Verhältnisse durch beistehende

Profile veranschaulicht werden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 33

Fig. 8. Profil vom Svartås und Dykersberg bei Glöte.

Svartås Dykersberg

Fig. 9. Profil vom Glöte-Egg.

SV. SER N:0:

q k s Pp

Fig. 10. Profil von dem Glöte-Ås.

SVA — N.O.

Pp k q

4 Quarzit, & Orthoceratitkalkstein, s Schwarzer Schiefer, p Porphyr.

Die Lagerungsverhältnisse sind hier unverkennbar. Zu

unterst liegt Porphyr, darauf folgt schwarzer Schiefer und

Orthoceratitkalkstein und schliesslich Quarzit.

Unter ähnlichen, obgleich nicht so deutlichen V erhält-

nissen kommen die Kalksteinablagerungen östlich vom See

Wiken (siädwestlich von Wemdalen), bei Klöfsjö und um die

Åsarnes-Kapelle vor, stets nehmen sie ein niedrigeres Ni-

veau als der benachbarte Quarzit ein. Es däirfte demnach

die Schlussfolge berechtigt sein, dass der Wemdaler-Quarzit

junger als die untersilurische Zeit oder wenigstens jinger als

die Periode des Orthoceratitkalkes ist, ein Ergebniss, welches

etwas iiberraschend scheint, da der genannte Quarzit seinem

ganzen petrographischen Verhalten nach die grösste Aehnlich-

keit mit dem cambrischen Quarzit in der Gegend des Mjösen-

Sees in Norwegen besitzt.

Sidöstlich vom Storsjö nimmt ein bläulicher, gewöhnlich

ziemlich dichter Quarzit emen nicht unbedeutenden Raum ein.

Seime Lagerung im Verhältnisse zu den silurischen Schiefern,

an welche er gegen Norden grenzt, hat an keinem Punkte

direct beobachtet werden können; er bildet indessen, gleichwie

der Wemdaler-Quarzit, grosse Gebirgsmassen, die sich hoch

und steil iiber das silurische Flachland des Storsjö-Beckens

34 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

erheben. Daher habe ich ihn vorläufig mit dem genannten

grossen Quarzit-Gebilde in eine Abtheilung zusammengefiihrt.

Wie gross die Mächtigkeit des Wemdaler-Quarzites ist, lässt

sich schwerlich eimnigermassen genau bestimmen; jedenfalls

dirfte sie aber eine ziemlich bedeutende sein und kann an

mehreren Orten gewiss zu 1000" bis 1500" angeschlagen werden.

Gegen die innere Seite des Walles, den der Wemdaler-

Quarzit, wie oben angefihrt wurde, gewissermassen bildet,

lehnt sich eine andere Ablagerung quarzitischer Gesteine, das

nächste Glied des Gebirgsbaues, an. Sie bildet eine breite

Zone, die von der sidwestlichsten Ecke Herjeådalens nach

Nordosten bis beimahe an die Ljungan verläuft, sudlich dieses

Flusses aber plötzlich aufhört. Diese quarzitischen Gesteine

unterscheiden sich ihren petrographischen Merkmalen nach von

dem Wemdaler-Quarzite durch ihren grösseren und constanteren

Gehalt an Feldspath, ihre mehr hervortretende klastische

Struktur, ihre deutliche Schichtung und ihr, so zu sagen,

reineres und klareres Aussehen. Sie können in zwei petro-

oraphisch etwas verschiedene Abtheilungen gesondert werden,

zwischen denen jedoch keine scharfe Grenze besteht. Die

untere derselben wird ihrer Hauptmasse nach aus rothem,

röthlichem oder grauem Quarzit-Sandstein gebildet. Die röth-

lichen Abänderungen treten vorzugsweise im sidlichen Theile

des Gebietes auf und nehmen den ganzen Raum vom Fjät-

sjöru, auf der Grenze zwischen Herjeådalen und Dalarne,

bis nach Långå an der Ljusnan ein. Weiter nach Norden

geht die Farbe des Gesteines immer mehr in Grau iäber. Die

untersten Straten des Quarzit-Sandsteins sind häufig grob-

körnig, bisweilen conglomeratisch, und scheimen gegen den

unterliegenden Wemdaler-Quarzit scharf abgegrenzt zu sein. Als

Einlagerungen kommen mitunter grauwackenartige Schiefer,

gewöhnlich von der Farbe des umgebenden Quarzites, vor.

Ein rother derartiger Schiefer tritt z. B. mit einer nicht un-

bedeutenden Mächtigkeit im Hängberge und Nästjevåla nörd-

lich vom Städjan auf.

Die obere Abtheilung des betreffenden Quarzitgebietes

besteht aus einem grauwackenartigen Gestein, das figlich als

ein grauer NSparagmit,!) bezeichnet werden kann, und aus

!) Mit dem Namen BSparagmit bezeichnete J. ESMARK eine Art graue

oder röthliche, etwas talkige und schiefrige Grauwacke, die er zuerst

im Tyl-Thale beobachtete. (Reise fra Christiania til Trondhjem

Christiania 1829.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 35

gewissen Quarzitschiefern, die mit demselben auf's engste ver-

bunden sind.

Dieser graue Sparagmit hat seme grösste Verbreitung um

die Reichsgrenze zwischen dem Wigeln und dem See Rogen;

er kommt aber auch an anderen Orten schön ausgebildet vor,

so im Roltberge nördlich von Tennäs und im Henvåla. Der-

selbe besteht aus einem Gemenge von mit einander durch ein

kieseliges Bindemittel innig cämentirten Quarz- und Feldspath-

körnern, worin ganz allgemein grössere, abgerundete, in der

Regel violette Körner von Orthoklas einzeln oder in Streifen

eingebettet sind. Das Gestein ist stets deutlich klastisch, un-

terscheidet sich aber von dem Quarzit-Sandstein durch eine

gewisse eigenthiimliche Flasrigkeit, daher man sein Aussehen

eigentlich nicht sandsteinartig nennen kann. In Folge klei-

ner Verschiedenheiten in Farbe und Korngrösse treten die

einzelnen Schichten meist sehr deutlich hervor. Diagonal-

Schichtung ist in diesem Gestein eine sehr gewöhnliche Er-

scheimung.

Wenn der Feldspath zuriicktritt, geht das Gestein in einen

Quarzit iber, der doch stets eine nicht unbedeutende Menge

Feldspath enthält, welcher doch so innig in seimer Masse ein-

gemengt ist, dass er wenig sichtbar wird. Dieser Quarzit

gleicht dem norwegischen Höifjeld-Quarzite sehr; an Farbe

ist er weiss oder grauweiss mit grinlichen Bändern, seltener

bläulich, und zeichnet sich durch seine deutliche Schichtung

aus. Schön ausgebildet habe ich ihn im Funäsdalsberge bei

Ljusnedal angetroffen; auch kommt er weiter nach Nordosten,

z. B. in der Gegend um den BSerfsjö vor, in der Regel jedoch

mehr diinnplattig und quarzitschieferartig. FEinlagerungen von

grobem Thonschiefer finden sich an mehreren Orten, so z. B.

in den Bergen um den Serfsjö und im Funäsdalsberge. In

der sidlichen Seite des Letzteren wechselt ein solcher Thon-

schiefer mit Lagen von Quarzit ab und enthält in den unteren

Straten unregelmässig ellipsoidische Partien eines gelblich-

Wweissen, dichten Dolomites. Unter diesen Ablagerungen sieht

man in dem unterhalb liegenden kleinen Rostberge (siehe

Figur 11) die Thonschiefer- und Kalkstein-Gebilde, von denen

ich oben die Vermuthung aussprach, dass sie silurisch seien,

hervortreten. Dass sie nicht derselben Schichtenreihe, wie

der iiberlagernde Thonschiefer und Quarzit, angehören, wird

dadurch bewiesen, dass zwischen ihnen eine conglomeratartige

36 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

Schicht liegt, die aus angehäuftem Thonschieferdetritus mit

einzelnen Geröllen von Quarzit und auch von Granit besteht.

Fig. 11. Profil des Funäsdalsberges und des Rostberges.

Rostberg Funäsdalsberg

8 ktqg t t g SUga GBG

s Thonschiefer mit & Kalkstein, t grober Thonschiefer, 4 Quarzit,

g Grinstein.

An der Landstrasse gleich westlich von Funäsdalen sieht

man einige Felsen eines grinlichen, femkörnigen Gneisses,

der, wie es scheint, den genannten silurischen Gebilden unter-

lagert und demnach als Urgneiss betrachtet werden muss.

Dass so viele verschiedenen Lager am Funäsdalsberge

hervortreten, findet seine Erklärung darin, dass dieser Berg

den noch ibrig gebliebenen mnördlichen Theil eines aufge-

brochenen WSattels bildet, dessen ganzer sädlicher Theil bei-

nahe vollständig abgetragen worden ist. Die Sattellinie fällt

etwas gegen Nordwesten ab, in welcher Richtung auch der

Quarzit bald unter iiberlagernden krystallinischen Schiefern

verschwindet. An der Reichsgrenze kommt er aber wieder

zum Vorschein in den unteren Theilen der Berge Haftor-

stöten und Ljusnestöten. Unter dem letztgenannten fand HöÖR-

BYE!) auf der norwegischen Seite einen schwarzen Thon-

schiefer, der also wahrscheinlich dem Thonschiefer des Rost-

berges entspricht, sowie auch Hälleflinta. Die Lagerungsfolge

ist demnach der im Funäsdalsberge vollkommen analog.

Die nördliche Fortsetzung des Quarzites vom Ljusnestöten

gehört zum grössten Theile dem norwegischen Gebiete an.

Wahrscheinlich erstreckt er sich bis an den Berg Glucken auf

der Reichsgrenze, der nach HörBgYE und KJERULF aus schö-

nem Quarzite und Quarzitschiefer besteht.

Ueber dem Quarzite folgt ohne scharfe Grenze das mäch-

tige System der krystallinischen Schiefer, welche die Haupt-

masse der Sevegruppe bilden. Die untersten von ihnen zeich-

nen sich oft durch einen sehr bedeutenden Gehalt an Feld-

!) J. HÖRBYE. »Et Strög af Rigsgrendsen.»> Nyt Mag. for Naturviden-

skaberne B. 11, pag. 83.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 37

spath aus und sind bald als deutliche Gneisse bald als gneiss-

artige Hälleflint- oder Glimmerschiefer-Gesteine entwickelt.

Auf diesen folgen Glimmerschiefer und Quarzitschiefer in

verschiedenen Abänderungen; höher hinauf in der Reihe tre-

ten mächtige Einlagerungen von Hornblendeschiefer und bis-

weilen auch gneissartigen Gesteimen hinzu. Kleine Zwischen-

lager eines weissen, krystallinischen, gewöhnlich dolomitischen

Kalksteines kommen in verschiedenen Horizonten vor.

Als allgemeine Regel fir das räumliche Vorkommen dieser

Schiefergesteine kann angefihrt werden, dass diejenigen, welche

den unteren Stufen des Schichtensystemes angehören, gleich

den Quarziten am mächtigsten in den sidlichsten Theilen des

Gebietes entwickelt sind, wogegen die höher in der Reihe

auftretenden weiter nach Westen und Norden vorkommen.

Die mächtigsten Hornblendeschiefergebilde finden sich daher

in der Nähe der Reichsgrenze, so in den Sylfjällen und Snasa-

högarne, im Finvola und Anjeskutan. Zur Veranschaulichung

dieses Verhältnisses sind die Gebiete, wo Hornblendeschiefer

häufig vorkommen, auf der Karte besonders bezeichnet worden.

Das bemerkenswertheste der gneissartigen Gesteine der

Sevegruppe ist der schöne Augengneiss, der sich sowohl in

der Gegend siädlich und sidöstliceh vom Tenna-Thale in Her-

jeådalen als auch in den Frönbergen nordwestlich von Idre

in Dalarne vorfindet. 1) Er besteht aus rundlichen nuss- bis

faustgrossen Individuen von röthlichem Feldspath, die, nebst

vereinzelten Quarzkörnern und kleimen, aber deutlichen Glim-

merschuppen, in einer mit eimem chlorit- oder sericitartigen

Minerale imprägnirten, mehr oder weniger deutlich schieferi-

gen, feinkörnigen Grundmasse von graugriner Farbe einge-

bettet sind. Gegen die angrenzenden Schiefer kommt der

Feldspath gewöhnlich nicht mehr in der Form bestimmter

krystalliniscehen Individuen vor, sondern zieht sich der Schie-

ferung des Gesteins parallel schmitzenartig aus.

Wenn am schönsten entwickelt, gleicht dieser Augen-

gneiss demnach auffallend gewissen der Urformation gehörenden

Gneissen; dass er indessen nicht dem Urgneiss zuzuzählen ist,

geht daraus hervor, dass er dem Quarzite iberlagert. Dieses

ist an mehreren Stellen sehr deutlich zu beobachten, so z. B.

!) HISINGER nennt diesen Gneiss ganz passend »Porphyr-Gneiss.» An-

teckn. H. 2, p. 62 o. 63, H. 1, p. 48. Vergleiche auch HÖRBYE, Nyt

Mag. for Nat. Vid. B. VIII, p. 404.

38 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE. |

nördlich vom Wigeln und siidöstlich von Tennäs. Vergleiche

nebenstehende Profile Fig. 12 & 13.

Fig 12. Profil vom Wigeln nach dem Tenna-Thale.

Wigeln Långvål Tenna-Blf

a Db EG d e ITE TSE

a Granit, > Hälleflinta, ce Conglomerat, d Quarzit, e Augengneiss,

7 Quarzitschiefer und Glimmerschiefer, g Hornblendeschiefer, » Glimmer-

schiefer.

Fig. 13. Profil von dem Berge Krök, sidöstlich von Tennäs.

N.O.

a Quarzit, b Hälleflinta, c harter Thonschiefer, d Gneiss.

Der Augengneiss der Frönberge bildet nach D. HUMMEL

eine ungeheure linsenförmige Partie, die zwischen Quarzit

und Quarzitschiefer eingelagert ist. Ein Gleiches scheint auch

mit dem in Herjeådalen der Fall zu sein, da auch seine

Mächtigkeit im Vergleiche zu seiner Ausdehnung eine sehr

ansehnliche ist.

Die gneissartigen Gebilde, welche sonst noch in der

Sevegruppe vorkommen, sind meistens ziemlich feinkörnig.

Solche, theils griine theils röthliche, treten z. B. ganz allge-

mein in der Gegend siädlich der Ljungan zwischen dem

Grucksjö und Klöfsjö auf. Sehr schöne Gneisse habe ich fer-

ner in den Gegenden nördlich von den Seen Kallsjö und Torr-

ön und westlich von Hotagen gefunden. Sie wechseln dort

mit Hälleflintschiefer und Quarzitschiefer ab. Siehe neben-

stehendes 'Profil von Anjanfors an der nordwestlichen Ecke

des Kallsjö.

Fig. 14.

Sundsvalen Anjanfors

a Hälleflinta, > Quarzit, c Alaunschiefer und Thonschiefer, d grine

Schiefer, e grinlicher Gneiss, / bläulicher Quarzitschiefer, g schiefriger

Hälleflinta. :

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. .BAND 1. N:0 12. 39

Die Glimmerschiefer der Sevegruppe sind im Allgemei-

nen sehr quarzreich und gehen nicht selten in Quarzitschiefer

iäiber. Der Glimmer ist theils weiss theils braun, bisweilen

griinlich, und erscheint gewöhnlich nur in kleinen Schup-

pen. Accessorisch treten mitunter auch Granat und Horn-

blende auf.

Ein eigenthimlicher Schiefer mit kleinbuckeligen Schie-

ferungsflächen, bald thonschieferartig bald als ein grossblätte-'

riger grauer oder weisser Glimmerschiefer ausgebildet, hat in

den nördlichsten Theilen des Gebietes eine sehr grosse Ver-

breitung und verdient auf Grund seines leicht erkennbaren

Aussehens als eime Leitschicht beachtet zu werden. Um den

Torrön tritt er sehr mächtig auf und ruht dort unmittelbar

auf den obengenannten jiängeren Gneissgebilden, gegen welche

er scharf begrenzt ist. Ferner ist er unter dem Areskutan

und in der siidlich desselben belegenen Gebirgsgegend, sowie

auch westlich von Hotagen und nordöstlich von Alsen gefun-

den worden. An letztgenanntem Orte zeigt er sich in Gestalt

eimes Thonschiefers, der dort den untersten Theil der Seve-

gruppe bildet.

Der Hornblendeschiefer, ein feimschieferiges Aggregat von

kleinen Hornblende-Individuen, bisweilen mit etwas Feldspath

(Oligoklas?) gemischt, ist iberall ziemlich gleichartig. Mit-

unter bildet er allein gewaltige Berge, z. B. die Sylfjällen, !)

bisweilen tritt er in wiederholter Abwechselung mit Glimmer-

schiefer und auch Gneiss auf, wie im Åreskutan, Anjesku-

tan u. a.

Eine eigene Abänderung des Hornblendeschiefers, von dem

gewöhnlichen dadurch verschieden, dass sie ziemlich constant

Siderit-Körner als accessorischen Bestandtheil enthält, kommt

im nordwestlichen Theile von Herjeådalen vor, wo dieselbe,

mit einem quarzreichen, griänlichweissen und gleichfalls side-

ritfubhrenden Glimmerschiefer abwechselnd, ein kleines be-

-sonderes Gebiet in der Gegend um den oberen Lauf der

Ljusnan bildet. Als untergeordnete Lager tritt ein unrei-

ner, grauer, krystallinischer Kalkstein, wie auch griäner Thon-

glimmer-Schiefer und weisser, weicher Glimmerschiefer auf;

die beiden letztgenannten gleichen gewissen Schiefern der

Köligruppe, an welche diese ganze Schichtenreihe in Folge

!') Die höchsten Spitzen der Sylfjällen bestehen nach HÖRBYE aus fast

ungeschichtetem Amphibolith. 1. c. p. 87.

40 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

des genannten Sideritgehaltes gewissermassen einen Anschluss

erhält. Da sie doch ihrem petrographischen Verhalten nach

von den Schichten der Köligruppe, welche etwas westlicher,

in Norwegen, auftreten, gänzlich verschieden sind, habe ich es

fär das Richtigste gehalten, sie bis auf Weiteres nicht von der

Sevegruppe zu trennen, besonders da keine deutliche geogno-

stische Grenze gegen die Straten dieser Gruppe, auf welcher

sie unmittelbar lagern, hat festgestellt werden können.

Da, wie oben gezeigt worden, die Quarzite, welche die

unterste Stufe der Sevegruppe bilden, jänger als die hier auf-

tretenden silurischen Gebilde sind, so missen die krystalli-

nischen Schiefergesteine, welche jene Quarzite iberlagern,

selbstverständlich auch jänger als diese sein. Dies hat man

auch in der That Gelegenheit in den nördlichen Theilen des

Gebietes direct zu beobachten, weil da die Quarzite fehlen

und die krystallinischen Schiefer demnach an mehreren Stellen

an die Thonschiefer und Kalksteine der Silur-Formation un-

mittelbar angrenzen. Gute Aufklärungen bietet in dieser Hin-

sicht die Gegend um den Åreskutan dar (siehe Figs:. 15).

Fig. 15. Profil des Åreskutan.

Mullfjäll Åreskutan

Längen-Massstab 1:400000

A Hälleflinta, 4 Quarzit (cambrisch), t Thonschiefer mit & Kalkstein

(silurisch) s Krystallinische Schiefer der Sevegruppe.

In einer etwas westlich von diesem gelegenen niedrigeren

Gebirgszuge, dem Mnllfjäll, welcher in der Richtung von Nor-

den nach Siden sich zwischen den Thälern des Anjans und

der Åre-Elf erstreckt, tritt Hälleflinta und Hälleflintschiefer,

der Urformation angehörend, auf. Ueber diesen, und zwar

abweichend, lagert am östlichen Abhange des Gebirges ein

Conglomerat und ein grauer oder bläulichgrauer Quarzit, der

30” bis 40” gegen Osten abfällt. Östlich von dem Quarzite

und diesem conform folgt eine mächtige Ablagerung, die aus

schwarzem, bituminösem Schiefer (Alaunschiefer), Thonglim-

merschiefer und grauem, mattem Thonschiefer besteht. In

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 41

dem letzteren eingelagert kommt ein bläulichgrauer Kalkstein

vor, der Enkriniten und Korallen enthält und dem Pentame-

ruskalksteine des Storsjö-Bassins entspricht.

Ueber diesen silurischen Straten folgen die krystallinischen

Schiefer des Åreskutan, die zu unterst aus einem grinlich-

weissen Quarzit, mit Zwischenlagern eines harten, auf den

Strukturflächen kleinbuckeligen Thonschiefers bestehen. Den

Contact zwischen diesem Quarzit und dem silurischen Thon-

schiefer sah ich in einem kleinen Bache, der von der West-

seite des Åreskutan herabstirzt, blossgelegt. Der Fallwinkel

ist hier nicht mehr als 15” bis 20” gegen Osten und die Ueber-

lagerung sehr deutlich. Die Grenze zwischen beiden Forma-

tionen tritt sehr bestimmt, doch ohne merkliche Discordanz

hervor. Ueber dem Quarzite, der nicht sehr mächtig ist, folgt

zuerst Hornblendeschiefer, der mit Glimmer- und Quarzit-

Schiefer abwechselt und kleine, nur einige Zoll dicke Schich-

ten weissen, krystallinischen Kalksteimes einschliesst; weiter

hinauf kommt ein ziemlich mächtiger Quarzitschiefer, der-

selbe, worin das Kupfererz des Åreskutan vorkommt, und

dann folgen gneissartige Gebilde, die bald Hornblende bald

Granat als accessorisehe Beimengungen enthalten und die,

mit Hornblende- und Glimmer-Schiefer abwechselnd, sich bis

an den Gipfel des Berges hinaufziehen. Steigt man auf der

Ostseite des Berges hinab, trifft man dasselbe Schichtensystem

wieder an, aber mit westlichem Fall, und am Fusse kommt

auch der silurisehe Thonschiefer unter den bSchiefern des.

Åreskutan hervor.!) Die gesammte Mächtigkeit dieser Letz-

teren kann auf circa 4000' geschätzt werden.

Nach Norden und Westen von dem obenerwähnten Hälle-

flintgebirge wiederholen sich dieselben Verhältnisse wie beim

Åreskutan; die silurischen Straten stets zwischen dem

Urgebirge und den Schiefern der 5 Sevegruppe. In den unter-

sten Theilen der bLetzteren habe ich an eim paar Stellen in

dieser Gegend ein grobes Quarzit-Conglomerat gefunden, näm-

!) Sowohl HISINGER als nach ihm KEILHAU erkannten, dass die kry-

stallinischen Schiefer des Åreskutan dem an der östlichen Seite des

Berges erscheinenden Thonschiefer auflagern. Der an der westlichen

wurde von ihnen nicht bemerkt. HISINGER rechnete das ganze Schie-

fersystem der Urformation zu und bezeichnete deshalb auch den

Thonschiefer als Urthonschiefer (Anteckn. Häft. I.) KEILHAU sah ein,

dass diese Schiefer einer jingeren Periode angehören und. fihrte sie

sämmtlich als Glieder der Uebergangsformation auf. (Reise i Jemt-

land. Mag. for Nat. vid. Anden Rekke. B. I. H. 1.)

42 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

lich östlich vom Stor-Rensjö und auf einigen kleinen Inseln

im Kallsjö.

Auch das Hälleflint-Gebiet, das sich östlich vom See Torr-

ön ausbreitet, wird von silurischen Straten umsäumt. Diese

werden auch hier von den Schiefern der Sevegruppe deut-

lich iberlagert. Als Beispiel der Lagerungsverhältnisse die-

ser Gegend möge nebenstehendes Profil des Berges Holder-

hatten dienen.

Fig. 16. Profil des Holderhatten. Grenzstein 178.

Holderhatten

a Hälleflinta, b Thonschiefer und Kalkstein (silurisch), c Quarzit-

schiefer, d Hälleflinta und gneissartige Lager, e bläulicher Quarzit, / klein-

buckliger Glimmerschiefer, g glimmeriger Quarzit, , A Hornblendeschiefer.

Auch in der Gegend um Offerdal, wo kleinere Partien der

Sevegruppe von silurischen Lagern umschlossen werden, ist

das Verhältniss zwischen beiden deutlich zu beobachten. Siehe

beigefigtes von O. GUMZALIUS im Jahre 1869 aufgenommenes

Profil. Auch hier, bei Almåsa, tritt eim grobes Conglomerat

in den untersten Straten der Sevegruppe auf.

Fig. 17. Profil bei Skärvången, N.W. von Fölinge.

t Thonschiefer mit Pentameruskalkstein, 4 Quarzitschiefer.

Aus dem Angefihrten dirfte man zu der Folgerung be-

rechtigt : sein, dass die Schiefer der Sevegruppe trotz ihrer

krystallinischen Structur und ihres uralten Aussehens jinger

sind als die sie umgebenden siluriscehen Ablagerungen und

dass zwischen beiden eine bestimmte geognostische Grenze,

die bisweilen durch Conglomerat-Gebilde markirt ist, besteht.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 43

Die Köligruppe.

Die jungere Abtheilung der Hochgebirgsschiefer, die ich

die Köligruppe genannt habe, bildet gewöhnlich grössere

oder kleinere Becken innerhalb des Gebietes der Seveschiefer.

Drei solche sind auf der Karte ersichtlich. FEins erstreckt sich

um den oberen Lauf der Åre-Elf vom See Ånn im Siden

bis zum Stor-Rensjö im Norden. Unmittelbar nach Westen

von diesem und nur durch einen schmalen Zug von Seve-

schiefern davon getrennt, liegt eim anderes, das doch nur mit

seinem östlichsten Rande zwischen dem 16lsten und 175sten

Grenzsteine auf schwedisches Gebiet kommt. In Norwegen

hat dasselbe eine grosse Ausdehnung, indem es sich iber die

östlichen und sidlichen Theile des Throndhjem-Stiftes er-

streckt. HEin drittes Becken befindet sich zwischen dem Landö-

See und Hotagen.

Die Schiefer der Köligruppe sind im Ganzen weit we-

niger quarzig als die der Sevegruppe und können mit wenigen

Ausnahmen fiir durch metamorphische Processe mehr oder

minder veränderte Thonschiefer angesehen werden. Am we-

nigsten verändert sind im Allgemeinen die unteren Schichten

der Gruppe. Im östlichen Theile des obengenannten Beckens

um die Åre-Elf ist das vorherrschende Gestein ein grauer,

oft ziemlich grober Thonschiefer oder Thonstein, in welehem

gewöhnlich kleine, dunkle Glimmerpartikeln erkannt werden

können. Er ist gegen die unterliegenden Straten der Seve-

gruppe stets scharf begrenzt, in seimen untersten Schichten

bald conglomeratartig bald geht er in einen griinen von (Quarz-

ausscheidungen erfillten und in der Regel sehr verworrenen

chloritisehen Schiefer iber. Der Thonschiefer fällt beständig

gegen Westen ab und geht im Hangenden in ein etwas mehr

metamorphisches Gestein iäber. Dieses besteht aus einer hell-

grauen oder graugriinen, im Querbruche matten, auf den Struk-

turflächen seidenglänzenden Grundmasse, in der kleime Kry-

stalle von braunem Glimmer eingebettet liegen, ohne doch

eine bestimmte Lage zu der im Allgemeinen sehr deutlichen

Schichtung zu behaupten. Nebst dem braunen Glimmer kommt

häuvfig ein weisser vor, sowie auch kleine krystallinische Kör-

ner von VSiderit, die, wenn sie verwittern, braune Flecken von

Eisenoxydhydrat zuricklassen. Als HEinschlässe zeigen sich

nicht selten fussgrosse lenticulare Massen grauweissen etwas

44 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

krystallinischen Kalksteines, der gleichfalls mit kleinen Side-

ritkörnern gespickt ist.

Dieses Gestein, das ebenfalls um die Reichsgrenze vor--

kommt und auf der norwegischen Seite eine sehr bedeutende

Verbreitung hat, bezeichnet Prof. KIErRuULF !) als Glimmer-

thonstein, ein Name, welcher der Benennung »Siderit-Glimmer-

schiefer», die ich in meiner obenangefiihrten Broschire vor-

schlug, vorzuziehen sein dirfte, da, wie ich später gefunden,

der Siderit weder eine völlig constante noch fir dieses Ge-

stein eigenthimliche Beimengung ist.

Der Glimmerthonstein bildet eine von Norden nach Siä-

den verlaufende Zone in der Mitte des Bassins, mit stets

schwach gegen Westen einfallenden Schichten. In dem Han-

genden wird er mehr krystallinisch, grosse Hornblendekry-

stalle treten hinzu und das Gestein geht in einen sehr schö-

nen Hornblende-Glimmerschiefer ber, der aus emer weissen,

silberglänzenden, weichen Grundmasse besteht, in der schwarze

Hornblendenadeln, bisweilen zu 2” bis 3” langen Garben ver-

einigt, umherliegen. Ausserdem bemerkt man grössere und

kleinere Schuppen braunen Glimmers und häufig auch Siderit-

körner. Dieses letztere Mineral scheint doch in den am meisten

krystallinisch ausgebildeten Abänderungen zu fehlen, statt

dessen enthalten diese schöne, erbsengrosse Krystalle von

rothem Granat.

Der Hornblendeglimmerschiefer nimmt den ganzen west-

lichen Theil des Gebietes ein, eine langgestreckte flache Mulde

bildend. Im Östen lagert er, wie aus dem Obengesagten her-

vorgeht, auf dem Glimmerthonstein, im Westen ruht er da-

gegen auf den längs der Reichsgrenze wieder hervortreten-

den Schiefern der Sevegruppe, von welchen er nur durch ei-

nige schwachen Schichten grinlicher Schiefer und conglo-

meratischer Gebilde getrennt ist. Der Glimmerthonstein und

der Thonschiefer, welche im Östen die unteren Stufen der

Gruppe bilden, fehlen also hier und missen sich demnach

unter dem Hornblendeglimmerschiefer ausgekeilt haben, wie

auch die räumliche Verbreitung der fraglichen Gesteine inner-

halb der Grenzen des Bassins andeutet. (Siehe beistehenden

idealen Durchschnitt).

') »Om Throndbjems stifts Geologi.» Nyt Mag. for vid. 1870.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 45

Fig. 18. Idealer Durchschnitt des Kölibeckens westlich vom Åreskutan.

a Hälleflinta, 9 Quarzit, c Silurischer Thonschiefer, d Schiefer der

Sevegruppe. 4 Thonschiefer. £B Glimmerthonstein, C Hornblende-Glimmer-

schiefer.

Zu 'oberst in eimem Berge sidlich vom Stor-Rensjö fand

ich den Hornblende-Glimmerschiefer von Hornblendeschiefer

uberlagert.

Die längs der Reichsgrenze auftretenden zur Köligruppe

gehörenden Schiefer besitzen mit den ebenerwähnten grosse

Aehnlichkeit. Siidlich des 163sten Grerzsteines bestehen ihre

untersten Straten aus Thonsteinen, die häufig Conglomerat-

Lager einschliessen. Sie fallen gegen Westen ab und werden

auf der norwegischen Seite von Glimmerthonstein und Horn-

blende-Glimmerschiefer iberlagert. Nördlich des genannten

Grenzsteimes keilt der Thonstein aus und der Glimmerthon-

stein bildet darauf die unterste Schicht der Gruppe, bis auch

er etwas nördlicher verschwindet, so dass um den 173sten

Grenzstein der Hornblende-Glimmerschiefer, mit Hornblende-

schiefer abwechselnd, unmittelbar auf den Schiefern der Se-

vegruppe lagert. Diese bestehen hier aus Glimmerschiefer

und Hornblendeschiefer, welcher letztere von dem der Köli-

gruppe petrographisch nicht zu unterscheiden ist. Zwischen

dem 173sten und 175sten Grenzsteine fand ich doch die Grenze

zwischen den beiden Schiefersystemen durch ein ziemlich

mächtiges Conglomerat bezeichnet, das aus Geröllen von Glim-

merschiefer und Hornblendeschiefer, die in einer Grundmasse

von Hornblendeschiefer eingebettet waren, bestand. Weiter

nach Norden verschwindet dieses Conglomerat und die Grenze

wird dann weniger deutlich.

In dem kleimen Gebiete der Köli-Schiefer, das siädwest-

"lich von Hotagen sich vorfindet, liegen zu unterst gräne Thon-

schiefer und Thon-Glimmerschiefer, die im nördlichen Theile

des Gebietes besonders stark entwickelt sind. Sie werden von

Wweissen, weichen Glimmerschiefern, Hornblendeschiefern und

Hornblende-Glimmerschiefern iiberlagert, die in mannichfalti-

gen Abwechselungen den malerischen Ansättfjäll aufbauen.

Obwohl die Grenze zwischen der Seve- und der Köli-

gruppe, wie aus Obigem hervorgeht, im Allgemeinen sehr

46 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

bestimmt und nicht selten durch Conglomerat-Gebilde be-

zeichnet ist, scheint doch nirgends eine grössere Abweichung

ihrer Lagerung vorhanden zu sein. Dies findet darin seine

natärliche Erklärung, dass die Schichtenlage beider im All-

gemeinen wenig von der horizontalen Ebene abweicht. Dass

indessen das gegenseitige Verhalten der beiden Gruppen im

Ganzen nicht ein völlig concordantes ist, scheint daraus her-

vorzugehen, dass längs eimer und derselben Grenzlinie die

Straten der Köligruppe nicht selten bald auf der einen bald

auf der anderen Schicht der Sevegruppe lagern.

Das oben von der Gliederung der Hochgebirgsschiefer

Gesagte kann in folgendem Schema zusammengefasst werden:

Die Köligruppe:

Hornblende-Glimmerschiefer;

Glimmer-Thonstein;

Thonschiefer und Thonstein.

Die Sevegruppe:

Hornblendeschiefer, Glimmerschiefer, Gneiss;

Glimmerschiefer, Quarzitschiefer;

Grauer Sparagmit, Quarzit, rother Quarzit-Sandstein;

Wemdaler-Quarzit.

Åeltere Gebilde und Eruptivgesteine.

In dem grossen Schiefergebiete, dessen Hauptzige ich im

Vorhergehenden darzustellen gesucht habe, treten an mehreren

Orten Partien älterer Gebilde inselartig auf. Diese mögen

noch mit einigen Worten erwähnt werden.

Zwischen der Luna-Elf und der Serfå kommt nördlich

von Hede in Herjeådalen eine Partie eines ziemlich groben,

röthlichen Gneisses vor. Unmittelbar auf demselben fand ich

in der Luna-Elf ein augenscheinlich aus Gneissdetritus ge-

bildetes Conglomerat, worauf ein schwarzer, dichter Kalkstein

folgte, der doch nur als einige im Flussbette liegenden Felsen

sichtbar war. Die benachbarten Berge bestehen alle aus Wem-

daler-Quarzit.. Auf Grund der Lagerungsverhältnisse dirfte

also dieser Gneiss zur Urformation gezählt werden missen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 47

Der Urgneiss bei Funäsdalen ist schon friher erwähnt wor-

den; westlich von hier kommt wieder Urgebirge zum Vorschein

im Wigeln, wo eine kleine Partie porphyrartiger Hälleflinta

sich gegen den rothen, titanitfihrenden Granit dieses Berges

anlehnt (siehe Fig. 12 oben). Um den etwas nördlicher auf-

tretenden Granit von Skarsfjällen kommt auch Hälleflinta vor. 1)

Am Rande des Hochlandes siidöstlich vom Storsjö befindet

sich nach V. KARLSSON ein kleines vereinzeltes Vorkommen

einer etwas porphyrartigen Hälleflinta und ein ähnliches Gestein

findet sich in den Bergen westlich vom Ottsjö, die eine siidliche

Fortsetzung der vorhererwähnten Urgebirgspartie siädwestlich

vom Kallsjö bilden. ?) Sehr auffallend ist die verschiedene Ent-

wickelung, welche die Schiefer der Sevegruppe zu beiden

Seiten dieser Hälleflinta zeigen. Auf der östlichen haben

sie, wie oben angefuhrt worden, eine Mächtigkeit von unge-

fäbr 4000', auf der westlichen fehlen sie entweder ganz oder

sind nur wenig entwickelt. Åhnliches ist mit den silurischen

Schiefern der Fall; um den siidlich von der Åre-Elf gelegenen

Theil der erwähnten Hälleflintpartie finden sie sich nicht mehr

wieder. Nebenstehendes Profil zeigt die Lagerungsverhält-

nisse im siidlichen Abhange des Åre-Thales westlich vom Ren-

fjäll, in so weit die lose Bedeckung mir gestattete dieselben

zu erforschen.

A Hälleflinta, t silurisehe Thonschiefer, s'Glimmerschiefer und Horn-

blendeschiefer. &£ Thonschiefer und Thonstein der Köligruppe.

Das grosse Hälleflintgebiet östlich vom See Torrön ist

auf der schwedischen Seite ebenfalls von den juängeren Schie-

!) Vergleiche HÖRBYE »Et Strög af Rigsgrendsen.> Nyt Mag. for Nat.

mid.) XI p:-65:

?) Diese Hälleflinta ist bald dicht, und dann häufig etwas porphyrartig

durch das Vorhandensein kleiner scharf begrenzten Einsprenglinge

von Feldspath, bald zeigt sie eine Art rudimentärer Gneisstruktur, in-

dem unbestimmt begrenzte, gleichsam verschwommene Flecken von

Feldspathsubstanze in der feinkörnigen oder dichten, bisweilen etwas

schieferigen Grundmasse ersichtlich sind. Bemerkenswerth sind die

in der Hälleflinta von Mullfjället ziemlich häufig vorkommenden ellip-

soidischen Hohlräume, deren Wände gewöhnlicherweise mit Quarz-

krystallen ausgekleidet sind.

48 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

fergebilden umschlossen; in wiefern dies auch auf der nor-

wegischen der Fall ist, kenne ich nicht. Es wird von zwei

nicht unbedeutenden Granitmassiven durchbrochen. Die Grenze

zwischen dem östlicheren von diesen und dem silurischen

Thonschiefer sah ich an eimem Punkte westlich von Hotagen

entblösst. Der Thonschiefer fiel dort gegen den Granit ein

und wurde von ihm scharf abgeschnitten; an dem Contacte

war er ein oder zwei Fuss breit, hart und von heller Farbe.

Der Granit scheint demnach jiänger als der Thonschiefer zu

sein. Nach einigen Contactverhältnissen östlich vom Jäfsjö zu

urtheilen, därfte auch das westliche Granitmassiv postsilurisch

sein. In beiden Granitmassiven ist das Gestein von mittlerer

Korngrösse; seime Farbe ist in dem östlichen stets röthlich,

in dem westlichen mehr grau.

Eruptive Gesteine spielen ibrigens keine bedeutende Rolle

im Gebirgsbau des in Rede stehenden Gebietes. In einigen Ge-

genden kommt ein Grinsteinporphyr vor, der in partieweise

vertheilten, unter sich parallelen Gängen die Straten der Seve-

gruppe durchsetzt. So in der Gegend um Ljusnedal, sowohl im

Funäsdals-Berge (siehe Fig. 11 oben) wie im Ånn- -Gebirge,

dessen gezackte, scharfe Formen gerade in Folge dieser Gänge

entstanden sind. Diese haben nämlich der Deundation besser

widerstanden als die zwischenliegenden Schiefer und ragen

deshalb als langgestreckte Ricken hervor. Dasselbe ist in der

nordöstlich von Lundörren liegenden Gebirgsgegend Anariset

der Fall. Ein kleimeres Massiv eimes diabasartigen Grinsteines

tritt (nach V. KARLSON) siidlich vom Öttsjö 0

An ein paar Stellen in der fraglichen Gegend habe ich

Serpentin, ein in Schweden ziemlich seltenes Cosa gefun-

den, nämlich im Skjäkerfjäll nördlich vom Anjan-See, wo er als

ein kleines Massiv im Gebiete der Seve-Schiefer auftritt, und

längs der Reichsgrenze westlich des oberen Endes des Sees

Torrön, wo er einen 4 bis 5 geogr. Meilen langen, im Nor-

den ziemlich mächtigen, nach Siden aber immer schmäler

werdenden Zug bildet, der zwischen den untersten Straten der

Köligruppe lagenartig eingeschaltet ist. !)

) Siehe TÖRNEBOHM: »Om förekomsten af Serpentin i Jemtland.» Geol.

Fören:s i Stockholm Förh. HB. I. N:o 2.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 49

Die lappländischen Hochgebirgsgegenden.

Nach der obigen Uebersicht der sädlicheren Hochgebirgs-

gegenden Schwedens mögen noch eimige Worte iiber die nörd-

licheren, so weit diese bekannt sind, Platz finden.

Das silurisehe Gebiet des Storsjö erstreckt sich gegen

Nordosten bis in die Gegend von Ström im nordöstlichen

Jemtland hinauf, von wo em schmaler Zweig desselben iber

die nordwestlichste Ecke von Ångermanland bis in die Lapp-

marken Westerbottens hinein verläuft. Um den grossen See

Malgomaj dehnt sich dort ein nicht unbedeutendes Gebiet von

Alaunschiefer aus, der Stinkstein-Ellipsoiden enthält, in denen

einige Angnostus-Arten gefunden worden sind. !)

. Aehnlich wie in Jemtland und Herjeådalen folgen auch

hier die silurischen Straten der Grenze zwischen dem von

Granit und Gneiss gebildeten Waldlande im Östen und den

aus Quarzit und Schiefergestemen aufgebauten Hochgebirgs-

gegenden im Westen.

Nördlicher als um den Malgomaj sind bis jetzt keine Ver-

steinerungen gefunden worden, in dem weiteren Verlaufe der

erwähnten topographischen Grenze kommen indessen noch im-

mer, wiewohl nur sporadisch, dunkle, häufig bituminöse Thon-

schiefer vor, die mit ziemlich grosser Wahrscheinlichkeit als

eine Fortsetzung der silurischen Straten angesehen werden

können; so z. B. beim Wojmsjö und Windeln in Westerbotten,

bei Lajsjaur, Saggatjaur, Lajdaur und an der Torneå<Elf ober-

halb Jukkasjärvi in Norrbotten. Die Linie, welche diese Punkte

verbindet, läuft in einer Entfernung von 12 bis 15 geogr.

Meilen von der Reichsgorenze, dieser im Ganzen ziemlich pa-

rallel, und durchschneidet die meisten der grossen lappländi-

schen Seen.

Westlich von dieser Linie, dem östlichen Rande der Hoch-

gebirge entlang, erstreckt sich ein Zug quarzitiseher Gesteine.

Ihr Verhalten zu den silurischen Straten ist zwar nicht un-

mittelbar beobachtet worden, Alles deutet aber darauf hin, dass

sie denselben auflagern und dass sie demnach der unteren

Stufe der Sevegruppe entsprechen. Diese Quarzitgesteine wer-

!) Von E. SIDENBLADH im Jahre 1867 und E. ERDMANN im Jahre 1869.

30 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

den von einem mächtigen System krystallinischer Schiefer iiber-

lagert, die iberhaupt ganz denselben petrographischen Cha-

rakter, wie die Schiefergebilde der Sevegruppe in Jemtland,

besitzen und, wie sie, die Hauptmasse der Hochgebirge bilden.

Die Analogie des Felsbaues zwischen den lappländischen

und den sidlicheren Hochgebirgsgegenden ist also auffallend

und wird dadurch noch erhöht, dass auch in Lappland Ge-

biete eines jingeren Schiefersystemes mitunter vorkommen,

das offenbar der Köligruppe entspricht. So z. B. um Qvarn-

vattnet und den Jormsjö im nördlichsten Jemtland, westlich

von Tärna in Westerbotten und nach Westen von der Alka-

vare-Kapelle in Norrbotten. HEinige von den hierher gehörigen

Schiefern stimmen auch petrographisch mit den Schiefern der

Köligruppe in Jemtland vollkommen iberein, andere dagégen

sind von ihnen etwas verschieden. Unter diesen Letzteren

verdient besonders erwähnt zu werden ein schwarzer, abfärben-

der, nicht selten graphithaltiger Schiefer,!) den E. ERDMANN

in grossen Gebirgsmassen um die Seen Åppelvattnet und Wi-

risjaur in der Tärna-Kapellgemeinde antraf. Dieser Schiefer

scheint dort die juängste Stufe des ganzen Schiefersystemes

zu bilden. In petrographischer und wahrscheinlich auch in

geognostischer Hinsicht entspricht ihm der schwarze Schiefer

(Gula-Schiefer nach KJERULF), der in der Gegend um die Gula-

Elf im Norwegen eine grosse Verbreitung hat und nach der

Ansicht KIERULF'S das jiängste Glied des Throndhjemer-Schie-

ferebietes ausmacht.

Ueber die norwegischen Equivalente der Seve- und

Köli-Gruppe.

Nach den Aufschlissen, welche die Untersuchungen Tu.

DaAtHiL's und K. PETTERSEN'S, sowie die Reisen L. v. BucH'S

uber die geologischen Verhältnisse des nördlichsten Skan-

dinaviens gegeben haben, scheinen die aus den siidlicheren

Gegenden bekannten Quarzit- und Schiefer-Gebilde auch dort

die Hauptmasse der Gebirge auszumachen.

') Graphitschiefer als HFEinlagerung in Glimmerschiefer ist von O. GU-

MZELIUS nördlich von Hotagen in Jemtland und von mir im Gebirge

nördlich des Sees Gojaur in Norrbotten angetroffen worden.

BIHANG TILL Ki. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. ål

Um den inneren Theil des Alten-Fjord in Finmarken

kommen Thonschiefer und dunkle Kalksteine vor, welche TH.

DAHL !) fär silurisch hält. Nach ihm folgt iiber diesen ein

Schichtensystem, das aus braunen, rothen und griinen Sand-

stemen und Schiefern mit Zwischenlagern von gelblichweissem

Dolomit besteht und welches er mit dem Namen das »Raipa-

System» bezeichnet. Dieses wird von emem anderen Schich-

tensysteme iiberlagert, das aus Sandstein, Thonschiefer, Quarzit-

schiefer, Glimmerschiefer und Hornblendeschiefer aufgebauet

ist und von DAHLL das »untere Gaisa-System» genannt wird. Zu

demselben zählt er auch gewisse dunklen Schiefer, die Zwischen-

lager von Graphit enthalten, welche er in Beskades zwischen

Alten und Kautokeino fand.?) Dem unteren Gaisa-Systeme

folgt eine noch jängere Formation, das »obere Gaisa-Systemp,

welches aus schwarzen und gelben Sandsteinen besteht, und

schliesslich das aus rothen Sandsteinen gebildete »Wardanger-

System.»

Von diesen Systemen DaAuHLr's scheint mir das untere

Gaisa-System der Sevegruppe zum Theil zu entsprechen; so-

wohl die Lagerungsverhältnisse als die petrographischen Merk-

male der Felsarten sind wenigstens in beiden ganz analog.

Das Raipa-System mit seinen rothen Sandsteinen und Dolo-

mitlagern zeigt auch eine gewisse Analogie mit dem unter-

sten ebenfalls dolomitfihrenden ”Theile der Sevegruppe in

'Herjeådalen.

Im Tromsö-Amte kommt nach K. PETTERSEN 3) theils ein

älterer, mit Gneiss abwechselnder und wahrscheinlich der Ur-

formation angehörender Glimmerschiefer, theils auch ein jiän-

gerer vor, der in gewaltigen Massen den grössten Theil der

1) »Om Finmarkens Geologie.» Förh. i Vidensk.-Selskabet i Kristiania

1867. ;

2?) Aus dem Vorhandensein dieser Graphitlager zieht DAHLL die Schluss-

folgerung, dass das Gaisa-System nicht älter als die Steinkohlen-

periode sein kann. Möglich mag es zwar sein, dass das Gaisa-System

der Steinkohlenperiode angehört, der Graphit in Beskades kann es

aber schwerlich beweisen, denn Graphitlager kommen schon in der

Urformation Schwedens vor. Bestimmtes von dem Alter der Hoch-

gebirgschiefer weiss man gegenwärtig nur, dass sie jiänger als die

erste ”Periode der obersilurischen Zeit sein missen. Die Sevegruppe

möchte ich am wahrscheinlichsten fir devonisch halten.

3) »Geologiske Undersögelser i Tromsö Omegn.» Det Kongl. Norske

Vidensk.-Selskabs Skrifter 1868, und »Geologiske Undersögelser inden

Tromsö Amt» ibid. 1870.

52 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

dortigen Gebirge bildet. Den Letzteren iberlagernd tritt um

den Bals-Fjord und im Mauken-Gebirge eine vorwaltend aus

Thonschiefer und Thonglimmerschiefer bestehende Abthei-

lung auf.

Kleinere 'zerstreute Partien einer noch jingeren Ablage-

rung, die aus Sandstein und Conglomerat besteht, kommen

an einigen Stellen in den westlichen Theilen des Amtes vor.

In den östlichen Theilen des Amtes giebt es ferner eine

Reihe von Straten, welche PETTERSEN die untere und die obere

»Golda-Gruppe» nennt. Jene besteht aus Thonschiefer, Thon-

glimmerschiefer, Alaunschiefer, Kalkstein und Dolomit, diese

aus Quarzit. Die Golda-Gruppe hält PETTERSEN, wenigstens

vorläufig, fir jänger als die Glimmerschiefer-Gruppe, sagt aber

ausdricklich, dass sie dem Raipa- und unteren Gaisa-Systeme

DAHLL'S entspräche. Da indessen das Verhältniss zwischen

der Golda- und der Glimmerschiefer-Gruppe nicht, wie es mir

scheint, von den von PETTERSEN mitgetheilten Profilen end-

giltig abgemacht worden und da nach seiner Karte die Stra-

ten der Golda-Gruppe vorzugsweise auf der Grenze zwischen

der Glimmerschiefer-Gruppe und der Urformation auftreten,

wobei der Quarzit, die obere Golda-Gruppe, stets der ersteren

zunächst liegt, so möchte ich die Vermuthung aussprechen,

dass von den genannten beiden Gruppen die Goldagruppe die

ältere ist. HEine solche Annahme scheint mir auch um so

wahrscheinlicher, da die Glimmerschiefer-Gruppe PETTERSEN'S,

die er selbst einen jiängeren Glimmerschiefer nennt, augen-

scheilich den krystallinischen Schiefern der Sevegruppe ent-

spricht, welche in der Regel von Quarzit unterlagert werden.

Gegen Norden können also die Hochgebirgsschiefer Jemt-

lands und Herjeådalens aller Wahrscheinlichkeit nach bis in

Finmarken hinauf verfolgt werden. Auch nach Westen haben

sie eine bedeutende Ausdehnung, indem sie sich bis in den

mittleren Theil des siidlichen Norwegens hinein erstrecken.

Nach den Karten und Profilen KJERULF'S lagert dort zunächst

iber dem Urgebirge eine mächtige Quarzit-Formation, die er

die »Sparagmit-Etage» genannt hat. Dieser folgt eine bedeu-

tende aus Thonschiefer und Thonglimmerschiefer nebst unter-

geordneten Kalkstein-Schichten bestehende Ablagerung, die

nach einer an einer Stelle in ihrem unteren Theile gefunde-

nen Versteinerung das »Dictyonzemaschiefer-Feld» genannt Wor-

den ist. Diese Ablagerung zeigt grosse Aehnlichkeit mit den

BIHANG "LIDL Ki SV. VET.SAKAD. HANDL; BAND 1: N:0O 12. 53

Schiefern der westlichen” Theile des Silurterritoriums in

Jemtland.

Ueber dem Dictyonemaschiefer folgt emm Schichtensystem,

dem KyIErRULF den Namen »die Etage des Höifjeld-(Hoch-

gebirgs-)Quarzites» gegeben hat. Seine am meisten typische

Felsart ist ein weisser oder griinlicher, sehr deutlich und re-

gelmässig geschichteter Quarzit, der dem im Funäsdals-Berge

und Ljusnestöten in Herjeådalen vorkommenden täuschend

ähnlich ist. Ausserdem treten Quarzitschiefer, Hornblende-

schiefer und gneissartige Schiefer auf, also Felsarten, die mit

denen, welche den hauptsächlichsten Theil der Sevegruppe

bilden, ganz gleichartig sind.

In Våge im oberen Gudbrands-Thale wird der Höifjeld-

Quarzit von griinen, chloritischen Schiefern, Hornblende-Glim-

merschiefer u. s. w. iberlagert, die offenbar den Schiefern

der Köli-Gruppe in Jemtland entsprechen, mit denen sie sogar

räumlich zusammenhängen, imdem das grosse Schiefergebiet,

von dem die Schiefer in Våge den sidlichsten Theil ausmachen,

dasselbe ist, welches sich iiber den 'nördlichen ,Theil des

Hedemarken und den östlichen des ”Trondhjem-Amtes aus-

dehnt und mit seinem östlichen Rande iiber die Reichsgrenze

nach Jemtland hineinragt.

Aus dem Obengesagten scheint also hervorzugehen, dass

dieselben Formationen, obwohl unter verschiedenen Namen

versteckt, sich in weit von einander entfernten Gegenden des

grossen skandinavischen Gebirgszuges wiederfinden. Nach-

stehendes Schema ist ein Versuch zu einer vergleichenden

Zusammenstellung der von den verschiedenen Geologen auf-

gestellten Eintheilungen. !)

!) Weit von den Hochgebirgen entfernt kommt im mittleren Schweden,

in Dalsland, ein zwar nicht sehr ausgedehntes, aber doch mächtiges

Schichtensystem vor, das in meheren Beziehungen mit den Hoch-

gebirgsgebilden grosse Verwandtschaft hat. Durch die Detail-Auf-

nahmen "der Geologischen Landes-Untersuchung ist die Gliederung

dieses Systemes, das die »Dal-Formation» benannt worden ist, genau

bekannt; von seinem Verhalten zu den Hochgebirgsgebilden konnte

aber zur Zeit der Ausarbeitung der Detail-Karten, im Jahre 1870,

keine befriedigende Aufklärung gegeben werden. Ich habe zwar schon

damals (in den Erläuterungen zum Blatte »Upperud») die grosse Aehn-

lichkeit, die zwischen den verschiedenen Stufen der Dal-Formation

und den von KJERULF im centralen Norwegen festgestellten Etagen

sich vorfindet, hervorgehoben, ohne es jedoch zu wagen diese Aehn-

lichkeit als einen geniigenden Grund ihrer Parallelisirung zu betrachten.

Eine sichere Feststellung des geologischen Alters der Dalformation

ist zwar auch jetzt nicht möglich und diirfte es auch wahrscheinlich nie

I4 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

Das centrale Das nördliche Das :

Norwegen Schweden Tromsö-Amt FINA

nach nach nach Dm

KJERULFE. TÖRNEBOHM. | PETTERSEN. E6

Sandstein und !Das obere Gaisa-

Conglomerat. System.

Das Trondhjemer i

Schiefer-Gebiet Der Thonschiefer

um den Dovre- | und Thonglim- Schiefer mit

Fjeld und im Die Köligruppe. | merschiefer des Graphit in

östlichen Theile | Bals-Fjord und Beskades (?)

des Trondhjem- des Mauken.

Stiftes.

Die jiängere

| Glimmerschiefer-

| Gruppe. | Das untere

Die Etage des | — FRIA Ayn

Höifjeld-Quar- | Die Sevegruppe. | Die obere

zites. | Golda-Gruppe (!?)

| Das

Raipa-System.

tele Losing] Die untere

Das Silurische Gebilde| Golda-Gruppe (?) | Schwarzer

Dictyonema- inel. die Primor- | Kalkstein,

Schiefer-F eld. dialzone. Alaunschiefer.

Die Cambrischer VS Öuansil

Sparagmit-Etage. Quarzit. :

Im Beginhe dieser Abhandlung bemerkte ich, dass die An-

sichten, zu welchen ich riicksichtlich einiger Verhältnisse an

der Reichsgrenze gelangt bin, mit der Auffassung, welche die

ohne Auffindung von Versteinerungen werden. Die Aufklärungen, welche

die Untersuchungen der beiden letzten Jahre iiber die geologischen

Verhältnisse der schwedischen Hochgebirge herbeigefiihrt, haben je-

doch mehrere Analogien zu Tage gebracht, die es ermöglichen ge-

wisse Annahmen als wahrscheinlich aufzustellen. Es sei mir deshalb

hier gestattet einige Worte hieriiber anzufiihren.

Die Gliederung der Dalformation kann durch folgendes Schema

veranschaulicht werden:

Liane-Schiefer (Grauwackenschiefer):

Weisser Quarzit;

Thonschiefer;

Chloritstein mit Sandsteinlagen:

Thonschiefer;

Quarzitsandstein und Cenglomerat.

Schon die petrographische Ahnlichkeit zwischen dem untersten

Quarzitsandstein der Dal-Formation und den kieselreichsten Abän-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 55

'Karten des Prof. KJIERULF ausdriäcken, nicht ganz iiberein-

stimmen. Da diese Verhältnisse gerade die Frage von dem

Zusammenhange der Sevegruppe und des Höifjeld-Quarzites

beriihren, sei es mir gestattet hier emige Worte dariiber ein-

fliessen zu lassen.

Die Schiefer und Quarzite, aus denen die Sevegruppe in

Herjeådalen besteht, erstrecken sich, wie oben erwähnt, gegen

Westen nach Norwegen hinein der Sidgrenze des Trond-

hjemer Schiefergebietes entlang. 'Besonders mächtig treten

sie im Rondane-Gebirge auf, weshalb KIJERULF das ganze Ge-

bilde »Rondquarz» genannt hat. Diesen Rondquarz rechnet

er zu seimer Sparagmit-Etage, also in die cambrische Zeit.

Seinem petrographischen Charakter nach ist der Rond-

quarz von dem cambrischen Quarzite um den Mjösen-See ganz

verschieden, weshalb auch KJERULF der Ansicht ist, dass der-

selbe ein besonderes Gebiet der Sparagmit-Etage bilde. Da-

derungen des Dalasandsteins machen es wahrscheinlich, dass diese

beiden Sandsteingebilde einander gewissermassen entsprechen können.

Dieses wird durch einen besonderen Umstand bestätigt. Wie oben

bemerkt, kommt an der Grenze zwischen Dalarne und Wermland eine

isolirte Partie von Dalasandstein vor. Hier, zwischen den Sandstein-

straten eingeschaltet, fand A. SJÖGREN !) ein griines, feinschuppiges,

schiefriges Gestein, das dem Chloritstein von Dalsland sehr ähnlich

ist und wie dieser häufig ausgeschiedene Massen von Epidot enthält.

Dieser Chloritstein, der wobl als ein metamorphorirter Grinsteintuff

zu betrachten sein dirfte, und dessen Entstehung man sich in Ver-

bindung mit den Ausbriichen der grossen Grinsteinmassen, die wäh-

rend der Bildung des Dalasandsteins stattfanden, denken kann, bildet

also gewissermassen ein gemeinschaftliches Glied fiir die beiden frag-

lichen Formationen. Es mag deshalb vielleicht als wahrscheinlich

angenommen werden können, dass der Dalasandstein und die unteren

Stufen der Dalformation einander entsprechende Gebilde sind.

Der s. g. weisse Quarzit der Dal-Formation ist dem Höifjeld-

quarzit in Norwegen, sowie den entsprechenden Quarziten der Seve-

gruppe in Schweden sehr ähnlich, und auch die letzte Stufe der Dal-

formation, der Grauwackenschiefer, stimmt, seinen petrographischen

Merkmalen nach, mit gewissen BSchiefern, die in Herjeådalen den

Quarzit zunächst iiberlagen, ziemlich iiberein. Auf diese Analogien

gestiitzt, könnte man demnach folgendes vergleichende Schema auf-

stellen: -

Dalsland. Dalarne.

Grauwackenschiefer

Quarzit t

Thonschiefer Hä

Chloritstein und Sandstein > = Dal TE

Hö uieter Fy a AA SSR SERA Tr alasandstein.

Quarzitsandstein

UR ERT SKER 0 ad ran BE Sevegruppe.

1) ÅA. SJÖGREN. En geologisk profil inom Svartelfvens floddal. Geol. Fören:s i Stock-

holm Förh. B. 1. N:o 8.

26 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SCHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

gegen ist er dem Höifjeld-Quarzite täuschend ähnlich, an wel-

chen er auch nach der Karte KJERULF'S im Westen unmittel-

bar grenzt. In der Absicht die Lagerungsverhältnisse längs

dieser Grenze kennen zu lernen, wollte ich dieselbe in der

Natur aufsuchen, und bin deshalb, sowohl in den Gebirgen

westlich von Sollien als nördlich von Kvam zwischen den bei-

den Quarzitgebieten hin und her gewandert. HEine Forma-

tions-Grenze konnte ich jedoch dort nicht entdecken; die pe-

trographische Aehnlichkeit beider Quarzite ist vollständig und

auch ihre "Lagerungsverhältnisse sind ganz analog, denn gleich-

wie der Höifjeld-Quarzit im Gudbrands-Thale auf Dictyonzxema-

Schiefer lagert, so famd ich auch den Rondquarz im Setning-

Thale auf eimer mitunter mehrere hundert Fuss mächtigen

Ablagerung von Thonschiefer, Thonglimmerschiefer und schwar-

zem bituminösen Schiefer (Alaunschiefer) ruhen. '

Da also der Rondquarz, soweit ich es habe herausfinden

können, auf der einen Seite in engster Verbindung mit dem

Höifjeld-Quarzite in Norwegen steht und auf der andern mit

der Sevegruppe in Schweden zusammenhängt, muss ich, mit

vollkommener Anerkennung der grossen Autorität des Prof.

KJIERULF, es doch fir zweifelhaft halten, dass derselbe wirk-

lich der cambrischen Zeit angehört. Viel wahrscheinlicher

scheint es mir, dass der Rondquarz gerade das verbindende

Glied zwischen den beiden analogen Gebilden, der Sevegruppe

in Schweden und dem Höifjeld-Quarzite im centralen Norwegen,

ist und einen Theil der grossen Formation bildet, die sich

längs dem Riicken der skandinavischen Halbinsel erstreckt. 3

Nachträgliche Bemerkungen.

Das in Jemtland und Herjeådalen bemerkte Verhältniss,

dass die siädlichen und östlichen Theile des Gebietes der Se-

vegruppe von Quarziten eingenommen werden, wiederholt sich

') Der Rondquarz ist mit dem röthlichen Sparagmit von Tyldal und

dem Sölen-Fjeld aufs engste verbunden. Das grosse norwegische

Sparagmitgebiet zerfällt also, meiner Ansicht nach, in zwei ganz

verschiedene Theile, von denen nur der sidlieche cambrisch ist, der

nördliche aber einer weit jingeren Zeit gehört. Die Grenze zwischen

beiden muss im Liegenden des Sparagmits von Tyldal gesucht wer-

den. In der That sind auch die silurisehen Straten vom Högberg

bei der Trysil-Elf von einer mehrere hundert Fuss mächtigen Sparag-

mitablagerung bedeckt, die petrographisch grosse Ahnlichkeit mit dem

Sparagmit vom Sölen besitzt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 12. 57

fast iiberall in der ganzen Ausdehnung genannter Formation.

Längs des ganzen äusseren Randes des etwas gegen Östen

bogenförmig gekrimmten Zuges, den das Schichtensystem der

Sevegruppe längs der skandinavischen Halbinsel bildet, treten

nämlich stets Quarzite und sandsteinartige Gesteine auf, wäh-

rend Glimmerschiefer, Hornblendeschiefer u. s. w. an der in-

neren Seite alleinherrschend sind. Das grobe Material, aus

dem diese Quarzite zu eimem nicht unwesentlichen Theile be-

stehen, wie auch die diagonale Schichtung, die sie oft zeigen,

bekunden, dass sie keine Tiefwasser-Gebilde sind und es liegt

dann die Annahme nahe, dass sie Strandablagerungen längs

des sidöstlichen Randes eines grossen Bassins sein können.

Was besonders die Quarzit-Gebilde in Herjeådalen be-

trifft, so scheinen sie mit eimer solehen Annahme in gutem

Finklang zu sein. Sie haben in der Richtung des presumir-

ten Strandes eine grosse Längenausdehnung, dagegen aber

eime verhältnissmässig geringe Breite, ja auffallend gering im

Vergleiche mit ihrer sehr bedeutenden Mächtigkeit. Es zeigt

sich nämlich, dass die Quarzite sich unter den iiberlagernden

YSchiefern bald auskeilen, denn um die im Innern des Bassins

inselartig hervortretenden Partien älterer Felsarten fehlen sie

entweder ganz oder sind nur wenig entwickelt. Auch um die

langgestreckte, senkrecht gegen die Strandlinie hinausragende

Felsenbank, die der Granit von Vigeln, Skarsfjällen und Syl-

fjällen nebst der umgebenden Hälleflinta gebildet zu haben

scheinen, kommt nur der oberste und aus dem feinsten Ma-

teriale bestehende Theil der Quarzit-Ablagerung vor, der weisse

Quarzit, welecher oben beim Funäsdalsberge und Ljusnestöten

erwähbnt worden ist, und der iibrigens eine grössere Ver-

breitung und eim gleichförmigeres Aussehen hat als irgend

einer der ibrigen.

Von den Entstehungsbedingungen der Quarzite därfte

vielleicht auch ihre gegenwärtige Schichtenstellung in ge-

wissem Grade abhängig sein. Im Allgemeinen scheinen die

Hochgebirgsgebilde keinen durchgreifenderen Umwälzungen

unterworfen gewesen zu sein, wiewohl an vielen Orten sehr

bedeutende locale Störungen mnachgewiesen werden können,

die Straten liegen iberhaupt flach mit oft wechselnder Fall-

richtung. Die Quarzit-Gebilde machen indessen hiervon nicht

selten eine Ausnahme. In der ganzen Gegend nördlich vom

Rogen-See fällt z. B. der graue Sparagmit stets gegen Nor-

58 TÖRNEBOHM, GEOGNOSIE DER SGHWEDISCHEN HOCHGEBIRGE.

den ein. Wenn man also von diesem See in der Richtung

nach der Tenna-Elf hinaufgeht, iiberschreitet man beständig

neue Schichten und man möchte daraus schliessen, dass der

Sparagmit "eine Mächtigkeit von mehreren tausend Fuss be-

sitze, was aber sicherlich nicht der Fall ist. Geht man näm-

lich weiter, so trifft man bei Funäsdalen, nachdem die Fall-

richtung der Straten auf einer verhältnissmässig kurzen Strecke

eine sidliche gewesen ist, die obenerwähnten dort hervortre-

tenden älteren Felsarten, silurischen Thonschiefer und Gneiss,

und der ganze iiberschrittene mächtige Sparagmit ist nur

von dem Quarzite des Funäsdalsberges vertreten. Vom Wem-

daler-Quarzite, der im Säden unter dem Sparagmite einschiesst,

ist keine Spur zu sehen. Diese beiden Quarzit-Ablagerungen

scheinen demnach mit zwei vor eimander liegenden Wiällen

verglichen werden zu können, wie nebenstehendes Diagramm

angiebt, und die geneigte Lage ihrer Straten därfte, wenig-

stens theilweise, urspringlich und durch Wogenschwall und

Strömung während des Ablagerungsprocesses bewirkt sein

können.

Fig. 20. Idealer Durchschnitt durch den sidlichen Theil des Gebietes

der Seve-Gruppe in Herjeådalen.

CHAD a SONG (ed) d ce b a

a Urgestein, » Silurische Gebilde. c Wemdaler-Quarzit, d grauer

Sparagmit und Quarzit, e Krystallinische Schiefer.

Die Beschaffenheit des Materials, aus welchem die Schie-

fer der :Sevegruppe urspringlich entstanden, ist in Folge

ihrer krystallinisehen Natur schwer zu erkennen. Das Fehlen

bedeutenderer Kalkablagerungen und die Seltenheit der klei-

nen vorhandenen, wie auch der Quarzreichthum der meisten

dieser Schiefer scheimen doch an die Hand zu geben, dass

auch ihr Material in einem nicht sehr tiefen Bassin abgelagert

worden ist. Auf den Schieferungsflächen eines Glimmer-

schiefers nördlich vom Storsjö in Herjeådalen habe ich sogar

deutliche Wellenfurchen gesehen.

Welchen eigenthimlichen Verhältnissen diese Ablage-

rungen im Uebrigen unterworfen gewesen sind, welche Ur-

sachen bewirkt haben, dass sie in ihrer ganzen ungeheuren

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1; N:o 12. 59

Ausdehnung eine so ausgeprägt krystallinische Structur ange-

nommen, darauf giebt es noch keine befriedigende Antwort.

Die Bedingungen, unter welchen metamorphische Sediment-

gebilde palxozoischer oder jiuängerer Zeit gewöhnlich auf-

treten, sind hier nicht vorhanden; keine durchgreifende Stö-

rungen des Schichtenbaues, keine irgendwie bedeutende Erup-

tivmassen können als Ursache des Metamorphismus angezeigt

werden. HFEine metamorphosirende Kraft, die iiber mehrere

hundert Quadrat-Meilen gewirkt hat, kann auch keine zu-

fällige sein, sondern muss in engstem Zusammenhange mit

der Entstehung der Straten gestanden haben, und wenn erup-

tive Vorgänge dabei eine Rolle spielten, so muss ihr Einwir-

ken als ein die ganze Natur der Ablagerungsbedingungen

beeinflussendes gedacht werden. In der That scheimen auch,

nach verschiedenen Yerhältnissen in Norwegen zu schliessen,

gewaltige FErgisse, besonders von Grinstein, während der

Entstehungs-Periode der Hochgebirgsgebilde stattgefunden zu

haben, und vielleicht können die mächtigen Hornblendeschiefer,

die einen nicht unbedeutenden Theil dieser Gebilde ausmachen,

hiermit in genetischem Zusammenhange stehen. 1) Diese Fra-

gen enträthseln zu suchen wäre doch jetzt voreilig, denn die

fär ibre Lösung nöthige Unterlage ist noch nicht vorhan-

den; sie muss erst durch weitere Forschungen herbeigebracht

werden.

1) »It is quite possible that some of the hornblende- and actinolite-

schists interbedded among gneiss and other metamorphic rocks, may

be altered tuffs.» JUKES and GEIKIE, Manual. p. 116, Note.

PINSEP ARS:

V Orbemerkungen 40-- 30-gdpad eds Nos gtect bags SöS SRNe AA SAN SNS |

Das Sandstein-Gebiet von Dalarne wad die nächsten Umgebungen

MEIFSIH SM ads dags a bsr sp usbnr sar brs sara or je nn År SEEN SANRNNNNN

KSUVP USE IDE (FE DUAL om ooo org rn dagar ne SE RSS mn SENSE NNK

Das Quarzit- und Schiefer-Territoriwm der sädlicheren Hochgebirgs-

i gegen den... ute TROr UPON ST IITIEAHE 20 SSR ATS TSARENS

NLCPISEVE GR es EL SSA tr RNE AREAN RT SRS AES

Die, KO VEG UPPE as ssrg se bbss essens sad issn RA RANASENNN

Aeltere Gebilde und Hruptrygestelme soo. —s-so-StEe0sseu tree

Die lapplandisehen Hochgebirgsgegenden oso-——- sosse

Ueber die norwegischen Equivalente der Seve- und Köli-Gruppe--..-

Nachtraglrele Bemer kUDCGCD 2o-oo. so. -spipecso porer ss psk eek JONER SARSONA JTI

SANT SES SYNS PIANDST

seg PINS AD MägRbunusnyog PT.

akarpolisag

MAIJA" JU MIN II UD)

dns 20

Hey

vddnag-

PUrwns) LILI RR

Quunug satobunp EE

uluydsog EE

gpaliyd.sog FE

HERR RR

SoQvig

pudigp =

rumpuadevs EE

SKID

FER

DPURTRT

tm) Lapsruguar

UPN PUR IQuso

MIZQRUYT UPJOIISUOYT

MergsuoY js

HUN fISsIUKUR NPUIPPULOjT

SunepupnuwgrT

4 £ 3 H o

O00000F IF FORT

Asobuunutosnz

hBunynsuqugsopupTunjpsibojoabusp

UPUOPPUSNE UPP HIDAT

uuljog MNOg & Y

UOA

SÅACHOIEMHDS

WPWs2)-S3IIqI SO uIPIPNnS

NUISI3 0031)

+++

big)

30 UN hLG AMEN

sulvnppa

Sö

usdenal n0y

prumag Ang =

Tahpcor Ae

georg SS

soqviT

upgwd.og E

"sug

Pun FRK

Topo lb Gr

J vas om

gps

(

UAPsud) FA JFIYSLOT

SMI JsAI JADE)

og pryssnunrn bopuajguso ft

"SPY SPULBIeT

+. Hd ä H

000000 I DJUNS:

LOBUPUNOSLIPUN BPAOJJN

BL - 8987 2247 PING EYStSO[024) suousb bYua

LOGO ; NN p

JO Po sddn

pen RÅ dIRSUpAS

SUR EAN

TJAJO

TAIYNS TITS HETA

ASS 01099

[| AX

+å

vå day

;

2 ' 5 MA:

NSD GG ER

$i SENS MaE , é

. Re

' ak ES

é LE rv

k .

| hd Å Av

”

- (

dv / -

på $ d

z vt

- ri +

, Här så és

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 1. N:o 13.

ON DIATOMS FROM TEE ARUTIG DEA

IBSEN (CER AVES

WITH 4 PLATES.

(COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACAD. OF SCIENCES 12 MARS 1873).

STOCKHOLM, 1873.

NORSTEDT & SÖNER

RYCKARE.

- - A DG : på

KIRAN Ka an I Br SA

1 JKT ; - Ne BLT FA &

f ledar Å Ög AVN MM 4 h "ak; Vv

> + "MN MN - USA KE

HA VERA fr SK HAR

N A a å a + pe

i | 4 Å f Dead län

” ' ju i

Mr Vv. i | 6

”n bye : - rå M

24 > ' V w é -

£ $ Tx

i 3 å I Å

j , P I

PER

7 << f

' 2 ,” A få

I i

= | AR

b-ÄRgR SENT VAL TR

pie 3 /

”

| Å | Å

- 1

HAT IHANIG Uå 4 FAT SR

4 v

; S

Fr 1

i Uni

BENET MN DET ARSA JA

p i RO aEIESET KALI

SÄKRAT EN

. ; FÖRON LE

The diatoms, living in the arctic sea are relatively very

little known, only one enumeration of forms observed in samples

from Spetsbergen having been published by me in the Öfvers.

af K. Vet. Akad. Förh. 1867 (sid. 661). This catalogue is by

no means complete, as the materials for my researches were

somewhat scarce and my experience in determining the species

at that time not very great. Scarcely more than 40 marine

species are enumerated in my paper quoted above.

Since that time I have had through the several Swedish arctic

expeditions to Spetsbergen and Greenland an opportunity of

examining a more complete collection of samples, partly taken

on the surface of the sea between Europe and Greenland as

well as from Davis Strait and collected by Mrss. TH. FRIES,

P. ÖBERG and ÅINDAHL, and partly deposited on the bottom of

the bottles, in which had been preserved smaller arctic ma

rine animals.

The diatoms of the arctic sea form together a somewhat

peculiar flora, certaimly having many species in common with

that of the tropical seas, but still distinguished by the frequent

occurrence of several forms, not found in the southern seas,

as well as by the absence of forms rarely absent in any ma-

rine mud from the middle and southern part of the Atlantic.

The following species, as common on the shores of Great

Britain as of Sweden, viz: Achnanthes longipes, Actinoptychus

undulatus, Surirella lata and fastuosa, Biddulphia pulchella,

Triceratium Favus and others are not found in any sample from

the arctic sea, except some of them in only one from Spets-

bergen, Kings Bay 160 fathoms deep. As I have not found

the species in any other sample I regard their occurrence as

doubtful and have consequently put a query before their

names in the following list.

The diatoms found in the arctic samples examined by me,

are the following:

4 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ÅÄRCTIC SEA.

1. Hyalodiscus stelliger Bain. (Smiths. Contr. VII Obs. p-

10. 18535. Coscinodiscus puncetulatus GrEG. D. of Clyde. pag-

500, Pl. X, fig. 46? Pygidiceula Adriattea? OM Diat from

Spetsb. p. 662). Valve convex and covered by small and

dense cellules, arranged in curved lines, crossing each other.

Cellules about 30 in 0,025 m.m. The cellules are not so dense

as im specimens from California, on which I have counted 38

cellules in 0,025 m.m. Specimens from Magellhaens Strait have

25 cellules in 0,025 m.m. and according to Grunow the cel-

lules of H. stelliger are much more dense viz: 40—45 in 0,01”.

This species is very common in the arctic sea. Spetsbergen:

Schoal Point, Hinlopen Strait, Wijde Bay, Röde Bay, Waijgats

Ids., Brandwyns Bay; depth 10—30 fathoms. Greenland and

Finmarken. "The H. stelliger is found also near Kamtcechatka

(Grun), California, Chile (Grun) Magellhaens Strait (Cl), Florida

(Bail), Cape of Good Hope (Grun), St. Pauls Id (Grun). If

Coscin. punctulatus GREG be the same as H. stelliger it

occurs also on the coast of Scotland.

2. Hyalodiscus subtilis Barn. (Smiths. Contrib. VII Obs.

pag. 10, fig. 12, 1855. Craspedodiscus Franklini EmB. M. Geol.

Pl. XXXV a. 23 fig. 6. Melosira Franklini CrEv. Öfvers.

K. Vet. Akad. Förh. 1868 pag. 216).

This species is also very common in the arctic sea and

has been found in numerous samples from Spetsbergen: Brand-

wyns Bay, Waijgats Ids. etc. Greenland very common. Fin-

marken Grötsund somewhat rare. :

Hyal. subtilis is widely distributed and observed in the

following localities:

Kamtchatka (Grun), California (Cl), Chile (Grun) Patagon.

Guano (Janich), Australia (Cl and Hendry), Honduras (Rab.

and Janich), Nova Scotia (Bail).

?3. Hyalodiscus maculatus (Sm) Cr. (Podosira maculata SM.

Br. Diat. II pag. 534 Pl. XLIX fig. 328). This species which

agrees in its sculpture very nearly with Hyal. stelliger and

with H. subtilis in its central irregular spot, has been obser-

ved only in the deposit from Kings Bay in Spetsbergen and is

for that reason doubtful as an arctic species. This diatom is

ålso found on the coasts of Great Britain, France, Sweden

and Germany. I also observed it in materials from the West-

Indies and from Costa Rica.

BIHANG TILL: K. SV. VET.-AKAD.: HANDL. BAND 1: N:O 18. 5

4. Coscinodiscus Oculus Iridis EuB. (M. Geol. P1. XVIII

fig. 42 & XIX fig. 2). This very large and beautiful species

is very common in the arctic sea and in the northern Atlan-

tic. Spetsbergen e. gr. Schoal Point, Waijgats Ids. Greenland

also common e. gr. Davis Strait. It has been found floating

on the surface of the sea among other diatoms (Long. 61”

MSN dat. 093 43 W)Y and also in the content of the sto-

mach of Ctenodiscus, dredged from the depth of 232 fathoms

Bruten. WE Atlantic ol 20-N 1525 201 Wi.

On specimens from the arctic seas the cellules are mostly

large in the middle and decrease in size towards the centre,

where there are always some few large cellules arranged into

a starlike group, and also towards the margin. The diameter

of the valve between 0,22—0,31 m.m.

The median cellules were found to be 7—9 in 0,025 m.m.,

the cellules near the centre 3—9 and the marginal 7—10 in

'0,,25 m. m. The cellules on fossil specimens from the Vir-

ginia deposit were about 5 in 0,025 m.m. and on fossil spe-

cimens from Mors, Jitland, 6 in 0,025 m.m.

The Coseimod. Oculus TIridis occurs on the coasts of the

North Sea (as near Cuxhaven), in the southern Baltic Sea (as

by Kiel) and according to Grunow in Chile, Cape of Good

Hope. As I have remarked in the preceeding paper I do not

regard C. Oe. Iridis as specifically distinet from C. radiatus.

5. Coscinodiscus radiatus EHB (SM. Syn I pag. 23 Pl. III

fig. 37) Spetsbergen: Kings Bay (160 fathoms) Schoal Point.

Beeren HFiland in mud dredged from the depth of 1200 fathoms.

(Diam. 0,075 m.m. cellules 3 in 0,025 m.m.) Finmarken Grötsund.

This form is of very wide occurrence; it is common on

the coasts of Sweden, Great Britain, Germany and found also

near Cape of Good Hope (Gr.), Tahiti (Gr.), Nicobaren Ids.

(Gr.) Port Jackson, Australia (CI.

6. Coscinodiscus centralis EmB. (M. Geol. XVIII fig. 39

Gregory Diat. of Clyde pag. 501 P1. XI fig. 49) very convex,

colour of the dry valve purple, cellules small, about 12—15

in 0,025 m.m. Diam. 0,26—0,31 m.m.

Spetsbergen: Waijgats Ids. (30—380 fths.). Davis Strait

Lat. 61” 43 Long. 55” 43 floating on the surface among Che-

tocerex and other diatoms.

6 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

The same form is also found in Scotland and on the coast

of Germany (Helgoland Max Schulze). Coscinodiscus concin-

nus RoPErR M. J. VI pag. 20 P1. III fig. 12 seems only to be

a variety of OC. centralis; at least I have observed on speci-

mens from Waijgats Ids. a row of spicule near the margin;

see also the preceeding paper on diat. from the sea of Java,

pag. 9.

7. Coscinodiscus subtilis EmB (M. Geol. P1. XVIII fig. 36.

Kg. Bac. pag. 132. T. I fig. XIc). Finmarken: Grötsund;

very rare. Greenland exeedingly common in mud taken at

great depths from Davis Strait and alsos«in the contents of

the stomach of Ctenodiscus, dredged from the depth of 232 ftms.

120 N 52” 2y W. (North West. Atlantic). The stomach

of the Ctenodiscus contained an enormous number of Cos. sub-

tilis and C. Oc. Tridis, but no other diatoms were found.

The Cos. subtilis occurs aboundantly in the mouth'of

Elbe (Germany).

3. Coscinodiscus Normannii GrEG (Greville M. J. VII pag.

80 PI. VI fig, 3). Davis Strait in mud from great depth

very rare. .

..J. Coscinodiscus excentricus EHB. (Ag. Bac. pag. 131. T.

I fig. 9). Spetsbergen: Kingsbay (60 fthms). Davis Strait.

Beeren Eiland in mud from 1200 fth dept.

Var. lineatus (Cosc. lineatus Er:. KG. Bac. pag. 131 TDII

fig 10). Finmarken: Grötsund. Spetsbergen Hackluyts. Bee-

reen Filand (1200 fths. diam. 0,048—0,06 m.m., cellules eqval.

12—14 in 0,025 m.m.).

This species is widely distributed and found aboundantly

on the coasts of the North Sea and according to Grunnow in

New. Zeeland, Cape of Good Hope, St. Pauls Ids., Tahiti

Honduras, Chili, Nicobaren Ids.

10. Coscinodiscus nitidus GrrG. (Diat. of Clyde pag. 499

T. X fig. 45) Some few specimens are observed in mud from

great depths in Davis Strait. This species is also observed

in Scotland (Greg) Auckland, Nicobaren Ids., Valparaiso (Gru-

now), West Indies (CI).

11. Thalassiosira Nordenskiöldii Cl. N. Sp. Char. Gen.

Thalassiosire: Sideview circular, with a row of submarginal

spines; sculpture very minutely cellular, cellules arranged in

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:0 13. 7

radiating and curved lines, crossing each other. F. V. quad-

ratie; with truncate angles connecting membrane broadly

linear, without any distinct sculpture. Frustules in the living

state connected by means of a central fine thread of mucus

into long filaments. The form of the cells agrees with

Coscinodiscus, but the sculpture is much more fine, than in any

known species of that genus. The row of submarginal spines

approximates it to Cresswellia, but the spines of different frus-

tules do not touch each other. The doubtful genus Syste-

phania may be the same a Thalassiosira.

Thalassiosira Nordenskiöldii Cl. N. Sp. Scarcely siliceous,

sculpture of the fullgrown frustule minutely punctate visible

only on dry specimens and by careful illumination. Colour

of the dry valve pale yellowish brown. ;

Diam. 0,017—0,035 m.m: Height. (F.V.) 0,01—0,02 m.m.

The cellules are arranged nearly in the same manner as

on Hyalodiscus stelliger, but they are much smaller. The frus-

tules are connected in the same manner as those of Tricera-

tium undulatum Brightw. Ina S. V. the species resembles

Systephania Anglica PDoskiN. (M. J. on. s I pag. 12 P1)

fig. 14) but I am not able to identify it with that species,

which has not been completely described.

The Thalassiosira Nordenskiöldii occurs in enormous large

masses, foating on the surface of the sea and colouring it for

many miles in extent. Sometimes no other diatom is found

among it. Davis Strait Lats 627-36 Long. 327 305 Lat: 632

30' Long. 52” 40'; Lat. 61” 23' Long. 50” 50. (Th. M. Fries)

Ro rev& bpF Va ec& dy Vi

12. Paralia suleata (EmB) Cr (Galionella sulcata EmHB.

BG. em Si In OVAL fig. 1:,, Melosira sulcata KG Bac. pag-

55 T. II fig. 7. Orthosira marina SM Syns II pag. 59: P1. LIT

fig. 338. Paralia marina HeiB. Consp. Crit D. Dan. pag. 33).

Spetsbergen; Beeren Eiland, Finmarken Grötsund, Davis stratt.

The species occurs in all seas.

13. Melosira nummuloides (LynGB) KG (var. y Sm Syn

II pag. 35). Spetsbergen Hackluyts. Greenland somewhat rare.

214. Actinocyclus Ehrenbergii RALFs (in Prit. Inf. pag. 834

1861). Spetsbergen Kings Bay (160 fath) but observed nowhere

8 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

else in the arctic sea. This species is widely distributed in

almost all seas.

15. Actinocyclus fulvus (Sm) Rarrs. (Pupodiscus fulvus

SM Syn. I pag 24 PI. IV fig. 40). Spetsbergen: Amsterdam

Id., Brandwyn Bay. Greenland common. Finmarken Grötsund.

716. Actinoptychus undulatus (KG) RALFs. (Actinocycl. und.

SM Sya Ii påg. «25 Pkt Varfig:143) Spetsbergen Kings Bay

(160 fths). This species, observed only in the named sample

from Kings Bay, I regard as a doubtful arctic species: Lbrag

very common in most other seas.

It abounds on the coast of the North Sea, in the equa-

torial seas and is also found near Cape of Good Hope (Gr.)

and Magellhaens Strait (CI.

217. Eupodiscus Argus (EHB) Sm. (Syn; Iöpass Aes

fig. 39) Spetsbergen Kings Bay (160 fathoms) some few frag-

ments. Doubtful as an arctic species.

718. Triceratium Favus EB. (Sm Syn. I pag. 26 T. V fig.

44) Spetsbergen Kings Bay (160 fathoms, very rare). Doubt-

ful as an arctic species. dj

19. Trigonium arcticum (BriGHTW) CL. (Triceratium areticum

Brightw M. J. I pag. 250 Pl: IV fig. 11. Trigonium arctic.

Cl. Öfvers. K. Vet. Akad; Förh. 1867 pag. 663) Spetsbergen:

common ex. gr. Schoal Point. Waijgats Ids. (30—80 fathoms),

Treurenberg Bay. Greenland. Finmarken Grötsund.

This arctic diatom is found also near Beechy Id. Brightw.

and according to Grunow near Cape of Good Hope!!

The F. V. of T. arcticum is in no respects different from

then eNIDGr Zygoceros Balgxena EBH., also a very common

arctic species, which has exactly the same sculpture of the

valve as T. arct. Among the many hundred specimens, which

I have seen, I have not seen a single form intermediate be-

tween T. areticum and Z. Balena, but still I have some

doubts if they really are specifically distinct. The genera Tri-

ceratium and Biddulphia & Zygoceros vary so greatly in outline

that I suppose that the many forms, included in those genera

may be classed among genera founded on other characters than

the outline of the S. V. For instance the Biddulphia Rhombus

Ehb and Triceratium striatulum Ehb (= T. Biddulphia Heib.)

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 18. 9

are nothing but forms of one and the same species, as I have

seen in a rich collection of these two forms from Cuxhaven

intermediate forms. (P1. I fig. 24—/f). They resemble each

other exactly in all important characteristics, but differ only in

the outline which is also sometimes quadratic. The same may be

the case with Triceratium contortum SHADB (T. M.S. II, pag. 15,

Pl. I, fig. 7) and Biddulphia indica Borer (T.M. S: VII, pag.

16, Pl. II, fig. 20—22). To make distinct genera of the forms

with triangular and oval outlines is tantamount to separating

the two species of Hydrosera WaALLICH into different genera

and to separating Fntogonia GREv from Heibergia Grey. The

oreat difficulty in arranging the many forms of Anguliferze and

Biddulphizx in wellfounded genera depends upon the fact, that

most species are but imperfectly known and only from the 5. V.

20. Zygoceras Balena EmB (Biddulphia Balena BRIGHTIW

M. J. VII, pag. 18, P1. IX, fig. 15 a—15 b. Zygoceros radiatus

BA Smiths. I Cont. vol: Vil 1855,4PlI Hj fig: 203 Perhaps

the same species as Triceratium arcticum). Spetsbergen com-

mon ex. gr. Waijgats Ids. (60 fath.) Schoal Point. Greenland

very common. HFinmarken Grötsund.

Found besides: Cornwallis Id. (Lat. N. 75” Brightw) Ha-

lifax Nov Scot. (Bail) Baltie!! (Schumann).

21. Biddulphia aurita (LYnGB) BrÉB (Sm Syn. II pag. 49

Pl. XLV, fig. 319). Spetsbergen very common Finmark. Green-

land very common. Davis Strait Moating on the surface of

the sean(Lat. 32” 361 Long. 52.50" Thii Fries). | This species

occurs abundantly in all seas.

In one specimen from Greenland I have observed a

sporangial frustule (P1. I, fig. 3 a och b). The large exterior

cell measured 0,066 m.m. in height and 0,v44 m.m. in breadth

and the included cell was about half the size of the exterior,

which it resembled in all its characters. Both figures are taken

from one and the same specimen in two different positions

to show that the small cell was really enclosed in the large one.

22. Biddulphia Rhombus EHB (Sm Syn. II, pag. 49, Pl.

XLV, fig. 320). Spetsbergen only one specimen in the deposit

from Kings Bay (160 fathoms) Finnmarken Grötsund, rare.

?23. Biddulphia turgida (EHB) Ralfs (in Prit Inf. 1861,

pag. 849. Bidd. granulata Rorer, T. M. S. VII pag. 13, Bl

10 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

I, fig. 10—11 and PI. II, fig. 12). Spetsbergen Kings Bay only

one specimen.

?24. Cerataulus Smithii RALFs (Kupodiscus radiatus Sm. Syn.

I, pag. 24, P1. XXX, fig. 255). Spetsbergen Kings Bay several

specimens.

Occurs besides on the coasts of the North Sea.

?25. Amphitetras antediluviana EuB (Sm. Syn. II, pag. 47,

P1. XLIV, fig. 318). Spetsbergen: Kings Bay, only one speci-

men. This species occurs besides in most seas.

26. Plagiogramma Staurophorum (GREV) HEIBERG (Denti-

cula stauroph. GREG Diat. of Clydes pag. «46 ERINENE ERT):

Spetsbergen: Brandwyns Bay. Greenland not very rare. Fin-

marken: Grötsund rare.

This species occurs besides on the coast of Sweden,

Denmark and Great Britain.

27. Asteromphalus Brookei Bar (Priteh Inf. pag. 837,

P1. V, fig. 79). Greenland: Davis Strait in mud from great

depths. Small forms; Diam. 0,05 m.m., rays 6—38 PI. IV fig. 19.

Found before near Kamtchatka and in the Atlantic.

28. Isthmia nervosa KG (Sm Syn. II, pag. 53, P1. XLVIID.

Very rare. Spetsbergen: Waijgats Ids. (60 fths). Beeren Fi-

land one valve found in the bottom-clay from the depth of

1200 fathoms. Iceland (according to Lyngbye).

29. Isthmiella enervis (EnB) Or (Isthmia enervis Sm Syn

II, pag. 52, P1. XLVIII. Spetsbergen: Kings Bay (160 fths)

Pinmarken Grötsund.

I have separated the new genus Isthmiella from Isthmia on

account of the absence of coste.

30. Rhizosolenia styliformis Bricutw. (M. I. VI, Pad

PL. V, fig. 5) Northern Atlantic floating in large masses on

the surface Lat. 60” 25' Long. 19” 50' (Th. Fries). Davis

Strait Lat. 61” 45 Long. 53? 43. This Oceanic species is

widely distributed as in North Sea (Helgoland, Max Schulze

and on the coasts of Great Britain) Sea of Java (Cl) Nico-

baren Ids. (Grun).

31. Rhizosolenia alata Bricutw (M. I. VI, pag. 95, Pl.

V, fig. 8). Northern Atlantic (Lat. 61? 25" Long. 19? 50' Th. |

Fries) sparingly on the surface of the sea.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:0O 18. i

Observed also on the sea of Java (CI) and near Nico-

baren Ids. (Grun).

32. Chetoceros decipiens Cl. N. Sp. Frustules compressed,

connected into a flat band with oval, not very large foramina.

Awns long, all directed in the same plane, not spinous, but

densely striated, strize 90-25 040:25, MM SV DAÄTTÖNV

linear with rounded apices terminating in long straight awns.

Length of the frustule 0,027—0,034 m.m. height (f. v.) 0,018

—0,025.

Very common and occurring in large massés floating on

the surface of the sea; Northern Atlantic Lat. 60” 25 Long.

19” 50' (Th. Fries) Davis Strait in many places ((HAtSk Od E20

—63" 30' Long 50” 50 —53” 43').

This species resembles greatly Ch. Lorenzianum GRUN.

but is distinguished by the very delicate striation of the awns,

which are in Ch. Lorenzianum coarsely punctated. Chet. Bacil-

laria Btw (M. J. IV, T. VII, fig. 1—2) differs by its striated

membrane.

Pl. I, fig. 5 a & b.

33. Chetoceros Atlanticum Cl N. Sp. Frustules com-

pressed, valve in F V deeply concave and ending in long,

slightly curved awns, which are densely transversely striated

(strie about 50 in 0,025 m.m.) and also have four rows of

larger spines (about 6 in 0,025 m.m.). "The centre of the

valve has often a small spine.

Length of the frustule 0,034 m.m. Br (EN RO DT mn

äwns measure often more than 0,22 m.m. in length and are

more conspicously spinose towards the ends.

Found floating on the surface of the sea: Northern At-

fate (Lat 60” 25 Long. 19” 50. Th. Fries) Davis Strait

Bar 62” 36. Long. 52; 00. P1 IL fig. da & Db.

34. Chatoceros pelagicum Cr N. Sp. Small, scarcely sili-

ceous, awns very thin and slender, not spimous. Valves deeply

concave, in F. V. connected into chains, having large foramina

Between the frustules. Length 0,01 m.m... Breadth. (F.V-)

0,008 m.m.

Northern Atlantic (Lat. 60” 25LöA6 KOEPKE riies).

BI, fig. 4.

iE2 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

35. Chetoceros Wighami BricGHtw (M. J. IV, pag. 108,

T. VII, fig. 19—36). Frustules quadrate, connected into chains

which have very narrow foramina.

Northern Atlantic (Lat. 60” 25 Long. 19” 50' Th. Fries).

Davis. Strait Lat. 62” 36' Long. 52:50. (Th. Fries).

36. Chetoceros boreale Bayl. (New Sp. of Diat. Smith-

son. . Contr. vol. VII, pag. 8, fig. 22, 23). Northern Atlantic

Lat.. 58 N. Long. 32 V. (P. Oberg).

Var. Brightwellii n. var. OL. Awns with smaller spines;

frustules densely concatenated. Height of the frustule 0,022

m.m. breadth 0,027 m.m. Northern Atlantic Lat. 60? 25

Tong. 1950. "(MH Eties). Davis Strat Honssoledoman

HOTADE

Nearly related to Ch. boreale BAIL, but has smaller spines

On the awase EL To Ge

37. Chetoceros Peruvianum Bricutw. (M. J. IV, pag. 107,

PE VIL fig. 16—18): ' Northern "Atlantic: Bat! 60-225 1iKönos

TI H0CE Davist Strart; Lone, OLAS at Jana

Somewhat rare. — Found also in guano from Callao and

on the sea of Java.

38. BSyndendrium Diadema ExB (M. Geol. Pl. XXXV A.

18, fig... 13; Brw.- Mo J:. IV; Pl; VIL £g: 49—52):, Northern

Atlantic Lat. 60” 25 Long. 19” 50 rare. Found before on

the coast of Great Britain, in Peruvian guano and in the

sea of Kamtschatka. Syndendrium diadema is certainly no-

thing but a sporangial form of some species of Chetoceros.

30. Dicladia Groenlandicea Cr. N. Sp. Conical with bifid

top, having at its ends simple or branched spines. Breadth

0,136 m.m.

Davis Strait great depth, somewhat rare.

This form seems to be the same as Periptera Bail Sm.

Contr. II, 1851. Microsc. exam. of soundings, fig. 53.

740. Novilla fastuosa (Sm) CL very rare, found only in

the sample from Kings Bay. In most seas it is one of the

most common diatoms.

?41. 'Surirella lata Sm (Syn I, page)

found together with S. fastuosa in the mud from Kings Bay.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1; N:O 18. 13

42. Surirella Gemma EnxB (Sm Syn. I, pag. 32, 'T. IX,

fig. 65). Spetsbergen: Hackluyts, Kings Bay (160 fathoms).

43. Surirella ovata Ke (Sm Syn. I, pag. 33, T. IX, fig.

10). Spetsbergen: Hackluyts.

44. Campylodiscus angularis GrEG (Diat. of Clyde, pag.

b02, PI. XI fig. 53). This fine species is tolerably common

throughout the whole arctic sea. Spetsbergen: Amsterdam Id.,

Brandwyns Bay, Schoal Point, Treurenberg Bay. Greenland.

Finmarken: Grötsund.

C. angularis has been found before only in Scotland.

Scotch specimes have according to Gregory 160—180 cost,

but on specimens from Spetsbergen I counted only 80.

Campylodiscus angularis Rab & Jan. (Hond. Diat. pag.

6, P1. I, fig. 10) from Honduras is certainly another species

probably C!: erebrecostatus Greville.

45. Campylodiscus Groenlandieus C1. N. Sp. Orbicular,

central space smooth, no median line; coste about 32—534

distant, delicate, radiate, scarcely reaching over half of the

area of the disc. Margin of the disc faintly striated. Diam.

0,096; coste about 3 in 0,025 m.m. Very rare, only two

specimens being observed in mud from Greenland. Nearly

related to C. costatus y Hibernicus Grun. but distinguished from

this freshwater species by its perfectly smooth disc, its more

distant and delicate cost&e. P1. II, fig. 9.

46. Campylodiscus Ralfsii SM (Syn. I, pag. 30, PI. XXX,

fig. 257). Very rare, found only in mud from Davis Strait,

dredged from great depths, and in the deposit from Kings

Bay, Spetsbergen. This generally rare species is found in most

other seas.

47. Campylodiscus echineis EuB (C. Argus Bail, C. cribrosus

Sm). Very rare, only one fragment being found by Danes

Id. Spetsbergen.

This species is widely distributed. North America from

New Haven to New Orleans (Bail), California, Australia and

also in the Baltic.

48. Campylodiscus Thuretii Barr (C. simulans Greg. C.

fastuosus Grun. C. parvulus Sm. -ÅC. bicruciatus Greg). Very

14 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

common in the Arctic sea. Spetsbergen: ex. gr. Kings Bay,

Treurenberg Bay. Greenland. Finmarken Grötsund.

C. Thuretii is found to be tolerably common on the coasts

of the North Sea and according to Grunow it occurs sparingly

in the mediterranean sea and near Honduras. Among all the

numerous samples from various tropical seas, examined by

me, I nowhere met with C. Thuretii, but in mud from

Magellhaens Strait I found it very common. |

49. Cocconeis decipiens CL N. Sp. Broadly oval, median

line elegantly sigmoid, nodule transversely elongated. Striz

faint, but distinetly granular 24 in 0,025 m.m. Length 0,0476

—0,0595 m.m. Breadth 0,034—0,042 m.m. Greenland very rare.

Similar to C. heteroidea Hantzech but the strixe are much

more distant and composed of distinct granules. Pl. I, fig. 6.

30. Cocconeis arctica CL. N. Sp. Broadly oval with roun-

ded apices; median line sigmoid; central nodule obsolete,

surrounded by a large blank space. Strie distinct, and radiate,

composed of somewhat elongated puncta, so arranged that

they form irregular, wavy longitudinal lines.

Length 0,04+1 m.m. Breadth 0,0425 m.m. Strie 33—34

in 0,025 m.m. Greenland. Finmarken Grötsund. P. II, fig.

LINGEET

31. Cocconeis pellucida GrRUN (Novara. p. 12 Hantzch in

Rab. Beitr. pag. 21, fig. 11). Very common. Finmarken.

Greenland. Spetsbergen: Amsterdam Id., Brandwyns Bay.

dt J ? y Je

22. Cocconeis Scutellum EHB. Spetsbergen: Amsterdam Id.,

Kings Bay. Greenland. Var. distans (GREG) GRUN (Novara

pag. 12) Greenland:

Cocc. Scutellum occurs abundantly in most seas, also in

the Baltic.

93. Cocconeis glacialis CL N. Sp. Oval with broadly

rounded extremities; median line straight. Central nodule

surrounded by alarge blank space. Striz radiate, very distinct,

composed of sperate and somewhat elongated puncta, more

numerous near the margin. The puncta are disposed in lon-

gitudinal, wavy and irregular lines; some of them, being

larger than others, give the valve in a certain focus the

appearance of being covered with scattered puncta (almost

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 13. 15

as on Navicula pretexta). Length 0,076—0,11 m.m. Breadth

0,051—0,066 m.m. Strie 23—27 in 0,025 m.m.

Spetsbergen Brandwyns Bay. Greenland. PIX ng. 12:

54. Cocceoneis costata GrEG (T. M. S. V, pag. 68, Pl. I,

fig. 7. Surirella quarnerensis Grun Verh. 1862, pag. 456, T.

IX, fig. 102). Tolerably common Spetsbergen, Greenland, Davis

Strait, Finmarken.

55. Navicula Smithii Brir (N. elliptica Sm. Syn. I, pag.

Kö Pl. XVII, fig. 152. Nav. didyma Sm. 1. c., fig. 154 a).

Very common. Spetsbergen: ex. gr. Amsterdam Id. 20 fath.

Brandwyns Bay 10—15 fath., Kings Bay 150 fath. Finmarken

Grötsund. Greenland. Common in all seas.

56. Navicula fusca GrrG (N. Smithii var. fusca Greg

Diat. of Clyde pag. 486, P1. IX, fig. 15. N. hyperborea GRUS.

Verh. 1862, pag. 531, P1. I, fig. 16). Finnmarken. Somewhat

rare. Found before in Scotland and on the coasts of Sweden.

57. Navicula suborbicularis GREG (Diat. of Clyde pag. 341,

Pl. IX, fig. 17). Davis Strait in mud from great depths:

This species is also widely distributed in almost all seas.

58. Navicula estiva Donr. (T. M. S. N. S. VI, pag. 32,

P1. III, fig. 18. Donk. Br. Diat. pag. 6, PIE ar Rin

marken Grötsund somewhat rare. Length 0,12 m.m. Breadth

0,065 m.m. Strie 15—16 in 0,025 m.m. ;

59. Navicula didyma (ErB) Donk. Br. Diat. P1. VIL, fig.

8a.b). Spetsbergen ex. gr. Hackluyts, Schoal Point, Hinlopen

Strait. Kings Bay (160 fths) Finmarken. Davis Strait. Com-

mon in all seas:

60. Navicula splendida Grec (T. M. S. IV, pag. 44, fig.

MASK Nav. Bombus. Cl. Pp; Pr Öfvers. K. Vet. Akad. Förh.

1867, pag. 665. Nav. Entomon DosKk Br. Diat. Pl. NIDITG:

52). This form, closely related to N. didyma, if notits variety,

occurs very commonly in the arctic sea. Spetsbergen: Amster-

dam Id. (20 fths), Brandwyns Bay (10—15 fths), Schoal Point.

Beeren Filand, Finmarken, Greenland.

61. Navicula Bombus EHB (GrEG Diat. of Clyde pag. 484,

PIX, fgsl2wDonkiBrD. PL VIL fgatka)jenFinnarken

Grötsund somewhat rare.

16 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SKA.

62. Navicula pygmea KG (Sp Alg pag. 77. Navicula

mimitula Sm. Syn IL pag. 91. Syn I, pag. 48, Pl. XXXI,

Hg. BTAMVDohk BEADMpag TO PET fig. 10). Finmarken

Grötsund.

63. Navicula Lyra EHB (GrEG. Diat. of Clyde pag. 485,

PUST ON Sr0 RN Orissa pag. 147 PE: ILUESA 0)

marken Grötsund. Spetsbergen Schoal Point. Greenland some-

what rare. This very variable species occurs abundantly in

most seas.

64. Navicula (Amphiprora?) arctica CL N. Sp. S. V. ellip-

tical lanceolate, gradually attenuated from the middle to the

somewhat obtuse apices. Strix fine, about 34 in 0,025, almost

parallel, interrupted by a line, passing in the middle of each

of the halves of the valve. Central nodule transversely dila-

ted as in a Stauroneis and the ends of the stauros joined to

the two lines.

Length 0,119 m.m. Bredth 0,034 m.m.

Pinmarken Grötsund very rare, only one specimen being

observed.

This navicula or stauroneis resembles somewhat the doubt-

ful »Amphora Stauroptera» Bail Sm. Contr. vol. NIPEIS55

notes on new Sp. pag. 8, fig. 14 & 15.

ASO T

65. Navicula abrupta Grrc. (Diat. of Clyde pag. 14, Pl.

Iy fot! I DonkoBr Di Pag PITE fig. 6). Spetsbergen

Kings Bay.

66. Navicula Hennedyi Sm. (Syn. II, pag. 93. Donk. Br.

D. pag. 11, P1. II, fig. 3). Finmarken. Spetsbergen: Hackluyts,

Schoal Point, Hinlopen Strait, Kings Bay.

N. Hennedyi is one of the most common diatoms and

occurs in almost all seas.

67. Navicula Pinnularia Cr. (Öfvers. af K. Vet. Akad.

Förh. 1868, pag. 224, P1. IV, fig. 122). Finmarken Grötsund.

Spetsbergen Hackluyts. Greenland. Found before on the western

coast of Sweden.

68. Navicula directa (Sm) (Pinnularia directa Sm. Syn. I,

pag. 56, Pl. XVIII, fig. 172) very common. Finmarken. Spets-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 13. 17

bergen in many localities. Greenland. Navic. directa occurs in

almost all seas (ex. gr. Magellhaens Strait, West Indies, Ho-

nolulu etc.).

69. MNavicula distans (Sm) (Pinnularia distans Sm. Syn.

I, pag. 56, P1. XVIII, fig. 169). Finmarken Grötsund. Spets-

bergen Kings Bay. Greenland in mud from great depths in

Davis Strait.

N. distans lives on the Swedish and British coasts and,

according to Grunow, also in the Adriatic and Mediterranean

seas as well as near New Zeeland.

70. Navicula fortis (GREG) Grun (Pinnul. fortis Greg. T.

MW. .S. IV, pag. 47, P1. V, fig. 19.” Nov: fortis Donk. Br. D.

P1. VIII, fig. 8. Pinnularia constricta O'MrearRa? M.J. N.S.

VII, pag. 117. T. V, fig. 8). Spetsbergen Brandwyns Bay.

Greenland. Seems to be a very widely distributed, but some-

what rare species.

71. Navicula flanatiea GruN (Verh. 1860, pag. 527, Pl.

I, fig. 9). Finmarken Grötsund very rare. Grunow discovered

this species in the Adriatic sea.

72. Navicula lacustris GRUN (Verh. 1860, pag. 534, P1. I,

fig. 37). Spetsbergen Kings Bay (160 fths). Greenland.

This form, which evidently is nearly related to Nav. per-

magna (Bail) Ralfs., has been found by Grunow in Neu-

ziedler Sea.

Obs. The name N. lacustris was given by Gregory to

another species (M. J. IV pag. 6, P1. I, fig. 23) and Mr.

O'Meara has proposed to name our species N. Grunowiti (O'Meara

in litt.).

73. Navicula liber Sm. (Syn. I, pag. 48, P1. XVI, fig. 133).

Finmarken Grötsund. Spetsbergen Hackluyts. Greenland.

Var. bicuneata Grus (Nav.? bicuneata Cl. Öfvers. af K

Vet. Akad. Förh. 1868, pag. 227, P1. IV, fig. 3 & 4). Spets-

bergen Kings Bay (160 faths).

Var. maxima GRUN (Navicula maxima GREG). Spetsbergen

Kings Bay (160 fths).

Nav. liber is a very common diatom in all seas.

74. MNavicula latissima GreEG (Donk. Br. D. pag. 17, Pl.

III, fig. 2. Nav. granulata Cr. Öfvers. af K. Vet. Akad.

18 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

Förh. 1868, pag. 226). Finnmarken Grötsund very rare. Stri:

coarse 17—18 in 0,025 m.m. Length 0,07, Breadth 0,03. 1

75. Navicula marina RaLrFs (in Pritch. Inf. pag. 908

Donk.. Br. Do pag. 19, PI III fig o.. Navsspuncihueea SY

Syn. I, Pag: 52, pl XVI, fos Lol), PD aviseSstkmartena mur

from deep water, only one specimen observed; Strige 23 i

0,025 m.m. Length 0,0544, Breadth 0,031 m.m.

76. Navicula subsalina DonK. (Br. Diat. pag. 24, P1. IV

fig. 2). Spetsbergen Hackluyts.

77. Libellus Grevillei (AG) Cl (Schizonema Grevillei S

Syn. II, pag. 77, P1. LVIII, fig. 364. Navicula Libellus Gre

Diat. of Clyde pag. 528, P1. XIV, fig. 101. MNavicula Grevill'

Cr. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1868, pag. 665). Få

marken Grötsund. Spetsbergen Schoal Point, Amsterdam I

(20. fths). Danes Id. (6 fths) Kings Bay (160 fths).

I have separated the new g sus Libellus on account

the structure of the connecting membrane, which has sever

longitudinal ribs or »plic2e» (prob bly rudiv oc, of diaphragm.

I am not able to find any imrortant d ”uvace between Sci.

zonema Grevillei and Nav. I ellus, fir which reason I ha

placed them in one species

Navicula Grevellei D 'sE. 1871 (Brit. Djat. pag. 47) i

quite another species ne»? 1y related to N. crabro.

78. Stauroneis aspera EHB (St. Rd SM Syn I, pag

61, P1. XIX, fig. 194). Certainly the most common of al

diatoms in the arctic sea and scarcely absent from an

sample of mud. Fimnarken. Greenland. Spetsbergen. Abound

in all seas.

279. Scoliopleura convexa (SM) GRUN. wu. CONvexa SM

Syn. I, pag. 49, Pl. XVI, fig. 136). Spetsbbrgo». Kings Bay

rare. Strie unusually coarse 15 in 0,025. (Ac Ming to Smitt

Dn ÖA):

30. Rhoicosigma arcticum CL. N. Sp. S. V. elongate, sig-;

moid, acuminate; nodule central; med. line inte dtlar Pen

strie delicate, transverse, about 37—44 in 0,025 m.m. but still

visible in balgata F. V. linear, bent, narrow.

| BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 13. 19

Length 0,070—0,204 m.m. Breadth and thickness 0,0204

.m. Spetsbergen Hackluyts, Brandwyns Bay (10—15 fths),

ings Bay (160 fths), Greenland, rare.

| PIPER ST6 a SVIDOENVA

281. Pleurosigma decorum SM (Syn. I, pag. 63, P1. XXI,

g. 196). Spetsbergen Kings Bay (160 fths).

> Very widely distributed ex. gr. on the coasts of the North

Sea, Mediterranean Sea (Gr.), Honduras (Gr.) Tahiti (Gr.),

Jape of Good Hope (Gr). Vest Indies (CI).

82. Pleurosigma formosum SM (Syn. I, pag. 63, P1. XX,

is. 195). Spetsbergen Kings Bay (160 fthms). Greenland com-

Aon in most seas.

ss 83. Pleurosigma delicatulum SM (Syn. I, pag. 64, P1. XXI,

ig. 202 & Pl. elongatum Sm 1. ec. PI. XX, fig. 199). Spets-

rgen Schoal Point, Brandwyns Bay, Hackluyts, Amsterdam

1. Finmarken Grötsuna.

181

1» 84. ”Pleurog 'ntermetium SM (Syn. I, pag. 64, P1. XXT,

Je 200). Spetsb. Schoal Point.

7 85. Pleurosigma 1 igum CÉ"N. Sp. Very long and narrow,

about 40 times longer than broad, slightly sigmoid, ends some-

what obtuse; n:edian line very slir”'tly sigmoid. Strig coarse,

oblique, about 30 in 0,025 m.m. "£olour of the dry valve

chestnut-brown. Length 0,98 m.m. Br. 0,024 m.m. dSpets-

bergen Hackluyts. Greenland. :

RESIINenS. 14;

86. Pleurosigma naviculaceum BrÉB (Pl. transversale SM.

Syn. II, pag. 96). Geenland. Davis Strait in mud from great

depths.

87 Pleurosig na angulatum Sm (Syn. I, pag. 65, P1. XXI,

fig. 205). «i sbergen Hackluyts, Kings Bay. Finmarken.

Greenland.

88.. Pleurosigma obscurum SM. (Syn. I, pag. 65, Pl. XX,

fig. 206). Spetsbergen Hackluyts.

89. Pleurosigma rigidum SM (Syn. I, pag. 64, Pl. XX,

fig. 198). Spetsbergen Hackluyts, tolerably rare. Greenland rare.

20 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

The strie are transverse and at the same time oblique.

Pl. validum Shadb. seems to be synonymous with Pl. rigidum-l:

90. Pleurosigma Balticum Sm (Syn. I, pag. 66, P1. XXI,

fig. 207). Spetsbergen Hackluyts, Kings Bay. |

Widely distributed, I have and it in samples from |

Honolulu, Magellhaens Strait, Manilla (Philipp.). |

91. Pleurosigma fasciola (KG) Sm (Syn. I, fig. 67, P1. XXI)

211). Spetsbergen Amsterdam Id., Hackluyts. Greenland. ÅA

Pl. fasciola is found on the coasts of the North Sea s

well as in the Mediterranean Sea (Gr.).

92. Amphiprora longa CL. N. Sp. F. V. linear with al-|

most parallel sides and rounded ends S. V. lanceolate with

acute apices; median line straight; stri&e parallel transverse,

Length 0,22—0,3 m.m.

Spetsbergen Hackluyts. Greenland. Finmarken.

Very like A. lepidoptera Greg, but this species has, whent

dry, a brown colour and strie twice as dense.

BESPITSEnS LON AES SVEN:

93. Amphiprora (2?) Nitzschioides CL N. Sp. F. V. pan-

duriform elongated, having on the margins a row of distinct

and large puncta. Connecting membrane with several longi-|

tudinal lines, valves finely striate; striae parallel, visible only

by careful illumination and with high power. S.V. unknown.

Lenght 0,144 m.m. Breadth (greatest) 0,036. Punceta 12 in

0,025 m.m.

Spetsbergen Brandwyns Bay (rare).

EA fo

94. Amphicampa duplex (DonK) RAB (Amplhiprora duple å

Done. T. M. S. VI, pag. 28, Pl. III, fig. 13). Spetsbergen

Hackluyts, Kings Bay. Greenland. |

95. Amphora Proteus GrEG (Diat. of Clyde pag. 518, PI

XIII, fig, 81): AA. ajfenis (Ko) Sm Syr Fipag oroNpRlssie

fig. 27). Very common in the arctic sea. Spetsbergen ex. gr.

Hackare ERA yns Bay. Greenland.

96. Amphora granulata GREG (Diat. of Clyde pag. 5250

P1. XIV, fig 96). Spetsbergen Hinlopen Strait. Finmarken

Grötsund. j

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 1. N:o 18. 21

97. Amphora cymbifera GrEG (Diat. of Clyde pag. 526,

SU KIV, fig. 97. A. costata Sm I, pag. 20, T. XXX, fig. 253?)

Very common. Spetsbergen, Greenland, Finnmarken.

98. Amphora Arcus GreG. (T. M. S. V., pag. 75, P1. I,

fig. 37. Diat. of Clyde pag. 522, P1. XII, fr 88). Spets-

bergen Hinlopen Strait, Kings Bay.

99. Amphora fasciata GrEG (Diat. of Clyde, pag. 523, Pl.

amen 90, T. M. S. V. pag. 73, PL I, fig. 36 sub. nom.

Am. Grevilleana). Spetsbergen Brandwyns Bay

100. Amphora complexa GREG. (Diat. of Clyde pag. 325,

Pl. XIII, fig. 91). Finmarken Grötsund.

101. Amphora plicata GrEG (T. M. S. V. Ppagn (0 PL

fig. 31). Spetsbergen Hackluyts.

102. Amphora lanceolata Cr. (Öfvers. K. Vet. Ak. Förh.

1868, pag. 667, P1. XXIII, fig. 2ab). Very common. Spets-

bergen, Finmarken, Greenland.

103. Amphora Eunotia C1. N. Sp. Complex, oval, broadly

truncated. Median line straight, forming together with the

apices a square space. Valves coarsely striate, strie moniliform,

about 14—15 in 0,025 m.m. fascie densely punctated, puncta

about 22 in 0,025 m.m. Noduli rounded, distinct. S. V. with

regularly curved dorsum and almost straight ventral line,

apices somewhat produced.

Length 0,08, Breadth 0,05 m.m.

JAG AO 0 ETT tg

" Spetsbergen Brandwyns Bay. Greenland.

104. Amphora crassa GreG (Tr. M. S. V. pag. 72, PI. I,

fig. 35. Diat. of Clyde pag. 524, Pl. XIV, fig. 94. A. sulcata

föper T. M. S. VI, Pl. II, fig: 72). Very common Spets=

bergen ex. gr. Brandwyns Bay, Treurenberg Bay, Schoal Point,

Greenland, Davis Strait. HFinmarken.

Am. crassa occurs on the coasts of Sweden and Great Bri-

tain and has also been observed in mud from Magellhaens

Strait.

105. Amphora vitrea Cr. (Öfvers. K. Vet. Akad. Förh.

1868, pag. 237, Pl, IV, fig. 5—6. A. Kamorthensis GRUN?

22 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

Novara. pag. 99, P1 I A, fig. 12). Spetsbergen Brandwyn

Bay, rare.

106. Amphora acuta Grrc. (Diat. of Clyde pag. 524, Pil

XIV, fig. 93—39 b). Spetsbergen Amsterdam Id. Greenland, Da-

vis Strait. Finmarken.

107. Synedra tabulata (KG?) Sm (Syn. I, pag. 72, Pl. XIL|

fig. 96). Spetsbergen. Greenland. ]

108. Synedra Kamtschatica GRrRun (Verh. 1862, pag. 404,

P1. VIII, fig. 6). Spetsbergen Waijgats Ids. (30—80 fths).

The strige are about 36 in 0,025 m.m.

109. Synedra Thalassotrix CL. N. Sp. extremely long,

J0—100 times longer than broad, linear. Ends (S.V.) some-

what rounded; strie faint about 25 in 0,025 m.m. Length

d3—4 m.m. Breadth 0,042 m.m.

This species occurs floating on the surface of the sea in

large masses.

Northern Atlantic Lat. 60” 25' Long. 19” 50' (Th. Fries)

Davis Strait Lat. 61” 45' Long. 53” 43".

PIPE MAER NA vast bre

?110. Synedra undulata (BAL) GreG (Diat. of Clyde pag.

dal, Pl XIV, pag. 107). Spetsbergen Kings Bay (160 faths)

rare. Not found in any other sample from the arctic sea. |

? 111. Synedra fulgens (Grev) Sm (Syn. I, pag. 74, PI

XII, fig. 103) Spetsbergen Kings Bay. i

? 112. Synedra chrystallina (AG) Sm (Syn. I, pag. 74, PL

XII, fig. 101) Spetsbergen Kings Bay. |

? 113. Synedra superba (KG) Sm (Syn. I, pag. 74, P1. XII,

fig. 102) Spetsbergen Kings Bay.

? 114. Dimerogramma minus (GREG) GRUN (Denticula mi-

nor Greg. Diat. of Clyde pag. 495, P1. X, fig. 35) Spetsbergen

Kings Bay (160 fathoms) rare.

115. Fragilaria oceanica Cl. N. Sp. Elliptic-linear with

distinct marginal strix (about 28 in 0,025 m.m.) ends rounded.

F. V. narrow-linear.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 13. 20

Length of the frustule (= breadth of the filament) 0,024

m.m., breadth 0,0048 m.m.

The cells occur united into long filaments, which are found

floating on the surface of the sea together with Thalassosira,

Chzetocere, Rhizosolenia etc. In the cells there seems to occur

the same reproduction of interior cells as is known to be the

case with Himanthidium Soleiroli.

Pl. 4, fig. 25 a Fi V. b Si V.

116. Raphoneis (Dimerogramma) Quarnerensis GRUN (Verh.

1862, pag. 381, P1. VII, fig. 24) var. major n. var. Coste 16

in 0,025 m.m. Length 0,05 m.m. Spetsbergen Brandwyns Bay.

Greenland. Finmarken. "The coste are more distant than on

specimens from the Adriatic Sea (20—24 in 0,01” according

to Grunow).

Pl. 1V, fig. 26.

117. Grammonema striatula (LYNGB.) AG (Fragilaria stria-

tula Sm Syn. II, pag. 23, P1. XXXV, fig. 298). Spetsbergen.

Greenland.

118. Striatella unipunctata (LynGB) Sm (Syn. II, pag. 37,

BE XXXIX; fig. 300): Spetsbergen Kings Bay. Pinmarken

Grötsund.

119. Striatella Chilensis GRUN (Novara pag. 96, P1. IA,

fig. 1 a,b, cec). Greenland very rare.

120. Grammatophora Oceanica EB. GRUNOW (Gr. maci-

lenta Sm. Syn. II, pag. 43, P1. LXI, fig. 382). Spetsbergen

Kings Bay (160 faths). Finmarken Grötsund. This species,

which in most seas is one of the most common, is rare in

the arctic sea and has not been observed from Greenland.

121. Grammatophora arctica CL (Öfvers. K. Vet. Akad.

Förh. 1867, pag. 664, P1. XXIII, fig. 1) Spetsbergen common.

Greenland common. Finnmarken rare.

122. Grammatophora arcuata EuHB. (Grun. Verh. 1862 pag.

420, Pl. XI, fig. 7). Spetsbergen Schoal Point, Treurenberg

Bay, Hinlopen Strait. Greenland.

24 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

123. Grammatophora Islandica EHB (Grun. Verh. 186

pag. 418 var. y and d) Spetsbergen Kings Bay (160 faths) Am!

sterdam Id., Danes Id. Finmarken Grötsund. Greenland Deä-

vis Strait.

124. Rhabdonema Torelli CL N. Sp. S. V. lanceolate, gib-

bous in the middle, covered by strong coste united in the

middle of the valve, thus forming two series of large, more

or less irregular cellules. F. V. quadrate, with numeroust

transverse coste (margins of the diaphragms). The entire sur-

face finely striate; strie composed of small granules. Dia-

phragms 10 — more with only one large opening in the middle.

Length and thickness of de frustule 0,096—0,140 m.m.

Strie 20—24 in 0,025 m.m. Cellule 6—58 in 0,025 m.m.

Diaphragms 3 in 0,025 m.m.

Greenland. Spetsbergen Waijgats Ids. rare.

This very large and beautiful species has some resemblance

with the RB. robustum GRUS (Verh.: 1862, pag. 422, P1: VIII

fig. 1 a,b, e) but is distinguished by its fine and regular strize,

composed of small granules.

PISTYS fist 2074 BIVIORS: Vie Sannutus»;

125. Rhabdonema arcuatum (LYynGB) SM (Syn. II, pag. 34,

Pl. XXXVIII, fig. 305). Exceedingly common in the arctic

sea. Spetsbergen, Finmarken, Greenland.

Striatella” Crozierit Ehb. (M. G: PI. XXNV A NKXIMI, figi

14, 16) is in no respects distinct from RK. arcuatum, but Eh.

Croztertit Pritch. is quite another species.

Var. ventricosum Cr. N.: Sp. S. V.: gibbous in the middle;

strie fine about 25 in 0,025 m.m.

Length 0,05 m.m. Breadth 0,03 m.m. (S.V-).

Greenland Davis Strait.

BIHEV fo 2:

Rhabdonema arcuatum occurs most abundantly in the

northern Atlantic. According to Grunow it has been found

also in the Mediterranean sea, but I have never seen any

specimen from the tropical or southern seas. The Rhabd.

arcuatum Rab & Jan from Honduras (Beitr. pag, 12, P1. III,

fig. 19) is certainly, if the figure be correct, another species

probably Bh. Crozierii Ralfs. in Pritch Inf. pag. 805, P1. IV,

fig. 43.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 13. 25

126. Rhabdonema minutum (KG) SM (Syn. II, pag. 39,

P1. XXXVIII, fig. 306). Tolerably common in the arctic sea

Spetsbergen many localities. Greenland. Finmarken.

This species occurs on the coasts of Sweden and Great

Britain, has been found also at great depths in the Baltic sea,

but has not been observed either in the Mediterranean or in

the tropical seas. It has been found by Mr. Grunow in samples

from the Cape of Good Hope.

127. Rhabdonema Adriaticum (K6) Sm (Syn. II, pag. 35,

Pl. XXNXVIII, fig. 305 a & b) very rare. Spetsbergen Kings

Bay (160 faths). Finmarken Grötsund. Only some very few

frustules of this, otherwise very common species, have been

found in the arctic sea. Rh. Adriaticum occurs on the coasts of

Sweden and Great Britain, in the Mediteranean and Red seas,

on the eastern coasts of North America, in West Indies, Brasil

(Grun) Cape of Good Hope (Grun). St. Pauls Id. and Mau-

ritius (Grun) Honolulu (CI).

2128. Achnanthidium brevipes (AG) HrEiB (Achnantes bre-

vipes SM Syn. II, pag. 27, Pl. XXXVII, fig. 301 and 301 8).

Spetsbergen Schoal Point. A somewhat doubtful arctic spe-

cies, as it has not been found in any sample examined by

me after the year 1867.

129. Achnanthidium arcticum CL N. Sp. S.V. linear ob-

long, apices rounded, somewhat constricted in the middle.

The convex valve with coarse strige, composed of large and

distinct puncta (strie about 13 in 0,025 m.m.). . Concave valve

with more numerous strixe (about 17 in 0,025 m.m.), composed

of more numerous puncta in the middle with a distinct raphe

and with a broad stauros. Connecting membrane with seve-

ral rows of fine puncta. |

Length 0,048 m.m. Height 0,024 m.m. Breadth 0,017 m.m.

Spetsbergen, Greenland, Finmarken.

Pl. IV, fig. 22-a F. V. b.S.. V.

130. Achnanthidium Groenlandicum CL. N. Sp. 5. V. linear,

Convex valve without any distinct median line and central

nodule; strixe coarse, composed of some few, distinct, large

puncta. Concave valve with distinet median line and with a

26 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

large nodule in the middle. Strie coarse, composed of 2—3

puncta. EF. V. linear, narrow, angularly bent; connecting

membrane with several rows of finer puncta.

Length 0,06 m.m. Breadth 0,007. Heigth 0,013.

Strie on the convex valve 11 in 0,025 m.m. on the con-

cave valve 14 in 0,025 m.m.; puncta on the connecting mem-

brane 17 in 0,025 m.m.

Spetsbergen Brandwyns Bay, Greenland, Finmarken.

BET INSE SSK 0 ROT ESV RS KGE SN

131. Rhoiconeis Bolleana GRUN (Verh. 1863, pag. 147,

P1. XIII, fig. 11 a and b) common in the arctic seas Spets-

bergen Brandwyns Bay, Danes Id., Amsterdam Id. Greenland'

very common.

Strie on the convex valve 18 in 0,025 m.m. on the con-

cave valve 22 in 0,025. Length 0,025—0,1r. Height 0,024

—0,022 m.m.

Grunow discovered this species on alge from the nor-

thern Pacific ocean.

132. Rhoicosphenia curvata (KG) HEIBERG (Gomphon. cur-

vata & marina SM Syn. I, P1. XXIX, fig. 245—246). Spets-

bergen, Greenland, Finmarken.

133. Amphipleura rigida KG (A. sigmoidea SM. Syn. I, pag.

45, PI. XV, fig. 128). Spetsbergen Kings Bay (160 faths)

Greenland.

134. Tryblionella marginata SM (Syn. I, pag. 35, Pl. X,

fig. 76 a & 76 b). Spetsbergen Hackluyts.

2135. Tryblionella punctata Sm (Syn. I, pag. 63, P1. X,

fig. 76 a & PI. XXX, fig. 261) Spetsbergen Kings Bay.

136. Nitzschia sigma KG (Syn. I, pag. 39, P1. XIII, fig.

108) Greenland. Spetsbergen Kings Bay (160 faths). Finmarken.

This species occurs in the Atlantic and according to Grunow,

in the Mediterranean sea, Red sea, Cape of Good Hope,

Tahiti, Honduras and Nicobaren Ids.

2137. Nitzschia distans GRrREGory (Diat. of Clyde, pag.

230, P1. XIV, fig. 103) Spetsbergen Kings Bay (160 faths).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 138. 27

138. Nitzschia socialis Grec. (T. M. Soc. V, pag. 80, Pl.

IT, fig. 45) Greenland.

139. Nitzschia angularis Sm. (Syn. I, pag. 40, P1. XIII,

fig. 117) Greenland. Found before on the coasts of Gr. Bri-

tain and according to Grunow in the Adriatic sea.

140. Nitzschia insignis GREG (T. M. S. V. pag. 80, P1. I,

fig. 46) Spetsbergen Brandwyns Bay, Hinlopen Strait, Schoal

Point, Kings Bay. Greenland. Finmarken. Found before in

Glenshira sand (fossil) Scotland, Gregory, and according to Gru-

now in the Adriatic sea.

141. Nitzschia Closterium (EHB) Sm (Syn. I, pag. 42, Pl.

XV, fig. 120) Spetsbergen.

142. Nitzschia constricta KG (Sm Syn. I, pag. 41, Pl.

XIII, fig. 112) Spetsbergen Hackluyts, Wijde Bay. Found

also in the Atlantic, and according to Grunow in the Me-

diterranean and Red seas, Cape of Good Hope. West In-

dies (CI).

143. Nitzschia vitrea Norman (T. M.-S. N. S. I, pag. 7,

Pl. II, fig. 4) Spetsbergen Hackluyts. Found near Hull.

144. Nitzschia macilenta GzrrEG. (Greville in M. I. VII,

pag. 83, Pl. VI, fig. 8—9) Spetsbergen Hackluyts. Found be-

fore in Scotland (Gregory) and in the Adriatic sea (Grunow).

During the two last Swedish expeditions to Greenland

several samples of diatoms were collected on the surface of

the sea between Europe and Greenland as well as in Davis

Strait. The variety of forms was not very great in these

samples, most of them, collected in the month of June, con-

tained: Thassosira Nordenskiöldii, Chetoceros de-

cipiens. Besides were found in samples from the Atlantic

Rhizosolenia styliformis. Samples, collected in the month

of August in Davis Strait, contained principally Synedra

Thalassotrix.

28 P. T. CLEVE, ON DIATOMS FROM THE ARCTIC SEA.

The Rev. E. O'Meara of Dublin has published in the Jour-

nal of the Roy. Dubl. Soc. July 1860 a list of diatoms, found in

gatherings made by Sir Leopold M'Clintock. The list,

of which I was not cognizant before this paper was written,

contains 85, species, of which I have not noticed the follow-

ing in the samples from the arctic sea, examined by me.

Achnanthes longipes.

Amphiprora alata.

» constricta.

Amphora hyalina.

» robusta.

» proboscidea.

» tenera.

Bacillaria paradoxa.

Cocconeis splendida.

» nitida.

» ornata.

» ovalis.

» pseudomarginata.

Coscinodiscus punctulatus.

» minor.

Doryophora Boeckii.

Eupodiscus crassus.

Grammatophora marina.

» serpentina.

Navicula inconspicua.

» clutensis.

» minor.

» interrupta.

» cyprina.

» latestriata.

» Johnsohii.

Nitzschia hyalina.

» lanceolata.

» parvula.

Pleurosigma lanceolatum.

» prolongatum.

DEE” Sörieosunm:

Podosira hormoides.

Rhizosolenia Calcar avis.

Schizonema cruciger.

Stauroneis crucicula.

Synedra gracilis.

Including those 37 species the whole number found in

the arctic sea is 181, among which are 17 in my enumera-

tion, which I do not regard as of certain occurrence in that

region.

Description of plates I—IV

JEUS IG

Fig.

1. Thalassosira Nordenskiöldii CO! X 500.

92, Triceratium striolatum & Biddulphia rhombus X 200.

3. Sporangial frustule of Biddulphia aurita X 700.

4, Chetoceros pelagicum CC! X 500.

5. Oh. decipiens Cl a X 200 b X 500.

6. Cocconeis decipiens Cl. X 500.

I? 100

7. Chetoceros boreale var. Brightwelli Cl. a b &d X 500,c X 200.e X 700.

8. Oh. Atlantiecum Cl a X 200 b X 500.

9. Campylodiscus Groenlandicus Cl X 500.

10. Dicladia Groenlandica Cl X 500.

11. Cocconeis arctica Cl. X 500.

JES IDR

x 500.

12. Cocconeis glacialis CI.

13. Navicula(?) arcetica C!.

14. Pleurosigma longum Cl.

15. Amphiprora longa Cl.

16. Rhoicosigma arcticum Cl.

17. Amphora Eunotia CI.

Jä JON

Xx 500.

18. Amphiprora Nitzschioides Cl.

19.- Asteromphalus Brookei Bail.

20. Rhabdonema Torelli CO!

21. R. arcuatum v. ventricosum CI.

22. Achnanthidium arcticum C!.

23. A. Groenlandicum Cl.

24. Synedra Thalassotrix Cl.

25. Fragilaria oceanica Cl.

26. Raphoneis Quarnerensis Gr. var. major Cl.

100 Xx

OKNY. 2 utdfnna alv hplt 4

en TF OSRNER og

N [ -

TITS ARTER SR IMRAN POE

ty. Vv ig lag sljy

i mia Kör hän dr |

I | Sk FE

000 Cd Py klorna

Or än Ning esdqlehfl Av

SL LOG0 ST ae

y ne I

a | aa

SLADE ÄRR

ev vå åupihanlirnddt

kb MÖR oy SALE

TIA tU Bh kl Na Ab

MU, / [U to AT

- ITV RE (1

nd UD wu

AA ROTA

yr AN FPA

AN EU ev j

tå ; 4 WadsY

AN BC OEM

| ba TC

bål 3 '

AN INA

oj HANG In -

Py HN

VN ot Fed my

= AD BRON unlts

ok ÄT vå

2 ; OMN. ax Ern lr

Ye | ; AS Hane

FORNA AV SR KO år

ÖT

NN NN

fi 019

Anna Hosengre n del.

1. Thalassiosira Nordenskiöld Ol. 2. Forms of Biddulphia Rhombus and Triceratium

striatulum. 3. Sporangial frustule of Bidoulphia aurita 4. Chetoceros pelagiouml

9. Ch. decipiens Ol. 6.3 occoneis decipiens. CU. 20

pe Må Or

Ån VA '

i ;

Å i I

EVE Aled Handl. Ba MANS,

en. Stab. Lit. Anst.1873. I Malmguist Se.

. oceros bore ale var Brightwellii Ol. 8. Ch. atlantioum 02.9. Campylodisus

nlandicus CZ.10. Dicladia Groenlandicus CZ. Il. Cocconeie arctica Cl.

Så

JMa Um guist Se. K

otica CL. 14. Pleurosigma longum (

[1]

IM 2

I NS Lj

q I S FS

| SC:

I s S

E Tz

d ) [24

| =] R :

ra om HJ 2

> ÅA SSE

me! 3 Ä& Ö

| [god (Cl SAG: fö

| Mm S- SO

H LD TE

| Epe

SNR

(ER

å 2S

- 3

: IELAS

é T

2 5 rg g

+> Nå '3 Oo

v Öv (2) —-

P SoS

a R OM s

4 a

N Fo grn]

7? PR

P 2 AO

bol Öd 0 Hä

[mn ö &

bal TG

i SLET

S ENN

mm | rr

Hum Umm

mma

ALLAN

ul!

UTTER Amman

rv ENT CEAARETTT ENT

TATT YTAEAAEREATT ER PEET AT FETTO

na Rosengren det. Gero. Stab Liv. Angt181ö.

Amphiprora nitzschioides OZ. 19. Asterormphalus Brookei Bail: 20. Rhsbdoneme.

orelli Cl. 21 Rh. arcuaium ver ventricosum Cl. 292. Achnanfhidium arcicum 61.

Gröenlandicum CL. 24. Synedra Thalassiothriz C7. 25 Fragilaria oceanica O7.

Rhaphoneis Quarnerensis Gr ver. Ynajor Cl.

IMa tmguiseSs.

NYE öra Kå

AE i

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 1. N:o 1

—

SÖTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN SPETSBERGEN

OCH BEEREN KILAND.

MED 2 TAFLOR.

N. G. W. LAGERSTEDT.

MEDDELADT DEN 11 JUNI 1873.

STOCKHOLM, 1873.

P. A NORSTEDT & SÖNER

RS pr

hjul : FAYSAL

= näe

ROR ER

Av LIA

ME Å

RO NE ut

2 4 AA Ad Hå

/ 1) = Svd + V «3 A LR så NER YH

1 1 y 3 IK

cr ' tt L

VR TENTA |

d | PAR

— '

t YR 47

' U| ä i ju f : NH

mm g ; 3

r vå 4 p'

Lå

ft KT

Ul ”

PSN

( ya

- ,

. )

. I ma Få ve Lyn M

& EN re HU ST LA

SKA la elva

oc Å y ä d J

fl AL MR add mmafffrär

Par ] 3 ja ,

t rå i

4 kö

lar Å EN

+ vå LJ äg

Å ”

Det material, som jag för utarbetandet af denna uppsats

haft att tillgå, har hufvudsakligen utgjorts af prof, innehållande

jord och mossa med sparsamt inblandade Diatomaceer, hvilka

prof utgjorde affall, som bildats, när de större stycken af

mosstufvor, som under svenska Spetsbergs-expeditionen år

1868 insamlades, efter hemkomsten reddes isär för undersök-

ning och preparering. Jag har varit i tillfälle att undersöka

sådana prof från 16 olika lokaler. Vidare har anträffats ganska

rikligt med diatomaceer uti tvenne flaskor, innehållande, utom

alger af detta slag, andra sötvattensalger, mossor m. m. Den

ena af dessa flaskor hade till påskrift: ”Spetsbergen från di-

verse ställen,” den andras innehåll var hemtadt från en mindre

vattensamling strax ofvanför Sydhamnen på Beeren BEiland.

Äfven dessa förskrefvo sig från expeditionen 1868. En annan

flaska med liknande innehåll, insamladt af Fil. Kand. A. NAT-

HorsT vid Cap Thordsen på Spetsbergen år 1870 och påtag-

ligen äfven från någon vattensamling, har jag likaledes under:

sökt. Härtill kommer slutligen ett bottenprof från sötvattens-

sjön vid Kobbe Bay, upphemtadt från 3 fammnars djup, och

hemfördt af svenska Spetsbergs-expeditionen år 1861. Detta

utgjordes till en öfvervägande del af diatomaceer.

För de former, jag funnit bland profven med jord och

mossa, har blott lokalen blifvit anförd!). År en form funnen

1 vatten, är detta anmärkt vid namnet på lokalen. Hvad som

påträffats i det blandade profvet från Spetsbergen har ej sär-

skildt blifvit anmärkt, såvida jag funnit detsamma 1 något af

de andra profven derifrån.

För det tillfälle, som blifvit mig beredt att verkställa de

undersökningar, af hvilka resultaten här framläggas, står jag

!) Härifrån har jag dock gjort undantag vid namnet på Beeren

Eiland för att skilja mellan ett prof med jord och mossa utan

närmare uppgifven lokal och sötvattensprofvet från Sydhamnen.

4 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. ETL. |

i främsta rummet i förbindelse hos Adjunkten Dr P. T. CLEVE

genom hvars försorg jag erhållit största delen af det under-

sökta materialet. Härför, såväl som för det välvilliga tillmötes-

gående, han på mångfaldigt sätt visat mig under utarbetandet

af denna uppsats, är det mig kärt att härmed offentligen be-

tyga honom min tacksamhet. En del af det material, hvar-

öfver jag förfogat, har välvilligt blifvit stäldt till min disposi-

tion af Professor N. J. ANDERSSON och Kandidat C. FOMI

NORDSTEDT. ;

Såvidt mig är bekant, inskränker sig det som hittills blif-'

vit NISSE angående Spetsbergens sötvattens- AiatormAk

till en uppsats af Dr CLrEvE i Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh.

för 1867, benämnd Diatomaceer från Spetsbergen. De arter af'

sötvattens-diatomaceer, som uti denna upptagas, belöpa sig

till ett antal af 30. - Af dessa har jag återfunnit de flesta;'

7 arter har jag dock icke lyckats anträffa. Dessa äro: Diatoma

mutabile, Fragilaria virescens, Navicula major, N. angustata,

Stauroneis gracilis, Himantidium pectinale, Cymbella naviculi-

formis. Den första bland dessa torde dock böra utgå, då det

sannolikt är en liten form af Fragilaria equalis, som så blifvit

bestämd.

"Angående sötvattens-diatomaceer från Beeren BEiland är

mig veterligen intet hittills offentliggjordt

De festa af de erhållna diatomaceerna hafva blifvit på-'

träffade bland affallet från de nyssnämnda mosstufvorna och

hafva således förekommit bland dessa. Mosstufvorna voro till

en stor del tagna på bergssluttningar, som höllos fuktiga till

följd af NES ee vatten !). Ädakilkiog bland de uti dem

vanligast förekommande diatomaceerna, såsom Orthosira spinosa,

Nitzschia Amphioxys, älska just sådana lokaler, och hafva dessa

åtminstone der antagligen uppstått. Möjligen hafva i några fall

smärre, sedermera uttorkade vattensamlingar, i hvilka diatoma-

ceer vegeterat, förefunnits på de ställen, der mossorna samlades.

Om de festa af de förekommande diatomaceerna torde man

dock få antaga, att de icke bildats på dessa ställen, utan genom

smältande snövatten, mindre fjellbäckar o. d. blifvit ditslammade

från vattensamlingar på annat håll, uti hvilka de uppstått.

Med undantag af bottenprofvet från sjön vid Kobbe Bay;

visa de olika profven rätt mycken likhet med hänsyn till de

') Enligt upplysning af Adjunkten TH. FRIES.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 5

diatomaceer, som uti dem förekomma. Sålunda träffar man

uti de flesta: Himantidium Arcus, Ceratoneis Arcus, Navicula

Brebissonii, N. intermedia, N. borealis, N. bisulcata, Nitzschia

Amphioxys. ' Ofta förekommande och karakteristiska äro äfven:

Örthosira spinosa, Fragilaria equalis, var. producta, Meridion

circulare, Tabellaria flocculosa, Navicula viridis, N. limosa, N.

gibberula, N. Clevei, Stauroneis anceps, S. polymorpha, Gom-

phonema commune, Cymbella variabilis, var. arctica, C. stau-

roneiformis, Achnanthidium coaretatum, var. elineatum. Alla

dessa med undantag af Navicula Clevei har jag funnit både

från Spetsbergen och Beeren Eiland.

— Profvet från Kobbe Bay-sjön!) innehåller endast ett fåtal

arter, men bland dessa åtskilliga för detsamma egendomliga.

Utaf dem äro några, hvilka, utom i sött vatten, äfven bruka

förekomma i bräckt, nämligen: Navicula pygmea, Stauroneis

Crucicula, Novilla ovata. Genom sin förekomst hänvisa dessa

på en ringa salthalt hos vattnet. En sådan förefinnes också

och förorsakas deraf, att den ifrågavarande sjön ligger lågt

och endast på obetydligt afstånd från hafvet, hvadan vid Sjö-

gång eller högt vattenstånd hafsvatten lätteligen kommer in i

densamma och blandas med sjöns vatten ?).

Hela antalet arter, jag här upptagit, belöper sig till 903).

Läggas härtill de 6 arter, som i CLEVES förteckning anföras,

men af mig ej blifvit påträffade, så uppgår hela antalet af

för Spetsbergen och Beeren FEiland bekanta sötvattens-dia-

tomaceer till 96. Ehuru väl sannolikt är, att närmare under-

sökningar skola betydligt föröka detta antal, är det dock redan

nu större än hvad man måhända skulle hafva väntat från en

så nordlig breddgrad. För jemförelses skull må nämnas, att

för Sverige och Norge?) äro bekanta 108 sötvattens-arter, för

-) Detta prof har redan förut blifvit undersökt af Dr CLEVE. Se den

nyss anf. uppsatsen i Vet. Ak. Förh. 1867, p. 661.

?) Ang. denna insjö se för öfrigt CHYDENIUS Svenska Expeditionen till

Spetsbergen år 1861, p. 60.

”') Anmärkas må dock, att flere utmärktare former, typiskt lika lätt

skiljda som många af de s. k. arterna, här endast blifvit upptagna

som varieteter.

Af de nämnda 90 arterna hafva 45 blifvit funna endast från Spets-

bergen, 6 endast från Beeren Eiland, 39 både från Spetsbergen och

Beeren Eiland.

3) CLEVE, i Öfvers. K. Vet. Ak. Förh. 1868.

6 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATUMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Danmark!) 95. SCHUMANN?) upptager för Preussen 288 sådana

arter (fossila oberäknade) och för Tatra?) 205. För England

anföras af W. SMITH?) 251 sötvattensarter, hvarvid dock är att

märka, att han som egna arter upptager många former, hvilka

af andra författare blott betraktas som varieteter, och deribland

flere, som i denna uppsats blifvit sammanslagna med andra arter.

Att anställa en detaljerad jemförelse mellan diatomacé-

floran från Spetsbergen och Beeren Eiland och den från andra

länder, torde under närvarande förhållanden vara af föga gagn.

Dertill återstår ännu allt för mycket att närmare undersöka

och utreda beträffande denna flora på såväl ifrågavarande öar

som de festa andra 'ställen. Att döma af hva man redan

känner, vill det dock synas, som om åtskilliga arter Blue vara.

fd för dessa trakter och derföre att betrakta som

hufvudsakligen eller uteslutande arktiska. Så torde förhållan-

det vara med många af de nya former jag beskrifvit, hvilka.

just höra till de uti profven vanligast förekommande. Såsom

exempel på sådana må nämnas: Fragilaria edqualis, var. producta,

Navicula intermedia, N. bisulcata, N. Clevei, Stauroneis poly-

morpha, Cymbella stauroneiformis, Achnanthidium coarctatum,

var. elineatum. Nämndt är redan, att alla dessa, med undantag af

Navicula Clevei, äro gemensamma för Spetsbergen och Beeren

Eiland.

De flesta familjer och slägten finnas representerade bland

sötvattens-diatomaceerna från dessa öar. Anmärkas må endast,

att ingen art af slägtet Epithemia blifvit funnen.

En omständighet, som torde förtjena påpekas, är den öfver-

vägande förekomsten af former med starka, opunkterade strim-

mor. Sådana äro t. ex. nästan alla de former, som blifvit an-

träffade af slägtet Cymbella.

I afseende på begränsningen och otördnåre af familjer

och slägten har jag nästan helt och hållet följt HEIBERG”).

Hans uppställning, ehuru väl mycket artificiel, är dock i många

afseenden delar förtjenstfull och utmärker sig särskildt för

sin reda och enkelhet, och jag har derföre ansett den vara att

Ner framför de försök till systematisering, som efter ho-

!) HEIB. Consp. Diat. Dan. (85 arter); HANSEN i Bot. Tidskr. B. IV. p. 227

(10 arter).

”) Schrift. Ges. Kön. 1869, p. 87.

3) Diat:katra p. gl:

3) ist Brit. Diat.

?) Consp. Diat. Dan.

LÅ

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 7

nom blifvit gjorda. En och annan förändring uti densamma

har jag visserligen kunnat anse mig ha skäl att vidtaga äfven

på grund af mina egna undersökningar, men då dessa ännu

icke hafva den omfattning, som torde böra anses erforderlig

dertill, har jag ansett lämpligast att begagna mig af HErIBERGS

uppställning. Endast en liten ändring i afseende på ordnin-

gen mellan familjerna har jag tillåtit mig, i det jag flyttat

Epithemiee näst efter Fragilariee och Cymbellex näst efter

Naviculexe. Den nära slägtskapen mellan dessa sålunda sam-

manstälda familjer torde ingen, som sysselsatt sig med diato-

maceer kunna draga i tvifvelsmål. Såvida man i likhet med

HEIBERG anser, att familjen Meridiex bör sammanslås med

Fragilariee och Gomphonemex med Naviculer, så synas med

fullt samma skäl familjerna Epithemiex och Cymbellex vara

att förena, den förra med Fragilariee och den senare med

Navicule2e.

Man torde ej länge behöfva sysselsätta sig med studiet af

diatomaceerna för att finna, att den nuvarande artbegränsnin-

gen lider af väsentliga brister, och att man gått alltför långt

i uppställandet af arter. Under de senare åren ha visserligen

bemödanden egt rum i motsatt riktning och detta förnämligast

af GRUNOW och HEIBERG, men mycket återstår ännu att göra.

Genom ett noggrannt undersökande i naturen af de yttersta

gränser, inom hvilka en art kan variera, skall säkerligen 1 en

framtid de nuvarande ”arternas” antal betydligt reduceras. Att

närmare utveckla det ofvan antydda skulle föra mig längre än

här vore lämpligt; jag anser mig endast böra angifva, huru

jag trott lämpligast vara att under sådana förhållanden gå till

väga för åstadkommande af största möjliga reda och öfversigt.

Af de redan uppstälda arterna har jag ansett mig tillsvidare

böra bibehålla som art hvarje genom utmärkande karakterer

skiljd form, som tillika ej förekommer blott enstaka och till-

- fälligtvis, äfven om denna skulle ha befunnits genom mellan-

former vara förbunden med någon annan art. Att jag härvid

möjligen gjort mig skyldig till en och annan inkonseqvens

medgifves villigt, men så, som nu är, torde detta svårligen ha

kunnat undvikas. De nya former, som blifvit påträffade, har

jag sökt att så mycket som möjligt underordna under andra

redan kända arter, med hvilka de genom sina karakterer visa

öfverensstämmelse, äfven om ej alltid bestämda öfvergångar

hafva blifvit iakttagna.

3 LAGERSTED'T, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Det har synts mig vara lämpligt att sammanställa de ter-

mer, som vid beskrifningen blifvit använda, och att i korthet

redogöra för deras betydelse, der jag så ansett nödigt, hvarvid

jag för en utförligare framställning af diatomacé-skalens bygg-

nad torde få hänvisa till HEIBERG!) PritzER?) och H. LIL.

SMITH ?).

Diatomacé-cellen (frustulum, cellula) består af tvenne, till

en del i hvarandra inskjutna skal (valv&e). Den sidan af cellen,

på hvilken man samtidigt ser skalens största längd och bredd,

kallas hufvudytan. (frons), den, på hvilken skalens samman-

fogning i sin största utsträckning synes, sido ytan (latus). På

såväl hufvud- som sidoytan nd man tänka sig en längdaxel

(axis longitudinalis) och en tväraxel (axis transversalis). Är

hufvudytan osymmetriskt utbildad på ömse sidor om längd-

axeln, skiljer man mellan den mera konvexa, öfre eller rYgg-

kanten (margo dorsalis) och den konkava eller mindre konvexa,

undre eller bukkanten (margo ventralis). På samma sätt, om

sidoytan är osymmetrisk.

Skalens skulptur synes bäst och fullständigast från huf-

vudytan, hvarföre beskrifningen på skulpturen alltid afser,

huru den visar sig från denna sida betraktadt.

Hos Naviculex och Cymbellex m. fl. visar sig mer eller

mindre tydligt en på insidan upphöjd medelknöl (nodulus cen-

tralis) och två på samma sätt upphöjda ändknölar (noduli ter-

minales). Alla tre vanligen sammanbundna genom en medel-

linea (linea media) — troligen en springa i skalen — hvilken

genom medelknölen afdelas i två delar.

Hos Nitzschiex förekommer en uppstående, ena skalkanten

närmad köl (carma). ;

Tvärs öfver skalen gå merendels strimmor (strix trans-

versales), finare eller gröfre, punkterade eller icke punkterade,

sinsemellan och med hufvudytans tväraxel parallela eller på

annat sätt anordnade. ' Sällan äro dessa sammanhängande öfver

hufvudytans hela bredd ex. Himantidium, oftast efter längd-

axeln afbrutna. Detta stundom blott genom en glatt längs-

gående area (area longitudinalis) ex. Fragilaria; i de flesta fall

ex. Naviculezx, Cymbellex genom medellineen, som omgifves

') Consp. Diat. Dan. p. 1—5.

?) Unters. Bac.

Yin The Lens! 1872, p. 2-4.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 9

af en sådan längsgående area!) ”Stundom saknas strimmor

helt och hållet eller äro kortare på skalens midt, hvarigenom

en längre eller kortare tvärgående area (area transversalis) bil-

das. Stundom mer eller mindre otydliga längdstrimmor (strie

longitudinales). Strimmorna tillhöra skalens utsida, så ej för-

hållandet med »ibborna (costa), som äro vanligen gröfre och

tjockare, tvärgående upphöjningar på skalens insida. Sådana

t. ex. hos Diatoma, Surirella, Denticula. Hos Nitzschia äro

ribborna inskränkta till punkter längs efter kölen, kölpunkter

(puncta carinalia). Fåror (sulei) kallas gröfre och tjockare,

längsgående lineer, en (sällan två) på hvardera sidan om medel-

lineen, troligen alltid uppkomna genom afbrott i strimmorna

(eller ribborna).

För fullständighetens skull har jag vid beskrifningen af

de nya arterna och utmärktare varieteterna angifvit färgen på

de torra skalen. Denna är dock af föga betydelse. Atmin-

stone hos de diatomaceer, jag haft tillfälle att närmare under-

söka, vexlar den rätt betydligt hos en och samma art. Dertill

kommer, att den för ett och samma skal visar märkbara skift-

ningar vid olika förstoring.

Såsom måttenhet har jag användt en mikromillimeter (+7hn

millimeter = (44). ;

Uppgifterna angående skalens bredd gälla alltid deras

största bredd från hufvudytan betraktadt, de må nu såsom i

de flesta fall vara bredast vid midten eller ock närmare än-

darna. Strimmornas' äfvensom ribbornas täthet är bestämd

medelst angifvande af deras antal på 25 u?). Räknandet af

desamma har — der ej annorlunda är uppgifvet — blifvit

verkstäldt på hufvudytans mellersta del i kanten, eller, om

der funnits en area, så nära denna som möjligt. I anseende

till den ringa storleken af de flesta former, som här behand-

!) Hos Navicula parvula (T. II, fig. 4) tyckes medellineen närmast vara

omgifven af ett parti, som till storlek och form motsvarar den längs-

gående arean hos öfriga Navicula-arter, men utomkring denna finnes

ytterligare ett ostrimmadt parti på skalen.

Hos mycket små former är medellineen ej alltid tydligt urskiljbar

från den längsgående arean. (T. I, fig. 6, T. II, fig. 16.)

Till undersökningarnas verkställande har jag användt en immersions-

lins N:o 7 af NACHET, hvilken lins Adj. TH. FRIES haft godheten

låna mig för detta ändamål. Figurerna på Tafl. II äro tecknade

under användande af denna lins, för dem på Tafl. I har jag användt

en immersions-lins N:o 6 af NACHET, tillhörig Adj. CLEVE.

[CA

Nu”

10 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. BIL.

las, har jag till en början räknat strimmornas antal på 12 u

gök deraf beräknat deras antal på 25 u!).

Vid uppgifterna på cellulernas storlek och strimmornas

täthet har jag bemödat mig att angifva de mått, som äro de

vanligast förekommande. Jag gör således icke anspråk på att

ha angifvit de yttersta gränser, som möjligen kunnat fixeras.

De grunder, efter Kålle auktorsnamn för familjer, slägten

och arter uti kfksndlingen citeras, har jag ansett mig icke

behöfva att närmare fratortalle då de dels torde temligen klart

framgå af 'de anförda citaterna, dels äro desamma, som blifvit

följda uti flere andra, på senare tiden utkomna algologiska

arbeten och uti ett af dessa blifvit utförligt framstälda. Detta

arbete, till hvilket jag torde få hänvisa, är: V. B. WITTROCK,.

Om Gotlands och Ölands sötvattensalger (Bihang till K. Svenska

Vet. Akad. Handlingar. Band. 1. Nio 1.); pag: 11: Betram

tande skälet, hvarföre namnen på de äldre auktorerne i all-

mänhet blifvit satta inom 'citationstecken, och citaterna från

desamma anförda med frågetecken, torde det tillåtas mig att

få hänvisa till HEIBERG, Consp. Diat. Dan. pag. 8 och följ.

De arbeten, som vid utarbetandet af denna uppsats blif-

vit rådfrågade, och som i densamma citeras, finnas upptagna

1 fedahstäcnde förteckning. Åfven upptagas, betecknade med

en asterisk, de arbeten, som jag ej haft tillfälle att sjelf råd-

fråga, men citerat efter andra författare. De förkortningar,

som blifvit vid citeringen begagnade, angifvas inom parentes.

AGARDH, CO. A. Systema Algarum. Lunde 1824. (AG. Syst. Alg.)

— —- Conspectus criticus Diatomacearum. Lunde 1830—1832. (AG. Consp.

Diat.)

BORY DE S:T VINCENT, J. B. Bacillariées, Diatome; Dictionaire classique

dhistoire naturelle. Paris 1822—1831. (BorY in Dict. d'hist. nat.)

BREBISSON, Å. DE. Considérations sur les Diatomées. Falaise 1838. (BREB.

Cons. Diat.)

CLEVE, P. T. Diatomaceer från Spetsbergen; Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-

Akademiens Förhandlingar. 24:de årgången, 1867. Stockholm 1868.

(CLEVE i Vet. Ak. Förh. 1867.)

') Olika författare bestämma strimmornas täthet på ett något olika

sätt. EHRENBERG, KÖTZING och SCHUMANN angifva deras antal på

0,01 af en pariserlinea, de engelska författarne på 0,001 af en engelsk

tum, GRUNOW på 0,001 af en parisertum (sannolikt). För under-

lättande af jemförelsen med här lemnade uppgifter, må nedanstående

meddelas:

0,01 pariserlinea = 22,6 u.

= 0,001 eng. tum = 25,5 u.

0,001 parisertum = 27 uu.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:0O 14. Lil

OLEVE, P. T. Svenska och Norska Diatomaceer; Öfversigt af Kongl. Veten-

skaps-Akademiens Förhandlingar. 25:te årgången, 1868. Stockholm

1868—1869. (CLEVE i Vet. Ak. Förh. 1868.)

DE CANDOLLE, Å. P. et DE LA MARCK, J. B. Flore frangcaise. Troisieme

edition. Paris 1805. (DE CAND. FI. frang.)

DONKIN, Å. 8. On Several New and Rare Species of Freshwater Diatomacexe

discovered in Northumberland; Quarterly Journal of Microscopical Sci-

ence. New Series. Vol. IX. London 1869. (DONK. in Micr. Journ. N.

Ber NVa CK.)

— — The Natural History of the British Diatomace&e. Part I, II. London

1870—1871. (DONK. Hist. Brit. Diat.)

EHRENBERG, C. G. Ueber die Entwickelung und Lebensdauer der Infusions-

thiere; Abhandlungen der Königl. Akademie der Wissenschaften zu

Berlin. Aus dem Jahre 1831. Berlin 1832. (EHRENB. in Abh. Berl.

Akad. 1831.)

— — Mittheilungen in Berichte iiber die zur Bekanntmachung geeigneten

Verhandlungen der Königl. Preuss. Akademie der Wissenschaften zu

| Berlin. (EHRENB. in Ber. Berl. Akad.)

— — Die Infusionsthierchen als vollkommene Organismen. Leipzig 1838.

(EHRENB. Infus.)

— — Verbreitung und Einfluss des mikroskopischen Lebens in Sid- und Nord-

Amerika. Berlin 1843. (EHRENB. Verbr. Amer.)

— — Mikrogeologie. Leipzig 1854. (EHRENB. Mikrog:)

EULENSTEIN, TH. Diatomacearum species typicee. Cent. I. Stuttgartie 1867.

(EUL. Diat. sp. typ.)

GREGORY, W. Notice of the New Forms and Varieties of Known Forms

occurring in the Diatomaceous Earth of Mull; Quarterly Journal of

Microscopical Science. Vol. II. London 1854. (GREG. in Micr. Journ. V. II.)

— — On a Post-Tertiary Lacustrine Sand, containing Diatomaceous Exuvige,

from Gilenshira, near Inverary; Quarterly Journal of Microscopical

Science. Vol. III. London 1855. (GREG. in Micr. Journ. V. III.)

— — Notice of some New Species of British 'Fresh-Water Diatomacez;

Quarterly Journal of Microscopical Science. Vol. IV. London 1856.

(GREG. in Micr. Journ. V. IV.)

GREVILLE, RB. K. A Description of two new Plants of the Order Alge,

found in Scotland; Memoirs of the Wernerian Natural History Society.

Vol. IV, Part I. Edinburgh 1822. (GREV. in Wern. Soc. NESS)

— — Report on a Collection of Diatomacex made in the District of Braemar

by Professor Balfour and Mr. George Lawson; The Annals and Maga-

zine of Natural History. Second Series. Vol. XV. London 1855.

(GREV. in Ann. and Mag. Ser. II, V. XV.)

GRUNOW, A. Ueber neue oder ungeniigend gekannte Algen; Verhandlungen

der k. k. zoologisch-botanischen Gesellschaft in Wien. Band X. Jahr-

gang 1860. Wien 1860. (GRUN. in Wien. Verh. 1860.)

— — Die österreichischen Diatomaceen nebst Anschluss einiger neuen Arten

von andern Lokalitäten und einer kritischen Uebersicht der bisher

bekannten Gattungen und Arten. Erste, Zweite Folge; Verhandlungen

der k. k. zoologisch-botanischen Gesellschaft in Wien. Band XII.

Jahrgang 1862. Wien 1862. (GRUN. in Wein. Verh. 1862.)

]

12 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. BIL.

GRUNOW, A. Ueber einige neue und ungeniigend bekannte Arten und Gattun-

gen von Diatomaceen; Verhandlungen der k. k. zoologisch-botanischen

Gesellschaft in Wien. Band XIII. Jahrgang 1863. Wien 1863. (GRUN,

in Wien. Verh. 1863.) ; j

— -— Siisswasser-Diatomaceen und Desmidiaceen von der Insel Banka, nebst

Untersuchungen iiber die Gattungen Ceratoneis und Frustulia; Beiträge

zur näheren Kenntniss und Verbreitung der Algen, herausgegeben von

L. RABENHORST, Heft II. Leipzig 1865. (GRUN. in RABENH. Beitr. IL)

— — Reise seiner Majestät Fregatte Novara um die Erde. Botanischer Theil,

I Band. Algen. Wien 1867 (1868?). (GRUN. in Reis. Nov. Alg.)

HANSEN, OC. Fortegnelse over ny findesteder for danske Diatomeer; Botanisk

Tidskrift, utgivet of den Botaniske Forening i Köbenhavn. Fjerde

Bind. Köbenhavn 1870—1871. (HANSEN i Bot. Tidskr. B. IV)

HASSALL, A. H. A History of the British Freshwater Alge. London 1845.

(HASS, Brit. Freshw. Alg.)

HEIBERG, P. A. OC. Conspectus criticus Diatomacearum Danicarum. Kritisk

Oversigt over de Danske Diatomeer. Kjöbenhavn 1863. (HEIB. Consp.

Diat. Dan.)

KÖTZING, F. T. Synopsis Diatomearum oder Versuch einer systematischen

Zusammenstellung der Diatomeen; Linnea. Achter Band. Jahrgang

1833. Berlin 1833. (KörTz. in Linn. 1833.)

— — Ålgarum aque dulcis germanicarum Decas I-XVI Halis Saxonum

1833—1836. (Körz. Alg. germ.) :

— — Die kieselschaligen Bacillarien oder Diatomeen. Nordhausen 1844.

(KörTz. Bac.)

— — Species Algarum. Lipsie 1849. (Körz. Spec. Alg.)

LYNGBYE, H. C. Tentamen hydrophytologix danice. Hafnixe 1819. (LYNGB.

Tent. Hydr. Dan.)

NITZSCH, C. L. Beitrag zur Infusorienkunde. Halle 1817. (NITZSCH Beitr.

Infus.) i;

PFITZER, E. Untersuchungen iiber Bau und Entwickelung der Bacillariaceen:

Botanische Abhandlungen aus dem Gebiet der Morphologie und Physio-

logie herausgegeben von J. HANSTEIN. Heft II. Bonn 1871. (PFITZ.

Unters. Bac.)

RABENHORST, L. Die Algen Sachsens, Die Algen Sachsens resp. Mitteleuropas,

Die Algen Europas. Dresden 1848—1872. (RABENH. Alg. Eur.)

"—— Die Bacillarien Sachsens. Dresden 1850—1852. (RABENH. Bac. Sachs.)

— — Die Siisswasser-Diatomaceen. Leipzig 1853. (RABENH. Siissw. Diat.)

SES Hedwigia. Band II. N:o7. Dresden 1860. (RABENH. in Hedw. B. IL.)

— — Flora Europea Algarum aque dulcis et submarine. Sectio I Algas

Diatomaceas complectens. Lipsie 1864. (RABENH. FI. Eur. Alg. Diat.)

RALFS, J. Diatomerx or Diatomacere; A History of Infusoria by A. PRIT-

CHARD. Fourth edition. London 1861. (RALFS in PRITCH. Infus.)

ROTH, ÅA. G. OCatalecta botanica. Fasc. I. Lipsie 1797. (RorH Cat. Bot.)

SANDE LACOSTE, C. M. VAN DER en SURINGAR, W. F. R. Nieuw beschrevene

en voor onze Flora nieuwe Zoetwater-wieren, verzameld in Drenthe

2—20 Julij 1859; Nederlandsch Kruidkundig Archief. Vijde Deel.

Tweede Stuk. Amsterdam 1861. (LACOSTE en SURINGAR in Nederl.

Kruidk. Arch. Deel. IV, St. II.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 13

SCHUMANN, J. Preussische Diatomeen; Schriften der kön. physikalisch-

ökonomischen Gesellschaft zu Königsberg. Jahrgang III, 1862. Abth. II.

Königsberg 1863. (SCHUM. in Schrift. Ges. Kön. 1862.)

Preussische Diatomeen, Nachtrag I; Schriften der kön. physikalisch-

ökonomischen Gesellschaft zu Königsberg. Jahrgang V, 1864. Abth. I.

. Königsberg 1864. (SCHUM. in Schrift. Ges. Kön. 1864.)

Preussische Diatomeen, Nachtrag II; Schriften der kön. physikalisch-

ökonomischen Gesellschaft zu Königsberg. Jahrgang VIII, 1867. Abth.

I —II; Königsberg 1867. (SCHUM. in Schrift. Ges. Kön. 1867.)

Preussische Diatomeen, Nachtrag III; Schriften der kön. physikalisch-

ökonomischen Gesellschaft zu Königsberg. Jahrgang X, 1869. Abth. I.

Königsberg 1869. (SCcHUM. in Schrift. Ges. Kön. 1869.)

Die Diatomeen der hohen Tatra. Herausgegeben von der k. k. z0oo-

logisch-botanischen Gesellschaft in Wien. Wien 1867. (SCHUM. Diat.

Tatra.)

SMITH, H. L. Conspectus of the Families and Genera of the Diatomacez, I,

II; The Lens. Vol. I. Chicago 1872. (H. L. SMITH in The Lens.)

SMITH, W. Notes on the Diatomaceze; with desciptions of British species

"included in the genera Campylodiscus, Surirella and Cymatopleura;

The Annals and Magazine of Natural History. Second Series. Vol. VII.

London 1851. (W. SM. in Ann. and Mag. Ser. II, V. VIL)

A Synopsis of the British Diatomacee. Vol. I. London 1853. IVO CER

London 1856. (W. SM. Syn. Brit. Diat.)

Notes of an Excursion to the South of France and the Auvergne in

search of Diatomacer; The Annals and Magazine of Natural History.

"Second Series. Vol. XV. London 1855. (W. SM. in Ann. and Mag.

Sen)

Notes of an Excursion to the Pyrenees in search of Diatomacexe; The

Annals and Magazine of Natural History. Second Series. Vol. XIX.

London 1857. (W. SM. in Ann. and Mag. Ser. II, V. XIX.)

List of British Diatomace& in the collection of the British Museum.

London 1859. (W. Sm. List Brit. Diat.)

THWaAITES, G. H. K. Further observations on the Diatomacez ; The Annals

and Magazine of Natural History. Second Series. Vol. I. London

1848. (THW. in Ann. and Mag. Ser. II, V. I)

TURPIN, P. J. F. Observations sur le nouveau Genre Surirella; Mémoires du

Museum d histoire naturelle. Tome XVI. Paris 1828. (TURP. in Mém.

Mus. d hist. nat. T. XVL)

14 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Diatomacer (AGc.) Körz.

in Linn. 1833, p. 531. — Diatome:r AG. Syst. Alg'p. XII

Fam. I. Melosire&e (Körz.) GRUS.

in Wien. Verh. 1860 p. 513. Körz. Bac. Pro AS

Gen. I. Melosira (AG.) Her.

Consp. Diat. Dan. p. 26. AG!) Syst. Alg. PNP

1. M. distans ”(EHRENB.) Körz.”

Bac. p.. 04 T. 2, f. XII? W. SM. Syn. Brit. Due IT

p. 98, P. LXI, f. 385. Gallionella distans EHrEns. m Ber

Berl. Akad. 1836, .p- 56?

Spetsb. Kobbe Bay (sötvattenssjön).

I flere af de andra profven har jag påträffat fragmenter,

som sannolikt tillhöra denna art. De voro dock för ofuN-

ständiga att med full säkerhet bestämmas.

Gen. II. Orthosira (Taw.) Her.

Consp. Diat. Dan. p. 30. Tuw.2?) in Ann. and Mag. Ser. II,

Vealjäpoulöt

1. "0. spinosa W. SM.

im CA ninikand Mac Ser. [,, VE NOV p: 5 PI IE

OMs Syn. Brit; Diata Vol Par6LTP: DANI EOSR

Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Brandewijne Bay; Liefde

Bay; Smeerenberg Bay; Dansk ön; Kobbe Bay; Isfjorden;

Green Harbour. :

Beer. Eil. (jord och mossa).

Punkterna på hufvudytans midt äro ofta 4—5 till antalet.

2. O. antiqua (W. SM.) nob.

Cy.clotella antiqua,W. SM. Syn. Brit. Diat VS

20 ERNENS NEKA 9: 3

Beer. Eil. (jord och mossa).

Fam. II. Fragilariee (Körz.) Herre.

Consp. Diat. Dan. p. 54. Körz. Bac. PE DAD

Gen. I. Diatoma (DE CAND.) HEB.

Consp. Diat. Dan. p. 55. DE CAnp. F1. franc. T.II,p.48 (sec. PFITZ.).

!) ”Meloseira”.

”) ”Orthoseira”.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 15

1. D. vulgare ”Bory”.

fäller. d hist. nat. T. V,py461; T-AXVIL PIL, £ 1?

MSN. Syn. Brit. Diat. V. II, p: 39, P. XL, f. 309.

Forma elliptico-linearis sub apicibus subdilatatis,

rotundatis sub-constricta, striis transv. 23 in 25 u.

Spetsb. (det blandade profvet).

2. DD: elongatum ”AG:”

Syst vAls. op. 4? WW: Sv Syn. Brit: Diat 'V. IL p: 40.

ENL och XL f. 31le.

Spetsb. (det blandade profvet).

Beer. Eil. Sydhamnen (sötvatten).

Gen. II. Fragilaria (LYNnGB.) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 58. LynGB. Tent. Hydr. Dan. p. XNXI et 182.

1. F. equalis HEI.

fonsp.Diat: Dana pp. Ol ET. IV;£. AI:

Spetsb. Kobbe Bay (sötvattenssjön).

Varierar på den anförda lokalen mycket till storlek och

form. De största exemplaren öfverensstämma till gestalten

med den cit. figuren hos HEIBERG, men hafva glesare strimmor,

(endast 39—41 på 25 u; HEIBERG uppgifver 50 på 25 u). De

minsta exemplaren äro elliptiska eller rundade, men öfverens-

stämma i anseende till strimmornas täthet och öfriga beskaf-

fenhet med de förre, med hvilka de genom öfvergångar full-

ständigt sammanbindas. Tvifvelsutan är det sådana mindre

exemplar som af CLEvE i Vet. Ak. Förh. 1867, p. 663 blifvit

bestämda till Diatoma mutabile (W. Sm.) Heia. Till formen

likna de sistnämnda art, men denna har ribbor och dessa vida

glesare (20 på 25 u) än strimmorna hos F. equalis.

B producta nov. var. Tab. I, fig. 1.

Frustulum a fronte visum lineare vel sublance-

olato-lineare, apicibus productis, rotundatis, fere dimidio

angustioribus quam media parte valvarum; a latere

anguste rectangulare. Noduli terminales indistincti.

Strix transversales tenues, inter se et axi transversali

frontis parallel, medio area longitudinali angusta line-

16 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. Pl

ari interrupte, 32—38 in 25 u. Frustulum exsiccatul

hyalinum vel pallidissime flavescens. Long. 36—52 t

fate

Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Brandewijne B. Liefde Bl

Smeerenberg B. Amsterdam ön; Dansk ön; Kobbe B. Isfjor |

den; Green Harbour. ;

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

Afviker från hufvudarten genom de utdragna, smalare

ändarna och de glesare strimmorna. Bildar genom dessa

karakterer en öfvergångsform till F. virescens ”RALFsS”, ehuru

äfven denna har tätare strimmor än ifrågavarande form (43—44

på 25 uw). Synes för öfrigt stå nära F. acuta ”EHRENB.” GRUNI

in Wien. Verh. NGE SO IS dy et i

y inequidentata nov. var. Tab. II, fig. 1. j

Frustulum a fronte visum lineare, medio utring

que tumore parvo, altero breviore, sed magis emi-

nenti, altero minus eminenti, parum conspicuo. Strisl

transversales 30—33 in 25 u. Long. 46—92 u. Lä

4—5 u. Cetera varietatis precedentis similia.

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten); Green Harbour.

Denna varietet afviker från den föregående, hvilken den

står nära, genom cellulernas större längd, de olikformiga upp:

böj NE arna på midten samt glesare strimmor. Synes bilda :

skiljer sig från ifrågavarande form nästan blott genom böj-

ningen ÅN midten. SR sådan tyckes dock Nosa hos denna

vara antydd genom den lägre, mera rundade bildade oc

ena sidan. — Tork i bandlika kolonier, bildade geno

föreningen af flere celluler!).

Gen. III. Meridion (AG.) W. Sm. å

Syn. Brit. Diat. Vv. IE Pp. oo: AG. Systs ALP

1. M. circulare ”(GREV.) AG?”

Consp: Diat. p. 40? W. Sw. Syn. Brit. Diat. V. II, p- CM

P. XXXII, f. 277. Echinella circularis GREV. in Wern

STEN VSE RV EDS ke SNI a

Cats —==— ts td

mellanform mellan denna och Ceratoneis Arcus. Den senar

') Föregående varietet hade jag ej tillfälle att undersöka före koknin-

gen. Annu efter denna förekommo dock ofta 2—5 celluler förenade.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14; 17

; Spetsb. Parrys ö; Liefde B. Amsterdam ön; Kobbe B.

Isfjorden; Cap Thordsen; Advent B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

Fam. III. Epithemieg GRUS.

in Wien. Verh. 1860, p. 508.

Gen. I. Himantidium (EHRENB.) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 105. EHRENB. in Ber. Berl. Akad. 1840,

på AN.

1. H. Arcus ”EHRENB.”

in Ber. Berl. Akad. 1840, p. 212?

B curtum GRUN.

H. Arcus Var. y curtum GRUN. in Wien. Verh. 1862,

pudsd, IT. 6, f. 16. Eunotia monodon W-. Sm. Syn. Brit.

vp. 16; PIL f. 16. Himantidium'Areus,W:

fälöyn. Brit. Diat. V. II, p. 13, P. XXKXIII, f. 283 a, a.

Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Brandewijne B. Lomme B.

Liefde B. Smeerenberg B. Amsterdam ön; Dansk ön; Kobbe

B. Prince Charles Foreland; Isfjorden; Cap Thordsen (söt-

vatten); Advent B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

2. H. robustum (RALFS) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 106. Eunotia robusta RALFS in

PrircH. Infus. p. 763.

a« diodon nob.

Eunotia diodon W. Sw. Syn. Brit. Diat. V. I, p. 16, P. II,

f17. GRUN. in Wien. Verh. 1862, p. 333, T. 6, f. 11. Himan-

fidium bidens W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. II, p. 13, IR

MECKTIL f. 284. ScHum. Diat. Tatra, T. I, f. 10. Eunotia

bigibba GreG. in Micr. Journ. V. II, p. 95, IAS DVS HG do

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Liefde B. Smeeren-

berg B. Dansk ön; Kobbe B. Isfjorden; Nordfjorden; Advent

B. Green Harbour.

B triodon nob.

Eunotia triodon W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. I, p. 16,

RT, f. 18.

Spetsb. Smeerenberg B. Amsterdam ön.

3. H. Papilio EHRENB.

MerbrotAmer. p. 129, I; ID 17fö2.

18 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Brandewijne B. Liefde B.

Smeerenberg B. Dansk ön; Kobbe B.

Så afvikande än den typiska formen af H. Papilio vid

första påseendet förefaller, så synes dock äfven denna art sam-

manflyta med H. robustum var. diodon. I några prof före-

kommer nämligen en mellanform, som med lika skäl skulle

kunna hänföras till den ena som till den andra af de nämnda

formerna.

4. H. gracile ”EHrRESB.”

Verbr. Amer: p. 129, TIL, 1 f.095-T- II NEN

SM. Syn. Brit. Diat. V. Ip. il4P: XXOCHE Co SSaG RN

a WISE Medans Das db öga vig

Spetsb. Brandewijne B. Liefde B. Smeerenberg B. Kobbe

B. Isfjorden; Nordfjorden; Cap Thordsen (sötvatten); Advent

B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

I vissa prof förekomma former af denna art, som stå

nära och bilda en öfvergång till H. pectinale ”Körz”.

dd. H. paludosum (GRUN.) nob.

Eunotia paludosa GRUN. in Wien. Verh. 1862, p- 336,

RÖRA

Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Smeerenberg B. Amster-

dam ön; Dansk ön; Kobbe B. Prince Charles Foreland; Is-

fjorden; Advent B. Green Harbour.

6. H. parallelum (EHRENB.) nob

Eunotia parallela EHRENB. Mikrogs I. oll rov

GRUN? in RABENEH, Beitr. Hull,qpö3, ING dtaltb

Strie transv. 32—35 in 25 u. Long. 271—44 u.

Lat AS su.

Spetsb. Parrys ö; Ierde B. Smeerenberg B. Kobbe B.

Cap Thordsen (sötvatten).

1. H. Ehrenbergii (RALFS) nob.

Eunotia Ehrenbergii RALFsS in PritcH. Infus. p. 764.

a tridentulum noob.

ROR tridentula EERENB. Verbr. Amer. p. 126, T.

IT: TEARS Ae in Ann. and Mag. Ser. II, Vol. XV, p. 254,

18 IX, f. 2. GREG. in. Micr. ora MSALVG BS EES GRE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 19

in Wien. Verh. 1862, p. 334, T. 6, f. 13. ScHum. Diat. Tatra,

Nog, TI, f. 3. f

B quaternarium nob.

Eunotia quaternaria EHRENB. Verbr. Amer. p. 126,

CT, of 130 Grev. Ann. and Mag: Ser: IL, V. XV, p:

BTP (00: SOHUM. Diat. Tatra, p. d25 1 Jab6:

y quinarium nob.

Eunotia quinaria FHRENB. Verbr.: Amer. p. 126, T.

Hanens DSC ny fr la. GRUN! m Wien Merhi 1862,

331, Nej 14:

Spetsb. Parrys ö; Amsterdam ön; Kobbe B.

Största delen af de förekommande exemplaren tillhör var.

a. Sparsamt inblandad är var. 8, och sällsyntast var. y. De

flesta cellulerna äro försedda med en upphöjning nära hvar-

dera ändan äfven å undre sidan, såsom förhållandet är på de

cit. afbildningarna hos GREVILLE och hos SCHUMANN TT. I,

RO dr C

De s. k. arterna af slägtet Himantidium variera i hög

grad, och svårt, för att ej säga omöjligt, är att draga några

bestämda gränser dem emellan. Sannolikt är, att de festa,

om ej alla, framdeles skola befinnas utgöra blott en enda

Haturlig” art. (Jem. W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. II, p. 11.

Gen. II. OCeratoneis (Körz.) GRUN.

NR ABRNEHS bett Hk ps rdr KiuTZBae pe t04:

GRUSOW har på det anförda stället begränsat slägtet Cera-

toneis sålunda, att han dit hänför alla Eunotia- likt böjda

Synedra-arter. Vill man bibehålla slägtet, synes denna be-

gränsning vara lämpligast, dock torde svårligen någon bestämd

gräns kunna uppdragas mellan detta slägte och sl. Himan-

tidium å ena sidan och sl. Synedra å den andra.

1. C. Arcus ”(EHRENB.) Kötz.”

Bacp-r 104, 16, f XR Navicula Areus EHRENB. In-

us. p. 182, I KRIG Ko Eunotia Arcus WII SMISYIE

rt. Diat. EVS Ia på.ro, E. 0 för

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Lomme B. Liefde B.

Smeerenberg B. Dansk ön; Kobbe B. Prince Charles Fore-

land; Isfjorden; Cap Thordsen (sötvatten); Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

20 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Åtminstone i de flesta fall har jag hos denna art ej kun-

nat iakttaga något spår af medelknöl.

2. C. lunaris (”EHRENB.”) GRUN.

in RABENH. Beitr. H. II, p. 7. Synedra lunaris EHRENB.

in Abh. Berl. Akad. 1831, p. 87? W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. I;

Pp: GE NASA

Spetsb. (det blandade profvet).

Strimmorna fortgå tvärs öfver hufvudytan, i följd hvaraf

ingen längsgående area bildas. En mycket svag antydning till

en längslinea är dock skönjbar. — GRUSow hänför i Wien.

Verh. 1862, p. 389 den ofvan citerade figuren hos W. SMITH

till sin Synedra lunaris var. 8 capitata, utmärkt genom huf-

vudlikt förtjockade ändar. Någon egentlig hufvudlik förtjock-

ning är dock ej synbar på figuren och SmMItHES beskrifning

säger i motsats dertill: ”Valve linear, slightly attenuated.”

Fam. IV. Striatelle&e (Körz.) Her.

Consp.. Diat. Dan. p. 69. Körz. Bac: p. LL9Selags

Gen. I. Tabellaria (EHRENB.) W. SM.

Syn. Brit. Diat. V. II, p. 44" "PHERENB. 0 Der. berg

Akad. 1840, p. 217.

1. T. flocculosa ("RotH) Körz.”

Bac. p- 127, TI: 105 fo XRÖIMW,. SMI Syns Det ave

II, p. 45, PX föl316. Confervartlocemosenmtonn

Cat. Bot. Ip LO2a SUV ARG TROR

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Liefde B. Smeeren-

berg B. Amsterdam ön; Kobbe B. Isfjorden; Cap Thordsen

(sötvatten); Advent B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

I profvet från Cap Thordsen förekommer den form, som

GRUNOW afbildat i Wien. Verh. 1862, T. 7, f. 19, och hvil-

ken har skalen på hufvudytan försedda med en längsgående

skulpturlös area.

Gen. II. Diatomella GRrREV.

in Ann. and: Mag: Ser... I; VA 2CVALp: 2508

1. D. Balfouriana GREV.

in Ann. and Mag. Ser. II, V. XV, p. 259, P. IX, f: 10=13:

Grammatophora? Balfouriana W. Sm. Syn. Brit. Diat.

V.: Il upy Ad; PENIS '

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND Tdnsonl4; 21

Spetsb. Parrys ö; Liefde B. Kobbe B. Cap Thordsen

(sötvatten); Advent B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Fam. V. Navicule&e (Körz.) Her.

Consp. Diat. Dan. p. 77. Körz. Bac. p. 70, 88.

Gen. I. Navicula (Borr) HeIB.

Consp. Diat. Dan. p. 78. Borr in Diet. dist: nat. beulpstl25.

1. N. viridis ("NitzscH”) Körz.

Bac. p 9 UR Af KV Pr30, f. 12. Bacillaria viri-

Hi ssteser Bite TAfassp.97, IVL f 1--3? Pinnularia

firidis WW. Sw Sym” Brit. Diatl Vic, ps5t,P. AVI FR INGS!

Spetsb. Nord Cap; Brandewijne B. Liefde B. Smeeren-

berg B. Kobbe B. Isfjorden; Nordfjorden; Cap Thordsen (söt-

vatten); Advent B. Green Harbour. ;

Beer. Eil. (jord och mossa).

Vissa former af denna art komma nära N. borealis. Å

andra sidan synes den utan gräns öfvergå uti N. hemiptera.

2. N. hemiptera ”Körz”.

Bactpa0 ads jg0ob 11? Grun. in Wien. Verh. 1860,

Ed 2 Er 20. Pinnularia hemiptera W. SM. Syn.

Bruna VE LLEp 00.

Ella ftransy..25-—30, in, 23 ur Long. 4408 u.

Lat. 8—11 u.

Spetsb. Brandewijne B. Liefde B. Nordfjorden; Advent

B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

B stauroneiformis nob.

Pinnularia stauroneiformis W. SM. Syn. Brit. Diat.

NER ORSAKEN ELTON E.

Var. striig transv. medio deficientibus.

Spetsb. Brandewijne B. Smeerenberg B. Dansk ön;

Kobbe B. Green Harbour.

Den Spetsbergska formen af var. 8 liknar fullkomligt N.

hemiptera, med undantag af att strimmor saknas på midten.

Af denna anledning har jag ansett lämpligast att här upptaga

den som varietet af denna art. Från den citerade figuren af-

viker den deri, att strimmorna efter regeln äro mera parallela

sinsemellan.

22 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

3. MN. Brebissonti ”Körz”. Tab. I, for

Bac. p. 93, T. 3, f. XLIX, 'T. 830, £. 39? Grunsin Wien.

Verh.7 1860). p.. STIG Serde: Pinnularia stauronei-

förmis 'W. SM SyntBrit. Dias. Mil p:<97, PINS

GREG. in Micr. Journ. V. II, P. IV, £ 167 Pinmulanis duvers

gens, var. GREG. in Micr. Journ. V. II, p: 99 VE

Navicula stauroptera GrRuN. in Wien. Verh. 1860, p- BIG)

EE 12, qf. 1187 L98a DONKL im iMiertJournt! Ns Ser Vil ps205;

PIKES

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Liefde B. Smeeren- .

berg ' B. Dansk ön; Kobbe B. Prince Charles Foreland; Is-

fjorden; Nordfjorden; Cap Thordsen (sötvatten); Advent B.-.

Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

Förekommer i en mängd olika former. Visar öfvergångar

mot N. viridis, N. nodulosa och i N. intermedia.

ASTRINE mesolepta ”EHRENB.”

Verbr. Amer. p--131, T. IV, mn, f. 4? Pinnularia tatet

lepta W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. I, pr 08, Po NINESELISo

Spetsb. Parrys ö.

B stauroneiformis GRUN.

N. mesolepta Var. I stauroneiformis GRUN. in Wien.

Ver. 1860) p2520- "01-52 0

Spetsb. Liefde B.

5. N. nodulosa ”(BrREB.) Körz.” Tab. IL AEE 2

Bilesp:T0OLATDASINE TVI Be ER sustkalia madulbetd

3REB. Cons. Diat. p. 19? -Pinnularia interrupta W. SM.

Syn. Brit; Diet. sv. I, PE DKPACENS RS

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B., Liefde,B. Smeeren-

berg B. Amsterdam ön; Kobbe B. Kobbe B. (sötvattenssjön).

Beer. Eil. (jord och mossa).

Talrika, vexlande former, af hvilka fen, del, bilda löfver-

gång till N. Brebissonii. Den typiska formen förekommer

temligen konstant uti profvet från sötvattenssjön vid Kobbe

Bay. En annan ofta förekommande form är den, af hvilken

jag har lemnat afbildningen. Denna form erinrar om Navi-

cula Naveana GRUN. in Wien Verh. 1863, p. J49/ TMS

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 14; 125

6. N. bicapitata nob. Tab. I, fig. 5.

Pinnularia biceps GREG. in Micr. Journ. MisENSrp: 85

P. I, f. 28. Pinnularia interrupta, Var. 8 W. SM. Syn.

Brit. «Diat.s Vd IL: ps96.- N.mesolepta, Var. f producta

GRUN. in Wien. Verh. 1860, p. 520?

Strige transv. 21—28 in 25 u. Long. 54—60 u.

Lat. 12—135 u.

Spetsb. Brandewijne B. Liefde B. Kobbe B.

Förekommer sparsamt och alltid som en lätt skild form

utan öéfvergångar. Af denna orsak har jag här upptagit den

som en särskild art, ehuru det torde vara föga tvifvel under-

kastadt, att den i sjelfva verket blott är att betrakta som en

bland de många formerna af N. nodulosa. Afviker från den

citerade beskrifningen och figuren hos GREGORY genom något,

inböjda sidokanter på hufvudytan.

7. N. intermedia nov. spec. Tab. I, fig. 3.

Frustulum a fronte oblongo-lineare, apicibus ob-

tuso-rotundatis, marginibus medio sepe leviter con-

cavis et apices versus seepe leviter angustatum; a latere

rectangulare, angulis rotundatis. Nodulus centralis ob-

longo-rectangularis; noduli terminales rotundati. Linea

media e lineis duabus subrectis composita. Strie trans-

versales valide, rectae, propius nodulum centralem hunc

versus, propius nodulos terminales hos versus conver-

gentes, 18—22 in 25 u, in media parte valvarunm. de-

ficientes. Area longitudinalis linearis. Area trans-

versalis lata, margines versus dilatata. Frustulum ex-

siccatum hyalinum, stris pallide flavescentibus. Long.

RS AT at Orm fl

Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Brandewijne B. Liefde B.

Smeerenberg B. Amsterdam ön; Dansk ön; Kobbe B. Prince

Charles Foreland; Isfjorden; Nordfjorden; Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Mellsnformn! mellan / NY Brebissonii och N..boreelis:

Liknar den förra genom sneda strimmor (dock ej så sneda

som hos denna) och på midten glatta skal, den senare genom

starkare, raka och glesare strimmor. — N. borealis Var. £

scalaris GRUN. in Wien över nlg60, på ol Fn Ino

24 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

tyckes vara en öfvergångsform mellan ifrågavarande art och

N. borealis. — Nära N. intermedia synes stå N. nodulosa

Var. Stauroptera ScHum. Diat. Tatra, pic TT) TT. MINNS

Denna afviker dock genom tätare strimmor och mindre stor-

lek. — N. Brebissonii CrrvE i Vet. Ak. Förh. 1867, p. 665

torde möjligen vara N. intermedia. Det antal strimmor,

som der uppgifves, är nämligen lika med det hos sistnämnda

art vanliga. Jag har dock icke funnit någondera af dessa

båda arter uti profvet från den af CLEVE angifna lokalen.

3. N. borealis ”(EHRENB.) Körtz.” Tab. I, fig. 4.

Bac. pp. 96; T.-28.. 1. br TP nal borealis

EHRENB. Verbr. Amer. Py LO2, ka 1) IL TO, VERA 3

PERS vad 2CR SVS SM Sms Brit. srt VS Pp: JE Pinus

laria latestriata GREG. in Mier. Journ. V. TIPS SRS

TLS

Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Brandewijne B. Liefde B.

Smeerenberg B. Amsterdam ön; Dansk ön; Kobbe B. Prince

Charles Foreland; Isfjorden; Cap Thordsen (sötvatten); Advent

B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Denna, liksom föregående art, äro båda af de i profven

oftast förekommande och talrikaste arterna.

Af de hittills anförda Navicula-arterna tyckes hvar och

en ha benägenhet att öfvergå i en eller annan af de andra, och

det torde vara ganska sannolikt, att de allesamman blott äro

att betrakta som former af en och samma art:!)

') Man skulle kunna uppställa hithörande former i serier, inom hvilka

de variera på ett analogt sätt, under det att arter inom de olika

serierna äro genom mellanformer sinsemellan förbundna. Ett försök

till en sådan uppställning med hänvisning till publicerade figurer är

gjordt härnedan. Man jemföre med hvarandra, såväl de former,

som stå under hvarandra, som de, hvilka stå på samma rad.

N. viridis ! N. hemiptera N. borealis

W. SM. Syn. Brit. Diat. GRUN. in Wien. Verh. GREG. in Micr. Journ.

NECIESTESFA VISE EOS: 186012 EN20: Vv. IB PS EVSrSeS

N. viridis B N. hemiptera B N. borealis B

W. SM. Syn. Brit. Diat. W. Sm. Syn: Brit. Diat. GRUN. in Wien. Verh.

NES SVIT SES, 6: NÖTTER 20:01:00 rv (a je 186070 Re:

N. viridis N. Brebissonii N. intermedia

SCHUM. Diat. Tatra T. W. SM. Syn. Brit. Diat. Tab. nostr. I, f. 3.

[TR ERAN GE BR DG DG fr

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND la Non l4: 25

9. N. lata (BrREB.) Körz.

Spec. Alg. p. 79. Eur. Diat. sp. typ. N:o 70 (spec. orig.).

Frustulia lata BREB. Cons. Diat. p. 18. Pinnularia lata

IN. Su. Syn. Brit. Diat. p. 55, T. XVII, £. 167.

Spetsb. Nordfjorden.

10. N. Tabellaria ”Körtz”.

Bag På, JO 20, £ 79.80, 'T. 30, £. 207 Pinnularia

Mabellaria W. SM. Syn. Brit. Diat. p: 58, P. XIX, stäv Lfojl 1

Strie transv. 20 in 25 u. Long. 130 u. Lät. 14 u.

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten).

Endast ett exemplar funnet.

11. N. radiosa ”Körtz"”. '

Bacte. OL SA; XXIII? GrUN. in Wien. Verh. 1860,

p. 526. Pinnularia acuta WOSM. Syn. Brit: Diat. V. I Pp:

Bör PS NOV, filt OP innularia radiosa W. SM. Syn.

Brit. Diat. V. I, p. 56, P. XVIII, f. 173.

Spetsb. Liefde B. Kobbe B. (sötvattenssjön).

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

De båda ”arterna” Pinhularia acuta och P.-radiosa

synas knappt förtjenta att särhållas som varieteter.

12. N. viridula ”Kötz”.

Bacpsoty Lean 47? Frustulia viridula Körz. in

inn. öda, Pp. DL NEIEE fT9PAP inner viridula

Mss Syns Brit. Diet NL IKOp.o PALOSMERE TT för P9:

Pinnularia gracilis W. SM. Syn. Brit. Diat. Vor. pis0i0

12 I SR ör

Strie transv. 18—21 in 25 w. Long: bl—12 u.

Lat. 12—135 u.

Spetsb. Kobbe B. (sötvattenssjön).

Jag har ansett lämpligast att under ofvanstående namn

förena de båda arterna Pinnularia viridula och P. gracilis

hos SmirE. I profvet från Kobbe Bay förekomma de blandade

och utan gräns öfvergående i hvarandra. Ej heller af SMITHS

beskrifningar och figurer synas några karakterer kunna erhållas,

väsentliga nog att berättiga deras åtskiljande som arter, knap-

past som varieteter. Denna art tyckes för öfrigt öfvergå mot

N. radiosa.

260 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. FIL.

13. N. polaris nov. spec. Tab. II, fig. 3.

Frustulum a fronte conspectum lancealato-oblon-

gum, apices obtuso-truncatos versus leviter attenuatum;

a latere rectangulare, angulis rotundatis. Nodulus cen-

tralis major, rotundatus; noduli terminales rotundati.

Linea media e lineis duabus rectis composita. Strize

transversales valide, subrecte vel leviter curvate, pro-

plus nodulum centralem hunc versus, propius nodulos

centrales hos versus convergentes; centrales magis

distantes, 14—16 in 25 u, terminales densiores, 18—21

in 25 u. Area longitudinalis anguste linearis, circa

nodulum centralem in aream transversalem, subrectan-

gularem, fere dimidiam latitudinem valve occupantem

dilatata, circa nodulos terminales leviter dilatata. .Fru-

stulum exsiccatum hyalinum, striis pallide lutescentibus.

Long. soda nuravlagt. dT jue

Spetsb. Liefde B.

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

Står nära N. radiosa, men skild genom hufvudytans

bredare form och tvärhuggna ändar, glesare strimmor samt

medelareans bredt rektangulära utvidgning kring medelknölen.

14. Ni parvula RBarrs. Tab. II, fig. 4.

in PritcH. Infus. p. 908. Pinnularia parva GREG. in

Mier:q Jouri. SVEULIupA 987 7P-kEV, ET RAmE Natur

NES IDEER JD AIG

— Frustulum a fronte lineare, medio leviter dilatatum,

apicibus obsolete dilatatis, subtruncatis—rarius oblongo-

lineare; a latere rectangulare, angulis rotundatis. No-

dulus centralis major, rotundatus; noduli terminales

parvi, rotundati. Linea media e lineis duabus subrectis

composita. Strix transversales subvalidee, recte, inter

se et axi transversali frontis subparallelze, abbreviatee,

aream longitudinalem non attingentes, 21—25 in 25 u.

Area longitudinalis linearis, circa nodulos dilatata, re-

glone striis carenti majore, medio dilatata, apices versus

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 2

attenuata, circeumdata. Color frustuli exsiccati palli-

dissime lutescens. Long. 25—33 u. Lat. "5—38 u.

Spetsb. Liefde B. Smeerenberg B. Kobbe B.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Då jag ej är fullt förvissad, att den form, som jag hänfört

hit, verkligen tillhör denna art, har jag ansett mig böra bifoga

beskrifning och figur. Ifrågavarande form står ej långt från

N. borealis, men skiljes från denna genom mindre storlek,

tätare strimmor och de vanligen mera tvärhuggna ändarna.

Mest är den dock utmärkt genom strimmornas korthet, i följd

hvaraf ett längsgående glatt parti efter skalens midt utomkring

den egentliga längsgående arean uppkommer.

15. N. globiceps (GrEG.) RarFs. Tab. II, fig. 5.

in PritcH. Infus. p. 897. GxrEG. in Micr. Journ. V. AVE

(TALLAR SN fr

Forma striis transversalibus in media parte val-

varum non deficientibus, centralibus 25 in 25 wu, ter-

ininalbus Svin 25. Long. 29:u. bat, 6 M.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Den form, af hvilken jag under ofvanstående namn med-

delat en afbildning, torde måhända rättare vara att anse som

en skild art. Jag har dock ej här kunnat upptaga den, som

sådan, då jag blott sett det aftecknade exemplaret och detta

endast från hufvudytan.

16. Ni elliptica ”Körz”.

Backer SENT 30 r59T DONE. Flist.öbrt.v Diatisp..

BIREEERONT NE forvia las, VW. GSMS Synd Dit. Diatgv. ep. 28,

PESSVILLA hd

Spetsb. Brandewijne B. Liefde B. Kobbe B. Advent B.

Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

17. N. pygmea ”Körz”.

Spec. Alg: p. 77? W. Sm. Syn. Brit. Diat. V. II, p. 91.

N. minutula W. SM. Syn. Brit. Diat. V. I, p. 48, P. XXKI,

ONA SCHUM. in Schrift. Ores. Kkönd L869, 1 MIyfa lg

Strie transv. 54—56 in 25 u.. Long. 32—37 u.

Lat. 11—14 u.

Spetsb. Kobbe B. (sötvattenssjön).

28 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

W. SMITH uppger strimmornas antal till 78 på 25 u,

SCHUMANN (in Schrift. Ges. Kön. 1867, p. 46) till 60 på 25 u.

18. MN. Scutum SCcHUuM.

in Schrift. Ges. Kön. 1862, Ps, 280,01 SEX Gt AR

Strie transv. 25 in 25. Long. 39 u.. Lat. 14 u

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten).

Blott ett exemplar funnet. Såsom synes af de uppgifna

måtten var detta till alla delar något gröfre, än SCHUMANNS

beskrifning angifver arten.

19." NN: interrupta "Kör! TD Hag

Bac.: px 100, T:29, f1.98? Donr. Hist. Brit. Diat ps dT,

PIVILG2

Frustulum a latere visum late rectangulare, mar-

gmibus lateralibus medio leviter concavis, angulis ro-

binldatis:? Ste transv. 20-351 in 20 Long, s9==

STAV RAR ME jar nn ba

Beer. Eil. (jord och mossa).

Öfverraskande var att finna denna hittills endast som

marin eller brackvattens-art bekanta diatomacé' uti ett prof,

som för öfrigt blott innehåller sötvattensarter. Då jag anträffat

åtskilliga exemplar, torde ej vara sannolikt, att den genom

någon tillfällighet ditkommit från hafvet.

20. N. pusilla W. Sw.

Syn. Brit Diat. VI I pl 59P: X VILT 1457 Deneomisd

Brit Diatip20 RANG AN: gastroides GREG. in Micr.

Jöurn. VV. IHopd 40, PIIVE ET 17VIN i tumnid atv Pp sub-

salsa GRUN. in Wien. Verh. 1860, Pp: da7, I2, TASTE

Strie transv. centrales 26—28 in 25 Mt terminales

30—38 in 25 u.

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Liefde B. Smeercn-

berg B. Kobbe B. Prince Charles Foreland.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Till formen konstant, närmast öfverensstämmande med

den citerade figuren hos DonkKIN 6: a, och med den yttersta

till venster af GREGORYS figurer.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 14. 29

21. N. punctata (”Körz.”) DONK.

Hist. Brit. Diat. p. 36, P. V, f. 12. Stauroneis punce-

tata Körz. Bac. p. 106, T. 21, f. IX? W. Sm. Syn. Brit. Diat.

BELAp-01, PP. KIL, 189.

Forma striis magis distantibus, 16—20 in 25 u.

Long. 55—71 u. Lat. 21—25 u.

Spetsb. Brandewijne B. Lomme B. Advent B. Green

Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

B asymmetrica nov. var. Nl AR

Stauroneis Meniscus ScHuwm. in Schrift. Ges. Kön. 1862,

Sd TREK fö?

Frustulum a fronte visum secundum axem longi-

tudinalem subasymmetricum, apicibus minus productis.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Af denna varietet blott ett exemplar iakttaget.

2200 femma” Kör”.

Baes ip. 2 PuL Xx?

a major GRUN.

ImnuW en Merhtool860,0p. 543, Tp87f I

Strie transv. 44—50 in 25 u. Long. 58—388 u.

Lat. 15—22. u.

Spetsb. (det blandade profvet).

y cuneata GRUN.

in Wien. Verh. 1860, p. 543. N. firma DONE. Hist. Brit.

IDiartpi ol Es Va de ds

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten).

23. N. pannonica GRUN.

in Wien. Verb. 1860, p. 541, TT: 2, f. 40.

Strie transv. 54 in 25 u. Long. 54 u. Lat. 13 u.

Spetsb. Liefde B. Smeerenberg B. |

Troligen blott en form af föregående art.

24. N. affinis ”EHRENB”.

Merbri Amer ip. 199,7: IL mm TT, Tf 2, T:

Kbava gest TE, neg, TIN E, fORRSIVuIv), LO

30 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. FIL

Wi SmoSyay Brit: Digt. Mal apasöR: KNIjo£s 430

Hist.. Brit., Diata p:r33,4P. V,£. 8.

Spetsb. Smeerenberg B.

25. NN. amplirhynchus ”EHRENB.” | i

'Verbr. Almer p. 129 TITT, 1; frLOP EWVEISM: Syn. Brit.

Diat. Mil pep PNL IARK NDS de Brit.sDiat Du

P5 EN Fe VER OS SINE producta W. SwM. Syn. Brit. Diats MÅC

DUTTA ee

Spetsb. Liefde B. Cap Thordsen (sötvatten).

Beer. Eil. (jord och mossa).

205 Niölimosa Köra Tab LT Hör

Bat: pr TOLCTESS fERLT Done mein Journ. N. Ser.

MORE P3 2985 NOV REN Ernie stava 8 gibberula

GRUN. in Wien. Verh. 1860, PIA III fi Star

Strie transv. 43—48 in 25 u. Long 86

Tatt. VO Se

Spetsb. Brandewijne B. Lomme B. Liefde B. Smeeren-

berg B. Kobbe B. Prince Charles Foreland; Isfjorden; Cap

Thordsen (sötvatten); Advent B: Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

Till storlek vexlande. Figuren föreställer ett bland de

mindre exemplaren.

21. N. gibberula ”Körtz”. Tab. NESS

Ba: rpor LO RO br då AN Sp SVR. Brita nat VARE

POLE ENN 6 05 NSI naroisla nan y inflata GRUN. in

Wien. Verh. 1860, DAD INST DS 0

Frustulum a fronte oblongo-lineare, medio inflatum,

apicibus rotundatis; a latere lineare, apicibus rotundatis.

Nodulus centralis oblique oblongo-rectangularis; noduli

terminales rötundati, - Linea media se lineis. dusbus

subrectis, medio crassiusculis, apices versus attenuatis,

compösita. NStrize transversales punctat2, rectae, nodu-

lum centralem versus convergentes; centrales crassiores,

magis distantes, 37—42 in 25 u; terminales tenuioresg,

densiores, 48--50 in 25 u. Area longitudinalis linearisg,

(

circa nodulum centralem et nodulos terminales dilatata.

Strie longitudinales utrinque pauce, plus minus di-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 31

stincte. Color frustuli exsiccati pallide e lutescenti

fuscescens. Long. 34—60 u. Lat. J—I14 u.

; Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Liefde B. Smeerenberg B.

FAmsterdam ön; Kobbe B. Prince Charles Foreland; Cap

Thordsen.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Skälet, hvarföre jag lemnat beskrifning och afbildning af

denna art, är det, att de, som förefinnag, synts mig alltför

litet tillfredsställande. Jag vågar på grund deraf ej heller

anse för alldeles säkert, att den här beskrifna formen verk-

ligen tillhör N. gibberula, ehuru det torde vara högst sanno-

likt, att så är förhållandet. Den förekommer, såsom synes, i

flere af profven, dock alltid sparsamt.

B oblonga nov. var.

Frustulum a fronte lineari-oblongum, medio non

inflatum.

Spetsb. Brandewijne B.

y capitata nov. var. Tab. TON ra:

Frustulum a fronte medio valde inflatum, apicibus

dilatatis, truncato-rotundatis.

Spetsb. Advent B.

Beer. Eil. (jord och mossa).

ASIEN öjsulcata Don. spec. rap. lj fö. d.

Frustulum a fronte lineare, marginibus levissime

concavis, apicibus rotundatis vel cuneato-rotundatis; a

latere rectangulare, angulis rotundatis. Nodulus cen-

tralis oblongus; noduli terminales rotundati. Linea

media e lineis duabus rectis composita. Strize et trans-

versales et longitudinales inconspicue. Area longitu-

dinalis linearis, circa nodulos dilatata. Sulcei longitudi-

nales duo, marginibus paralleli. Color frustuli exsiccati

pallide lutescens. Long. 40—70 u. Lat. 8—9 u.

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Liefde B. Smeeren-

berg B. Amsterdam ön; Dansk ön; Kobbe B. Isfjorden; Nord-

fjorden; Cap 'Thordsen (sötvatten); Advent B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

32 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Denna art är närmast beslägtad med de till gruppen

Limose GRUN. hörande arter. on utmärkes isynnerhet ge-

nom de två längsgående fårorna. Synes stå nära N. alpestris

GRUN. som Joe saknar sådana fåror. Å

B turgidula nov. var. Tab. I, fig. 9.

Frustulum a fronte lanceolatum, apicibus subcune-

ato-rotundatis; a latere lineare, apioslhie rotundatis.

Sulci longitudinales duo, Säbersndlr minus curvati

quam margines. Long. 39—56 u. Te 10—11 uu.

Cetera precedentis similia.

Spetsb. Parrys ö; Smeerenberg B. Dansk ön; Kobbe B.

Denna varietet är ganska afvikande från hufvudte

och jag har icke iakttagit några öfvergångar dem emellan.

29. N. saxonica (RABEN) nob.

Frustulia saxonica RABENH. Bac. Sachs. N:o 42 (1851)

(sec. RABENH. F1. Eur. Alg. Diat.) GRUN. in RABENH. Beitr.

ERS. 10 TARO EN: crassinervia BREB. in W. Sm.

Syn: Brit; Diat: V.:.I>p. 147) PAXXKI FE 00 Gun EN

Mets 60M pers RS ARS

Spetsb. Liefde B. Smeerenberg B. Cap Thordsen (söt-

vatten). i

Beer. Eil. (jord och mossa).

Då det ännu ej torde vara fullt af gjordt, att slägtet

Frustulia bör skiljas från Navicula, och ej heller det först-

nämnda slägtets omfattning och gränser närmare bestämda, har

jag ansett lämpligast att tillsvidare bibehålla ifrågavarande

art under slägtet Navicula.

30. N. cocconeiformis GreG. Tab. II, fig. 8.

GREv. in Ann. and Mag. Ser. II, V. XV, Pp: 2003 FORNE

f. 6. GREG. in Micr. Pour VITV) pi6l PR: TYNGER TA

in .Wien. Verh. 1860, Pi10005 Tyr Dofia Hist. Brit.

ID) N JOG AE Ul a ILL

Forma stris transversalibus nodulum centralem

versus multum convergentibus; centralibus magis di-

stantibus, subarcuatis, circa 50 in 25 ju omge 210-

breviatis, aream net lagret non attingentibus;

tenninimd bj rectis, tenuissimis, 56—60 in 25 u.

Long. 25-531 0. Lat, Mede jä

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 33

Spetsb. Parrys ö; Liefde B. Smeerenberg B. Amster-

dam ön; Kobbe B. Advent B.

al. N. Bacillum ”EHRENB”.

Nerbr.CAmer. p.: da, L30, IT UIV, v, £182 GRUN. In Wien. .

Merhts60; p.sovool, TI2, fö ol, LACOSTE :en, SURINGAR dn

Nederl. Kruidk. Areh. Deel IV, St. IL. p. 280, f£. D, 1—4

Strie transv. 40—50 in 25 u. Long. 30—40 u.

ag u. |

Spetsb. Inefde Bb.

DAN ISeminuluni .GRUN, Pap, I fig. 9.

INAAWaen. "Verb. is60, p. Jo2, ie 20 1. J.

Forma apicibus sepissime dilatatis, nodulo centrali

rotundato, stris inconspicuis. Long. 12—18 u. Lat.

4—25 wu.

Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Brandewijne B. Liefde B.

Smeerenberg B. Kobbe B. Prince Charles Foreland; Isfjorden;

Cap Thordsen (sötvatten); Green Harbour.

30. N. gallica (W. Sm.) nob.

Diadesmis gallica W. Sm. in Ana. and Mag. Ser. II,

NEX pl Pn £ 16.

Frustula 2—12 in fascias conjuneta. Strize transv.

inconspicuxe. Long. 15—17 u. Lat. 6 u.

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten).

34. N. inequiatera nob. Tab. II, fig. 10.

Cymbella equalis W. Sm. GrREv. in Ann. and Mag. Ser

TAN EENSVETÄp en 20 0 sme NS nit AM WE, SMI SYD: Dryg Dat.

MiG pu od.

Strie transv. 33—35 in 25 u. Long. 32—40 u.

Lat. 7—9 wu. :

Spetsb. Liefde B. Kobbe B.

Hufvudytan något osymmetrisk, dock ej mera än hos flere

andra arter af Navicula, med hvilket slägte denna art i afse-

ende på sitt allmänna utseende mera öfverensstämmer än med

sl. Cymbella. Jag har derföre ansett mig böra föra den hit.

Det torde dock vara tvifvel underkastadt, om någon bestämd

gräns låter uppdraga sig mellan de båda nämnda slägtena.

34 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

35. NL Cleveoin om spe esfudlab TI iNSsSy

Frustulum a fronte subasymmetricum, lineari-

lanceolatum, apicibus obtusis; a latere subrectangulare,

angulis rotundatis. Nodulus centralis oblongo-rectan-

gularis; noduli terminales rotundati vel suboblongi.

Linea media e lineis duabus subsigmoideis composita.

Strie transversales subparallele, curvatulae, 44—50 in

25 u, in media parte valvarum deficientes; stria una-

quaque e partibus duabus composita, interiore longiore,

exteriore breviore; partes interiores a nodulo centrali

subdivergentes, exteriores hunc versus convergentes;

puncta, ubi he partes junguntur, lineas longitudinales

duas, obscuras, marginibus subparallelas formantia.

Area longitudinalis angustior, linearis, circa nodulos

terminales dilatata. Area transversalis sublinearis, mar-

gines valve attingens. Oolor frustuli exsiccati luteo-

fuscescens. Long. 52—65 u. Lat. 11—14 u.

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Liefde B. Smeeren-

berg B. Amsterdam ön; Dansk ön; Kobbe B.

En utmärkt form, karakteriserad isynnerhet genom den

egendomliga skulpturen. De kortare, sneda, närmast kanten

belägna delarne af strimmorna ligga ej i samma plan, som de

öfriga delarne af dessa. De framträda tydligt först efter

dem vid mikroskoptubens sänkning, ligga alltså lägre, troligen

på något snedt parti i cellulens kant.

SÖK NT faseratorniow. spec. lab. MES

Frustulum a fronte subinequaliter oblongo- vel

lineari-lanceolatum, apicibus obtusis; a latere rectan-

gulare, marginibus lateralibus leviter convexis. No-

dulus centralis et noduli terminales rotundati. Linea

media e lineis duabus rectis composita. Strie trans-

versales tenuissime, vix conspicur, recte, inter se et

axi transversali frontis parallele, circa 72 in 25 u,

im media parte valvarum deficientes. Area longitu-

dinalis anguste linearig, circa nodulos dilatata. Area

transversalis lata, linearis, margines valve attingens.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:0O 14. 35

Sulei (2) longitudinales duo margini approximati, magis

curvati quam margo. Color froskali exsiccati pallide

lutescens. Long. 23—30 u. Lat. 5—7 u.

Spetsb. Parrys ö.

Utmärkt genom den fina strieringen, de två fårorna och den

jemnbreda, tvärgående arean, som liknar ett bredt band tvärs-

öfver skalen. — Stauroneis dubia GREG. in Micr. Journ.

NO IV, p. 11, P. I, f. 37, torde möjligen beteckna någon form,

som står nära intill denna eller måhända till föregående art.

Att med säkerhet afgöra detta är dock omöjligt, på grund af

den alltför öfullslndiga beskrifningen och figuren.

På Tab. II, fig. 12 har jag lemnat afbildning af en Navi-

cula-form, som möjligen torde vara en ny art. Jag har dock

icke velat upptaga den som sådan, då jag ej haft tillfälle att

noggrannare undersöka mer än ett enda exemplar och detta

blott från hufvudytan. Strimmornas täthet och dimensionerna

på. detta voro:

Strie transv. centrales 29 in 25 u, terminales 37

or arken: ”28 a. Lato6 up

Spetsb. Liefde B.

Gen. II. Stauroneis (EHRENB.) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 87. EHRENB. Verbr. Amer.

1. S. Phoenicenteron ”(NITZSCH) EHRENB.”

INTET DT Ne TN Sv, Dr IA WS SME SS ym Drit: D fat. Von,

p. 09, P. XIX, f. 185. Bacillaria Phoenicenteron NITzsöKH

Bert bites par 2 VER

Forma minor a fronte visa sub apicibus productis

sub-constricta, stris transv. 37—40 in 25 u. Long.

30-96" "Kat 20 uu.

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten); Advent B. Green

Harbour.

S. Phoenicenteron b. forma minor RABENH. Fl. Eur.

Alg. Diat. p. 245, är möjligen identisk med den Spetsbergska

formen af denna art.

FS: acuta Wi: SMS

SV b rit DIA Var pe 00, ET SENSE KLONG

”

26 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. FIL.

Forma regione infra apices striis carenti nulla,

striis transv. densioribus, 43—-45 in 25 u. Long.

92—94 u. Lat. 20 u.

Spetsb. (det blandade profvet).

3. S. obtusa nov. spec. Tab. I, fig. 11.

Frustulum a fronte lanceolatum, apicibus obtusis

vel truncato-obtusis; a latere rectangulare, marginibus

lateralibus leviter concavis, angulis rotundatis. Nodulus

centralis?; noduli terminales parvi, rotundati. Linea

media e lineis duabus subrectis composita. <Strize

transversales subrecte, nodulum centralem versus con-

vergentes, 46—48 in 25 u, in media parte valvarum

deficientes. Area longitudinalis linearis. Area trans-

versalis margines versus dilatata, hos attingens. Regio

infra apices parva, striis carens. Color frustuli ex-

siccati pallide lutescens. Long. 62—68 u. Lat.

10—11 u.

Spetsb. Kobbe B.

Står nära S. acuta och Pleurostauron javanicum GRUN. «

in Reis. Nov. Alg. p. 21, T. I, f. 14, hvilka båda den liknar

synnerligast genom det egendomliga glatta partiet strax nedan-

för skalens spets.!) Den skiljes från dessa företrädesvis genom

formen på hufvudytan, som har ändarna vida trubbigare än

hos båda dessa arter, samt genom mindre storlek. — Jag har

blott sett några få exemplar af denna art.

4. S. anceps ”EEHRENB.”

NEetbr. "Amer p. eo dn dn. LEE Ga USTEGVER Små Syn. Brit.

Diat NEO pr 0 TITS NO 0:

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Lomme B. Liefde B.

Smeerenberg B. Kobbe B. Kobbe B. (sötvattenssjön); Prince

Charles Foreland; Cap Thordsen (sötvatten); Advent B. Green

Harbour. i

Beer. Bil. (jord och mossa).

Denna art varierar mycket. Den vanligaste formen har

den tvärgående arean utvidgad mot skalens kant samt upp-

') Detta parti har jag ingenstädes funnit omtaladt i beskrifningarna

öfver de båda nämnda arterna.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND TA ER:OIAL.- OM

nående denna, och den längsgående arean hopdragen vid mid-

ten och mot ändarne. I dessa afseenden afviker den från den

citerade figuren hos SMITH.

8 producta nob. |

S. anceps SCHUM. in Schrift. Ges. Kön. 1864, p. 22, T.

Frustulum a fronte lineari-lanceolatum, sub api-

cibus productis obsolete constrictum. Strie transv.

44—48 in 25 u. Area transversalis margines versus

dilatata, hos attingens. Long. 64 u. Lat. 16 u'-

SpetsburLiefde B:

Jag har särskildt upptagit denna varietet, ehuru jag

af densamma blott funnit ett exemplar, enär den synts

mig bilda en öfvergång till den Spetsbergska formen af 5.

Phoenicenteron.

FNS finearist SCBITRENB. 4 haprsk ts.

Werbrtr Ames: ) po) lad te dy 11? GRUS. in Wien.

iNerh. 1800:-p. 064, 'T. 4, fö I1.

Forma parva, a fronte oblongo-linearis, stris cen-

tralibus abbreviatis, magis distantibus, conspicuis,

ceteris vix conspicuis. Long. 30—34 u. Lat. 7—38 u.

Spetsb. (det blandade profvet).

SUS Gruciculg. NV SM: Rap. Il tg.

Syn. Brit. Diat. V. I, p. 60, P. XIX, f.192. S. dilatata

W. Sw. Syn. Brit. Diat. V. Tp3 005P KA et 191? CLEVE

Vet AA kad. Bör 800, spe. 000: Navicula Crucicula

Dusk Hist. Brit. Diat. p. 44; Pr VI, fi 14.

Strie transv. 35—39 in 25 u. . Long. 48—63 u.

Lat. 16—19 wu.

Spetsb. Kobbe B. (sötvattenssjön).

—

Jag är något tveksam, huruvida jag riktigt bestämt

ifrågavarande art, emedan såväl SMITtHS som DONKINS beskrif-

ningar och figurer icke fullkomligt passa in. Troligt är dock,

att båda missuppfattat skalens byggnad. Skalen äro på mid-

ten försedda med en åt sidorna utvidgad medelknöl (”stauros”),

som upptager åtminstone hälften af skalens bredd. De tvär-

strimmor, 3—5 till antalet, som befinna sig ofvanpå denna, äro

gröfre och något glesare än de öfriga. När mikroskopet är

38 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

instäldt, så att dessa kunna ses fullt tydligt, synes icke ”stauros”,

hvilken först framträder vid mikroskop-tubens höjning eller

sänkning. SMITH omtalar och afbildar endast ”stauros”, men

icke de nämnda strimmorna, DOonKIN endast dessa, men för-

nekar tillvaroh af ”stauros”. — Efter SMItHs beskrifningar och

figurer, som dock äro temligen ofullständiga, kan jag icke finna

någon väsentlig skilnad mellan S. Crucicula och 8. dilatata,

och torde det vara ganska sannolikt, att de utgöra blott en art,

som företrädesvis tillhör bräckt vatten, men som kan förekomma

i både sött och salt. Erinras må, att, såsom redan är nämndt,

vattnet uti sötvattenssjön vid Kobbe Bay, hvarifrån jag er-

hållit S. Crucicula i stor mängd, är något bräckt.

1. S. Wittrocku nov. spec ab) IR

Frustulum a fronte lineare, medio levius dilatatum,

apicibus rotundatis; a latere rectangulare. Nodulus

centralis breviter transverse dilatatus; noduli terminales

rotundati. Linea media e lineis duabus rectis compo-

sita. Strie transversales recte, nodulum centralem

versus leviter convergentes, medie 3—4 abbreviatee,

magis distantes, validiores, ceterxe densiores, 41—47

in 25 u. Area longitudinalis linearis, circa nodulos

terminales parum dilatata, circa nodulum centralem in

aream transversalem, rectangularem, fere dimidiam lati-

tudinem valve occupantem, dilatata. Color frustuli

exsiccati pallide flavescens. Long. 23—36 u. Lat.

6—9 u.

Spetsb. Liefde B.

Utmärkt genom den både från hufvud- och sidoytan nära

rektangulära formen, de täta, föga radierande strimmorna, af

hvilka de mellersta äro starkare, mera glesa, förkortade, och

den derigenom uppkomna, transverselt rektangulära medel-

arean. — Denna art torde vara beslägtad med S. rectangu-

laris GREG. in Micr. Journ. V. II, p> 99::P IV, föl, försävsdt

denna senare verkligen är en Stauroneis. Den är dock alltför

ofullständigt beskrifven och afbildad, för att man skulle kunna

bestämma något närmare angående ifrågavarande arts förhål-

lande till densamma.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:O 14. 39

8. S. Heufleriana. GRUN.

in Wien. Verh. 1863, p. 155, T. 13, f. 10. ScHum. Diat.

iattas per td, ATV. 62,

Bin transv: '98—48 im 25vu:; Tong: 31 mv.

Hat. LÖ a. :

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten).

9. S. polymorpha nov. spec. Tab. I, fig. 12.

Frustulum a fronte ellipticum vel oblongo-ellipti-

cum vel lanceolatum, apices truncato-obtusos versus

leviter constrictum; a latere late rectangulare, mar-

ginibus lateralibus leviter convexis, angulis rotundatis.

Nodulus centralis breviter transverse dilatatus; noduli

terminales suboblongi. Linea media e lineis duabus

subrectis composita. Stri& transversales punctata, no-

dulum centralem versus convergentes, 35—42 in 25 u,

centrales valde abbreviatex. Area longitudinalis line-

arig, circa nodulos terminales dilatata. Area trans-

vergalis linearis vel margines versus vix dilatata, hos

prope attingens. Uolor frustuli exsiccati pallide lute-

scens. Long. 19—32 .u. Lat” 7—I11 u.

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Liefde B. Smeerenberg

B. Dansk ön; Kobbe B. Prince Charles Foreland; Isfjorden;

Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Står nära S. Goeppertiana BLEISCH in RABENH. Alg. Eur.

N:o 1183. Den skiljer sig från denna hufvudsakligen genom

bredare och mera tvära ändar samt gröfre och glesare strim-

mor. Till formen mycket vexlande; stundom något osymme-

trisk efter hufvudytans medellinea.

10. S. minutissima nov. spec. Tab. I, fig. 13.

Frustulum a fronte oblongum vel oblongo-ellipti-

cum; a latere anguste rectangulare, angulis obsolete

rotundatis. Noduli? Linea media e lineis duabus rec-

tis composita. Strie transversales recte, tenuissimee,

nodulum centralem versus convergentes, 48—54 in

25 u, centrales abbreviate. Area longitudinalis line-

40 LAGERSTEDT, SÖPVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. E1L.

aris, angustissima. Area transversalis linearis vel mar-

gines versus leviter dilatata, hos non attingens. Color

frustuli exsiccati pallidissime lutescens. Long. TaEag

ju. Tatt To

Spetsb. Parrys ö; Nord Cap; Liefde B. Amsterdam ön :

Kobbe B. Isfjorden; Cap Thordsen (sötvatten).

Mycket liten form, utmärkt genom 'täta, fina strimmor och

kort, tvärgående area.

Gen. III. Gomphonema (AG.) Hris.

Consp. Diat. Dan. p; 94: AG. Syst. Alg. p. XVI

1. G. geminatum (LYNGB.) ”AG.”

Syst. Als: ip. 122 W. SM. Syn. Brit. Diats VOM Pe LON

AOOVIILT TA 2 ense geminata LYnGB. Tent. Hydr.

Dan p MOÖNE ONE.

Spetsb. (det blandade profvet).

Beer. Eil. Sydhamnen (sötvatten).

2. G. acuminatum ”RHRENB.”

in Abh. Berl. Akad. TLSHIPEGG EWNV- SM Syn. Brit. Diat.

MEST Gp: tidi GRAN Vill 038:

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten).

3. G. Mustela EHRENB.

Niktog TECKTVE fir bGt SCRUM: nt Seka Ges. Kön.

LEG25 Kp LSE 0

Forma minor, striis transv. densioribus, 25—28 in

200 milköonerl44=2 47 sats u.

Beer. Eil. Sydhamnen (sötvatten).

4. G. commune RABENH. Tab. I, len, Mal

F1. Eur. Nl IDEN fö AS Sphenella naviculoides

HANTZSCH in RABENH. Als. Eur./ N:o 1322.

Dre transv. 20—39 ur 20 MU. Long. 28—44 u.

Lat. 8—11 u.

Spetsb. Parrys: 0; Brandewijne B. Liefde B. Smeerenberg

B. Amsterdam ön: Dansk ön; Kobbe B. Cap Thordsen (söt-

vatten); Advent B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 41

Varierar i hög grad. Man skulle knappast betvifla, att

många af de olika former, hvari den förekommer, borde ut-

göra egna arter, såvida de icke genom öfvergångar vore Sins-

emellan förbundna. — Denna art står nära G. equale GREG.

viken Journ. V-LV, pe LI, BI fi 41joch G: Saärcophagus

fkREG. ant st: Pp. lo, FP. 1, f. 42. Åfven med G. tenellum W.

Sm. har den mycket gemensamt. Måhända äro de alla blott

att betrakta som former af en och samma art. — Den lem-

nade afbildningen föreställer ett par bland de vanligaste och

mest typiska formerna af G. commune.

Gen. IV. OCocconeis (EHRENB.) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 97. EHRENB. Iifus: pad.

1. CC. Thwaitestir W. SM.

ra Bat. Diet. 'V. Ip. 20 PI, f. 33.

Sbnse transv. 40—4211m 25 u. Long. 20-34, u.

Lat.- 14—16. u.

Spetsb. Liefde B. Smeerenberg Bb: Kobbe B. Prince

Charles Foreland.

Beer. Eil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

Hufvudytan vanligen till formen nästan elliptisk, mera

sällan (t. ex. hos de festa exemplaren från Sydhamnen) äro

ändarna något utdragna, såsom på den citerade figuren hos

SMITH. Strimmornas antal uppgifves af denne till 70 på 25 u.

Bf aretica nov. var. Tab. II, fig. 16.

Frustulum a fronte subrhomboideo- vel oblongo-

ellipticum, apicibus obtusis; a latere? Valve convexe,

medio depressaex. Nodulus centralis transverse rectan-

oularis, vix conspicuus; noduli terminales? Linea media

(area longitudinalis?) sigmoidea. Strie transversales

tepguissime, subcurvatae, nodulum centralem versus con-

vergentes, circa 62 in 25 mu, centrales inzequaliter

abbreviatx. Area transversalis magna, transverse

subelliptica, margines valve non attingens. Color

frustuli exsiccati pallidissime lutescens. Long. 21—27

ge Eat. 10===12 ju.

Spetsb. Liefde B. Kobbe B.

42 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. 0. BEER. ELL.

Denna varietet är isynnerhet utmärkt genom den tvärgå-

ende arean, hvilken har utseendet af en stor glatt fläck på

skalens midt. Jag har ej lyckats få se något exemplar med

båda skalen tillsammans från sidoytan, hvarföre jag måst åt-

nöja mig med att afbilda ett ensamt skal från sidan.!)

Fam. VI. Cymbelle&e (Körz.) Grus.

in Wien. Verh. 1860, -p> 511. Kirz. Baes po Oas:

Gen. I. Cymbella (AG.) Hei.

Consp. Diat. Dan. p. 107. AG. Consp. Diat. p. 1.

1: C-- Ehrenberg Kurtz. Tap. OL; GSi

Bac.: p. 19, 'T. 6, f. XL W. Sm. Syn. Brin Hed SN

pt ILE

Forma minor, stris transv. validis, non punctatis,

dorsalibus 20—23, ventralibus 23—27 in 25 u;

area longitudinali sublineari, circa nodulum centralem

in aream transverse subellipticam, fere dimidiam latitu-

dinem valve occupantem, -dilatata. Long. 57—71 ju.

Lat. 15—18 u.

Spetsb. Lomme B. Liefde B. Smeerenberg B. Kobbe B.

Cap Thordsen (sötvatten); Advent B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

2 Grange ni ob AL MabI ISS:

C. cuspidata W. Sm. Syn. Brit; Diat. V. I, p: rör PSN:

Forma stris transv. validis, non punctatis, dorsali-

bus 20—23, ventralibus 23—27 in 25 u. Long. 40-—

Fä räersulset) 15-16

Spetsb. Brandewijne B. Lomme B. Liefde B. Kobbe B.

Beer. Eil. (jord och mossa). ;

Då OC. cuspidata hos W. SmitH är en helt annan form,

än den som KörzInG så benämnt, har det varit nödvändigt att

ändra namnet på den förra. Jemf. HeEIB. Consp. Diat. Dan.

155 LUU0E

') Bland jord och mossa från Kobbe Bay anträffade jag ett exemplar af den

till denna familj hörande, sällsynta, marina diatomacéen Rhoikoneis

3olleana GRUN. in Wien. Verh. 1863, p. 147, T. 13, £. 11.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 43

3.4 Ci affmisa Kör.”

Bee: p:r80,; EF. 16) £.XM? WoSvySyn. Brit Diat. Vb

BRT Pi XXX, £..250.

Forma striis non punctatis, et dorsalibus et ven-

tralibus 25—27 in 25 u. Long. 25—31 u. Lat. 8 u.

Spetsb. Parrys ö; Liefde B. Kobbe B. Cap Thordsen

(sötvatten); Advent B.

38 tumida nov. var. Tab. II, fig. 19.

Frustulum a fronte parum asymmetricum, late

ovali-lanceolatum, apicibus productis, obtusis. Strix

transversales non punctate, dorsales 25—29, ven-

trales 27—33 in 25 u. Long. 23—33 u. Lat. 7—10 u.

Spetsb. Liefde B. Smeerenberg B.

y semicircularis nov. var. Maps ITS 20

Frustulum a fronte valde asymmetricum, apicibus

porrectis, obtuso-truncatis, margine ventrali subrecto

apices versus subimpresso, margine dorsali elatiori

rotundato. Strix transversales non punctate, et dor-

gales et ventrales 25—29 in 25 u. Long. 22—25 u.

Lat. 9—10 u.

Spetsb. Parrys ö; Liefde B. Kobbe B. Cap Thordsen

(sötvatten); Green Harbour. |

Var. 8 och y utmärkas synnerligast genom hufvudytans

afvikande form. Hos alla former af denna art liksom hos de

öfriga Cymbella-former, jag påträffat, äro strimmorna opunk-

terade.

FO aculdta INUTA

SRA PAGE ITS UWDUSM SYS yn. Brit. iab. Ve Ls

I f0205 Frästulia maculata Körtz. Alg. germ.

Dec. IX, N:o 85?

Forma a fronte segmento circuli similis, margine

ventrali subrecto, medio leviter convexo; stris transv.

validis, non punctatis, dorsalibus 16—138, ventralibus

15—20 in 25 u. Long. 42—70 u. . Lat; 12-17 u.

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten); Advent B. Green

Harbour.

44 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL

Den form, KörtTzZInNG lemnat uti Alg. germ. bildar en öfver

gång mellan den nu beskrifna formen och C. variabilis.

5. C. variabilis (CRAMER) HErB.

Consp. Diat. Dan. p. 110. Cocconema variabile ÖRAMER

in RABENH. Alg. Eur. N:o 1246. ;

[3 arettea. nov. väta ;

Frustulum a fronte arcuatum, apicibus leviter re--

curvatis, late truncatis, margine dorsali rotundato,

margine ventrali concavo, medio leviter inflato; a la-

tere lanceolatum, apicibus truncatis.. Nodulus cen-.

tralis rotundato-oblongus; noduli terminales parvi, ro-

tundati. Linea media arcuata, marginem ventralem

versus concava, e lineis duabus subsigmoideis com-

posita. Strie transversales valide, non punctate, ad

lineam mediam perpendiculares, dorsales 16—21, ven-

trales 21—25 in 25 u. Area longitudinalis sublinearisg,

arcuata, circa nodulos leviter dilatata. Color frustuli

exsiccati pallide lutescens. " Long. 51—70 u. "Lat

13—15 wu.

Spetsb. Liefde B. Smeerenberg B. Kobbe B. Prince Charles

Foreland; Isfjorden; Cap Thordsen (sötvatten); Advent B.

Green Harbour.

Beer. Bil. (jord och mossa); Sydhamnen (sötvatten).

Jag har trott det vara lämpligt att lemna en utförligare

beskrifning af denna utmärkta varietet, helst många, sinsemellan

ganska olika, former innefattas under C. variabilis. Den ut-

märkes isynnerhet genom de starka, opunkterade strimmorna.

[ anseende. till hufvudytans form, liknar den ”Cocconema

Cistula” ”EHRrEnB”. W. SM. Sys Brit. Diat: VI Tperae

XXIII, XKXIV, f. 221, men afviker från denna synnerligast

genom bredare, mera tvärhuggna ändar.

y Botellus nov. var. Tab. II, fig. 22. ;

Frustulum a fronte arcuatum, sublineare, apices

obtusos versus leviter angustatum; a latere sublineare,

apicibus rotundatis, marginibus lateralibus leviter con-

vexis. Linea media arcuata, marginem ventralem

BIHANG TILL K. SV. VET."AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. 45

versus concava, e lineis duabus leviter arcuatis compo-

sita. Stri& transversales dorsales . 23—27, ventrales

05-90. in 25 u. Long. 2434 un, Lat 6—7 wu.

Cetera varietatis precedentis similia.

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten).

Beer. Bil. (jord och mossa).

Denna varietet står nära den föregående och är genom

öfvergångar förbunden med densamma, ehuru den i sin mest

typiska form visar många afvikelser. Den är mindre, har

tätare strimmor och olika form på hufvudytan. I likhet med

den förra har den strimmorna starka, opunkterade.

6. C. stauroneiformis Nov. spec. ab. RS

- Frustulum a fronte non multum asymmetricum,

inequaliter lanceolatum, apices obtusos versus levis-

sime constrictum; a latere anguste rectangulare,

angulis subrotundatis. Nodulus centralis oblongo-

rotundatus; noduli terminales rotundati. Linea media

e lineis duabus, subarcuatis, marginem ventralem versus

concavis, composita. Strix transversales subrecte, no-

dulum centralem versus convergentes, 38—40 in 25 wu,

centrales valde abbreviåte. Area longitudinalis sub-

linearis. Area transversalis margines versus dilatata,

hos prope attingens. Frustulum exsiccatum hyålinum

vel pallide lutescens. Long. 38—50 u. Lat. 10—11 «.

Spetsb. Parrys ö; Liefde B. Smeerenberg B. Kobbe B.

Cap Thordsen (sötvatten); Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

Denna art är företrädesvis utmärkt genom hufvudytans

föga osymmetriska form, de fina och täta strimmorna samt den

temligen breda, utåt vidgade tvärgående arean.

Gen. II. Amphora (EmRENB.) W. SM.

Syn. Brit. Diat. NERE p LOSS ERINREND: Infus. p. 189.

IEA ovalis: "KUTA”.

Bactpi LOLLO ANKV, NOCKIDG? WEI SM. Syns Brit.

[Digi Vg fr DS UI rad Frustulia ovalis Körz. in

Hin vidd, pd, CEN KIL f5?

46 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Strie transv. 28--40 in 25 u. Long. 27—56 dd

Lat. 12—13 u.

Spetsb. Liefde B. Cap Thordsen (sötvatten); Green

Harbour. ,

Beer. Eil. (jord och mossa).

Fam. VII. Surirelle&e (Körz.) Grus.

in Wien. Verh. 1862, p- 520. KUTZ. Baes INO sälet

Gen. I. Surirella (Turr.) Hui.

Consp.. Diat. Dan. p. 99. Tvurr. in Mém. Mus. d'hist.

Nat de NN VIS 0L gt

1. =S. linearis W. SM.

ONDE BTG SAN 10 Von ps rJ ae AVIENATNS SN

Costa 10 in 25 ju” "Long: "4200. Tati Sne

Beer. Eil. (jord och mossa).

2: S. apiculata W. SM.

Syn; Brit. Diat. V: IL p. 88. 5. anguste var ere

culata GRUN. ino Wien. Verb. l8624 ps:455, Ta OTRS

Costa: 14 in-25 u. Long. 28 uu "Hat, Sme

Spetsb. Cap. Thordsen (sötvatten).

Gen. II. Campylodiscus (EHRENB.) GRUN

in Wien. Verh. 1862, p. 431. EHRENB. in Ber. Berl. Akad.

1840, p. 205.

1. C. Clypeus EHRENB.

im Ber. Berl” Akad.' 18407 p: 2057 Miktog. TIOXEEefRe

Cocconeis? Clypeus EHRENB. Infus. p. 195?

Spetsb. Nordfjorden.

Likasom följande egentligen en brackvattensart (den senare

äfven ofta i saltvatten.) De förekommo båda sparsamt i ett

prof, som af öfriga diatomaceer blott innehöll sötvattensarter,

och dessutom desmidiaceer, rester af mossor m. m.

2. GC. eribrosus. W. SM.

in Amin. and Magi Set IDE V KVIL pat REL Syn.

Brit. Diat, Mbps 29 BV TINGEN.

Spetsb. Nordfjorden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1. N:o 14. AV

Gen. III. Novilla HurIiB.

Consp. Diat. Dan. p. 100.

Detta slägte sammanhänger på det närmaste med slägtet

Surirella, och dess skiljande derifrån synes föga befogadt.

1. N. ovata (”Körtz.”) HE.

Consp. Diat. Dan. p. 101. Surirella ovata KUTZ. Bac. p-

HÖNA fd 15 SAG IVAN SM. Syn. Brita Digta Vol pe

BRIS EX fd 0:

Spetsb. Kobbe B. (sötvattenssjön).

nob.

Syn. Brit. Diat. VEUL prod,

2. N. pinnata (W. SM.)

Surirella pinnata W. SM.

PDT

Forma costis longioribus, 12—13 in. 20 ww, area

longitudinali angustiore, lineari. Long. 24—5350 wu.

Lat. 8—9 u.

Spetsb. Cap Thordsen (sötvatten).

Fam. VIII. Nitzschiee Grus.

in Wien. Verh. 1860, p- 910.

Gen. I. Denticula (Kötz.) GRUN.

niWien.. Verh., 1862, py JA, 040. Körz. Bac. p. 45.

1. D. sinuata W. SM.

Syn. Brit. [Den Ms DIE NEKOCEVE EfR 2053 ORUN:

in Wien. Verh. 1862, p: 546, 947, GT 20

Long. 21 u.

Costa 12—13-in 25 u.

Spetsb. Liefde B-.

2. DD. obtusa W. SM.

Syn. Brit. Dien We IE gös INSE IE SGU 1 02 JOE

non Körz. Bac. p. 44, T.

Diat. sp. typ. N:o 30 (spec. orig.),

Wet XV. DD. Kitzingii GRUN. in Wien. Verh. 1862, p

546, 548, T. AIM, f3 15) 27.

Spetsb. Liefde B. Isfjorden.

Beer. Eil. (jord oeh mossa); Sydhamnen (sötvatten).

3. D. thermalis Kötz.

acketp ko, kk, fs VÅR GRUN. in Wien. Verh. 1862,

p. 547, 549, 'T. XII, f. 28. Eur. Diat. sp. typ. N:o 31 (spec.

orig.). D. tenuis W. SM. Syn. Brit. Diat. V. II, p. 2050R-:

XXXIV, f. 293?

Costa 14 in 25 u. Long. 20—34 u. Lat. 6—7 u

48 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Spetsb. Lomme B. Liefde B. Smeerenberg B. Kobbe B.

Prince Charles Foreland; Isfjorden; Cap Thordsen (sötvatten);

Green Harbour. :

Gen. II. Nitzschia (HaAss.) Her.

Consp. Diat. Dan. p. 111. Hass. Brit. Freshw. Alg. p. 4351

1: NS temvuisiiW.: OM.

Syn: Brit Data RV L p 0 RESANS en

Pp media RABENH.

N. tenuis b. media RABENH. F1. Eur. Alg: Diat. p. 1581

N. media HANTZSCH in RABENH. Alg. Eur. N:o 945. RABENH.

110 SETe (ye er SI SEN OS

Puncta carinalia 21—25 in 25 u. Long. 28—063 u:

[Habo OM.

Spetsb. Liefde B. Kobbe B. (sötvattenssjön); Cap Thord-

sen (sötvatten).

Beer. Eil. Sydhamnen (sötvatten).

y parva RABENH.

N. tenuis ce. parva RABENH. Fl. Eur. Alg.: Diat. p. 198:

N. Hantzschiana RABENH. Alg. Eur. N:o 943. RABENH. in

Hedwa Bb VIEN:

Puncta carinalia 27—30 in 25 u. Long. 33—38 u.

Lat. 5—6 wu.

Spetsb. Parrys ö; Iiefde B. Kobbe B.: Cap Thordsen

(sötvatten).

Gen. III. Tryblionella (W. Sm.) GRUN.

in Wien. Verh. 1862, p. 321, 501. W. Sm. Syn. Brit. Diat.

VIND plog,

VA Nov ata nov. Specs hab RS

Frustulum a fronte anguste ovale, apicibus acutis;

a latere? Valvae carma margini alteri approximata in-

structe. . Strie(?) transversales radiantes, abbreviatee,

margines non attingentes, fasciam longitudinalem arcu-

atam, margini. alteri approximatam, apices versus at-

tenuatam, formantes, 27 in 25 u. Linea longitudi-

nalis arcuata, carime&e approximata. Sculptura preeter

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15 0 14. 49

jam dicta nulla conspicua. Color" frustuli exsiccati

pallide lutescens. Long. 24—26 u. Lat. 10 u.

Spetsb. Liefde B.

Då jag ej lyckats få se mera af strukturen, är jag ej fullt

säker på, att denna mycket sparsamt förekommande art verk-

ligen är en Tryblionella. Jag har ej varit i tillfälle att se

något exemplar af densamma från sidoytan.

Fam. IX. Achnanthege (Körz.) GRUS.

in Wien. Verh. 1860, p. 511, efr Wien. Verh. 1862, p.

430 Kör, Bac:: pi 10, 14:

Gen. I. Achnanthidium (Körz.) HeriB.

Consp. Diat. Dan. p. 118: Körg, Bace.'p. to

1. ÅA. coarctatum BRrREÉB.

NEKA SM in sAnn. and., Mag. Ser. HL V> CV) p..8; P. I,

WERLÖRSyn: bit. Diat: p. ol, PÅ LX ff Sr

8 elineatum nov. var. Tab. I, fig. 16.

Frustulum a fronte lineari-oblongum, medio con-

strictum, apices latiusculos, obtuso-truncatos versus

attenuatum; a latere lineare, genuflexum, angulis dor-

gsalibus acutis, angulis ventralibus rotundatis, margine

ventrali concavo, nodulo centrali oblongo instructo.

Valva inferior: Nodulus centralis? noduli terminales

parvi, rotundati. Linea media recta, e lineis duabus

rectis composita. BStrie transversales punctata, sub-

rectae, nodulum centralem versus leviter convergentes,

3031 in 25 u, in media. parte valve deficientes.

Area longitudinalis linearis. Area transversalis mar-

gines versus subdilatata, hos attingens. Valva su-

perior: Noduli, linea media et area nulli. Strie trans-

versales punctate, subparallele, recte vel presertim

apices versus curvatae, 29—33 in 25 u. — Color fru-

stuli exsiccati pallide lutescens. Long. 37—44 u.

Lat. 11—213 u. ;

Spetsb. Parrys ö; Brandewijne B. Liefde B. Smeeren-

berg B. Dansk ön; Kobbe B. Green Harbour.

Beer. Eil. (jord och mossa).

30 LAGERSTEDT, SÖLVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Jag har trott mig böra meddela utförligare beskrifning af

denna utmärkta och i de undersökta profven temligen vanliga

form. Den skiljes från hufvudformen hufvudsakligen genom

betydligare storlek, glesare strimmor samt frånvaro af någon

längsgående medellinea eller area å de öfre skalen.

2. A. exile (Körtz.) HEIB.

Consp.. Diat.. Dan. ps 1195 Achnanthes exutsutina

Alg. germ. Dec. II, N:o 12” W. SM. Syn. Brio: JÖlatsnvern ee

20 NONEKSVIII RES 0

Beer. Eil. Sydhamnen (sötvatten).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 1: nor. 51

EXPLICATIO FIGURARUM.

"nt "i"

Göra a ra = rustulumn 2 fronte visum. b = frustu-

lum a latere visum. c= Sd a fronte visum (valva superior).

15:

16.

SERIE

TAB

Figure omnes 500-ies amplificate sunt.

Fragilaria cequalis HeiB. 3 producta nov. var. Fig.

1 b = frustula duo conjuncta.

Navicula Brebissonii ”Körz.”

N. intermedia nov. spec.

N. borealis ”(EHRENB.) KöTZ.”

N. bicapitata nob.

N. limosa ”Körtz.”

N.; gibberula -”Körz.” Fig: To= N. gibberula

capitata NOV. Var.

N. bisulcata nov. spec.

bisuleata 8 turgidula nov. var.

JT. Clevei nov. spec. Fig. 10 a = frustulum luce

ÄR visum, striis conspicuis. Fig. 10 &' = fru-

stulum luce directa visum, striis inconspicuis.

Stauroneis obtusa nov. spec. Fig. 11 b = valva una

a latere visa.

S. polymorpha nov. spec.

S. minutissima nov. spec. Fig. 13 a = frustulum

luce obliqua visum, stris conspicuis. BiokiSroR

frustulum luce directa visum, strius inconspicuis.

Gomphonema commune RABENH.

Cymbella stauwroneiformis nov. Pe

Achnanthidium coarctatum BRÉB. 3 elineatum nov. var.

Fig. 16 a = valva inferior. Fig. 16 c = valva

superior.

NASN

Figure omnes 600-ies amplificate sunt.

Fragilaria equalis Heis. 7 inequidentata NOV. VAT.

Nawicula nodulosa ”(BrÉB.) Körz.” Forma.

N. polaris nov. spec.

N. parvula RALES.

N. globiceps (GREG.) RALFS.?

52 LAGERSTEDT, SÖTVATTENSDIATOMACEER FR. SPETSB. O. BEER. EIL.

Fig. 6.

AT NE a

Dy i

DANLO

HTS

VALA

DEL

Di ILO:

DL lf

5 Il

Dr vil:

>» 20:

DIL2IE

SIE PA

N. interrupta ”Körtz.”

N. punctata (”Körtz.”) DonK. 3 asymmetrica nov. var.

N. cocconeiformis GREG.

N. Seminulum GRUN.

N. inequilatera nob.

N. fasciata nov. spec.

N. spec.

Stauroneis linearis ”EHRENB.”

S. Crucicula- W. SM.

S. Wittrockit nov. spec.

Cocconeis Thwaitesit W. SM. p arctica nov. var.

Cymbella Ehrenbergu Körz. Forma.

C: angliea Bob.

C: affinis ”Körg.” p tumida, nov. var. s

C. affinis ”Kötz.” y semicircularis nov. var.

C. variabilis (CRAMER) HEIB. 8 arctica DOV. Var.

C. variabilis (CRAMER) HEiIB. y Botellus nov. var.

Tryblionella? ovata nov. spec.

v [Lo]

ANI (Umm

SSA

[Or — a)

(Zz

= FA

AS RO RNE j

RN SN

né till K Vet. Akad. Hen dl. BA. INA

Ceru Stovb. Lit. Ånst.

Lagerstedt der.

1. Fragilaria squalis, var. 2. Navicula. Brebissoni. 3. N. ntermedia. 4. N. borealis.

5.N. bicapitata. 6. N.limosa 7. N. sibberula.8.N. bisulcata.9. N-bisulcata var 10:N.Clevei.

11. Stauroneis obtusa.12.9. polymorpha. 13. 5. minutissima. 14. Comphonema commune.

15.Cymbella stauroneiformis. 16. Achnanthidium coarctatum, var.

SR AE

hang till K.Vet. Akad:.Handl.Bd.I. N 2144.

Lagerstedv det. Gerd. Stovd. Lit. ARst.

1. Fragilaria equalis, var. 2. Navicula nodulosa, forma. 3. N. Polaris. 4. N. parvula.

IN. globiceps? 6.N. interrupta. 7. N. punctata, var. 8. N. cocconeiformis. 9. N. Seminuhm.

10.N. inequilatera 11.Nfasciata. 12. N. spec. 13 Stauroneis lingaris, 145. Crucicula.15.9 Wittco oki.

16:Coeconeis Thwaitesit, var. 17. Cymbella Ehrenbergii, forma. 18.0. anglica. 19. C. affinis, ver

20.C. affinis, var. 21.0. variabilis, var. 22. C. variabilis, var, 23. Tryblionella ? ovata.

BL WHOI Library - Serials

dedetan a PNP ARR NR RANN

RA 1 +

dete4, foärpatnår ken. å

-«

mepepep

SR ES

RENARE

SEE

Vånga SR

page

fotek VÄ

Nelo he

Rails

TIN

jcldeflefte led I cb ed

MI al fre pr fö be Pre

Fe Nnerokofe lj.

vej

Sd bj HE

ERE

Hee rf IN HERE HN fr fr rs

tri rlbör åh rON Nere skrå

Sbokelskelinbefeå rå ” hon

Hob ellsks ket eh benN sMepebe v Hbrnetine

trögiäesefarn RSA röt ARR Md föte Wynn

opel.

Ass sleleten inl orst-foör Lid

de fre starta rf fr fer UansvsgureNrA

"MH -fedjkeg Pen

KA Hin

SEED ER

TE 2 Fran RA

RARE [NA SER relE INR Fra

Este FBR

Hefta sörtr UskyRs fon

URNA ge befedje elr Aokeliebelp

"het of kRR Ralf ra fåra kl br IN PETS NEN rr

sbejer ARN = fi Rone he HAM: Nrbr ANA batatta "bell:hokoleprtrkr

benet ene Fett Mr

bett

Meka

sker

440) Ner

Aro RDek SESSRRE ”-

GA fee

SUN are Urbepefleta tf

AS Heter Uber födrkske NN ns

= He farolietener Alr6srs ryd tur Ne

eder eten NN Br

KW: dp408-NoneRen lod

vev

FAN hor eger Refr

oy mine Hof UN ' ve fdr

yklan ROSEN yng IHevkenen

it:

eh > fn vett sell Fy rag src

ben iöebedchelieerh NINNA Molab eb US BD IRM Sbsljahed

Ijin he KE Foisd STA 2

eten MAJA Av 4 UNGA er

vi rör a de! EE SN Bleed mbofiö a Nörd

sila OM ”4ebstö ; 40 Na Ner ; gt

Rdr Are be

Wwgrse

edet vens benen

jehellefekd pet

Hp Haber fred

äre

hb entry

- ga

hete Syrston

jefofl Hon: en Hr

NITAR Me

etik ove Hele Hr

Ar benens

Vifibeb fre

lh -pcoe rf be

Mrdeneg

+ ef

RR CA

EE ed

SE , SAR FR

FOR Fed-ted Haft Herr

EE SSE RE Farip

RR VANAN En Te Rek baht p

AR AR Vini N

Yr sker ER ud i

NR Egan

ab bdrrta Er

så TS inne

kanin rer RE Ke

' er SS

Hede jä 2

RE SS

sö rbep dp

AA M

SR ePrR NER Hvdepeto Nr rnbret

(TORRA NART SAR

Mu Fe 4

RN rå

ie SieTen :bobliiske haet! Most tnfrgr be

När S beDronSEN Sea (een dyl

SR ASN FNS re

KM Vital Inkl eko je os

EE Fl EE

Er Tran ER NH

OR Mal Mög Are

Hedrteg färg ven

än Erin é

VR na

rn 4 inl p604l 54 th)

Iden sån '

in s me

SG EE OR

vi Won ef K vh pati 4

hussiig Ng r Iäete ls

4 Peri

peso er

ANS SR anton

JAR Canse lag: el) sö rbeleher

Nokrkrr KR)

4-1 odd 4

bråd

LA ng

” MM FJ ME

sne VAA et bylebeda slogan

AANR Ad fran

ab Lsörgen i Henden

je lå Mr AN famn)

MA NER jer Fat ir vr

Så d BEE : bin

KA Is inerkgnata rd en ET RAGERTSKA AT

SR bef lid

s A

EE an rk

Ng VAN eder SR

AISA In FOR RALN be -brkAN

Frk Ver nähr kasten

rf frän FART IA FOR Tesi

MIN ög dr ve ERE ee ella : Ted

Veg one jee he bef Vd yr) ”

ad INO bed Srkt Ä Katt <t

As Er Med USE a G VAR TD SEN pe pA eferr I -N

bd VI ry ry hehe JINGKE Ven ejled al Mer Wokabeprr rå Pr Urk RAL sd ksllobyliel ePologerg 1 -

ros feber ANNAN Iris dv NR

jepen Feffe

Hep

ver

elr räspen de eget of Prugi re DE pod nletel sr rd t

Hag Nhväskekede SETTING sh 40 ers NA fa.

Y n he poker på he 4 14 el) -pedjö Fda pe

RS SER inanng rika 2

08 Fr N eken Change Märker

Efron

v ne Pigs Ae bred nia

RAT Iya erat led

LANTA TeLO RETA sn nat SN

Np k ; Ö

FAL SN PAA tår får Fra SU SFSF ra

FÖ baler pe de be Seprar SG + td skopa

betr srt i 23

päre hr

He d-bepa fo Hrbrslrbot fyr

fish Pobenef rt Ar N FENA Värner

Una At

tyder ÅN, Sh Så mår

CE Jude gle hrugie Nb a nen nde bärga bobeör öra 3

rf Nn sinnebs MK Aelg Ar

rg 7 sa i

OSA Lär ändekrab ra eri NS

be 24 Ag

ål SE AIR NIA Ers Beeaj Sgt ös Hole (eh nm

SARA AMADA LA fdr NAO Sed Tod perl Ng SRS BANA TA ösa fräpksbrer lp KR SE Of Halo

sn ASS Y SYNA SBVAD BIN ANNAT Kö Kg hala peerage (CR fa fre be hofrf) =) WH rN Brr Nr

ivag petepiflt krostefoyrte porr äl TEK Vu HL Farben bröa fen låte Map Hebetrr $Möebebrlrtolaker

SEEK eRd 1:be0! ES ” TRE

spegel ala hed IN GE (ESR Me Ae

eg kräk (Ag KRA NTE SEr hu Re 3 - oljad äter 0 ofrefilj hb LArN Ar Be hed

renopenrdelrnde dd) bår RS Nibe HN ' -

VIE a na a are Ag FRASER ae NG AREA DE RN RR

PR Rep rbva soker ViHeN nr Ars Rod rNR PA Hela a

FR borrad VAKT or YI lta AP VA VAAN ns Fn FRE en ons Hepp per vd

ERNER RN Meg narr Sörba As

eta a ARTIN PA RFA T SA HA NT Ups NW oe

I fo flelollstr tf or Hr Dobe Hö ede te äre Bodega LL

den Mebiästel hölå spe Hegel llsbhohe

KYSSER ARLS HARE ya ATERN IAN

Ule dj ) , -porekee

RE KT ÅA > bed FRK a

fe fen sho

LPA PNG FAN ys IA Mg Åre

yt dr SPARARNA ib pbr sr hå PN A

sr PebonNRn ÅR | Pugrurlatyt erg

RpSKe sel kereds sibdshefatNe

TIA Mae Ladergpter i FORSA NER

Asäopg ANS ön SER Ni

ör ee par ef rep ög NM

FA Vikter, så pet ny ASASA,

a fe pli ff ed ERA Ko mee CR STD Får

ba edt ere elr RN våt ylar kl ASS på

3040 si bg pb Ret AN SW detekel

ARA KUR FRU ANAR TELE ESORERE Or

EVANS try YR ENA YRAN ÅT

ey Ng

Nf Fkn seit z Eaten

i Närtytrlof et Kern

op SAME eh bel

od ele Syr Rör EE

He Ne 4

244 brer

AK MCM tar 4" Vv dd Nej

NPR rä AN ba and

MEMEN Lar d Pre br Ft ar, pr

Fofjolisted UR Rn AVSES Förösfisape fb OR C Rx Söp

de I4 Reg cp Ne bebedl

äh kJ

dy LR Stad AAA VN Fr NY NAT armar SATS DY "vu fr