10.

1ä

12.

INNEHÅLL AF FJERDE BANDET.

NORDENSKJÖLD, A. E. Redogörelse för en expedition till mynnin-

BOREN JENNISSIKOCH: PIPITIEN so soo0 sistone ASAORRESNE

FAHLCRANTZ, ÅA. E. Om Dannemora jernmalmsfält. Med 6 taflor

GUMAZLIUS, 0. Om mellersta Sveriges glaciala bildningar. 2. Om

IN Sten HeTUSA FYIed ED. KäTbd oo oms doo sor rosa Ser = SARA AE

THEEL, HJ. Note sur I'Elpidia, genre nouveau du groupe des

BE TOTTI EINES Sr od D AE Lo ae b oee ra on ES re aa fb NS ARE ÄRAN JR

STÅL, C. Observations orthoptérologiques. 2 soomoomomosmossso soon

KJELLMAN, F, R. Om Spetsbergens marina, klorofyllförande

faallophyter, II > MedFsrtafori= Ce See rn 2

BÖRA, CO. 0. v. Om några, exotiska Myriopodenpoo dosor

BoWALLIUS, C. Notes on Pterygocera arenaria Slabber. With

År TEEN SEDAN BESS OSA Sr, a 2 La NE Sr TS ARK RSA

EDLUND, E. Recherches sur les courants électriques produits par

lelmöouvem ent. des-lquides,tas- Cem ho: -c: Pest en sc MORRA råare.

STÅL, C. Systema Mantodeorum. Essai d'une systématisation

Houvelle des Mantodées. Avec une, planche” ooobosmosms- ss

NORDENSKJÖLD, ÅA. E. och THEEL, HJ. Redogöresle för de Svenska

expeditionerna till mynningen af Jenisej. Med 2 kartor .........

EKMAN, F. L. Om hydrografiska förhållanden inom Mälaredalens

Sid.

1—114

1—15.

1—74.

1—7

1—58S

1—61:

1—438:

1—27.

1—44.

1—91.

1—81.

1—63.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. ARAD. HANDLINGAR. Band, 4. N:o 1.

REDOGÖRELSE FÖR EN EXPEDITION

TILL

MYNNINGEN AF JENINSEJ OCH SIBIRIEN

ÅR 1875

&K AF

A. E. NORDENSKIÖLD.

MEDDELAD DEN 8 MARS 1876.

(HITHÖRANDE KARTA BIFOGAS REDOGÖRELSEN FÖR 1876

ÅRS EXPEDITION TILL SAMMA TRAKTEE).

PIA NORSTEDT & SON ER

AN LT INHAJÖJON PÅ

KÄLLA

it Weda MA tå a

(48 RN TNA

- We iv

' > & FE 0;

I 4 sn IA på

Sv MEESE NY

pb | bn FA OR

f fela ak TR F SEE

Genom de många vetenskapliga expeditioner, som under

de senare åren blifvit utsända från Sverige till Grönland, Island

och framförallt Spetsbergen, hafva isynnerhet detta sistnämnda,

ödsliga och obebodda polarlands naturförhållanden blifvit så full-

ständigt utredda, att vi för det närvarande i många hänseenden

känna Spetsbergen ej allenast bättre än hvarje annat polarland,

utan äfven bättre än flere af Europas gamla kulturländer.

Mången vigtig vetenskaplig fråga rörande jordklotets forna hi-

storia, växt- och djurlifvet 1 den högsta norden, växt- och djur-

geografien, klimatologien, refraktionen, norrskenet m. m. har först

vunnit sin lösning genom dessa expeditioners arbeten. Men

såsom vid dylika fall alltid plägar ske, hafva samtidigt många

nya spörsmål trädt fram i förgrunden, af hvilka en del endast

kunde besvaras genom utförliga undersökningar 1 de längre

österut belägna delarne af polarbassinen. Härtill kom, att den

erfarenhet, som vunnits genom de norska fångstexpeditioner,

hvilka under de senaste åren besökt Novaja Semlja och kring-

liggande haf, helt och hållet tycktes kullkasta den förut om is-

förhållandena på ostsidan om Novaja Semlja rådande åsigten, hvil-

ken alltid gått ut derpå, att isen lade ett ovilkorligt hinder i vägen

för en sjöförbindelse mellan Atlantiska oceanen och mynnings-

viken af de stora sibiriska floderna Obi och Jenissej. Afven

ett problem för verldshandeln af ofantlig vigt fanns således här

att lösa.

Det var dessa omständigheter, som föranledde 1875 års

svenska arktiska expedition, hvilken i enlighet härmed erhöll

till uppgift, dels att försöka utreda möjligheten af en regelbunden

- sjöförbindelse mellan nordliga Skandinavien och mynningen af

Obi eller Jenissej, dels att till en förut endast ofullständigt känd

del af polarbassinen — till Novaja Semlja och kringliggande

haf — utsträcka det svenskt-arktiska forskningsområdet.

Enskildheterna af den uppgjorda reseplanen framgå af ne-

danstående före expeditionens afgång offentliggjorda program,

4 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

hvilket jag anser så mycket större skäl att här återgifva, som

det denna gång förunnats oss att nästan fullständigt följa det-

samma.

»Planen är att första dagarne af Juni med-ett för ända-

målet särskildt förhyrdt fångstfartyg från Tromsö afresa till

södra delen af Novaja Semlja, hvarest man åtminstone vid

denna tid på året och ofta äfven vintertiden kan påräkna att

möta samojeder. — Här ämnar man en tid sysselsätta sig med

geologiska, botaniska, zoologiska och etnografiska undersök-

ningar. Derpå har man för afsigt att, i mån som isen viker

undan, tränga framåt längs med Novaja Semljas vestkust till

dess nordspets, hvilken antages kunna uppnås i sista. hälften af

Augusti. Härifrån ernar man segla dels mot nordost för att

utforska denna hittills alldeles okända del af polarbassinen, dels

söderut mot mynningen af Obi och Jenissej, en trakt af sär-

skildt intresse för geologien genom de derstädes i så riklig

mängd träffade lemningar af mammutdjuret och andra med

detta samtida vertebrater. Om isförhållandena äro gynsamma,

ernar professor Nordenskiöld här i en för ändamålet särskildt

medförd större s. k. nordlandsbåt lemna fartyget för att tränga

uppför någondera af dessa floder och återvända landvägen.

Fartyget åter skulle härifrån återvända genom Matotschkin-schar

eller den Kariska Porten till Tromsö, hvarest det torde vara

att återförvänta i slutet af September eller början af Oktober.

Oaktadt expeditionen endast är afsedd för sommaren, så

blir den dock, på uttrycklig begäran af hr Oskar Dickson, pro-

vianterad ag minst 14 månader.

För mågra få år sedan skulle en reseplan sädög som den

här framlagda, helt säkert hafva ansetts outförbar; men de

talrika fångstexpeditioner, som under de senare åren från Norge

afgått till dessa "farvatten, hafva tydligen visat, att det Kariska

hafvet under vissa tider på året är nästan isfritt och att till

och med en regelbunden kommunikation mellan nordligaste delen

af Norge och mynningen af de stora, vid gränsen mot Kina

upprinnande sibiriska floderna Obi-Irtisch och Jenissej ingalunda

hör till omöjligheternas område. Den förste, som seglade öfver

det Kariska hafvet, var norske fångstkaptenen Johannessen”),

!) Samma år (1869) seglade äfven engelsmannen Palliser (Athengeum 16

Okt. 1869. Petermanns Mittheil. 1869, s. 235 o. 391) och den norske

fångstkaptenen Carlsen (Peterm. Mitth. 1869, s. 352), den förre genom

Matotschkin, den senare genom Waigatsch-sundet öfver det Kariska hafvet

till Beloi Ostrov.

Br ra

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O Il. Öd

som äfven med anledning häraf af svenska vetenskapsakademien

erhöll en minnespenning i silfver, och då den person, som hade

i uppdrag att till honom öfversända belöningen, i sitt bref härom

antydde, att akademien förmodligen vore villig att med en me-

dalj: i guld belöna Novaja Semljas kringsegling, utförde samme

kapten Johannessen verkligen följande året denna bedrift, 2 det

att han efter slutad fångst hösten 1870 kringseglade den nära

100 svenska mil långa dubbelön — ett företag, som stora örlogs-

expeditioner gång efter annan under de tre sista århundradena

förgäfves sökt utföra.

Sedan dess hafva norske fångstmän nästan hvarje år kring-

seglat Novaja Semljas nordspets, seglat in i det Kariska hafvet

och ofta framträngt bortom den vid mynningen af Obibugten

liggande Beloi Östrov eller Hvitön. Detta oaktadt äro natur-

förhållandena, djur- och växtverlden i dessa haf, äfvensom de

omliggande ländernas geologi ännu nästan alldeles icke kända.

Man vet t. ex. icke, om det Kariska hafvet är ett verkligen

fullkomligt salt haf med ett djurlif, lika yppigt som vid Spets-

bergens kuster, eller om det bildar ett haf med ett vatten af

lika obetydlig salthalt och lika fattigt på djur och växter som

Östersjön. På Hvitön och Samojed-halfön torde väl knappast

någon vetenskapsman satt sn fot, och till och med af Novaja

Semljas vestkust äro ännu betydliga sträckor för vetenskapen

en terra incognita.

Hufvudmålet för expeditionen blir ock derför att till Ni ovaja

Semlja och Kariska hafvet utsträcka de undersökningar öfver

den högsta nordens naturförhållanden, som under de senare år-

tiondena från Sverige företagits på Grönland, Island och

Spetsbergen, och oberoende af polarisens nycker bör expeditionen

åtminstone på detta fält lemna ett rikt resultat».

Medel till expeditionens utförande bestriddes af grosshandlar

'ÖSKAR DICKSON, samma frikostige mecenat, som förut på ett så

storartadt sätt understödt 1868, 1870, 1872—73 års expeditioner

till polartrakterna.

Deltagare i den nya expeditionen voro: 1)

1) Under det första allmänna sammanträdet vid 48:de mötet af Tyska

naturforskare och läkare har den berömde Tyske Polarfararen Löjtnant

WEYPRECHT uttalat den öfvertygelsen, att de vetenskapliga resultat, hvilka

lemnats af alla de polarexpeditioner som dittills utsändts, icke motsvarat

de på dem använda kostnader — emedan specialister ej deltagit i nämnda

expeditioner — och Herr WEYPRECHTS påstående tyckes hafva vunnit ett

stort bifall från många lärda geografer med anspråk på litteratur- och

sakkännedom. Man kunde dock hafva väntat, att dessa Herrar skulle

6 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSE3J.

A. E. NORDENSKIÖLD. Professor och intendent vid Riks-

Musei mineralogiska afdelning, deltagare i en mängd före-

gående arktiska expeditioner. Expeditionens chef.

F. KJELLMAN. Docent i Botanik vid universitetet i Up-

sala. Deltagare i polarexpeditionen 1872—1873.

A. N. Lunpström. Docent i Botanik vid universitetet

i Upsala.

H. TuHErEL. Docent i Zoologi vid universitetet i Upsala.

A. J. StuxBERG. Filosofie Doktor, Zoolog.

För expeditionens räkning förhyrdes i Tromsö ett starkt

bygdt fångstfartyg, jakten Baka om 21!/, kom. läster eller

ungef. 43 tons. Fartyget var, inberäknadt kapten ISAK ISAKSEN, styr-

man JOHAN BomstapD och 2:ne harpunerare, bemannadt med 12

man, hvilka samtliga förut deltagit i färder till Ishafvet, kap-

tenen bland annat som styrman vid 1864 års svenska expedition

och vid den Zeil-Heuglinska expeditionen till Spetsbergen.

Åfven styrmannen hade dekan ä i den svenska expeditionen 1864

och talrika fönsslanpedilore De flesta af manskapet voro

gamla fångstveteraner och till och med den yngsta, HANS DANIEL,

hade vid 14 års ålder varit med på ett af de fartyg, som 1872

om hösten instängdes vid Greyhook. Då större delen af man-

skapet i Oktober månad derifrån gick öfver isen till Welkom

Point, hvarifrån de med tvenne af de der instängda fångstskutorna

återvände till Norge, blef DANIEL såsom sjuk qvarlemnad hos

Marziras. Men lyckligtvis kände han sig följande dagen så mycket

bättre, att han, oaktadt en stark dimma och köld, ensam kunde

gå öfver isen till Welkom Point för att förena sig med det man-

skap, som med Pepita seglade öfver till Norge. Han undgick

derigenom MATTILAS' och hans följeslagares sorgliga skörbjuggsdöd.

Expeditionen var försedd med en riklig utrustning för an-

ställande af meteorologiska iakttagelser, astronomiska ortbestäm-

ningar, topografiska och hydrografiska arbeten, zoologiska, bo-

taniska och geologiska samlingar. De meteorologiska och astrono-

miska instrumenterna hade expeditionen erhållit till låns af

varit nog hemma i den arktiska litteraturen för att veta, att alla de

expeditioner, som utgått från Sverige, alltid medfört en vetenskaplig stab

af specialister, af hvilka Spetsbergens naturförhållanden blifvit utredda

på ett sätt, som gör detta aflägsna ishöljda land till ett af de bäst kända

på jorden. För att bevisa riktigheten häraf torde jag blott behöfva hän- .

visa dels till den litteraturförteckning, som blifvit offentliggjord i Redo-

görelse för den Svenska polarexpeditionen 1872—1873 s. 117—132 (Bi-

hang till K. V. Ak. Handl. B. II. N:o 18), dels till de storartade sam-

lingar från den högsta norden, som finnas förvarade på Riks-Museet i

Stockholm.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o ll. 7

Akademien, men den öfriga utrustningen bekostades med ex-

-peditionens egna medel.

Bland de instrumenter expeditionen sålunda medförde må

följande särskildt omnämnas:

4 djuplodnings-termometrar, 2:ne af CASELLA och tvenne af

NEGRETTI et ZAMBRA, särskildt inköpta för expeditionens räkning

af Herr ÖSKAR DICKSON;

en box- och 2:ne fick-kronometrar af FRODSHAM;

en spektral-apparat af WREDES konstruktion;

en riklig uppsättning af termometrar, barometrar, prisma-

cirklar, sextanter m. m.;

en synnerligen omsorgsfull zoologisk utrustning, verkställd

med ledning af den rika erfarenhet, som under de senare åren

på detta fält vunnits vid Riks-Musei zoologiska afdelning.

Bland nya hithörande apparater må särskildt omnämnas några

sjelfuppgående lodapparater af Dr. WiBErG, hvilka vid de för-

sök, som med desamma under expeditionens lopp anställdes, vi-

sade sig synnerligen ändamålsenliga.

Innan afresan förändrades fartygets inredning, i det att en

del af lastrummet såväl akter- som förut afstängdes med en bräd-

vägg för att förenas med akterkajutan och skansen. Härigenom

erhöllos 3:ne nya hytter, af hvilka en för vetenskapsmännen, en

för kapten och styrman och en för köket, kocken och uppassaren.

Det för officerare och manskap anslagna utrymmet blef sålunda

vida större och beqvämare än man kunde vänta på ett fartyg

så litet som Pröven och dock bemannadt med 17 man. Detta

skedde naturligtvis på lastrummets bekostnad, hvarigenom stor

svårighet mötte att kunna instufva vårt för 14 månader afsedda

proviantförråd och vår ytterst skrymmande vetenskapliga utrust-

ning. Sjelfva däcket blef öfverbelamradt, isynnerhet som vi

medförde fem båtar, 2:ne fångstbåtar, en nordlandsbåt afsedd

för flodfärder, en häckbåt och en mindre, för 1861 års expedi-

tion förfärdigad jernbåt. Genom att medföra ett så stort antal

båtar undgingo vi en olägenhet, öfver hvilken vetenskapsmännen

ofta klaga till och med vid stora örlogsexpeditioner, nämligen att

i hamn icke kunna förfoga öfver ett tillräckligt antal båtar för

utflykter åt olika håll.

Tromsö var bestämdt till expeditionens utgångspunkt. I

enlighet med det genom sakförar A. EBELTOFT uppgjorda kon-

traktet låg fartyget den 1:sta Juli fullt utrustadt i dervarande

hamn, och dagen förut hade expeditionens samtliga deltagare

8 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 18753 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

från skilda håll inträffat derstädes, NORDENSKIÖLD efter att hafva

gjort en utflykt till England för att taga kännedom om utrust-

ningen af den expedition, som ungefär vid denna tid skulle afgå

öfver Smithsound till polen.

För att bereda rum för den massa kläder, proviant, instru-

menter, zoologiska magasiner, lodlinor, skrapor m. m. som vi

medförde, måste en fullständig omlastning af fartyget äga rum,

hvilket ytterligare uppehöll oss några dagar, så att vi först den

7:de voro segelklara. Under uppehållet i Tromsö erhöllo vi ett

skelett af en Orca Gladiator, som blifvit fångad i Tromsö hamn,

halfqväfd genom en ejder, som den försökt att svälja, men som

fastnat i det stora djurets trånga strupe. Det är föröfrigt icke

någon sällsynthet, att mindre hvaldjur drifva i land vid Norges

nordkust. Sålunda strandade 38 stycken af ofvan anförda

hvalart för några år sedan vid Andön, i grannskapet af kolfynd-

stället, och ännu, då jag under uppresan till Tromsö besökte

stället för insamling af växtförsteningar, lågo en mängd hufvud-

skålar och andra skelettdelar kringströdda på stranden. I grann-

skapet af samma ställe hade ytterligare 2:ne djur strandat sist-

lidne vinter. Det torde kanske äfven förtjena omnämnas, att

under vår vistelse i Tromsö en mängd bläckfiskar af sjön kastades

upp på stranden. Ett par exemplar, som af oss tillvaratogos,

tillhörde arten Ommatostrephes Todarus p'ORB. Man berättade

oss tillika, att antalet af landdrifna exemplar några dagar förut

uppgått till många tusental, och folktron är, att akkorna icke

drifva 1 land, utan sjelfva krypa upp på stranden för att der

finna sin graf. Säkert är, att dessa djur vissa tider i stora ska-

ror kastas upp på nordlandets stränder och insamlas hoptals för

att användas dels till agn, dels till kreaturfoder?). Vid samtal

härom erforo vi, att för några år sedan en »akka» med 3 alnar

långa armar och en längd af inalles sex alnar drifvit i land

vid vestra sidan af Storfjordsund i Lyngen fjord.

Vi bogserades den 8:de om morgonen af ångbåten Tromsö

till Ulfsfjorden och kryssade härifrån vidare till Renö, hvarest

vi af motvind nödgades ankra och qvardröja till den 14:de om

morgonen.

Tiden begagnades till utflykter dels på Renö, dels på den

midtemot liggande Carlsö, hvarest vi på det mest gästvänliga

sätt mottogos af den på ön bosatta presten, läkaren och handels-

1 Åfven kokadt hvalkött användes i Finmarken till foder för kor och

svin. i

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o l. Ö

mannen. — Vegetationen var ännu föga framskriden, så att våra

botanisters utbyte blef obetydligt. Zoologerna gjorde deremot

på denna den skandinaviska halföns utpost mot norden en ej

obetydlig skörd, dels af koleoptera och andra insekter, dels af

landmollusker. Dessa senare förekommo i den af kalkklippor

upptagna Renön i större antal och med en större vexling af

former, än man hade skäl att vänta i en så nordligt belägen

trakt.

Trakten närmast vår ankarplats på Renö upptogs såsom

ofvanför nämndes af kalkberg, i hvilka vatten på otaliga ställen

utgräft underjordiska kanaler och grottor. — Flerestädes ström-

made vattenrika vårbäckar fram direkte från en tvärbrant berg-

sida, någongång t. ex. vid mynningen af Ulfsfjorden genom ett

rymligt grotthvalf. På detta ställe var dock öppningen af hvalf-

vet otillgänglig, men på samma strand ungefär tre kilometer.

längre uppför Ulfsfjorden förekom en annan grotta, hvars

mynning var belägen endast 15 meter öfver hafvet. Afven här

framströmmade på grottans botten en vattenrik, kristallklar elf,

som ur berget hålkat en i V.S.V. gående 2 till 4 meter bred,

6 meter hög grottgång, hvilken ungefär på midten grenade sig

i 2:ne nästan lika långa armar. För tillfället var grottan endast

tillgänglig på en sträcka af 20 meter, men den massa vatten,

som framströmmade på dess botten, visade, att den måste utbreda

sig en betydlig sträcka under det öfverliggande fjället. Stalak-

titer med inkrusterade insekter hängde ned från grottans tak.

Deremot eftersöktes förgäfves några benlemningar på grottans

botten, som bestod af grus och småsten. Enligt uppgift af fol-

ket, som bodde i trakten, skulle en mängd andra likartade grott-

bildningar förekomma på Renö och isynnerhet på Fuglö. Onsk-

ligt vore, att dessa hålor blefve föremål för någon mer omfattande

undersökning!). I sammanhang härmed förtjenar omnämnas, att

1) Under uppresan till Tromsö undersökte Dr. STUXBERG en grotta i La-

vangsfjället midtemot Sandtorv på Hindön. Grottan mynnade på en

höjd af 88 meter, ungefär en kilometer från närmaste strand. Den

grenar sig inåt i flera afdelningar med en längd af intill 200 meter

och med en hufvudsträckning från S.S.V.—N.N.O. På en del ställen är

höjden 8 meter, på andra så obetydlig, att man endast kan framtränga

genom krypning. — Stalaktiter förekomma endast sparsamt och af obe-

tydlig storlek — samt kalktuff endast på ett enda ställe å grottans

botten. På två ställen, belägna 14 och 60 meter från ingången, anställdes

gräfningar i bottenlagret, som utgjordes af stora från taket nedfallna

stenflisor blandade med grus, till ett djup af 3 till 4 alnar, utan att

den underliggande berghällen kunde nås. Ben af utdöda djur funnos

icke, men väl ben af fjällemmel, ren, hare, åtskilliga fogelarter och

fiskar, m. m. Afven här vore ytterligare gräfningar önskvärda.

10 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

enligt uppgift af inbyggarne hvalben skola vid Fuglö förekomma

högt upp på fjället.

Ändtligen den 14:de Juni om morgonen hade vinden än-

drat sig till 5.0. så att vi kunde lyfta ankar och segla ut till

sjös. Nösra timmar derefter aftynade dock den gynsamma vin-

den nästan fullständigt och det gick så långsamt framåt, att vi

först den 17:de passerade Nordkap. Under vägen seglade vi

förbi en mängd fiskarbåtar, hvilkas ägare af det vackra vädret

lockats ut på ett tydligen mycket gifvande storsjöfiske. Jag

begagnade tillfället att förse oss med färsk fisk, med anledning

hvaraf det kan kanske förtjena omnämnas, att man här för 1 kr. 50

öre erhöll sju stora fiskar, nämligen en alnslång hälleflundra

och sex femqvarters långa torskar. Det syntes tydligt, att vi

nu voro på en stor handelsstråt, i det vi den 18:de sågo oss

omgifna af 40 stora fartyg, de flesta förmodligen arkangelfarare.

När vädret och fartygets fart det medgåfvo, undersökte

KJELLMAN växt- och djurlifvet i hafvets yta, medan THEEL och

STUXBERG med Wibergs djuplodningsapparat, draggar och andra

lämpliga medel Uppbötnade djurformer från hafvets botten.

Märkligt nog tyckas såväl diatomaceerna som de små krustaceer,

hvilka finnas i vattenbrynet, härstädes uppträda ganska lokalt

och sällan tillsammans på samma ställe. Sålunda erhölls i släp-

håfven öster om Fuglö, vid lat. 70”50', longit. 2141", endast en

massa små krustaceer (Cetochilus septentrionalis och Themisto

libellula), inga diatomaceer. Men längre fram, omkring 20' N.

N.O. om Tana horn, började dessa senare uppträda och med

brunt slem bekläda den utlagda släphåfvens inre yta. Här

saknades krustaceerna fullständigt. Mängden af diatomaceer

tycktes längre mot öster tilltaga, medan krustaceerna fortfarande

saknades, ända till Wardö longitud, hvarifrån äfven diatomaceer-

nas mängd började hastigt aftaga. Vid T71”31' lat. och 4T

longit. från Greenw. erhöllos i inga diatomaceer i släphåfven. Mel-

lan 47” longit. och Novaja anlag vestkust erhöllos oaktadt fli-

tiga håfningar i i vattenbrynet diatomaceer endast en enda gång,

nämligen bland drifisen 6 till 8 kilometer vester om Besimannaja

Bay. De bildade denna gång en isolerad slemboll af några cen-

timeters genomskärning. Deremot erhöllo våra zoologer vid

lugnt väder i dessa trakter åter en mängd yt-krustaceer. Det

tyckes således, som om vi vid vår öfverresa (Juli 14— 22) skulle

hafva seglat öfver ett bredt diatomacébälte, som sträckte sig från

28” till 47” longit. ost från Greenwich, i hvilket ytkrustaceerna

ANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 11

för det mesta saknades. Intressant vore att känna 'den geogra-

fiska fördelningen af dessa mikro-organismer under olika år, och

det inflytande dessa små djur- och växtformer utöfva på före-

komsten af jättarne bland de nu lefvande djuren, hvalarne.

Märkligt är, att medan vi vid norska kusten dagligen sågo

en mängd större eller mindre hvalar, sågo vi under seglingen

vid Novaja Semljas vestkust och i Kariska hafvet endast en enda,

och enligt fångstmännens uppgift äro hvalar öfverhufvud ytterst

sällsynta i de haf, som närmast omgifva Novaja Semlja. Att

hvalar ej heller fordom varit allmänna i dessa haf visas deraf,

att hvalben, i motsats till hvad som är fallet öfverallt vid Spets-

bergens kuster, ytterst sällan förekomma uppkastade på strän-

derna af Novaja Semlja. Då hvalarne för det närvarande vid

Norges nordkust äro utsatta för en häftig jagt ifrån kapt.

FovrEnNs hvalfångarstation vid Wadsö, medan de närmast österut

belägna hafven aldrig besökas af hvalfångarfartyg, så vore det

sannolikt, att hvalarne skulle draga sig undan mot Novaja Semlja,

om de ej hindrades derifrån af andra omständigheter, förmod-

ligen bristande tillgång på föda. Det tyckes således som om en

ganska betydlig olikhet i det lägre djurlifvet skulle äga rum

mellan Baffins-bay och hafvet mellan Spetsbergen och Grönland

åå ena sidan samt Murmanska och Kariska hafven å den andra.

Den första drifisen sågo vi den 21:sta, den bildade endast

ett smalt, längs med kusten gående band, som dock till en bör-

jan var allför tätt för att vi i stilla väder och utan ångkraft

skulle kunnat segla igenom, men efter åtskilliga bugter och

kryssningar funno vi glesare, »framkommelig» is. Snart hade

vi isbandet bakom oss. Förmiddagen den 22:dra hade vi No-

vaja Semlja i sigte. Vinden var dock ytterst svag, så att far-

tyget endast skred ytterst långsamt framåt. Jag begagnade

tillfället till draggning och svabling m. m. Hafvet var här lik-

som längs med hela Novaja Semljas vestkust ganska grundt,

endast 50 famnar. Djurlifvet rikligt. Bland annat erhålles med

svabeln samma stora krinoidé-art som så rikligt uppträder vid

Spetsbergens nordkust, en massa sjöstjernor och sjöborrar o. s. v.

Enligt uppgift af kapten ISAKSEN, som nu för 6:te gången

besökte dessa haf, omgifves Novaja Semljas vestkust från slutet

af April till början af Juni af ett 80' till 100" bredt isband,

som skiljes från kusten af en 10' till 20' bred öppen ränna, i

hvilken man vanligen kan segla tämligen obehindradt fram

mellan Matatschkin och Waigatsch. Norrut ligger isen närmare

12 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

land och spärrar ofta framfärden vid utskjutande uddar. Dock

hade ISAKSEN en gång redan i början af Juni nått kap Nassau.

Vid afseglingen om våren till Novaja Semlja finner man det

isband, som omgifver kusten, mest skingradt i riktningen mot

Matotschkin och utanförmot Norra udden af Gåskap, hvarför genom-

brytningen säkrast försökes på dessa ställen. Söder om Gås-

landet ligger bugten mot Waigatschsundet för det mesta fylld

med is allt intill medlet af Juli, någongång till medlet af Au-

gustil. I slutet af Augusti eller början af September blir det

deremot fullkomligt isfritt på södra delen af vestkusten och man

kan till och med vid denna tid beräkna att kringsegla hela ön

i nästan isfritt haf. Isen 1 Kariska hafvet drifver icke bort, men

smälter bort. Vanligen har den i början af Sept. till större de-

len försvunnit.

Den 22 Juni om aftonen kastade vi ankar i en nat som

skjuter in på norra sidan af Gåslandet och bildar södra delen

af den hafsvik, som på kartorna är betecknad med Möllerbay.

Bugten är uppfylld af grund, så att man vid in- och utseglingen

ständigt måste anlita lodet. Härtill kommer, att ankarbottnen

är dålig och att bugten är fullkomligt öppen mot nordvest, till

följd - varaf den såkallade hamnen är farlig att anlöpa, osäker

att ligga i och under N.V. vind med segelfartyg svår att lemna.

Straxt sedan ankaret fallit gingo vi i land på det söder om

ankarplatsen belägna Gåslandet. Den del af Novaja Semlja,

som betecknas med detta namn, bildar en jemnhög kuststräcka,

belägen på öns vestkust, mellan 71” 21' och 72” 15 N. Lat.

Namnet (Gussinnoi-nos) har landsträckan erhållit af ryssarne

med anledning deraf, att den massa småsjöar, af hvilka det är

upptaget, under sommartiden utgör ett favorittillhåll för skaror

af gäss, som här häcka och rugga. — Ännu mer betecknande

skulle kanske namnet Svanland vara — med anledning af den

mängd svanor (Cygnus Bewickii) som här häcka. — Mot hafs-

kusten slutar landet nästan öfverallt med en 10 å 50 fot hög

brant afsats, framför hvilken under vintern en mäktig snöfot

samlar sig. Dessa ofantliga drifvor lågo ännu qvar nästan öfver-

allt. Det inre af landet var SES redan för det mesta snö-

fritt, men vegetationen föga framskriden, så att botanisten ännu

endast kunde insamla blommor af Ranunculus sulphureus, R.

pygmaeus, Cochlearia fenestrata, Pedicularis lanata P. dasyantha,

Erithrichium villosum och Saxifraga oppositifolia. Öfverallt

var marken genomkorsad af lemmelhål och lemmelgångar,

ANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 13

samt beströdd med spillning efter dessa små djur. Nu voro de

dock nästan alldeles försvunna, så att vi under vår vistelse på

Novaja Semlja endast lyckades få fatt på några få exemplar,

hvilka enligt bestämning af Professor LiLLJEBORG tillhörde arten

Myodes Obensis.

i Följande dag gjorde THEEL och LUNDSTRÖM en utflykt till

en gammal rysk fångststation på norra sidan af bugten, hvarest

väggarne till en trästuga och tvenne stenbodar ännu stodo qvar.

Expeditionens öfriga medlemmar begåfvo sig till bugtens södra

sida, hvarest äfven sågos lemningar af en rysstuga. Vi fångade

här en hop insekter, deribland en koleopter, några flugor, samt

en mängd poduror, spindlar och acarider.

: Dessa senare förekomma här liksom på Spetsbergen och

Grönland i:stora massor, dels på fuktiga ställen under stenar,

mossa m. m., dels fritt kringkrypande på marken. Deremot

äro de egentliga insekterna mycket svagt representerade i de

-verkliga polarländerna. — Hvad särskildt beträffar Novaja Semljas

insektfauna, så har den hittills varit endast föga känd. De enda

uppgifter vi ägt om densamma inskränka sig till några med-

delanden 1 MmpEnpD. Sib. Reise: I p. 73., i hvilken författaren

anger att följande arter förekomma på Novaja Semlja: Chryso-

mela septentrionalis, Bombus lapponicus, Anthomyia stigmatica

och Semblis nitida?, och några meddelanden af v. HEUGLIN, som

i Reisen nach dem Nordpolarmeer III. s. 237 nämner, att han

insamlat 3:ne arter Coleoptera, en hop obestämbara dipter-larver

och 2:ne Neuroptera. Samlingen hade dock sedermera för-

kommit. Enligt bestämning af A. E. HOLMGREN innehåller den af

oss hemförda samlingen ett ganska betydligt antal arter, öfver

hvilka förteckning lemnas i bihanget.

Då vi landstigit, spridde vi oss åt olika håll, och bland

annat sände jag harpuneraren ett stycke inåt landet för att

se till om han ej kunde öfverkomma något villebråd. Jagtens

utbyte blef dock denna gång ringa, deremot återkom han med

en oologisk sällsynthet, nämligen med åtta ägg af svanen (Cyg-

nus Bewickii), tagna ur 2:ne reden, hvilka voro så stora och

höga, att de på den jemna slätten redan kunde ses från långt

håll. För att skaffa material till redet, som uteslutande var

uppfördt af mossa, hade denna blifvit bortplockad från marken

på en omkrets af 7 alnars genomskärning rundt om boet, hvilket

sålunda på sätt och vis var omgifvet af en vallgraf. Det hade

formen af en 2 fot hög, afstympad kon, hvars bas var fyra alnar

14 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JEN1SSEJ.

i genomskärning och som upptill hade en 7 tums djup urgröp-

ning med 19 tums genomskärning, i hvilken de fyra, stora,

gråhvita äggen voro lagda. Aggen rufvades af honan, men

äfven hannen uppehöll sig i boets grannskap. Såväl hanne

som hona voro ytterst skygga, så att man endast med svårig-

het kunde komma dem inom skotthåll.

Efter återkomsten till fartyget lyftade vi (d. 24:de Juni) ankar,

kryssade ut ur fjorden och seglade sedan vidare norrut. Om

natten mot den 25:te svablade vi på ett djup af 30 famnar,

med ringa utbyte, om jag undantager otaliga sjöborrar (echiner),

som dflen en kort stund i sådan ihänbd fästade sig vid svabelns

trådar, att denne blef nästan förstörd. Vid ett tillfälle upphem-

tade svabeln sålunda på en gång 300 stycken af dessa djur,

oaktadt endast en ganska obetydlig terräng blifvit öfversopad.

Detta ger en bild af individrikedomen i dessa haf och kanske

äfven af den benägenhet, som djuren i polartrakterna hafva att

hopa sig kolonivis på vissa ställen.

Den 25:te på förmiddagen fälldes ankaret i Lilla Karmakul

Bay. Landskapet har här ungefär samma utseende som vid

Gåslandet, med undantag att strandafsatserna äro något högre

och att bugten är uppfylld af en mängd holmar. Fast is låg

ännu, om ock mycket genomfrätt, qvar i några långt inskjutande

vikar och utgjorde såsom vanligt tillhåll för en mängd små

sälar (Phoca hispida), hvilka dne voro mycket skygga och dess-

utom svåråtkomliga till följd af isens sönderfrätta beskaffenhet.

På holmarna häckade borgmästaren, teistar och den vanliga ej-

dern (Somateria mollissima).

De flesta af de ejdrar, som flögo ikring i hamnen, tycktes

deremot utgöras af Grönlands-ejdern (Somateria spectabilis), hvil-

ken äfven på andra ställen längs med kusten sågs i ej obetydligt

antal. Något bo af densamma kunde vi dock ej få rätt på.

Möjligen är en af fångstmännen yttrad åsigt, att den oftast häc-

kar vid sjöar i det inre af landet, riktig. Anmärkas bör dock,

att de fångstmän, som jag 1873 träffade i van Mijens-bay på

Spetsbergen, med bestämdhet påstodo att denna fogel under -

nämnda år häckade på Axels öar i Belsound, — och de påstodo

tillika, att äggen voro något mindre, mera rent grönfärgade, och

af en finare smak än den vanliga ejderns. Det af fångstmännen

använda namnet är oegentligt, emedan »Grönlands-ejdern» en-

dast förekommer tämligen sällan på Grönland och sällan häckar

derstädes, hvarför den äfven, såsom det för denna fogel i Grön-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 1l. 15

land använda namnet »Spetsbergs-ejdern» anger, i detta land

anses som en främling.

Äfven ett bo med ägg af svanen (Cygnus Bewickii) träffades

på en af de större holmarne, på en annan ett dussin ejderbon,

innehållande (d. 26:te Juni) till största delen förlegade ägg.

Antalet af de foglar,: som häckade här, var dock ringa, t. ex. i

jemförelse med Dunöarne på Spetsbergens vestkust, så att några

egentliga fogel-vär icke kunde sägas förekomma härstädes. Un-

der stenarne på den holme, der de mesta ejdrarna häckade,

träffades en mängd exemplar af ett par arter skalbaggar, ett för

de arktiska trakterna nog sällsynt fynd.

Hafvets botten i grannskapet af ankarplatsen utgjordes af

sand, här och der täckt af en korallartad alg (Lithothamnion

fasciculatum). Utmärkande för denna slags botten är rikedom

på Chitoner, Saxicavor och åtskilliga slags annelider. Öfver-

hufvud taget var dock artantalet ringa, och zoologernas utbyte

derför obetydligt. Likaledes var vegetationen ännu föga fram-

skriden, och i de af svarta, starkt veckade skifferlager bildade

strandklipporna kunde jag icke finna några försteningar. Jag

önskade derför så fort som möjligt lemna stället, men uppehölls

af motiga vindar och stiltje till den 29:de Juni om morgonen,

då ankaret åter lyftades. Kursen ställdes på Bessimannaja Bay:

(= bugten utan namn).

Under seglatsen den 30:de inträffade stiltje, hvilken begag-

nades till draggning, bestämmande af temperaturen på djupet

m. m. De bestämningar, som vanligen utföras rörande hafvets

temperatur, verkställas nästan alltid i vattenlagret närmast ytan.

— Här är dock temperaturen ytterst vexlande och beroende ej

allenast af grannskapet till is, utan äfven på lufttemperaturen,

såsom synes af de tabeller, hvilka meddelas i slutet af denna

Redogörelse. Deremot visa de iakttagelser, som vi anställt, att

vattnets temperatur redan på ett djup af några famnar blir nästan

konstant. TIakttagelserna utfördes med synnerlig omsorg och

alltid under inseende af någon vetenskapsman, dels med 2:ne

djupsjö-termometrar af CASELLA, dels med det instrument, som

af NEGRETTII och ZAMBRA nyligen förfärdigats för samma ända-

mål. Båda dessa instrumenter hafva sina olägenheter, men de

gifva, om de skötas med omsorg, ganska öfverensstämmande

resultat, åtminstone för de obetydliga djup, der jag var i till-

fälle att jemföra dem. Slutligen må ännu omnämnas, att termo-

metrarne, innan de användes, blefvo behörigen undersökta för utrö-

16 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

nande om, såsom ofta är fallet, något konstant fel insmugit sig

i graderingen efter termometrarnes aflemnande af fabrikanten.

Utanför Besimannaja Bay seglade vi åter igenom några

spridda drifisband, hvilka såsom vanligt fullkomligt dämpade

all sjögång. Såsom ofta är fallet inom drifisen, afstannade äfven

vinden fullkomligt, så att fartyget slutligen måste bogseras in i

fjorden, i hvars mynning ankaret fälldes den 2:dra Juli om

morgonen. Hela den föregående dagen hade zoologerne dels

skrapat från fartyget, dock till följd af bottnens ogynnsamma

beskaffenhet (lös sandbotten) med föga utbyte, dels med släphåf

undersökt djurlifvet i vattenytan. Bland de här förekommande

ytdjuren må särskildt nämnas ett rikligt antal Beroider och me-

dusor, af hvilka en del afritades. Mycket stora former af dessa

djur, t. ex. medusor af 0,3 till 0,4 meters genomskärning, äro

sällsynta i polarhafven, men förekomma dock någongång. Jag

har till exempel en eller annan gång sett brunfärgade medusor

af denna storlek till och med i grannskapet af Sju-öarne — och

liksom i sydligare haf utgör dessa medusors slemmassa äfven

här tillhåll för en mängd egendomliga krustaceer. Smärre me-

dusor och praktfulla Beroider äro deremot i polarhafven tidtals

mycket allmänna i vattenbrynet, hvarest de isynnerhet tyckas

kringsimma i lugnt och stilla solskensväder. Beklagligen har

svårigheten att konservera dessa slemdjur omöjliggjort hemfö-

randet af några samlingar af dem — och från dessa haf äro de

derför ännu mycket ofullständigt kända. En redogörelse skall

framdeles lemnas för de former, som hunno afritas.

Redan innan ankaret fälldes varskoddes några renar, som

betade på strandvallen. THEEL gick med anledning häraf i land

med en af harpunerarne för att jaga dem. Novaja Semlja-re-

nen är enligt fångstmännens utsago till storlek och form betyd-

ligt skild från Spetsbergsrenen, hvilken är mindre, om hösten

fetare och mer klumpigt byggd — en olikhet, som äfven vid

första påseendet faller i ögonen och som äfven bekräftas genom

jemförande af skeletten. Spetsbergsrenen tyckes således tillhöra

en egen isolerad, kanske något förknytt polarras, hvilken icke,

såsom jag förut förmodat, kan blifva rekryterad från Novaja

Semlja. På Spetsbergen hafva dock renarne sedan 100 år till-

baka varit utsatta för en så hejdlös jagt, nästan i hvarje dal-

gång och på hvarje strandvall, der de kunna finna sin näring,

att det är föga sannolikt, att stora skaror af dessa djur fortfarande

skulle kunna möta oss nästan vid hvar och en af dess fjordar,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 1. 17

med mindre en invandring årligen ägde rum från någon annan

trakt. Då rasernas olikhet tydligen visar, att invandring

icke sker från Novaja Semlja, återstår derför intet annat än

antagandet, att en årlig invandring till Spetsbergen försiggår

från någon annan, förmodligen nordost om Spetsbergen belägen

polarkontinent, som kanske längre österut sammanhänger med

kejsar Frans Josephs land. När fråga blir om en jemförelse

mellan spetsbergs- och novaja semlja-renen, tillägga fångst-

männen oftast, att spetsbergsrenen är fri från gorm!), medan

novaja semlja-renen liksom den norska lider deraf. Gormhål

förekomma således icke på renskinnen från Spetsbergen, hvilka

derför stå i högre pris än renskinnen från andra trakter. För-

öfrigt förekommer reneh endast sällan på vestkusten af Novaja

Semlja söder om Möller bay, ett förhållande som lätt finner sim

förklaring deri, att brist på lafklädda bergsluttningar i dessa

trakter gör renbetet under vissa tider på året mycket dåligt. Vid

vestkusten skola renarne förekomma 1 stor mängd och det be-

rättas, att de årligen företaga vandringar rundt om ön.

Det fågellif, som vi hittills mött på Novaja Semlja, har

varit föga rikt utveckladt, åtminstone i jemförelse med hvad man

är van att finna i de arktiska trakterna. I detta hänseende bil-

dar dock södra stranden af Besimannaja bay och den närmast

söderut belägna klippbegränsade ytterkusten ett storartadt un-

dantag. Strandklipporna, som här bestå af branta, starkt sönder-

splittrade skifferlager, utgöra nämligen häckningsplats för otaliga

skaror alkor och kryckjor. Liksom på Spetsbergen häcka dessa

fåglar äfven på Novaja Semlja tillsammans, ehuru för det mesta

i skilda grupper, hvarvid man lätt märker, att kryckjan för sina

af gräs och mossa omsorgsfullt byggda bon alltid utvalt den

bästa och af bergutsprång mest skyddade platsen. Alkorna

. deremot lägga sina ägg utan spår till bo omedelbart på något

Märtillgärgligt klipputsprång och de tyckas till häckhirlssstilleR

uteslutande välja sådana platser, der klippans ojemna beskaffen-

het gör det möjligt att lägga bo vid bo från klippans krön

till närheten af vattenbrynet. Hela klippan är också här be-

klädd med alkor. Kryckjornas bon och ägg förblifva under

hela häckningstiden rena, hvaremot alkans ägg under häcknin-

gen blir Hoclké beklädt med spillning efter den häckande fågeln.

Att, då ägg ligger vid ägg nästan utan mellanrum på ett berg-

1) Larver af en flugart, som lägger sina ägg under huden på renarne,

hvarest de vidare utvecklas.

18 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

utsprång, det ofta torde blifva svårt för fågeln att återfinna sitt

eget ägg är naturligt. När alkorna skrämts upp från sina bon,

händer det derför ofta, att en förbittrad strid uppstår om ägande-

rätten till äggen. Föröfrigt tyckas alkorna och kryckjorna lefva

i god grannsämja, alkorna inbördes deremot i ständigt kif med

hvarandra.

Kryckjornas varma, mjuka rede medför föröfrigt äfven

någon olägenhet för ägarne, hvilket bevisas deraf, att STUXBERG

vid sållning af 3:ne dylika bon fann dem vara hemvist för ej

mindre än 12 arter insekter och arachnider, deribland Pulex

vagabunda BoHEMm. i nio exemplar, en coleopter, en fluga

m. m.

I Besimannaja bay uppehöllo vi oss från den 2:dra till den

6:te Juli. Under denna tid lät jag manskapet insamla en massa

ägg vid alkfjällen på fjordens södra strand.

Ägg vid ägg lågo här uppradade på klipputsprången i sådan

mängd, att man deraf kunnat insamla en hel skeppslast. Nu

(första veckan af Juli) voro många ägg redan något förlegade.

Dessa äro oftast ytterst smutsade och öfverdragna med fågelträck,

medan de ägg, som nyss blifvit lagda, äro rena, — och man kan

derför redan vid insamlingen något så när från hvarandra skilja

matnyttiga ägg från odugliga. Att detta skiljemärke dock icke

är fullt tillförlitligt, derom blefvo vi vid äggens användning till

matlagning öfvertygade.

Vid de utflykter, som naturforskarne under uppehållet här-

städes företogo åt olika håll, gjorde vi för första gången bekant-

skap med de egendomliga elfmynningar, som förekomma fere-

städes på Novaja Semlja. Åfven ganska små elfvar breda vid

utloppet ut sig till en bredd af flera kilometer, men blifva

1 stället så grunda, att en båt icke kan flyta fram; och

bilda sålunda skenbart mycket breda och långt i landet inskjutna

hafsvikar, från hvars yta vid lågvatten otaliga sandholmar skjuta

fram några tum öfver vattenbrynet. Strömmen vexlar här med

ebb och flod och är stundom ganska häftig.

På dylika ställen träffar man i Skandinavien en rik vegeta-

tion af vass och andra vattengräs, men här äro sandbankarna

fullkomligt kala. Oaktadt noggranna undersökningar kunde

föröfrigt våra botanister hvarken vid Novaja Semlja eller i Ka-

riska hafvet upptäcka någon Zostera marina, och beror upp-

giften, att denna sjöväxt skulle förekomma i dessa farvatten,

tydligen på en oriktig tolkning af ordet »sjögräs) — hvarmed

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 19

fångstmännen i allmänhet beteckna hafsalger. De uppgifter,

som hafva afseende härpå i Dr P. ASCHERSONS förtjenstfulla ar-

bete rörande sjögräsens geografiska utbredning!), böra derför i

detta hänseende beriktigas.

Dnrifved, för det mesta afbrutna och af hafssvallet starkt

nötta stammar utan bark och rötter, förekommer i dessa farvatten

ymnigt uppkastad på de festa låglandets hafsstränder, men

isynnerhet på de bankar, som afstänga ofvanbeskrifna flods ut-

lopp, eller på stränderna af den vik, hvarmed floden mynnar i

hafvet. Bland: drifveden träffas ymnigt spillror af båtar och far-

tyg, hvilkas bord nästan alltid varit hopfogade med vidjor och

således äro af ryskt ursprung. Endast ett par gånger funno vi

norska träflöten och en starkt repad glaskafvel. Pimpsten, som

så rikligt förekommer på Spetsbergen, eftersökte jag vid kusterna

söder om Matotschkin schar förgäfves. Deremot har jag hos en

fångstman sett ett på norra Novaja Semlja tillvarataget pimp-

stensstycke — och man har derstädes äfven flere gånger funnit

bönor af vestindiska växter. Det visar sig häraf, att Golfström-

men, af hvilken en om ock försvagad gren når Novaja Semljas

nordspets, föga berör dess södra del.

Några mammutben eller något verkligt »Noachträ» d. v.

s. långt på inlandet liggande »antediluviansk» drifved, hvilka

äro så betecknande för Sibiriens nordkust, hafva vi deremot ej

funnit, hvarken på Novaja Semlja eller Waigatschön — ett gan-

ska märkligt förhållande, som visar, att en stor olikhet ägt

rum i Novaja Semljas och Nord-Sibiriens närmaste geologiska

forntid. Åfven hvalben, hvilka i så riklig mängd förekomma

vid Spetsbergens kuster, saknas vid Novaja Semlja, så vidt jag

får döma af egen erfarenhet, fullständigt, hvilket naturligtvis

beror dels derpå, att någon egentlig hvalfångst aldrig bedrifvits

i dessa farvatten, dels derpå, att hvalar äro mycket sällsynta i

dessa haf.

Öfver allt i grannskapet af kusterna är strandvallen beströdd

med skal af krabbor och stora snäckor, musslor, sjöborrar m. m.

Dessa äro uppsläpade af sjöfåglar och hafva intet gemensamt

med landets höjning, en omständighet som kanske icke blifvit

behörigen beaktad af åtskilliga turister. Verkliga subfossila

snäckskal (isynnerhet en Arcaart) förekomma dock äfven temligen

långt från land och på en ej obetydlig höjd öfver hafvet, t. ex.

1) Die Geographische Verbreitung der Seegräser von Dr P. ASCHERSON.

PETERMANN Mittheil. 1871 s. 241.

20 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

enligt iakttagelser af Professor HÖFER söder om Matotschkin,

mellan Tschirakina och hafvet, af mig i det inre af Rogatscheff

bay enligt uppskattning 5 kilometer fn stranden och på en höjd

af 100 fot öfver hafvet.

Vid sjelfva stranden finner man ofta föga vittrade, blåa skal

af Mytilus edulis, ofta med qvarsittande låsband. Deremot kunde

våra zoologer oaktadt de draggningar de dagligen anställde vid

Novaja Semljas kuster icke erhålla några lefvande exemplar af

denna snäcka norr om Waigatsch, ej heller kunde några dylika

träffas fästade på strandklipporna i vattenbrynet eller på de

Laminarior och Fucusarter, som af KJELLMAN ständigt noga

granskades för insamling af parasitiska alger.

Liksom vid Gåslandet var gräsvallen vid Besimannaja bay

öfverallt genomkorsad af lemmelgångar och marken beströdd

med en otrolig massa lemmelspillning. Flerestädes funnos äfven

räfbon, bildade af en verklig gånglabyrint med otaliga öppnin-

gar. — Vid ett dylikt bo på norra stranden sågos fyra gråbruna

räfungar, hvilka, då de blefvo skrämda, kröpo ned i boet och

sedan ihärdigt dolde sig der, oaktadt ett försök gjordes att röka

ut dem. Rundt om boet lågo lemningar af alkor, vittnande om

riklig tillgång på föda.

I geologiskt hänseende voro sjelfva omgifningarne i Besi-

mannaja bay af föga intresse, emedan bergen öfverallt bestodo

af upprättstående skiffrar, någongång vexlande med kalklager

och på ett ställe, i det inre af fjorden, genombrutna af en starkt

vittrad gabbromassa. Straxt söder om mynningen träffades dock

här och der på strandvallen runda konkretionskulor innehållande

utmärkt vackra jura-försteningar, praktfulla ammoniter, belem-

niter m. m. Jag eftersökte dessa bollar dock förgäfves i an-

stående klyft, såväl vid: strandklipporna, som i åtskilliga at

smärre fjällbäckar ur bergen utskurna dälder.

Den 6:te Juli lyftades ankar. Efter att hafva kryssat ut ur

fjordmynningen, erhöllo vi god vind, så att vi redan den föl-

jande morgonen kunde kasta ankar vid norra stranden af Ma-

totsehkin schar.

Södra delen af Novaja Semlja bildar liksom Waigatsch och

den midtemot liggande delen af fasta landet en jemn, med ota-

liga små sjöar betäckt slätt, hvars enformighet åtminstone vid

kusten icke brytes af en enda bergshöjd. Redan vid Möller bay

stänges synkretsen inåt af lågländta bergsträckningar, som när-

mare Matotschkin ferestädes bilda till 3 3 4000 fot höga, men

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 21

dock om sommaren för det mesta snöfria bergtoppar. Inlandsis

och glacierer saknas för det närvarande på södra öns vestkust

fullständigt. Men på många ställen (t. ex. vid Skodde bay och

kap Grebeni) finner man, ifall strandklipporna äro tillräckligt

fasta och sprickfria att motstå frostens inverkan, berghällen re-

pad och slipad af forna glacierer. Häraf synes, att äfven södra

ön fordom varit ishöljd, ehuru istäcket numera nästan fullständigt

försvunnit. Sjelfva jorden är dock öfverallt på ett ringa djup

frusen, men klär sig detta oaktadt under några sommarveckor i

en herrlig blomsterprakt. Längre norrut får Novaja Semlja ett

större tycke med de verkliga polarländerna. Redan vid Ma-

totschkin ser man sålunda i högt belägna fjälldalar smärre glacie-

rer, hvilka på 2:ne ställen, ungefär vid midten af sundet, nå

nästan till hafvet. Ju längre man går mot norden, dess mer

tilltaga dessa i antal och omfång, tills de slutligen på nordliga

delen af norra ön bilda en sammanhängande inlandsis.

Vi uppebhöllo oss i Matotschkin från d. 6:te—13 Juli,

ankrade med fartyget på en mängd olika ställen och företogo

båtutflykter åt olika håll. — Utbytet blef ganska rikligt. ' På

"land lyckades botanisterna ej allenast att insamla fertalet af de

arter, som finnas angifna för Novaja Semlja, utan äfven att rikta

dess flora med många nya former (Pedicularis Oederi, Potentilla

pulchella, Carex glareosa, Salix reticulata m. £.). Dock var

vegetationen vid vår afresa d. 13 Juli så föga framskriden, att

intet gräs ännu stod i blom. Klipporna vid kusterna voro till-

båll för en rik algvegetation. — Zoologerne funno på landet en

oväntadt rik insektfauna, deribland 2 arter Chrysomela, 2:ne

Harpalider, 3 Staphylinider, 1 Bombus, ett par fjärilar, en mas-

sa hymenoptera m. m., och i hafvet erbjöd en på djurlif rik, mjuk

lerbotten åt draggarne för första gången under denna färd en

välkommen omvexling från den enformiga sandbotten, som tyc-

kes råda nästan öfverallt längs med Novaja Semljas vestkust.

I geologiskt hänseende visade deremot Matotschkins starkt

uppresta, för det mesta siluriska, men föga försteningsförande

lager ringa omvexling. Jag tror dock, att man vid en framti-

da fullständig undersökning af Novaja Semljas geologiska bygg-

nad bör utgå antingen från detta sund eller från sunden på

ömse sidor om Waigatschön, såsom de enda ställen, der man kan

få en fullständig genomskärning af landet från öster till vester.

Åtskilliga astronomiska ortbestämningar och kartografiska

arbeten gjordes. Öfver hufvud taget äro de i PETERMANNS

22 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

Mittheilungen under de senare åren offentliggjorda kartor öfver

detta sund ganska riktiga, dock med det undantag, att utloppet

af de i sundet mynnande elfvarne (Tschirakina, Schumilika m.

fl.) oriktigt utritats som verkliga hafsvikar. De utgöra egent-

ligen delta-land, hvilka vid ebbtid endast högst ofullständigt äro

betäckta af vatten och öfver hvilka äfven vid flodtid ej ens en

grundgående båt kan flyta fram. Jag försökte sålunda förgäfves

att i en föga lastad fångstbåt, längs med den vestra stranden,

ro in i Tschirakina. — Vattnet var för grundt äfven för båten,

och uppgiften, att smärre fartyg här skulle kunna finna en an-

karplats, är derför tydligen oriktig.

Vid vårt besök var vestra mynningen af Matotschkin isfri.

Dock drefvo stora jemna isstycken med ebben ut från det inre

af fjorden och nödgade oss ofta att ombyta ankarplats. En

gång var det till och med hardt när, att de i sundet våldsamt fram-

strömmande ismassorna hade ryckt vår lilla skuta lös ifrån en

något oförsigtigt vald ankargrund och antingen pressat den upp

på land eller fört den ut till sjös. Vi drefvo redan med isen

ett godt stycke. Till en början trodde jag, att dessa ismassor

kommo från Kariska hafvet, och ansåg dem derför som ett

bevis derpå, att isen i sundet redan var bruten. Men då jag

d. 12:te Juli i afsigt att förvissa mig härom tillsammans med

KJELLMAN företog en båtfärd till det inre, stötte vi vid en liten,

ungefär i midten af sundet mynnande glacier på ett ännu obru-

tet isband. — Isen var dock full med hål och ytterst sönderfrätt,

så att det var sannolikt, att den snart skulle bryta upp.

Då vi under denna båtfärd seglade tillbaka till ankarplatsen,

voro vi utsatta för häftiga kastvindar, hvilka i det smala sundet

tycktes komma rakt från fjället och ofta slogo ned med sådan

våldsamhet på en helt liten fläck af vattenytan, att massor af

vatten plötsligen kastades högt upp liksom af en mot vattnet

afskjuten projektil.

Det fasta isbandet hindrade mig naturligtvis att direkte

segla in i det Kariska hafvet. Äfven längs med kusten var det

ännu ej »framkommeligt» norrut, enligt utsago af en fångstman,

som löpt in i Matotschkin, emedan han vid Serebrannaja bay

stött på ogenomträngliga drifismassor. Föga utsigt tycktes der-

för under denna sommar förefinnas att antingen genom Ma-

totschkin eller norra vägen tidsnog nå Kariska hafvet, hvarför

jag beslöt att i stället söka tränga fram genom någon af de

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O I. 23

södra »portarne». För detta ändamål ställde jag kursen, då vi

den 13:de lemnade dessa trakter, åter mot söder.

Jag misstog mig dock i mina förutsättningar rörande årets

isförhållanden. Under seglingen i Kariska hafvet mötte vi nem-

ligen en fångstman frän Hammerfest, som den 25:te Juli seglat

igenom Matotschkin, och jag hade derför, ifall jag inväntat den

tidpunkt, då isen i Matotschkin bryter upp, förmodligen kommit

minst 14 dagar tidigare till Dicksons hamn, än hvad som nu

blef fallet.

Under det sedvanliga aftonsamqvämet med anledning af

mötet med fångstmannen i Matotschkin erhöll jag några upplys-

ningar rörande jagten i dessa farvatten, hvilka möjligen kunna

vara af intresse att här anföras. Den främmande och våra egna

fångstmän berättade: Ifall en fångstskuta lemnar de norska ham-

narne tidigt nog på våren, så sysselsätter man sig ofta i början

med sälfångst i Hvita hafvets mynning. Sälen följer med isen

och träffas 1 största mängd 23 till 40' N.O. om 5vjatoi nos, på

vestra sidan om löper till Hvita hafvet. Hufvudmassan ut-

göres af Jan- Mayen-säl, hvaraf i April månad 4 till 5 behöfvas

till en tunna späck. Sedermera blir Jan-Mayen-sälen magrare.

Äfven sulrygg finnes, ehuru mindre allmänt. Btörköbben är

ytterst sällsynt och klapmyts möter man här aldrig. Deremot

ser man här ofta hvalross. Sålunda sågos hela 6 stycken hval-

rossoxar, af hvilka en dödades, 1 edlet af Apr. år 1874, 20

å 30' N.O. om Svjatoi nos; år 1873, 4 st. stora oxar, af hvilka

äfven en fångades å 20' 0.8.0. från samma udde; 1871 SågOS i

slutet af April omkring 50 stycken honor, af hvilka 3 dödades,

omkring 30' V.S.V. från Kanin nos. Vid samma tillfälle med-

delade vår styrman, att han för ett par år sedan, medan han

var på sälfångst 1 Hvita hafvet, sett 40' till 50' norr om Svja-

toi nos omkring 100 hvalrossar, af hvilka ett par i trakten befintliga

fångstskutor fångade 22 stycken, idel gamla honor. 1874 fån-

gade en annan fångstman 12' till 16' nordost om Svjatoi nos en

hvit björn. Narhval sade sig fångstmannen aldrig hafva sett

vid Novaja Semlja, ej heller Hapte De senare förekomma

1 största mängd 23 till 50' V.S.V. om Sydkap på Spetsbergen.

Hvalar förekomma vid Novaja Semlja sällan, dock sågos 1873 i

slutet af Juli en mängd hvalar 20' å 30' från land V.N.V. om

Matotschkin. De tillhörde 2:ne arter, af hvilka den ena var en

»släthval», den andra hade »liksom en topp istället för fena på

ryggen». Samtidigt sågos en mängd storkobbar, af hvilka många

24 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

dödades, och då vattnet till följd häraf blef blodblandadt, begynte

den senare" hvalarten förfölja båtarne, så att man ofta måste

skydda sig genom att draga båtarne upp på isstycken.

Innan afresan nedlades af LUNDSTRÖM en minimi-termo-

meter i en varde på högsta toppen af ett berg i det inre af

sundet. Berget är på kartan utmärkt med namnet Lundströms

berg och har enligt aneroid-observationer en höjd af 924 met.

Under bestigningen af berget fann LUNDstRÖM vid en höjd

af 600 fot en vegetation yppigare och längre framskriden än

vid kusten. På samma ställe träffades äfven 3:ne exemplar af

en Harpalus-art, ett par daggmaskar, åtskilliga flugor m. m.

Ännu på en höjd af 2000 fot träffades blommor af Papaver nu-

dicaule. Toppen af berget var snöfri och saknade all fanerogam

vegetation. Dock träffades här ännu några mossor och en laf

(Cetraria nivalis) i särdeles vackra exemplar. Nedanför toppen

lågo stora snömassor.

Kort efter det vi lemnat Matotschkin måste vi lägga bi

för en svår S.V. storm med hög sjö. Redan morgonen den l14:de

hade dock stormen blåst ut och gifvit vika för en fullkomlig

stiltje, under hvilken vi drefvo nära land.” Ankaret fälldes och

vi rodde genom en tät dimma 1 land straxt utanför en bugt,

som af fångstmännen kallas Skoddebay, ett namn som åtminstone

för tillfället syntes väl berättigadt. Allt var nemligen insvept

i en så ogenomtränglig dimma, att kommunikationen mellan

fartyget och land måste verkställas med ledning af kompassen.

Vi gjorde här en synnerligen riklig skörd af praktfulla jura-

försteningar, för det mesta af samma slag som de, hvilka träf-

fades söder om Besimannaja bay, och här liksom der inneslutna

i konkretionsbollar, hvilka lågo på strandvallen lössköljda ur öf-

verliggande bergmassor. WSjelfva strandklyften utgjordes af en

svart kalksten, med af glacierer refflade hällar, innehållande

sparsamt försteningar tillhörande en helt annan formation, nem-

ligen samma permo-karbonformation, som förekommer vid Norra

Gåskap.

I jurabollarne förekommo en mängd ammoniter med grannt

metallglänsande skal — och jag anser högst sannolikt, att dessa

metallglänsande försteningar gifvit upphof till den bekanta be-

rättelsen om på Novaja Semlja förekommande silfveranflog,

hvilken föranledde JUscHKoWs expedition 1757, ROSMUISLOWS

1768—1769 och LupLows 1807 (se LitEE, Viermalige Reise &.

s. 70 o. följ.). I sammanhang härmed må omnämnas, att de

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:0 1. 25

siluriska lagren vid Matotschkin ofta äro genomkorsade af qvarts-

ådror, hvilka mångengång innehålla rätt vackra qvartskristaller.

Det var förmedligen några dylika qvartskristaller, som gåfvo an-

ledning till RosMUIsLoWws följeslagare TSCHIRAKINS berättelse om

ett på Matotschkins sydstrand förekommande ädelstensblock, af

utomordentlig färgprakt och skönhet. Då RosMmuisLow efter

TSCHIRAKINS död förgäfves sökte få reda på det med så lockande

färger beskrifna stenblocket, hvilket förmodades äga ett stort

penningevärde, utfor han i temligen hårda och helt säkert all-

deles orättvisa beskyllningar mot sin aflidne följeslagare.

Längs med stranden var klippornas krön prydt med otaliga

blommor, den vackert blåa Polemonium villosum, gula och hvita

Saxifragor (Sax. hirculus, flagellaris, cernua, caespitosa m. fl),

hvita prestkragar (Tripleurospermum inodorum), gula ranunkler

(Ran. nivalis och sulphureus) m. m. Längre inåt landet vidtog

såsom vanligt en sank, för det mesta med en grön mossa be-

täckt slätt, full med otaliga små sjöar. Redan på ett djup af

några få tum under ytan var marken frusen, men någon smö

syntes ej på slättlandet — endast vid den branta strandafsatsen

hade de under vinterns lopp hopade stora snömassorna ännu ej

hunnit smälta. — Ett stycke från landningsstället syntes vid

stranden af en liten bäck lemningar af en rysstuga.

Efter ett kort uppehåll i land gingo vi åter ombord och

seglade vidare under herrligt sommarväder till norra Gåskap,

hvarest ankaret fälldes den 16:de Juli i grannskapet af samma

ställe, der vi för första gången ankrade vid Novaja Semljas

vestkust. Redan vid första besöket hade vi i grannskapet af

rysstugan på Gåslandets nordvestra udde träffat kalkstycken och

spår till växtförsteningar. De stora snödrifvorna längs med

stranden betäckte likväl då på de festa ställen den anstående

klyften och hindrade mig att närmare utreda traktens geologi.

Jag anlöpte derför stället nu ånyo för att fortsätta den påbör-

jade undersökningen och se till, om man ej här kunde er-

hålla ytterligare material för bedömande af klimatet i dessa

trakter under forna geologiska tidskiften. Utbytet blef dock

äfven nu ej synnerligen rikligt. — Endast ett mycket ringa

antal ganska illa bibehållna Sörensen träffades i de starkt

uppresta, ofta till och med adelns omböjda skifferlagren

närmast stugan. Under skifferlagren förekommo lager af kalk

vexlande med skiffer, innehållande marina försteningar, productus,

spirifer m. m.hvilka utvisa, attlagren tillhöra en märkvärdig mellan-

206 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

länk mellan permiska- och stenkolsperioden. Bland det lösa

gruset på stranden träffades stycken af en belemnit, kolbitar

och ett större stycke fossilt trä. Beklagligen kunde jag ej up-

pehålla mig tillräckligt länge på stället för att uppsöka det kol-

lager, från hvilket de lösa skarpkantiga kolbitarne härrörde.

Sannolikt hade man -1i grannskapet af detsamma funnit rikare

material till kännedomen om traktens fossila fora, än det jag

nu lyckades hopbringa.

Insektskörden på land blef temligen riklig. — En fluga,

som vi vid vårt första besök funno endast under stenar på stran-

den, sprang nu som en vattenspindel i stor mängd omkring på

ytan af sjöarne närmast stranden, och på det mossbelupna låg-

landet kröpo ett par långbenta tipulaarter omkring äfvenledes i

stor mängd. Dessa insekter, som hos oss äro kända under

namn af harkrankar och af fångstmännen kallades langangsmyror

eller höhästar, utgöra Novaja Semljas allmännast förekommande

större insektart.

Den 18:de Juli seglade jag åter vidare till Södra Gåskap,

hvarest ankaret fälldes samma dag om aftonen i en liten bugt,

hvilken såsom vanligt på Novaja Semljas vestkust omgifves af

en tvärbrant ;strandafsats, bildad af upprättstående från N. till S.

strykande lager af en svartbrun, bituminös kalk? med otydliga

spår till växtaftryck. Först efter mycket letande fann jag i

dessa anstående lager några små bollar, som innehöllo ett par väl bi-

behållna försteningar, utvisande att lagren tillhöra jura-formationen.

Bland stenarne, som lågo kringspridda här och der på slättlan-

det, träffades ett block af en kiselrik kalk med enkrinitstjelkar,

ett par större block af ett qvarts-konglomerat och af en vittrad

augitporfyr.

Dagens botaniska och zoologiska utbyte var rikligt. Genast

då vi landstego sågs ett par svanor (Cygn. Bewickii) i en liten

dam på ett lågt sandnäs, beläget mellan den egentliga strand-

vallen och hafvet, och under en jagtutflykt, som THEEL senare

på dagen företog till inlandet, blefvo en dylik svan, några svan-

ungar, en uggla (Strix nyctea), m. m. skjutna. KIELLMAN er-

höll vid draggningen i hamnen flera för trakten nya algarter.

LUNDSTRÖM fann vid stranden af en bäck, ett stycke från hafvet,

en massa exemplar af det af botanisterne så ifrigt efterfrågade

gräset Pleuropogon Sabini RB. Br., märkvärdigt derigenom, att

det först upptäcktes på Melville-ön vid en meridian nästan pre-

cist motsatt Novaja Semljas och sedermera återfunnits i endast

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O l. 27

några få exemplar vid Matotschkin. Jemte en mängd andra

insekter erhöll STUXBERG vid håfning i små sötvattendammar

vid kusten en dytiscus, en apus- och branchipusart, en mängd

smärre entomostraca o. 8. Vv.

Öfverhufvud egnade STUxBERG under expeditionens lopp myc-

ken uppmärksamhet åt entomostraceernas grupp, och det insamlade

materialet har, jemte insamlingar af THEEL och STUXBERG från

hafvet af beslägtade djurformer, efter återkomsten blifvit öfver-

lemnadt till bearbetning åt den utmärkte kännaren af kräftdjuren

Professor W. LinLJEBORG 1 Upsala.

Den 2l:sta Juli flyttade vi oss åter ett stycke söderut, till

en bugt vid norra sidan af Kostin schar, som af folket kallades

Uggleviken, med anledning af den mängd ugglor, som här

träffades alltid sittande fullkomligt orörliga på sluttningen af en

kulle, ett stycke nedom sjelfva toppen och ofta nog på solsidan.

Uzgglans hvita färg stack här starkt af mot kullens gråa eller

grågröna, så. att fågeln kunde varsnas på långt håll. Den tyck-

tes hafva medvetande härom och var derför vanligen nog för-

sigtig att byta plats redan långt innan, man kom inom skotthåll.

Bergarten på stället utgjordes af en starkt förvittrad vulka-

nisk tuff med blåsrum, ofta på väggarne klädda med klorit och

fyllda med kalk. En grofkristallinisk kalk träffades äfven i

egna gångar, som genomkorsade den plutoniska bergarten och

stundom bildade fristående hvita klippor vid stranden, hvilka

på afstånd sågo ut som stora snöpelare. Bergartens förändrade

beskaffenhet betingade äfven en betydlig förändring i det en-

formiga landskap, som möter närmast kusten söder om Besiman-

naja bay. Istället för ett jemnt mossbelupet, af grunda sötvat-

tendammar uppfyldt slättland ser man här en vexling af små

höjder och dalar. Höjderna upptagas ofta af kala stengyttringar,

hvaremot vegetationen i dalarne är mycket riklig. Man fann

här upprätt växande buskar (Salix glauca), högt gräs, bland annat

äfven gräsmattor af Pleuropogon, stora exemplar af Comarum

palustre, Polemonium coeruleum 0. s. v. Isynnerhet var växt-

ligheten yppig vid stränderna af en vattenrik elf, som utföll i

grannskapet af vår ankarplats. Såsom bekant idka ryssarne tid-

tals en mycket gifvande laxfångst flerestädes vid elfmynningarne

å Novaja Semljas sydvestkust, hvarest ett par laxarter före-

komma i ganska riklig mängd. Med anledning häraf medförde

expeditionen några lax- och sikgarn, som redan förut, ehuru

utan resultat pröfvats i Matotschkin. Jag lät åter lägga ut dem

28 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

i den här framflytande elfven och erhöll denna gång ett par

laxyngel, men inga större fiskar. Laxyngel förekommer föröfrigt

i stor mängd i åtskilliga af de små grunda sjöar, med hvilka lan-

det är fullbeströdt och af hvilka de flesta helt säkert bottenfrysa

under vintern. |

Den 24:de seglade vi vidare genom Kostin schar söderut

. och ankommo den 25:te till Kariska Porten. Under vägen land-

stego vi ytterligare på ett ställe söder om Nechwatowa. Berg-

arten utgöres här af kalk och mergelskiffer i starkt omkastade

lager. Några sparsamt förekommande och illa bibehållna förste-

ningar visa, att dessa lager tillhöra några af de palxzozoiska formatio-

nerna. Natten mot den 26:te Juli kommo vi till Kariska porten

under en nordlig vind så hård, att vi tidtals nödgades lägga bi.

— Sundet var, såvidt man i dimman kunde dömma, spärradt

af drifis, som af den nordliga vinden förts ned från Novaja

Semljas ostkust. Jag seglade derför genast vidare mot det

Jugorska sundet, men nödgades redan följande dagen d. 26:te

på eftermiddagen af den hårda, ofta orkanlika N.O.stormen att

kasta ankar vid Waigatsch öns S.V. udde, kap Grebeni.

Oaktadt fartyget låg för ankar helt nära och i lä af land,

kunde vi till följd af den ytterst häftiga stormen den 27:de,

28:de och 29:de icke sätta ut en båt för att komma i land.

Istället draggade zoologerne från fartyget med godt utbyte från

den här förekommande lösa, på djur synnerligen rika lerbottnen.

Draggningen verkställdes på så sätt, att skrapan lades på en

balja eller något annat lämpligt flöte, vid hvilket en särskild

lina var fästad. — Derpå fick den med stormen drifva ut så

långt linorna räckte, hvarpå den rycktes lös från flötet och ha-

lades ombord.

Först den 30:de kunde vi gå i land. — Bergarten utgjordes

af A. tjockskiffriga kalklager vexlande med lager af mergel-

skiffer, båda gående från S.O.—N.V. och fallande brant mot

S.V. Kalken var mycket rik på öfversiluriska försteningar —

brachiopoder, cephalopoder, trilobiter, entomostraceer och koraller.

På en del ställen, der öfra sidan af lagren var blottad i en

större utsträckning, var denna fullsatt med stora runda, som

limpor formade korallbollar. En annan korall bildade klumpar

af en alns höjd och en qvadratalns bas. Andra lager voro bil-

dade af nästan idel brachiopoder, sparsamt inblandade med

trilobitsköldar, eller af ostracod-fragmenter. B£. Lager af en

grå föga försteningsförande kalk. C. Hvitgrå breccieartad kalk,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:0 1. 29

nästan utan försteningar. D. Lager, förande rikligt försteningar,

afvikande från försteningarne vid A. Nederst träffades ett lager

med brachiopoder, derpå kom ett ej försteningsförande skiffer-

lager, derpå ett lager rikt på koraller. Z. Mäktiga gråa kalk-

lager, ofta innehållande stora korallstammar, men eljest föga för-

steningsförande.

Zoologerne erhöllo här för första gången sedan vi lemnat

Norge lefvande exemplar af Mytilus edulis, såväl fullvuxna djur

med skrapan, som ungar fästade på alger. Jag har förut om-

talat det egendomliga förhållandet, att stora skal af denna snäcka

träffats på stränderna såväl af Spetsbergen som Novaja Semlja

— utan att vi under de talrika draggningar, som verkställts i

närliggande haf, kunnat erhålla några lefvande djur — ett för-

hållande som tycktes visa, att denna snäcka försvunnit från

ifrågavarande trakter, förmodligen utrotad af de här längs med

stränderna kringdrifvande isstyckena.

Om aftonen sammanträffade vi för första gången med några

samojeder, tvänne fullvuxna karlar och en gosse, hvilka med trenne

renspann från det inre af Waigatsch ön körde ned till stranden.

De blefvo rikligt undfägnade med presenter, mat och dryck

och läto oss till gengäld pröfva sina anspann, som bestodo af

fyra renar spända för höga slädar, fullkomligt lika de, som finnas

afbildade t. ex. af Dr Rar i The Land of the North Wind.

London 1875. Nästan likadana slädar finnas föröfrigt redan af-

bildade i Wi1irsEN: Noort ooster gedeelte van Asia en Europa.

Amsterdam 1705. Renarne styrdes dels genom ropande och hoj-

tande, dels med en lång smäcker stång, som af körsvennen hölls

under armen likt en tornerlans och med hvilken han då och då

gaf en knuff åt de renar, hvars dragifver minskats. Andra ändan

af stången var skodd med en hvass lansspets af jern, som begag-

nas till styre för slädan, då man far öfver hal is. Sommartiden

användas slädarna på snöfri mark. Bland de gåfvor, samojederna

erhöllo, tycktes de mest sätta värde på en kappe salt, som kapten

ISAKSEN skänkte dem. Oaktadt deras föröfrigt glupande aptit

ville de ej äta rökt skinka, emedan vi enligt deras tanke

ville narra dem att förtära hästkött.

Under den svåra storm, som rasat de föregående dagarne,

hade mycket is drifvit ut såväl från Kariska Porten som Jugor

schar, och det fanns stor anledning att befara, att all is i Kariska

hafvet nu drifvit ned och helt och hållet spärrat de båda södra

inloppen, i hvilket fall någon sannolikhet ej förefanns att genast

30 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

kunna segla in i det Kariska hafvet. Jag var dock otålig att

komma fram så snart som möjligt och lättade derför åter

den 31:sta Juli på eftermiddagen ankar för att segla in i Jugor

schar. Stormen hade nu gifvit vika för en fullkomlig stiltje,

som snart nödgade oss, då den här rådande häftiga med ebb

och flod vexlande strömmen kantrade, att åter kasta ankar helt

nära sundets vestra mynning vid ett ställe, som af fångstmännen

benämnes »samojedbyn»!).

) VON KRUSENSTEEN anger, att strömmen i Jugor schar alltid går åt öster.

Det måtte dock bero på något misstag eller derpå, att en bakström vissa

tider råder i Jugor schars nordöstra inlopp (PAUL V. KRUSENSTEEN, Skizzen

aus seinem Seemanns-Leben (Tryckort och tryckår ej angifna) s. 81).

Ur denna svårtillgängliga bok må följande data från PAUL V. KRUSEN-

STERNS 2:ne sjöresor i Kariska hafvet meddelas.

Dessa resor företogos åren 1860 och 1862 med skonaren Jermak,

ett fartyg om 150 tons, som byggts i Soroka vid Hvita hafvets kust

år 1849 af fadern, Amiral von KRUSENSTERN, för upptäcktsresor i Is-

hafvet. Redan från början, medan den ännu stod under befäl af den

berömde sjöfararen, hade dock »Jermak» en synnerlig otur, hvilken,

upprepad fyra år å rad, tyckes visa, att fartyget var odugligt för färder

i dessa farvatten, Då det nybyggda fartyget sålunda första gången d.

30:de Aug. 1849 utlöpte från Soroka med Kariska hafvet och Novaja

Semljas nordostspets till mål, kom det endast till Mesen, hvarest det

lades upp för vintern. Dess andra forskningsresa börjades d. 15:de

Aug. 1850 från Archangel. med uppgift att längs med kusten tränga

in i Kariska hafvet, men äfven denna gång kom man endast till Indigas

mynningsvik, I båda dessa resor hade P. v. KRUSENSTERN som yng-

ling deltagit. Deremot förde han befälet öfver Jermaks 2:ne återstående

färder, af hvilka den första börjades d. 10:de Sept. 1860 från Petschora-

mynningen, hvarest fartyget oaktadt de inskränkta medel, som i dessa

öde trakter stodo till buds, med stor skicklighet blifvit iståndsatt, så

godt under dylika förhållanden var möjligt, af dess unga energiske chef.

Redan 3:ne dagar derpå hade man, utan att möta annat än spridda is-

stycken, seglat igenom Kariska Porten, men beklagligen fortsatte v.

KRUSENSTERN, till följd af den sena årstiden och fartygets bristfälliga

utrustning, dee färden härifrån vidare mot Sibiriens kust, dit han i så

fall, gynnad af förlig vind, kunnat segla på några få dagar. Istället

kryssade han några dygn i motvind med stor svårighet framför Kariska

Porten, tills ändtligen en kastning i vinden förde honom igenom och

åter till Petschora, der ankaret fälldes d. 19:de- Sept.

P. V. KRUSENSTERNS andra expedition företogs äfven med »Jermakp»,

som denna gång utrustades på bekostnad af Herr SIDOROFF. Beledsagad

af en mindre däckad båt, lemnade Jermak d. 13:de Aug. 18262 ankar-

platsen vid Kuya i Petschora, 40 verst från Pustosersk. Den 26:te Aug.

seglade man genom Jugor schar och för natten kastades ankar på 10

fots djup och klippbotten vid en nära kap »Kanin» öster om Jugor

schar belägen ö. Strömmen kantrade en timme derefter och stora massor

is började att drifva förbi ankarplatsen in i Kariska hafvet. Såväl

»Jermak» som »Embrio» kommo nu i drift och kort derefter fullkom-

ligt i besätt, sedan man förgäfves sökt att kryssa mot strömmen till-

baka in i Jugor schar. De blefvo nu snart åtskilda. Jermak dref längs

med södra kusten af Kariska hafvet till 69” 54” lat.. 66” O. long. Här-

under var fartyget ofta i fara att sönderkrossas af isen och blef slut-

ligen så skadadt, att man den 21:sta Sept. nödgades lemna detsamma,

för att öfver isen till fots uppnå land, som nåddes den 28:de Sept.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND4. N:o l. 31

Detta namn härrör deraf, att fem eller sex samojedfamiljer

om sommaren slå ned sina bopålar härstädes i grannskapet af

några små hus, hvarest fångstmän från Pustosersk pläga hafva

sitt tillhåll under fångsttiden. Dessutom finnes på stranden en

kyrka, mycket liten, men för tillfället försedd med en mängd

granna, förmodligen af fångstmännen medtagna helgonbilder,

framför hvilka till fångstens befrämjande en mängd små vax-

ljus brunno.

Fångsten tycktes förnämligast utgöras af fisk (lax och sik),

men att äfven andra villebråd fångas härstädes, derom vittnade

en mängd hudar af säl och hvitbjörn, hvilka funnos utspända

i grannskapet af bostäderna. De ryska fångstmännens gevär

voro dock ytterst dåliga, isynnerbet samojedernas, hvilka bestodo

af gamla studsare försedda med fintlås af urgammal modell och

ofta på ett sinnrikt sätt iståndsatta med låsdelar af trä och ben.

Detta oaktadt gåfvo de eld ganska bra, och samojederna sades

vara utomordentligt säkra skyttar. Härtill bidrager utan tvifvel

- i väsentlig mån deras skarpa syn — hvilken är så god, att de,

enligt fångstmännens enstämmiga utsago, med blotta ögonen se

lika bra som fångstmännen med sin ofta ganska Suda kikare.

Då de vilja se skarpt, hålla de ERE tätt till hvarandra

horisontelt framför ögonen, så att endast en obetydlig springa

eller synöppning qvarblir.

Under vår vistelse på stället sågo vi ofta ryssarne och sa-

mojederna tillsammans inbegripne i några mer eller mindre

olympiska lekar, en del i viss mån eder kägelspel.

Öfverhufvud eken de lefva i temligen god sämja, ehuru det

var ögonskenligt, att, såsom öfverallt der vilden och den hvita

rasen komma i beröring med hvarandra, vildarne äfven här

småningom utsugas af sina på en högre bildningsgrad stående

kamrater.

efter tusen besvärligheter och faror, förorsakade af den sena årstiden,

af en för en dylik vandring alldeles bristfällig utrustning och af öppna

rännor och vakar i isfältet. Lyckligtvis träffade de skeppsbrutne nära

landningsstället en rik samojed, som mottog .dem mycket gästfritt och

med sina renar förde dem till Obdorsk. Jermaks följeslagare, jakten

»Embrio», lyckades deremot komma lös från isen och uppnå Jugor schar,

hvarest den 2:ne veckor väntade på sin större kamrat och derpå åter-

vände till Petschora. Äfven denna gång hade Jermak sannolikt kunnat

uppnå Obi-Jenissej, om man genom nödig försigtighet undvikit att

komma i besätt i södra delen af Kariska hafvet och istället sökt tränga

fram antingen längs med Waigatsch öns ostkust eller genom Kariska

Porten eller Matotschkin schar.

32 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

Salt, jern, te, mjöl m. m. äro numera oumbärliga för de

flesta samojeder och måste betalas dyrt, och äfven här spelar

»vodkan» — eldvattnet — samma förderfliga rol som bland

Amerikas rödskinn. Längre fram under min resa uppför Jenis-

sej samtalade jag härom med en ryss, som en längre tid stått i

handelsförhållanden med samojeder, ostjaker, tunguser, dolganer

m. f. Han skildrade i lifliga färger bränvinets och framförallt

den på bränvinsminutering beroende handelns förderfliga infly-

tande. Vid tal om medel mot det onda sade han, att de in-

skränkningar, som för detta ändamål varit gjorda i rättigheten

till minutförsäljning, endast verkat skadligt i det att, då endast

byteshandel ännu existerar härstädes, monopolet lemnat alla

vildarne i en trakt i händerna på en enda person, hvilken såsom

ensam innehafvare af det rusgifvande salighetsmedlet för det-

samma kan betinga sig hvilket pris som helst och derigenom

snart blir en »verklig slafherre i trakten». Det enda verksamma

botemedlet vore spridandet af bildning bland dessa i detta hän-

seende mycket vanlottade, men för bildningens välgerningar, en-

ligt min sagesmans försäkring, lätt mottagliga raser. Om en

samojed eller dolgan får en dertill lämplig uppfostran, anses

han synnerligen pålitlig och lämplig till uppsyningsman, biträde

i handel m. m. dyl.

Åfven europeiska tyger och skodon af läder tycktes gan-

ska många samojeder använda åtminstone om sommaren, och

sängstället i en välmående samojeds af renskinn uppförda tält

är oftast afstängdt från den del af tältet, der eldstaden är belä-

gen, genom en brokigt färgad kattunsgardin. En af de samojeder,

som deltogo i kägelspelet, var klädd i vida högröda byxor och

högblå rysk skjorta och bar dessa klädesplagg med synbart

sjelfmedvetande och stolthet. För att skydda sig mot vinterns

köld och buranens snöhvirflar, begagna de ryska fångstmännen

allmänt samojedpäsken, hvilken föröfrigt är lik en lapp-päsk med

undantag att den tätt åtsittande, äfven af renskinn förfärdigade

mössan liksom hos eskimåerna är sammanhängande med päsken.

Föröfrigt äro de ryska fångstmännen klädda i den vanliga

ryska drägten, som för sommaren äfven anlägges af en del sa-

mojeder. Andra deremot voro klädda i päskar af tunnt ren-

skinn. Oss till ära klädde några af fruntimren sig i full skrud.

Deras drägt var då ganska vacker, bestående af en om lifvet

åtsittande, kort päsk af tunna, i vackra veck nedfallande ren-

skinn, hvars kjol var utsydd med en mängd brokiga skinn-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD: HANDLINGAR. BAND. 4: N:0O L; 38

volanger. På fötterna och benen hade de vackra, äfvenledes

brokigt utsydda renskinnsmokasiner. Håret var deladt i 2:ne

med band förlängda flätor, som räckte ända till fötterna och

voro rikt utstyrda med tunga kopparringar, medaljer och per-

lor. En fruntimmers-stashufva för vintern förevisades äfven.

Den var vid, varm och ganska ändamålsenlig, om man un-

dantager 6 till 8 stora tunga kopparringar och 9 med pressade

figurer försedda kopparplåtar, som med alnslånga remmar voro

fästade vid hufvans bakre del.

Bergarten vid »Samojedbyn» utgjordes af grå kalk, i

hvilken jag endast kunde finna en enda förstening, utvisande

att lagren äfven här tillhöra siluriska formationen. De geolo-

giska förhållandena på detta ställe voro således föga intressanta.

Jag önskade derför begagna det af stiltjen förorsakade dröjs-

- målet för en ortbestämning på södra delen utaf Waigatschön,

hvarest jag dessutom hoppades finna kambriska lager. För

detta ändamål rodde jag, åtföljd af LUNDSTRÖM och STUXBERG,

hvilka funnit samojedbyns flora och fauna allt för enformiga,

den 1:sta Augusti i båt vidare inåt Jugor schar, sedan jag gifvit

order till kaptenen på fartyget att, så fort som vind och ström

det medgåfvo, lyfta ankar för att följa efter.

Efter några timmars rodd i tät dimma slog jag upp mitt

tält på Jugor schars norra strand. Lagren här utgjordes af grå

kalk föga vexlande med skiffer, oftast upprättstående med en

hufvudstrykning från N.—S., stundom äfven fallande mer eller

mindre brant mot öster eller fullkomligt horisontela. Några

försteningar kunde jag ej finna, och det geologiska utbytet blef

således äfven här ganska ringa. Deremot erhöllo vi åtskilliga

nya bidrag till traktens fora och fauna. Den i början täta

dimman skingrade sig äfven snart, så att nödiga solhöjder kunde

erhållas för ett säkert bestämmande af belägenheten.

Redan följande förmiddag kastade fartyget ankar 1 vårt

grannskap, och sedan strömmen några timmar derefter ändrat sig

och börjat sättain mot öster, lyftades ankaret ånyo den 2:dra Augusti

eftermiddagen wunder nästan fullkomlig stiltje, och vi seglade

eller rättare drefvo med den starka strömmen ut igenom sundet

til Kariska hafvet, hvilket nåddes den 3:dje Aug. kl. 1 på

morgonen.

Längre upp mot Kariska Porten syntes mäktiga isband, men

föröfrigt var hafvet utanför Jugor schar så långt man kunde se

från den för utkik vid masten fästade tunnan fullkomligt isfritt.

34 NORDENSK IÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEUVITION TILL JENISSEJ.

Vi fortsatte derför vår färd med de bästa förhoppningar att

snart kunna uppnå expeditionens mål, någon af de stora sibi-

riska floder, som mynna på östra sidan om Jalmal. Vinden

var dock ytterst svag, så att det endast gick långsamt framåt,

men vi erhöllo en rik ersättning för det härigenom förorsakade

dröjsmålet i de tillfällen till naturhistoriska och hydrografiska

iakttagelser, som det smula vattnet och den svaga vinden er-

bjödo oss.

Under framseglingen lodades minst en gång hvarje vakt,

ett par gånger dagligen anställdes sol-observationer för nog-

grant fastställande af fartygets kurs, och merendels tvenne, ofta

flere gånger hvarje dag draggades det, hvarjemte temperatur-

observationer anställdes vid olika djup, vattenprofver togos m.

m. Innan jag går att fortsätta den egentliga reseskildringen,

skall jag här lemna en kort öfverblick öfver de resultat, som dessa

iakttagelser lemnade.

Såsom mina iakttagelser utvisa, är Kariska hafvet djupast i

dess vestra del, längs med Novaja Semljas ostkust, medan der-

emot östra delen är ganska grund. Det är dock här så jemn-

djupt, att man, ifall lodning anställdes blott några få gånger

om dagen, föga behöfde befara att oförmodadt stöta på ett å

kartorna ej angifvet grund. — Den största sänkningen möter

sannolikt vid Waigatschöns östra kust, hvarest ett djup af 300

famnar finnes angifvet. — Men derpå aftager djupet småningom

österut, så att det t. ex. vid 71” lat. i midten af Kariska hafvet

vid 64” longit. endast är 70—90-famn., vid 65” longit. omkring

20 famn., vid 66? longit. 6—10 famn. o. s. v. Vestkusten af

Jalmal är isynnerhet vid kap Golovin och Beloi Östrow mycket

långgrund, så att man endast med fötsigtighet bör nalkas den

med fartyg. Åfven med båt är det, om hafvet är isfritt, till

följd af de ständiga bränningarne, svårt att lägga till härstädes,

hvarför norska fångstmän mycket sällan landstiga på kusten,

oaktadt de der boende samojederna numera, sedan de lärt känna

fångstmännens fredliga sinnelag, ofta genom allehanda tecken

inbjuda besättning på förbiseglande fartyg att landstiga. Den

enda plötsliga kastning, som man känner i det Kariska hafvets

djup, träffas vid 75” 10' lat. och 77"—78” longit, hvarest djupet

plötsligen från 20 famnar minskar till 11 och mindre. Möj-

ligt är, att detta grund till och med höjer sig nära intill vatten-

ytan, ehuru vi ej genom verklig lodning kunde afgöra det, eme-

dan grundet vid vårt besök var betäckt med kolossala, öfver

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 1. 35

hvarandra upptornade isblock eller smärre isberg, hvilka tydligen

stått på detta ställe en mängd år, kanske årtionden. Mellan is-

blocken funnos betydliga dammar med sött vatten, hvarför vi

äfven för fyllande af våra vattenkärl uppehöllo oss här några

timmar. Möjligen har detta af höga isblock betäckta grund

gifvit anledning till det oriktiga antagandet, att en ö skulle

finnas ungefär i denna del af Kariska hafvet. Från detta ställe

i sydostlig riktning till grannskapet af Dicksons hamn är hafvets

botten nästan lika jemn och horisontel som dess yta. Norr-

ut tyckes djupet långsamt tilltaga. Bottnen utgöres öfver-

allt i de af oss besökta delar af Kariska hafvet, om man undan-

tager i det omedelbara grannskapet af Novaja Semljas ostkust,

hvarest sten och lithothamnionbotten förekomma, utaf fin sand

och lera, knappast med någon inblandning af småsten, åtmin-

stone ej i hafvet mellan Novaja Semlja och Jalmal. Mellan

vår vändpunkt vid 75” 40' lat. och 79” longit. och Jenissej-

mynningen träffar man deremot ofta i leran stora skål- eller

skifferformiga myrmalmskonkretioner af högst egendomligt ut-

seende.

Vid hafsytan är vattnets temperatur och salthalt mycket

vexlande. Under en följd af stilla lugna dagar får det om som-

maren varma, lätta, saltfria vattnet från Obis och Jenissejs mäk-

tiga flodbäddar ostördt sprida sig på hafvets yta. Ifall is ej

finnes 1 grannskapet anger termometern då en yttemperatur af

ända till 11” C. och någongång derutöfver. Vattnet är nu så

saltfritt, att det utan olägenhet kan användas till dricksvatten.

Grannskapet af is sänker dock temperaturen hastigt till 0”,

och samma verkan har en storm, under hvilken vågsvallet sam-

manblandar ytans varma ochj bottnens kalla vatten med hvar-

andra. Åfven ytans vatten blir nu salthaltigt och odrickbart.

Redan på ett djup af några få famnar äro dock såväl tempera-

turen som salthalten i det Kariska hafvet fullkomligt konstanta,

temperaturen äfven under den hetaste sommardag och sanno-

likt äfven under den kallaste vintertid mellan —1” och — 2”

C. (nästan alltid — 1,7” C. eller + 29” F.). Tydligare visas detta

af vidfogade tabell (Bilaga 4) rörande de under resans lopp ut-

förda iakttagelser öfver hafsvattnets temperatur och salthalt vid

olika djup.

I zoologiskt hänseende var Kariska hafvet hittills ett full-

komligt mare incognitum, och de flesta tyckas, jag vet ej på

hvilken grund, ansett detsamma såsom ytterst fattigt på växt- och

36 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

djurlif. De draggningar vi anställde visade nu, att detta, i af-

seende å djurlifvet, ingalunda är fallet, utan att tvärtom dess

ler- och sandblandade botten utgör hemvist för en massa af

hafsdjur, kanske till antalet arter ej jemförliga med djurformerna

i sydligare haf eller ens med hafvet vid Spetsbergens vestkust,

men helt säkert till individrikedom jemförliga med de i detta

hänseende rikast lottade delar af oceanen. Såsom jag redan

omnämnt, är ytvattnet i Kariska hafvet föga salt och om som-

maren åtminstone tidtals ganska varmt. Men redan på ett djup

af några få famnar blir vattnets salthalt nära lika stor som

hafvets vid Norges vestkust och temperaturen nästan konstant

— 1,7”. Det är detta kalla salta vatten, som utgör det element,

i hvilket de flesta af Kariska hafvets djurformer året om lefva,

och dock möta vi här en mängd kraftigt utvecklade former, —

t. ex. en gigantisk Alecto, en ovanligt stor Ophioglypha, oräk-

neliga massor af Ctenodiscus o. s. v., och det egendomliga

förhållandet äger här rum, att vattnet på ytan, såsom direkta

försök utvisa, utgör ett dödligt gift för de djur, som upphem-

tas från den några få famnar längre ned belägna bottnen. Så-

som egendomligt för Kariska hafvet må slutligen anföras, att

sjöborrar här äro så sällsynta, att under de otaliga draggningar

och svablingar, som af oss här anställdes, endast ett enda till

denna grupp hörande djur erhölls. Af högre djur träffar man

här för det mesta samma former som i andra polarhaf. Dock

är fågellifvet vid Kariska hafvets ostkust till följd af brist på

lämpliga häckningsställen å den närliggande stranden mycket

fattigt i jemförelse med fågellifvet utanför Spetsbergen och

Novaja Semljas vestkust. Hvalar visa sig här ytterst sällan,

hvaremot säl och hvalross förekomma rikligt nog bland drif-

isen. Hvalrossen uppträder synnerligen ymnigt vid en »hval-

rossbank» belägen i grannskapet af 72”, vid Jalmals vestkust

och så nära land, att dess tillvaro var bekant för samojederna.

Under de draggningar vi anställde, om ej på sjelfva banken så

åtminstone i dess grannskap, upphemtade skrapan icke några

högre alger, tillföljd hvaraf jag förmodar, att det är rikedomen

på större snäckor som gör denna bank till ett favorittillhåll för

hvalrossen. Ofta nog är magen på de hvalrossar som fångas

fylld med den köttiga delen af större bivalver, hvilka innan de

nedsväljts blifvit med utomordentlig skicklighet befriade från

sitt hårda, svårsmälta kalkskal.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 4. N:O 1. 37

I botaniskt hänseende är den af oss under färden till Je-

nissejs mynning befarna delen af Kariska hafvet en fullkomlig

öken — ej en enda rotfästad alg upphemtades nämligen af

skrapan under öfverseglingen, och på den af oss besökta udden

af Jalmal funnos ej heller vid stranden några af vågsvallet upp-

kastade alger, men väl i temligen stor mängd buskar af en stor,

vid flyktigt betraktande alglik hydromedusa. Orsaken till detta,

särskildt med hänseende till det rika djurlifvet ganska märkliga

förhållande torde hufvudsakligast böra sökas i bottnens ogynn-

samma beskaffenhet och i den massa sötvatten, som här strömmar

ut i hafvet. Helt annorlunda gestaltar sig förhållandet i vestra

delen af Kariska hafvet längs med Novaja Semljas ostkust,

hvarest, såsom längre fram vid redogörelsen för Prövens återfärd

skall visas, KJELLMAN träffade ett rikt och yppigt alglif.

Under början af vår seglats på Kariska hafvet var dess

vatten föröfrigt så smult, att en insjöjolle utan fara kunnat fram-

segla på detsamma, ett förhållande, som naturligtvis högeligen

underlättade och befordrade våra vetenskapliga arbeten, i det

det medgaf oss att, när vi så önskade, lägga ut en båt, dragga,

anställa temperatur-iakttagelser på djupet m. m. Men istället

gick det långsamt framåt, så att Kariska hafvets östra strand

varskoddes först den 6:te Aug. efterm. Den 7:de mötte vi en

fångstman från Wadsö, som den 25:te Juli genom Matotschkin

schar seglat in i det Kariska hafvet, efter att nyss förut vid

»Torrenäs» på Novaja Semljas vestkust hafva fångat 100 stor-

kobbar. Sedermera hade han vid den nyss omnämnda hval-

rossbanken fångat 50 hvalrossar jemte 2:ne isbjörnar. Han be-

rättade, att en mängd norska fångstfartyg, som för tidigt seglat

in genom Jugorsundet, nu lågo af is instängda i Kariska bug-

ten på Kariska hafvets södra strand. Emedan hans skuta snart

var fullastad, ämnade han genast återvända. Vi begagnade till-

fället att med honom sända bref till hemlandet.

Den 8:de Augusti middagen voro vi vid lat. 72” 17', long.

68" 20' i närheten af den förut nämnda hvalrossbanken. Ingen

is fanns i grannskapet, men detta oaktadt syntes äfven nu en

mängd hvalrossar simmande i vattnet. Vinden var fortfarande

svag och knapp, så att en båt, utan att det förorsakade något

egentligt dröjsmål, kunde utsättas för att lemna en af zoologerna

tillfälle att på nära håll se dessa vackra och märkvärdiga djur,

dock med uttryckligt förbud att söka fånga dem annat än med

harpun. Tillföljd af hvalrossens nyfikenhet är det nemligen

38 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ-

lätt att komma den inom skotthåll och att få det »nöjet» att

med kula hafva dödat ett par af dessa djur. Sällan erhåller

man dock på detta sätt det skjutna djuret. Om kulan genom-

borrar dess hufvudskål, helst bakom örat, eller om skytten har

den ovanliga lyckan att träffa hjertat, dör djuret visserligen

genast, men det sjunker vanligen till botten innan båten kommer

inom kasthåll för harpunen. Om deremot kulan ej dödar ögon-

blickligen eller nästan ögonblickligen, så kan båteh sällan ro

fatt den sårade hvalrossen. Ifall något internationelt fördrag

kommer till stånd rörande ishafsfångsten, bör derför hvalross-

jagten med bössa, såsom ytterst förödande och sällan ledande

till det åsyftade målet, helt och hållet förbjudas.

På eftermiddagen samma dag gick jag jemte LUNDSTRÖM

och STUXBERG 1 land på en från Jalmal något litet utskjutande

udde på norra sidan om mynningen af en temligen betydlig

elf. Landstigningsstället var beläget vid lat. 72” 18', long.

68” 42. Landet begränsades här af en låg strandfjäre, från

hvilken på ett afstånd af 100 steg en 20 till 100 fot hög tvär-

brant strandvall höjer sig. Ofvan om strandvallen vidtog en

vidsträckt, svagt undulerande slätt, betäckt med en vegetation,

som visserligen var ytterst enformig, men dock vida yppigare

än Waigatschöns och Novaja Semljas. Härom meddelar Lunp-

STRÖM följande:

»Den vegetation, som bekläder Jalmals stora slättland, synes,

att döma efter den punkt på detsamma, som jag hade till-

fälle att närmare undersöka, vara ganska enformig. Härtill

bidrager utan tvifvel markens enahanda beskaffenhet samt från-

varon af stenar eller fast klyft och några mera betydande höj-

der. Emellertid företedde floran anmärkningsvärda olikheter,

1) närmast kusten, 2) på det inre torra slättlandet (den egentliga

Jalmal-tundran) och 3) i de dalar eller fördjupningar, som de

större eller mindre vattendragen bildade uti det inre landet.

Närmast kusten, ofvanför det högsta vattenståndet och öf-

verallt på strandsluttningen, hade man onekligen den största

mångfalden af arter. Här fanns nemligen en ganska yppig gräs-

vegetation af AÅira ccespitosa L. var., Catabrosa concinna "PH.

Fr., Poa pratensis L., Dupontia Fischeri R. Br. och såsom

isynnerhet utmärkande Alopecurus alpinus SM. Dessutom, och

inströdda ibland dessa, förekommo Artemisia vulgaris L. gB

Tilesti LEDEB., Cineraria campestris RErz., Pedicularis lanata

PALL., Ranunculus borealis "TRAUTV., Papaver nudicaule L.,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O 1. 39

Cochlearia Wahlenbergii Rurr., Wahlbergella affinis FR., Saxi-

fraga IMeracifolia WaALpst. o. Kir., S. nivalis L., Eriophorum

angustifolwwm ROTH. m. fl. Denna vegetation sträckte sig en-

dast ett par famnar inåt landet.

Lemnade man deremot stranden och inträdde på det stora

slättland, som utbredde sig så långt ögat kunde nå, så möttes

man af en betydligt artfattigare flora. Marken var visserligen

på de flesta ställen beklädd af en växtmatta, men denna bestod

till större delen af lågväxta förtorkade exemplar af Salix ro-

tundifolia ”Trautv., S. polaris WB6., Dryas octopetala L.,

Papaver nudicaule L., Draba alpina L., Vaccinium vitis idea

L., Luzula arctica BLyrr, L. arcuata (L.) WBG. B hyperborea

(R. BR.) jemte åtskilliga mossor och lafvar, såsom Hylocomium

proliferum (L.), Hypnum wuneinatum H., Gymnocybe turgida

(WBG.), RBacomitrium hypnoides L. samt Dactylina arctica

(Hoor.) Nyz., Cladonia rangiferina (1L.) HoFFm., Cetraria islan-

dica (L.) AcH., Spherophorus coralloides Pers. m.fl. Här och

der syntes enstaka stående exemplar at Cineraria, Alopecurus

alpinus, Sm. Eriophorum capitatum Host., hvilka växters frukter

och frön med lätthet kringföras af vinden. Att vinden här

spelar en stor rol vid växternas spridning syntes tydligen såväl

af den sand, som från stranden och de icke bevuxna ställena

hade kastats vida öfver växtmattorna, som af den omständigheten

att individerna af samma art merendels uppträdde isolerade från

hvarandra, hvarigenom hela floran fick prägeln af en mindre

vanlig »oordning».

Vid de mindre vattendrag, som genomskuro det inre landet

och der bildade ganska stora fördjupningar, visade vegetationen

en friskare grönska och fere intressanta former. Här träffa-

des Ranunculus hyperboreus ROorttB., Cardamine pratensis L.,

C. bellidifola L., Stellaria Edwardsii RB. Br, S. lumifusa

RortrB., Saxifraga stellaris LT. v.comosa D.C., S. cernua L.,

samt en form af S. rivularis L., hvilken, så vidt jag kunnat

finna, ej förut blifvit beskrifven och genom sina 2—4- blommiga

uppräta stjelkar och glandelhåriga rödskiftande blomskaft och

blomfoder väl förtjenar att anmärkas såsom egen varietet; —

vidare Chrysosplenium tetrandrum TH. FR. Catabrosa concinna

TH. FR. — i nästan fotshöga exemplar —, Polemonmium pulchel-

lum (BUNGE) LEDEB. m. fl.

Antalet af alla de insamlade kärlväxterna uppgår till 53

arter. Med ett par undantag återfinnas dessa alla på Waigatsch,

40 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

hvars flora emellertid, så vidt man känner, är mycket rikare.

Stor öfverensstämmelse visar äfven vegetationen på Gyda-tun-

dran, belägen emellan Obi- och Jenissej-vikarne, på samma

breddgrad. Anmärkningsvärdt är emellertid, att många af de

arter, som på Jalmal förekommo vid vattendragen i det inre

landet, ej anträffats på Gyda-tundran, ehuruväl denna blifvit

noga undersökt af FR. ScHmiot (Mémoires de VF Académie Imp.

des sciences de St. Pétersbourg, VII série, tome XVIII, N:o 1).

Docenten H. W. ARNELL, som granskat och' bestämt de in-

samlade mossorna, har funnit dessa utgöra 25 arter, hvilka alla

återfinnas i Ryska Lappmarken.

De insamlade lafvarne, hvilka blifvit granskade och bestäm-

da af Adj. TH. M. FRIES, utgöra 14 arter. Såsom anmärknings-

värda bland dem må nämnas Dactylina arctica (HooK.) Ni.

och Dufourea medicata Lavur., af hvilka den förra endast är

känd från arktiska Amerika och Jenissejs mynning.

På den låga strandfjären hade hafvet uppkastat massor af

ett segt sandblandadt skum, hvilket enligt Prof. CLEVES under-

sökningar är särdeles rikt på diatomaceer.

De sötvattensalger, som insamlades, äro ännu ej bestämday.

Vegetationens enformighet torde här i väsentlig mån be-

tingas af terrängens enformiga beskaffenhet. — Någon fast

klyft finnes här ej. Marken utgöres öfverallt af sand och sand-

blandad lera, i hvilka jag icke kunde finna en sten så stor som

en bösskula eller ens så stor som en ärta, oaktadt jag letade på

en sträcka af flere kilometer längs med strandvallen. Afven

från hafvets botten utanför kusten upphemtade skrapan aldrig

några klappurstycken, ett förhållande som bland annat derför

är märkligt, att det tyckes visa, att strandisen från Obi-Jenissej

icke drifver ned och smälter i denna del af Kariska hafvet.

Föröfrigt innehålla sandlagren icke heller några subfossila snäc-

kor, såsom förhållandet är med Jenissej-tundrans sandbäddar,

och äfven »Noachträ» tyckes här saknas. Om man får döma

af våra iakttagelser från detta ställe, skiljer sig således halfön

mellan Obiviken och Kariska hafvet ganska väsentligt från den

öster om Jenissej belägna tundran, för hvars byggnad jag längre

fram skall lemna en redogörelse.

Några innevånare sågo vi ej till, men öfverallt på stranden

syntes talrika spår af menniskor, af hvilka en del gått barfota,

af renar, hundar och samojedslädar. Ofvan om strandvallen

fanns en offerplats, bestående af 45 i en hög lagda björnskallar

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 1. 41

af olika ålder, en mängd hufvudskålar af ren, en underkäk af

hvalross m. m. På de flesta af björnskallarne voro hörntänderna

utbrutna, ofta saknades underkäken helt och hållet. Några at

benen voro mossbelupna och lågo nedsjunkna i jorden, andra

hade, såsom vidsittande kött utvisade, blifvit ditlagda detta år.

Midt i benhögen stodo fyra träbitar uppresta. Tvenne utgjordes

af vanliga 11 aln långa käppar med utskurna hak, tjenade att

uppbära de ren- och björnskallar, som dels voro uppspetsade på

stolparne eller upphängda på de inskurna haken, dels uppträdda

genom ett i pannbenet skuret fyrkantigt hål. De tvenne andra,

som tydligen voro offerplatsens egentliga gudabeläten, utgjordes

af drifvedsrötter, på hvilka några utskärningar blifvit gjorda för

att utmärka ögon, mun och näsa. De delar på träbiten, som

skulle föreställa ögonen och munnen, hade nyligen blifvit bestrukna

med blod, och vid benhögen låg ännu qvar innanmätet af ma-

gen från en nyligen slagtad ren. Straxt bredvid funnos lem-

ningar af en eldstad och en skarnhög bestående af allehanda

ben af ren och underkäkar af björn.

Då hvarken strandens sandafsatser erbjödo något lämpligt

häckningsställe för alkor, teistar, fiskmåsar o. dyl. eller några

holmar förekommo utanför kusten, som hade kunnat tjena till

häckningsställen för ejdrar och andra kolonivis häckande gås-

arter, saknades här polarhafvens rika fågellif. I elfmynningen

kringflögo dock stora skaror af ejdrar och hafsellor (Harelda

glacialis), och på strandens sandbankar sprungo skaror af Cali-

dris arenaria och en eller annan ”Tringa oroligt af och an för

att söka sin föda. Tundrans ödslighet afbröts deremot endast af

ett par lärkor och ett falkpar med ungar (Falco peregrinus).

Dessutom syntes spår af renar, och tvenne på strandvallen upp:

resta räffällor angåfvo, att äfven räfvar förekomma i dessa trak-

ter i tillräcklig mängd för fångst.

Senare på aftonen, sedan några solhöjder blifvit tagna

för bestämmande af ortens läge, rodde vi åter ombord och seg-

lade derpå vidare, följande kusten på afstånd, hvarvid vi en

gång seglade fram mellan land och en lång serie af grundisar,

som strandat utmed kusten på ett djup af 5—9 famnar. Om

natten foro vi förbi ett ställe, hvarest fem samojedtält voro upp-

slagna, i hvilkas grannskap en mängd renar betade. Landet blef

nu alldeles lågt och hafvet grundade till betydligt. Kursen

ställdes derför mot N.V., i hvilken riktning snart djupare vatten

erhölls. Oaktadt ytvattnets ringa salthalt och höga temperatur

42 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

(+ 7,7” C.) fångades här en Clio borealis och en mängd cope-

poder i vattenbrynet.

Det hade ursprungligen varit min afsigt att landstiga vid

Beloi Ostrow, men det fullkomligt isfria haf, som omgaf oss,

lockade mig att genast fortsätta kursen mot N.O. för att se till,

huru långt det isfria vattnet sträckte sig. Seglatsen fortsattes i

denna riktning till den 12:te Aug., då framfärden åt norr vid

75” 40' lat. och 78” 40' longit. hindrades af ett vidsträckt från

öster till vester gående fält af sammanhängande, men ej synner-

ligen tjock is.

Den 10:de Aug. på eftermiddagen begynte en häftig S.0.

vind att blåsa, om qvällen åtföljd af ymnigt regn och åska.

Längre fram mot natten öfvergick vinden till N.V. och till

verklig storm, som snart uppdref en hög och krabb sjö. Stor-

men fortfor dock endast till följande middag, då vinden åter

blef svag S.V. och hafvet så smult, att vi kunde lägga till med

båt vid några grundisar, som strandat midt i hafvet ungefär på

det ställe, der Maximog-ön finnes å en del kartor angifven. Med

undantag af ett par stora nederst i lastrummet förvarade vatten-

kärl voro våra vattentunnor redan för några dagar sedan tömda,

och vårt försök att ersätta bristen med ytvatten från Kariska

hafvet hade visat, att detta visserligen i nödfall var ganska an-

vändbart till mat och dryck, men dock ej fullgodt. Vi ville nu

fylla vårt vattenförråd från de sötvattensamlingar, som alltid om

sommaren träffas på dylika grundisar, och såsom vi väntat,

funno vi alla större sänkningar i den af kolossala hopskrufvade

isblock bildade isholmen fyllda med det härligaste dricksvatten.

Sjelfva isens yta var täckt med ett smutsbrunt slam, som isyn-

nerhet hopat sig i bottnen af sötvattendammarne. Slammet

imnehöll icke några partiklar af metalliskt jern, såsom det slam,

hvilket jag 1872 träffade på isen norr om Spetsbergen, men

väl kunde man, under mikroskop, i slammet urskilja en mängd

sötvatten-diatomaceer, wutvisande, att grundisen ursprungligen

bildat sig vid land. Förmodligen utgjordes således grundisar-

ne af några i Pjäsina, Jenissej eller Obi bildade »istorosser»,

som med vårflödet drifvit ut till sjös och strandat.

Under framseglingen varskoddes mycket ofta stora i hafvet

flytande drifvedsstycken. Af fåglar syntes den 11:te skaror af

Calidris arenaria och en flock tärnor, några tjufhjon, men

inga borgmästare, ismåsar, alkor, teistar, eller rotges. Afven

hvalrossar och större sälarter syntes ej till. Endast en eller

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 43

annan snadd eller ringsäl (Phoca annellata) dök då och då

upp ur vattnet och följde ofta under långa sträckor nyfiket far-

tyget. I vattenbrynet förmärktes massor af kammaneter, en-

tomostraceer, samt en eller annan limacina och celio, och

hafvets botten, som utgjordes af en brun sandblandad lera,

var oaktadt den här rådande låga temperaturen fortfarande

utomordentligt rik på djur, krustaceer (stora isopoder), anne-

lider, "mollusker, krinoideer, sjöstjernor (sjöborrar saknas full-

ständigt), sipunculider, m. m. Dessutom upphemtade skrapan

en eller annan rullad klappurbit och stora skålformade, oftast

kring en stenflisa eller skalet af en död snäcka afsatta myr-

malmsskifvor.

Tre till fyra veckor senare hade man sannolikt i denna

trakt kunnat framtränga ganska långt mot norden, men nu

mötte vi den 12:te Aug. redan vid 75” 35 ett mycket vid-

sträckt fält af jemn, ej hopskrufvad årsgammal is, hvilken redan

var full af hålor och mycket genomfrätt, så att den sannolikt

innan månadens slut skulle komma att helt och hållet smälta

bort i de varma vattenströmmar, som, ledande sitt ursprung från

Obi-Irtiseh och Jenissejs mäktiga vattenflöden, om sommaren

råda i dessa haf. Under uppfärden sågo vi föröfrigt i hafvet

öster om Novaja Semlja, med undantag af förut beskrifna grund-

isar eller grundisholmar, ej till några feråriga isfält, ett för-

hållande, som bekräftar fångstmännens utsago, att isen i Kariska

hafvet hvarje år smälter bort. I alla fall hindrade detta nästan

obrutna isfält nu vår framfärd vidare mot norr och nordost.

Jag vände derför mot öster, i början följande iskanten, men

sedermera ställande kursen till Jenissejs mynning. I denna

riktning var hafvet nästan isfritt och dess botten, som nåddes

på något öfver 20 famnar, nästan lika jemn som dess yta.

Den 13:de Aug. hade vi under några timmar en svår storm,

som nödgade oss för en stund att lägga bi, men sedermera moj-

nade vinden åter, så att vi kunde under ständigt draggande

och lodande m. m. fortsätta vår färd. Den 15:de Aug. om

morgonen steg vattnets yttemperatur, som sedan stormen den

13:de och i grannskapet af isen varit mycket låg, åter plötsligt

från + 1,3 till + 7,2, hvarjemte dess färg ändrade sig från rent

blå till smutsgrön. Samma dag varskoddes land och kl. 10

på aftonen kastades ankaret mellan en mängd små holmar, som

på en del ryska kartor äro nämnda Severovostotsehnoi Östrow.

44 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

Redan medan vi under ständigt lodande passerade ett af

sunden mellan holmarne varskoddes en stor hvit björn och några

renar, som efter hvad det tycktes i all fredlighet betade till-

sammans på den gräsrika stranden. Fångstmännen förklarade,

att det var en gammal landtkonge, som blifvit för lat att gå på

jagt och derför istället nöjde sig med gräsfoder. Snart nog

sprungo dock renarne hastigt bort, skrämda antingen af fartyget

eller af något fångstförsök af deras farliga beteskamrat. Björ-

nen deremot gick i sakta lunk ned mot stranden, hvarest den

snart satte sig som en hund på bakbenen vänd mot skutan.

Sedermera lade den sig helt och hållet ned med hufvudet mellan

framfötterna, efter hvad det tycktes att sofva. Sömnen blef

dock oförmodadt störd af THEEL, som fällde den med 2:ne

skott af ett remingtongevär, af hvilka det ena på 20 stegs af-

stånd träffade björnen midt i pannan utan att genomborra pann-

benet. Björnens mage och 60 fot långa tarmkanal innehöllo en-

dast gräs, hvilket bekräftar den redan under 1864 års expedition

gjorda iakttagelsen, att hvitbjörnen tidtals, när den blifvit gam-

mal kanske alltid, tyr till denna nödföda.

Hamnen, der fartyget nu låg för ankar, har jag på

kartan betecknat med namnet på den mecenat, som, efter

att redan förut hafva på ett så storartadt sätt understödt våra

forskningar i de nordliga hafven, helt och hållet bekostat 1875

års expedition till dessa trakter, och jag hoppas, att denna nu

så öde hamn inom kort skall, åtminstone under en liten del af

året, blifva en mötesplats för talrika fartyg, hvilka förmedla

samfärdseln ej allenast mellan Europa och Obi-Jenissejs flod-

gebit, utan äfven mellan Europa och det nordliga Kina.

Enligt den ursprungliga, i början af denna berättelse intagna

reseplanen var det min afsigt att härifrån återsända Pröven till

Norge under befäl af någon bland expeditionens öfriga veten-

skapliga deltagare och att sjelf i en för ändamålet särskildt

medtagen, under inseende af sakförar EBELTOFT i Tromsö ny-

byggd nordlandsbåt, jemte nödigt antal sjöfolk ro uppför floden

till någon af södra Sibiriens stora stråkvägar, för att sedan

landvägen återvända till Stockholm. Men då vi lyckats uppnå

Jenissejs mynning 14 dagar tidigare än jag väntat, och då så-

ledes årstiden ännu medgaf att under resan genom Sibiriens

ödemarker anställa såväl botaniska som zoologiska undersöknin-

gar, hvilka kunde blifva ej allenast af teoretisk utan äfven prak-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 45

tisk betydelse, föreslog jag LuNDstTRÖM och STUXBERG att följa

med mig, hvilket förslag med beredvillighet antogs.

Genast efter det ankaret fallit vidtogos de nödiga förbere-

delserna för skilsmessan — nordlandsbåten »Anna» halades ut

och förseddes med proviant och annan utrustning för sex man

under fyra veckor. De första dagarne af vår vistelse i Dicksons

hamn rådde dock en så häftig storm med regn och åska, att det

icke kunde komma ifråga hvarken för Pröven eller för »Anna» att

lemna hamnen. Vi hade till och med den oturen att genom

oaktsamhet under stormen förlora en liten, vid Pröven förtöjd

jernbåt, som jag, för den händelse Jenissej skulle vara mycket

låggrund vid stränderna, medtagit för att tjena som jolle under

flodfärden, och först natten mot den 19:de Aug. saktade sig

vinden så mycket, att båtexpeditionen kunde afgå. Innan jag

går att redogöra för den intressanta resa vi nu anträdde, skall

jag lemna en framställning af Prövens återfärd till Norge.

KIELLMAN, till hvilken jag efter min afresa öfverlemnade

befälet öfver denna afdelning af expeditionen, meddelar härom

följande.

Redogörelse för Prövens färd från Dicksons hamn till

Norge samt för Kariska hafvets växt- och djurverld,

lemnad af F. R. Kjellman.

Samtidigt som NORDENSKIÖLD och hans följeslagare den

19:de Aug. på förmiddagen stodo i begrepp att lemna Pröven

och stiga ombord på nordlandsbåten Anna för att anträda

sin långa färd söderut och hemåt, visade sig en ismassa

utanför Dicksons hamn. Under hela det föregående dygnet

och natten mellan den 17:de och 18:de hade det blåst en

mycket häftig storm från nordost. Den is, som kom, var

efter all sannolikhet en genom stormen under kusten satt

del af det isband, hvilket vi den 14:de Aug. hade mött på

RER20T NI Bar. sochi819? 144 0: Longit. från Greenwytoch

hvars längst i vester framskjutande parti vi då utan all svå-

righet genomseglade. Pröven syntes hotad med instängning,

hvilken kunde blifva af lång varaktighet, om isen hårdt

packades mellan Severovostotschnoi-öarna, och detta skulle

lätt kunnat under vanliga förhållanden ske, då blåsten ännu

var hård och låg rätt inåt hamnen. — »Anna» med sin 6

46 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

man starka besättning lemnade oss kl. 11 på f. m. och ilade

för refvadt segel mot söder. För oss var det omöjligt att

då anträda vår färd hemåt. Vinden var dertill alltför mycket

emot och för stark. Isen, som vi fruktade, tycktes ej komma

närmare, utan drog sig mot vester. Icke en enda isbit vi-

sade sig innanför de norr och nordost om vår ankarplats

liggande öarna.

På eftermiddagen minskades vindens styrka i någon

mån och dess riktning ändrade sig några »streck». Det blef

oss härigenom möjligt att kunna genom kryssning komma

till sjös. — Kl. 5 e. m. lättade vi också ankar och anträdde

färden, i början kryssande mellan öarna. Allestädes funno

vi rent farvatten och betydligt djup (3—6 famn. och derut-

öfver). Vårt närmaste mål var den plats på nordöstra Novaja

Semlja, der den berömde arktikern BARENz 1596—97 öfver-

vintrade. Vi styrde NV t V kurs och gjorde i medeltal 4

knops fart. Kl. 10 e. m. träffade vi is. Vi befunno: oss då

omkring 20 eng. mil NVtV från Dicksons hamn. Ännu kl.

3 e. m. var oaktadt isens närhet hafvets temperatur vid ytan

+ 2,22 C. (luftens vid samma tillfälle allenast + 0,6). Den

ismassa, som först mötte oss, var mycket gles. Först kl. 1

f. m. den 20:de nådde vi mera tät is, dock ej tätare än att

vi utan svårighet kunde segla igenom densamma. Den jem-

förelsevis tätare isen bildade ismassans längst i norr liggande

del, sålunda den, som var mest utsatt för sjögången och

vinden. Sedan vi farit genom denna, hade vi, så långt man

från masttoppen kunde se, mot norr isfritt vatten. Den

starka sjögången gaf också till känna, att is åt nämnda rikt-

ning till ej fanns på nära håll. — All den is, vi här sågo, var

af obetydlig storlek och i hög grad »rutten». I hela den

del af ismassan, som vi kunde öfverse, fanns ej ett isstycke,

som ej en någorlunda stark ångbåt, t. ex. en sådan som Pol-

hem, med hvilken 1872—73 års svenska expedition till Spets-

bergen företogs, antagligen med största lätthet skulle förmått

sönderspränga.

Det nu sagda, att nämligen isen, som den 14:de Aug.

låg på endast omkring en breddgrads afstånd från kusten,

först efter ett och ett halft dygns hård storm af pålandsvind,

och oaktadt ett vidsträckt öppet haf vidtog norr om den-

samma, visade sig utanför Dicksons hamn; att ej en enda is-

bit förmådde tränga in emellan de hamnen omgifvande

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0O 1. 47

öarna, utan i stället hela ismassan drog sig vester öfver; att

hafvets temperatur på ett obetydligt afstånd från en ismängd

så stor, som den vi foro igenom, var så hög, som ofvan an-

gifvits, att isen var fördelad och mycket anfrätt; detta synes

mig klarligen utvisa, att Jenissej måste utöfva ett mäktigt

och för färder i dessa farvatten mycket gynsamt inflytande

på det utanför dess mynning liggande hafvets isförhållanden.

Att innestängas af drifis i Dicksons hamn torde man aldrig

behöfva befara, liksom ej heller, att isen skall för längre tid

ogenomträngligt packa sig utanför denna flod.

Den 20:de Aug. kl. 12 middagen befunno vi oss enligt

besticket på 73” 74' N. Lat. och 78? 31' O.: Longit. från

Greenw. Djupet hade, sedan vi lemnade Dicksons hamn, vexlat

mellan 14 och 20 famnar och sådant förblef det under seg-

latsen hela dygnet den 20:de.

Tidigt på morgonen följande dag uppstod en svår storm

från NENtV med ytterst våldsam sjö. Vår belägenhet

syntes oss rätt oroande. Vi måste segla, för att icke drifva

inåt mynningen af Obi eller mot den landtunga, som fram-

skjuter mellan Obi och Jenissej. Vi kunde emellertid föra

endast några små segellappar och befarade derför, att afdrif-

ten skulle blifva så stor — att styra högre än vestlig kurs

var omöjligt —, att vi skulle komma i närheten af Hvitön,

utanför hvilken vi visste att milslångt till hafs djupet upp-

gick till allenast några få famnar och der det följaktligen

nu grundbröt. Pröven ansträngdes hårdt, läkte mycket och

arbetade våldsamt i den höga, krabba sjön, samt tog den

ena störtsjön efter den andra öfver däck. — Hvitön fingo vi

emellertid icke i sigte. Under sista vakten ifrågavarande

dag upphörde stormen och efterträddes af härligt väder:

svag NNV bris, som förde oss fram med 1—3 knops fart,

klar himmel och stilla haf. — I stället för att minskas till-

tog djupet mycket hastigt. Kl. 12 midnatt angaf lodet 19

famnar — förut endast 14—15; kl. 3 f. m. den 22:dra upp-

gick djupet till 21, kl. 4 till 28, kl. 8 till 84, kl. 9—10 till

115 och kl. 12 middag till 124 famn.; det hade sålunda un-

der en tidrymd af 12 timmar, under hvilken enligt loggboken

Pröven tillryggalagt endast 20 eng. mil i vestlig riktning,

från 19 famnar ökats till 124. På detta oväntade förhållande

fingo vi snart förklaring. Enligt besticket skulle vi den 22:dra

på middagen befinna oss omkring 30' norr om Hvitöns nord-

48 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

vestra del eller på ungefär 74? 0' N. Lat. och 71? 0' 0. Long.

från Greenw. En längdobservation kl. 8. f. m. angaf dock

vår dåvarande longitud till 68? 43 O. och en erhållen mid-

dagshöjd vår latitud till 75? 14' N. Vi hade sålunda genom

ström satts omkring en breddgrad åt norr och omkring två

längdgrader åt vester, detta oaktadt vinden hela tiden varit

nordlig, under nära ett dygn mycket hård, och sjögången

från norr efter det vi lemnade ismassan utanför Dicksons

hamn varit hög och, medan stormen varade, mycket våldsam.

Detta visar, att från Obis och Jenissejs mynningar en stark

ström går i ungefär NNV riktning.

Den 23:dje på förmiddagen mötte vi åter is. Vi befunno

oss då på 759.22'N. Lat. och 66? 30' O.-Long., från Greenw:

Åt norr och nordost var isen stor, tät och oöfverskådlig. I

vester och nordvest syntes endast några få isbitar. Vi fort-

foro att såsom dagen förut hålla nordvestlig kurs, seglande

längs med iskanten. Denna böjde sig dock snart starkt mot

vester, och några mil söder om kap Middendorff; der vi be-

funno oss kl. 8 e. m. samma dag, var afståndet mellan land

och »isbaxen» föga öfver en mil. Längre mot norr sträckte

sig isen fortfarande mot kusten, och, så vidt vi från utkiks-

tunnan kunde se, var vägen stängd vid nyssnämnda udde.

Vi hade synbarligen råkat in i en af den för tillfället rå-

dande sydvestvinden bildad bugt i ismassan. Att under så-

dana förhållanden tränga längre mot norden, syntes mig ej

rådligt. Jag uppgaf derför planen att segla norr om Novaja

Semlja och lät styra mot söder för att genom Matotschkin

schar söka komma ut i hafvet vester om dubbelön.

Af fångstmän, som vi sedermera träffade, fingo vi höra,

att den ismassa, vi sett, bildade ett endast omkring tio geo-

grafiska mil bredt isband, hvilket, då vi befunno oss i dess

närhet var ogenomträngligt, men såväl förut som efteråt åt-

minstone på sina ställen kunnat genomseglas. Norr om

Barenz” Ishamn var i slutet af Aug. och början af Sept.

hafvet utefter nordost-, nord- och nordvestkusten så godt som

isfritt. En af de fångstskutor, med hvilka vi i Matotschkin

schar kommo i sällskap, hade under sommaren kringseglat

norra Novaja Semlja.

Följande dag (24:de Aug.) inträdde dimma, stiltje och

hög sydvestlig dyning, och dessa väderleksförhållanden fort-

foro nästan utan afbrott i fem dygn. Endast för någon kort

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0O 1. 49

stund fingo vi se land, från hvilket vi befunno oss på 2—3

mils afstånd, och endast sällan fyldes Prövens segel så myc-

ket, att skutans förskräckliga slingring i någon mån mot-

vägdes.

Den del af Novaja Semlja, utanför hvilken vi befunno

oss, var helt olik de delar af dubbelön, med hvilka vi förut

gjort bekantskap. Landet bildade en jemn högplatå, som

vände mot hafvet en lodrätt stupande sida och var höljd af

ett mäktigt inlandsistäcke. Detta hade sitt utflöde genom

fem stora glacierer, hvilka på obetydligt afstånd från hvar-

andra sköto långt ut i hafvet. Till sitt läge stämma dessa

isfjäll väl öfverens med de fem landtuddar, som under namnen

kap Hammerfest, kap Tromsö, kap HFEile, kap Solid och

kap Gefahr finnas anmärkta på den förträffliga karta öfver

Kariska hafvet och Novaja Semlja, hvilken finnes intagen i

Dr A. PETERMANNS Geographische Mittheilungen för år 1872.

Med undantag af dessa fem isfjäll, hvilka som sagdt sköto

långt ut i hafvet, sågo vi på hela den mellan kap Middendorff

och kap Edward belägna kustranden, hvilken sträckte sig i rikt-

ning från SV t5S åt NO tN, inga mera framspringande partier.

Sedda söderifrån på afstånd, då vi befunno oss ungefär 2—3

mil från land, visade sig dessa glacierer såsom landtuddar.

Vi förmoda derför, att den, som meddelat uppgiften om

nämnda uddars förekomst, tagit de fem isfjällen för sådana.

Under de fem dagar vi lågo utanför denna trakt syssel-

satte vi oss hufvudsakligen med zoologiska arbeten. Vi

draggade flitigt. Djupet vexlade mellan 30 och 150 fmr.

En rik skörd gjordes af lägre hafsdjur, isynnerhet stora prakt-

fulla echinodermer, hvilken ådagalade, att det Kariska hafvet,

som fått gälla för att vara, om ej helt och hållet i saknad

af, så dock ytterst fattigt på lägre djur, äfven i sin nord-

vestra del eger en rikedom på evertebrater, som öfvergår

hafvets vester om Novaja Semlja och väl kan mäta sig med

den, som är känd från andra delar af Ishafvet. Genom ex-

peditionens undersökningar bekräftas sålunda ej följande af

v. BAER uttalade förmodan: »Das Karische Meer ist warschein-

väderleken. Luften klarnade upp och det började blåsa en

) Beiträge zur Kenntniss des Russischen Reiches. Band. 9 del. 2, sid. 358.

30 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JEN1SSEJ.

frisk nordostlig bris. Vi seglade i sydlig riktning längs med

landet. Detta bibehöll sin karakter af hög platå, men bör-

jade söder om de fem isfjällen blifva genomskuret af i

det närmaste snöfria, djupa, mot hafvet gående dalar. Inlands-

isen upphörde. Endast spridda snö- eller ismassor syntes

här och der. Söder om kap Edward blef kusten rik på

uddar och vikar, Skär och öar funnos här i stort antal.

På förmiddagen den 29:de seglade vi förbi en från SSO

mot NNV ingående, af jemförelsevis höga fjäll omgifven,

temligen djup fjord, hvars botten intogs af en stor glacier,

den sista vi sågo under vår färd söderut längs ostkusten. I

fjordens mynning lågo en stor och några mindre öar, och

från den landtunga, som på östra sidan begränsade densamma,

sträckte sig i 5 t Ostlig riktning en hel kedja skär, af hvilka

det yttersta var omkring två mil (geogr.) aflägset från uddens

spets. Vi kallade denna vackra fjord, som på de kartor vi

hade att tillgå, ej bar något namn, för Prövenbay. Den är

belägen på 74? 30' N. Lat.

Kl. 6 e. m. nämnde dag gingo vi till ankars i en på

742 10' N. Lat. inskjutande vik, hvilken vi benämnde Udde-

bay, emedan dess strand var försedd med en stor mängd

nära hvarandra utgående uddar. Närmast stranden var det

omgifvande landet lågt, men något kuperadt. Längre inåt

blef det högre. Några mera framstående fjällpartier funnos

dock icke. — Trakten var till ytterlighet ödslig och arm.

En fjällräf och ett par isörnar — så kalla fångstmännen vår

vanliga fjälluggla (Strix nyctea) — var allt af högre djur vi

här sågo. — Som det tycktes hade marken för ej längesedan

blifvit fri från snö. Landtvegetationen var arm och redan

delvis förstörd af frost.

Från Novaja Semljas ostkust voro förut kända endast

sex arter fanerogamer, hvilka enligt uppgift af E. R. v. TRAUT-

VETTER i Conspectus Flore Insularum Novaja Semlja insamlats

af Vv. BAER »ad mare Caricum». Då som bekant v. BAER under

sin resa besökte endast den del af Novaja Semljas ostkust,

som gränsar intill Matotschkin schars östra mynning, så

förskrifva sig väl dessa sex fanerogamer härifrån. De äro

följande:

Myosotis silvatica HOoFFM.

Papaver nudicaule L.

Sisymbrium pygmeum (HooK.) TRAUTV.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 51

Wahlbergella apetala (L.) FR.

Saxifraga flagellaris (STERNB.) R. BR.

Juncus biglumis L.,

af hvilka tvenne, nämligen Sisymbrium pygmeum och Saxi-

fraga fagellaris, icke, så vidt vi kunde finna, förekommo vid

Uddebay. De öfriga fyra arterna anträffades och derjemte

följande 12 arter:

FErithrichium villosum BUNGE.

Gymnandra Stelleri SCHLECH.

Draba alpina L.

Cerastium alpinum LIL.

Saxifraga Hirculus L.

» nivalis LD.

» oppositifolia IL.

Ozytropis campestris (L.) D. C.

B- sordida (WiLLD.) KocH.

Ozxyria digyna CAMPD.

Saliz glauca L.

Aira alpina L.

Alopecurus alpinus SM.

Från Novaja Semljas ostkust äro sålunda numera kända till-

samman 18 arter fanerogamer, af hvilka 16 förekomma vid

Uddebay. Största intresset bland dessa senare eger Gymnandra

Stelleri. Den är enligt LEbEBovrR Flora Rossica (vol. III p.

333) känd från Kanin-halfön, från olika ställen längs Asiens

nord- och nordostkust till Berings hafvet och öster om detta

från trakten omkring Kotzebue-viken i arktiska Amerika. På

Spetsbergen, Beeren-Eiland och Grönland förekommer den,

så vidt man känner, icke, och den är den enda af de vid

Uddebay iakttagna fanerogamerna, hvilken icke förut och

på andra ställen anträffats på Novaja Semlja. Här vid Udde-

bay var den bland högre växter den allmännaste. Vid

Severovostotschni-öarna fanns den också 1 rätt stor ymnighet.

— Att den kommit från Asiens nordkust till Novaja Semlja

öfver Kariska hafvet synes mig nästan utom allt tvifvel.

Hade den vandrat söderifrån, borde den hafva blifvit anmärkt

på Waigatschön och södra Novaja Semljas vestkust. Dess

förekomstsätt vid Uddebay syntes också ganska tydligt an-

gifva, att den kommit hit österifrån öfver hafvet. Den upp-

trädde strax invid strandbrädden på endast några få fots af-

stånd från den del af stranden, som är utsatt för vågsvallet

32 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

och sträckte sig härifrån inåt landet, växande i en liten däld,

som gick ned snedt mot strandbrädden. Närmast hafvet var

den talrikast och blef så småningom, i den mån afståndet

från stranden tilltog, allt mer sparsam, detta oaktadt marken,

efter hvad vi kunde finna, bibehöll samma beskaffenhet.

På ett par hundra famnars afstånd från hafvet var ej längre

ett enda exemplar att se.

Att det Kariska hafvet icke saknade lägre hafsalger, derom

hade vi redan förut kommit till insigt, att det icke heller

led brist på högre hafsalger, såsom åtskilliga forskare varit,

som det synes, böjda att antaga, derpå fingo vi vid Uddebay

tydliga bevis. På stranden låg en stor massa uppkastade

alger, och med svablar och bottenskrapor upphämtades från

5—10 famnars djup en betydlig mängd. Då det torde dröja

temligen länge, innan resultaten af mina under expeditionen

utförda undersökningar beträffande algvegetationen i de delar

af Ishafvet, som skölja Novaja Semljas kuster, blifva offentlig-

gjorda, och då den kännedom, som under expeditionen vanns

om algvegetationen i Kariska hafvet, torde få anses såsom

ett af expeditionens vigtigaste resultat i botaniskt hänseende,

anser jag mig här böra lemna följande

förutgående meddelanden om det Kariska hafvets algvegetation.

De!) vid Uddebay observerade algerna äro de enda

hittills från Kariska hafvet kända, om hvilka man kan vara

fullt förvissad att de vuxit derstädes. Förut hade visserligen

af SUJEW, BRANTH och V. BAER några få arter blifvit tagna

härstädes, men de hade anträffats under sådana förhållanden,

att de mycket väl kunde antagas hafva blifvit förda dit

annorstädes ifrån t. ex. från Novaja Semljas eller ön Wai-

gatschs vestkust genom något af de sund, hvilka förena det

Kariska hafvet med det Murmanska.

Algerna från Uddebay tillhöra 26 olika arter, hvilka

fördela sig på de stora algafdelningarna på följande sätt:

IN Ogre (2 SRS NNE 14

INEZ TSL SNS NO METER 1

Ph2eozoosporaceR .......... 10

Chlorozoosporace& ,........... Å:

1) Efterföljande meddelanden utgöra till största delen utdrag ur en

utförligare uppsats om det Kariska hafvets algvegetation, hvilken,

samtidigt som detta lägges under pressen, af mig öfverlemnats

till K. Sv. Vetenskaps Akademien, för att intagas i dess skrifter.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:Ofl. 53

Af dessa äro med undantag af en alla anträffade vid

Spetsbergen och Novaja Semljas vestkust, och bland dem

finnas nästan alla de arter, hvilka man måste anse såsom

karakteristiseka för algvegetationen i hafvet omkring Spets-

bergen och i det Murmanska hafvets östra del. Med dessa

båda områdens sinsemellan i hög grad likartade hafsalgvegeta-

tion visade algvegetationen vid Uddebay äfven i andra af-

seenden en stor öfverensstämmelse. Så saknades här, liksom

fallet är nästan allestädes vid Spetsbergens och Novaja Semljas

vestkust, en litoral alogvegetation. Den del af bottnen, som

blottades vid ebb, hade visserligen, alldenstund den bildades

af större och mindre stenar, en för uppkomsten af en alg-

vegetation gynsam beskaffenhet, men der var dock icke en

alg att se. Algfloran har synbarligen vid Uddebay liksom

vid Spetsbergen och Novaja Semljas vestkust dragit sig ned

till djupare liggande, för isgång och vågsvall mera skyddade

delar af hafsbottnen.

Med denna brist på en litoral algvegetation samman-

hänger utan tvifvel den stora fattigdom på Chlorozoospora-

ceer och Fucaceer, hvilken är karakteristisk för såväl Udde-

bays som Spetsbergens och vestkustens af Novaja Semlja

algflora. ” Arterna äro få och individantalet ringa. En sär-

skild fucacé-region finnes icke. — En annan öfverensstäm-

melse mellan algvegetationen på de tre ifrågavarande om-

rådena visar sig 1 åtskilliga bland de här förekommande

algernas yppiga utveckling. I synnerhet framträder denna

hos Laminariorna, men äfven hos några andra arter såsom

Chzetopteris plumosa och Desmarestia aculeata, hvilka i dessa

arktiska trakter uppnå en betydligare storlek än söderut t.

ex. vid Skandinaviens kust. Samlingarna från Uddebay

innehålla en Laminaria Agardhii!), hvilken är 267 ctmr lång

och hvars 150 ctmr långa lamina eger en bredd af 43 ctmr,

äfvensom ett exemplar af Laminaria digitata, hvars stipes

är 74 ctmr lång, 7 ctmr i omkrets och hvars lamina håller

123 ctmr i längd.

Den berömde ryske algologen RUPRECHT”?) har vid un-

dersökning af det Ochotska hafvets alger bland dessa funnit

1) Laminaria Agardhii är samma art som J. G. AGARDH i sina senare

afhandlingar om Spetsbergens alger upptagit under namnet L. caperata.

Jfr. F. R. KJELLMAN: Om Spetsbergens marina klorofyllförande Thal-

lophyter, P. II.

?) Jfr. RUPRECHT: Tange des Ochotskischen Meeres i A. TH. V. MIDDEN-

DOEFFS Reise in den äussersten Norden und Osten Sibiriens. Band.

KO PRern.2.

54 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

34 arter, hvilka äro identiska med arter från Europas ishafs-

kust. För att förklara denna öfverensstämmelse förutsätter

han såsom möjligt, att en algflora, som i sina allmänna drag

liknade den vid nämnda kust ännu förekommande, fordom

funnits längs det asiatiska Ishafvets kuststräcka. Att en

sådan ännu existerar, anser han dock högst osannolikt fram-

förallt af det skäl, att ännu, då RUuPrEcHTt publicerade sitt

förut citerade arbete (1848), icke en enda alg med säkerhet

var känd från hela den del af Ishafvet, som sträcker sig

från Novaja Semlja till Beringssund. »Det är», säger han,

»lätt möjligt, att hafvets temperatur och salthalt utefter den

sibiriska ishafskusten icke uppgår till det minimum som de

lappländskt-ochotska algerna erfordra, ja, må hända t. o. m.

betingar en fullkomlig brist på hafsväxter»!). "Till nästan samma

förmodan hade redan förut den utmärkte naturforskaren, aka-

demikern v. BAER kommit, såsom tydligen framgår af följande

ord ur en af hans skrifter: »Sind also wirklich die Tange im

Eismeere, entfernt von den Einmiindungen des Atlantischen

und Stillen Oceans, etwa weil die Kiste meistens ganz flach ist,

oder wegen des lange bestehenden HEisrandes, oder aus

andern Gruänden, eine grosse: Seltenheity....=s0:45- V-=):

Af de vid Uddebay insamlade algerna tillhör en tredje-

del antalet af dem, hvilka Ochotska hafvet eger gemensamma

med det europeiska Ishafvet, en omständighet, som åtmin-

stone icke bestyrker RUPRECHTS antagande, att ett samband

nu förtiden icke finnes mellan algfloran i Ochotska hafvet

och den i europeiska Ishafvet.

Det är sålunda bevisadt, att det Kariska hafvet verkligen

eger en algvegetation, att denna i flera väsendtliga afseenden

öfverensstämmer med den vid Novaja Semljas vestkust och

vid Spetsbergen, äfvensom att många bland dess arter tillika

förekomma vid Europas ishafskust och i Ochotska hafvet.

Visadt är det visserligen icke ännu, att alger finnas i det

sibiriska Ishafvet öster om det Kariska, men den kännedom,

som nu vunnits om Kariska hafvets växt- och djurverld, och

den kunskap, som under det sista årtiondet genom de talrika

arktiska expeditionerna förvärfvats om alglifvet i andra delar

af Ishafvet, torde dock kunna berättiga till det antagandet, att

alger finnas äfven längs Asiens nordkust, och anses veder-

!) RUPRECHT: Anf. st. p 203. 2) Beiträge zur Kenntniss des Russischen

Reiches. B. 9, Theil 2, p. 364—365.

/ BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 55

lägga de förmodanden, som framställts, att i det sibiriska

Ishafvet vattnets salthalt skulle vara för obetydlig, dess tem-

peratur för låg, bottnens beskaffenhet för ogynsam och kusten

under alltför stor del af året omgifvas af en landfast isgör-

del för att en algvegetation här skulle kunna uppkomma och

trifvas. Ty är det väl antagligt, att, då i Kariska hafvet, i

hvilket två så väldiga foder som Obi och Jenissej utflöda,

salthalten är tillräcklig för att en yppig algvegetation och

för att t. o. m. strax utanför de båda flodernas mynnings-

vikar på 10—20 famnars djup en storartad hafsfauna kan

förekomma; — att i den östra delen af samma haf, af hvilket

det Kariska utgör en del, salthalten skulle vara så ringa, att

hafsalgers förekomst omöjliggöres. Eller är det väl sanno-

likt, att här vattnets temperatur skulle vara så låg, att alger

derför ej skulle kunna komma till utveckling, då man känner,

att hafsalger utan afbrott utbilda fullt normala såväl vegeta-

tiva som propagativa organ, äfven då de under flera månader

omgifvas af ett till 0? och derunder afkyldt vatten). Ej

heller synes man hafva skäl att antaga, att bottnen utefter

hela den sibiriska ishafskusten skulle vara af sådan beskaf-

fenhet, att härigenom uppkomsten af en algvegetation för-

hindrades. Flerestädes sträcka sig, efter hvad man af före-

fintliga kartor kan sluta, bergsryggar till och utefter kusten,

och åtminstone på dessa ställen bör bottnens byggnad vara

sådan, att alger kunna förekomma. — Spetsbergens och No-

vaja Semljas kuster omgifvas äfven de under största delen

af året af en landfast isgördel, hvilket dock icke hindrar,

att här, t. o. m. i ismassans omedelbara närhet, om förhål-

landena i öfrigt äro gynsamma, en yppig algvegetation

finnes.

Det är emellertid framtida forskningar förbehållet att

lösa detta problem, må hända ett af de vigtigaste inom alg-

geografien, nämligen att visa, huruvida alger finnas eller icke

i detta haf. Är det senare händelsen, så är utan tvifvel,

såsom RUPRECHT anmärker, »denna brist på all vegetation

i hafvet den största egendomligheten i det ryska rikets

fora».

1) Jfr. F.R. KJELLMAN: Förberedande anmärkningar om algvegetationen

i Mosselbay enligt iakttagelser under vinterdraggningar anställda af

den svenska Polarexpeditionen 1872—73, intagen i Ofversigt af Kongl.

Vetenskaps Akademiens Förhandlingar 1875. N:o 2.

"36 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

I sammanhang med hvad nu anförts, anser jag mig böra:

lemna några meddelanden om det Kariska hafvets diatomacé-

vegetation.

Kändt är, att i såväl sydliga som nordliga haf hafsytan

på vissa, som det synes, skarpt begränsade ställen innehåller

en oändlig mängd diatomaceer. Vår utmärkte diatomacé-

kännare Prof. P. T. CLEVE har uti Bihang till Kongl. Svenska

Vetenskaps Akademiens Handlingar. Band. 1. N:o 11 publi-

cerat en uppsats med titel: Examination of Diatoms found

on the surface of the Sea of Java, 1 hvilken anföras 54 arter

diatomaceer funna i hafsytan på 4? 20'5. Lat. och 105” 20' OQO.

Long. från Greenwich och i hvilken tillika nämnes, att enligt

GRUNOW från en bland de Nikobariska öarna äro kända 13

arter ytdiatomaceer. Samme författare har också uti ett se-

nare arbete!) redogjort för åtskilliga samlingar af ytdiatoma-

ceer, under de svenska expeditionerna till Grönland år 1870

och 1871 gjorda i hafvet mellan Europa och Grönland äf-

vensom i Davis Strait. — Under den svenska polarexpedi-

tionen 1872—73 påträffades ett ytdiatomacé-bälte af betydlig

utsträckning och ofantligt rikt på individer vid Spetsbergens

nordvestra kust. Rikast var det utanför och innanför de

båda öarna Amsterdamön och Danskön. De här gjorda sam-

lingarna, (liksom ock dem, jag i det följande kommer att

omnämna), har professor CLEVE godhetsfullt undersökt och

funnit dem innehålla endast en art, nämligen Thalassiosira

Nordenskiöldii Cr., hvilken också i Davis Strait förekommer

i hafsytan i »enormous larg masses .... colouring it for many

miles in extent»?). Under 1875 års expedition funnos tvenne

ytdiatomacé-regioner, den ena i Kariska hafvet, den andra utan-

för norska finnmarkskusten. Den förra påträffades utanför Jal-

mal upa o71957TA Ni Hat: och -679:37! OmLongufränsGtecnws

och hade en utsträckning i nordlig riktning från den punkt,

der vi först funno den, af omkring 20 engelska mil. Äfven

den bildades till största delen af den förut omnämnda Tha-

lassiosira Nordenskiöldii. Derjemte förekom en art af slägtet

Melosira, men dock i högst betydligt mindre individantal.

Der diatomaceerna funnos, der saknades djur i sjelfva hafs-

ytan, men norr om diatomacébältet, utanför kusten af Hvitön,

1!) P. T. CLEVE: On Diatoms from the arctie Sea i Bihang till Kongl.

Svenska Vetenskaps Akademiens Handlingar. Band. 1. N:o 13.

SACEHVYE: Anf. St. Si06: da

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 4. N:o 1. 57

hvimlade hafsytan af små krustaceer. — Ytdiatomacéregionen

vid norska kusten vidtog 4—5 mil norr om Tanafjordens

mynning och sträckte sig utefter kusten i ostlig riktning till

Vardö longitud. Sin största individrikedom ägde den på

ungefär 72? N. Lat. och 30? O. Long. från Greenw. Thalas-

siosira Nordenskiöldii bildar hufvudmassan äfven i de sam-

lingar, som gjordes inom denna region. Ett par arter af

slägtet Chetoceras finnas jemte denna. — Ytterlig enformighet,

stor rikedom på individer och en betydlig utsträckning, ega

alla de tre ytdiatomacé-regioner gemensamt, hvilka under de

båda sista svenska expeditionerna påträffats utanför Spets-

bergens, Finnmarkens och Jalmals kust.

Åtskilliga bottenprof togos i olika delar af Kariska haf-

vet. Dessa hafva undersökts af Prof. ÖCLEVE, som, enligt

den förteckning han haft godheten lemna mig, funnit dem

innehålla omkring 80 arter diatomaceer.

Det återstår mig att omnämna ännu ett algfynd från det

Kariska hafvet, kanske det egendomligaste som under expe-

ditionen gjordes. — Natten mellan den 11:te och 12:te Aug.

befann sig expeditionen på ungefär 753” N. Dat. och 7990.

Long. från Greenw., sålunda omkring 150 eng. mil från när-

maste kust. Här låg en betydlig mängd is, till stor dels. k.

»grundis». På de större isblocken och isfälten funnos hålor,

af hvilka somliga voro flera famnar i diameter. Dessa voro

fylda med kristallklart vatten, som icke hade den minsta

saltsmak. Bottnen i de flesta af dessa täcktes af ett om-

kring 1—2 ctmr mäktigt, ytterst finkornigt slamlager af en

grågrön färg. En del af slammet tillvaratogs och har efter

hemkomsten undersökts. Det innehåller en högst betydlig

mängd sötvattensdiatomaceer, tillhörande många olika arter,

för hvilka Dr LAGERSTEDT, som benäget åtagit sig kollektens

närmare granskning, framdeles kommer att redogöra.

Den 30 Aug. lemnade vi Uddebay och fortsatte vår färd

söderut. Då vi kommit några mil söder om fjorden, upp-

hörde den gynsamma vind, som fört oss dit, och efterträddes

af stiltje, omvexlande med svag motvind. Det gick derför

mycket långsamt. Vi höllo oss i närheten af den af stora

fjordar inskurna kusten. Bland dessa må nämnas den ståt-

liga, djupa och breda af ett temligen lågt, nästan snöfritt

platåland omgifna Björnbay. — Vi fortforo att såsom hittills

skett undersöka hafvets temperatur på olika djup, loda, dragga,

58 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

taga vattenprof m. m. Draggningarna lemnade fortfarande

rika skördar af hafsdjur, mest echinodermer och maskar.

Djupet (på ungefär 2 mils afstånd från land) höll sig vid

omkring 50 famnar.

Vår afsigt att ännu en gång gå till ankars vid norra

Novaja Semljas ostkust, nämligen i Kankrinabugten, belägen

några mil norr om Matotschkin schar, omintetgjordes der-

igenom, att Pröven af en längs kusten från norr mot söder

gående ström, som dock först i närheten af Matotschkin schar

synes, åtminstone denna tid på året, ega någon nämnvärd

hastighet, fördes under stiltje och tät dimma icke allenast

söder om denna bugt, utan äfven 12' söder om östra myn-

ningen af Matotschkin schar, 1 hvilket sund vi seglade in natten

mellan den 3:dje och 4:de September, under det himlen

upplystes af ett praktfullt norrsken, det första vi sågo under

vår färd. Från det vi lemnade de fem isfjällen hade vi ej

mött eller varseblifvit en enda isbit i hafvet.

Innan jag går vidare, tillåter jag mig att nämna några

ord om de högre, vertebrerade djur, hvilka vi funno bebo

eller besöka det Kariska hafvet.

Hvalrossen (Rosmarus arcticus) förekommer här ännu

talrikt och har under de sista åren varit föremål för en in-

drägtig fångst från norska fångstmäns sida. Flerestädes ut-

efter Jalmal och Hvitön sågo vi stora hjordar af detta präk-

tiga djur. Ensamma individer eller en hona med sin unge

träffade vi äfven rätt ofta i de nordvestra och vestra delarna

af Kariska hafvet.

Detta haf eger tre sälarter, nämligen storsälen (Phoca

barbata), ringlade- eller vikaresälen, äfven snadd kallad, (Ph.

foetida) och Grönlands- eller Jan Mayenssälen (Ph. groenlan-

dica). Af de båda förstnämnda sågo vi alltid endast ensam-

ma individer; den senare åter, hvilken enligt vår erfarenhet

är Kariska hafvets allmännaste sälart, förekom nästan alltid

i: skaror på 20—30 stycken. En sådan skara kallade våra

fångstmän för en vö.

Utanför Obis och Jenissejs mynningar voro hvitfiskar

(Delphinapterus leucas) rätt vanliga. — Vid Novaja Semljas

ostkust, några mil söder om Björnbay sågo vi en stor fen-

hval, som att dömma af ryggfenans betydliga höjd och krop-

pens tjocklek tillhörde arten Balxenoptera rostrata, kanske

den första, som blifvit observerad i det Kariska hafvet. —

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 59

Lägger jag härtill, att nästan samtidigt, som denna hval vi-

sade sig för oss, en isbjörn helt oväntadt kom utsimmande

från land till vårt fartyg, der han naturligtvis snart fick sin

”bane, så har jag omnämt alla de däggdjur, vi sågo under

vår seglats i det Kariska hafvet.

| Fågelverlden var 1 synnerhet i nordvestra och vestra

delen af Kariska hafvet mycket arm. Jag kan nästan säga

att det var en stor sällsynthet att der få sigte på en tärna,

en mås eller en hafhäst. Jag lemnar här en förteckning på

alla de fåglar, som af oss iakttogos vid Kariska hafvets kust

eller under färden i detta haf.

Strix nyctea. Vid Uddebay.

Falco sp. Några ungar af en falkart togos på Jalmal i

närheten af kap Golqvin.

Calidris arenaria. Utanför Jalmal, Hvitön och Obis mynning

besökte oss stora flockar sandlöpare.

Somateria mollissima. På och utanför Jalmal. Ingen prakt-

ejder (S. spectabilis) sågs i eller vid

Kariska hafvet. Vid Novaja MSemljas

vestkust är denna den vanligaste af de

s båda arterna.

Harelda glacialis. Vid Jalmal, nära kap Golovin var denna

fågel ymnig.

Sterna macroura. Såväl i södra som norra delen af Kariska

hafvet, äfvensom vid Dicksons hamn

sågo wvi åtskilliga individer af denna

art, hvilken var sällsynt vid vestkusten

af Novaja Semlja.

Lestris cephus. Nordvestra delen af Kariska hafvet, mycket

sparsam.

Larus tridactylus.. I närheten af kap Middendorff sågos en

gång ett par exemplar.

» glaucus. Utanför Obis mynning.

» eburneus. Sparsam i norra och nordvestra delen af

Kariska hafvet.

» sp. (marimus?) Såväl i Dicksons hamn som utanför

Obis mynning sågo vi några gånger en

måsart med svarta vingar. Hvilken art

den tillhörde, kunde ej bestämmas. Sanno-

likt var det L. marinus.

Procellaria glacialis. Mycket sparsam.

60 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

Uria grylle (var.) Vid Dicksons hamn äfvensom ute till sjös,

ungefär midt emellan detta ställe och

kap Middendorff iakttogos några exem-

plar.

>» Brännichi. Af denna fågelart, som vid Novaja Semljas

vestkust förekommer i ofantliga massor,

sågo vi i Kariska hafvet, nämligen utan-

för de fem isfjällen, endast en individ,

och denna tycktes hafva förirrat sig hit.

Af fiskar observerades i Kariska hafvet endast tvenne

ALLCE:

Den 10:de Sept. nådde vi vestra mynningen af Matotsch-

kin schar. Resan genom sundet fördröjdes af storm, stiltje

och ofördelaktig ström. Strömmens riktning ändrade sig

visserligen hvar sjette timme, men då den österut gående

strömmen var stark, var deremot den mot vester gående af

ytterst obetydlig styrka, utan tvifvel i följd deraf, att det i

hafvet vester om Novaja Semlja hela tiden blåste hård nord-

vestlig vind. Upprepade gånger tvungos vi att ligga till

ankars för längre eller kortare tid. I vårt sällskap» befunno

sig tre norska fångstfartyg, med hvilka vi sammanträffade

just vid östra inloppet till Matotschkin schar. De hade un-

der sommaren seglat i det Kariska hafvet och gjort god

fångst i synnerhet af hvalross, men alla jemte nio andra

norska fångstskutor en längre tid legat innestängda af is i

Karabugten.

Vid Matotschkin hade hösten gjort sitt inträde. De

sundet omgifvande höga fjällen voro redan snöklädda och

äfven de lågländta trakterna började blifva hvita. Fågel-

verlden stod på flyttningsresa åt södern, och landtvegetationen

hade hårdt angripits af frost. Tiden var just ej lämplig för

naturhistoriska undersökningar, men vi sökte dock att så

mycket som var möjligt nyttigt använda de tider, då vi nöd-

gades ligga till ankars. De zoologiska och algologiska sam-

lingarna riktades och frukter, frön och groddknoppar af här

förekommande fanerogama växter insamlades. Dessa se-

nare hafva öfverlemnats till Upsala universitets botaniska

trädgård, der odlingsförsök med dem skola anställas. Så

snart ske kan, skall jag meddela, huru dessa försök ut-

fallit.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 1. 61

Tidigt på morgonen den Il1:te Sept. lemnade vi Novaja

Semlja och styrde kosan mot Norge. Under hela öfverresan

var vädret särdeles ruskigt och ogynsamt. Vinden höll sig

nästan utan afbrott på vestkanten (SSV-—NV), och den ena

häftiga stormen aflöste den andra. Härtill kommo oupphör-

liga regn- och snöbyar och ett våldsamt upprördt haf. —

Den 20:de på e. m. fingo vi Nordkyn i sigte och följande

dag, då det rasade en fruktansvärd snöstorm och brottsjöar

gång efter annan hotade att krossa vårt lilla fartyg, lyckades

vi att komma till ankars i Magerö-sundet. Pröven var något

segelsliten, men i öfrigt oskadd. Alla man ombord befunno

sig väl, ehuru vi voro mycket medtagna af de stora ansträng-

ningar, vi fått utstå.

På qvällen den 26:te inlöpte vi i hamnen vid Hammer-

fest, men fortsatte redan följande morgon vår färd under

ostlig storm. Denna var dock af kort varaktighet och efter-

träddes af tre dygns stiltje. 'THEEL lemnade nu Pröven och

begaf sig med ångbåt till Tromsö och hemmet.

Den 3:dje Oktober kl. 1 f. m. fäldes Prövens ankaren

på Tromsö redd.

Återfärden genom Sibirien.

Samma dag som Pröven, den 19 Augusti förmiddagen,

lemnade äfven nordlandsbåten, bemannad af mig, LUNDSTRÖM,

STUXBERG jemte de tre fångstmännen NILS ANDERSEN, REINERT

JOHANSEN och JOHAN PEDERSEN, Dicksons hamn. Båten var pro-

vianterad med bröd, kaffe, socker, smör för sex veckor, med

konserver och salt kött för två veckor. Härtill kom tält, sof-

säckar, något litet kläder, instrumenter m. m. När vi lem-

nade fartyget, var derför vår lilla båt nedtryckt ända till relin-

gen och urstånd att i öppen sjö utstå någon svårare sjögång.

Jag måste derför skatta det som en synnerligen lycklig om-

ständighet, att vi under seglingen uppför Jenissejs mynningsvik

ständigt hade en lagom stark frånlandsvind.

Kursen togs längs med stranden, innanför den mängd låga,

kala klippholmar, som möta på norra sidan af Jenissejvikens

mynning och som på ryska kartor äro betecknade med namnet

Severovostotschnoi OÖstrow (= nordostöarne). Sunden mellan

dessa öar tyckas vara tillräckligt djupa äfven för stora fartyg,

62 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

ehuru kanske förorenade af klippgrund. Gynnade af god vind

och smult vatten seglade vi utan någon längre rast oafbrutet i

42 timmar till kap Schaitanskoj, dit vi ankommo natten mot

den 21:sta genomblöta och uttröttade af långvarigt vakande.

Under vägen stego vi i land endast på två ställen, nämligen

vid en udde straxt innanför Jefremow kamen — den sista berg-

udde, som på en sträcka af nära 100 svenska mil möter vid

Jenissejs östra strand, och vid den första simovie, hvars ruiner

vi från båten kunde upptäcka på stranden.

Det förra stället, Jefremow kamen, utgör endast en egen- ”

domligt formad klippa af 50 till 60 fots höjd, förmodligen bildad

af samma doleritart som klipporna vid den närbelägna udde,

der vi för första gången under Jenissejfärden rastade, i viss mån

dertill föranledda af 3:ne isbjörnar, som i all fredlighet betade

mellan klipporna. Björnarne läto dock ej störa sig af den stock-

eld, vi snart uppgjorde i grannskapet, och voro nog kloka att ej

af nyfikenhet låta sig lockas till oss. Någon tid till jagt hade

vi icke, ej heller något utrymme i båten för jagtens alster, och

sedan vi förtärt vårt vid den väldiga stockelden kokade kaffe,

seglade vi derför vidare. Här insamlades ännu, men för sista

gången under vår resa uppför Jenissej, verkliga hafsdjur, Appen-

dicularia, Clio, stora Beroider, åtskilliga Medusor, o. s. v. Land-

exkursionen lemnade en Harpulusart, 2:ne arter Staphylinider,

2:ne arter spindlar, en mängd Acarider och Podurider, en

daggmask m. m. Liksom vid fartygets ankarplats hade vegeta-

tionen redan här en från Novaja Semljas flora ganska afvikande

prägel. Större buskväxter (äfven dvärgbjörk) saknades ännu

fullständigt, och marken var ej ens betäckt med en verklig

gräsmatta.

Det andra stället, der vi för någon stund landstego,

var Krestovskoj, en nu öde f. d. simovie!), som dock att döma

af husens mängd och inredning en gång måtte hafva haft

sin glansperiod. Trenne hus med platta, torftäckta tak stodo

ännu qvar och bildade hvar för sig en verklig labyrint af

rum: boningsrum, bakrum, badstuga, späckmagasin med stora

af långa väldiga trästammar urhålkade späckhoar, späcklådor

med lemningar af hvitfisk m. m., allt i ett. Alla husgeråds-

saker voro borttagna, och bokstafligt taget fanns jernspik ej i

vägg, ett bevis derpå att invånarne ej dött ut, utan att de flyttat

1) Ett ställe som bebos både sommar och vinter.

IBIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 63

bort. Enligt uppgift, som lemnades i Dudino, skulle detta hafva

skett för några tiotal år sedan och föranledts af svårigheten att

anskaffa mjöl i denna aflägsna, eljest för fångst väl belägna

trakt. Nu, sedan kommunikationen på Jenissej blifvit Iifligare,

lär man åter vara betänkt på att låta folk slå sig ned på stället.

Vegetationen i grannskapet af stugan var utomordentligt yppig,

bildande verkliga snår af gräs och örter, helt säkert framkallad

af den mängd animaliska gödningsämnen, som hopats här under

ställets forna fångstperiod. I det yppiga gräset kringkröpo ett

par nästan fullvuxna, men ännu ej flygfärdiga falkungar, hvilka

blifvit obemärkta, om ej föräldrarnes oroliga skrik och flaxande

i grannskapet af vår rastplats genast vid vår landstigning röjt,

att ett par af dessa roffåglar valt den gamla öde simovien till

häckplats.

Fyra kilometer innanför Krestovskoj skjuter ett grund långt

ut från stranden, hvarför vi under en mycket Hör och Sr

sjö nödgades hålla längre ut i floden och framsegla mellan några

små i denna trakt befintliga holmar. Floden hade här ett djup

af 5 till 6 famnar. Öfverhufvud tyckes Jenissejvikens östra

sida icke vara synnerligen förorenad af grund, och djupet upp-

går här ett stycke från stranden till 6 å 8 famnar, någon gång

till och med till 12 och derutöfver Vattnets yttemperatur, som

vid vår ankomst till Dicksons hamn var + 7”,s, sjönk under de

följande dagarnes storm till + 1”,5. Vid Jefremow kamen var

den + 2”,5, men steg sedermera i grannskapet af Krestovskoj

till + 11”, en temperatur som det sedermera nästan under hela

båtfärden bibehöll. Till färgen är vattnet brunt, men ofta vid

stränderna färgadt af leriga elr ar.

Ett stycke söder om Jefremow kamen upptages östra stran-

den af Jenissej af sandbäddar, hvilka med en höjd af 30 till

100 fot stupa brant emot floden. Ofvanom strandafsatsen vid-

tager tundran, en ändlös, obetydligt undulerande slätt, full med

sanka myrar och smärre grunda vattenpölar, bevuxen med en

sparsam vegetation, hvars blomningstid nu i det närmaste var

slut. I stället träffade vi vid vårt första nattläger (kap Schai-

tanskoj) massor af mogna hjortron, hvilkas i och för sig ypper-

liga smak denna gång ytterligare förhöjdes derigenom, att de

för oss voro sommarens första bär. Åfven lingon och odon

träffades här, om ock i ringa mängd. Kap Schaitanskoj var

äfven den nordligaste punkten vid Jenissej, der vi funno dvärg-

björk (Betula nana), och samma ställe bildar äfven genom

64 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

STUXBERGS fynd af en Physaart vår nordligaste fyndort för

land- och sötvattenmollusker. Samma snäcka har dock af aka-

demikern MIDDENDORFF träffats ännu längre upp mot norden

på Taimyr-halfön, vid nära 734 N. Lat.

Efter att hafva hvilat ut vid kap Schaitanskoj, seglade vi

vidare under god vind till Sopotschnaja korga, der den hårda

vinden och ett utanför liggande grund, hvars utsträckning vi

under nattens skymning ej kunde urskilja, nödgade oss att lägga

upp tidigare än vi eljest ämnat. Sopotschnaja korga (= Stöfvel-

näset) bildar ett i Jenissej långt utskjutande lågnäs, hvilket,

såsom talrika byggnadslemningar utvisa, fordom varit bebodt,

men nu står öde. Tidtals tyckas fiskare och fångstmän dock

fortfarande slå sig ned här, att döma af de talrika räffällor, som

ännu ,i godt stånd träffas öfver allt längs med stränderna. En

af dessa fällor var vid vårt besök uppgillrad. Stället är föröfrigt

det fulaste och otrefligaste jag sett vid Jenissejs stränder. —

En stor del af näset upptages nämligen af driftimmersnår, stora

stockar med afbrutna grenar och rötter, uppstaplade öfver hvar-

andra i ett ändlöst virvarr, öfver hvilket man endast med svå-

righet och försigtighet kan framgå. De stockar, som ligga när-

mast sjön, äro fortfarande alldeles friska och användbara. Andra

stockar, belägna längre från stranden och dit uppkastade för år-

tionden och århundraden sedan, bilda alla möjliga öfvergångar

mellan friskt trä och trämylla. Mellan stockarna möter man

ofta djupa hål fyllda med ett svart stinkande vatten. Likartade

drifvedssnår som på detta ställe, om ock något mindre, träffas

nästan öfver allt längre ned mot flodmynningen, men högre upp

förekomma endast spridda driftimmerbitar, och på vissa ställen

saknas äfven dessa nästan fullständigt!)

Föröfrigt var näset beströdt med en mängd grunda söt-

vattensdammar, mer eller mindre igengrodda af vattenmossor och

hvimlande af en liten fiskart (spigg, Gasterosteus aculeatus),

branchiopoder och andra sötvattenskrustaceer, samt lemnande

botanisten åtskilliga längre nordligt ej iakttagna starrgräs och

vattenväxter (Carex cordorrhiza, Hippuris vulgaris, Juncus ca-

staneus m. £l.). Högre upp på mer torrländta ställen var marken

') När man jemför drifvedssamlingarne vid Jenissejmynningen och

Novaja Semlja med dem från Spetsbergen, så blir man snart öfvertygad

om riktigheten af den först utaf AGARDH uttalade åsigten, att äfven

dessa senare leda sitt ursprung från Sibiriens stora floder. (Jemför

AGARDH »Om den Spetsbergska drifvedens ursprung» K. V. Akad.

Öfvers. 1869, s. 97—119.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 65

sparsamt klädd med Empetrum nigrum (kråkris) och An-

dromeda tetragona, och på de branta sandsluttningar, hvarmed

inlandet afslutas mot näset, möter en yppig alnshög vegeta-

tion af gräs och örter, Alopecurus alpinus, Cerastium maxi-

mum, Tripleurospermum inodorum, Saussurea alpina, ett par

Pedicularisarter, m. m. Deremot var stället ytterst fattigt

såväl på däggdjur och fåglar som insekter, och till och med

lemmelhål och lemmelvägar, af hvilka kustlandet på Novaja

Semlja i alla riktningar är genomkorsadt, finnas här endast

i ringa mängd.

Enligt solobservationer är den yttersta stugan på Sopotsch-

naja korga belägen vid lat. 71? 51' 39" och longit. 82? 35' 0".

Hittills hade vi från tundrahöjderna på den östra stran-

den ej med säkerhet kunnat se till den vestra, men härifrån

såg man tydligen den höga sandås, som vid Sverevo skjuter

ut på vestra sidan af Jenissej och som sålunda kan anses

bilda södra gränsen af Jenissejs utloppsvik.

Hård vind och hög sjö uppeböllo oss nära 2:ne dygn

vid detta ställe. Men den 23:dje Aug. om aftonen kunde vi

ändtligen segla vidare. Kursen ställdes på Goltschika, den

nordligaste simovie på östra stranden af Jenissej, som för

det närvarande är bebodd, men då vi under nattens skym-

ning närmade oss den strand, der vi förmodade att simovien

skulle vara belägen, kunde några boningshus ej urskiljas,

ehuru en besynnerlig optisk villa, förmodligen härrörande af

det svaga månljusets tillfälliga återspegling mot en hög

skumbhöljd våg, ofta läto ljussken framskymta från olika

riktningar, så tydliga, att hvar och en af båtens besättning

turvis med bestämdhet påstod sig hafva märkt ljus från ett

fönster eller en stockeld på stranden. Snart råkade vi under

försöket att segla fram närmare stranden på ett vidsträckt

grund, hvilket jag ej ansåg rådligt att under den höga sjön

och i mörker segla öfver. Kursen ställdes derför under frisk

vind mot Sverevo, på Jenissejs vestra strand, hvarest äfven

en simovie fortfarande bebos, men vid ankomsten till vestra

stranden kunde vi i mörkret ej heller här urskilja några

boningshus. Vi seglade derför åter öfver floden, för att

vid dagningen finna ett lämpligt landningsställe längre upp.

Medan vi sålunda spanande efter boningshus seglade utmed

stranden i mycket hög och krabb sjö, befunno vi oss plöts-

ligt midt in i våldsamt brusande bränningar. Efter några

66 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

fåfänga försök att ro båten tillbaka mot vind och sjö, hvar-

under vi nära nog gått i qvaf, fanns ingen annan utväg öf-

rig, än att åter hissa segel och ställa kursen rätt igenom de

farliga brottsjöarne. — Lyckan stod oss bi. Just på det

grundaste stället lyftes båten öfver af en hög brottsjö, och

vi befunno oss åter på djupt vatten. Snart sågo vi en liten

efter hvad det tycktes bebodd stuga. på stranden, utan att

dock, till följd af den svåra sjön, kunna såsom jag önskat

lägga till vid densamma. Vi seglade derför vidare, tills vi

slutligen lyckades finna en lämplig landningsplats i grann-

skapet af en obetydlig på Jenissejs högra strand utfallande

elf, Mesenkin.

Under de utflykter, som genast efter landstigningen fö-

retogos åt olika håll, varenade vi 2:ne personer, som åtföljda.

af en mängd hundar gingo och letade hjortron på myrarne.

De tycktes i början vilja undvika oss, men nalkades slutligen

och meddelade, att de voro ryssar, anställda som arbetare vid

simovien Goltschika, hvarest en köpman från Jenissej hade

en fångststation. Efter en stunds samspråk föreslog jag

den yngre af dem, en kosak FEobDor, som tycktes vara väl

hemmastadd med trakten, att följa med som vägvisare till '

Dudino, ett förslag hvarpå han efter någon stunds under-

handling ingick mot ett arvode af 50 Rub. silfv. och med

vilkor, att han finge begära tillstånd dertill af sin husbonde,

som var bosatt 30 verst längre norrut, vid Goltschika. För

att förskaffa sig detta tillstånd begaf han sig genast åstad,

med löfte att återkomma följande afton.

Vänttiden användes naturligtvis af oss efter bästa för-

måga till undersökning af traktens naturförhållanden, till an-

ställande af solobservationer, för bestämmande af ställets

läge m. m. Enligt solobservationer var vår rastplats vid

Mesenkins utlopp belägen vid lat. 71? 27'31" och longit. 83? 19',

således endast 45 kilometer söder om vårt förra landnings-

ställe. Mesenkins låga elfdal är dock vida mer skyddad mot

ishafvets vindar än lågnäset vid Sopotschnaja, och inflytandet

häraf ger sig äfven tydligen tillkänna genom en vida rikare

vegetation. Redan från sjön kan man sålunda på strandaf-

satserna förmärka några mörkgröna busksnår, af ett par alnars

höjd, hvilka vid framkomsten visa sig bestå af aller (Alnus:

fruticosa). Mellan albuskarne och skyddade af dessa träffade

vår botanist en mängd storväxta örter, Sanguisorba polygama,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 67

Galium verum, Delphinium elatum, Hedysarum obscurum

(redan, ehuru i mindre exemplar, träffad till och med vid Dick-

sons hamn), Veratrum album m. fl. Äfven Salixbuskarne blef-

vo här mer högväxta än förut, gräsmattan mer yppig, och

sandkullarnes sluttningar i det inre af landet voro nu prydda

med en mängd nya former, Alyssum Fischeri, Dianthus, Oxy-

tropis pilosa, Saxifraga, Thymus Serpullum med flera.

Under samspråket med FEoDpor frågade jag naturligtvis,

om mammutlemningar förekommo i trakten. Han svarade,

att de enda dylika han kände utgjordes af några helt nära

vår tältplats befintliga benfragmenter, hvilka äfven med FEo-

DORS tillhjelp straxt derpå uppletades, men befunnos alltför

obetydliga att tillvaratagas. Några dagar derefter, sedan vår

bekantskap med FEopor blifvit mera intim, meddelade han,

att en gammal man, bosatt vid den söder om Mesenkin be-

lägna vinterstationen Korepovskoj, 1 förtroende berättat ho-

nom, att på ett ställe, just vid Mesenkins utlopp, vårfloden

årligen från tundrans sandgraf utsköljer stora benbitar och

hudstycken af ett mammutdjur, af hvilket äfven hufvudet

skulle vara synligt. När jag ändtligen efter många försig-

tiga och liknöjda frågor hit och dit lyckats få denna vigtiga

upplysning, var jag redan halfvägs till Dudino och samtliga

invånare, med hvilka jag talat, hade förklarat, att vi

endast genom att hasta vidare så fort som möjligt skulle

kunna nå den sista ångbåt, som under detta år från Dudino

skulle gå söderut. — Det var således för sent att vända, och

jag måste derför till min stora ledsnad för denna gång lägga

band på min lifliga åtrå att kunna bringa i ljuset något nytt

bidrag till detta märkvärdiga forn-djurs historia. I alla fall

ställde jag så till, att FEoDoRr utan att väcka uppseende skulle

kunna tillsända mig en bit af den märkvärdiga huden, och

jag lofvade, att, om hans uppgift befunnes riktig, och om

det skulle lyckas mig att få djuret afhemtadt sjövägen, såväl

han som den egentliga upphittaren skulle få en riklig pen-

ningbelöning. Sjelfva spanade vi under våra färder längs

med tundrans strandafsatser förgäfves efter några mammut-

ben, och de tyckas öfverhufvud vara sällsyntare vid östra sidan

om Jenissejs mynning än jag väntat. På vissa ställen skola

dock dessa ben förekomma i stor mängd, t. ex. på bottnen

af en insjö i grannskapet af SIDOROFFS grafitgrufva.

68 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

Jenissejs östra strand lemnar öfverallt vid flodens nedre

lopp ypperligt tillfälle att studera sammansättningen af de

jordlager, som bilda den stora tundrans underlag. Såsom

redan MIDDENDORFF (Sib. Reise, IV s. 295) och ScHMIDT

(Mamm.-Exp. s. 17) visat, utgöras dessa af rent marina bild-

ningar, hvilka icke eller endast mycket lokalt vexla med

sötvattenlager. Af dessa marina lager urskiljer SCHMIDT 2:ne

afdelningar, en högre, bestående af lera, och en lägre, bildad

af lerblandad sand. Vid de ställen, der jag landsteg, var

denna senare bildning öfvervägande, och verkliga äldre ler-

lager förekommo icke eller endast sparsamt. Vid foten af

tundraafsatsen bildades fodstranden af grof sand, hvilken

blifvit ursköljd från de öfverliggande jordlagren och derför

företrädesvis bestod af det i tundrasanden förekommande

gröfre och tyngre materialet. Flodsanden var sålunda i

vattenbrynet svart och röd, vattrad af magnetit och granat-

sand, inblandad med korn af åtskilliga andra hårda och tunga

mineralier. Föröfrigt var stranden här beströdd med otaliga

mindre stenar, hvilka bildade en profsamling af de bergarter,

som en gång lemnat materialet till denna ofantliga sandfor-

mation. Några af glacieris transporterade erratiska block, i

storlek jemförliga med dylika block hos'oss, förekomma der-

emot icke härstädes, en omständighet, hvilken jag betraktar

som ett bevis derför, att tundrasandlagren åtminstone icke i

dessa trakter äro af glacialt ursprung. Jag bör dock anmärka,

att man på ett eller annat mindre stenstycke kunde märka

strimmor och repor fullkomligt liknande dem, som träffas på

moränblock, ehuru strieringen här tydligen uppkommit genom

jordlagrens glidning, någongång äfven genom flodisens in-

verkan. Detta senare kan isynnerhet iakttagas vid de stora

af fodis (icke glacieris) transporterade stenblock, som man

träffar här och der vid stränderna af Jenissejs öfre lopp.

Hufvudmassan af stenarne utgjordes af olika basalt-

varieteter, ofta innehållande blåsrum med zeolit, utvisande

att eruptiva bildningar fordom i stor skala uppträdt äfven i

denna del af polarbassinen. De vanliga metamorfiska och

kristalliniska bergarterna förekomma deremot här endast i

ringa mängd, och framförallt tycktes stenbitar af granit och

gneis vara ytterst sällsynta på östra stranden norr om

Mesenkin.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:0 l. 69

Utom ofvan anförda stenarter träffade man här i tundra-

sanden eller bland strandstenarne större och mindre bitar af

stenkol eller brunkol, detta senare ofta med tydligt utpräglad

trästruktur och utanpå genom vittring fullkomligt hvitt, så

att det på ytan hade nästan samma utseende som de trä-

bitar (t. ex. gamla grafkors), som i polartrakterna en längre

tid varit fritt utsatta för atmosferiliernas inverkan. — Trä-

substansen hade här först blifvit impregnerad med kiselsyra,

hvarpå den svarta kolhaltiga föreningen genom luftens in-

verkan helt och hållet bortvittrat på ytan, så att endast ki-

selsyran blifvit qvar, dock med bibehållande af den ursprung-

liga strukturen.

Märklig är den lätthet, med hvilken den ifrågavarande

substansen fullständigt oxideras af rökande salpetersyra,

hvarefter den qvarblifvande kiselsyran på det grannaste sätt

visar trädets cellstruktur.

Jemte basaltblocken träffar man på norra Jenissejstranden

äfven en mängd block af mergel och grof lös sand innehål-

lande marina försteningar”!) och rullade, delvis förkolade och

förkislade träbitar, på ett märkvärdigt sätt liknande de smärre

nötta drifvedsbitar af nutida ursprung, som på vissa ställen

i mängd lågo kringströdda på stranden. Man skulle tro, att

man här hade för sig en tillfälligtvis tillhårdnad bit af det

nutida fodsandlagret, om ej de snäckor, som jemte de för-

kolade drifvedsbitarne äro inneslutna i sandstenen eller mer-

geln, tillhörde den mesozoiska tidsåldern. Det är tydligt, att

redan vid denna långt aflägsna tidsperiod mäktiga floder här-

städes förde drifved till polarhafvet, hvarest den inbäddades

i sand och förstenades. Vigtigt vore att få rätt på betydli-

gare anstående och blottade massor af dessa mesozoiska

sandlager, emedan man då hade utsigt att jemte snäckorna

och träbitarne finna lemningar af den tidens vertebrerade

djurformer.

I tundra-sandlagren förekomma äfven yngre fossila snäck-

lemningar, hvilka redan längesedan ådragit sig MIDDENDORFFS,

!) Anstående lager med likartade försteningar hafva af LOPATIN blifvit

funna vid Goltschikas utlopp i Jenissej, lösa block af MIDDENDORFF

i Taimyrlandet, af FR. SCHMIDT och LOPATIN på en mängd ställen

norr om Dudino, af SIDOROFF från nedre Jenissej., af MIDDENDORFF

från Olenek m. m. (Jemför SCHMIDT Mammwuth-Ezxped. s. 21—25 o.

133). Försteningarne äro beskrifna af v. EICHWALD i Lethea Rossica

och af SCHMIDT i hans ofvan ofta anförda arbete.

70 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

SCHMIDTS, LOPATINS!) m. fl. uppmärksamhet. De gifva oss

utomordentligt vigtiga upplysningar om tundrans ålder och

bildningssätt, och jag skall derför här lemna en kort fram-

ställning af de iakttagelser, som i detta hänseende gjordes

under vår resa 1 dessa aflägsna trakter.

Enligt uppgift, som lemnades mig i Dudino, äro sub-

fossila snäckor på vissa ställen i det inre af landet hopade

i så stora massor, att de bilda verkliga snäckbankar, och

dylika förekomma enligt äldre uppgifter äfven på kullarne

vid stranden långt ut mot kap Tscheljuskin. I de sandpro-

filer, som jag var i tillfälle att undersöka flerestädes på Je-

nissejs östra strand, förekommo subfossila snäckor hufvud-

sakligast mellan kap Schaitanskoj och Jakovieva. Söder

om Dudino såg jag deremot icke under utflykterna här och

der på stränderna några subfossila snäckskal, och dylika före-

komma ej heller på det ställe af Jalmal, der den svenska

expeditionen landsteg. På de af oss besökta ställen af Je-

nissej-tundran träffade vi snäckskalen aldrig i egna lager,

utan endast temligen rikligt inblandade i sandlagren. Jemte

snäckskalen träffade man äfven skaldelar af Balaner och hela,

på större rullade stenar fästade Balanskal, stenar med vid-

fästade Bryozoer m. m. De flesta snäckskal voro mycket

fragmentariska, och isynnerhet var detta fallet med gastero-

poderna, af hvilka ofta endast columellan var qvar.

Om man på grund af det lösa materialets beskaffenhet

söker sammanställa en geologisk bild af de bergmassor,

genom hvilkas söndergrusande tundraformationen vid Jenissejs

mynning uppstått, så kommer man till den slutsatsen, att

norra eller åtminstone nordvestra Sibirien i geologiskt hän-

seende fordom liknat vissa trakter af Island, basaltregionen

på N.V. Grönland eller Kamtschatka, d. v. s. att denna del

af Sibirien upptagits åtminstone delvis af betydligare, numera

söndergrusade bergsträckor, bildade hufvudsakligast af löst

sammanhängande sedimentära lager, innehållande kolflötser

från olika tidsåldrar och täckta med bäddar af basalt, basalt-

tuffer och basaltbreccior. Sedan dess har en storartad de-

nudation ägt rum, hvarigenom de skyddande basaltbäddarne

blifvit söndergrusade och det underliggande sandmaterialet

utspridt öfver den nuvarande tundran. Härunder har landets

nordkust blifvit betydligt framflyttad dels genom deltabild-

1) SCHMIDT, Mamm.-Exp. s. 46.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O 1. fl

;

ningar, dels derigenom att landet, såsom hafssnäckorna i tun-

dran utvisa, höjt sig.

Såsom jag redan omnämnt, visar föröfrigt den fullkom-

liga bristen på verkliga erratiska block i nedre Jenissej-om-

rådet, att glacierer icke spelat någon betydande rol härstädes

under tundrans bildningsperiod. Sannolikt har N.V. Sibirien

då liksom nu nästan helt och hållet saknat glacierer, en om-

ständighet, som utgör ett kraftigt bevis mot antagandet af

någon allmän glacialperiod. Å andra sidan visa de i tundran

inneslutna snäckorna, hvilka till arten fullkomligt öfverens-

stämma med snäckor, som nu lefva i det Kariska hafvet, att

vid den ifrågavarande tidsperioden ungefär samma tempera-

turförhållanden och lefnadsvilkor förefunnits i det sibiriska is-

hafvet, som nu förtiden. "Till ett likartadt resultat kommer

FR. ScHMIDT i afseende å landklimatet på grund af en nog-

grann undersökning af de växtlemningar, som träffats jemte

det Schmidtska mammutdjuret. Allt tyckes visa, att Sibirien

under den europeiska glacialperioden haft ungefär samma

klimat som nu förtiden, och att glacierernas forna stora ut-

bredning i Europa således endast berott på lokala förhållan-

den likt de, hvilka för det närvarande göra Grönland till ett

glacialland och än i dag med hafsströmmarne sprida mäktiga

isberg ända söder om New-Yorks latitud.

Den 26:te Aug. tidigt om morgonen kom vår blifvande

lots till oss jemte fem andra i trakten bosatta ryssar. Natur-

ligtvis undfägnades gästerna genast i vårt tält efter bästa

förmåga, och under lifligt samspråk berättade de mig härun-

der, att utom den »Prikaschik», som jemte 3:ne arbetare

för bedrifvande af fångst och fiske slagit sig ned vid Golt-

schika, Sverevo ännu var bebodt af en man, Priluschnoj af

en gammal man med sin son. Föröfrigt voro de norrut be-

lägna forna simovierna öde, och af de ryssar, som ännu

bodde här, var endast en af arbetarne på Goltschika gift.

Infödingar, samojeder, dolganer, jakuter komma deremot

ofta i temlig mängd från tundran ned till stranden, men

dessas antal hade under de senare åren betydligt minskats

genom en svår koppfarsot, som isynnerhet härjat bland sa-

mojederne.

Sedan jag en stund samspråkat med våra vänliga och

för vår färd utomordentligt intresserade gäster, reste vi un-

der herrligt stilla väder vidare till kap Gostinoj, hvarest

72 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

rasten togs. Flodvattnets temperatur i ytan var nu +11”,

den var dock ytterst vexlande t. ex. dagen förut + 6,2 och

om morgonen efter stormen, vid högvatten, endast + 3”,0,

hvilket tydligen måste bero derpå, att en kall undervattenström

här tränger fram ett långt stycke uppför flodens botter och

vid långvarig storm blandar sig med det saltfria och varma

ytvattnet !).

Under seglingen utmed kusten förmärkte vi, för första

och sista gången under vår färd uppför Jenissej, i en djup,

ur tundran utskuren klyfta vid stranden en qvarlefva af

vinterns väldiga snötäcke. Vid raststället träffades äfven

några gramnitbitar bland de från tundran utsköljda sandlagren.

Buskvegetationen på stränderna af en här utfallande elf var

särdeles yppig, och bland buskarne träffades blad af åkerbär

(Rubus arcticus), 2 alnar höga stånd af Angelica m. m.

Efter en stunds middagsrast vid detta ställe seglade vi

vidare och kommo, efter åtskilliga irrfärder i skymning och

dimma, natten mot den 27:de i land vid ett lågnäs utmed

mynningen af Jakovieva elf. En tät dimma nödgade oss

att här tillbringa natten, oaktadt stället var nästan fullkomligt

blottadt på vegetation och drifved endast fanns 1 så ringa

mängd, att de för matlagningen nödiga träbitarne knappast

kunde hopsamlas. Att döma af den mängd lemningar efter

störfisk, som funnos på stranden, tyckes en rik störfångst

nyligen hafva gjorts af invånarne från den närbelägna

simovien »Jakovieva», hvilken sades bebos af 2:ne ryssar

och 2:ne samojeder. Vi hörde hundskall i trakten, men

sågo, hindrade af den täta dimman, hvarken boningshus eller

invånare.

Vårt följande rastställe blef en särdeles intagande fiskeri-

plats vid ett smalt sund mellan Briokovski-öarne, de nord-

ligaste i den ölabyrint, som här upptager Jenissej sströmfåra

mellan 69!/.” och 701/,? N. Br. Fisket var dock för: detta

år slutadt och stället således öde. Men 2:ne smärre hus och

flera jordgammor, alla i godt stånd, stodo qvar på stranden

och vittnade, jemte en mängd stora båtar och för insaltning

af fisk afsedda träkärl, om den handtering, som för en må-

nad sedan här bedrifvits. :

1) Dessa i utloppet af floder förekommande saltvattenströmmar hafva

först blifvit påpekade af F. L. EKMAN, »Om de strömmar, som upp-

stå vid flodmynningar». Öfversigt af Vet. Akad. Förh. 1875. N:o 7.

MPIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O I. 73

Den 28:de Augusti rodde vi vidare mellan en mängd

öar, hvilka vanligen afslutas mot floden med en brant afsats,

från hvilken här och der stora torfklippor nedramlat. På

sådana ställen visade den blottade genomskärningen, att ön

ursprungligen utgjort en af floden uppkastad sandbank, som

i tidernas längd betäckts först med massor af drifved och

sedan med en yppig vegetation, hvilken småningom gifvit

upphof till det mäktiga, men ännu ej fullkomligt multnade

torflager, af hvilket öns öfver vattenytan belägna del till

större delen är bildad.

På aftonen lade vi till vid Nikandrovski-öarne, nära in-

till ett fortfarande bebodt fiskläge, hvars invånare just som

bäst höllo på att draga upp en not. För en Rub. silfver

köpte jag här nio feta Muksuner och Tschirer, tillsammans

vägande 25 & — och dock var det pris, som begärdes af

främlingen, naturligtvis dubbelt större än det vanliga. Jenis-

sej är berömdt för sin rikedom på stora, läckra fiskarter, och

jag beklagar högligen, att min och mina kamraters fullkom-

liga obekantskap med fiskplanteringskonsten hindrade oss

att, såsom jag önskat, till Sverige öfverföra befruktad rom,

åtminstone af den jättelika Njelman, troligen den största och

läckraste 1 sitt slägte.

Under uppseglingen mellan Dudino och Jenisseisk lät

jag i en spritfylld tunna omsorgsfullt inlägga exemplar af alla

Jenisseiska fiskarter, som vi kunde öfverkomma. Samlingen

blef sedermera med karavan öfversänd till Nischni Nov-

gorod och derifrån vidare till Stockholm, samt kommer fram-

deles att undersökas och beskrifvas med särskildt afseende på

de sibiriska fiskarternas slägtskap med motsvarande svenska

former. Här vill jag endast meddela en förteckning öfver

de vigtigaste Jenisseiska fiskarter, deras trivialnamn, storlek,

pris m. m., hvilken lemnats mig af en i Jenisseisk boende

Helgoländare, Herr P. Boring, som under en följd af år

uppehållit sig i dessa trakter för skepps- och båtbyggeri.

Förteckningen kan visserligen icke göra anspråk på att inne-

hålla kritiskt bestämda namn på de anförda arterna, men

hon torde dock i många hänseenden vara af stort intresse,

i synnerhet med afseende på de i henne förekommande

uppgifterna om fiskarternas storlek och deras utbredning i

Jenissejs omfattande flodgebit.

14 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

Förteckning på de i Jenissej förekommande fiskarter af P. BOoJLING.

- |

Ryskt namn Latinskt SEIN Al ärk

Mag : 1 | Nn märkNrEe ar.

es Högsta | Medel- -

| 1. Ossetrina. Acipenser iPod ”li6 Jag kan med bestämdhet

sturio. ange, att man en gång vid

Nasimova fångat en Ossetrina,

som vägde 7 ”Pud och gaf 14:

pud kaviar. Fiskar på 5 pud |

träffas ofta. Stora fiskarhafva |

i förhållande till deras vigt |

mer rom än små.

Liknar ossetrinan, men är ;

I betäckt med taggar. Sär- |

skildt förtjenaromnämnas, att |

medan gamle fiskare säga sig |

aldrig hafva sett en kosterka |

med rom, fanns en romfylld /

| | fisk af detta slag sistli idne

höst. Till smaken är koster-

I kan bättre än ossetrinan.

| 2. Kosterka. I24BRaLles

3. Sterlett. Acipenser | 30 & | 3 & | Sterlett förekommer ej al-

ruthenus. | lenast i Jenissej, utan äfven

i dess bifloder, de 3:ne Tun-

I guska. Man, Kanu, Sim och

| förmodligen äfven Asakan, |

Men den i bifloderna före-

I kommande sterletten är ofta |

| större och skiljer sig dessutom |

I från den Jenisseiska genom ;

I ett spetsigare hufvud och ljust | |

| rostfärgad buk.

| 4. Njelma. Coregonus | 1! Pud| 3 €& | Njelman förekommer ej i

njelma. | Jenissejs bifloder, och den |

| | I träffas icke heller synnerligen |

| | rikligt i hufv udfloden. Der- |

I emot förekommer den ym-

| Inigt i Vestsibirien, äfven i|

| | | bifloderna, t. ex. i Tura. En |

| Njelma vägande 1 Pud kan j|

| lemna 15 & rom. |

5. Tschir. Coregonus 25 & 6 & | Förekommer äfven i betyd-

| tschir. | [lig mängd i de större biflo-

| derna, t.ex. de 3:ne Tunguska. |

6. Muksun. | Coregonus 12 Förekommer ej i bifloderna

| muksun. och sällan ofvan om vatlen-

fallen vid Ossipova.

(É Moksehugor. SATS Jag vill erinra mig. att

| moksehugor är en fisk, som

| | till huden liknar njelman,

I men har en helt liten mun.

!) Enligt BoJLING. — Jag har ansett bäst att meddela denna lista alldeles

oförändrad, utan tillsats af de latinska namn, som här saknas.

BIHANG TILL K. SV. VET: AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 75

5 Storlek.

Ryskt namn. AA AE

- Högsta |Medel-

8. Kundscha. 20 1 8

9. Peljatka. Coregonus 2 Lr

peljat.

I I

10. Omul. Coregonus | 32 & |11 KE

omul.

IT. Sig. Coregonus JD ING

lavaretus. |

12. Taimen. Salmo 2 Pud | 16 € |

taimen.

13. Lenok.

a) Flod-Lenok. 1 SS SA IE

b) Sjö-Lenok. 3 tb LE

14. Ljen. Tinca FOREST IT ES

vulgaris. |

15. Karass. Cyprinus 10-G7 IE

CArassius.

16. Harjus. Thymallus 2 | + G

vulgaris.

17. Okun. STEN KRA

18. Peskar. Cyprinus IE | IE |

gobio.

Anmärkningar.

Kundschan har en mörk,

fläckig hud, stort gap och

skarpa tänder — är således en

roffisk. Dess kött är röd-

| aktigt. Den förekommer säl-

lan i Jenissej, men fångas i

de stora sjöarne NO från

Dudino.

| Förekommer i synnerhet

rikligt i bifloden Peljatka,

hvilken faller från högra si-

| dan ini Jenissej 20 verst ofvan

om Tolstoj nos.

Större än Omulen i Selenga

och äfven afvikande till for-

| men. Den i Jenissej före-

| kommande går sällan ofvan

lom vattenfallen och är till

| gestalten spänsligare.

Förekommer ofta äfven i

| bifloderna.

Förekommer såväl iJenissej

| som bifloderna ända söder om

| Minusinsk.

a) är en laxforellart, som

| förekommer såväl i Jenissej

| som dess bifloder. b) före-

| kommer endast i mindre sjö-

| ar och har en smutsigt svart-

| aktig hud.

| Förekommer i smärre åar

| och bäckar.

Fångas visserligen i Jenis-

sej, men uppehåller sig dock

hufvudsakligast i bifloderna

ända till de minsta källflo-

derna. Fångas der i stor

mängd och går först med

| drifisen ned till Jenissej.

76 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

: Storlek.

| Ryskt namn. | RR

| | ö Högsta |Medel-

. Jelets. | Cyprinus IE | sr tb

| dobula.

. JOSs. | 6 & 1 &

. Podrjass. | SSA EE

. Soroga. | IL PILEN EE

. Jorsch. I 18 3, &

| |

. Pitschuka. | 1

. Schiroko

golowia. |

| |

. Schvacha. |

. Vjun. |

. Tugun. | |

I |

. Nalim. | Lota | I Pud | 10 |

| vulgaris. | | |

Anmärkningar.

anförda fiskarterna.

Liknar de 2:ne näst förut

En fisk liknande peskar,

men med smutsigt gul hud.

Fångas om våren före isloss-

ningen i snövatten på slam-

miga ställen i dertill afsedda

korgar. Senare på året er-

håller man den icke.

Förekommer sällan. Läng-

den ungefär 6 tum. Liknar

en fiskart, som fångas i Nord-

sjön och af helgoländarne

kallas »stör».

En liten fisk förekommande

i slam, liknande peskar.

En liten fisk af ålens färg,

som blir sex tum lång och

till formen liknar Sandspirarn

i Nordsjön.

Den minsta. men tillika

täckaste fiskart i Jenissej.

Fångas i stor mängd ända

I ned till Dudino.

AS vara samma fiskart.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:0O 1. Ch

Liksom de flesta inbyggarne vid nedre loppet af Je-

nissej höllo invånarne vid Nikandrovska fiskstationen en

mängd hundar, hvilka tycktes vara af samma ras som drag-

hundarne på Grönland. Hundarne användas om sommaren

att längs med stränderna bogsera båtar uppför floden och

om vintern till allehanda körslor. Dock anser man härstädes

af skäl, som redan anföras i Inledningen till MIDDENDORFFS

Sibirische Reise, hunden fullkomligt oanvändbar för långa

färder öfver obebodda sträckor, i fall lägenhet ej finnes till

jagt eller fiske under resans lopp, eller ifall lemlar ej finnas

i så stor mängd i de trakter som genomfaras, att hundarne

kunna föda sig sjelfva genom lemmelfångst. För dylika fär-

der använder man alltid renar.

Tidigt den följande dagen seglade vi eller rättare rodde

under herrligt stilla väder vidare. Middagsrasten togs i

grannskapet af en numera öde simovie på södra delen af ön

Sopotschnoj. Härifrån fortsattes färden vidare först till kap

Muksuninskoj, hvarest vi besökte en samojedfamilj, som slagit

upp sitt skinntält vid denna fiskplats, för att insamla det för

vintern nödiga fiskförrådet, derpå till Tolstoj-Nos, en fortfa-

rande bebodd väl bebyggd simovie, hvars invånare emot-

togo oss mycket vänligt och med mycket intresse och för-

våning underrättade sig om vår färd. Ungefär tre verst norr

om boningshusen fanns här ett vackert kapellikt monument,

upprest på stranden öfver en under början af förra århun-

dradet för politiska orsaker hit förvist betydande personlig-

het, som enligt legenden först på högre befallning blifvit

hängd i grannskapet af det nuvarande grafstället, men seder-

mera förklarats för helgon. — Detta monument var egen-

domligt nog den första erinran, som mötte oss af denna i

Sibiriens alla sociala förhållanden djupt ingripande sam-

hällsklass.

Man sade mig här, att den sista ångbåten för fem dagar

sedan passerat stället och att den för det närvarande uppe-

höll sig några mil längre uppför floden. Jag nödgades der-

för utan uppskof resa vidare och nådde ändtligen efter 26

timmars endast af korta landstigningar afbruten seglats och

rodd d. 3l:sta Aug. vid Saostrovskoj i grannskapet af Du-

dinka den under de sista dagarne ifrigt efterspanade ång-

båten Alexander.

178 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ-.

Här sågo vi på Jenissejs venstra strand de första spåren

till skog, bestående af 10 till 20 fot höga lärkträn, hvilka,

brutna af storm och halfförvissnade, likt en gles skäggborst

stucko fram från den höga strandvallen. Dessa trän utgjorde

1 denna trakt de yttersta utposterna mot norden af verldens

största skog och gåfvo tillkänna, att vi nu lemnat tundrans

område och trädt in i skogsregionen.

Då mången torde föreställa sig tundran såsom en öde

öken, från hvilken endast här och der snöfria ställen fram-

skymta, täckta med en sparsam vegetation af mossa, så torde

det vara på sin plats att här än en gång erinra derom, att

detta ingalunda är fallet. Tvärt om sågo vi, såsom ofvanför

nämndes, under vår färd uppför Jenissej snö endast på ett

enda ställe, i en obetydlig för solen skyddad djup dalklyfta.

Vegetationen var i synnerhet på de holmar, som under vår-

flödet äro öfversvämmade, utmärkt genom en rikedom, till

hvilken jag sällan sett något motstycke, och redan här fram-

kallade jordmånens bördighet, -ängsmarkernas omätliga ut-

sträckning och rikedom på gräs hos en af våra fångstmän,

cn medelålders qvän, som var ägare af någon liten jordlapp

mellan fjällen i nordliga Norge, utrop af afund öfver det

herrliga land, vår Herre gifvit »den ryssén», och af förvåning,

att inga kreatur betade på ängsmarken, ingen lie mejade

gräset. Dagligen och stundligen hörde vi samma utrop upp-

repas, ehuru med ännu större kraft, då vi några veckor längre

fram kommo till de resliga urskogarne rivellar Jenisseisk åh

Turuchansk eller till det af djup »tscehornosem» (svartjord)

betäckta, men nästan obebodda slätterna på andra sidan Kras-

nojarsk — i bördighet helt säkert jemförliga med de bästa

delarne af Skåne, i omfång öfverträffande hela den skandi-

naviska halfön. Detta omedelbara omdöme af en verklig,

om ock obildad jordbrukare torde hafva sitt intresse vid bedö-

mandet af Sibiriens framtida betydelse.

I likhet med 2:ne andra ångbåtar, som under sommaren

1875 besörjde fodfarten på Jenissej, utgjorde »Alexander»

hvarken passagerare- eller lastbåt, utan en med ånga fram-

drifven flyttbar handelsbod, öfver hvilken högsta befälet för-

des af en fryntlig och vänlig handelsman, som tydligen ej

RR äns

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 79

befattade sig synnerligen mycket med sjömannagöromålen,

men desto mer med handel och varor, och som äfven af be-

sättningen sällan benämndes kapten (kapitan), utan oftast

husbonde (hosäin). Sjelfva fartygets inredning svarade mot

denna anordning. Hela försalongen var inredd till handels-

bod med hyllor för varorna längs med väggarne, sedvanlig

disk m. m. Aktersalongen begagnades till kontor, skrif- och

sängrum för husbonden och var dessutom äfvenledes öfver-

fylld med allehanda handelsvaror, spritfastage m. m. Någon

plats för passagerare fanns således icke, och de första ögon-

blicken efter det vi med upphissad svensk flagg lagt till vid

ångbåten var »husbondens», hr IvAN MICHAILOVITSCH JATSOCH-

MENJEFFS bemötande mot oss ingalunda synnerligen vänligt.

Han var till och med i början föga benägen att taga oss med

sig. Men knappast hade jag med tillhjelp af vår lots FEoDorR

och ett svenskt-ryskt lexikon lyckats för honom förklara,

hvad slags folk vi voro och hvilken resa vi gjort, förr än

allt förändrade sig fullständigt, och från denna stund hade

vi i honom den angenämaste och mest förekommande värd,

vi kunde önska oss. För att bereda oss plats om bord blef

en förut med varor fylld däckshytt tömd och inredd till

passagerarerum. Utrymmet var dock här ingalunda stort.

Om natten kunde vi t. ex. endast med svårighet ligga i

bredd på en af bräder hopslagen brits, som upptog nästan

hela hytten. Fångstmännen fingo till en början plats hvar

det passade i maskinrummet, hvarest de väl omhuldades af

maskinisten. Sedermera erhöllo vi ett annat något rymligare

varukontor, och våra fångstmän fingo det vi i början inne-

haft. Det nautiska befälet om bord fördes af två styr- och

kändtmän, af ett ståtligt och originelt utseende, hvilka, klädda

i långa kaftaner, hvar sin vakt sutto på en stol vid ratten,

oftast utan att hålla i rodret, merendels rökande en af groft

papper för hand förfärdigad papyross och med det mest

sorglösa utseende i verlden vexlande skämtsamma ord med

de nedanför gående. En man stod ständigt i fören, oafbru-

tet profvande djupet med en lång stång. För att undvika

den djupa kungsådrans starka ström togs nämligen alltid

kursen ej på det djupaste stället af floden, utan så nära

stranden som möjligt, ofta så nära, att man nästan kunnat

hoppa i land och att vår Nordlandsbåt, som fördes på släp

vid sidan af ångbåten, tidtals släpades öfver grund. Dess-

30 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

utom hade Alexander på släp i början en, sedermera två

lodjor, nästan af samma storlek som ångbåten sjelf, afsedda

att mottaga den under flodfärden mot varor inköpta fisken,

hvilken oftast insaltades och preparerades ombord. På hela

vägen mellan Jenisseisk och hafvet fanns ej en enda ång-

båtsbrygga — och såväl ångbåten som lodjorna medförde

derför på släp ytterligare en mängd större och mindre prå-

mar och båtar, afsedda för kommunikation med land.

Sibirien och särskildt Jenissejs flodgebit har att bjuda

på rika stenkolslager!), som troligen utbreda sig under be-

tydliga delar af den sibiriska slätten, men ännu ej bearbetas

och föga beaktas. Liksom alla andra ångbåtar på Sibiriens

floder eldades derför Alexander ej med kol, utan med ved,

hvaraf, om jag minnes rätt, 180 famnar gingo åt för färden

uppför floden. Endast en ringa del af denna vedqvantitet

kunde ångbåten på en gång föra med sig, hvarför täta uppe-

håll blefvo nödvändiga ej allenast för handel med inbyg-

garne, utan äfven för intagande af bränsle. Härtill kom, att

den svaga ångmaskinen, oaktadt säkerhetsventilerna i nödfall

öfverlastades med blyvigter, ofta nog ej var i stånd att bog-

sera upp allt sitt släp emot den på sina ställen ganska strida

strömmen, och att man ofta vid försöket att nära stranden

finna strömfritt vatten stannade på grund oaktadt de ständiga

»ladno»-ropen af den i fören stående stånglotsen. Det gick

derför så långsamt framåt, att vi först efter förloppet af en

hel månad nådde ångbåtens bestämmelseort, staden Jenisseisk,

belägen ungefär 150 svenska mil från Dudino. Med flodens

krökningar inberäknadt skatta ryssarne afståndet till 2000

verst.

Under dylika förhållanden skulle de festa ångbåtsresande

blifvit otåliga och missnöjda. För oss var deremot dröjs-

målet välkommet, enär vi derigenom blefvo i tillfälle att

!) Såsom exempel härpå må omnämnas några ganska rika stenkolslager,

som träda i dagen vid Jenissejs strand ett stycke från staden

Krasnojarsk, just i grannskapet af det ställe, der Sibiriens »Pacific-

bana» sannolikt en gång skall gå fram. Då jag besökte platsen, voro

stenkolslagren på ett ställe i brand, antända, enligt hvad man sade

mig, genom en oförsigtigt på stranden uppgjord eldbrasa. Branden

hade varat ett helt år och gaf sig tillkänna genom smärre från jord-

ytan frambrytande rökmassor. Dylika kollager, som tidtals varit i

brand, äro äfven bekanta från många ställen i norra Sibirien. Af

särskild vigt för en framtida ångbåtsfart på Jenissej torde de kol-

lager vara, som SOTNIKOFF bearbetat i Norilbergen 70 till 80 verst

öster om Dudino.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR: BAND. 4. N:O 1. 81

utsträcka våra undersökningar rörande Jenissejflodens flora

och fauna ända bortom 60:de breddgraden. Det är lätt att

inse, det en del af dessa undersökningar äfven kommer att

hafva ett praktiskt intresse, t. ex. de undersökningar, som

LUNDSTRÖM anstälde rörande norra Jenissejs fora.

Vår kännedom om densamma grundar sig hittills huf-

vudsakligast på iakttagelser, anstälda af ryska vetenskapsmän

(MIDDENDORFF, SCHMIDT m. fl), hvilka visserligen för andra

ändamål besökt dessa trakter, men tillika på ett synnerligen

förtjenstfullt och framgångsrikt sätt egnat sin uppmärk-

samhet åt undersökning af floran. Vi hafva derför en god

kunskap om Taimyrlandets, Norilbergens och Gydatundrans

högre växter, men sakna deremot en utförligare på sjelfstän-

diga studier grundad jemförelse af växternas spridning mot

norden i nordliga Skandinavien och nordliga Sibirien.

LuNpstTRÖMS hufvuduppgift var botanik. Han hade

förut genom resor i Lappland och sin födelsebygd Norrland

gjort sig förtrolig med den nordiska växtverlden, och då

han under färden uppför floden från de nordligare, artfatti-

gare. trakterna kom till sydligare, artrikare, blef det för honom

lättare än för en, som rest i motsatt riktning, att ange nord-

gränsen för en mängd allmänt förekommande, för Sibirien

och Skandinavien gemensamma arter. Ett rikt, botaniskt

och tillika klimatologiskt material har på detta sätt insam-

lats, hvilket i synnerhet bör blifva af vigt genom den jem-

förelse detsamma medger af växternas spridning mot norden

inom vårt gamla kulturland och Sibiriens ödemarker, och de

upplysningar som sålunda erhållas öfver detta senare lands

odlingsbarhet. Jag kommer framdeles att meddela en gra-

fisk framställning af de resultat, till hvilka LUNDSTRÖM kommit,

och som visa att, 1 motsats mot hvad man på förhand

skulle förmodat, nordgränsen för många växtarter i Sibirien

är belägen högre mot norden än i Sverige. I viss mån torde

detta visserligen bero på frötransport med den stora floden

från sydligare trakter, men det visar äfven, att Sibiriens

stränga vinter ingalunda utöfvar något så menligt inflytande

på sommarens växtlighet, som man vore benägen att på för-

« hand antaga.

Straxt efter det vi kommit om bord, lyftade ångfartyget

ankaret och ångade till kyrkobyn Dudino, belägen några

32 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ-.

mil längre upp för floden vid utloppet af bifloden Dudinka.

Byn utgöres af några få hus, bebodda af en inflytelserik

köpman, SOTNIKOFF, 2:ne prester, en smotritel (ungefär mot-

svarande länsman hos oss), ett par förviste, några arbetare

och infödingar. SOTNIKOFF drifver en vidsträckt och vinst-

gifvande handel med infödingarne i hela det omgifvande

distriktet, hvarvid han mot säd, tyger, té, socker, jernvaror,

krut, bly, bränvin o. s. v. tillbyter sig pelsvaror, fisk, mam-

mutelfenben m. m., hvilka sedermera sändas först med ång-

båten upp för Jenissej och derefter med diverse fortskaff-

ningsmedel vidare till Kina, Moskva, Petersburg m. m. I

redogörelsen för sin bekanta expedition för uppgräfvande af

ett närmare Jenissejs mynning funnet mammutdjur berömmer

akademiker SCHMIDT honom mycket för det oegennyttiga och

energiska sätt, med hvilket expeditionens arbeten understöd-

des af SOTnIKOFF. Åfven mot oss var denne enkle, flärdlöse

köpman synnerligen förekommande och gästfri, och det är

för mig en skyldighet att nämna, det vi äfven rönte samma

bemötande af alla ställets öfriga notabiliteter. Den vänlige

och för vår färd mycket intresserade pastorn anstälde till

och med, utan att derför mottaga något särskildt honorar,

om bord på ångbåten en kort tacksägelsegudstjenst för den

lyckliga gången af resan.

Söder om Dudino började landskapet småningom att

helt och hållet ändra karakter. — Man ser visserligen på de

flesta kartor skogsgränsen dragen längs med den betydliga

krökning, som Jenissejfloden gör strax till venster eller

nordvest om Dudino, och man finner i sjelfva verket här

för första gången talrika, men sällan öfver 10 alnar höga

barrträd. Dessa betäcka höjderna med en gles och ingalunda

synnerligen tilltalande vegetation, hvilken helt och hållet

saknar den yppiga prägel, som utmärker vide- och alsnåren

längre mot norden. Redan några få mil söder om Dudino

blef dock äfven barrskogen reslig, oaktadt man ännu befinner

sig norr om poleirkeln.. Det är här, som den egentliga

skogen vidtager, verldens största skog, sträckande sig med

föga afbrott tvärs öfver hela Sibirien, å ena sidan från Ural

till Ochotska hafvet, å andra sidan från 58:de eller 59:de

breddgraden långt norr om polcirkeln, ja ferestädes t. ex.

vid floderna Chatanga och Lena bortom eller till grannskapet

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BANDÅ,. N:0 1. 83

af 72 gr. n. lat.!) d. v. s. till Chatangas och Lenas utlopps-

vikar, tio svenska mil nordligare än Nordkap.

Under vår båt- och ångbåtsfärd uppför Jenissej hade vi

hittills endast landat antingen på flodens alltid högländta

östra strand eller ock på någon af de talrika öar och holmar,

som på vissa ställen förekomma i den nästan till en insjö

utvidgade floden. Den 7:de September blefvo vi för första

gången i tillfälle att landstiga på flodens vestra strand, hvilken,

såsom vestra stranden på de fleste från söder till norr gående

floder, för det mesta består af uppsvämmade lågländta och

sanka landsträckor, som om våren äro öfversvämmade. Nu

var detta ängsland täckt dels med en utomordentligt yppig,

naturligtvis af lien oberörd gräsmatta, dels med en högst

egendomlig, jemnhög buskvegetation, bland hvilken man

träffade en mängd för oss från Sverige kända örtformer,

men här tre till fyra alnar höga. Ofta vexlade täta busk-

partier af en vacker rakstammig videart och lifligt gröna

jemna gräsmattor med smärre vattendrag, bifloder eller bi-

armar af Jenissej på ett sätt, som åt det hela gaf utseendet

af den mest leende, omsorgsfullt vårdade och vattnade, från

torra qvistar och torrt gräs befriade parkanläggning. På

östra stranden deremot vidtog den egentliga urskogen ome-

delbart vid strandvallen. Här har naturen en helt annan

storartad och dyster prägel. Skogen utgjordes hufvudsakligast

af barrträd, redan norr om polcirkeln ofta af de mest kolos-

sala dimensioner — men i så fall mången gång gråa och

halfförtorkade af ålderdom. Mellan dessa var marken så be-

täckt med nedfallna greniga stammar, nästan friska, half-

förmultnade eller förvandlade till en samling af trämylla,

som blott af barken sammanhölls, att man endast kunde

tränga fram med svårighet och med fara att bryta benen i

stocksnåren. Föröfrigt voro de nedfallna stammarne öfverallt

klädda, mången gång till och med dolda af en ovanligt

yppig mossvegetation, hvaremot trälafvar härstädes förekommo

endast sparsamt, till följd hvaraf granarne saknade den hos

oss vanliga skäggbeklädnaden, och barken på de mellan barr-

träden -här och der framskymtande björkarne utmärkte sig

genom en ovanligt bländande hvithet. När man aflägsnade

sig i denna enformiga skog ett stycke från flodstranden, fick

1) Enligt karta meddelad af PETERMANN. Mittheilungen 1873, Taf. I.

34 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

man se till, att man hade noga reda på väderstrecken — ett

misstag i det hänseendet hade fört i en riktning, der man

på ett afstånd af hundra, kanske två hundra mil ej hade ut-

sigt att möta en bebodd plats. i

I de nordligaste simovierna voro husen täckta af platta

torftak. — Men längre uppför floden begagnade man liksom

vid förmögna bondgårdar i Ryssland brutna tak och höga,

ofta rikt utsirade mot byvägen belägna gaflar. Om man

undantager de öfverallt kringkrälande kakerlackorna, var det

inre ganska snyggt och väggarne prydda med talrika och ej

synnerligen artistiskt fulländade fotografier och gravyrer för

det mesta af den kejserliga familjen, märkligare ryska nota-

biliteter, oftast i generalsuniform, scener ur ryska historien

m. m. Rikt utsirade helgonbilder funnos alltid uppställda i

ett hörn, och framför dessa hängde alltid några små olje-

lampor eller smala vaxljus, hvilka tändes vid högtidligare

tillfällen. Någon gång var dessutom golfvet, åtminstone i

det förnämsta rummet, täckt med mattor af pelsverk. Säng-

stället bildades oftast af en lafve nära taket, så vidsträckt,

att den upptog en tredjedel eller hälften af rummet, och så

högt ifrån golfvet, att man kunde gå upprätt derunder.

Maten tillreddes i stora bakugnar, som för detta ändamål

dagligen uppeldades och tillika uppvärmde stugan. Färskt

bröd erhölls hvarje dag, och äfven för den fattiges hushåll

var ett stort messingskök en nödvändig husgerådsartikel.

Ett hjertligt och vänligt bemötande var man säker om att

röna, hvar man steg öfver tröskeln, och dröjde man något

längre, fick man oftast finna sig i att, hvilken tid på dagen

det än var, med värdfolket dricka ett glas té. — Klädedräg-

ten var öfverallt något så när lik den vanliga ryska; för den

förmögne t. ex. vida sammetsbyxor instuckna i stöflarne, en

med silfver i bröstet grannt broderad skjorta och en vid,

ofta skinnfodrad kaftan; för den fattige, ifall han ej var allt

för trasig, samma snitt, men sämre, smutsigt och sönderrifvet

material. Om vintern lär dock vid vistelse i det fria samo-

jedpäsken vara gemensam för hög och låg, ryss och inföding,

bofast och nomad. q

För närvarande funnos endast ganska få personer i dessa

trakter, som blifvit hit förvista för politiska orsaker, men

deremot ganska många förviste förbrytare och deribland

äfven några få finnar, samt till och med en svensk, eller

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 85

åtminstone en, som enligt egen uppgift på bruten svenska

fordom tjenat i kungens garde i Stockholm. Säkerheten till

person och egendom var i aila fall fullständig, och märkligt

var, att någon egentlig kastskilnad icke tycktes förefinnas

mellan de rysk-sibiriska infödingarne och de, som för brott

blifvit förviste till dessa trakter. Man tycktes till och med

föga intressera sig för att känna det brott, som vållat för-

visningen. På frågan derom fick man vanligen det nog

mångtydda svaret »för dåligt uppförande».

Jag nämnde nyss, att mammutbetar härstädes utgöra en

vigtig handelsartikel. De tyckas äfven förekomma i stor

mängd på tundran, ehuru kommunikationernas svårighet ofta

omöjliggör deras tillvaratagande. Ehuru man här befinner

sig i den rätta mammutregionen, tyckas dock större skelett-

delar vara ganska sällsynta och än mer mammut med ännu

påsittande kött, hud och hår. Det var till exempel på halfön

mellan Obi och Jenissej, som det berömda Trofimoffska

mammutfyndet gjordes, och i närheten af samma ställe träf-

fades den mammut, som föranledde den Schmidtska expedi-

tionen. Sannolikt är för öfrigt, att den nomadiserande in-

födingen här har samma motvilja att för tschinovniken (tjenste-

mannen) anmäla större mammutfynd, som allmogen hos oss

fordom hade och i vissa trakter ännu har mot angifvandet

af förmodade malmstreck.

Den 4 September lyfte Alexander under härligt väder

åter ankar och ångade söder ut.

Allt sedan vi lemnat Jenissejs mynning hade vi ej sett

till någon fast klyft, men den 8:de sågo vi för första gången

vid östra flodstranden fasta berghällar. Vi gjorde här liksom

på en mängd andra ställen, der vi landade, en rik skörd af

land- och sötvattenmollusker. Genom dessa samlingar, hvilka

redan äro öfverlemnade till bearbetning åt vår utmärkte

molluskkännare Dr C. A. WESTERLUND i Ronneby, kommer

kunskapen om norra Sibiriens molluskfauna att väsendtligen

ökas och mången hittills gällande åsigt om denna intressanta

djurgrupps geografiska utbredning att beriktigas. Detsamma

gäller om åtskilliga andra land- och sötvattensevertebrater,

af hvilka betydliga samlingar gjordes, hvilka redan blifvit

-fördelade till bearbetning af specialister.

Efter att hafva stannat för en kortare eller längre tid

vid omkring tio olika simovier eller fisklägen, kommo vi

86 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

den 12:te September till en simovie Selivaninskoj, uteslutande

bebodd af skopter. Den ryska rättroende kyrkan är, såsom

bekant, tolerant mot främmande trosbekännare, lutheraner,

katoliker, judar, mohamedaner, buddaister, schamaner o. s.

v., men förföljer deremot, i full öfverensstämmelse med hvad

som fordom skedde inom den protestantiska verlden, sekte-

rister inom eget sköte med timliga straff här på jorden och

hot om eviga i en annan verld. I synnerhet fordom hafva

en mängd sekterister blifvit sända till Sibirien, och man

träffade derför der någon gång egna, ganska välmående kolo-

nier, uteslutande bebodda af en bestämd sekt. — En dylik

är skoptkolonien vid Selivaninskoj, hvarvid dock må anmärkas,

att arten af den religiösa förvillelsen här ursäktar lagens eller

administrationens stränghet. På grund af något på besynner-

ligt sätt tolkadt bibelställe i Matthei evangelium underkasta

sig nämligen alla skopter en sjelfstympning, till följd hvaraf

sekten endast kan bestå genom nya proselyter, och märkvär-

digt nog tyckas dessa galningar verkligen, trots all förföljelse

eller kanske just derför, fortfarande få efterföljare. En

mängd af skopterna utgjordes af ingrer (finnar från Inger-

manland), hvarför jag utan svårighet kunde samspråka med

dem. De hade genom fit och ihärdighet lyckats skapa sig

ett visst välstånd, voro gästfria och vänliga, samt buro med

undergifvenhet sitt hårda öde. Sjelfva dödade de ej varm-

blodiga djur. »Det var nämligen synd att döda, hvad Herren

skapat»; hvilket ej hindrade dem att sjelfve fånga och äta

fisk, och att åt oss, i alla fall förtappade varelser, för 18

rub. försälja en vacker och fet oxe, med vilkor att vårt eget

folk skulle slagta den. Deras obenägenhet för en del ani-

maliska födoämnen hade föröfrigt haft det goda med sig,

att mån i stället bemödat sig om odling af jorden. Rundt

om stugorna funnos derför potatis-, rof- och kålland, hvilka

åtminstone för detta år lemnade rik skörd, oaktadt kolonien

är belägen vid Avasaxas latitud, d. v. s. under polcirkeln.

Senare på dagen kommo vwi till det Troitska klostret,

fordom berömdt och rikt, numera endast bebodt af en enda

munk, d. v. s. af priorn sjelf. Han var en äldre, ärevördig

man, som mottog oss gästfritt och vänligt.

Sedan det talrika manskapet på Alexander och lodjorna

med stor andakt åhört en högtidlig gudstjenst i klosterkyrkan

och ett närbeläget kapell, hvarest den heliga grundläggarens

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 1. ST

stoft och arbetssele förvaras, sedan vi fått se åtskilliga af

klostrets märkvärdigheter, hvaribland en utmärkt väl bibe-

hållen slavonsk praktbibel från sextonhundratalet, och sedan

jag jemte kaptenen aflagt ett besök hos en gammal krymp-

ling, som i unga år gjort en vallfärd till Jerusalem, ångade

vi vidare. Som vanligt gick det endast långsamt framåt till

följd af stark ström och täta uppehåll, hvilka naturligtvis af

oss begagnades till naturhistoriska utflykter, samspråk med

invånarne m. m. Dessa senare utgöras dels af bofasta ryssar,

dels af infödingar, »asiater», hvilka dels för egen räkning,

dels legda af ryssarne, slagit sig ned för sommaren vid flo-

derna för fiske. I så fall utgöras bostäderna af tält af full-

komligt samma form som lappkåtan. Samojedtältet är van-

ligen täckt med renhudar, ostiaktältet med näfver. En massa

hundar finnas alltid i tältets grannskap, hvilka om vintern

användas till allehanda körslor, om sommaren till uppbogse-

ring af båtar mot strömmen — ett fortskaffningsmedel på

vatten, som högeligen förvånade våra fångstmän. För detta

ändamål spännes ett tillräckligt antal hundar vid en lång

lina, hvars ena ända är fäst vid båtens förstam. Hundarne

springa sedan fram på den jemna siranden, hvarest på detta

sätt verkliga hundgångstigar uppstå, och den föga djupgående

båten hålles flytande på tillräckligt afstånd från stranden

medelst styret, som skötes af en i båtens akter sittande per-

son. Ofta äro båtarne urhålkade ur en enda trädstam och

kunna, tack vare de dimensioner skogen når i dessa trakter,

det oaktadt vara af ganska vacker form och ganska stora.

Hundarne hafva stort tycke med de äfvenledes som drag-

djur använda eskimåhundarne i Grönland, hvilket kanske

kan betraktas som ett bevis derpå, att samma klimatiska för-

hållanden och likartadt användningssätt af en djurart skapa

lika raser. Numera lära de fleste infödingar, som kommit i

närmare beröring med ryssarne, bekänna sig till kristna re-

ligionen. Att många hedniska vanor dock ännu vidlåda dem,

bevisas t. ex. af följande: Vid en simovie, der vi landstego

för några timmar den 16:de September, träffades såsom van-

ligt en begrafningsplats i skogen nära bostäderna. Liken

voro lagda i stora kistor ofvan jord, vid hvilka nästan alltid

ett kors var upprest. Vid en af grafvarne var en helgon-

bild infäld i korset, hvilket väl måste anses såsom ett ytter-

ligare bevis derpå, att' en kristen hvilade i kistan. Detta

388 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ-

oaktadt funnos åtskilliga kläder, som tillhört den aflidne, upp-

hängda på en buske vid grafven jemte ett knyte innehållande

mat, hufvudsakligast torkad fisk. Vid förmögnare infödingars

graf lära de efterlefvande till och med jemte maten inlägga

några rubelsedlar, på det den aflidne ej må vara alldeles

utblottad på kontanter vid inträdet i den andra verlden.

Hittills hade vi under färden från Dudino uppför Jenis-

sej för det mesta haft ett härligt, ofta varmt höstväder. Den

första frosten söder om Saostrovskoj inträffade natten mot

den 20:de Sept., och efter den dagen var nätternas tempera-

tur merendels under fryspunkten. Dagarne voro dock fort-

farande varma och härliga. Nederbörden ringa.

Den 20:de ankrade vi vid mynningen af en bland de

största bifloder, som Jenissej upptager öster ifrån, nämligen

Podkamennaja Tunguska. Straxt nedanför erbjöd sig ett

välkommet tillfälle att loda tvärs öfver den härstädes något

öfver en kilometer breda floden. Lodlinan angaf ett stycke

från vestra stranden fyra famnar, sedan minskades djupet

åter till 21 famnar, men ökades derpå ånyo till 7 famnar.

Åfven på en mängd andra ställen verkställdes lodningar,

hvilka tyckas bekräfta lotsarnes utsago, att floddjupet ända

upp till Jenisseisk är tillräckligt äfven för djupgående fartyg.

För att med full säkerhet konstatera detta, och för att få

reda på den lämpligaste farvägen kräfvas dock vida mer

omfattande hydrografiska undersökningar än de, hvilka vi

voro i tillfälle att i förbigående anställa.

Som jag redan nämnt, träffar man frodiga potatisland

och kåltäppor redan vid skopternes koloni norr om polcirkeln,

och ju längre söderut man kom, dess mera tilltogo dylika

odlingar i omfång och storlek. Någon egentlig sädesodling

möter man för det närvarande först vid Sykobatka, beläget

vid 60? lat., men helt säkert skall framdeles, när skogarne och

mossarne minskats, ett verkligt lönande åkerbruk kunna idkas

vida högre mot norden. Redan härifrån har man till Sibiriens

södra gräns, eller rättare till Centralasiens steppländer, på :

de flesta ställen mer än 1,000 kilometer, och om man tänker

sig ett landbälte af denna bredd, för det mesta betäckt med

härlig, lätt odlad jord, sträckande sig tvärs öfver hela Asien

från Ural till Stilla oceanen, så kan man göra sig ett begrepp

om det ofantliga eröfringsfält för odlarens plog, som före-

TEE

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O 1. 89

finnes i dessa trakter, och den framtid, som en gång bör

öppna sig för dem.

Strax söder om Sykobatka foro vi förbi kyrkobyn Nasi-

movskoj och ett midt emot liggande öde guldvaskar-»residens»,

benämndt efter Sibiriens förste eröfrare, Jrrymokova. Anlägg-

ningen föranleddes af upptäckten af rika guldsandlager i ett

temligen vidsträckt, öster om Jenissej beläget biflodgebit,

hvilket före Californiens upptäckt, för kort tid, fick rykte att

vara verldens rikaste guldland. Inom kort skapades här

många kolossala förmögenheter, och berättelsen om de hun-

dratals pud, som den eller den årligen vaskade, och det

öfvermodiga, slösande lefnadssätt, som här fördes af dem,

som lyckan låtit utfå den stora vinsten i guldvaskeriets lot-

teri, utgör ännu ett kärt samtalsämne i trakten. Höjda ar-

betspris och minskad tillgång på den ädla metallen hafva

dock sedermera föranledt nedläggningen af en mängd utaf

de förut mest gifvande vaskerierna, andra löna knappast be-

arbetningen. Många af de fordom rika guldvaskarne hafva,

under sträfvan att vinna mera, blifvit ruinerade och försvun-

nit, och andra, som lyckats behålla sina guld-»pud» — det

är den myntenhet, guldvaskarne med förkärlek i sitt tal be-

gagna — hafva fyttat bort till Paris, Petersburg, Moskva,

Omsk, Krasnojarsk o. s. v. Samtliga »residens» stå derför

nu öde och bilda på flodens östra strand en rad af halfför-

fallna, med nyuppvuxen småskog omgifna träruckel, efter

hvilka snart nog endast sagan om den forna glansperioden

skall finnas i behåll. I ett hänseende hafva dock dessa guld-

vaskare utöfvat ett varaktigt inflytande på landets framtid.

Det är nämligen genom dem, som de förste pioniererna

blifvit spridda i ödemarken, det första frö till traktens odling

lagdt.

På många ställen längs med floden ser man för öfrigt

ett annat egendomligt minnesmärke, förnämligast från den

tid, då tusentals arbetare årligen äro samlade vid guldvaske-

rierna, nämligen kolossala, af stockar formade plattbottnade

lådor, hvilka, i mer eller mindre förfallet skick, ligga upp-

dragna på stränderna. De ha begagnats till transport utför

floden af lifsförnödenheter från södra Sibirien, och man kan

få ett begrepp om de sibiriska flodernas lugna, för vatten-

kommunikation lämpliga lopp deraf, att man på detta sätt

transporterat varor ända till de nordligaste simovierna vid

90 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

Jenissej, utför hufvudfloden från trakter, belägna söder om

Minusinsk, nära den kinesiska gränsen, och utför dess biflod

Angara från Baikalsjön, ja, än längre bort ifrån, ty äfven

floden Selenga, som söder ifrån infaller i Baikalsjön, skall

vara ett godt stycke af sitt lopp segelbar. För att från Je-

nisseisk segla uppför dessa floder behöfvas dock, såsom jag

redan förut nämnt, åtskilliga, i jemförelse med målets vigt

föga betydande strömrensningsarbeten. Medelstora, för sädes-

transport från Minusinsk byggda barker kosta 300 rubel,

lasta intill 130 tons och skötas under färden utför floden af

15 man. Sedan de uppnått sin bestämmelseort, säljas de,

ifall man kan finna någon dertill hågad köpare, för några

rubel. Sin otympliga form oaktadt äro de mycket praktiska

och lämpliga för den ifrågavarande flodtransporten, och de

blifva det än mer, om vid nedtransporten af en större, af

20 till 30 farkoster bildad fora, tillgång funnes till en mindre

bogseringsslup, lik dem som användas i Stockholms skärgård.

Härigenom skulle antalet af bemanningen på hvarje »bark»

kunna inskränkas till en tredjedel — och den redan nu

billiga transportkostnaden ytterligare nedsättas.

Allt sedan den 20:de Sept. hade nattfroster ofta inträffat,

hvilket naturligtvis betydligt förminskade utbytet af våra

naturhistoriska utflykter vid ångbåtens rastställen. Vi blefvo

derför mer otåliga än förut att nå vår närmaste bestämmelse-

ort. Den strida strömmen och de täta uppehållen fördröjde

-dock fortfarande vår färd, så att ankaret först den 31:sta

Sept: kunde fällas vid staden Jenisseisk. Här dröjde vi

några dagar för inhemtande af nyheter från Europa, genom-

seende af åtskilliga af en förvist, hr M. MARKS, i trakten

gjorda vackra naturhistoriska samlingar, uppgörande af våra

affärer m. m., hvarvid jag särskildt bör nämna, att egaren

till »Alexander» hr BALANDIN vägrade att mottaga någon

passagerareafgift för vår långa ångbåtsfärd, hvaremot jag i

stället såsom minne till honom och ångbåtens förträfflige

befälhafvare, hr JATSCHMENJEFF, Ööfverlemnade den Nordlands-

båt, med hvilken vi började vår flodfärd och som sedan förts

på släp hit.

Sedermera fortsattes hemfärden landvägen öfver Kras-

nojarsk, Tomsk, Omsk, Tjumen, Ekaterinenburg, Tagilsk,

Perm, Kasan, Nischni-Novgorod, Moskva, Petersburg och

JA BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 91

- Helsingfors till Åbo, samt derifrån med ångbåt till Stockholm,

dit vi ankommo den 30:de Nov.

På några korta uppehåll i de större städerna när, reste

vi genom dag och natt, och en skildring af denna senare

del af vår resa skulle derför hufvudsakligast komma att röra

sig kring det förekommande och vänliga bemötande, som

ständigt kom oss till del, och det intresse, som man öfverallt

hyste för vår ishafsfärd. Skildringen af denna del af resan

ligger dock tydligen utom planen för denna redogörelse.

Innan jag afslutar densamma, bör jag dock ännu nämna, att

de stora naturhistoriska skördar, som expeditionen insamlat

så väl från Novaja Semlja och Kariska hafvet, som från vår

fodfärd på Jenissej, alla redan i oskadadt skick hitkommit.

För undersökning och beskrifning af dessa samlingar har

jag hufvudsakligen ärnat anlita yngre framstående vetenskaps-

idkare inom vårt land, och då de fleste af dessa icke utan

allt för kännbar uppoffring kunna egna sig åt årslånga, för

deras egentliga verksamhet mer eller mindre främmande

arbeten, har jag hos K. Mj:t anhållit om ett anslag för be-

kostande af samlingarnas bearbetning af 10,000 kr. Om

detta anslag beviljas och om sålunda 1875 års expeditions

samlingar ej blifva ett dödt museimaterial, utan inom kort

komma att blifva för vetenskapen fruktbringande, så hoppas

jag de förut nästan okända haf, expeditionen besökt, snart

skola räknas till de i naturhistoriskt hänseende väl kända på

jordklotet.

Bilaga 1.

Geografiska ortbestämningar under svenska expeditionen till Novaja

Semlja och Kariska hafvet år 1875. id

Beräknade af Herr Epv. Jäprris. (Öfversigt af Vet. Akad. Förhandl. 1876.

N:o 2, pagg. 39—55).

Observationsställe. Polhöjd. | Östlig längd fråa Greenw.

1| Besimannaja bay, udden söder

öm” inloppet .....> 72753 50” | "8335 Ebba re

2| Besimannaja bay, norrastranden T2,.540 TUI S2AFOR 53 12 36

3) Tältplats vid norra stranden af | |

Besimannaja bays elfbotten. T2 5208) 3 33ILS 53 22 57

| 4| Matotschkin schar, norra stran- |

CESAR RE EN oe frn nan aa ler (73 19-241). 3 37 .39;9 54 24 358

5| Södra stranden af Matotschkin, ; |

|. bugten vester om Tschirakina 73 15.19 | 3 36 50,4 54 12 36

6| Matotschkin schar, vestra stran- |

| den af Schumilicha ............ TI 2 19 3 38 21,8 | 54 35 27

di NorravGåskap (I oste.. setinfö | T2 842 3 -27:17,2 | 549018

8) Södra Gåskap. scen frockooctg 71 27 52 3:28 42,9 |: 52 10.43

| 9| Halfö öster om Rogatschew bay | T1”23739 3 DL 120 52 48 13

10| Waigatschön: kapGrebeni, ytter- | | |

LS Retsen - tra sork ste po AS 69 38 48 | 3 59 34,6 59 53 39

|11| Wajgatschön: kap Grebeni, midt | | |

emot ankarplatsen ..... ...... 169 39-20 3 59 26,5 | 59-51 37

12| Samojedstaden vid Jugor schar, |

| vester om elfmynningen ...... 69 38 50 ol 60 19 49

13 Jugor schar, norra stranden ...| 6942 17 | 4 1 33,2 | 60 23 18

14 Vestkusten af Jalmal (= Samo- |

JECA TOM meebo ossssnsesig T72 17 55 4 34 47,1 68 41 47

15 Krestovskoj, östra stranden af

| ES RSS NN SENT 72:25 7.115 230 TE TSORARae

16! Kap Schaitanskoj, östra stran- |

Aden ati JenIsSej kors s karln (T20SR 5 28 41,8 | 82 10 27

17| Sopotschnaja korga, ett stycke | |

Eran. sy bLerUUCEN. so ennen ansa | TI BITR 5 30 22,4 | 82 35 36

18| Yttersta stugan på Sopotschnaja |

I SOYRENA eka a Ergo EN SRS I1 61 39 5 30 20,0 382 35 0

19! Mynningen af Mesenkin ... ..... Cl 21031 5 33 16,2 83 19.73

20 Kap Gostinoj, vid elfmynningen

(östra stranden af Jenissej)... | 71 13 55 532 91 | BIG

21| Elfmynningen vid Jakovieva ...| 71 3 27 | 5 32 36,9 83 9 14

221 Briochowskaiöarne 0. ..sssgt... dt. 10 BT (BSI BAG 82 58 59!)

23 Norra stranden af Dudinka vid | | |

utflödet i Jenissej.............<.- 1.69 23 24 5 44 16,9 | ”S60rSelS

!) Osäkra.

Bilaga 2.

I georologiska iakttagelser ombord på Pröven under expeditionen till Novaja

Semlja och Jenissej 1875.

Juni månad.

4 I] Vindens Himmelens | Vattnets

rr en | a aria a Ve — ”molnbekläd-| temp. |

; | j Bö riktning. | styrka. nad. i ytan.

IN NB250T TE 6,2 V 7 4 + 6,2

SMR 753:5 | + 5, VNV q N 10 + 4,0 | 70” 57' N. Br.!) |

Ton 752: P4 48 YNV 7 N 10 35 450 [SALO Er.

16 | 753,3 | + 4,2 NNV T N 10 + 3,8 Greenwich.

20 | T54;5 | + 2,5 N 5 N 10 + 3,8 | Regn.

24 | 752,9 | + 0,8 NNO 5 8 + 3,6

I I

40 753,9 | + 250 NO tO 4 8 + 3,7 |

Brl-50:5. | + 24 N 5 10N SBA pr

120) 756,8 | + 2,04) = N 6 9N 33 3,85 ALAT 4ENG Bri |

16 | 758,0 | + 2,4 NNV 6 10N 238 Jr ÖF ET

20 | 756,8 | + 2,2 NNV 6 7N + 2,0 GT:

EAT 75: | + JoSalr NNV 6 8N + 2,6 | Kl, 12 snö.

| |

dlo6 + 250 NY 6 6 + 0,7 |

KK SEI TOK - 2,4 VNY 5 SN | + 0,4 | Litet snö.

Hun: | 12 | 767,6 | + 3,0 NNV SVEK LON SE0G D:o

fol:sta | 16:| 759,2 | + 1,8 NNVYV 6 10N EE 0 a NE BES

| 20) |..759,3 | + 054 NV 1 10N —= 0,8, | urd6” BA OM Li |

SAR TOLITA 0565) VINN To 0 TON > [a 054 RE Gör

| |

| 4 1 762,7 | + 0,2 NY SE 6 0:01 NILS ORMEN: BE

INSE Ed62,55 EE Oyt I NV 3 10N +0,4 | 5555" O. L. |

| 12 | 762,3 | + 0,8 Sv 2 10N 2 Oi5r Nr ET. |

161 sTOZR bh + C,6 S 53 ION 0,8 IKIS21t. fäldes |

20 | 760,2 | + 0,6 | S 3 1ON + 0;6. I Hankare. vid

241 755,7 I + 0,2 SSO 8 9N + 1,6 | Norra Gåskap. |

1) Uppgiften om fartygets läge gäller för kl. 12 på dagen, så framt ej särskildt

anges, att förhållandet är annorlunda. Barometerobservationerna äro rättade för

temperaturen.

Juni månad.

NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875

ÅRS EXPEDITION TILL JEN

läDaslock | Bars Luf- Vindens Himmelens |Vattneta]

RA | meter. | "228 styr SE bössan

; "| temp. | riktning. FÅ klädnad. i ytan.

la 753,9 | + 3,2 | StV | 8 8 | Dimma | + 1,8

| 8| 753,8 | + 3,8 | SSO7| 6 10N /Litetregn| + 1,8 |

| Juni |12, 752,0 | + 7,0 | 8SO |4 10N — | + 2,0 | Till ankars vidi

23:dje 16] 750,3 | + 8,3 | SSO |4 9 CCceS + 2,4 | Norra Gå

120] 749,3 | + 3,0 | SSÖ | 4 7 FO rd

| 24| 748,1 | + 2,6 | 880 |4 6 90 4 + 1,8 TT

| Fal öetsjreaksso”t 6 + 2,0 al

| | 8) 752,6 | + 28) NNV |1 | 1ON Dimma | + 2,0 TSL ni via]

| Juni |12) 754,6 | + 2,5 Ne=="P"2 10ON D:o LA

| 24:de [16] 752,1 | + 1,6 | NNV | 4 10N SS le

| 201 753,7 | + 1,0 | NNV | 4 10N Dimma | + 1,0

| 124) 751,9 | —0,2|] NNV | 4 10 D:o + 0,8

| | 4! 752,7 | — 0,4 | NNV |4 10 Dimma | + 1,0

| 8 753,0 | + 1,8) NNV | 3 TON Vater

| Juni |121 754,4 | + 28] NTV | 0,5) 10 | Dimma | + 2,0 illa

| 25:te [16] 755,2 r+ 3,2 | NV 2 10N D:o + 1,8 Let

| 20 755,5 | + 2,2] — 10 10N D:0' blade bay. st

| 24) 755,8 | +0,4|] — 10 | 1I0ON D:0g ENA |

I I I i

| | 4| 753,9] + Lo| SV |k1 | 10 | 3 |

| | 8) 756,0 | + 3,2 S I | ION | Dimma. =M:6

| Juni 12 Zz66.2 + 23. VTST I I 10ON D:o + 1,0 la

| 26:te |16| 755,4 | + 3,2 Vv 2 10N D:0 | + Lit fort

1 [20] 765,4 |'+ 2,5) VSV- I 10ON | D:oocl + BJ SS

| 24| 753,6 | + 2,3 RE 10N I], DOG NE i

| | nd I

| | 4 T6L1 | + 23] VNV.| 3 9 | + 0,6 '

| | UT ar WES åE. 10 Dimma | + 0,4 |

| Juni |12| 753,0 | + 1,8| NYtV | 6 | 10N D:o + 0,7

fog:dejl6lks2.9]. +. 1,8) NY 6 10N D:o + 0,8 | Regn.

| 20) 754,0] + 0,6] NV | 5 10N NN

24 520) NV 4 8 3 15

| | 4 br 0T NV TI 8 + 1,6

| | 8) 755,2 | + 1,0 NV eo I JON Dimma | + 1,8 a

Iduns FB TBAS LA he | VV; | 5 10 NS la Under sect

28:de |16| 7549 | + 1,0 | NYtN | 6 9 | + 23 | Kila Kar

RR ? SF a 7 | kul nordöfver.

120] 758,4 | + 0,2 NV | 4 10 NS + 1,8

24) 753,9 |— 0,2] NNV | 6 9 + NR

| | al 752,9 |— 0,2 | NNV | 6 8 + 241

| 8| 756,9 | + 0,4 SU 10 NS' | AG 2

| Juni |12| 756,0 | + 1,8 NOT | 2 10 NS + 1,5 | 7287! N. BID

| 29:de [16] 758,9 |-+ L2) ON |2 10N + 1,0 | 30' 0. L. fr. Gr.

120] 759,4 | + 0,7 När de 10 Dimma | + 0,0

24 (60 -ELOJ0NE INGEN je 10 D:o | + 0,2

| äl 757,9 | + 0,0 N 2 6 + 0,2

| T61,8 + 19] — 0 10 Dimma | + 0,4

JanawT2 ee. 400 —= 10 9 D:o + 1,5 | 7240' N. Brom

I80:det1el762:2 | 4 —= 10 10 D:o | + 1,0 | 2010: IE

(20 762.4 + 3,0] — 0 9 D:o + 1,6

124] 762,3 It 20)] — 0 9 D:o + 1,0

ANG TILL K. SV.

Baro-

meter.

761,9

761,4

FÖRT

T61,2

T61,1

T61L,2

759,9

(RE

760,6

760,1

759,9

760,6

tttttt ttttt+t+ ttttt+t

No Ort 00 ND ND

”

760,9

761,2

762,3 |

763,1

T64,7

T64,1

T764.9

165,0

765,7

766,3

T6T.7 |

T6T,7

T67,9 |

768,3

| 768,3

TOD

765,9

tttttt tttttt

764,9

T62,9

T61,4

759,9

760,0

758,9

754,2

T53,3 |

756,4 |

756,7

T52,0

T52,1

T52,9

FF tt+t+

751,9

Luf-

tens

Db or wWoeosnu

SRA

N OB BR N

[CO

UI Uv UD RR I

Na ABS R

ONE STR

Hon o

| temp. | riktning.

VET. AKAD. HANDLINGAR.

Juli månad.

Vindens Himmelens

REA molnbe-

YT"| klädnad.

bo 00 00 0 OO AA

ka.

äl 10 N

a 0

0,5 0

1 HO

| 0

2 0

i 2

it 10 cCS

il 8

2 10

il 10

2 9

3 JON

2 6N

6 5

0,5 7 cSS

2 8

14 2

(2 1S

| 6 6

2 1S

| 6 4

| 2 3

2 3

3 10

2 10

5 lod

1 4

2 6

1ION

2 8

2 4

4 3

4 0

3 0

3. sj 0

BAND.

Dimma

D:o

Dimma

D:o

Dimma

D:o

Regn

|Vattnets

temp.

i ytan.

SES Se SE ORSA ee de de

(or)

Fritt t tt tttt

tttt+t+t+

-—

N:O 8

Drifis. 72” 56' N.

D:o Br. 52135!

DO (Ol INGER.

Dio Gr.

Till ankarsi Be-

simannaja bay.

Till ankars i det

inre af Besi-

mannaja bay.

Till ankars i Be-

simannaja bay.

Kil: +öl20t. Fans

storm fr. StV; kl.

13 t. 20m., lugnt:

kl.13t.40m. hård

blåst fr. NV.

Till ankars i Be- |

simannaja bay.

IBifter "kl: 16: t.

under segel från

Besimannaja

bay nordöfver,

PN ankars. 1

vestra delen af

Matotschkin

schar,

- öd

96 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSI

Juli månad.

Vattnets

Dag och | Baro- | FR ER NESSER temp.

| feta SE temp. riktning. ”$, klädnad. | i ytan.

| | 4| 751,9 |+12,2 8 0 ÖS

| -752,9 1 +13,0 6 0 +

| Juli |12 751,9 |+14,4 3 1 + 2,6

9:de 16. 753,9 | +15,0 1 0 +tT,0

[20] 753,9 |+11,4 2 2 +13,6

= 752,9 - 8,0 3 2 + 3,0

| I 4| 753,9 |+10,2 2 0 412,8

| 8) 754,9 |+ 12,2 1 0 + Ls

| Juli |12| 753,9 |+13;v | 0 + 42

10:de |16, 753,9 |+14,2 | 1 2 245,6

[20 752,9 |+12,2 | 2 4 28

24! 753,9 |+ 8,2 2 3 + 5,4

| |

| 4 754,9 |+ 8,0 2 4 + 3,8

| | 8) 756,9 |+ 8,0 4 4 + 3,4

Juli |12| 757,9 |+' 7,0 | 3 5 + 2,0

| Il:te 116 759,9 |+ 6,0 3 5 IDG

| 120) 760,9 |+ 6,0 3 S + 3,6

24 760,9 |+ äl 2 8 + 2,4

| | 41) 760,9 | + 6,71 2 + + 2,4

| 8) 760,2 |+:8;8 0, (0) ste

| Juli |12] 758,1 |+14.2 + 6 c5 + 450

| 12:te |16' 757,1 |+12,0 6 6 cS + 3,0

1 1201 756,3 |+11,2 6 9 eS + 2,4

| 24 759,2 |+ 8,4 | 5 10N RA

| | 41 756,9 | +: 8,6 6 8 SET

| 8 760,4 +12,1 3 5 149

| Juli |12| 760,6 |+11:4 ENA SG + 3,8

| 13:de |16] 759,8 Ik 2132] 0,5 | 3 + 4,2

| 120] 760,4 |+I16 1 8 + 5,4

| 24| 768,7 |+ 8,1 6 9 Hb

| 4) 763,9 | + 6,3 6 + 5,2

| 8 766,4 | + 5,8 it +

| Juli |12| 770,7 |+ 6,6 0,3 + 5,9

14:de j16| 771,5 | + 6,6 0,5 | + 6,0

20| 771,2 |+ 5,8 |. 2 + 5,2

24! TTO, = 8,0 2 + 3,0

AllTno + da 4 SI

| NTE ERE = + 6,0

| Juli |12) 775,4 |+15,5 z + 6,4

| 15:de [16] 773,6 |+1L,7 3 + 5,4

[20] 771,6 |+ 12,0 3 HS

| [24] 771,9 |+10,8 3 + 6,8

a |

| | 4) 771,9 |+ 9,2 3 + 5,8

i |-8| 769,9 |+11a1 1 cS + 6,1

| Juli |12| 768,3 |+15,5 6 eS + 6,1

| 16:de |16| 765,9 |+19,0 6 S + 6,2

20) 765,0 |+15,6 1 eS + 7,0

124] 765,6 | + 12,2 2 cS + 7,2

Sedan kl. 10 un

der segel fr.

totschkin s

D:0 d

Kl. :20 £330

OSO storm

regn under

half timme.

PR I |

BISSE EEE

Juli månad.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR.

BAND. 4.

Vindens Himmelens Vattnets

tens fare molnbe- temp.

| temp. | riktning. La klädnad. i ytan.

+ 12,6] OS0 4 3 + 6,0

+ 16,8! OS0 4 sec + 7,0

+ 20,5] SOtS | 6 TeS + T,1

+ 19,3] SSO 6 10 cS + T,4

+ 15,6] SS0 2 10. C + 7,6

+ 14,5] — 0 öres + 8,8

+ 10,6] VSV 1 6 Dimma | + 7,4

+ 8,9 NV 3 10 D:o se

+ 6,6 NV 5 10 N Regn SD

I++ 6,7] NV 4 10 NS + 5,1

+ 5,;8l NNV | 6 10 NS + 5,8

ra NNV (7 IMtonuNS 2 BM

+ 5,3l NNV 8 8 + 5,7

+ ösa) NV i 8 NS + 5,7

+ 6,7] NNV | 6 8 NSc + 5,9

fa Gl NNV. | d 8 NSc + 3,9

i öl NNV. | T 9 NSc + 42

240) NNV | 6 9 8 2 Ale

SSL NNO: | 8 | 4 SN

veG6.6) NNYV 115 IT öKOS + 5,4

41 94! NNY | 4 18 GNOS + 6,0

[4 9) NNV | 4 fp SHCS + 5,2

(ES TT NING | 8, 12 g Dimma | + 4,1

+ 3,4] NNV | 3 | 10 D:o + 44

| |

EST N 4£ | .10 Dimma | + 4,2

[tek 7651 NERE JA TIS + 41

I + 10,7 N 2 28 + 7,9

18 fONO | 38 |A 8NSeC + 7,8

ägel ONO | 20 |4 SNScC + 7,0

KING NO. | 1. 0 £0S + 6,3

FIRA NOR dor | £ + 6,0

Bel ON 2 558 + 7,2

köl Ör Is | ACS + 3

1054 (0) 2 HAL2MCS | + 7,6

+! Bl OTS | 2 1 CS + 7,6

I+ 6,4 OT 3 8 cCS + 6,7

4T1163;9 | 16,0] 080: 114 | (( + 5,0

8 | 759,7 | + Ty 0) 3 10 N + 6,1

ful 12 |758,7 |+' 7T.7| SO |4 | 10N D. o.regn| + 5,6

28:dje 16 lige a TalRAeSO .|:32 | 1OKN Regn | + 5,5

200TERs + Tel SÖKO | 42 HIN Fal SöS

Benldvene + Zjol OMS |.1 | 10 Ef Sr

4 | 758,9 | + 6,4 [S10) 2 9 + 5,2

8 | 757,9 ja Gl OMS 135 TO (ra net + 5,4

RN 69 Tal OTS I | 10 RS LERA Aa

de |16 |762,2 |+ 6,2) NNO |3 | 9 + 62

120 | 762,5 + 6,0] NO 2 5 + 6,2

124 | 763,8 |+ 5,21 NNO | 3 6 "+ bd

N:Orda 7

TN auk arsinvid|

Norra Gåskap.

Under segelefter

kl.8 mell. Norra

o. Södra Gåskap

längslandet. Kl.

23t. fäldesank.v.

BHödra Gåskap.

Till ankars vid

Södra Gåskap.

Från kl. 7till16t.

und. sgl i Kostin

sehar. 4 Kl.i16t.

fäldes ankare i

södra delen af

sundet.

Ti ankars i

Kostin schar.

Till ankars i

Kostin schar till

kl. 14 t., då seg-

latsen sydöfver

längs landet

fortsattes.

98 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

Juli månad.

| HER Luf- Vindens | Himmelens| Vattnets

| Dagge ATOL] stens sa er ianolnpe: temp. |

timme. | meter. temp. riktning. "Pa. klädnad. | i ytan. |

I |

| 4) 764,9 |+ 44l ON FE + 4,4 |

8) 763,8 |+ 6,8 N 3 9 CS + 5,6 &

Julius 7623. 41-81) VV 3 0508 | + 5,8 | rustar

2öste 1664 |A Bal ON 14 Hoes + 6,2 I0 3 td

201 763,8 |H-1 0,8 N 5 9 SN + 41 "EN

24! 766,2 |+ 2,8 N 6 10 N + 3,2

4sZ690. 12,4) MINI |.8 |: 9 4180 FAR 3

8) 762,2 + 10) N |7 |10 Dimma |-+ 0.9 Ig9 0, I ed

Juli |12| 759,6 |+ 2,2] ON 5 | 10 NS + 0,6 1447 og föl c

26:te |16| 760.0 |+ 3,1! NNO |5 | 10 NS + 0,8 |ärkare vid KG

20! 756,6 |+ 2,8) NOtN | 8 | 10 eC EDM - or P

24| 757,3 |+ 2,0] NNO | 8,51| 10 cC 4 LANGO a

4l 758,9 |+ 2,21 NNO | 8 9 + 2,0

8) 758,8 |+ 2,21 NNO |8 | 10cC + 20. lind -

JuhufakTöTT 30 26] NN | 60:17 EN + 1,8 |

27:de 116) 759,0 |+ 3,8| NtO |6 | 4cC + 1,8 TE ATC

20| 457.5, | 3,0] NEO. | 50159 NS + IR

24! 75T,2 |+ 2,2 N 5 10 N + 1,6

D:o

41 757,9 |+ 24) NNO | 8 dj + 2,6 fr |

8) 756,3 |+ 34) NNO |8 |10NS + LA BE re

Juli |12| 756,3 |+ 4,2) NNO | 7 | 10 NS + Lå ladan re

28:de |16| 756,4 |+ 6,1| NNO | 7 | 10 NS NG a an och! dj

201 Fö6,4 | 4,0] NO | 7 | IGN Regn | + 1.0 ligt blyfärgt el

24! 757,7 |+ 3,8) NNO |6 |10N D:o | +14 | Solen gulröd Ål |

41 7579 | 3,21 NNO! | 9 8 (Dinima | iF LE Till ankars vid

8| 758,9 |+ 38l| NO 6 NALOCN Uned reg + 1,6 | kap Grebeni. /

Juli |14| 760,2 |+ 4,5| NO |5 |10N med Tegl | > 1,2 | Starkt regn un-

29:de |16| 760,1 |-+ 4,5l NNO 13 | 10N Regn | + 1,0 | der hela natten.

20) 759,9 |+ 4,4! NNO | 4 | 10N D:o + 0,3 | Kl. 14 t.isigar

24! 760,1 |+ 5,00 NNO 12 | 10 CS + 0,9 | ska stora massor

i 80.

4619 lek al NO: |.3 16 : + 0,9

Bl4460 0. lt &7| NO 2 fA0NSE | OPER- II

Juli |12| 7644 |+ 7.8) NOtN | 2 | 6 regi, fa ö |

30:de |17| 762,38 |+' 8,2] — | 0 "110: C + Le 2 |

20] 762,9 | + d1l — 0 10 CS + 19

HA KT63:er ge — IKOCIITORES + 24

4 tors Kd + 24 |Till kl. 16 t. till

8 764,7 I++ IJ4l — 0 10 Dimma | + 2.8 | ankars vid kap

Juli |12| 765,6 |+ 10,6] -—- |0 | 10 cS D:o + 409 | Grebeni, derpå k

31:sta |16| 766,3 |+ 92 NE SL 3 cS + 44 | under segel ge-

| 20) 766,6 |+ 8.7] NO 2 5 es + 7,0 | nom Jugorschar.

| 24] 76819: [40 Big) 8 AGS Dimma | + 5.1 |Kl.22t.fäldesan-

: kar vid Samojed-

| | byn vid Chaba-

. I TOWAa. |

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 99

Augusti månad.

-s | Barö- | Luf- Vindens Himmelens Vattnets

id ES SA LS re Sal OL LG temp.

| : ad

+ öd —L— |— 8 Dimma | + 5,2 | Till ankars vid

+ 9,66 — I! 0 0 + 6.7 | Samojedbyn vid

+ 12,6] — 0 1 cS + 5,8 |Jugor schar.

+ 16,4] — | 0 3 cS + 8,0 | Luftens temp. i

+ 13,1 — | 0 5 cS + 5,8 | solen kl. 12 t.

+ 12,8] — 0 55 + 5,7 | + 32,0.

+ 8201 — |—- 8 D:o + 5,2

Hi j 3 e5 ER Fr Under segel stör-

ät he N 3 7 DIS a 3 redelen af dagen

i Ga N 3 4 8 Ö 5.0 i Jugor schar.

+ 7,5! NOtO | 2 35 (0) + 48

+ 44 (0) 1 5 + 28 2 OM

+ 7,0 (0) 2 9 CC + 3,6 a SA Ag TOR

ENN OÖTS 2 9 CS + 3,9 CR 1 era

fälkrel 080, JIA MELes FÅ SLS Re |

+t6s) 080 | TES EAA a ee SS

ES OSOr 2 38 [2 SLE ;

+ 521 NO 1 2 SE |

59) NO 0,5 | "8 Ce + 3,9 |

5 I++ 60) NNO: | 1 10 CS ANNA NSBr. 69]

4:de |16| 765,9 I++ 6,0] NNO | 4 8 cS D:0o + 40 | 5010. 5 fr. Gr.

20] 767,3 | + 5,1l NNO | 4 3 De + 3,2

24! 767,7 | + 5,0 NO I 10 NS + 3,3

4| 768,9 |+ 5,21] NOEN | 3 6 D:0o - |

87683 + ös) NO | 2 | 10 NS [NER Ska jua |

Aug. |12| 7697 |+ 62) NNV |2 | 4 8cS EA

ö5:te |16| 769,2 I+ 4,0 N 2 10 D:o + 6.6 G VIS

20) 768,6 |+ 3,4) NNV | 3 | 10 Do EG

24! 768,2 I|+ 13l NV 2 10 Du LE

| 768,9 | + 0,8] NVtN | 2 9 D:o + 5,8

SNro680 + Ae NVNV. 18 5 cS + 5,6 om är

Ing. 12] 767.8 |+ 48) V |3 | 4 CS 365 ör HO el

6:te |16| 767,2 I + 5,3 NV 2 8 cS + 7,0 Gr ARE

20) 766,0 |+ 45) VNV | 2 | 20c8 SK CR

241" 765,3 + 3,7l VNV | 2 9 ecSS + 3,6 |

4! 765,7 I|+ 441! YNV | 2 5 D:o + 3,8 | |

8: 764,1 | +. 7;2]” VNV 3 0 + 5.1 o Å

Hag. 112) 763,0 |+ Ta) VNV |2 | 28 Rs egg I

fide: 16) 7632 | + 7,8) VYVNV | 2 |-2:8 Day lok 52 es RE

| 20) 764,1 |+ 62) VNV |2 | 28 5 ar ar

24) 763,5 | + 6,0 Vv 3 258 | + 6,2

4| 765,1 |+ 638) VSV |2 1 (ESR

I 8 T63,1 | + 97 - 15 + 6.0 2 I

Aug. 12) 7651 |+ 92) NV |2 | 18 EoM ond

8:de |16| 764,9 |+ 81| N 3 I KIReS +65 lar SN

SÖPMTObIA TE fal NOR | 1 PI25c SE CERT

24| 765,4 | + 4,7] ONO 20 19-05 + 27 |

100 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

| 9:de

Aug.

10:de |

| Aug. |

| 11:te|

Aug.

| 12:te

Aug.

13:de

Aug.

14:de |

rf fö er aff förra oförstörd fr ee re otro tr stelt vf sr stereo At

Luf-

tens

- temp. | riktning.

4.5

972

[95]

[6 pl

FH ot OT ND ND NN ND NN YI WIN NN

Augusti månad.

Vindens | Himmelens|

öva molnbe-

Z klädnad.

SO 6

SO 10 cS

S 8 cS

S 8 cSS

S 9 CS

9 CS

++++++

OR OA WS

”»

S ”(

S 10 NS Regn

SSO 10:NS, cC

So 9 NS

SO I SENS

= Regn o

SSO 10 N

SO da Regn

NV 85 KIRAN

NV 8 9 N

VSV 2" POTAN

Sv 2 RO9EN

Vvsv |:2” byotvos. ell

Vav lt 16 |

VvSV 2 2 OS

VSV 3 3 cS |

Vy OST (TTR |

SV” 1527, RROENS Regn '

SO | 2" IA,8ASN |

SS0 13 ys |

SO BE VO | Dimma

SÅ IS 1 CN —D:o och regn

SSV T 258 |

SN FIN 8 NS

SVI - Ii” | LORNS

vSv |& | 5 |

NSNA «821 80155S |

SPY, lek 1 cS

560 11055 19.1AS

SSV OBE K2S

— = ff 2 cS |

ONO | 1 2

080; If -)i 34es8

ONÖT JERK EReS

NINO 870) 0

NNO | 4 5-CcS

ONO | 1 5 SS

Or Ulfs ING Regn

NOLL IT ILO EN D:o

OT EE ON D:o

(0) 2 | 10 N D:o

Or 13 IAN D:o

OTST 13 5 OS Aska

MN BRA coO

IAMAMPP AAA R

- PR & DO BR AR

tttttt tttttt

FR UU UM HF HF O

Moda Gao re

HER OKYW

FSS

ocwkhooO

tttttt +ttt+t+t+t

I. 6 HO ja ja

Re NH

NAN vw ÄBPRbuw

J enissej mellan |

ttttt+t ttttt+t +tttt+tt

730" NI Br i

68 54' O. L. fr. |

(öva

a Sd

T3 ör N BE

69” 20' 0.

sä

ÄRA PR RE

752 Ni

7585 OO.

Gr.

15-33 ING

720 0.

Gr.

T4£ BB NER

80753' O. L. fr.å

GT |

74” 16' NI BE

81” 4' OO, LO

Gr.

Kl. 12 t. 73 550

N. Br. 81” 20' OK

L. fr. Gr. — Kl

20t.73"27' N.BE

81241" O. 1.

Gr. -

KL. 21 t. 30 m.|

fäldes ankaret i

mynningen

några öar på 5

famnars vatten. |

FAug. |1i2;

19:de 116

q 8

I Aug. |12

20:de |16

Aug. |12

21:sta |16'

riktning.

RES AN EA

HH ju

Ha ja NS bo HH Oo

mOonelma

FPIRRRS KOL Se

ocksa" SA

Ffttt+t+ FEFFE

tttt+t+t ttttt+t

ttttt+t ++ |

tttt+t+t ++tt++t+

Vindens

NNV

VSV

VSv

SVt Vv

SSV

SIV

SSV

Augusti månad.

Istyr-

ka. |

BIHANG TILL KX. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4.

Regn

D:o

RPRANOP BO WIN UW

ZAZAAAAE lllol

74)

I 00 0 DD 0

FH NN Ot VI Ha VR HN NN

SV 2

Snö

Regn

RR SR RE SR

ORB WO

= NRO WMN

ROUND KO GD Go Hä be US EN

NN &AONwoO

Fttttt tttttt tfttttt tft tttt

+t+t+++

| Dimma |

tttt+t+t ttttt+t bråd

J=KS Koret et

Nå am MM

N:0 1. 101

TIL ankarspöi

Dicksons hamn. |

Gick vid mid-

dagstiden till se-

gels fr. Dicksons |

hamn och satte

kurs på Nord-

spetsen af Nova-

ja Semlja.

TE: 16' N. Br.

(Sva NOT fr |

Gr. |

73: 56' N. Br.

TANSIONKON IE. fre

Gr.

75: 14' N. Br.

OSLO NOTERA

Gr. I

TOM2T ING Br. d

66” 24' O. L. fr. |

Gr. |

+x Is i närheten. |

Snöslask mellan |

18-—=2055;

15734 N, Br.

GbrLB/4ON i. fr.

Gr.

102 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

| Dag och

timme.

Öh

Sof

-—

af 12

:de 16

Aug. |12

31: sta 16

| 20!

24]

124]

I 8

Baro-

meter. ;

T61La4 |

T59:1

759,4

760,2

T61,4 |

762,8

762,0

760,8

OLA

761,0

761,1

| 760,3

760,9

| 758,6

| T57,6

| T5T,2 |

756,5 |

| T57,9 |

| 756,0

756,9

T56,4

756,5 |

756,0

DIS |

755,1 |

| 752,3 |

| Ol

751,5

| T52,1

T52,0

750,8

1518

T52,0

751,8 |

751,6 |

753,3

751,7

753,0

T53,2

T53.8

T53,7

PP YNONA

HF 00 ot ot VI MI

UL NL AR Ar

ven YAN AA

HR OC At

rn oe MM

ORWAPDOR

Wm Aa

nm ONBROAM

DO ND Fo UD UD Uv UV UD Ha He ND OM HF HR He Re UD ov HF OH NN

= a nd Jnd

tt ER

-» Oo BB YW WW 00

tttt+t+ tttttt ttttit tttttt +tttttt

UI VI VV VN

-— ja: and Jol

[vor

- FP I VA

KORTTTRINTA

em”

NN vw 0 DIR

+ttt++t tttt+tt+t

PÖTRIRTRTRITA

Augusti månad.

Dimma /

Dimma 0. regn

Dimma

Mä Ar Mg RR

Rn Aa

N NN NN HH

- VA

Så

ttttt+t ttttt+t+ +ttttt+t+ +++ +++

Raa PM NM DO

RTR TRTAG

2000 00 0

RAR nn AA

vv UV UV UV UD

”

VASST RN MG

Äw oc h—wewmw

I ++t+t+t+ +t+t++

uv UM HF He UR UD

75 39' N. Br. ;

65” 40' OQO. L. fr.

Gr.

75” 27' N. Br.

6£ 5T' O. EH

Gr,

75 25 N. BN

6£ 50 O. HEN |

Gr.

75” 23' N. Brill

64 48' O. L. fr.|

Gr.

74£13' N.:Br.

61" 39' 'O. L. frö

Gr.

74 6' N. Br.

58 34" O. L. fr. l

GT ;

7334 NICE

57 56' OO. LT

GT.

Sept. |

5:te |

Sept.

6:te

Sept.

7:de

> CM Ng ON.

KORA WW

RT lmROOr Oo

++t+ttt+t tttt+t+t+t

DO ND Fe Uv UV UD vv MR IM VI KR He He HR UD UD UD

”

CR på är

|ÅÄä Ava Mm

+t+t++t+++

+ttttt

ttt+t+t+

+++

+++++

t+t+t+t+t+

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR.

HERE Fö Ilbänad:

— 8

— | KON

OS0O il 10 N

OS0O 1 10 N

— VRID AN

— —" IROCN

— — 8

= = 95

SO 1 9 eS CS

— — | 10 ScScC

NOtTN | 2 10

— SN a)

NNO:' I 6

NNV II 10 N

NNO | 1 4 OS

= 3 OS

NV 3 3 cS

Vv 2 3 cS

V 2 2

SS) 1 10 N

S 5 10 N

Sv 8 10 N

VSV 5 6

VSV 8 9 OS

VSVY 8 9 OS

Vv id HICS

VSVv 6 5 CS

VSV 3 358

VSV 3 4

SVtV | 4 10 CS

— — | 10

Vv 3 10 cS CS

Vv EDO EN

— — 8

= — ON

SV 9 10 N

VSV 8 10 N

= (IMG

SV 2 JON

O 2 10 NS

SSV |10—2| 10 NS

SSY 2 10 NS

N 1 10 N

N 1 5

September månad.

Vindens | Himmelens

molnbe-

Dimma 0. regn|

Dimma |

BAND. 4.

arsa er

0 HH UI UD UD

oc ococtsn a

OO NMNwmromwm

”

ttttt+tt +ttt+tt+tt

JRR RR LV

ooNN OH

SVA NET

He oe ok tr slö Rn ale ok ooh slet

VHF UWUWUW UD He He He He

2” DO a ww VA

++ +t+t+t+

+ +

- + +

tttt+t+t +tttt+

N:o LÅ. 103

7328 NI Br:

br. 26 OT ILS

Gr.

73 IG NY BR

5ro0 (OM ERE:

Gr.

I Matotschkin |

schar. |

Kl. mellan 20 |

och 21 +t. norr-|

sken. |

I Matotschkin |

schar. |

Starkt regn un-

der natten mel-

lan den 5:te och

6:te.

I Matotschkin

schar.

104 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

September månad.

Luf- | Vindens | Himmelens |Vattnets]

och SR | tens molnbe- temp.

a ag Lee riktning. | nd | klädnad. i ytan.

Ja RE

8) T42,6 | + 2,8 V 2 | 1ON Snö och regn! + 5,8 :

PS 13) des LAS | I IDAN + 58 | I Matotschkin

:08”116) 7430 | Bee | SSV 11-]| 10N D:o0 | + 5,9 schar.

20) 7453 | + 24) SSVid| 5 e8 + 5,5

8| 748,8 || EA | El I 100N | —ISiöochdinma| tb

Sept. |12| Z5l;6-| +,2,6| , NEO | 1 | 10N | Dimma | + 5,4 io

10:de |16| 753,8 | + 2,4 | NNV |8 8 CS | +58 ;

20| 755,2 Fa 2,4 | NNV |3 |10N | Hega- | BM

8| 759,1 | + 2,5 NE 193 10 N | + 5,1 SVA 4

Sept. |12| 7614 | + 2,7 | NNV |3 | 9NOCS + 5,5 Al :. ÄR

11:te |16| 762,6 | + 1,8| NNV | 3 BINOS | + 5,8 - TG

20) 765,0 | + 1,6] NNV |4 9 N | | 60 j

8) 766,5 | +,2,8| | VSV 12: | ONS 4 (6,4, INR :

Sept. |12] 765,6 | + 4,2] SV |2 |10NS | + Gaga

f2:te |16) T64S: | bell SV 113 | ONS S + 6,0 | "Gr BN

20] 765,0 | 45,8) SV 113--] 10-NS — + 6,2 j

8| 759,3 | + 6,2 | VSV |4 |10N & + 5,5 | 782 2' N. Br. 46

Sept. [12] 758,1 | + 5,8) VSV 1|8 | 10 NcC 270,6 Jar O. Dö fr. Gr;

13:de |[16| 757,4 | + 5,8 Vv 2 | 10 NeC FENG Me ;

ST : å "| Storm från SSV

20) 755,7 | + 5,5 SV 2 | 10 NeC + 5,3 sh dörlfnktten

mellan d. 13:de

8|-742,9 | +'5,5); VSV: |18: |HOTNS + 48 | TRE

Sept, 12] T40:8 | Bal! AVI 9 AO NGS + (4,5) TÄRIG NELBE

14:de |16| 739,2 | 449:38' OM L. frå

20! 738,6 | + 1,8 NÅ 19 10 NS | + 4,9 | Gr.

74"17' N. Br. 44”

8) 7441 |—1,3| NNV | 8 9 NS + 4,0 |9' 0, L. fr. Gr: |

Sept. |12| 746,5 |—0,8| NNV | 7 9 NS + 3,6 | Under hela dyg- |

15:de |16] 749,2 | — 0,3] NNV | 7 | 10 NS + 3,8 | net orkanartade

201 749,4 | —0,3! NNV 16 | 10 NS | + 3.8 |snö- och hagel-

| byar.

STATE I 0 Ve | jr AON User 44,8 |

Sept. [19] T4T.e |+80|, —-A | | 20.08 +44,8 | ämölar er

16:de |1611 747,5 | Fel — | | IDEANS! | +4,8 I Gr tm

20| 746,9 |+3,6| SO |4 |10NS | + j

81 746,4 | + 3,0 Vv 2 6 CS + 4,3

Sept. '12| 747,9 | + 2,8! NNV |4 9 OS | + 24 VTRRTANE Br

i7:de 16. 747.s | +P), VNY il Pr9teS + 4,4 | 39826 OMTLI

201: 746,8 | +24|1 VSV IT lERrios ERS

BIHANG "TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. - BAND: 4; N:o I. 105

September månad.

å :

ID | | Luf- Vindens Himmelens Vattnets:

ji Dag och | Baro- |

RR tens en molnbe- temp: |

T AN | |

ti |

[ 87365 | + 36) 080. 6 | ION Regn | + 4,8 |

fö Sept. |[12|.730,1 | + 5,2 |. .SS0 | 1 |10N + 5,1 |T2229' N. Br.

II 18:de 116] 732,6 INGENS IS TON D:o SOTO ET.

| 20) 732,9 NNV |8 |10N D:o

14 sj s Its NV | 6" 10 NS Hagelbyar. | + 6,2 |

Fl Sept. |12| 743,5 | + 2,1 | NVtEN |6—7) 9 NS D:o | + 6.5 | 71955" N. Br.

19:de |16| 744,2 | + 1,4 | VNV | 2 4 ScS SENT E SR GAO EO SR OR

HH 201 T41,4 | + 3,3 SOME Ar AON | + 020

Hl medl 71” 25" N. Br.

IT 8 T3l1 | + 3,4 | — = | 10 N Regn + 6,8 7130: 0610: IH.

| Sept 12 | KL. 11 t. kom en |

|| 20:de 116 | orkanby med

20) 732,8 | + 1,5 | NNV) 4 | 10 N + 6,4 | snö och hagel.

106

Bilaga 3.

Iakttagelser öfver hafsvattnets temperatur vid olika djup i de

Murmanska och Kariska hafven.

Observationerna äro verkställda dels med CASELLAS djup-

lodningstermometrar, dels med den nya för samma ändamål

konstruerade apparaten af NEGRETTI och ZAMBRA.

1. Murmanska hafvet vid 72? 43' lat. och 52? longit., den

30:de Juni 1875, i grannskapet af drifis och under stilla

härligt väder.

Vattnetstemperatur vid Of.!).....m..... + 02,6 C

> » NL ÖNDA ES FRE NE —1,4 »

» » 2 DROP por issde rd — 1,9 »

» » ES 1 RS OS —1,7 » (12 famnar

från bottnen).

2. Vestra mynningen af Matotschkin schar den 13:de Juli.

Vattnets temperatur vida0 fe, sosse + 6,1 C.

» » Pa RASA FÄR

» D TE FARS EEE + 4,2 » (nära bottnen).

3. Mellersta delen af Matotschkin schar den 8:de Sept.

Strömmen gick från vester mot öster. Obs. af KJELLMAN.

Vattnets temperatur vid 0 f.

» » DIEN DD er. ast ot ad +5,5 ».

Dessa båda iakttagelser i Matotschkin visa, att en var-

mare ström, förmodligen en arm af Golfströmmen, här fram-

går äfven på djupet.

4. Jugor schar den 2:dra Augusti.

Vattnets temperatur vid Ofö.usscssikern + 42,2 C

» » DUNDE SN S ER NR uses LT

) » Dra Dona +0,6 »(nära bottnen).

!) Under öfverseglingen från Nordkap till Novaja Semlja (Juni 15—21)

vexlade yttemperaturen af vattnet mellan + 8,2 (utanför Nordkap) till

— 0.2 C. (bland drifis utanför Gåskap). Vanligen var yttemperaturen

4 till 6”. Vid Novaja Semljas vestkust vexlade yttemperaturen med vind

och is mellan — 0,2 och + 8,8. I Kariska hafvet likaledes mellan + 9,4

och + 0,5. Medelvärdet tycktes vara till + 7”. Under återresan till Novaja

Semlja i September månad varierade yttemperaturen i Murmanska hafvet

mellan + 7,9 och + 2,9, vanligen hållande sig mellan + 4 och + 6”.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O 1. 107

5. Under segling i Kariska hafvet den 3:dje Aug. vid 70?

22' lat. och 61? 10' longit.

Vattnets temperatur vid Ofsmi........oimc SOLO

» » HOryetR Vagn ga +0,9 >»

» » DE JU Miorbecrssse to Nekea —L1,5 »

» » SO ÖJ NR NER ARNE ol =O

» » rO0D I RRITRL —1,9 »(nära bottnen).

6. Under segling i Kariska hafvet den 4:de Augusti vid

702 59' lat. och 68” longit.

Vattnets temperatur vid Of. ................. + 42,2 C.

» » I IT De SE AE —L1= »

» » DID PIL AR LD)

» » EOS. — 1 OD

» » DR AA ST — 1,7 » (närabottnen).

7. Under segling i Kariska hafvet den 5:te Augusti vid

70? 40' lat. och 64? 17' longit.

Vattnets temperatur vid Of: muns.nnmmnmnnn. Sr PAT ÖR

| » » SI FÖREN en star SA — 0,6 >»

8. Under segling i Kariska hafvet dena 8:de Augusti vid

lat. 722 19' och longit. 18? 40".

Vattnets temperatur vid O fen. s.osvmmmnn. + 57,2 C.

» » DEN C2R JEEA ANE + 3,0 »

» » DAD Da TRIAL + 2,4 »

» » RR SSE ER OL OD

» » PR GG PLA RITA + 0,0 >» (nära bottnen).

9. Under segling i Kariska hafvet den 9:de Augusti vid

lat. 73? 30' och longit. 69?.

Mattnets temperatur vid Ö f,.n.osmcsse + 72,8 C

» » DR BO Drenai ar (MD

» » DYRA SEG Bar + 0,6 »

» » DE TÖRN erRAR — 1,09 »(nära bottnen).

10. Under segling i Kariska hafvet den 10:de Augusti

vid lat. 73? 50' och longit. 699 22. j

Wattnetsitenmperatur vid 0$e str + 72,2.C

» » RESAN DIS orda. + 0,0; »

» » ET RN ..—1,1 »(nära bottnen).

11. Under segling i Kariska hafvet den 11:te Augusti

vid lat. 74? 52' och longit. 75?.

Mactnets temperatur vid. 0-5, musser

» » sy SM0-D Rte —01 »

» » NERD,

108 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

12. Urder segling i Kariska hafvet den 12:te Augusti

vid lat. 75” 335 och longit. 78” 40".

Vattnets temperatur vid 0 fo msnsommmmmnnn. +70”;57C

» » J5 LÖS PES ra LLA — 0,9 »

» » FE KS REN da —1,7 »

» » Aa € 08 — 1,7 »(nära bottnen).

13. Utanför mynningen af Jenissej den 15:de Augusti

vid lat. 73? 535' och longit. 60? 40".

Vattnets temperatur vid Of: mossooocv0m. SSI AO

» » BELOTPE NAD — 1,4 » (nära bottnen).

14. Under segling i Kariska hafvet den 22:dra Augusti

vid lat. 75” 14' och longit. 68? 10'. Observationer af KJIELL-

MAN.

Vattnets temperatur vid 0 f. + 5,2 C.

» » » L20lgH. odarrodl —1,4 »(nära bottnen).

15. Under segling i Kariska hafvet den 25:te Augusti

vid 75? 40' lat. och 65” longit. Obs. af KJELLMAN.

Vattnets temperatur vid 0 f. 10

» » »1601»Å PÄRON — 1,8 >»(nära bottnen).

16. Under segling i Kariska hafvet den 31:sta Augusti

vid lat. 73? 34' och longit. 58”. Obs. af KJELLMAN.

ser RR

Vattnets temperaturivid. O fo. srnanuss bt 428,9 C

» » FA ITSVERESISTTEN gg 5 — 1,4 »

» » dö SS REVS Gal — 1,7 »(nära bottnen).

För jemförelses skull vill jag här ytterligare meddela

några förut ej offentliggjorda djuptemperaturbestämningar

tagna ombord på Polhem under 1872—1873 års svenska polar-

expedition under inseende af Löjtnanten L. PALANDER. Be-

stämningarne äro gjorda med CASELLAS termometer, de flesta

norr om Spetsbergens nordkust, men en del äfven vester om

Amsterdam-ön. De angifva otvetydigt, att den längs med

Spetsbergens vestkust framgående "armen af Golfströmmen

ännu på ett djup af öfver 200 famnar gör sitt värmande in-

flytande märkbart, äfvensom att denna ström här möter en

norr om Spetsbergen nästan ensamt rådande kallare ström,

hvars vatten är afkyldt ända till — 3? C.

KEN

AEA NE

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:O 1. 109

Djuptemperaturbestämningar tagna ombord på ”Polhem” sommaren

1873 i hafvet norr och vester om Spetsbergen.

Då Djup | Termo- | Vattnets Tuftens

Månad. t 3 Tid: Latitud. |Longitud. i fam- metern på| temp. i t

| tum nar. | djupet us emp.

(minim.). |

Juli 1 | 6re. m. | N49 52 | Ob” 20 | 100) — 2560 ör -E 2RA O =RNÖRO |

» » | Besmrskdr 79 blo »rk5rlen nn NS 3,5 AS

» WEOREm r49 HBL SukbaROr SKA TA 3,2 ANGER

» rean, | »80- 20 | »LT 30 |. 10 | —28 3,0 45 |

» SE TEE SR SJÖ ig fre der Alia ak AG 3.0 Ari

» »IL9Ee.m. | » 80 29 | » 17 40 | TE | =27 153 | 150]

» » |11 em. » 80 41 | »18 5 | 90, — 3,0 1,5 1.6

» ie still iöRT or (AR Ost 3 Sie | LBB irnn LOD a 258 1.9 Isen

» DORA TG rS0T SK okt 24 Gt EST 25 4,6 |

» ML m I 080460 TA ÖNIFTSNPE TT I) 25 5,5

» » 1 2 exm; »7T9 57 VV » 14 10 60 I —13 | 2,3 5,0

» ET ES RE a RE a DI a a 3,0 8,3

» » Nl 6 ene BON) 1510 GO TA 2 TR AG |

» » S e.m. » 80 8 » 16 0 100 | — 1,4 28 56 I

» 51 4 e.m. | »'79 58 | » 17 50 | 215 | — 21 20 20 |

» YR ime 1» 80 VT |G HT 60 | —14 2,3 2,3 |

» SA tm 080 IT (226. 107) TGN 24 4,0 |

» TOM Slet, | » 79 55 »"I4 13 80 = Tag 29 2,6 |

» Ar Föka»FT oJ IK HPA ISBEE VA 2,8 14

» a Korten... |oxg95 547 [Drar At «82010 3,5 1,5

» » T fm. I» 7T9 54) »13 25 90 | + 17 3.0 1,0

» IAN fit. orkade ost0L25. | Bör) TA 3,5 26 |

» Sema KS LOT: 80 | — 3,2 3,6 4,0

» 1351. Ile mt | nig SkS rrsr40kPL055) 19 40 4,6

» SNS term | »or ta källa SO | —TLs 40 46 |

» » 6 e.m. | » 78 10 | » 11 38 | 160 | + L2 4.3 4,5 |

» SS kesmn orrsr20:» 10: S0KFISONL+ 08 48 4,6

» re klONe: more rSÖrK rr k0-25) 944) =06 48 4,6

» SA I PA SES IDO 2 94 | — 0,6 47 40 |

» TAR) EE mm | ÖT 4 re rrO0R! —0:9 3,6 SER

» AOI; LUCTGLGR | 100 TO | + 0,6 2,9 3.0

» RN KSret na oro IE 9ESO IEEBON — 018 4,5 3,2 |

» 2 LO TR sl rd OA RS ed rr ESKO 4,2 3.1

» ya ords rg TOK > FIRTOLI CTO) FE 4.0 31 |

» » PN (SARS RAG) PA SRS EPG fbr 06 3.9 SÖK

» WIK ör em, | » TAI IB LS0L KK 1 4.2 2,7

or Ile nn arsa LOSS 260: | += 07 4,0 2,3

» Karen ET OFbS IP LO r27 | 280 | + hå 41 JR

kr STI2md: NT NOLLA SEUSIGOT] SEGA 5,2 6,5

110

Bilaga 4.

Analyser, utförda af Prof. F. L. EKMAN, af

vattenprof från Murmanska och Kariska hafven,

tagna under 1875 års expedition.

Djup i

I Dag. Timme. Plats. fam- eek

| nar. 4

14 Juni |. Fuglömmd):. ta. fot 0 3.34

Dö LOppen 441802 MN. :rudonesk oss 0 3,34

15 oo» TI om Loppen TIS OTG, midt Artord: sot | 0 3,29

DAD 11 e. m; Toppen. ävSt Orl2 min. iqva pant 0 3,38

NET 7 £ m, ; |Nordkap i St V 4 Min. s......soc | & 10g | a

18 » 6 e. m. Kongsöfjord i SVtV 16 min....... | 0 3,45

20 oo» bre: m, I 1 LHatralil6; Longi 40:51 SES 0 3,39

og H 12 midnatt) Lat: fl'323 Long £2” 40 orten 0) 3,40

om » Lato 21504 Long! f8 09 por sas 0 3,25

20 oh 6 fm Lats715l', Eongtö0 3645 CEN 0 3,

30 » lllt.40m.f.m.| Utanför Besimannaja bay ......... 0 3,27

» » | » PTA EET ESSER TS EAST. sö 50 3,42

| 13 Juli Matotschkin, vestra mynningen 0 3,03

Ör » » DART av For 20 3,38

| 2Augusti 9 ee. m.0 | JUSOLISCKAR (tös csedikesötösge ck SSA 0 2 65

- » DJ » DU (Högtocedefje fre 20 3,24

| Kariska j

IRENE 10 fom hafvet: Lat 70”10', Long. 61” 0 2,18

ET » » » » 60 3,19

| 4 oo» 10: » Lat. 70" 55', Long. 63” 0 2,98

» » » » » 15 3,23

» » » » » 35 3.28

» » » » » 65 3,32

BEA 10 fm » Lat. 70” 50', Long. 63” 45' 0 3.08 |

Sf » » » 10 3,26

HN PRO TORES » Lat. 71” 45', Long. 66” 45' | 15 3,05

pd) » ” » » 30 | 3.22

OR Il. fom » Lat. 71” 53', Long. 67” 0 | 2.02

fra 8 f. m » Lat. 7215', Long. 68 10'| 0 | 2.56

Dr a 1 e m » Lat. 72” 20', Long. 68" 30' 0 | 1.32

ITE: KE TIER ER FN (GA Long. 68” 25' 0 1 Kas

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 1. 111

Djup i

Dag. | Timme. | Plats. fame | Sarthalt

nar. AE

Kariska ;

9Augustil 5 e. m. hafvet: Lat. 73” 15', Long. 68 5' 0 0,35

» » » » » 9 3,05

107-70 SJ gp » Lat. 7345". Long. 68” 10' 0 0,73

» » » » » 6 2,74

» » TOREAm » Lat. 73” 50', Long. 68” 0) 0,96

» » 43 e.m. » Lat. 74” 10', Long. 70” 15" 0 0,94

Elers 61 e.m. Fr Lät. 15 5, LOng. för av [0) 1,02

» » » » » 10 2,83

» » » » » 22 3,22

TON» 1 e. m. » Lat. 15 40', Long. 18” 45” 0 0,93

14 oo» USER » Lat. 75” 38', Long. 78 30' | 20 3,19

RO BEE Mm. PDiCksOnstE RAN 5 :dssr serna bes en Cs 0 i

| 19 » VRT VASSA PM ASRA ASG RO RASA 1 PA

| » » le” BPR KT Eg rt ENA EAA RS 2 2,23

» » NS FM RESER 0 PE MAR RESET Ne 5 d,24

Kariska

22 om 8te. m hafvet: Lat. 75” 12', Long. 67" 20' 0 44

23 oo» frem » Tat. 75” 45', Long. 65" 25' (0) 2.64

24 oo» TOTEM; » Lat. 75” 30', Long. 64 40' 0 3,07

» » » » » 60 3,41

ST AE FÖ ECM; » Lat. 73 40'. Long. 58” 25' 0 2,92

8 Sept. 6resm, | Matotsehkin schar goa: ses 6 3.17

1 KARO 6Fe m. » VÅRT) FIER SSL NER 0 2.91

| JM CD » » 2 SRA ARA SEE SRA 0 2 94

INNEHÅLLSÖFVERSIGT.

Sid.

Expeditionens närmaste anledning ....... . ce se SS Er brass rn 3.

» | 0128) nar ga kor MAN srt ol Sa LAN SAN edbgt nn Fe SANER, 4, 5.

» omkostnader bestridas af O. DICKSON ......... 20 TRÄ 5.

» (ellagare. oss serece > vec sr seja röra ar frn röja cr SEEN 6.

» fartyg »Pröven» och dess besäbbning........sssospsstsseess ss 6.

» vetenskapliga utrusböing I usscmresssostaserssesunse RARE då

utgångspunkt är Tromsö Ses fees 1e5 a åa onjå KBs 0 SSE RS RR EEE Je

Orea Gladiator, Ommatostrephes Todarus, DakkKoD;........ ss atpookNassen see &

Utflykter på, Benö/ ock 'CSIlsÖNS Eee dates se=ssovsssenes röse rer en 9.

Grötltor på. Benö och i Davanpsfjälletö.. dö. ss oitesescasensesssemsrs as SSE 9.

Nordkap passeraS mosotesssessesssrrsssssessere seeseeenesrerssrsnnenar arr nnn inn nternksnnnsn 10.

Organismer i hafsytan mellan Norge och Novaja, Semljä........«cdsces a 10.

Hvaldjur FYR REAR EE SES PR AREA SE SIA ang ga) ST AOEARR ARA ee 17

Dem” första UTIÉISCD ends: ce riojet Fö Vekip Crop og bs a vn UR TVI As rr SER ERA 1

Tsförhållanden kring NOVäjg NEmMljä....oc-.edsesse-vimes rasens se SSA TILA NG

Framkomst till Novaja, Semlja, (Gåslandeb. vu. .sgses-=rosrr sa sögs RASEN 12.

Lemlar och ArtiföpOder . teoseeersssadteed ne SvkTes AS ee NS pero KRA EE 13;

Cygnus. Bermiekuvi ock, dess FedeM-.:. ss :ssssss senses ska ssk REE ROTEN SR 13, 14.

Sjöborrars talrikhet vid Novaja Semljas Vvestkust............ssssssssese socssenar 14.

Lilla ”Kaärmakul — Tandskåpets UutseeDCle..s....sssssdesprisnsnrnsrskesks FANS ess SRS 14,

Somateria spectabilis och mMollissU/MA ..,i.sseuns>s nns kdepsrrnsssserepRr sc RNE NRSS NES 14,

Hafsvattnets temperatur vid olika djup RER RER ARN VA be Se eg Ao 15.

Besimannaja, bay och Ges Gjurlif..s....csvss.se-s6 bsr bejin asien SNAKE 16.

Förhållandet mellan Novaja Semlja- och Spetsbergs-renen ............-.. 16, 17!

Fågellifyetivid Besimannajar DEY sos:ticoedsesveröv obeåvepvareresee se dns, SSE 10

Arthropoder i kryckjoörnas bön. ......seo.:ssesso,ssessssssrss snsspt st ARI

Zostera marina uppgifves oriktigt från Novaja Semlja................ssssserss 18.

Drifved o. dyl. på Novaja Semljas vestkust, Golfströmmen,.............ss==++ 19.

Mytilus edulis icke lefvande N. om Waigatsch ÖR ....w...ev.ssesvssr sesecess nn 20.

Jura-försteningar vid Besimannaja bay os..s..=«.. ch skesese nen Nee f SEE NESSER 20.

Novaja Semljas S: del och Waigatsch: utseende riosstissossss-sssstesssear 20, 21.

Statotsohkan schar: vistelsen: ef | ..sscledere ör eböene Soser seen RE 21.22.

» > vegetation toch ge0l08L.. ss. se» se-ss. ssu 21:

Säl- och hvalross-jagten 1 Hvita hafvets mynning i. socks SENSE 23.

Lundströms berg: dess höjd, vegetation och djurlif... .s....s....esssseser2se ra > 24.

» » en minimitermometer nedlägges på dess topp ............ 24.

Skoddebay: jura-försteningar och permo-karbonformation ..ssssssssssssesserns 24.

» Aess.-VegetablöD. .:-s.. ss .=ss senses ön. >$sktsvn Born pe RS KS EEE EEE 25.

Norra Gåskap: kolstycken och Växbtförstemiligar mus sees asseserporssbss SRS SSE 25.

» 1INSEKTÅr. hose sbuvdkornsesn es sfsieje ve alere Are AR eerr VTSRRETTR R EEE EEE SIE 26.

Södra Gåskap:/Jura-formabion 2; 5s:s.s-tssd--essssnucbörd öl sse en ennssses SSA SNENE 26.

» zoologiska och botaniska byten ......ss.-ss.s.-esvise ss Sne Reese 26.

» Plewropogon SADUN: söresssesecer rede rebAsesene rp äNe sker SE EEE 26.

Kostin 'schar: Ppetrogrtafl s..w:seseseesksdesehläes essens julas rie ses abe RSA SANN 27.

Kap Grebeni:; ankomst Ub ss css sis sesere be sej kkja URNA svinn NANA 28.

» dess geologi, öfversiluriska försteningar....................+ 28, 29.

Mytilus edulis: dess nutida förekomst i arktiska haf ms smmossssssssssesserrsr 29

BIHANG TILL K, SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0O 1. 113

Sid.

Sammanträffande med Samojeder ............. RETA. adl nn. vb. BEING 29.

KRRkttStEL. Ja SOr SERA ost ds enes ria des fon ys ars Sanne SR KASTA SANN 30.

KRUSENSTERNS resor med »Jermak» åren 1860 och 1862 so .nm.sn on. 30.

Samojedbyn i Jugor schar, de derstädes sommarstationerade ryssarnes och

(ERA ST 200 (EN og SPA aa 2 lr SR ER SR SR SE ARE OR SEE äs dl SEE DE RS ARSA a TE Eu RE

Bergarten vid Samojedbyn, silurisk formation :......iswe.sssesteesedöre renderar 33.

Egen oa KaTISka NALVEb söps. ssnessgsn edt NEN FIAT Jå.

Hörsta Halvets dess djupförhållanden sg... .sgu.esdrissd ie sik ss er ess 34, 35.

» » dess, temperatur Och saltHalbossiltjl ds. dit. sd NÖRD 35.

» » (OLE SOG Ir ja UDI PNG RR SER AA SSP ER or 5.5 sr fö SA SA BRETT BCE 0 36.

» » (6 Lefsf2kyE pda) LU Ny Seen EA BARNS ER BL Bes AREA R SATS BRT RA AE fn 37.

Sammanträffande med en norsk fångstman oe BOSE BOR SNR GS SATT ERE 37.

önRdskenine,pa Jalmal >... INN: sov. RR DIA BULVER lb rnrrrrHASEIRN 38.

So TEEKENIEN NS EXOLIEA FIKON a NEN SR NN SFSR EE AR FRE P1 05 FRE rd ER ARE RO Re TS Og 38—40.

PES Oe GISRROHETPLAGSN sces css enes S NS ke SNS Edla WARNER öai SE UAE Ne SAT KSR 41.

Wim Oc-0m == OTUNAISAT > isesccdecnso0re oc cii sinnen Jes jaie este ee HR NE MINSANN TFITSIEES 42,

KN RONRSb UI SeVerovostotsehnol OStfOW -.....sseseresesö.e. ess sd5s odds Ses shlleiye 43.

ETEN FIL] Of (01018 43 FE Nr Roe RAN 52 1 0 CRT SNES RR ne oa 44,

Expeditionen delar sig i två afdelningar för återfärden..............s..++++-s- 44,

Kjellmans berättelse om Prövens återfärd till Norge ........... 45—061.

KIND VS ALeSEVANGER > asset omsnlels dr re ke se s kl RNE RR da IS EA Ba ER OR Ae 45.

EUT FILL geces, bor AS MSR SARS EEE RASAR SSSRRSE-T ET AA EKA R RE TATA FYRAR rr NR Er Eo -REAR 47.

Strömsättning från Obi och Jenissej öns ersa Kor RN I FLARAKN EEE SS NETA 48.

Hat motes vid 4522. N. Lat; och 667 30:0: Task. Ut. Jattödea sr.se 48.

Isförhållanden vid Novaja Semljas nordända i slutet af Augusti och bör-

FantaliSeptember: 1800 mys. 2ISWuK ks Esal. deda SAN NAR 48.

Novaja Semljas utseende mellan kap Middendorff och kap Edward ..... 49.

lärovensbays och Uddebaywriiks't. As ar loie kiagk tiRbaolonnlfee. 50.

Landets utseende och vegetation vid Uddebay — sissssersssserersarererret 50, 51.

Gymmnandra Stelleri och hennes invandring till Novaja Semlja ............ 51.

Kariska hafvets högre algflora ............... erätnadrurleregtmoklmutt. 52—55.

» » diatomacévegetation BE CA Sod Bla då ag ART SE ARA I 2” RARE 56.

Regioner af ytdiatomaceer — sammansättas till största delen af Tha-

lassiosira Nordenskiöldiv mssossrsersrr seerrna galtey. be. men lant of 56.

rttokdtaceer, nunna pa, em POTUACIS. msrers::erocrsnsds son srpr ARR DIE anser 57.

MRS SRS NAS RV EKS OAS PU DE ARE EN da Sed a Nan desks ers NAR re kn 58.

» » ER OLE RA RA Sa on Ra RS a also 16! bjrä/sla 6: lö jnjei sr 61 ä sila Ajaj Ares Male Ae 5960:

NNSEobsERkantsehar SehOmsSeb las obs sd snsfeldeues orken ene aln ble rö e nike n ARA 60.

» » omgifningens utseende i början af September .. ........ 60.

Prövens återkomst till Norge ................. STEIN er Sale Ne Nf lr nad rail NAR SfE SN JA AEG 61.

lerfirden genom SIDIrIen ..........ssesssssidussiv sosiotressnrssor ÄSrDT 619.

Jefremow kamen: dess höjd, sammansättning och (8 fe olle ES SARS RESER 62.

BEREE SN ERV RR OAS, (AR ST SA a Sn SAR sten ; SER EET EE SOK 66 bra AR Nee 62, 63.

Köldtlvattnets. ybbemperabur” .......bssok.4 Ob ärsgsdese sån nes nes r sår SENT SJR REN a) MISS 63.

Kap Schaitanskoj: Betula nana och PhysA SP: ssssemsereseönerrocrs öncsn 0å 63, 64.

Sopotschnaja korga — drifvedssnår och sötvattensdammar .............+ KERUSRER

» » Medea bion OCK LAR ra a GA sne ses rn 64, 65.

I OLISEIT ka CKANVETEVD) PASSetas. MALLEVIC >... ..ss sucks So de kirsnnliee nef Sens 65.

PIREN It ER LE VIE SO TTR mo aa ere vissla a ö)e eler a sik Sinlele a ee slike 2.2 62 «seja ISS 6 a slöja sj äfaja a AE 66.

Sammanträtfande med ryssar från GOltschika .c..esss.ssvine-06" söps sar sans. OD:

INESE FAN ON En VIN IVICSSTIRTT os come sie lejöleie mn afro je ng je SINA UAE o.gse v SR FR SSG bn SÖKA BR Sy i få

FEODOR (kosak) omtalar ett mammutfynd..............s..« FRAS FINA ASSR 67.

Jordlagrens utseende vid Jenissejs östra strand ...... se... setsesssecesornerens 68.

HöoSatblockt par d enISSejSNSbrandGN 5. :.c cc de dec. sales sla sne sa, «äisle je SAS RAK SARA a IENGD:

Anstående lager ..... Ar SA a SR Eke SS AS ön gle Sr ka a feels SELSS SS Aa TAG OD:

öändrans subtossila lemnifngAr. $lcsiseoscseessossn eter er den SARAS sure RR SAR 70.

Sibirien under. den europeiska: glacialperioden:. «,:s..s ss: ss. s-shes cs snel HL.

Gostinoj, Jakovieva, BriokovsEl arbe ids sesiriseckhsesrs oc PARA ERT AR 12.

arnes bildning 1 DNEATeE ID EMISSC)A ooecseeookssea des skede or SEA OR SR ASSA fd

HSE TU ON BET SO TTG ou ene SS SfE SIS SSE TIS SAS VO f a SLÅR se ao 6 öar SN Oe sjö rn A(efejal 4 ie vaje es EB SR 73.

114 NORDENSKIÖLD, REDOG. FÖR 1875 ÅRS EXPEDITION TILL JENISSEJ.

Sid.

Jenissejs fiskarter, enligt BOJLING ............... vs Svane Olater T74—76.

Hundarnes. använd barheb.-.:.,..s-ss4d1esssss6sö: sensvasordngn a a mg DI RA Tä.

Sopotschnoj-ön, Tolstoj-Nos, Saostrovskoj ....s...i.s orsetrestreieeare id endier ren TT.

Sammanträffande med ångbåten »Alexander) oissssmmssessssessrrsesrerrerr orsnr TT.

BRO ENE TANSPIN 45 2-ta stod OR RENT RN FASAN AE aga a 78.

Fångstmännen om Sibiriena markyliantiot. Affeln. ut ttöStas AR £. SKANE 78.

Ångbåten Alexanders inredning m. M. ssssssssssssess sea 2 AIDREL RN 78—80.

Stenkölslager. vid Jenissej .......««..c-ecs ber Vels ds VASST RATE SNS KITS 80.

Undersökningar rörande Jenissejdalens flora och fauna...........s-ssessessren 81.

Ankomst till. Dudino=7 SOTNIKOFE jiseis ce sousrard SR SEN ole ER de osseelens a 82.

Taändskapet. söder. om" DudinO bu-ss.=. es «sss.5nsenses kl Se Na oc EAA 82.

Vegetationens skiljaktighet på östra och vestra stranden af Jenissej ... 83.

Husens inre — invånarnes klädedrägt — fÖrvVviste ......s.....ossssserere seren 84,

Mammutlemningars förekomst... .............s....e--- RR a er on dad 85.

Tånd- och -sötvattensmollusker, rik :Skörd.........-..sss-nss sd TER 85.

Sélivaninskoj Och BkOPter.:s.. sees. scevosesetarocostar rensa TEORIER SLE EKS 86.

Troltska: KlOStreb-:ocrcsc.sbecevsse san rädsne oRSITside see STR ER ae SNAKE AE EN 86.

Sibiriska infödingar vid Jenissej: ..cssecoce sssöeese sve vo ver AR SIREN IANA 87.

BEgendomligt. bruk vid/begrafhingar VAVNaiNde ört. ANA 0 EMDR 88.

Podkamennaja Tunguska, Jenissejs djup der mossmesseos torseiesrersssasarnsr oa 88.

Åkerbruket vid .Jenissej.......ssooics.soresvaco övers vo ukessn dennas FARSEN EN 88.

Jermakova och andra guldvaskarresidens SER ES AS SORAN sovava NE 89.

Bärkasstransport floden "Utförs. .....-.«.... Fö SANRE 00.3. FE, RN 89, 90.

Näattfroster — ankomst till: Jenisseisk"!.. 053. dö es föds ade us oreskS åe, AA 90.

FrånvJenisseiskotrll: Stockholm / lo tölleed dress diel a ates need "sa sök og sr 90.

Samlingarnes bearbetning ock derför begärdt anslag oe ALNURG JR. 91.

Bil. 1: Geografiska ortbestämningar - ..smmom. ssmssessssssssn in ana 92.

» 2: Meteorologiska iakttagelser på Prövenesavtite ng 93—105.

» 3: Hafsvattnets temperatur vid olika djup i de Murmanska

oéchrKkariska håfvenr doo st 10 a ... 106 108.

Djuptemperaturbestämningar tagna ombord på ”Pol-

hem” sommaren 1873 i hafvet norr och vester om

Spetsbergen fl”. Ruutemuee 4. NOR ONSEAEEIRE 109.

» 4: Analyser af vattenprof från Murmanska och Kariska

HALVÖN eli sec ser scrs ken bus rr RE TTINE SE NEN TI0:02A,

Tryckfel.

Sid. 7, rad. 2 nedifrån står: Juli läs: Juni.

MM ka, fö » » bihanget » bihanget till redogörelsen för

1876 års expedition.

» 23, » 2 » » topp » tapp.

» 25, » 14 » » kalkstycken » kolstycken.

» 27, » 21 uppifrån » vulkanisk » plutonisk.

DN da DEE » » träffades alltid » träffades.

SÖ

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 4. N:o 2.

DANNEMORA JERNMALNSFÄLT

AA. E. FAHLCRANTZ.

MED SEX TAFLOR.

MEDDELADT DEN 12 APRIL 1876.

STOCKHOLM, 1876.

P; ÅA: NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOKTRYCKARE.

”

Sa hun ANR HAUGEN GA

' SR pu

- ; RR

U -

PFITNET INT Vw

zZ Ef är | f Es be å 2

UA I & å EL ; 1

SR Se Vs

v INITIOPA Lr

NOR AG

A Yi rr

[ £

q vy

Från en af mig utarbetad detaljerad undersökning af Dan-

nemora jernmalmsfält vill jag härmed anföra de hufvudsakliga

resultat, till hvilka jag kommit.

Malmfältet består af ett circa 1,500 fot bredt malmförande

bälte med en strykningsriktning i S. V.—N. O0., hvars längd

ej så noga kan bestämmas, alldenstund jordtäckningen och de

närliggande Gruf- och Dannemorasjöarne göra stora terränger

oåtkomliga. Men att döma efter kompassens påhållning så-

väl i nordost om gruffältet uti Grufsjön som i S. V. om

detsamma i Dannemorasjön har man anledning att åt båda hål-

len antaga en fortsättning af det malmförande bältet, hvilket

sålunda synes ega en längdutsträckning af minst 12,000 fot.

Det utgöres af dels lagerartade dels gångformiga bergarter.

Till de förra höra hälleflinta af flera variteter, kalk, dels mörk-

grå jernbindig dels hvit finkornig, chloritchiffer, serpentin och

en bergart, vid Dannemora känd under benämningen bräcka ?),

samt magnetisk jernmalm. Till de gångformiga: hälleflinta,

trapp och clorit samt sannolikt zinkblende.

De lagrade bergarterna förekomma såsom mer och mindre

långsträckta lager med såväl i fält som mot djupet vexlande

mäktighet. Dessa lager ega sällan en rätlinig strykning utan

äro vanligen mer och mindre böjda. Stundom äro böjnin-

garne så tvära, att det ena lagret synes tvärt afklippa de när-

liggande. På detta sätt hafva såväl det mäktiga Mellan-Fältets

som det Norra Fältets malmlager blifvit, det förra i sin södra

det senare i sin norra del, afslutade i sin fältstrykning, och

samma förhållande torde äfven vara med Södra Fältets Stor-

grufve malmlager i dess södra del, ehuru detta ej ännu har

1) A. Erdmann. Dannemora jernmalmsfält i Upsala län. K. V. A. H. 1850

sid. 52. — ”Bräckan är således en mycket jern- och manganoxidulrik

varietet af horzblende och tillhör de strålstensartade' eller till och

med asbestartade varieteterna af detta mineral.”

4 FAHLCRANTZ, OM DANNEMORA JERNMALMSFÄLT,

blifvit konstateradt. På dylikt sätt torde man kunna förklara

förhållandet med den mellan Bond- och Werviersgrufvorna ifrån

dagen till grufvornas nuvarande bottnar uppträdande hälle-

flintan. Likaså samma bergart i södra Kungsgrufvans södra

vägg på 420 fots allmän afvägning (se kartorna, Tafil. III !),

den i Södra fältet i Hoppets östra tvärort, äfvensom i Spar-

banken. Väl skulle emot förenämnde åsigt, med afseende å

den i Werviers- och Bondgrufvorna förekommande hälleflin-

tan, kunna invändas, att denna bergart skulle kunna vara ana-

log med de öfriga inom fältet förekommande gångformiga

hälleflintorna och således ej stå i sammanhang med det intill

kalk och malm angränsande hälleflintlagret. Samma anmärk-

ning skulle kunna göras i afseende på nämnda bergart i S.

Kungsgrufvan, der den skulle kunna betraktas såsom en för-

grening af hälleflintan mellan Bond- och Werviersgrufvorna

och således mot djupet stå i samband med denna. Hvad der-

emot förhållandet vid de båda öfriga anförda orterna beträf-

far, synes den ofvan gifna förklaringen obestridlig. "Till styr-

kande af det förklarmgssätt, jag ansett sannolikast, vill jag

anföra följande:

På ämse sidor om den mellan Bond- och Werviersgruf-

vorna anstående hälleflintan äro lagren starkt böjda, hvilket

tydligt kan ses i Werviergrufvans botten och i Bondgrufvans

vestra vägg i den der uppträdande randiga hälleflintan. Dy-

lika böjningar visa sig äfven i Södra Kungsgrufvans sydvestra

dagklyft. Då för öfrigt i närheten af de inom fältet upp-

trädande gångformiga bergarterna ej några böjningar kunnat

iakttagas, förefaller det eget att sådana endast här pä ömse

sidor af denna öfvertvärande bergart skulle uppkommit. Dess-

utom är denna hälleflinta äldre än den tydligt gångformiga,

hvilket under arbetet i Bondgrufvan med säkerhet kunde skön-

jas. Om man söker följa gränsen mellan hälleflintan och kal-

ken från trakten 5.0. om Kungsgrufvan förbi Bondgrufvan

till Werviersgrufvan och dervid iakttager förhållandena i ka-

nalen, Södra Hertigen och bottenorten mellan Bondgrufvans

konstschakt och 5. Kungsgrufvans sänkning, (se kartorna) måste

man, synes det mig, komma till den åsigt, att hälleflintan

medelst två efter hvarandra följande böjningar blifvit inpres-

sad i och genom de norrut närmast liggande kalk- och malm-

!) Dessa kartor äro upprättade under åren 1863—72.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HAND. BAND. 4. N:o 2. 5

lagren. Inom en sannolikt icke aflägsen framtid torde denna

nu framkastade åsigt genom grufarbetet blifva vederlagd eller

bekräftad.

Beträffande lagrens mäktighet är denna så varierande, att

t. ex. ett malmlager af stora dimensioner tvärt utkilar, då ett

närliggande bergartslager lika hastigt sväller upp till ansen-

lig mäktighet. Sålunda har Mellanfältets malmlager i sin norra

del nästan upphört och i sin södra del har det åt djupet lika-

ledes starkt afsmalnat.

Malmerna kunna imordnas i tio särskilda lager och lager-

grupper, hvilka från hvarandra äro afskiljda genom betydligare

lager af ofyndigt berg. Dessa malmlager bestå i allmänhet

af en mängd mindre paralleler, hvilka ligga så nära hvarandra

att den ena stundom, då mellanliggande bergart utkilar, för-

enar sig med den andra. Af dem är det lager, på hvilket

Björkbygrufvorna äro uppslagne, beläget tätt invid den malm-

fältet omgifvande mörkbruna täta hälleflintan, hvars mäktig-

het är känd till minst 70 fot. I ordningen härefter följer: det

andra lagret som blifvit bearbetadt medelst Myr- och Österby-

grufvorna samt Strömsbergs skärpning.

Det tredje börjar vid Gubbo skärpning och fortgår, efter

kompasspåhållningen att döma, såsom ett sammanhängande la-

ger, sträckande sig 1 längd till omkring 2,000 fot. Det är

bearbetadt genom Öhnsgrufvorna, Back skärpning, Högbergs-

grufvan, Ströms och Skebo skärpningar samt Botenhällsgruf-

van. Vid Back skärpning och Högbergsgrufvan samt äfven

vid Botenhällsgrufvan är det tudeladt af jernbindig kalk. Samma

torde" äfven förhållandet vara vid Skebo skärpning, så att

ett dylikt kalklager äfven der skiljer lagret i två paral-

leler, hvilket skärpningarnes läge till hvarandra antyder. Lag-

ret, som ifrån Gubbo skärpning till Högbergs grufvan haft

nästan rätlinig strykning, antager här en böjning som vid Bo-

tenhällsgrufvan blir ganska skarp. Här går lagret ner mot

- sjön, men kan, efter kompassen att döma, ej sträcka sig långt.

Det fjerde malmlagret är det som utgjort det egentliga

Dannemora, såväl i hänseende till mäktighet som qvalitet i

förhållande till de öfriga lagren, och som förskaffat det dess

ryktbarhet. Detta läger är genom bräcka och jernbindig kalk

deladt i 7 paralleler (se kartan). Den östligaste af dessa pa-

ralleler är bearbetad i Mellanfältet genom arbetsrummen Risell,

Sandels, Räfven och Fremlingen, är kändt ännu sydligare i

6 FAHLCRANTZ, OM DANNEMORA JERNMALMSFÄLT.

sin fortstrykning genom Damsgrufvans tvärort å 250 fots af-

vägning, och Dragorten å 490 fots, inom Norra Fältet genom

Werviers-, Bond-, Kungs-, Rochetts-, Glasmästar- och Sjögruf-

vorna, torde mellan Rochett och Fischersgrufvorna vara förtryckt

af jernbindig kalk, men är föröfrigt sannolikt sammanhängande

alltifrån södra delen af Mellanfältet ända till Sjögrufvan, der det,

som nämndt är, helt tvärt afslutas. De trenne mellersta paral-

lelerna, som äro de mäktigaste, upphöra i sin norra fältstrykning

mot djupet vid östra delen af Jordgrufvan, der tillstötande lager

af randig hälleflinta och kalk hastigt tilltaga i mäktighet, isynner-

het det sistnämnda, som är kändt genom orten Amiralen (se

kartan, Tafl.III). De vestligaste parallelerna fortgå ännu kor-

tare i sin fältstrykning mot nordost, hvilket den i Tamms

arbetsrums norra vägg indrifne orten Grill ger vid handen, i

det att de ej här blifvit anträffade, då de deremot i den på

samma afvägning, 466 fot, på 188 fots afstånd härifrån längre

åt söder belägne Tamms tvärort anträffats. På högre afväg-

ning torde dock de festa af dessa paralleler ega större utsträck-

ning 1 fält, så att den tredje parallelen i ordningen skulle vara

den samma, som förekommer vid Kungsgrufvornas dagklyft

bakom den der uppträdande randiga bergarten, och hvilken

vidare anträffas i Hagströms grufvans dagklyft och der blif-

vit genom brytningarne på djupet tillgodogjord till en af-

vägning af 150 fot, hvarest den, till följd af sin ringa mäk-

tighet, blifvit frångången. De vestligaste parallelerna torde

stå i sammanhang med den i forna tider genom Gustafs

skärpning och på senare tider genom en der i närheten gjord

grundgräfning för ett spelhus kända malmfyndigheten circa

130 fot i vester från Rochettsgrufvan. Åt söder afsmalna och

utkila sistnämnda paralleler, såsom kartan närmare utvisar.

Det femte lagret är genom Trät-, Enighets- och Ekroths-

grufvorna tillgodogjordt, ehuru till ej större djup än 154 fots

afvägning, der hälleflinta inkommit öfver hela grufvebottnen,

hvilken hälleflinta antagligen ej är annat än den vanliga gång-

formiga (se tvärprofilen, Tafl. VI. 3—4).

På det sjette äro grufvorna Fisksumpen och Forsmarks

skärpning uppslagne.

Det sjunde är det, som genom grufvorna Simpan, Gruf-

fogdegrufvan, Jakobi skärpning, Braxen, Rudan, Abborren och

möjligen Kruthus skärpning blifvit bearbetadt. Intill detta

lager sällar sig ett annat, som kan anses vara af så ringa

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND Å. N:O 2, 7

värde att det knappt kan få benämning malmlager, näm-

ligen det som genom grufvorna Hargs skärpning, Gäddan och

Kräftan till ringa djup är bearbetadt.

Det åttonde malmlagret, på hvilket grufvorna Sparban-

ken, Södra Silfberget, Djup, Kapten, Vattholma, Norra Silf-

berget och Machingrufvan äro anlagde, är deladt genom jern-

bindig kalk och af hälleflinta randig kalk i trenne paralleler.

Den östligaste af dessa paralleler är smalast i dagen, men blir

mot djupet den mäktigaste (se tvärprofilen, Tafl. VI, 3—4).

På ungefär 525 fots afvägning börjar en kalklins, som

anträffas i Öfre Vattumannens ort på 550 fot. I Nedre Vattu-

mannens ort på 660 fots afvägning ser man detta kalklager frarc-

träda mellan de hittills från dagen hvarandra åtföljande malm-

och hälleflint-lagren. Det tilltager ganska hastigt såväl i filt som

på djup, då malmlagret i sin ordning utkilar. Skulle detta

förhållande länge fortfara, torde det komma att menligt in-

verka på Södra fältets malmfångst. Den vestligaste parallelen

har i anseende till dess förorening af svafvelkis ej blifvit be-

arbetad. Den påträffas i dagen vid Södra Silfbergs- och Djup-

grufvorne. På djupet är den känd genom orterna Myntmäs-

taren, Bergmästaren, Djupgruf tvärort, Jemmerdalen, Öfre Vattu-

mannens tvärort, Prins Carls tvärort och Machinsgrufveschaktet,

vid hvars botten den nu visar sig.

På det nionde lagret äro Norra och Södra Långhällsgruf-

vorna uppslagne. Detta lager är genom Norra Långhällsgruf-

van bearbetadt till ett djup af 160 fots afvägning.

Det tionde malmlagret är genom gufvorna Södernäs och

Apal till ett djup af circa 100 fot under allmän afvägning

bearbetadt.

Förutom de här uppräknade lagren förekommer ett utom

kartområdet 1800 fot i söder från Mellanfältet, beläget i den

s. k. Konstängen, hvilket äfven må anses tillhöra ifrågavarande

malmförande bälte, ehuru såsom ett sjelfständigt lager. Det

har på senare åren blifvit genom den s. k, Konstängsgrufvan

blottadt, men till följd af sitt sanka läge har det fått ligga

obearbetadt.

Den lagrade hälleflintan, som inom fältet uppträder, är af

fera varieteter, till färgen ljusbrun, mörkbrun, grönaktig, grå,

rödaktig o. s. v., stundom genomsatt af små qvartskorn och

genomdragen af chlorit, som antagligen ger den dess i grönt

dragande färg; stundom också insprängd med svafvelkis, sär-

8 FAHLCRANTZ, OM DANNEMORA JERNMALMSFÄLT.

deles i närheten af de svafvelhaltiga malmlagren, såsom i

Södra och Norra Fälten.

Den hälleflintart, som träffas öster om Mellanfältet, der-

ifrån skildt af en qvartsprickig hälleflinta, har här största ut-

bredningen, i det den är känd från södra ändan af Mellanfäl-

tet norrut, så långt kartan sträcker sig. Derjemte förekommer

den inom sjelfva det malmförande bältet såsom lager af större

och mindre längdutsträckning och mäktighet, dels såsom sjelf-

ständiga bildningar dels ock, efter hvad sannolikt synes, vid

ena ändan sammanlöpande med det stora östra hufvudlagret

(se kartan). Det största af dessa mellanlager sträcker sig i

ett sammanhang från trakten 5.0. om Mellanfältets norra ända

S. och O. om Norra Fältet ända fram mot Botenhällsgrufvorna

till stranden af Grufsjön, sålunda afskiljande de förut omnämnda

första, andra och tredje malmlagren från de öfriga.

Särskildt . må påpekas fyndet af samma hälleflintart på

480 fots afvägning i Brahes ort på vestra sidan om Mellan-

fältets malmlager (se tvärprofilen, Tafl. VI, 7—38).

Såsom mera sjelfständiga bildningar i afseende å sitt före-

komstsätt träffas en grå, starkt qvartsprickig hälleflinta vid Mel-

lanfältet. Den förekommer närmast intill kalk- och malmlag-

ren invid den beskrifna böjningen i detta fälts södra del. En

skarp gräns mellan denna grå qvartsprickiga och den bakom

liggande mörkbruna hälleflintan förefinnes, så att ingen öfver-

gång från den ena bergarten till den andra står att upptäcka.

I Södra fältet träffas likaså en qvartsprickig hälleflinta i när-

heten af malm- och kalklagren.

En tredje art är den randiga hälleflintan. Om denna ytt-

rar A. Erdmann: 2) »Då de särskildta färgvarieteterna af den

täta hälleflintan omvexla med hvarandre i smalare ränder eller

strimmor af endast några liniers till några tums tjocklek, upp-

kommer den artförändriug, som här af gammalt är känd un-

der namnet randig hälleflinta. Den förekommer endast lager-

vis uti kalk och är hufvudsakligen funnen på Mellanfältet,

der den ännu kan ses såsom ett famns mäktigt lager från

vestra dagklyften under Ribbings- och Skarnvindarne, och äf-

ven genom åtskilliga af de i vestra väggen på större djup

anlagde orter eller s. k. Inslag är uppdagad. Men den är

äfven anträffad på de båda andra fälten, fastän der af mindre

1) Anf. ställe sid 24.

BINANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL, BAND. 4, N:O 2. 9

betydenhet, t. ex. på Norra fältet invid Bondgrufvans östra ?)

vägg vid omkring 60 famnars afvägning och på Södra Fältet

i Södra Silfverbergsgrufvan uti orterna Nedra Skattkammaren,

Prägeln och Myntet. Genom att behandla bergarten i helt

stycke med någon utspädd syra öfvertygar man sig lätt, att

icke alla af de i vexlingen deltagande små ränderna alltid

innehålla hälleflinta, utan att somliga af dem stundom bestå

af en hvit, nära tät kalksten. Men denna kalksten är icke

ren, utan 1 högre eller lägre grad impregnerad med hälleflinta,

hvilken, sedan all kalkhalten är utlöst, återstår antingen såsom

ett sammanhängande cellulöst skelett, eller såsom ett kornigt

pulver löst liggande på botten.»

Förutom de ställen Erdmann angifver, förekommer denna

hälleflintart i Jordgrufvans östra vägg, der dess sydligaste del

under 1863—1865 års arbeten å 379 fots afvägning bortspräng-

des, hvarvid dock en del qvarlemnades 1 väggen midt emot

.Grills pelare. Den fortstryker härifrån in i Ödesgrufvan, och

är der synlig i dess nordöstra gafvel ända upp till ungefär

130 fots afvägning, der den utkilar. I fält vidare norrut eger

den fortsättning, i det att den åter träffas i Werviers-, Bond-, och

Södra Kungsgrufvans vestra vägg. I Södra Kungsgrufvans

dagklyft intill Bondgrufvan synes samma hälleflinta förefinnas,

ehuru den der ej är så utbildad randig hälleflinta — ej sam-

mansatt af så många ränder tät hälleflinta. Häraf följer att

den på vestra sidan om Fischers- och Glasmästargrufvorna i

dagen uppträdande randiga bergarten äfven torde vara samma

hälleflintlager. Vester om Hagströmsgrufvan i dagklyften sy-

nes äfven randig hälleflinta. Denna torde stå i sammanhang

med den i Sjögrufvans norra gafvel å 440 fots djup. På vestra

sidan intill Öhns- och Plackskignings dagklyft finnes äfven

randig hälleflinta, begränsad å begge sidor af kalk och tät

hälleflinta, hvilka arter åter lagervis omvexla med hvarandra

(se Tafl. I). Med afseende å den i Skarnvinds vestra dag-

klyft, Storrymnings vestra vägg i orten Hönan och på större

djup i Ungersvens vestra vägg, 1 mynningen af Brahes ort,

Tamms tvärort, Grills ort, Leijels sänkning och dess orter an-

stående randiga hälleflintan gäller samma förhållande som för

det föresärnda randiga hälleflintlagret som börjar 1 Jordgruf-

van, nämligen att det, ehuru i sin sammansättning på olika

?) Bör vara ”vestra”. Sannolikt ett tryckfel.

10 FAHLCRANTZ, OM DANNEMORA JERNMALMSFÄLT.

punkter der det anträffas olika, ändock är ett och samma la-

ger !). Mot vester är detta lager städse begränsadt af hvit

kalk, bakom hvilken ett nytt lager af randig hälleflinta träffas,

hvars mäktighet är ungefär 12 fot (68 tvärpsofilen) Tafl. VI. 7—8).

Denna hälleflinta begränsas i vester af mörkbrun tät hälle-

flinta, som anstår i Brahes ortgafvel, såsom förut är nämndt.

Angående den af Erdmann ?) omnämnda randiga hälleflintan i

Södra Silfbergsgrufvan, orterna Nedre Skattkammaren, Prägeln

och Myntet anföres i samma afhandling: 3) »Denna hvita med

drummer eller små ränder af hälleflinta genomdragna kalksten,

som vid 71 famn. djup hade en mäktighet af nära 3 famn.,

har således, alltifrån 58—59 famnars afvägning, åtskiljt det

vestra malmlagret, på hvilket orterna Myntet och i sednare

tider Skattkammar-Försöket (Fol. 6) äro anlagda, från det östra,

på hvilket Skattkammaren och Prägeln äro brutna». Häraf

synes att Erdmann ej varit öfverens med sig sjelf om benäm-

ningen af denna bergart, emedan han å ena stället kallar den

randig hälleflinta »fastän af mindre betydenhet» och å det

andra för hvit kalksten, af drummer eller små ränder af hälle-

flinta genomdragen. Den senare benämningen torde vara den

rätta, emedan kalkstenen är den öfvervägande i sammansätt-

ningen. En likartad kalksten med ränder af hälleflinta an-

träffas på östra sidan om det hälleflintlager, som begränsar

sistnämnde grufvors malmlager i öster i Prins Gustafs ort

(Tafl. IV) och i Löjtnantens ort (tvärprofilen, Tafl. VI. 3—4).

Mörkgrå kalksten eller s. k. jernbindig kalk är inom Fältet

den öfvervägande bergarten. Den innesluter i sig smala rän-

der af Chloritskiffer, mer eller mindre chloritisk hälleflinta

samt ren tät hälleflinta och Serpentin. (se Tafl. I).

Bräcka uppträder i Mellanfältet i trenne genom malm

skilda lager, hvaraf det östligaste uppträder i dagen å Hjul-

vinds östra dagklyft och vester om Collegii attiilktnln I djupet

är det synligt i Jordgrufvans nuvarande bönen Öfvergllt der

det br brats har Ht varit af obetydlig mäktighet. Det mel-

!) På större djup såsom t. ex i Brahes ort, Ungersvens och Leijels ar-

beten är denna hälleflinta till utseendet föga öfverensstämmande med

den vanliga randiga hälleflintan, men denna är fullt utecklad i lag-

rets fortsättning på högre afvägning, t. ex.i Hönan och Storrymnings

vestra vägg.

2) Anf. ställe, sid. 25.

3) Sid. 122.

HD»

VER —

BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 4. N:O 2. 11

lersta bräckelagret är det mäktigaste och förekommer äfven i

dagen vid Hjulvinds- och Ödes- grufvan samt å Grufvornas

bottnar. Det vestligaste är liksom det östliga af obetydlig

mäktighet, träffas först i arbetsrummet Vargens vestra vägg å

circa 300 fots afvägning och likaledes å samma djup i Skarn-

vinds vestra vägg. Vid grufvebottnen är det träffadt i Tamms

vestra vägg och i Hjulvinds sänkning (se vidare kartorna).

Denna bergart är såsom de flesta lagrade bergarter inom

Fältet sammansatt af olika varieteter, som fortlöpa parallelt i

strykningsriktningen, och gifvande åt lagren ett randigt ut-

seende. Derjemte är den genomsatt af jernmalm 1 form af

större och mindre körtlar samt små korn eller gnistor.

Såsom i viss mån till sin natur tvetydigt torde här Zink-

blendet böra omnämnas. Det förekommer på åtskilliga ställen

1 grufvorna dels i form af linser dels af lager eller gångar.

På en del ställen såsom 1 Södra fältet i Vattholmagrufvans

S.V. vägg å 312 fots afvägning, Djupgrufvans botten, Än ve

son, Bergråttan, Öfre Märtomannends ort, . Prins Carl, Nedra

Meleranaens ort, Norra Silfbergsgrufvans norra vägg å 490

fots afvägning, följa de strykningsriktningen, och detta dels in

uti deras gränsyta mot sidostenen, på andra ställen såsom:

Södra Fältet i Myntmästarens ort å 130 fots afvägning, Svaf-

velgrufvan, Sparbanken och i Djupgrufvans botten å 580 fots

afvägning skära dess aflagringar tvärt öfver jernmalmens lager.

Då Zinkblendet i sin ordning t. ex. i Sparbanken genomsättes

af trappgångar, har man således all anledning antaga, att det

är yngre än jernmalmen, men äldre än trappen.

De gångformiga bergarterna kunna hänföras till fyra tids-

bildningar, hvaraf hälleflintan är den äldsta, derefter följer

trapp af tvänne åldrar och slutligen chlorit.

Hälleflintan, som uppträder med flere färgvarieteter huf-

vudsakligen från mörkbrun till ljusbrun, är tät, mer och min-

dre insprängd med fältspat och qvarts, hvilka åt densamma

gifva ett porfyrartadt utseende. Den uppträder i dagen i

vestra sidan af Backskärpning, samt öster om Glas

van. Dessutom anträffades den för några år sedan i den! nu-

varande vattenkanalens botten öster om Kungsgrufvorna. I

1120 FAHLCRANTZ, OM DANNEMORA JERNMALMSFÄLT.

grufvorna träffas den på många ställen såsom kartorna närmare

utvisa. Denna hälleflintgång är äldre än de öfriga gångfor-

miga bergarterna trapp och chlorit, som inom fältet förekomma,

i det att den af dem genomsättes, hvilket på flere ställen i

grufvorna kan observeras.

Bland egendomliga förhållanden torde böra påpekas, huru

hälleflintgångarne såväl i Norra som Södra Fältet grena sig.

På en del ställen, såsom i Kaptensgrufvan och Wattholmagruf-

van, kila dessa grenar ut sig inom kort, på andra synas de ef-

ter all sannolikhet ånyo förena sig längre bort.

Förutom denna porfyrartade hälleflintgång förefinnes en

annan, som till sitt utseende är olik den föregående, i det

att den är mörkgrön och ymnigare genomsatt af tärningslika

mineralier. Denna är träffad 1 den mellan Hjulvindsgrufvan

och Örners schakt å 490 fots afvägning drifne orten Dragor-

ten och 1 Leijels vestra ort. Till hvilken tidsålder i förhållande

till de öfriga gångformiga bergarterna denna skall hänföras,

är i brist af observationspunkter omöjligt att afgöra. Sanno-

likt torde den dock få hänföras till den föregående hälleflin-

tans och således vara äldre än de här nedan beskrifna trapp-

gångarne.

Såsom anmärkningsvärdt må anföras, att ofvanpå den ifråga-

varande gången i taket af Leijels vestra ort påträffades en

några tum mäktig jernmalmsrand, åtföljande hälleflintan, och

utgjorde, så att säga, ett salband mellan denna och den om-

gifvande kalkstenen. Denna malm liknade till sitt utseende

Mellanfältets.

Af de gångformiga bildningarne är den, som uppträder

ymnigast, dels fin och dels grofkornig, till färgen grönaktig.

Den omnämnes af A. ERDMANN !) i sammanhang med beskrif-

ningen öfver hälleflintan i allmänhet i följande ordalag: »ehuru

äfvenledes analyserna å de mörka korniga varieteterna tyd-

Migen ådagalägga, att den färgande beståndsdelen till en del

är chlorit, så tillkännagifva de dock genom den höga kalk-

jordsprocenten, att äfven hornblende här ingår, hvaraf en stor

del blifvit under bergartens digirering med saltsyra sönder-

delad, hvarföre det icke torde vara skäl att desamma här an-

2”

föra», och på ett annat ställe: ? »Malmen i Backskärpningen

1) Anf. ställe sid. 22.

2) Sid. 136.

«<

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 2. 13

är ungefär vid grufvans midt afskuren af en finkornig, med

chlorit och hornblende intimt sammanväxt hälleflinta. Denna

sköl, hvars mäktighet är något öfver en famn, ses tydligen

sammanhänga med de lager af hälleflinta, som på hvardera

sidan innesluta malmfyndigheten». Professor ERDMANN synes

sålunda hänföra denna mörkgröna, korniga gångformiga berg-

art till hälleflintan. I äldre relationer öfver grufbrytningen

är denna bergart kallad trapp, hvilken benämning ock synes

vara den allmänt gällande vid öfriga grufvefält, der dylik

bergart uppträder. Utan att vilja motsäga riktigheten af den

berömda vetenskapsmannens uppfattning af denna bergart, sy-

nes det mig dock lämpligare att afskilja denna från de egent-

liga hälleflintorna, och har jag derföre bibehållit det gamla

namnet. I afseende på åldern kan den indelas i tvenne af-

delningar. Af kartorna synes, att trappgångarne intaga tvänne

hufvudriktningar, det ena partiet med fallande åt sydvest 65—385”,

gående i N.V.—S.O., och det andra med fallande åt söder med

20—45”, gående i N.—S. De förra äro de äldsta, emedan de

genomsättas af de senare. De först nämnda uppträda, såvidt

kunnat observeras, endast inom Norra- oeh Mellanfältet, de se-

nare inom hela grufvefältet. Jemte dem i omnämnda riktnin-

gen förefinnas äfven andra trappgångar som ega sin riktning

dels från V.—0O. med fallande åt söder af circa 20”, såsom i

Norra fältet i Norra Kungsgrufvan å 410 fots afvägning, och

dels N.V.—S.O. med stupning åt nordost såsom i Backskärp-

ning och Botenhällsgrufvan, der den på båda ställena uppträ-

der i dagen (se kartorna), samt i Österbygrufvan. I hvilket

förhållande dessa gångar stå till de öfriga, derom har ej nå-

gon upplysning stått att vinna. Förenämnda gångars mäktig-

het varierar mellan 3 och 20 fot.

I sammanhang härmed torde böra omnämnas' en med de

nu beskrifna, till riktningen i viss mån likartad gång, ehuru

af chloritisk bergart, spåcksd med granat, hvilken förekom-

mer i Mellanfältet i Skarvinds vestra vägg och å grufvebott-

nen med några fots mäktighet samti Vargens vestra vägg å 370

fots afvägning med 15 fots mäktighet, strykande härifrån in i ar-

betsrummet Tigern, der den uppträder med blott några tums mäk-

tighet, egande sitt fallande af circa 20” åt öster. Denna gång ge-

nomsätter de förut beskrifna gångarne och är följaktligen yngre

än dessa. Den torde med hänseende till sin såväl art som bild-

ningstid få räknas till de öfriga inom Fältet uppträdande chlorit

14 FAHLCRANTZ, OM DANNEMORA JERNMALMSFÄLT.

gångarne. Dessa förekomma i en riktning ungefär lika med de

sväfvande trappgångarne. Å kartorna äro chlorit- och trappgån-

garne betecknade med samma färg och kunna derföre ej åtskiljas.

Till följd af chloritgångarnes uppträdande stundom tätt intill

de sväfvande trappgångarne, skulle särskild beteckning för de

förra nära nog omöjliggjort de senares, eller trappgångarnes

framhållande å kartorna, och, då de i allmänhet äro af så ringa

mäktighet, hafva ej heller alla kunnat å kartorna betecknas,

utan endast sådana hvilkas mäktighet öfverstiger en half fot).

Med afseende å förenämnda gångars uppträdande gäller

samma egendomliga förhållande som för hälleflintgångarnes,

nämligen att de grena ut sig och att dessa grenar stundom

utkila inom kort, men stundom förena sig ånyo. r

Förkastningar äro synliga imvid sist beskrifna chloritgån-

gar, men deremot hafva inga rubbningar i berglagren hvar-

ken 1 form af förkastningar eller böjningar kunnat observeras

i närheten af eller invid trapp- och hälleflintgångarne.

I Södra fältet i Prins Gustafs ort på 75 fots afstånd från

ortmynningen förekomma i den dervarande hälleflintan tvänne

parallelt löpande chloritskölar med en fots' afstånd från hvar-

andra, hvardera af 2 tums mäktighet gående i N.O.—S.V. med

530” fallande åt nordvest. Hälleflintan innesluter här en 2

tums bred qvartsrand gående i hälleflintans strykningsriktning

Denna qvartsrand anger tydligen att förkastning här egt rum,

i det att den är förflyttad 1 fot åt nordost vid hvarje chlorit-:

sköl, således hela rubbningen i denna direktion utgörande

2 OA):

Vidare kan i Stormynningens vestra vägg å 490 fots af-

vägning observeras en chloritsköl, som genomsätter de der

nära lodrätt stående trappgångarne hvilka framgå med fem

fots afstånd från hvarandra. Under denna sköl äro de begge

trappgångarne förflyttade 314 fot i N.O. ifrån de ofvanom skö-

len stående delarne af samma gångar. Under samma sköl

1) De mäktigheter — såväl gångarnes som lagrens —, hvilka understiga

4 fot, hafva blifvit å kartorna betecknade större än de i verkligheten

äro, en nödvändig följd af skalans litenhet.

2) I hvilken hufvudriktning denna rubbning egt rum, är från detta en-

staka ställe omöjligt att bestämma, och följaktligen ej heller den

verkliga storleken af densamma.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 2. 15

men på circa 30 fot högre afvägning vid Hjulvinds vestra

vägg märktes för omkring tio år sedan under nersprängning

af der qvarstående malm, att malmen gick in omkring 12 fot

i väggen under denna sköl. Sammanställas dessa båda flytt-

ningar — trappgångarnes 3; fot efter sin riktning i N. O. och

malmens i sin riktning i vester —, så framgår deraf att den

verkliga förflyttningens storlek och riktning är 24 fot från

SOG NINV:

I mynningen af Leijels sänkning förekommer en likartad

sköl och med denna upphör den den skölen förekommande

malmen. Åfven här är att förmoda det en förkastning före-

finnes, ehuru det ej kan tydligt iakttagas. I sammanhang

härmed må anföras, att grufbrytningsrelationerna omnämna, att

under afsänkandet af Örners schakt vid ungefär 330 fots af-

vägning jernmalm visade sig i dess östra vägg, och att den

upphörde efter ungefär 14 te ytterligare afsänkning samt

att jernmalm på circa 363 fots afvägning åter visade sig,

men i vestra väggen, der bräcka — sannolikt chlorit, hvilka

bergarter den tiden ej alltid så noga blefvo skiljda i benäm-

ningen — vidtog, och derunder uppträder malm i schaktets

östra del på circa 396 fots afvägning.

Sammanställas nu dessa förhållanden, — malmens upp-

trädande först i östra, sedermera 1 vestra och derefter i östra

delen af schaktet och den der förekommande »bräckany» eller

chloriten —, med malmens inkastning i Hjulvinds vestra vägg

och dess hastiga försvinnande under skölen i Leijels sänk-

ning, så skulle man komma till det resultat, att malmens olika

uppträdande i Örners schakt sannolikt uppstått genom samma

förhållande som i Hjulvind och Leijels sänkning, nämligen ge-

nom samma Tförkastning; oeh följaktligen en skifva af berg-

byggnaden af ungefär 50 fots mäktighet blifvit förflyttad circa

24 fot i riktning från S.S.O. till N.N.V. utefter meranämnda

chloritskölar från sitt ursprungliga läge. Dessa förkastnings-

förhållanden torde på norra delen af Mellanfältet under framtida

brytningar vid anträffandet af den understa af ifrågavarande

chloritskölar kunna närmare iakttagas

(95)

ÅA ”

& Ko onnections, punkt.

SV påt A

ÅA IWorra Långhälls gr. | E Gäddan Vv | Djup gr. De Ungkarls gr. Oo

IB |Södra Enighets gr. MM |Rudan feg | Kaptens gr. IAN Jungfru gr. IA

D Apal är. (1.0 | Forsmarks Sk. | Zz Worra Silfbergs gr- Ub [posnaa Fa

E |Angs Skärpning IP Fisksumpen Å |Machins gr. (HH Storrymningen OJ

G |Kräftan R. | Svafvel gr. O |ILöfsta Ekrotsgr. la la ord gr. je

IK | Jakobi Sk. | U | Södra Silfbergs gr. C" | Källar Skärpning | v ”|Couegie Sänkning |OEE

= Å la La 2

Werwiers gr. | Z' | Bjorkby Skärpning

Bond gr. AV Öhns gr.

| Södra kungs gr- A |Akerby Skärpning

Norra Kungs gr. 0 |Back Sköärpring

Rochelts Yr- |A” | Högbergs gr.

Fischers gr. B" | Skebo Skärpningar

Hagströms gr. C "| Ströms Skärpning

Glasmåästar gr. D” | Ost erby Försök,

Sjö gr. E" |Botenhälls gr.

Gubbo Skärprang = "|Björkby grutfvorne

ga LES

|Myr gr.

”l Österby gr.

Leufsta gr

"| Strömsbergs Skärpning

Christine Skärpning

a GEOGNOSTISK KARTA

öfver

DANNEMORA MALM FÄLT

AL oo e S =

vC 6 TT a A.E.FAHLCRANTZ

WSA 5 in 1872

Skalan) IA 4S00

Färgernas betydelse

| SS IE Mörkgrå och Hvit Kalk

SÅ 3 || fär Hälleflinta

- TA Qvartsprickig grå Hälleflinta

== Randig Hälleflinta

VALboT

LatObLog op

ES2 Bräcka

[RE sopentin

d Zinkblende

MI Cörgtrnig Hälleflinta

LALDBLI

VÉTUuo,

FE Chlorit och Chloritisk Hälleffinta.

säd

Z oN 7 PE IPYCH PEXNVI0A EXSUSAS H UY sSUTYET

Kyntm ästaren

Höruan

Bolagsorten

Södra Prinsen

Norra Prinsen

Södra Hertingen

Ungersvenr

fonnectionspunil

ihang till K. Svenska Vet. Akad. Handl. Bd. 4 N?

onspunkt

Connecti

RIIS)

Dl!

[4]

på

(

(SE

ALT

Watthobna gr.

Norra Sillbergs gr.

Machans gr.

' Örners Schakt

Jerd grofvan

Odes gr-

Bond gr. Konstschakt

5 Hangs gr.

N.Kanygs gr.

Hagströms gr.

Jö gr:

NO VNRNTRN

UNEF NL UC FR

föonnectionspunkt

Prågelns östra ort

Prägelns södra ort

DBjupgrufve Tvärort

Jenonerdalen.

Wattholma gr. Sänkning

Bergrättan

Prins Carl

Ungersven

Jungfru gr. Konstschakt

Amäiralens ort/

S.Kungs gr. Sänkning

a Bergmästaren

c Öfre Vattumannens ort.

d Bergråttan

e Prins Carl

f Prins Carls tvåärort

g Prins Gustafs Ort

h Machins gr. schaktet

i Jungfru gr. Konstschakt

k Hertigen af Ostergötland

L Leijels ort

m Leijels östra tvärort

n Leijels vestra od?

o Leijels Sänkning

"UTOYJIOIT FArIINIÄT]-[ETIUI)

b Öfre Vattumannens tvärort

glonnectionspunkt

Bihané till K. Svenska Vet. Akad. Handl. Bd.4 N?2. s Tafl.IV.

Connectio NSPUn kl

Södra

Fältet

Melba

LÄNGD-PROFILER

Fältet

300 -1A Norra Lång hälls gr..

250 AH Simpan

400 I Gruffogde gr.

300 K Jakobi Skärpning

sool IS Sparbanken

sao ÅR Svatvelgr.

600 U S.Silfbergs gr.

6so AV Djup gr.

700, X Kaptens gr-

7so AY Vattholma gr.

Z N.Sillbergs gr.

ÅA Machins gr.

| a Ofre Skattkammaren

vurOURINII TOLINOÄL): [IUI )

b Nedre Skattkanunaren

ct Prågelns Södra ort

d Bergmästarens ort

e Djup gr. Tvårort

f Oxenstjernas Tvärort

g Arfrvedsson

h Jemmerdalen

i Hoppets Sänkning

k Öfre Vattumannens ort

L Bergråttan

m Stigaren

7 Stölfvaren

o Stolvarens Sänkning

ZTEE E' Jungfru gr.

F Dams gr.

a Ungkarls gr.Ort

b Hönan

Ah Vargen

i Tigern

G' Hjulvind c Hillern/ k Amiralen

p Prins Carl IH Storrymningen d Ungersven L Grills ort

9 Nedre Vattumannens ort I” Skarnvind e Hertigen af Östergötland. | mTanmmns Tvärort

K Jord gr. F Leifels Sänkning n Tanun

L' Odes gr. g Leijels Ort

N orr a F a ll tet

NO. |SO-(efter linien a-b) NV.

”

SS -

O' Werwiers gr.

P' Bond gr.

0' SHungs gr.

R/ NKungs gr.

S' Rochetts gr.

T' Fischers gr.

U "Hagströms gr.

X' Sjögr

0 S:Kungs gr.Sänkrnring

p Södra Prinsen

g Norra d?

Tr Märden-

s Uttern

t Fisksumpen

A' Högbergs gr.

B"Skebo Skärpningar

E' Botenhålls grufvar/

JIA EXSUDAR FN

Jon 7 PE TPULH Pe

2019 LatIHALL-[PTIU

Mad [9] DN

efter linien. 3-4

X Kaptens gr.

A' Norra Enighets gr:

a Löjtnantens ort

b Jemmerdalen

c Hoppet

E'Jangfru gr.

d Konstschaktet

e Brahes ort

H' Storrynuvingen

N Collegie Sänkning

g COollegie ort

h Ekorren

i Sandels

f Leiels ort

nr rn

SAN 7 PE TPUPH PENY JOAN PXSUIAS IF [IN

I Odes gr.

k Råfven

l FremlUngen

mTigern

| n Grills ort

FESTEN

0 Sodra Hungs gr.

o Södra Prinsen

p Södra Hertigen

650 fot

MELLERSTA SVERIGES

CIALA BILDNINGAR.

OTTO GUMZELIUS.

Om rullstensgrus,

Med en karta.

MEDDELADT DEN 10 MAJ 1876.

STOCKHOLM, 1876.

P. A NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRYCKARE.

Rullstensgruset — isynnerhet under den särskilda form, som

r hela den vetenskapliga verlden är känd under namnet

» — är en af de mest gåtfulla bildningar, man känner.

nder många årtionden hafva dessa långdragna ryggar, som

d vexlande former, än höga, skarpa, med brant stupande si-

dor, än låga, knappast höjande sig öfver omgifvande slättmarken,

N käcd ringa sidolutningar, utbredande sig i form af mer eller

ndre- vidsträckta än jemna än något ERS slätter, än åter

uppträdande i form af smärre och större, jemte och efter hvar-

ra liggande, kullar, tilldragit sig forskarens uppmärksamhet.

Redan år 1719 finner man dem omnämnda af EMANUEL

VEDENBORG !), som iakttagit och omtalar åtskilliga af deras

akteriserande egenskaper. Han angifver deras riktning från

norr till söder, samt att stenarne äro rullade, afnötta och run-

dade, äfven om de äro 3—10 skeppund tunga. (Åfvenså hade

han bemärkt de af hafssnäckor bildade bankarne vid Uddevalla

50 famnar öfver hafvet»). Han uppställer en teori för åsarnes

ildning, nämligen genom ett i stark rörelse öfver Sverige sval-

fe haf. Uska är således temligen likartad med den sedan

så kallade »strandvallsteorien».

Efter SVEDENBORG uppstod genom A. CELSIUS striden »om

vattuminskningen» 1743. Denna, i hvilken geologiska frågor

dock föga ingingo, delade 1700-talets oletfskapsranni inom bSve-

rige 1 två skilda läger, hvilka äfven i den utom Sverige varande

vetenskapliga verlden rönte lifligt deltagande. Denna fråga för-

anledde äfven åtskilliga främlingar, att härstädes studera skälen

r och emot, Rd också en i iakttagelser blefvo gjorda i af-

seende på de glaciala, men ännu icke såsom sådana kända, fe-

nomenen.

I Sålunda iakttog LaAsTtEYRIE?) 1799 berghällarnes slipning

och rundning på norra sidan, deras sjömnhet! och brantare stup-

ning på den södra.

NN »Om vattnets förra höjd och om förra verldens ebb och flod.»

ED Journal des connoissances usuelles. V. ss. 6.

SST Dylika observationer voro dock ret S

D. Tas !). Äfven LissÉ hade i sina -— z 0 omnär

åsarne ?). bt AR

ALEXANDER BRONGNIART 3), som 1824 reste här i 14 Sve ge t

"SO ARS sammans med J. BERZELIUS, beskref åsarne, ipn

| refflorna, uppgaf, att åsarne hade samma riktning, som refflorna,

hvilken uppgift sedan af åtskilliga författare blifvit förnekad a),

Sr af andra bestyrkt 5), antydde, att de voro »så till sägande, lika-

som vittnen, lemnade på stället för att utmärka massans framfa

SÅ och väg», Sch att de voro »qvarblifne transportmassor». Här

hafva vi således antagligen en antydning om den så kallade |

erosionsteorien. 3

Han var tillika en föregångare till SEFsSTRÖM, 1 det han upp-

gaf, att refflorna tillkommit, då åsarnes beståndsdelar genom -

strömmande vatten öfver berghällarne framsläpats. SA

Vid samma tid hade J. ESMARK 9) under sina resor i Norge

kommit till åsigten om tillvaron af väldiga ismassor, som for-

dom fylt Norges dalar och i dem verkat i hög grad förstörande

på de fasta hokvätanne, men äfven slipat dessa IEI synes

likväl icke hafva fäst sig vid refflorna. Han iakttog flyttblockens

transport och sökte deras moderklyft. Han såg verkliga gamla

moräner nära hafsytan 2—3000 fot under nuvarande snöfonner.

Förklaringen sökte han i astronomiska orsaker, i föränderlighe-

ten af jordens läge i förhållande till solen, hvarigenom stundom

köld stundom värme herskade på jorden.

1828 yttrade sig W. HISINGER 7), »att de största och längsta

åsarne förekomma i trakten mellan Dalelfven samt Öster- och

1) »Tanckar om Malmletande i anledning af lösa gråstenar».. V. A. H.

1740. — »Bergsmans rön och försök i Mineral Riket». Abo 1738. — »Ta-

bergs Järnmalms Berg i Småland». V. A. H. 1760. i

2) CO. LINNA&I Öländska och Gothländska resa 1741 sid. 119. »Sandåsar

sågos på några ställen gå tvärt ifrån landet, neder åt östra hafssidan

och där nedsänka sig till räflar». — sid 169...... »har denna Åhs blif-

vit upkastad såsom en räfvel». — Västgöta Resan 1746, der Halm (Harde-

mo) åsen omnämnes, hvarjemte äfven »skalbärgen» vid Uddevalla om-

talas och skalens arter bestämmas — Skånska Resan 1749. —

3) »Notices sur les blocs de roches des terrains de transport en Suegde».

(Annales des Sciences naturelles. 1828 XIV. 5.) ,

4) A. ERDMANN m. fl.

5) D. HUMMEL m. fl.

6) »Bidrag til vor Jordklodes Historie» (Mag. for Naturvidenskaberne 1824).

7) Bidrag till Sveriges geognosie». Stockholm 1828. Redan förut hade

han iakttagit och omnämnt åsarne och åtskilliga deras egenskaper. Se:

»Minerographie öfver Sverige» 1:sta delen. Sthm 1790 (utan författare- -

namn) sidd. 16—20, 42—44, 110; — »Versuch einer mineralogischen

Geographie von Schweden». Uebers. von F. Wöhler.' Leipzig 1826 sidd.

33, 34. 3

SPN

| AND. 4,8:

Sön kas Hickhördert och slack. Fn omnämner

in af här framgående större åsar ock amngifver deras ran

[45]

0 je]

[95]

(92)

[So]

[a]

[5]

[165]

M0jol

(25)

[€]

(SH

MÅ

[4]

[

ning. |

krökningar och utgreningar, hvilka sistnämnda dock alltid till-

Iatöta från norden: Vidare påpekar han, att de inom bergiga orter

städse följa hufvuddalarne, men att de äfven stundom gå öfver

smärre bergsträckor. De äro ofta afskurne af strömmar och

sjöar, men återtaga ånyo sin kosa på andra sidan. Profilen

tvärtöfver är en »stympad con, mer eller mindre spitsig». Stun-

dom dock plana fält, hedar eller moar. De bestå af sand, grus,

rullad och slipad klappersten, innehålla sällan större »geschieber»,

hvaremot dylika: äro allmänna på ytan. Åsarnes inre struktur

är oordentlig eller en sammanblandad massa af grus och klap-

-persten utan tecken till lager eller hvarf, såsom »i de sandbankar

som uppkommit af Alluvialdepoter». Bland gruset och klapperste-

nen finnas ofta ganska långväga och i orten främmande bergarter.

På grund af sina iakttagelser kommer HISINGER till det

resultat:

att åsar existerade före den tid, då strömmarne utgräfde

sina nuvarande kanaler;

oo att de tillkommit genom en våldsam öfversvämning och i

häftigt strömmande vatten;

för att denna kraftyttring verkade från norr och nordvest från

- berglandet nedåt slätterna;

I att denna katastrof inträffade närmast före den, som vwer-

kade de egentliga stora geschiebernas utbredning;

samt att de tillhöra diluvialbildningen.

| I ett följande häfte af samma verk !) säger HISINGER, att

såndåsarnes botten består af sand, och att hufvudämnet i åsarne

sällar är sand enbart, utan vanligen i blandning med grus och

SER Här delar han äfven åsarne efter olika bildningssätt.

Sålunda böra de, som framgå i dalar och en del på slättlartdet,

hafva tillkommit genom inverkan af från norr under diluvial-

epoken nedstörtande strömdrag, som medfört sand och rullsten.

Dessa strömmar hafva då helt uppfylt dalen och afsatt åsryg-

j garne i sim strömfåra. »Också finner man ofta jemte åsarnes si-

| dor ännu qvarstående smärre vattensamlingar, mossar, kärr och

| sumpig mark såsom lemningar af den forna vattenmassan» ?).

Andra åsar kunna vara af hafssvallet och vågorna Köla

stade; då landet började stiga öfver vattenytan, be äro att anse

| 1) »Bidrag till Sveriges geognosie». 1837.

2) Tydligen s. k. »åsgrafvar». Se D. HUMMEL: »Om Rullstensbildningar.»

såsom banka Såda äro några på slö ätte

börsen: på Öl äfvensom några på Gotland. =

> År 1835 hade Lyrir!) framställt en annan åsig t

nes bildningssätt. Han tänker, att de uppkommit gen

verkan af hafsströmmar, som framgått från norr till söde

floder, som nedströmmat från fastlandet och medfört sand

och rullsten. Vid sammanträffandet afsattes de medförda ämn ena,

hvilka sålunda kommo att bilda sträckor, parallela med den

gamla hafskusten, eller vanliga sandbankar. NEN

Omkring samma tid brarndtnde SEFSTRÖM ?) åsigten, att en

rullstensflod i nord-sydlig riktning framgått öfver Skandinavien |

och mellersta Europa, och att FER sed grus, sten och block, 3

rundat, repat och polerat berghällarne, samt afsatt åsarne och |

flyttblocken. 30

; Denna teori vann stor anklang och bidrog i hög grad till

Ca lifvande af intresset för utredningen af hithörande förhållanden.

Den omfattades med ifver af en stor mängd af Europas geolo- |

ger och öfriga vetenskapsmän, hvilka förde en liflig strid med |

BR si de sedermera s. k. glacialisterne, som ville förklara alla dessa

? fenomen medels glacierer. ;

. DEFSTRÖMS teori blef härvid efterhand modifierad. Sålunda - |

ann DUTROCHER ?) vid en resa i Sverige och Norge 1845, att

man icke kunde reda sig meftl ett centrum, hvilket en tid för-

lagts till Spetsbergen, och hvars plötsliga uppstigande ur hafvet

förorsakat de åt alla sidor framstörtande rullstensfloderna, utan

man måste antaga flere, hvilka dock icke alla samtidigt höjt sig.

Först 1816 ch ytterligare 1822 samt slutligen i ett öst |

arbete, som utkom 1858, framstälde VENEtz sina åsigter om de |

forntida jöklarne, hvarefter denna teori vidare utvecklades af

J. DE CHARPENTIER ?) och AGaAssIzZ 5) år 1841. Dessa män sökte

genom att antaga en fördomtima stor utbredning af ett ishölje

öfver en betydlig del af Europa förklara slipnings- och flyttnings- -

fenomenen. Båda ansågo åsarna vara moräner. Detta bestreds

af BERZELIUS”), som ansåg teorien vara så snillrikt genomförd, |

!) Phil. trans. I. 1. »On the Proofs of a gradual Rising of the Land in

certain Parts of Sweden». NN

PNL KSRVKANS EL för.år i1836. RR

?) »Etude sur les phenoménes erratiques de la Scandinavie». (Bull. de laX

Soc. Géol. de France. Ser. 2. T. IV.) 2

+) »Essai sur les glaciers et sur le terrain erratique de bassin de Rhönepy. -

5) p»Untersuchungen iiber die Gletscher.» 1841.

5) Skand. Naturforskarnes 3:dje möte i Stockholm 1842. — Årsberättelse

om framstegen i Kemi och Mineralogi. 1842. ; då

ke RAR earlen

tagit SG men RA stödde sig på olikheten i sammansätt-

ningen mellan en ås och en morän och ansåg SEFSTRÖMS teori

'sannolikare. Dessutom anför han såsom stöd för sin åsigt MUR-

CHISON och VERNEULIL, hvilka på en resa genom Lappland, Fin-

land och norra Ryssland kommit till det resultat, att fenomenet

svårligen läte sig förklara genom glacierer. De yttrade sig för !),

att vattenflöden medfört isblock och detritus, och att refflorna

vid dessas släpning öfver klipphällarne uppstått. Förut hade

dock MuRrcHISoN varit böjd för AGaAssiz” åsigt?). ”

Refflor och åsar iakttogos äfven i Storbrittanien af J. HALL,

AGASSIZ, SEDGWICK, BUCKLAND, KEMP och BOWMAN samt i

Nordamerika, der HircHcocK ?) år 1841 beskref fenomenet all-

deles öfverensstämmande a Skandinaviens. Der har man

också slipade och repade hällar, samt åsar, som gå parallelt med

refflorna, hvilkas -hufvudsträckning uppgifves vara från N.V.

Refflorna voro då derstädes iakttagne till 4,000 fot öfver hafve

HircHcocK sökte först förklarimgsgrunden i rullstensflodteorien,

omvändes sedan af AGAssiz” förr omnämnde skrift, men fann

sig dock icke deraf fullt tillfredsstäld, utan ansåg bäst att taga

båda teorierna gemensamt till hjelp.

W. BoEHTLINGK ?) fann i Finland kring norra ändan af Pä-

jänä smala, låga sandryggar, omgifna af mossar och sjöar, vanli-

gen framgående i bestämd riktning, öfverensstämmande med

refflornas, hvilken här går från nordnordvest. Han säger, att

åsarne bestå af sand, grus och rullsten dels framteende en viss

skiktning efter materialets groflek, dels oordnadt liggande om

hvartannat. På kusten af ryska Lappland iakttog han, att reff-

lor och slipning gå från sydvest, mera sällan från sydost. Han

slöt sig obetingadt till »diluvialfloden».

Äfven FORCHHAMMER? 3) uppträdde vid samma tid med en te-

ori, som visar, huru omsorgsfulla och noggranna iakttagelser,

1) Sannolikt påverkade af LYELLS »drift»-teori.

2) Märkligt nog hade i afseende på transporten af Alpernas flyttblock

samma teorier redan tidigt gjort sig gällande, som nu framkommo rö-

rande Skandinaviens och de härifrån härstammande. Så hade DE SAUS-

SURE 1803 (Voyages dans les Alpes) uppställt SEFSTRÖMS teori i dess

ursprungliga form; L. v. BUCH (LEONHARDS Taschenbuch) 1818 DURO-

CHERS modifikation; LYELL och AGASSIZ hyste i afseende på båda trak-

terna samma åsigter; icke en gång FORCHHAMMERS eruptionsteori sak-

nade sitt motstycke i DE LUCS »gasexplosioner».

3) Anniversary adress before the Association of American Geologists.

4) »Bericht einer Reise durch Finland und Lappland». 1840.

5) »Den skandinaviske Rullesteensformations Forhold i Danmark». 1842.

RTR

då a AN utan bade od Ro Si

Re upphof till fullkomligt ohållbara förklaringa :

ke EN N

MESPÅL ST IG

kommet på stället genom Eliane och Gjenhierhiudi, -

vid »de opkastede Masser» blefvo »udrörte i Vandet, som be-

dekkede Stedet». Rullstenssanden deremot ansåg FORCHHAMM R

hafva tillkommit genom ursköljning ur rullstensleret. Åsarne

äro »Revler, der finde deres Analogi i Revlerne ved den jydske

Kyst»: FORCHHAMMER beskrifver rullstenssanden i Danmark på

så sätt: Den består af sand, grus och rullsten stundom med

stundom utan lerblandning, är ofta skiktad, mest i starkt lu-

tande och ofta afbrutna lag, dylika med dem, som hafvet af

sätter i sina »havstokke». Ytan är alltid kuperad, bildar än full- 7

komliga åsar, lika med de svenska, än aflånga ofta afbrutna

»Bakkeströg» i mycket olika riktningar, än åter ser den ut, som

om den bestode af en mängd vid hvarandra platserade kulseg-

menter. Ibland förekommer också denna bildning såsom en till

tre fot mägtiga hedar. Större rullsten förekommer icke. Matée- 14

rialet är kanna; som i underliggande rullstensleret såväl till -

beskaffenhet som procenthalt, och visar sålunda att deNMIE AN

eller ikkun med sjeldne Undtagelser er tilfört fra lengere bort

liggende Steder, men udskylt Fler Underlag». iv d

Åmnnu en annan teori framstäldes år 1847 af FRAPOLLI, som $

uppgifver att till hans åsigt slutit sig A. ERDMANN och von

WaALTERSHAUSEN, nämligen att den verksamma kraften varit hafs-

vågorna, och att medlet varit strandisen och de i denna inne-

slutna stenar och block. 4

Ehuru åtskilliga glacialister såsom MARTINS !) sökte afskilja >

åsfenomenet såsom en särskild vida yngre bildning än moränerna,

och han derom förklarar: »ils sont une des nombreuses preuves

de l'immersion et de l'emersion de la cöte scandinave», dervid

stödjande sig på de af AL. BRONGNIART, HISINGER och LYELL

gjorda fynd af Östersjösnäckor, som så ofta förekomma i åsarnes

yttre del, och hvilka, enligt MARTINS, visa, att åsarne äro »ouvrage '

de la mer», »veritables dunes», »Revler», stundom liggande på

torf, medgifva de dock, att dylika bildningar förekomma i

Schweitz, Er »le débåele aqueuse, résultat de:d ia fonte des gla-

ciers a produit des effets analogues». Men i Sverige äro åsarne

strandvallar (1!) KSR

1) Bull. de la Soc. Géol. de France. Ser. 2. T. IV. 1846. RTR 4

Afven (Dig ör förklarar, att åsarne bildades under landets

i gsamma stigning ur hafvet på låglandet i närheten af ku-

'sterna i allmänhet parallela med strandriktningen, samt att ma-

terialet är ordnadt efter storlek och stenarne else repade annat

än 1 sällsynta undantagsfall. Han säger vidare, att skiktningen

är oregelbunden med mycket begränsade bankar, stående i olika

lutning.

Då nu således både glacialister och anhängare af rullstens-

floden syntes vilja afskilja åsbildningen från den egentliga gla-

cialtiden, blef detta snart en herskande åsigt, ehuru dock fort-

farande enstaka stämmor hördes, som framstälde vigtiga inkast,

hvilka numera torde kunna anses hafva gjort nämnda förkla-

ringsgrund, så vidt den rör fertalet af åsarne ?), fullkomligt

oantaglig.

Först när man här i Sverige började gå ifrån de allmänna

funderingarne om möjligheten eller omöjligheten af en fullstän-

dig öfverisning af Skandinavien, eller af en rullstensflod o. d.

och i stället vände sig till att studera de verkliga fakta i detalj,

först då kunde man hafva anledning hoppas att närma sig lös-

ningen af dessa frågor.

Vid denna tid — omkring midten af 1840-talet — hade

man sig bekant refflornas strykning i stort sedt öfver Skandina-

vien med Finland. Man visste, genom iakttagelser af KEILHAU,

SILJESTRÖM och DAUBRÉE, att refflorna i Norges dalar icke äro

normala, utan att de äro riktade efter dalens hufvudaxel, och att

de från bergen nedstiga mot kustlandet. DURocHER hade också

iakttagit, att refflorna på höjderna ofta korsa de stora dalarne,

och att de, om de nedstiga deruti, göra detta i en'sned riktning

mot hufvudriktningen. Likaså hade BoEHTLINGK 1 Norge iakt-

tagit uppstigande refflor. Vidare kände man de slipade och

rundade berghällarne, deras stöt- och läsida samt det väderstreck,

1 hvilket stötsidan i allmänhet träffas. Någon anmärkning om

undantagsfallen har jag icke kunnat finna. Man hade fäst sig

vid fyttblocken och deras utspridning öfver landet, men man

kände ännu allt för litet underliggande berggrunden för att

j kunna med bestämdhet hänvisa på deras moderklyft. Sålunda

AE ESS OA ARNESEN SE

1) pNotice sur le phénoméne erratique du Nord comparé å celui des Alpes».

(Bull. de la Soc. Géol. de France. 1846.)

2) Man måste nämligen från åsarne afskilja de åslika bildningar af vida

yngre tillkomst, hvilka på åtskilliga ställen i vårt land anträffas vid hafs-

kusten eller vid stranden af större insjöar, äfvensom genom hopskjutning

uppkomna vallar af bottengrus.

finner 3 man + FL Iorismön

D måna 0 ;

dra. delen af a Asså eller från Skåne. De skulle sålunc

hafva flyttats, om icke tvärtemot den då antagna rörelseriktnin N-

gen, åtminstone snedt emot den. Bland öfriga glaciala bild n

gar var det egentligen åsarne, som tillvunnit sig en särdele S

uppmärksamhet. Man hade om dem iakttagit, att de hade « en

allmän riktning i norr och söder ( SVEDENBORG m. fl.), att deras

innehåll bestod af rullade och rundnötta stenar, att deras rikt

ning öfverensstämde med refflornas (AL. BRONGNIART, HITCHCOCK

(Amerika), BoEHTLINGK (Finland), DUROCHER ?) m. £). LYELL

påstod deremot, att de voro parallela med den gamla hafskusten.

Man hade följt och beskrifvit flere af de största och längsta

(W. HISINGER), påpekat deras krökningar och utgreningar, samt

att dessa sistnämnda alltid tillstöta från norden, iakttagit, att de

inom bergiga orter följa hufvuddalarne, men också kunna gå

tvärt SR mindre höjder, att de hänga tillsammans med och

äro samma bildningar, som rullstensfälten och moarne,. att block

sällan finnas inuti åsarne, men ofta på ytan. Angående deras

inre bygnad får man se olika uppgifter: att den är oordentlig

utan spår till lager eller hvarf (HISINGER), att de framte en viss

skiktning efter PER groflek eller äro oordnadt sammanho?

pade (BoEHTLINGK), att de ofta äro skiktade med lutande ockaid

brutna lag (FORCHHAMMER), att materialet är ordnadt efter stor-

lek och skiktningen oregelbunden och afbruten (DÉsor). An-

gående materialets ursprung, säger HiSINGER, att det till en del är

ganska långväga ifrån kommet. Deremot synes FORCHHAMMER

hufvudsakligen vilja söka rullstenens ursprung på platsen. il

En del af åsarnes och rullstensgrusets mest karakteri- |

stiska egenskaper voro sålunda redan kända, isynnerhet och

bäst genom ' HISINGERS omfattande iakttagelser. Han hade -

äfven bemärkt, att sandåsarne ofta 1 sin undre del bestå af

sand, samt att de stundom på sidorna åtföljas af vatten eller

dyfylda sänken. |

Efter några års mellantid, under hvilka föga nytt till-

kom, som kunde bidraga till förklaringen af deg ännu 2

jä

1) Ö. af V. A. H. Sthm. 1849.

?) Han säger: »qu'il y a un rapport intime entre des causes, qui ont tracé les

érosions å la surface des rochers et celles qui ont deposé les åsars».

: 2

Höken de

LE D bland hvilka den »om Handasen vid Köping & ännu

-: står oupphunnen såsom genomförd skildring af den inre byg-

naden hos en rullstensås. Dessa skrifter bildade ett nytt upp-

slag i frågan, hvilken nu upptogs till bearbetning af ett stort

antal, hufvudsakligen svenska, äldre och yngre, vetenskaps-

män. Bland dessa bör 1 främsta rummet nämnas O. TORELL,

som genom sina resor och undersökningar samt derom ut-

gifna skrifter?) väsentligen bidrog, att till glacialteorien om-

vända de svenska vetenskapsmännen. Sedan man sålunda.

kommit på rätt väg i dubbel mening, blifvit hänvisad till in-

» landsisen såsom förklaringsgrund för och orsak till fenomenen,

samt erhållit en indelning af de lösa jordarterna, hvilken ännu

i det väsentliga är gällande, och fått erfarenhet om, hvart

man kunde komma genom att i detalj studera enskilda loka-

ler, blef man snart mer och mer hemmastadd med dessa bild-

ningar.

Redan 1839 vid skandinaviska naturforskaremötet och

ytterligare 1846?) hade S. LOovÉN visat, att en ishafsfauna for-

dom' funnits i de haf, som då begränsade vårt land. 1858

hittade IGELSTRÖM, som då arbetade vid Sveriges Geologiska

Undersökning 1 hvarfvig lera i närheten af Stockholm, en

mussla, hvilken af O. TOorRELL igenkändes såsom den i slam-

met utanför de i hafvet nedgående glaciererna vid Spetsber-

gens kuster lefvande Yoldia arctica Grar”?). Genom detta

fynd kunde han med säkerhet visa den forna tillvaron af ett

ishaf äfven på Sveriges östra kust, och det gaf således ett

oväntadt och opåräknadt stöd åt dem, som i Skandinaviens

öfverisning sökte förklaringen på reffings och slipnings feno-

menen. Förut var denna mussla funnen af HIisInGER ?) på

1820-talet vid Trollhättan, och sedan är den träffad på många

ställen i vårt land.

Men utom dessa ishafssnäckor har man äfven funnit en

mängd skalbankar och enstaka skal af arter, som ännu till

1) V. AA. H. 1854. — Ö. af V. A. F. 1856. — »Kort beskrifning om mel-

lersta Sveriges jordmåner». Vesterås 1855.

SJRCLKA DGV AL ES. 1867. — »Bidrag till Spitsbergens molluskfauna»

1859.

3) Ö. af V. A. Förh.

+) Se: S. LOVÉN, »Om några i Vettern och Venern funna Crustaceer». Ö.

af V. A. Förh. 1862.

3) »Leth&ea svecicap».

Så

AR törsta len fan [ofvan i Öste öl

yr des utvisa, att, då dessa lefde på de ställen, der 1 r man

ner deras qvarlefvor, ett mildare klimat blifvit

3 Sverige och dess omgifvande haf.

VR Sådana snäckbankar i våra åsar vVoro jaktfasnal! >

— BrRonGstarTt, LYELL och DÉsor m. fl. Dessa fynd voro den egent-

liga anledningen att söka förklara åsarne vara bildade ihaf-

vet efter den egentliga glacialtidens slut.

DéÉsor hade också funnit!) »en plusieurs endroits des dé-

bris de végétaux interposés entre ces differentes couchesp. i

Han säger, att dessa dock endast voro några millimeter tjocka

ER och förvändlade till lignit. Han ansåg de vara bildade af

, hafsväxter, och synes Häfva öbvdtlomiir dem till prof. STEEN-

ber STRUP för bestämning. Huruvida någonting härom blifvit

offentliggjordt, har det ej lyckats mig ar reda på. Det

rv synes, som om Dåésor ville säga, att ban funnit dem tillsam--

FR mans med snäckorna. |

Dylika fynd äro äfven sedan gjorda t. ex. i eller vid End

köpingsåsen 4). vu

"> Först i förutnämnde uppsats af H. von Post, »om sand-

åsen vid Köping i Vestmanland» 3) finner man en förklaring :

huru det i sjelfva verket förhåller sig med dessa fynd af -

växt- och djurlemningar i åsarne. Hår visar nämligen, =

åskroppen måste indelas i två delar: kärna och skal. Det är

endast i skalet, som de finnas, och kärnan är tydligen äldre

än den hvarfviga leran, i hvilken man sedan fann Yoldia arce-

tica. Åsarne håde : sålunda redan fönnite temligen långt till-

baka i den egentliga glacialtiden, men deras sista tillrundning:

och öfverlagring med sand och leror hade skett vida senare. I

Endast denna utredning hade varit ett stort steg mot |

den fullständiga kännedom om åsarne och deras samt det

; öfriga rullstensgrusets bildning, till hvilken man sträfvade,

men samma afhandling, jemte en annan”), nämnda år af Vv. —

Posr utgifven, innehåller en mängd andra ytterst vigtiga, dittills

opåaktade eller åtminstone icke i tryck offentliggjorda, bidrag 4

till kännedomen om våra lösa jordarter i allmänhet.

[

1) »Notices sur la phénoméne erratique du Nord», ete. B. de la Soc:

Géol, de France. 1846.

2?) A. ERDMANN, »Sveriges Qvartära Bildningar». + Sthlm. 1868.

SEVIKAVSHEX 18564;

) »>Kort beskrifning om mellersta Sveriges jordmånerp.

äsbmda Hane man i dessa arbeten en indelning af våra

lösa jordarter efter ålder. Man får dem beskrifna och namn-

gifna. Naturligt är, att i ett och annat afseende senare un-

dersökningar gjort några ändringar och jemkningar nödvän-

diga, isynnerhet derför att Vv. Post då ännu icke kommit titl

klarhet angående jordarternas ursprung, eller att de äldre af

dem tillkommit genom inlandsisens verksamhet. Han slöt sig

till den då i Sverige herskande teorien om våldsamma vatten-

strömmar !) såsom orsaken till bergens söndergrusning, rep-

ning och slipning samt de lösa jordarternas bildning och -:ut-

bredning.

I afhandlingen om Köpingsåsen nämner v. Posr, att alla

sandåsarne i Vestmanland framgå i långa dalar, särskildt här

ifrågavarande. Den är ofta genomskuren af åar och vatten-

drag, hvilka dock synas vara yngre än åsen och efter dess

bildning banat sig väg genom den. De äro dock äfven stun-

dom oberoende af dalarne. Detta visar sig t. ex., då åsen

från Kungsör höjer sig öfver stora bergsträckor, framgår

öfver deras högsta delar samt åter långsamt sänker sig mot

Hjelmaren. Likväl äro dalarne af särdeles betydelse för åsar-

nes bildning, och denna står jemväl i beroende af landets

konfiguration i allmänhet ?). Hufvudstommen i åsen utgöres

af en mäktig rullstensmassa, som dock vanligen är öfver-

täckt af sandbäddar och krosstensaflagringar. Rullstensmassan

omvexlar ofta med ett gröfre eller finare rulladt grus.

»Det torde vara möjligt, att af stora haf uppkastade stenban-

kar antaga ett sådant utseende», som stengärdet vid Kungsör.

Rullstenslagret är städse det mäktigaste, utgör största massan.

Största delen af stenarne äro aflånga och något plattade, syn-

nerligen de, som kommit långt ifrån. De ligga vanligen på

den plattade sidan och med längden efter åsens längdutsträck-

ning, hvilket antyder, att de äro aflagrade under vatten »genom

långa tiders mäktiga vågsvall». I de olika åsarne inom Vest-

manland äro rullstenarne vanligen också bestående af olika

karakteristiska bergarter. Rullstenslagret vid Köping är under-

lagradt af »leriga rullstenslager nästan utan grus» (= botten-

grus). De Det öfre krossgruset förekommer här i bankar ofvan-

ss anförda ställe, sid 157.

2 Er ER bildnings-historia står likväl i ett oafvisligt samband med

denna bergens rännformiga konfiguration på mer eller mindre afstånd

från dessa ställen, hvilket förhållande jag anser värdt uppmärk-

samhet»:

mande och synes mest bestå af närmaste trakte

så 15 stenslagret och hvarfviga leran ligga större flyttblock, t

del hörande till traktens bergarter, ehuru dylika, motsvar

sättning AR tens Det sal

CK detta lager eller utanpå detsamma, men alltid n

rullstenslagrets mera främmande, äfven förekomma. Aldeles

undantagsvis ligger något större block på lerlagren. Re

På grund af sina Bitarna uppställer v. Post nägra al £

de vigtigaste slutföljderna — och säger: SO

»Första momentet af åsens bildningshistoria. torde vara

den naturtilldragelse, som lösryckte, börtföre och tillrundade

den ofantliga massan af rullstenar, samt, jemte ursköljdt grus,

småningom aflagrade den i vissa djupare vattenrännor eller -

floddalar». :

En tredjedel eller hälften af bergarterna äro komna fränd

moderklyft i N.N.V. och de festa äro från längre afstånd till- -

förda.

De hafva långliga tider rullat af och an i ett mägtigt ål

vatten, då vattenströmmar bortfört och särskildt aflagrat grus

och sand. v 2

Att rullstensbankarne älalie sig på botten af ett djupt i

haf, är tydligt af läget öfver höga iberbbas och af den

reguliära lagringen i tydliga, om öck grofva, skikter.

Efter deking tid har vattenströmmarnes elier vågornas

kraft aftagit, och hafva de då endast fört sand. EN

lönher denna tid och kanske redan förut afsatte sig ett

med det förra olikartadt material, krossgrus och block; i stora

oregelbundna bäddar, hvilka icke härleda sig långt ifrån, ehuru

några af blocken kommit från aflägsna trakter. En del af I

dessa block äro lösryckta efter afslipningen. Dessa sistnämnda I

aflagringar ligga dock blott till mindre antal på sandåsarne, I

mest på krinslivsande högre och lägre trakter. E

De äro samolikt aflagrade med gillhjölp af simmande is-

flottor. NT

Sedan aflagrades den hvarfviga leran, tydligen ur salt-

vatten, då man deruti funnit Rafael |

För denna afhandlings innehåll lemnar ÅA. ERDMANN vidd

Vet. Akademiens första aRgnkonie år 1856 en sammandra- -

gen redogörelse, till hvilken han icke synes hafva fogat nå-

gra egna reflektioner. :

I Ro RF is VÅ

socken». I denna döde visar Vv. Posr

a anhängare af »glaciertheorien», ehuru han fortfarand a É

ullstenarne vara bildade genom »mäktiga vågors Sve | ER

e» och rullstensåsarne Häledes hafsbildningar. fia 2

/ Glacialteorien började således vinna mark och kan efter =

nna tid anses blifva allt mera REA I RORO Eg sedan man

SR ett löne; der ännu motsvarande förhållanden förefinnas,

| glacialisterna förut framhållit såsom Skandinaviens sanno-

tillstånd BO ett förflutet utvecklingsskede.

land, hvars sorlek torde två eller tre gånger öfverträffa Skan--

dinaviens, så vidt man har sig bekant, är täckt med en mäg-

tig sammanhängande massa af snö och is, hvilken endast lem- Nn

nar en smalare sträcka utefter hafvet fri från den egentliga 5

inlandsisen, ehuru äfven här talrika större och mindre snö- AN

fonner och istäcken sända små jöklar ned igenom klyftor och ÖN

lalar. Den stora inlandsisen afslutas mot hafvet genom en Ne

mängd smärre isströmmar, hvilka med större och mindre ha- SG

stighet året om — sommar och vinter — skrida utåt till det

ore af de i landet djupt inskärande fjordarne, dit de utföra

n stor massa is, hvilken under form af isberg sedan genom

fjordarne går ut i hafvet. Ytan af detta ishölje, som täcker

ae Köstår af en något böljande slätt — »en jevn 08 VAN

brudt, i det höieste svagt bölgeformig, slette udbreder sig mod Mi

j öst, saa langt som öiet rekker». Och detta är förhållandet ;

åväl längst i norr som ned mot sydspetsen af Grönland.

Afven östra kusten af Grönland är?) genomskuren af väldiga

jordar, 1 "hvilka isströmmar från ulät dåd utmynna och

fva upphof åt simmande isberg. Si

> Inlandet är visserligen högt, men synes dock vid vestra

sidan under en stor sträcka inåt vara vida lägre än bergen

utefter. fjordarne vid denna kust. På östra sidan såg dock SA

3) DOm den geographiske Beskaffenhed af de danske Handelsdistrikter

i Nord-Grönland». (K. Danske Vid.-Selskab, 5:te R. 3 B. 1853). —

»Udsist over Nord-Grönlands Geognosi». (1 samma tidskrift).

- »Grönland, geographisk og: statistisk beskrevetp». 1852, 1855 Sch vu

1857. AS

—- 2?) J: PAxER. »Die zweite Deutsche Nordpolar-Expedition» 1869-70. i

6 ACA PETERMANNS Mittheilungen B. 17. 1871).

16 0. GUMALIUS, OM MELLERSTA FEN GLACIALA I ämpriNok z

PAYER bergtoppar, som han rippekatlade till 14,000 NE höjd. ;

Det lär väl dock i det väsentliga vara rätt uppfattadt, hvad

RISK säger, nämligen att isen skrider framåt mot kusterna

genom tillökning af massan i det inre, så att det är tyngden

af den på inlandet fallande nederbörden, som är den egent-

liga drifkraften för rörelsen. Derför beror rörelsen hos RInKs

»Tisströmme» icke såsom till en del hos andra länders »Glet-

schere, lisbreer, Skridjökeler» på markens lutning och form

utan på trycket från inlandsisens massa bakom dem. Isström-

marne motsvara till en del andra länders floder. Man ser,

»at Lisen, efter at have bedexkket Landet til en vis Höide, be-

gynder at söge Veien til Havet, som fordum det rindende

Vand; at ligesom i andre Klimater Vandet samles og bort-

föres af Floderne, saaledes samles og bortföres det här deel-

viis 1 fast tilstand ved Tisströmmene, og at der paa denne

Maade er sat en Graendse for dens Opdyngning og Udbre-

delse over det Indre af Grönland».

Huru hastigt denna rörelse sker, har AMUND HELLAND !)

under ett besök på Grönland sommaren 1875 försökt utreda.

Han fann, att Jakobshavns isbrä rörde sig framåt med en

hastighet, som vexlade från 0,02 meter invid yttersta kanten

till 20 meter på 1000 meters afstånd ute på bräen, på 24

timmars tid. Ett par andra isströmmar rörde sig icke öfver

0,5 och 0,4 meter på 24 timmar, således betydligt långsam-

mare. I en tredje mättes rörelsen vid midten af bräen till

10 meter på 24 timmar. i

En annan bestämmelse af hastigheten — hos »min bro-

der Johns glacier» — finnes meddelad i berättelsen?) om dok-

tor HAYES resa på Grönland 1860. Den utgjorde 94 fot på

3 månader, således något öfver 0,1 meter på 24 timmar.

Efter denna tid hafva, som kändt är, Grönland och andra

högnordiska trakter varit flitigt besökta ock undersökta af re-

sande vetenskapsmän af allehanda nationer. Sålunda företog

O. TorreirL år 1859 den första från Sverige utgångna under-

sökningsresan till Grönland, sedan han under de föregående

åren i de Schweiziska alperna, vid Sulitelma, på Island, i

Norge och på Spetsbergen studerat glaciererna, hvarefter ÅA.

E. NORDENSKIÖLD ordnat fere expeditioner härifrån. Grön-

1) »Om de isfyldte fjorde og de glaciale Dannelser i Nord-Grönland».

1876.

2?) PETEEMANNS Mittheilungen 1871.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 8. ig

lands inlandsis har likväl fortfarande förblifvit temligen

okänd, och det lilla, man derom vet, förskrifver sig hufvud-

sakligen från NORDENSKIÖLDS och BERGGRENS vandring från

Auleitsivikfjorden den 19 Juli 1870. De framträngde 30—40

engelska mil från isranden. Visserligen hafva flere andra t. ex.

HavyrEs 1860 och RoB. BRown 1867 försökt att intränga i det

inre, men alla hafva misslyckats redan 1 första början. HAYES

uppgifver sig visserligen hafva hunnit 50 engelska mil inåt,

men af beskrifningen synes, som om detta vore en öfver-

uppskattning eller kanske ett tryckfel.

Angående isens beskaffenhet, sådan den genom dessa

resor blifvit känd, får jag i det följande tillfälle att vidare

nits om, att en inlandsis fordom täckt Skandinavien och der-

ifrån sträckt sig öfver Nordsjön till Englands östra kust !),

öfver en del af Nederländerna, norra Tyskland och Polen

samt en del af Europeiska Ryssland ?), och hvilken haft sitt

egentliga centrum vid den Skandinaviska fjällryggen, att sam-

tidigt större delen af Storbritannien äfven varit ishöljdt ?),

likaså Vogeserna”?), Alperna 5), sannolikt också Pyreneerna,

att jemväl Norra Amerika) visar tydliga märken af enahanda

bildningar o. s. v., under det de festa af hithörande jord-

arter efterhand blifvit kända till sin bildningshistoria och sin

bildningstid, är det en, som fortfarande synts gåtfull både i

det ena och i det andra afseendet. Det är rullstensgruset

HK och isynnerhet dess mest egendomliga form — Sveriges

> Våsar», Norges »raer», (till en del), Skotlands »kames», Ir-

lands »eskers», Danmarks »rullesteenssand», Tysklands »geschie-

besand», »decksand», Islands »öldur» (till en del). — Såsom

vi sett, hafva redan fere teorier uppstälts för att förklara

deras bildning. Den äldsta af dessa — »strandvallsteorien» —

var redan antydd af SVEDENBORG och af LINNÉ. Den före-

föll också i det hela ganska naturlig och gaf en temligen lätt

| nämna.

| Under det sålunda efterhand i det närmaste enighet vun-

1) »Såväl i Norfolk, England, som i Brandenburg har det.lyckats chefen

(0. TORELL) att finna afgörande bevis för att den skandinaviska in-

landsisen nått dessa trakter». — Berättelse till K. M:t om Sveriges

Geol. Undersökning 1875. Post och Inrikes Tidningar. Juli 1876.

2) Se t. ex. O. TORELL, »Bidrag till Spetsbergens molluskfauna». 1859.

3) AGASSIZ, BUCKLAND, GEIKIE, O. TORELL.

4) RENOIR, (Bull. de la soc. géol. de France. T.-XI.

5) VENETZ, ÅGASSIZ, DE CHARPENTIER, DESOR, MARTINS, GASTALDI m. fl.

6) HITCHCOCK, ÅGASSIZ m. fl.

ikokes GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR

förklaring på åtskilliga af åsarnes allmänna karakterer. Den

vann också stor genklang och för denna uttalade sig en mängd

af Sveriges naturforskare såsom LInnÉg, HIisiIngGer (till en

del), v. "Post (1855), LovÉn, OC. W. PAtrKuEn SS) sochweshm

ligen A. ERDMANN ?). Samma åsigt framstäldes och försvarades

också af många utländska vetenskapsmän såsom LYELL, FORCH-

HAMMER, KEILHAU (till en tid), MARTINS, DÉSoR, MURCHISON (med

någon förändring), och den synes ännu vara temligen all-

mänt antagen i utlandet, så t. ex. af J. GEKIE: Då man börjar

studera åsarne i deras enskildheter möter denna teori lik-

väl så många svårigheter, att den visar sig helt och hållet oan-

taglig, utom i afseende på ett ringa antal åslika bildningar,

hvilka otvifvelaktigt äro af haf eller insjöar uppkastade och vida

yngre än de egentliga åsarne ?).

En annan teori uppstod i samband med SEFSTRÖMS teori om

rullstensfloden. Åsarne äro enligt denna teori uppkastade af den

petridelauniska floden, sedan deras material först afslipat och

repat berghällarne och under detta sitt arbete sjelft blifvit sli-

padt och rundadt. Denna teori, som biträddes af SEFstöm, Du-

ROCHER, BERZELIUS m. fl., kunde dock icke stå uppe, icke ens så

länge, som tron på sjelfva rullstensfloden.

En tredje teori — den s. k. »erosionsteorien» — synes först

vara framstäld af AL. BRoNnGNIART och förekommer sedan åtskil-

liga gånger under något vexlande former. Sålunda antogs den

af HISINGER (för de i dalar framgående åsarne), af C. W. PaAr-

KULL ?) samt ytterligare af ÅA. E. TÖRNEBOHM)) och P. ÅA. LEVIN").

') »Om de lösa jordlagren i en del af Mälaredalen». Stockholm 1860.

2) »Sveriges Qvartära Bildningar». 5

3) Sådane äro t. ex. en del bildningar vid Skånes kuster, bland hvilka

»Järavallen», hvilken GEIKIE, märkvärdigt nog, vill göra äldre än de

egentliga åsarne. Sådana förekomma äfven på många andra ställen vid

Östersjöns kuster. Jag har också sett dem vid Hjelmarens stränder och

vid Torne träsk.

2) Ö. af K. V. A. F. 1864. -— Efter besök på Island 1866 tog PAIJKULL

tillbaka denna åsigt, och förklarade den oantaglig, sedan han fått se

jöklarne med egna ögon. Han framstälde nu (i »Bidrag till kännedom

om Islands Bergsbyggnad» 1867) den åsigt, att de voro bildade af jök-

larnes och jökelelfvarnes förenade verksamhet, utan att han dock rätt

kunde förklara /Miru. Dessutom förblandade han med rullstensåsar ett

slags åsformiga vallar af rulladt, men också repadt, material, tillkomna

genom hopskjutning vid isens framskridande. Hans iakttagelser under

denna resa och de anteckningar, han, derom meddelat, äro likväl de mest

upplysande och på iakttagelser i afseende på jöklarnes förhållande till

rullstensgruset rikaste, som hittills finnas, kanske derför, att PAIJKULL

förut såsom geolog vid Sveriges Geologiska Undersökning haft tillfälle

att i Sverige studera åsarnes detaljer.

53) 8. G. U. 37. samt Geol. För. Förh. 1872 N:o 4.

SYGeolHör) Förh. ksrT2 N:o ct;

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. "HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 8. 19

Åfven G. v. HELMERSEN !) har kommit till samma slutsatser. TLi-

kaså A. M. JERNSTRÖM ?). Åfven denna teori har visat sig

otillfredsställande, ehuru den gifver en lätt förklaring öfver en

stor mängd af åsarnes egenheter, men den förlägger åsarne till

en nyare bildningstid, än de bevisligen tillhöra; den kan ej full-

godt bevisa, hvart den större »eroderade» massan tagit vägen,

och hnru den kunnat blifva spårlöst eller nästan spårlöst bortförd

under qvarlemnande af åsarne. Slutligen visade D. HUMMEL ?)

dess fullkomliga omöjlighet, då han beskref förhållandena på Små-

ländska höglandet, som icke efter åsarnes bildning varit sänkt

under hafvet.

I stället framlade HummeEL en aldeles ny teori för åsarnes

bildning. Han hänförde dem till inlandsisens sista skede, hvil-

ket också af alla förhållanden att döma synes vara deras verkliga

bildningstid. Angående bildningssättet antager HUMMEL, att

åsarne äro uppkastade af de genom isens sprickor nedstörtande

vattenmassor, som uppkommo vid isens totala afsmältning, och

hvilka vattenmassor vid isens undre yta från ömse sidor träffade

tillsammans, hvarvid de dels bildade hvalfformiga urhålkningar

bildade isformarne inpressade grus, rullsten och sand, hvilka

massor efter isens försvinnande qvarstodo sådana, man nu ser

dem t. ex. på Småländska höglandet och i andra högre belägna

"trakter af vårt land, eller sådana, som de i lägre trakter förefin-

nas, om man bortser från de förändringar oeh öfverlagringar af

— yngre sand, grus och lerpartier, som vid nedsänkningen under

hafvets yta tillkommit.

Ännu ett annat förklari ingssätt uppstäldes af DE ÖHARPENTIER

"och AGASSIZ, tydligen utan ilse es kännedom om våra åsar, i

födet de ansågo dem vara moräner. I detta påstående låg en SE

verdrift, som kanske i sin mån bidrog dertill, att glacialteorien

så sent vann anklang här i Sverre Till denna åsigt hafva

dock flere SLS Darin 1 senare tid slutit sig. Så t. ex. KIJER-

H ULF och v. Post (1862) 3). Den sistnämnde säger: »Rullstens-

föl massan, som så väl 1 denna ås (vid St. Djulö) som Köpings,

Brkopings. och flere andra åsar bildar hufvudstommen eller kär-

1) Mém. de PAcad. des sciences de St. Petersbourg. VII Sér. T. XIV N:o

T. 11869:

2) »Material till Finska Lappmarkens geologi». Helsingfors 1874. Han

reserverar sig dock, men hoppas på teoriens framtida utveckling,

3) »Om rullstensbildningar». dd

1) »Glacierlager vid Strökärr i Södermanland». OO. af V. A. F, 1862.

200: GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

nan till åsarne, skulle sålunda vara midtelmoräner, »som från

»fonden» nedförts på glacierens rygg och dels nedstörtat framför

dess ända dels efterlemnats, då den dragit sig tillbaka, samt der

ordnats och upplagrats ar SRelernn ök hafvets strömmar.

Ånnu andra teorier hafva på senare tider framkommit,

ehuru blott antydningsvis, såsom t. ex. MÖLLERS ?!), att rull-

stenarne tillrundades och rullstensåsarne aflagrades till följd af

en underhafsbränning, hvilken förorsakades ah den i hafvet ut-

skjutande inlandsisens höjningar och sänkningar till följd af

vattenhöjdens förändringar. Denna teori är således en variation

på strandvallsteorien och ännu omöjligare än denna.

M. JESPERSEN 7) framställer också en teori eller rättare för-

behäller sig att framdeles få uppställa en teori, som på det ena

eller det andra sättet skall förklara åsarnes bildningssätt. Man

kan af den korta notisen dock icke erfara något mera än, att

han icke sjelf haft tillfälle studera dessa bildnn 1 naturen.

Ånnu en ny teori är framkommen under författaudet af

denna uppsats. Den är framstäld af N. O. Horst?) Den söker

förklara åsarne såsom bildade i floder, som skurit sig ned genom

inlandsisen vid dess afsmältning, hvarefter 1 isen inneslutna stenar

efterhand nedstörtat i flodbädden, samt der rullats och aflagrats

mellan de höga isväggarna. Denna teori saknar dock erfarenhe-

tens stöd och torde snart lemnas å sido äfven af dess författare.

Åsarne igenkännas i allmänhet på sin långsträckta form, sin

vanligtvis smala rygg med brant stupande sidor och på inne-

hållets beskaffenhet, som består af rullade och rundade eller

runda, mattslipade, icke repade, stenar, liggande i bankar, af

omvexlande groflek, blandade med och mellanlagrade af sand

och grus.

Dessa allmänna karaktärer ärg dock på mångfaldigt sätt

vexlande och föränderliga.

Sålunda hafva åsarne på somliga sträckor icke blott en,

utan två eller tre ryggar, sällan mera i mellersta Sverige, men

i andra trakter t. ex. i Småland bestå de ofta af en mängd pa-

rallela eller korsande ryggar eller kullar, hvilka från midten

utåt allt mera sänka sig och öfvergå i rullstensfält eller i sand-

1) I Giebels Zeitschrift f. d. gesammten Naturwissenschaften. 1875 XI.

2) The Geological Magazine Dec. 1874 sid. 574.

3) Geol. För. Förh. 1876 N:o 31.

- ÖREN Rn

BIHANG TLL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 8. 21

moar. I allmänhet kan det anses vara regel, att, när åsen delar

sig i flere ryggar, den icke uppnår samma höjd, som den en-

samma ryggen har. Dessa skilda ryggar äro stundom endast åt

ena hållet med hvarandra förenade, stundom åt båda, då de

mellan sig innesluta en större eller mindre åsgrop. Ibland får

man också se förbindande tvärryggar framgå mellan de båda

grenarne, sålunda delande åsgropen i två eller flere.

På några ställen äro åsarne tätt och ofta afbrutna. De

bilda en rad af koniska eller något långdragna kullar, liggande

efter hvarandra under en längre eller kortare sträcka, hvarefter

den sammanhängande åsen än åt ena än åt båda sidor vidtager.

Stundom äro dock dessa kullar endast spridda qvarlefvor af den

egentliga åsen, liksom ensamma qvarstående störar, utvisande,

hvar den en gång stakade linien har sin sträckning. Under

sådana förhållanden äro de vanligen också obetydliga till höjd

och bredd, stundom äfven till längd. På några ställen äro åsarne

i senare tid afdelade i kullar genom urskärning medels flytan-

de vatten o. d. Men ofta synas dessa kullar vara ursprungliga,

sammanhöriga med åsarnes bildningshistoria, t. ex. på en mängd

ställen i Mälaredalen, i Hjelmaredalen, i Södermanland o. s. v.

Åsarnes rygg är smal. Den är stundom så smal, att den

ej lemnar utrymme för mera än en gångstig, stundom är den

afjemnad till en större eller mindre körväg. Då under dessa

förhållanden sidorna vanligen stupa ganska brant omedelbart

från ryggen, bilda de s. k. ”getryggar”, ett 1 flere trakter af

Sverige kändt namn. Stundom åter breda åsarne ut sig. Deras

rygg blir jemn och slät eller föga vågig, dels nästan horisontel

dels svagt lutande ut mot de mera brant stupande sidorna. Det

är egentligen de skarpryggade åsarne, som se höga ut, men de

bredryggade kunna ofta vara lika höga och högre.

Åsarnes sidor stupa ofta brant. På många ställen finner

man hos dem lutningar på några och 20 grader, på ett och

annat till och med på 30” eller 40”. Sällan stupa båda sidorna

lika brant. Ofta finner man den ena ytterst brant, den andra

ganska långsluttande. Ofta äro båda föga sluttande, då åsfor-

men blir otydlig.

Innehållets beskaffenhet vexlar också. Man har sträckningar,

som nästan enbart bestå af stora rullstenar; man finner också dem,

som bestå af stoftfin sand. Dessutom är det icke alldeles ovan-

ligt att finna rullstensåsar, som på en del af sin sträckning visa

ett föga rensköljdt eller ett temligen kantigt material, men lik-

22 0. GUMALIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

väl obestridligen äro rullstensåsar. Att stenarne äro mattslipade

och icke repade, synes vara utan undantag. Åtminstone har

jag, oaktadt flitigt sökande, aldrig lyckats träffa någon repad

sten i en rullstensås. !) v. Posr ?) gifver dem dessutom en karak-

ter, som synes ganska betecknande, men med detsamma omöj-

liggör hans då framstälda åsigt om deras bildningssätt. Han

säger nämligen, att de äro omgifna med en ytterst fin sand, ett

slippulver.

Efter framställandet af dessa allmänna karakterer vill jag

öfvergå till faktiska upplysnigar om åsarne, sådane de verkligen

förekomma i Sverige och hufvudsakligen genom Sveriges Geolo-

giska Undersöknings arbeten blifvit i detalj kända. I det mesta

kommer jag att hålla mig till mellersta Sveriges, således företrä-

desvis Mälare- och Hjelmaredalens åsar, ehuru, der sådant af

särskild anledning blir nödvändigt, jemförelser måste göras med

och erfarenhet anföras från andra trakter.

Åsarnes längd. Redan hos HIsInGERr 3) finner man hufvud-

åsarne 1 denna trakt uppräknade och deras sträckning angifven.

Han nämner, att de sträcka sig från Dealelfven till Öster-

och Vestergötland. Han omnämner äfven, att den s. k. Bade-

lundsås går norrut ända till Svärdsjö i Dalarne.

Efter de öfversigtsresor och iakttagelser, som för Sveriges

Geologiska Undersökning blifvit verkstälda, blef sedan A. ERD-

MANN ?) i tillfälle att lemna ännu fullständigare underrättelser om

åsarnes utsträckning pål ängden. Man finner sålunda, att Upsala-

åsen från Dalefvens mynning till södra ändan af Södertörn har

en längd af 20 mil; Köpingsåsen, som antagligen kommer

från Vesterdalarne, är känd från sjön Vessman till trakten af

Nyköping, en sträcka af 24 mil; Enköpingsåsen, som synes

hafva sitt ursprung i Jemtland och sin slutpunkt söder om

Trosa, är känd under mera än 30 mil; Badelundsåsen, som

antagligen har sitt ursprung i Herjeådalen, och som mellan de

båda sistnämnda utgår i Mälaren, är också känd fulla 30 mil

o. s. v. Många andra åsar äro äfven kända och följda under

tiotal mil, och sannolikt skall man, då Sveriges Geologiska Un-

1) Denna sommar (1876) har jag likväl i åsen vid Vimmerby lyckats finna

en rullsten med spår af repor.

?) »Om sandåsen vid Köping». 1855.

?) »Bidrag till Sveriges Geognosie». 1828. RN

+) pBidrag till kännedom om Sveriges Qvartära Bildningar». 1868.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 4. N:O 3. 23

dersöknings arbeten hunnit omfatta hela mellersta och södra samt

de allmänna dragen af norra Sverige, finna åsträckningar, som

kunna anses sammanhängande närmare 100 mil. Dock får man

icke härvid alltför mycket räkna på oafbrutet sammanhang,

hvilket också D. HuMMEL !) mot sina föregångare A. ERDMANN

och A..E. TÖRNEBOHM framhåller. Åsarne kunna stundom fram-

gå utan något afbrott långa sträckor — 3 till 4 mil — men

bestå på andra trakter af mer och mindre långt från hvarandra

liggande ryggar och kullar, hvilkas afstånd stundom blir så långt,

att man ej ute på marken kan ana deras sammanhang, hvilket

först visar sig, då de enskilda kullarne blifvit på en karta

utritade.

I allmänhet) skall man finna ?), att åsarne visa ett godt

sammanhang efter längden, der de framgå i väl markerade dalar

eller öfver slätter, såsom t. ex. i allmänhet i Upland, Vest-

manland och Nerike, men deremot äro tätt och ofta afbrutne,

der terrängen är mycket ojemn och bruten, såsom t. ex. 1 Söder-

manland, samt på en del andra ställen, om hvilka jag i det

följande får tillfälle att närmare yttra mig.

Åsarnes höjd öfver hafvet och öfver omkringliggande mark är

mycket vexlande. Åsar finnas, hvilkas rygg icke uppnår hafvets

yta. Sålunda har man anledning antaga, att de s. k. Finngrunden

N. om Upland, åtminstone till en del, bestå af rullstensgrus.

Likaså finnas grund i Mälaren, som genom form och läge framte

sig såsom delar af en ås. Å andra sidan har man på 1000—

1400 fots absolut höjd funnit åsar uppe 1 fjällen t. ex. i Dalarne,

Herjeådalen, Jermtland och Lappland äfvensom på Småländska

höglandet.

Den relativa höjden är stundom så ringa att man först vid

afrymning af de täckande ler-, sand- eller dylagren får se åsens

grus. Stundom bildar rullstensgruset sjelfva jordytan i form af

stora moar än jemna än vågiga. Stundom stiga åsarne tvärt

upp från sitt underlag till 100, 150, 180 fots höjd. Ja! sanno-

likt äro de vida högre. Sålunda är t. ex. Upsalaåsen i Grans

socken invid Ullfjärden af mig afvägd till 180 fot öfver vatten-

ytan 3), men huru långt den sänker sig derunder, kan jag icke

uppgifva.

1) »Om rullstensbildningar».

2) Se åskartorna i Atlas till »Sveriges Qvartära Bildningar» och i »Om

rullstensbildningar».

SYISIG. U. pSigtunap. N:o 16.

21 & GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

Denna är den största relativa höjd, så vidt jag vet, som i

Sverige hos någon rullstensås blifvit iakttagen, men på flere

ställen finner man höjder, som närma sig denna t. ex. hos En-

köpingsåsen på Selaön, hos Badelundsåsen Ö. vid Stocksjön, hos

Köpingsåsen mellan Malingsbo och Riddarhyttan o. s. v.

Stupningen hos åsarnes sidor utgör också ett mycket vigtigt

bidrag, då fråga är om att bestämma åsarnes yttre form. Att denna

stupning ofta är högst betydlig, är en allmänt bekant sak, och

man finner hos förd af de äldre författarne uppgifter derom,

hvilka stundom torde stödja sig mera på ögonmått, än på verk-

lig mätning, ty, då man finner en sidostupning af 45” upp-

gifven, torde man hafva skäl att tveka, om observationen kan

vara fullt riktig. Dock finner man en uppgift af A. E. TÖRNE-

BOHM !), att Rångedalaåsen skall hafva 45” sidoaffall, och då

denna angifvelse utan tvifvel grundar sig på verklig mätning,

måste man medgifva, att sådana stupningar kunna förekomma.

Dock reserverar sig författaren mot, att den med säkerhet är

en rullstensås. Eljes är vanliga sidoaffallet 10”—20”, men dock

är det icke alldeles sällsynt att få se till och med några och

30”, såsom man kan finna i beskrifningarne till de från Sveriges

Geologiska Undersökning utgifne fartblsded

Stupningen är nästan alltid olika stark på de olika sidorna

af åsen, så att den t. ex. vid den omnämnda höga afdelningen

af Upsalaåsen är mycket brant (öfver 30”) ned mot Ullfjärden,

men temligen svag vesterut mot slätten. Något längre norrut

på Skolandets vestra sida stupar åsen brant mot vester ned i

Mälaren, men mindre brant österut. Motsvarande förhållande

kan iakttagas på många andra ställen.

Åsarnes bredd Here tydligen dels på deras relativa höjd, dels

på krönets bredd, dels ock på sidoaffallet. Man finner derför stun-

dom åsar med ett eller två tiotal fot i bredd; man finner sådana med

några hundrade fot; på några ställen blifva de till och med tera

tusen fot breda, såsom t. ex. Upsalaåsen sydvest om Elfkarleö bruk

6300 fot, samma ås vid Orrskog 6300 fot, samma ås norr om

Vissjön 5000 fot, samma ås på Skolandet 3800 fot och vid

södra ändan af Ullfjärden 5500 fot, Kjulaåsen ostsydost om

Torshälla stad 3000 fot, Husbyåsen sydost om Husby kyrka

i Södermanland 5000 till 7000 fot, Pålamalm på kartbladet

!) S. G. U. »Ulricehamn». N:o 21.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4; N:O 38. 25

»Årsta» 4500 fot samt Enköpingsåsen söder om föreningen med

Noraåsen 3500 fot o. s. v.

Åsarnes ryggprofil är äfven mycket vexlande. Under det att

den, såsom A. ERDMANN påpekar, i stort sedt i någon mån öfver-

ensstämmer med den underliggande markens vexling i höjd,

visar den sig i detalj mycket oregelbunden. Ån går den en

lång sträcka nästan vågrät, än sänker eller höjer den sig små-

ningom med ringa lutning, än tvärt med en brant stupning

eller trappformigt i terrasser, än åter visar den tvära afbrott,

hvilka stundom, såsom redan KEILHADU !) iakttog och i här an-

förda uppsats beskrifver, kunna anses bero på urskärningar genom

vatten i dalens djup, stundom derpå att underliggande höjd-

sträckning stiger så högt, att afbrottet deraf förorsakas, men

stundom visa sig, der hvarken den ena eller andra förklarings-

grunden kan anlitas. KEHAv försöker icke någon förklaring. ÅA.

ERDMANN omnämner också dessa afbrott. Han söker förklara

några af dem genom senare urskärningar och vill i enlighet med

sitt förklaringssätt af åsarnes tillkomst helst anse dem såsom ovä-

sentliga nyare förändringar, men lemnar dock derhän, huruvida

»några lokala depressioner eller instörtningar af större eller

mindre ytvidder» äfven bidragit.

Bland öfriga yttre egenheter hos åsarne må i första rummet

omnämnas deras förgrening. Denna sker vanligen på så sätt,

att en mindre ås afskiljer sig från eller förenar sig med hufvud-

åsen. Stundom får man dock icke se sjelfva föreningspunkten,

emedan den ena eller andra åsen just der saknas på en sträcka.

Stundom åter träffar man sjelfva föreningen, men den upp-

stående kombinerade åsen saknas deremot ett stycke framåt.

A. ERDMANN har kallat dessa åsar hufvudåsar och utlöpare eller

biåsar. Mången gång har det sig särdeles svårt att säga, om

den ena eller andra åsen skall kallas hufvudås. Det händer att

biåsen framträder med ännu väldigare dimensioner än hufvud-

åsen i närheten af föreningspunkten. Indelningen är också

temligen likgiltig, då den egentligen skiljande karakteren skulle

vara, att den ena endast upptager biåsar utan att sjelf förena

sig med någon annan ås, under det att biåsarne icke allenast

kunna upptaga andra biåsar utan äfven sammanlöpa med en

större. ås.

1) Nyt Mag. for Naturvidenskaberne B. 1. IV.

260 0; GUMZELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

Tager man de af Sveriges Geologiska Undersökning utgifna

kartor öfver Södermanland i betraktande skall man finna, huru

mången gång det kan vara omöjligt att afgöra, om en åskulle

utgör fortsättning af en eller af en annan ås, och huru ogörligt

det sålunda är att bestämma, om de talrika mot denna trakt

sammanlöpande åsarne efter regeln böra kallas hufvudåsar eller

biåsar. Namnet »utlöpare» såsom hörande till den numera allmänt

såsom oantaglig erkända strandvallsteorien torde ej böra begagnas.

Men 'om också det är likgiltigt, om man indelar åsarne i

hufvudåsar och biåsar, är det dock af stor vigt att iakttaga, att

förgreningen städse sker i nordlig riktning, aldrig i mellersta

Sveriges åsar i sydlig, åt hvilket håll deremot naturligtvis ås-

grenarnes förening sker. !) Endast i ytterst få fall och till en

mycket kort utsträckning på längden, kan man hos åsarne få

se förgreningar åt söder, men dessa gå antingen åter ihop med

hvarandra eller visa åtminstone en tendens i sådan riktning.

Till detta förhållande skall jag återkomma.

Åsgrenarnes förening sker oftast på så sätt, att de bilda

en väl afrundad, mellan åsryggarne innesluten och mot krönet

uppstigande, dal, som ej sällan slutar i kanten af en större eller

mindre slätt eller mo, hvilken sedan i sydlig riktning alltmera

drager sig tillsammans till den fortlöpande hufvudryggen. Man

kan oftast på dalens form och dess mjuka konturer samt jem-

na blockfria yta se, att man befinner sig vid en åsförgrening,

icke i en krossgrusdal eller i en dal täckt med yngre bildningar.

Särdeles vackra exempel i denna väg framter bland andra Karls-

dalsåsen, då den genomstryker högdalen mellan Rockesholm

och Karlsdal. Man träffar der talrika åsförgreningar, men ås-

kullarne ligga strödda bland och lutande mot krossgrushöjderna,

och likväl visar sig genast olikheten.

En annan egenhet hos åsarne är den, att man så ofta i

deras rygg finner större och mindre fördjupningar, de s. k. ås-

groparne. Någongång träffas de på sidosluttningen eller i kanten

af åsen, men i de allra festa fall ligga de midt i hufvudryggen.

Stundom bildas de också genom en mindre jemte den större

fortlöpande parallelrygg, då det äfven ofta händer, att från den

ena till den andra ryggen gående tvärryggar förorsaka tillkomsten

af en rad åsgropar, t. ex. i närheten af sjön Kedjen i Fernaåsen

å bladet »Engelsberg».

1!) Ett sannolikt undantag från denna regel förefinnes dock i trakten af

Nora stad såsom längre fram omnämnes.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND/Å. N:O 8. 27

Åsgroparne äro stundom mycket stora isynnerhet efter

längden t. ex. en öster och sydost om Eriksberg 8000 fot lång

och 100 till 200 fot bred; vid Hedströmmen söder om Jönsarbo

bruk två parallela, af hvilka den vestra är 6700 fot lång och

275 fot bred, den östra 4100 fot lång och 350 fot bred; vid

Gunilbo kyrka 4 i rad, tillsammans 3400 fot i längd och 200 fot i

bredd; nordnordvest om St. Kedjen flere i rad tillsammans 3600 fot

i längd och 200 till 600 fot i bredd; St. Brantbergsmossen 3200 fot

i längd och 800 fot i bredd; en annan åsgrop, också på kartbladet

» Hellefors», 2800 fot i längd och 250 fot i bredd; en på kartbla-

det »Lindsbro» 2750 fot lång och 300 fot bred; en vid Tumbo

kyrka, vester om Torshälla stad, 2800 fot lång och 250 fot

bred; en 1 Häradsåsen på kartbladet »Strengnäs> 1900 fot

lång och 750 fot bred; en sydost om Strömsholms hamnplats

1600 fot lång och 1000 fot bred; en söder om Arboga stad

1000 fot lång och 350 fot bred och så vidare.

Deras längdutsträckning följer nästan utan undantag åsens

längdaxel. De hafva oftast branta sidostupningar, ej sällan när-

mande sig 30”. De äro icke, såsom K. NORDENSKIÖLD !) visat i

afseende på några åsgroplika bildningar i Finland, genomsläp-

pande för vatten, så att de kunna antagas vara tillkomna genom

urslamning medels rinnande vatten. Tvärtom äro de ofta fylda

med vatten eller med blöta mossar och deras botten är vanligen

täckt med leror dels glaciala dels postglaciala, med snäckgrus

och sand, hvilket tydligen utvisar, att åsgroparne redan funnits,

då hafvet stod öfver Mälaredalens åsryggar.?)

Deras djup är stundom så betydligt, att t. ex. på geologiska

kartbladet »Eriksberg» enligt D. HUMMEL lära förekomma sådana

med ända till 150 fots djup under åsens krön. Antagligen nå

dessa ned lika djupt som rullstensgruset i åsen.

Ej sällan finner man åsgropar, der två åsar förena sig.

Så är t. ex. förhållandet vid Horn sydost om Strömsholm vid

Strömsholmsåsens förening med den lilla Vendleåsen; vid före-

ningen mellan Enköpings och Noraåsarne; vid föreningen mellan

Köpings och Fernaåsarne; samt mellan Köpings- och Katrine-

BEGE Vv. Ål EB 1870:

2) Motsvarande beskrifning på åsgropar i Finska rullstensåsar lemnas af

A. M. JERNSTRÖM i hans under detta arbetes tryckning mig tillhanda-

komna uppsatser: »Om qvartärbildningarna längs Abo- Tammerfors-

Tavastehus jernvägslinie» Helsingfors 1876 och »Strödda geognostiska

anteckningar». Helsingfors 1876.

28 0. GUMALIUS OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

holmsåsarne. Möjligen kan hit äfven räknas föreningen mellan

Upsala och Vattholmaåsarne.

Nära åsgroparne i vissa afseenden, men dock sannolikt af

annat ursprung, liksom af något olika utseende, äro de fördjup-

ningar, som jag, i analogi med namnet åsgropar, gifvit benäm-

ningen åsgrafvar !). Dessa synas föga hafva tilldragit sig upp-

märksamheten och mera betraktats, såsom icke vidkommande

åsarne. Och likväl har det icke gerna kunnat undgå den re-

sande geologen, liksom det länge varit kändt för den praktiska

bygmästaren, att utefter foten af en ås ofta sträcker sig en

rännformig fördjupning, fyld med dy, blöt lera o. d., stundom

innehållande smärre långdragna sjöar eller tjärnar, stundom ut-

görande bäddar för bäckar eller åar. Bygger man ett hus vid

åsfoten, är det en ofta inträffande händelse, att en del af grun-

den, som hvilar på åsen, står fast, den andra delen »sätter sig»

fortfarande. Borrar man här, finner man, att åsgruset sänker

sig tvärt till ofta ganska betydligt djup och å andra sidan om

rännan höjer sig sand eller krossgruslagret också brant. På en

del ställen ser man dock åsgrafven fortsättas utåt — från åsen

räknadt — medels en större sjö eller mosse.

Om man tager i betraktande de utgifna svenska geologiska

kartorna och på dem följer åsarnes lopp, skall man lätt kunna

iakttaga, huru allmänt förekommande dessa åsgrafvar äro, och bör

otvifvelaktigt finna sannolikt, att de icke kunna afskiljas från

åsbildningen, utan att deras tillkomst bör förklaras i samband

med åsens.

I mellersta Sverige är det ovanligt att få se mera än två,

högst tre, parallela åsryggar jemte hvarandra ?). I högtrakterna

finnas dock ställen, som bildas af rullstensgrus förekommande

i form dels af slätter dels af från dessa slätter sig höjande större

och mindre ryggar och kullar. Sådana äro t. ex. det stora rullstens-

fältet vid sjön Lien på kartbladet » Riddarhyttan» ?), hvilket upnår

de ansenliga dimensionerna af 3000 till 16000 fot i bredd och

24000 fot i längd, och hvilket på sin yta lemnar plats för ej

mindre än 10 sjöar, utfyllande fördjupningar mellan kullarne,

!) Se D. HUMMEL »Om rullstensbildningar», s. 20.

2) Dock finner man på några ställen flere. Så t. ex. är åsen omkring

Malmköping på en mils längd delad i 2, 3 eller 4 ryggar, hvilka

mellan sig härbergera en hel mängd åsgropar. Likaså skulle man kunna

vara frestad antaga, att åsen norr om Upsala till föreningen mellan

Upsala och Vattholmaåsarne bestod af en mängd paralela ryggar, af

hvilka endast öfversta topparne nådde upp öfver lerorna.

SYESSIGE OTENEO 6:

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINDGAR. BAND 4. N:O 3. 29

samt ett dylikt, ehuru vida mindre och delvis täckt med mo-

sand mellan Norasjön och Jerle på kartbladet »Nora» 2). I

stort förefinnas dylika bildningar på Småländska höglandet, såsom

jag hade tillfälle erfara vid öfversigtsresor derstädes sommaren

1864, och hvilka utförligt beskrifvas i D. HUMMELS merom-

nämnda skrift, som hufvudsakligen afser just dessa bildningar.

Storartade rullstensfält äro äfven kända från Skåne, Danmark och

Tyskland, samt från Finland. Ju mindre åsarne kunna utbildas

med sina för mellersta Sverige karakteristiska former, desto

mera, synes det, blifva rullstensfälten och de mera oregelbundna

rullstenshöjderna allmänna.

Att dessa båda bildningar, som till sitt innehåll äro lika,

men till formen skilja sig så betydligt, bero på samma grund-

orsak, verkande under något olika förhållanden, synes således

vara antagligt.

Härmed har jag framstält de väsentligaste af åsarnes yttre

formförhållanden.

Hvad deras inre bygnad beträffar, har det ansetts, att hela

åsens massa måste betraktas såsom sammanhängande, såsom en

samtidig bildning. Först då H. v. Posr 18552?) framlade sin

meromnämnda klassiska skildring af Köpingsåsen, blef det med

klarhet utredt, att åsarnes innehåll måste delas i två afdelningar:

kärnan och det yttre omböljet. Det senare tillhörde icke

åsarne i egentlig mening — och förefinnes endast i trakter, der

åsarne efter sin bildning varit nedsänkta under hafsytan, så att

leror af olika slag, hafsväxter, snäcklager (hufvudsakligen karak-

teriserade genom Mytilus edulis) och sand, kunnat bilda detta

täcke. I Mälaretraktens åsar finner man det nästan öfverallt,

men på Småländska höglandet, dit hafvet efter glacialtidens

början, så som D. HUMMEL visat ?), aldrig nått, finner man det

icke. Åfven i mellersta Sverige saknas det på åtskilliga ställen

på högre belägna trakter, ehuru det ännu icke med bestämdhet

kan uppgifvas, huru högt det förefinnes. Då sedermera A. E.

TÖRNEBOHM +) framstälde sin teori för åsbildningen och för denna

teori behöfde ett sand och slamtäcke, som var äldre än rullstens-

oruset, efterforskade han dels ur egen erfarenhet dels ur andras,

hvad som möjligen kunde finnas antecknadt och afritadt, som

EST GUN 50:

SINGER: för år 1854.

3) »Om rullstensbildningar».

sy Geoll För. Förh. B. I.

30 0. GUMZELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

kunde utvisa förekomsten af sådana lager. Ehuru det jemförelse-

vis sällan händer, att grustagen gå så djupt ned i åsarnes inre,

att de nedträngt till de understa lagren, och ehuru det endast

på vissa sträckningar torde vara fallet, att ett sådant sand eller

slamlager förefinnes under det egentliga rullstensgruset, hade

man likväl på flere ställen fått tillfälle att se dylika bottenlager,

af hvilka några i ord och bild finnas framstälda i förutnämnda

uppsats. Sedermera har jag på ännu några ställen funnit dylika

lager t. ex. i den stora jernvägsskärningen vid Pålsboda station,

som gjordes för Pålsboda—Finspongs jernväg, i grustaget för

samma jernväg i närheten af Glåttra gästgifvaregård, samt i

åsen i Bellevueparken norr om Stockholm. Likaså kan med

all säkerhet antagas, att dylika lager till stor mägtighet under-

bädda Balslan ds i Fläckebo och W. Fernebo socknar!)

samt Fernaåsen i närheten af sjön St. Kedjen ?).

Åfven i finska Lappland äro dylika underbäddningar iakt-

tagna 3?) vid de gräfningar, som för guldvaskningen egt rum.

Så t. ex. längs Tana elf och Utsjoki. Lagerföljden är der ett

mer eller mindre mägtigt lager af rullstensgrus, och derunder

ett mägtigt lager af stundom väl skiktad sand.

Man torde sålunda i sjelfva verket numera hafva skäl dela

åsarnes innehåll i tre delar, nämligen: skalet, kärnan och under-

lagret.

Skalet kan här lemnas utom betraktande, då detta icke till-

hör åsbildningen 1 sin helhet och i sitt ursprung. TI afseende

på detta kan hänvisas dels till H. v. Posr dels till A. ERDMANN,

dels ock till några af de beskrifningar, som åtfölja de af Sveriges

Geologiska Undersökning utgifna kartor.

Kärnan eller den egentliga rullstensåsen utgör deremot

hufvudföremålet för dENaR af fhandling. Denna består dels af

större och mindre rullsten dels af Stöld och finare grus dels

ock af sand, alltsammans än i blandning än i vexlande bankar

och lager. Rullstenarne kunna vara ända till Hera kubikfot

stora, äro i allmänhet af en rund eller åtminstone rundad form

och skilja sig från bottenmoränens stenar hufvudsakligen genom

sin brist på repor och sin mattslipade yta. Stundom äro stenarne

dock ganska, kantiga till och med endast föga kantrundade,

hvilket i många fall beror på naturen hos den bergart, af hvilken

GG: UL Nior26:

G. U. N:o 42. ;

M. JERNSTRÖM. »Material till Finska Lappmarkens geologi». 1874.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. M:O 3. 31

de bestå. Så är t. ex. förhållandet med de af v. Post omtalade

qvartsiterna, hvilka i stor mängd förefinnas i Köpingsåsen !),

äfvensom med de hälleflintstenar, hvilka utgöra hufvudmassan i

Stadraåsen mellan sjöarne Greken och Saxen på geologiska kart-

bladet »Nora». Stundom beror dock äfven denna stenarnes

mindre tillrundning på andra omständigheter. Sålunda äro de

ofta mindre väl rundade i åsens början norrut, då de icke hunnit

blifva så mycket bearbetade, hvilket också visar sig deraf, att

porfyr och röd sandsten, båda från öfre Dalarne, städse i dessa

trakter bilda utmärkt vackra rullstenar. På sådana ställen finner

man deremot ofta föga rundade stenar af granit och gneis,

hvilka bergarter eljes pläga lemna utmärkt väl rundade stenar.

Men icke heller detta förklaringssätt kan öfverallt användas.

- Understundom synes äfven massan hafva haft inflytande. Så-

Mlunda finnas vissa åsar eller vissa sträckor af åsarne mindre väl

utbildade i detta afseende. Den stora och vackra åsen 1 närheten

;

af Flens jernvägsstation, hvilken genom grustägt för de här

hvarandra korsande jernvägarne blifvit på långa sträckor öpnad

och genomgräfd, visar sig således bestå af ett ej synnerligen

väl rensköljdt grus, i hvilket mer och mindre kantiga stenar

i mängd träffas.

De finare materialerna, grus och sand, förhålla sig ungefär

som rullstenarne. Vanligen torde de dock vara något mera

kantiga, hvilket väl också kan vara temligen naturligt.

Slam och leraktiga partiklar saknas oftast helt och hållet,

och skulle just denna rullstensgrusets rensköljda beskaffenhet

vara en hufvudkarakter. Likväl är detta ingalunda alltid för-

hållandet, såsom t. ex. i nyss omnämnda ås i trakten af Flen,

äfvensom på åtskilliga ställen i åsarnes begynnelse, der de,

ofta små och obetydliga, föga skilja sig från eller öfvergå till

omgifvande moränmassor, t. ex. vester och norr om Finnå bruk

samt mellan Fåsjön och Usken på »Nora» ?).

I sin beskrifning om sandåsen vid Köping nämner Vv. Posr

dock ett slags slam eller pulver, som städse följer rullstenarne,

men som lätt kan bortsköljas. Det är en ytterst fin sand, icke lera,

och synes vara tillkommet genom nötning. Åfven jag har

funnit det vara en vanlig egenskap hos rullstenarne, att de äro

!) V. POST anser dessa härstamma från en mycket aflägsen moderklyft.

Detta kan vara möjligt, ehuru jag ej anser det sannolikt, då sådant i

allmänhet icke är förhållandet i åsarne. Påpekas må ock, att qvart-

i siter — om likartade kan jag icke säga — finnas i omnejden.

BID:G.. U:-N:0. 50.

d2 0: GUMELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

betäckta med ett ytterst fint, men ej i någon stor mängd be-

fintligt, pulver, ett verkligt slippulver, hvilket dock icke finnes

qvar, der stenarne legat utsatta för regnet. ”Tillvaron af detta

slipmjöl utesluter ju i sjelfva verket rullstenarnes bildning genom

rullning och slipning i rinnande eller böljande vatten och angifver,

att de rundats och fått sin form genom gnidning eller slipning

i likhet med, men dock på annat sätt än, morängrusets stenar.

Till samma mål hänvisar ju äfven deras vanligaste form.

Denna är, såsom Vv. Post också uppgifvit, en påtvå motsvarande

sidor något plattad aflångt rund form. Hade den tillkommit

genom rullning på en hafsstrand eller i en forsande elf, borde

de knappast, der ej stenens ursprungliga form varit platt eller

dess inre textur företrädesvis underlättat tillplattning, hafva

framställt denna ofta så tydliga och väl utbildade, så att säga,

normala rullstensform.

Ånnu en annan iakttagelse af v. Posr måste jag här om-

nämna. Han säger att rullstenarne i Köpingsåsen städse ligga

med sin längdaxel i åsens längdriktning, hvilket skulle utvisa,

att de blifvit aflagrade på sin plats genom från sidan verkande

krafter — genom vågsvall. Denna iakttagelse är sålunda synner-

ligen lämplig för det förklaringssätt för åsarnes bildning, som ÅA.

ERDMANN söker bevisa, men likväl har han !), ehuru han anser

det såsom ett undantag, anfört en iakttagelse från Upsalaåsen,

strax söder om staden, som visar ett motsatt förhållande. De

aflånga rullstenarne lågo nämligen der vinkelrätt mot åsens

längdriktning. Sjelf har jag vid de festa tillfällen fåfängt för-

sökt utfinna någon annan allmänt gällande regel för stenarnes

läge på det ena eller andra stället i en ås, än att de ligga på

den platta sidan, oaktadt jag med kännedom om vV. Posts nyss-

nämnda uppgift särskilt letat derefter. Oftast synes jemväl

läget vara sådant, att man skulle vilja anse dem vara skjutna

öfver eller under hvarandra. Detta är dock en iakttagelse, som

det kan hafva sig svårt att med säkerhet afgöra, och den kan

derför högst anses såsom sannolik.

Angående lagringen inom åsarne, finner man vanligen de

äldre författarne uppgifva, att denna är temligen otydlig, att

den endast består uti en vexling af olika grofva materialer

o. 8 v. Stundom uppgifves dock, att den är ganska tydlig i

form af olika stupande bankar, som tvärt afslutas, d. v. s. att

!) »Bidrag till känn. om Sveriges Qvartära Bildningar». sid. 90. noten.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:O 8. 309

den är diskordant. I samma mån, som vägbygnaderna för-

bättrats och jemväl andra behof fordrat tillgång på rullsten och

på grus af denna art, hafva grustagen blifvit större, och erfaren-

heten om åsarnes inre bygnad således i samma mån kunnat

tillväxa. På grund deraf, att hela åsen betraktades såsom ett,

har sedan den åsigten mer och mer utvecklat sig, att rullstens-

gruset är utmärkt genom sin vackra och tydliga, vanligen dis-

kordanta, skiktning. Huruvida detta är förhållandet, äfven om

man endast afser kärnan — i den inskränktare mening, under

hvilken jag nu betraktar den — skall jag försöka något utreda.

Den egentliga rullstenskärnan är på vissa ställen ganska mäktig,

på andra mycket tunn. Sålunda har jag t. ex. i Karlslundsåsen

söder om Örebro sett den på ett ställe minst 20 fot mäktig.

Ej långt derifrån syntes den inskränka sig till ett enda hvarf,

som blott var några tum till en fot tjockt. På andra ställen

har jag sett dessa rullstenshvarf 30-—40 kanske 50 fot mägtiga,

utan att man ändock kommit igenom dem. På en del ställen

finner man knappast någon rullsten i åsen, endast grus och sand,

på andra åter träffas rullstenen i vexlande hvarf med de finare

beståndsdelarne. — På sistnämnda ställen är skiktningen van-

ligen fullt tydlig, om också 1 hög grad rubbad och afbruten.

Der kärnan består mera enbart af rullsten, är den deremot

vanligen aldeles eller i det närmaste oskiktad, hvarpå talrika

exempel skulle kunna anföras 1). Skiktningen inom kärnan. synes

sålunda hufvudsakligen vara en bankning, ehuru de finare par-

tiklarne stundom äfven visa en parallel anordning inom de en-

skilda bankarne.

D. HUMMEL uppgifver >) angående denna sak från de Små-

ländska åsarne, hvilka aldrig varit betäckta af hafvet och sålunda

sakna skalet: »Skiktning saknas här visserligen icke hos rull-

stensbildningen, men den är dock sällan iakttagen».

Slutligen må nämnas, att, så vidt jag vet, ännu aldrig i

den egentliga åskärnan några lemmningar af växter eller djur

blifvit inom Sverige träffade. DÉsor?) omnämner visserligen,

att han i åsarne funnit växtlemningar förvandlade till lignit;

men det är antagligt, att dessa fynd tillhöra skalet, så mycket

mera, som DÉSorR nämner, att han anser dem vara af marint

!) Man kan i detta fall få se åtskilliga uppgifter i beskrifningarne till de

från Sveriges Geologiska Undersökning utgifne kartblad, men vida mera

finnes i dithörande dagböcker,

2?) »Om rullstensbildningar» sid. 7.

3) Bull. de la Soc. Géol. de France. T. IV. ser. 2. 1846,

34 0. GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

ursprung och äfven innnehålla snäckor. Dylika fynd äro dess-

utom flere gånger gjorda i åsarnes yttre ombhölje.

Underlagret har, der icke fast berg eller bottengrus omedel-

bart blifvit träffadt, visat sig bestå af finare sand och grus, stun-

dom, isynnerhet mot djupet, öfvergående till ett fint något le-

rigt slam, som i vått tilstånd förefaller sandigt, men i torrt är

hårdt och sammanhängande såsom en lera. Någongång träffas

deri äfven verkliga små lerlager. Detta skulle tydligen mot-

svara, hvad jag förut?) kallat äldre glaciallera och glacialsand.

Det förefinnes, som nämndt, dels under åsarnes rullstens-

massa, dels är det också otvifvelaktigt denna bildning, som på

många ställen anträffas vid sidan af åsarne, ehuru den der

blifvit bestämd såsom mosand, såsom lerig mosand, stundom

ock såsom tillhörande den glaciala bildningen, men dock yngre

än krossgruset. Det är i detta lager, som de flesta åsgrafvarne

äro urgräfda.

Slutligen framträder i afseende på åsarnes bygnadsmaterial

den frågan: Hvarifrån äro rullstenarne komna? Hvar hafva de

sin moderklyft? Besvarandet af denna fråga är af åtskilliga per-

soner försökt. Den har varit stående på dagordningen nästan

allt sedan man började studera åsarne. Men, då en af de vig-

tigaste faktorerne fattades, nämligen kännedomen om den fasta

bergskorpans sammansättning på närmare och fjärmare håll,

var det ju sjelfklart nästan omöjligt att erhålla ett någorlunda

tillfredsställande svar. Dessutom skedde besvarandet i de flesta

fall endast efter ögonmått, ej genom direkt räkning. Dervid

kommo alla mera starkt färgade eller på annat sätt särskilt ut:

märkta ruilstenar att göra det intryck på synsinnet, som om de

förefunnes i vida större relativt antal, än de verkligen göra.

Till dessa stenar höra just de städse omtalade porfyrarterna,

hvilka här i mellersta Sverige oftast synas leda sitt ursprung

från nordvestra Dalarne. Af nyssnämnda anledning få dessa

spela en stor roll, ehuru de blott ingå till en eller några få pro-

cent i rullstensmassans sammansättning.

FORCHHAMMER sökte genom direkt räkning bestämma de

olika rullstenarnes art. Han fann, att rullstenssanden hade

samma bergarter att framte, som underliggande rullstensler;

men då detta jemte åtskilliga till utseendet främmande bergarter

äfven innehöll talrika stenar af flinta och krita, bragtes han på

!) DOm mellersta Sveriges glaciala bildningar». 1. 1874.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 8. 3)

den tanken, att alla rullstenarne förskrefvo sig från den under-

liggande jordskorpans olika lager, och att de genom eruption

kommit på sin nuvarande plats. Hans åsigt blef sålunda helt

och hållet ofruktbar för frågans lösning. Han ville afhugga

knuten.

v. Posr sökte deremot !) lösa den genom stenräkning samt

genom jemförelse mellan de i rullstenarne träffade bergarter

och de af honom, såsom i fast häll uppträdande, kända. Han

använde dock en 1 viss mån felaktig metod, i det han icke

samlade materialet för sin räkning omedelbart ur lagret, utan ur

en undankastad hög, ur hvilken de bättre rundade stenarne an-

tagligen blifvit bortplockade till stensättning. Han fick derför

sannolikt alltför hög halt af qvartsit?) och för låg af oranit.

A. ERDMANN säger 7), att rullstenarne liksom krosstensgrusets

stenar förskrifva sig till största delen från den fasta klyften i

närheten, men att likväl många härstamma från ett ofta icke

obetydligt afstånd. Särskilt må påpekas, huru en bestämning

efter ögonmått kan förvilla, 1 det att ERDMANN, om hvars goda

vilja och noggranhet i iakttagelsen ingen tvekan kan förefinnas,

likväl kan uppgifva, att i åsen vid Dalelfvens utlopp största

mängden af rullstenarne utgöres af sandsten och kalksten, under

det att direkta räkningar?) utvisat en halt af 16,5 till 18,5 pro-

cent af dessa bergarter tillsammans.

1870 gjorde jag några försök ?) att bestämma arten af ste-

narne i rullstensgruset å bladet »Örebro» i deras förhållande till

der befintliga fasta berghällen. Detta försök gaf en tydlig fin-

gervisning, att den under åsen liggande berggrunden har stort

inflytande på procenttalet af de i åsen ingående rullstenarnes

art, men att det icke är omedelbart, utan först en sträcka söder-

ut, som inflytandet fullt gör sig gällande. Derjemte visade sig,

att olika bergarter utöfvade olika stark verkan till förändring

1 rullstensgrusets sammansättning, så att t. ex. den korniga

kalkstenen nästan aldeles försvinner i rullstensgruset, under det

att de sega diorit- och trapparterna i de allra flesta fall förefinnas,

äfven om man icke kan iakttaga dem i fast klyft i närheten.

') »Om sandåsen vid Köping».

2?) Jemför anmärkningen i noten sid. 31.

3) »Sveriges Qvartära Bildningar».

) Verkstälda af mig. -

>?) Se »Bidrag till kännedom om Sveriges erratiska bildningar». — Ö. af

K. V. A. Förh. 1871 N:o 5.

30 0. GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

Under de följande somrarne har jag fortsatt dessa under-

sökningar, hvarjemte sådana af några andra bland geologerna

vid Sveriges Geologiska Undersökning blifvit verkstälda.

I beskrifningen till kartbladet »Segersjö» !) har V. KARLSSON

visat, huru eurit, hvilken bergart norrut på »Örebro» finnes i

fast klyft, vid norra kartkanten ingår i rullstensgruset med 29

procent. men föga öfver 2 mil sydligare sjunkit till mindre än

3 procent, dervid synnerligen regelbundet aftagande i mängd.

I afseende på den kambriska sandstenen (inräknadt siluriska

bergarter) visar sig ett motsatt förhållande. Under det att de nord-

ligaste två räkningarne icke visat någon enda sten häraf, finner

man i den tredje en; men sedan, då man nedkommit på»den

egentliga, af kambriska och siluriska lager bildade, Nerikesslätten,

visa sig strax vid Qvismaresjöarne 6 procent, sedan längre söder-

ut 1 ordning 8,5, 39,5, 41,6, 42,0, 35,0, 61,0 samt slutligen +

mil S. om bladkanten 62 procent. I afseende på den siluriska

kalkstenen påpekar KARLSSON här detsamma, som jag anfört om

den korniga kalkstenen, att den är sällsynt i rullstensgruset,

men i riklig mängd förefinnes i närliggande krossgrus, hvarför

dess försvinnande sannolikt i någon mån får tillskrifvas rull-

stensgrusets egenskap att genomsläppa dagvatnen.

Med anledning af en undersökning af den s. k. kalkgraniten

i Upland”?), som jag år 1872 anstälde på stuffer, förvarade å

Geologiska Byråns Museum, gjorde jag äfven en sammanställ-

ning af de rullstenar af liknande bergart, som jag år 1871 vid

undersökning af Upsalaåsen på 23 ställen mellan Dalelfvens ut-

lopp och Mälaren hade bestämt. Det visade sig då, att i de 4

nordligaste stenräkningarne (200 stenar på hvarje ställe) icke

träffats någon enda rullsten af denna art. I den femte vid Mehede

gästgifvaregård, funnos 3, hvarefter antalet hastigt växte till 5, 19,

15, 47, 63 och 105 vid Tierps kyrka. I de tolf sydligare räknin-

garne förekom sedan ett mellan 23 och 1 vexlande antal rull-

stenar af sådan bergart. Ett i viss grad motsatt förhållande

visade kambriska och siluriska bergarter, i det att dessa längst

i norr förefunnos till ett antal af 33, 37, 31 och 19, hvarefter

de minskades till 5, 6, 4, 12, 5, 0 och sedan en och annan i

somliga räkningar. Den bruna kalkstenen fanns endast i de 5

nordligaste med 6, 10, 1, 1, 1 rullstenar.

NES GU NIONE9: 1873:

206 BRÖT: BI ol NO/ Sp MOR:

— AL tr

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 3. 37

År 1875 meddelade jag !) resultatet af de stenräkningar i

olika grusarter, som jag verkstält på bladet »Nora».

Jag hade funnit, att rullstensgruset står i nära samband

med bottengruset och med de berg, från hvilka efter refflornas

riktning detta grus erhållit sina hufvudsakliga beståndsdelar; att

bottengrusets material i hufvudmassa blifvit fördt en mil framåt,

kanske något mera, och rullstensgrusets ännu ett kort stycke

längre; samt att i närmaste närhet befintliga bergarter dock

ofta mycket hastigt inverka starkt förändrande på såväl det ena

som det andra grusets sammansättning.

I åsarnes öfre del mellan kärnan och skalet finner man

stundom bäddar af krossgrus, hvilka genom beskaffenheten af

det deruti ingående materialet visa sig tillhöra det öfre kross-

gruset. v. Post omtalar sådana lager från Köpingsåsen. A.

ERDMANN kallar dem »krosstensartade skikt» och säger, att de

»mycket påminna om krosstensgrus». Han synes dock i sjelfva

verket icke draga 1 tvifvelsmål, att det verkligen är krosstens-

grus. Han antager, att dessa bankar kommit på sin nuvarande

plats genom simmande isflottor.

Hos åsarne träffar man också ofta än enstaka block än hela

blocksamlingar dels liggande på rullstenskärnan dels på åsens

täcke. Åfven dessas transport har man velat tillskrifva flytande

is, hvilket väl också torde vara riktigt, hvad de senare beträffar,

hvilka genom sitt läge på otvifvelaktiga saltvattensbildningar

visa, att åsarne vid deras aflagrande varit nedsänkta under hafvets

yta. Hvad de förra åter angår — eller de block, som hvila på

åsens kärna och blifvit öfverlagrade eller åtminstone kringlagrade

af de marina bildningarne, — så är det sannolikt, att de till-

höra åsens bildningstid, att de sålunda kommit på sin plats sam-

tidigt med åsens tillkomst, såsom sådan.

De festa af dessa block äro kantiga eller blott afrundade

på kanterna. Sådana block har jag ytterst sällan funnit inne i

åsarnes egentliga kärna, men stora mer eller mindre rullade

stenar träffas der oftare. Det händer till och med, att åsens

hufvudmassa är bildad af sådana, så t. ex. vid Pålsboda jern-

vägsstation.

Slutligen må jag i afseende på åsarnes sammansättning

och yttre former gemensamt anföra den iakttagelsen, att de ofta

mot den öfre, i allmänhet nordliga, ändan blifva små och obe-

DESIGT UN 000.

30 Oc GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

tydliga, deras innehåll blir mindre typiskt rullstensgrus, deras

begränsning mot krossgruset blir otydlig, men deras åsform är

väl bibehållen, om också ryggen blott höjer sig få fot öfver

underlaget och stundom äfven träffas nästan lägre än omgif-

vande krossgrusmarker. Det skulle vara svårt eller omöjligt att

med säkerhet följa rullstensåsarne till detta deras första ursprung,

då alla deras väsentliga egenskaper efterhand försvinna med

undantag af ryggformen, (hvilken dock äfven mångenstädes visar

sig hos krossgrusbankarne), om icke ett eget förhållande nästan

ständigt med dem ägde rum, nämligen, att äfven i en block-

höljd krossgrustrakt, der större och mindre block täcka hvarje

fot af krossgrusets yta, framgår rullstensåsen med jemn och

slät rygg aldeles utan eller med högst få block. Denna iakt-

tagelse är gjord i mellersta Sverige och finnes omnämnd 1 flera

af de från Sveriges Geologiska Undersökning utgifna kartbe-

skrifningarne. Den är också påpekad af D. HUMMEL såsom

vanlig 1 Småland.

Denna åsarnes egenhet torde knappast kunna förklaras

genom någon af hittills uppstälda »åsteorier». Det är också

sjelfklart, att den fullkomligt utesluter möjligheten af block-

transport genom simmande isflottor. Huru jag har tänkt mig

förklaringen, skall jag i det följande framställa i sammanhang

med förklaringen öfver hela rullstensgrusbildningen.

Om vi nu öfvergå till åsarnes förhållande till markens yta,

så finna vi äfven detta särdeles inveckladt. »Åsarnes lopp fram-

går oberoende af jordytans reliefformer», säger A. ERDMANN !). Han

upprepar längre fram: »Hufvudåsarne fortlöpa oberoende af relief-

formen hos trakten»; samt »äfven biåsarnes lopp är oberoende

af reliefformen». Att det dock icke är så alldeles fullkomligt

detta oberoende, finner man strax derefter, i det att man får

veta, att det kuperade Södermanland frambringat ett ovanligt

stort antal biåsar i jemförelse med de slätare trakterna N. om

Mälaren och Hjelmaren samt att »åsarnes rygglinier stiga och

falla med underlagets absoluta höjd».

iedan förut hade såväl svenska som utländska forskare

iakttagit, huru åsarne fortgingo genom dalar, öfver slätter och

mindre höjder, och syntes de sålunda verkligen vara oberoende

af reliefformen hos jordytan.

!) »Bidr. t. k. om Sver. Qvart. Bildningar».

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:O 8. 39

Under fortgången af Sveriges Geologiska Undersökning har

dock iakttagits ett och annat förhållande, som visat, att åsarne

verkligen i viss mån äro beroende af den underliggande jord-

ytans former, om de än i andra visa sig fullkomligt oberoende

deraf. Detta är ju också i viss grad påpekadt af HISINGER och

Vv: POST.

A. E. TÖRNEBOHM ") säger, att åsarne äro beroende af

landets reliefformer i de lägre trakterna, men, så snart de nå

300 fots höjd, följa de dalgångarne. Men ej heller detta håller

streck såsom allmän lag.

De mest studerade åsarne, och hvilka tillika äro de bäst

utbildade, vi i Sverige äga, äro de, som framgå tvärtöfver mel-

lersta Sveriges slättbygder från höjderna i norr mot Dalelfven

eller Dalarne genom den stora från öster mot vester och sydvest

sig sträckande triangelformiga dalgång eller lågtrakt, som har

sin mynning mellan Dalelfvens nedre lopp i norr och Kolmor-

dens höjder i söder, och hvilken mot vester drager sig nedåt

till närheten af sjön Skagern vid Venerns nordöstra hörn, der-

vid i nordvest begränsad af Kils och Lekebergen samt deras

fortsättning i nordostlig riktning och mot söder af Tivedens,

Tylöskogens och Kolmordens höjder. Dessa höjder hafva branta

stupningar mot låglandet, under det de fortsättas, de förre åt

norr och nordvest, de senare åt söder såsom sakta stigande

temligen kuperade högtrakter.

Inne på den sålunda omgränsade trekanten förefinnas åtskilliga

höjdsträckningar med i stort sedt ost—vestlig riktning, brant

stupande mot norr och småningom sänkande sig mot söder, såsom

t. ex, Käglans högtrakt, som fortgår från nejden öster om

Kils kyrka, söder om Väringen och Arboga stad inåt Söder-

manland; vidare en mindre sträckning, som framgår söder om

Orebro, följer Vestra Hjelmarens södra strand och sedan kan

följas ut igenom Stora Hjelmaren, der den medels hithörande

öar — Vinön med flera — afskiljer Södra Hjelmaren, såsom

en särskild del af sjön; en ännu Oobetydligare höjning söder

om Mosjön och Qvismaresjöarne; samt slutligen längre 1 söder

en större höjd, som framgår litet sydligare än statsbanan i när-

het en af Halsbergs station, och hvilken nämnda bana mellan

Halsberg och Pålsboda stiger uppför, hvarefter höjden fortsätter

österut, men ej tydligt kan följas synnerligen långt. På sist-

DES. GENUIN:03.

40 o. GUMZELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

nämnda högtrakts sydsluttning ligga sjöarne Tisaren och Sottern,

hvilka med sina långgrunda steniga, i vikar och uddar fördelade

norra, och sina nästan linieräta, tvärt stupande, södra stränder

väl vitsorda den ofvan anförda skildringen af traktens lutnings-

förhållanden. Just innom detta område hafva vi sålunda ett särdeles

godt tillfälle att studera rullstensbildningens beroende eller obe-

roende af markens relief. Just inom detta område får man också

de bästa bevis, man kan vänta, för att utreda denna sak.

Vid efterföljande framställning anhåller jag att få hänvisa

till de af Sveriges Geologiska Undersökning utgifna kartbladen

»Nora», »Latorp», »Riseberga», »Riddarhyttan», »Linde», »Öre-

bro», »Segersjöp, »Engelsberg», »Ramnäs», »Köping», »Arboga»,

»Säfstaholm», »Sala», »Vesterås», »Eriksberg» och »Nyköping».

Åfven flere af de öfriga bladen kunna lemna goda bidrag, men

det är egentligen förhållandena på dessa, jag här vill taga i be-

traktande.

Ser man först på åsarnes lopp öfver slättmarken, skall

man finna, att de, oberoende af lutningsförhållandena, fram-

gå med långdragna svängningar åt öster och vester om nor-

mallinien, likasom om åsarne varit underkastade ett lindrigt

tryck efter längden.

Tager man vidare i betraktande deras lopp nordligt från Kils-

bergens höjdsträckning, således inne i Nerikes oeh Vestmanlands

bergsbygder, skall man här finna, att åsarne strängt följa dal-

gångarna, men att de derjemte på ställen, der två dalgångar

finnas att välja på, städse taga sin väg genom den, som går

närmast i öfverensstäimmelse med normalriktningen hos refflorna i

trakten, äfven om denna dal går på betydligt större höjd. Flere

sådana exempel kunna anföras. Sålunda hafva vi den s. k. Mo-

åsen, som från trakten af Norasjön går ut till den nedanför

Kilsbergen vid Jerle framstrykande Lindeåsen och dervid icke

väljer vägen åt öster utför genom Hammarbyåns dal utan åt

S.S. 0. uppför genom Modalen. Likaså tager Norrköpingsåsen

från trakten af Ramsbergs kyrka ingalunda sin väg genom den

åt norr sig böjande dalgången, i hvilken sjöarne Glien samt

Norr och Sörmogen ligga på omkring 350 fots höjd, utan den

har valt sträckningen genom en mindre dal, som stiger till 400

och 500 fots höjd öfver hafvet, men som går ungefärligen i

refflornas riktning. På samma sätt går också Fernaåsen från sjö-

arne Barken icke genom den på 336 fots höjd i en båge åt

norr svängande dalen ned åt Amänningen, vid hvars södra

RR nn RR nn

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 8. 41

ända Strömsholmsåsen börjar, utan den tager sin väg genom

den närmast intill höjderna, närmast normalrefflornas riktning,

gående dalgången förbi St. Kedjen och Svansjöarne, ehuru den

här tvingas att öfverstiga en höjd af omkring 500 fot öfver

hafvet.

Inom den trakt, som innefattas på kartbladet » Nora» finnes

dock åtminstone en ås, som visar en stark afvikelse från refflornas

normalriktning. Åsen — Stadraåsen — som framgår mellan

sjöarne Greken och Saxen, går nämligen i riktning från N.V

åt 5.0, men denna ås ligger i en trång och djup dal, omgifven

af stora och branta höjder, hvilken utgör fortsättningen af den

i refflornas riktning gående sjön Greken och förbinder denna

med Vikern och således medelbart med' Norasjön och Modalen.

Detta torde vara anledningen till dess fortgång i nämnda väder-

streck. Denna ås har sannolikt sin fortsättning genom sjön

Vikern till Moåsen. Den emottager korta biåsar från smärre

dalar på norra sidan. Vid sjön Grekens båda vikar åt norr

och nordvest ser man äfven små rullstensåsar, hvilka då skulle

vara den hittills, så vidt jag vet, nordligaste kända början till

nyssnämnda ås. Vid Vikern tillstöter också antagligen en sido-

ås från norr. Det synes äfven sannolikt, att en förbi Mogrufvan

söder om sjön Vikern framgående ganska vacker och väl utbildad

ås, som mot söder aftynar och försvinner, innan den når högsta

ryggen af Kilsbergen, har sin början mot all vanlighet i söder

och sin sträckning mot Vikern till mötes mot Stadraåsen. Åfven

i Elflångens dal, som utgår i Vikerns sydvestra hörn, ser man

spår af rullstensgrus efter sydöstra dalväggen. Då nu härtill

lägges, att en ås, ganska stor och vacker, är träffad i Jernboås

socken, framgående mot nordvestra viken af Fåsjön, och en annan,

mindre, mellan Usken och Fåsjöns nordöstra vik, kan man hafva

anledning antaga, att här en stor åsknut är för handen, att ett

stort antal små åsar ur alla dalar framkomma mot den gemen-

samma föreningspunkten för alla dessa dalar, hvilken är belägen

i Norasjön, för att från denna genom Moåsen förena sig med

Lindeåsen. Jag får i det följande ännu ytterligare anledning

att tala om detta märkvärdiga förhållande, hvilket för öfrigt, en-

ligt hvad D. HUMMEL i sin uppsats !) har att förmäla om de Små-

ländska åsarne, på mer än ett ställe skall hafva sin motsvarighet

derstädes.

') »Om rullstensbildningar».

47 0. GUMZLIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

Utom de nämnda åsarne har man ännu flere, som ur de

Kilsbergen genomskärande dalarne framkomma till låglandet,

såsom Lindeåsen genom Rossvalens dal, en biås till Norrköpings-

åsen, hvilken vid sjön Lien i närheten af Riddarhyttan bildar

det förr omnämnda väldiga rullstensfältet samt en biås till Kö-

pingsåsen efter sjöarne Öfre och Nedre Vettern.

Ytterligare hafva vi att iakttaga en ås, som icke kommer

fram ur någon dal genom Kilsbergens höjdsträckning, utan

börjar nedanför dessa 1 Garphyttedalen på omkring 350 fot ö.

h. Den fortgår utför denna dal, alltjemt sänkande sig, tills

den i trakten af Hidinge kyrka på något öfver 150 fot ö. h.

når Svartåns dal, hvilken den nu följer uppåt till Kälkesta åt

S.S.V., städse så att säga, i lä under Kilsbergen. Här böjer

den sig och stiger uppför höjden till Edsbergs Sanna på 250

fot ö. h., hvarefter den följer refflornas normalriktning ned mot

Nerikes södra högtrakt.

Ett med riktningen hos denna ås analogt förhållande träffas

äfven hos den förut omnämnda Lindeåsen, i det att denna från

Rossvalens dal först visar en tendens att sträcka sig ut öfver

lågtrakten i ungefärlig fortsättning af nyssnämnda dal, hvilket

också är temligen öfverensstämmande med refflornas normal-

riktning, men i stället vid staden Linde börjar vika tillbaka

mot Kilsbergen, och stigande upp på dessas sidosluttning följer

dem under 2,25 mils sträckning, hvarefter den medels en 0,5

mil lång båge böjer sig ut från Kilsbergen och riktar in sig i

refflornas riktning, hvilken den sedan följer med svaga krök-

ningar ned mot Halsberg. Den intager mellan Linde och trakten

af Yxe en högre nivå än österut liggande höjder och går här

fram sammanhängande och utan afbrott. Midt för Yxe kommer

den ned i Jerleåns dal, hvilken den sedan följer i form af lång-

dragna kullar med större och mindre afbrott. Vid Jerleborg

börjar den åter höja sig, och framgår sedan efter Kilsbergens

fot, tills den, när dessa vika undan mera åt vester, svänger nedåt

slätten och fortgår till mötes med Örebroåsen.

Ånnu en annan ås kan jag anföra såsom bevis på att icke

ens öfver 300 fots höjd åsarne äro bestämdt »bundna vid dal-

gångarne» 1)... Denna ås — Karlsdalsåsen — hör egentligen till

vestra Sveriges åsar. Den framkommer ur sjön Halfvars Noren,

nära Svartelfvens utlopp ur denna sjö, men följer icke elfvens

!) Med detta uttryck måste ju tydligen menas de lägsta dalgångarne, de,

genom hvilka vatnen taga sin väg.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 8 43

krökning åt öster, under hvilken den framgår på 535 till 497

fots höjd öfver hafvet, utan i stället en dalgång åt söder, genom

hvilken den måste erhålla minst 617 fots böttenböjd. Men från

Svartelfvens dal, der vattenytan ligger på 497 fots höjd, mottager

den en biås i riktning O.N.O.—V.S.V., som för att kunna

förena sig med hufvudåsen på omkring 5000 fots längd måste

stiga till närmare 550 fots bottenhöjd.

Om vi nu söka utforska, huru åsarne förhålla sig på Nerikes

slättbygd och vid mötet med den tvära stupning, som begränsar

denna i söder, så kunna vi inskränka oss till några få exempel.

Lindeåsen går, såsom förut är nämndt, efter refflornas normal-

riktning fram till trakten af Halsbergs jernvägsstation, således till

vid pass 0,25 mil från den söder derom mötande höjdsträckningen.

Den har i närheten af Adolfsbergs helsobrunn förenat sig med Öre-

broåsen, hvilken från sin fjörjan 1 närheten af Käglans norra af-

stupning fortgår temligen rakt söderut till Örebro Stad der den

viker af åt Ne på omkring 0,25 mils afstånd från förr om-

nämnda här framgående höjdsträckning om endast 200 fot ö. h.

Den höjd, som möter nära Halsberg är omkring 400 fot ö. h.

Här viker hufvudåsen af i vestsydvest och fortgår, hållande sig

på ungefär samma afstånd från höjden under 0,75 mils sträck-

ning, då höjden sänker sig, och åsen åter böjer sig i en båge

samt genom Lerbäck fortgår åt söder.

Följa vi nu den närmast österut framgående åsen — Glans-

hammarsåsen —, så kunna vi först se, huru denna, kommande

ned ifrån kartbladet »Linde», vid och i sjön Väringen är för-

delad i en mängd kullar och smärre ryggar. Den stöter vid sjöns

södra strand emot Käglans norra tvärsluttning, hvilken icke

i denna trakt genom någon dalgång kan underlätta öfver-

gången. Åsen försvinner här fullstandiot tills man öfverskridit

sjelfva ryggen, då den med ens åter änrälas, vackert utbildad,

stödjande sig mot en bergkulle, hvars plana rygg utan afbrott

fortsättes genom åsens krön. Åsen fortgår nu i det närmaste

sammanhängande ned till Hjelmaren, utskjuter 1 denna sjö i

form af en lång rygg, som, afbruten genom det smala och jem-

förelsevis Hjärpa norra Essundet, fortsättes i den nära 0,25 mil

långa Essön. Vid dess södra ända vidtager det bredare södra

Essundet och vid södra stranden af detta stöter åsen mot norra

afstupningen af den här framgående höjdsträckningen, som för-

mådde Örebroåsen att böja sig åt sydvest. Glanshammarsåsen

44 0. GUMZELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR

har en lämpligare väg något öster om sin normalriktning och

framgår der. Längre söderut, ej långt från Pålsboda station,

möter den samma höjdsträckning, mot hvilken Lindeåsen böjde

sig åt vestsydvest. Glanshammarsåsen böjer sig 1 stället åt syd-

sydost för att komma fram förbi den ännu högre bergstrakten

1 vester.

Slutligen kunna vi omnämna Norrköpingsåsen, hvilken vi

förut träffat vid dess framkomst genom en mindre betydlig dal

från Ramsbergstrakten. Denna ås framgår sedan rak och nästan

utan afbrott öfver den temligen jemt sig sänkande trakten, hvars

högsta kullar den på långa sträckor bildar, ned mot Fellingsbro

kyrka och jernvägsstation. Här stöter den på den djupa dalen,

genom hvilken Opbogaån framrimner till Mälaren. Dervid för-

delar den sig i en rad af åtta stycken koniska kullar, hvilka

i sydvestlig riktning framgå mot den lilla obetydliga dal, som

vid Urvalla genomskär Käglans rygg.

I denna dal smyger sig åsen upp, höjande sig på en kort

sträcka från en bottenhöjd af blott ett eller två tiotal fot öfver

hafvet till omkring 100 fot ö. h. Dess rygg stiger till omkring

170 fot ö. h. Sedan den kommit upp på höjden, sänker den

sig så småningom med denna och fortgår utan ett enda egentligt

afbrott ända ned i Hjelmaren, der den bildar den långt utskju-

tande Lungers udde. Synlig i några små holmar och på den

stora Vinön, framgår den till södra stranden, der terrängen

synes hafva varit mindre lämplig för dess utbildning. Det kan

derför vara tvifvel underkastadt, huruvida denna ås verkligen

gör skäl för det namn, den erhållit, eller om dess fortsättning

ligger något mera i vester, än den ås, som nu efter dalgångarne

i form af afbrutna kullar fortsätter genom Kolmorden åt Oster-

götland och Norrköping.

Säkert är dock, att åsarne 1 Södermanland, ehuru inga-

lunda framgående på mera än 300 fots höjd öfver hafvet, delvis

till och med, alldeles som på Nerikes slättbygd, på mindre än

100 fot ö. h., på samma sätt som refflorna böja sig efter dalarne

åt sydost.

Med dessa anförda fakta tror jag mig hafva vederlagt det

påståendet, att åsarne vid en viss höjd äro bundna vid dalarne,

men på lägre afvägning fortgå oberoende af jordytans form.

Tvärtom har det visat sig, att de äro i viss mån beroende af

ytformen till och med på få fot öfver hafvet efter deras nuva-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 8. 45

rande läge, men att de också kunna visa sig oberonde deraf

på 3—600 fot ö. h. och sannolikt ännu högre.

Genom denna utredning i detalj af åsarnes lopp har frågan,

som det synes, blifvit ännu mera invecklad, och likväl är det

just på utfinnandet af en allmängiltig förklaringsgruud för alla

dessa förhållanden, som frågans lösning ytterst måste bero. Att

jag tror mig hafva funnit denna förklaringsgrund, har naturligen

varit skälet, som kunnat förleda mig att uppträda i strid med

så många, hvilka alla otvifvelaktigt misslyckats, men af hvilka

likväl de fleste hvar i sin ordning och i sin mån bidragit till

frågans utredande och lösningens möjliggörande.

Dock, innan jag kan framlägga denna förklaring, återstår

att säga ännu några ord om åsarnes riktning i förhållande till

refflornas. Afven denna har varit en mycket omtvistad sak.

Under det t. ex. SEFSTRÖM och hans efterföljare försökte fram-

hålla denna öfverensstämmelse, och deri, ehuru naturligen af an-

nan orsak, understöddes af de äldre glacialisterna, förklarades

denna öfverensstämmelse af strandvallsteoriens anhängare, för

hvilka den var en svår stötesten, vara endast skenbar. Häruti

förenade sig också erosionsteoriens anhängare, och ännu för en

kort tid sedan fick man se samma påstående, visserligen icke

på grund af något vidsträcktare studium ute i naturen, fram-

hållas af N. O. Horst?!) Mot honom kan jag anföra såsom

auktoritet D. HUMMEL, hvars vidsträckta erfarenhet i denna sak

af få nu lefvande torde öfverträffas. Han anför i sin flera gånger

citerade och på intresseväckande fakta och utredningar särdeles

rika uppsats »Om rullstensgrus» ganska slående exempel på en

sådan öfverenstämmelse.

Men för att icke ensamt stödja mig på auktoritetsgrund, vill

jag äfven anföra några resultater af den erfarenhet, jag varit i

tillfälle förvärfva, hvarvid jag då först får hänvisa till ett och

annat af det redan anförda, der jag haft anledning påpeka

denna sak.

På geologiska kartbladet »Sala» ser man åsarne fortgå nästan

i norr och söder likasom refflorna, men på en sträckning af

Badelundsåsen mellan Hedtorp och Sätra brunn går den nästan

rakt i öster och vester. Detta skulle sålunda vara ett undantag.

Men ett motsvarande undantag i afseende på refflorna är i samma

trakt iakttaget, nämligen strax sydost om Hemmingsbo gäst-

1) »Om de glaciala rullstensåsarne». G. F. Förh. N:o 31.

46 0. GUMZLIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGARKR-

gifvaregård, der en häll händelsevis vid traktens rekognoskering

var blottad och visade refflor, gående N. 87” O. Förklaringen

till denna afvikelse i refflornas riktning måste väl sökas i det

sidotryck, som isen varit underkastad från den i vester fram-

skjutande bergstrakten på andra sidan om Fläcksjön. Att de

likväl strax i närheten gått nära normalt på den något högre

liggande trakten österut må anmärkas.

På bladet »Nora» iakttog TH. NORDstrRöÖM, som biträdde

mig vid rekognoskeringen derstädes, att en del af bergen i trakten

omkring Hammarbyåns dal vände stötsidan åt vester i stället

för åt norr eller nordnordvest. På Hjulåsaberget syntes också

refflor gående från vester åt öster. På flere andra ställen å samma

blad iakttog jag, huru refflorna i dalarna rättade sig efter dessas

riktning, under det att de på höjderna gingo normalt.

Omkring vattendelaren på Kilsbergen på bladet »Latorp»

har jag sett, huru stötsidan i allmänhet ligger åt norr, men vid

St. Grytsjön, der dalen böjer af åt vester för att sedan efter

Elflången gå i nordost till Vikern, hade stötsidan vändt sig åt

öster och vid Elflången tyckes den ligga åt söder. Likaså är

förhållandet, der Skrikarhyttedalen mynnar ut åt Vikern. För-

utsatt, att dessa mina iakttagelser verkligen äro riktiga, synes

det antyda att, under det inlandsisens hufvudström fortgick i

den af normalrefflorna antydda riktningen, underströmmar fram-

gått i, af dalarnes sträckning betingad, afvikande riktning.

Detta är för öfrigt ingen ny iakttagelse. KEmHav!) be-

rättar redan omkring 1840, att refflorna nere 1 dalarne följa

dessa i alla deras slingringar, under det att refflorna uppe på

höjderna fortgå tvärt öfver de mötande dalarne utan att ändra

sin riktning. Detta var för honom ett bevis, att icke en in-

Jandsis kunnat frambringa retflorna och bergens afslipning, emedan

han ansåg isen såsom en spröd kropp, som ej kunde i sitt inre:

röra och förskjuta sig.

A. M. JERNSTRÖM ?) omtalar, att i finska Lappmarken de:

normala refflorna på dominerande höjder gå N.45” O. med stöt-

sidan åt S.V., således öfverensstämmande med de af BorHTLINGK

vid Varangerfjordens södra strand iakttagna. I sydvestra delen

af Enareträsk gingo de åt N.25—45” 0. Men vid Ivalojokis

mynning i Enareträsk gingo de åt N. 10” O. med riktning från

höjderna, som omgifva Ivalodalen i söder. Om man åter går

1) Nyt Magasin for Naturvidenskaberne. B. 3.

2) »Material till Finska Lappmarkens geologi». Helsingfors 1874.

BIHANG, TILL K; SV. VET AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 8 47

öfver dessa höjder, så finner man vid Tankajoki, hvars dal går

från NOT mot! S.V.; ratt refflorna också gå S. 50” V.; och att

stötsidan ligger åt N.O.

Åfven SEFsTRÖM påpekade, att refflorna på en höjd lida im-

verkan af en ännu högre bredvid liggande höjd.

Man skulle kunna anmärka, att dessa sistnämnda uppgifter

hafva föga sammanhang med frågan om rullstensåsarnes och reft-

lornas öfverensstämmelse i riktning, men det är likväl så, att man

förut varit benägen att anse, att inlandsisen rört sig i en viss hufvud-

riktning för hvarje trakt och att de undantag, utvisade genom

refflorna, som händelsevis kunde påträffas, antingen voro helt och

hållet lokala, eller också yngre och egentligen härledt sig från

en viss förskjutbarhet i massan, som föranledt, att de repande

stenarne kunnat vika något åt sidan för ett mötande hinder.

Fakta hafva emellertid efter hand blifvit insamlade, som

visa, att olika lager i isen kunnat röra sig oberoende af hvar-

andra, kunnat framskjutas i rät eller sned vinkel öfver hvarandra,

och då detta har skett i de stora och djupa urskärningarne

bör det äfven hafva i någon mån skett i de mindre djupa.

Det är ju också temligen klart, att t. ex. en ispartikel, som

passerar nära botnen i Hjelmarens dal bör fortskrida vida lång-

sammare än en annan ispartikel, som framgår öfver Kilsbergen

några famnar högre, ty dels går den förre långsammare såsom

liggande närmare botnen dels har den längre väg att gå, innan

den når södra gränshöjden. Den öfre ispartikeln borde sålunda

hafva hunnit ett godt stycke nedåt Vestergötland, medan den

nedre ännu befunne sig på Nerikesslätten. Men genom en så-

dan olikhet i rörelse mellan de olika ispartiklarne och då äfven

mellan de olika islagren, skulle ju nödvändigt inträffa, att de

också kunde gå ännu mera oberoende af hvarandra, så att, under

det den öfre partikeln eller det öfre lagret framskrede mot söder,

ginge det undre efter markens relief åt sydost inåt Södermanland

och ned mot Östersjön.

Att för öfrigt rörelsen inne i isen bör hafva varit mycket

oregelbunden, isynnerhet i dess undre delar, är temligen sjelf-

klart. Men jag kan också anföra en direkt iakttagelse derom.

A. HELLAND, som förliden sommar besökt Grönland för att studera

dess imlandsis, omtalar nämligen?!) att bräen Tuaparsuit på södra

sidan af Umanaksfjorden i sin med en lodrät vägg slutande

!) »Om de isfyldte Fjorde og de glaciale Dannelser i Nordgrönland».

48 0. GUM.ELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

ända visade lag eller aflossningsytor. Nära botnen voro dessa

lag till den grad böjda, att på två ställen fullkomliga inver-

sioner visade sig, hvilket »synes dels at maatte antyde, at Be-

vegelsen i Isens Masse kan vere meget compliceret, dels at

vise at Isen i Breen er i ikke ringe Grad plastisk». För öfrigt,

säger HELLAND, har han ofta vid bräer, som sluta med en lod-

rät kant eller vägg, iakttagit böjningar och stundom, huru lagren

forma sig efter underlaget.

Man får sålunda icke efter refflornas riktning på höjderna

eller på enstaka ställen i dalarne bestämma isens rörelseriktning

i det hela.

Att derför, om man skall medgifva öfverensstämmelsen i åsar-

nes och refflornas riktning, fordra icke allenast, att mot en krökning

af åsarne skall finnas en motsvarande krökning i refflornas rikt-

ning eller tvärtom, utan till och med, att man skall hafva

sett förhållandet utan att särskildt hafva letat derefter, gjort

behöfliga jordrymningar eller dylikt, det är dock väl för mycket.

Då åsarne i det stora hela gå 1 öfverensstämmelse med refflornas

riktning, torde man väl vara nödgad erkänna det verkliga sam-

bandet mellan dem och söka förklaring för de jemförelsevis få-

taliga undantagen på andra grunder (såsom t. ex. bristande iakt-

tagelser, olika rörelse på olika höjd, senare förändringar o. d.),

1 stället för att, på grund af de efter den hittills förvärfvade er-

farenheten och kanske jemväl för den omfattade bildningsteorien

svårförklarliga förhållandena förklara regeln vara endast »skenbar».

Innan jag öfvergår till att framställa min tolkning af ås-

fenomenet, måste jag naturligtvis till granskning upptaga de

olika teorier, som hittills blifvit framstälda, och visa, i hvilka

delar de brista i bevisningskraft.

Först torde likväl, såsom på visst sätt principiell, den frågan

böra besvaras:

Vid hvilken tid äro åsarne bildade?

SEFSTRÖM och hans efterföljare ville anse åsarne såsom en bild-

ning af rullstensfloden. De gjorde dem således lika gamla, som

denna. De äldre glacialisterna, AGASSIZ, CHARPENTIER m. fl., som an-

sågo åsarne vara moräner, liksom äfven v. Post i afhandlingen om

aflagringarne vid Strökärr, gjorde dem också lika gamla, som botten-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:0 8. 49

gruset, på hvilket de dock genom sitt bildningssätt kommo att

ligga. Då snäckgruset upptäcktes i dem, tjenade detta för LYELL,

MaARrtIns m. fl. att bevisa, att de voro vida yngre, till och

med yngre än hvarfviga leran. "Till denna åsigt slöt sig i se-

nare tider BENNIGSEN-FÖRDER !), som påstod, att åsarne verkligen

voro lagrade på lera och lermergel, hvilket visserligen för en del

åsar kan vara förhållandet, men icke i allmänhet. Sedan v. Posr

visat, att åsarnes innehåll borde delas i skal och kärna, samt att

snäcklagren, ler och sandlagren, voro yngre bildningar, icke tillhö-

rande den egentliga åsen, kunde denna eller kärnan åter göra an-

språk på en högre ålder. En sådan tillerkändes den också i någon

mån af erosionsteoriens anhängare, men den måste dock enligt dem

vara betydligt yngre än krossgruset, emedan det af denna teori

fordrade väldiga slamtäcket först måste i hafvet afsättas, sedan

derur höjas till flera hundrade, om icke till närmare tvåtusende

fots höjd, derefter, sedan de eroderande floderna under höjningen

bildat sina urskärningar, åter sänkas under hafvet, så att de åter-

stående, ej till åsbildningen bestämda, slammassorna af hafvets

böljor kunde bortföras, samt åsarne under tiden erhålla sin tillrund-

ning och sin pålagring af »skalet», en tidrymd, så lång, att den

mer än väl skulle kunna motivera den af J. GEIKIE ?) ventile-

rade undran, hvad som kan hafva tilldragit sig (i Skotland)

mellan aflagringen af bottengruset och »the kames», ehuru han

likväl ej behöfde så lång tid, som erosionsteoriens anhängare,

emedan han icke ville påstå, att åsarne äro bildade på land och

sedan sänkte under hafvet, utan tvärtom, att de äro bildade i

hafvet.

De två sista teorier, som blifvit framstälda, platsera åsarnes

bildningstid till öfverisningens sista skede. D. HUMMEL fram-

håller åtskilliga skäl, som tala för denna åsigt. Det finnes lik-

väl ett skäl, som synes ovederläggligt, men som han icke fullt

betonar, ehuru han omnämner det, såsom stöd för sin åsigt,

under det N. O. Horst, såsom stöd för sin, helt och hållet för-

nekar dess verklighet. Något ytterligare studium i naturen torde

likväl förmå äfven honom att medgifva, att då, såsom jag i

den föregående delen af denna uppsats 3) hade tillfälle utreda,

krossgruset kan fördelas i två hufvudafdelningar af ohka ålder

1) »Das Nordeuropäische und besonders das vaterländische Schwemmland».

Berlin 1863.

2) »On changes of Climats during the glacial Epoch». 1872.

3) »Om mellersta Sveriges glaciala bildningar». 1. Bihang t. K. Sv. V. A.

Handlingar. 1874.

30 & GUM.ELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

— bottengrus och ytgrus — och den förra arten träffas under

åsarne, den senare invid och på deras kärna, såsom understa

lagret i skalet, och när bestämd skilnad mellan denna pålagring

af ytgruset med dess åtföljande flyttblock samt rullstensgruset

är påvisad bland andra af en så skarp iakttagare, som v. Posr,

det icke torde vara skäl att genom uttryck, sådana, som att det

pålagrade ytgruset icke är »verkligt» eller »egentligt» söka bort-

förklara verkliga fakta. ÅA. ERDMANN, för hvars teori dessa på-

lagringar dock äfven voro något besvärliga, yttrar ?), att de

mycket påminna om krosstensgrus, och han söker äfven förklara

deras förekomst såsom verkligt krosstensgrus.

Att åsar äfven finnas, som äro äldre än bottengruset, om-

talar HUMMEL, som haft tillfälle se sådana i sydöstra Skåne under

bottenmoräner. Detta bör äfven kunna tänkas såsom både möjligt

och naturligt under sådana lagringsförhållanden, som der före-

komma.

Håvidt jag kan se, bör sålunda intet tvifvel numera kunna

herska om, att den egentliga åsbildningen tillhör inlandsisens

smältningstid. Vid denna tid måste inlandsisens rörelse afstanna,

emedan den icke kan bero på glidning genom massans tyngd

utför en lutning. Landet är dertill alltför långsluttande, hvar-

jemte kan påpekas det kända förhållandet, att den hastighet,

hvarmed t. ex. Schweitz glacierer röra sig, icke står i något för-

hållande till underliggande dalbotnens lutning. Den enda för-

klaringsgrunden, som kan vara tillräcklig, men som också är

tillräcklig, är trycket från den på ytan i form af snö sig sam-

lande nederbörden. Allteftersom snön ökas eller afsmältningen

aftager, måste snö och ishöljet öfver landet blifva tjockare. Allt

större tyngd kommer sålunda att hvila på de undre lagren, hvil-

ka till slut ej kunna ligga orubbade under det ökade trycket.

Enskilda partiklar och hela lager sätta sig 1 rörelse utåt, der ett

mindre tryck möter, och denna rörelse fortgår, så länge inlands-

isen eger samma tjocklek, eller större. Men om nederbörden

minskas, eller smältningen sker hastigare, än ny snö tillkommer,

måste trycket efterhand aftaga och slutligen blifva otillräckligt,

för att kunna meddela isen någon rörelse utåt mot kanterna.

Den måste då, åtminstone en stor del deraf, komma att ligga

orörlig och efterhand genom afsmältning försvinna. Under en-

staka kallare eller snörikare perioder under afsmältningstidens

!) »B. t. k. om Sveriges Qvartära bildningar». sid. 98.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:o 8. 51

början kan naturligtvis en ny rörelse komma i gång, en ny ut-

vidgning af istäcket öfver redan lemnade trakter ega rum, så-

ledes för dessa en ny glacialtid.

Att den på inlandet fallande nederbörden genom sin tyngd

utgör den drifvande kraften, som sätter inlandsisen i rörelse,

och att således det vigtigaste skälet emot glacialteorien — omöj-

ligheten för isen att röra sig på en yta, som har så föga lutning

— försvinner, bevisas Ferie sare genom A. HELLANDS undersök-

ningar förliden sommar öfver de s. ;S isströmmarnes rörelsehastig-

het. Han fann nämligen, såsom jag redan förut påpekat, hos dessa

genom direkta mätningar, att isen rörde sig framåt med stor

hastighet, under det lutningen var ganska ringa. Sålunda rörde

sig isen i Jakobshavns isström med en hastighet af ända till

66,6 fot i dygnet. Lutningen hos isströmmens yta är dock

blott omkring 4 grad. Torsukataks isström, som är vid pass

30,000 fot bred, och hvars lutning på ytan icke uppnår 2 grader,

visade på 14000 fots afstånd från kanten 34 fots hastighet i

dygnet. Motsvarande hastigheter känner man icke från Europas

glacierer, äfven då de hafva mycket större lutningar. Dessutom

är det kändt genom RInKs resor på Grönland vintertiden, att

rörelsen äfven då fortgår, så att isen i fjordarne framför isström-

marne blir hopskjuten och sönderbruten.

Det måste således vara snömassornas tryck på den under-

liggande isen i inlandet, som föranleder isens frampressning

genom de jemförelsevis trånga s. k. isströmmarne. Detta

visar sig tydligt genom den ofantliga skilnaden i rörelseha-

stighet invid kanten och ute på isströmmen.

I sammanhang härmed vill jag äfven framhålla något af

det, man har sig bekant, rörande isens beskaffenhet i det inre,

samt dess förhållande till underlaget och dess ojemnheter.

Man får oftast höra talas om, att isen såväl i glaciererna

som isynnerhet, der den uppträder i form af inlandsis, är ren

och fri från inblandningar af sten och grus. Moränerna skola

framgå på ytan af glaciererna och under dets botten. Åfven mellan

glacierens väggar och isens massa kunna de finnas. Det torde

väl ingen vilja förneka. Men inuti isen ingen inblandning!

Och likväl blifver under sådana förhållanden mycket oförklarligt,

som af olika forskare blifvit iakttaget och anfördt. Således

finnas afteckningar af glacierer af AGAssiz!), H. och A. SCHLA-

') »Untersuchungen fiber die Gletscher». Atlas. 1841.

ÖR Oc GUMZLIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

GINTWEIT, !) KARL SONKLAR EDL. VON INNSTÄDTEN ?) m. Å., på

hvilka man kan se, huru såväl sido- som midtmoränerna inga-

lunda uppstå genom stenar och block, som nedrasa från de om-

gifvande och öfverhängande bergväggarne, utan de bildas af

enskilda stenar eller samlingar af grus och stenar, som fram-

träda ur »firn»massan, 1 hvilken de således måste hafva trans-

porterats längre eller kortare väg. De bilda midtmoräner, och

dessa öfvergå efter hand till sidomoräner, som förstärkas genom

ras från tillgränsande sidoväggar, och hvilka här och der delvis

försvinna genom öpningar mellan glacieren och bergväggen

eller i sprickor, hvilka vid en del brantare stupningar genom-

sätta ej allenast glacieren, utan äfven moränerna. Hvart tager

då allt detta material vägen? Går det med ens till botten, eller

stannar det på vägen? Fortsätta sprickorna i ett ända till botten?

Och äro de tillräckligt breda för att medgifva, att alltsammans

går ned? Detta är naturligtvis frågor, som i sin allmänhet äro

omöjliga att besvara, men att en del af de större stenarne och

blocken och följaktligen äfven någon del af det mindre hopar

sig i sprickorna, är likväl iakttaget. Då sprickorna vid stup-

ningens ändpunkt åter sluta sig, måste således inneslutningar i

isen, till en tid åtminstone, förefinnas, men som dessa inneslut-

ningar ständigt upprepas, lära de väl ock ständigt finnas.

Sjelf har jag tyvärr haft mycket ringa tillfälle att få se

sådant ute i naturen, och jag måste sålunda lita på, hvad andra

derom framstält. Dock hade; jag förliden midsommar tillfälle

att färdas förbi Sulitelmas glacierer, ehuru dimma, snö och köld

hindrade något vidare studium. Så mycket såg jag likväl, att i

den tvära afstupningen ofvanför ändmoränen glacieren var smut-

sig af sand och slam, och att jemväl grus och smärre sten'der

syntes i isen, under det att i de sprickor, som genomträngde

den lägre och till en del af ändmoränen höljda afsatsen större

och mindre stenar och block hade fallit ned och sutto fastkilade,

hvarjemte grus, småsten och slam lågo på utsprång och smärre

afsatser nere i sprickorna.

Från Pasterzegletsehern omtala bröderna SCHLAGINTWEIT,

att den ena sidomoränen vid en stupning försvinner i spric-

korna, och, då man sedan nedanför åter iakttager en sidomorän

1 fortsättningen, är denna nybildad. Det gamla materialet, som

') »Beiträge zur Topographie der Gletscher». 1847—48. (Zeitschrift d, d.

Geol. Gesellschaft 1850).

2) »Die Oetzthaler Gebirgsgruppe». Atlas. 1261.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 3. D93

innehöll kloritskiffer, återfinnes icke. Den andra sidomoränen

gick delvis ned i en mellan glacieren och dalväggen bildad sjö

och afsatte sig der. Angående moränernas massa omtalas sär-

skilt såsom beståndsdelar »Gerölle» och sand, hvilka sålunda

måste hafva varit tillformade och behandlade af rinnande vatten

eller af is, innan de framträdde på ytan i form af morän. Man

finner också DOLLFUSS-ÅUSSET !) tala om »moraines interieures»

på följande sätt: »a la pente terminale et généralement dans les pa-

rois de glaces des erevasses, nous voyons des matériaux empåätés dans

la glace qui arrivent äå la surface par Pablation. Parmi ces maté-

riaux il y en a d'une gros volume». På ett annat ställe anför han:

»Le glace salie par la boue glaciaire et pénétrée de graviers et de

blocs s'observe tres bien au glacier du Rhöne, surtout lorsque I'on pé-

nétre sous les vottes d'ou le Rhöne s'échappe». Likaså finner

man redan AGaAssIz 1841, ehuru han påstår, att glacierisen är

fullkomligt ren, och att han endast på ett ställe deruti lyckats

finna en innesluten sten, dock förklara, att den undre ytan af

glacierisen är städse fullkomligt plan och jemn, men sand oeh

kiselkorn sitta dock deri, samt gifva den likhet med en rasp.

Angående förhållandena på Island, der inlandsisarne icke äro

så stora, som t. ex. på Grönland, finner man hos C. W. PAJKULL ”),

sedan han beskrifvit materialet i Sölheima och Skögasanden så-

som smärre kantstötta småstenar, icke rullstenar, följande utta-

lande: »Men i botten af dalgången» (mellan dessa båda) »invid

Fulilekrs fodbädd alldeles för ändan af skridjökeln och stödd

mot denna befinner sig en tydligt utbildad rullstensås af om-

kring 930 fots höjd, sträckande sig rätt ut från jökeländan, pa-

rallelt med elfven. Denna ås är några hundra steg i längd med

skarpt afsluttande sidor. Något längre ned mot hafvet, ehuru

icke alldeles i förlängningen af denna vall, ligger en annan,

likaledes af utpräglad åsform. PADEULL framställer sedan olik-

heten 1 sammansättning mellan denna ås och de omnämnda

grusfälten på sidorna för att visa, att denna ås icke kan vara

en efter urskärning qvarlemnad del af dessa. Materialet är näm-

ligen skiktad sand med större och mindre rullstenar samt äfven

ett och annat större block. Vidare förklarar han, att den icke

kan vara en midtmorän, som framburits af jökeln och aflag-

rats vid dess tillbakadragande. Ty stenarne äro rullade i jökel-

elfven, en och annan dessutom äfven ritsad och således fram-

!) »Matériaux pour P'étude des glaciers». T, V. S. 416. 1864.

?) »Bidrag till kännedomen om Islands Bergsbyggnad». 1867.

Hae GUMZELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

kommen under jökeln». Skiktningen i sanden utvisar dessutom,

»att den bildats under långsamt utsvämmande af beståndsdelarne».

»För öfrigt tyckes denna ås icke befinna sig under fortsatt bild-

ning. En trovärdig man har berättat mig, att jökelelfven för

100 år sedan skall hafva flutit fram alldeles vid sidan af åsen,

men då ändrat sin bädd». Underligt synes emellertid, att is-

kanten skulle hafva legat på samma ställe under hela denna tid,

enär åsen ligger stödd med ändan mot jökeln och ingen hop-

skjutning finnes omnämnd. <Takttagelsen är otvifvelaktigt af

stor vigt, men skulle hafva varit af ännu större, om man fått

veta, huru åsen förhåller sig till isen.

Vidare berättar PAIKULL, att på Skeidararjökelns ända, 50

—60 fot högt, ligga »massor af sand och afrundade stenar och

stora repade block, som gjort vandringen från jökelns botten

uppåt.

Han anför ytterligare några ställen, der åsar stryka fram

längs med dalgången på ställen, som jöklarne lemnat, och säger,

att detta icke i Island är någon sällsynthet !).

I RIsSKs beskrifningar om Grönlands inlandsis och de från

denna till hafvet utgående isströmmarne får man talrika iaktta-

gelser af vigt.

Han säger, att isbergens hufvudmassa utgöres af en hvit-

aktig, af fina, långdragna och parallela blåshål genomdragen is,

men denna ledsagas af stora, sprickformiga, gångar af en safir-

blå, genomskinlig is, till hvilken de främmande inblandningarne

af grus och sten alltid sluta sig ?). Dessutom träffas ofta kon-

glomeratartade isfjäll, sammansatta af oregelbundet hopade

block af olika slags is, blandad med sten och grus, hufvudsak-

ligen i den is, som utgör bindemedlet.

Vidare säger han: Afsmältningen ger sig hufvudsakligen

tillkänna genom de massor af sten och grus, som ursprungligen

hafva legat inlagrade mellan isens lag, men vid isens smältning

efterlemnas på ytan af den återstående isen, som derigenom

blir svart och »ukjendelig» på något afstånd. På gruslagret,

!) Jag har anfört PAIJKULLS yttranden i ett sammanhang, äfven det, som

ej omedelbart berör nu föreliggande fråga om isens beskaffenhet, för

att ej längre fram behöfva ånyo upprepa detsamma.

2) »Fremmede Indblandninger, Steen og Gruus, vise sig altid som spalte-

formige Udfyldningar, eller ligefrem indleirede i den blaa, gjennemsigtige

Tis, men aldrig i hiin normale Tis med de parallele Porer». — (»Om

den gevgraphiske Beskaffenhed af de danske Handelsdistrikter i Nord-

grönland»).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 3. 55

som betäcker isen i BSarfarlikdalen har till och med någon

växtlighet börjat rota sig.

På ett annat ställe säger RInK: »En forgrening af denne

(inlandsisen) henger nedover Dalens ene Sideveg med 5 Flige

af blaalig Iis, starkt klöftede og sönderrevne, samt snavsede af

iblandede Steen og Gruus».

Vidare: Noursoaks halfö, som stiger till 6000 fots höjd,

har ett särskildt täcke af inlandsis, från hvilket jöklar genom

smala dalar nedtränga mot eller till hafvet. Dessa jöklar med-

föra på sin yta och 1 sitt inre stenar och block af annan art

än dalväggarne på ömse sidor om klyften. En af dem — 50-

kak — är i starkt afsmältningstillstånd. Dess ytterkant »er

ganske forsvunden under det Gruus og de Steene, som have

veret indsluttede i Lisen, og som blive liggende paa den efter-

haanden, som den smelter, ligesom man seer at gammel Snee,

der har ligget lenge og töet, gjerne er smudsig af jord og

Stöv. Först flere hundrede Alen fra stranden, hvor der staar

en Huustomt, sees den faste lis at skimte frem af denne Be-

dekning». — En annan — Tuaparsoit — går icke närmare stran-

den än + mil. Denna jökel är, trots dess betydliga storlek,

»ukjendelig fra Söen af; den er ganske sort af paaliggende Steen

og Gruus, som skjule Iisen. Denna saavelsom de lange Steen-

dynger, der strekke sig hen foran den, paa hver Side af Klöften,

tyde paa, at Jökelen tidligere har naaet lenger ud, og for Oie-

blikket smelter af og trekker sig tilbage». — En tredje klyfta

Sarfarfik har också en stor jökel, I mil från stranden, under

stark afsmältning. Dess yttersta kant stupar brant och är dold

af grus och sten, så att isen blott kan ses i sprickorna. Åfven

midt på jökeln ser man litet gräs.

Den stora isen, från hvilken dessa jöklar utgå, träffas på

4800 fots höjd öfver hafvet.

Dessa samma jöklar besöktes 25 år senare af A. HELLAND,

som om de der skedda förändringarne lemnar några upp-

gifter 1). Angående »Tuaparsuit> säger han, att dess afstånd

från hafvet är ungefär detsamma, som RInK angifver. Den är

i hög grad »snavset og fuld af erratiske Blokke». Bräen har

höga sidomoräner, som sträcka sig i en tredubbel rad längs

densamma och ett stycke nedanför dess ända, således utvisande,

att den fordom sträckt sig längre. — Angående Sokak (Sorkak

!) »Om de isfyldte Fjorde og de glaciale Dannelser i Nordgrönland».

30 08 GUMZELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

A. H.), som för 25 år sedan var 1 starkt tillbakavikande, näm-

nes, att den 1875 gick ut 1 hafvet med en 80 fot hög kant

och med en »mägtig» morän. Nu står den med en förklyftad

och ren ismassa.

Längst i norr vid Upernivik såg RInK i närmaste delen af

isslätten enskilda, öformiga, landpartier, s. k. Nunataker, uppen-

bart topparne af de berg, som äro begrafna under isen. »Men

meerkeligt er det, at man hiimsides disse Bjergtoppe seer den

höie Isslette bedekket med Masser af Steen og Gruus, som

danne sorte Striber, der gaae i Retningen hen imod det Sted,

hvor lisen bev&eger sig og Lsfjeldene bryde af. Thi bag ved

disse Striber sees intet Land, hvorfra disse Brudstykker af

Klipperne kunde hidröre».

RoB. BROwNn!), som 1867 från Jakobshavn försökte komma

in på isen, meddelar, att gletscherändan här och der var täckt

med »Gerölle, Schlamm, Sand und Kies». Hans tillagda för-

klaring att alltsammans var »von den iiberhängenden Klippen

herabgefallen», är naturligtvis oantaglig, såvida det icke möj-

ligen der förr af en högre nående is blifvit aflagradt. Sanno-

likare synes, att ursprunget kunde vara den af honom högre

upp träffade sidomorän, som bestod af »Thon und Gerölle», och

hvars beståndsdelar således på en sträcka skulle hafva tagit sin

väg genom isen.

I A. E. NORDENSKIÖLDS berättelse om hans försök att be-

vandra Grönlands inlandsis ?) finner man den uppgiften, att mo-

räner och större stenar blott finnas vid utkanten, der isen stöter

mot land. »Längre än en kabellängd från randen träffar man

inga stehar på inlandsisens yta», men deremot är iskanten »öfver-

allt beströdd med smärre stenbitar». Dessa måste således komma

ur isen.

Angående förhållandena på Grönlands östkust meddelar

J. PAYER ?), att Tirolerfjord var omgifven af syenitgranitberg,

refflade och slipade, i fjordens bakgrund till 700 och vid fjord-

mynningen till 500 fots höjd. Derofvan voro klipporna ojemna

och sönderspruckna. Nu begränsades isströmmen inne i fjorden

af en 150 fot hög ändmorän. Vid södra foten af det Kap An-

tonie bildande fjället såg han en gammal sidomorän på 500

') Se Petermanns Mittheilungen. 1871.

2) Ö. af K. V. A. Förh. för år 1870.

3) »Die Zweite Deutsche Nordpolar-Expedition». 1869—70. (A. Petermanns

Mittheilungen 1871.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND. 4. N:O 8. 57

fots höjd. »Der Grat dieses viele Jahrtausenden alter Schutt-

walles hob sich als scharfe dachfirstartige Kante von Block-

hängen unter den Wänden ab. Der petrographische Charakter

ihrer Massen sowohl als auch das den Moränen eigenthimliche

Steinmehl unterschieden sie deutlich von jenen». På en annan

stor glacier »tief im Inneren Grönlands» såg han fem utmärkta

midtmoräner, som voro af den sig tillbakadragande isströmmen

afsatte, i redan till en del med växtlighet betäckta, terrasser.

På ett ställe, der PAYER besteg en glacier, som utmynnar

1 Frans Josefs fjord, fann han, huru flere midtmoräner vid till-

hörande glacierarmars förening till den stora glacieren uppslu-

kades och försvunno.

Andan af denna glacier var »schuttbedeckt» sammanhängande,

men detta täcke förgrenade sig uppåt i fyra midtmoräner. Gla-

cieren hade dock vid ändan 3000 fots bredd samt var 300

fot hög.

Slutligen må jag anföra ännu några af A. HELLANDS iakt-

tagelser från förliden sommar.

Angående isbergens renhet är det en sedan gammalt känd

sak, iakttagen af många polarresande, att de i allmänhet äro rena,

men att en del af dem föra stora block samt massor af grus

och sten. HELLAND säger: »Overfladen af de fleste Isfjelde er

ren, uden Stene, nu og da ser man et Isfjeld med Stene paa,

og hist og her mindre Isfjelde, der er helt bedekkede med

Stene og Snavs».

Vidare har han iakttagit, att här liksom på Alpernas gla-

cierer träffas »kegleformede Partier af Sand og Smaasten, dog

saaledes, at Sanden og Smaastenen kun optreder i Overfladen;

thi skaffer man denne bort, saa sees de indre Dele af disse

Gruskegler at bestaa af Is». Dessa förekomma nära kanten af

inlandsisen.

Under det sidomoränen vid Iardtlek knapt hade manshöjd,

var den nedanför isströmmen 50 fot hög.

Många andra iakttagelser finnas der samlade, men författaren

hade ett särskildt mål för sin resa och det här anförda synes

hufvudsakligen vara sådant, som vunnits vid sidan af hans egent-

liga undersökning.

Af allt det ofvan sagda finna vi, att det måste betraktas såsom

en bestämd regel, att en del af isen — den undre — innehåller en

massa föroreningar af rullade stenar, af större och kantiga

block, af sand och grus, att en del af deita material torde vara .

38 0. GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

omedelbart efter lösgörandet från klippväggarne inneslutet i isens

massa och i denna nedtransporteradt utan att undergå någon

synnerlig förändring till sin form, under det att en annan del

före sin inneslutning i isen måste hafva varit underkastadt en

större friktion dels under isen dels mellan isen och de uppstic-

kande höjderna, som isen har att passera, och hvilka höjder som-

ligstädes — i isströmmar och glacierer — kunna nå upp till

och öfver isens yta, men i egentlig inlandsis blott nå högre

eller lägre upp i dess massa.

Om vi nu först taga i betraktande den s. k. strandvalls-

teorien, så finna vi, att den icke kan förklara, huru strand-

vallar kunna uppstå i dalar, och ännu mindre på höjder, dit

hafvet bevisligen icke nått.

Den har också svårt att visa, huru en rad af åsar kunnat

uppstå den ena utanför den andra, den yttre ofta vida högre

än den inre.

Den kan icke förklara, huru åsarne kunnat bildas på så

olika nivåer, som man nu finner en och samma ås intaga, vid

hafvets nuvarande yta och på mera än 1000 fots höjd deröfver.

Den kan icke förklara, hvarför åsarne ofta framgå i nästan

rät vinkel mot den hvarfviga lerans utbredning, hvilken dock

måste utvisa hafvets ungefärliga kontur vid den tid, då åsarne

bildades. Asarne gå sålunda icke, som man påstått, i det när-

maste parallelt med den forna strandlinien. De festa af dem

skära denna i en vinkel, som mer eller mindre närmar sig

den räta.

Den kan icke förklara biåsarnes tillkomst.

Den kan icke förklara åsgroparna genom annat, än en ord-

sammansättning utan grund och utan betydelse, såsom t. ex.

»gyratoriska rörelser», hvilka om de förefunnes, endast borde

kunna ursvarfva ett rundt hål, men ingalunda en åsgrop, hvilken

ofta har en ganska stor bredd, men oftare en ännu större längd.

Den kan icke förklara, hvarför dessa »gyratoriska rörelser»

gemenligen inträffat midt på åsryggen, lemnande en vacker

och väl utpräglad, men oftast smal, rygg på hvardera sidan,

eller huru en sådan långsträckt åsgrop genom smala och väl ut-

bildade tvärryggar kan vara delad i flera i rad efter hvarandra

liggande.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 8. 59

Den har icke försökt att förklara åsgrafvarne.

Den kan icke gifva något skäl, hvarför en ås, när den

skall öfverskrida en mötande djup dal oftast delar sig i en

mängd, höga och vackra, men isolerade, kullar, icke heller, hvar-

för den i en, 1 åsens riktuing framgående dal eller på en lång-

samt sig sänkande högslätt fortgår utan något afbrott.

Den kan icke säga, hvarför åsarne i allmänhet gå i samma

riktning som refflorna, och hvarför de vika undan för mötande

höjder, der en dal i närheten bereder dem en lättare väg att

komma fram.

Åtskilliga andra förhållanden skulle kunna nämnas, men

de redan anförda torde tillräckligt visa ohållbarheten af denna

teori.

Att likväl en del bildningar finnas, som verkligen äro strand-

vallar, vill jag visst icke förneka, men de hafva med åsarne föga

annat gemensamt än formen. Någongång hafva de också ett

innehåll, som erinrar om rullstensgrusets, men de hafva icke

rullstensåsarnes riktning. De äro oftast vida yngre. De höra

stundom till och med till nutidens bildningar. Någon gång

torde det vara svårt att bestämma, om det är en ås eller en

strandvall, man har för sig, men i de festa fall torde det lätt

låta sig göra. Några exempel på dylika strandvallar har jag i

det föregående anfört.

Om vi nu öfvergaå till erostionsteorien, så finna vi, att den

grundar sig på antagandet af en obevisad och — jag kan till-

lägga det — obevislig öfversandning af Sverige till en höjd af

många hundra eller kanske till ett par tusen fot.

Den har likaså svårt att åter bortskaffa den obehöfliga sand-

massan, sedan denna spelat ut sin roll.

Den kan icke förklara, hvarför åsarne öfver Upland-Söder-

törn gå 1 norr och söder från haf till haf.

Den kan icke gifva något skäl för, att traktens bergarter

kunna inverka förändrande på rullstensgrusets sammansättning;

ej heller hvarför åsarne 1 sitt lopp visa sig beroende af

jordytans relief, till och med om förutsättningen, att beroendet

skulle vara inskränkt till trakter, som ligga mera än 300 fot

öfver hafvet, visat sig hålla streck.

Den ger deremot en lätt och god förklaring öfver åsarnes

slingrande lopp, öfver biåsarnes bildning samt öfver åsgropar

och äfven öfver åsgrafvar.

60 0. GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

Den har emellertid så många skäl emot sig, att den numera

knappt torde räkna några egentliga anhängare.

Afven i afseende på denna teori får dock medgifvas, att

den på vissa områden kan hafva ett berättigande. Det finnes

otvifvelaktigt i en del dalar bildningar, som mer eller mindre

erinra om åsar, och som äro bildade genom utskärning af den

dalen genomrinnande elfven. Till sådana torde kunna räknas

en del af de s. k. niporna i Norrlands floddalar. Men deremot

synes det mig säkert, att den såsom bevis för erosionsteoriens

verklighet af A. M. JERNSTRÖM !) anförda åsbildning är en verk-

lig rullstensås, och ingalunda en sådan »nipa».

Han säger (sid. 127): »Men det bästa exemplet på, att

vattendragen sålunda kunna förändra sin strömfåra och qvarlemna

en ås i dalens midt lemnar oss förhållandena vid Kenischku-

oschkki mellan Kenischjäyri i söder och Pukseljäyri i norr i

Utsjokidalen. Sjelfva dalbottnen mellan de på sidorna uppsti-

gande 300—400 fot höga bergsbranterna torde hafva en bredd

af 1200" till 1500'; i dess midt stryker en mycket skarpt mar-

kerad ås, som på högsta stället närmare södra ändan är omkring

70' hög med 15-—20' bred ryggkam, i hvilken träffas en liten

åsgrop, 4' djup och 6 i diameter; norrut sänker sig åsen mer

och mer, så att den vid norra ändan, der den afskäres af forsen,

är 30. Elfven kröker här åt V. På andra sidan stiger åsen

åter till 30' ä 60' höjd och stödjer sig mot sjelfva bergväggen,

tills den sänker sig mot stranden af Pukseljäyri. JERNSTRÖM

anser, att elfven fordom gått på andra sidan om åsen, och att denna

varit sammanhängande. Han omnämner den djupa dalsänkningen

vester invid åsen och de der ännu befintliga smärre vatten-

samlingarne. Dalen skulle då före genombrottet hafva varit

fyld med grus till höger om åsen; men han medgifver dock,

att några tydliga återstoder af denna förmodade fyllning icke

finnas qvar. Ej heller finnas sådana på vestra sidans bergväggar.

Asen består af 6—538' rullstensgrus och derunder »mera grof

sand». Skildringen visar tydligt, enligt mitt förmenande, att

det är en verklig rullstensås med sin åsgraf, och dess riktning

i dalen, jemförd med dalens krökning, öfverensstämmer aldeles

med, hvad den borde vara.

Hvad moränteorien beträffar, har mot denna blifvit fram-

hållet, att en inlandsis, då den täcker hela landet, dess höjder

') »Material till Finska Lappmarkens geologi». Helsingfors 1874.

BIHANG TILL SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 83. 61

och dalar, icke kan hafva några moräner. Dessutom äro mo-

ränerna till sin sammansättning så olika med rullstensåsarne, att

ingen förvexling dem emellan bör kunna ske. Dock må an-

märkas, att sidomoränerna, sådana de träffas på en del ställen

i Alpernas dalar, genom form och innehåll synas ganska mycket

erinra om våra åsar, ehuru man i dessa sidomoräner någongång

träffar repade stenar, hvilket man icke hittills gjort i våra åsar).

Sålunda är +t. ex. beskrifningen ?) på »la Serra» i Piemont så

erinrande om våra åsar, att man icke kan undra på, om en

person, som sett denna, men icke våra åsar, eller icke lärt känna

dem i detalj, skulle vilja förklara dem för ett och samma.

Dock finnes åtskilliga svårigheter för antagandet af moränteorien

1 ordets egentliga eller hittills varande bemärkelse. Då jag lik-

väl 1 det följande kommer att ännu vidare yttra mig om dessa

förhållanden, kan jag nu lemna denna teori med förklaring, att

den äfven är oantaglig, sådan som den hittills blifvit framstäld.

D. HuUMMELS teori brister i bevisning i några rent fysika-

liska förhållanden. En stillastående iniandsis, som denna teori

— enligt min uppfattning — nödvändigt fordrar, har inga spric-

kor. Ty sprickorna uppkomma vid rörelsen, då spänning i

isen af en eller annan anledning uppstår, men de sluta sig åter,

då anledningen upphör.

Åfvenså saknas fullt skäl för antagandet af isdalarne, och

hvarför dessa skulle utbilda sig just så, som åsarnes nuvarande

lopp fordrar det.

Dessutom är det genom stenräkningar 1 mellersta Sverige

bevisadt, att åsarnes material i allmänhet är transporteradt utan

afseende på lutningar och motlutningar, men, om HUMMELS teori

vore riktig, borde väl altid materialet vara transporteradt efter

markens lutningsriktning.

Om anledningen, hvarför åsarne vid öfvergångar öfver djupa

mötande dalar fortgå 1 samma riktning, men 1 form af en kedja

af kullar, torde den också svårligen kunna lemna en tillfreds-

ställande förklaring.

Åfvenså huru de repade stenarne i bottenmoränen så hastigt

kunna förlora sina repor och blifva mattslipade.

1) Utom det omnämnde i sommar af mig vid Vimmerby gjorda fyndet af

en sten med spår af refflor.

2) CH. MARTINS et B. GASTALDI. »Essai sur les terrains superficiels de

la vallée de Po, aux environs de Turin, comparés å cenx de la plaine

Suisse». (Bull. de la Soc. Géol. de France. T. VIT).

62 0. GUMALIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

Likaså har denna teori något svårt att förklara åsgroparne

eller åtminstone, huru de kunnat bibehålla sig oskadade efter

sin bildning.

Att således denna teori, oaktadt det myckna på dess ut-

arbetande nedlagda arbetet, och oaktadt de vigtiga utred-

ningar, som i sammanhang med dess framställande blifvit verk-

stälda, icke är tillräcklig för att förklara åsfenomenet, synes mig

obestridligt.

Återstår då endast N. O. HoLsts förklaringssätt. Detta grundar

sig dock egentligen endast på antaganden. AT dessa äro åt-

skilliga stridande mot all hittills förvärfvad erfarenhet, och jag

vill derför förmoda, att författaren efter ytterligare erbjndet till-

fälle sjelf kommer att på sin teori tillämpa sin sats !): »Det

vigtigaste stödet för hvarje naturvetenskaplig teori är den ome-

delbara iakttagelsen». <Intilldess anser jag den ej behöfva sär-

skild vederläggning.

Då, såsom af det föregående synes, ännu ingen tillfredstäl-

lande förklaring öfver rullstensgrusets bildning finnes offentlig-

gjord, anser jag mig böra framlägga den åsigt, till hvilken jag

kommit.

Såsom jag i det föregående visat, tillhör rullstensgruset

inlandsisens sista skede. Då dess hufvudsakliga utbildning i hit-

hörande trakter är i form af åsar, och rullstensfälten endast äro

undantagsbildningar, kan jag tills vidare lemna dessa sistnämnda

åsido.

Åsarne äro på en gång beroende af markens lutningsför-

hållanden och oberoende deraf och detta såväl på större som

mindre höjd öfver hafvets nuvarande yta. Man kan för att för-

klara detta, icke nöja sig med att antaga, att landets relief efter

åsarnes bildning undergått mer eller mindre betydliga förändringar,

ett antagande, hvilket dessutom vid närmare granskning af de

lösa jordarternas förhållande till den fasta refflade berggrunden

visar sig vara helt och hållet obefogadt. Jordytans relativa

höjder måste vara ungefär desamma i dessa trakter nu, som de

voro under öfverisningens tid. För detta påstående skulle kunna

anföras åtskilliga bevisande omständigheter, men då frågan härom

är af jemförelsevis ringa betydelse för förklaringen af den nu

föreliggande, torde ej vara skäl att dermed sysselsätta sig, helst

som en del af dessa skäl i alla fall temligen tydligt framgå ur

') »Om de glaciala rullstensåsarne». G. F. Förh. B. IIL s. 104.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4 N:O 8. 63

det redan anförda och ur det, som ytterligare kommer att an-

föras. Om vi emellertid fästa uppmärksamheten på, huru en del

åsar framgå 1 skydd af Kilsbergen och dervid afvika från reff-

lornas normalriktning, men, då de lemna detta skydd, fortgå i

nyss nämnda riktning;

om vi vidare komma ihåg åsarnes undanvikande för mötande

tvärare höjder för att i stället framgå genom dalar mer eller

mindre långt åt ena eller andra sidan;

om vi noga beakta, att detta undanvikande sker redan på

ej obetydligt afstånd, aldeles som om åsarne haft känning af

höjden ett godt stycke, innan de, fortsättande i sin förra rikt-

ning, skulle hafva nått den;

om vi ytterligare tänka på de svaga bågformiga böjningarne

åt ömse sidor, som åsarne under sin fortgång öfver slätten varit

underkastade;

om vi iakttaga, att åsarne i dalar vanligen icke gå rakt

fram genom dalens midt, utan intaga ett läge sådant, som huf-

vudströmmen i en genom dalen framgående, densamma fyllande,

vattenmassa skulle intaga;

om vi vidare erinra oss, huru åsar utträda ur alla betyd-

ligare dalar i Kilsbergens höjdsträckning, hvilka gå någorlunda

i refflornas normalriktning, men deremot undvika de lägre lig-

gande dalarne, som icke stämma med normalrefflorna;

om man i afseende på åsarnes material fäster sig vid dess

öfverensstämmelse med bottengruset, samt iakttager, att på

åskärnans yta och under hafsbildningarne, som bilda skalet, stun-

dom träffas ytgrus och kantiga block, hvilka följaktligen måste

tänkas vara afsatta på åsarne redan före deras sänkning under

hafvet, isynnerhet som block och sannolikt äfven ytgrus jem-

väl finnas på åsar, som icke blifvit sänkta under hafvet;

om man sammanställer allt detta, måste man, synes det mig,

komma till det resultat, att åsarnes kärna är bildad såsom en

t inlandsisens undre del ingående och med densamma rörlig in-

lagring, såsom en inre morän.

Enligt hvad jag i det föregående sökt utreda, måste man

antaga, att inlandsisen haft olika rörelseriktning i sina öfre och

1 sina undre lager. De öfre, som äro oberoende af höjderna,

framgå ungefär i samma riktning, till dess de stöta på något

hinder af det ena eller andra slaget De måste tänkas utgå

radielt från centralpartiet, der det drifvande trycket verkar. Isens

väg utvisas af normalrefflorna på höjderna. De undre lagren

64 0. GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

åter måste foga sig efter markens ojemnheter; de måste fylla

och följa dalarne och fördjupningarne, så att den öfre delen af

isen deröfver lättare kan glida fram. Att följa dessa islagers väg,

är svårare, helst som refflorna just i dalarne i allmänhet äro

täckta af mägtiga jordlager. På ett och annat ställe får man

dock se dessa undantagsrefflor och dithörande berghällars stötsidor,

hvilka ofta visa sig helt och hållet afvikande från de normala,

ja! så mycket, att de gå i motsatt riktning. I Norges dalar är

detta fenomen lätt att iakttaga och äfven sedan gammalt be-

märkt. När dessa undre lager fortgå någorlunda regelbundet,

såsom på Nerikesslätten, i Upland och Vestmanland, utbildas

också åsarne regelbundet; när de framgå öfver en mycket ku-

perad terräng och således i tätt och ofta förändrad riktning, blifva

också åsarne oregelbundna och afbrutna, såsom i Södermanland.

På detta sätt låta tydligen en hel mängd af de hittills oför-

klarliga eller svårförklarliga delarne af åsfenomenet med lätthet

tolka sig. Den enda svåra punkten är, att man i allmänhet

icke ser något grus o. d. i hvarken glacierer eller inlandsis.

Likväl finnes sådant der, enligt hvad jag i det föregående haft

tillfälle att visa. Det vore också a priori högst oantagligt, att

sten och grus endast skulle finnas på isens yta samt under dess

botten och äfven i dess aldra understa del. Men om denna

understa del sträcker sig upp några 100 fot öfver isens under-

yta, så behöfves sannolikt icke mera för att förklara åsfenomenet.

Hvarför materialet i åsarne bör stå i nära samband med

bottengruset, men äfven hastigt lida inverkan af förändring

i omgifvande bergarter, är på detta sätt lätt att förklara. Då

inlandsisen fortgår genom en dal eller uppför en höjd och der-

vid under sig förer bottenmoränen framåt, måste ju en del der-

af vid utträdet på den lägre marken framför dalens mynning

eller bakom den mötande tvärryggen i stället för att fortfarande

följa under isen indragas deri och sedan, innesluten mellan

islagren, framgå på större eller mindre höjd öfver den fasta

berggrunden !). Men derjemte kommer en del af dessa imne-

slutningar från sido- och midtmoränerna. Båda dessa slags mo-

räner, som ju egentligen endast äro af ett och samma slag, bestå

nämligen af två delar: en öfre på isens kant invid eller nära

!) Här får man också en lätt förklaringsgrund för det af A. ERDMANN

omnämnda och. på de geologiska kartorna lätt synbara faktum, att åsar-

ne ofta börja vid kammen af en mot norr brant stupande tvärrygg och

der ej sällan uppträda i vida större antal än förut.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 4. N:0 8. 65

dalväggen liggande, till stor del bestående af kantiga block och

stenar, sådana, som de frigjorts från de omgifvande bergen, och

en undre mellan dalväggen och isen liggande och derstädes

genom isens rörelse till andra trakter medförd, hvarvid dess

stenar, under det de repat och slipat bergväggarne, sjelfva blifvit

afnötta, rundade och slipade. Att så är förhållandet, är sjelf-

klart, då man känner, att i de flesta fall under smältningstider

ett öppet mellanrum uppstår invid bergväggarne, och då man vet,

att dessa sistnämnda likaväl, som botnen, äro repade och slipade så

långt, som isen nått. Att dessa samlingar af sten och grus

också deltaga såsom integrerande delar vid isens rörelse och sedan

i sin mån bidraga till åsbildningen, är högst sannolikt. När

två sidomoräner vid sammanflödet af två glacierer förena sig,

måste väl också deras undre delar förena sig. Det uppstår så-

lunda en midtmorän på ytan och en i isens undre del. Denna

senare kan väl under vissa förhållanden tänkas ingå i bottenmo-

ränen, men det är lika sannolikt, att den kommer att fortsätta

såsom ett sten- och gruslager mellan islagren.

Och hurudant skulle då materialet i detta lager vara? Det

skulle bestå af rullade eller åtminstone rundade stenar, större och

mindre, samt af en del grus och sand, men det finaste slammet

borde vara bortfördt af det i klyftan imvid bergväggen genom

den undre sidomoränen adespplagde eller framrinnande Jeraält-

ningsvatnet. Det skulle vara rullstensgrus, utom att rullste-

narne åtminstone delvis vore repade. Under isens rörelse fram-

åt skulle dock dessa materialer nötas mot hvarandra, sanden och

gruset skulle nöta bort reporna från rullstenarne, hvilka sålunda

skulle erhålla en mattslipad yta, öfverdragen af slippulfver.

Som rörelsen hufvudsakligen skulle bestå i skjutning eller skufning

framåt, skulle afnötningen verka starkast på öfre och undre ytan.

Stenarne borde blifva något mera plattade, än de redan förut

kunde vara. Deras läge längs eller tvärs för komme att bero

på isens rörelse på stället, om denna vore hastigare eller lång-

sammarge, och hvarest inom isströmmen stenarne lågo.

På dylikt sätt skulle äfven bottengrusets material blifva

behandladt.

Omkring inneslutna och åter ur isen framkommande stenar

har man alltid sett, att isen varit fastare och hårdare än eljes.

(AGAssIZz). Grus och stenlagren äro bundna vid de klara ispar-

tierna, men finnas icke i den blåsiga isen (RINK). Dessa fakta

tyda på att i närheten af stenar, som äro i isen inneslutna, före-

66 0. GUMALIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

trädesvis uppkommer smältning, kanske genom den vid stenarnes

gnidning mot hvarandra frigjorda värmen. Uppkommer der

smältning och följaktligen vatten, så bör äfven transport af finare

slam och sand ske, således äfven uttvättning och omflyttning

af en del af moränernas beståndsdelar. Vi se också ej sällan i

en ås, huru den efter sin längdsträckning öfvergår från mera

rullstenig till grusig och sandig.

Om nu sålunda i isens undre delar uppstått dylika mellan-

lager af rullstensmaterial, hvilka efter hand utsträckt sig i öfver-

ensstämmelse med landets kontur så långt, som isen nådde, måste

i de yttersta delarne, der isen naturligtvis var jemförelsevis

ganska tunn, rullstensgruset snart komma fram i ytan eller ock-

så nå ned till botnen. I hvilketdera fallet skulle här uppstå

rullstensaflagringar (»rullesteenssand», »decksand» e. d.) som an-

tingen utbredde sig i jemna fält eller bildade mindre ryggar

på större fält, hvilka efterhand ökades genom nytillförda massor.

När sedan genom nederbördens aftagande och isens afsmält-

ning, tjockleken hos istäcket öfverallt minskades, drogo sig ytter-

gränserna tillbaka, och slutligen upphörde isens framåtskridande,

då trycket blef för ringa, att sätta hela ismassan i rörelse öfver

berg och dal. Enstaka partier kunde visserligen fortfarande

skrida framåt, der terrängen var gynsam, men i det hela måste

ett stillastående hafva uppstått. Isen smälte alltmera. Smält-

ningsvatnen framgingo väl, liksom på Grönland nu, kortare och

längre sträckor ofvanpå isen, men förr eller senare togo de sig

ned till botnen och framgingo efter de naturliga, af markens

lutning betingade, riktningarne. Efterhand kommo de öfversta

stenarne och blocken i dagen och aflagrades på blottade höjder

eller sjönko vidare mot djupet med den aftagande isen. Yt-

gruset samlade sig mer och mer och ökades här och der genom

från de blottade bergen af kölden lössprängda delar. Rullstens-

bildningarne kommo också i dagen, delvis täckta af ytgrus och

block. Der dessa höljen på isen voro mera sammanhängande, så-

som fallet företrädesvis var med rullstensbäddarne, skyddade de

isen, så att denna under dem bibehöll sig osmält, medan den

smälte bort, der den var obetäckt. Här och der hade rullstens-

massorna mindre tjocklek eller voro icke sammanhängande. Der

tillsvämmades genom smältningsvatnen sand och grus i skydd

bakom och mellan rullstenskullarne. På andra ställen hade rull-

stensbädden delat sig i grenar (till exempel vid föreningen

mellan två »inre moräner»), så att isen låg blottad, omgifven

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 8. 67

af rullstensgrus. Der uppstodo hålor, i allmänhet långdragna

till följd af isens rörelse — början till de blifvande åsgroparne.

Smältningen fortgick. Den nådde bottenlagren. Detta skedde

först, der isens betäckning var minst, hvilket borde vara i närheten

af åsarne, hvilka nu bestodo af is, öfverhöljd af rullstensgrus.

Hit strömmade vatnen ned. Här gingo de fram, tills de nådde de

naturliga dalarne. Dervid bildades åsgrafvarne dels i sandbäddarne,

som underlagrade åsen, dels i krossgrusbäddarne vid sidan deraf.

Småningom smälte också isen inuti åsarne. Rullstensgruset satte

sig efterhand och bildade åsen stundom med en stundom med

flere ryggar, allteftersom bredden var stor. Var bredden mycket

stor, kunde till och med en oregelbunden hop af kullar uppstå.

Sist hunno de delar till stadga, der ryggen framgick öfver djupa

tvärdalar. Här sänkte sig rullstensmassan mot djupet; sprickor

bildades; isen blottades och afsmälte mellan de enskilda styckena;

koniska spetsar ordnade i rad uppstodo.

Der åsen framgick snedt öfver eller längs efter en långs-

gående dal, blef deremot förhållandet ett annat. Somligstädes

blefvo åsryggarne qvar på långa sträckor. På andra ställen

underskars isen af de framflödande smältningsvatnen. Den brast

och rullstensgruset bortfördes af strömmarne, hvarigenom stora

luckor i åsens sträckning föranleddes.

Der åsen framgick öfver en slätt eller utför en jemn slutt-

ning, der gick isens smältning inuti åsen så småningom och

allt blef sammanhängande. En regelbunden ås uppstod.

När en ås hade sin sträckning såsom t. ex. Upsalaåsen

mellan Upsala och Kalmarsand, än på en än på en annan sida

begränsad af djupa dalgångar, under det att större slätter eller

jemnare mark utbredde sig på den motsatta, blef stupningen

naturligtvis brant mot dalen, långsluttande mot slätten. Således

blir denna vexlande, när höjdernas läge bestämt isens väg än

på östra än på vestra sidan om dem.

Likasom man ser midtmoränerna på en glacier flyta till-

sammans och förena sig med sidomoränerna, så kan natur-

ligtvis äfven hafva skett med rullstensbanden i isen. De rördes

framåt i en mer eller mindre spetsig riktning mot hvarandra

och slutligen förenade de sig eller kommo åtminstone i närheten

af hvarandra.

Vid afsmältningen uppstod då en gaffelformigt delad ås —

hufvudåsen med sin biås. — I föreningslinien inuti vinkeln

68 0. GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

borde då naturligtvis uppstå en jemn båglinie, beroende på vin-

kelns gradtal och åsarnes relativa storlek.

Så vidt jag kan se, förklarar sålunda detta bildningssätt

alla åsarnes mångfaldiga och olikartade egenskaper.

Återstår ännu en sak att taga i betraktande i sammanhang

härmed, nämligen svallgruset. I enlighet med namnet, som

blifvit detta grus gifvet af A. ERDMANN, bör förklaringen öfver

dess tillkomst sökas uti svallande vågor, som omlagrat och omsor-

terat, rullat och rundat krossgruset, samt utplånat refflorna på

jökelstenarne, Detta grus förekommer såsom större fält på vissa

höjder öfver hafvet, på sådana, som väl med sannolikhet kunna

anses hafva utgjort grund eller skär i detsamma, då hafvet stod

som högst. Så är t. ex. förhållandet med Käglan i Nerike,

Kolmorden m. 4. trakter. På andra håll bildar det sluttande

terrassformiga afsättningar utefter bergväggarne. Så t. ex. efter

Kilsbergen på långa sträckor, efter Kolmordens södra fot så långt

jag haft tillfälle följa den o. s. v. Detta grus fortsättes ofta

utåt med sandlager, nedåt med bottengrus.

Följer man detsamma på någon längre sträckning, der det

ofta är genom grustag öpnadt, såsom t. ex. efter Bråvikens

norra strand, skall man städse se det i någon mån skiktadt

och skikterna stupande utåt från berget. Det synes häraf

antagligt, att detta grus, åtminstone i många fall, utgör lem-

ningarne af de forna sidomoränernas undre lager, hvilket blir

så mycket troligare, då man ofta finner bäddarne af detta

grus täckta med massor af stenar och block, hvilka böra motsvara

den egentliga sidomoränen.

Sannolikt synes äfven, att en del af svallgrusfälten utgöra,

så att säga, försök till bildning af rullstensgrus, ehuru icke för-

hållandena lämpat sig för dess normala utbildning.

Slutligen må här mitt förklaringssätt öfver tillkomsten af

rullstensbildningarne i ett sammanhang i korthet framställas:

1. Åsarne bestå af tre skilda delar, tillhörande olika tider:

skalet, kärnan (den egentliga åsen) och underlagret, af hvilka

det första och sista ofta saknas. Skalet är dels glacialt dels

postglacialt och bildadt i hafvet; kärnan är glacial och bildad

i isen; underlagret tillhör istidens första skede (tiden för inlands-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 3. 69

isens tillväxt) och är bildadt framför iskanten genom glacierelf-

varnes tillsvämmande verksamhet.

2. Det egentliga rullstensgruset bildades i form af »inre

moräner» inuti isen i dess undre delar, der rullstenarne genom

nötning och framskufning tillplattades, mattslipades, beröfvades

sina repor och täcktes med slippulfver. Materialerna omlagrades

dervid till någon del.

3. Rullstensgrusets material är dels bottenmoränen, dels

sido- eller midtmoränernas undre delar.

4. Rullstensgrusets material tilldanades under hela istiden;

men dess nuvarande yttre former under istidens allra sista skede.

5. Från de olika dalarne kommo rullstensband, af hvilka

en del fortgingo parallelt eller nära parallelt, en del åter träffade

tillsammans och förenade sig med hvarandra.

6. Vid föreningspunkten uppstodo ej sällan mellanrum, der

endast is, men ingen rullsten fanns. Dessa mellanrum, som

vanligen i följd af tillkomstsättet voro utdragna på längden i

åsens riktning, gåfvo sedan upphof åt åsgropar.

7. En del åsgropar uppstodo af andra anledningar, då

rullstensbanden af en eller annan orsak vid kanten eller på

midten blefvo tunnare eller försvunno. Orsakerna kunna natur-

ligtvis hafva varit mångahanda, men torde hufvudsakligen hafva

berott på isens inre oregelbundna rörelser.

8. Åsarnes yttre form uppstod derigenom, att den inre

moränen vid isens afsmältning trädde i dagen och skyddade

sitt underlag, hvilket efterhand och långsamt försvann, hvarvid

åskärnans material »satte sig», allteftersom isen smälte. Vid

samma tid och af motsvarande anledning tillkommo åsgroparne,

der den inre moränen på ett eller annat ställe icke fullt täckte

isytan.

9. Åsgrafvarne äro bildade vid åsformens tillkomst genom

inverkan af smältningsvatnen på den här först blottade jordytan.

10. Krökningarne åt ömse sidor om åsens normalriktning

bero på den sammanpressning, istäcket led, då det, framgående

öfver en slätt, stötte emot en mötande större höjd.

11. Krökningarne vid mötet med en större höjd, som ej

af den »inre moränen» kunde passeras annat än genom en åt

ena eller andra sidan liggande sänkning eller dal, och hvilka

städse synas börja och fortgå på ej ringa afstånd från den mö-

tande höjden, måste bero på ett förskjutbart, men dock temligen

styft, medium, 1 hvilket åsarnes ursprungliga material var inne-

T0 GUMZLIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

slutet, och med hvilket det måste röra sig. Detta material kan

ej hafva varit annat än is.

12. I en krokig dal kröker sig åsen ännu skarpare än

dalen, alldeles som förhållandet skulle vara med en flod eller

med en glacier, en isström e. d.

15. Åsarnes afbrott vid öfverskridandet af en djup tvär-

dal kan till en del bero på urskärning genom rinnande vatten,

som följde den naturliga vägen efter markens lutning, men

hufvudsakligen äro de samtidiga med åsformens utbildning och

bero på »sättningar», som i den djupa dalen blefvo större, än

att sammanhanget hos åsens rygg kunde bibehållas, såsom på

de långsamt sig sänkande eller nära vågrätt liggande trakterna.

14. I längddalarne deremot bero de afbrott, som före-

komma, till större delen på bortsvämning genom de här längs

åsen framgående smältningsvatnen. Derför ser man i sådana

dalar antingen sammanhängande eller också endast sporadiska

åsbildningar.

15. Ytgruslagren och de äldre blocken äro af isen qvar-

lemnade på åskärnans yta. Anledningen, hvarför de endast före-

komma här och der på åsryggen, men då ofta öfver en ej obe-

tydlig yta, måste väl sökas deruti, att rörelsen inom olika lager

af isen går i olika riktningar, och att således t. ex. en och

samma midtmoräns öfre och undre del på längre eller kortare

afstånd från utgångspunkten måste befinna sig öfver olika platser

i dalen, hvarvid deras riktningslinier skära hvarandra.

16. Att åsarne oftast äro släta och jemna på ytan samt

fria från block, under det omgifvande krossgrusmarker äro höljda

med dylika, torde väl få söka sin förklaring deruti, att dessa

materialer varit mera spridda i isen (eller kanske först under

afsmältningen ditkommit), hvarför solen och den varma luften

haft mera tillfälle att verka på den del af isen, på hvilken de lågo

än på den, der den inre moränen, som sedan bildade åskärnan,

genom sin större massa och täthet uteslöt värmen, hvarigenom

redan under denna tid åsarne komma att intaga ett något do-

minerande läge.

I7. Stora rullstensfält bildades dels vid inlandsisens yttre

delar dels ock på ställen, der rullstensmassor tillfördes i dalar,

som vidgade sig mot en större slätt, och der de genom isens

rörelse utanför 1 någon mån hindrades att fortsätta sin väg så-

som t. ex. vid Riddarhyttan samt söder om Nora.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:0O 3. 7/1

”

19, Äfven en del af det s. k. svallgruset måste anses till-

höra samma bildningstid och bildningssätt som rullstensgruset,

ehuru läget ej varit gynsamt för åsformens utveckling.

Bilaga.

Om stenräkningar på geologiska kartbladet »Nora».

För utredande af sambandet mellan de olika bergarterna i

rullstensgrusets stenar och i den fasta berggrunden i närheten an-

stälde jag under den geologiska undersökningen af kartbladet

»Nora» ett antal stenräkningar på olika ställen. Vid hvarje

räkning samlades utan val 200 stenar ur ett grustag, sönder-

slogos och bestämdes.

Resultaten voro följande:

; 1. Lindeåsen:

a. b.

förra ge MOD lida SE 326,2

(Ern GTSe EUT DT UU HAT 15,0

Milman SNS Lreg 46,7 PRE

NOTOR 13 seg NET 106

Främmande bergarter = 6,7 3,9

100,0 z 100,0 2.

a) Från skärningen vid Jerle jernvägsstation;

b) Från ett grustag vid Ringholmen.

Härvid torde böra påpekas: att åsen fortgår på gneisgrund

med stora berg af Örebrogranit strax invid vesterut; att tillök-

ningen i graniternas procenttal från b) till a) hufvudsakligen

kan tillskrifvas detta bredvid liggande massiv, då de grofva

graniterne i b) utgöra 11, men i a) 19 procent af det hela.

eller i den förra mindre än en tredjedel och i den senare fullt

hälften af granitstenarne; att den märkliga förminskningen i

gneisstenarnes antal i motsats, mot hvad man efter underliggande

bergarten kunde haft skäl att vänta, beror på tillförseln af

granit och eurit genom Moåsen; att ökningen i euritstenarnes

antal beror på samma tillförsel; samt att 1 afseende på dioriten

och »främmande bergarter» (röd sandsten och porfyr) summan

af de ingående stenarne är för liten, för att man skulle kunna

sluta något af den lilla ökningen eller minskningen.

d2 10: GUMZLIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

2. Moåsen.

el d. e.

Granitroos ie poctmelet 1531 21,2 kön

(ÖTETS Nerd tö rn EJE rara 657 Du 6,9

Burt ordet SENT 71,4 62,7 653

I DITO er SR Ses LENE E 3,4 3,5 3,5

Främmande bergarter... — 3,4 2,5 d,6

100,0 2 100,0 2 100,0 4.

c) Från åsen mellan de båda vägarne till Skymhyttan;

d) Från udden i Norasjön söder om Bockholmen;

e) Mellan Fåsjön och Usken öster om Öskevik.

c) ligger på granitteritorium, d) på gränsen mellan graniten

och den nordligare liggande gneisen, e) på eurit.

Af de i e) funna 16,7 procent granit kunna vid pass 10

procent vara komna från nära håll (d. v. s. från minst en fjer-

dedels mils afstånd norrut); de öfriga äro från mera aflägsen

moderklyft.

Under åsens fortsättning ned till Bockholmen !) passeras

endast eurit och gneistrakter, tills den grofva Örebrograniten

vidtager högst en åttondedels mil nordnordost om d). Några

smärre partier af Stockholmsgranit finnas dock äfven här och der

inom gneisens område norrut. Från dessa traktens graniter kan

man härleda minst 17 procent af de här anträffade 21,2, hvilket

visar, huru hastigt närliggande bergarter inverka.

Fortsätter man deremot ned till c), så finner man en lägre gra-

nithalt, oaktadt åsen mellan c) och d) endast passerat en gra-

nittrakt. Detta är svårförklarligt. Men om man ser, att gneis-

stenarne jemväl föga ökats, hvaremot euriten vunnit en betydlig

tillväxt, måste man tänka sig, att detta beror på tillförseln från

Vikerns dal af hufvudsakligen euritarter. (Jemför nedan om Sta-

draåsen). Märkligt är atticke en enda sten af kornig kalk ingått i

de här gjorda bestämningarne, oaktadt åsen vid e) befinner sig

i närheten af och sydligt från denna bergart i fast klyft.

Den stora tillökningen af diorit hos d) torde väl få söka

sin härkomst från Jernboåstrakten, der dioriter och dioritlika

hornblendeeuriter i riklig mängd förekomma.

!) Man kan jemföra kartbladet från S. G. U. N:o 56, äfvensom bergarts-

kartan öfver samma trakt, som är bifogad uppsatsen: »Om Malmlagrens

åldersföljd och deras användande såsom ledlager». (O. af K. V. A. Förh.

1875).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:O 8. 73

3. Stadraåsen.

f g. h. i

ÖMT ia SES SERIE EN 10,0 5,0 2,0 9,5

(ETTA ST SR en. sku soda SISKAEL 4,5 53,0 2,5 05

ITERA DA donna fiaeesatbo share S1,5 56,0 88,5 81,5

Svar nalleflintar cs... — = 0,5 On

lNTGTIG. oc... NATT NG 1,0 3,0 1,0 1

Främmande bergarter 0 IG 205 Z

100,0 2 — 100,0 4 100,0 24 100,0 «.

f) Från åsen vid landsvägsbron invid Flaksjön;

g) Mellan Kopparhyttan och Spångkällan;

h) V. om Greksåsars gästgifvaregård;

i) S. om Stadra gård.

Alla ligga på euritområde. Men strax vester om g) genom-

skäres detta af en hyperitgång, hvarjemte äfven diorit och horn-

blendeeurit der förekomma. N. om g) och N.V. om f) åt olika

håll finner man äfven mindre partier af gneis.

Man ser här genast, huru öfvervägande eurithalten är, då

den i intet fall går ned till 80 procent. Under sådana omstän-

digheter, när de öfriga bergarterna förekomma 1 så ringa mängd,

att redan en eller två stenar utöfva ett ganska stort relatift in-

flytande, kan man just icke draga några slutsatser från dessa.

Dock må påpekas, fyndet i h) af en sten af svart hälleflinta,

tydligen förskrifvande sig från Grythyttan och ditförd genom

Grekens dal. (En dylik ränder också i bottengruset fa den

s. k. Åsagrufvan nära Stadra). Vidare att af graniterna från

i) endast 1,5 procent kan förskrifva sig från Örebrogranit-mas-

sivet i nordvest. De öfriga måste vara förde längre väg. Der-

emot förefinnas graniter till utseende likartade med den i fast

klyft i närheten af Greksåsar i norra dalväggen förekomman-

de i i) till 6,5 procent, hvilket i h) och g) är minskadt

till "2,5 och 1,5 procent, men.i f), der nyssnämnda lilla granit-

massiv knnnat öfva inverkan, åter ökadt till 5,5 procent.

Hvad de under rubriken »diorit» upptagna bergarterna be-

träffar, förefunnos bland 200 stenar vid i) 2 af hyperit och

af diorit, sannolikt härstammande från bergen af dessa arter i

N.O. och N.N.O. på mindre än !/, mils afstånd. I h) finnes

ingen diorit och 2 hyperiter. I g) åter en dioritsten och 4 hy-

periter, sannolikt beroende på att åsen kort förut vid Greksåsars

damsjö passerat den stora hyperitgången och några dioritlika

TAND, GUMAELIUS, OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR.

bildningar. Vid f) har man återigen endast 1 diorit och 1 hy-

peritsten. i;

Angående euriterna må påpekas, att vid båda ändarne af

dalen i f) oeh i) finnas 81,5 procent, men vid g) finnes 86,0

och vid h) 88,5 procent. Tillväxten består egentligen af röda

hälleflint- eller porfyrartade euriter, sådana som i mängd före-

finnas i trakterna norr om dalen, öster om Greken.

Beskrifning till kartan.

Kartan omfattar den del af Sverige, som tillhör Hjelmarens

omgifningar, hvarjemte i norr vestligaste delen af Mälaredalen

och i söder öfversta delen af Nyköpingsåns tillopp här innefattas.

I nordvest ser man en del af Kilsbergens sträckning. Längst

i söder framgår gränshöjden mellan Nerike å ena sidan samt

Vester och Östergötland å den andra. Denna sistnämnda är

ännu ej genom afvägningar så känd, att en höjdkarta deröfver

kunnat upprättas. Likaså är äfven förhållandet med tvänne andra

delar af kartan, hvilka derför måst lemnas utan höjdmarkering.

Sådan finnes deremot på större delen af kartan och består,

som synes, af elfva färger, fördelade i två grupper. Hvarje

färg motsvarar den del af landet, som ligger under ett visst

hundratal fot öfver hafvet från 100 till och med 1100 fot ö. h.

De tre bruna färgerna motsvara höjder till och med 100, 200

och 300 fot öfver hafvet. De öfriga i blått gående färgnyan-

serna motsvara de högre afvägningarne. Skälet för denna gräns

vid 300 fot ö. h. är, såsom 1 texten angifves, det. att 300 fot

blifvit omtalad såsom den höjd, öfver hvilken åsarne skulle vara

beroende och under hvilken de skulle vara oberoende af jord-

ytans relief.

Den röda färgen utmärker åsar och rullstensfält, och bör

dervid anmärkas, att åsarne i allmänhet, i anseende till den lilla

skalan, blifvit något bredare än som motsvarar hvad de i verk=

ligheten äro.

Kartan är med ledning af Sveriges Geologiska Undersök-

nings utgifna, i 1:50,000 tryckta, kartblad ritad i 1:100,000

och derefter medels fotografi nedtransporterad till 1:500,000

och tryckt enligt Besier-Ecksteins metod, så att de elfva höjd-

markeringsfärgerna äro åstadkomna medels två tryck.

ISUp RT 'QPIS ”UPJ soy shunryosivpun mMmysibor0o2g sahiussg vd Pprpunig

STUVWISFRV

<PR>» 0

0078

| 00t MIL

F0J 2 F2AJDY L0s0 Plog

'snijeumg oNQ Je PpenriddN

swe ( id "000005 :] PIE YS

= SO a ST ( i Ta Tag fr fa

FE NR uvSsy Sayda HVWT73 PH

SON oo PIZSY

SE ; OR v SA är

'2 aN + PI lok pexXy PAY In sueUIig

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR, Band. 4. Not.

NOTE

FE LFPIDLIA,

GENRE NOUVEAU DU GROUPE DES HOLOTHURIES.

HJALMAR THÉEEL.

COMMUNIQUEE LE 10 MAI 1876.

STOCKHOLM, 1876.

P. A NORSTEDT & SÖNER

EONGL, BOETRYOCEARE

ERAN EL IEEE

N [ SN Sr Mi NG i

JJÄRTG ET

fr in Shu ANN

| | TOY

mt TOT

han LR

Reda F'expédition suédoise de 1875 au Jenisséi, j'ai eu P'oc-

casion de draguer dans la mer de Kara un animal appartenant

å un genre nouveau d'Holothuries, que je nomme Elpidia,

espece glacialis. Il m'a fourni le sujet d'un mémoire, accom-

pagné de cinq planches, que j'ai présenté åa P'Académie des Sci-

ences de Stockholm, le 9 mars 1876. Je crois utile d'en don-

ner ici un résumé.

Le corps vermiforme s'infléchit sensiblement 3 l'avant de la

face dorsale pour présenter une téte distincte, pourvue de dix

tentacules dont les extrémités se divisent en deux parties digiti-

formes; ils entourent le disque buccal, au centre duquel se trouve

F'orifice méme de la bouche.

Le plus grand des exemplaires que j'aie étudiés avait une

longueur de vingt-deux millimétres, c'est-å-dire presque trois

fois sa plus grande largeur qui était de huit millimétres et se

trouvait prés de la deuxieme paire de pieds.

Da face dorsale est fortement convexe et donne å I'animal

sa hauteur. Le corps se rétrécit légerement en avant et forme

Finflexion indiquée sur la face dorsale, pres de la couronne ten-

taculaire. En arrigre- en revanche, surtout a partir de la troi-

sieme paire de pieds, le corps s'amincit fortement pour se ter-

miner par une extrémité pointue, åå la face inférieure de la-

quelle est situé F'orifice anal.

La partie arrondie qui fait transition entre le dos et le ven-

tre est pourvue de quatre paires de pieds partant de chaque

cöté et å peu prés également distants les uns des autres; ils sont

parfaitement opposés deux 3 deux. Le nombre de ces pieds

latéraux est toujours constant. La deuxieéme et la troisieme pai-

res sont les plus grandes; elles mesurent 3=m.5 a 4 milliméetres

de longueur. DL'ambulacre impair du trivium n'est pas pourvu

de pieds.

4 THEEL, ELPIDIA GLACIALIS.

Le long de la ligne médiane du dos et de chaque cöté,

partent plusieurs appendices digités d'une forme cönique allongée.

Ces pieds dorsaux ou, comme je préfére les nommer, les appendices

dorsaux sont de beaucoup plus étroits que les pieds proprement

dits et plus courts, å I'exeption de la premiere paire. Les trois,

parfois les quatre paires antérieures sont toujours différemment

grandes et fortement courbées de” maniére 3 diriger leur sommets

en avant. En revanche, la paire ou quelquefois les paires posté-

rieures, ordinairement fort €éloignées des paires antérieures, se

recourbent en arriere.

LT'examen attentif des exemplaires dont je disposais, m'a

présenté sept cas distincts, ou les appendices dorsaux occupaient

une position différente, soit par rapport entre eux, soit relative-

ment aux pieds proprement dits. Ceux-ci, aussi bien que les

appendices dorsaux, sont privés de la faculté rétractile; une faible

partie de leurs extrémités seule en sont douées. Par suite dela

couche épaisse de spicules enchevé&trées les unes dans les autres

qui se trouvent dans la peau, les pieds ne paraissent pas &tre

particulierement mobiles.

T'animal a la couleur et PFéclat de V'argent. La peau est

transparente et pourvue de petits aiguillons provenant des spicules

caleaires que nous décrirons tout å I'heure. T«/appareil digestif et

F'organe de la reproduction, ainsi que le cordon nerveux impair se

distinguent 3 travers la peau du corps. Sur la médiane dorsale,

3 å 4 millimetres de la partie antérieure de la téte, il y a un

petit orifice qui conduit dans F'organe de la génération.

LT anneau calcaire consiste seulement en cinq pieces calcaires:

ces spicules, comme je les appellerai de préférence, ne sont pas

articulées réciproquement, mais assez solidement religes entre el-

les par un tissu conjonctif. Si nous isolons une de ces spicules

au moyen de la lessive de soude, nous y distinguons une partie

centrale relativement forte, dont les surfaces antérieure et posté-

rieure, trés rapprochées I'une de Pautre, présentent P'aspect rectan-

gulaire. Quatre longs processus, en forme de styles, partent de

chacune de ces surfaces et, divergeant deux å deux, ils forment

les quatre branches d'un X; plus ou moins arqués, ils ont leurs

extrémités renflées, ou effilées, ou bien divisées comme un peigne.

Lorsque l'anneau calcaire est entier, les deux processus posté-

rieurs internes de chaque spicule se trouvent cöte a cöte et ser-

rés dans tout le sens de leur longueur prés des processus corre-

spondants des spicules voisines: cet agencement donne naissance

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:o 4. )D

å un pentagone interne assez régulier, dont les cötés sont doubles;

ils mesurent approximativement Omm,;3 de long. Outre le penta-

gone que nous venons de décrire, il en existe un autre, formé

par les processus pöstérieurs externes; mais il est plus grand que

le premier et le circonscrit.

La puissante couche de tissu conjonctif qui constitue la plus

grande partie de la paroi du corps, posséde la faculté de pro-

duire de nombreux corps de carbonate calcaire qui prennent la

UT FE

forme de spicules, de grandes roues et de petites roues.

v I

Sauf quelques exceptions, les spicules forment plusieurs

couches, ordinairement trois ou quatre, et sont comme enche-

vetrées I'une dans Pautre, rendant ainsi la peau singuligrement

scarieuse, si bien qu'elle se brise au moindre attouchement. La

partie d'une spicule qui en constitue le corps a la forme d'un

fuseau allongé, atteignant parfois Ommig et meéme Omm9g. De

chaque cöté de ce corps et dans sa région moyenne, partent, 3

quelque distance l'un de Pautre, deux appendices de longueur

variable et dirigés obliquemeut en dehors, qui ont, comme le

corps, leurs extrémités plus ou moins courbées ou renflées en

bosse. En outre, deux autres processus, toujours plus ou moins

effilés, s'€lévent perpendiculairement sur la face supérieure du

corps et prés des appendices dont nous avons parlé tout å I'heure;

passablement longs, mais cependant beaucoup moins que les ap-

pendices latéraux, ils donnent extérieurement å la peau sa ru-

desse et, å PFaide d'un faible grossissement, ils se présentent

comme des aiguillons progminents.

Pour ce qui est des grandes roues, je ne les ai rencontrées

que chez un seul individu; et encore n'en ai-je compté que trois.

Ainsi je ne puis me prononcer avec certitude au sujet de leur

nombre en général, mais il est probable qu'elles se rencontrent

disséminées sur tout le corps et qu'ici elles auront été arrachées

avec l'épithélium lors de la capture de TYF'animal. Ces roues

mesurent O="m 12 de diamétre; elles se composent d'un anneau

cireulaire,, au bord extérieur arrondi et garni d'une foule de

petits processus qui lui donnent un aspect rugueux. De cet

anneau nous voyons se diriger au centre ou moyeu, neufå douze

rayons ou rais. Le moyeu est aplati å sa face supérieure, mais

en revanche il porte å V'intérieur une tige ou essieu.

Les petites roues, d'un diamétre de O="=,93, sont tres-dissé-

minées et si petites comparativement aux spicules et aux grandes

6 THÉEEL, ELPIDIA GLACIALIS.

roues, qu'elles échappent facilement aux regards. Vues d'en

dehors, elles présentent la forme d'un large anneau, d'ou s'abaisse

une sorte de calotte qui porte å sa face extérieure une concré-

tion calcaire, ressemblant å un trépied.

Au point de vue histologique, les muscles sont extrémement

remarquables; ils consistent en fibres ou cellules trés-allongées,

d'une largeur égale: O=”m 003, sur presque toute leur longueur

et parfaitement diaphanes; a un endroit seulement, ils montrent

un renflement contenant une masse finement granuleuse, le nu-

cléus; la longuenr de ce noyau est ordinairement de Omm 936

et sa plus grande largeur O=m.01.

Si Pon examine avec attention les troncs nerveux radiaux,

on voit que prés du centre ou anneau nerveux, chacun des pairs

porte une petite vésicule auditive; en revauche le tronc impair

du trivium n'en offre aucune trace. Suit-on les premiers dans le

sens -de leur longueur, on remarque que les dorsaux n'ont plus

de vésicules, tandis que les pairs du trivium, å chaque endroit

ou une branche est distribuée å un pied, ont ou bien une, ou

plus rarement deux vésicules. Elles sont sphériques, d'un dia-

meéetre de O=mm. >, complétement fermées et immédiatement unies

aux trones nerveux, de facon qu'il est impossible de distinguer

une tige quelconque qui les y rattache. Ces vésicules renferment

de brillants granules — des otolithes — qui. paraissent varier pour

le nombre entre cinq et vingt. La forme de ces otolithes est

ovoide et légcrement aplatie. Elles se composent de trois ou

quatre couches aux contours bien tranchés, qui sont situées I'une

autour de Fautre; la longueur de ces otolithes est de O=="= ,36 et

la largeur Omm' 02,

Il n'y a que deux grands canaux ambulacraires qui s'éten-

dent le long de chaque cöté du corps; chaque canal donne nais-

sance å huit grandes saillies tubiformes, dont quatre pénéetrent

dans les quatre pieds; les quatre autres, qui offrent plutöt la

forme de sacs fortement musculeux, leur sont opposés, par consé-

quent tournés vers le dedans; ils correspondent sans aucun doute

aux ampoules. En examinant les deux canaux longitudinaux, on

voit que chacun d'eux ne forme pas un canal tout d'une piece,

mais qu'il est divisé en autant de compartiments qu'il y a de

pieds, c'est-å-dire quatre. J'ai cherché des orifices par lequels ces

compartiments pourraient communiquer l'un avec V'autre; mais

ce fut en vain.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 4. 7

De méme que les Synaptides, notre animal manque de toute

trace d'organe de la respiration.

LT Elpidia glacialis a les sexes séparés.

On voit que la symétrie bilatérale apparait mieux dans ce

genre que dans tous ceux de la classe des Holothuries. Non-

seulement la plupart des organes imternes, s'écartent entierement

du type rayonné, mais méme la forme extérieure de V'animal

témoigne d'un développement bien supérieur å celui des Echi-

nodermes en général.

ER ARGA Se

; 14 å OR RA

» ot ob (PRE LR NNE TN OR

MENLOTT FINT rön BY T Hamn ON

NOR ML sårade åar ini aloe &

RN NAM Atsrtgiga veka faralid ot kl

OVE ermmutolvtl Je mana, åt!

Hem ban, Iamtjaga VEN pv AVI vå

havtyi nast a. ob forn surt gt nen

NCKt jen iblastå, War TEK Agera

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 4. N:o5,

> NA

OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES

SUS

MÉMOIRE COMMUNIQUÉ A L'ACAD. ROY. DES SCIENCES LE 7 JUIN 1876.

STOCKHOLM, 1876.

P. A NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRYGZARE

REN SON I II IE RIS EN

| | | JE Se SG SR

2 V SF | Rb LOTSA ör rt

7) åa ok bard IBJUICGKADAAUKENET KARNGNG

> | hu : / 4 ms

) SN j 0 NA fl

il - A Vv

;

SR Lo =”

"HAN

i vu

lä TARO

1 NE

/ 3

CK KLOL TS SJ ENOVGIJA Ed FT HASAN

, vit JG AOOTA

SS ri vär Ad APR RAN Åh

440. föS

SN FEN 4 a

LES GENRES DES ACRIDIODEES DE LA FAUNE

EUROPÉENNE.

Aucun auteur n'a traité les Acridiodées de I'Europe depuis

Pépogque ou L.-H. FIscHER et FIEBER publiaient leurs ouvra-

ges sur les Orthopteéres européens. Ces deux savants se ratta-

chaient, pour le systéme, aux vues de BURMEISTER et de SER-

VILLE, qu'ils ont suivies, souvent avec une conséquence rigou-

reuse, dans l'emploi des caractéres principaux. Aussi, ni FI-

SCHER ni FIEBER ne peuvent tre considérés comme ayant élevé

par leurs ouvrages lI'étude systématique a un degré sensible.

FISCHER posséde le mérite d'avoir essayé, le premier, d'emprun-

ter, dans des cas isolés, des caractéres systématiqöes äå la

forme des tempes. Cependant, il n'a pas compris P'importance

que ces petites parties de la tåéte présentent pour la systéma-

tisation, circonstance qui ne doit pas étonner, au reste, chez

un auteur ne connaissant que les types européens. Je crois

donc qu'un remaniement, sur de nouvelles bases, du systeéme

des Acridiodées de VI'Europe, tout en ayant égard å l'expé-

rience que nous offre l'étude des types extraeuropdéens, ne sera

pas sans importance, cela d'autant que des auteurs plus

récents, et méme de beaucoup de mérite, n'ont pu se li-

bérer de Vimpression des vues erronées dues å des auteurs

plus anciens. C'est äå cette circonstance qu'il faut attribuer la

méprise qui a eu lieu relativement aux rapports mutuels de

certains genres, tels que, p. ex., Calliptenus, Pezotettiz et

Platyphyma, qui forment un étrange amalgame d'é€léments hé-

térogénes, par suite de la maniere dont ils ont été compris

et fondés sur des caractéres en eux-mémes aussi dépourvus

de valeur systématique que la forme de la protubérance du

prosternum, et la présence ou le développement des ailes.

De lå vient aussi, pour citer encore un exemple, la réunion,

en un seul et méme genre, despéces appartenant >å

4 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

des groupes aussi séparés que les Åcridides et les Truxalides,

tout simplement par ce qu'elles possédent des antennes ensi-

formes et qu'elles présentent une certaine ressemblance dans

la forme générale du corps.

Quoique jose croire que le schema donné ci-dessous

groupe les types et les genres d'une facon naturelle, et qu'il

expose leurs caractéres d'une maniere généralement compré-

hensible, bien des personnes, et principalement celles qui ne

possédent pas des matériaux suffisants, auront, dans certains

cas, assez de peine aå saisir les caractéres principaux du sy-

steme des vrais Truxalides, fondé sur les modifications dif-

férentes des tempes, souvent trés-difficiles å exprimer par des

mots. Pour autant que je puis juger de la question å I'heure

actuelle et å PFaide des matériaux dont je dispose, je crois

etre autorisé 3 formuler I'opinion que le groupement des vrais

Truxalides doit se baser sur la forme, la position et la direc-

tion des tempes. Si I'on a soumis ces dernieéres å une étude

scerupuleuse, et que lI'on ait réussi å saisir les types principaux

que les organes précités me paraissent offrir dans leurs diffé-

rentes modifications, une systématisation dont ils formeront

la basé, ne sera, sans nul doute, pas difficile å comprendre

dans la plupart des cas. Dans d'autres, cependant, méme dans

le domaine de la faune européenne et pour les personnes

possédant une longue habitude pratique, il y aura parfois des

difficultés å déterminer si une certaine forme de tempes, mo-

difiée å un trés-haut degré ou présentant des déviations con-

sidérables, doit &tre rapportée å l'un ou å Pautre des types

principaux. Ce n'est qu'apreés de longues études et bien des

essais divers, que mon groupement des Truxalides a recu sa

forme actuelle, peut-étre insuffisante. Je saluerai donc avec une

joie et une appréciation sincéres l'auteur qui y pourra proposer

des modifications essentielles.

Les tempes des Acridiodées présentent les variations les

plus diverses dans leur forme et leur extension, et il n'est

pas facile de les définir de manigre å fixer avec streté leur

position dans tous les cas qui peuvent se présenter. On en

est parfois méme å se demander si ces organes existent ré-

ellement ou non. Pour employer et pour comprendre un sy-

steme qui, å ce que je crois, est fondé avec raison, dans cer-

taines parties principales, sur les modifications subies par les

tempes, il est nécessaire d'€tudier ces parties de la téte d'avance

RR RR VR RR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O De 5)

et å fond. On commencera par les types chez lesquels les

tempes atteignent leur plus haut développement au point de

vue tant de leur extension que de leur limitation, pour arriver,

chez d'autres types, å des modifications qui les rendent parfois

fort difficiles å retrouver. Les tempes se présentent dans leur

forme la plus typique et la plus développée chez certains

genres de Truxalides et d'Oedipodides, comme p. ex. Gom-

phocerus, Stauronotus, Ctyphippus. Chez ces genres, les tempes

se trouvent å cöteé du sommet de la téte (fastigirum verticis),

depuis lequel elles s'abaissent lentement. HElles sont visibles

d'en haut, quand la ligne visuelle rencontre perpendiculaire-

ment le plan du sommet, duquel, comme aussi des parties

latérales du front situées en dessous, elles sont séparées d'une

maniere plus ou moins nette, étant parfois limitées des deux

céötés par un bord relevé en forme de caréne, ou tout

au moins par leur obliquité relativement au fastigium

et au front. En dernier lieu, elles se distinguent assez sou-

vent, d'une maniére évidente, par leur opacité ou leur

surface ponctuée, du sommet ou du front, qui souvent

est lisse ou non ponctué. Le bord supérieur des tempes ou

leur limite vers le fastigium, est formé par le prolongement,

vers l'extrémité supérieure des yeux, des bords extérieurs de

Ja cöte frontale, bords qui, plus ou moins marqués, se conti-

nuent parfois au-dessus des yeux, et å une distance plus ou

moins grande de ces derniers. Le bord inférieur des tempes

part å Pordinaire de la partie basale de la cöte frontale, tantöt

du méme point que le bord supérieur, quand les tempes sont

allongées, triangulaires et peu å peu rétrecies vers leur

extrémité antérieure, tantöt d'un point des cötés de la

céte frontale, plus ou' moins €loigné de la base de la cöte

méme, quand les tempes sont de largeur égale ou ne présentent

qu'un faible rétrécissement antérieur. Dans ces deux cas, les

tempes se prolongent jusqu'a la cöte frontale. Chez les espé-

ces dont les tempes ont la position décrite ci-dessus, les ocel-

les sont placées immédiatement å cöté du bord inférieur des

premiégres, étant souvent méme visibles en partie quand

on regarde la téte d'en haut. Chez d'autres genres, le plan

des tempes ne forme pas, avec celui du fastigium, un angle

obtus, mais un angle droit; elles descendent alors verticalement

ou méme sont situées dans le plan du front, et ne peuvent

etre apercues sur les cötes du fastigium, quand FI'on regarde

6 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

celui-ci de dessus. Leur plan se dirige en dehors ou plus ou

moins en bas; elles se trouvent alors plus ou moins con-

fondues avec le front, dont elles sont assez rarement

séparées par une caréne plus fine (Ozxycoryphus). Dans

la plupart des cas énoncés ci-dessus, la cöte frontale est ob-

tuse vers sa base, elle manque de sillon ou dimpression, ou

tout au moins elle n'est munie que d'une impression obtuse,

la pointe du sommet de la téte étant en outre tronquée, ar-

rondie, ou présentant un angle qui manque de fissure. Dans

d'autres cas, la partie basale de la cöte frontale présente

une impression ou un sillon se poursuivant au sommet du

fastigium, qui parait de la sorte muni d'une impression angu-

laire ou d'un sillen (Eremobia, Cuculligera). TI en résulte une

forme de fastigium et de cöte frontale qui constitue la tran-

sition å celle du type Pamphagus, quoique tant la cöte fron-

tale que l'extrémité du fastigium soient encore comparative-

ment larges. On trouve également une impression ou une

émargination angulaire pareille å la pointe du fastigium chez

”certains Oedipodides, quoiqu'elle y ait une évidence bien

moindre, et qu'elle y soit fort obtuse ou rectangulaire.

Chez les espéces du type Eremobia, qui ont des tempes claire-

ment limitées, celles-ci paraissent comme divisées dans leur

partie måédiane par une caréne oblique. Parfois ces tempes

sont tellement étranglées, qu'elles paraissent se composer de

deux parties réunies entre elles par une caréne, qui n'est en

réalité qu'une partie du bord latéral du fastigium (Cuculligera

hystrix), tandis que chez une autre espece (C. maculinervis),

les tempes semblent se composer de trois aires séparées par

des carénes obliques.

Cuculligera hystrix parait constituer une espeéce de tran-

sition au type Pamphagus par la formation de la cöte fron-

tale, du fastigium et des tempes. Mais, chez ce type, la cöte

frontale est plus étroite vers la base; elle y est måéme ordi-

nairement trés-étroite et munie d'un sillon souvent assez pro-

fond, s'étendant jusqu'a la pointe du fastigium triangulaire,

qui, de la sorte, parait fendu; les bords de la cöte frontale,

qui limitent V'étroit sillon, se relåvent et se rapprochent de

maniére 3 se trouver souvent en contact; ils se continuent

lentement dans le8 bords latéraux du fastigium, fendus en

arrigre pres de PF'el, cest-å-dire envoyant du cété intérieur

une caréne qui se poursuit souvent assez loin vers la base,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O Db. 7

et limite en dedans les tempes, triangulaires en avant, ouver-

tes en arrigre et au-dessus de VF'oeil. Ces tempes sont plus

courtes, souvent méme beaucoup plus courtes que la moitié

du bord latéral du fastigium. Les tempes d"”Acrida, de Phlaeoba

et dautres types voisins, offrent une grande ressemblance

avec celles de Pamphagus, mais elles en different en ce

que leur bord intérieur n'est souvent marqué que d'une facon

indistincte, et qu'elles sont beaucoup plus longues que la

moitié du fastigium (Acrida), ou måme si petites, qu'elles pa-

raissent manquer (especes de Phloeoba de la faune européenne

et africaine). Chez ces types, en outre, les tempes ne sont

pas ouvertes postérieurement, et leur bord intérieur ne se

continue pas en arriére, ou du moins ne le fait que d'une fa-

con trés-insignifiante. Cette forme des tempes qui vient d'étre

décrite, parait trouver son analogie dans V'aire postérieure des

tempes de Cuculligera hystriz. La circonstance que les tem-

pes de certaines espéces de Phlaeoba présentent des dimen-

sions tellement réduites, et que les måémes parties de la téte

chez certains autres Truxalides sont si modifiées, que I'on

peut hésiter sur la question de savoir sous quel type ils doi-

vent &tre rangés, cette circonstance, jointe å la difficulté de

reproduire clairement par des mots les particularités générales

de certains types, oppose de trés-grands obstacles å I'établisse-”

ment d'un systeme facile å saisir pour les Truxalides. Et

cependant, comme je le crois, toute systématisation scientifi-

que de ces insectes doit se baser précisément sur la forme

et la position des tempes.

Les Phymatides se rapprochent des Pamphagides par leur

cöte frontale étroite vers la base et profondément sillonnée, et

par leur téte munie d'une étroite fissure au sommet. Cepen-

dant, chez les premiers, ce n'est pas le fastigium verticis qui

parait échanceré å la base; V'échancrure provient du fait qu'en

méme temps que la partie' basale de la cöte frontale sillonnée

profondément et jusqu'a la base présente un relévement con-

sidérable, les tempes ont recu une position horizontale ou

presque horizontale dans le méme plan que le fastigium ver-

ticis proprement dit, le long des cötés duquel elles courent

pour entrer en contact å leur partie antérieure, ou pour n'étre

séparées que par une étroite fissure. Souvent, les tempes sont

lég&rement déprimées par rapport au fastigium, et séparées

de ce dernier par un sillon ou une impression oblique. Par-

8 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

fois, cependant, la limite entre les tempes et le fastigium se

releve en forme de caréne.

Quand les tempes sont dirigées en haut, qu'elles soient

ou horizontales ou plus ou moins obliques et descendant

toujours du fastigium sous un angle obtus, elles présentent

å PFordinaire une limitation évidente tant vers le fastigium

que vers le front, cela soit au moyen d'une caréne ou d'une

ligne marquée de manieére ou d'autre, soit tout au moins par

leur obliquité vers ces parties de la tåte. Toutefois, quand

elles sont verticales, ou que leur plan décrit avec le fasti-

gium un angle droit ou légerement aigu, elles se confondent

le plus souvent avec les parties latérales du front, et plus

rarement il n'existe qu'une caréne plus fine, parfois abrégée,

qui les sépare du front.

Ce qui vient d'é&tre dit, g'applique principalement aux

Truxalides, aux Oedipodides, aux Pamphagides et aux Phy-

matides, tels que je les ai compris dans ma Recensio Ortho-

pterorum. Chez les vrais Acridides, les tempes jouent un röle

en général moins éminent; trés-souvent elles sont réduites

å un haut degré ou confondues avec le front, souvent aussi

avec le vertex. Ce sont principalement certains types å

fastigium plus allongé et triangulaire (comme p. ex. Tropi-

”dopola), qui les sont évidemment limitées des deux cötés.

Comme direction générale pour retrouver les tempes, je

crois pouvoir indiquer qu'elles sont situées en devant, ou, si

I'on veut, en dessous de la ligne marquée de maniere ou

d'autre, qui constitue la limite latérale du fastigium verticis,

et qui part de la base des bords latéraux de la cöte frontale,

les ocelles postérieures touchant en outre le plus souvent im-

médiatement le bord inférieur des tempes, que ce bord soit

marqué ou non. Parfois, cependant, les ocelles sont éloignées

des tempes.

Conspectus Subfamiliarum Acridiodeorum.

1 (10). Tarsi inter ungues arolio instructi, postici articulo primo

subtus obtuso, haud compresso; lobi laterales pronoti

postice truncati vel subtruncati, sinu humerali nullo vel

obtuso; carina dorsalis femorum posticorum prope geni-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND. 4, N:0 De 9

21,09).

4 mr):

d,.:1(6)4

GIR(5):

cula incisura profunda destituta; pedes antici quam po-

stici minus distantes; prosternum plerumque angustum

vel angustiusculum.

Ocelli posteriores quam antenna magis distantes.

Tempora distantia, magis minusve oblique declivia, inter-

dum cum fronte vel vertice confusa, haud discreta.

Fastigium verticis apice integrum, raro impressione vel

suleo apicali instructum; costa frontalis basin versus in-

terdum sulceata, suleus tamen minus profundus et minus

angustus, nec unquam fissuree angusta instar apicem fa-

stigil verticis intersecans.

Tuberculum prosternale discoidale, distinctissimum, altum,

coxis anticis altitudine 2equale vel subaquale, anterius

plerumque teres, raro transversum et anterius planum

vel planiusculum, diametro longitudinali basali haud bre-

vius, plerumque multo longius; sulei transversi lobi antici

pronoti plerumque continui, rarissime in dorso obliterati

vel ad lineam longitudinalem mediam interrupti, plerum-

que recti et paralleli; segmentum dorsale secundum abdo-

minis in angulis anticis nec granulatum nec dentatum;

arolia plerumque magna vel mediocria. — Acridide STÅL.

Tuberculum prosternale nullum »vel raro parvum, scilicet

leviter vel levissime elevatum, multo minus altum quam

basi crassum, coxis anticis multo humilius, vel dentis

erecti instar e medio marginis antici prosterni oriens;

sulei transversi lobi antici pronoti ambo vel unus in

dorso obliterati vel ad lineam mediam, saepe quoque ad

margines laterales, interrupti, vel, posterior saltem, versus

medium dorsi sensim recurvus et plerumque cum sulco

lobos separante confluens; segmentum secundum abdominis

in angulis anticis interdum granulatum vel dentatum;

arolia plerumque parva. — Truxalide STÅL.

Fastigium verticis triangulare, angulo apicali fissura an-

gustissima, cujus margines contigui vel subcontigui sunt,

instructo; costa frontalis basi angustissima, ibidem sulco

angustissimo, profundo, marginem anticum fastigii in-

tersecante, instructa; tempora brevia vel brevissima, la-

teribus fastigii multo breviora, posterius aperta, antror-

sum sensim acuminata, sursum vergentia, carina, quee

marginem interiorem temporum format, retrorsum longe

versus basin capitis continuata, ab oculis distans; elytra

et ale in utroque sexu, vel saltem apud feminas, nulla

vel rudimentaria; prosternum tuberculatum vel margine

antico versus medium sensim elevato instructum, tuber-

culum prosternale, quum adest, antice planum, ibidem

perpendiculare et saepe marginatum, margine in marginem

anticum prosterni continuato. — Pamphagide STÅL.

8 (3).

9 (2).

107. (1).

1 (2

SEE

STÅTLJ OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

Tempora tota sursum vergentia, horizontalia vel subhori-

zontalia, in apice fastigii contigua vel subceontigua, a

vertice sulco obtuso vel rarius carina leviter elevata se-

parata; costa frontalis basin versus sulco angusto et pro-

fundo, fissurae anguste instar angulum apicalem fastigii

capitis intersecante, instructa. — Phymatide STÅL.

Oculi posteriores quam antenn&e minus 'distantes. —

Pneumoride, Mastacide, Choroetypide et Proscopide.

Tarsi arolio destituti, postici articulo primo subtus com-

presso, superne plano vel sulceato, articulis apicalibus sat

gracilibus; unguiculi subtus prope basin dentati; prono-

tum postice in processum longum extensum; carina dorsa-

lis femorum posticorum in alatis prope apicem emarginata

vel incisa; prosternum latissimum; pedes antici fortiter et

quam postici magis distantes. — Tettigide STAL.

Subf. ACRIDIDAE STÅL.

Lobus anticus pronoti lobo postico multo longior, dorso

per totam longitudinem in cristam, versus medium sensim

altiorem, elevatus, margine antico angulum formante, sul-

cis transversis in dorso obliteratis vel late interruptis,

cristam haud intersecantibus; lobus posticus pronoti me-

dio carinatus, basi obtuse vel obtusissime angulatus;

vertex sensim declivis, carinis tribus longitudinalibus, me-

dia obsoletiore, lateralibus in margines laterales costa

frontalis continuatis, instructus, fastigio brevi, in costam

frontalem sensim arcuatim continuato; costa frontalis

basi haud angustata, marginibus per totam longitudinem

elevatis; tempora oblique declivia, a supero distinguenda,

a fronte haud separata; elytra et ale completa, illa in

area postradiali confuse bi vel triseriatim, in area interul-

nari irregulariter biseriatim reticulata; tuberculum pro-

sternale anterius perpendiculariter declive, posterius obli-

que declive vel basi tumidum; femora postica superne,

saltem ante medium, remote serrata; tarsi anteriores ti-

biis breviores; articulus primus tarsorum posticorum ar-

ticulis duobus ultimis simul sumtis longitudine suba-

qualis; arolia parva vel mediocria; tibixe posticae superne

in utroque margine spina apicali armate; lobi mesosterni

et metasterni distantes in utroque sexu; cerci me-

diocres, sensim gracilescentes; lamina subgenitalis brevis.

— Dericorys SERV. (= Cyphophorus FIscH. DE W.)

Lobus anticus pronoti in cristam medio altiorem haud

elevatus, sulcis transversis in dorso continuis vel ad lineam

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 5. ll

3 (10).

4 (5).

5 (4).

639):

mediam anguste interruptis; tuberculum prosternale po-

sterius per totam altitudinem perpendiculariter declivis,

vel sensim recurvus vel retrorsum nutans; arolia medio-

cria vel magna.

Tibia postice superne in margine exteriore spina apicali

destitutae; fastigium verticis magis minusve declive, haud

multo prominens, in costam frontalem sensim et magis

minusve obtuse arcuatim continuatum; tempora a supero

distinguenda, parva, oblique declivia, cum vertice et fronte,

vel saltem cum fronte confusa; frons leviter vel modice

obliqua.

Elytra et ale semper completa, apicem abdominis attin-

gentia vel superantia, illa in parte latiore are postradi-

alis seriebus saltem tribus confusis reticulata; elytra ple-

rumque tantum in parte circiter tertia apicali sensim le-

viter angustata; angulus posterior loborum lateralium

pronoti subrectus vel obtusiusculus; lobi mesosterni haud

transversi, margine interiore toto recto, angulo apicali in-

teriore acutiusculo vel subrecto; sulci transversi in dorso

lobi antici continui. — Acridium SERV.

A. Cerci marium sensim gracilescentes vel angustati,

apice acuminati vel angusti et anguste rotundati;

lamina subgenitalis marium apice integra. — Subg.

Acridium SERV.

AA. Cerci marium lati, compressi, apice obtusi; lamina

subgenitalis marium apice fissa vel emarginata; ty-

pus americanus, in faunam europeam ex America

immigratus. — Subg. Schistocerca STÅL.

Elytra et ale completa vel magis minusve abbreviata et

rudimentaria, quod interdum in eadem specie variat, vel

nulla, illa in exemplis macropteris plerumque per ma-

gnam partem longitudinis apicem versus sensim vel sub-

sensim angustata, quam in Acecridio plerumque minus

dense venosa, area postradiali in parte posteriore biseriata

et veua intercalata instructa, rarius ibidem confuse trise-

riata; angulus posterior loborum lateralium pronoti di-

stinctissime obtusus; lobi mesosterni transversi vel sub-

transversi; margo dorsalis femorum posticorum plerumque

integer et inermis; sulcei transversi in dorso lobi antici

pronoti sepe interrupti.

Carina dorsalis pronoti percurrens, continua, ubique zxequa-

lis vel subzaqualis, plerumque distinctissima; dorsum

pronoti planum vel transversim levissime convexum, lobo

antico dorsi cum lobis lateralibus angulum magis mi-

nusve distinetum formante et ab his lobis carina vel

linea nitidiore, levigata vel minus dense punctata, se-

parato; costa frontalis tota obtusissima, plana vel obtuse

teres, nullibi excavata vel sulcata, marginibus lateralibus

(8).

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

nullibi elevatis; oculi magni, apud mares quam apud fe-

minas majores, quam ocellum cost&e frontalis ab apice

frontis multo minus distantes, parte circiter tertia vel

dimidia apicali ante antennas extensa; articulus primus

tarsorum posticorum articulo tertio longior, articulis duobus

ultimis simul sumtis interdum longitudine 2qualis; cerci

marium cognitorum longi, toti vel apicem versus magis

minusve compressi et laminati; margo dorsalis femorum

posticorum interdum serratus; lobus posticus pronoti, ina

dorso saltem ad partem, dense punctatus vel punctulatus;

tympanum valde obliquum, retrorsum et introrsum sensim

fortiter immersum; spin&e tibiarum posticarum basi per

totum ambitum typice pallida, in varietatibus quibusdam

raro totae nigra.

Costa frontalis pone ocellum et presertim pone antennas

basin versus sensim humilior et sensim curvatus, margine

exteriore costa et margine antico oculorum sensim con-

vergentibus, quum caput a latere examinatur; fastigium

verticis sat fortiter declive; segmentum dorsale ultimum ab-

dominis marium majusculum vel magnum, sepius tumidum

et antrorsum productum, haud plicatum ; lamina supraanalis

marium triangularis, longior quam latior, apice subito an-

gustata et in processum dentiformem prominula; cerci ma-

rium maximi, validi, compressi, dorso longe versus apicem

incrassati, apice laminati etincisi; femora postica margine

dorsali plerumque serrato, carinis lateris exterioris amba-

bus vel una plerumque (typice?) maculis nigris notatis.

— Calliptenus SERV., ER., STÅL.

4. Pronotum carina dorsali levissime elevata, obtusa,

instructum, dorso lobi antici a lobis lateralibus

ruga obsoletissima vel vix ulla, haud levigata, se-

parato; elytra latiora, densius reticulata, lateribus

partis intermedie parallelis, parte circiter tertia

apicali sensim nonnihil angustata; femora postica

latissima, subtus longe versus apicem fortiter ro-

tundato-ampliata, dorso distinetissime et sat dense

serrata, densius et longius ciliata; segmentum dorsale

ultimum abdominis marium magnum, antrorsum

minus productum; cerci maris lati, apice rotundati et

prope partem inferiorem incisi, infra incisuram in

dentem nigrum prominuli. — (Subg. Sphodromerus

STÅL, olim) 1. C. Serapis SErKV.

AA. Pronotum carina distinctissime elevata instructum;

elytra completa, minus dense reticulata et per maxi-

mum partem longitudinis sensim angustata, vel for-

titer abbreviata; femora postica minus lata, ante

medium latissima, hinc sensim angustata; segmen-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 5. 13

tum dorsale nonum abdominis maximum, tumescens,

antrorsum productum.

a. Dorsum pronoti a lobis lateralibus carina l2-

vigata et nitida distincta, posterius obsoletiore

vel evanescente, separatum; femora postica in

margine dorsali per magnam partem. longitudi-

nis distincte et sat dense serrata.

b. Lobi anticus et posticus pronoti longitu-

dine 2equales vel subzequales; tibia po-

stice extus spinis octo, intus spinis no-

vem armate, calcaribus duobus interiori-

bus sensim acuminatis, longitudine levis-

sime discrepantibus. — 2. CO. italicus!) L.

bb. TLobus posticus pronoti lobo antico distin-

ctissime longior; tibizxe postice extus spinis

septem, intus spinis octo vel novem ar-

mate, calcaribus duobus interioribus lon-

vioribus et validioribus quam in divisione

precedente, a latere visis tantum apice,

nec sensim per totam longitudinem, an-

gustatis.

3. Ö. calearatus Står. — C. italico

similis, ab hac specie notis supra allatis

facillime distinguendus; &C. pallidicorni

STÅL maxime affinis, ab hac specie, quee

Africam meridionalem orientalem inhabi-

tat, statura majore et nonnihilrobustiore,

costa frontali et spatio intraoculari ver-

ticis nonnihil latioribus, area postradiali

elytrorum areolis nonnihil majoribus, mi-

nus numerosis et serie tantum triplici vel

quadruplici confusa positis, reticulata, alis

hyalinis, basi ima pallide roseis, femori-

bus posticis intus totis pallidis, quod ta-

men forte variat, tuberculo prosternali te-

reti, subeonico (nec leviter transverso et

subtruncato) antennisque nonnihil gra-

cilioribus distinetissimus. 9. Long. corp.

34 mill. — Massaua. (Coll. BRUNNER).

aa. Cervinus, pedibus pallidioribus; carina imferi-

ore lateris exterioris femorum posticorum nigro-

maculata; tibiis tarsisque posticis dilute sangui-

neis, illis basin versus pallidioribus et prope

basin interdum subolivaceo-indutis, spinis apice

unigris; C. italico maxime affinis, ab hac specie

differt costa frontali minus plana, apud femi-

1) Variat fere totus niger.

STACK:

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

nam teretiuscula, basi haud angustata, pronoto

postice abbreviato, truncato vel emarginato-

truncato, lobo postico breviore, dorso a lobis

lateralibes ruga obtusa, leviter elevata, nitida,

parce punctata, separato, elytris abbreviatis,

ovalibus, distantibus, pronoto fere brevioribus,

alis rudimentariis, femoribus posticis minus

latis, dorso integris vel in medio parce obsole-

teque subserratis, cercis maris apice incisura

unica profundiore instructis, supra incisuram

in lobum superne rotundatum majorem, infra

incisuram in lobum minorem, subtriangularem

nigrum, prominulis. 2. Long. corp. 18—

32 mill. — 4. C. Brunneri STÅL, e Brussa

(Mus. Holm.)

Costa frontalis pone ocellum versus basin ubique zxeque

vel fere zeque alta, vel saltem prope basin magis elevata

quam in Callipteno; fastigium verticis leviter vel levis-

sime declive; segmentum dorsale ultimum abdominis ma-

rium normale; lamina supraanalis marium minus longa

quam in genere pracedente; cerci marium variabiles, toti

vel apice compressi, .sepe lati et laminati, sensim vel

apice decurvi; femora postica margine dorsali plerumque

integro vel subintegro, raro distinctius serrato, carinis

lateris exterioris maculis nigris destitute vel raro poste-

rius minus distinete fusco-maculatis; antenna subtus ob-

scuriores. — FEuprepocnemis!) FIEB.

4. Costa frontalis tantum basi vel pone antennas re-

trorsum angustata; pronotum <vitta lata nigri-

cante percurrente destitutum, vel vitta poste-

rius rarissime angustata notatum; antenna marium

mihi cognitorum ?) magis minusve depresse, latiu-

sculee, illis feminarum distinctissime latiores; cerci

marium compressi, toti lati et laminati, apicem

versus haud angustati, sensim curvati.

B. Antennae minus longa, apud mares robusti-

ores et proportionaliter minus depressi; co-

sta frontalis basi distinete angustata; prono-

tum basi sensim rotundatum vel obtuse ro-

tundato-subangulatum; femora postica subtus

a basi longe versus apicem fusco- vel nigro-

violacea, dorso obtuse et minute, tamen sat

distincte, serrata; tibia posticae intus spinis

decem vel undecim, extus spinis decem ar-

mata; arolia parviuscula; corpus nonnihil

robustius, peetus nonnihil latins quam in re-

!) Genus Traulia ad Euprepocnemem maxime appropinquat.

2?) Mas E. dorsate FiscH. mihi ignotus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 5. 15

BB.

liquis congenericis faun europeer. — 1.

E. morbosa SERv.; 2. E. syriaca BRUNN.

Antenn&e quam in divisione precedente pro-

portionaliter longiores, minus robusta, magis

depresse; pronotum basi angulum obtusum

distinetiorem, apice minus late rotundatum,

formans; femora postica subtus pallida, oli-

vaceo-flavescentia, concolora.

ad.

Area

analis elytrorum ad marginem

commissuralem vitta fusca nulla vel brevi

notata; costa frontalis, saltem apud ma-

res, inter antennas subampliata; lobus

anticus dorsi pronoti a lobis lateralibus

ruga distincetiore et laevigata vel sublaevi-

gata separatus.

bb.

Ale subdecolores; cerci toti pallidi;

tibie postice pone medium et

tarsi postici dilute sanguinei; la-

tera dorsi pronoti et area analis

elytrorum, saltem in mortuis, haud

virescentia; femora postica superne

obsoletissime subserrata.

ce. Tibie postice intus spinis

quattuordecim, extus quinde-

cim vel septemdecim armatee.

— 3. HE. littoralis RAMB., BoL.

ec. Tibie postice intus spinis

undecim vel raro tredecim,

extus spinis duodecim vel tre-

decim armate. — 4. E. Char-

pentierii STÅL.

Ale caerulescentes, apicem versus.

subinfuscate; cereci marium parte

basali fusea; femora postica di-

stinctius subserrata; olivacea; vertex

et dorsum pronoti flavescente-vire-

scentia, vitta percurrente, in pro-

noto latiore et posterius angustata,

nigra notata; elytra infuscata, ve-

nis hice illic maculatim obscuriori-

bus, area anali flavescente-virescente,

margine commissurali basi fusco;

costa froutalis obscurata, apicem

versus infuscata; gena infra oculos

fusca; tibia posticae glauco flave-

scentes, apicem versus glaucee, basi

annulisque duobus magis minusve

distincetis nigricantibus; notis alla-

(6).

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEÉROLOGIQUES.

tis ab E. littorali et Charpentierii

facile distinguenda; FE. prasinate

simillima et maxime affinis, ab

hac specie, que Africam me-

ridionalem occidentalem inhabitat,

costa frontali pone antennas haud

nigro-marginata, elytris, area anali

excepta, leviter infuscatis, maculis

distinetioribus obscurius fuscis vel

nigricantibus destitutis, venis tan-

tum hic illic, loco macularum, ob-

scurius fuscis, area postradiali non-

nihil densius reticulata, nec non

cercis nonnihil minoribus distingu-

enda; antennis subtus nigris. &.

Long. Corp. 22 Hylle GT

cerulescens STÅL, e Massaua (Coll.

BRUNNER.)

aa. Area analis elytrorum ad marginem

commissuralem vitta nigricante longa,

ad vel fere ad medium elytri extensa,

notata; costa frontalis inter antennas

haud ampliata; dorsum pronoti a lobis

lateralibus ruga nulla vel subtilissima,

obsoletissima, flexuosa, separatum; mas

ignotus. — 6. E. dorsata Fiscn. DE W.

(= Fischeri F1EB.)

44. Costa frontalis per maximam partem longitudinis

basin versus sensim angustata; pronotum vitta ni-

gricante vel obscuriore, posterius distincte angu-

stata, notatum; antenna marium graciliores quam

in divisione pracedente; cerci marium sensim an-

gustati, acuminati, apicem versus compressiusculi;

femora postica extus impicta vel vitta angusta me-

dia, interdum maculari, fusca notata; arolia magna;

femora anteriora maris incrassata. — 7. E. plorans

CHARP.

Carina dorsalis pronoti (in europeis) inequalis, in lobo

antico obsoletiore vel saltem ad partem obliterata; dorsum

pronoti teres vel depressiusculum, a lobis lateralibus ruga

vel carina haud separatum, limite inter dorsum et lobos

laterales tereti; costa frontalis (in europeis et plerisque

exoticis) per majorem vel minorem partem longitudinis,

interdum tantum ad ocellum, obtuse sulcata vel excavata;

oculi minores quam in generibus duobus precedentibus,

quam ocellum ab apice frontis haud vel raro paullo minus

distantes, ante antennas haud vel leviter extensi; articu-

lus primus tarsorum posticorum articulo apicali haud vel

BIHANG

T0Mr(5):

; NER

TATA ONE VIE. SA RAND . "HANDT: "BAND. de N:O De 7 cå

vix longior; cerei marium forma maxime variantes, recti

vel subrecti, vel sensim sursum curvati et superne sinu-

ati; margo dorsalis femorum posticorum integer; lobus

posticus pronoti plerumque obsoletius et minus dense

punctulatus; tympanum minus obliquum, interdum cum

parte adjacente segmenti mediani fere in eodem plano

jacens, raro minutissimum; spine tibilarum posticarum,

saltem ilie in uno latere positae, interdum totae nigre;

sulei transversi lobi antiei in medio dorsi saeepe interrupti.

— Peczotettiz BURM.

4. Latera lamina supraanalis marium magis minusve

late nigra vel nigro-marginata; spina tibiarum po-

sticarum basi per totum ambitum pallide; elytra

et ale plerumque fortiter abbreviata vel nulla,

segmentum abdominis dorsale ultimum apud mares

apice in medio nigrum vel dentes duos nigros

emittens. — Subg. Pezotettix BURM. (P. pedestris L.,

alpinus KOLL., mendar FiscH., Schmidtii F1EB. et

salamandra FISCH.)

44. Lamina supraanalis et segmentum dorsale ultimum

abdominis marium pallida, illa in mortuis interdum

infuscata, hoc sxepe a medio marginis apicalis lo-

bulos duos dentiformes concolores emittens; spinee

tibiarum posticarum, saltem spina unius lateris,

tote vel saltem anterius per totam longitudinem

nigre. — Subg. Melanoplus STAL. (P. frigidus

Bou. et primnous FISCH.)

Tibix posticr superne in utroque margine laterali spina

apicali armatze.

Corpus longitudine mediocre: caput leviter exsertum, ante

oculos leviter obtuseque prominulum; fastigium verticis

obtusum, leviter vel levissime declive; tempora oblique

declivia, a supero distinguenda, majuscula, trapezoidea,

punctata, magis minusve distincte terminata, antice trun-

cata; facies leviter obliqua; antennee breves vel breviusculze:

oculi marium sat magni; pronotum carina percurrente

media instructum, postice abbreviatum, dorso, saltem an-

terius, a lobis lateralibus ruga magis minusve distincta

separato; elytra et ale rudimentaria; lobi mesosterni di-

stantes, lobi metasterni fortiter appropinquati vel sub-

contigni; tuberculum prosternale transversum, ab antico po-

sticoque distinctissime compressum; femora apicem abdo-

minis attingentia vel superantia. — Platyphyma!) FiscH. FR.

4. Tuberculum prosternale rectangulare, ab antico vi-

sum apicem versus haud SFS interdum

potius subampliatum, apice latum, truncatumj;

1) Genera Tristria et Ozxyrrhepes ad Platyphymam appropingquant.

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

tempora planiuscula, obsolete terminata; antennae

breves; pronotum carina dorsali media obtusiore

et minus elevata instructum, ruga marginali lobi

antici recta vel leviter curvata, obtusa, interdum

obsoletissima; elytra ovalia, duplo vel vix duplo

longiora quam latiora; margo dorsalis femorum

posticorum integer vel subinteger; tibia posticae

in utroque margine spinis undecim armata. — 1. P.

Giorne ROssI.

2. P. platycerca STåL. — Mas mari P. Giorne

simillimus, parte apicali abdominis tumidiore, la-

mina supraanali et lamina subgenitali latioribus,

hac tumidiore, nec non cercis longioribus, compres-

sis, a latere visis medium versus sensim leviter

coarctatis, apicem versus ampliatis, apice rotundatis

et subtus prope apicem dente armatis distinctissi-

mus; femina illi P. Giorne simillima et ab hac

vix nisi carina pronoti obtusiore et minus elevata

distinguenda. SL. Long. 13—17 mill. — Syria,

Beiruth. (Mus. Holm.)

Obszs. In P. platycerca caput, pronotum et dor-

sum abdominis obsita sunt pilis remotis, qui in

exemplis nostris P. Giorne forte denudatis desunt.

Tuberculum prosternale ab antico visum apicem

versus distinete angustatum, apice obtusum, sub-

truncatum vel rotundato-truncatum: speciebus dua-

bus pracedentibus similis, sed major, fronte pro-

notoque distinctius punctatis vel rugoso-punctatis,

dorso abdominis rugulis transversis inzequali, costa

frontali basi haud angustata, marginibus leviter

elevatis instructa, ante ocellum obtuse excavata,

temporibus distinctius marginatis, vertice carina

subpercurrente media et anterius prope oculos ut-

rinque carina distinctissima instructo, anterius pone

fastigium subhorizontale sensim declivi, a fastigio

carina obtusa transversa et pone carinam impres-

sione lineari transversa separato, pronoti carina

media elevatiore et acutiore, rugis marginalibus

dorsi subtilibus, tantum anterius cariniformibus,

preterea obsoletis et partim obliteratis, antice sub-

parallelis vel retrorsum leviter convergentibus, dein

retrorsum divergentibus, elytris multo angustioribus,

apicem versus sensim ampliatis, circiter triplo lon-

gioribus quam posterius latioribus, femoribus po-

sticis superne distincte serratis, antennis longiori-

bus, valvulis genitalibus femine brevioribus et acu-

tioribus, corpore pedibusque pilis brevibus remote

obsitis. 92. Long. 19—23 mill. — 3. P. rugulosa

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL., BAND. 4; N:O be 1008)

12 (11).

1 (24).

STAL Le Kälek: Asie. mimoms et Taurus. (Coll

BRUNNER.)

Corpus sat elongatum; caput fortius exsertum; fastigium

vertieis triangulare, fortius prominulum, planum, medio

carinatum, tempora obliqua, angusta, antrorsum angustata

et abbreviata; frons fortiter obliqua; costa frontalis basin

versus sensim fortiter angustata, plana, marginibus ele-

vatis; antenna breviuscula; oculi longi, longe versus api-

cem capitis extensi; pronotum totum dense punctatum,

dorso teres, linea longitudinali media obsoleta lavigata,

in lobo postico tantum in carinam subtilem obsoletissi-

mam subelevata; elytra et ale completa; pectus angu-

stum; lobi mesosterni et metasterni contigui; tuberculum

prosternale apicem versus incrassatum, truncatum; pedes

breves; femora intermedia apicem coxarum posticarum

haud superantia, postica abdomine multo breviora; articu-

lus ultimus tarsorum longus; lamina supraanalis longa,

apice acutangula; lamina subgenitalis maris longa, acu-

minata; cerci apicem lamina supraanalis zxequantes, apud

marem apicem versus compressi et leviter ampliati, haud acu-

minati. — Tropidopola STÅL. (Opomala fasciculata CHARP.)

Subf. TRUXALID.AE STÅL.

(Truzcalide et Oedipodide STAL, clim.)

Frons tota vel saltem pars apicalis frontis sat fortiter

vel fortissime obliqua; fastigium verticis horizontale vel

leviter declive, cum costa frontali angulum magis mi-

nusve distinctum, szepe acutum, plerumque formans; an-

tennae quam oculi multo longius ab apice frontis remoteze,

prope medium vel pone medium marginis antici oculo-

rum positze, in generibus, quorum caput est fortius pro-

ductum, interdum in parte postoculari frontis insertee;

carina dorsalis media pronoti nec compressa, nec cristata;

sulei transversi lobi antici pronoti in dorso obliterati vel

medio interrupti; lobi laterales pronoti plerumque extror-

sum sensim angustati; elytra vel ale sexuum plerumque

difformia, areis quibusdam apud mares sepe dilatatis;

segmentum dorsale secundum abdominis in angulis anticis

haud granulatum; margo dorsalis exterior tibiarum po-

sticarum spina apicali destitutus. — (Truzalide.)

Tempora situ et forma maxime variabilia, numquam se-

cundum totam longitudinem fastigii plana vel impressa,

costam frontalem attingentia, sursum oblique vergentia, a

supero distinguenda; antenn&e plerumque ensiformes;

elytra sexuum plerumque conformia; ale interdum (in

europeeis raro, in americanis sepe) difformes.

Obs. Temnora plerumque angusta, marginem ob-

tusum teretiusculum, oblique declivem fastigii capitis

efficientia, in hoc casu basi depressa vel impressa;!)

vel tantum ad latera partis posterioris fastigii disereta,

antrorsum acuminata, triangularia, margine fastigii ante

tempora posito compresso, acutiusculo:?) vel longiora,

inter se parallela, a vertice obsolete disereta, apicem fa-

stigii haud attingentia,?) in his casubus sunt tempora

semper oblique sursum vergentia et a supero distingu-

enda, ut etiam pars illa fastigil verticis, que inter tem-

porum partem posteriorem depressam vel impressam po-

sita est, lateribus parallelis instructa vel antrorsum am-

pliata; tempora in europeeis raro, in americanis?) sepius,

perpendiculariter vel in planum frontis declivia, a supero

haud distinguenda.

3 (8). Tempora, vel saltem horum pars posterior vel basalis,

sursum oblique vergentia et a supero distinguenda; pars

illa posterior plana vel impressa temporum longitudine

valde varians, plerumque tamen longior quam basi latior;

pars fastigil verticis, inter partem posteriorem depressam

vel impressam temporum posita, lateribus parallelis in-

structa vel antrorsum leviter ampliata; costa frontalis per

maximam partem longitudinis et usque ad vel fere ad

apicem sulcata vel marginibus elevatis instructa.

4 (5). Caput longissime protuberans, oculos versus sensim co-

nico-angustatum, adscendens, pronoto longius; fastigium

magnum, oculis haud vel paullo brevius, apicem versus

haud vel leviter angustatum, apice latum, obtusum; tem-

pora secundum maximam partem longitudinis fastigii

extensa, sursum vergentia, leviter vel levissime declivia,

carina nuila vel obtusissima a vertice separata; oculi

parte infraoculari genarum breviores; antenne fere in

parte postoculari frontis insert; pronotum processu po-

stico angulum distinctissimum, subrectum vel acutum for-

mante, lobis lateralibus longitudinalibus, angulo postico

loborum recto vel acuto; sulcei transversi lobi antici pro-

noti in dorso obliterati; elytra acuminata; pedes graciles;

pars saltem dimidia femorum intermediorum pone coxas

posticas extensa; calearia duo interiora tibiarum postica-

rum longitudine et crassitie sat inzequalia; corpus gra-

cile, fortiter eiongatum. — AÅcrida Lis. (= Trugzalis

auct.)

5 (4). Caput leviter vel modice productum, nec adscendens, nec

versus oculos conico-angustatum, pronoto longitudine

20 STÅL. OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

') Phleoba, subg. Duronia.

2?) Phleobe proprise, Asiam inhabitantes.

3) Acrida, Amycus, Macheridia.

+) Truzxalis, Achurum, Mermiria et affinia.

BIHANG TILL SV VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4; N:0 5. 2

subequale vel brevius; fastigium verticis horizontale vel

leviter, raro fortius, declive; corpus et pedes modice elon-

gata; margines laterales lobi antici pronoti carinati, recti,

paralleli. É

6 (7). [Caput longius productum; frons fortius obliqua; fasti-

gium capitis magnum vel majusculum, a basi ad vel

ultra medium lateribus parallelis vel subparallelis instruc-

tum, dein anterius fortius retundato-angustatum; tempora

ultra medium fastigil extensa; are dorsales femorum

posticorum apice in lobum producta, lobi geniculares

producti; corpus et elytra angusta vel angustiuscula,

: hec longa, acuminata, alis multo longiora. — Amycus

et Macheridia, genera africana, quoad habitum ad Acri-

dam appropinquantia.|]

7 (6). Caput minus produetum; frons minus obliqua; fastigium

capitis mediocre, usque a basi sensim angustatum, trian-

gulare vel subtriangulare; tempora, vel horum pars po-

sterior depressa vel impressa, fastigio saltem dimidio bre-

viora; are& dorsales femorum posticorum apice haud lo-

batae; lobi geniculares femorum posticorum leviter pro-

minuli, lobum angustum haud simulantia; corpus modice

elongatum; elytra mediocria, apicem femorum posticorum

haud vel leviter superantia, alis paullo longiora, apice

obtusa, raro rudimentaria; genus quoad habitum Truza-

lem et Gomphocerum subsimulans. — Phleoba STAL.

4. Vertex carina longitudinali nulla vel obsoleta,

pone fastigium haud continuata, instructus;

carin&e marginales lobi anticl. pronoti integer-

rimi, sulei transversis haud intersecti; margi-

nes laterales fastigii capitis (tempora?) obtusati,

punctati, non nisi basi ipsa depressi vel im-

pressi; species faunam europaeam et africanam

inhabitantes. — Duronia STÅL, Subg. nov.

(Chrysochraon semicarinatus GERST. vel spe-

cies maxime affinis, cujus exemplum ex Ae-

gypto misit BRUNNER; species quattuor mihi

cognite, una ex Syria, tres ex Africa, inter

quas Phleoba chloronota STÅL.)

3 (3). Tempora frontalia, a supero haud distinguenda, subito

perpendiculariter vei in planum frontis declivia, impunc-

tata; margo iuter fastigium verticis et tempora compres-

sus vel cariniformis, haud tumidus; pronotum' basi pro-

ductum et angulum formans; ale sexuum conformes.!)

2 (10). Lobi metasternales pone foveolas producti et in utroque

sexu sutura recta, foveolis longiore, contigui; caput for-

tius exsertum, pronoto haud brevius; frons sat obliqua;

') Ad hane divisionem maxime appropinquant genera americana Truzalis,

Mermiria et affinia.

bil

(9):

(12).

(LV):

(2).

(17):

STÅL , OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

tempora a fronte carina separata; fastigium verticis carina

apicem attingente instructum; oculi sat longi; antenne

ensiformes; area costalis elytrorum apud mares dilatata:

femora postica apicem abdominis haud attingentia; lobus

posticus pronoti lobo antico brevior. — Ochrilidia STÅL.

Lobi metasternales in utroque sexu, in maribus tamen

interdum levissime, distantes, pone foveolas haud vel

minus producti; caput minus exsertum, pronoto brevius;

femora postica apicem abdominis attingentia vel supe-

rantia; lobus posticus pronoti lobo antico haud brevior;

elytra sexuum conformia.

Antenne lineares; tempora cum fronte confusa; elytrorum

pars apicalis inter ramos radiales vena spuria instructa;

margines laterales superiores tibiarum posticarum acu-

tiusculi. — Paracinema FiscH. FR.

Antenn&e ensiformes; tempora a fronte carina separata;

elytrorum pars apicalis inter ramos radiales vena spuria

destituta; margines laterales superiores tibiarum postica-

rum teretes. — Örxzycoryphus FiscH. FR.

Tempora a supero distinguenda, sursum oblique vergen-

tia, costam frontalem attingentia, per totam longitudinem

plana vel impressa, sepe punctata vel opaca, marginibus

tantum nifidioribus, interdum carinatis, instructa, raro

antrorsum angustata, plerumque marginibus parallelis

predita, rarissime sat angusta, linearia, obtusa, teretiuscula

vel vix planiuscula, in hoc casu basi haud depressa, nec

impressa,!) vel angusta, plana, antrorsum angustata, parte

plana costam frontalem sape haud attingente;?) antennae

in mibi cognitis lineares.

Sulei transversi ambo, vel saltem posterior, lobi antici

pronoti in dorso obsoletissimi, abbreviati, margines la-

terales nec interrumpentes nec attingentes, impressionem

obsoletam vel obsoletissimam, obtusam, transversam vel

subrotundatam, simulantes, vel plane obliterati; elytra

sexuum difformia, apud mares magis minusve dilatata,

interdum fortiter abbreviata, vena intercalata destituta;

margo posterior aperture organi auditus sepe fortiter

dilatatus et aperturam fere occludens.

Tempora distinctissima, sursum oblique vergentia, a su-

pero distinguenda, tota plana vel impressa. — Gompho-

cerus THUNB. (= Stenobothrus p. FiscH. FR.)

'Tempora haud discreta, teretia, punctata; pronotum basi,

etiam in macropteris, truncatum. — Chrysochraon FiscH. FR.

Sulei transversi ambo lobi postiei pronoti in dorso di-

stincti, interdum tamen subtiles, usque ad margines la-

terales continuati et hos margines intersecantes.

1 Chrysochraon et Parapleurus.

2) Stetheophyma.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O Db 23

15r (19).

TU):

20 (23).

21 (22).

22 (21).

23 (20).

Tempora a fronte verticeque discreta, plana vel impressa

tota, sursum oblique vergentia, usque ad basin costa

frontalis extensa, lateribus parallelis instructa, sat lata;

elytra sexuum magis minusve difformia, in area postradi-

ali vena intercalata rarissime, et plerumque tantum apud

feminas,!) instructa, hec vena tota a vena radiali interi-

ore sat remota, plerumque subtilis, sepe hic illic inter-

rupta. — Arcyptera SERV, STÅL.

A. Vena ulnaris exterior, saltem apud mares, ad

venam radialem interiorem sat appropinquata;

area interulnaris, saltem apud mares, area

postradiali multo latior. — Subg. Arcyptera

SERV. (= Stetheophyma p. FiscH. FR. et

Stauronotus p. FiscH. FR.

AA. Vena ulnaris exterior ad venam radialem in-

teriorem qgquam ad venam ulnarem interiorem

haud vel paullo magis appropingquata; area

interulnaris area postradiali haud vel paullo

latior; area postradialis vena intercalata inter-

dum instructa. — Subg. Stauronotus F1scH. FR.

Tempora discreta, plana vel impressa, antrorsum distin-

ctissime angustata, vel haud discreta, obsoleta; elytra se-

xuum conformia et in area postradiali vena intercalata

distinetissima instructa.

Lobus posticus pronoti lobo antico haud vel paullo lon-

gior, basi angulum sat obtusum formans; carina dorsalis

media pronoti sat distincta; vene radiales elytrorum ba-

sin versus nec non vitta, interdum deficiens, postocularis

capitis, per lobos laterales pronoti continuata, nigrican-

tes; lamina subgenitalis marium sat producta, acuminata.

Tempora haud disereta, obtuse teretiuscula, vix planiuscula,

nullibi impressa. — Parapleurus FiscH. FR.

Tempora angusta, distincte plana, haud impressa, antror-

sum angustata. — Stetheophyma FiscH. Fr.

Lobus posticus pronoti lobo antico multo longior et po-

stice angulum minus obtusum, interdum subrectum, for-

mans; tempora antrorsum angustata, usque ad costam

froutalem extensa, a vertice semper, plerumque quoque a

fronte, carina distincta discereta; carina dorsalis pronoti

obsoletior; lamina subgenitalis marium breviuscula vel

brevis. — Epacromia FiscH. FR.

a. Vena intercalata areze postradialis apicem ver-

sus ad venam radialem interiorem = fortiter

appropinquata. — . thalassina FABR.

aa. Vena intercalata apicem versus ad venam ra-

dialem haud vel leviter appropinquata. — EE.

!) Mas Stauronoti turcomani vena interealata instructus.

24n (Le

25 (42).

26 (27):

201 (20):

29 (36).

3035).

8 (41).

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

sp. e Russia meridionalis et Istria (Triest)

(Coll. BRUNNER.)

Frons perpendiculariter declivis vel levissime obliqua;

fastigium verticis magis minusve, plerumque distinctissime

vel fortiter declive, cum costa frontali angulum obtusum

vel obtusissimum, interdum rotundatum, vel arcum for-

mans; antenne inter partem anticam oculorum positz,

quam oculi ab apice frontis haud vel paullo magis re-

mote; carina dorsalis media pronoti sape cristata vel

compressa; lobi laterales pronoti marginibus antico et

postico parallelis sepe instructi; arolia parva; lobi me-

tasternales distinete vel fortiter et quam in Truxalidis

plurimis magis distantes.

Segmentum dorsale secundum abdominis in angulis anticis

baud granulatum; elytra in area postradiali vena inter-

calata distinetissima instructa; lobi laterales pronoti trans-

versi vel subtransversi; tibia postice superne in margine

exteriore spina apicali destitute. — (Oedipodide.)

Tempora angustissima, cum fastigio verticis confusa, a

fronte distincte separata; vertex latus; costa frontalis

basi lata, usque a basi vel saltem ante antennas ultra

ocellum sensim angustata, in medio quam basi circiter

dimidio angustior, ante medium obtusissima, sensim am-

pliata et evanescens; pronotum posterius sat fortiter pro-

ductum, carina percurrente, versus medium sensim alti-

ore, integra instructum. — Psophus FIEB.

Tempora latiora, oblique vel perpendiculariter declivia,

cum fronte sxepe confusa, a fastigio verticis semper di-

stinete separata; costa frontalis basi plerumque angustata,

rarius ibidem lata et fere tota lateribus subrectis et pa-

rallelis instructa.

Area analis alarum in parte dimidia vel plus quam di-

midia basali venis transversis minus numerosis, cum ve-

nis longitudinalibus areolas longiores quam latiores vel

xeque longas ac latas formantibus, instructa, venis longi-

tudinalibus apud mares haud incrassatis.

Lobus anticus pronoti ecrista vel carina distinctissima,

suleis transversis haud intersecta, instructus; lobus posti-

cus pronoti lobo antico plerumque multo longior, pro-

cessu postico angulum distinctissimum, $epe acutum vel

rectum, apice interdum rotundatum, formante, marginibus

lateralibus processus rectis.

Area illa oblique longitudinalis, que secundum marginem

apicalem obliquum are interulnaris extensa est, angusta

vel angustissima, area adjacente a ramis ulnaribus for-

mata multo vel saltem dimidio angustior, irregulariter

uniseriata vel areolis duplice serie positis, vena inter-

jacente longitudinali separatis, instructa; vena axillaris

——

Jil

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 9. 25

(32).

(31).

(30).

(2005

(38).

typice libera; pars illa circiter dimidia apicalis elytrorum,

que pone aream postradialem posita est, anterius haud

vel paullo densius reticulata; carima vel crista pronoti

integerrima vel inter lobos leviter vel levissime intersecta.

Lobus posticus dorsi pronoti preter- carimam mediam ca-

rinis longitudinalibus destitutus; lobi laterales pronoti

pone medium macula laevigata nitida, extus ruga longi-

tudinali terminata, destituti. — Pachytylus F1EB. (=

Oedaleus F1IEB.)

Lobus posticus dorsi pronoti carinis longitudinalibus

pluribus instruetus; lobi laterales pronoti pone medium

macula levigata nitida, plerumque tota vel partim nigra,

extus ruga longitudinali terminata, notati. — ÖMSE

STÅL. :

Area illa oblique longitudinalis, que secundum marginem

apicalem obliquum are&e interulnaris extensa est, latiu-

scula, area adjacente longitudinali inter ramos ulnares

posita haud vel paullo angustior, confuse reticulata vel

irngulariter biseriata; vena axillaris posterius cum vena

anali typice confluens; pars dimidia apicalis elytrorum

anterius plerumque densius et magis irregulariter reti-

culata.

Crista pronoti alta, compressa, rotundata, integerrima.

— Pyrgodera FiscH. W.

Carina vel crista pronoti minus alta, haud rotundata, in-

er lobos distinctissime incisa. — Ctyphippus FIEB., STÅL.

(= Oedipoda STÅL olim.; C. fasciatus SIEB., variabilis

PaLL. et Wagneri EVERSM.)

Carina pronoti leviter vel levissime elevata, haud cristata,

inter lobos semper interseceta, in lobo antico interdum

tota vel partim obliterata, semper in medio emarginata

vel incisa, interdum sulceis transversis ambobus lobi in-

tersecta.

Lobus posticus pronoti lobo antico duplo vel fere duplo

longior, processu postico angulum distinctissimum formante,

marginibus processus rectis. — Sphinctonotus FIEB.,

Fiscu. FR.

Lobus posticus pronoti lobo antico haud vel paullo lon-

gior, processu postico brevi, obtuso, marginibus interdum

leviter rotundatis.

Sulcus transversus, a quo lobi mesosternales antice ter-

minantur, haud obliquus, hic sulcus et margo posticus

loborum paralleli vel subparalleli. — Acrotylus FIEB.

Sulcus transversus, a quo lobi mesosternales antice ter-

minantur, obliquus, hic sulcus et margo posterior loborum

extrorsum divergentes. — Egnatius STAL, N. G. (Oed. api-

calis F1EB. sec. BRUNNER, nec non nova species e Persia.)

41 (28).

42 (25).

43 (46).

44 (45).

45 (44).

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

Area analis alarum in parte saltem dimidia basali venis

transversis numerosioribus, cum venis longitudinalibus

areolas transversas formantibus, instructa, venis longitudi-

nalibus alternis are&e ejusdem apud mares incrassatis;

elytra proportionaliter lata et brevia, parte apicali quam

in Oedipodidis reliquis fortius angustata. — Oedipoda!)

LaTtTR. (= Ctyphippus STÅL, olim.)

Segmentum dorsale secundum abdominis in angulis anti-

cis granulatum; elytra in area postradiali vena intercalata

destituta; tibia postice superne in utroque margine spina

apicali plerumque armatze; ocellus coste frontalis ante

oculos positus, ocelli reliqui ab oculis distinete nonnihil

remoti: lobi sternales fortiter distantes, lobi mesosterni

subtriangulares; tibie intermediaxe marium serie tubercu-

lorum superne plerumque instructe. (Trinchide.)

Lobus posticus pronoti rarissime crista instructus, crista

minus alta, in medio lobi altior, hine antrorsum et re-

trorsum sensim altitudine decrescens; crista lobi antici

pronoti, quum adest, postice numquam in angulum acu-

tum retrorsum producta.

Tibia postice in utroque margine superiore spina apicali

destitute; pedes graciliores. — Thrinchus FiscH. W.,

FI1EB.

Tibie postice in utroque margine superiore spina apicali

armate; pedes robustiores. — Eremobia SERV.

a. Lobus anticus pronoti tectiformis vel crista,

saltem partim tectiformi vel compressa, in-

structus; margines laterales coste frontalis

per totam vel fere totam longidinem frontis

elevati vel carinati.

b. Carina lobi postici pronoti partim magis

elevata et cristata vel suberistata. —

E. Cisti FABR., muricata PALL. et biloba

bb. Carina lobi postici pronoti ubique :equalis

vel subequalis, nullibi cristata. — (Gly-

phanus FIEB.) FE. limbata CHARP. et

obtusa F1EB.

aa. Lobus anticus pronoti dorso teres, carina nulla

vel obtusa, interdum sulcata, instructus; ca-

rine laterales costa frontalis in parte dimidia

vel tertia apicali frontis obliteratae vel obso-

letissimee.

ce. Lobus anticus pronoti haud tumidus,

lobus posticus carina nulla vel le-

viter elevata instructus. — JE. sub-

suleata STÅL et cinerascens STÅL.

1) 0. barabensis FiscH. = O. Thunbergi STÅL.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O Db. 27

46 (43).

cc. Lobus anticus pronoti tumidus, ele-

vatus, carina subsulcata instructus,

lobus posticus erista incrassata, tecti-

formi, summa carinata, leviter ar-

cuata, versus medium sensim altiore,

retrorsum angustata, preditus; ferru-

gineo-cinerascens, in capite pronoto-

que parce subtiliterque granulata,

hujus lobo postico tuberculis nonnul-

lis obtusis leviter elevatis consperso;

ale nigricantes, basi ipsa ceerule-

scentes, limbo angusto apicali toto

parteque tertia apicali griseis, hac

parte apicem versus infuscata, vena

interiore arec& ulnaris levissime cur-

vata; macula oblonga magna ante

medium lateris interioris et macula

lobi genicularis interioris femorum

posticorum, nee non tibia posticae

superne et intus, apice annulogque

subbasali exceptis, glauco-cerulez;

speciebus duabus preecedentibus ma-

xime affinis, colore alarum et pree-

sertim dorso pronoti elevato facile

distinguenda. &. Long. 38, Exp.

elytr. 77 mill. — EZ. gibbera STAL.

e Syria. Coll. BRUNNER.

Pronotum per totam longitudinem eceristata, crista inter

lobos profunde et oblique intersecta, pars posterior criste

lobi antici in angulum acutum retrorsum prominula, crista

lobi postici anterius altior, retrorsum sensim altitudine decre-

scens; elytra alaeque sepe, saltem apud feminas, abbre-

viata; margo dorsalis femorum posticorum remote acute-

que serratus. — Cuculligera FiscH. ER.

ad.

Elytra alzeque utriusque sexus fortiter abbre-

viata; tempora ante medium maxime coar-

ctata, areolis duabus, anteriore parva, posteriore

majore, ruga conjunctis, composita. — C.

hystriz GERM.

Elytra et ala, saltem apud mares, completa,

apicem femorum posticorum sat longe su-

perantia; tempora areolis tribus, carinato-mar-

ginatis composita, areola intermedia posterius

ocellum versus interdum aperta; &C. hystrici

statura, forma partinum picturaque corporis

simillima, differt magnitudine minore, pronoto

densius et subtilius granulato, elytris cinera-

scentibus vel ferrugineo-cinerascentibus, ob-

28 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

solete fusco-nebulosis, venis longitudinalibus

principalibus nigro-conspersis, alis infuscatis,

intus sordide flavescentibus, vena interiore

areee ulnaris. medio fortiter curvata, area me-

dia lateris interioris femorum posticorum

nigricante, tibiis posticis superne et intus

miniaceis. '&. Long. 33, Esp. elytr. 70

mill. — CC. maculinervis STÅL, ex Amasia

Asie minoris. (Mus. Holm.)

Subf. PAMPHAGIDAE STÅL.

Elytra nulla vel rudimentaria, angusta, elongata vel oblonga;

ale nulle; pronotum dorso antice quam postice angulum distin-

ctiorem vel acutiorem, magis vel saltem numquam minus productum,

formans, lobo postico brevi, margine posteriore ejusdem lobi ante

locum insertionis elytrorum magis minusve rotundato vel ampliato;

margines superior et inferior femorum posticorum integri, enermes

vel serrulati, nuamquam spinis majoribus armati. — Pamphagus THUNB.

A. Prosternum tuberculo discoidali tumido fortius ele-

vato destitutum, margine antico medium versus

sensim elevato, et ibidem angulum apice plerumque

laminatum vel dente iustructum formante, disco

prosterni pone hunce angulum haud elevato nec ver-

sus angulum sensim adscendente; dorsum pronoti

anterius utringue carina longitudinali subtili in-

structum; lobi mesosternales introrsum distincte

angustati, margine posteriore obliquo. — Subg. No-

carodes FiscH. W.

a. Pars media marginis antici prosterni perpen-

diculariter elevata, a mesosterno distans; elytra

nulla; carina vel crista summa pronoti tota

vel anterius, nec non carina occipitis sulco

subtili vel subtilissimo instructe; femora po-

stiea lata, subtus rotundato-ampliata, area

exteriore inferiore medio latissima, hinc basin

et apicem versus distincetissime angustata.

b. Dorsum pronoti in medio obtuse tecti-

forme et carima obtusa per totam longi-

tudinem sulcata instructum; metanotum

et segmenta dorsalia abdominis anteriora

leviter carinata; margo anticus prosterni

medio in laminam obtusam, rotundatam

vel subtruneatam ampliatus; tympanum

vullum. — PP: cyanipes ErscH:WiIn(=

Bermuoripes EISCH: WW)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 4. N:O 5. 29

AA.

ad.

bb. Dorsum pronoti eristatum, crista summa

anterius sulcata; metanotum et segmenta

dorsalia — anteriora abdominis <medio

crista, posterius in dentem acutum pro-

minula, instructa; margo anticus prosterni

medio in dentem acutum elevatus; tym-

panum distinctum. — P. Straubei F1EB.

Pars elevata prosterni angulum formans, re-

trorsum nutans, mesosternum tangens; elytra

oblonga, ultra medium subampliata; crista

pronoti sulco destituta; femora postica minus

lata. — P. canonicus FiscH. Fer.

Discus prosterni in tuberculum tumidum, interdum

sat altum, ipsum tuberculatum vel granulatum vel

suleatum, antice perpendieulariter declive, elevatum,

margine anutico tuberculi interdum ampliato: lobi

mesosterni introrsum haud vel levissime angustati,

margiue postico haud vel leviter obliquo; elytra

namquam: deficientia.

Elytra angustiora, elongata, pove medium

latissima, ultra medium sensim ampliata;

tuberculum prosternale haud transversum,

obtuse granosum vel rugosum, tuberculis

duobus vel quattuor altis erectis destitutum.

— Subg. Pamphagus THUNB.

a. Oculi parviusculi vel mediocres, apud

mares parti infraoculari genarum lon-

gitudine subzaequales, apud feminas

quam apud mares minores; costa fron-

talis ante ocellum leviter obtusegue

coarctata.

b. Lobus anticus pronoti crista alta,

retrorsum altiore, postice subito

declivi instructus, crista lobi po-

stici retrorsum sensim triangula-

riter elevata; segmenta dorsalia

abdominis lobato-cristata, cristae

segmentorum anteriorum maxim;

antennze subensiformes; caput et

pronotum dense, dorsum abdomi-

nis remote granulata; fastigium

verticis subborizontale. SP. Long.

26—46 mill. — P. galericulatus

StåL. (= Descer. de I'Egypt.,

Z00L FO Pl RI

bb. Pronotum carina vel crista per-

currente continua, vel summa in-

ter lobos leviter incisa, instru-

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

BB.

ctum; segmenta dorsalia abdominis

medio carinata vel tectiformia,

haud lobata; fastigium verticis

magis minusve declive; antenne

angust&e, haud vel obsolete ensi-

formes.

c. Margo posticus dorsi pronoti

medio in angulum obtusum

vel obtussimum prominulus,

utringque magis minusve di-

stincte sinuatus. — (Pam-

phagus THUNB) P. elephas

LIN. et marmoratus BURN.

ce. Margo posticus dorsi pronoti

truncatus vel sensim sub-

emarginato-truncatus. — (ÅAci-

nipe RAMB.) P. hespericus

RAMB.

aa. -Oculi magni, apud mares parte infra-

oculari genarum longiores, apud femi-

nas parti eidem genarum longitudine

subaequales; antenne ensiformes; costa

frontalis ante ocellum subito fortiter

coarctata, carinis marginalibus costa

ibidem incisis, subinterruptis; pronotum

cerista minus alta vel carina inter lobos

leviter incisa instructum, margine dor-

sali postico truncato vel emarginato-

trunecato; dorsum abdominis obtuse

tectiforme vel carinatum; femora po-

stica angustiuscula. — (Orchamus STÅL.)

Species due, inter quas P. Raulinii

Luc.

Elytra latiora, ovalia vel subelliptica, in me-

dio latissima, lateribus sensim distincte ro-

tundata; prosternum tuberculo transverso,

apice lato et tuberculis distinctissimis duobus

vel quattuor distantibus pradito, instructum;

pronotum carina vel crista percurrente, in-

tegra vel inter lobos leviter incisa, instru-

ctum, postice rotundatum vel in angulum

obtusum sensim productum; oculi mediocres

vel parviusculi; antenna&e angustae, haud en-

siformes; costa frontalis ante ocellum haud

vel leviter obtuseque coarctata. — Subg.

Punapius STÅL.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:05. 31

ad.

Pronotum dorso cristatum vel acutangu-

lariter tectiforme, postice angulum ma-

gis minusve distinetum formans, et ad

vel fere ad marginem posticum metanoti

productum.

Ferrugineo-cinerascens; caput et

pronotum sat dense distincteque

granulosa, illud sat magnum, pone

oculos radiatim subrugosum, hoc

posterius granulis majoribus et

magis elevatis, interdum acutiuscu-

lis, conspersum, crista obtuse ro-

tundata, sulco postico leviter in-

tersecta, utrimque triimpressa,

granulis minus elevatis conspersa,

instructum, antice in angulum

recetum productum, postice in an-

gulum subrectum, apice subsi-

nuato-truncatum, truncatura ut-

rimque tuberculo- parvo acuti-

usculo terminata; fastigium verti-

cis fortiter declive; occiput leviter

carinatum; costa frontalisper fere

totam longitudinem frontis elevata;

segmenta anteriora abdominis ru-

gulis transversis conspersa, medio

carinata; antenne graciles; tu-

berculum prosternale altum, ab

antico posticuque fortiter com-

pressum, apice sinuatum, in me-

dio sinus tuberculo parvo instru-

ctum; P. terrulento FiscH. FR.

affinis, differre videtur capite

magno, oculis mediocribus, an-

tennis mediocribus, articulis octo-

decim compositis, margine po-

steriore pronoti ad elytrorum in-

sertionem obtuse leviterque pro-

ducto, tuberculo prosternali apice

obtuse tricuspi, cuspide inter-

medio minutissimo, elytris in me-

dio (nec basi) latiora, in exemplo

a me descripto unicoloribus. 29.

Long. 48 mill. — P. granosus

STÅL, ex Algeria. (Coll. BRUN-

NER.) Exemplum minus bene

conservatum, pedibus posteriori-

bus destitutum, examinavi.

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

bb.

Corpus haud granosum; antenne

robustiores ; fastigium verticis mi-

nus declive: tuberculum proster-

nale crassum, minus compressum,

apice tuberculis dnobus breviter

subconicis terminatum, inter tu-

bercula sinuatum; elytra fusca,

limbo interiore pallido, ante me-

dium linea fusca notato:

Pallide olivaceo-flavescens,

crista summa pronoti utrim-

que fusca, lateribus pronoti

apud marem obsolete fusco-

variegatis; tibiax postice in-

tus, una cum magna partie

spinarum interiorum, fusce ;

caput — subruguloso-puncta-

tum, costa frontali, genis

"occipiteque levioribus; costa

frontalis per fere totam lon-

gitudinem = frontis elevata,

apice ampliata, ante ocellum

levissime coarctata, margini-

bus ante ocellum haud ele-

vatis, teretibus; carine la-

terales verticis usque ad ba-

sin capitis continuatze, carina

media anterius abbreviata;

pronotum subtiliter, in dorso

et posterius nonnihil densius

et = distinctius rugulosum,

dorso crista compressiuscula,

summa obtusa et levigata,

integra, leviter rotundata, in-

structum, antice posticeque

in angulum subrectum pro-

ductum, margine postico lo-

borum lateralium subelevato,

suberoso vel obsolete sub-

tuberculato; segmenta dorsa-

lia anteriora abdominis ru-

gulosa; femora postica mar-

gine dorsali remotissime sub-

serrato, margine inferiore

sensim nounibil rotundato,

area exteriore media reticula-

trone lata, levissime elevata,

obsolete punctata vel subti-

BIHANG TILL KK. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 46 N:0 06 J9

ad.

liter subrugosa, instructa;

Statura P. marmorati. &E9.

Long. 32-45 mill. — P.

Bolivarii STÅL e Malaga.

(Coll. BRUNNER.)

cc. P. Bolivarii simillimus et

maxime afffnis, differt capite

toto, pronoto segmentisque

dorsalibus anterioribus ab-

dominis densius et multo

distinetius reticulato-rugosis.

hic illic subpunctatis, costa

frontali ante medium quoque

submarginata, pronoto dorso

antice posticeque angulum

obtusum << formante, crista

compressa destituto, sensim

tectiformi, summa parte ele-

vata sulco subtili percurrente

instrueta et inter lobos sulco

transverso posteriore levis-

sime intersecta, margine po-

stico loborum lateralium ver-

sus angulum exteriorem di-

stincte erosulo, reticulatione

areee exterioris medie femo-

rum posticorum magis elevata,

distinetius rugoso-elevata et

punctata, tibiisque posticis

totis concoloribus. 9. Long.

36 mill. — P. rugulosus

STÅL, e Malaga. (Coll. BRUN-

NER.)

Pronotum dorso obtusissime tectiforme,

postice sensim obtuse rotundatum, tan-

tum partem anticam metanoti tegens:

pallide subolivaceo-flavescens, fusco-

olivaceo-conspersus et variegatus; caput

in vertice subtilius, in fronte genisque

distinetius punetatum; costa frontalis

latiuscula, a basi sensim nonnihil am-

pliata, fere usque ad apicem frontis

extensa, sensim tamen obtusior, pone

ocellum subtiliter sulcata; carina obtusa

verticis usque ad basin continuata;

pronotum dorso, presertim in lobo an-

tico, sat dense et fortiuscule puncta-

tum, a lobis lateralibus carina obtusis-

(4).

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

| sima, in lobo antico posterius obli-

terata, separatum, crista obtusissima

et lata lavigata, fusco-olivacea, linea

pallida notata, lobo postico lineis dua-

bus longitudinalibus fuscis ornato; lobi

laterales pronoti in lobo antico partim,

presertim ad dorsum, levigati et in-

fuscati, rugis quibusdam pallidis, pun-

ctatis, in disco et extus appropinquatis

et confluentibus, instructi, in lobo po-

stico punctati et fusco-conspersi, mar-

gine postico subcalloso; sulcus trans-

versus pronoti, ante partem tertiam ba-

salem positus, profundus, continuus,

cristam obtusam intersecans; elytra

fusca, intus vitta pallida submarginali

notata; abdomen = fusco-conspersum,

dorso presertim anterius punctatum,

vitta lata fusca, linea media pallida

ornata, praeditum, segmento mediano

posterius in medio subgibboso; pectus

et pedes fusco-conspersa, illud parce

subtiliterque, hi prasertim in femoribus

distinetius punctati; femora postica

extus in area media obtuse subpinnato-

rugosa, rugis distinete punctatis, mar-

gine dorsali remote dentato; tubercu-

lum prosternale transversum, obtusum,

apice in medio longitrorsum impressum

et utrimque tuberculis duobus margi-

nalibus, anteriore minore, armatumj;

forma puncturaque pronoti, forma tu-

berculi prosternalis nec non sulco pro-

noti profundo et continuo a conge-

nericeis affinibus facile distinguendus.

9. Long. corp. 534 mill. — PB: Brun-

neri STÅL, ex Algeria. (Coll. BRUNNER.)

Subf. PHYMATIDAE StåL.

Tibie posticae in margine exteriore lateris superioris spina

apicali destitutae; femora anteriora vel saltem intermedia

carinata; femora postica superne anterius fortiter rotun-

data, basi perpendiculariter declivia, margine dorsali ca-

rina distincta, acutiuscula vel minus obtusa, usque ad

apicem distincte continuata, antice plerumque magis ele-

vata, predito; temporum margo interior magis minusve

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HÄNDL. BAND. 4. N:0 56 dö)

20 (3):

4 CGL).

distinete elevatus vel carimatus, margo exterior compres-

sus, acutiusculus; dorsum pronoti carina longitudinali

media, magis minusve distincta, instructum, marginibus

lateralibus granulis vel carina instructis; prosternum tu-

berculo subeonico destitutum. — (Pyrgomorpha et affinia.)

Corpus latum, robustum; fastigium capitis transversum,

obtusangulum vel rectangulum, triangulare, marginibus

lateralibus levissime rotundatis; pronotum lobis lateralibus

minus fortiter declivibus; pectus latum; margo anticus

prosterni fortiter elevatus; femora postica lata; oculi sat

fortiter prominuli. — Chrotogonus SERV.

Corpus graciliusculum; fastigium capitis produetum, haud

vel. levissime transversum, a basi ultra medium haud vel

levissime angustatum, apice rotundatum; pronotum lobis

lateralibus fortiter declivibus; pectus modice latum; margo

anticus prosterni haud vel leviter elevatus; oculi minus

fortiter prominuli. — Pyrgomorpha SERV.

P. granosa STAL. — P. rosee SERV. maxime affinis,

differt corpore nounihil robustiore, genis, vertice dorsoque

abdominis subtiliter, pronoto distinctius remote granulatis,

hoc postice abbreviato et in medio obtuse emarginato,

carinis marginalibus dorsi inzequalibus vel magis minusve

distincte remoteque granulatis, elytris rudimentariis, oblon-

gis, distantibus, pronoto longitudine aqualibus. 2.

long. corp. 15 — 21 mill.

Patria: Syria, Beirut. (Mus. Holm.)

Tibie postice in utroque margine superiore spina apicali

armate; femora anteriora haud carinata; femora postica

angustiuscula, superne anterius obtuse rotundata et basi

sensim oblique declivia, margine dorsali carina obtusa,

apice obsoletiore vel obliterata, antice haud elevatiore,

instructo; tempora antrorsum ampliata, a fastigio verticis

impressione separata, margine interiore haud elevato; pro-

notum tuberculis impressionibusque destitutum, sulcis

transversis distinctis, lobo antico dorso tereti, lobo po-

stico carina obsoletissima obtusa instructo, posterius ro-

tundato; prosternum antice tuberculo subeonico instru-

ctum. — Poecilocerus SERV.

Subf: TETTIGIGIDAE STÅL.

Genus unicum: Tettizx CHARP.

36 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

APERCU DES GENRES DES ACRIDIODÉES DE

L'AMERIQUE DU NORD.

La circonstance que le Musée de Stockholm a récemment

acquis une trés-riche collection d'Orthopteres du Texas, con-

tenant non-seulement une foule d'especes, mais encore plu-

sieurs types génériques d'Acridiodées que je ne connaissais

pas auparavant, m'a amené å établir l'apercu schématique qui

suit, apercu se rattachant principalement au systeéme présenté

par moi dans ma RBecensio Orthopterorum, mais contenant dans

certains cas diverses modifications que je crois tre des per-

fectionnements. Un exposé spécial du systeme des Acridio-

dées de F'Amérique du Nord me parait en outre d'autant plus

nécessaire, que le systeme employé par M. C. THOMAS dans

son ouvrage sur ces Orthopteéres ne correspond å aucun égard

aux exigences les plus modérées.

Quoique mon intention ait été de traiter seulement les

types d'Acridiodées du vaste territoire des Etats-Unis, avec

l'exposé des caracteres des types principaux comme objectif

général, jai toutefois fait entrer dans”mes schemas des types

américains qui n'appartiennent pas å ce territoire. Cela, d'un

cété, pour faire ressortir plus nettement les particularités ca-

ractéristiques des types principaux, et, de P'autre, parce que

tel type qui n'a pas encore été rencontré dans les Etats-Unis,

y sera peut-8tre découvert un jour ou l'autre. J'ai placé entre

crochets les caractéres de ces types étrangers ä la faune des

Etats-Unis.

Le fait que je mai pas compris dans P'apergu qui suit

divers types génériques décrits auparavant, mais qui me sont

inconnus, ce fait est de peu d'importance, du moment ou,

comme je Pai dit, mon principal objet a été d'exposer les

traits principaux du systéme, et que le nombre des genres

que PI'on veut accorder dans chaque type principal peut sou-

vent dépendre de manieres de voir individuelles.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 De 37

ER)

20).

72):

4 (5).

Subf. ACRIDIDAE STÅL.

Tibie postice in utroque margine superiore spina api-

cali armate; articulus secundus tarsorum posticorum me-

diocris, magnitudine normalis, tertiam vel vix plus quam

tertiam partem articuli primi longitudine xquans; lobus

posticus pronoti lobo antico rarissime nonnihil brevior,

semper angulum distinctum, plerumque acutum vel re-

ctum, rarius obtusum vel apice rotundatum, posterius

formans; lobi mesosterni et metasterni in utroque sexu

distantes, lobi metasterni feminarum quam lobi mesosterni

sepe magis distantes; tuberculum prosternale numquam

transversum.

[Lobus anticus pronoti brevis, lobo postico multo

vel fere dimidio brevior, dorso teres, carima destitutus,

lobus posticus carina obtusiuscula instructus, posterius

angulum obtusiusculum, apice rotundatum, formans; costa

frontalis lata, spatio lato interoculari verticis tamen multo

angustior, in fastigium verticis declive sensim arcuatim

continuata; sulei duo posteriores lobi antici pronoti in

medio dorsi late interrupti, posterior recurvus; typus

Americe meridionalis. — Diponthus STAL.]

Lobus anticus pronoti haud brevis, in formis tamen,

quarum lobus posticus longe et acutangulariter productus

est, hoc lobo brevior; lobi metasterni utriusque sexus

quam in plurimis formis subfamilie magis distantes, lobi

mesosterni et metasterni apud mares intervallo zaequali vel

subequali separati, hi quam illi apud feminas seepe magis

distantes; sulei duo posteriores lobi antici pronoti in

dorso toti distinceti, continui.

[Fastigium vertieis horizontale vel subhorizontale, for-

titer prominulum, triangulare; antenne longius, sepius

multo longius, guam oculi a margine apicali frontis re-

mota; ocellus anterior ab antennis remotus, ante anten-

nas positus; costa frontalis basi vel pone antennas angu-

stata, interdum ibidem fortiter compressa; spinee interiores

tibiarum posticarum plerumque longissime et spinis exte-

rioribus longioribus; carima dorsalis femorum posticorum ty-

pice distincete, raro obsolete obtusissimeque, serrata vel sub-

erenata; lamina subgenitalis marium longa, producta, acw

minata, porrecta. — Tropeonotus SERV. (= Xiphocera

BURM. nec LATR.)!) et affinia genera, Americam meridio-

nalem et centralem inhabitantia.]

1 Xipkocera LATR. = Pamphagus BURM.

5 (4).

6 (11).

Ta(l0).

8 (9).

JENEN.

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

Fastigium verticis plerumque distincte vel fortiter declive,

rarissime subhorizontale; antenne et oculi fere eque longe

vel 2eque longe a margine apicali frontis remoti; ocellus

anterior inter vel vix ante antennas positus; costa fron-

talis ' basi raro distinctius angustata; spin&e interiores ti-

biarum posticarum spinis exterioribus vix vel paullo lon-

glores; carina dorsalis femorum posticorum inermis, integra.

Crista vel carina lobi antici pronoti, quum adest, in

summo margine sulcis trausversis leviter intersecta, crista

vel carina lobi postici haud altior; lamina subgenitalis

marium brevis vel breviuscula, magis minusve sursum

vergens, apicem versus obtuse vel obtusiuscule angustata;

lamina supraanalis marium omnium mihi cognitorum et

feminarum plurimarum tota vel lateribus nigra.

Elytra latiuscula, tota minus dense irrgulariter reticulata,

inter ramos radiales et ulnares vena intercalata nulla vel

irregulariter flexuosa et cum reti confusa, instructa; pro-

notum per totam longitudinem distincte cristatum vel

carinatum, margine antico angulum obtusum vel obtusissi-

mum, interdum rotundatum, formante. — (Dictyophorus

THUNB.)

Fastigium verticis subhorizontale, cum parte reliqua ver-

ticali capitis fere in eodem plano jacens, a latere visum

cum costa frontali angulum rectum formans; costa fron-

talis basi compressa, ibidem sulco destituta; pronotum

obtuse carimatum, margine antico angulum obtusissimum

rotundatum formante. — Dictyophorus THUNB. (= Ho-

malea SERV.)

[Fastigium verticis fortiter declive, cum costa frontali a

latere visa angulum obtusum, subrotundatum, formans;

costa frontalis basi haud vel levissime angustata, inter

ocellum et basin distincte suleata; pronotum ecristatum

vel altius carinatum, margine antico angulum distinetum

formante: genus Americam centralem inhabitans. -—— Te-

niopoda STÅL.]

Elytra minus lata, inter ramos ulnares et radiales serie-

bus duabus regularibus areolarum, vena intercalata di-

stincta et recta separatis, instructa; pronotum carina lon-

gitudinali obtusa et leviter elevata, in lobo antico obso-

letiore vel deficiente, instructum, margine antico truncato

vel obtusissime rotundato, in medio plerumque emarginato

(Rhomalea BURM. sensu ampliori); pronotum sulcis transver-

sis distincetissimis instructum, lobo antico levigato, carina

destituto, lobo postico depresso, retrorsum subadscendente,

lobo antico mnonnihil longiore; costa frontalis ante ocel-

lum subito evanescens, pone ocellum usgque ad basin

sulcata, sulco in fastigium verticis obsoletius continuata.

— FEhomalea BURM., STÅL.

BIHANG TILL K.-SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O De 39

Ne (6):

FC):

13 (14).

NäR

Lobus anticus pronoti in cristam altam, sulcis transversis

profunde intersectam, magis minusve distinete lobatam,

elevatus; lamina subgenitalis marium longa, porrecta; la-

mina supraanalis nec nigra, nec nigro-pieta; fastigium

verticis leviter prominulum, fortiter declive, in costam

frontalem sensim transiens; costa frontalis modice lata,

basi haud angustata, nonnihil ante ocellum coarctata vel

subeoarctata, dein subito evanescens. — Tropidacris

Scupp. !)

Tibize posticae in margine superiore exteriore spina apicali

plerumque (in generibus faunge America borealis semper)

destituta, raro (in generibus Americee borealis numquam)

in utroque margine superiore spina apicali instructa, in

hoc casu sunt vel lobi metasternales contigui vel guam

lobi mesosternales multo minus distantes, vel articulus

secundus tarsorum posticorum longus, pronotum quoque

basi plerumque truncatum vel obtuse rotundatum, raro

rotundato-subangulatum, lobus anticus dorso teres et ca-

rina destitutus, lobo postico plerumque longior.

[Lobus posticus pronoti usque a lateribus in cristam al-

tam sensim elevatus vel sensim tumidus, gibbosus; fasti-

gium verticis maxime declive; typus americanus, mihi pa-

rum cognitus. — Monachidium SERV.]

Lobus posticus pronoti totus vel lateribus depressus vel

obtusissime tectiformis, in medio interdum carimatus vel

leviter cristato-elevatus. b

Frous leviter reclinato-declivis; lobus anticus pronoti in

exemplis macropteris lobo postico numquam multo longior,

carina longitudinali magis minusve distincta plerumqgue

instructus, raro carina destitutus, in quo casus lobus ille

leviusculus vel quam lobus posticus multo remotius et

subtilius punctatus; pars intraocularis verticis et fastigium

sensim distincte, interdum sat fortiter declivia, fastigium

in costam frontalem sensim arcuatim continuatum, ante

oculos leviter prominens;?) lobi metasterni marium

mihi cognitorum contigui vel subceontigui; corpus et pedes

haud gracilia. — (Åcridium et affinia).

Elytra et ale semper completa, apicem abdominis attin-

gentia vel superantia, illa in area postradiali seriebus tri-

bus vel pluribus confusis irrgulariter reticulata, in area

interulnari seriebus saltem tribus confusis reticulata; pars

circiter tertia apicalis elytrorum sensim leviter angustata;

angulus posterior loborum lateralium pronoti subrectus

vel obtusiusculus; lobi mesosterni haud transversi, mar-

gine interiore toto recto, angulo apicali interiore acu-

tiusculo vel subrecto. — ÅAcridium SERV.

!) Secundum ScUDDER hic typus in Texas occurrit.

2) Fastigium generis Osmilie 'subhorizontale, obtusum, cum costa frontali

angulum subrectum formans.

1CL6N:

TSEEES)

INET RAOD

A0EGLSDE

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

4. Cerci marium lati, compressi, apice obtusi; lamina

subgenitalis marium apice fissa vel emarginata. —

Acridium subg. Schistocerca STAL.

Elytra et ale completa vel magis minusve abbreviata et

rudimentaria, quod interdum in eadem specie variat, vel

nulla, illa in exemplis macropteris per magnam partem

longitudinis sensim" angustata, quam in genere precedente

minus dense venosa, area postradiali saltem in parte po-

steriore biseriata et vena intercalata instructa, interdum

in medio confusius triseriata, area interulnari in ameri-

canis vena intercalata instructa et regulariter biseriata;

lobi mesosterni transversi vel subtransversi, margine in-

teriore plerumque rotundato; sulei lobi antici pronoti in

medio sape interrupti vel obsoletiores; margo dorsalis

femorum posticorum plerumque integer, inermis; angulus

posterior loborum lateralium pronoti distincetissime ob-

tusus; tuberculum prosternale forma variabile, plerumque

teres, raro ab antico posticoque compressum et trans-

versuw.!) — Pezotettix Burm. (= Dactylotum CHARP.

= Ommatolampis THom. = Platyphyma p. SAuUss.)

Frons fortiter reclinato-declivis; pronotum dorso totum

distinete et sat dense punctatum, lobo antico lobo po-

stico multo longiore, dorso sensim tereti, carina

destituto, lobo postico basi obtuse rotundato vel obsole-

tissime obtusissimeque rotundato-angulato, angulo postico

loborum lateralium recto vel subrecto; fastigium verticis

magis minusve productum, horizontale, triangulare, cum

fronte angulum acutum formans; tibie postice femoribus

ejusdem paris breviores; lobi geniculares femorum po-

sticorum triangulares, interdum acuminati; lobi mesosterni

et metasterni haud vel parum distantes; corpus, plerum-

que quoque pedes, gracilia; elytra macropterorum angusta;

antenn&e inter partem superiorem oculorum insertaea. —

(Opomala SERV., STÅL et affinia.)

[Margines superiores tibiarum posticarum teretes, haud

laminati; lobi mesosterni apud mares leviter distantes,

lobi metasterni ejusdem sexus levissime distantes vel po-

sterius contigui; cerci marium recti; lamina subgenitalis

marium brevis, apice rotundata. — Opomala SERV., STÅL.]

Margines superiores tibiarum posticarum acuti, apicem

versus sensim ampliati, laminati; lobi mesosterni et pre-

sertim metasterni in utroque sexu per magnam partem

longitudinis sutura recta contigui; cerei marium prope

basin subito fortiter recurvi; lamina subgenitalis marium

longa, producta, sensim fortiter angustata; oculi in vertice

!) Species americanze tuberculo prosternali transverso insignes ab acutoribus

quibusdam ad Platyphymam, in quo genere uterque margo superior tibiarum po-

sticarum spina apicali armatus, immerito relatze.

21 (22).

ÖOt

BIHANG IILE Ka SV: VET:-AKAD: HANDL. BANDS NÖD. 41

(21).

(24).

(LINS

(16).

(15).

(10).

(9):

fortiter appropinquati; costa frontalis per maximam par-

tem longitudinis frontis distinete sulcata, basi-compressa,

ibidem haud sulcata; elytra acuminata; tuberculum pro-

sternale teretiusculum vel subcompressum, parte apicali

interdum crassiore, haud trausversa.

Fastigium verticis minus, brevius et angustius, transver-

sum vel subtransversum; frons minus obliqua; costa fron-

tali basi ipsa leviter compressa. — Arnilia STAL.

Fastigium verticis majus, haud transversum, interdum

multo longius quam latius, triangulare; frons maxime

reclinato-obliqua, - costa frontalis basi fortiter compressa,

parte compressa laminata. — Leptysma STÅL.

Suwbf PRUXALIDAZE STÅL.

Lobi metasterni, etiam apud feminas complures, contigui

vel leviter distantes, apud feminas quam apud mares ple-

rumque magis distantes; spatium inter lobos mesosterni

feminarum spatio inter lobos metasterni posterius haud

plus quam duplo latius; frons plerumque distinctissime

vel fortiter obliqua; lobus dorsalis posticus pronoti lobo

antico plerumque brevior et posterius plerumque angu-

lum sat obtusum formans vel truncatus; lobi laterales

pronoti raro transversi, plerumque extrorsum sensim an-

gustati; antenna plerumque ab ocello antico remote et

ad basin frontis fortius appropinquatae, oculi plerumque

ante serobem antennarum extensi.

Carina dorsalis pronoti nec compressa, nec cristata.

Tempora a supero haud distinguenda, perpendiculariter

deelivia vel reclinato-declivia; planum temporum cum

plano fastigii verticis angulum rectum vel acutum for-

mans; fastigium verticis horizontale vel subhorizontale;

lobus posticus pronoti lobo antico haud longior, plerum-

que multo brevior, basi obtusus vel obtusissimus; frons

distinctissime vel fortiter obliqua.

Costa frontalis, saltim basin versus, minus lata, basi

magis minusve angustata vel compressa.

Elytra sexuum conformia, apud feminas quam apud ma-

res tamen interdum nonnihil densius reticulata; ale

sexuum difformes, spatio inter venas duas interiores arece

radialis apud mares magis minusve ampliato et latiore

quam apud feminas; tibie postice spinis minus numero-

sis, in margine exteriore decem — tredecim, armateae. —

(Trurxalis et affinia.)

Carin marginales dorsi pronoti parallela, in lobo po-

stico nec divergentes, nec intus nigro-limbatze.

SVA:

OMG):

1075);

EL):

UREA

13 (14).

!') Antenna, in maribus mihi cognitis, capite pronotoque simul sumtis haud

vel paullo longiores, ab HARRIS corpori longitudine subaequales describuntur.

?) An etiam in Achuro, quod genus ad Mermiriam et Syrbulam maxime

appropingquare videtur? Ad Achurum verisimiliter referenda Truzalis brevipennis

THoM., mihi ignota species.

STAL, OBSERVÄTIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

Caput magis exsertum; fastigium verticis zxeque longum

ac basi latum:; frons fortiter obliqua; elytra apicem ver-

sus haud vel levissime angustata, apice truncata; lobi

geniculares femorum posticorum sensim acuminati; an-

tenne ensiformes. — Truxalis FABR., STÅL.

Caput minus exsertum; fastigium verticis transversum:;:

frons minus obliqua; elytra sensim sat fortiter angustata,

magis minusve abbreviata:; lobi geniculares femorum po-

sticorum apice rotundati; antennze lineares vel sublineares.

— Chloéaltis (HARR.?!) ScuUDD.

Carinze marginales lobi postici pronoti retrorsum distin-

ctissime divergentes, intus linea vel vitta nigricante vel

fusca typice marginat&e: antenne&e lineares vel anguste en-

siformes; lobi geniculares femorum posticorum forma

nonnihil variantes; elytra apicem versus haud vel leviter

angustata, apicem femorum posticorum plerumque superan-

tia vel attingentia, raro abbreviata et vix ad medium fe-

morum extensa, apice obtusa. — Orphula StåL. (=

Psoloessa SCUDD.)

Elytra sexuum magis minusve difformia,?) areis quibus-

dam vel saltem una apud mares ampliatis; ale conformes;

tibie postice spinis numerosioribus, in margine exteriore

quindecim — viginti duobus, armate. — (Achurum et

affinia.)

Caput pronoto multo longius; fastigium verticis oculis

longitudine subzequale; costa frontalis usque ad apicem

carina distineta marginata, basi pone antennas fortiter

compressa, ibidem haud sulcata; elytra et ale, quum ad-

sunt, completa, acuminata; anguli apicales dorsales et lobi

geniculares femorum posticorum in lobum sensim angu-

statum vel acuminatum producti; antenna ensiformes,

pone ocelles insert. — Achurum SAUss.

Caput et pronotum longitudine subrequalia vel xqualia;

fastigium verticis oculis brevius; costa frontalis basi le-

viter angustata et obtusa, marginibus lateralibus obtuse

elevatis, apicem versus magis minusve evanescentibus;

elytra et ale apice rotundata; anguli et lobi geniculares

femorum posticorum haud producti, hi apice rotundati;

antenne fere inter vel mox ante ocellos positee.

Antenne ensiformes, longe; oculi feminarum parte infra-

oculari genarum nonnihil breviores; prosternum tuberculo

obtuso, medio fortius elevato, instructum: area postcostali

elytrorum apud mares versus medium leviter ampliata et

ibidem vena longitudinali destituta. — Mermiria STÅL.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 5. 43

14413).

15 (4).

16 (3).

HS)

GAN):

OR):

Antennge minus longae, graciles, lineares, parte apicali

apud mares snbampliata; oculi utriusque sexus parte in-

fraoculi longiores; prosternum tuberculo destitutum; areze

posteostalis et interulnaris marium partim ampliatee, parte

basali excepta venis transversis tantum instructe, area

postradialis marium angustata, magna parte transversim

venosa, ha aree apud feminas densius venose vel irregu-

lariter reticulatae. — Syrbula STÅL.

Costa frontalis tota lata, basi haud angustata, marginibus

lateralibus parallelis, haud vel levissime obtuseque ele-

vatis; fastigium verticis leviter declive, in costam fron-

talem sensim arcuatim continuatum, carina, per occiput

continuata, instructum; tempora frontalia, a fronte haud

sejuncta; frons modice obliqua; antenna lineares, breves,

capite pronotogue simul sumtis breviores; elytra et ale

sexuum conformia; oculi magni, longi et lati, leviter con-

vexi; femora postica ante medium lata. — Amblytropidia

STÅL.

Tempora ad latera fastigii verticis a supero distinguenda,

cum fastigio angulum obtusum formantia..

Calearia duo interiora tibiarum posticarum e&equalia vel

inter se longitudine leviter diserepantia; elytra sexuum

magis minusve difformia, areis quibusdam, vel saltem area

postcostali, apud mares magis minusve ampliatis. —

Gomphocerus THUNB. (= Stenobothrus F1ScH.)

Calearia duo interiora tibiarum posticarum longitudine

valde inequalia; elytra sexuum conformia vel subconfor-

mia, areis postradiali et interulnari tamen interdum in

feminis densius reticulatis quam in maribus; vena inter-

calata nulia vel per totam longitudinem a marginibus

area postradialis ambobus intervallo zequali distans; ar-

ticulus primus tarsorum posticorum longus, articulis duo-

bus apicalibus simul sumtis longitudine zequalis vel sub-

zequalis; typus americanus, longitudine elytrorum alarum-

que, structura temporum et pronoti nec non habitu valde

varians, et formas quasdam europaeas (Arcypteram, Stau-

ronotum) referens. — Boopedon THom. (= Scyllina

STÅL.)

Carina dorsalis pronoti distinete compressa vel cristata,

carima summa sulco transverso postico leviter vel levis-

sime intersecta; lobus posticus pronoti lobo antico lon-

gior, posterius angulatim productus, angulo plerumque

recto vel acuto; tempora a supero distinguenda, a lateri-

bus fastigii verticis oblique sat fortiter declivia; area

postradialis elytrorum vena intercalata distinctissima in-

structa; femora postica supra subtusque compressa; typus

americanus. — (Tragocephala et affinia.)

204(25)!

23 (20).

24 (1):

20 (30).

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLCGIQUES.

Area interior campi radialis alarum nonnihil ampliata

area adjacente latior, area illa, que pone furcam rami

radialis anterioris posita est, per maximam partem longi-

tudinis venis transversis zxeque distantibus instructa, tan-

tum in parte apicali vena longitudinali spuria predita;

vertex carina nulla vel brevi intraoculari instructus; an-

tenne crassiuscule vel minus graciles; costa frontalis

carima longitudinali destituta; elytra inter ramos radiales

et ulnares seriebus regularibus areolarum duabus, vena

recta separatis, instructa.

Vertex carina destitutus; vena intercalata posterius fere

media inter venas radialem et ulnarem; pronotum poste

rius angulum acutiusculum formans. —-- Tragocephala

HaARR.

Vertex carima brevi intraoculari instruetus; vena inter

calata tota ad venam ulvarem gquam ad venam radialem

magis appropingquata; pronotum posterius angulum ob

tusiusculum vel vix rectum formans. — Encoptolophus

SCUDD.

Area interior campi radialis alarum nec ampliata, nec

area adjacente latior, area illa, que pone furcam ram

radialis anterioris posita est, per maximam partem longi

tudinis vena longitudinali instructa et biseriata; vertex

carina longa percurrente vel subpercurrente instructus; co

sta frontalis basin versus carina longitudinali magis mi

nusve distincta instrueta; antenne graciliores; tempora

antrorsum haud vel multo minus angustata quam in ge

neribus duobus pracedentibus; elytra pone medium inter

ramos radiales et ulnares seriebus tribus vel pluribus

confusis reticulata, apicem versus rarius tantum confuse

biseriata; vena intercalata area postradialis elytrorum ad

venam radialem sensim fortiter appropinquata. — Arphia

STÅL.

Lobi metasterni in utroque sexu quam in divisione pre

cedente magis, sepius multo magis distantes; intervallum

loborum metasterni apud mares intervallo loborum me

sosterni haud plus quam dimidio angustius, illud apud

feminas latius quam ”apud mares et interdum intervallo

loborum mesosterni latitudine zequale vel subequale; fa

stigium verticis plerumque fortiter declive; areze nullx

alarum evidentius ampliat2e.

Elytra et ale semper completa, apicem femorum posti

corum superantia; area postradialis elytrorum vena inter

calata distinctissima instructa; fastigium verticis distincte

plerumane sat fortiter declive, cum costa frontali angu

lum obtusum vel obtusissimum rotundatum formans vel

in costam frontalem sensim arcuatim continuata; tempora

a lateribus fastigii oblique declivia, a supero distinguenda

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND. 4, N:O 9. 45

26 (27).

27 (26).

28 (29).

29 (28).

calear intimum tibiarum posticarum caleare adjacente haud

longius, interdum brevius.

Elytrorum area interulnaris vena longitudinali instructa,

areolis irregularibus, quibusdam divisis, biseriata; vertex

carina longitudinali pone fastigium instructus; fastigium

triangulare, antrorsum sat angustatum, opacum; costa

frontalis nitidula, basi pone antennas sensim sat fortiter

angustata, ibidem nec impressa, nec marginata; pronotum

dorso carina percurrente distincta, in lobo antico haud

interrupta, instructum, marginibus lateralibus carina con-

tinua percurrente, posterius obsoletiore, instructis; lobi

mesosterni quam lobi metasterni in utroque sexu circiter

duplo: magis distantes; genus habitu, pictura et forma par-

tium Encoptolopho simile, ab hoc genere costa frontali pone

antennas haud impressa, carina marginum lateralium pro-

noti subrecta et percurrente vel subpercurrente, area in-

teriore campi radialis alarum haud ampliata, nec non lo-

bis metasterni magis distantibus preesertim divergens. —

Camnula STÅL.

Elytrorum area interulnaris maxime confuse pluriseriatim

reticulata; pronoti margines laterales interdum partim

carinati, carina numquam percurrens; intervallum loborum

metasterni apud mares intervallo loborum mesosterni

haud plus quam dimidio angustius, apud feminas guam

apud mares latius, plerumque multo latius.

Vertex carina longitudinali, longitudine variante, et pone

fastigium carina vel ruga transversa, percurrente vel

abbreviata, interdum interrupta vel in tubercula nonnulla

parva dissoluta, instructus; costa frontalis prope basin

magis minusve, interdum levissime coarctata, basi im-

pressione obtusissima. posterius subangulata, instructa,

vel a fastigio carina transversa, magis minusve distincte

angulata vel in medio interrupta, separata; carina pronoti

percurrenus, inter lobos distincte intersecta, in lobo po-

stico antice incrassata vel nonnihil ampliata et ibidem

suleulo longitudinali subtili instructa; elytra pallida, ma-

culis numerosis fuscis irregulariter variegata, campo anali

ad campum radialem per totam longitudinem pallido vel

pallido-vittato, heaec vitta pictura fusca destituta, vena illa

analis, que vittam percurrit, quoque pallida; femora po-

stica lata; angulus posticus loborum lateralium pronoti

sensim fortiter rotundatus. — Hippiscus SAuss.

Vertex pone fastigium carina transversa destitutus; carina

longitudinalis lobi postici pronoti antice nec tumescens,

nec sulculo instructa; campus analis elytrorum ad cam-

pum radialem vitta pallida destituta, piectura fusca elytro-

rum, fascias vel plagas transversas fuscas typice efficiens,

quoque per illam partem campi analis plerumque extensa;

30 (25).

31 (32).

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

lobus anticus pronoti prope basin impressione lineari

transversa, sulciformi, nunc libera,!) nunce utringue cum

sulco posteriore lobi cohzerente, instructus, quod in ea-

dem specie variat, impressio illa angulato-arcuata vel

signum WV simulans et in medio cum sulco transverso

lobos separante confluens, vel, quum lobus anticus crista-

tus est, interdum uti videtur, deficiens vel in medio

interrupta; ven&e principales arex&e analis alarum haud

incrassate; elytra angusta. — Psinidia STÅL.

4. Pronotum per totam longitudinem eristata vel ca-

rina compressa acuta instructum, crista vel carina

lobi antici integra, postice elevatiore, ibidem subito

perpendiculariter declivi vel lobi instar retrorsum

prominula. — Subg. Spharagemon ScuUDpp.

44. Carina media pronoti interdum compressa vel cri-

stata, crista lobi antici tune prope medium profunde

intersecta.

B. Lobi laterales pronoti angulo postico sensim

obtuse rotundato; carina vel crista lobi antici

pronoti prope medium magis minusve di-

stinete intersecta, in speciebus,?) quarum

carina obsoletior est, nunc intersecta, nunc

integra. — Subg. Trimerotropis STÅL.

BB. Lobi laterales pronoti angulo postico sensim

producto, acuto, apice ipso anguste rotun-

dato, margine toto exteriore lobi usque ad

apicem anguli illius obliquo, truncato; crista

vel carina lobi antici pronoti prope medium

distinctissime intersecta; pars elytrorum pone

areas postradialem et interulnarem ,posita

tantum basi vel per partem anteriorem, quam

in subgeneribus precedentibus breviorem,

densius et irregularius reticulata. — Subg.

Psinidia STAL.

Elytra et ale interdum abbreviata, illa in area postradiali

vena intercalata destituta; tempora a supero haud distin-

guenda, a lateribus fastigil verticis sensim reclinato-

declivia; calecar intimum tibiarum -posticarum calcaribus

reliquis longius.

Caput subprotuberans; vertex usque ad apicem fastigii

sensim adscendens; margines laterales fastigiil teretes;

costa frontalis basin versus sensim angustata, basi angu-

stissima; lobus anticus pronoti anterius leviter carinatus,

lobus posticus crista rotundata altissima, antice producta,

instructus; tibie postice in margine superiore exteriore

spina apicali destitute; oculi parvi, parte infraoculari

!) Impressio illa in Sphinctonoto recta, tota a basi lobi leviter remota.

2) Ex. gr. P. trifasciata SAY.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 46 N:O 53. 47

genarum multo breviores; antennae gquam oculi longius

ab apice frontis remota; arolia parva. — Acrolophitus

THOM.

32 (31). Vertex usque ad apicem fastigii sensim declivis; fasti-

gium obtusangulum, marginibus lateralibus subelevatis;

costa fronialis pone antennas sensim angustata, anterius

obliterata; oculi mediocres; antenn et oculi fere axque

longe ab apice frontis distantes; pronotum dorso depres-

sum, carina media percurrente integra instructum, mar-

; ginibus lateralibus obtuse carinatis, sulcis transversis in

dorso obliteratis vel interruptis; segmentum dorsale se-

cundum abdominis, saltem apud feminas, prope margines

laterales carina longitudinali dentata vel crenata instru-

ctum; tibia postice in utroque margine superiore spina

apicali instruct&e; arolia magna; corpus robustum. —

Brachypeplus CHARP. |

Subf.: TETTIGIDA STAL.

1 (2). Antenne articulis haud ultra quattuordecim composite;

lobi laterales pronoti angulo antico distinctiore instructi,

prope hunc angulum carina obliqua, in marginibus an-

tico et exteriore desinente, preaditi. — Tettix CHARP.

2 (1). Antenne articulis circiter viginti duobus brevibus com-

posite; lobi laterales pronoti angulo antico sensim ob-

tuse rotundato.. — Tettigidea Scupp.

Genus Batrachidea SCcUDD. mihi ignotum.

SUR ANOSTOSTOMA ET QUELQUES GENRES VOISINS.

Je rédigeai, il y a quelques mois, sur les caractéres dis-

tinctifs des- Locustiens et des Gryllodées un petit mémoire

inséré dans le ”Bulletin de la Société entomologique de Bel-

gique,” et dans lequel j'exprimais la supposition que le genre

Ånostostoma, & moi inconnu, devait étre rapporté aux Locus-

tiens. Peu de temps aprés l'envoi de ce mémoire, jeus la

chance imprévue de faire la connaissance de non moins de

quatre espeéces, qui, sans nul doute, se rapprochent beaucoup

du genre précité. L'une de ces espeéces vient d'étre acquise

avec d'autres insectes du Cap de Bonne-Espérance. Je trou-

vai les trois autres avec divers insectes conservés dans de

48 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

Talcool, et qui avaient été recueillis par J.-A. WAHLBERG, sans

que je sache au reste si elles proviennent de la Caffrerie, ou

si elles sont dues au dernier voyage de cet explorateur dans

les parties occidentales et intérieures de VAfrique méridionale.

Par leur habitus et leurs caractéres principaux, toutes ces

especes se rapprochent de A. Australasiae, pour autant qu'il

m'est permis d'en juger par la figure de SERVILLE et par sa des-

eription générique établie principalement d'aprés cette espece.

A. Australasiae devant etre considéré comme le type du genre,

je n'hésite pas, å I'heure actuelle, å la rapporter aux Gryllo-

dées. Mais, de la manieére dont ce genre était compris par

SERVILLE, il se compose d'éléments trés-hétérogenes, dont ÅA.

vorar, a mol inconnu, doit étre sans nul doute rapporté aux

Locustiens. Je continue å &tre d'avis que, si fon ne veut

pas réunir les Locustiens et les Gryllodées en une famille ou

les diviser en plusieurs, la différence entre ces deux familles

doit &tre principalement cherchée dans la forme des hanches

antérieutes, qui, du moins, vues de cöté, sont plus longues chez

les Gryllodées que chez les Locustiens, ou, qui, si, vues de

devant, elles ne sont. pas absolument plus longues que larges ou

tout aussi longues que larges, se prolongent faun sblam

ment en dedans d'une manicre que I'on ne rencontre pas chez

les Locustiens.!)

Anostostoma, Stenopalmatus et les types apparentés pré-

sentent un intérét trés-grand, et je désirerais avoir des ma-

tériaux plus vastes 3 ma disposition, qui me permissent de

soumettre d'un cöté å une étude plus spéciale leurs rapports

avec les vrais Gryllodées et Locustiens, et d'exposer de P'autre

plus en détail et avec une plus grande söreté les caractéres

des divers genres, caractéres qui me paraissent éminents

å tous égards. J'attendrai toutefois jusqu'å ce que Jae

FP'occasion d'examiner les types génériques de VAmérique du

Nord, dont je ne connais actuellement que Ceutoplhilus, et je

me restreins jusqu'å nouvel ordre å donner le diagnose de

quelques genres et espåéces nouveaux, et å proposer comme

base d'études futures le groupement qui suit, fondé sur des

caractéres trés-saillants quoiqu'ils aient été négligés jusqu'ici.

1) Chez la grande majorité des Gryllodées du Musée de Stockholm, c'est

F'élytre droite qui recouvre la gauche, tandis que le contraire a lieu chez les

Locustiens, en ce que dans cette famille le champ anal de F'élytre gauche

recouvre celui de la droite.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:o 5. 49

(4).

(3).

CL):

Femora postica a latere visa basi ipsa per totam latitu-

dinem sensim rotundata, pone angulum apicalem coxarum

haud emarginata, margine interiori carimato sulci inferi-

oris basi secundum magnam partem marginis basalis

lateris exterioris ecarinzee obtusioris instar continuato vel

haud longe a basi carimam, secundum marginem illum

basalem continuatam, emittente; tibia posticae in mar-

ginibus superioribus denticulis vel spinis numerosis ar-

mata, superne calearibus mobilibus quattuor apicalibus,

duobus in utrogue margine, apicalibus anteapicalibus

multo longioribus, armata; lobi geniculares femorum an-

teriorum, vel saltem lobus interior femorum intermedio-

rum, spina mobili ab apice loborum remota armati; coxae

anticxe antice in margine exteriore spina armata; tibie

anticae superne inermes, intermedizx superne spinis quat-

tuor armata; tarsi longi, compressi, articulo primo longo,

subtus compressiore et integro; dorsum pronoti basi apice-

que immarginatum, intra margines haud impressum; an-

tennze leviter distantes, longissime; fastigium verticis

tuberculo parvo vel angusto instructum; cerci longi; styli

nulli? ovipositor elongatus, fere rectus vel leviter cur-

vatus; sterna angusta, inermia. — (BRhaphidophoride.)

Tuberculum fastigiil verticis fortius elevatum, oblongum,

sulcatum ; femora anteriora subtus teretia, inermia; tibiae

postieae in marginibus superioribus spinis distinctioribus

sessilibus armatae, spinis mobilibus longioribus intermixtis

destitutae; articulus primus tarsorum posticorum superne

serie spinarum nutantium armatus et apice in spinam

majorem porrectam extensus. — Rhaphidophora SERV.

Tuberculum fastigii verticis subrotundatum, obtusum, haud

suleatum; femora anteriora subtus late sulcata, spinis

paucis armata; tibia posticae in marginibus superioribus

dense denticulatae, et spinis nonnullis longis mobilibus

praeditae; articulus primus tarsorum posticorum inermis.

— Ceutophilus ScuDpD.

Femora postica a latere visa basi pone angulum apicalem

coxarum = distinctissime emarginata vel superne versus

hunce angulum sensim oblique declivia, margine interiore

cariniformi lateris inferioris plani vel late sulcati basi ab

breviato, secundum marginem basalem lateris exterioris

haud continuato; tibise posticae id marginibus superiori-

bus spinis, plerumque sat magnis, minus numerosis ar-

matze, superne calearibus mobilibus apicalibus vel sub-

spiealibus duobus instructa; lobi geniculares femorum

spina mobili destituti; tibize anticae superne, praeter spinas

apicales, spina saltem una in margine interiore armatee,

5 (14).

530

GAS

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

in margine exteriore inermes; tibia antice subtus, inter-

medizx supra subtusque in utroque margine spinose;

tarsi compressi, articulo primo subtus in medio vel prope

medium <emarginato vel transversim impresso; mares

pauci mihi cogniti stylis brevibus instructi.

Pronotum a supero visum retrorsum haud vel levissime

angustatum, lateribus perpendiculariter vel subperpendi-

culariter declivibus, dorso teres, basi apiceque immargi-

natum vel anguste marginatum, margine antico dorsi trun-

cato vel obtuse subrotundato; pedes longi vel longiusculi;

femora postica femoribus anterioribus circiter duplo vel

plus duplo longiora, apicem abdominis superantia, basi

lata, fortiter rotundata et versus locum insertionis fortiter

vel perpendiculariter declivia; coxe antica anterius in

margine exteriore spina armatae; sterna angusta vel mo-

dice lata, medio impressa vel sulcata; ovipositor femina-

rum mihi cognitarum longus, sensim nonnihil curvatus.

Tibia antice superne in margine interiore spina unica

armat2ae; mandibule partim labro tecta, parte circiter di-

midia basali lata. — (Anostostomide.)

Tuberculum fastigii verticis angustum, oblongum, im-

pressum; femora postica subtus in marginibus spinosa

vel distinete denticulata.

Sterna bispinosa; tibia antice superne spina fere media

armate; femora apice utrinque spina armata (lobi geni-

culares femorum apice in spinam producti?) sec. SERVILLE.

— Ånostostoma GRAY, SERV., STÅL. (ÅA. Australasie GRAY.)

Sterna inermia; prosternum posterius angulariter emargi-

natum, angulis posticis acutiusculis; mesosternum et me-

tasternum postice leviter emarginata, transversa, posterius

angustata, illius anguli postici obtusiusculi, hoc posterius

suleatum, angulis posticis obtuse rotundatis; mandibulae

mediocres; pronotum ubique distinete marginatum; elytra

et ale brevissima, illa rotundata, fere zeque lata ac longa,

pone metanotum haud vel levissime extensa; femora sub-

tus in marginibus denticulata, lobis genicularibus apice

inermibus, lobis femorum posticorum subtus prope basin

denticulo instructis; tibizxe anticae superne sat longe pone

medium marginis interioris spina armatae. — Mesomedes

STÅL, N. G. (Stenopelmatus chilensis SAuss.)

Tuberculum fastigii verticis latum, oculis latitudine zxequale

vel nonnihil latius, depressum, planum vel planiusculum,

anterius angustatum, plano tuberculi posterius in pla-

num verticis sensim continuato; mandibulx mediocres;

pronotum in lobis lateralibus distincte marginatum, in

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 5. Öl

in (6).

1200)

dorso obsolete marginatum vel immarginatum; sterna po”

sterius obtusangulariter emargimnata, angulis posticis pro!

sterni et mesosterni acutis, angulis posticis metastern-

obtusis vel subrectis; femora subtus inermia, postica in-

terdum in marginibus obtuse obsoletissimeque denticulata

vel crenulata; lobi geniculares femorum inermes; tibize

anticae superne in medio marginis interioris spina armate;

habitus fere Ceutophili. — Onosandrus STÅL, N. G.

O. fasciatus STÅL. — Ferrugineo-flavescens, nitidus;

occipite, thorace abdomineque dorso ferrugineis, horum

segmentis postice, pronoto quoque antice fascia fusca vel

nigricante notatis; tibiis anticis tympano destitutis; fe-

moribus posticis subtus pone medium obsolete obtuseque

denticulatis; dorsum pronoti basi apiceque immarginatum.

92. Long corp. 21 mill. — Africa meridionalis (Mus.

Holm.)

O. impictus STÅL. — Ferrugineus; tibiis anticis prope

basin utrimque tympano ovali instructis;!) femoribus po-

sticis subtus inermibus; pronotum totum marginalum.

9. Long. corp. 38 mill. — Africa meridionalis. (Mus.

Holm.)

Tibisze antice superne in margine interiore spinis duabus,

una ante medium, altera pone medium, posita typice ar-

mate; mandibule minus valide vel graciles, basilatiores,

intus sinuate, per maximam partem longitudinis distan-

tes, apice incurvze, convergentes et sensim ampliatee,

oblique truncatze, in parte truncata dentatae, praeterea

inermes, parte apicali ante labrum prominula? vel, quum

mandibule clause sunt, apicem labri tegente?; labrum

magnum; margo posticus genarum sat fortiter carinatus

vel dilatatus; fastigium verticis leviter obtuseque eleva-

tum; sterna angusta, inermia, angulis posticis mesosterni

acuminatis; femora inermia. — (Mimnermide.)

Caput antrorsum tumidum, convexum pronoto vix latius;

frons in medio elevata, apice horizontaliter truncata, parte

truncata triangulari, fortissime transversa, apice pone

clypeum obtuse sinuata; gena perpendiculares, margine

postico distinete carinato; clypeus et labrum sensim for-

titer incurva, labrum?) retrorsum inter et pone mandi-

bula prominulum, mediocre, rotundatum; mandibulse vali-

diuscule; pronotum a supero visum lateribus parallelis

vel subparallelis instructum, apice obtusissime rotundatum,

lobis lateralibus extrorsum sensim angustatis, marginibus

antico et postico leviter et zequaliter obliquis; femora

postica minus lata, sensim angustata; statura Anostosto-

midarum. — Nasidius STAL. :

1) Tibize anticse in speciebus mihi cognitis generum affinium tympano destitutze.

2) Saltem in exemplo nostro unico in spiritu interfecto.

52 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

darne, eller också äro de — detta gäller i syrnerhet om de

flesta af de celler, från hvilka grenar utgå, — 1 optiskt längd-

snitt 5-kantiga. Stundom äro dock cellerna uästan klotrunda

eller ellipsoidiska. De terminalceller, hvilka icke uppbära

ett hår, hafva en äggrund eller äggrundt-elliptisk form. Rot-

grencellerna äro cylindriska och skilja sig från bålens öfriga

celler derigenom, att de i allmänhet äro flera gånger så långa

som tjocka (se fig. 16); de öfriga äro merendels föga (sällan

1!/, gång) längre än tjocka. ;

I Botanische Zeitung N:o 2 och N:o 5 för år 1876 har

Cienkowski visat, att hos en art af slägtet Stigeoclonium vissa

af bålens celler öfvergå i en palmellacélik bildning. Att nå-

got dylikt äfven försiggår hos Ch. maritima, skulle jag vara

böjd att antaga. I dess kolonier finnes nämligen innesluten

en stor mängd af en Palmellacé i olika utvecklingsstadier.

Några Palmellacé-celler äro till den grad lika vissa af Cheto-

phoransceller att det ligger nära till hands att anse, att de

ursprungligen varit sådana, men sedan frigjort sig från sitt

sammanhang med bålens öfriga celler.

Fam. III... CONFERVEAZE!).

Gen. I. ULOTHBRIX (Körz).

Alg. Dec. N:o 144 sec: Spec. Alg. p. 343.

"1. U. discifera Nos.

U. thallo lineari vel apicem versus incrassato, 13—60

crasso, simplici vel parcissime ramoso, ramis brevibus, oppo-

sitis, claveformibus; cellulis brevissimis, membrane parte trans-

versali vulgo tenuissima, longitudinali contra crassa, 3—06 u

et ultra, contento intense viridi, homogeno (= corpore chloro-

phylloso) lumen cellul& explente; corporibus chlorophyllosis

disciformibus, plerisque biplanis vel plano-convexis, nonnullis

biconcavis vel plano-concavis, his diametro vicina exceden-

tibus, omnibus diametro 10—25 u, crassitudine 2—5 (vulgo

2—3 u.) Tafl. V fig. 10—14.

Fairhavn et Duympoint.

') Beträffande familjens begränsning se WITTR. Gotl. och ÖL AP. p.

27—28.

BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:O 6. 053

På båda de ställen, der denna egendomliga art anträffades,

växte den på klipphällar, hvilka lågo blottade vid ebb. Vid Fair-

havn förekom den tillsamman med Enteromorpha intestinalis, f.

compressa, Schizosiphon scopulorum och Chetophora maritima.

Bålen är i allmänhet trådformig, jemtjock eller smalare

vid basen än mot spetsen, i tjocklek vexlande mellan 15 och

60 u. Den bildas af talrika, i en rad liggande korta celler.

Den transversella delen af cellernas membran är i bålens

öfre hälft mycket tunn, i de nedre stundom temligen tjock.

Deremot är den longitudinela delen alltid särdeles tjock. Jag

har ej sett något exemplar, hos hvilket dess tjocklek icke

uppgått till 3 «4; i allmänhet är den 6 u och derutöfver i

tjocklek. — Cellrummet är helt och hållet uppfyldt af ett

starkt grönt, homogent innehåll — klorophyllkroppen. Denna

har i allmänhet formen af en cirkelrund, på båda sidor plan

skifva, hvars diameter varierar från 10—25 u och hvars tjock-

lek icke öfverstiger 5, men vexlar mellan 2—5 u. I optiskt

längdsnitt visar sig en sådan klorophyllkropp rektangulär med

svagt afrundade hörn.

Här och der finnes det emellertid i bålen celler, hvilkas

klorofyllkropp visserligen är till omkretsen cirkelrund, men

bikonkav, plan-konkav eller konkav-konvex (se tafl. V, fig.

10—13). Celler med dylika klorofyllkroppar förekomma än

ensamma än 2 och 2. I senare fallet kunna antingen båda

cellernas klorofyllkroppar vara konkav-konvexa och dessa

vända då alltid den konvexa ytan mot hvarandra eller också

är den ena cellens klorofyllkropp plan-konkav, den andras

konkav-konvex, hvarvid den senares konvexa yta är vänd mot

den förres plana yta. Dessa cellers egendomliga klorofyllkrop-

par hafva enligt regeln en större diameter än de intill dem lig-

gande cellernas, hvilket synes vara något för denna art karakteri-

stikt. — Celler finnas också på vissa ställen i bålen, som hafva en

plan-konvex klorofyllkropp. Oftast är det fallet med de celler,

hvilka ligga omedelbart intill dem, hvilkas klorofyllkroppar

äro bikonkava, konkav-konvexa eller plan-konkava, hvarvid

den plan-konvexa klorofyllkroppens konvexa yta alltid är vänd

mot den närliggande klorofyllkroppens konkava yta.

Några af de tagna exemplaren äro greniga, men alltid

mycket sparsamt. Grenarne äro motsatta, korta, mot spetsen

starkt förtjockade, klubblika och bilda en mot bålens längd-

axel rät vinkel (tafl. V fig. 12).

54 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

obtuso instructum. Pedes mediocres; femoribus posticis triquetris:

areis dorsalibus apice in lobulum prominulis; tibiis posticis spinis

parviusculis armatis, in utroque margine apicali spina armatis. Sphe-

nario et Ichthydio affine genus, forma corporis, capitis, antennarum,

femorumque posticorum distinctissimum.

1. P. depressus STÅL. — Fuscus vel fusco-griseus, opacus,

obsolete punctatus, thorace abdomineque rugis longitudinalibus, ob-

soletis, subtilibus, media distinctiore, instructis; genis margineque

exteriore loborum lateralium pronoti serie tuberculorum instructis.

2. Long. 47, Lat. 73 mill. — Peru. (Mus. Holm.)

ARISTIA , STÅL.

A Pheoparia, cum qua olim hoc genus conjunxi, differt fasti-

gio verticis magis prominulo, horizontali, cum parte reliqua verticis

in eodem plano jacens, antennis crassioribus, oculis angustioribus,

articulis apicalibus palporum maxillarium minus depressis, articulis

reliquis vix latioribus, tibiis posticis in utroque margine dorsali

spina apicali armatis, cercis marium rectis, lamina subgenitali ejusdem

sexus acuminato, producto.

Typus generis: Pheoparia mordax STÅL.

MAZA/EA STÅL.

Fastigium verticis planum, horizontale, cum parte reliqua ver-

ticis in codem plano jacens, carina per verticem totum continuata

instructum, triangulare, aequilaterum, marginibus compressis. Frons

levissime obliqua, costa frontali carinis duabus, prope basin et api-

cem abbreviatis, representata, basi pone antennas compresso-elevata

et ibidem carina unica media instructa. Antennée fere inter oculos

medios inserte. Ocelli ad marginem fastigi positi. Pronotum

antrorsum angustatum, dorso basi apiceque truncatum, postice haud

productum, medio leviter carinatum, a lobis lateralibus ruga obtusa

separatum. Mesonotum fere totum detectum. HElytra et ale nulla.

Tympanum mediocre, haud immersum. Spina prosternalis acute

conica. Lobi mesosterni et metasterni distantes. Pedes medioeres.

Femora postica in margine dorsali serrata. ”Tibixe postice in mar-

sine utroque dorsali spina apicali armate. Tarsi postici breviusculi,

articulo secundo brevi. Antenne —? Genus maxime insigne,

propter formam capitis Goniwee habitu subsimulans, ab hoc genere

autem preterea maxime divergens ect optime forte prope Ozxyam

locandum. Ab Ozya forma capitis, lobis metasterni fortius distanti-

bus, tibiis posticis haud ampliatis distinguendum.

1. M. granulosa StTåL. — Ferruginea, lateribus pallidioribus,

granulata, granulis laterum superioris et inferioris femorum posti-

corum nigris; labro utrimque macula parva nigricante notato. &.

Long. 37, Lat. post. pron. 7 mill. — Africa occidentalis. (Mus.

Holm.) ;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD lNANDL. BAND. 4. N:0 D. 30)

ARETHAEA STÅL.

Corpus gracile. Fastiginum verticis declive, angustum, antrorsum

angustatum. Margo interior serobum antennarum distinete ampliatus.

Oculi angusti, infra scrobes extensi. Antenna longissima, gracil-

limae, articulo primo magno, incrassato, oculis longitudine subaquali.

Pronotum dorso ante medium teres, posterius planiusculum,>de-

pressum, parte producta apice rotundato-subangulata; lobis laterali-

bus longitudinalibus, anterius vix angustioribus, pone medium subito

oblique angustatis. HElytra apicem abdominis longe superantia, la-

teribus subparallelis. Ala longissimee, apicem femorum posticorum

subsuperantes, elytris multo longiores. Pedes longissimi. Tylopsi

affine genus, oculis angustioribus, lobis pronoti pone medium fortius

angustatis, elytrorum lateribus parallelis, spina coxarum anticarum

minutissima, tympanis tibiarum anticarum ovalibus, lateralibus, dis-

tinguendum. Typus generis: Ephippitytha gracilipes THoM.

Genera Ancyleche!) affinia hoc modo inter se distinguenda:

1 (6). HElytris in medio vel ante medium latissimis, vel lateribus

parallelis instructis; vena ulnari exteriore a margine in-

teriore elytri sat remota; femoribus anterioribus subtus

spinulosis.

2 (5). 9. Costa distinctissima, crassiuscula, recta, usque ad

marginem = elytri continuata; femoribus posticis subtus

pone medium utrimque spinosis, lobis genicularibus po-

sterius bispinosis, tibiis anterioribus superne sulcatis.

3 (4). 9. Pedibus robustioribus; lamina subgenitali apice pro-

funde emarginata; ovipositore brevi, lato, recurvo, an-

terius fortius punctato, posterius seriatim subgranoso,

marginibus saltem posterius crenulatis. — Holochlora

STÅL.

4 (3). 9. Pedibus gracilioribus; lamina subgenitali triangulari,

apice integra; ovipositore longiore, sensim leviter curvata,

subtilissime punctata, marginibus posterius subtiliter cre-

nulatis. — Psyra STÅL, N. G.

2. Costa subtilior, sensim in rete campi costalis de-

sinente; femoribus posticis subtus utrimque prope api-

cem spinis paucis armatis, lobis genicularibus inermibus

vel unidentatis; tibiis anterioribus superne sulco desti-

tutis, gracilibus. — Flbenia STÅL, N. G,

6 (1). Elytris pone medinm vel prope apicem latissimis; tibiis

anterioribus superne sulcatis.

7 (8). 9. Vena ulnari interiore ad marginem interiorem elytri

quam ad venas radiales multo magis appropinquata, ramos

(NS

—

1) In Recens. Orth. 2. p. 17 lege:

76 (55). Foraminibus tibiarum anticarum inzequalibus, interiore sursum aperto,

plerumqne FE RA exteriore laterali, latiore, elliptico vel oblongo, —

Ancylecha et affinia genera,

56 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

obliquos nonnullos, reti vix crassiores, obsoletiusculos

emittente; pedibus pilosis; femoribus anterioribus inermi-

bus vel prope apicem spinula armatis, posticis prope

apicem spinis paucis armatis; lamina subgenitali trian-

gulari, apice rotundata, integra; ovipositore mediocri,

subrecto, lavigato, margine integro. — Arnobia STÅL,

N. G. (Phaneroptera pilipes HAAN.)

8 (7). 9P- Vena ulnari a margine interiore elytri remota, magis

minusve flexuosa, intus versus marginem ramos nonnullos

distinetissimos, reti crassiores, subrecurrentes vel cum

vena angulos subrectos formantes, emittente, disco elytri

pone medium areis duabus magnis, una pone alteram

posita, irregularibus vel subsexangularibus, instructo; la-

mina subgenitali apice rotundata vel anguste truncata;

femoribus multispinosis, posticorum lobis genicularibus

bispinosis.

9 (10). Elytris minus latis, proportionaliter minus dense reticu-

latis; pedibus lobis foliaceis destitutis; tibils anterioribus

gracilibus; pronoto basi obtuse rotundato; vertice haud

declivi; ovipositore mediocri, modice curvato, punctato,

posterius crenulato. — Phygela StTåL, N. G.

10 (9). Elytris latissimis, densissime reticulatis, coriaceis; pedibus

lohis foliaceis instructis; tibiis anterioribus validiusculis;

pronoto basi subsemicirculariter rotundato. — Ancylecha

SERV.

PSYRA STAL.

1. P. melanonota STÅL. — Olivaceo-virescens; pedibus anticis

in subsanguineum vergentibus; dorso pronoti nigricante, disco in

ferrugineum vergente, limbo basali flavescente; elytris apice leviter

ansustatis, basi ipsa nigro-notatis, disco secundum fere totam longi-

tudinem parce minuteque fusco-conspersis; spinis pedum posticorum

apice fuscis, basi anterius fusco-maculatis. 9. Long. corp: 26,

pron. «, elytr: 51, alar. 53, fem. ant! 9; fem. PostrSg; ovipaelds

Lat. elytr. 11 mill. — Malacca. (Mus: Holm.)

ELBENIA STAL.

1. EZ. nigro-signata STÅL. — Pallide virescens; elytris remote,

in areis postradiali et ulnari ante medium densius, reticulatis, an-

gustis, lateribus parallelis, area anali basi macula nigra notata; la-

mina supraanali apice spinas duas medias divergentes emittente;

lamina subgenitali longa, profundissime fissa, lobis angustis, sensim

angustatis, recurvis, apice in margine interiore acute serratis; cercis

longis, sensim acuminatis, maxima partie gracilibus, apicem versus

fortiter incurvis. &A.. Long. corp. 21, pron. 5, elytr. 36, alar. 39,

fem. ant. 6, fem. post. 21, Lat. elytr. 63 mill. — Malacca. (Mus.

Holm.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 5. 57

PHYGELA STÅL.

1. P. Haanii STÅL. — Pallide olivaceo-flavescens; elytris sat

dense reticulatis, usque ad partem circiter quartam apicalem sensim

nonnihil ampliatis, dein oblique angustatis, margine exteriore pone

medium levissime, interiore fortius rotundato. 9. Long. corp. 28,

pron. 61, elytr. 44, alar. 46, fem. ant. 8, fem. post. 27, ovipos.

10, Lat. elytr. pone med. 133 mill. — Malacca. (Mus. Holm.)

FURNIA SrÅL.

Genus propter latitudinem fastioii verticis et frontis ad Fur)-

corypham, Microcentrum et affinia!) appropinquans, ab his generi-

bus autem elytris multo angustioribus, lateribus fere parallelis in-

structis, multo minus dense reticulatis, primo intuitu distinguendum.

Oculi subrotundati. Latera fastigii verticis posterius elevata. Dor-

sum pronoti anterius teres. Mesosternum et metasternum breviter

lobata. Pedes graciles, mediocres; femoribus anticis subtus in uno

margine spinulis armatis, posticis pone medium gracilibus, subtus

utrimque spiunlis remotis instructis. Tibia anteriores teretes, su-.

perne sulco destitutax, anticae basi ampliate et utrimque foramine

laterali oblongo instructae. Lamina subgenitalis triangularis, integra.

Ovipositor mediocris, recurvus, granulatus, margine magna parte

erenulato.

"1. F. malaya STÅL. — Dilute virescens; lateribus elevatis

fastigii verticis dilute subsanguineis; pronoto minutissime, obsolete

remoteque subsanguineo-consperso; parte crassiore femorum posti-

corum extus in dimidio superiore remote subsanguineo-granulatis.

OMEtonT: Ccorp. 18; pron. 4; elytr. 29; alar. 32, fem. ant. 5, fem.

post. 19, ovip. 6, Lat. elytr. 53 mill. — Malacca. (Mus. Holm.)

Ad hos genus quoque referenda species ex insula Samoa, pF.

insularis STÅL, fastigio verticis anterius paullo angustiore, lobis ster-

nalibus nonnihil obtusioribus, ovipositore in medio latiore, lobis la-

teralibus pronoti nonnihil majoribus discedens.

AMBLYCORYPHA SrTåL.

1. A. Uhleri STÅL. — A. caudate Scupp. simillima, sed multo

minor, angulo, quem formant lobi laterales et dorsum pronoti, ob-

tusiore, teretiore, concolore, lobis lateralibus ad dorsum nigro-bima-

culatis, elytris alisque nonnihil minoribus, illorum margine exteriore

minus rotundato. &. Long. corp. 18, elytr. 24, alar. 27, fem.

post. 23, Lat. elytr. 7, alar. 13 mill. — Texas. (Mus. Holm.)

1) Divis. 77 (44) in conspectu generum, quem in ”Rec. Orth.” proposui.

58 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

2. A. parvipennis. — Pracedenti maxime affinis, angulo,

quem formant lobi laterales et dorsum pronoti, in utroque sexu

teretiusculo, concolore vel flavicante, sinu humerali, qui in specie

precedente distinctissimus et levissime obtusus est, obtusissimo,

vix ullo, elytris femoribus posticis brevioribus, et preesertim alis

minoribus, his illis brevioribus et haud vel vix latioribus, ovipositore

sensim curvato, femoribus posticis dimidiis longitudine subzaquali,

apicem versus non nisi obsoletissime remotissimeque granulato, mar-

gine ibidem denticulato, area anali maris infuscata, basi viridimacu-

lata. &SQ. Long. corp. 27, elytr. 24—26, alar. 20—21, fem. post.

26—28, ovipos. 15, Lat. elytr. 7—8, alar. 61—73 mill. — Texas,

(Mus. Holm.)

BIHANG TILL K. SVENSKA VET AKAD. HANDLINGAR Band. 4. No 6.

OM SPETSBERGENS

MARINA, KLOROEYLLFÖRANDE THALLOPAYTER

FF. R. KJELLMAN.

MED FEM TAFLOR.

MEDDELADT DEN 7 JUNI 1876.

STOCKHOLM, 1877.

NORSTEDT & SÖNER

vibögen ov jÄ

Ur TAgoe sr

ra NARE M n

tin, SN NL SE

fir Får INFO Bon Klul olen ol i |

IN nad JL Rog ev Rao TA 192 AO

| TT hu Mir

Sä Skeletor MR a RNA

' !

Lott lan dk Leglt än | 4 .ä Nu JE

RR sunt

- /

Ö tU il

É | '

| 4 N

! ,

+ d

ven tuvea TE AJ 4

Å Vd

kö - : met

i] a pr i

| 4 la

ibesulh 4

tar NITAR

1 ) as ASL Na ANI "Kun 4 se

tjävte uta FINANS Rod 14

Ka blrtokum chlorophyllo preditorum, quze in mari In-

sulas Spetsbergenses alluente crescunt, enumeratio (conti-

nuata).

II. FUCACEA.

Gen. I: OZOTHALLIA. DessE et THur.

ATD AS HE. Per. 3, LÖD, Po Los

1. L. nodosa (L.) Desne et Thur.

l. c. Fucus nodosus L. Spec. Plant. II p. 1628.

Vid Sydkap fann jag några på stranden uppkastade frag-

ment tillhörande denna art, men vidvuxna exemplar sågos icke

på något af de många ställen, som under expeditionens lopp

besöktes.

ORKA SSpetsb. Allo: Pillapol:

Gen. II. FUCUS (Tourn,) DessE et THUur.

Ann. de Sc. Ser. 3, 1845, p. 13. Tourn. Inst. Herb. III, p. 565; char. mut.

1. F. evanescens AG.

Spec Als Lp: 92=93:

Syn. Fucus evanescens J. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 35.

f. 1. pergrandis Nos.

F. evanescentis forma thallo 30 ctmr et ultra alto,

1—2 ctmr lato, subceoriaceo, dichotomo, segmentis

elongatis, costa parum prominente, receptaculis in-

fatis vel complanatis, indivisis, oblongo-ellipsoideis vel

dichotomis, segmentis ovatis vel ellipsoideis.

Fairhavn et Mosselbay in fundo pluriorgyali.

f. 2. typieca Nos.

F. evanescentis forma antecedente minor, thallo 5—10

mm lato, coriaceo, dichotomo, segmentis elongatis,

4 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

costa plus minus prominente, receptaculis vulgo com-

planatis et dichotomis, segmentis obovatis.

Forma inter omnes vulgatissima per totam oram occiden-

talem et septemtrionalem Insulx Vestspetsbergen in

fundo vulgo 2—35 orgyali. Numquam in profunditate

tam exigua crescit, ut sub refluxu maris denudetur.

Specimina costa valde prominente hujus forme adsunt,

que a speciminibus speciei ab Areschougio in Bot. Not.

1868, p. 106—107 sub nomine Fucus Sherardi Stackh.

allate distinguere non valemus.

f. 3. bursigera (J. Ag.) NoB.

Fucus bursigerus J. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 41—42.

Forma, si bene evoluta, segmentis brevibus, superio-

ribus late cuneiformibus, costa obsoleta et receptaculis

pro magnitudine plante permagnis ab antecedente sat

diversa, quacum tamen formis intermediis, me judice,

arete est connexa.

Inveni hanc formam et formas eam cum antecedente con-

nectentes in Smeerenbergbay et Mosselbay rupibus ad-

natas in superiore aque limite, ut sub refluxu maris

omnino denudarentur.

f. 4. nana Nos.

F. evanecentis forma thallo circa 5 ctmr alto, 2—3 mm

lato, subcoriaceo, irregulariter dichotomo, segmentis

linearibus vel sublinearibus, vulgo elongatis, costa in

partibus thalli superioribus sepius obsoleta, receptaculis

(in speciminibus nostris parum evolutis) vel ovatis vel

obovatis, dichotomis, interdum deorsum vix definitis.

Exsicceatione non nigrescit.

Green Harbour ad scopulos prope rivuli ostium jacentes

in superiore aque limite, ut sub refluxu maris denu-

daretur. Formas hanc cum forma typica connecten-

tes in Mosselbay inveni.

I den uppsats, i hvilken J. G. Agardh först redogjort för

Spetsbergens hafsalger (Speteb. Alg. Progr.), upptages endast

en art af slägtet Fucus såsom förekommande vid detta lands

kuster. Denna benämnas Fucus vesiculosus. — I Bidrag till

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 6. 5

kännedomen af Spetsbergens alyer af samma författare anföres

(p. 11) denna och derjemte tvenne andra arter: fFucus Har-

veyanus DCOsSNE. och Fucus serratus var. areticus J. AG. I Til-

lägget till denna afhandling (J. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 27)

kallas den art, som förut blifvit benämnd Fucus vesiculosus,

för Fucus evanescens AG, och upptagas tvenne för Spetsbergen

nya arter: den nu för första gången beskrifna Fucus bursigerus

och den redan förut från New-Foundland kända Fucus miclo-

nensis De la Pyl. Dessutom anger samme algolog i Bidraa

till kännedom af Grönlands Taminarieer och Fucaceer (p. 30), att

han efter författandet af näst förut nämnda uppsats sett några

få fragment af Fucus vesiculosus, om hvilka han erhållit upp-

gift, att de blifvit tagna vid Spetsbergen. — Sålunda skulle

enligt J. G. Agardh vid Spetsbergens kuster förekomma föl-

jande sex Fucus-arter: Fucus vesiculosus, Fucus evanescens,

Fucus serratus var. arcticus, Fucus Harveyanus, Fucus miclo-

nensis och Fucus bursigerus. Af dessa återfann jag endast

Fucus evanescens och Fucus bursigerus. Utan tvifvel böra

dock några sterila exemplar, hvilka jag betraktar såsom bil-

dande en mellanform mellan typisk Fucus evanescens och

den form, som ofvan anförts under namn f. nana, hänföras

till Fucus miclonensis. På samma ställe, der jag träffade

Fucus bursigerus, funnos också former, som på det närmaste

sammanbinda denna med typisk Fucus evanescens. Jag tvin-

gas härigenom att betrakta den såsom en form af Fucus

evanescens.

Alla de individ af Fucus-slägtet, som jag såg vid Spets-

bergens kust, synas mig tillhöra samma art, så olika också

många af dem sinsemellan äro. — Att den form, under hvil-

ken denna art oftast anträffades, är identisk med den af

Tilesius vid Saghalien, af Chamisso vid Kamchatka tagna

och af C. Agardh (1. c.) beskrifna Fucus evanescens, torde

ej vara underkastadt något tvifvel. — Enligt Ruprecht (Alg.

Och. p. 346) skulle denna icke kunna anses såsom en skild art,

utan vara att betrakta såsom en endast obetydlig form af

Fucus vesiculosus. Men af Ruprechts anförande framgår,

synes det mig, att han, då han bildat sig denna åsigt, om ej

uteslutande, så dock hufvudsakligen tagit hänsyn till den af

C. Agardh för arten angifna karakteren: »costa subobsoleta....

ante apicem omnino evanida», en karakter, som ingalunda

alltid, — deri har Ruprecht rätt, — tydligt framträder. Sannt

6 « KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

är, att åtskilliga individ af Fucus evanescens likna exemplar

af Fucus vesiculosus i åtskilliga afseenden, men dock visa

dessa båda arter så många väsentliga olikheter sinsemellan,

att man helt visst kan och bör betrakta dem såsom skilda

arter. Bland dessa olikheter må här framför andra fram-

hållas den, att hos Fucus vesiculosus!) antheridier och o0ogo-

nier förekomma 1 skilda, men hos Fucus evanescens?) der-

emot i samma gömmen. — Svårare, för att ej säga omöjligt,

synes det mig vara att uppdraga några gränser mellan vissa

former af Fucus evanescens och den af Areschoug i Bot. Not.

1868 p. 106—107 anförda Fucus Sherardi Stackh.

Bland de många former, under hvilka Fucus evanescens

uppträder vid Spetsbergens kuster, har jag trott mig kunna

urskilja ofvan angifna fyra såsom hufvudformer, omkring

hvilka de öfriga låta gruppera sig: en mera allmän, tre min-

dre allmänna, Den första af dessa senare, f. pergrandis,

afviker från den mera allmänna, som synes mig vara den

normala, genom betydligare storlek, bredare oeh jemförelse-

vis tunnare bål, svagt framträdande costa och starkare ut-

vecklade receptakler. — Samma form förekommer också sy-

nes det vid Grönlands kust, ty efter all sannolikhet är denna

identisk med den Fucus evanescens grandifrons, hvilken AJ.

G. Agardh utan beskrifning upptar i förteckningen på de af

Drr. Sv. Berggren och P. Öberg vid Grönland 1870 samlade al-

gerna 3). Den förekommer alltid på större djup än den normala

formen. En fullkomligt analog form eger Fucus vesiculosus.

— Anmärkningsvärd är den uppgiften af Gobi (Braunt, p. 19),

att i Finska viken Fucus vesiculosus har större receptakler

och äfven med hänsyn till öfriga delar är större och krafti-

gare utvecklad, då den förekommer på ett betydligare (t. ex.

16 famnars) djup än på ett mindre betydligt. Häruti synas

sålunda de båda arterna F. vesiculosus och F. evanescens för-

hålla sig lika.

Mellan f. pergrandis och f. typica är afståndet ej stort;

större är det mellan den senare och f. bursigera. På två

ofvan namngifna ställen fann jag åtskilliga individ af en

Fucus, hvilka till alla delar öfverensstämma med det, som

') Jfr. Bot. Not. 1868 p. 101.

FJUTER TIS IG AR. Gronl Ham. et HUC. py Ac:

3) Jfr. J. Ag. Grönl. Alg. p. 110.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 6. vå

legat till grund för uppställningen och beskrifningen af Fucus

bursigerus J. Ag. Men på samma ställen förekommo också,

såsom förut påpekats, talrika exemplar, hvilka bildade en

fullständig öfvergångsserie mellan typisk Fucus evanescens

och Fucus bursigerus. Denna senare måste derför betraktas

såsom en form af den förra. I den samling alger, hvilken af

1870 års svenska expedition hemfördes från Grönland, har J.

G. Agardh funnit Fucus-former, hvilka stå emellan Fucus

evanescens och Fucus bursigerus. Så omnämnas af honom

(i Grönl. Lam. et Fuc. p. 28) former af Fucus evanescens,

som äro »latiuscusculx, vix longitudine 2—3 unciales, quasi

ad F. bursigerum J. Ag. tenderent», och i den ofvan citerade

förteckningen på de under nämnda expedition samlade al-

gerna upptages en »F. evanescens (minor recept. inflatis) ad

FE. bursigerum tendens». — F. evanescens f. bursigera växte

på klippor i öfversta vattenmärket; vid ebb låg den derför

alltid blottad. Häri afvek den från typisk F. evanescens,

hvilken, såsom redan angifvits, aldrig träffades inom tidvattens-

området. — En med f. bursigera af Fucus evanescens analog

form eger, efter hvad det vill synas, Fucus Sherardi Stackh.

I mina samlingar finnas talrika exemplar af en sådan, tagna

i Nordlanden af Dr. KE. A. G. Kleen, som härifrån hemfört

en särdeles rikhaltig och instruktiv samling Fucaceer. — En

dylik form af F. vesiculosus har jag sett i Finmarken. Den

växte 1 öfversta vattenmärket, var ett par tum hög, hade

korta segment, af hvilka de öfre upptill voro jemförelsevis

breda, och en stor mängd 1 förhållande till växtens ringa

storlek stora receptakler.

Mest afvikande från typisk Fucus evanescens är den form,

hvilken jag benämnt f. nana, och som mera liknar en Fucus

distichus än en Fucus evanescens, men i denna öfvergår den

dock. Af andra Fucus-arter känner man analoga former, t.

ex. den i Östersjön förekommande Fucus vesiculosus var. nana.

Såsom sådan torde man ock kunna betrakta den form af

Fucus ceranoides, hvilken Kleen i sin redogörelse för Nord-

landens algvegetation afbildat (Kleen, Nordl. Alg. tafl. 10

fig. 1) och beskrifvit (p. 27—28).

I hvilken grad en Fucacé kan variera med hänsyn till bålens

och receptaklernas form och de fertila segmentens längd i

förhållande till de sterilas, visar sig på det tydligaste af den

8 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

framställning denne algolog lemnat (1. c. p. 27—29) af Fucus

ceranoides.

Möjligen är den i förteckningen på de af 1870-års

Svenska expedition från Grönland hemförda algerna upptagna

»Fucus evanescens (forma minor angusta), fere F. miclonen-

sis» identisk med ifrågavarade f. nana och den der likaledes

anförda »Fucus evanescens (f. elongata angusta) att räkna till

de former, hvilka sammanbinda f. nana med den normala

formen af Fucus evanescens. Exemplar, på hvilka den an-

förda bestämningen (f. elongata, angusta) träffa in, har jag

tagit på Spetsbergen.

Fucus evanescens f. nana fanns i Green Harbour. Den

växte här på några vid ebb blottade klippor, hvilka lågo nära

mynningen af en glacierelf. Kleens iakttagelser visa, att

Fucus ceranoides, då den förekommer i nästan sött vatten,

uppträder i en form, som synes vara analog med den ifråga-

varande af F. evanescens. Att förhållandet är det samma med

Fucus vesiculosus, har jag vid undersökning af Finmarkens

algvegetation funnit. Man torde häraf kunna draga den slut-

satsen, att det ovanliga och främmande utseende Fucus evane-

scens på det angifna stället på Spetsbergen antagit, fram-

kallats af de ovanliga yttre förhållanden, för hvilka den här

var utsatt.

I det inre af Mosselbay träffade jag öfvergångsformer

mellan f. nana och f. typica. De växte på klippor, hvilka

blottades vid ebb. Dessa synas mig komma närmast Fucus

Miclonensis De la Pyl.

Fucus evanescens träffas året om med receptakler.

(2. F. vesiculosus L.)

Spec. Plant. II, p. 1626.

Cfr. J. Ag. Grönl. Lam. et Fuc. p. 30.

(3. F. Harveyanus Desne.)

Voy. de la Venus t. 4 sec. J. Ag. Spetsb. Alg. Bidr.

pe LO:

Uft.:J. Ag I e. et” Spetsp, Als: Tulip de:

4. F. miclonensis De la Pyl.)

F1. Terr. Neuve. 'p.: 90.

fr. J. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 35 et 39—40.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. - BAND. 4. N:0 6. 9

Hvarken denna eller föregående art har jag någonsin

sett i naturen. Jag vågar derför ej med bestämdhet yttra

mig om dem. Kleen anser EF. Harveyanus vara en form

af FE. ceranoides och FE. miclonensis en form af EF. disti-

chus. (Nordl. Alg. p. 27—28 et p. 30—31.) Möjligt och

måhända naturligare synes det mig dock hvad angår den

senare vara, att, såsom J. G. Agurdh (Grönl. Lam. et Fuc. p. 29)

antydt, uppfatta Fucus miclonensis från Spetsbergen och Grön-

land såsom en form af F. evanescens, om den icke kan be-

traktas såsom en fristående art. Man finge i så fall antaga,

att F. evanescens och distichus under vissa förhållanden upp-

träda under former, som mycket likna och äro analoga med

hvarandra; den kunskap vi ega om Fucus-arterna synes mig

tala snarare för än mot ett sådant antagande.

(5. F. serratus L.)

Spec. Plant. II, p. 1626.

v. areticus J. Ag.

Speteb. Als: Bidr. p.-v9:

Ofr ISA S:1 155c.

[IT =TILOPTERIDEAE.")

Gen. II HAPLOSPORA KJELLM.

Skand. Ectoc. et Tilopt. p. 3 et sequent.

1. H. globosa KJELLM.

Tepe o.

Isfjorden: Gåsöarna; Smeerenberghay; på 5—10 famnars

djup, vidfästad dels små stenar dels alger, såsom t.

ex. Chetopteris plumosa och Cladophora arcta.

Det var för mig särdeles oväntadt att vid Spetsber-

gens kust anträffa denna af mig våren 1870 i Bohuslän

upptäckta, särdeles utmärkta lilla alg. Spetsbergska exemplar

likna i alla väsentliga afseenden exemplar från Svenska ku-

sten, men äro i allmänhet större och yppigare utbildade än

dessa, och förekomma alltid, så vidt jag kunnat finna, i knippen,

som stundom äro rätt täta och nå en längd af ända till 10 ctmr.

I Bohuslän träffas den deremot oftast i ensamt växande in-

1) Cfr. Thur. Rech. Anth. p. 6—7 et Le Jol. List. d. Alg. p. 16.

10 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

divid. — Hittills har det icke lyckats mig att komma till kun-

skap om artens fortplantningssätt. Det slags propagations-

organ, hvilka uti ofvan citerade afhandling blifvit kallade

sporangier, finnas 1 riklig mängd på exemplar, insamlade vid

Spetsbergen i Juli månad. I Bohuslän synes dessa organs

utveckling försiggå något tidigare, nämligen i Maj och Juni

månad.

IV. PHEOZOOSPORACEZA.

Fam. I. LAMINARIEAE.!)

Gen. I. ALARIA GRrREV.

Alg. Brit. p. XNXIX.

1. A. grandifolia J. AG.

Grönl. Lam. et Fuc. p. 20.

Arten förekom temligen ymnig vid alla de delar af Spets-

bergens kust, som jag var 1 tillfälle att undersöka: så väl i

yttre hafsbandet och på betydligt (10 eng. mils) afstånd från

land som i det inre af de stora fjordarna (t. ex. i Isfjorden

vid Gåsöarna och Skansbay). — Vanligen träffades den på

2—16 famnars djup.

Hos det längsta exemplar af denna art, jag mätt, var

stipes 125 ctmr lång och nedtill omkring 2 ctmr i diameter,

laminan öfver 100 ctmr lång och 30 ctmr bred. — Stipes'

längd ökas i den mån växten blir äldre. Hos individ, hvilka

ega zoosporangiebärande grenar eller blad (pinne), har jag fun-

nit den vexla mellan 18 och 125 ctmr; vanligen uppnår stipes

en längd af 25—30 ctmr och derutöfver, innan pinne komma

till utveckling. Unga exemplar — såsom sådana betraktar

jag alla dem, hvilkas stipites icke bära ärr efter upplösta eller

afkastade pinnx — hafva en i det aldra närmaste jemtjock

stipes, hvilken har ungefär en svanpennas tjocklek, då exem-

plaren nått den utveckling, att de ega pinne. Hos äldre in-

divid är stipes nästan utan undantag tjockast vid basen och

afsmalnar tydligt uppåt. Smalast är den der den öfvergår i

laminan. Nedtill kan den vara 2 etmr och derutöfver i dia-

') Till denna familj räknar jag icke slägte Chorda, hvarigenom familjens

begränsning här blir något olika den i J. Ag. Spec. Alg.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:O G. 11

meter. Den del af stipes, från hvilken de zoosporangie-

bärande bladen utgå, och den del, som ligger emellan dessa

och laminan, är platt; för öfrigt är stipes trind eller nästan

trind.

Pinne äro vanligen jembredt viggelika, men variera myc-

ket icke blott till form, utan äfven storlek t. o. m. hos samma

individ. Jag har sett exemplar, hvilkas pinne voro somliga

bredt spadlika, andra aflångt viggelika och åter andra jem-

breda med lancettlik bas, några 6, andra 2—4 ctmr i bredd,

der de voro som bredast. Stundom och ofta uppnå de en

betydlig (60 ctmrs) längd. Deras bredd har jag funnit vexla

från 1!/, till 6!/> å 7 ctmr, der den var som störst.

Zoosporangierna (se tafl. I fig. 7 a och 7 b) äro nästan

cylindriska eller svagt klubblika, 40—50 u långa och 10—12

u tjocka, parafyserna (i optiskt längdsnitt) utdraget viggelika

(tafl. I, fig. 6), vid spetsen omkring 20 u i genomskärning.

Den utåt vettande delen af deras membran är starkt gela-

tinerad.

Zoosporangiebärande exemplar har jag funnit under Ja-

nuari, Juli, Augusti, September och December månader.

Hos unga individ är laminan alltid mycket tunnt mem-

branös; hos äldre är den än tunn än af jemförelsevis betydlig

tjocklek och fasthet (subcoriacea). Något ungt exemplar med

tjock, fast lamina har jag icke sett. Om ett äldre individ

har jag antecknat, att dess stipes var 122 ctmr lång och om-

kring 1 ctmr i diameter, dess lamina 100 ctmr lång, nära

30 ctmr bred och nästan papperstunn. Efter hvad jag trott

mig finna ökas hos äldre individ laminans tjocklek och fast-

het i den mån laminan blir äldre. Alla äldre exemplar med

ännu qvarsittande lamina, hvilka jag lyckades erhålla under

vintern, då hos denna art laminans fällning försiggår vid

Spetsbergens kust, hade en jemförelsevis mycket fastare la-

mina än de, jag under sommaren och hösten insamlat.

Stödjande mig på J. G. Agard's auctoritet betraktar jag

denna vid Spetsbergens kust förekommande Alaria med i all-

mänhet särdeles lång, grof stipes, stor bred, undulerad, vid

basen afrundad eller hjertlik lamina, hvars medelnerf är bred

och föga upphöjd öfver laminans yta, såsom till arten skild

från den med namnet Al. esculenta vanligen betecknade

Alaria-arten.

12 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

(2. A. membranacea J. AG.)

Grönl.: Lam. et Fuc: p. 26:

OTRS GT SAOS IG:

På anfördt ställe uppgifver J. G. Agardh, att denna art,

hvilken, om jag fattat den rätt, skall vara skild från före-

gående genom sin smala stipes, sin tunna lamina och genom

någon liten olikhet i de zoosporangiebärande bladens form,

tillhör Spetsbergens algfiora. — Vid Spetsbergens kust fann

jag aldrig och i den stora samling Laminarieer, jag hemförde,

finnes icke något fldre exemplar, som låter hänföra sig till

denna art. Deremot såg jag en otalig mängd och eger i

min samling från Spetsbergen rätt många unga individ —

somliga af dessa hafva en längd af 3 fot och derutöfver —

på hvilka beskrifningen på Al. membranacea fullständigt eller

i det närmaste passar in. Dessa måste jag dock anse såsom

unga individ af Al. grandifolia, ty i annat fall skulle jag nöd-

gas antaga, att af de helt visst tusen exemplar, jag under

expeditionen såg, och de omkring hundrade, jag insamlade,

på stället närmare undersökte eller sedermera efter hemkom-

sten granskat —, alla de unga skulle tillhöra en art, men alla

äldre utan undantag en annan.

(3. A. musefolia DE LA Pin.)

F1. Terr. Neuve p. 31.

I J. Ag. Grönl. Lam. et Fuc. p. 24 angifves äfven denna

art såsom förekommande vid Spetsbergens kust. Den skalli de

flesta afseenden såsom t. ex. med hänsyn till stipes, hvilken

skall vara temligen grof och på sin höjd 6 tum lång, till la-

minans consistens, pinnes form och anordning o. s. v. likna

Al. esculenta Ligthf. et auct., men vara skild från denna

hufvudsakligen genom bredare och kortare samt vid basen

nästan afrundad (fere ovata), kort nedlöpande lamina. —

Möjligen är denna att anse för en sjelfständig art, men må-

hända är den endast en lokal form af Al. esculenta, genom

hvilken denna öfvergår 1 Al. grandifolia. Mellan Al. escu-

lenta och musefolia är skillnaden icke betydlig. — Al.

musefolia torde på laminans form knappast skulle skiljas från

Al. grandifolia och med svårighet också på stipes, då, som

jag ofvan anfört, man vid Spetsbergens kust finner t. o. m.

äldre exemplar af Al. grandifolia, hos hvilka stipes längd

endast med en eller annan tum öfverstiger den, som ansetts

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 6. 13

för den högsta för stipes hos Al. musefolia!). Hvad be-

träffar olikheten i afseende på costan mellan de båda arterna,

så är äfven den ej stor; hos den ena arten är costan »pro-

minula», hos den andra »parum prominulay». — Pinne äro

hos Al. grandifolia så vexlande till form, storlek och anord-

ning, att karakterer hemtade från dem icke kunna tillmätas

någon särdeles stor betydelse för denna arts åtskiljande från

åtminstone de den närmast stående. — Det vill synas mig,

som skulle man kunna betrakta Al. esculenta Lightf., Al.

musefolia De la Pyl. och Al. grandifolia J. Ag., såsom va-

rande olika former af en och samma art, hvilken i polartrak-

terna [Spetsbergen (och Grönland?)], artens egentliga hem-

land företrädesvis uppträder under sin yppigast utvecklade

form Al. grandifolia, i utbredningsområdets södra del(Skott-

land, Södra Norge, England och Frankrike) under sin min-

dre form Al. esculenta Lightf. och i utbredningsområdets

medlersta del (Nordliga Norge, New-Foundland) företrädesvis

under formen Al. musefolia, hvilken i vissa afseenden sluter

sig till Al. esculenta,! i andra deremot till Al. grandifolia.

För denna uppfattning synes mig den omständigheten tala,

att i Nordlanden 1 Norge enligt Kleen (Nordl. Alg. p. 32)

alla dessa (och dessutom andra) former förekomma och att

här, såsom Kleen uttrycker sig, »stipes' längd, läget af pinne

samt deras och laminans form och konsistens variera från

det ena exemplaret till det andra», så att på detta ställe nå-

gon gräns mellan de ifrågavarande, såsom särskilda arter an-

sedda algformerna icke kan dragas.

Bland de Alarior, jag hemförde från Spetsbergen, finnas

några unga exemplar, hvilka möjligen skulle kunna anses till-

höra Al. musefolia; dock ser jag intet hinder för att hän-

föra äfven dem till Al. grandifolia. Något äldre exemplar

(om ej möjligen det nedan i noten omnämnda) som skulle

kunna betraktas såsom en Al. musefolia finnes icke i de

algsamlingar, jag gjorde vid Spetsbergens kuster, och något

sådant erinrar jag mig icke hafva sett derstädes.

1) I mina samlingar från Spetsbergen finnes ett äldre exemplar, tillhö-

rande, som jag tror, Al. grandifolia med grof, endast 9 tum lång

stipes.

14 KJELLMAN, UM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Gen. II. SACCORHIZA (De la Pyl.) ARESCE.

Obs. Phyc. III, p. 11—212. De la Pyl. F1. Terr. Neuve. p. 23; spec. adj

1. S. dermatodea (De la Pyl.) J. AG.

Spetsb. Alg. Till. p. 29. Laminaria dermatodea, De la

Pyl. Observ. p. 180.

Belsound; Isfjorden: Skansbay; Smeerenbergbay; Fair-

havn; Mosselbay.

Endast vid Smeerenbergbay anträffades den i någon nämn-

värdt stor mängd. Öfverallt förekom den tillsammans med La-

minaria digitata och L. Agardhii samt Alaria grandifolia på

vanligen 2—10 famnars djup.

Arten synes vid Spetsbergens kust icke uppnå så betyd-

lig storlek som, vid Skandinaviens. Några exemplar, som

hållit mer än 1'/> meter i längd, har jag på förstnämnda ställe

ej sett. Vid nordliga Norges kust skall den enligt J. E.

Areschoug (Obs. Phyc. III, p. 12) bli ända till 2 meter lång.

— Stipes är till längden mycket olika hos olika exemplar

och mellan dess längd och laminans längd eller bredd är för-

hållandet icke kontant, lika litet som förhållandet mellan

laminans längd och bredd. — Ån öfvergår stipes utan skarp

gräns i lasinkar, än är den temligen tvärt afsatt från denna.

Till formen kan laminan vara utdraget äggrund, aflång eller

jembredt aflång, smalt lancettlik o. s.v. Dess konsistens vex-

lar från tunnt memmbranös till läderartad. Till och med hos

exemplar, som äro nära en meter långa, och hvilkas lamina

är '/3 meter bred, kan denna vara nästan papperstunn. Kryp-

tostomata äro än få, än mycket talrika.

Zoosporangierna utvecklas alltid, så vidt jag funnit, vid

laminans nedre, närmast stipes belägna del. Sorus intager

laminans hela bredd och är upptill i allmänhet skarpt be-

gränsad. Dess längd är alltid betydligt mindre än (omkring

!/4 af) laminans.

Zoosporangierna (tad. I, fig. 9) äro utdraget omvändt ägg-

runda, 75—90 wu långa och 15—20 u tjocka, sålunda, som det

vill synas, något kortare och tjockare hos Spetsbergska än

Norska exemplar, hos hvilka senare de af Areschoug (Obs.

Phyc. III, p. 12) uppgifvas vara 100 u långa och upptill

10—13!/> u tjocka. Parafysernas form visar fig. 8 på tafl. I.

Med hänsyn till dessas storlek och form öfverensstämma

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0OG., 15

exemplar från Spetsbergen och nordliga Norge (Jfr. ARESCH.

IC).

Zoosporangiebärande exemplar af arten har jag vid Spets-

bergen träffat under Juli och Augusti.

Enligt De la Pylaie (F1. Terr. Neuve. p. 88) skall Sacco-

rhiza dermatodea vid New-Foundland framkomma 1 December

månad, under de derpå följande månaderna så småningom ut-

bildas och i September eller Oktober hafva nått sin fulla ut-

veckling. Att så icke är fallet vid Spetsbergen, synes mig

framgå deraf, att jag här under Juli och Augusti funnit en

stor mängd mycket unga exemplar och å andra sidan under

vintern (December) träffat rätt många individ, som ega en

betydlig storlek. Så är t. ex. af två den 19 December tagna

exemplar ett 35, ett annat 26 ctmr långt och begge omkring

3 ctmr breda.

Gen. II. LAMINARIA (Lamour). J. AG.

De Lamin. p. 7 et sequent. Lamour. Ess. p. 20—22; char. mut.

1. L. solidungula J. AG.

Spetsb. Alg. Bidr. p. 3—4.

Belsound; Isfjorden: Green Harhour, Skansbay; Char-

les Foreland; Smeerenbergbay; Fairhavn och de

kringliggande öarna; Mosselbay; Treurenbergbay;

Duympoint.

Såsom af anförda lokalförteckning synes, finnas denna

särdeles utmärkta och från sin samarter väl skilda Laminaria

utefter Spetsbergens hela vestkust, och det s. k. Vestspets-

bergens nordkust äfvensom i Hinlopen Strait. Den var på

intet af de angifna ställena sällsynt, men förekom ingenstädes

såsom de öfriga Laminariorna och Alaria grandifolia i stora,

täta, på individ rika zoner eller bälten, utan alltid i spridda,

enstaka exemplar. Vanligast träffades den på grusbotten på

3—12 (oftast 5—10) famnars djup, vidfästad små stenar eller

gamla snäckskal, tillsammans med Conferva Melagonium,

Cladophora arcta och Lithoderma fatiscens jemte några andra.

Liksom de öfriga vid Spetsbergen förekommande arterna

af slägtet Laminaria uppnår äfven denna en betydlig storlek.

Det största exemplar, jag sett, var i det närmaste 3 meter

långt. Stipes kan få en längd af 80—100 ctmr, men är, så

vidt jag funnit, aldrig öfver 1 ctmr i diameter, der den är

16 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

som tjockast. Laminan blir 2 meter lång och derutöfver.

Dess bredd är hos långa exemplar alltid temligen liten i för-

hållande till längden. Så var hos ett exemplar laminan 226

ctmr lång, men endast 26 ctmr bred, hos ett annat laminan

230 ctmr lång och 38 ctmr bred.

Laminans form är ganska olika såsom nedanstående

beskrifning på laminan hos tre unga, i det närmaste lika stora

exemplar visar.

Exemplar 1. Laminan vackert äggrund, 11 ctmr lång

och på det bredaste stället (3 ctmr från basen) 5,5

ctmr bred. Ligulan!) kort, nästan jembred, icke

skarpt afsatt från den yngre, nedanför sittande delen

af laminan.

Exemplar 2. Laminan jembredt lancettlik, 10 ctmr lång

och, der den är som bredast, 2,1 ectmr bred.

Exemplar 3. Laminan bredt elliptisk, 10 ctmr lång, vid

midten 7,7, nära spetsen 6,5 ctmr bred. Ligulan kort,

skarpt afsatt, nedtill endast 1,5 ctmr bred.

Dessa trenne former äro de vanligaste hos yngre individ,

ehuru många andra förekomma. Hos äldre är ofta laminans

nedre afdelning utdraget omvändt äggrund, men ofta har den

också någon af de tre ofvan angifna formerna.

Hos somliga, isynnerhet stora, exemplar visar laminan

stundom tre, från hvarandra tydligt begränsade afdelningar,

hvilka till formen kunna vara omvändt hjertlika, omvändt

äggrunda, viggelika, nästan cirkelrunda eller hjertlika.

Till konsistensen är laminan på äldre exemplar tjockt

membranös, stundom nästan läderartad.

Zoosporangierna utvecklas enligt regeln vid laminans

bas. MSorus är alltid skarpt begränsad, till formen olika. Van-

ligen är den äggrund eller utdraget äggrund, stundom bredt

eller jembredt elliptisk, stundom cirkelrund eller njurlik.

Dess längd har jag funnit vexla från 20 till 80 (vanligen är

den 30—40 ctmr lång) och dess största bredd från 5 till 20

ctmr. — Aldrig är dess bredd lika stor som, utan alltid be-

tydligt mindre än laminans bredd strax ofvan basen.

På äldre exemplar är den del af ligulan, som varit zoo-

sporangiebärande, genom sin ljusare färg lätt att skilja från

1) Om denna term se J. AG. Spetsb. Alg. Bidr. p. 3—4.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0 6, 17

den öfriga. Den yta, som sorus intagit, ter sig som en ljus

fläck vid ligulans bas af samma form som den sorus bru-

kar ega.

Understundom består, såsom ofvan nämnts, laminan af

trenne urskiljbara afdelningar. Hos de få äldre exemplar af

detta slag, som mina samlingar innehålla, finnes på laminans

medlersta afdelning vid dennas bas en dylik fläck, på den

öfversta åter ett hål, hvilket har samma läge, form och storlek

som en sorus. Detta har tydligen uppkommit derigenom, att den

del af laminan, från hvilken zoosporangierna utvecklats, tidi-

gare råkat i upplösning eller upplösts hastigare än den öf-

riga. — Hos ett af dessa exemplar har en, som jag skulle

vilja kalla, accessorisk zoosporangiebildning inträdt. På lami-

nams medlersta afdelning finnes nämligen ofvanför och skild

från den ofvan nämnda fläcken en smal, uppåt något bredare,

bandformig, längs efter laminans midt sig sträckande, ungefär

'/3 meter lång sorus med zoosporfylda zoosporangier. Åfven

den del af laminan, som närmast omger det på laminans öf-

versta afdelning befintliga hålet bär parafyser och zoosporfylda

zoosporangier.

Vid basen på laminans nedersta afdelning är den yta ur-

skiljbar, på hvilken efter någon tids förlopp en ny sorus

skulle hafva utbildats.

Det minsta zoosporangiebärande exemplar, jag sett, hade

en 32 ctmr lång lamina.

Zoosporangierna (tafl. I, fig. 1) äro till formen cylin-

driska, klubblika eller klubblikt cylindriska, 35—60 u långa

och omkring 10 u tjocka, der tjockleken är som störst. De

sitta inbäddade mellan parafyser, hvilkas membran, i synner-

het i cellens längdriktning, är starkt gelatinerad. Mindre

gäller detta om den utåt vettande delen af membranen till

olikhet mot hvad fallet är hos andra arter af slägtet Lami-

naria.

Normalt försiggår hos denna art zoosporutvecklingen vid

Spetsbergen under vintern: November, December och (i syn-

nerhet rikligt) Januari månad. Ågden under Februari och

Mars träffade jag exemplar med zoosporfylda zoosporangier,

ehuru hos de flesta zoosporangierna vid denna tid voro tomma

och stadda i upplösning. — Det ofvan omnämnda exemplaret

med accessoriska zoosporangier är taget i Augusti.

18 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Unga, 1—4 tum långa plantor voro talrika i Juli månad.

Afven under vintern såg jag några sådana.

2. L. Agardhii Nos.

Syn. Laminaria cuperata J. Ag. Spetsb. Alg. /Bidr., Till.

et De Lamin., non De la Pyl. Observ. p. 180, tab.; 9,

fis

Förekommer längs hela Vestspetsbergens vest-, nord-

och ostkust på (vanligen) 2—10 famnars djup.

J. G. Agardh har redan i ofvan citerade arbeten så ut-

förligt beskrifvit denna Laminaria att föga återstår för mig

att tillägga. Då jag emellertid i naturen sett en stor mängd

exemplar och eger 1 mina samlingar ett betydligt antal, anser

jag mig böra litet närmare än hittills skett angifva de grän-

ser, inom hvilka den vid Spetsbergens kust varierar.

Bålens längd är naturligtvis i hög grad olika hos exem-

plar af olika ålder. Hvilken storlek den vanligen eger hos

exemplar, som nått den utveckling att de bära zoosporangier,

visar nedanstående tablå, i hvilken stipes” och laminans sam-

manlagda längd, stipes, längd, laminans längd och bredd finnes

angifven i ctmr hos 18 med zoosporangier försedda (torkade)

exemplar.

Stipes” och lami-

nans samman- Stipes längd. Laminans längd. Laminans bredd.

lagda längd.

263 37 226 37

237 99 138 37

226 109 did 47,5

212 64 148 30

209 39 120 47

202 123 9 i 31

193 78 113 37

192 60 132 22

185 58 127 47,5

182 31 131 48

KT 03 124 30

162 48 114 45

161 19) 142 13

158 20 138 24

157 25 132 32

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0oG., 192

Stipes' och lami-

nans samman- <Stipes längd. Laminans längd. Laminans bredd.

lagda längd.

134 13 61 44

| 127 65 59 50

33 24 59 47.

Det största exemplar, som min rika samling af Lami-

naria Agardhii från Spetsbergen innehåller, är 263 ctmr långt.

En längd af mer än tre meter har växten sällan. Två till två

och en half meter torde kunna uppgifvas såsom dess vanliga

längd, då den är äldre.

Rhizinernas längd, tjocklek och förgrening är i hög grad

beroende på bottnens beskaffenhet. Exemplar, som växa på

hård botten (stora stenar, klippor och fast berg), hafva korta,

jemförelsevis tjocka och sparsamt förgrenade rhiziner: hos dem

åter, som förekomma på lös botten, (grus- och småstensbotten),

äro de långa, fina och mycket förgrenade.

Stipes är hos fulltutbildade, lefvande exemplar vanligen

530—100 ctmr lång, ehuru dess längd kan vexla från 19 till

omkring 150 ctmr. Den är aldrig, så vidt jag funnit, öfver

1!/; etmr i diameter. Den är alltid tät (solidus).

Laminan är vanligen 100 ctmr eller derutöfver i längd

(naturligtvis hos äldre exemplar). Ofvanstående tablå visar

dock, att längden hos zoosporangiebärande (torkade) exem-

plar kan vexla från 59 till 226 ctmr.

Laminans bredd har jag funnit variera hos äldre individ

mellan 12 och omkring 50 ctmr. Bland 73 exemplar af olika

storlek och ålder, från mycket unga till fullvuxna, var hos

41 laminan 20 ctmr och derutöfver i bredd. Förut är visadt,

att af 18, med zoosporangier försedda (torkade) exemplar ej

mindre än 15 hade en 30—51 ctmr bred lamina. Lami-

nans bredd hos äldre individ ligger oftast mellan 30 och 50

ctmr.

Stipes'” längd står icke i något konstant förhållande till

laminans längd. Jag har genom mätningar funnit, att hos

69 exemplar, så valda, att de bildade en så fullständig stor-

leks- och åldersserie som möjligt, stipes kunde vara från något

mer än 2 gånger så lång som till 30 gånger kortare än la-

minan. Det må dock märkas, att bland dessa 69 individer

54 finnas, hos hvilka laminan är kortare eller åtminstone icke

20 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

'10 gånger längre än stipes och vidare att af de 54 de festa

äro äldre under det de återstående 15 aila äro unga, En blick

på den förut gifna tablån visar, att af de 18 äldre (zoospor-

förande) exemplaren det icke finnes något, hvars lamina ens

är 8 gånger så lång som stipes. — Det torde sålunda kunna

påstås, att hos äldre exemplar af Laminaria Agardhii, stipes

i allmänhet icke är 10 gånger kortare än laminan.

Något konstant förhållande finnes ej heller mellan lami-

nans längd och bredd hos ifrågavarande art. Följande siffror,

hvilka angifva laminans längd och bredd hos 12 exemplar,

visa detta.

Laminans längd. é Laminans bredd.

62 ctmr 24 ctmr

1a8 di: bg NET

TED fra) PASS

J 2 pir

92 » 30 »

24 JOD

LS SÖNER

FRED HOME

1 ÄN SVARET

LIN 36 >»

JO AE ST

220 TEKN

Häraf framgår nämligen, att laminans bredd kan hos två

eller flere exemplar vara lika eller i det närmaste lika stor,

men längden deremot högst betydligt olika.

Af 73 exemplar i olika ålder, som blifvit undersökta, har

jag funnit 51, hvilkas lamina icke var 4 gånger så lång som

bred. Bland de 12, hos hvilka laminan var mer än 4 gånger så

lång som bred, voro somliga yngre andre äldre, de flesta dock

yngre. Det låter sålunda, som jag tror säga sig, att hos La-

minaria Agardhii laminan i allmänhet är på sin höjd 4 gånger

så lång som bred.

Förhållandet mellan stipes' längd och laminans bredd är

äfven underkastadt mycken vexling, såsom af nedan angifna

mått på stipes' längd och laminans bredd hos 10 exemplar

framgår.

BIHANG TILL K. SV. VET.s-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0O 6. 21

Stipes längd Laminans bredd.

37 etmr 27 etmr

SLE SID

381 » ATT

INN 20

TA AD ALVES

00 Ae LD

AVG 201

OK dd oo»

KELSEN SIT

AVE DA LR

Hos exemplar med lika lång stipes är, såsom häraf synes,

understundom laminans bredd mycket olika. Enligt regeln

är dock hos äldre exemplar af arten i fråga stipes” längd på

sin höjd två gånger mindre än, men kan vara lika stor som

eller större än laminans bredd. — Bland 73 exemplar, som

jag mätt, funnos 48, hvilkas stipes icke var 2 gånger kortare,

och 25, men alla dessa unga, hos hvilka den var 2—4fera

gånger kortare än laminan var bred. Icke något af de 18

zoosporangiebärande exemplar, hvilka förut omnämnts, har

stipes” längd 2 gånger mindre än laminans bredd.

Hos unga exemplar är laminan lancettlik, aflångt eller

jembredt lancettlik. Hos äldre kan den vara äggrund, hjertlik,

njurlik, bredt eller utdraget elliptisk, jembredt elliptisk, af-

lång, aflångt lancettlik, lancettlik, men är vanligen utdraget

eller bredt elliptisk. Den är i de flesta fall, isynnerhet tor-

kad, tunn, membranös, mycket sällan kan den kallas nästan

läderartad (subcoriacea). Kanten är rikt och djupt veckad.

— Ytan är oftast slät. Endast hos några få exemplar, hvil-

kas lamina egde en ovanligt stor tjocklek och fasthet, funnos

svaga antydningar till några få ruge. För arten synes det

mig derför vara karakteristiskt, att laminan är slät.

Hvad sorus beträffar, har jag till den beskrifning J. G.

Agardh (De Lamin. p. 15) lemnat på densamma ingenting

att tillägga, med undantag af det, att den, då den är band-

formig, kan vara af mycket olika bredd hos exemplar med

lika eller nästan lika bred lamina. Så är hos ett exemplar

i min samling sorus, endast 3—4 ctmr bred, laminan omkring

40, hos ett annat åter laminan 47 och sorus ej mindre än 13

ctmr i bredd.

22 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Zoosporangierna (tafl. I, fig. 3) äro nästan cylindriska,

något afsmalnande mot ändarne, stundom klubblikt cylindriska,

45—65 u långa och 6—10 u tjocka. Parafyserna (tad. I, fig. 2)

äro icke fullt dubbelt så långa som zoosporangierna, i optiskt

längdsnitt utdraget viggelika och hafva den utåt vettande delen

af membranen starkt gelatinerade. Denna membrandels tjock-

lek är ungefär '/3 så stor som cellens hela längd.

Zoosporangiebärande exemplar har jag anträffat under Ja-

nuari, Februari, Mars, Juli, Augusti, November och December

månader. Under Februari och Mars voro sådana dock sällsynta

och hos dem, jag då fann, var sorus af jemförelsevis ringa storlek.

J. G. Agardh har betraktat denna vid Spetsbergens kust

allmänna Laminaria såsom en från den vid våra kuster före-

kommande L. saccharina skild art, och med den kännedom

jag för det närvarande eger om dessa alger måste jag anse

detta betraktelsesätt berättigadt, ehuru jag icke vill förneka,

att det är ytterst vanskeligt att uppdraga några bestämda

gränser dem emellan. Tyvärr eger jag för tillfället icke till-

gång till en tillräcklig mängd exemplar af L. saccharina i

dennas olika former och utvecklingsstadier, för att kunna an-

ställa en omfattande jemförelse emellan de båda arterna och

hänvisar derför till den, som blifvit med stor sakkännedom

gjord af J. G. Agardh i hans arbete öfver Laminarieerna

(De Lamin. p. 13—16).

I följande diagnos har jag sökt sammanfatta och angifva,

hvad som synes mig vara för L. Agardhii utmärkande.

Laminaria”Agardhii Nos.

DL. rhizinis adnata, stipite solido, vulgo (in speciminibus

adultis) 50—60 ctmr longo, digito vix crassiore; lamina in-

divisa, membranacea vel membranaceo-subeoriacea, levi, raro

parce bullato-rugosa, marginibus eximie undulata, elongato-

elliptica vel elliptica, 30—50 ctmr lata, longitudine vulgo lati-

tudinem non 4-plo superante; soro sepius fasciam linearem

in media lamina longitudinalem, 4—15 ctmr latam, interdum

maculas numero, forma et magnitudine varias formante; zoo-

sporangiis subeylindricis, 45—65 wu longis, 6—10 wu crassis

(in L. saccharina 38—56 uu longis et 9—16 u crassis); parane-

matibus (in sectione optica longitudinali) elongato-cuneifor-

mibus, membrane parte extrorsum versa valde incrassata, cras-

sitie longitudine totius paranematis circa triplo minore.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0 6, 23

Jag har, som af det föregående synes, för arten före-

slagit och användt ett nytt namn och torde i korthet böra

angifva skälen härtill.

J. G. Agardh ser 1 denna Laminaria samma art, som

den, hvilken De la Pylaie (Observ. p. 180 tab. 9 fig. C) be-

skrifvit och afbildat under namn L. caperata och anför den

också under detta namn '!), men kan dock icke undgå att an-

gifva, att de karakterer De la Pylaie framställt såsom ut-

märkande för L. caperata icke passa in på den Spetsbergska

arten. »L. longicruris», säger han (i Bidrag till kännedomen

af Grönlands Laminarieer och Fucaceer p. 15) »senilis pari-

ter ac juvenilis habet laminam ambitu lanceolatam. Eandem

formam sue L. caperate tribuit De la Pylaie; frondem in

sua angustiorem, erassiorem, longiorem et magis rigidam dixit

quam in L. longieruri — que omnia in speciem Spetsber-

gensem male sane cadunt”)». Orsaken hvarför J. G. Agardh

detta oaktadt ansett sig böra och kunna identifiera dessabåda

arter angifves i följande ord: »För att i den Spetsbergska

arten igenkänna den af De la Pylaie åsyftade, torde man ock

mera böra fästa sig vid den afbildning han lemnat, än de

karakterer, han framhållit». (J. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 5.)

Mig synes dock, att den lemnade figuren rätt väl ut-

trycker beskrifningens innebåll, och derför också lika litet

som beskrifningen passar in på den vid Spetsbergens kust

förekommande art, för hvilken jag användt benämningen L.

Agardhu. Jag kan sålunda icke anse denna identisk med L.

caperata De la Pyl.

I ofvan anförda arbete om Grönlands Laminarieer och Fu-

caceer tillägger J. G. Agardh efter det förut citerade utlåtandet:

»Spetsbergensis» (species) »revera melius quoad formam et

amplitudinem laming cum Ulva maxima (Gunn. F1 Norv. II,

!) Jfr. J. AG. Spetsb. Alg. Bidr. p. 5, De Lamin. p. 13—14 et Grönl.

Lam. et Fuc. p. 15.

?) Jemte dessa karakterer tillägger DE LA PYLAIE sin L. caperata tvenne

andra, hvilka åtminstone lika litet som de af J. G. AGARDH riktigt

citerade kunna utsägas om L. Agardhii. DE LA PYLAIE uttrycker

dessa med följande ord: La dernieére (L. caperata) se distingue

éminemment de toutes celles »(espéces) qui précédent, par les nom-

breuses rides, dont elle est sillonnée sur ses festons. C'est une feuille

simple... dont le stipe...est un peu renflé, ainsi que dans L. longi-

cruris». (DE LA PYL. Observ. p. 180.)

24 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

p. 127 tab. III, fig. 3) convenire videtur eticon data pro tem-

pore haud mala cenceatur.... Gunneri nomine specifico an-

teriore speciem Spetsbergensem forsan nomine L. maxime

designare decet.

Det är visserligen möjligt, att Gunnerus med sim Ulva

maxima åsyftat L. Agardhii, men både den figur och den

knapphändiga beskrifning, han lemnat af arten, synes mig

föga berättiga ett sådant antagande. Figuren skall vara en

bild i naturlig storlek af U. maxima såsom yngre (juniorem

exhibet naturali magnitudine)”"). Något liknande ungt exem-

plar af L. Agardhii har jag bland de hundratals sådana jag

sett aldrig påträffat. — En synnerlig vigt synes mig böra

fästas vid den uppgiften af Gunnerus, att U. maxima »junior

siccata in medio est subcoriacea» ”), hvilket ingalunda enligt

min erfarenhet träffar in på L. Agardhii.

Vidare skall U. maxima, enligt de upplysningar, Gun-

nerus - säger sig hafva fått, vara, då den är äldre, en famn

bred och derutöfver?); — en bredd, som är omkring tre gån-

ger större än den L. Agardhii från Spetsbergen, då den är

som bredast, uppnår.

Att U. maxima och L. Agardhii icke äro identiska synes

mig äfven antydas deraf, att den förra skall förekomma »ubi-

que ad oras pelagicas». Såvidt jag har mig bekant är

L. Asgardhii iakttagen vid Norges kust hittills endast af

Kleen. Enligt honom (Nordl. Alg. p. 32) förekommer

den »temligen allmän på mycket djupt vatten öfver hela

Vestfjorden». Ingen af de algologer, t. ex. I. E. Areschoug

och F. L. Ekman, som studerat algvegetationen vid Norges

kust söder om det af Kleen undersökta området, har mig

veterligt träffat densamma. — Hvad nu anförts gör det för

mig sannolikt, att Gunnerus med Ulva maxima icke åsyftat

en med L. Agardhii identisk algart, utan någon eller kanske

snarare några andra, ehuru det är svårt att ana, hvilken eller

hvilka den eller de kunna vara.

Då sålunda den ifrågavarande vid Spetsbergens kust före-

kommande Laminaria-arten enligt min åsigt icke kunde anses

berättigad att kallas hvarken L. caperata De la Pyl. eller L.

ly Jfr Grint. ce:

2 el pal

3) Adultior orgyam et amplius lata esse... dicitur. Gunn. I & p. 127.

BIHANG TILL K. SV. VET."-AKAD. HANDL BAND 4, N:0O 6. 25

maxima (Gunn.) och då den icke heller öfverensstämde med

någon annan för mig bekant, förut beskrifven Laminaria-art,

stod mig ingen annan utväg öppen än den att gifva åt den-

samma en ny benämning. Jag har valt att låta den bära

dens namn, af hvilken den först blifvit urskild och beskrifven,

Professor J. G. Agardh.

Vid Spetsbergens kust såg jag ingenstädes hvarken L.

saccharina eller L. longicruris.

3. L. digitata (L.) Lamour.

ES8: p. 22. Fucus digttatus L. Mant. p. 132.

f. 1. Vera ÅA RESCH.

Alg. Pugill. p. 225.

Denna form förekom på alla de ställen, som under expe-

ditionens lopp besöktes, tillsamman med L. Agardhii och

ungefär lika vanlig som denna. Den uppnår en betydlig

storlek. Jag har sett exemplar, hvilkas stipes var 200 ctmr

och derutöfver lång och omkring 3 ctmr i diameter, och hvil-

kas lamina var 100 ctmr lång och ungefär 70 ctmr bred.

Rhizinerna äro än långa än korta. Hos somliga individ är

stipes upptill tjockare än nedtill och ett temligen långt stycke

nedanför laminan något sammantryckt, alltid temligen tyd-

ligt afsatt från laminan. Denna är vid basen än vinklig,

än rundad än hjertlik. Till färgen är den torkad vanligen

klart brun. På mindre exemplar af denna form med smalare

stipes, hvilka någon tid legat nedsaltade, antaga, såsom äfven

fallet är med andra Laminaria-arter t. ex. L. Agardhii och

L. solidungula, understundom rhizinerna, stipes och åtminstone

nedre delen af laminan en svart eller svartbrun färg. Någon

Laminaria, som i lefvande tillstånd har svarta rhiziner och

svart stipes, kan jag icke påminna mig att jag någonsin sett.

Sorus ligger än vid, än ett stycke ofvanför laminans bas.

Zoosporangiebärande exemplar har jag tagit i Januari,

Februari, Mars, Maj, Juli, Augusti, September, och Decem-

ber. Zoosporangierna äro cylindriska eller nästan cylindriska

(tafl. I, fig. 5) omkring 50 u långa och 7—9 u tjocka. Para-

fysernas form anger fig. 4 tafl. I.

26 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

f. 2. latifolia ARESCE.

Alg: Pugill: p. 225.

Syn. Laminaria digitata f. integrifolia J. Ag. De Lamin.

p- 24.

Belsound; Norsköarna; Mosselbay; Treurenbergbay; öfver-

allt sparsam,

Till denna, genom mellanformer med föregående sam-

manbundna form hänför jag åtskilliga exemplar, hvilka öfver-

ensstämma med hvarandra deri, att de hafva laminan bredt

äggrund eller elliptisk, än odelad, än klufven i ett färre antal

breda flikar. — Stipes' längd är vexlande, dock öfverhufvud-

taget kort i förhållande till laminans längd. Hos det största

exemplar af denna form, som jag sett, var stipes 22,5 ctmr

lång, laminan 72 ctmr lång och 29 ctmr bred på det bredaste

stället.

På de exemplar, som jag hemfört från Spetsbergen, och

hvilka alla en längre tid varit förvarade i salt, är stipes svart.

Jag eger endast tvenne med zoosporangier försedda exem-

plar af denna form, det ena taget under förra hälften af Au-

gusti, det andra mot slutet af September. På det förra, hos

hvilket utvecklingen af en ny lamina ännu icke inträdt, ligger

sorus vid laminans bas, på det senare åter, hos hvilket ut-

bildningen af en ny lamina börjat och redan fortskridit så

långt, att den nya laminan är nästan lika stor som den ännu qvar-

sittande delen af gamla, har sorus formen af ett bredt tvärband

vid den senares bas. Några af de exemplar, hvilka synas

tillhöra denna form, skulle, om de hade något kortare stipes,

kunna föras till Laminaria fissilis J. Ag., ty den beskrifning

J.G. Agardh (i Spetsb. Alg. Till. p. 28—29) lemnar på exemplar

från Spetsbergen af denna art, passar, utom hvad angår sti-

pes' längd, rätt väl in på dem. Jag anser mig dock icke

kunna skilja dessa från andra exemplar, som obestridligt till-

höra formen latifolia.

I min samling finnas tvenne exemplar (båda tagna i Juli

månad, det ena i Treurenbergbay, det andra i Smeerenberg-

bay), af en till Digitata-gruppen hörande Laminaria, hvilka

torde förtjena att särskildt omnämnas. Båda hafva stipes

svart och ovanligt kort; på det ena är den 4,5, på det andra

13 ctmr lång. Rhizinerna äro hos ett långa och fina, hos det

andra kortare och gröfre, hvilket utan tvifvel kommer sig

deraf, att det förra växt på lös, det senare på hård botten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:06, 27

Laminan, som utgöres af ett njurlikt, odeladt stycke (sanno-

likt en ny, i utveckling varande lamina), från hvars öfre rand

ett stort antal jemförelsevis smala flikar utgå (den äldre la-

minan) är till färgen mörkt brun, nästan svartbrun. På det

ena af exemplaren är den njurlika afdelningen af laminan 20

etmr lång och 24 ctmr bred, flikarne omkring 40 ctmr långa

och 1—2 ctmr breda; hos det andra är såväl det njurlika

stycket som flikarne något bredare (det förra 26 ctmr långt

och 38 ctmr bredt, flikarne omkring 6 cetmr breda). — Sorus

är utbredd öfver flikarnes nedre del; hos det ena exemplaret

är derjemte öfre delen af det njurlika stycket af laminan

zoosporangiebärande.

Med hänsyn till stipes likna dessa exemplar L. fissilis J.

Ag.; från exemplar af denna art i lika utvecklingsstadium

synas de dock vara skilda genom laminans form. — Enligt

min åsigt böra de betraktas såsom utgörande en form af L.

digitata.

(2. L. fissilis J. AG.)

De Lamin. p. 138.

OftrJV AS Spetsbi Als. Dill:p:28!

(3. L. nigripes J. AG.)

Spetsb. Also: ,sbill pa 29.

Ölfrigd. 4ACd dne.

Fam. II. CHORDARIEAE:

Gen. I. CHORDA!) (Stackh.) Lamour.

Ess. p. 26. Stackh. Ner. Brit. p. XXIV sec. Lyngb. Hydr. Dan. p.

23 Char. Muut.

1. Ch. filum (L.) Stackh.

IöreseRincnust Hilum KaSpec. Plant; sil psd631;

Fairhavn på flera famnars djup.

Endast några få, små, knappast !/3 meter långa och myc-

ket fina, med unga zoosporangia unilocularia försedda exem-

plar erhöllos af denna vid Spetsbergen som det synes mycket

sällsynta art. De stå nära den form af Chorda filum, som

Areschoug (Obs. Phyc. III, p. 13) benämner subtomentosa.

1) I erlighet med J. E. ARESCHOUG (Phyc. Scand. p. 363—364) ställer

jag detta slägte bland Chordarieerna.

28 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Gen. II. CHORDARIA (Ag.) J. AG.

Spec. Alg. I, p. 64. As. Syn. Alg. p. XII; lim. mut.

1. Ch. flagelliformis F1. Dan.

t. 650.

f. 1. typica.

Syn. Ch. flagelliformis 1. c. et Auct.

Isfjorden: Gåsöarna, Green Harbour; Danesgat; allestädes

mycket sällsynt, på 1—3 famnars djup.

Spetsbergska exemplar äro finare och mindre förgrenade

än exemplar från Bohuslän. De periferiska celltrådarne äro

mycket svagt klubblika, de centrala cellraderna af nästan lika

tjocklek.

Några 1 Augusti månad tagna individ hafva zoosporangia

unilocularia.

Utom denna förekomma vid Spetsbergens kust flera myc-

ket svårtydda Chordaria-former, hvilka med hänsyn till bålens

struktur öfverensstämma i det närmaste med den förut om-

nämnda, men till habitus stundom äro i hög grad olika denna.

Då de genom mellanformer äro förbundna såväl sinsemellan

som med hufvudformen, kan jag icke betrakta dem såsom

särskilda arter utan upptar dem såsom varieteter af Ch. flagelli-

formis. Af dessa synas följande trenne särskildt böra fram-

hållas.

f. 2. chordeformis Nos.

Forma Ch:e flagelliformis cespitosa, thallo vulgo eramoso,

interdum uno alterove ramo longiori predito; filis cellulosis

periphericis fere cylindricis, cellula terminali ceteris vix vel

paullulo crassiore.

Tab. I, fig. 13, 14, 15.

Isfjorden: Green Harbour, Skansbay, Gåsöarna; Fairhavn;

Mosselbay.

I de flesta fall är denna Spetsbergens vanligaste Chor-

daria-form omöjlig att med obeväpnadt öga skilja från en fin,

kort Chorda Filum. Vanligen (tafl. I, fig. 13) är nämligen

bålen aldeles ogrenad. Stundom bär den dock vid, ofvan

eller under midten 1, 2 eller 3 grenar, hvilken eller hvilka

i de festa fall nå samma längd som den del af bålens hufvud-

axel, hvilken ligger ofvanför biaxelns utgångspunkt. — Sällan

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 6. 29

sinter denna form i spridda exemplar, utan vanligen i glesare

eller tätare tufvor. De största exemplar, jag sett, voro 15

ctmr långa. Bålen är till större delen af sin längd jemtjock

— stundom 1—1!/5; mm i diameter — men afsmalnar något

mot basen och mot spetsen. Vidfästningsorganet utgöres af

en s. k. callus radicalis. De periferiska celltrådarna äro nä-

stan cylindriska eller mycket svagt klubblika (tafl. I, fig. 14)

och öfverensstämma sålunda i det närmaste med dem hos

den typiska formen (Jfr. fig. 14 med fig. 19 tafl. T). Dock har

en eller annan af dem toppeellen jemförelsevis betydligt större

än de närmare basen liggande cellerna, ehuru dock aldrig

skillnaden i storlek mellan toppceellen och de öfriga är så

stor som hos de former, hvilka jag nedan kommer att be-

skrifva. — Till längden vexla dessa celltrådar rätt betydligt

(från 50—125 «u) alltefter bålens olika tjocklek. Zoosporangia

unilocularia (tafl. I fig. 15) äro ellipsoidiska eller ellipsoidiskt-

päronformiga, sålunda lika dem hos hufvudformen, 60—70 u

långa och 25—30 u tjocka.

Exemplar med dylika organ har jag sett i Januari, Fe-

bruari, Maj, Juli, Augusti och December månader.

f. 3. ramusculifera Nos.

Forma Ch:&e fagelliformis thalli axi primario secundum

totam longitudinem ramos crebros, 1—1!/> ctmr longos, sim-

plices, patentes emittente; filis periphericis cellulosis distincte

clavatis, cellula terminali ceteris saltem duplo crassiore. Tab.

Brf gTl0; Lid

Sydkap (uppkastad på stranden); Fairhavn på 2—3 fam-

nars djup; mycket sällsynt.

I olikhet med den föregående växer denna alltid i en-

samma, spridda exemplar. Bålen, som är vidfästad medelst

en callus, blir ända till 30 ctmr lång och af samma tjocklek ?)

som hos hufvudformen. Bålens hufvudaxel bär efter hela sin

längd talrika, korta (omkring 1—1!/; ctmr långa), vanligen

utspärrade, cylindriska eller stundom svagt klubblika, strödda

grenar (tafl. I, fig. 10), hvilka hafva betydligt mindre tjocklek

än den del af hufvudaxeln, från hvilken de utgå. TI de aldra

flesta fall sakna biaxlarne grenar af högre ordning.

!) Exemplaren från Sydkap äro något finare och hafva något längre gre-

nar än de vid Fairhavn tagna.

30 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

De periferiska celltrådarna (tafl. I, fig. 11) äro mera

klubblika än hos de båda föregående formerna. De enrum-

miga zoosporangierna äro i längdsnitt bredt elliptiska, något

kortare hos denna form än hos föregående (55—60 u långa

och 25—530 « tjocka. — Exemplar insamlade i Juli och Au-

gusti äro försedda med dylika organ.

f. 4. subsimplex Nos.

Forma Ch:e fagelliformis thallo eramo sovel parce ramoso,

ramis brevibus, patentibus, sepe recurvatis, interdum uno

alterove ramulo brevissimo preditis; filis periphericis cellu-

losis distinete clavatis, cellula terminali cellulis inferioribus

saltem duplo crassiore. "Tab. I, fig. 16, 17, 18:

Fairhavn och de kringliggande öarna, på 1!/.—2 fam-

nars djup; sällsynt.

Bålen är slak, omkring 30 ctmr då den är som längst, be-

tydligt finare än hos någon af de förut omnämnda formerna,

vidfästad medelst en liten callus radicalis, än alldeles enkel,

än mycket sparsamt grenig. Yngre exemplar äro grenigare

än äldre och hos dem utgå biaxlarna såväl vid som ofvan

och under hufvudaxelns midt. Då växten blir äldre, upplösas,

såsom det vill synas, de biaxlar, som funnits vid och under

hufvudaxelns midt, ty hos äldre, större exemplar är hufvud-

axeln endast upptill grenig. Biaxlarne äro korta, knappt 1

ctmr långa, än raka, än, och i synnerhet om de äro något

längre, böjda, och i detta fall merendels försedda med en

eller annan mycket kort gren af andra ordningen. (På tad.

I; fig 16 är ett ungt exemplar afbildadt).

De periferiska celltrådarne (tafl. I, fig. 17) äro ännu tyd-

ligare klubbformiga än hos föregående, hvarigenom ogrenade

exemplar af denna form lätt kunna skiljas från fina exemplar

af f. chordeformis.

Jag har idke af f. subsimplex sett något exemplar med

fullt utvecklade zoosporangia unilocularia. Dessasynas emel-

lertid vara något mindre hos denna form än hos de föregående

(tal; I, fig..18).

Några exemplar af denna form erinra till habitus mycket

om unga individ af Ch. divaricata, från hvilka de dock låta

lätt skilja sig genom de periferiska celltrådarnes form, såsom

röjer sig af en jemförelse mellan fig. 17 och fig. 20, hvilken

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0O 6. 31

senare är en bild af en dylik periferisk celltråd hos Ch. di-

varicata från Bohuslän.

Såsom förut nämnts, äro dessa nu anförda, vid Spetsbergens

kust förekommande former af Chordaria flagelliformis sam-

manbundna genom mellanformer. Särskildt voro mellanformer

mellan f. ramusculifera och f. subsimplex vanliga vid Fairhavn

och Danesgat. Från Green Harbour har jag en form, hvil-

ken står emellan ”f. typiea och f. ramusculifera, från Fairhavn

en, som sammanbinder formerna subsimplex och chorde-

formis, och från Mosselbay några exemplar, hvilka i vissa af-

seenden likna f. typica, 1 andra åter f. subsimplex.

Gen. III. ELACHISTA DusY!).

NOM" Ger: fp. TIO BEG. US AGE SPee Alb EP. fe

1. E. fucicola (Velley) ARESCH.

Als. Puzgill. p. 230. Conferva fucicola Velley, Mar. Plant.

NroNdersoc kJ AoT Spec... Aloe. I Pp. L2:

Isfjorden: Skansbay; Smeerenbergbay; Fairhavn och de

kringliggande öarna; Mosselbay.

Arten förekommer sparsamt vid Spetsbergen, fästad på

Fucus evanescens och Conferva Melagonium, och är i allmänhet

taget mindre än vid Skandinaviens kuster. Vid Fairhavn

erhöll jag i Augusti några exemplar, hvilka voro nästan klot-

runda, täta och fasta. Det basala lagret var hos dem särdeles

mäktigt utveckladt, uppbärande en riklig mängd zoospo-

rangia unilocularia, men få s. k. »fila libera». Deremot voro

sådana talrika hos exemplar, som anträffades under vintern,

hos hvilka åter »stratum basale» eller »hypothallinum» var föga

utveckladt. Exemplar med enrummiga zoosporangier fann

jag under Februari, Mars, Juli och Augusti månader.

2. E, lubrica RurPr.

Alg. Ochot. p. 388—9.

Isfjorden: Skansbay; Smeerenbergbay; Fairhavn; Mos-

selbay.

Denna art är vid Spetsbergens kust vida rikare på indi-

vid än föregående. — Oftast förekommer den fästad på Ha-

losaccion ramentaceum, men stundom äfven på andra alger,

' I Enlighet med J. E. ARESCHOUG för jag äfven detta slägte till Fam.

Chordarie&e. Jfr. ARESCH. Phyc. Scand. p. 377.

32 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

såsom Polysiphonia arctica, Rhodymenia palmata, Desmare-

stia aculeata, Chetopteris plumosa m. £.

Åfven af denna fann jag åtskilliga exemplar med starkt ut-

veckladt, fast, nästan klotrundt stratum basale få och fila libera.

Några af dessa träffades under Maj, andra under Juni månad.

J. E. Areschougs uppgift (Obs. Phyc. III, p. 19) om fertalet Ela-

chista-arter: »autumno intrante 1. longius provecto fila libera

abjiciuntur, paranematibus cum zoosporangiis glomerulum

hemisphericum formantibus (Elachista globosa Örsted)» synes

sålunda träffa in på de arter af detta slägte, som förekomma

vid Spetsbergen så tillvida, som de båda ega en dylik forma

globosa, men dock icke i det afseendet, att en sådan form

förekommer allenast under senare delen af året. Den kan,

åtminstone hvad angår E. lubrica, uppträda, såsom vi sett,

äfven under våren.

Af alla Spetsbergens alger, möjligen med undantag af Fu-

cus evanescens, är E. lubrica den, som allmännast och oftast

träffas försedd med propagationsorgan. Jag har funnit indi-

vid med zoosporangia unilocularia under alla årets månader,

utom Juni och September. Något exemplar, taget i dessa

månader, har jag icke varit i tillfälle att undersöka. I Januari,

Mars, April och December voro ymnigt zoosporangie-bärande

individ särdeles vanliga vid Mosselbay.

Fam. III. SPHACELA RIE.

Gen. I. 'CH/ETOPTERIS Kärz.

Phyc. Gen. p. 293.

1. Ch. plumosa (Lyngb.) Körz.

1. c. Sphacelaria plumosa Lyngb. Hydr. Dan. p. 103.

Sydkap (uppkastad på stranden); Belsound; Isfjorden:

Kap Staratschin, Green Harbour, Adventbay, Kolbay,

Skansbay, Gåsöarna; Charles Foreland sund; Smeeren-

bergbay; Fairhavn och de kringliggande öarna; Grey-

hook; Mosselbay; 'Treurenbergbay; Duympoint; Low

Island.

Denna art är en af Spetsbergens aldra vanligaste alger.

Den gifna lokalförtekningen visar, att den finnes utefter hela

Vestspetsbergens vest- och nordkust och att den äfven är

träffad vid östra kusten, i Hinlopen Strait. Den förekommer

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 6. 33

såväl 1 det inre af fjordarna som långt ute till sjös. Oftast

träffas den på 2—3 famnars, men ofta på större djup. På

ett ställe såg jag den inom tidvattensområdet.

- Spetsbergska exemplar äro yppigare än, men för öfrigt

lika Svenska.

Äfven hos Spetsbergska exemplar försiggår den fällning

af de artikulerade, tvåsidigt anordnade och motsatta grenarne,

hvilken enligt Areschoug (Obs. Phyc. III, p. 20) eger rum hos

exemplar från Bohuslän. Men under det hos de senare denna

gorenfällning synes försiggå endast under vintermånaderna

och stå i sammanhang med zoosporangiernas utveckling”),

tyckes den vid Spetsbergens kust kunna inträda under hvilken

tid på året som helst och oberoende af propagationsorganens

utveckling. Exemplar med »rami inarticulati....fere nudi»

(Aresch. 1. c.) har jag der sett under Januari, Maj, Juli, Au-

gust, November och December månader. Af dessa voro som-

liga sterila, andra rikt försedda med zoosporangier. Under

vintern voro individ, hos hvilka en decomposition af »rami

articulati> egt rum och sådana, hos hvilka en dylik ej för-

siggått, nästan lika vanliga. De senare buro zoosporangier i

lika stor mängd som de förra.

Zoosporangiebärande exemplar funnos i Mosselbay under

senare hälften af November, hela December, Januari, Fe-

bruari, Mars, April och Maj månader. Den egentliga zoo-

sporbildningsperioden synes vara tiden mellan midten af No-

vember och början af Mars. Derefter voro exemplar med

zoosporfylda zoosporangier temligen ovanliga. Ytterst sällan

träffades då något exemplar med zoosporangia multilocularia.

Zoosporangierna voro dels en- dels mångrummiga. Hos

somliga individ voro alla af samma slag, hos andra förekommo

båda slagen samtidigt. — Zoosporangierna utvecklas från korta,

vanligen enkla, artikulerade, monosifoniska eller delvis poly-

sifoniska grenar (»ramenta» Aresch. 1. c.), hvilka som ett tätt

ludd bekläda vissa ställen af bålens oartikulerade grenar och

') Alla exemplar af denna art, som jag träffat i Bohuslän under våren

och sommaren, hafva haft de artikulerade grenarne i behåll. Vintern

1874—753 såg jag i Bohuslän en mängd individ af Chetopteris plu-

mosa, de flesta zoosporangiebärande, somliga sterila. De senare lik-

nade vår- och sommar exemplaren; hos alla de senare voro de arti-

kulerade grenarne decomponerade.

34 KJELLMAN. OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

utgå allsidigt från dessa. De multiloculära zoosporangierna

äro enligt min erfarenhet hos såväl Spetsbergska som Svenska

exemplar allsidigt anordnade (icke ensidigt som i Obs. Phyc.

III p. 20 uppgifves). Ofta sitta två och två hvarandra motsatta.

På samma sätt äro, såsom fig. 2 och 3 på tafl. II utvisa, de

enrummiga zoosporangierna anordnade.

Gen. II. SPHACELARIA (Lyngb.) J. AG.

Spec. Alg.. I, p.. 29. Lyngb. Hydr. Dan. p. 103; spec. excel.

1. Sph. aretica Harv.

SEC-TJSEA OC Grön ALS "po LOS

Isfjorden: Green Harbour, Skansbay, Gåsöarna; Fairhavn

och de kringliggande öarna; Mosselbay; Treurenberg-

bay; Low Island.

Jag har icke varit i tillfälle att se Harveys beskrifning

af denna art ej heller någon diagnos på densamma. De exem-

plar, som under sista expeditionen hemfördes från Spetsbergen,

öfverensstämma fullkomligt med de der förut tagna, hvilka

senare J. G. Agardh ansett vara identiska med Harveys art

Spb. arctica.

Arten förekommer temligen allmänt på de angifna stäl-

lena, på 2—10 famnars djup, fästad på stenar.

Exemplar med zoosporangia unilocularia fann jag under

Januari, April och December månader, individ med zoospo-

rangia multilocularia under Februari, Mars och April. De

enrummiga zoosporangierna äro klotformiga eller klotformigt-

ellipsoidiska, 50—75 wu långa och 40—60 u tjocka. — Zoo-

sporangia multilocularia (tafl. II, fig. 4,.5, 6) äro koniska

eller cylindriskt koniska, stundom nästan rent cylindriska,

någon gång dichotomiskt greniga (fig. 6), vanligen 120—200

u långa och 45—55 ww tjocka, 2-sidigt anordnade och oftast 2

och 2 motsatta. — De enrummiga sitta oftast ensamma, dock

äfven de merendels tvåsidigt. Det skaft, af hvilket hvarje zoo-

sporangium uppbäres, är än kort än långt, en- eller flercelligt,

monosifoniskt eller polysifoniskt. Ej sällan utgå flera mångrum-

miga zoosporangier från samma cell; i detta fall är det ena

mera utveckladt än de andra (tafl. II, fig. 4 och 5).

Genom de mångrummiga zoosporangiernas form och jem-

förelsevis betydliga längd i förhållande till tjockleken är denna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 9. 35

art väl skild från Sph. cirrhosa (Jfr. Aresch. Obs. Phyc. II,

p. 21. tab. II fig. 7 a och b). Äfven till habitus och för-

greningssätt äro de båda arterna hvarandra olika.

Ham. LVSEROTOCARPEZE:

Gen. I. ECTOCARPUS (Lyngb.) KJELLM.

Skand. Ect. et Tilopt. p. 34—35. Lyngb. Hydr. Dan. p. 130; lim. mut.

1. E. confervoides (Rothb.) LE Jo.

List. d. Alg. p. 75. Ceramium confervoides Roth. Cat.

Bot. I p. 151—132.

Syn. Ectocarpus Confervoides in Kjellm. Skand. Ect. et

Tilopt. p. 67 et seqvent.

f. confervoides s. s. (Roth.) KJELLM.

I. ce. p. 7T17—78. Ceramium confervoides Roth. 1. c.

Isfjorden: Skansbay.

Endast några få, små, med zoosporangia multilocularia

försedda exemplar, fästa på Dichloria viridis, erhöllos. — I sina

förteckningar öfver Spetsbergens alger(J.Ag.Spetsb. Alg. Progr.

och Bidr.) upptager J. G. Agardh BE. siliculosus såsom förekom-

mande vid Spetsbergen och derifrån hemförd under den To

rellska expeditionen 1861. Något af de exemplar, på hvilka

denna uppgift stöder sig, har jag ej sett — i Riksmusei sam-

lingar finnes icke något — och kan följaktligen icke afgöra,

till hvilken af denna arts många former denna E. siliculosus

bör hänföras.

"2. E. ovatus nomen novum.

Syn. Ectocarpus polycarpus Zan. in Kjellm. Skand. Ect.

et Tilopt. p. 93—94.

Isfjorden: Skansbay.

I Botanische Zeitung för år 1874 N:o 15 har Dr. P. Mag-

nus upplyst, att Zanardini sjelf identifierat den af honom be-

skrifna E. polycarpus med Corticularia fuscata Körz. Den

Ectocarpé, som jag 1 min uppsats om Skandinaviens Ecto-

carpeer och Tilopterider upptagit under namn E. polycarpus

ZAN. och beskrifvit (p. 93—95), måste, då så är fallet, erhålla

ett nytt namn, ty från Corticularia fuscata Körtz är den vidt

skild. Grenarnes anordning, de multiloculära zoosporangiernas

326 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

form och anordning är hos dessa båda Ectocarpeer högst

olika. Jag föreslår här för den af mig beskrifna arten nam-

net ovatus. — Denna art har jag nu äfven funnit vid Spets-

bergen. De Spetsbergska exemplaren äro något mindre än

Svenska, men i öfrigt väl öfverensstämmande med dessa. Till

den beskrifning, jag förut lemnat öfver arten, kan jag nu, sedan

jag, efter det nämnda uppsats författades, sett en stor mängd

exemplar, särskildt från Bohuslän, men äfven från Norge”)

och Spetsbergen, tillägga, att zoosporangia multilocularia ofta

sitta i krans och att de ej sällan, 2—fera, utgå från hvar och

en af flera omedelbart på hvarandra följande vegetativa celler,

hvarigenom de komma att sitta i täta grupper. De Spets-

bergska exemplaren, hvilka nästan alla äro rikt försedda med

zoosporangia multilocularia, togos i Juli månad. I Bohuslän

har jag funnit exemplar med dylika organ 1 Maj och Juni

månad. De exemplar Kleen omnämner från Nordlanden

togos i Augusti månad. Åfven de buro mångrummiga zoo-

sporangier.

Gen. II... PYLA TE LLA BOR

Dict. Class. Vol. IV, p. 393.

1. P. litoralis (L.) KJELLM.

Skand. Ect. et Tilopt. p. 99. Conferva litoralis 1: (ex

parte) Spec. Plant: Hd IT, p.o1165:

Syn. E. Vidovichii Menegh. in Heugl. Reise im Polarm.

IIT, p. 284.

Sydkap; Belsound; Isfjorden: Kap Staratschin, Green Har-

bour, Skansbay, Gåsöarna; Smeerenbergbay; Fairhavn

och de kringliggande öarna; Mosselbay; Treurenberg-

bay; Low Island.

Arten är allmänt utbredd längs Spetsbergens Vest- och

Nordkust, men uppträder dock ingenstädes särdeles ymnigt.

Den förekom fästad på sten och större alger, såsom Fucus

evanescens, Laminarieer, Chetopteris m. fl. Endast på få

ställen fanns den inom tidvattensområdet, oftast på 1—Hera

famnars djup.

Den vid Spetsbergens kust vanligast förekommande for-

men af arten är den, som blifvit benämnd f. firma. Vid yttre

!) Här är den tagen af Dr. E. A. G. KLEEN (se KLEEN Nordl. Alg. p. 38).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 6. 37

Norskön fanns en form, som står nära f. compacta, sådan

denna uppträder i norra delen af Östersjön.

Zoosporangie- (såväl uni- som multiloculära) bärande

exemplar träffades under alla årets månader, Maj och Oktober

undantagna. Allmänna voro sådana under Juli och Augusti,

sällsynta deremot under vintern. I Bohuslän har jag sett

äfven under vintermånaderna (Dec. och Jan.) flera exemplar

med en mängd zoosporangier, fylda med mogna zoosporer.

Såsom en abnorm form af Pylaiella litoralis torde man

böra betrakta den alg, som under Zeils och Heuglins expe-

dition anträffades vid Spetsbergens ostkust och under namn

af Ectocarpus Vidovichii Menegh. anföres i redogörelsen för

de vetenskapliga resultaten af denna färd. Docenten V. B. Witt-

rocks godhet har satt mig i tillfälle att undersöka ett af de

tagna exemplaren. Att växten tillhör slägtet Pylaiella är all-

deles otvifvelaktigt. De enrummiga sporhylsorna äro radade

efter hvarandra. Endast några få sådana fylda med zoosporer

finnas på exemplaret, men en hel mängd tomma, som, då

växten togs, voro stadda i upplösning. Formen är utmärkt

derigenom, att bålens hufvudaxel uppbär endast ett ringa

antal längre, men deremot talrika korta, under en rät vinkel

utgående, oregelbundet anordnade grenar, jemte talrika rester

af de grenar, hvilkas celler transformerats till zoosporangia

unilocularia. — Vid Mosselbay tog jag under vintern några

individ af en Ectocarpé, som 1 det närmaste öfverensstämma

med exemplaren från östra Spetsbergen. — I Bohuslänska

skärgården har jag vid fera tillfällen sett en liknande Pylaiella-

form, inblandad i knippen af normalt utvecklad P. lito-

ralis f. compacta, och tillika funnit, att hos vissa individ af

den sistnämnda, sedan de normala, perlbandslikt radade, en-

rummiga zoosporangierna utsläppt sina zoosporer och börjat

upplösas, talrika korta grenar utvecklas från bålens hufvud-

axel och de qvarvarande grenarne och grenresterna. Dessa korta

grenars toppceller förstoras och antaga den form, som de en-

rummiga zoosporangierna i allmänhet ega. Dylika exem-

plar af P. litoralis f. compacta påminna så mycket om den

af Zeil och Heuglin hemförda formen, att det synes mig

vara berättigadt att antaga, att denna är en form af den vanliga

P. litoralis f. firma och uppkommen på samma sätt, som den

nämnda formen af P. litoralis f. compacta.

38 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Fam: VI>DICTYOSIPHONEZ00).

Gen. I. DICTYOSIPHON (Grev.) ARESCH.

Bot. Not. 1873, p. 164—165. Grev. Alg. Brit. p. 55; char. mut.

Subgen. I. DICTYOSIPHON ARESCH.

Je pat00.

"1. D. hippuroides (Lyngb.) Körz.

Tab. Phyc. VI, t. 52, II. Scytosiphon hippuroides Lyngb.

Hydr. Dan. p. 63.

Fairhavn; Mosselbay.

Vid Mosselbay var denna art ganska sällsynt, vid Faåir-

havn något vanligare, men dock äfven här långt ifrån allmän.

Den förekom på 2—5 famnars djup. Exemplar, tagna i Au-

gusti och December, bära zoosporangier (zoosporangia unilo-

cularia).

"2. D. foeniculaceus (Huds.) GRrREvV.

Alg. Brit. p. 56. Conferva foeniculacea Huds. F1. Angol.

p: 104 sec dd. tASI Spec. Als pa då

Isfjorden: Skansbay, Gåsöarna; Smeerenbergbay; Fair-

havn; Mosselbay; Treurenbergbay; Low Island.

På sten och grusbotten, på 3—7 famnars djup, fästad dels

på sten dels på alger, ofta på Chordaria flagelliformis.

Vid Spetsbergens kust förekomma af denna art en stor

mängd i hvarandra gående former, sinsemellan olika med hän-

syn till bålens färg, storlek, förgrening, tubulositet, kortikal-

cellernas storlek och form m. m. Man träffar individ, som

äro flaccida, mer än fotslånga, och andra, som äro styfva

endast ett par tum långa, jemte talrika mellanformer mellan

dessa. Bålens tjocklek är mycket olika hos olika exemplar;

somliga äro nästan hårfina, andra äro vid basen 1 mm 1 dia-

meter; talrika mellanformer gifvas. Smala exemplar äro föga,

de tjocka åter mycket tubulösa. Somliga äro sparsamt, andra

mer eller mindre rikt greniga. Än kan i bålen en hufvud-

axel urskiljas, än icke, än utgå grenarne af första ordningen

tätt intill hvarandra, än äro två närmast hvarandra utgående

') Cfr. Thur. Rech. Zoosp. p. 29—30 och List. d. Alg. p. 14 och 21.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 6. 39

åtskilda 1—2 tum; än äro grenarne af sista ordning temligen

långa och starkt afsmalnande mot spetsen, än korta, jemtjocka,

eller nästan jemtjocka o. s. v. Vissa exemplar äro upptill

beklädda med hyalina, af en cellrad bildade hår; hos andra

saknas sådana. Kortikaleellerna kunna vara kantiga, klotrunda

eller ellipsoidiska, 5—15 u efter sin längsta diameter, stundom

med en ringa, stundom en stor mängd, i färg från ljust gul-

aktigt till mörkbrunt vexlande endokrom. Zoosporangierna

äro, sedda från bålens yta, än klotrunda än klotrundt elliptiska,

20—35 u i diameter. Zoosporangiebärande exemplar har jag

sett endast under sommarmånaderna.

"Nubspee. 1. D. fiaccidus AREscH.

Bor: Növ. Lö73;-p: 169.

Isfjorden : Gåsöarna.

Några väl utvecklade, zoosporangiebärande exemplar af

denna form erhöllos vid nämnda ställe i Juli 1873. Vid Mos-

selbay fanns under vintern en Dictyosiphon-form, som tem-

ligen mycket påminner om denna, men kanske rätteligen bör

hänföras till föregående. Under hela vintern egde den en

ren och klar färg och var stadd i tillväxt. — En mellan-

form mellan hufvudformen och f. flaccidus har jag från Skans-

bay och Low Island.

"NSubspec. 2. D. hispidus Nos.

D. thallo flaccido, olivaceo vel olivaceo-flavescente, inferne

plus minus tubuloso, ramosissimo; ramulis extremis

creberrimis subulatis vel linearibus, tenuibus, vix lineam

longis.

ad tan

Belsound; Fairhavn; Treurenbergbay.

Möjligen är denna egendomliga form att anse för en sär-

skild art. Vanligen kan den med lätthet skiljas från andra Di-

ctyosiphon-former. Karakteristiskt för den är, att bålens hufvud-

axel och de från den utgående grenarne och framförallt gre-

narne af näst sista ordningen uppbära talrika, korta, omkring en

linie långa, hårfina smågrenar. — Växten blir mer än fotslång

och nedtill stundom öfver en linie i diameter. Bålens hufvud-

axel är alltid tubulös, stundom lika mycket som hos föregående.

40 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Afven grenarne af första ordningen äro mer eller mindre

ihåliga. Torkad är den merendels olivbrun; åtminstone gäller

detta om hufvudaxeln och de längre grenarne.

Subgen. II. COILONEMA ARESCH.

Alg. Scand. Exsice. N:o 323.

"1. D. (Coil.) Chordaria ARESCE.

Phyc. Scand. p. 372 et 1. supra cit.

f. simpliciuscula ARESCH.

BötsNOt Lörd, ps LIV.

Isfjorden: Gåsöarna; Smeerenbergbay; Norsköarna.

Öfverallt var denna art mycket sällsynt. Den växte vid-

fästad andra alger på 3—4 famnars djup. De vid Gåsöarna

tagna exemplaren likna till det yttre mycket en Asperococcus

echinatus. De äro starkt tubulösa, omkring 2 mm tjocka och

afsmalna betydligt mot basen, men föga eller icke mot spetsen.

Hos dem finnas zoosporangier. som äro stora, och mycket

utstående, de flesta dock tomma. — Exemplaren från Danes-

gat äro mer än dubbelt smalare än de förra och af betydligt

mindre tjocklek vid spetsen än midten. Alla individ, jag såg

vid Spetsbergen, voro ogrenade och mindre slemmiga och

hade kortikalcellerna fastare förenade än Svenska exemplar.

Gen. II. PHLOEOSPORA ARESCH.

Bot. Not. 1873, p. 163.

”1. Phl. subarticulata ARESCH.

UR ER

Isfjorden: Gåsöarna; Fairhavn.

Mest typiska äro exemplaren från Gåsöarna. De togosi

Juli månad och äro rikt försedda med zoosporangier. De

vid Fairhavn tagna äro i viss mån olika, men likna dock i

hufvudsak vissa former af arten från Bohuslän.

"2. PhlI. tortilis (Rupr.) ARESCH.

Bot. Not. 1876, p. 34. Scytosiphon tortilis Rupr. Alg.

Och prao:

Belsound; Isfjorden: Green Harbour, Skansbay; Smeeren-

bergbay; Mosselbay.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 6. 41

Utan tvifvel är denna en god och från Phloeospora sub-

articulata väl skild art. Bålen är i åtminstone sin öfre hälft

tydligt artikulerad och kortikalcellerna äro särskildt i denna

del i optiskt längdsnitt qvadratiska eller rektangulära. Häri

är den (såsom Aresch. 1. ce. angifvit) i väsentlig grad olika den.

föregående. (Jfr. GoBI Braunt. tafl. 2 fig. 14. J — Unga exem-

plar har jag icke sett af denna art från Östersjön, men väl från

Spetsbergen, der den på angifna ställen icke var sällsynt.

Dessa hafva det egendomliga utseende som fig. 21 på tall. I

utvisar. I bålen är en hufvudaxel tydlig. Från denna utgå

några få, grofva, korta grenar af första ordningen. Dessa åter

äfvensom hufvudaxeln utskicka en mängd smala, enkla, nästan

jemtjocka, omkring 2—3 ctmr långa grenar, hvilka mot axlar-

nes spets sitta tätt packade. — Vid tilltagande ålder delar

sig hvarje individ i flera, derigenom att vissa delar af hufvud-

axeln och de nämnda grofva grenarne af första ordningen

upplösas. Flera så uppkomna individ förenas derefter med

hvarandra till större eller mindre, på bottnen löst liggande

knippen af obestämd form, hvilka äro mycket svåra att utreda.

Växten utvecklar sig nu vidare. Från de qvarvarande delarne

af hufvudaxeln och de grofva grenarne äfvensom från basen

af de enkla, jemtjocka grenar, dessa bära, utbildas en mängd

rhiziner. De sistnämnda grenarne tilltaga i storlek och för-

orena sig, dock sparsamt. t detta sad likna Spets-

bergska np dem från Östersjön och äfven dem från

OM hafvet, der arten enligt Ruprecht förekommer, ehuru

de äro något större och yppigare än dessa senare. Dylika

äldre, sammantofvade exemplar fann jag i stor mängd under

hösten och vintern i Mosselbay. En del af dessa voro för-

sedda med zoosporangier. Dylika organ utvecklar Växten

äfven innan den undergått den omnämnda delningsprocessen.

Unga exemplar träffade jag i början af hösten i Mosselbay

och på sommaren i Green Harbour och Skansbay. — Om detta

utvecklingssätt är för arten konstant, så ligger häri en väsent-

lig olikbet mellan den och Phl. subarticulata. Vid Spets-

bergen förekom den på 2-—flera famnars djup, på sand- och

grus- och stenbotten. Yngre exemplar voro merendels fästa

på stenar.

Till familjen Dictyosiphone&e torde man tillsvidare kunna

räkna följande tvenne slägten

42 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS TLALLOPHYTER.

Gen. III. DESMARESTIA (Lamour.) GREV.

Alg. "Brit. p. XXXIX. Lamour. Ess. p. 23; spec. excl.

1. D. aculeata (L.) Lamour.

I ce. pr 25: pi ucusi aculeatusy,bL..Spec sPlantkosgitos

Längs hela Spetsbergens vest- och nordkust på 2—15

famnars djup.

Näst Chetopteris plumosa är denna art Spetsbergens all-

männaste Pheozoosporacé. Den uppnår här en betydligare

storlek än vid Sveriges kust. — Under vintermånaderna hade

den .grenarne ofta knölligt ansvälda, och saknades då alltid

hår. Under den öfriga delen af året funnos samtidigt exem-

plar, som saknade och egde hår.

Några propagationsorgan har det ej lyckats mig att finna

hos arten.

Gen. IV. DICHLORIA GREV.

Alg: Brit. p. XL

1. D. viridis (Mill.) Grev.

I.;.e. p-199.;, Fucuspviridis Mill Flor; Dansttubeb;

Längs hela vest- och nordkusten af Vestspetsbergen så-

väl inuti fjordarna som långt ut till hafs, på 3—150 famnars

djup.

Arten är mindre allmän än föregående, men har samma

vidsträckta utbredning som denna. Den förekommer på större

djup än någon annan af Spetsbergens alger. — Exemplar,

som äro 40—50 ctmr långa, äro vid Spetsbergens kuster ej

sällsynta. Några propagationsorgan har. det ej heller hos

denna lyckats mig att finna.

Ram VER UNC TAR IE AT

Gen. I. PUNCTARIA GREV.

Alg:r Brit.sp.- LIE

"1. P. plantaginea (Roth) GREV.

|. ce. p. 33. Ulva plantaginea Roth. Cat. Bot. II, p. 243.

Isfjorden: Skansbay.

!yGfr. IThur. List d. AlsIp. 14 ocH 21.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 6. 43

Endast några få, omkring 12 ctmr långa och vid spetsen,

der de äro som bredast, !/, etmr breda, med zoosporangier

försedda exemplar erhöllos vid nämnda ställe i Juli 1873.

Enligt Kleen (Norål. Alg. p. 39) är arten i Nordlanden zoo-

sporförande i Juni månad.

Till denna familj räknar jag också följande slägte.

Gen. II. LITHODERMA ARESCH.

Obs. Phyc. III, p. 22—23.

"1. ÅL. fatiscens ARESCE.

1. c. p. 23—24.

Belsound; Isfjorden: Skansbay; Smeerenbergbay; Fair-

havn och de kringliggande öarna; Mosselbay; Treuren-

bergbay.

En rätt allmän art, förekommande på 2—38 fammnars djup,

beklädande såsom en tunn, jemn skorpa smärre stenar. I

medlet af December fann jag i Mosselbay ett par med några

få zoosporangia multilocularia försedda exemplar.

V." CHLOROZOOSPORACEAT.

Bam UTM EX:

Gen. I. ENTEROMORPHA (LINE) Harv.

Man. op. -LZ3; Link: Lpist. p. 25 ex parte.

1. E. intestinalis (L.) LinK.

1. ce. Ulva intestimalis L. Spec. Plant. p. 1632.

f. compressa (L.) LE Jor.

List. d. Alg. p. 44

p- 1632.

Sydkap; Isfjorden: Green Harbour; Smeerenbergbay;

Fairhavn.

45. Ulva compressa L. Spec. Plant.

Såsom det vill synas, är det befogadt att, såsom Le Solis gjort

(List. d. Alg. p. 42—48), betrakta såsom en art alla de En-

!) Familjen tagas här i den omfattning, som THURET gifver åt densamma

i Rech. Zoosp. p. 15—17.

44 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

"teromorpha-former, hvilka hittills i allmänhet ansetts utgöra

två skilda arter: E. intestinalis och E. compressa. Jag följer

i detta afseende denne författare, men bibehåller såsom art-

namn namnet intestinalis och vill med beteckningen E. inte-

stinalis s. s. utmärka de former, hvilka hänförts till den förut

antagna arten E. intestinalis. Le Jolis beteckningssätt för

arten, Ulva Enteromorpha, kan jag icke använda, alldenstund

det synes mig onaturligt att, såsom han gjort, till ett slägte

sammanföra alla arterna af de allmänt antagna slägtena En-

teromorpha, Ulva och Monostroma.

E. intestinalis f. compressa är ingalunda vanlig vid Spets-

bergens kust, der den förekommer fäst på klipphällar, hvilka

blottas vid ebb. Den är i allmänhet lågväxt (3—10 ctmr

hög) och spenslig och synes mig komma närmast den under-

form af f. compressa, som Le Jolis benämner nana.

2. E. clathrata (Roth.) GREV.

Alg. Brit. p. 181 Conferva clathrata Roth. Cat. Bot. III, p. 175.

Syn. Ulva clathrata (Roth.) Le Jol.

List. d. Alp. p. 48 et sequent.

f. uncinata (Mohr) LE Jo.

1. c. p. 51—52. Ulva uncinata Mohr. Cat. Alg. p. 423

SEC: AG TDpec Al. pa 423:

Syn. Enteromorpha confervoides J. Ag. in Spetsb. Alg.

Ino lig) Os Ila

Mosselbay; Treurenbergbay.

Denna Enteromorpha-form förekom i temligen stor mängd

i de laguner, hvilka funnos omkring nämnda vikar. — Att E.

confervoides i J. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. är denna form,

torde ej vara tvifvel underkastadt; hvilken form åter E. cla-

thrata J. Ag. (1 samma arbete) tillhör, kan jag ej afgöra.

Gen. II. UT MAT(I), WITTR:

Monostr. p. 8 et sequent. L. Syst. Nat. Ed. X, p. 1346; char. mut.

"LI, U. erassa Nos.

U. thallo rigido, obscure- vel coerulescente viridi, forma

varia, vulgo elongato-obovato vel reniformi et lobato,

margine plus minus undulato et plicato; thalli parte

inferiori (supra stipitem) circa 120, media 75—90, su-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 6. 45

periori circa 50 u crassa; corporibus chlorophyllosis

lumina cellularum explentibus, in sectione transversa

thalli partis medie verticaliter rectangularibus, angu-

lis rotundatis, 25—30 u altis, 3—15 uu crassis. Tab. II.

Belsound; Isfjorden: Green Harbour, Skansbay, Gåsöarna;

Fairhavn; 'Mosselbay.

Arten är temligen vanlig på 3—5 famnars djup. Den

förekommer fäst dels på andra alger, dels på sten.

Växten är vidfästad medelst en liten fästknöl. I bålen

kan en tydlig, men kort stipitaldel urskiljas. Denna är upp-

till platt och öfvergår utan gräns i bålens öfre, bredare del.

Till formen är bålen mycket vexlande. Fig. 1 och 2 visa

de båda former, hvilken den vanligen eger. Den kan vara

lancettlik, aflångt lancettlik, utdraget omvändt äggrund, vigge-

lik; predt elliptisk; njurlik o:, sv. Är bålen långsträckt, är

den icke flikig, men väl i kanten vågig och mer eller mindre

veckad. Har bålen deremot en njurlik form, så är den meren-

dels mer eller mindre flikig. Flikarne äro än längre än kor-

tare i förhållande i bålens längd, i spetsen än afrundade

än vinkliga. Till färgen är växten vanligen mörkgrön, stun-

dom med dragning åt blågrönt; till konsistensen fast och

(torkad) ej spröd. — Ett tvärsnitt af stipes strax ofvan fäst-

knölen har ett bredt elliptisk form och är efter sin längsta

diameter omkring 450 u. Här liksom på ett tvärsnitt genom

medlersta delen af stipes (tafl. III fig. 4) intages tvärsnittets

periferi af ett lager celler, hvilkas membraner äro geline-

rade. Isynnerhet är det fallet med den del af membranen,

som vettar inåt mot tvärsnittets centrum. Membranens kon-

tur kan här ej urskiljas. Cellernas lumen fylles helt och

hållet eller i det närmaste af klorofyllkroppen, hvilken sålunda

har samma form, som cellrummet. Vanligen är klorofyll-

kroppen i optiskt tvärsnitt qvadratisk eller rektangulär med

afrundade hörn, eller kort viggelik med den smalare delen

riktad inåt mot tvärsnittets centrum. Stundom är den dock

cirkelrund, elliptisk eller jembredt elliptisk, utdraget viggelik

eller mångkantig med afrundade hörn. — Tvärsnittets (genom

stipes) centrala del utgöres af en trådigt-kornig. hyalinmassa,

med här och der insprängda gröna partiklar af olika form och

storlek. På ett tvärsnitt genom stipes' aldra nedersta del

sträcka sig på något afstånd från hvarandra tvärs öfver tvär-

snittet greniga, smalare eller tjockare strimmor af en mera

46 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

tät, fullkomligt homogen, hyalin substans, hvilka liksom af-

dela detsamma 1 fera skilda fack.

Uppåt aftager stipes hastigt i tjocklek och blir plawut. Det

centrala eller medlersta lagret blir tunnare, klorofyllkrop-

parnes höjd större, deras form mera likartad och regelbun-

den. I tvärsnitt visa de sig nästan rektangulära med afrun-

dade hörn. '

Hos ett 9 cetmr långt, till formen njurlikt exemplar är

bålen, 1 ctmr från fästknölens vidfästningsyta, 100 wu tjock.

Klorofyllkropparna äro här 1 optiskt tvärsnitt jemnbredt ellip-

tiska 30 u höga och 15—20 u tjocka. Ett tvärsnitt genom

denna del af bålen visar, att äfven här ett mediant lager

finnes. Detta är dock endast omkring 35 u tjockt och ut-

göres af en homogen, hyalin substans, i hvilken på tvärsnittet

synes en temligen stor mängd större och mindre till om-

kretsen ofta cirkelrunda hål, somliga tomma, andra åter fylda

med grönfärgad protoplasma.

Längdsnitt genom samma del af bålen eller genom öfre

delen af stipes (tafl. III, fig. 5) angifva, att det mediana lagret

bildas af en homogen substans, genom hvilken sträcka sig i

riktning uppifrån och nedåt talrika, om hvarandra gående,

finare och gröfre, men uppåt alltid tjockare, dels hyalina,

dels med ett grönt innehåll fylda rör. De förra utgöra

tydligen en fortsättning af de senare: och dessa åter äro

ingenting annat än utskott från de celler, hvilka bilda

längdsnittets yta. — Icke alla celler ega dylika utskott, och,

efter hvad det vill synas, utgår aldrig mer än ett sådant från

någon cell. Upptill närmare sin utgångspunkt än dessa ut-

skott endokrombhaltiga; längre ned sakna de endokrom.

På förekomsten af dessa utskott beror helt visst, om ej

uteslutande, så dock i väsentlig grad det fibröst-korniga ut-

seende, som det mediana lagret eger i ett tvärsnitt af stipes'

nedre del, liksom också tillvaron af de hål, hvilka synas på

ett tvärsnitt af bålens nedre del. Dessa utskotts membraner

äro liksom den inåtvända delen af cellernas membraner

starkt gelinerade, och är det detta gélé-ämne, som bil-

dar den hyalina substans, af hvilken, såsom flera gånger

nämnts, det mediana lagret i bålens nedre del består. Strax

ofvanför det ställe, der sist omnämnda tvärsnitt togs, upphör

det mediana lagret och bålen blir distromatisk. Dess tjocklek

är här i någon mån större än något längre ned, omkring 120 u.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 6. 47

Klorofyllkropparna äro äfven här jemnbredt elliptiska, omkring

35 u höga och 5—195 u tjocka (tafl. III, fig. 6).

Vid midten har jag funnit bålens tjocklek uppgå till

50—90 u. Klorofyllkropparnes form är densamma som

längre ned, deras höjd 25—30 wu (tafl. III fig. 7). Hos

många exemplar, särskildt dem, som äro till formen njurlika,

är bålen af betydlig (50—60 wu) tjocklek äfven i sin öfre hälft.

Dock aftar enligt regeln tjockleken uppåt, cellernas lumen

blir allt lägre, men samtidigt af större vidd. Öfverst i bålens

spets eller öfre kant äro klorofyllkropparna i tvärsnitt i det

närmaste qvadratiska, omkring 15 u höga (tafl. TTT TOS

Sedda från bålens yta äro klorofyllkropparna cirkelrunda,

elliptiska eller kantiga med svagt afrundade hörn, 8—20 uu

efter sin längsta diameter. De ligga temligen tätt intill hvar-

andra. Afståndet mellan två intill hvarandra liggande vexlar

frånn2 till 5 ui(tafl. III fig. :3):

Zoosporförande exemplar af arten har jag sett i Juli och

August månader.

Jag har förgäfves bemödat mig att indentifiera denna art

med någon förut beskrifven. Bland de många i Kitzings

Tabulx Phycologice Band VI afbildade arterna finnes ingen,

som till struktur liknar den ifrågavarande, om ej Phycoceris

ramosa (tab. 26 1. c.); hvilken dock utan tvifvel är en från

U. crassa väl skild art. Beskrifningarna af de kända arterna

äro 1 allmänhet mycket knapphändiga och gälla för det mesta

endast växtens habitus. Enligt min erfarenhet äro habituella

karakterer alldeles otillräckliga för bestämmandet af detta

slägtes många arter. Fäster man deremot mera än hittills

skett vigt vid den inre byggnad och särskildt klorofylkrop-

parnes form och storlek samt dessas förhållande till cellrum-

mets form och storlek, skall man helt visst skarpare och bättre

än, förut kunna bestämma och gruppera de särskilda formerna.

2. U. lactuca.

I Spetsb. Alg. Bidr. p. 11 upptager J. G. Agardh en så be-

nämnd Ulva såsom funnen på Spetsbergen af Scoresby. Auctors

namn anföres icke. I Spetsb. Alg. Progr. anföres den samma,

men här med frågetecken.

48 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Gen. III. MONOSTROMA (Thur.) WITTR.

Monostr. p. 15. Thur. Note s. Ulva, p. 29 sec. Wittr. 1. ec. ; spec- adj.

"1. M. lubricum Nos.

M. thallo membranaceo, pallide vel albido-viridi, tenui,

valde lubrico, flaccidoque, forma irregulari, laciniato, plicato,

margine crispo et lacerato, 18—22 u crasso; corporibus chlo-

rophyllosis lumina cellularum explentibus, in sectione thalli

transversa horizontaliter ovatis vel oblongis, 4,;—8 w altis, a

superficie thalli visis circularibus, rotundato-semicircularibus

vel angularibus, subrotundatis, sepe geminis vel qvaternis,

membrane parte cellularum superficiali crassiori. Tafl. IV,

ITRI FE

Fairhavn.

Bland en större samling i salt förvarade alger, tagna

vid Fairhavn på Spetsbergens NV-kust, påträffades vid sam-

lingens undersökning efter expeditionens slut åtskilliga in-

divid af den Monostroma-art, hvars diagnos jag ofvan lemnat.

På dess förekomstort såg jag den icke och känner derför icke

något om dess förekomstsätt. Alla de erhållna exemplaren

äro äldre och i saknad af vidfästningsorgan. Hurudan växten

är som ung och hurudan byggnad vidfästningsorganet har,

måste jag sålunda lemna oafgjordt. Efter all sannolikhet

hafva de individ, som innehöllos i samlingen, legat lösa, då

togos. De äro omkring 15 ctmr långa och ungefär lika breda.

Bålen är 18—22 u tjock, ytterst flaceid och gelinös, blek-

eller hvitgrön. Till formen äro exemplaren oregelbundna,

mer eller mindre flikiga, veckade, 1- kanten krusiga och

sargade.

Sedda från bålens yta äro de celler, af hvilka bålen bil-

das, kantiga med afrundade hörn (tafl. IV, fig. 8). Klorofyll-

kropparne ligga än utan ordning, än två och två eller fyra

och fyra. Cellmembranerna äro gelinerade. "I de för två

celler gemensamma membrandelarne är oftast en midtellamell

urskiljbar. Klorofyllkropparne hafva en mycket vexlande form.

Oftast äro de äggrunda eller kantiga med något afrundade

hörn, ej sällan klotformiga, halfklotformiga eller ellipsoi-

diska. Afståndet mellan två intill hvarandra liggande kloro-

fyllkroppar uppgår i allmänhet till 6—10 «.

BIHANG TILL k. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0O 6. 49

Tvärsnitt af bålen visa, att klorofyllkropparne hafva sin

största utsträckning i horisontal riktning och äro i optiskt

tvärsnitt till formen merendels äggrunda eller elliptiska, sällan

nästan halfcirkelformiga eller jembreda (tafl. IV, fig. 9). Deras

höjd är 4,5—8 mu, deras tjocklek 6—15 u. De fylla hvar och

en sitt cellrum fullständigt.

Med hänsyn till klorofyllkropparnes form, storlek och

förhållande till cellrummets form och storlek äfvensom med

hänsyn till cellernas inbördes läge liknar denna art Mono-

stroma bullosum (Roth) THvr. Från denna är den skild genom

betydligare storlek, genom olikhet i färg och framförallt genom

mer än dubbelt så stor tjocklek. M. bullosum är nämligen

ej mer än 6—9 u tjock. Från de andra arterna af slägtet

Monostroma afviker M. lubricum mycket med hänsyn till

strukturen.

"2. M. fuscum (Post. et Rupr.) WITTR.

Monostr. p. 53. Ulva fusca Post. et Rupr. Il: Alg. Ross.

per21. tab. ACXV I.

Fairhavn 1 Augusti månad, på 4—5 famnars djup.

Arten är ganska sällsynt. Jag lyckades endast erhålla

några få exemplar. Ett af dem är 17 ctmr långt och 14

ctmr bredt, ett annat (fragmentariskt) 25 ctmr långt och 20

ctmr bredt. — Några äro zoosporförande.

"3. M. Blyttii (Aresch.) WITTR.

Monostr. p. 49. Ulva Blytti Aresch, Phyc. Scand. p. 412.

Belsound; Isfjorden: Kolbay, Skansbay; Charles Foreland;

Fairhavn.

Denna är den allmännaste af Spetsbergens Ulvéer. Den

förekommer på 3—5 famnars djup, fästad merendels på små-

stenar, mera sällan på alger.

Understundom hafva Spetsbergska exemplar den form,

hvilken Kleen (Nordl. Alg. p. 42) uppger, att exemplar från

Nordlanden i Norge ega. Oftast äro de dock, såsom fig. 1

tafl. IV utvisar, utdraget omvändt äggrunda, mycket och djupt

veckade och med krusig kant, men icke flikiga. Stundom

äro de jembredt aflånga, aflånga med viggelik bas eller bredt

elliptiska, men i öfrigt lika dem, som till formen äro utdraget

É 4

50 KJELLMAN, UM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

omvändt äggrunda, ehuru dock några af de bredt elliptiska

äro mer eller mindre djupt delade i två eller några få flikar.

De exemplar, som likna dem från Nordlanden i form, äro

äfven lika dessa deri, att de vid torkning antaga en svart-

grön färg. De öfriga stöta oftast något i blågrönt, då de

äro torkade. Till struktur öfverensstämma alla på det när-

maste, så att utan tvifvel alla måste anses tillhöra samma art,

detta i synnerhet som det, efter hvad nyss påpekats, finnes

öfvergångsformer mellan de njurlika, upprepadt flikiga och

de långsträckta, icke flikiga individen. — Växten uppnår vid

Spetsbergens kust en betydlig storlek. I min samling finnes

ett exemplar, som är 24 ctmr långt och 9 etmr bredt, ett

annat 23 ctmr långt och 4,15 ctmr bredt, ett tredje 22 ctmr

långt och 11 ctmr bredt, ett fjerde 12 ctmr långt och ungefär

lika bredt.

För bålens byggnad har Wittrock (Monostr. p. 50), som

dock endast haft tillgång till några fragment af växten, och

Kleen (Nordl. Alg. p. 43—44), som egt fullständiga exemplar,

redan utförligt redogjort.

För mig återstår icke mycket att tillägga. MKleens uppgift

att »de rektangulära cellerna» i bålens nedre del »äro samt-

liga i sin åt ena sidan vettande del upplösta», är, så vidt jag

kunnat finna, ej öfverensstämmande med verkliga förhållandet.

Han har, som det synes, gjort detta antagande för att för-

klara förekomsten af de »större gröna korn», hvilka på ett

tvärsnitt af bålens nedre, distromatiska del synas i det kornigt

fibrösa lagret. Såsom fig. 4 på tafl. IV utvisar, hvilken är en

bild af ett längdsnitt genom ifrågavarande del af bålen, äro

de nedre cellerna hos denna art, liksom fallet är hos flera

andra arter af slägtet Monostroma och hos den förut beskrifna

Ulva crassa, försedda med trådlika, upptill endokromhaltiga

utskott. De omnämnda »större gröna kornen» äro naturligen

delar af dessa utskotts endokrom. De nedre hyalina delarne

utgöra just de hyalina trådar, hvilka Kleen uppger sig hafva

sett i bålens nedre del, men om hvilkas natur och uppkomst-

sätt han icke kommit till klarhet. I öfrigt hänvisar jag till

Wittrocks och Kleens beskrifningar af arten och till de figurer,

som lemnas på tafl. IV fig. 1—7.

Några i Juli månad tagna exemplar äro zoosporförande.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0OG6, 51

Fam. II. CHAETOPHOREAE!).

Gen. I. CHZETOPHORA SCHRANE.

Bair. Flor. sec. Rabenhorst; vide Wittrock Gottl. et ÖL. Alg. p. 25.

>1. Ch. maritima Nos.

Ch. thallo subgloboso, 1—3 u crasso, fusco-viridi, sub-

tenaci; plantulis (thallum formantibus) dense aggregatis, radia-

tim dispositis, inferne parce, superne valde et fasciculatim

decom posito-subdichotome ramosis, (ramulis quibusdam infe-

rioribus irregulariter dispositis); ramis ramulisque fastigiatis,

erectis, adpressis, fere linearibus vel subattenuatis, non pau-

cis pilo desinentibus; cellulis ramulorum radicalium subeylin-

dricis, 12—-22 u longis, 2,;—5 u crassis, ceteris forma varia

sed vulgo subceylindricis vel (in sectione longitudinali) penta-

gonis, (terminalibus non piliferis ovato-ellipsoideis), 5—16 -

longis, 6—10 u crassis, omnibus membrana crassa, simplici

et contento largiori homogeno, fusco-viridi. Tab. V, fig. 15

et 16.

Isfjorden: Green Harbour; Smeerenbergbay; Fairhavn.

Mig vetterligen är hittills icke någon art af slägtet Che-

tophora känd såsom förekommande i salt vatten. Den här

ifrågavarande växte på klipphällar och större stenar, hvilka

blottades vid ebb. I förening med Schizosiphon scopulorum

bildade den ett mörkt stratum, som på vissa ställen, t. ex.

Smeerenbergbay, egde en rätt stor utsträckning.

Arten synes vara väl skild från alla de arter, hvilka jag

känner. Att cellerna i hela bålen med undantag af rotgre-

narne äro i det närmaste lika långa, och af obetydlig längd i

förhållande till tjockleken skiljer den från flertalet af beskrifna

arter. Denna karakter har den gemensam med Ch. pachy-

derma Wittr. (Gottl. och Öl. Allort pas. 20 tall: IV) fo. 13),

men denna är åter i flera andra hänseenden högst olika, så-

som en jemförelse mellan de båda arternas diagnoser lätt ger

vid handen. Cellernas form, cellmembranernas beskaffenhet,

förgreningen m. m. är olika hos båda arterna. I allmänhet

är, såsom redan i diagnosen. angifvits, cellerna hos Ch. mari-

tima nästan cylindriska, något tjockare på midten än vid än-

!) Rörande familjens begränsning se WITTR. Gotl. och ÖL Alg. p. 25.

52 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

darne, eller också äro de — detta gäller i syrnerhet om de

festa af de celler, från hvilka grenar utgå, — i optiskt längd-

snitt 5-kantiga. Stundom äro dock cellerna uästan klotrunda

eller ellipsoidiska. De terminalceller, hvilka icke uppbära

ett hår, hafva en äggrund eller äggrundt-elliptisk form. Rot-

orendellvikes äro cylindriska och skilja sig från bålens öfriga

celler derigenom, att de i allmänhet äro flera gånger så långa

som tjocka (se fig. 16); de öfriga äro merendels föga (sällan

11; gång) längre än tjocka.

I Botanische Zeitung N:o 2 och N:o 5 för år 1876 har

Cienkowski visat, att hos en art af slägtet Stigeoclonium vissa

af bålens celler öfvergå i en palmellacélik bildning. Att nå-

got dylikt äfven försiggår hos Ch. maritima, skulle jag vara

böjd att antaga. I dess kolonier finnes nämligen innesluten

en stor mängd af en Palmellacé i olika utvecklingsstadier.

Några Palmellacé-celler äro till den grad lika vissa af Cheeto-

phoransceller att det ligger nära till hands att anse, att de

ursprungligen varit sådana, men sedan frigjort sig från sitt

sammanhang med bålens öfriga celler.

Fam. III... CONFERVEAE!).

Genö I; , ULOTERIX (Kötg):

Alg. Dec. N:o 144 sec. Spec. Alg. p. 345.

"1. U. discifera Nos.

U. thallo lineari vel apicem versus incrassato, 13—060

crasso, simplici vel parcissime ramoso, ramis brevibus, oppo-

sitis, claveformibus; cellulis brevissimis, membrane parte trans-

versali vulgo tenuissima, longitudinali contra crassa, 3—6 u

et ultra, contento intense viridi, homogeno (= corpore chloro-

phylloso) lumen cellul& explente; corporibus chlorophyllosis

disciformibus, plerisque biplanis vel plano-convexis, nonnullis

biconcavis vel plano-concavis, his diametro vicina exceden-

tibus, omnibus diametro 10—25 u, crassitudine 2—5 (vulgo

2—3 u.) Tafl. V fig. 10—14.

Fairhavn et Duympoint.

!) Beträffande familjens begränsning se WITTR. Gotl. och Öl. Ale. p.

27—28.

BIHANG TILLCK. SV. VET.-AKAD. HANDL:. BAND; 4, N:O 6. 53

På båda de ställen, der denna egendomliga art anträffades,

växte den på klipphällar, hvilka lågo blottade vid ebb. Vid Fair-

havn förekom den tillsamman med Enteromorpha intestinalis, f.

compressa, Schizosiphon scopulorum och Chetophora maritima.

Bålen är i allmänhet trådformig, jemtjock eller smalare

vid basen än mot spetsen, i tjocklek vexlande mellan 15 och

60 u. Den bildas af talrika, i en rad liggande korta celler.

Den transversella delen af cellernas membran är 1 bålens

öfre hälft mycket tunn, i de nedre stundom temligen tjock.

Deremot är den longitudinela delen alltid särdeles tjock. Jag

har ej sett något exemplar, hos hvilket dess tjocklek icke

uppgått till 3 «4; i allmänhet är den 6 u och derutöfver i

tjocklek. — Cellrummet är helt och hållet uppfyldt af ett

starkt grönt, homogent innehåll — klorophyllkroppen. Denna

har i allmänhet formen af en cirkelrund, på båda sidor plan

skifva, hvars diameter varierar från 10—235 u och hvars tjock-

lek icke öfverstiger 5, men vexlar mellan 2—5 u. I optiskt

längdsnitt visar sig en sådan klorophyllkropp rektangulär med

svagt afrundade hörn.

Här och der finnes det emellertid i bålen celler, hvilkas

klorofyllkropp visserligen är till omkretsen cirkelrund, men

hikonkav, plan-konkav eller konkav-konvex (se tafl. V, fig.

10—13). Celler med dylika klorofyllkroppar förekomma än

ensamma än 2 och 2. I senare fallet kunna antingen båda

cellernas klorofyllkroppar vara konkav-konvexa och dessa

vända då alltid den konvexa ytan mot hvarandra eller också

är den ena cellens klorofyllkropp plan-konkav, den andras

konkav-konvex, hvarvid den senares konvexa yta är vänd mot

den förres plana yta. Dessa cellers egendomliga klorofyllkrop-

par hafva enligt regeln en större diameter än de intill dem lig-

gande cellernas, hvilket synes vara något för denna art karakteri-

stikt. — Celler finnas också på vissa ställen i bålen, som hafva en

plan-konvex klorofyllkropp. Oftast är det fallet med de celler,

hvilka ligga omedelbart intill dem, hvilkas klorofyllkroppar

äro bikonkava, konkav-konvexa eller plan-konkava, hvarvid

den plan-konvexa klorofyllkroppens konvexa yta alltid är vänd

mot den närliggande klorofyllkroppens konkava yta.

Några af de tagna exemplaren äro greniga, men alltid

mycket sparsamt. Grenarne äro motsatta, korta, mot spetsen

starkt förtjockade, klubblika och bilda en mot bålens längd-

axel rät vinkel (tafl: V fig. 12).

34 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Denna. grenbildning synes hafva uppkommit derigenom

att någon af bålens celler delat sig i longitudinel riktning i

tvenne lika stora dotterceller, och hvar och en af dessa på

samma sätt åter i två. Antagligt är, att af de båda sistnämnda

endast den yttersta på hvarje sida ånyo dela sig i samma

riktning som förut och så allt framgent, så att grencellernas

uppkomst betingats genom apicalcellens delning och tillväxt.

I följd af detta bildningssätt komma de båda motsatta gre-

narna att stöta omedelbart intill hvarandra i bålens centrum.

Såsom fig. 13 och 14 på tafl. V utvisa, öfvergå vissa

individ af denna art stundom i ett Schizogonium-stadium !).

Schizogonium-formen uppkommer derigenom att ett större

eller mindre af Ulothrix-trådens celler delat sig en eller flera

gånger i en med bålens längdaxel parallel riktning. Bålen

kommer härigenom att på vissa ställen utgöras af 2—fera i

bredd liggande celler. Ån är det endast en och annan cell,

som undergått en sådan delning, än är det flertalet af bål-

cellerna (fig. 14). Stundom dela sig de nedre cellerna icke,

men deremot de festa af de öfre (fig. 13). TI senare fallet

är bålen alltid nedtill högst betydligt (omkring 3 gånger)

smalare än upptill, hvarvid dock kan inträffa, att vissa delar

äro betydligt tjockare än de intill stötande. Hos de individ

och de delar af bålen, der en upprepad celldelning ägt rum,

äro cellerna mycket olika med hänsyn till sin utsträckning i

bålens transversella riktning. De kunna i detta afseende va-

riera från 5—30 u. Deremot är deras utsträckning i bålens

längdriktning obetydlig och konstant densamma, nämligen

Da ANN

Gör: IE UTA DOPEHORA KUrg:

Phyc. gener. p. 262.

”1. Cl. diffusa (Dillw.) Harv.

Phyc. Brit. t. CXXX. :Conferva ' diffusa -Dillw. Brit.

Conf ii. 21

Fairhavn.

Endast några individ af denna för Spetsbergens algflora

nya art erhöllos i Augusti månad. De växte tillsamman

med följande.

!) Om Schizogonium se Körtz Phyc. gener. p. 245—246.

BIHANG TILL K. SV. VEC.-AKAD. HANDL. BAND. 46 N:0O 6. 55

2. CI. areta (Dillw.) Körz.

Phyc. gener. p. 263. Conferva arcta Dillw. Brit. Conf. p.

67, Suppl. t. E.

Belsound ; Isfjorden: Green Harbour, Skansbay, Gåsöarna,

Kap Staratschin; Smeerenbergbay; Fairhavn; Mossel-

bay ; Treurenbergbay; Duympoint; Low Island.

Denna art förekommer längs hela Vestspetsbergens vest-

och nordkust, dock ingenstädes i någon större ymnighet.

Vanligast visade den sig vara vid Norsköarna och Smeeren-

berg berg. Vid Low Island upphämtades den med botten-

skrapa flera mil till sjös. Sällan träffades denna inom tidvattens

området, utan oftare på betydligare djup — 2—10 fmr. Den

var fäst på sten. — Den Spetsbergska formen ansluter sig när-

mast till Conferva arcta b. i Aresch. Phyc. Scand. p. 427 (Con-

ferva vaucherieformis Ag. Syst. Alg. p. 118). Zoosporförande

exemplar har jag tagit i Augusti månad.

Gen. III. RHIZOCLONIUM Körz.

Ehye: gener. por 20k:

”1. Rh. riparium (Roth.) Harv.

Man. p. 206 (Rhizoclonium riparia). Conferva riparia Roth.

Cat. Bot. III p.s216:

Isfjorden: Green Harbour, Skansbay, Gåsöarna; Smeeren-

bergbay; Foulbay; Fairhavn.

Den Spetsbergska formen är Conferva implexa b. 1 Aresch.

Phyc. Scand. p. 434. Den bildar ett temligen tjockt och

stundom ganska vidsträckt stratum på klipphällar, som blottas

vid ebb. Vid Smeerenbergbay var den rätt ymnig. Några

zoosporförande exemplar af den samma har jag icke sett.

Gen. IV. UROSPORA ÅARESCE.

ObsrPhycs IN porlös

1. U. penicilliformis (Roth.) ARESCH.

Obs. Phyc. II, p. 4. Conferva penicilliformis Roth. Cat.

Borel. p. 24715

Syn. Conferva hormoides in J, G. Ag. Spetsb. Alg. Progr.

poetetibidr. ps (ib

Fairhavn; Treurenbergbay; Duympoint.

56 KJELLMAN. OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Denna förut endast af Vahl på Spetsbergen tagna art,

såg jag ingenstädes på Vestkusten. Vid Fairhavn var den

ej sällsynt på klippblock, hvilkas öfre del låg blottad vid ebb.

De vid Duympoint i Juli tagna exemplaren äro rikt försedda

med zoosporer. Under våren och sommaren träffar man (en-

ligt Aresch. Obs. Phyc. II, p. 3) i Bohuslän zoosporförande

individ af arten.

Gen. V. CONFERVA (L)3.

Syst, Nat; Hd. oc Pelle

1. C. Melagonium (WEB. et MOonRr).

Reise p. 194—195.

Belsound; Isfjorden: Green Harbour, Skansbay, Gåsöarna;

Smeerenbergbay; Fairhavn; Mosselbay; Treuren-

bergbay.

Conferva Melagonium är icke sällsynt vid Spetsbergens

kust. Den förekommer mestadels på grusbotten på 5—15

famnars djup, vidfästad små stenar. Jag har sett exemplar,

som voro 50 ctmr långa och omkring 1 mm. i diameter.

Fam. IV. CHARACIEZE 2).

Gen. I. CODIOLUM Al. BRAUN.

Als; Unie: p:i19:

”1. C. Nordenskiöldianum Nos. 3).

C. thallo (in speciminibus adultis, zoosporiferis) 175—400

u longo; clava 100—250 longa, stipitem longitudine su-

perante. Tafl. V, fig. 1—9.

Duympoint på stenar i vattenmärket.

Så vidt jag har mig bekant är förut endast en art af

detta slägte beskrifven, nämligen C. gregarium, hvilken år 1852

1) Slägtet tages här i den omfattning, att det inbegriper alla de Con-

ferveer, hvilka af KÖTZING i Spec. Alg. föras till slägtena Cheto-

morpha och Conferva, de dock undantagna, hvilka tillhöra slägtet

Microspora Thur. (Rech. Zoosp. p. 12—13).

2) Familjen tages här i den omfattning, som WITTROCK (Gotl. et ÖT. Alg.

p. 32) gifvit åt densamma.

3) Jag har uppkallat denna art efter Professor A. E. NORDENSKIÖLD.

hvilken framför andra vi hafva att tacka för kännedomen om Spets-

bergens natur, och som var ledare för den expedition, under hvilken

jag var i tillfälle att göra de iakttagelser och samlingar, för hvilka

i denna uppsats redogöres.

BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 6. 57

fanns af Alexander Braun, och af honom blifvit på ofvan an-

gifvet ställe utförligt beskrifven och noggrannt afbildad. Den

Spetsbergska arten liknar visserligen rätt mycket denna C.

gregarium, men är dock utan tvifvel att anse såsom en från

denna mycket väl skild art.

Med hänsyn till bålens form öfverensstämma i allmänhet

de båda arterna med hvarandra såsom lätt visar sig vid en

jemnförelse mellan de figurer, som på tafl. V lemnas af C.

Nordenskiöldianum i olika utvecklingsstadier och dem, som

åtfölja beskrifningen af OC. gregarium. Dock är den del af

bålen, som Braun benämner »clava» (klubban), hos den förra

arten oftare utdraget omvändt äggrund än aflång, hvilken form

den i allmänhet eger hos OC. gregarium.

En väsentlig olikhet mellan de båda arterna är den, att

»stipes» hos fullvuxna exemplar af C. Nordenskiöldianum all-

tid är kortare än klubban, men hos C. gregarium åter 1!/s—3

gånger längre.

Hos 8 zoosporförande exemplar af C. Nordenskiöldianum

hade stipes och klubban följände längd.

Stipes' längd. Klubbans längd.

60 u 110 u

60 » 1305

SJUME 100 »

100 » 150 »

100 » 2015

110 » 2

150 » 160 »

O0 20059-

— .C. gregrarimm är till alla delar större än C. Norden-

skiöldianum. Hos den förre är klubban 250—500, vanligen

omkring 333, wu lång och 66—90 :: tjock; stipes upptill 22—29

tjock. Klubbans tjocklek hos C. Nordenskiöldianum varierar

mellan 25—50, stipes” mellan 10—16 u. Cellinnehållet är hos

C. Nordenskiöldianum finkornigt grönt eller stundom med en

svag dragning åt blågrönt. Några stärkelsekorn innehåller

cellen icke hos något af de tagna exemplaren.

Gen. Il. CHARACIUM Al. BRAUN. Fa

in Kätz Spec. Alg. p. 208. Abbe

>1. Ch. spec.

Mosselbay.

58 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

På ett exemplar af Pylaiella litoralis, taget i Mosselbay

i Okt. 1872, finnes fästadt ett individ af en Characium-art,

som icke är identisk med någon af de arter, hvilka äro be-

skrifna i arbeten, för tillfället tillgängliga för mig. Då jag

emellertid saknar en betydlig del af den hithörande littera-

turen och många arter af detta slägte under sista tiden blif-

vit beskrifna, med någon af hvilka den här ifrågavarande

torde kunna identifieras, vill jag icke åt densamma gifva något

namn. Jag lemnar på tafl. IV en figur (10) af den. Det er-

hållna exemplar är zoosporförande, till formen smalt omvändt

äggrundt, 40 wu långt och, der det är som tjockast, 12,5 wu i

tjocklek. Stipitaldelen är ytterst kort. Upptill finnes en por,

genom hvilken zoosporerna uttränga.

Utom de nu anförda Chlorozoosporaceerna finnas i min

samling två eller möjligen tre arter, tillhörande denna alg-

grupp. Dessa lefva inuti andra alger. För dem skall jag

vid ett annat tillfälle särskildt redogöra.

VI. .PHYCOCHROMOPHYCEA,

Fam. I. RIVULARIEE!).

Gen. I. SCHIZOSIPHON Kärz.

Phyc. gener. p. 233.

"1. S. seopulorum (Web. et Mohr) Körz.

1. ce. Conferva scopulorum Web. et Mohr, Reise p. 195.

Isfjorden: Green Harbour; Smeerenbergbay; Fairhavn.

Arten var temligen ymnig på de angifna lokalerna. Den

växte på klipphällar, hvilka lågo blottade vid ebb. Den är

mindre och mindre tufvig vid Spetsbergens än vid Skandina-

viens kust.

1) Jfr. WITTR. Gotl. et ÖL Alg. p. 67.

BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND: 4. N:O0 6.

Pars

EXPLICATIO FIGURARUM.

Tab. I

Fig. 1. Laminaria solidungula J. AG.

sori: zoosporangia et paranemata.

Fig. 2—3. Laminaria Agardhii NoB.

ss 2. Paranema.

. 3. Zoosporangium uniloculare.

Fig. 4—5. Laminaria digitata (L.) LAMOUR.

. 4. - Paranema.

. 5. -Zoosporangium uniloculare.

Fig. 6—7 (7a et 7 b). Alaria grandifolia J. AG.

. 6. Paranema.

«7. -Zoosporangia unilocularia.

Fig. 8-9. Saccorhiza dermatodea (De la Pyl.) J. AG.

. 8 :Paranema.

. 9. Zoosporangium uniloculare.

Fig. 10-12. dChordaria flagelliformis F1. Dan.

f. ramusculifera NoB.

. 10 plantam magnitudine naturali exhibet.

. 11. Filum thalli periphericum cellulosum.

. 12. Zoosporangium uniloculare.

Fig. 13-15. Chordaria flagelliformis F1. Dan.

f. chordeformis NoB.

. 13 plantam magnitudine naturali exhibet.

. 14. Filum thalli periphericum cellulosum.

. 15. Zoosporangium uniloculare.

Fig. 16 18. Chordaria flagelliformis F1. Dan.

f. subsimplex NoB.

. 16 plantam magnitudine naturali exhibet.

g. 17. Filum thalli periphericum cellulosum.

g. 18. Zoosporangium uniloculare.

539

60 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Fig. 19. Chordaria flagelliformis Fl. Dan.

f. typica.

Filum thalli periphericum cellulosum plant&e in Bahusia lecte.

Fig. 20. Chordaria divaricata AG.

Filum thalli periphericum cellulosum plante in Bahusia lecte.

Fig. 21. Phloeospora tortilis (Rupr.) AÅRESCH.

Exhibet figura plantam juniorem magnitudine naturali.

Figuris 10, 13. 16 et 21 exceptis. omnes 400:ies sunt amplificat>e.

Tab. IL:

Fig. 1. Dictyosiphon foeniculaceus (Huds.) GREV.

Subspec. D, hispidus NoB.

Plantam magnitudine naturali figura exhibet.

Fig. 2—3. Chetopteris plumosa (Lyngb.) KöTz.

Fig. 2. Ramellus zoosporangiis unilocularibus obsitus, 125:is amplif.

Fig. 3. Pars ejusdem, 225:is amplif.

Fig. 4—6. Sphacelaria arctica HARrRY.

Partes thalli zoosporiungia multilocularia forma diversa gerentes, 125:ies

amplif.

Tap. LIT

Fig, 1—8. Ulva crassa NOB.

Fig.1 et2 plantas forma diversas magnitudine naturali exhibent.

Fig. 3. Pars thalli a superficie visa.

Fig. 4. Sectio transversalis partis stipitalis medize.

Fig. 5. Sectio longitudinalis partis stipitalis superioris.

Fig. 6. Sectio transversalis thalli paullulum supra stipitem.

Fig. 7. Sectio transversalis thalli medii.

Fig. 8. Sectio transversalis thalli supremi.

Figuris 1 et 2 exceptis, cetere omnes 225:ies sunt amplificate.

TANT:

Fig. 1—7. Monostroma Blyttii (Aresch.) WITTR.

Fig. 1 plantam form&e non typice magnitudine naturali exhibet.

Fig. 2. Sectio transversalis partis stipitalis inferioris.

Fig. 3. Sectio transversalis partis stipitalis superioris.

Fig. 4. Sectio longitudinalis partis stipitalis supreme.

Fig. 5. Sectio transversalis thalli paullo supra stipitem.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 6.

Fig. 6. Sectio transversalis thalli medii.

Fig. 7. Sectio transversalis thalli supremi.

Fig. S—9. Monostroma lubricum Nor.

Fig. 8. Pars thalli a superficie visa.

Fig. 9. Sectio transversalis thalli.

Fig. 10. Charaecium spec.

Fig. 2—3 125:ies, fig. £4— 8 225:ies, fig. 9—10 400:ies sunt amplificat2e.

"Tab. V:.

Fig. 1-9. Codiolum Nordenskiöldianum Nos.

Plante diverso evolutionis stadio; fig. 3—9 plant&e zoosporifere.

Fig. 10-14. Ulothrix discifera NoB.

Fig. 10—11. Partes plantarum thallo normali.

Fig. 12. Pars plant&e thallo ramoso.

Fig. 13. Pars inferior plantie in Schizogonium Kiitz. transeuntis.

Fig. 14. Pars superior plante ejusdem.

Fig. 15—16. Chetophora maritima Nos.

Fig. 15. Pars plantul&e superior.

SoS

Fig. 16. Pars plantul&e inferior, rhizihå predita.

Fig. 10—14 400:ies, ceter2e 225:ies sunt amplificat>e.

ake dat förllros

SOT Heja ål : KS 20

Virerie il HIN PAIRS

Ar I AdÄT ä -.

Aes at

pre maunibiiidenrebiof ve

san ÄN SKOL nyv fal STEAIV

LS FP id vg fb

är FE 1 äv aosliunh rlnuitof, å Mor hEN

A AAA Se ok lsker 2 Lr

"ni 4 Mets PR VER

snäbngs ' Lake [EV AI RR sa At ma NN SOT

- ar ino sota 2 mel NIT

fär farttina lid sAoqatsad) PAD

NN Å rt | HÄL id ÖNBåRe tå

00 mtifavitt.: AdTstN. Av tai mg

dl of ILL PTL ve ita

$ i , ME

Ty pas

r | .

MÅ

c ö

je ri böter ö (LIL Br

Br IV

ER FA TE jul 4 TN NNE

gg in tAdT SURT VIA nl brl

i å i er - Fl vå ? KJ AM rå lö åh få

fur ever Vila ÖRUS ARN

ör ida dias ettan MARK

bu tef lag anskål LA vana vn

ckholm

ryckeriet

Bihang t.K. Svenska Vet. Akad. Handl. B.4. N:

Kjeltiman del

Bihang t.K. Svenska Vet. Akad. Handl. P.4.Ne 5

Fig.1

Tafl. I.

1.Dictyo

iphon foeniculaceus subspec. D. hispidus

45,65. Sphacelaria arctica.

= ; = VAS PRESS ry -

= FARS: OMM

> (ögna ESO Re :

TN gora AS RS SA RE NOA 5

FÖRR RA |

Ka NE a :

0 — — G886G

: Cm

: =

- RT

2 - PP

2 3

g 5

A 3

< oll :

Bihang 1. K Svenska Vet Akad Handl. B 4. N2 6. Tafl.N.

HeraRA I

| Fig.10

Kjellman del. Central-Tryckeriet, Stockholm

1 7 Maonaostroma Blvtti 2 åa MaAncetroma bihricinim ; beter BEA

1-7. Monosiroma bly. c vVlonostroma iuDricum naraclura Spec

late

Taft

Bihang 1. K. Svenska Vet. Akad. Handl. B.4 N:6

; a ja grann

INC S

[TDI RUNDA umvEdnmm

= NAND =

EESTREAN |

=E)

SE FA Fn a SAS KA JES SER

(GUNNO GVARA BA RB RNER 826 09087 Tot

Kjellraan del.

tima

iLUla

Ti tr

FÖRT It eektboina ba eu

16.Cheetophora

id,

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 4. N:o7.

OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER

EKOT TEVE EE ORKAR:

MEDDELADT DEN 13 SEPTEMBER 1876.

STOCK HOLM, 1276.

P5 Än NORS TEDI& SÖNER

EONGL. BOETRYOEKARE

-ANUDONETN ANOONE

De rika entomologiska samlingarna i såväl Riksmuseet i

Stockholm som Göteborgs naturhistoriska museum mmnehålla

bland mycket annat värdefullt äfven en ej ringa mängd exo-

tiska - myriopoder, hemförda från olika verldsdelar. WSärskildt

eger Riksmuseet i den delen åtskilligt nytt och ovanligt, som

förvärfvats under fregatten Eugenies verldsomsegling åren

1852—53. Genom vänligt tillmötesgående från dessa samlin-

gars resp. intendenter, hrr professor C. Stål och A. W. Malm,

har jag blifvit satt i tillfälle att egna ifrågavarande afdelningar

en sorgfälligare granskning, och det är resultatet deraf, som

härmed framlägges.

Det var egentligen min afsigt att här blott omnämna det,

som syntes vara för vetenskapen nytt, men jag har äfven upp-

tagit några förut kända arter, dels för att gifva ett bidrag till

kännedomen om deras utbredning, dels för att framhålla några

för dem väsendtliga karakterer, hvilka hittills varit förbisedda.

Åtskilligt emellertid af det, som angifves såsom nytt, är det

måhända icke, utan skall kanske låta sig inrangeras under de

äldre författarens generella och osäkra arter. Dervid har jag

då rönt andra nyare myriopodologers öde. Man kan nämligen

som bekant icke slå upp en nyare deskriptiv uppsats om my-

riopoder utan att finna det mesta, om icke hela materialet,

framstäldt såsom för vetenskapen förut okändt. Utan tvifvel

beror detta till en del på omöjligheten af att utan närmare

kännedom om de äldre författarnes typer öfvertyga sig om

hvad de verkligen haft för ögonen.

För att så mycket som möjligt underlätta identifieringen

af här nedan beskrifna former har jag, då figurer ej kunnat

erhållas, egnat dem temligen fullständiga beskrifningar. Upp-

repandet af en del för flere arter nästan gemensamma eller

föga utmärkande karakterer kan måhända anses tynga diag-

noserna såsom onödig ballast, men skänker till ersättning möj-

ligheten af jemförelse, om så behöfves. De mera väsendtliga

4 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

och vigtiga kännetecknen — af hvilka några här för första

gången användas — böra dock särskildt falla i ögonen genom

den gruppering af arterna som vidtagits. Ty att ordna ar-

terna blott efter de olika s. k. faunaområdena har synts mig

mindre lämpligt, då dels ej materialet varit större, dels en

mängd myriopoder äro verkliga kosmopoliter, — något som

de för öfrigt tydligen måste vara, eftersom de med lätthet kunna

medelst skeppslaster, flytande trästammar m. m. sprida sig

från ö till ö, från verldsdel till verldsdel.

Ordo I. CHILOPODA LATREILLE.

Fam. Scolopendrid& (LEACH.)

Gen. Scolopendra (LIN.) NEWPORT.

Den diagnos, som i en föregående uppsats!) är lemnad af

slägtet Scolopendra, uppstäldes — liksom de öfriga slägtdiagnoserna

derstädes — närmast på grund af det material, förf. då hade att för-

foga öfver. Under bemödandet att göra begränsningen skarp och

klar blef diagnosen i vissa fall för trång, såsom det synes vid ett

genomgående af följande artbeskrifningar.

Skolopendrorna synas mig lämpligen kunna delas i följande

fyra grupper:

I. Collares (1. Collaria nov. subg.)

Scutum dorsale primum antice prope marginem sulco transverso,

marginem sequente.

De skolopendror, som här blifvit sammanförda till en grupp;

äro i flere afseenden olika de följande. Ej nog med att de såsom

en genomgående karakter hafva första segmentet ofvan försedt med

en framtill tvärgående eller något bågböjd fåra, som löper parallelt

med framkanten, de hafva dessutom oftast äfven en rikligare tagg-

väpning och (med undantag dock af Sc. otomita SAuss.) 2:a käk-

benparets höftdel annorlunda danad. Det parti, som lemnar fäste

åt de små tandbärande styckena, är nämligen genom en tydlig

sutur skildt från det öfriga. Detta frånskilda främre parti är åter-

igen försedt med en längsgående sutur, som liksom delar det i två

trekantiga delar, vid hvilkas framkant tandlamellerna äro fästa.

Rryggsköldarnes två längsgående intryck, som i allmänhet ej börja

förr än på 3:e skölden, sträcka sig hos de flesta af dessa äfven

fram på hufvudet.

A. Femora pedum 2:i— 20:i paris supra apice spinulosa.

Caput supra lineis duabus longitudinvalibus integris, antice di-

vergentibus, impressis. Coz&e pedum maxillarium 2: paris parte

antica (triangulari) suturå transverså disereta. Antenne 17—19-

1) Myriopoda Africa australis etc. (Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1871 N:o 9, 1872

N:r 5

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 7. 5

articulatae, articulis vestitis dense pubescentibus, sed setis non seri-

atim dispositis. Scuta ventralia suleis exarata. Pedes penultimi,

sicut ceteri, articulo penultimo infra calceari unico.

a) Pedes anales articulo secundo etiam armato. Scutum

dorsale ultimum convexum, non carimatum.

1. Scolopendra gigantea (Lin.)

Syn.: 1758. Scolopendra gigantea LiN., Syst. Nat. ed. X p. 638.

a: » gigas LEAcH, Linn. Trans. XI p. 383

? (sec. NEWPORT.)

» 1844. » SVANEMWE. 6 binna Pranss XNlAGp. odd.

» » » gigantea NEWP., o. c. p. 400.

» » » insignis GERVAIS, Ånn. Soc. entom.

de France p. XXIX

(sec. GERV.)

» 1847. » » » Ins:; Apt. IV p. 278

pl. 43, fig. 4.

Lata, subtiliter et sparse punetata. Caput zeque longum ac latum

Coxze pedum maxillarium 2:1 paris parte antica discreta sulco longi-

tudinali sat profundo et antice sulcis obliquis abbreviatis; dentibus

8, quorum 2 (1. saltem 1) exterioribus distantibus et distinctis,

interioribus indistinctis, fere confluentibus; processus partus femo-

ralis sat magnus, tuberculatus. Antenne 19-articulatae, articulis 8(?)

primis subglabris, longitudinem seutorum dorsalium anteriorum 7

subaequantes. Scuta dorsalia latissima, longitudine (etiam majorum

posteriorum) fere dimidio minore quam latitudine, 5—21 lateribus mar-

ginatis. — Scutum ventrale ultimum longius quam latius, apice subtrun-

catum, angulis tamen subrotundatis. Pedeslatitudine corporis longiores,

femoribus 2:1—20:i paris supra apice spinulis paucis (2—5). Pedes

1:i paris calcearibus 1,1,1,2 (articulis 1 [femori] — 4 affixis). Pedes

anales teretes, sat breves, longitudinem scutorum dorsalium poste-

riorum fere 4, anteriorum fere 6 3 xXequantes; articulo primo longis-

simo, spinis c. 25—30 supra, infra et in latere interiore sparsis;

processu apicali crasso nec longo, c. 7-fido; articulo secundo supra

apice spinulis 2. Pleure segmenti ultimi subtiliter punctata, apice

producto 7-fido spinulaque laterali mimina distante.

Color olivaceo-ferrugineus, infra pallidior.

onolea(C-212) mm; lat: 201 m.m.; long; ante; 42 m.m.;

long. ped. an.: 37 m.m.

Riksmuseum eger af denna art, som utmärker sig för sin stor-

lek, sin ovanligt rika taggväpning m. m., tvenne exemplar, det ena

från S. Amerika (Columbia), det andra från obekant lokal.

Jag har för denna jättinna bland skolopendrorna användt Linnés

artnamn gigantea, ehuruväl "Linné, såsom Newport visat, ursprung-

ligen ej haft någon annan typ för sin art än en (oriktig) figur i

Browns arbete öfver Jamaica. Den enda säkra synonymien är Sc.

insignis GERVAIS; men om man genomläser hvad Newport och Ger-

vais yttra om de citerade »arternas» frändskaper, så kommer man

lätt till det antagandet, att Sc. gigas LEACcH, gigantea (LIN.) NEwP.,

6 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

och GERVAIS och insignis GERVA1YS i sjelfva verket äro blott en art.

Gervais säger om sin gigantea: — — »est fort voisine de la Sc.

insigne; mais elle est plus brune, et ses trois dents internes, con-

fondues ensemble, forment sur la partie dentifere de Pappareil forci-

pulaire une saillie rectiligne; ses pieds de derriere sont plus aplatis

et un peu ou moins épineux. Crest une varieté bien distincte,

ou plutöt une espéce å part.» — Newport åter yttrar om Sc. gi-

gantea: »It differs from Sc. gigas of Leach in the more cylin-

drical form of the posterior pair of legs and the obeonic femoral

joints, and in the legs being all of an uniform colour.» Ar olik-

heten icke större än den, de med de anförda orden viija framhålla,

så är artskilnaden tydligen icke berättigad. — Anmärkas bör till

slut, att Newports uppgift om benens taggväpning hos Sc. gigantea

ej fullt passar in på den art, som här ofvan blifvit kallad med detta

namn.

b) Pedes anales articulo secundo inermi.

Scutum dorsale ultimum fornicatum, carina media longi-

tudinali.

2. Seolopendra cristata NEWPORT.

Syn.: 1844. Scolopendra cristata NEWP., Ann. & Mag. Hist. Nat.,

AIF (pIE98

» 1844. » » » — Linn. Trans. SIASpEade:

Lata, subtilissime punctata. Caput fere seque latum ac longum.

Coxe pedum mazillarium 2:i paris puncetate, parte antica ita ut in

preced. spec. formata; dentibus 10, quorum exteriore magno di-

staute, interioribus fere confluentibus; processus partis femoralis

magnus tuberculatus. Antenne 17-articulate, longitudinem scu-

torum dorsalium anteriorum 6 superantes, articulis 3 primis glabris,

4:0 supra glabro, ceteris dense sed breviter pubescentibus. Scuta

dorsalia latissima, 5—21 lateribus crasse marginatis; ultimum antice

fornicatum, medio carinatum 1. cristatum. Scutum wventrale ultimum

longius quam latius, apice subtruncatum. Pedes femoribus 2::—20:i

paris supra spinulis 2 apicalibus. Pedes primi paris calcaribus 1,1,1,2.

Pedes anales teretes, breves, longitudinem seutorum dorsalium po-

steriorum 3, anteriorum 5 subequantes, articulo primo longissimo,

supra introrsum spinis magnis c. 5 processuque apicali trifido, infra

spinis 6 triseriatis. Pleure&e segmenti ultimi subtilissime punctatze,

apice producto bifido.

Color olivaceo-castaneus. Antenne et pedes (femoribus exceptis)

maximam partem viridia. Pedes maxillares 2:i paris pedumque ana-

lium articulus primus late, corpus inferius femoraque pedum cete-

rorum ferrugineo-brumea.

Long.: 162 m.m.; lat.: 16 m.m.; long. ant.; 35,5 m.m.; long.

ped. an.: 24,5 m.m.

Från Brasilien (Para: Mus. Holm.).

B. Femora pedum posticorum (19::—20:i paris?) supra apice

spinulosa.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 7. 7

Caput, coxe pedum maxillarium 2:i paris articulus penultimus

pedum penultimorum ita ut in sect. A.

a) Antennarum articuli vestiti setis rectis et uncinatis in

series regulares alternantes digestis (quasi subcostati).

Scuta ventralia sulcis binis exarata. Pedes anales

articeulo secundo inermi.

3. Scolopendra crudelis Kocu.

Syn.: 1847. Scolopendra crudelis KocH, System der Myr. p. 170.

Ba 1862: » » IDEM, Die Myriap. II, p. 36, fig.

I löken, LLGR

a 11865: » longipes Woov, Myriap. of North Am.,

Pp: 160.

Lata, subtilissime punctata. Caput paullo longius quam latius.

Coze pedum maxillarium 2:1 paris parte antica discreta suturis tenui-

oribus; dentibus 6 magnis, exteriore distante, interioribus conflu-

entibus; processus partis femoralis sat magnus tuberculatus. An-

tenne 17-articulate, longitudinem scutorum dorsalium anteriorum

6 2xequantes, articulis 5 primis subglabris, ceteris seriatim setosis.

Scuta dorsalia ab 5:0 1. 6:0 lateribus erasse marginatis; ultimum linea

media longitudinali impressa nulla. Scutum ventrale ultimum lon-

gius quam latius, apice truncatum. Pedes 19:i paris femoribus supra

apice spinulis binis, paris 20:1 item supra apice spinulis paucis

(4—9) et prreterea pone apicem spinulis 1—2. . Pedes primi paris

calearibus 0,0,0,1—2. <:Pedes anales subteretes, longi, longitudi-

nem scutorum dorsalium posteriorum 4—5, anteriorum 6—7 2equan-

tes, articulo 1:o longissimo, spinis plurimis (c. 30—40) in latere

interiore et inferiore sparsis (infra subseriatis), processuque apicali

crasso, sat longo, c. 8-fido. Pleure segmenti ultimi subtilissime

punctate, processu carinato, sat longo, S—12-fido, spinulisque la-

teralibus paucis (1—4.)

Color dilute castaneus, scutis dorsalibus 2—20 postice viridi-

limibatis. (Basis antennarum pedesque apice viridescentes?)

HiOR os GREMNE sr brats ko FI. IN. LORSL Fant 29 Im

long. ped. an.: 34 m.m.

Denna art föreligger i många exemplar från Vestindiens öar,

särskildt Barthelemy. Afven från Newyork finnes exemplar i Göte-

borgs museum.

Antennernas borstklädnad är synnerligen ovanlig. Borsten äro

€j såsom hos andra skolopendror oregelbundet eller spiralformigt

strödda öfver ledernas yta, utan de bilda mycket tydliga och regel-

bundna rader, en rad af raka borst alternerande med en annan af

krokböjda, hvarigenom antennerna synas liksom refflade.

b) Antennarum articuli vestiti non seriatim setosi. Scuta

ventralia suleis nullis (1. tantum antice valde abbre-

viatis). Pedes anales articulo secundo armato.

8 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

4. Scolopendra nitida n. sp.

Lata, nitida, sublevis 1. subtilissime punctulata. Caput fere

zeque longum ac latum. Coxze pedum maxillarium 2:i paris suturis

sulcisque partis anticee discrete distinctis; dentibus 6, quorum exte-

riore magno distante, interioribus fere confiuentibus; processus partis

femoralis brevis, tuberéulatus. Antenne(?). Scuta dorsalia lata, ni-

tida, 11—21 lateribus leviter marginatis. Scutum ventrale ultimum

longius quam latius, apice truncatum. <Pedes breves, latitudinem

corporis paullo superantes, femoribus 19:i et 20:1 paris supra apice

spinulis 1—25; articulus 2:us pedum 20:i paris supra etiam spinulosus

(spinula media 1 atque 1 apicali); articulus 2:i pedum 19:1 paris

supra apice etiam spinula unica minima. Pedes primi paris cal-

caribus 0,1,1,1 (?). Pedes anales teretes, breves, longitudinem scu-

torum dorsalium posteriorum 35 anteriorum 5 xequantes, articulo

primo longissimo spinis 9, quorum supra introrsum 2—3, 3 infra

in serie simplici et 3 inter has series triangulatim dispositis, pro-

cessu apicali haud magno trifido; articulo secundo supra spinulis 3

(2 mediis et 1 apicali). Pleure segmenti ultimi apice producto

trifdo.

Color supra atro-viridis, caput postice, pedes et corpus infra

flavicantia.

Long.» 123 mm; lat. : 18: m.m:; long. ped fan:RI54 mm:

Af denna art finnes på Riksmusum ett (defekt) exemplar från

norra Brasilien. Då det är illa medfaret, ha vissa karakterer ej

säkert kunnat angifvas. Processen å såväl sista segmentets pleu-

raldel som analbenens 1:a led säges här vara treklufven, hvarvid

dock är att märka, att två af de taggar, med. hvilka processen slutar,

äro mycket små och måhända eljest snart affalla.

C. Pedes omnes (analibus exceptis) supra inermes. Antenna

articulis plus viginti.

a) Pedes penultimi articulo penultimo caleari 1. Scutunr

dorsale ultimum linea media longitudinali nulla.

5. NScolopendra ileros Woop.

Syn. 1863. Scolopendra Heros Woop, Journ. N. A.'S., new Ser.,

vol: .V, p- 18 (sec WooD);

1865. » » +. Id., The Myr. of North Am. op. L50-

Lata, antice attenuata, sublaevis 1. subtilissime punetata. Caput

subeordatum, supra lineis duabus longitudinalibus integris, antice

divergentibus, paullo latius quam longius. - Coze pedum maxillarium

2:i paris parte antica (subtriangulari) indistincte discereta, dentibus 8

haud magnis, exterioribus paullo majoribus quam interioribus; pro-

cessus partis femoralis sat magnus, haud tuberculatus. Antenne

25—articulata, long, longitudinem scutorum dorsalium anteriorum

73 Öquantes, art. 5 primis subglabris. Scuta dorsalia 7—21 1la-

BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. ' BAND. 4. N:O 7. 9

teribus acute marginatis. Scuta ventralia 2—20 sulcis binis; ulti-

mum latitudine basis vix longius, apice truncatum. Pedes latitudine

corporis multo longiores. Pedes 1:i paris calearibus 1,0,0,2. Pedes

anales teretes, longitudinem scutorum dorsalium posteriorum 32.

anteriorum fere 6 sequantes; articulo primo longissimo, spinis c. 13

armato, quarum 5 supra imtrorsum (binis approximatis), 6 infra trise-

riatis, 2 in latere interiore, oblique seriatim adscendentibus, processu

apicali 6-7-fido. Pleure segmenti multimi dense punctulate, apice

producto c. 5-fido, circum et prope apicem spinulis 3—4 minoribus,

et 1 laterali distante.

Color scutorum dorsalium plurimorum pedumque analium satu-

rate viridescens. Caput, segmenta 2 prima, antenn&e pedesque fer-

ruginea.

Mönster 28 m.m.s: Jat. scuti dors. 16:1 12,5. mms. laty Scuti

age: long nant. : 32,5, m.m,.; Jong. ped..,an.:.120, m.m.

Två exemplar, båda från Texas, hafva stått mig till buds.

b) Pedes penultimi articulo penultimo calcari nullo. Scu-

tum dorsale ultimum linea media longitudinali im-

pressa.

6. Scolopendra, otomita SAUSsURE

? Syn.: 1860. Scolopendra otomita SAUSSURE, du Mexi-

que p. 125.

Sat lata, sublaevis. Caput fere xeque longum ac latum, supra lineis

longitudinalibus destitutum. Pedum maxillarium 2:i paris coxe integre,

parte antica non discereta, dentibus 8 distinctis; processus partis

femoralis crassus, non tuberculatus. Antennae moniliformes, 23-ar-

ticulate, longitudinem scutorum dorsalium anteriorum 6 3 equantes,

articulis 8—9 primis subglabris. Scuta. dorsalia (16—)17—21

lateribus marginatis. dScutum wventrale ultimum latitudine basis bre-

vius, apice emarginatum. Pedes latitudine corporis longiores; pedes

1:i paris calearibus 1,1,1,1(?). Pedes anales subteretes, longitudinem

scutorum dorsalium, posteriorum 4434, anteriorum 63 equantes, articulo

primo longissimo in latere superiori introrsum spinis 5 processuque

apicali parvo bifido, in latere inferiore spinis 10—212 in series 4

digestis. Pleure segmenti ultimi, punctate, apice producto, bifido,

cireum et prope apicem 2—4 spinulis, lateralique 1 distante.

Color castaneus, scutis dorsalibus postice viridi-limbatis, linea

media pallidiore. Caput, segmentum 1", corpusque inferius ferru-

ginea.

Hong sell emm; lat. 455 m.m.; long. ant.::d,5; long. ped.

Det beskrifna exemplaret är från Texas (Mus. Holm.)

Ehuru ej alldeles säker på riktigheten deraf, har jag identifierat

arten med Saussures. Ölretensstämttelsen är 1 de flesta fall stor, fastän

10 PORAT, OM NÅGRA EXOTSKA MYRIOPODER.

Saussure haft större exemplar (62 m. m. 1.) att tillgå. Saussure an-

tyder, att S. otomita och S. atzeca äro hvarandra mycket lika, samt

hänvisar för den senare till figuren. Taggväpningen på 1:a och 20:e

benparen är der återgifven olika med förhållandet här ofvan, men

då teckningen af det främre benparet tydligen icke är trogen, så

kan ju detsamma vara fallet äfven med det 20:e.

II. Calearate 1. (Calcaria nov. subg.)

Pedes anales articulo penultimo infra calcarato. Scutum dorsale

primum antice sulco transverso nullo.

Det för skolopendrorna högst ovanliga förhållandet att äfven

analbenens näst sista led är försedd med en sporre, har föranledt

nedan beskrifna arts uppställande såsom typ för en särskild grupp.

Äfven i andra afseenden afviker den ej obetydligt från sina sam-

slägtingar. Så är t. ex. den bakåt ovanligt långt utdragna sista

ryggskölden af egendomlig form; tredje ryggskölden mycket stor; tän-

derna på 2:a käkbenparets höftdel äro särdeles små; buksköldarne

sakna den vanliga skulpturen. Måhända skall en och annan af

dessa karakterer gälla i vidsträcktare mån än för Se. calcarata.

7. Scolopendra 'calearata n. sp.

Sat gracilis, sublinearis, punctata. Caput dense punctatum,

fere xeque latum ac longum, supra lineis longitudinalibus destitutum.

Pedum mazillarium 2:i paris coxe integre subleves, dentibus 10—12

minimis, valde indistinctis; processus partis femoralis minimus tuber-

culatus. Antenne 17-articulate, longitudinem scutorum dorsalium

anteriorum 5 superantes, articulis 3 primis (4:o supra) subglabris,

ceteris dense pubescentibus. Scuta dorsalia (12—)13—21 lateribus

marginatis, tertium magnum quinto non minus, septimo majus; ulti-

mum parvum sed latum, postice medio valde (sed late) productum, linea

media lungitudinali destitutum. Pedes latitudine corporis longi-ores,

omnes articulo penultimo calcari 1, (ungue, ut solet esse, calcaribus

2), ceterum inermes. Pedes anales teretes, longi, graciles, longitudinem

scutorum dorsalium posteriorum 5, anteriorum 7 subequantes vel

superantes articulo primo longissimo, (longitudine scutorum 3:1 et 4:i)

supra introrsum spinulis 5 processuque apicali bifido (in altero pede

— reproducto? — numerus spinularum est c. 14 processusque 5-fidus),

infra spinulis c. 9 sparsis. Pleure segmenti ultimi punctatre, pro-

cessu apicali 5-fido spinulaque laterali distante.

Color viridescens, margine postico capitis ferrugineo.

Long.: 46 m.m.; lat.: 4,5 m.m. long.; ant.: 8,5 m.m.; long.

ped; an.:, ll m.m.;, long. scuti dors. 1. 2ommnmssglas ejusdem 4

m.m.; long. scuti dors. 3:1 2,5 m.m.; lat. ejusdem: 4,5 m.m.

Troligen från Kina (Mus. Holm.)

BIHANG TILL -K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND: 4. N:O 7. 11

IT. Multispinate.

Pedum analium articulus primus infra spinis numerosis, ple-

rumque in tres series digestis.

Pedes penultimi articulo penultimo inermi. Scutum dorsale

primum antice sulco transverso nullo. Coxreée pedum maxillarium 2:i

paris integre, parte antica non disereia. Scutum dorsale ultimum

linea media longitudinali impressa.

Af de skolopendror, som 1 redogörelsen för Sydafrikas myrio-

poder upptagas (Öfvers. Vet.-Ak. Förh. 1871, N:r 9), höra alla utom

Sc. elongata till denna grupp, hvarför således den der lemnade slägt-

diagnosen gäller i sin vidlyftighet egentligen blott för denna. —Tag-

garne på analbenen undertill äro ordnade i tre rader. 2:a käkben-

parets höftdel företer framtill icke någon tvärgående sutur utan

bildar ett enda helt stycke, framtill bärande på vanligt sätt de små

tandlamellerna. Rygg- och buksköldarnes längsfåror sträcka sig ej så

långt fram som 1 grupp I. Det näst sista benparet har ingen tagg

eller sporre på näst sista ledens undre sida; de öfriga benparen ha

som vanligt näst sista leden väpnad med 1 sporre och kloleden

med 2 dylika.

Att bland skolopendrorna säkert urskilja arter är ännu alltid

förenadt med svårigheter. Svårast synes det dock vara inom denna

grupp, alldenstund taggväpningen oftast är lika hos fertalet arter,

färgteckningen också ungefär densamma, och från antenner oeh mun-

delar fins föga karakteristiskt att aumärka. Tre ofta förekommande

typer tyckas dock kunna urskiljas: den ena har analbenens två för-

sta leder ofvan plattade och på ömse sidor med upphöjda skarpa

kanter (= Sc. platypus BrRASDrt), den andra har äfven tredje leden

bildad på samma sätt, hvarjemte den har ett större antal ryggsköldar

marginerade (= Sc. longicornis NEWwP.), den tredje har analbenens

alla leder nästan trinda och blott 16-—21:e ryggsköldarne margi-

nerade (=pSc. cognata v. Por.). Om dessa skiljaktigheter blott äro

beroende på olika kön eller olika utveckling, eller om de äro kon-

stanta under alla förhållanden, det må kommande forskningar afgöra.

7. Scolopendra platypus BrRAnDpr.

Syn. ? 1840. Scolopendra platypus BRANDT, Rec. etc. p. 61.

» 1871. » Afzelii v. Por., Ofvers. Vet.-Ak. Förh.

NET OLE p. CU EGR

Till denna art kan föras en mängd i Stockholms och Göte-

borgs museer förvarade skolopendror, som förskrifva sig från vidt

skilda håll: från Vestindien och Sydamerika (Barthelemy och St. Chri-

stoffer, Surinam, Rio Janeiro, Colonia vid La Platafloden), från

Kina och Java. Antennerna, som typiskt tyckas vara 20-ledade,

hafva stundom 1 led mindre, stundom 1—2 mer (hos ett exemplar

12 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

räknas på ena antennen ända till 23 leder. Ryggens marginering

börjar i allmänhet på 13:e skölden, men förekommer stundom redan

på 10—11, stundom ej förr än på 14—15. Längden kan stiga

ända till 100 m. m.

9. Secolopendra longicornis NEWPORT.

?Syn. 1844. Scoiopendra longicornis NEWwP., Linn. Trans. XIX p.

383.

Sat gracilis, sublevis. Caput paullo longius quam latius. Pedum

maxillarium 2:i paris coze dentibus 10 parvis, quorum 2 exterioribus

magis distinctis; processus partis femoralis sat magnus, tuberculatus.

Antenne 19—21-articulatae, longitudinem scutorum dorsalium an-

teriorum 5-—6 sequantes, articulis 6 primis subglabris. Scuta dor-

salia '7—21 lateribus marginatis; ultimum latum. Scutum ventrale

ultimum fere zeque longum, ac basis est lata, postice augustius sub.

truneatum. Pedes anales crassi, longi, longitudinem scutorum dor-

salium posteriorum 3, anteriorum 4 multo superantes, articulis 3

primis supra dilatatis et deplanatis, in utroque latere (supra) acute

marginatis, articulo primo supra spinis 4—53 (binis approximatis)

processuque apicali sat longo, gracili, 4—fido, infra spinis ce. 9 tri-

seriatis. Pleure segmenti ultimi punetatze, processu apicali sat longo

4-(3—05-) fido spinulaque laterali distante.

Color ferrugineo-castaneus, scutis dorsalibus postice, capite an-

tennisque plus minus viridescentibus.

Long: 95 m.m.; lat. 8 m.m.; long: ants: LYsSommslona:

ped. an.: 16 m.m.

Från Brasilien, Java, Siam och Kalkutta.

Den gröna färgen synes hos dessa skolopendror sträcka sig

äfven till hufvud och antenner. — Kochs Sc. planipes har också

analbenen på lika sätt formade, men den har blott de 6 bakre rygg-

sköldarne marginerade.

10. Scolopendra cognata v. PoraAr.

Syn. 1871. Scolopendra cognata v. POoR., Öfvers. Vet.-Ak. Förh.

N:0y05 pa tll4dt

Utom från södra Afrika finnas exemplar af denna form från

Egypten, Java och Moluckerna.

11. Seolopendra impressa n. sp.

Sat gracilis, sublevis. Caput fere aeque latum ac longum. Pedum

maxillarium 2:i paris coxe dentibus 9—10 parvis, quorum 2 exte-

rioribus distinctis, 2—3 interioribus indistinctis; processus partis femo-

ralis sat parvus, tuberculatus. Antenne 20-articulata, longitudinem scu-

torum anteriorum 5 subequantes, articulis 6 primis subglabris. Scuta

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 7. 13

dorsalia (3—)5—21 lateribus marginatis. Scutum ventrale ultimum

fere eque longum ac basis est lata, postice valde angustatum, apice

truneatum. Pedes anales suberassi, longi, longitudinem scutorum

dorsalium posteriorum 33, anteriorum 43 xequantes, articulis 2 pri-

mis supra deplanatis, extrorsum submarginatis, articulo primo supra

spinis 5 (binis approximatis) processuque apicali 3—5-fido, infra

spinis 9 validis triseriatis. PleureÅ segmenti ultimi processu medi-

ocri 3—4-fido.

Color-olivaceo ferrugineus, scutis dorsalibus 2—20 postice vi-

ridi-limbatis, linea media longitudinali pallidiore.

Long.: 116 m.m.; lat.: 10 m.m.; long. ant.: 20 m.m.: long.

podifan.: 18 m.m.

Från ön Keeling (Mus. Holm.)

Ryggsköldarnes marginering, som börjar redan på de främsta

segmenten, är inom denna grupp något så ovanligt, att det be-

skrifna exemplaret synts mig tillhöra en från andra skild art.

IV. Parcispinate.

Pedes anales subteretes, parum spinati, articulo primo infra

spinis 3—2 Il. nullis. Corpus postice elongatum.

Scutum dorsale primum antice sulco transverso nullo. Scuta

ventralia sulceis binis distinctis.

Typen för dessa skolopendror är Sc. elongata. Taggväpningen

är ganska ringa. På undre sidan af analbenen, hvilka för öfrigt

icke äro plattade eller marginerade, finnas antingen inga taggar eller

blott ett par. I denna grupp torde äfven böra inträda några i

södra Europa och Egypten förekommande arter, hvilkas typ är Sc.

cingulata LATREILLE.

ÅA. Pedes penultimi articulo penultimo calcari 1.

12. Scoloperdra elongata v. POraATr.

Syn.: 1871. Scolopendra elongata v. Por., Öfvers. Vet.-Ak. Förh.

INFÖR dkpe utl43t

I samlingarna finnas exemplar af denna verkligt kosmopolitiska

art från Sydamerika (Rio Janeiro), Vestindien (Portorico, Barthelemy

och S:t Christoffer), Asien (Kalkutta, Keeling, Java, Siam, Guam,

Malabarkusten), Sandwichsöarna och Nya Holland. Alla öfver-

ensstämma i hufvudsak med den (1. c.) för Scol. elongata gifna be-

skrifningen: antennerna 18-ledade, 2:a käkbenparets tänder mycket

små, ryggsköldarne mer eller mindre tydligt marginerade från och

med den 7:e, de bakre mycket förlängda, äfven om icke alltid

längden af 18:e, 20:e och 21:a fullt uppnår bredden. Analbenens

taggväpning vexlar deremet hvad antalet taggar beträffar ej obe-

tydligt: stundom fins t. ex. ofvan blott 1 tagg utom den tvåklufna

ändprocessen; insidans taggar saknas ofta helt och hållet o. s. v.

14 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

Den äldsta säkra benämningen för denna art är, enligt den

granskning jag haft tillfälle att anställa af De Geers typexemplar i Riks-

museet, Scol. morsitans DEGEER. Detta kan emellertid knappast vara

Linnés Sc. morsitans, enär Linné i Syst. Nat. ed. X. p. 638 för sin

morsitans uppgifver »articuli antennarum 20», hvilket antal aldrig

kan tillkomma Sc. elongata. Dernäst kunde Leachs namn Scol. sub-

spinipes förtjena att upptagas, men då Newport säger, att såväl anal-

benens som pleuralpartiets processer äro treklufna och detta aldrig

varit fallet hos något. af de väl 100 ex. jag undersökt af elongata,

är hans art möjligen skild. Brandts Scol. septemspinosa är säkerligen

också synonym, men då taggarne ofta äro till antalet mindre än sju,

tyckes mig den benämningen olämplig. Vidare skulle man kunna

hafva skäl att välja något af Newports namn Se. Placee, S. Ger-

vaisii, S. Ceylonensis, S. planiceps, S. sexpinosa eller S. lutea, hvilka

alla antagligen utgöra blott en art, men svårigheten är dervid att veta,

hvilket af dessa namn som bör föredragas. Bland Kochs arter be-

teckna S. gigantea, S. mactans, S. ferruginea och S. sulphurea

utan tvifvel också samma art som vår. Under sådana förhållanden

har jag ansett lämpligast att för arten bibehålla det namn, den er-

noe

13. Seolopendra Silhetensis NEWPORT.

Syn. 1845. Scolopendra Silhetensis NEWPORT, Linn. Trans. XIX p.

393.

Af denna form, hvilken blott genom sin frånvaro af taggar

äfven på analbenens undre sida (och som man derföre kunde vara

benägen att anse såsom blott en varietet af föregående), eger Riks-

museet exemplar från Kina och Kalkutta.

B. Pedes penultimi articulo penultimo infra calceari nullo.

214. Scolopendra cingulata LATREILLE (sec. BRANDT).

Från Egypten finnes i Riksmuseet ett exemplar, som öfverens-

stämmer med den beskrifning, som Brandt (Rec. etc. p. 58) lemnar

af S. cingulata. Analbenens ändprocess å första leden säges vara

»fissus»; hos föreliggande exemplar är den 3—4-klufven. Sista seg-

mentets pleuralprocess är 3-klufven. Ryggsköldarnes marginering

börjar på den 11:e. Antennerna äro 20-ledade och motsvara i det

närmaste de 5 främre ryggsköldarnes längd. Analbenen äro något

längre än antennerna.

Gen. Cormocephalus Newport 1844.

(Linn) Trans öxiXt ps (276 00 IIS PORAN Öfvers. Vet.-

AkörFörh. Teva INO nojrp Lib).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 7. 15

I. Pedum articulus penultimus inermis.

A. Line& dorsales longitudinales impresse jam in scuto primo

integre. Spiracula parva, rotundata. Pedum analium articulus pri-

mus secundo brevior. Caput postice impressione furcata.

1. Cormocephalus impressus n. sp.

Gracilis. Caput fere eque vel paullo magis latum ac longum, sat

dense et distincte punctatum. Pedum mazillarium 2:i paris coxe punc-

tate, dentibus 8—10 minimis, indistinetis, exteriore distante majore;

processus partis femoralis sat magnus. A'ntenne breves, longitu-

dinem dorsalium anteriorum 4 2equantes, articulis 6 primis subglabris

1]. quam sequentibus minus setosis. Scuta dorsalia vix punctulata,

inter lineas plerumque bisulcata, 10—11 lateribus marginatis, ulti-

mum multo latius quam longius. Scuta ventraliu 2—20, ut solent esse,

suleis binis profundis, plurima preeterea antice fossula parva: nlti-

mum 2eque longum ac latum, postice truncatum. Pedes anales crassi,

longitudinem scutorum dorsalium posteriorum 5 superantes, anteri-

orum 6 subaequantes, articulo primo dimidio longiore quam latiore,

supra apice profunde sulcato, introrsum spinulis 2 processuque api-

cali minimo bifido, infra in carina exteriore depressa spinulis 2, in

imteriore 2; praeterea est margo ipse infra processum apicalem su-

perum spinis 3—4 armatus; ungue falciformi, calcaribus nullis.

Pleure segmenti ultimi fortiter punctatae, Pprocessu minimo bifido

spinulaque laterali distante.

Color olivaceo-viridescens.

Honor 20,5 m.m.sölats 2,2 m.m.;long. ant: 4. m.m.; long.

ped:ran:: 6,5.

Till grund för beskrifningen af denna i flere afseenden märk-

liga art ligger ett Göteborgs museum tillhörigt exemplar från S:t

Domingo. Att de två längsintrycken på ryggsköldarne äro hela

redan på 1:a segmentet och fortsättas långt fram på hufvudet, är

något egendomligt, bvarför hit äfven skulle kunna föras exemplar

från S:t Barthelemy och Newyork, ehuru ryggens marginering ej hos

dessa börjar förr än på bakre sköldarne och fårorna emellan ryggens

längslinier äro otydliga. Andra utmärkande kännetecken för arten

äro analbenens proportioner och taggväpning äfvensom spiraklernas

form. Hos de följande arterna af slägtet sträcka sig de båda längs-

intrycken på hufvudet ej öfver halfva skölden.

Synes komma närmast Corm. lineatus NEWPORT, med hvilken

jag skulle varit böjd att identifiera honom, om Newports beskrifning '

af analbenens 1:a led icke antydde en bestämdt skild art.

B. Linee dorsales longitudinales impresse in scuto 2:0 in-

tegre (in scuto 1:o abbreviatze).

16 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPDER.

Spiracula valvularia 1. subpyriformia, longitudinalia. Pedum

analium articulus primus secundo longior. :

(Scuta ventralia suleis binis; Caput impressione furcata).

a) Unguis pedum analium calcaribus nullis. ;

2. Cormocephalus monilicornis n. sp.

Sat gracilis, punctatus. Caput dense punctatum, sxeque longum

ac latum. Pedum maxillarium 2:i paris pars coxalis dense punctata,

dentibus 8 parvis, interioribus indistinctis, fere confluentibus; pro-

cessus partis femoralis sat magnus. Antenne breves, moniliformes,

longitudinem scutorum dorsalium anteriorum 4 paullo superantes,

articulis 6 primis subglabris. Scuta dorsalia subtiliter punetata

postica tamen fere punctis nullis, nonnulla transverse subcoriacea,

12—21 lateribus marginatis. Scutum ventrale ultimum latitudine

basis longius, postice trunucatum. Pedes anales breves, longitudinem

scutorum dorsalium posteriorum 3, anteriorum 43 xequantes, sub-

graciles, articulo primo plus duplo longiore quam latiore, supra in-

trorsum spinulis 2 prosessuque apicali sat producto bifido, infra iu

carima exteriore spinulis 4 (2:a & 3:a approximatis), introrsum serie

spinnlarum 3—4 irregulariter adscendente. Pleure segmenti ultimi

processu bifido, haud magno, spinulaque laterali distante.

Color olivaceo-viridescens.

Long.:1,60;..m.mssrolatsa 5, min:;. Jong, FÖREN

ped. an.: 93 m.m.

Arten, af hvilken föreligger 1 exemplar från Nya Holland (Sid-

ney: Mus. Holm.), kommer 1 alla hänseenden närmast Corm. nitidus

v. Por., men han synes skiljaktig genom 2:a käkbenparets otydliga,

nästan sammanflytande tänder, genom ett större antal marginerade

ryggsköldar, genom sista buksköldens längd samt genom antennernas

och analbenens former och proportioner.

3. Cormocephalus rugulosus v. PORAT.

(Öfvers. Vet.-Ak. Förh. 1871, N:o 9, p. 1155)

Ett exemplar af denna art förefinnes' äfven från Sidney (Mus.

Holm.)

b) Unguis pedum analium calcaribus binis.

4. Cormocephalus marginatus n. sp.

Sat latus, punctatus. Caput dense et fortiter punctatum, fere

.eque longum ac latum. Pedum mazillarium 2:i paris pars coxalis

dentibus 8 parvis, vix distinctis, preter exteriorem distantem; processus

partis femoralis sat magnus. Antenne sat longa, longitudinem scu-

torum dorsalium anteriorum 41—5 subequantes, articulis 6 primis

subglabris. Scuta dorsalia 8—21 later. bus marginatis, antica pree-

terea fosssula indistineta intra-laterali. Scutum ventrale ultimum la-

BIHANG. TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 7. 17

titudine basis vix longius, postice truncatum. Pedes anales sat

longi, longitudinem scutorum dorsalium posteriorum 33—4, anteri-

orum 41—5 subzequantes, subgraciles, articulo primo plus duplo

longiore quam latiore, supra introrsum spinulis 2 processuque api-

cali brevi bifido, infra extrorsum spinulis 3— 4 uniseriatis, introrsum

serie spinularum 3 adscendente. Pleure segmenti ultimi processu

apicali longo bifido spinulaque laterali distante.

Color olivaceo-viridescens, capite scutisque primo et ultimis fer-

rugineis.

Kongs: 0 m.m;; lats: törmm.; long. ant:: 12 omm. long.

ped. an.: 12. m.m.

Den närmaste samslägtingen är Corm. calcaratus v. Por., men

utom storleken tyder den utsträckta margineringen å ryggsköldarne

och analbenens taggväpning på en skild art. Tvenne exemplar före-

finnas i samlingarna, båda från Nya Holland (Sidney: Mus. Holm.).

Anm. C. calcaratus v. Por. är äfven anträffad i Syd-Amerika

(Buenos Ayres: Mus. Holm.).

C. DLinee& dorsales longitudinales impresse in scuto 4:01. 5:0

integre (in 2:o et 3:o abbreviate). Unguis pedum analium calca-

ribus binis.

(Caput postice impressione furcata nulla).

(Note cetere, quas supra in sectione B nominavimus, etiam

ad hanc referend&e sunt).

5. Cormocephalus lxevigatus n. sp.

Subtilissime, vix conspicue punctulatus, caput segmentumque

primum tåmen paullo distinetius punetata. Pedum maxillarium 2:i

paris pars coxalis margine dentifera valde curvata, dentibus 3 di-

stinetis sed parvis, 2 exterioribus distantibus; processus partis fe-

moralis parvus sed acutus. Antenne longe, longitudinem scutorum

dorsalium anteriorum 6 subeequantes, articulis 4 primis subglabris

]. quam sequentibus minus setosis. Scuta dorsalia sublaevia, 18—

21 lateribus marginatis. Scutum ventrale ultimum elongatum, xeque

longum ac basis est lata, postice truncatum. Pedes anales longi,

longitudinem scutorum dorsalium posteriorum 5, anteriorum 61

subequantes, subgraciles, articulo primo plus duplo longiore quam

latiore, supra introrsum spinulis 3 processuque apicali parvo bifido,

infra in carina exteriore spinulis 6 subbiseriatis, introrsum item

spinulis 6 subbiseriatis. Pleure segmenti ultimi processu valde

producto, apice spinulis 5 nonnihil dispersis, prope apicem spinula

1 preter spinulam lateralem longius distantem.

Color olivaceo-viridescens(?).

Höongs: 30 Mmm.; lat.: 2,5 m.Mm.;. long. ant; > m.m.; long.

Pod. an.: 0,5.

18 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

Arten, hvaraf Riksmuseet eger ett exemplar från Montevideo,

utmärker sig bl. a. också genom frånvaron af det gaffelformiga in-

trycket på bakre delen af hufvudskölden, vidare genom analbenens

egendomliga taggväpning samt den långa pleuralprocessen.

II. Pedum paria 1—19 articulo penultimo infra calcari 1.

6. Cormocephalus mirabilis n. sp.

Gracilis, subtilissime punctulatus 1. sublevis. Caput fere zeque

latum ac longum, distinctius punctulatum, supra impressione bifurca

nulla. Pedum maxzillarium 2:i paris pars coxalis dentibus c. 8, 3

interioribus utrinque indistinctis, fere confluentibus; processus partis

e moralis sat longus, acutus. Antenne 17(?)-articulate, longitudinem

scutorum dorsalium anteriorum 43 aquantes. Scuta dorsalia 2—20

lineis longitudinalibus impressis integris, (primum postice limeis

abbreviatis), 19—21 lateribus marginatis. Scutum ventrale ultimum

eque longum ac latum, parum angustatum, postice subtruncatum

angulis rotundatis. Pedes anales longitudinem scutorum dorsalium

posteriorum 3, anteriorum 43 sequantes, subgraciles, articulo primo

duplo longiore quam latiore, supra introrsum spinulis 5—6 (subbi-

seriatis) processuque apicali minimo bifido, infra spinulis ec. 13—

16 in series 4, antice divergentes, digestis; ungne pectinato, cal-

caribus nullis. Pleure segmenti ultimi processu sat longo trifido,

prope apicem spinula 1 prater lateralem distantem.

Color ? olivaceo-viridescens, limbo scutorum dorsalium discolore,

vitta media angusta pallidiore.

Long.: 50 m.m.;lat.t, «3 smmissrlongd ant: SCAM GELOnE

ped. an.s 855. m.m.

Från trakten af Hvita Nilen i Kordofan har d:r Hedenborg

hemfört till Riksmuseum ett exemplar af denna art, som genom

närvaron af sporrar å benens näst sista led skiljer sig från alla

andra samslägtingar, — Cormocephalus då taget i den omfattning

som här ofvan. Den ena antennen räknar 17 leder, men den sista

leden är stympad, hvadan antennerna möjligen varit ännu mer mång-

ledade.

Gen. Otostigmus nov.

Spiracula auricularia 1. compresse circularia, obliqua 1. trans-

versa, membranå corrugatå intus vestita, in segmentis 3, 5, 8, 10,

12, 14, 16, 18 & 20 obvia. Segmentum primum marginem po-

steriorem lamina cephalice obtegens. Pedum plurimorum articulus

penultimus infra apice armatus. Pedum analium unguis calcaribus

2 (Num semper?).

Hvad mundelarne och segmentens form och ordning beträffar,

erbjuder Otostigmus inga väsendtliga skiljaktigheter från andra slägten

inom Scolopendridernas i detta afseende enformiga familj. Men

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 7. 19

liksom spiraklernas form har synts berättiga en skilsmessa från Cor-

-mocephalus, afsöndras det genom deras antal från Branchiostoma,

hvilket det eljest synes komma nära. Närmast står det dock slägtet

Eucorybas GERST. och skall måhända kunna förenas med detsamma.

Spiraklernas mynningar hafva formen af en från sidorna hoptryckt

cirkel och äro icke stälda longitudinelt utan antingen, såsom på de

främre segmenten, snedt med den främre spetsen riktad uppåt, eller,

såsom på de mellersta, på tvären. Härvid är den främre kanten

ofta inböjd, den bakre rundad, hvarigenom mynningen något erinrar

om ett utöra. Att döma af de arter, som här nedan beskrifvas, äro

antennerna dessutom mer mångledade och håriga än hos Cormoce-

phali, hvarjemte rygg- och buksköldarnes skulptur är annorlunda

beskaffad, och benens taggväpning rikligare.

I. Pedum analium articulus primus plus minusve spinosus.

A. Pedum analium articulus penultimus inermis. Pedum cete-

rorum femora spinis nullis.

a) Pedes penultimi articulo penultimo infra calceari 1.

1. Otostigmus orientalis n. sp.

Gracilis, parum punctatus. Caput segmentumque primum spar-

se et grosse punctata. Pedum maxillarium 2:i paris pars coxalis

sparsissime et grosse punctata, dentibus 8 sat magnis, 2+2 utrinque

approximatis, mediis utringue majoribus; processus partis femoralis

sat longus, tuberculatus 1. subdentatus. Antenne 17—19-articu-

late, longitudinem scutorum dorsalium anteriorum 6—7 sube-

quantes, articulis 2 primis subglabris. Scuta dorsalia sparse et

subtiliter punctata, lateribus subrugulosis, granulis nullis, 5—20 li-

neis longitudinalibus binis' integris impressis, inter quas carinula pa-

rum distincte elevata; 7—20 lateribus marginatis, ultimum leve.

Scuta ventralia punctulata, praesertim anteriora, sulceis longitudi-

nalibus valde abbreviatis, praterea fossulis binis indistinctis exarata;

ultimum elongatum, postice emarginatum.

Pedes anales longi, longitudinem scutorum dorsalium posteri-

orum 5, anteriorum 7 2equantes, graciles, articulo 1:o quintuplo

longiore quam latiore, supra introrsum plerumque spina media, pro-

cessu apicali nullo, infra spinis 5 in series duas (83 +2) digestis.

Pleure segmenti ultimi processu longo bifido spinulaque laterali

distante.

Pedes 1:i paris calcaribus 1,1,2 (articulis 2:o, 3:o et 4:o

infra et antice affixis).

» > 2:1—6:1 = » » OOLLaR2:

» —-7T:1—20:1 » » 00

Color testaceus, capite, segmentis 1:o & ultimo ferrugineis.

ons: :öR m.m; lat. ivöymm.; long:pant.:16: mars long.

ped. an.: 15 m.m.

Från Ostindien (Bombay: Mus. Holm.)

20 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

aa) Pedes penultimi articulo penultimo infra inermi.

ce) Scuta dorsalia plurima carinulis acutiusculis.

2. Otostigmus scaber n. sp.

Sat gracilis, punctatus. Caput segmentumque primum dense

et fortiter punctata. Pedum maxillarium 2:i paris pars coxalis item

punctata, dentibus ec. 10—12 distinctis, 2 exterioribus utrinque

distantibus (1 maximo et 1 minore); processus partis femoralis longus,

tuberculatus 1. quasi dentatus. Antenne longitudinem scutorum dor-

salium anteriorum 6 2quantes, 21-articulate, articulis 2 primis sub-

glabris. Scuta dorsalia (preter anteriora) scabra, carinulis acutiu-

sculis et granulis parvis subspiniformibus, 5—20 lineis longitudi-

nalibus binis integris impressis (in scuto 4:o medio evanidis), inter

quas- carinulis ce. ternis; 5—21 lateribus marginatis, spatio inter

lineas et marginem lateralem carinulis (c. 2) et granulis obsesso;

ultimum granulatum, postice sulco profundo abbreviato. Scuta ven-

tralia densissime et grosse puuctata, 3—13 sulcis binis, medio in

scuto plerumque desinentibus; ultimum item punctatum, latitudine

basis brevius, postice emarginatum.

Pedes anales ? Pleure& segmenti ultimi processu valde elongato,

apice spinulis 2, in margine exteriore spinulis 2 spinulaque 1 in

margine interno (supero).

Pedes 1:i paris calearibus: 1,1,2.

» 21-01 1» » OLLON

» —4:1—6:1 =» » 0.02

» > T1—19:i » » 0,0,1.

» 20: 0,0,0.

Color ochraceus, capite segmentisque primo et ultimo ferrugineis.

Long»: 86 man; Jats6;5 mm. long fantETSmm

Det beskrifna exemplaret, hvars analben tyvärr gått förlorade,

är från Kina. Den täta och grofva punkteringen jemte de ofvan

med hvassa men låga kölar och knölar prydda ryggsköldarne göra

arten väl skild. Pleuralpartiet är danadt såsom hos Branchiostoma-

och Heterostoma-formerna.

3. Otostigmus carinatus n. sp.

Sat latus, punctatus. Caput segmentumque primum sparse sed

distincte punctata. Pedum maxillarium 2:i paris pars coxalis item

punctata, dentibus 8, quorum 2+2 utrinque approximatis, mediis

utrinque majoribus; processus partis femoralis longus, acute tuber-

culatus, quasi 4-dentatus. Antenne longitudinem scutorum dorsalium

auteriorum 9 subequantes, 21-articulate, articulis 2 primis sub-

glabris. Scuta dorsalia plurima (anterioribus exceptis) scabra, cari-

nulis acutis granulisque subspiniformibus, illis numero 5—7 sub-

parallelis, quare dorsum videtur subeostatum; 5—21 lateribus

marginatis, lineis dorsalibus integris item in scuto 5:o incipientibus;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 7. 21

- carinulis seutorum 18—20 extremis evanidis; scutum ultimum gra-

nulatum, postice sulco profundo abbreviato. Scuta ventralia vix

punctata, 5—18 sulceis abbreviatis, medio in scuto plerumque desi-

nentibus, ultimum fossula subapicali, postice emarginatum.

Pedes anales longissimi, longitudinem corporis dimidii super-

antes, articulo primo supra introrsum spinis 2 mediis, 1 subapicali

(processu nullo), infra et in latere interiore spinis ce. 11, quarum 5

exterioribus uniseriatis, 6 interioribus in seriem adscendentem di-

gestis. Pleure segmenti ultimi apice valde producto bifido, spinu-

lisque lateralibus 3 dispersis (1 prope apicem), in'margine interno

(supero) pråeterea spinula unica.

iBedes. "11 paris calearibus 1,1,2.

» 2:1—939:1 » » 0.10

» 4:1—7:1 » » 0,0,2.

» 8:1—19:1 » » OM0ME

HO: » » 0,0,0.

Color saturate viridescente-olivaceus, capite segmentoque 1:mo

ferruginescentibus.

ons. lar. : rör mam.:; long. ant.:” fil m.m; long.

pedsan:= di,5 m.m.

Riksmuseet eger ett exemplar af denna art från Kina(?). Ryg-

gens kölar äro skarpa och jemnlöpande, hvarigenom han synes nästan

refflad. Färgen, den mindre tydliga punkturen å buksköldarne, de

långa antennerna och benen skilja den väl från föregående.

8) Scuta dorsalia rugulosa 1. carinulis depressis 1. subteretibus.

4. Otostigmus rugulosus n. sp.

Gracillimus, vix punctulatus. Caput segmentumque primum

sublevia. Pedum maxillarium 2:i paris pars coxalis item sublavis,

dentibus 8 parvis, parum distinctis; processus partis femoralis parvus,

tuberculatus. Antenne&e longitudinem scutorum dorsalium anteriorum

7 xequantes, 21-articulate, articulis 2 primis subglabris. Scuta

dorsalia lineis dorsalibus longitudinalibus integris in segmento 5:0

incipientibus (in segm. 4:o medio abbreviatis), inter quas carinula

depressa obtuse elevata, lateribus rugulosis, 6—21 marginatis; ulti-

mum levigatum, postice fossula sat profunda subapicali. Scuta

ventralia 2—17 suleis abbreviatis; ultimum latitudine basis brevius,

postice profunde emarginatum.

Pedes anales longitudinem scutorum dorsalium posteriorum 7

superantes, anteriorum 9 xequantes, articulo primo (longitudinem

scutorum dorsalium 19 & 20 zxquante) supra introrsum spina 1

media unaque apicali (processu nullo), infra 6—58, quarum 4 ex-

terioribus uniseriatis, 2—4 interioribus. Pleure segmenti ultimi

processu longissimo, apice ec. 4-fido, praeterea spinula unica in

margine exteriore et una in interno.

22. PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

Pedes 1:i paris calearibus 1,1,2.

» 2:1—4:1 = » » Pploe

» 5:1—8:1 =» » P

» J:1i—16:i1 =» » 0:0;2!

» —17:1—19:i » » 0,01;

p. 20: » » 0,0.0.

Color olivaceo-viridescens, pedibus analibus viridi-annulatis.

Loöng.: 33 m.m.; lat: 2,8 m.m.; Jong: antogs fmtnee

long ped. "an. 135. m.m;

Tvenne exemplar från ön Mauritius (Mus. Holm.) hafva legat

till grund för ofvanstående beskrifning. Arten utmärker sig genom

sin smala kroppsform samt rygg- och buksköldarnes skulptur. En

del ben saknas å båda exemplaren, hvadan taggväpningen ej

kunnat fullständigt uppgifvas, hvilket dock betyder föga, då på de

mellersta benparen, der 2:a och 3:e ledens taggantal minskas, det i

allmänhet ej synes vara så noga bestämdt, hvar minskningen börjar.

B. Pedum analium articulus penultimus infra caleari unico.

Pedum penultimorum femora supra spina apicali.

5. Otostigmus spinosus n. sp.

Sat latus, punctulatus. Caput parvum, latius quam longius.

Pedum magillarium 2:i paris pars coxalis dentibus 8, sat mag-

nis, exteriore distante; processus partis femoralis sat longus, tuber-

culatus (quasi 3-dentatus). Antenne longitudinem scutorum dor-

salium anteriorum 8 zquantes, 17—20 articulate, articulis 2 primis

subglabris. Scuta dorsalia carinulis nullis, lineis dorsalibus in scuto

9:o integris, 9—21 lateribus marginatis; ultimum postice fossula

exarata. Scuta ventralia puncetata, sulcis binis (etiam mediorum)

valde abbreviatis; ultimum latitudine basis brevius, postice emargi-

natum. Pedes anales longissimi, longitudinem scutorum dorsalium

posteriorum 7, anteriorum 9 subequantes, graciles, articulo primo

longitudinem scutorum dorsalium 20 & 21 2xequante), supra in-

trorsum spinis 2—3 et una apicali, processo nullo, infra spinis ec.

13, quarum 5 exterioribus uniseriatis, 3 mediis item uniseriatis, 9

in seriem adscendentem digestis (spina ultima seriei apicali superae

appropinquata); articulo penultimo infra etiam calcari 1. Pleure

segmenti ultimi processu longissimo bifido, spinula 1 prope apicem,

1 distante in margine exteriore et 1 in margine interno (supero).

Pedes 1:i paris calcaribus 1,1,2.

» 2:1—3:1 » » (0

» — 4:i—5:1 » » 0.052:

2 ORBIT » 0,0,1; pedes 20:i paris (num

etiam 19:i?) preterea femoribus spina apicali.

Color olivaceo-viridescens.

Long.: 44 m.m.; lat.: 4 m.m.; long. ant.: 13 m.m.; longa

ped kanse dimman.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0O 7. 23

| Ett exemplar af denna märkliga art, signeradt »Java 1827:

Mellerborg», förvaras på Riksmuseet. Hvad som framför annat till-

drager sig uppmärksamheten är taggväpniugen på analbenens näst

sista led och de sista benparens femora. Härigenom bildar den en

motsvarighet till gruppen »calcaratae» bland skolopendrorna.

II. Pedum analium articulus primus inermis,

a) appendicibus nullis.

6. Otostigmus inermis n. sp.

Subgracilis, vix punctulatus Caput parvum, zxeque longum ac

latum. Pedum mazillarium 2:i paris pars coxalis dentibus 8(—10)

distinctis, sat acutis, 2+2 utrinque approximatis, exterioribus ma-

joribus. Antenne longitudinem scutorum dorsalium anteriorum 6

&equantes, 17-articulate, articulis 2 primis subglabris. Scuta dor-

salia (anterioribus exceptis) scabra, carinulis acutiusculis granulisque

subspiniformibus, lineis binis longitudinalibus in segmento 4:0o in-

tegris, inter quas carinula elevata; 7—21 lateribus marginatis, spatio

inter lineas et marginem lateralem carinulis (c. 2) granulisque or-

nato; ultimum sparsissime granulatum, antice carina lata, obtuse ele-

vata, abbreviata. Scuta ventralia 2—18 sulcis abbreviatis; ultimum

suleo medio, 2eque longum ac latum, postice rotundatum. Pedes

anales inermes, longitudinem scutorum dorsalium posteriorum 5, an-

teriorum 61 sequantes, graciles, articulo primo longitudinem scuti

dorsalis 18:1 axequante. Pleure segmenti ultimi inermes.

Pedes 1: paris calearibus 1,1,2.

» 2:1—4:1 » » (0) 8

» 5:1—10:i (P) » » 0052:

» 11: —20:i » » 003

Color olivaceus.

Honssso6rimim.; lats 9. mmn.; long. ant.s (,5 m.m.; long.

ped. an.: 8,8 m.m.

Från Sydamerika (Buenos Ayres: Mus. Holm.) Ryggsköldarnes

skulptur är såsom hos O. carinatus, dock äro både kölarnes och

knölarnes antal mindre. Att äfven den sista ryggskölden är försedd

med en låg, ofullständig köl, är något ovanligt och för arten ut-

märkande, liksom äfven sista buksköldens afrundade bakkant icke

heller har någon motsvarighet hos här upptagna arter.

b) appendicibus instructus.

7. Otostigmus appendiculatus n. sp.

?Syn. 1870: Branchiostoma scabricauda SAUSSURE, Myriopoda nova

americana, (in Revue & Mag. de Zoologie).

Subgracilis, antice valde attenuatus, non punctatus. Caput paullo

latius ac longius. Pedum magillarium 2:i paris pars coxalis den-

24 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

tibus 6 (1.—8, 2 interioribus connatis), exterioribus majoribus. An-

tenne longitudinem scutorum dorsalium anteriorum 6 sxquantes, 17-

articulate, articulis 2 primis subglabris. Scuta dorsalia ab 5:0

marginata et lineis longitudinalibus integris, inter quas carinula ob-

tuse elevata, lateribus rugulosis; posteriora (c. 16—21) granulis

subspiniformibus scabra. <Scuta ventralia suleis binis valde ab-

breviatis, preaterea fossa media magna exarata; ultimum postice

emarginatum, valde attenuatum et elongatum. Pedes anales inermes,

longitudinem scutorum dorsalium posteriorum 4, anteriorum 5 su-

perantes, graciles, articulo primo (longitudine scutum 18:um zxquante)

appendice clavata, que appendix, in basi articuli 1:i incipiens, lon-

gitudinem articuli equatet prope apicem constricta est. Pleure inermes.

Pedes 1:i paris calcaribus 1,1,2.

» —2:1—20:1 » » 00.1:

Color olivaceus, antennis pedibusque ochraceis. Long.: 70

m.m-.; lat.: 6 m.m.; long. ant.: 15,5 m.m.; long. ped-Aanscmpisln:

Från Sydamerika (Rio Janeiro: Mus. Holm.)

Jag misstänker starkt identiteten med Saussures citerade art.

Hans korta beskrifning, ja, till och med de mått han uppgifver, passa

fullkomligt in på ofvanstående. Analbenens båda högst egendom-

liga bihang gifva dessutom ytterligare skäl till en sådan förmodan.

När Saussure emellertid insätter sin art i slägtet Branchiostoma,

som har 10 spirakler (något hvarom han sjelf strax ofvan artbe-

skrifningen erinrar), så har jag icke -ansett identiteten såsom fullt

säker, ehuru, om Saussures art verkligen skulle vara skild, det vore

ett högst märkvärdigt bevis på formernas parallelism inom de båda

slägtena.

Genus Branchiostoma NEwpPort 1844.

(Ian: sPrans. XIK:p. 411)

1. Branchiostoma immarginatum n. sp.

Subgracile, vix punctatum. Caput latius ac longius, sparse

punctulatum. Pedum mazillarium 2:i paris pars coxalis dentibus 8,

in margine curvata affixis, 2 interioribus utrinque approximatis, ex-

teriore minimo. Antenne longitudinem scutorum dorsalium anteri-

orum 5—6 eqantes, 19—20-articulate, articulis 3 primis subgla-

bris. Scuta dorsalia sublevia, lineis longitudinalibus integris in

segmento 5:o incipientibus; ultimum (solum) lateribus marginatis,

linea longitudinali nulla. Scuta ventralia suleis destituta, 4—18

tamen lineis abbreviatis; ultimum brevius, postice emarginatum.

Pedes anales longitudinem scutorum dorsalium posteriorum 53,

anteriorum 73 2aquantes, graciles, articulo primo (longitudine scu-

torum dorsalium 4+5) supra introrsum spina 1 media, apicali

nulla, infra spinis c. 3, 2 exterioribus et 1 interiori; ungue cal-

caribus binis. Pleure sat longe, processu trifido, spinula laterali

nulla.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 7. 25

Pedes 1: paris calcaribus: 1,1,2.

» 2 » » 0:12:

» SLAGNA » 0,0,2.

» -18:1—19:i ” » 0:051.

» 20: » » 0,0,0.

Color olivaceus.

Tong.: 44 m.m.; lat.: 4 m.m.; long. ant.: 8 m.m.; long. ped.

ansedd m.m;

Från Manila (Mus. Holm.).

Arten är väl skild från följande derigenom, att alla ryggsköl-

darne utom den siste icke hafva sidokanterna på vanligt sätt upp-

höjda. Analbenen äro ock försedda med ett mindre antal taggar.

I artdiagnosen är det högst befunna talet angifvet; det bör må-

hända anmärkas, att ett af analbenen företer en ännu mindre tagg-

väpning: ofvan och inåt 1, som har sin plats vid midten af leden,

på undre sidan också blott en.

2. Branchiostoma obsoletum n. sp.

Subgracile, vix punctatum. Caput segmentumque primum tamen

sat distincte punctata. Pedum mawillarium 2:i paris pars coxalis

item punctata, dentibus obsoletis, haud distinguendis. Antennce longi-

tudinem scutorum dorsalium anteriorum 7 subequantes, 18-arti-

culatze, articulis 3 primis subglabris. Scuta dorsalia subievia, lineis

longitudinalibus binis ab segmento 5:o integris; 6—21 lateribus

marginatis; ultimum linea longitudinali nulla. Scuta ventralia sub-

levia, 4—16 suleis binis valde abbreviatis; ultimum elongatum,

postice emarginatum. Pedes anales longitudinem scutorum dorsa-

lium posteriorum 6, anteriorum 8 szequantes, graciles, articulo primo

(longitudine scutorum dors. 20+21) supra introrsum spinis 2—3

et 1 subapicali, infra spinis 6—7, quarum 3 exterioribus uniseriatis,

3—4 interioribus in seriem adscendentem digestis. Pleure processu

longissimo bifido spinulaque 1 prope apicem unaque laterali longius

distante.

Pedes 1: paris calcaribus: 1,1,2.

» 2:1— 4:i » » OR

» H:1—10:1 » » OO

» —11:i—20:i =» » 00:

Color ochraceo-ferruginescens (?), vitta dorsali angusta, pedibus

corporeque inferiore pallidioribus.

Long.: 41 m.m.; lat.: 3,2 m.m.; long. ant.: 10 m.m.; long.

PECKA ISM. MA

Göteborgs museum eger af denna art ett exemplar från Nya

Holland (Melbourne).

Andra käkbenparets tänder bilda en sammanflytande rad, och

de olika tandspetsarne låta icke urskilja sig. Hvad 20:e benparets

26 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

taggväpning beträffar, må anmärkas, att näst sista leden å ena benet

saknar sporre, men då han finnes å det andra, har detta uppgifvits

såsom det typiska förhållandet.

Genus SCoOlopocryptops NEWwPorTt 1844 (ad partem)

(Linn. Trans. XIX, p. 405).

Newport uppstälde 1844 detta slägte, hvars utmärkande karak-

terer äro: 23 segment (hufvudskölden betäckande det 1:as framkant)

inga ögon, inga tänder å 2:a käkbenparets höftdel, 9 spirakler. Ger-

vais afskilde sedan (1847) de arter, som hafva analbenens tars mång-

ledad, i ett särskildt slägte: Newportia, hvadan Newports namn

numera blott till en del är synonymt med följande författares. Ar

1840 beskref Brandt (Recueil ete. p, 75—77) en skolopendrid med

23 segment, hvilken han kallade Scolopendropsis bahiensis. Detta

slägtnamn upptages af Koch (Syst. d. Myr. p. 175) 1847 i samma

mening som Newports Scolopocryptops. Gervais och Saussure för-

neka emellertid dessa slägtens identitet på den grund, att Brandts

iScolopendropsis skall hafva ögon liksom Scolopendra. Ser man

emellertid närmare efter, så har Brandt ingenstädes uttryckligen

uppgifvit detta, utan tillägget »ocelli utrinque 4» förskrifver sig

från Newport, som (1. c. p. 419) inrangerar Brandts slägte i sitt

system närmast efter Heterostoma. Blott en undersökning af Brandts

originalexemplar kan afgöra, hur härmed rätteligen förhåller sig.

Mundelarne likna nästan fullkomligt skolopendrornas, 2:a ma-

xillparet och 1:a käkbenparet äro blott något mera borstprydda, och

öfverläppens sidoflikar äro också rikare på (greniga) borst.

1. Scolopocryptops sexspinosa Sar (sec. NEWPORT.)

Syn. 1844: Scolpocryptops sexspinosa NEWPORT, 1 cit. p. 407.

3 1865 » » Woop, Myr. of North. Am.

p. odds

?P » 1869: Scolopocryptops mexicana HUMB. & SAUSSURE, Myr.

Nov: AM. PA LOG

Non. 1860: Scolopocryptops mexicana SAUssUurRE, Myr. du Mexique

Pp. TO

Elongatus, posticee valde attenuatus, segmento 2:o brevissimo;

dense et grosse punctatus, punctis capitis segmentorumque anterio-

rum densioribus et majoribus. Caput paullo longius quam latius,

lineolis impressis nullis. Pedum maxillarium 2:i paris pars coxalis

dense et grosse punctata, margine dentali acuto nigro; processus

partis femoralis parvus, sed acutus. Antenne longitudinem scuto-

rum dorsalium anteriorum 74 s2equantes, 17-articulate, articulis 3

primis subglabris, 3:o infra ceterisque totis densissime et subseriatim

setosis. Scuta dorsalia punctata, 6—22 lateribus marginatis, lineis

longitudinalibus in segmento 6:0 integris; ultimum minimum, sub-

leve, lateribus haud marginatis sed postice acuminatis 1. in spinam

productis. Scuta ventralia dense et grosse punctata, sulcis mnullis,

a RE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 7. 27

(antice transversim subreticulata); ultimum convexum, minus puncta-

tum, postice subtruncatum 1. late rotundatum. Pedes anales gla-

bri, longitudinem scutorum dorsalium posteriorum 73, anteriorum

93 equantes, graciles, articulo primo (longitudine seutorum dorsalium

20+21) supra introrsum spina unica ante medium sita, infra item

unica magna (ante medium sita); ungue calcaribus binis. Pleure

dense et grosse punctate, in processum longum acutum, apice nigrum

simplicem, product:e.

Pedes 1: paris calcaribus 0,0,0(?)

» + 2:1—20:1 » » OT

HET 100 » » OM

Jå DT » inermes.

Color ferruginescens, limbo scutorum dorsalium discolore (?),

capite segmentisque primo et ultimo saturiatius ferrugineis, an-

tennis pedibusque pallidioribus.

Kron S: s0o24 mim.;. lat; 9 m.m.; long ant.» l3,srm.m5; long.

pedinans: 16:50 mim:

Från Brasilien (San Paolo: Mus. Holm.)

Sista segmentets sidoparti är tätt punkteradt ända upp till

suturen mot ryggskölden. Detta är måhända en slägtkarakter.

Såväl Newport som Wood omtala en »spina tertia articularis»

på analbenens 1:a led. Newport afbildar den äfven, men Wood,

som undersökt ett större antal exemplar, anmärker, att den sällan

förekommer, hvarför jag utan tvekan identifierat ofvan beskrifna art

med deras.

Ordo II. DIPLOPODA BLAINVILLE.

Fam. Iulid&e (LEACH.)

Genus Lysiopetalum BrRANnprt 1840.

(Bull. sc. nat. ac. S:t Petersb. (Recueil etc. p. 42))

Lysiopetalum är det första säkra slägtnamn för de diplopoder,

hvilkas typ är Julus foetidissimus SaAvi. Eljest har slägtet inga-

lunda varit i saknad af namn, ty såsom Gervais” historik (Ins. Apt.

p. 128 o. f.) visar, äro antagligen Callipus Risso 1826, Spiro-

strephon BRANDT 1840, Platops NEWPORT 1844 dess synonymer,

hvarjemte HFurygyrus KocH 1847 utan fråga sammanfaller dermed,

och Reasia SzGER 1856 enligt Wood betecknar detsamma. Beträf-

fands Grays mystiska slägte Cambala, för hvilket Julus lactarius

SAY skulle utgöra typen, förefaller det, som om det »originalexem-

plar», GRAY erhällit från Say, på något sätt blifvit förvexladt, ty Gray

och Newport mena tydligen med Cambala lactarius ett helt annat

djur, än de amerikanska myriopodologerna med sin Julus lactarius

Sar. — Riksmuseet i Stockholm eger några diplopoder från Texas,

hvilka alldeles öfverensstämma med den beskrifning, som Wood

28 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

gifver af Julus (Spirostrephon) lactarius G Trans. Am, Phil. Soc.

1865, II, p. 192). Genom en jemförande undersökning af dessa

öfvertygas man lätteligen, att någon generisk skilnad knappt förefinues

emellan Gamla och Nya veridens former af denna myriopodtyp:

mundelarne äro bildade på fullkomligt samma sätt, antennerna äro

ovanligt långa, ögonhoparne triangulära och segmentens skulptur

mycket grof. Den enda skilnaden är, att den amerikanska formen

har mikroskopiskt små, nästan omärkliga sidoporer, medan den form,

som t. ex. här nedan beskritves, har mycket stora och tydliga sådana.

Slägtet skulle kunna karakteriseras på följande sätt:

Mandibul& pectinibus 14; articulo penultimo majore multifido.

Stipites maxillares spathulati, apice appendicibus binis, his apice

denticulatis; cardinibus parvis. Stipites labiaies (stip. maxillaribus

dimidio breviores) postice valde attenuati. Lamina labialis parva sub-

triangularis, partem inferiorem (dimidiam) stipitum sejungens. Stili

linguales apice multi-denticulati, Lamina maxillaris simplex, magna

antice truncata, lateribus rotundatis, antice convergentibus. Labrum

distincte tridentatum. Oculi ocellis aggregatis. Antenn&e graciles,

valde elongati, articulis 2:o et 3:o longissimis, inter se subequa-

libus. Caput verticale. Segmenta sternis liberis, 1—3 singula

pedum par unicum gerentia, 4:am apodum, reliqua (septimo maris et

ultimo utriusque sexus apodis exceptis) binis paribus instructa. Pori

laterales in segmento 6:0 incipientes.

Newport bildar för detta slägte (och Platops) en egen under-

familj bland Iulidae: Lysiopetalinge. Mundelarnes och antennernas

form jemte den starka skulpturen föra det snarare till Polydesmida,

i närheten af Craspedosoma.

1. Lysiopetalum plieatum GUERIN.

?Syn. 1837. Lysiopetalum plicatum GUERIN, Iconographie du Regne

animal, Ins.,:plItssneNe:

Ae TSATE » » GErRvVaIs, Ins. Apt. IV, p. 132.

Gracile, segmentis 3—1 attenuatis, quam capite gracilioribus.

Caput breviter setosum, antice late excavatum, inter verticem et

frontem acute angulatnm; clypeo levissime exciso. Oculi triangu-

lares, ocellis ce. 40. Antenne longissime, articulis 4:0 et 5:o sin-

gulis quam 2:o et 3:o tertia parte brevioribus, art. 6:0 quam 5:0

dimidio breviore, 7:o quam 6:0 dimidio breviore. Segmentum pri-

mum lobis lateralibus acute attenuatis, antice leviter sinuatis, po-

stice profunde striatum. Segmentum ultimum non striatum, postice

rotundatum, valvulas anales non superans, margine setosum, infra

apicem mamillis 2 setigeris. Valvule anales marginata, setis longis

sed sparsis. Segmenta reliqua parte anteriore longitudinaliter striata,

posteriore profundius striata (subcostata), margine setosa, segmenta

antica (c. 4) preterea, media in parte posteriore, serie concentrica

setarum. Pedes plurimi (pedibus 6 primis segmentis affixis exceptis)

7-artieulati, infra dense et longe hirsuti, paria 3—5 fis articulo

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 7. 29

ultimo tumido, infra densissime setoso. Pori magni, longe pone su-

turam siti. Numerus segmentorum 49.

Color fusco-brunneus, vitta dorsali macularum suberuciformium

alteraque laterali circa poros, fronte, pedibusque flavescentibus.

Höns mars lats. £;5Mma mi; latjrsegmavl2:03 DM:

long. ant.:. 8 m.m.; long. ped.: 6 m.m.

Från Egypten (Mus. Holm.)

Genus Iulus (LINNÉ) 1758 (ad partem).

(Syst. Nat. ed. X, t. 1, p. 639 (ad partem); (1868) MEInNERT,

Danmarks Chilognather p. 7.)

A. Segmentum wultimum postice angulatum 1. mucronatum, val-

vulas anales non superans.

1. lIulus seticaudus n. sp.

(2). Crassus, glaber, segmento ultimo excepto, supra dense setoso.

Vertex sulco tenuissimo, foveis setigeris nullis. Oculi ovales, inter

se plus bis diametron oculi distantes, ocellis ce. 60 in seriebus 7

dispositis. Antenne latitudine corporis breviores. Segmentum pri-

mum lobis lateralibus brevibus, rotundatis, vix striolatis. Segmentum

ultimum supra (tota superficie) dense setosum, postice modice angu-

latum. Valvule anales item (tote) dense et longe hirsute, non

marginate. Segmenta reliqua parte anteriore lzevi, parte posteriore

sat dense striata, striis marginem posticum segmentorum attingentibus.

Pori supra lineam mediam laterum, nonnihil pone suturam, antror-

sum angulatam, siti. Pedes iatitudine corporis multo breviores,

ungue simnlici. Numerus segmentorum 60.

Color cinereus, parte posteriore segmentorum piceo-nigra, limbo

ferruginescente, parte iuferiore pallidiore.

Konstsim. saltid:s 4 m-m.; lat.: 06 m.m.; long. ant4;5

m.m.; long. ped.:t3,s m.m.

Från Nubien har d:r Hedenborg hemsändt ett honexemplar af

denna art, som isynnerhet utmärker sig genom sitt öfver hela ytan

tätt borstklädda sista segment samt de på lika sätt prydda anal-

valvlerna. Fötternas klo företer hos såväl denna som de två föl-

jande arterna den egendomligheten, att hon är enkel och ej klufven

eller försedd med något borst vid basen, såsom fallet är hos alla

våra skandinaviska Tulider. Ofverensstämmer för öfrigt något med

de beskrifningar, som GERVAIS lemnar af Julus Botte (Ins. Apt.

t. IV; op. 150) och KocH at Julus varius FABR. (Die Myr. II, p.

88, fig. 209.)

2. JIulus lepidus n. sp.

Suberassus, glaber. Vertex sulco tenui, foveis setigeris nullis.

Oculi subovales, inter se plus bis diametron oculi distantes, ocellis

30 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

(ce. 45—50) in 6 seriebus dispositis. Antenne latitudine corporis

multo breviores. Segmentum primum lobis lateralibus brevibus at-

tenuatis, subangulatis, striis abbreviatis paucis. Segmentum ultimum

postice submucronatum. Valvule anales non marginate, setis|plu-

rimis prope margines, utringque subbiseriatis. Segmenta reliqua

parte anteriore aciculata et leviter sed distincte strigosa, poste-

riore dense striata, striis marginem posticum attingentibus. Pori

in parte anteriore ad suturam rectam vel paullo retrorsum angulatam

siti. Pedes latitudine corporis multo breviores. Numerus segmen-

torum 42—47.

Color cinereo-niger, limbo segmentorum olivaceo-flavescente.

Lovog.: 37 m.m.; lat.: 4,5 m.m; long. ant: 255 0msmss lane:

peUs: Sm an.

Några exemplar af denna art äro funna i Egypten af d:r Malm-

gren. Sidoporerna mynna i det främre strimmiga undersegmentet

strax framom suturen, som är rät eller stundom något bakåt böjd. Sista

segmentet är baktill nästan spetsvinkligt utdraget, men räcker dock

icke öfver analvalvlerna. Genom dessa karakterer är den väl skild

från såväl föregående som efterföljande art. Ar möjligen synonym

med någon af Lucas arter från Algier.

B. Segmentum wultimum in spinam, valvulas anales superantem,

productum.

3. lIulus Moreleti Lucas.

? Syn. 1860. Julus Moreleti LucASs (sec. ARTHUR MORELET: Notice

sur Phistoire naturelle des Azores).

EL SO: » v. Por., Ofv. Vet. AKS Förbön:ortsps

820. y

Riksmuseet eger en mängd exemplar af denna art, tagna vid

Funchal.

Gen. Spirobolus Brasbor 1833.

(Bull: 'd. nat. de Moscou, t. VI, p. 202; PEvERSÖRESe n-

Mossambique t. V, p. 347—48.)

I. Segmentum ultimum supra valvulas anales productum.

Clypeus foveis setigeris 4, quarum 2 sulco frontali approximatis.

Pori laterales in parte anteriore segmentorum siti.

(Sterna transverse striata).

A. Dorsum segmentorum plurimorum obtectum antice foveis 2

semilunaribus.

Segmenta prima infra non 1. vix excavata.

Lobi laterales segmenti 1:i breves, late rotundati. Latera seg-

menti 2:1 infra hos prominentia, antice non 1. vix producta.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 7. 31

a) Dorsum partis posterioris segmentorum longitudinaliter costu-

latum. (Corpus colore sanguineo-annulatum).

1. Spirobolus costulatus n. sp.

(2). Crassus, antice attenuatus. Caput sulco verticis tenul eo-

demque frontis; clypeo profunde exciso (angulo tamen quam recto

majore). Oculi (ocellis 30 et ultra) subovales, inter se plus bis

diametron oculi maximam distantes. Antenne breves, articulo 3:0

quam secundo vix minore, articulis 5:o et 6:0 subtransversis. Seg-

menti primi lobi laterales striis paucis abbreviatis. Segmentum ul-

timum coriaceum, processu brevi, valvnlas anales nonnihil superante.

Valvule anales coriacezxe, marginibus subreflexis; lamina infra-analis

postice rotundata, ad basin impressione transversa (Num semper?).

Segmenta reliqua parte anteriore strigosa, p. posteriore profunde et

dense (etiam in dorso) striata 1. costulata. Pori magni, paullo ante

suturam siti. Pedes breves. Numerus segmentorum 44.

Color (speciminis siccati) pallidus, parte posteriore segmentorum,

antennis apicibusque pedum sanguineis.

öns 4 mm. sv lats (TT om. meblong. ant: 652: mm;

long. ped.: 7,5 m.m.

Från Sydamerika (Bogota i Columbia: Mus. Got.)

aa) Dorsum partis posterioris segmentorum non costulatum nec

striatum.

b) Dorsum partis anterioris segmentorum paullo ante

suturam stria concentrica sat profunde impressa, ad

poros desinente.

(Oculi inter se plus bis diametron maximam distantes.)

2. Spirobolus monilicornis n. sp.

Subgracilis, subteres. Caput sulco verticis tenui cum sulso

frontis subcontiguo; clypeo sat late et profunde exciso (angulo tamen

quam recto majore.) Oculi (ocellis ce. 50 et ultra, depressis sed

distinctis) rotundato-triangulares. Antenne brevissima, moniliformes.

Segmenti primi lobi laterales non striati, antice leviter marginati.

Segmentum ultimum apiece elongato acutiusculo (angulo quam recto

minore). Valvule anales suwbleves, marginibus compressis, vix margi-

nate; lamina infra-analis postice angulata (angulo quam recto paullo

majore). Segmenta reliqua subceoriacea, parte auteriore leviter strigosa,

p- posteriore infra striis tenuibus, prope pedes integris, quo propius

ad poros, eo magis abbreviatis, supra lineolis minimis abbreviatis

passim impressis. Pori minimi, in ipsa sutura (tenui sed distincta),

retrorsum angulata, siti. Pedes brevissimi, articulo 4:o plerumqui

seta nulla.a — ÖA: Coxe pedum parium 3—5 processu triangular

magno, articulis reliquis tumidis, art. 3:o et 4:o quam sequentibus

32 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

multo majoribus; pedes ceteri articulis primis tumidis. Numerus

segmentorum 45.

Color cinereo-ater, parte posteriore (maximam partem) lim-

boque segm. 1:i, margine elypeali, apice processås caudalis, an-

tennis pedibusque flavicantibus.

Long.: 45 m.m.; lat.z 4,2. m.m.; long. ant :(2 manstlene

ped.:,; 2,5 m.m.

Från Brasilien (Mus. Holm.)

3. Spirobolus univittatus n. sp.

Gracilis, teres. Caput leve, sulco verticis cum eodem frontis fere

contiguo; clypeo late et leviter exciso. Oculi (ocellis e. 50 distinctis)

subtriangulares. Antenne brevissime, articulo 2:0o quam 3:0 vix

longiore. Segmenti primi lobi laterales antice marginati. Segmentum

ultimum brevius productum apice angulatum (angulo subrecto) Val-

vule anales subleves, submarginatae; lamina infra-analis postice sub-

rotundata. Segmenta reliqua parte anteriore infra striis profundis

recurvis, parte posteriore infra striis non densis, in segmentis an-

ticis fere usque ad poros pertinentibus, supremis abbreviatis, supra

striolis nullis. Pori magni, paullo ante suturam subrectam siti.

Pedes longiores. Numerus segmentorum 56.

Color: Pars anterior segmentorum fusco-cinereus, posterior ma-

xima ex parte flavescens, medio in dorso macula transversa san-

guinea, quare dorsum pulchre sed abrupte univittatum. Segmentum

ultimum apice marginesque valvularum analium sanguinea. Antenna

fusco-marmorate. Pedes favicantes.

Long.: 70 m.m.; lat.: "5. m.m.; long. ant surr man sflones

ped: <by7 m.m.

Från Brasilien (Mus. Holm.)

Den vackra färgteckningen (liknande den hos Spirob. carnifex

[FaBrR.] KocH) samt segmentens djupare och tydligare striering

skilja denna art lätt från föregående. Segmenten äro dessutom flere

och på ryggdelen i saknad af hvarje slags småstrimmor, sidoporerna

större och med något olika läge, antennerna längre och munkanten

ej så djupt inskuren.

bb) Dorsum partis anterioris stria concentrica ante su-

turam nulla l. indistincta.

ce) Oculi inter se plus bis diametron oculi maximam

distantes. Corpus antice vix coarctatum.

4. Spirobolus obscurus KocH 1847.

(Die Myriopoden I, p. 76, fig. 66 (1863))

Riksmuseum eger från Brasilien (Rio Janeiro) ett hanexemplar,

som i allt väsendtligt öfverensstämmer med Kochs ofvannämnda art.

TTErem a ja

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 7. 33

Kopulationsorganerna ligga på ett egendomligt sätt skyddade af tre

framskjutande spetsiga skifvor. Benen hafva på 5:e leden ej den

eljest så vanliga hvita blåsbeläggningen, hvaremot andra leden är i

spetsen blåslikt uppsväld. Exemplaret har en längd af 62 m.m.

och en bredd af 5,5 m.m.

5. Spirobolus lxvigatus n. sp.

(P2). Crassus, teres, postice attenuatus. Caput: vertex, sicut

frons, suleo tenui longo, frontis antice profundius impresso; clypeo

leviter exciso. Oculi (ocellis c. 55 distinetis) rotundati. An-

tenne brevissime. Segmenti primi lobi laterales infra vix mar-

ginati. Segmenti ultimi processus acutangulus. Valvule anales

leves, non marginate; lamina infra-analis postice rotundata. Seg-

menta reliqua parte anteriore segmentorum dorso levi, in ipsa

parte ventrali autem prope pedes densissime sed levissime striolata;

posteriore supra levi, infra striis paucis tenuissimis, longe infra

poros incipientibus. Pori magni. Pedes breves. Numerus segmen-

torum 60.

Color pallide cineraceus, parte posteriore segmentorum ferru-

gineo 1. flavescente, capite (margine clypei excepto), antennis pedi-

busque ochraceis; poris, ut solent, fuscis.

one SS fr man.; lats dot Mmm; long. ant.: 3 m.m.; long.

ped.: 4 m.m.

På Göteborgs Museum finnes ett exemplar af denna art, som

enligt påskrift är taget på Azorerna. Ar denna uppgift om fyndort

riktig, skulle således Spirobolus, som i Afrika eljest har sin egent-

liga utbredning söder om Sahara, sträcka sig långt utom sitt centrum.

Arten liknar föregående så mycket, att man kunde vara benägen

att taga den för honan deraf. Ett större antal segment, den tyd-

ligare strieringen, suturen, som blott på ryggsidan är otydlig men

under porerna tydlig, göra det troligt, att de äro skilda.

ec) Oculi inter se haud bis diametron oculi distantes.

Corpus segmentis anticis (4—6) coarctatis.

6. Spirobolus arboreus Saussure 1859.

(Linnea Entomologica XIII, p. 331; Myr. du Mexique (1860)

p:.d8.)

Från Barthelemy (Mus. Holm.)

B. Fove& semilunares dorsales nulle.

Segmenta prima infra excavata.

Lobi laterales segmenti 1:i elongati, latera segmenti 2:i obte-

gentes.

7. Spirobolus ecapucinus n. sp.

(7). Crassus antice (segm. 1—5) dilatatus, infra excavatus. Caput

'subrugosum, sulco verticis sicut frontis, tenui; clypeo leviter et an-

34 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

guste exciso. Oculi ocellis (ec. 70 et ultra) depressis trigono-

rotundati, inter se bis diametron oculi distantes. Antenne breves,

subcelavatae. Segmenti primi lobi- laterales longi, rotundati, antice

nonnihil dilatati, marginati, postice subsinnati, striis nullis.-iSegmen-

tum ultimum valde productum, proboscidiforme, ante spinam longam,

teretem, decurvatam subtumidum. Valvule& anales subleves margine

subangulato, late compresse; lamina infra-analis postice rotundata.

Segmenta reliqua infra usque ad poros dense strigosa et striata

-.dorso subcoriaceo. Pori magni. Pedes longi. Numerus segmen-

torum 52.

Color partis anterioris segmentorum olivaceo-cineraceus, infra

obscurior, partis posterioris fuscus limbo piceo. Segmentum primum

rufescente-piceum. Caput antice, antenna pedesque ferruginescentia

Long.:; 100; m.m.; lat.: 8 m.m; lat. segmröskoöspmann

lat. segm. 1:i: 8,5 m.m.; long. ant.: 4,5 m.m.; long. ped.: 6 m.m:

Från Singapore (Mus. Holm.)

Halsskölden är, såsom de anförda måtten gifva vid handen,

mycket utvidgad och till formen för öfrigt kapplik. Strieringen

äfven på segmentets framdel jemförelsevis tät och djup. Analpro

cessen är ovanligt lång och egendomligt formad.

II. Segmentum ultimum postice angulatum 1. rotundatum, val-

vulas anales non superans.

A. Clypeus supra incisuram 4-foveolatus. Corpus subteres, seg

mentis primis infra vix excavatis.

Pori laterales in anteriore parte segmentorum siti. (Sterna

transverse striata).

a) Lobi laterales late rotundati, antice non sinuati. Do

sum obtectum segmentorum plurimorum foveis 2 semi

lunaribus. (Oculi inter se ter diametron oculi di

stantes.)

8. Spirobolus albido-iimbaius n. sp.

Crassus. Caput valde convexum, leve 1. sublaeve, sulco lon

gitudinali non profundo, a vertice incipiente et in angulo elypei de

sinente; clypeo leviter exciso (angulo quam recto multo majore.

Oculi subtrigono-rotundati, ocellis (c. 40) valde depressis, vix di

stinctis. Antenne brevissime, compresse, articulis 4:0—6:0 no

longioribus quam latioribus. Segmenti primi lobi laterales haud :

vix conspicue marginati, striis nullis. Segmentum ultimum leve

postice producte angulatum (angulo subrecto). Valvule anales leves

compresse, non marginate; lamina infra-analis postice angulat

(angulo quam recto majore). Segmenta reliqua subtiliter coriacea

tantum in ipsa parte ventrali longe infra poros striis nonnullis, striis

partis anterioris sat densis, infra recurvis; sutura indistineta. Por

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 7. 35

Color obscure olivaceus, parte anteriore passim rufescente-irro-

rata, parte posteriore obscuriore, arcu medio fuscescente, limbo

etiam ultimi segmenti auguste albido-cincto. Caput, antenna pe-

desque atro-viridia.

AA: Pedes soleis nullis, articulis 3:o et 4:0o infra setis apicalibus

nullis.

Long.: FA 85 m.m. &: 88 m.m. junioris: 32 m.m.

lat.: 9 » 205 VR 4,5 »

long. ant.: Aer In 4 »

» — ped.: D,5 » 5 »

Från Brasilien (Olinda: Mus. Holm.; Pernambuco: Mus. Got.)

Den smala hvita eller hvitaktiga rand, som kantar segmenten,

gifver arten en mycket egendomlig och vacker färgteckning.

9. Spirobolus Zapotecus Saussure 1860.

(Myr. du Mexique p. 101.)

(2). Crassus. Caput sulco verticis distinceto, frontis tenui;

clypeo modice exciso. Oculi ocellis (c. 45) distinctis trigono-rotun-

dati. Antenne brevissime, articulis 3:0 —6:0 latioribus quam longio-

ribus. Segmenti primi lobi laterales infra sat distincte 'marginati,

striis mnullis. Segmentum ultimum rugosum, producte angulatum,

angulo recto 1. nonnihil minore. Valvule anales rugose, non mar-

ginate; lamina infra-analis postice angulata (angulo subrecto.) Seg-

menta reliqua subtiliter coriacea, striis fere ut in pracedente specie,

modo paullo fortius impressis; sutura profundiore. Pori magni, mar-

ginati. Pedes brevissimi. Numerus segmentorum 51—20382,

Color olivaceo-cinereus, sutura fuscescente, parte posteriore seg-

mentorum pedibusque ferruginescentibus.

Hornets 95 m.m.; lats 0,3 m.m.; long. ant. £ m.m.;

long. ped.: 4.3 m.m.

Från Brasilien (Pernambuco: Mus. Holm.)

Denna art, som antagligen är Saussures Lulus Zapotecus, liknar

i åtskilliga afseenden föregående men skiljer sig tydligen genom flere,

tydligare åtskilda oceller, genom segmentens tydliga sutur och gröfre

skulptur samt genom en olika färg. Saussures karakterisering af

2:a segmentet och den (1. c.) särskildt omnämnda och afbildade fåran

bakom sidoporerna, kunna, såsom efter mitt förmenande gemen-

samma för en mängd arter, icke specielt utmärka denna.

aa) Lobi laterales segmenti 1:i plus minus angustati. Fover

dorsales nulle.

b) Lobi laterales minus angustati, antice viz sinuati.

Oculi paullo plus diametron oculi distantes.

36 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

10. Spirobolus impressus n. sp.

Gracilior, subteres. Caput sulco verticis obsoleto, frontis di-

stinctiore; clypeo late et leviter exciso. Oculi maximi, ocellis c. 55

distinctis, triangulares. . Antenne breves, compresse. Segmenti primi

lobi laterales nonnihil angustati, angulo ipso rotuundato. Segmentum

ultimum valde convexum, apice angulatum (angulo quam recto non-

uihil majore). Valvule anales submarginate, margine punctato, ce-

terum sublaeves; lamina infra-analis postice obtuse angulata. Seg-

menta reliqua dorso partis anterioris remote, prope suturam tenu-

issimam confertius punctato, lateribus strigosis, ventre partis po-

sterioris striis paucis. Pori parvi. Pedes longi (art. 3:o et 4:0

infra seta apicali nulla). Numerus segmentorum 49.

Color cimereo-fuscus, parte anteriore segmentorum antice palli-

diore, parte posteriore (prasertim postice) rubra. Pedes anten-

neque fusco-marmorata, apicibus articulorum fuscis. Caput seg-

mentumque primum antice late rufescentia.

Long.:, 64 m.m.; lat.: 5.5 m.m.; long. ant rt metsloness

ped: (ösM.h.

Från Brasilien (Pernambuco: Mus. Holm.)

bb) Lobi laterales magis angustati, angulo acuto, antice

sinuati.

Oculi inter se prope bis diametron oculi distantes.

c) Dorsum seymentorum fere totum puncetatum Il.

subcoriaceum, parte posteriore sanguinea Il. rufe-

scente. .

11. Spirobolus Goési n. sp.

Sat gracilis. Caput nitidum, verticis sulco tenui, frontis longo;

clypeo sat profunde exciso (angulo quam reeto nonnihil majore).

Oculi ocellis ce. 41 distinctis rotundato-tringulares. Antenne& bre-

vissime, articulis 3—6 inter se subequalibus.. Segmenti primi lobi

laterales antice oblique abscisi, sinuati, marginati. Segmentum ul-

timum apice acnminatum (angulo quam reeto nonnihil majore).

Valvule anales marginate, postice punctate; lamina infra-analis

postice rotundata 1. subrecta. Segmenta reliqua dorso subtiliter et

dense, ad suturam (indistinetam) fortius et confertius punctato, parte

anteriore segmentorum antice supra sublevi (in segmentis anticis

tamen striis distinctis concentricis, infra recurvis) infra strigosa, parte.

posteriore infra fere ad poros striata, striis superioribus marginem

posticum non attingentibus. Pori magni. Pedes sat longi, (etiam

articulis 3:o et 4:o, ut solent, seta apicali). Numerus segmen-

torum 48-32.

Color sanguineus 1. rufescens, parte anteriore segmentorum rci-

nerascente, pedibus rufescentibus.

Mas: Pedum articuli 2:us et ultimus soleis inflatis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 7. 37

Long.: 50 m.m,; lat. Af: 3,8 m.m. — 9Q: 4,5 m.m.; long.

HaNerNped. gt: 3 m.m.; — 2: 2.8 m.m.

Denna art, som föreligger i hundratals exemplar, synes hafva

en vidsträckt utbredning, i det att den blifvit anträffad på så skilda

lokaler som S:t Barthelemy och Java. Till färgteckningen liknar

den något föregående art, men skiljes lätt genom segmentens skulp-

tur, halssköldens form och andra kännetecken. Det typiska antalet

segment tyckes vara 50 —51, ty af 143 exemplar befunnos 35 hanar

och 35 honor hafva 50 segment, 31 hanar och 33 honor 51 d:o,

1 hane hade 48, 5 hade 49 och 2 egde 52 segment.

Måhända är denna eller föregående art densamma som Spiro-

bolus Olfersii BRANDT. Spirobolus lumbricinus GERSTÄCKER från

Afrika (Sansibarkusten) synes ock vara nära förvandt.

ec) Dorsum segmentorum subleve, tantum ad su-

turam serie simplici punctorum. Color dorsi in

segmentis anticis et posticis fuscescens.

12 Spirobolus suturalis n. sp.

Gracilis, antice dilatatus. Caput clypeo sat profunde exciso

(angulo quam recto multo majore). Oculi ocellis ce. 40 distinctis

trigono-rotundati. Antenne articulo 6:0 longissimo. Seymenti primi

lobi laterales angustati, angulo ipso quasi truncato, antice oblique ab-

scisi, sinuati, crasse marginati, postice subsinuati. Segmentum ultimum

postice obtuse angulatum (angulo quam recto multo majore), apice

ipso nonnihil tumido. Valvule anales lzxeves, marginate; lamina

infra-analis postice rotundata. Segmenta reliqua sublrevia, sutura

serie simplici sed irregulari punctorum ornata, parte anteriore stri-

olis concentricis, posteriore infra striis nonnullis, in segmentis an-

ticis densioribus, in posticis evanescentibus. Pori magni. Pedes

brevissimi, articulis 1:o et 2:o plerumque setis nullis. Numerus

segmentorum 49.

Color flavescens, arcu circa suturam fusco, pallide-irrorato, mox

infra poros desinente. Segmenta antica et postica supra fuscescente-

adumbrata. Caput fuscum, margine clypeali pallidiore. Antenna

fusco-maculate. Pedes flavescentes.

Mas: Pedes soleis nullis.

Honossr dö Mm-m. ; lat.s 3,3 M.m.; long. ant.: 2,35 m.-m.; long;

ped: 2 m.m.

Från ön Keeling. (Mus. Holm.)

B. Clypeus supra incisuram 8-foveolatus. Corpus segmentis an-

ticis infra excavatis.

13. Spirobolus heteroporus n. sp.

Gracilis. Caput celypeo late sed sat profunde exciso. Oculi

ocellis c. 35 inter se diametron oculi unam et dimidiam distantes.

38 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

Antenne articulo 6:0 longissimo. Segmentum primum magnum, lobis

lateralibus longis, sensim subangustatis, angulo ipso rotundato, mar-

ginatis, postice subsinuatis. Segmentum ultimum leve, apice rotun-

datum. Valvule anales leves, non marginate; lamina infra-analis

postice rotundata. Segmenta reliqua parte anteriore infra leviter

strigosa, posteriore infra subtilissime striata. Pori subtumidi, in

parte posteriore segmentorum, longe pone suturam, siti. Pedes breves,

AA: articulo 2:o pulvillo. Numerus segmentorum 41—43.

Color flavescens, capite, segmentis anticis et ultimis supra fusco-

marmoratis, poris fuscis, antennis pedibusque luteis.

Long.: 24,5 m.m.; lat.: 2 m.m.; long: ant: Lomb ölons

ped:s Trm.m.

Från Java (Mus. Holm.)

Sidoporerna hafva hos denna art ett ovanligt läge, nämligen

på bakre undersegmentet.

Genus Spirostreptus Branvr 1833.

(Bull. des Nat. de Moscou, t. VI, p. 203; PETtErs Reise nach

Mossambique, t. V, pp. 535 & 548.)

(Subgenus Nodopyge. Branpr, Recueil ete. p. 91.)

I Segmentum ultimum postice angulatum, processu prominente

nulllo. Fove&e ventrales (in utraque parte sternorum) parvie,

trigono-punctiformes.

A. Segmenti primi lobi laterales parum producti, infra inflexi,

a) postice non sinuati. Sterna levia.

b) Frons tota valde rugosa. DLobi laterales segmenti 1:i

angulo antico (saltem maris) acutiusculo.

1. Spirostreptus rugifrons n. sp.

Gracilis. Caput vertice sulco tenui; fronte tota valde rugosa;

clypeo modice exciso. Oeculi ocellis (c. 60—70) 6—7 seriatis, inter

se minus diametron oculi distantes. Antenne sat longe. Segmenti

primi lobi laterales maris: angulo antico prominulo, acutiusculo,

postico obtuso; feminze: angulo utroque obtuso — striis 2—3 in-

tegris, interdum nonnullis abbreviatis. - Segmentum ultimum an-

gulatum (angulo quam recto multo majore). Valvule anales margi-

natze; lamina infra-analis postice rotundata 1. in medio subtumido-

angulata. Segmenta reliqua subtiliter coriacea, striolis partis ante-

rioris (= prozonitarum) haud numerosis, infra vix recurvis, striis

partis posterioris (metazonitarum) tenuibus, supremis abbreviatis,

longe infra poros incipientibus. Pori distincti, sat longe pone su-

ER ENDA ITE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 7. 39

turam, infra lineam mediam laterum, siti. Pedes supra glabri. Nu-

merus segmentorum 66 (62—70).

Color cinereo-olivaceus, partem anteriorem segmentorum versus

pallidior et plerumque flavescens, partem posteriorem versus viri-

descente-fuscus, limbo piceo, segmento ultimo plerumque pallidiore;

lineis longitudinalibus tribus angustis (una dorsali, altera utrinque

laterali), antennis pedibusque ferrugineo-piceis.

Wöngsrcorp. &: 102 m-m.; lat.: 6 m.m.; long. anti: 0,5 M.m.;

long. ped. 5 m.m.

Hong: corp. 2: 120. mim.; lat.: 7 m.m.; long. ant. 5,5 m.m.

Pullus, 40 m.m. longus, 3,2 m.m. latus, segmentis 55, ocellis

ce. 30, certe ad hanc speciem est referendus.

På Riksmuseum förvaras åtskilliga exemplar af denna art, tagna

vid Puna i HEcuador. Alla hafva pannan, på sätt ofvan angifvits,

mycket skrynklig, hvilken skrynklighet sträcker sig nästan ända upp

till antennrötterna. Hos de följande arterna i denna afdelning (I)

är pannan antingen alldeles glatt eller blott nära munkanten

något ojemn. Till pannans skulptur måste den således likna

Saussures Spirostreptus consobrinus (från Brasilien), hvilken dess-

utom har ungefär samma dimensioner, men färgen (O»fulvus»), sido-

flikarnes form på 1:a segmentet, stieringen m. m. synas vara olika.

bb) Frons sublevis. Lobi laterales segmenti I:mi an-

gulo antico subrecto Il. obtuse angulato.

c) Pori infra lineam mediam laterum siti. Sutura

crenulata. ÖOculi inter se diametron unam Il.

paullo plus distant.

2. Spirostreptus papillaris n. sp.

(9). Subgracilis. Caput vertice sulco tenui; fronte sublaevi; clypeo

modice et late exciso, foveis setigeris ante marginem 6. Oculi ocellis

(ec. 60) 7-seriatis, inter se paullulo plus diametron oculi distantes,

antice subrecti. Antenne breves. Segmenti primi lobi laterales

truncati, obtuse angulati, striis integris 2 paucisque abbreviatis.

Segmentum ultimum densissime et subtilissime punctatum, postice

angulatum (angulo quam recto nonnihil majore); lamina infra-analis

postice obtuse angulata. WValvule anales densissime punctulatze,

levissime marginate. Segmenta reliqua subtiliter coriacea, striis

partis anterioris non recurvis, posterioris fortiter impressis, sat longe

infra poros incipientibus, prope poros tamen abbreviatis); sutura,

presertim segmentorum anteriorum et mediorum, punctis impressis

ornata, quasi crenata. Pori minimi. Pedes breves, supra glabri.

Numerus segmentorum 56.

Color brunneus, limbo segmentorum subpiceo-flavicante, infra

pallidior, antennis, fronte pedibusque flavescentibus.

40 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

Long.: 70 m.m.; lat: 4.5 m.m.; "long: ant.:''3,9 m-m.; long.

ped.: 3 m.m.

Från Brasilien. (Mus. Holm.)

3. Spirostreptus flavicornis n. sp. i

Gracilis. Caput vertice suleo longitudinali sat distincto; fronte

sublevi; clypeo leviter exciso, foveis setigeris 5. Oculi ocellis (ce. 40

—50) 6-seriatis, inter se diametron oculi unam 1. paullo plus distantes,

antice subrotundati. Antenne breves. 'Segmenti primi lobi laterales

truncati, angulis obtusis, plicis 3—4 integris paucisque abbreviatis.

iSegmentum ultimum densissime et subtilissime punctatum, angulatum,

(angulo quam recto nonnihil majore). Valvule anales leviter mar-

ginate; lamina infra-analis obtuse angulata. Segmenta reliqua sub-

tiliter coriacea, strilis partis anterioris paucis, non recurvis, striis

partis posterioris paucis, poros versus abbreviatis, longo intervallo.

ab his (presertim in segmentis mediis et posticis) incipientibus;

sutura crenulata. Pori sat magni <Pedes breves, supra glabri.

Numerus segmentorum 57-—59. Color olivaceo-cinereus, parte po-

steriore segmentorum flavescente, limbo tenus pallidiore; antennis,

pedibus et fronte flavescentibus.

Long... &» T2,.m.m.; lat.:.4 m.m. long. anti:l3 manstioned

ped.: 2,4 m.m.

Long. '9: 80 m.im.;' lat:: 4,5 m.m; long. ant ö3ss man sdonps

ped; m.m.

Från Surinam. (Mus. Holm.)

Ehuru en jemförelse af de båda nu beskrifna arternas diagnoser

visar i de festa fall föga olikhet, tviflar jag dock icke på att de

verkligen äro skilda. Sp. flavicornis har ett färre antal ögon, hals-

sköldens sidoflikar försedda med ett mindre antal veck, och seg-

mentens striering i allmänhet svagare, utom på kroppens första

femtedel. Färgen är dessutom på segmentens bakdel mycket ljusare,

och kroppsformen smalare. Båda arterna hafva suturen liksom nag-

gad, beroende, som det tyckes, derpå att segmentens strimmor, snart

inskränkta till små punktformiga ansatser, sträcka sig rundt omkring

hela kroppsringen. Afven dessa ansatser äro hos Sp. flavicornis be-

tydligt svagare.

cc) Pori supra lineam mediam laterum siti. Sutura

non crenulata. ÖOculi inter se diametron saltem

unam et dimidiam distantes.

d) Lamina infra-analis acute angulata (an-

gulo quam recto minore).

4. Spirostreptus microps n. sp.

Gracilis, sublinearis. Caput vertice sulco vix distinceto; fronte

levi 1. sublevi; clypeo profundius exciso, foveis setigeris ante inci-

ör

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 7. 41

suram 5—6. Oculi ocellis (c. 35—40) 6-seriatis subtriangulares.

Antenne elongatae. Segmenti primi lobi laterales truncati, angulo

utroque subaquali, obtuso 1. quam recto non ita multo majore,

plica unica integra. Segmentum ultimum postice angulatum, angulo

subrecto. Valvule anales sublaeves, leviter marginatae (in uno

exemplo, huic speciei fortasse adnumerando, non marginat2e); lamina

infra-analis postice acute angulata. Segmenta reliqua subtiliter co-

riacea, striis concentricis partis anterioris paucis, infra non recurvis,

striis partis posterioris tenuibus, in segmentis anticis distinctis, in

ceteris magis magisque paucis, evanidis, poros longo intervallo non

attingentibus. Pori distincti. Pedes breves, articulo ultimo etiam

supra breviter setoso. Numerus segmentorum 67—71.

Color cinereus 1. fulvescens, parte posteriore segmentorum fer-

rugineo-annulata, pedibus, antennis et fronte fulvescentibus.

(ot 2:

Long.: 6A5smmN 84 mm

lat.: ASA 0 »

löngsrant.: ds oMmoå= 45,

Män Sst Pedkas 2.3: NN) 3 »

Från Brasilien — Pernambuco, Corcovado (Mus. Holm) — föreligga

några exemplar af denna art, alla med spetsvinklig infraanalskifva,

hvilket synes vara det mest utmärkande kännetecknet för densamma.

dd) Lamina infraanalis obtuse angulata I. ro-

tundata.

5. Spirostreptus Chilensis GERVAIS.

Syn.: 1847. fIulus Chilensis GERVvAIsS, Ins. Apt. t. IV, p. 193.

Riksmuseum eger några exemplar af denna art, tagna i Val-

paraiso under fregatten Eugenies uppehåll derstädes 1852. — Ger-

vais' beskrifning passar i de flesta fall in på den art jag haft under

ögonen. Här må tilläggas, att halssköldens sidoflikar hafva ett

vinkelböjdt veck följande framkanten; ocellerna äro till antalet 35—

40. Längd AZ: 62 m.m.; bredd: 3,5 m.m.; ant:s längd: 3,5 m.m.;

benens längd: 2,5 m.m.; samma mått hos 2:63—4,2 — 35, —2,8.

bbb) Lobi laterales segm. I1:i infra minus inflexi, angulo

antico late rotundato I. oblique absciso.

6. Spirostreptus ochrurus n. sp.

(2). Crassus, antice attenuatus. Caput vertice sulco distincto;

fronte lavi; clypeo profunde exciso, foveis setigeris 4. Oculi ocellis

(c. 45) 5—6-seriatis, inter se 11 diametron oculi distantes, sub-

triangulares. Segmenti primi 1lobi laterales angulo postico subacuto

(apice tamen rotundato), plicis 2, una marginem sequente (quare

margo anterior et inferior sulcatus videtur.) :Segmentum wultimum

coriaceum, postice late angulatum ; lamina infra-analis postice subrecta

1. latissime angulata. Valvule anales leviter marginate. Segmenta

reliqua dense punctulata 1. subceoriacea, striis concentricis partis an-

42 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

terioris crebris, vix recurvis, striis partis posterioris sat fortiter im-

pressis, paullo infra poros incipientibus. Pori magni, in media

linea laterum 1. paullo infra eandem siti. Pedes brevissimi, supra

glabri. Numerus segmentorum 48.

Color cinereus, in dorso segmentorum (presertim antice) sub-

flavescens, limbo sat lato segmentorum ferrugineo-piceo lineaque

dorsali tenui subcontigua fusca; antennis fusco-annulatis, segmento

ultimo, valvulis analibus pedibusque ochraceis.

Long.: 70 m.m.; lat.: 7 m.m.; long. ant.: 4:50mmsonss

pedum: 3,5 m.m.

Från Brasilien (Rio Corcovado: Mus. Holm.)

aa) Lobi laterales postice sinuati. Sterna transverse striata.

7. Spirostreptus ventralis n. sp.

(SF). Subgracilis, sublinearis. Caput vertice suleo obsoleto;

fronte antice rugulosa; clypeo sat profunde exciso, ante incisuram

foveis setigeris 4. Oculi ocellis (ec. 50) 5(—6)-seriatis, inter se

diametron oculi distantes. Antenne breves. Segmenti primi lobi

laterales infra leviter adpressi, apice subdilatati, quare et antice et

postice leviter sinuati, angulo antico rotundato, postico subrecto 1.

acutiusculo, plicis 2 arcuatis integris, calloque marginali in angulo

anteriore sulcato. Segmentum ultimum coriaceum, postice obtuse

angulatum. Valvule anales coriacex, marginata; lamina infra-analis

postice latissime angulata. Segmenta reliqua subtiliter coriacea,

striis concentricis partis anterioris paucis, infra non recurvis, parte

posteriore fere usque ad poros leviter striata. Pori minimi. Pedes

supra glabri. Numerus segmentorum 55.

Color pallide cinereus, parte posteriore segmentorum flavescente,

pedibus antennisque ochraceis.

Long.: 93 m.m.; lat.: 6,5 m.m.; long. ant.: 557 manGrlones

ped.: 4 m.m.

Det beskrifna exemplaret är från Vestindien (S:t Thomas: Mus.

Holm.) Färgen synes vara väl mycket blekt af spriten, hvari djuret

varit förvaradt, men arten är genom sina på tvären strierade »sterna»

tydligt skild från alla här beskrifna.

3. Lobi laterales segmenti 1:i longe producti, non inflexi, postice

leviter sinuati. Sterna levia.

8. Spirostreptus alicollis n. sp.

(2). Subgracilis. Caput vertice sulco sat distincto; fronte laevi;

clypeo leviter exciso, foveis setigeris ante incisuram 4. Oculi ocellis

(c. 45) 6-seriatis, antice recti, inter se diametron oculi unam vix

distantes. Antenne breves. Segmenti primi lobi laterales subali-

formes, angulo antico obtuse rotundato, angulo postico etiam ro-

BJHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 7. 43

tundato (1. potius subacuto, apice rotundato), margine leviter sinuato;

striis integris nullis, (sulco marginali excepto) sed postice striis

longitudinalibus nonnullis abbreviatis. Segmentum secundum etiam

lateribus nonnihil productis, in angulo ipso sulco profundo. <Seg-

mentum ultimum postice angulatum (angulo subrecto). Valvule

anales non marginatae; lamina infra-analis angusta, postice latissime

angulata. Segmenta reliqua striis anterioris partis numerosis, infra

non recurvis, striis partis posterioris sat densis et profundis, in

segmentis anticis etiam supra poros obviis, deinde magis magisque

abbreviatis et tenuibus et a poris alienatis; sutura profundior, cre-

nulata. Pori sat magni, mediis in lateribus siti. Pedes graciles,

solito minus setosi. Numerus segmentorum 68.

Color partis anterioris segmentorum flavescente-cinereus, poste-

sterioris cinereo-lividus, limbo fusco; capite flavescente-ferrugineo,

margine clypeali fusco; segmento primo et ultimo pallidioribus,

fusco-marginatis.

Long.: 90 m.m.; lat.: 6 m.m.; long. ant.: 4 m.m.; loug. ped.:

4 m.m.

Från Java (Mus. Holm.)

Utom genom de nästan vingformiga sidoflikarne särskiljes denna

art bl. a. genom strieringen, som på de främre segmenten äfven

uppträder öfver porerna.

II. Segmentum ultimum in processum. valvulas anales superan-

tem, productum. Fovee ventrales transverse, elongate.

9. Spirostreptus collaris n. sp.

(2). Suberassus. Caput vertice sulco distincto; fronte sublaevi;

elypeo leviter exciso, ante sinum foveis 6 setigeris. Oculi ocellis

(ec. 50) 6-seriatis, trigono-ovales, inter se diametron oculi distantes.

Antenne breves. Segmentum primum supra sulco profundo trans-

verso (num semper?), lobis lateralibus subaliformibus, longe pro-

ductis, non inflexis, antice et postice sinuatis, angulo antico late

rotundato, marginato, angulo postico producto, acutiusculo, striis

nullis. Segmentum ultimum elongatum, apice recurvo. Valvule

anales marginate; lamina infra-analis latissime angulata. Segmenta

reliqua striis partis anterioris numerosis, infra recurvis, striis partis

posterioris usque ad poros pertinentibus; sutura indistincte crenu-

lata. Pedes breves. Pori in mediis lateribus siti. MNumerus seg-

mentorum 60.

Color partis anterioris segmentorum pallide olivaceo-cinereus,

partis posterioribus fusco-cinereus, limbo ferrugineo-piceo; sutura

lineaque longitudinali dorsali subcontigua fuscis; pedibus, fronte

antennisque flavescentibus.

44 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

Long.: 114 m.m.; lat.: 9 m.m.; long. ant: 6/m.m.; long.

ped.: 4,6 m.m.

Från Java (Mus. Holm.)

Denna art synes vara förvandt med Spirocylistus cylindricus

KocH, och man skulle kunna vara böjd att identifiera dem, om icke

skilnaden i storlek vore så betydlig, hvartill kommer, att halssköl-

dens egendomliga form, om den varit lika hos båda, säkerligen ej

skulle undgått Koch.

10. Spirostreptus acicelatus n. sp.

Suberassus. Caput sulco verticis sat profundo; fronte sublaevi;

clypeo sat profunde exciso. Oculi ocellis (c. 47) 6-seriatis, antice

recti, inter se fere 143 diametron oculi distantes. Antenne breves.

Segmenti primi lobi laterales valde producti, truncati, antice leviter

sinuati, crasse marginati, postice recti (non sinuati), angulo antico

dilatato-rotundato, angulo postico obtuso (quam reeto nonnihil ma-

jore), striis integris nullis, sed postice striis longitudinalibus non-

nullis (5—96). Segmenti ultimi spina brevis, crassa, apice recurva.

Valvule anales marginatae; lamina infra-analis postice angulata (an-

gulo quam recto majore). Segmenta reliqua stris partis anterioris

haud numerosis, infra vix recurvis, striis partis posterioris, quo pro-

pioribus ad poros, eo magis abbreviatis; striolis abbreviatis, ad su-

turam etiam in dorso pergentibus, quare sutura crenulata 1. acicu-

lata videtur. Pori magni, infra lineam mediam laterum siti. Pedes

breves. Numerus segmentorum 54.

Color flavescente-cinereus, limbo segmentorum ferrugineo; pe-

dibus flavescentibus; antennarum apice, margine clypeali, spina cau-

dali marginibusque valvularum analium fuscis.

Long.: 65 m.m.; lat.: 5 m.m.; long. antysösfmmtnlons:

ped:=N5 m.m.

Från Nya Holland (Mus. Got.).

Bland karaktererna, som skilja denna art från föregående, är

halssköldens form den vigtigaste. Strieringen såväl å fram- som

bakdelen af segmenten är också olika, och ögonen stå längre ifrån

hvarandra. För öfrigt äro både färg och habitus olika.

I uppsatsen »Myriopoda Africe australis etc.» (Öfvers. Vet. Ak.

Förh. 1872 N:o 5, p. 39) omnämndes, att hanarne af två till mot-

svarande afdelning hörande arter, Spirostr. marginatus och notatus v.

Por., icke hafva de sandalbärande lederna ens på undre sidan borst-

väpnade. Jag har sedan dess haft tillfälle att i Göteborgs musei

samlingar undersöka tvenne Spirostreptusformer, antagligen Spirostr.

Lunelii HUMBERT och Spirostr. Javanicus BRANDT, hvilkas hanar

utmärka sig för samma egenskap. Måhända är detta en karakter

gemensam för alla med stjertprocess försedda Spirostreptusarter.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 7. 45

Genus Alloporus v. Porart 1872.

(Myr. Afr. austr.: Öfvers. Vet. Ak. Förh. N:o 5, p. 43)

Karakteren : »Segmenta 4 prima infra aperta», som bl. a. upp-

gifvits såsom utmärkande för slägtet, håller ej stånd, såsom jag

funnit vid undersökningen af större former. Då den enda egentliga

skilnaden från Spirostreptus således är, att sidoporerna börja redan

på 95:e segmentet, borde det måhända rätteligen inrangeras såsom

ett underslägte under Spirostreptus, såvida icke det praktiska skälet,

att det för underlättande af öfverskådligheten synes blifva alltmer

nödvändigt att sönderdela de artrika slägtena i olika grupper, ta-

lade för bibehållandet äfven af Alloporus.

1. Alloporus erenatus n. sp.

Gracilis. Caput vertice sulco brevi sed sat profundo; fronte

rugosa et punctata; clypeo leviter exciso, foveis setigeris ante si-

num 4. Oculi ocellis (c. 60) 6-seriatis, antice nonnihil rotundati,

inter se plus diametron oculi distantes. Segmentum primum lobis .

lateralibus infra inflexis, subtruncatis (feminge rotundatis), angulis

obtusis (maris antico minus obtuso), plicis 3—6. Segmentum ultimum

subtiliter sed densissime punctatum, postice latissime angulatum.

Valvule anales item punctatae, marginatae; lamina infra-analis postice

subrecta 1. deorsum angulata. Segmenta reliqua subtiliter coriacea,

parte anteriore striis coucentricis compluribus, haud recurvis, parte

posteriore infra fortiter striata, striis (etiam in segmentis posticis

distinetis et sat numeroris) paullo infra poros desinentibus; sutura

dorsi supra poros dense et pulchre crenata. Pori minimi, infra

/lineam mediam laterum siti. Pedes breves, supra glabri. Numerus

segmentorum 61—062.

Color obsure cinereus, segmentis fulvo-annulatis, pedibus an-

tennisque fusco-annulatis.

Honersre 95 m.m.; lat.: d,5-m.m.; long: ant. : 4.5 m.m.; long.

Peds:"3.8 m.m.

öns Om Sör mmn,; Jlat.: 6m.m.; long: ant.: 4 m.m.; long.

ped: 3 m.m.

Från Montevideo (Mus. Holm-.).

Suturen emellan undersegmenten är särdeles vackert och regel-

bundet naggad, vida tydligare än t. ex. hos Spirostr. flavicornis,

hvilken han annars liknar. I detta hänseende öfverensstämmer den

med Saussures beskrifning af Spirostreptus strangulatus.

(HL

bn |

10.

13.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Chilopoda.

Gen. Scolopendra (LIN.)

Collares.

Scolopendra gigantea (LIN.)

11.

IVA

(Sydamerika).

cristata NEWPORT.

(Brasilien).

crudelis KOCH.

(Vestindien, Nord-

amerika).

nitida n. sp.

(Brasilien).

Heros WoopD.

(Nordamerika).

Otomita SAUSSURE.

(Nordamerika.)

Calcarate.

calcarata n. sp.

(Kina?)

Multispinate.

platypus BRANDT.

(Vestindien, Sydame-

rika, Kina och Java)

longicornis NEWPORT.

(Brasilien Java, Siam,

Kalkutta).

cognata v. POR.

(Egypten, Java, Mo-

luckerna).

impresssa n. Sp.

(Keeling).

Parcispinate.

elongata v. POR.

(Sydamerika, Vestin-

dien, Asien, Au-

stralien.)

Silhetensis NEWPORT.

(Kina och Kalkutta).

14.

Gen. Cormocephalus NEWPORT.

1. Connocephalus impressus n. sp.

PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

Scolopendra cingulata LATREILLE.

Gen.

2. »

3. »

4. »

5. »

6. »

ba |

Gen. Branchiostoma NEwPoRT.

1. Branchiostoma immarginatum n. sp.

Gen. Scolopocryptops NEWPORT.

1. Scolopocryptops sexspinosa (NEWP.

Otostigmus n.

1. Otostigmus orientalis n. Sp.

(Egypten).

(Vestindien).

monilicornis n. sp.

(Nya Holland).

rugulosus v. POR.

(Nya Holland.):

marginatus Nn. sp.

(Nya Holland).

levigatus n. sp.

(Sydamerika).

mirabilis n. sp.

(Kordofan).

(Ostindien.)

scaber n. sp.

(Kina).

carinatus n. sp.

(Kina?)

rugulosus n. sp.

(Mauritius).

(spinosus n. sp.

(Java).

inermis n. sp.

(Sydamerika).

appendiculatus n. sp.

(Sydamerika).

(Philippinerna).

obsoletum n. sp.

(Nya Holland).

(Sydamerika.)

NYE

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 7. 47

Diplopoda. 10. ”Spirobolus impressus n. sp.

(Brasilien).

Gen. Lysiopetalum Gv£RIN. ilälg » Goösi n. sp.

1. ILysiopetalum plicatum BRANDT. |19 (Vestindien, Java).

(Egypten). : » suturalis n. sp.

(Keeling).

Gen. Iulus (LIN.) 13. » heteroporus n. sp.

(Java).

1. TIulus seticaudus n. sp. |

(Nubien). ” Gen. Spirostreptus BRANDT.

2 » lepidus n. sp. 1. Spirostreptus rugifrons n. sp.

tEgypten): (Ecuador).

3. » Moreleti LUCAS. 2, » papillaris n. sp.

(Madeira): (Brasilien).

Gen. Spirobolus BRANDT. a dä

1. Spirobolus costulatus n. sp. 4. » microps n. sp.

(Sydamerika.) | (Brasilien).

2. » monilicornis n. sp. PD. » Chilensis GERVAIS.

(Brasilien). (Chile).

3. » univittatus n. sp. 6. » ochrurus n. sp.

(Brasilien). (Brasilien).

7 » obscurus KOCH. [RR » ventralis Nn. sp.

(Brasilien). (Vestindien).

5: » levigatus n. sp. 8. » alicollis n. sp.

(Azorerna). | (Java).

6. » arboreus SAUSSURE. 9. » collaris n. sp.

(Barthelemy). | (Java).

ZE » capucinus n. sp. | 10. » aciculatus n. sp

(Singapore). | (Nya Holland).

; q EA Tr Gen. Alloporus v. Por.

9. » Zapotecus SAUSSURE. | 1. Alloporus crenatus n. sp.

(Brasilien). (Sydamerika.)

P. S.

Sedan ofvanstående var skrifvet, har jag genom professor W.

Lilljeborgs välvilja blifvit satt i tillfälle att granska de myriopoder,

som i »Mus. Ad. Fr.» i Upsala förvaras, och af hvilka åtminstone

några böra förskrifva sig från Linnés tid. Enligt prof. Lilljeborgs

upplysningar äro dock de dervid fästa etiketterna icke af Linné sjelf

utan af hans lärjunge Thunberg. Ehuru således icke full visshet

kan derigenom vinnas om hvad som rätteligen bör förstås under

det mycket missbrukade namnet Scolopendra morsitans LIinnk, kan

dock förtjena anföras, hvad nämnda samling deruti gifver vid handen

Under tecknet «) — hvilket väl skall vara hufvudformen — fins

derstädes Scolopendra crudelis KocH; under 8) förvaras Scolopendra

elongata v. Por. samt slutligen under £) en art, tillhörande grupper

»Multispinatze».

48 PORAT, OM NÅGRA EXOTISKA MYRIOPODER.

På grund häraf skulle Scolopendra morsitans LINNE vara syno-

nym med den art, som i föregående uppsats blifvit beskrifven såsom

Scolopendra crudelis KocH (= Sc. longipes Woop.)

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 4. N:o 8

NOTES

PTERYGOCERA ARENARIA SLABBER

CARL "BOVALLIUS.

WITH FOUR PLATES.

COMMUNICATED TO THE BR. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES 1876, SEPT. 13.

STOCKHOLM, 1878.

P. A, NORSTEDT & SÖNER.

E IN på

JUNE Å / i Ja SEA Å

3 tf fre

NE . v Ma NES -

BÅL

LIT rö

; å

SÅ

Li i '

The remarkable Crustacean, which here for the first time

is added to the fauna of Sweden, was discovered more than

hundred years ago by a highly merited dutch naturalist MAR-

TINUS SLABBER!) (1)?) who named it OÖniscus arenarius and gave

an accurate description, accompanied by figures, which for

that time are excellent and fully testify its identity with the

amphipod described hereafter. Although appreciating its nu-

merous peculiarities, SLABBER nevertheless abstained from crea-

ting a new genus for its reception, and placed it in the genus

Öniscus L., one of the three great Linnean genera, into which

the whole of the Crustaceans known at his time were distri-

1) We give here the scanty notices about him, that we have been able to

pick up from different quarters:

MARTINUS SLABBER was born in 1741, probably at Middelburg.

In 1767 we find him elected a member of the Hollandsche Maat-

schappye der Wetenschappen. He is then called »Bailleuw en Secretaris

te Baarland en Bakendorp, en Secretaris te Oudelande».

In 1769, he was a member of »Zeeuwsch Genootschap der Weten-

schappen te Vliessingen»,

In 1793, keeping his above named charge, he seems to have removed

to the town Goéäs, where we find him in 1807 as »Raad der Stadt».

He died in Gravenpolden in 1835, aged 94 years. All these places are

situated on the isle of Walcheren. His published works are:

1) Waarneeming van den oorspronk der paarel-worm, met de daruitko-

mende goud-oogige Stinkvlieg.

Verhandl. Maatsch. Haarlem, 1768. Tom X. Stuck 2, pag. 387—

412, tab. 2.

2) Waarneeming van de gevlengelde zesendertig-tengelige vogel-luis.

Verhandl. Maatsch. Haarlem, 1768. Tom X. Stick 2, pag.413—

425. tab. 1.

3) De excretione Vermis e dextro narium orificio.

Verhandl. Maatsch. Haarlem, 1768. Tom X. Stuck 2, pag. 466.

4) Waarneeming van een Oost-Indischen Zeeworm.

Verhandl. der Zeeuwsch Genooschap te Vlissingen, 1769. Deel I,

pag. 387—393 (with a plate).

5) Natuurkundige Verlustigingen behelzende microscopise waarneemingen

van in- en uitlandse Water- en Land-dieren. Haarlem 1778.

6) Verhandeling over her opzetten van Vogelen. Amsterdam 1816.

2) See the chronological list of references given below pag. 5.

ANG BOVALLIUS, NOTES ON PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

buted, thereby also indicating his impression of its affinity to

the Isopoda of the present day. STATIUS MÖLLER (2), his ger-

man translator, observed that the animal might be the type

of a genus of its own, for which he proposed the name Hau-

storius, but this appellation, being an adjective and consequently

contrarious to the rules of Linnean nomenclature, has been

justly forgotten.

During the succeeding time naturalists appear to have lost

sight of SLABBER'S book. We do not find it noticed by J. C.

FABRICIUS, GMELIN and DESMAREST, nor by LATREILLE in the

entomological part of CUuvIErR's Regne animal, the first edition

of 1817. It is only in 1818 that we meet with our animal in

a work of LATREILLE (3), but mentioned solely on the authority .

of SLABBER, as Öniscus arenarius, and with the remark, that it

were a new genus related to Ione. Accordingly, in 1825,

DLATREILLE (4) applied to it the generic appellation of Ptiery-

gocera, and added a description, based entirely upon that given

by SLABBER, as LATREILLE himself had never seen the animal.

He also followed SLABBER in placing it among the Isopoda, in his

group of Phytobranchia, and when he again divided that group

in two families: Decempedes and Heteropa, and removed

these from Isopoda to Amphipoda, he was uncertain as to

in which of these subordines he should include Pterygocera.

In the same year however he mentions it (5) as belonging to

the family Heteropa of the Amphipoda, and later (7) in the

second edition of CuviErRs Réegne animal, of 1829, he retains

for it the same systematic position.

Hitherto an actual specimen of our animal had been in

no ones hands except SLABBER'S. It was only in 1851 that

SPENCE BaATE (11) rediscovered it. But unaware of its identity

with SLABBERS Ömniscus arenarius, he described it as Bellia

arenaria, an appellation which in 1854 (12) he exchanged for

that of Sulcator arenarius, the name Bellia having been found

preoccupied. In 1855 (13), 1857 (14) and 1858 (15) he gave

some further notices of it, and in 1862—1863 (16, 17) descri-

bed it more in detail, ranging it under the family Phoxide.

Subsequently P. H. Gosse (20) referred it to the family Or-

chestiad&e, and A. WHItE (21) mentioned it among the Gam-

maride, while J. DAnaA (19) placed it among the Corophide.

In 1864 AxEL BoecK discovered at Karmö near Bergen

some fragments of our animal; he established in 1870 (22) and

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4 N:o 8. 5

1872 (23) its identity with SLABBERS Species, but failed to re-

cognise its identity with LATREILLES Pterygocera.

The rich collection of northern Crustacea in the zoological

department of the Swedish State Museum of Natural History in

Stockholm contains a number of specimens of Pterygocera,

dredged in 1871 by D:r ÖBERG on the reef of Falsterbo in the

South Baltic. It is from these materials, kindly confided to me

by Professor S. LovÉn, to which I have been able to add nume-

rous specimens in different stages of development, dredged by

me in 1875 on the reef of Sandhammaren at the south-eastern

point of Skåne, that I have been able to give the following de-

seription.

Chronological list of Litterature concerning the Pterygocera.

1) MARTINUS SLABBER. Natuurkundige Verlustigingen behelzende micro-

scopise Waarneemingen van in- en mwitlandse Water- en Land-dieren.

Haarlem 1778. XI Stukje, pag. 92, pl. 11, fig. 3 and 4.

2) P. L. STATIUS MÖLLER. Physikalische Belustigungen oder mikroskopische

Wahrnehmungen von drey und vierzig in- und ausländischen Wasser-

und Land-thieren durch MARTINUS SLABBER. Aus dem Holländischen

ubersetzt. Niirnberg 1781, pag. 48, pl. 11, fig, 3 and 4.

3) Encyclopédie méthodique. Tableau encyclopédigque et méthodique des

trois régnes de la nature. 24:me partie. Crustacées, Arachnides et In-

sectes par M. LATREILLE. Paris 1818, pl. 330, fig. 3 and 4. Explica-

tion des planches, p. 7.

4) Encyclopédie méthodique. Histoire naturelle. Entomologie ou Histoire

naturelle des Crustacés, des Arachnides et des Insectes par M. LATREILLE.

Tome X. Paris 1825, pag. 121 et 236.

5) P. A. LATREILLE. Familles naturelles du régne animal. Paris 18253,

pag. 290.

6) Dictionnaire classique d”histoire naturelle, par Messieurs AUDOUIN etc.

Tome XIV, pag.' 355. Paris 1828.

7) CUVIER. Le régne animal distribué d'aprés son organisation. Seconde

édition. Tome IV, Crustacés, Arachnides et Insectes par M. LATREILLE,

pag. 124. Paris 1829.

8) T. E. GUÉERIN-MENEVILLE. Inconographie du régne animal de G. Cu-

VIER. Crustacés, pag. 23, pl. 27, fig. 5. Paris 1829—43.

9) CUVIER. Le régne animal distribué d'aprés son organisation, pour servir

de base å V'histoire naturelle etc., 3:me éd., publiée par une réunion de

disciples de G. Cuvier. 11 vol. Paris 1849. Les Crustacés par MILNE

EDWARDS, pag. 181.

10) Dictionnaire universel d”histoire naturelle, publ. par D'ORBIGNY. Paris

1849. Tome XX. pag. 619.

11) Annals and Magazine of Natural History. Second series. Vol. VII. Lon-

don 1851. pag. 318. !

6 C. BOVALLIUS, NOTES ON PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

12) Annals and Magazine of Natural History. Second series. Vol. XIII.

London 1854, pag. 504.

13) Report of the twenty-fifth meeting ofithe British Association for the

advancement of science, held at Glasgow 1855. London 1856, pag. 18

PLUS TS

14) Annals of Natural History. Second series, Vol. XIX, 1857, pag. 140.

15) Transactions of the Tyneside Nat. Field Club. Vol. IV, pt. 1, pag. 15,

pl. 2, fig. 2. 1858, teste SP. BATE.

16) C. SPENCE BATE. Catalogue of the specimens of Amphipodous Crustacea

in the collection of British Museum. London 1862, pag. 112, pl. 18.

17) C. SPENCE BATE and J. 0. WEstTWoOD. A History of the British Sessile-

eyed Crustacea. Vol. I, pag. 189. London 1863.

18) JAMES D. DANA. On the classification of the Crustacea Choristopoda or

Tetradecapoda. American Journal of Science and Arts, cond. by B.

SILLIMAN, B. SILLIMAN J:r and J. D. DANA. Second series, vol. XIV,

New-Haven 1852, pag. 309.

19) United States Exploring Expedition during the years 1838, 1839, 1840,

1841, 1842, under the command of CH. WILKES. vol. XIII, Crustacea,

by JAMES D. DANA 1852. Part. II, pag. 833, 844 and 1441.

20) PH. H. GossE. A Manual of marine Zoology for the British Isles. Part. I.

London 1855, pag. 142, fig. 264.

21) A. WHITE. A popular History of British Crustacea, London 1857,

pag. 174.

22) AXEL BOoFECK. Crustacea amphipoda borealia et arctica. (Sxerskilt af-

trykt af Vidensk.-Selsk. Forhandlinger for 1870.) pag 57.

23) AXEL BoECK. De Skandinaviske og Arktiske Amphipoder. Christiania

1872—75, pag. 222.

Subfamilia: Pterygocerine n.

Cephalon rostrum ferens minimum, articulum primum anten-

narum non tegens.

Labium superius breve, apice rotundatum.

Mandibule magn&e, palpo elongato, articulo palpi secundo tertio

longiore.

Mazxille primi paris parve, palpo biarticulato.

Pedes maxillares palpo laminari.

Antenn&e superiores flagello appendiculari instructe.

Gnathopoda primi paris dactylo unguiculato, secundi paris

dactylo minimo duplici.

Pereiopoda primi et secundi pari articulis ultimis ligulas

formantibus.

Pereiopoda sequentia dactylis carentia.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 8.

Telson simplex.

Corpus non valde compressum.

The subfamily Pterygocerin&e is distinguished from the

Pontoporeiine and Phoxine by its general form as well

as by the abnormal structure of the dactyli of the gnathopoda.

Another remarkable character is presented by the peculiar

form of the carpus and propus of the first and second pairs

of the pereiopoda, which I have thought proper to denote

as spoonshaped, »liguliformis». Pterygocera differs moreover

from the Phoxin&e by the second joint of the mandibular palpus

being larger and longer than the third, and also by the telson

not being bifid, but simple and only incised.

Gen. Pterygocera. LaATREILLE 1825.

Syn. Oniscus (e. p.) SLARBER 1778 (1). !)

Haustorius. STATIUS MÖLLER 1781 (2).

Pterygocera. LATREILLE 1825 (4, 5), 1829 (7). GUÉRIN-MENEVILLE

1829 (6). MILNE EDWARDS 1849 (9). J. D. DANA 1852 (19).

Bellia. SPENCE BATE 1851 (11). J. D. DANA 1852 (18, 19).

Sulcator. SPENCE BATE 1854 (12), 1855 (13), 1857 (14), 1858 (15),

1862 (16), 1863 (17). P. H. GossE 1855 (20). A. WHITE 1857 (21).

A. BoECK 1870 (22), 1872 (23).

Diagnosis. Corpus latum, vix compressum.

Caput in rostrum parvum elongatum.

Oculi minuti.

Cozxe magne.

Gnathopoda non cheliformia.

Pereiopoda prima et secunda articulis ultimis ligulas

duplices formantibus. Pereiopoda trium pa-

rium ultimorum articulis valde dilatatis.

Segmentum plei tertium valde elongatum, semicy-

lindricum, segmenta sequentia tegens. Telson

simplex, latum et longius incisum.

The body is broad and uncommonly little compressed. :

The cephalon is not so long as the two following segments

and produced into a flat little rostrum. 'The eyes are very small,

punctiform and almost evanescent, which well agrees with

the mode of living of the animal making the organs of sight

almost superfluous. The superior antenn&e have a five-jointed

1) For the numbers see the chronological list.

8 C. BOVALLIUS, NOTES ON PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

secondary fagellum. The inferior antenn&e have the second

and fourth joints enlarged in a winglike process, wherefrom

the name Pterygocera. The Gnathopoda are not subchelate.

The two first pairs of pereiopoda have the last joints extra-

ordinarily transformed, the propus being broadly spoonshaped

and movable transversally against the process of the carpus.

expanded in a laminar crest, so as to form a kind of double

scoop or pair of tongs, forceps, fitted for catching objects in

the fine sand.

The joints of the three last pairs of pereiopoda are deve-

loped in broad expanded lamin&e sheltering the posterior part

of the body as well as serving as instruments of digging.

The last segment of the pleon is strongly developed, as

long as both preceding taken together, broadly cylindrical.

The whole urus is sheltered under it.

The telson is broad, deeply incisved. Of this family only

one species is known:

Pterygocera arenaria. SLABBER 1778.

Syn. Oniscus arenarius. SLABBER 1778 (1).

Oniscus (Haustorius) arenarius. ST. MÖLLER 1781 (2).

Oniscus arenarius. LATREILLE 1818 (3).

Pterygocera arenaria. LATREILLE 1825 (4).

Pterygocera arenaria. GUÉERIN-MENEVILLE 1827 (8).

Bellia arenaria. SPENCE BATE 1861 (11).

Sulcator arenarius. SPENCE BATE 1854 (12), 1855 (13), 1857 (14),

1858 (15), 1862 (16), 1863 (17).

Sulcator arenarius. PH. H. GossE 1855 (20).

Sulcator arenarius. ÅA. WHITE 1857 (21).

Sulcator arenarius. ÅA. BOoECK 1870 (22), 1872 (23).

Diagnosis. Rostrum parvum, dimidium primi articuli pedunculi

antennarum superiorum non &quans.

Ceuli minuti rubri.

Antenn&e superiores inferioribus breviores, fagello

pedunculo breviore.

Antenne inferiores articulo quarto pedunculi perdi-

latato, multo longiore et latiore quam quinto;

utroque in margine inferiore setis plumosis den-

sissimis instructo.

Gnathopoda secunda dactylo duplice quasi forficem

formante.

Coxe tertii paris pereipodum maxime,

Telson laciniis latis, ovatis, in margine exteriore et

in apice spinis validis armatis.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 8. 9

In the general form of its body Pterygocera differs

very much from its allies among the Gammaride by its greater

breadth and more considerable convexity as well as by the

shortness and feeble development of the hinder part of the

body. While, namely, in the allied Gammaride, the hinder

part of the body (pleon and urus) constitutes a considerable

part of the total length (more than the third, the half, often

more than the half), here it answers to scarcely the fourth

part of the same. The coxe of all the pereiopoda are large,

as are likewise the bases and the next following joints of the

three last pereiopoda, forming when jointed a harnesslike

shelter for the greater part of the lower side of the body, an

arrangement which reminds very much of certain Platyscelid2

of the Hyperidean group, f. i. Thyropus, Dithyrus and others.

The total length of the animal reaches 10—12 millimeters.

The colour is almost like that of the sand, wherein it lives,

light yellowish grey.

The cephalon, including the rostrum, is scarcely as long

as the two first segments of the pereion. Anteriorly it con-

tracts rather suddenly into the short, triangular, flat and feebly

declining rostrum. This is about one fifth of the whole length

of the cephalon, and does not reach farther than to the third

part of the first joint of the superior antenn&e. The upper

contour of the cephalon is feebly curved, the posterior margin

almost straight, the inferior and anterior is semicircular with

two prominences, the foremost of which, opposite the inferior

antenn&e, carries the eyes; the posterior, close behind the same

antenne, is forming the front-border of the region of the mouth.

The pereion 18 considerably more than twice as long as

the pleon and far more strongly developed. The first segment

is the strongest, from thence the segments increase in length

to the fifth, which is the longest; the last two are a little

shorter and almost of the same size.

The cox&e on the first four segments are longer than broad,

on the last three broader than long. The first two are com-

paratively small, pearshaped. The first rounded at the point,

bordered with small unciliated hairs. The second a little lon-

ger than the former, pointing downwards, the inferior bor-

ders, armed with unciliated hairs; the very point carries

a long, strong, close-ciliated bristle. The coxa of the third

segment is twice as long as the preceding, formed like a shor-

10 = C. BOVALLIUS, NOTES ON PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

tened crescent and provided with short hairs at the top. That

of the fourth segment is as long as the preceding one, but

broader, with some few small bristles on the posterior border.

The coxa of the fifth segment is the largest of all, shorter

than the preceding one, but more than twice as broad, feebly

haired. That of the sixth is considerably smaller, but more

strongly haired. The coxa of the seventh segment is the

smallest, scarcely the half of the preceding one.

The pleon has the first two segments of about the same

size and little developed, the third being equal in length to the

two preceding taken together, cylindrical, rounded in the po-

sterior end, hollow on the lower side, so as to cover the urus

and its appendices.

The urus is very short, shorter than the last segment of"

the pleon, to which it is articulated, not in the ordinary way,

but fastened to its lower side just within the posterior margin.

In consequence it can fold itself under this segment and is

then totally concealed.

All the segments of pereion and pleon are plain and

without spines or bristles, excepting, as said already, on the

cox&e. On the contrary the last two segments of the urus

carry on their back-side some straight simple spines (P1. II,

fig. 17).

The eyes are placed on the foremost lobe of the anterior

side of the cephalon, a little above the bases of the inferior

antenne. The layer of chitine covering the eye is but little

thinner than the rest of the covering of the cephalon, on the

lower side feebly hollowed to a kind oforbit, in order to give

room for the eye-globe, which is not completely globular, but

rather cubiform with rounded angles. In the adults the dia-

meter of the eye-globe is 0,25 millimeter, in the young spe-

cimens somewhat larger, and its form more globular; with

the age of the animal the size of the eyes diminishes also, and

in the oldest they are discovered only with difficulty. The

pigment is red, the eye-lens short, thick, bluntly conical, the

surface of the eye irregularly facetted.

The superior antenne are inserted under the front-surface

of the cephalon, each on its side of the rostrum, which covers

a part of the first joint of their peduncles; they are about twice

as long as the cephalon with the rostrum. They are as usual

composed of a three-jointed peduncle, a flagellum and a se-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4 N:o 8. ll

econdary flagellum. The peduncles make more than two thirds

of the whole length of the antenne: its first joint is large, in-

flated, almost eggshaped, and more than twice as big as the

second joint. It carries on the lower side 10—11 long bristles

in a row obliquely over the joint, each bristle issuing from a

little button-like prominence, the bristes being partly ciliated

on one side with the cilia arranged in bundles (P1. IV, fig. 73),

partly ciliated on both sides (Pl. IV, fig. 79). Moreover it

carries on the lower side a series of short bristles, thicker

at the upper end, close beset with long, fine cilie radiating

in all directions. The third in the row of these bristles is

the strongest; they are placed each on a bladder-like clear

prominence (Pl. IV, fig. 55). The following diminish in size,

so that the eight and last does not attain the sixth part of

the third. They present exactly the same structure as the

auditory bristles, observed in Mysis and Gammarus, and may

be held, therefore, to have the same function.

The second joint is a little more than half as long as the

first, much broader at the fore-end, but thicker in the poste-

tior one. The lower foremost corner ends with a richly

haired tubercle. The hairs are of the same form as the long

ones of the first joint (Pl. IV, fig. 73). The upper side car-

ries bristles of three different forms, the longest and most

numerous are ciliated on one side towards the ends, with the

cilia grouped in one or two bundles (P1. III, fig. 38). Between

these there are short bristles partly ciliated on two sides at the

top (PI. IV, fig. 74), of the same shape as the long ones, partly

almost straight, crossbent at the point, with extremely short

cilia; these bristles secrete some glutinous matter and may

perhaps perform the functions of organs of smell or taste (Pl.

HI fis. 39):

The third joint is shorter than the half of the preceding

one and considerably more slender. At its upper end it car-

ries the primary and the secondary flagellum. Along the

upper side it has some short hairs, ciliated at the point (Pl.

III, äg. 54).

In the lower foremost angle there are some long bristles

of the same shape as those of the preceding joint (P1. III,

fig. 38). To this angle the primary flagellum is fixed. In

the female it has 6—8, in the male 8—10 joints, or fewer when

not full-grown. The first joint is the longest and thickest,

12 — C. BOVALLIUS, NOTES ON PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

the other are each of about the same length, the thickness

decreasing the nearer they are to the point. The diameter of

the last joint is about the fourth of that of the first. The first

and second joints carry, in the foremost border on the upper

side, 2—3 feeling-bristles feebly bent at the point, and 1—2

shorter ones on the lower side. ;

The third, fourth and fifth joints carry moreover on the

upper side two, sometimes three long smelling-glandules of an

equal breadth and whith short peduncles (Pl. IV, fig. 64).

The following but the last have only one such glandule

each. The last joint carries 3—4 feeling bristles and two

straight spines.

The secondary flagellum is articulated to the upper corner

of the peduncle's last joint a little behind the insertion of the

primary flagellum. It consists of five joints; the two first are

the longest; all of them carry in the foremost border 3—4

feeling-bristles and 1—2 short glandule hairs, secreting gluti-

nous matter.

The inferior antenne are, as before said, about a third

longer than the superior ones. The are inserted just below

the upper prominence of the foremost margin of the cephalon.

They have as usual a five-jointed peduncle. The first joint is

the smallest, broader in the foremost end, totally smooth. The

second joint is more than twice as broad, the lower part is

formed into a broad winglike expansion, destitute of hairs or

bristles. I have not been able tho discover the organ of smel-

ling, delineated by SPEncE BaTtE, on the foremost border of

this joint!). The third joint is considerably slenderer than

the preceding one; it carries, near the lower border, 3—4 short,

thick bristles with long cilia, resembling bristles of hea-

ring. The fourth joint is the biggest, it is almost as long as

the three preceding ones together. Downwards it dilates imto

a strong, wingshaped expansion, which is almost as broad as

it is long. The posterior margin is rounded, the fore-

most concave, presenting the tolerably large opening of

auditory cavity. Beside this opening there is placed a great

and well developed auditory bristle (Pl. IV, fig. 55); a row

of ten similar ones follows the lower border of the joint,

moreover there are 10 to 12 spread over its outer side near

1) Catalogue of Amphipodous Crustacea, pl. XVIII, fig. c.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4 N:O 8. 13

to the upper border. On the lower border it is beset with

a close range of long bristles, plume-like ciliated (P1. III

fig. 78), which are considerably longer than the joint and give

it the appearance of an outspread wing. Among these there

are, especially towards the foremost and the hinder angles of

the joint, several shorter bristles, irregularly ciliated (P1. IV,

fig. 76), and along the whole lower border two ranges of slight,

straight, recurved spines. The upper border carries in its an-

terior angle some few fine tactile bristles, cross-bent at the

point and with exceedingly short cilia (P1. III, fig. 39), toge-

ther with longer ones similar to those of the preceding joint

(Pl. III, fig. 54). On the outer side the joint presents, near

its base, a range of five spines, radiating from a common centre

and completely similar to the bundles of spines, that arm the

outer sides of the laminated articles of the legs (P1. II, fig. 15).

This circumstance, as well as the structure of the long and

strong bristles, which arm the lower border of this joint and

which of the following one, indicates that also the inferio ran-

tenne are employed as instruments for furrowing or more

properly for sweeping away the upper layer of the loose sand,

which is in the way of the animal or conceals its food. The

fifth and last joint of the peduncle is about half as long as

the fourth and half as broad; it is strongly expanded, the

upper border being straight and the lower semicircular. The

upper border carries a few short, thinly ciliated bristles, the

lower one is armed with long, strong bristles like them of the

preceding joint, and at the foremost end a few hearing bristles;

but it totally wants the bristle-armour of the preceding joint.

The flagellum consists of 9—10 joints, the two first of which

are the thickest, the middle ones the longest, and the last one

the shortest and straightest. The two first joints carry at the

foremost lower angles each its long plume-like ciliated fur-

rowing bristle of the same structure as the long bristles at the

two last joints of the peduncle, moreover in the foremost bor-

der two bundles of 4—5 straight feeling bristles of different

length and often äå little swollen in the point. The following

joints want the long furrowing bristles, but are furnished

with similar tactile bristles. The last joint carries in the point

two long and three shorter bristles of the same appearance.

The lower side of the cephalon is occupied by the organs

of manducation. The mouth presents at the foremost side a

14 C. BOVALLIUS, NOTES ON PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

small upper-lip, a little swollen and triangular, at the hinder

part a slender and supple under-lip. After this follows one

of mandibles, two pairs of maxille and the maxillipeds.

The mandibles (P1. III, fig. 30) are irregularly quadran-

gular with the hinder outer: angle produced and thickened,

with a strong ridge of chitine for attachment of the muscles,

the hinder border is strongly, the foremost one a little less

concave. The inner border, directed towards the correspon-

ding mandible, swells at the lower border into a strong molar

tubercle (tuberculum molare); it is crossbent at the point,

feebly concave, close beset with finely denticulated ridges,

forming a strong molar or grinding surface; above this it car-

ries a range of strong sawlike spines, bent at the point (PI.

III, fig. 33). The foremost part of this side shows two tooth-

like prominences, and behind these a range of straight spines.

In the foremost outer angle the mandibular palpe is attached;

it is three-jointed, scarcely twice as long as the mandible it-

self. The first joint is very small, without hairs or bristles,

the second the biggest of the three, swollen and dilated an-

teriorly, on the inner and outer sides provided with straight,

unciliated bristles of different length and feebly bent at the

top. The last joint is a little shorter than the preceding,

rounded at the end. "The outer side, about the middle of

the joint, presents a range of about eighteen short spines, broad

at the base (PI. III, fig. 35); towards the point they are finely

ciliated. They contain a finely granular substance and to

their common base goes a thin nerve; possibly they are

organs of taste. At its end and on the inner side the joint

carries a certain number, mostly about twelve tactile bristles,

bent at the top, a little swollen and transversally bifid. (Pl.

III, fig. 48).

The first pair of maxille (P1. I, fig. 3) consists of a broad

basal-joint, slightly rounded in the lower angles, two extended

lamin&e, one inner and one outer, and a palpus. The basal-joint

carries on its lower margin a broad fringe of long, fine hairs;

at its upper inner angle the inner lamina (lamina interna) is

attached. This lamina is small, of an elliptical shape, on the

inner margin provided with 11—12 long hairs, bent at the

point and thinly ciliated below it (P1. III, fig. 40). The outer

lamina is considerably larger than the inner one and terminates

anteriorly, at its inner end, whith a broad, short, truncated,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4, N:0 8 15

. process armed with a number of strong, arcuated spines (Pl.

III, fig. 25 and 26); the posterior angle of the chewing sur-

face of the process is occupied by longer, sligther, straight spi-

nes (Pl. III, fig. 29). On its inner, adoral side this lamina

carries a small laminiform process, incised at its extremity

and bordered with short, delicate, unciliated hairs; possibly

this is to be regarded as a rudimental lamina. Between the

process and the outer lamina the maxillar palpe is attached;

it consists of two joints, the first of which is very small and

concealed from without by the lamina, and beset with two

bundles of short, fine hairs. The second joint is of mode-

rate length, linear and arcuated; the outer, convex margin

carries a number of long, slender hairs, ciliated on one side

(Pl: IV, fig. 56). In the rounded foremost end it carries a

number of hairs, feebly bent and a little swollen at the point,

thinly ciliated in the middle (P1. III, fig. 41).

The second pair of maxille (P1. I, fig. 4) is somewhat lar-

ger than the first. They are composed of a small basal-article

and two lamin&e. The inner lamina is far less than the outer

one and totally concealed by it, strongly curved, so as to form

almost a semi-cylinder; the margins are closely beset with

long, fine, minutely ciliated hairs (Pl. IVA fo 2): KERetouter

lamina is more than thrice as large as the inner, its inner mar-

gin is strongly convex, closely beset with hairs like them on

the inner lamina; the outer margin is concave, fringed with

long, fine, smooth hairs (P1. III, fig. 44).

The mazgillipeds are large and well developed. Issuing

from a basal support. arcuated at its anterior margin, they

cover like a lid the whole of the apparatus of mastication.

Each of them is composed of six joints. The first and se-

cond joints are so closely united, that their limits are indi-

cated only by the lines of attachment of their muscles. The

second joint is developed, at the inner angle, into a lamina,

which is longer than the first and second joints together.

"The lamina (Pl I, fig. 7) is along its entire length to-

tally separated from the corresponding lamina of the side.

Its inner margin is feebly incurved, almost straight, beset

with long hairs, that are bent in the point (P1. III, fig. 41).

Its extremity is obtusely rounded and provided with strong,

straight, short-ciliated bristles (P1. IV, fig. 69). The inner side

of its apical part moreover expands into a bluntly conical

16 oc. BOVALLIUS, NOTES ON PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

process, armed with two strong, tooth-like spines. The po-

sterior margin of the lamina is moderately arcuated, devoid

of hairs or bristles. From "the base there issues a feather-

shaped ciliated bristle, more closely ciliated on the inner side

than externally, equalling in length the whole maxipilled

(P1.-I, fig; 7, Pl); TV, fig: 78): ”Thevthird(joint state lor,

ger than the second, inwards expanded into a lamina, which

is considerably larger than that of the preceding one (P1. I,

fig. 7); its inner margin is slightly curved and provided with

short, smooth bristles placed in 11 to 12 transverse ranges

and (near the foremost end) with a number of curved roun-

ded spines (P1. III, fig. 22 and 23), increasing in size against

the top of the lamina.

The hinder margin is strongly curved without appendix.

The fourth joint!) is a little less than the preceding one,

devoid of any laminiform appendix; it has at the upper mar-

gin some straight, smooth bristles of moderate length. The

fifth joint is a little shorter than the two preceding ones taken

together; it dilates to about the same size as the lamina of

the third joint, not so thin but a little swollen, its inner

side carries long hairs bent at the top and minutely cilia-

ted towards the base (Pl III, fig. 36), disposed in 20—24

rows, running transversely on the inner side of the lamina.

Moreover the joint carries straight, smooth bristles, disper-

sed here and there; such a bundle occupies its upper outer

angle. The sixth joint is about half as long as the prece-

ding; it is also laminiform, but of a quite different form,

prolonged into a beak, so that the breadth of the lamina

becomes greater than the length of the whole joint. The

outer side of the joint carries scattered, fine, thinly ciliated

hairs (Pl. IV, fig. 56). The front margin of the lamina is fee-

bly curved, it carries fine hairs together with the long, above

named finely serrated bristles (P1. III, fig. 36); its inwards di-

rected point is bluntly rounded; this is close beset with

bristles of the same form as the last named ones, together

with smooth, shorter bristles and minute, straight, flat, coar-

sely serrated bristles of a singular shape (P1. IV, fig. 80); the

jagged edge is directed outward. The lower margin of the

lamina is feebly concave and smooth.

!) This and the following joints A. BoECK comprehends under the name

of »The palpe of the maxilliped», a denomination which I have re-

tained for shortness' sake in the diagnosis (See above).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:0 8& 17

The first pair of gnathopoda (P1. 1, fig. 8) is articulated

to a rather big, irregularly quadrangular basal joint, projecting

from, or at least immoveably coalescing with the inner upper

surface of the coxa or epimera. Besides the coxa, the arm

is composed of seven joints, including also therein the last

joint of the dactylus. The first joint or basis is the longest

of all, above bent and somewhat slight, its lower part very

broad; in the posterior margin it carries several long, straight,

quite smooth bristles; in the hinder lower corner it has a bundle

of shorter smooth bristles. (P1. III, fig. 33). The second joint,

ischium, is very small, quadrangular; it carries in the lower

back corner a bundle of bristles, alike that of the preceding

joint. The third joint, meros, is bigger than the preceding

one, rhombic with but one pair of short bristles in the middle

of the hinder side. The fourth joint, carpus, fastened along

the foremost side of the preceding joint, not at its point, is

big, although shorter than the first one, eggshaped; the hinder

or lower side carries 15—20 cross-going ranges of tactile

bristles (Pl. IV fig. 66); they are bent at the point and

swollen; beside this swelling the bristle projects in a hair-

like, short, sharp point. The foremost side is less curved

and carries 5—6 bundles of short, smooth bristles. The fifth

joint, propus, is about half as long as the preceding one,

broad and swollen; the foremost side strongly, the posterior

one more feebly curved. Ön the foremost side near to the

point it carries 6—7 cross-going ranges of long blunt-pointed

feeling-bristles bent at the point (Pl. III fig. 45). Just be-

low the point it projects in a short, bent feeling-hair. The

posterior side carries five ranges of such bristles. On the

inner side the joint moreover has single bristles of the same

structure as the feeling-bristles on the hinder side of the car-

pus. The sixth joint, dactylus, is not the fifth as long as

the propus and somewhat slender; this as well as the unguis

is totally concealed by the long tactile bristles of the pro-

pus. It carries in the point a straight unciliated bristle. 'The

seventh joint, unguis, is quite claw-formed and of about the

same length as the dactylus.

The sécond pair of gnathopoda (P1. I, fig. 9) articulates

in the same way as the first one with a small basal-point,

immoveably united to the coxa. 'The basis is long, linear, it

carries in the hinder margin 9—10 bundles of long, smooth

18 oc. BOVALLIUS, NOTES ON THE PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

bristles, 3—4 in each bundle, the last or lowest one con-

taining 8—10 bristles.

The ischium is as usually small, quadrangular, with only

a single bundle of bristles in the lower posterior angle. The

meros has its lower margin convex with a couple of small

bristles; its upper surface is applied almost exclusively to the

articulation wihbt the carpus, and is sligthly convex. The car-

pus is long and ovate; it carries on the hinder side 12—15

transverse rows (P1. II, fig. 16) of tactile bristles of the same

structure as the corresponding ones of the first pair. Bet-

ween these are seen long bristles of a singular structure (Pl.

IIT, fig. 47), of which I cannot even conjecture the function.

They are somewhat broad at the base, attenuated towards the

middle, on their upper half very closely ciliated or, more

properly, clothed with very short, delicate spines or bristles,

radiating in all directions. At the point the cilia become

a little longer, which gives the whole bristle an appearance

of being terminated with a tonguelike expansion. Just at the

poirt there is a very minute opening leading into the inner

cavity of the bristle, which is filled with granular matter.

They secrete a clear, hyaline, oily liquor, which adheres in

small drops to the longer surrounding hairs. Above these

two forms of bristles there are also some shorter, straight

and smooth ones of the same shape as those on the upper

or foremost side (P1. III, fig. 36). The propus is about a

third shorter than the carpus, broader anteriorly and rounded

at its extremity; the lower side straight, the upper one cur-

ved. Near the front-margin it carries long, double pointed

tactile bristles in transverse rows and of the same appearance

as those on the first pair of the gnathopoda (P1. III, fig. 48).

Among these there are, especially on the lower side, several

shorter, on one side only finely serrated bristles (Pl. III, fig.

37). The dactylus is of a very different form (Pl. I, fig. 9 a),

very small, broad at the base, deeply divided, with the inner

sides of the claw-like halves strongly excavated, giving the

whole the appearance of a chela; the both side-parts are reci-

procally immoveable; between them there are a number of

minute fine bristles.

The first pair of pereiopoda (P1. II, fig. 10) articulates

with the upper end of the coxa, without any perceivable basal-

point. Close to its point of attachment the rather long ped-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 8. 19

uncle of the gill-bladder is given off. This latter is large

and of a firm consistence; within it is provided with longi-

tudinal lamelle. The basis is long, linear, provided with very

strong muscles. On the foremost margin it has a few very

short bristles; in the hinder margin it carries long, plumose

ciliated hairs. The ischium is small and short, with a bundle

of bristles at the lower posterior angle. The meros is elonga-

ted, anteriorly much broader than posteriorly, with the angles

projecting in rounded processes, provided with short, straight

bristles. "The anterior margin carries 10—12 thinly ciliated

long hairs. The posterior margin is strongly denticulated with

bundles of ciliated hairs in the notches. The carpus has a

very exceptional form. The carpal process, namely, is strongly

produced in a level rectangular to the surface of the carpus,

with the lower side hollowed out and the foremost margin

rounded, so as to resemble a flat spoon. Its margin is bor-

dered by some long, ciliated bristles, and several straight

spines. The carpus itself carries in the lower anterior angle

several short, smooth bristles. Through this joint, as through

the preceding, there run thick, strong muscles. The propus

is formed like the carpal process but a little more slen-

der. Its inner side, which is directed towards the carpal

process, is excavated. It articulates with the carpal process,

forming with this as it were a kind of double scoop. On the

rounded margin it carries strong spines, alternating with those

on the carpal process. Dactylus is totally wanting.

The second pair of pereiopoda (P1. II, fig. 11) is nearly

of the same structure as the preceding pair of legs; it differs

only by the meros being considerably broader and also in

the armour of the carpus and propus. The carpal process

has on its margin long, unciliated bristles and across the

inner side a range of strong spines. The propus is armed

in a corresponding manner. The dactylus is wanting as in

the preceding pair. s

The third pair of pereiopoda (P1. II, fig. 12) is smaller

than the following, but, as in these, its articles are all lami-

nar. The basis is broad, almost circular, its margins beset

with bristles, anteriorly ciliated, on the posterior margin

smooth. The ischium is small and triangular, with some few

bristles in the front-margin. The meros is large and broad,

the front-margin is coarsely serrated, every thooth carrying a

20 C. BOVALLIUS, NOTES ON THE PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

short, straight spine, and every notch two long plume-like

ciliated bristles. The posterior side of the joint is strongly

produced and carries along its whole margin long plumose

bristles. The hinder and lower margin of the produced part

of the joint is, moreover, armed with short, thick spines. The

whole outer side is also beset with similar spines, as is also

the foremost lower angle. The carpus is considerably shorter

than the meros, but has the same breadth; it is provided

with a transverse row of protuberances, armed with spines of

the same appearance as those of the preceding joint (P1. III,

fig. 24); in the fore-margin it presents only one ciliated bristle.

The posterior part is strongly produced, of about the same

breadth as the principal part of the joint, the lower margin

beset with plume-like ciliated bristles and some few straight

spines. The propus is somewhat longer than the carpus but

much slenderer; its foremost margin is coarsely serrated and

armed with strong spines, and one or two short ciliated brist-

les. Its truncated extremity is beset with long, straight spi-

nes (PI. III, fig. 20). The posterior margin is quite smooth

without bristles or spines. Of a dactylus there is no trace.

The fourth pair of peretopoda (P1. II, fig. 13) is the stron-

gest of all, and assists essentially in forming the armour,

which shelters the lower side of the body, when the animal

rests or is menaced by some danger. Its gill-bladder also is

longer and more firm than those of the other legs. The basis

is large, rectangular with rounded angles directed forwards

and not downwards, like that of the preceding pairs of legs.

The upper part is thick, filled with strong muscles, the lower

is thin, laminiform. 'The upper margin, feebly arched, is, as

well as the frontmargins of the following joints, closely frin-

ged with long, plumelike ciliated bristles, the lower and po-

sterior border carrying short and smooth bristles. The ischium is

short, without bristles on the posterior margin. The meros is very

large, almost of the same size as the basis, its lower part is much

broader than the upper one. "The upper half of the foremost

margin is feebly arched, the lower straight, strongly serrated,

with 3—4 coarse spines on every tooth; moreover, as said

above, the fore-margin of the joint is close beset with long

plumelike bristles. Its lower margin is almost straight, close

beset with very long plumelike ciliated bristles and some

spines. The posterior margin is strongly arched, coarsely

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 8 21

serrated, beset with straight spines, and carries moreover long,

plumelike ciliated bristles of a structure peculiar to this joint.

'They are, namely, provided: with 2 to 5 eggshaped bladders or

follicles supported on short peduncles and placed on a zigzag

line along the middle of the bristle (P1. IV, fig. 77). A deli-

cate muscle-string is seen running to the base of each bristle,

so that they may be to a certain degree capable of motion.

The outer side of the joimt presents groups of short strong

spines, 3—4 in each (P1. II, fig. 13 a). The carpus is as

broad as long. Its front-margin is arched, coarsely serra-

ted, beset with straight spines (Pl. III, fig. 20). Its lower

margin is almost straight, with small, short ciliated bristles.

'The posterior margin is feebly arched, coarsely serrated, carry-

ing long, plumelike, doubly ciliated bristles (P1. III, fig. 53).

The propus is of the same length as the carpus, but slender

and linear, it can be folded up to the lower margin of the

carpus just as the blade of a claspknife; its fore-margin is

feebly arched, devoid of bristles or spines; the hinder one

almost straight with 6—7 groups of strong spines rounded at

the point (P1. III, fig. 20).

The fifth pair of pereiopoda (PI. IT fig. 14) is a little shorter

than the fourth one and like that articulates with the coxa

through the hinder margin of the basis. It differs from the same

pair in other amphipodes by being directed principally back-

wards instead of forwards. This direction is also necessary,

for it is this pair of legs that has the function of sheltering

the lower side of the hinder body. The basis is very large,

bigger than in any of the preceding pairs of legs; its fore-

margin is of an irregular outline, the hinder part strongly

expanded, semicircularly rounded. "The fore margin is coar-

sely serrated and carries on each tooth a long spinelike bristle,

which on one side is very finely ciliated in its upper half,

whereby it gets the appearance of a fine feathersaw (Pl.

III, fig. 34). Beyond these the foremost border carries

long, plumelike ciliated bristles. The hinder border is quite

smooth without hairs or bristles. The ischium is as usually small

and short, it carries in the anterior lower angle a bundle of

3—4 spinelike bristles similar to those just described. The

meros is not long, but through the expansion of its hinder

part very broad. The foremargin is feebly arched, coarsely

serrated, each tooth carries 3—4 long straight spines, in the

22 C. BOVALLIUS, NOTES ON THE PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

lower angles of the joint there are a greater number of such

ones. The lower margin, almost straight, is close beset with

alternately long and short straight spines. The posterior

blunt corner Of the expansion of the joint carries two far

greater, plumelike ciliated bristles (Pl. IV, fig. 63). The

upper margin is serrated, beset with spines and the just na-

med plumelike bristles. The outer side of the joint carries

near its upper border four groups of slender, straight or fee-

bly bent spines of different length (P1. II, fig. 15). The car=

pus is almost triangular, its foremargin is arched, coarsely

serrated, with 4—5 short, thick spines of different length,

some of which seem to be provided with an opening at the

point (PI. III, fig. 27). The posterior margin is almost straight,

quite smooth. The propus is somewhat big, broad in the

middle, the breadth decreasing towards both ends, coarsely

serrated, beset with spines of the same form as those of the

preceding joints. There is no dactylus.

The three pairs of pleopoda (P1. III, fig. 32) are all of the

same structure, the last one is the shortest. Each of them has

a short joint, immoveably attached to the median line of the seg-

ment; to this articulates the proper basal joint of the natatory

foot. This is short, thick and broad, expanded below. The

inner and outer margins are curved, the inner one carries two

strong, short spines, provided with a broad tooth just below

the point, and some few short, thick bristles, the outer one

several long, ciliated bristles. On the anterior side of the

peduncle there are, moreover, several somewhat long, flexible,

smooth bristles. From the middle of the lower margin pro-

jects a taillike bundle of long, flexible, ciliated hairs. On

the lower side of the peduncle the two natatory branches are

affixed; the outer one, which is by far the longer, is attached

near the outer angle of the peduncle, the inner one a little

within the middle. 'The outer one is composed of 20—23

joints; the inner one of 15—17; each joint carries two swim-

ming-bristles, one at its outer angle and one at the inner,

lower angle, excepting the first joint, which is far longer

and broader than any of the other, and evidently made up

of several joints united; it carries on the side, directed

towards the second swimming-flagellum, two, on the other

side 10—11 swimming-bristles. The swimming-bristles (Pl.

IV, fig. 75) are jointed or, righter perhaps, composed of

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 8. 20

a thicker, stronger basal part and a fexible termination,

wavy in the margin (P1. IV; fig. 75 a); they are plumelike

ciliated.

The uropoda or pedes saltarorii are also, in accordance

with .the mode of living of the animal, constructed into

furrowing organs with thick muscular peduncles, and short,

strong, cylindrieal branches, armed with spines. All of them

are directed upwards, when the urus is bent outwards (P1. III,

fig. 42). The first pair is the longest, it reaches almost to

the tip of the last pair. The peduncle is long, thickest in

the fore-end, decreasing in breadth towards the back one,

broad, crescentlike arched. The upper, econcave side carries

long spines with a small feeling-hair near the point (P1. III,

fig. 19). The branches are shorter than the peduncle, trun-

cate in the points and carrying there and on the sides spines,

and, along the outer side, arow of straight, stiff, smooth brist-

les. The second pair has the peduncle straight but twojointed;

the first joint is a little longer than broad, strongly fastened

to the segment, without bristles and spines. The second

joint is oval with straight, minutely ciliated or denticulated

(PI. IV, fig. 67), and long thinly ciliated bristles. The bran-

ches are about as long as the second joint, rounded in the

points; they are beset with long bristles, denticulated on one

side. The third pair (P1. III, fig. 52) is about of the same

length as the preceding, the peduncle is somewhat short, and

carries in the posterior angles spines with bristles (P1. III

fig. 51). The branches are broadest at the base, truncated in

the points, of different length. The outer branch is the lon-

gest, composed of two joints, its first joint carries ov the outer

side and in the outer angle stiff, smoth bristles, in the in-

ner long, slender spines of the shape, described in the uro-

poda (PI. III, fig. 19); the second joint is shorter than the

first one, and carries in the point stiff, smooth bristles and

spines. The inner branch is a little longer than the first

joint of the outer one, carries on the inner side a group of 5

spines and in the point bristles and spines as the outer branch.

The telson is broader than long, divided to about the half

of its length, the sidelobes are broad, truncated at the po-

sterior end, armed with spines, partly pointed and partly obli-

fuely cut (P1: III, fig. 27).

24 C. BOVALLIUS, NOTES ON THE PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

The Pterygocera has hitherto been taken by Slabber in

1768 at the isle of Walcheren, by Leach in the neigbourhood

of Falmouth, by the Rev. Mr Gordon at Moray Frith, by

Hancock at the coast of Northumberland, by Spence Bate

at Oxwich bay and Rhosilly bay in Glamorgan, and, on the

coasts of Sweden, by Dr Öberg in 1868 on the reef of Fal-

sterbo and by the author in 1875 on the reef of Sandham-

maren, in a depth of ten fathoms !).

1) Some shrunk fragments of the animal were taken 1865 at Karmöen

in Norway by the late Mr A. Boeck.

OO RV NA RIE KM

Explanation of the plates.

PECK

Pterygocera arenaria, 6 times enlarged.

The superior antennee.

The inferior antenne.

The second pair of maxille.

The first pair of maxille.

The maxillipedes.

The left maxilliped.

The first pair of gnathopoda.

The dactylus of the first pair of gnathopoda.

The second pair of gnathopoda.

The dactylus of the second pair of gnathopoda.

BIS

10. The first pair of pereiopoda.

; 18 » second »

12: > third »

135 > fourth »

13 a. Group of spines from the third joint of the fourth pair of

pereiopoda.

14. The fifth pair of pereiopoda.

15. Group of spine-bristles from the third joint of the same pair

of legs. The same form appears also at the inferior

antenn2e.

16. Ranges of tactile bristles from the lower side of the carpus

of the first pair of gnathopoda.

17: The urus.

18. Pterygocera with folded legs.

Plate III.

19. Spine with feeling-hair from uropoda.

20. » from the fourth pair of pereiopoda.

21. » » the peduncles of the pleopoda.

93. ) Spines from the maxilliped.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

63.

65.

66.

67.

68.

BOVALLIUS, NOTES ON PTERYGOCERA ARENARIA, SLABBER.

Spine from the third pair of pereiopoda.

3 Spines from the first pair of maxille.

Spine from the uropoda.

» » the second pair of pereiopoda.

» » the first pair of maxille.

The mandible.

Spine from the urus.

One of the first pair of pleopoda.

Serrated spine from the mandible.

Serrated bristle from the fifth pair of pereiopoda.

Bristle from the mandible.

Bristle from the maxilliped.

Bristle from the second pair of gnathopoda.

Hair from the superior antenne.

Bristle from the same.

4 ; Bristles from the first pair of maxille.

The urus with the first pair of uropoda.

Bristle from the second pair of pereiopoda.

Hair from the second pair of maxille.

- | Hairs from the second pair of gnathopoda.

Bristle from the mandible.

Hair from the first pair of gnathopoda.

The second pair of uropoda.

Spine from the third pair of uropoda.

The third pair of uropoda.

Hair from the fourth pair of pereiopoda.

» » the superior antenne.

Plate IV.

Auditory bristle from the inferior antenne.

Hair from the palpus of the first pair of maxille.

» » the first pair of maxille.

» » the second pair of pereiopoda.

» » the first pair, and.

» » the second pair of the same.

9 | Bristles from the maxilliped.

Bristle from the maxilliped and the fifth pair of pereiopoda.

Olfactory glands from the superior antenn&e.

; Bristles from the first pair of gnathopoda.

Bristle from the second pair of uropoda.

» from the mandible.

TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0O 8. 27

Od n FN

70 Bristles from the maxilliped.

71. Bristle from the first pair of pereiopoda.

72. Bristle from the second pair of maxille.

73.

74 ) Bristles from the superior antenne.

75. Swimming-bristle from pleopoda.

76. Bristle from the inferior antenne&e.

77. Follicular bristle from the fourth pair of pereiopoda.

78. Bristle from the inferior antenne.

79. » from the second pair of pereiopoda.

| ; Serrated bristles from the maxilliped.

j pe NERE Å

Yes SN

We RV

NPR TD

rå

€

Pod

Ara

j 2

Ån

J «

Poa.

| Central-Tryckeriet , Stocltwim

A.M. Westergren då.

A—

- '

Bibang till K Vet. Akad Hand! Bd 4. N?28.

== SA ARA

RE åa KEN

keriet, Stockhom.

iTYC

Central -1

A.M Westergren del.

3 CR

v NE PAIN FEI INTE ”

a RE NYPA NR

fra I SOK TEE Har IS) ML

g, till K. Vet. Akad. Handl. Bd.4 N:8.

if 7

ITE

entral tryckeriet , Stockholm

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band, 4, N:o 9.

RECHERCHES

LES COURANTS ELECTRIQUES

PRODUITS PAR LE MOUVEMENT DES LIQUIDES.

EAFEIDTEOND:

STOCKHOLM, 1277.

P?. A. NORSTE Ö

fr,

AL nt NA ur US FUN

, jr ( Ne (oll | ROT Ota Ög LL

ET Å w Md i ju Fu ja | ö [ INT:

F 4 a +

pA - Ol | SEASON Re 2

AMI PO

PSAGINORT

20- TAM JON ad SA

at KON ADOTTS

M och SE

ft ba FEN ESV URKAN

i UNNA RET |

O, peut déduire de la théorie que, si V'on fait passer un

liquide, doué d'une grande résistance galvanique, par un

tube dans lequel ont été introduits deux électrodes unis >

un galvanométre, celui-ci devra indiquer un courant galva-

nique, suivant, dans le tube, la méåme direction que le

courant du liquide. Je communiquerai premierement quel-

ques-unes des expériences qui ont été faites par moi ä

FPeffet de démontrer cette these par la voie expérimentale,

et je donnerai en dernier lieu VF'explication théorique du

phénoméne.

$ 1. Les agencements pris pour les expériences, étaient,

ä quelques exceptions prés, les meémes que ceux employés

iors de ma recherche sur la dépendance dans laquelle la ré-

sistance galvanique se trouve par rapport aux mouvements du

liquide!). Afin de rendre le galvanométre beaucoup plus sensible

qu auparavant, le fil conducteur dont Finstrument était en-

touré dans ies précédentes expériences, fut enlevé et rem-

placé par un fil d'un diamétre plus petit, ce qui permit

d'augmenter considérablement le nombre des couches de fil.

Da lecture avait lieu ä la facon ordinaire, au moyen d'une

lunette et d'une échelle, et la distance de F'échelle au miroir

était de 4,16 métres. Le systeme daiguilles, au plus prés

astatique, et suspendu å un fil d'argent tres fin, dont la tor-

sion déterminait la position d'équilibre du systéme, était

presque indépendant de la déclinaison magnétique terrestre.

Une oscillation simple avait lieu dans l'espace d'environ 28

secondes.

') Supplément (Bihang) aux Mémoires de P'Acad. roy. des sciences, Tome

BA NO olik. ==1 PoggsvAnn:y T.2156) pa 251

4 RECHERCHES SUR LES COURANTS ÉELECTR. PAR E. EDLUND.

J'employai dans les expériences un vase cylindrique

confectionné de töle de cuivre épaisse, étamé aå TFintérieur,

et contenant environ 25 litres. Le cöté supérieur de ce vase

avait une forme hémisphérique, et était muni de trois ouver-

tures. Dans PFune de ces ouvertures était placé un robinet,

communiquant, au moyen d'un tube en plomb, avec une

pompe de compression. A VPeffet de mesurer la compression

de Pair opérée par cette pompe, un manométre pouvait åtre

vissé å I'une des autres ouvertures. C'était en outre par

cette méme ouverture que I'on remplissait le vase de cuivre

du liquide destiné å servir aux expériences. Dans la troi-

sieme ouverture était fixé hermétiquement un tube en cuivre

muni d'un robinet. La partie de ce tube qui se trouvait en

dedans du vase descendait verticalement presque jusqu'au

fond de ce dernier. Celle qui se trouvait en dehors, était,

immédiatement au-dessus du cöté supérieur du vase, ployée

en forme de demi-cercle, et descendait ensuite verticalement.

A Textrémité inférieure de cette dernieére partie étaient fixés

les divers tubes en verre par lesquels le liquide sortait sous

la pression de Fair dés que Ton ouvrait le robinet. Ces

tubes en verre, qui recevaient de la sorte, pendant les expé-

riences, une position verticale, étaient cylindriques, et avaient

un diamétre variant, dans les diverses expériences, de 6,4 å

1,5 millimetre. A leur extrémité supérieure, les mémes tubes de

verre étaient munis de douilles en laiton, å pas de vis, per-

mettant de les visser au tube de cuivre. Le liquide sortant

tombait dans un récipient en chåéne reposant sur le plancher.

A chaque expérience, lair du vase au-dessus du liquide était

comprimé å 1 ou å 2 atmosphéres au-dessus de la pres-

sion atmosphérique extérieure. Afin que la pression dans le

vase ne fåt pas diminuée d'une fagon trop sensible pendant

Pécoulement du liquide, le vase de cuivre précité était, au

moyen d'un tube en plomb muni d'un robinet, uni å un ré-

servoir hermétique en töle de fer, jaugeant environ 109

litres. L'espace contenant lI'air comprimé était donc considé-

rable, et la pression de Fair ne variait en conséquence que

fort peu pendant que le liquide coulait.

Les tubes en verre étaient munis de deux ou plusieurs

tubes latéraux dang lesquels étaient insérés les électrodes

de la manigre que montre la figure 1. Ces derniers étaient

d'or pur, et, å l'exception de ceux traversant les deux tubes

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 9. 5

de verre les plus étroits, mesuraient une épaisseur de 2 mil-

limétres. Avant chaque expérience, le tube de verre était

rempli de liquide, qui s'y trouvait retenu par la pression ex-

térieure de Pair. Dés qu'on ouvrait le robinet, I'€coulement

commengait, et le galvanométre donnait une déviation dont I'am-

plitude était déterminée par la différence entre la position

d'équilibre et le point de F'échelle ou FPaiguille commengait son

mouvement de retour. Dées que VFaiguille arrivait au point

de retour, un aide fermait le robinet. Il n'était donc ouvert

å chaque fois qu'environ l'espace de 28 secondes. Afin de

me convaincere que le courant galvanique qui provoquait la

déviation n'était pas momentané, que, par suite, il ne se mon-

trait pas seulement au commencement de l'€coulement, mais

continuait aussi longtemps que durait celui-ci,

le robinet fut, ä quelques reprises, laissé ou-

vert pendant un temps plus long. Cela me

permit de constater que le courant galvanique

continua en réalité aussi longtemps que P'é-

coulement dura. Dans toutes les expériences,

le courant galvanique observé parcourut, sans

exception, le tube de verre dans la direction du

courant du liquide. Je montrerai plus loin,

par des preuves expérimentales, que le courant

galvanique ne provenait ni de la friction du

liquide contre le fil d'or ou contre les parois 3

du tube, ni de la différence de pression subie REN

day te

par les deux poles dor, ou, enfin, qu'il ne

constituait pas une partie d'un courant ayant son origine en

dehors du tube de verre, comme par exemple dans le vase

de cuivre ou ailleurs, et suivant le liquide dans le tube.

$ 2. Avant de passer aux observations proprement

dites, il sera convenable de donner l'exposé qui suit du pro-

cédé par leguel j'ai essayé de rendre les résultats indépen-

dants de la polarisation galvanique. Si, pendant un court.

espace de temps, 28 secondes, p. ex., comme cela a été le

cas dans les expériences décrites ci-dessous, I'on fait passer un

courant venant d'un électromoteur par une colonne de liquide

polarisant, la déviation de Vaiguille d'un galvanométre intro-

duvit dans le circuit, sera naturellement plus petite que si

aucune polarisation n'avait eu lieu. Si, å VP'expiration de ce

temps, I'on retire I'glectromoteur du circuit, et que I'on réu-

6 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

nisse directement au galvanométre les deux électrodes in-

troduits dans la colonne de liquide, le courant de polari-

sation provoquera une déviation dirigée en sens inverse, qui

diminuera successivement, jusqu'a ce qu'elle finisse par &tre

a peu prås nulle. Le courant de polarisation s'est alors po-

larisé lui-méme, et a fini par devenir inappréciable. Si, ce

temps écoulé, I'on replace F'électromoteur dans le circuit, et

qu'on le laisse agir de nouveau pendant 28 secondes, on

trouvera, sil est doué d'une force suffisante, que la dévia-

tion obtenue est inférieure äå la premiere. &La polarisation

produite la premiere fois que F'électromoteur éetait introduit

dans le circuit, n'aura donc, en réalité, disparu qu'apparem-

ment dans Tintervall pendant lequel le circuit se trouvait

fermé sans électromoteur. Des que PFélectromoteur est in-

troduit pour la seconde fois dans le circuit, il se montre

qu'une partie de cette polarisation revient, et rend la dévia-

tion plus petite que la premiére fois. En procédant de la

sorte plusieurs fois I'une aprés l'autre, les déviations succes-

sives deviennent toujours plus petites, jusqu'å ce qu'elles fi-

nissent par &tre constantes. Mais cette diminution succes-

sive dans les déviations obtenues, ne se montre que si le

courant primitif est doué d'une intensité suffisante. S'il est

tres faible, les déviations seront constantes dés F'abord. Cela

a toujours été le cas dans les expériences qui seront décrites

ci-dessous. On n'a donc, dans ces expériences, å considérer

que le courant de polarisation naissant pendant la déviation

que I'on est occupé å mesurer, puisque la polarisation sur-

venue dans les déviations précédentes a déjå eu le temps de

disparaitre.

Il est evident que l'on pourrait déterminer la grandeur

de la polarisation produite pendant que le courant traverse

la colonne de liquide, sil était possible de faire passer,

par cette colonne, le courant du méåme électromoteur une

fois sans produire de polarisation sur les électrodes, et la

seconde fois en en produisant une. La différence entre

les déviations dans les deux cas serait alors une mesure de

la polarisation qui a lieu durant la déviation méme. Or, cela

est effectivement possible au moyen de Finstrument que ja

mentionné å une occasion précédente, et auquel on peut.

donner avec toute convenance le nom de dépolarisateur !).

1) Supplément (Bihang) aux Mémoires de V'Acad. des sciences, T. 3, N:o 11.

— Pogg. Ann., T. 156, p. 251.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AÅKAD. HANDL. BAND. 46 N:O' do 7

L'instrument en question se compose d'une rondelle

en buis, de F'épaisseur de 20 mm. et de 75 mm. de diamétre,

qui peut étre mise en rotation autour d'un axe horizontal.

Les deux cötes de cette rondelle sont revåtus de disques de

laiton. De la periphérie de chacun de ces disques, 4 et B,

partent 12 petites plagues de laiton parfaitement semblables

entre elles, et encastrées dans la rondelle en buis de telle

sorte que leurs surfaces coincident avec la periphérie de cette

derniere. Ces plaques carrées, qui sont å égale distance I'une

de Pl'autre, partent alternativement des deux disques de lai-

ton. Ainsi, de deux plaques qui se suivent, I'une part de A

et Pautre de B. Sur les dites plaques trainent deux res-

sorts en laiton, a et b, de telle sorte que, quand l'un des res-

sorts, a, est en contact avec l'une des plagques appartenant a

4, Pautre ressort, b, est en contact avec la plaque suivante,

qui appartient a B. Quand, å la rotation de la rondelle, les

ressorts en laiton ne sont pas en contact avec les plaques car-

rées précitées, ils touchent tous les deux å la måme fois la

surface en buis séparant ces dernieéres. Pendant que la

rondelle de buis déecerit un tour entier sur son axe, le ressort

a se trouve donc 12 fois en communication avec ÅA, et un

nombre égal de fois avec B£B. Il en est de måme du ressort

b. Figurons-nous maintenant que l'un des poles d'une pile se

trouve en communication continue avec le disque de laiton

4, et que Pautre pole de cette pile soit uni åa F'un des fils du

galvanométre; que le second fil de ce dernier soit en con-

tact continu avec le disque B, et que les ressorts de laiton

u et b soient réunis au moyen d'un conducteur C. Si, main-

tenant, I'on met la rondelle de buis en rotation autour de son

axe, les courants en C changent incessamment de direction,

tandis qu'ils suivent continuellement la må&me direction dans

le reste du circuit. Ils ne sont interrompus que pendant

Fespace de temps nécessaire aux ressorts pour passer sur

le bois de la périphérie de la rondelle. Traiguille du gal-

vanométre donne par conséquent une déviation, qui sera

toutefois plus -petite que dans le cas ou le courant aurait

été continu, et non interrompu alternativement. Si le con-

ducteur C consiste en une colonne de liquide dans lagquelle

entrent les électrodes venant des ressorts a et b, la polarisa-

tion sera impossible du fait que dans le liquide les courants

changent continuellement de direction. Supposons, par exem-

8 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

ple, que C soit de F'eau, et que les électrodes soient d'or: il

se dégagera alors de V'hydrogéne et de V'oxygéne sur chacun

des €lectrodes, et I'effet de la déposition de ces gaz sur les

électrodes sera en conséquence égal å zéro au point de vue

galvanique. Mais si meéme les électrodes subissaient une pola-

risation, cette circonstance ne pourrait influer sur le galvano-

métre. En effet, le courant de polarisation partant de C se-

rait renversé par le dépolarisateur, et traverserait le galvano-

métre dans des directions inverses, annullant ses effets sur

Faiguille aimantée.

Afin de déterminer le rapport entre la déviation de Pai-

guille aimantée obtenue pendant la rotation de la rondelle,

c.-å-d. pendant que le courant est alternativement interrompu, et

celle provoquée par le méme courant, quand la rondelle est

au repos, et que les deux ressorts a et b se trouvent en

communication chacun avec l'un des disques de laiton A et

B correspondants, jintroduisis entre a et b une résistance rhéo-

statique convenable. J'obtins, comme moyenne de plusieurs

expériences concordantes, le résultat que la premiere dévia-

tion se rapporte å la seconde comme 1 å 1,89. On n'a donc

qu'a multiplier par 1,89 la déviation obtenue par le dépolari-

sateur, pour obtenir la déviation que I'on aurait, si le cou-

rant, au lieu d'étre interrompu, agissait en continuité.

A Taide de VFinstrument auxiliaire qui vient d'étre dé-

crit, nous allons maintenant prouver que la polarisation pro-

duite pendant le temps (28 secondes) nécessaire au galvano-

métre pour donner une déviation, est proportionnelle å Vin-

tensité du courant, si celui-ci est faible.

Une fraction donnée du courant d'un élément de Danmniell,

entrait, au moyen d'un agencement approprié, dans le disque

de laiton 4. De PFautre pole de F'€lément, une fraction égale

de courant était conduite å PF'un des fils du galvanométre,

dont l'autre fil se trouvait en communication directe avec le

disque de laiton £ du dépolarisateur. Les deux ressorts de

laiton a et hb étaient réunis chacun å un fil d'or, et ces deux

fils étaient introduits dans un tube de verre rempli d'eau.

Quand on mettait le dépolarisateur en rotation, des courants

galvaniques passaient en conséquence dans des directions in-

verses par la colonne d'eau qui se trouvait entre les poles

d'or. Nous nommerons u la déviation, mesurée en divisions

d'échelle, obtenue de la sorte. Si, maintenant, I'on multiplie

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 9. 9

u par 1,89, on obtient la déviation qui aurait eu lieu dans le

cas ou le courant ett, sans produire de polarisation, agi

d'une facon non-interrompue pendant toute la durée de Vos-

cillation (28 secondes). Cette expérience faite, on laissa

le dépolarisateur au repos, et le courant, tout en pro-

duisant la polarisation, traversait des lors sans interruption la

colonne d'eau. Si I'on nomme w' la déviation obtenue de la

sorte, la polarisation est évidemment égale å 1,89u—uw', et

le rapport entre elle et V'intensité du courant qui I'a produite,

1,89u—uw'

1,89u

Ezpérience 1. Le tube de verre contenait de P'eau dis-

tillée; distance entre les électrodes, 140 mm. Les dévia-

tions suivantes furent obtenues, les numéros désignant FP'ordre

dans lequel se firent les observations:

s'exprime par

INFöla==1:9,0 INEö, DNR

öru==09 AR ==310

Fru==20,0 Ok ==510

= 200 Ok = LO

Ju=210 UPPE

Moyenne 19,98. Moyenne 31,22.

1,89u=37,76; par conséquent, le courant de polarisation

=37,16—31,22-—=6,54. En divisant 6,54 par 37,76, on obtient

0,173. C'est ce dernier chiffre que nous nommerons plus loin

la constante de polarisation.

Expérience 2. Tiintensité du courante augmentée; toutes

les autres circonstances égales. Les déviations furent les

suivantes:

INFON = 455 INFON 2 kuE== 2015

MED 5 A=

AE REL

fv ==LA OrUE=0

20200 TOr==295

Moy. 45,54. Moy. 29,4.

1,89u =55,57 ; le courant de polarisation sera 10,03, et la

constante de polarisation =0,180.

Expérience 3. Tiintensité du courant encore augmentée;

toutes les autres circonstances égales.

10 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

Nor u==0055 N:o 1270 = 46

NN 095 CMT

OR 047 6 u=42,1

Hr == G=

an 0A7 10 vu =420

Moy. 695,4. Moy. 41,92.

1,89u =79,23; le courant de polarisation =13,83; la con-

stante de polarisation =0,175.

Ezxpérience 4. Treau distillée remplacée par de Feau de.

Faqueduc, douée d'une résistance galvanique trés inférieure.

La distance entre les poles 280 mm. Les déviations sui-

vantes furent obtenues:

N:o, I = 415,0 N:o. 200 ==0009

Br =A00 4 u'=40,0

5 u=44.5 6 wNNA

fr 450 SE

du =40;0 10-20 =P

Moy. 4401. Moy-: 39,9.

1,89 —=83,35; le courant de polarisation =43,45, et lag

constante de polarisation =0,521.

Expérience 5. TLintensité du courånt diminuége; toutes

les autres circonstances égales.

N:o 1 u=23,5 N:o 2 u'=20,5 i

3 u=24,0 4 uv=21,8 |

DUE 20,0 6 w=20,0

1 u=24;9 ÖR

I) uh== KR 10 v=7200 I

Moy. 24,0. Moy:. 2150. |

1,89u 45,36; le courant de polarisation =24,26, et lä

constante de polarisation =0,535.

La constante de polarisation étant invariable pour les”

trois premiegres séries comme pour les deux dernieres,

thése émise ci-dessus est par conséquent prouvée. — Des

expériences faites avec un mélange d'esprit de vin donnéren

les mémes résultats. Mais les observations montrent en o

tre que la constante en question varie avec les liquides. En

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0”9,. 11

outre, diverses observations qui ne sont pas mentionnées ici,

démontrérent, comme il était au reste facile de le prévoir,

que cette constante dépend äå un degré notable de la résis-

tance introduite dans le circuit. Il faudra donc, si I'on veut

caleuler la grandeur du courant de polarisation, déterminer

la constante de polarisation pour chaque cas spécial.

Maintenant, pour que la these démontrée relativement å

la polarisation puisse étre appliqué aux expériences suivantes,

il faudra examiner en premier lieu la modification que la

polarisation produite par un courant galvanique faible et de

courte durée traversant un liquide, subit de la circonstance

que ce liquide est mis en un mouvement rapide. A cet effet,

je procédai de la maniére suivante. Un tube de verre, a b

(fig. 2), est muni de deux tubes latéraux, c et d, placés en face

Pun de Pautre, dans lesquels sont intro-

duits des électrodes en or dont les extrémi-

tés peénéetrent jusqu'au bord intérieur du

tube principal. La distance entre les dites

extrémités est donc égale au diamétre du

tube. Ce tube de verre ayant été vissé

au vase en cuivre, mentionné plus haut,

qui contenait de I'eau de P'aqueduc, le ro-

binet fut ouvert et le tube rempli d'eau.

Les deux fils polaires étaient réunis >å

un électromoteur et au galvanométre. «La

déviation fut mesurée pendant que F'eau était au repos. Cette

déviation était naturellement diminuée par la polarisation

produite sur les électrodes pendant le temps (28 secondes)

nécessaire au galvanométre pour donner sa déviation. Je

répétai ensuite la méme expérience le robinet ouvert, et l'eau

sortant sous la pression de Pair avec une vitesse de 10 mé-

tres par seconde. Si une partie des gaz déposés était en-

levée par l'eau sortante, et que par conséquent la polarisation

fåt diminuée, la déviation devait nécessairement en devenir

plus grande. Ör, ce ne fut pas le cas, les déviations restant

en réalité le mémes, comme le démontrent les expériences

qui suivent.

Bags 2

12 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

Experience 5

Déviations.

L'eau au repos. L'eau sortant du tube,

28,5 29.0

21,5 29,0

30,5 29,5

20.5 29,0

Moy. 28,9. Moy. 29,1.

Ainsi, le courant de polarisation n'a pas été modifié par

la sortie de I'eau. Et cependant, dans le cas actuel, Vinten-

sité de ce courant était bien loin d'étre insignifiante. Ex-

plorée au moyen du dépolarisateur de la manigre indiquée

ci-dessus, la constante de polarisation se trouva &tre 0,8. Si

aucune polarisation n'avait eu lieu, la déviation aurait donc

comporté 145 divisions d'échelle.

Le résultat obtenu dépend, sans nul doute, de la circon-

stance que l'intensité du courant polarisateur était faible et de

courte durée. La quantité du gaz déposé était donc minime,

et se trouvait entierement protégée par la couche d'eau qui

s'attache aux électrodes, couche qui, par suite, ne prend pas

part au mouvement du reste de la masse d'eau. L'eau qui

s'€coule ne parait pas exercer de frottement sur les poles

d'or méeémes, mais seulement sur la mince couche d'eau dont

ils sont entourés. &Le résultat aurait sans nul doute été diffé-

rent, si le courant avait eu une intensité suffisante et une

durée assez longue pour que la polarisation eåt commencé å

atteindre son maximum. Mais une recherche å cet égard

n'était pas nécessaire, vu qu'aucun cas de la nature en ques-

tion ne se présente dans les expériences qui suivent.

Aprés cette discussion préliminaire, nous allons passer

aux observations proprement dites.

$ 3. J'employai, dans ces observations, soit de F'eau dis-

tillée, soit de F'eau de Faqueduc de la ville, soit enfin un

mélange d'esprit de vin contenant 77 2 d'aleohol en volume.

Le tube de verre N:o 1 était muni de trois tubes latéraux,

comme le montre la Fig. 1; son diamétre intérieur était de

5 mm., et la distance entre les tubes latéraux comportait

140 mm.; P'entiére longueur du tube était d'environ 350 mm.

Le tube N:o 2 avait également trois tubes latéraux, dont la

distance réciproque était de 143 mm.; le diamétre intérieur

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 9. 13

du tube mesurait 6,4 mm., et sa longueur était a peu prés

égale å celle du N:o 1. Le tube N:o 3 n'avait que deux

tubes latéraux 3 140 mm. de distance I'un de F'autre; son

diamétre intérieur était de 3,25 mm., et sa longueur totale

comportait 210 mm. En dernier lieu, le tube de verre

N:o 4 portait également deux tubes latéraux, 3 147 mm. de

distance lI'un de Pautre. Son diaméetre intérieur mesurait

1,5 mm., et sa longueur totale était la méme que celle du

N:o 3. Comme il vient d'étre mentionné, les fils introduits

dans les tubes latéraux étaient d'or; ceux des N:os 1 et

2 présentaient une épaisseur d'environ 2 mm., et le diamétre

des fis des N:os 3 et 4 mesurait ä peine 1 mm. Quand le

robinet du vase de cuivre contenant le liquide était fermé,

le liquide restait, par suite de la pression de Pair extérieur,

suspendu dans le tube, qui se trouvait donc rempli méme entre

les observations successives.

Experience 6, u. Eau distillée. Le tube N:o 1 était vissé

åa Pextrémité inférieure du tube de cuivre du vase. L'eau

s'échappait sous une pression de 1 atmosphere. A P'ouver-

ture du robinet, j'obtins les déviations successives suivantes,

comptées en divisions d'échelle.

Les fils polaires å une distance de:

140 mm. 2850 mm.

9.3 10,4

9,0 9J,0

2AR 9,1

20 SL

ole 9,6

Sn SJS

Moy.sd;28. Moy. 9,47.

Expérience 6, b. Teau s'€coulant sous une pression de

2 atmosphéeres. Toutes les autres circonstances comme dans

Fexpérience 6, a. Les déviations suivantes furent obtenues:

14 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTE. PAR E. EDLUND.

Distance des poles. Distance des poles.

140 mm. 280 mm.

1730 100

1Q5S 15

LT d 17,4

170 105

fer 18,5

18,0 ig

Moy. 17,45. Moy., L7I357,

Les chiffres obtenus sont trop faibles, par suite de la po-

larisation des électrodes. Si I'on veut calculer la diminution

qui en résulte dans les déviations, il est nécessaire de déter-

miner expérimentalement la constante de polarisation tant

pour le cas ou les électrodes se trouvaient å une distance de

140 mm. PF'un de Fautre, que pour celui ou la distance com-

portait 280 mm. En conformité de ce qui a déja été dit,

cela eut lieu de la manieére suivante: L'élecetromoteur em-

ployé, un élément de Daniell, produisant une trop grande dé-

viation sur le galvanométre quand on V'introduisait directe-

ment dans le circuit, je me servis de Pagencement des fis

conducteurs reproduit par le Fig. 3. s désigne un elément

de Daniell, R est une résis-

tance rhéostatique de plu-

sieurs milliers d'Ohmades;

une résistance rhéostatique

convenable a également été

introduite au point »; & dé-

signe un commutateur, ou-

vrant ou fermant le courant,

G représente le galvanomé-

tre, D le dépolarisateur, et w le tube rempli d'eau. Comme

précédemment, u désigne les déviations obtenues quand le dé-

polarisateur est mis en rotation, et uw' les déviations obtenues

quand le dépolarisateur est au repos, et que, par conséquent,

le courant traverse tant la colonne d'eau que le galvanométre

sans &tre interrompu et sans changer de direction.

Fig. 3.

Experience 6, ce. Les électrodes å 140 mm. de distance

l'un de P'autre. Les déviations suivantes furent obtenues:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 9. 15

VE=305 Ww==4610

u=302 U== 43,5

U==30;2 u=48,5

u=30,3 w = 49.0

u=30,0 w=48,5

Moy. 30,24. Moy. 48,50.

D'ou:

1,89u =57,15; le courant de polarisation =57,15—48,50 —=8,65,

et la constante de polarisation =0,151.

Ezxpérience 6, d. Les électrodes å 280 mm. de distance

Fun de Fautre. Déviations obtenues:

== 1610 W=12050

u=—160,0 WE=S2055

Uw=10,0 WE 20:6

W=LD0 WESA0:0

u= "16;0 W==2055

Moy. 15,80. Moy. 29,52.

D'ou:

1,89u=29,86; le courant de polarisation =4,34, et la con-

stante de polarisation =0,145.

Comme, d'aprés ce que I'on a vu plus haut, la polarisation

n'est pas modifiée par le mouvement du liquide, les détermi-

nations de la constante de polarisation qui ont été faites,

pourront maintenant &tre employées å F'effet d'éliminer PF'in-

fluence de la polarisation des moyennes d'observations obte-

nues ci-dessus.

Si Pon nomme « la déviation qui aurait eu lieu dans le

cas ou aucune polarisation ne se fåt produite, on aurå, pour

le calcul de la premiere moyenne d'observations dans I'ex-

périence 6, a:

2—0,1512= 9,28; d'ou c£=10,9.

De la méåme maniere, la seconde moyenne 9,47 de la

méeme expérience donne 11,1 par F'emploi de la constante

0,145.

On obtient, pour les deux moyennes de V'expérience 6, bh,

20,6 et 20,6, c.-å-d. le måme nombre.

On peut déduire immédiatement de lå, que lintensité du

16 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

courant est indépendante de la distance entre les électrodes, vé-

sultat qui sera pleinement confirmé par ce qui suit.

La vitesse de FPécoulement fut déterminée en pesant la

quantité d'eau qui s'é€coula en un certain espace de temps.

Quand la pression était de 1 atmosphere, cette vitesse se

trouva etre 8,3 metres par seconde, chiffre qui s'€leva å 11,5

métres sous une pression de 2 atmospheres. Les deux vitesses

se rapportent dornc entre elles comme 1 å 1,39, ou å peu

preés comme les racines carrées des pressions employées

(Ny

Experience 7, a. La méme eau distillée que dans les

expériences précédentes. Le tube de verre N:o 2 fut vissé

au tube du vase de cuivre. Pression de 1 atmosphere. Les

déviations suivantes furent obténues, les éleetrodes étant å

une distance réciproque de:

143 mm. 286 mm.

1155 1075

10,2 11,0

9,5 1055

5,2 10,0

S,5 105

I 10,4

Moy. 9,60. Moy. 10,48.

Expérience 7, b. "Pression de 2 atmosphéres. Toutes les

autres circonstances comme dans YVexpérience précédente.

Déviations obtenues:

Distance des poles. Distance des poles.

143 mm. 286 mm.

1 18,0

17.0 19,5

17,3 190

16,2 18,0

16,2 INR

16,0 18,2

Moy. 16,67. Moy. 18,37.

Afin de pouvoir corriger les déviations obtenues des ef-

fets de la polarisation, je procédai aux deux expériences sui-

vantes pour la détermination des constantes de polarisation.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 9. 17

Expérience T, ce. Distance entre les poles, 143 mm. Dé-

viations obtenues:

u=43,0 u'=65,8

ACES 65,2

41,5 65,8

42,0 64,5

42.5 65,3

Moy. 42,36. Moy. 65,32.

Pröu:

1,89u =80,06; le courant de polarisation =14,74, et la cön-

stante de polarisation =0,184.

Experience 7, d. Distance entre les poles, 186 mm. Deé-

viations obtenues:

u=9NS Ui= 30,0

21,0 [125,0

21,8 34,5

20,5 JD

21,0 39,0

Moy. 21,22. Moy. 34,94.

D'ou:

1,89u=40,11; le courant de polarisation =5,17, et la con-

stante de polarisation =0,129.

En faisant usage de ces déterminations de la constante

de polarisation, on obtient les valeurs corrigées suivantes pour

les déviations des expériences 7, a, et 7, b.

Distance des poles.

TAS mm. 286 mm.

Pression de 1 atmosphere......... 15 NG

» » 2 atmosphéres ...... 20,4 IN

Méme ces chiffres different assez peu les uns des autres

pour que I'on en puisse tirer la conclusion que les déviations

sont indépendantes de la distance entre les électrodes.

La vitesse d'€coulement de I'eau, mesurée de la méme

maniere que pour le tube N:o 1, se trouva comporter 8,4

métres par seconde å la pression de 1 atmosphere, et 11,7

X , X . GC X

métres, également par seconde, å la pression de 2 atmosphéres.

18 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

Le chiffre de cette vitesse dépasse donc de fort peu celui de

la vitesse recue pour le tube N:o 1, quoique la section du

N:o 2 fåt considérablement plus grande.

Les expériences 6 donnent, pour une vitesse d'€coule-

ment de

8,3 metres par seconde, une déviation moyenne de... 11,0, et,

pour une vitesse de ;

11,5 métres, une déviation moyenne de sn... omm... 20,60

Les expériences 7 fournissent de la méme maniere:

pour une vitesse de 0,4 metres cm. oocc TESEN ISTet

» » » » 11 DÅ III ar dress rr ARE 20,8.

Ces chiffres montrent que les déviations sont approxima-

tivement proportionnelles aux carrés des vitesses d'€coule-

ment. Cela posé, si Pon calcule quelle aurait été I'ampli-

tude des déviations de Y'expérience 6, dans le cas ou, au

lieu de 8,3 et de 11,5, la vitesse d'écoulement ett été de 8,4

et de 11,7 métres, la premié&re vitesse aurait donné 11,3, et

la seconde 21,1. Or, ces chiffres different si peu des dévia-

tions 11,9 et 20,8, données par les expériences 7, quil est

permis de les considérer comme égaux. Il suit de lå, que,

pour une vitesse découlement égale, les déviations sont indépen-

dantes du diamétre des tubes. Ce résultat est corroboré par

les expériences qui suivent.

Expérience 8, a. La méåme eau distillée que dans les

expériences précédentes. Le tube de verre N:o 3 fut vissé

au tube du vase de cuivre. Pression de 2 atmosphéeres.

Déviations obtenues:

12,0

120

10,5

110

Moy. 11,5.

Il fut ensuite procédé å l'expérience suivante, å V'effet

de déterminer la constante de polarisation.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 9. 19

Egxpérience 8, b.

v=185 w=2950

17,2 30,0

17,6 29,0

18,0 > 30,0

IR AON

Moy. 17,80. Moy. 29,54.

D'ou I'on obtient:

1,89u= 33,54; courant de polarisation =4,10; constante de

polarisation =0,122. La valeur de 11,5 corrigée au moyen

de cette constante, sera 13,1.

La vitesse d'écoulement, mesurée par le procédé indiqué

ci-dessus, se trouva comporter 8,7 metres par seconde pour

ce tube, dont le diamétre ne mesurait que 3,25 mm.

Si, maintenant, l'on calcule, de la manieére indiquée plus

haut, l'amplitude qu'aurait eue la déviation dans le cas ou

la vitesse d'€coulement n'eåt comporté que 8,4 méetres, on

obtient pour résultat le chiffre 12,2. Le tube N:o 2, dont la

section était environ 4 fois plus grande que celle du tube

N:o 3, donna la déviation 11,9 pour une vitesse d'é€coulement

de 8,4 metres. Ce chiffre se rapproche tellement de 12,2,

que Pon est, sans le moindre doute, autorisé å en tirer la

conclusion, déja énoncée ci-dessus, que, pour une vitesse

égale, les déviations sont indépendantes du diamétre des tubes.

Je fis en dernier lieu V'expérience suivante avec l'eau

distillée. ;

Expérience 9, a. Le tube N:o 4 fut vissé å celui du vase

de cuivre. Pression, 2 atmospheres. Les déviations succes-

sives furent les suivantes:

7,0

1,5

Moy.: 1,2:

Aucune détermination de la valeur de la constante de

polarisation n'ayant eu ligu, la déviation moyenne obtenue

ne peut &tre corrigée de l'influence de la polarisation.

20 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

Un élément de Daniell fut introduit dans le circuit de

manieére que le courant qui en provenait, traversåt, sans &tre

divisé, tant la colonne d'eau que le galvanométre.

Experience 9, b.

Déviations obtenues:

6,9

6,5

ÖB

6,5

(40

Moy. 6,48.

Il sera démontré plus loin, que le courant produit, dans

F'expérience 9, a, par F'€coulement de l'eau, traverse la colonne

d'eau entre les é€lectrodes. Comme ce courant parcourt, par consé-

quent, la måme voie que le courant de la pile dans P'expérience

9, b, il suit de lå que la force électromotrice du courant

précédent est plus forte que celle d'un élément de Daniell.

$ 4. A PFeffet de me former une notion de la résistance

de F'eau distillée, j'explorai cette résistance dans une colonne

d'eau remplissant le tube de verre N:o 1, entre les électrodes

placés å 140 mm. de distance F'un de Fautre. Les agence-

ments faits dans ce but sont donnés par la Fig. 4, ou s

Fig. 4.

désigne un élément de Daniell, &k est un com-

mutateur servant å ouvrir et 3 fermer le cou-

rant, d est le dépolarisateur, w soit la colonne

d'eau, soit un rhéostat contenant 100,000 unités

d'Ohm, 7 un pont dans lequel une résistance

connue était introduite, et G le galvanométre.

Ezxpértence 10, a. La colonne d'eau men-

tionnée ci-dessus était placée en , et dans le

pont >» avaient été introduites 1000 unités de

résistance. Les déviations suivantes furent ob-

tenues pendant que le dépolarisateur était en mouvement:

37,0

31,5

38,0

SAC

SAKTA

Moy. 37,4.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 9. 21

Ezxpérience 10, b. Ta colonne d'eau enlevée et remplacée

par un rhéostat de 100,000 unités d' Ohm; dans le pont r,

40 unités au lieu des 1000 unités de I'expérience précédente.

Les déviations suivantes furent obtenues pendant la rotation

du dépolarisateur: ;

65,0

65,5

66,0

66,5

Moy. 65,8.

Une recherche spéciale m'avait permis de constater que

la résistance dans les tours du galvanoméetre comportait 640

unités. On peut calculer de lå, que la résistance dans la co-

lonne d'eau distillée employée aux expériences ci-dessus,

g'élevait 3 1,824,000 unités d'Ohm >).

$ 5. La résistance de l'eau de Paqueduc employée dans

les expériences mentionnées ci-dessous, fut explorée d'aprées

la méme méthode, et il fut constaté que cette résistance, dans

une colonne de la longueur de 140 mm., occupant le måme

tube N:o 1, comportait 111,600 unités. La résistance de I'eau

distillée était donc 16,34 fois plus grande que celle de F'eau

de FPaqueduc.

FEzxpérience 11, a. Eau de IP'aqueduc. Tube N:o 1. Dis-

tance entre les fils polaires, 280 mm. TDT'eau s'€écoulait sous

une pression de 2 atmosphéeres. Déviations obtenues:

4,0

4.0

4,0

4,4

4,0

3,6

Moy. 4,0.

!) Jeus, å fois réitérées, V'occasion de constater, pendant ces expériences,

la facilité avec laquelle la résistance de l'eau distillée est modifiée par

des éléments étrangers de quantités tellement insignifiantes, quw'il serait

trés difficile, sinon impossible, de les découvrir d'une autre maniére. La

résistance de l'eau de FP'aqueduc se modifiait également avec les saisons.

22 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

Ewxpérience 11, b. Pression de 1 atmosphere. Toutes les

autres circonstances égales: Déviations obtenues:

3,2

3,0

3,5

d,5

2,8

3,1

Moy. 3,18

Expérience 11, ce. Détermination de la constante de po-

larisation d'aprés la méthode indiquée précédemment. Dévia-

tions obtenues:

UF—005 u'=40,5

37,0 41,0

SE 39,7

37,8 39,5

37,5 39,5

Moy. 37,46. Moy. 40,04.

D'ou I'on recoit:

1,89u=70,80; courant de polarisation =30,76; constante de

polarisation =0,434.

Les déviations moyennes corrigées å F'aide de cette dé-

termination donnent:

pour une pression de 2 atmosphéres ou une vitesse d'€coule-

ment de 11;5 metres: par seconde ;u.. wan (ET

pour une pression de 1 atmosphere ou une vitesse d'€cou-

lement. de” 8,3 métres/par seconhdet,... FU seer Some 3,6.

FExpérience 12, a. Eau de F'aqueduc. Tube N:o 3. Pres-

sion de 2 atmosphéres.

Déviations obtenues:

2,0

2400

2,0

2:50

2,3

Moy. 2,22.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 9. 23

Evwpérience 12, b. La détermination de la constante de

. . RCA A om ro Lå

polarisation opérée de la méme manidre quauparavant. J'ob-

tins les déviations suivantes, dans lesquelles se présenta la mo-

dification que u devint plus grand que w', tandis que VP'inverse

avait eu lieu dans toutes les expériences précédentes.

u=384,0 W==25:0

30,4 26,0

SD 200

34,6 29,7

34,5 25,3

Moy. 34,80. Moy. 25,4.

D'ou I'on recoit:

1,89u=65,77 ; courant de polarisation =40,37; constante de

polarisation =0,614.

Si I'on corrige, å l'aide de cette détermination, la moy-

enne de déviation recue, on obtient, avec le tube N:o 3, la

déviation 5,8 pour une pression de 2 atmosphéeres, ou une

vitesse d'é€coulement de 8,7 metres par seconde.

I appert, des expériences 11, qu'ici les déviations ne sont

pas approximativement en raison des carrés des vitesses

d'€coulement, et qu'elles ne sont pas méme entierement pro-

portionnelles aux premigres puissances de ces dernieres. Si,

cependant, I'on calcule, en présupposant la proportionnalité,

la grandeur qu'aurait eue la déviation de I'expérience 11 dans

le eas ou, au lieu de 8,3 métres, la vitesse d'€coulement

elit été de 8,7 méåtres par seconde, on trouve le chiffre 5,9.

Les deux tubes N:o 1 et N:o 3, dont le premier a un dia-

métre de 5 mm., et le second un diamétre de 3,25 mm., don-

nent ainsi des déviations égales, si les vitesses d'écoulement

sont les mémes. On recoit de la sorte une nouvelle consta-

tation de la conclusion énoncée ci-dessus, que, pour des vi-

tesses d'écoulement égales, les déviations sont indépendantes

des diamétres des tubes.

$ 6. Les expériences suivantes furent faites avec un mé-

lange d'esprit de vin contenant 77 Z d'alcohol en volume.

La résistance dans une colonne du tube N:o 1, de 140 mm.

de longueur, donna, mesurée comme précédemment, 2,454,000

unités d'Ohm. La résistance du mélange d'esprit de vin était

donc å celle de l'eau distillée en raison de 1,35 åå 1.

' 94 RECHERCHES SUR LES COURANTS- ELECTR. PAR E. EDLUND.

Ezpérience 13, a. Le mélange d'esprit de vin qui vient

d'étre mentionné. Tube N:o 1. Distance entre les électrodes,

140 mm. Pression, 2 atmospheres. Deéviations obtenues:

2,0

2,3

252

185

1,9

Moy. 1,98.

Exzpérience 13, b. Les observations suivantes furent faites

pour la détermination de la constante de polarisation:

== w=AT0:0

43,0 70,5

45,0 76,0

43,0 72,0

44.5 75,0

Moy. 43,5. Möy: Y2;74

D'ou P'on obtient:

1,89u=82,22. Courant de polarisation =9,52. Constante de

polarisation =0,116.

La déviation corrigée de TF'influence de la polarisation,

est en ,jconséquence ==2,24.

$ 7. Les expériences suivantes furent faites dans'le but

de rechercher Vinfluence que peut exercer sur la grandeur

de la déviation une résistance plus ou moins grande in-

troduite dans le circuit.

J'employai, pour les deux premiéres de ces expériences,

le tube de verre N:o 2, dans lequel les électrodes étaient &

une distance réciproque de 143 mm.

Exzxpérience 14. Mélange deau distillée et d'eau de I'a-

queduc. La résistance dans la colonne d'eau prémentionnée

du tube N:o 2, fut mesurée de la maniére indiquée ci-dessus, -

et donna 530,000 unités d'Ohm. » A F'écoulement de F'eau, la

grandeur de la déviation fut déterminée, tant lorsqu'il n'y

avait pas d'extrarésistance dans le circuit, qu'avec une résis-

tance de 100,000 unités introduite entre le galvanométre et

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 4. N:O 9. 25

le tube d'eau. Les numéros désignent FP'ordre dans lequel les

observations eurent lieu. Les résultats furent les suivants:

Résistance de 100.000

Sans extrarésistarnce unités introduite entre le galv.

dans le circuit. et le tube d'eau.

Nor 1— 51,0 N:o 3— 9,8

2—11,2 4— 8,9

TES TREE

6—10,8 8—10,0

9—11;8 11— 9,4

10—11;2 Ng

Moyes IMioy-F IIS

Comme je Pai déja mentionné ci-dessus, la résistance

dans les spires du galvanométre ne comportait que 640 unités,

ce qui permet de la négliger par rapport å la grande résistance

fournie par la colonne d'eau et le rhéostat. «La totalité des

résistances comportait, par conséquent, dans l'un des cas,

530,000 unités, contre 630,000 unités dans F'autre. Si, main-

tenant, I'on admet que les déviations étaient en raison in-

verse des résistances, les déviations devront se rapporter

I'une å autre comme 1:1,19. Or, I'on recoit 1,18 en divisant

WifstparnvI 5 ORK en. peut done tirer Ja conclusion” que les

déviations sont en raison inverse de la somme des résistances

dans la totalité du circuit.

La différence de résistance n'ay-

ant pu, dans les deux cas, de la

maniére indiquée ci-dessus, et avec

les moyens disponibles, &tre rendue c a

aussi grande qu'il ett été å désirer, =

jeus recours, dans les expériences

qui suivent, au procédé que voici: Un

tube de verre, AB (Fig. 5), muni i Ä

des quatre tubes latéraux a, b, c, d;

dont les deux premiers étaient en

face des deux derniers, fut vissé au |

tube du vase de cuivre. Les fils d'or

furent introduits dans les deux tubes

latéraux a et b, les plus courts, de

telle sorte que leurs extrémités en-

trassent en contact avec l'eau qui s'€coulait; dans les deux

Fig. 5.

26 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

autres tubes, c et d, les extrémités des fils d'or se trouvaient

par contre å une distance considérable du courant d'eau.

Quand les fils conducteurs du galvanoméetre étaient réunis

aux fils d'or de c et de d, une résistance trés grande se trouvait

introduite de ce fait dans le circuit, et les colonnes d'eau

des tubes latéraux c et d remplacaient de la sorte le rhéostat

ordinaire.

Experience 15, a. Les fils du galvanométre furent d'abord

réunis aux tubes latéraux a et b, puis aux fils d'or de e et

d, procédé qui fut répété å plusieurs reprises. Les déviations

suivantes furent obtenues pendant que l'eau s'€coulait.

Les fils du galvanométre unis aux fils d'or:

en a et b. en c et d.

N:o 1=17)2 N:o 2—972

3—16,0 4—9,0

d—17,0 6—9,5

7—16,0 3—9,0

ETH 10—38,0

11—14,9 12—38,5 |

Moy. 16,13. Moy. 8,87.

Ces résultats sont entachés d'une polarisation qu'il est

nécessaire de déterminer, vu qu'elle peut &tre différente dans

chacun deux, les électrodes n'étant pas les mémes. Je pro-

cédai en conséquence aux expériences suivantes.

Experience 15, b. Les fils conducteurs du galvanométre

réunis aux fils d'or des tubes latéraux a et b. La détermi-

nation de la constante de polarisation a lieu de la maniegre

indiquée ci-dessus.

U= 33,0 WO

34,0 Hä.0

34,0 55,0

34,5 KG

SON 28,3

Moy. 33,84. Moy. 56,46.

D'ou I'on obtient:

1,89u=63,96. Courant de polarisation =7,5. Constante de

polarisation =0,!17.

+ AR RR AA

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 9. 27

Exzxpérience 15, ec. Les fils conducteurs du galvanométre

réunis aux fils d'or des tubes latéraux c et d. Toutes les

autres circonstances égales.

wESS UWk=2002

19,5 30,0

19,0 30,0

190 31,5

Nov: 10,0: Moy. 30,14.

D'ou l'on obtient:

1,89u =35,91. Courant de polarisation =5,77. Constante de

polarisation =0,161.

Ces déterminations permettent de corriger les moyennes

de déviation de V'expérience 15, ss, de Vinfluence de la polari-

sation.

On obtient de la sorte les valeurs suivantes pour les

déviations:

Le galvanométre Unna Hskpolaines axetsblian i

» » ya de » ee art 10,6.

" Dans les expériences 15 b et ce, un élément de Daniell

avait été introduit dans le circuit de la manieére indiquée

Fig. 3, et la m&me résistance insérée dans le pont r. Comme

cette résistance était trés insignifiante en comparaison de la

résistance dans la colonne d'eau, les valeurs de u (33,84 et

19,0) trouvées au moyen du dépolarisateur dans les -xpériences

15, b et c, sont en raison inverse des résistances dans les

cas ou les fils conducteurs du galvanométre étaient unis aux

fils d'or des tubes latéraux a et b, et dans ceux ou ces

mémes fils étaient unis aux fils d'or de ce et de d.

Le rapport entre ces derniers chiffres est égal a 1,78, et

le rapport entre les deux déviations 10,6 et 18,3, est égal å

1,73. Ces deux rapports sont donc égaux entre les limites

des erreurs inévitables d'observation.

Ces expériences fournissent donc le résultat suivant: Sc

Von introduit des résistances différentes dans le circuit, les dé-

viations seront, toutes les autres circonstances égales, en raison in-

verse de la somme des résistances dans la totalité du circuit.

28 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

$ 8. Nous allons maintenant rechercher d'ou ces courants

peuvent tirer leur origine. On pourrait faire å cet égard les

diverses suppositions suivantes:

1:o. Il serait possible qu'il existåt une force électromo-

trice soit dans le vase de cuivre d'ou lI'eau s'€coule sous l'in-

fluence de la pression, soit dans le: vase de bois qui recoit

Peau, et que ces vases fussent mis en communication galva-

nique l'un avec l'autre par le plancher et le support en bois

sur lequel est placé le vase de cuivre. Quand F'eau com-

mence å couler par le tube de verre, il s'€tablirait de la sorte

entre les deux vases une nouvelle communication par la-

quelle un courant dérivå de la force électromotrice pourrait

circuler et produire ainsi les déviations observées.

Rien n'est plus facile que de réfuter cette supposition.

Dl, tandis que le robinet était fermé et Je tube dewverre

rempli d'eau, un épais fil de cuivre était introduit dans V'ex-

trémité inférieure de ce tube, et que l'autre extrémité du

méeme fil fåt déposée dans le vase de bois rempli d'eau en

partie, le galvanométre ne trahissait aucune trace de courant,

quoique la conductibilité entre le vase de cuivre et celui de

bois fåt actuellement infiniment meilleure que quand F'eau

g'écoulait du tube de verre. Il en fut de m&me lorsque, au

lieu du fil de cuivre, un tuyau en caoutchouc rempli d'eau

fut passé, d'un cöté, sur P'extrémité du tube de verre, et dé-

posé, de Pautre, dans le vase en bois: F'aiguille aimantée res-

ta également dans un repos complet. Au surplus, j'employai,

dans plusieurs des observations, un vase en verre au lieu du

vase en bois destiné a recevoir lI'eau, sans que ce remplace-

ment fåt suivi de la moindre influence sur la grandeur des

déviations obtenues. On ne peut done chercher dans cette

circonstance la cause des déviations observées.

2:o. Les deux fils polaires sont exposés å une pression

différente occasionnée par l'eau qui s'€coule, le fil supérieur

étant plus fortement pressé que le fil inférieur. On pourrait

se fivurer en conséquence que Vl'intensité de la force électro-

motrice entre l'or et le liquide dépendit de cette pression, et

que, par suite, les deux forces électromotrices ne fussent pas

égales. Il est évident qu'il se produirait nécessairement de

la sorte un courant galvanique circulant par la colonne de

liquide entre les poles et par les spires du galvanométre,

ou il provoquerait la déviation de VFaiguille. Une explica-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 9; 29

tion semblable des déviations obtenues est toutefois réfutée

par les observations mémes. Les deux tubes de verre N:o 1

et N:o 2 étaient au plus pråés d'égale longueur, les tubes la-

téraux de l'un avaient une place semblable å ceux de P'autre,

et se trouvaient presque å la måéme distance l'un de Pautre.

Il suit de lå, que quand l'eau était forcée å travers ces tubes

par une pression égale dans le vase de cuivre, la pression

sur F'électrode supérieur de lI'un des tubes devait tre égale

å la pression sur l'électrode supérieur de PFautre tube; que,

de la måéme maniére, la pression sur les électrodes inférieurs

devait étre également la måme, et que, par suite, les forces

électromotrices crées par les différences de pression devaient

etre égales dans les deux tubes. Or, le tube N:o 2 avait

une section 1,64 fois aussi grande que celle du tube N:o 1;

larésistance dans ce dernier tube se trouvait, par suite, supérieure

dans la méme proportion å celle du premier. Les déviations

données par le tube N:o 2 devaient donc &tre environ 60 4

plus considérables que celles du tube N;o 1. Or, les expé-

riences qui précédent, montrent que les déviations sont d'égale

grandeur.

Afin de me convainere quune difference de pression

méme beaucoup plus grande que celle produite dans les ex-

périences qui précédent, n'est pas en état de modifier la

force électromotrice entre un métal et un liquide, je procé-

dai de la manieére suivante: Deux tubes de verre, a b et

ce d (Fig. 6), munis de tubes latéraux, avaient

été polis å plat aux extrémités b et c, et

pouvaient se visser l'un å FI'autre de la ma-

nigre indiquée dans la figure. Des fils d'or

avaient été introduits dans les tubes latéraux.

Jinsérai entre les deux extrémités planes de

minces plaques de métal ou de bois. Pour

remplir d'eau le tube inférieur c d, je passai

sur Vextrémité d un tuyau en caoutchouc,

qui fut rempli d'eau. En élevant le tuyau,

Feau monta dans le tube jusqu'å ce qu'elle eut

chassé l'air et qu'elle fut entrée en contact avec Figi 6.

la plaque posée entre les extrémités b et c

du tube. Cela fait, les vis furent vissées de maniere que les

deux tubes se trouvassent hermétiquement réunis. «Le tube

supérieur ayant également été rempli d'eau, les deux tubes

30 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

réunis furent vissés au tube du vase de cuivre, et les fis

d'or furent unis aux fils du galvanométre. Des que la posi-

tion d'équilibre de PFaiguille avait été observée, I'on ouvrait

le robinet du vase de cuivre, ce qui faisait monter la pres-

sion dans le tube supérieur äå 2 atmosphéres au-dessus de celle

de Pair extérieur. Cette opération fut répétée plusieurs fois,

mais il fut impossible de découvrir un mouvement réel de

Paiguille aimantée. Parfois VFaiguille paraissait se déplacer

légerement, mais ces petites déviations n'étaient pas constantes,

et restaient entre les limites des erreurs d'observation.

Les métaux employés de la sorte comme plaques de sépara-

tion entre les deux tubes, furent de Pargent, de Vargentan, du

zinc, du cuivre et de F'étain.

On peut admettre, pour simplifier la question, que tous

les métaux explorés deviennent négatifs au contact de l'eau.

Si Pon désigne alors par e la force électromotrice entre F'or

et l'eau; si I'on nomme d la modification que l'on suppose

produite dans cette force par une augmentation dans la pres-

sion; si I'on donne ensuite äå e' et å d' une signification ana-

logue pour Pun des autres métaux, la somme de toutes les

forces électromotrices actives quand le liquide est comprimé

dans le tube supérieur, sera:

e+d—(e'+d')—(e—e').

Les observations indiquent que cette somme est égale å

zéro, d'ou il suit que d—d'=0. Cela peut avoir lieu ou de

la sorte que d et d' sont chacun pour soi égaux å zéro, ou

par le fait qu'ils sont d'égale grandeur. Cette derniere alter-

native n'est pas admissible, vu qu'il est absurde que la modi-

fication de la force électromotrice, que I'on suppose produite

par une augmentation de pression, puisse tre de grandeur

égale pour tous les métaux explorés, quand leur force élec-

tromotrice est si différente au contact de P'eau. Le choix

entre les deux alternatives se décidera de la maniere la plus

positive, si I'on place entre les tubes une plaque ne produi-

sant aucune force électromotrice au contact de V'eau. A cet

effet, jemployai des plaques de bouleau et de sapin. Le

bois ne devient conducteur que parce que lI'eau péné&tre dans

ses pores, et, par cette raison, il ne peut se produire ici de

force capable de provoquer un courant. Les expériences

montrérent que VPaiguille resta immobile, d'ou il suit que

U==0:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND. 4, N:O 9. 31

Il résulte évidemment de ce qui précede, que la diffé-

rence de pression exercée sur les deux poles par l'eau sor-

tante, ne peut &åtre la vraie cause des déviations observées.

3:o. Le liquide sortant exerce un frottement sur les

électrodes; mais, ce frottement est plus considérable sur le fil

supérieur que sur l'inférieur, le premier subissant une pression

plus grande. Il g'agit maintenant de voir si cette différence

de frottement est å måme de produire les courants qui tra-

versent les spires du galvanométre. Nous rappellerons en pre-

mier lieu å cet égard l'expérience 5 mentionnée ci-dessus, la-

quelle montre que le courant d'eau, quoique passant étroite-

ment ä cöté des extrémités des électrodes, n'exerce pas de

frottement contre ces extrémités, mais seulement contre la

mince couche d'eau dont elles sont entourées. Il n'y a donc

iei que le frottement d'une couche d'eau contre une autre

couche d'eau, circonstance qui n'est pas de nature å provo-

quer de modification dans V'état électrique. Il a été prouvé

ci-dessus, par la voie expérimentale, que les courants en ques-

tion sont en raison inverse de la somme des résistances dans

la totalité du circuit. Cela dénote que V'origine de ces cou-

rants ne peut guére dépendre du frottement, vu qu'ils de-

vraient, dans ce cas, se comporter de la méme facon que

ceux produits au moyen d'un autre mode de frottement

(comme Pp. ex. avec une machine €lectrique), dont Vaction

sur un galvanomeéetre est indépendante de la résistance. L'ex-

périence 15, a, citée ci-dessus, montre, en dernier lieu, que ces

courants se produisent måéåme si les fils d'or sont retirés å

une distance telle dans les tubes latéraux, qu'il est impos-

sible que le courant d'eau exerce sur eux un frottement

quelconque.

T'expérience suivante fournira la preuve directe que le

frottement de VF'eau contre les électrodes ne produit pas de

courants. Je me servis pour cette expérience d'un tube de

verre de la méme forme que celui reproduit dans la Fig. 2

(page 11), ä cette exception prés, que l'un des tubes latéraux

placés en face I'un de F'autre était considérablement plus long

que le tube correspondant. J'introduisis, dans le tube latéral

le plus court, le fil d'or de maniere que son extrémité se

trouvåt en contact avec lI'eau sortante, tandis que le fil d'or

du long tube fut retiré suffisamment en arrigre pour que la

distance entre V'extrémité du fil et le bord du courant d'eau

32 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

fåt de 8 centimétres. Quelques petits globules d'air qui se trou-

vaient accidentellement dans la partie du long tube latéral la

plus retirée, restaient parfaitement tranquilles quand VFeau

s'écoulait du tube principal, circonstance qui démontre que

lI'eau entourant le fil d'or n'entrait pas en mouvement. L'un

des €électrodes était done exposé å un frottement considé-

rable, tandis que VFautre se trouvait entouré d'eau immobile.

En reliant les fils d'or au galvanométre, on n'observait pas

de courant galvanique pendant que l'eau s'€chappait du tube

principal sous une pression de 2 atmosphéres. On obtint

les mémes résultats en remplacant les fils d'or par d'épais

fils de laiton.

Le frottement de l'eau contre les surfaces polaires, n'ex-

erce donc aucune influence sur le phénoméene dont il est ici

question.

4:o. On pourrait supposer en dernier lieu que le frotte-

ment de l'eau contre les parois du tube est la cause des cou-

rants précités. ZÖLLNER a fait l'observation intéressante que,

si deux corps différents, dont lV'un est un isolateur et V'autre

un demi-conducteur, sont mis en frottement l'un contre lI'autre

d'une maniere telle, qu'il en résulte un développement d'élec-

tricité, il se produit, dans le demi-conducteur, un courant

electrique dont la direction dépend de la nature de VFisolateur

et du mouvement relatif entre l'isolateur et le demi-conducteur").

On peut, suivant ZÖLLNER, constater entr'autres ce fait au

moyen d'une machine électrique ordinaire, si l'on introduit

deux fils métalliques dans le coussin frottant, F'un de ces fis

å Pextrémité antérieure (VP'extrémité de lagquelle s'approchent

les particules de verre), et Vautre å V'extrémité postérieure

du coussin, et si I'on unit ces fils å un galvanométre. Des

que le disque de verre est mis en rotation, on regcoit dans

le circuit un courant électrique, partant du fil postérieur

pour se rendre par le galvanométre au fil antérieur. Si le

disque de verre est immobile, et que PI'on fasse mouvoir

au lieu le coussin frottant dans le méme sens que le disque

de verre opérait sa rotation, on recoit également un courant

dans les fils du galvanométre, mais ce courant va en direc-

tion inverse du premier. Si le disque de verre est recouvert

d'une couche de résine, de maniere å devenir négatif par le

1) Pogg. Ann., T. 158, p. 497.

= 2 SATA >

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:o 9. 33

frottement et le coussin positif, om obtient de måme un cou-

ramt électrique dans les fils du galvanométre; mais, dans les

deux cas, la direction du courant est inverse de celle qu'il

avait quand le disque de verre devenait positif par le frotte-

ment, et le coussin négatif. Conséquemment, quand le disque

de verre est en rotation, et que le coussin est au repos, le

courant électrique se dirige, par le galvanométre, du fil an-

térieur au fil postérieur, et, quand le coussin est mis en mou-

vement, le courant suit une direction inverse. ZÖLLNER a

montré, par une expérience spéciale, que Vl'intensité de ces

courants croit proportionnellement å la surface frottante du

coussin.

Si I'on veut appliquer ce qui vient d'étre dit a P'écoule-

ment de F'eau par des tubes de verre, il faut admettre que

l'eau devient électropositive par le frottement contre les

parois des tubes. TIr'eau qui s'€chappe, correspond dans ce

cas au -coussin demi-conducteur, et le tube au disque de verre

de I'expérience de ZÖLLNER. Si les fils d'or des tubes latéraux

a et b, fig. 1 (p. 5), sont réunis å un galvanométre, on de-

vrait donc g'attendre å un courant électrique se rendant, par

le galvanométre, du tube latéral b au tube latéral a, par con-

séquent dans la méåme direction que celle suivie par le courant

dans mes expériences. Une partie de F'électricité développée

devrait prendre son chemin par la colonne d'eau de b å a,

et, par suite, ne pas contribuer å mettre Vaiguille aimantée

en mouvement. :

Cette explication se montre toutefois insoutenable å un

examen plus rigoureux. On peut faire en premier lieu la re-

marque qu'il n'a pas été prouvé, par la voie expérimentale,

que Feau devient électropositive par le frottement. Le verre

est humecté par Vl'eau, et il en garde une mince couche qui

ne prend pas part au mouvement du reste de la masse d'eau.

Le frottement s'opere en conséquence entre deux couches

d'eau, et il ne doit pas en naitre un développement d'électri-

cité. Cela parait du moins &tre le cas å Pégard des métaux,

et il serait difficile de trouver une raison pour lagquelle ce ne

serait pas tout aussi bien le cas å P'égard du verre. Mais,

sans attacher d'importance åa cette remarque, les expériences

décrites ci-dessus font comprendre que l'explication proposée

n'est pas employable. Je ferai observer, en premier lieu,

que la partie du courant qui devrait aller de b å a par la

34 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

colonne d'eau, devient infiniment petite en comparaison de

la partie du courant qui traverse le galvanoméåtre. Ces cou-

rants doivent &tre entre eux en raison inverse des résistances

dans leurs circuits respectifs. Or, la résistance dans le cir-

cuit du galvanométre ne comportait que 640 unités, tandis

que la résistance dans une colonne d'eau distillée de 140

mm. de longueur (tube N:o 1) s'élevait 3 1,824,000, et, pour

Peau de PFaqueduc, meilleure conductrice, å 111,600 unités.

On peut donc, dans toutes les circonstances, admettre, sans

erreur appréeiable, que le courant électrique qui pourrait

naitre du frottement de I'eau contre les parois du tube de

verre, traverse sans se diviser le circuit du galvanométre.

Dans le cas donc il g'agit, le développement de VF'électri-

cité devrait &tre proportionnel 3 la grandeur de la surface

de frottement entre I'eau et le verre. ZÖLLNER a démontré

expérimentalement que c'est ce qui avait lieu dans ses ex-

périences avec la machine électrique. Par suite, la force

électromotrice devrait etre inférieure dans le tube N:o 1) la

force électromotrice fournie par le tube N:o 2, vu que la

surface de contact du premier se rapportait å celle du second

comme 5:6,25. La résistance est considérablement plus

grande dans le tube N:o 1 que dans le N:o 2. Dans le N:o

1, par conséquent, la force électromotrice serait plus petite,

mais la résistance plus grande que dans le N:o 2, et il en

devrait nécessairement suivre que le courant obtenu avec le

premier tube serait considérablement plus petit que celui

regu dans le dernier. Or, cela est en contradiction avec les

résultats de P'expérience, qui nous apprend que dans les deux

cas les courants sont de grandeur parfaitement égale. On

obtient les måéåmes résultats si I'on compare, au tube N:o 3,

tant le: N:o 1 que. le N:o, 2.

Ce qui vient d'étre dit, suffit + prouver que F'explication

ci-dessus de la formation du courant n'est pas la juste. Quil

me soit permis, cependant, de décrire ici une expérience de

nature å prouver ultérieurement que les courants en question

proviennent d'une autre cause.

Experience 16. Elle fut faite avec le tube mentionné

ci-dessus, qui pouvait &tre vissé par le milieu (Fig. 6). Je

fis premitrement passer par ce tube de V'eau distillée, les

extrémités planes du dit tube étant vissées ensemble sans

plaque intermédiaire. Il représentait done un tube entier ordi-

BIHANG. TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 9. 35

naire, sans interruption au milieu. A une seconde expérience,

je plagai, entre les extrémités planes, une plaque d'ébonite

de $ mm. d'épaisseur, percée de 18 trous du diamétre de 1

mm. Je fis ensuite la måme expérience, mais en remplacant

la plaque d'ébonite par une plaque de laiton, également de 3

mm., et percée de 16 trous å diaméetre d'environ 3 mm. En

dernier lieu, la premiere expérience sans plaque fut répétée.

Les déviations obtenues furent les suivantes:

Sans plaque. Plaque de laiton. Plaque d'ébonite.

N:o 1—20,0 N:o 3—26,0 N:o 7—23,0

2—22,0 4—23,0 8—24,0

FEET SEN 9—25,0

12—17,4 6—23,1 0245

Moo Moy. 23,8. Moy. 24,1.

Quand PFeau coulait sans qu'il y ett de plaque entre les

tubes, cet écoulement comportait 372 centimötres cubes par

seconde, contre 85 cm. cubes quand elle devait passer par

les trous de la plaque de laiton. La vitesse était donc des-

cendue, dans ce dernier cas, au-dessous du quart de ce qw'elle

comportait dans le premier.

Nous allons maintenant essayer d'expliquer ce résultat

en supposant que le frottement soit la cause des courants

obtenus.

Les expériences communiquées ci-dessus, prouvent que,

si le frottement est la cause effective de ces courants, sa

puissance å les ceréer doit diminuer avec la vitesse de l'eau.

Toutes les expériences mentionnées ci-dessus concordent sans

exception ä cet égard. Dans les expériences avec les plaques

d'ébonite et de laiton, la vitesse de F'eau diminua de plus

des 3, et I'on peut calceuler de lå, que, des déviations obtenues

au moyen de ces plaques, 4 ou 95 divisions d'échelle tout au

plus pouvaient provenir du frottement de VF'eau contre les

parois du tube de verre. Les autres divisions d'échelle, au

nombre d'environ 19 å 20, devraient donc provenir du frotte-

ment contre les plaques. Mais nous avons donné, sous le N:o 3

ci-dessus (p. 31), une expérience prouvant que le frottement

de P'eau contre le laiton n'a pas la puissance de produire un

courant électrique. Le mode d'explication propose conduit

"de la sorte å une contradiction.

36 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

Il suit done, de tout ce qui précéde, que le frottement

de Feau ne peut pas &tre la cause des courants observés. I

n'est assurément pas besoin de preuve spéciale que ces cou-

rants ne peuvent avoir une origine thermoélectrique provoquée

par une différence de température entre les deux poles. IH

suffit seulement de rappeler å cet égard que cette différence

de température ne peut s'€lever qu'å une fraction insignifiante

d'un degré, tandis que, dans V'une des expériences qui furent

faites, la force électromotrice était plus grande que dans un

élément de Daniell.

De cet examen des causes possibles de F'origine des cou-

rants en question, on est forcé de tirer la conclusion que ces

courants ne peuvent étre expliqués en adoptant Vopinion ordinaire

sur la nature de Vélectricité. J'essayerai de montrer, dans le

dernier paragraphe, quis peuvent öétre, par contre, déduwits de la

théorie unitaire proposée par moi.

$9. Je viens de prouver ci-dessus, par la voie ex-

périmentale, les theses suivantes relativement aux courants

électriques produits au moyen de FPécoulement de F'eau par

des tubes cylindriques: 1:o. L'intensité des courants en ques-

tion augmente avec la vitesse d'écoulement du liquide. 2:0.

Si la somme des résistances dans le circuit entre le tube

d'eau et le galvanomöétre, de méme que dans les spires de ce

dernier, est assez faible pour qu'on puisse la négliger en

comparaison de la résistance dans la colonne d'eau en mouve-

ment introduite entre les poles, VF'intensité du courant est

indépendante de la longueur et de la section de la colonne

de liquide. 3:o. Si I'on introduit dans le circuit des résistan-

ces diverses, toutes les autres circonstances restant égales,

l'intensité du courant varie en raison inverse de la somme

des résistances. Des thöses 2:o et 3:o suit immédiatement

la these 4:o: que la force électromotrice varie en raison directe

de la longueur de la colonne d'eau en mouvement intercalée

entre les poles, mais en raison inverse de la section de cette

colonne.

Il g'est en outre montré que la force électromotrice dé-

pend de la nature du liquide: elle était le plus grande chez

F'eau distillée, et moindre dans le mélange d'alcohol et chez

leau de PFaqueduc, å quoi il faut ajouter que, de ces deux

derniers liquides, le mélange d'alcohol est doué d'une résis-

tance supérieure, et I'eau de I'aqueduc d'une résistance inférieure

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 9. 37

å celle de F'eau distillée. Il résulterait donc de lå, que la

force electromotrice atteint sa valeur maxima 3 une résistance

d'une certaine grandeur, mais qu'elle diminue si la résistance

est supérieure ou inférieure å celle-ci.

I me parait hors de doute que les courants dits diaphrag-

miques ont une origine commune avec les courants décrits

ci-dessus. Le diaphragme se compose d'une foule de

tubes capillaires juxtaposés, pouvant différer entre eux de

forme et de grandeur. Quand le liquide passe, sous I'effet

d'une pression, par ces tubes capillaires, il se produit dans

chacun d'eux une force électromotrice, de la méme maniére

que cette force s'est produite dans les tubes de verre de

dimensions plus grandes décrits ci-dessus. Ainsi, pendant

FPécoulement du liquide, le diaphragme peut &tre considéré

comme composé d'une foule d'éléments galvaniques, dont tous

les poles positifs sont liés entre eux, et dont tous les poles néga-

tifs sont également liés entre eux. La force électromotrice de

la batterie formée de la sorte, n'est pas plus grande que dans

un seul tube capillaire, mais la résistance dans le diaphragme

entier est plusieurs fois plus petite que dans un seul tube.

Avec P'emploi d'un diaphragme, le phénomé&ne en question se

présente d'une maniére trés-compliquée; mais, en faisant usage,

dans les expériences, d'un seul tube de grandes dimensions, on

donne au phénoméne sa forme la plus simple. Ce dernier

cas offre naturellement le moyen le plus facile de découvrir

Porigine réelle du phénoméne.

Sans entrer maintenant dans une étude plus spéciale

des courants diaphragmiques, je veux seulement montrer par

un exemple que les lois trouvées ci-dessus sont également

applicables å ces courants.

Supposons que, par un diaphragme d'une matiere quel-

conque, d'une épaisseur de 1,64 mm. et d'un diamétre de 25

mm., sont forcés, au moyen de la pression, 3,26 grammes

d'eau distillée par minute. Supposons ensuite que ce dia-

phragme est muni de 2,000 trous d'égale grandeur, du dia-

métre de 0,01 mm., traversant å angle droit les surfa-

ces du diaphragme. La longueur de ces tubes capillai-

res sera donc égale å I'épaisseur du diaphragme, soit 3 1,64

mm. Il est facile de caleuler que la vitesse de I'eau dans

les tubes capillaires sera de 346 mm. par seconde, si 3,26 gram-

mes par minute doivent pouvoir traverser le diaphragme, ce

38 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

qui comporterait, d'aprés la formule de PoIsEvinLeE, si le

diaphragme se composait de verre et que l'eau possédåt une tem-

pérature de 10 degrés, une pression de 1,739 mm. de mercure.

Lon pourra maintenant se demander: quelle sera la grandeur

de la force électromotrice dans ce diaphragme, si I'on base

le calcul de la dite grandeur sur les déterminations expé-

rimentales communiquées ci-dessus pour des tubes plus

larges?

Dans P'expérience 8 rapportée plus haut, je me servis

d'eau distillée et du tube de verre N:o 3, dont le diamétre

comportlait 3,25 mm. et la distance entre les poles 140 mm.

Quand lI'eau s'€coulait avec une vitesse de 8,7 metres par se-

conde,j obtenais une déviation de 13,1 divisions d'échelle. Quand

le courant d'un élément de Daniell traversait sans dérivation

le måme circuit, je recevais une déviation qui, corrigée de la

polarisation, comportait 33,64 divisions d'échelle, d'ou il ré-

sulte que la force électromotrice dans ce tube s'élevait å

0,39 eélément de Daniell. Les expériences faites avec de

Peau distillée ont démontré que les déviations sont approxi-

mativement proportionnelles aux carrés des vitesses d'€coule-

ment de PI'eau, et c'est naturellement å la méme fois le cas

des forces électromotrices. Il est toutefois å présumer que

cette loi n'est plus valable si les vitesses sont petites, cas

dans lequel ces forces paraissent se rapprocher de la propor-

tionnalité avec les vitesses. Si nous admettons, toutefois,

pour le calcul approximatif, que c'est la premiere alternative

qui se présente, nous obtiendrons, x désignant la force élec-

tromotrice dans le diaphragme supposé:

Ua 0,39 . 1,64(3,25) (346)?

140(0,01)?(8,700)?

La force éelectromotrice sera par conséquent 0,76 d'un

élément de Daniell.

QUINCKE $S'est servi, dans lI'une de ses expériences, d'un

diaphragme en terre cuite, du diaméetre de 25 mm. et de

P'épaisseur de 1,64 mm. Une pression de 1981 mm. de mer-

cure faisait passer å travers ce diaphragme 3,26 grammes

d'eau distillée par minute. La force électromotrice produite

par lå, s'élevait å 0,7 élément de Daniell. Quoique le dia-

phragme employé par QUuINCKE fåt sans nul doute trés diffé-

rent de celui pour lequel les calculs ci-dessus ont été faits, et

cela au triple point de vue de la forme, du nombre et de la

NER

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 9. 39

grandeur des tubes capillaires, ces circonstances ne fournis-

sent pas de raison valable d'admettre que les courants dia-

phragmiques soient d'une nature differente de ceux qui ont

été décrits ci-dessus.

$ 10. Nous supposons que, dans un tube rempli d'air

atmosphérique, nous enfoncons avec une grande vitesse un

piston d'une certaine longueur, et que ce piston consiste en

une matiére poreuse 3 travers laquelle Pair peut passer, non,

toutefois, sans que la dite matiere oppose une certaine résis-

tance å la pénétration de Pair. Si, maintenant, tandis que le

piston est en mouvement rapide, I'on explore la densité de

Fair dans les plans de section situés å des distances différen-

tes de la surface antérieure du piston, on constatera, comme

on le sait, que la densité maxima de Pair se trouve dans

Pextrémité du piston qui s'avance la premiere, et que la den-

sité diminue de lå å mesure que I'on se rapproche de la

surface postérieure du piston, ou elle est å son minimum.

Iair est entrainé dans la direction du mouvement, ce qui

donne naissance å la différence remarquée dans la densité

de Pair, différence augmentant jusqu'å ce que le courant

d'air, que la différence de densité de Fair produit dans les

pores du piston en direction inverse du mouvement du piston,

soit égal å celui produit par lI'entrainement de P'air avec le

piston. Des que ces courants sont devenus d'égale grandeur,

le rapport entre la densité de F'air dans des parties diverses

du piston ne change qu'avec la modification de la vitesse de

ce dernier.

Si nous appliquons ce qui vient d'étre dit å V'explication

des courants électriques décrits ci-dessus, le piston correspondra

å Peau mise en mouvement, et l'air atmosphérique au fluide

électrique, ou F'éther. Pour qu'un courant électrique puisse

traverser le circuit du galvanométre dans la direction du fil

polaire inférieur au fil polaire supérieur, la densité de V'éther

au fil polaire inférieur devra I'emporter sur celle qu'il présente

au fil polaire supérieur. Si Pon nomme la premiere densité

x et ia seconde x', si Pon désigne en outre par w la résistance

dans le circuit du galvanométre, et Vintensité du courant par

2, on aura la relation connue:

z—2'

- NA

SAT USE Te NB GL:

40 RECHERCHES SUR LES COURANTS EÉLECTR. PAR E. EDLUND.

Si la résistance spécifique dans le liquide en mouvement

était assez grande pour que les molécules de V'éther pussent tre

considérées comme intimement fixées aux molécules du liquide,

évidemment aucune différence dans la densité de VF'éther ne

pourrait se produire dans la colonne de liquide en mouve-

ment. Quoique, dans ce cas, V'éther s'€coulåt avec la måme

vitesse que le liquide, aucune partie de ce courant d'éther

ne pourrait toutefois se diriger par le circuit du galvano-

métre, puisqu'alors x serait égal äå x'. Il en serait de må&me,

si la résistance dans le liquide était assez insignifiante pour

ne pouvoir entrainer l'éther dans la direction du mouvement.

Dans ce cas, P'éther resterait au repos malgré le mouvement

du liquide, et sa densité resterait de måme partout égale.

Le courant d'éther provoqué par I'entrainement de ce fluide

avec le liquide, et pouvant traverser le circuit du galvano-

métre, doit donc, par le fait qu'il produit une densité

différente aux poles, tre exprimé par une fonction telle de

la résistance et de la vitesse, que cette fonction devienne

zéro quand la résistance est zéro tout aussi bien que quand

elle est infiniment grande. Si k& désigne la résistance spéci-

fique du liquide, Ah la vitesse de ce dernier et i' Vintensité

du courant d'entrainement en question, on peut écrire:

FP (kyl): tion pe gäss a onnern ang a

Avec la connaissance imparfaite que nous possédons de

Péther et de la nature moléculaire des liquides, il ne peut

gugre &tre possible de déterminer plus rigoureusement la

forme de la fonction par la voie théorique, et les expériences

décrites ci-dessus suffisent tout aussi peu a une détermination

par la voie expérimentale.

Le courant i' précité suit naturellement la måme di-

rection que le liquide qui s'€chappe. Mais la densité de

PF'éther au fil polaire inférieur étant plus grande quanu fi

supérieur, la différence dans ces densités tend å produire dans

le liquide un courant d'éther allant en direction inverse de

ce mouvement. Si I'on nomme i” l'intensité de ce eourant,

et que l'on désigne par W la résistance du liquide en mouve-

ment entre les deux poles, on anra:

Ed rele er sr dr ära AE:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 9. 41

Or 7 est évidemment égal å 0 sOÖR obtrent done en

soustrayant V'équation (3) de P'équation (2):

Fkydr Cd.

En introduisant dans cette équation la valeur de z—£

de F'équation (1), on obtient en dernier lieu:

ECAD vv VIA

= TSE SIE ERF R SDR NEVER RER C DE

La formule (4) énonce les lois des courants en question,

données ci-dessus par la voie expérimentale. W et w est la

somme de la résistance dans la totalité du circuit, W repré-

sentant la résistance dans la colonne d'eau en mouvement.

Cette derniére quantité est done proportionnelle å la distance

entre les poles, et en raison inverse de la section du tube

de” verre. j

Les phénoménes qui viennent d'étre décrits, se trouvent

en proche connexion avec le fait, précédemment exploré

par moi, que la résistance dépend du mouvement du conduc-

teur. Dans les pheénoménes rapportés ci-dessus, l'éther

était au repos, et n'était mis en mouvement que par le

mouvement du conducteur. bLors des premiéres expérien-

ces, par contre, l'éther avait déja recu une certaine vitesse

au moyen d'une force électromotrice; mais cette vitesse était

modifiée par la circonstance que le conducteur était mis en

mouvement. La cause pour laquelle, sans I'emploi d'une pile

dans le circuit, aucun courant ne put &tre observé dans les

premieres expériences, doit, sans nul doute, son origine ä ce

que le galvanoméetre employé ne possédait pas une sensibilité

suffisante. Les petites déviations qui étaient observées par-

fois quand il n'y avait pas de pile dans le circuit, étaient

considérées comme un effet de la polarisation des électrodes.

42 RECHERCHES SUR LES COURANTS ELECTR. PAR E. EDLUND.

Note additionnelle. a

Le travail qui précéde était déja imprimé, lorsque je

regus la premigre livraison des Annales de Poggendorff pour

1877, contenant entr'autres une recherche de M. le professeur

DOzrN sur le måme sujet que le mien. C'est cette raison qui

m'améne äå ajouter la note suivante å mon travail.

La recherche de M. Dorn concorde avec la mienne en

ceci, que des courants électriques naissent de la circulation

de liquides par des tubes cylindriques, måme si le diamétre

comporte plusieurs milliméetres. Se fondant sur les résultats

déja fournis par V'expérience, on avait admis auparavant que,

pour la production du courant électrique dans ce cas, il

fallait un diaphragme ou un tube étroit, introduit entre deux

autres plus larges. Cette circonstance fut la raison principale

pour laquelle je me crus autorisé 3 admettre, dans ma pre-

miére recherche, que les petites déviations obtenues sans

pile étaient dues å la polarisation des électrodes ”?).

M. DornN a montré en outre que l'intensité du courant

se maintient sans modification, que le tube de verre soit

pur de toute matiere å VFintérieur, ou qu'il soit revåtu de

laque en tablettes ou de cristaux de soufre. Ainsi, meéme

d'aprés la recherche de M. Dorn, les courants en question

ne peuvent guéere &tre considérés comme tirant leur origine

du frottement du liquide contre les parois du tube. Cette

observation concorde au reste avec l'opinion émise par mol

sur la naissance de ces courants.

Il a été prouvé, dans les pages qui précedent, que les

courants en question ne proviennent pas d'une force électro-

motrice située en dehors du tube de verre, qu'ils ne sont

pas dus au frottement du liquide, ni contre les parois du tube

ni contre les fils polaires, et que la différence de pression

du liquide sur ces deux derniers n'exerce pas d'influence a

FPégard ci-dessus. Il en faut donc tirer la conclusion que le

liquide en circulation a le pouvoir de mettre directement le fluide

électrique en mouvement dans la méme direction que celle de ce

liquide. La maniére dont cela s'effectue est au reste totale-

ment indifférente pour notre considération. Le mouvement

1) Bihang till K. Vet. Akademiens Handl., T. 3. N:o 11, p. 21. — Annales

de" Bogg arroL06, Dp a

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL, BAND. 4. N:0 9. 43

du liquide est, par conséquent, la cause immédiate du courant

électrique. Les observations rapportées plus haut, montrent

que la vitesse du fluide électriqne augmente avec celle du courant

de liquide. Si done un courant électrique parcourt une co-

lonne de liquide en repos, il en suit immédiatement que

cette dernigre tend å diminuer la vitesse du fluide électrique

ou 3 mettre obstacle au mouvement de celui-ci, et que la

grandeur de cet obstacle augmente avec la måme vitesse.

Cela veut dire, en d'autres termes, que la résistance galvanique

augmente véritablement avec Vintensité du courant. Ainsi, pour

autant que je le puisse voir, la these déduite de la théorie, sa-

voir que la résistance dépend de Vintensité du courant, est prouvée

par la voie expérimentale.

Le courant qui, dans les expériences faites, passe au

galvanométre, dépend de la différence des tensions électriques

aux deux é€lectrodes. Si cette différence est égale å zéro,

le courant est aussi égal å zéro. Comme on PI'a vu plus

haut, la différence susdite est une fonction telle de la résis-

tance, que cette fonction s'approche de zéro quand la résis-

tamce est trés petite aussi bien que quand elle est trés grande.

Il se peut aussi qu'elle soit dépendante d'une autre propriété

moléculaire du liquide employé. Le courant qui se rendait

au galvanométre dans les expériences de M. DozEn comme

dans les miennes, devra donc &tre faible pour des liquides

doués d'une résistance relativement faible; il augmenter:

ensuite, et atteindra 3 son maximum pendant que la résis-

tance augmente, puis il finira par diminuer å mesure que la

résistance subit une augmentation ultérieure. C'est ce que

les observations faites prouvent d'une maniere positive. Dans

ma déduction de la formule théorique des courants diaphrag-

miques, javais omis la circonstance que la différence de

tension signulée doit dépendre de la résistance, de la maniére

indiquée ci-dessus!). A cette époque, il n'existait pas non

plus d'observations de nature 3 appeler Pattention sur la

circonstance précitée. Des qwon la prend en considération, la

théorie et Vexpérience concordent pleinement entre elles.

Quand de Palcool absolu circulait par le tube, M. DORN

trouva que le courant électrique traversant le galvanoméetre

allait dans une direction opposée äå celle obtenue par les

1) Théorie des phénoménes électriques, p. 58.

44 RECHERCHES SUR LES COURANTS EÉLECTR. PAR E. EDLUND.

autres kiquides. Ill n'en faut, toutefois, nullement tirer la con-

clusion que Falcool en mouvement tend å conduire le fluide

électrique dans une direction opposée å celle de son propre

mouvement. Cette exception peut åtre expliquée de la ma-

nigre que la densité du fluide €lectrique est, pour ce liquide,

plus considérable å VPFélectrode supérieur qu'å TYFinférieur,

quoique le courant électrique suive, dans le tube méeme, la

méme direction que le liquide qui s'€coule. &La valeur de la

fonetion F sera négative pour ce liquide. Il sera sans nul

doute impossible de déterminer de quelles propriégtés molé-

culaires du liquide en question cette circonstance peut pro-

venir, aussi longtemps que le phénoméne signalé n'aura pas

été T'objet d'une étude plus spéciale.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band, 4. N:o 10.

SYSTENA MANTODEORUM

ESSAI D'UNE SYSTEMATISATION NOUVELLE DES

MANTODEES.

PAR

GT STA Ta

AVEC UNE PLANCHE.

PRESENTE A L'ACADÉMIE ROY. DES SCIENCES LE 15 DÉECEMBRE 1876.

STOCKHOLM, 1877.

P, A NORSTEDT & SÖNER.

KONGL. BOKTRYCKARE. ;

for Re

fr tt ujön. ÅS Ti ÖTEG SAG ppaede Nn

NH tv ENS Water. BRT Tv qÅ Peut Sam |

13 vg IM GahgvL uu OR Å kort lyan N

tu gå | RN ioutorå ngt

tr tva habe le oh tU supåren

2 KUROTOOTKAR ANI

UDUut NM | ' UC”? Y Muir

vid löd I Catemnaret Fia mv AN

were oll fkl VT Vb Rs. DONG rus

LÄ Jan Ve fra É te fr i || "Li ro

' h el I i I & Hl iv

Fd ALIS TÖV Or OTTAZTITAMUTRTI2Y

| 4 NUTOYTY Av 4

&l AJ, Py

Hol VA

KALA

ör di / AVLA

Fre: MIOECAOGTA

j INYNDOR V FR a RAR SA

N Å äran: STAN kor?) . Lä

J'appelais, il y a déja plusieurs années, V'attention su

la circonstance que le systeéme des Mantodées avait besoin

de réformes radicales, et que, pour etre exécuté avec chance

de réussir, un travail pareil devait tre précédé d'études plus

vastes et plus précises sur l'organisation de ces Orthoptéres

que ce n'a été les cas jusquici.

Le Musée de Stockholm n'est pas encore bien riche en

Mantodées. Je n'aurais donc assurément pas osé entreprendre

ce travail systématique, si je n'avais recu P'obligeant concours

de divers entomologistes étrangers, parmi lesquels ce m'est

un devoir des plus agréables de signaler en premier lieu M.

BRUNNER DE WATTENWYL, qui, avec sa libéralité ordinaire, a

mis a ma disposition une belle et précieuse série de genres

et d'espéces de sa riche collection. MM. A. pE BorrE et H.

DE SAUSSURE m'ont également communiqué divers matériaux

imporfants pour mes études, tirés des Musées de Bruxelles

et de Genéve. Je prie en conséquence tous ces Messieurs

de bien vouloir accepter mes chaleureux remerciments.

Je ne crois pas qu'il soit nécessaire d'entrer ici dans un

exposé détaillé de V'organisation des Mantodées, cela d'autant

que jail déja donné divers apercus a cet égard dans mes

Recherches sur le systeéme de ces Orthoptéres. Je me bor-

nerai donc å signaler brigvement les circonstances complé-

mentaires suivantes. A la partie inférieure des cuisses an-

térieures, on rencontre le plus souvent, outre les épines mar-

ginales, ordinairement présentes, quoique variant en nombre et

en longueur, quelques autres épines que jail nommées discoi-

dales, et qui sont généralement au nombre de quatre. Quand

c'est le cas, la plupart, plus rarement toutes (Liturgusa), sont

placées dans le disque méå&me de la partie inférieure de la

cuisse; ordinairement, I'épine antérieure (celle située le plus prés

de la base de la cuisse), rarement les deux antérieures (Thespis

STÅL) se trouvent au bord intérieur méme de la cuisse, et surla

4 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

måéme ligne que les épines marginales intérieures. Des qua-

tre épines, la postérieure est toujours petite, parfois trés

petite, les autres sont plus longues, souvent méme d'une

longueur considérable; mais, chez certaines formes plus petites

(Gonypeta, p. ex.), Vantérieure est trés petite, et bien que

typiquement présente, a parfois des tendances å disparaitre

chez certains individus.

Au bord apical du cöté supérieur des cuisses intermé-

diaires et postérieures, on rencontre le plus souvent une

épine mobile, assez caduque, située preés du lobe géniculaire

extérieur. Elle est placée dans une petite fosse, dont ce-

pendant la présence ne fournit peut-étre pas toujours la

preuve quw'elle a été munie d'une épine.

Ces épines, que je désigne sous le nom d'épines génicu-

laires, sont souvent assez difficiles å voir, meme quand elles

présentent une longueur relativement considérable. En effet,

il n'est pas rare quwelles se couchent le long du bord apical

de la cuisse, et il faut un exercice trés grand et des recher-

ches répétées, pour pouvoir s'assurer si elles y sont, ou, par

suite de la présence de la fossette, si elles y ont été. Leur

présence ou leur absence est parfois d'une importance ma-

jeure pour la caractéristique de certains genres. Je ne suis

pas entierement fixé sur leur existence, non-seulement chez

quelques petites formes, mais encore chez certaines especes

du genre Stagmatoptera.

Au point de vue de la vénulation des élytres et des

ailes, la veine ulnaire (discoidale) des ailes a seule joué

jusqu'iei un röle dans la systématique, et l'on a jugé ce

röle d'une importance telle, qu'a mesure que la dite veine

était simple ou branchue, on a fondé sur ces circon-

stances des groupes rien moins que conformes äå la nature.

Il en est résulté que non-seulement divers genres trés

voisins se sont vus séparés par un vaste intervalle, mais

encore que les espéces les plus apparentées ont été placées

dans des genres et méme des groupes tres différents, et

vice versa.

Une importance bien plus grande, soit pour la caracté-

ristique des genres, soit, bien qu'å un moindre degré, pour

la détermination de certains groupes génériques naturels, me

parait devoir &tre attribuée å certaines veines des élytres, qui

toutefois, en tant que soumises å de légeres variations, doivent

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 5)

etre employées avec prudence. Comme importantes pour le

systeme doivent &tre signalées les veines anales et les veines

axillaires, courant vers le bord intérieur ou vers le bord ex-

térieur du champ anal, et parfois, d'autre part, présentant

des raccourcissements plus ou moins considérables. Il faut

remarquer ensuite la veine radiale intérieure et la premiere

branche ulnaire, lesquelles sont ou simples ou divisées. On

observera toutefois qu'une veine radiale ou qu'une branche

ulnaire typiquement simple, est parfois divisée par une aber-

ration accidentelle, et vice versa; ou que, par suite d'une

abnormité du reste assez rare, la premiere branche ul-

naire, typiquement simple, émet la deuxieme branche ulnaire,

ce qui lui donne de la sorte une apparence bifurquée. Je

ne considére cependant pas ces circonstances comme de

nature 3 diminuer le poids d'un caractére systématique, sans

le moindre doute tres important, tiré du rapport typique;

cela, méme si I'on a parfois la mauvaise fortune de ne pos:

séder qu'un seul exemplaire, que cet exemplaire soit préci-

sément divergent, et qu'il puisse donner naissance å des mé-

prises fåcheuses, principalement pour les personnes qui ne dis-

posent pas au reste de matériaux abondants, et qui man-

quent en général d'une connaisance plus profonde et plus

complexe du systéme. Or, cette connaissance sera désormais

nécessaire å quiconque voudra déterminer avec une certaine

söreté une forme générique de cette famille.

Conspectus subfamiliarum.

1 (2). Tibiax antice subtus in margine exteriore infra locum in-

sertionis tarsorum spina destitutae, praterea quoque in

hoc margine inermes vel tantum tuberculis mnonnullis

minutissimis instructe; unguis tibiarum anticarum saltem

dimidium longitudinis tibiarum occupans!); characteres

sequentes genera mibi cognita australica et asiatica insi-

gniunt: caput summum utrimque ad oculos in tuberculum

elevatum; vertex fortiter obliquus; pronotum breve vel

1) Compsothespis, genus mihi ignotum, ad hanc subfamiliam verisimiliter

referendum.

SITE)

3-(10).

4109):

HA (6).

6 (5)

2. "(0

Sr RÖ

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

brevissimum, lobo postico lobo antico haud vel vix duplo

longiore, hoc lobo transverso; ramus primus ulnaris ely-

trorum simplex; stigma angustum, obliquum; ven& are

analis elytrorum versus marginem interiorem excurrentes;

coxe antice pronoto longitudine subaequales vel longiores,

pone hujus basin extendende, sinu apicali obtusissimo.

interdum vix ullo; tarsi longi, articulo primo longissimo;

lamina supraanalis triangularis, aque longa ac lata vel

longior quam latior, carinata. — Amorphoscelide STAL.

Tibixe antice subtus in margine exteriore infra locum

insertionis tarsorum spina retrorsum fortiter nutante et

preterea in eodem margine plerumque spinis pluribus

armat2e.

Femora antica subtus in margine interiore spinis squa-

libus vel subequalibus, vel, saltem in partibus media et

anteriore, spinis tantum alternis minoribus armata; anten-

ne marium simplices vel raro unipectinatze.

Spinge-omnes marginis exterioris tibiarum anticarum le-

viter vel modice nutantes, rectae vel levissime curvatze,

distantes vel non nisi basi ipsa contiguz.

Oculi, quum a parte occipitali horizontaliter porrecta ca-

pitis examinantur, toti, uti videtur, vel ad majorem par-

tem ante foramen occipitale, vel ante lineam transversam

marginem superiorem foraminis illius tangentem, extensi;

prosternum pone coxas carina, longe versus basin conti-

nuata, instructum; occiput ante foramen quam in reliquis

Mantodeis plurimis longius, plerumque multo longius. —

Eremophilide STÅL.

Oculi, quum a parte 'occipitali brevi vel plerumque bre-

vissima horizontaliter porrecta capitis examinantur, toti

vel maximam, ad partem, rarissime dimidii, pone lineam

transversam, marginem superiorem foraminis occipitalis

tangentem, extensi; occiput ante foramen breve vel bre-

vissimum !).

Femora et tibixe posteriora superne carinis duabus per-

currentibus destituta, tibixe plerumque superne teretes,

raro tectiformiter vel in carimam unicam elevate; an-

tennae simplices, haud pectinate. — Mantide STÅL.

Tibia posteriores superne carina vel plerumque carinis

duabus distinctissimis percurrentibus instructe; femora

posteriora superue plerumque magis minusve distincte

carinata: antenn marium interdum unipectinatae. —

Vatide STÅL.

1) Exceptionem vel transitionem ad subfamiliam Eremophilidarum preebent

species quedam Amelis et Yersinie.

BIHANG TILL K, SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 7

(4).

(3).

(2).

Gill):

Spinae omnes marginis exterioris tibiarum anticarum, vel

saltem spina basi proximea, singulari modo obtusatae et

abbreviate vel curvate et fortissime cumbentes vel re-

trorsum nutantes, spine igitur per totam longitudinem

contigui vel. quum minus numerose sunt, marginem

ipsum tibie tangentes!), margo exterior tibiarum in hoc

casu saltem in parte basali, uti videtur, potius obtuse

crepulatus quam spinosus. — Harpagide STÅL.

Femora antica subtus in margine interiore inter spinas

longiores plurimas spinis brevioribus typice tribus armata;

antennae marium bipectinate. — Empusida STÅL.

Subf. AMORPHOSCELIDAE STÅL.

Conspectus generum.

SP. Pronotum longius quam latius, lobo postico retror-

sum angustato, lateribus fortiter oblique declivibus, mar-

gine antico per totam latitudinem pronoti dictincte vel

fortiter rotundato; elytra et ale marium completa, femi-

narum abbreviata vel mnulla; ramus ulnaris primus ely-

trorum simplex; vena analis elytorum simplex; vena ul-

naris alarum prope apicem furcata; femora antica subtus

pone medium haud compressa, saltem in uno margine

spinosa, spinis discoidalibus tribus, posteriore parva vel

minutissima; tibiae antice in margine interiore, saltem

ad unguem, denticulate vel spinuloso-pectinatza; abdomen

feminarum ampliatum. — Paraorypilus SAUss.

9? Pronotum breve, subtransversum, retrorsum per to-

tam longitudinem subangustatum, lateribus subperpendicu-

lariter declivibus, margine antico obtusissime rotundato;

elytra et ale completa; ramus ulnaris primus elytrorum

prope basin furcatus; vena analis elytrorum” pone medium

furcatus; vena ulnaris alarum pone medium biramosus;

femora antica subtus in medio longitrorsum leviter elevata,

in medio spina discoidali unica armata, preterea iner-

mia, a latere visa subtus pone spinam subito leviter si-

uuato-angustata, pone sinum carina longitudinali media

instructa; tibia anticae breves, inermes; abdomen angu-

stiusculnum; lamina supraanalis — ? — Amorphoscelis

STÅL.

') Exceptionem prabet genus Anazxarcha, in quo tamen spine fere omnes

gquam in reliquis subfamiliis multo magis curvate et nutantes; observanda sunt

etiam species quaedam, in quibus spina valde abbreviatae et obtusatse sunt.

8 « STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

PARAOXYPILUS SAUSS.

Paraozypilus Savss. — Haania p. Savss. — Phthersigena STÅL.

a. Tempora in medio ad oculos tuberculo magnitudine variante

instructo; latera wverticis tuberculo destituta; tubercula juxtaocularia

magna, altius elevata, fortius acuminata; carin& laterales lobi po-

stici pronoti percurrentes, distincte; uterque sexzus alatus; femine

brachyptere.

1. P. Kraussii Sauvss. — Haania Kraussii Sauvss., Mel. orth.

Apa fö: EPS IEEN 26: (1872):

Patria: Australia borcalis (Coll. BRUNNER).

2. P. lobifrons STÅL. — P. Kraussii simillimus, differt capite

prothoraceque mnonnihil minoribus, hoc posterius angustiore; fronte

inter antennas processu transverso, depresso, triangulari, subacu-

tangulo, instructa; vertice basi spina retrorsum leviter nutante ar-

mato; carina media lobi postiei pronoti obtuse tridentata, dente

primo anterius, secundo majore pone medium, tertio prope basin

posito; elytris alisque longioribus, medium abdominis subsuperan-

tibus, pronoto fere triplo longioribus; pedibus brevioribus; femo-

ribus anticis superne ampliatis et fortiter compressis, a latere visis

basi apiceque zeque latis, medio nonnihil latioribus, subtus in

margine exteriore inermibus, in margine interiore pone sulcum un-

gularem primum denticulis nonnullis minutissimis zegre distinguendis,

dein spinis tribus' crassis, apice subito acuminatis, haud longis,

armatis, disco granulis spinulisque destituto, spinis tribus discoi-

dalius minoribus, parte dorsali compressa femorum horum superne

sensim leviter rotundata, :ad apicem subito angulum rectum vel

subacutum formante et subito abbreviata; tibiis anticis brevioribus

et proportionaliter crassioribus, margine inferiore pone medium ad

unguem obtuse rotundato-ampliato et tantum in hac parte leviter

ampliata spinulis erectis armato; prosterno et mesosterno nigris,

illius fascia marginibusque angustis lateralibus, hujus margine antico

pallidis. P9. Long. corp. 27, pron. 5, elytr. 13, cox. ant. 4, fem.

ant. 5, tib. ant. 3, fem. post. 7, tib. post. 73, tars. post. 6, Lat.

pron. 33 mill.

Patria: Queensland. (Coll. BRUNNER.)

aa. Tempora in medio ad oeulos tuberculo parvo vel minutis-

simo, obtuso, sepius megre distinguendo, instructa; latera verticis

prope tuberculum temporum tuberculo distinctiore, hoc tamen inter-

dum haud facile distinguendo, predita; tubercula juxtaocularia

summi capitis obtusiora vel minus elevata, minus acuminata quam

in divisione precedente; carine pronoti minus elevate, laterales lobi

postici posterius obsolete vel sensim evanescentes; mas alatus; fe-

mina aptera? species minores.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 9

b. Femora antica superne fortius compressa et magis ampliata,

margine dorsali toto magis minusve arcuato; coxe antice in margine

superiore spinulis distincetis, basali vel basalibus plerumque majori-

bus, armate; tuberculum ocelligerum in lobos tres magis minusve

distinetos prominulum.

3. P. tasmaniensis Savss. — Paraoxypilus tasmaniensis SAUSs.,

NIStöRtHop.sa05. 1. pLJ49 et 50: (1870).

Patria: Australia. (Coll. BRUNNER).

4. P. Verreauzii Sauss. — Paraoxypilus Verreauzxii SAUSSs.,

INET pp: LJ 2 (LO40) 1; C. Pp. or. 1. (1872).

Patria: Queensland. (Coll. BRUNNER).

bb. Femora antica superne leviter compressa, levissime am-

pliata, margine dorsali obtusiore, recto, non nisi basi apiceque leviter

rotundato; coxÅe antice inermes; tuberculum ocelligerum haud loba-

tum; ale elytris nonnihil longiores.

9. P. conspersus STÅL. — Phthersigena conspersa STÅL, Ofv.

Vet. Ak. Förh. 1871. p. 401. — Haania conspersa Sauss.. Mél.

orth. 4. p. 76. 2. (1872).

Patria: Cap York Australie (Mus. Holm).

Obs.: Lobi et tubercula capitis et pronoti in eadem specie

magnitudine formaque verisimiliter variant. SE

AMORPHOSCELIS STÅL.

Öfv. Vet. Ak. Förh. 1871. p. 401.

oo o1. ÅA. annulicornis StåL. — Amorphoscelis annulicornis St:

Öfv. Vet. Ak. Förh. 1871, p. 401. NN

Patria: India orientalis. (Mus. Holm).

Subf. EREMOPHILIDAE STÅL.

Conspectus generum.

1 (4). 2. Oculi fortiter prominuli, margine temporali obtuse

sinuato; margo genalis oculorum per magnam vel maxi-

mam partem longitudinis sat fortiter sinuatus; gene in

medio latissima, prope os fortiter angustate; occiput

versus foramen occipitale haud declive, colli brevissimi

instar retrorsum prominulum, sensim et obtuse arcuatim

in verticem continuatum; pronotum brevissimum, supra

coxas haud vel levissime ampliatum, marginibus latera-

libus cum margine antico angulum rectum vel obtu-

siusculum formantibus, lobo antico transverso; membrana

analis elytrorum brevissima, haud multo lJongior quam

latior; ale elytris haud multo latiores, campo radiali

20)

rg).

4 (1)

Des):

Gia

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

lato, apicem versus campo anali latitudine subrequali;

coxe antice pone pronotum longe extendende, intus con-

vexee, lobis apicalibus fortiter divergentibus, sinu apicali

obtuso. — (Gen. 1—2, Metalleutica et affinia).

2. Oculi retrorsum distinecte divergentes; pronotum di-

stincte longius gquam latius, lateribus minus fortiter de-

clivibus; elytra venis longitudinalibus sat numerosis pre-

dita, venis anali et axillari libere excurrentibus, hac mul-

tiramosa, membrana anali reticulata; pedes antici validi,

femoribus latis, spinis discoidalibus destitutis, spina mar-

ginis exterioris prima a basi longissima, valida, sulco

ungulari in latere inferiore femorum longitudinaliter ex-

tenso, nec, uti in reliquis Mantodeis, in lateri interiore

posito; unguis tibiarum anticarum mediocris; pedes po-

steriores compressi, femoribus incrassatis, subtus carinato-

elevatis, posticis apicem abdominis longe superantibus;

segmentum ventrale ultimum feminarum productum, acu-

minatum. — 1. Metalleutica WeEsTW.

&. Oculi posterius convergentes, antice posticeque inter-

vallo subgequali distantes, sinu temporali distincto; pro-

notum parvum, brevissimum, vix longius quam latius,

lateribus fortiter declivibus; elytra remote venosa, mem-

rana anali vitrea, haud reticulata, nec venosa; pedes

graciliusculi; femora antica spinis discoidalibus duabus

parvis armata, spinis marginis interioris anterius duplici

serie positis, spinis marginis exterioris gracilibus, medio-

eribus, anteriore reliquis haud majore, sulco ungulari in

latere interiore femorum prope basin posito; tibia anticae

sensim crassiores, spinis minus numerosis armatae, ungui

apicali mediocri; pedes posteriores teretes, femoribus com-

pressiusculis, basin versus sensim incrassatis, posticis

apicem abdominis haud attingentibus. — 2. Annia

STAT Ge

AP. Oculi minus fortiter prominuli, sinu temporali ple-

rumque nullo, margine genali non nisi os versus sinuato;

gena os versus ampliate; occiput colli instar haud pro-

ductum; membrana analis elongata, in brachypteris qui-

busdam raro brevis.

FP. Occiput versus foramen haud vel non nisi basi

ipsa levissime declive, in verticem sensim obtuse arcu-

atim continuatum; pronotum dilatatum, marginibus latera-

libus antice pone oculos subito angulum distinetum for-

mantibus; elytra et ale completa, illa densissime reti-

culata; caput inter antennas et oculos tuberculo parvo

instruetum; venee analis et axillaris prope apicem cum

margine exteriore are& analis confluentes. — (Gen. 3—4,

Choeradodis et affinia).

2. Oculi sensim convexi; pronotum sexuum difforme,

maxime dilatatum, apud feminas quam apud mares pone

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDLINGAR. BAND. 4. N:0O 10. 11

(GE

Ön lö):

9 (28).

T0H(23).

(18):

12.13).

medium fortius ampliatum, levissime convexum, posterius

depressum, lobo postico anterius bifoveato, lateribus in

laminam maximam, ante medium latissimam et rotun-

dato-angulatam, horizontaliter et per totam longitudinem

ampliatis, antice ad oculos lobum vel angulum antrorsum

prominulum formantibus; campus radialis alarum latissimus ;

lobi apicales coxarum anticarum contigui vel fissuram

angustissimam amplectentes. — 3. Choeradodis SERV.

2. Oculi a supero visi subangulati; pronotum sexuum

conforme, lateribus sensim oblique declivibus, marginibus

lateralibus, parte basali excepta, leviter laminato-ampli-

atis, rectis vel subrectis, antice cum margine antico an-

gulum distinetum, antrorsum haud prominulum, forman-

tibus, denticulatis; campus radialis alarum modice latus:

lobi apicales coxarum anticarum divergentes. — 4. Or-

thodera BURM.

AP. Occiput versus foramen magis minusve, semper

tamen distincte, declive; pronotum haud vel leviter dila-

tatum ; elytra et ale apud feminas cognitas, rarius quoque

apud mares, magis minusve et plerumque fortiter abbre-

viata; caput inter antennas et oculos tuberculo desti-

tutum; vena analis elytrorum abbreviata, libera vel cum

margine exteriore areze analis posterius confluens, vena

axillaris libere excurrens, posterius cum margine exteriore

are sensim convergens.

AP. Femora antica tibiis numquam plus quam dnplo

longiores, spinis discoidalibus quattuor brevibus vel me-

dioeribus armata; corpus, presertim pronotum, breve vel

minus fortiter elongatum; antenn&e graciles; articulus

: primus antennarum brevis vel breviusculus; anticulus

primus tarsorum posteriorum brevis vel minus elongatus,

SP. Femora antica in margine exteriore spinis quattu-

or, preter spinar lobi genicularis, armata.

FP. Caput a facie visum transversum vel xeque longum

ac latum; clypeus frontalis distinctissime transversus,

saltem dimidio latior quam longior; oculi fortius promi-

nuli, extus sat rotundati, sensim convexi, a facie visit haud

vel vix duplo longiores quam latiores; occiput transver-

sum, lateribus usque ad apicem parallelis instructum, vel

saltem ante medium antrorsum ampliatum; femora antica

spinis discoidalibus guattuor armata, sulco ungulari prope

basin posito; femora postica spina geniculari armata:

antenne fortius distantes. — (Gen. 5—8, Eremophila et

affinia.)

SP. Pronotum breve, haud vel parum longius quam an-

tice latius, area antica transversa, marginibus lateralibus

antice angulum distinctissimum formantibus; elytra et

15.(12).

14 (15).

15 (14).

Or:

sams

STAL, SYSTEMA MANTODEORUM.

ale utriusque sexus fortiter abbreviata vel rudimentaria;

pedes antici validi, posteriores longi, graciles; femora

postica apicem abdominis superantia; tibie antice in

margine exteriore spinis paucis armate; summum caput

obtuse teres; occiput anterius sensim ampliatum; corpus

breve; segmentum ventrale penultimum feminarum pro-

ductum, posterius rotundatum et bispinosum; cerci breves.

— (Eremophila) 5. Eremophila LEF.

SP. Pronotum saltem duplo longius quam latius, area

antica raro leviter transversa, marginibus lateralibus an-

terius plerumque parallelis, cum margine antico angulum

obtusum rotundatum formantibus, vel in hunc marginem

sensim arcuatim continuatis; elytra et ale marium com-

pleta, feminarum cognitarum plerumque abbreviata; pedes

posteriores breves vel breviuscule; femora postica apicem

abdominis haud attingentia; articulus primus tarsorum

posticorum brevis vel breviusculus; cerci longi vel longiu-

sculi, plerumque magis minusve compressi; segmentum

ventrale penultimum feminarum inerme, haud productum ;

corpus elongatum. — (Chiropacha).

2. Pronotum femoribus posticis nonnihil brevius, tuberculis

destitutum; summum caput inter oculos truncatum vel

subsinuato-truncatum, obtuse teres, haud elevatum; vertex

leviter depressus; oculi antrorsum leviter prominuli, mar-

gine temporali distincete sinuato; trochanteres antici api-

cem versus sensim levissime declives; femora antica basi

subtus trochanteres versus sensim leviter declivia; tibia

antice in margine exteriore spinis octo, in margine: in-

teriore spinis novem armatae; pedes posteriores minus

breves, femoribus crassiusculis, compressiusculis, subtus in

margine interiore carina compressa instructis; femora an-

tiea haud lata, prope basin latissima; articulus primus

tarsorum posticorum articulis tribus sequentibus simul

sumtis longitudine subaqualis; cerei minus longi, teretes;

quoad habitum et picturam Chiropache simile genus. —

6. Ariusia STÅL, N. G.

FP. Pronotum femoribus posticis mnonnihil longius;

vertex haud vel obsoletissime depressus; summum caput

magis minusve elevatum; oculi antrorsum haud vel levis-

sime prominuli, sinu temporali nullo; articulus primus

tarsorum posticorum articulis duobus sequentibus brevior

vel vix longior; pedes breves.

AP. Pedes antici validi; pars basalis inferior femorum

anticorum a latere visa subito angulum rectum formans et

trochanterem versus fortiter declivis; trochanteres antici

apicem versus sensim elevati, apice sub angulo recto

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 13

tönl6)

18-11).

19 (22).

20: (21):

21 (20).

subito declives; tibixe antice in utroque margine ”spinis

saltem duodecim armatze, superne magis minusve com-

presse et tectiformiter elevate; pronotum latiusculum,

lobo postico feminarum anterius bituberculato; segmenta

dorsalia abdominis feminarum quinquecarinata, carina me-

dia posterius cristata. — 7. Chiropacha CHARP.

9. Pedes antici minus validi; femora antica basi inferne

trochanteres versus haud vel sensim leviter declivia, an-

gulum nullum formantia; trochanteres antici apicem ver-

sus haud elevati, parte apicali haud: vel sensim leviter

declivi; margo dorsalis tibiarum anticarum obtusiuscule

teres; pronotum gracile, angustum, capite multo angustius,

lobo postico feminarum tuberculis destituto; segmenta

dorsalia abdominis feminarum non nisi in medio carima

obsoletissima, in mortuis interdum plicato-elevata, in-

structa.. — 8. Galepsus STÅL.

AP. Caput a facie visum angustum, longius quam la-

tius; occiput haud transversum, plerumque per totam vel

fere totam longitudinem antrorsum angustatum; oculi le-

viter prominuli, ab antico visi angusti et circiter triplo

vel plus triplo longiores quam latiores, extus obtussime

rotundati; clypeus frontalis longus, angustus, haud vel

levissime transversus, basin versus sensim angustatus:;

antenne leviter vel levissime distantes; corpus gracile:

cerci longi; pronotum lavigatum, inerme; pedes brevis-

simi; sulcus ungularis ante medium femorum anticorum

positus; ale marium disco impicte. — (Gen. 9—11,

Pyrgomantis et affinia).

SFP. Caput longissime protuberans, protuberantia sensim

angustata vel acuminata; clypeus frontalis &eque longus

ac latus vel lougior quam latior; cerci longissimi; sulcus

ungularis ad basin femorum minus appropingqnuata. —

(Pyrgomantis).

FP. Occiput usque ad apicem protuberantie extensum,

parte intraoculari anterius ampliata; gena anguste, se-

cun dum totam longitudinem oculorum antrorsum anguste

extensa; pedes minus graciles; tibixe antice extus spinis

circiter duodecim, brevibus, dentiformibus, armat2a; arti-

culus primus tarsorum anticorum tibia nonnihil brevior.

— 9. Pyrgomantis GERST.

&A. Occiput oculis brevius, triangulare, antrorsum fortiter

angustatum; gena antrorsum usque ad apicem occipitis

sensim ampliatae, dein sutura recta contigui, usque ad

apicem protuberantiae continuate et partem dorsalem to-

tam protuberantie occupantes; pedes gracillimi, postici

longiores quam in genere pracedente; tibix antice extus

spinis cireiter sex armate, spina quarta vel quinta ab

23 (10).

24 (25).

200(21)s

27 (26):

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

apice spinis adjacentibus nonnihil longiore, spina basi

proxima a basi et a spina sequente remota; tarsi antici

longi, articulo primo tibia longiore. — 10. Pyrgocotis

STÅL, N. G.

FS. Summum caput haud vel leviter elevatum, obtusissimum;

clypeus frontalis subtransversus; sulcus ungularis ad ba-

sin femorum anticorum sat fortiter appropinquatus; tibixe

anticae extus spinis circiter duodecim armate; cerci minus

lorgi: Pyrgomanti valde affine genus. — 11. Lygdamia

STÅL, N. G.

FP. Femora antica in margine exteriore spinis quinque,

preter spinam lobi genicularis, armata; pedes breves vel

breviusculi; corpus gracile. — (Gen. 12—14, Ozyoph-

thalmus et affinia).

2. Caput summunm fortiter sinuatum, lobis lateralibudf

ad oculos elevatis et ultra oculos summos leviter pro-

minulis, versus lobum medium sensim declivibus; clypeus —

frontalis transversus; caput medio latissimum, hinc an

trorsum et retrorsum sensim rotundato-angustatum ; oculi-

extus rotundati, a postico visi sursum sensim conver-

gentes; elytra et ale vix abbreviata, apicem abdominis

haud attivgentia, ha macula discoidali fusco-violacea

destitute; pedes antici breviusculi; femora antica femo-

ribus posticis distinete breviora, prope basin latiora, hinc

sensim gracilescentia, tibiis vix dimidio longiora, sulco un-

gulari ad basin appropinquata; tibiaxe antice extus spinis

circiter septem armate; vena analis elytrorum abbreviata,

libera; lobus anticus pronoti sedque latus ac longus. —

12. Oszryophthalmus SAuss.

SF. Lobi laterales summi capitis oculis haud altiores;

elytra et alex completa; vena analis elytrorum posterius

cum margine exteriore area analis confluens; ale macula

discoidali fusco-violacea notatze; pedes antici minus breves;

femora antica gracilia, femoribus posticis haud vel paullo

breviora, tibiis duplo longiora, sulco ungulari fere in

medio femorum posito; cerci longi; lobus anticus pronoti

longior quam latior.

&A. Caput angustum, versus summos oculos angustatum,

inter summos oculos fortiter sinuatum; clypeus fron-

talis fere xeque longus ac latus; oculi angusti, sursum in

spinam extensi; occiput antrorsum sensim forliter angu-

statum ; femora postica femoribus anticis nonnihil longiora.

— 13. FEpiscopus SAuss.

>. OCaput latum, pronoto duplo latius, inter summos

oculos truncatum, triangulare, versus summos oculos

haud angustatum; clypeus frontalis transversus; oculi

minus angusti, summa parte subtruncata, extus subito

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 10. 15

fortiter rotundata; occiput antrorsum levissime angusta-

tum; femora postica femoribus anticis nonnihil breviora.

— 14. Dysaules StåL, N. G.

28 (9). &P Corpus maxime elongatum, gracillimum; vertex

angustus, fortiter obliquus; oculi cum temporibus fortiter

conoideo-producti; tempora plana et ultra summos oculos

in processum acuminatum extensa; occiput antrorsum sen-

sim angustatum; clypeus frontalis angustus, fere longior

quam latior, rugis duabus longitudinalibus instructus;

margo anticus scerobum antennarum ampliatus, longitror-

sum impressus; antenn& marium, secundum auctores,

incrassatae; pronotum longissimum; ale marium vena

ulnari simplici; pedes longissimi. gracillimi; coxe anticae

lobo postico pronoti multo breviores, apice sensim ampli-

ate; femora antica gracillima, tibiis circiter quintuplo

longiora, tantum in parte circiter quarta apicali spinosa,

spinis discoidalibus tribus, intermedia longissima, duabus

anticis inter se maxime appropinquatis, armata; tibia

antice brevissime, spinis paucis, intus octo, extus quingue,

instructae; tarsi antici brevissimi, femora posteriora spina

geniculari destituta, latere dorsali apice mnonnihil pro-

ducto; tibia posteriores subtus spinulose; tarsi poste-

riores articulo primo longo. — 15. Schizocephala SErRV.

ANNIA STÅL.

1. ÅA. Brunneriana Savss. — Cheteessa Brunneriana SAuss.,

Wiem SeMex, 4 op. 14, 4: (1871):

Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER).

CHOERADODIS SERV.

a. Lobus posticus pronoti lobo antico circiter triplo longior;

coxe antice lobo postico pronoti breviores, hujus basin haud attin-

gentes; femora antica lobo postico pronoti breviora vel longitudine

subequalia, minus lata, margine dorsali subsinuato, basi leviter

rotundato.

1. C. strumaria Lis. — Clypeus frontalis circiter dimidio

latior quam longior; angulus anticus juxtaocularis marginum late-

ralium pronoti rectus vel obtusiusculus, antrorsum ultra marginem

anticum prominens; femora antica in latere interiore ad marginem

spinosum maculis pluribus nigris, spinas alternas tangentibus, notata,

preterea macula nigra oblonga, fere a medio ante suleum ungu-

16 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

larem longe versus. basin extensa, ornata; pronotum minus lon-

gum. &SE.

Patria: Nova Granada. (Mus. Holm et Coll. BRUNNER).

2. -C. laticollis SErRv. — Clypeus frontalis brevior quam in

specie pracedente, fere plus duplo latior quam longior; margines

laterales pronoti antice juxta oculos lobum rotundatum obtusissimum,

ante marginem anticum haud prominulum, formantes; femora an-

tica in latere interiore macula nigra vix longiore quam latiore,

fere media, suleum ungularem tangente, ornata, maculis minoribus

nigris distituta; pronotum longius. &.

Patria: Peru. (Mus. Holm.) Cayenna. (Coll. BRUNNER.)

aa. JLobus posticus pronoti lobo antico duplo longior; cox&e an-

tice lobo postico pronoti nonnihil longiores, pone hujus basin leviter

extendende; femora antica lobo postico pronoti longiora, latiuscula,

margine dorsali a basi ultra medium distincte rotundato, dein

recto. 9.

3. C. squilla Savss. — Choeradodis squilla Sauvss., Mél. orth.

ANDA MOLN OR L OTO

Patria: Ceylon. (Mus. Genev.)

ARIUSIA SrtTåL.

1. ÅA. conspersa STÅL. — Grisea, nigro-conspersa; femoribus

posterioribus nigro-bifasciatis; tibiis posterioribus basi, apice et in

medio, nec non articulis tarsorum apice nigris; vertice fere toto

nigro; pedibus anticis subtus et intus haud nigro-conspersis; femo-

ribus anticis subtus vitta interrupta, intus maculis tribus et basi

nigris; trochanteribus anticis intus nigris; vitta spinisque interi-

oribus tibiarum anticarum nigris; coxis anticis intus maculis duabus

apicalibus et ad marginem superiorem maculis parvis serie positis,

nigris, notatis; corpore subtus impicto, lateribus ventris tantum parce

nigro-conspersis. 9. pupa. — Long. corp. 33, pron. 743, lob. post.

pron. 53, fem. ant. 7, fem. post. 9, tib. ant. 4, Lat. cap. 6, prond

4, fem. ant. 2 mill. |

Patria: Damara Afric&e meridionalis. (Mus. Holm.)

Feminis specierum Chiropache habitu et pictura simillima, forma

capitis, pronoto tuberculis destituto, angustiore, marginibus subtilius

denticulatis, pedibus anticis gracilioribus, pedibus posterioribus lon-

gioribus, ab illis facile distinguenda. Clypeus frontalis plus duplo

latior quam longior, basi obtuse rotundatus. Pronotum ante et

pone medium leviter depressum, pone medium leviter angustatum,

lateribus ante medium parallelis instrucetum, ante medium longi-

trorsum subsuleatum, area antica subtransversa. Femora antica sub-

tus in disco granulata, margine dorsali fere toto recto.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 4. N:0 10. 17

GALEPSUS STÅL.

1. G. tenuis StTÅL. — Virescente-griseus; macula postoculari

media genarum, macula apicali interiore coxarum anticarum, ma-

cula parva obsoleta exteriore prope basin maculisque duabus majo-

ribus oblongis interioribus, prope marginem inferiorem positis, fe-

morum anticorum, nec non margine inferiore anterius abbreviato

lateris interioris tibiarum anticarum mnigricantibus; femoribus tibiis-

que posterioribus superne nigro-conspersis; elytris fortiter abbre-

viatis, angustis, fortiter distantibus, pone metanotum haud extensis;

alis haud discretis; G. meridionali!) SAuvss. maxime affinis et simil-

limus, corpore longiore et graciliore, capite latiore, pronoto lon-

giore et graciliore, pone coxas anticas extenso, parte fere plus quam

dimidia posteriore angustata, elytris multo minoribus et angusti-

oribus, distantibus, alis nullis, genis unimaculatis, summo capite

immaculato, facile distinguendus. 9. Long. corp. 32, pron. 3, Lat.

cap. 43, pron. 23 mill.

Patria: Africa occidentalis. (Mus. Holm.)

PYRGOCOTIS STAL:

1. P. gracilipes StåL. — Pallide flavescens; elytris alisque

hyalinis; speciebus Pyrgomanteos simillima, ab his magnitudine mi-

nore, antennis crassioribus et ceteris in descriptione generica me-

moratis facile distinguenda; capite a supero viso pronoto nonnihil

Breviore. &. Long. corp. 27, cap. 4, pron. 5, cox. ant. 23, fem.

ant. 3, fem. post. 53, elytf. 15, alar. 15 mill.

Patria: Ceylon. (Coll. BRUNNER.)

LYGDAMIA STÅL.

1. LL. lenticularis Savss. — Capite longiore; summo capite

elevato, lobo medio lobis lateralibus altiore, truncato; occipite lon-

giore quam latiore, antrorsum ultra medium sensim angustato, apice

ampliato. 29.

Chiropacha lenticularis Ssuss., Mél. orth. 4. p. 11. 6. f. 18.

(1872.)

Patria: Transvaalia. (Mus. Holm.)

2. DL. capitata Savss. — Capite breviore; summo capite

haud elevato, truncato; occipite fere sxeque longo ac lato, antrorsum

per totam longitudinem sensim angustato; oculis summis truncatis,

1) Exempla nostra G. meridionalis 9 haud plus quam 27 mill. longa.

18 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

extus angulum subobtusum, convexum, formantibus, ibidem tuber-

culo minutissimo obtusissimoque, laxvigato, instructis.

Chiropacha. .capitata. Sauvss., Mel. orth. 3. poUoL66.04 025

(1870.)

Patria: Sansibar. (Coll. BRUNNER.)

EPISCOPUS Sauss.

1. E. chalybeus BuUrM. — Ozxyophthalma chalybea Sauvss., Mél.

orth? 4. Pul PCR BT25)

Patria: Damara. (Mus. Holm.)

DYSAULES STÅL.

1. D. longicollis StåL. — Virescens; elytris alisque sordide

hyalinis, his in disco versus basin macula subrotundata fusco-violacea

ornatis, pone maculam illam lineolis nonmnullis: transversis fusco-

violaceis mnotatis, ad marginem posteriorem macule ejusdem flave-

scente-tinctis. P2. Long. corp. 53, pron. 16, lob. post. pron. 12,

elytr: :31;,,alar. 29,..cox. ant: 8, fem. ant; 11: femepostsrorelat:

Cap..,o;', pron.. 3, elytr, 73, alar:. 15 mill.

Patria: Bengalia. (Mus. Genev.)

Episcopo chalybeo similis, forma capitis oculorumque, pronoto

longiore, coxis anticis lobo postico multo brevioribus, basi nigri-

cantibus, maculis nigris preeterea destitutis, in margine superiore

spinis acutis quattuor vel quinque armatis, macula violacea alarum

maculis flavescentibus haud variegata, pedibus posterioribus propor-

tionaliter brevioribus, lamina supraanali breviore, angulum subrectum

apice formante, facile distinguendus.

Subf. MANTIDAE StåL.

Conspectus generum.

1 (120). AP. Coxe apice superne haud vel levissime et obtusis-

sime ampliate!), lobo apicali superiore haud vel levis-

sime rotundato-ampliato; elytra raro pilosa; pedes raro

longius et densius pilosi; spina ultima lateris interioris

!) Genus Hoplocorypha coxis anticis apice distinctius ampliatis gaudet,

tarsis anticis autem brevissimig et spinis discoidalibus femorum anticorum duabus

instructum, ad Fischeriam optime appropinquandum.

)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 10. 19

2 (113).

3 (108):

4 (107).

5 (104).

6 (13).

GrLa LONE

[9 6)

(9).

tibiarum anticarum in ipso margine inferiore posita, spina

omnes hujus marginis in seriem continuam dispositze;

rami vene ulnaris alarum rarissime fortius curvate, in

quo casu tibixe antice spinis numerosis, in margine in-

teriore ultra novem, armatae; tarsi antici interdum bre-

vissimi.

FP Tibix antice in margine exteriore spinis minus

numerosis, plerumque haud ultra novem vel decem armatze,

rarissime!) spinis numerosioribus vel quindecim instructze,

in quo casu femora antica in margine exteriore, przeter

spinam lobi apicalis, spinis tantum quattuor armata et

pronotum per majorem partem longitudinis sat dilatatum.

AP. Femora antica raro spinis discoidalibus tribus in-

structa, in hoc casu in margine exteriore spinis tantum

quattuor, preter spinam lobi apicalis sepe deficientem,

armata.

FS? Area analis alarum fasciis vel maculis violaceis

transversis, que venis transversis sunt destitute, haud

ornata.

SP. Spina marginis exterioris tibiarum anticarum sexta

ab apice spinis sequentibus rarissime longior, in quo

casu femora antica fere in medio latissima, pronotum haud

depressum, lobus posticus pronoti pone medium haud

depressior.

FS. Lobus anticus pronoti anterius tuberculis duobus

distinctissimis, subeonicis, haud transversis, subcontiguis

vel leviter distantibus, inter se quam a marginibus late-

ralibus pronoti minus distantibus; lobi apicales coxarum

anticarum divergentes, sinum obtusum vel obtusissimum

amplectentes; pedes fusco-variegati vel annulati; femora

postica spina geniculari instructa. — (Gen. 1—4, Sibylla,

Oxypilus et affinia.)

SP. Pronotum elongatum, coxis anticis longius, lobo

antico fere duplo longiore quam latiore, lateribus partim

parallelis instrueto, disco hujus lobi tuberculis nullis vel

minutissimis consperso; ramus ulnaris primus elytrorum

furcatus; vena ulnaris alarum biramosa; pedes sat longi

et graciles; articulus primus tarsorum posticorum arti-

culis reliquis simul sumtis longior; lamina supraanalis

transversa, obtusa.

FP. Vertex tumidus, et cornu discoidali gracili, apice

et lateribus lobato, antice carinato-marginato, armatus;

clypeus transversim fortiter elevatus; clypeus frontalis

transversus; lobi laterales summi capitis fortiter elevati;

!) Species quaedam Hierodule.

9 (8).

Mus

TI ICL2):

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

lobus posticus pronoti longissimus, gracilis, basi ampli-

atus, prope apicem tumidus et tuberculis duobus acutius-

culis, contiguis, instructus, lobus anticus pone medium

disci depressus; elytra et ale sexuum conformia, com-

pleta, illa apud feminas densissime reticulata, campo costali

opaco; coxa anticee lobo postico pronoti multo breviores;

femora antica superne prope basin ampliata; tibia anticae

in margine exteriore spinis sex armatza, spina quinta ab

apice reliquis plurimis longiore; pedes posteriores sat

longi, femoribus basin versus incrassatis. subtus prope

apicem lobatis. — 1. Sibylla STÅL.

SA. Vertex a temporibus sulco distinetissimo separatus,

levissime tumescens, cornu destitutus, margine antico

utrimque obsolete tuberculato; summum caput leviter ele-

vatum, truncatum, ad oculos oblique declive, sulcis late-

ralibus leviter intersectum; clypeus froutalis brevis, for-

titer transversus; clypeus haud elevatus; ocelli magni,

postici sat distantes; lobus posticus pronoti anterius tu-

berculis duobus distantibus preditus, (posterius haud am-

pliatus?) minus longus et minus gracilis, coxis anticis

longitudine subzaqualis, lobus anticus parce granulatus,

depressiusculus, posterius elevatior; elytra et ala longa,

angusta, remote reticulata; vena analis et axillaris ely-

trorum libere excurrentes, ad marginem interiorem elytri

continuata; stigma obsoletissimum; area radialis alarum

apice fortiter producta, margine costali apice fortiter ar-

cuato; pedes graciles, posteriores minus ”longi, simplices,

femoribus basi non nisi levissime inerassatis; femora an-

tica gracilia, margine dorsali subsinuato; tibiaxe antice in

margine interiore spinis circiter novem, in margine ex-

teriore spinis septem, quinta ab apice reliquis haud lon-

glore, armatae; spine femorum anticorum minus longa

quam in genere precedente. — 2. Arria StåL, N. G.

FP Pronotum breve, coxis anticis haud longius, lobus

anticus haud longior quam latior, antrorsum angustatus,

disco distinctissime tuberculatus; ramus ulnaris primus

elytrorum simplex; corpus minus elongatum; genera in

multis ad Gonypetam, Amelem et affinia appropinquantia.

&A. Caput angustiusculum ; vertex in processum, apice fissum,

utrimque bidentatum, productus; clypeus frontalis leviter

transversus, carinis tribus longitudinalibus, media distin-

cetiore, instructus; ocelli magni; pronotum in medio latis-

simum, ad basin subito constrictum, lateribus posterius

fortiter deflexis et angulum rectum formantibus, margini-

nibus spinis longiusculis armatis: elytra et ala hyalina,

remotissime reticulata, venis anali et axillari ad marginem

interiorem elytri libere excurrentibus, ramo ulnari primo

simplic campo costali angustissimo, venis radialibus ex-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 21

(TLL).

13 (6).

14 (49).

15 (20).

terioribus sat distantibus; abdomen lobatum; pedes bre-

viusculi; spina tibiarum anticarum minus numerosa. —

3. Oszypilus SERV.

2. Caput mediocre, sammum subito sat fortiter eleva-

tum, truncatum, lobis lateralibus a lobo medio sulco di-

stincto separatis, extus perpendiculariter declivibus, tume-

scentibus; vertex processu <destitutus, impressionibus

longitudinalibus obtusis duabus instructus; clypeus fron-

talis modice transversus, planus, basi rotundatus; antenn

breviusculze, gracillima; lobo postico pronoti postice ele-

vato et bituberculato; elytra et ale modice abbreviata,

tota colorata et opaca, illa stigmate subrotundato colloso

instructa, vena anali fortiter abbreviata, medium are

analis haud attingente, vena axillari libere excurrente;

ale apice obtuse, area radiali apice truncata, haud pro-

ducta, vena ulnari biramosa; pedes mediocres; abdomen

simplex? — 4. Myrcinus STAL, N. G.

AP. Lobus posticus pronoti tuberculis plerumque de-

stitutus, rarissime tuberculis duobus anterioribus, inter

se quam a marginibus lateralibus magis distantibus, in-

structus. !)

AP. Pronotum brevissimum, rarissime plus duplo lon-

gius quam latius; lobus posticus pronoti diametro trans-

verso capitis plerumque brevior, rarissime nonnihil lon-

gior; coxa anticx pone pronotum semper et plerumque

sat longe extendend&a, pronoto vel lobo postico et lobo

dimidio antico pronoti simul sumtis haud breviores; lobi

apicales coxarum anticarum fortiter divergentes et sinum

obtusum vel obtusissimum amplectentes; femora antica pro-

noto interdum longiora, raro nonnihil breviora; venzae analis

et axillaris elytrorum?) libere excurrentes, illa interdum

abbreviata; stigma angustum, lineare, apud feminas quas-

dam brachypteras anguste ovale; corpus plerumque parvum,

raro mediocre. — (Gen. 5—22, Humbertiella, Gonypeta,

Ameles et affinia.)

AP.. Pronotum latum, retrorsum sensim angustatum,

apice per lotam latitudinem obtusissime rotundatum, late-

ribus pone medium haud sinuatum, area convexa antica

distinctissime transversa instructum, disco pone aream

illam depressum vel depressiusculum, marginibus latera-

libus anterius ad aream anticam latiuscule laminatis, et

cum margine antico obtuse rotundato angulum distin-

ctum obtusum vel obtusiusculum formantibus; clypeus

frontalis brevis, fortiter transversus; venge analis et axil-

laris elytrorum libere excurrentes; vene&e radiales dux ex-

!) Species quaedam Humbertielle.

2?) An etiam in Chroicoptera?

TOr(L9NS

TERES).

18-010):

19 (16):

20 (15).

21 (44).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

teriores elytrorum fere usque a basi sat fortiter distantes;

cox&e antice pronoto haud vel parum breviores; femora

antica, quum pedes complicantur et secundum prosternum

extenduntur, ante pronotum prominentia, prope basin

latissima, per fere totam longitudinem spinosa, sulco

ungulari prope basin posito; tibixe anticae per totam lon-

gitudinem spinose; femora posteriora spina genicul ariin-

structa; elytra et ale sexuum difformia, feminarum lati-

ora et leviter vel levissime abbreviata. — (Gen. 5—17.

Humbertiella SAuss.)

AP. Vene analis et axillaris elytrorum fere a basi inter

se et a margine exteriore area analis ultra medium di-

vergentes, amba usque ad marginem interiorem elytri ex-

currentes; trochanteres anticx tumida, a latere visi apice

fortiter convexo-declives; spina exteriores femorum anti-

corum minns breves; tibixe antice, excepta ungui, coxis

anticis longitudine 2quales.

92. Ramus ulnaris primus elytrorum simplex; campus co-

stalis elytrorum latus vel latiusculus. — 5. Theopompa

STATS Oe

SP. Ramus ulnaris primus elytrorum furcatus; campus

costalis elytrorum angustiusculus. — 6. Humbertiella

SAUSS.

SA. Vene analis et axillaris elytrorum inter se et cum

margine exteriore arez analis subparallele, analis fortiter

abbreviata, axillaris usque ad marginem excurrens; cam-

pus costalis elytrorum angustus; spina exteriores femo-

rum anticorum breves; trochanteres antici haud tumidi,

leviter convexi, apice levissime declives; tibiee anticae,

excepta ungui, coxis anticis breviores. — 7. - Elea

STÅL, N. G.

SP. Pronotum anterius per totam longitudinem lobi

antici sensim distincte angustatum, posterius quoque pone

ampliationem supracoxalem magis minusve distincte sinu-

ato-angustatum, area convexa antica plexumque longiore

quam Jatiore, raro fere aque lata ac longa, marginibus

lateralibus antice in marginem anticum sensim arcuatim

continuatis; trochanteres antici apicem versus haud vel

leviter declives.

FP. Articulus primus tarsorum posticorum valde elon-

gatus, circiter dimidiam vel plus quam dimidiam longi-

tudinem tarsorum efficiens; vena analis et axillaris usque

ad vel fere ad marginem interiorem elytrorum libere ex-

currentes, illa haud vel levissime abbreviata; tibia poste-

riores glabriculae vel brevissime pilose vel setosx. —

(Gen. 8—19, Gonypeta et affinia.)

ÅNGA rr BE SA

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 23

22 (43).

23 (24).

24 (23).

25 (40).

26 (37).

27 (34).

FA? Pronotum carina longitudinali destitutum vel carina

subtili, leviter elevata, haud compressa, instructum.

FP. Sexus conformes, elytris alisque completis instructa;

elvtra et ale angusta, nitida, remote reticulata, venis trans-

versis distinctissimis, rectis, simplicibus, instructa, venis

longitudinalibus spuriis destituta; campus costalis elytro-

rum angustissimus, venis transversis rectis, cum costa et

vena radiali angulos rectos formantibus, preditus, areolis

inter venas illas transversas seque longis ac latis vel lon-

gioribus quam latioribus, rectangularibus; ramus ulnaris

primus simplex; ven&e analis et axillaris ad marginem

interiorem elytri libere excurrentes; vena ulnaris alarum

furcata, uniramosa; summum caput distincte elevatum,

lobis sulco distincto separatis; clypeus frontalis fere plus

duplo latior quam longior, basi sensim subrotundatus;

vertex a temporibus sulco distinctissimo separatus; oculi

levissime divergentes, sat prominuli; pronotum angustum,

gracile, lobo postico coarctato, basi ampliato et tuberculo

instructo; pedes graciles; femora antica spinis discoidali-

bus typice quattuor armata, spina antica minutissima,

interdum deficiente; tibize antice extus spinis octo armatze,

femora postica spina geniculari instructa; antenn&e, ma-

rium saltem, crassiuscule. — 8. Hapalopeza STAL, N.G.

FP. Sexus plerumque difformes, quod tamen interdum

in eodem genere variat, elytris alisque feminarum szepe

fortiter abbreviatis; elytra et ale minus angusta, venis

transversis subtilibus magis minusve curvatis instructa,

illa inter venas longitudinales quasdam vena spuria lon-

gitudinali, interdum fortiter abbreviata vel pluries inter-

rupta, predita; campus costalis elytrorum modice latus,

latior quam in genere precedente, venis transversis obli-

quis, sepe curvatis vel furcatis, plurimis haud multo di-

stantibus, instructus; femora postica in plurimis (omni-

bus?) spina geniculari predita; oculi distincte divergentes;

summum caput haud vel obsoletius trilobum; pronotum

prope basin haud vel obsolete coarctatum; antenn&e

graciles.

SP. Species parve, Mantodeis reliquis plurimis minores;

elytra et ale sexuum completa et conformia, vel apud

feminas fortiter abbreviata, elytra abbreviata pronoto bre-

viora; ale, quum complete sunt, sordidatae vel leviter in-

fuscate, haud fusco-tessellatze.

FP Tibie antice extus spinis numerosioribus, raro

tantum sex parvis, armata, spina quinta ab apice reliquis

haud longiore.

FP. Tibie antice spinis saltem novem armateze. 1)

!) Ad hanc divisionem referenda videtur Gonypeta punctulata, cujus tantum

exempla minus bene conservata examinavi; vena radialis interior hujus speciei

simplex.

28 (33).

29 (32).

30 (31).

31 (30).

32 (29).

33 (28).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

SP Ramus ulnaris primus elytrorum simplex; vena

radialis interior elytrorum typice ramos duos vel unum "”

posterius emittens, raro (fortuito) simplex; elytra et pars

costalis alarum macropterorum ciliata, obsolete punctulata

et pubescentia; femora antica spinis discoidalibus quattuor

typice armata, spina antica interdum tamen minutissima

et 2egre distinguenda, vel fortuito deficiente; summum

caput obtuse vel obtusissime teres.

SP. Spina marginis interioris femorum anticorum se-

cunda a sulco ungulari reliquis plurimis multo major et

saltem duplo longior, spina quarta spinis adjacentibus

haud vel vix major; segmenta dorsalia abdominis femi.

narum apice tuberculis carinulisve brevibus destituta.

2. Elytra pone stigma macula fusca vel nigricante de-

stituta, in femina speciei unice mihi cognite completa

vel subcompleta; clypeus frontalis brevis, fortiter trans-

versus; pronotum angustum; femora antica gracilia, spinis

marginis exterioris longiusculis; ocelli in areum obtusum

dispositi, posteriores maxime distantes, inter se quam

ob oculis circiter duplo longius remoti; propter formam

pronoti generi preacedenti quam generibus duobus se-

quentibus quoad habitum similius genus. — 9. Micro-

mantis SAUSS.

FP? Elytra pone stigma macula parva fusca vel nigri-

cante notata, in maribus obsoletius pubescentia, obsole-

tissime punctulata, venis longitudinalibus impictis; elytra

et alex feminarum nunc completa, nunc fortiter abbre-

viata; clypeus frontalis minus brevis; pronotum minus

angustum, apud feminas latiusculum; femora antica minus

gracilia, spinis marginis exterioris haud longis; ocelli in

triangulum dispositi, posteriores modice distantes. — 10.

Iridopteryz SAuss.

SP. Spine marginis interioris femorum anticorum se-

cunda et quarta a sulco ungulari spinis plurimis reliquis

majores; elytra pone stigma macula fusca vel nigricante

destituta, in macropteris distinctius pubescentia et, uti

mihi viditur, minute granulata, venis longitudinalibus,

saltem in macropteris, lineolis nigricantibus notatis; elytra .

et ale feminarum mihi cognitarum fortiter abbreviata;

ale minores quam in feminis brachypteris generis prace-

dentis; segmenta dorsalia abdominis feminarum apice

carinulata vel tuberculis minutis instructa. — 11. Gonypeta

SAUSS.

FP. Ramus ulnaris primus elytrorum furcatus; vena

radialis interior elytrorum simplex; elytra glabra; femora

antica spinis discoidalibus tribus vel raro quattuor, in

quo casu spina anterior minutissima et obsoletissima, in-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4, N:0O 10. 25

34 (27).

2030):

36 (35).

av (26).

38 (39).

39 (38).

40 (25).

strueta; pars verticalis capitis depressa; summum caput

tectiforme; pronotum breve, latum; lobus posticus pronoti

prope basin impressione transversa, subpercurrente, utrim-

que antrorsum curvata, instructus, pone impressionem

leviter elevatus. — 12. Armene STÅL, N. G.

SP. Tibixe antice extus spinis haud ultra sex vel se-

ptem armatae; ramus ulnaris primus furcatus; margo co-

stalis elytrorum marium albicans; clypeus frontalis brevis,

sat fortiter transversus; summum caput subito truncatum

vel vix elevatum; femora antica angusta vel angustiuscula.

FP. Caput latius et brevius; pronotum angustum, cir-

citer duplo longius quam latius, lobo postico nonnihil

longiore quam anterius latiore; elytra et ala feminarum

fortiter abbreviata, marium completa, angustiuscula, illa

apicem versus haud ampliata, lateribus parallelis instructa;

spina quattuor vel quinque marginis interioris femorum

anticorum apici proximee spinis reliquis haud majores;

pedes postici sat longi; campus radialis alarum feminarum

niger. — 13. Fntella STÅL, N. G.

&. Caput minus latum et minus breve; pronotum breve

et latum, lobo postico breviore quam anterius latiore;

elytra et al&e marium minus angusta, illa apicem versus

sensim leviter ampliata; spinge marginis interioris femo-

rum anticorum quattuor vel quinque apici proxime spinis

reliquis validiores et longiores, alterna&e tamen minus longae;

pedes postici longiusculi; in feminis ignotis, spinge apici

proxima marginis interioris femorum spinis reliquis ve-

risimiliter haud majores. — 14. Ligaria STÅL, N. G.

FP. Tibixe antice spinis sex armate, spina quinta ab

apice spinis adjacentibus longior; clypeus frontalis brevis,

fortiter transversus.

&A. Caput minus latum, inter oculos summos levissime

rotundatum, vix elevatum; oculi leviter gibbosi; femora

superne haud elevata, nec nisi levissime compressa; spina

lobi genicularis exterioris femorum anticorum mediocris;

vena radialis interior elytrorum simplex; ramus ulnaris

primus elytrorum simplex; lamina supraanalis transversa.

— 15. Bolbe StåL, N. G.

FP. Caput latum, summum subito elevatum et trun-

catum; oculi fortius gibbosi; femora antica superne for-

titer compressa; spina lobi genicularis exterioris femo-

rum anticorum longa; vena radialis interior elytrorum

furcata; ramus ulnaris primus elytrorum furcatus. — 16.

Hapalomantis STÅL.

FP. Species magnitudine mediocres; elytra et ale femi-

narum minus fortiter abbreviata, illa pronoto nonnihil

41 (42).

42 (41).

43 (22).

44 (21).

45 (48).

46 (47).

47 (46).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

longiora, he colorate et fasciolis flavescentibus notatze;

ale marium fusco-nebulose vel tessellate; ciypeus fron-

talis circiter duplo vel triplo latior quam longior; pro-

notum capite haud multo angustius; femora antica spinis

discoidalibus quattuor, posteriora spina geniculari in-

structa; tibie antice extus spinis circiter decem in-

structae.

S. Caput summum subito subtruncatum, haud elevatum;

pronotum pone medium angustatum; ramus ulnaris pri-

mus elytrorum verisimiliter typice simplex, in elytro dex-

tro exempli unici mihi cogniti fortuito furcatus. — 17.

Dystacta Sauss.

Q. Caput summum leviter elevatum, leviter rotunda:

tum; pronotum basi angustatum; ramus ulnaris primus

elytrorum pone medium furcatus? margines fissure la-

mine subgenitalis spina media armati. — 18. Chroi-

coptera STÅL.

9. Pronotum carina longitudinali fortiter elevata, com-

pressa, per lobum posticum et basin lobi antici ex-

tensa, inter lobus incisa, instructum; caput depressum,

summum nonnihil elevatum et distincte trilobum, lobo

medio truncato vel sinuato; clypeus frontalis fortiter

transversus, brevis; oculi sat fortiter divergentes; elytra

et ale feminarum completa, remote reticulata; ramus

ulnaris primus prope basin furcatus; femora antica spinis

discoidalibus tribus armata, posteriora spina geniculari

destituta; tibix antice extus spinis circiter novem ar-

mate. — 19. Tropidomantis STÅL, N. G.

SP. Articulus primus tarsorum posticorum brevis vel

brevissimus, haud vel ne tertiam quidem partem longi-

tudinis tarsorum efficiens, articulo secundo vel articulis

secundo et tertio simul sumtis haud longior; venza analis

et axillaris elytrorum completorum libere excurrentes, illa

tamen magis minusve abbreviata et marginem interiorem

haud attingens; femora antica spinis discoidalibus quat-

tuor armata, posteriora spina geniculari praedita. — (Gen.

20—22, Ameles et affinia.)

SF. Ocelli in triangulum rectangulum vel subobtu-

savgulum positi, posteriores inter se quam ab ocello an-

tico magis remoti; tibia posteriores longius pilose vel

setose; clypeus frontalis modice transversus.

SF. Oculi sensim convexi, tuberculo vel macula laevigata

destituti; pedes posteriores breviusculi. — 20. Antistia

STÅL.

2. Oculi summi extus tuberculo parvo vel macula

parva levigata instructi; pedes posteriores elongati;

«= fare tte

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 27

48 (45).

49 (14).

50 (53).

51 (52).

d2 (51).

elytra et ala feminarum!) fortiter abbreviata, harum area

radialis rufescens, area analis obscure chalybea. — 21.

Ameles BURM.

SP. Ocelli in triangulum acutangulum dispositi, posteri-

ores inter se quam ab ocello antico minus longe remoti; oculi

summi extus angulum, tuberculo parvo lavigato termi-

natum, formantes; elytra et ale utriusque sexus fortiter

abbreviata; tibiae posteriores breviter setulosge. — 22.

Yersinia SAuss.

SP. Pronotum magis minusve elongatum, in speciebus,

quarum pronotum haud est fortissime laminato-ampli-

atum, plus duplo longius quam latius: lobus posticus

pronoti diametro transverso capitis longior; coxee anticae

pone basin pronoti haud vel leviter extendenda, lobo

postico vel saltem lobis postico et dimidio antico simul

sumtis breviores; femora antica pronoto plerumque bre-

viora, numquam longiora, raro longitudine subaequalia:

corpus plerumque mediocre vel magnum.

SS? Tibie antice in margine exteriore spinis haud ul-

tra septem armat&X, spina basi proxima a spina sequente

remota, intervallo inter spinas illas et intervallo inter

basin et spinam primam 2qualibus vel subaqualibus;

caput depressum vel depressiusculum, summum subito

distincte elevatum; clypeus frontalis brevis, fortiter trans-

versus; oculi gibboso-prominuli; pronotum angustum, su-

pra coxas leviter ampliatum; elytra marium tota vel

maxima parte hyalina:;: pedes graciles; lobi apicales coxa-

rum anticarum divergentes et sinum rectangulum vel

obtusangulum amplectentes; femora antica spinis discoi-

dalibus tribus vel quattuor instructa, spinis duabus anticis,

quam adsunt quattuor, transversim juxtapositis, anteriore

a serie fortissime divergente; articulus primus tarsorum

posticorum longissimus, plus quam dimidium longitudinis

tarsorum efficiens; abdomen in exemplis a me axami-

natis mutilum; genera mihi parum cognita. — (Gen.

23—24, Nanomantis et affinia.)

SA? Femora antica, spinis discoidalibus tribus instructa;

ramus ulnaris primus simplex; clypeus frontalis minus

fortiter transversus. — 23. Fulcinia STÅL, N. G.

GS? Femora anvtiea spinis discoidalibus quattuor ar-

mata, spinis duabus anticis transversim juxtapositis, antica

a serie recta spinarum reliquarum fortissime divergente;

ramus ulnaris primus furcatus; clypeus frontalis fortis-

sime transversus. — 24. Nanomantis SAUSS.

!) Interdum quoque marium, sec. SAuss.

54 (61).

(58).

(56).

(55).

(60).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

SP. Tibie antice in margine exteriore spinis numero

variantibus armatse, spina basi proxima a spina sequente

quam spinis reliquis haud fortius remota; femora antica

spinis discoidalibus quattuor vel rarissime tribus, plerum-

que in seriem rectam vel subrectam dispositis, instructae.

SFQ. Spine discoidales femorum anticorum quattuor, in

seriem anterius distinctissime et plerumque fortiter cur-

vatam disposite, spina antica a serie recta distinctissime

divergens; lobi apicales coxarum anticarum fortiter diver-

gentes et sinum subrectangulum vel obtusum ample-

ctentes; sexus difformes; elytra et al&e feminarum mihi

cognitarum magis minusve abbreviata, ha coloratae. —

(Gen. 25—28, Iris, Ozythespis et affinia.)

FP. Clypeus frontalis disco callis duobus parvis, rotun-

datis, levissime elevatis, levigatis, instructus; campus co-

stalis elytrorum utriusque sexus coloratus, opacus; tibia

antice extus spinis saltem octo armate; vena longitu-

dinales elytrorum lineolis fuscis destitutae; pronotum ca-

rina nulla vel apud feminas obtusa et levissime elevata

instruetum. — (Gen. 25—26, Iris et affinia.)

AP? Area radialis apud mares leviter producta, apud

feminas apice obtusissima. haud vel levissime pro-

ducta; femora antica extus, preter spinam lobi genicu-

laris, spinis quinque armata; lamina supraanalis sat pro-

ducta; anticulus primus tarsorum posticorum brevis. —

20, JIMS DAUSS.

FP. Area radialis alarum utriusque sexus apice fortiter

producta, parte producta sensim angustata; femora an-

tica extus spinis quattuor, preter spinam lobi genicularis,

armata; lamina supraanalis fortius transversa; articulus

primus tarsorum posticorum fortiter elongatus. — 26.

Bisanthe STÅL.

FP. Clypeus frontalis callis duobus discoidalibus desti-

tutus; campus costalis elytrorum marium sordide hyali-

nus; ven longitudinales elytrorum marium lineolis fuscis

notate; tibie antice extus spinis haud ultra sex vel

quinque, quod in eadem specie variat, armate. — (Gen.

27—-28, Ozxythespis et affinia.)

SAP. Oculi tuberculo destituti, minus prominuli; caput

crassius, minus depressum et minus breve, pronoto multo

latius; pronotum modice latum, carina longitudinali de-

stitutum ; elytra et ale feminarum sat fortiter abbreviata,

colorata, opaca; area radialis alarum apice haud producta,

obtusissima; vena ulnaris alarum biramosa (Sf) vel sim-

plex (2); pedes minus graciles; tibia anticre intus spinis

decem vel undecim armatax; tibie intermedix femoribus

haud longiores; femora posteriora spina geniculari in-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4, N:O 10. 29

60 (59).

61 (54).

62 (65).

63 (64).

structa; antenn&e parce pilosx; corpus minus gracile, —

27. Carvilia STÅL.

&A. Oculi tuberculo instructi, fortiter prominuli, gibbosi;

caput fortius depressum, latum, pronoto gracili plus duplo

latius; lobus posticus pronoti carina distinctissima in-

structus; vena ulnaris alarum simplex; pedes gracillimi;

tibie antice intus spinis septem vel octo instructe; tibia

posteriores femoribus longiores; femora posteriora spina

geniculari destituta; articulus primus tarsorum postico-

rum sat brevis. — 28. Osxythespis SAuUSs.

SP. Spine discoidales femorum anticorum plerumque

quattuor, tres anticae in seriem rectam vel subrectam dis-

positze.

SP. Tibie antice in margine exteriore spinis typice

et haud ultra septem armata, pars basalis marginis

spinis destituta longa; clypeus frontalis latus vel la-

tissimus, plerumque quoque brevissimus, circiter qua-

druplo, raro tantum duplo latior quam longior; elytra et

ale feminarum abbreviata, illa semper, ha plerumque,

magis minusve colorata vel picta; elytra marium hya-

lina tota vel inter venas radiales vitta leviter colorata,

opaca vel opacula, ornata; stigma, marium saltem, angu-

stum vel obsoletissimum ; lobi apicales coxarum anticarum

distinete, plerumque sat fortiter divergentes, et sinun

rectangulum vel obtusangulum, rarius acutangulum, am-

plectentes; femora antica extus, preter spinam lobi geni-

cularis, spinis quattuor armata; femora postica spina geni-

culari instructa; lobus anticus pronoti feminarum magis

minusve distinete granulatus. — (Gen. 29—30, Mio-

mantis et affinia.)

Obs. Heec genera differunt a HFischeria et affinibus

pronoto carina longitudinali destituto, ramo exteriore rami

ulnaris primi, apud mares saltem, minus longe versus

apicem elytri continuato, membrana anali minore et

numquam nigricante, campo radiali alarum prope apicem

macula pallescente fusco-terminata destituto; a Manti et

affinibus tibiis anticis extus spinis tantum septem armatis.

campo costali elytrorum marium hyalino et decolore vel

subdecolore, membrana analil minore; a Cardioptera et

affinibus tibiis anticis spinis multo minus numerosis ar-

matis femoribusque anticis extus tantum quadrispinosis:

a Miopteryge, Oligonyce et affinibus coxis anticis apice

superne haud subito ampliatis et armatura tibiarum an-

ticarum.

FP. Clypeus frontalis circiter duplo latior quam medio lon-

gior; summum caput sensim, apud mares leviter, apud

feminas fortiter rotundato-elevatum; oculi modice promi-

64 (63).

66 (81).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

nuli, apicem versus haud gibbosi; femora antica superne

fortiter compressa, laminata, parte compressa apicem ver-

sus sensim altiore, apice rotundata; tibixe antice supern

compresse; elytra feminarum lata; campus radialis ala

rum feminarum haud vel levissime productus, obtusissimus

— 29. Cilnia STAL.

2. Clypeus frontalis brevissimus, circiter quadrupl

latior quam longior; oculi subgibbosi; femora antica su-

perne nec elevata nec compressa, margine dorsali tot

vel fere toto recto; caput summum leviter elevatum, sen

sim obtusissime rotundatum vel medio truncatum. — 30

Miomantis SAuss.

FP. Tibie antice in margine exteriore spinis plerum

gue ultra septem armatae; campus costalis elytrorum utri

usque sexus magis minusve coloratus et opacus, vel salte

anterius macula vel vitta fusca vel nigra notatus.

Obs. Species quzedam hujus divisionis, in quibu

tibie anticx extus tantum septemspinoszr sunt, divergun

a Miomanti et affinibus campo costali elytrorum mariu

colorato et opaco, lobo postico pronoti saltem apud fe

minas distincte carinato, interdum quoque lobis apicali

libus coxarum anticarum contiguis vel fissuram linearem

vel sinum fortius acutangulum amplectentibus.

SF. Lobi apicales coxarum anticarum fortius et sepe

valde divergentes, sinum rectangulum vel obtusangulum,

rarius sinum acutangulum, amplectentes; clypeus versu

medium magis minusve distincte transversim elevatus; cly-

peus frontalis fortiter transversus, fere triplo vel plus triplo”

latior quam longior, interdum brevissimus; pronotum

sexuum conforme vel subeonforme, supra coxas modice

vel leviter ampliatum; elytra et ale feminarum sat for--

titer abbreviata vel mnulla; ramus exterior rami ulnaris

primi apud mares longe versus apicem elytri continuatus,

in feminis ad vel fere ad apicem elytri extensus; tibia

postice subtus in marginibus magis minusve distincte,

rarius obsoletissime, denticulate; campus costalis elytro-

rum utriusque sexus plerumque coloratus et opacus, raris-

sime apud mares hyalinus; membrana analis elytrorum -

magna vel majuscula, plerumque nigricans; campus radi-

alis alarum prope apicem macula pallida vel pallescente,

praesertim in latere inferiore distincta, fusco-cireumdata,

vel anutice posticeque' macula fusca terminata, plerumque

ornatus; vena ulnaris alarum simplex vel pone medium

furcata; vena axillaris elytrorum in utroque sexu, vena

analis apud feminas saltem, typice libere excurrentes,

apicem versus tamen inter se et ad marginem ulnarem

area analis plerumque sensim appropinquate, vena analis

interdum nonnihil abbreviata; ramus ulnaris primus fur-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4, N:o 10. 31

67 (68).

68 (67).

catus vel ramosus. — (Gen. 31—938, Fischeria et

affinia.)

Obs. Genus Hoplocorypha, quod coxis anticis apice

superne sat ampliatis Öligonycem, Miopterygem et affinia

quodammodo simulat, ab his generibus tamen elytris nu-

dis, venis radialibus exterioribus basin versus subcontiguis

vel leviter distantibus, membrana anali elytrorum majore,

longiore, venis mnonnullis rectis distinctioribus instructa,

pedibus mnudis, tibiis posticis subtus in marginibus, ob-

soletissime tamen, subserratis vel denticulatis divergit ect

has ob causas melius, uti mihi videtur, ad HFischeriam

appropinquandum.

Genus Phasmomantis, cujus tantum mas mihi cognitus,

Fischeriis certe in multis simile, ab his autem lobis

coxarum anticarum subeontignis vel fissuram angustissi-

mam amplectentibus, tibiis posterioribus sat dense setu-

losis, subtus inermibus, gaudet, et melius, uti mihi vi-

detere, ad Stagmomantem appropinquatur.

FP. Femora antica spinis discoidalibus tribus armata,

gracilia, basin versus sensim nonnihil ampliata, superne

basin versus sensim tumescentia, apicem versus subre-

curva, in margine exteriore spinis quattuor armata, tibiis,

excepta ungni, circiter quadruplo longiora; tibixe antice

breves, extus spinis quattuor instructae; tarsi antici bre-

viusceuli, apud feminas brevissimi et ungui apicali tibi-

arum longitudine subzquales; coxae posteriores breviu-

scule; caput transversum, summum sat elevatum, lobis

lateralibus in tuberculum = angulatum = elevatis, lobo

medio altioribus, hoc lobo truncato; clypeus frontalis

brevissimus, apud feminas haud diseretus; oculi usque

ab apicé subito gibbosi; pronotum sat longum, gra-

nulatum, in lobo antico carinis sex, in lobo postico

carinis tribus instructum, supra coxas levissime ampli-

atum, marginibus lateralibus in utroque sexu per totam

longitudinem subtiliter denseque denticulatis, lobo antico

longo, angusto, lateribus parallelis, posterius divergen-

tibus, instructo; elytra et ale marium completa, femina-

rum nulla; membrana analis decolor, hyalina; abdomen

feminarum dorso longitrorsum rugosum,; ruga media in

apice segmentorum in dentem prominula; lamina supra-

analis triangularis, longior quam latior, apice anguste

truncata vel subsinuato-truncata, apicem lamina subgeni-

talis attingens vel subsuperans; cerci apicem laming

supraanalis haud vel levissime superantes; antennzae femi-

narum brevissimae. — 31. Hoplocorypha STÅL.

SP. Femora antica spinis discoidalibus quattuor armata,

ante spinas illas basin versus sensim magis minusve an-

gustata; tibixe antice extus spinis numerosioribus in-

69 (74).

10013).

T1 (12):

SO ERT

LOMCKO):

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

structe, minus breves; caput summum levissime vel le-

viter elevatum, lobis lateralibus lobo medio haud alti-

oribus, obtusissimis; lobus anticus pronoti proportiona-

liter minus longus; lobus posticus pronoti unicarinatus:;

elytra et al& feminarum cognitarum sat fortiter abbre

viata, apud mares plerumque completa.

&. Caput latum, pronoto gracili multo latius, breve, de-

pressum; summum caput acutiusculum, leviter vel levis-

sime rotundatum, lobis lateralibus horizontalibus vel ocu

los versus non nisi levissime declivibus; clypeus frontalis

fortissime transversus, brevissimus, margine basali toto ve

in medio obtuse carinato-elevato; oculi lateraliter gibbosi

pronotum gracile, ampliatione supracoxali parte intraoculari

summi capitis distincte angustiore, marginibus lateralibus

in lobo antico minutissime denticulatis, in lobo postico

inermibus; corpus gracile, fortiter elongatum; elytra e

ale marium completa; pedes omnes graciles; sulcus un

gularis a basi et ab apice femorum anticorum 2que re

motus; cox2e posteriores graciles, longiusculae, antica lobo

postico pronoti breviores; femine ignotae.

S&S. Membrana analis elytrorum hyalina, decolor vel le

vissime infuscata; lamina supraanalis longissima, lance

olata.

SA. Lobus anticus pronoti ante medium lateribus pa-

rallelis instructus; elvtra et ala hyaline, decolores, illa

ad campum costalem vitta colorata ornata; femora antica

a supero visa leviter curvata, in margine exteriore qua

drispinosa; pedes posteriores breviusculi; femora postica

pronoto breviora; tibiae posteriores subtus non nisi ob-

soletissime minutissimeque spinulose; tarsi postici arti-

culo primo subtus inermi. — 32. Solygia StåL, N. G.

&. Lobus anticus pronoti antrorsum sensim sat fortiter |

angustatus; elvtra et ala colorata, opacula; campus ra-

dialis alarum prope apicem macula pallida, antice po

sticeque nebula fusca limitata, ornatus; femora antica a

supero visa recta vel subrecta, in margine exteriore spinis

quinque, preter spinam lobi genicularis, armata; pedes

posteriores, presertim postici, longi; femora intermedia

femoribus anticis longiora, postica pronoto longiora; tibia

posteriores et articulus primus tarsorum posteriorum

subtus distincte spinulosi. — 33. Ischnomantis STÅL.

SA. Membrana analis elytrorum tota vel maximam ad

partem nigra vel violaceo-nigra; lamina supraanalis trian-

gularis, haud elongata; lobus anticus pronoti pone me

dium utrimque leviter sinuatus; ala fuscescentes, campo

radiali prope apicem macula pallida, antice posticeque

nebula fusca limitata, notato; pedes graciles longi; fe-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O 10. 33

74 (69).

75 (80).

26 (07)

mora antica in margine exteriore quadrispinosa: femora

intermedia femoribus anticis longiora, postica pronoto

longitudine subeaequalia; tibixe posteriores et articulus

primus tarsorum posteriorum subtus denticulati. — 34.

Deiphobe STåL, N. G.

AP. Caput parte supracoxali pronoti haud vel parum

latius; pars intraocularis summi capitis ampliatione supra-

coxali pronoti haud vel vix latior; summum caput di-

stincte elevatum, lobis lateralibus oculos versus distin-

ctissime declivibus; margines laterales pronoti apud fe-

minas per totam longitudinem dentati; coxe posteriores

breves, crassi vel crassiusculi: membrana analis elytrorum

tota vel maximam ad partem nigra vel nigro-violacea.

AP. Margo posticus clypei frontalis in medio magis

minusve distincte rotundatus vel angulum rotundatum

formans; pars verticalis capitis haud vel minus depressa:

tempora saltem apicem versus nonnihil obliqua; summum

caput obtuse teres, lobo medio ad latera lobis lateralibus

haud altiore, ab his sulco obsoletiore separato; stigma

elytrorum pallescens; membrana analis magna.

2. Corpus fortissime elongatum; caput transversum;

vertex minus tumescens; lobus medius summi capitis trun-

catus; clypeus frontalis latissimus, brevis, basi in medio

minus distincte rotundatus, anterims haud tuberculatus ;

oculi gibbosi; carina pronoti feminarum minus distincta;

lamina supraanalis longissima, lanceolata; segmentum

ventrale ultimum feminarum inerme; femora antica gra-

cilia; elytra sensim leviter rotundato-angustata; vena analis

leviter abbreviata; membrana analis magna. — 35. JFEre-

moplana STÅL.

AL. Corpus modice vel minus fortiter elongatum; caput

haud transversum; vertex tumescens; summum caput inter

oculos sensim obtuse rotundatum; oculi os versus haud gib-

bosi; clypeus frontalis minus latus et minus brevis, basi

in medio distinctius rotundatus vel rotundato-angulatus:;

margines laterales pronoti in utroque sexu per totam

vel fere totam longitudinem dentati; carina pronoti

feminarum distinctissima; lamina supraanalis minus louga;

femora antica haud gracilia.

SP. OClypeus frontalis anterius tuberculo destitutus:

elytra alaeque utriusque sexus abbreviata, illa pone me-

dium sensim oblique rotundata-angustata, marginibus ex-

teriore et interiore sensim convergentibus; campus analis

longe versus apicem elytrorum continuatus, membrana

anali duplo longior, cum campo radiali partim confusus,

vena anali fortiter abbreviata; articulus primus tarsorum

FIS).

80 (75).

81 (66).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

posteriorum subtus inermis; segmentum ventrale ultimum

feminarum inerme. — 36. Bolivaria STåL, N. G.

FP. OClypeus frontalis anterius tuberculo parvo obtusis-

simo instructus; elytra aleque marium completa, femi-

narum abbreviata; elytra feminarum apice obtusissime

rotuntata, marginibus exteriore et interiore pone mem-

branam analem parallelis vel subparallelis; campus analis

elytrorum feminarum minus longe versus apicem elytro-

rum extensus, apice angustatus, vena anali leviter abbre-

viata; articulus primus tarsorum posteriorum subtus spinu-

losus; segmentum ventrale ultimum feminarum disco lobis

duobus acuminatis, spiniformibus, retrorsum productis,

instructum. — 37. HFischeria SAUss

9. Clypeus frontalis fortiter transversus, brevissimus,

marginibus antico et postico parallelis vel subparallelis,

hoc elevato, recto vel levissime rotundato; caput leviter

transversum, lobo medio summi capitis lobis lateralibus

nonnihil altiore, subtruncato; pars verticalis capitis de-

pressa, vertice temporibusque in eodem plano jacentibus;

oculi os versus leviter gibbosi; carina pronoti distincta;

elytra feminarum = sensim oblique rotundato-angustata,

marginibus sensim convergentibus; vena analis libere ex-

currens, haud abbreviata; membrana analis maxima; sti-

gma fuscum; tarsi posteriores subtus spinulosi. — 38.

Sphendale Står, N. G.

FP. Lobi apicales coxarum anticarum typice contigui

vel fissuram angustissimam linearem amplectentes, raris-

sime sensim divergentes!) et sinum distinetum ample-

ctentes; clypeus versus medium haud vel leviter transversim

elevatus; elytra et ale feminarum raro fortius abbreviata;

ramus ulnaris primus numquam longe versus apicem elytri

excurrens; tibixe posteriores subtus rarissime spinulosae;

campus costalis elytrorum utriusque sexus coloratus et

opacus vel saltem anterius macula vel vitta, fusca vel

nigra, notatus, rarissime?) totus subhyalinus; venae analis

et axillaris elytrorum plerumque prope apicem campi

analis cum margine ulnari confluentes; membrana analis

rarissime nigricans?) plerumque decolor et hyalina, magna

vel majuscula; campus radialis alarum prope apicem ma-

cula pallida, fusco-limitata, plerumque destitutus; ramus

ulnaris primus elytrorum plerumque furceatus vel ramosus;

femora antica extus quadrispinosa, spinis discoidalibus

quattuor, anterioribus tribus in seriem rectam dispositis;

femora posteriora plerumque spina geniculari instructa.?)

1) Callimantis, species quzedam Manteos.

2) Stagmomantis, an omnes species?

3) Deroplatys 92 et Phasmomantis.

2) Exceptiones prabent Mantis, Statilia, Phasmomantis et species quzedam

Stagmomanteos; spina genicularis variabilis in Archimanti et Pseudomanti.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:0O 10. 35

82 (83).

83 (82).

84'(99).

85 (88).

FP. Pronotum, elytra et ale sexuum valde difformia;

pronotum per totam longitudinem fortissime laminato-

ampliatum, lobo postico anterius leviter gibboso, sat

longo; summum caput truncatum vel obtusissime rotun-

datum; clypeus frontalis leviter transversus, oculis angu-

stior; oculi magni, a facie visi lati; elytra dense reticu-

lata; venze radialis exterior et intermedia elytrorum basin

versus (S) vel per fere totam longitudinem contiguza vel

subeontiguze, illa apud feminas tota recta; ramus ulnaris

primus elytrorum simplex; membrana analis feminarum

magna parte nigricans; campus radialis alarum apice

fortiter productus, parte produeta sexuum difformi; fe-

mora antica longa, femoribus posterioribus longiora, po-

steriora subtus ad apicem lobata; tibize anticae extus ty-

pice spinis novem armata. — (Gen. 39.) 39. Deroplatys

WEsSTW.

FP. Pronotum sexuum conforme, apud feminas tamen

nonnihil robustius, raro per maximam partem longitu-

dinis, numquam per totam longitudinem, fortiter ampli-

atum; vena radialis exterior et intermedia per totam

longitudinem vel per maximam partem longitudinis di-

stantes, basin versus magis appropinguate vel subcon-

tiguxe; ramus ulnaris primus elytrorum typice furcatus

vel ramosus; membrana analis elytrorum rarissime nigri-

cans; lamina supraanalis plerumque brevis, transversa;

femora antica extus quadrispinosa.

2. Genera orbis antiqui; vena radialis interior elytrorum

pone stigma saepe furcata vel ramosal); clypeus fron-

talis basi in medio haud emarginatus; membrana analis

elytrorum hyalina, decolor vel levissime infuscata; ala in

campo radiali prope apicem macula violaceo-nigricante

destitute, campo anali macula magna violacea vel fasciolis

flavis coriaceis opacis numquam ornato; lobi apicales coxa-

rum anticarum contigui vel subceontigui, raro sensim

leviter divergentes et emarginaturam acutangulum ample-

etentes; femora postica plerumque spina geniculari in-

structa. — (Gen. 40—47, Mantis et affinia.)

FP. Femora antica gracilia, tibiis, :preter unguem api-

calem, plus duplo longiora, sulco ungulari a basi quam

ab apice femorum distinctissime longius remoto, pone

medium femorum posito; vena ulnaris alarum pone me-

dium vel propius apicem furcata; clypeus frontalis plus

duplo latior quam longior; tibise antice, extus spinis se-

!) Exceptiones prabent genera qusedam, in quibus femora antica tibiis plus

duplo longiora sunt vel in quibus spinze discoidales femorum anticorum duga anticae

iongitudine zequales vel antica sequente longior et robustior; in speciebus generis

Mantis et in Hierodulis australicis vena radialis interior variat simplex vel

furcata.

86 (87).

87 (86).

388 (85).

89 (92).

JOEL:

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

ptem armatze; pronotum gracile vel graciliusculum ; arti-

culus primus tarsorum posticorum articulis reliquis simul

sumtis longior vel haud brevior. (Gen. 40—41.)

>? Corpus valde elongatum, gracillimum; caput trans-

versum; oculi fortiter prominuli, gibbosi: clypeus fron-

talis fortiter transversus; pronotum maxime elongatum,

lobo antico longo, lobo postico longissimo, anterius leviter

tumescente, carinato, coxis anticis multo longiore: femora

posteriora spina geniculari instructa, lobo postico pronoti

breviora. — 40. Fuchomena!) Sauss.

F?. Corpus modice elongatum, graciliusculum ; caput le-

viter vel minus fortiter transversum; oculi os versus haud

vel levissime gibbosi; clypeus frontalis minus fortiter

transversus, plus duplo vel vix triplo latior quam lon-

gior; pronotum minus elongatum, lobo antico medioeri,

lobo postico carimato, anterius haud gibboso, coxis anticis

longitudine subaequali; femora posteriora spina geniculari

destituta, postica lobo postico pronoti longiora. — 41.

Statilia Står, N. G.

SP. Femora antica tibiis numquam plus quam duplo

longiora, suleo ungulari in medio vel ante medium femo-

rum posito, a basi et ab apice femorum z2eque longe re-

moto, vel plerumque ad basin quam ad apicem magis

appropinguata.

SF. Typus australicus; spina discoidales femorum anti-

corum du&e antice longitudine 2quales?) vel antica

sequente longior et robustior; clypeus frontalis fere triplo

vel plus triplo latior quam longior; elytra et ale marium

completa magna parte decolora; elytra et ale feminarum

quam in plurimis speciebus generum Manti affinium for-

tius abbreviata; vena ulnaris alarum utriusque sexus

typice, et saltem in una ala, pone medium vel propius

apicem furcata vel uniramosa; spina genicularis femo-

rum posteriorum parva vel nulla; pronotum angustum;:

sinus temporalis oculorum distinctus: oculi os versus

gibbosi vel subgibbosi. — (Gen. 42—43.)

FP. Clypeus frontalis fortissime transversus; gena prope

os sat fortiter angustate; lobus posticus pronoti coxis

anticis multo longior; campus costalis elytrorum magna

parte hyalinus, anterius niger et opacus; abdomen utrius-

que sexus lineare vel sublineare, segmentis dorsalibus,

exceptis apicalibus, subquadratis, fere aeque longis ac latis;

cerei longi, compressi, lati; spinee discoidales duz antice

!) Species typicse hujus generis mihi ignotze. v

2) Quod nonnihil variat.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O 10. 37

2190).

92: (89).

93 (98).

94 (95).

95 (94).

femorum anticorum inzequales, antica adjacente longior

et validior.!) — 42. Archimantis SAUSS.

FP. Clypeus frontalis minus fortiter transversus, vix

triplo latior quam longior; lobus posticus pronoti coxis

anticis vix vel paullo longior; campus costalis elytrorum

coloratus, opacus, basi haud niger; abdomen apud feminas

ampliatum, segmentis, dorsalibus omnibus utriusque sexus

transversis: cerci mediocres, teretes; spinse discoidales duze

antice femorum anticorum longitudine typice equales,

quod tamen nonnihil variat. — 43. Pseudomantis SAUSs.

FP. Typus africano-asiaticus; spin&e discoidales tres

anteriores femorum anticorum longitudine sensim decre:

scentes, antica reliquis typice brevior, spina due antice

rarissime”?) longitudine 2equales vel subequales, in quo

casu ramus ulnaris alarum ante medium furcatus et cly-

peus frontalis longus, haud vel levissime transversus;

elytra et ale feminarum plerumque leviter abbreviata;

vena ulnaris alarum plerumque ante medium vel a medio

furcata?), typice ramos saltem duos emittens; clypeus

frontalis raro fortius transversus. — (Gen. 44—47.)

AP. Femora posteriora spina geniculari armata; lobus

posticus pronoti apud mares mihi cognitos carina nulla

vel obsoleta et abbreviata, apud feminas carina distin-

ctissima subpercurrente instructus.

sF2. Clypeus frontalis longitudine valde varians, fere

duplo vel plus duplo latior quam ad latera longior, le-

viter vel levissime elevatus, nullibi marginatus; vertex

leviter vel levissime reversus; planum verticis cum plano

elypei frontalis angulum obtusissimum vel nullum for-

mans; ramus anterior ven&e ulnaris alarum per totam vel

fere totam longitudinem recta et cum margine interiore

are& radialis parallela; area radialis alarum apice plerum-

que fortiter producta, parte producta plerumaue (apud

mares omnes?) longiore quam basi latiore, inter venas

longitudinales irregulariter vel duplici serie reticulata; sinus

temporalis oculorum distinctus vel distinetiuseulus. — 44.

Tenodera BURM.

FP. Clypeus frontalis numquam "plus quam duplo latior

quam longior, sepe vix vel leviter transversus, supra

superficiem partium adjacentium capitis distincte elevatus,

basi et lateribus, vel saltem basi, marginatus; vertex for-

titer vel fortissime reversus; planum verticis eum plano

elypei frontalis angulum leviter obtusum vel fere rectum

formans.

') Conf. genus Thespis (Angela.)

?) In speciebus quibusdam Hierodule.

”) In speciebus quibusdam Manteos pone medium furcata.

ICT):

97:96):

93 (93).

99 (84).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

SP Vertex minus fortiter reversus; planum verticis

cum plano clypei frontalis angulum obtusiorem formans;

elytra aleque sexuum subconformia, apud feminas quam

apud mares nonnihil latiora; campus radialis alarum apice

sat productus, parte apicali inter venas longitudinales

quattuor interiores venis transversis numerosis, dense po-

sitis, areolas angustissimas formantibus, instructa; ramus

primus vene ulnaris alarum cum margine interiore campi

radialis sensim convergens, apicem versus ad hunc mar-

ginem sat appropinquatus; clypeus frontalis fere duplo

latior quam longior. — 45. Polyspilota BURM.

FP. Vertex fortiter reversus; planum verticis cum plano

clypei frontalis angulum subrectum vel leviter obtusum

formans; clypeus frontalis vix vel leviter transversus;

sinus temporalis oculorum nullus vel obtusissimus; elytra

et ale sexuum distinetius difformia, apud feminas latiora,

campo costali elytrorum feminarum longe ultra medium

lato; campus radialis alarum apice magis minusve pro-

ductus, ibidem inter venas quattuor interiores biseriatim

reticulatus, vel venis transversis minus dense positis, qui-

busdam saltem venula longitudinali conjunctis, instructus;

ramus primus vena ulnaris alarum per totam vel maxi-

mam partem longitudinis cum margine interiore campi

radialis parallela vel subparallela, apicem versus ad eun-

dem marginem haud fortius appropinquata. — 46. Hiero-

dula BURM.

AP. Femora posteriora spina geniculari destituta; lobus

posticus pronoti in utroque sexu carina instructus, carina

apud mares minus distineta quam apud feminas; clypeus

frontalis longitudine varians, haud plus quam duplo latior

quam longior; vertex modice reversus; oculi ad tempora

haud vel leviter sinuati; elytra et ale sexuum subcon-

formia; campus radialis alarum sat productus, apice inter

venas irregulariter vel duplici serie reticulatus; ramus pri-

mus vene ulnaris et margo interior campi radialis ala-

rum paralleli vel subparalleli, distantes. — 47. Mantis Lin.

AP. Genera americana; vena radialis interior elytrorum

typice simplex, in maribus iuterdum fortuito furcata; cly-

peus frontalis transversus, latitudine varians, basi in me-

dio saepe leviter sinuatus vel ibidem anguste subtruncatvs;

membrana analis elytrorum feminarum tota vel partim fla-

vescens et opaca, vel fasciolis vel venis flavescentibus

instructa; ale in campo radiali prope apicem macula

violaceo-nigricante interdum ornatza, campo anali, saltem

apud feminas, fasciolis flavescentibus opacis vel macula

magna obscure violacea notato; vena ulnaris alarum sim-

plex vel a medio vel propius apicem furcata; elytra et

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O 10. 39

200 (103).

101 (102).

102 (101).

103 (100).

104

(5).

ale sexuum sat difformia, apud feminas magis minusve

abbreviata, apicem abdominis haud attingentia; femora

posteriora spina geniculari plerumque destituta. — (Gen.

48—50, Stagmomantis et affinia.)

AP. Corpus modice elongatum, minus gracile; mem-

brana analis elytrorum haud violacea; ale in campo

anali macula magna obscure violacea destitutae; abdo-

men feminarum fortius ampliatum, segmentis fortiter

transversis.

FA? Vene analis et axillaris elytrorum sensim diver-

gentes, ad marginem interiorem elvtri libere excurrentes;

membrana analis elytrorum parviuscula, brevis; lobi

apicales coxarum anticarum fortiter divergentes et simum

subobtusangulum amplectentes; femora posteriora spina

geniculari instructa; lamina supraanalis triangularis, lon-

gior quam latior. — 48. -Callimantis STÅL, N. G.

FP. Vena analis et axillaris elytrorum posterius non

nihil convergentes, illa leviter abbreviata vel ad mar-

ginem exteriorem campi analis excurrens; membrana

analis elytrorum magna, longa; lobi apicales coxarum

anticarum contigui vel levissime divergentes et fissuram

angustissimam amplectentes; femora posteriora spina ge-

niculari plerumque destituta; lamina supraanalis trans-

versa. — 49. Stagmomantis SAuss.

AA. Corpus fortiter elongatum, gracile:; clypeus frontalis

brevis; lobus posticus pronoti carinatus; membrana analis

elytrorum magna parte obscure violacea; ale in campo

anali macula magna obscure violacea ornate; abdomen

feminarum leviter ampliatum; lamina supraanalis longior

quam latior? femora posteriora spina geniculari desti-

tuta. — 50. Phasmomantis SAUSS.

AP. Spina marginis exterioris tibiarum anticarum sexta

ab apice spinis reliquis, apicali excepta, longior, spina

apicalis ejusdem marginis longa, spina adjacente saltem

duplo longior; caput transversum, depressum; lobi late-

rales summi capitis magis minusve tumescentes; clypeus

frontalis fortiter transversus, brevis, basi in medio ob-

tuse rotundatus, ad latera brevissimus; oculi fortiter

tumidi et prominuli, sinubus temporali et genali distinctis;

pronotum breve vel leviter elongatum, dorso depressiu-

sculum, lobo postico pone medium depressiore, carina

nulla vel obsoletiusceula instructo; venee radiales exterior

et intermedia elytrorum per totam longitudinem distincte

distantes; ven&e analis et axillaris libere excurrentes vel

apicem versus confluentes; membrana analis elytrorum

parva vel mediocris; coxe antice a latere visi sensim

angustati, intus convexiusculi, lobis apicalibus fortiter

105 (106).

106 (105).

TOVE (4):

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

divergentibus et sinum obtusum amplectentibus; femora

antica pronoto haud breviora, prope basin latissima,

extus spinis sat longis quattuor, preter spinam lobi

genicularis, armata, spinis discoidalibus quattuor pr&e-

dita, sulco ungulari ad basin appropinquato; femora po-

steriora basin versus sensim crassiora, compressiuscula;

articulus primus tarsorum posticorum longus; femora

posteriora longitudine 2equalia vel subaequalia. — (Gen.

51—52, Gonatista et affinia.)

FP? Gene infra medium subito maxime angustatae;

sinus genalis tantum ad medium oculorum extensus;

lobus posticus pronoti anterius utrimque distincte ob-

tuse impressus; ramus ulnaris primus elytrorum bira-

mosus: vene analis et axillaris elytrorum prope apicem

in unam, versus marginem ulnarem campi analis ductam,

conjunctae; vena ulnaris alarum ramosa; femora antica

superne compressa; femora posteriora spina geniculari

destituta; tarsi postici femoribus posticis breviores; latera

segmentorum abdominis magis minusve ampliata. —

51. Gonatista Sauss.

2. Gene os versus sensim angustate; sinus genalis

per maximam partem longitudinis oculorum extensus;

lobus posticus pronoti anterius utrimque haud nisi ob-

soletissime impressus; ramus ulnaris primus elytrorum

simplex vel uniramosus; venae analis et axillaris libere

excurrentes, analis interdum abbreviata; vena ulnaris

alarum simplex; femora antica superne haud vel levis-

sime compressa; femora posteriora spina geniculari in-

structa; latera segmentorum abdominis haud ampliata.

— 52. Liturgusa SAUss.

FP. Area analis alarum fasciis vel maculis transversis ob-

scure violaceis, que venis transversis destitute sunt,

ornata; corpus elongatissimum, gracillimum; caput for-

titer transversum, pronoto multo latius; summum caput

baud vel levissime elevatum; clypeus frontalis brevis-

simus, haud bene diseretus; oculi fortiter gibbosi et

prominuli, sinu temporali distincto; gene os versus for-

titer angustatae; pronotum elongatissimum, supra coxas

levissime ampliatum, lobo antico longo, carina longitu-

dinali, fere usque ad apicem continuata et anterius di-

stinctiore, instructo, lobo postico tectiformi vel subtecti-

formi, longissimo; elytra et ale sexuum difformia, api-

cem abdominis haud attingentia, apud feminas modice

abbreviata; ramus ulnaris primus elytrorum furcatus;

vene analis et axillaris elytrorum libere excurrentes,

illa sat fortiter abbreviata; membrana analis parva, fusca

vel violaceo-fusca; vena ulnaris alarum simplex; pedes

gracillimi; coxee antice lobo postico pronoti multo bre-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 41

108 (3).

VO9F(CPTL2:

110 (111).

GO).

viores, lobis apicalibus fortiter divergentibus; femora an-

tica gracilia, prope basin latissima, hinc sensim gracile-

scentia, tibiis circiter triplo longiora, extus quadrispinosa,

spinis discoidalibus quattuor armata; spin discoidales

tres antice in seriem curvatam dispositae, spina inter-

media in margine interiore femorum posita, spina antica

spina sequente longior; tibia antice extus spinis quin-

que armata; tarsi antici medium femorum anticorum

attingentes vel subsuperantes; femora posteriora spina

geniculari parviuscula armata; tibia posteriores femo-

ribus longiores; tarsi posteriores proportionaliter breves,

articulo primo longo; cerei latissimi, laminati. — (Gen.

d3) 53. Thespis SERV., STÅL (= Angela SERV.)

SF? Femora antica spinis discoidalibus tantum tribus

et in margine exteriore spinis quinque, prater spinulam

lobi genicularis, armata; clypeus frontalis fortiter trans-

versus, brevis vel brevissimus; oculi modice prominuli,

sinu temporali distincto; lobi apicales coxarum antica-

rum divergentes: ramus ulnaris primäs elytrorum fur-

catus vel ramosus; ven&e analis ct axillaris elytrorum

libere excurrentes. — (Gen. 54—56, Coptopteryx et

affinia.)

SP. Elytra et ale sexuum difformia, marium completa,

hyalina tota vel maximam ad partem; elytra feminarum

fortiter abbreviata, subtus partim nigra; ale feminarum

nulle; summum caput sensim rotundatum; pronotum

longum vel longiusculum, apud feminas margine denta-

tum, lobo postico feminarum carina distinctissima in-

structo; lamina supraanalis haud brevis.

2. Corpus elongatissimum, gracile; anteune fortiter

inerassate; pronotum longissimum, lobo postico coxas

anticas multo longiore; femora antica gracilia. a basi

sensim levissime gracilescentia, tibiis plus duplo lon-

giora; tibige antice extus spinis decem vel duodecim

instructe; femora posteriora spina geniculari destituta;

cerei longi; lamina supraanalis magna, longior quam

latior; clypeus frontalis brevissimus, haud diseretus. —

34. Brunneria SAUSs.

FP. Corpus modice elongatum et gracile; antennee graciles;

pronotum leviter elongatum, lobo postico coxis posticis

longitndine subequali; femora antica modice incrassata,

ante sulcum ungularem basin versus sensim angustata,

tibiis, excepta ungue, vix duplo longiora; tibia anticae

extus spinis sex—novem armata; femora posteriora spina

geniculari instructa; cerci mediocres; lamina supraanalis

minus longa, subtransversa. — 55. Coptopteryz SAuss.

112 (1209):

113 (2);

4 (119):

115 (113).

LOL TT):

TP 0L16)

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

9. Elytra et ale apicem abdominis attingentia, opaca,

colorata, illa subtus haud nigra; summum caput sat

elevatum, lobo medio truncato vel subsinuato; pronotum

breve, denticulis marginalibus destitutum, 1lobo postico

carina obtusa instructo; cox&e anticx pone pronotum

extendenda, pronoto longitudine zequales, basin versus

subtetragonza; femora antica prope basin latissima, sulco

ungulari prope basin posito; tibie antice extus spinis

cireiter tredecim instructae; femora postica spina geni-

culari predita; cerci medioeres; lamina supraanalis

transversa. — 56. ZTithrone Står, N. G.

SP. Tibir antice extus quam in plurimis hujus subfamilia

speciebus spinis numerosioribus, typice saltem quindecim,

armate, intus quoque spinis saltem totidem instructa:

clypeus frontalis sat fortiter transversus; pronotum elon-

gatum; lobus posticus pronoti carina nulla, vel obsoleta

et magnam ad partem obliterata, instructus: elytra et

ale sexuum difformia, apud mares tota vel maxima

parte decolora et hyalina, apud feminas modice abbre-

viata, magis minusve colorata vel picturata; ramus ul-

naris primus elytrorum furcatus vel ramosus; abdomen

feminarum latum; pedes posteriores pilosule vel setu-

lose; femora antica extus plerumque spinis quinque vel

sex, preter spinam lobi genicularis interdum deficien-

tem, armata: femora postica!) spina geniculari instructa;

pronotum supra coxas leviter vel levissime ampliatum,

lateribus per majorem partem -longitudinis numquam

fortius dilatatis; genera americana, mihi parum cognita.

— (Gen. 57—60, Photina et affinia.)

FP. Lobi apicales coxarum anticarum contigui vel

leviter distantes et fissuram angustam, ubique seque la-

tam, amplectentes.

A Femora antica spinis discoidalibus quattuor in-

structa; elytra marium decolora, campo costali leviter

colorato, pellucido; vena analis et axillaris elytrorum

ad marginem ulnarem cawmpi analis ductze.

AA. Femora antica in margine exteriore spinis sex ar-

mata; margines laterales pronoti anguste laminato-dila-

tati; vena radiales dur exteriores elytrorum usque a

basi distincte distantes; elytra et ala densius reticulata,

illa inter venas principales pone medium areolis dupliéi

vel triplici serie positis reticulata; antenna simplices.

— 57. Macromantis SAuss.

A. Femora antica in margine exteriore spinis tantum

quattuor armata: margines laterales pronoti haud lami-

1) An etiam in ÅArdesca?

BIHANG TILL

USNTLG)

119 (114).

12077 (1):

121 (128).

122 (125).

K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 43

nati; venee radiales dux exteriores elytrorum minus di-

stantes, basin versus subcontigus: elytra et ala remo-

tissima reticulata, inter venas principales venis trans-

versis remotis simplicibus instruecta; area radialis alarum

apice uaonnihil densius reticulata; antenne breviter sub-

pectinata; cerci mediocres. — 58. Ardesca STÅL, N. G.

2 Femora antica spinis discoidalibus tantum tribus

instructa, in margine exteriore spinis quinque armata:

vena axillaris elytrorum libere excurrens, vena analis

abbreviata vel ad marginem exteriorem area analis ex-

currens. — 59. Cardioptera BURM.

FP. Lobi apicales coxarum anticarum sensim fortiter

divergentes, sinum rectangulum vel subobtusangulum am-

plectentes; elytra et ale marium. tota hyalina et deco-

lora, remote reticulata; vense analis et axillaris libere

excurrentes; ale maris angustae, margine costall apice

fortiter curvato; femora antica spinis discoidalibus quat-

tuor, anterioribus in seriem curvatam dispositis, instructa,

in margine exteriore spinis quinque vel sex, preter spi-

nam lobi genicularis, armata. — 60. Photina BURM.

AP. Coxe antice apice superne subito distincte am-

pliatae, parte ampliata lobum rotundatum vel triangularem

formante; elytra (plerumque) pilosula et ciliata; pedes

(plerumque) dense pilosuli vel setulosi; stigma angustissi-

mum, longum, lineare, ad basin elytri sat appropinquatum,

ramum ulnarem primum plerumque attingens; femora an-

tica in margine exteriore spinis haud ultra quattuor armata,

spinis discoidalibus plerumque quattuor instructa; fe-

mora posteriora spina geniculari destituta; tibia antica

extus spinis haud ultra octo armate; ven due ex-

teriores elytrorum per totam vel fere totam longitudi-

nem distincte distantes; elytra aleque magis minusve

saturate colorata, pellucida, haud vitrea; Vence analis et

axillaris alarum libere excurrentes. raro prope apicem

in unam conjuncte; membrana analis elytrorum parva

vel parviuscula; articulus primus tarsorum posticorum

longus; genera americana adhuc parum cognita; feminee

generum plurimorum ignote, saltem in generibus qui-

busdam apterx. — (Gen. 61-—67, Miopteryz, Oligonyx

et affinia.)

A. Lamina supraanalis transversa vel subtransversa; corpus

modice elongatum; prouotum breve vel breviusculum;

oculi os versus leviter vel minus fortiter gibbosi; vena

analis elytrorum haud abbreviata vel cum vena axillari

confluens; elytra aleque apicem abdominis superantia;

coxe antice lobo postico pronoti longiores; femina

ignote.

FS. Spinge omnes marginis interioris tibiarum antica-

rum in seriem continuam rectam, marginem ipsum in-

123 (124).

124 (123).

125 (122).

126 (127).

127 (126).

8 (121).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

feriorem occupantem, posita; tibix antice extus spinis

septem vel octo armate; vene radiales duse exteriores

elytrorum quam in plurimis Mantodeis magis distanies;

ale campo radiali lato, vena ulnari furcata vel ramosa,

ramo exteriore apicem versus sat curvato.

S. Summum caput utrimque versus oculos sensim

nonnihil declive; clypeus frontalis brevis, fortius trans-

versus; frons inermis; venca analis et axillaris elytrorum

libere excurrentes; ale anguste. — 61. Miopteryz

SAUSS.

FS. Summum caput latissime truncatum, ad oculos su-

bito declive; ecivpeus frontalis angustiusculus, leviter

transversus; tuberculum ocelligerum anticum pone ocel-

lum in spinam elevatum; venae analis et axillaris ely-

trorum prope apicem in unam conjunete; ale minus

anguste. — 62. Pseudomiopteryx SAUSS.

FS. Spina apicalis lateris interioris tibiarum anticarum

a margine inferiore remota, dorsum versus inserta;, lobi

laterales summi capitis elevati, lobo medio altiores,

lobus medius truncatus; ven& radiales exteriores elytro-

rum minus distantes; ramus exterior vene ulnaris ala-

rum recta vel leviter curvata; pronotum diametro trans-

verso capitis haud multo longius.

FA. Ocelli mediceres; antennarum articuli sensim non-

nihil incrassati, verticillati; tibia anticae in margine ex-

teriore spinis circiter sex, plurimis parvis, apicali reli-

quis majore, armatae; spina discoidales tres anteriores

femorum anticorum in seriem rectam disposita; tibia

intermedix femoribus nonnihil breviores, posticx femo-

ribus fere longiores, imermes; tarsi postici tibiis posticis

uonnihil breviores; abdomen -—? — 63. Bantia STÅL, N.G.

AA. Ocelli maximi; antenn&e serratae, articulis apicem

versus sensim fortiter ampliatis, nudis? tibie antice in

margine exteriore spina apicali magna armate, praeterea

subinermes, nec nisi denticulis nonnullis minutissimis,

obsoletissimis. 2gerrime distinguendis, instructa; spina

discoidales duz& anteriores femorum anticorum trans-

versaliter juxtapositae; tibia posteriores femoribus multo

breviores, superne in margine exteriore spinis duabus

vel tribus distinctissimis armate; tarsi posteriores lon-

gissimi, tibiis multo longiores: elytra et pedes nuda?

— 64: Astape STÅL, N.. G.

FP. Mares. alati, femina apterae; lamina supraanalis

acute triangularis, multo longior quam basi latior; cor-

pus angustum, elongatum vel elongatissimum; oculi

fortiter prominuli, os versus fortiter gibbosi; ven: analis

et axillaris elytrorum libere excurrentes, illa sat fortiter

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 45

129 (130).

130 (129).

131 (132).

132 (131).

abbreviata. hc posterius vel pone medium ad mar-

ginem exteriorem (ulnarem) campi analis magis appro-

pinquata; lobus anticus pronoti longus, apice depressus,

in parte basali fortius angustatus, dein sensim leviter

angustatus vel lateribus parallelis instructus; saummum

caput truncatum, lobis lateralibus sape elevatis; vena

ulnaris alarum simplex vel uniramosa; femora antica

gracilia, tibiis plus duplo longiora; habitus singularis.

SP. Tibice antie in margine exteriore spinis nonnullis

distinetis, haud ultra quinque, armate, in margine in-

teriore quoque spinis nonnullis instructae, spin omnes

marginis interioris in seriem rectam, marginem ipsum

occupantem, disposita, spina apicalis raro a margine

leviter remota; vena radialis interior elytrorum sat longe

ab apice furcata; ramus ulnaris primus elytrorum sim-

plex; vene transverse elytrorum tote pallide. — 65.

Musonia STAL (= Thespis SAUSs.)

FP. Tibix antice in margine exteriore preter spinam

apicalem distinetissimam spinis destitutae, in margine

exteriore spinis duabus vel una armatze, preterea ad un-

guem spina vel dorsali vel laterali, a margine inferiore

tamen remota, instructa; vena radialis imterior elytrorum

typice simplex; ramus ulnaris primus elytrorum prope

basin typice furcatus; vene transverse elytrorum ad

venas principales, vel ubi ex his venis emittuntur, fu-

sciores et crassiores; lobi laterales summi pcapitis, in

mihi cognitis, magis minusve elevati; femora antica in

margine interiore, preeter spinam lobi apicalis, spinis

haud ultra septem armata.

SP. Tibie antice ungui apicali longiores, in margine

interiore spinis duabus, et preterea in latere interiore

ad unguem spina, a dorso remota, armatae; femora an-

tica coxis anticis mnonnihil longiora; femora antica in

margine exteriore spinis quattuor instructa, in margine

interiore spinis septem mediocribus vel parvis armata, spi-

nis duabus apici proximis sat distantibus, spinis quattuor

anterioribus alternis majoribus, alternis minoribus; spina

discoidales femorum anticorum plerumque quattuor. —

66. Oligonyx Sauss.

FP. Tibixe antice brevissime, in marginibus inferi-

oribus spina tantum unica apicali vel subapicali armat2,

preterea in dorso ad unguem spina sat magna instructee;

unguis apicalis tibia ipsa longior vel fere longior; fe-

mora antica coxis anticis longitudine 2aqualia, in mar-

gine exteriore spina unica ab apice longe remota ar-

mata, in margine interiore spinis sex, alternis majoribus,

quinta ab apice longissima, armata, spinis discoidalibus

tribus. — 67. Thesprotia STAL.

46 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

ARRIA STAL.

1. ÅA. cinctipes STÅL. — Fusco-grisea; pronoto fusco-con-

sperso; pedibus fusco-annulatis; elytris infuscatis, pone medium

macula fusciore notatis; alis sordide hyalinis, campo radiali apicem

versus fusco-consperso. &. Long. corp. 37, pron. 74, lob. ant.

pron. 3, elytr. 30, alar. 29; cox. ant. 53, fem. ant fi tbirant

3, fem. interm. 71, fem. post. 8, tars. post. 7, Lat. cap. 4; pron.

23, elvtr. 53, alar. 11, fem: ant. 14 mill.

Patria: India orientalis. (Mus. Holm.)

FRAN Ad

Clypeus froutalis fere quadruplo latior quam longior, leviter

arcuatus, maculis duabus fuscis distantibus, basin attingentibus, no-

tatus. - Pronotum marginibus lateralibus per totam longitudinem

denticulis distinctissimis obtusiusculis, fuscis, remote armatis; lobo

postico carina subtili instructo; ampliatione supracoxali distincta,

brevi; lobo antico fere duplo longiore quam latiore, lateribus pa-

rallelis, postice divergentibus. Elytra et ale longa, angusta; illa

imfuscata, maculis obsoletis pallidioribus conspersa, campo costali,

macula pone medium posita, maculisque minutis vel lineolis vena-

rum longitudinalium fuscioribus; vena radiali interiore posterius

ramos duos vel unum emittente, maculam illam fuscam percurrente.

Campus radialis alarum apice sat productum, in angulum terminatus,

margine costali apice sat fortiter arcuato. Pedes graciles. Femora

antica et intermedia longitudine zequalia, illa tibiis anticis, excepta

ungui, fere plus duplo longiora, suleo ungulari in medio femorum

posito. ”Tarsi omnes longi; articulo primo tarsorum posticorum ar-

ticulis reliquis simul sumtis distincte longiore. Lamina supraanalis

triangularis. transversa.

OXYPILUS-SERV:

1. O. nasutus FABR. — : Mantis nasuta FABR., Mant. 1. p.

22093192:-10(LNBT)

Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.)

MYRCINUS STÅL.

1. M. tuberosus StTåL. — Nigricans, pallido-variegatus; ely-

tris fuscis, stigmate rotundato, eburneo, venis longitudinalibus prin-

cipalibus nigro-lineolatis; alarum campo radiali testaceo, apice nigro-

limbato, campo anali fusco, parte ad campum radialem jacente a

basi ultra medium testacea, venis transversis partis fusce anguste

pallido-marginatis. P2. Long. corp. circ. 26, pron. 7, elytr. 133,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 47

Martell; cox. ant. ds, fem. anteolöfem) postsi&tk Matecap. 6,

pron. 43, elytr. 53, alar. 83, fem. ant. 3 mill.

Patria: Borneo. (Coll. RUNNER)

Quoad staturam et pieturam feminis generis Gonypete haud

dissimilis, pronoto tuberculato, elytris alisque longioribus autem di-

vergens. Clypeus frontalis subsemiorbicularis. Latera verticis in

tumescentiam obtusam elevata. Pronotum capite haud multo angu-

stius, fere ad partem quartam anticam latissimum, hinc longe versus

basin sensim angustatum, parte brevi basali lateribus parallelis in-

structa; granulis tuberculisve parvis conspersum, preterea tuberculis

sex majoribus, per paria positis, duobus in parte basali lobi antici,

duobus ante medium et duobus ad basin lobi postici positis; lobo

postico lobo antico vix duplo longiore, illo anterius et in medio

depressiore, carina subtili instructo, hoc posterius sat elevato; mar-

ginibus lateralibus per fere totam longitudinem obtuse denticulatis.

Elytra lateribus pone partem quartam basalem parallelis instructa,

apice obtusissime rotundata, ramo ulnari primo simplici. Ale late,

paullo longiores quam'latiores. Coxze antice a latere visa sensim an-

gustatae, in marginibus dentieulate. Pedes distinete nigro pallido-

que variegati. Femora antica intus et extus tuberculis parvis nu-

mel 0sis, före in series tres confusas dispositis, instructa, subtus ad

marginem exteriorem et intra seriem spinarum majorum serie abbre-

viata denticulorum predita. margine dorsali recto, apice subsinuato.

Tibiax antice extus et intus spinis undecim, basalibus quattuor par-

vis, armatae. Femora posteriora basin versus sensim inecrassata.

Tarsi antici nigri, articulo apicali dilute flavescente. Tarsi postici

tibiis dimidiis nonnihil longiores. articulo primo articulis tribus se-

quentibus simul sumtis longitudine subequali. Pars apicalis abdo-

minis lasa in exemplo descripto.

Species affinis, M. octispinus, cujus tantum pupa mihi cognita,

differt a M. tuberoso corpore pallidiore, quod forte variat, lateribus

verticis haud tumescentibus, capite pronoto vix latiore, pronoto pone

partem tertiam anticam latissimum, granulis raris conspersum, parte

posteriore gracili longiore, fere tertiam partem longitudinis pronoti

efficiente, lobo antico tuberculis parvis pluribus duplici serie positis

instructo, tuberculis basalibus lobi postici altioribus, carina pronoti

distinetiore et prope basin elevatiore, femoribus anticis nonnihil

latioribus, tibiis anticis extus et intus tantum spinis octo armatis,

pedibus posterioribus proportionaliter longioribus, articulo primo

tarsorum posticorum longiore. Abdomen ultra medium sensiin am-

pliatum, segmentis dorsalibus apice minute tuberculatis, lamina su-

praanali magna triangulari, fere longiore quam latiore, carinata

THEOPOMPA 'STtåL.

Humbertiella p.- SAuss.

118 T. BRN OL. — Humbertiella ophthalmica SAuUss.,

Böltorth: 0: p.cl72.04., (1870)

48 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

Patria: India. (Coll. BRUNNER.)

2. IT. Servillei Haan. — Humbertiella Servillei Sauss., Mel.

örth: 3: Pp: 12. 20 (8003

Patria: Java. (Coll. BRUNNER.)

HUMBERTIELLA Sauss., STÅL.

Humbertiella p. Sauss.

1.. H. indica Savss. — Humbertiella indica ”Sauvss., Mål. orth.

23) ÄG UT er ol oe fal GE bog Ub

Patria: India orientalis. (Mus. Genev.) Ceylon. (Coll. BRUNNER).

ELZEA STÅL.

Humbertiella p. Sauss.

1. EZ. perloides Sauvuss. — Humbertiella perloides ”Sauvss., Mél.

ojth. "3; pr 169: 17fö 40 (1870),

Patria: Senegal. (Mus. Genev.)

HAPALOPEZA STÅL.

Iridopteryx p. SAUSS.

1. HH. nitens Savss. — Gonypeta (Iridopteryx) nitens SAuss.,

Mél.. orth. 3. Suppl. p. 403. 13. (1871).

Patria: Cambodja. (Coll. BRUNNER.)

In exemplo, quod examinavi, clypeus frontalis macula nigra

notatus, occiput ad latera foraminis macula nigra instructum, an-

tennae nigrae, parte basali, annulo ante medium annulogue pone

medium (vel parte apicali?) flavescentibus.

2. H. nigricornis STÅL. — H. nitenti simillima et maxime

affinis, differt antennis fere totis nigris, articulis duobus vel tribus

basalibus virescentibus, primo intus macula parva fusca notato, tu-

berculo basali pronoti nonnihil elevatiore. &. 9. Long. corp.

14 mill. ;

Patria: Malacca. (Mus. Holm.)

MICROMANTIS Sauss., STÅL.

1. M. glauca Savss. — Micromantis glauca "Sauvss., Mél.

onths 3 mpawbte TaNMWELSTOD

Patria: Ceylon. (Mus. Genev.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0 10. 49

IRIDOPTERYX Suvass., STÅL.

Gonypeta p. Sauss. — Iridopteryz p. SAUSs.

Species tres vel quattuor hujus generis, inter quas Mantis reti-

culata HAAN, STÅL, mihi cognitae, omnes inter se simillima. Gony-

peta irina Sauvss. ad hoc genus verisimiliter referenda.

GONYPETA Savuss., STÅL.

Gonypeta p. SAUSS.

1. G. fuliginosa THUNB. — &S. Gonypeta Trincomalie Savss.,

Ner törth: ve pp 200.-1. (1870).

OM Mantis! fuliginosa > THUNB., Méeém. "Ac. Pet: rod. ps 291

(1815). — Gonypeta femorata Sauvss., Mél. orth. 3. p- 206. 9. (1870).

Patria ignota. (Coll. THUNB.) Ceylon. (Coll. BRUNNER.)

Gonypeta Humbertiana SaAuss. et punctata HAAN, Sauvss. ad Go-

nypetam verisimiliter referende. Secundum figuram Haan (tab.

17. f. 12) femina G. punctate alis, gquam in congenericis duabus

mihi in natura cognitis, majoribus gaudet, forte ad Iridopterygem

referenda.

ARMENE STÅL.

Ameles p. SAUSsS.

1. Å. alata Savss. — Ameles alata ”Sauvss., Mél. orth. 4. p.

al. 3. (1872).

Patria: Taschkend. (Mus. Holm.) Samarkand. (Mus. Genev.)

Femina mare multo robustior, pronoto femoribusque anticis

majoribus et latioribus, elytris alisque brevioribus, elytris pone me-

dium sensim angustatis, instructa.

ENTELLA STÅL.

Gonypeta p. Sauss. — Ameles p. SAuss.

Gonypeta Delalandei Savss.,. Mantis marginella TEUNB. et Man-

tis nebulosa SERV., verisimiliter quoque Ameles gracilipes SAuss. ad

hoc genus referendee.

In figura, que feminam G. Delalande: illustrat, (Sauvss., Mel.

orth. 3. pl. 4. f. 12) femora intermedia nimis longa, articulus pri-

mus tarsorum nimis brevis.

50 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

LIGARIA STÅL.

1. &L. quadrinotata STÅL. — Griseo-flavescens, parce minuteque

fusco-conspersa; summo capite linea transversa percurrente pallidiore

notato; elytris alisque griseo-hyalinis, illis obsoletissime fusco-con-

spersis, ad venas principales vel in his venis maculis minutis non-

nullis fuscis notatis, macula una in ramo ven& radialis intermediza

posita majore et distinctiore, campo costali fusco, pallido-marginato;

alarum campo radiali apicem versus in venis maculis raris minutissimis

et obsoletis conspersis, macula una reliquis distinctiore. &A. Long.

corp. 19, pron. 32, lob. post. pron. 2, elytr. 21, alar. 19, cox. ant:

4, fem. ant. 5, fem. post 8, Taat. cap. 34, pron. 33, elytr. pone

med. 5, alar. 10, fem. ant. 13 mill.

Patria: Transvaalia. (Mus: Holm.)

Entelle marginelle in multis similis, sed capite angustiore,

pronoto breviore et latiore, elytris latioribus, sensim nonnihil am-

pliatis, et ceteris, que ad characteres genericos pertinent, facile di-

stinguenda. Ocelli magni, fortiter elevati. Pronotum diametro trans-

verso capitis distinete nonnihil longius, subovale, lateribus pone

medium leviter sinuatis, marginibus lateralibus maculis nonnullis

minutissimis et obsoletissimis subfuscis et ante medium una majore,

obscuriore et distinctiore, notatis, inermibus. Spina marginis exterioris

tibiarum anticarum parve. Vena radialis interior simplex. Vena

ulnaris alarum a medio furcata. Lamina supraanalis transversa,

rotundata.

2. DL. brevicollis Står. — LL. quadrinotate simillima, ab

illa specie pronoto previore et ante medium latiore, pone medium

utrimque distinctius sinuato, diametro transverso capitis longitudine

aequali, distinguenda. &A. Long. corp. 19, pron. 34, lob. post.

pron. vix 2, elytr. 21, alar. 19, cox. ant. 4, fem. ant. 5, fem. post,

8, Lat. cap. 34, pron. 323, elytr. 5, alar. 10, fem. ant. 134 mill.

Patria: Transvaalia. (Mus. Holm.)

BOLBE STåL.

Ameles p. SAuss.

1. B. pygmea Savss. — Ameles pygmea Sauss,, Mél. orth.

JA SUPPL Pa test CESTL)

Patria: Australia. (Mus. Holm.)

HAPALOMANTIS STÅL.

Ameles p. Sauss. — Liturgousa p. SAuss.

1. H. orba Står. — Hapalomantis orba Står, Öfv. Vet. Akad.

Förh. 1871. p. 393. 1. — Liturgousa (Hapalomantis) orba SAUSS.,

Mål. orth. 4. p. 53. 2. (1872).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0O 10. 51

Patria: Caffraria. (Mus. Holm. et Coll. BRUNNER.)

2. H. meridionalis Savss. — Ameles meridionalis ”Sauss., Mél.

orth. 3: Suppl. p. 421. 8. (1871).

Patria: Natalia. (Mus. Genev.)

Forte mas precedentis, differt presertim femoribus anticis mi-

nus latis et tarsis anticis gracilioribus, minus compressis.

DYSTACTA Sauss.

1. D. paradoza Savss. — Dystacta paradora Sauvss., Mel.

Orth.0 3: Suppl. p. 447. I (1871) 1er”4. pl efo10. (1872).

Patria: Damara. (Coll. BRUNNER.)

Prosternum pone coxas macula maxima fusca, nigro-cincta, ipsa

anterius macula transversa flavescente et nigro-limbata notata, ornatum.

Mantis alticeps SCcHAUM ad Dystactam verisimiliter referenda.

CHROICOPTERA STÅL.

1. &C. vidua StåL. — Chroicoptera vidua StåL, Öfv. Vet. Ak.

Hörkattövi. ip. 399. 1.

Patria: Caffraria. (Mus. Holm.)

TROPIDOMANTIS STÅL.

Gonypeta p. Sauss. — JIridopteryz p. SAuss.

1. TI. tenera STÅL. -— Mantis tenera STAL, Freg. Eug. resa,

Ins. Orth. p. 314. 40. (1861).

Patria: Malacca. (Mus. Holm.)

2. T. guttatipennis STÅL. — T. tenere maxime affinis, di-

stinctissima capite summo in medio minus distincte sinuato, pro-

noto ante medium, nec in medio, latissimo, lobo postico pronoti

nonnihil longiore et basi distinctius angustato, elytris sublacteo vel

dilute flavescente-hyalinis, in areolis reticulae maculis flavescentibus

opacis notatis, apud marem quam apud feminam dilutioribus et intus

subdecoloribus, alis femin2 apice ENSE a RTR FP. Long.

Bonn: ZSEPron. d:.,. 1Ob: Post. prod. sw, elytr. 23 (0) 21. (P),

alar. 23 (3) 21 (9) Lat. pron. JT eli: Sr Ellas Cum

Patria: India orientalis. (Mus. Holm. et Coll. BRUNNER.)

ANTISTIA STÅL.

1. 4. maculipennis STÅL. — Ameles (Antistia) maculipennis

Bira: Ofv. VetssAksvFörba 59:--904p.-69-1:4(1846):

Patria: Damara. (Mus. Holm).

2 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

AMELES BURM., STÅL.

Ameles p. SAuss.

a. Clypeus frontalis saltem duplo latior quam longior; pro-

notum brevius, latum vel minus angustum, lobo postico diametro trans-

verso summi capitis multo vel distinctissime breviore; oculi summi

extus rotundati vel obsoletius angulati et macula levigata vel tuber-

culo parvo levigato, obtusissimo, levissime elevato, instructi.

1. A. Spallanzania Rossi. — 2. AA. decolor CHARP.

aa. Clypeus frontalis nonnihil longior quam in divisione pre-

cedente; pronotum angustum, longius quam in divisione precedente,

femoribus anticis longitudine equale vel saltem haud brevius; lobus

posticus pronoti diametro transverso summi capitis haud vel viz

brevior; oculi summi extus distinctissime angulati, angulo tuberculo

levigato fortius elevato terminato.

3. ÅA. Picteti SAUss.

YERSINIA Sauss., STAL.

1. Y. mexicana Savss. — Ameles merxicana Sauss., Mém.

Mex, 2:01: pr 0900: pfviae STD)

Patria: Mexico. (Mus. Holm.)

FULCINIA STÅL.

Nanomantis p. SAuss.

1. F. alaris Sauss. — MNanomantis alaris Sauss., Mél. orth.

3: Suppl p. 436: 2. (1871).

Patria: Insul&e Moluccan&e. (Coll. BRUNNER.)

NANOMANTIS Sauss.

Miopteryz p. Sauss. — Nanomantis p. SAuss.

1. N. lactea Sauvuss. — Miopteryzx lactea Sauvss., Mél. orth.

J. pr SIDAS):

Patria: Java. (Mus. Bruxell.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 53

BISANTHE STÅL.

— 1. B. pulchripennis Står. — Bisanthe pulchripennis STÅL,

fölvsRVert CAR: Förl ga: dr pu 72: 1 (1876):

Patria: Damara. (Mus. Holm.)

CARVILIA STÅL.

1. C. Saussurti STÅL. — Fischeria (Carvilia) Saussurii STÅL,

HAVIRVeTrRAkSTRorh: 20: 3. pa 10. 1; (1876).

Patria: Damara. (Mus. Holm.)

OXYTHESPIS Sauss.

1. 9. Turcomanie Sauvss. — ÖOrxythespis Turcomanie SAuss.,

Mél: ortb..45> p. 61. 1: (1872).

Patria: Turkestan, Krasnovosk. (Mus. Holm.)

CILNIA STÅL.

Cardioptera Pp. SAUSS.

1. C. humeralis Savss. — Cardioptera humeralis Sauss., Mél.

orth. 3: Suppl. p. 405. 3. (1871).

Patria: Natalia. (Coll. BRUNNER.)

9. Pronotum brevius, femoribus anticis longitudine 2equale

vel subzequale; elytra pronoto longiora; femora postica pronoto

nonnihil breviora; femora antica et postica 2zeque longa.

2. ÅC. latipes StåL. — Cilnia latipes STÅL, Ofv. Vet. Akad.

Hörhirögsro. Ps ti. Pp. i. (1876).

Patria: Ovambo. (Mus. Holm.)

2. Femine C. humeralis simillima, sed major, longior, summo

capite nonnihil magis elevato, pronoto longiore, femoribus anticis

distinete longiore, femoribus posticis femoribus anticis brevioribus,

illis pronoto multo brevioribus, lobo postico pronoti parum longi-

oribus, elytris pronotoque longitudine 2equalibus.

MIOMANTIS Sauss.

a. 9. Elytrorum pars apicalis ab utroque latere sensim equa-

liter angustata; margines laterales elytrorum cequaliter curvati; dia-

54 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

meter longitudinalis elytrorum .elytra in partes duas equales vel

subequales dividens; ale longiores quam latiores, area radiali apice

fortius producta et sensim wequaliter angustata.

1. M. fenestrata FABR. — 2. M. brevipennis Sauvss. 3. M.

Paykullii STÅL.

aa. PS. Elytrorum pars apicalis oblique angustata; margines

laterales partis circiter tertie apicalis elytrorum apicem versus ine

qualiter rotundati, interior quam exterior per totam longitudinem

multo magis obliquus; diameter longitudinalis elytra in partes duas

inequales dividens, pars interior parte exteriore multo latior; ale

late, haud multo longiores quam latiores, area radiali apice leviter

obtuseque producta, parte producta oblique angustata.

4. M. vineta GERST.

HOPLOCORYPHA Stå.

1. H. macra StåL. — Hoplocorypha macra Står, Öfv. Vet.

Ak. Förh. 1871. p. 388. 1.

Patria: Caffraria, Transvaalia, Damara, Ovambo. (Mus. Holm.)

SOLYGIA STÅL.

1. S. sulcatifrons SERvV. — Thespis sulcatifrons SERV., Orth.

Pp. LA NERSSON

Patria: Terra capensis. . (Coll. BRUNNER.)

ISCHNOMANTIS Står.

1. I. fatiloqua StåL. — Ischnomantis fatiloqua Står, Öfv.

NE AR BOD: UTI. Pp. 309. 1

Patria: Caffraria. (Mus. Holm.)

Fischeria gigas Sauvss. ad Ischnomantem verisimiliter referenda.

DEIPHOBE SrTåL.

1. D. ocellata Sauvss. — Thespis ocellata ”Sauss., Mc orth.

APA SAO ULBUON

Patria: India orientalis centralis. (Mus. Genev.)

EREMOPLANA SrtåÅL.

1. E. Guerinii ReicHE. — Thespis Guerinii REICHE et FATIRM.

in FERR. et GaL., Voy. Abyss., Ent. p. 422. 1. pl 27. f. 4. (1847).

Patria: Arabia petrea. (Mus. Holm.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 55

BOLIVARIA StåL.

Fischeria p. SAUss.

1.” B. brachyptera PALL. — 2. B. Moseri SAuss.

FISCHERIA Sauss., STÅL.

Fischeria p. SAuss.

1. F. betica RAmMB. — 2. TT. ecaucasica SAuvss.

SPHENDALE STÅL.

Fischeria p. SAuUSS.

1. S. infuscata Savss. — Iris (Fischeria) infuscata SAuss.,

IMeltorth. 3: Suppl. p. 427: 9..(1871).

Patria: Mysore. (Mus. Holm.)

EUCHOMENA Sauss.

1. EE. macrops Sauvss. — HFuchomena? macrops Sauss., Mél.

OKI. (apa LIGA fa AI (1870):

Patria: Insule Moluccan&e. (Coll. BRUNNER.) Cochinchina.

Species typice Huchomene mihi ignote.

STÄTEIEIA STÅL:

Pseudomantis p. Sauss. — Mantis p. SAuss.

1. S. nemoralis Savss. — Pseudomantis nemoralis SAUSs.,

INfelstorthsla: piut83lo 2. frEret 33.(1870).

Patria: Bengalia; Insule Philippine. (Mus. Holm.)

2. S. apicalis Sauvss. — Mantis apicalis Savss., Mel. orth.

So: Supplp.. 15: 3. (1871):

Patria: Australia borealis; Nova Caledonia. (Coll. BRUNNER.)

PSEUDOMANTIS Sauss., STAL.

Pseudomantis p. SAuss.

1. P. albo-fimbriata STÅL. — Pseudomantis albofimbriata SAUss.,

Mel torth. 3. p. 182. 1: fig: 41810).

Patria: Australia. (Mus. Holm.)

56 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

TENODERA BurwM., STÅL.

Tenodera Sauvss. — Polyspilota Pp. SAUSS.

1. PP. platycephala STåL. — T. superstitiose valde affinis, vire-

scens; marginibus lateralibus dilatatis pronoti subtus lineolis trans-

versis nigris notatis; elytris alisque abbreviatis, pictura fusca desti-

tutis. 2. Long. corp. (exe. abd.) 60, pron. 37, lob. post. pron.

29, elytr. 38, alar. 28, cox. ant. 19, fem. ant. 21, fem. interm. 20,

fem. post. 26, Lat. cap. 93, pron. 6, elytr. 9, alar. 11 mill.

Patria ignota. (Mus. Holm.)

2. T. superstitiosa FABRB. — 3. FT. Australasie LEACH. —

4. T. aridifolia StoLL. — 5. FT. brevipennis SAUsSs.

6. FT. Brunneriana Sauvuss. — Polyspilota Brunneriana SAuss.,

Mél. orth. 3: Suppl. p. 410. 4. (1871).

Patria: Nova Caledonia. (Coll. BRUNNER.)

HIERODULA BurmM., Sauss., STÅL.

A. Margo anticus acetabulorum anticorum dente erecto armatus :;

lobi ambo pronoti granulis, apud mares subtilioribus et minus nume-

rosis, conspersi; margines laterales pronoti denticulati, subtus, ante

coxas saltem, intra denticula marginalia serie denticulorum vel granu-

lorum instructi; margines lateris exterioris femorum anticorum granu-

lati. — Sphodropoda STÅL.

1. H. tristis Savss. — Mantis tristis Sauss., Mél. orth. 3. p.

Sp. 241: 7. (1870);

Patria: Australia borealis, Cap York, Rockhampton. (Mus.

Holm.)

2. H. dentifrons STÅL. — Virescens vel dilute rufescens; fe-

moribus anticis intus ante sulcum ungularem macula ferruginea magna

notatis; clypeo frontali plano, xeque longo ac lato, parte basali angulum

distincetissimum formante, angulo ipso nonnihil producto, recto,

dentis instar libere prominulo; pronoto per totam longitudinem gra-

nulato; elytris apicem abdominis haud attingentibus, campo costali

sat lato, dense irregulariterque reticulato, venis transversis obliquis

preterea instructo; alis elytris multo brevioribus, vena ulnari pone

medium biramosa; pedibus quam in specie- precedente longioribus.

2. Long. corp. 64, pron. 22, lob. post. pron. 15, elytr. 33, alar.

25, cox. ant. 15, fem. ant. 18, fem. post. 18; tib. post: 1950mHat

cap. 9; pron; "7, elytr. "lagpalar: "15 mill!

Patria: Australia. (Mus. Holm.)

BIHANG TILL K. SV. VET, AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 57

AA. Margo anticus acetabulorum anticorum dente destitutus;

margines lateris exterioris femorum anticorum, saltem mäårgo in-

ferior, granulis destituti.

B. Lobi geniculares femorum posteriorum triangulares, sensim

angustati, scepe sat acuminati; pronotum feminarum in disco lobi

antici distinctissime granulatum, lobo postico ad carinam parce ob-

soleteque granulato, marginibus lateralibus denticulatis, subtus ante

coxzas intra denticula marginalia serie denticulorum vel granulorum

instructis; parte saltem dimidia basali lobi postici pronoti lateribus

parallelis instructa. — Sphodromantis STÅL.

3. H. bioculata BurRM. — 4. H. lineola BurmM. — 5. H.

gastrica STÅL.

6. H. Kersteni GErRsT. — MH. gastrice simillima et maxime

affinis, differt capite nonnihil majore, pronoto nonnihil latiore, campo

costali elytrorum anterius latiore, parte exteriore campi radialis ely-

trorum viridiore et opaciore, stigmate extus et intus, extus tamen

angustissime, fusco-marginato, nec antice posticeque macula fusca

terminato, pedibus, uti videtur, proportionaliter majoribus, coxis an-

ticis in margine superiore spinis subeylindrieis septem vel octo di-

stinetissimis et mnonnullis minutissimis armatis, in latere interiore

maculis duabus magnis albicantibus, rotundatis, haud elevatis, in-

structis, in latere eodem ad marginem superiorem callis elevatis de-

Stifniisö SL Long corp. 24, pron. 173, loba post. pron. 12 elytr.

FeNcox: ant. rid, tem: ant. 163, fem. post. 19; tib. post. 19; Lat.

cap. 83, pron. 7, elytr. 13, camp. cost. elytr. 4 mill.

Mantis (Stagmatoptera?) Kersteni GERST. in DECKEN, Reis. in

fÖSk-Af INSE p. La. 22. (1843).

Patria: Sansibar. (Coll. BRUNNER.)

Descriptio GERSTACKERI potius, uti mihi videtur, ad speciem

supra descriptam, quam ad H. gastricam referenda.

BB. Lobi geniculares femorum posteriorum obtusiores, apice

rotundati; pronoti lobus anticus disco granulis nullis vel raro paucis et

obsoletioribus instructus, lobus posticus ad carinam vel lineam mediam

rarissime granulis nonnullis instructus; margines laterales pronoti

feminarum subtus ante coxzas intra denticula marginalia serie granu-

lorum vel denticulorum destituti.

C. Caput pronoto latius; pronotum longius ante medium, ad

vel prope apicem lobi postici, latissimum, marginibus lateralibus le-

viter vel modice dilatatis, parte dilatata subtus levigata; elytra fe-

minarum mihi cognitarum minus dense reticulata. — Hierodula

BURM.

a. Pronotum brevius; lobus posticus pronoti lobo antico circiter

duplo vel paullo plus quam duplo longius; coxe antice lobo posticc

pronoti nonnihil longiores; margo dorsalis femorum anticorum apice

plerumque distincte rotundatus et sensim declivis.

7. H. simulacrum Burm. — 8. H. patellifera SERV.

38 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

9. H. roseinervis STÅL. — Precedentibus duabus maxime af-

finis, quoad formam elytrorum H. simulacro, quoad formam pronoti

H. patellifere similior, ab ambabus lateribus clypei frontalis sub-

parallelis, stigmate minus distincto, coxis anticis in margine supe-

riore denticulis compluribus distinctis subequalibus armatis, tuber-”

culis marginalibus depressis destitutis, margine dorsali femorum an-

ticorum usque ad apicem subrecto, distinguenda; virescens; stigmate

concolore; alis hyalinis, venis roseis. 92. Long. corp. 42, pron.

16, lob. post. pron. 11, elytr. 29, alar. 26, cox; ant; 12; fem. ant

14, fem. post. 14, tib. post. 14, Lat. cap. 7, pron. 53, elytr.. 10,

alar. 15 mill.

Patria: Madagascar. (Mus. Holm.)

aa. Pronotum longius; lobus posticus pronoti lobo antico fere

triplo vel plus triplo longior; coxe anticeÅ lobo postico pronoti bre-

viores; margo dorsalis femorum anticorum per fere totam longitudinem

et usque ad apicem rectus vel subrectus.

b. Latera pronoti pone ampliationem supracoxalem magis mi-

nusve distincte sinuata, pone sinum parallela vel subparallela; elytra

feminarum minus dense reticulata.

10. H. robusta Savss. — 11. HH. vitrea StorL. — 12. H.

membranacea BURM. — 13. ÅH. notata SToLL. — 14. HH. unima-

culata STOLL. ;

15. AH. gracilicollis STÅL. — Virescens; stigmate angusto,

eburneo, antice posticeque macula parva fusca terminato; elytris bre-

vibus, pronoto haud plus quam dimidio longioribus, margine costali

sat fortiter rotundato, campo costali sat lato, 'densiuscule reticuiato,

campo radiali remote reticulato, fere toto opaco et colorato, inter-

vallis ramorum ulnarium in medio dilutioribus et minus coloratis;

spinis quibusdam femorum anticorum, apice maculaque subbasali

trochanterum anticorum nigris; pronoto graciliusculo; ramo ulnari

primo elytrorum uniramoso; elytris brevioribus a reliquis speciebus

hujus divisionis facile distinguenda. 92. Long. corp. 54, pron. 21,

lob.: post. pron. 154, elytr. 32, alar. 28, coxs: ant. 14, fem. ant.

16, fem. post. 15, tib. post. 15, Lat cap. 83, pron. 5, elytr. 13,

camp. cost. elytr. 43, alar. 16 mill.

Patria: Saravak. (Mus. Holm.)

16. AH. malaya StÅL. — Virescens; elytris alisque hyalinis,

decoloribus, illorum campo costali et parte angusta adjacente campi

radialis, harum limbo costali coloratis, opacis; campo costali pone

medium elytrorum angustissimo, reticulatione destituto, venis trans-

versis cum vena radiali angulos rectos formantibus; pronoto gra-

cillimo; stigmate angusto; ramo ulnari primo elytrorum uniramoso;

species parva, minima mihi cognita generis. &. Long. corp. 40,

pron. 14, lob. post. pron. 11, elytr. 30, alar. 27, cox. ant. 8, fem.

ant.” 10, fem. post. 11, fib. post: 10, Lat. cap. Os«pron.veina,

elytr. 7, alar. 13 mill.

Patria: Malacca. (Mus. Holm.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 59

bb. Latera pronoti pone ampliationem supracoxalem usque ad

basin retrorsum sensim convergentia, recta vel obsoletissime sinuata;

elytra feminaruwm densius reticulata.

17. H. major SAuss.

18. H. lingulata STÅL. — HH. majori simillima et maxime

affinis, differt pronoto nonnihil angustiore, supra coxas utrimque

obtusius rotundato, ante coxas primum minus fortiter antrorsum

angustato, dein anterius utrimque fortius rotundato, elytris alisque

angustioribus, illis fere triplo longioribus quam latioribus, pronoto

duplo longioribus, campo costali minus lato, pone stigma sensim

angustato. $Y. Long. corp. 65, pron. 24, lob. post. pron. 173,

elytr. 48, alar. 44, cox. ant. 16, fem. ant. 19, fem. post. 19, tib.

post. 21, Lat. cap. 105, pron. 8, elytr. 16, camp. cost: elytr. 5,

alar. 24 mill.

Patria: Java. (Mus. Holm.)

19. H. Titania STÅL. — H. majori et lingulate maxime at

finis, ab ambabus magnitudine majore, elypeo frontali longiore, fere

longiore quam apice latiore, lobo posticdo pronoti nonnihil longiore,

stigmate breviore, tibiis anticis extus spinis numerosioribus, quattuor-

decim vel quindecim, armatis distinctissima; quoad formam et lati

tudinem elytrorum H. lingulate, gjuoad formam et latitudinem partis

anterioris pronoti ÅH. majori simillima. 9. Long. pron. 37, lob.

DOStNpron= red, elytt. o4, COX. ant. 24, fem. ant. 29, fem. post.

24, ib. post. 30, Lat. cap. 13, pron. 12; elytr. 21 mill.

Patria: Insul&e Moluccanz&. (Coll. BRUNNER.)

CC. Pronotum capite latius, plerumque multo latius, fortiter

ampliatum, parte dilatata subtus punctata; elytra feminarum cogm-

tarum dense vel densissime reticulata. — Rhombodera BURM.

d. SI. Pronotum capite haud multo latius, prope apicem lobi

postici latissimum, hinc retrorsum sensim angustatum; clypeus fron-

talis distincte transversus, circiter dimidio latior quam longior; coxe

antice lobo postico pronoti breviores, intus granulate, compresse,

margine superiore valde compresso, late laminato.

I .

20. H. macropsis GIEBEL.

dd. 98. Pronotum capite multo latius, in medio vel prope me-

dium latissimum; clypeus frontalis haud vel levissime transversus;

coxe antice margine dorsali anguste compresso.

e. Pronotum magnum, longiusculum, lobo postico lobo antico plus

duplo longiore; coze antice feminarum lobo postico pronoti longitudine

equales vel subequales, in mari unico milt cognito lobo eodem bre-

viores; femora antica feminarum et maris unici mihi cogniti pronoto

breviora; femora antica intus macula magna basali obscuriore de-

stituta, sulco ungulari et spinis discoidalibus ad basin minus appro-

pinquatis.

60 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

21. HH. basalis Sauvss. — Hierodula (Rhombodera) basalis

SAvss:; Mél -orti> 4: pryl 302: fn TOMS 2)

Patria: Java. (Mus. Holm. et Bruxell.) Borneo. (Coll. BRUNNER.)

Pronotum in medio latissimum, forma latitudineque nonnihil

varians, parte dilatata subtus subtiliter vel minus fortiter, ad pro

sternum fortius punctata. Pedes breviusculi. Trochanteres antici

apice macula parva fusca vel nigra notati. HElytra maris sat dense,

feminae densissime reticulata, stigmate majusculo, antice posticeque

plerumque fusco-limbato. Magnitudine varians.

22. H. laticollis SaAvss. — Hierodula (Rhombodera) laticollis

'Savss.;,Mél. sorth:.4:/"p. 136. H(1872)y:

Patria ignota. (Mus. Genev.)

2. Pronoto ante medium latissimo, parte laterali dilatata di-

stinetius punctata, subtus fortius reticulato-punctata, elytris multo

minus dense reticulatis, marginibus lateralibus distinetius denticu-

latis, stigmate minore, antice posticeque haud fusco-limitato, pedibus

longioribus, trochanteribus anticis apice immaculatis a precedente

distinguenda. G

ee. Pronotum minus, brevius, lobo postico lobo antico vix vel

haud plus quam duplo longiore; coxe&e antice lobo postico pronoti

multo longiores; femora antica pronoto longitudine equalia, intus

ad basin macula magna ferruginea notata, sulco ungulari et spinis

discoidalibus quam in precedentibus ad basin magis appropinquatis;

pedes antici validi.

23. H. tectiformis Sauss.

MANTIS Lin:, STÅL.

Mantis p. SAuss.

a. Core antice intus granulis obtusis pallescentibus consperse,

ad marginem superiorem per fere totam longitudinem impresse, lobo

postico pronoti longitudine subequales vel nonnihil longiores, intus

macula basali nigra, interdum pupillata, medium coxarum haud attin-

gente, notate; margo superior coxarum anticarum anguste compres-

stusculus, in utroque sexu distincete denticulatus; femora antica

pronoto longitudine wquales vel subequales: tibie antice extus spinis

typice septem armate.

1. M. religiosa Lin. — 2. M. capensis "SAuss.

Secundum specimen typicum a D. SAUSSURE missum M. ca-

pensis a M. religiosa vix est specifice distinguenda.

aa. Core antice intus levigate, non nisi ad marginem infe-

riorem granulis raris consperse, ad marginem superiorem tantum api-

cem versus obtuse impresse; margo superior coxarum anticarum haud

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:0 10. 61

compressus, apud mares inermis, apud feminas subiliter denticulatus;

tibie antice extus spinis typice novem armate.

b. Core antice intus macula vel maculis nigris vel subsau-

guineis notate; femora antica macula nigra destituta, angustiora,

sulco ungulari fere in medio vel paullo ante medium femorum posito;

pronotum minus breve, lobo postico lobo antico plus duplo longiore.

dö. M. pia SERV., STÅL. — 4. OM. prasina SERV. (= emor-

tualis SAVssS.)

bb. Coxceée antice Iintus maculis nigris vel subsanguineis desti-

tute, maculis circiter gquattuor albicantibus vel flavicantibus notate;

femora antica intus pone sulcum ungularem macula obliqua nigra

ornata, latiuscula, sulco ungulari quam in speciebus precedentibus

ad basin femorum magis appropinquato; pronotum breve, lobo postico

lobo antico haud plus quam duplo longiore.

5. M. natalensis STÅL.

CALLIMANTIS STÅL.

Iris p. SAUSS.

1. OC. Antillarum Savss. — Iris Antillarum SaAvss., Mém. Mex.

SL. L055 2. (1871):

Patria: San Domingo. (Coll. BRUNNER.)

STAGMOMANTIS Sauss., STÅL.

Stagmomantis SAUss. — Stagmatoptera p. SAuUss.

a. SP Clypeus frontalis brevis, fortius transversus, ruga

longitudinali laterali a margine laterali remota destitutus.

b. P2. Femora antica intus immaculata; campus costalis ely-

trorum latus; campus radialis alarum intus vitreus et fasciolis flavis

notatus, extus flavus et opacus.

1. S. sancta Savss. (= Stagmatoptera sancta SAuss.) — 2.

S. latipennis SAuss.

bb. SP. Femora antica intus plaga magna fusca vel macula

parva fusca vel nigra, ad marginem inferiorem et sulcum ungularem

posita, plerumque notata; campus costalis elytrorum marium hyalinus;

elytra feminarum fortiter abbreviata vel campo costali angustiusculo

instructa; campus radialis alarum per totam longitudinem et latitu-

dinem flavus et opacus, intus interdum maculis nonnullis parvis de-

coloribus et vitreis notatus.

3. ÅS. carolina L. — 4. AS. Nahua SAVss.

62 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

aa. SP. Clypeus frontalis minus brevis, minus fortiter trans-

versus, ruga longitudinali laterali a margine laterali distincte remota

instructus; campus costalis elytrorum marium maxima parte coloratus

et opacus, feminarum angustus; campus radialis alarum feminarum

intus longe apicem versus late vitreus, flavo-venosus, extus et apice

Hlavus et opacus.

3. S. domingensis P. B.

THESPIS SErv., STÅL.

Angela SERV., SAUSS.

a. P9. Margines laterales pronoti per maximam partem longi-

tudinis dentati; lobus anticus pronoti a basi usque ad apicem vel

saltem longe ultra medium sensim angustatus.

körd sjulgide SAvss: — 2; d brachyptera STOLL.

aa. 8. Margines laterales pronoti "in lobo antico denticulis

obtusiusculis, quam in divisione precedente minoribus, armati, in lobo

postico inermes, nec nisi anterius granulis nonnullis minutissimis ob-

tusissimisque loco denticulorum instructi; lobus anticus pronoti in

parte brevi basali antrorsum angustatus, dein per maximam partem

longitudinis marginibus parallelis vel subparallelis instructus.

3. IT. trifasciata STÅL. — Fusco-grisea; elytris concoloribus,

stigmate parteque vix dimidia apicali subferrugineo-fuscis; membrana

anali fusco-violacea, basi pallida; alarum area radiali fuscescente,

apice subferruginea, area anali violaceo-fusca, venis transversis flave-

scentibus instructa, fasciis tribus abbreviatis, aream radialem attin-

gentibus, pone medium positis, obscure violaceis, venis transversis

destitutis, apicali reliquis breviore, ornata, inter fascias violaceas et

ante fasciam anteriorem fascia flavescente vel suberocea notata; mar-

ginibus pronoti fusco-maculatis; lobo postico pronoti elytris vix

duplo longiore; segmentis septem apicalibus dorsi abdominis apice

tuberculo, in segmentis posterioribus elevatiore et acutiusculo, ar-

matis. ; P2. Long. corp. 102, pron. 43, lob, post. pron.:35, elytr.

19, ålar. o19,7/ Cox. ant..19;, fem.rant., 22, fem. postsS0= Hatten

61, pron. 4, elytr. 5, alar. 13 mill.

Patria: Bahia. (Coll. BRUNNER.)

TITHRONIE STAT

Acontista p. SAUSS.

1. TI. roseipennis Savss. — Acontista roseipennis Sauss., Mém.

Mex. 4pr 40:38: (1871):

Patria: Venezuela. (Mus. Holm.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 63

ARDESCA STÅL.

1. 4. vitreola StTåL. — Virescens; elytris alisque decoloribus,

vitreis, venis virescente-albicantibus instructis, illorum campo costali

dilute virescente, subhyalino, venis transversis, cum vena radiali

angulos rectos formantibus, instructo, vena radiali intermedia sub-

crocea; marginibus lateralibus pronoti per fere totam longitudinem

denticulis obtusiusculis fuscis instructis; coxis anticis in margine

inferiore denticulis nonnullis minutissimis obsoletissimisque instructis,

in margine superiore denticulis acutis fuscis circiter septem et non-

nullis minoribus pallidis armatis, parte vix tertia apicali interiore

coxarum anticarum, trochanteribus anticis intus, femoribus anticis

basi intus nigris; coxis trochanteribusque anticis extus, basi femorum

anticorum extus, horum quoque macula parva exteriore ad medium

marginis dorsalis ferrugineis vel ferrugineo-nebulosis; geniculis po-

sterioribus ferruginantibus; articulo primo tarsorum posticorum arti-

culis reliquis simul sumtis nonnihil longiore. &. Long. corp. 36,

pron. 1441, lob. post. pron. 11434, elytr. 27, alar. 28, cox. ant. 73,

temstantn9; fem.post. 93, Latsicap. 5, pron 23, elytri6; alar.

12 mill.

Patria: Columbia. (Coll. BRUNNER.)

Parastagmatoptere flavoguttate magnitudine, colore, pictura

coxarum anticarum et forma partium plurimarum simillima, pronoto

longiore, elytris alisque minus dense reticulatis, tibiis anticis spinis

numerosioribus armatis, tibis posticis haud carinatis diversa. Car-

dioptere sublobate, sec. figuram CHARPENTIERII, quoque simillima,

sed minor, coxis anticis minutius denticulatis, femoribus posticis

prope apicem lobo destitutis, elytris vitta brunnea radiali de-

stitutis, campo costali virescente, subopaco, venis transversis hujus

campi haud obliquis, nec non notis genericis facile distinguenda.

Femina ignota.

CARDIOPTERA BuRrua., STÅL.

Cardioptera p. SAUSS.

1. CC. sublobata SERv. — Cardioptera sublobata Sauvss., Mém.

Wiextror ap 79... 4. (1871).

Patria: Brasilia. (Mus. Holm.)

PHOTINA BurmM., STÅL.

Cardioptera p. SAUSs.

a. Femora antica in margine exteriore spinis quinque, preeter

spinam lobi genicularis, armata.

64 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUN.

1. P. reticulata BurMm. — 89. Mantis reticulata BuRM., Handb.

2:22. Pp. och. 461836).

Patria: Brasilia. (Mus. Holm.)

M. reticulata BURM. = femina M. vitree BURM., sec. SCHAUM.

2. P. pellutida SERV. — I. Mantis pellucida SErRV., Orth.

patiLo: 217 (1830).

Patria: America meridionalis. (Mus. Holm.)

An inas P. reticulate?

aa. Femora antica in margine exteriore spinis sex, preter spi-

nam lobi genicularis, armata.

3. P. amplipennis. STÅL. — CL. Cardioptera vitrea SAuss.,

Mems Meir pwT2. 22 (2871)!

Patria ignota. (Mus. Bruxell.) Brasilia, Guyana.

Mas mihi ignotus. Pronotum brevius, elytra latiora, margo

costalis elytrorum fortius rotundatus quam in P. reticulata.

4. oP. breviceps STÅL. — P. pellucide simillima, differt pro-

noto graciliore, capite minore, breviore, magis depresso, clypeo fron-

tali breviore, basi in medio magis rotundato, nec per totam latitu-

dinem sensim rotundato, lateribus partis anticae latioris pronoti pa-

rallelis, campo costali elytrorum angustiore, femoribus anticis an-

gustioribus, extus spinis sex, apicem versus fuscis, e maculis nigris

ortis, armatis, tibiis anticis superne linea nigra notatis, tarsis fere

totis nigris, pronoto femoribus posticis longiore, capite intra ocellos

nigro, fascia lineari nigra intraoculari ocellos tangente destituto. &.

Long. corp. 48, pron. 14, lob. post. pron. 11, elytr. 37, alar. 37,

cox. ant. 8, fem. ant. 9, fem. post. 113, Lat. cap. 6, pron. 23,

elytr. 10, camp. cost. elytr. 14, alar.: 14, fem. ant: 2 mill:

Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.)

Cerci longi. Vena ulnaris alarum ramos tres vel quattuor

emittens.

MIOPTERYX Sauss.

Miopteryz p. SAuss.

1. M. ciliata StåL. — Miopteryz ciliata Sauvss., Mém. Mex.

2 perl see ÄVCLSTI:

Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.)

BANTIA STÅL.

1. B. pygmea STÅL. — Oligonyz pygmea Sauss., Miss. Mex.,

Orthsöp.. ATI (1872):

Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0O 10. 65

Desecriptio Saussurii cum nostro specimine sat bene quadrat, di-

vergit autem tibiis anticis in margine exteriore (nec interiore) spinis

parvis quinque vel sex et una majore apicali armatis, in margine

interiore spinis tantum tribus magmnis, intermedia minore, nec non

spinulis nonnullis minutissimis obsoletissimisque instructis, praeterea

ad unguem spina magna a margine remota praditis, nec non vena

ulnari alarum ad partem tertiam apicalem furcata.

ASTAPE STÅL.

1. 4. denticollis StTåL. — Griseo-flavescens, elytris alisque al-

bicante-pellucidis; elytris pedibusque fusco-variegatis. &A. Long.

corp. 15, pron. 3, lob. post. pron. 13, elytr. 16, alar. 14, cox. ant.

Bratfemt ant. 4; fem., post. 4, tibapost. 4;, tars.post.,6,. Lat. cap.

23, pron. 2, elytr. 4, alar. 7 mill.

Patria ignota. (Mus. Bruxell.)

Secundum exemplum in spiritu interfeetum descripta. Statura

fere Bantige pygmeer, sed pronoto nonnihil breviore et latiore, ely-

tris alisque amplioribus. Caput leviter transversum. Vertex maxime

reclinatus, cum plano frontis angulum rectum formans, tuberculis

nonnullis parvis instructus. Tempora ad oculos tuberculis nonnullis

predita. Summum caput ad oculos in tuberculum obtusum eleva-

tum. Clypeus frontalis levissime transversus, angustiusculus, basi

angulum subrectum formans, marginibus lateralibus brevibus, leviter

elevatis. Pronotum supra coxas sat fortiter ampliatum, hinc an-

trorsum sensim angustatum, retrorsum sinuato-angustatum, margini-

bus lateralibus denticulis nonnullis obtusis obsoletis, et ante ampli-

ationem spina majore armatis; carina dorsali percurrente, in lobo

postico elevatiore, compressa et medio in dentem elevata, instruc-

tum; lobis ambobus fere zxeque longis, antico in disco, postico an-

terius tuberculis nonnullis, quibusdam subspiniformibus, armatis.

Elytra remote reticulata, parce obsoleteque, in venis principalibus et”

ad marginem costalem distinctius fusco-conspersa, prope basin ma-

cula fuscescente, subtriangulari, posterius fusciore, notata. Ale area

radiali apicem versus lata, apice subsemicirculariter producta, mar-

gine posteriore apiceque venarum are ejusdem fusco-conspersis.

Vena ulnaris alarum biramosa. Pedes graciles, fusco-conspersi et

annulati. Coxée antice sensim angustate, in margine superiore den-

ticulis compluribus et prope basin spina majore armate. Femora

antica angusta, ante medium latiora, tibiis plus duplo longiora.

Tibixe antice breves, in margine interiore spinis tribus, illa basi

proxima reliquis minore, instructae, in latere interiore preterea spina

ad unguem posita, a margine inferiore remota, armatee.

MUSONIA SrtåL.

Thespis Sauss.

a. Femora antica in margine interiore spinis duodecim armata;

tibie antice in margine exteriore spinis quinque, in margine interiore

spinis octo vel novem armate.

66 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

b. Q. Lobi laterales summi capitis distinete nonnihil elevati;

pronotum valde elongatum, lobo postico coxis anticis multo longiore.

1. Species magna, forte nova.

bb. Q. Lobi laterales summi capitis lobo medio altitudine

equales; pronotum minus longum, lobo postico coxis anticis longi-

tudine cequali.

2. M. surinama Sauvss. — Thespis surinama ”Sauvss., Mém.

Mex ert Prat29: och (IS

Patria: Surinam. (Coll. BRUNNER.) Venezuela. (Mus. Holm.)

aa. Femora antica in margine interiore spinis novem vel decem

armata; tibie antice in margine exteriore spinis tribus vel quattuor,

in margine interiore spinis quattuor, alternis magnis, alternis parvis,

armate, et preterea ad unguem spina magna, a margine inferiore

nonnihil remota, predite.

3. M. lineativentris STÅL. — M. suriname simillima, sed major,

obscurior, elytris alisque magis infuscatis, alis intus truncatis, an-

gustioribus, fere uti in Miopteryge formatis, vena ulnari alarum fur-

cata, pronoto longiore, lobo postico pronoti coxis anticis nonnihil

longiore, numero formaque spinarum tibiarum anticarum, femoribus

anticis intus ad marginem inferiorem maculis parvis duabus nigris,

vena basali, altera ”media, et extus linea longitudinali basali nigra

notatis, ventre linea lonvgitudinali subtili media, in apice segmen-

torum ampliata, nigra ornato, facile distinguenda. &. Long. SD

33, pron. 9, lob. post. pron. 63, elytr. 21, alar. 20, cox. ant. 543,

fem. ant. 6, fem. post. 11, tib. ant. 2, tib. post. 111, Lat. cap. 3,

pron. 2, elytr. 5, alar. 7 mill.

Patria: Columbia. (Coll. BRUNNER.)

Exemplum nonnihil minus Musei Holmiensis, e Chiriqui, speci-

fice vix diversum.

OLIGONYX Sauss., STÅL

a. Corpus minus gracile; caput mediocre; lobus posticus pro-

noti lobo antico haud multo longior; cozx& anticr lobo postico pro-

noti longiores et pone pronotum extendende.

1. O. Scudderi Savss. — Oligonyz Scudderi Sauvss., Mém.

Mex.s2:-sUEp LU. HORST:

Patria: Texas. (Mus. Holm.)

2. O. Uhleri StåL. — 0. Scudderi maxime affinis, differt

magnitudine nonnihil majore, elytris alisque obscurioribus, distincte

infuscatis, pedibus longioribus. ÖS. Long. corp. 34, pron. 84, lob.

post. pron. 43, elytr. 25, alar. 24, cox. ant. 63, fem. ant. 8, tib.

ant. 3, fem. post. 13, tib. post. 143, Lat. cap. 33, pron. 23, elytr.

Ssoalar: T0Amill:

Patria: Louisiana. (Mus. Holm.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:0 10. 67

aa.

Corpus gracilius; caput parvum; lobus posticus pronoti lobo

antico saltem duplo longior; coze antice lobo postico pronoti longi-

tudine subequales.

3. Species e Mexico.

THESPROTIA StåL.

1. T. filiformis Skvss. — Thespis filiformis Savss., Mém.

Mex Tp 128. 04 f. 26. (1871).

Patria: Brasilia. (Mus. Holm. et Coll. BRUNNER.)

1 (12).

Brud

Subf. VATIDAE STÅL.

Conspectus generum.

FP. Margo superior coxarum anticarum apice haud

ampliatus, pars apicalis coxarum parte anteapicali haud

vel vix latior; tibie antice superne tectiformes, haud de-

presse; summum caput elevatum, truncatum, lobis late-

ralibus lobo medio haud altioribus, et ab hoc sulco tan-

tum leviter impresso separatis, obtusis; vertex valde ob-

liquus; campus costalis elytrornm coloratus, opacus, ma-

gis minusve dense reticulatus et preterea venis transversis

rectis vel subrectis, magis minusve distinctis, e vena ra-

diali emissis, instructus; vena ulnaris alarum typice ramos

saltem duos emittens; antenna& marium sape pectinatae;

genera americana.

FP. Pedes antici validiores, femoribus latiusculis vel

minus angustis, superne haud sinuatis, margine dorsali

fere toto recto; coxa anticae apice vel prope apicem in-

tus rarissime nigre; vertex haud vel levissime 'convexus,

a temporibus sulco minus profundo separatus; oculi cum

temporibus minus fortiter antrorsum prominuli; femora

posteriora superne carinis obsoletissimis, ad partem plane

obliteratis, vel carina wunica obtusiore instructa, spina

geniculari seepe destituta. — (Gen. 1—3, Stagmatoptera

et affinia.)

Obs.: Vertice fortius obliquo, campo costali elytrorum

utriusque sexus colorato et opaco, elytris alisque femi-

narum longioribus, tibiis posterioribus carinis distinctis-

simis pluribus instructis, femoribusque posterioribus su-

perne saltem vestigio carinarum praeditis, hic typus po-

tius ad Vatem quam ad Stagmomantem appropinguandus

videtur; a Cardioptera spinis tibiarum anticarum minus

numerosis distinguendus.

3 (4).

4 5).

2 (0)

65):

HÖR EA)

STÅL, SYSTEMA MANTIODEORUM.

2. Clypeus frontalis saltem duplo latior quam longior,

sat fortiter transversus; stigma angustum, concolor, haud

obliquum, longitudinale, postice macula nulla vel parva

fusca terminatum, ad marginem interiorem macula ob-

scuriore destitutum; venz transverse campi costalis, sal-

tem anteriores, quam in genere sequenti fortius obliquee;

campus radialis alarum apice per totam latitudinem colo-

ratus et opacus; vena ulnaris alarum apicem versus vel

pone medium furcata; spina genicularis femorum posteri-

orum nulla; oculi plerumque extus angulum formantes.!)

= 15 Omyjops SAUSS.

FP. Oculi sensim convexi; antenne marium subtus ante

medium breviter obtuseque pectinate vel articulis subtus

apicem versus sensim incrassatis instructe: elytra femi-

narum, plerumque quoque marium, ad stigma macula fusca

vel ferruginante, secundum totam vel magnam partem

longitudinis stigmatis extensa, notata; venae transversae

campi costalis minus oblique; pars apicalis campi radi-

alis alarum tantum partim, nec per totam latitudinem,

coloratus et opacus; vena ulnaris alarum ante medium vel in

medio furcata; femora posteriora spina geniculari interdum

pradita.

SP. OClypeus frontalis saltem duplo latior quam longior,

rugis duabus longiludinalibus destitutus; elytra marium

stigmate nullo vel vitreo instructa, ad stigma macula fusca

destituta, campo radiali ad campum costalem haud nisi

angustissime et obsoletissime colorato; elytra feminarum

stigmate concolore instructa. ad stigma macula obliqua an-

gusta fusca notata; spina genicularis nulla; ale marium

pietura flava destitute. — 2. Parastagmatoptera SAuss.

AP. Clypeus frontalis minus fortiter transversus, circiter

dimidio latior quam longior, rugis duabus obtusis longi-

tudinalibus, interdum tantum apice distinguendis, in-

structus; elytra utriusque sexus ad stigma macula fusca

vel ferruginante, secundum totam vel magnam partem

longitudinis stigmatis extensa, notata; stigma plerumque

albicans vel eburneum, apud mares interdum decolor et

vitreum vel nullum; campus radialis elytrorum, apud

mares, saltem pone stigma ad campum costalem coloratus

et opacus; ale marium favo-picte; femora posteriora

spina geniculari interdum instructa. — 3. Stagmatoptera

BURM.

2. Pedes antici minus validi, femoribus angustis vel

angustiusculis, curvatis vel margine dorsali magis minusve

distinete sinuato, prope apicem interdum lobato, instructis;:

cox&e antice apice vel prope apicem plerumque nigra;

vertex tumidulus vel tuberculatus, a temporibus snulco

1) Stagmatoptera diluta ad hoc genus forte referenda.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 69

SEE.

9:1(10).

NOM)

tor)!

Lar (lö

13 (14).

profundiore separatus; oculi cum temporibus fortius an-

trorsum prominuli; femora posteriora supernpe carinis du-

abus distinctissimis, interdum partim foliaceis vel lobatis,

instructa, spina geniculari preedita; clypeus frontalis basi

in angulum, magis minusve elevatum vel productum, pro-

minulus. — (Gen. 4—6, Vates et affinia.)

FS. Femora posteriora recta vel apicem versus obsole-

tissime curvata; lobi geniculares femorum posteriorum

minus producti, obtusiores, apice rotundati; membrana

analis elytrorum feminarum albicans vel flavescens; ale

feminarum haud fusce; campus costalis elytrorum femi-

narum angustiusculus, per magnam partem longitudinis sen-

sim angustatus.

FQ. Femora antica superne prope apicem lobata; pedes

posteriores longiusculi; tibia posteriores ante medium

lobatae; venter lateribus et in linea media lobatus. — 4.

Vates BURM. Å

FP. Femora antica superne lobo destituta; pedes po-

steriores minus longi; lobi tibiarum posteriorum a basi

et ab apice aeque longe remoti; venter lobis destitutus.

sd. Theoclytes SERV.

2. Femora posteriora pone medium vel apicem versus

distinctissime curvata, lobis genicularibus quam in gene-

ribus duobus precedentibus plerumque magis productis,

magis angustatis, apice angustioribus, interdum acumi-

natis; elytra feminarum campo costali ultra medium lato,

posterius subito fortiter angustato, membrana anali tota

vel partim fusca; ale feminarum fusce. — 6. Pseudo-

vates SAUSS.

FS. Margo superior coxarum anticarum apice magis

”minusve ampliatus, pars apicalis coxarum parte antea-

pieali latior; tibia antice superne, saltem versus medium,

depressiuscule, teretiusculre, raro tectiformes; summum

caput elevatum, lobis lateralibus elevatioribus vel a lobo

medio incisura profunda separatis, magis minusve di-

stincete angulatis; campus costalis elytrorum coloratus,

partim vel totus subpellucens, irregulariter reticulatus,

venis tranusversis distinctis raro et tantum in parte ante-

riore preditus; vena ulnaris alarum simplex vel ramum unum

emittens; vertex tuberculatus; coxee antice prope apicem

plerumque nigre; genera africana et asiatica. — (Gen.

7—9, Popa et. affinia.)

S?. Corpus fortiter elongatum, gracile; caput depres-

sum, cum oculis sursum angustatum, bis os versus latio-

ribus; vertex tuberculo depresso, sulcato, instructus;

lobi laterales summi capitis altissimi, triangulares, lobo

medio multo altiores; pedes longi, graciles, apud marem

14 (13).

10616):

16-(15)

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

gracillimi; pars apicalis dilatata coxarum anticarum sat

longa, haud rotundata, antice subito angulum formans;

tibie antice femoribus plus dimidio breviores; pedes po-

steriores haud lobati; femora postica spina geniculari

destituta? loco spin&e foveola instructa; cerci breves,

crassiusculi; lamina supraanalis transversa, obtusa, apice

rotundato-truncata; pronotum minus fortiter carinatum;

tibie antice tectiformes, haud depresse. — 7. Danuria

STÅL.

AQ. Caput haud vel minus depressum; vertex tnberculo

elevatiore, haud sulcato, instructus; lobi laterales summi

capitis modice elevati, obtusiusculi; oculi fortius pro-

minuli, tumidi; pedes breves, validi vel validiusculi; pars

apicalis dilatata coxarum anticarum minus longa, anterius

rotundata; tibie antice femoribus dimidiis longiores; pedes

posteriores lobati; lobus posticus pronoti fortiter cari-

natus vel elevatus et tectiformis; tibia antice superne

obtusius teretiuscule vel depressiusculze.

2. Corpus fortiter elongatum; lobus medius summi capitis

sensim leviter sinuatus et utrinque versus lobos laterales

sensim leviter adscendens, nec ibidem in tuberculum ele-

vatus, lobi laterales leviter elevati; vertex anterius prope

oculos tuberculo transverso instructus; clypeus frontalis

basi angulum distinetum, subtuberculatum, formans; pro

notum longissimum, lobo postico fortiter tectiformi; fe-

mora antica superne lobo destituta, subtus prope basin

angulum obtusum formantia, in margine exteriore quin-

quespinosa; femora posteriora spina geniculari destituta;

tibie antice sat longe et graciles, tantum in parte bre-

viore apicali spinis paucioribus, in margine interiore se-

ptem, in margine exteriore quinque, armatae; tibia poste-

riores superne carina distinctiore una instructe; cerci

latissimi, foliacei; lamina supraanalis transversa, obtusa,

rotundata. — 8. Arsacia STÅL.

2. Corpus minus elongatum; lobus medius summi ca-

pitis ad lobos laterales elevatus et ab his emarginatura

separatus; vertex tuberculo discoidali obtuso, sensim con-

vexo, rotundato, instructus; pronotum minus longum; fe-

mora antica superne prope apicem leviter lobata, subtus

basin versus sensim leviter rotundata, in margine exte-

riore quadrispinosa; femora posteriora spina geniculari

instructa; tibia anticae proportionaliter minus longe et

minus graciles, spinis numerosis per totam vel fere totam

longitudinem marginum armate; tibia posteriores superne

carinis distinctis duabus predite: cerci mediocres, teretes;

lamina supraanalis triangularis vel subtriangularis — 9.

Popa STÅL.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 71

OXYOPS Sauss.

Ozxyops Sauss. et Stagmatoptera p. SAuss.

a. PL. Ale apice fortius angustate et fortius producte, elytris

longiores; campi analis et radialis elytrorum per maximam partem

longitudinis et in areolis fere omnibus maculis hyalinis conspersi;

pedes posteriores longiores; femora antica et intermedia longitudine

equalia vel subequalia; pars apicalis producta alarum multo longior

quam latior; articulus primus tarsorum posticorum articulis reliquis

simul sumtis longior.

1. O. rubicunda SToLL. — Özxyops rubicunda Savss., Mém.

Mezsr ip. 41. 13 (1871).

Patria ignota. (Mus. Bruxell.) Surinam.

Pronotum fortiter elongatum, lobo postico femoribus anticis

longiore, femoribus posticis paullo breviore. HElytra apice in angu-

lum subrectum terminata. Long. corp. 58, pron. 25, lob. post.

pron. 19; elytr. 32, alar. 343, part. prod. alar. 8, cox. ant. 13,

fem. ant. 16, fem. post. 20, Lat. elytr. 10, part. prod. alar. 6 mill.

2. O. acutipennis STÅL. — OO. rubicunde maxime affinis, dif-

fert capite nonnihil breviore, oculis magis acuminatis, pronoto bre-

viore, femoribus posticis haud multo longiore, marginibus lateralibus

versus medium fortius denticulatis, lobo postico pronoti femoribus

anticis longitudine subequali, femoribus posticis multo breviore, elytris

angustioribus, parte tertia apicali fortius angustata et in angulum acu-

tum, apice ipso rotundatum, terminata, parte producta alarum angu-

stiore et proportionaliter longiore, articulo primo tarsorum posti-

corum nonnihil longiore. 9. Long. corp. 58, pron. 20, lob. post.

pron. 153, elytr. 32, alar. 34, part. prod. alar. 9, cox. ant. 122,

fem. ant. 15, fem. post. 183, Lat. elytr. 843, part. prod. alar. 5 mill.

Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.)

aa. PL. ÄÅle apice minus fortiter producte et minus acuminate,

elytris longitudine equales; campi analis et radialis elytrorum maculis

hyalinis multo minus numerosis conspersi; pedes posteriores breviores;

femora antica femoribus intermediis distinete longiora, lobo postico

pronoti distincte nonnihil breviora; pars apicalis producta alarum

Jere eque longa ac lata vel brevior quam latior; articulus primus tår-

sorum posticorum articulis reliquis simul sumtis longitudine subequalis.

3. O. media STÅL. — OO. rubicunde simillima, differt notis

supra allatis, oculis minus acuminatis, capite igitur angustiore, pro-

noto nonnihil breviore, elytris nonnihil latioribus et apice obtusio-

ribus, maculis hyalinis minus numerosis, in dimidio apicali nullis,

conspersis, apice magis subito angustatis et in angulum obtusius-

culum rotundatum terminatis, parte producta campi radialis alarum

breviore, fere zeque longa ac lata, sequilatera. 9. Long. corp. 54,

;

72 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

pron. 21, lob. post. pron. 16, elytr. et alar. 273, part. prod. alar.

5,-.cox. ant. 123, fem. ant. 15, fem. post. 17, Lat:selyte: TOMpaArE

prod. alar. 5 mill.

Patria: San Paolo Brasiliaxe meridionalis. (Mus. Holm.)

4. OO. obtusa STÅL. — Precedenti simillima et maxime affinis,

differt oculis extus angulum rectam formantibus, capite longiore,

elytris apice nonnihil obtusioribus, ramis radialibus campi costalis

minus obliquis, campo radiali alarum apice minus producto, parte

producta distincte breviore quam latiore, campis radiali elytro-

rum anterius et anali maculis hyalinis paucissimis conspersis. 2.

Long. corp. 95, pron. 233, lob. post. pron. 18, elyfr. et alar i 24

part. prod. alar. 4, cox. ant. 14, fem. ant. 17, fem. post. 18, Lat.

elytr. 11, part. prod. alar. 5 mill. .

Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.)

PARASTAGMATOPTERA Sauss.

1. P. flavo-guttata SERV. — Stagmotoptera flavo-guttata SAuss.,

Mém.. Mexadtap: 84:01 £uöss(k871)

Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.)

STAGMATOPTERA BUuURM., SaAUsSS., STÅL.

Stagmatoptera p. SAUSS.

a. SQ. Margines laterales pronoti denticulati, interdum magna

parte inermes; femora posteriora, vel saltem intermedia, spina geni-

culari destituta.

b. &5Q. Campus radialis elytrorum marium ad campum costa-

lem tantum pone stigma coloratus et opacus; ale feminarum ultra

medium flave, marium fasciolis flavis destitute.

1. S. supplicaria BURM.

bb. SP. Campus radialis elytrorum ad campum costalem per

totam longitudinem coloratus et opacus; ale utriusque sexus hyaline

et fasciolis flavis ornate.

2. S. hyaloptera STOLL. — 3. S. annulata STOLL.

aa. P. Margines laterales pronoti fortiter dentati; femora po-

steriora spina geniculari armata; mas mihi ignotus.

4, SS. predicatoria SAUSs.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4, N:o 10. 73

VATES Burwm., SrÅL.

Vates p. BURMm. — Zoolea SERV. et Sauvuss. —? Vates p. SAuss.

1. V. macropterus SToLL. — Zoolea macroptera Sauvss., Mém.

Next. f61lad. (1871).

Patria: Sancta Catharina Brasilie; Surinam. (Mus. Holm.)

THEOCLYTES SERV., STÅL.

Vates p. SAuss.

a. ÄAntenne marium pectinate, articulis processum sat lon-

gum, filiformem, fere in formam littere $ curvatum, subtus emit-

tentibus; ale maxima parte decolores et hyaline, margine costali

apice leviter (5) vel levissime (2) curvato; pronotum supra coxas

minus ampliatum, marginibus lateralibus subtiliter vel minus fortiter

denticulatis.

1. TI. sphingicornis STOLL. — Vates sphingicornis Sauss., Mém.

Mex Mp: 64-23 (1871):

Patria ignota. (Mus. Bruxell.) Guyana.

2. T. pectinicornis Står. — TT. sphlingicorni A maxime af-

finis et simillimus, differt femoribus posterioribus prope apicem

in carina dorsali interiore lobo minus elevato, in femoribus

postieis posterius angulato, preeditis, limboque costali alarum in

parte vix dimidia posteriore obscure fusca. &S. Long. corp. 47,

Pron. CL9; ob: post... pron. 1654 elytril 37; Calar.sa2, Coxs ant 93,

fem ant. (05 fem. post. 12, proc: cap. 13 mill.

Patria: Chiriqui. (Mus. Holm.)

aa. ÄÅntenne marium breviter et crasse pectinate, apicem versus

obtuse subdentate, processu inferiore articulorum crasso, recto, brevi;

ale margine costali quam in divisione precedenti apicem versus for-

tius curvato instructe, apud feminas ultra medium flavescentes:; pro-

notum magis ampliatum.

3. JV. serraticornis STÅL. — Flavescens (virescens); pronoti

marginibus fortiuscule nigro-dentatis, lateribus partis ampliate supra-

coxalis anterius infuscatis, lobo postico apice utrimque nigro-binotato;

pedibus ina modum congenericorum fusco-variegatis; femoribus an-

ticis lobis destitutis, posterioribus superne prope apicem in carina

interiore lobo obtuso leviter elevato, in femoribus intermediis inter-

dum deficiente, subtus prope apicem Jobo magno, posterius subacu-

tangulo, praeditis; tibiis posterioribus in medio lobis duobus magnis

instructis; processu capitis brevi, fisso, lobis sensim acuminatis,

leviter divergentibus. &2.

74 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

&A. Gracilior; marginibus pronoti minus fortiter et minus dense

dentatis; elytris alisque hyalinis, flavo-venosis, illorum campo costali

virescente, his apice dense fusco-reticulatis. Long. corp. 46, pron.

16 (?), elytr: 49, alar. 45, cox. ant. 93, fem. ant. 11, fem. post.

12;.proc. .eapa 13, Lat. pron. ;5, elytr, 915. alar.-2amul:

2. Robustior; marginibus pronoti fortius et densius dentatis;

elytris flavescentibus (virescentibus), opacis; alis ultra medium fa-

vescentibus et opacis, dein hyalinis, campo radiali apice fusco-reti-

culato. Long. corp. 54, pron. 22, lob. post. pron. 18, elytr.: 40,

alar. 3/7, Gcox. ant. 12; fem. ant. 15, fem. post. 16; Mat pron:ei,

elytr. 103, alar. 16 mill. rr

Patria: Antioquia Nova Granade. (Mus. Holm.)

Statura praecedentium, sed major, robustior, pronoto breviore,

supra coxas magis ampliato, et notis supra allatis distinetissimus.

PSEUDOVATES Sauss.

Vates p. Sauss. et Theoclytes SAuss.

a. SP. Pronotum supra coxas fortius et magis subito am-

pliatum, lateribus lobi antici parallelis; pedes posteriores lobati; se-

gmenta ventralia lateribus lobata; lobi geniculares sensim acuminati.

1. P. longicollis STÅL. — P. tolteco, mihi in natura ignotae

speciei, maxime affinis, distinctissimus autem videtur pronoto et

processu capitis multo longioribus, illo femoribus anticis fere duplo

longiore. 9. Long. corp. 68, proc. cap. 31, pron. 293, lob. post.

pron. 24, cox. ant. 14, fem. ant. 153, fem. post. 17 mill.

Patria: Mexico. (Coll. BRUNNER.)

aa. Pronotum supra coxas minus fortiter, obtusius et magis

sensim ampliatum, lobo antico posterius sensim ampliato; pedes po-

steriores lobis destrtuti.

b. Tubercula ocelligera contigua; lobi geniculares femorum po-

steriorum magis producti, apicem versus angustati vel acuminati,

magis minusve distincte triangulares.

2. P. agtecus Savss. — Theoclytes chloropheus Sauvss., Mém.

Mex. portran el (IST):

Patria: Mexico. (Mus. Holm.)

3. T. brevicornis STÅL. — P. chloropheo BLANCH. maxime

affinis, differt magnitudine majore, tuberculis ocelligeris in proces-

sum brevissimum, apice rotundatum, prominulis, margine costali ely-

trorum posterius obtusius sinuato; a P. azteco pronoto breviore,

elytrorumque margine costali posterius obtusissime sinuato facile

distinguendus. 9. Long. 74, pron. 32, lob. post. pron. 26, elytr.

49; 'cox. ant.” 173, fem.”ant. 19, fem. postr-19 mil

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 10. 75

Patria: Columbia. (Coll. BRUNNER.)

bb. 9. Tubercula ocelligera distantia, in processum brevem

prominula; lobi geniculares femorum posteriorum apicem versus vix

angustati, apice rotundati.

P. cingulatus DRURY. — Theoclytes cingulatus Savss., Mém.

Wexskrp 174; 2-(1871).

Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.)

ARSACIA STÅL.

Å. Ashmoliana WESTW. — Popa? Ashmoliana Sauvss., Mél.

Ortb. oc p. 209. 4. (1870):

Patria: India orientalis. (Mus. Holm.)

(6).

(0):

(2):

Subf. EMPUSIDAE STAL.

Conspectus generum.

SP. Pronotum longum vel longissimum, gracile, parte

saltem dimidia postica haud dilatata; pedes longi, gra-

ciles; cox2 antice pronoto multo breviores, apicem ver-

sus sat angusta, lobo apicali inferiore in processum tri-

angularem producto; dentes pectinis antennarum marium !)

elongati, angusti, compressi.

?. Elytra et ale breviuscula, illa opaca, campo costali

anterius fortiter ampliato, ramo ulnari primo simplici;

protuberantia capitis longa, medio utrimque dentata, sub-

tus carina media percurrente instructa, lateribus partis

apicalis foliaceis; pronotum longissimum, gracile, anterius

fortiter dilatatum, basi fortiter bituberculatum; abdomen

latum, fortiter ampliatum; pedes longi; femora antica su-

perne fortiter compresso-ampliata, subtus in margine ex-

teriore sexspinosa; femora posteriora prope apicem triloba.

— Gongylus THUNB.

FP. Elytra et alx longa, illa saltem ad marginem in-

teriorem hyalina, campo costali anterius in lobum ma-

gnum haud ampliato, ramo ulnari primo ramoso; prono-

tum gracile, supra coxas leviter ampliatum, basi leviter

tuberculatum ; abdomen angustum; femora antica angusta,

superne haud ampliata, subtus in margine exteriore quin-

quespinosa; femora postica superne prope apicem lobis

destituta.

1) An etiam in Gongylo?

76 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

4 (5). FQ. Carina longitudinalis media lateris anterioris pro-

cessus capitis fortiter abbreviata, tantum per partem ba-

salem ocellis proximam extensa; pars basalis crassissima

processus brevis, fortius angustata, pars apicalis subtus

excavata, marginibus magis minusve distinete compressis

vel foliaceis; caput latius; oculi magis prominuli. —

Empusa ILL.

5 (4). SP. Carma longitudinalis media processus capitis per-

currens, apicem versus tamen interdum nonnihil ob-

tusior, processus apicem versus tectiformis; pars basalis

crassissima processus minus brevis, minus fortiter angu-

stata; caput angustius; oculi minus prominuli; femora

posteriora nunce lobata, nunc lobo destituta; lobi geni-

culares femorum posticorum in spinam acutissimam pro-

ducti. — Idolomorpha BURM.

6 (1). &S2. Pronotum breviusculum, per maximam partem lon-

gitudinis sat fortiter dilatatum; pedes breviores, robusti-

ores; coxe anticx pronoto longitudine subaequales, pone

pronotum extendenda, apicem versus sensim leviter an-

gustate, lobo apicali inferiore apice haud producto; pro-

cessus capitis brevis, anterius carinis tribus percuren-

tibus instructus; ramus ulnaris primus elytrorum ramosus;

femora antica superne haud ampliata, subtus in margine

exteriore quinquespinosa, sulco ungulari haud longe a

basi posito; dentes pectinis antennarum marium breviores,

lati, subrotundati, basi coarctati. — Blepharis SErRV.

EMPUSA ILL., STÅL:

Empusa p. Sauvss.!)

a. SP. Pronotum dentibus marginalibus fortioribus instru-

ctum, supra coxas fortius dilatatum, parte dilatata angulata, ante

locum latissimum sensim sinuata; cox& antice prope basin parte me-

dia femorum anticorum fere latiores; processus lobi apicalis inferi-

oris coxarum anticarum sat longus, magis acuminatus; prucessus ca-

pitis proportionaliter gracilis; lobus femorum posticorum magnus.

1. E. fronticornis SToOLL. — Gongylus guttulus ”THUNB., Mém.

Ac. Pét. 5. p. 294. (1815). — Empusa fronticornis SaAuss., Mém.

OTtRar AT. Per 0: LU LST2).

Larva: Gongylus pauperatus ”THUNB., Mém. Ac. Pét. 5. p.

295:h(L8T5):

Patria ignota. (Mus. Holm. et Coll. THUNBERG.)

1) Idolomorpha longifrons Sauss. ad Empusam forte referenda, quod indicat

descriptio capitis.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 77

aa. Pronotum deniibus marginalibus subtilioribus instructum,

supra coxas leviter dilatatum, parte dilatata utrimque rotundata,

ante locum latissimum haud sinuata; coxe antice minus late, prope

basin parte media femorum anticorum subangustiores; processus lobi

apicalis coxarum anticarum breviusculus, minus acuminatus; lobus

femorum posteriorum mediocris vel parviusculus.

2. JE. egena CHARP. — Empusa egena Sauvss., Mél. orth. 3.

Pi r.MSLN):

Patria: Europa meridionalis, Asia minor. (Mus. Holm.)

3. E. Hedenborgi StåL. — E. egene&e simillima, distinctissima

autem pronoto pedibusque longioribus et gracilioribus, processu

capitis graciliore, igitur uti videtur longiore, parte intraoculari ca-

pitis angustiore, oculis majoribus, coxis anticis basin versus angusti-

oribus, femoribus anticis gracilioribus et tibiis plus duplo longioribus,

parte basali spinis destituta longiore et graciliore, elytris nonnihil

angustioribus, campo radiali alarum apice nonnihil magis produeto,

abdomine angustiore, carina coxarum posteriorum non nisi apicem

versus leviter ampliata, quod tamen verisimiliter, uti in congenericis,

variat. 89. Long. corp. (exc. proc. cap.) 62, proc. cap. 6, pron.

30, lob: post. pron. 251, elytr. 36, alar. 33, cox. ant. Sm NO enn.

amt. l0g, tba ant. 73, fem. post, 173, Lat. pron.-33, elytr.. 74,

alar. 16 mill.

Patria: Nubia ad Bahr el Abiad. (Mus. Holm.)

IDOLOMORPHA BUuRrmM., STÅL.

Empusa p. Sauvss. — Idolomorpha Pp. SAuUss.

a. Femora posteriora prope apicem lobata.

1. I. Wahlbergi Står. — Empusa Wahlbergi Står, Öfv. Vet.

koolork: i87I, p.002. 1.

Patria: Caffraria. (Mus. Holm.)

aa. Femora posteriora lobo destituta. — Idolomorpha BURM.

Subf. HARPAGIDAE STÅL.

Conspectus generum.

1 (16). &SP. Clypeus frontalis rugis vel carinis duabus longi-

tudinalibus distantibus instructus; clypeus basi subito

magis minusve, nunc leviter, nunc fortiter elevatus et

ibidem celypeo frontali altior; vertex fortiter obliquus, in

2 (5).

3 (4).

4 (3).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

disco tumescens vel tuberculatus; tempora cum oculis

fortiter antrorsum prominentia; oculi ceonoidei; genz late,

fortiter extrorsum vergentes; carina inferior femorum po-

steriorum apicem” versus, rarissime per totam longitudi-

nem, in laminam vel lobum ampliata; femora posteriora

spina geniculari predita; spina apicales marginis exte-

rioris tibiarum quam spin&e basales plerumque longiores,

minus curvatzae vel obtusate et minus cumbentes. — (Gen.

F==8; Harpas etraffinia.)

2. Femora antica spinis discoidalibus tribus armata;

discus verticis in processum sat longum elevatus; lobus

anticus pronoti fortiter elevatus, gibbosus, lobo postico

altior; lobus posticus pronoti basi bituberculatus; se-

gmenta dorsalia et quaedam ventralia, haec interdum leviter,

lateribus ampliata vel lobata; oculi sensim convexi vel

obtuse subconoidei; tibixe posteriores superne haud cari-

nate, teretes. — (Gen. 1—2, Pseudocreobotra.)

2. Clypeus tectiformis, basin versus sensim fortiter ele-

vatus, basi in angulum acutum prominens; carina clypei

frontalis retrorsum sensim alte elevatae et basi in spinam

producte; discus verticis fortiter tumidus et antice pro-

cessum angustum, subtus planum vel concaviusculum,

apice emarginatum, emittens; summum caput ad oculos tu-

berculatum; oculi fortiter prominuli, angulati, angulo ro-

tundato, sinu temporali sat profundo; antenn: crassiu-

sculze, articulo primo elongato; pronotum breve, supra coxas

alato-dilatatum, dilatatione anterius latissima, lobo postico

brevi, lateribus pone dilatationem angulum acutissimum

fortissime deflexum formantibus, margine postico anguli

fortiter reflexo; lobi apicales coxarum anticarum contigui;

femora antica in margine exteriore spinis quattuor, basi

incrassatis, armata; abdominis latera fortiter lobata, se-

gmenta ventralia quoque in medio lobata; ocelli majores

et in tuberculis obtusis minus elevatis positi. — 1. Pseu-

docreobotra SAuss.

2. Clypeus basin versus transversim convexus, basi leviter

et obtuse elevatus; carin& clypei frontalis minus elevatze,

ubique fere seque altae. basi in spinam haud extense;

discus totus verticis in processum crassum, teretem, lon-

giorem quam latiorem, sensim leviter gracilescentem, apice

emarginatum, elevatus; summum caput ad oculos haud

tuberculatum; oculi minus prominuli, sensim convexi,

sinu temporali obtusissimo; antenn gracillima, articulo

primo brevi, crassiore; pronotum supra coxas leviter am-

pliatum, lobo postico lobo antico circiter duplo longiore,

medio obtuse coarctato, margine laterali posterius angu-

lum obtusum formante; lobi apicales coxarum anticarum

divergentes; femora antica in margine exteriore spinis

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 4. N:o 10. 79

& (2):

6 (13).

Få CD

8 (9).

tOLElr).

tv (10):

quinque, usque a basi sensim vel subsensim gracile-

scentibus, armata: segmenta ventralia in medio haud

lobata, lateribus leviter ampliatis; ocelli parvi et in

tuberculis altioribus et minus obtusis positi. — 2. Calli-

bia STÅL.

SP. Femora antica spinis discoidalibus quattuor, et in

margine exteriore spinis totidem armata; lobus anticus

pronoti leviter vel modice elevatus, lobo postico haud

altior; oculi conoidei vel subceonoidei, sinu temporali pro-

fundissimo, angulato; antenne graciles.

SP. Oculi acutiores et processu subeonico vel spini-

formi laevigato terminati; tibie posteriores superne cari-

nate vel tectiformes:; tuberculum, in quo positi sunt

ocelli posteriores, ultra ocellos prominulum. — (Gen.

3—6, Harpa.)

FP. Ocelli in tuberculo communi, alto vel altissimo,

superne plano, apice fisso, positi; vertex disco leviter

tumescens; lobi apicales coxarum anticarum divergentes,

sinum amplectentes; femora posteriora subtus ad apicem

dilatata; sinus temporalis oculorum profundissimus, acu-

tangulus.

FS? Clypeus basi fortius elevatus; clypeus frontalis basi

in angulum acutum prominens; tuberculum ocelligerum

longius; pronotum breve, supra coxas et per magnam

partem longitudinis fortiter rotundato-dilatatum, pone

dilatationem a supero visum subito emarginatum, mar-

gine laterali a latere viso ibidem angulum acutiusculum

formante, lobo postico basi bituberculato; latera abdo-

minis lobata. — 3. Harpax SERV.

7. Clypeus basi leviter elevatus; clypeus frontalis basi

obtuse rotundatus vel subangulatus; tuberculum ocelli-

gerum breve; pronotum supra coxas leviter ampliatum,

basi haud vel obsolete tuberculatum, margine laterali

prope basin angulum obtusum formante; latera abdominis

haud lobata.

2. Pronotum breve, pone dilatationem supracoxalem le-

viter productum; coxe antice longe pone pronotum ex-

tendende ; femora et tibixe postica aeque longa; articulus

primus tarsorum posticorum brevis. — 4. Pseudarpaz

SAUSS.

$?. Pronotum elongatum, pone dilatationem supracoxalem

longe productum; coxwe antice pone pronotum haud vel

LEONE Åre : ; ;

vix extendend&a; tibiae posticae femoribus breviores; arti-

culus primus tarsorum posticorum valde elongatus. 9.

Galinthias STÅL.

(7).

(6).

(14).

(GO

(26).

(23).

STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

2. Frons tuberculis tribus leviter elevatis, distantibus,

in quo positi sunt ocelli, instructa, tuberculis posterioribus

ultra ocellos leviter prominulis; ecarm&e clypei frontalis

basin versus elevatiores; vertex in processum subceonicum,

subtus concaviusculum, elevatus; pronotum breve, supra

coxas latiusculum, marginibus autem leviter dilatatis, po-

sterius leviter productum, margine laterali posterius an-

gulum vix ullum formantibus: elytra pone medium quam

in generibus reliquis affinibus multo magis angustata:;

femora posteriora subtus per totam longitudinem fortiter

ampliata; lobi apicales coxarum anticarum contigui. —

6. Hymenopus SERV.

AP. Oculi obtusius conoidei, in processum levigatum

haud extensi, cono summo autem interdum lavigato vel

tuberbulo laterali instruceto; sinus temporalis oculorum

profundus, subrectangularis; tuberculum, in quo positi sunt

ocelli posteriores, ultra ocellos haud elevatum: lobi apicales

coxarum anticarum contigui; latera abdominis haud lo-

bata; pronotum breve, supra coxas leviter ampliatum,

pone ampliationem leviter productum. — (Gen. 7—38,

Ureoboter.)

FP. Oculi summi tuberculo laterali destituti; tibia po-

steriores superne teretes, postice femoribus longitudine

equales vel subequales. — 7. Creoboter SERV.

AA DOeculi tuberculo parvo laterali exteriore instructi;

tibia posteriores superne distinctissime carinate, postica

femoribus distinete breviores. — 8. Helvia STÅL.

F?. Clypeus frontalis rugis duabus longitudinalibus ple-

rumque destitutus, rarissime rugis duabus instructus, in

quo casul) spine omnes marginis exterioris' tibiarum

equaliter et maxime curvatex et cumbentes, nec non oculi

summi extus sensim obtuse convexi, haud conoidei.

FP. Spin marginis exterioris tibiarum anticarum, spina

apicali longiore excepta, omnes 2equaliter curvatae et cum-

bentes; femora antica spinis discoidalibus quattuor et in

margine exteriore spinis quattuor armata; femora poste-

riora spina geniculari instructa; clypeus frontalis brevis,

fortiter transversus, basi in medio plerumque in angulum

acutum dentiformem, libere prominulum, productus: ge-

nera orbis antiqui.

2. Femora posteriora subtus lobulo destituta; summum

caput distinctius elevatum; vertex antice ad ocellos haud

elevatus; elyvtra colorata, opacula, venis anali et axillari

libere excurrentibus, apicem versus inter se et cum vena

ulnari interiore leviter convergentibus, interdum leviter

!) Odontomantis.

a, ES

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD.: HANDLINGAR. BAND 4, N:O 10. 51

abbreviata; area radialis alarum apice sat producta. parte

pk producta sensim angustata, margine costali apicem versus

rotundato. — (Gen. 9—11. Odontomantis et affinia.)

19 (22). 9. Summum caput obtuse sinuatum; pronotum breve,

lobo postico pone ampliationem supracoxalem haud vel

levissime angustato, lobo antico dimidio vel vix duplo

longiore; coxe anticae pronoto vix vel parum longiores,

pone pronotum sat longe extendendsae, lobis apicalibus

divergentibus, sinum obtusangulum vel subrectangulum

amplectentibus; spinge marginis exterioris tibiarum an-

ticarum maxime cumbentes, marginem tangentes.

20 (21). 9. Clypeus transversim levissime carimato-elevatus; cly-

peus frontalis brevissimus, basi sensim obtuse rotundatus,

rägis destitutus; vena ulnaris alarum ramos duos —

quattuor emittens. — 9. Antissa STÅL.

21 (20). 9. Clypeus transversim fortiter angulato-elevatus: cly-

peus frontalis minus brevis, basi in angulum dentiformem

prominulus, rugis duabus distantibus, retrorsums diver-

gentibus, instructus; vena ulnaris alarum simplex. — 10.

Odontomantis SAUss.

22 (19). 2. Summum caput truncatum; clypeus transversim obtu-

sangulariter elevatus; clypeus frontalis basi in angulum

acute dentiformem libere prominulus; pronotum elon-

gatum, pone ampliationem supracoxalem distincte angu-

statum, lobo postico elongato: coxa antice pronoto bre-

viores, ad basin pronoti extendendeae, lobis apicalibus haud

divergentibus, subceontiguis; spinse marginis exterioris tibi-

arum anticarum acuminate, curvatae, cumbentes, a mar-

gine tamen distantes; generibus duobus pracedentibus,

prasertim Odontomanti, maxime affine genus, pronoto lon-

giore et spinis tibiarum anticarum minus fortiter cum-

bentibus divergens. — 11. Anaxarcha STÅL.

23 (18). SP. Femora posteriora subtus prope basin vel apicem

lobulo instructa; summum caput haud vel leviter eleva-

tum; elypeus frontalis basi in angulum dentiformem libere

prominulus; vertex cornutus vel apice pone ocellos subito

magis minusve, interdum obsolete, elevatus; pronotum

pone ampliationem supracoxalem distinete angustatum;

area radialis alarum apud mares modice producta, haud

truncata, margine costali apice magis minusve rotun-

dato, apud feminas haud vel levissime producta, trun-

cata vel subsinuato-truncata. margine costali apicem ver-

sus levissime rotundato vel toto subrecto. angulo costali

distineto, interdum lobato; oculi tumidi. — (Gen. 12—13.

Acromantis et affinia.)!)

1) Ad hunc typum verisimiliter referenda sunt genus Hestiasula, nec non

Sibylla tridens.

0).

27 (40).

29 (BA)

3S0U(STY:

STAL, SYSTEMA MANTODEORUM.

AP. Pedes posteriores breviusculi, graciles, femoribus

basin versus crassioribus, carina inferiore leviter elevata;

summum caput truncatum, haud vel vix elevatum; elytra

marium remotissime, feminarum dense reticulata, ramo

ulnari primo simplici; veng analis et axillaris libere ex-

currentes; area radialis alarum feminarum apice truncata,

margine costali recto. — 12. Acromantis SAuss.

SF. Pedes posteriores brevissimi, minus graciles; carina

inferior femorum posteriorum distinetius elevata; summum

caput leviter elevatum; elytra minus dense reticuiata,

ramo ulnari primo ramoso; venze analis et axillaris ver-

sus marginem ulnarem are& analis currentes et cum hoc

margine confluentes; Acromanti valde affine genus. —

13. Ambivia STÅL. i

AA. Spine basales marginis exterioris tibiarum antica-

rum quam spina apicales minus curvata vel minus acu-

minata, minus longae et magis cumbentes; clypeus fron-

talis in angulum dentiformem integrum basi haud pro:

ductus, minus brevis, interdum sat longus.

AP Femora antica spinis "discoidalibus quattuor in-

structa; tibia anticae superne fortiter tectiformes.

SP. Venze analis et axillaris prope basin vena transversa

recta, venis transversis reliquis areze analis crassiore, haud

conjuncete: clypeus frontalis basi in medio haud sinuatus;

oculi processu cylindrico vel conoideo lxvigato destituti;

pronotum supra coxas fortius ampliatum; femora poste-

riora subtus prope apicem lobata; femora antica subtus

in margine exteriore spinis quattuor vel quinque armata.

FP. Vertex fortiter protuberans, protuberantia subtus

plana, marginibus carimiformibus vel foliaceis; pronotum

per maximam -partem longitudinis fortiter dilatatum, lobo

postico anterius gibboso; elytra feminarum opaca et den-

sissime reticulata; abdomen latissimum, rhomboideum :

femora posteriora superne pone medium, subtus ante et

pone medium lobata, spina geniculari crassa vel crassiu-

scula armata; lobi apicales coxarum anticarum typice con-

tigni; genera orbis antiqui. — (Gen. 14—15, Phyllo-

crania et affinia.)

FA. Protuberantia capitis apice in laminam foliaceam,

superne foliaceo-carinatam, continuata; oculi angusti; pro-

notum anterius minus fortiter dilatatum, antrorsum fortius

angustatum, marginibus lateralibus in marginem anticum

sensim arcuatim continnuatis; elytra et area radialis ala-

rum apice truncata vel subtruncata, illa apud feminas

sensim nonnihil angustata; vena radialis interior elytro-

rum in medio elytri divergens; vena analis et axillaris

libere excurrentes; area radialis alarum angulo apicali co-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:O 10. 83

21,30).

32 (29).

33 (34).

34 (33).

39 (28).

stali sublobato, margine costali prope apicem subsinuato ;

abdomen rhomboideum, latissimum, segmento quinto for-

titer dilatato; femora antica in margine exteriore quin-

quespinosa; tibixe posteriores supra subtusque fortiter

dilatatoe; spina genmicularis femorum posticorum mediocris,

sensim acuminata. — 14. Phyllocrania BURM.

2. Protuberantia capitis lamina foliacea marginibusque

foliaceis destituta; oculi minus angusti; pronotum ante-

rius quoque sat fortiter dilatatum, antrorsum minus an-

gustatum, apice obtuse rotundatum, marginibus lateralibus

antice angulum formantibus; elytra et area radialis ala-

rum 2pice sensim angustata, hujus pars apicalis sat pro-

ducta, margine costali posterius rotundato; vena radialis

interior elytrorum pone medium divergens; venöae anulis

et axillaris versus marginem ulnarem are analis currentes;

abdomen fortiter ampliatum, segmentis quarto et quinto

eque latis; femora antica in margine exteriore quadri-

spinosa; tibie posteriores haud dilatate, ante medium

nonnihil incrassata; spina genicularis femorum posticorum

magna, crassa, apice subito acuminata. — 15. Para-

blepharis SAUSSs.

SP. Vertex haud vel levissime protuberans, disco in-

terdum tumescente et tuberculato; pars ampliata pronoti

minus longa; lobus posticus pronoti anterius haud gib-

bosus; femora posteriora spina geniculari nulla vel me-

diocri, minus ecrassa, armata; abdomen feminarum fortiter

ampliatum; clypeus frontalis cireiter dimidio latior quam

longior; genera americana. — (Gen. 16—17, Epaphro-

dita et affinia.) i

9. Ampliatio supracoxalis pronoti sat magna et lata»

marginibus tamen minus late foliaceis; pedes validi, an-

tici compressi, lati; femora posteriora spina geniculari

armata, superne prope apicem, subtus prope basin et

apicem lobata; Hpaplhrodite valde affine genus. — 16.

Antemna STÅL.

SP. Pronotum supra coxas fortiter laminato-dilatatum ;

pedes minus validi, antici minus lati; femora posteriora spina

geniculari destituta, subtus prope apicem lobo instructa,

preterea lobis destituta; elytra et ale maris longa, illa

densce reticulata, sensim subampliata, apice rotundato-

subangulata, ramo ulnari primo ramoso; vena analis et

axillaris sensim divergentes et versus marginem interi-

orem excurrentes; aréa radialis alarum apice producta;

femina rite explicata mihi ignota. — 17. FEpaphrodita

SERV.

SF. Vene analis et axillaris elytrorum haud longe a

basi vena transversa obliqua, recta, venis transversis reli-

36 (37).

SEE

38 (39).

39 (38).

40 (27).

STÅL , SYSTEMA MANTODEORUM.

quis distinctiore et crassiore, conjuncta; clypeus fron-

talis basi in medio distinctissime trunecatus vel sinuatus:

oculi processu subeonoideo vel subeylindrico lavigato ter-

minati; pronotum supra coxas leviter ampliatum, mar-

ginibus levissime dilatatis; elytra et ale sexuum difformia,

marium ampla, longa, feminarum angustiora, dense reti-

culata, ramo ulnari primo simplici; vene analis et axil-

laris versus marginem interiorem libere excurrentes; coxce

anticee, saltem basin versus, tetragonze, basi in margine

superiore interiore tuberculo preditae, lobis apicalibus con-

tiguis; femora antica in margine exteriore spinis sex vel

septem armata, posteriora spina geniculari, saltem apud

mares, armata, subtus in utroque margine carinata; ab-

domen, presertim apud feminas, ampliatum. — (Gen.

18—20, Acanthops et affinia.)

SS? Femora antica subtus in margine exteriore spinis

septem armata; elytra et ale weque lönga, illa lata, colo-

rata, opaca, parte cireiter tertia. interiore subdecolore,

hyalina, campo costali lato, sensim angustato, margine

costali medio recto, apicem versus sensim arcuato, nullibi

sinuato vel lobato; ale decolores, hyalinge, campo radiali

producto, apice sinuato, ad marginem costalem in lobu-

lum prominulo, parte apicali colorata, opaca; cetera uti

in Acanthope. — 18. Metilia STAL.

FP. Femora antica in margine exteriore spinis sex ar-

mata; elytra et ala colorata, opaca vel opacula tota, illa

his nonnihil longiora.

AP. Elytra campo costali anterius latissimo, fortiter

rotundato, dein in medio vel pone medium et apicem

versus sinuato, inter sinus rotundato, margine costali bi-

sinuato; elytra marium ante et pone sinum medium fere

zeque lata, feminarum quam marium minus lata, pone

sinum medium angusta, parte apicali angustissima, cur-

vata, elongata; ale marium elytris parum hbreviores, femi-

narum fortiter abbreviatae; tibie posteriores marium su-

perne teretes vel teretiusculx, feminarum superne tecti-

formes, saltem intermediax superne ante medium magis

minusve amphata vel incrassate; coxce antica per fere to-

tam longitudinem distinctissime tetragonaex. — 19. Acan-

thops SERV.

SA. Elytra campo costali augustiusculo, margine costali

pone medium obsoletissime subsinuato; coxa anticae basi

tantum, licet hic quo minus distincte, tetragona, dein

apicem versus sensim compresso-trigonax; cetera uti in

Acanthope. — 20. Decimia STAL.

AP. Femora antica spinis discoidalibus tribus instructa,

in margine exteriore spinis quinque armata; tibixe antica

svd

— >

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O 10. 85

superne teretes vel obtuse subtectiformes; pronotum breve;

elytra marium hyalina, campo costali colorato, opaco,

elytra feminarum tota colorata, opaca; coxe anticae basi

vel basin versus magis minusve distincte tetragonzae; quoad

armaturam femorum hoc genus ad Coptopterygem et af-

finia appropinquat, directione autem et forma spinarum

exteriorum tibiarum anticarum ab his divergit, Acanthopi

sine dubio maxime affine. — (Gen. 21) 21. Acontistes

BURM.

PSEUDOCREOBOTRA Sauss.

TEE Nöcelläta" PR; Birro Kimpusa, ocellata Pi B.,.Insip, (10:

Orth.pl. 13... f.-2.:(1805).

Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.)

Statura minore, spinis exterioribus femorum anticorum basi mi-

nus incrassatis, macula discoidali nigra ocelli elytrorum dimidio mi-

nore, semiorbiculari, postice truncata, a P. Wallbergii divergens.

2. P. Wahlbergii StåL. — Harpax ocellata Serv., Orth. p.

158. 1. (1839). — Creobotra (Pseudocreobotra) ocellata Sauss., Mel.

OMNIA 2v0, 3. f. 47. (1870).

Patria: Caffraria, Sansibar. (Mus. Holm.)

CALLIBIA STÅL.

1. CO. pictipennis SERV. — Harpax pictipennis SErRv., Orth. p.

160. 4. (1870).

Patria: Cayenna. (Coll. BRUNNER.)

HARPAX | SERV., STÅL.

: 1. H. discolor Står. — H. tricolori maxime affinis, differt

magmnitudine majore, spina oculorum longiore, alis maris plaga di-

scoidali fusca destitutis, fascia fusca alarum feminze angustiore, ST.

Long. 26 mill.

Patria: Caffraria, Transvaalia. (Mus. Holm.)

PSEUDARPAX SAUsSs., STÅL.

1. oP. virescens SERvV. -— Harpax (Pseudoharpax) virescens

BAUSS.; Mel. orth. öd. pi 204. Lf... 48. (1870).

Patria: Massaua. (Coll, BRUNNER.) Senegal.

36 STÅL, SYSTEMA. MANTODEORUM.

GALINTHIAS STÅL.

1. G. amoena Sauvuss. — Harpaxz (Pseudoharpax) amoena SAuss.,

Mel. orth. 3: Suppl. p. 442. 2 (1871). f

Patria: Natalia. (Coll. BRUNNER.)

CREOBOTER SERV., STÅL.

Creobotra SAuss.

a. Vertex spina armatus; pars circiter quarta vel tertia api-

calis carin& inferioris femorum intermediorum et posticorum lobata

vel jfortius ampliata; macula antica flavicans elytrorum rotundata

vel subquadrangularis, a basi remota; femora postica pronoto longiora.

1. C. lobatus THUNB. — Mantis lobata ”THUNB., Nov. ins.

Spa Btppi GRIP UVSL CLS).

Patria: Java. (Coll. BRUNNER.) Africa meridionalis, sec. THUNB.

aa. Vertex spina destitutus; pronotum et femora postica «que

longa; carina inferior femorum intermediorum sensim nonnihil am-

pliata; pars circiter dimidia apicalis carin& inferioris femorum

posticorum fortius ampliata, lobata.

2. OC. episcopalis STÅL. — Magnitudine pieturaque C. lobato

simillimus, differt ab hac specie parte laterali capitis cum oculis

magis producta, pronoto granulato, macula flavescente antica elytro-

rum in angulum acutum longe versus basin extensa, macula flavi-

cante media a basi et apice axque longe remota, lineis arcuatis ni-

gris, que maculam illam terminant, extus et intus magis distantibus,

parte sanguinea arec radialis alarum apice recte truncata, parte basali

sanguinea are analis breviore, minore, pedibus brevioribus, forma-

que supra descripta carinze inferioris femorum posteriorum. $$. Long.

corp. 25, pron. 6, elytr. 19, alar. 17, fem. anti ojriemwpostes6;

Lat. pron. 4, elytr. 6, alar. 11 mill.

Patria: Borneo. (Mus. Holm.)

Tibiz antice extus spinis tredecim armate.

HELVIA STÅL.

1. H. cardinalis STÅL. — Creobotro sumatrano simillima,

ab hac mihi ignota specie differt magnitudine minore, elytris

ante medium striga flavida destitutis, ad venas radiales pone

partem tertiam basalem macula parva et in medio macula minutis-

sima fuscis notatis; tibiis anticis in margine exteriore spinis viginti

una — tribus armatis; pedibus posterioribus crassiusculis, femoribus

apice, tibiis tarsisque ferrugineo-fuscis, tibiis anguste pallido-bifa-

sciatis, tricarinatis; pronoto remote granulato, marginibus denticu-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:0O 10. 87

latis; angulo oculorum extus tuberculo parvo terminato. &. Long.

COS. pron. 43, elytr. 175 alar. 15, fem. ant. 6, fem. post 41,

Lat. pron. 23, elytr. 43, alar 8 mill.

Patria: Malacca. (Mus. Holm.)

ANTISSA STAL,

1. AA. pulera FABR. — Gonypeta (Iridopteryx) micans SAUss.,

Mél. orth. 3. p. 342. (1870).

Patria: Bengalia. (Mus. Holm.)

ODONTOMANTIS Sauss.

1. O. javana Savss. — Micromantis (Odontomantis) javana

SArSspÖMeLKorth -33.p; LST Sys 11 (1870)

Patria: Java (Coll. BRUNNER.)

ANAXARCHA STAL.

1. ÅA. graminea STÅL. — Virescens; alis decoloribus, hvyalinis,

viridi-venosis; spinis quibusdam interioribus femorum anticorum ni-

SSR O SI Lone corp., 32, pron. (1; ob. post. pron. 3; elytr. 24,

Alan NS NCOx.- (ANT. 437. tem. ant. Id, tb. ant. AT, fem. post. 93,

atsspronsro.nelytr., /. alar. 10 mill.

Patria: Darjeeling. (Mus. Holm.)

Quoad formam partium plurimarum et reticulationem elytrorum

Odontomanti javane simillima, ab hac specie summo capite minus

elevato, obtusiore, clypeo frontali basi in dentem acutiorem et non-

nihil longiorem prominulo, forma longitudineque prothoracis diver-

gens. Pronotum elongatum, supra coxas leviter ampliatum, carina

destitutum, anterius sulco longitudinali instructum, marginibus den-

ticulatis. - Margo superior coxarum anticarum minute denticulatus.

Cerci teretes, mediocres.

ACROMANTIS Sauss.

1. 4. oligonenwra HAAN. — ÅAcromantis oligoneura Sauvss., Mel.

Orton pt LOL 1:41 10:10L870):

Patria: Malacca. (Mus. Holm.)

Femina mihi ignota.

38 STÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

AMBIVIA STÅL.

— NN

1. 4. popa STÅL. — Grisea; elvtris alisque griseo-hyalinis,

illis ante medium fascia obsoleta obscuriore notatis; venis longitu-

dinalibus elytrorum : et arez& radialis alarum fusco-lineolatis. &-

Long. corp. 35, pron. 12, lob. post. pron. 83, elytr. 29, alar. 26.

cox. ant. 9, fem. ant. 101, tib. ant. 5, fem. interm. 5. fem. post.

6 mill.

Patria: Calcutta. (Mus. Holm.)

Species pedibus posterioribus brevissimis insignis, quoad habi-

tum et formam coxarum anticarum Popam quodammodo memorans.

Caput fere uti in Acromanti formatum, summum leviter elevatum,

lobo medio truncato, lobus lateralibus nonnihil altiore. Clypeus

transversim angulatim elevatus. Clypeus frontalis basi in angulum

rectum dentiformem libere prominulus. Vertex antice pone ocellos

tuberculo dentiformi, subtus plano, armatus. Pronotum modice elon-

oatum, dorso teres, supra coxas leviter ampliatum, marginibus late-

ralibus remote denticulatis; lobo antico etiam anterius sat convexo,

disco granulato, posterius suleato: lobo postico anterius sulco abbre-

viato, medio leviter ampliato, ipso carinato, et posterius carina brevi

instructo. Elytra uti in Åcromanti formata, sed densius reticulata.

Cox antice extus granulatae, intus prope' apicem nigricantes, mar-

gine superiore denticulis compluribus, inter quos quattuor mnigri

sunt, armato, apice leviter dilatato. Femora antica intus fusco-bi-

nebulosa, extus et in margine dorsali granulis raris minutissimis

nigris instructa, hoc margine prope apicem in lobum obtusangulum

elevato. Pedes postici brevissimi; carina inferior femorum distincte

elevata, prope apicem lobo angulato prsedita, carina femorum inter-

mediorum etiam prope basin sublobata. <Tibiz et tarsi posteriores

longitudine subaquales; tibia intermedix femoribus ejusdem paris

longitudine subaequales, posticr femoribus longiores. Cerei elongati,

compressiusculi.

ANTEMNA STAL.

1. 4. rapar STÅL. — Grisea; lobo postico pronoti medio

nigro-bimaculato ; pupa. Long. corp. 36, pron. 14, lob. post. pron.

93, cox. ant. 93, fem. ant. 103, tib. ant. 8, fem. post. 13, Lat.

pron../, fem. ant. 5 mill.

Patria: Chiriqui. (Mus. Holm.)

Clypeus frontalis magnus, vix dimidio latior quam longior.

Vertex disco tumidus et tubereulo acutiusculo anterius instructus.

Margines pronoti minute fusco-denticulati. Pedes antici compressi,

lati; coxis in marginibus denticulatis, dentibus quibusdam nigris;

femoribus extus granulis nonnullis nigris conspersis, superne fortiter

compressis, ampliatis, parte apicali angustata, margine dorsali obtuse

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O 10. $9

serrulato. Femora posteriora superne prope apicem lobo angulato,

subtus lobis duobus, subapicali maximo, instructa. Tibia poste-

riores superne tectiformes.

EPAPHRODITA SERV.

1. E. musarum P. B. — Epaphrodita musarum Sauvss., Mém.

Mexirtam. Log: Lt, (1871).

Patria: Port-au-Prince. (Coll. BRUNNER.)

METILIA STÅL.

1. M. integra STåL. — Olivaceo-virescens, parte colorata et

opaca elytrorum alarumque fusco-nebulosa. &S? Long. pron. 10,

lobikpostupron. 2; elytr. 32, alar. 32, .cox. ant. d, fem. ant: 103,

tib. ant. 6, fem. post. 7, Lat. pron. 33, elytr. 12, camp. cost. elytr.

5, alar. 17, fem. ant. 23 mill.

Patria: Brasilia. (Mus. Holm.)

Quoad formam et proportionem partium plurimarum corporis

Decimie tessellate similis, ab hac specie preesertim elytris alisque

brevioribus, minus dense reticulatis, illis, presertim campo costali,

latioribus, alio modo coloratis, nec non femoribus anticis extus se-

ptemspinosis divergit. HFElytra lata, pone partem quartam basalem

sensim subangustata, apice fortius angustata et in angulum obtu-

siusculum, apice rotundatum, terminata; campo costali lato, prope

basin latitudinem dimidiam elytri occupante, dein sensim angustato,

margine costali anterius et posterius sat fortiter rotundato. Ala

decolores, campo radiali latissimo, parte apicali olivacea, opaca, fusco-

nebulosa, apice producta, rotundata et prope marginem costalem

sinuata, ad marginem eundem producta, margine costali apicem versus

levissime curvato. Coxeée antice in margine superiore exteriore ob-

soletissime granulatae. Femora antica margine dorsali teretiusculo,

basi haud elevato.

ACANTHOPS SERV., STÅL.

Acanthops p. Sauvuss. — Pseudacanthops SAUss.

a. SP. Vertex tuberculo discoidali destitutus; celypeus fron-

talis basi in medio ante ocellum truncatus vel obtuse latiusculeque

sinuatus; campus costalis elytrorum marium antice obtusius rotun-

datus. — Acanthops SERV.

b. Margo dorsalis femorum anticorum prope basin in lobum

haud elevatus; summum caput inter oculos levissime elevatum, trun-

catum; campus radialis alarum feminarum apice sat fortiter pro-

920 TÅL, SYSTEMA MANTODEORUM.

ductus; tibie intermedie feminarum ultra medium superne leviter

incrassate, postice vixz incrassate.

1. ÅA. sinuata SToOLL. — Acanthops sinuata Savuss., Mém. Mex.

4. p. 141. 1. (1870).

Patria: Brasilia, Rio Janerio, San Paolo. (Mus. Holm.)

bb. Margo dorsalis femorum" anticorum prope basin in lobum

obtusangulum elevatus; campus radialis alarum feminarum apice haud

productus. margine costali usque ad apicem subrecto, margine apicali

camporum radialis et analis conjunctim obtusissime rotundato, sinu

apicali nullo; tibie posteriores feminarum superne ultra medium di-

stinctius elevate vel incrassate.

2. ÅA. falecatu STÅL. — AA. sinuate simillima, differt notis

supra allatis, summo capite magis elevato, truncato, pronoto bre-

viore, segmento abdominali sexto quoque lateribus lobato cercisque,

apice sinuatis. SE.

SF. Mari 4. sinuate simillimus, notis supra allatis, magni-

tudine minore, tibiis posterioribus ultra medium nonnihil magis in-

crassatis divergens. — Long. corp. 32, pron. 9, lob. post. pron. 6,

elytr. 29, alar. 28, cox. ant. 7, fem, ant. 8, fem, post. 6, Hat cap.

5, pron. 23, elytr. 9, alar. 14 mill.

9. Femine AA. sinuate simillima, differt notis supra allatis,

elytris minus productis, parte dimidia apicali anterius angustiore,

tota sensim extrorsum leviter curvata, lobo costali inter sinus posito

minore et magis angulato, parte apicali caudiformi proportionaliter

latiore, vena radiali intermedia usque ad partem apicalem caudifor-

mem recta, nec pone sinum costalem mediam curvata, alis latioribus,

pedibus anticis nonnihil validioribus, tibiis intermediis superne ultra

medium sensim distincte compresso-elevatis, posticis ultra medium

distincetius incrassatis. — Long. corp. 32, pron. 11, lob. post. pron.

t,, elytr. 27, alär. 18, Cox, ant, 10, fem. alb. les lCoeshOSTES:

Lat. cap. 63, pron. 5, elytr. 73, alar. 10 mill.

Patria: Nova Granada. (Mus. Holm. et Coll. BRUNNER.)

3. 4. erosula STÅL. — Femine preaecedentis simillima, differt

tantum oculis minus antrorsum vergentibus, tuberculo apicali ocu-

lorum minus elevato, summo capite sensim leviter rotundato, ad

oculos levissime elevato, pronoto longiore, lobo antico posterius.

lobogque postico anterius distinetissime bituberculatis, elytrorum pro-

cessu caudiformi usque a basi subito incurvo, margine interiore

elytri igitur ad basin processus illius sat profunde sinuato, margine

interiore processus multierosulo. 9. Long. corp. 40, pron. 123,

löb. . post. pron. '8, elytr. '30, 'alar. 19; cox: ant: 10, fembant! 123,

fem. post. 9, Lat. cap. 63, pron. 43, elytr. 8, alar. 10 mill.

Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.)

Ad 4. tuberculatam Sauvss. appropinquare videtur, ab hac specie

autem pronoto breviore, verisimiliter quoque notis aliis distinguenda.

Quoad formam elytrorum media inter ÅA. sinuatam ct faleatam.

Articulus ultimus cercorum ampliatus, apice sinuatus.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o 10. 91

aa. &. Vertex tuberculo discoidali fortiter elevato, apice den-

tato, instructus; clypeus frontalis basi ante ocellum angulum formans,

angulo ipso Jisso vel acute bidentato; campus costalis elytrorum ma-

rium antice fortius et magis subito rotundatus, processus oculorum

longior et validior quam in divisione precedente. — Pseudacan-

thops SAuss.

4. ÅA. celebs Savss. — Pseudacanthops celebs ”Sauss., Mém.

Mexfdlep: 148 of 17: (1871).

Patria: Mexico. (Mus. Genev.)

DECIMIA STÅL.

1. D. tessellata CHARP. — Acanthops tessellata Sauvss., Mém.

Mex. 4. p. 143. 2. (1871).

Patria: Brasilia meridionalis, San Paolo. (Mus. Holm.)

EXPLICATIO TABULAE.

Fig. 1. Elytron Amelis Spallanzanie; a, vena radialis interior sim-

plex; b, vens ulnmares; c, ramus ulnaris primus ramosus:

d, vena analis; e, vena axillaris.

Fig. 2. Elytron Hierodule simulacri; a, vena radialis interior ra-

mosa; hb, ven&e ulnares; c, ramus ulnaris primus ramosus;

d, vena analis; e, vena axillaris.

Fig. 3. Elytron Acanthopis sinuate; a, vena radialis interior fur-

cata; b, vene ulnares; c, ramus ulnaris primus simplex:

3 d, vena analis; e, vena axillaris.

Fig. 4. Femur anticum sinistrum /Iridis oratorie, ab infero visum.

a, spin&e discoidales quattuor; 5, spine marginales ex-

teriores; c, spin marginales interiores.

SE bf a

itga” ff 2

åå | Sikph t arvä

4 AT lysatiia o Tarerta, dr yr

[UR böra NE Askås” kg Söt 2, Kr

US InOuUuDs Pau; ro SR

- BLACK sip " ( atla ville), 0

| i fö M b f tänt ; LE q iv

ja | ; NS f ; fis SYNE Pi A d

3 NA Rileestag 31 Lys ATE 4 SURA ke

AKNE Klä nISTEs put Tr ”" pöl - | AKA

AN - ÅA Jå

"uu Nu

I ökat! MD along un& ne

é us ja fö [ N i

ÅN bit , sant regn Ut TVN

; tr

åa. O6 än SA USA b. OLEADLIS TAM

nå vale UDDA Over og MRS RA RV

I u NI Mi

ST? SURA AO9 Ån IGT Yy N JET) SÄ cg

Ar UTA "Tid Ni lund

"k tätt tl gå latte gj | YRTATTEU UTAN

fa Dn ti rule VETE ey ma

vin bida NYA

RT ov sl denna ALYA ut Når

vi LJ

fler +

fj i +

' IA key '

a t

ON VERA ib |

f bh | i NN

l Yran C

108 | a nh f »

b f Ver (8

wu rmmb yt 2 | Fe

å wnr? ERAN i 4 |

Central Tryckeriet, Stockholm.

ö” hj

» pi

SÖN

ee Nod

åå "4

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 4, "N:o tl.

REDOGÖRELSER FÖR DE SVENSKA

EXPEDITIONERNA TILL MYNNINGEN AF JENINEJ

År 1876

A. E. NORDENSKIÖLD ock HJ. THEEL.

MEDDELADT DEN 13 DECEMBER 1876 OCH 14 FEBRUARI 1877.

STOCKHOLM, 1877.

P. A NOESTEDT & SÖNER.

KONGL. BOKTRYCKARE.

Er kt ua iå Kn KYMLI M Aa

: NÅ JåsA

SMD

Anledningen till och förloppet af 1876 års svenska expedi-

tioner till Jenisej framgå ganska fullständigt dels af den före

sjöresan i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning offentlig-

gjorda resplanen, dels af de berättelser om färderna, som efter

hemkomsten af mig och d:r THEEL afgifvits till de män, herrar

ÖSKAR DICKSON och ALEXANDER SIBIRIAKOFF, hvilka stält nödiga

medel för företagets åvägabringande till mitt förfogande. Det

torde derför ej vara af nöden, att för den berättelse om de ifråga-

varande färderna, som här 1 Bihanget till Vet. Akademiens

Handlingar intages, ytterligare omarbeta nämnda uppsatser.

Deremot hade det varit min afsigt att till dem bifoga

en kortfattad redogörelse för de under 1875 och 1876 års

sjöfärder till Jenisej gjorda vetenskapliga undersökningar.

Redan nu hafva dock dessa nått ett så stort omfång, att jag

nödgats inskränka mig till att lemna dels några meteoro-

iaka meddelanden, som förut ej blifvit offentliggjorda, dels

en fortsättning af den förteckning öfver arbeten och uppsatser

rörande våra sjöfärder i de SLE hafven, hvilken finnes

ringen i min Redogörelse för den svenska Polarexpeditionen

Bil.

Resplan för expeditionerna.

Sistlidne års expedition med Pröven väckte såsom bekant

stora förhoppningar om möjligheten att åtminstone under

en kort tid af sommaren åstadkomma en regelbunden sjö-

förbindelse mellan Europa och nordliga Asien. Ett fer-

hundraårigt sjöfartsproblem tycktes ändtligen hafva erhållit

sin lösning och nära nog en hel verldsdel blifvit öppnad för

verldshandeln och derigenom för odling och kultur. Från

månget håll gjordes dock det inkast, att expeditionens fram-

gång förmodligen berott endast på en lycklig tillfällighet och

4 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

att den omständigheten, att Pröven lyckats framtränga till

ett mål, dit hundrade andra förgäfves sträfvat, just visar,

att det öppna farvatten, som man nu mötte i dessa haf, utgjort

ett undantag från regeln, betingadt af ovanligt gynsamma

isförhållanden under Augusti månad 1875.

Dessa inkast har jag förut sökt gendrifva dels genom

att erinra om de färder till Beli ostrow öfver det förut så

illa beryktade Kariska hafvet, hvilka företagits af norska

fångsmän nästan hvarje år sedan 1869, af PALLISER 1869 samt

WiGGINS 1874, dels genom att fästa uppmärksamheten på det

inflytande, som utöfvas på isförhållandena öster om nämnda

ö af den ofantliga massa varmt vatten, som under sommarn

från Ob och Jenisej, tvenne af verldens största foder, ström-

mar ut i Ishafvet. Denna måste ovilkorligen till sensommaren

hafva rensat farvattnet långt utanför dessa floders mynningar,

till följd hvaraf det fartyg, som framträngt till Beli ostrow,

icke torde haft att befara något ishinder, om färden fortsatts

vidare t. ex. till Obdorsk eller Dudino.

I alla fall qvarstod dock det sakförhållande, att endast

ett enda af alla de fartyg, som från Nordkap seglat österut

med Ob-Jenisej till mål, nått sin bestämmelseort. Innan det

kunde komma i fråga att offra några betydligare penning-

summor på handelsföretag 1 denna riktning, var det derför

önskligt att genom ytterligare undersökningar erhålla bekräf-

telse på de förhoppningar, som 1875 års expedition framkallat,

vidgad kännedom om farvattnet, is- och väderleksförhållanden

m. m. 1 det Kariska hafvet samt Obs och Jenisejs mynnings-

vikar. Ett större och i praktiskt hänseende vigtigare mål, än

det som här föreligger, för en hydrografisk expedition torde

för det närvarande knappast vara möjligt att uppställa.

Liksom alla de expeditioner, hvilka från Sverige blifvit

afsända till de arktiska trakterna, var äfven 1875 års expedi-

tion åtföljd af en stab af vetenskapsmän, hvilka ej allenast

insamlat ett nytt rikligt material till utredande af No-

vaja Semljas naturförhållanden, utan äfven verkstält om-

fattande undersökningar af det Kariska hafvets förut alldeles

okända djur- och växtlif. För växt- oah djurgeografien och

för polarländernas geologi, hvilken lemnat och fortfarande

lemnar oss så ofantligt vigtiga upplysningar om jordklotets

forna beskaffenhet, äro dessa undersökningar af stor vigt.

Men ett så omfattande, förut oberördt vetenskapligt forsk-

SIHANG TILL K. SV. VET. /AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 5

ningsfält kan naturligtvis ej skördas under en enda arktisk

somimars korta arbetstid. En fortsättning af de här påbörjade

vetenskapliga arbetena var derför högligen önskvärd. I ännu

högre grad var detta fallet med de undersökningar af Jenisej-

dalens naturförhållanden, hvilka anstäldes af dem bland ex-

peditionens medlemmar, som återvände uppför denna flod

och genom mellersta Sibirien till Europa. Expeditionen fram-

gick visserligen här öfver trakter, bekanta genom CASTRÉNS,

MIDDENDORFFS och SCHMIDTS utmärkta arbeten, men äfven här

förelåg, till följd af forskningsfältets omätliga utsträckning.

något nytt för nästan hvarje steg man tog. Undersökningarna

här lemnade dessutom, jämförda med kända sakförhållanden

i Skandinavien, vigtiga upplysningar rörande landets lämp-

lighet för odling, en fråga naturligtvis af oberäknelig betydelse

vid pröfningen af de fördelar, den nu i fråga varande sjö-

förbindelsen verkligen kan komma att i en framtid medföra.

Det är förnämligast dessa omständigheter, som jag ansett

mig böra taga i betraktande vid uppgörande af planen för

detta års expedition till Nord-Sibirien och dess omgifvande

Ishaf, till hvilken herrar ÖSKAR DICKSON och ALEXANDER 5SI-

BIRIAKOFF lemnat nödiga medel, den förre med särskildt ut-

tryckt önskan, att den nya expeditionen måtte i så omfattande

skala, som förhållandena det medgifva, fortsätta de under

sistlidna års expedition började forskningar.

Då det var önskvärdt, att undersökningen af naturför-

hållandena i mellersta och nordliga Sibirien och särskildt

Jenisejdalen skulle åter upptagas under en tidigare del af

året, måste en del af expeditionens deltagare redan i April

månad afresa landvägen öfver Petersburg, Moskwa, Jekaterin-

burg m. m. till staden Jenisejsk, för att derifrån med båt

begifva sig utför floden till dess mynning. För naturforskare,

som förut gjort sig förtrogna med norra Skandinaviens växt-

och djurverld, erbjöd sig genom en sådan båtfärd ett utmärkt

tillfälle till jämförande studier af Sibiriens och Skandinaviens

naturförhållanden, hvilka ej allenast borde blifva af stor vigt

för kännedomen om såväl Rysslands och särskildt Sibiriens

som Skandiviens flora och fauna, utan äfven, såsom jag förut

antydt, af verklig praktisk betydelse för bedömandet af mel-

lersta Sibiriens odlingsvärde. Dessutom har landexpeditionen

1 uppdrag att utföra de för utrönandet af Jenisejs segelbarhet

oundgängliga lodningar och andra hydrografiska arbeten,

6 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

äfvensom särskildt att undersöka farvattnet i Jenisejs nedre

Igpp mellan Dudino och Mesenkin, för att vid fartygets an-

komst till sistnämnda nära Jenisejs utlopp belägna ställe der-

ifrån kunna lotsa detsamma till dess egentliga bestämmelseort

Dudino. Befälet öfver denna afdelning af expeditionen har

jag uppdragit åt zoologie docenten HJ. THÉEL från Upsala.

Utom honom deltaga i densamma två botanister, rektor M.

BRENNER från Helsingfors och docenten H. W. ARNELL från

Upsala, samt två zoologer, d:r J. SAHLBERG från Helsingfors

och kand. F.- TryYBom från Upsala.

Det torde redan genom de allmänna tidningarne vara

bekant, att desse herrar lyckligen framkommit till Jenisejsk

och derifrån påbörjat den tilltänkta båtfärden mot flodens

mynning.

För hufvudafdelningen af expeditionen, hvilken skulla

framtränga sjöledes till Jenisej, har jag förhyrt ångbåten

Ymer från Göteborg. Ymer är ett starkt fraktfartyg, bygdt

af ek, af första klassen 1 Veritas, om 400 tons drägtighet,

har full segelrigg och en ångmaskin af 45 hästkrafter. Dess

medelhastighet under full last, utan användning af segel,

beräknas till 6 '/> knop. Besättningen utgöres af kapten N.

ERICSON, två styrmän och elfva man. Fartyget innehar, då

expeditionen lemnar nordliga Norge, 9,000 k.-f. kol, mot-

svarande 40 dygns gång med full maskin, och är för säker-

hetens skull provianteradt för 14 månader. Med denna del af

expeditionen följa utom undertecknad docenten F. KJELLMAN

och d:r A. STUXBERG, båda deltagare i 1875 års expedition,

den förre äfven i öfvervintringsexpeditionen 1872-—713 i

Mosselbay.

Den med Ymer nu afgående expeditionen är, såsom af ofvan

stående synes, icke något handelsföretag, utan en vetenskaplig

expedition med hufvuduppgift att undersöka farvattnet mellan

Ob-Jenisej och nordliga Norge. Men sedan ryska regeringen

på det mest förekommande sätt undanröjt de svårigheter,

som tullförhållandena hotade att uppställa mot införandet af

varor till dessa trakter, der några tulltjenstemän naturligtvis

ännu icke finnas anstälda, har jag dock, för att dymedelst

praktiskt öppna den nya handelsvägen, ansett mig böra med-

taga ett mindre parti för norra Sibirien lämpliga varor, för

det mesta medsända som prof af svenska fabrikanter, och,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O Il. 7

om tillfälle dertill erbjuder sig, skall jag äfven söka erhålla

återfrakt från Sibirien till OR

Under Maj, Juni och större delen af Juli kan man ej på-

räkna att möta öppet vatten öster om Novaja Semlja, och

det var derför ej nödigt för Ymer att lemna Sverige förr än

i början af Juli, med beräkning att de sista dagarne af samma

månad eller i början af Augusti segla in i det Kariska hafvet.

Om allt går efter önskan, bör fartyget i så fall några dagar

derefter kunna vara vid Mesenkin, hvarest möte stämts med

d:r THÉELS parti. Om fatvattnet det medgifver, fortsättes

resan härifrån till Dudino, hvarest lasten lossas och ny last

intages.

Innan utgången af Augusti bör Ymer åter vara klar att

ätervända samma väg den kommit, möjligen med någon mindre

utflykt mot nordost för att, så vidt det med undvikande af

is kan ske, undersöka hafvet mellan Jenisejs mynning och

Kap Tscheluschkin. I senare hälften af September beräknar

jag att vara åter i Norge.

Tromsö d. 24:de Juli 1876.

A. E. Nordenskiöld.

BERÄTTELSE je |

om sjöfärden till Jenisej år 1876. a ;

Till Herrar Oskar Dickson och Alexander” =. j

Sibiriakoff. é

Expeditionen, för hvars resplan, utrustning och samman-

sättning jag förut redogjort, lemnade, ombord på ångbåten

Ymer, Tromsö den 25:te Juli. Till en början togs vägen

inomskärs förbi Hammerfest till Måsö, en handelsplats be-

lägen några få mil sydvest om Nordkap. Förutom handels-

mannen och några tiotal fiskarfamiljer finnas här kyrka, sjuk-

hus, prest och läkare, och stället utgör derigenom den euro-

peiska civilisationens yttersta utpost mot norden. Här land-

sattes d:r KJELLMAN för att under hufvudexpeditionens färd

till Jenisej i dessa trakter påbörja en undersökning af nord-

8 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

ostliga Norges hafsalger, hvilken blifvit högligen önskvärd

just med anledning af de likartade arbeten, som samme for-

skare förut anstält, 1872—73 vid Spetsbergen och 1875 vid

Novaja Semljas kuster. Jag hoppas framdeles blifva i till-

fälle att lemna en antydan om de intressanta resultat, till

hvilka han kommit. Här vill jag blott nämna, att nordisk

gästfrihet öfverallt beredde honom det mest vänliga och

förekommande bemötande, hvarigenom det blef honom möj-

ligt att midt under fisketiden, utan alltför stora omkostnader,

i dessa folkfattiga trakter förskaffa sig den vid draggningarne

oundgängliga arbetshjelpen.

Ymer uppehöll sig härstädes endast så länge som nödigt

var för att landsätta d:r KJELLMAN, hans reseffekter och veten-

skapliga utrustning samt ångade sedan vidare genom Magerö-

sundet, förbi Nordkyn mot öster. Kursen stäldes på Per-

voussmotrennaja Gora, ett på Novaja Semljas vestkust vid 73

gr. nordl. bredd beläget, två till tre tusen fot högt berg,

synligt långt ut från sjön. För fångstmännen från nordli-

gaste Rysslands slättländer gälde det för några århundraden

tillbaka och gäller kanske ännu som förpost för verldens

högsta bergskedja, och sitt betecknande namn (= det först

synliga berget) erhöll det för mer än ett halft sekel sedan

af Rysslands berömde polarfarare, amiralen grefve LöTKE.

Gynnade af en god vind, ett stilla och fullkomligt isfritt

haf, erhölio vi detta berg i sigte redan tre dagar efter det vi

lemnat Nordkyn. Strax derpå blefvo vi dock för några timmar

uppehållna af en svår tjocka, som först den 30:de skingrade

sig så mycket, att vi kunde löpa in i det långa, smala, men

djupa sund, Matotschkin, som strax norr om 73:dje bredd-

graden från öster till vester genomskär Novaja Semlja. Nära

vestra mynningen midt emot elfven Tschirakina lågo vid vår

ankomst två ryska fartyg för ankar. Vi stannade några ögon-

blick för att, såsom vanligt är vid dylika möten i polarhafvet,

språka om isförhållanden, jagt m. m. De ryska fångstmännen

berättade, att de uppehöllo sig härstädes för fångst af bvitfisk,

ren och lax, hvilken senare förekommer i Novaja Semljas

elfmynningar i ofantliga skaror och tidtals varit föremål för

en ganska lönande fångst. Hittills hade dock utbytet varit

obetydligt. Sålunda hade man t. ex. erhållit endast några

få laxar, af hvilka två öfverlemnades åt oss som välkomst-

gåfva, hvilken naturligtvis genast återgäldades. Då vi under

BIHANG TILL K. SV. VET: AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o IH. 9

förra årets expedition icke lyckats från Novaja Semlja erhålla

några fullvuxna exemplar af denna ädla, 1 former så vexlande

fiskart, var gåfvan synnerligen välkommen för zoologen, och

den kom derför hans spritcisterner, ej köket, till godo.

Snart ångade vi vidare till östra delen af sundet, der

ankaret fäldes i en på nordsidan belägen, för vindar väl

skyddad bugt, Bjeluscha Bay. För att lämpa kol från last-

rummet i boxarne, uppehöllo vi oss här nära ett dygn. Tiden

användes af expeditionens naturforskare såsom vanligt till

draggning, geologiska utflykter m. m.

Ankaret lyftades den 31:sta Juli e. m. Två timmar der-

efter lemnade Ymer Matotschkin och ångade in i det Kariska

hafvet. Hittills hade vi mött endast några få isstycken, hvilka

med strömmen drefvos af och an i östra delen at sundet,

men utanför detta visade sig Kariska hafvet isfritt så långt

ögat kunde nå. Det såg ut som om vi äfven framdeles skulle

kunna påräkna öppet farvatten. Kursen stäldes derför rakt

österut. Inom kort visade sig dock i denna riktning isens

vanliga förebud, ett hvitt ljusskimmer i luftlagren närmast hori-

sonten, och några timmar senare möttes lösa isstycken, som allt

mer och mer tilltogo i antal, tills hela hafvet slutligen blef så

betäckt af tätt hopad drifis, att det ej syntes rådligt att fram-

tränga längre åt detta håll. Jag sökte nu att i sydlig riktning

kringgå ismassan, men äfven här mötte Ymer snart »ofram-

kommelig» is. Det blef derför nödvändigt att vända, för att

på någon lämplig plats vid Matotschkins östra mynning in-

vänta gynsammare isförhållanden.

För att vara så nära utloppet som möjligt och sålunda

på så nära håll som möjligt iakttaga isens läge, fälde jag

ankaret på inre sidan af det näs, som skjuter ut frän sundets

södra strand ungefär midt imellan inloppet och Gubin Bay.

Man ser här en förfallen rysstuga, och på kartorna är stället

utmärkt såsom ROSSMYSLOWS vinterstation 1768—69.

Hafvet är här rikt på vexlande djurformer, landet kalt

och fattigt. Bergen bestå för det mesta af sannolikt försilu-

riska svarta lerskiffrar och grå dolomitbäddar, i hvilka jag

förgäfves eftersökte försteningar. Deremot var skiffern på

många ställen genomdragen af qvartzådror med talrika kristall-

druser, hvilkas glänsande innehåll gaf anledning till den

olycklige TSCHIRAKINS berättelse, att han här skulle hafva

funnit ett stenblock fullsatt med de mest glänsande, prakt-

10 NORDENSKIÖLD 0. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

fulla och dyrbara ädelstenar — en berättelse, för hvilken han

efter döden häftigt klandrades af sin chef ROssMYSLOW, som

förgäfves eftersökt den förmodade skatten.

I ett hänseende är denna del af Novaja Semlja af stort

geologiskt intresse. Man ser nämligen här ej mindre än sju

tydligt utpräglade strandvallar, belägna på olika höjd öfver

hvarandra och utvisande, att landet härstädes under det aldra

senaste geologiska tidskiftet höjt sig minst 500 fot. Med

undantag af vissa delar af Grönland, hvarest under de senaste

århundradena en betydlig landsänkning ägt rum, har en lika-

dan landhöjning iakttagits i de flesta andra arktiska trakter,

och denna höjning har utan tvifvel speiat en mycket genom-

gripande roll vid de stora geologiska förändringar, som in-

träffat på jordytan efter tertiärtidens slut. För den svenske

forskaren är för öfrigt företeelsen af ett alldeles särskildt

intresse derigenom, att densamma för öfver ett hundra år

sedan först påvisades hos oss och då gaf anledning till en i

vetenskapens historia bekant häftig strid mellan olika tän-

kande.

Den 5:te Augusti, kl. 4 f. m., lyftade vi åter ankar för att

ånga in i det Kariska hafvet. Då några starka vestliga eller

sydliga vindar icke varit rådande under de närmast föregående

dagarne, fans det ännu icke någon utsigt att rakt österut

finna öppet vatten. Emellertid hade ett bredt isfritt vatten-

bälte bildat sig längs med Novaja Semljas ostkust. Jag be-

slöt att begagna mig af detsamma, för att längre söderut söka

finna en väg öfver det efter hvad det tycktes detta år särdeles

isfylda hafvet. Största delen af isfältena voro dock redan

nu alldeles genomfrätta, och det var tydligt, att de skulle

helt och hållet smälta bort under den återstående delen af

sommaren.

Matotschkin är omgifvet af höga branta fjällryggar och

fjälltoppar, hvilka fortfarande upptaga det inre af ön intill 5

svenska mil söder om sundet. Längre fram mot Waigatsch

försvinna bergtopparne i det inre helt och hållet, och landet

öfvergår till en jämn, om sommaren snöfri högländt slätt,

som långsamt sänker sig mot ostkusten och Kariska porten,

tills den med en oftast tvärbrant strandafsats slutar mot

hafvet.

Gynnad af ett herrligt, stilla väder, ångade Ymer längs

kusten raskt framåt, så att vi redan den 6:te Aug. nådde

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:o Il. 11

höjden af Kariska porten. Ett nytt försök gjordes nu att

segla tvärs öfver hafvet. Men äfven denna gång hindrades

framfarten inom kort dels af is, dels af en tät dimma, som i hög

grad försvårade navigationen bland isfälten. Ofta nödgades

jag låta Ymer ligga stilla i tjockan flera timmar 1 rad, hvar-

vid ett godt tillfälle erbjöd sig till zoologiska och hydrogra-

fiska arbeten. Då dimman något lättade, ångade vi vidare,

följande så vidt möjligt var iskanten. Denna drog sig snart

mot öster, och om vädret varit klart, hade vi förmodligen

redan följande dagen kunnat nå andra stranden. Nu åtgingo

fyra dygn härtill, så att vi fingo Kap Bjeluschi (71? 4' n.

lat.) på vestsidan af Jalmal i sigte först den 10:de Augusti.

Här var hafvet längs kusten betäckt med ytterligt sönder-

frätta isfält, hvilka till en början voro så glest spridda, att de

icke i någon nämnvärd mån hindrade oss att framtränga vi-

dare. På många ställen sträckte sig dock tätare isband ut

från kusten, hvarjämte navigationen allt fortfarande försvå-

rades af en mer eller mindre tät dimma, hvilken gjorde det

omöjligt att från fartyget urskilja isfältens utsträckning och

spridning. Vid försöket att genomtränga ett dylikt band af

endast några få hundra famnars bredd råkade Ymer den 10:de

vid middagstiden i besätt mellan några stycken af tjock gam-

mal is, som lågo inblandade mellan den tunna genomfrätta

årsisen. Efter 24 timmars instängning kommo vi åter loss,

men ej på norra, utan på södra sidan om isbandet, hvilket

derför fortfarande hindrade vår framfärd. En dimma gjorde

det för öfrigt omöjligt att från fartyget bedöma bandets

utsträckning och således att kringgå detsamma, hvilket för-

modligen eljest icke varit förenadt med någon svårighet

eller synnerlig tidsutdrägt.

Den 12:te vid middagstiden hade det framför oss liggande

isbandet ändtligen skingrat sig så mycket, att vi kunde ånga

vidare. Hafvet blef nu allt mer och mer isfritt, så att vi

utan några ytterligare af ishinder betingade krokvägar kunde

fortsätta vår färd vidare rundtom Hvitön, förbi Obviken till

Jenisejs mynning.

Vi fingo här land i sigte den 15:de, således jämnt ett år

efter det klipporna vid Dicksons hamn första gången var-

skoddes från Pröven. Det var några timmar tidigare än

besticket utlofvat, hvilket i början tillskrefs inflytandet af en

östlig ström i de delar af Kariska hafvet, der vi under de

12 NORDENSKIÖLD 0. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

€

senare dagarne färdats fram. När vi kommit närmare, väckte

det dock min förvåning att framför mig se ett slättland, som

icke afbröts af några bergåsar, ehuru jag genom förra årets

erfarenhet visste, att en visserligen låg, men dock fullkomligt

utpräglad bergås framgår öfver tundran mot Jefremow Ka-

men. Ej heller kunde vi upptäcka några af de talrika klipp-

öar, som omgifva Dicksons hamn. Vi fortsatte emellertid

kursen uppför floden längs med stranden, och efter fyra till

fem timmars förlopp fingo vi en högst oväntad förklaring på

det angifna förhållandet. Det visade sig nämligen, att Jeni-

sejs 10 mil (60') breda mynningsvik är tudelad af en omkring

5 mil (30') lång ö, som tycktes varit okänd såväl för ryska

kartografer som för infödingarne. Att den hittills blifvit

obemärkt, beror tydligen derpå, att den icke är synlig från

fodstranden, utefter hvilken de få båtar, som befarit denna

del af floden, städse tyckas hafva hållit sig. Farvattnet på

ömse sidor är djupt och fritt från grund. Denna stora nya

ö bör tydligen blifva till gagn för sjöfarten i dessa trakter,

i det att den bildar ett välkommet skydd mot nordvestlig

vind och sjö för de i flodmynningen befintliga fartygen. Jag

kommer att beteckna den med namnet Sibiriakoffs ö, efter

den ifrige och frikostige befordraren af samtliga detta års si-

biriska expeditioner.

Under färden vidare uppför floden ångade vi den 16:de

förmiddagen mellan Sverevo och Sopotschnaja Korga, hvarest

flodmynningen för första gången sammandrager sig till en

bredd af ej fullt två svenska mil. Kort derpå ankrade vi

vid Goltschicha, den nordligaste för det närvarande bebodda

simovien på Jenisejs östra strand. Den på stället bosatte

handelsbetjenten kom genast ombord. 'Han berättade, att

stället under sommarens lopp varit besökt af tre flodång-

båtar, som redan afhämtat de härstädes under vintern in-

samlade varorna och försett hang anspråkslösa handelsbod

med nya förråd. Han hade sig bekant, att SIDOROFF utrustat

ett fartyg för öfverförande af en grafitlast till Europa, och

att några utländska herrar varit i Jenisejsk, hvarifrån de

ärnade företaga en färd till flodens mynning. Ånnu hade dock

intet vidare försports om dessas färd.

Otålig att så snart som möjligt träffa mina kamrater,

lyftade jag åter ankar och ångade till det närbelägna Me-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:oO 1. 13

senkin, det ställe som af nedan anförda orsaker bestämts till

mötesplats med THÉELS parti.

Då jag färdades uppför floden förlidet år, erfor jag till-

fälligtvis under samtal med en af infödingarne, att huddelar

af temat blifvit ursköljda ur tundran nära intill den rast-

plats vid bifloden Mesenkins utlopp, hvilken jag några dagar

förut lemnat. Beklagligen var det dock för sent att genast

undersöka förhållandet, emedan jag erhöll denna underrättelse

först, då jag redan kommit ett långt stycke uppför Jenisej

och då årstiden var så långt framskriden, att jag endast med

ytterlig ansträngning kunde nå sista flodångbåt, som hösten

1873 från Dudino skulle afgå till"Jenisejsk. Men naturligtvis

ville jag i stället begagna det tillfälle, som detta års ex-

pedition erbjöd, att ertalla några nya bidrag till kännedomen

om en bland geologiens intressantaste frågor och att åt våra

museer förvärfva en af dessa i Sibiriens frusna jord mot

förgängelse skyddade mångomtalta lemningar från en för-

gången tid. Det ingick derför i expeditionens plan, att THÉEL

skulle söka nå Mesenkin tids nog för att anställa gräfningar

på det anvisade fyndstället. Ett ytterligare skäl att bestämma

mötesplats så nordligt var ovissheten att längre söderut finna

ett tillräckligt djupt farvatten för Ymer och önskan att be-

trygga JEN färd vidare genom lodningar, hvilka den

Théelska afdelningen skulle utföra under dess betrodd nedför

floden.

Ett par timmar efter det jag lemnat Goltschicha ankrade

jag vid Mesenkin, der för tillfället några ryssar — bland dem

min följeslagare från förra året FEODOR — och en hop in-

födingar voro församlade. Våra kamrater träffade vi deremot

icke, och ingen af inbyggarne hade hört något om dem. En

ung mycket mörklagd samojed med ett ovanligt hyggligt ut-

seende, hvilken efter sin far ärft schamanvärdigheten, be-

rättade dock, oanmodad och utan att mottaga något spådoms-

arvode, efter att hafva rådfrågat sin trumma, med bestämdhet,

att det Théelska partiet befann sig välbehållet vid en fiske-

plats något söder om Tolstoj Nos och sålunda under gyn-

samma förhållanden om fem dygn borde inträffa härstädes.

FEoDor var mycket förvånad öfver, att »djefvulspresten» denna

gång ej befans sannspådd.

Emedan Ymer, utan att utsätta sig för faran af instäng-

ning genom is under hemfärden, ännu någon tid kunde

14 NORDENSKIOLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

uppehålla sig i dessa farvatten, var jag till en början föga -

orolig öfver kamraternas uteblifvande. Jag beslöt att genast

fortsätta färden mot Dudino, oaktadt jag ej nu kunde erhålla

någon pålitlig lots mellan öarne. Den vägvisare, FEODOR,

som jag förra året använde, tog jag äfven denna gång i tjenst

under mitt uppehåll i Jenisej. Till fartygslots dugde han

dock icke, emedan han ej tycktes kunna få en klar föreställ-

ning derom, att den 12 fot djupgående Ymer behöfde ett

annat farvatten än de pråmar och flodångbåtar, som han förut

sett, och hvilkas köl eller botten stack endast ett par fot

under vattenytan. j

Såsom det synes af berättelsen om föregående års resa,

är Dudino en större handelsplats, belägen 50 mil eller 500

werst från Jenisejs mynning och bebodd af en förmögen och i

trakten mycket inflytelserik handelsman SOTNIKOFF, väl bekant

genom det kraftiga bistånd, han lemnat den Petersburgske

akademikern SCHMIDTS mammuth-expedition.

Under uppehållet vid Mesenkin gjorde jag naturligtvis /

genast en utflykt till det förut omtalade fyndstället för mam- —

muthhuden. Någon fullständig hud fans här icke, men väl

lyckades det mig att ur den vid Mesenkins utlopp nybildade

sandbanken utgräfva ett par stora och en mängd smärre hud-

delar. Infödingarne lemnade mig ytterligare några bitar och

ett par benstycken, de enda skelettdelar, som tyckas hafva

träffats jämte huden. Gräfningarne visade, att de i fråga

varande mammuthlemningarne nyligen blifvit af vårvattnet

forslade till fyndstället från någon punkt belägen högre upp

vid Mesenkins floddal och att det ställe, der mammuthen ur-

sprungligen varit inbäddad i den frusna tundran, är att söka

i denna riktning.

Den 17:de Augusti om morgonen lät jag åter lyfta ankar

för att fortsätta färden vidare uppför floden. I början gick

det raskt framåt utan några missöden, men när vi kommit i

grannskapet af Jakowiewa, begynte djupet, som hittills hållit

sig mellan 5 och 12 famnar, att aftaga. Under försöken at

åter få rätt på en djupare ränna ångade vi nu ständigt lo-

dande kors och tvärs i olika riktningar i den norr om Nikan-

droffska öarne till en sjö utvidgade floden; men förgäfves.

Snart inhöljdes de omgifvande (Fn 1 emEtae dimmad

hvilket ytterligare försvårade navigationen i det grunda far

vattnet. Flera gånger stötte Vnr på grund, men varpades

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o Il. 15

åter loss utan att hafva lidit någon skada, tack vare flodbottnens

lösa beskaffenhet. En tilltagande vind och sjögång nödgade

oss dock slutligen att vända för att nå djupare vatten, och

då detta sent på eftermiddagen ändtligen lyckats, hade vi

kommit ett så långt stycke tillbaka mot norr, att jag ansåg

bäst att låta Ymer ånyo fälla ankar utanför Mesenkin.

Det är visserligen sannolikt, att man, då floden blifvit

noggrant upplodad, äfven med djupgående fartyg skulle kunna

framtränga bortom Dudino, men utan föregående lodningar

syntes det mig dock föga rådligt att upprepa det nu miss-

lyckade försöket, isynnerhet som kolförrådet ej medgaf syn-

nerligen många extrafärder i floden. Jag beslöt derför att

invänta kamraterna på den utsedda mötesplatsen, samt att

begagna vänttiden för lossningen af det medförda godset och

dettas magasinering på något lämpligt ställe, hvarifrån det

nästa sommar kunde af flodångbåtarne afhämtas. Till en

sådan upplagsplats passade den af kosaken FEopor bebodda,

ett stycke söder om Mesenkin belägna simovien Korepow-

skoj synnerligen väl, dels emedan jag här kunde lemna

godset i en, efter hvad det tycktes, pålitlig persons vård, dels

emedan denna simovie var bebygd med en mängd för det

närvarande obegagnade bonings- och förrådshus, som i nödfall

kunde användas till magasin.

Såsom jag ofvanför omnämnt, uppehöllo sig för det när-

varande utom ett par ryssar några samojedfamiljer med ett

mindre antal renar vid Mesenkin. Jag begagnade tillfället

att sända en renexpress till en längre söderut mellan Gostinoj

och Jakowiewa boende, hos SOTNIKOFF anstäld handelsbetjent,

med anmodan att han skulle mottaga varorna. Sedan han

förmiddagen den 20:de infunnit sig och förklarat sig villig

att mottaga uppdraget, förflyttades Ymer genast till det när-

belägna Korepowskoj. Samma afton vidtogos de för godsets

lossning nödiga förberedelserna.

Redan föregående år hade jag i Dudino gjort bekantskap

med den ifrågavarande handelsbetjenten, som var en ung

hygglig man, med tillräcklig boklärdom för att om vintern

kunna användas som lärare för SOTNIKOFFS minderåriga barn.

Jag var derför mycket nöjd att kunna lemna godset i hans

vård. Men under nattens lopp kom handelsbetjenten på

andra tankar, enligt hvad jag sedermera erfor af fruktan att,

om han befattade sig med varulagret, ej till vintern få åter-

16 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

vända till Dudino, utan nödgas blifva qvar vid Korepowskoj

som väktare af det anförtrodda godset. Tidigt på morgonen

lemnade han derför fartyget, utan att för mig eller någon

annan omnämna sin afsigt.

Öfvertygad att godset skulle vara fullkomligt säkert i

FEOoDORS vård, beslöt jag att i alla fall fullfölja min afsigt att

landsätta det vid den en gång bestämda platsen. Lossningen

börjades derför genast den 21:ste om morgonen och afslutades

tre dagar derpå, efter ett träget och mödosamt arbete, hvilket

i hög grad försvårades genom bristen på pråmar och brygga,

samt tämligen hårda vestliga och sydvestliga vindar, hvilka

åstadkommo svåra, för arbetet mycket hinderliga bränningar

nära den grunda stranden. - Den 23:dje om aftonen var loss-

ningen afslutad. Följande dagen åtgick dock att ordna och

stufva de i land förda sakerna, äfvensom att intaga utlagda

trossar m. m., så att vi först den 25:te åter voro segelklara.

Jag ångade till en början åter till Mesenkin, dels för den

högst osannolika händelse, att våra kamrater, utan att se det

vid Korepowskoj förankrade fartyget, obemärkta passerat

förbi detsamma, dels för att i nödfall kunna med renskjuts

sända bud till den flodångbåt, som omkring den 7:de Sep-

tember skulle infinna sig vid Saostrowskoj. Men till min

stora ledsnad erfor jag vid framkomsten, att den lilla ren-

hjord, som nyss förut varit samlad derstädes, blifvit drifven

längre in på tundran. För öfrigt träffade vi vid Mesenkin

våra gamla der bosatta och tältande bekanta. Men ej heller

nu kunde de lemna oss några underrättelser om våra kam-

rater.

Efter ett kort uppehåll i Mesenkin beslöt jag att göra ännu

ett försök att med fartyget gå upp för floden för att möta

THÉELS parti. Jag hade nämligen märkt, att i den del af

floden, der vi under den senaste veckan ångat af och an,

en öfver 10 famnar djup ränna framgick helt nära stranden,

och ville försöka, om jag ej, genom att följa denna ränna,

kunde nå Dudino eller åtminstone Saostrowskoj. Men snart

kom Ymer äfven denna gång på grund, nämligen redan i

grannskapet af Gostinoj Nos, således något nordligare än

förra gången. Den långt framskridna årstiden och de rapporter,

som lemnades mig om kolförrådet, medgåfvo ej att ytter-

ligare upprepa dessa försök, hvarför fartyget åter förankrades,

denna gång mellan Orlowskoj och Gostinoj. Jag valde detta

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND. 4. N:O ll. 17

ställe, med anledning af några benfynd, som under en före-

gående utflykt i trakten blifvit gjorda 1 en här belägen

tundradal. De följande dagarne användes till naturhistoriska

undersökningar, hvilka lemnade intressanta upplysningar rö-

rande tundrans geologi och en särdeles rik skörd af de sub-

fossila snäckor, som träffas 1 tundrasanden.

Med ordet tundra betecknar man, såsom bekant, i Ryss-

land och Sibirien ofantliga mellan skogsgränsen och Ishafvet

belägna slättländer. Marken är åtminstone i den sibiriska

tundrans- nordliga delar på ett ringa djup ständigt frusen,

men den bär dock om sommaren en vegetation af låga buskar,

mossa och gräs, som lemnar sommarbete åt talrika här kring-

ströfvande dels vilda, dels tama renhjordar.

Vid Jenisejs östra strand bildar tundran en jämn eller

svagt vågig slätt, som stupar mot floden med en 50 till 100

fot hög afsats. Inuti landet afbrytes slätten icke af några

mera framträdande höjder, men deremot är den på en mängd

ställen genomskuren af djupa elfdalar, hvilkas branta sidor

erbjuda vackra genomskärningar af jordlagren. Redan vid

flyktig granskning kan man se, att dessa för det mesta utgöras

af ofantliga af Sibiriens foder nedsköljda sand- och slam-

massor. Tundran är dock ingalunda en vanlig deltabildning.

Talrika i sanden inblandade hafssnäckor visa, att tundra-

slätten fordom legat under hafvets yta och att derför en

betydlig landhöjning här ägt rum under det aldra senaste

geologiska tidskiftet. Alla de i tundrasanden inbäddade snäckor

tillhöra nämligen lefvande former, af hvilka de festa af

oss uppdraggats från Kariska hafvet och hvilka vi återfinna

i Uddevallas och Kristianiafjordens postglaciala snäckbankar

och Englands cragformation. Allt detta visar, att tundran

blifvit bildad under klimatförhållanden, snarlika nutidens,

hvilket ytterligare -bestyrkes af lagrens geognostiska byggnad.

Det har derför länge varit för geologen svårförklarligt, att

man just i dessa sandlager träffar en riklig mängd af lem-

ningar efter mammuth, noshörningar m. m., d. v. s. efter djur-

former, hvilka för det närvarande trifvas endast i ett tropiskt

eller subtropiskt klimat. Visserligen har den skenbara mot-

sägelsen, som här föreligger,.vunnit en förklaring genom de

Petersburgska akademikerna MIDDENDORFFS, SCHMIDTS och

BRrRANDEs forskningar. Men ännu återstår här mycket att utreda,

och samlingar från dessa trakter hafva dessutom ett egendom-

18 NORDENSKIÖLD 0. THÉEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

ligt intresse genom det märkliga förhållandet, att man här i

tundrans frusna jord träffar ej allenast skelett, utan äfven

kött, hud, hår och inelfvor af djurformer, utdöda för många

hundratusen år tillbaka. Naturligtvis begagnade jag derför med

begärlighet de tillfällen, som erbjödo sig till utflykter i grann-

skapet af fartygets ankarplatser. Bland utbytet må nämnas:

stora hudflikar af mammuth, funna jämte några få benbitar

vid Mesenkins utlopp i Jenisej; en genom sin storlek an-

märkningsvärd hufvudskål af myskoxen, funnen jämte ben-

lemningar af mammuth i en annan tundradal söder om Orlow-

skoj; en särdeles rik samling af subfossila snäckor, funna

hufvudsakligen mellan Orlowskoj och Gostinoj. Dertill gjordes

åtskilliga intressanta iakttagelser rörande tundrans geologiska

byggnad, m. m.

Under vårt uppehåll i Jenisej var ofta en tät dimma

med regn rådande, men eljest gynnades vi, såsom nedan-

stående tabeil utvisar, af en varm och sommarlik väderlek.

Tabell

utvisande luftens temperatur och vindarnes riktning vid Jeni-

sejs nordliga simovier d. 16 Aug. —1 Sept. 1876.

Temperatur Celsius.

Minimum gr. Maximum gr. = Vind.

Aug. 16. Fila. 6 + 20,4 OSO0.

RTL FEL + 12:6 SO.

Elle + 1155 Soap Be SA

FATTIG: Få TS + 9,9 SV.

>£20i + 19,5 + 14,4 AV

Pållan us + 15,6 50:

DISA + 11,9 + 14,0 SÖ

PA NO: + 103 ESO KE Stilla; NNV.

DA 2 + 7,9 + 10,0 N Mamut

VING 20) 08 + 11,8 NE

> 426 LA ONA + 16,4 N.

DIS la + 11,3 + 12,9 Stilla.

IT + 11L,x + 12,5 5:

Ph Rade Hl KE + 7,6 SV.

IMO: Öar + 5,8 NV

PLM DIS +: 1,3 + H,5 N.

Dept: IL + 3,0 FET NNO.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O ll. 19

Marken var alldeles snöfri och flerestädes, isynnerhet i

tundradalarne, prydd med en brokig matta af blomster. En-

ligt uppgift af inbyggarne hade dock första delen af som-

maren 1 dessa trakter varit mindre vacker och den föregående

vintern ganska sträng. Flodvattnets temperatur vid ytan var

nästan ständigt + 12? till + 13” Cels., och ännu på ett djup

af 9 famnar angaf djupvattentermometern + 11,1? Cels.

För den händelse Ymer icke detta år skulle lyckats

framtränga till Jenissej, var det före afresan från Stockholm

aftaladt, att THBEL i intet fall skulle uppehålla sig så länge

vid nordliga Jenisej, att han utsatte sig för att gå miste om

årets sista ångbåtslägenhet till Jenisejsk. Af infödingarne

hade jag nu erhållit upplysning, att den sista flodångbåten

skulle omkring den 7:de September (n. st.) afgå från Saostrow-

skoj. Afståndet från detta ställe till Mesenkin är nära tjugu-

fem svenska mil, till hvilkas tillryggaläggande i båt uppför

floden man under vanliga förhållanden kan beräkna att det

behöfves sju till åtta dygn. Med anledning häraf var det ej

antagligt, att THÉEL skulle fortsätta båtfärden bortom Saostrow-

skoj, ifall det visade sig att Mesenkin ej kunde nås innan

den 1:sta September. Jag ansåg det derför ej nödigt att efter

Augusti månads utgång med Ymer qvarblifva i dessa trakter,

och ej ens rådligt, då det i alla fall icke var fullt afgjordt,

att den mängd årsis, som vi under första hälften af Augusti

mötte i Kariska hafvet, skulle hinna så fullständigt bort-

smälta innan ny is bildades, att fara för instängning ej kunde

ifrågakomma, ifall återresan för länge uppsköts. Af dessa

skäl bestämdes den 1:sta September till uppbrottsdag, ehuru

ledsamt det än var att återvända utan deltagarne i den sibi-

riska landexpeditionen och utan att få hemföra de helt säkert

storartade naturhistoriska samlingar dessa hopbragt. Innan

dess afsände jag dock för säkerhetens skuld och mot dryg

betalning ett bud i båt (renar hade jag numera ej att tillgå)

till Saostrowskoj med bref till THÉEL, innehållande under-

rättelser om vår härvaro och min afsigt att nämnde dag åter-

segla till Norge.

Den 1:sta September kl. 7 förmiddagen anträddes således

återfärden. Under förbifarten landsteg jag samma dag för

några timmar vid simovien Priluschnoj, för att undersöka

några derstädes anstående till Jura- eller Kritformationen

hörande lager, hvilka den ryske sibiriefaranden LOoPATIN för

20 NORDENSKIÖLD 0. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

några år sedan upptäckt och hvilkas närmare undersökning

är af stor vigt för kännedomen om norra Sibiriens geologi.

Det var vår sista landning vid Jennisej. Vi ångade sedan

ut genom det breda, djupa sundet mellan Sibiriakoffs ö och

östra Jenisejstranden mot Dicksons hamn, hvarest det ifråga-

satts att intaga barlast af drifved. Då vi kommo dit, den 2:dra

September, var dock väderleken så gynsam, att jag beslöt

genast fortsätta vidare. Kursen stäldes liksom föregående

år mot Kap Middendorff. Hafvet var till en början fullkomligt

isfritt, och först när vi kommo helt nära Novaja Semljas ost-

kust vid 75 !/2> gr. nordl. bredd, möttes ett ganska tätt band

af genomfrätt is, som sträckte sig längs med kusten mot

Matotschkin. Kursen stäldes nu längs med isen mot söder till

74” 40' nordl. bredd, hvarest iskanten tog en vestlig riktning,

som medgaf oss att utan olägenhet af ishinder ånga rakt

vesterut mot Matotschkin. En märkbar dyning gaf nu till

känna isfritt vatten. Om kursen från Dicksons hamn stälts

rakt förbi Hvitön mot Matotschkin, så skulle vi helt säkert

icke mött ett enda isflak. Åfven på den nordliga väg jag

valde hindrades vår framfärd knappast af is, men väl af en

nästan ständig dimma, som nödgade oss att ligga stilla om

nätterna. Härigenom erhöll expeditionens zoolog d:r STUX-

BERG ett välkommet tillfälle att dragga och svabla i djup-

rännan längs med Novaja Semljas ostkust.

Af alla expeditioner, som gått till Novaja Semlja och dess

kringliggande haf, är det endast tre, som före de senaste

två svenska sysslat med zoologiska, botaniska och geologiska

undersökningar och dithörande insamlingar. Dessa äro VON

BAERS expedition 1837, HEUGLINS 1871 och österrikisk-ungerska

1872—74.

Hvad särskildt det zoologiska beträffar, har BAER från sin

resa hemfört inemot 70 arter ryggradslösa djur, HEUGLIN har

riktat kunskapen om artantalet inom några, och österrikisk-

ungerska expeditionen inom andra grupper. Men alla dessa

samlingar förskrefvo sig från Novaja Semljas sydvestra, vestra

och norra kuster. Huru djurlifvet i Kariska hafvet gestaltat

sig, derom saknade man intill förra sommaren all faktisk

kunskap. Likväl var det bland zoologerna en gängse tradi-

tion, grundad på kännedomen om den stora massa sött vaten,

som Ob och Jenisej årligen föra ned, kanske också på

något ursprungligen lösligt uttalande inom literaturen, hvilket

" BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O Il. 21

sedan tog den axiomatiska visshetens form, att Kariska hafvet

är ett ytterst djurfattigt haf.

Redan 1875 års svenska expedition skingrade denna för-

dom, likasom den också från Novaja Semljas och Waigatsch-

öns vestkust hemförde en mångdubbelt artrikare samling än

dess föregångare. Men i alla fall kunde icke de samlingar,

som hopbragts under en enda sommar, antagas lemna en

fullständig bild af djurlifvet i dessa trakter, som är nödig ej

allenast för jämförelsen med andra arktiska länders nutida

fauna, utan äfven för en fullständig tydning af dennas för-

hållande till faunan i den sibiriska tundrans aflagringar. Af

sådan anledning beredde jag en zoolog, d:r STUXBERG till-

fälle att, för det zoologiska arbetets fortsättning, medfölja

denna sommars expedition till Jenisej. Utbytet blef sär-

deles rikligt, såsom synes af följande, af honom meddelade

kortfattade öfversigt.

»Imalles hafva 1875 och 1876 års resor till Jenisej och

åter från ett halft hundrade ställen och på olika djup från

strandbrädden ända ned till 200 famnar draggat i Kariska

hafvet och dervid sammanbragt goda och omfattande djur-

samlingar. En mycket stor del arter uppträda lokalt och

förekomma i alldeles otrolig mängd. Andra åter träffas nästan

vid hvarje draggning, men i långt ringare antal. De senares

förekomst är mera likformig, följaktligen bestämmande för

faunområdet i dess helhet. Till dem höra främst bland

alla två arter af slägtet Idothea (Id. Sabinei och Id. entomon),

bägge kraftigt utvecklade, och man kan med fog säga, att

Kariska hafvet karakteriseras af detta slägte. Det är Ido-

theornas provins. — Till de djurformer åter, som äro lokala

i sin förekomst, höra åtskilliga arter af blötdjurens, hydro-

medusornas och bryozoernas klasser, men i främsta rummet

samtliga härifrån kända representanterna bland stråldjuren.

Dessas myckenhet är stundom verkligen förvånande, och, hvad

egendomligare är, der en art förekommer i någon större

mängd, der lefver hon nära nog ensam med uteslutande af

alla andra. Så är t. ex. förhållandet med arter af slägtena

Cribella, Astropecten, Ctenodiscus m. £., hvilka härstädes träffas

i stora och starkt utvecklade former. Ej sällan uppbragte

svabeln på en gång hundratals individer af samma art. Åfven

af den vackra crinoideen Alecto Eschrichtii erhöllos flera

gånger verkliga praktexemplar.

22 NORDENSKIÖLD, O. THEEL 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

»Men lika rikt som Kariska hafvet är på sjöstjernor och

ofiurider, lika fattigt är det på sjöborrar. Dessa söker man

öfver allt förgäfves derstädes, utom möjligen tätt invid Novaja

Semljas ostkust. Detta förhållande är så mycket besynner-

ligare, som längs Novaja Semljas hela vestkust en art af

slägtet Echinus är en bland de individrikaste och oftast före-

kommande djurformerna.

»I två afseenden har denna sommars zoologiska arbete

varit för våra museer särdeles vinstgifvande. Det har först

och främst inom alla grupper lagt åtskilligt nytt till förra '

sommarens mycket rikhaltiga samlingar, det har exempelvis

ökat krustacésamlingen med 20 procent nya arter, och af

stråldjur har, genom ofta upprepad svabling, en mängd for-

mer erhållits 1 ett utomordentligt antal af individer. Vidare

har svabeln från Kariska hafvets botten upphämtat 2:ne

synnerligen märkliga och i systematiskt hänseende vigtiga

djur, det ena af stråldjurens, det andra af sjöpennornas klass.

Det förra svablades upp redan under förra sommarens expedi-

tion ej långt från Matotschkin Scharrs östra mynning. Då

fanns det i endast få exemplar; nu hafva vi deraf hopbragt

ett betydligt antal. Det är en hittills okänd sjögurka (holo-

thurioid), som skiljer sig mycket från de aldra flesta andra

af samma grupp genom det yttres fullkomligt bilaterala

symmetri, men afviker från alla genom sin habitus och sin

anatomiska byggnad och ställer sig ensam i sitt slag der-

igenom, att den i sig förenar karakterer från skilda djur-

klasser. Det har nyligen af sin förste upptäckare d:r THÉEL

blifvit utförligt beskrifvet och i detalj afbildadt. Det andra

märkliga djuret hör till en bland de största sällsyntheter inom

djurverlden. Det är en Umbellularia ") af ungefär halfannan

') Två exemplar af slägtet Umbellularia, de första om hvilka vi äga

någon kännedom, sägas hafva blifvit funna vid kusten af Grönland

före midten af förra århundradet. Efter en af ELLIS och MYLIUS först

gifven beskrifning inregisterades djuret af LINNE år 1758 i hans

Systema Nature under benämningen Isis encrinus. Hvart original-

exemplaren tagit vägen är obekant. Den gåtlika djurformen, sådan

man af beskrifningarne kunde sluta sig till den. har varit föremål

för många tolkningar, tills d:r J. LINDAHL under den svenska expedi-

tionen till Grönland 1871 lyckades i Baffins Bay draga upp två exem-

plar deraf och i Vetenskapsakademiens Handlingar noggrant beskref

dess inre byggnad. Efter denna tid hafva individer af samma slägte

funnits först af engelska Challenger-expeditionen 1873 mellan Portugal

och Maderia, af samma expedition mellan Prins Edwards ö och Ker-

guelens land samt möjligen på några andra ställen i det antarktiska

hafvet, derefter af öÖösterrikisk-ungerska expeditionen 1873 mellan

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O ll. 23

fots längd. Den fans på 130 famnars djup söderut från Kap

Middendorff norr om 75:te nordl. breddgraden.

»Af de under de svenska expeditionerna hopbragta sam-

lingarna visar det sig, att det Kariska hafvet, långt ifrån att

vara så fattigt som man förestält sig, tvärtom utmärker sig

genom ett på både individer och former mycket rikt djurlif,

jämförligt med det som Spetsbergen, Grönland, Island och

Nordamerikas arktiska trakter förmå uppvisa. Och det vill

synas, som sträcker sig en nästan likformig hafsfauna rundtom

nordpolen efter hela Sibiriens kust och Nordamerikas polära

arkipelag. Den söta vattenmassa, som Sibiriens stora floder

föra ned, bestämmer i ingen mån djurlifvets sammansättning

på bottnen af dess ishaf.

»Innan de särskilda grupperna hunnit af specialister be-

arbetas, är det svårt att förvisso uppge antalet af Kariska

hafvets lägre djurformer; men approximativt kan det anslås

till nära femhundra arter, ett i sanning betydligt antal för

ett haf, som förut ansetts lika artfattigt som Östersjön. Så-

dant är, med tillägg af omkring etthundra arter insekter från

Novaja Semlja, derifrån man förut kände endast sju, och en

vidgad kännedom om samma lands vertebratverld, det hufvud-

sakliga zoologiska resultatet af de senaste två svenska expe-

ditionernas undersökningar i dessa trakter.»

Vi ankommo till Matotschkin den 7:de September om

aftonen och uppehöllo oss här till den 13:de på eftermiddagen

för fyllande af kolboxarne och intagning af vatten och bar-

last. Under seglingen genom Matotschkin hade Ymer:den

oturen att med full fart stöta på ett midt i det eljest rena

sundet befintligt sandgrund, dock utan vidare olägenhet än

att en del af den nyss förut med stort besvär intagna bar-

lasten måste kastas öfver bord.

Återresan till Norge gynnades af en herrlig väderlek.

Den 16:de September fingo vi Nordkyn i sigte. Dagen derpå

passerades Magerösundet och Måsö, och den 18:de tidigt på

morgonen ankrade vi i Hammetrfest.

Novaja Semlja och Franz Josephs land (exemplaret gick förloradt då

Tegetthof öfvergafs), vidare under innevarande sommar af norska

Atlanterhafs-expeditionen utanför Norges vestkust och nu till sist af

oss i Kariska hafvet. Det är således en djurform af vidsträckt ut-

bredning, men ytterst sällsynt förekomst.

24 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

Den 22:dra anlöptes Tromsö. Sedan fraktlägenhet yppat

sig, återlemnades Ymer här åt redarne. Draggapparater, lod-

linor, öfverblifna -konserver m. m. magasinerades, och sam-

lingarne sändes med norska ångbåten John Schöning till

Kristiania, för att derifrån på jernväg transporteras till Stock-

holm.

Vistelsen i Hammerfest och Tromsö begagnades af mig

för att af dervarande talrika fångstmän insamla underrättelser

om isförhållandena i de arktiska trakterna och isynnerhet

Kariska hafvet. Det har på detta sätt lyckats mig att hop-

bringa ett ganska rikt material till en på verkliga iakttagelser

grundad lösning af det vigtiga sjöfartsproblem, som här före-

ligger, och jag skall framdeles inkomma med en fullständig

redogörelse för de slutsatser, till hvilka jag sålunda kommit.

Här vill jag blott nämna, att enligt min egen öfvertygelse,

som äfven delas af de fångstmän, hvilka jag rådfrågat, en

regelmässig sjöförbindelse under en kort tid af året mellan

Sibirien och nordliga Europa icke bör vara förenad med

större vanskligheter och faror än de, som möta sjömannen

på mången annan för det närvarande af tusentals fartyg år-

ligen besökt farled.

Tromsö den 27:de September 1876.

A. E. Nordenskiöld.

BERÄTTELSE

om land-expeditionen till Jenisej år 1876,

af d:r Hj. Théel.

Till Professor A. E. Nordenskiöld.

Lyckligen återkommen till fosterjorden, skyndar jag här-

med att något utförligare redogöra för den af Eder detta år

anordnade Sibiriska land-expeditionen. i

Den 29:de April afreste jag från Stockholm i sällskap med

botanicesdocenten W. ARNELL samt zoologen filosofie kandidat

F. TRYBOM. Sedan vi, såsom öfverenskommet var, i Petersburg

sammanträffat med vår blifvande finske reskamrat, botanisten

I BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o ll. 25

— rektor M. BRENNER, och sedan de nödvändiga reseanordningarne

blifvit fullbordade, lemnade vi den 6:te Maj den ryska hufvud-

staden. Entomologen docenten SAHLBERG från Helsingfors hade

också här inträffat för att gemensamt med oss företaga resan

till Jenissejfloden, hvarefter han ämnade ensam och obe-

roende af oss göra sina forskningar längs floddalen.

Efter en vexlande färd först med järnväg till Nischni-

Novgorod, derpå med ångbåt på Wolga och Kama till Perm,

så med tarantass till Tjumen, ånyo med ångbåt på floderna

Tura, Tobol, Irtiseh och Ob till Tomsk och slutligen derpå

med tarantass, ankommo vi den 8:de Juni på aftonen till Kras-

nojarsk.

Under denna resa erbjödos talrika tillfällen till intres-

santa utflykter. Vid Kama och Wolga hade ännu den 9:de Maj

våren knappast vunnit inträde; pilbusknrne kring stränderna

hade blott en grönaktig anstrykning. Stundom föll snö, och

ångarens hjulhus voro öfverdragna med is. Den 14:de Maj an-

lände vi till Kungur, der vi uppehöllo oss trenne dagar, dels

för att i denna ovanligt intressanta trakt i Ural-bergens närhet

göra insamlingar af naturföremål, dels för att undersöka en

högst egendomlig grotta.

Denna senare var belägen ungefärligen 5 werst utom staden

1 ett kalkberg, som stupade ned till en mindre elf, och i hvars

klippafsatser talrika kajor och några par pilgrimsfalkar ned-

slagit sina bopålar. Grottans öppning, som först måste rensas

från is och nedfallna klippstycken, befann sig vid bergets

fot och var så liten, att man med möda kunde tränga sig in

genom densamma. Utom vägvisaren, en bonde från den

närliggande byn, hade vi i vårt sällskap en norrman, en

polack samt några ryssar, tillsammans 11 personer, alla för-

sedda med ljus.

Efter att först lyckligen hafva passerat en snedt nedåt

gående gång af 3 a 4 famnars längd och så trång, att man

endast i rakt liggande ställning kunde röra sig framåt, befann

man sig. i ett stort rum, delvis upptaget af väldiga klipp-

block och med väggarna täckta af ett tjockt rimfrostlager.

Härifrån infördes man nu i en labyrint af gångar och salar,

den ena större än den andra; de vackraste iskristaller klädde

väggar och tak; här och der stodo kolossala pelare och

fantastiskt formade figurer, allt af is. Inga stalaktiter kunde

upptäckas. I den innersta salen fans en mindre sjö med

26 NORDENSKIÖLD, 0. THÉEL 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

kristallklart vatten och af temligen stort djup, såsom man

sade ända till två famnar; der framför var upprest ett altare

af sten, på hvilket man hade placerat en »obras» ').

Intet spår af djurlif kunde upptäckas, och af växter

märktes endast en liten hattsvamp, som hade slagit sig ned

på det omtalade altaret och der förde ett tynande lif. Efter

att under 4 timmars tid hafva ströfvat omkring i denna under-

jordiska labyrint, återsågo vi solljuset. Grottans längd upp-

skattas till 1,600 alnar. För några år tillbaka skall densamma

varit bebodd af ett par eremiter, och i en af de första salarne

kunde man ännv se deras eldstad; platsen hölls af folket helig.

Oaktadt den föga gynsamma årstiden blef vårt veten-

skapliga utbyte från Kungurs omgifningar ej obetydligt, och

synnerligast i bryologiskt afseende lyckades ARNELL göra rika

samlingar och vackra iakttagelser.

Åfven under ångbåtsfärden mellan Tjumen och Tomsk,

en sträcka af 3,000 werst, hade vi ofta tillfälle att företaga

längre eller kortare utflykter. Lärkträdet, den sibiriska granen

och cembratallen började nu kläda stränderna. Ju längre vi

skredo fram på Ob mot söder, desto varmare blef luften, desto

grönare lunderna. Till följd af det höga vattenståndet voro

en mängd öar försvunna, och blott de öfver vattenytan nående

trädkronorna gåfvo till känna deras närvaro. Stundom kunde

man se en hel skog af pilträd, stora som grånade ekar, pla-

cerade midt i den breda floden. Det herrligaste sommarväder

blef rådande; häggen utvecklade sina blommor och spred sin

vällukt vida omkring. Vegetationen antog slutligen en sådan

yppighet, att den nästan gaf intryck af att vara framalstrad

under en tropisk himmel.

Såsom ofvan blifvit sagdt, ankommo vi den 8 Juni till

Krasnojarsk, beläget på ungefär samma latitudgrad som Hel-

singborg i Skåne. Alldenstund denna ort är den sydligaste

vid Jenisej, som vi hade till uppgift att denna sommar be-

söka, så funno vi det af största vigt för våra vetenskapliga

forskningar att, så mycket vår knappt tillmätta tid kunde

tillåta, undersöka denna trakt. Dessutom åtgingo äfven några

dagar för att komma till full insigt om bästa sättet att färdas

utför floden. Vi erhöllo nämligen en mängd alldeles olika

råd, ja en person erbjöd sig till och med att för en jäm-

') Tafla, föreställande helgonbilder.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O ll. 27

förelsevis ringa summa, 300 rubel, föra oss ända till myn-

ningen af Jenisej. Såsom främling måste man härvid dock

vara ytterst försigtig, så mycket mera som det blifvande

vetenskapliga resultatet af resan hufvudsakligen och i första

hand hvilade på densammas praktiska anordning.

Efter en mängd förfrågningar, som med anledning häraf

anstäldes, kommo vi till visshet, att nämnde person var en af

de mest »välkände» äfventyrare längs Jenisej, hvarför vi

naturligtvis genast afbröto alla underhandlingar med honom

och i stället beslöto att först i Jenisejsk anskaffa båt för

färden mot norden.

Emellertid företogos en mängd intressanta utflykter syn-

nerligast till trakterna omkring byarne Basaicha och Torga-

schinno, som bägge voro belägna på den motsatta stranden,

och hvilkas skogbevuxna berg och af elfvar vattnade dalar

genast drogo mnaturforskarens öga till sig. Redan på långt

håll lockade det höga berget »Tokmak» med sina fantastiska

former till bestigning, och i sanning hänförande var den ut-

sigt, som derifrån erbjöds öfver Krasnojarsk och Jenisej-

dalen.

Oaktadt sommaren ännu blott var i antågande, gjorde

dock växtligheten på oss ett öfverväldigande intryck. Häggen,

det sibiriska ärtträdet (Caragana), Spireor, Pulsatillor, Anemo-

ner samt högväxta Pioner blommade, och Atragene prydd

med stora hvita blommor slingrade sig högt upp efter trädens

stammar. Botanisterna kastade sig med begärlighet öfver

denna rikedom; äfven deras specialgrenar sågos rikligen till

godo, i det granitklipporna och trädstammarne buro lafvar

och grönskande mossbäddar.

Afven zoologerna voro fullt sysselsatta med arbete, ty

djurverlden var också kallad till nytt lif. Entomologen gjorde

värderika samlingar af skalbaggar, fjärilar m. m., och orni-

thologen fann fågelverlden ej mindre intressant; från hvarje

träd och buske höjde en fågel sin stämma. TI stället för de

hos oss mycket allmänna gulsparfven och bofinken, träffar

man här Emberiza aureola och Fringilla erythrina, bägge öf-

verträffande sina svenska slägtingar såväl i lysande färger som

i stämmans skönhet. Sångarnes familj var rikt representerad.

och flera ovanligare former erhöllos, bland andra ett exem-

plar af den utomordentligt sköna Sylvia kamtschatkensis. AN

ven den himmelsblå metallglänsande kungsfiskaren, Alcedo

28 NORDENSKIÖLD 0. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

ispida, lyckades vi upptäcka i den täta småskog, som kläder

Basaichaflodens stränder; detta torde vara det nordligaste

ställe vid Jenisej, hvarest densamma är anträffad; i Minus-

sinsk deremot skall den ej vara så sällsynt. Af vadare och

simfåglar sågo vi deremot nästan ingen, hvilket torde för-

klaras deraf, att vi i närheten af Krasnojarsk ej lyckades

påträffa några kärr och sjöar. I de här och der förekommande

källdragen lefde en amfipod, utan tvifvel Gammarus pulex;

märkvärdigt nog uppträdde detta djur i oerhörda massor vid

byn Torgaschino i en större mineralkälla.

Den 16:de Juni f. m. lemnade vi Krasnojarsk i tvenne

smärre båtar, den ena för oss sjelfva, den andra för våra saker;

båtarne voro fastbundna sida vid sida, och för att gifva mera

stadga samt höja deras bärkraft, hvilade den ena på en ram

af stockar. Vattnets hastighet är mellan Krasnojarsk och

Jenisejsk ganska stark, hvarför årorna knappast behöfde an-

litas af de tvenne roddare, som utom en s. k. styrman ut-

gjorde vår besättning. På flera ställen under denna vår båt-

färd voro stränderna höga och klippiga samt stupade tvär-

brant ned i floden.

Några längre uppehåll kunde vi under denna färd svår-

ligen göra, då det var af vigt att så fort som möjligt inträffa

i Jenisejsk. Det oaktadt erbjödos ej sällan tillfällen till smärre,

synnerligen intressanta utflykter, när vi stigit i land för att

på stranden koka vårt té, eller någon friskare bris injagade

skräck hos vårt manhaftiga sjöfolk.

Den 18:de Juni f. m. framkommo vi till Angara-flodens

mynning, hvarefter Jenisej antager väldigare dimensioner.

Mot midnattstid fingo vi Jenisejsks hvita torn i sigte, och snart

voro vi framme vid det efterlängtade målet. Vi hade således

på 2'/2 dygn tillryggalagt 470 werst utan att behöfva anlita

årorna, blott med flodens tillhjelp. 260 werst från Krasnojarsk

och vid byn Podporoschenskoj bildar Jenisej en mindre fors

eller vattenfall, för hvilket man tycktes hysa stor fruktan.

Vattenfallet var dock ej svårare än att vi med våra små tungt

lastade båtar utan synnerligen fara kunde färdas derutför;

det torde väl ej heller kunna lägga något större hinder i

vägen för en blifvande ångbåtsförbindelse mellan nyssnämnde

bägge städer.

Under den tid, som förflöt i Jenssejsk, innan allt blef i

ordning för vår långa stundande flodresa, företogos flitiga ex-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:o ll. 29

kursioner i alla riktningar. Öfverallt anträffades en stor mängd

stillastående vatten, i hvilka man gjorde rika skördar af skal-

baggar, mollusker och smärre kräftdjur inom Branchiopo-

dernas, Ostracodernas och Copepodernas ordningar. Åfven

fäldes i stadens närhet flera extra-skandinaviska fåglar, hörande

till ordningen Passeres.

Flertalet af Sibiriens större floder flöda mer eller mindre

öfver sina bräddar; så äfven Jenisej, som vanligen emellan

den 12:te och 20:de Maj har sitt högsta vattenstånd och då är

omkring 5 famnar högre än vid det lägsta, som inträffar under

senhösten och vintern. Under åren 1848, 1857 och 1870 steg

floden mer än vanligt högt, hvarför staden Jenisejsk, som

har ett lågt och osundt läge, då till större delen stod under

vatten. ;

Redan i Krasnojarsk hade vi genom myndigheterna blifvit

underrättade om, att generalguvernören för Öst-Sibirien, hans

excellens baron FRIEDRICHS, haft den artigheten att från Irkutsk

afsända kollegierådet herr P. G. RSCHEVIN för att vara oss

följaktig under vår fodresa och bistå oss, der så kunde

behöfvas. Naturligtvis voro vi främlingar högst tacksamma

derför. Den 22:dra Juni infann sig vår blifvande följeslagare, en

fint bildad person, fullt hemmastadd i det tyska språket, hvar-

för vi ej nog kunde prisa vår lycka att i honom äfven hafva

funnit en utmärkt tolk.

Af en tartar-höfding lyckades vi tillhandla oss en större

båt, försedd med en öfverbyggnad eller kajuta, så stor att vi

derinne ej blott kunde hvila, utan äfven sysselsätta oss med

våra samlingar. I fören af farkosten fans en eldstad, hvarest

den behöfliga födan kunde tillagas. Herr RSCHEVIN anskaffade

också åt sig en dylik båt, ehuru betydligt mindre. En kosak,

Kosmus BRODNIKOFF, utkommenderades för vår räkning. Den

25:te Juni var allt klart till afresa; följda till vägs af en mängd

nyförvärfvade vänner, hade vi snart lemnat staden Jenissejsk

bakom oss.

Längs efter Jenisej-foden ända till Tolstoj Nos finnas post-

stationer med skyldighet att fortskaffa resande. För oss ansåg

man allmänt det vara bäst att begagna sig härutaf, emedan

vi derigenom skulle dels komma 1 beröring med en mängd

menniskor och mera omvexlande trakter, dels resa betydligt

fortare, ja! till och med billigare än med för hela sommaren

legdt manskap, för hvilket man derjämte skulle hafva måst

30 NORDENSKIÖLD 0. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

anskaffa proviant m. m. Dessutom påstods med full säkerhet,

att man vid Dudinskoj eller Tolstoj Nos skulle finna folk,

som skulle vara benägna att föra oss vidare mot norden.

Understödda af flodens strömhastighet tillryggalade vi

med flitig rodd under den första natten från kl. 10 e. m. till

7 f. m. 68 werst, sålunda under 9 timmar nära 7 sv. mil.

Den 47 sv. mil långa vägen mellan Krasnojarsk och Jenisejsk

bade vi tillryggalagt på 68 timmar, deruti inberäknade de

stundom långa rasterna, så att vi på denna sträcka helt visst

framdrefvos med en hastighet af nära en sv. mil i timmen.

Betänker man dessutom, att vi emellan ofvannämnda städer

färdades fram nästan utan rodd — vårt manskap kunde blott

med stor möda förmås att för en kort stund gripa till årorna

— så måste man förvånas öfver strömmens hastiga aftagande

redan i närheten af Jenisejsk; ju längre mot norden vi

kommo, desto svagare blef densamma naturligtvis. Vid Du-

dinskoj är den jämförelsevis mycket svag, och redan der 500

werst från flodmynningen skönjer man närvaron af hafvet, ty

vid stark nordlig storm stiger vattnet märkbart.

Den 26:te Juni befunno vi oss således 68 werst från Jeni-

sejsk vid byn Antsiferova och gjorde här ungefär halftannat

dygns uppehåll för att kunna företaga några längre exkur-

sioner. Den motsatta stranden var hög med grönskande berg

samt här och der kala klippor. En mängd mossor och lafvar

tillhöra uteslutande dylika lokaler, hvarför också våra bota-

nister icke försummade tillfället att undersöka desamma. Ut-

flykterna kring Antsiferova voro vinstgifvande för oss alla.

Redan här började vårt plågoris, myggen, uppträda i så

oerhörda massor, att det blef en ren omöjlighet att vistas ute

1 det fria utan tagelmask. Härtill kom, att värmen blef nästan

odräglig och luften öfvermättad med elektricitet, hvilka om-

ständigheter gjorde naturforskarens arbete ganska mödosamt.

Temperaturen fortfor att nästan utan afbrott vara densamma

ända till Turuchansk, der värmen den 14—16:de Juli nådde sin

höjdpunkt, omkring 40 gr. C. i solen; man bör derför lägga

märke till, att Turuchansk är beläget på samma latitudgrad

som Haparanda. Under sådana förhållanden kan man lätt

förstå, hvarför växtligheten ännu så högt uppe i norden kan

bibehålla sin yppiga prägel. När man vandrade i hög löfskog,

der trädens kronor ofta bildade ett så tätt hvalf, att knappast

en solstråle förmådde tränga igenom, så kunde man tro sig

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND. 4. N:O 1]. 31

vandra i ett storartadt drifhus; man inandades en ljum, fuktig,

väldoftande luft, och ögat smektes af den mest vexlande och

saftiga grönska. Naturen sjelf sörjer för gödningen, i det att,

såsom ofvan blifvit sagdt, floden hvarje år mer eller mindre

svämmar öfver sina bräddar; vattnet är då mera än vanligt

brunfärgadt af slam, som så småningom afsätter sig på den

öfversvämmade marken. Trädens stammar äro derför ofta

täckta flera alnar högt från roten af ett tjockt ler- eller

slamlager.

Den 28:de Juni kommo vi till kyrkobyn Nasimova, och,

efteratt der hafva företagit några intressanta utflykter, fortsattes

färden till den omkring 316 werst från Jenisejsk belägna byn

Nikulina, hvarest floden gör några väldiga krökningar. Redan

förut, omkring 5 werst fins nämnde by, de vi passerat förbi

ett ståtligt kalkberg »Stolba», som med tvärbranta klippafsatser

stupade ned i floden. För att taga detta berg i närmare

skärskådande anskaffades en mindre båt; en lång lina fästes

med sin ena ända vid dess förstam och med den andra vid

en häst med sin lilla ryttare, och så bar det af med skum-

mande fart emot strömmen tillbaka till nyssnämnda berg.

»Stolba» ligger på Jenisejs högra strand. Bryologen och

lichenologen fingo här fullt upp att göra, och slagen från den

senares blnknre genljödo länge vidt omkring i degdlen, Äfven

en mängd landmollusker, Ef af slägtena Pupa och

Vertigo, insamlades. I klippafsatserna häckade hundradetals

svalor, Hirundo urbica, fredligt tillsammans med ett falkpar,

Falco peregrinus.

Emellan Voragova och Asinova utbreder sig floden till

en väldig sjö af vid pass 2:ne sv. mils bredd och uppfyld af

en mängd större och mindre öar till antalet, såsom man sade,

80. Alla dessa öar äro lågländta och torde vid öfversväm-

ningstiden stå under vatten, hvilket man äfven kunde sluta

till af de kärr, sjöar och stillastående vatten, som der finnas

i stor massa. De voro bevuxna med stora vidlyftigt utgre-

nade pilträd och manshöga ormbunkar, Struthiopteris germa-

nica. Barrikader af kullfallna murknade och friska stammar

gjorde dessutom vandringen mer än mödosam, ty när man

skulle skynda fram för att få sigte på en sällsynt fågel eller

fånga en förbifladdrande fjäril, gjorde man ej sällan den

obehagligaste kullerbytta, och det utsedda bytet var för-

svunnet.

32 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

Vid Asinova, 61? 20' N.B., beläget vid en liten elf af

samma namn, som under otaliga krökningar i sista stund

sträfvar emot att utgjuta sig i den mäktiga kungsådran, gjorde

vi ånyo ett uppehåll. Längs den lilla elfven företogs en

vinstgifvande exkursion. Flera förut under sommarenej iakt-

tagna fåglar anträffades här, såsom lilla flugsnapparen (Musci-

capa parva) och gråa långnäbban (Terekia cinerea) m. 1. Mycket

allmänt förekommer i denna trakt dessutom den sibiriske jord-

ekorren eller »burunduken», Tamias Pallasii; redan i Krasno-

jarsk hade vi gjort oss bekanta med detta lilla, utomordentligt

Sa De RTAT a

är

täcka djur. När man vandrar omkring i skogen, får man tidt

och ofta, stundom helt nära, höra locktoner, som man i början

tror härleda sig från någon trast; men ser man omkring sig,

så finner man slutligen ett litet grågult djur, sittande på en halft

förmultnad trädstam eller i ett mindre träd och helt nyfiket

beskåda den oförsynte, som vågat sig in på hans område.

Burunduken, som lätt igenkännes på sina 5 svarta band längs

ryggen, liknar i mycket sin anförvandt, den vanliga ekorren,

men är betydligt mindre, samt uppehåller sig helst på marken,

der han bor under trädrötter m. m. Utom vår vanliga ekorre

förekommer här, ehuru ej synnerligen allmänt, den flygande

ekorren, Sciuropterus volans, som med tillhjelp af sina fall-

skärmar kastar sig på betydande afstånd från den ena träd-

kronan till den andra.

I Asinova hörde vi omtalas ett djur, som här kan vara

af intresse att omnämna. Det skall fiera gånger blifva på-

träffadt bland bergen, som kläda stränderna mellan ofvanr

nämde by och den närmast nedanför liggande; för några år

sedan lyckades man fånga ett par lefvande och försökte tämja

dessa, men utan lyckligt resultat. Djuren skola vara af ett

fårs storlek, sakna horn och hafva en brunaktig fäll; i när-

heten af nafveln skola de hafva en liten pung med ett, såsom

man sade, dyrbart innehåll. Det lider intet tvifvel, att vi här

hafva för oss myskdjuret, Moschus moschiferus, hvars egentliga

hemland är mellersta Asiens högberg.

Emellan Asinova och Podkamenno Tunguskoj bildar floden

det andra s. k. vattenfallet norr om Krasnojarsk. Här sam-

mantränger sig den väldiga vattenmassan mellan höga granit-

berg, hvarigenom strömmen blir ganska stark. På försommaren,

när vårfloden ännu råder, är här ingen fara äfven för större

Gå i

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:0 Il. 33

fartyg att färdas fram, men på senhösten hafva de grund-

gående flodångarne ett svårt arbete att kryssa sig fram mellan

dolda och synliga klippor. Under den nära 4 sv. mil långa

sträckan emellan ofvannämnda bägge stationer är floden dess-

utom ytterst grund, vid lågt vatten blott 5 å 10 fot, och

torde sålunda sätta ett nästan oöfverstigligt hinder i vägen

för mera djupgående fartyg. Det kan kanske vara utaf in-

tresse att här med några ord belysa sjöfarten på Jenisej.

Ångarnes antal är 4, alla hjulbåtar och afsedda att draga

större eller mindre pråmar 1 släp. Sjelfva äro de oförmögna

att föra last, men deremot inredda till handelsbutiker. De

lemna Jenisejsk vanligen emellan den 22:dra Maj och 1:sta Juni

samt återvända i vinterqvarter mot slutet af September eller

" första dagarne af Oktober. Under denna tid göra de bägge

större, den ena med 60 och den andra med 70 hästkrafters

maskin, tvänne resor, de öfriga bägge blott en. Af de pråmar

eller s. k. »barker», som de föra 1 släp, äro de, som tillhöra

köpmannen KRITMANOFF och kosaken SOTNIKOFF, störst, af om-

kring 250 tons drägtighet. Utom dessa ofvan uppräknade finnas

2:ne segelfartyg, hvartdera om 50 tons drägtighet, samt en

mängd smärre båtar om 6 å 20 tons 1). Räknar man nu också

hit de stora femsidiga lådor eller pråmar, som byggas af ko-

lossala stockar i de sädesrika trakterna kring flodens öfre

lopp och derifrån med tillhjelp af 25 a 30 man styras floden

utför, och som, komna till bestämmelseorten, der användas

till bränsle eller byggnadsvirke, så ser man för sig hela Je-

nisejflottiljen.

När man betänker, att icke blott Jenisej sjelf är segelbar

efter större delen af sin längd, åtminstone 200 sv. mil, utan

äfven en stor del af dess kolossala bifloder såsom Angara ”?),

Podkamennaja Tunguska, Nischnaja Tunguska, Kurejka, Bakta,

Jelogui, Turuchan, Cheta och Piljätka, så må man förundra

!) Dessa uppgifter jämte många andra, som röra jagt, fiske m. m., har

jag till större delen erhållit af hr BOJLING i Jenisejsk, tillsammans

med hvilken jag hade nöjet att resa i 6 veckors tid. Hr BOJLING, en

verkligt lärd och bildad man, har genomlefvat 30 år i Sibirien och

känner sålunda detta land bättre än flertalet andra.

Angara eller öfre Tunguska skall vara segelbar ända från Bajkalsjön.

Podkamennaja Tunguska eller mellersta Tunguska är omkring 1,000

werst lång. Nischnaja Tunguska eller nedre Tunguska är vid pass

850 werst lång. Kurejka och Bakta genomflyta hvardera en sträcka

af 450 werst. Jelogui är ungefär 300 werst lång och utmynnar i Je-

nissej med 4 armar. Alla dessa siffror äro i enlighet med en rysk

statistik öfver Jeiseiska guvernementet.

-—

; - G

34 NORDENSKIÖLD 0. THEEL, 1376 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

sig öfver, att man under vår framåtskridande tid kan finna Så

sig i så små kommunikationsförhållanden. Och dock har na-

turen öfverhopat Sibirien med rikedomar af alla slag: guld

och andra ädla metaller, stenkol, outtömliga skogar, elfenben,

riklig tillgång på de läckraste fiskar, de ädlaste villebråd och”

de dyrbaraste pelsvaror, samt slutligen i landets mellersta och

södra delar den mest fruktbara jord. Hvad kan man mera

begära?

Från Podkamenno Tunguskoj fortsattes färden mot nor-

den. 'Längre ellor kortare uppehåll gjordes allt framgent,

hvarhelst naturen var mest lockande för naturforskaren; dy-

lika lokaler voro Inzarova, Tschulkova, Alinskaja, Fatijanov-

skaja, Novosaläsinskoj, Melnischnaja och Monastirskaja, dit

vi ankommo den 13:de Juli. Denna sista by är belägen vid

nedre Tunguskas mynning och vid pass 30 werst från Turu-

chansk.

Utaf de senast uppräknade stationerna var utan tvifvel

Melnischnaja den mest intressanta. Strax söder om byn

dansar en bäck ned mellan tämligen ansenliga och pittoreska

kalkklippor, som bilda en smal, långsträckt dalsänkning, der

vegetationen är synnerligen rik. Cortusa med rödvioletta,

Viola uniflora och Trollius med stora gula blommor, Vale-

riana och Atragene täflade der att i brokiga färger pryda

bäckens mossbelupna stränder. I klippafsatserna uppehöll

sig en mängd snäckor af slägtena Pupa, Vertigo, Helix och

Zua.

För öfrigt hade en härjande skogseld framgått öfver en

stor del af den närmast byn liggande trakten, så att blott

kolade stammar återstodo. Dylika afbrända platser voro ej

ovanliga vid Jenisej. Ofta skall befolkningen sjelf antända

skogen kring sina byar för att derigenom erhålla bättre betes-

marker. Mångenstädes träffade vi på vidsträckta områden,

som ännu buro märken af förödelsen, men der redan ung

björkskog växt upp på ruinerna af den gamla urskogen. En

annan orsak, hvarför man låtit vidsträckta skogar gå upp i

lågor, sades vara den, att björnarne ofta på intet annat sätt

kunnat aflägsnas från grannskapet. Björnen förekommer näm-

ligen talrikt i urskogarne vid Jenisej och är der i trakten

beryktad för sin djerfhet och vildhet, hvarför han också är

mycket fruktad. Alltid varnades vi derför mot att förirra

oss allt för långt in i skogarne.

— BIHANG TILL Kk. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O ll. 35

Ifrån Melnischnaja fortfar den högra strandens klippiga

natur ända till närheten af Monastirskaja, hvarest, såsom

namnet antyder, ett gammalt kloster finnes. Detta, som be-

nämnes »Trojtskoj Monastir», treenighetsklostret, och som har

ett särdeles imponerande läge helt nära byn, bebos af en

gammal prior och tvänne munkar. Priorn hade godheten

förära oss en mammuth-kindtand, hvilken blifvit funnen der

nedanför vid stranden. En dylik tand, ehuru bättre bevarad,

hade vi redan förut erhållit i byn Tschulkova, der densamma

blifvit uppfiskad i floden under notdragning. I allmänhet lär

det ej vara så sällsynt att på sådant sätt i Jenisej finna lem-

ningar efter detta forntidens jättedjur.

De festa bifloder till Jenissej genomfyta på längre eller

kortare afstånd från deras utflöde i hufvudådran ett bergland,

så äfven Nedre Tunguska. Redan vid dess mynning voro berg

synliga på ett afstånd af vid pass 7 werst, och långt bort i

fjerran framskymtade snöfjäll. Mina kamrater önskade besöka

de närmare liggande höjderna och begåfvo sig derför på väg

dit uppför floden med en mindre båt och erforderligt manskap.

Sjelf måste jag fortsätta resan till Turuchansk för att låta

reparera vår farkost, som befans hafva erhållit någon läcka,

hvarigenom den endast med stor svårighet kunde hållas läns.

Vid närmare undersökning befans densamma vara fullkomligt

genomrutten och oduglig, hvarför vi med tacksamhet emot-

togo till låns en nästan liknande ny båt, som de Turuchanske

myndigheterna erbjödo oss.

Den 14:de Juli tidigt på morgonen ankom jag till Turu-

chansk, som är belägen vid en »protok» af floden Turuchan.

Turuchansk ger intryck utaf en större, men mycket förfallen

by; dess omgifningar äro uppfylda af träsk och stillastående

vatten, hvarigenom klimatet skall vara synnerligen ohelsosamt.

En liten kyrka af trä samt ett fristående, något lutande torn äro

de enda byggnader, som kunna göra anspråk på någon upp-

märksamhet. Alla öfriga nästan utan undantag äro genom-

ruttnade, sneda och vinda ruckel, af hvilka dessutom en stor

del ej ens äro bebodda, utan qvarstå såsom gamla ruiner.

Emellertid är byn försedd med postkontor, handelsbutiker,

krogar m. m.

Högsta makten, som hvilar i händerna på en s. k. Pristoff,

innehades för närvarande af kapten RASNATOVSKY, hvilken för

tillfället hade rest till Dudinskoj, der vi sedermera samman-

36 NORDENSKIÖLD O. THBEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

träffade. Innevånarne mottogo oss med stor välvilja. Intres- T

sant var att gifva akt på de ÖOstjaker, som der uppehöllo sig, -

och af hvilka några tycktes stå i tjenst hos by-innevånarne.

Till följe af den nästan outhärdliga hettan gingo de så godt ;

som utan alla kläder. Framför kel ådrog sig min upp-

märksamhet en höfding, hvars muskulösa kropp och jättelikt

grofva lemmar jag hade godt tillfälle att beundra, alldenstund

de endast knapphändigt skyldes af en öfver axlarne kastad -

kappa. Vi möttes flera gånger i byns närhet; han var då”?

beväpnad med båge och koger samt stadd på jagt efter ekorre

eller burunduk.

Här torde det vara på sin plats att nämna något om

jagten i dessa trakter. Pil och båge utgöra ännu ett vig-

tigt vapen för en del af Asiens vilda folk. Synnerligast Tun-

guserna lära besitta en otrolig skicklighet i deras behandling.

Så t. ex. påstodos personer finnas bland dem, som ägde sådan

färdighet, att de med en pil kunde träffa en annan redan af-

skjuten i luften. Bågen är nära 3:ne alnar lång och sam-

mansatt af flera olika träslag, för att åstadkomma så mycket

större spänstighet; dessutom är densamma klädd med näfver,

för att bättre motstå regn och fukt. Pilen är antingen för-

sedd med en lång jernspets af vexlande form eller med en

konisk träknopp; den förra är afsedd för större djur, t. ex.

renar och björnar, den senare deremot för ekorrar eller andra

smärre djur.

Användningen af bössor, synnerligast med flintlås, har

emellertid allt mera kommit i bruk och torde inom kort undan-

rödja bågarne. Den ryska befolkningen längs Jenisej räknar

ej synnerligen många jägare ibland sig, och byar finnas, der

man ej kan upptäcka ett enda eldvapen. Detta måste före-

falla så mycket underligare, som man vanligtvis tager för

gifvet, att hvarje man i en dylik vildmark måste vara en

skicklig jägare. Deremot finnas många, som drifva en lönande

fångst med snaror, saxar och fällor m. m.

Bland de djur, som företrädesvis äro föremål för jagt

eller fångst, böra följande nämnas: sobel, vanlig räf, fjällräf,

elg, hjort, varg, björn, hermelin, ekorre och burunduk.

Vester om Jenisej är sobeln mycket sparsam äfvensom

dess pels mindre värderik; öster om floden förekommer den-

samma deremot mera talrikt. De vackraste och dyrbaraste

pelsarne erhållas från guvernementet Irkutsk; de från Amur

> RR

- RV

UC BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:O Il. 37

äro korthåriga och mera långsträckta samt stå till följe deraf

ej så högt i pris. I början af Oktober och stundom äfven i

Januari företager man jagten efter sobel: snön är då djup och

det fordras att vara skidgångare. Ensam eller i sällskap in-

tränger jägaren 1 urskogen några hundrade werst från närmaste

bygd. En mindre släde, dragen af hundar, följer honom.

Finner han nu spår efter en sobel, så inringar han densamme,

och är lyckan god, kan han utan stor svårighet upptäcka och

döda djuret. Men ofta har detsamma tagit sin tillflykt till

någon jordhåla eller under någon större sten. Då återstår

ingen annan utväg än att vänta tills djuret sjelft lemnar sin

tillflyktsort; men emedan detta lika väl kan ske under natten

som om dagen, så måste jägaren vidtaga nödiga försigtighets-

mått för att hindra djuret obemärkt undkomma. Han om-

ringar derför platsen med ett fint nät, behängdt med små

klockor, som gifva signal, när någon vidrör detsamma. På

sådant sätt kan jägaren ofta få ligga 1 sin snöhydda under

afbidan i 2 å 3 dygn; lyckas han emellertid slutligen fälla

sitt rof, så är mödan mången gång väl betald, ty en mörk

och vacker sobel har ett värde af 25 ända till 100 rubel.

Skinnen få ej utsträckas på längden, utan de sammandragas

tvärtom så mycket som möjligt, hvarigenom fällen blir tätare

och af högre värde. Alla skinn, som förekomma i handeln,

äro derför mycket korta och breda.

Den vanliga räfven fångas såsom hos oss dels med sax,

dels i gropar. Den svarta varietet, hvars skinn uppskattas i

hundradetal, ja ända till tusen rubel stycket, anträffas här

äfven, ehuru naturligtvis mera sällan. Fjällräfven fångas mest

på »tundran» i fällor, som uppgillras på toppen af der befint-

liga smärre kullar. Men äfven saxar användas; man har näm-

ligen iakttagit, att fjällräfven mot medlet af September månad

allmänt drager sig åt södern, följande den högra stranden tätt

efter, samt att han alltid har för vana att, om han finner ett

stängsel, huru lågt som helst, i sin väg, hellre göra en liten

omväg och uppsöka en mindre öppning än hoppa deröfver.

Af detta rön har man vetat draga nytta, i det man uppfört

på korta mellanrum från hvarandra ett slags stängsel af qvi-

star tvärs öfver- den långsluttande stranden ifrån floden till

den vanligen mycket branta, högre upp belägna, strandbädden.

Här och der lemnas smärre öppningar, 1 hvilka saxarne ut-

läggas.

&Z 7 J då

38 NORDENSKIÖLD O. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

Jagten på skidor efter elg är mycket uppdrifven; den-

samme fångas också i stora fallgropar. Såsom exempel på

talrikheten af detta ädla villebråd i Sibirien samt det utrot-

ningskrig, för hvilket detsamma är föremål, må anföras, att

man vissa år 1 staden Jenisejsk lär kunna få uppköpa ända

till 10,000 fällar. Hjortar fångas äfvenledes i mängd dels i

fallgropar, dels genom att indrifva hela hjordar i större in-

hägnader eller gårdar, hvarifrån de ej kunna utkomma.

Bland sätten att fånga björn förtjenar särskildt ett att

omnämnas, för hvars sanningsenlighet dock min sagesman herr

BoJLInG får borga. En större trätafla fästes vid stammen af

ett träd och så högt ofvan marken, att björnen för att nå

dess midt måste resa sig till sin fulla längd. I denna tafla

inslås en mängd stora, med hullingar försedda, jernspetsar,

och i dess öfre del fästes ett stycke kött. Björnen reser sig

nu och slår med sin ena framtass för att gripa lockbetet,

men får densamma i stället genomborrad af jernspetsarne, så

att den blir fastsittande; förgrymmad ger han nu för att fri-

göra sig ett nytt slag med den andra tassen, hvarvid äfven

denna fästes fast och björnen ertappas i denna mindre behag-

liga ställning.

Vid midnattstiden den 14:de Juli återkommo mina kam-

rater från sina synnerligen intressanta, men till följe af den

starka hettan och den mer än besvärliga myggen ansträngande

färd. Den 16:de på natten var allt åter klart till afresa.

Emellertid uppstod stark blåst, så att vi redan blott 22 werst

från Turuchansk nödgades fälla ankare. Oaktadt strömmen

var till vår fördel, kunde båtarne ej tvingas fram emot vinden

och vågorna. Först efter halftannat dygn kunde resan fort-

sättas. Emellertid hade vi härigenom den vinsten att kunna

få undersöka den närmast liggande stranden, som just be-

fans vara årligen utsatt för flodens öfversvämning. Vegeta-

tionen der var storartad, ehuru enformig. ARNELL skildrar

den sålunda: »Närmast den låga sandstranden är ett bälte

fotshöga videskott, derinnanför ett tätt, mycket bredt snår

af manshög Salix triandra, och derpå kommer den egentliga

skogen af Salix vitellina med höga, ogrenade, pelarlika stam-

mar. Marken är hård och utgöres af torr sprucken lera,

närmast stranden grönfärgad af en liten klotrund alg, Nostoc,

och en trådartad dylik, Vaucheria. Utaf örtartade växter finnas

här blott omkring 6 arter: Ranunculus repens, Urtiea dioica,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O Il. 39

Impatiens, Veratrum, Veronica longifolia och manshög Ar-

changelica.»

Resan mot norden fortsattes emellertid, och, efter att på

spridda ställen för nordlig storm blifvit fördröjda tillsammans

nära fem dygns tid, ankommo vi den 28:de Juli nattetid till

Dudinskoj. En del af denna väg hade vi tillryggalagt med

tillhjelp af hundar, som med berömvärd ifver släpade och

drogo vår tunga båt framåt. Den 19:de passerade vi förbi

Kurejka-floden, hvars källor äro belägna 1 den väldiga bergs-

kedja, som sträcker sig i nordostlig riktning och utgör en

fortsättning af Noril-bergen; dess mynning erbjuder en ut-

märkt hamn med stort djup och godt skydd för alla vindar.

Såsom bekant finnas 100 å 200 werst uppför floden riklig

tillgång på den renaste grafit; redan för åtskilliga år tillbaka

har den bekante SIDOROFF börjat bryta grafit derstädes och

nedfrakta densamma utför floden till dess mynning, som

blifvit utsedd till upplagsplats.

Emellan Angutskoj och Goroschinskoj anträffades de

första tama renhjordarne under sommaren. Hittills hade också

representanter af Asiens vilda folk varit mera sällsynta; nu

åter började deras »jurtar» uppträda öfverallt efter stränderna;

och ofta hade vi till roddare Jakuter, Ostjaker, Juraker och

ännu längre mot norden Samojeder; Tunguser sågo vi deremot

mera sällan.

Samojeden träffas nästan uteslutande på eller 1 när-

heten af »tundran», der en del drifver omkring med sina ren-

hjordar, en annan åter idkar fiske i Jenisej eller någor af

dess bifloder; dessutom hafva några tagit tjenst hos i trakten

bosatte ryssar. Samojedens tält eller jurt är alltid täckt af

renhudar, sommartiden i enkelt, vintertiden åter i dubbelt

lager; det oaktadt blir dock kölden på tundran ofta så stark

och nordanvinden så isande, att skydd måste sökas inom

skogsgränsen.

Ostjaken åter bebor sommartiden en jurt, täckt af näfver,

som genom kokning i vatten göres mjuk, stark och dertill

lämplig. Man varseblifver då hans provisionela bostäder vid

de större eller mindre vattendragen, hvarest ett lönande fiske

kan bedrifvas. När vintern kommer med snö och is, d. v. s.

i slutet af September, drager han sig inåt skogarne, och jagten

blir då hans ,egentliga sysselsättning. Enligt Boring skall

han under denna kalla årstid bebo smärre hyddor, hvilkas

40) NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

nedre hälft är belägen under jorden, den öfre fria deremot

bygd af stockar. Endast undantagsvis skall Ostjaken slå sig

på renskötsel. I allmänhet har det förefallit oss, att Östjaken

är mindre kraftfullt bygd än någon af de andra folken.

Synnerligast de vid Ob-floden boende, med hvilka vi kommo

i beröring, utmärkte sig för ett sjukligt utseende på samma

gång som för orenlighet och armod. Det var med verklig

vämjelse man närmade sig dessa i trasor höljda varelser, som,

täckta af smuts och elakartade sårnader, mera liknade vilda

djur än menniskor.

Det ståtligaste och mest intelligenta af ofvan uppräknade

folk är utan tvifvel Tungusen. Han bebor nästan uteslutande

skogarne, der han idkar renskötsel och jagt. Klädedrägten

är synnerligen smakfull med sina perlbroderier, på samma gång

som densamma ofta är mycket dyrbar. Vi hörde talas om

att rika qvinnor, förmodligen höfdingars gemåler, ej sällan

bära pelsverk af bäfver, sobel eller svart räf till ett värde af

tusentals rubel. I Dudinskoj voro vi dessutom i tillfälle

att iakttaga Tungusernas konstfärdighet på samma gång som

prof på deras andliga utveckling. Kosaken SOTNIKOFF förärade

oss nämligen en slags kalender eller almanack af elfenben, i

form af en sexkantig spole, på hvilken dagar, veckor och må-

nader voro utmärkta genom olika tecken. Vidare bekommo

vi ett slags spel, liknande schackspel, med alla pjeserna lika-

ledes förfärdigade af elfenben.

Beundransvärd hos alla dessa folk är dessutom den skick-

lighet, med hvilken de förfärdiga sina båtar, af hvilka en del

i många afseenden liknar indianens kanoter; de äro ytterst

lätta och smakfullt formade samt urhålkade ur en enda träd-

stam. De framdrifvas med blott en åra. Ett annat slags

båtar användes äfven, till form och bygnad påminnande något

om grönländarens »kajak», ehuru ej såsom denna helt öfver-

täckt. Dessa äro vanligen mycket långa, smala och knappast

öfver en fot höga samt bygda af näfver, spänd öfver en båt-

formig spjelstomme. Bägge dessa slag af båtar använder man

företrädesvis på öfre och mellersta Jenisej samt på alla dess

bifloder, der ingen fara finnes för hög sjö. På nedre Jenisej

har man deremot ryska farkoster utan köl, något liknande

våra insjöbåtar.

Emellan Turuchansk och Dudinskoj var landet mycket

glest befolkadt. Byarne inskränkte sig till 3 4 genommurknade

då

RER RY LA

På

BIHANG TILL K. SV. VET; AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o MI. 41

hus, bebodda af lika många eller ännu färre innevånare, som

ofta hade flyttat ut efter stränderna för att fiska, hvarför bo-

städerna ej sällan stodo alldeles öfvergifna. Detta vållade

oss mycket besvär; ty för att erhålla roddare måste vi uppsöka

dem på deras fisklägen.

Norr om Turuchansk börjar skogen att aftaga i storlek,

och vid Verschininskoj, 68” 55' n. b., är densamma så låg

och gles, att man här kan uppdraga gränsen för den egentliga

skogen vid Jenisej; dock finnas små och spridda träd ända

norr om Dudinskoj. Redan vid Kurejka, 66? 30' n. br., d. v. s.

nästan under polcirkeln, upphör Pinus sibirica, och vid Pala-

vinskoj, 68? 15' n. br., visar sig den sista pygmé-artade

cembratallen. Det träd, som bäst tyckes uthärda nordan-

vinden, är lärkträdet.

I närheten af Krasnojarsk och Jenisejsk antaga såväl

cembratallen som lärkträdet jättelika dimensioner. Enligt hr

BOoJLING, som är skeppsbyggmästare och sålunda bäst bör känna

till dylika saker, skall den förra ofta uppnå en höjd af öfver

200 fot samt vid roten en diameter af 6 fot. Lärkträdet skall

äfvenledes uppnå vid pass 200 fots höjd, men blott 4 fots

diameter vid roten. -Ännu betydligt högre mot norden finner

man stora, men mera enstaka exemplar. Så t. ex. mötte ARNELL

vid Novosaläsinskoj, 65” 95'n. br. = Piteås höjd, ett lärk-

träd, hvars omkrets vid roten var 13 fot. En öfverblick af

de allmännaste trädens och buskarnes förekomst och utbred-

ning i Jenisej-dalen mot norr lemnas på följande sida !):

1) Dessa breddgrader äro till större delen i öfverensstämmelse med

ryska generalstabens karta öfver Sibirien; de angifna skandinaviska

orterna göra ej anspråk att på minuten motsvara de sibiriska, hvilket

också här torde vara af mindre vigt.

Palavinskoj, 69” 10' N. B.; Lofoten.

Patapovskoj, 68” 66" N. B.

IHaparanda.

56” N. B.; motsvarande Helsingborg.

Nedre Tunguska, 65” 50” N. B.; Haparanda.

Turuchansk, 65” 565' N. B:

i; 690-36. NN, Br; Tromsö,

Asinova, 61” 25' N. B.; Söderhamn.

Kurcejka, 66” 30' N. B.; Polcirkeln.

Karasinskoj. 66” 56' N. B.; Bodö.

Mellan Krasnojarsk och Jenisejsk.

i; 58” 20! N. B.; Linköping.

[LIE

AN | |

Zz | |

Ei |

| CT PER

Asp (Populus tremula)......... IRIS Fd |

Björk (Betula verrucosa).....- [PSN GR TA RR Xx |

Björk (Betula glutinosa).....- X | 21 KT DENNE 0 NIES Xx Xx | |

Hägg (Prunus padus). os... 201 KI | DKNRE | PSNNEK |

Sälg. (Salix CAapre):.....o.co TIA IS) 1 IBS PRIEST |

Tall (Pinus sylvestris)......... ÅN a RA RS Is AG

Sib. gran (Pinus sibirica)... KAN RMS) ENN

Gran 7 (Pinus. obovata)..... oo ET IE] ICA III DERE DRAS NE

Tärkträd (Pinus 'Larix) !).. | 2010] 0 | KUDOS SC ISES aan |

Cembratallen (Pinus cembrayl. ><] XX! XIX: XX I3CPELt |

En (Juniperus communis)... a PA PAS RAN PS RS PSN

Al (Alnus pubescens)......... PS RS |

Allers: (Alnaster” fruticosa). 06) Stlbel let |x KR

Såsom ofvan blifvit nämndt, framkommo vi till Dudinskoj

den 28:de Juli vid midnatten, efter att med båtar hafva fär-

dats en vägsträcka af öfver 2,000 werst (200 sv. mil). Här

sammanträffade vi med den Turuchanske Pristoffen och do-

centen SAHLBERG, som här inträffat för ungefär en vecka sedan,

Er ihållande nordlig storm med tämligen hög sjö var rådande

under en stor del af den tid, vi tillbragte vid denna by, och

tvang oss att ankra våra farkoster inne i Dudinka-foden, som

utflyter vid pass en werst från kyrkobyn. Vi hade väntat att

här finna en mängd bostäder och förvånades derför ej litet

') Förekommer dock, ehuru mycket spridd och lågväxt, längre mot

norden emellan byarne Krestovskoj och Seläkina.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:o ll. 43

öfver, att det mycket omtalade Dudinskoj utgjordes blott af

7 3 8 små förfallna hus, ett sörre halffärdigt samt en liten

träkyrka.

Att med samma båtar fortsätta resan till Goltschicha blef

mu en ren omöjlighet, alldenstund roddare på inga vilkor kunde

anskaffas. Efter en längre rådplägning ansågo vi det derför

vara bäst att antaga den rike kosaken SOTNIKOFFS förslag att

medfölja den snart ankommande ångbåten till öarne; der skulle

vi sammanträffa med en af hans handelsexpediter, »prikaschi-

kar», hvilken han skriftligen skulle befalla att ögonblickligen

lemna oss båt och manskap. Under afbidan på ångbåtens

ankomst fingo vi således god tid till undersökningar, som också

företogos åt alla håll.

»Tundran» är här nästan ensam rådande; dock må man

derför ej tro, att vegetationen är fattig, synnerligast i dal-

sänkningarne, der täta snår af en liten al-art, Alnaster fru-

ticosa, omkransa de små, stundom kristallklara vattnen, som

oftast äro öfverfylda af mollusker af slägtena Planorbis, Val-

vata och Physa, sötvattens-krustaceer, Dytiscer, spiggar och

gädd-yngel. I några sjöar med synnerligen kallt och klart

vatten förekom uteslutande en amfipod, Gammarus pulex.

På stränderna af såväl dessa smärre vatten som af Jenisej

träffades ej sällan skal af en Spheridium samt af Anodonta

anatina. I Alnaster-snåren amnträffades dessutom en art Suc-

cinea samt en större Helix, förmodligen den af SCHMIDT om-

talade H. Schrencki. I de tvärbranta flodbäddarne såväl här

som vid Tolstoj nos, 70 gr. N. B., erhöllos dessutom den lilla

Helix fulva samt arter af slägtena Pupa, Vertigo och Limax.

I sammanhang härmed må omnämnas, att vi vid Tolstoj nos

funno ett exemplar af den stora isopoden Idothea entomon,

uppkastadt på stranden.

Hvart man utsträcker sin vandring på den af torka vid

hvarje steg knarrande tundran, stöter man på en lemmel,

Myodes obensis, som med pilens snabbhet försvinner i sina

underjordiska gångar. Hela tundran är formligen undermi-

nerad af dessa små djurs bostäder. TrRyBom fann vid Tol-

stoj nos Hera af deras bostäder uppfylda med insamladt vinter-

förråd, bestående af rötterna till Hedysarum obscurum, som

der allmänt förekommer. Ej alla år träffas Myodes obensis

så talrikt som detta. SCHMIDT omtalar t. ex., att han som-

maren 1866 ej påträffat en enda iefvande individ derstädes.

44 NORDENSKIÖLD O. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ. — |

Likasom fjäll-lemmeln i Skandinavien företager han nämligen

långväga vandringar och försvinner sålunda spårlöst från en

trakt, der han förut uppträdt i oerhörda massor.

Den 9:de Augusti ankom BALANDINS ångbåt »Alexander»,

förd af hr IVAN MICHAILOWITSCH JATSCHMENIEFF, och sedan vi

öfverflyttat våra samlingar, som redan nu utgjordes af flera

stora växtlårar, 2:ne tunnör fisk, en massa flaskor och pre-

paratrör, fylda med smärre djur, samt lådor för insekter och

fåglar m. m., så sade vi vår gästvänlige värd, SOTNIKOFF, farväl

och afreste vid midnattstid.

Den 11:te kommo wi till Briochovski-öarne. Redan under

vägen dit hade vi sammanträffat med den »prikaschik», till

hvilken SOTNIKOFF hade adresserat sitt bref; denne förklarade

dock, sedan han lärt känna brefvets innehåll, att han omöj-

ligen kunde stå oss till tjenst. På sin höjd kunde han lemna

oss en man, hvarmed vi naturligtvis ingalunda voro behjelpta.

Då förklarade hr JATSCHMENIEFF, att han, när vi så önskade,

ville lemna oss en större båt jämte 2 å 3 man, hvilkas af-

löning vi naturligtvis skulle öfvertaga. Med tacksamhet antogo

vi detta anbud, och vid Briochovski-öarne yttrade vi vår önskan

att erhålla den utlofvade båten jämte roddare. Hr JATSCHMEN-

IEFF, som nu sade sig ej kunna tvinga sitt manskap, anstälde

1 vår närvaro en förfrågan, om någon 'godvilligt ville resa

med oss. Alla förklagided med en mun, att ie för "sitt EF

under denna årstid ej ville färdas till Goltschicha, dels till

följe af den farliga vägen, såsom de sade, dels derför, att

man ej skulle hinna tillb tills sista ångbåten skulle afgå

härifrån uppför floden till Jenisejsk. Senast den 6:te Sep-

tember n. s. uppgaf man för oss skulle ångbåtarne anträda

sin återresa, men för öfrigt kunde man ej bestämma någon

tid; man kunde resa förr, men också senare, beroende af fisk-

fångsten.

Emellertid visade det sig, att hr JATSCHMENIEFF, som förut

sagt det vara stor risk att under denna vanligen stormiga tid

med ångbåt afgå till Goltschicha, samt dessutom att hans re-

dare, hr BALANDIN, uttryckligen förbjudit honom att dit afresa,

ej var ovillig att för en summa af 300 rubel föra oss till

målet; sjelf skulle han dock genast återvända, sedan vi och

våra samlingar blifvit ilandsatta. Att qvardröja der utan båtar

och manskap — på våra förfrågningar meddelades oss näm-

ligen, att blott en person, kosaken FEopor, fans i närheten af

-«

T BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O Il. 45

Goltschicha, samt att möjligen någon person skulle kunna

träffas emellan detta ställe och Tolstoj nos, — samt utan be-

stämda uppgifter när sista ångbåten skulle afgå från trakten,

ansåg jag vara att handla utan eftertanke på samma gång som

stridande mot den uttryckliga order jag före afresan mottog,

»att vi ej skulle utsätta oss för faran att gå miste om årets

sista ångbåtslägenhet till Jenisejsk.» I den händelse ångbåten

»Ymer» till följd af de talrika nordliga stormarne i Augusti

månad ej skulle lyckas framtränga öfver det Kariska hafvet

till Jenisejs mynning, så hade vi stått der i Goltschicha utan

medel att taga oss tillbaka förr än vintern isbelagt floden.

Antagom emellertid, att vi infunnit oss i Goltschicha, att

vi der ej sammanträffat med »Ymer», och att vi erhållit båtar

för rodden tillbaka uppför floden — jag säger med flit båtar,

ty med mindre än 3:ne af den storleken, som man der torde

kunna erhålla, voro vi ej behjelpta, alldenstund vi tillsammans

utgjorde 8 personer och dessutom hade stora samlingar —, så

var dock sannolikheten för att erhålla största delen af som-

marens skördar helt och hållet genomdränkt af vatten, och

således utan värde, så stor, att man blott derför ej borde

riskera resan.

Den, som en gång vet, huru Jenisejs stränder mellan

Tolstoj nos och Goltschicha äro beskaffade, huru vattnet kan

bryta deröfver, att der knappast finnes en enda skyddande

udde eller vik, dit man kan taga sin tillflykt under stormen,

och den som slutligen genomlefvat en storm vid denna del

af den jättelika floden, han skall förstå min obenägenhet att

utsätta ej allenast oss sjelfva, men, som var vigtigare, sam-

lingarne för en återfärd i små öppna plattbottnade båtar. Vi

hafva varit med vid Dudinskoj, således 50 mil från myn-

ningen, när 6 manhaftiga karlar och deribland SOTNIKOFF sjelf,

traktens bäste sjöman, arbetade i nära en qvarts timme för

att få ut en vanlig, mindre tom båt från stranden; mera än

en gång vräktes båten och de i vattnet stående karlarne

öfverända, och väl ute på floden var båten half med vatten.

En annan gång, när vi den 11:te September på aftonen lemnade

våra kamrater på KRITMANOFFS ångbåt, som låg för ankar vid

pass 4 werst söder om Dudinskoj, och roddes af 3:ne man i

en liten båt till nämnde by, öfverraskades vi af en snö-

storm och måste arbeta i 3 3 4 timmars tid, innan vi nådde

det så nära liggande målet. Båten måste gång på gång ösas

46 NORDENSKIÖLD 0. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

läns, och i närheten af stranden räddades densamma från ati 3 i

kastas öfver ända blott derigenom, att en större pråm drifvits ;

på grund, i lä af hvilken vi kunde ro. Naturligtvis hade ingen

af oss en torr tråd på kroppen. Sjelf torde Ni, hr professor,

också bättre än andra inse beskaffenheten af de svårigheter,

hvarmed en båtfärd på dessa vatten är förenad. Natten den

24:de Augusti 1875, för att ej tala om fera andra tillfällen,

står nog ännu qvar i Edert minne. é »

Vi hafva med flit anfört detta för att visa, huru oriktiga

begrepp den person har, som betraktar Jenisej med samma

ögon som våra skandinaviska småfloder. Hvad båtarne be-

träffar, så vill jag här samtidigt erinra om, att desamma äro

små, nästan plattbottnade och utan köl samt derför blott

afsedda för rodd eller på sin höjd länsning undan vind.

Den 13:de Augusti lemnade »Alexander» Briochovsk-

öarne och styrde kurs söderut till de Nikandrovska, hvarest

7 tält och några jordhyddor funnos på stranden. Oaktadt

tillräckligt folk och båtar här funnos, kunde dock ej mera

utverkas, än att en mindre båt jämte manskap stäldes till vårt

förfogande. Här fans emellertid blott plats för 2 å 3 per- 7

soner; de öfriga jämte samlingarne skulle sålunda blifva qvar. '

Härpå var naturligtvis ej att tänka, hvarför vi beslöto att :

ej skiljas åt, utan tillsammans afvakta det kommande under

förhoppning i det längsta, att det skulle lyckas Eder, herr |

professor, att med ångbåt framtränga till oss. Den 25:te

Augusti lemnade vi öarne och förflyttade oss nu till Tolstoj:

os, der vi tills vidare nedslogo våra bopålar.

Emellertid bevisade det sig, huru otillförlitliga de erhållna

underrättelserna om ångbåtsresorna på Jenisej 1 allmänhet

äro. BALANDINS ångbåt afgick nämligen från Dudinskoj söderut

den 5:te September, KRITMANOFFS den 11:te, och SOTNIKOFFS

lemnade Ochotska-ön först den 16:de samma månad. Allt

beror af kaptenernes godtfinnande, hvilka i allmänhet sjelfva

ej tyckas den ena dagen kunna eller vilja uppgifva, hvarest

de den andra dagen äro att träffa.

Den tid, vi tillbragt vid öarne såväl som vid Tolstoj nos,

hafva vi användt på bästa sätt till fromma för våra veten-

skapliga arbeten. Naturen på öarne, af hvilka några skola upp-

taga ett ytinnehåll af flera qv adratmil, är synnerligen intres-

sant, och rika äro de skördar vi hemfört härifrån. Öarne tyckas

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O Il. 47

i allmänhet uppstått af i floden bildade sandbankar, på hvilka

drifved 1 massa hopat sig och hvarefter en yppig vegetation

tagit sin början. Öfverallt träffades under öfversta jordlagret

halft förmultnade stockar. En mängd små sjöar, träsk och

kanaler upptogo deras inre. Ett utmärkt tillfälle till insam-

lingar och studier af Jenisejs fiskar erbjöds såväl här som

sedermera under hemresan uppför floden, och vi skola längre

fram lemna en kort öfverblick häraf.

Den 4:de September vid middagstiden infann sig hos oss

FEopor med Edert bref af den 27:de Augusti, genom hvilket

vi upplystes om Eder lyckliga ankomst till Jenisejs mynning,

att Ni der förgäfves imväntat oss i 17 dygn, samt att Ni, sedan

en del af de medförda varorna blifvit landsatta vid simovien

Korepovskoj och der anförtrodda i FEODORS vård, den 1:sta

September anträdt återresan hem. FROoDor hade också lemnat

Korepovskoj samma dag han sett »Ymer» lyfta ankare. För

oss återstod således intet annat än att äfven tänka på hem-

färden, samt att i enlighet med Edra order söka om möjligt

försälja de landsatta varorna. Alldenstund vi ansågo, att

denna försäljning säkrast skulle verkställas, om varorna redan

samma höst blefve transporterade till Jenisejsk, så beslöto

vi att uppsöka herr JATSCHMENIEFF, som nu borde befinna sig

med sin ångbåt i närheten af Dudinskoj, 1 förhoppning om

att kunna förmå honom att resa till Korepovskoj. I denna

afsigt afreste jag redan samma afton i en mindre båt, åtföljd

af rektor BRENNER och den alltid tjenstvillige Turuchanske

Pristoffen. Den 6:te f. m. fingo vi 6 sv. mil norr om Dudin-

skoj sigte på KRITMANOFFS ångbåt och beslöto att först för-

fråga oss med dess kapten, som i alla hänseenden måste resa

upp till öarne för att hämta en större »bark». Denne, herr

KRITMANOFF sjelf, var emellertid mycket orolig öfver att redan

hafva förlorat flera dagar utöfver hvad beräknadt var samt

fruktade storligen för vinterns snara inbrott, hvarför han på

inga vilkor kunde åtaga sig resan. Deremot erbjöd han sig

välvilligt att återföra oss uppför floden till Jenisejsk, hvar-

för vi afsände ett bref till våra i Tolstoj nos qvarblifne kam-

rater med uppmaning att medfölja herr KRITMANOFFS ångbåt

till Dudinskoj, der de skulle sammanträffa med oss och er-

hålla närmare besked. Derpå fortsattes båtfärden ofördröjligen,

och ankommo vi samma dag kl. 4 e. m. till ofvannämnde by.

48 NORDENSKIÖLD O. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

JATSCHMENIEFF hade emellertid redan afrest från Dudin-

skoj, hvarför våra förhoppningar uteslutande hvilade på

SOTNIKOFF, som också till vår glädje syntes mycket intresserad -

för saken samt lofvade göra hvad han kunde, för att redan

denna höst afhämta varorna. Hans ångbåt dröjde dock långt

utöfver den vanliga tiden och ankom först den 10:de Sep-

tember e. m. Nu åstadkommo vedbrist och svår nordlig storm

ytterligare dröjsmål, så att ångaren ej var klar till afresa här-

ifrån förr än den 14:de. |

Den 11:te hade imellertid kamraterna anländt med KRIT-

MANOFFS ångbåt och samma dag på natten jämte BRENNER fort-

satt resan till Jenisejsk; sjelf hade jag beslutat att ensam -

anträda resan mot norden med SOTNIKOFFS ångare, anseende ”

att genom denna anordning åtminstone mina kamrater skulle

kunna draga nytta af den ännu qvardröjande hösten och fort-

sätta sina forskningar under återresan uppför floden. I Jeni-

sejsk skulle de dessutom förbereda allt, hvad som vidkom

samlingarnes inpackning, så att vid min ankomst hemresan

ofördröjligen kunde fortsättas. Den 4:de Oktober hade mina

kamrater framkommit till Jenisejsk efter en mödosam, men

intressant resa. Så ofta ångbåten legat stilla för att intaga

ved eller i handelsintressen, hade vetenskapliga utflykter före-

tagits under hela resan med undantag blott af några få dagar,

när marken varit täckt af snö. En af botanisterna yttrar

härom följande: »Under återresan besöktes, utom en mängd

redan på nedresan för oss bekanta trakter, vid pass 10 nya

lokaler. Dessa undersökningar voro mycket vigtiga derför,

att vi fingo kontrollera de på nedresan gjorda växtgeografiska

anteckningarne samt studera Horan i ett helt annat utvecklings-

stadium än på försommaren, hvarigenom våra anteckningar

och samlingar riktades med rika efterskördar af då ej ut-

vecklade arter, synnerligast vattenväxter, Compositez, Grami-

neze, Chenopodiacex m. fl. Dessutom fingo vit. ex. vid Voro-

gova, 61 gr. N. Br., ännu mera än förut beundra vegetationens

otroliga yppighet på öfversvämmade ställen, ehuru tyvärr i

ett förfruset tillstånd. Här vandrade vi i formliga skogar af

örtartade växter såsom Cacalia hastata, Angelica archangelica,

Cerefolium silvestre m. £fl., hvilkas skeletter voro ända till

3 fot höga; den stolta ormbunken, Struthiopteris germanica,

nådde äfven jättelika dimensioner och Aconitum volubile

slingrade sig som en lian.» Åfven för zoologerna var återresan

- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 1. 49

ytterst intressant, och synnerligast entomologen fröjdade sig

öfver rikliga efterskördar. Ni finner sålunda häraf, hr pro-

fessor, att återresan öfver land, ehuru mödosam, tidsödande

och kostbar, dock medfört det goda att i ej obetylig grad

fullständiga våra undersökningar af floddalen.

Den 14:de afreste jag emellertid med SOTNIKOFFS ångbåt

mot nerden och ankom redan den 16:de f. m. till Ochotska-ön,

hvarest en »bark», lastad med under sommaren insaltad fisk,

skulle afhämtas. Här förklarade SOTNIKOFF, som hittills ansett

resan till Korepovskoj, oaktadt den sena årstiden, möjlig, att

han måste vända om och skynda mot södern för att ej öfver-

raskas af vintern. Naturligtvis måste jag finna mig häruti,

ehuru det föreföll mig mera än underligt, att en man som

SOTNIKOFF, hvilken tillbragt större delen af sitt lif i dessa

trakter och derför borde känna naturförhållandena tämligen

noga, så hastigt kunde ombyta åsigt.

Med oförrättadt ärende nödgades jag sålunda anträda

hemresan, och efter en ingalunda angenäm färd ankom jag

den 19:de Oktober till Jenisejsk. Här var full vinter med

snö och kyla, men dervid var jag van, ty redan den 23:dje

September, när jag för sista gången lemnade Dudinskoj, var

temperaturen i min oeldbara hytt på ångbåten — 8 gr. C. och

djup snö betäckte marken. Tack vare ett sedermera inträf-

fande blidväder, fortfor Jenisej-foden att vara isfri, och först

d:ne dagar efter min ankomst till Jenisejsk, d. v. s. den 22:dra

Oktober, började isgången, som under vanliga år tager sin

början omkring den 12:te Oktober, vid hvilken tid dock större

delen bifloder redan äro isbelagda. Om våren deremot skall

isen bortgå från Jenisej omkring den 5:te Maj och något

senare från Angara. — Innan vi afsluta vår redogörelse, vilja

vi göra några allmänna betraktelser samt gifva en kortfattad

öfverblick af en del af våra vetenskapliga resultat.

Jenisej-floden genomfyter från Krasnojarsk en vägsträcka

af omkring 250 sv. mil. Stränderna äro stundom tämligen höga

och tvärbranta, stundom åter låga, omvexlande häruti med

hvarandra, så att när den venstra är hög, är den högra mot-

satsen. Till följe härutaf antager också vegetationen en olika

prägel; ty der stranden är låg och således i första hand utsatt

för öfversvämningar, der frodas framför allt pil-arter, under

det den andra högre stranden oftast är klädd med gran,

cembra och lärkträd. Vid Jenisejsk är floden ungefärligen

50 NORDENSKIÖLD 0. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

!/, werst bred; derifrån tilltager densamma så småningom emot

norden, så att först vid Kurejka, 120 sv. mil från Jenisejsk,

bredden är omkring 5 werst. Emellan Tolstoj nos och Golt-

schika utbreder sig floden väldigt och antager utseende af en

stor, långsträckt sjö, hvars bredd skall uppgå till 60 werst -

eller ännu mera. Här äro dessutom ebb och flod mycket tyd-

liga. Djupet, varierande naturligtvis likasom bredden allt

efter vattenståndet, är mångenstädes högst betydande; utanför

byn Dudinskoj t. ex. visade lodet vid tämligen lågt vatten- —

stånd ända till 12 famnar.

Den ryska befolkningen längs Jenisej-dalen isynnerhet

norr om "'Turuchansk är, såsom förut yttrats, mycket gles.

Densamma är för långt aflägsen från civilisationen för att

känna behof af någon industri eller ens husslöjd att tala om.

En halft genommurken koja, bröd och fisk samt i bästa fall

té och tobak äro oftast öfvernog att tillfredsställa fordringarne

på beqvämlighet. Blott några groft utsirade pipskaft af trä

och kammar af mammuth hafva vi funnit, som gifvit antydan

om, att slumrande skönhetssinne finnes. Klädedrägten är vis-

serligen ofta konstmässigt prydd med perlor m. m., men detta

är en efterhärmning af de asiatiska folken, som i allmänhet

hvad skön slöjd beträffar tyckas stå långt framför den ryska

befolkningen i dessa trakter. Den, som berest det europeiska

Ryssland, måste med skäl förvånas häröfver, alldenstund man

der är van att finna till och med husen i byarne utstyrda

med de vackraste och mest smakfulla ornamenteringar. .

Boskapsskötseln står ännu i sin linda, oaktadt få trakter

torde vara så lämpade härför som Jenisej-fodens dalföre.

Visserligen träffas kor ända upp till Dudinskoj, men man

förstår ej att draga tillbörlig nytta af desamma. Så t. ex.

finnas byar vid öfre Jenisej, der man kan hafva ända till 40

a 530 kor, men der man dock knappast kan erhålla ett glas

mjölk, emedan kalfvarne förtära densamma direkt från modrens

spenar. Ostberedningen är fullkomligt obekant, och till-

verkningen af smör känner man endast högst ofullständigt.

Hästar finner man ända till Dudinskoj, får blott till Vorogova

och getter ej norr om Jenisejsk.

Akerbruket befinner sig på en ännu lägre ståndpunkt.

Så t. ex. skall enligt BoJning rågen för det närvarande ej

odlas längre än till Antsiferova, 67 werst norr om Jenisejsk,

och hafre till Zotina, 60” 55' N. Br. Nästan all säd nedfraktas

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4, N:O I. 51

derför på stora pråmar från Minousinsk, der densamma köpes

för fabulöst billigt pris. Potatisen odlas till Turuchansk, men

är densamma derstädes mycket småväxt. För några år till-

baka skola några »Skopter» varit bosatta vid Chantajka-floden,

68” 20' N. Br., och der med framgång odlat potatis.

Fisk tjenar befolkningen hufvudsakligen till näring, och

fiskare är nästan hvarje person under sommaren. Fångsten

drifves på flera olika sätt, allt efter de olika fiskarter, som

utgöra dess föremål, så t. ex. användes ett slags långref,

stillaliggande och simmande nät, notar med och utan strut

samt till och med ljuster och bloss. Mest begagnar man

sig af notar, och de bästa fiskplatserna äro belägna mellan

Turuchansk och Goltschika. I Jenisej förekomma våra

vanligaste fiskar: gädda, jers, aborre, lake, ruda, skomakare

eller sutare, harr, flera arter af slägtet Leuciscus, hvaribland

en, som mycket liknar vår vanliga mört, en art nejonöga,

spigg (Gasterosteus pungitius), en art simpa m. fl. Alla dessa

fiskar äro dock af underordnad betydelse för hushållningen

och tjena mest till föda för hundarne. Men andra finnas,

på hvilka man vet att sätta så mycket större värde, nämligen

störar, laxar och sikar.

Af störar har man här med säkerhet 2:ne former: vanlig

stör eller »Össetrina», Acipenser sturio, och »Sterlet», Ac. ru-

thenus; Össetrinan fångas längs hela Jenisej och skall uppnå

en vigt af ända till 12 &. Sterleten deremot träffas ej norr

om Dudinskoj och väger vanligen 3 a 4 &, men kan uppgå till

I &:s vigt. En annan stör finnes äfven, som kallas taggig stör,

»Kosterka», och som skiljes från Össetrinan blott derigenom,

att ryggsidan hos densamma är försedd men en mängd taggar.

Kosterkan blir dessutom aldrig så stor, och befolkningen anser

densamma blott vara en yngre form af den förra. I bifloderna

till Jenisej skall dessutom förekomma en form, som mycket

liknar Sterleten, men som är något större, har spetsigare nos

och rostfärgad buk. En mängd varieteter och öfvergångs-

former gifvas bland störarne, hvarför det är svårt för den,

som ej närmare studerat desamma, att afgöra, hvilka äro

verkliga arter eller blott varieteter.

Köttet är synnerligen godt och närande. Sterleten för-

täres ofta helt rå, ja till och med ännu lefvande, och den-

samma lemnar en utmärkt närande soppa. Störarnes simblåsor

torkas till husbloss och stå i högt värde; 1 & kostar nämligen

52 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

i Jenisejsk 40, 30 å 60 rubel. Men äfven en annan del af

dessa djur är mycket eftersökt och utgör en vigtig handels-

artikel, nämligen ryggsträngen (Chorda dorsalis), som uttages,

torkas och användes i soppor för att göra dessa kraftiga och -

välsmakande.

Lax förekommer i hela Jenisej, talrikast dock i dess

öfre lopp vid Minousinsk, der en lönande fångst drifves. Man

urskiljer tvänne former: »Tajmen» och »Kundschja.» Den

förra fångas mest vid flodens öfre lopp och kan väga 2 å 3

&; den senare åter finnes i sjöarne på tundran samt mycket

sällan i Jenisej nedanför Dudinskoj. »Lenok» är namnet

på några små laxar, som anträffas dels i smärre insjöar, dels

i bergsfloderna, och som utan tvifvel äro yngre former af

de förra. Vid Nichandrovska-öarne sågo vi en lax, tro-

ligen Tajmen, som var nära 5 fot lång och vägde emellan 4

och 5 la.

Af sikar har man 1 Jenisej 8 arter, af hvilka åtminstone

7 tyckas vara väl skilda åt; den 8:de, Coregonus Tugun, som

SCHMIDT uppräknar bland Jenisejs fiskar, hafva vi ej anträffat.

Vi hafva åtminstone aldrig under sommarens lopp påträffat

öfvergångsformer dem emellan, hvarigenom dessa arters sjelf-

ständighet skulle blifva tvifvelaktig; dock är det möjligt, att,

dylika kunna anträffas i andra floder, såsom Ob, Petschora

m. fl. Exempel härpå hafva vi ju i vårt eget land, hvarest 1

en del insjöar sik-former förekomma, som synas väl skilda åt

och lätt bestämbara, men som sedermera, jämförda med exem-

plar från andra vatten, uppväcka hos granskaren det största

tvifvel, hvilken art de böra tillhöra. Vi hafva varit i tillfälle

att afteckna hufvudets form hos alla dessa 7 arter samt göra

de vigtigaste mätningarne på fullkomligt friska individer; resul-

tatet häraf skola vi framdeles i utförligare redogörelse meddela.

Att dylika mått och teckningar tagas af färska sikar och vid

ungefär samma årstid är nödvändigt, ty såsom vi veta undergår

kroppsformen stora förändringar under bevaring i sprit, lika-

som hufvudets form ej är densamma under lektiden som under

öfriga årstider.

Följande sikarter hafva påträffats i Jenisej: Njelma (Co-

regonus leucichthys), Tschir (C. nasutus), Muksun (C. muksun),

Peljedka (C. pelet), Omul (C. omul), vanlig sik (C. lavaretus)

och siklöja eller seldj (C. albula?). Alla dessa äro föremål

för en i sanning storartad fångst med notar. Oaktadt dessa

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 11. 53

fiskar äro ytterst feta och utomordentligt välsmakande, framför

allt Njelma och Muksun, så blifva de dock genom insaltning

mer eller mindre förstörda, hvilket tyckes bero dels af kärlens

orenlighet, dels af den dåliga beskaffenhet hos saltet, som

innehåller en stor procent glauber-salt m. m. Siklöjan rökes

mest och liknar då till smaken mycket böckling, men är

fetare.

Den vanliga siken lär träffas hela året om i Jenisej; alla

de öfriga sex vandra på bestämda tider i oräkneliga massor

upp för floden för att leka. Vanligtvis går hvarje art för sig

sjelf, med undantag af Njelma och Muksun, som oftast träffas

tillsammans. Den ordning, i hvilken de företaga sina van-

dringar uppför floden, är följande och skall alltid vara kon-

stant: tidigt på våren uppträda nästan samtidigt vid flod-

mynningen Tschir, Njelma och Muksun, af hvilka Tschir först

skall aflägsna sig derifrån uppför floden och derpå de bägge

öfriga nästan samtidigt eller Njelma något förr. Slutligen in-

finna sig massor af siklöjan och sist af Omul. Sällan skall

någon af dessa fiskar utsträcka sina vandringar ofvanom det

s. k. vattenfallet mellan Podkamennaja Tunguska och Asinova.

Peljedkan känner man ej så noga till, men skall densamma

i allmänhet ej aflägsna sig långt från mynningen.

Synnerligen rikt representerad hafva vi ej funnit fågel-

verlden vara längs Jenisej-dalen, hvilket dock till en del bör

tillskrifvas vår mot norden ständigt forcerade resa, som ej

tillåtit oss att göra längre uppehåll i de sydliga trakterna,

der arternas talrikhet är större. I södern d. v. s. i närheten

af Krasnojarsk och Jenisejsk var ordningen Passeres bäst

representerad, på samma gång som densamma erbjöd den

största olikheten mot vårt lands fauna. Först i närheten af

skogsgränsen, på tundran samt på de Briochovska och Nichan-

drovska öarne blefvo simfåglar och vadare mera allmänna,

ehuru enformigheten med afseende på arterna dock förblef

stor. Vissa former såsom Colymbus septentrionalis, Harelda

glacialis, Oidemia fusca och nigra, Fuligula marila, Anas

Penelope och acuta samt Cygnus Bewicki uppträdde här

mycket talrikt, men voro också jämte några få andra nästan

de enda inom ordningen Natatores, som i dessa nordliga

trakter. kunde anträffas. Em del fåglar t. ex: gäss, Anser

segetum & albifrons, och svanor uppträda 1 större massor

54 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

först vid flyttningstiden om hösten, då äfven den sällsynta

rödhalsade gåsen, Anser ruficollis, ej så sällan anträffas. Ännu

den 13:de Oktober sågo vi skaror af 2 äå 3 hundrade svanor

sträckande mot södern.

Tillsammans hafva under sommaren 140 3å 150 arter iakt-

tagits, deribland ungefär 25 simfåglar och 20 snäppfåglar.

Egendomligt är, att t. ex. vid Tolstoj nos, 69” 55' n. br., så-

lunda utom skogsgränsen och inom tundrans område, ännu

ganska många små fåglar af ordningen Passeres förekomma.

ScHMmIDT har der funnit 10 arter, till hvilket antal vi kunna

lägga ytterligare 4, näml. Fringilla linaria, Emberiza pusilla,

Saxicola oenanthe och en eller två arter Phyllopneuste.

I djur-geografiskt afseende böra våra undersökningar vara

af stort intresse och, om också ej uttömmande, dock i ej

ringa mån bidraga att sprida ljus öfver en hittills högst ofull-

ständigt känd del af vår verld. För oss skandinaver böra de

vara af så mycket större värde, som man kommit till visshet

om, att en del fåglar allt mera draga sig åt vester och sålunda

närma sig vårt lands gränser; det gifves t. ex. arter, Alauda

alpestris, Emberiza rustica & pusilla m. fl., som förut blott

kunnat anträffas i Sibirien och östra Ryssland, men som nu-

mera finnas mer eller mindre allmänt i Finland och vestra

Ryssland, ja till och med inom Skandinavien. Att denna ut-

bredning åt vester ej sker så synnerligen långsamt, kan man

dessutom se deraf, att redan på PALLAS” tid t. ex. Ural utgjorde

gränsen i vester för Emberiza aureola, som numera är allmän

i hela norra Ryssland; Emberiza pusilla fans år 1776 blott i

Ost-Sibirien. Det synes häraf, att ingen omöjlighet ligger i det

antagandet, att en del fåglar, som för närvarande äro egen-

domliga för norra Ryssland och Sibirien, i en framtid kunna

komma att tillhöra vårt lands fauna.

Utaf de 140 å 150 arter, som vi denna sommar iakttagit, äro

blott 20 3 30 extra-skandinaviska, alla de öfriga äro antingen

några gånger anträffade inom våra gränser eller häcka der

mer eller mindre allmänt.

Oaktadt våra iakttagelser öfver däggdjuren äro högst

ofullständiga, så torde följande anteckningar dock ej sakna

allt intresse.

Vesperugo borealis (NILSS.)?

Vid Krasnojarsk sågo vi flera flädermöss flygande, men

lyckades ej fånga någon, hvarför vi med säkerhet ej kunna an-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O ll. 55

gifva arten. MIDDENDORFF har emellertid funnit den »Nor-

diska Flädermusen» förekomma vid Stanovoj- och Altai-bergen,

hvarför vi antaga för sannolikt, att de af oss sedda indivi-

derna tillhöra denna art. Enligt BoJrinG skall flädermusen

anträffas mot norr ända till Turuchansk.

Arvicola rufocanus (SUNDEVALL).

I Dudinskoj erhölls ett exemplar. — MIDDENDORFF angifver

dess förekomst vid Stanovoj-bergen, Kamtschatka och Altai.

Arvicola amplubius (LINNÉ).

Några individer fångades vid »Schumika», en qvarnbygnad

belägen emellan Jenisejsk och Krasnojarsk.

Myodes obensis (BRANTS).

Förekommer talrikt inom tundrans område, synnerligast

vid Tolstoj nos, der en mängd individer insamlades. Tundran

var mångenstädes formligen underminerad af deras gångar

och bostäder. ;

Sciurus vulgaris (LINNÉ).

Träffas öfverallt inom trädregioren. Ekorren är föremål

för ett verkligt utrotningskrig, hvarvid man betjenar sig af

fällor, bågar och kulgevär. Antalet skinn, som årligen från

Jenisejsk transporteras till de stora årsmarknaderna i Vest-

Sibirien, räknas 1 millioner.

Sciwuropterus volans (LINNE).

I Turuchansk och Verchnaja Imbatskaja sågo vi flera

skinn af flygande ekorren. Densamma förekommer längs en

stor del af Jenisej-dalen, men aldrig synnerligen talrikt.

Tamias Pallasii (BAIRD).

Träftas öfverallt talrikt inom skogsregionen.

Lepus timidus (LINNÉ).

Flera exemplar sågos vid Tolstoj nos, der de uppehöllo

sig imvid flodstranden bland vide- och Alnaster-snåren.

Felis lyng (LINNÉ).

Vid Savimoia ej långt från Jenisejsk dödades förlidet år

en stor lo, som af hungersnöd tvangs att angripa en person,

hvilken i byns närhet var sysselsatt med att hugga ved.

Mustela erminea (LINNÉ).

Ett exemplar anträffades vid Tolstoj nos. LDLekatten skall

förekomma talrikt längs hela Jenisej.

Mustela sibirica (PALLAS).

AT detta djur, som af befolkningen kallas »Kolonék», sågo

vi flera exemplar hos en pelshandlare 1 Mirojedinskoj. Det-

samma skall ej vara sällsynt i skogarne deromkring.

56 NODENSKIÖLD O. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

Martes 2ibellina (LiNsÉ).

Förekommer längs Jenisej inom skogsgränsen, dock spar-

sammare vester om floden. De dyrbaraste och vackraste sob-

larne erhållas från guvernementet Irkutsk:

Gulo borealis (RETZIUS).

I Dudinskoj voro vi i tillfälle att se en mängd fällar. En-

ligt BoJrLInG träffas jerfven såväl vid Jenisejsk som Minousinsk.

Lutra vulgaris (ERXLEBEN).

Ej sällsynt vid Jenisejsk. Enligt BoJtinc skall den med

säkerhet anträffas i norr vid Ösinowa.

Meles taxus (BLUMENBACH).

I Savinoia sågs ett exemplar hos en pelshandlare.

Canis lupus (LINNÉ).

Allmän öfverallt. De från Turuchansk skola hafva längre

hår och vackrare färg, hvarför desamma också äro mera efter-

sökta än från andra trakter.

Vulpes vulgaris (GRAY).

Öfverallt ända till Krestowskoj i norr, der BoJLinG sett

densamma. Färgvarieteterna svarträf och korsräf voro ej säll-

synta, och vid Verchnaja Imbatskaja sågo vi några utmärkt

vackra silfvergrå skinn.

Vulpes lagopus (LINNÉ).

Uppehåller sig mest på tundran, men skall utsträcka sina

vandringar mot söder till trakten af Turuchansk. I Dudinskoj

förevisade man oss några synnerligen sköna blå och askgrå skinn.

Ursus arctos (LINNÉ).

Talrik längs hela floden ända till Tolstoj nos, der den

någon gång blifvit anträffad.

Ursus maritimus (LINSÉ). a

Skall någon gång hafva blifvit sedd i närheten af Golt-

schicha; Vid Jenisejs mynning åter tyckes den vara synner-

ligen allmän, alldenstund vi under föregående års resa på ett

dygn sågo tvänne stycken.

Phoca foetida (O. F. MöLLER).

Vid Jenisejs mynning sköts förlidet år en mindre säl,

som vi 1 våra anteckningar uppgifvit tillhöra denna art. All-

denstund någon noggrannare undersökning då ej företogs och

vi sedermera ej haft tillfälle att se den hemförda huden, så

kunna vi ej vara fullt säkra på denna bestämning. SCHMIDT

uppgifver att den närstående arten Ph. vitutina FABR. skall

förekomma i Jenisej.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 11. 57

Cervus elaphus (LINNÉ).

Förekommer enl. BoJtinG tämligen talrikt vid Krasnojarsk

och Minousinsk.

Cervus alces (LINNÉ).

Allmän 1 hela Jenisejska guvernementet. a

Rangifer tarandus (LINNÉ).

Förekommer i vildt tillstånd på tundrorna, men skall

enligt Boring någon gång hafva blifvit påträffad mot söder

ända vid Antsiferova. Samojederna och Tunguserna hafva

stora hjordar af tama renar.

Aegoceras montanus (DESM.).

Vid Norilbergen påträffas detta djur ej sällan. I Dudin-

skoj sågo vi flera horn.

Moschus moschiferus (Linsk).

Uppehåller sig bland bergen vid Ösinowa, der man flera

gånger lyckats fånga densamma lefvande.

Delphinapterus leucas (PALLAS).

Träffas ofta vid Krestovskoj, der den någon gång visat

sig i stora skaror. S

Om insekterna meddelar TryBowm följande: »Exkursionerna

kring Krasnojarsk, de första vi hade tillfälle att göra på Je-

nisejs stränder, voro ej minst njutningsrika för entomologen.

Det var ej blott insekt-faunans rikedom, utan äfven, och kanske

ännu mera, hennes stora olikhet med vår skandinaviska, som

väckte det lifligaste intresse. Då vår färd derifrån gick floden

utför mot norr, aftogo insekterna 1 antal snabbare, än man

skulle kunna hafva väntat, och det var förnämligast de för en

skandinav mest främmande, som först försvunno. Strändernas

enformiga natur var helt visst till en god del orsaken härtill.

Redan söder om Jenisejsk vidtaga på venstra stranden låga.

af barrskog uppfylda sumptrakter, hvilka med afbrott här och

der fortgå ända till tundran. Den höga stranden är visserligen

så godt som efter flodens hela sträckning högre, men redan

innan man från Jenisejsk hunnit halfvägs till mellersta Tun-

guska, ser man äfven på den blott undantagsvis någon upp-

höjning öfver landets nivå. Härtill kommer också, att koloni-

sterna synnerligast på denna sida nyligen afbränt skogen.

Växtligheten har der ännu ej hunnit komma sig riktigt för;

imsektfaunan var derför också fattig. På blommande Umbellater,

Synanthereer o. s. v. saknade man utefter Jenisej det rika

38 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

insektlif, som man hemma hos oss der brukar finna. Jämförda

med de inom samma områden förekommande fanerogama

växterna, äro de skandinaviska insekterna öfverhufvud taget

ofantligt mycket talrikare än den Jenisejska floddalens.

Ju längre man kommer mot norr, dess mer liknar insekt-

faunan den skandinaviska. Den egentliga tundran och de

ställen, dit flodens öfversvämningar nå, hafva betydligt olika

insekter att framvisa. Det är på tundran man återfinner de

flesta med Skandinavien gemensamma.

I de af expeditionen hopbragta insektsamlingarna äro Co-

leoptererna talrikast representerade. Dernäst komma Hyme-

nopterer, Hemipterer, Dipterer, Lepidopterer, Neuropterer och

så Orthopterer. Då samlingarna ännu ej blifvit bestämda, och

då ännu blott en ringa del hunnit hem, är det naturligtvis ej

möjligt att angifva de funna arternas antal. Såsom ett mini-

mum torde dock 1,000 kunna anföras. Exempelvis må näm-

nas, att af dagfjärilar tagits omkring 50 arter. Af dessa äro

två tredjedelar skandinaviska. Bland dem, som samlades kring

Krasnojarsk, tillhör blott hälften vår fauna. De fyra arter

(Colias paleno L. och edusa Fabr., Pieris napi L. och Ar-

gynnis pales W. V-.), som under vårt vistande på Nichandrovska

ön kringflögo derstädes, finnas alla hos oss. Utbredningen mot

norr eller söder är vid Jenisej, för så vidt det under resan

visade sig, för många arter olika mot i Skandinavien. Så upp-

hörde Pararga hiera Hibn. derstädes åtminstons 3 grader syd-

ligare än hos oss. Lycena acis Ochs. påträffades ej nord-

ligare än vid Nikulina (60” 23 nordl. bredd); Lyczena argiolus

L. fans deremot ända till Turuchansk (65” 55' N. B.). Dit gick

också den ända från Krasnojarsk rätt allmänna Heteropterus

sylvius Knock. Argynnis aphirape Hibn. är i Sverige funnen 6

grader sydligare än den sågs vid Jenisej, men Arg. freja Thbg

deremot 2 grader sydligare på senare stället. Polyommatus

helle W. V. är vid Jenisej tämligen allmän redan 2 grader

sydligare än hos oss.

Slutligen må med tacksamhet omnämnas, att expeditionen

af hr STREBLOW i Krasnojarsk fick såsom gåfva mottaga en der

i trakten under sommaren gjord betydlig samling af Coleop-

terer, Hemipterer, Myriopoder och spindlar, förvarade dels i

sprit, dels i bomull. Vidare af herr SLoWwzoFF i Omsk på samma

sätt förvarade och till samma ordningar hörande Arthropoder

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O ll. HJ

från steppen kring hans hembygd. Hr MARKS i Jenisejsk

skänkte en samling Coleopterer från Orenburgs omgifningar.»

ARNELL meddelar med afseende på mossorna följande:

»Redan före ankomsten till vårt egentliga verksamhetsfält,

nedre Jenisejs floddal, hade vi tillfälle att göra exkursioner,

nämligen vid Kungur och under resan på Obs flodsystem. Vid

dessa exkursioner på den tidigaste våren voro kärlväxterna

ännu ej eller föga utvecklade, så att vi hade att rikta vår

uppmärksamhet nästan uteslutande på cellväxterna. Moss-

samlingarne från Kungurs kalkberg och stränderna af Obs

flodsystem äro vigtiga, dels emedan de lemna bidrag till en

första kännedom om dessa trakters hittills ej kända mossflora,

dels äfven emedan en del af de insamlade formerna äro af

stort intresse. Nedre Jenisej-dalens mossflora kan likaledes,

liksom 1 allmänhet hela Sibiriens, sägas hittills vara nästan

fullkomligt okänd för vetenskapen. De få notiser, som sedan

gammalt finnas om mossors förekomst i Sibirien, äro nämligen

ytterst sparsamma och ofullständiga. Särskildt för nedre

Jenisej-dalen äro förut endast 18 arter mossor kända, hvilka

uppräknats af prof. ScHMipr i hans beskrifning öfver trakterna

norr om polcirkeln. Sista sommarens mossundersökningar vid

Jenisej äro derför, såsom varande de första i sin art för Si-

birien, mycket vigtiga i växtgeografiskt afseende. De inom det

utstakade området insamlade mossarternas antal torde, så vidt

det kan dömas, innan materialet undergått en noggrann bear-

betning, kunna uppskattas till omkring 300 arter. Man skulle

vara benägen att på förhand antaga, att en ytterst stor procent

af dessa mossor är gemensam med Skandinavien, på grund af

den allmänt gängse föreställningen om mossvegetationens en-

formighet i allmänhet och i synnerhet under samma bredd-

grader. Detta är dock fallet i mycket mindre grad, än man

är villig att tro; det finnes näml. bland de insamlade mos-

sorna många för Skandinavien främmande arter, samt till och

med många för vetenskapen nya sådana. Vid en jämförelse

af det undersökta området i Sibirien med den ungefär mellan

samma breddgrader liggande skandinaviska halfön kunna vi väl

finna orsaken till denna olikhet deruti, att, då lokalaförhållan-

dena i de båda länderna till en del äro så olika, de äfven

ovilkorligen måste framalstra en helt olika mossvegetation.

60 NORDENSKIÖLD O. THÉEL. 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

De med afseende på mossvegetationen för nedre Jenisej-

dalen mest egendomliga lokaler äro de tidtals öfversvämmade

strändernas trädstammar. Trädstammarne hafva under öfver-

svämningarne erhållit ett öfverdrag af jord, hos de lefvande

träden ofta till många fots höjd öfver marken, och lemna så-

lunda dessa stammar en för mossor ypperlig lokal. Sådana

lokaler äro vid Jenisej ytterst allmänna, i Skandinavien der-

emot mycket sparsamma. Dessa lokaler äro vid Jenisej ut-

märkta, utom genom några med Skandinavien gemensamma

former, såsom t. ex. Leskea polycarpa, Myrinia, Amblystegium

riparium, Fontinalis hypnoides, Neckera undulata, Homalia

trichomanoides, Pylaisea (i en oändlig mängd former) m. &..

äfven och i synnerhet genom 2 ej skandinaviska mossor,

näml. den sällsynta äkta Timmia negepolitana samt ett utmärkt

praktfullt Eurhynchium concinnum, förr hänfördt till Myu-

rella eller ett eget slägte Achrolepis, men såväl på grund

af sitt allmänna utseende, som äfven på grund af den nu för

första gången funna frukten otvifvelaktigt rättast hörande till

Eurhynchium.

De massor af multnade stockar, som vid Jenisej i de

vidsträckta skogarne påträffas i ojämförligt större mängd än i

Skandinavien, utgöra en annan för vårt fodområde egendomlig

lokal. Dessa stockar karakteriseras isynnerhet af Dicrana

fragilifolium och fuscescens, som här visa alla möjliga öfver-

gångar till hvarandra, samt af en mängd Hepaticze, som delvis

bestå af för våra trakter alldeles främmande former.

Å andra sidan råder naturligtvis vid Jenisej en relativt

stor fattigdom på bergslokaler, och hafva vi särskildt haft

ytterst ringa tillfälle att undersöka sådana lokaler med urberg.

En följd deraf är äfven, att vi ej kunnat vid Jenisej åter-

finna en mängd endast på urberg förekommande arter, och

de, som funnos, tillhörde florans största sällsyntheter; till

belysning härpå må anföras, att Grimmia och Rhacomitrium

äro ytterst svagt och sparsamt representerade i jämförelse

med förhållandena hos oss. Utaf dessa 2 slägten är Grimmia

apocarpa, hvilken också såsom bekant ej är så nogräknad på

sitt underlag, den enda arten, som är något spridd inom om-

rådet. Endast en enda gång fans ett Rhacomitrium på hela

sträckan från Krasnojarsk till trädgränsen (en sträcka på om-

kring 250 mil); först norr om trädgränsen började slägtet

någorlunda återtaga den roll, det spelar hos oss.

UPIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4: N:O ll. 61

I det föregående hafva de förnämsta lokala olikheter

framhållits, som skilja nedre Jenisej från den skandinaviska

halfön. Fattigdomen på Rhacomitria och Grimmia framhölls

äfven såsom kännetecknande för Jenisej-dalens flora.

I motsats härtill må anföras såsom särdeles rikt repre-

senterade inom området Mnia och de i morfologiskt och sy-

stematiskt hänseende så intressanta Marchantiaceze; af båda-

dera togos, utom med Skandinavien gemensamma arter, många

andra ytterst praktfulla och delvis äfven för vetenskapen nya

former, hvarförutom Marchantiacex ofta uppträdde i sådan

yppighet och massa, som troligen ingen annanstädes på jorden.

Mossfloran vid nedre Jenisej-dalen kan derför sägas isynnerhet

vara karakteriserad genom sin rikedom på Mnia och Marchan-

tiacee. För öfrigt må framhållas såsom derstädes rikligare

representerade Splachnacere (med 8 arter!), Polytrichum, Bryum

(isynnerhet mot norden med utmärkt vackra, delvis nya for-

mer), Webera, Dicranum, Encalypta och Sphagnum o. s. v.

Utaf de mera öfverraskande eller lofvande fynden må,

utom hvad redan är anfördt, ännu något anföras. Så funnos

några af Skandinaviens största sällsyntheter, såsom Orthothe-

cium intricatum, Myurella julacea och apiculata, Hylocomium

Takesii, Pogonatum capillare, Oligotrichum levigatum, Cincli-

dium subrotundwum (samt derjämte en annan dioik art af samma

slägte), alla med frukt. Dessutom funnos 2 arter af Seligeria,

samt särdeles vackra Fontinalis-former, som svårligen torde

låta återföra sig till förr kända arter. Intressantast voro dock

slutligen de stundom oerhörda massor, hvari 2 Riccia-arter

uppträdde på hösten alldeles invid vattenbrynet på lerstränder,

som under sommaren varit öfversvämmade. Vi funno dem

under vår återresa på hösten uppför floden hela vägen från

Nichandrovska-ön till Jenisejsk. Man känner ej förr en så

nordlig utbredning för detta slägte; i Skandinavien går nord-

ligaste representanten ej längre än till omkring 62:dra bredd-

graden; vid Jenisej går slägtet deremot långt in i arktiska

zonen till omkring 70:de breddgraden (Nichandrovska-ön).

Sötvattens-alg-floran syntes vara rikligt representerad, så

att det på nästan hvarje exkursion fans tillfälle att tillvara-

taga ett eller flera profver af densamma; det kan dock natur-

ligtvis ej förr än efter framtida mikroskopisk undersökning af

materialet fällas något närmare omdöme om denna sötvattens-

alg-samling, den första, som hemförts från Sibirien.»

62 NORDENSKIÖLD O. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

Om kärlväxterna meddelar äfvenledes ARNELL följande:

»Undersökningen af kärlväxtfloran i nedre Jenisej-dalen verk-

stäldes samfäldt med rektor M. BrREnsEr. Härvid fördes sam-

tidigt med insamlingen af ett rikligt bearbetningsmaterial

noggranna anteckningar öfver de särskilda arternas utbredning.

Så snart årstiden tillräckligt framskridit, insamlades dessutom

frön isynnerhet af för Skandinavien främmande växter. Herr

M. Marks i Jenisejsk stälde godhetsfullt hela sin växtsamling

från denna stads omgifningar till vårt förfogande, hvarigenom

många värdefulla tillägg till våra samlingar och anteckningar

vunnos, isynnerhet af växter, som vid de årstider vi besökte

staden ej voro utvecklade. Då de af docenten LUNDSTRÖM

1875 vid Jenisej gjorda samlingarne sammanslås med vår

skörd under sista sommaren, blir det bearbetningsmaterial,

som sålunda finnes från ett hittills i botaniskt afseende högst

ofullkomligt kändt land, ej obetydligt.

Af oss insamlades under sommaren något öfver 700 kärl-

växter; dessa samlingar gjordes under exkursioner på omkring

60 olika punkter utefter Jenisej. Ett eget intresse fäster sig

för en skandinav vid det undersökta området derför, att det

ligger mellan ungefär samma breddgrader som den skandina-

viska halfön. Den frågan uppställer sig derför ovilkorligt,

till hvilken grad lika eller olika de bägge flororna kunna vara.

De korta notiser, som här nedan lemnas, ställas derför alla i

jämförelse med förhållandena på den skandinaviska halfön.

Det framgår då först, att Jenisej-dalens flora till sin sam-

manmsättning är ganska olik Skandinaviens. Af kärlväxtfloran,

som enligt våra samlingar från sista sommaren räknar något

mera än 700 arter, äro omkring 200 arter för vår flora främ-

mande; det är isynnerhet dikotyledonerna, som hafva att upp-

visa många främmande former. Öfvergå vi till en granskning

af de särskilda familjerna och slägtena, så skola vi finna, att

en del af dessa äro nästan lika starkt representerade inom

båda områdena, under det att med andra förhållandet är an-

norlunda. Några familjer och slägten såsom Gymnosperme,

Androsace. Pedicularis ech Anemone hafva att uppvisa en

större artrikedom vid Jenisej än i Skandinavien; dessa familjer

och slägten karakterisera sålunda i hög grad Jenisejs flora.

A andra sidan karakteriseras floran vid Jenisej äfven genom

fattigdom på arter af en hel del hos oss starkt representerade

slägten såsom Hieracium, af hvilket slägte vi vid Jenisej

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O ll. 63

funno blott 3 (!) arter, Campanula, Veronica, Trifolium, Gera-

nium, Sedum m. ff.

Vilja vi nu fortgå i våra jämförelser, så hafva vi väl i

främsta rummet att fästa oss vid träd- och busk-vegetationen,

alldenstund denna vegetation väl mest inverkar på ett lands

allmänna utseende. De skogar, som bekläda Jenisejs stränder,

bestå till en betydlig procent af ej skandinaviska träd, näm-

ligen af lärkträd, Pinus cembra, Abies sibiriea och den

knappast från vår vanliga gran skilda Abies obovata samt af

Populus nigra. Bland de med Skandinavien gemensamma

träden äro de vigtigaste björk (Betula verrucosa & glutinosa),

tall, asp, hägg och rönn. Dessutom spela Salices vid Jenisej

en mycket vigtig roll, enär de på de låga, tidtals öfversväm-

made stränderna bilda vidsträckta skogar; dessa Salices äro

ofta ovanligt storväxta och bestå till en del af ej skandina-

viska arter, af hvilka en, Salix vitellina, är den allmännaste

af alla och utbredd öfver hela det af oss undersökta området.

Åfven buskvegetationen visar i Sibirien olikheter med

Skandinaviens. Vid Jenisej är framför andra Alnaster fruti-

cosa vigtig, emedan densamma uppträder såsom skogbildande

och isynnerhet emot norden tilltager i massa, gående långt

norr om trädgränsen. Bland andra för vår flora främmande

buskar förekomma vid Jenisej sibiriska ärtträdet, Spirea

confusa, sorbifolia och salicifolia, Sambucus racemosa, Cra-

tegus sanguinea, Cassandra calyculata, egendomliga Rosa-

former m. fl. Bland de med Skandinavien gemensamma

buskarne äro de vigtigaste svarta och röda vinbär, dvärgbjörk,

Lonicera coerulea, som här är långt mera utbredd än hos oss,

en, pors, hallon, Empetrum nigrum, lingon, blåbär o. s. v.

Mot norden spela de buskartade Salices en lika vigtig roll,

som i våra nordliga trakter. Vid Jenisej finnes endast en

art Alnus, hvilken är särdeles intressant, emedan den ej till-

hör någondera af våra tvänne arter, utan kanske är den äkta

Alnus pubescens. Å andra sidan saknas vid Jenisej många

af våra träd och buskar, såsom våra ädlare löfträd och våra

fruktträd, samt, hvad väl kan sägas vara utmärkande för Je-

nisej-foran, ljungen, som hos oss har en så utomordentligt

vidsträckt utbredning.»

Hvad slutligen beträffar lafvarne, så har rektor BRENNER

gjort mycket rika samlingar deraf; men till följe af de svåra

kommunikationerna med Sverige och Helsingfors vintertid,

hafva vi ej från honom kunnat mottaga någon föregående

redogörelse.

Med afseende på väderleksförhållandena under sommaren

vilja vi här blott gifva en sammandragen framställning af de-

samma under Juli, Augusti och September månader.

Juli: Vind nästan ständigt stilla eller svagt nordlig med dragning åt

ost eller vest: den 17, 18. 22, 23, 27 och 28 rådde mer eller mindre

häftiga nordliga eller nordvestliga stormar. Himlen nästan ständigt I

klar; blott några gånger regn och åska. Temperaturen varierande”

mellan + 15” och + 40” Celsius. Vattnets temperatur vid ytan =

+ 16” — + 19” Celsius. ;

Aug.: Vind under månadens första hälft öfvervägande nordlig med drag- 7

ning åt vester; under månadens andra hälft varierande, mest dock /

nordlig eller sydlig. Tidt och ofta häftiga stormar mest från nord.

Himlen nästan ständigt mulen; ofta dimma och regn med åska och

hagelbyar. Temperaturen varierande från + 4" till + 26" Celsius.

Vattnets temperatur vid ytan = + 13" — + 14” Celsius.

Sept.: Vind vexlande mellan nord och syd; häftiga stormar rådande den =

11, 12 och 13. Himlen oftast mulen: stundom dimma, snö eller regn.

Temperaturen varierande från — 8" till + 14” Celsius. Vattnets

temperatur — + 10" Celsius. Vid Tolstoj nos iakttogo vi frost för

första gången den 3 Sept. Det första egentliga snöfallet inträffade

vid Dudinskoj den 11.

Den 19:de Oktober voro alla expeditionens medlemmar

ånyo samlade i Jenisejsk, efter nära 4 månaders bortavaro

derifrån, under hvilken tid vi, med undantag af smärre båtresor,

tillryggalagt omkring 450 sv. mil flodväg och besökt ungefär

60 olika lokaler, hvarifrån samlingar och iakttagelser äro till-

varatagna. Sedan våra samlingar blifvit omsorgsfullt inpackade,

och sedan hr KRITMANOFF lofvat att nästa sommar nedfrakta

de vid Korepovskoj landsatta varorna till Jenisejsk för ett

bestämdt pris (40 kop. pr pud), afreste vi på morgonen den

22:dra Oktober till Krasnojarsk. Här var det med verklig saknad

vi sade farväl åt hr kollegierådet P. G. RSCHEVIN, som vi under

4 månaders daglig sammanvaro lärt uppskatta såsom en bildad,

ädel och oegennyttig personlighet, hvilken alltid i första hand

med uppoffring af egen beqvämlighet sett på expeditionens

bästa; vi äro alla ense om, att vi icke kunnat erhålla en bättre

följeslagare, hvarför vi först och främst stå i förbindelse till

generalguvernören för Ost Sibirien baron FRIEDRICHS.

I allmänhet torde knappast något land göra så stora upp-

offringar för resande, främmande naturforskare som Ryssland;

åtminstone har det tillmötesgående och den välvilja, som

öfverallt från såväl embetsmännens som från enskilda personers

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O Il. 69

sida kommit oss till del,' varit så stora, att vi aldrig kunna

vara nog tacksamma derför.

Den 29:de Oktober kommo vi till Tomsk och aflemnade der

emot assurans våra samlingar, 9 större lårar, till det välkända

transportbolaget »Bröderna Kamensk», för att pr karavan

transporteras till Petersburg. Adressen stäldes på svensk-

norske generalkonsuln STERKY, som godhetsfullt erbjudit sig

att i allt vara éxpeditionen till gagn. Den 9:de December an-

kommo vi till Stockholm efter omkring 7 !/> månads bortavaro.

Upsala den 25:te Januari 1877.

Hjalmar Théel.

Meteorologisk Journal förd ombord på ”Ymer” under resa mellan 01

och Jenisej 1876. -

Bilaga I.

Juli månad.

Dp : Barom atemp. yes. Vid kens

ag och | 7 4: ; AT RE indens riktnin

, fd RU ER fr Molnbetäckningen. ack RA E

tens: "nets:

Juli

20:te (Onsdag) -

(SYS fe fa Ar fun LI Nb 10 duggregn NEtN 1 Lemnade M;

12 natt.| T48,21+ 8,4 |+ 8,6] Nb 10 regn NEtE 1 6 e. my di

27:de (Torsdag) 4

Stör dd) 9,8 |-+ 9,8 Nb 10 NNV 3 SN

ee 5 Nordl. Br. 71

12 mid. | 744,2 | + 8,5 |+10,0 Nb 10 NV 4 | fn

4 e.m.| T44,7|+ 9,0 !1+ 9,4 Nb 10 NV 3 Regnmoln, m

8.e.m: | 745,0 | + 8,8!+ 8,6 Nb 9 VNV 4 dels smått

12 natt.| 746,0 | + 8,4 |+ 8,4 Nb 9 VNV 4 ss

2S:de (Fredag)

8 f.m. | 7Töl,a4 | + 8,3|+ 6,6 Ci. Str. 3 Val SS

12 mid.| 753,41+ 9,4 |+ 6,8 CSE ro vid Nordl. Br.

4 e.m. | 756,3 | + 8,1 |!+ 6,8 (EIGA Väl O. Längd 39

8 e.m. | 759,3 | + 8,9 |+ 5,6 Klart VSV 1 I

12 natt.| 761,0 | + 6,8 |+ 5,5 Klart Sv 1 É

29:de (Lördag):

8 f.m. | 763,3 | + 8,0|+ 5,5 O Disig luft SE 0,3

12 mid.| 763,8|+ 7,7|+ 5,8 Odo d:ö ESE 1

frem. 767,61 + 359 | +: t4 Od: —d:0 ESE 0,3

8 e.m. | T63,5 | + 5,5!+ 4,2 Ci: "Str: 3 ESE 0,5

12 natt.| 762,35|+ 5,0 |+ 3,2 Ci. 3 ESE 0,5

30:de (Söndag) |

3 f.m. | 760,3|]+ 8,2|+ 5,2 (Ci Strö Str.,ö E 6å7 (Storm) ; j

12 mid.| 761,0 | +10,4 | + 2,7 Str. 6 ENE 5 å 6 |Matotsehkin

4 e.m.'| 760,8 |+ 5,21+ L7 Cu. Str. 9 E 4 i

S e.m.| 761,21]+ 3,6 |+ 2,6 Cu. 9 ESE 1

12 natt.

31:sta (Måndag) 2

3 fm. | 759,0 |+ 4,1|+ 2,2 Cu. Str. 10 SE 1 JA

12 mid. | 758,6 |+ 6,0|+ 2,2 Cu. Str. 9 SE 2 | Matötseksm

4 e.m.! T58,0|+ 5,0|+ 1,5 Nb. Str. 9 NE 1 .i Beluscha B

3 em 757,3 | + 3,0|+ 1,4 Nb. Str. 8 NE 1 Kn

12 Hatt.| 756,5 |+ I,1|+ 0,9 Nb. Str. 8 EI a

IG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O ll. 67

Augusti månad.

Barom.| Temp. Cels. |

z och Vindens riktning

red. till ON NE Molnbetäckningen. öch styrka.

tens. | nets.

+ 2,5) + 2,5 Dimma N 2å3 I Kariska Hatvetl.

+ 2,81 2,0 Nb 10 N 0,5 strax 80 om

+ 3,1 | + 2,2 Ou. Str 10 E 0,5 Matotschkin

+ 2,81) + 2,4 Nb 9 ;' VNV 0,25 schars O myn-

j a ning.

Ira (Onsdag)

TB7T,9 | + Ty4| + 2,4 Nb 9 VSV 0,25

T57,8 | + 5,0 | + 2,4 Nb, Cu. 9 I RAR Till ankar [sedan

T5T,4 | + 3,5) + 2,2 Cl Stör NUks E 2 kl. 2 e. m. föreg.

.| 656,5 | + 3,1| + 2,4 Nb: Cu. .T E "1 dag] i Matotsch-

| T55,9 | + 3,0 | + 2,2 Nb, Str. 3 ENE 1 kin schar V om

Rossmyslows öf-

k:dje (Torsdag) vervintringsstuga.

Berm. | 103,8 | + 4,5 | + 2,3 O Disig luft ENE 1

13 mid. | 754,0 |+ 5,9 | + 2,6 | Ci. Str. 6 + ”Skodda” | — ENE 1 (SN

| 5 rv = +) Kom just nu

753,9 |+13,5 | + 2,2 Cu. 1 V 4+) | rd SSE

ulnTaG,2l-+ 17,8) + 2,6 Nb, Str. 4 V 4 Storm.

.| 756,3 | + 6,8 | + 2,7 Nb 4 NME

(Fredag)

f.m. | 761,1 | + 6,8 | + 2,2 Nb 8 VE

2 mid. | 762,1 | + 8,0 | + 2,0 Cu. 9 NIS

4-e.m. | 762,9 | + 6,4 | + 2,0 Nb 9, Småregn V=-3 Till ankar [sedan

208 e.m. | 764,2 | + 5,1) + 2,0 Nb, Ci. Str. 7 Vv 3 kl. 7 e. m. föreg.

1 natt.| 764,9 | + 4,1 | + 2,0 Cu. Str. 2 VET dag] O om Ross-

myslows öfver-

j:te NARE vintringsstuga.

14 f.m. | 765,2 | + 6,0) + 2? Nb 10, regn NED

8 fm. | 764,6 |+ 5,2 | + 3,2 Cu. Str. 3 SSE 1

; i 764.6 + 3,9 | + 2,8 (Bra ÖA SSE 1 Nordl.' Br. T236',

T64,7|+ 9,21) + 3,8 (ÖNS Stan SSE 1 O Längd 56? 15".

8 e.m. | 763,5 |+ 5,6 + 3,2 Ci. Str. 1 SE 1

a 12 natt.| 763,1 |+ 3,9 | + 2,8 Ci. Str. 1 SE 1

| ste (Söndag)

ES f.m. | 759,3 | + 5,6 | + 2,8 |" (75 Br SE 2

I0-£.m. | 758,4 IG SO) = 2,9 Ci. Cu. 8 E 2

12 mid. 758,2 + 8,8) + 5,0 Nb, Ci. Cu. 8 ESE 4 Nordl. Br. 70” 44',

12 e.m. | 758,3 | + 9,1/| + 6,4 NECK Stek ESE 4 O Längd 58” 35".

rd e.m. | 757,9 1+ 8,5 | + 5,8 Nb, Cu. Str. 7 ESE 4

| 78 em. | 757,8 |+ 6,2 | + 6,0 Nb, Ci. Str. 9, småttregn ESE 4

2 natt.| 757,0 | + 5,2| + 4,6 Nb, Str. 9 EtS 4

| 7:de (Måndag)

ES fm. | 754,9 | + 3,2 | + 4,9 [Disig luft, smått regn NE 4

| 12 mid. | 754,4 | + 3,0 | + 5,8 D:o D:o E 4aå5 Nordl. Br. 70” 35,

Hem. | 753,4 | + 3,2 | + 5,8 D:o D:o E 3 O Längd 61” 42".

[ES e.m. | 754,0 | + 3,4 | + 5,7 D:o D:o E 233

NEk2 natt.) 753,7 |+ 2,6 | + 5,3 D:o D:or | Era |

Barom. |

red. tall ns

Dag och

tid.

Augusti

8:de (Tisdag)

6-f£m.|”T53,8

8 fm: ll. T53.,8

10 f.m. | 754,0

12 mid, , 754,4

4 e.m.| 754,9

6 e.m. | 755,2

8 e.m. | 755,6

12 natt.| 756,5

9:de (Onsdag)

3 fm da så.

8 f.m. 758,4

12 mid. 7593

1 RR

2 e.m.1 760,0

3 e.m. | 760,3

4 e.m. | 760,7

5 e.m. | 760,8

6 e.m. | 760,9

dT se.m. | 761,0

8 e.m. | 760,7

9 e.m: | 761,2

10-e.m; I 761,0

Ir läsen | N61,3

12 natt.| 761,5

I10:de (Torsdag)

8 f.m. | 761,5

10 f.m. | 761,4

12 mid. 761,1

2 e.m.| 761,2

4 e.m.| 760,9

6 e.m. | 760,7

8 e.m. | 759,9

10 e.m. | 759,7

12 natt.| 760,0

KR s CeTedse)

758 3

ja Sör 757,9

Ane;m; |. 107,8

8 e.m. | 756,6

12 natt.| —

I2:te (Lördag)

Skin; | LOö5,T

12 mid. | 756,3

4 e.m. | 757,1

8 e.m. | 757,5

12 natt] —

08 NORDENSKIÖLD O. THEEL,

”

0 gå ANDER MR dB

SR hOmRmMa kH

+ttt+t++t+

N NN Oo UD ND et UD

+tttt+tt+t+t++t

-— ND ND UD UD OT

nr ococcw"h WH

”

ONN wW BB OORAA & VN PN

”

+ ++ ++

'fDimma, lättar på sig

Il i vester.

| Ci; Cu. 2

”

BUR kH HÖRN H HYR N

+++ + tt +t+++

”

PARA NRK AMA NM MM

ttt+ttt+t+t+t+t+

N NA POR APR OO

Oo WWW UR

ttitt+tt+t+t+

[aa a>a>l TER

| + +++

Augusti månad.

Molnbetäckningen.

Disig luft

DrosTdRO

Halfklart

D:o

Dimma med regnstänk

Nästan klart

Dimma

Dimman lättar på sig

Nb 9

Disig luft

Dimma, tät

D:o

Me klarnar

i vestkanten.

Nb 8

Nb 3

Nb 5

Nb, Cu. 10

| NbiCu, 10

Dimma 4

Dimma

Dimma, något lättad

Halfklart

Nb, Str. 10

Dimma”)

D:o

Nb 7

Dimma

1876 ÅRS EXPEDITIONER TIL

Vindens riktning

Bögar rt RNE BR roa ar sl SES 0 ARNERI I

och styrka.

E- 0,3

NE 0,5

E 0,5 :

S 0,5 Nordl. Br. 707

S 0,25 O Längd 62”

NV 0,25 ,

VNV 0,5

VNV 0,25

NAR 3

NVS

ND Nordl. Br. 701

VR O Längd 63

NV 0,25

Nordl. Br. 701

O Längd 66".

VSV 0,25

VSV 1

VSV 0,5

N id

NSY di

Samma ställe som! |

föreg. dag:

| -

Vy +) är ganska

Nät SE Samma ställe som

VtN 2 föreg. dag.

NG TILL K.

tens.

NILE Mg ÅR

”

ttttt+t+t+

bo bo VI ND FR UD UD

ONFRN OH

”

Måndag)

1. | 750,8

750,35

749,8

d. | 749,5

| T49,3

| T49,1

| T48,8

T49,0

T48,8

| T48,)4

v ww v

(7 JK eV CSES [IL JK JEN [ASA

[SV

tttt+tttt ++

orm ot ot ILE OT OT UI ND

T48,5

748,2

T48,1

748,3

T48,2

T4T,8

T4T7,8

748,3

T48,3

748,3

«| T48,5

.| T48,2

SoS

5 Nad

-——

+ 3

e (Onsdag)

8 fm, T48,1

i T4T,9

TAT.9

TAT 4

TÄTA

Tide Bra)

| 8 T45,6

7 AT, 1

T4TA

746.8

| -

sv.

Luf-

ttttttttt++

-=—

Vatt-

nets.

ttttttt+tt+t+t

And

[0]

VET.

Augusti månad.

Molnbetäckningen.

Cu. Str.

Nb 9

Nib; 'Str..9

Nb 10

Svag dimma

D:o d:o

Dimma, tät

ID: d:o

DD: — d:o

ID:ONd:O

Ci Ou:

Cu. Str.

CHANS

Ci. Out.

(Bly 10)

Cu., Nb 10 |

NN &N

Ci. Cm, 9

Cu. 8

CRHERTS

Cus Str 6

Cu. 10

Cu., Nb 10

Nb 9

Nb, Str. 8

Nb 8

Öm Str. L

Cu. Str. 9

Cu., Nb. 6

Nb 9

Nb 10

Nb, Str. 10

Nb, Str. 8

Nb 10

E ; X ETEN

AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N;O' IL: > 6908:

Vindens riktning

och styrka.

NE 3

NNE 3

NNV 3

NNV 2

NNV 1

NIGSVEL

NEN I

Nordl; Br. 72 18,

NNE 1

NE 1

N 1

NE 1

NE tE 0,5

EtN 0,5

EtN 1

Nordl. Br. 73” 47',

O Längd 70? 52".

Nordl. Br. 73” 15',

O Längd 78”.

I Jenisej vid Golt-

schika.

I Jenisej mellan

Goltschika och

71” Nordl. Br.

O Längd 66” 43".

> Fd

SAG IT RA 4 SÅ ÅSA

TEEN se SN

SE ; ; TO NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1874 ÅRS EXPEDITIONER TI

VE Augusti månad. |

K Barom.| Ffemp. Cels: g

| Dag och SE Winter SK AA Vindens riktnin

d. red. till Luf- | Vatt | Molnbetäckningen. och: styrka 8

tens. | nets. -

Augusti

IS:de (Fredag)

3 f.m. | 746,7 | + 12,0 | + 12,0 Cu. Str..10 53

12 mid.| 746,2 | +14,9 | + 12,4 Nb 10 Std

4 e.:m. i 745,4 | + 18.0 |+12,5 Nb 10 StTE 1

8 em. | 744,7 | +11,5 | + 12,3 Nb 10 St E 0,3

12 natt] — | — | — oo —

: he

19:de (Lördag)

HEST mm. | TANT 0 -+ Te Cu, Str: 9 VSV 4 EE;

12 mid. | 744,8 | + 9,9 |+12,0 Nb 10 SSV 4 Samma ställe s

Aer, |a746;5 | +. 7,8 |-+I1,5 Nb 10 VSV 4 föreg. dag.

8 e.m. | 748,3 | + 7,9 |+11,8 NbETTÖ SVtS 4 4

lI2 natt] — | — | — —- 3

20:de (Söndag) ; i

8 fm. | 749,1 | + 12,0 | + 12,2 FORBES E 1 Fr

12 mid.| 748,3 | + 14,4 | -+ 12,6 Cu.5trs8 E 1 Samma ställe 8

4 e.m. | 747,4 |+12,8 | + 12,0 Nb 10 ENE 1 föreg. dag.

8 e.m. | 746,0 | + 9,5 |-+ 12,0 Regn NE 2

21:sta (Måndag)

4 fm. | 742,7 |+11,8 | +12,5 Str. Nb 9 ESE 2

S f.m. | 741,6 | +13,7 | +12,7 Str. Nb 9 SEtE 3

32 e.m. | 740,9 | +15,6 | + 13,0 Cu. 6 SSE 6 (Storm)| 1 Jenisej, till

5 e.m. | 742,6 | + 15,2 | + 12,8 Nb 2 StE 5 kar vid Ko

8 e.m. | 744,5 | + 12,7 | +12,5 Nb 10 S4 povskoj.

11 e.m. | 745,9 | + 11,4 | + 12,5 Nb 5 54

22:dra (Tisdag)

8 fm. | 750,2 | +12,1 | +12,5 Nb 10 SE 2

12 mid. | 750,7 | + 14,0 | + 12,7 Nb 10 SSE 24 3 | Samma ställe sc

4 e.m. | 751,5 | +12,7 | + 13,0 Nb 10, regn SSE 2 föreg. dag.

8 e.m. | 751,5 | + 11,9 | + 12,9 Cu., Nb 10 SE 2

23:dje (Onsdag) s

8 f.m. | 734,0 | + 10,3 | + 12,9 Nb 10 Stilla

12 mid. 753,5 | +14 8 | + 12,9 Cu. 'Str., Ci. Stilla Samma ställe sol

4 e.m. | 752,6 | + 18,7 | + 13,6 Cu. Ci. 5 NNV 0,5 föreg. dag: —

110 em. | 75l,4 | + 11.8 | + 12.8 Cu, Str... 1 NNV 2

24:de (Torsdag) bi

S f.m. | 751,0 | + 7,9 | +12,0 Nb 9 NNY 2 4

12 mid.| 751,3 | + 10,0 | + 12,4 Nb 6 VNVGZ Samma ställe so!

4 e.m. | 752,8 |+ 9,38 | +12,8 Nb 10 YNVILS föreg. dag. —

SFean: | — | — — = 2

25:te (Fredag) 1

8 f.m. | 756,3 | + 9,2 |+12,6 Nb 10 ENE, näst. stilla d

33 e.m. | 758,1 | +11;s | + 12,6 Nb 10 NV, För00 I Jenisej vid M

| 4 e.m. | 758,8 | + 10,5 | + 12,2 Nb 10 NV; mig ' senkin: CS

6 e.m. | 759,3 | +10,6 | + 12,3 Nb 10 Na

| 8 e.m. | 759,5 | + 10,0 | + 12,0 Nb 10 NE 1

Luf-

tens.

ugusti

te (Lördag)

760,0 | + 10,8

758,9 | + 13,2

758,2 | 16,4

758,0 | + 15,3

758,0 | + 11,0

T57,3 | + 9,0

de (Söndag)

"7557 | +12;2

755,5 | + 12,9

id. | 755,1 | + 12,7

756,4 | + 12,1

756,4 | + 12,6

756,8 | + 11,3

: T57,1 | + 11,3

25:de (Måndag)

förf.m. | 755,3 | + 11,8

12 mid. T54,7 | + 12,4

4re.m. | 753,3 | + 12,0

8 e.m. | 752,6 | + 12,5

10 e.m. | 751,6 | + 12,4

20 de (Tisdag)

8 fm. 748,9 + 7,z

Ho f.m. | 748,4 |+ 7,6

11 38 e.m.| 755,8 | + 2,8

9 e.m. | T56,7 | + 2,2

30:de (Onsdag)

dfn 160;6 |+ 5,3

Bel em] T61L,61+ 5,8

W4term: |: 762,9 | + 5,2

KT e.m. |- 763,5 | + 5,5

WrSte.m. | 763,7 |+ 5,3

IE I:sta (Torsdag) |

oÖrfm. | 766,5 I + 13

3 f.m. | 766,8 | + 2,4

| 12 mid. | 766,7 | + 3,8

Wi 4 e.m. | 7T67,5|+ 5,2

1410 e.m. | 768,0 |+ 5,5

s ironi] Temp. Cels.

CA red. tilll?

Vatt-

nets.

+12,0

+ 12,2

+12.3

+12,3

+1231

+122

+11,9

+12,3

+12,4

+124

+12,4

+12,2

+121

+12,2

+122

+12,2

+ 12,2

+11,4

ANA

+ I0A

+ 11,0

fDimma från landet

fDisig luft med knapt

märkbart duggregn

fSDisig luft med smått

SNb 10, med obetyd-

| ligt snöslagg

Augusti månad.

Molnbetäckningen.

Klart

D:o

Nb 8

i söder

TT FNDELO

Nb 10

Disig luft, ej regn

Cu. Str. 10

(ÖN EESAR AL)

Nb 10

Cu. Str. 1

(ÖREN SG

Nb 10

10, Disig luft i 8

Nb 10

duggregn

Nb 10

. AKAD. HANDLINGAR. BAN

Vindens riktning

och styrka.

Stilla

D:o

StV. 0,5

Sd VA

Stavel

VISS 075

V 0,5

StV

StY

StV

StY

StVv

SV 3

YSV 3

NVES

V :3

p. 4. N:o HM. 71

I Jenissej, = till

ankar halfvägs! .

mellan Gostinoj|

o. Korepovskoj.

Samma ställe som!

föreg. dag.

Samma ställe som

föreg. dag.

fSamma ställe som

| föreg. dag.

Middagstiden ut-

bröt en häftig:

NV storm, som/

dock ej varade;

länge.

—

Samma ställe som]

föreg. dag.

I Jenisej, vidj

Mesenkin. |

September månad.

Barom.| Temp. Cels.

Dag och |” sä | ENE SATAN SEN Vindens riktning

td. red. till fufsdl SVatts Molnbetäckningen. ock styska:

tens. | nets. d

September

I:sta (Fredag)

TIS FILA 307956 Cu. Str. 9 Ni

8 fm. 771,6 | + 3,3 | + 9,4 Cu. Str. 10 NS j

2 e.m. 771,3 + 7,0 | + 10,5 Cu. 8 NNE 2 I Jenisej, vid F

4 e.m. | T71,7 | + 6,6 | + 10,2 Cu. Str. 1 NNE 2 lusechnoj.

6 e.m. | T72,4 | + 6,9 | + 10,1 Klart NtE 2

i J Klart, blott några fål | :

8 e.m. | TT2,4 | + 6,2 |+ 8, I Ci. On. i sydvest | NtE 2

10 e.m. | 772,5 | + 6,0 + 8,5 Ci. -Or NE 1

2: Så (Lördag)

8 f.m. | 773,3 | + 4,5 | + 6,4 Nb, Str. 10 & ENE 1 ?

10 f.m. ds + 4,81+ 6,7 Nb 10 ENE 1 )

12' mid.| 773,2 | + 5,61 + 7,2 Cu. Str. 1; ENE 1 Nordl. Br. T30

2 e.m. | 712,9 | + T,7 | + 7,2 Klart ENE 1 O Längd 80” 4;

4 e.m.| 772,7 | + 8,0 | + 6,9 D:o E 1 ;

6 e.m. | 772,4 | + 8,1 1+ 6,9 D:o EtN 0,3

8 e.m.; | TT2,2 | + 6,8 | + 6,5 D:o SE 0,3

re Klart obetydlig] S

10 e.m. | 771,6 | + 4,4 | + 2, | olnbank i VSV f SE 0,5

Säj Used

dör DA 2,8 Klart ESE 0,3

iö FS TT 24-536 | 159 D:o SE 0,5 .

12 mid. 771,5 + OS IF BT D:0o SE 0,5 Nordl. Br. 74£ 20

2 e.m. | 770,9 | + 5,6 | + 3,4 D:o SE 0,3 O Längd 73” ä(

4Temaare0d t0;7 |+ 3,5 D:o SSE 0,5

6-e.m. | T70,9 | + 3,9 | € 3,8 D:o SSE 0,5

3 : ! Klart men molnbank] | j

Rae Tf0,5ior Bel 31 LER omkr.utom i Nj[ SÖ

10 e.m. | 770,1 | + 1,7 | + 3,0 Dimma, tät S 0,5

4; £ St äröndar)

769,0 | + 0,2 |— 0,3 Nb 10 SV 0,25

SN TIL, 1] + 1,2|+ 0,1 Dimma, tät SE 0,25

12 mid. 769,1 + 2,2 1+ 0,9 Dimma SSE 0,25 Nordl. Br. 75” 18

4 e.m. | 769,6 | + 2,1 |— 0,4 | Dimma bet. skingrad E 0,25 O Längd 66” 2

8 e.m. | 769,9 | + 0,4 | + 0,1 Pre RARE | S 0,25

I0:e:m. | 768,7] + 0,2 = 054 Dimma, tät E 0,25

d:te (Tisdag)

7 f.m. | 768,3 | + 1,3 | + 0,2 Klart SE 0,5

8 fm. 768,4 + 1,8 [+ 0,2 D:o SE 0,3

10: fina; 768,1 + 2,2 |— 0,1 D:o SE 0,75 sd

12 mid.| 767,7 | + 2,1 |— 053 Ci Cu SE 1 Nordl. Br. 74107

2 e.m. | 767,4 | + 1,4 |— 0,4 Nb 10 SE 1 O Längd 64? 22".

4 om. | 766,5 | + 0,6 |+ 0,1] Dimma, tät SE 0,5 k

6 e.m. | 765,9 | + 1,2 |+ 1,0 KR Hed Nå 8SE 05 |

Å (Disig luft med yt-| AQ 3

8 e.m. | 765,4 | + 1,6 | + 1,6 i terst fint duggregn/ SSE 0,53

10 e.m. | 765,0 | + 2,0 | + 2,0 Dimma, tät SSV 0,25

+ 1

red. till

751,9

751,3

750,7

750,3

750,1

T49,5

749,6

750,2

T52,1

| S:de (Fredag)

| 8 f.m.| 760,0

I 10 f.m. | 759,9

|| 12 mid. | 760,2

Il 2 e.m. | 760,3

[1 35 e.m. | 360,5

TT em. 750,3

110 e.m. | 751,9

| AR 1-ON Temp. Cels.

ANT

+ tft ttttt + ttt tt + +

+ tt ttttt tt ttt + + + +

+ttt+++ +

| :

tFbt+ttttt ot +

ÅR ocmMDORO

tt tt tt ++

Fritt tt

MS a

ND OSS RR

ttttt+t +

TT OMOMmMA AM

+t+t+t+t+ +

September månad.

Molnbetäckningen.

Dimma, tät

Dimma, lättar sig be-1

| tydligt

Dimma, lättar på sig

JDito, d:o med fint]

| duggregn

Dimma, med duggregn

Dimma

Dimma, med duggregn

a med FEN

fint duggregn

”— Regn

D:o

Regn, starkt

Disig luft

a luft med smått]

regn

Disig luft

fDisig luft med dugg-

| regn

: Er lättar på si

något |

Nb 10

Disig luft

D:0 dd:

Nb, Str. 10

Nb 10

Ci:

Cu.

(CI

Cu.

Klart

D:o

Sbr:1.2

CW. Str. 8

HR vv UD

Dimma i Kar. hafvet f

Nb 10

NRSEes

Nb; CU Sker «

Regn, smått, börjar nu

Nb 10

10, smått regn.|

6 TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND 4. N:o Il. 73

Vindens riktning

och styrka.

SSE 0,25

Stilla

V 0,25

ENE +

NNV 0,25

N 0,25

VNV 0,25

NV 0,25

NNV 1

NtE 1

NET

NV tV 3

NVtV 3

VNV 2

VNV 1

VNV 0,23

Stilla

E 0,3

E 0,23

Stilla

VNV 2

VNV 1

VNV 0,5

Nordl. Br. 78395]

O Längd 597 12'.|.

(Regntjocka).

Nordl. Br. 73 25",

O Längd 58 7'.

I Matotschkin

schar, till ankar

i Gubin Bay.

Samma ställe som

föreg. dag.

[ ; nn .

74 NORDENSKIÖLD 0. THÉEL, 1876 ÅRS HEPEDITIONER TI rd

September månad.

Barom. |. Kemp. Cels.

och

Dag EDA NINE SRS Vindens riktnin

tid EE AFA Molnbetäckningen. och isbyckat S

tens. | nets.

September

10:de (Söndag)

S'f.m.]| 759,9 | + 3,3 | + 2,5 Ci IOa.8 NV 1

110 Me met 761,4 + 3,0 | + 2,7 (GATE Es NV I

12 mid.| 762,3 | + 2,7 | + 2,7 Cu. Str. 4 NV

2 e.m. | 763,3 | + 2,6 | + 2,6 Nb 7 YNYV iF

4 e.m.! 764,1 | + 1,3 | + 2,5 Nb 10 NV IT

6 e.m. | 765,3 | + 0,5 | + 2,3 Nb, Cu. 9 VNYV 1

2 Sd e.m. | 765,9 | + 0,0 | + 2,1 Nb, Cu: 9 VYNYV I

10 e.m. | 766,8 | — 0,e | + 0,3 Cu. Str. 8 VNV 1

| Il:te (Måndag)

T f.m. | 771,8 | + 0,6 | + 2,1 Nb 4 ! NY

10 fm. | TT2,7 | + 2,21 + 2,2 Nb 6 NNNIE

12 mid.l| 773,1 | + 3,6 | + 2,3 Nb 9 NINV cl Samma ställe

2 e.m. | 773,0 | + 6,7 | + 2,2 Nb 9 V 0,23 föreg. dag

4 e.m. | 772,9 | + 1,3 | + 2,4 Nb 8 E 1

den nttSA Tv) + Nb 8 Stilla

I2:le (Tisdag)

Fäfasjönrs:2 |-K Lo) 12 Oi. 'Ou. 9 V 0,25 p

STEG ES Te Te Er SE Ci. Cu. 10 Stilla Snötjocka.

Föstama kare LS + Le Halfklart Stilla it Matotsc

(mid; STIG 254 LT D:o Stilla schar vid Lu

2 e.m.) TTO,2 | + 2,3 Il. + 2,0 D:o Stilla | ströms berg.

4 e.m. | 768 61| + 2,0 | + L,6 D:o Stilla

6 e:m. | 766,3 | + 0,6 | + 1,2 Snö NNV 2

7 SM 765,3 | + 1.2) + 1,4 D:o NV 1

Brett) OB. | 1,6 | + Lö ER WAR KOR SSE 2

13:de (Onsdag)

& f.m.| 759,6 | + 4,5 | + 2,0 Nb 10, Dimma SS 2

12 mid. | 762,6 | + 3,2 |-+ 2,0 Disig luft VSV 1 I — Matotsch

4 e.m. | 763,0 | + 4,4 | + 2,4 D:0o VvsSVv 1 schar, till a

4,se.m.; 763,2 | + 4,0 | 4 2,3 Dimma, lättad VvSV 1 kar midt er

7 em. 763,8 | + 3,6 | + 3,3 Dise ni StV il Tschirakina

8 e.m. | 763,6 | + 4,0 | + 3,6 D:0o SKÖNA .

i4:de (Törsdag)

8 fm. | 764,5 | + 3,8 | + 3,9 Mulet ESE 1

12 mid.| 763,5 | + 4,7 | + 4,9 | Mulet med fint regn ESE 1 Norål. Br. 72 RN

4 e.m. | 162,5 | + 4,9 | + 4,5 Disig luft ESE 1 O Längd 48”.

7 e.m. | 761,4 | + 5,7 | + 4,7 |Dim., tät, inpå fartyget SE 1

8 e.m. | 760,9 | + 4,4 | + 4,6 Dimma tät SE 1

15:de (Fredag)

8 f.m. | 761,5 | + 5,7 | + 4,9 Disig luft SV 0,25

10 f.m. | 761,9 | + 5,9 | + 5,1 een Hed Rat NN OR

12 mid.| 763,2 | + 5,8 | + 5,3 Disig luft NVtN 0,5 | Nordl. Br. 124

2 e.m. | 763,7 | + 5,6 | + 5,6 |Mulen luft, men klart NV 0,5 O Längd 407

4 e.m. | 764,4 | + 6,2 | + 5,6 Nb 10 NV 0,75

6 e.m. | 764,9 | + 5,8 | + 5,4 Nb 10 NV NN JAN

3 e.m. | 765,9 | + 6,4 | + 5,5 Nb 10 NV 0,5 HE

AE hr

LL K: SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4 N:0 SN

September månad. — ARE

Vindens riktning

EN Nr Molnbetäckningen. Go styrka: rr : é iv

tens. | nets. SE RA

TFT ATA Nb 10 VSV 1

+ 8,9 | + 7,4 Cu. 10 VSV 0,25 Nordl. Br. 7210/,

+ 7,1 | + 8,2 (0fr Sn a StV 0,5 O Längd 32”.

+ 6,9 | + 8,1 Cu. Str. 1 S 0,5 s ”

+ 6,9 | + 7,6 Cu. Str. 1 S 0.5

+ 6,1 | + 7,6 Cus Str: 1 SSV 0,25

+ 6,1 | + 7,9 Cu. Str. 0,3 SSV 0,25

f 1 765,5 | + 7,4 | + 8,3 Str. 0,25 SSE 0,25

yr Å z;

17:de (Söndag)

SN | Disig luft, dimmal 3

in. 164,5 | + 7,4 |. + 8,2 | öffer landet f V 0,5 vän [OS

10 f.m. | 764,2 | + 8,6 | + 7,9 RSS AT V 05 — |KL10f.m. Nord:

SN 5 ; ö

[12 mid. | 764,1 | + 8,2 | + 8,1 Nb 10 VSV 0,25 apr Oe

2 e.m. - 763,9 | + 8,2 i + 8,1 Nb 10 SSV 0,25 EZ

14 e.m. | 763.2 | + 8,2 | + 8,0 Fu NbBIIO NNE 0,25 (Kl. 4e.m.iMagerö- :

- sundet. ;

l+7 e.m. | 762,3 | + 7,4 | + 7,8 Nb 10 ENE 1 Kl. 6 e.m. ankomst

for | | | till Måsö. |

76 NORDENSKIÖLD O. THÉEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

Bilaga II.

Arbeten och uppsatser

öfver

de svenska arktiska expeditionerna.

(Fortsättning från den i ”Redogörelse för den svenska polarexpeditionen år

1872—-1873” [Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handlingar, Band. 2,. N:o 18] sid.

117—-132 lemnade litteraturförteckningen.)

Geografi.

151. Arnell, W., Journey to Siberia.

Revue bryologique. 4:e aunée (1877) N:o 3, sid. 32—41.

152. Berggren, Sv., Ett isbetäckt land i höga norden.

Läsning för folket, 1872, N:o 50 och 32.

153. Fries, Th. M., De senaste polarfärderna.

Svensk Tidskr. f. literatnr, politik och ekonomi, 1876, sid. 60—104, 132—162.

154. Jäderin, E., Geografiska ortbestämningar under svenska expedi-

tionen till Novaja Semlja och Kariska hafvet år 1875.

Öfversigt af K. V. A. Förhandl., årg. 33 (1876), N:o 2, sid. 39—56.

155. Kjellman, F. R., Redogörelse för Prövens färd från Dicksons

hamn till Norge samt för Kariska hafvets växt- och djurverld.

Aftryck ur Nordenskiöld, A. E., Redogörelse för en expedition till mynningen

af Jenisej och Sibirien 1875. [Se detta arbete]. Sthlm 1877. 16 sidor 8:o.

156. Lundström, A. N., Expédition polaire suédoise, sous la direc-

tion de M. le Prof. A. E. Nordenskiöld, 1875.

De Dicksons-Hamn å Stockholm aå travers la Sibérie.

Le Tour du monde, 17:e année, N:o 848, sid. 209--224. Paris 1877.

157. Nordenskiöld, A. E., On the former Climate of the Polar

Regions.

The Geological Magazine, New series, Decade II. Vol. 11. N:o XI. Novemb.

1875, sid. 525—532.

158. Nordenskiöld, A. E., Svenska färden till Novaja Semlja och

mynningen af Jenisej, sommaren 18795.

Meddelanden uti bref och telegram till grosshandlaren Oscar

Dickson från A. E. Nordenskiöld. Jemte bilagor.

Göteborg 1876”). 56 sidor 8:0.

”) På titelbladet står 1875, som är tryckfel för 1876.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O 11. 77

159. Nordenskiöld, A. E., Resplan för en expedition till Jenisej

år 1876 utrustad af Herrar O. Dickson och Alex. Sibiriakoff.

Göteborg, 1876. 3 sidor 8:0.

160. Nordenskiöld, A. E., Berättelse om Jenisej-Expeditionen år 1876.

Göteborg, 1876. 8 sidor 8:0.

161. Nordenskiöld, A. E., Redogörelse för en expedition till myn-

ningen af Jenisej och Sibirien 1875.

Bihang till K. Sv. V. A. Handl. Band. 4. N:o 1.

Stockholm, 1877. 114 sidor 8:o.

162. Nordenskiöld, A. E., Programme de PFexpédition de l'année

prochaine (Juillet 1878) å la mer Glaciale de Sibérie.

Comptes rendus, 1877, 2:e Semestre. T. 85, N:o 15, sid. 658—662.

163. Nordenskiöld, A. E., Framställning rörande 1878 års Ishafs-

färd. Inlaga till H. M. Konungen.

Göteborg, 1877. 23 sidor 8:o.

Förut tryckt i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. s

[= Memorial concerning the arctic expedition of 1878. Göteborg, 1877.

— 30 sidor 8:0].

Ofversatt till danska i Geogr. Tidskrift 1878, till tyska i Petermann's Geogr.

Mittheil. 1878, till franska i Bull. Soc. Geogr. 1878.

164. Nordenskiöld, A. E. och Theél, Hj., Expéditions suédoises de

1876 au Yéniséi.

Innehåll:

1) Programme des Expéditions. Lettre de M. le Prof. Norden-

skiöld å M.M. Oscar Dickson et Alexandre Sibiriakoff. 9 sidor.

2) Rapport de M. Nordenskiöld sur V'Expédition (voie de mer).

30 sidor.

3) Rapport de M. Théel sur I' Expédition (voie de terre). 67 sidor.

Upsala, 1877. 9+30+67 sidor 8:0.

165. Nordenskiöld. A. E. och Théel, Hj., Redogörelser för de

svenska expeditionerna till mynningen af Jenisej år 1876.

Bihang till K. Sv. V. A. Handl. Bd. 4. N:o 11.

Stockholm, 1878. 81 sidor 8:0 + 2 kartor.

166. Parent, Eugenio, Breve Rapporto sui procedimenti della

Spedizione polaire artica svedese dall'agosto 1872. 48 sidor 8:0.

Estratto dalla Rivista Marittima del mese di Agosto Anno VTI, Fasc. VIII, 1873.

167. Stuxberg A., Erinringar från svenska expeditionerna till

Novaja Semlja och Jenissej 1875 och 1876.

Stockholm 1877. 112 sidor 8:0o + en karta af A. Petermann.

168. Théel, Hj., Expédition polaire suédoise, sous la direction de

M: le Prof. A. E. Nordenskiöld, 1875:

De la Norwége au Yénissei.

Le Tour du monde, 17:e année, N:o 846 & 847, sid. 177—208. Paris, 1877.

169. Théel, Hj., Berättelse om Landt-Expeditionen till Jenisej

år 1876.

Göteborg, 1877. 36 sid. 8:0.

på

78 NORDENSKIÖLD 0. THBEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

Fysik och Meteorologi.

170. Wijkander, A., Ueber die magnetischen Störungen und ihre

Zusammenhang mit dem Nordlichte.

Zeitschrift der Oesterr. meteorol. Gesellschaft. Bd. XII. N:o 11.

171. Wijkander, A., Sur la périodicité des perturbations de la

déelinaison magnétique dans la Scandinavie septentrionale.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XII, sid. 1—9.

172. Wijkander, A., Observations magnétiques, faites pendant

F'expédition arctique suédoise en 1872—1873. II.

K. Sv. V. A. Handlingar. Bd. 14 (1874). N:o 15.

173. Wijkander, A., Bidrag till kännedomen om vindförhållandena

i de Spetsbergen omgifvande delarne af Norra Ishafvet.

Öfversigt af K. V. A. Förhandl. årg. 32 (1875) N:o 8, sid. 15—29.

Geologi och Paleontclogi.

174. Chydenius, J. I., Undersökning af fossilt hartz från Grönland.

Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, 1875, N:o 27, sid.

549—551.

175. Daubrée, Observations sur la structure intérieure d'une des

masses de fer natif d'Ovifak.

Comptes rendus, t. LXXXIV (1877), p. 66—70. ;

176. Heer, Osw., Flora fossilis arctica. — Die fossile Flora der

Polarländer. Bd. IV. Zärich 1877.

1) Beiträge zur fossilen Flora Spetsbergens. Gegrindet auf die

Sammlungen der Schwedischen Expeditionen vom Jahre 1872

auf 1873. Mit einem Anhang: Uebersicht der Geologie des

Eisfjordes und des Bellsundes von Prof. A. E. Nordenskiöld.

K. Sv. V. A. Handlingar. Band. 14. N:o 5.

Sthlm, 1876. 141 sidor + 32 taflor 4:o0.

177. Öberg, P., Om Trias-försteningar från Spetsbergen.

K. Sv. V. A. Handlingar. Bd. 14. N:o 14.

Sthlm, 1877. 19 sidor + 5 taflor 4:0.

Zoologi.

178. Eisen, 6G., On the Oligocheta collected during the Swedish

expeditions to the Arctic Regions under the direction of Prof.

A. E. Nordenskiöld.

Under tryckning uti: K. Sv. V. A. Handlingar. Bad. 15.

179. Eisen, G., Redogörelse för Obligochzater samlade under?de

svenska expeditionerna till arktiska trakter.

Under tryckning uti: Öfvers. af K. V. A. Förhandl. årg. 35 (1878) N:o 3.

BIHANG TILL K. SV. VET, AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4; N:O ll. 79

180. Holmgren, 4. E., Novaja Semljas insektfauna.

[Under utarbetning].

181. Koch, L., Arachnider från Novaja Semlja och Sibirien.

[Under utarbetning].

182. Leche, V., Öfversigt öfver de af de Svenska expeditionerna

till Novaja Semlja och Jenisej 1875 och 1876 insamlade Hafs-

Mollusker.

Under tryckning uti: K.”Sv. V. A. Handl. Bad. 16.

183. Lilljeborg, W., Synopsis Crustaceorum Suecicorum Ordinis

Branchiopodorum et Subordinis Phyllopodorum.

Nova Acta Reg. Soc. Se. Ups. Ser. III. Vol. extra ordinem editum.

Upsala 1877. 20 sidor 4:0.

184. Mäklin, Fr. W., Diagnoser öfver några nya siberiska insektarter.

185. Sars, G. 0., Om Cumaceer fra de store Dybder i Nordishavet.

K. Sv. VI A. Handlingar. Bad. 11. N:o 6.

Sthlm, 1873. 12 sidor + 4 taflor 4:o0.

186. Smitt, F. A., Recensio systematica animalium Bryozoorum,

que in itineribus ad insulas Novaja Semlja et ad ostium fluminis

Jenisej, duce Professore A. E. Nordenskiöld, invenerunt Doctores

Å. Stuxberg et EH. Théel.

Under tryckning uti: Öfvers. af K. V. A. Förhandl. årg. 35 (1878) N:o 3.

187. Stuxberg, 4., Myriopoder från Sibirien och Waigatsch ön

samlade under Nordenskiöldska expeditionen 1873.

Öfvers. af K. V. A. Förhandl. årg. 33 (1876) N:o 2, sid. 11—38 + tafl. 2.

[= On the Myriopoda, from Siberia and Waigatech Island, collected during

the Expedition of Prof. Nordenskiöld, 1875. — Ann. and Magazine of

Natural History, 4:th series, vol. 17 pp. 306—318, London 1876].

188. Stuxberg, A., Crustacea malacostraca från Murmanska och

Kariska hafven.

Under tryckning uti: Bihang till K. Sv. V. A. Handl., Band. 5.

189. Stuxberg, A., Echinodermer från Novaja Semljas haf sam-

lade under Nordenskiöidska expeditionerna 1875 och 1876.

Under tryckning uti: Öfvers. af K. V. A. Förhandl., årg. 25 (1878) N:o 3.

190. Théel, Hj., Etudes sur les Géphyriens inermes des Mers de

la Scandinavie, du Spitzberg et du Groönland.

Bibaog till K. Sv. V: A. Handl. Bd. 3. N:o 6.

Sthlm. 1875. 30 sidor + 4 t.flor 8:0.

[Cfr Journal de zoologie, tome 4:e (année 1875) pagg. 366—390 & 475—

488 + planche XIX].

191. Théel, Hj., Några bidrag till Novaja Semljas Fogelfauna.

Öfversigt af K. V. A. Förhandl. årg. 33 (1876) N:o 5, sid. 43—55.

[= Note sur les oiseaux de la Nouvelle-Zemble: Ann. Sci. uaturelles, 6:me

sér. (zoologie), tome IV, Art: N:o 6, pp. 1—7].

30 NORDENSKIÖLD O. THEEL, 1876 ÅRS EXPEDITIONER TILL JENISEJ.

192. Théel, Hj., Note sur I'Elpidia, genre nouveau du groupe des =

Holothuries.

Bihang till K. Sv. V. A. Handl. Band 4. N:o 4.

Sthlm 1876. 7 sidor 8:o.

[Cfr Archives de zoologie expérimentale. V (1876) N:o 1].

193. Théel, Hj., Mémoire sur YElpidia, nouveau genre d'Holo-

thuries.

Kongl. Sv. V. A. Handl. Band. 14. -N:o 8.

Sthlm 1877. 30 sidor + 5 taflor 4:o.

194. Théel, Hj., Note sur quelques Holothuries des Mers de la

Nouvelle Zemble.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III. Vol. extra ordinem editum.

Upsala, 1877. 18 sidor + 2 taflor 4:0.

195. Théel, Hj., Les Annélides Polycheétes des Mers de la Nou-

velle—Zemble.

[Under utarbetning].

196. Trybom, F., Dagfjärilar insamlade af Svenska expeditionen

till Jenisej 1876.

— Öfvers. af K. V. A. Förhandl. årg. 34 (1877) N:o 6, sid. 35—51.

197. Tullberg, T., Collembola borealia. — Nordiska Collembola.

Öfversigt af K. V. A. Förhandl. årg. 33 (1876) N:o 5, sid. 23—42 + tafl.

8—11.

198. Westerlund, C. A., Sibiriens Land- och Sötvatten-Mollusker.

K. Sv. V. A. Handlingar. Band. 14. N:o 12.

Sthlm, 1877. 111 sidor + 1 tafla 4:o.

Botanik.

199. Kjellman, F. R., Om Spetsbergens marina, klorofyllförande

Thallophyter. II.

Bihang till K. Sv. V. A. Handl. Bd. 4, N:o 6.

Sthlm, 1877. 61 sid. + 5 taflor.

200. Kjellman, F. R., Bidrag till kännedomen af Kariska hafvets

algvegetation.

Öfversigt af K. V. A. Förhandl. årg. 34 (1877) N:o 2, sid. 3—30 + tafl. I.

201. Kjellman, F. R., Ueber die Algenvegetation des Murmanschen

Meeres an der Westkiäste von Nowaja Semlja und Wajgatsch.

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III. Vol. extra ordinem editum.

Upsala, 1877. 86 sidor + 1 tafla 4:o.

202. Lundström, A. N., Kritische Bemerkungen iäber die Weiden

Nowaja Semljas und ihren genetischen Zusammenhang. 3

Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III. Vol. extra ordinem editum.

Upsala, 1877. 44 sidor + 1 tafla 4:o.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 4. N:O l1. 81

Notiser.

Nordenskiöld, A. E.

1875 års svenska expedition till mynningen af Jenissej.

(Ur Allehanda för folket.) -

Professor Nordenskiölds föredrag om årets sjöfärder till Sibirien.

(Aftryck ur Aftonbladet N:o 239 för Lördagen den 13 Oktober 1877.)

[Sidenbladh, E-|.

Expéditions suédoises aux régions arctiques.

[Notices sur la Suede å F'occasion du congres international des sciences géo-

graphiques de 1875, å Paris, pp. 63—78]. Stockholm, 1875.

Tissandier, Gaston.

Les explorations au Spitsberg.

[La Nature, 1:re Année (1873) N:o 11 & 13, pp. 161—163 & 193—195.]

Journal de zoologie, tome 4:e (année 1875) pp. 443 —444: Expédi-

tiou scientifique å la Nouvelle-Zemble, dirigée par le professeur

Nordenskiöld.

Petermann, A.

Uti Geographische Mittheilungen, 1875, pp. 469—474 + tafl. 24:

Neuer Seeweg von Europa nach Sibirien. Nordenskiöld's Expedi-

tion von Tromsö zum Jenissei, 8 Juni—15 August 1875.

Samma tidskrift, 1876, pp. 247—250 + tafl. 14: Die geographische

Festlegung des Miändungs-Gebietes des Ob und Jenissei durch

Nordenskiöld's Expedition, 1875.

Samma tidskrift, 1876, pp. 441—447 + tafl. 23: Der schiffbare

Weg durch das Sibirische Eismeer abermals nachgewiesen und

als Handelsweg vou Nordenskiöld faktisch eröffnet, 1876.

— Ae ee

SEN ; SK 2 AN id

SG jr

EA CSE ARS a FRAN Fäföge era Å

SJ / ”- q OOTON l HÖ 1ee8, Tj oil

NES TR FUrEöR CCR Iya ANS NR RE Mas p (a

Dy '

. . NE tig URMONG FJ EE BV LER 1 2

TER "EA TRE takt TT HANSI GL 1) (EE RAR FDAN

fra R Wir ol (na FAN 7 1

ev nte FT £

Fyr. Aågo. ”ö. Hat Horn RR ve

: vil OST AY TER VTG GA NATT NEF TI NN. YARED

la RR no fn NR SRV ND

MÅN ne ANN vån fara BRANN

vr |

Sa | h 4 bn EV. Å

Ne Nad ti Eb TE AVR a RAL

'rön re misal itrantnlkngln aln FILL SER |

Ån

: jE

d ,

6-4 ENerr

. » PIA s 4

[ 16 i + ' NH

JA ; r o

9 ) '

TR vä ; '

Vv - !

N -.-

4 ||

NN b Inå

i.” i j

i || f

y FAR rr

Kra

ite i | bd

É J

Lä

é STA

FE i

v yu

vå

;

äv

/ å fare

Sn é w

hal

e a V

4 -

[ Å hå K

"fe

pe y

+ i I

Bihans will KX Vet Akad Handlingar B14

Orup ov

jane

88”

ap Petermann.

Cap Bismurek

Karta

öfver

två sjöresor till Jenisej och åter

1875 och 1876

0.8 Jlodenskidtd.

—TTåRE

Mosihign

Ox Schants

foisscjo 1836-35 Y.

fhumilig, Fe

VERSER

Förklaringar:

Kartan grundar sig dels på äldre Ryska. sjökort och på

iakttagelser under sednuaste ärtiondet af Johannesen. Wer.

preckt. Höler. Schmiit m.fl. dels på ortbestäniningar och

mälningar under Svenska, Espeditionerna (875 0.1876.

SSE Prövens färd. 1875.

—--AMmers färd. 1876.

+ Oribestämrängar af Nordenskiold.

230.100, Djup i famnar- in

& Draggrningar (i Kariska hafvet i

Bottens b bergb.l lerb. 5. sandb, lm. lera med myrmalm.

1 lerblarulad sandb.sk skalb,sl-sarulblundad

lerbotten

- 100:5 Fn

FT S0:1250 Ir

SRA

Nn B.

EEE

130,

ffa

2 NE

Ros PN

Ta ovrapnoi

NG rosimow

marrunut

| FT CKasow

SMalovski fy. |

> 7 ekKildin ön

Sengeiskig FT

Kolokolkowskoi

fe.

Haber ö

| DolgoiöN

Slenetz öar - C.Beljko

Nyita

(

Jermakora

em sweAy

en un I

alo

"IOJIPI

FEL

SERPOT

äg

| |

IVMSLVINVHI

Dy0wsd

Aoryssorprurvdvr

blösysaorbuog

Solenaju

Aoysunmwi q

j ösa vydo FS

OMOSTUDST

j åföspsas

I | Lös sUuNYSIJIG

S I S

I sou ost Åq

N p

py Pr UNF up ||

MUD sor

SA Yr

rele]

(ED olio

e LA

0” a of

«09 SRUAUDY

(GLSH PIOXYSUIPLON JoJ JD tVbunauuvisoquo >

SPIOLYSUIPION FJOL] YrO OLA P[[ILILJO P3SAY 1219

ddO'T AUCAN SCPASINAP

T3AJO

PIP VY

"9L81T fOASIN

INGER

NY NOLTLIGHdAXHTLONVT VMSN IAS

48 008 08 o8Z 96

TI TJEL

ARD |

TN F pe Ie3uTpueH PexV T9A M IN Furyrg

SPasSINTP

FWVRnuang

| Ed

hv I

049

paskopobog

Dp UYISTT

löAsSRI ISA

på pforepan 3 |

lo DAOfUOL

aloysnbunp OUUTUT [P4 K Dao:fosvuns

| vUROS |

Qnaobo-r0g I

Bysen

3 sabIasosoN

== (=H-1|.09

ARbvysaouvppvg

& Fplor4jsao-450 vufopr OMON

SAOY[SA] Å

Ze , Uvysaosgdug

Losysunypkbog

BNOsNAD d

UV ftÅHAOSDF |)

ST Ypsos oM3

Tsjowmsnun

Få v SS

oUuvpnppsug"

alososonN

d Los 1073-101)

. |

gurrez

Turudholy

UudTdarowvs ) SR

FE Ar

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 4. N:o tå

HYDROGRAFISKA FÖRHÅLLANDEN

INOM

MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN

F. L. EKMAN.

MED TRE TAFLOR.

MEDDELADT DEN 15 DECEMBER 1876.

STOCKHOLM, 1877.

P. A, NORSTEDT & SÖNER

EONGL, BOETRYCKARE.

MATAARARAÖT OTTARD

j =

ARPERE ON in ästrardnrad motte Ag N

2 f n utt

. NM vi

VILAR UASYAGEN é

j ,

MAAHAN alv

a OM LAK MSIKT

I Arr NUV (9a

a i [

Ä | 1 || ä KATA

Jas tl sn UT BTEDER TI

j "KBR ÅA TIOKTRTS As Aa

q Ä ATT ERROR jovåå 3

f SÅ ch 4

KO sr MAR tl CY NU ST) Få RR Se få ACE

I. Inledning: Allmän karakteristik af Mälardalens

vattenområden.

Bland de många hafsvikar, som sönderskära den Skan-

dinaviska halföns kuster, intager det vattensystem, som upp-

fyller Mälardalens botten, ett framstående rum både med

afseende på dess storlek och form samt mindre vanliga hydro-

grafiska förhållanden. Visserligen plägar man betrakta sjelfva

Mälaren icke som en hafsvik, utan som en insjö; men för så

vidt det tillhör begreppet af en insjö att den ej kan direkt

emottaga vatten från hafvet, kan detta begrepp ej strängt

tillämpas på Mälaren. Den flod, Norrström, hvarigenom

Mälaren vid Stockholm uttömmer sitt vatten i saltsjön, är

nemligen i sjelfva verket blott ett kort sund, och ehuru der-

städes vanligtvis en stark ström löper ut från Mälaren, in-

träffar likväl under hvarje år många gånger att strömmen der

tager en omvänd riktning, så att vatten från Östersjön in-

födar i Mälaren; man säger då att »uppsjö» eger rum. Man

kan derföre äfven betrakta Mälaren som den inre delen af

en stor fjärd, hvilken i vestlig riktning förbi Stockholm in-

tränger i landet och hvars hela längd i så fall uppgår till

ungefär 14 Svenska mil. Den är från dess början till dess

slut uppfylld af en ovanligt stor mängd af öar och vidgar

sig blott sällan till öppna, vidsträcktare vattenytor; ofta fö-

reter den formen af långsträckta, temligen raka sund eller

fjärdar, hvilka i en sned vinkel skära Mälarens hufvudrikt-

ning och emellan sig innesluta de större öarne. På flera

ställen af detta vidsträckta vattensystem finnas till följe af

inströdda öar större förträngningar, hvarigenom det sönder-

faller i flera, sinsemellan skarpt begränsade afdelningar. Bland

dessa afdelningar gifvas särskildt tre, hvilka i anseende till

4 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

deras hydrografiska förhållanden äro hvarandra mer olika än

de öfriga; dessa 3 hufvudafdelningar äro:

A. Den östligaste afdelningen eller Stockholms yttre

skärgård, öster om Waxholm och Skurusundet. Fjärden

vidgar sig här mycket hastigt mot Östersjön, men uppfylles

i denna dess mynning af en af de tätaste och vidtsträcktaste

samlingar af öar och skär, som förekommer utmed hela Svenska

kusten. I denna skärgård finnas betydliga djup, såsom 60

famnar vester om stora Möjan, 50 a 40 famnar i Kanholms-

fjärden och Nämndö fjärden; dock äro djupen oftare emellan

10 och 30 famnar. I allmänhet kan man säga att vattnet

inom denna afdelning, hvarken genom djupförhållandena eller

genom öarnes form och läge, är förhindradt från en friare

gemenskap med vattnet i hafvet derutanför, och både ytvatt-

net och djupvattnet kommer derföre vattnet i norra Öster-

sjön temligen nära, såväl i anseende till klarhet som sälta.

B. Stockholms innerskärgård, eller stora segelleden

mellan Stockholm och Waxholm med dess sido-utgreningar. Detta

vattensystem är genom 2 stora, numera sammanhängande

öar, Orminge-landet och Wermdö-landet, afspärradt från yttre

skärgården, hvars saltare vatten har tillträde endast genom

de smala sunden i trakten af Waxholm ?!). Den stora mängd

flodvatten, som Norrström vid Stockholm utgjuter i denna

afdelning, utbreder sig öfver hela dess yta ända till dess af-

lägsnaste förgreningar; ytvattnet besitter derföre ej den klar-

het, som vattnet i den yttre skärgården eger, och är till

smaken endast brackt. Ehuru man i dagligt tal räknar den

inre skärgården till saltsjön, saknar den således all hafs-

karakter. Endast vid starkare uppsjö gör sig inflytandet af

det saltare vattnet från yttre skärgården mera märkbart äfven

på ytan, fastän det ständigt återfinnes på ett visst måttligt djup

i alla delar af innerskärgården.

Djupen inom Stockbolms innerskärgård (jemför P1. IIT)

äro i allmänhet betydliga 1 förhållande till den ringa vidden

af dess vattenytor. I stora segelleden mellan Stockholm och

Waxholm varierar det ungefär mellan 20 och 30 famnar och

äfven i Thorsby och Solö-fjädarne anträffas sådana djup,

ehuru sparsammare. Betydligt grundare äro Askrikefjärden

!) Sundet vid Stäket, som mot söder förenar båda skärgårdarne, är

i och för vattenutbytet emellan dem utan all betydelse.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 12. 5)

samt Lilla och Stora Wärtan; djupen i dessa fjärdar äro i

allmänhet mindre än 15 famnar, i Stora Wärtan vanligen

under 10. De olika fjärdarne hafva sinsemellan en temligen

obehindrad kommunikation, dock äro de största djupen inom

stora segelleden skiljda från dem i Thorsby och Solö-fjär-

darne af grundare bottentrösklar, liksom äfven de största

djupen i Lilla och Stora Wärtan på dylikt sätt äro skiljda

från de motsvarande i Stora Segelleden”).

Från den yttre skärgården är den inre skarpt afskiljd icke

blott genom den ringa bredden af de sund, som i trakten af

Waxholm förena båda afdelningarne, utan äfven genom det

ringare djupet i dessa sund. Det djupaste af dessa, det vid

Fredriksborg, är af naturen 9 famnar djupt, men de öfriga

sunden mellan Tenö, Tynningö, Ramsö, Rindö, Skarpö, Häst-

holmen, Edholmen, Kullaön, Resarön och Wäderön (fast-

landet) bilda rundtom Waxholm nära nog en cirkel af botten-

trösklar, som ej tillåta kommunikation mellan yttre skärgår-

den och stora segelleden till Stockholm på mer än 5 36

famnars djup. Den naturliga vägen för bottenströmmen från

yttre skärgården till den inre går således genom sundet vid

Fredriksborg till Solö- och Thorsby-fjärdarne och derifrån

till stora segelleden. Men emedan man af strategiska skäl

uppfört fördämningar i vissa af de nämnda sunden och sär-

skildt i sundet vid Fredriksborg en sådan blifvit uppförd,

som med undantag af en mindre öppning”) höjer sig ända

upp till vattenytan, så kan det saltare djupvattnet endast i

den mån passera genom sundet vid Fredriksborg, som det

förmår tränga sig emellan de lösa block af sprängsten, af hvilka

fördämningen blifvit uppförd.

C. Mälaren, eller den innersta och största afdelningen

af det ifrågavarande vattensystemet. Den bildar en vatten-

yta af 10!/5 svenska quadratmils vidd och upptager neder-

börden från ett flodområde, som, då Mälarens egen och öar-

nes yta medräknas, utgör ungefär 204 quadratmil. Mälarens

egen vattenyta utgör således blott 4.9 4 af hela flodområdets.

1) På specialkartorna öfver Innerskärgården och östra Mälaren har jag

antydt dylika bottentrösklar med punkterade linier samt angifvit det största

djupet öfver hvarje sådan bottentröskel medelst en siffra, utsatt på när-

maste land.

2?) Denna öppning, som år 1874, då den här ifrågavarande undersök-

ningen gjordes, blott hade vid pass 1 famns djup, har sedan blifvit betyd-

ligt utvidgad.

6 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

Från föregående afdelning är den skiljd af 3 små öar, på

hvilka den äldsta delen af Stockholms stad blef anlagd”).

Under stadens vidare utveckling blef det sund tillslutet, som

på södra sidan om dessa öar förenade Mälaren med innerskär- -

gården, och de två återstående blefvo sammanträngda till -

2 kanaler, stora och lilla Norrström, hvilkas sammanlagda

bredd blott utgör ungefär 190 fot med en längd af inemot

1000 fot. Omedelbart nedanför sjelfva Norrströms utlopp

är det grundaste stället af denna förträngning, hvarest vattnet

måste passera öfver en bergtröskel, hvars största djup under

ytan utgör blott 1'/>5 famn (2.67 meter) vid lägsta vatten-

stånd; 1 sjelfva strömrännan ofvan detta ställe är djupet ej

heller stort, nemligen omkring 2 famnar. Då nu den mängd

af flodvatten, som genom dessa trånga och grunda kanaler

skall söka sitt utlopp, är ganska betydlig, så kan, åtminstone

under vanliga förhållanden, en bottenström 1 motsatt rikt-

ning med ytströmmen här icke äga rum. Kommunikationen

på djupet mellan saltsjön och Mälaren är således här afbruten,

på samma gång som förträngningen på detta ställe medför

en större skillnad i vattenhöjd mellan båda afdelningarne.

Den betydliga förmiskning af utloppens dimensioner, som

egt rum i sammanhang eu Stockholms bebyggande, måste

fv en stor andel i ET vattenskillnad, som i medeltal

för tiden 1846—1874 utgjorde 1.03 fot (0.306 meter). Denna

skillnad är emellertid under olika tider af året mycket olika,

emedan de vexlingar, som vattenhöjden i Mälaren och i

Östersjön äro Häbrosegt under olika årstider ej följas åt

i samma rigtning. Det högsta vattenståndet i Mälaren —

liksom i allmänhet i våra insjöar — plägar inträffa om våren

efter islossningen och det lägsta vid sommarens slut. Men

i Östersjön inträffar lägsta vattenståndet vanligen under vår-

tiden och det högsta den sednare delen af sommaren samt

hösttiden. Vid öar tid nalkas hvarandra således Östersjöns

och Mälarens vattenspeglar, och till följe af de ofta betyd-

liga dagliga variationerna i Östersjöns vattenhöjd inträffar då

oftare än annars att dess yta ställer sig högre än Mälarens,

eller att uppsjö infaller. Af motsatt skäl eger uppsjö nästan

aldrig rum under vårtiden. Följande siffror, som stödja sig

!) Nemligen Staden mellan broarne, Riddarholmen och Helgeandshol-

men; ursprungligen voro dessa öar 5, ehuru till omfånget mindre.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 12. 7,

på de observationer som vid Stockholms sluss?) dagligen

göras öfver vattenhöjden i Mälaren och Saltsjön, torde med-

gifva en lätt öfversigt af dessa förhållanden:

Medelvattenståndet under de é 'N

särskilda månaderna af perioden Antal dagar, då uppsjö

1846 —1874 egde rum under perioden

i Saltsjön i Mälaren Differens ET Ak

DNA NA. 0:50 fot 1153 fot 1:03 fort 3.52 dagar.

Februari... 0.50 IA 0.85 3-84

WEST SN 0.21 1.22 1.01 1.52

AE dn. 0.00 1.66 1.66 0-32

INSE R.. 0.01 2.32 2.31 0-04

UTE. sadel 0.29 1.93 1.64 0-50

NULYNL RA. sc 0.60 1.34 0.74 2.83

Augusti ...... 0.39 1.03 0:44 6-56

September = 0.60 0.99 0.39 8-48

Oktober ...... 05 1.07 0.56 (fru

November : 0.61 11335 0.69 4.92

December .. 0.356 1.49 0.93 4.48

Få Summa |

ES förl 0.415 fot 1.44 fot 1.03 fot för året i ; 44.98 dagar.

nela tiden f : |

medium

Ehuru de här anförda medeltalen visa serier, som med

ganska stor regelbundenhet till- och aftaga, äro likväl de sär-

skilda åren hvarannan mycket olika i anseende till mängden

uppsjö och tiden för densamma. Maximum af uppsjö efter

år 1846 inträffade år 1854, som hade under 137 dagar uppsjö,

hvilken särskildt under september månad oafbrutet i 30 dagar

inströmmade i Mälaren. Minimum deremot inföll år 1860, som

blott hade 4 dagar uppsjö under hela året, hvaraf 3 i Fe-

bruari och Mars och blott 1 i Augusti.

Mälaren befinner sig således för närvarande i det sista

stadium af gemenskap med hafvet, som en mängd andra

sjöar måste hafva genomgått innan de blefvo fullständigt iso-

lerade, nemligen i ett stadium af blott intermitterande ge-

2) Förtjenstfulla sammanställningar af dessa observationer finnas i de

årligen utgifna , Berättelser angående Stockholms kommawnalförvaltning” ; ur

berättelsen för 1874 äro de här meddelade siffrorna utdragna och har jag

dervid för bättre öfversigt skull kallat det lägsta medelvattenståndet i salt-

sjön för 0, och beräknat de öfriga vattenstånden från denna gräns.

8 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

menskap dermed. Dess ytvatten företer för vanlig iakttagelse

ingen märkbar skillnad från vanliga insjöar; endast under

uppsjö och i närheten af Stockholm röjer sig af dess smak

ett inflytande af vattnet från skärgården. Såsom jag längre

fram skall visa, anträffas emellertid på ett betydligare djup

under Mälarens yta vatten af en mer anmärkningsvärd salt-

halt. Men då Mälaren sjelf är på flera ställen genom för-

trängningar och grund afdelad i bassiner, hvilka sinsemellan

blott hafva en inskränkt kommunikation, så uppstår med

hänsyn till gemenskapen med Östersjön och vattnets deraf

beroende sälta, ytterligare ett antal gradationer inom Mälaren

sjelf, utom dem som inom de 3 redan anförda hufvudafdel-

ningarne af hela vattensystemet göra sig gällande.

Under det bottenströmmen inom hela detta system en-

ligt regeln tränger sig in från Östersjön mot vester, så tager

ytströmmen sin upprinnelse längst vester ut och går derifrån

mot öster. Det synes derföre lämpligt att vid den indelning

af Mälaren i särskildta, i hydrografiskt hänseende olika under-

afdelningar, som jag här vill söka framställa, börja med dess

vestligaste ända. Vi hafva då

1) Mälarens vestra bäcken, bestående af följande sins-

emellan mer och mindre skarpt begränsade fjärdar:

Galten, en aflångt fyrkantig bassin af 1!/, mils längd,

skarpt afskiljd från den öfriga Mälaren genom Nyckelön, som

vid Qvicksund lemnar en blott omkring 600 fot bred öppning

mellan sig och landet. Djupet i Galten är ringa, högst 10

famnar, vanligen blott 3—5 famnar”?). Galten upptager icke

mindre än 4 af de anmärkningsvärdare vattendrag, som ut-

falla i Mälaren, nemligen Kolbäcks-ån, Arboga-ån, Hedström-

men och Köpings-ån; till följe af de grunda stränderna samt

det myckna tillströmmande flodvattnet är dess vatten mycket

gult och grumligt.

Blacken och Granfjärden, hvilka tillsammans bilda en bassin

af 3 mils utsträckning mellan vester och öster; denna bassin

är på midten delad af en större ögrupp i två fjärdar med

nyss anförda namn, och fortsätter sig mot norr i den tem-

ligen betydliga Westeråsfjärden. Djupen, som i sistnämnda

fjärd sällan uppgår till 9 famnar, äro i Blacken och Gran-

1) För kännedomen om djupen i Mälaren, med undantag af dess öst-

ligaste delar, finnas ännu blott äldre mätningar att tillgå.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0 12, 9

fjärden temligen betydliga, mycket ofta 10 famnar och der-

öfver, stundom 20. I Blacken uttömmer sig sjön Hjelmaren

medelst Thorshälla-ån, i Westeråsfjärden Svartån, båda till-

hörande Mälarens större tillflöden. Vattnet är äfven i denna

afdelning af Mälaren gult och grumligt, om också mindre

än i den förra.

2) Mälarens medlersta förgreningar. Jag benämner

så den afdelning, som vidtager öster om Granfjärden, och

som blott utgöres af långa och smala sund mellan och om-

kring de stora öarne Sela-ön, Aspö och Tosterö, samt de smärre

öar, som uppfylla denna afdelning; åt vester i Granfjärdens

närhet och åt öster, närmare Björkfjärden, vidga sig dessa

sund till öppnare fjärdar. I denna del af Mälaren, som

sträcker sig 4!/> mil från NV till SO, utfalla blott 2 små

elfvar, Sagån och Enköpingsån. Vattnet är betydligt renare

än 1 föregående afdelningar. Djupet är mycket vexlande,

men i de smala sunden ofta mycket ringa, så att bottenvat-

net, för att kunna öfverflyttas från Mälarens östra afdelnin-

gar till de redan beskrifna vestra, skulle behöfva att passera

bottentrösklar af mindre än 3 å 4 famnars djup.

3) Mälarens östra bäcken, bestående af

Norra och Södra Björkfjärden samt Prestfjärden, hvilka

tillsammans bilda en mycket väl begränsad afdelning af Mä-

laren, i anseende till vidsträckheten af dess öppna vattenyta

den ojemförligt största. Med !/> å 1 mils bredd sträcker den

sig med en lindrig böjning omkring Adelsö ungefär 4 mil i

riktning från NNV till SSO. Djupet är under hela dess sträck-

ning ansenligt, i sjelfva rännan stundom 35 famnar och of-

tast 20 famnar. Intet vattendrag af anmärkningsvärd storlek

utfaller här, men medelst Södertelje kanal står södra Björk-

fjärden numera i förening med Östersjön, och emedan sluss-

portarne vid Södertelje lemnas öppna vid inträffande uppsjö

kan saltvattnet äfven på denna, ehuru mycket inskränkta

kommunikationslinea intränga i Björkfjärden. Vattnet i denna

afdelning är till färgen grönt, mycket klarare och friare

från sediment än vattnet i de föregående afdelningarne,

ehuru ingalunda så genomskinligt som vattnet 1 yttre skär-

gården.

4) Mälarens östra förgreningar. Dessa utgöras, liksom

de medlersta, af långa och smala passager omkring ett antal

stora öar, af hvilka de förnämsta äro Svartsjölandet, Lofön

10 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

samt Eckerön och Munsön; de 2 sednare sammanhänga num4

till en enda smal ö af 2!'/; mils längd, hvilken nästan alldel

afstänger denna afdelning af Mälaren från den föregåer

Kommunikation mellan dem båda eger rum dels i söder g

nom Bockholmssund, hvarest största djupet är 3 famnar,

genom de trånga sunden norr om Svartsjölandet, hvilkas dj

är högst 3!/; famn. Den nordvestra segelleden från Stockholm g

genom dessa sednare öppningar till den norra Mälarkusten c

Enköping, den sydvestra segelleden åter genom Bockholmssu

till Södertelje och södra Mälarkusten. Dessutom finnes d

ännu en annan, mycket smal men djup led, som från no

Björkfjärden sträcker sig ned mellan Munsö och Svarts

landet och vid södra ändan af den sednare ön förgrenar

både till nordvestra och sydvestra segelleden; men just :

denna förgrening finnas bottentrösklarne vid Tappström 0

Lullehof, den förra med blott 1 famns djup, den sedn:

med 4, hvilka göra att bottenvattnet ej heller på denna l

lätt kan intränga från Mälarens östra förgreningar till Bjö

fjärdarne. De nordvestra och sydvestra segellederna före

sig ungefär !/> mil vester om Stockholm vid en liten ö, hb

nämnd Björnholmen; straxt öster om denna ö passerar Mål

rens samlade vattenmängd sundet vid Hägerstens udde -

det första och enda ställe emellan hela den vidsträckta Mä

larens båda ändpunkter, hvarest vattenytan mellan dess söd

och norra strand är fri från öar — och utgjuter sig sen g

nom Riddarfjärden och Norrström 1 saltsjön.

Djupen inom Mälarens östra förgreningar äro ofta gansi

ansenliga, särdeles i förhållande till dessa farvattens ring

bredd. Sålunda träffar man vid Björnholmen öfver 20 fan

nars djup och 15 famnar flerstädes inom sydvestra segellede

Ännu större djup träffas inom den nordvestra segelleden,

nemligen ända till 36 famnar NV om norra ändan af Lofön

och öfver 20 famnar flerstädes öster om Svartsjölandet. D

djupare delarne af dessa farleder äro likväl ofta åtskiljda af

grundare bottentrösklar; utom de förut nämnda må här sät-

skildt anföras den bottentröskel af högst 5 famnars djup. sot

nära Drottningholm afspärrar de stora djupen i nordvestra

segelleden från de djupa delarne inom Mälarens utlopp och

sydvestra segelleden.

Åfven inom denna afdelning af Mälaren utfaller ej direkt

något vattendrag af betydenhet, och vattnet är i anseende till

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 12. li

färg och klarhet ännu något renare än i föregående afdelning;

åtminstone är detta förhållandet inom sydvestra segelleden

under sommartiden. Inom nordvestra segelleden är deremot

vattnet under vissa årstider blackt till färgen till följe af när-

varon af ett ytterst fint sediment, som hit medföres af det

vatten, som tillflödar från

5) Mälarens nordligaste förgreningar. Dessa bilda en

följd af smala vikar, hvilkas bredd sällan uppgår till !/; mil, och

som från Löfstafjärden, hvilken tillhör föregående afdelning,

sträcka sig 4 å 5 mil inåt landet i öfverhufvud nord-nordvestlig

riktning, för att mot slutet upplösa sig i flera förgreningar.

Straxt i början af detta vattensystem, vid Stäk-ön, finnes

en skarp förträngning, som afskiljer dess sydligare del, Gör-

veln, från dess öfre afdelningar, Skarfven och Ekoln; vid

denna förträngning råder ofta en stark ström till följe af de

icke obetydliga vattenmängder, som från Fyris-ån och Örsunds-

än infalla i Ekoln. Vattnet i denna öfversta afdelning är

mycket orent, gult och sedimentförande, men hinner att be-

tydligt renas i de följande många små fjärdarne innan det

utgjuter sig i Mälarens 5:e afdelning.

Tager man en allmän öfverblick på kartan af Mälar-

dalens vattenområden, så finner man, att utom den riktning

i öster och vester, som utmärker dem i deras helhet, så förete

Mälarens särskilda delar en sträckning 1 riktningen NNV—

S5SO, 1 hvilken de festa större fjärdarne och sunden framgå

med omisskänlig paralellism inbördes, under det att de i sned

vinkel skära Mälarens hufvudriktning. Det är samma rikt-

ning i NNV—SSO, som intages af fertalet af insjöar och

fjärdar inom östra delen af Sverige söder om Mälaren, under

det fjärdar och sjöar inom den vestliga delen gå åt SSV och

1 den mellanliggande åt söder. Glacierrepornas riktning

inom nämnda områden är äfven densamma, och det synes mig

knappast böra betviflas att ju den gröfre skulpturen af lan-

det, som bestämmer sjöarnes stora antal och riktning, lika

väl är ett isens verk som den slutliga grofhyflingen, med

dess repor, och poleringen af bergens stötsidor. Om i ett

land, som bevisligen haft en istid, en dylik skulptur af sjelfva

berggrunden i en viss förherrskade riktning uppträder, för

hvars tillkomst ingen annan orsak kan uppgifvas än en uti-

från verkande kraft, så synes mig att man deraf bör med

åtminstone lika mycket skäl kunna sluta till isströmmens

il EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

riktning, som af reporna, hvilka böra tillhöra de sednas

yttringarne af isens verkningar; och för så vidt det är möj

ligt att isströmmar kunnat under olika tider öfvergå samm

trakt i olika riktningar, så bör till och med kunna inträff

att landskapet som ett resultat deraf visar gröfre utpreglad

former i 2 olika riktningar, men att reporna finnas gvar blo

efter den sednaste af dessa. Utan att emellertid med a

seende på dessa frågor anse mig kunna våga ett bestämt

omdöme, har jag dock velat framhålla möjligheten deraf

det är isen, som gifvit åt Mälarens fjärdar och sund der

utpreglade sträckning i NNV—SSÖO, och dervid samtidigt d

egendomliga deri, att inom Stockholms yttre skärgård såv

öarnes form och gruppering, som djuprännornas sträcknin

visar en mycket allmän riktning i ett helt annat väderstrecl

nemligen NO—SV, hvilken äfven intages af en mängd sjöt

i Uppland. Omkring och öfver Södertörn sammanflyta d

båda nämnda olika riktningarne af landskapskonturerna ti

en nästan rakt sydlig. Inom innerskärgården och Mälarer

östra förgreningar korsa de hvarandra dera skarpt, me

taga der samtidigt ofta en mera ost-vestlig riktning. Så t. ex

skäras de i NY—SO gående fjärdarne, Askrikefjärden, Lill

Wärtan och Nordvestra segelleden, af de i NO—SV gåend

stora och sydvestra segelleden. Rätt i öster och vester forte

öarne och antagligen hafva uppkommit genom en spri k

bildning in den öfre jordskorpan.

Till deras riktning på det närmaste föranledda af ri t

ningen af den isström eller de isströmmar, som bidragit

forma Mälarens fjärdar, äro kanske äfven de märkvärdiga rull

stenåsar, som i temligen parallela linier och med en län

af oftast mellan 10—20 mil genomstryka Mälardalen, oc

hvilkas fullständiga tolkning erbjudit så betydliga svårigheter.

Jag har blott af det skäl angifvit dem på öfversigtskartan

Ser Mälaren !?) emedan de, härleder nog, bilda en slags

naturlig infattning för de afdelningar af Mälaren, som jag

här ofvan sökt karakterisera, i det de nästan alltid öfvergå

') Jag har der angifvit de väsendtligaste åsar inom Mälardalen, som

finnas upptagna på den karta, som Hr HUMMEL om dem lemnat i hans af-

handling om Rullstenbildning, Bihang till Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 2,

NOLL;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:o 12. 13

Mälaren just på gränsen mellan två afdelningar, eller der,

hvarest erosionen varit minst, om man nemligen får tillskrifva

isen urhålkningen af Mälarbassinerna. Sålunda skiljas Galten,

Blacken och Granfjärden sinsemellan af sådane åsar; Mäla-

rens östra bäcken omfattas af Enköpings och Upsala-åsarne,

liksom Mälarens östra förgreningar af Upsala åsen och Stock-

holms åsen !). Det ifrågavarande förhållandet synes svårligen

kunna bero endast af en tillfällighet och har derföre synts

mig kunna förtjena att beaktas.

De många egendomligheter, som hela det nu beskrifna

vattenområdet företer, föranledde mig för ett par år sedan

att närmare undersöka dess två inre hufvudafdelningar, inner-

skärgården och Mälaren, och den omständigheten att Sve-

riges första stad är belägen just på gränsen mellan dem båda,

syntes äfven ur praktisk synpunkt göra en dylik undersökning

önskvärd. De två frågor, som dervid i första rummet borde

besvaras, äro tydligen dessa: huru inverkar utflödet från Mä-

laren på vattnets beskaffenhet och rörelse inom Stockholms inner-

skärgård, och i hvad mån kan Mälarens vatten förändras genom

dess intermitterande gemenskap med saltsjön. Ett uttömmande

svar på dessa frågor kan, såsom förhållandet vanligen är inom

Meteorologiens och Hydrografiens område, endast väntas af

en under längre tid fortsatt och regelbundet ordnad följd af

observationer; det arbete för hvilket jag här går att redogöra,

1) Denna sistnämnda ås har för Mälarens historia ett större intresse än

de andra, emedan han öfvergår Mälaren just der Stockholm är beläget, och

sålunda står i visst sammanhang med Mälarens skarpa afskiljande från den

inre skärgården. På 15- och 1600-talet gick den ännu i form af en hög och

brant sandås (Brattberget, Brunkeberg) fram emot nuvarande Gustav Adolf

torg; på dess grund ligger slottet, och i närheten af slussen bildar den på

södra landet en framspringade udde. Man har velat påstå, (NERMAN, »Om

Mälarens utlopp och flöden» Tidskr. för byggnadskonst 1868), att Söderström

af naturen skulle genom denna sandås hafva varit fullkomligt tillstängd,

och att en öppning derstädes först blef gjord med konst, i det nemligen

konung Olof Haraldson der skulle hafva gräft sig ut med sin flotta, då han

af Olof Skötkonung blifvit instängd i Mälaren. Berättelsen derom hos

Snorre Sturleson synes emellertid ej nödga till det antagande att genomgräf-

ningen skulle hafva skett vid Söderström, och osannolikt förefaller det att

icke den genombrytning af åsen, som vattnen på naturlig väg måst åstad-

komma, i första rummet skulle hafva egt rum vid Söderström, hvarest djupen

å ömse sidor äro betydliga och der den smala åsen legat vinkelrätt i vägen

för ström och vågor; vid Norrstöm åter är djupet ringa oeh farleden

ligger mera ur vägen, skyddad af öar. Deremot synes det ganska begripligt

att hufvudinloppet till Mälaren, det södra, kunnat blifva med konst till största

delen igenfylldt, för att lättare hindra fiendtliga fartygs inträngande i Mä-

laren, till hvars skydd Stockholm just uppbyggdes; resterna af sandåsen

hafva dervid kunnat underlätta arbetet. Dess slutliga fullständiga tillstäng-

ning har skett så småningom efter 1500-talets ingång.

14 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

och hvars resultat jag i det föregående delvis anticiperat, bör

derföre endast betraktas som ett förarbete i och för nämnda

ändamål. De särskilda observationerna öfver vattnets be-

skaffenhet på olika ställen och djup skall jag för korthetens

skull sammanställa, jemte tillhörande beräkningar, i tabella-

risk form, och först sedan söka att med deras tillhjelp belysa

de förhållanden med afseende på salthaltens fördelning") och

strömmarnes förlopp inom det undersökta området, som synas

mig särskildt anmärkningsvärda. Men emedan de orsaker,

som föranleda dessa rörelser, verka med olika styrka vid

olika tillfällen ?), och emedan de bäcken, inom hvilka rörel-

serna försiggå, äro till form och djup högst oregelmässigt bil-

dade, så blifva de nämnda förhållandena ganska mångfalldiga

och invecklade. På grund deraf har det synts mig önskligt

att, innan jag öfvergår till en detaljerad behandling af ämnet

och omedelbart i sammanhang med den nyss gifna skildrin-

gen af vattenområdenas formförhållanden, förutskicka följande

framställning af

II. De allmänna orsakerna till salthaltens vexlingar

och strömmarnes förlopp inom Mälardalens vatten-

områden.

Såsom vi ofvan hafva sett, bilda dessa områden en kedja

af särskildta bassiner, hvilka sinsemellan blott hafva en in-

skränkt kommunikation och i anseende till hafvet intaga en

sådan ställning, att de östligaste, djupast belägna, som till-

höra yttre skärgården, bilda verkliga, med hafsvatten fyllda

och i fri gemenskap med hafvet stäende fjärdar, de vestli-

!) Bestämningar af salthalten för olika djup och ställen i hafvet få i

allmänhet deras rätta betydelse först i den mån man deraf kan draga slut-

satsen med afseende på de rörelser hos vattnet som förorsakat de observerade

olikheterna. Direkta mätningar af strömmens riktning, hvilka jag ej haft

tillfälle här anställa, kunna visserligen i särskildta fall hafva en bevisnings-

kraft, som ej genom andra observationer kan ersättas. Men i de flesta fall

torde strömsättningens allmänna förlopp inom områden, hvarest salt och sött

vatten blandas, med lika mycken eller större säkerhet kunna bedömas genom

en jemförelse af salthalten hos vattenprof från olika punkter, eftersom denna

salthalt är resultatet af strömmarnes verksamhet under längre tid, då der-

emot strömriktningen för tillfället kan bero på ett undantagsförhållande från

hufvudregeln, helst i vattenområden hvarest strömriktningen oftare är under-

kastad vexlingar.

2) Särskildt under olika årstider och otvifvelaktigt äfven under olika år.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0 12. 15

gaste deremot från hafvet fulltständigt afsöndrade insjöar,

under det att de mellanliggande utgöra öfvergångsformer

mellan fjärdar och insjöar; bland dessa har Stockholms

innerskärgård kanske mest karakteren af en fjärd, Mälarens

östra afdelningar deremot en öfvervägande karakter af insjö.

I denna kedja af bäcken bestämmes nu strömsättningen af

de orsaker, som förändra nivåerna i dess ändpunkter: i de

vestligaste och nordligaste bäcknen af vattentilloppet från

floderna, i de ostliga deremot af saltsjöns nivåförändringar.

Genom hela systemet går således enligt regeln en ström-

ning af sött eller relativt sött vatten med öfvervägande rikt-

ning från vester till öster. I de vestligaste bassinerna verkar

denna strömning förmodligen ända till bottnen, men i de öst-

ligaste, hvarest den utgjuter sig öfver hafsvatten, förvandlas

den till en ytström, som under sig framkallar en reaktions-

ström i motsatt riktning !). Denna reaktionsström framtränger

ända till närheten af Norrströms utlopp, men förmår, så vidt

man hittils känner, icke att öfver de grunda ställena i Norr-

ström intränga i Mälaren. De samlingar af hafsvatten, som

innanför denna bottentröskel kunnat under uppsjö inströmma,

blifva således af den vestliga strömmen småningom bort-

förda utan att genast ersättas genom nytt tillflöde från hafvet,

då deremot utanför samma tröskel reaktionsströmmen medför

en ständig omsättning af bottenvattnet.

Hvad beträffar eld i Östersjöns nivå, så bero

dessa som bekant på flera LIG förhållanden, såsom vatten-

höjden i Nordsjön, tilloppet från floderna, samt verkan af

lufttrycksförändringar' och vindar inom sjelfva Östersjön. Då

det vore obehöfligt att här närmare ingå på detta ämne, åt-

höjer jag mig med att anmärka, att de nämnda vexlingarne

äro dels af periodisk dels af tillfällig natur, och att de sed-

nare, som företrädesvis bestämmas af vindarnes tillfälliga för-

ändringar, ofta äro mycket större än de förra. Angående de

Föriodiska vexlingarne i Östersjöns vattenhöjd vid Stockholm

under årets olika månader har jag förut å sid. 7 anfört en

1) Takttagelserna på detta sistnämnde område hafva redan gifvit anled-

ning till 2 afhandlingar, nemligen Om de strönvmvingar, som uppstå i närheten

af flodmynningar, Öfversigt af K. Sv. Vet. Ak. Förhandl. Sept. 1875, samt

On the general causes of the ocean currents, Nova acta Sve. Sc. Upsal. Maj

1876. De allmänna åsigter, som jag i dessa afhandlingar, företrädesvis i den

sista, sökt utveckla angående reaktionsströmmarnes uppkomst m. fl. hithö-

rande förhållanden, måste jag förutsätta som bekanta.

16 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

serie af uppgifter, som visar att vattenståndets månads-media,

i medelvärde för 29 år, sinsemellan ej differera med mer än

högst 0.6 fot. Hvad de tillfälliga vexlingarnes storlek be-

träffar, så torde dessa tillräckligt kunna bedömmas af de va-

riationer i saltsjöns vattenhöjd, som inom hvarje månad ob-

serverats vid Stockholms slusströskel under år 1874; det visar

sig då att dessa tillfälliga vexlingar äro mycket större än

de månatliga. Om vi nu dermed vidare jemföra de mot-

svarande talen för Mälaren, så visar sig ganska tydligt det

motsatta förhållande, att de tillfälliga variationerna i Mälarens

vattenhöjd äro mycket mindre än de månatliga. Enligt de

ofvan anförda källorna voro nemligen år 1874 de största va-

riationerna 1 vattenstånd inom hvarje månad följande:

I Saltsjön: I Mälaren:

SETT feg Tarot 0.5 fot

IFepraart ee 1.9 0.6

NY SEE SATSEN DAT 1.6 5

vA er SSR ra 1 0.45

Iller bar 0.9 55

JTI E aa ir 0.45

cs JE lr RE sh RN 0.6 0.4

ARTS TI Star Se 0.9 0.45

September ......... 1.g 0.5

ÖkföDeT ers s a 14 0.35

NOVemhent oo .c. Il 0.55

Decem berg se Ug 0.65

Medium =<1.38 fot 0.50. fot.

Men de största differenserna mellan månadsmedia för

tiden 1846—74 voro

för Saltsjön: för Mälaren:

0.6 fot 1.33 fot.

Ser man på de tillfälliga differenserna i saltsjöns vatten-

höjd inom hvarje månad för andra år än år 1874, så befinnes

att de t. ex. under perioden 1846—74 endast mycket sällan

öfverskridit 2 fot, men i Dec. år 1867 undantagsvis uppnått

en storlek af 3.2 fot. De iakttagna differenserna skulle för

öfrigt hafva visat sig i en viss mån större och plötsligare,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12. 17

om de observerats i det yttre skärbandet, än, såsom här varit

fallet, vid den innersta punkten af Stockholms skärgård.

Af hvad som nu här och å sid. 7 anförts om de perio-

diska och tillfälliga vexlingarne i Mälarens och saltsjöns

vattenhöjder framgå, med afseende på strömmarnes rörelse

inom det ifrågavarande vattensystemet, följande allmänna för-

hållanden. Den vestliga strömmen af flodvatten verkår på

ett jemförelsevis likformigt och regelbundet sätt, i det den

från ett minimum i September långsamt tillvexer i styrka till

och med Januari, derefter minskas något till och med Mars,

men sedan åter hastigt stiger och uppnår dess maximum i

Maj, hvarefter den temligen regelbundet sjunker till dess mini-

mum vid höstens början. Verkan af flodvattenströmmen blir

emellertid i östra delen af vattensystemet mycket modifierad af

Östersjöns nivåförändringar. Dessa förorsaka här en inström-

ning af hafsvatten under tiden från Maj till Juli månad, och en

utströmning från December till April; genom den förra min-

skas och genom den sednare ökas i någon mån den ytström,

som flodvattnet förorsakar öster om Norrström. Verknin-

garne af Östersjöns periodiska förändringar försvinna likväl

nästan alldeles under inflytelsen af de tillfälliga variationerna

i dess vattenhöjd, hvilka inom skärgårdarne förorsaka ömse-

vis in- och utgående strömmar. Dessa strömmar böra i

allmänhet inom den yttre skärgården vara starkare och hasti-

gare omvexlande än inom den inre. Men äfven inom den

sednare måste de vattenmängder, som tillfölje af de nämnda

nivåförändringarne sättas i rörelse, ofta vara ganska bety-

dande i förhållande till dem, som tillföras skärgården från Mä-

laren; ty dimensionerna af de mynningar, som förena båda

skärgårdarne, oaktadt de i och för sig icke kunna sägas vara

stora, äro likväl ojemförligt större än genomskärningen af

Norrström. Vid starkare uppsjö kan innerskärgårdens bäcken

snart öfverfyllas, så att saltvattnet intränger genom Norrström

i Mälaren, särdeles vid den tid, då den periodiska höjningen

af Östersjöns nivå når sitt maximum, men Mälaren har sitt

minimum af vattenhöjd. En sådan uppsjö genom Norrström

kan stundom räcka under 1 å 2 veckor, men oftast inträffar

redan inom 1 eller några få dygn en ny tillfällig förändring

af Östersjöns nivå, som gör att det inströmmade hafsvattnet

åter drager sig tillbaka. Dervid måste likväl den del deraf —

antagligen den ojemförligt största — som hunnit öfversvämma

18 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

de bottentrösklar, hvilka afskilja innerskärgårdens och de

innanför liggande bassinernas dalbottnar från den yttre skär-

gården, och på andra sidan om dessa bottentrösklar under sig

träffat ett mindre salt och derföre lättare vatten, nedsjunka

under detta och sålunda qvarhållas inom de inre afdelningarne

af systemet, tills det genom inverkan af andra strömrörelser

småningom åter aflägsnas.

Helt olika orsaker till strömrörelse göra sig således gäl-

lande vid hvardera af de bäda ändpunkterna af Mälardalens

vattenområden, och emedan strömsättningen vid hvardera

af dem företrädesvis blir beroende af den derstädes specielt

verksamma orsaken ”!), så blifva förhållandena både med af-

seende på salthaltens fördelning och strömmarnes förlopp

enklare i närheten af dessa ändpunkter än inom mellanom-

rådet, hvarest en mer sammansatt verkan af båda orsakerna

kommer till stånd. Sålunda är strömmen i Mälarens 3 vest-

ligaste afdelningar så godt som uteslutande beroende af flod-

vattenstilloppet, och Östersjöns nivåförändringar kunna der

blott utöfva detinflytande att utströmmen minskas och vatten-

ytan derföre höjes, eller möjligen att vid mycket stark upp-

sjö en tillbakaströmning mot vester af sötvatten från Mälarens

östra förgreningar kan ega rum. Men inom dessa sednare

uppkomma vid uppsjö egendomliga bottenströmmar af det

tyngre saltare vattnet, som vid sitt inflöde följer sjöbottnens

sluttning, utfyller dess fördjupningar och öfversvämmar dess

trösklar och sålunda långsamt framtränger från afdelning

till afdelning, så länge tillflödet från saltsjön varar. Det dervid

undanträngda vattnet skulle kunna bilda en tillbakagående

ström, för så vidt mer saltvatten tillfördes Mälarens östra ända

än flodvatten samtidigt inströmmade i dess vestra; i annat fall

försvagas blott den ursprungliga sötvattens-strömmen. Det

saltvatten, som blir qvarliggande på bottnen i Mälaren sedan

uppsjön dragit sig tillbaka, börjar snart åter att spridas, ehuru

temligen långsamt, till högre nivåer och jag förmodar att

1) Att inflytandet af en nivåförändring i ena ändan af ett så långt

och på många sätt brutet vattenområde som Mälaren, endast med en viss

långsamhet fortplantar sig. visar sig t. ex. af förhållandet i Augusti 1860,

då vid stark nederbörd öfversvämning egde rum i vestligaste ändan af

Mälaren, under det Mälarens vattenstånd vid slusströskeln i Stockholm

var på sitt minimum, 14 å 15 fot. Några veckor sednare steg vattnet

vid slusströskeln, dock slutligen ej mer än 1!/, fot. NERMAN, Tidskr. f.

Byggnadskonst 1868, ”Om Mälarens flöden och utlopp”.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12. 19

vindarne dervid spela en väsendtlig rol, i det de framkalla

både ytströmmar och bottenströmmar och öfverhufvud en

slags allmän cirkulation inom de vattenbäcken, som af dem

omsvepas. Men äfven oberoende af vindarne bör en sådan

cirkulation kunna föranledas af den ytström, som flodvattnet

förorsakar, i det denna under sig bör framkalla en reaktions-

ström inom Mälarens undre vattenlager i motsatt riktning mot

ytströmmen. Då denna reaktionsström likväl ej kan stå i ge-

menskap med saltsjön, måste den hafva till följd att det sal-

tare bottenvattnet småningom föres bort från de saltsjön när-

mare belägna delarne af Mälaren till andra derifrån mer af-

lägsna. Inom Mälarens östra förgreningar uppstå af dylika

anledningar ganska egendomliga och oväntade förhållanden

med afseende på salthaltens fördelning, såsom jag längre

fram skall få tillfälle att närmare visa.

Ånnu mer inveckladt blir strömmarnes förlopp inom den

inre skärgården. Dess skarpa afsöndring från den yttre skär-

gården gör nemligen att Mälarens flodvatten bibehåller ett

stort inflytande på denna afdelning, på samma gång som

djupen i de förmedlande sunden möjliggöra Östersjö-vattnets

beständiga tillträde och en ögonblicklig inverkan af hvarje

ändring i dess nivå. I sunden i närheten af Waxholm böra

derföre 4 olika strömförhållanden kunna uppstå. Under nor-

mala förhållanden, d. v. s. då Östersjön någon tid innehaft

sin för perioden normala nivå, är ytströmmen här utgående

och flodvattnet förorsakar i saltsjön en reaktionsström ”), som

i form af en bottenström intränger från yttre skärgården ge-

nom de nämnda sunden, under det att en motsvarande vatten-

qvantitet lika oupphörligt bortsläpas med ytströmmen der-

ifrån. Vid lindrig höjning af Östersjöns nivå borde detta

förhållande kunna omvändas, så att ytströmmen blefve in-

gående och bottenströmmen utgående. Men vid större, has-

tiga förändringar af vattenhöjden inom yttre skärgården kunna

reaktionsströmmarne antagligen försvinna och strömmen blifva

uteslutande ingående eller uteslutande utgående. Alla dessa

1) Tillvaron af nämnda reaktionsström är på grund af åtskilliga ob-

servationer inom innerskärgården otvifvelaktig, men i saknad af direkta

iakttagelser vid Waxholms-sunden vågar jag ej afgöra, huruvida han der

uppträder som dubbelström i samma sund som ytströmmen, eller huru-

vida den ingående reaktionsströmmen företrädesvis tager sin väg genom

ett sund och den utgående ytströmmen genom ett annat: båda fallen

äro nemligen tänkbara.

20 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

olikheter böra hafva inflytande på det sätt, på hvilket salt-

halten blir fördelad inom innerskärgårdens olika djupnivåer

och på strömsättningens förlopp inom denna afdelning.

I den yttre skärgården blifva förhållandena åter enklare.

Det inflytande, som utgjutningen från Mälaren här kan ut-'

öfva på vattnets rörelse, synes i allmänhet träda tillbaka för

det, som wutöfvas af den rådande strömmen inom Östersjön

sjelf och af de tillfälliga variationerna i dess vattenhöjd. Den

rådande strömmen utanfor denna del af kusten är en nord-

lig, af vatten från de Norrländska elfvarne utspädd ström,

hvilken i likhet med alla strömmar, som gå söderut på norra

halfklotet, har östlig afvikning och derför håller sig intill

Svenska landet. Jag känner visserligen ej af direkta iakt-

tagelser i hvad mån denna strömriktning inom sjelfva skär-

gården gör sig gällande bredvid de många strömombyten,

som inom denna täta skärgård måste uppstå i mån som vatt-

net stiger och faller, eller strömmen utanför kusten genom

tillfäliigheter förändras. Men de vattenprof jag samlat från

detta områdes yttre delar, vid Furusund och Dalarö, visa

ingen anmärkningsvärdt låg salthalt hos det öfversta ytlagret,

hvaraf man kan sluta att det utgjutna fodvattnet här ganska

hastigt undanföres genom strömsättningar, som bero på för-

hållandena inom sjelfva Östersjön, och att den ström, som

flodvattnet förorsakar, här icke kan vara af någon jemförelse-

vis anmärkningsvärd betydelse.

Efter denna öfversigt af de orsaker, som betinga ström-

sättningen och salthaltens fördelning inom hela det ifråga-

varande området vilja vi nu söka att särskildt taga i närmare skär-

skådande förhållandena inom den afdelning, hvarest de förete

sig mest invecklade, nemligen Stockholms innerskärgård.

De omständigheter, som här gjorde frågan komplicerad, voro

strömsättningens samtidiga beroende af flodvattnet från vestra

sidan och från den östra af saltsjöns ständiga tillträde och

ofta mycket vexlande vattenhöjd. Dertill kommer vidare den

högst egendomliga formen af detta vattenområde, som är så-

dan, att på ömse sidor om den egentliga djuprännan, eller

stora segelleden från Stockholm till Vaxholm, utskjuta i

i sneda vinklar åt NV och SO stora fjärdar, hvilka tillsam-

manstagna bilda en månggrenig vattenyta, betydligt både

längre och vidsträcktare än hufvudfjärden. Slutligen bidraga

djupförhållandena att inveckla frågan, i det de största djupen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:o 12. 21

inom sidofjärdarne genom bottentrösklar äro skiljda från dem

inom hufvudrännan och hela området, hvad de större djupen

beträffar, afskiljdt från den yttre skärgården genom 2 äå 3,

bakom hvarandra liggande lineer af bottentrösklar.

Det är i allmänhet tydligt att, om en djup bassin står i

förening med hafvet medelst ett grundare sund, hvars dimen-

sioner likväl äro tillräckliga för att tillåta ett ständigt utbyte

af vatten mellan bassinen och hafvet, så kan inom bassinen,

äfven på dess största djup, ej förekomma saltare vatten än

det som finnes, eller under en viss tid förut funnits på det

största gemensamma djupet, d. v. s. det största djup, på hvil-

ket en horizontal linea kan dragas mellan båda vattenom-

rådena utan att afbrytas af land. Dervid förutsättes att vattnet

inom bassinen ej hinner märkbart koncentreras genom af-

dunstning. Men om en dylik bassin har ett betydligt till-

flöde af flodvatten från motsatta sidan, så kan inträffa att salt-

halten inom bassinen öfverallt nedsjunker under den storlek,

som i hafvet anträffas på det största gemensamma djupet.

Nödvändigt inträder detta förhållande, om nämnda djup ej är

tillräckligt för att tillåta en ständig bottenström från hafvet.

Men äfven om sådan eger rum, kunna de vattenlager inom

bassinen, som ega lika salthalt med de utanför bassinen på

det största gemensamma djupet befintliga, inom den förra

sjunka betydligt djupare; detta är förhållandet inom Stock-

holms innerskärgård.

För att söka närmare utreda denna fråga, låtom oss först

antaga att Mälarens och Östersjöns vattenhöjder vore kon-

stanta, och att således både den utgående ytströmmens och den

deraf förorsakade bottenströmmens hastighet ej ändrades af

vexlingar i vattenhöjden, samt vidare att vattnet inom inner-

skärgårdens bassin, från ytströmmens undre nivå ända till bas-

sinens botten, hade en lika stor salthalt, som inom den yttre

skärgården på samma djup förekommer. Kalla vi den mängd

flodvatten, som i tidsenheten tillföres bassinen, för a och

mängden hafsvatten, som under samma tid ditföres af botten-

strömmen, för b, så måste tydligen den i tidsenheten utflö-

dande vattenmängden vara a + b, emedan vattenhöjden eljest

ej kunde blifva oförändrad. Men i den utflödande vatten-

mängden bör då innehållas en qvantitet flodvatten, som är

< a och en qvantitet hafsvatten, som är > b, ehuru bådas summa

utgör a + b. Ty inom alla områden af bassinen eger en

22 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEM.

blandning rum mellan de öfre och undre vattenlagren till

följe af flera anledningar, såsom vattens naturliga diffusions-

begär, vågrörelsen och den cirkulation som vindarne föror-

saka. Det sötvatten, som tillflödat bassinen, är derföre inbe-

gripet icke blott i en rörelse emot utloppsmynningen, utan

äfven delvis i en rörelse mot djupet, under det att en mot-

svarande mängd af djupvattnet sättes i rörelse uppåt och i

riktning mot utloppsmynningen. Till följe af dessa rörelser -

blir således den i tidsenheten utströmmande mängden af flod-

vatten mindre än den tillströmmande ; saltmängden inom bas-

sinen måste således aftaga och nivåen för den salthalt,

som är lika stor med den i hafvet på största gemensamma

djupet befintliga, måste sjunka. Denna förminskning af salt-

mängden måste ske desto hastigare, ju större den yta, 1 hvil-

ken diffusionen mellan vattenlagren kan ega rum, är 1 för-

hållande till mäktigheten af den reaktionsström, hvarigenom

salthalten på djupet ständigt förnyas; den bör således vara

hastig inom ett bäcken, hvilket i likhet med Stockholms

innerskärgård erbjuder en mycket vidsträckt yta för diffu-

sionen, men ett ganska ringa tvärsnitt för reaktionsström-

mens inträde.

Det skulle väl kunna synas, som om strömmen af flod-

vattnet inom detta bäcken borde söka den kortaste vägen

mellan dess in- och utlopp och att således de vidsträckta

ytorna på ömse sidor om stora segelleden mellan Stockholm

och Vaxholm skulle hafva föga inflytande på den ofvan-

nämnda diffusions-hastigheten. Men om ytströmmen blott

toge den nyssnämnda kortaste riktningen och vattnet i de å

ömse sidor belägna stora fjärdarne vore stillastående, så kunde

detta förhållande tydligen ej länge fortfara. Ytvattnet i de

sednare skulle snart genom diffusion med de undre lagren

blifva tyngre än ytvattnet inom stora segelleden, hvarest nytt”

flodvatten ständigt ersätter det äldre, mer salthaltiga; följden

deraf skulle genast blifva en sänkning af dessa fjärdars nivå

i förhållande till stora segelledens. Redan af denna orsak

skulle flodvattnet snart utbreda sig till områdets aflägsnaste

förgreningar, och således diffusionshastigheten för flodvattnet

blifva temligen proportionell mot storleken af hela områdets

yta, oberoende af dess form. Dertill skulle vindarne väsendt-

ligt medverka, som ständigt föra öfver ytvatten ifrån en till

en annan af områdets afdelningar.

PIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, "N:0 12, 23

I samma mån som gränsen för det saltare vattnet flyttas

mer mot djupet, i samma mån försvåras emellertid blandnin-

sen af de saltare och sötare vattenlagren. Så kan t.ex. ver-

kan af vi ågrörelsen blott sträcka sig Fl ett visst begränsadt

djup, och äfven de andra orsaker, som åstadkomma tibland:

ningen, verka i följd af det ökade afståndet långsammare.

Dessutom blir till följe af bottnens mer eller mindre skål-

formiga gestalt beröringsytan mellan det öfre färskare och

det undre saltare lagret mindre, ju mer gränsen för det sed-

nare drager sig mot djupet. Då således det saltare vattnets

uppfordrande mot ytan eger rum med en aftagande hastighet

i mån som gränsen för dötsdnrna sänkes, men tilloppet af

Möktenströmmen från hafvet fortvarar, bör slutligen en jemn-

Vigt inträda mellan de här verkande krafterna, så att mni-

våerna för de olika salthalterne inom bassinen ej vidare förän-

dras. Bland de många olika förhållanden, som dervid af specielia

orsaker t. ex. bottnens form och strömmarnes styrka kunna in-

träda, kunna vi tänka oss följande: vatten af den salthalt,

som i hafvet utanför bassinen finnes på det största gemen-

samma djupet, träffas inom bassinen först på ett mycket större

djup; det nedflödar öfver den bottentröskel, som åtskiljer

dem båda, i form af en bottenström, som söker bassinens

djupaste punkter och der ständigt undantränger det förut på

bottnen befintliga något mer utspädda vattnet ?!). Salthalten,

från bottnen mot ytan räknadt, aftager först långsamt, men

sedan, i mån som de utblandande krafterna mera kunna göra

sig gällande, hastigare, och öfverst träffas slutligen ett lager

af frn salthalt, det nemligen, som är utsatt för den verk-

sammaste af dessa krafter, vågrörelsen.

Om en dylik bassin sjelf är på något visst djup under

ytan afdelad i två afdelningar medelst en tvärsöfver dess

botten gående tröskel, så kunna liknande förhållanden inträda

mellan dessa båda afdelningar som emellan bassinen i dess

helhet och hafvet. Ågfbenn om den nämnda bottentröskeln

skulle vara djupare belägen än den, som i bassinens myn-

ning afspärrar hela området från hafvet, så kan en dylik

!) Emedan den ingående reaktionsströmmen på yttre sidan om botten-

tröskeln får en snedt uppstigande riktning, så kan den tillföra bassinen

ett något saltare vatten än hvad som i hafvet på längre afstånd från

mynningen anträffas på det största gemensamma djupet; å andra sidan

kan strömmen på inre sidan af bottentröskeln hinna att i viss mån ut-

spädas innan han aflagrat sig på djupet.

24 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

bottentröskel förorsaka, att vatten af sådan sälta, som man

anträffar vid bottnen i bassinens mynning, icke förmår att in-

tränga i bassinen längre än till dess första eller yttre afdel-

delning, under det djupvattnet i den inre afdelningen på sin

höjd har den sälta, som i den yttre afdelningen förefinnes

på det för dem båda gemensamma största djupet. Detta för-

hållande kan mångfaldigt upprepas i ett vattensystem, som

på flera ställen är afdeladt af dylika bottentrösklar eller af

grundare sund. Dervid kan till och med inträffa att man i

en inre afdelning ingenstädes återfinner vatten af samma

sälta som finnes i den närmaste yttre på det största gemen-

samma djupet, emedan vattnet af olika anledningar kunnat

utspädas innan det hunnit samla sig. på de största djupen

inom den inre afdelningen; bottnens formförhållanden måste

härvid utöfva ett stort inflytande.

Vid den belysning, som jag här sökt gifva åt förhållan-

dena inom Stockholms innerskärgård och dermed likartade

bassiner, utgick jag från det enklare fallet att saltsjöns nivå,

såväl som tilloppet af flodvatten vore konstanta. Låtom oss nu,

under fortfarande antagande af oföränderlig nivå 1 saltsjön,

tillse hvad inflytande en höjning eller sänkning af Mälarens

yta eller m. a. o. en tillökning eller minskning af den derifrån

utgjutna sötvattensmängden skulle utöfva inom innerskärgår-

den. Det är tydligt att i samma mån denna ökas, så ökas

hastigheten af ytströmmen inom hela innerskärgården och

på samma gång dess reaktion mot det underliggande vattnet,

till följe hvaraf äfven bottenströmmens hastighet kommer att

tilltaga!). Emedan ytströmmen i detta fall tillryggalägger

vägen öfver innerskärgårdens område på kortare tid än då Mä-

larens nivå var lägre, men storleken af den yta, i hvilken om-

blandning af ytströmmens vatten med det underliggande vattnet

försiggår, ej lidit någon anmärkningsvärd förändring, så kan

ytvattnet under de nu antagna omständigheterna ej hinna att

före dess utflöde till yttre skärgården upptaga lika mycket

saltvatten som i det förra fallet. Emedan å andra sidan

bottenströmmen erhållit en hastigare rörelse, så måste de

djupare vattenlager, till hvilka flodvattnet från ytströmmen

kunnat nedtränga, fortare undanträngas och ersättas af nytt

1!) Alltid förutsatt att bassinens utloppsmynning har tillräckliga di-

mensioner; i annat fall skulle reaktionsströmmen der kunna försvinna

vid viss tillökning af den tillströmmande flodvattensmängden.

så

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL BAND 4, N:0 12. 25

saltvatten, som tillströmmar från hafvet. Vi finna således att

det allmänna resultatet af Mälarens höjning med afseende

på salthalten inom innerskärgården bör blifva att ytvattnet

derstädes blir mindre salthaltigt, på samma gång som de

undre saltare lagren ryckas högre mot ytan, eller med ett

ord att gränsskillnaden mellan de olika lagren blir mera ut-

präglad !). Vid aftagande vattenhöjd i Mälaren bör af mot-

satta skäl salthalten ökas 1 de öfre vattenlagren, men under

desamma, minskas åtminstone till ett visst djup, och öfver-

hufvud olikheterna 1 salthalt på olika djup blifva mindre

skarpt markerade ”).

Återstår att betrakta inflytandet af nivåförändringar inom

Östersjön och yttre skärgården. Då ytan der sänkes bör

följden i viss mån blifva densamma som då Mälarens yta

höjes, i det strömmens rörelse imom hela innerskärgården

derigenom påskyndas; dock eger en väsendtlig skillnad rum

såtillvida, som innerskärgården i detta fall afbördar sig en

betydlig del af dess färskare vatten, då deremot i förra fallet

sådant tillföres i större mängd än vanligt. Af vida större be-

tydelse blir emellertid verkan af en höjning af Östersjöns

vattenyta. Utan att dervid inlåta mig på frågan om dubbel-

strömmars möjliga uppkomst med motsatt riktning mot de

vanliga, hvars afgörande måste öfverlemnas åt vidare obser-

vationer, vill jag här blott framhålla den väsendtligaste sidan

af saken, den nemligen, att de mängder af hafsvatten, som

vid verklig uppsjö inflöda till den inre skärgården äro långt

betydligare än de, som vid jemnvatten intränga på bottnen

i form af reaktionsström. Djupen inom innerskärgården,

från hvilka salthalten förut kunnat blifva till en viss grad

borttvättad, fyllas då på nytt, under det uppsjö-strömmen

fortsätter sin väg från bassin till bassin, stundom långt in i

Mälaren. Dervid synes det naturliga sättet för hans rörelse

vara följande. Der strömmen kommer till en djupare bassin

!) En likartad verkan måste för öfrigt uppkomma af isbeläggningen

under vintertiden, hvilken i hög grad förhindrar vattenlagrens omblandning.

2?) Om tillströmningen af flodvattnet skulle helt och hållet upphöra,

så komme likväl det inom innerskärgården befintliga ytvattnet, som till-

följe af dess mindre tyngd skulle intaga en högre nivå än vattneti yttre

skärgården, tillfölje af denna högre nivå att flyta ut till hafs, under det

nytt hafsvatten ständigt tillflödade underifrån, äfven sedan hela bäckenet

sålunda blifvit fylldt till bottentröskelns höjd med vatten af största ge-

mensamma djupets salthalt. Denna strömning skulle emellertid mot slutet

försiggå ytterst långsamt och saltmängden derför blifva mycket jemnt för-

delad på olika djup.

26 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

nedsjunker han till följe af sin större sälta och tyngd under

det vatten han finner i sin väg och fortsätter sin rörelse på

bottnen. Möter han dervid en bottentröskel af ringare djup,

så måste bassinen först fyllas till detta djup innan sjelfva

uppsjö strömmen kan gå vidare, och under tiden är det det

i denna bassin förut innehållna vattnet, som synes gå vidare

i form af uppsjö. Utan tvifvel försiggår strömmarnes rörelse

på detta sätt der, hvarest skilnaden mellan de sp. vigterna

af uppsjöströmmens och den beträffande bassinens vatten

är tillräckligt stor. Men det torde vara af vigt att observera

att, då uppsjöströmmen inflödar till en djupare bassin öfver

dess yttre bottentröskel, har den en benägenhet att bibehålla

sin rörelseriktning och detta desto mer, ju större dess hastig-

heten är; är nu den nämnda skillnaden i sp. vigt oansenlig,

såsom i dessa bassiner ofta är fallet, så torde den ytström,

som vid starkare uppsjö sätter in från yttre skärgården, länge

nog kunna bibehålla sin riktning och fortgå såsom en fri-

sväfvande ström öfver de större djupen. Då han sedan ned-

sänker sig till bottnen, måste han vara mera utspädd med

sötare vatten från de öfre lagren än om han med ringare

fart följt bottnens konturer. Men det kan möjligen äfven

hända att han dessförinnan genom utblandning med ytlagren

blifvit tillräckligt lätt, för att kunna för ännu mycket längre

tid fortsätta sin rörelse som ytström, innan han möter så-

dane förhållanden att han måste sjunka. Sålunda kan inträffa

att uppsjö på ett visst område ej medför någon stegrad salt-

halt på djupet, utan blott i de öfre lagren. Strömförhållan-

dena vid uppsjö äro för öfrigt ännu allt för ofullkomligt

kända, och borde göras till föremål för särskilda iakttagelser

vid den årstid, då uppsjön först plägar infinna sig.

Det kan måhända synas mindre formenligt, att, så som

jag här gjort, till en väsendtlig del meddela de allmänna resul-

taten af en undersökning innan man anfört de observationer,

som dervid legat till grund. Jag har emellertid dermed haft

för afsigt att om je kunna gifva ämnet mer öfverskåd-

lighet och klarhet, hvilka egenskaper eljest skulle varit så

mycket svårare att vinna, som det faktiska grundlaget ännu

är i viss mån ofullständigt och måste kompletteras genom

slutsatser!). Jag öfvergår emellertid nu till den mer speciela

1) I ett ämne af denna beskaffenhet skulle man löpa fara att för-

lora sig i detalj-observationer, om man sökte att genast utreda allt på

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:O 12. 27

behandlingen af ämnet, hvilken jag börjar med en redo-

görelse för

III. Det analytiska grundlaget för observationerna och

deras beräkning.

Alla i denna afhandling förekommande beräkningar af

vattenprofven äro grundade på kännedomen af deras klorhalt,

bestämd medelst titrering!). Klormängden har jag beräknat

1 gramm per litre (af 15” C.), hvilken qvantitet finnes i

första rummet för hvarje vattenprof anförd. För att under-

lätta en klar uppfattning och öfversigt af de mångfaldigt

olika förhållanden, i hvilka Öbleisjövarten och Mälarvatten

inom dessa områden finnas blandade med hvarandra, har jag

beräknat och omedelbart efter talet klor per litre angifvit,

huru många volumsenheter hafsvatten innehållas på 1000

volumsenheter af det ifrågavarande vattnet. Man skulle

visserligen här kunnat utgå från det oceaniska hafsvatten med

3,4 salter, som genom djuprännan i Skagerack intränger

till Sveriges kuster och slutligen, ehuru i mycket utspädt

tillstånd, anländer till Stockholms skärgård och Mälaren; men

af flera skäl har det synts mig dplsdee att vid nämnda

beräkning lägga Östersjö-vattnet äl grund, om ock valet af

dess concentrationsgrad måste blifva i någon mån godtyck-

ligt. Jag har derföre från en undersökning af Ösd vatten,

som jag för några år sedan utfört, men ännu ej hunnit publi-

cera, lånat följande data:

Östersjöns ytvatten i medel- |

tal af 16 prof, tavna från sat vigt. pr ..s. = L00575

blika delar arstora Öster 'Vsalthalts per: litre = 7;518 gr:

sjöbäckenet, sinsemellan föga | klorhalt ROR = Re Or

vettlerdinde | saltcoefficient .... EES

empirisk väg. Jag här derför ansett önskligt att så långt möjligt söka

vinna allmänna resultat af de föreliggande observationerna och det till-

hör sedan en ny serie af iakttagelser att bekräfta eller vederlägga de ut-

dragna resultatens riktighet.

1) Till titreringen har alltid användts antingen 100 cc. vatten. eller.

om klorhalten var betydligare, 50 eller 25 cc., utspädda med dest. vatten

till 100. Vanligtvis har jag användt en tiondedels normalsilfverlösning,

men för de klorfattigaste vattenprofven !/,, normalsilfverlösning, tillsatt

ur en mycket smal burett, delad i !/,, ec. Alla begagnade mätkärl voro

af mig sjelf kontrollerade eller justerade.

28 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

Upgifterna om den mängd hafsvatten, som innehålles i

de nedan anförda vattenprofven, afse således alltid ett hafs-

vatten af den här noggrant angifna beskaffenhet.

Efter det tal, som sålunda anger mängden hafsvatten

(Östersjö-vatten) per litre, har jag tillfogat ett annat, angif-

vande mängden hafssalt per litre. Detta tal är beräknadt af

den mängd hafsvatten, som innehålles i en litre af vatten-

profvet samt af detta hafsvattens salthalt, och anger således

icke den totala saltmängden hos vattenprofvet, utan blott

dess halt af verkligt hafssalt (Östersjö-salt).

Om man, såsom vanligen sker, då man af klorhalten hos

ett prof af hafsvatten genom multiplikation med saltcoefli-

cienten beräknar dess skitet icke gör afseende på klor och

salthalten hos det sötvatten, hv NELL. hafsvattnet blifvit ut-

spädt, för hvilket ändamål en hel serie af salteoefficienter,

afseende olika utspädningsgrader, skulle förut behöfva vara

bekanta, så begår man ett fel, hvilket visserligen blir obe-

tydligt i fråga om måttligt utspädda hafsvattenprof, men der-

emot ganska ansenligt i fråga om så utspädda blandningar,

som vid detta arbete ofta förekommit till undersökning. För

dessa åtminstone borde derför sötvattnets egen klor- och salt-

halt tagas med i beräkning. Men det kostade då föga mer

möda att iakttaga samma förfaringssätt för alla vattenprofven

och jag har eslare beräknat alla här förekommande bland-

ningar af Östersjö- vatten och sötvatten på alldeles samma sätt;

rent dssrsndlen är följande:

Kalla Östersjö-vattnets halt af klor perlitre för K gr. (här — 4.1328)

» » » »salter >» » Sgr. (här — 7.518)

» Sötvattnets Vv klöR 0 » k or.

» » » » salter » » 8 OT.

» Blandningens » » Östersjö-vatten per litre för V cc:

» » » » klor perlitre för K' or. (här bekant)

» » » » hafssalt » » S'gr.

» » » » sötvattenhalt per litre för s' or.

VK + (1000—V) &

så fås k= 1000 ,

hvaraf Ko 000

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12. 29

och garvilipriv ras

1000

och slutligen totala salthalten hos blandningen — S' + s' per

litre.

För vattenprofvens beräkning enligt de angifna grun-

derna fordrades således i första rummet kännedom om den

klorhalt, k£, som Mälar-vattnet i och för sig sjelf skulle äga,

om det varit fullt fritt från inmängdt hafsvatten, och för det

andra, så framt totala saltmängden i vattenprofven skulle be-

räknas, kännedom om Mälar-vattnets egen salthalt. En sådan

kännedom skulle knappast kunnat erhållas, om Mälaren 1i lik-

het med de festa insjöar utgjort en enda öppen bassin, ty

det saltvatten, som på ett ställe inkommit, skulle i så fall

redan genom den cirkulation, som vinden förorsakar i insjöars

vatten, blifvit utspridt till öfriga delar af dess område. Men

då, såsom vi ofvanför hafva sett, Mälaren utgöres af ett sy-

stem af fjärdar, oftast smala och sammangrupperade till flera,

sinsemellan skarpt åtskiljda afdelningar, så försvåras derige-

nom 1 ytterlig grad Östersjö-vattnets spridning mot vester i

riktning emot den mot öster gående allmänna strömningen

af Mälarens egen vattenmassa. Det oaktadt måste jag emel-

lertid vid försök att erhålla ett af saltsjövatten fullt oblandadt

Mälar-vatten, aflägsna mig ganska långt från Mälarens myn-

ning, och fann mig slutligen föranlåten, för att i detta hän-

seende erhålla en tillförlitlig siffra, att skaffa mig ytprof från

olika punkter af Mälarens hela område och jemföra deras klor-

halter. För ytterligare kontroll skaffade jag ungefär sam-

tidigt prof af vattnet i de flesta större vattendrag som utfalla

i Mälaren. Då undersökningen af alla dessa ytprof således

ligger till grund för de öfrigas beräkning, synes det vara i

sin ordning att vid den nu följande redogörelsen för de spe-

ciella vattenundersökningarne göra början med de förstnämnda,

eller med

IV. Beskaffenheten af ytvattnet i Mälaren och dess

tillflöden (i början af sommaren 1876).

De ifrågavarande ytprofven insamlades af mig sjelf under

en resa mellan Stockholm och Köping den 27 Juni nämnda

30 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDENs

år. De festa vattenprofven från elfvarne erhöll jag deremot

genom befälet på Mälar-ångbåtar; profven samlades enligt så-

dan anvisning och i sådane kärl, som blifvit af mig lemnade.

Jag bestämde klorhalten och mängden af organiska ämnen

genom titrering, samt i ett prof af Mälar-vattnet den absoluta

salthalten genom vägning af den försigtigt inaskade och åter

kolsyrade afdunstningsåterstoden. Då detaljerna af de me-

thoder jag vid undersökningar af sötvatten plägar använda,

äfvensom resultaten af de organiska ämnenas bestämning,

skall blifva föremål för behandling på annat ställe, meddelar

jag här blott resultaten af de bestämningar, som angå vatt-

nens salthalt.

Ytprof från Mälarens tillflöden:

Ställe och datum Klor p. litre |

| G | | | PARA

| Kolbäcks-ån utanför Kolbäck, 8 Juli 1876 0.0059 Alltså medium för

| Köpings-ån ofvan Köping, 27 Juni........- 0.0094 | de i Galten utfal-

| Arboga-ån, !/, mil ofvan utloppet, 10 Juli | 0.0073 lande = 0.0075.

6 3 SIE Sö . É Medium för de i

Svartån ofvanför Westerås, 13 Juli........- 0.0059 da af

Thorshälla-ån '/, mil ofvan utloppet, 6 Juli 0,0108 FINN 3

C | fallande = 0.0084.

Totalmedium.....- | 0.0079

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:O 12, 31

Ytprof från sjelfva Mälaren, tagna den 27 Juni 1876:

| i Hats | Total- |

Klor per Såtfen Hafssalt | mängd

litre 5 per litre | salt per

per litre öre

| .

| 1:a Afdelningen: far | antaa

| (GLENN P PAL ros onosdiorcesliosela 0.0073 | ligen O | ligen 0 | —

Enligt

direkt be-

Istämning:

[ETIK S AS CATTI a ps RS SES SANN 0.0078 » » 0.0530

Granfjärden, midtpå.....- SSE 0,0082 » » = |

| Medeltal...... | 0.0078

|2:a Afdelningen: Beräknad |

a |

Md TfOr SiregNäS4-—cssssfesåt sons 0.0099 0.5 0.0038 | 0.0568

38:e Afdelningen: | |

URREStf) Oen, IUIÄG PAI co oooaccon sno > | 0.0293 D.2 0.0392 | 0.0919

S. Björkfjärden, midtpå.........--- 0,04 01 7.8 0.0589 | 0.1115

» » nära Bockholms- | |

| STAG RE ge red | 0.0410 8.0 | 0:0605 | 0.1131

4:e Afdelningen: |

Sydvestra Segelleden:

utanför Eckerö kyrka..........-.- | 0,0489 10.0 0.0749 | O.1274

mellan Kungshatt och Björn- |

öolmen Ser s Ser e TSAR 0d 0.1161 26.3 0,1974 | 0.2490 |

| Norrström vid Riddartrappan-.....- USE 29.9 0.2249 | 0.2763 |

Dessa prof visade således att Mälarens salthalt icke blott

var mycket variabel i dess östra afdelningar, utan att den,

oväntadt nog, ingenstädes var fullt konstant, utan oupphörligt

aftog ända till dess vestligaste ända. Men detta aftagande

var, som man ser, mycket långsamt inom 1:a afdelningens

fjärdar. Skillnaden i klorhalt är i sjelfva verket för Gran-

fjärden, Blacken och Galten så ringa, att en olika inmängning

af hafsvatten ej deraf torde kunna anses bevisad, i synnerhet

då man tager i betraktande den stora olikheten i klorhalt

hos de der utmynnande elfvarne. Då dessutom mediet af

dessa elfvars klorhalt, för så vidt de blifvit af mig under-

sökta, är nästan exakt lika med mediet för de 3 nyssnämnda

fjärdarnes klorhalt, så har jag ansett att detta sednare me-

3 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

dium, 0.0078, bör med fullt skäl kunna anses uttrycka Mälar-

vastnets klorhalt innan det ännu af hafsvatten blifvit för-

orenadt.

I de östligare delarne af Mälaren ökas klorhalten hastigt

och den mängd Östersjövatten, som på grund deraf kan be-

räknas vara inmängd, stiger slutligen till ungefär 3 volums

procent, hvilket icke är obetydligt, helst då man besinnar att

profven äro tagna på en årstid, som var möjligast aflägsen

från den, då uppsjö företrädesvis plägar ega rum, samt i ytan,

hvarest den minsta saltmängden alltid anträffas. Profven

visa för öfrigt att uppsjöns verkningar med säkerhet sträcka

sig på andra sidan om de stora fjärdarne, Björk- och Prest-

fjärden, in i Mälarens medlersta förgreningar, åtminstone till

Stregnäs. ,

Ett temligen olika förhållande med hänsyn till klor-

halten visade profven från Mälarens nordligaste förgreningar,

nemligen:

0 |

Å Hafs-

Ställe och Datum MR a fö SAN

litre . per litre

per litre

Fyrisån, ofvan Upsala siminrättning, 30 Juni... 0.0126 | — | —

Ekoln, mellan Krusenberg o. Fläskan, 29 » | 00145 —- | —

Skarfven, » Munkholmen o. Runsa, 29 » 00145 — —

Löfstafjärden, utanför Riddersvik, 29 —» (till- |

hör Nordvestra Segelleden, 5:e afdelningen)... 0.123$ 26.5 0.19953 |

Af den höga klorhalten hos Fyrisåns vatten kan man

sluta att klorhalten i Mälarens norra förgreningar bör var:

något större än i Mälarens vestra del. Klorhalten i Ekoln

och Skarfven var likväl ännu något större än i Fyris-ån, och

man skulle på grund deraf kunna misstänka en inmängning

af hafsvatten. Men i sådant fall skulle klorhalten svårligen

kunnat hafva varit precist lika stor i öfre och i nedre ändan

af detta smala vattensystem, hvilket den likväl befanns vara.

På grund af denna sednare omständighet har jag betraktat

vattnet i Ekoln och Skarfven såsom oblandadt insjövatten ”),

!) Att dess klorhalt var något större än den i Fyris, kan hafva sina

särskildta grunder: så t. ex. finnas andra tillföden än Fyrisån, som icke

blifvit undersökta.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0 12, 33

och lagt dess klorhalt, 0.0145, till grund för beräkningen af

de vattenprof, som erhållits i den nedanför belägna delen af

Mälaren mellan Stäk-ön och Björnholmen.

I trakten af Björnholmen förena sig Mälarens förgrenin-

gar till en enda fjärd; siffran för den klorhalt, som från och

med denna punkt tillkommer Mälar-vattnet i och för sig, bör

derföre falla emellan de tal, som erhållits för de Norra för-

oreningarne och för den öfriga delen af Mälaren. Dess rätta

storlek beror naturligtvis af förhållandet mellan de vatten-

mängder, som der blandas, och kan således ej beräknas. Jag

har som klorhalt hos Mälar-vattnet efter blandningen antagit

siffran 0.91 per litre och lagt densamma till grund vid be-

räkningen af de vattenprof, som tagits öster om Björnholmen,

vare sig 1 Mälaren eller inre skärgården. Den lilla osäker-

het, som vidlåder denna siffra, får i och för den nämnda be-

räkningen en desto mindre betydelse, ju mer verkligt hafs-

salt vattenprofven innehålla, och jag har derföre, äfven med

afseende på vattenprofven från den yttre skärgården, ej fun-

nit anledning att afvika från den här uppgifna beräknings-

grunden.

Men icke blott klorens, utan äfven de andra mineral-

beståndsdelarnes mängd är större hos vattnet i Mälarens

norra förgreningar än i den öfriga delen af Mälaren. Man

kan sluta dertill redan på grund af beskaffenheten af Fyris-

åns vatten, hvilket besitter en för Svenska flod- eller sjö-

vatten, för så vidt jag vet, exempellös grad af hårdhet; i

profvet af den 30 Juni fann jag 6.94 hårdhetsgrader (CLARK's).

Professor ALMÉN ') fann i vatten, som den 15 Juli tagits utanför

Sko-kloster (något söder om Ekoln) 0.0922 gr. oförbrännelig

afdunstningsåterstod per litre — hvilken siffra likväl till följe

af den begagnade inaskningsmethoden antagligen är något

för låg, — hvaraf således följer en omkring dubbelt större salt-

halt hos vattnet än den jag funnit i vestra delen af Mälaren.

Således bör också öster om Björnholmen, hvarest vattnet

från de norra förgreningarne blandar sig med det öfriga Mä-

lar-vattnet, salthalten hos detta sednare ökas, alldeles oafsedt

den då redan tillkomna mängden af hafsvatten, ett antagande,

som bekräftas af följande beräkning. Jag fann i ytvatten,

') »Huru bör ett dricksvattens godhet bedömas från sanitär syn-

punkt», svar af Prof. AUG. ALMÉN; Sv. Läk-Sällsk. N. Handl. Ser. II. Del. 3.

34 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

taget i Mälaren vid Marieberg nära Stockholm den 29 April

1874, 0.0293 klor och 0.1045 saltbeståndsdelar per litre. Enligt

de grunder jag ofvan angifvit beräknas deraf 4.73 kub. cent.

Östersjö-vatten per litre, innehållande 0.0336 gr. hafssalt; den

återstående saltmängden. 0.0689 "gr., innehållen 1 995.27 ce.

sötvatten, motsvarar 0.0692 gr. sötvattensalter per litre, då jag

deremot 1 vestra delen af Mälaren blott fann 0.0530 gramm.

Der jag i det följande beräknat totalmängden salter för så-

dane vattenprof, som tagits mellan Stäk-ön och Björnholmen,

eller mellan Björnholmen och saltsjön, har jag derför användt

talet 0.07 för de sednare och 0.1 för de förra som ungefärligt

uttryck för sötvattnets egen salthalt per litre.

Det är för öfrigt tydligt att klorhalten och salthalten i

floder, elfvar och bäckar måste vara underkastad vexlingar /

af flera orsaker. Ju hastigare och i ju större mängder me-4

teorvattnet passerar öfver jordytan och genom jordlagren in-

nan det samlas i vattendragen, desto mindre blir dessas halt

af upplösta mineraliska ämnen; ju mindre jordlagren nyss

före inträffad nederbörd förut varit uttvättade, desto större

blir den nyssnämnda mängden; de olika årstiderna måste

bland annat i dessa hänseenden medföra olika omständigheter.

Dessa variationer måste i en sjö, hvarigenom ett vattendrag

tager sin väg, blifva desto mindre märkbara i mån som sjöns

djup och omfång äro stora, och det tillströmmande flodvatt-

nets klor- och salthalter måste derföre komma att ligga än

öfver, än under de motsvarande talen för insjöns vatten. I”

Mälarens norra förgreningar blifva dessa variationer måhända

ej mycket utjemnade till följe af dessa fjärdars rimga bredd,

och man torde sålunda kunna förklara att Ekolns vattnet

kunnat visa en så olika klorhalt som 0.0145 enligt min och

0.9091 enligt Prof. ALMÉNS bestämning, utan att detta behöft

bero på inmängning af hafsvatten 1 det förra fallet. Vår

kännedom om sötvattnens förhållande i dessa afseenden är

emellertid ännu allt för ofullkomlig”"), för att kunna med-

!) Omsorgsfulla och omfattande undersökningar af våra förnämsta

fiodsystemer med afseende så väl på vattnets mängd som dess beskaffen-

het under olika årstider hafva ännu ej blifvit utförda; de skulle likväl

vara bland de vigtigaste hydrografiska uppgifter, som i vårt land före-

ligga till bearbetning.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4 N:012. 35

oifva ett omdöme om hvad som i nämnda fall må anses mest

sannolikt ?).

Jag öfvergår nu till den speciella redogörelsen för be-

skaffenheten af vattnet på olika djup inom Stockholms skärgård

och Mälarens östra afdelningar på grund af de profserier,

som jag vid fera särskilda tillfällen samlat från dessa trakter.

Dessa tillfällen hafva företrädesvis varit följande: den 4:e

Oktober 1874, då jag undersökte den inre skärgården i dess

helhet; den 7:e Oktober 1874 och den 28 Juli 1875, då under-

sökningen af särskildta skäl inskränktes till de närmast Stock-

holm belägna delarne af Mälaren och saltsjön; slutligen den

17:e och 18:e Oktober 1874, då jag undersökte Mälaren ?), för att

särskildt lära känna huru långt hafsvattnet vid uppsjö förmår

framtränga på dess botten. Det har synts mig lämpligast

att dela redogörelsen för dessa undersökningar i tvenne delar,

af hvilka den första, innefattande profven af den 4:e, 17:e

och 18:e Oktober 1874, lemnar en mer omfattande öfversigt

af hafsvattnets fördelning öfver hela det undersökta området

vid ungefär samma tid, nemligen på hösten efter uppsjöns

maximum, under det den andra medgifver en jemförelse

mellan vattenprof, som blifvit samlade från samma ställen

under olika tider af året.

V. Observationer öfver hafsvattnets fördelning på olika

djup inom Stockholms skärgård och Mälaren i

Oktober månad 1874.

Med afseende på de här anförda profven från Stockholms

yttre skärgård bör på förhand anmärkas, att i planen för

1) Några uppgifter från Fyris har Prof. ALMÉN lemnat i sitt ofvan-

stående arbete.

2) Vid detta sednare tillfälle hade välvilligt blifvit ställd till mitt

förfogande H. M:ts kanonbåt Kare, och vid de 3 förstnämnda Stockholms

stads ångslup, för hvilket verksamma biträde jag beder att här få uttala

min tacksamhet till Chefen för Kgl. Sjöförsvarsdepartementet, Friherre

F. W. Vv. OÖTTER samt Cheferna för Stockholms vattenbyggnader, Professor

E. E. Vv. ROTHSTEIN och Kapten C. J. KNÖS., Likaledes står jag i tack-

sam förbindelse till Chefen för Kgl. Sjökarteverket, Kommendörkapten

T. A. ARFVIDSON för hans värdefulla medverkan till undersökningens ut-

förande, samt till Löjtnanten vid Kgl. flottan J. HÄGG för hans biträde

under expeditionen i Mälaren med Kare.

36 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

detta arbete ej ingick en utförligare undersökning af nämnda

område, hvilket borde ske i sammanhang med en undersök-

ning af norra Östersjön. Jag ansåg emellertid önskligt att

till jemförelse med profserierna från den inre skärgården

hafva några, som samtidigt blifvit tagna inom den yttre, för

hvilket ändamål profserier togos den 4:e oktober från de när-

belägna punkterna Trälhafvet och Baggensfjärden. Den tem-

ligen betydliga afvikelse, som vattnet här visade från det i

stora Östersjöbäckenet, föranledde mig emellertid sedan att

taga prof vid Furusund och Dalarö, såsom belägna mer i

ytterskärgårdens utkanter; ehuru ej samtidiga med de förut-

nämnda har jag ansett lämpligt att anföra dessa prof här, i

ändamål att derigenom kunna gifva en bättre öfversigt af

saltförhållandena i skärgården i dess helhet.

Hvad beträffar myckenheten af uppsjö från saltsjön till

Mälaren under år 1874, och särskildt till den tid, då de här

anförda vattenprofven insamlades, så innehålla observationerna

vid Stockholms sluss derom följande:

antal dagar

| filen | AEA SR

uppsjö | 4 tums | 5 tums | skillnad

och | och

högre | högre fot

SVATID RTL "EE JEN ISS NGE ID RE RANA, SER 1 -- - 0.1

TNE] STEN EE 0 pige ba IG, SS SA SA FNS AASE 1 — — 0.1 |

HYSA K eD FIN SSR SAR ST ARS TARAS RENA 0 — JR - |

| April: 8 BEST RV ESERS, - [LUST UFR a UV 0 — ir =

ING] 208 AIR. NE ee SINAVA 0 — Mute =

ENTNGE es ARE SUSSEN ALA VANESSA T 1 1 0.6

JTLLE 2 ENE SN ESR SE RANE BEE 1 —- ne 023

| AM STSVIE, > Lat SEE STENAR EES SE aan 15 | 4 3 0.55

BEPLOmbere as on Bron dee teten os SE 2 2 1.0

|4.ÖEO DET ov SAN der RF SIE S 1 1 0.55 |

I YNOVEIEDER Eno mono st eler 0 SST BRA AGE 10 7 6 0.85 |!

December: 5 38.43 lad sd adl sd NEAL 1 -- CA 0.2 |

| Summa. de Semrlvto HT | 13 1.0 |

Ehuru årets början utmärktes af särdeles ringa uppsjö,

egde dock sådan rum under tiden från 1 Juni till 17 Ok-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0O 12. d1

tober 33 dagar 1 stället för 22.4, som vore det normala an-,

talet, och under hela året 52 gånger, då det normala antalet

är 44. Uppsjöns myckenhet hade således varit öfver medel-

måttan.

Härmed följa nu de särskildta observationerna i tabella-

risk form; för de saltare vattenprofven har i allmänhet blott

mängden af verkligt hafssalt uträknats.

| = | | = fällor Hafs- :

|e i = or ten Hafs- | Salter

| 3 | Datum Ställe > ER per — | salt per | per

(2 | EF) litre i litre litre

| 3 = itre

| - | |

| Yttre skärgården:

| 0-1 3.3502 | 8102 | 6.091 | —

| | 20 033NSS ROLE OS

| 231 Ogeeee a ke NR er

| 6 | 3.4041 | 823.3 | 6.189, | =

| Bala

| 1 11876 ?7/,| Dalarö, mellan Kors- IH 10 | 3.4538 | 833.3 | 6.280 | —

holmen och Gen- | 12 | 3.4680 | 838.838 | 6.306 | —

| TO FER ALI Lr Nsa 0 ba ES tagea Baren Gisest

| 16 | 3.5105 | 3491 | 6.383 | —

| 18 | 3.5218 | V51.s | G.404 | —-

i 20 | 3.53818 | 8534.2 | 6.422 | —

| | FZL ESA SIG NOLLAN

| 24 | 3.5573 | 860 0.469 | —

| 2 » SSM KO O ss NE (TES TSRTS NIT IGN

3 HäR flkegnog RR RE (ISA TING | RAR PE

4 » Baggensfjärden........- (01 EE Be Sn RR ON SC 2N.698 —

| 01 3.2482) 185:5 1 D.90058 | —=

| | DN FÖDAN ENKGNISLIE VINOS

| BD | 1874 ?/,9| Baggensfjärden, om- | 41 3.2510 | 786.1 | 5.910 | —

| | kring 3000 fot från 4 6 I 3.2510)] 786.141 | d:910 | —

| | Stäkesundet.-s------ | 8 | 3.3672 | 8143 | 61222 | —>=

| 10) 3.4282 | 8291 | 6.228 | —=

| | [ANA 0154 SSA SNS prASSR

0-1 3.0665) 741.4 | 5.574 | —

| | 2 | 3.0708 | 742.4 | 3.581 | —

| 4 | 31134 | 752.7 | 5.659 | —

Öl a17T2 fOB:3 I OETIEN

6 |1876 ?”/g | Furusund, i sjelfva rän- 8 | 3.2765| 792.3 | 5.957 | —

nan mellan Yxlan J 10 1 3.3758 | 816.4 | 6138 I —

och Furusund...... | 12-| 3.4254 | 828.4 | 6.208 | —

16 | 3.5772 | 18652 | 6:505 | —-

18 | 3.6595 | 895.v | 6.655 | ——

| 20) | 3.6737 | 388.6 | 6.681 | ——

| JANLS6 TS SIS OÖS

rd » firälhafvets sonson ÖMT ternel role I D-862

| 0 | 26545 | 641.4 | 4.822 | —

| 8 |1874”/, | Trälhafvet, 2000 fot I | 2.6510 | 640.e | 4.816 | —

! söder om "Tister- 2 | 2.6524 | 640.9 | 4.818 | —

| HOLME Le ] SNUE2ESOS I GÅ) Sö

| I ON a [ER ba Se Ru LR AX 5.698 ESS

EKMAN. MÄLARDALENS VATTENO MRÅDEN.

[SV

[> a

Oo d =.

= = - Hafs

= | 0) ARTO UNS Hafs- | Salter

= | Datum Ställe | = per salt per | per

CC = | litre - litre litre

5 | = Ur

ad MÖSRE

| |

3 7701

| 6 | 3.2006) 7T73.9

8 | 1874 4/,,| Trälkafvet, 2000 fot ll &

söder om Fister-.«

holmen. Jill ir

3.2063 | -T72:3 .829

752.3 |

[EA

(ST

| 5

9.1 3:2628 | T30ATS

| 10 | 3.2560 | 787.3 | 5.919

| 14 | 3.3474 | 8095

|- 20 | 3.3672 | 8143

| | 25 | 3.38744 | BIO | 6135

| 1:80 153.8829-) "818:101- 6

| 0 | 2.53354 | 612.5 | 4.605 | 4.632

| | 2 | 26467 039.5 | 4.808 | 4.833

ir I] 4 | B-1417 | TO0:6 0) CHar EOS

| « an- . 2 | me |

Så Tralhafvet, strastntat" JG | 3.1aso]..772a3|-5:805) | 5leaB

ikon ] 3 | 32637 789.2 | 9.933 | 5.947

TOT fö 14 I 3.3226 | 803.5 | 6.041 | 6:055

25 1-:3.3793:] OT NAGANO

| 30 | 3.3900 | 819.8 | 6.164 | 6.177

I ||

Inre skärgården: | |

01 2.2127 | Had.3 | 4.017

( 2 | 2.2127 | D34.3 | 4.017 |

||! 4,1 2.255380], 44.6 15 40941

10 » Thorsbyfjärden, utan-)| 6 | 2.4680 | 596.2 | 4.482

för Stadsvall........ VV 81 26737 | 646,1 | "4.857 |

bl » Stora Värtan, mellan

Blomskär och Rå-

holmen

[Pe

[SV

-—

kl]

0 | Tvär] TAR2S Dan

; ; ES .962 | 473.6 |

TREES vt 6 | 2.209 | 533.424 | 4.010

SKE | 8 | 24715] SI7.r V FRAS

—-

LYSA

| 8 | 2.5312 | 611.5 | 4.598 |

-—

[or]

[TA

(or

Ö3

-—

[oc]

I Stora segelleden:

| 0 | 1.87941 453:40 VDA

| 2 | 1.8694 | 451.0 | 3.391 | — |

| 4 | 20347 | 40Tr 1 Lv — |

6 | 21773) 527.7 | 3.952 | — I

13 » mellan Högarn och !| 8 | 2.5673 | 620.3 | 4.663 | —

Granholmen........- ög (0 | 26028 | 628.9 | 4.728 | —— I

| 14] 2:7502:| 6647-4990

I 20 | 27359] Hj DIDGSNE

| 25 | 2.8000]..676.7 | 5:088 | —

i | 30) 2.:8155] 680.5, | ”BrrSn

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12

-o

Oo | & Ä |

& | ER OKI EE Rats | Salen |

= är => : vatten |

& Datum Ställe 2 per Ber salt per per

z 3 litre itre | litre litre

- HE |

| i | |

| Stora segelleden: | | |

110 | 1.3454 | 328.9 | 2.435) —

| 1 uad6enn 340:5 | 260

2 | 1.7702| 426.9 | 3.210 | —

| öl oats) OO: 13836 |

An RSTA NEDGON | TD:8 80

R RIO Nta

| 14 | 1874 /,, Halfkakssundet, | ; da ST | a TA

PEN k2sa60 | Bie 0 Asad |

| TiEngnehy Kapell Fe) loreas |. GOA | 4.621, | =

pala soon LOL Rseva I Oe

| 10 | 2.584 6024.4 4.694] —

| 141) 26914 | 650.4 | 4.890) ——

| 201 2.7751 | 670.7 | H.o42] —

| I OR ASO ÖA Bug

| SJUK ssk (SKA OTO

1 OF 0:6428| ”153.s | las2] —

( 2 | 1.9163 | 452.4 | J.476|) —

1 4 | 2:0723] 500121 Ben | =>

| | (GM KESGEENL BELL oköGEN =E

| ji 3 | 24645 | 590.3 | 4476) ——

I 15 » vid Blockhusudden 4/| 10 | 2.590 | 625.8 | 4.705 | —

112 | 2.6808 | 647.8 | 4.870] —

| 14 | 27233 Hök. |

[16 | 2.7609 | 667.2 | 5.016 | —

18 | 2.7822 | 672.4 | 5.055 | ——-

| 20.1 2.7950 | 675.5 | 5.079) —

; (OR KOGEEEN E GES I TT

| 1UECLG Benn Ule RANN

16 » Stockholm, Nybro- | 2 | 1.9148 | 462.0 | 3.474] —

| Hannen true oc Se NG) | 203190] 4900:4 ; 3.687) —

IEA STD Sm 00 ITS

| Hl 2184 | H27.4 | 3.965) —-

1504 0:039 92 TO:

| 17 [1874 JAN Stockholm, mellan | 3 | Er SLR ON dere

| Skeppsbron och!| 5 | 33253 7: 2 FOR TSE

Skeppsholmen... SJR EKG CS 13.3 4.310| —

4 | 2.38978 | 5H79.2 | 4.354 | —

| DANS HANNE

I | | |

| Mälarens östra i |

| förgreningar.

| Mälarens utlopp: i

| 01 01649] 37.6 | 0.283] —

/ I

18 |187418/,, Riddarfjärden, ne- 5; Sh Ta ES FA

| dan för Skinnar- 6 SSR a ORTEN

SSE SAR OR 053430 0T RONSON 0:60

3 31 0.4738] 112.5 | 0.846 | —

10 I 0.9262 | 222.2 1.671 | ——

É =

19 2 Riddarfjärden, utan- 0 oc Se er SA RE

för Marieberg... 0 ROENAER SBI

z 12 | 1.o762] 258.6 | 1.944 | —

20 |1874!:/,,| UtanförBjörnholm. | 0 | 01138] 25.2 | 0189) ——

EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

o | (5 ; |

= | | S Klor Hafs Hafs- | Salter

= .| Datum Ställe ks erfa SANSN Mä r

98 | ES per Pp p

- | | 3 litre lira litre litre

| Mälarens utlopp: | |

| 4 | O:2319) 537 |NOT0S NS

20 |1874!/,, Utanför Björnhol-J| 8 SR 101.:3 | 0.766 | —

| Holmens skri 12 | 0.9149 | 219.353 | 1.630 —

18.1) 13741] 3300 |IÄASTAG

Nordvestra segelleden: | |

0 1 0.0382) 10.6 | 0.080 -—-

| | 2 | 0.050ö 11.0 | 0.082 —

| Ar LR 4 I O.1940 43.6 | 0.328 —

| 21 i Kersö södra udde. 6 | 0.401471] 94001 0706 rr

| 7 | Ocsa68) JORGETIKEES -—

8 | 0.4574 | 107.6 | 0.809 —

0 | 0.0500 8.6 | 0.063 —

| 2 | 0.0490 S.4 | 0.063 —

| 22 » Kersö norra udde. +) 4 | 0.0514 2.0 | 0.067 —

| 6 | 0.2376 34.2 | O.407 oo

8 | U.2954 68.2 | 0.513 —

0 | 00415 6.6 | 0.049 —

2 | 0.0408 6.4 | 0.048 ——-

fe » Mellan Lofön och 4 | 0.0412 6.5 | 0.049 -—

fastlandet vid Ka- 6 | 0.0429 | 6.9 | 0.052 ——

naan frige 8 | U.2851 65.7 | 0.494 oo

10 | 0.:2961)7 68.4 | 0514

1151 '0.38969] "T5 ÖS g

| 24 » Löfstafjärden. omkr. 0 I 0.0401 6.2 | 0.047 | —

400U fot NV rån | 32 | 0.0309 4.0 | 0.030 —-

| Lambarudd....... 36 | 0.0301 2.8 | 0.029

25 » | Löfstafjärden, "Hd 39 | Led rs jens ES

| för Töfsta.....-. 36 | 0.0280 | 3.3 | 0.025

Sydvestra segelleden: i | '

| 01 01067) "24000 | 0.232

2 | 0.1383 | 31.6 | 0.238 | 0.289

| 4 1 0.2110) 49.3 | 0.370 | 0.420

261. i bif) I Wtantöri. Fogelöne) | & | 0usen]| 103:9 | Qrar LIR

sydligaste udde . | 10.1 0.7188 | TT2:4 | 1396

| 12 | 0.9163 | 2202 1656 | 1.697

| 14 | 0.:93897 | 2259 | 169901 IKNTS9

16 | 0.9514 | 228.8 | 17207 |G

| 0 | 0.2060)] 48.1 | 0.861 | 0.112

2 I 0.2163) 506 OBS IORST

4 | 0.2826| 66.6 | 0.501 | 0.551

27 » Vid Kungshatt, sö- 6 | 0.3447 31.7 | 0.614 | 0.663

der om öns syd-4 8 | 0.3801 | 88.2 | 0.663 | 0713

liga. ändade lr. 1071" 0:2997 ] 1022 | Olet rOSTe

| 12 | 0.554 | 1382.5 | 0.996 | 1.048

14 | 0.7553 | 181.2 | 1.362 | 1.406

I 16 1 07819] 187:6 | Lada 1.155

| 28 » Mellan Vårby udde o. 01 03245) 76.8 | Olsna | 0.586

| Jungfruholmarne V| 2 10.33500] 82.9 I 0.624 | 0.673

BIHANG TILL SV! K. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12.

0 = ;

& | fell. = | Klor Hafs- Hafs- | Salter

3" ; Datum | Ställe 0 Der Vän salt per | per

ng | p pet ELEN

Rad | sö ditre KR litre litre

2 | = i 2

= | | 2 | i

| nig

Sydvestra segelleden: | |

2 a bä 58.8 | ÖGESA OJ

28 hd Mellan Vårby ndde | 6ri| 0is7591rBe | 0.s7rt)| a20

och Jungfrohol. SS] 0.3823 90.8 | 0.683 | 0.735

holmarne se... | 10 1 0.3883 Y2.2 | 0.693 | O.742

Ox 0:s728) B8Lt06eer ÖR TBL

| ch 03706 53.0 | (OSTEN fl ÖGA

Ne a 2Q & Ted ER

20 Utanför Hallunda. ; onkel st Fat

5 | N.3742 BO:SLIKLOu6SL OSA

| 100385 FI6T)-0.668- | Oss

| OPFOs025N WE 20:53 Oss

| HIP RENSAR SLÖA OR SER

o ERE TE AN Rd ale 4 1 0.3263 sn ORsA 060

Se i NONE kyr- | 6 | 0.3894 | 92.5 | 0.696 | 0.743

ka, närmare södra SM ATERN ES NG NE

landkt oc Se | > 10.3943 soo dr 04 CT OSS

I] 10 | 0.422 100.4 | 0.735 | 0.803

i 20 KS os Ikon

UST40:6:96 166:8, I 1254 | 1.299

Mälarens östra bäcken: |

0 | 0.v418 SaKLOE KORS

BL STAT S. Björkfjärden, | 4 | 0.0404 TESEN UKN NRA

vid inloppet till GEO 30 RT a lE Ö:0RSa OT

sydvestra segel-y| 12 | » » DU | »

Tedgnjs = 4 ae ed 16 | 0.4996 01 050:76, KO

18 | (11340 30.6 | 0.230 | 0.282

0-1 0.0353 11:50 0C087 ÖKAD

| 4 1:0.0546 |) 11.4 | 0.0853 1 01383]

| 8 I 0:0543 Uls 00848 | 0:38

32 ”» Sv Björkfjärden. | 120 ” » ” | ”

utanför - Born- ). för KÖ.0S3S LS OR OR

HUNVUd EA 1 20 | 01823) 42.3 | 0.318 | 0.369

| 220053 73.3 | 0.553 | 0.605

[ÖR EOS Og ED OSA ES

| 2000-1024 [4 TGN a ken LO

(| 0-1 0.0266 4.6 0.0343 | 0.0873

dd | » S. Björkfjärden om- | S ACE 4 Re | Og

| kring 5000 fot ]1 sö J.0461 9.3 0698 | U1128 1

nn T < h Fa »” » ” 2”

| | VSV fr. Midsom- | SUND rs OTEL GE

| tarskölnfen fe 22 10496] Ve 076 | O.129

| 24 | 0.0514 10:61 0080 Öms

j j U 261 00805) 17.6 | 0.133 | 0.186

ot é SypJörERaRden a fir-041-0i0862 | Ga | 00818 ]0. 1046

| mellan — Björkögj ISAL0:0s (HÄNGS LA G

GelöMen hamra ös! U.03353 Jodl .05035 | 0.10335 |

Liga | »” Prestfjärden, litet | 0 I 0.0231 3.7 | 0.0279 0.0809 |

norr om Kurön -. | 19 » DE SN »

35 oo» Prestfjärden, Ed) 01 0.v2137) — 3.3 | 0.0246 | 0.0776

| 4000 fot SO om | 20 I ” | » ” ”

IN Prestholmen -..-- | JO » » » 5 ME

42 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

För att underlätta en'öfversigt af de vattenprof, hvars

detaljer här ofvan blifvit meddelade, har jag sammanställt

dem i den vid slutet bilagda tabellen, i hvilken blott en siffra

för hvarje prof blifvit uppförd, angifvande mängden af det

deri innehållna hafsvattnet. Denna siffra synes mig nem-

ligen bäst lämpa sig för en snabb jemförelse af dessa till

saltmängd så högst olika vattenprof. För ytterligare beqväm-

lighet vid jemförelsen har jag dervid angifvit mängden

Östersjö-vatten i volumsprocent, hvarigenom de väsendtligaste

olikheterna blifva mer öfverskådliga än om mängden hafs-

vatten angifvits i cc. per litre. Med ledning af denna tabell

vill jag nu påpeka de förhållanden med afseende på salthal-

tens fördelning, som synas mest egendomliga, och söka att med

särskildta exempel belysa den allmänna framställning af or-

sakerna till salthaltens vexlingar, som jag gifvit i början af

denna afhandling i afdelning II.

Yttre skärgården. Det förhållande, som häri första rum-

met torde falla i ögonen, är den större salthalt, som utmär-

ker den södra sträckningen af skärgården framför den norra.

Orsaken dertill anser jag hufvudsakligen vara den norra skär-

gårdens öppnare läge mot den nedgående utspädda ström-

men från Bottenhafvet (jemför sid. 20), under det den södra

delen skyddas mot densamma af den framspringande grupp

af stora öar, Orminge-landet, Vermdö-landet, Vindö, m. dl.,

som skilja norra skärgården från den södra. Sannolikt synes

äfven att den nedgående strömmen från Bottenhafvet bör,

då den passerar förbi den starkt framskjutna kustliniea, som

bildas af Uppland och Södertörn, föranleda en reaktions-

ström, som går åt NO under Södertörn, och sålunda här min-

skar Östersjö-vattnets utspädning af vattnet från Bottenhafvet.

Slutligen tillkommer den omständigheten att flodvattnet från

Mälardalen så godt som uteslutande utgjutes i den norra af-

delningen af yttre skärgården. Inflytandet af detta flodvatten

visar sig särdeles tydligt i Trälhafvet, hvarest volumspro-

centen hafsvatten ofvanför 4 famnars djup plötsligt aftager

från ungefär 76 till 65, men från 3 famnars djup till ytan

föga förändras, och nedanför 4 famnars djup endast smånin-

gom tilltager. Salthalten nedanför 4 famnars djup är antag-

ligen bestämd af de förhållanden, som ega rum i öppna

hafvet utanför skärgården, men salthalten ofvan samma djup

af det särskilda förhållande inom skärgården att Mälardalens

BIHANG TILL K. SV./VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:O 12. 43

vatten der utgjutes. Profvet vid furusund, beläget nära öppna

hafvet, är visserligen taget på en helt annat tid; men man

finner det oaktadt att salthalten derstädes på djup under 4

famnar ganska nära öfverensstämmer med den i Trälhafvet.

Vid Furusund märkes likväl ingen hastig förändring i salt-

halten ofvan 4 famnars djup, utan hafsvattens-procenten af-

tager blott från 75 till 74, ett tecken således att ytlagren

här icke vidare hafva märkbar känning af flodvattnet från

Mälardalen. Ånnu mindre kan ett sådant inflytande spåras

1 skärgårdens södra del. Den utgjutna vattenmängden är

påtagligen för liten, åtminstone vid den ifrågavarande års-

tiden, för att dess inflytande på vattnets beskaffenhet skulle

kunna på något större afstånd från Vaxholm göra sig märk-

bart gällande gent emot det inflytande, som öppna hafvet

utöfvar genom de strömsättningar mellan öarne, hvilka af

dess höjning och sänkning m. ff. rörelser bestämmas.

Till följe af den nämnda olikheten i de norra och södra

skärgårdarnes läge uppkommer det oväntade förhållande,

att vattnet i Baggensfjärden, oaktadt denna fjärd ligger Mä-

laren så nära och har så inskränkt kommunikation med hafvet,

likväl för ett något saltare vatten, än hvad som anträffas i

norra skärgården ända till och med Furusund. Anmärkninysg-

värd är äfven den ovanliga tjocklek, som det öfre vattenlager,

hvars sälta är likformig, besitter i Baggensfjärden; tjockleken

af detta lager uppgår nemligen här till minst 6 famnar med

en hafsvattensprocent af 78.55 till 78.61; på 8 fammnar stiger

den hastigt till 81.43 och ökas sedan långsamt mot djupet. I

Trälhafvet uppgår deremot det homogena ytlagrets tjocklek

blott till 3 famnar, och oftast inom inre skärgården är den

ännu mindre. Orsakerna till det nämnda egendomliga förhål-

landet för Baggensfjärden äro flera. Fjärden har ingen annan

kommunikation med hafvet än genom det smala sundet vid

Elgö, der en bottentröskel af blott 7 famnars djup finnes, och

är till följe af Stäkesundets ringa djup och bredd nästan all-

deles skiljd från den öfriga innerskärgården; strömningarne

från hafvet kunna derföre ej gå igenom Baggensfjärden, utan

stadna der. Men den har ej heller något nämnvärdt tillopp

af flodvatten, som kunde frambringa en reaktionsström, hvar-

igenom de undre lagren hastigare omsattes. Vattenlagren

blifva -derföre i Baggensfjärden mera stillastående än i någon

annan del af Stockholms skärgård, och den ringa mängd söt-

44 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

are vatten, som tillföres från innerskärgården och från strän-

derna, hinner derföre att särdeles likformigt och till stort djup

blanda sig med hafsvattnet innan den aflägsnas. Men för hvarje

gång Östersjöns nivå höjes, inströmmar dess vatten i Baggens-

fjärden och sjunker såsom saltare till bottnen i den ganska

djupa fjärden ; på djupet åstadkommes sålunda allt emellanåt

en förändring i salthalten, som då derstädes ökas. När Öster-

sjöns nivå sjunker, så utflödar åter en del af vattnet ur Bag-

gensfjärden. Men det utflödande vattnet kan endast utgöras

af det ofvan bottentröskeln befintliga lagret, hvilket, såsom

varande mest utsatt för de omblandande krafternas verkan,

är till salthalten det mest likformiga; den under 7 famnars

djup befintliga vattenmassan, hvars salthalt genom föregående

tillföden blifvit förökad, måste qvarstadna. Sålunda blir för-

klarligt, hvarför profserien från Baggensfjärden visar en till

7 famnars djup likformig salthalt och först sedan en tilltagande.

Ehuru Baggensfjärdens vattenområde är relativt litet,

erbjuda således dess hydrografiska förhållanden ett egendom-

ligt intresse, då de jemföras med motsvarande förhållanden

såväl 1 den utanför liggande yttre skärgården, som i den

innanför liggande, egentliga innerskärgården. Olikheterna

visa sig äfven deri, att då ytvattnets beskaffenhet i Trälhafvet

före och efter den egentliga uppsjötiden varierade så betyd-

ligt som från 51 4 hafsvatten till 64, så vexlade den i Bag-

gensfjärden vid samma tillfällen blott från 76 till 79; orsaken

dertill inses lätt uf det ofvan anförda. Man skulle i sjelfva

verket kunna säga att Stockholm utom den yttre skärgården

har 2 inre skärgårdar, af hvilka den ena, Baggensfjärden, inne-

håller salt, men den andra, mellan Stockholm och Vaxholm,

endast bräckt vatten. Betänker man huru dessa vattenom-

råden på fierahanda sätt kommunicera med saltsjön och med

Mälaren, så har man för sig en kombination af hydrografiska

förhållanden, så egendomlig och omvexlande, att väl ingen-

städes dess motstycke står att finna.

Inre skärgården mellan Stockholm ooh Vaxholm. Beteck-

nande för denna afdelning är ytvattnets ringa och mycket

vexlande salthalt; hafsvattensprocenten aftager (jemför

slut-tab.) från 337 1 Thorsbyfjärden till 14 3 92 inom Stock-

holms hamnområden. Likväl är denna salthalt att betrakta

som ett maximum, cecmedan profven äro tagna i Oktober,

sedan uppsjö länge egt rum, hvarigenom salthalten i ytlagren

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12. 45

väsendtligt ökats. Det djup, hvartill ytvattnets salthalt är

likformig, befinnes vara större ju mer man aflägsnar sig från

sjelfva källan till utspädningen och ju mer vattenytan är

vidsträckt samt åtkomlig för vindarnes verkan. Sålunda be-

finnes det vara betydligt mindre än en famn vid Skeppshol-

men, ej uppnå 2 famnar vid Blockhusudden och Halfkaks-

sundet, öfverstiga 2 famnar midt i stora segelleden (vid Hö-

garn), samt uppgå till ungefär 4 famnar 1 Stora Värtan och

Thorsbyfjärden.

Hvad beträffar djupvattnet inom innerskärgården, må först

framhållas den stora likformighet i salthalt, som öfverhufvud

taget visar sig mellan olika punkter inom stora segelleden

från Högarn fram till Stockholm; från och med 2 famnars

djup, hvarest hafsvattensprocenten är omkring 45, stiger

den på olika ställen, vid Högarn, Halfkakssundet, Blockhus-

udden, Nybrohamnen, efter nästan alldeles samma lag mot

djupet”) och blir på de större djupen fullkomligt enahanda

öfverallt. På denna sträcka af stora segelleden råder nera-

ligen ett likformigt, af bottentrösklar ej afbrutet djup och

ytströmmen, som har sin hufvudriktning åt detta håll, under-

håller ett ständigt ombyte af vattenlagren.

Men den största salthalten inom stora segelleden synes

ej stå i proportion till salthalten hos vattnet på andra sidan

Vaxholm ; man skulle nemligen vänta att på bottnen här finna

vatten af samma salthalt, som anträffades på största gemen-

samma djupet 1 Trälhafvet. Detta djup utgör, om man be-

traktar sundet vid Fredriksborg såsom tillslutet”), 5 famnar;

sådant är nemligen djupet af bottentröskeln vid Hästholmen

norr om Vaxholm, under det den mellan Tenö och Tynningö

söder om Vaxholm har 5!/> famnars största djup. Nu innehöll

vattnet i Trälhafvet på 5 famnars djup 77 procent hafsvatten;

men likväl träffades ingenstädes vatten af sådan sälta inom

inre skärgården, och särskild inom stora segelleden höll vatt-

net t. o. m. på 30 famnars djup blott 68 2. Sannolikt härrör

denna betydliga nedsättning i salthalten af den långa och af

åtskilliga hinder brutna väg, som den yttre skärgårdens vatten

!) Man ser på samma gång att salthalten i viss mån stegras inom de

medelmåttiga djupen, och ganska starkt utanför Skeppsholmen; men denna

omständighet har jag i en föregående afhandling behandlat.

2) Jag har ofvan nämnt att detta sund var spärradt af en till ytan

gående fördämning, dock endast uppförd af lös sprängsten.

460 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

har att tillryggalägga från Trälhafvet till stora segelleden,

innan det kan samla sig i de der befintliga djupen. Det

måste under denna väg öfverstiga 2 bottentrösklar af 5 å 5!/a

famnars djup, belägna efter hvarandra i trånga sund och, så-

som jag i den allmänna redogörelsen för strömsättningen redan

antydt, kan bottenströmmen dervid blifva utspädd, så att

vatten af största gemensamma djupets salthalt icke kan komma

fram till den inre af båda afdelningarne. Möjligt synes

mig emellertid äfven att den anmärkta ringare sältan kunnat

bero derpå, att under den starkare uppsjö, som förut egt rum,

den yttre skärgårdens vatten inflödat som ytström och dervid

blifvit starkare blandad med det sötare ytvattnet innan den

sänkt sig till bottnen, och att således den häftigare tillström-

ningen af vatten från yttre skärgården betingat på samma

gång en större salthalt i ytan och en mindre på djupet, än

hvad som under perioder af jemnare vattenstånd måhända

finnes i den inre skärgården.

Innerskärgårdens sidofjärdar, Thorsbyfjärden samt storu

och lillu Värtan förete en större tjocklek hos det öfre homo-

gena vattenlagret, tydligen beroende derpå att omsättningen af

vattenlagren der är mindre hastig, men vilkoren för deras

omblandning gynnsammare. MSärdeles är detta förhållandet

med stora Värtan, som erbjuder den största ytan för vindar-

nes åverkan på samma gång som den är mest aflägsen från

den förnämsta stråkvägen för strömmarne. Hafsvattenspro-

centen, som der på ytan är 44.42, är på 4 famnars djup ännu

blott 45.34 och först vid 6 fammnar visar den en hastigare stig-

ning, nemligen till 53.26. På det största djupet, 14 famnar, är

den 63.7 och således icke större än inom stora segelleden

redan på 11 famnars djup; detta förhållande beror antagligen

af den bottentröskel af 11 famnars djup, som finnes ungefär

på gränsen mellan stora Värtan och Askrikefjärden.

Deremot befinnes salthalten på djupet i Thorsbyfjärden

större än inom någon annan del af inre skärgården. Hafs-

vattensprocenten utgjorde derstädes på 18 famnars djup 73

i stället för 67 på motsvarande djup inom stora segelleden,

och äfven på de ofvanliggande djupen var den i Thorsbyfjär-

den 4—10 2 större. Man föranledes deraf till den förmodan

att bottenströmmen från yttre skärgården ej går direkt genom

sunden vid Hästholmen och Tenö till stora segelleden, utan

att nämnda ström, åtminstone då den rinner med en viss

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12. 47

måttligare hastighet, tager en omväg genom Solö och Thors-

byfjärdarne, innan den kommer in i stora segelleden. Der-

till finnas två möjligheter. Dels kan nemligen strömmen ge-

nomtränga den af lös sprängsten uppförda fördämningen vid

Fredriksborg, hvarest den naturliga bottentröskelns djup är

åtminstone 9I famnar; på denna väg vore kommunikationen

mellan de nämnda fjärdarne och yttre skärgården mycket

direkt. Dels kan bottenströmmen äfven, sedan den passerat

sunden vid Hästholmen (5 famnars djup) och Vaxholm (10

famnars djup), taga vägen genom det 6 famnar djupa sundet

mellan Rindö och Ramsö i stället för genom det 5!'/> famn

djupa mellan Tenö och Tynningö; men i så fall rinner

bottenströmmen först in i Solöfjärden och sedan in i Thors-

byfjärden, innan den kan inkomma i stora segelledens ränna.

Den ofvan anmärkta ringare salthalten hos djupvattnet inom

stora segelleden blir så mycket mer förklarlig, om botten-

strömmen har att tillryggalägga en omväg af sådan beskaffen-

het. För att från Thorsbyfjärden komma till stora segel-

leden måste den slutligen passera en bottentröskel af 14

famnars djup mellan Tynningö och Bergholmen; men hafs-

vattensprocenten på 14 famnars djup i Thorsbyfjärden var

69, hvilken tal kommer ganska nära det på 30 famnars djup

mom stora segelleden fundna, eller 68. Flera omständig

heter tala således för att detta sista antagande med afseende

på bottenströmmens hufvudriktning mom inre skärgården är

det rätta. Emellertid behöfvas vidare observationer angående

denna fråga och särskildt med afseende på den olika rikt-

ning, som strömmen från yttre skärgården möjligen kan taga,

då den flödar med olika hastighet.

Slutligen må följande tal anföras, som visa totalmängden

hafsvatten mellan 0 och 14 famnars djup i de olika bassi-

nerna såsom medeltal af hafsvattens-procenterna för 0, 2, 4,

6, 5, 10 och 14 famnar.

I Trälhafvet utanför Fredriksborgsdammen .. 73.9

Trio TS byt ätdenes Smart fur tSTåR. 60.2

INStore, segelledensvid FEögarn an mlud.u. 34.8

NISKOR D ange. skrika gren kragar JM 00.7

10 LTS SAN heta a AEA IV RR! EE SE RS SON Ae 33.0

I Halfkakssundet (stora segelleden) ............. 52.8

Vid Blockhusudden (stora segelleden) 20.3

48 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

Mälaren. I motsats till skärgården, hvarest de största

variationerna i salthalt egde rum i ytlagren, är det här djup-

vattnet, som visar de anmärkningsvärdaste vexlingarne i salt-

halt. Inom skärgården förorsakas nemligen förändringarne

af det på hafsytan utgjutna flodvattnet, men här tvärtom af

det på bottnen inströmmande hafsvattnet. Dessa omständig-

heter, jemnte den i allmänhet lägre salthalt hos bottenvattnet,

som förorsakas af den synnerligt grunda bottentröskeln vid

Norrström, samt den mycket obetydliga sältan i ytvattnet

karakterisera Mälarens östra del jemförelsevis med skär-

gården.

Då det inströmmande saltvattnet måste vara särdeles be-

näget att sjunka till bottnen och följa dess lutningar, när det

kommer in i ett så lätt vatten som Mälarens, så måste botten-

trösklarnes beskaffenhet här hafva ett mycket stort inflytande

på hafsvattnets fördelning. Man finner också af tabellen att

de 3 bottentrösklarne mellan Kersön och Lofön å ena sidan

och fastlandet å andra förmått att sätta en gräns för botten-

strömmens framträngande inom nordvestra segelleden längre

än till norra ändan af Lofön. Innanför den första af dessa

trösklar, den vid Kersö södra udde, är hafsvattens-procenten

på djup af 4 famnar och derunder nästan densamma som" på

andra punkter mellan Kersön och Stockholm. Men på andra

sidan om de 2 första bottentrösklarne, af hvilka den i när-

heten af Drottningholm blott har 5 famnars djup, är salthalten

så förminskad, att man vid Kanaan träffar 7!/; 2 hafsvatten

föret på 12 famnars djup, ehuru samma salthalt vid Kersö

södra udde finnes på ungefär 5 famnars djup; och i Löfsta-

fjärden, på andra sidan om alla 3 trösklarne, fanns på 36

famnars djup blott '/3 volumsprocent hafsvatten.

Hufvudmassan af det saltvatten, som under uppsjötiden

år 1874 inkommit i Mälaren, hade, enligt hvad tabellen visar,

samlat sig inom den sydvestra segelleden, hvars område också

ligger mera i vägen för uppsjöströmmen och hvars botten-

trösklar i allmänhet äro djupare. Dock visar sig ett märkbart

inflytande äfven af dessa djupare bottentrösklar, t. ex. den

vid Kungshatt. Hafsvattensprocenten var nemligen der från

4 famnar till 9 (största gemensamma djupet) ungefär lika stor

på ömse sidor af tröskeln, men på större djup blef den

mycket mindre på yttre sidan; den var t. ex. på inre sidan

22 2 vid 12 famnars djup, men på den yttre blott 13 2 på samma

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:o 12. 49

djup. Huruvida uppsjöströmmen kunnat öfver den blott 3

famnar djupa tröskeln vid Bockholmssund strömma ut i Björk-

fjärden, kan ej afgöras, enär det der befintliga saltvattnet

kunnat komma in genom Södertelje kanal; det förra synes

dock osannolikt, emedan uppsjöströmmen 1 så fall bort först

öfverstiga de djupare trösklar, som skilja hela området från

Löfstafjärden, hvilket den bevisligen ej gjort.

Af de förhållanden inom Mälaren, för hvilka jag i af-

delning II af denna afhandling sökt att i allmänhet redogöra,

är det för öfrigt blott ett, som synes mig behöfva att här

med särskildta exempel närmare belysas, nemligen det egen-

domliga, att salthalten inom södra segelleden visar en ten-

dens att ökas i och med afståndet från innerskärgården. Fram-

för allt visar ytvattnet ett sådant förhållande, ty dess hafs-

vattensprocent aftager visserligen först mellan Stockholm och

Fogelön från 3.76 till 2.40, men stiger sedan mellan Fogelön

ochHallunda kontinuerligt ända till 3.84 2; först vid Ekerö af-

tager den åter något (7.14 2) till följe af inflytandet från den

närbelägna Sa RO Åfven hos de underliggande lagren

ända till 6 famnars djup finner man ett liknande förbkallande

ehuru svagare utpregladt. Men den nämnda tendensen visar

sig äfven i en annan form, nemligen att man på ömse sidor

af samma bottentröskel kan finna ett saltare djupvatten i den

från Stockholm aflägsnare afdelningen än i den mer närbe-

lägna. Så t. ex. fanns vid Björnholmen på 18 famnars djup

39 2» hafsvatten. Då nu emellan Björnholmen och det till

16 famnar uppgående djupet vid Marieberg finnes en botten-

tröskel med blott 10 famnars SE vid Stora Hessingen, så

skulle man vänta att vatten med 33 72 hafsvatten vn borde

hafva utfyllt djupet vid Marieberg innan det kunnat komma

till Björnholmen. Men vid Marieberg träffades likväl på 12

famnars djup, således betydligt nedanför bottentröskelns

största djup, blott 25.g 2 hafsvatten ?!). Likaså fanns på den

från Stockholm aflägsnaste punkten inom södra segelleden,

utanför Ekerö kyrka, 16.7 2» hafsvatten på 14 famnars djup,

men innanför den närbelägna 6 famnar djupa tröskeln vid

Vårby blott 9,2 2 på 10 famnars djup.

För att rätt bedöma orsaken till dessa egendomliga salt-

förhållanden har man enligt min förmodan att taga i betrak-

1) Vid ett annat tillfälle träffades på 15 famnars djup vid Marieberg

27.3, men på 20 famnars djup vid Björnholmen 33!/, 7» hafsvatten.

20 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

tande den omständighet att, ehuru vattenprofven togos under

den period af året då uppsjö oftare plägar inträffa, så hade

likväl före den 17 och 18 Okt. ett längre stillestånd i upp-

sjön ?) egt rum, under hvilket andra inverkande krafter haft

tid att omändra de saltförhållanden, som uppsjön förut för-

orsakat. Det är då för det första tydligt att det saltvatten,

som blifvit aflagradt på ett större djup, borde under en längre |

tid kunnat bibehålla sig oberördt af de diffunderande kraf-

ternas inflytande än det, som blifvit aflagradt på ett grundare,

och ur denna synpunkt synes det ganska naturligt att vattnet

på de större djupen vid Björnholmen och Ekerö kunnat bi-

behålla en salthalt, som det vid de närmare Stockholm be- —

lägna punkterna Marieberg och Vårby nyss efter uppsjöns

inflödande måste hafva egt, men vid tiden för vattenprofvens —

hemtning hunnit förlora.

Ju närmare åter under ytan det saltare vattnet har

blifvit aflagradt, desto snarare och i desto högre grad måste

ytvattnet sedan få känning af bottenvattnets sälta, då diffu-

sionen börjar ega rum. Men denna omständighet, ehuru den

vid många tillfällen bör tagas i betraktande, räcker likväl ej

att förklara den stegring af ytvattnets salthalt, som visar sig

inom södra segelleden i riktning mot Björkfjärden. Vi finna

nemligen här på 6 famnars djup nästan alldeles samma salt- -

halt (8—9 2 hafsvatten) hela vägen, men det oaktadt ökas —

de ofvanliggande lagrens salthalt hastigt i den omnämnda -

riktningen. Ganska anmärkningsvärdt synes mig dervid vara

att det djup, 6 famnar, på hvilket salthalten öfverallt är lik-

formig, är samma djup, som tillhör den grundaste botten-

tröskeln inom denna del af Mälaren, och således äfven det

största djup, på hvilket en oafbruten horizontal cirkulation

af vattnet inom hela södra segelleden är möjlig. Det är

också på grund af en sådan cirkulation som jag ansett hela -

det ifrågavarande förhållandet böra förklaras, och denna cir- =

kulation tänker jag mig, såsom jag i afdelning II antydt, på

följande sätt:

Så snart den höjning af Östersjöns nivå, som föranledt

uppsjön, gått tillbaka, så måste Mälarens utflöde åter inträda

med förökad kraft. Detta utflöde uppväcker då inom de

undre lagren en reaktionsström i motsatt riktning; men som

1) De närmaste tider, på hvilka uppsjö före den 17 Oktober inträffat,

voro den 9 Okt. (1 tums uppsjö) samt 22 och 18 Sept. (1!/, tums uppsjö).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 12. 51

nämnda reaktionsström ej kan spisas från saltsjön till följe

af bottentröskeln vid Stockholm, så måste vattnet inom det

område, 1 hvilket reaktionsströmmen kan ega rum, eller ofvan

6 famnars djup, blifva alltmer utspädt i närheten af Stock-

holm och alltmer salthaltigt i närheten af Bockholmssund,

emedan bottnens saltvattenspartiklar ständigt af reaktions-

strömmen transporteras i denna riktning. Ar denna förkla-

ring riktig, så böra tydligen också större skillnader i salthalt

på olika djup anträffas i Stockholms trakten, än i den mot-

satta ändan af sydvestra segelleden. Ty vid den slags slutna

hvirfvelrörelse, som den nämnda reaktionströmmen bildar

med en del af ytströmmen, måste inom den östra ändan af

området en likformig diffusion af saltvattnet försvåras deri-

genom att sötare ytvatten der ständigt drager sig mot djupet,

men i den motsatta ändan en sådan likformig diffusion under-

lättas derigenom att den salta reaktionsströmmen företrädes-

vis der stiger mot ytan. En blick på tabellen visar att denna

slutsats på det mest tillfredställande sätt bekräftas af verk-

liga förhållandet. Vid Stockholm tilltog nemligen hafsvattens-

procenten på 0, 2, 4, 6, 8 och 10 famnars djup sålunda: 3.8,

4.1, 4.5, 8.1, 11.3, 22.92, men vid Hallunda sålunda: 8.8, 8.8, 8.8,

5.8, 3.9, 9.2, och för de mellanliggande punkterna falla de

beträffande talen emellan dessa båda ytterligheter.

Slutligen förtjenar framhållas att äfven den totala salt-

mängden i hela genomskärningen från 0—10 famnar har sitt

maximum närmare den från Stockholm aflägsnare ändan af

sydvestra segelleden. Procentmängden hafsvatten, beräknad

1 medeltal för alla observationerna på 0 till 10 famnars djup,

blir nemligen för de olika punkterna följande:

Stockholm Fogelön Kungshatt Vårby Hallanda Ekerö

3.65 7.82 1.29 3.84 9.05 3.51

I fall den större likformigheten af salthalten på olika

djup inom sydvestra ändan af området skulle ha berott blott

derpå, att vattenlagren der, såsom mer aflägsna från uppsjöns

utgångspunkt, hunnit att fullkomligare blandas sedan den tid

då uppsjön dit nådde fram, men deremot närmare Stockholm

en större olikformighet kunnat underhållas till följe deraf att

hvarje uppsjö, äfven en föga varaktig, måste der inverka på

salthalten, så borde man med skäl kunnat vänta, att också

den totala saltmängden skulle varit betydligt större nära

52 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

Stockholm, såsom aflägsnare från utspädningens källa och

närmare till saltsjön. på deremot mitt ofvannämnda anta-

gande riktigt, så bör det ej förvåna att den totala saltmäng-

den är större närmare Bockholmssund, eftersom salthalten på

djupet skulle vara stadd i ständig förflyttning mot detta håll.

Att hafsvatten förbi Södertelje skulle kunna intränga

genom Bockholmssund och utöfva något inflytande på sältan

inom sydvestra segelleden anser jag fullkomligt otänkbart

till följe af de stora och vidsträckta djup, som befinna sig

emellan dessa mynningar. Som man finner af tabellen ligger det

saltare vattnet der betäckt af ett 20 famnar tjockt lager sötvatten

på bottnen af Björköfjärdens sydliga del, och blott spår deraf

äro att märka i ytvattnet närmare Söderteljeloppet eller på

bottnen längre ut i Björköfjärden, såsom vid Midsommars-

holmen.

Slutligen bör jag anmärka att den horizontala cirkulation,

som jag här ofvan antagit som förklaringsgrund till salthal-

tens stegring i de öfre vattenlagren i riktningen mot Bock-

holmssund, icke blott kunnat vara en följd af ytströmmens

naturliga rörelse mot Norrström, utan äfven kunnat väsendt-

ligen påskyndas af de under den föregående tiden rådande

Sfser vindarne. Meteorologiska iakttagelserna i Sverige,

Bd. 16, visa nemligen att under tiden 1 Sept. — 16 Okt.

1874 utgjorde vindarne inom vindrosen V—S öfver 80 2 af alla

vind-observationerna vid Stockholm.

VI. Observationer öfver föränderligheten af salthalten

inom Stockholms skärgård och Mälaren vid olika till-

fällen eller årstider.

De vattenprof, hvilka jag upptagit under denna rubrik,

äro till största delen tagna antingen den 7 Oktober 1874, då

jag gjorde de första förkänningsförsöken angående djupvatt-

nets salthalt i Mälaren, eller den 28 Juli 1875, då afsigten

var att undersöka saltförhållandena innan den egentliga tiden

för uppsjön inträffat; men dessutom finnas några spridda prof

från andra tider af året anförda. En jemförelse af dessa

prof med de förut anförda och med hvarandra sinsemellan

är i flera afseenden upplysande för kännedomen om förhål-

landena inom Mälaren och skärgården. Först må de spe-

ciella profven anföras:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12.

1:11-SBuLupIO

Datum

1876??/g

(1875 SJ -

187528/,

| Mellan

Mellan

Ställe

Innerskärgården:

——

SORG ERE C osar csoenr

Vid Högarn

I Vid — Blockhusudden.

Prof tagna af Kap- |

tent CO. L.Bkman,

medan isen ännu

låg utanför Block-

husudden, ehuru en

bred öppen ränna

gick in till Stock-

holm. Starkare

blåst hade börjat

just då profven to-

gos, men förut hade

vädret varit lugnt

under den tid, då

rännan gått upp---

Blockhusudden, samma

ställe; ingen märk-

baruppsjö från salt- j

sjön till Mälaren

hade ännu egt rum

under sommaren .

Danviken och

Waldemarsudden - |

Kastellholmen

och Stora Var fvet.-

Mellan lpursholinen

och Skeppsbron.

Mellan National-muse-

um och Kgl. slottet

Utanför Grand Hotel- |

= Klor Hafs- Hafs Mine-

FÅ | vatten raliskt

- per per salt per | per

3 like litre ViReeA | litre

3 |

ÖKIKOISB65LL 22:67 IF 1508

1 | 0.8936 | 214.3 | 1.611 | —

2-1 0.9432 | 226:4 | 1.702 —

2 0:9645]: 201:5 | I. T4T ——

AFI 20851 1 DUB ISA —

5 | 2.2836 | Ho1.5 | 4.146 ——-

10 | 2.5602 | 618.6 | 4.650 ——

TAPIA 622.0 | 4.676 —

0 | 1.2353 | 302.1 | 22708 | —

0 | 0.3464 81.6 | 0.618 | —

2r0:3621 85.4 | 0.642 | —

4 | 2.45381| 592:8 | 4.456 | —

625106] 6065 |. 4360

8 | 2.6396 | 637.8 | 4.195 | —

10 | 2.7091 | 654.7 | 4.922 —

12 | 2.7460 | 663.7 | 4.990 =

HER ARE TSE BORG Rae

TON 22KOSN FOTON

18 | 2.8439 | 687.4 | JFINOSE Sr

| |

ÖR KOL25BN TO 040 055

2 1-0.2606 | 60.8 | (Va Sv ES8

4 | 1.9468.| 469.8 | 3.532 | —

3 | 2.7326 | 660.4 | 4.965 | =

12 | 28411 | 686.7 | 5.163 | —

167) -2.9573 | (14:91 0:375 =

20 LINTON TS DANS =

0-1 0.2092 48.3 | 0.363 =S

2170:20921 48:38 1 0.363 =

4 | 2.2333 | 539.3 | 4.054 | —

GM25 03 0646 NRA

12 | 28240) 682:5 |-3.131 —

IGUR: SLS VS RDS ——

2011 2:9T3GI 20-11 1DALS =

0-1 0.1894 | 43.5 | 0.327 =

21 | O:2294 17 53.2 | 0.400 —

4 | 2.3829 | H75.6 | 4.327 | —

3 | 2.7517 | 665.0 | 4.500 —

12 | 2.8333 | 684.8 | 5.148 —

TÖF|E2:94 59 ANS AA —

OMP OSTSS ERDSE KÖR SO

ZON MER ISAR

1) I RUE (On rt a RR —

4 | 2.4666 | 595.9 | 4.480 | —

0-1 0.1074] 23.6 | 0.178 fr

200 vB

2 0.2099 | 485 r0:S6r

54 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN,

o | EN | I

Z | 3 | Klor | oas ARN

= | Datum Ställe ee | per | S salt per

| | = | litre 5 litre

= | 00 iutre

2 I | ad

46 |1875?3/, | Norrström, utanför 0. | 00596 TORRA

Bonde'ska huset 2 | 0.0603 123 | 0.0917

(temligen stark ut- IR SG

SUGOMRI ESA. CCR KR Ä

( 0-1”0:4989])- TELENOR

+ | 06418] 153.2 | 1.152

2 5 2

47 | 1876 >/, | Norrström, under med- i | NE ER Fe

lersta brohvalfvet 1. ERAN 203.7 Sahe

vid lindrig uppsjö- |] 12 | 1.2233 | 294. | 2.211

| nära

2 | 1.28386) 296.8 12.231

48 ” Lilla Norrström, under 0. | -0.5948 | eo ANNA

södra brohvalfvet, J| 4 | 1oss9l 249.6 | 1876

provet. taget. vidyl 43 | 11844 |! 254-00 KEERRa

alldeles samma till- 12 | 13971 | 336.5 | 2.529

| Fale RENEE lar SB

49 | 1876 7/, | Lilla Norrström (som

| föregående), mycket 0. Nad 93.6 | 0.719

| lindrig utström, gö-J1 4 0.4468 106.0 | 0.797

| rande 4800 fot i]|13 | 04651 | 1111 | 0.535

timmen eller 0.8

KROPP. > atack IE

50 I » Norrström (som 47), vid || 0 = se

alldeles samma till- 4 | nära |

Re ERE. 2 | 0.40781 ' 96.5) 0:725

51 |1875?/; | Mälaren, mellan Rid- ä Sen TS SG

| darholmen och Skin- 8 Ö.6737 161.0 TE

narviksbryggan i.- UI 40: | dose |> STA KASK

539 0 i

52 » Mälaren utanför Ma- | ” | OCKdS HS

rieberg, midt emel 3 ES 177. (356

lan Stora Hessingen | 12 1.9999 482.7 | 3.629

och Långholmen... | 16 I 2.0695 | 499.535 | 3.756

| 0 | 0.2113)] 48.8 | 0.367

3 | 0.2117 48.9 | 0.368

| 4 102121] 49.0 | 0.369

j 6 |-:0.2181 49.3 | 0.370 |

53 |18747/;; | Samma ställe Il .sons | 8 | 0.4102)] = ILAINIONSO

101 1:0560:] 255:10E90R

12: | 1:1058 ) 265-1A-INGAN

14 | 1.13868] 273.3 |'2:055

151 1IS6S » i » G ;

).05 v X .

54 | 1874, | Samma ställe.......... (1, 110-023]. TESTAS

| | 0 1 0.0511] 10:0 | 0.075 | — |

55 |1875?3/; | Mälaren utanför Björn- 5 ; her 08 | La kod |

holmen seneennnnn | 12 | 1.8652 | 450.0 | 3.388 | —

16 | 1.9177 | 462.7 | 3.479 | — |

!) Direkt bestämdt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12. 55

= HH h m i & - rr H

c =)

= | =E Hafs- — | Mine-

Sö 3 z Klor vatten | Hafö raliskt

=) Datum | Ställe = per salt per

T | = | litre DET liire per

SN z litre | litre

I | 99 G AR | G

| 55 | 1874?5/, | Mälaren utanför Björn- J å dd | 200 Re |

| holmen ..oooonnenrn rn I 21 1.9290 » » |

JE ORIEQDS SIA RLS:2e 0 OMSK

[T200:8 975 2158 1 1618 |

OTO 22.0 | 0.165

| 56 |1874'"'/,,| Samma ställe

( SI OR TA 20:11 (01 |

| 4 | 0.1894 43.5 | 0.327 |

(5 OT AON FE Se OS

3 | 0.2879 67.4 | 0.507

ILÖR NW ÖLSI0 49 MJ ASO

DUNIRSTA/,, | Samma ställe > -..o<--- -

14 | 0.9315 | 223.5 | 1.680

16 | 1.2535 | 301.6 |

TOTIK TSL BekSK AGS

TO SS JILL 9

20-1FISS93T JAG

0.1894 43.5 | 0.327

2 | 01876) 431 | 0.324

[5]

[<>]

[HL

[9 0]

| 12-1-0:9801 |- 223.201] 1.678

3 | 0.1863 42.8 | 0.322

4 | 0.1809]| 41.2 | 0.312

ORT 40.9 | 0.308

för Bergsund-------

| |

Liljeholmsviken utan- |

Med profven 'i Mälaren den 28 Juli 1874 n:r 51, 52, 55,

hade jag egentligen för afsigt att utröna huruvida det salt-

vatten, som under den egentliga uppsjöperioden blifvit in-

fördt i Mälaren, hinner att genom den motsatta strömningen

under våren och försommaren och genom diffusionen öfver-

hufvud aflägsnas, innan nästa uppsjöperiod inträffar. Detta

syntes så mycket sannolikare, som det första djupvattens-

prof i Mälaren, som jag af en tillfällig anledning hade hemtat

den 29 April 1874 vid Marieberg (n:r 54), hade visat blott

0.47 2» hafsvatten på ytan och 0.49 på 10 famnar, då deremot

det af den 7 Oktober samma år och på samma ställe visade

4.88 ” på ytan och 25.37 på 10 famnars djup (n:r 53, jemför

56, 27). På det följderna af föregående års uppsjö måtte

möjligast fullständigt hafva aflägsnats, dröjde jag med afsigt

med undersökningen tills fram i Juli månad, och ansåg till-

räckligt att förvissa mig att man vid slusskontoret ännu ej

antecknat någon uppsjö för sommaren. Men i stället för det

minimum af salthalt, som jag sålunda beredt mig på att finna,

36 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

erhöll jag den 28 Juli, då undersökningen slutligen gjordes

maximum af salthalt för Mälaren, såsom följande tabell visar,

hvari blott hafsvattensprocenten för profven blifvit angifven:

Djup ÅN ar. Z Utanför Marieberg Utanför Björnholmen

i Nb

famn. | 1874 | 1875 | 1874 | 1874 | 1874 | 1875 | 18741 I6n 1875

| To | SO ETT a ET | 2 Hi07

KG 0,76 1.12 | 0.47 ABB L2: 70 | 1.07 2.20 | 2.52 1) 21:00

[174 4,10 — -— 4.89 — | — Fig VARS —

4 4.45 158 — 4:90 |, + — | da 4.35 | 5.37 1.00

6 8.10 — — 4.93 — — DA id —

8 I 11.25 | 16.10 = 3 Bra al hå El EG 6.74 | 10.187 16.96

10-11 22:22) ata) 0.49" 1 25:37 || 22.33 — ] 19:08 10 | = |

12 = — — 1 20.57 | 20.86 | 48.27 | 22.32 | 21.95 | 45:00

| 14 — — — | 27.38] — | — | 22.35 — —

16 — — — | — — 149.395 | 30.16 | — | 46.27

18 — = ET — JE | TSE KR |

20 — — Af —= EE TDSRG — 1 46.53

Profven af den 28 Juli 1875 visa påtagligen att ett in-

flöde af hafsvatten nyligen egt rum. Man ser nemligen huru

vid Björnholmen salthalten är så godt som oförändrad från

20 famnars djup ända till 12 famnar, då deremot profvet af

den 7 Oktober 1874 på samma ställe visar'ett betydligt och

kontinuerligt aftagande 1 salthalten mellan 20 och 12 famnar,

en följd af de efteråt verkande diffunderande krafternas in-

flytelse. På samma gång visar den relativt ringa salthalten

i ytlagren den 28 Juli 1875 att hafsvattnet under mellan-

tiden verkligen måste hafva blifvit till mycket betydlig del

aflägsnadt, och den nästan fullkomligt lika salthalten, 13 1.12

hafsvatten, från ytan till åtminstone 4 famnars djup från

Björnholmen ända till Stockholm, visar att uppsjö-strömmen

denna gång åtminstone ända från början följt Mälarbassinens

botten och ej inverkat på ytlagrens beskaffenhet. Men under

passagen på bottnen har han blifvit i viss mån utspädd,

såsom man finner vid jemförelse mellan Marieberg och Björn-

holmen. Salthalten vid nämnda tillfälle på 16 famnars djup

vid Marieberg (50 42 hafsvatten, 3.76 hafssalt per mille) är den

största jag inom Mälaren anträffat; den är lika stor ungefär

som den i Augusti 1876 befanns vara i ytan af Trälhafvet

utanför Vaxholm.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:O 12. KT

Med anledning af denna iakttagelse syntes: det mig för-

tjena undersökas, huruvida möjligen äfven vid utström en

bottenström af saltvatten kan under Norrbro gå upp till Mä-

laren. Visserligen hade profven af den 28 Juli 1875 i sjelfva

Norrström, så väl ofvanför som nedanför bron, visat fullkom-

lig frånvaro af en sådan (se profven n:r 44, 45, 46); men

utströmmen hade då varit temligen stark, och det syntes

möjligt att reaktionsströmmen skulle kunna vid mycket lin-

drig utström komma till stånd, äfven om den på ett så

grundt ställe ej kunde utveckla sig då strömmen var starkare.

Jag gjorde derföre den 5:e, 7:e och 38:e Sept. 1876 under

sjelfva brohvalfven i Norrstöm några undersökningar i denna

riktning”), hvarvid jag särskildt afpassade den tid, då saltsjöns

och Mälarens nivåer voro hvarandra i det närmaste lika.

Strömmen varierade i sjelfva verket under denna tid mellan

uppsjö och utström med hastiga ombyten. Som man finner

af dessa prof (n:r 47—50), visade vattnets salthalt icke till-

varo af någon reaktionsström vid någondera tillfället, vid ut-

ström eller uppsjö. Samma resultat erhölls med strömkorset,

som ända till bottnen visade samma ström som på ytan. Då

profvet gjordes den 7:e September, hade en lindrig uppsjö

rådt kl. !/56 på morgonen, hvilken slog om till utström kl. 6,

då profven börjades, utan föregående stillvatten. Ånnu ett

tredje försök gjordes den 8:e september kl. 6 f. m. Under

alla brohvalfven var då en svag utström, som under södra

hvalfvet, der jag började undersökningen, blott gjorde 0.4

knop, men som likväl, enligt hvad strömkorset visade, räckte

till bottnen. Sjelfva ytströmmen stadnade snart alldeles vid

börjande ostlig vind, men ännu gick strömmen ut under det

öfversta ytlagret. Då jag sedan efter några minuter kom

till norra strömfåran, rådde der uppsjö från ytan till bottnen.

Uppsjön började således tidigare i den stora strömfåran än i

den lilla och, enligt hvad jag af erfaren person sedan hörde,

lär uppsjön företrädesvis taga vägen genom Norra Ström-

') Strömfåran för lilla Norrström, söder om Helgeandsholmen, är hela

vägen 10 fot djup, utom nedanför bron, hvarest finnes en bottentröskel med

blott 6 fots djup. Den bredare strömfåran norr om Helgeandsholmen är

något grundare under sjelfva bron än ofvanför densamma. Största djupet

under bron, 11 fot, är under medlersta brohvalfvet. På östra sidan bron

djupnar den åter snart till omkring 16 fot, dock finnes framför Carl XII

trappa ett klippgrund, hvarigenom en bottentröskel af blott 9 fot bildas i

sjelfva strömmens utlopp. Alla de angifna djupen äro hemtade från Stock-

holms hamnkartor och räknade efter lägsta vattenståndet.

58 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN.

fåran, hvarvid kan inträffa att utström samtidigt råder i den

södra, således en reaktionsström på sidan om hufvudström-

men. Vid södra slussen hade man ännu ej den dagen iakt-

tagit uppsjö; att sådan äfven der egde rum visade sig emeller-

tid vid närmare undersökning. De här anförda försöken hade

således ytterligare bekräftat att den reaktionsström, som på

bottnen går fram i saltsjöhamnen, ej förmår framtränga öfver

grunden och förbi förträngningarne i trakten af Norrbro, lik-

som jag äfven funnit den starka reaktionsströmmen i Göta

elf upphöra vid Hisingsbron, hvarest djupet hastigare aftog.

Men på samma gång hafva de gjort sannolikt att inflöde från

saltsjön till Mälaren många gånger kan ega rum, utan att ni-

vådifferensen dem emellan är tillräckligt stor, för att uppsjön

skulle kunna märkas å den vid södra slussen anbragta fot-

skalan, eller öfverhufvud med de der använda enkla obser-

vationsmedel. j

Profserien n:r 58 har jag endast anfört såsom ett ut-

märkt exempel på det fall att salthalten aftager mot djupet.

Förhållandet är tydligen föranledt deraf att ytvatten från Mä-

laren, som genom utblandning med bottenvattnet blifvit sal-

tare, långsamt inströmmat genom någon af Liljeholmsvikens

grunda mynningar och derifrån spridt sig mot bottnen. Den

skillnad i sp. vigt. som ägde rum mellan yt- och bottenvattnet

på detta ställe, utgjorde blott 0.000014, och det är sålunda lätt

begripligt att vattenlagren endast mycket långsam kunde

ordna sig efter deras olika tyngd. Det bör tilläggas att det

saltare vattnet inom Mälaren, såsom kommande från Öster-

sjön, också bör vara det kallare ?), så att man ej har anled-

ning att i det ifrågavarande fallet antaga att vattenlagren

kunde vara ordnade efter sp. vigten, oaktadt ej efter salt-

halten. Dylika anomalier förekomma för öfrigt inom flera

andra af de i denna afhandling meddelade profserier, se t. ex.

n:r 8, 0—1 famn och 910 famnar, n:r 22, 25, 240250 SM

32 m. fl. Det har särskildt blifvit kontrolleradt ati de icke I

bero på observationsfel; i de festa fall härröra de från sal-

tare ytvatten, som öfver en bottentröskel kommit in i en af-

delning med sötare vatten och der småningom spridt sig

mot bottnen.

B RO

2) I Badinrättningen vid Riddarholmen har derföre vattnets värmegrad

vid inträffande uppsjö stundom plötsligt befunnits sjunka med 8” eller någon

snarlik siffra.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 4, N:0O 12, 59

De profserier, som jag den 28 Juli 1875 insamlade från

inre skärgården (n:r 39—45), hade till hufvudändamål att

lemna en bekräftelse på tillvaron af en reaktionsström på

djupet i riktning mot Norrström, hvilken bottenström redan

var sannolik till följe af undersökningen år 1874. För de

resultat jag i sådant hänseende utdragit ur dessa prof har jag

på annat ställe redogjort, och vill nu blott använda dem till en

jemförelse af saltförhållandena inom den inre skärgården vid

olika årstider, för hvilket ändamål jag sammanställer dem

med öfriga från denna trakt erhållna profserier. För profven

vid Blockhusudden har jag af särskild orsak äfven utsatt

differensen mellan hafsvattensprocenterna på närliggande djup.

ÅDEN.

NOMRE

EKMAN, MALARDALENS VATT

öv'pp

UdPNvASsJeE IA

uns 132

ofsddn 27s9u

0829

2819

STga

££'0G

G1'60

P9'zGe

98' [2

UAJTEASJEY 90

umnt 139 ofs

-ddn 49394 w

0986

86'1G

$8'!G

Ive

18:08

736

UDJIVASJEY $$

urna 1392

ofsddu r4savr

69'6G

s8'80

619

UuPJIvASJeU 94

wnr 132 ofs

-ddn 9942 m

upuur

up urpas Uv udp Uurpas

ER OR BU

WBA EA MDS Hog TRT AS

pra ut [oy FI0odrS

250

88 Z

£9'Z

2061

06"0P

r0'0

SUI

18'CG

TOG

6rTL

L9'89

099

86'9P

80'9

r0'9

UuPPNPASJET 94

utnI 132

ofsddn 43040 nenar

GL se BI

SÅ

p8'0

150

06'0

69'T

eT'e

FLOG

8£'0

uafop v4ST04S TIN

p3rpgsr nude uoflsijes

ORC

(2) « 69

7289

2919

8499

2899

LP'G9

81'B

209

88'6C

Pag

91'g

dIPNBASJEU

ta ppnsnydY20[4

08:96 | VN

| ie 0 ee')9 06

850 PerL9 8

160 &L'99 9

£0o'T 1869 FI

082 8L'p9 ol

£s0'g 8529 OT

Bet se 60 8

ög TE"GC 9

85'g 20'NG 7

2606 vö OR ö

sec 0

SudIagr | uapvAsSsjeg 9 FS

uni 433 uofs

-dduw vysaw up urepas | Uttej

GL z sr Ung

| I BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 12. Gl

I en af de anförda serierna, nemligen den från Block-

husudden af den 24 Mars, finner man en plötsligare differens

mellan ytlagrets och det underliggande vattnets salthalt, än

som vid något annat tillfälle här observerats. Orsaken är den

att saltsjön var till större delen isbelagd och således vindens

verkan förhindrad. För öfrigt visar jemförelsen af alla profven

såsom regel att salthalten i bottenlagren varit mindre efter

mycken uppsjö, fastän den i ytlagren varit större. Tydligast

framgår förhållandet af profven från Blockhusudden, som nå

till ett större djup och omfatta 3 olika perioder inom ett

år. Från den tid, slutet af Oktober, då den mesta uppsjön

egt rum, finner man nemligen att salthalten för alla djup

under 6 famnar ökas under den period, då uppsjön enligt regeln

aftager. Då t. ex. för 12 famnars djup hafsvattensprocenten

1 Oktober var 64.g, blir den i Mars 66.3 och i Juli 68.7; an-

tagligen skulle den åter ha funnits nedgå under den derpå

följande uppsjöperioden. Jag har i den allmänna redogö-

relsen för strömsättningen sökt angifva en förklaring till detta

egendomliga förhållande, nemligen att den reaktionsström,

som lugnt och oafbrutet framgår på djupet inom den inre

skärgården under de tider då utström eger rum, bör vara

mer egnad att der underhålla en hög sälta, än en uppsjöström,

som våldsamt sätter in från yttre skärgården och dervid kan

antaga formen af en ytström, hvars vatten blir mycket

utblandadt med sötare ytvatten innan det aflagrar sig på

bottnen. Att ytvattnet deremot af samma orsak skall blifva

saltare under uppsjö-tiden, såsom profven utvisa, är naturligt.

Det är för öfrigt otvifvelaktigt att många intressanta

iakttagelser återstå att göra med afseende på strömförhållan-

dena inom dessa farvatten, innan de kunna sägas vara fullt

tydligt uppfattade. Så t. ex. erbjuda differenserna mellan

salthalterna för olika djup vid Blockhusudden ett anmärk-

ningsvärdt förhållande, hvars orsak säkerligen först genom

fortsatta observationer kan fastställas. Betraktar man serien

för den 4 Oktober, så ser man att differenserna aftaga mel-

lan ytan och 6 famnars djup från 30.92 till 2.99, men att de

mellan 6 och 8 famnar åter stiga till 7.22 och först derefter

kontinuerligt aftaga mot djupet. Eller med andra ord: salt-

halten tilltager ej så, som man skulle kunna vänta då två

vattenlager af olika sälta blandas med hvarandra, nemligen

först hastigt och sedan allt långsammare. Från 0 till 6 fam-

62 EKMAN, MÄLARDALENS VATTENOMRÅDEN. å

nars djup är detta visserligen fallet, men mellan 6 och 8

famnar inträder på nytt ett hastigt tilltagande, som sedan

mot djupet regelmässigt minskas. Detta förhållande får ett

särskildt intresse derigenom att det återfinnas äfven i serien

af den 24 Mars, hvarest man mellan 6 och 8 famnar träffar

en stigande differens?!?). I serien af den 28 Juli vid Block-

husudden saknas prof från 6 famnar, och förhållandet kan

derföre ej för denna serie konstateras; men deremot igenfinnes

det i serierna af den 4 Oktober 1874 för Halfkakssundet och

Högarn, såsom följande jemförelse visar:

Djup Halfkakssundet vid Högarn

famn. 24 hafsvatten Differens 20 hafsvatten | Differens

0 32.39 45.35

2 42.69 10.30 45.10 0.24

| 4 51.69 9.00 49.11 | 4.01

KR: 54.98 3.29 52.77 | 3.66

| 8 60.14 H.16 62.03?) | 9.26

10 62.44 2.30 62.89 0.86

14 69.04 AX 130 6647 FÄR rk |

20 67.07 3 Xx 0,68 67.33 XR |

Den hastiga stigningen af differensen mellan 6 och 8

famnar är här särdeles anmärkningsvärd, och alla tillräckligt

detaljerade profserier inom stora segelleden hafva således be-

kräftat det nämnda förhållandet, äfven då de tagits på helt

olika tider och vid olika stor salthalt hos de beträffande vatten-

lagren. Påtagligen har man således inom stora segelleden

att urskilja icke blott två vattenlager, utan åtminstone 3,

hvilka äro af vissa orsaker på olika sätt bestämda. Men

huruvida orsaken är att söka i en bottentröskel, som försvårar

vattnets cirkulation under ett visst djup, eller i tillvaron af

dubbla reaktionsströmmar eller i någon annan omständighet,

vågar jag nu ej försöka afgöra”?). Det är mig nog att här

1) Differenserna under 14 famnar visa här äfven en oregelmässighet,

hvilken emellertid har kunnat härröra af svårigheten att, då dessa prof togos,

hålla båten på samma plats.

2) Sannolikt felaktigt; blåst gjorde hemtningen vid Högarn besvärlig.

3) Inom Thorsbyfjärden, Stora och Lilla Värtan samt yttre skärgården

råda andra förhållanden med afseende på salthalternas differenser, och anled-

ningen till den inom stora segelleden gjorda iakttagelsen är således tydligen

af lokal natur.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:O 120-63

hafva fästat uppmärksamhet derpå, att olikformigheter i

salthalternas differenser kunna bero af särskildta strömför-

hållanden och derföre förtjena afseende vid hydrografiska

undersökningar.

De hydrografiska förhållandena inom de vattenområden,

som vi här betraktat, äro i och för sig af tillräckligt egen-

domlig och invecklad natur för att uppmana till en fortsatt

undersökning. Men dessutom skulle en fullständig kännedom

om dessa förhållanden säkerligen vara egnad att i flera af-

seenden närmare belysa dem, som i större skala ega rum

inom de Sverige omgifvande hafven. Ty liksom Nordsjön

genom trånga och grunda sund står i förening med Öster-

sjön och Bottenhafvet, och strömmarne inom dessa haf till stor

del bestämmas af flodernas tillflöden å ena sidan och Nordsjöns

nivåförändringar å den andra, så står ock Östersjön 1 ett snar-

likt förhållande till innerskärgården och Mälaren, blott att

vattenbassinernas former här äro mer mångfaldiga och ström-

marnes förlopp derigenom ofta blir ännu mer inveckladt.

Men inom ett så litet område kunna alla omständigheter vida

lättare och med mindre kostnad utredas; här så mycket mer

som Stockholm med alla dess hjelpmedel ligger just vid den

del af området, hvarest undersökningarne företrädesvis be-

höfde anställas, och vid andra vigtiga punkter, såsom Vax-

holm, Furusund m. fl. biträde för observationerna lätt borde

kunna erhållas. Af det arbete, för hvilket jag härmed redo-

gjort, torde tydligt framgå, hvilka förhållanden som vid en

sådan fortsatt undersökning företrädesvis borde uppmärksam-

mas, hvilka punkter som bäst lämpade sig till reguliära ob-

servationernas utförande m. m. Då jag för egen del sanno-

likt ej skall få tillfälle att fullfölja ett sådant studium af

Mälardalens vattenområden, har jag härmed velat fästa upp-

märksamheten på onskligheten och möjligheten af en dylik

undersökning, hvilken enligt min öfvertygelse borde blifva

för den hydrografiska vetenskapen och särskildt för känne-

domen om våra haf åtminstone lika lärorik, som förhållandet

varit med den rekognoscering af området, hvilken nu blifvit

åstadkommen.

— ee rn

Slut-tabell.

Öfversigt af saltförhållandena inom Stockholms skärgård och Mälarens östra afdelningar.

—— nn om ——]/2—--— >-—>—>—->- > ossmmmssTRVVÖÖVNVNEEE-v-—->->e=————————————>—>o————————— > ————————"————————-72 9222H28 8T «8 Z8 > —

Djup

nar

060. Rd TOR FER ANS INDIE EANES

Ho oR HR oo

SS RB WwW Oo

| 18

Stockholms yttre skärgård

Stockholms inre skärgård 4:e Oktober 1874

Mälarens östra förgreningar, 17:e och 18:e Oktober 1874

Mälarens östra bäcken, 18:e Okt. 1874

Södra inloppet Norra Tiga Dess sidoutgreningar Stora segelleden Utloppet Nordvestra segelleden Sydvestra segelleden Södra Björkfjärden Prestfjärden

Ira | 3 AES 6 JT 2 ER | Oc 10 | 11 12 13 14 To [Ee 17 18 19 20 2 | 22 23 24 25 26 2 28 | 29 30 31 | 32 38 34 35 | 36

fam- | 182776 183776 18276 | 1837 76 | 187,74 | 183276 RE I an 187074 EA 2 2 - ET SG 187074 28 ES a Ra | då al sla & 2. SINE ä 32 a le =S S 2

sel a Risker CE | & Jäfal AR ol a Hö | fal EE SE gös a | alla | ÄTA RR

2 a a AE el SE | EE) EES sea es a gä Hades a SOÖEERE ERE Söee ER

EE EE EN RR a 1 a RA EE EE ES

B1.oz | 79.15 | 79.06 | Tö.19 | 78.55 | Ars | 51.36 | 64.14 | 61.25 | 53.48 | 44,42 | 42:23 | 45:34 | 32.39 | 15.32 | 14.55 9.24 3.16 2.10 2.52 1.06 | 0.86 0.66 0.62 0.48 2.40 4.81 | 7.68 8.84 Ta4 | 0:82 125 | 046 | 0:69 1 0:87 | "0:88

-— — | — | 6406] — | — |-— |] — | — | 34.85 | — | 15.84 | 30.3 = nr — - — | —|—|— 1! —

8l.s4 | — | —— | — | 78.55 | 74.24 | —— | 64:09 | 63:95 | BJ4 | — | 42:39 | 45.10 | 42.69 | 46:v4 | 46.20 | 54.46 410) — 1.10 | 0.84 OB 3.16 5.06 | 8.29 8.80 755] — I] —/— 1 —!—I=—

| 64.18 | — == SN ON SN EAN BR SS == | Se nan

81.85 | — — | —"- | 78.61 | 75.27 | — | 75:19 | 75.906 | 54:46 | 45.34 | 47.36 | 49.11 | 51.69 | 50.02 | 50.40 | 57.92 4:45 | — 5.37 4.36 | 0:90 0:65 | — | — 4.93 6.66 | 8.88 8.82 7.12 | 0:79 ll — |! —! —

| - | 70] — 1 — = == | = NV Br = abe l ro Ez == MA AE I er nn rn

82.33 | — | — | — | 78:61 | 76.82 | — | 77.39 | 77.25 | 59:62 | 53.26 | 53:84 | 52:57 | 54.98 | Bs | — | — 810] — | — 9:40 | 542 | 069 I — sk |) fald BR SIN SCR se NR RN

= = 77.533] — |] — | —-- | — | —= | 57.85 10:50 | — --- SÖN = =

8250] — | — | — | 81.43 | 79.23 | — | 78.23 | 78.92 | 64.61 | 61.15 | 59.71 | 62:03 | 60.14 | 59.53 | — = öblgs 0 RN (GR 6.357 | -— ER 0:89 8.82 | 9.08 8.88 9.37 | 0.77 EDS OG DA fe RE

UN lär ra SE nee | == | = 1 OL = rr RN är a LE ad

83.53 | — | — | — | 82.91 | 81.64 | —— | 78.13 | —— | 66:41 | 63.06 | 62.34 | 62.89 | 62.44 | 62.58 | — | — | 22.22 | 22.38) — | — | — | 6.84 | — | — | 17.24 | 10.21 | 22 | Jac | 10:04

83.88 => 82.34 - SEN GEES EE rg | kg = gt EE | mer obe SSE) SEE Bree Og SER RN

BATBON i 08582 I 1120:550 | 980:550 169 631750 63581 66:27 | 65:04) 65is1 - = | = = = =— || 22:50) 1848 | == ==

Arg fr fn i sG sa a EI - 66.12 em - | — | 22:88 | 1876 | — | — | — | 101 | 1891 0981 (Eid =

85.18 | — 88.52 | — | — | — en | FE ES ES EE (ög rn ES EEE | B BLOG) - - 200 Er er AO ln

8542 |] — | — | -— | -—— | 83.86 | — | 81.48 | —- ESS) — Hets reTorminetee ENE EE = = as = - — ET ar ES ISE = T 0.33

85.16 = = 89.23 = = Sa 2 satt = SI -) — 7880 OR sr ene

86.04 AG lat || ba |) SVE NE Brösrlrhas 2 4 = & = - 15.50 I eU Li r Sl TR NR

SE AT f2 = 3 GE RS e = 16.96 137 len

5 SS NES BN |) EEE OA GS = | — | — : ra Fal NEN

EZ ; = — ES | 02001 0880 = SETS

5 | AE EN a a SNR FE ER

2 MR Zz = = = = SSA = I

- — = ola 3 0:88. | 0:88 =E ISM AR Au Mn

Bihang till K. Sy. Vet.-Akad, Handl.

BA. 4. N:o 12.

Djup

fam-

nar

Oo MW NN RT MB VW MOS MH

- RR RR HR

STR MSM OO

- I

«€

ET Viv

pra fire

ba I

gasa :

ev GÅ AST

badil ART

: l

blesag »

”v

LL ,

Å LJ

25 |

- u

”

' ps -& ä sma

i hå jö ac å Nå i ev

; SKO Sf Er EL SPE NS VO ARN. a

a ye & (

Xx SE outer

f EXg' a

ö '

Så

vet Mn

v rn

b MEN Le

- H.0e

ERT

Ägg ra

: « 4 (de br

' +

! ;

Å a

- Spa

- >

före FRA

- oe RA

ATS

MAT

[BEGÅ

'nå

AR R

nrg

BR RNE oe

Kode lg ae

PR SAT

i Ung FEV fö Le A (å Sör

per po

Arg

odd Yes SALoks

ÅT

då an

(

Upsala

Å. Handl: Bd.s

Binang till K Vet. Ak

Ysunds an| , -

ann

Öfversigts karta

öfver

MÄLAREN

STOCKHO LMS SKÄRGÅRD.

Scala: 300.000

Enköping

mens betyder rullstens asar.

SNorxalf

jäser -

| Yayärien, E

AO SN

c mr AN SS SN .

Nta NER

CN EN AVE Bö de =

RR For

SE ST TS DS

EA an landet CSI landets

SA = Dr

ND ar se

re rg

Mariefred / Fa

Hjelmaren —T

El J

Söder, a R

PRESS i” &

2 dt D La a Va AR 5;

: 2 TT rn Na Föungfru fa KN

HH Dalarö I Hjarden sg,

å H i (Vd

i ;

Central tryckeriet, Stockholm

a 2

SG ötö

Tafl. T

arädå en

0 LL

LINA

108)

Munsö

SI 6

26 MA

13 2

22 N SEN

X 1

L 4 .

Ju SN

| JAS

168

12 13

f vy 1313

( Dj sx (

Kurö - 20 I

ÅG n i

NÄS so AN 19

Nr Bj örköX /

16 JN RN 1” 2» I

”n NN z 4 17

Pinqst (a, 3 Ua

< 3 j 14 2

2 1343

2 LIE > NN

10 4 ArMidsommar 16 18

3 17 in

Ork SÅ ELR den i

4 6

2 13

22 x

iv 18 20:18 17

22 A RAA

N 2 4

d C 2 FA

[Cd

maa 20 pA

| 4 /

(q 2

SS j

23 26 MM pF

xx Bornhuhud

AA 25 v

— <q

a SE Pad

Na y

NAISTIRARS |

| d

AN NA KN N

SN SYN

UNESN INA

PS NASNE ENG

RR Sd

a SES =

3 famn.

BANG ” Lölsta

13 d

Löftstala o Kiddersvik

färde

- jär SA

Hlamné.

BITNA

2 UTN

= 4

SN 2 NYduppslröm SINE

il / i

NR = 1 famn

Ekerö kyrka

& YA,

fä cd Mm

7 A

FS AA 10

EX LE

I Satte >

——A

" Sr

TS 3

Ne g

> 138 ) AR kanns

6 10

Jungfruholm.

5 H

åå 0

2 P 0 (UR Sh) SMULA

$ 10 x Ä LON) es så

i N

(SS 3

ÖNS 3 6famn G

Ned Hallanda 5 |

)

Mer

RES

NIE

SOT

Stockholm

SÅ

fr” 20 SA

Karla

öfver

MÅLARENS ÖSTRA BACKEN

och förgreningar saml utlopp.

Scala: 100, 000

Alta djupsiffror betyda Svenska famnar.

CSE betyder bottentrösket, hvars största djup finnes

angilvet. bredvid a land.

+ betyder ställe hvarest djupvaltenprof blifvit hen.

tadt den 17 0.18 October 1874.

Central tryckeriet, Stockholm.

————— —..!t = = =2=2oxx

K Vet. Akad. Handl. Bd.<. NER. SE One

| Rd a = Tisterholmen >) (EINER i

Karta (SN ;

öfver NE ) Nav?

Bihans till

(FILES SSG 13 ROSEN IRS

sTTÄlhafvetss EG

8 ST Vv 25

.” o NE f J SSE SS Z I ( £ Ed 2 ; N äg N 5 Gå

- ÄN RE då i z GG LR ( YA er ol KUKSajune KORS S

PW å. | GS dd | Ån d = d 3

STOCKHOLMS INRE SKARGCARD FER a BD SN

ÅR fi 4 SE NN 16

och Mälarens utlopp. (NITTON [SA SE NE fakmn/ ve HR 2

A = 34 = å AT 27

Scala: 100.000 sa Stora” 4 S S Nu RE S )

; ( TE NN NE s Iredsiksborg

Sdamimn af sprängsten

Moa

ac af ER Velyder bottentröskel, hvars största djup St LANTA sve er cn 7 UAE

5 0 Zz ; 5

i lamnar funcs angiket bredvid. 5 q Vän ol 2

Z + betyder ställe hvarest djupvattensprol > SR SR

NY de ” va Va &

GY Yap :

3 4

z é Nn - fanns”

UP Uf öntate! ären 1814-1876, SS ASS ÄRA En

| SA i

A >. Iam; N 8

Rindö Or

12 i: 7

7 , s NE INA

10 2 5

o Ö MLS

" JEN oa ST 12

d [M 9 SS Solo

EKA nsö Ar AN

2 är

SS vå FOREST WH

108 AS SE I e

SN SR Nr Tynningö AR SA 5 -

pA 5 Fd co SYS STR

SISVIEG 8 I 10. 23

15, 17 2 OL An HS DN

= SÖ REV ä

TARA ES NS SENT 5

a =

A DA å 25 ETT 105

s 15 sn we 2 ITIS p

7 Ho i OAS oh 15

; SS 0 AE FÅ a 5 RO vo Ez

NN S 2 R2 = ” 15 3 Prong

7; 20 mm AMögarn 17 16 ER SV 0 SY FnneN,

” 3 CA UF AAA 7

Yhorsby”

SS en at AA

I fb dd dl AR DO OD [ a

N V

28 2

mode (es

Orminge Landet

/ Hasseludden

«2

LJ / 20

ES akan

AL vkudden

sfogrund s it SR

SJS NV > ERE

FENA 20 K

URINET ja)

[re järn Hägerstens udde

Fogel JE PLO

Central tryckerist, Stockholm.

BIMANG TILL k. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 4. N:o 99.

ASKVÄDREN I SVERIGE

1011 —187.

H. HILDEBRAND HILDEBRANDSSON.

MED TVÅ TAFLOR.

MEDDELADT DEN 14 MARS 1877.

STOCKHOLM, 1877

P; A. NORSTEDT & SR

EONGL, BOKETEYCKARE,.

Få jä! i ini sin

nee pdigigt i på FREE

4 ; | é er

Å FÅNS TRA SN

M ST AM a 2

HEN . SE AL

Me -

ved

pe Å Å

i hh

-—

D:. studier öfver åskväder och deras utbredning, som 1864

organiserades af LE VERRIER i Frankrike, och som derstädes

allt sedan fortgått, blefvo redan 1867 af Mon upptagna i

Norge. År 1871 lyckades det mig, att genom Kongl. Hushåll-

nings-sällskapen äfven organisera dädika 1 Sverige. Förslag

Härom väcktes den 26 Januari nämnda år i an läns säll-

skap och blef af detsamma antaget. Sällskapet vände sig

genom ordföranden, Landshöfdingen Grefve HAMILTON, derpå

till de öfriga sällskapen i hela riket med uppmaning att del-

taga i det började företaget. Inom tvenne månader voro

observatörer i alla länen utsedda, med undantag af Vesterås

län, hvarest verksamheten först begynte med Augusti 1871,

och Hallands, hvarest den först ordnades med början af 1372.

Stationernas antal uppgick vid sistnämnda tid till nära 400 i

hela landet. Utom iakttagelser af åskväder anordnades äfven

sådana af isförhållandena i sjöar, floder och vid hafskusterna,

och af frostnätter. År 1873 begynte äfven iakttagelser öfver

de periodiska fenomenen i växt- och djurverlden. Rapporter

öfver samtliga dessa slag af fenomener inkommo dock ej från

alla stationer. Åskv dersobservatlo ner inkommo år 1871 från

SOSTST2 fr. 230873 rr. 230, 1874 fr. 1538 och 1870 fr LTL

stationer. För hvarje slag af iakttagelser utsändas formulär-

blanketter!) från observatoriet i Upsala till observatörerna,

hvilka sedermera återsända dem ifyllda med posten under

Observatorieprefekten, Professor G. SVANBERGS adress. För

denna korrespondens har Kongl. Maj:t i nåder beviljat porto-

frihet.

Af de sålunda insamlade åskvädersiakttagelserna har en-

dast resultaten för första året 1871 hittills publicerats”). Ur

1) En kopia af en sådan blankett är här bifogad.

2) HILDEBRANDSSON: Om Äskvädren i Sverige år 1871. Upsala Univer-

sitets årsskrift 1873.

4 H. H. HILDEBRANDSSON. ÅSKVÄDREN I SVERIGE 1871-1875.

detta arbete framgick omedelbart en bekräftelse af de resultat,

hvartill man kommit i Frankrike och Norge. Äfven hos oss

förekomma åskväder af två väsendtligt olika slag, hvilka af

Professor Mon betecknats såsom hvirfvelåskväder och värme-

åskväder.

Det första slaget, eller hvirfvelåskvädren, stå såsom

bekant i närmaste samband med hvirfvelstormarna. De upp-

träda hufvudsakligen på deras främre sida och fortgå med

dem öfver jordytan, med en hastighet, som är i hög grad

olika vid olika tillfällen, men vanligen uppgående till 35—50

kilometer i timman. Flera kartor utvisande dylika åskväders

gång öfver landet åtföljde ofvannämnda uppsats och såsom

exempel på dylika fall finnas äfven här bifogade kartorna

I—II. Dessa kartor förfärdigas på följande sätt. För hvarje

station tages mediet för åskvädrets början och slut. Alla de

sålunda funna tiderna reduceras sedan till Parisertid och in-

föras derpå på kartan. På denna uppdragas derpå linierna

för lika tid. Dessa timliniers afstånd visa nu den hastighet,

hvarmed åskvädret fortskridit, och deras längd anger åskvä-

drets bredd.

Det andra slaget, eller värme-åskvädren, uppträda dere-

mot sporadiskt, hufvudsakligen på den varmaste tiden af

dagen under sommaren. De kunna stundom på samma dag

utbryta på en mängd olika ställen i landet, men hvarje ser-

skildt åskväder har vanligen en högst ringa utbredning. Dessa

båda slag af åskväder förekomma äfven på de Franska åsk-

väderskartorna och det senare slaget benämnes ”orages érra-

tiques” af FRON, som haft utförandet af dessa arbeten på

Pariserobservatoriet sig ombetrodt.

Emedlertid har jag redan i min ofvan nämnda uppsats

påvisat, att åtminstone i Sverige ingen skarp gräns kan upp-

dragas mellan dessa båda slag af åskväder. Båda slagen före-

komma nemligen ofta samtidigt i närgränsande trakter af

landet. Vid starkare barometriska minima, i hvilka den upp-

stigande luftströmmen är ganska utpräglad, visa också åsk-

vädren en stor regelbundenhet i sin fortskridande rörelse.

Vid svagare depressioner åter verkar hvirfveln mera såsom

underlättande lokala åskväders bildande under den hetaste

tiden af dagen och på de lämpligaste platserna. I detta fall

kan någon regelbunden fortskridande rörelse lika litet spåras,

som vid de egentliga värme-åskvädren, som uppträda under

de perioder af hög temperatur, som under sommaren oftast

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:0O 18. 35

åtfölja de höga lufttrycken. Öfverhufvud äro värme-åskvädren

hos oss talrikast, hvilket äfven framgår deraf, att åskvädren,

såsom här nedan skall visas, hufvudsakligen förekomma under

den varmaste tiden af året och af dagen. Deremot äro åsk-

vädren under senhösten och vintern, då hvirfvelstormarna äro

talrikast och bäst utpreglade, hos oss högst sällsynta före-

teelser. Detsamma gäller enligt Professor Mon äfven om

östra delen af Norge, under det att ett motsatt förhållande

eger rum på Norges vestkust, hvarest åskvädren äro sällsyn-

tare under sommaren, men deremot hvirfvel-åskvädren under

den kalla årstiden äro både talrika och häftiga. Olika år för-

hålla sig dock åskvädren 1 detta hänseende hos oss olika. Så

voro under den kalla sommaren 1871 hvirfvel-åskvädren ovan-

ligt talrika i Sverige, det följande året 1872 åter uppträdde

värme-åskvädren synnerligen allmänt, stundom åtföljda af ovan-

ligt häftiga hagelbyar, som på många ställen förhärjade skör-

den och förorsakade skador, såsom t. ex. det fruktansvärda

oväder som den 25 Juli rasade öfver Upsala, och hvarunder

mer än 5,000 fönsterrutor inslogos i den vester om ån be-

lägna stadsdelen.

Att såsom i Frankrike studera och kartlägga åskvädren

för hvarje dag medförer högst betydligt arbete och dryga

kostnader, hvarföre det svårligen för det närvarande låter sig

göra hos oss. Ändamålet med närvarande uppsats är derföre

endast att meddela en statistik för åskvädren under de första

3 år, som förflutit sedan dessa arbetens organiserande. Åsk-

vädrens och de dem åtföljande fenomenens talrikhet, samt sättet

och tiden för deras uppträdande äro vigtiga faktorer i ett

lands klimat, och vi våga derföre hoppas, att följande bidrag

till vinnande af kunskap derom ej skall sakna intresse.

Innan vi öfvergå till vårt egentliga ämne, förutskicka vi

följande anmärkningar. Såsom åskvädersdagar hafva vi, i öf-

verensstämmelse med beslutet på meteorologiska kongressen

1 Wien 1873, endast betraktat de dagar, på hvilka åskan på

den ifrågavarande stationen blifvit hörd. Hvad som skall be-

traktas såsom ett åskväder är stundom, då flera sådana på

samma dag passerat, ej så lätt att afgöra. Stundom hafva

närliggande stationer uppfattat saken fullkomligt olika, i det

att några hafva betraktat alltsammans såsom ett åskväder och

endast angifvit början och slutet af åskan under dagen, andra

åter hafva, så snart några minuter förflutit mellan knallarna,

6 HH. H. HILDEBRANDSSON. ÅSKVÄDREN I SVERIGE 1871-1875;

ansett att ett nytt åskväder börjat och sålunda hafva stundom

på några stationer ända till 5—6 åskväder antecknats på samma

dag. Stundom då fråga är om hvirfvelåskväder låter saken

afgöra sig genom åskvädrens kartläggning, eljest har i all-

mänhet endast då ett nytt åskväder ansetts börja, då uppe-

hållet varit större än en timme.

Hvad kornblizt beträffar, så hafva observationerna af dy-

lika ej upptagits vid de följande beräkningarna. För vår del

äro vi dock fullt öfvertygade, att kornblixtar ej äro annat än

återskenet af aflägsna åskväder. De fall. då sådana berättas

hafva observerats t. o. m. 1 närheten af zenith, torde sanno-

likt enklast förklaras genom succesiva reflexioner. Åtmin-

stone hafva vi knappast funnit ett enda fall under de ifrå-

gavarande fem åren, då vi ej lyckats finna åskväder på när-

mare eller aflägsnare stationer samtidigt med och i samma

väderstreck, hvaråt kornblixt någonstädes antecknats. Ett

synnerligen vackert exempel härpå föreligger från den 22

Augusti 1875. Under loppet af eftermiddagen hade ett ganska

starkt åskväder gått öfver Upsala och Vesterås län i riktning

från N.V.—S.O. Samtidigt gick ett annat söder om Mälaren

från V.—O. Öfver Upsala passerade detsamma kl. 4 t. 10 m.

— 5 t. 30 m. ce. m. lokaltid. Samma afton, då det började

mörkna, visade sig på nästan alla stationer norr om Mälaren

i de nämnda länen utomordentligt praktfulla kornblixtar i SO.

och på stationerna i Nyköpings län från O., hvilka fortforo

långt inpå natten. Himlen var fullkomligt klar, endast från

ett par stationer i sistnämnda län syntes tvenne moln nära

östra horisonten. Kort derefter erhöll jag af en slägtinge,

Fru ELIN HILDEBRAND, underrättelse, att hon samma natt un-

der ångbåtsfärd från Westervik till Södertelge från kl. 6 e. m.

till 3 f. m. sett ”nästan oafbrutna, utomordentligt praktfulla

kornblixtar i NNV.” Vädret var synnerligen vackert, him-

len fullkomligt klar och en stor del af passagerarne hade

stannat uppe på däcket, för att njuta af det präktiga skåde-

spelet. Samtidigt på aftonen utbröt öfver Jerna station i Ny-

köpings län ej långt från Östersjökusten, belägen just i den

punkt, mot hvilken de båda ofvannämnda åskvädren fr. NV.

och V. konvergerade, ett ovanligt starkt åskväder. Hagel af

nära !/; tum i diameter föll i sådana massor, att stora drifvor

lågo qvar följande dag. Ovädret drog sig sannolikt ut öfver

stersjön.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 18. 7

På samma sätt syntes det åskväder, som den 9 Aug. 1871

på e. m. drog från Norge genom Jemtland och Westernorr-

lands län och nådde kusten mellan Örnsköldsvik och Sunds-

vall kl. 11 e. m., såsom kornblixt ända ned till Forsa i Hel-

singland. Samma år den 16 Juni på aftonen åskade på Ny-

gård på Gotland nära Wisby. Samtidigt syntes kornblixtar

JANNIpå Östergarn på öns sydöstra kust. Det vore lätt, att

mångdubbla dessa exempel, men de anförda må vara nog.

Slutligen hembär jag min tacksamhet till Amanuenserna

vid observatoriet, Docenten H. HAMBERG och Kand. A. RUND-

LUND, hvilka godhetsfullt åtagit sig beräkningarna, den förra

af årgången 1872, den sednare af iakttagelserna från 1873.

1. Åskvädrens talrikhet i de olika länen.

I följande Tab. I. äro för de olika länen beräknade me-

deltalet af åskväder, som under de serskilda åren iakttagits

af hvarje observatör. Dervid hafva Skåne och Blekinge, samt

Halland och Bohuslän sammanslagits. I Westerås län började,

som ofvan sagdt är, iakttagelserna först i Augusti 1871, hvar-

före det i denna tabell måst uteslutas för nämnda år. Ob-

servatörernas antal i Linköpings län har beklagligen under

alla åren varit alldeles otillräckligt, hvarföre resultatet måste

betraktas såsom högst otillförlitligt.

leon

Län. 1871.| 1872.| 1873. 1874.| 1875.| Med.

NOcrDätrenar em ov MiG ENNART ggn 6,29 | 7,40] 9,33! 4,75) 6,67) 6,89

Nesterbobten sr HL 02. SMA IL | 4,81 | 7,90) 7,64] 5,75) 5,14) 6,25

MesterHorrlands. =. oc a. fisk AES LE | 3,40 | 8,00) 6,60] 7,17) 8,00) 6,63

(Ok asanag SIREN KER INA RIE 4.85 | 7,20) 5,64] 3,18) 7,68) 5,70

(ETENO TR BR ee 20 24 KA AN Ltd hl BAD 5,90 | 9,70) 8,00) 10,17) 14,38) 9,63

LG AAA srvlild. AT 043 IRAR ls 4,72) 9,70] 6,40) 4,821 12,80) 7,69

[Sosse SSA FOR TA PESON FEK 5,41 | 14,00] 6,45) 5,56) 7,18) 7,72

(I iafel a (oINTt jer SRS 8 NINE BIN AE SN cr 4,50 | 11,90] 3,70) 4,60) 6,57) 6,25

fNsdlen DU 2 AR ETS IE ra OR SERA cs ERA 4,60 | 17,50] 8,14] 5,86) 9,50) 9,12

BIR TIKO BAL LL SÅ La bra ala rea oe 5,53 | 14,40] 8,62) 6,50) 8,50) 8,71

Mermlandsdt. stf OK tr flera 5,44 | 18,30) 8,89) 9,20|10,50) 10,47

SITA NAD OLRS Ge FORE ATL 1 STL 5,89 | 22,30) 11,33] 6,83) 9,25) 11,12

HjlfS borgö öar to bir SNR! år 8,77 | 22,00) 13,57) 8,60) 12,50) 13,09

Bö hus” OCH Hallälld8:<.ccs.scsooo-sco Cops (5,20)| 17,70) 13,13) 12,14| 10,00 | (11,63)

8 H. H. HILDEBRANDSSON. ÅSKVÄDREN I SVERIGE 1871—275.

Län. 1871. 1872. 1873. 1874.| 1875] Med.

Tin ko pinga 32 K os TSAR NR da 4,40 | 10,60] 4,67) 4,00) 6,33) 6,00

| JODKD PIN ES oo sa TRE Re ene 7,23 | 16,40] 8,64) 7,36) G,71l 9,27

| UKFONPDEP ES ksn ee SL BERO SN Sa NE 6,08 | 16,20! 11,55, 7,43) 11,67! 10,59

| FERIITAr pero ra kg Fa Bel nat SN SRA ECE 9,14] 4,00 Ad 8,39

| IBlekingen och iokåne:s så oe et 7,90 | 13,70| 16,47| 10,78) 8,78) 11,53

| Gotland Ka rrtsT Arr BAN RANE TR 5,06 | 11,20] 10,25] 2,50) 7,67] 7,34

| SVESTEr AGE SoA INS Bala Lal — |17,70] 14,00 al 9,60 (12,10)

Af denna tabell framgår tydligen, att åskvädren varit

talrikast i de sydligaste och sydvestligaste delarna af landet

och aftagit mot norr och öster. Detta framträder ännu tyd-

ligare, om vi beräkna medeltalen för större distrikter. I näst-

följande tabell II. hafva sammanställts resultaten för landets

tre hufvuddelar. Siffrorna 1 denna och i tabell III äro ej

medeltal ur Tab. I, utan direkt beräknade.

Tab

Län. 1871.| 1872. | 1873.| 1874. 1875. Med.

Norrland

SVOR LAN ost da een a AA SER 5,04 | 14,30] 7,93) 6,09 | 9,00 | 8,47

(ENTER Våler La Ma AD LR ON SR RS 6,81 | 16,00] 11,97] 7,61 | 8,95 | 10,27

Åskvädrens antal hafva således aftagit ifrån söder mot

norr i högst betydlig grad.

I Tab. III. har jag ordnat landskapen i Svea- och Göta-

land i följande grupper: 1) Sydligaste delen omfattande Skåne

och Blekinge; 2) Vestra delen omfattande Wermlands, Skara-

borgs, Elfsborgs, Bohus' och Hallands län; 3) Medlersta delen

eller Falu, Örebro, Upsala, Westerås, Jönköptans och Krono-

bergs län; 4) Östra delen utgörande Östersjökusten eller Stock-

belek. Nyköpings, bekorinpr och Kalmar län; samt: 5)

Gotland.

JENS 00

fkudadel 1871.| 1872.| 1873.| 1874. 1875. Med.

Sydligaste. tuttugdt un 0 dash 7,90 | 13,70) 16,47| 10,78) 8,78! 11,53

Jfr NS PSD, SUR 0 SAR 1 6,54 | 19,80] 11,84| 9,351 10,35] 11,58

30 [20 0 Ke hö M SEAN RE kd 7 Bal 3 ort SRA 5,70 | 14,20] 9,04] 6,40] 8,79) 8,88

OBtrak os OK St AA TIAERE Len 5,45 | 13,90] 6,74] 4,73) 7,86) 7,74

(ET efekt Na ÖRNEN SE SRA SNRA oa ALT SEN 5,06 | 11,20| 10,25) 2,50) 7,67| 7,34

ESS SEE. SITE TG eva 5,13 7,50 2.4) 501 | 8,51 | 6,95 ;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 18. 9

Vi se alltså att antalet är störst i de södra och vestra

delarna och aftager mot öster och norr.

I sitt arbete öfver nederbördsmängden i Sverige”) har

Professor RUBENSON uppvisat, att om man uppritar linier från

SV. mot NO. öfver landet, så faller största nederbörden längs

en sådan linie dragen från kusten af Kattegat till granskapet

af Gefle vid Bottniska viken. Det är lätt att af Tab. I. se

att de län, som ligga omkring denna linie äfven öfverhufvud-

taget utmärka sig för ett stort antal åskväder. Taga vi nem-

een Hedelislet af de i denna tabell inskrifna värdena för

Gefleborgs, Falu, Upsala ?), Örebro, Wermlands, Skaraborgs,

Elfsborgs, samt Bohus och Hallands län, så erhålla vi 10,01.

Deremot gifva Norrbottens, Westerbottens, Westernorrlands

och Öslersundk län 6,37, samt Stockholms, Nyköpings, Lin-

köpings, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län,

samt Skåne och Blekinge 8,56.

Utan tvifvel äro dock fem års iakttagelser för få för att

derpå kunna grunda en tillförlitlig jemförelse mellan de olika

länen i detta afseende. En sådan jemförelse vore utan tvifvel

af vigt, serskildt för de på flera ställen i landet under bild-

ning varahde assurance-bolagen mot hagelskada. Med den

ringa freqvens åskvädren öfverhufvudtaget hafva i vårt land

förde dock många år förgå innan en fullt tillförlitlig statistik

1 detta rss kan vinnas. Ånnu svårare lär. tydligen

förhållandet, om man vill med hvarandra jemföra olika di-

strikter i samma län. Riktigast synes oss derföre vara, att

låta ett bolag omfatta så stor del af landet som möjligt, helst

hela riket, och ej, såsom nu dessvärre är fallet, vara till sin

verksamhet inskränkt till ett enda län. Dels är nemligen klart,

att förlusten blir föga känbar, om den fördelas öfver hela landet,

då den deremot torde understundom blifva temligen tung för

ett enda län, dels torde de i Tab. I. angifna talen för åskvä-

drens freqvens i hvarje län tillsvidare vara en någorlunda god

mätare äfven på den sannolika risken i de olika länen. En jem-

förelse mellan Tab. I och X (sid. 21) visar ock en temligen god

öfverensstämmelse mellan åskans och haglets freqvens. Utan

tvifvel torde fortsatta arbeten, såsom ofvan påpekats, sanno-

likt komma att i någon mån förändra länens inbördes ställ-

!) K. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Bd. 13, N:o 10.

2) Westerås län är uteslutet, emedan iakttagelserna under första året

der voro ofullständiga.

10 HH. H. HIILDEBRANDSSON. ÅSKVÄDREN I SVERIGE 1871-—75.

ning i afseende på deras åskväders-freqvens. Dock synes det

troligt, om vi med hvarandra jemföra de serskilda åren i ta-

bellen, att de för dessa fem åren vunna resultaten kunna

betraktas åtminstone för detta ändamål såsom approximatift

riktiga. — Slutligen vilja vi varna för den åsigt, som både

enskildt och offentligt uttalats, att nemligen det för inne-

byggarna i vissa trakter vore öfverflödigt att assurera sin

egendom mot skada af åska och hagel, ”emedan sådan skada

i mannaminne derstädes ej inträffat”. Visserligen är det i

andra länder uppvisat, att vissa trakter äro mera utsatta för

dylika olyckor än andra, stundom närliggande, men svårligen

låter det på förhand antaga sig, att någon viss trakt vore

derifrån alldeles förskonad. I ett land som vårt, hvarest åsk-

vädren äro jemförelsevis sällsynta företeelser, är det dessutom

lätt att inse, serskildt om man besinnar, att de åskvädren åt-

följande hagelbyarna hos oss äro af ringa utbredning, att ofta

flera decennier i medeltal komma att förflyta emellan två

olyckshändelser på samma ort. Man kan således ingalunda

sluta deraf, att man länge blifvit förskonad, till att man alltid

skall blifva det. — Vi hafva något längre uppehållit oss här-

vid, då denna fråga just utgör en fråga för dagen inom flera

K. Hushållnings-Sällskap, och vi erhållit talrika förfrågningar

såväl från dem, som från enskildt assurance-bolag om vår

åsigt i densamma.

2. Åskvädrens årliga och dagliga period.

I föregående tabeller hafva alla iakttagelser, vid hvilka

åskan blifvit hörd medtagits. I och för bestämmandet af åsk-

vädrens dagliga och årliga period äro blott de iakttagelser

begagnade, hvarvid tiden blifvit med tillräcklig noggrannhet

bestämd. Då flera åskväder blifvit antecknade på samma dag,

gäller hvad ofvan härom blifvit yttrat. För den dagliga va-

riationens bestämmande har för samtliga observationer medel-

värdet tagits mellan åskvädrets början och slut. Dessa tider

kunna antagas vara de, vid hvilka åskvädren varit stationerna

närmast, och det är dessa, som äro sammanställda i Tabb.

V öck! VE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 13. 11

Tab. IV. Åskvädrens årliga period.

SIC

[Hdy

utTeg

1dag

AON

Å AS [a] =

Mar

1). Norrland.

iF 0 0) Oj O- I 41 166) 88 Ol Ol Oj Oj 269

RA. 0 0 2 ol 28 132] 226) 24/ 22 1 2/1) 438

öv RANE ÖkOK Orolig 159) 39) 1 16) 1300, 437

Tog RR iLO ROTH) 109) 36 8 14] 010 234

Oder oil 0 o 17 67 108) 120] 2 1 10 312

Summa...| 1|:1|: 5| Oj; 72|.414| 743) 385) 48| 17| 311] 1690

2). Svealand.

2LD AE ar RR 0j 0) 0 O| 16| 60) 2111 107 15) Ol Oj Ol 409>)

3 Gy AO 11 0) 11-10) 137] 266) 408) 238) 182) 11 1 0) 1245

i1050-(AANN 0 0 0 0 13) 243 86) 194) 8624] Ol ol 646

EA Ada 29 (RT RA RO ISA IGN ES Fal 010) 320

ji LES AGS) är 11) 208) 1-0) 0101-550

Summa...| 5| 1| 3| 12| 235| 716) 900) 898) 34356) 110) 3170

3). Götaland.

a ej Oj 7| 1| 20) 161| 322 1101 81 1 31 Ol 706

Ios PARA 110) 0) 67) 189] 375| 343) 129) 254) 31 24 O| 1413

f2o VAAN 10 0 2 521 207 193) 265) 227156) 2/7) 1012

SS ARA Hd TOG BS 18 vaRrRES NG 0) 15

[SEUDEr OR oo oo oh 41] 86 93 222 101 5 OO) 457

Summa...| 3| 0| 7| 76| 335| 882) 1129] 798) 637) 99) 30) 7| 4003

| 4). Hela landet.

|1871—75......| 9 2 15) 88) 642| 2012) 2772) 2081| 1028/172| 34| 8 8863

”) Vesterås län, hvarest iakttagelserna först började i Augusti 1871, är ej

här medtaget.

Af denna tabell framgår, att åskvädrens talrikhet är störst

under den varmaste månaden Juli och att vinter-åskväder äro

1 vårt land sällsynta företeelser. Det visar sig ock, att ju

längre vi gå mot norden, desto mera blifva åskvädren in-

skränkta till den varmaste tiden af året.

12 H. H. HILDEBRANDSSON. ÅSKVÄDREN I SVERIGE 1871—275.

Herr von BEzoLp!) har nyligen uppvisat, att i medlersta

Europa åskvädrens freqvens har tvenne maxima under som-

marmånaderna, hvilka maxima tyckas närma sig hvarandra

och den varmaste tiden ju mera man går mot norden. För

att uppvisa detta har han för hvarje station beräknat summan

af åskvädersdagar under de serskilda pentaderna från 1 Maj=—

28 Augusti under en längre följd af år. Af de sålunda er-

hållna talen har han ånyo bildat summorna för samtliga sta-

tioner inom ett större område. Vi hafva försökt en dylik

beräkning för vårt land. Fem år äro dock en alltför kort

tiderymd, för att i detta afseende kunna bevisa något. De

funna värdena förete en fullkomligt oregelbunden gång, så-

som det ock var att förmoda. Tillvaron af ett dylikt dub-

belt maximum synes ock föga sannolik, åtminstone för de

norra delarna af landet.

Af Tab. V och VI framgår, att åskvädren förekomma på

alla tider af dagen, men att de äro talrikast under den

varmaste tiden. Maximum infaller kl. 3—4 e. m. i alla delar

af landet. Likasom vid den årliga perioden finna vi äfven här,

att i Norrland åskvädren äro mest inskränkta till den varma-

ste tiden. I Götaland äro deremot åskvädren under natten

jemförelsevis talrika. Redan häraf kunna wi sluta till att

hvirfvelåskvädren äro sällsyntare i Norrland, men talrikare i

de södra delarna af Sverige.

Af Tab. VI. synes ock, att åskväder under natten äro

talrikast om hösten. Det är ock under denna tid, som hvirf-

velåskvädren äro talrikast.

I min ofvan citerade uppsats om åskvädren 1871 upp-

visade jag, såsom äfven till en del synes af Tab. V., att detta

år maximum inträffade tidigare på dagen i de södra och vestra

delarna af landet, men sednare på kusten af Östersjön och i

Norrland. Detta förhållande, hvilket icke upprepats de föl-

jande åren, berodde derpå, att år 1871 voro hvirfvel-åskvädren

ovanligt talrika. Då dessa, följande de barometriska depres-

sionerna, fortplanta sig från SV. mot NO., så är det nämnda

förhållandet lätt förklarligt.

1) Ueber das doppelte Maximum in der Häufigkeit der Gewitter während

der Sommermonate. Sitzungsb. der k. b. Akademie der Wissensch.

zu Minchen 1875. Heft. II.

BAND. 4. N:0O 138.

SV. VET.-AKAD. HANDL.

BIHANG TILL

PIL '04T [928 |828 ITGP (009 leTS I466 | TEOT |606 '884 ITT9 I68k I6G8 ILET IPeT |e€T I6TT F6 66 le6 166 106 6 Fr GL—TL8I

”2dpuvj EH '”F

89 (08 l€eT |69T les Ipre lete '008 1668 ITAG I8TE lExe IG98 '9FT I€Zx 199 168 168 199 IFG IgG leg len gg Ivutwng

ES 1 EE TEE SE oe LU a EE fega Sa SE GLST

FL. eka ce fer Och Le 68 198-96 — jer. |6e tror Ile" SEC IF I 9TLOT 4 SA je je See PAST

er ATfIS8 Fe SK IG |6G IFPIT |66 |EOT 68 |64 |r4 |OF ee IBL 68 198 AT |9E OL IAT OT JeT JIE TRGLST

93 88 I6F |69 89 108 IFE |6GT |GGT leser 86 |E8 IFS ITP IKE IT 168 IGT IGT IFT ILT ILT |A '9T RR

Ar (05 HA me IS a en en SA BERTS ek AS he RSS Ne T48I

"Pure 8

eg IcG IPS. I6er l9sr l09g ITEe I6er IOGR IFE G98 l66T let '8G I9p lupp 196 IT& let It4e 168 148 AT I9T KoRmuung

a Jerk lea 087 SH dan re 69 62 JOS er sider Jes IAS SLE 0 ene IE or Je s IRIPL "GAST

0 I |AT.= 88-965 (66 EK 10796 <> IST. I- jOE Me Fare IG (0 EO (EEE "PAST

FRE RS NAE LASTAS (RR LR (ORG INGE et 6 RA dia LÄR LAN OR Loe sa JE "€L8T

Gr GTA GS OGE FOR le8-S ers AGS I6T— (OSS GÖTSIRAr JAR OSKAITera Ce Gr OG Ge OT ATS ST OS "LST

EE 1 IS AR SR Gr ESR SE Oj SI ET AE fe (5 SE Er a SR a a TA8T

"PUV[VIAS ”&

ge NCETEIGT IG esk 967. 1697. 1891 ILesT — 881 lecT I6eT lu6. lev IST ITTE 85 IGT T-BLUS pr öTT Ge vurumns

SR EE es (GA RA söt gra SST l Eee Sr GLST

ka MS SIA SAS esse Ir a SA FE SAR ER AO Oo Sar Sr a PASI

heller Ass fee AS INS KART NR BA före GA SRS NR

FN SA OT OT Ger Ce GR OA a ra TO GC EG Or SR GS F 1 EST (OR Eg öL8T

SEE SS RN lag EO SAGER UAE RS TAST

"PUTLLION "I

[en] rd GS [ON] am) >] SST I TS OS ER

EE Re JNA ANA RES SN Fr St 4 SAT Se ER ORSA SS AE

rd na [er] Oo De co 10 =<H [AP] [00] Am | SS rd (<>) [or] [9 6] nd OO 10 | HI MN [es] HO

rd rd rd [ra ea———— NN

SUROK DAT EPEP TAI TSE ST fi

0 OMS RRIDARATKURET O5

'IeI9PSPUEL BANO I PoIsad BII3EP SIOIPBVARSY "AA IVL

I .»SVERIGE- (1860 AdfT i 5.

DREN

DAMN SO 0

(>)

[ob]

[on

[bl

Hand

[70]

ÅSKXÄ

14 H. H. HILDEBRANDSSON.

MAN DD| 0

q rr

UeleleR aka Re

SANNA MA

VAN M OH H

ICA SA

rv RR

KJ REN

CR Ber MR aa SD

rn VC PURE

Vv RRE LÖ

EPT VIS Re

tt SPP RT

War NE.

1 dT ON

LE IE YIESORSN

I AJ NN SJ 8

[ ln 1 Väg) BA

Ule In Igar + OE

CE a OR RT

LA Lia SJ VIE pt

TYG ge UR AR

RR DL

Th SON

TATE

FOT Ser Pi da

FE TEA Fl

JEN ONE RE

ANNE Ch

vo SEEN Ra

3 STR NR

AN SL a Sä

SO AR RT

RR ATI bed Lägg |

CP (ABN [REN IKEA

öv ns dn tg AE

25 | 14 | 17 | 18 | 16 | 27 | 48) 33) 35

97 | 90.1 931 92 [99 | 94 | 119] 133| 124

18 | 13 | 20 | 21 | 32 | 3

Summa...

1871-18 T0wE AR ue AR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4, N:0O 18. 15

under olika månader.

a | | —

RIO —

FS a aa | ka] | lelsaaRaaÄIS AT

FadrAlR=AA E KRUA ät [ sn le IE Le SE TAN a RR

= = 2 = Do on - = > NOD 11705 S RS

. 3 = . 3

1. Januari—Maj.

ÖRAT 5 0) 31 fs SA GA TN ENE ES INA Et

BRON. 401. s201--31|1529], -381--351+.29) 19. T8/-26) - 7 131.466

14 TB 2 SS NG Re GETA SALES 0) 9 -ÖRKEO

ÖNS, OM 0-3 2 SIME3ARS för 7 6 3 EO

0 ol SN ANS SE 10 14 122 11 0-0

24| 200650) 65 66) 621459) 56) 51 1351 7 15)

2, Juni.

INSER 99 LOE 54 dö 15/7 24) 24 22 28 14 5

12 SaA0 53) C2196) 1110)-1 95) 911-45) 3L 221) 18) 13) 4

SING ESS Gl 6S 6 TA ÖL FN AS 30) 18) 11 9 3

An REG EE TGl]E Bao SoA TALET TOLL LT: 22

IA 3 aleeg) io7) se7i21) 22) 2016, 8 10) 91

24| 54| 97| 154) 174| 219] 239) 226) 214| 151] 119] 95) 70| 38) 10

3. Juli.

9) 20). 43) 55) S6| 59) 831 68 551. 321 261 22 14) 9 4

12 26) 32) 62) 97| 1211 149| 136) 104] 76) 45) 25) 25) 11) 13

FINE 16) 40/41) 39) 46) 471 37 28) 32-29-95 4

SEO SS ag) 40 094310 391 28) IG TI 218 Tu 34

(7) 81 201 16) 20/139)-1-34)- 45) 37 TA SERENA

39) 84| 150 214| 280) 300 355| 335| 261) 177| 129) 97) 64! 35) 28

4, Augusti.

Glo r20HE201 7 27) Las) Ht 26) 23) 1 14) 10). 773

SIL 16) 2317 26) 423) 1351 49)! 38- 33 20 1811-18) 19). 82

SSSK SSA 66) 401 30) 16). 15 10] GEO

SUADS 9E 20). 20) TAB 5) 8) 4] TA

OMNEKO FESTER AK SSS3 KÖLK 74) 56). H6jr 24ks21) 19) 14) 19

35) 62) 117 140] 174| 236| 264| 252) 175) 148] 78 73) 66| 39| 18

5. September—December. |

ON EOST 0 0 OR 1 a av 10 41617 TIONER

11 7 301 28) 29 44l 44| 46) 47) 30) 331 201 17. 16) 16

INSE AN 221033 LAST Hg Hl TT 18 IL 65

NEO KAPSIE L3IE ANTA 6) 14| 211 22/ 19j 191 18j 11 9

OM LÖJLYOR TOMAS fr OkruS sal 4 ble Öl TARO

15| 24| 57 53) 54) 83) 107) 122) 104] 681 74) 73) 59) 43) 51

6. Hela landet.

137| 253| 489| 611| 738| 903| 1031| 997| 813| 600| 451| 373| 276| 170| 114]

16 =H. H. HILDEBRANDSSON. ÅSKVÄDREN I SVERIGE 1871-75.

3. Vindens riktning och molnens gång under åskväder.

Ur alla de observationer, vid hvilka vindriktningen blifvit

med noggranhet angifven, hafva nedanstående Tab. VII. och

VIII. beräknats. Alla vindobservationerna äro reducerade till

3 väderstreck, i det att iakttagelserna af de mellanliggande,

SSV., VSV., o. s. v., äro lika fördelade på de båda hufvud:

riktningarna på ömse sidor om dem.

Tab. VII. Vindens riktning under åskväder i olika

landsdelar.

| | | | Hö a

nga. N. [NE | EB. [SE] Sf SVEN NV. | S:a

1. Norrland.

BT 4 | 24,5] 28,5) 27 | 46 |-64 | 28,3] 24,5) 19 | 266)

PERL hd 541. 2801-1347 | 42] AB | ZA ER TEA reta Ge ken LE

Järse Av 25 | 24,5] 27,5| 53,5) 78 |102 | 59,5) 48,5| 23,5) 442

[SVAN Dull I2al 145 25 25 | 47 ..| A3:5) An 23

| 228

Mörsil | 55 | 49,5| 49,5) 25 | 288

S:al 88 |105,5|123,5| 168 |237 |342 |238 |210,5|124.5| 1637)

2. Svealand.

INSTRCE CAO 9/18 1517” )2T 1256 1 89;5)'1T5;5)C69SIeTNERS

Hörnet 174 | 81 | 75 | 89 |103 |177 |188 |160, | 85, | 1132

Fe der 44 | 24 | 39,5| 66,5) 81,5| 116,5) 102,5| 103,5| 34 | 612

STA AL 0 | 15,5] 11 | 28 | 26,5| 57,5| 60 | 60,5) 21 | 280

ÖDE | 21] 43,5] 36,5) 39 | 47,5| 100 |117 1109 | 67,5] 562

S:a 229 |182 |179 |243,5|314,5|540,5| 583 |502,5| 235 | 3009

3. Götaland.

SR. rer 10 | 26,5| 53 | 58 | 62 |102 |170 |136,5| 31 | 649

KLOTSAL SEA 190 | 67 |104 |185 | 97 |172 |294 |248 | 85 | 1392]

1873 EA | 547 19,5] 42 | 96 |123 |185 |235 |156,5| 48 |,959

ISTER tr I 01 9 | 4 | 19 |-38,5| 95,5) 104,5] 95 | 19,5| 385

I8T00r10g. |: 4: 17] 30,5| 36 |:48,5| 63,5|106 | 87 | 24,5) 417

S:a) 258 | 189 |233,5| 344 |369 |618 |909,5| 728 |208 | 3802!

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 13. 17

Tab. VIII. Vindens riktning under åskväder under

olika månader.

| Lugnt. N. | NE. | E. | SE.

Summa...; 175 | 163 |186,5| 236,5

re er SA 5 18 8,5

1 2 BESS SIA SA 69 EL IEA

21e 0 ELEN SANNA SE 20.1 ALS)

ONA oc ae ol OH. 0 5,5! 5

perser 0130; | 41,5

Somma...). 105 | 21 180 -1151,5

"VE KSO 51 0,5) 2

RR LTR GEL ILL

Tree ÖLEN RE

1 TEARS re SAR (RA NME

I SPEER Sante föl 1 RE

Summa... 92 | 17 | 17,5

Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl.

11276 je! Ae RAR ANNE OTO 6 3

ESS EET BION MT JO JES NS

MN re FORA E NA 8 3,5! 4,5l 8,5

MESA SADE 0 2 4 4

SSSK Er OM 5 3

Summa 46 | 40,5] 62,5| 46,5

1 FETT go rr RR AN 435 305

PES oelek 1055 FO RSOEO

LATA 47 | 39,5) 54 | 70,5

Trav fal SA RN ORESIGSIE CSE 225

(GT ecek Ta er AAARA i fs

Samma 157 |135 |189;5/256

1 fe GEES MEK re dg | 44) 53

IE Vera EE TURER T3KKB3 IL GREG

1:25 Ad MEDA ANGES 23 | 11,5] 31,5) 53,5

SEA pre SSA SSE (051 LO TT fa far 0 [ARR

LST LR 4-1-26,5] 31 | 23,5

12,5

1. Januari Maj.

5. September--December.

S. SV.

2,5). D 6,5

dl 69198

4,5! 10 8,5

0 8,5) 15,5

10,5] 14 | 24,5

48,5) 106,5) 153

Juni.

Ber |20 45

82 1106 | 95

75,5) 101,5] 94,5

16 SR Al

200 DEDE

234,5) 304 |297,5

Juli.

87 1149 |164

dk C)k32E (NAR

TS 92:51 168

SL dB 1

JUL IBL 565

296,5| 502,5| 510,5

4, Augusti.

38,5] 57,5| 70,5

ad 1-0 ET

76,5| 113,5] 120,53

23 RR

kb TSAR

233,5| 363,5| 447,5|

FAMSIESSA

25 | 60 | 130

54,5! 86 | 105,5

24 | 57,5) 45,5

0 2,5] — 2,5|

107,5| 224 |322 |

239

91,5

174

445

91,5

462,5

120,5

32,5

314

29,5

115

5,5

240

NV.

18 H. H. HILDEBRANDSSON. ÅSKVÄDREN I SVERIGE 1871—275.

Af Tab. VII finna vi, att den öfvervägande vindriktnin-

gen, som i Norrland är rätt sydlig, blir mera vestlig ju mera

vi gå mot söder. Detta öfverensstämmer med det resultat,

som vi på annat ställe funnit”), att nemligen den förherr-

skande vindriktningen under Juli, som längs stranden af Bott-

niska viken är rätt sydlig, allt efter som vi gå mot söder öf-

vergår successive till SSV., SV och VSV. Orsaken till detta

fenomen är som bekant att söka uti det låga lufttryck, som

i medeltal under sommarmånaderna är herrskande öfver den

medlersta delen af den Skandinaviska halfön kring Dovre

Fjeld, såsom MOoznn uppvisat i sitt utmärkta arbete: Die Kli-

matologie Norwegens.

Tab. VIII. visar, att den öfvervägande vindriktningen

under Juni och Juli är mera sydlig än under de öfriga må-

naderna. Olikheten är dock ej serdeles stor. Den torde möj-

ligen i någon mån kunna förklaras deraf, att hvirfvelstor-

marna under sommaren i medeltal röra sig mera från S—N.

under hösten, och vintern deremot mera från V—0O.

I följande Tab. IX. hafva vi sammanställt observationerna

öfver molnens gång under åskvädren för de serskilda delarna

af landet.

!) HILDEBRANDSSON: Vindarnas freqvens i Sverige under Januari och

Juli. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1869.

Tab. IX. Molnens gång under åskväder.

noget N. NE. | E. SE. 8. | Sv. V. Ny. S:a

1. Norrland.

187080. LA 31 16,5) 19 | 18 | 28,5 61,5|:51 | 34 | 175| 249

18720 ABB INB 27 1725-165 | 471156 1450

1878-00 301 d8' | 48 | 81,5) 58,5: 78,5| F7151.69 |-35 | -A06

187400. QI, £8 1.43 | 12 I 14,5) 84 | (40-115

18755-61sc 0 |- 16;5]. 18;5|. 17; | 21,5] 64,5 65. |! 61,51. 23,5] 288

g:a] 74 | 92 | 81,5|105,5| 148 |303,5|274,5| 272,5| 141,5] 1493

2. Svealand.

TSAR 6 | 15,5] 6 | 12 | 34 1|103,5| 129,5) 84 | 30,5] 421

TSE MOR 107 | 72 | 70 | 70 | 94 1159 |182 1189 | 87 | 980

183 28 | 22,a| 20,5| 39,5| 71 |118,5| 92,5|123 | 54,5) 570

1 [5 7 Near BS. (OR RA ra ERS 8,5! 47,5) 68,0) 73 | 34,5) 2638

18175 Ce 2 | 45,5) 26,5| 21,5] 31 |112,5|105 |117,5| 76,5] 538

S:al 143 |170,5| 130,5| 152 |238,5|541 |577 |536,5| 283 | 2772

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 4. N:O 13. 19

höna N. | NE.| E. EN SSV NA Inv. | S:a.

3. Götaland.

SDR AR 5 | 25 | 30 | 41,5| 68 |119 |173,5|130,| 34,5| 627

RA a It] 04 | dT 108 1130 204, 1278 215] HBcl dee

garna 30 | 23 | 34 | 62,5| 89,5|195 |222 |174,5| 51,5| 882

(5 REN (RY NE TA MR BRO ET NA INT ÄR FA ge

1 SAR 1 |. 16 | 15 | 23,5 45,5) 69,5|127 | 91,3| 24.) 418

S:a| 147 |144,5| 159 669,5| 915 |710,5|205,5| 3563

Häraf synes, att i allmänhet molnen komma från samma

väderstreck, som vinden. Molngångens riktning afviker dock

"1 medeltal något litet åt höger om vindriktningen. Detta re-

sultat öfverensstämmer med det, som vi på annat ställe funnit

för cirri-molnens gång?!). Vi funno nemligen i denna upp-

sats, att cirri-molnen i närheten af centret i ett barometriskt

minimum i det närmaste röra sig parallelt med vindens rikt-

ning vid jordytan, men att deras rörelse afviker åt höger om

vindens ju mera vi aflägsna oss från centret, till dess att de

båda riktningarna 1 närheten af centret för ett barometriskt

maximum blifva nästan rätt motsatta. Det är utan tvifvel af

intresse, att samma afvikelse åt höger, om och i betydligt

mindre grad, tyckes förekomma äfven hos de lågt gående

åskmolnen.

Vid åskväder antecknas äfven det väderstreck, hvarifrån

åskvädret tyckes komma och det, i hvilket det aflägsnar sig,

på så sätt, att de väderstreck antecknas, i hvilka första och

sista åskknallen blifvit hörd. Ur dessa data hafva beräknats

tabeller öfver åskvädrens gång öfver observationsorten. Re-

sultaten öfverensstämma nästan fullständigt med de i före-

gående tabell funna, "Hvärföre vi ej anse Hödiöt; att här an-

föra dem.

4, Åskvädrens styrka.

För att erhålla ett begrepp om åskvädrens styrka anteck-

nas af observatörerna molnens hastighet, blixtarnas, dundrets,

regnets och haglets styrka efter ungefärlig uppskattning från

0—4, samt vindstyrkan i skalan 0—6. Af dessa iakttagelser

') HILDEBRANDSSON: Essai sur les courants supérieurs de Patmosphére

dans leurs relation aux lignes isobarométriques. Actes de la Soc.

Roy. des sciences d'Upsal 1875.

20 H. H. HILDEBRANDSSON. ÅSKVÄDREN I SVERIGE 1871—75.

hafva medeltal bildats för de olika månaderna och landsde-

larna. De resultater, som ur dessa vidlyftiga tabeller kunna

dragas, äro af föga betydelse, och vi anse derföre onödigt

att här meddela dem. Det enda, som med temlig visshet

synes framgå, är att åskvädrens styrka öfver hela landet är i

medeltal minst under den varmaste tiden af året, eller då deras

talrikhet är störst. Deremot är det ej möjligt, att med viss-

het konstatera någon bestämd olikhet i detta afseende mellan

de olika delarna af landet. Deraf låter nu sluta sig, att nå-

gon större sådan icke finnes mellan närliggande områden, så-

som i Norge, hvarest åskvädren på vestkusten i styrka be-

tydligt öfverträffa dem i östra delen af landet. Deremot äro

tydligen dessa iakttagelser icke af den natur, att de kunna

lära oss något om åskvädrens relativa styrka på olika trakter.

Innebyggarna i hvarje land jemföra nemligen de serskilda

åskvädrens styrka med deras medelstyrka på den trakt de bebo,

och det är klart, att ett åskväder, som vid stranden af Bott-

niska viken betecknas med 4, eller den högsta graden af

styrka, skulle för innevånarne i Södra Frankrike synas vara

en obetydlig företeelse, under det att omvändt ett åskväder,

som på det sednare stället betecknas med 4, sannolikt aldrig

förekommit på det förra. Professor Moutn har, sannolikt af

detta skäl, de sednare åren utelemnat dessa iakttagelser i

Norge, och vi hafva för afsigt, att följa hans exempel.

>. Haglet.

Såsom ofvan nämndes är haglet lyckligtvis hos oss mera

sällan förekommande, och ännu sällsyntare äro de fall, då

någon större skada deraf anställes. I följande Tab. X äro

samtliga iakttagelser af hagel under åskväder sammanställda.

Deraf synes, att haglet liksom åskvädren tilltaga från N. och

0. mot S. och V.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

BAND. 4. N:0 138.

Tab. X. Antal hagelobservationer under åskväder.

Län.

Vesternorrlands ....-.-.-.-..---

ÖSterenndS too. onscoioooocect

CER UR TEES AAA

NK OJUNSS mac:scrssocseskenena

LEE ETC oe SAS FR RAR AN

I KESOReSERE TSE tan

Bohus- och Hallands ......-

KTORO BETE SL does sbeuocsn sot read

JOnkOpIngs -..--ss-s-- SEEN

[UT [TIGER EEE CDA Tas bese As

Summa...

18) HBT2 1873.

4 5 8

4 9J 14

0 1 8

4 8 4

3 10 7

ju & 3

4 20 3

ij 16 v

3 34 1

(3) 13 14

2 9 if

T 14 8

0 28 19

2 8 Z

1 10 4

S 19 8

5 55 27

8 20 20

T3 1 15

9 5 5

12 8 24

90 | 318 | 210

1874.

BB RR NM OM BW WW HH I KH MM VV NN HKH BR I KH RR RB BB MV

-—

1875. | Summa.

4 23

D 36

3 16

2 22

3 26

3 23

2 33

4 29

3 45

5 38

6 36

20 41

8 62

D 18

2 20

6 44

10 102

1 54

2 47

2 25

6 54

| ir | 794

Vid de flesta af dessa tillfällen har haglet varit obetyd-

ligt och medfört ringa eller ingen skada.

hvilka hagelväder, som kunna anses hafva medfört större för-

luster, låter sig ej göra med de uppgifter som stå oss till

buds. En sådan statistik skulle för öfrigt vara föga bevi-

sande, då haglet oftast i vårt land har en ringa utbredning,

och således till en fullständig undersökning häraf ett vida

större antal stationer vore af nöden.

Att bestämma,

I SVERIGE” 1871-75.

KVÄDREN

H. HILDEBRANDSSON.

22 AH.

:1pvuydaupun

-923eH Ur "PIAS "PXIÄIS a Sig ring ani fyr ol NEN 06 I upIj WOY FJ TI "unge

8)9u3a sjarpun SIV) XI d| y

YT sprpung xd Rea Ga 410 AID apemis | apelog

EE: (ANG

VOUS JD: UBNDOS 2 paob pd Dubpryvr ISPBAXSYV

"JI9OAULIA-TETNVITOH

"Pau uvjsS UPPc»4Yg

"Ps0Qu2pau uabur «

AA ; 22bpYy

002 << AR ce

”Uubas IYyLDIS €

JULIBMLOJ SWWDI

AAA > NI Iw HM

EZ81 UN Pl USP JHIPRAYSY EIN v DE TDK POV ay In Fueyrg

4 ST

I2ppnsuvunuDYpuDs,

FeFIReA

[TED 65 0 0 on fä oc än

SNS

"PU LOIS UPPLYG

LIUDQOST---------- >

"DA0OQu2 pau uobur >

"Pbvy +

"uban IPDPAS o

”ubau TYyIDIS e

SULIEIYTO0J SUJUYJ IL

[L)

ör Of SE IE HE ole Oo: I IE id

Å | I fi |

IT De

pa IP EUT

81 19QuWIIdaS fp UIP IIIPLAYSY

BIHANG

TILL

KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMTENS

HANDLINGAR. =

FJERDE BANDET.

Häfte 1.

INNEHÅLL.

Sid.

1. NORDENSKJÖLD. A. E. Redogörelse för en expedition till mynnin-

lena d EHN Se OO LAR G=3 02 rs RS Rega oe SR Red mn UD ske 1—114.

FAHLCRANTZ, A. E. Om Dannemora jernmalmsfält. Med 6 taflor 1—15.

3. GUMAZALULIUS, 0. Om mellersta Sveriges glaciala bildningar. 2. Om

IVLStenseTUS; —- Mellr ena Rare oe osa Les SR PL SEEL döLT ägs da 1—74.

4. THÉEL, HJ. Note sur Y'Elpidia, genre nouveau du groupe des

FÄRD TÄT TIE RE SE ooh a or ottrrg cr RE RR LE mA don 2 SS SIG MJO ce cslgd dras 1—7.

5; "STÅL, OC... Observations orthoptérologiques. 25 osmsssoodlosisolioai koden 1—58.

6. KJELLMAN, F. BR. Om Spetsbergens marina, klorofyllförande

IGT ophy ter; LI: Np NIGG fem, Ua ÖRS se osa dou tl Eg dre ys be sr ONLINE 1—61'.

Pris: 8 kronor.

STOCKHOLM 1877. P. A; NORSTEDT & SÖNER,

BIHANG

TILL

KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADENTENS

HANDLINGAR.

FJERDE BANDET. a

Häfte 2. 2

INNEHÅLL.

Sid.

TIER EORAT, CO. :O:v. Om några exotiska Myriopoder ooösdosesssssonoenr 1—438.

8. BOoWALLIUS, C. Notes on Pterygocera arenaria Slabber. With

or TALET ST SEI NL SKANE ägs 55 DN jag FR Fd INSE > JE SERENA SA TEE ST MASAI 1—27.

9. EDLUND, E. Recherches sur les courants électriques produits par

FÖRETA O VE Den Hi; CS SIG TITA CSS ab see Esa ora Co a oa a RR SENEGAL 2 1—44.

10. StÅL, C. Systema Mantodeorum. Essai d'une systématisation

nouvelle des Mantodées. Avec une plancChe ssosoooomsesssssessoo aan 1--91.

11. NORDENSKJÖLD. ÅA. E. och THEEL, HJ. Redogöresle för de Svenska

expeditionerna till mynningen af Jenisej. Med 2 kartor ......... 1—81.

12. EKMAN, F. L. Om hydrografiska förhållanden inom Mälaredalens

NERV LED OTITAG 5 VLGG ( taTHLOLE eos be gloss e ages rn GRE SRA 1--63.

13. HILDEBRANDSSON, H. H. Åskvädren i Sverige 1871—1875. Med 2

UTE TADS gr SPORE NALER SSR KRAKEL SI NAR TIL EE ma ar JA RA SE MA DNE LER EA rg 1—22

Titelblad och innehållsförteckning till 4:de bandet.

Pris: 8 kronor.

STOCKHOLM 1878. P. A. NORSTEDT & SÖNER,