INNEHÅLL AF SJUNDE BANDET.

. de KLERCKER, C. E. Recherches sur la dispersion prismatique de är

TaPlaSte LAVeE: UNC” Pla Ch sa oooodooood as ed obossas ss sörssppr sant 1— 556.

. GYLDEN, H. Undersökningar af theorien för himlakropparnes rö-

TINGET od IE Geer br KAN SE SEN. TNA EAA pe SE RTR Te 1—168.

. HoLM, G. De svenska arterna af trilobitslägtet Tllenus (Dalman).

RUSTAS BIE AD ATL TO Ag Or Nr me a ART SD RN sg LR Sp Sf a nn 1—148.

. LINDSTRÖM, G. Om de paleozoiska formationernas operkelbärande

ISO ETT Fa (ET LARS IEA EEG (Oe SR RACE SN FRE BORN Sr 1—112.

. HINDE, G. J. On Annelid remains from the silurian strata of

ulekisleroN Gotland; CWI6H:3' PlabeS-os oo ooo oo tessssr=sS3srssss 1— 28.

. TIGERSTEDT, R. Ueber innere Polarisation in den Nerven. Mit

GL TNESRENS) 20 Gee ÖN sr LÄ sl DEE sägen a ee SNRA SE: SNPEEE A 1— 18.

. TIGERSTEDT, R. Zur Theorie der Oeffnungszuckungen. Mit 1 Tafel 1— 38.

. ANDBÉRK, S. A. Undersökningar öfver svenska byggnadsmaterialers

värmeledningsförmåga. Med 1 tafla

. KINDBERG, N. C. Die Arten der Laubmoose Schwedens und Nor-

VE SETS ROSE AKSRIE RA See 32 SSE BI OA SING fa a a I SR SRA ONS 1—167.

. ARRHENIUS, S. Om den magnetiska polarisationens försvinnande.

unket Tie tryr tear 253 Ke ERE TA EE sla FSK SEE DA TE SEAN SR SÄD ad 1— 36.

”- / S KR

” — CK Ja .

SVR JE

själ y, Sr

PENNE REN ; Kär

ja Ni C h Sy

3 | ,

4 h j |

K TATKKT- KURVA SA då

Jul så

ob OgpARär en äl sg strtpålt IT ko

DU RECT SUREE MS stlonalg- ön OjYAb

ÖL REE - fäjtbgrts Ja rstnsals

HIT wi 4betb rå sr sådvs TERS TTETET få Fa > re så FS PE DR Ne

SG kuoalll FSA is LIST PEEL

Rn, fe er YaJlok

SNES SE sästsondtig into adatotombötr ol; hud LE

i Bier AS - Ni RA AVR RE

| ba gla. ntåtynljd sitå ISA FN FOTERn 8

LAR Mr Ars RR ÄT OR RI bi

[05 AE ESR FOS KVAR Ait Ti Hal IEC

ÄN HOVA. Sh. doft eabyslot sngås öns

1 SEEN TEEN ; $

Så AR SN Kån NEDRE ES Hiv LR

Ger 4 nån LES FEN LYECER AA

TE dö s våRSRE fn atE FN Or id. NR HE

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:ot

RECHERCHES

SUR

LA DISPERSION PRISMATIQUE

DE LACLUMIERE

C.-E. DE KLERCKER.

AVEC UNE PLANCHE.

([ MEMOIRE PRÉSENTÉ A I”ACAD. R. DES SCIENCES DE SUÉDE LE 7 JUIN 1882.

STOCKHOLM, 1882.

KONG BOK TRYCKERIET:

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

»La petitesse des longueurs d'on-

dulation montre que les distances mo-

léculaires peuvent ne pas &tre négli-

geables vis-å-vis de ces longueurs, hypo-

these que l'on est forcé d'adopter pour

rendre compte des phénoménes de la

dispersion.»

E. VERDET. Legcons d'optique phy-

sique, t. I p. 88.

er ce que nous croyons découvrir dans "le monde des

infiniment petits, dans ce microcosme ou la matiere com-

mence pour ainsi dire son existence, est mnaturellement

d'une nature hypothétique, parce que probablement jamais un

regard de notre oeil matériel n'y pourra pénétrer.

Cependant, nos connaissances sur la disposition intérieure

de la matieére se développeront petit å petit et gagneront en

solidité, å mesure que nous découvrirons et que nous trace-

rons les lois des phénoménes extérieurs de la nature, direc-

tement perceptibles et mesurables å l'aide de nos instruments

toujours plus perfectionnés; en effet, ces lois doivent néces-

sairement étre en relation intime avec les lois d'aprés les-

quelles les forces primaires intérieures de la matiere et de

F'éther travaillent incessamment au maintien de F'équilibre.

I] n'est méme pas impossible que nos connaissances dans

la physique moléculaire, développées ainsi simultanément avec

la science des phénoménes extérieurs de la nature, n'atteignent

un jour un si haut degré de probabilité, qu'elles nous don-

nent l'image virtuelle de la certitude meme; car les efforts

sérieux actuellement faits pour atteindre ce but dans les diffé-

rentes branches des sciences naturelles prouvent évidemment

que Pon ne doute plus désormais de son accessibilité.

Les explorateurs les plus distingués de notre temps dans

le domaine de la physique sont désormais unanimes å ad-

mettre que l'éther, cette espece de matiere impondérable, est

aussi dans la matiere ordinaire V'agent actif et autonome pro-

4 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

prement dit dans les phénoménes qui concernent la lumiére,

la chaleur rayonnante et V'électricite, et qu'ici, comme dans

le vide, il propage en lui-méme les perturbations de P'Equilibre

intérieur qui paraissent &tre la cause primaire de ces phéno-

ménes.

Cependant, il se montre, par rapport å certains de ces

phénoménes dépendant åå titre spécial de PFaction de F'éther

intermoléculaire, que celui-ci, outre la propriété générale de

l'éther, — sa grande elasticité —, doit en posséder encore une

autre comme cause fondamentale, qui doit &tre prise en consi-

dération dans le calcul quand on essaye de retrouver par la

voie de la déduction théorique les lois empiriques ressortant

immédiatement de ces phénoménes. Cette propriété de l'éther

intermoléculaire parait etre une condensation partielle et per-

manente autour de chaque molécule matérielle, condensation par

laquelle FP'éther enfermé dans un corps ne peut et ne doit

plus éåtre considéré comme un milieu continu et homogéne.

Tidée de NEWTON sur la nature de la lumiere, dont il

faisait un rayonnement matériel, donna naturellement une tout

autre signification å l'influence de VPéther intermoléculaire dans

la propagation de la lumigre. Nous savons qu'il ne contesta

jamais la présence de PF'éther dans la matiére, et qu'au con-

traire il considérait cet agent comme indispensable å V'expli-

cation des phénoménes optiques qui résultent du contact de

la lumiére avec la matiere. Mais c'était, selon lui, sur les

particules lumineuses tombant sur la surface limitrophe de la

matiere, que l'éther, par suite de sa vibration due aux

choes de ces particules sur chaque point spécial, exergait

som action immédiatement prés de cette surface. Cette

vibration de VFéther amenait alors, suivant le sens acciden-

tel de son mouvement en dehors ou en dedans, soit le

renvoi de la particule en subséquence immédiate en dehors

de la surface limitrophe, soit le passage de cette particule å

travers la surface. Pour faire pénétrer les particules lumi-

neuses, il ne fallait au reste que la discontinuité de la matiere,

et la grandeur de VF'action d'un corps sur la vitesse de mouve-

ment de ces particules dans les intervalles des molécules ma-

térielles était censée dépendre exclusivement de la force

d'attraction plus ou moins grande que chacune de ces molé-

cules séparée était, suivant la grandeur de sa masse, censée

exercer 3 des distances excessivement courtes. C'était donc

SE BE

BIHANG: TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. D

la force vive initiale des particules lumineuses å leur entrée

dans le milieu, ainsi que la somme des forces attractives des

molécules matérielles dans la direction de la normale de la

surface limitrophe, qui déterminaient la vitesse de la lumiére

dans le sens du mouvement å travers le milieu; lV'effet optique

gui provient d'une incidence de la lumiere obliquement å la

surface limitrophe, ou la réfraction des rayons, était considéré

de la sorte comme la conséquence d'une augmentation de vi-

tesse des particules lumineuses dés qu'elles avaient pénétré

dans le milieu.

En conformité de cette maniere de voir, on parlait en-

core, au commencement de ce siecle, de F'action des corps

sur la lumiere comme d'une manifestation purement matérielle,

et I'on indiquait la force réfringente d'un corps par la diffé-

rence entre les carrés de la vitesse des particules lumineuses

dans la direction de la normale å la surface limitrophe de ce

corps aprés et avant leur entrée dans ledit corps.

Or, comme il vient d'étre dit, la résultante des forces

attractives d'un corps était censée agir sur les particules lu-

mineuses dans la direction de la nörmale de la surface limi-

trophe; par suite, on admettait qu'il ne pouvait survenir au-

cune modification dans la vitesse des particules dans une di-

rection parallele å cette surface. On trouva alors que les

ritesses dans la direction du mouvement, U et U,, respective-

ment apreés et avant l'entrée dans le corps, devaient se com-

porter entre elles comme le sinus de F'angle d'incidence i au

sinus de Fangle de réfraction r, ou que

et, admettant que la vitesse des particules avant leur entrée

dans le corps était = 1, leur vitesse en dedans du corps de-

valt etre:

sin i

U=—— = qy.

sin r

La force réfringente d'un corps, laquelle, comme il a été

dit, devait &tre exprimée par V'aceroissement de force recue

par les particules dans la direction de la normale de la s SGICAL NS

face limitrophe, devenait ainsi SR

U? costr — UV? cos? i. ja

6 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

Or, on trouve par l'expression (1) que cette difference est

justement la méme que U?—DU1?; et si I'on pose, comme plus

haut, U, = 1, l'expression de la force réfringente du corps de-

vient

On exprimait de méme le pouvoir réfringent des corps

par le rapport entre cette force réfrimgente et le poids spéci-

fique du corps, o; almsi par

mw?— 1

='CcCOonstante,

expression représentée par LAPLACE comme désignant une loi

déduite directement de la théorie d'émission, et indiquant la

valeur constante de PF'action moléculaire d'un corps, laquelle

est indépendante de la densité de ce corps.

Les expériences faites par HAWKESBEE avec lair, et, sur

une échelle encore plus grande, par BiotT et ARAGO (1806)

avec divers gaz, montrerent qu'en réalité le pouvoir réfrin-

gent, exprimé de la sorte suivant la théorie de V'emission,

devient å peu pråés constant pour un méåme gaz äå des degrés

différents de densité quand la température ne subit pas de

modification. Mais les résultats d'autres expériences faites

par ÅRAGO et PETIT montrerent en måme temps que ce pou-

voir réfringent pour un seul et méme corps devient plus grand

quand le corps passe de Pétat gazeux a F'état fluide ou solide,

et que dans ces derniers états d'aggrégation il ne devient

plus constant å différents degrés de densité.

Aussitöt que la théorie d'éemission dut céder la place 3

la théorie plus ancienne des ondulations formulée par HuY-

GHENS, puis considérablement développée et modifiée par

EULER et principalement par FRESNEL, théorie d'aprés lagqnuelle,

comme on sait, la vitesse de propagation de la lumieére dans

la matieére, au lieu d'augmenter, diminue au contraire si Pon

admet que Péther intermoléculaire est condensé, le rapport

observé entre le sinus de PFangle dincidence et le sinus de

Pangle de réfraction, cCest-å-dire V'indice de réfraction w,recut

naturellement une autre signification qu'auparavant.

Le motif d'une action exercée par les molécules maté-

rielles dans le sens de la normale de la surface limitrophe

nexistant plus, on admit donc, conformément au principe de

HUYGHENS sur la formation des ondes lumineuses, que la mo-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 7

difieation de la vitesse de la lumigre > Pentrée de celle-ci

dans le milieu matériel, partait radiellement de chaque point

a part de la surface limitrophe, d'ou il résultait aussi que

Paction de la condensation de PFéther sur la vitesse de propa-

gation de Ponde nouvellement formée par la combinaison des

nouveaux systemes elémentaires, devait étre considérée comme

exercée dans le sens du mouvement. Au lieu de la relation

(1) on obtint alors, si nous employons les méåmes notations

littérales qwauparavant,

UNTIErsin

TER Fa

in r

ou, si Fon pose Uj, =1, la vitesse de propagation dans le

milieu:

d sin i ik

U d

sin r (0

On voit donc que Pexpression, w? — 1, employée par la

théorie d'émission pour désigner la différence entre les carrés

de la vitesse, a désormais totalement perdu sa signification

primitive depuis PFadoption de la théorie d'ondulation. Elle

ne représente maintenant plus qu'une mesure qui n'est fixée

par aucune loi; et il parait étrange et non motivé que par-

fois on se serve encore de cette expression pour indiquer la

puissance réfractive d'un corps.

T'expression employége pour désigner la grandeur de la ré-

fraction:

w— I,

laquelle représentait jadis la différence entre les vitesses en

dedans et en dehors du milieu, désione désormais la diffé-

rence de la longueur d'onde extérieure et intérieure propor-

tionnellement 3 cette derniere; et nous savons maintenant par

Pexpérience que Vexpression

Äv—1

se préte assez bien pour exprimer une action moléculaire

constante du milieu sur la lumiére.

Cependant, nous manquons encore de la théorie qui con-

duit å cette derniére expression. Nous manquons d'une for-

mule générale sur la réfraction de la lumiégre, dont cette ex-

S DE KLERCKER, LA DISPERSION FRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

pression pourrait se déduire, et qui, appuyée sur la théorie

des ondulations, ressorte en möeme temps rationnellement de

Ihypothéese actuellement adoptée sur la constitution de Péther

intermoléculaire.

Les grandioses recherches de CAUcHY sur la propagation

des mouvements vibratoires, appliquées par lui (1836) 3 la

théorie de la lumiére, sont indiscutablement de la plus haute

valeur si nous nmavons égard quwau développement des lois

purement mécaniques de la propagation de la lumiére dans

un milieu homogéne et illimité, que Pon admette que ce

milieu soit parfaitement isotrope comme PFéther libre, ou hé-

térotrope, c'est-a-dire ayant des propriétés inégales dans diffé-

rentes directions.

Mais, des quil g'agit de la propagation dans un milieu

hétérogéne, offrant en tout sens une variations périodique de

densité, comme cela doit åtre toujours le cas de Pether inter-

moléculaire d'apreés Fhypothese en vigueur sur sa nature, les

formules données par le grand analyste ne suffiront pas. Nous

savons notamment quwau lieu de cet éther intermoleéculaire a

densité variable, il admettait pour ses calculs un éther fictif

å densité parfaitement homogene, isotrope ou cristallisé,

suivant que le corps dans lequel il est enfermé est lui-méme

isotrope ou cristallisé.

T'expression généralement connue de CaAvcHyr pour la

relation entre Pindice de réfraction, w, et la longueur d'onde

dans le vide, L, savoir:

00 FS Ara et tes

est le résultat d'approximations successives de séries infinies,

et contient elle-méme un nombre infini de termes dont en

général il ne peut &tre employé que 2 å 3 dans la pratique.

Ce qwil y a de plus remarquable, c'est cependant qu'outre les

deux quantités variables, w et £L, dépendant Pune de Pautre,

elle ne contient que des valeurs, 4, B, C, etc., dont on ne

connait pas physiquement la signification et dont la dépen-

dance des conditions moléculaires et physiques du milieu ré-

fringent nous échappent entigrement. La méme observation

peut s'appliquer aux modifications qui ont été faites de temps

3 autre å la formule de CAucHY, ainsi qu'a la formule de dis-

BIHANG TILL K. SV. VET -AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 9

persion de M. Mascart (å Pégard de laquelle il men peut

etre autrement, vu qwelle est empirique) !).

Dans les pages qui suivent, j'ose présenter une nouvelle

théorie sur Paction de Péther intermoléculaire dans la propa-

gation de la lumiere en m'empressant de dire d'avance que

cette théorie ne s'appuie pas sur une nouvelle hypothéese, soit

åa Pégard de la nature de la lumigre et de sa propagation

dans PFéther libre, soit å celui de la condition intérieure de

la matieére. Laissant tout-å-fait de cöté ce qui concerne le

mécanisme intérieur du mouvement propagatoire et partant

de PFhypothése désormais généralement admise d'un éther in-

termoléculaire partiellement comprimé, Jai essayé d'expliquer

le phénoméene de la dispersion en le regardant d'un point de

vue exclusivement physique.

') RETHENBACHER (1857). Dynamiden-system. Manheim. — CHRISTOFFEL

(1862). Anm. de Ch. et de Ph. t. LXIV p. 370. — BRIOT (1864). Essais

sur la théorie mathém. de la lumiére. Paris. — KETTELER (1870). Pogg

Ann. t. CXL p. 1—53 et p. 177—219. — MASCART, Ann. de V'Ecole

normale, t. 1, p. 263.

10 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

INIEROD IG TION

Considérons d'abord un rayon de lumiere homogeéne passant

par un prisme formé d'une substance homogéne et réfringente.

Si ce prisme est parfaitement régulier, et que P'angle d'incidence

ne soit jamais changé, nous aurons toujours exactement le

méme angle de réfraction du rayon, quel que soit le point

d'application sur la surface du prisme, tout pres de P'aréte ou

ailleurs; ce qui prouve évidemment que P'action réfractante du

milieu s'accomplit prés de la surface limitrophe et en dedans

des couches moléculaires les plus superficielles du milieu.

Cette observation est, du reste, en pleine concordance avec

la théorie actuellement adoptée. Conformément au principe

de HUYGHENS, les surfaces des ondes incidentes font émaner de

chaque point de la surface limitrophe de nouveaux systemes

d'ondes élémentaires, et toute Paction du milieu sur chacune

de ses ondes, provoquant un changement dans la vitesse de

sa propagation, doit naturellement s'accomplir avant que la sur-

face de T'onde suivante commence å sortir de la surface limi-

trophe.

Or, Vexpérience a montré, comme nous le savons, que

différentes espeéces de lumiére sont soumises a des changements

différents de vitesse, de sorte que la lumiere 3 longueur d'onde

relativement plus grande dans le vide subit toujours dans le

milieu un retard moins grand que la lumiére å longueur d'onde

plus petite dans le vide; et ce phénoméåne a amené la conclu-

sion que la loi empirique: — égalité de vitesse de propagation

dans VPFéther libre des couleurs dont est composée la lumiere

blanche —, ne serait plus admissible en parlant de la propagation

dans un éther comprimé, comme celui enfermé dans la matiere.

Or, cette conclusion serait aussi parfaitement juste si la |

densité de VF'éther intermoléculaire était toujours constante

entre deux molécules matérielles. Mais il n'en est pas ainsi.

En admettant la discontinuité de V'éther libre, et par con-

séquent la possibilité d'une variation de sa densité, I'on est

BIHANG TIED KySVs MEN-AKAD (HANDL. BAND. 4 N:0 13 Il

en méme temps foreé de considérer ce milieu impondérable

comme une espece de matiére dont les particules, infiniment

petites, sont assujetties åa l'action de la force attractive de

molécules pondérables.

On pourrait donc, a bon droit, admettre que les molécules

pondérables sont constamment entoureés d'une enveloppe d'éther

condensé, dont la densité moyenne devient naturellement

toujours plus grande que la densité de PFéther libre. Par con-

séquent, cette densité moyenne, comme aussi le volume de

Fenveloppe éthérée, présente une grandeur invariable si F'on

considére une seule molécule d'un corps déterminé.

Si nous considérons au contraire V'éther enfermé dans une

agglomération quelconque de molécules comme formant un

corps pondérable, la densité moyenne de cet éther intermolécu-

laire ne peut pas tre déterminée sans tenir compte, — en sus

de la densité moyenne susdite d'une seule enveloppe éthérée,

— de la distance qui sépare les enveloppes, et enfin, du volume

méme du corps que I'on considére, si ce volume, en comparaison

avec le volume d'une enveloppe, n'est pas infiniment grand.

Cette dernigre condition remplie, — le volume de l'enve-

loppe et les distances moléculaires étant supposés fixes, — on

voit facilement que la densité moyenne du milieu éthéré se

modifiera, tant par la variation de ia grandeur absolue du vo-

lume du corps que PI'on considére, que par la position acciden-

telle de ce volume dans le milieu. On voit de méme qu”a

chaque distance différente mesurée dans V'intérieur d'un corps,

a compter de la surface limitrophe, correspond une certaine

densité moyenne de Féther intermoléculaire.

Maintenant, chaque élément d'une surface d'onde émanant

d'un point de la surface limitrophe est assujetti aux changements

périodiques de vitesse; et c'est du nombre de ces changements

pendant un certain temps, ainsi que de la position accidentelle

aprés ce temps, en dedans ou en dehors d'une enveloppe

éthérée, que dépend la vitesse moyenne de propagation qu'a

acquise cet élément dés son départ de la surface limitrophe.

Or, comme le nombre des changements de vitesse et la

position susdite dépendent de la durée d'ondulation, nous avons

donc pour chaque différente durée d'ondulation, c'est-a-dire

pour chaque longueur d'onde extérieure (dans le vide), une

vitesse moyenne de propagation dans le milieu qui lui est

propre. Nous verrons plus loin, en considérant V'effet total sur

12 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIÉRE.

la surface d'une onde incidente, que cette vitesse moyenne

devient réellement variable pour différents systeémes d'ondes,

et qu'en général, å VF'exception d'une anomalie permanente

existant en dedans de chaque distance moléculaire, et ä laquelle

nous reviendrons dans la suite, elle va toujours en dimi-

nuant å mesure que le temps d'ondulation, et par conséquent

le chemin parcouru par la surface d'onde pendant ce temps,

sont plus courts, exactement å l'instar de ce qui se passe dans

le phénoméne de la dispersion.

Ainsi, selon notre théorie, Vaction réfractante du milieu sur

un element de la surface de Uonde incidente, ou plutöt sur la

nouvelle onde élémentaire émanant de la surface limitrophe et

ayant pour origine cet élément, ne s'accomplit qu au moment ou

la surface de la nouvelle onde se trouve tout juste å une distance

de son origine correspondant å la longueur d'onde intérieure;

tandis que, selon la théorie actuelle, cette action réfractante

sS'accomplit tout de suite et au moment ou la nouvelle onde élé-

mentaire commence å sortir de son origwne.

Mais, est-il donc juste de supposer, comme nous F'avons.

fait ici, que les distances intermoléculaires et les longueurs d'onde

sont des grandeurs du méme ordre? Avons-nous le droit de dire

qu une légeére différence de ces longueurs, qui aurait provoqué

une difference appréciable dans la vitesse moyenne, peut réel-

lement 8tre comparée avec le diamétre d'une enveloppe éthérée

et la distance qui sépare deux molécules matérielles?

Pour répondre å ces questions, nous m'avons qu'å comparer

les données des déterminations récentes des longueurs d'onde

dans Pair, et les résultats de la nouvelle théorie cinématique

sur les mouvements des molécules des gaz, résultats desquels nous

aurons les valeurs des distances et des dimensions moléculaires

pour les gaz, si non absolues, du moins suffisamment rappro-

chées pour une comparaison.

En ce qui concerne spécialement les ondes lumineuses, nous

savons d'abord par V'expérience que la distance maximum entre

deux surfaces d'onde consécutives est d'environ 0,00076 mm.

dans Pair, correspondant å la plus grande longueur d'onde (ultra

rouge du spectre solaire), et que la distance minimum est d'en-

viron 0,0003 mm. correspondant å la plus petite longueur d'onde

(ultra violet). Voila donc les distances extrémes auxquelles

s'accomplira l'action réfractante du milieu sur la nouvelle onde

élémentaire. i

BIHANG: TILL Ki. SV. VET:AKAD: HANDEL. BAND. fo N:O: 1: 13

De VPautre cöté, d'aprés les résultats de la théorie ciné-

matique,!) le diamétre moléculaire est estimé: pour le gaz car-

bonique å 0,00000114 mm.; pour le chlore å 0,00000096 mm.;

pour la vapeur d'eau å 0,00000044 mm. etc. Enfin, VAN DER

WaaALS,?) prenant pour point de départ les perturbations de la

loi "de Mariotte, a trouvé pour Pair la valeur de 0,000001

mm. Si done I'on combine ces données avec les valeurs ap-

proximatives fournies par d'autres physiciens pour V'épaisseur

d'une seule couche de molécules appartenant aux corps solides

on liquides, p. ex. 0,000005 mm. pour les lames d'or pré-

parées par FARADAY, et 0,000001 mm. pour les lames d'eau

de savon de Prarzav, lesquelles, selon les calculs de SIR WIi-

LIAM THOMSON, ne renferment plus qu'une seule couche de mo-

lécules, nous pouvons conelure que le diamétre d'une molé-

cule entourée de son enveloppe éthérée doit avoir au moins

0,0000005 MM.

Il est donc probable que le nombre maximum, compté

sur une ligne droite, des enveloppes éthérées qui prennent

part au phénoméne de la réfraction, n'excéde jamais gåövrvvys —

1500, dans le cas le moins favorable, c.-å-d. quand les molécules

sont trés rapprochées entre elles, et que la longueur d'onde est

la plus grande.

Dans les gaz, au contraire, ce nombre parait tre considé-

rablement plus petit. La distance moyenne de libre parcours

entre deux chocs moléculaires, — ou le chemin moléculaire —,

a été estimée par la théorie cinématique å 0,000095 mm.?)

pour les molécules hétérogånes de Pair, 3 la température de

0” et sous la pression normale, et la distance entre deux mo-

lécules en repos, å 0,000003 ou 0,000004 mm.; ce qui donne seu-

lement le nombre d'environ 190 pour la longueur d'onde de

0,00076 mm., et de 75 pour la longueur de 0,0003 mm. (ultra

violet), en donnant, comme auparavant, au diamétre de Penve-

loppe éthérée la valeur de 0,0000005 mm.

Quoique ces chiffres du nombre des enveloppes éthérées

qui prennent part au phénoméne de la réfraction, ne soient qu'ap-

proximatifs, ils nous montrent toujours que les recherches

les plus récentes et les plus remarquables dans la physique

!) O. E. MEYER. Kinetische Theorie der Gase, Breslau, 1877. p. 226.

F) PoGG. ANN. Beiblätter. t.. 1. pag. 10. 1877.

3) Une grandeur environ 25 fois plus petite que la plus petite grandeur

visible au microscope.

14 De KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

moléculaire confirment totalement notre supposition, que les

distances intermoléculaires et les longueurs d'onde sont des gran-

deurs du méme ordre.

Concernant le phénoméne de la dispersion des rayons å

différentes longueurs d'onde, notre théorie pose encore que

Faddition d'une seule enveloppe éthérée å la longueur d'onde

intérieure suffira pour donner äå la surface d'onde un change-

ment appréciable de vitesse moyenne, toujours å compter du

méeme point de départ å la surface limitrophe. Voyons ce

que dit V'expérience å cet égard.

Selon les mesures rigoureuses de plusieurs physiciens, —

MASCART, ÅNGSTRÖM, et VAN DER WILLIGEN, — la différence en

longueur d'onde pour les deux lignes qui constituent la raie

de Frauenhofer, D, dans le spectre solaire, n'est que de

0,0000006 MM.

Déja cette différence nous annonce que la cause de la dis-

persion des rayons doit &tre cherchée en dedans de distances

cxtremement petites et correspondant aux dimensions molécu-

laires. Mais, nous avons des observations encore plus déci-

sives.

Deux lignes spectrales, situéges preés de la raie de Frauen-

hofer F, F'une appartenant au Bismuth, VPautre au Zinc, ont,

selon MASCART,!) une différence de longueur d'onde qui ne

s'éleve qu'a 0,000000v6 mm., et il existe naturellement entre

ces lignes une partie du spectre contenant des rayons de dif-

férentes longuéurs d'onde ou la difference est encore plus

petite. Une prolongation si minime de F'onde intérieure, qui

n'embrasse que le dixieme du diamétre d'une seule enveloppe

éthérée, estimé comme ci-dessus 3 0,0000005 mm., a donc

provoqué une dispersion visible.

Pour concevoir le phénoméene de la dispersion prismatique,

nous devons donc prendre en considération måme les petites

différences de vitesse moyenne résultant des différences de

longueurs d'onde intérieure qui tombent en dedans de la distance

moléculaire. En effet, d'aprés notre théorie, on doit avoir

égard å deux différentes especes de dispersion prismatique,

ou å deux systemes de dispersion dans la matiere, qui se dé-

veloppent simultanément de la lumiere composée. Lun, le

systeme de dispersion réguliere, provenant åa titre exclusif des

éléments des surfaces d'onde sphérique qui émanent de la

1) Ann. scient. de V'Ecole norm. sup., t. IV. Paris 1866.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O. 1. 15

surface limitrophe dont les longueurs d'onde intérieure em-

brassent au juste un nombre entier de petits chemins (å lon-

gueur moyenne) parcourus dans les enveloppes éthérées; et

Vautre, le systeme de dispersion irréguliere, composé du reste

des éléments.

Un exposé graphique du sujet nous servira le mieux &

démontrer V'existence de ces deux systeémes de dispersion

différente.

16 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

EXPOSÉ GRAPHIQUE DE LA DISPERSION.

Supposons présentement que le mouvement vibratoire de

P'éther se propage dans un milieu matériel perpendiculaire-

ment 3 la surface limitrophe, et que ce milieu soit parfaite-

ment isotrope, de sorte que les enveloppes d'éther comprimé, qui

seules paraissent provoquer le phénoméne en question, soient

séparées VP'une de PFautre d'une distance moyenne constante,

laquelle cependant variera naturellement avec la densité du

milieu.

Or, en considérant une certaine profondeur du milieu,

å partir de la surface limitrophe, Vaction totale qu'ont exercée

les enveloppes éthérées sur la surface d'une onde incidente

doit &tre exactement la méme que si les volumes de toutes

ces enveloppes avaient été réunis pour en former une série

de couches moléculaires paralléles å la surface limitrophe, et

dont V'épaisseur ainsi que la distance entre elles dépendrait tant

du volume constant de l'euveloppe que de la densité du milieu

matériel.

Nous pourrons donc, pour déterminer le chemin parcouru

dans le milieu par un élément de la surface d'onde, nous figu-

rer qu'il a passé å travers un certain nombre de ces couches, et

qu'å chaque fois il a subi un léger retard dans sa propagation,

de sorte qu'aprés un temps correspondant au temps de vibra- .

tion, le retard total devient la différence entre son chemin

dans le vide et celui dans le milieu pendant ce temps. Toute-

fois, nous remarquerons que présentement le volume de la

molécule matérielle a été négligé, étant regardé comme infi-

niment petit.

I. — La courbe des indices (voir la planche).

Pour exposer graphiquement le phénomé&ne de la disper-

sion qui provient de la réfraction des rayons de différentes

longueurs d'ondulation, nous devons d'abord prendre en con-

sidération les quatre constantes suvivantes:

BJEKANG oRINbI Ke (SVs VET:sAKADS HANDEIH.: BANDIZSIN:O 1 17

1. L'épaisseur d'une couche moléculaire de FP'éther com-

2. La distance entre deux de ces couches.

Ces deux valeurs dépendent tant du volume de I'enveloppe

éthérée que de la 'densité du milieu.

3. La vitesse de propagation du mouvement vibratoire

dans le vide, en dehors du milieu, ou, ce qui revient au méme,

dans F'éther libre qui se trouve entre les couches moléculaires.

4. La vitesse moyenne de propagation du mouvement vi-

bratoire dans une enveloppe éthérée, ou, ce qui revient au

méme, la vitesse de la surface d'une onde lumineuse traver-

sant une couche moléculaire.

Puis, nous avons å considérer trois grandeurs variables,

Savoir:

1. Da longueur d'onde extérieure (dans le vide), L,pro-

portionnelle au temps de vibration de Péther, et qui peut étre

mesurée en valeur absolue pour toutes les couleurs correspon-

dant aux lignes spectrales de FRAUENHOFER;

2. La longueur d'onde intérieure (dans le milieu ma-

tériel), 4, laquelle dépend tant de la valeur de L que de la

constitution moléculaire et physique du milieu, c'est- å-dire

des quatre constantes déja mentionnées.

3. DLindice de réfraction, w, qui dépend des valeurs de

IL et de 4, de sorte que l'on aura toujours:

On sait, du reste, que cet indice se déduit par observation

directe sur la réfraction des rayons moyennant la formule trés

sin. i

connue: w= ou 7? est l'angle d'incidence et z celui de

sin.r?

réfraction.

Or, toutes ces valeurs, constantes ou variables, doivent

etre représentées dans notre exposé graphique; et pour y

rendre visible dans un seule et. méme plan 1a relation qui

existe entre les trois grandeurs variables, nous avons employé

le procédé suivant.

Dans un systeme de coordonnées nous prenons pour or-

données les longueurs d'onde extérieure, L, dans le vide, et

pour abscisses les longueurs correspondantes d'onde intérieure,

2, dans le milieu matériel. LT'abscisse est donc la somme des

18 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

petits chemins dans PFéther intermoléculaire alternativement

comprimé et libre, qu'a parcourus, pendant le temps de vibra-

tion, un élément de la surface d'une onde élémentaire ä partir

de son origine sur la surface limitrophe, point Rue par o

sur le das

Sur Paxe des abscisses nous marquons ces petits chemins

dans Féther intermoléculaire comprimé par des lignes tirées

pleines, ob, a'b', ete., et ceux dans VPéther intermoléculaire

libre par des lignes pOmtees, ba', b'a”, etc. Ainsi, la longueur

des lignes de ja premiere espece MSE Pépaisseur con-

stante d'une couche moléculaire de l'éther comprimé, äå den-

sité moyenne, tandis que celle de la seconde espeéce donne

la distance conetante entre deux couches d'éther comprimé.

Au reste, comme les vitesses de propagation sont toujours

proportionnelles aux chemins parcourus pendant des temps

égaux, la relation qui existe entre les longueurs d'onde dans

le vide et dans le milieu matériel doit tre la méme que la

relation entre les vitesses respectives. Nous voyons donc que

les ordonnées peuvent aussi représenter la variation des vi-

tesses de propagation dans le vide, et les abscisses la varia-

tion des vitesses correspondantes dans le milieu; il est en

outre évident, qu'au moment ou A devient plus grand que

P'épaisseur d'une seule couche moléculaire, la vitesse dans le

milieu aura toujours une valeur moyenne de deux différentes

vitesses.

En admettant que la vitesse de propagation en dedans

d'une couche moléculaire d'éther comprimé est uniforme,

comme elle F'est toujours dans V'éther libre, et, — dans le cas

que représente notre dessin, — quw'elle est dans le vide quatre

fois plus grande que dans le milieu, tant que V'élément de la

surface d'onde que nous considérons n'a pas passé la premiere

couche, ob, a partir de son origine o, la relation

aura évidemment une valeur constante. Ainsi, dans le cas

considéré, toutes les longueurs d'ondulation dans le vide,

moins grandes que quatre fois VF'épaisseur d'une couche

moléculaire (ou, d'apreés notre échelle arbitraire sur le dessin,

moins de 0,0000004 mm.), n'ont pas de dispersion. HElles con-

RESOR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 19

stituent cependant une limite maximum pour la valeur de

w = 4, selon notre dessin.

Mais, aussitöt que VFélément de la surface d'onde sera

sorti de la premiere couche moléculaire, la dispersion com-

mencera. En traversant la premiégre distance intermoléculaire,

ba', — que dans notre dessin nous supposons &tre 5 fois plus

grande que F'épaisseur de la couche comprimée, — la vitesse

est la méme que dans le vide. Or, on voit sans peine que

maintenant la valeur de la relation

vo=>=—

diminuera continuellement sur cette distance; et elle aura

: 2 9

finalement, dans notre dessin, une valeur minimum de ee la

D'élément que nous considérons entre ensuite dans la se-

conde couche moléculaire et sg'avance de a jusqu'a b', en

mesurant, toujours å partir du point o, de nouvelles longueurs

d'onde intérieure, 4, correspondantes a certaines longueurs

d'onde extérieure, L, dans le vide. Mais ici la valeur susdite

ne diminue plus. Au contraire, elle augmente continuelle-

ment, et, au bout du petit chemin parcouru dans cette couche,

NR ; 13

P'indice de réfraction est devenu IR 1,857.

Sur la seconde distance intermédiaire, b'a”, la vitesse de

de F'€lément est devenue de nouveau égale å celle dans le

é Aa AKT . G 18

vide, et Findice w diminuera jusqu'a la valeur de Dp IEEE

En traversant la troisieme couche moléculaire, la vitesse

moyenne de I'élément diminue, et par conséquent la valeur

de w augmente jusqu'a SA Prrgan

13 Vv

Et ainsi de suite. On voit par conséquent que les va-

leurs de w préåsentent une variation pendulaire.

Nous aurons donc une ligne brisée, 0 8 «pe... quire-

présente la variation de la relation:

— L —

vw = er tg q.

C'est la eourbe des indices qui nous donne la valeur de tout

les indices de réfraction possibles dans ce milieu; et chaque

ligne droite, tirée de V'origine, o, ä un point de cette courbe,

forme avec l'axe des abscisses un angle, &, dont la tangente

20 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

devient P'indice de réfraction pour une certaine longueur d'onde

extérieure, ou, ce qui revient au måme, pour un certain temps

de vibration (l'ordonnée) correspondant å une certaine lon-

gueur d'onde dans le: milieu (VPabscisse).

2. — Les limites.

En examinant de plus prés cette courbe des indices, nous

voyons d'abord quil y a partout sur l'axe des abscisses une

distance, oa', a'a”, a”a”, ete., correspondant å V'épaisseur d'une

seule couche d'éther comprimé avec son intervalle d'éther libre,

laquelle naturellement aura toujours été passée exactement

au méme temps par la surface d'une onde. Par conséquent,

toutes les surfaces d'onde appartenant aux longueurs d'onde

intérieure multiples de cette distance, comme oa', oa”, oa”, ete.,

doivent avoir le méme indice de réfraction et la måme vi-

1 | i

tesse moyenne, —> laquelle sera évidemment la plus grande

possible dans le milieu correspondant å la plus petite réfrac-

tion possible.

Cette série de longueurs d'onde intérieure, dans lagquelle

la réfraction est toujours parfaitement égale, correspond, sur

la courbe des indices, aux points &', «”, &", etce., tous situés

sur la måme ligne droite tirée de Vorigine o. HElle forme la

limite inférieure de la dispersion prismatique, située en de-

hors du cöté rouge du spectre lumineux, etant en méme temps

Ja limite des rayons ecaloriques. Désignant par d le petit

chemin parcouru dans I'éther comprimé, par d celui parcouru

dans VFéther libre, et par 9 et t le temps respectif employé,

on aura pour cette limite inférieure:

(ER

Öö+d

w, = 9 pg, =

Nous voyons de plus que nous aurons la plus grande valeur

de w (ou de tg q), correspondant å la plus petite vitesse

moyenne de propagation, et par conséquent åa la plus grande

réfraction possible, pour les longueurs d'onde intérieure, ex-

trémement petites, qui s'accomplissent, selon notre maniere

de voir, en dedans de la premigre couche d'éther comprimé,

ob, pendant des temps de vibration extrémement petits. C'est

lå que se trouve la limite de la dispersion de Pautre cöté,

en quelque endroit en dehors de la partie ultra-violette du

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 7. N:O 1. 21

spectre visible, — la limite supérieure —. L'indice de ré-

fraction pour cette limite est donc:

OM:

Oj tg PT

3. — Le systéme de dispersion réguliére.

Du reste des longueurs d'onde mesurées sur l'axe des

abscisses, nous avons spécialement å observer une série ob,

ob', ob", ete., dans laquelle la valeur de VFindice de réfraction,

w ou tg q, indiquée sur la courbe des indices par les points

B, B', 8”, ete., dimimue continuellement, — la vitesse moyenne

: 1 : :

de propagation, +» augmentant par suite continuellement, —

a mesure que la longueur d'onde intérieure regoit une aug-

mentation correspondant å VF'épaisseur d'une couche d'éther

comprimé, représentée ici par une des lignes tirées pleines

sur P'axe des abscisses. Soit n le nombre des couches qu'em-

brasse une de ces longueurs d'onde, on aura toujours le nombre

de n — 1 dintervalles de Féther libre; d'ou il suit que le che-

min total, (n — 1) d, parcouru dans Féther libre, relativement

au chemin total, nd, parcouru dans FPéther comprimé, sera

toujours augmenté å mesure que na augmentera. Ör, comme

la vitesse de la lumiere dans V'éther libre est toujours plus

grande que dans Péther comprimé, il est bien naturel qu'en

ce cas la vitesse moyenne augmentera en méme temps que la

longueur d'onde intérieure, et que par conséquent Vindice

w=tg 9 diminuera.

Ces longueurs d'onde intérieure, que nous pouvons

nommer longueurs d'onde principales, constituent le systéme

de dispersion réguliere, dont la distribution des différentes cou-

leurs du spectre lumineux est toujours parfaitement normale.

Il est å observer que la différence constante entre ces

longueurs d'onde principales n'est qu'une distance moléculaire.

4. — Le systeéme des dispersions irrégulieres.

D'exposé graphique nous montre qu'il se produit aussi des

dispersions irrégulieres å cöté de la dispersion réguligre men-

tionnée.

22 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIKRE.

En considérant spécialement les différences, excessivement

petites, des longueurs d'onde intérieure qui se trouvent en de-

dans de la distance moléculaire et des deux cétés des points

b, b', HD", etc., nous voyons qu'ici, dans la distance moléculaire,

la dispersion ne suit pas toujours la måme loi que dans le

systeme de dispersion réguliere représenté par les longueurs

d'onde principales; elle est ici partiellement anormale.

Nous constatons en effet que l'angle &, formé par Vaxe

des abscisses avec des lignes droites tirées de V'origine a chaque

point de la courbe des indices, — et dont, comme il a déja

été dit, la tangente désigne V'indice de réfraction —, diminue,

en conformité de la loi connue de dispersion, aussitöt que Ia

longueur d'onde augmente en tout lieu dans les parties ga,

pe", Bla”, etc., qui correspondent aux longueurs de chemin,

ba', ba", ba”, etc., passées dans Péther libre, mais qu'il augmente

au gcontraire partout dans les parties, «8', «'B', a”d, etc.,

correspondant aux longueurs de chemin, ab, a”b", a”b”, etc.,

passées dans P'éther comprimé; cela a lieu cependant de telle

sorte, qu'apres chaque diminution partielle, cet angle, et par

conséquent aussi l'indice de réfraction, coincide avec Pangle

limite inférieur, q,, dont la tangente correspond åå une valeur

infiniment grande de la longueur d'onde principale.

5. — Propriétés caractéristiques d'un spectre de réfraction.

Suivant notre théorie, il doit donc, dans un spectre de réfrac-

tion continue, se présenter des anomalies de dispersion, mais seu-

lement en dedans de distances tellement petites, qu'elles ne peu-

vent pas &tre observées comme un renversement de couleurs. Il

parait cependant possible de constater, dans des circonstances

favorables, V'existence de ces anomalies permanentes par I'ob-

servation des positions réciproques de lignes spectrales excessive-

ment rapprochées l'une de PFautre, en comparant entre eux les

spectres de réfraction et de diffraction. Elles ne doivent pas se

présenter dans cette dernigre espece de spectre, et il est en outre

probable, suivant ce qui a déja été dit, que la distance molé-

culaire peut &tre plus grande que les differences extrémement

petites, mais mesurables, de la longueur d'onde.

Puisque la marche des variations de la vitesse moyenne

d'une surface d'onde, comme la construction graphique la rend

évidente ici, est pour ainsi dire semblable å celle du pendule,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ff. N:O 1. 23

avec diminution continue de son amplitude, il est aussi clair

que le spectre de réfraction ne pourra jamais présenter des

rayons simples, ou homogénes, ailleurs gu'au voisinage de

la limite supérieure (ultra-violette) de la dispersion. Mais,

ces rayons parfaitement homogéenes, dont les réfractions di-

verses dans le milieu ont, sur la courbe des indices, leurs

points cörrespondants situés sur la partie gy, ne peuvent

probablement pas appartenir au spectre lumineux. En effet,

leurs longueurs d'onde intérieure respectives se trouvent tou-

tes, comme nous le voyons, en dedans de la distance molé-

culaire, laquelle peut &tre supposée toujours inférieure a la

plus petite longueur d'onde lumineuse existante, — mesurée a

environ 0,0003 mm. et cela parait aussi s'appliquer å la disper-

sion dans les gaz, ou, suivant les résultats de la théorie ciné-

matique, la distance moléculaire, a 0” de température et 3 la

pression ordinaire, ne g'éléverait probablement jamais ä 0,0002

mm. (indiquée pour I'hydrogéne å environ 0,00018).

Nous voyons toutefois qu'un spectre de réfraction est

composé de séries diverses de longueurs d'onde différentes

ayant la méme vitesse moyenne » par conséquent la méme

réfraction dans 1e milieu, et si nous examinons cette cir-

constance de plus prés, nous trouvons que, dans ces groupes,

le nombre total des longueurs d'onde diverses, donnant une méme

vitesse, augmente dans une plus grande proportion que le nombre

de couches comprimées continues dans la longueur d'onde prin-

cipale.

Ainsi, p. ex., si nous considérons-la longueur d'onde ob”

qui renferme tout juste 4 couches, nous trouvons encore la meéme

vitesse moyenne pour 5 longueurs d'onde diversés auxquelles

correspondent les points &, 6, €', 9', et &” de la courbe des indices,

ou les points e, t, e', t et e” sur l'axe des abscisses.

En considérant la longueur d'onde ob'” , qui comprend tout

Juste 5 couches, on obtient la méme vitesse moyenne encore

pour 7 longueurs d'onde diverses. Et, en général, si n est le

nombre des couches d'éther comprimé que renferme au plus

Juste une longueur d'onde principale, le nombre de la totalité

des diverses longueurs d'onde donnant une seule et méme

vitesse moyenne de propagation, est égal å 2 (n—1).

Chez les séries de longueurs d'onde différentes qui ne se

terminent pas par une longueur d'onde principale, mais par une

24 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

longueur d'onde aå lagquelle correspond quelque point de la

courbe des indices situé dans les parties By, B'd', BP", ete.,

et ces séries sont naturellement les plus nombreuses, — on

trouve que le nombre de toutes les longueurs d'onde donnant

la måme vitesse moyenne est égal ä 2n—1.

Les longueurs d'onde principales avec leurs longueurs

d'onde subordonnées, forment donc, a mesure que la distance

du point d'origine, o, augmente, des groupes plus denses, corres-

pondant chacun å un certain angle q& dont la tangente «ww

; 1 sej

donne une seule et méme vitesse moyenne, Sö Ainsi, plus

nous nous rapprochons de la limite inférieure de la disper-

sion, plus sont composés les rayons qui forment le spectre

Si nous n'avons du reste égard qu'aux longueurs d'onde

primcipales, qui, dans le milieu, présentent toujours entre elles

une différence égale å la distance moléculaire, nous avons ici

en réalité une image complete de la dispersion par réfraction,

avec les propriétés de cette dispersion qui peuvent etre obser-

vées par l'expérience. Dans ce cas, la courbe des indices nous

montre que la vitesse de propagation moyenne des surfaces d onde

dans le milieu,

; rr!

DAT gg

est accélérée ä& mesure que lu longueur d'onde dans le vide aug-

mente, vu que q& diminue simultanément; ce qui est con-

forme au fait observé dans un spectre normal, que les rayons

deviennent moins réfrangibles a mesure qu'augmente la lon-

gueur d'onde dans le vide, ou, ce qui revient au méeme, le

temps de vibration de Véther.

Nous voyons aussi que les lignes partant de F'origine, 0,

représentant les positions relatives de chacun des groupes

différents de longueurs d'onde qui viennent d'étre mentionnés,

se rapprochent davantage P'une de Pautre å mesure que la

longueur d'onde principale augmente. Cela veut dire, en

dautres termes, que la grandeur de la dispersion partielle,

exprimée comme å Vl'ordinaire par

w1 == W

pour une difference constante dans 1e temps de vibration,

est plus petite chez les ondes d'une longueur relative-

Jösse

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1.

ment plus grande que chez celles d'une longueur plus

courte, comme le confirme aussi Vexpérience dans la disper-

sion, dite normale, de la lumieére réfractée, tant dans les corps

solides que dans les corps liquides et gazeux. Nous allons en

citer quelques exemples.

= FR Indice de refraction

= | dans le

250 ii(ölagedar | EE ur inta lo Vena ök Okark

= | Ångström (Vapres | diff.: RAS diff.: | (Paprös | diff.:

> | et Ket- Frauenh.) EN Ketteler)

teler) 1 ) 2)

B 10,0006869 975 RAN S 1,330935 | 2652 RR 120

D 10,0005894 | f””"””11,635036)f 1,338577|f[””””]1,00029470|f

G 10,0004308 1,660285 1,341293 1,00029873|

; IPREN LOG --..288 Axe

H fogas rie) ak | ädel v

Quoique la différence dans la longueur d'onde (ou du temps

de vibration) soit, d'aprés ce tableau, preés de trois fois plus

grande pour les ondes relativement longues, B et D, la diffé-

rence de TFindice de réfraction pour les ondes plus courtes,

G et H, devient néanmoins toujours plus grande que celle

pour les ondes plus longues.

6. —-La courbe des indices modifiée.

On peut se figurer maintenant I'épaisseur du milieu ré-

fracteur tellement minime, qu'3 VPFaction de celui-ci sur un

complexe de rayons, elle devient plus petite que diverses lon-

gueurs d'onde appartenant å ce complexe; ou, en d'autres

termes, que certaines longueurs d'onde intérieure deviennent

trop grandes pour se terminer entigrement en dedans de

ce milieu.

La courbe des indices qui a été construite sous ladmis-

sion de P'épaisseur illimitée du milieu, subit alors naturellement

une modification correspondante, et nous comprenons facile-

ment de quelle nature.

1) Abb. d. Miinchen-Acad. 1814. 15.

?) Beschr. ueber die Farbenzerstreiiung der Gase. Bonn, 1865. 78 AR

GICA

20 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIÉERE.

Si, p. ex., l'épaisseur du milieu ne dépassait pas celle a

laquelle correspond une seule couche de VFéther comprimé,

ayant une épaisseur = ob, la courbe des indices serait évi-

demment représentée par 280 r'; comprenant les deux cou-

ches d'éther comprimé ob et a'ö>' elle serait oBe' B' a"r”; etc.

Ce n'est pas iei notre intention de discuter de plus prés ces

cas spéciaux concernant la nature du phénoméne de dispersion

quand on emploie des lamelles infiniment minces du milieu.

Nous pouvons toutefois constater immédiatement par un coup

d'oeil sur ces courbes spéciales, qu'å mesure que la lamelle

du milieu est plus mince, la dispersion devra toujours étre

plus étendue dans la partie du spectre prismatigue gui

comprend les rayons les moins réfrangibles, en produisant

å la fois un spectre toujours plus pur et plus exempté des

anomalies pratielles de”dispersion déjå mentionnées. Nous

le voyons, en prenant, p. ex., sur les deux courbes d'indice

oBa r et oBa B' a'r”,les points p et p qui correspondent par

leurs ordonnées å la méme longueur d'onde dans le vide, par

suite au måéme rayon lumineux, et en tirant de PF'origine ä ces

points les lignes droites op et op', lesquelles, par rapport aux

angles qu'elles forment avec Vl'axe des abscisses, déterminent

les différentes positions dans le spectre qu'occupe ce rayon

aprés avoir passé par des lames de différentes åpaisseurs.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HÄNDL. BAND 7. N:O 1, 27

al RECHERCHES THÉORIQUES.

Dans ce qui préceéde, il a été démontré, par une construc-

tion graphique fondée sur la présupposition de retards par-

tiels que subit dans un milieu matériel, ou plutöt dans son

éther intermoléculaire, la propagation d'un mouvement vi-

bratoire de Péther, qweffectivement le phénoméne de disper-

sion prismatique peut &tre regardé comme une conséquence

absolue de cette présupposition; cela prouve que désormais,

pour expliquer le phénoméne en cause, il ne sera pas néces-

saire, comme jusquwici, de recourir å I'hypothése, — du reste

bien peu rationnelle, — que la vitesse de propagation de la

lumieére dans le måéåme é&ther intermoléculaire serait inégale

pour des surfaces d'onde appartenant å des longueurs d'onde

différentes. Nous passons maintenant, 3 PFeffet d'établir la

justesse de notre théorie, å une preuve plus rigoureuse, c.-å-d.

au calcul mathématique.

Pour simplifier les choses, nous poserons que le milieu

matériel forme un prisme carré coupé normalement å son axe,

et contre I'extrémité duquel, constituant le carré de Punité de

longueur, les ondes lumineuses tombent dans la direction de

la normale, c'est-å-dire parallelement å Paxe du prisme. Les

distances qwun élément de la surface d'onde traverse en se

transportant de la surface limitrophe dans Pintérieur du milieu,

deviennent par lå proportionnelles aux volumes correspon-

dants du milieu pris dans le sens de Paxe du prisme.

Soit s le poids spécifique du milieu par rapport å Ihy-

drogeéne å 0” de température et å la pression de 760 mm., et

m son poids moléculaire; par suite

goa

exprimera le nombre des enveloppes éthérées que contient

P'unité de volume, si Pon désigne par a celui des enveloppes

28 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERRE.

d"éther de Fhydrogeéne contenu dans un volume de cette gran-

deur, et

le nombre des enveloppes dans Punité de longueur, a comp-

ter de la surface limitrophe.

Comme il a déja été dit, on peut maintenant se figurer

dabord que les enveloppes d'éther comprimé en dedans du

prisme ont été réunies en une masse compacte, laquelle a

ensuite été répartie en couches moléculaires ou couches simples,

contenant un éther parfaitement homogéne, continu et d'une

compression moyenne, couches paralléles å la surface limitrophe

du milieu, et dun nombre g'élevant, dans FP'unité de volume, å

Il est facile de voir que cet arrangement ne modifiera en

aucune facon PFeffet total de Paction du milieu sur la propa-

gation de la surface de Ponde lumineuse.

Le nombre des enveloppes éthérées que comprend chaque

couche simple est donc:

sårat

m? ?

et, si v désigne le volume de chaque enveloppe éthérée, Ile

volume d'une seule couche simple sera:

31 (Sa

GEGe

v 5

VORE

expression qui signifie en méme temps Vépaisseur de cette couche.

Représentons-nous ensuite que toutes ces couches sim-

ples, comportant un nombre n, comprises dans une certaine

distance å partir de la surface limitrophe, soient réunies en

une seule couche homogéene déther ayant la må&me densité

que les couches simples dont elle consiste, le volume de cette

couche combinrée sera:

expression qui donne en möéme temps Vépaisseur de la couche

combinée.

DU NE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 1. 29

De la méme manieére, nous considérons tout P'éther non

comprimé que renferme le prisme, soit comme réparti en cou-

ches simples séparant les couches simples d'éther comprimé,

ou aussi comme réuni en une seule couche.

Alors, si Pon fait tomber une onde lumineuse perpendi-

culairement 3 la surface limitrophe, — c'est-å-dire å VPextré-

mité de notre prisme carré, — cette onde aura, par suite de

la condition hétérogéne de Péther intermoléculaire, a passer

pendant un temps correspondant au temps de vibration dans

la source lumineuse, toujours deux couches combinées, de

densité différente, composées, Pune de PFéther comprimé,

Pautre de Péther libre, et dont les épaisseurs varient dif:é-

remment selon la distance parcourue pendant ce temps depuis

la surface limitrophe, cest-å-dire selon la longueur de Vonde

iniérieure, comme il sera montré dans la swtte.

En effet, il est clair que si la longueur d'onde, 4, dans

le milieu, comprend un nombre entier, égal å n, de couches

simples d'éther comprimé, elle ne comprendra que n— 1 cou-

ches simples intermédiaires d'éther non comprimé ou libre.

On aura donc:

Å =nv — Ei (NEL )IGARB: NONE (1)

si d signifie I'épaisseur d'une couche simple d'éther libre.

Si Pon désigne ensuite par 7 le temps de vibration dans

la source lumineuse, et par 9 et t les temps quwemploie la

surface d'onde pour passer å travers une couche simple res-

pectivement de Péther comprimé ou de PFéther libre, on aura:

T=72n205 + (n — 1)t;

mais comme

si u désigne la vitesse de propagation de la lumigre dans

FPéther comprimé de densité moyenne, et

30 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIÉERE.

en posant la vitesse de propagation dans F'éther libre en de-

dans comme en dehors du milieu égale å Vunité, on aura:

SEDER

Orda

HA; V m”

T=— — + (n—l)d

Or, lindice de réfraction observé directement est

ou U désigne la vitesse moyenne de propagation de la lu-

miégre dans le milieu par rapport å une couleur dont le temps

de vibration est égal å T; et comme

on obtient:

5: + (n — 1) d

ne V/ = ar (ME Le

wW =

Nous ferons observer en passant que c'est justement

ä cette derniere expression, dans lagquelle » représente un

nombre entier, que correspond mnotre exposé graphique,

déja donné du phénoméne de la dispersion prismatique,

bien entendu quil ne s'agit ici que de longueurs d'onde princi-

pales. Elle nous montre comment en ce cas influent sur

le phénoméne les différentes grandeurs dépendantes de la

constitution intérieure du milieu matériel; et nous nous sou-

venons que dans ledit exposé les ordonnées représentent

les longueurs d'onde dans le vide, ou, ce qui revient au m&me,

le temps de vibration, 7, numérateur de V'expression que nous

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. Säll

venons de donner, tandis que les abscisses désignent les lon-

gueurs d'onde intérieures, 4, qui constituent son dénomina-

teur, et enfin que w correspond å la tangente de VFangle &

; Å : SJ ER 3 |

qu'une ligne droite, tirée de F'origine o å un point de la

courbe des indices, forme avec l'axe des abscisses.

De cette expression nous tirons:

: 6 a 2 L a

et, introduisant, au lieu de 4, le quotient —, ou £L désigne

la longueur d'onde dans Yéther libre en dehors du milieu

matériel, nous aurons:

Nous avons donc obtenu une expression de la perte rela-

ö s 1 : : 5

tive de vitesse, 1—=5, Cest-å-dire du retard qui se produit

lorsque une lumiere de la vitesse 1 entre dans le milieu, ex-

pression dans laquelle le numérateur entier

BERT

v (==

3 VE ( 2)

signifie le retard total pendant le temps n6, ou, ce qui

revient au méme, pendant le temps 7 (aucun retard ne pou-

vant avoir lieu pendant le temps (n--1) t= T—n6, pen-

dant lequel la surface d'onde passe par F'éther non comprimé),

et I —u représente le retard que provoque F'éther comprimé

de densité moyenne dans l'unité de temps.

Maintenant, nous n'avons qu'a déterminer la valeur de n,

ou le nombre de couches simples d'éther comprimé que con-

tient la longueur d'onde intérieure 4, pour obtenir la for-

mule définitive de dispersion.

J2 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

Nous avons vu que ce nombre dépasse d'une unité le

nombre des couches non comprimées; d'ou I'on voit facile-

ment que ce nombre, n, est déterminé par celui des couches

comprimées que contient l'unité de longueur, ou par la rela-

tion que voici:

(5) (1 NE

On voit par lå que le nombre des enveloppes éthérées, — ou

ce qui revient au méme, le nombre des couches simples —,

que contient l'unité de longueur, moins 1, se comporte å

I'unité de longueur diminuége de PF'épaisseur d'une couche

simple d'éther comprimé, comme le nombre que contient la

longueur d'onde intérieure, moins 1, se comporte å la lon-

gueur d'onde intérieure diminuége de la susdite épaisseur.

Par suite on aura:

ou, comme

a ga

ale Ng wWvVv— + (w

m m

ATI LER ös näsLe ones (5)

u 1-0] 3 |

me”

Cette valeur substituée dans (4) donne

BIHANG TILL K. SV, VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 33

Voici la formule de la dispersion régulieére produite

par réfraction, dispersion å laquelle ne prennent part que les

éléments appartenant aux surfaces d'onde sphériques émanant

de la surface limitrophe du milieu matériel, et dont la longueur

d'onde intérieure devient justement celle qu'auraient eue ces

elements aprés avoir traversé dans notre prisme idéal un

nombre entier de couches simples d'éther comprimé.

Les coefficients de cette formule deviennent:

A = (1 — u) =S Tf 3 fa? (8)

u FR

l VE AN

(Ga? ga oa

v V 1 —v— 1—v|/—

FA m? c/ ESSIN : m (9)

Corollaire. Il est clair que si — était égal å 1, c'est-A-dire

si le nombre des enveloppes dans I'unité de volume était exac-

tement le méme que celui des molécules d'hydrogéne que

renferme ce volume å 0” de température et å la pression de

760 mm., on aurait:

fr a

ENG sp AME LEE LR STING (10)

2 1—vVa?

Vaa 1 9

ENL ENgN, VR (11)

34 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

C'est 1e cas lorsqu'il s'agit des gaz, lesquels, selon la loi

d AvoGADRO, contiennent toujours, åa une température et une

pression égales, le méme nombre de molécules dans l'unité de

volume.

Ainsi, nous sommes arrivés å une formule de dispersion

réguliere, (7), qui ne contient que 2 coefficients constants avec

un facteur commun:

desquels coefficients, comme on le voit, B seul influe sur la

dispersion. Ils sont tous les deux composés, tant des valeurs

constantes de v, u et m dépendant de la constitution molécu-

laire du milieu matériel, que de la valeur variable de &g dési-

gnant la densité de ce milieu.

On comprendra facilement la signification de ces coefficients

et de leur facteur commun, en se souvenant:

oa pal . , ;

que — désigne le nombre entier des enveloppes éthérées ren-

fermées dans I'unité du volume;

que v est le volume d'une seule enveloppe éthérée;

SNEDE de Å

que AE représente I'épaisseur d'une couche simple d'éther

comprimé;

que u désigne la vitesse de propagation de la vibration de

F'éther dans cette couche, par rapport å la vitesse dans le

vide, la valeur de u étant supposée la méme pour toutes les

couleurs n'importe å quelle espece de vibration elles ap-

partiennent; et

que 1—u représente le retard relatif dans cette couche pendant

I'unité de temps, la vitesse dans V'éther libre étant consi

dérée = 1.

3 £

oa”

- å

Ainsi, le facteur commun,

r=(1—u—

BIHANG TILL K. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 1. 310)

désigne une mesure relative du retard (diminution de chemin

parcouru) que subit un élément de la surface d'onde pendant

le temps, 9, quw'il emploie pour passer par une seule couche simple

de F'éther comprimé; retard dépendant ainsi tant de PFépais-

seur, v. ; SE de cette couche, laquelle å.son tour dépend de

la densité du milieu matériel, que de la vitesse, uw, qui est

une fonction de la densité moyenne de PFéther en dedans

d'une enveloppe éthérée; par conséquent, ce retard est en

rapport intime avec la constitution chimique et physique du

milieu. Du reste, ce facteur est parfaitement indépendant

de PFespeéce de vibration de F'éther, ou de la longueur d'onde

de la lumiegre incidente.

Le coefficient de 1a réfraction. — En posant dans la

formule (7) le coefficient de la dispersion, B, gal å zéro, I'on

obtient

w=1+ ÅA

qui est justement la valeur de PFindice de réfraction corres-

pondant dans notre exposé graphique å la tangente de Pangle

f,, ou, ce qui revient au méme, å la limite inférieure de ré-

fraction possible dans le milieu considérée å une certaine den-

sité og. Par Iå nous obtenons:

que nous pouvons appeler coefficient de réfraction du milieu

å cette densité.

La signifieation de ce coefficient s'expliquera, du reste,

par Pexpression déja obtenue:

En effet, le coefficient en question signifie le retard quwa

subi un élément d'une surface d'onde, — n'importe de quelle

espeéce de vibration cette onde soit sortie —, au moment ou

il a parcouru, å partir de la surface limitrophe, un chemin

, 3 252 OS . .

égal å 1 —v ER ou Punité de longueur diminuée d'une seule

36 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIRRE.

couche simple d'éther comprimé, ayant alors passé toutes les

autres couches de FPéther comprimé comprenant un nombre de

22 —1. Cest le retard par rapport å Punité de longueur

ou, ce qui revient au méme ici, pendant I'unité de temps.

Cas spécial. — Quand la vitesse de propagation, u, en

dedans d'une enveloppe éthérée, est = 1, c'est-a-dire la méme

que dans Péther libre, ou, en d'autres termes, si Péther inter-

moléculaire du milieu n'était pas comprimé du tout, la valeur

du coefficient de réfraction, 4, dans Pexpression (8) serait

égale å zéro, comme aussi la valeur de B dans VPexpression (9),

le facteur 1—u étant commun aå toutes les deux. De la for-

mule de dispersion (7) nous aurons donc, dans ce cas, quelle

que soit la valeur de la longueur d'onde dans V'éther libre,

toujours

w = 1;

c'est-å-dire, qu'il n'y aura ni réfraction ni dispersion dans un

milieu de cette constitution interne.

Dans notre exposé graphique, ce cas extreme est repré-

senté par la ligne droite or, tirée de F'origine parallelement

aux parties Bo, Bf a", etc., de la courbe d'indice, lesquelles

correspondent å une vitesse de propagation égale aå 1.

Le coefficient de dispersion réguliére

est le produit de la valeur du retard provoqué par une seule

couche simple d'éther comprimé, et la relation qui existe en-

tre P'épaisseur d'une couche composée de tout Péther non com-

primé que renferme F'unité de volume, et Punité de longueur

diminuée de Pépaisseur d'une seule couche simple d'éther

comprimé.

Ce coefficient est donc, dans la dispersion régulieére, tou-

jours constant pour le méme milieu å la méme densité, quelle

que soit la longueur d'onde de la lumiere employée.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. dt

VERIFICATION DES FORMULES PAR L'EXPÉRIENCE.

I. — Formule de réfraction.

Réfraction moléculaire du milieu. — De la formule ob-

tenue pour le coefficient de réfraction,

il est aussi possible, en négligeant certains termes, d'obtenir une

expression approximative, correspondant au retard que produit

une seule enveloppe éthérée; expression qui, par conséquent, nous

doit donner une valeur numérique relative å peu prés constante

pour différentes densités du milieu matériel, en y introduisant

les résultats de l'expérience.

Nous pouvons d'abord, dans le dénominateur, négliger le

; 20? : å TENET j

dernier terme, v >» qui représente VPépaisseur d'une seule

couche simple d'éther comprimé, terme extremement petit en

comparaison du premier qui est P'unité de longueur, — ici le

millimetre, quand la longueur d'onde est évaluée d'aprés cette

unité — Nous avons done approximativement:

3 2-2

v — (1—u) 3

v—1= LE Staeypfarnksrdn SO)

3 SÖNAGNN

Å oa ,

Mais, comme ” désigne le nombre absolu de molécules

qu'embrasse l'unité de longueur (= 1 mm.), la formule peut &tre

encore simplifiée en négligeant le second terme du facteur

oa 3 ;

1, sans que la valeur de w — 1 en devienne sensiblement

38 DE KLERCKER LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

altérée, du moins quand il g'agit des corps solides et liquides;

d'ou P'on obtient:

—1 va

Sa TT (1 —u); approx. constante;....... (16)

ou, si I'on ne connalit pas m:

w— 1 va

SER (i — u); approx. constante;.... (17)

c'est-å-dire indépendante de la densité.

Ainsi, nous sommes arrivés a une relation trés connue que

l'on appelle ordinairement 1a formule empirique, désignant la

grandeur spécifique de la réfraction, mais sans que jusqu'ici I'on

ait connu, ni sa signification réelle par rapport aux particularités

moléculaires du milieu réfractant, ni la cause de ce que sa valeur

numérique, pour le måme corps a différents degrés de densité,

ne devient jamais parfaitement constante.

En effet, les formules (16) et (17) désignent approximative-

ment une mesure relative de la retardation qu'exerce une seule

enveloppe étherée censée transformée en une couche infiniment

mince, comprenant I'unité de surface ou la base de ce prisme

idéal que nous employons pour mieux expliquer notre théorie;

car 1 —u désigne, comme nous le savons, le retard relatif dans

5 Ge v

I'unité de temps, et I ost le temps pendant lequel la surface

d'onde se propage äå travers cette couche infiniment mince.

Afin de vérifier par Pexpérience notre formule pour la ré-

fraction moléculaire, et en méme temps afin de la comparer ä

la formule théorique

— s— = CONst.

(w? + 2)0

trouvée, presque simultanément mais par des voies différentes,

par MM. LORENTZ äå Amsterdam (!) et Lorenz a Copenhague (2),

nous considérons:

1:o. — La réfraction dans des corps solides et liquides.

En ce qui concerne les corps solides, nous prenons les va-

leurs de w déterminées pour la lumigre du natrium (ND) par FIzZeAT

('). — H. A. LORENTZ. Wiedemanns Ann., Band IX, pag. 641.

(2). — L. LORENZ. Ibidem. Band. XI, pag. 70.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 39

dans son important ouvrage: «Recherches sur les modifications

que subit la vitesse de la lumieére dans le verre et plusieurs

autres corps solides sous PFinfluence de la chaleur» (1) Toute-

fois, ces valeurs, obtenues par rapport å l'air, ont été transfor-

mées ici en valeurs absolues par multiplication avec 1,0002947

constituant, d'apreés KETTELER (?), Pindice absolu de réfraction de

Pair pour la lumiere de natrium. Le tableau suivant contient

les valeurs, ainsi modifiées, de w et de w, pour les différents corps

å deux différentes densités s et og, correspondant ä une diffé-

rence de température de 100 degrés centigrades.

Al tnevteimneraturer | CADECS accroissement |

Coeffi- | ” Ia de la température de

cient de rt 100 degrés Cels. |

Corps solides i i | |

SN dilatation|pyids spé- Pode, spå |

(uni-réfringents). pour 100 cifique, par] Indice |eifique, par! Indice

degrés | rapport ål absolu. | rapport ål absolu.

Celg. Feau. Peau. |

[0 [03] LO LON |

Verre de S:t-Gobain (N:o 2)| 0,00086| 2,4380 |1,503743 | 2,4817 |1,503905 |

(log. =1 0,38703371 0,177173710,385912010,1772203/

Verre de S:t-Gobain (N:o 5)| 0,00086 | 2,5140 11,528451 | 2,5075 1|1,528550 |

(log. =1 0,400365331 0,1842514110,3992436] 0,2842797]

Crown; (de Maes)i osmo.ossss 0,00085] —2,6260 11,520848 | 2,6193 1|1,520848 |

(logs 0,41929471] 0,18208591| 0,41818771 0,1820859

SpathäNl lose Sn 0,00207 | 3,2000 11,435423 | 31802 1|1,434062 |

(log. = 1 0.50515001 0,15697991 0,5024558 0,1565681/

Ellntöördlnalrega oe as oo 0,00081 || 3,5840 |1,611675 | 3,5835 |1,611935 |

| (log. = || 0,55436801 0,2072775| 0,5533131| 0,2073475

fllnulonsd sa SO 0,00066 || —4,1400 1|1,682496 | 4,1318 |1,683183

| (log. =1|0,6170003| 0,2259540]|0,6161407|0,2261313]

Pour constater å quel degré la valeur numérique d'une ex-

pression s'approche d'une valeur constante, nous n'avons pas, en

dressant les tableaux comparatifs suivants, employé la méthode

ordinaire, celle consistant a prendre la différence entre les valeurs

de Fexpression qui correspondent a deux densités différentes du

milieu considéré, méthode ne pouvant &tre juste, par la raison

que les significations réelles des différentes expressions compa-

rées ne sont pas toujours identiques. Au contraire, nous avons

()). — H. FIZEAU. Ann. de Chem. et de Phys. T. LXVI. pag. 173.

(). — E. KETTELER. Beob. iiber die Farbenzerstreiiung der Gase

Bonn 1869.

40) DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

pris le quotient de ces valeurs, lequel nous donne une mesure plus

comparable de PF'efficacité de l'expression. Plus ce quotient com-

paratif s'approche de la valeur de 1, plus P'expression appro-

chera de la valeur constante.

Parmi les corps solides que nous considérons ici, il n'y en a

qu'un seul, le spath fluor, dont le poids moléculaire m soit

connu. Nous avons donc employé dans cette comparaison notre

formule (17), et voici les résultats obtenus:

SEE er H fl frn

LT expression de Lorentz, CE

Valeur numérique

Apres accrois- Quotient

å la tempéra- sl) sd if

UESRS IRA sement de lal| comparatif.

(2 a 20 température

FT ask 00: (0ELS

SPatNad Ore ER AVR Po nd or rn 0,081614 0,081898 1,00348

METTE de CTO WD Ek sr 3 Rn a Br 0,115927 0,116223 1,00255

Verre de S:t-Gobain, N:o 2 —oo00mmo- 0,121403 0,121750 1,00286

» NEO: ÖV See v Led 0,122571 0,122910 1,00277 |

Flintröpdinälre, SEY Se 0 vi Rp kIGa Kåt 0,096951 0,097219 1,00277

Fllät sourd SIsESEFEE SYFALINGATATG 0,091542 0,091795 1,00277

AT 3 AO OT ill

INOtre eTpresstoll, =:

| Valeur numérique

| - Aprés accrois- Qnotient

| å la tempéra- | sement de la | comparatif.

| ture ordinaire.| température

| de 100” Cels.

Spa MUST TE rak EKA EROS 0,136070 | 0,136488 1,00307

NEnre Id etCrOWI= sc ove st das 0,198343 0,198349 1,00255

| Verre de 'S:t-Gobain, N:o 2 ooo 0,206621 0,207222 1,00291

» NOV SE SSEpE | 0,210203 0,210786 1,00277 |

Elifit Ordf ale at est to SN ob KEENAN 0,170668 0,171156 1,00286

BOO Hpurd Mystery RAR ASEA 0,164854 0,165347 1,00299 |

Nous voyons que le quotient comparatif est a peu prés le

méme pour les deux expressions comparées. Il est environ 1.003

pour tous les corps considérés, s'approchant donc assez prés de la

valeur 1 que donnerait l'expression employée si elle était parfai-

BIHANG TILL OK: SV: VAT.<AKADAY HANDI. > BANDITS UN:On1: « 41

tement constante. Ör, notre expression, simplement approxima-

tive, ne doit et ne peut pas donner un quotient comparatif au

juste égal å 1.

Corps liquides. — Pour comparer les deux différentes ex-

pressions en les appliquant aux corps liquides, nous avons re-

cueilli les valeurs de w et de « regues par WULLNER dans ses

recherches si soigneuses: »Ueber die Beziehung zwischen Brech-

ungs-exponenten des Lichts und Körperdichte» (!), en choisis-

sant celles de leau et du sulfure de carbone, a trois différentes

températures.

Les tableaux suivants, I et II, indiquent ces valeurs et les

valeurs numériques des deux expressions, en employant trois dif-

férentes longueurs d'onde correspondant aux lignes spectrales

de Uhydrogéne, C, F et G.

Le tableau III donne enfin les quotients comparatifs d'aprés

les différentes expressions, en comparant leurs valeurs numéri-

ques obtenues å 12” et 24” Cels.

(1). WÖLLNERB. Pogg. Ann, Band CXXXIII. pag. 1.

492 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERB.

Tab. I. |

Eau.

Nombre Valeur approximative de I

Tem Poids spé-lrelatif des|Indice de | Indice de Retard total | Faction ROMA RN calc

”leifi G ; apres

péra- CUAnENpan molécules réfraction | réfraction rr TER Mora BI — ||

NS a ni- p - C II

SE rapport 2 dans Puni-lparrapport parrapport a longueur notre | la formnle

Cels Fhydro- |té de vo- lå Pair. (3)|äu vide. (4) d onde inté- formule de Lorenz

"| gene. (1) | lume. (2) ; rienre. — (5) w—1 Å?— VM

Å Oo (0

t G je u o .—1 - (w? + 2)=

Longueur d'onde dans le vide = 0,00065639 mm, corresp, å la raie de Frauenh, C (hydrogéne). |

12 | 11156,87| 1239,65 | 1,331950| 1,332341| 0,332341 | 0,000268093 0,0001656 |

(log. =| 4,0475423| 3,0932998| 0,1244879] 0,1246155| 0,5215846—11 0,4282848—4] 0,2191441

18 | 11147,16)- 1238,57 | 1,331356) 13317481 10;331748 0,000267847 0,0001655 |

(log. =| 4,0471642| 3,0929217| 0,1242943] 0,1244218/| 0,5208077—11 0,4278860—4| 0,2188167—

24” | 11133,24| 1237,03 | 1,330762| 1,331153) 0,331153 | 0,000267701) 0,00016544|

(log. =| 4,0466217| 3,0923792]| 0,1241004]| 0,1242280] 0,5200290—1] 0,4276498—4]| 0,2186523

Longueur d'onde dans le vide = 0,00048621 mm,, corresp, å la raie de Frauenh, F (hydrogene). ;

12” | 11156,87| 1239,65 | 1,337913) 1,338310| +0,338310 0,000272907| 0,0001683

(log. ==| 0,12642791 0,1265568| 0,5293151—1] 0,4360153 —4| 0,2261553 |

18 TITANS NI238:5 | Höst NON 0 0,000272665! 0,00016820

(log, =] 0,1262350| 0,12636391 0,5285516—11 0,4356299—41 6,2258416-X!

24” | 11133,24| 1237,03 | 1,336725] 1,337122) 0,337122 0,000272526| 0,00016814f

(log. =| 0,1260420] 0.1261709]| 0,5277866—1] 0,4 354074—4]| 0,2256908

Longueur d'onde dans le vide = 0,00043413 mm., corresp. å la raie de Frauenh. G& (hydrogene).

12 | 11156,87) 1239,65 | 1,341102| 1,341496| 0,341496 0,000275477| 0,0001697

(log. =| 0,1274618| 0,1275894] 0,5333856—11) 0,4400858—4]| 0,2298409

18 | 11147,16)| 1238,57 | 1,340508]) 1,340978! 0,340978 | 0,000275299) 0,0001696

(log. =| 0,1272927] 0,12742161| 0,5327260—11 0,4398043—4] 0,2296214—

24” | 11133,24| 1237,03 | 1,339914] 1.340314 —0,340314 0,000275106| 0,000169589

(log. =] 0,1270769| 0,1272065]| 0,5318798—1] 0,4395006—4] 0,2293978= dö

Je ena Jä a = Ne > a NN. hl = NN

(1). Ayant le poids sp. de Feau par rapport å Fhydrogene (å O” de temp. et pression

din.) = 11162, le volume å temp. considérée =>», celui å 0” =1, et ä 4 =0,9998I

0,999882

(0). Il I [SA RN Selon Pierre et Frankenheim (Pogg. Ann. LXXXVI. 451), la

leur de » est: pour 12” Cels.=1,0003420; pour 18 =1,0012132, et pour 24 =1,00246:

(2). Le poids moléculaire de Feau, m = 9; (celui de Vhydrogene = 1). Log. m == 0,95424

1,333138 — 0,000099 £; pour la raie C

(3). u=91,339101 — 0,000099 1”; » DÅ Capris Wällner).

1,342290 — 0,000099 1”; » G

1,00029383 . u; pour la raie C

(4). o=(1.00029883 SG » F > (d'apres Ketteler).

1,00029850 . u; » G

(5). w—1= ; (=le coefficient de réfraction ÅA).

, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

BANDITUNSO1I1 43

Tab. II.

Sulfure de Carbone.

—]===27€X wm=—”"==—=X!a[|!nka=—=s===—6===== 2 - 7ssX=—==—====—=—=====————— 2"

| Nombre

Poids spé-lrelatif des| Indice de

cifique parl molécules | réfraction

rapport å ldans Vuni- parrapport

Iliydro- | té de vo- lå Yair. (3)

"I gene. (1) | lume. (2)

(Od

c =

Longueur d'onde dans le vide = 0,00065639 mm,, corresp, å la raie de Frauenh. C (hydrogéne).

Indice de

réfraction

parrapport

au vide. (4)

Valeur approximative de

F'action moleculaire, calculée

d”apres

Retard total

par rapport å

la longueur notre la formule

d'onde inté- formule de Lorentz

rieure. (5) w—1 ww? — 1

(0 6

Å—1 - | (W-r-2)=

m m

12 | 14238,11] 374,69 1,624706| 1,625183| 0,625183 0,001668548| 0,000943770

og. =| 4,15345241 2,5736688| 0,2107 748] 0,2109024/ 0,7960075—11 0,2223387— 3| 0,9748660—4

18 | 14137,25| 372,03 1,620026| 1,620502| 0,620502 0,001667869) 0,000944796

log, =| 4,1503651] 2,5705815| 0,2095220] 0,2096496) 0,7927434—11 0,2221619—3! 0,9753380—4

24 | 140386,39] 369,38 1,615346| 1,615821) 0,615821 0,001667179! 0,000945817

log. =| 4,1472556] 2,5674720] 0,2082656] 0,2083932] 0,7894543—21| 0,2219823—3| 0,9758069—4

Longueur d'onde dans le vide = 0,00048621 mm., corresp. å la raie de Frauenh, EF (hydrogéene).

12] 14238,11] 374,69 1,659236] 1,659729| +0,659729 0,001760746| 0,000984945

(log. =1| 0,21990821 0,2200371] 0,8193656—11 0,2456968—31 0,9934119—4

181 14137,251 372,03 | 1,654316! 1,654807| 0,654807 0,001760678) 0,000986131

(log. =] 0,2186185| 0,21874741 0,8161134—1| 0,2455319—3] 0,9939344—4

24 | 14036,39] 369,38 | 1,649396| 1,649886 0,649886 0,001759403! 0,000987313

(log. =] 0,2173250| 0,2174539| 0,8128372—11 0,2453652—3)| 0,9944549—4

I Longueur d'onde dans le vide = 0,00043413 mm,, corresp. å la raie de Frauenh. G (hydrogene).

12 | 14238,11] 347,69 | 1,681949) 1,682451| 9,682451 0,001821388| 0,001011416

| (log. =] 0,2258128 No Bädbg, SR 0,2604025—31 0,0049297—3

18 14137,25) 372,03 | 1,676849] 1,677350) 0,677350 0.001820671| 0,001012687

(log. =] 0,22449401 0,2246236| 0,8308129—21] 0,2602314—3| 0,0054754—3

2 14036,39) 369,38 | 1,671749 1,672248) —0,672248 0,001819941] 0,001013952

4 (log. =1 0,2231710] 0,223006]| 0,8275294—1] 0,2600574—31 0,0060174—3

(1).

Wiillner).

(2).

| m=1,5797836.

| (Esog0na — nooosa .&; pour la raie C

3). U=11,669076 — 0,00082 . t5; »

| 1,692149 — 0,00085 . t'; »

1,00029383 . u; pour la raie C

(4). p= 000200: NS » F

1,00029850 . u; » G

[ön pa dn

Le poids spéc. de Veau étant 11162, on a so = 11162 (1,29366 — 0,001506.1”); (dapreés

Le poids moléculaire du sulfure de Carbone, m — 38; (celui de Vhydrogene =1). Log

| (d'apres Willner);

| (d'apres Ketteler);

(=le coefficient de réfraction, A).

44 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIÉRE.

Tab. III.

Quotient comparatif

d”apres notre dapres Pex-

Lignes spectrales. expression ap- pression de

j proximative LORENZ

OT wW?—1

| = (w? + 2) —

| pour VPeau:

| (5 Er NERON BIN EN SPSS AKT RUSTAS 1,00146 1,00113

| IRS SER SOU A AON Lp rs FIRAR RR ETERNIA 1,00140 1,00107

| | EJVRRE 38 LUDEN AR TEA BAN SE (AR br 1,00135 1.00102

| pour le sulfure de Carbone:

SSA T RET IGA ET SIE OSTEN 3 Er KIT EN pODR 1,00082 1,00217

| I sva Kl åk Bei kar NR 1,00076 1,00240

| (RIIS ITIS Se ME OPNTEE BUSVIN KN 1,00079 1,00251

Ces résultats démontrent une chose tres remarquable.

bör

dis que, quand il est question de l'eau, l'expression de LORENZ

donne un quotient comparatif légerement inférieur a celui de notre

expression, ce que signifie que sa valeur se rapproche davantage

d'une valeur constante, pour le sulfure de carbone, au contraire,

le dernier posséde une prépondérance considérable. Une raison

de cette inconséquence apparente doit certainement &tre cher-

£ JE SKEN , p APER a , .

chée dans Winfluence inégale qu'a exercée la densité moléculaire,

a är : G

—, des deux milieux considérés, sur la valeur numérique du terme

oa”

représentant 'V'épaisseur d'une couche simple d'éther com-

primé, et que nous avons då négliger dans la formule (14)

pour arriver å nos expressions (16) et (17) sur la réfraction

moléculaire. En effet, nous voyons par les tableaux I et II

que cette densité moléculaire est plus de trois fois plus grande

pour l'eau que pour le sulfure de carbone, et notre expression

doit par conséquent donner, å différentes temperatures, une

valeur numérique moins constante pour l'eau que pour le sul-

fure de carbone.

ENE FREE SSE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 7. 'N:O 1. 45

2:o. — Réfraction dans un corps liquide, comparée avec

celle dans le méme corps å F'état gazeux.

Pour faire une comparaison de ce genre nous manquons

presque totalement de données expérimentales convenables.

De tous les gaz dont V'indice de réfraction a été déterminé

successivement par ARAGO, DULONG, JAMIN, et dernierement

par KETTELER, il n'y a que'le sulfure de carbone pour lequel

cet indice soit aussi déterminé pour le corps å V'état liquide.

C'est done seulement pour le sulfure de carbone que nous

pouvons chercher pour le présent le quotient comparatif des

valeurs numériques que donnent notre expression (16) et celle

de LORENZ.

Concernant Pétat liquide de ce corps, nous employons les

mémes données fondamentales (de WiLnLNER) qu'auparavant,

en tirant du tableau II une moyenne des valeurs numériques

des expressions, obtenues å la température de 18” Cels.

Pour I'état gazeux du corps, nons prenons la seule donnée

que présente l'expérience sur la valeur de w, savoir 1,0015,

obtenue déja en 1826 par DuLonG(!). Voici les résultats:

Sulfure de carbone.

NOdöré rela. | Action moléculaire caleulée |

Poids spéci- KAR At LR Indice de d aprés

Lignes | fique par lé E d ” Iréfraction par RAKARE (NE

eg rapport å E NEG rn rapport au || Notre expres- | VPexpression

p Fhydrogene. = ST vide. sion. de LORENZ.

EEE volume. SUC LR

vå =E BEAN

m dd at. NES TRA

Dans Pétat liquide, å la température de 18” Cels.

(DEE 14137,25 312,03 1,620502 | 0,00166787 | 0.00094480

IR 2 » 1,654807 | 0,00176008 | 0,00098613

(Car » | » 1,677350 0,00182067 | 0,00101269

En moyenne —| 0,00174954 | 0,00098120

Dans Vétat gazeuz.

| 33,15 | 1500 mil 150015 || 0,0015 | 0,00099983

ou l'on aura le quotient comparatif:

pour notre expression = 1,16636;

pour celle de LOorREnNz = 1,01898.

(1). — Anm. de Chim. et de Phys. T. XXXI, p. 172.

46 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

I] parait done en ce cas, quand on compare la réfraction

dans le sulfure de carbone å VF'état liquide avec celle du méme

corps å Pl'état gazeux, que l'expression de LOoRrEnz se préte

parfaitement bien, et beaucoup mieux que la nötre, pour ex-

primer une action moléculaire constante, surtout quand on

employe de la lumiere d'une certaine longueur d'onde com-

parativement courte (entre F et G).

Cependant, ce résultat ne peut pas infirmer la justesse de

notre théorie. En effet, il faut observer que notre expression

approximative doit réellement donner dans ce cas un quotient

comparatif beaucoup plus grand que dans les cas précédents ou il

s'agissait de comparer la réfraction dans un corps solide ou li-

quide å différents degrés de densité. En négligeant, comme

: ; | / oa

nous l'avons då faire, le second terme du facteur [/——1 de

notre formule (15),

w—1 v

PR de LL LES RAS fö

SHEET EKO | je )

= Mm .

nous nous sommes naturellement écarté de la valeur réelle et

parfaitement constante que devait donner la réfraction moléculaire

A (I — u).

Mais l'éecart devient évidemment d'autant plus grand å me-

sure que diminue le nombre absolu de molécules qu'embrasse

É oa Gl

Punité de longueur, ou V= Or, ce nombre est considérable-

ment plus petit pour un méåme corps dans son état gazeux

que dans son état liquide. Les valeurs que donne notre ex-

pression approximative å ces différents états d'aggrégation,

devront donc différer sensiblement, et par conséquent leur

quotient comparatif doit en ce cas devenir relativement grand.

Au contraire, quand la comparaison se fait avec le corps ä

F'état solide ou liquide å différentes températures, ce quotient

doit toujours se tenir beaucoup plus prås de la valeur cherchée

1; et c'est justement ce que nous avons trouvé dans nos véri-

fications précédentes surtout en ce qui concerne le sulfure

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 RAT

de carbone å VF'état liquide, pour lequel notre expression se

préte méme beaucoup mieux que celle de LOREsSz å ex-

primer Vl'action moléculaire constante (voir tab. III).

2. — Formule de dispersion.

Il nous serait impossible de vérifier rigoureusement par

'expérience notre formule de dispersion prismatique:

et en voici la raison.

Comme il a déja été dit, cette formule ne s'appliquera,

å proprement parler, qu'aux rayons spectraux qui forment le

systeme de la dispersion régulieére, correspondant aux longueurs

d'onde intérieure que nous avons nommées principales, et nous

savons que dans ce cas les deux coefficients, A et £, de la

formule doivent avoir des valeurs numériques constantes, de

sorte qu'en introduisant dans la formule les valeurs de w ob-

tenues par lV'expérience pour différentes valeurs de £ qui cor-

respondent å certaines lignes de Frauenhofer, on pourrait aisé-

ment vérifier si les coefficients ont réellement tous les deux

des valeurs constantes. Or, il n'est pas probable que ces lignes

de Frauenhofer représenteront toujours des rayons spectraux

appartenant 3 la catégorie en question. Au contraire, une

coincidence de ce genre doit tre presque impossible, vu que

le nombre des rayons spectraux appartenant au systeéme de

dispersion irréguliere est immensément plus grand que celui

des rayons principaux, comme le fait voir notre exposé gra-

phique de la courbe des indices.

Ainsi, dans la pratique, nous n'obtiendrons probablement

jamais que des valeurs variables du coefficenut £ quand nous

€liminons le coefficient A, dont la valeur doit étre constante

dans tous les cas. En effet, aussitöt que l'on donnera å notre

formule une application génér aleembrassant tout le phénoméne,

la valeur du coefficient B ne pourra pas étre constante, comme

nous pouvons directement l'apercevoir en examinant de plus

prés notre exposé graphique.

Prenons p. ex. pour longueur d'onde extérieure Vordonnée

ge=L (voir la planche). On voit immédiatement que la

48 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

longueur d'onde intérieur correspondante, 4 = oe, appartient

au systeéme de dispersion irréguliere, et nous aurons la relation:

IE Ef AN 006 Urs

Or, de ce qui précéde, nous savons que

HS (== (= IV SE Cl

(c.—å—d. la valeur de Pindice de réfraction qui correspond å

la limite inférieure de réfraction possible), et que

Å =

Par conséquent, on aura:

FE Ag EST:

d'ou suit la formule déjå obtenue pour la dispersion réguliere

Hiro lst TR

dans laquelle, cependant, ef, ou, ce qui revient au méme,

notre coefficient de dispersion, £, doit évidemment åtre varia-

ble, car il est représenté 1ici par la distance variable d'un

point quelconque de la courbe des indices, verticalement jusqu'å

la ligne droite tirée de VForigine o, ligne marquant la limite in-

férieure de dispersion. Toutefois, nous voyons qu'il reprend

une méme valeur maximum aussitöt que la longueur d'onde

intérieure devient principale.

Ainsi, par lintroduction dans la formule des différentes

valeurs de w obtenues pour différentes lignes de Frauenhofer,

puis par elimination du coefficient B regardé comme con-

stant, nous n'aurons pour ÅA qu'une valeur approximative. Ce-

pendant, le coefficient eliminé est souvent trés petit en com-

paraison de L, et dans ce cas les valeurs obtenues ne doivent

pas différer beaucoup.

Pour une certaine longueur d'onde, L, nous avons comme

auparavant:

w=1/(1+ 4) EE klia Sr TNE (09)

et, pour unekantre, ky:

or =(1+4) gg SEE ASOS (AO)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 1. 49

De ces deux expressions, on aura, apres élimination de &B:

w wy, (C—L,)

EA 26 SN SR Ai

SSV

De méme, on recevra pour les longueurs d'onde Let Ls:

0 wy (C—D))

RAT Lä, —L,0

Maintenant, introduisons dans les formules (21) et (22) les

données sur w, déjaä présentées dans les tableaux I et II, pour

Feau et le sulfure de carbone, en considérant la dispersion

des trois rayons, 3 longueurs d'onde trés différentes, qui cor-

respondent aux lignes de Frauenhofer, C, F et G. Alors nous

aurons:

Pour Feau. —

1:o A la température de 12” Cels.

UEERAR== [531565 (lignes spectr.. C et FF)

Ia ESA ENIR ER I TSE)

quotient comp. = 1,00247.

2:0o A la temperature de 24” Cels.

1 + A=1,3144; (lignes spectr. C et F)

EES 3109; (03 » Fet G)

quotient comp. = 1,00268.

Pour le sulfure de carbone. —

1:o A la température de 12” Cels.

1 + A =1,5339; (lignes spectr. C et F)

IPA =l4918; ( > > CETet. 6)

quotient comp. = l,02816,

2:0 ÅA la température de 24? Cels.

I + 4 =1,5258; (lignes spectr. C et F)

MER EEK IA NG LNetG)

quotient comp. = 1,02790.

Or, 1 + A signifie aussi V'imdice de réfraction, cw,, pour la

limite inférieure de dispersion possible, et prenant ici les va-

leurs moyennes, nous aurons, 3 la température ordinaire:

POUTS EE 0U SU tee ASA = ISS

pour le sulfure de carbone, w, = 1,509.

Eliminant A des expressions (19) et (20), on trouve une

valeur moyenne de B:

OUT ES rr RON = 0,00000885

pour le sulfure de carbone = 0,00004284.

50 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

Prenons enfin la formule tres connue, de CAUCHY:

b c d i

0 a Ya ie SEG

EKNER

Jb?

comme on PF'écrit habituellement en négligeant tous les termes

de la série dont les coefficients, c, d, etc., peuvent tre regar-

dés comme extrémement petits en comparaison des coefficients

a et b.

Pour une certaine longueur d'onde, L, on a donc:

Fö D

bea

et, pour une autre longueur, £L,:

Lia+b

Ny ER BO

d'ou, par élimination de b:

Lo — Lo

et, pour une autre combinaison:

—- Bo—Lo,

= SNR Fu

Employant ici les mémes données expérimentales qu'aupara-

vant, nous obtiendrons:

Pour leau. —

1:o A la température de 12” Cels.

ar= 1,32505; (lignesispectr. (Crete)

Kl > FREIRE GG)

quotient comp. = 1,00061.

2:o Å la température de 24” Cels.

i ar==11132 805 (lignestspectr: CHetria)

QEENNSSN »> F et G)

quotient comp. = 1,00016.

Pour le sulfure de carbone. —

1:o A la température de 12” Cels. |

a = 1,5834; (lignes spectr. C et F)

= sber CA » F et G)

quotient comp. = 1,00872.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 51

2:o Å la température de 24” Cels.

a = 1,5744; (lignes spectr. C et F')

a = 1,5620; ( > » F et G)

quotient comp. = 1,00794.

En comparant les quotients des valeurs numériques ob-

tenues 3 la méme température du milieu pour différentes lon-

gueurs d'onde avec les deux différentes formules, nous voyons

que le coefficient de réfraction A, de notre formule, ne devient

pas tout-å-fait constant. Il s'approche méme moins d'une va-

leur constante que le coefficient a appartenant å la formule

de Cauchy. Comme il était å prévoir, il parait donc que

notre coefficient de dispersion, £, qui, dans notre calcul, a

été posé constant, varie en effet avec la longueur d'onde des

rayons qui correspondent aux lignes spectrales employées dans

les observations de M. WöÖLLNER. Il est aussi probable que les

valeurs de w, qui sont déterminées par interpolation des résul-

tats obtenus directement aux autres températures du milieu

que celles considérées ici, ne sont pas justes par la raison que

la forme brisée de notre courbe de dispersion ne se préte pas a

cette interpolation.

Cependant, nous voyons que les résultats de notre formule

s'approchent suffissament des résultats obtenus par la formule

de Cauchy pour ne pas infirmer la justesse de notre théorie.

DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

Resumé.

Par la voie purement physique, et en sortant des hypo-

théses actuellement adoptées sur la nature de la lumiegre et la

constitution moléculaire de la matiere, nous avons réussi 3

établir une nouvelle théorie sur V'action de P'éther intermolé-

culaire dans le mouvement des ondes lumineuses.

Les conséquences principales de cette théorie sont les

suivantes:

La dispersion prismatique doit étre regardée comme com-

posée de deux différents systemes de dispersion.

Lun, le systeme régulier, suit la loi ordinaire de disper-

sion, savoir qu'un rayon å longueur d'onde extérieure com-

parativement longue se réfracte toujours moins qu'un rayon å

longueur d'onde plus courte.

I'autre, le systéme irrégulier, présente, au contraire, en

dedans des distances spectrales extrémement petites, des ano-

malies permanentes de dispersion, ou provient la superposition

des rayons de longueurs d'onde inégales, superposition deve-

nant plus dense et plus serrée å mesure que I'on g'approche

du cöté ultra rouge du spectre solaire. Cette superposition

des rayons pourrait expliquer pourquoi, dans le spectre de

réfraction, les couleurs les moins réfrangibles, n'ont pas la

måéme pureté que dans le spectre de diffraction.

La dispersion totale peut s'exprimer par la formule trés

simple

RA)

dans laquelle w désigne Yindice de réfraction, £ la longueur

d'onde extérieure, A le coefficient de réfraction et £ le coef-

ficient de dispersion.

Le coefficient de réfraction, A, reste toujours constant

pour toutes les valeurs possibles de L, la densité du milieu

réfringent posée constante.

BIHÄNG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O I: 53

Le coefficient de dispersion, B, devient également con-

stant aux mémes conditions quand nous considérons uniquement,

le systeéme régulier de dispersion. Pour le systeme irrégulier,

ce coefficient devient au contraire variable et dépendant de £L.

Les valeurs de A et B sont du reste déterminées par les

grandeurs qui dépendent de la constitution moléculaire et

physique du milien réfringent.

La formule empirique,

w—1

=" CONStJ

généralement connue comme P'expression de la grandeur spåé-

cifique de la réfraction, peut se dériver directement par ap-

proximation de l'expression de A. Elle n'est qu'approximative-

ment constante, comme le montre aussi l'expérience, et elle

désigne en réalité une valeur relative et approximative de

Faction moléculaire du milieu réfringent sur la lumiégre.

Enfin, nous voyons, par la nouvelle théorie, que la dis-

persion prismatique, — entre autres propriétés jusqu'ici incon-

nues, — posseéde des limites distinctes, et que sa limite infé-

rieure (3 Fultra rouge) se détermine par V'expression:

(ME Ia

34 DE KLERCKER, LA DISPERSION PRISMATIQUE DE LA LUMIERE.

Appendice.

Il nous faut remarquer que dans nos recherches précéden-

tes nous sommes parti d'une modification de l'idée actuelle-

ment adoptée sur VF'état moléculaire de la matiere, ce qui a

donné en réalité lieu å une petite inexactitude dans les valeurs

algébriques des coefficients A et B de notre formule de dis-

persion. En effet, ces valeurs dans les expressions (8) et (9)

ont été déterminées dans VFadmission que la partie matérielle

de la molécule serait infiniment petite en comparaison du vo-

lume quoccupe son enveloppe éthérée. Nous avons méme

réussi a écarter cette partie, trouvant inutile d'en tenir compte

pour arriver å une expression générale de la dispersion prisma-

tique. Du reste, la modification des valeurs des coefficients

que provoquera une insertion du volume de cette partie ma-

térielle dans le calcul, n'aura pas la moindre influence sur la

vérification expérimentale de notre formule.

Supposant que le volume de la partie matérielle de la

molécule soit v,, nous aurons å considérer une nouvelle cou-

che simple de F'épaisseur

SÄS

oa?

1 V m? >

en continuant 3å considérer comme auparavant le phénoméene

de la dispersion en dedans de certaines limites du milieu.

Il est vrai que cette couche n'a pas d'influence sur le

temps employé de la lumiére pour traverser dans le milieu

un chemin correspondant å la longueur d'onde intérieure, 42,

mais son épaisseur doit cependant constituer une partie de ce

chemin, tandis que naturellement l'unité de longueur restera

toujours la méme.

L'expression (1) sera donc modifige en:

EAT

p=n|/Sr tv) + (n— 1) d.

PRESSEN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 1. 55

LT'expression (2), au contraire, devient invariablement:

oa”

nv er

mm”

= + (n — 1) d.

L'expression (5) se changera en

” 9

Ocd: od

r(1/=

mm”

FE T ,

VE . | -

? [g2a2

wWIl— (v + vi) 3 ]

et on aura finalement:

ENE a (EN

vr) mel 2

d'ou Pon regoit une expression de dispersion exactement de

la méme forme qu'auparavant, ou:

Mais, maintenant nous aurons:

od i Vv SR | AV OR

= ÖARNA ÖRE KONER NET

|| f i

| ; frn k

TEROA j iu NY slu Vi EPI OD t( Nr TET

SON gi

3 4 Q hå

år

( i

&, LÅ

ij - |

M i €

Å -

Ko 4

SV OR ED DOSE

SN I |

' '

Rå iv fu

(4 Sy Re Pe KR

LAN SÄ

SR Ä

J Mt ” Park $ Fu SR

TN J/N AV

in”u ,F

4 / Fa » Å - = 4 I lr M :

é fr wl 'LUNATSA KAT MY TRES HORTot al ITOLGE RR NS é

Jå rt te , C

ö NI SSTR Få UT VO AA NR AIN pA

1 > i

4 ANOR

CE VV | | PP I

&é j 4 vu | Ale

| PÅSEN. Ej kd

kr få | [FT

(HM ? ö

vå JA

| . N N | É å AN.

ARS Söytorbke sg tntt Vd SIE

bd å NG '

pp Pa SJ I Br fr wWyeS 4

i KR ji va me VA i INTE ) ig atsbok! på 2

e | Ja ÅN ARA helst Te GPL VISOD & Fat SN

FK MÅ

2 VR Du of RAKAT (KAR vr Ä org Ur se Ne,

) 4 0

q A JL USDR SAME | MA T-0v 7” 00 NN IV SALE FRGDRE 0 OM

Br ” nd : OM (Ir RP OM ' mädinds fär. Å fe

| AN ONA

Cb r

LG & å | | [0 "” KT jä

| Tv I | 0 Yud

FNS ART Has

A | [AE | og hl

SAM SN -

il MV

| lg AN KL 4 [Pr SÅ Å Ar

D) AN Tv) C

h | Sr RAN |

[ é j NE JA MT ROR

0 i Fa

MA gå > EET

Errata.

Page.

3, formule (1),

47, I:re formule,

Ibid., 2:de formule,

25, dernigre ligne du tableau

bid => > » »

29, 3:me formule,

32, formule (5)

33, formule (9)

Ibid., formule (10)

38, 3:me formule

50, ligne 6 en remontant,

Ibid., ligne 2 en remontant

32, ligne 2,

Flbid) ligne 17,

0,0003960

1,671602

m?— TI

1,00016

15667

sortant

Correction.

0,0003969

1,671062

partant

d'ou

AS Val gä FT

TIN OG IM

LSE bl

KE:

ING "2LNIULIJUA PPUOP SINONBUOT

TEN Z PE ”TOUPH PeNYy lof CAS CY I

n Fueucg

(SROM AUUEE FREI E AE bir = EST En 4 0

r = FÖRE Fd T FA ER i 9

i U ' I IC pu fd M

I 1 0) I IK w 4 J

FAN 3 RN

; ; | HN SA

Fä Ve SEN - Se ! PA NN NM

i i TA | ad MV SÅ

I | I I

I I EN I ] SÖN

| | | i Ci d NE S

SE - Dar ET ll |

| | | | EE | IN &

I H ken a fb I i —+ SA jg al SN 4 = 3

Sr re Fi I " IN I U| I I | T

| | i | | | « 2 [ | / IT

I UU 1 äl la fe fo IS

EE i t 1 IT OST SÅ :

SÖ | | | | | AS AE 5

I ; I |

RES FE EA SA SR

| | | | ÄV SR | g

See lo - GE fe KA KR Rd FE - 2/2 CSE LR S

N I OH Åå i

4 i | ) le UR Pa d | S

I 2 [ER CA D, I | :

— : FRE ir FASEN G TEA SA FÖ

[I | | | |

I | I Ua) AN GÅ

=E ; ed SLE VD EE bl L

I i I Zz ; Zi |

I I / , | I |

I IN i TE | Z FÖRÄN A 7 TE RH S

' I FA I I | I 3

I I I Lå I

| | Åä I 4 | 3

är a 5 T == t 4 T r = LS NS

i IN FÅ i I N

I | Cal | I

(CR EL BE Aeon (ERv ac AE EEE 1

I AG I I | | N

| JA [ I S

RS 1 dt = —+ + Sk NE = N

RR T Zz ZARA | å

Å I I 4 | fd |

i Ir = ra i SV i 7 EN föra Al :

ER Md 3 | | N

2 d , - = IL AA (EE IL La I | Ia T

4 | Få ff I | | S

I SS | > I pp N

2 / > = L - Ko

Å pc | S

ä Å 7 + LG = = I = = =

Al 2 / /

Al Få I I I

ft Lal

G ÅK 4 | A |

/ vå I CA I

| AZ NE |

|. Bel SK )

2 Lå [r]

Al Ht IE FN le I 257 i

| INA ere S (

| > Ld I

Cd 4 |

AE AS S

| Å / | Zz

eg 2 AZ IE Ar 3” H

Å Z

/ do

SSW > LE I 2

Vd : Gå

MESNEN VER 7 — —

Ed V/å T VA GS I I| 7

(6 äl rel 7 | | RR 5

4 gg

I AA AA - —

a I

+ RE ENE 4 LATE JE a

- 4 y

CAN 2 Gen | a | |

. st 3 CA? SE Sa i

CÅ &G |

4 S |

JA | | ? |

SA = SÄS = + = = t

Az 4 |

få + SL |A a äl

= SN SÅ [E AA = 2 - |

| I

IE än SST 2 LER = IL

2 EN fan E | Sonen + — 4 = SAN EE —

2 NOLLIVULTTIH TA SHIIGNI Säd 49400)

| I

7 ST ER T = — SR SES = = 3 SATS = a a

—+ — [ESO s [ar SO (CE Al - 5

” pä

FS ACL

> Jae rr = öm

; < SAT 1 Sr RR ES

FÖR ant a ä - Ä Å SR - - sd ra Sr ( SA

NON penn äras MER AK FT BS råa ne

MVEÄRLRA VOTE VV AR Lit >

CUM Ae ft

) | & be ÄBäR:: +

sr | : - TR &

adda os

i [] | ru J.

SE 4 ur Li Nå cn RS ;

: 13

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o 2,

UNDERSÖKNINGAR

THEORIEN FÖR HINLAKROPPARNAS RÖRELSER

INN

HUGO GYLDEN.

MEDDELADT DEN 7 JUNI 1882.

STOCKHOLM 1882.

KÖNIG TT BORKSERNMCK ERTIECE

P. A. NORSTEDT & SÖNER,

td OAMkELA IN inn ig

vs iWARA FaR

AANPINEOBAETN TU:

SU OPUS

br ad

[| | | i

Å Må

C I dd $- er d |

—-— "0 [|

"SN ej

- H das i

II Mt ;

MN NN

25 SIM 3

& så,

i INN RN

[AND SÖKRG TI LOL LD

d a j

4 SR Sh

;

SÅ fe å NA od

NY At Hu!

Mesa denna afhandling ämnar jag afsluta de meddelanden

rörande mina undersökningar af den theoretiska astronomiens

hufvudproblem, af hvilka det första öfverlemnades till Kongl.

Vetenskapsakademien för något mer än ett år sedan. Härmed

är visserligen icke hela det omfångsrika arbetet afslutadt, men

dess konturer torde dock vara så pass fullständigt uppdragna,

att den med dylika undersökningar förtrogne läsaren lätt skall

kunna bilda sig en föreställning om arten af de operationer,

hvilka genom insigten om beskaffenheten af himlakropparnas

rörelser kan vinnas.

Vid de i den föregående afhandlingen meddelade under-

sökningarne framträdde nödvändigheten att använda en, från

den förut brukliga väsentligen afvikande terminologi. Genom

integrationsprocesserna uppkomma nämligen ett antal perio-

diska termer, hvilkas perioder dels äro mycket långa, dels

obetydligt afvikande från omloppstiden, och hvilkas koeffi-

cienter icke äro multiplicerade med den störande massan.

Dylika termer försvinna således icke med den störande mas-

san, utan reduceras antingen till konstanter eller sammanfalla

med termer i uttrycken för radiusvektor och för tiden; termer

af denna beskaffenhet benämndes i den förra afhandlingen

elementära termer, och denna terminologi kommer här att bi-

behållas. — Genom tillvaratagandet af dessa termer blef det

möjligt att bestämma problemets verkliga integrationskonstan-

ter, hvilka naturligtvis böra hafva karaktären af absolut oför-

änderliga element, samt att fastställa begreppet af en absolut

bana. Denna karakteriseras framför allt deraf, att dess ele-

menter icke äro underkastade några sekularändringar samt

derjemte af den omständighet, att afvikelserna af de i denna

4 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

bana beräknade koordinaterna från de verkliga alltid blifva

relativt små qvantiteter af de störande krafternas storleks-

ordning.

Emellertid kunna uttrycken för koordinaterna i den abso-

luta banan ej erhållas medelst direkta operationer utan endast

medelst upprepade approximationer. De i dessa uttryck före-

kommande konstanta koefficienter äro nämligen icke allenast

beroende af de absoluta elementen utan innehålla äfven incre-

ment, hvilka uppkomma genom multiplikation af egentliga

störingstermer, eller, såsom jag i den föregående afhandlingen

benämnt dem, koordinerade termer. — Men de koordinerade

termerna kunna icke heller på annan väg bestämmas, än me-

delst successiva approximationer, och denna bestämning blifver

alltid beroende af den noggranhet, hvarmed de elementära

termerna äro kända. I följd af dessa båda omständigheter

föranledes man till vexelvisa förbättringar, dels af uttrycken

för koordinaterna 1 den absoluta banan, dels af de koordine-

rade termerna.

I föregående afhandling har början till dessa bestämmel-

ser blifvit gjord, i det approximativa uttryck för radius-vektor

i den absoluta banan, samt för den reducerade tiden såsom

funktioner af längden uppstälts. De sålunda funna uttrycken

äro visserligen ännu långt ifrån att vara fullständiga, men de

största och väsentligaste af de elementära termerna kunna lik-

visst med stöd af desamma beräknas, och framför allt är man

nu i tillfälle att använda lämpligare methoder vid en förnyad

bestämning af de elementära termerna, än den, som användes

vid den första, helt och hållet provisoriska bestämningen. Den

method, som härtill användes i den föregående afhandlingen,

är nämligen icke egnad för ett vidsträcktare bruk, ehuru den-

samma visserligen är ganska tjenlig, då frågan endast gäller |

att finna ect approximativt resultat. — I den föreliggande af-

handlingen skall en annan integrationsmethod framställas, hvil-

ken tillåter att drifva approximationerna huru långt som helst,

utan att de tekniska svårigheterna dervid i väsentlig mån

komma att ökas. |

I hufvudsak består denna method deri, att den differential- |

eqvation, genom hvars integration uttrycket för radius-vektor

i den absoluta banan erhålles, reduceras till en följd af lik--

heter, af den i $ V integrerade formen, hvilken vi benämna

den kanoni-ka formen. I enlighet med hvad i samma paragraf

BIHANG TILL K. V. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 5

blifvit visadt, kunna alla termer, hvilka genom integrationen

erhålla argumentet v, såsom faktor framför de trigonometriska

funktionstecknen, bortskaffas medelst successiva ändringar af

modylen till de elliptiska funktioner, som uppträda i integra-

tionsresultatet. Häri ligger det stora företrädet af denna in-

tegrationsmethod framför andra möjligen ifrågakommande; ty

uppkomsten af termer af den antydda beskaffenheten, och

hvilka redan a priori kunna anses främmande för en fullstän-

dig lösning i absolut mening, framstår här omedelbart såsom

beroende på en ofullständig bestämning af apsidernas medel-

rörelse. Endast genom att gifva ett visst värde åt en härvid

uppkommande öfvertalig integrationskonstant inses omedel-

bart den ändring, som bör vidtagas med modylen, och man

erhåller nästan omedelbart det riktiga resultatet, då man der-

emot under användandet af andra integrationsmethoder funne

detsamma vida mindre direkt. I alla händelser synes den nu

omnämnda methoden vara att föredraga framför dem, hvilka

LAGRANGE framstält i tredje bandet af Miscellanea Taurinensia.

Slutresultatet måste emellertid blifva oberoende af den an-

vända integrationsmethoden, såvida denna öfverhufvud är

riktig och ej består i en följd af approximationer, der kon-

vergensen saknas.

Radius-vektor i den absoluta banan betecknades i den

förra afhandlingen med (r), och denna funktion uttrycktes

derjemte medelst tvenne andra (p) och (0), i det följande

relation uppstäldes:

der a, betecknade en konstant?). I afseende å dessa funk-

tioner skola vi i det följande framvisa en vigtig egenskap, den

nämligen, att om vi sätta:

(0) = 72 cos (Vy + T— 7), ?)

så är, med bortlemnande af qvantiteter, som äro multiplice-

rade med den störande massan,

fö

1) I stället för a, användes beteckningen a.

?) Qvantiteten 2 betecknades i den föregående afhandling med e; i af-

seende å betydelsen af v,. I och 7 hänvisas till art. 53 och 59.

6 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Vi beteckna nu med (A) en funktion, som innehåller den

störande massan såsom faktor, samt sätta

(a) = ag (1 + (A))

NYTÖE ONEER

(PY =" TEE Er

eller

Vi hafva då:

CCR!

lr + 7 cos (Vy + I — 7)

Vidare beteckna vi med Y en funktion af samma ordning

som (A) och fastställa följande likheter:

(n) = Vin (a)?

(1 — 7?) dv,

(Eka noe

Jemföres nu detta uttryck med likheten (62), så befinnes

under iakttagande af nu använda beteckningssätt:

EE a =VP 1 + Z) dö

( ) (pt )

Funktionen Y komma vi att bestämma på så sätt, att

Vä = rv,

hvarigenom relationen

dr HI ENG

erhålles, och jemföres densamma med likheten (59), så fram-

går följande bestämning af dr:

(oli == MEL

du.

således analog med den, vi uppstält i den första afhand-=

lingen. |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 2, (I

Slutligen skola vi bestämma funktionen Z derigenom att

vi fastställa, det produkten

(n) (1 + Y) (1 + Z)

skall antaga värdet af en konstant, hvilken vi beteckna med

n, och hvars betydelse är den störda kroppens egen medel-

rörelse; man har således

YEN on) (PTT

— nag? (1 + (AE

Vi (1 + Y)

tecknet utvecklas, erhålles ett resultat af följande form

NAg”

1+-Z=——

Vin

(1 + 839) + (F),

der (EF) betecknar en summa af rent periodiska termer samt

d, en konstant af de störande krafternas storleksordning.

Man har nu att identifiera £ med (F), hvarefter konstanten

n bestämmes ur likheten

Bö gud do)

Vu 1

Det finnes ingen anledning att benämna konstanten a,

den störda kroppens medelafstånd från centralkroppen; men

afskilja vi från funktionen (A) dess konstanta term, samt be-

teckna densamma med o,, så kunna vi med denna benäm-

ning beteckna qvantiteten

== Ch (OL + A0)

Emellan det sålunda definierade medelafståndet samt medel-

rörelsen befinnes då följande relation äga rum:

na? (1 + av)

Vin, 1 FF 00

8 — GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN PÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Man skulle lnässkiininode att de funktioner, vi här be-

tecknat med 2 och 7, hade betydelsen af elliptiska element.

Detta är dock icke händelsen, alldenstund likheten

d(r) — (a) (1 —n?) n sin (vy + TT — a)

dog” [E+ 0 008 (vy + TI =P

icke befinnes verifierad. Det är emellertid icke svårt att de-

finiera sådana elliptiska element genom att angifva deras

relationer till funktionerna 7» och zz. Enligt theorien för

konstanternas variation måste, om e och cv + zr, beteckna den

elliptiska excentriciteten och longituden för perihelium, samt

(a,) betecknar ellipsens halfva stora axel, följande likheter

samtidigt äga rum:

(a) (1 — n?) 1 (av) (1 — e?)

1 + ncos(vy + F— zz) 1 + ecos(v, + I — my)

(OLE)

[1 + 2 cos (vy + EF -— )?

- (GUL =)

— [I + cos (vy + f — mn)?

» sin (Vy + TT — 7) + L

e sin (v, + T —m,),

der L betecknar en qvantitet, som är multiplicerad med den

störande massan. I stället för dessa relationer kunna vi äf-

ven angifva de tvenne följande

A + » sin (Vv, + [' — 7) = e sin (v, + I — ty)

7 co8 (vy + I — T)) = € cos (Volk I mn )G

hvilka tydligen identifiera de föregående, om vilkoren

(0) (EFT RTV

TE (a) (=) AK

[I + 2 cos (vy, £ — 2)”

blifva uppfylda. Vi finna nu en följd relationer emellan 1,

7, € och z,, af hvilka de vigtigaste här må anföras. Dessa

äro:

BIHANG TILL K. SVs VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. Ö

e cos (UT — ty) = 7 cos (I — 2) + 2 sin vy

e sin (C' — ry) = 7 sin (T -— zz) + 24 cos Vy

e€ COS 7t, — 7 COS AT + Å sin (v, + I)

e sin 7, = 7 sin zz — ÅA cos (vy, + I)

e = 7 cos (7, — 7) + A sin (vy + I — 7)

0 = 7 Sin (7, — 7) + A cos (Vy + £ — tj)

et =7n? + 2/2 sin (vy + I — a) + 2?

Nn? = e? — 2el sin (Vv) + TF — my) + 2?

På grund af likheten

finna vi slutligen

2e2 sin (va + FT — 7) — 2?

(a) = (a) (1 + AS

För differentialen af den reducerade tiden erhålles äfven

ett uttryck, fullkomligt analogt med det, vi ofvan anfört.

Sättes nämligen

(1) = Vi (Å) 3

så befinnes

(1— ee?) du

UEFIY)deE= 3

DR reg [I + e cos (vy, + £' — ry ))?

Funktionerna e cos (f — 7) och e sin (I — 7) äro emel-

lertid mindre enkla än de motsvarande » cos ([' — za) och nz

sin (I — 7). Då nämligen de senare endast innehålla termer

med mycket långa perioder, innehålla de förra derjemte ter-

mer, hvilkas perioder äro i det närmaste hälften af omlopps-

tiden. Häraf föranledes den omständighet, att integralen

| (1 — e?)å dv,

[1 + e cos (vy + f— nn)

10 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPFARNAS RÖRELSER.

kommer att innehålla icke allenast elementära termer, utan

äfven en term, som växer proportionelt mot v,; funktionen

(n,) anger derföre icke den fullständiga medelrörelsen. På

grund häraf, liksom äfven af andra skäl, synes begreppet af

den Keplerska ellipsen med föränderliga element, och den

dermed sammanhängande theorien för konstanternas variation

ej utgöra någon lämplig utgångspunkt för tre-kroppars-pro-

blemets lösning, om nämligen denna lösning skall bibehålla

sin giltighet 1 absolut mening.

Theorien för konstanternas variation har sin stora bety-

delse vid integrationen af lineära differentialeqvationer och har

äfven med stor fördel tillämpats i störingstheorien. Strängt

taget, var denna tillämpning dock endast så länge berättigad,

som man ansåg sig kunna bortlemna de högre potenserna af

excentriciteten än den första och den andra. Medtagas högre

potenser af detta element, så förlorar ifrågavarande method

sin användbarhet, emedan den differentialeqvation, hvari-

genom (0) bestämmes, icke är lineär; om densamma integre-

ras 1 enlighet med den omnämnda methodens regler, ledes

man till termer, der argumentet förekommer såsom faktor.

Man har försökt att undvika eller att kringgå denna olägen-

het utan att dock fullständigt hafva lyckats; ty det gäller

såsom ett resultat af de förda undersökningarna, att medel-

afståndet i den Keplerska ellipsen, eller, hvilket här är det-

samma, att medelrörelsen icke är underkastad någon sekular

ändring, om man endast fäster afseende vid de båda första

potenserna af den störande kraften. Men deremot, då högre

potenser af denna kraft tagas i betraktande, framträda termer,

hvilka innehålla tiden och potenser af tiden såsom faktorer.

För så vidt man nu icke kan visa, att dylika utvecklin-

gar kunna summeras, så att resultatet i sjelfva verket erhåller

en periodisk karaktär, måste detsamma anses innebära en

motsägelse mot den förutsättning, under hvilken en behand-

ling af föreliggande problem öfverhufvud kunnat komma i

fråga; och denna består deri, att förhållandet emellan den störda

och den störande kroppens radius-vektor antagits ständigt

vara mindre än 1, eller ock ständigt större än 1. Ett resul-

tat, 1 hvilket någon af de funktioner, af hvilka (r) är sam-

mansatt, befunnes vara behäftad med en verklig sekular-

ändring, skulle derföre vara stridande emot den förutsättning,

under hvilken störingsfunktionen blifvit utvecklad.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 11

Vi komma att framställa (0) under formen af en följd

periodiska termer, i enlighet med likheten:

(0 Si z; cos [(1 — 0;) vo — Bil >

der 2; äro konstanta koefficienter, som icke innehålla den

störande massan såsom faktor; qvantiteterna B; äro äfven

konstanta, af elementen beroende qvantiteter, men 6; äro

koefficienter af samma storleksordning som den störande

massan, således jemförbara med sc. För 2=0 antaga vi

Hilvenkior == S5 Bb, My Någon afvikelse från dennaform

blifver icke nödig, huru långt de successiva approximatio-

nerna än må utföras, d. v. s. huru många potenser af de

störande krafterna än må tagas 1 betraktande. Med denna

omständighet sammanhänger beviset för solsystemets stabilitet.

På grund af vår empiriska kunskap om solsystemets konsti-

tution veta vi, att åtminstone under ganska långa, om än

möjligen begränsade tider en utveckling af den ofvan an-

tydda beskaffenheten verkligen kan äga rum. Men då vi ut-

föra denna utveckling och undersöka konseqvenserna af den-

samma, blifva vi aldrig förda till någon punkt, der vi hade

anledning antaga, att konvergensen upphör, hvilket skulle

visa sig derigenom, att någon funktion, hvars stigande po-

tenser ingå i utvecklingen, skulle innehålla termer, växande

proportionelt med tiden, eller öfverhufvud med tiden. Vi

måste derföre sluta, att konvergensen är beständig; men häraf

följer omvändt att stabilitet måste äga rum.

Frågan om stabiliteten hos ett system af tre kroppar

har för öfrigt icke alltid varit riktigt formulerad. Det gäller

nämligen naturligtvis icke, att medelst mathematisk analys

utröna, huruvida ett sådant system är stabilt eller icke, utan

huruvida det kan vara stabilt. Frågan bör derför ställas så-

som följer: är det motsägelselöst, om man antager wntegrations-

konstanterna 1 lösningen af tre-kroppars-problemet hafva sådana

numeriska värden, att stabilitet alltid äger rum. Denna fråga

torde jakande kunna besvaras, men deremot stå vi i allmän-

het svarslösa inför en annan, med den förra sammanhängande

fråga, den nämligen, inom hvilka gränser integrationskon-

stanterna må kunna tänkas variera, utan att stabiliteten upp-

hör. Visserligen kunna vi uppgifva fall, då systemet be-

12 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

stämdt går isär; och andra fall kunna äfven uppgifvas, då

systemet skulle sönderfalla, om den tredje, den störande

kroppen saknades, men blifvit stabilt genom denna kropps

närvaro. En del af de periodiska kometernas ständiga sam-

hörighet med planetsystemet kan sannolikt hänföras till en

inverkan af den antydda beskaffenheten. Men att i allmän-

het afgöra, vid hvilken gräns stabilitet måste inträda, dertill

är vår analys ännu ej mäktig. Emellertid kunna vi anteckna

såsom ett resultat af ganska högt intresse, att uttrycket för

medelafståndet ej innehåller någon term af elementär be-

skaffenhet.

Den form, vi funnit för radius-vektor i den absoluta ba-

nan, föranleder en ganska väsentlig komplikation af uttrycken

för variationen och för evektionen emot den, som skulle

följa, om man finge använda de för ellipsen eller äfven de

för den intermediära banan gällande formlerna. Till hvarje

hufvudargument hör nämligen nu, icke en enda, utan en hel

grupp af termer. En sådan grupp kunna vi angifva medelst

formeln

) a; sin ((Å + 6;) vg — Aj)»

der /v, utgör hufvudargumentet, a; samt A; konstanter och

der o; hafva samma betydelse som ofvan. Och analoga ut-

tryck finner man äfven för evektionstermerna. — Då man

utvecklar störingsuttrycken efter potenserna af de störande

krafterna komma ofvanstående termer att framstå under en

annan form, nämligen:

ilao] + [a] vg + [al vd + 20] sin (1v, + A)

Under kortare tider, d.v.s. för värden af v,, som ej omfatta

något alltför stort antal omlopp, är serien inom parentheserna

vanligen mycket konvergent, emedan [ay] är multiplicerad med

första potensen af den störande kraften, [a,] med den andra,

o.s.v. Man har derföre alltid inskränkt sig till att medtaga den

första, eller de två, tre eller på sin höjd de fyra första af dessa

termer. Men oafsedt den omständighet, att konvergensen hos

denna serie ej synes äga rum om v, växer obegränsadt, är det

dock tydligt, att man på grund af denna form ej kan komma

till en fullständig insigt om den företeelse, densamma skall

BIHANG TILL” KU SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. tf. N:0 2; 13

representera; ja, man är ej ens i tillfälle att närmare bedöma,

inom hvilka gränser af v,, man kan förvänta numeriska resul-

tat med en gifven noggrannhet. Således, ehuru den sist an-

gifna formen 1 anseende till sin enkelhet skulle äga väsentliga

företräden framför den föregående, så går dess betydelse i

vetenskaplig mening dock ej utöfver det tekniska och måste

derföre förkastas vid en absolut lösning af tre-kroppars-pro-

blemet. Densamma är, strängt taget, att anse såsom en inter-

polationsformel, hvars giltighet är inskränkt inom vissa, ej

närmare bestämbara gränser.

Afsigten med bibehållandet af den strängare formen kan

nu således icke vara den, att direkt erhålla de för numeriska

tillämpningar tjenligaste methoderna. Sådana kunna alltid seder-

mera härledas, då man är 1 tillfälle att uppskatta effekten af

härtill nödiga förkortningar och serieutvecklingar; men att

under fortgången af analytiska utvecklingar företaga förkort-

ningar, om man å ena sidan kan nå målet dem förutan, samt

å den andra, utan att tillförlitligt kunna göra sig redo för

följderna af desamma, måste i de flesta fall anses såsom ett

missgrepp.

Vill man emellertid redan från början inskränka resul-

tatets giltighet inom en viss tidrymd, och sålunda afstå från

kännedomen om banans verkliga natur och om beskaffenheten

af dess absoluta element; vill man, med andra ord, åtnöja sig

med uttryck för koordinaterna, hvilka visserligen inom vissa

tidsgränser kunna angifva dessa koordinaters numeriska värden

med all önskvärd noggrannhet, men hvilka utom dessa gränser

representera någonting helt annat, då kan man tillämpa andra

analytiska methoder än den, som föranleder utvecklingar efter

potenserna af vy; och ändamålet kan icke desto mindre vinnas

lika säkert, men det kan derjemte vinnas lättare. En sådan

inskränkning kan under vissa omständigheter blifva, icke al-

lenast önskvärd för att förenkla de numeriska räkningarne,

utan rent af begrundad i den speciella uppgiftens natur, så-

som t. ex. vid undersökningar af kometbanor, der det tydligen

saknar allt intresse att försöka bestämma dess beskaffenhet i

de delar, kometen genomlupit under mycket aflägsna tider,

och detta så mycket mindre, som ju krafter kunna tänkas

verkande, hvilka inom relativt korta tider äro 1 stånd att för-

anleda helt och hållet genomgripande förändringar af banans

natur. Utgångspunkten till ett, för sådant fall lämpligt be-

14 GYLDEN, UNDEKS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

handlingssätt skall jag här likväl endast antydningsvis vidröra,

alldenstund någon användning af detsamma i föreliggande af-

handling icke kommer att äga rum.

Vi antaga, att det gäller transformationen af en grupp

termer, d.v.s. af termer, hvilkas perioder endast skilja sig

från hvarandra med qvantiteter af de störande krafternas stor-

i ; : S 3

— anse vi derjemte såsom små qvan-

titeter af första ordningen, ehuruväl desamma dock kunna

vara ganska märkliga. Nu kan man uppställa konvergenta,

ehuru endast emellan gränserna lv, = —4x och 2v, = + in

gällande serieutvecklingar för funktionerna sin ojv, och cos ojvg,

och dessa utvecklingars gemensamma argument är Av,. Man

kan härvid lägga märke till, att alla termer i utvecklingen

af sin ojvg innehålla cg; såsom faktor, hvaremot funktionerna

COS o;vg, förutom en konstant term, endast innehålla termer

af andra ordningen, d.v.s. termer, som befinnas multiplicerade

med o;. I stället för den ofvan angifna formen, kan man

derför använda den följande:

leksordning; förhållandena

my + my cos (iv, + Mi) + ma cos (21lvy + My) + ...>

dervid koefficienten m, är af samma storleksordning, som koef-

ficienterna a;, men alla öfriga m-koefficienter af en högre

storleksordning. Man inser ögonblickligen företrädet af den

nu anförda formen framför den, som innehåller potenser af

tiden eller, hvilket är detsamma, af v,. Och fördelarna af att

använda denna nya form kunna under vissa omständigheter

ganska väsentligen ökas, om man, i stället för att utveckla

efter argumentet 2v,, utvecklar efter ett annat, der koeffi-

cienten till v, skiljer sig något, ehuru dock högst obetydligt

från A. Man ernår på detta sätt en form, der alla 4 kunde

vara rationela bråk; man kunde, med andra ord, behandla |

tre -kroppars-problemet, då dess lösning sökes endast för |

en begränsad tid, såsom om tvenne kroppars medelrörelser

kring den tredje vore kommensurabla, samt såsom om läget |

af apsiderna och noderna endast vore underkastadt periodiska

förändringar.

Vi sågo att förhållandet af begreppet en absolut bana i:

motsats till en Keplersk ellips ej medför några direkta för-

delar vid härledningen af de koordinerade termerna, enär an-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2, 15

talet af dessa synes väsentligen större än om man hade antagit

en sådan ellips såsom en första approximation. Denna om-

ständighet faller dock tydligen icke på något sätt i vågskålen

såsom Mötoiddrande betydelsen af det nya Pejiglddlesättet ty

1 främsta rummet kommer det ju an på att finna en riktig

lösning, och först i det andra, att göra densamma beqväm i

tekniskt hänseende. Man skall emellertid finna principen af

en absolut bana medföra åtskilliga, rent tekniska fördelar,

hvilka icke äro att underskatta, och hvilkas betydelse träder

desto mer i dagen, ju större den störande kraften är. Genom

att fasthålla en sådan utgångspunkt eller, med andra ord, ge-

nom att särskilja de elementära termerna från de koordinerade

undviker man nämligen vissa utvecklingar efter den störande

massans” stigande potenser, hvilkas härledning på den förut

brukliga vägen, äfven om desamma varit konvergenta, dock

endast under öfvervinnandet af högst betydande svårigheter

kunnat åvägabringas.

I theorien för konstanternas variation kan man särskilja

tvenne moment af väsentligen olika innehåll: det ena afser bil-

dandet af differentialeqvationer, der elementen ingå såsom obe-

kanta i stället för koordinaterna; det andra omfattar integra-

tionen af dessa differentialeqvationer, dervid den förutsättning

göres, att man kan ordna de successiva approximationerna

efter potenserna af de störande krafterna, samt att man i den

första approximationen kan insätta konstanta värden för ele-

menten, der dessa förekomma multiplicerade med den störande

massan. Emot det första af dessa moment har icke någon in-

vändning blifvit gjord och lärer ej heller kunna göras, men

den i det andra angifna integrationsmethoden kan numera icke

anses motsvara sitt ändamål. Man kan mycket väl, säger Prof.

WEIERSTRASS i sina föreläsningar öfver störingsproblemet, upp-

ställa en formel af följande utseende:

ay = Sf (a Cs Ssea) Eg

der aj, ax, ... äro funktioner af tiden, och denna formel är

exakt: men häraf följer icke, äfven om funktionen f innehåller

den störande massan såsom faktor, att man erhåller en verklig

approximation genom att, i stället för aj, a,, ..., substituera

konstanta värden under integraltecknet.

Man erhåller på denna väg nödvändigt en utveckling, som

fortgår efter potenserna af t, och en dan kunna vi ej ntgida

16 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

såsom en verklig lösning af vår uppgift. Åfven om man går

ett steg längre och bestämmer sekularstöringarne enligt det

förfarande, hvarigenom LAGRANGE och HLAPLACE till en viss

grad kunnat belysa solsystemets konstitution vid olika tider,

undvikes en utveckling af den antydda beskaffenheten icke.

Man kan mycket lätt bevisa riktigheten af detta påstående.

Den af desse store analyster använda methoden åstadkommer

nämligen samma effekt, som om man i eqvationen

d?0o

(TE 0 Bo dr NO E

är ) b;'cos [(1—5;) v4 — Bi];

dv?

i hvilken koefficienterna 82), Bi, --- dy, Oz, --- AN8e8 Vara be-

kanta konstanter, skulle begynna integrationsprocessen med att

bortlemna termerna £30? + £30? +... Man erhåller visserligen

ett resultat, som under en längre tid är riktigt, än om man

hade begynt med att integrera likheten

d?o

2 0-0

due ;

men tydligen uppkomma äfven nu vid fortsatta approxima-

tioner termer, som växa obegränsadt med tiden.

Om man emellertid skulle införa i störingsfunktionen, i

stället för konstanta elliptiska element, sådana föränderliga

värden för desamma, som erhållas på den af LAGRANGE och

LAPLACE banade vägen, så blefve uppkomsten af elementära

termer den närmaste följden. Man skulle således äfven på

denna väg inse nödvändigheten af att i störingstheorien använda

mer komplicerade uttryck än de, hvilka uppkomma, då man

genast från början utvecklar efter de störande krafternas sti-

gande potenser. Insigten härom synes ej heller hafva und-

gått LEVERRIER, men han söker kringgå de här uppkom-

mande svårigheterna genom att bestämma de elliptiska ele-

mentens värden vid olika epoker medelst mekaniska qva-

draturer, hvarefter han med olika elementsystem beräknar

fem särskilda system af störingsformler. Att han oaktadt

dessa storartade bemödanden ej kan anses fullständigt hafva

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 17

lyckats, måste bero derpå, att de använda utvecklingarne ej

äro konvergenta inom de gränser af tiden, som här förut-

sättas. Men på resultatet inverkar dessutom en annan om-

ständighet, som jag ännu med några ord skall antyda.

De relativa rörelserna i ett system af tre kroppar äro

fullständigt bestämda genom de numeriska värdena af 12 inte-

grationskonstanter, hvilka värden måste härledas ur iakt-

tagelser eller på grund af de iakttagna värdena af kroppar-

nas orter och hastigheter 1 ett gifvet ögonblick. Men det

är derföre icke nödigt att ur iakttagelserna söka en direkt

bestämning af just dessa konstanter, utan man är fullkomligt

oförhindrad att såsom obekanta anse vissa kombinationer af

de absoluta elementen. Antalet af obekanta måste emellertid

vara 12, och får ej heller vara större; och ur dessa kombina-

tioner måste de absoluta elementen sedermera kunna här-

ledas. Såsom sådana kombinationer kunna nu visserligen de

elliptiska elementen för en viss tidpunkt betraktas, åtminstone

synes häremot ingenting a priori vara att invända; men syn-

nerligen lämpligt, att använda dessa kombinationer såsom

obekanta, hvilkas värden sökas ur iakttagelser, synes det icke.

Om jag t..ex. vet om tvenne funktioner, att de innehålla

tvenne gemensamma verkliga konstanter, samt känner dessa

funktioners specialvärden för olika värden af argumentet, så

väljer jag svårligen de för något bestämdt argument gällande

specialvärdena såsom obekanta, då jag vill jemföra funktio-

ners gång med iakttagelserna. Men om ett sådant förfarande

dock af en elier annan orsak väljes, så bör åtminstone funk-

tionens beroende af de verkliga konstanterna vara fullstän-

digt utredt, så att dess förändringar må kunna beräknas och

tillvaratagas. — I detta afseende har man ej förfarit strängt

vid bestämningen af elliptiska element ur iakttagelser. Man

har, isynnerhet då undersökningen gält de större planeterna,

ansett de elliptiska elementen vara redan med en hög grad

af noggrannhet bestämda och under denna förutsättning sökt

deras förbättringar medelst differentialformler, hvilka man

härledt helt enkelt på grund af den elliptiska banan med

konstanta element. En djupare gående analys skulle visa,

att dessa differentialformler erfordra ganska väsentliga modi-

fikationer, i det vissa termer, som varit utelemnade, växa

proportionelt mot tiden. Det torde derföre vara mer än

sannolikt, att LEVERRIERS bestämningar af hufvudplaneternas

18 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

baneclement ej kunnat undgå att påverkas af den antydda

bristfälligheten.

Bestämningen af de absoluta elementen måste för öfrigt

utföras efter väsentligen andra principer än de, enligt hvilka

man söker den Keplerska ellipsens bestämningsstycken. De

elliptiska elementen söker man särskildt för hvarje planet;

ett analogt förfarande är deremot icke praktiskt utförbart då

man vill vinna kännedom om de absoluta elementen. Ur

de iakttagelser, som hänföra sig till Jupiter, kan man t. ex.

endast finna vissa kombinationer emellan Jupiters och Saturni

banelement; men för att utsöndra sjelfva elementen ur dessa

kombinationer måste iakttagelser öfver Saturnus medtagas i

undersökningen. Annorlunda vore förhållandet om Jupiters-

observationerna skulle omfatta en tidrymd af bortåt 100,000

år: man kunde då, förutom Jupiters egna banelement, ur

dessa observationer äfven finna de värden af x, och UF, som

hänföra sig till Saturni bana, och detta utan att iakttagelserna

derföre behöfde förefinnas väsentligen mer talrikt, än de nu

äro förhanden.

En direkt lösning af tre-kroppars-problemet, d. v. s. en

lösning, der man icke medelst successiva approximationer vore

nödsakad att uppsöka resultatet, skulle medföra uttryck för

de relativa koordinaterna, der 12 och endast 12 arbiträra

konstanter vore till finnandes. På den väg, vi nu försöka

nå målet, uppstå nya integrationskonstanter nästan vid hvarje

steg. Dessa äro naturligtvis, med undantag af 12, öfvertaliga

och kunna bestämmas ur olika synpunkter. Så länge man

utvecklade störingarne till de i den Keplerska ellipsen beräk-

nade koordinaterna medelst successiva approximationer, som

fortgingo efter potenserna af den störande kraften, eller ock |

störingarne till de elliptiska elementen, erhölls vid hvarje ny

approximation 6 konstanter för hvarje kropp, hvars relativa

rörelse undersöktes. Dessa olika system kunde omedelbart

sammanslås, så att slutligen endast 6 öfvertaliga konstanter |

för hvarje planet återstodo. Dessa bestämdes slutligen i en-

lighet med den grundsats, att såväl koordinaterna som deras

första derivator skulle erhålla samma form i den störda som

i den elliptiska banan.

Då man opererar med absoluta element gestaltar sig

saken något annorlunda. Hvad först och främst det stora

antal integrationskonstanter vidkommer, som uppstå vid be-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 2. 19

stämningen af de olika evektions- och variationstermerna, så

måste desamma 1 allmänhet sättas lika med noll. Sker

detta icke, så funne man termer, multiplicerade med tredje

potensen af den störande massan, hos hvilka den föränderliga

v, förekomme såsom faktor utanför sin- och cos-tecknen. De

konstanter åter, som uppkomma vid de särskilda, till känne-

domen om den absoluta banan ledande approximationerna,

kunna och måste bestämmas på så sätt, att de termer, som

successive uppstå och innehålla den variabla såsom faktor,

försvinna. Endast genom att bestämma konstanterna ur denna

synpunkt erhåller man en absolut lösning af tre-kroppars-

problemet.

I de föregående afhandlingarna hafva undersökningarna

uteslutande afsedt rörelsen i banans eget plan, hvilket natur-

ligtvis måste anses såsom föränderligt med hänseende till ett,

enligt vissa principer faststäldt fundamentalplan. Den första,

och till en väsentlig del äfven den andra paragrafen i denna

afhandling kommer att behandla förändringarna af banplanets

läge med hänseende till fundamentalplanet.

20 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

& IX. Fundamentaleqvationer, hvilka bestämma den störda kroppens

rörelse med hänseende till ett fast koordinatsystem.

10.

Det fundamentalplan, till hvilket den störda kroppens

rörelse blifvit hänförd i föregående afdelningar af detta ar-

bete, är icke oföränderligt i rymden eller öfver hufvud till

sitt läge bekant, då detsamma bestämmes af tangenten till

sjelfva banan och af radius vektor; vi gå nu att söka de

relationer, hvilka angifva detta plans läge med hänseende till

ett bekant koordinatsystem, hvilket vi anse såsom fast, eller

hvars rörelser vi åtminstone känna. Utgångspunkten är här

densamma, från hvilken HANSEN begynte sina undersökningar

i störingstheorien: och redan LAGRANGE separerade bestäm-

ningen af rörelsen i banan från de undersökningar, hvilka af-

sågo banans rörelse relativt till ett fast koordinatsystem. De

relationer, som här komma att anföras, återfinner man derföre

till en del i nämnde författares skrifter; dock kommer jag att

använda en differentialeqvation för bestämmandet af den störda

kroppens bredd öfver det fasta fundamentalplanet, hvilken icke

är identisk med någon, som förut blifvit begagnad, och måste

derför anföra hela den till densamma ledande analysen.

Den omnämnda separationen är icke så fullständig, som

man kunde förmoda på grund af HANSENS uttalanden an-

gående denna punkt. I uttrycken för störingsfunktionens par-

tiela derivator, hvilka ingå i fundamentallikheterna för koor-

dinaterna i banan, förekomma nämligen termer, der koeffi-

cienterna innehålla den störande massan och qvadraten af den

ömsesidiga lutningen såsom faktorer. Denna lutning är emel-

lertid sjelf underkastad förändringar och likaså nodens längd,

hvilken förekommer i dessa termers argument. Så vidt jag

kan se, erhåller man dock konvergenta approximationer, om

man till en början bortlemnar dessa termer, eller om man

använder ett konstant värde för lutningen. Det är under |

denna förutsättning efterföljande utvecklingar komma att an-

vändas.

Det fasta fundamentalplanet tänka vi oss gående genom

centralkroppen, men i allmänhet icke genom den störda

kroppen; de till detta system hänförda koordinaterna för sist-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 21

nämnda beteckna vi nu med «xx, y, 2; och likaså de till samma

system hänförda koordinaterna för den störande kroppen med

x', y' och Zz. De tre bekanta, rörelsen bestämmande eqvationer

äro då:

RA SEO

dt? pe Öx

jey ury 90)

(1) de RR Oy

der, i öfverensstämmelse med förut begagnade symboler, man

betecknat

aa 0

Vie —2z) + Y—yP+e—2) 73

Betecknas vidare koordinaterna i planet, som sammanfaller

med radius-vektor, med &, »n, så måste, alldenstund ö-koor-

dinaten är lika med noll, och detta plan äfven går genom

centralkroppen, relationer af följande form ega rum emellan

koordinaterna i de båda systemen:

(£) =

CSE ON

(IT) | = &å + Bin

A= CRS. DU

eller omvändt:

SGAO Tr Ao

j = pr + by + paZ

DIE GER am NE an

N—

UT:

(III)

Emellan de nio koefficienterna, hvilkas geometriska be-

tydelse är väl bekant, förefinnes dessa relationer:

2 2

Ore

yY + + 721

22 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

af + 07 br + av bo = 0

OYT fä 03 72 = 0

(Re (ER AL Ba 72 = 0,

eller omvändt:

0? + Bi ry?

äl

ARR NER RE

2 2 2

&> TS ar V5

oc, + Bb + 7 =0

av. + 882 + yy =0

&y 2 + 3 Ba + 7172 — 0

71.

Den tredje af relationerna (III) utgör eqvationen för ett

plan, i hvilket kroppens radius-vektor har sin riktning; för

att detta plan äfven må sammanfalla med tangenten till banan

i punkten x, y, z, måste derjemte likheten

0=-74d2x + 7, dy + ya, dz

ega bestånd, hvaraf vidare följer

0= xdy + ydy, + zdya

Genom denna likhet i förening med den tredje af lik-

heterna (III) är läget af 5n-planet relativt till det fasta koor-

dinatsystemet fullständigt bestämdt. Men vi kunna fastställa

ännu ett vilkor, hvilket har afseende på riktningen af 5-axeln

i det rörliga planet. LAGRANGE fastställer detta vilkor så att

denna axel sammanfaller med den oskulerande ellipsens stora

axel; HANSEN åter fastställer denna bestämning medelst vilkors-

eqvationen

(IV) 0 = Bda + 6, day + b3 då

eller, hvilket är detsamma, medelst likheten

(IVE) 0 = ad + ov dfpy + a db3

och denna bestämning skola vi i det följande bibehålla.

Vi skola nu först och främst visa, att på grund af de fast-

stälda vilkoren likheterna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 23

0 = 2da + yda, + 2doz

(V) 10 = xd8 + ydö, + 2d83

[ = ä&dy + ydy, + 2dya

nödvändigt ega bestånd.

Riktigheten af den sista af dessa relationer hafva vi redan

förutsatt, och behöfva således endast bevisa densamma för de

båda förstnämnda; härtill insätta vi värdena för x, y, 2, tagna

ur likheterna (II); vi finna då

0=5 (ada + a do, + a des) + ni (Bda + 8, da, + Ba des)

=S (odB + av dej + a d83) + 7 (BdB + Pp, der + Ba db);

och att dessa likheter äro identiska, inses dels på grund af

vilkoret (IV) eller (IV;), dels på grund deraf att likheterna

ada + a day + a da, = 0

Bd3 + pr db + Ba deb2 = 0

alltid ega bestånd.

Då de sist anförda relationerna kombineras med likheterna

KvViroch (PV) erhålles:

0.= (ap, — Boa) de” + (ar by — Baa) dps

0'= (cy B— B, &) dör + (arv 8 — Ba 0) dB,

NE el del (ef fy 4) des

0 = (ab, — av 8) dar — (a 8 — Ba 0) dar

Med stöd af de bekanta relationerna

apr — ba FARGER

2 P1 — Ba Z

SN CNC NL

[2200 pa a 7

hvilkas riktighet för öfrigt nästan omedelbart inses, öfvergå

de anförda likheterna i följande

dp = de,

(VI)

Jaa =2 dps

24 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKRO PPARNAS RÖRELSER.

| de = des

(VIT) |

de, = 2 das

| NET

I alla de fall, då den ömsesidiga lutningen är att anses

såsom en liten qvantitet af första ordningen, äro äfven för-

hållandena 5 och 2 qvantiteter af denna ordning. Differen-

2 2

tialerna da, och dp, äro äfven multiplicerade med faktorer af

samma ordning, så att förändringarna af «, a, £ och £, måste

anses såsom qvantiteter af andra ordningen. Dessa förändringar

äro äfven i allmänhet multiplicerade med den störande massan,

men då någon term förlorar denna faktor, är densamma multi-

plicerad med en qvantitet af excentriciteternas storleksordning.

De elementära termerna i uttrycken för a, a, 6 och £, äro

derföre af en högre storleksordning än de elementära ter-

merna i uttrycket för radius-vektor i den absoluta banan.

12.

Genom att differentiera likheterna (IIT) erhålles, under

beaktande af vilkorseqvationerna (V), följande relationer

då = adx + a dy + a, dz

dn = Bdx + 8, dy + 8. dz

0 =>7dr + 7, dy + v, d2,

men af dessa imnebär den sista tydligen ingenting annat än

det ursprungligen faststälda vilkoret i afseende på banans läge.

Dessa relationer gifva oss vidare

dr = odå + Bdn

dy = ay då + £, dn

del="09 EN pods

och om dessa värden jemföras med de fullständiga differen-

tialerna till likheterna (IT), visar sig att äfven följande rela-

tioner måste ega rum:

= Ede + ndå

(VII) 0 = Sdo, + nd,

0 = öda, + ndB82

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 25

Tydligen innebära dessa relationer samma vilkor som lik-

heterna (V).

Vi differentiera de sist anförda uttrycken för der, dy och

d2, samt erhålla:

d?x =0d?& + pd? n + dad + dfgdr,

dy = oy d? E+ fi dn + doydå + dp, dn

d? 2 = 0o,d?5 + By dn + das då + dj. dn

Dessa värden insätta vi i likheterna (T), samt begagna oss

derjemte af de lätt funna uttrycken

| da SARE bs ANA

0 aD (GT 20)

(VILT) äg Ae ÅS + P7 3 or Ål ör

RO RR rf)

pve anges sh Binge tb feg

der den partiela derivatan i afseende på LZ anses vara bildad

på så sätt, att man, efter att hafva uttryckt x, y, z medelst

Evtkoch

TE nd ANS

sätter ö = 0 sedan differentiationen blifvit utförd.

Medelst denna substitution erhåller man först och främst

dt” FE LAGE

e NG re, 0 (AQ)

dt” 73 Ön

fe fy SOA)

(IX)

samt dessutom, med hänseende till likheterna (YT),

, de, då der dy 99)

FO FI ER

Eqvationerna (IX) äro desamma, som 1 de föregående afhand-

lingarna legat till grund för våra undersökningar, ehuru vi

26 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

förut med x och y betecknat de koordinater, som nu an-

oifvas medelst & och n». Vi hafva således nu

=" HCOR bu R SITA

di) dET - dör

än ap talg

Härmed befinnes, då den tredje af likheterna (VIT) kombineras

med likheten (X),

[des na SE BOR ge 02)

de AKOG

, j Ve -

ldg 9 (2

[CERN 72. &,9.(2)

| dt SE

Dessa eqvationer hafva blifvit angifna af HANSEN, och äro

en direkt följd af hans definition af de båda koordinatsyste-

mens ömsesidiga läge.

74.

Med g beteckna vi vinkeln emellan den positiva s-axeln

och riktningen från origo till den uppstigande noden af &n-

planet öfver xy-planet, med 9 vinkeln emellan den positiva

x-axeln och samma riktning till noden, samt med 7 lutningen

emellan de båda planen. På grund af dessa beteckningar

hafva vi följande bekanta formler

0 = C08 0 608 ot SIM gsm 'G COS It

PB = cCo8 9 sin I — sin 9 cos g COS i

yv = sin 9 sin i

0, = Sin 9 COS g — COS I Sin g COS I

P, = sin 9 sin g + cos 0 COS & COS 2

7, = — COS 9 sin i

d, = — sin g sin ?

Par (COS 6, SIN. d

Yo COS

och derjemte kunna vi angifva de fyra koefficienterna &, p,

ej och 8, medelst dessa uttryck:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 27

[0 = cos (9 — 0) cos $? + cos (0 + o) sin 3 2?

de Fe (0 ok dusller sta (6 Pro) aln Le

CER (4 — a) cos 3 i? + sin (9 + o) sin 3?

|8, = cos (0 — 0) cos Ii? — cos (6 + 0) sin 3 ?

Medelst differentiation af de föregående formlerna vinner

man följande relationer:

da = — fBdo — a, dö — y sin a de

da, = — fy do + adö — y, sin & di

da, = — fb do — yo. Sin g di

dB = ado — By, dö + y cos a di

då, = a do + Bd0 + y, co8 o di

Glas Ce + 72 COS & di

dy = — 7, dö + sin 9 cos i di

dy, = + ydo — cos 6 cos i di

dy — sin 7 di

De tre första af dessa uttryck leda med stöd af likheten

(IV), till den af HANSEN angifna formeln

(XII) dor ="C0B. 20d0;

och samma relation finner man, på grund af de följande af

ofvan anförda differentialformler, ur likheten (IV).

I stället för likheterna (XI) erhålles derjemte

Ar : pe COSKALE OC

= C08 & Sinvd. dor— Sim & €08.tidu=i= =" 7 (CIN?

Ve 98

: FT SEG cos t . d(A

— sin gg sin i do + cos a cos ? di = Ve 5 a dt,

kö -

hvaraf följer

= da (7 cos oc — 5 sin 60) (= dt

(XIII) ; vt 5

| di — = (E co8 a + 4 sin 0) gp dé

C =)

28 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

eller

9 (2)

AG ÄT LCOST

Bin 1 Ve sin CN 0) jä

GO ER 9 (AQ

BE RA cos (v — 0) BE

Medelst dessa uttryck kunna g och i härledas, hvarefter

man finner 9 på grund af formeln (XII). Vi skola emellertid

härleda dessa qvantiteter äfven på en annan väg.

19.

Den störda kroppens, till det fasta fundamentalplanet hän-

förda längd och bredd beteckna vi med I och b; vi hafva då:

. x=7 cos b cos I

MER COM Fn I

APR 0

Genom differentiation af dessa formler finner man

dr s

dr = = ÄT —r sin b cos Il db — ydl

dy="" y —r sin b sin I db + dl

de =" Zz + 7 cos b db

xdy — ydx = 7? cos b? dl

dz — 2dx =>? cos Il db + 7? sin b cos b sin I dl

. ydz — 2dy =? sin Il db — 7? sin b cos b cos I dl;

vidare finner man, med iakttagande af relationerna

of — mp =72

2 RS

ey ba — Or fr = 10

följande likheter

ädy — yde = ys (dn — nd5)

xd2 — zdx = — y, (Sdn — nd)

yde — zdy = y (Cdn — ndé)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 29

Då nu

Sdn — ndå = r? dv,

så finner man ur ofvanstående likheter först och främst rela-

tionen

cos ioA dl ="73 dv;

samt vidare

r? db = cos I (xdz — zdzx) + sin I (ydz — zdy)

eller

db = [— 7, cos Il + y sin l] dv

= sin i cos (l — 9) dv

För sin b införa vi nu ett särskildt tecken, i det vi sätta

MN VE

vi hafva då äfven

3 — sin ? sin (v — 6)

Genom att multiplicera uttrycket för db med cos b finner

man

då = sin 7 cos b cos (l — 9) dv;

men, då man på grund af den steriska triangel, som bildas

af sidorna I — 6, v — g och b, har:

cos b cos (Il — 4) = cos (v — Go),

så öfvergår det föregående uttrycket för d3 1 följande

d3 = sin 7 cos (v — g) dv

Vi kunna nu lägga märke till att de tre qvantiteterna r,

v och 3 fullständigt bestämma kroppens ort med hänseende

till ett fast koordinatsystem. Man finner nämligen lätt, på

grund af föregående relationer, att

[C)

så att man har

(79) l=v+ WE = GT | dv

30 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Den till det fasta planet reducerade längden blifver således

bestämd medelst en ren qvadratur, så snart 3 är känd. Dess-

likes äro äfven de tre vinklarna t, o och 9 bestämda. Man

har omedelbart

vidare finner man

ÄR SR Te

FL ANGOS UK 5 sin v = sin i sin (0

Ö dv /

hvaraf följer

3 cos v + — sin v

S : dv

(80) Sin 6

och likaså finner man

(80) COSKO

De båda relationerna

cos b sin (l — 9) = cos 7? sin (v — 60)

cos b cos (l — 9) = cos (v — 60)

gifva oss slutligen

sin (Il — 90) = 5 sin (v — 0)

cos (1 — 6) =

i stället för hvilka vi kunna använda den direkta relationen

(81) 0O=0 + VASER MES do,

i 2 då)” |

hvilken ögonblickligen framgår ur likheten (XID.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 31

176.

Några uttryck, hvilka i denna afhandling visserligen icke

komma till användning, men som dock förtjena att blifva till-

varatagna, skola vi ännu anföra. — På grund af den bety-

delse, vi tilldelat 3, inse vi genast riktigheten af följande

uttryck

3 = 005 + Ba MN

d3 s

ESO NOA EE q

U| dv Pa = &2 NY

Härmed erhålles:

fä, = — NA

2 SÖ dv

rB = NN? + —

(a id 0) dv?

hvartill vi kunna foga uttrycket

ATT LE FÄR

»=V1 sila |

Genom att addera qvadraterna af de tvenne första af dessa

likheter, finna vi äfven

> -— Bs =3 + (

hvaraf synes, att likheten

Spa

af ofvanstående värden blifver identifierad.

Analoga uttryck kunna vi äfven uppställa för qvantite-

terna y och 'y,; dessa förete dock den olikhet, att koordina-

terna x och y intaga den plats, der 5 och » i de föregående

förekomma.

Den tredje af likheterna (III) gifver oss

fö SE VN

och en annan relation emellan x och y finna vi genom att

multiplicera likheten

cos b cos (1 — 9) = cos (v — 0)

med » sin 2. Resultaten af denna operation ger oss

32 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

a JAR pos

dor nd 7 Y

= 825 — 02 M

Erinras nu att

4 yr 2 = (1 — 32),

så finner man

5 d

rys(R SD FT vo +yg

FR (LR föra

Summan af dessa likheters qvadrater gifver oss

dal?

Pere l sil

ett resultat, som verifierar vilkoret

VERESNRS ENE

Uttryckes &x och y medelst & och », så finna vi ur de

föregående relationerna de följande

/ d

r (1—3) 7 =—>7? (a — BN) 3 + (m E+ AMT

2 d

r (1—3) = — 72 (ov 5 + An) 8 — (05 + Bm) &

Vidare anför jag några relationer, hvilka följa ur de kända

formlerna

ye, — 7 « = Ba

YÖL mä 0

METRON fd

yYB8 + 7 Br 72 Ba

Man finner ur dessa omedelbart

(RER apa or

kär ÅN or = YP2 — fa Yo Lo

(vösk 7) Boye Ya

Can 7) Py = — 700 — 71 722

BIHANG TILL 'K.>SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND: 7. N:O; 2, 338

och genom att här insätta de ofvan angifna värdena för «, och

P8, erhåller man

2 - d3

ere Dre = — (jan Förs CS 77)

: X 3 d3

EEE Re (DESERT

22 2 h NS 2 ÄTS d3

RED RE a OTS TE VI SFR fa

2 2 2 = 4 E d3

FARS) Br Si AV) Fr dr HD SD 2) gy

Slutligen skall jag ur de tvenne likheterna (XI) härleda

en tredje genom att multiplicera den första af desamma med

&, den andra med £, samt addera produkterna. Erinras nu att

0» das + Ba dIg = — 49 dys,

så inses att

dy, 1 (0

FSA Er fr a AN (0.

de Ve 5 A 0C

men, emedan

2 + Bo SE Vid 5

EUR SRA dv”

så har man

” dy ” f03-0 (0

(XIV) Aer ga

dt Ve dv oc

Funktionen 3, hvaraf alla de avantiteter bero, som tjena till

att bestämma banplanets instantana läge relativt till ett fast

koordinatsystem, finner man genom att integrera en diffe-

rentialeqvation af andra ordningen. Denna differentialeqvation

gå vi nu att söka.

I den tredje af likheterna (I) insätta vi

22 NS eg FÅ

de EN RR

2 dt dö di”

vi erhålla då

RR CN CI ML Manda

SÅR 218 AR

34 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

der vi betecknat

(82) U= =E

I stället för t imföra vi den deraf beroende variabeln z, sone

definierades medelst likheten (57). Vi hafva då

d3 1 dz

r pp =)

RV INNER I ab

d23 r d? 3 r dt d3

Ge SA (EZ) de FOA) de da

Vidare ersätta vi variabeln z medelst v,, 1 det vi erinra oss

relationen

SDpag da (1 + Z)

Härmed erhålles

dy Va (1 + Zz) 2

2 0

den

CNE 2 3 a av d Ve då

dz? SK 2 2 dv? - (NE dög döp

2 a I AN a dZ då

TER 3 dv, + (1+2) dor dit

och då dessa värden insättas i de föregående relationerna be-

finnes

CARL GA ; Va dVea dy & dr då

dt? 43 dv of odvg dv 72 dv, dvp

EkRR EN dr då

did ag dRdoN .

hvilka resultat man för öfrigt hade kunnat härleda direkt,

utan att behöfva genomföra transformationen till variabeln Zz.

Härefter erhålles

d"g 6 d 10060, då (GG Ee ta] RR

2 ; 2 2

(ei — COkE dt r

dv 4

en likhet, som emellertid ännu kan förenklas med stöd af

formeln |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. NO 2, 35

Insättes här

VON

så befinnes

Er 4 a [20 or (200) 4 (of (AN AO)

ga +=) äl FRA dv, NR

Rcon orten dy är | Sf 00R

3 dv, Or

och man erhåller:

(83) 23 ud log c Pa ll > UY Zz (2) AE 2 0 DU

dv? (EKEN EK dvy FANA e& Ör Gr

Härmed hafva vi uppstält den fundamentaleqvation, genom

hvars integration 3 bestämmes. I densamma blifva vi likväl

i tillfälle att sammandraga vissa termer, sedan den analytiska

beskaffenheten af funktionen U blifvit uppvisad. Undersök-

ningarna i afseende på denna punkt uppskjutes till nästa

paragraf.

$ XX. Ytterligare om störingsfunktionen och dess partiella

derivator.

78.

Såsom man lätt inser, är störingsfunktionen fullkomligt

oberoende af det använda koordinatsystemets beskaffenhet,

enär de i denna funktion förekommande qvantiteter uteslu-

tande bero af de ömsesidiga afstånden samt af vinklarna,

hvilka dessa afstånds riktningar bilda med hvarandra. Detta

framgår omedelbart deraf att

BENA YYLER BA =P KCOSLE;

der H betecknar vinkeln emellan »r och r7'; vi kunna RR

i stället för formen:

36 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

1 XX +yy + 22

A 1 = | XD XX? SR |

RR Ut dv.

använda formen:

B År ; I > NINiRedE 2

( Sö Wr2+r2— 2pr' cos H FEN

” - a! I kt A - .

och beteckna vi med &,,y,» 2,» £,,y,, 2, de båda kroppar:

nas till något annat rättvinkligt system hänförda koordinater,

så är tydligen äfven:

1 NE ES ERAN

; VIC FSE NEN

(O)(L="y a AD fa FORA? 73 JE

V(e,—- 2) +00--91) + (2-2)

Vi låta nu detta koordinatsystem så till vida samman-'

falla med det i föregående paragraf definierade Eni-systemet,

att vi antaga

ehuru vi först efter de partiella differentiationerna införa

detta värde; men vi låta den positiva r,-axeln vara riktad”

mot den uppstigande noden af den störda kroppens bans

öfver den störandes. Vinkeln emellan denna riktning oc

S-axeln hafva vi i art. 38 betecknat med II, och denna be

teckning använda vi äfven nu, så att relationerna emellan

Zz, allena sidan samt 5,7 å den andra blifva de följande: kl

2, = 5 cos II — sin II

Yr ucostil a Sison

nämnda nod och den riktning, från hvilken v' räknas, sar

lutningen emellan de båda banornas plan med J, så inse

lätt riktigheten af följande relationer:

Li ' LÅ Lä

gy = cos (v' + I)

yr = ' cos I sin (v' + II)

ra LL då ST zz rd "Lä

2, = — + sin J sin (v' + IT)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 37

För den störande kroppens koordinater, hänförda till 5»ö-

systemet hafva vi åter:

Er 2 coStINGA YA Sin Hl

nn = y', cos Il — &x', sin II

Ch FR

NR!

Med stöd af dessa uttryck finner man lätt:

55 + nn = 2 + YAN

= 77" (cos (v + II) cos (v' + II)

+ sw (v + IL). sm (vi sh M):cos di

= 77" [cos 3J? cos (v — v' + II — IT)

Elin dr cos) (LE 0 + dl + I]

och på grund häraf kan man angifva uttrycket för cos H

under följande följande form:

cos H = Icos åJ”? cos (II -— IT') + sin 1J? cos (II + IT) cos v cos v'

+ [cos 3J? cos (0—N ) —sin 3J? cos (II + I)) sin v sin v'

+ (cos 3J? sin (I1— II') —sin 3J? sin (II + IT')V cos v sin v

ÅR )) sin v cos v

— cosiJ? sin (II — IT') — sin 1J” sin (IT + IT')

(d:

Koefficienterna i det sist funna uttrycket för cos H skola

vi äfven angifva på ett annat sätt, eller under den form, LA-

GRANGE använde för desamma. I analogi med uttrycken

y = (a, CoS v + B, sin v)

z = I (0> COS Vv + Ba sin v)

sätta vi:

recos vÄCE Prsim.v)

fi ' , .

y = (e', cos v' + B', sin v')

LÅ "å , ' LÅ & Ne

z = (03 CoS Vv + 8 sin v'),

38 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

der koefficienterna &', 8', &';,-.- tydligen måste vara bildade

af de till den störande kroppens bana hörande elementen 7,

g och &' på samma sätt som «, 8, ... äro bildade af z, 9 och o-

Vi hafva således:

a = cos 3? cos (6 — &') + sin 1? cos (6 + &') |

fp" = cos 1? sin (6 — g') — sin kH” sin (6 + &')

a, = cos 3? sin (6 — &9') + sin 32? sin (6 + &')

(84) |

B'7 = cos it? cos (6 — o') — sin 3? cos (4 + I)

Man finner då:

cos = (0 cos vr-F1 6 sin v)(Ee COS:uI +FB SINN

+ (07, cos v + fy sin v) (u', cosv' + 7 sinv')

+ (av COS Vv + Ba sin v) (&'> cos v'+ 8'. sin v');

och, om denna formel utvecklas samt om resultatet jemföres

med det i den sista artikeln funna uttrycket för cos H, så

inses riktigheten af nedanstående likheter, vid hvilka vi dess-

utom införa beteckningarna A, B,, B och A, för de respek

tive summorna,

cos 4J? cos (II — IT') + sin $J? cos (II + ITY

= 00 + ao) + as = ÅA

cos 1J? cos (II — IF) — sin 1J? cos (II + IT)

= BB + fbr + Boer = Bj

cos 3J? sin (II — IT) — sin 1J? sin (II + IT')

= ep + CA + da = B

ÖREN APR REA PRE NR

(85) |

| — cos 1J? sin (SI — IT') — sin s$J? sin (I + IT')

= bo + Pier + bota = Aj

Det inses utan svårighet, att kocfficienterna A, B,

och B, omedelbart kunna härledas ur likheterna (78) eller (8

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 2. 39

ur de förra genom att i stället för 2, o och 9 skrifva J, — II

och — IT. OÖch 1i sjelfva verket betyda — I och — II

ej något annat än den på den störda och den störande

kropparnas banplan projicierade längden af den nod, der

det förra planet stiger öfver det senare; dessa vinklar blifva

således identiska med o& och 6, då den störande kroppens

bana sammanfaller med fundamentalplanet.

På grund af den betydelse koefficienterna A, B, ... er-

hållit, kunna vi äfven utsätta följande formelsystem, med hvil-

ket vi införlifvat värdena för de tre konstanterna £, F, och

Ho, analoga med y, 7, och yo.

A = cos II cos II' + sin II sin IF cos I ,

B = — sin II cos IV' + cos II sin IT cos I

PT = — sin Il' sin I

A, = — cos II sin IT' + sin II cos Il' cos I

B, = sin II sin IT' + cos II cos IV cos I

FP, = — cos IT' sin I

A, = sin II sin J

B; ==: cos Il sin J

COS

Förutom formlerna (85) kunna vi ännu anteckna följande,

hvilkas härledning man finner i méc. anal.,

(I i '

= 00 ar LAN an EN

=O Bra Fi bola

86)

jo)

t SU

va + Ye

' '

114 VÅR UR os

40 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

30.

Ett enklare sätt att beräkna J, II och IT', än det som

erbjuder sig på grund af de i föregående artikel anförda ut-

tryck, finner man genom att betrakta den sferiska triangel,

som utskäres af xy-planet, än-planet, samt det plan, med

hvilket den störande kroppens bana sammanfaller. En sida

i denna triangel är 9 — 49; de tvenne öfriga betecknar HANSEN

med & och 'F, hvilka beteckningar vi bibehålla; de motstående

vinklarna äro J, ?' och 1807—:;. De Gauss'iska formlerna

gifva oss

SAN SSE, Sn

(sin 3/ sin 3('P + 0) = sin $(0 — 9) sin (i + 7)

| sin 1J cosi('P + DM) = cos å(90 — 4') sin (i —7')

GK KA UR TEE

| cos 1J sin UF — DM) = sin (9 — 9) cos Ii + t')

[cos 1J cosU'P — DM) = cos (9 — 4) cos Ui—i')

Sedan PF och D blifvit beräknade, finnas II och Il', såsom

lätt inses, ur följande relationer:

Il 00 RNE PR |

Åro åter J, IT samt II bekanta, så kan man äfven anse -

'P såsom känd, enär & likasom 7? förutsättas vara gifna; man

finner då i, DV och 9 —49' ur formlerna

| sin 17 sin HM — (9 — 4')) = sin I'F sin Hi — J)Y

| sin 12 cos HUM — (9 — 4')) = cos T'F sin (i + J)

(88) FR ENA i

V cos 1 sin HM + 9 — 9) = sin $'P cos I(v' — J)

1; cos HD + 9— g) = cos IP cos 4(t + J)

Förutom de anförda relationerna emellan J, VD, 'F och |

i,i, 0—4' förefinnes flere andra, mer eller mindre använd-

bara; vi anteckna af dessa endast de följande:

") Beteckningarna II och II' hafva här en något annan betydelse än

hos HANSEN; hos honom är:

M=—06—-P+a; M=—0—-P a

> DA ADA RR JAR Rn

BIHANG TILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 2. 41

sin I sin DV = sin v' sin (9 — 9')

sin I cos V = cos 7 sin i — sin i cos i cos (0 — g')

cos J sin PF = sin I cos (60 — 4) + cos I sin (4 — 9") cos i

cos J sin V = sin 'P cos (9 — 4') — cos 'P sin (6 — 4') cos &

sin I cos 'P = — cost sin t' + sin i cost cos (0 — 4g')

sin J sin 'P = sin 7 sin (9 — 4')

sin? cos F = — cos i sin I + sinti cos I cos D

COS 7 = COS I COS I + sin t sin I cos

I vissa afseenden medför det väsentliga fördelar att låta

xy-planet sammanfalla med den störande kroppens banplan.

Till åtskilnad från andra fundamentalkoordinater beteckna

vi dem 1 detta system med X, Y,Z. Vi hafva då:

ENS Bö

Y-AR Hg

JEN NGS 5r Ban

Vidare finna vi ur likheterna (XIII) i föregående paragraf:

(89) — UN Ne 255 Vv: 2 (v + IT) 2

C =

dJ id Q

(90) Tv (ÄR LI

och, då man derjemte har, i analogi med likh. (XII),

al==Cos JAA

(91) —sinJ — LET RRD sin (v + IT) 2

Förra

42 GYLDÉEN, UNDERS, AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Derjemte erhållas uttrycken:

3 = sin J sin (v + IT)

sin J cos (v + IT)

= sin I cos (v + IT) a El

Slutligen anför jag uttrycken för de partiella derivatorna

af störimgsfunktionen i afseende på cos J, II och IT, hvilka

blifva ganska enkla. Under användande af den redan begag-

nade beteckningen

(4) = Vi? + 72 — 277 cos H

erhåller man med lätthet följande formler:

20.2) Ad 1

la OSA (Ens a] 7)” sin (v + II) sim (v' + IT)

(AQ 1 a A

| = lj al [sin (v + II) cos (v' + IF)

(92) — cos (v + IT) sin (v' + I) cos J4

| 0(Q 1 il ;

| RN = kö (oa) 77 (cos (v + II) sin (v' + IF)

| — sin (v + II) cos (v + IF) cos J] |

52.

Vi vända oss nu till de partiella derivatorna i afseende

på z och ö. Man finner omedelbart, genom att differentiera

formeln (A), [art. 78], följande uttryck:

(2) Mu £ 1 1 j

a SER SRS

Om man här låter z öfvergå i Zz, = 5 = 0, så öfvergår 2 ia

2,= 0 = —)' sin I sin (v' + II')

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 43

En jemförelse emellan dessa uttryck och den första af lik-

likheterna (92) visar oss omedelbart, att

ar 00 0)

Sälar AA sin (v + IT)

En annan likhet af samma slag erhålles på följande sätt,

Man adderar den tredje af likheterna (92) till produkten af

den andra med cos J. Sålunda befinnes:

0) AA) 1 1. 2 I sd RA R ,

cos J- om Le am Mu ETS sin J? cos (v + IT)

X sin (v' + II);

eller med hänseende till ofvan anförda uttryck för 28.

. HA (2) 4 d

cos I AH - AE = 7» sin I cos (v + IT)

Nu är

792) 09(Q) dl

AI nr DI NA

cos I

tänker man sig IT såsom en funktion af IT', så kan man der-

före sätta:

(QQ 0(A

Ae = + sin I cos (v + IT) 2

Härmed erhålles ur likh. (90) och (91) följande system:

ha pe

Ve dt oIr

. HIT 0 AL)

dos

Man skulle på detta system kunna tillämpa det integra-

tionsförfarande, hvaraf DELAUNAY gjort så vidsträckt bruk i

sin måntheori; detta förfarande är dock endast i de fall vä-

sentligen fördelaktigt, der förhållandet emellan > och »' alltid

är mycket litet. Vi återgå derföre till likheten (83), i hvil-

ken vi skola insätta de uttryck för den der med U beteck-

nade funktionen, som vinnas på grund af nu anförda rela-

tioner.

53.

Införes värdet af enligt likh. (93) — efter att der

(2)

hafva insatt »”3 i stället för z — i likheten 82, så befinnes

4 a

RR aa Ener

ev (ay 3 NA

44 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

och härmed erhålles ur likheten (83): i

[

då d log ; c då dy dy | är RE |

dv? Tu a dog [1 5 a fn 3 ej NSOR ; (CA 3

EL SIREN Sd

= er (43 af”

Nu finner man emellertid medelst differentiation 1 afseende

på r följande relation:

30022): = fukA rna ft JOS

EA (AE T lar af YY COS åke

hvarmed man ur den anförda likheten erhåller den följande:

dz , , dloge, dö dy + (3)

(Er jv2 3 dv dv," ön FR dv,

Sur I RE |

Sj lera cos HI |

EA ET 2

Genom att antaga den störande kroppens banplan till

fundamentalplan vinner man den väsentliga förenkling, at

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 45

högra sidan af denna likhet helt och hållet utgår, enär man

i detta fall har

2=0

Väljes fundamentalplanet på annat sätt, så måste det allmänna

uttrycket för 2' insättas.

Man har

<ef

fYS ct Es Re

eZ = &o5 + 3a7) + /ot

och införas koordinaterna x',; y'47, 2, 1 stället för &', n', C, så

befinnes

2 = — sin i sin (Il + o) £', + sin cos (II + o) yr + Co8iZ,,

hvilket uttryck, med stöd af de värden, som anfördes i ar-

tikeln 78, antager formen

2 = — 1" sin t sin (II + 6) cos (v' + II') +7' sin i cos I cos (IT + o)x

sin (v' + IT')—>7' cos i sin J sin (v' + IT')

eller på grund af den näst sista af de i slutet af art. 80 an-

förda likheter:

Z = —7' sin i sin (II + 6) cos (v' + IT') + + sin t' cos (Il' + &')>x

sin (v' + II)

Genom att multiplicera detta uttryck med

cos H = cos (v + IT) cos (v' + IT') + sin (v + IT) sin (v' + IT') cos I

erhålles:

Zz cos H = — 3» sin i sin (II + 6) cos (v + IT) + 3r' sin t cosJ

x cos (IT' + &') sin (v + ID)

— 17" [sin ? sin (II + 6) cos (v + It) + sin 7 cos J

x cos (II' + &') sin (v + ID) cos 20v' + IT)

i — $r' (sin i sin (II + 60) sin (v + Il) — sin t cos I

Xx cos (II + &') cos (v + II) sin 2(v' + II);

46 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

och det är detta värde, vi skola insätta i likheten (96). Vi

förutsätta nämligen, att följande utveckling blifvit verkstäld:

Sr 1 it

== Tore a ID)

Å da | 4 ae

der g betecknar en konstant, som blifvit bestämd sålunda att

funktionen D ej innehåller någon term med argumentet H.

Ifrågavarande likhet gifver oss nu:

+ D cos É å

— sin 4 sin (II + 6) cos (v + IT) + sin? cos J Xx

cos (II' +6') sin (v + IT)

; — [sin 2 sin (Il + 6) cos (v + IT) + sin £ cos I x

+ 39

| cos (IT' + &') sin (v + I1)] cos 2(v' + IT) |

jön [sin i sin (II + 6) sin (v + IT) — sin £ cos I x

cos (IT' + 0') cos (v + IT)] sin 20(v' + IT')

Detta resultat har emellertid ännu ej den form, som erfor-

dras för att undvika utvecklingar med tvifvelaktig konvergens.

För att transformera förestående likhet till en sådan form,

företaga vi ytterligare reduktioner, 1 det vi först och främst

begagna oss af den identiska likheten

— sin £ sin (Il + 6) cos (v + IT) + sin £ cos J cos (II' + 5') sin (v + IT)

= [sin i sin & cos DV — sin t cos I cos 'F sin BV] cos (v — a)

+ [sin i sin sin D + sin 7 cos I cos 'P cos V] sin (v — 60),

der vi, såsom förut, hafva

0O=—-HM-—95; P=—-M—9

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 26 47

Med stöd af den i art. 80 anförda likheten

sin 7 cos 'P = — cos i sin I + sin i cos I cos D

finna vi nu

— sin i sin (II + 0) cos (v + IT) + sin t' cos J cos (II + g') sin (v + IT)

= [sin i sin J? sin D cos VD + cos i sin I cos I sin P1 cos (v — a)

cos i sin I cos I cos DO] x

+ [sin i — sin i? sin J? cos I cos ID

sin (v — 6)

Koefficienterna till cos (v — a) och sin (v — g) kunna emeller-

tid förenklas med stöd af de i art. 79 angifna relationerna;

man finner efter några enkla reduktioner:

-— sin i sin (Il +6) cos (v + IT) + sin i cos I cos (IF + &') sin (v + IT)

= sin ?' cost sin (9 — 9') cos (v — a)

— sin 7 [sin i sin i' + cost cos ?' cos (9 — 4')] sin (v — 6)

= sin ? cost sin (v + 9 — a —4')

+ sin 7 [sin i sin i —(1 — cos 2) cos t' cos (9 — 4')] sin (v — a);

och inför man här 3 i stället för sin i sin (v — o), så erhålles:

— sin i sin (II + 6) cos (v + II) + sin 7 cos J cos(Il' + 5") sin(v + IT)

= sin 2' cos t' sin (v+9 — a — 9')

+ sin 7 [sin 7 — tang 1; cos t' cos (9 — 9')] 3

Såsom resultat af den föregående analysen erhålles nu:

48 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

(93) d?3 ölberr ska GE + (7) + DeosH

, dög KAU d vg dv,

cow

+ lg(1 + cos 2H — sin i? + tang] sin? cos? cos 0-0913

=D2 + lsin 7 cost sin (v— 94 + 0 — 60)

— 1g [sin i sin (I + 6) cos (v + IT) + sin i cos I

x cos (II' + &o') sin (v + IT)] cos 2 (v' + Ii")

— lg [sin i sin (IT + 6) sin (v + IT) — sin t' cos I

Xx cos (IF + 9) cos (v + IT)] sin 2 (v' + IT)

Denna likhet integreras medelst fortsatta approximationer,

dervid de methoder, som vi dels redan framstält, dels komma

att framställa, finna sin användning.

54.

Det föreligger oss nu att uppsöka utvecklingen af funk-

tionen

ARA 1 1

hvilken vi i det följande skola beteckna med R. Man finner

denna utveckling först och främst omedelbart, genom att

differentiera störingsfunktionen i afseende på cos H; det är

nämligen:

AKNE Ne il Ri ill

Ö cos Hi.” (SR

Nu har man:

dicOospE 1

d COS H on

d cos 2H

d eos HH Soc Å

deosåH . 5

TAS 3 + 6 cos 2H

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 49

Med stöd af de utvecklingar, som blifvit meddelade i art. 43

och 44 finner man derföre:

äro

Denna utvecklingsmethod är emellertid endast då för-

delaktig, när förhållandet a = >= är väsentligen mindre än 3;

[CA

ör den motsatta händelsen, hvilken oftare förekommer, gå

för d tsatta händelsen, hvilk ftare förek >, g

vi att uppsöka ett annat, mer ändamålsenligt förfarande.

analogi me et I art. 39 använda beteckningarna,

I log d det t. 39 da beteckningarna,

sätta Vi:

m 'Am mn 5 Am+l1l (m

(a) äl =(5) Ör JE 2 C CORE

12 fannmt2 (my

+ 25) - Gc COS 2

samt beteckna derjemte:

irl FE

(b) r [C2) = = AM + 2 1 cos H

21 2 2 (m)

FET BE eos On.

G ir

Efter differentation af det förra uttrycket i afseende på r

finna vi, genom att jemföra det sålunda uppkomna resultatet

med det andra, denna relation:

(SE IgE (m)

50 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Vid de närmaste utvecklingarna använda vi beteckningen:

och finna:

(lf 200

samt

OT Ib

4 ör = RR dz

Funktionerna C, = CN hade vi i art. 39 utvecklat efter

potenserna af den qvantitet, vi nu benämnt 4; desslikes

skola vi göra med funktionerna Om och z”

nan OCK VIE DER

teckna dervid:

(d)

lama YTA oe yra RN

För den händelse att m = 1 hafva vi på grund af likheten

(OT Ek SR

1.n n+1 (1)

70 RA b,

1.n n+3 (3)

1 20 Bi ga

1.n 105 1 AN (6)

kod Ar OSA Bira

OJESL MAS

och med stöd af likheterna (ce) och (d) erhållas för de mot-

svarande 7-koefficienterna följande uttryck:

1.30 1.n bön

NN = 2 RA re

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL BAND. 7. N:O 2. Di

HE RR Rn) fd

Se = 200 + (2.2 + n) 7

OT SIKV:

Medelst differentiation af uttrycket

| a I & ar

(4) + fr? — 257 COS Hz

erhålles:

EEE

(A) r? — rr cos H

(2) 1 ONS ReiRg ma” 5 ;

Yr (CE T 4

och transformeras detta uttryck med stöd af relationen

r? — rr cos H = 1((A)? + 2? — 1?)

så befinnes:

cal ij öra TECK AN rAT a et?

= tm) + 20 a) | 205)

(£) a (5) [1-2 —-2)

[ 2 5 2 dal

(4) m ör

Med stöd af denna likhet erhållas följande relationer:

SUR (CR 1.n 1.n

< al SG ]

-—

52 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

2 2 ,

3.n 0 1.n 1.n (Lö 1:n 1.n |

Wå RNE f NG = VA dl

se = ak ed [SR Fem I

ÖR ASIM

hvilka tydligen kunna ersättas af följande rekursionsformel,

der 7? betecknar ett helt tal:

NN SALSA &” 3.n

ER 0 2 [fe EE

Till att kontrollera de numeriska räkningarnes riktighet kan

man dessutom använda formeln:

3.n 3.n 3.n RASET 1.n 1.n

[ARN aa NE Rn SE a ÄRAS — on

eller, om ett ändligt antal koefficienter tagas i betraktande,

rer SM OG 2 NIE 2 ALC TONER LS 1.n

HG RÅ Are ARE = Y > EY; |

5) Nn al 7

+ 2e[

39.

Den funktion, vi i föregående artikel betecknade med

4, kan omedelbart uttryckas medelst 9 och 0. Härvid be-

gagna vi oss af nedanstående beteckningar. Vi sätta i all-

mänhet

ESA EET

och 1 analogi härmed sätta vi:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 53

pr = AA

PE LP

(p)= 1—(3)5; (PI — (7)

Härmed erhålla vi först och främst:

Po kr

Or I I0

Pi fr Så

samt liknande uttryck för öfriga, här ifrågakommande för-

hållanden.

Såsom 1 föregående afhandling sätta vi äfven nu:

och hafva således, på grund af det införda beteckningssättet:

CIA ALA NG on LG

7 —1—39, 1—1(3)

Här hafva vi att insätta:

o=0+

Tl= (OF(R)5

eller

i hvilka likheter funktionerna R och (BR) beteckna summor

af koordinerade termer, sålunda att 7 erhåller det värde, som

motsvarar den sanna radius-vektor.

Det medför vissa fördelar att i stället för (0) uppsöka en

annan funktion Y, hvilken definerades i art. 50. Relationen

emellan (9) och rt befanns vara följande:

| bye ga RN då ;

+ Yr (0 == (0)

54 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

så att vi nu kunna sätta:

(3)

1 + + RR + (0))

Denna relation komma vi längre fram att beteckna äfven

på ett annat sätt, i det vi nämligen sätta:

PR va

(Pp)

den ifrågavarande relationen antager härigenom formen:

(dT (0)

och man finner:

SV ()— KH

RA FO

På grund af dessa relationer är det ytterst lätt att förvandia

utvecklingar, som fortgå efter potenserna af (0), till sådana,

som fortgå efter potenserna af Y eller omvändt.

Sambandet emellan & och Y inses på grund af likheten

z | ön

eller

0=0+(1 + O)r

der vi med ett särskildt tecken, nämligen med & betecknat

qvantiteten:

Med stöd af det faststälda beteckningssättet erhålles nu

följande uttryck för A:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 55

EL (1) I '

eller

et (TEt 0)

Utvecklingarne, som meddelas 1 nästföljande artiklar antaga

samma form, hvilketdera af ofvanstående värden af A än må

användas. Vi skrifva derföre helt enkelt:

(8) NR

ER år 2

I + 0 NM-Y

hvilket värde kan anses omfatta de båda föregående.

56.

Såsom vi på grund af undersökningarna i den föregående

afhandlingen veta, äro 0 och 9' qvantiteter af första ordnin-

gen i afseende på excentriciteterna, men «I och + af den

andra. Vi skola nu, medelst utveckling af potenserna af 0

och 0 framställa 4 under formen:

(0) 1=) VENT

Man finner, att index s' endast antager värdena 0, 1 och 2,

samt att tvenne koefficienter inom hvarje system af 3 s'-vär-

den låta hänföra sig till den tredje. Det är nämligen:

(1) (1)

L' 1 215 0

RENEE

S, Zå Sj, 0

och slutligen har man:

(1) 7 8 1 FN?

pr =—/(— 1) (S + 1

M=- CD e+D=)

56 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

För s£=0 inträder ett undantag; man har i detta fall:

Lä = (=) FN

SNR

he =19 =

OS | = sl

dT = (FF)

ee | ENN

I öfverensstämmelse med det anförda beteckningssättet

uppställa vi vidare denna formel:

( p

) PS a T

och finna för koefficienterna i densamma följande uttryck

eve (Et

HÖ (1) 2 [G >)

LÅ) = —(— 1)" 4 (s + 1) (6 >)

(TA (s + 1) KL (s + 3) NN

LÖ, =—(—1)" 2 (s + 1) (=)

SIN I

tr Cr OA CR) TE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 51

LÖ = "+ (—1Y 4

(s + 1) (s + 2) et (1-5)

RN: Jeg

(2)

LIRA = TF (

eTD ER (s + 3) fe E

Koefficienterna i det allmänna uttrycket

(7) X = ) ) ITA

kunna bildas på samma väg, som de föregående; man er-

håller desamma dock enklare genom multiplikation af utveck-

lingar, som höra till tvenne lägre potenser af A. På denna

väg finner man t. ex.

MES ) ) eT a 3

der g, g', h och h' beteckna hela tal, samt der summationen

bör utsträckas till alla hela tal, som uppfylla vilkoren

EINE SG Sr

Sedan de olika potenserna af 2 blifvit uttryckta i den

form, vi i föregående artikel angifvit, erhåller man omedel-

bart uttryck af liknande form för funktionerna dm och HA

Vi beteckna härvid

(h) om = ) ) DROG

och finna för koefficienterna nedanstående uttryck

AE NE

hvilken formel likväl icke gäller då s och s' samtidigt hafva

värdet noll; i denna händelse är

m.n omr — om.n (1) m.n + (2) SM

Pol ka 7 Te da DR

Fullkomligt analoga formler finner man för funktionerna

E"), hvilka ej behöfva utskrifvas. VASGICADN

38 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER

57.

På grund af det uttryck, vi i artikeln 84 angifvit för R,

befinnes äfven:

pe SE (5) ff RER

fö NG NA) NE 73

fe fe | 1 ( AN å (2))

== Proler Jälla (Ne SINE

ep) Mr E (G ca r

och insättes här värdet af (Gr | enligt formeln (a), så erhålles

ol IE | oa oc)+ 2 (5) (E) AV cos H +

— ap, ur|la (CSN NRO

Pag (EEE (IRON

FINE OO | , A

2 ot NL 6

ep AO

p cos H

FIRE

Om nu koefficienterna utvecklas efter potenserna af v och 09',

a (30 Se a A

samt värdena af funktionerna CC) insättas, så erhålles ett re-

sultat af formen

(100) = R=) ) 6 Or, 0 0

(MD BIS i

+ ) 20, ; 0 oe cos H

och för de här förekommande koefficienterna hafva vi följande

allmänna uttryck

I! DR

(må (1 — ) | ; = pr —3) BT pir

Os ap, Ur Nr hk

I detta beteckna Bra ART och Bi binomialkoeffici-

enter i enlighet med uttrycken å pag. 29 af föregående af-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL: BAND. 7.0 N:O 2. 059

handling, De betecknade summationerna böra utsträckas till

alla värden af g, g', h, h', som uppfylla vilkoren

WIERD SL Sr

Slutligen bör observeras, att qvantiteten

30 :

3,0

kommer till användning i stället för Dy,

Den qvantitet, som i art. 83 blifvit betecknad med g, er-

hålles genom att uppsöka den konstanta termen i utvecklingen

af produkten

Co (1) CA (1) SS

er ) ) 6; 0 0 =(1+0) ) Gr 0 0;

MVA 3 - E (GD)

då vi antaga funktionen O äfvensom koefficienterna 6. vara

bekanta, så erbjuder ifrågavarande utveckling ej någon svå-

righet.

Tydligen kunna äfven de koefficienter, hvilka i art. 44

blifvit betecknade med Ar och B” framställas såsom funk-

z . 1.n OF

tioner af koefficienterna D ''; de hithörande formlerna er-

3, 8

hållas omedelbart och behöfva derföre icke här anföras.

Alla dessa koefficienter, hvilka icke innehålla andra för-

änderliga än I och X, kunna tydligen utvecklas efter de sti-

gande potenserna af dessa qvantiteter. Vi förbigå här dessa

utvecklingar, alldenstund desamma vid förefallande behof ytterst

lätt kunna erhållas.

88.

För att vinna en fullständig bestämning af den absoluta

banan är det nödvändigt att komplettera de uttryck för koeffi-

cienterna Br ,, hvilka vi angifvit i artikeln 44. Produkten

af vissa koordinerade termer återverkar nämligen såväl på be-

stämningen af apsidernas och nodernas medelrörelser som ock

på värdena af de elementära termernas koefficienter. Vi gå

nu att uppsöka de termer, som äro att anse såsom korrek-

tioner till de i nämnde artikel meddelade uttryck.

60 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Härtill insätta vi 1 likheten (47):

00 FART 0 TOR

och erhålla då:

sv an Pp) Br Bou il + (0' RN

Ez ) ) 3”, (0 + RB) (v + RY cos H

Produkterna under summationstecknen upplösa vi enligt

formeln

S — 1

= Fö) =" OO = Leg ER , FRE Dr

(0 FRI PE ER 0 Få er RAN

st0=Dgt gt RFV RR

rose

och härpå införa vi beteckningen

,=B" + (se +1) AR F(8 DSP

SAG ar

, G+1) (s+2) ga PACE CR RR

BO Lst 25 1 Fs+l,s'+l1

E+ DE+2 30 RK

i Sr

after

Härmed erhålles:

(öl a ) Ve RS

2 VB By Oo OM cos H

Af de i dessa uttryck förekommande termer behöfva dock

ej alla medtagas vid bestämningen af radius vektor i den ab-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. Gl

soluta banan, utan endast sådana, hvilka på grund af sina argu-

ment föranleda termer af elementär form, eller framför allt

sådana, som föranleda inerement till apsidernas eller nodernas

Ez . (1) c Nr s

medelrörelser. I koefficienten BB, , hafva vi derföre att i

Lå '

främsta rummet tillvarataga termer, hvilkas argument hafva

formen

(s— 2m+1)[(1— sg) vy — FT] + (8 —2m' +1)[((1—gs)v,— TT]

der m och m' beteckna hela tal; dernäst termer med argu-

ment af formen

(s—2m+1) [(1— 0;) vy — Bj] + ($$ — 2m' +1)[(1— 0) vy — Bj]

i det vi med o; och oy beteckna koefficienter af samma stor-

leksordning som cg och g. Termer med mycket långa peri-

oder, d. v. s. sådana, der den föränderliga v, är multiplicerad

med någon koefficient oc;, förekomma icke i BR, men kunna

uppstå i R? eller andra potenser af R eller i produkter af

sådana potenser med potenser af R'; sådana termer måste na-

turligtvis äfven här tillvaratagas, emedan desamma ej för-

anloda sådana ändringar af argumenten i utvecklingen af of

0', att en depression af de motsvarande koefficienternas storleks-

lin genom integrationsprocessen undvikes.

hvilka

Argumenten i utvecklingen af koefficienten 5 a

här böra tillvaratagas, hafva åter den allmänna formen

(s— 2m + 1) [(1 — 0;) vy — Bj] + (8 — 2m + 1)

X[(1—0)v0— B&H

eller

; Ola AN

OS: Vs

Vi komma emellertid äfven att använda en annan form

för den partiella derivatan af störingsfunktionen i afseende

å r än den ofvan angifna, nämligen den, som erhålles, då rv

införes i stället för o. I utvecklingen

x JR ad (N SN Y 2

(HOLS) RÖN ) Be Bea

+ ) ) Bö Yr) cos H

6? GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

finner man lätt koefficienterna med stöd af likheterna

ETOUR ÖRON

EEE NON +3 VERS Oj FORE

betecknar man nämligen

SR 4 BN or DEDE

så befinnes

BOB BIRD ET SV RE

Att fullkomligt analoga uttryck för den partiella derivatan

i afseende å v, kunna uppställas, inses utan att desamma här

vidare behöfva anföras.

$ XI. Reduktion af argumentet v', till argumentet v,.

39:

De uttryck för störingsfunktionen och dess partiella deri-

vator, vi i det föregående anfört, innehålla tvenne, af hvar-

andra oberoende argument: v, och v',, hvilka visserligen i sin

ordning båda två äro funktioner af tiden såsom oberoende

variabel. Men då det i allmänhet icke är lämpligt att an-

vända tiden eller någon lineär funktion af densamma såsom

argument, samt integrationsprocesserna blifva mycket kom-

plicerade om tvenne argument bibehållas, så uppstår den upp-

giften att reducera det ena argumentet till det andra, en opera-

tion, som i ingen händelse kan undvikas. Ty om man äfven

bibehölle de båda argumenten, så skulle sjelfva integrations-

processen involvera denna operation. För att vinna de härtill

erforderliga transformationsformlerna, är det framför allt att

erinra om de relationer, som förbinda de båda argumenten

med tiden.

Vi hade 1 artikeln 48 [likh. (59)]

1+2) dt

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 2. 63

samt i art. 60 [likh. (73)]

(1 —n?) dv,

KR x

: E ee [I + 2 cos (va + F —)] )

ätta Vi:

(r) 1

102 HT SN

( ) p (R) (r)

(p) a

och beteckna:

pr SL .

(103) T FR —(B) SN + LydE

3 (p) a:

(104) Ti = [Zac

så befinnes, i det med nt, betecknas en konstant qvantitet,

n(t— ty) = nl + AT + nT,

Beteckna vi vidare:

HÖSTEN = fa (1 — a)! WIN

+ 7 08 (vo + I — mn)

samt med A en integrationskonstant, så erhålles:

NEF AA =) RON

hvarmed slutligen ås:

(106) n(t—t,)) = vg — A + Flvo) + RT + rn TI

Det är tydligt, att konstanterna nt, och A icke äro obe-

roende af hvarandra; ty 4 betecknar den absoluta medelläng-

den, hvars belopp är beroende af tiden t,, för hvilken den-

samma skall gälla.

I analogi med den sistfunna relationen har man, då qvan-

titeter, som hänföra sig till den störande kroppen, förses med

accenter,

a GEST SH NA SA LA a Fä Öl a

+) Bokstafven e har blifvit utbytt mot ».

64 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKRBOPPARNAS RÖRELSER.

N sige a E n

Genom att multiplicera den föregående likheten med u =>,

samt subtrahera resultatet från den sist anförda, befinnes:

Vy = HVy + ÅA — HÅ + uFlvg) — Flv'9)

+ AX(T—T) + RR (TT) — T))

För att förenkla de i det följande förekommande form-

lerna, beteckna vi:

G= uvy + A — usd + uf lv)

CF =60) ET ARN

och hafva då:

(107) a Sa (ONE

90.

Den senast anförda likheten vore mycket lätt att upplösa

i afseende på v,, om först och främst »' vore konstant, och

om, för det andra, man hade

Va + I —nx' =v', + konst.

I denna händelse hade man:

Då dessa förutsättningar emellertid icke, annat än undantags-

vis, kunna anses inträffa, så måste vi söka en annan lösning.

Vi skola vid hithörande undersökningar bortlemna accenterna,

och detta så mycket hellre, som desamma äfven finna sin till-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 69

lämpning på utvecklingen af funktionen F(v,) och af denna

beroende mer sammansatta funktioner.

Enligt bekanta formler har man:

(1— 22)? s—1

(2 [I + 7 cos (vy + T — )]

n? BID SANS vek

— 451 ba oa Tran |

X (1 — »?)2 cos å(v, + I — 7)

är o6

Då nu »cos(x — T) samt 9» sin(x — F) kunna anses

gifna medelst de elementära termerna i uttrycket för radius-

vektor, så kan man äfven medelst vanlig multiplikation finna

motsvarande uttryck för öfriga, här ifrågakommande funktio-

ner. Man erhåller då ett resultat af formen:

(CE

(EB) frn v08 (0 + FA

1=—7A cos (x—T) cos Vy

—, sin (z—T) sin Vy

+ Fy, cos 20(x— I) cos 2v,

+ FF, sin Ax— TI) sin 2v,

Erinras nu, att

vy (KE Sv IN;

så erhålles medelst partiel integration:

66 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Pluc0s (TT) sina F, sin (zx — D)

Fv) = — TER TS

COS Va

1825 OO AR F, sin Ax — T)

RA Sin 2V,9 är + BE COS 2Vo

ST cos (xx — [)]

sin vy dv,

(I —5) dv,

ad[F, sin (x — PF) OR

=! (SJR COS Vy dvg

d[F, cos 2(x — T)]

| IT en 2vV9 dvg

Jae sin 2(x — D)]

NIE COS 2 Vy dvp

Är oor

De med integraltecken behäftade termerna kunna på samma

sätt reduceras medelst delvis integration, och genom att fort-

farande tillämpa ett sådant förfarande erhåller man en serie,

till hvilken man först och främst med stor lätthet kan ange

resttermen, och hvilken för öfrigt kan anses såsom mycket

konvergent.

Vi beteckna nu:

(108) Fv) = Hj sin (vy + T— 7) + Hj sin 2(v, + f — 7) + --

och hafva då, med stöd af anförda utvecklingar:

F, cos (7 —T) d[F, sin (zz — DD)

JER COS (I) SS oc

É m sin (rn — FT d[F, cos (nr — FT

Jakes (a—-r)= AT ) Lien sj

; oc Fycos2(a — TT), d[F5 sin2(z= TD)

Es COS 207 = 5) = FEET + SAS

OO; S. Vi

BIHANG TILL K. V. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 67

eller

p RE ge

1 IST (5) dv;

(109) |

| H tilnT) pk FE La ålägga

je CC 2(1—-c) AM OP

OST VV

Funktionerna 7 cos (z — I') och 7 sin (z — F) bestå i all-

mänhet af ett stort antal termer, hvilka äro beroende af olika

argument. De termer, vi först möta, bero af argumentet v,,

och dessa hafva vi till en del gifna i artikeln 64. Vi inkränka

oss för det närvarande till att taga endast dessa termer i be-

traktande.

Vi hafva då, med stöd af likheterna (767):

E Ö ; ör

N SEEN = ba + Zz. e Tense Te ut

Sälen (6 rn) rdr AT

eller

(1)

Nn ET) = ID)

(1) i CIDER

7 ar JOR e"+D, NES NAR

—iV (DR =9

STIG HORNE 2 ERT SES SNS

der koefficienterna äro på följande sätt sammansatta:

(1) N

= 2, — J2y2g — I0303 — 32304 + sen

= — 2,03 — åZ30a + drägg + een

= 04 — $totg — Itj0g + knräg + rer

OCISA vc

ÖS GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Man inser lätt, att äfven följande likhet måste ega rum:

(HET (1) (CD) VEG

7 e NS NESS DE er DE FE

(0 (DIES

25 OT "DS e SE

Betecknar man nu:

(1) (65) iv —iV (1) / Div —2iv

7 =E + ggr EE (Pa Få Je nd

så är tydligen:

(1) Aa) OD OD

FÖRE DÅ NR LENE Re LINES UN ESR AR LIDL JENS?

1 1) (6! 1 1) ög (0)

ED (DEE [DYSTER DD + DA

il (0! (1) 1) (a (1)

Er =D" (DD, FD + DD + DERE

ONES SVE

Vi sätta vidare:

(a 2 (2) iv

me NED De NR

och hafva då äfven:

RC C) SN

Nn? e (ie DS IG 2 aa

Lagen, enligt hvilken koefficienterna här äro bildade, är

lätt att igenkänna; man har

De SÄ DS DN KEN DER 20 De re

DÅ PD AD 20 DNR NEA

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2, 69

(1) (1)

DA =2D" DT RIDED, BOD TA

2 1 (Gl a (1) (1) (1)

RESGUIDE KD DT

(OSS Re

Koefficienterna i utvecklingen

Q (2 fi = (2) f 2i ;

= BT + HE, (er + € 0) + Ej, (e RE 0) ROR

kunna bildas enligt tvenne olika schemata. Man har antingen

DV AD ar An SKE

18 ES 0 INSE SR ARE NE EN NG oh

REK RRENO BR

ÖS NS

eller ock:

(2) 2 2 2 2

BE DEDE DD LD

25)

ör Dp (Dp? + ES DE DNE AA TREE

OC Si V.

Medelst liknande operationer bestämmer man koefficien-

terna i utvecklingarne

0 1

> De EE

(3) (3) ( i ANN

EN OR SA EEE Sr ES

ORSA

och sedan man utfört desamma så långt, man finner det er-

forderligt, erhållas de med F, cos (n — FP), FF, sin (7 — D),

70 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

0. 8. v. betecknade funktionerna på grund af likheterna (A)

och (B), hvarefter funktionerna H, gar, JE EE ÖRE VE

bildas i enlighet med formlerna (109). Vi hafva således ett

resultat af formen:

3 2 a TFT . Ed HN a

iF(v) a 1, e i( )+ Vg OA VE, gäll ) Vg

=2i(0-— IN) 20 2u(ME- TN E=27

+1,6 EDEN 1

ar 000 =öo0

Genom att upphöja detta uttryck till qvadrat erhålles

vidare:

[FoP = HH

ENA UAE TY TVO pp å(n—D) Mn

+ 1H,

ur WH RNE 2iV9 be NE TN 20

är soc AR oo

då man nämligen betecknat:

(2) 2 2

ERE Ce ÖN

Hö TE ELER SEE HH, ir)

HÖ FO Let Fä(an LT) FRA 2ila—T)

+ 1H, H, es

ÖSKSEEVE

Vidare finner man, under användandet af beteckningarne

Ef) Pg NER 2 Hi HP: (AIN) SER HPe San

HÖ 2ilaD) H. NR ST SE pre

ÖIS PING

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 71

följande uttryck:

j (3) —i(a—T)+i (8) i(7—T) —iv,

— Fv)? = JE. é i(n—TD) +ivg 1, 2 (TE)

+ WP —2i(n—T)+2iv, TENS —2iV,

AEG Cec

och på samma sätt bildar man uttryck för de högre poten-

serna af F(v,) än de, hvilka här blifvit utsatta.

I afseende på alla dessa utvecklingar är slutligen att

märka, att om man har ett uttryck af formen:

so EE SEE HE IP BO

| a.

20 BN td rr - AR DNA

så är äfven:

ÄG AR RUE Zja ANG SE ri Av PE IT

je CS

220 RT RE SKR fr rer

92.

Med stöd af likheten (107) bör nu funktionen e"vo, der

m betecknar något helt tal, utvecklas efter argumentet G”. Man

kan härtill använda den bekanta reversionsformeln:

miv' miG' im mit n

é ? 0 = 6 [d al 2 F(6')

m? de (F(G))

1.2 dG'

och erhåller på detta sätt ett resultat af formen:

(2 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

(110) giva — Nm) gmiG' . Nm) (m+lDid

m m+1

Up NO) lm —1iF

m—1

ar Doc

Då banan är en ellips, finner man konstanta, af excentri-

citeten beroende värden för koefficienterna 1 denna utveckling,

men i den absoluta banan komma dessa koefficienter att inne-

hålla termer med mycket långa perioder, d. v. s. termer, hvil-

kas argument hafva formen 5'G” + const., der d' betecknar

qvantiteter af samma storleksordning, som g. Någon annan

svårighet än den rent mekaniska, som vidlåder alla vidlyfti-

gare algebraiska utvecklingar, förefinnes icke vid härledningen

af dessa koefficienter såsom funktioner af den antydda be-

skaffenheten; jag skall emellertid här förbigå densamma, dels

emedan de elementära termerna, som ingå i de större plane-

ternas theorier, ännu icke äro bestämda, dels emedan dessa

koefficienter 1 alla händelser lätt kunna erhållas medelst rent

mekaniska operationer.

Sedan man vunnit den angifna formen för funktionen

otiv'o

, återstår det att transformera termer af formen

ÄC+0NG

till argumentet v,. Härtill hafva vi först:

(TTT) C+D it 0 ilst NR TT +T,—T)

der den sista faktorn kan utvecklas i en hastigt konverge-

rande potensserie. Dertill hafva vi:

giC+NE ist NN NUvot AHA) i(s+ 0) Ulv)

Och här kan åter den sista faktorn med beqvämlighet ut-

vecklas, hvarigenom vi erhålla:

zz (s+0N)& 2 (s+d) (uv, + A'—uA)

; 2 2

x ' 4 TT ol

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 73

eller, om vi insätta de i föregående artikel angifna uttrycken

först (on. — (FUN), OS BAVE

(112) Ta NE BÄST d) (uvy + A' — u-A1)

2,4? 2 YA

lr u g? , (C+0) ng

jo 0 PNB LAA 10

a + deg (ST DI 2 : AR PO

? 1 1 | SE

2 yt + du pg Ka Fr ]: AA a

1 1

+ ont

Medelst uppställandet af formlerna (110), (111) och (112)

är den i denna paragraf afsedda reduktionen genomförd.

$ XII. Reduktion af fundamentaleqvationerna till den

kanoniska formen.

93.

I den föregående afhandlingen funno vi differentialeqva-

tioner för bestämmandet af variationen och af evektionen,

hvilkas allmänna former äro de nedanstående:

CR a NTE

(1) FER Fb dö, v

d?o

dv?

d log ce, do

dvy dvy

(IT) + 3 ar (ME för sr G= Ina

och i denna afhandling hafva vi funnit en differentialeqvation

af den senare formen för bestämmandet af den funktion, vi

betecknat med 3. För härledningen af de elementära ter-

merna komma vi dessutom att använda en tredje form, näm-

ligen:

74 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

d log (p) , dlog pil do

EE TS dv, dv, TE (1 TR [a är P)o = Tv

Den i den första af dessa likheter förekommande funk-

tionen W måste vi, såsom i $ IV, anse såsom bestående af

ett antal termer, hvilkas argument innehålla olika multipler

af funktionen y. Koefficienterna till dessa termer äro i all-

mänhet funktioner af koordinerade termer i 0, men kunna i

den första approximationen anses såsom konstanter. Vill

man emellertid redan i den första approximationen medtaga

termerna af andra ordningen fullständigt, så måste W anses

innehålla en term af formen oY, der Y betecknar en funk-

tion, som innehåller den störande kroppens faktor. I det in-

tegrationsresultat, som angifver y kommer man då att på-

träffa en term af formen:

yl F dv, f Do dv, >

1 hvilket uttryck såväl F som & beteckna kända funktioner

af v,. Då termer af tredje ordningen i allmänhet bortlem-

nas, erhålla vi i stället för likheten (II) en annan af följande

form:

1? 0 d log ce, do

C C sl NR 1 C

Sed dv,

(IV) +(1—8B, + P)o = P,—2Ff Oodv,

eller i stället för likheten (III):

(V) Ce [2 d log (p) Ae , dlog la (1—8, + F)o

dv? dv, 24 hg

=P 2Ff DVodv,

Till dessa former kan man alltid reducera de differential-

eqvationer, hvarigenom de särskilda termerna af evektionen

bestämmas; dock nader den förutsättning, att termer af högre

ordning än den andra i den första approximationen kunna

bortlemnas. Dessa likheter äro visserligen af tredje ordnin-

gen, men de kunna ganska lätt, såsom vi längre fram skola

visa, med bortlemnande af termer af tredje ordningen, redu-

ceras till den andra.

-—

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. . BAND. 7. NO 2.

94.

Likheterna (1)—(V) kunna på åtskilliga sätt reduceras

till de former, som vi hafva integrerade i $$ III och IV,

hvilka former vi benämna kanoniska. Dessa former äro:

(A) AR

och

(B) aft PJo =P;

dv,

eller, då 0 betecknar termer af elementär beskaffenhet:

2 | | e ;

Under förutsättning att qvantiteterna Pi, P,, ... äro

konstanter, är likheten (C) integrerad i $ V; den der använda

integrationsmethoden kan emellertid, 'med några mindre vä-

sentliga modifikationer äfven användas i de fall, då ifråga-

varande koefficienter äro bekanta funktioner af v,, hvilka vi

dock anse alla vara af samma storleksordning som £,, d. v. s.

som de störande krafterna.

Den ifrågavarande reduktionen kan först och främst

verkställas genom uppställandet af ett system eqvationer af

den kanoniska formen, i det man begagnar sig af den om-

ständighet, att den andra termen alltid är af samma storleks-

ordning som den störande planetens banexcentricitet och

derjemte, såvida icke den sökta integralen innehåller elemen-

tära termer, multiplicerad med den störande massans qvadrat.

De tre likheterna (1), (ID) och (III) äro alla represen-

terade genom följande form:

(VI) TOA

1d log ce,

om vi nämligen låta Y betyda antingen eller

76 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

—2 d log (p) EN Y, antingen 0 eller 1— 8, + F,

dv, SEd0, 5 s

och. slutligen Y, antingen W eller "Pi.

Vi sönderdela nu 9 på följande sätt:

0o=PW +t BV + Ba t-..

och bestämma funktionerna B,, VB,, o. s. v. på grund af lik-

heterna

d? VB S

de a Y, Bi, OY

z = RE VE

dv? dv,

(CARE vg Sp

dv? ; dv,

OMKSNIVES

hvilka äro reducerade till normalformen och kunna integreras

i enlighet med föreskrifterna 1 & III.

Om emellertid 0- innehåller elementära termer, är den

anförda sönderdelningen ej fördelaktig; vi uppsöka derföre

en annan method att medelst successiva approximationer

finna det sökta resultatet. Vi utgå härvid från den förut-

sättning, att ett approximativt uttryck för 0 redan är bekant,

hvilket vi beteckna med £ och hvilket vi anse oss känna på

grund af undersökningarne i $ VIL

Härpå betrakta vi likheten:

do :

= dv? + (1— Bi)0o — Ba 07 — 83 0 — os

4 vä + Por PRE (Pori

+ (P3 BEN Fer

Identifieras i denna likhet R med 0, så erhålles tydligen

samma resultat, som då man i likheten (IT) eller (III), i stället

för PF, inför det fullständiga uttrycket:

ar SNUS AE AG

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 77

Ur (D) bestämmes nu ett nytt uttryck för 0 och insättes

detta i stället för R, så blifver man i tillfälle att repetera denna

bestämning. Härmed fortsättes så länge tills det resulterande

uttrycket för 0 blifver identiskt med det använda uttrycket för

RR. I likheten (DN) äro koefficienterna 85, 832> ... konstanter,

hvilkas värden falla inom de gränser, funktionerna P,, P...

kunna uppnå. Man kan välja dessa koefficienter på så sätt,

att differenserna PF, —B,, P, — 653, 0. S. v. komma att inne-

hålla endast periodiska termer, men en derifrån något afvi-

kande bestämning kan ock blifva fördelaktig. Isynnerhet

gäller detta om koefficienten £,: genom att åt densamma till-

dela ett värde, som något afviker från den konstanta termen

i den funktion, hvarmed 0 är multiplicerad, kan man i väsent-

lig mån påskynda konvergensen af de, för integrationen af

(D) nödiga operationerna.

Anse vi nu högra sidan af likheten (D) vara bekant, och

beteckna vi densamma med £,y, så kunna vi omedelbart till-

lämpa alla, i paragraf V anförda formler, enär dessa icke

undergå någon förändring beroende derpå att 6, betyder en

bekant funktion af v, i stället för att hafva betydelsen af en

konstant.

JOS

En annan method att reducera likheten

d?0o do Les

dv? RA rea

till den kanoniska formen är följande:

Man inför 1 stället för 0 (eller för 7) en ny föränderlig

FE, hvilken må vara bestämd ur likheten

o=qE,

der 9 betecknar en funktion, som vi bestämma ur vilkors-

eqvationen

På grund af detta vilkor försvinner andra termen 1 den re-

sulterande differentialeqvationen; man erhåller nämligen:

78 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

PE I

( SEEN Utg dip AGE

Q dö q

SJR AEA FA

dv? q dv :

och om man insätter värdena:

1 dq

EEE NA

q dv, :

1 dp AE ye dl

psdög TER 7 Chin

i den funna likheten, så öfvergår densamma i följande:

rar

1v2 24v

dv? dvg

Man finner på grund af den definition, hvarmed & blif-

vit bestämd, att densamma äfven är gifven medelst uttrycket:

g= ban + ff Ydv,

så att man slutligen har:

CANS E 2 a 2

5 RET

dv? dv

lv å k

Det förtjenar att anmärkas, att Y? innehåller den stö-

rande massans qvadrat såsom faktor, och äfven så de termer i

Deremot innehåller funktionen

jå Ydv,

termer af elementär beskaffenhet, men dessa äro dock multi-

plicerade med den störande kroppens banexcentricitet och i

allmänhet mycket små.

Låt nu Y, betyda utvecklingen

, hvilkas argument äro multiplicerade med denna massa.

FOTA Or

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2, (8)

så erhålla vi:

de fan JE age

dv? 20

29 lg TR ES Dr oJ Ydvo SE

och denna likhet kan behandlas enligt samma principer, som

tillämpades på likheten (D).

En tredje reduktionsmethod, som visserligen kunde hafva

något intresse i analytiskt hänseende, skall jag nu icke an-

föra, emedan densamma i allmänhet icke synas leda till några,

i praktiskt hänseende brukbara räkneföreskrifter.

96.

Vi gå nu att uppsöka en method att reducera likheter

af formen

d?0 ,- do

dv? ' Y— SR är ROS Fe Do dv,

(VIII)

till den kanoniska formen, och begynna med att transformera

uttrycket

kö Upo dv,

genom att i detsamma insätta:

SVAL do , do (

Härigenom befinnes:

ve dv, = fEP an er 2 dv,

Vi do 4

= Röde a 257 ån | 00

30 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Nu är:

YU do RV ERE Na

Y, dv Ey NN Ok Ö

a 1” El

Udo LURA 2

Mjedosnanm Kideg Mite Pdor do

Med stöd af dessa värden finner man

Bj SO

ME MR

U d S l Yo Ug

dv, Gl MG NE Y, vg

gud

Yu JG 2 do

VA dv, XT dan

—2 (Fo Dodo,

Bestämmes nu funktionen Or likheten:

d? Ul d 2

PE NE IANA GE 2

(€) dv? FÖR dv, 5 ÖR a] ÄR ST

så har man följande reduktionsformel, der vi för korthetens

skull sätta:

; 3 dU, do

(8) food = [70 dar + lg YEO ! dv,

26 i FU, dv, i Do dv,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2, 81

Om nu & likasom 0 anses såsom qvantiteter af första

ordningen, så är äfven U af denna storleksordning; i formeln

(8) är derföre den sista termen af tredje ordningen och kan

således, då vi i den första approximationen blott afse termer

af andra ordningen, i denna approximation bortlemnas. Vi

hafva då, om uttrycket (8) införes i likheten (VIII):

(IX) = F(Y—2P0)5E 4 + (7 + 2p(2— Yule

Mag: Ga a VIT du,

+ ar [FU,deg | Dodo,

der den sista termen till en början kan bortlemnas. Vidtages

denna åtgärd, så antager likheten (VIII) alldeles samma form

som likheten (VTI) och kan således behandlas vidare i enlig-

het med föreskrifterna 1 art. 94 och 95. På samma sätt förfar

man vid den, för bestämningen af funktionen U, erforderliga

integrationen af likheten (2).

$ XIIIL Bestämning af variationen.

Sä

Sjelfva integrationen af de likheter, som bestämma va-

riationstermerna, blef redan i $ IV genomförd; det återstår

oss emellertid nu, att närmare angifva de funktioner, hvilka

i dessa likheter antogos vara bekanta. — Jag skall dock här

anföra en modifikation af den i nämnde paragraf angifna in-

tegrationsmethoden, hvilken-i många fall synes medföra vä-

sentliga fördelar. Slutligen skola vi i den följande utred-

ningen lägga märke till den omständighet, att variationster-

merna uppträda gruppvis, samt att enskilda termer ur en

grupp icke utan olägenhet få afsöndras.

Från artikeln 49 erinra vi oss beteckningen

TEDer

on [Qo-o0]

32 GYLDEN, UNDERS. AF THEEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

samt likheten (63), hvilken vi nu skrifva:

dv Aloe ON EW

;2 ZIAA Jock N a

dv? Ekby Ela AR

Huruledes en likhet af denna form reduceras till den kano-

niska formen, har i föregående paragraf blifvit framstäldt.

Vi kunna nämligen sönderdela funktionen 7, i det vi sätta:

a DN UTAN IRA RES

samt bestämma funktionerna 79» Zot Zi fot ta sen UT

likheterna:

CR RE

(är NG

AE (ora LINA dlog er dyo

(113 j dv? AN ER

)

d? (70 + Ni NG) RV Re log cy d (79 ar Zz)

dv? TA iden dv,

| Oss Vi

och här betecknar W, det värde, funktionen W antager, då

Zo införes i stället för 7; på samma sätt antydes med VI ES

sultatet af införandet af 79 + 7, i stället för 7; Oo. 8. v.

Man inser lätt, att konvergensen af dessa approximationer

är mycket stark, samt derjemte att desamma icke gifva an-

ledning till någon term af elementär form, för så vidt näm-

ligen någon sådan icke finnes i W, hvilket vi dock nu för-

utsätta icke vara händelsen. Alla termer af sådan beskaffen-

het kunna vi nämligen dels anse vara upptagna i funktionen

ce,» dels underkasta en särskild behandling, hvilken i näst-

följande paragraf kommer att förklaras.

Integrationen af likheterna (113) sker fullkomligt i öfver-

ensstämmelse med föreskrifterna 1 $ IV, och vi kunna här

göra den anmärkning, att vid de olika approximationerna

samma värde för de elliptiska funktionernas modyl kommer

till användning.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. S3

985.

De successiva approximationerna kunna äfven ordnas på

ett annat sätt än 1 föregående artikel blifvit beskrifvet. I

stället för att söka allt noggrannare värden af sjelfva funk-

tionen 7, synes det nämligen fördelaktigt att medelst de suc-

cessiva approximationerna bestämma delarne Zo, Z1, 0. 8. V.

De härtill erforderliga eqvationerna erhållas genom att sub-

trahera hvarje föregående likhet 1 systemet (113) ifrån de

följande. Man finner sålunda:

[Ez TNA

de? NG

d?y, ou ypipdungyiliseg d log ce, dy,

(114) j dv? j dv, dv,

Py WW a dlog ed

dv? - - z dv, dvy

| ÖLÄS AV

Likheterna i detta system kunna integreras i enlighet

med föreskrifterna 1 $ IV; det är dock vanligen ej nödvän-

digt att tillämpa de derstädes meddelade reglerna på andra

af dessa likheter än den första, emedan 7, och i ännu högre

grad Zo,Z3, -.- äro små qvantiteter, efter hvilkas potenser

funktionerna W,, W,,.-.. kunna utvecklas. Sålunda erhålles

lätt ett resultat af formen

WW, —W,= My + Nog? +:

der NA N

22 .

betekna bekanta funktioner af första ord-

ningen. Man inser lätt att 7, är en qvantitet af andra ord-

ningen, hvaraf följer, att den andra termen till höger i ofvan-

stående likhet är en qvantitet af femte ordningen. Bortlemna

vi denna, så hafva vi i stället för den andra af likheterna

(114) den följande:

(A) RE

FIldoj do,

34 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Emedan den första termen till höger i denna likhet är

en qvantitet af tredje ordningen, under det att den andra

termen är af lägre ordning, kunde man förvänta att erhålla

konvergenta approximationer genom att i den första helt en-

kelt bortlemna denna första term. Man erhölle då ett resultat

af andra ordningen, deri en del termer hade perioder, hvilka

med qvantiteter af första ordningen skulle skilja sig från pe-

rioderna hos termerna i funktionen M,. Produkten MN, 7

komme derföre att innehålla termer af elementär form, d.

v. s. sådana, der argumentet innehåller den variabla v,, mul-

tiplicerad med en faktor af första ordningen; och dessa ter-

mer, ehuru ursprungligen af tredje ordningen, blifva genom

den dubbla integrationen nedtryckta till den första. En så-

lunda inledd integrationsmethod skulle derföre icke leda till

målet med mindre än att de elementära termerna, 1 mån af

deras uppkomst, öfverfördes till funktionen ce, . En sådan öfver-

förning kan visserligen icke alltid undvikas, såsom vi blifva i

tillfälla att se; men den nu föreliggande eqvationen kunna

vi intregrera utan att någon dylik åtgärd före integrationen

blefve behöflig. Vi förutsätta likvisst då, att funktionen NV,

icke innehåller någon term af formen

a cos (ov, — ÅA),

der g betecknar en liten qvantitet af de störande krafternas

storleksordning.

I den händelse att funktionen W blifvit sönderdelad i

enlighet med de i art. 27 gifna föreskrifterna, kommer lik-

heten (4) omedelbart att antaga formen

d?,

(B) > FÅ + 0 cos 201, + A) 4 =—

; d log ce dy

SURGkaN Gör

I denna likhet — der 4 visserligen kan beteckna en ganska

liten faktor, men hvilken dock i allmänhet ej tänkes försvinna

E. : : dy

med den störande massan — kunna vi anse funktionen "Z9 hafva

samma form som koefficienten till 7,, så att vi hafva:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 85

1 d log sä

dy,

dv?

v cos 2 (lv, + ÅA),

? cos 2 (lvy + A) 7, = —3

i det nämligen » betecknar en konstant, numeriskt gifven

koefficient. Men i stället för att integrera denna likhet, skola vi

utsträcka vår undersökning till en något allmännare, ur hvil-

ken den föregående omedelbart erhålles genom att bortlemna

vissa termer. Denna allmännare likhet, 1 hvilken vi för kort-

hetens skull skrifva 7 i stället för 7,, är den följande:

Z + Je? [sin 2(1v, + y + A)— sin 2(2v, + A)] =

dv? =

och här betecknar X en summa termer, bland hvilka äfven

sådana förekomma, som befinnas till höger i den föregående

likheten.

Då likheten (C) utvecklas efter potenserna af y, uppstår

den följande:

1253

Ez + a? cos 2(lv, + ÅA) 4

[bl

WUg F A) äg

= Fa COS 2(1V, + Aly +... =X 3;

och om vi nu sätta:

vg + A=

i det vi tänka oss K beteckna en fullständig elliptisk integral

af första slaget, hvars modyl vi genast skola bestämma, så

antager den föregående likheten formen:

di CNE TE BESKA ENG

da?” er FR eeR z

Här införa vi elliptiska funktioner medelst relationerna:

BaO 2 cos 2 am & + 27,” cos 4 am &x +.

S6 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

. TTT py FYR

sin 2 —- x = 25” sin 2 am x + 260” sin 4 am x +

DIN 2 4

samt bestämma modylen ur formeln:

vi erhålla då:

(D)

ME (PSN AE NE 1 Je

eV 2,0) ; :

— ll I FREJ "cos4am +. 1

2 2

+ rullen | [205” sin2ama+..|22

2 2

(OA fa AN

Se = |, +2y” cos2am £+..ty3

2K) |: 2

100.

Våra undersökningar afse nu framför allt att utröna,

huruvida det resultat, som erhålles genom att integrera lik-

heten:

dy JÄNGGS m2 => 1 ( ö

(E) TAR (2 ena —Dz = lor) x

kan anses utgöra en verklig approximation till den fullstän-

diga likhetens integral.

Integralen till en likhet af formen (£) hafva vi utveck-

lad i $ IV, likheten (37,a). Enligt denna formel är:

LE [O1 (2) 1

(F') Fö ONA nr UT AN ka

+ ENE (3r) fa 5 f Ende

+) Studien auf dem Gebiete der Störungstheorie p. 7

BIHANG TILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. ST

Ur denna likhet inhemta vi, att om X innehåller en

konstant term eller öfverhufvud någon term af formen:

(1) cos Vä de

der i betecknar ett helt tal, inclusive noll, så uppstå termer

i resultatet, hvilka innehålla £? såsom faktor. — Vidare in-

ses att en term i X£ af formen:

(IT) v sin 22 3k

förorsakar en term i 7, som innehåller faktorn x dn x. Denna

term kan dock omedelbart bortskaffas, nämligen om man be-

stämmer den öfvertaliga integrationskonstanten C, på ett för

sådant ändamål lämpligt sätt.

Om termer af formen (I) förekomma i X, så äro dessa

alltid af högre ordning i afseende på den störande massan,

än den första; och desamma kunna utan olägenhet bortiem-

nas vid den första bestämningen af y. — Vi beteckna nu

med [F] summan af de termer, som återstå, sedan alla termer

af formerna (I) och (IT) blifvit undantagna från den fullstän-

diga funktionen Z€. I stället för resultatet (F) finna vi då

det följande:

5 1O(2)

(G) = C, dn x + C) dn z OK

1 Ck de

SR Xx då

RER 23 jane Elder

I denna likhet tänka vi oss konstanten C, sålunda be-

stämd, att de termer, hvilka innehållit «x dn x såsom faktor,

ömsesidigt upphäft hvarandra; öfver konstanten C, kunna vi

ännu disponera, och vi skola se, att denna konstant kan be-

stämmas på sådant sätt, att resultatet (G) utgör en verklig

approximation af integralen till (D). Resultatet (G), hvilket

vi beteckna med y”, insätta vi i stället för x i likheten (D)

till höger, hvarefter summan af der förekommande termer

kan bringas under formen:

38 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

TNE AES SNES

= (3) = ar ) [; sin 2i5k v + ) h'; i 008 2igkK als

och det är tydligt, att koefficienterna Ah; äro funktioner af

af den ännu obestämda integrationskonstanten LAR

Det anförda uttrycket insätta vi i stället för lar) 2

till höger i likheten (F), samt beteckna dervid:

NE ke) na EE

dn £ U; sin 2035 2 = PC; sin 205

dn x 0 008 Nigg e = I"; c08 Dia

Resultatet af dessa substitutioner erhålles nu under följande

form:

( 7= 10050 Öv (£)

(E5 0 ESKO Ohman ae (Og ola lö 2) Rs Ke

it 2 5 "2 dax ;”H

| dn x CR nor) ) I, sin igt de

1 7 )? eder E

+= ae E) dn & (dn (dn 2 | ) h”; COS 2l5K keda

Fö 7 AV? k'? de

+= (3) dne (dn oe | (El dn de

Konstanten C, måste tydligen bestämmas såsom förut,

d. v. s. på så sätt, att alla med x dn x multiplicerade termer

ömsesidigt upphäfva hvarandra. I afseende på konstanten C,

erinras åter, att densamma ingår i koefficienterna h';, samt

kan väljas sålunda, att en af dessa koefficienter försvinner.

Bringa vi, medelst en lämplig bestämning af denna konstant,

koefficienten Ah", att försvinna, så kommer funktionen Z ej

att innehålla någon med x” multiplicerad term. Genom att

fortsätta dessa operationer kan man finna integralen till lik-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 89

heten (D) med all önsvärd noggranhet utan att dervid någon

term, som innehölle v, eller vå utanför de trigonometriska

funktionstecknen uppstår.

Man inser lätt, att då termer af elementär form uppstå

1 uttrycket (H), så hafva dessa endast förlorat en potens af den

störande massan och derföre i = af samma ordning som i

dv,

funktionen [X]. Öfverflyttningen till e, kan då företagas

efter integrationsprocessen, hvilket medför en väsentlig fördel.

LOL.

När variationen öfverhufvud är liten, kan man vidtaga

en modifikation af den i det föregående förklarade integra-

tionsprocessen, hvilken förtjenar att tillvaratagas. Denna

modifikation låter oss äfven finna de största variationstermerna

genom rena qvadraturer.

Det värde vi finna, då y sättes lika med noll i funktio-

nen W, beteckna vi med VR och bestämma Z, ur likheten:

115 = W,

(115) er a

hvars integration omedelbart reduceras till en dubbelqvadra-

tur; och integrationskonstanterna måste härvid sättas lika med

noll, emedan man i annan händelse vid fortsatta approximationer

erhölle termer, som vore multiplicerade med potenser af VE

Den följande funktionen 7, kunna vi bestämma antingen

ur likheten:

FLERE TA SR ed d log ce, dy,

(SL mn Vote RM

eller ur

(115b) Py = W, ETTA Ng djlogreydy

dv? dvg,. dv

Genom att använda den förra af dessa likheter skulle

man föras till en integrationsmethod, som lider af de olägen-

heter, hvilka antyddes i slutet af art. 98; likheten (115 b) kan

JO GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

deremot lätt öfverföras till formen (C), hvilken vi behandlade

i föregående artikel, och hvilken leder till ett både noggran-

nare och lättare användbart resultat än likheten (115 a).

102.

Vid tillämpningarna på numeriska exempel komma de

strängare integrationsmethoder, som vi hafva anförda dels i

denna paragraf, dels i $ IV, till användning endast på ett

mindre antal termer, hvilka genom integrationen erhålla be-

tydliga värden. Huruledes dessa termer frånskiljas de öfriga,

inses redan på grund af framställningen i art. 27. Då emeller-

tid denna operation spelar en synnerligen vigtig roll i prak-

tiskt hänseende, skola vi belysa densamma från ännu en an-

nan sida.

Härtill återtaga vi likheten (31), nämligen:

der xz betecknar det fullständiga variationsuttrycket.

Om vi nu frånskilja en variationsterm genom att från

den föregående likheten subtrahera den följande:

ÄN

dv?

FA lg SN (As, su COS ss ad; 5) TG iia ek

så återstår, då man sätter:

(05 äl (RT Zs, Sö

ÄNDE

dv”

(«)

=— as s [sin (As, s' vo ST IG 25 Ls s')

— sin (4, svg + 8/55 + 45,5)

— (IM — I, ;) + 3;

och här betecknar & en summa termer med andra argument

Än Årg yen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 91

Då vi nu utveckla efter potenserna af (y), s, erhålles:

a 2 — (I I)

7 SONSKCOS (As SKON SAs.s! 2 As sö) CAR 8

s? : |

+ Ia ss fin (As a VESPA) köa Fl

Ir BLA R

och härifrån kan återigen en likhet af formen (a) afskiljas.

Det är dock nu att märka, att till höger om likhetstecknen

den sökta funktionen (2)s, s förekommer utanför cos-tecknet,

och att man derföre synes erhålla en likbet af väsentligen

mer komplicerad form, än deras, som vi redan hafva integre-

rade. De sålunda uppkomna svårigheterna kunna dock tem-

ligen lätt öfvervinnas, alldenstund den term, der CN s' före-

kommer utanför cos-tecknet, är af andra ordningen. Vi kunna

derföre antingen substituera ett preliminärt värde i stället

för denna funktion i besagde term, hvarefter samma för-

farande, som redan blifvit beskrifvet, kan användas; eller kan

man utveckla funktionen IX efter potenserna af (x); s', hvar-

efter den i art. 99 förklarade methoden kan användas. Om

vi dervid för korthetens skull skrifva y 1 stället för (yx); s',

så uppstår ett resultat af denna form:

Då

-A

- = Nyx är N3 yx? Fn FR

der N,, NN, ... Il anses såsom bekanta funktioner, och 2 ej

har samma betydelse som förut. I det vi med £2, beteckna

argumentet Å;v, + v;, kan följande uttryck uppställas:

NTE Te COS IP COS

samt liknande utvecklingar för N,,...

Funktionen Zz sönderdela vi nu, 1 det vi sätta:

fö 20 or få IIB

2 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

samt bestämma de olika afdelningarna ur likheterna:

| Ezo n

dv?

Pa O N. N-y2

OR ar fa COS ET AN VO G Ger

(16) 00

d?y3 : å

Ad na COS Ly 72 = Na COS 377, + [NG — ny co8 Aj] yr

| + Ni (27001 +) Fe

äkta

Vid integrationen af dessa likheter komma föreskrifterna

1 art. 99 omedelbart till användning. Man har dervid. att ordna

argumenten 2; på så sätt, att de iikheter, ur hvilka de största

termerna framgå, komma till först.

103.

En nödvändig följd deraf, att radius-vektor i den abso-

luta banan är uttryckt medelst fere termer, hvilkas koeffi-

cienter äro af ungefär samma storleksordning, samt der argu-

menten skilja sig från hvarandra med qvantiteter, som växa

mycket långsamt och i förhållande till de störande krafternas

storlek, är: variåtionstermernas gruppvisa uppträdande, d.v.s.

att de erhålla argument, hvilkas tillväxter skilja sig från hvar-

andra med qvantiteter af de störande krafternas storleksordning.

Det är äfven erforderligt, att från den ursprungliga differen-

tialeqvationen, hvarigenom variationen blifvit definierad, af-

söndra en hel grupp termer, samt att behandla dessa termer

samfäldt. Ty produkterna af dessa termer gifva upphof åt

argument af elementär natur, och de motsvarande koefficien-

terna antaga ursprungligen värden, som äro af andra ordningen.

Men kombineras dessa termer två och två, så upphäfva de

hvarandra till största delen, så att ett resultat af tredje ord-

ningen erhålles, hvilket föranleder termer af andra ordningen

1e,-. Vi gå att visa detta förhållande, i det vi betrakta

likheten:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 93

= — a sin (NL + 7) — a, sin (AQ + ojvg + Z)—-...

— a, 4 Sin (AQ + 0,1 Vg + K) + II.

der 2 har den i föregående artikel faststälda betydelsen,

samt de indices till y och II, som utmärka den ifrågavarande

termgruppen, blifvit utelemnade. Vi sönderdela nu X i en-

lighet med likheten:

DE KOTA ET SATSER

samt bestämma de > första af dessa funktioner ur likheterna:

Ds | |

ELO aim (2 + 70)

I dv? É

d?) S

a = — a, sin (LI + oj vg + 7,1)

I dy, :

(117) ) ne = — a, sin (I + oavg + 2)

I Cl EE z

| do? STI (Öre Og

För att framställa den återstående likheten under en en-

kel form, införa vi beteckningarne:

Cd =S

(x) EV fbr AT

d”)

samt utveckla värdet af =

efter potenserna af dessa diffe-

renser. Vi erhålla då:

I4 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

(118)

= (200 COS (Q + Z)) = era

= 6 COR COS (2 + 01 Vp Fr Z1) IT SRe

= 45 (KH) COST (LÖT RO SU na NER

Genom att integrera likheterna (117) erhålla vi, med

bortlemnande af termer af högre ordning, följande resultat:

jön = af sin 0

Z = af, sin (ÅA + oj vo)

ST (Je Ash KON (CE Sera ben ft

der f, fy»; -.- fr-1 beteckna konstanta faktorer, hvilka skilja

sig från hvarandra med qvantiteter, som äro multiplicerade

med den störande massan.

Det är nu lätt att framvisa, att de termer med arov-

menten 0&, v,. 0, v,, 0. 8. V.,. som uppstå till höger om lik-

hetstecknet i (118), blifva af tredje ordningen. Härtill böra

dessa termer kombineras med hvarandra, två och två. Vi

betrakta då termerna:

Am (20 COS (AO är Om vo) dr Ad, (OR COS (Q ER On vo) ,

samt insätta i stället för (Z)», och (7), de i dessa funktioner

förekommande termerna:

AN sin (OA F LO vg)

och

dn Jin Sin (L Ar Om vo) >

vårt resultat blifver då: ,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 95

Am An [Sn Sin (2 + On Vg) COS (2 + Om vo)

+ f c08 (LIF ör vg) sin (ÅL + om vy]

= 3An An (fm + Fa) Sin (22 + (om + On) vo)

a 3 In a (örn er Ja) sin (öm FE 07) vp >

hvaraf riktigheten af vårt påstående omedelbart inses.

104.

Ifrån den fullständiga likheten (60) skola vi särskilja en

följd af termer af en fstådomlig beskaffenhet, och hvilka

icke kunna behandlas enligt de i det föregående gifna me-

thoderna. Sjelfva bokandlngen af dessa termer uppskjuies

till nästföljande paragraf; här kommer det endast an på deras

frånskiljande. Dessa termer hafva formen:

(HT) Gränge.

eller formen:

(IV) oe: [sin (ov, + JjZ) — sin o;vo];

och från likheten (60) frånskilja vi nu den följande:

(119) = — ) ojsin

— ) ) är [sin (o;v) + 2) — sin o;vo]

, d log cv dz

? dvg, dv,”

+ (WW) —

der vi med (W) förstå summan af alla termer 1 W, som ej

hafva Sarnen (III) eller (IV), och der vi, likasom i förhål-

deta |

) substituerat det värde af 7, oss på grund af före-

dv,

gående undersökningar är bekant.

I6 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Det är tydligt, att man, genom att integrera likheten

(119), erhåller ett noggrannare värde af y. Det definitiva

värdet erhålles slutligen, antingen genom en ny differential-

eqvation, som bestämmer differensen Z— 7Z, eller ock genom

fortsatta approximationer, dervid de efterhand funna värdena

z substitueras 1 de tvenne sista termerna af likheten (119),

hvarjemte Z identifieras med Z.

105.

Det återstår oss nu att angifva utvecklingen af funktionen:

0 (0)

X= BÖN I [Qo-ol å

För vinnandet af detta ändamål insätta vi i likheten (48):

Oo + RR i stället för o samt 0 + R i stället för 0'; vi erhålla

då ett resultat af formen:

RE |

| 0.0 |

(Hj (1)

CIRA fr AO (a

en Ov | (1, 2 (1) RR eV RE | dv

Dä a ND |

ah |

(2)

| Co ]

(2) (2) ; |

ER of + EV (9cos2H

] (2) SR (2) 2 2) gl dv

ren RES od FCT

(SR |

är Dö

ss SMS n 4 Å

Koefficienterna €! , finner man lätt genom att utföra ofvan

8,3

antydda operationer; de äro här nedan sammanstälda:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. Id

(n) ARE =

ev = AA ,00

070 ; S, $

LÄ (

(n S (n) —8 —,S—

er NN

0-1 1 ss

SIE (FR)IN == SS

en) AT ( 1) a / 0 Ö

2150 10 RSS

ss (n SA SOS

ce) Åk RA ) o

gra Tv NNE TSE

' ' '

sS (SS — (R)TEESESST 2

con ( ROR

(NS 1;

OFTA Vie

Uti dessa utvecklingar måste 0 tänkas såsom funktion af v,,

För att erhålla den för de postulerade integrationerna erfor-

derliga formen, måste det senare argumentet ersättas genom

det förra, hvilket sker genom de operationer, som blifvit för-

klarade i paragrafen XI. Såsom vi sett 1 art. 92, medför

denna transformation serieutvecklingar efter de stigande po-

ensennavatd vantiteten OM FER ns Fochtatrdessa

funktioner anse vi, då variationstermerna sökas, de tre senaste

såsom bekanta. HLikaledes anse vi R' vara känd äfven-

som ock den störande kroppens egen variation, samt angifva

då funktionen Q under formen:

af 01 samt H såsom funktion af båda dessa argument.

(120) EN RY

Af de här förekommande funktionerna anse vi Y, vara obe-

roende af R och af T, men tänka oss Y, och Y3; innehålla

dessa qvantiteter. De termer i Y; och Ys, som befinnas mul-

tiplicerade med R eller 7, eller med potenser och produkter

af desamma, äro dock minst af andra ordningen, så att, om

98 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FOR HIMLAKROPPARNAS RORELSER.

man blott afser termer af andra ordningen, ifrågavarande

funktioner äro att anse såsom bekanta.

Genom att subtrahera termerna i funktionen [Q,..l]»

hvilka vi anse redan vara kända, från termerna 1 uttrycket

(120), erhålles den funktion vi betecknat med X, hvarefter

5 Få . . . &

funktionen W härledes genom multiplikation med 2. Formen

för denna funktion blifver, såsom lätt inses, densamma som

för Q, nämligen:

(121) WEM ot Ma NL

och här beteckna Y',, Y', och Y's funktioner, som lätt kunna

härledas ur Yo, Yr och Ys.

Funktionen Z förekommer väl icke omedelbart i 0, men

densamma ingår i H och öfvergår härifrån i funktionerna Yq,

Y, och Y;.

106.

Då vi använda det funna uttrycket för W, i det vi in-

sätta detsamma i den första af likheterna (113), erhålla vi

ett värde af Z, hvilket, i betraktande deraf att de vid inte-

grationsprocessen uppkommande elliptiska modylerna äro

qvantiteter af första ordningen, kan sättas under följande

form:

(122) == 0, +» SSY, Rdvd +” [SYS T dog >

då vi nämligen endast afse ett resultat, som innehåller ter-

merna af andra ordningen. Här betecknar Oyj en funktion,

som redan är bekant, samt », en konstant faktor. — Medelst

differentiation af föregående uttryck erhålles:

dy dö,

döv kdön

+ | Y Rdv, + n | Ya TF döje

en likhet, hvilken vi skola transformera på så sätt, att 7 blif-

ver ersatt genom KR. Härtill erinra vi oss likheten (103);

om densamma utvecklas efter potenserna af (RB) och om en-

dast en term af denna utveckling medtages, så befinnes:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. > BAND. 7. N:O 2, 99

(R) (r)

gnu 1 + Z) dö

Te ( )

Men då man har:. å

(R) E

(PY Po

samt

(IEEE ee

Vc,

så finner man;

2 1

(123) ON ERS : | SAVA

Por VP ES Va

I det man nu betecknar:

ä é Då

dv,

N, =7n Y,

= 2 (r)ypP a?

mede]

Po VP1 VR

härleder man ur det föregående uttrycket för IX det föl-

dv,

jande:

dy a = 5 rg

EN + /[N, Rdvy + SN, dv, [NR dog

Man förenklar detta uttryck genom att sätta:

M = /N, dvy;

100 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

härmed erhålles:

Sf Ne dv, SN Rdv, = MN, Rdvy—/ MN, R dv,

hvarefter man finner följande resultat:

a =N, + /[Ny— MN] Rdvg+ MSN, Rdo,

Af denna likhet skola vi i det följande begagna oss för att

transformera den differentialeqvation, hvarigenom evektionen

bestämmes. — Det kan för öfrigt anmärkas, att om N, blif-

ver vederbörligt bestämd, så innehåller likheten (124) full-

ständigt alla termer af andra ordningen, så när som på dem,

hvilka bero af ändringarna af den ömsesidiga lutningen.

Dessa kan man dock tänka sig redan bestämda och införlif-

vader Ni:

$ XIV. Ytterligare om variationen. Apparent libration.

IU0E

Denna paragraf egnas åt behandlingen af de termer, som

blifvit utsatta i art. 104; huruledes dylika termer uppstå, gå

vi nu först och främst att visa. För detta ändamål erinra vi

oss fram för allt, att funktionen Z ingår 1 uttrycket för cos H

på följande sätt:

cos H = — cos (v, + Z + IT) cos (v'y + 2' + IT)

+ sin (vy + Z + II) sin (v') + 2' + IT) cos J,

då vi nämligen med Z' beteckna den störande kroppens egen

variation. Bortlemna vi denna, så erhålles på samma sätt,

som 1 art. 33, termen:

, 200 a (LA

Q= 12 cos HJ sin Vy TZ + VO

Här införa vi följande termer af 0:

DE tf COS Vy ora BO 2 AN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 101

och erhålla då, när termerna med argumentet 2v, bortlemnas:

Cd sin (v, + Z)

; (CB TEE

— 179 £' COS ST SA TEA

Då nu [Q,.,] erhålles genom att i detta uttryck sätta yx = 0,

så finna vi:

ARE Dr NE EDEN EE [sin (Vv, + Z) — sin v

Q=[Qy.ol] = NH= =12 2 co8kJ7 AA, [sin (Vi + Z) — sin vy |

— 1200 cost J” KN, ,sinz

Härmed är tillvaron af termer af den ifrågavarande beskaffen-

heten konstaterad, och tillika antydt, huruledes desamma i

allmänhet uppstå. Några särskilda föreskrifter för deras här-

ledning behöfvas för öfrigt icke, utan erhållas desamma full-

ständigt vid störingsfunktionens allmänna utveckling.

Vi gå nu till en början att sysselsätta oss med en diffe-

rentialeqvation af formen:

dex

+ a, sinZ + «&', [sin (v, + 7) — sin v,] = X,

der X betecknar en summa bekanta termer, af hvilka ingen

antagas hafva ett argument, der den föränderliga v, befinnes

multiplicerad endast med en qvantitet af de störande kraf-

ternas storleksordning.

108.

Det kan till en början anmärkas, att den i art. 99 för-

klarade methoden icke här är användbar, emedan den med

2 betecknade faktorn nu blefve en qvantitet af första ord-

ningen, hvilket återigen skulle föranleda, att modylen k er-

hölle ett värde, i det närmaste lika med 1. Vi måste derföre

uppsöka andra integrationsmethoder, men dessförinnan må

ett specielt fall behandlas, det nämligen, då v, har ett kon-

stant värde. Undersökningen af detta fall är långt ifrån utan

102 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

intresse, emedan densamma är nödvändig för att rätt kunna

uppskatta följderna af att hafva utvecklat de elementära ter-

merna efter potenserna af v., samt äfven emedan den förän-

derliga delen af argumentet V, kan försvinna. Denna under-

sökning inleda vi genom att införa beteckningarna:

2V=Z

2 'å

a” = 07 + 07 COS Vj

(NNESVAX (a sin v, (1 — cos 2 V):;

vi erhålla då ur likheten (125);

(ce) - + 0? sin V cos V = (X)

För att integrera denna eqvation sätta vi:

LAVG J

ME Mo tova

samt bestämma V, ur likheten:

(£) 20 + a? sin Vy cos V, =0,

då vi för bestämningen af V, finna den följande:

CEN

dv?

(7) —e? (2 sin MI — 1) V4 — 20-Bim iv goose

+F0 (2 Bin VIL) NET er UK)

Genom att integrera likheten (6) erhåller man, då inte-

grationskonstanten betecknas med y”:

(0) |

Konstanten y är öfvertalig, och sättes densamma lika med

noll, så är äfven:

V,=0 |

BIHANG NL Ko SV. VET.-AKAD: HANDL: BAND: 76 NO: 2. 103

och för bestämningen af V, erhålles”då ur (y) följande likhet

(2) ER RR Eg

År man dock af en eller annan orsak föranledd att åt

konstanten y gifva något annat värde, så har man att särskilja

tvenne fall, det ena, då « < y; och det andra, då « > y. Gräns-

fallet, då « = y, lemna vi här å sido.

I det förra fallet erhålles:

Möten (foj + fo, mod 2

eller om man sätter

Mos same

Genom att insätta detta värde i likh. (y) erhålles för bestäm-

ningen af V, denna eqvation:

CEN

de”

— k? (2snö? — 1) V, — 2k2snöcnö VI

be (Oe SÖN ot hr)

Denna likhet integreras medelst fortsatta approximationer,

dervid man i den första bortlemnar de termer, som innehålla

V, upphöjd till högre potens än den första. Man erhåller då,

såsom 1 art. 28,

[0 ip

) V, = G da E+ Cydné | 9 a zz

RS SR EJ (Ond

I detta uttryck böra konstanterna C, och C, sättas lika med

noll, för så vidt ej några särskilda omständigheter föranleda

andra värden af desamma, och man erhåller då ett uttryck

för V,, bestående af rent periodiska termer. I utvecklingen

af Vi förekommer emellertid en konstant term, hvilken vi

beteckna med g3 och framförallt böra taga i betraktande vid

den andra approximationen. Vi fästa endast afseende vid

denna term och den bekanta funktionen (X), och erhålla då:

(

turn

104 GYLDÉN, UNDERS. At THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

VI=S Se - &', (5) ZFMTS

= (Ch OlnStar (Ch Cha - (5) SG i

UDET | ERAS

+ ” 2 sn EAONATESKAS

2k? 3 =

-+ Förond i Scnsdns de

0 k? -—

Nu är emellertid

2k2|sn5 en&dné dé = — dn &5?;

vi erhålla derföre:

Mi== Ch dnNE FE ie

dné& |k? då 20

+ är = (COÖS CE

Genom att bestämma C, ur likheten

OAER

2 K 20

samt efter att hafva satt C, lika med noll, erhåller man således

É K SE Sn

| VY HH dn& OO (EN 2 dn £? (ÅL) dnå då,

ett resultat, hvilket endast innehåller periodiska termer, för

så vidt endast sådana förekomma i (X), och af dessa ingen

hör till ett argument, som sammanfaller med &.

Härmed är äfven visadt, att methoden i $ IV kan an-

vändas på sådant sätt, att termer med argumentet såsom faktor

försvinna ur resultatet, ett förhållande, som äfven framgår på

grund af analysen 1 art. 100.

Men de succesiva approximationerna äro här icke alltid

konvergenta; om nämligen (X) innehåller en term af formen

ASIA (AVR ENG

der A har ett värde, som i storlek är jemförbart med y, och

förhållandet

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 105

derjemte har ett betydligare värde, då är här tydligen ingen

konvergens att påräkna. Dessa fall inträffa öfverhufvud då 2

har något värde, som är jemförbart med &; och det kan då

sättas i fråga, huruvida man, genom att gifva åt medelrörelsen

ett bestämdt värde, samt deremot behandla integrationskon-

stanten y såsom icke-öfvertalig, ledes till en följd af konver-

genta approximationer, samt till ett resultat, der argumentet

till någon term ej förekommer utanför sim.- eller cos.-tecknet.

Undersökningarna häröfver sammanfalla med behandlingen af

det andra fallet, då a« > y, hvilken vi nu gå att framställa.

Og:

Integralen till likheten (a) i föregående artikel har jag

redan på ett annat ställe härledt under förutsättning att

ec >7;" Jag kunde åtnöja mig med att hänvisa till ifråga-

varande uppsats, men för fullständighetens skull må under-

sökningen af denna likhet här återupptagas.

I stället för V, införa vi i (8) en ny funktion 3, i det

vi sätta

sin V, = sin 9;

och om vi beteckna

så befinnes

cos V, = VI — k? sin 9?

samt

kicoska d>:

dV,

Likheten (ds) gifver oss dessutom

VG =") (COS DIdvy;

och då de båda värdena af dV, jemföras, visar det sig, att:

+ Astronomische Nachrichten N:o 2401.

106 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

VI — &? sin 9?

= adv,

I det vi nu med v? beteckna en integrationskonstant, samt

sätta

a (v0 — 00) =,

erhålla vi

Ju AMN MOA

och

Sini KVig, = 6 sn

Detta värde insätta vi i likheten (y), hvarigenom vi er-

hålla följande resultat

de Må

dn?

= (2k> eng? — TJUV, — 26 sn ndnngeva

FR Ok ange ÖN + =

För att kunna gå vidare måste åter utvägen af successiva ap-

proximationer tillgripas; i den första söka vi integralen till

likheten

RN nl

—' — (2k? sn 7? — 1) V, X

5 7 —1) ; (X)

Denna är äfven, likasom den i $ IV er. likheten, ett

specielt fall af den LAmÉska eqvationen, och integralen till

densamma härledes alldeles på samma väg, som följdes i $

IV. Jag har för öfrigt anfört denna härledning 1 ofvan ci-

terade uppsats, och utelemnar densamma här. Resultatet är

det följande:

å. 7 kH K—E-—JkK

(7) Vv, =Gean+G| - Sd EE HITTA

1 k' 1 (0) EG H', (n) SÖ

tara Je Sw IR

K—E — Zz KRK

FER Ga nfänfönn (X) dn

Om nu konstanten C, sättes lika med noll, så erhålles ett

uttryck, bestående af rent periodiska termer, men uttrycket,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:Oo 2. 107

som anger Vi, innehåller en konstant term, hvilken vi, såsom

förut, beteckna med 92. Vi medtaga endast denna term jemte

funktionen (X) i den andra approximationen, och finna då

visserligen en term, utgörande en produkt af en konstant med

n enn. Men denna term kan omedelbart, genom en passande

bestämning af konstanten C, bortskaffas, hvarefter ett resultat,

bestående af rent periodiska termer, återstår.

Det resultat, vi sålunda funnit, är visserligen i allmänhet

att anses såsom en verklig approximation, men om (X) inne-

håller en term hvars argument har formen

vg + Å,

der 4 betecknar en liten faktor under en viss numerisk gräns,

så blifver dock konvergensen illusorisk. Men om faktorn 4

kan bringas att försvinna genom en sådan ändring af medel-

rörelsens antagna värde, att förhållandet = förblifver ett egent-

[54

ligt bråk, så bibehåller vårt resultat karaktären af en verklig

approximation och 1 denna händelse är rörelsen behäftad med

en verklig libration.

Förefinnes deremot icke något argument af den antydda

beskaffenheten, men har man dock användt ett värde för medel-

rörelsen, som ej är fullt exakt, så att konstanten y måste er-

hålla ett ändligt värde, så uppstå termer, hvilkas summa jag

benämner apparent libration. — Dessa termer kunna vanligen

bortskaffas, och måste då bortskaffas i den absoluta lösningen,

men härtill är det erforderligt att känna medelrörelsens ab-

soluta värde, hvilket åter icke är åtkomligt med mindre än

att man känner medellängdens sekularändring, eller den qvan-

titet, vi betecknat med 7,, under dess periodiska form. Ut-

vecklas denna funktion efter de stigande potenserna af vp, så

måste man tydligen erhålla ett värde för medelrörelsen, som

mer eller mindre afviker från dess absoluta belopp. Om man

nu ej fäster afseende vid den apparenta librationen, hvilken

icke under alltför långa tider kan sammanfalla med, eller

kompensera medellängdens sekularändring, så måste skilnader

emellan theori och observationer uppstå, hvilka kunna hafva

karaktären af ojemnheter med mycket långa perioder, eller

ock af en med tiden fortgående ändring af medelrörelsen.

108 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

De i föregående artiklar ernådda resultaten äro emellertid

för problemets absoluta lösning ej omedelbart användbara,

emedan förutsättningen:

Ve = I ROmE

ej är exakt; desamma komma oss likväl indirekt till nytta,

emedan vi i dem lära känna den form, under hvilken vi kunna

hoppas att finna de fullständigare resultaten. Då vi nu gå

att söka dessa, göra vi till en början det antagande, att ingen

apparent libration förekommer, ett antagande, som alltid är

berättigadt, då man utvecklat en fullständig theori för rö-

relsen samt ur iakttagelserna bestämma medelrörelsens ab-

soluta belopp. Vi förutsätta således, att funktionen y ej inne-

håller någon term, som vore multiplicerad med en öfvertalig

och derjemte obestämd integrationskonstant.

Likheten (125) utveckla vi efter potenserna af y, hvari-

genom erhålles

; 1?» Å S OSA 5

(126) = + [a + 04 c08 VI] Z=X + LG SIN Vy ZT

il / 3

är TIS [0,7 + 0, COS Vy 26

Här begynna vi approximationerna med att integrera likheten

d? z

ORK I IN

ge + 0 =X,

der vi skrifvit &? i stället för c«,. Resultatet häraf, hvilket

vi beteckna med (9, är det följande:

Lades

FANER a FE X sin av, dv]

« Tojs

+ Sin Qvp [dd Lu X cos Qvy avg;

och enligt vår förutsättning bortlemna vi här integrations-

konstanterna C, och C,. Detta resultat kunna vi äfven an-

gifva under formen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 109

(ONE FAR Ken j

IDE avg | 008 Avg dog | X dv,

+ sin avg | sin Avg dvo | X dvq,

hvilken omedelbart reduceras till en dubbelqvadratur, om man

låter « öfvergå till noll.

För så vidt nu funktionen X icke innehåller någon term

af sådan beskaffenhet, att densamma föranleder verklig libra-

tion, så erhålles för 2(0 ett uttryck, bestående af rent peri-

odiska termer, der alla koefficienter äro qvantiteter af första

ordningen. Qvadraten af detta uttryck innehåller emellertid

en konstant term af andra ordningen, hvilken vi beteckna

g); i den andra approximationen, der vi söka ett resultat z),

finna vi derföre en term af elementär form. Densamma er

hålles genom att integrera eqvationen

SIMmIVj >

i hvilken v, betecknar ett argument af formen

ov, + Å

AA . a

trenom mtegration finner man:

och då &',, go, &«? och & i allmänhet äro att anse såsom qvanti-

teter af första ordningen, så befinnes det funna resultatet vara

af andra ordningen. Men koefficienten «? är dessutom af

andra ordningen i afseende på excentriciteterna, hvarföre diffe-

rensen «? — g? rätteligen bör anses såsom en qvantitet af andra

ordningen, så att den nu ifrågavarande termen i sjelfva verket

bör anses vara af första ordningen, och i undantagsfall kan

erhålla högst betydliga värden. Under sådana förhållanden

blefve den följd af approximationer, vi nu påbegynnt, ej mer

konvergent, hvarföre vi måste uppsöka ett medel att upp-

häfva den antydda olägenheten. Det närmast till hands lig-

gande, och måhända enda medlet, som här leder till målet,

består i en direkt öfverflyttning till funktionen ec, af den term,

som här upphäfver konvergensen af de successiva approxima-

tionerna. — I stället att bestämma ce, ur likheten

110 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

ä = ÖL 2lÖr dvq)

definiera vi denna funktion medelst den nedanstående:

Orc) (MT TOR + fy sin Vy) dv);

då måste äfven, om definitionen

X=0Q—[Qo.o]

bibehålles, till högra sidan af likheten (126) fogas termen

— hy sin Vv,

Man märker lätt, att h, bör identifieras med + &' gå för att

den term må upphäfvas, som föranledde den väsentliga minsk-

ning i konvergens, hvarigenom brukbarheten af ofvan antydda

approximationsmethod kunde sättas under tvifvel.

Dylika öfverflyttningar äro när som helst tillåtna; dock

måste argumentet hos den öfverflyttade termen hafva den

verkligt elementära formen, och ej blott erhållit en liknande

form på grund af medelrörelsernas tillfälliga beskaffenhet,

hvilken kan vara sådan, att något värde af A befinnes af samma

storleksordning, som koefficienterna o;. Såsom vi komma att

se, ingå nämligen endast sådana termer i funktionen c,, som

äro af den beskaffenhet, att en differentiation i afseende på v'

föranleder en faktor af de störande krafternas storleksordning.

Att öfverföra en term, som betingar en verklig libration, är

derföre icke tillåtet.

IDRE

Det i föregående artikel meddelade förfarandet är äfven

användbart på den allmännare likheten

(127) Er + 07, Sin Z + av sin 27 +. ns

sem Bing (vy +) Est vy

+ &', [sin (v, + 27) — sin vi]

Fre [sin (Vv, + Z) — sin va]

= X— (kV + kV +.) sin vy — (RP + AP +.) sil Vyesep

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 26 111

förutsatt att densamma medelst utveckling efter potenserna

af Z kan bringas under följande form

c d?x MR (3) 3 (NS

(128) dv? AR RE NG AT

=— LAN COBL Nr ANSE Va ocj

+ FA sin Vv, + AT Sia Nar ol CR

+ FA COS Vj + a COBLMo das

+ X— (RP + DG) sin v, — (RT FRE s) BI No

Huruledes denna likhet integreras medelst successiva approxi-

mationer, antyda vi i följande schema:

d? 7 (1) =

(129) Se SRA Ry

dv? 0

d? är (1) 2 ANS FOR

(129, a) de SN Zz, = 40 Kär Z”+.

(1) SV så | ,

— (4) ZörTa Al Lgkrssje OR VI

(T (3) 3 .

NU Ääa AN tool COS Va

(2) 2 (4) 4 (019) (RR ES

+ (41 VAG Ra = ) sin Vv,

(2) (4) 44 (CIA IEEE

+ 145 NE AT GER son I sin Va

(129, b) 2 HADE

2 AS [3 yD [2072 + 320 [207 SL fx

— [AP COS V, + AV COS Va, +. | Zz)

+ (4? [2200 z GOT DR] — (ÖR sin V,

re [45 AC [207 (NNE [2072 = h 2 sin Vv,

—

112 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Man inser lätt, på grund af dessa likheter, hvilka värden

koefficienterna EG fe ... böra erhålla, för att motsvara ända-

målet med deras införande; vidare befinnes, att z(8 är en

storhet af första ordningen, 2'V en storhet af andra, o. s. v.

Men konvergensen af dessa approximationer är i sjelfva verket

ännu betydligare, ty koefficienterna AMD Vr O. 8. Vv. inne-

hålla icke allenast den störande massan såsom faktor, utan

äro äfven af andra ordningen 1 afseende på excentriciteterna.

— Integralen till ofvanstående likheter finner man omedelbart

med stöd af formlerna i art. 110.

II 248

Slutligen komma vi till det allmännaste fallet, det näm-

ligen då libration eger rum, densamma må nu vara verklig eller

apparent. Sönderdelningen af likheten (128) verkställa vi nu

enligt följande schema:

ÖP

(130) SRS AD YE DNE

dvg U FIN

- GE Äran AD 0 Bf SALSA

(130, a) RO är Ar i OKAT CS 2 Sn Z4 + AR SSG

EE EA (SNES

4, Lyr ATTAN RE NCOBEN

(1). (BETR

SE Zg AN ÅN COS Vy

ACA (42) ,4 LR Vd

4 KG EK ZOE AVN sin v

(CE (4) ,4 No)

+ Vr AG AS den h, j sin V>

+ X

DIS: Ve

Dessa likheter integrera vi enligt den method, som blifvit

framstäld i art. 33—35. — Vi beteckna med y en integrations-

konstant, samt med xz och k tvenne andra konstanter, som bero

af y och dessutom af AV och AT Man inser deras bety-

delse med stöd af likheterna:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2, il

9 (1)

He TAG

PhD

0 y”

hvaraf följer:

: TT ES

TEE Na SAT

och

Ån

FS OR Sara

OF [AE

Efter att med v9 hafva betecknat en ny integrations-

konstant, införa vi, 1stället för v,, en oberoende föränderlig a

i det vi sätta:

: AVI

NE Så (CH = Cr) Tr € IR EST (00

Härefter erhålles ur likh. (130):

Z, = Zz Sn IL;

och ur likheten (130, a) finna vi:

TE +[I+R—2.3 kn] = el = ARR

I +k? 4) a

20: [2 AFEsN BL. .] cos Vv,

1 +k? 5 2 AG

ek (RAP ns RESAN) sv;

AMV 1 é 1

För bestämmandet af funktionerna Z,,... finna vi likheter af

samma natur, som den sist anförda, ehuru de bekanta qvanti-

teterna dervid naturligtvis icke äro desamma. Beteckna vi

114 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

dessa, d. v. s. termerna till höger om likhetstecknen med

I BE RE EE ;

ÖR Virrsakavtiman. finner 2; umslndheten:;

ÅA

P7; ; ar

AT + 2.3 Penstlär ss re NER

dr” Sh ;

så befinnes i enlighet med formeln (42):

(13070) on skdn

; fn 20 TTR Or) | l

+ C3 LE NOG en x dn x — F, z amrdntt

1 +-k | lös dm a TEEKEOR(E) AE

TR) en & dn ef ET ATA ör Redne] dr

= Lek CE gl ae) cn £ dä V;engdnede

RA [TER om) |

Sa pan dn of fv: en & dn & der ,

och här har I samma betydelse som i art. 34, nämligen:

Sir de RA kv

fa ER

Om man emellertid med stöd af denna formel integrerar

likheterna (130), (130, a), o. s. v., så erhåller man visserligen

resultat, som befinnas befriade från alla icke periodiska ter-

mer, men deremot är serien:

PES YDRE

icke i allmänhet mer konvergent.

För att finna en konvergent approximationsserie, måste

åter medlet, att öfverflytta de termer med mycket långa

7) Härmed rättas en felskrifning vid den föregående uppgiften.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 115

perioder, hvilkas uppträdande här äro hinderliga för konver-

gensen, till funktionen [Q, | tillgripas. Genom denna åtgärd

införes emellertid termer 1 störingsfunktionen och i uttrycken

för (0) och £, hvilkas argument innehålla vinkeln:

(1)

Re (v =S -

Peep? |

och på grund häraf inser man möjligheten, att termer med

ytterst långa perioder under de successiva approximationerna

kunna uppstå, hvilka genom integrationsprocessen erhålla be-

tydliga värden och sålunda göra konvergensen af desamma

illusorisk. — Att afgöra, under hvilka omständigheter, då

någon librationskoefficient har ett ändligt värde, den i dessa

afhandlingar meddelade lösningen af tre-kroppars-problemet

förlorar sin absoluta karaktär, erfordrar derföre ytterligare

undersökningar, dem jag likväl måste uppskjuta till ett annat

tillfälle. Och dylika fall kunna så mycket hellre tills vidare

lemnas åsido, som de, efter hvad vi kunna antaga, dock höra

till undantagen.

Vi inse emellertid, att den med y betecknade konstanten

måste hafva ett ringa numeriskt värde. För att nämligen

den elliptiska modylen, hvilken vi betecknat med k, ej skall

blifva lika med eller större än 1, måste

(1)

VAS ar

SG DE : :

och då AV och AV äro af samma storleksordning samt inne-

hålla, icke allenast den störande massan, utan äfven vissa pro-

dukter af excentriciteterna såsom faktorer, så är tydligen det

ifrågavarande förhållandet i de fall, planetsystemet erbjuder

oss, en mycket liten qvantitet. Det är således endast ett fel af

ringa belopp hos det antagna värdet af medelrörelsen, som kan

kompenseras genom sådana termer, som vi sammanfattat un-

der benämningen apparent libration; och man inser äfven

lätt, att denna kompensation i allmänhet endast under en

begränsad tidrymd kan ega bestånd. Om likväl det fall in-

116 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

träffar, att någon af de faktorer, vi betecknat med o;, försvin-

ner, och således det motsvarande argumentet v; antager ett

konstant värde, så antager librationen reel karaktär, och vi

hafva då att använda de formler, som blifvit framställda i ar-

tiklarna 108 och 109. Dessa formler komma för öfrigt äfven

då till användning, när man utvecklat de trigonometriska

funktionerna af argumenten V; efter de stigande potenserna

af ojv,, genom hvilka utvecklingar man likväl omöjliggjort

bestämningen af apsidernas och nodernas absoluta medel-

rörelser, likasom ock af den störda kroppens egen medel-

rörelse i absolut mening.

$ XV. Bestämning af evektionen.

Efter att hafva bestämt funktionen vt eller (0) på sätt,

som 1 nästföljande paragraf närmare kommer att beskrifvas,

erhåller man 0 medelst rent algebraiska operationer; vVi er-

hålla med andra ord ett värde af o, hvilket, då detsamma

insättes i likheten (67), borde göra densamma identisk. Men,

alldenstund detta värde af o sökes medelst successiva appro-

ximationer, så erhålles till en början ett resultat, hvilket ej

fullständigt satisfierar besagde likhet, utan kan anses motsvara

ett värde af den med 2, betecknade funktionen, hvilket i

någon mån skiljer sig från det verkliga. Skilnaden utgöres

dock af termer, hvilkas koefficienter äro multiplicerade med

högre potenser af den störande kraften än den första; och

dessa måste vi antingen tills vidare bortlemna — för så vidt

de bero af qvantiteter, som ännu ej blifvit bestämda — eller

ock medtaga under den form, desamma omedelbart fram-

träda, nämligen multiplicerade med R eller med potenser af

denna funktion, eller ock innehållande R under integral-

tecken. Med sådana värden af 2, och o, hvilka förutsättas

identifiera likheten (67), söka vi R ur likheten (68).

Den första operation, vi härefter hafva att utföra, består

i att reducera den sistnämnda likheten till den kanoniska

formen. Vi införa för detta ändamål, i stället för R, en ny

funktion £, hvilken vi bestämma i enlighet med de prin-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 117

framlades i art. 95. Det befinnes då, att man

ciper, som

måste uppställa relationen:

des

RM LO

Härmed erhålles:

R Le E

de At fRaNT Fico 22 d.E

dv, = ir dv, SR 5 dv,

EN PN (sep säl

PR |. 12 l le 5 EE

dv? 1 ET Po sj dvg / Po) der

1 Pp ie + Po dE (2)

NGA KD dög dög Ng dv? i

och då man dessutom har:

Fr wtlda

dv, ND dv,

å befinnes på grund af likheten (68):

(132) ET il + Pos Zz a

dv? mn dv, dv,

(ran del |

SA Po) —iPo Pol

15 = Vv dvg / "0 dv? |

a Ph på | dz = På FÖ EN

Ve ST sy la SG JD [S— =)!

1.a

4 I 2”

Ng dz dANA

je FINE RT (ET ER

Poli dv, dvg

x) Med YT. Ga betecknas här den qvantitet, som i art. 50 blifvit be-

tecknad med — 5, + I,

118 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Sådan är den differentialeqvation, af hvilken vi skola

begagna oss för att bestämma evektionstermerna. För detta

ändamål bör densamma likväl ytterligare utvecklas, i det

värden för T och S, uttryckta såsom funktioner af FE, in-

sättas.

114.

I enlighet med bestämningarna i art. 45 hafva vi:

2 9 LER n2 9)

SET (gr

dervid S och T tänkas bestämda på så sätt, att S ej inne-

håller någon med 0 eller med £ multiplicerad term, men

väl kan innehålla termer, der R förekommer under integral-

tecken. Dylika termer äro minst af andra ordningen.

Med

FAT Bg

beteckna vi ett värde af H, der alla af R beroende termer

blifvit bortlemnade, hvilka termer för öfrigt uppstå deri-

genom, att argumentet v', utbytes mot argumentet v,. —

Vidare beteckna vi med

(DN = o' JR 40

den första termen i utvecklingen af 0 efter potenserna af en

funktion, som innehåller R under ett integraltecken. För S

erhåller vi då följande utveckling:

ek (0

SÅ DE 0 00

) | (r

+ Bo. 0'90 208 Hoo

a REG

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 119

| (0 ]

| 5 20,3 900 |

sr A40'! 1 s—1 |

Ved ma

SE |

(CNG RA

Funktionerna 4Z9' och JH erhåller man nu antingen

direkt genom utveckling af 0 och H efter potenserna af T,

då T har den genom likheten (103) gifna betydelsen; eller

genom att använda differentialformlerna:

RV d9'00 dun T

TN RNE dv, CAT SN

3 al 4

d cos n Hy dv'9

COSMUM == COSYElyg, I BARR REN

dv') di

då man har:

, — d000 dv'o

AA dög MK EE

5 Rd ECOSIMV EN ord g

NIST Elg dd de 7 TIGA

Det i dessa uttryck förekommande differentialförhållan-

det = finner man lätt på grund af följande betraktelser.

Likheten (107) gifver oss omedelbart:

(HE rr

[IE 7 cos (va FF)

120 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

hvaraf omedelbart följer:

dervid likväl förutsättes, att v', uttryckes genom v,.

Genom att tillämpa det i inledningen till denna afhand-

ling förklarade systemet af beteckningar, d. v. s. genom att

sätta:

(a) = ay [1 + (AJ

av RE

2 1 CN

således äfven:

(BT 4 I + (AY

(ETTA leg

samt vidare:

finner man i stället för uttrycket (&) det följande:

5 GU AE fm RA AN (EERNO

(8) HAR 0 Vl 2) - + 0 på

I nedanstående formler använda vi emellertid det först an-

förda uttrycket för ifrågavarande differentialkoefficient, eme-

dan detsamma är något kortare än uttrycket (£).

Med stöd af det i art. (106) angifna uttrycket:

T=/|N,Rdv,

erhåller man nu lätt ett resultat af formen:

=S, + 8, / NR dv, FILS

Cal

(133)

och vi inse omedelbart, att härvid följande värden för Sy och

Sy äro bestående:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND. 7. N:0 2. 121

(AA) hb 3. s' öd

= (a)NLO f (ON

e TN. TE Y 00 NES Å

(B) SR lr | dv', | 2 Bi. ? 00

(CE Ste

- S 2 0 Så 0 00 COS Ho0

(EE,

N vå (a)'F J MAC ESNrdicostN

LC fe ] Boy 900 dv',

/ (2 ss dcos2Hop

3, 5000 ÄT

Med anledning af dessa uttryck bör ännu anmärkas, att de i

desamma förekommande differentialförhållandena äro att bilda

på så sätt, att argumentet v, införes i stället för v', först

sedan differentiationen i afseende på det senare blifvit utförd.

Funktionen 7 representera vi genom följande uttryck:

ps)

der de utelemnade termerna äro af minst tredje ordningen.

För ER kunna vi, i analogi med likheten (55), uppställa föl-

jande uttryck:

122 GYLDÉEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

pros 30 FIN

(DIS INS

+ B 40 0'90 C98 Ho

Slutligen erhålla vi för Hett uttryck, som är analogt

med det vi funno för S,, nänilison:

ra RE tt ON ROT SU SS KS

(EE a 0) RA 3 s, 5 0 00

vu nal (0) | - (1). 5 —L 1,8 ACOSCANN

+ RR VL—7 - | BB 0 OR RA

3 FST 3 fOeOSPEN

4 Fr 0 OM SON

—

BIHANG: TILL, K. SV. VET.<AKAD. HANDL. BAND: 7. NO:2, 1283

115.

De i föregående artikel anförda värden för S och T,

äfvensom det, hvilket vi i art. 106 funno för - , insätta vi nu

dv,

i likheten (132). Vi åsyfta derjemte att erhålla resultatet

under följande form:

(135) RR +(1—8, + PF) = "FP, + FAO: E dv,

FE BOL OS de,

Mantänser lätt att funktionerna —= 6) + 'F.> F., PP Q,

och Q, kunna angifvas medelst följande uttryck:

Jå PoN [Po -

(136) —£f, + P, = SR Do VE EN,

fo 4 Po L

+|2 7, + 2M —-N,. E dv,

Pi Pi

+ NE (Ny, — MNszs) £ dv,

ER af 2(21Y pe

So ap ed | ao Po

dv, TN dv, / py dv?

A (5 2TD2

Pi TP —

H Veg LÖR , oj0

9 di:

SA ET + 1 å län |

124 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNA RÖRELSER.

(136, b) Pp = 2/0 — DM

fPiPog,

PoP

AN (går AAA

Pilog T,

NY -

PoPi

(136, c) Pa 21 Ul 0)

(136, d) Q, = ET

och i dessa formler hafva beteckningarna N., N,, N, och

M samma betydelse, som i art. 107.

116.

Sedan likheten (135) blifvit uppstäld, återstår att trans-

formera densamma till den kanoniska formen, dervid de i

art. 96 utvecklade formlerna komma till användning. Efter

denna transformation återstår visserligen termer, behäftade

med integraltecken, men dessa äro af minst tredje ordningen

och kunna derföre tills vidare bortlemnas. — Tillämpningen

af den i art. 96 meddelade analysen på föreliggande fall ge-

staltar sig på följande sätt.

Vi betrakta en integral af formen:

Ja BT RLGE de

der U; betecknar en ännu till vårt förfogande stående funk-

tion af v,. I denna integralformel insätta vi:

| d2E

SNS BRO BR H,

PR IEESR r 2 a ene

BSR EEE

BUHANGIKIINL (K: 1SV. VET.SAKAD.sHÅNDL. BANDIts N:O: 20 I25

i det vi med H beteckna en summa termer af minst andra

ordningen, men hvilka äro behäftade med integraltecken

öfver den ännu ej bestämda funktionen £. — Efter denna

substitution befinnes:

je ET? Bi SF P,) U; E dv, = | U; Po dv,

dv?

25 få LT AV H U; dv,

eller:

+ få — 6, + P,) H U; dv,

TT dE RE

CE ER DN

dv, dvg

och häraf finner man omedelbart:

d? U;

le + (1—6, + FF) ul El dvg URETdon

+ få = fa ZE F,) H U; dv,

— GIG d U;

ENE IN

dv, dv,

Vi bestämma nu tvenne funktioner (Bf och Era ur lik:

heterna:

126 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

d? U

| ge. Fake EN

(137) |

Id? (EE 3

[a FILE re PS

och erhålla då, på grund af föregående formel:

Py Ja, Eda i U, FP, dv,

ar FE + 'F,) H U, dv,

samt ett analogt uttryck för RR E dvo,. Med stöd var

dessa formler erhålles nu ur likheten (135) ett resultat af

formen:

d? E d.E

de? + a Ne YO REE=YT

der vi betecknat:

VET ROT a JESU

dU, dU,

MT RIFRE e 2 du,

(139, bj, AR, i U, PF, dv,

+ Br Py dv

+P, | U,H(1—6, +P) do,

4 På (=) do,

BIHANG TILL 16. Vi VETSAKAD! HANDL. BAND: 7. NO 2. 127

Eör att slutligen reducera likheten (138) till den kano-

niska formen, införa vi en ny funktion 1 stället för F, i det

vi sätta:

(140) ÖRE SMR FI De

Genom denna substitution erhålles:

dv?

Tf dd

Efter att hafva reducerat bestämningen af evektionen till

att integrera likheten (139), hvilken tydligen har samma form

som likheten (25, a), finna de methoder användning, hvilka

vi hafva framstälda 1 artiklarna 21—26. Afse vi emellertid

problemets absoluta lösning, så är den 1 art. 21 utförda

sönderdelningen ej den fördelaktigaste, utan är då en annan,

den vi nu gå att framställa, för ändamålet tjenligare. Vi

kunna nämligen från likheten (138) afskilja en del, hvilken

kan integreras enligt den i$ V förklarade methoden, och der-

jemte kan denna del bestämmas på så sätt, att den åter-

stående delen endast innehåller qvantiteter af tredje ord-

ningen, oafsedt sådana termer, som äro af elementär be-

skaffenhet.

För att åvägabringa denna sönderdelning, införa vi i

likheten (138), 1 stället för £, den nya funktionen r, hvil-

ken vi ej definiera såsom i föregående artikel, utan på föl-

Jande sätt. Vi låta & beteckna en funktion af v,, hvilken

ännu står till vårt förfogande, och sätta:

== (SE EE

härigenom erhålles:

2 dq

d?r dv, dr

(A) dv? + + Ng do

de d?

dv, dv? MO

1283 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Man inser ögonblickligen, att 9 först och främst kan bestäm-

mas på så sätt, att koefficienten till försvinner, hvari-

genom vi skulle återföras till likheten (141); men vi kunna

äfven bestämma & i enlighet med det vilkor, att likheten

d?r

(IEA 0

dv?

omedelbart skall kunna integreras, då vi nämligen med W,

beteckna det resultat, som erhålles efter bortlemnandet at

alla termer af högre ordning än den första, ur summan:

de Pp

: lv?

dvg É 06

08 YT ar 1 + 9”

hvilken summa vi beteckna med:

W, FW,

Innefattar W, alla termer af första ordningen, så är Won25

den andra, men det skall visa sig nödvändigt, att med W,

förena vissa termer af första ordningen, nämligen sådana,

som äro af elementär natur, eller som under fortgången af

här ifrågakommande operationer gifva anledning till dylika

termer.

Efter att hafva infört beteckningen W, + W3, erhålles

un CANE

| lr Y

5) 2 FT SU EON Gt

(142) dv? + (1+ Wi) r KR WS

dv. da

DR RAG dv,

Den sista termen till höger om likhetstecknet är emellertid

en qvantitet af endast andra ordningen och innehåller den

- : dr 3 SAN :

ännu obekanta funktionen LX: vill man likväl reåan 1 den

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2, 129

första approximationen erhålla ett resultat, i hvilket, oafsedt

vissa elementära termer, endast qvantiteter af minst tredje

ordningen äro utelemnade, så måste ifrågavarande term bort-

skaffas. Detta kan emellertid ej ske genom att ersätta funk-

tionen r medelst en annan, men man kan åvägabringa det

åsyftade resultatet genom att införa ett annat argument i

1 stället för v,.

Vi beteckna det nya argumentet med w, och definiera

detsamma medelst differentialeqvationen:

don (MERPLDM ida

der vi med VD betecknat en funktion, som skall bestämmas

i enlighet med de gifna vilkoren.

Medelst differentiation erhålles:

dr 1

doo 1+ OO dw

dera il IA 1 dD dr

dv? (1 + OJ dw (1 + OP dw dw

See oh eg

dvg 1+ Vdw

dep 1 d? q i dD de

[SA

duga IE +oOP IRA (RA Odd

och då dessa värden införas i likheten (A) uppstår följande:

dq dD

(B) der Cb Any TR SR dw dr

dw? ÖR EES | de

| a

ICE OIL Yi a 3

1 i + q

d? q dq d'D

dw? dw dw (1 + 0) Y

130 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Emellan de båda funktionerna q& och V, öfver hvilka vi

ännu kunna disponera, fastställa vi först och främst den rela-

5 Ä su hdn :

tion, som uttrycker, att koefficienten till fö bör försvinna;

vi hafva således:

dq d DV

dw dw

ER ROAT

(1 + 0) Y +

Häraf följer:

(1+q9) = CV1 + 0 Kas RAG

då vi med, C beteckna en integrationskonstant, hvilken kan

sättas lika med enheten. Vidare befinnes:

Fia ya fyirkayt & Ginoots EET

dwe ldw : dw” dw

1 + 9 (+ 9) rö) ME

eller:

dq d? 2

AW Ria AVE ; (G

TREA JB BES AGA)

iv fö

LD) dne ENA y?

Vi beteckna fortfarande koefficienten till r i likheten (B)

med 1 + W, + W>, och erhålla då, sedan funktionen q& och

dess derivator blifvit eliminerade,

1+ W, + W, =(1+ Y;) (1 + 0)?

—I Y? (1 + w)?

Le 2

FO) dw

S dw

ta or

d? &

dw?

1 +

Då

BIHANG "TILL K.USV: VET. AKAD: HANDL: BAND. fs N:O 2. 131

Funktionen &« skall nu bestämmas på sådant sätt, att

summan af alla termer af första ordningen till höger om likhets-

tecknet, med undantag af en viss klass, antager värdet W,.

På grund af detta vilkor erhålla vi likheten

d? Do SL - (GIN

CRS AND [Av VE ES VR ta

Det är likväl tydligt, att man från funktionen

ry LL ART

jag en 2 dw

bör afskilja sådana termer, hvilkas argument endast med en

qvantitet af första ordningen skilja sig från 2w; ty dessa

termer skulle, om de sjelfva äro af första ordningen, ingå i

ND såsom elementära. Vi måste derföre tänka oss dem för-

enade med W.,.

119:

Det uttryck, som bör väljas för W, för att integralen till

likheten

dr T ARE EE Do)” T

anor elet Wi) klia Arg Y,— Wyr

= (1+ of vr, ASArD er

JANA

omedelbart skall kunna angifvas under en för vårt ändamål

lämplig form, gå vi nu att uppsöka. Vid denna form måste

vi nämligen fästa det vilkor, att densamma icke får innehålla

någon term, der w förekommer utanför det trigonometriska

funktionstecknet, och vi erinra oss, att detta vilkor uppfylles,

om W, har nedanstående betydelse

Wi, =—8 + 363 Ry»

der vi anse 8,, 6, och KR, hafva samma betydelser, som 1 $

V; d. v. s. der vi anse HR, bestämd på grund af likheten

dw?

I (0) RR, = 83 Rå

Bibehåller man 1 öfrigt de i nämnda $ använda beteckningar,

och sätter man

132 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

så antager den föregående likheten följande gestalt:

(143) 4 [1 + k2 — 2.3 k2 sn er

= 2 (140) Fy

= 7 NYSE

Den sista termen i denna likhet, hvilken är multiplicerad

med den obekanta r och derföre icke kan medtagas i den första

approximationen, innehåller visserligen en klass termer af andra

ordningen, men dessa äro dock af en annan orsak förminskade,

så att de på sätt och vis kunna räknas till tredje ordningen.

De termer i W>, hvilkas argument hafva formen

2 (1 —60) w,

der g betecknar en koefficient af första ordningen, äro näm-

ligen multiplicerade med koefficienter, i hvilka excentricite-

ternas qvadrater eller deras produkt ingå såsom faktorer.

Hvad slutligen relationen emellan de båda argumenten

I = +|D dw,

beträffar, så eger det nog sin riktighet, att densamma involverar

elementära termer; men dels inverkar denna omständighet

öfverhufvud icke väsentligt på användbarheten af den nu gifna

lösningen, dels äro dessa termer i alla händelser mindre än

3 H &

motsvarande termer 1 funktionen —

Md)

$ XVI. Undersökningar rörande den absoluta banan.

120.

De elementära termerna äro af tvenne väsentligen olika

slag: deras perioder äro nämligen dels mycket långa, dels i

det närmaste lika med den störda kroppens egen omloppstid.

Beteckna vi med vo; konstanta qvantiteter, i storlek jemför-

bara med cg, så angifva uttrycken

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2 133

() a VAN al

sin |

3) RNA Ed

sin ]

der icke någon af konstanterna a;, bj, 4; och B; anses inne-

hålla den störande massan såsom faktor, dessa båda slag af

termer. — Desamma uppstå under integrationsprocessen först

och främst direkt, nämligen i följd deraf, att termer med samma

perioder förekomma 1 störimgsfunktionen. Summan af dessa

termer beteckna vi med [L],, och vidare beteckna vi sym-

boliskt:

7? ad [Lo] — [P]

an AU rv

TAR

Gr Oe Så

d. v. 8. vi anse summorna af alla elementära termer, som före-

j : r? a0d(AQ 20(0

komma i funktionerna — ER) och — a) vara betecknade

Go ON GOOD

öasdk Fn SI ITE

Funktionerna [P], och [Q], äro först och främst bero-

ende af elementära termer, men derjemte af SERA (RR ANA

o. 8 v. De resultat, hvilka i en första approximation er-

hållas, då man bortlemnar alla af sist anförda funktioner be-

roende termer, hafva vi förut betecknat med [Po.o] och [Qo. ol

och dessa beteckningar komma vi äfven framdeles att använda.,

Förutom dessa beteckningar fastställa vi äfven de föl-

jande:

- Hö FT ROT

[20 - FAN Lä LB

der vi anse funktionerna till höger vara sammansatta, såsom

synes af nedanstående likheter

[LA], o = ) G7 pi ort 208 (07 Vg ANN

(145) 4

(144)

AE 3 ENE Ma UR LA JIE

134 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

[Lal, ÖGA ) 0; Ly, 0,i sin (0; 0 AA o)

[Pl ER ) 0; Bq, o,i Sin ((1— 0;) vo — By, 0)

Men termer af elementär form uppstå äfven, såsom vi i

(145)

det föregående haft tillfälle att varseblifva, under fortgången

af de operationer, som leda till bestämningen af variations-

och evektionstermerna; och af dessa sålunda uppkommande

termer måste åtminstone en del öfverföras till funktionen [Q],-

Det är emellertid hvarken nödvändigt, eller ens fördelaktigt

att öfverföra några termer, som uppstå under bestämningen

af evektionen, och då detta icke sker, kan man anse de öfver-

förda termerna, såsom uppkomna af en del af störingsfunk-

tionen, hvilken endast beror af den föränderliga v,. Beteckna

vi denna del af störmgsfunktionen med [A],, så hafva vi

derföre:

I analogi med förut använda beteckningar sätta vi

— LR [Q)

Co. OD

ur hvilken likhet [A],ikan bestämmas efter det [Q] blifvit

bekant genom de operationer, hvarigenom man sökt variations-

termerna. Det är härvid tydligt, att 7 måste tänkas såsom

funktion af endast v,, samt att äfven [NL], måste vara obe-

roende af andra föränderliga än denna. Vi kunna derföre

sätta:

r? 02],

dv är [Q2h

Förekomsten af termerna i [Q],, hvilka alla äro af formen (ÅA)

föranleder oss till nedanstående beteckning:

[0h = LA]; SET ) 0; Ag, 1,i sin (06; Oy=r =E 1)3

och slutligen kunna vi undvara indices 0 och 1, om vi sam-

manslå analoga termer. Man har då:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. :HANDL. BAND 7. N:O 2. 135

På ett liknande sätt kan äfven beteckningen af de konstanta

koefficienterna i likheterna (145) förenklas.

Den första användning, vi göra af det i föregående ar-

tikel faststälda beteckningssystemet, är att vi uppställa föl-

jande uttryck:

(146) F=E1+2 ) ag i 08 (0; Ug— Aj.)

; 0; Pai N B

+ 2 TER 7 COS ((1 Fr 0;) Vg q, i)

I afseende på nödvändigheten att så fullständigt som

möjligt beräkna koefficienterna &, ; och £,: må följande an-

märkas. Man inser lätt, att det framförallt vore i högsta grad

olämpligt, om någon term af formen (X) utelemnades i funk-

tionen 3; följden häraf blefve nämligen den, att denna term

återfunnes i z behäftad med divisorn o:. Men vi skola äfven

visa, att utelemnandet af en term af formen (3) leder till en

term af formen (NN) i uttrycket för Zz, hvilken term innehåller

o: såsom divisor. Härtill använda vi likheten

4 2 X doo),

dv, C &

136 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

hvilken vi funno 1 art. 49. Om nu X innehåller en term af

formen (3), så uppstå i produkten af denna term med ut-

vecklingen af 3 termer af formen (ÅA). I produkten blifva

visserligen koefficienterna af minst andra ordningen, men i

följd af den dubbla integrationen nedtryckes ordningstalet

med 2 enheter. Om derföre X innehölle en term af formen

(3), hvars koefficient vore multiplicerad med första potensen

af den störande massan, så finna vi rent elementära termer i

funktionen Zz. Om åter dessa termer icke uppmärksammas,

så måste vi göra oss beredde på den företeelse, som i det

föregående blifvit benämd apparent libration.

122.

Från artikeln 49 återtaga vi relationerna:

(147) NERE

(148) FOR

F Ve (1 + 22

och dessutom erinra vi oss likheten

(149) ef JT. EN (EN (00)

RR i (0)

(PYK

då vi nämligen beteckna:

(ec) = ay tr (Pp)

Emellan p, och (p) fastställa vi relationen

(150) a NANA

1 det vi med Y beteckna en med den störande massan multi-

plicerad funktion, hvilken vi ännu hafva att bestämma. Slut-

ligen sätta vi:

(EF ROT

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. öd

hvaraf följer:

(1 FRAN)

I artikeln 85 betecknade vi:

Po 1 +10)

hvarmed vi ur föregående likhet erhålla:

Elbe (1 TY) (+ (AN) (FO) (L=7)

Det föreligger oss nu att bestämma funktionerna (A) och

Y, hvartill vi framför allt fastställa det vilkor, att (0) endast

skall innehålla termer, af formen (33), d. v. s. kunna repre-

senteras genom uttrycket

(0) = 7 co8 (va + I — 7);

derjemte skola vi visa, att funktionen Y, under fasthållande

af detta vilkor förblifver multiplicerad med den störande massan,

samt att (A) är af samma storleksordning som Y.

123.

Ifrågavarande utredning företaga vi på grund af satsen

om lefvande kraftens bibehållande, hvilken sats omedelbart

erhålles ur likheterna (2). I det vi med h beteckna en inte-

grationskonstant, erhålla vi nämligen ur dessa likheter:

dvY? 2, AL) dv HN) dr

(2) EN Er de

och. det kommer nu an på att ur denna likhet frånskilja de

koordinerade termerna från dem, som höra till koordinaterna

1 den absoluta banan.

dr)? ;

(152) (7) + rr

Härtill tänka vi oss först och främst den störande krop-

pens koordinater uttryckta medelst den enda variabla v , så

att man har:

02) dv + AL) dr 20

i dv TN ör dt RA 2

I denna likhet insätta vi de tvenne olika delar, i hvilka den

fullständiga störingsfunktionen blifvit sönderdelad. Den ena

138 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

delen betecknades med [NL]; den andra delen skola vi angifva

medelst symboliska £Q2,., så att vi hafva

(2) = [9 + 2,

I afseende på den första delen anteckna vi, att den föränder-

liga v' här endast förekommer multiplicerad med c' eller med

andra koefficienter af samma storleksordning, så att derivatan

a[A]

är en qvantitet af andra ordningen i afseende på de störande

krafterna.

Härpå införa vi i likheten (152) följande värden:

år Fa

CAR INES RE ED Verve

äl dt dr

LK dv,

då DÖR

hvarmed närmast erhålles:

fp ua era äs I (2)

de] — (ey I dv, dvg dvg dv,

AN ua d(ec) d(o) ER

(DT Ck Ek

uta dle) d(R)

a Te) dy dö

[1 + (0) + (R)]

it (52) [1 + (0) + (RP

dvg

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2: : 139

dv CN ey, dr Re AA |

: : ($) me 72 dv, EL

= [1 + (0 + (RP

uTe, dz dy Y?

+ (& [1 + (0) + (R)P E dö, + =

(

2 20 2u

0) + 0.

Före substitutionen i likheten (152) bortlemna vi alla, i

dessa uttryck förekommande koordinerade termer, således alla

UR lz

ACE) eller — ; men

dv, dv,

det bör erinras, att termer med elementära argument upp-

d(R) alR

komma i produkterna (BR) (AR), ACE) 2 $

dv, dv,

böra naturligtvis medtagas. Vi Använda dervid betecknin-

garna:

[1 + (0) + (R)]

dem som äro multiplicerade med (RK),

s. V.. och dessa

V, = summan af elem. term. i (BR)

SE ; ;

dv,

ORSA (T)

” fa > ; , ( EE

ER DY TT (RE

OR SE RN 0 IA

Ur likheten (152) erhålles nu följande, der naturligtvis

äfven de termer, som innehållas i Q,., äro bortlemnade,

140 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER

Ör 3 (0 är (22 N =— Ah

DR E al 2u? | |

"ÖL BO

ur, d(e) d(o) (1-+X0))

15 MATE

(GE Hö dö

a (CEN

2)4

Här insätta vi slutligen a,wu,(p) i stället för (c), samt

värdet:

142 VA Vr

(ec)

det befinnes då:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 141

(153) "2o(P) UR fe lp (20

dv, |

SR + (+ (FR) JEY +)

— 2(0) (2Y + Y?)

LONG —2$

u? TA 0

2 d(e) d(0) av

- ruska (ONCE)

d(c)

Eu dv,

a + or (K+ YR

—(V, + VI) (1 + Y)

124.

Då vi nu gå att 1 den sistfunna likheten insätta värdet:

(DERA ALTAN

SS medelst funktionen 7.

böra vi äfven uttrycka (0) och

- Härtill differentiera vi likheten:

(0) = 7 008 (vy + C— a),

hvarigenom erhålles:

d ( É

0 = sin (v + Pr— a)

+ g7 sin (Vv) + T— 7)

d (n cos (zz — ['))

FORN Sa

dps)

+ sin v

0 dv

142 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Summan af de tre sista termerna beteckna vi med — (4),

så att vi hafva:

20)

— 7» sin (Vy + FT — 7) — (1),

dv,

hvarefter man finner:

zz | =77N> + 27 (4) sin (v, + T— 7) + (2)?

0 |

Med detta värde erhålles ur likheten (153):

I han 3 2.7 (4) sin (vy + I — 7) + (1)?

(154) a

1 +27?-+ 2700) sin (Yt C— 27) (Ae

— Ht 0) fam t IMH ov vg

RESAS (Vö — FP —n) [2Y + VE

Qvantiteten a, har hittills haft karaktären af en konstant

faktor, som fullkomligt godtyckligt blifvit införd i formlerna,

och hvilken utan vidare skulle kunna frånskiljas desamma.

Vi göra nu denna faktor beroende af integrationskonstanten

h, 1 det vi fastställa såsom vilkor, att funktionen (A) skall

innehålla den störande massan såsom faktor. — Då nu alla

termer till höger 1 föregående likhet, hvilka följa efter 1,

äro multiplicerade med denna faktor, så inses att ifråga-

varande vilkor uppfylles, om man bestämmer a, ur lik-

heten:

hag = la

Härefter antager (A) följande värde:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2. 143

NIER: 2: COS (grad KE

(HR (2 VET)

Mn: (4) Sim (vär [= ar) (AD

| (EE)

dv',

+ 20901 + (4) I; K [2]

ur FÅ Öv'g

2 d(p) d(0) (1

(TN (1 + (A)) dvy dvs

+ (o0)) (1 + Y)?

l d (Pp) I So

(RA + (AN dv FEET

ra + VI A+ YY

Denna relation utvisar, att om Y innehåller den störande

massan såsom faktor, så är äfven (A) en storhet af första

ordningen, emedan alla af Y oberoende termer till höger

innehålla denna faktor upphöjd till minst första potensen.

125.

Det återstår oss således att bestämma funktionen Y, och

för denna bestämning lägga vi den i artikeln (51) uppstälda

relationen

STR AREAN

Y 1 + Gå) 5 >) (0)

till grund. Efter att i densamma hafva insatt:

Po (1+ Y)

(org

144 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

leder hon oss till följande uttryck:

0) Aa 1

Vi tänka oss nu likheten (69) integrerad samt resultatet

angifvet på följande sätt:

(156) 0 CORE

der (£L) betecknar en summa termer af formen (Å), samt

(K) en summa termer af formen (3). Detta värde insätta

vi i det föregående uttrycket för (0), hvarigenom erhålles:

1 + (CC) + (K)

(0) = CY

och då det förutsättes, att (0) ej skall innehålla någon term

af formen (ÅN), så måste Y bestämmas ur likheten:

IE (CA (0 NÖT

hvaraf erhålles:

(157) NIE) =P SP äde

Häraf sluta vi, att Y likaledes innehåller endast termer

af formen (ÅA); och alldenstund, såsom man på grund af lik-

heten (69) lätt finner, de elementära termerna af formen (2),

som förekomma i P1, ingå i t multiplicerade med den stö-

rande massan, så är äfven (L) af första storleksordningen i

afseende på denna massa. Häraf följer vidare att Y, och så-

ledes äfven (A) äro funktioner af denna storleksordning.

Sedan Y blifvit bestämd, beräknas (0) ur formeln:

(8)

(158) (0) = (EEK ;

och man finner ett resultat af formen:

145

BIHANG ILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 74. N:O 2.

(0) = z cos [(1 —s) vg — TF]

+ ) Zz. 1 C08 [(1 —0;) vy — Bil,

der Zz och I beteckna de arbiträra integrationskonstanterna.”)

Detta resultat sönderdela vi åter på följande sätt:

(0) = Zz COS Vp

+ COS Vy ) Zig COSII(G

= FIN Vg : EE SA (AEG TN rar eran" DIE

och för att finna formen:

6;)V0— (Bia ry

(0) =7 cos (Vy + I — 7)

behöfva vi nu endast sätta:

HL CoS (4 F)=" £

n Fe cos [(6 — 0;) vo — (B;—

Sm (ge 1) =) sn sin SE To Sed

eller, i det vi beteckna:

(6 OM dy ÖNENE

7 cos (nm — ff) =2z + ) Kör COS;

(160) |

« sin (z — FT) =— ) Zj4 1 SID V;

+) Vi bortlemna index 1, hvilken förut varit fogad till z.

(159)

146 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Detta resultat lär oss bland annat, att de i art. 91 med

D”) betecknade koefficienterna för alla positiva m-värden, noll

undantaget, försvinna; deremot uppkomma i uttrycken för

Nn SVR och 7, andra argument än de, hvilka före-

komma 1 utvecklingarna (160).

126.

Vidkommande integrationen af likheten (69) kan mar

följa olika methoder, alltefter som man sönderdelar funktio-

nen P i termerna:

S+ To,

eller om man bibehåller densamma i sin ursprungliga form.

I den senare händelsen antager ifrågavarande likhet nedan-

stående form:

ÄRE NG di dr LTdepar a RNE

fdr life

Py dvg dep på dv?

I denna likhet, der 7, betecknar den konstanta termen i ut-

vecklingen af (2) , bör [P] ersättas med det värde, som är

C (0)

angifvet medelst formeln (101”), sedan i densamma alla ter-

mer, hvilka ej hafva argument med elementär form, blifvit

utelemnade.

Vi tillämpa nu det förfarande, som anknyter sig till lik-

heten (D) i art. 94. Det förutsättes härvid, att ett approxi-

mativt uttryck för Y är bekant; af detsamma beräknas ter-

merna till höger i nedanstående likhet:

KON AE AR EN

dv?

=TA]|+F [B]>

der [A] betecknar en summa termer af formen (Ä), samt

[B] en summa termer af formen (83). På denna likhet kan

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 147

den i $ V framstälda integrationsmethoden nästan omedel-

bart tillämpas; och vi finna enligt densamma ett resultat, der

den variabla v, icke i någon term träder utanför sin- och

cos-tecknen. De rent periodiska termer åter, hvilka här

uppstå och hafva andra argument än de, som karakterisera

de elementära termerna, äro alltid multiplicerade med den

störande massan och öfverhufvud vanligen mycket små. De-

samma måste bortlemnas från resultatet, men 1 stället öfver-

föras till evektionstermerna.

På en, 1 praktiskt hänseende vigtig omständighet fästa

vi ännu uppmärksamheten. — Om nämligen [£] innehåller

någon betydligare term, hvars period sammanfaller med den

anomalistiska omloppstiden, d. v. s., hvars argument är

(1—s)v, — £, så kan den i art. 36 förutsedda ändringen af

modylen & blifva större än som är förenligt med de anspråk,

man kan ställa på operationernas beqvämlighet, och möjligen

till och med ställa approximationernas konvergens i fråga.

Det finnes dock ett ytterst enkelt medel att oskadliggöra den

olägenhet, en dylik term skulle medföra. Detta medel består

deri att vi till likheten (161) addera identiteten:

Men då 4, är en qvantitet, hvars numeriska belopp i alla

händelser är väsentligen mindre än £,, samt emedan vi kunna

förutsätta, att ett approximativt värde af tr är bekant, hvilket

vi beteckna med NR, så är produkten:

AB, (R—r)

en qvantitet af sådan storleksordning, att vi till en början

kunna utelemna densamma vid integrationen af likheten (161).

I stället för denna likhet hafva vi nu:

(162)

1”

- är (EE IB,)r— By — rss. = — ÄB, NR fe [B]

+ [A] + 48, (R—T)

och denna likhet kunna vi åter omedelbart sätta under en

sådan form, att den i $YV framstälda methoden genast kom-

mer till användning.

148 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Efter att hafva bestämt qvantiteten 48; på sätt, att

summan:

— AB8,N + [B]

icke kommer att innehålla någon term med argumentet

(1-— S)o, — FT, skrifva vi åter Pi i. stället, för Pa milen

samt beräkna konstanterna Zz och k enligt de i art. 33 med-

delade formlerna. I det g nu åter betecknar den i nämnde

artikel införda integrationskonstanten erhålla wvi ur lik-

heten:

d?R,

dv?

FRE ODEN

värdet:

Jä == 22 RR NOG

(LR TER 1+k

denn de NASA

Sätta vi härpå:

r = NG = 30

så erhålla vi för bestämmandet af $, följande differential-

eqvation:

d?30

dv?

(163) + [1 — 8, — 383 R2] 8, = Bo + bo (R2 + 2R080 + 52)

SF ooo

— 48, NR + [B]

ar [A] äte 4B, (RN — AR, ER 50)

Såsom 1 art. 31 sätta vi äfven nu:

samt bestämma Yr, ur likheten:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 2. 149

der By betecknar alla af 8, oberoende termer till höger i lik-

heten (163). Huruledes approximationerna skola fortsättas

inses omedelbart på grund af de i $ V meddelade formlerna,

men desamma kunna väsentligen afkortas, då man, såsom vi

förutsatt, har sig ett approximativt värde af t bekant. Vi

insätta nämligen detsamma i stället för Ro + 8, till höger i

likheten (162), hvarefter ett noggrannare värde för 3, erhålles

medelst integration. i

Genom att sönderdela funktionen P i termerna:

S + To

synes det åsyftade resultatet omedelbart kunna erhållas,

emedan man då genast kan medtaga åtminstone de väsent-

ligaste, af de störande krafternas andra potens beroende ter-

mer, som utöfva inflytande på den qvantitet, vi betecknat

med sc. Vi blifva äfven härigenom 1 tillfälle att medelst en

enda differentialeqvation härleda hela den fullständiga funk-

tionen 0, sedan från densamma ej mindre funktionen RB,

blifvit afskiljd, än äfven £0 — 1. Denna differentialeqvation

följer omedelbart ur likheten (66). Vi sätta i densamma:

0=0>+ R

Po EERO ft + Zz ;

Pi Pn Po

beteckna:

(164) a TA

samt erhålla då:

130 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

3 d log på d [vr]

E dv, dv, Vg

(165) - AIR

dy Fäg NE LS IEA

Po DEL EG SE å

er He På T+ dv, R lörche Nn dv? 2 på lr []

Sådan är den likhet, genom hvars integration det full-

ständiga uttrycket för radius-vektor erhålles. Omedelbart kan

densamma dock ej integreras, men den leder lätt till inte-

grabla former, då termer af tredje ordningen, samt äfven

vissa termer af andra ordningen bortlemnas. I detta afseende

må hänvisas till undersökningarna i art. 117—119. Vid hit-

hörande operationer måste emellertid funktionen 7, hvilken

innehåller [rt], anses vara känd, och för att bilda densamma

använder man ett preliminärt värde för denna sistnämnda

funktion.

Utvecklar man åter T efter potenserna af [rt]; sätter:

[r] = Ry + 8);

samt söker den differentialeqvation, hvarigenom $, bestäm-

mes, så återkommer man till formler, hvilka närma sig dem,

vi i föregående artikel hafva utvecklade. Jag anför af denna

orsak icke hithörande detaljer, och detta så mycket mindre,

som desamma lätt igenfinnas med stöd af den i nämnde ar-

tikel anförda analysen. Deremot skall jag meddela eit annat

förfaringssätt att reducera likheten (165) till en integrabel

form.

128.

; DE |

Funktionen £0 T tänka vi oss utvecklad efter potenserna

f [tr], så att vi hafva

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 2. 151

— bekanta per. termer;

och här tänka vi oss alla konstanta inkrement, äfven från

följande termer inom parenthesen, förenade med ör. samt

8, sålunda bestämd, att ingen term med argumentet 2[(1—S)v,

— [] vidare förekommer såsom koefficient till TE

Sedan detta blifvit faststäldt, sätta vi inom den paren-

thes, som omsluter koefficienten till [r]:

Br Fn SS

Härmed erhålles nu först och främst ett resultat af formen:

dv?

a Ran a (dT 2 Se FÖ Wi

der vi anse W innehålla endast bekanta termer.

Nu är att märka, att $$ innehåller en konstant term;

densamma beteckna vi med gr Vidare har man:

Roy8o [rt] = dok? + Ry8?

Härmed erhålles:

a [e]

de? FE (are RI = W

+ 20580 a

+ 363 (83 — go [tr];

och man inser lätt att någon term med argumentet (1 — Ss)v,

— I ej tillkommit genom den sist utförda öfverflyttningen.

Vi skrifva nu B, 1 stället för p, + 38,9, samt anse funk-

tionen RR. bestämd såsom förut. Införa vi således argumentet

& i stället för v,, så befinnes:

152 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER-

rg d? Ir E 5 Ar

(166) - [| — [2k? sn a? — 1 — k?1] [rt] = = SANNE oe

dx” BE

och genom att integrera denna likhet finner man omedelbart

värdet af:

fg ER

295

Likheten (166) hör äfven till de Lamé'ska eqvationernas

klass, hvilken, såsom är bekant, har blifvit fullständigt inte-

grerad. I föreliggande fall är den allmänna integralen, för-

utsatt att högra sidan är lika med noll:

[r] = OC, sn « + C, sne bell OETE

dax JE

Men alldenstund man har:

så befinnes:

f 1 ER(OTE KE

lv ; & (2) SR LAK

[EEC SNES

Xx sn al ;

och såsom uttryck för integralen till den fullständiga lik-

heten (166) erhålles:

FÖR Ö Rolk 4

; SR SEN EA se 4 W eoc v

C, + SE (5) ko ys ol ar jan

Ad a (ONE = "omar me IW+.Jdol

K SR EE

[ES 7

VE O (2)

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDLD. BAND. 7» N:O: 2: 153

Detta uttryck kan emellertid förenklas på grund af

formeln:

| sne NY ER SR STD VESA Na

EZ | = sne WoAålos de;

man finner nämligen härmed;

SL SG

a 0 | snar W +. de

ag fed en

+ sn | de | sne (W + -...; de

GTRS i

Detta uttryck, som vore att använda i stället för for-

meln. (42), erbjuder emellertid ej de fördelar som denna se-

nare, emedan utvägen, att medelst en lämplig bestämning af

konstanten C, korrigera inflytandet af ett fel hos 6, här ej

mer ligger öppen.

—=

(Cd)

SEEN

Genom en ytterst enkel ändring 1 bestämningen af koef-

tficienten £, erhåller man dock en annan eqvation i stället

för (166), hvars integral har sådan form, att alla med z mul-

tiplicerade termer kunna bortskaffas. Bestämma vi nämligen

ifrågavarande koefficient på sådant sätt, att likheten (166)

kommer att innehålla termen:

[TS

till höger om likhetstecknet; d. v. s., att man i stället för

ifrågavarande likhet har den följande:

154 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

ae RN dgr

(168) Tr sma 1 =5IW+

så finner man:

kH, (0) KOK—E

vOg EK

+ VE en £ EN as OD

k BR ;

REG

TE x IS W SÅ Vv

ER + ...) dr

Xx CD X

(169) = en + Gl

FR ed) de | ene WERE

Vi hafva här åter ett uttryck af den beskaffenhet, att

termer med x såsom faktor, uppkomma på grund af att

någon term af formen a sin — « ingår 1 W, kunna kompen-

seras genom en passande bestämning af C,

130.

Genom att integrera likheten (98) finna vi funktionen

3, d. v. s. sinus för bredden af fundamentalplanet; och bort-

lemna vi ur resultatet alla icke elementära termer, så qvar-

står ett uttryck, hvilket vi beteckna såsom följer:

(= Us (DOS)

+ 7 sin ((1 + I7) vy — Sr)

+ to sin ((1 + Ia) vg -— 59)

SEN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 155

och der tv och 2 beteckna de tvenne integrationskonstanterna,

SAMNtEe res a ess 5, Vin Vassa KONStanta koeflicienter, de se-

nare af de störande krafternas storleksordning, samt slutligen:

RS konstanta, af de absoluta elementen beroende

vinklar.

Ofvanstående utveckling sammandraga vi härpå, 1 det vi

sätta:

(170) (GET (UD AAN)

och det är tydligt att vi nu hafva:

Vi beteckna härpå med (7) och (0) de värden af i och oc,

hvilka motsvara (3), samt bestämma ifrågavarande funktioner

ur likheterna:

(3) = sin () sin (vy — (0))

ARD

dv,

sin (7) cos (vy — (0) ),

och erhålla då, på grund af likheten (170):

sin (7) sin (vy — (0)) = I sin ((1 + Tr) vy — 2 + N)

Nr. . d NI z

sin (2) cos (v, — (0)) = Il 1 + z + TB (1 + Tv — E+ NN)

| 5 sa 4

— d ((1 + Tv, — EE + NN)

Genom att addera dessa likheters qvadrater befinnes

vidare :

136 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

(172) sin (i? = I?

IN d NV?

219. DT LINE HA 20 SKNGE

od | Sd | 5 ESR Je (FR Sr

ol | sin ((1 + T)v, — 25 + N)?

(dvg

( IN . +

+ I jo] 1 + 7 + Gu | 2 (0 + t)vg— EE + NN),

doo |

hvaraf framgår, att sin (7) icke innehåller något verkligt ele-

mentär term, med undantag af dem, som förekomma 1 funk-

tionen I, och dessa hafva alla mycket långa perioder.

Vi betrakta nu endast de termer, som förekomma i I,

och erhålla då ur likheten (79):

| VIP

l= Vv + [i = sin fö (0))? — 1 dv, 3

och då vi utveckla denna integral efter multiplerna af

2 (v, — (0)), så finna vi, att den term, som är oberoende af

detta argument, helt och hållet försvinner. De öfriga ter-

merna hafva argument, som motsvara korta perioder, och

dessa kunna derföre icke genom integrationen erhålla mycket

små divisorer.

Af den föregående utredningen framgår, att reduktionen

till det fasta fundamentalplanet visserligen kan medföra ele-

mentära termer, men att, oaktadt den dubbla integrations-

processen någon term dock icke kommer att erhålla den stö-

rande massan i nämnaren. Detta resultat finner man äfven

på grund af likheten (81), hvilken vi kunna skrifva:

VI — Sin

der vi med & beteckna en absolut integrationskonstant, näm-

ligen den absoluta nodlängden vid epoken, räknad på fun-

BIHANG TILL Kö SV. VET:-AKAD. HANDL: BAND de N:O 2; 157

damentalplanet. — De olika potenserna af sin i” innehålla

visserligen elementära termer, men desamma blifva multipli-

cerade med do, hvilket differential innehåller den störande

massan såsom faktor. Då nu resultatet erhålles genom en

enkel integration, så kan endast denna faktor gå förlorad.

$ XVIIL De absoluta elementen.

131.

Innan jag afslutar dessa meddelanden torde en kort åter-

blick öfver de vunna resultaten ej vara olämplig; derunder

blifva vi i tillfälle att tillvarataga några föreskrifter rörande

beräkningen af himlakropparnas orter under användande af

absoluta element. Våra betraktelser komma äfven att huf-

vudsakligen afse denna utgångspunkt. Derjemte skall i största

korthet antydas, huruledes ifrågavarande element bestämmas

på grund af iakttagelser, d. v.s. på grund af en himlakropps

bekanta läge och hastighet i ett gifvet ögonblick.

I den första afdelningen af dessa undersökningar fram-

lades ett system af differentialeqvationer, hvilkas former be-

tingades deraf, att en term afsöndrades från den s. k. störings-

funktionen och tillvaratogs redan vid bestämningen af den

primitiva banan. En sådan bana benämndes »intermediär»;

och ehuru densamma endast har en öfvergående betydelse,

då frågan gäller planeterna, så gifves det dock många

andra fall, då omständigheter föranleda oss att inskränka

våra undersökningar till de intermediära rörelserna, hvilka

under en relativt kort tid kunna identifieras med de abso-

luta. Vi lära då visserligen icke känna beskaffenheten af

den fullständiga banan, men vi vinna åtminstone kunskap om

en del af densamma, ungefär en sådan som wi hittills haft

om banorna inom vårt solsystem. Theorien för de interme-

diära banorna torde framdeles komma att tillämpas på åt-

skilliga kometer, samt på rörelserna inom multipla stjern-

system. ”)

+) I en afhandling om d'Angos komet (Astr. Nachr, N:o 2445—46)

har jag beräknat en intermediär bana samt visat användningen af dylika

banor.

158 GYLDÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER-

Den från störingsfunktionen afskilda termen var ur-

sprungligen ytterst enkel och derjemte en funktion af endast

7; detta oaktadt var följden af ifrågavarande afsöndring ge-

nomgripande. Ty det visade sig, att icke allenast denna

term, utan äfven ett antal andra, af hvilka en del åter voro

funktioner af endast v, , måste utsöndras från störimgsfunk-

tionen och underkastas en särskild behandling. Det vilkor-

liga, som ursprungligen häftade vid öfverflyttandet af en enda

term från denna funktion till de termer, hvilka skulle läggas

till grund för bildandet af den intermediära banans begrepp,

var härigenom helt och hållet försvunnet. De elementära

termerna, som karakterisa uttrycken för den absoluta rörelsen,

och hvilka i afseende på koefficienternas numeriska belopp

äro jemförbara med termerna 1 den elliptiska medelpunkts-

eqvationen och 1 utvecklingen af den elliptiska radius-vektor,

äro nämligen af en väsentligen olika natur mot de egentliga

störingstermerna. Under det att de senare innehålla den

störande massan såsom faktor och således i vanligen före-

kommande fall äro att anse såsom små qvantiteter af första

ordningen, har denna faktor hos de elementära termerna gått

förlorad. Det är således hvarken något godtyckligt eller för-

anledt i afsigt att uppställa lämpliga och öfverskådliga räkne-

föreskrifter, att vi afsöndrat de elementära termerna, och på

grund af desamma uppbyggt begreppet af en absolut bana.

Genom uppställandet af detta begrepp ernå vi äfven en vida

mer fullständig och djupare insigt 1 naturen af planeternas

rörelser, än den Keplerska ellipsen gifver oss; ty denna är,

så att säga, endast en fas af den absoluta banan, och detta

endast tillnärmelsevis. Ett system af planeternas absoluta

banor vore det derför ej olämpligt att benämna det absoluta

planetsystemet.

En väsentlig del af de båda senare afhandlingarnas inne-

håll var egnadt åt undersökningar af den absoluta banan samt

afsåg att uppsöka de medel, hvilka kunde leda till bestämning

af densamma. Vid de dervid förekommande integrationsproces-

cerna blefvo, såsom sig bör, sex arbiträra konstanter införda,

nämligen 1, OO A,x, bock ff. (AT dessa arordentine första

till sin geometriska betydelse omedelbart gifna; de tre se-

nare ingå deremot endast såsom konstanta parametrar 1 vissa

funktionsuttryck. Vi benämna elementen Zz och t: excentri-

citetsmodyl och inklinationsmodyl; för elementet A behöfva

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 2. 159

vi tills vidare ingen särskild benämning, emedan detsamma

ersättes medelst elementet a, som betecknar medelafståndet

i den absoluta banan, då vi nämligen definiera detta afstånd

på så sätt, att funktionen (ÅA) i uttrycket:

EE ER ÖL =)

— 1+7 cos (Vv + LC — 7)

ej kommer att innehålla någon konstant term.

132.

Konstanten Ah, hvilken förekommer i likheten (152), före-

nades med konstanten an medelst relationen:

Här insätta vi för a, värdet:

äs

0 ,

I + &,

i det vi, såsom i inledningen, beteckna den konstanta termen

i utvecklingen af (4) med «&,; vi erhålla då:

ak = une)

Huruledes a sammanhänger med medelrörelsen hafva vi

redan framvisat i inledningen; den emellan dessa qvantiteter

bestående relationen befanns nämligen vare den följande:

der I + d, betecknar den konstanta termen i utvecklingen

af förhållandet:

(1 + (AD)

(1 + Y)

160 GYLDEÉN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

Produkten af öfriga, rent periodiska termer i denna utveck-

ling med den konstanta faktorn:

ndg: > CE

Vin 1 + 0

betecknades med £, och i artikeln 89 infördes vidare be-

teckningen:

IRA | dt

Det framgår häraf, att äfven 7, innehåller endast rent pe-

riodiska termer.

Förhållandet emellan tiden ? samt variabeln öÖ inses på

grund af likheten:

(r)

dl = == sp LAGTS

för att n» skall erhålla betydelsen af den verkliga medel-

rörelsen, bör derföre den konstanta termen i utvecklingen

;

(a)

till funktionen (KR) foga en konstant, hvilken vi bestämma

på så sätt, att den konstanta termen i utvecklingen:

äfven vara lika med 1. Detta vilkor uppfylles om vi

00 CNG ANN pack oe

0 7 +3G ä STR OR

försvinner. Härigenom föranledes en motsvarande modifi-

kation af den konstanta termen i funktionen Y, och det är

tydligt, att ifrågavarande konstant i (8), äfvensom den mot-

svarande ändringen af konstanten i Y äro qvantiteter af an-

dra ordningen i afseende på den störande massan.

Utvecklingen af likheten (103) gifver oss:

(frågas sne, IRON NET RETA

|& a TR (Pp) i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 2. 161

hvilken på grund af bestämningen af konstanten i (MR), ej

innehåller någon mot 7 eller t proportionel term.

Vi räkna tiden från en gifven fundamentalepok: 4, och

hafva då, såsom i art. 89:

n(t— t,)) = nt + nT

= NÖck TULL 9 NLA

med det ur denna likhet funna värdet af 5 beräknas DD

formeln:

(175) nl + A= vg + F (vo),

der Z betecknar den absoluta medellängden vid fundamen-

talepoken, samt fF(v,) har den genom likheten (105) fast-

stälda betydelsen.

För bestämmandet af radius-vektor 1 den absoluta banan

anför jag dessutom formeln:

Dee 1—»7 Ne

I + av I 1 + cos (vy + f — 7)

0). (r)- al1 EE

Lösningen af den transcendenta likheten (175) äfvensom

beräkningen af (rr) kan väsentligen underlättas genom cn

transformation af samma beskaffenhet som den, hvarigenom

den sanna anomalien i den Keplerska ellipsen ersättes me-

delst den excentriska. Denna transformation har sin upp-

'rinnelse i införandet af en ny variabel, hvilken vi beteckna

med & och hvilken må bibehålla benämningen excentrisk

anomali.

Denna variabel definiera vi medelst likheterna:

VI —n? sin (v, + T—n)

— 1 +72cos(v, + T—-7)

0 BOSE SEDLAR

1 + 7ncos(v, + T[—7)

1läl

162 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

eller:

sin (Ng) VI —w? sine

| 1 — 7 cos &

(178) |

: cos & — NY

[FR Nye 1 — 77 cos &

Häraf följer bland annat omedelbart:

il KL COS

1 + »cos(vy + T—-n) = 1—7? ?

så att vi erhålla ur likheten (176) den följande:

(179) FB =A (1 + SER (1 —7 cos e)

Jag anför ännu den lätt funna relationen:

(180) tang $ (vy + F— 7) = vå ;

T tang 3E,

och går härefter att uppsöka en relation emellan den excen-

triska anomalien och medellängden nö + AZ.

På grund deraf, att

dvy = (dc) dun.

erhålla vi ur likheten (73): ”)

(1 — nt dvg

[1 + 2» cos (v, + [' — z)]?

n (1— 6) dö =

2 pi NG

VI —n?

(1 — 7 cos £)?

Genom att differentiera den andra af likheterna (178) er-

hålles emellertid:

+) Jfr. noten sid. 63.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 2. 163

(1 —n?) sin & d

sin (v, + T — za) (dv, + d (I — 7)) = (ECO: e)”

sin e? d

(E—ncoset ">

således äfven:

ET VI — 72 (1 — 7 cos e)

Då nu detta uttryck införes i den föregående likheten, er-

hålles:

(1 —g) ndö= (1 — 7 cos &) de

ESO COR)

1 —»

LR (1 —>7» cos e)'

Vi Nn?

d (TT — 7)

Vi integrera denna likhet samt skrifva resultatet såsom

följer:

(1 —-c) nöt A+ T—-a= e2—7N sine

+ | SLBA är

1 —7»

SNENEE CE 5 ind (T— 7t)

Denna form kunde visserligen bibehållas såsom den de-

finitiva; men så länge funktionerna 7 och 7 äro uttryckta i

v, är det nödvändigt att äfven hafva koefficienterna till deras

differential uttryckta medelst samma variabel.

Vi införa derföre argumentet v, i stället för & i de båda

sista termerna, samt erinra oss, att:

164 GYLDÉN, UNDERS. AF THRORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

dn = — cos (ax — FT) d (7 cos (nn — F))

+ sin (az — FP) d (7 sin (z — [))

nd(z—T)= — cosl(a — F)d(n sin (n — I)

sin (a =) d0c08 (6 NN

Summan af ifrågavarande termer beteckna vi dessutom med

— XX, så att vi hafva:

(181) (1 —-s)anö+r A+ X+LT—a=e—7 sme

och vi erhålla då för X följande uttryck:

4 V1—7?[2 +7 cos (vy + F—a)] sin(vy+ T—7) cos (a—T)d(1 cos (nl

(182) X=— 5 5 |

PENG

SE [2+7 cos (Vy+ F-7)] sin (vy+ I'—-2) sin(z—T)d (1 sin (z |

[INSE

I J (1—7»2)? l ) | å

de UIl+ cos FRE NA (2—T) d (7 sin (T— LLYN |

S a -

Jå ber (IE Peka (x—T) d (7 cos (ax —T))

Ur likheten (181) finner man & enligt kända methoder, |

sedan beloppet af termerna till venster om likhetstecknet,

äfvensom det samtidigt gällande värdet af funktionen 2 blif- Å

vit bestämdt.

134.

Det återstår oss nu slutligen att i några allmänna drag

angifva den väg, på hvilken man finner de absoluta elemen-

tens numeriska värden. Vi antaga dervid, att approximativa

värden för dessa qvantiteter blifvit funna antingen medelst

den method, som finnes anförd i $ VII, eller medelst någon

BIHANG TILL K. SV. VRT.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 2, 165

annan, som kan uppställas på grund af utvecklingarna i denna

afhandling, samt att det nu är fråga om den definitiva be-

stämningen af dessa element. — Vi tänka oss vidare att med

dessa element blifvit härledda de numeriska uttrycken för

funktionerna (ÅA), z£, sr, I,, (A) samt $— (8. Och slut-

ligen förutsätta vi, att de numeriska värdena af följande

qvantiteter äro bekanta på grund af iakttagelser, nämligen:

w 0 och da samt att dessa värden gälla för en och

des då dt

samma epok t,. För denna epok beräkna vi nu först och

främst specialvärden af ofvan nämnda funktioner, och härleda

med stöd af desamma följande qvantiteter:

v, T, 8

UNC 0

ERESTRGN 2 0IG

(2) =al1 +)

Vidare behöfva vi differentialkoefficienterna af (r) och af (3)

i afseende på v,; dessa härleda vi på följande sätt.

Man har först och främst:

166 GYLDEN, UNDERS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER

dr Teen dt

dv, dt dv,

(de Näe

TE dv

hvilket värde vi insätta 1 den lätt funna likheten

(BR) r

ar) dr 1 z =S

EEE RE Le.

CA) Gö TR GO a (BR) r dög

och vi erhålla då ett resultat, som angifver ett numeriskt

bestämdt värde af Å hvilket vi beteckna med M. Ge-

r) dv

nom att differentiera likheten (176) erhålla vi vidare

1-d(7) — nsin(v, + T— zz) - (2)

(r)dog — I +» cos(v, + IT —n)

I +7 08 TN

RN år ER)

1—77n dog 1 + (A) dv ”

der (4) har samma betydelse som i art. (124), nämligen:

(2) = — cn sin (vy) + T— 7)

fr d (n cos (z — D))

- dvg

DNR d (7 Sr mt)

De tre sista termerna i den föregående likheten äro för öf-

rigt af den störande massans storleksordning, och kunna an-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 2. 167

ses vara bekanta. Vi hafva således vunnit ett resultat af

formen:

HSN (VOTE)

1 + » cos (vy + T— 7)

då vi med B beteckna en bekant, numeriskt gifven qvantitet.

Likaledes erhålla vi med stöd af likheten (176) ett re-

sultat af formen:

1 + 7 cos (vy, + T— 7) = ÅA (1— 2),

der A betecknar en bekant storhet; och ur dessa båda lik-

heter kunna vi utan någon väsentlig svårighet härleda vär-

dena ar cos(v, + FF —7) och sin (vy, FF —).

Nu är emellertid:

v, + FT =(1— 35) vy;

vi finna derföre äfven värdena af 2» cos zz och sin z. Sedan

dessa qvantiteter blifvit funna, härleda vi elementen Zz och

I med stöd af likheterna (160), dervid transformationer kunna

användas, hvilka redan blifvit förklarade i art. 64. Det är

härvid att märka, att ett fel i bestämningen af elementet z

ingår väsentligen förminskadt i koefficienterna z. så att

8 Oo i+1?

den nya bestämningen innebär en verklig förbättring.

Genom operationer, som 1 allt väsentligt likna dem, vi

ofvan beskrifvit, bestämmes och då äfven (3) är bekant,

finner man härefter funktionerna I cos (2 -— N) och

I sin (SE — N), hvilka åter, på grund af likheterna (171), leda

till bestämningen af elementen « och = eller O.

Elementen AZ och n finner man slutligen med stöd af

likheten (106). Densamma gifver omedelbart:

2400 (ON) dv

der alla qvantiteter till höger äro kända; samt genom diffe-

rentiation befinnes:

168 GYLDEÉN, UNDRRS. AF THEORIEN FÖR HIMLAKROPPARNAS RÖRELSER.

dvg KT SA , AT dvg dd

KE FS NG "dv, dt Zz R dt

— dvo ; dd oh at

OLE CNE daj

Genom denna formel erhålles medelrörelsens absoluta värde;

likväl förutsättes härvid: 1:o att y ej innehåller någon libra-

tionsterm; 2:o att funktionen TZ, är gifven under dess ele-

mentära form, således icke utvecklad efter potenserna af v,;

en sådan utveckling skulle tvärtom omöjliggöra bestämningen

af medelrörelsens Fbsölura belopp, samt öfverhufvud strida

emot de principer, som blifvit följda vid föreliggande arbete.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o d.

DE SVENSKA ARTERNA

TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN)

GERHARD HOLM.

MED SEX TAFLOR.

MEDDELADT DEN 7 JUNI 1882.

OT 1882.

KONGL. FIORNERIYG KAN nen

P. A. NORSTEDT & SÖNER;

FE År Rn

AED | RA and id

v TG Sar ci 3 pe K - SÄRART SKER H | f

H N 3 UT

b ”Wrak Sorla

sa PY a

> i |

DM ( '

en 1 ff mV NR 0 nd Vs inet ber me so hANayräea =

i OR el Tv SM

Md fe ART SR OT ac TAN kd tv

SÄ j Mn Fi VIP såsta ÅA MARTITAGÅ RR IV

TN SE KN TI pA act Fyr SSE M ie Bifvgk,

hr Mkr: forte flede & IOlR Nr la AD

(Sv DN SMER Än Mag OKLUS SLE aren

DN an 4 söm ALIÅ gån velapp, SyDAE BE

Man nn

4 | Z : I

Sd i | N TA 5

» vw Lr

| yt I

C | MIOH OHAHELD

+ 3 N

ka ” HOS RAR I RIE TY ERA

/Å Y 4

3 TN I H |

SN, MAJ BY ELIKET I uRAG Alger rade

är

' ' I i |

| ' tv

i . I ; /

4 ij ”å

il " AV DA G

CL a å SÅ beval

| / FK I å

i j ”e Li

h I » Åge

: FAROR HäR WIGRAO

ka KLÄS Fa ;

Bland de Trilobitslägten, som hos oss äro jemförelsevis

minst utredda, är ZIllenus ett. Detta beror utan tvifvel derpå,

att arterna vanligen ej visa några synnerligen i ögonen fallande

kännetecken, genom hvilka de vid första påseendet, äfven i

ofullständigare skick, lätt kunna skiljas från hvarandra. Deras

form är nemligen starkt spherisk, slät, utan utskott, knölar

eller lister, konturen jemnt rundad, och antydning till seg-

mentering på hufvudet och pygidiet genom tvärfåror, lober

och ribbor saknas fullständigt på några få undantag när, der

svaga spår af sådana förekomma. Den formkrets, inom hvilken

arterna variera, är derföre ej synnerligen stor, och lätt beskrif-

bara karaktärer ofta ganska svåra att erhålla, samt måste

hemtas från alla kroppsdelar. Med ett ord Ilenus är, såsom

man säger, ett mycket naturligt slägte, der ett enkelt thema

af naturen varieras på mångfaldigt sätt.

Äldre afbildningar och beskrifningar af företrädesvis detta

slägtes arter äro på ofvan angifna grunder oftast föga nog-

granna och upplysande. Så ofta originalexemplar ej äro till-

gängliga, möter det derföre stora svårigheter att afgöra, hvilken

art de åsyfta och i många fall är detta omöjligt. Detta gäller

framför allt de flesta af de arter, som af EICHWALD beskrifvas

i »De 'Trilobitis observationes» och »Letha&ea Rossica». Jag har

derföre nödgats lemna EICHWALDS benämningar och arter nästan

utan allt afseende, så mycket mera som af FR. SCHMIDT en ut-

redning häraf är att snart motse i fortsättningen på hans arbete

»Revision der ostbaltischen silurischen Trilobiten>.

För att lätta främmande arters identifiering, äfvensom i

Aera fall för att bestämma variationernas gränser, har jag ansett

mig böra ej alltför sparsamt meddela måttuppgifter på olika

kroppsdelar.

Det material, som ligger till grund för denna afhandling

är ej så obetydligt. Det utgöres af allt, hvad som för när-

varande torde kunna hopsamlas inom Sverige, ty dels hafva

4 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILL.ENUS (DALMAN).

alla svenska palxontologiska samlingar af någon betydenhet,

offentliga och enskilda, genom välvilja och hjelpsamhet från

alla håll, stått mig öppna, dels har jag till en ej ringa del,

under resor i Vester- och Östergötland, på Öland och framför

allt i Dalarne, der jag sommaren 1880 egnade detta slägte en

synnerlig uppmärksamhet, sjelf sammanfört sådant. Tyvärr

finnas ännu åtskilliga luckor att fylla. Ett par arter hafva ej

kunnat beskrifvas i anseende till exemplarens ofullständighet

och äfven andra lemna åtskilligt att önska.

För det att denna afhandling kunnat komma till stånd

har jag i främsta rummet att tacka Intendenten vid Natur-

historiska Riksmuseum Professor G. LINDSTRÖM, som med aldrig

tröttnande välvilja på allt sätt bisprungit mig och till mitt fria

förfogande ställt Riksmusei rika samlingar, äfvensom Professor

Epw. WALMSTEDT 1 Upsala, hvilken nu såsom alltid främjat

mitt arbete. Vidare står jag i största tacksamhetsskuld till

Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning Professor 0.

TorELL, Professorerna B. LUNDGREN i Lund och W. LILLJEBORG

i Upsala, hvilka alla låtit mig begagna de under deras öfver-

inseende stående samlingar. Med vanlig liberalitet har äfven

Lektor S. L. TÖRNQUIST i Lund till mitt förfogande ställt alla

de Illxenider han under mångåriga resor inom Dalarnes silur-

område sammanbragt.

Till alla dessa herrar får jag härmed uttala mina varmaste

och vördsammaste tacksägelser.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.; HANDL. BAND fe N:O: 3. 3

Historik öfver literaturen om de svenska Illenus-

arterna. !)

1821. WaAHLENBERG beskrifver och afbildar under namnet En-

tomostracites crassicauda för första gången en art af

slägtet Illenus, denna från Dalarne. [= Illenus crassi-

cauda (WAHLENB.)].?) Petr. tell. Svec.,p. 27, Tab. II,f.5,6.

1821. WaAHLENBERG. I ett tillägg till föregående afhandling

afbildar han under samma namn tvenne exemplar af en

annan till detta slägte hörande art [= Illenus Esmarku

(SCHLOT.)] för att visa loppet af facialsuturen (linea

ocularis»), hvars vigt såsom en betydelsefull karaktär

hos ”Trilobiterna han påpekar. Add. ad petrif. tell.

Bivecn ip. 294, Tab, VII f>570: ;

1826. DALMAN gifver namnet Illenus åt Sectio III af slägtet

ÅAsapluus, till hvilken han hänför följande trenne arter

fördelade på följande sätt:

Divisio I. Cornigeri (Capitis anguli postici extensi).

Asaphus (Illenus) centrotus nov. sp. beskrifves och

afbildas.

Divisio II. Mutici.

Asaphus (Illenus) crassicauda WAHLESB. [= I. Es-

markii (SCHLOT.)] beskrifves och afbildas.

Asaplvus (Illenus) laticauda WARLESB. beskrifves

[pygidiet = Bronteus laticauda (WAHLENB.), huf-

vudet = en ännu obeskrifven Trilobit].

Såsom möjligen hörande till afdelningen Illenus om-

nämnes under namn af Åsaplwus Centaurus några stora

fria kinder, som tillhöra en för öfrigt obekant art från

Öland. [= Megalaspis Centaurus (DALM.), troligen iden-

tisk med Megalaspis latilimbata ANG.]. Palxeaderna, p.

248—251, 261, Tab. V, f. I a—c, 2 a—f.

1) Alla af utländska författare, efter här nedan upptagna original-

arbeten, reproducerade figurer, beskrifningar och uppgifter äro här-

städes utelemnade.

2?) Då med visshet kunnat afgöras, hvilken art en författare åsyftat, är

det namn, som af mig här nedan användts, eller, ifall den tillhör

något annat slägte, det namn, den bör hafva, utsatt inom [ ], ifall

det afviker ifrån det af den ifrågavarande författaren använda.

1329.

1831.

1837.

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN).

DALMAN lemnar en kort karakteristik af en ny art, som

han kallar MNileus Glomerinus [? = Illenus Barriensis

(MuRrcH.)). Arsber. 1828, p. 136.

HISINGER uppräknar följande arter såsom funna i Öster-

götland: Illenus crassicauda [=I. Esmarkii (SCHLoT.)]

och Illenus centrotus, samt från Öland I. Centaurus

[= Megalaspis Certaurus (DALM.)]. Anteckningar, häft. 4,

p. 11—7T72, 194.

HISINGER uppräknar såsom förekommande i Sverige:

Nileus Glomerinus Dam. [= >? I. Barriensis (MurocE.)],

Illenus Centaurus DAIM. [=Megalaspis Centaurus(DALM.)],

I. centrotus DALM., I. ecrassicauda WAHLENB. [= I. Es-

markii (SCHLOT.) m. ff], Z. laticeauda WAHLENB. [= s8e

ofvan], I.? laciniatus WAHLENB. [= ÄLichas laciniatus

(WAHLENB.)]: Tab. des Pétrif., pc 1:

HISINGER omnämner såsom förekommande i Dalarne, »

den hvitare och hårdare kalkstenen vid Furudalb> pygi-

dier af Illenus crassicauda [=>], vid Osmundsberget

I. crassicauda [= I. Esmarkii (SCHLot.) och I. Linnars-

sonii Horm] ?), samt vid Osmundsberget och Dalbyn

Illenus laticauda [=5se ofvan]. Anteckningar, häft. 5,

p. 10—12:

HISINGER anför såsom förekommande vid Sjurberg i

Dalarne Ilcenus erassicauda [= I. Esmarkii (SCHLOT.)].

Anteckningar, häft. 6, p. 6.

HISINGER upptager följande arter: MNileus glomerinus

Dany. [=? Illenus Barriensis (MvurcH.)], I. centrotus

DaLm., I. Centaurus Daim. [= Megalaspis Centaurus

(DaALM.)], I. erassicauda W AHLENB. [= I. Esmarkiu (SCHLOT.)

m. fl. enligt lokaluppgifterna jemförda med HISINGERS

samling], I. laticauda WAHLENB. [= se ofvan]. Af I

centrotus och I. crässicauda lemnas af bildningar. Lethaea

Sveeiea,.p: LO—L17, Fab. IML If 04—5:

!) Enligt HISINGERS originalexemplar i Riksmuseum.

1840.

1843.

1854.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HÄNDL. BAND 7. N:0 8. 7

HISINGER uppräknar ofvanstående i Lethea Svecica upp-

tagna arter i »Förteckning öfver svenska Petrifikaterna>.

Anteckningar, häft. 7, p. 67, 69, 73.

BURMEISTER gifver namnet Dysplanus åt den afdelning

af slägtet Archegonus, som i förening med 9 thoraxleder

har hufvudets bakhörn utdragna till horn. Den är

grundad på den svenska arten I. centrotus DAM. Ni-

leus glomerinus DALM. identifieras af honom med tvekan

med Bumastus Barriensis MUuRcH. Organ. der Trilob.,

pe 2 3

BURMEISTER upphöjer Dysplanus till eget slägte. 'The

organ. of firxmlob:y Pp. LÖR.

SJÖGREN anför såsom förekommande på Öland: Illenus

crassicauda Daim. [= I. Esmarku (SCHLot.)] och I. Cen-

taurus Daim. [= Megalaspis Centaurus (DALM.), samt ?

I. Chiron Horm, att döma af lokaluppgiften]. Ant. om

Öland, p. 41.

AÅNGELIN uppställer slägtet Rhodope för de med 8 thorax-

leder försedda arterna af slägtet Illenus, samt upptager

i likhet med BuURMEISTER Dysplanus såsom eget slägte

för arterna med 9 thoraxleder och hufvudets bakhörn

spetsigt utdragna. Följande arter beskrifvas och afbildas:

Rhodope lineata n. sp. [= Illenus lineatus (ANG.)].

Rhodope? oblongata n. sp. [= I. oblongatus (ANG.)].

Rhodope ? lata n. sp. [=? I. Angelini Horm].

Dysplanus centaurus Daim. [= I. Chiron Horm, kin-

derna tillhöra Megalaspis Centaurus (DALM.)].

Dysplanus centrotus Daim. [= I. centrotus (DALM.)].

Illenus erassicauda WAHLENB. [= I. Esmarki (SCHLOT.)].

Bumastus Lindströmi n. sp. [= I. Barriensis (MURCH.)].

Bumastus? glomerinus DaLrm. [=>? I. Barriensis (MURCH.)].

Öfver slägtenas vertikala utbredning och antalet

arter, som från Skandinavien äro honom bekanta lemnar

han följande uppgifter i >De distributione verticali> etc.:

Reg. -V. Asaphorum.

Illenus 3 arter.

Dysplanus 3 arter.

Rhodope 2 arter.

1861.

1866.

1867.

GERHARD HOLM, TRILOBITSLAGTET ILLJZENUS (DALMAN).

Reg. VI. Trinucleorum.

Rhodope 1 art.

Reg. VII. Harparum.

Bumastus 71 arter.

Reg. VIII Cryptonymorum (Encrinurorum).

Bumastus 2 arter.

Pal. Scand., p. V—VIII, 38—41, 63, Tab. XXII, f.

17, 17 by Tab: XXIII= XXTV, Tab: XX XIILHPEOI7, 17 a.

LINDSTRÖM omnämner förekomsten af slägtet Bumastus

på Gotland. Gotlands Brachiop., p. 352.

VOLBORTH utbyter det af ANGELIN gifna slägtnamnet

Rhodope mot Panderia på den grund, att det förra redan

förut är gifvet åt ett Gastropodslägte. Russ. Trilob., p. 1.

LINNARSSON angifver såsom förekommande i Vestergöt-

land: Illenus erassicawuda WAHLESB. [= I. Esmarkit

(SCHLOT.)] samt I. limbatus n. sp. [= LZ. fallax Horm],

hvilken senare afbildas och beskrifves. Sil. Bildn. i

Mel: Vestetgrsar P--2lon BLS Af YÖNBEEe

. TÖRNQVIST uppräknar från Dalarne Illenus crassicaude

WaAHuHLENB. aff. [= ?] och ZI. glaber KJEruLE [= I. Linnars-

sonit HoLM.] såsom förekommande i »Dalarnes öfre kalk>

(Leptenakalk). Lagerf. i Dal. U. Sil. bildn., p. 8, 16, 18.

LINDSTRÖM upptager Bumastus Barriensis Muron. [= I.

Barriensis (MURCH.)) såsom förekommande på Gotland.

NOmtjloss:awiis GotlSl pa px2.

. LINNARSSON beskrifver och afbildar Panderia megaloph-

thalma n. sp. [= I. megalophthalmus (LINRS.)], äfvensom

Illenus limbatus Liss. [= I. fallar Horm.]. Utom dessa

uppräknas följande arter från Vestergötland:

Illenus crassicauda WAHLENB. [= I. Esmarkii (SCHLor.)].

Panderia ? (Rhodope?) lata AnG. [= >? I. Angelini Horm],

samt trenne arter JIllenus, hvilka af brist på fullständi-

gare material hvarken beskrifvas eller namngifvas. Vesterg.

Cambr. o. Sil. aflagr., p. 71—78, Taf. II, fig. 43—45.

1871.

1878.

BIHANG TILL K. SV. VET:AKAD: HANDL:/ BAND: ie -N:O 84 1/9

TÖRNQVIST anför Illenus glaber KIerRurF [= I. Linnars-

sonir HoLrM] såsom allmänt förekommande i Dalarnes

Leptenakalk. Kambr. Sil. lagfölj. i Siljanstr., p. 89.

LINNARSSON uppräknar följande arter från Dalarne: Ilce-

nus crassicauda [= I. Esmarkit (SCHLOT.)], I. limbatus

LisNBs. [= Z fallax Horm], som han anser »sannolikt>

vara identisk med JL. glaber KIJERULF, I. sp. från Cystidé-

kalk vid Fjecka, samt Z. sp. från röd 'Trinucleusskiffer

vid Gulleråsen. Jemf. mell.- Sil. afl. i Dal. o. Vesterg.

p. 342, 345, 348.

LINNARSSON omtalar fyndet af Illenus crassicaudaNW AHLENB.

[=L Esmarki (SCHLot.)| i Jemtland, i Orthocerkalk.

Kambr.-sil. lagerser. 1 Jemtl., p. 40.

TÖRNQUIST uppräknar från Dalarne såsom der förekom-

mande: 1 lägre grå Orthocerkalk Zl. crassicauda WAHLENB.

[FL Esmarku (ScHrot.)]; i Cystidékalk I. crassicauda

NW AHLENB. [= f], och I. sp. [= f]; I Trmucleusskiffer I.

sp. [= ?], samt enl. Linrs: I. limbatus Links. [I. fal-

lax Horm]; i Leptenakalk Z. sp. med 9 thoraxleder

[= I Linnarssonii Horm]. Siljanstr. paleoz. form. led.,

p.LO—1I, 14, 16;, 27.

LINNARSSON. I förteckningen öfver Nerikes silurförste-

ningar upptagas från Orthocerkalken: I. crassicauda

WAHLENB. [= I. Esmarki (SCHLOoT.)] och Dysplanus cen-

trotus DALM. [= I. centrotus (DALM.)]. Nerikes öfvergångs-

bildn., p. 44.

LINNARSSON omnämner förekomsten af Illenus i Chasmops-

kalk vid Böda på Öland. Geol. iakttag. på Öland, p. 79.

TÖRNQUIST anför från Östergötland och Orthocerkalkens

lägre del: Illenus crassicauda WAHLENB. [= I. Esmarki

(SCHLOT.)], samt från Trinucleusmergeln vid Rödbergs-

udden Illenus sp. [=>?]. Geol. resa gen. Sk. o. Österg.,

pr69--007- OM

LINNARSSON uppräknar från Humlenäs i Småland: Ilm-

nus crassicauda WAHLENB. [= I. Esmarkii (SCHLOT.)], och

1880.

1881.

1882.

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET-ILLZNUS (DALMAN).

? Dysplanus Centaurus Daim. brörliga kinder») [= Me-

galaspis Centaurus (DALM.). Pal. bildn. vid Humlenäs,

Pp; 82:

HoLM visar, att WAHLENBERG under namnet Entomostra-

cites crassicauda sammanblandat tvenne skilda arter,

hvaraf den, som rätteligen borde bära detta namn, vore

för vetenskapen okänd, under det att den andra, ehuru

oberättigad dertill, hos alla författare efter WAHLENBERG

burit namnet Illenus cerassicauda WAHLENB. Namnet åter-

ställes åt den det vederbör och denna beskrifves och

afbildas. För författarnes Zl. crassicauda [=7I. Esmarkii

(ScHLoTt.)] upptages det redan 1863 af VOLBORTH så-

som varietetsnamn gifna namnet Dalmani. Ant. om

WAHLENB. Ill. crass., samt Bemerk. uber II. crass.

TULLBERG anför Panderia megalophthalma LisNrs. [= Il-

lenus megalophthalmus (LINRS.)] samt Illenus 2 sp. [="]

från Trimucleusskiffern vid Röstånga i Skåne. Kambr.

o. Sil. aflagr. vid Röstånga, p. 90—91.

LINNARSSON omnämner förekomsten af Dysplanus Centau-

rus [= Illenus Chiron Horm] 1 öfre grå Orthocerkalken

på Öland. Promemoria, p. 993.

DAMES uppräknar från Öland såsom förekommande: i

öfre grå Orthocerkalk Dysplanus Centaurus DaALm. [= I.

Chiron Horm]; i Cystidékalk flera arter Illenus, deraf

en identisk med en i brandskiffern vid Kuckers i Ehstland

förekommande art, »welche Illenus Schmidtii NIESZE.

sehr nahe steht, aber wohl mit ZIllenus limbatus LiNNARS-

SON ident ist», [= ?]. Reisenot. aus Schwed., p. 424—425.

TULLBERG anför följande arter från Östergötland: Illenus

Dalmani v. VorBz. [= I. Esmarkii (SCHLrot.)] och Dys-

planus centrotus DaLrm. [= I. centrotus (DALM.)] från

Orthocerkalk (Expansuskalk) samt Z. sp. [= ?] och

Illenus glaber? KIERULF [=] från Chasmopskalk. Kartbl.

Vreta kloster, p. 24—29.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD:; HANDL. BAND fe. N:0 8. 11

Synonymik, begränsning och indelning af slägtet

Illenus (DALMAN) 1827.

I sin afhandling »Om Paleaderna» fördelade DALMAN släg-

tet. Asaphus, ursprungligen uppställdt af BRONGNIART !), i fem

sektioner. Åt den tredje af dessa, med arterna centrotus nov.

sp. och crassicauda WaAHLENB. [= I. Esmarku (SCHLOT.)] såsom

typer, gaf han namnet Illenus. I >»Handbuch der Petrefacten-

kunde» upphöjdes denna sektion af Horr 1829 till ett särskildt

slägte ?). Sin nuvarande begränsning, såsom det uppfattas af

BARRANDE och SALTER, hvilkas uppfattning här nedan blifvit

följd, erhöll det, då EmmricH 1839 under detsamma imflyttade

Bumastus Barrtiensis MURCHS. ?).

Arter af slägtet Illcenus hafva beskrifvits under följande

slägtnamn :

Entomostracites W AHLENBERG 1821.

Asaphus? BRONGNIART 1822.

Trilobites SCHLOTHEIM 1823.

Cryptonymus EICHWALD 1825.

Asaphus (Illcenus) DALMAN 1827.

MNileus (pars) DALMAN 1828.

Illenus Horir 1829.

Bumastus (pars) MURCHISON 1839.

Isotelus (pars) MILNE-EDWARDS 1840.

Thaleops Conrap 1843.

Archegonus (Dysplanus) (pars) BURMEISTER 1843.

Dysplanus (pars) BURMEISTER 1846.

Rhodope (pars) ANGELIN 1854.

Actinobolus (pars) EIcHWALD 1860.

Panderia (pars) VOLBortH 1863.

Octillenus (subgenus) SALTER 1867.

Ectillenus (subgenus) SALTER 1867.

Hydrolcenus (subgenus) SALTER 1867.

YeCrust. föss. Pp. II:

2) Redan året förut (1828) har HISINGER i >Anteckningar», häfte 4, an-

vändt Illenus såsom genusnamn, och 1829 förekommer Illenus,upp-

fattadt såsom särskildt slägte i »Tableau des pétrifications de la

Suéde>, till hvilken HISINGER är författare. (Se ofvan).

SY De, Irilobitis, p. 33.

12 GERHARD HOLM, "TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

Dessutom har Ilcenopsis af SALTER 1867 blifvit uppstäldt

såsom ett subgenus, men de dithörande formerna skilja sig i

så väsendtlig mån från Illenus genom fårade pleure. att detta

subgenus, såsom SALTER äfven framkastar, måste bilda ett

sjelfständigt slägte.

Caput latissimum, convexum, antice rotundatum, lateribus

deflexis. Oculi laterales, temporales, valde remoti. Truncus seg-

mentis S—10 lcevibus, i. e. sulcis 2 longitudinalibus, sepissime

distinctissimis, interdum autem vix apparentibus, transversis vero

nullis. Pygidium maximum, integerrimum, levigatum.

Ofvanstående slägtkarakteristik är DALMANS korta och träf-

fande diagnos, endast med tvenne obetydliga modifikationer

beträffande thoraxledernas antal och dorsalfårorna. Dessa äro

betingade deraf, att sedan DALMANS arbete utkom, former blifvit

upptäckta, dels med endast åtta thoraxleder, dels med dorsal-

fårorna svagare utvecklade, för hvilka senare former MURCHISON

bildat slägtet Bumastus. Bumastus-formerna skilja sig visser-

ligen ej obetydligt från typen för slägtet I. Esmarktii (SCHLOT.),

men förbindas med denna, såsom BARRANDE också anmärker,

genom former med mycket bred rhachis och sidolobernas plana

del mycket smal, såsom I. Murchisomi SALT. och I. latidor-

sata HALL.

I likhet med BARRANDE, men i motsats till SALTER, anser

jag detta slägtes former lämpligast och naturligast fördelas i

endast tvenne sektioner eller subgenera.

Subgen. 1. Illenus sensu str. DALMAN.

Rhachis thoracis angustior, ad medium thoracem non latior

quam lobi laterales ambo, et parte pleurarum interiore plana et

semper distinctissima a parte exteriore deflexa separata. Sulei

dorsuales igitur distinctissimi.

Subgen. 2. Bumastus (MURCHISON).

Rhachis thoracis latissima et multo latior quam lobi late-

rales ambo. Sulei dorsuales paullum distineti et a deflexu seg-

mentorum thoracis vix disjuncti. Rhachis igitur a parte pleura-

rum exteriore nulla, distinctiore quidem, parte plana tinteriore

separata.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. i

Såsom af den ofvan lemnade synonymlistan framgår, hafva

åsigterna, huruvida detta slägte borde bibehållas helt och hållet

oklufvet i DALMANS och EMMRICHS mening, eller sönderdelas i

flera, vare sig sjelfständiga slägten eller underslägten, betydligt

vexlat. Så hafva Panderia VorBz. (= Rhodope ANG), och

Dysplanus BUurRM. uppställts såsom skilda slägten. Ingen har

dock gått längre än SALTER. I sitt arbete »Mon. Brit. Trilob.>

har han delat Ilenus i 8 underslägten, bland hvilka äfven

Dysplanus och Panderia blifvit upptagna.

Att alla dessa underslägten med undantag af Bumastus

MUuRrRcH., om hvilket ofvan är taladt, och ZIllenopsis SALT., som

ej tillhör Zllcenus, ej äro berättigade, framgår, om man ej tager

hänsyn endast till arterna inom något visst inskränkt gebit,

utan till alla de kända arterna af Illenus. De af SALTER m. d.

uppställda grupperna befinnas nemligen då öfvergå i hvarandra

och kunna ej begränsas genom de gifna karaktärerna. Den

vigtigaste af dessa karaktärer, och den på hvilken Panderia och

Dysplanus i motsats till de öfriga äro grundade, är thorax-

ledernas antal. Att denna karaktär emellertid ej är af en så

genomgripande betydelse, som åtskilliga författare såsom BuRrR-

MEISTER, ÅNGELIN, VOLBORTH och SALTER velat tillmäta den-

samma, har BARRANDE ådagalagt. Uti en tabell >Variations du

nombre des segments thoraciques, dans 20 genres de Trilo-

bites» !) visar han nemligen, huru thoraxledernas antal variera

inom arterna hos ett antal slägten, utan att åtföljas af några

synnerligen betydliga och genomgående förändringar i öfriga

kroppsdelars byggnad. Man är således ej berättigad att lägga

thoraxledernas olika antal till enda eller hufvudsakligaste grund

för slägten eller underslägten, då det ej åtföljes af förändringar

och olikheter för öfrigt. Härtill kommer olämpligheten af

denna hufvudkaraktär deraf, att man för ett stort antal arter

ej känner thoraxlederna, då fullständiga exemplar ofta höra

till sällsyntheterna att finna. Dessa arter måste då inpassas

i sina slägten på grund af sekundära karaktärer, hvilkas ohåll-

barhet BARRANDE redan visat.

Hvad särskildt beträffar Illenus sensu strictiss., Dysplanus

och Panderia såsom de uppfattades och framstäldes af VOoL-

BORTH ”), hvilken ansåg sig 1 ögats afstånd från dorsalfåran

!) BARE. Syst. Sil. de Boh. Suppl. p. 169.

2) VOLB. Russ. Trilob.

14 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

jemfördt med pannans bredd hafva funnit en konstant se-

kundär karaktär, så har BARRANDE klart visat ohållbarheten

af dessa underslägten, om man går utom Ryssland och söker

i dem inpassa de Böhmiska arterna !). BARRANDES uttalanden

har jag funnit i allo ytterligare bekräftade genom studiet af

de svenska arterna, och kan jag till dem göra några tillägg

på grund af dessa. Då SALTER, såsom ofvan är nämndt, gått

längst 1 sönderklyfning och såsom underslägten ej allenast

upptagit de äldre Illenus sensu strictiss., Dysplanus och Pan-

deria, utan äfven bildat några nya, skall jag derför här under-

kasta dem en granskning.

SALTER fördelar ZIllcenus i följande underslägten ?):

1. ÖOectillenus SarT. 1867.

2. Panderia VorsB. 1863.

3. Dysplanus Burm. 1843.

4. Illenus DaALm. 1826.

5. Hetillenus SaA1T. 1867.

6. Hydrolenus (!) Sat. 1867.

7. Illenopsis SALT. 1866.

3. Bumastus MURCH. 1839.

1. Octillenus. Thoraxleder 8. Pannan väl begränsad. Första

paret af pleur&e förlängda. Typ. £. Hisingeri BARR.

Panderia. Thoraxleder 8. Dorsalfårorna på hufvudet korta.

Pleure såsom vanligt, utan fåra. Typ. I triquetra VOoLB.

Dessa båda slägten hafva således det gemensamt att thorax-

ledernas antal är 8. Enligt VoLrnBortH är hos Panderia

afståndet från ögat till dorsalfåran /, af pannans bredd.

Hos ÖOctillenus äro dessa afstånd deremot ungefär lika stora.

En öfvergångsform mellan dessa slägten, hvad beträffar dorsal-

fårornas utveckling och ögonens läge 1 förhållande till dem,

utgör I. Conradi Binr. Denna har nemligen djupa dorsalfåror,

som endast nå till !/; af hufvudets längd samt ögats afstånd

från dorsalfåran lika stort med pannans bredd och första paret

pleur&e ej utdragna. Hvad denna senare karaktär, utdragna

pleur&e, beträffar, på hvilken SALTER lägger en särskild vigt,

så torde den ej vara af någon så stor betydelse, utan endast

stå i samband med de utdragna fria kinderna för att vid sam-

1) BARRK. Syst. Sil: de Boh. Suppl., p. 173.

ASAT: Mon. Brit; lTOD., Pe LO2E

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. 'N:O 8. 15

manrullningen utfylla ett mellanrum mellan dessa och öfriga

pleure. En förlängning eller förkortning af någon af thorax-

lederna inträffar för öfrigt hos arter af vidt skilda slägten. !)

3. Dysplanus. Thoraxleder 9. Pleure såsom vanligt. Typ.

I. centrotus DALM.

VoLBortH har till denna karaktär fogat, att ögats afstånd

från dorsalfåran är lika stor som pannans bredd. ?)

Att denna af VOoLBortH tillagda karaktär ej håller streck

för alla arter med 9 thoraxleder visar I. Linnarssonii HoLM,

och att den ej uteslutande tillkommer dem, har BARRANDE rIe-

dan påpekat. I. Salteri BARR. med 10 och I. Hisingeri BARR.

med 8 leder hafva nemligen äfven dessa afstånd lika stora.

Detsamma är fallet med I. crassicauda (WAHLENB.) och I.

Vindex BiunL., hvilka hafva tio thoraxleder. BURMEISTER och

ÅNGELIN ansågo såsom en vigtig slägtkaraktär för Dysplanus,

att hufvudets bakhörn voro utdragna till spetsiga horn. Knappt

inom någon af de uppställda grupperna varierar emellertid de

fria kindernas form mera, från de långa spetsiga hos I. cen-

trotus (DALM.) till de smala, med hörnet mycket starkt af-

rundadt hos I. Linnarssonit Horm.

4. Illenus. Thoraxleder 10. Pleure såsom vanligt. Ögon

»subcentrala>. Typ. ZI. crassicauda WAHLENB. [= I. Es-

markir (SCHLOT.)].

Enligt VoLBorTtH skall ögonens afstånd från dorsalfårorna

utgöra omkring hälften af pannans bredd. Att så ej alltid är

förhållandet visa de nyss under Dysplanus anförda exemplen

på arter med 10 leder och dessa afstånd lika stora, nemligen

I. crassicauda (WAHLENB.) och I. Vindex BILL.

5. Ectillenus. Thoraxleder 10. Pleurae såsom vanligt. Ögon

långt aflägsnade från hvarandra och liggande mycket långt

framåt. Dorsalfårorna på hufvudet korta. Typ. I. perovalis

MUuRCE.

HicKEs 3) har visat att SALTER här i »Mon. Brit. Trilob.>

"under namnet »I. perovalis MURCH.> sammanblandat tvenne arter,

nemligen den verkliga I. perovalis MURCH. och en ny art, seder-

1) BARRANDE har häröfver lemnat en öfversigt i Syst. Sil. de Boh.,

pir rg.

2) VoLB. Russ. Trilob., p. 26.

3) HiICKS, Rocks of St. David's, p. 184.

16 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN).

mera af HicKs beskrifven under namnet I. Hughesit, och

åsyftar beskrifningen hufvudsakligen den senare. FEhuru ögo-

nens läge utgör hufvudkaraktären, synes deras plats, samt be-

synnerligt nog äfven deras existens hos »Z. perovalis» varit SALTER

temligen oviss. I artbeskrifningen !) säger han nemligen:

»'These are larger than MURCHISON'S specimens in the Geolo-

gical Society's collection, and show more clearly what must be

the true position of the eye, if there be one». »The small free

cheek has not yet been found». »Very probably it is soldered

to the head, and in that case the eye — — — — may be

absent, and the species a blind one>.

Underslägtet Ectillenus är således uppställdt på en ofull-

ständigt känd art, som dertill befinnes vara en sammanbland-

ning af tvenne, och karaktärerna bero på något, som ej med

säkerhet är iakttaget. Det kan således omöjligen bibehållas,

så mycket mera som ögonens läge hos I. Hughes enligt HICKS

ej är sådant, som SALTER antagit. |

6. Hydrolenus. Ögonen från hvarandra långt aflägsnade och

belägna långt framåt. Dorsalfårorna nå hufvudets framkant.

Hufvudet i högsta grad ojemnt hvälfdt. Typ. I.conifrons BILL.

Grundadt på den mycket ofullständigt kända arten LI. co-

nifrons. Endast hufvudets medelsköld är känd och äfven denna

endast i ganska fragmentariskt tillstånd. Den påminner om

I. crassicauda (WAHLENB.) och I. Vindex BiLL., 1 hvars närhet

- arten troligen står.

Detta subgenus synes mig lika litet som de förra kunna

bibehållas.

7. Illenopsis karakteriseras förnämligast af att pleure äro för-

sedda med fåra. Det kan således ej falla under Illenus, utan

måste anses såsom ett sjelfständigt slägte bland Asaphiderna.

SALTER synes hafva varit tveksam, om han skulle upptaga ar-

terna under Zllcenus. Han tillfogar nemligen »Probably a di-

stinet genus», och har först uppställt det såsom sådant.

3. Bumastus. Såsom ofvan är anfördt uppfattar äfven jag

Bumastus såsom en särskild grupp af Illenus.

De ögon saknande arterna, beskrifna dels af BARRANDE,

dels af mig här nedan, skulle möjligen kunna anses böra bilda

DNMOn.; B5t: FECILO Db. pA

BIHANG TILL KötSV. VET-ARAD: HANDL. BAND. fe N:08. 17

ett särskildt subgenus jemte Bumastus och Illenus sensu str.,

men dylikt försvinnande af ögonen jemte omdaning af de fria

kinderna i sammanhang käre är af BARRANDE lakitapen äfven

hos andra slägten och anses af honom ej uteslurtde böra

läggas till grund för söndring. De fem hittills kända arterna

öfv verensstämma för öfrigt ed slägtets arter och thoraxledernas

antal är hos dem såväl 9 som 10.

En ytterligare bekräftelse på den ringa betydelsen af vex-

lingarne i thoraxledernas antal vinnes således af dessa.

Slägtets beskrifning.

Åtskilliga «författare, såsom VOLBORTH och framförallt BAR-

RANDE, hafva lemnat utförlig beskrifning öfver slägtet!). I det

följande skall jag derföre hufvudsakligen inskränka mig till

att redogöra för några egendomligheter, som dels tillförene

mindre DOS: SA fllbömnat edan BARRANDE'S arbete pu-

blicerades, genom vidgad artkännedom. Äfven skall jag särskildt

fästa mig vid och genomgå egendomligheterna hos de svenska

här beskrifna arterna och variationerna inom deras formserie.

Kroppsformen oval eller elliptisk, mer eller mindre lång-

sträckt, starkt kullrig. Hos hvarje art varierar den något inom en

viss gräns, men någon sådan bestämdt utpräglad längre eller bre-

dare form, som BARRANDE iakttagit hos Böhmiska arter, har jag ej

med säkerhet lyckats finna hos våra, troligen i anseende till

det otillräckliga materialet, enär de fullständiga exemplar, som

stått mig till buds, utom hos en enda art varit ytterst få.

De största variationerna inom vissa kroppsdelars form har

jag funnit hos I. Linnarssonii HoLMm, men med en mängd

öfvergångar mellan ytterligheterna. Hufvudet och pygidiet äro

ungefär af samma storlek och hvar för sig vanligen längre

eller lika långa som thorax.

Hufvudet vanligen starkt spheriskt, sällan nedplattadt.

Till formen är det halfeirkelformigt, eller bildar det en del af

en ellips. Bakhörnen äro än starkt afrundade, än skarpa, rät-

vinkliga, än åter spetsigt utdragna till längre eller kortare

horn. Hufvudets framkant är än afrundad, än skarp. I detta

senare fall löper i densamma en upphöjd linie, som med

!) BARE. Syst. Sil. de Boh., VOLB. Russ. Trilob.

AX >

18 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

hufvudets framsida bildar en fals 1). Dorsalfårorna 1 allmän-

het svagt utvecklade, vanligen framåt något konvergerande.

De nå 1 de flesta fall endast omkring en tredjedel, någon

sång hälften af hufvudets längd, och ytterst sällan längre fram.

Pannan blir härigenom vanligen mycket kort och öfvergår

framtill utan gräns i hufvudets framsida. Allt efter dorsal-

fårornas läge är den bredare eller smalare. Någon gång finnes

untydning till segmentering på pannan, isynnerhet på stenkärnan,

bestående då af fyra par svaga intryck. De fasta kinderna med

ögonloberna äro oftast lägre än pannan, konvexa och utåt mer

eller mindre starkt sluttande, stundom ock horisontela. Någon

sång uppstiga de starkare från dorsalfårorna och kunna då höja

sig öfver pannan ej obetydligt, såsom förhållandet är hos JZ.

tauricornis KutT. och I. crassicauda (WAHLENB.). De blifva då

inåt stupande. Nackring och mnackfåra saknas. Svaga spår

till den förra kunna dock iakttagas på pannan hos LI. crassi-

cauda (WAHLENB.) samt till den senare på sidoloberna hos I.

centrotus (DALM.). Ögon finnas hos nästan alla arter, men kunna

saknas, såsom BARRANDE först visat. Till de trenne af BAR-

RANDE upptäckta blinda Böhmiska arterna har jag här lagt

tvenne svenska I. Angelini Horm och I. leptopleura Links.

Ögonen äro underkastade åtskilliga variationer såväl hvad form

som storlek angår. Vanligen äro de långsträckta, jemnbreda,

halfmånformiga, eller mer eller mindre utdraget njurformiga.

Stundom äro de små, korta, halfspheriska såsom hos I. Lin-

narssonii HOLM, hos hvilken de äro proportionsvis minst af alla

våra arter. Störst äro de hos I. megalophthalmus (TLINRS.). Fa-

cettering har jag endast kunnat iakttaga hos I. centrotus (DALM.)

och I. Linnarssonii HoLM, således endast hos de med 9 thorax-

leder, hvilket är ganska anmärkningsvärdt, då jag af flera bland

de öfriga haft tillfälle att undersöka exemplar med ganska väl be-

varad ögonyta. Denna skiljer sig alltid genom ljusare färg från

skalet för öfrigt. Ögat är fast förenadt med den fria kinden.

Vanligen höjer sig en kant af denna, som uppbär ögonytan,

med hvilken den ej är förenad genom någon sutur. Starkast

utvecklad är denna ögat uppbärande del af kinden hos Z.

crassicauda (WAHLENB.) och I. Chiron Horm. Utåt begränsas

ögat ofta af en grund fåra, ur hvilken denna uppstigande kant

då höjer sig. Hos ingen synes denna fåra vara djupare än

hos I. tauricornis KutT. Ögat är vanligen beläget ganska nära

!) Se längre ned, p. 29.

”

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD., HÅNDL. BAND 7. N:O 8 19

hufvudets bakkant, men aflägsnar sig stundom mer eller mindre

derifrån. Ögonlobernas storlek och form sammanhänga med

ögonens. De utspringa mer eller mindre starkt åt sidorna. Hos I.

Linnarssonit Horm äro de mycket små och utskjuta knappt

från medelskölden, samt böja sig i spetsen något uppåt, medan

de i allmänhet bilda en jemn fortsättning af de fasta kindernas

yta. Hos I. crassicauda (W AHLENB.) och I. tauricornis Kurt. äro de

i spetsen rätvinkligt nedböjda, så att de ej blott betäcka ögat

ofvantill, utan äfven med en del af sin yta begränsa det uppåt.

Facialsuturens riktning och lopp framom ögat är ganska

enahanda. Hon är derstädes' vanligen svagt S-formigt böjd,

sällan rak och först närmare framkanten böjande sig inåt.

Bakom ögat deremot är det mera vexlande hos olika arter

och lemnar derigenom vigtiga artkaraktärer. Hon är der

riktad rakt bakåt eller mer eller mindre utåt och utgår

derföre under mer eller mindre spetsig vinkel i Hufvudets

bakkant. Hon är antingen rak eller böjd i S-form eller också

endast bågböjd under någon del af sitt lopp. Hennes längd

beror, förutom af ögonens afstånd från hufvudets bakkant,

af den mer eller mindre sneda riktningen utåt. Hos de ögon

saknande arterna har facialsuturen, såsom förhållandet alltid

är hos sådana former, ett abnormt förlopp. Hon närmar sig hos

dem starkt hufvudets utkant. De fria kinderna blifva till följd

häraf mycket smala och komma att endast bilda en smal rand

1 hufvudets bak- och utkant under en kort sträcka närmast

hufvudets bakhörn 2). Hos I. Zeidleri BARR. äro de det oak-

tadt bakåt starkt förlängda, så att de i utsträckt tillstånd ej

allenast betäcka thoraxledernas ändar, utan äfven sträcka sig

något bakom pygidiets framkant.

De fria kindernas form hos de öfriga är mycket vexlande,

beroende först och främst af formen hos hufvudets bakhörn,

för hvilka nyss ofvan är redogjordt. Då dessa äro starkt för-

längda blifva kinderna triangulära med utkanten såsom triangelns

1) Såsom BARRANDE har visat finnes det inom vissa Trilobitslägten

former. som sakna ögon, utan att de modifikationer i kroppsbyggna-

den, som de till följd häraf undergått, kunna gifva berättigande

till att afskilja dem såsom särskilda slägten. Dessa modifikationer

utgöras af facialsuturens abnorma lopp och de fria kindernas häraf

betingade ovanliga form. BARRANDE beskrifver tvenne arter af släg-

tet Conocephalites, C. Sulzeri (SCHLOT.) och C. coronatus BARR., hos

hvilka detta i likhet med de ofvan anförda TIllenusarterna är för-

hållandet, under det att de öfriga Böhmiska Conoceéphalitesarterna

hafva ögon, samt normalt utbildad facialsutur och fria kinder. BARR.

Syst. Sil. de Boh., p. 417 och följande.

20 =. GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

största sida. Åro hörnen deremot mycket starkt afrundade,

inträffar samma förhållande, men då bilda fram- och inkanten

tillsammans den största sidan. De äro 1 detta fall ganska

smala. Då hufvudets hörn närma sig den räta vinkeln, äro

de mer eller mindre oregelbundna, vanligen fyrsidiga. Fram-

och utkanten utlöpa i en längre eller kortare utdragen spets,

som på undersidan förlänger sig och passar in i utskärningen

på rostri inre lamell. De fria kinderna äro 1 allmänhet föga

konvexa. Stundom är deras bakre del starkt nedböjd, såsom

hos ZI. crassicauda (WAHLENB.) och I. Chiron Horm. Undertill

har deras omböjda kant vanligen en fåra vid bakhörnet för upp-

tagandet af pleurorna vid sammanrullningen. Se taf. VI, fig. 10.

Rostrum har jag haft tillfälle att iakttaga hos 5 arter, hos

I. Esmarkii, I. Chiron och I. fallaz infogadt på sin plats, hos

I. gigas och I. Linnarssonii enstaka. Dess form är föga vexlande.

Det är spolformigt med bakkanten svagt läppformigt utdragen.

Denna är i anseende till de mycket sneda sidosuturerna ganska

kort, böjer sig om och öfvergår på den inåt hufvudet vettande

sidan i ett utskott, som på midten är smalare, men sedan åter

vidgar sig och slutar med en rak kant, med hvilken hyposto-

mats framkant är förenad. I detta utskotts konkava sidor

passar de fria kindernas spets in. VWVOLBOortH har fullständigt

beskrifvit byggnaden af rostrum hos »Z. crassicauda NW AHLENB.»

[= I. Esmarkit (SCHLot.)], och får jag vidare hänvisa till hans

beskrifning och figurer !). Rostri inre omböjda utskott har

jag endast lyckats mejsla fram hos ett exemplar af I. gigas

Horm och funnit det fullkomligt öfverensstämma med VoLr-

BORTH'S nyss anförda beskrifning och figur.

Hypostomat träffas mycket sällan. Också är det högst få

arter, hos hvilka det är bekant. Detta beror sannolikt till

största delen på dess läge, vanligen mycket djupt in, alldeles upp

inemot hufvudets öfversida. På taf. VI, fig. 8 har jag afbildat ett

'ängdsnitt af hufvudet af I. Esmarkit, som visar hypostomat på

sin plats. PANDER har först lemnat någrå upplysningar om hypo-

stomat hos »Z. crassicauda WAHLENB.» [= I. Esmarkti (SCHLOT.)]?).

Han lemnar en högst ofullständig figur af en del af dess centrala

del, jemte en serie af tvärsnitt, enär det ej hade lyckats honom

1) VoLB. Russ. Trilob., p. 3—4, taf. I, f. 3—4. Hos I. centrotus (DALM.)

skall detta utskott enligt honom saknas, äfvensom rostri bakkant ej

vara läppformigt utdragen, utan i stället något konkav, p. 28, taf. IIT,f.S.

2) PAND. Beitr:- zur .Geogn. d. Russ. Reichs., tab, DV; £ 1, tabstbyae;

f. 23—29.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 21

mejsla fram detsamma fullständigt. Att det ej var klufvet

baktill såsom hos AÅsaplus blef härigenom klart. SARS har

derefter temligen riktigt afbildat och beskrifvit det hos I. Es-

markii!). Genom felaktiga uppgifter och förvexlingar, till hvilka

EICHWALD beträffande Illcenus på ferfaldigt vis gjort sig skyl-

dig, föranleddes såväl BURMEISTER ?) som BARRANDE ?) att be-

tvifla riktigheten af SARS figur och i stället antaga, att hy-

postomat hos Illenus vore klufvet baktill likasom hos Asaphus.

VOLBORTH?) och BARRANDE?”) sjelf hafva utförligare redogjort för

detta misstag. I nyss anförda afhandling lemnar VOLBORTH

slutligen en utförlig och noggrann beskrifning, beledsagad af

figurer, af hypostomat hos »I. cerassicauda WAHLENB.» [= J. Es-

markii (SCHLoT.)]"), och I. centrotus (DALM.)7). Dermed är hy-

postomats form hos Illenus säkert känd.

För närvarande är hypostomat kändt endast hos 8 arter,

hvartill komma trenne, hos hvilka det här nedan heskrifves, så-

ledes inalles 11 arter. Dessa äro:

I. advena Barr. Barr. Syst. Sil. de Boh. Suppl., p. 66.

I. Katzeri BARR. » » » > » > > (FA

pl. 6, f. 1—4.

I. Zeidleri BARR. 5; SAM -

I. Wahlenbergianus BARR. REN Hy boat db

I. Bouchardi BARR. i

I. Esmarkitz (SCHLOT.). SARS Anf. st.; VOLB. Anf. st.

I.seentrotus (DALM:): VOoLB. Anf. st.

Ufrvinsigniss) HATE: SATS Mon. Brit. Irilob., p- 208, pl.

AMA KSK

I. gigas Horm, taf. I, f. 6—7.

IR Einnarssoniz UELOLM, taflöV If öu7=8 a taf VI fo15.

I fallare” Horm, taf. VI, f.o16:

iDessutomnatbidadspåttafavill f522 ockttaf. VISE 17,

tvenne sins emellan, skiljaktiga hypostomer af ZIllcenus, båda

funna i Leptenakalk i Dalarne, hvilkas sammanhörighet med

någon viss art jag för närvarande ej vågar afgöra. De äro mer

eller mindre ofullständiga.

1) "SARS. Einige neue od. unvollst. bek. Trilob., spalt 341, taf. 9, f. 10.

2), BUEM.' Organ. der Trilob., p. 27.

3) BARR. Syst. Sil. de Boh., p. 675. BARRANDE hade nemligen år 1852

i Böhmen ännu ej funnit hypostomat af någon Illemus.

SKVOLBI Russ: Trilob., pu:

3) BARR. Syst. Sil. de Boh. Suppl, p. 166.

6) VOLB. Russ. Trilob., p. 4—-5, taf. I, f. 4—6.

MTANE st.3 pr 28, ba Lif 8=T0:

22 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN).

Vid jemförelse mellan ofvan citerade figurer finner man,

att hypostomats form vexlar ej obetydligt inom slägtet 2).

Det är öfver hufvud taget mer eller mindre triangulärt,

med största bredden i framkanten, eller något bakom den-

samma öfver främre vingarnes ?) bakre spets. På dess främre

del kunna sidorna derföre vara bakåt konvergerande, parallela

eller bakåt divergerande. Bakom de främre vingarne konver-

gera sidorna deremot alltid mer eller mindre och bilda med

bakkanten än en trubbig vinkel, än öfvergå de småningom i

densamma. Denna är vanligen mycket kort, rak eller jemnt

rundad, utan inskärning eller tecken till klyfning. Den cen-

trala delens främre lob är mycket stor och starkt uppsvälld,

vanligen något kölad, med starkt affall mot sidorna. Den bakre

loben är mycket liten, smal, skärformig och någon gång för-

sedd med en liten knöl på hvarje sida. Stundom saknas den.

Såväl sidofårorna som bakre och mellanfåran äro vanligen ganska

grunda och föga skarpa. De främre vingarne äro mer eller

mindre starkt utvecklade. Ej så sällan äro de ganska stora,

såsom hos I. Esmarkii (SCHLot.) och I. gigas HoLmM, än små och

föga utskjutande mot sidorna, såsom hos I. Linnarssonii HoLM.

De ligga än nästan i samma plan, än äro de mer eller mindre

starkt nedböjda ?). De öfvergå bakåt i sidokanterna. Hypo-

stomats marginala delar äro mycket smala och bilda endast en

mycket smal, vanligen upphöjd kant, som på sidorna och bak-

till omgifver hypostomat. Sidokanterna äro rätvinkligt ned-

böjda och bilda baktill de bakre vingarne, i det de der äro

utdragna till en hvass tandartad spets. Baktill bildar dessas

kant en båge.

Thoraxledernas antal varierar mellan 8 och 10. Rhachis

bredd, äfvensom dorsalfårornas tydlighet, är underkastad stora

vexlingar, såsom framgår af underslägtenas diagnoser. Thorax-

ledernas yttre del (= pleur2), delas af en mer eller mindre

skarp knäböjning i en inre, plan, och en yttre, nedåt och

bakåt böjd del. Den förra, pleurans inre plana del, bildar

med den på motsatta sidan ett plan. Den senare, pleurans

yttre böjda del, är riktad starkare eller svagare nedåt och

') Ifall SALTER'S figur af hypostomat hos Z. insignis HALL är fullständig

och riktig, så torde äfven hypostomat hos Subgenus Bumastus skilja

sig ej obetydligt från hypostomat hos Subgenus Illaemus. |

?) Vid beskrifningen af hypostomat har jag användt de af NOVAK i

>Hypost. böhm. Trilob.> föreslagna beteckningar.

?) Hypostomat tänkes alltid sedt från dess yttre sida, d. v. s. den undre,

då kroppen är utsträckt, med ryggsidan uppåt.

BIHANG) DIET Ko SV: VETSAKADN HANDEL BAND cs fIND 8: -23

bakåt, samt bildar på sin främre och yttre del artikulations-

facetten. Thorax delas således hos Zllcenus synnerligen skarpt

längsefter af 4 linier, de tvenne dorsalfårorna, och de tvenne

knälinierna. Genom de förra skiljes rhachis från sidoloberna,

genom de senare sidolobernas plana del från den nedböjda.

Rhachis afsmalnar bakåt mer eller mindre starkt. Sidolobernas

plana del tilltager deremot vanligen i bredd bakåt. Hos ar-

terna af Subgenus Bumastus är sidolobernas inre, plana del

mycket smal och dorsalfåran sammanfaller nästan med knä-

linien. Att den likväl är tillstädes, har BARRANDE visat. Hos

afskalade exemplar faller detta lättare i ögonen. Thoraxlederna

äro plana eller svagt kullriga. Ytterst sällan äro de, såsom

förhållandet synes någon gång vara hos I. centrotus (DALM.),

svagt urgröpta. Se taf. IV, f. 4.

Hos en del af de Böhmiska arterna har BARRANDE visat

förekomsten af en liten konisk fördjupning (»une cavité coni-

que») belägen i dorsalfårorna närmare bakre kanten af hvarje

led. Sådana fördjupningar har jag lyckats finna endast hos

en enda svensk art, I. leptopleura LiNRS. Förlängning af någon

af thoraxlederna har endast iakttagits hos den Böhmiska /Z.

Hisingeri BARR. Första paret pleure äro, enligt BARRANDE, hos

denna skärformigt utdragna. Hos densamma inträffar äfven det

sällsynta förhållandet, att de öfriga pleurornas yttre, böjda del

bakåt tilltager i längd. Dessa egendomligheter torde stå i

närmaste sammanhang sins emellan, för att åstadkomma så

fullständigt skydd och betäckning som möjligt i hoprulladt

tillstånd.

Pygidiets form och hvälfning vexlar betydligt. Det är än

längre, än bredare, men bredden är dock alltid större än läng-

den. Hvad dess hvälfning beträffar, så synes denna till och

med hos'en och samma art någon gång kunna vara under-

kastad mycket betydliga variationer. Detta har jag funnit

vara förhållandet hos I. Linnarssonii Horm. Mellan de på

taf. ITV, fig. 21—26 framställda formerna förekomma en mängd

öfvergångar. Rhachis bildar en i framkanten starkare eller

svagare framspringande båge, som stundom framtill är något

tillplattad. På sidorna om rhachis följer i framkanten en längre

eller kortare rak del, som, om den utdrages på båda sidor,

kommer att bilda en rät linie. | Till denna finnes hos Sub-

genus Bumastus intet spår, lika litet som af pygidiets rhachis.

Hos de öfriga beror dess längd af storleken af thoraxledernas

24 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

plana del. Pygidiets hörn afhuggas starkare eller svagare, samt

mer eller mindre tvärt af facetten. Dennas längd, d. v. s.

utsträckning utifrån inåt, enär denna dimension oftast är störst,

beror åter af längden af pleurornas yttre, böjda del. Stundom,.

då dessa delar äro svagt skilda, bildar framkanten en nästan

jemn båge, såsom hos ZI. leptopleura Links. Bakom pygidiets

framkant sträcker sig på sidoloberna ofta en snedgående

fåra, isynnerhet utvecklad på gränsen mellan facetten och

framkantens raka del. Rhachis är mer eller mindre rudimentär,

smalare eller bredare, allt efter bredden hos rhachis på thorax.

Stundom saknas hvarje spår af densamma till och med i inre af-

trycket af pygidiet, såsom hos arterna af Subgenus Bumastus,

stundom finnas spår af densamma derstädes, ehuru den är full-

ständigt utplånad på skalets yttersida, såsom hos Z. fallav Horm.

Ibland finnes den endast antydd af svaga och korta dorsal-

fåror, som sträcka sig obetydligt bakom pygidiets framkant,

såsom hos I. sphericus Horm och I. Linnarssonti Horm. På

sidorna kan den vidare vara begränsad, men baktill fullständigt

utplånad, såsom hos I. vivax Horm och I. centrotus (DALM.),

eller ock är den ända till sin spets tydlig. Den är då konisk

och bildar till formen ungefär en liksidig triangel, såsom t. ex.

hos I. gigas Horm, eller är den trubbigare och baktill afrundad,

såsom hos I. megalophthalmus (LIiNRS.) och I. parvulus HoLM.

Hos I. Chiron HoLMm äro sidorna konkava. Någon gång fort-

sättes den bakåt af en svag kölformig linie, såsom hos den

sistnämnde och I. crassicauda (WAHLENB.). Vid spetsen af

rhachis och något på sidorna finnes någon gång ett par låga knöl-

formiga upphöjningar, så hos I. crassicauda (WAHLENB.) och I.

tuberculatus Horm. Spår till segmentering har bland de svenska

arterna endast kunnat iakttagas hos I. centrotus (DALM.,) der

hos ett exemplar 1 inre aftrycket 5 par svaga intryck kunna

ses, äfvensom hos I. HEsmarku (SCHLot.) och I. lineatus

(AN6G.). Sidoloberna äro mer eller mindre starkt och jemnt

böjda, utan spår till ribbor, med undantag af I. gigas HoLm,

som bakom framkanten visar svaga spår af ett par dylika, och

I. tuberculatus Horm, hos hvilken på sidorna närmast rhachis

några par korta ribblika åsar utgå. Facettens form är hos

olika arter ofta ganska skiljaktig och erbjuder då goda karak-

tärer. I artbeskrifningarne har jag derföre egnat densamma.

mera uppmärksamhet, än som tillförene synes hafva varit hän-

delsen, och i många fall, då sådant låtit sig göra, af bildat den-

BIHANG TILL K. SV. VET:SAKAD: HANDL. BAND 7: N:O 8: 25

samma särskildt. Facettens form kan nemligen sällan rätt iakttagas

hos afbildningar af pygidiet, då den der kommer att synas i för-

kortning. "Den är'plan eller svagt konkav, till formen nästan

alltid triangelformig, ofta med hörnets vinkel rät. Framkanten

är längre än utkanten, fast någon gång nästan lika stor, då

facetten vanligen är liten såsom hos I. centrotus (DALM.) och

I. crassicauda (WAHLENB.). Hos I. Linnarssonii HoLMm är dess

form egendomlig. Den är der mycket smal med hörnet starkt

afrundadt och blir derigenom nästan spolformig. I ett fall,

hos I. sphericus Horm, visar den i framkanten ett grundt

hak, men detta beror kanske på någon abnormitet, så mycket

mera, som endast ett enda af mina exemplar af denna art

visar pygidiets facett och detta blott på ena sidan. Facetten

har alltid terrasslinier.

Pygidiets inre, omböjda lamell (>La doublure» BARRANDE,

»Der innere Umschlag» VOoLBORTH), eller också, hvilket oftare

är fallet, inre aftrycket af densamma, hafva kunnat iakttagas

hos öfver halfva antalet af de svenska arterna. Den har van-

ligen blifvit synlig derigenom, att pygidiets öfre skal till större

eller mindre del blifvit bortsprängdt jemte derunder liggande,

rummet mellan de båda skallamellerna intagande, stenmassa. Den

ses då uppifrån, vare sig sjelfva lamellens skal finnes qvar

eller aftrycket af detsammas undersida 1 underliggande sten-

massa. För undvikande af all tvetydighet får här en gång för

alla nämnas, att den öfverallt i det följande tänkes sedd i

denna ställning. Till formen varierar den ej obetydligt och

synes denna vara olika och karakteristisk för olika grupper

inom slägtet, samt således kunna lemna goda hjelpkaraktärer.

Den är antingen nästan jemnbred, och då vanligen ganska

smal, såsom hos ZI. fallax, vivar, oblongatus, megalophthalmus

och insignis, eller ock tilltager den bakåt starkare i bredd.

I detta. senare fall bildar den framtill i medellinien antingen

en vid urbugtning, såsom hos I. Esmarkit, eller skjuter den

framåt såsom en derstädes starkare eller svagare urnupen udde,

hos I. Chiron, eller ock bildar den der en starkt framsprin-

gande hvass tandartad spets, såsom hos I. Linnarssoniti, serobi-

culatus och sphcericus.

Pygidiets inre, omböjda lamell är antingen nästan plan

eller ock grundare eller djupare konkav eller konvex parallelt

med utkanten. I medellinien går oftast en grund, smalare

eller bredare fåra.

26 < oGERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

hå

Lamellens undre sida är alltid försedd med längre eller

kortare terrasslinier mer eller mindre parallela med kanterna.

I medellinien bilda de, då skallamellen framtill derstädes är

urbugtad, en framifrån ingående bugt. Terrasslinierna iakt-

tagas vanligen bäst i aftrycket af undersidan. På öfversidan

äro de äfven synliga, ehuru mycket svagare.

Skalets skulptur. Skalets yta är vanligen slät och mer

eller mindre glänsande, samt försedd med intryckta punkter

eller gropar, och linier.

Punkter saknas aldrig. De hafva alltid iakttagits, då skalets

yta är oskadad, och utgöras af finare eller gröfre, grundare

eller djupare, ofta nålstickslika intryck, iakttagbara med blotta

ögat eller med lupp. Då de blifva grundare och större, öfvergå

de till gropar. Dessa uppträda stundom ganska tätt gyttrade.

Den släta, glänsande skalytan försvinner då mellan dem och

skalet får ett ruggigt, ärrigt eller chagrineradt utseende, såsom

t. ex. hos äldre exemplar af LI scrobiculatus och I. gigas.

Punkteringen försvinner härigenom och ersättes af groparne,

som endast äro en utveckling af den förra, enär dem emellan

alla öfvergångar finnas.

Förutom punkter eller gropar förekomma linier, hvilka

jag i det följande, i anseende till deras uppkomstsätt, kallat

terrasslinter.

Dessa äro synnerligen karakteristiska för arterna af slägtet

Illenus, men finnas äfven hos många andra Trilobiter. Såvidt

jag kunnat finna, beskrifves sådana för första gången af MUuR-

OHISON i Silurian System !). MUuRrRCHISON säger nemligen i dia-

gnosen till Bumastus Barriensis ”): »Surface of the whole animal

(testa) covered by extremely thin, apparently imbricated la-

melle, the edges waved or vermiform, the intermediate spaces

studded with minute dots», samt hänvisar till Pl. 7 bis, fig.

3 c—d. MURCHISON beskrifver således här den för JIllcenus

karakteristiska skulpturen 3). BURMEISTER har sedermera nog-

grant och träffande beskrifvit sådana terrasslinier hos en JIllce-

1) I >Ant. om WAHLENB. Il. crass., p. 13, noten 1, har jag på grund

af BARRANDES auktoritet anfört BURMEISTER såsom den förste, som

beskrifvit och fästat uppmärksamheten på dem.

2) Sil. Syst., p. 657.

3) Han anmärker dock längre ned, att han endast anser den såsom en

artkaraktär, då han hvarken sjelf funnit den hos »Illenus crassicauda

WAHLENB> [= I. Esmarkii (SCHLOT.)] från Husbyfjöl eller sett den

omtalad af svenska eller ryska författare.

BIHANG (TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 27

nus och en Asaphus, hvarvid han fullt exakt uppfattat deras

form och uppkomstsätt !).

BARRANDE har derefter studerat dem hos några Böh-

miska Trilobiter, samt lemnat en vidlyftig och grundlig fram-

ställning af desamma (Syst. Sil. de Boh., p. 235—237).

Han gifver dem namnet »plis-sillons». I den tyska öfversätt-

ningen af min nyss anförda uppsats ?) har jag närmare beskrif-

vit dem hos flcnus ecrassicauda (WAHLENB.) I den svenska af-

handlingen omnämnas de deremot kortare och har jag der för

dem användt namnet »veckfåror», varande endast en öfversätt-

ning af BARRANDE'S »plis-sillons». Detta namn har jag här, så-

som nyss är nämndt, utbytt mot det, såsom jag hoppas, mera

betecknande terrasslinier, då de uppkomma derigenom, att

skalets yta visar terrasslika afsatser. Beträffande deras när-

mare beskrifning får jag hänvisa till BARRANDE och BURMEISTER.

Den senares skildring af dem hos Asaplwus sp. framställer dem

synnerligen träffande och torde det tillåtas mig att här åter-

gifva en del af densamma, då någon bättre ej kan gifvas. Han

säger derstädes: »Diese Skulptur besteht nun auf der oberen

Schaale aus feinen Linien, die nicht eigentlich vertieft sind,

sondern dadurch entstehen, das die Schaalensubstanz terrassen-

artig abfällt, so dass immer eine Linie durch eine zwar äus-

serst niedrige, aber sehr scharf markirte kleine Stufe ange-

deutet wird. Nichtsdestoweniger ist die Schaale nicht allmälig

dinner, sondern sie steigt hinter jeder Stufe langsam wieder

etwas an, und erreicht dadurch an der nächstfolgenden Stufe

dieselbe Dicke wieder, welche sie an der vorhergehenden hatte.

Diese Angaben gelten fir sämmtliche Linien, keine einzige

ist vertieft eimgerissen, sondern alle sind erhaben»>.

Terrasslinierna följa på hvarandra än tätare, än glesare.

Då de förekomma mycket tätt tillsammans, såsom på pannan

och pygidiets rhachis hos I. crassicauda (WAHLENB.), likna

de mera upphöjda åsar och dälderna dem emellan få ett

!) BURM. Neue Beob. iiber Trilob., p. 80, taf. 1, fig. 18—19. Det Illenus-

pygidium, härstammande från ett nordtyskt diluvialblock, hvars skulp-

tur han der beskrifver och afbildar, tillhör ej såsom han antager, och

jag i min ofvan anförda afhandling enligt BARRANDE uppgifvit, »I.

erassicauda WAHLENB. [= I. Esmarkii (SCHLOT.)], utan I. Chiron HOLM.

BURMEISTER anmärker visserligen hos detsamma några olikheter från

hans förra beskrifning af denna art, såsom att sidorna af rhachis

äro konkava, hvilket just, förutom skulpturen, är synnerligen karak-

teristiskt för I. Chiron. Pygidiets hörn äro felaktigt tecknade, men

detta beror på, att de äro skadade hos originalet.

2?) HoLM. Bemerk. iiber Ill. crass., p. 568.

28 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

plogfårartadt utseende. Den ena sidan är likväl brant och den

andra mera sluttande. När de blifva glesare, framträder terrass-

formen tydligare. Ytterligheterna äro naturligtvis förenade

genom alla möjliga öfvergångar. Terrasslinier förekomma på

alla kroppsdelar, dock äro de sällsynta på hypostomat. Aldrig

saknas de i hufvudets framkant samt på medelsköldens och de

fria kindernas omböjda del jemte rostrum, på hvilka delar de äro

ställda mycket tätt, parallela med ut- och inkanten. De saknas

vidare aldrig på thoraxledernas och pygidiets facett, samt på

pygidiets inre, omböjda lamell. Hos somliga arter betäcka de

skalets hela yta, t. ex. hos I. Chiron, under det de hos andra

äro inskränkta nästan endast till ofvannämnda delar. Punkter

och gropar hafva sin plats på deras långsluttande del. I några

fall har jag iakttagit, att terrasslinier kunna uppkomma äfven

af punkter, som ordna sig i rader och närma sig hvarandra.

På skalets inre sida äro terrasslinierna ofta rätt tydliga, såsom

BURMEISTER äfven anmärker, fast svagare, och ej så branta på

den tvära sidan. Såsom redan BARRANDE påvisat, är deras

tvärbranta sida på skalets ryggsida städse den bakre, äfven

då de bilda större eller mindre vinkel med kroppens axel.

Detta är äfven förhållandet på undersidan af pygidiets inre,

omböjda lamell. På hufvudets omvikta fram- och utkant,

samt rostrum är det deremot den främre sidan, som är brant.

Följer man skalets yta, är det således tvenne riktningar,

som göra sig gällande och dessa mötas i pygidiets bakkant,

som derföre begränsas af tvenne terrassliniers tvärbranta sida.

Vid öfvergången från öfre till undre sidan i hufvudets fram-

kant följa de deremot på hvarandra i samma riktning. På

thoraxlederna äro terrasslinierna vanligen mer eller mindre

parallela med dessas längdutsträckning och bilda gerna en

båge på rhachis. Hos några, såsom I. crassicauda och I. Es-

marki, förekomma dock ett antal korta, skarpa terrasslinier

på pleurornas inre, plana del, nästan vinkelrätt ställda mot

dessa, och parallela med kroppens axel. Dessas yttre sida är

len tvärbranta. Att detta ej strider mot det ofvan sagda,

framgår deraf, att de yttre af dessa korta terrasslinier framtill

förlänga sig, i det de böja sig utåt och öfvergå på facetten.

Beträffande terrassliniernas förekomst och närmare anordning -:

för öfrigt hänvisas till artbeskrifningarne.

Hoprullning. Alla arter af detta slägte synas hafva egt

förmåga att fullständigt rulla sig tillsammans, ehuru samman-

BIHANG TILL K. SV; VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 83. 29

rullning ännu ej är konstaterad hos ulla, af hvilka fullständiga

exemplar äro kända. Fullständig sammanrullning har iakttagits

hos följande svenska arter:

Esmarkii (SCHLOT.).

oblongatus (ANG.).

centrotus (DALM.).

Linnarssonit HOLM.

Angelini HOLM.

. Barriensis (MURCH).

Ej fullt sammanslutna, ehuru starkt sammanrullade, exem-

plar hafva funnits af:

I. sphericus HoLM.

I. serobiculatus Horm.

I. Chiron HoLM.

I. erassicauda (WAHLENB.).

För sammanrullningens mekanism har BARRANDE redogjort,

och VoLBorRTH har hos »Illcenus crassicauda WAHLENB» [= I.

Esmarku (SCHLoT.)] noga beskrifvit thoraxledernas byggnad och

sammanfogning, hvarigenom en sådan böjning kan åstadkom-

mas!). Deremot har jag ej sett omtalad en egendomlig inrättning

vid sammanslutningen af hufvudet och pygidiet hos vissa arter af

Illenus, hvarigenom de vid fullständig sammanrullning måste

sluta sig mycket tätt och fast intill hvarandra. I sjelfva fram-

kanten af hufvudet förekommer nemligen en upphöjd, fram-

springande, skarp kant, antingen endast på medelskölden eller

ock fortsättande sig en längre eller kortare sträcka i kanten af de

fria kinderna. Genom denna utspringande skarpa kant bildas då

en fals, i hvilken pygidiets utkant vid sammanrullringen griper

im. Denna har jag derföre kallat falslinien. Den kan, så-

som nyss är nämndt, fortsättas på kinderna nära intill dessas

spets, såsom hos I. Chiron Horm, och då omfattas hufvudets

fram- och sidokanter fullständigt af pygidiets kant, eller också

sträcker den sig endast ett stycke bakåt på den fria kinden,

då omfattningen ej blir så fullständig. Hos I. Esmarkii (SCHLOT.),

der detta senare är förhållandet, blir dock föreningen derigenom

synnerligen stark, att kindernas kant öfvertväras af en sned-

gående fåra, 1 hvilken pygidiets kant vid sammanslutningen

bassaruan.. Se tat. II) föö2.

Metamorfoser har jag ej haft tillfälle att iakttaga hos någon

af de svenska arterna. Mycket små exemplar äro ytterst säll-

DIEVOTB Russ, Prloba pa (-

INNNNNA

30 = GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN).

synta !), och några fullständiga äro mig ej bekanta. Ej

heller hafva af VOLBORTH och SALTER några metamorfoser

iakttagits. BARRANDE deremot har beskrifvit sådana hos några

Böhmiska arter och får jag derföre angående dessa hänvisa

till honom 2).

Storlek. Arternas storlek varierar naturligtvis hos detta

på arter så rika slägte inom ganska vida gränser. I allmänhet

äro de medelstora Trilobiter. Medelstorleken inom slägtet

representeras ungefär af I. Esmarktu (SCHLOT.). Arterna med

endast 8 thoraxleder synas utan undantag tillhöra de mindre

och minsta. De minsta beskrifna arterna torde derföre också

utgöras af de åttaledade I. parvulus Horm och I. minimus

(Vorz.). Bredden mellan ögonen är hos den förra endast

4—5 mm. Störst synes I. Barriensis (MurRcH.) hafva blifvit.

Den af SALTER (»Mon. Brit. Trilob>, pl. 27, fig. 2) afbildade

hufvudets medelsköld visar en bredd mellan ögonen af 78 mm.

Bland de svenska arterna har I. vivax HoLm uppnått den an-

senligaste storleken. Ett exemplar från Trinucleusskiffern torde

hafva haft en bredd mellan ögonen af minst 75 mm., således

knappt mindre än I. Barriensis. Af I. gigas Horm har jag

funnit pygidier med en bredd af 64 mm.

Sliägtskap. Slägtet Illenus står synnerligen isoleradt och

bildar en mycket naturlig grupp, inom hvilken arterna sins

emellan äro på det närmaste förbundna. Öfvergångsformer

till andra grupper och slägten saknas. Såsom BARRANDE visat,

är det knappt mer än fyra slägten, till hvilka ZIllenus har

någon affinitet, nemligen till Asaphus genom detta slägtes

subgenus Isotelus, till Aeglina, till Nileus och till Bronteus.

BARRANDE har redogjort för skilnaderna dem emellan?) och jag

har dertill nästan intet att tillägga. BARRANDE'S. förmodan, att

hypostomat hos Zllenus och MNileus skulle vara skiljaktigt, har

till fullo bekräftat sig, men någon väsentligare skillnad mellan

hypostomat hos Illenus och Bronteus finnes ej. Hans upp-

fattning af thoraxlederna hos Nileus synes ej vara fullt riktig.

Till dessa trenne kommer numera möjligen det ofullstän-

digt kända IZllcenopsis SALTER. Detta uppfördes af denne,

såsom 1 det föregående är nämndt, med tvekan såsom ett Sub-

!) Med undantag af I. Linmnarssonii HOLM, af hvilken art i Leptena-

kalken i Dalarne ganska små exemplar af pygidiet och hufvudets.

medelsköld ej äro sällsynta.

”) BARR. Syst. Sil. de Boh., p. 676.

3) BARR. Syst. Sil. de Boh., p. 678, 837.

BIHANG TILL K: oSV> VETSAKAD: HANDL. . BANDS fe N:O: (0. 2

genus under Illcenus, men måste enligt min öfvertygelse be-

stämdt skiljas från detta.

Harr har uppställt och beskrifvit ett slägte Illenurus med

arten I: quadratus Harr 18631). Min kännedom om detta och

dess enda art är för ofullständig, för att jag skulle våga yttra

mig om dess förhållande till Illenus, till hvilket det genom

pygidiets form synes närma sig. Det uppträder i N. Amerika

på en lägre nivå än Illenus.

Horisontal och vertikal utbredning.

Slägtet Illenus har uppträdt endast och allenast under Si-

lurtiden ?). Det visar sig med typiska arter omedelbart efter

primordialfaunans försvinnande, och når sitt kulmen inom mel-

lersta och öfversta delen af Undersiluriska formationen. I

den Öfversiluriska uppträda de från de typiska mest afvikande

formerna med subgenus Bumastus, och med detta utdör slägtet,

dock ej fullt nående denna periods slut. Då det dertill före-

kommer ganska artrikt, utgör det ett för Silurformationen

synnerligen karakteristiskt slägte, i Undersilur representeradt

af Illenus i inskränktare bemärkelse, i Öfversilur af Bumastus,

hvilka således komma att utgöra ledfossilier för dessa forma-

tioner. Gränsen mellan dessa begge underslägtens tillvaro i

tiden är dock ej fullt så skarp, som man förr föreställt sig.

I England och Amerika uppträder nemligen Bumastus redan

i Undersilur och arter af subgenus Illenus sträcka sig der upp i

Öfversilur. Härvid må man dock ihågkomma, att man ännu

ej fullständigt kunnat enas om gränsen mellan dessa båda

formationsgrupper, samt att denna till följd häraf drages något

olika af olika författare och inom skilda silurområden. Afven

torde månget misstag hafva insmugit sig vid ett lagers hän-

förande till den ena eller andra af dem.

Slägtet är utbredt öfver hela verlden och har träffats nästan

öfverallt, der fossilförande siluriska bildningar blifvit under-

!) HALL, 16th. Reg. Rep. univers. New York, Albany 1863, p. 176, pl. VII,

ND2-b0-

?) Såsom denna nemligen uppfattas och begränsas af BARRANDE, MUR-

CHISON och LINNARSSON.

SÅ GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET 1LLZNUS (DALMAN).

sökta. Någon dess föregångare inom Primordialzonen kan ej

med säkerhet uppvisas.

För större öfverskådlighet lemnas här nedan en efter län-

derna ordnad öfversigt af arternas utbredning.

1. Sverige.

Af de 19 arter, som här äro beskrifna från Sverige, till-

höra, såsom den nedan följande tabellen visar, 17 Undersilur och

endast 2 Öfversilur. Alla i Undersilur förekommande tillhöra sub-

genus Illcenus, de tvenne Öfversiluriska deremot Bumastus. I

Sverige är Illenus således inskränkt till Undersilur, Bumastus

till Öfversilur.

I likhet med flertalet Trilobiter förekomma arter af Illenus

hufvudsakligen i kalkstenar, samt äro sällsyntare eller saknas

i verkliga lerskiffrar !). De torde derföre företrädesvis hafva

haft sitt hemvist 1 renare, ej alltför djupt vatten ?).

Orthocerkalken är det äldeta lager, i hvilket Illenus upp-

träder inom Sverige. I denna förekomma 4—5 arter. I dess

lägsta del, Undre röd Orthocerkalk 3), och hvad som ligger

1) Jemför Skåne, der skifferafsättning under silurtiden företrädesvis egt

rum, med 2 säkra arter, och Dalarne, der kalkafsättning varit förherr-

skande, med 11.

2) När tillförseln af lerslam blef för stor eller af en viss beskaffenhet,

synes den hafva inverkat skadligt på en del arters utveckling. De

dogo ut eller förkrymptes. Hvad detta senare angår, vill jag erinra

om den mergelartade röda Orthocerkalk, som förekommer öfverst vid

Ljung i Östergötland. TÖRNQUIST har först påpekat den ringa stor-

leken af de i "densamma förekommande försteningarne jemförda med

exemplar från andra håll (TÖRNQUIST, Geol. resa gen. Sk. och Österg.,

p. 63). Liknande är förhållandet med den röda Trinucleusmergeln

vid Råsnäset och Rödbergsudden i trakten af Motala. Ett undantag

härifrån synes den på Trilobiter så rika röda Trinucleusskiffern i

Vestergötland göra, der några sådana förkrympta former ej äro iakt-

tagna. Egendomligt är dock det talrika uppträdandet af slägten

och arter, som sakna ögon, inom detta lager och hvilket förhål-

lande måste hafva någon grund. Utom de tvenne Illanus leptopleura

LINRS. och I. Angelini HOLM, hvilka äro de enda af slägtet i Sverige.

som sakna ögon, förekomma der arter af Agnostus, Ampyx, Dindy-

mene, Dionide, Telephus samt framförallt Trinucleus, hvilka synas

hafva saknat ögon.

Kanske ock att, hvad Trinucleusskiffern beträffar, de förkrympta

eller blinda formerna, och afsättningen af hufvudsakligen röd lera,

kunna bero på ett stort djup. De talrika blinda formerna tyda,

såsom mig synes, ditåt, och Challenger-expeditionens undersökning

af de stora hafsdjupen och dess bottenslam synes äfven gifva stöd

härför.

3) LINNARSSON har delat Orthocerkalken i: Undre röd, Undre grå, Öfre

röd och Öfre grå, en indelning, som, ehuru den ej är strängt veten-

skaplig, likväl är tillämplig på flera af våra Silurområden, "och som

jag här bibehåller.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 33

der under, saknas det. Deremot uppträder det genast i den

Undre grå med arterna I. Esmarku (SCHLOoTt.) och I. centrotus

(DALM.). Den förra är den inom Sverige allmännaste och vidast

utbredda arten och är tillika en bland de för denna horisont

mest karakteristiska försteningarne. Den saknas aldrig, der Undre

grå Orthocerkalk Upplrader I. centrotus är vida sällsyntare

såväl hvad utbredningen, som individantalet beträffar (Ög ss Ners,

Dal.). I öfre delen af den Öfre röda Orthocerkalken träffas

I. Chiron Horm sällsynt (ÖL, Dal.), för att sedan i den Öfre

grå derstädes blifva mycket talrik och för denna horisont synner-

ligen karakteristisk. På samma horisont är den äfven funnen i

Vg. På hvilken horisont I. tuberculatus Horm och I. lineatus

(ANG.) uppträda, är obekant. Den förra tillhör otvifvelaktigt

Orthocerkalken. De äro endast kända från Östergötland.

Inom Chasmopskalken når slägtet sin största utveckling,

hvad arternas antal beträffar. Åtta arter äro härifrån bedkfha.

På gränsen mellan Orthocerkalken och Chasmopskalken

uppträder i Dalarne I. crassicauda (WAHLENB.). Den stiger der-

ifrån upp i det senare lagrets lägsta del. Någon bestämd ord-

ningsföljd, i hvilken arterna inom Chasmopskalken för öfrigt

uppträda, kan jag ej uppställa. Dock inträffar det märkliga,

att trenne af dem äfven finnas i Leptenakalken, ehuru de,

med undantag af I. Linnarssonir HOLM, som i en förkrympt

form synes förekomma i Trinucleusskiffern, helt och hållet

saknas i mellanliggande lager. Deras geografiska utbredning

är följande: L sphericus Horm: Dal., van I. scrobiculatus

är Dal.; I. oblongatus (ANG.): ÖL; I. parvulus HoLrLM:

da allas Horm: Dal., ÖL, Vg.; I. gigas HoLm Vg., Ög.;

; dk HoLM: Ög. Dessa trenne senare äro gemen-

samma med Foptnkallien:

Trinucleusskifferns artrikedom är ej så stor. Det skick,

hvilket Illenusarterna i detta lager finnas bevarade, är vida sämre

än 1 något annat. De äro i Vg. och Ög. endast kända från den

röda mergelskiffern och i dena äro de med sällsynta undan-

tag mer eller mindre vanställda, då det starkt spheriska huf-

vudet och pygidiet vanligen genom tryck äro krossade, och

således form och proportioner svåra eller omöjliga att iakttaga.

Skalet är äfvenledes sällan väl bevaradt, utan antingen helt och

hållet genom lösning aflägsnadt eller ock så starkt vittradt och

anfrätt, att dess skulptur alls icke eller endast i sällsynta fall

kan iakttagas. Arterna hafva derföre också hitintills med undan-

34 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN).

tag af I. megalopthalmus, varit nästan okända. Om deras verti-

kala utbredning inom lagret saknas iakttagelser.

Med Chasmopskalken och Leptenakalken är, såsom ofvan

är nämndt, I. Linnarssonii Horm gemensam, hvilken i en

förkrympt form torde finnas i Trinucleusmergeln vid Råsnäset

och Rödbergsudden i Östergötland. Först i Leptenakalken

synes denna art nå sin fulla utveckling, hvad storlek och indi-

vidernas talrikhet beträffar. Gemensam endast med Leptena-

kalken är I. viwvax Horm (Vg.), men denna förekommer der-

emot derstädes mycket sällsynt. I. megalophthalmus (LINRS.)

(Vg., Ög, Sk.) är karakteristisk för Trinucleusskiffern, men

stiger derifrån, enligt LINNARSSON, upp i den allra lägsta delen

af Brachiopodskiffern, Staurocephalusskiffern.

Helt och hållet inskränkta till Trinucleusskiffern äro I.

leptopleura Laisrs. (Vg.) och I. Angelini Horm (Vg., Ög.), som

båda sakna ögon.

Braclhiopodskiffern torde innesluta några arter, men förutom

I. megalophthalmus (LINRS.), äro de hittills endast funna i så

fragmentariskt skick, att de ej kunnat bestämmas. Från lägsta

delen, Staurocephalus-skiffern, anför TULLBERG från Skåne I.

cfr. Salteri BARR. 1).

Leptenakalken i Dalarne är synnerligen rik på individer

af detta slägte, rikare än något annat svenskt lager. Arternas

antal är det oaktadt endast 4. Alla dessa synas hafva fort-

lefvat från Chasmopskalkens och Trinucleusskifferns bildnings-

tid ?). I. Linnarssonii HoLMm genomgår hela lagret och utgör

för öfrigt en bland Leptenakalkens allmännaste försteningar.

I. fallax Horm är dernäst allmännast och kan ej sägas vara

inskränkt till någon viss horisont. I. gigas Horm och I. vivax

HoLM äro deremot sällsyntare.

Öfversiluriska formationen. På Gotland representeras slägtet

af minst 2 arter af Subgenus Bumastus, I. barriensis (MURCH.)

och I. insignis HALL.

Från Skånes Öfversiluriska lager, som till större delen ut-

göras af lerskiffrar och sandstenar, äro inga arter af slägtet kända.

1) TULLB., Skånes grapt., p. 17. Jag har ej haft tillfälle att se exem-

plaren och har således ej kunnat upptaga arten.

2?) Man skulle häraf känna sig manad att undersöka, huruvida icke

Leptzenakalkens Trilobitfauna äfven för öfrigt utgöres af arter, som

lefvat qvar från dessa tider. ÅAnnu har visserligen Leptenakalkens,

i många afseenden så intressanta, Trilobitfauna ej varit underkastad

någon genomgående granskning, men, hvad arterna beträffar, synes

detta dock i allmänhet ej vara förhållandet.

BIHANG TILE Ko SYV. VET

Flera arter hafva, så

.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 8.

som vi således se, en ej obetydlig

geografisk utbredning inom Sverige och, om vi taga tabellerna

öfver Ryssland och Norge i

området för några af dem

siluriska hafva en ännu vidsträcktare utbredning.

betraktande, så finna vi utbrednings-

betydligt vidgadt. De tvenne Ofver-

Båda före-

komma nemligen i England, och åtminstone Z. insignis HALL

i N. Amerika.

Öfversigt af arternas vertikala utbredning.

| Under-Silur.

ac) la |

Fell Su Si SE | =

[TAS SN ANETTES NNE

i Be ES DE SA fe SA SS es CR fär

2 Ny såll oj SI ce = | 33 FR NOA ES K-G SN

ÖRE ER RR TA = 3 Kn rk SL Så br

SAN EE NINE NSI ET BS EN GLES NEN

ES a ER ES AR AES

| [=] z 5 2 a 7 | - | i H

= cn a Igen a | > | = 2) EH i

Iles AASE RR rr

AT ST EN [Er AT TE GS GA fe fä

lie = e ES (a) . .

WIERD RU (BOHLÖT 3 ss === —|—/|X

Ir gener Oas (CDATM )aooos-c--==ca — I] —]X |

US GJVVROTUELOTN ma dessrsscosercooc =|= 50" |

I. tubercwlatus HOLM ..--------- — | —/|X | | |

RT ine dtusr CANE.) sridoooner och —|—/| 12? | |

| LZ. erassicauda (WAHLENB.)--- | —|—|—]— | X|

jo iserobiculatus: HOLM ::---s--- —| 11) X

| I. sphericus HOLM ...ccocoo------ ——/—1— | X|

I. oblongatus (ANG) ------------- NNE Sa |

WdRpäarvulas HOLM... Ill. EES

UR alba EOTM. Ede —1 1-1 XE

URIN OG SKEN O TIM Baal Lod —|— | — FN Xl) =EX

| J& Lännarssomi HOLM ss--s-oo ENE ESR "F USTA ASA EMS ERE RIS

4 | I

| £ leptopleura LINRS.....-.------ SNES NS |

METE NA Ng e lin OTEM LG dos AE (EEE ERS TEE SING |

I. megalophthalmus (LINRS.).- | —|—|—|—1|=- | SAS

MEAN RR a 2EL OMP III IiDlalS ENE] ONE

I I. (Bum.) barriensis (MURCH.) | — | — |] —!—|—|—|—/—|—|—IJ| X

| I. (Bum.) insignis HALL.....-- el Xx

TE FR ENE NT

fee = Arve ———

17 2

— RR

36 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN).

2, Danmark (Bornholm ”).

I. megalophthalmus (LINRS.) ”Trinucleusskiffer.

3. Norge ”).

| Under-Silur. Öfver-

| LA Nfeen it bd er AT

| | Silur.

Ert: | Et: 43 EDO:

| FIEBMARRVN (BEBOS) seb ooderoos rss >

| [. centrotus (DATMG) fear Ba Sann 05 tr OL Ba X

JE VALLAR ELO TMS Fss0 a SEEN AESE TAN a = Xx

| IT ( Bum). barriensis (MURCH) oooooo------ = — = X

| 2 [ör TEN

KJIJERULF har i »Veiviser» gifvit namnet I. glaber åt en i

Kristiania museum befintlig Illenus från trakten af Kristiania

och Et.43). Namnet åtföljes ej af någon diagnos, utan endast

af en ganska otydlig träsnittsfigur, hvarföre arten ej kan anses

vara säkert bestämd. Den har också af LINNARSSON och TÖRN-

QUIST indentifierats med olika arter, af den förra med tvekan

med hans art I. limbatus [=1. fallar Horm], af den senare med

I. Linnarssonit Horm. Se vidare härom under artbeskrifnin-

garne till dessa tvenne arter.

BRrRÖGGER uppräknar och afbildar från det Trondhjemske ?)

tvenne arter såsom J. sp., den ena från Trinucleussandsten, Pl.

II, fi 13, den andra från Pentameruskalk, PLIIESFEIONEDEe

funna fragmenten äro allt för ofullständiga att kunna bestämmas.

1) Enligt JOHNSTR., Pal. Dann. på Bornh.

2) Enligt: KJERULF, Veiviser; BRÖGGER, Die sil. Et. 2 und 3; samt egna

iakttagelser.

3) KJERULF, Veiviser, p. 12, 14, £. 28.

2) BRÖGGER, Trond. felt. midl. Afd.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3. dh

4. Ryssland ').

AR TOLe ST:

| I. Wahlenbergii(EICHW.)(SCHM.

[YEN es SNS Mört BE SUNE ANDRIS

| I. Esmarkii(ScHLot.) [=I. Dal-

mani VOLB. (SCHM. Rev.)]------

I.tauricornis KUT. (SCHM. Rev.)

I. Schmidti NIBSZKE. (SCHM. Rev.)

| I. oblongatus (ANG.) (SCHM. Rev.)

I. fallax Horm [= I. limbatus

LINES. (SCHM. Rev.)] ----------

I. Roemeri VOLB. (SCHM. Rev.)

I. centrotus (DALM.)(VOLB. Tril.)

| I. muticus (VOLB.) (VOLB. Tril.)

| I.triodonturus VOLB. (VOLB.

ISNÖLDA BOT AA

I. capricornis HomMm [= Z.

Schmidtii Var. VOLB. Neue Ill.]

I. minimus (VOLB.) (VOLB. Tril.)

I. triquetrus (VOLB.) (VOLB.

na) AR St SIR en ne

| I. Linnarssonii Horm [= I. Ru-

dolphii EICHW. Let. Ross. ?)]

| I. (Bum) barriensis (MURCH.)

(ScHM. Rev.; KEYS. Reise)...

Under-Silur. Öfver-Silur.

EG RASER

EEG.

[ES JEE3AG. EH Is KA

!) Enligt: SCHMIDT, Rev. der ostbalt. sil. Trilob. (= SCHM. Rev.); VOL-

BORTH, Russ. Trilob. (= VOLB. Tril.), och Neue ehstl. Illenen (= VOLB.

Neue Il1.); EICHWALD, Leth&ea Rossica (= EICHW. Let. Ross.); KEYSER-

LING, Reise in d. Belsckoraland (= KEYS. Reise). FR. SCHMIDT'S in-

delning af Silurform. i Ryska Östersjöprovinserna i ofvan anförda

arbete har följts. Det har varit mig omöjligt att med visshet be-

stämma, i hvilket skikt, enligt SCHMIDT's indelning, arter, som upp-

tagits efter VOLBORTH och EICHWALD, men ej omnämnas af SCHMIDT,

äro hemma. Tecken för dem saknas derföre i kolumnerne. De till-

höra dock samtlige Under-Silur. Enligt hvad ofvan i inledningen

är yttradt, har ingen hänsyn kunnat tagas till EICHWALD'S arter i

Leth&ea Rossica och De Trilob. observ.. med undantag af Z. Budolphii

E1ICcHW. (Let. Ross.) och I. Wahlenbergii, hvilken senare upptagits på

SCHMIDT'S auktoritet.

2) Se nedan under artbeskrifningen till I. Linnarssonii HOLM.

38 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

5. Britannien ').

| Under-Silur. Öfver-Silur ?). |

| af

ATT Its er | > E = = z EN

5 | 253 Slå ss

HEVEg Ve svenk OKS SN Ee CATS ESKS X |

MET SVGuT CU SONG SAT SS = Sek re SAS RN Te MSS

Rp Eno GAS ANDE ORSSS ES See ena RS |

TAN orm anv SAT 4 a a SES SN |

TB EKO TD Me Dj 5 BAS SSA SRA ER SERA ON SE = = 23 |

ST äm ski SÄTTRA LIE KR NISSE NAN |

Hoel anis. SA. ora KÄR RER NES I

| FoLIEROrtio ekv SAT mise Sr a a — |] —]X |

| FLSPT BT Te NS Aspa bese oe dk DIA IN ps SK HINNAS

| EM a7:s fra (GANS Arne) es SE DRA ma fn RIDA |

|I LT: ALROPOS OM HSA TID kod 2 dr LSS fart RA RSKR NGN

ANV OAL OSV SAST syo or SER. 1 JSA9T 19r 0 0 Rae ED RES

ByemUurus SATT SSI IKENG 10128 Lik Teg SUNE PE Ulner AN

JA (Bum) EMäee anm VIS ATRDI EKA UNNI NORR IEA

I. (Bum.) barriensis (MURCH.) ---------- ll EA

TEN (CB MMS) CE va Das IS ATIT oss AT NE a fa ES

IS (Bums: -WnsignisdEkATD tes oososs.s sara fr RE a | Xx

SA AE | äl Bö.

115) 1/

FENA ENE EA

1) Enligt: SALTER, Mon. Brit. Trilob., jemte RoB. ETHERIDGE, The anni-

versary address of the president. Quart. Journ. Geol. Soc. Vol. XXXVII

(1881), Proceedings of the Geolog. Soc. of London, p.-37. London 1831.

2?) Mycken meningsskiljaktighet råder, angående gränsen mellan Öfver-

och Under-Silur. Här är den dragen enligt MURCHISON mellan L. och

U. Llandovery.

3) HICKS, Rocks of St. David's, p. 184. Denna art, af SALTER samman-

blandad med I. perovalis MURCH., afskiljes af HICKS, som tillika visar

dess förekomst i Arenig, der den verkliga I. perovalis saknas.

+?) = Bosenbergii SALT. (ej EICHW-.).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 39

6. Frankrike (Bretagne).

VR RSA Under- | Öfver-

Silur. sd Silur. |

i Beaumonti (ROUAULT) (Mém. surles Trilob., p. 321) Ng

| I giganteus BURM. (Organ. der IrilöD.).tooo...-..--

7. Böhmen ').

rn | II. Under-Silur. III. Öfver-Silur. |

Nr Er DD. E. E.G. |H.

Oxledö sa [Re

d 1./d 2./d 3.|d 4./d 5.e 1.1e 2. | |

ERA ODEN OTIS AR Ryno sroscertoccoen aa FE (RS | |

HANG UGUSE BARR moccco oe stecess iden MS

WIEN oftemvierusi BARR ooooroesss5sn-- Sr RS | |

LR GADS ARR sen ssd eo Ssosrreastn | RS

MSEK GTA ARR aa bod oooocescr scr = RSA |

EN ALE ND ARR aa oas sdadsnss ctr SENXR

HEN distinetus, BARB.. oto SI Eat Il —-!] Xl —) X

TEKERUN SJUGA SBAB Ri usvecdssgronses = NNE X

TNF ECADG NAR 28025 23 RNA SER SA EES NR Sn MAPS 2 RS

IE SACKeT TB ARBE Na see or adsso scar NES

UAWERR SUN g er vr BARRIREr Ste e semdrsttre NN NN NRA

JG hospes SPARRIS EEE == NEN ENN RS |

JL9 OD DITSINFRL 2220 2 ASKAN ANNE fe Fr

I. Wahlenbergianus BARR....-- LE se RR

UPPZerdlert IBABBI ooo dess = SN IRS

I. (Bum.) Bouchardi BARR. .../—] —| — | — | — SNES

I. (Bum.) tardusBARR. -..------ RA NORS |

—] 6| 31) 2/ 4 2

UOISN 4 Blge EN 6 säl a2

15 2

1) Enligt BARBANDE, Syst. Sil. de Boh. Suppl., p. 284.

40 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZENUS (DALMAN).

8. Bayern (Franken).

IE v Under- Öfver-

| SE Silur. Silur.

I. (Bum.) franconicus (MÖNST.) (Beitr. zur Petr.- G

KUn de EE SA a NA RAR BS RANN SME Li Jr Si — Xx

I 5 | i |

Utom Bum. franconicus beskrifver MUNSTER ett pygidium,

under namnet Bumastus? planus (Beitr. zur Petr.-Kunde, p. 43,

Taf. V, f. 18). Figuren är likasom den förra artens ytterst

otydlig. Enligt BARRANDE (Syst. Sil. de Boh., p. 677) är Bum.?

planus Mönst. ej skild från Bum. franconicus MÖNsr.

9. Spanien och Portugal.

ÅA t L Under- | Öfver-

RAL | Silur. | Silur.

I. hispanicus DEVERN. & BARR. (Foss. sil. d' Almad. )]

[SJ OLA) or de RT Ca AR MARINEN |

I. Sanchezi DE VERN. & BARR. SER sil. d"/Almad.)

(SÅ OJ ENN SV 00 er DR OR LINE EL ANARG. INR SIKA LO 2

| I. lusitamicus SHARPE (Geol. of Ouorta), foga

| | |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. Al

10. Norra Amerika.

Under-Silur. Öfver-Silur.

| E

ka EE

| =ule

e SINE & al 2lolz =

= 0 EE (= a ER

A ENE 22/58 vo

[9] So | = Ta EE &

for oo N IH & le 8 a SN

FAT BEI [080 5 SARS IS SES

LR EM RENSSEE

8 = SN SN gr a SN SN EA EN ee]

AE I a 0 Gr | MS EA ESA [ej RS ERNIE le

ol mo ii Kollo SI | RR

2 lö lr |A 5 IB le

715 1&1)5 (2 )s [SIB|F|5) |A

| SÄL Sv SAS |) |

| [CC]

I | B

| |

I. arcuatus IBILL. (Pal. foss.)) NE IX | |

I. consimilis BILL. (Pal. foss.) > XX |

I. consobrinus BILL. (Pal. foss.) > 20

I. fraternus BILL. (Pal. foss.) > X

I. incertus BILL. (Pal. foss.) Can. | X |

I. simulator BILL. (Pal. foss.) > Xx ol

I. tumidifrons BILL.(Pal.foss.)) Nf. | X |

I. areturus HALL (Pal. New- |

York; BILL. Can. Nat. and! fCan. |

EGG) cons rn HESSE NORELEN NE nn FANA

| I. Bayfieldi BILL. (Can. Nat. |

Falel ae TID) SAN Can. |—|X

I. eclavifrons BILL. (Can. Nat.

Nai AGNE) SA EESNES > —1 XX |

är globosus BILL. (Can. Nat |

(PHONE AE HefONIG) Le AE EN RNA Can. |—|)|X

I. vindex BILL. (Pal. foss.)--- > = SZ

I. americanus BILL. (Can. Nat. |

ANKE GE OL. askan sb soker NG > i |

I. latidorsatusHALL (Pal. New- | --

Neoylio)) TE FS SS VARUNR STD a NEG Hl = TE Id |

1) Can. = Canada, Ill. = Illinois, Kent. = Kentucky, Nf. = Newfoundland,

N.Y. = New-York, Oh. = Ohio, Pen. = Pennsylvanien, Verm.— Vermont,

Wis. = Wisconsin.

42 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

— ? ?seemoems=———soo=======os==

Rep. u. New-York)-...------

I. (B.) cuniculus HALL (20

Reg. Rep. u. New-York)---

UU. (B.) barriensis (MURCH.)|

(CAMBERLIN, Geol. of Wis.)]

Aer ofer kr: | 2

MES

| | I ovatus CONR. (BILL. Can.

Nat. and Geol.; HALL Pal.

Can.

| INNE YO) ee so ae |

I. taurus HALL (Rep. Progr.|

| NS. SSUury)) = Ei LL NE Wis

I. anyusticollis BILL. (Can.

ING: faner Greg) ERE eSeSe rr iCan

| I. conifrons BILL. (Can. Nat.

| FJ 0Ve LAG ONE ESA SERENA MEDA San Ur bo

| I. Conradi BILL. (Can. Nat.

Enso l (CE YKON) scen Les >

| I. grandis BILL. (Can. Nat.

ANA NRSOL)E=r SIST begTn | >

I. orbicauda BILL. (Can. Nat.

9 0VO LE LE RON) SA Eee SEELE på >

I. daytonensis HALL & WHITF.

(ORO Fal VOLK ESe Oh.Wis.

| I. imperator HALL (Rep. Prog.|

IVVISEAD UR VS NES ooo kb oosda Wis

| I. (B.) indeterminatus NY Nve

COTT (31 Reg: Rep. u. N:Y)N Wis: f

I. (B.) Milleri BILL. (Can. Nat.

and Geol.; WALCOTT, New.l [| Wis.

spec. of fOSSYLD. LER Irbe. Can.

INEYG

I. (B.) trentonensis EMM.

(HALL, Pal. New-York)-..../Can.N.Y

| I. (B.) armatus HALL (20 Reg.

Under-Silur.

Öfver-Silur.

:uaddn13-09q9n0)

"uddsSYIEY ÅÄZeYD

"U9ISALLY IOALL JOLIG

(2)

so 3

= Ble

Så ER EN SRS

BIT! ISAre oo

st lö 5 [21 5TlRA

3 leg | as 25

sten STESSE

5 ir 2 [BSI ES

= Fr EA ag a NNE

les lo) 235 oc

& le 5 IBG co | i

=S 2 ec 1-0 om [us]

ig)

& la 2 Jo S|e =

FER ENS SE =

S EE - ol

SN [13 oj

I (C)

—1—| X

=! —| X

—l —l —I—1—/IX

| — —l 1-1 —/X

Ng SS SA re a

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 43

Under-Silur. Öfver-Silur.

I I

| - — - — |

| AN [SN Ia | äte

| |

2) SN SR lane

Isles! e

sie ja ae ee SAN

TS II S5RI8 Ale ae: oh

= 2 ES EF [ES NET = EES

Ö i PESTO KE a a Bil etik EE

AN ob Ler or = SRS SER ESENTNERN

B I 2 i [4] | Be i I >

2 ET EN FN SA ST SN CSN EN

0 = lr 223 BEE.

KR RE FS a KEN [SN Fn kel ks

3 I Ile le lg IB|es js) ga

Is) 52 la la lsloelRI8/e IH]

| sukareLE BOSE FSE | =

| | 7 = SN | os

I | | | 4 | | 3

| | I | ' | | |

| | | | | |

| I. (B). cornigerus HALL (24 OT ERA | | |

| Reg. Rep. u. New-York)--.| Kent. = SR

I I ||

| I. (B.) insignis HALL (20 Reg. ang U| |

| SERep: u. New-Mork)icllbict Wise le ell S

I. (B.) iozus HALL (20 Reg. |

Repr uu, New-York)-:-szo.cs | Wis. | —- 1 —]—l—|—' —I—/—1—/X

I. (B.) graftonensis MEEK & | |

WORTHEN (New. foss. from. |

1547 1197 20) To) Ar SA SAS ATEN TT. |J—-]l—-|l—|—— —I——/—!'X

spjut une of al) narr

SA fö Cr

24 9

11. Asien (Himalaya !).

AGA Under- Öfver-

, Silur. | Silur.

II THAT AO TAIS Pa 0 SA SAS NS ae AE TA Xx =

I punetuosus SALT moooososeoo- oe INNE SAN Xx =

2 AY

!) Enligt SALTER, Pal. of Niti.

44 GERHARD HOLM, TRLOBITSLÄGTET ILLJENUS (DALMAN).

12. Australien (Nya Syd-Wales !).

| Under- Öfver-

| | Silur. Silur.

I ELESSVVAGIDUE 100 ET GGN WS MD ARI vjo = os sjak oe or oc e E SL se se a | Xx | — |

| SE |

13. Nordtyskland (Diluvialblock).

. Chiron HoLM (= I. centaurus DALM.)?).

. crassicauda (WAHLENB.) ?).

. Bichwaldi STEINH. ?).

. Esmarkii (SCHLOT.) (= I. crassicauda form. typ. s. Dalmani STEINH.)?).

. Schmidti NIESZE. ?).

. Roemeri VOLB. (= I. grandis och I. crassicauda ROoEM.)”).

. tauricornis KUT. ?).

. Wahlenbergii (EICHW-.)?).

. (Bum.) ? barriensis (MURCH.) ?), 7).

NN NIANNNNKHN

1) Enligt DE KONINCK, Foss. pal. Nouv.-Galles du Sud., som derifrån

anför med tvekan I. Wahlenbergi BARR. Detta namn har redan förut

af BARRANDE sjelf förändrats till I. Wahlenbergianus, enär det förra

redan af EICHWALD var bortgifvet åt en Illenus-art.

2?) Enligt STEINHARDT, In pruss. Gesch. gef. Trilob.

3) Enligt ett af prof. DAMES i Berlin mig godhetsfullt meddeladt exemplar.

4) Enligt FERD. ROEMER, Sadev. Diluv.-Gesch.

5) Jemte tvenne andra Bumastus-former, af STEINHARDT betecknade

Bum. sp. a och b.

BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3. 45

Förteckning på alla beskrifna arter af slägtet Illenus.

I. Subgenus Ill2&nus DAL.

Grupp 1. Thorazleder 10.

Känd Silur- = |

| ända FN |

| Beskrifning och É SN

Artnamn. | AN kropps: | — = I

| afbildning. el Gil

| delar. le a |

| SRS HA

I. advena BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. Suppl.,| |

PENHOSE DL OsEELO-—L0, RSA

| Pla; förse | Hyp. | ST Bh.

II. americamus BILLINGS|) Can. Nat.and Geol., p. 371;

I -850; BILL. Pal. foss., p. 329, | |

EFG" dp STA AT Hel. | X|—| Am. |

I. Bailyi SALTER 1867. |Mon. Brit. Trilob., p. 192,| |

PIE ECKSVETE TSE 147 VED | CCEIe TARA ESO GE IB rit

I. Bayfieldi BILLINGS| Can. Nat. and Geol., p. 369, | |

1859. 10 spa FAS a SAS I NRAR | Eee Am:

I. capricornis HOLM 1883. I. Schmidtii Variet.VOLB..|

Neue ehstl. Illenen, P.| |

[2] 0 VD LR OA gl 0 JARRE I ELSE ESSRS

| I '

I. Chiron HOLM 1883. Taf.| Dysplanus Centaurus ANG. | |

TNE = Pal. Scand., p. 40, Taf. |

CAN TTIN kan Ear (CC).

| gene mob.); I.Centaurus |

| STEINEH. In preuss.Gesch.

SefAREIODS P3 Et, LAT

FS f Hel. NE

Ny fl 0 af di Ran TRostr. X| SY. |

I. consimilis BILLINGS| Pal. foss., p. 277, £. 263

1865. fE= Oaks Non AR EA Eel | lm |

I. crassicauda (WAHLEN-|[ Entomostracites crassi-

BERG) 1821. Taf. II, f.| caudaWAHLENB.,Petrif.

21—27. tell. Svec., p. 27, tab.

II, f£. 5, 6)]); HOLM, Ant.

om Wahlenb. Il. crass., |

PES fba Vår tagletilocsl oEel XX —| Sv. T. |

I. Davisii SALTER 1849. | Mem. geol. Surv. Unit.

Kingd:y Dec: II, PI 25:

Sf Hel. V AY

I Bostr. | - Se

1) För utbredningsområdena äro följande förkortningar använda: Am.

= N. Amerika; Aus. = Australien; Bay. = Bayern; Bh. = Böhmen;

Brit. — Britannien; D. = Danmark; F. = Frankrike; Him. = Asien

(Himlaya); N.= Norge ; P.=— Portugal; R. = Ryssland; Sp. = Spanien;

Sv. = Sverige; T. = Nord-Tyskland (diluvialblock).

46 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN).

lasnan AES S

Beskrifning och SR Gö

AÄrtnamn. GL ErOppsä= a Tale

afbildning. delar. || 2

28) Rn

| Esmarkii (SCHLOT-| Trilobites Esmarkii

| HEM) 1826: Taf; Il| -ScHLOT: Beschreib.

I ET STO bALs öv, de Oslo PIllODA Po OLOF Lä Ly ks

| 8a—ec ; (=TI. crassicauda

AUCTORUM, — I. crassi-

cauda $ var. Dalmani

VOLB. Russ. Trilob., p.

105 T3rlatell of 1-6 (KOEeT

| | IS TB) ae At gr / Hyp. | 2 EM

| | ; ; IBostr. | ;

I. fallax Horm 1883. Taf.| I. limbatus LINRS. Sil.

(TTT EN ITESH8T 15-203TBildpa i mel Westene

fak IVa fo 16 24): 062 Der 2, BOLT O AG |

Ninas IG | DINRS. Vesterg. Cambr. |

| och Sil. aflagr., p. 77, | FR

| Tall dr 44 yP: | :

| | Rostr. ve N. RB.

I. giganteus BURMEISTER Organ. der Trilob., p. 119,

RE [SS IEC HEL sd lj 0 NNE DS, BES Hel. | xX|—] Fi

| I. globosuws BILLINGS 1859. Can. Nat.and Geol.,p. 367, |

| (CI) SE SAR SRA | Hel. | XI—| Am;

| hispamicus DE VER-| Foss. sil. d'Almad., p. 42, |

| NEUIKH & BAREANDE| - pls XV; £506, 60—06--| Hele See Sp

1855. |

I. hospes BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. Suppl.,|| Tho- )

| Ps Cl pl. 2, ff 13—10-214 "TAXsoN SBR

| I. Hughesii HioKs 1875. | Rocks of St. David's, p|! FY8

| 184, pl. IX, f£. 7; [I. pero- |

| .valis. (ad part.) SALT. |

I Mon. Brit.Trilob.,p.211,| Hel |

17 TR OVISS 2 (—Kind).| Xx | —| Brit.

I. KatzeriBARRANDE1856.| Foss. de Rokitz.; BARR. Lå

| | Syst. Sil. de Boh. Suppl.,

IE DE MAP La Oe ok EL H |

| el |

| 1. 6, :f£. 1—4, pl. 14, £. 36 i hi —! Bh.

| Mä SLA N WSA

LJ. levtopleura LINRS.|

I I omser] 1883: TAfrINGE

28) tat VIINE CI — — — — — — Hel. | X|—| Sv.

I. lusitanicus SHARPE Geol. of Oporto, p. 150, |

1" 1849. pli VILT Lä —0 oonons-s Hel OSS RE

| I. Marshalli SALTER 1867.| Mon. Brit. Trilob., p. 199,

pl. XXIX, f. 2—6. (=I.

| Rosenbergii SALT. 1849) — Hel AIF TCB

| I. Murchisoni SALTER Mem. geol. Surv. Unit. |

| - 1849. Kingd., Dec: II pla ki, |

| p. 4; SALT. Mon. Brit.

| Trilob., p.201,p1. XXVI,

i STÅ fl RP DDT LION (Re Hel XI! —]| Brit.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O' 8.

| ATT AmnDn.

I. oblongatus (ANGELIN)

[INSL85A

| I. ovatus (CONRAD) 1843.

. perovalis MURCHISON

1839.

. Portlockii SALTER 1849.

I. Roemeri ") VOLBORTH

1864.

| I. Salteri BARRANDE 1852.

Sehmidti NIESZKOWSKI

1857.

- secrobiculatus HOLM!

FEST IRAS: 16: |

sphericus HOLM 1883.

Tar I & 12-—15:«tatf|

INET 30:

tauricornis

1848.

KUTORGA

I. triodonturus VOLBORHT

1863.

Beskrifning och |

afbildning. |

Ehodope? oblongata ANG.

Pal Scand; p. tl, tap.

RORTVAREN 0, Ja

[Thaleops ovata CON-|

RAD Proc. Ac. Nat. Sc.

BROS VOLÖT AISA Pp.

332]; HALL Pal. New-

YO Vokkop259;, pu

(DEM SET SERA SAARE

Sil. System, p.- 661, pl.

XXI, EE 7; £ perovalis

(ad part.) SALT. Mon.

Brita krilob., psi på

XRVI fö 5-6; (excel.

f. 7-8 =TI. Hughesii

HICKS)

Mem. geol. Surv. Unit.

Röngd:, Decon pLåil

p. 3; SALT. Mon. Brit.|

Prilöbp- LIT, pi VI,

ESA EEE SAL ANS ((-Kind).|

Neue ehstl. Ill&enen, Pp. 7,

tab. II, f. 12—16, (excl.|

f£. 151); [T. grandis +I.

crassicauda ROEM. 1861,

Sadew. Diluv.-Gesch.,|

Pp: GÖrOLstaE, VILL £|

3, 4]

Syst. Sil. de Boh., p. 685,

pl. 35, £. 9—20

Mon. der Trilob., p. 580,

tabs LT TORRA |

Einige balt. sil. Trilob.,|

Pa r280. tafs VILI fört

aäa-—-e, 2 a

Russ. Trilob., p. 24, fig.

1—2 ?)

Kända

kropps-

delar.

10430 |

'22puN

Hel

Hel.

:SurupaIdIN

') Då namnet I. grandis redan 1859 är af BILLINGS gifvit åt en annan

art, måste detta ROEMER'S namn, om ock ej på den af VOLBORTH an-

förda grunden, ersättas af ett annat.

”) Månne ej grundad på ett skadadt exemplar af I. Esmarkii (SCHLOT.)?

A TID a DD.

I. tumidifrons BILLINGS

IH K866:

I. Wahlenbergii — (EICH-

WALD) 1825 ').

| I. vindex BILLINGS 1865.

I I. vivax HorM 1883. Taf.

| VI, f£f. 1—7.

| I. Zeidleri BARRANDE

| 1872.

Arb sa ma

| I. Angelini HOLM 1883.

MaE SIVSTE 20:

I. Bormanni SALTER1848.

| I. centrotus — (DALMAN)

1826. Mat TV, £ 112;

I Linnarssonii HOLM 1883.

Taff IVif 138021; Pat

N5st 1 85 TafovVI TAX;

| nexilis SALTER 1867.

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZENUS (DALMAN).

Å Silur- | &

Id Kända |form.| I

Beskrifning och k 3

STEG. FOR arg EES fs

afbildning - ; =)

2 delar. | 5|/S =

28) KR

Pal. foss., 278. f. 264 a—b| Hel. Xx! —| Am.

Cryptonymus Wahlenbergii

E1iICHW. De Trilob. ob-

SeTV. Pp-190; LAN; LV E.

DUGA NOR ORSA SE BES Hel. XI) — RB. T.

Pal: foss:,p.LLo,E. 160a—>065), Elfel UIFSGi AT

— — — — — — Hel. | X|—| Sv.

Syst. Sil. de Boh. Suppl. |[ Hel.

p. 74, pl. III, £. 20—294 Hyp. I X|—] BE.

Rostr.

upp 2. Thoragleder 9.

Silur- d

Se. Kända I form. | I

Beskrifning och k ANG

fbildnin EE =

8 delar. | 51 5

| Slå) K

| AE ,

— — — — -- — Hel. | Xl—| Sv.

| Mem. geol. Surv. Great |

Brit..vol. 2, pars.I, p.339, |

pl: VIII, £/1—3; SALT:

Mon. Brit. Trilob., p. 185,

pl. XX VIII, £. 6—13, pl.

P0 OA rr SE KSR Hel: | SO1 SSB

Asaphus (I) Centrotus ;

DALM. Paleaderna, p.

248; Tab, Vx £ ae;

Dysplamus centrotus

VoLB. Russ. Trilob., P-|[ Hel. ;

20: ta TIK SEtlA 12 Ad Hyp. | x | —|ISv.N.R.

I. Rudolphii, EICHW. Le- Rostr. |

thea Rossica, p. 1482, Hel |

Tab LOT: ba—0 Hype KSV

Mon: Brit: slrilob Pp. LOL He

PLISEENEE EPA oe ASS Kia) X)| —]| Brit.

Rostr.

!) Upptagen på FR. SCHMIDT's auktoritet. Rev. der ostbalt. sil. Trilob.,

| OR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3.

a | Silur- =

Beskrifning och EEOR or

Artnamn. ad sa kroöppssjlefaok

afbildning. delar. | o: 2

lea

| I

I. Panderi BARRANDE Syst. Sil. de Boh., p. 682,

1852. pla NONOK faknd UL, Ape

KRK VN EZ = rr Hel. | X|—| Bh.

I. Thomsoni SALTER 1851.| Quart. Journ. Geol. Soc., NO

VOLNVER APL TIS pr TEX,

f. 3; SALT. Mon. Brit. |

ITIöPE: Pp: Sö Sp |

XXVIIM, ff. 2—4, pll(Hel(K. |

P8: OR NESS RNE ofull- + X| xX| Brit.

ständ.))] | |

I. Wahlenbergianws Syst. Sil. de Boh., p. 684,|| Hel. lf Bh |

BARRANDE 1832. pl. XXXIV, f. 19—235K4 Hyp. TR si

Rostr. le RE:

Grupp 3. Thorazxleder 8.

| ad | Silur-| 3

ända &

Beskrifning och | Oe Så

Artnamn. - kropps- FRAS

afbildning. = =)

delar. Isle =

I. Beaumonti (ROUAULT)| Nileus Beaumonti ROoU-|

1847. AULT, Ménm. sur les Tri- |

105; pPS21; Pl. IL) 2) CHearSerES ET.

I. ConradiBILLINGS 1859.| Can. Nat and Geol., p. 372, | |

TAR ET NNE REESON CESAR SEEN Hel. | X!—| Am

I. Hisingeri BARRANDE| Nouv. Trilob., p. 14; BAER. | |

1846. Syst. Sil. de Boh., p. 681, |

pl; XXIX,) f£i25—291-| Hel. | X|—| Bb.

I. Lewisii SALTER 1867. | Mon. Brit. Trilob., p. 183, | |

pl. XXVI, f. 2, 2a—b5..| Hel. | X|—]| Brit. |

I. lineatus (ANGELIN)| Rhodope lineata ANG. Pal.) | | |

1854. Scand., p. 39, Tab. XXTI,

EIRSING SE Ul Gen Pan ES KRA Hela Sv

I. megalophthalmus (LIN-| Panderia megalophtihalma

NARSSON) 1869. LINRS. Vesterg. Cambr.|

RAIS: T2=V4 0. Bil. aflagr., p. 78, Taf.| |

| Öl RR ma tr gt MR | Hel. | X|—ISv. D.

I. minimus (VOLBORTH)| Panderia nminima VOLB. |

1863. Russ. Trilob., p. 34. Tab.

UTE S Er RSA Hel: | >X)=—[L OR.

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

RA Silars | Ke

RR ända |form Sv

År sn Peskainnmne och kropps- |. — | & |

afbildning. al

= delar. (5! &

I. Sanchezi DE VERNEUIL| Foss. sil. d'Almad., p. 43,

& BARRANDE 1855 PS BESEK VS fåt ot bf as Hel; ÖS) =SeSp: |

I. triquetrus NVOLBORTH| Panderia triquetra VOLB.| |

1863. RUS PruOb3 mp. 7

Tab. LITAR PUSTAR Hel SN Hä

Grupp 4 (provisorisk). ”Thorazledernas antal okändt.

Kända |Siur =

HG anda | form =

Artnamn. SN fe kropps. AE RE

afbildning. delar. |S|& 2

b-4

I. emulus SALTER 1867. I. (Dysplanus) aemulus

SALT. Mon Brit. Trilob., |

p. 187, pl. XXVIII, £. 5| Pyg. |—|X]| Brit.

I. angusticollis BILLINGS Can. Nat. and Geol. PsDd0, |

1859. 18 0 (008 BIO) oasen se 109 Xx|— Am.

I. aratus BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. E Supbl,

p. 68, pl. XIV, f. 43—44 Hf. Pyg.| X|—| Bb.

I. arcturus HALL 1847. | Pal. New-York, Vol. I, Pp.

235 DL NVIR DIS, Sf LS EN: Xx|—| Am.

I. arcuatus BILLINGS| Pal. föss, p. 279, £. 265...) HE Xx|—! Am.

1865.

I. bohemicus BARRANDE| Syst. Sil. de Boh. Suppl.,.|j Hf.

1872. p.- 68; pl. XI, £.o12 -R Pyg. HW >Xx|—=| Bh:

Th-l. |

I. brachyoniscus SALTER| Pal. of Niti, p. 4, pl. I,

1865. FOTO SE RR I RAR Ng Th-1. V <|—| Him

Pyg. J

I. calvus BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. Suppl.,

Pp. dl pli VIL, fxl1—12 Hin: SENS

| I. clavifrons BILLINGS| Can. Nat. and Geol.,p.379| Hfm. | X|—| Am

1859.

I. conifrons BILLINGS| Cat. Nat. and Geol.,p. 378,

1859. TORA el [JE KA ER MaA Hfm. | X|—| Am

| I. consobrinus BILLINGS| Pal. foss., p. 280, f. 266

| 1865. A==03 ka D20 0 Cesc Hf. SME va

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NO 8. Hi

RR = |

| frog anda | form =

JES ON | Beskarneg och kroppsFa mee Oc

afbildning. delar. le =

25 :

I. daytonensis HALL & Rep. geol. surv. Ohio, Vol. |

WHITFIELD 1875. II, Part. II, p. 119, Tab. |

Nobels —IORA AL Rön: ) SA

yg. I!

I. distinetus BARRANDE| Syst. Sil. de Boh., p. 687, |

1852. pl. XXIX, f. 23—24....] Pyg. | SOIL BR.

I. Bichwaldii STEINHARDT| In preuss. Gesch. gef. Tri- Th-1. |

1874. Iöbp5r pA 0 bat VG

(Nr MOR SER ARSA RN SI ANG, ENE N | T

RR 2 ys

I. fratermus BILLINGS]| Pal. foss., p.276,£.262a—0 1) RE i Xx! —| Am. |

1865. | yg: |

: | EE:

I. gigas HoLmM 1883. Taf.J— — — — — — H

Tofi II tan VIE. Hoa tra] Sv

9—10. Pyg ;

I. grandis BILLINGS 1859.!| Can. Nat. and Geol., p

380 mereereren nn FRE PY Sr 2 lag KAD

I. imperator HALL 1861.| Rep. of Progr. Wis. Surv., |

p. 49; HALL 20 Reg. | |

Rep. univ. New-York, p. | |

dv, Pl. AX (KI), £ |

1565 Mp LL (SIV; f Him. 1 | |

RER SRA se Mm: UI |

(ERye: FE

I. incertus BILLINGS 1865. Pal.foss., p.332, £.3194—0 |) nl JV s Am

I. latidorsatus HALL 1847.! Pal. New-York, Vol. I, p. (Hfmn | |

230, pl. LX, £. RAA Th-l. f 2 ARS |

I. muticus (VOLBORTH)| Dysplanus nvuticus VOLB.

1863. Russ? Inilob psi isf. PygXIl—) KR.

I. oblitus BARRANDE 1872.| Syst. Sil. de Boh. Suppl.,

p. 73, pl. XV, f£. 44—45| Hfm. | XI!—| Bh.

I. ocularis SALTER 1849. | Mem. geol. Surv. Unit.

Kingsdi Dec pi

p. 4.; SALT. Mon. Brit.

Trilob., p. 198, p1.XXIX,

freds (OLE Hf. Th-1.| X|—| Brit.

I. orbicauda BILLINGS| Can. Nat. and Geol., p.

1859. TC NES BREES ST AES IEEE Pyg: Il X|—| Am:

I. parvulus HOLM 1883./— — — — — — ra

Taf. V, f£. 9—14. a TSV

|I. puer BARRANDE 1872. | Syst. Sil. de Boh. Suppl., | HÉ

Pa 3, PLN ST KG SI JB

I. pumetuosus SALTER Pal. of Niti, p. 5, pl. I, f. c

1865. 0-0 hg anses EE GUE Eim:

02 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN).

AG Silur- 5

Beskrifning och SES 3

Artnamn. FbTNda Kropps: lut FRUN

RET delar. | 5|S 2

SSR

- simulator BILLINGS| Pal. foss., p. 327, f£. 315 Hf. Pyg.| X Am.

18635.

. tauvrus HALL 1861. Rep. of Progr. Wis. Surv.,

| DC SRS AREA LR l X|—]| Am.

. transfuga BARRANDE| Syst. Sil. de Boh., p. 688,

1852. PISENEN STEEL AR Pyg. |XlF-|EBR

. tuberculatus HorM — — — — — — Pyg. | X]—] Sv.

1883. Taf. V,f.25—26.

II. Subgenus Bumastus (MuRrRcEH.).

Grupp 1. ”Thorazxleder 10.

Silur-|

BOSaAA Kända | form 2

Artnamn. i Ae pen kropps- =

afbildning. delar. |& o: =

I. barriensis — (MURCHI-| [Bumastus Barriensis

SON) 1839. MURCH. Sil. System, p.

656, (fig. excl.)]: SALT.

Mon. Brit. Trilob., p. 203, Sv.

pla KAN Ty | ! ENS Rat

ostr. :

I. Bouchardi BARRANDE| Not prelim., p. 49.; BARR. Am.

1846. Syst. Sil. de Boh., p.689,/( Hel.

PI XKSCIVIE Hr20-- 585 |Rostr.| lvl Bi

I. insignis HALL 1865. 20 Reg. Rep. univ. New-|l HyPp:

NOTE, Pp: Jol, 0-0; Pl

KF (STD He 13— 4.3

SALT. Mon. Skrea kall Sv.

p. 207, pl. XXVII, PN BR ? —! X 4 Brit.

I. ioxus HALL 1865. 20 Reg. Rep. univ. New- SE

NOLE; pa SS, PIEXAT

PUND 0, Ill föl

KOTA (CV) OS

barriensis HALL Pal.

New-York, Vol. II, Pp.

302 sp KV E ? SER na

ostr.

I. Milleri BILLINGS 1859. Can. Nat. and Geol., p. 375,

AO (ORRN Re ISRN Hel. | Xx Sal Ana.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8.

Grupp. 2. Thoragleder 92).

; Silur-| &

Ort Kända [form | 3

ANS er Beskrifning och kropps- 3

afbildning. Si =)

= delar. = | & =

HEN AR

I. trentonensis (EMMONS) [Bumastis trentonensis |

1842. EMM. Geol. Rep., p. 390,

f. 1.]; HALL, Pal. New-

York, Vol I; Pp. 230, pl:

| 1 SRA TN Hel. | X|—| Am.

Grupp 3 (provisorisk). Thoraxledernas antal okändt.

a 0 pA) fran S

FEN anda | form.| =E

Artnamn. Ses Skane 222 kropps: orsa

afbildning. deja : o: 2

TA SES NT

I. armatus HALL 1865. |20 Reg. Rep. univ. New-

MOE, P- 000, frö;

pl. XXII (XIII), f. 1—3 Hf. Pyg.| —| X| Am.

I. carinatus SALTER 1867.| Mon. Brit, Trilob., p. 209,

pl. XXVII, f£. 8—9.....- ESO Brit.

I. cornigerus HALL &l| 24 Reg. Rep. univ. New-

IWHITFIELD, 1872.-...5-- York, p. 186, pl. XIII,

f, 20—21, (pl. åtföljande! ( Hf.

ä 27 Reg. Rep. ete.)------ | Tho- | —! Xx] Am.

I. cuniculus HALL 1867. | 20 Reg. Rep. univ. New- rax?

NOK Pp St, Pie ACE

(SEI; SE TR EATIE: Hfm. |— X| Am.

I. franconicus (MÖN-| Bumastus Franconicus

STER) 1840. Mönsrt. Beitr. zur Pe-

trefj, Vol; IIL: pa 42,

|G ERE a FAN IN föra UN SEAN Pyg. |—| Xl] Bay.

1) Denna grupp kan möjligen komma att utgå, om det skulle visa

att arter af Subgen. Bumastus med 9 thoraxleder ej förekomma.

(B.) insignis HALL och I. (B.) Milleri BILL. hafva förr afbildats med

9 thoraxleder, men rätta antalet 10 är numera hos dem konstateradt.

Hos Z. (B.) trentonensis (EMMONS) uppgifves ej deras antal i någon

beskrifning, men på HALLS figur är deras antal 9.

Sil. de Boh., p. 680.

Se BARR. Syst.

ArTtnamn.

I. graftonensis MEEK &

WORTHEN 1870.

I. indeterminatus WAL-

| COTT 1879.

SALTER

(I. Maceallumi

iv ALSO:

| I. tardus BARRANDE 1832.

Beskrifning och

afbildning.

New. foss. from Pal. rocks,

31 Reg. Rep. univ. New-

Nora) Hp O SR IE |

Mon. Brit. Trilob., p. 210,!

DI FEXSSVIRIE YT RES oL,

NNK, 17 2—3

Syst. Sil. de Boh., p. 691,

pl.

I OSUNA a

Silur-

Kända | form

kropps- |

delat. ie Sa

| [23

Hfm. |—| X

Hf.

Py: Xx|—

Hf. |

PYZd öl NR

Th-. |

1 —| X

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

.3uuparg;N

Brit.

Bh.

Anmärkning. Följande förkortningar hafva i ofvanstående tabeller

användts för de kända kroppsdelarne: Hel = Hufvudet (medelskölden och

de fria kinderna), thorax och pygidiet fullständigt kända; Hel (-Kind)

föregående, men de fria kinderna äro ej kända; Hf. = Hufvudet; Hfm

Hufvudets medelsköld: K.= Den fria kinden; Rostr. = Rostrum; Hyp.

Hypostomat; Th-1. = Thoraxleder kända, men thorax ej fullständig; Pyg.

Pygidiet.

Öfversigt af arternas antal.

Grupp 1.

| and

Grupp 1.

| T:-sSUbg: II lenmrs DAN os AT oe Re LR ERS

Thoraxleder 10

4 (provisorisk). Thoraxledernas antal

okändt

II; iSubg> pumastus (MUOROH) SHIRT

Thoraxleder 10

3 (provisorisk). Thoraxledernas antal

okändt

') MILLER, Catalogue, p. 219, uppgifver felaktigt 29th Reg. Rep.

100

NEN

[Vb]

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8.

Artbeskrifning.

I. Subgenus Illenus DALwM. &

1 Afdeln. Ögon finnas.

Grupp 1. Thoraaleder 10').

"vv

i. Illienus Esmarkii (SCHLOTHEIM) 1826 ?). rg

Taf. III, fig. 1-—10, taf. VI, fig. 8.

1821. Entomostracites crassicauda WAHLENB., Add. ad petrif. Svec.,

p. 294, tab. VII, fig. 5, 6.

') Ehuru hos Z. gigas HOLM och I. tuberculatus HOLM thorax ej är känd,

föras de dock här nedan till denna grupp för att ej skiljas från när-

stående arter, då hos dem med största sannolikhet thoraxledernas an-

tal: är 10.

) Då namnet erassicauda såsom med rätta tillkommande en annan art

(se utredningen af denna fråga i mina nedan citerade uppsatser från

1880), ej kan användas för denna och det är sannolikt, att, om ock

ej alla, åtminstone någon eller några af de arter, EICHWALD redan

1825 uppställt i »De Trilob. observ>, äro identiska med denna art,

kunde tyckas, att något af dessa namn borde upptagas i stället för

Esmarkii SCHLOT., som är gifvet ett år senare. Orsaken, hvarför jag

för närvarande ej ansett mig böra eller kunna göra detta, är, att

EICHWALD'S såväl beskrifningar som figurer äro ytterst ofullständiga

och otillfredsställande. Utan tillgång till originalexemplaren kan nå-

gon säker identifiering derför ej ega rum, så mycket mera som ytter-

ligare osäkerhet och förvirring inträdt derigenom, att EICHWALD

sedermera i »>Lethea rossica», åtminstone i några fall, synes hafva an-

vändt sina namn från 1825 på helt andra arter än de ursprungliga.

Då af Akademikern FRIEDRICH SCHMIDT i Petersburg, hvilken har

tillgång till de EICHWALD'SKA originalexemplaren, en bearbetning af

de Ostbaltiska JIlleniderna i andra afdelningen af hans »>Rev. der

ostbalt. sil. Trilob.> är utlofvad att med snaraste utkomma, så är att

hoppas att EICHWALD'S arter derstädes af SCHMIDT'S erfarna hand

fullständigt skola blifva utredda. I första afdelningen af ofvan ci-

terade arbete uppräknar SCHMIDT i en öfversigt af de Ostbalti-

ska siluriska bildningarna i Ehstland etc. från B, Glauconitkalk och

Vaginatenkalk, I. Wahlenbergii (EICHW.), samt från C 1, Echinosphe-

ritenkalk, I. Dalmani VOLB. Häraf skulle man kunna misstänka, att

den hos oss i Orthocerkalken förekommande arten vore identisk

med samt borde hafva namnet I. Wahlenbergii (EICHW.), under det

att I. Dalmani VOLB., såsom förekommande på en högre nivå, vore en

annan art samt borde sökas i öfversta delen af vår Orthocerkalk

eller i Chasmops- och Cystidékalken. Huru härmed förhåller sig, kan

jag tyvärr ej afgöra, utan får jag hänvisa till SCHMIDT'S kommande

utredning.

VOLBORTH'S åsigt i hans granskning af de EICEWALD'SKA Illenus-

arterna, att nästan alla skulle sammanfattas under författarnes I.

56 = GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

1826. Trilobites; Hsmarkiw ScHELoT., Beschreib; Trilob.;; p- STörEraE

15 le dej WG

1827. Asaphus (Illenus) crassicauda DALM., Pal&xeaderna, p. 250 (65),

tab. V, fig. 2 a—£fi

1829. Trilobites Esmarchi BoEcK, Leren om Trilob., p. 40.

1830. Illenus crassicauda PAND., Beitr. zur Geogn. d. russ. Reichs.,

p. 137; tab: IV; fig. 7, TOYTL tabl live

fig. 23—29, tab. V, fig. 9 a—d.

1835. — - SARS, Einige neue od. unvollst. bek. Trilob.,

SPpalttrokCRARNTE Ho

1837: — — ETS: IHethea Svecica, ps masgeal sena

fig

1840. Isoteles — MILNE EDWARDS, Crust. foss., p. 300.

1843. Illenus — BUrRM., Organ: derb lrilob: ji p- JONAS

fig. 2 a—c.

1854. — — ANG., Pal. Scand., Pp. 150 Babies

ER Rd

1857. —- — NieEszE., Mon. der Trilob., p. 583.

1863. — — & var. Dalmani VorB., Russ. Trilob., p

10, 13, Tai I, fig: 2— 12 REN

1—6, 7—13.

1874. — — forma typica s. Dalmani STEINE., In

preuss.; Gesch. get: Irilobj pers saa

III. fig. 12 a—c. H).

crassicauda jemte hans var. Dalmani (VOLB., Russ. Trilob., pag. 15, och

Ueber EICHWALD'S Beitr. zur Kenntn. d. TIll.), kan jag ej biträda.

Detta så mycket mindre som FR. SCHMIDT, hvilken granskat EICHWALD'S

originalexemplar, i ofvan anförda afhandling, pag. 3, förklarar, att

VOLBORTH i många fall fullkomligt misstagit sig. I min afhandling

>Anteckningar om WAHLENBERGS Illenus crassicauda> har jag upp-

tagit det af VOLBORTH gifna namnet I. Dalmani såsom varande det

enda användbara, jag då kände. Emellertid har jag sedermera

funnit, att SCHLOTHEIM redan 1826 i en uppsats i tidskriften Isis

för detta år (se nedan) beskrifvit och afbildat en trilobit, som han

först erhållit från Kristiania af professor ESMARK, sedermera från

Reval, hvilken han kallat Trilobites Esmarkii. Beskrifningen är visser-

ligen mycket ofullständig, men figurerna, ehuru ganska groft utförda,

visa dock, att det är författarnes I. erassicauda eller den art, som

WAHLENBERG afbildat i Add. ad petrif. Svec. Detta bestyrkes af

lokaluppgiften Kristiania. SCHLOTHLIM var likväl af annan åsigt.

Han säger nemligen: »>Eben so wenig möchte er zu Entomostr. crassi-

cauda WAHLENB. additamenta ad petrific. tellur. Svecan., pag. 294,

T: VIT, £i 5, 6.in act. soc. reg. upsal. Vol. VIII gehörena. »Seme Dar:

stellung miisste denn so ausserordentlich verfehlt seyn, dass man ein

ganz anderes Geschöpf vor sich zu haben glaubte» Jemför man

WAHLENBERG'S fig. 5 och SCHLOTHEIM'S fig. 8 b., så förefaller detta

SCHLOTHEIM'S yttrande rätt oförklarligt. Båda figurerna öfverens-

stämma nemligen förunderligt väl. I. Esmarkii (SCHLOT.) identifieras

äfven af BARRANDE med I. crassicauda, (Syst. Sil. de Boh., p. 670),

och af BoECK anföres den såsom allmän i kalklagren vid Kristiania,

(Leren om Trilob., p. 40).

Huruvida fig. 11—12, Taf. V, höra hit, vågar jag hvarken förneka

eller påstå, då jag ej sett originalexemplaren. Mera tvifvel under-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3. Sö

1880. Illenus Dalmani & var. Volborthi HoLM, Ant. om WAHLENB.

IHl-ferass.. P-.16r

1880. — — & var. Volborthi Horm, Bemerk. äber Il.

crass. WAHLENB., p. 570.

1882. = = BrRöGG., Die sil. Et. 2 und 3, p. 97.

Caput lunatum, frontali margine ceque arcuato, convexissi-

mum, moÅque arcuatum vel fexu maximo ante oculos, partibus

lateralibus convexis genisque abrupte declivibus, angulis valde

rotundatis. Glabella convexa vel convexissima. Sulci dorsuales

paulum convergentes, !/, longitudinis capitis efjicientes. Oculi

modici, lunati, a margine occipitali ?/; longitudinis ipsorum et a

suleis dorsualibus Y/, latitudinis glabelle distantes. Sutura fa-

cialis post oculos recta, retro, non extrorsum flexa, in margine

occipitali excurrens. Gene modice convexe, latitudine mediam

circiter longitudinem mequante, margine posteriore arcuato, mMar-

gine exteriore sinu concavo.

Thorax articulis 10, latitudine non plane duplo major quam

longitudine. Rhachis ceque convexa, !/, latitudinis thoracis non

occupans, postice angustata, in articulis posterioribus magis quam

in anterioribus. Pars plana loborum lateralwum angusta, in

articulo primo Y,—Y/s, in ultimo +/,—"/3 latitudinis rhachis ejus-

dem articuli. Pleure apice oblique truncatce.

Pygidium semicirculare vel semiovatum, superne subappla-

natum, margine autem vehementius deflexo. Rhachis triangula-

ris, elevata, lobis lateralibus angustior, non plane dimidiam lon-

gitudinem pygidii occupans. Pars recta marginis anterioris loborum

lateralium eadem longitudine ac margo posterior fuleri. Anguli

oblique et aliquantum truncati. Ångulus fuleri cum margine an-

teriore circiter graduum 120. Fulcrum triangulare, angulo ob-

tuso, margineque exteriore concavo. Fascia convexa, latissima,

antice sinu latisstmo excavata.

Testa punctata et striis, que in pygidio aut cum margini-

bus subparallele aut e rhaclhi radiantes sunt, ornata.

Beskrifning !). Hufvudet, då det betraktas ofvanifrån, half-

månformigt med fram- och sidokanterna jemnt böjda, bak-

kastad är I. crassicauda var., pag. 43, Taft. III, fig. 14 a—c, Taf. IV,

fig. 1—3, Taf. V, fig. 9 a—c, att döma efter figurerna. De synas knappt

kunna tillhöra denna art.

1) Då denna art i Silurtidens haf under den tid, då Orthocerkalken af-

sattes, synes hafva varit mycket allmän och förekommit i tallösa

massor öfver en ej obetydlig rymd, så kan man redan på förhand vänta

58 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN).

kanten deremot bildas af trenne räta linier, i det den på

sidoloberna. midt emellan dorsalfårorna och facialsuturens ut-

gångspunkt är trubbvinkligt böjd. Hufvudet starkt konvext

med pannan höjande sig starkt öfver de fasta kinderna, som

äro ganska konvexa och betydligt slutta åt sidorna. De fria

kinderna äro nästan rätvinkligt nedböjda. Hufvudet är antingen

jemnt hvälfdt, då de fria kinderna bilda en jemn båge med

de fasta, och pannans böjning jemnt öfvergår 1 böjningen. hos

hufvudets främre del, eller ock bildas en tydlig vinkel. De

fasta kinderna äro då ej så starkt konvexa. I detta senare

fall ligger hufvudets starkaste böjning något framom ögonen

och obetydligt bakom hufvudets midt. Pannan och hufvudets

främre del bilda då med hvarandra nästan en rät vinkel.

I förra fallet äro dorsalfårorna tydligare, samt pannan starkare

konvex, och hufvudet synes vara längre, då det betraktas

ofvanifrån, än i det senare. Det är på denna olikhet jemte

pygidiets större eller mindre längd som VOLBORTH grundat

sin hufvudform (den längre), och var. Dalmani (den kortare

formen). Pannan baktill af sidolobernas bredd, den når något

framom ögonen.

Dorsalfårorna ganska markerade, ej derigenom att de i

och för sig äro djupa, utan emedan pannan starkt höjer sig

öfver sidoloberna, framåt konvergerande, men böjande sig

innan de försvinna, så att de blifva parallela, eller något,

fast obetydligt, utåt böjda. De nå !/, af hufvudets längd.

Ögonen medelstora, liggande nära bakkanten, samt närmare

dorsalfårorna än hufvudets hörn. Deras afstånd från de förra

ungefär lika med !/, af pannans bredd mellan dem, samt från

Hafnidets bakkant omkring ?/; af deras egen längd. Ögon-

loberna temligen starkt framspringande, ej fullt bemiekande

ögonen ofvantill. Då hufvudet ses från sidan, bildar facial-

sig, att den skulle varit underkastad ganska betydliga variationer.

VOLBORTH, som utförligast och grundligast behandlat den, har ock

visat, att så varit förhållandet. De tvenne former, en bredare och

en längre, som denne författare urskilt, äro, såväl enligt honom som

enligt mina egna iakttagelser, förbundna genom öfvergångsformer

och BRÖGGER har äfven i Norge funnit detsamma. Då förhållan-

det är sådant, anser jag mig ej kunna, såsom VOLBORTH, klyfva

sönder densamma. En karaktär, i hvilken jag länge trodde mig

finna en varietetsskilnad, men som vid erhållande af Tikligare mate-

rial äfven visat öfvergångar mellan båda ytterligheterna, är terrass-

liniernas anordning på pygidiet. Hos den kortare formen utgå de i

allmänhet radierando från rhachis, hos den längre äro de mer eller

mindre parallela med pysidicts xanter.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 59

suturen framom och bakom ögat nästan en rät vinkel. Framom

ögat är den starkare eller svagare S-formigt böjd med skarpaste

böjningen strax framom ögat, bakom detsamma är den rak

samt riktad rakt bakåt eller något inåt. Den spets, i hvilken

de fasta kinderna utlöper, är ej så smal som hos Z. gigas och

I. sphericus. De fria kinderna medelmåttigt konvexa, ej med

bakre delen nedböjd, till formen något vexlande, kortare eller

längre, men 1 allmänhet med bredden ungefär lika stor med

medellängden. Någon så stor skilnad i form, som, enligt VoL-

BORTH'S figurer 1 och 7 på Taf. II, skall förekomma hos

de ryska varieteterna, har jag aldrig iakttagit, utan intaga

de svenska exemplaren derutinnan en förmedlande ställning.

Bakkanten ungefär af samma längd som utkanten, stundom

kortare, ganska starkt och jemnt böjd samt öfvergående i ut-

kanten. Denna något konkav genom en urbugtning, i det den

omböjda kanten är försedd med en snedt tvärgående fåra för

emottagandet ef pygidiets kant vid hoprullningen. De fria

kindernas längst utskjutande del och starkaste böjning ligger

ungefär i jemnbredd med ögats främre del. Ögonytan half-

månformig, med bredden !/; af längden, ej fullt, men nästan

vertikalt ställd. Någon facettering har jag ej kunnat iakttaga,

då skalet: derstädes alltid varit mer eller mindre skadadt. Huf-

vudets framkant med skarpt framspringande falslinie, som sträc-

ker sig från den ena fria kindens tvärfåra till den andras, samt

bildande den fals, i hvilken vid sammanrullningen pygidets

kant griper in.

Rostri tvärdimension är stor, längddimensionen deremot är

ganska kort. Framkanten bågböjd, bakkanten något läppfor-

migt utdragen 2).

Hypostomat. Bland den stora mängd exemplar, som stått

mig till buds, har jag ej funnit något med hypostomat blottadt.

Ej heller har det lyckats mig mejsla fram detsamma i beskrif-

bart tillstånd, enär stenen alltid mycket fast häftat vid hypo-

stomats skal, så att det ej kunnat lösgöras. Vid genomsnitt

af hufvudet har jag deremot fått fram det i profil, sittande på

sin plats, högt upp alldeles intill hufvudets framsida. Det be-

skrefs och afritades först af SARS ?), sedermera af VOLBORTH ?)

!) Se vidare angående rostrum: VOLB. Russ. Trilob., p. 3 —4, taf. I f. 3—4.

?) SARS. HEinige neue od. unvollst. bek. Trilob., Spalt 341, Taf. IX, fig. 10.

PANDER hade redan förut lemnat en teckning af ett ytterst de-

fekt hypostoma, sittande på sin plats.

3) VOLB. Russ. Trilob., pag. 4, Taf. I, fig. 4—6.

60 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

och nödgas jag hänvisa till dessas beskrifning och figurer,

ehuru jag ej haft tillfälle att kontrollera dem 3).

Thorax bestående af 10 leder. Dess bredd ej fullt dub-

belt så stor som längden. Rhachis konvex, jemnt hvälfd,

dess bredd ej fullt hälften af thorax bredd, bakåt afsmal-

nande, svagare framtill, något starkare baktill. Sidolobernas

inre, plana del smal, bakåt 1 bredd tilltagande, så att den på

första leden endast är !/,—!/., på den sista !/,.—!/, af rhachis

bredd på samma led. Sidolobernas yttre del är skarpt nedåt

och bakåt böjd. Den aftager bakåt något i bredd, men är på

alla lederna bredare än den inre, plana delen. I spetsen äro

pleur&e snedt tvärhuggna. Facetterna stora.

Pygidiet halfeirkelformigt eller semiovalt, med längden

2/,—3/, af bredden. Dess mellersta del är något nedplattad,

den yttre deremot starkare konvex och nedböjd. Rhachis tri-

angulär, nästan bildande en liksidig triangel, och nående ej

fullt till pygidiets midt. Den är under hela sitt lopp begrän-

sad, derigenom att den höjer sig öfver sidoloberna, samt öfver-

går baktill i en låg, föga skarp, stundom knappt märkbar köl,

som ej når pygidiets bakkant. Den raka delen af sidolobernas

framkant nästan lika lång som facettens bakkant. Hörnen tem-

ligen tvärt och ej obetydligt afstympade. Facettens vinkel

med framkanten 120”. Facetten bildar en trubbvinklig tri-

angel. Dess utkant är något konkav. Pygidiets inre lamell

är mycket bred, bakåt vidgande sig, så att den derstädes når

spetsen af rhachis och således framom pygidiets midt. Den

är konvex. Framtill är den i midten grundt urbugtad. I medel-

linien löper en grund fåra, som ej uppnår bakkanten.

Skalet är glatt, stundom glänsande. Skulpturen utgöres

dels af små grunda gropar, temligen glest spridda öfver hela

skalets yta, dels och isynnerhet af raka, eller något vågiga

terrasslinier, mer eller mindre utvecklade på olika kroppsdelar

och hos olika individer. Terasslinierna uppnå hos en del indi-

vider en ej vanlig utveckling, isynnerhet på pygidiet. På

hufvudet förekomma de dels, såsom vanligt, på dettas omböjda

kant samt på hufvudets främre del, såväl på medelskölden som

på närliggande delar af de fria kinderna, dels på pannan, hvar-

ifrån de stundom öfvergå på de fasta kinderna. På pannan

äro de synnerligen starka och tätt ställda, korta, vågiga, gri-

pande in mellan hvarandra, samt hafva en triangulär anordning.

3) Se vidare angående hypostomat hos denna art, p. 20—21.

BIHANG TILL Ki. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7e N:0 8. Gl

På thorax har jag hos svenska exemplar endast sällan

kunnat 1iakttaga några terrasslinier, då skalet på denna kropps-

del nästan alltid på ytan varit starkt angripet hos de full-

ständiga exemplaren från Husbyfjöl och Kungs Norrby. Hos

norska, af mig tagna vid Huk och Töjen vid Kristiania, har

jag deremot funnit terrasslinier utvecklade på alla thoraxlederna.

På rhachis äro de parallela med framkanten, på pleurornas

plana del deremot mer eller mindre vinkelräta mot denna,

riktade något bakåt och inåt.

På pygidiet saknas terrasslinier aldrig, då skalet är oska-

dadt. De äro antingen anordnade mer eller mindre parallelt

med dess kanter, men bildande en framåt riktad trubbig vinkel i

medellinien, eller ock utgå de radierande från rhachis, och

bilda i medellinien med hvarandra en allt spetsigare vinkel

tills de bakerst blifva parallela och riktade rakt bakåt. I detta

senare fall äro de mycket tätt ställda och talrika. På midten

af rhachis saknas de vanligen. På facetten saknas de deremot

aldrig. Pygidiets inre lamell har dem parallela med kan-

terna, 1 medellinien bilda de en framifrån ingående bugt. På

hypostomat saknas de enligt VOLBORTH.

Storlek och måttuppgifter. Smärre exemplar äro ytterst

sällsynta. Några metamorfoser hafva ej iakttagits, hvarken af

VOLBORTH eller af mig. De flesta exemplar, man finner, hafva

nästan på millimetern samma storlek, hvilken derföre synes

hafva varit artens normala storlek i fullvuxet tillstånd, och är

denna densamma hos svenska och ryska exemplar, att döma

af VOLBORTH'S figurer. Denna storlek finnes här nedan repre-

senterad i exemplaren a—d. Större exemplar äro mycket

sällsynta. Det största af mig kända är ett pygidium från

Dalarne, Utby, hvars bredd uppgår till 54 mm. och längd

(proj.) till 35 mm.

a) Helt exemplar från Östergötland, Heda (Ups. univ.).

bjunis > » Skåne, Fågelsång (Geol. byr.).

G) NR > » Östergötland, Husbyfjöl (Geol. byr.).

djjän > » obekant fyndort (Marklinska saml.).

e) Hufvudets medelsköld från Dalarne, Utby (ipse).

ED) Pygidium > » » »

62 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

I |

| Mm

a b | e VÄN fa |

| Hufvudet. fr

Tjän gi (PrTOJe Ktrom) A=. ss ses ssk co SK PER 26 |28 |29 130 |23 |— |

sa laleftenjybtan)e: bar s.k a Bose aa I:35j426 NN ALON

IBTE CEST TSAR ARRNRSET ENNSA 140 139,51 38 |44 I|— I1—

Pannans höjd öfver ögonloberna.........-.----- 6 — 7 655

bredd mellan ÖSORMEN rr scenes 17 cc) 170 STIPE

Ögonené SIStand Tran ÖV AaTan RAS ooe reses 34 |— 134 |38 |3L3l|—

» ; SI UECLOTSÄLTARATINS sc SSA TO= TOS LL OS fr

> hufvudets bakkant...| 3,5| 3,8) 3,8) 4 2

2 kindens bakhörn -..... | 12,51 12 112518 0] 1

ÖVA NT Orc SEAN 8 TT äre SRRBA LA SRA AO FD RAS 61

> BrECLk så: fys dälärr örten fen I 1,5l— | 1,5] 2 |— |—

Fria kindens medellängl> oooca sccocsstbsmst oss 14 |14,5| 14, 5/15 |— |—

| 2 BRedUC TESS PrESANE fet, SSE Rae | 14 114,5] 14,5] 17 |— |—

Thoraz | | |

| |

äng de. oplanerat I RNA AR 119-423 1:23: 123016 OE

Breg på I:sta leden ........-css-osseooooooco el) ÖL RR

> SEI 0 Ef eran Mer st Er Rn 5500 BR

Rhachis breddipåänlksta leden: "ss 17, 1NÉ7, 08 200

> 5 FÖ ROSdS E-Ten a RS ARNE [125114 IG Le

Plana delens bredd på Pista ledenrortse | 4,5! 4,5) 3,5] 4,5l— |=—=

2 TÖdermpytyilt set erg 6,5! 6 Tel

Nedböjda > > SES GGN rg RS RA ör

, , > 10:de MER Får föl kr kän | EN = |

Pygidiet. |

hängd (proj). wedllsd Malyrnis pre 21. |28 |26. |25,5|— 122]

3 (CE REA UC ED) et De Or kr ÄR Aer I— 381 3130

Bred Ae NRA RAR T RTR 4 SANDIE ar Rs AR [33 | 37,5] 36 |39 |— 136

I FRhachis) bredden tve s lösa Hegg port I11 2) 12,5 180440) = 2

SIAOloben8-TAKA fratlk älv. boboscssteoctnsene T |I— i. fälla sö

IRACEUen SL Ena MTATO öde ssr sot s SKR SUI AAA SALSA — I—- (- ]— |— (

. bak kantar resa rige 0 fen Tio SÖ 9A BI NS

LBB 3 La HN ar SR SA RR SL jap oa HÖNA NE — |]— |—- |]—- |— | 35

Slägtskap. I. Esmarkiti (SCHLOT.), I. Bailyt SALT., I. Ameri-

canus BILL., I. gigas Horm, I. sphericus HoLrMm och I. scrobi-

culatus Horm bilda tillsammans en grupp af nära hvarandra

stående arter. Genom I. Chiron Horm bildas en öfvergång till I.

crassicauda (WAHLENB.). De öfverensstämma deruti, att facial-

suturen bakom ögat är rak, ögonen belägna nära hufvudets

bakkant, ögonloben ganska framspringande, de fria kinder-

nas bakhörn afrundadt, samt att sidolobernas plana del på

thorax är hvarken mycket bred eller mycket smal. Från I.

Esmarkii skilja sig de öfriga i följande afseenden:

1. I. Bailyi. Ögonen mindre och kanske något närmare

hufvudets bakkant. Då fria kinderna ej så tvärt nedböjda.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 70 N:O 8 063

Facialsuturen bakom ögat riktad äfven utåt. Thorax med

sidolobernas plana del i proportion bredare samt nästan

jemnbred. Pygidiet med otydlig, endast framtill markerad

rhachis.

2. I. Americanus. De fasta kinderna slutta ej mot sidorna,

utan bilda med hvarandra en rät linie, då hufvudet ses fram-

ifrån. De fria kindernas form olika samt deras hörn ej så

bredt afrundadt. Skulpturen på hufvudet bestående af korta

vågiga linier. | é

3. I. gigas. Ögon och ögonlober större. Facialsuturen

bakom ögat riktad äfven något utåt samt de fasta kinderna ute-

löpande i en hvassare spets. Dorsalfårorna djupare. Hufvudets

framkant afrundad utan falslinie. Fria kinderna nästan plana,

längre, med ej så starkt afrundadt bakhörn samt ut- och bak-

kanten raka. Pygidiet med djupa sidofåror bakom framkanten,

samt spår af ribbor på sidoloberna. Skalet chagrineradt, utan

terrasslinier på pannan och pygidiet.

4. I. sphericus. Ögon och ögonlober betydligt större.

De fria kinderna, hufvudets framkant äfvensom fasta kinderna

såsom hos föregående art. Thorax med bredare rhachis. Py-

gidiet mycket olika, starkt och jemnt hvälfdt, nästan utan

rhachis, med sidofåror 1 framkanten och hörnen ganska starkt

och tvärt afhuggna. Pannan och pygidiet utan terrasslinier.

5. I. scrobiculatus. Ögon och ögonlober mycket stora

samt belägna närmare hufvudets bakkant. Se vidare p. 73.

6. I. Chiron. De fasta kinderna samt ögonloberna sänka

sig ej åt sidorna samt äro föga lägre än pannan. Facial-

suturen bakom ögat riktad mycket starkt utåt. De fria kin-

dernas bakkant lvinkljet nedböjd samt bakhörnet föga af-

rundadt. Thorax har sidolobernas plana del bredare. rer

rhachis med konkava sidor. Skalets skulptux är dessutom be-

tydligt olika.

Horisont och utbredning. Denna art är en af den Undre

grå Orthocerkalkens allmännaste och mest karakteristiska för-

steningar, och förekommer talrikt i denna i Östergötland, Da-

larne, Småland och på Öland samt i densammas ES

i öfriga landskap, der Orthocerkalk finnes. Den har tillika

den vidsträcktaste utbredningen af alla våra Illenusarter, då

den är funnen öfverallt der Orthocerkalk finnes i Sverige, och

utom våra gränser är den lika allmän på samma horisont i

Norge och ryska Östersjöprovinserna. Enligt STEINHARDT är

64 = GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

den äfven funnen i lösa block i Nordtyskland. På Åland upp-

gifves den af WumK att vara funnen i de der förekommande

erratiska kalkblocken, men uppgiftens riktighet har jag ej

haft tillfälle att kontrollera 2).

Följande lokaluppgifter öfver dess förekomst i Sverige

kunna meddelas: Jemtl. Brunflo s:n (LIiNRS. Geol. byr.); Dal.

Utby, Born, Kårgärde (ipse), Gerse (Riksm.); Ner. Hällebråten

(WALMSTEDT), Bäcketorp, Lanna, Yxhult (enl. LINRS.); Österg.

Husbyfjöl, Kungs Norrby, Kulla i Flistads s:n (ipse), Skarp-

åsen (Riksm.), Heda, Berg (Ups. univ.), Borghamn (TÖRNQUIST);

Vesterg. Kinnekulle, Falköping, Ranten (enl. LINRS.); Småland,

Humlenäs (LINRS. Geol. byr.); Öland, Smedby (Riksm.), Torp

och Norra udden (ipse); Skåne, Fogelsång (Lunds univ.). I

Norge har jag funnit den vid Töjen och Huk i närheten af

Kristiania.

2. Illenus sphericus nov. sp.

Taf, I, fig. 12—15, taf. IV, fig. 30.

Caput convexisstmum, tertiam circiter partem spherce occu-

pans, sulcis dorsualibus brevibus non preeter oculos attingentibus,

angulis rotundatis. Gene perpendiculariter deflexe. Tobi pal-

pebrales permagni, extrorsum valde declives. Oculi magni, a

margine postico dimidium longitudinis ipsorum, et a suleis dor-

sualibus dimidium latitudinis glabelle distantes. Sutura facialis

post oculos recta, retro, viz extrorsum Hlexa. Gene modice

convexe, latitudine mediam longitudinem fere attingente.

Thorax eadem longitudine atque pygidium, longior captite,

articulis 10. Rhachis latissima, dimidium latitudinis totius tho-

racis efficiens, arcuata. Pars plana quinti articuli loborum late-

ralium Y/, latitudinis rhachis.

Pygidwum latum, convexissimum, eque arcuatum, semticir-

culare, angulis valde truncatis. Rhaclus latissima, obscurtis-

sima, viz nisi in ipso margine antico perspicua. Sulei dorsuales

obsoletissimä.

Testa glaberrima, punctis minutissinuis.

!) WiK uppräknar neml. I. crassicauda WAHLENB. såsom funnen der-

städes i »den grå lösare kalkstenen>, dock mindre allmän än Asaphus

expansus. Wik, Foss. i Alands sil. kalkst, p. 24.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 65

Beskrifning. Hufvudet starkt och jemnt hvälfdt, utgörande

omkring !/, af en sphär, semiovalt. Bakhörnen afrundade.

Dorsalfårorna svaga, korta, ej nående till !/, af hufvudets längd.

Ögonloberna temligen stora, mycket lägre än pannan, samt jemte

de fasta kinderna sluttande starkt åt sidorna. Ögonens afstånd

från hufvudets bakkant utgör ungefär hälften af deras egen

längd, samt från dorsalfårorna pannans halfva bredd. Hufvudets

framkant afrundad, utan någon falslinie. Facialsuturen framom

ögat svagt S-formigt böjd, bakom detsamma, då hufvudet ses

ofvanifrån, riktad nästan rakt bakåt. Den bildar med bakkanten

en temligen spetsig vinkel. De fria kinderna måttligt konvexa,

bakkanten icke nedböjd, så att hela deras omkrets kan ses

på en gång, femsidiga. Deras bredd är nästan lika så stor

som medellängden. Framtill utlöpa de i en ganska lång spets.

Inkanten rak eller svagt bågböjd. Utkanten rak, äfvensom

bakkanten, jemnt öfvergående i hvarandra. Om ut- och in-

kanten utdragas, bilda de en vinkel af omkring 80". Ögat

halfmånformigt, tre gånger längre än bredt. Det begränsas utåt

af en grund fåra.

Thorax 10-ledad, något kortare än hufvudet, men af pygi-

diets längd, allt i projection. Dess bredd större än längden.

Rhachis mycket bred, utgörande omkring hälften af thorax hela

bredd, något bredare på de främre, något smalare på de bakre

lederna, jemnt hvälfd, ganska hög, bakåt småningom afsmal-

nande. Sidolobernas plana del tilltager deremot bakåt i bredd.

På 1:sta leden utgör den !/;, på den 10:de ej fullt !/, af rha-

chis bredd på samma leder.

Pygidiet mindre än hufvudet, halfcirkelformigt. starkt sphä-

riskt. Dess längd förhåller sig till bredden som 2 till 3. Rhachis

mycket svag, knappt tydlig annorstädes än i sjelfva framkanten,

bakåt och på sidorna försvinnande och omärkligt öfvergående i

sidolobernas konvexitet. Dorsalfårorna ytterst grunda, bakåt

strax försvinnande. Rhachis i framkanten mycket bred, ej

obetydligt bredare än hela sidoloberna. Raka delen af sidolo-

bernas framkant knappt !/; af rhachis bredd, och ?/; af fa-

cettens längd. Pygidiets inre, omböjda lamell bakåt tilltagande i

bredd, samt i medellinien bildande en framskjutande spetsig udde.

Skalets skulptur. Skalet är ganska tunnt, slätt, glatt,

glänsande, med mycket små, fina, intryckta grunda punkter,

knappt iakttagbara för blotta ögat undantagandes på de fria

kinderna, der punkteringen är något gröfre. Terrasslinier finnas

66 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

endast på hufvudets främre del och de fria kinderna närmast

facialsuturen, äfvensom på thoraxlederna, såväl på rhachis som på

sidoloberna, mycket svaga terrasslinier, anordnade såsom vanligt.

Storlek och måttuppgifter. Det största pygidiets bredd är

46 mm. Det afbildade exemplaret, taf. I, fig. 12—13, taf.

IV, f. 30, det enda fullständiga jag känner, och efter hvilket

beskrifningen till hufvudsaklig del är gjord, är betydligt mindre.

Det är af mig funnet vid Fjecka i Dalarne. Det har följande

dimensioner:

jer |

Mm. |

Hufvudet. |

[Tan &dt (ECber -YbaN) soon or gest LARS EL stas SO SEE REST RNINNNNNN SEN

| 3152 (PT OJE KFOR ACER Ia oss Sd FESA JAG LE ANNES I AT EASTE NASAS ENN AON

| SPannans bredd gbaktillp mosas te sdsep bror RR BA EAS 18,5 |

> Höjd öfver de fasta, KraClefha oc--so.o-os-- SSE ANS 2.5 |

Afstandet. frän dorsalfäran]ctilliö gat b-.-scco. 3505 5 9

Bacralsuturens längd bakom ÖPAö-:--.--stborsssseos ter ecssror- scots RASEN 4

Den fria kindels DECO. cocsapocposdsonsnorspeonle soner ock Be AIN 13

FR > Största längd trasig fe oss os srt SITS RSDRGUSD 20

(ÖV ha agé RSA SEI RT BA NAN BS STRASSER RA a (

27 — DEG AV oron om der SEAN Le SR EL SSR ra AS Er NA ESS NNE 2

Thorax.

TRÄNA eL rs erOLAN dart) dr ber yet BUUSAS Tata Lr VA ytarR SNRA 23

Bredä-Csbosors a anser ot agree Aon ob bet Oe Leo NS ERAN RINNA 34

Bredden alrrnachis på lista, leden -sos-s sot see RE il)

2 > > rIÖ:dedR Dn tele ARENAN LER

| 3 > sidolobernas! plana, del, på l:sta leden >se ce SIT

; ; > ; ; TOS SSR 5 I

Pygidiet. |

Trangd (efter! ytan) Ani: iunas di SN öe 0 1 ses Mr SN See SL ANNA 28 |

Its Dn (POS Chon) Ess Logan de od öns BASS fos pli prat pA SS Le NEN DR

BICUA. oo msbersssspstsocsn last kenokpr ser ke scars te dan AE TAR ENN 33

BRHACkis pre dd, OKvsESI Itt ere Breg a RISE ESO UREA BYTES INN SN 14

| Den raka delen af.sidolobens framkant .......-ss.— sc SETS 4

RK AGEt tens: HACK STUb. scr sdoorec gon oso als SLS due a boka ps agens v SSA SERENA EE)

Slägtskap. Den art, som står I. spheericus närmast, är utan

tvifvel I. Esmarku (SCHLot.), hvilken kanske får anses såsom

dess stamform.

Trenne andra arter, som synas närma sig densamma, äro

I. gigas Horm, I. Roemeri VorB. och I. Murchisoni SALT.

I. Esmarkii skiljer sig genom följande karakterer: rhachis

på thorax och pygidiet smalare, ögonloberna mindre, de fria

kinderna starkare kullriga och deras utkant ej rak, utan med en

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 8 67

inbugtning, bildad af en deras omböjda kant öfvertvärande

fåra, i hvilken pygidiets bakkant vid sammanrullningen passar

in, en tydlig i hufvudets framkant löpande falslinie finnes,

pygidiet ej så kullrigt, och med fullständig rhachis, pygidiet

och pannan med skarpa och tydliga terrasslinier.

I. gigas har pygidiet längre, samt försedt med tydlig rhachis,

begränsad af temligen djupa dorsalfåror, äfvensom spår till seg-

mentering på sidoloberna.

I. Roémeri och I. Murchisoni närma sig I. sphericus ge-

nom den mycket breda rhachis hos thorax och smala sidolober,

samt saknaden af rhachis på pygidiet. Olikheter finnas i

kindernas form, ögats afstånd från hufvudets bakkant, samt

förekomsten af terrasslinier på pygidiet hos dessa.

Horisont och utbredning. I. sphericus är inskränkt till

Chasmopskalken. Med full säkerhet är arten endast funnen i Da-

larne, der jag 1880 fann densamma vid Gulleråsen och Fjecka;,

på detta senare ställe det här beskrifna och afbildade, nästan

fullständiga exemplaret. Från samma ställe finnes den både i

Riksmuseum och 1 Geol. byråns samlingar. I Riksmuseum

finnas exemplar af den fria kinden och af hufvudets medel-

sköld, hvilka torde tillhöra denna art, från Vg. Ålleberg.

3. Illenus gigas nov. sp.

Tall. I, fig. 111, taf. VI, fig. 9—10.

Caput convexissimum, semiellipticum, angulis posterioribus

rotundatis. Glabella lata, convexissima, supra oculos valde ele-

vata, ad marginem occipitalem latissima. Sulei dorsuales breves,

1/, longitudinis capitis vix attingentes. Lobi palpebrales modict.

Oculi a margine oceipitali vix dimidiam longitudinem ipsorum

distantes. Sutura facialis angulo acutissimo in marginem occi-

pitalem excurrens. Gene haud convexe.

Pygidium longum, semiellipticum, convexissimum, rhaclha tri-

angulari, distincta, valde elevata, non carinata, in posteriore parte

evanescente, ?/, longitudinis pygidu attingente. - Lobi laterales

costis 1—2 obsoletissimis. Anguli paullum truncati.

68 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

Hypostoma alis anticis majoribus, truncatis, centrali parte

convexissimum, longitudinaliter subcarinatum.

Testa punetata vel scrobiculata.

Beskrifning. Hufvudet starkt konvext, dess hvälfning upp-

tager mer än 2/, af en cirkels omkrets, till formen semiellip-

tiskt. Bakhörnen afrundade. Dorsalfårorna baktill skarpa, endast

nående !/, af hufvudets längd. Pannan höjer sig ej obetydligt

öfver sidoloberna. Ögutilobesas medelmåttigt stora. Ödakene

afstånd från hufvudets bakkant ungefär hälften af deras egen

längd, samt från dorsalfåran hälften af pannans bredd. Fa-

cialsuturen är framom ögat S-formigt böjd, bakom detsamma

rak eller något böjd utåt. Då hufvudet betraktas ofvanifrån,

är den riktad nästan rakt bakåt. Den bildar med hufvudets

bakkant en mycket spetsig vinkel.

De fria kinderna föga konvexa, fyrsidiga med ut- och inkan-

ten parallela. Medellängden något större än bredden. Bakkanten

rak, jemnt öfvergående i den afvbnleder nästan raka utkanten.

Ögonytan Half måntovsiig: Utåt begränsas ögat af en likaledes

halfmånformig insänkning.

Rostrum spolformigt, baktill något utdraget. Ytan är fårad

af starka tvärgående terrasslinier. Sidokanterna öfvergå omärk-

ligt i bakkanten.

Hypostomat omvändt triangulärt med basalhörnen starkt

afhuggna, bredt, i det bredden är större än längden. Den

centrala delen starkt uppsvälld, från sidorna något hoptryckt,

så att en afrundad svag köl längs midten uppkommer. De

främre vingarne stora, framom den centrala delen knappt sam-

manstötande, nästan plana, tvärhuggna, så att deras sidokant bildar

en rät vinkel med framkanten. Bakom de främre vingarne

äro hypostomats sidokanter försedda med en upphöjd rand.

De öfvergå baktill i hvarandra, utan att någon egentlig bak-

kant kan sägas uppkomma. De bakre vingarne små, triangu-

lära, spetsiga, rätvinkligt nedböjda. De fåror, som baktill be-

gränsa den centrala delen, äro på sidorna, vid de främre

vingarnes utgångspunkt djupast. Det enda kända, här beskrifna,

hypostomat saknar skal.

Thorax ej känd. Sannolikt äro dock thoraxlederna till

antalet 10.

Pygidiet likformigt och starkt hvälfdt, semielliptiskt. Största

bredden i projection förhåller sig till längden som 35 till 4.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 69

Rhachis, som når till omkring ?/; af pygidiets längd och i

framkanten är mer än dubbelt så bred som den raka delen af

sidolobernas framkant, ganska hög, kullrig, utan spår af köl.

Den bildar till formen en liksidig triangel och begränsas på

sidorna af tydliga, ehuru föga djupa, bakåt försvinnande dorsal-

fåror, så att den ytterst baktill knappt elier ej är begränsad.

Pygidiets framkant bildar på rhachis en framskjutande båge.

Den bakom framkanten förekommande fåran på sidoloberna är

ganska djup. Bakom densamma kunna iakttagas vanligen tvenne,

ehuru ytterst svaga, ribbor, hvilka dock aldrig saknas. Pygi-

diets hörn föga afstympade, så att facettytan bildar en mycket

trubbig vinkel med sidoloberna föröfrigt.

Facetten bildar en rätvinklig triangel med framkanten

dubbelt så stor som utkanten. Facettens framkant är obetyd-

ligt längre än den raka delen af sidolobernas framkant. Skalets

omböjda del ganska bred, med bredden tilltagande mot medel-

linien, der den bildar en framskjutande udde. Närmare

utkanten en konkavering. I medellinien går en grund fåra.

I aftrycket äro de vanliga, med utkanten nästan parallela,

terrasslinierna synliga.

Skalets skulptur. Skalets yta, framför allt på de fria kin-

derna, är chagrinerad af små olikstora, tätt gyttrade grunda

gropar. Terrasslinier förekomma på hufvudets främre del längs

framkanten och parallela med densamma, såväl på medelskölden

som på de fria kinderna. På dessa senares omböjda del och

på rostrum äro de isynnerhet utvecklade och starka.

Storlek och måttuppgifter.!) Tillhör slägtets största arter.

Mm.

Hufvudet. |

5 a OEA(E Bie TVn) Casa 24 2 SOLID IS SIN DLI (äl SIM Ia RDI BATOL 5T

SN EI( DEG: SC bIO a) AR es ole 0 SO Log Aa ae Ag FÖ

IBnedutmellando sonen ==53>=5340 50185 sr aa Nr ran 47,5 |

IE strmern SKbre dleeb alstile St CSA SN 0 See eg Te a Ara I eran a Tr 2001

> HÖJA Föfv en TAG fastar kintdetha, <boboccs cetera d dd ooorse korr 5

VASkanidetr tran) dörsalfaren till. ÖGA ocg sosse as 13

iHacialsuturens' langd Vbakom: OS a0--2- .c ss Loc LEN ERA "ers 4

INlenyEf riskin den siibre d dj... segt tear a ra en As SO AA EA rg 22

| Fy > StÖrSta glamour Na I Ar Så 37

"1 enkel nano ASS RTR RSA LATIN TAI AES ERA VISNING L BER 1 RAN PATA a 1 Fr

') Alla de kroppsdelar, hufvudets medelsköld, den fria kinden, hyposto-

mat och pygidiet, af hvilka mått nedan anföras, tillhöra olika exem-

plar, samt äro från Amtjärnsberget i Dalarne.

70 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

| Mm

af |

UÖPAGI PLS km oo Er oe oo abe ce sboss ek anor a scn Jane esse SNEPSN NN 3

I SEtypostomatspredd öfvertde, främre xingarnelpi srsprsttespser sn | 24

> | 25728 EE SKAR AN Sr Le OA AA AR oo maart na 20

> Centrala Gels blant Olocos-sccssspss ser secs ses ss STATS 15

> > at bredde: rr NET SR 13,5

> främre Vin sars, ÄTS GE Tata Sä ee RR 10

Pygidiet

[Tan gt" (EI(er JUAN) coscsossao ons en EE as ss SEE SA ARTNR 60

> (PROJSCLLON) TILLIT INA fer Le sEt LR ok Enl oOc ARE SN AR VISOR 51

IBTC (less deras sagan socks AE är EE SEE AB 2 ÄN SANNE FRRNNINKNINN | 64

RRAChIS-BTC Fia sara mg är ee sr sa a oa äte Cl SE SEEN SATS NVS 23

Den raka delen af sidolobens EE Faa fe DTS ERSTA ST SNS 6

HAGE bilens k fram kADG sog se or äm eg EA Kra LEA ALE 24 AT SALEN SENS 12,5

| > (0 FÅS TRE ARA AS 20 nt ARE As rn Nepp aa Baka sn 6

Slägtskap. Hufvudet hos denna art liknar ganska mycket,

såväl hvad medelskölden som isynnerhet de fria kinderna be-

träffar, detsamma hos I. sphericus Horm. Denna senare skiljer

sig genom något större ögonlober och derigenom att den bakom

ögonen liggande delen af de fasta kinderna ej är så spetsigt ut-

dragen. Pygidiet deremot är mycket olika. Hos ZI. sphericus

är det betydligt bredare, med föga tydlig rhachis. Någon an-

tydning till segmentering på sidoloberna förekommer ej heller

hos denna. I vissa afseenden närmar den sig I. Esmarku och

I. scrobiculatus. Se härom under dessa arter.

Horisont och utbredning. I. gigas förekommer i tvenne

lager nemligen i Chasmopskalken och i Leptzenakalken. I

Chasmopskalk är den funnen på Ålleberg i Vestergötland (tvenne

pygidier i Riksm.), samt af LINNARSSON vid Ulfåsa « i Östergötland

(Geol. byr.) I Leptenakalken i Dalarne har jag funnit alla

kroppsdelarne med undantag af thorax, men den synes der-

städes vara sällsyntare än I. Linnarssonii Horm och I. fallax

Hoiy. I ett litet kalkbrott, det sydligaste af de, som ligga på

andra sidan dalgången midt emot Nitsjö tegelbruks lertag, vid

Amtjärnsberget fann jag 1880 flera stora exemplar af densamma.

Vissa kalkbankar voro nästan uteslutande uppfyllda af isynnerhet

till skalets yta väl bevarade kroppsdelar af denna art och I.

fallax Horm. De olika kroppsdelarne funnos aldrig samman-

hängande. På intet annat ställe inom Dalarnes Leptzanakalk

har jag funnit Illenidernas skalyta så väl bibehållen som här.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8: (äl

Vidare har jag funnit den vid Sinksjön, vid Kulsberget

samt i ett brott N. om Glistjärn, ehuru ej i så stora exemplar.

I HISINGER'S samling i Riksmuseum finnes ett litet exemplar af

pygidiet från »Glistjerna» af HISINGER etiketteradt »I. crasst-

cauda>.

4. Illenus serobiculatus nov. sp.!).

Tafuil fig: 16:

Caput convexissimum, ante oculos longissimum et valde de-

flexum, angulis posterioribus rotundatis. Glabella vixz !/, longi-

tudinis capitis attingens, convexissima, supra lobos palpebrales,

utroque declives, valde elevata, antice angustata. Lobi palpe-

brales maximt, a margine occipitali YY3, longitudinis ipsorum

cireiter distantes. Oculi a sulcis dorsualibus Y/, latitudinis gla-

belle distantes. Sutura facialis post oculos recta, valde extror-

sum flexa.

Thorax articulis 10, capite brevior, longitudinis pygidu.

Rhachis convexa, perlata, postice angustata, in ultimo articulo

2; latitudinis thoracis circiter attingens.

Pygidium capite brevius, longitudine ?/, latitudinis occupante,

modice convezxum, superne vixz depressum, segmentum ellipsis fere

occupans. Rhachis triangularis, !Y/, et longitudinis et latitudinis

pygidii occupans, distincta et per totam longitudinem fere con-

spicua. Pars recta marginis anterioris loborum lateralium !Y/3

latitudinis rhachis. Anguli modice truncati. Fascia postice la-

tior, angulo acuto prominente.

Testa punctis vel scrobiculis creberrimis.

Beskrifning. Hufvudet mycket starkt hvälfdt i riktningen

bakifrån framåt, med starkaste böjningen ungefär vid ögonens

1) Först sedan taflorna i det närmaste voro färdiga beslöt jag mig för

att, oaktadt materialets ofullständighet, upptaga denna art. Detta

på grund af ett från Geol. byrån mig sändt, visserligen mycket ska-

dadt exemplar, men med hufvudet, thorax och pygidiet samman-

hängande. Detta exemplar, funnet af LINNARSSON vid Vikarbyn i

Dalarne, visar nemligen att några hufvuden, som jag förut ansett

mig böra föra till I. sphericus, i stället höra tillsammans med ett

af Lektor TÖRNQUIST vid Fjecka funnet pygidium, hvilket jag visser-

ligen ansett tillhöra en obeskrifven art, men ej trott mig böra beskrifva

endast på grund af detta. Någon figur af pygidiet har derföre ej

kunnat lemnas.

(2 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZENUS (DALMAN).

främre del, hvarifrån det ofta är nästan rätvinkligt nedböjdt.

De fasta kinderna och ögonloberna slutta ganska starkt mot

sidorna. Hufvudets främre del, framom ögonen, ganska lång.

Pannan kort, framåt afsmalnande, ganska kullrig och starkt

höjande sig öfver de fasta kinderna. Dorsalfårorna ej synner-

ligen djupa, men ganska skarpa, svagt S-formigt böjda, framåt

konvergerande. De nå nästan ögonlobens främre ända, eller

knappt !/; af hufvudets längd. Ögonloberna mycket stora.

Deras afstånd från hufvudets bakkant endast omkring !/, af

deras egen längd. Ögonen således belägna nära hufvudets

bakkant. Afståndet från ögonen till dorsalfåran utgör 1/, af

pannans bredd mellan dem. Facialsuturen framom ögat såsom

vanligt svagt S-formigt böjd, bakom detsamma är den rak, riktad

bakåt och starkt utåt. Den fasta kinden bakom ögat utlöper

derföre i en ganska hvass och smal spets. De fria kinderna

till formen nästan öfverensstämmande med dem hos I. sphericus

Horm, men hörnet kanske något mindre afrundadt. Hufvudets

framkant afrundad utan falslinie.

Thorax kortare än hufvudet, men ungefär af pygidiets

längd, bestående af 10 leder. Rhachis ganska bred, jemnt och

temligen starkt hvälfd, bakåt afsmalnande. På bakersta thorax-

leden är dess bredd ungefär ?/; af thorax hela bredd derstädes.

Sidolobens plana del är der knappt bredare än den nedböjda

delen samt af rhachis halfva bredd. Böjningen är, på de

bakersta lederna åtminstone, temligen svag och föga tvär.

Pygidiet kortare än hufvudet, ganska bredt, till formen

bildande en del af en ellips, ofvan och på sidorna svagare,

baktill starkare hvälfdt. Dess längd omkring ?/; af bredden.

Rhachis triangulär, fullt nående !/, af pygidiets längd, be-

gränsad af svaga, bakerst nästan försvinnande dorsalfåror. Den

är dock tydlig ända till sin spets. Framtill utgör dess bredd

1/, af pygidiets. Framkantens raka del på hvarje sida hälften

af rhachis bredd. Ingen eller endast en mycket svag, sned-

gående fåra bakom framkanten på sidoloben förefinnes. Hörnen

obetydligt afstympade. Pygidiets inre omböjda lamell bakåt

tilltagande i bredd, så att den i medellinien är bredast och

der bildar en skarp, långt framskjutande spets, som nästan når

spetsen af rhachis. Den är längs utkanten något konkav. I

medellinien löper en fåra.

Skalets skulptur. Skalet är betäckt af tätt ställda, grunda

små gropar. Mellan dem är hos mindre exemplar den glatta

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 73

skalytan synlig. Hos större deremot blifva groparne ansenligare

och sammanflytå stundom något, hvarigenom den glatta skal-

ytan mellan dem nästan försvinner eller endast är synlig såsom

ett nätverk, skiljande dem åt. Skalet får då ett ärrigt ut-

seende. Hufvudets hela främre del är betäckt med terrass-

linier, som bakåt blifva allt glesare. På sidorna nå de nästan

till ögonloberna, men ej så långt bakåt på hufvudets mellersta

del. På pannan saknas sådana fullständigt. De torde ej heller

förekomma på skalet föröfrigt, undantagandes på thoraxleder-

nas och pygidiets facett, samt på det senares inre, omböjda

lamell, der de aldrig saknas.

Storlek och måttuppgifter. Det största pygidiet, som jag

känner (från Dalarne, Fjecka, TÖRNQUIST), torde, ehuru ena,

framhörnet är något skadadt, hafva haft en bredd af omkring

65 mm. Dess längd (projektion) är 46 mm., (efter ytan) 54

mm., rhachis bredd 24 mm., framkantens raka del på sidoloben

12 mm. Ett exemplar från samma ställe tillhörande Marklin-

ska museet i Upsala har följande dimensioner. Hufvudets

längd (proj.) 28,5 mm., (efter ytan) 35 mm., pannans bredd

mellan ögonen 16 mm., dorsalfåran—ögat 8,5 mm., ögonlobens

längd 8 mm., ögonloben—hufvudets bakkant 2,5 mm. Bakersta

thoraxledens plana del 6 mm., nedböjda del 7 mm., rhachis

bredd på densamma 12 mm. Pygidiets längd (proj.) omkr. 23

mm., bredd 35 mm., rhachis bredd 12 mm., framkantens raka

del på sidoloben 6 mm.

Slägtskap. Denna art skiljer sig från I. Esmarktii (SCHLOT.),

I. gigas Horm och Z. sphericus Horm, hvilka den står när-

mast, framför allt genom sina mycket stora ögonlober och

ögon, samt dessas läge närmare intill hufvudets bakkant,

vidare genom facialsuturens starka riktning utåt bakom ögat,

samt genom skalets skulptur. Från I. sphericus skiljer den

sig dessutom genom pygidiets olika form och hvälfning, samt

derigenom att rhachis på så väl detta som på thorax är smalare

och sidolobernas inre, plana del på thorax i proportion bredare.

Pygidiets rhachis är äfven vida starkare utvecklad, såväl hvad

beträffar höjd som begränsning.

Horisont och utbredning. De få, mycket ofullständiga

och skadade exemplar, jag känner, äro samtliga från Dalarne.

74 GERHARD HOLM, TRILSOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

Sjelf har jag ej med säkerhet funnit den derstädes, men den

torde förekomma i Chasmopskalken, dels enligt uppgift af

Lektor TÖRNQUIST på etiketten till det af honom funna pygi-

diet, dels att döma af den åtföljande bergarten hos de öfriga.

Arten är der funnen vid Fjecka, enligt det af Lektor TÖRNQUIST

godhetsfullt meddelade pygidiet, samt ett nästan fullständigt sam-

manrulladt, dock betydligt skadadt exemplar tillhörande Mark-

linska museet i Upsala. Vid Vikarbyn fanns den af LINNARSSON,

enligt ett Geologiska byrån tillhörande fullständigt, ehuru mycket

skadadt exemplar, som visar att arten har 10 thoraxleder. I

Riksmuseum i Stockholm finnes hufvudets medelsköld från

Sollerön och Skattungsbyn. Tvenne Riksmuseum tillhörande,

ehuru något afvikande, hufvuden från Gerse och Vika torde

äfven tillhöra denna art.

3. Illenus vivax nov. sp.

Taf. VI, fig. 1—7.

Caput latissimum, modice convexum, lobis palpebralibus utro-

que declivibus, margine frontali lente arcuata angulisque rotun-

datis. Glabella Y/, latitudinis capitis occupans, brevissima, antice

coarctata. Sulei dorsuales brevissimi, non profundi. ÖOculi a

margine occipitali longe distantes. Lobi palpebrales paullo ex-

currentes. Sutura facialis post oculos longissima. Genw breves,

subquadrate, media longitudine latitudinem post oculos vix su-

perante.

Thorax articulis 10. Rhachis lata, pleuris latior, postice

angustata. Pars plana loborum lateralium angustissima, deflexa

autem pars latissima.

Pygidium modice convexum, semicirculare, rhachi latissima,

lobis lateralibus latiore, postice evanescente. Pars recta marginis

anterioris brevissima; !/, latitudinis rhachis efjiciens. Anguli

paullo truncati. Fascia perangusta, concava, postice non latior.

Testa punetata. Pygidium et margo frontalis capitis striis

proediti.

Beskrifning. Hufvudet mycket G medelmåttigt starkt

hvälfdt uti båda riktningarne, med fasta kinderna betydligt lägre

än pannan. Hufvudets medelsköld bildar framtill en svag båge.

BIHANG. TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND fe INIO'0. (D

Glabella bred, omkring !/, af hufvudets hela bredd, kort, framåt

afsmalnande, begränsad af de grunda, framåt snart försvinnande

dorsalfårorna, som, då skalet är bevaradt, knappt räcka till ögo-

nens midt. Dessa belägna långt ifrån hufvudets bakkant. Ögon-

loberne medelmåttigt stora, föga utskjutande, framåt med jemn

rundning öfvergående i medelsköldens sidokant. Facialsuturen

bakom ögonen lång, S-formigt böjd, med största konkaviteten

riktad inåt. Dess riktning är nästan rakt bakåt, obetydligt utåt.

Framom ögonen är den kort, så att afståndet från ögon-

lobens midtpunkt till facialsuturens främre utgångspunkt en-

dast uppgår till 1!/,; gång afståndet från samma punkt till

dess utgångspunkt i hufvudets bakkant. Detta senare afstånd

är ock lika med ögats afstånd från dorsalfåran. Ögats längd

kortare än facialsuturen bakom detsamma.

De fria kinderna temligen kullriga, något qvadratiska, med

hörnet starkt afrundadt. Deras största bredd är bakom ögat

samt nästan lika stor som medellängden. Utkanten svagt böjd.

Bakkanten nästan rak med en svag bugt invid inkanten. Denna

är under större delen af sin längd konkav, samt nästan parallel

med utkanten. Framkanten svagt S-formigt böjd. Hufvudets

framkant afrundad utan falslinie.

Thorax med 10 leder. Dess längd något mindre än halfva

bredden. Rhachis bred, bakåt afsmalnande, på 5:te leden obe-

tydligt smalare än hälften af thorax bredd. Sidolobernas plana

del smal, bakåt något tilltagande i bredd, på 5:te leden ut-

görande ungefär !/, af rhachis bredd. Deras nedböjda del bre-

dare, omkring 3 gånger så bred som den plana.

Pygidiet halfeirkelformigt, bredt, med längden omkring ?/;

af bredden, jemnt, ehuru ej synnerligen starkt, hvälfdt. Rhachis

låg, endast vid sin främre del begränsad af de grunda, men

breda dorsalfårorna. Bakåt sammanflyter den med sidoloberna.

Pygidiets framkant bildar på rhachis en framskjutande båge,

som dock på midten visar en grund urbugtning. Rhachis är

betydligt bredare än sidoloberna. Dessas raka framkant kort,

utgörande ungefär /, af rhachis bredd. HFacettens framkant

tre gånger så lång som utkanten. Dess bakkant bildar med

den raka delen af sidolobernas framkant en vinkel af omkring

135”. Pygidiets omböjda, inre lamell konkav, smal, bakåt ej

bredare, utan snarare något afsmalnande. I medellinien är den

hvarken urbugtad eller utlöper i någon spets, samt saknar till

och med spår till någon fåra. Terrasslinierna, som äro tem-

76 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

ligen glesa, löpa ock oafbrutet från ena sidan till den andra,

samt bilda ej heller någon bugt eller vinkel i medellinien.

Skalets skulptur. Nästan endast hos exemplar från Lep-

tenakalken är skalet så väl bevaradt, att skulpturen kan iakt-

tagas. Det är ganska tjockt, med större och mindre, intryckta,

grunda, punktformiga gropar. Terrasslinier förekomma på huf-

vudet längs framkanten, samt på pygidiet, der de i det närmaste

äro parallela med kanterna. De saknas aldrig på sidorna om

rhachis, närmast framkanten. De äro ganska glesa.

Storlek och måttuppgifter. Det största exemplar, jag känner,

är ett fragment af hufvudets medelsköld från Trinucleusskiffern

vid Kungslena i Vestergötland (Ex. b.), hos hvilket bredden

mellan ögonen synes hafva uppgått till omkring 78 mm. Exem-

plaren från Trimucleusskiffern äro dock i allmänhet betydligt

mindre än detta, äfvensom mindre än de från Leptanakalken,

hvilka jag haft tillfälle att granska.

Mm |

Hufvudet. Å ÅA

Tj äTle du (PEO] AS NANA FS SEA Br Bh ER ärd AR A NRNAASNA BS —

Panmans. bredd; baktyl C-SCsht oa Bios seten ort Se teaes Sa — I

ÖsOonlohens Lang ds de ss LANE ENE RARE TI 10 LÖNR

Facialsuturens, längd bakom Ög mt feeoes rote ssstron ss Eee 14 SR

> 5 TAM OT CASE VARA fig: AS POR SR PRE PN 25 2400

Arfständet från ögat tull dörsalfäran este: nes sarsone 20 TOA

BC dr

Den RE Eindensibreddj bakom sög ät. ocsss.ss-sssse SEINE I I5- 12

2 2 INST OMAn SLA 20 SE Se: ge Beer TRE [EG 25? |

Pygidiet. Z

Töängdi(proja EE SER Arg Sega bAPAA PT aa AE IS LEA | I42NNArSSE

"SJR EE (2) TER LA VU AD) ASA SRS ER 2 SAS SA LAR R DE SE MEN Er 47 =

BYGG orda beses a SN API EAE SSOESAMRITATSIERIGNRIE AGES FIRAS ÖR ol bana

BhaCchisrbredd 25 3 YNt be ol dospsbersfen bröad fors AN (23 23

BLA OlOP ens) TAkA rita kanter oto Je BIE 8 8

IRNAPE TOC ST TIGER Tr oms tg mo SAR SE ST SSE SR ALM SS INN 11 =

2 (Uret OD Apg SRS Jet 2 CREST E SEI BOR R SSA AR odat : 4 =

> |A eb og? SA SAR ARE SETS SARS ENTER TARM Ean le 14 14

a. Fragm. af hufvud från Leptenakalk, Dal. Boda

(TÖRNQUIST). ||

b. Fragm. af hufvud från Trinucleusskiffer, Vg. Kungs-

lena (Geol. byr.).

ce. Eri kind från Trinucleusskiffer, Vg. Kungslena

(Geol. byr.).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 7 NIO: 80 T(

d. Fri kind från Leptenakalk, Dal. Boda (TÖRNQ.).

e. Pygidium > > » Osmundsberget.

je > » Trinucleusskiffer, Vg. Kungslena

(Geol. byr.).

Slägtskap. De svenska Ilenus-arter, som stå I. vivarx

närmast, äro I. oblongatus (ANG.) och I. fallax Horm, hvilka

dock aldrig torde uppnå den förras storlek. De öfverensstämma

i ögonens något aflägsnade läge från hufvudets bakkant, genom

facialsuturens riktning och lopp bakom ögat, genom thorax-

ledernas form, samt genom formen hos pygidiets inre, omböjda

lamell. De skilja sig dock i flera afseenden ej obetydligt. Hos

I. vivax är kroppsformen bredare, hvarigenom hufvudet också

blir bredare och kinderna : kortare, mera qvadratiska, deras

bakhörn mera afrundadt, dorsalfårorna äro grundare, pygidiet

bredare, kullrigare, med rhachis, om ock låg, åtminstone fram-

till tydlig.

Med I. advena Barr. och I. Roemeri VOLB. öfverensstäm-

mer den genom ögonens betydliga afstånd från hufvudets bak-

kant, genom de föga utskjutande ögonloberna, samt genom

formen hos facialsuturens bakre gren.

I. advena har dorsalfårorna på hufvudet längre, skarpare

samt bågböjda, de fria kinderna smalare, ej subqvadratiska, och

med ej så afrundadt hörn, pygidiets rhachis med spår till

segmentering, samt med sidorna något konkava. LI Roemeri

har pygidiets inre omböjda lamell af samma form som hos I.

vivax, äfvensom raka delen af sidolobernas framkant lika kort,

men saknar spår af rhachis på pygidiet. Hufvudet är äfven

starkare konvext i alla riktningar.

Horisont och utbredning. Ifrågavarande art synes hafva

haft en ganska lång tillvaro, då den förekommer såväl i Tri-

nucleusskiffern som i Leptenakalken. Exemplar af hufvudets

medelsköld, den fria kinden och pygidiet från Leptenakälken

öfverensstämma nemligen nästan fullständigt med dylika från den

röda Trinucleusskiffern. Sjelf har jag ej lyckats finna denna art i

Leptenakalk i Dalarne, utan står jag i förbindelse till Lektor TÖRN-

QuIsT för meddelandet af densamma derifrån. I hans samlingar

finnas hufvudets medelsköld, den fria kinden och pygidiet från

Boda samt ett utmärkt väl bevaradt pygidium från Osmunds-

berget. I Riksmuseum finnas äfvenledes exemplar från Da-

larne. Enligt exemplar tillhörande dels Riksmuseum, dels Geo-

78 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

logiska byrån, de senare samlade af LINNARSSON och SCHMA-

LENSEE, förekommer den ej sällsynt i röd Trinucleusskiffer vid

Kungslena i Vestergötland. Besynnerligt nog synes den saknas

vid Bestorp på Mösseberg, ty oaktadt stora samlingar från samma

lager äfven derstädes gjorts af SCHMALENSEE, har jag bland

dessa ej funnit ett enda exemplar af I. vivar. I Trinucleus-

skiffern äro exemplaren af denna art likasom af de andra

Illenusarterna vanligen starkt nedtryckta och ofta mer eller

mindre krossade, samt skalet mycket vittradt eller genom upp-

lösning förstördt.

6. Illxnus oblongatus (ANGELIN) 1854.

1854. Rhodope? oblongata ANG., Pal. Scand., p. 41, Tab. XXIV, f

2 KL

Corpus longissimum, ellipticum, axe minore ellipsis ?/5 fere

axis majoris occupante, capite, thorace pygidioque eadem fere lon-

gitudine. ,

Caput aeque convexum, pars quarta sphere est. Anguli

posteriores rotundati. Glabella '/> latitudinis capitis occupans, con-

vexissima, altissima, supra lobos palpebrales maxime elevata, la-

teribus valde declivibus. Suleci dorsuales breves, testa conservata

non satis perspicui. Lobi palpebrales modici, paullo excurrentes,

a margine occipitali ?/3 longitudinis ipsorum distantes. Media

longitudo genarum latitudinem ad oculos superans. Sutura faci-

alis post oculos recta vel vix arcuata.

Thorax articulis 10. IRhachis convexissima, postice angustata,

ad mediam thoracem "/s circiter latitudinis thoracis occupans.

Pars plana loborum lateralium angustissima, postice latior, in

articulo primo 'g, in articulo quinto !/, latitudinis rhachis.

Pygidium parum convexum, longum, longitudine 4/. fere la-

titudinis occupante. Rhachis conica, antice distincta et convexa

et supra lobos laterales valde elevata, postice obsoleta. Pars recta

marginis anterioris loborum lateralium brevissima, Ya latitudinis

rhachis efjiciens. Fascia plana vel lente convexa, postice paullo

latior, in medio neque sinu neque angulo prominente.

Testa punctis creberrimis ornata.

Anmärkning. Rhodope? oblongata beskrefs af ANGBLIN från

Böda på Oland. De exemplar derifrån, som förvaras på Riks-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 79

museum i Stockholm sedan ANGELIN'S tid, och af hvilka ett till

storleken nära öfverensstämmer med ÅNGELIN'S figurer i »Pal&e-

ontologia Scandinavica» samt torde utgöra orginalet till dessa,

måste derföre anses såsom typexemplar för arten. De äro samt-

liga mycket dåligt bibehållna och hafva varit utsatta för mer

eller mindre stark nötning, så ätt de ej kunna vara samlade i

fast klyft, utan sannolikt lösa bland strandgruset. Det material,

på hvilket ANGELIN grundade arten, var derför mycket ofullstän-

digt. Detsamma är förhållandet med det, efter hvilket följande

beskrifning är gjord. Jag eger nemligen till mitt förfogande

knappt några andra än de Angelinska exemplaren. Min känne-

dom om arten är således långt ofullständigare än önskvärd. Flere

gånger har jag dragit i betänkande, huruvida LINNARSSON'S J.

limbatus vore en skild art från denna, och det är endast med

tvekan jag beslutit mig för att upptaga dem skilda. Till en

del har jag dertill förmåtts af FR. ScHMIDT's auktoritet. Han

upptager nemligen båda arterna från ryska Östersjöprovinserna

i inledningen till sitt arbete, Rev. der ostbalt. sil. Trilob., I.

oblongatus (ANG.) från Echinospheritenkalk C,, I. limbatus LiNRs.

från Brandschiefer C,. I Marklinska samlingarne i Upsala finnes

ett ganska fullständigt exemplar från ryska Östersjöprovinserna

af en JIllenus, som nära öfverensstämmer med de ofvan om-

talade Angelinska exemplaren från Öland, men deremot mera

afviker från I. limbatus Lines. Alla de exemplar från Öland, jag

eger, äro tyvärr så skadade, att jag, huru önskvärd en figur af

arten än vore, då ANGELIN'S figurer ej äro rätt lyckade, ej ansett

mig med fördel kunna afbilda något af dem. På hvilken grund

ANGELIN förde arten till slägtet Rhodope, är svårt att förklara,

då den har 10 thoraxleder.

Beskrifning. Kroppsformen mycket långsträckt, utdraget

elliptisk. Bredden utgör ungefär ?/; af längden. Starkaste

böjningen ligger i medellinien, framtill och baktill. Hufvudet,

thorax och pygidiet nästan lika långa.

Hufvudet starkt konvext, i längdriktningen jemnt hvälfdt,

så att dess profil i medellinien bildar ungefär 1/, af en cirkels

omkrets. Tvärprofilen deremot starkast böjd vid pannans midt.

Denna är mycket hög, starkt sluttande mot sidorna, och höjer sig

betydligt öfver de fasta kinderna. Hufvudets bakhörn afrundade,

men deras form låter sig ej närmare bestämma på något af de

öländska exemplaren. Dorsalfårorna grunda, och isynnerhet

SO GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

framåt mycket svaga. På stenkärnan äro de såsom vanligt -

tydligare och göra midt emellan ögonen en bugt inåt. De nå

till omkring !/, af hufvudets längd. Ögonloberna temligen stora,

men utskjuta föga starkt mot sidorna. Deras afstånd från

hufvudets bakkant ungefär ?/, af deras egen längd. Ögonen

smalt halfmånformiga. Deras afstånd från dorsalfåran utgör

nästan pannans halfva bredd mellan dem. Facialsuturen bakom

ögat nästan rak eller mycket svagt utåt bågböjd. Den är riktad

nästan rakt bakåt. De fria kindernas medellängd större än

deras bredd öfver ögat.

Thorax. Rhachis bred, mycket starkt hvälfd, med starkaste

böjningen i medellinien, bakåt afsmalnande. Vid midten af

thorax upptager den ungefär dess halfva bredd. Sidolobernas

plana del mycket smal, men såsom vanligt bakåt något till-

tagande i bredd. På första leden är dess bredd endast !/s, på

den femte !/,, samt på den tionde ej fullt !/, af rhachis bredd.

Sidolobernas nedböjda del på de bakersta lederna omkring

dubbelt så bred som den plana.

Pygidiet temligen långsträckt, med längden utgörande om-

kring 23/. af bredden, svagt hvälfdt. Rhachis konisk, framtill

mycket tydlig, hög, starkt kullrig och höjande sig öfver sido-

loberna, bakåt deremot lägre och otydligare, begränsad af de

der mycket svaga dorsalfårorna, samt bakerst helt och hållet

utplånad. På inre aftrycket är den vida tydligare, med dorsal-

fårorna tydliga ända till spetsen. I framkanten bildar den en

ganska starkt framspringande båge och är der tre gånger så

bred som sidolobens raka del. Den når ej hälften af pygidiets

längd. Pygidiets inre, omböjda lamell nästan jemnbred, bakåt

obetydligt tilltagande i bredd, utan någon bugt eller fram-

skjutande spets i medellinien.

Skalets skulptur. På alla mina svenska exemplar är skalet

mycket skadadt genom nötning. Det oaktadt synes det öfver hela

sin yta hafva varit tätt punkteradt. På hufvudets allra främsta

del, längs framkanten, samt på rhachis hos thorax kunna terrass-

linier iakttagas. Det ofvan omnämnda ryska exemplaret i

Marklinska samlingarne, hvilket jag anser tillhöra denna art,

har skalets yta mycket väl bevarad. Den är der glatt, men be-

täckt med, äfven för blotta ögat iakttagbara, mycket tätt ställda

små, grunda, groplika punkter.

Storlek och måttuppgifter. Arten tillhör en af de mindre

inom slägtet. Dess normala längd torde utgöra omkring 50

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 81

m.m. och bredden omkring 21 m.m., hvilka mått och pro-

portioner också ANGELIN'S figurer ungefär visa.

Ex. a—e äro från Öland, Böda.

Ex. a) Hufvudet. Längd (proj.) 18,5 m.m., (efter ytan)

22,5 m.m. Pannans bredd mellan ögonen 10 m.m., höjd öfver

ögonloberna 4,5. Ögats afstånd från dorsalfåran 4,5 m.m.

Ex. b) Hufvudet. Den fria kindens medellängd omkring

3,5 m.m., bredd öfver ögat 6,5 m.m. Thorax bredd på 1:sta

leden 18 m.m. På samma led rhachis bredd 10 m.m., imre,

plana delens 1,15 m.m., yttre, nedböjda delens 5 m.m.

Ex. ec) Thorax. Rhachis bredd på 10:de leden 9,75 m.m.,

sidolobens inre, plana del på samma led 3 m.m. Rhachis redd

på ä:te leden 10,5 m.m., sidolobens inre, plana del 2,5 m.m.,

dess yttre, nedböjda del 5 m.m. Pygidiets längd 17 m.m.,

bredd 20 m.m., den inre, omböjda lamellens bredd i medel-

linien 7 m.m.

Slägtskap. Denna art står, såsom ofvan är anfördt, mycket

nära I. fallax Horm och kan möjligen vid tillgång på full-

ständigare material befinnas vara förenad med denna genom

fullständiga öfvergångsformer. Den skiljer sig från I. fallax

derigenom, att pannan är starkare hvälfd, med starkaste böj-

ningen i medellinien, samt höjande sig betydligt öfver de

fasta kinderna, att rhachis hos thorax äfvenledes är högre och

starkare konvex, att pygidiets rhachis är synlig ej blott i

inre aftrycket. Punkteringen på skalet är äfven något gröfre.

Horisont och fyndort. Af ANGELIN funnen vid Böda hamn

på Öland ji Chasmopskalken derstädes, hvarifrån exemplaren

i ilsranseum härleda sig. I Marklinska samlingarne i Upsala

finnas äfven några Bran från Öland, Sanne från samma

fyndort. Samtliga äro de starkt nötta och rullade, således

samlade bland strandgruset, utvittrade och utsköljda ur Chas-

mopskalken. Arten synes vara ganska sällsynt. Oaktadt flere

dagars sökande, så väl vid Böda som på ett par andra ställen,

der Chamopskalk finnes, lyckades det mig ej vid mitt besök

på Öland förra sommaren att återfinna den i bestämbara

cxemplar, hvarken 1 fast klyft eller bland strandgruset. En-

ligt FR. ScHMmip? förekommer den i ryska Östersjöprovinserna

i Echinospheritenkalk 1).

!) SCHMIDT, Rev. der ostbalt. sil. Trilob., p. 24.

382 «GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

Enligt ANGELIN skulle arten förekomma i Norge i trakten

af Kristiania, men hans exemplar i Riksmuseum tillhöra ej

denna art, utan sannolikt den, som af KJErRuULF kallats ZI. glauber,

se vidare p. 83.

Ett nästan fullständigt, ehuru genom tryck något skadadt

exemplar af en Illenus, af mig funnet vid Åberga i Orsa sn

i Dalarne, och till hvilket den på taf. II, fig. 14 afbildade fria

kinden hör, öfverensstämmer ganska väl med ZI. oblongatus från

Böda, utom deri att hufvudets framkant, synlig på den fria

kinden, ej är afrundad, utan skarp och försedd med falslinie.

Den fria kinden hos detta exemplar har bakhörnet spetsigare

än hos I. fallax. Jag vet ej säkert, huruvida det tillhör en obe-

skrifven art eller bör föras till denna.

7. Illenus fallax nov. sp.

Taf. II, fig. 1—13, 15 —20, taf. V, fig. 15—24, taf. VI, fig. 16.

1866. JIllenus limbatus LiNrRs., Sil. Bildn. i mell. Vesterg., p. 21,

pl. II, £. 6 a—c.

1869 — — LINRBS., Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., p. 77,

taf. II, f, 43—44.

Anmärkning. Det af LINNARSSON åt denna art gifna namnet

limbatus kan ej bibehållas, då det redan förut är bortgifvet åt

en Illenus. Det gafs nemligen redan 1847 af CORDA åt en

böhmisk art (COorRDA, Prodrom, p. 54), ehuru BARRANDE 1 »Syst.

Sil. de Boh.> ej upptagit detsamma, såsom oriktigt angifvande

en karaktär, hvilken ej finnes, utan i stället kallat arten I. Salter.

Jag har derföre nödgats gifva den ett nytt namn, då intet äldre,

som skulle kunna upptagas, är för handen. Visserligen säger Lin-

NARSSON i den senare af hans här anförda afhandlingar, »amnet

I. limbatus bör måhända utbytas mot I. glaber KJERULF», men att

identiteten, ehuru sannolik, ej vore honom fullt klar, och i »Jemf.

mell. Sil. afl. i Dal. o. Vesterg.» uppräknar han från Dalarne Z.

limbatus »(sannolikt identisk med I. glaber KIERULF)». Lika

litet som LINNARSSON kan jag tydligt erinra mig original-

exemplaret till I. glaber i Kristiania museum. LI fallax före-

kommer visserligen i Kristianiatrakten i svartgrå kalk till-

hörande Et. 4, men på nedanstående grunder anser jag dock,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 8 83

att dessa arter ej kunna vara identiska, utan tror jag, att en

af TÖRNQUIST för länge sedan uttalad åsigt, som han dock

sedermera synes hafva frångått, kommer sanningen vida närmare.

I några af sina afhandlingar före år 1874 har nemligen TÖRN-

QuisT identifierat I. glaber KIJERULF med en i Dalarnes Lep-

tenakalk förekommande IZllenus med 9 thoraxleder (Siljanstr.

paleoz. form. led., p. 27), härnedan af mig kallad I. Linnars-

sontr. KIBRULF'S afbildning af hufvudet af I. glaber (Veiviser,

p. 14, f. 28) visar att ögonloberna äro mycket små och facial-

suturen bakom ögat starkt utåt böjd, således härutinnan öfverens-

stämmande med I. Linnarssonii, men ej med ZI. fallax. Den

förra är också numera, enligt exemplar samlade af LINNARSSON, i

Sverige funnen vid Ulfåsa i Östergötland i Chasmopskalk. TuLL-

BERG anför äfven från Ulfåsa »I. glaber? KJErRuULF»> (Kartbl. Vreta

Kloster, p. 25) förmodligen på grund af de nyssnämnda exem:

plaren, som jag erhållit till låns från Geologiska byrån. Sjelf

har jag i närheten af Kristiania, vid Höviks glasbruk i Et. 4,

funnit fragment af en Illcenus, som, om den ej är identisk med

I. Linnarssontir, hvilket synes mig sannolikt, dock torde stå den

mycket nära, och af samma art finnes sedan ANGELIN'S tid i

Riksmuseum exemplar från Kristiania.

I hvilket fall som helst, torde dock KJIJERULF'S namn I.

glaber ej kunna upptagas, hvarken för den ena eller den andra,

såsom varande endast ett katalognamn, då det ej åtföljes af

den ringaste diagnos eller beskrifning, utan blott af en ganska

otydlig träsnittsfgur.

Corpus longum.

Caput modice et eque convexum, semiellipticum, antice mque

arcuatum, angulis rotundatis. Glabella modice convexa, cum lobis

palpebralibus arcum fere equum faciens. Sulci dorsuales non

profundi, Y3 fere longitudinis capitis occupantes, paulo conver-

gentes. Lobi palpebrales modici, a margine occipitali ?/, circiter

longitudinis ipsorum distantes. Sutura facialis post oculos recte

retrorsum currens vel paullulum introrsum, levissime curvata.

Margo frontalis rotundatus. Gene media longitudine latitudinem

superante.

Thorax articulis 10. Rhachis modice convexa, latissima,

postice angustata. Pars plana loborum laieralium angustissima.

Pygidium semiellepticum, planusulum, eque convexum, longi-

tudine ?/; latitudinis fere occupante. Sulei dorsuales, testa con-

34 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

servata, nulli. Rhachis igitur non nisi in margine anteriore

arcu prominente distincta. Anguli paullum truncati. Fulcrum

parum deflexum. Fascia angusta, pari fere latitudine.

Testa punctis minutissimis et creberrimis, sepe in ordines

collocatis, precipue ornata.

Beskrifning. Kroppsformen långsträckt.

Hufvudet semielliptiskt, med medelskölden framtill jemnt

bågböjd, måttligt och jemnt hvälfdt. Bakhörnen afrundade. Dor-

salfårorna mycket grunda och svaga, något konvergerande och

nående ungefär !/, af hufvudets längd. I inre aftrycket äro de

deremot mycket djupa och skarpa och bilda vid sin främre ända

en inåtgående bugt. Pannan mellan ögonen ungefär dubbelt så

bred som ögats afstånd från dorsalfåran, stundom når den dock

endast 1!/, gång detta afstånd. Den är medelmåttigt och

jemnt hvälfd, samt bildar med de fasta kinderna en jemn båge.

I inre aftrycket af skalet visar sig en liten punktformig upp-

höjning nära bakkanten. Den är ej synlig på skalets yttersida.

Skalet har således en liten grop på sin innersida. Ögonloberna

medelmåttigt stora. Deras afstånd från hufvudets bakkant

ungefär ?/; af deras egen längd. HFacialsuturen är bakom

ögat riktad rakt bakåt eller till och med något inåt, bildande

en ytterst svag, inåt konkav, båge, men böjer sig i sjelfva bak-

kanten utåt. Den fasta kinden utlöper derföre derstädes i en liten

spets. Ögat smalt, halfmånformigt, temligen långt. Den fria

kindens form något vexlande, kortare eller längre, dock alltid

med längden större än bredden, obetydligt konvex. Bak-

hörnets vinkel varierar äfven något, vanligen är den omkring

70”. Utkanten är nästan rak, bakkanten deremot närmast bak-

hörnet något bågböjd. Hufvudets framkant är afrundad och

saknar falslinie. /

Hypostomat liknar det hos I. gigas Horm, men är något sma-

lare och mera triangulärt med den centrala delen högre hvälfd

och starkare kölad. Jag har funnit det tillsammans med pygidier

och hufvud af arten, ehuru aldrig fastsittande på sin plats.

Rostrum af vanlig form. é

Thorax består af 10 leder. Rhachis bred, vid thorax midt

upptagande omkring hälften af hela dess bredd, bakåt något af-

smalnande. Sidolobernas plana del mycket smal, på första

leden omkring !/,—!/;, på den sista deremot ej fullt !/; af

rhachis bredd på samma led.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. S5

Pygidiet semielliptiskt. Hos exemplar från Leptenakalken

är det baktill synnerligen bredt, bildande en mycket jemn båge,

och största bredden ligger hos dessa något bakom framkanten.

Pygidiets längd utgör omkring 3/, af dess bredd. Det är

endast svagt konvext, ehuru variationer förefinnas, men ej

nedplattadt, utan vanligen jemnt hvälfdt. Stundom är dock

böjningen närmast utkanten något starkare. Af dorsalfåror

saknas till och med spår på skalets yttersida, och rhachis

är således ej synlig annat än såsom en i framkanten ut-

springande båge. I inre aftrycket deremot äro dorsalfårorna

tydliga och rhachis blir derigenom synlig, dock är den endast

framtill något upphöjd. Den når omkring Y/, af pygidiets

längd och har formen af en liksidig triangel. I inre aftrycket

sträcker sig från spetsen af rhachis bakåt en grund fåra, som

snart öfvergår i en smal, till pygidiets bakre kant fortsatt upp-

höjd linie. Den raka delen af framkanten på sidoloberna utgör

omkring !/, af rhachis bredd. Der bakom sträcker sig den

mer eller mindre utvecklade, snedgående fåran. Hörnen svagt

afhuggna. Facetten föga nedböjd, till formen en rätvinklig

triangel, och med framkanten längre än utkanten. Pygidiets

inre, omböjda lamell smal, !/,—-!/, af pygidiets längd, bakåt

knappt tilltagande i bredd och i medellinien framtill jemnt run-

dad. Den är plan. I medellinien finnes stundom en grund,

linieartad fåra. ”Terrasslinier tillstädes såsom vanligt.

Skalets skulptur. Skalets yta är ytterst tätt punkterad af

fina, först med lupp tydligt urskiljbara punkter. På vissa

ställen, såsom på ögonloberna och hufvudets främre del äfven-

som stundom på pygidiets sidolober ordna sig punkterna i rader.

På ena sidan af den således uppkomna, af punkter bildade

strimman, kan skalet höja sig något. Härigenom bildas en

öfvergång mellan rader af punkter och terrasslinier. Mellan huf-

vudets framkant och ögonloben kunna alla öfvergångsstadier

dem emellan iakttagas, från de vanliga terrasslinierna längs

den förra, till endast punkter på den senare. Inre aftrycket

visar stundom äfvenledes mycket tydlig punktering med punk-

terna ordnade på samma sätt som på skalets yttersida. DLIN-

NARSSON har beskrifvit skulpturen hos inre aftrycket af ett

pygidium, med i rader anordnade punkter ?!). ”Terrasslinier

!) LINRS., Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., p. 77.

86 GERHARD HOLM, TKILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

eller öfvergångar mellan dem och rader af punkter före-

komma på alla kroppsdelar. De saknas dock på pannan samt

på pygidiet längs dess midt och baktill. Terrasslinierna på

thoraxlederna äro på rhachis nästan parallela med ledernas

framkant, eller anordnade framåt svagt bågformigt. På sido-

lobernas inre, plana del äro de deremot riktade bakåt och

inåt samt bildande med kroppens längdaxel en vinkel af ungefär

45”. De yttersta böja sig utåt och öfvergå på facetten. På py-

gidiet förekomma de dels närmare framkanten och parallela med

denna, dels på sidorna riktade bakåt och inåt, ehuru ej fullt

parallela med sidokanterna. På facetten äro de synnerligen tal-

rika såsom vanligt och parallela med dennas fram- och bakkant.

Storlek och måttuppgifter. J. fallax tillhör en bland slägtets

mindre arter. Dock understiger dess storlek ej så synnerligen

mycket medelstorleken inom detta. Den är något större än

I. oblongatus (ANG.). Artens normala storlek representeras

ungefär af den af LINNARSSON afbildade hufvudets medel-

sköld bj samt, af .de.ipå tat ll, fö kl ochitaffNofERoNEE

bildade exemplaren, hvilka samtliga stämma öfverens nästan

på millimetern. I Dalarnes Leptenakalk har jag dock funnit

några pygidier, som visa, att arten under dennas bildningstid

kunnat uppnå något större storlek.

I den nedan följande tabellen meddelas måttuppgifter på

följande exemplar: 3

a) Hufvud jemte 10 thoraxleder. Chasmopskalk. Ol,

Böda. Riksmuseum.

b) Hufvud jemte 9 thoraxleder. Chasmopskalk. Dal.,

Fjecka. TÖRNQUIST.

c) Hufvudets medelsköld, inre aftryck. Chasmopskalk.

Vg., Ålleberg. LINNARSSON'S originalexemplar.

d) Pygidium, inre aftryck. D:o. D:o. LINNARSSON'S Ori-

ginalexemplar.

e) Hufvudets medelsköld. Leptenakalk. Dal., Amtjärns-

bergetn(ipse), tafs. V, f. 15.

f) Pygidium. Chasmopskalk. Dal., Gulleråsen (ipse) taf.

INN IR ;

9) Fri kind. Leptaenakalk. Dal, Amtjärnsberget (ipse),

EN MI

Tk Pysidkan 0 D:D: Ps

!) LINRS. Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., taf. II, f£. 43.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 87

TADS TASTE |

a. b. | eg MIRR g.

Hufvudet. |

Hessel kongo ding dr ia nen 20 dd bida Hände

Är (EfbeTevybam) ses. sesret BEA Do) — 24 25 20 |

Afståndet mellan ögonen... ........----- PR TE ERRIN —" |

Pannans bredd mellan ögonen.......-- 13 12 aa LS RR et —

Ogats afstånd från dorsalfåran ..... 6,5 | 5,5 6,5 | 6,5 | —

ÖFOnRlobensHang di: kililssdtiel De 5H 4,5 | 4,5 | —

> afstånd från hufvudets |

[I SDRAka UT GASEN ne BARS AE SO TE RATE 3,5 2 ÖNA TO — |

Den fria kindens bredd bakom ögat! 9 9 — | — 10,5

Den fria kindens medellängd-......--- 11 10 — | — 12,3

Thorax.

1 ETHERNET EE Sa OA 200 | 2250 = — -—

Rhachis bredd på 1:sta leden...... 14 Rö = OG —

Plana delens > » > Pipes ST LINR Nasas = — —

Rhachis > 2 tl0:dene sr pre 12 | — — — —

Plana delens » > > FC NIE 3,5 | — — — —

Pygidiet. dl valärvanl Ar |

Man sdi(proj)...stisote bast ass tl 17,5 | 19,5] 2055.) —c—

ME IR INS PS FORE SON SR OR AES 2 MV OM — --

RITATS Nb SKG MaRa SR Ir0SA All —

Raka delen af sidolobens framkant! 3 | 4 | 35! — | —

Slägtskap. Denna art bildar tillsammans med de tvenne

föregående, I. vivax och I. oblongatus, en grupp utmärkt deri-

genom, att på thorax rhachis är mycket bred, sidolobernas plana

del deremot mycket smal, att facialsuturen bakom ögat är svagt

böjd, men alltid riktad bakåt eller svagt inåt, aldrig utåt, att

pygidiets inre, omböjda lamell är smal och nästan jemnbred,

utan bugt eller udde i medellinien. I. fallax skiljer sig från dem

båda derigenom, att på pygidiet rhachis helt och hållet saknas

på skalets yttersida. Från ZI. vivax skiljer den sig genom alla

delars större längd i förhållande till bredden — till följd hvaraf

också de fria kinderna äro längre — samt derigenom, att på pygi-

diet den raka delen af sidolobernas framkant är kortare i för-

hållande till rhachis bredd. Från ZI. oblongatus afviker den genom

sin ej så starkt hvälfda panna, som med de fasta kinderna bil-

dar en nästan jemn båge, genom sin likaledes svagare hvälfda

rhachis på thorax, samt genom skalets finare punktering.

Horisont och utbredning. Denna art uppträder inom tvenne

skilda lager, nemligen i Chasmopskalken och Leptenakalken,

38 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN).

och öfverensstämma exemplaren från båda dessa horisonter

nästan fullkomligt.

I Chasmopskalk är den funnen: i Vestergötland på flera

ställen i mörkgrå, hård kalk, såsom på Mösscbers vid Jons-

torp, på Ålleberg och Gisseberg af LINNARSSON; i DAErns vid

Gulleråsen af mig sjelf och vid Fjecka af Lektor TÖRNQUIST;

på Öland vid Böda enligt ett exemplar, som tillhör Riks-

museum.

I Dalarnes Leptenakalk är den ej sällsynt. Jag har

der funnit den flerstädes, såsom vid Amtjärnsberget, Kuls-

berget och Osmundsberget, ehuru aldrig något fullständigt

exemplar. Exemplaren från Amtjärnsberget hafva skalets

skulptur synnerligen väl bibehållen.

I Norge har jag 1 Kristianiatrakten funnit den i svartgrå

kalklinser, inlagrade 1 mörk lerskiffer, tillhörande KJIERULF'S

Et. 4, vid Koksa, på stranden nedom Statsrådet SCHWEIGAARD'S

sommar villa.

Enligt FR. ScRAMIDT förekommer den i ryska Östersjöpro-

vinserna i hans Schicht C 2, Brandschiefer 1).

S. I. Chiron nov. sp.

fbe ag n NG

1848. Illenus crassicauda BuURM., Neue Beob. äber Trilob., p. 79

lar i rn LB

1854. Dysplanus centaurus ANG., Pal. Scand., p. 40, Tab. XXIII,

f. 1—1a (med undantag af de fria kinderna och thorax).

1874. Illenus centaurus STEINH., In preuss. Gesch. gef. Trilob.,

Pp. ATS UT afOV IA ENA PaEIV ENT0RAS då

Historik. Den enda, som lemnat en tydlig beskrifning och

afbildning af denna art är STEINHARDT. Han identifierar den

med I. Centaurus DALM, ej så mycket genom öfverensstämmelse

med ANGELIN'S figurer, som på grund af ett exemplar från

Öland i museet i RO af ÅNGELIN lemnadt dit under detta

namn. Då emellertid namnet Centaurus, såsom jag nedan skall

!) SCHMIDT., Rev. der ostbalt. sil. Trilob., p. 29

BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND fe N:0:8. '89

visa, af DALMAN är gifvet åt de fria kinderna af en Megalaspis,

ehuru sedermera hufvudets medelsköld och pygidiet af denna

Illeenus art ansetts höra tillsammans och förenats med dessa, så

måste namnet Centaurus för ifrågavarande art utgå. Jag hari

stället gifvit den namnet Chiron, såsom en af Centaurerna kallades.

För att bringa frågan fullt på det klara skall jag här nedan söka

lemna en så fullständig utredning som möjligt.

1827. Bland obekanta Trilobitarter, af hvilka endast frag-

ment anträffats, allt för ofullständiga för att kunna beskrifvas,

omnämner DALMAN såsom förekommande vid Ormöga i Aleböke

socken på Öland: »de stora hornen af hufvudet till någon obe-

kant Palxad (Asaplus Centaurus)». »Marklin har träffat tyd-

ligare fragment af både hornen och hufvudet, hvaraf synes, att

ögonen varit belägna vid sjelfva hornens basis». DALMAN fram-

ställer derföre en förmodan, att arten tillhör den underafdelning

af slägtet Asaphus, som han kallat Illenus.

DALMAN, Palcaderna, p. 261, (76).

1837. Illenus Centaurus DALM. karakteriseras af HISINGER

på följande sätt. »Fragmenta tantum capitis et cornuum plures

pollices longorum inventa sunt, oculi ad basin cornuum siti.

In Oelandia ad Aleböke — mus. nostr.».

HISINGER, Lethea Svecica, p. 16.

1854. ANGELIN upptager denna art under slägtet Dyspla-

nus, uppstäldt af BURMEISTER, med I. centrotus (DALM.) såsom typ,

för de Illeni, som endast hafva 9 thoraxleder, samt hufvudets

bakhörn utdragna till spetsiga horn. Endast följande korta,

nästan intet upplysande, diagnos lemnas: »D. abdomine con-

vexo, apice deflexo, rhachi obeonica». Fyndort Öland, Aleböke.

Figurerna äro tecknade med 9 (konstruerade?) thoraxleder,

endast i konturteckning.

ANGELIN, Pal. Scand. Se ofvan.

1374. STEINHARDT identifierar en art från Silurblocken i

Nord-Tyskland med LZ centaurus (DALM.), såsom ofvan redan

är nämndt ej på grund af ANGELIN'S figurer och beskrifning,

utan genom jemförelse med ett exemplar af >»Dysplanus cen-

taurus> från Öland, skänkt af ANGELIN under detta namn till

museet i Breslau. Ehuru STEINHARDT ej känner något full-

ständigt exemplar, anser han dock i anseende till pannans

form och bredd såsom sannolikt, att arten är en verklig Illenus

med 10 thoraxleder och ej någon Dysplanus, samt påpekar

vidare, att af ANGELIN'S teckning framgår, det denne ej kände

90 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

thorax, utan fört arten till Dysplanus på grund af hufvudets

utdragna, spetsiga bakhörn. Åfven STEINHARDT tyckes hafva

känt de fria kinderna endast efter ANGELIN'S teckning De

äro nemligen endast utprickade på fig. 10 a, 10 b; Taf. V,

såsom det synes efter ANGELIN, med starkt utdraget, spetsigt

bakhörn.

STEINH. In preuss. Gesch. gef. Trilob. Se ofvan.

Af hvad ofvan är anfördt framgår, att typen för den art,

som bör hafva namnet Centaurus, är den, till hvilken de af

DALMAN beskrifna fria kinderna höra, då en, om ock ofull-

ständig och något felaktig, karakteristik af dem dock lemnas.

I HISINGER'S samling, som numera tillhör Riksmuseum, har jag

haft tillfälle att se DALMAN'S originalexemplar. De äro eti-

ketterade med HISINGER'S handstil: »Illaenus centaurus DALM.,

Ormöga 1 Aleböke socken på Öland.> Något tvifvel om iden-

titeten finnes derför ej. Ehuru de äro ganska. ofullständiga,

kan man dock med fullkomlig säkerhet afgöra, att de ingalunda

äro kinder af någon Illenus, utan tillhöra de någon stor Asaphid.

De af DALMAN omtalade Marklinska exemplaren, som jag äfven

återfunnit i Marklinska museet i Upsala, lemna härutinnan full

visshet. De äro fullständigare och hafva vid utmejsling visat sig

vara kinder till en stor Megalaspis med mycket förlängd panna,

samt hufvudets hörn starkt utdragna. De likna kinderna hos

Megalaspis latiltmbata ANGELIN, Pal. Scand., Tab. XIV, f. 1,

men hornen äro bredare och längre än på ANGELIN'S figur.

Ögonen äro ej belägna vid hornens bas såsom DALMAN upp-

gifver, utan är facialsuturens lopp bakom ögat det hos

Megalaspis vanliga. Den Megalaspis-art, till hvilken ifråga-

varande kinder höra, bör således hafva namnet Megalaspis

Centaurus (DALM.) och är sannolikt identisk med M. latilim-

bata ANG.

Hvad beträffar ANGELIN'S Dysplanus centaurus, så hafva

originalexemplaren ej kunnat återfinnas och genom figurerna

och beskrifningen, såsom varande föga upplysande, kan

ingen identifiering ske. Bland Riksmusei samlingar från AN-

GELIN'S tid finnas dock många exemplar af hufvud och pygi-

dier från Öland, som öfverensstämma med STEINHARDT'S figu-

rer och beskrifning af I. centaurus. Då STEINHARDT dertill

gjort sin bestämning efter ett af ANGELIN bestämdt exemplar,

kan med visshet antagas, att ÅNGELIN'S Dysplanus centaurus är

densamma som STEINHARDT'S art. Bland under de senare åren till

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. 'HANDL. BAND 7. NIO 8. 91

Riksmuseum inkomna försteningar finnas såväl fullständiga

hufvuden som ock ett helt exemplar från Öland, hvilka öfver-

ensstämma med STEINHARDT'S beskrifning till alla delar, utom

deri att kinderna ej äro utdragna utan afrundade. Thoraxleder-

nas antal är 10 såsom STEINHARDT antager. Häraf blir klart,

att de fria kinderna på ANGELIN'S figurer ej höra tillsammans

med hufvudets mellersta del, utan äro mer eller mindre kon-

struerade likasom thoraxlederna. Detsamma gäller om de

endast till konturen tecknade fria kinderna hos STEINHARDT'S

figurer. ANGELIN'S art Dysplanus centaurus är således ingen

Dysplanus utan en verklig Illenus med 10 thoraxleder, samt

med de fria kindernas bakhörn afrundadt.

1878. LINNARSSON uppräknar bland försteningarne i den

grå glaukonitrika kalkstenen vid Humlenäs i Småland: ?Dys-

planus centaurus DAM (rörliga kinder»).

LIiNRS., Pal. bildn. vid Humlenäg, p- 181.

1881. Af LINNARSSON (Promemoria, p. 593) och DAMES

(Beisenot. aus Sclnwed , p. 424) upptages Dysplanus centaurus

från Olands öfre grå Orthocerkalk.

Enligt mina egna iakttagelser på Öland under sommaren

1882 är I. Chiron nästan inskränkt till den öfre grå Orthocer-

kalken. I den öfre röda Orthocerkalkens allra öfversta del har

jag ock funnit den ett par gånger, men den saknas fullständigt

i den undre grå, der den ersättes af I. Esmarkiti (SCHLOoTt.). I

denna deremot, som ofta är glaukonithaltig, och hvilken utgör

en fortsättning af den grå kalken vid Humlenäs i Småland, äro

fragment af olika delar af en stor Megalaspis sannolikt M. lati-

limbata ANG. på en viss horisont allmänna och tillsammans med

dem förekomma de stora kinderna, som af DALMAN omtalas.

De af LINNARSSON från Humlenäs såsom ?2D. centaurus anförda

kinderna höra hit enligt exemplaren i Geol. byråns saml. Vid

Ormöga i Alböke sm finnes endast undre grå Orthocerkalk.

Caput angulis posticis obtusis, segmentum ellipsis occupans.

Margo frontalis acutus, linea prominente preditus. Lobi palpe-

bral:s supra glabellam non elevati, sed a sulcis dorsualibus, ad

basin glabelle satis profundis, paulo ascendentes. Genw et

frons abrupte declives. Oculi permagni, eminentes, plus gla-

belle inter oculos latitudine a sulco dorsuali positi, et Y/, longitudi-

nis loborum palpebralium a margine dorsuali distantes. Sulci

dorsuales, viv !/, capitis efficientes, valde convergentes. Sutura

92 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

facialis post oculos recta, valde extrorsum flexa, et in marginem

occipitalem angulo acutissimo excurrens. Gene margine occi-

pitali valde deflexo.

Thorax capite vix brevior, articulis 10. Rhachis modice con-

vexa. Pars plana loborum lateralium dimidium latitudinis

rhaclhis non occupans.

Pygidium latum, semicirculare, modice et ceque convexum,

capite minus, posteriore parte linea longitudinali preditum. An-

guli parum truncati. Rhachis ad basin latissima, postice valde an-

gustata, lateribus concavis.

Testa ubique striis, in pygidio prcesertum brevissimis undu-

latisque, et foveolis exiguo altitudine obtecta.

Beskrifning. Hufvudet sedt ofvanifrån till omkretsen bil-

dande ett segment af en ellips, ofvan föga kullrigt i det ögon-

loberna nästan ligga i samma plan och ej sänka sig utåt så-

som hos I. Esmarki. De fria kinderna och hufvudets främre

del deremot starkt nedböjda. Hufvudet upptager omkring !/,

af en sphär. Bakhörnen afrundade, ehuru ej så starkt som

hos I. Esmarktu. Ögonloberna stora, ej höjande sig öfver pan-

nan, men, isynnerhet baktill, något uppstigande från de der

temligen djupa dorsalfårorna. Dessa blifva framåt grundare och

nå ej framom ögonen. Pannan baktill kullrig, framåt tillplattad,

starkt afsmalnande. Baktill är den lika bred som sidoloberna.

Ögonens afstånd från dorsalfåran större än pannans bredd

midt emellan dem, samt deras afstånd från hufvudets bakkant

ungefär !/, af ögonlobens längd. De betäckas på öfre sidan helt

och hållet af ögonloben. Denna är dock ej nedböjd såsom

hos ZI. crassicauda och I. tauricornis Kut. Hufvudets framkant

såväl på medelskölden som på de fria kinderna med skarp

falslinie. Facialsuturen framom ögonen knappt eller mycket

svagt S-formigt böjd, först närmare framkanten böjer den sig

något inåt. Bakom ögat är den riktad mycket starkt utåt. Den

del af fasta kinden, som begränsas af denna och hufvudets bak-

kant, är mycket smal och spetsig. De fria kinderna ganska

konvexa derigenom, att de baktill äro starkt nedböjda, femsidiga

med sidorna olika stora. Utkanten rak, bakkanten svagt båg-

böjd, utdragna bildande med hvarandra en vinkel af 60”. Ögon-

ytan långsträckt, smal, dess längd 5 gånger bredden. På ett

exemplar är facetteringen tydlig vid förstoring. Facetterna äro

ganska små och talrika. De fria kindernas omböjda utkant

är ganska bred, utan någon tvärfåra för pygidiet, hvilkets rand

BIHANG TILL K--SV- VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NiO 8 903

hos denna art vid hoprullningen helt och hållet synes om-

fatta hufvudets framkant samt gripa in i den af falslinien bil-

dade falsen. Rostrum har den vanliga formen.

Thorax med 10 leder. Rhachis temligen bred, bakåt obe-

tydligt afsmalnande, låg. Sidolobernas plana del vid thorax

midt något smalare än rhachis halfva bredd.

Pygidiet är mindre än hufvudet, halfcirkelformigt, medel-

måttigt, men jemnt hvälfdt, bredt. Bredden förhåller sig till

längden ungefär som 5 till 3. Pygidiets hörn föga skarpt af-

huggna. Rhachis, som ej når pygidiets halfva längd, låg, föga

kullrig, vid basen bredast, bakåt hastigt afsmalnande, med si-

dorna konkava. Från densammas spets löper en låg köl till

pygidiets bakkant. På stenkärnan är denna linie tydligare

och fortsättes ett stycke på rhachis. Dorsalfårorna grunda.

Framkanten bildar en svag båge på rhachis. Rhachis lika bred

som hela sidoloben. Facetten, någet konkav, bildar till formen

nästan en rätvinklig triangel med det rätvinkliga hörnet ganska

afrundadt. Facettens framkant ej fullt dubbelt så stor som

utkanten. Skalets inre, omböjda lamell är ovanligt bred och sträc-

ker sig minst till pygidiets midt. Den är i medellinien för-

sedt med en bred och grund, bakåt försvinnande fåra.

Skalets skulptur. Skalet är ovanligt tjockt, isynnerhet

på pannan och de fasta kinderna. Skulpturen är synner-

ligen egendomlig och skiljer arten från alla öfriga svenska

genast vid första påseendet. Den utgöres dels och hufvud-

sakligast af terrasslinier, hvilka på ingen del af skalet saknas,

dels af grunda punktformiga gropar mellan dessa. Terrass-

linierna äro talrika och starkt närmade hvårandra, korta,

på pygidiets bakre del isynnerhet mycket korta, gripande in

mellan hvarandra, vågiga. De äro längst på hufvudets främre

del och rostrum. På pannan hafva de en bågformig anord-

ning, med konvexiteten framåt. På thoraxlederna äro de dels

mer eller mindre parallela med dessas framkant, dels nästan

vinkelräta mot den, det förra på rhachis, der de äro något

bågböjda, det senare på deras plana del. På den låga, köl-

formiga linien hos pygidiet äro de afbrutna. Endast gropar

förekomma på denna. På främre delen af rhachis äro de deremot

synnerligen skarpa, på den bakre saknas de stundom nästan all-

deles, och hafva groparna då i stället fått en ovanlig utveckling.

BURMEISTER har noggrant beskrifvit skulpturen hos ett pygidium

af denna art (BurmM., Anf. ställe). Jemför ofvan, p. 26.

4 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN).

Storlek och måttuppgifter. I. Chiron hör till de största

kända JZllenus-arter. Ett Lektor TÖRNQUIST tillhörande hufvud

från Kårgärde 1 Dalarne med ena fria kinden bevarad torde

hafva haft en bredd af 77 mm. a) Hufvud från Öland (Riksm.).

b) Fullständigt exemplar från Öland (Riksm.). c) Pygidium

från Dalarne, Kårgärde (ipse).

Längd i m.m.

a | b

Hufvudet.

Längda(PrOl)is eta bea RAA 2 arr RAN 24 10,5

2 ror (EE TTETA YTAN) Sea rd a IRS ERE är nd SVE RN 28 14

12172 10 Ae AR Bra SEN re $atled nr brer SUNE SUR on NS SAL NN 38 TG:

> mellankögonen sis: fe revy b Atos RA RN SIS —

F PAnnNanst bred djup aktill2e 5 556564 20 4å og a Big rer 16,5 | —

> HÖJArLORVeTS Ge" fasta kinUern ät -rscc sc sen SRA 2 =

Ögats afstånd från dorsalfåraD....oooccs€—..........o.. SET GSI

> > > > bakkanten <p or eg 2,5 | —

HIP T alsuturens Tan gd DAkKOT OM Äyoooso sor se AT TAS 5 =

In fria kindensobreddettra ör vie Lex Har kont bås 13 —

st > > mye ddellänsde ss dr Fe oo oe OYT AV 14 =

(TAUS MATTA oss SR LSE TAS SANNE rg AE TEE ANNE SN k =

> DRAW: 333) Erkan tt vt braEN dd) HECNS ANSSI 2,5 | —

Thoraz

1 15 ya Vs(0 WORN ora0N AT AAA Abb RER NER AR SN PR SEO LSE SM SRA TN nn — 10

Rhachis bredd Par IEsta leden TT AA III ASL SN = 6,5

> ) > SEE: [0 5 0 0 fr JE 0 0 (0 SEEN NIE IAN OSA LENS = 6

Planardelens! bredd på, 1:sta ledens: Cerr5 oe es = 2

> > > 3 AO: de BEST TELE ARE USM USSUR ERAN — 2,5

Pygidlet. C.

TA PEO rr SE ARE be EE a Tag Je TE SRA RI 26 8

> (CENTERS rr, FE ARE BRENNER 30 10,5

Bredd--swvbutackot vale ry SOU TUNER ARA VIE 39 14

Bachs bien Reno SELL ge 0 AN Sr 0 RESA 14 4,5

Haka delemtarkstd'olöb ens! fram ant soc 5 Ses SES d —

Faecettens franrkatut ser: tat rtgl In ue: OAS AT AIN ANN T =

> TD RSAAG > änns da snar RA a RR a er 2 RA SARA 4 —

Slägtskap. I. Chiron bildar en öfvergång mellan den

grupp af de tioledade Illceni, som har ögonpartierna starkt

uppstigande, höjande sig öfver pannan, till hvilka af de sven-

ska endast hör ZI. crassicauda (WAHLENB.), af utländska Z. tau-

ricornis Kurt. och Z. vindexr, BILL, samt den grupp, hos hvilken

detta ej är förhållandet, utan de fasta kinderna starkt slutta åt

sidorna, såsom t. ex. I. Esmarkiti (SCHLOoT.) I. sphcericus Horm,

I. oblongatus ANG., m. fl. Med LZ crassicauda, hvilken synes

stå närmast, öfverensstämmer den i mycket såsom facial-

suturens lopp, konvexiteten hos de fria kindernas bakre del.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. -HANDL: BAND 7. N:O SM 05

Den skiljer sig genom skulpturen, igenom att pannan höjer sig

öfver de fasta kinderna och dennas olika form, genom de större

i spetsen ej nedböjda ögonloberna, de kortare fria kinderna,

thoraxledernas smalare re del, pygidiets och dess rhachis

afvikande form. Från I. Esmarki skiljer den sig, förutom på

skulpturen, genom större ögonlober, som ej eller knappt sänka

sig utåt, genom de fria kindernas raka utkant, nedböjda

bakkant och ej så starkt afrundade bakhörn, genom facial-

suturens riktning starkt utåt bakom ögat, genom den framåt

starkt afsmalnande pannan, genom pygidiets rhachis med kon-

kava sidor.

Horisont och utbredning. Arten är funnen på Öland och i

Dalarne hufvudsakligen i den öfre grå Orthocerkalken, i denna

ej sällsynt, samt i Vebtergötland: Äfven i öfre röd Orthocer-

kalk har jag, om ock SS ne funnit den i Dalarne vid Skattungs-

byn och vid Fjecka, samt på Öland vid Sandby. I den öfre grå

kalken är den i Dalarne funnen vid Kårgärde på sluttningen

af Digerberget, och vid Gulleråsen (ipse), isynnerhet i ett mörkt,

gråbrunt lager tillsammans med talrika Cephalopoder, Asaphus

sp. och Asaphus (Ptychopyge) tecticaudatus STRINSH. Skalet är

der alltid ytterst väl bibehållet, till färgen mörkbrunt till svart-

brunt. I Riksmuseum finnes den i samma kalk från Alsar-

byn och Digerberget, äfvensom 1 röd kalk från Gerse (KrRö-

NINGSVÄRD). På Ölandvär den synnerligen allmän i den öfre

grå Orthocerkalken, utgör en af dennas mest karakteristiska för-

steningar och förekommer öfverallt, der detta lager uppträder,

såsom vid Gräsgård, Lerkaka, Persnäs, Källa, Sälby i Hulter-

stad s:n, etc. Tvenne nästan fullständiga exemplar med -alla

thoraxlederna i behåll äro kända. Det ena tillhör Riksmuseum

och är från norra Öland. Det andra erhöll jag förra sommaren

vid Källa. I Vestergötland är ett fullständigt hufvud funnet af

LINNARSSON på Kinnekulle, att döma af bergarten i den s. k. »lef-

verstenem». Exemplaret tillhör Geol. byr. Sannolikt är det detta,

LINNARSSON afser med »/Z. sp. indet. Kinnekulle, i lösa stenar af

Orthoceratitkalk (»lefversten»)» (LINRS., Vesterg. Cambr. o. Sil. af-

lagr., p. 77). I lösa kalkblock af ljusgrå färg, helt olika Dalarnes

öfre grå Orthocerkalk, samt troligen härstammande från de till

större delen förstörda silurlagren, af hvilka lemningar finnas på

botten af Geflebugten och på öarne derstädes, förekommer den i

Upland, och är funnen vid Upsala (ipse), Nodsta (Ups. univ.),

Söderby Karls s:n (J. F. AHLÉN). I silurblocken i Preussen är den

96 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZENUS (DALMAN).

ej sällsynt enligt STEINHARDT. Den förekommer dels i hvit, dels

i mörkgrå kalk och har den i sådana blifvit funnen tillsam-

mans med Åsapluus tecticaudatus STEINH. Utom Sverige är den

ej träffad i fast lager. VOLBORTH uttalar visserligen såsom

en möjlighet, att en af honom såsom I. Schmidti NIESZK var.

beskrifven 10-ledad ZIllenus från Ehstland?) skulle vara identisk

med den svenska »I. Centaurus>. Då emellertid den förra har

kinderna med spetsigt utdraget bakhörn, hvilket författarnes

I. Centaurus = I. Chiron Horm i verkligheten ej har, så för-

faller VOLBORTE'S förmodan.

9. Illenus erassicauda (WAHLENBERG) 18212).

INC LR fer Oh

1821. Entomostracites crassicauda WAHLENB., Petrif. tell. Svec., p-

26 IORDE HUS NTSE ORO

1880. Illenus erassicauda HoLm., Ant. om Wahlenb. Ill. crass.,

ar ef AHN NÅR len, IL

1880. — — HoLm., Bemerk. iber Il. crass., p. 963,

Taf. XXIII, fig. 1—13.

Caput subtriangulare, convexissimum, gibbum, oculis, basi

capitis proximis, ad conos productis et super glabellam valde

erectis. Glabella antice obsolrta, inter oculos angustissima, an-

tice posticeque latior. Sulci dorsuales antice evanescentes, dimi-

dium capitis plane attingentes. Lobus palpebralis apice deflexus,

oculum supra plane tegens. Sutura facialis post oculos recta

et ad latera versus valde flexa. Gene margine occipitali valde

deflexo. |

Thorax articulis 10. Pars plana loborum lateralium pleu-

rarum mediarum et posticarum latissima, recurva decurvaque

duplice major. Rhachis depressa, lata, neque tamen duplicem

latitudinem plane partis loborum lateralium cegquans.

Pygidium latissimum, segmentum ellipsis fere occupans,superne

subapplanatum, margine fortius curvata et pone apicem rhachis in

!) VoLB., Neue ehstl. Illenen, p. 5, tab. I, f. 6—10. Då denna otvifvel-

aktigt tillhör en ny art, får jag för densamma föreslå namnet I.

capricornis, under hvilket namn den här ofvan p. 37 och 45 äfven

är upptagen.

2?) Angående namnet ZI. crassicauda (WAHLENB.) och dess användande

får jag hänvisa till mina här anförda uppsatser.

BIHANG TILL! K. SV. VET.:AKAD. HANDI. BAND Te N:0O 85 $O7

utraque parte tuberculo oblongo humillimo preditum.” Sulei dor-

suales satis depressi. Rhachis dimidium longitudinis pygidii vix

occupans, triangularis, moquilateralis fere, postice evanescens et

in carinam tenuem, marginem posticum pygiditi attingentem, trans-

iens. Angulivalde et abrupte truncati. Angulus fulcri cum

margine anteriore circiter graduum 100—115. Fulerum tri-

angulare.

Beskrifning, storlek och måttuppgifter. Härutinnan får jag

hänvisa till mina ofvan anförda uppsatser.

Slägtskap. Genom sina öfver pannan sig höjande fasta

kinder och ögonlober skiljer sig denna art från alla andra be-

skrifna arter med undantag af I. tauricornis Kur., I. Eichwaldii

STEINH. och Z. vindex Binr. Dessa skilja sig dock derigenom,

att de hafva hufvudets bakhörn starkt utdragna till mer eller

mindre spetsiga horn, eller åtminstone skarpa.

Horisont och fyndort. Arten är ej sällsynt i Dalarne i

gränslagren mellan Orthocerkalken och Chasmopskalken, i hvil-

ken senares äldre del den stiger upp. Jag har sjelf funnit

den vid Fjecka, Furudal och Kårgärde. Ett Upsala uni-

versitet tillhörande exemplar är från Sollerön. Såväl Upsala

universitet som Riksmuseum eger af densamma flera ovanligt

fullständiga och praktfulla exemplar från Furudal. Utom Da-

larne är den inom Sverige ej funnen.

Professor DaAmeEs i Berlin har godhetsfullt sändt mig ett

exemplar, som är funnet i ett diluvialblock i Nord-Tyskland.

Detta öfverensstämmer fullständigt, äfven till skalets färg

och beskaffenhet samt åtföljande bergart, med exemplaren

från Dalarne, hvarifrån kalkblocket derföre med största sanno-

likhet kan anses härleda sig '!).

10. Illenus tuberculatus nov. sp.

Taf. V, fig. 25—26.

Pygidium latissimum, subtriangulare, modice convexum, su-

perne subdepressum, angulis parum truncatis. Rhachis trian-

gularis, dimidium longitudinis pygidu fere occupans, subap-

planata, ad basin alta, postice evanescens. Lobi laterales costis

1) Se angående detta: Zeitschr. d. d. geolog. Gesellschaft, Bd. XXXII.

Jag kjlIS

8 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN).

2—3 brevissimis, obsoletissimis, pone apicem rhachis in utraque

parte tuberculo oblongo, applanato, prediti. Fulcrum angustum.

Testa punctata.

Beskrifning. Pygidiet ganska bredt, bredden i projection

ej fullt två gånger längden, till formen subtriangulärt, föga starkt

hvälfdt, ofvan något tillplattadt, men med utkanten jemnt

böjd, hörnen föga afhuggna. Rhachis med bredden något min-

dre än sidolobernas, något tillplattad, ungefär nående till pygidiets

hbalfva längd, baktill föga tydlig, men der begränsad af ett par

låga, tillplattade, ovala knölar. Från rhachis går en mycket

svag, upphöjd, kölformig linie. Dorsalfårorna föga djupa, men

rhachis höjer sig framtill ej obetydligt öfver sidoloberna. Dessa

med antydning till ribbor genom 2—3 svaga, korta upphöjda

linier. Facetten liten, smal, triangulär, med hörnet afrundadt.

Dess längd lika med den raka delen af sidolobens framkant.

Facettens vinkel med framkanten omkring 130”.

Skalets skulptur. Skalet saknar helt och hållet, med undan-

tag af facetten, terrasslinier, men är försedt med fina, intryckta,

nålstickslika punkter. Punkteringen saknas eller är svagare

på den kölformiga midtlinien.

Storlek och måttuppgifter.

| m.m. |

Pygidiet.

Tang d /(PLOJÉ CIO) meo os orre st otoer ser on fora does ocgins Så AE SSNSNANSNN 27,5

> (CS (Srila fra 0) SR AE ESA SE SERA AE BAS RASER PR ASA R a FAR Ban oa 30

> bredd Jr: 6 Ae TA RE bl KA 2 Fr Be RE RS dl

RRSCHUS TE Tom om oso nde og ng SSE SET 8 ED 2 04 SSR SR NN 17,5

Den raka; delen at std öolobernas IrAalmkäal0 ser ----- cec ETSERSERS 10

Hacettens framkant, -tt-59 abe act oc blå 28 135 c ske 2 sr ARN 8,5

UGRANG oor cc scr söoesed nero ee ses ere LISTE TIRANA 3,5

Slägtskap. Pygidiet påminner ej obetydligt om det hos

I. tauricornis Kut., hvad formen och framhörnens afstympning

beträffar. Det är dock ej fullt så triangulärt. Hos LI tauri-

cornis saknas äfven knölarne, som baktill begränsa rhachis,

samt den, om ock svaga, midtlinien, äfvensom antydningen till

ribbor på sidoloberna. Hvad skalets skulptur deremot be-

träffar, öfverensstämmer den hos båda arterna. Det kan der-

före vara en möjlighet, att arterna, då hufvud och thorax fun-

nits, visa sig vara närstående.

Afven till pygidiet hos ZI. crassicauda (WAHLENB.) visar

det ett närmande i anseende till den breda och korta formen,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 99

samt linien och knölarne bakom rhachis. Framhörnens af-

stympning och facettytans form skiljer dem dock genast åt.

Horisont och fyndort. Det enda kända exemplaret är ett

pygidium från Östergötland, utan närmare angifven fyndort.

Det ligger i grå kalk, synbarligen Orthocerkalk. Det tillhör

Riksmuseum, skänkt dit af Med. Doktor E. Gois.

Grupp 2. Thoraxleder 9.

11. Illenus centrotus (DALMAN) 1827!)

Taff; I EV, fig. I1—12:.

1827. Asaphus (Illenus) centrotus DALM., Palexeaderna, p. 248 (63),

tab. V, fig. I a—ce.

1837. Illenus centrotus HiS., Leth&ea Svecica, p. 16, tab. III, fig. 4.

1840. Isotelus centrotus MILNE EDWARDS, Crust., Vol. III, p. 301.

1843. Archegonus (Dusplanus) centrotus BURM., Organ. der Trilob.,

pa 20:

1846. Dysplanus centrotus BURM., The organ. of Trilob., p. 105.

1854. — — ANG., Pal. Scand., p. 40, tab. XXIII,

IKE NAT SAGE

1857. Illenus centrotus NIESzZEK., Mon. der Trilob., p. 582 (68).

1863. Dysplanus centrotus VorB., Russ. Trilob., p. 26, Taf. III,

fig. 1—12.

1882. — ed BRÖGG., «Die; sil. Ht 2:cund 3; px 96;

Taf. II, fig. 4, 4 a—b, taf. VI, fig. 5.

Corpus ellipticum.

Caput semiellipticum, convexum, superne subdepressum, la-

teribus autem deflexis, angulisque posticis in cornua acuminata

extensis. Margo frontalis acutus, linea prominente, angulos

posteriores capitis prope attingente preditus. Margo occipitalis

post oculos angulo acuto, et preditus sulco brevi, transversali.

Glabella humilis, perangusta. Sulci dorsuales non profundi, vix

convergentes, plus quam dimidium longitudinis capitis attin-

gentes. Sutura facialis pone oculos longissima, extrorsum ar-

cuata. Öculi parvi, a margine occipitali longitudinem fere

1 Illenus centrotus PORTLOCK 1843, Rep. geol. of Londonderry, p. 300,

pl. X, fig. 3—6; Illenus centrotus M'CoY 1846, Synopsis Sil. Foss. :

Ireland; samt Dysplanus centrotus M'CoyY 1852, Synopsis. Woodw.

Fossils, pl. I, fig. 19, äro enligt SALTER, Mon. Brit. Trilob., p. 185,

= Illenus Bormann SALT.

100 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

ipsorum, et a sulcis dorsualibus ?/; latitudinis glabellce vel totam

latitudinem ejusdem distantes. Gene subtriangulares.

Thorax articulis 9. Rhachis perangusta, Y/, latitudinis tho-

racis occupans, satis alte arcuata, postice vix angustata. Pars

plana loborum lateralium latissima, deflexa autem brevissima.

Articuli perangusti.

Pygidium longitudinem capitis fere occupans, semiellipticum,

lente convexum. Rhachis angusta, humillima, postice coarctatu

et evanescens. Sulei dorsuales exigui, introrsum arcuati. Pars

recta marginis anterioris loborum lateralium vix minor quam la-

titudo rhachis. Fulcrum exiguum, triangulare, margine anteriore

et exteriore eadem longitudine.

Testa levissima.

Beskrifning !). Kroppsformen elliptisk, ej synnerligen starkt

konvex. Hufvudet och pygidiet nästan af samma längd. Thorax

längd deremot föga större än hälften af dessas. Då kroppen

är utsträckt, nå hufvudets spetsigt utdragna bakhörn ej på

långt när pygidiets framkant.

Hufvudet semielliptiskt med starkaste böjningen framtill,

ofvan något nedplattadt, men med kanten starkare nedböjd.

De fria kinderna äro derföre ställda starkt vertikalt. Bakhörnen

starkt utdragna till ganska kraftiga horn, som dock föga skjuta

ut mot sidorna. Pannan temligen smal, låg och obetydligt

höjande sig öfver de fasta kinderna, som knappt slutta utåt.

Dorsalfårorna nående något framom hufvudets midt, grunda,

svagt konvergerande ungefär intill hufvudets midt. Innan

de försvinna böja de sig utåt. Ögonlober och ögon små. De

senares afstånd från dorsalfåran lika med pannans bredd mellan

dem eller nedgående till ?/, deraf?). Deras afstånd från huf-

vudets bakkant ungefär lika stort som ögats egen längd. De

fasta kindernas bakkant bildar något utanför midten en ganska

skarp vinkel. Framom denna en kort, grund, tvärgående fåra.

På pannan saknas hvarje spår till någon fåra och följakt-

ligen äfven till nackring. Facialsuturen är framom ögat ganska

!) Denna art beskrifves mycket noga och utförligt af VOLBORTH (Russ.

Trilob., se ofvan), hvilken haft till sitt förfogande exemplar öfver-

lägsna dem, som stått mig till buds.

2?) Enligt VOLBORTH'S beskrifning, grundad på exemplar från trakten

af St. Petersburg, är ögonens afstånd från dorsalfåran lika stort med

pannans bredd, hvilket förhållande t. o. m. af honom upptages så-

som en slägtkaraktär för Dysplanus. Hos de allra flesta af de svenska

exemplar. som jag haft tillfälle att undersöka, är detta afstånd der-

emot endast ungefär ?/; af pannans bredd.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 8. 101

kort och bildar en svag båge. Bakom detsamma är den der-

emot proportionsvis ganska lång, bågböjd utåt. I likhet med

BRÖGGER har jag hos ett par exemplar, som delvis varit beröfvade

skalet, i inre aftrycket, på hvardera sidan af hufvudet nära fram-

kanten, iakttagit en liten grop 1). De fria kinderna triangulära,

lindrigt hvälfda i riktningen inifrån utåt. Deras utkant svagt

bågböjd, bakkanten nästan rak. Bakåt äro de starkt utdragna,

derigenom att ut- och bakkanten med hvarandra bilda en mer

eller mindre spetsig vinkel. Hufvudets bakhörn komma deri-

senom att bilda kraftiga horn, hvilkas längd och spetsighet

dock något varierar. Ögonytan bredt halfmånformig. Den

är ställd starkt vertika't och täckes derigenom ofvantill nästan

fullständigt af ögonloben. Facetteringen mycket tydlig, iakttag-

bar med svag förstoring. Hufvudets fram- och utkant skarp,

med falslinie, som vanligen sträcker sig något bakom midten af

de fria kindernas utkant ?). Hos ett exemplar har jag lyckats

mejsla fram en del af den fria kindens undersida. Den omböjda

utkanten är starkt kullrig och betäckt af fina terrasslinier, se

MAILV NEG:

Rostrum och hypostomat har jag ej haft tillfälle att iakt-

taga. De beskrifvas och afbildas af VorBortH, Russ. Trilob.,

p- 28, taf. III, f. 8—10, till hvilken derföre hänvisas.

Thorax bestående af 9 leder. Rhachis kullrig, bakåt obe-

tydligt afsmalnande, smal och ungefär lika bred som hvardera af

sidoloberna. Sidolobernas inre, plana del ganska bred, den

yttre, nedböjda deremot mycket smal, ganska starkt och tvärt

nedböjd. På des bakersta lederna är den senares bredd ungefär

hälften af den förras. Thoraxlederna äro smala, spensliga, stun-

dom, såväl på sidolobernas plana del som på rhachis, med en

mycket grund rännformig fördjupning längs deras midt.

Pygidiet semielliptiskt, svagt konvext. Bakom framkanten

löper en grund fåra. Rhachis mycket låg baktill försvinnande,

med svaga antydningar till en köl. Den är smal, smalare än

på de bakersta thoraxlederna, samt bakåt hastigt afsmalnande,

dess sidor derigenom något konkava. Framtill är den smalare än

sidoloberna och dess bredd derstädes öfverstiger knappt längden

af den raka delen af dessas framkant. Dorsalfårorna mycket svaga.

På inre aftrycket af skalet har spår af segmentering hos rhachis

bilSetvidares BROGG., Die, Sill. Ht. 2 und, Pp. 96, kat. tl, fö 45

2) Falslinien är ej tydlig på någon af mina figurer, men deremot ut-

märkt tydlig på f. 3 och 7, Taf. III hos VOLB., Russ. Trilob., och

på f£. 44 och 4b, Taf. II hos BRÖGG., Die Sil. Et. 2 und 3.

102 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN).

iakttagits, bestående af 5 par mycket svaga, tvärgående, intryck.

Dessa hafva naturligtvis uppkommit genom motsvarande upphöj-

ningar på skalets insida. Hos ett exemplar med synnerligen väl

bevaradt skal har jag på hvardera sidan af rhachis iakttagit en

med dorsalfårorna parallelt löpande vågig linie, utmärkt genom

olika färg med skalet föröfrigt. Förekomsten af dylika beskrifves

af VoLBortH!). Pygidiets hörn temligen tvärt afstympade.

Facetten liten med fram- och utkanten lika stora. Till formen

bildar den en rätvinklig triangel.

Skalets skulptur. Skalet är slätt med mycket fina, först

med stark förstoring 1iakttagbara, glest spridda, nålstickslika

punkter. Förutom på hufvudets omböjda kant, rostrum och

pygidiets facett, förekomma terrasslinier endast i sjelfva fram-

kanten af hufvudet, der 5—6 mycket starka sådana rätt följa

på hvarandra, bildande hufvudets skarpa kant, samt några

korta på de fria kindernas yttre del, närmare spetsen.

Storlek och måttuppgifter. Den normala storleken repre-

senteras af fig. 1—3, taf. IV, men något större exemplar före-

komma Se Då alla mig till DdS stående exemplar äro

mer eller mindre ofullständiga, eller krossade och förvridna, är

det mig omöjligt att lemna, några fullständiga måttuppgifter.

a) Nerike. Y>hult (Geolkbyr): 0) ch c) Östergötland

(Marklinska saml.).

Längd i m.m.

a b. C

Hufvudet.

TIanSG (PT O|SKTIO) 3 Fed os ooo dh a tLES SE SE ES SAN SASESR SL SEEAA 17 = =

Den fria kindens bredd vid bakre ändan af ögat...| — 10,5 | —

(8 esk h rk TEN oV ast MANA CR SEE URNSE ST AR ER GURSNA SRNR ET SRA SERNER PAN = 4530

20 DECO a een nes SE, 2 SER TAS ASSR RSA RE” NAN ST == 2 —

Thorax

MAO (EE sd ASSR SKR a 0 RAR a bag Aa 10,5 | — NG

BHACHISN DES dÖM Pp är L:s bare (Len soc sas oss ten ONE = — 12,5

| > > > 9:de 331 RR vAgEN ARR NNEN — — Lil

Bredden af sidolobens na del på 1:sta leden -. = = 5

» » 2 > > 9: de » ER Fre 8

| > > > sedböjds del på 9:de” leden] = = 5

Pygidiet.

Banned (PrOJSCHrOM)ECLSL AE SIAT TEAGE. SET AN rer Ik fs 25

I DN No Kö LAS NE Er SE ENAS TER EE a ler OR OA AE TRE MR TR Ara a = = 33

I 22012 H OL 6 HSV of (SN | 0 lg BN SNRA BU LS SR 2 RA IRA TA ne — — 9,5

Raka delen af sidolobernas framkant -.......o.o...-..---- — - S,5

DUVIOLB) RUSE LRLODL, Pe ol, HEAT RNA

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8, 103

Slägtskap. /Z. centrotus står alldeles isolerad bland de med

9 thoraxleder försedda Illenus-arterna, genom sin i flera afseen-

den afvikande byggnad. Den utmärker sig framför allt genom

de till långa, kraftiga horn utdragna fria kinderna, genom ögats

afstånd från hufvudets bakkant, genom thorax smala rhachis,

genom de smala thoraxlederna, hos hvilka sidolobernas inre,

plana del är mycket bred, den yttre, böjda kort, samt genom

det elliptiska, mycket svagt hvälfda pygidiet.

Horisont och fyndort. I. centrotus förekommer i grå Ortho-

cerkalk på samma nivå som I. Esmarkit (SCHLOT.), men vida

sällsyntare. Sedan gammalt är den känd från Husbyfjöl i Öster-

götland. I denna provins är den äfven funnen vid Borghamn

(SCHMALENSEE) och Krigsberg (LINNARSSON) enligt exemplar med-

delade från Geologiska byrån. I Nerike har LiNNARSSON funnit

den vid Yxhult. Från Dalarne, Alsarbyn finnas tvenne pygidier

i Riksmuseum. Enligt BorcK och BröGGER förekommer den

i Norge, 1 trakten af Kristiania, ehuru sällsynt i BRÖGGER'S så

kallade »Expansusskiffer». Enligt, VOLBortH förekommer den

äfvenledes, fast sällsynt, i ryska Östersjöprovinserna.

12. Illenus Linnarssonii nov. sp. !)

Taft. IV, fig. 139—97; tafi V, fig. 1—8, tat VI, fig. 15:

1860. Illenus Rudolphii EicHW., Leth&ea Rossica, p. 1482, P1. LIII,

fig. 6 a—c ?).

!) Af TÖRNQUIST har denna trilobit i hans äldre afhandlingar blif-

vit identifierad med FI. glaber KJERULF, under hvilket namn den i

dessa är upptagen (TÖRNQVIST, BSiljanstr. paleoz. form. led, p. 27).

Sannolikt är den ock identisk med denna, och får jag hänvisa, till

kvad jag redan yttrat härom under Z. fallax HOLM, p. 82—83.

2?) Den nedan beskrifna arten öfverensstämmer såväl genom 9 thorax-

leder, som för öfrigt till alla delar med EICHWALD'S här citerade

figur af I. Rudolphii. Jag kan derföre ej hysa någon tvekan att identi-

fiera dem med hvarandra. Redan 1825 har emellertid EICHWALD gifvit

namnet I. Rudolphii åt en art, som han beskref i»De Trilob. observ.>,

p. 50, Tab. II, £/ 1a—15. Denna bör således vara typen för I.

104 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN).

Corpus ovatum.

Caput semiovatum vel semiellipticum, convexissimum, mag-

num, ”Is totius corporis occupans, sulcis dorsualibus non pro-

fundis, gracillimis, convergentibus, antice recurvis, per tertiam

partem longitudinis capitis plane extensis. Oculi minimi, di-

stantes, semiglobosi, a margine occipitali vix longitudinem ipsorum

et a suleis dorsualibus ?/, latitudinis glabelle distantes. Tobi

palpebrales minimi, viz prominentes. Genc parve, angusta vel

anguästissime, angulo valde obtuso.

Thorax articulis I, rhachi convexissima, postice sensim

coarctata et in articulo quinto vix lobis lateralibus latiore. Plana

pars illorum perangusta.

Pygidium lente convexum, superne depressum, margine

vehementer declive, interdum apice recurvo, forma variante,

semiellipticum vel semiovatum, interdum subtriangulare, rhachi

latissima, antice tantum inter foveas latas conspicua. Pars

recta marginis anterioris loborum lateralium brevissima, !/, la-

titudinis rhachis efficiens. Anguli valde et abrupte truncati.

Rudolphii. VOLBORTH har redan 1863 i sin kritik af EICHWALD'S

arter af slägtet Illenus, uppställda i Lethea Rossica, (VOLB., Russ.

Trilob., p. 18) fästat uppmärksamheten på, att af EICHWALD'S ytterst

ofullständiga och intetsägande beskrifning i »De Trilob. observ.> ej

kan afgöras, om den der beskrifna arten är identisk med den, som

sedermera i Leth2ea Rossica tilldelats detta namn, men att figurerna

bestämdt tala deremot. I den förra afhandlingen äro de mycket

illa utförda och fig. 1a skiljer sig i en vigtig karakter, nemligen

ögonens afstånd från dorsalfårorna, betydligt från fig. 16. Hos

ingen af dem öfverensstämmer det dock med det hos figuren af

I. Rudolphii i Lethea Rossica. VOLBORTH framställer såsom sin

åsigt, att I. BRudolphii i Leth&ea Rossica antingen är en helt annan

art än den ursprungliga, som endast vore I. Dalmani VOLB., eller

ock en obestämbar stenkärna. Detta senare måste jag på det be-

stämdaste bestrida, då intet i teckningen angifver något sådant samt

öfverensstämmelsen med den svenska formen är fullständig. Den

strid, som med anledning af VOLBORTHS kritik utspann sig mellan

honom och EICHWALD (EICHW., Beitr. zur Kenntn. d. in Let. Ross.

beschrieb. TIllenen, p. 386; och VOLB., Ueber Eichwald's Beitr. zur

Kenntn. d. Ill., p. 95) bestyrker ytterligare denna min åsigt. I. Ru-

dolpivii från 1825 är dertill från annan horisont än den från 1860.

Den förra är från trakten af Petersburg från Orthocerkalken, den

senare (neml. det i Leth&ea Rossica afbildade exemplaret) från

Erras i Ehstland, således från Brandskiffern (SCHMIDT, Rev. der ost-

balt. sil. Trilob., p. 29). Det synes mig derföre vara fullt afgjordt,

att den senare är en annan art än den ursprungliga I. Rudolphii.

Då detta namn således ej kan bibehållas för denna art, lika litet

som KJERULF'S I. glaber, i fall arterna skulle bevisas vara identiska,

kan upptagas (se ofvan, p. 83). har jag uppkallat den efter Dr. LIN-

NARSSON, hvilken först funnit den inom Chasmopsregionen i Sverige,

vid Ulfåsa i Östergötland.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O. 8 105

Fulerum angustisstimum, subfusiforme. Fascia concava, peran-

gusta, pari fere latitudine, in media parte angulo acuto promi-

nente, strits raris conspicuis.

Testa levis.

Beskrifning. Kroppsformen äggformig, starkt kullrig. En

längre och en kortare form torde kunna urskiljas, dock med

öfvergångar dem emellan. Hufvudets, pygidiets och framför

allt de fria kindernas form är derföre underkastad ej obetyd-

liga vexlingar.

Hufvudets form vexlande, semielliptisk eller bildande

en afskärning af en äggformig figurs trubbigare ända. Dess

längd (projection) utgör ?/; af hela kroppslängden. Det

är starkt och jemnt hvälfdt 1 alla riktningar. De fasta kin-

derna mycket lägre än pannan, samt starkt fallande mot si-

dorna, de fria nästan rätvinkligt nedböjda, ehuru ej fullt per-

pendiculära. Glabella något smalare än sidoloberna. Dorsal-

fårorna grunda, smala, framåt konvergerande, nående ett stycke

framom ögonen och fullt till !/, af hufvudets längd. Innan

de försvinna, böja de sig något utåt. Ögonen små, korta, nästan

halfklotformiga, betydligt aflägsnade från hvarandra, samt från

dorsalfårorna, men nära hufvudets bakkant. Deras afstånd från

dorsalfårorna understiger ej ?/; af glabellans bredd mellan

dem. Afståndet från bakkanten är mindre än ögonens egen längd

samt nästan lika med ögonlobens. Ögonloberna, som ej be-

täcka ögonen ofvantill, äro mycket små, låga och utskjuta

knappt åt sidorna. De bilda fram- och baktill ingen vinkel,

utan öfvergå jemnt i sidokanterna på hufvudets medelsköld.

Facialsuturen är bakom ögonen trubbvinkligt böjd med ut-

ifrån ingående vinkel, samt främre vinkelbenet längre. Dess

riktning är derföre, då hufvudet ses uppifrån, bakåt och först

obetydligt inåt, hvarefter den böjer sig utåt <Framom

ögonen är den nästan rak eller allra främst mycket svagt båg-

böjd. De fria kindernas form är för arten särdeles karakteristisk.

De äro ganska små och smala, subtriangulära, till formen ej obe-

tydligt vexlande, än bredare, än smalare, med bakhörnet mycket

starkt afrundadt. Hos den smalare formen öfvergå bak- och ut-

kanten fullkomligt i hvarandra och konturen bildar en nästan

jemn båge, så att man ej kan urskilja någon särskild bak- och

utkant. Hos den bredare deremot äro bak- och utkanten under

106 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

någon sträcka nästan raka, men öfvergå derefter jemnt i hvar-

andra. Kindens största bredd är i förra fallet framom ögat, i

det senare vid detsammans bakre ända. Hos de bredare kin-

derna utgör bredden ?/, af största längden, hos de smalare ej

fullt hälften. Öfvergångar finnas mellan båda formerna. Ögon-

ytan höjer sig halfklotformigt öfver kinden. Dess inkant är

nästan rak eller knappt urbugtad. Längden är obetydligt

större än bredden. Hufvudets framkant är afrundad utan

falslinie. De fria kinderna med tvärfåra för upptagandet af

pygidiets kant vid hoprullningen.

Rostrum är af vanlig form. Dess sidokanter öfvergå ej

omärkligt i bakkanten, utan bilda med densamma en trubbig

vinkel.

Hypostomat har jag ännu ej funnit sittande på sin plats,

men de på taf. V, fig. 7—8, och taf. VI, f. 15 afbildade

torde tillhöra denna art.

Thorax, något kortare än pygidiet, bestående af 9 leder.

Rhachis är starkt markerad och skild från sidoloberna, starkt

kullrig, samt bakåt afsmalnande. På midten är den knappt

bredare än sidoloben. Sidolobernas plana del smal, bakåt vid-

gande sig, så att den på bakersta leden är dubbelt så bred

som på den främsta. På femte leden är den endast ungefär

hälften af den nedböjda.

Pygidiet varierar ej obetydligt till form och omkrets, än

är det semielliptiskt, än utgör det en del af en äggformig

figurs spetsigare ända, än är det subtriangulärt, då med bakre

kanten och spetsen starkt nedböjd, samt till och med framåtböjd.

Det är i allmänhet föga konvext, men med kanten starkare böjd,

ofvan nedplattadt, ofta nästan plant, såsom alltid synes vara

fallet med den subtriangulära formen med ned- och omböjd

spets. Längden vexlar från ?/, till mer än 3/, af bredden. Således

kan en kortare och en längre form äfven iakttagas hos py-

gidiet. Dorsalfåror saknas och är rhachis endast antydd framtill

genom ett par intryck vid framkanten. Den är ungefär af

sidolobernas bredd, eller stundom något bredare, samt bildar i

framkanten en mycket svag båge. Framkantens raka del på sido-

loben är kort, ungefär 1/, af rhachis bredd samt ej hälften af fa-

cettens bakkant. Hörnen starkt och tvärt afstympade. Facetten

mycket smal, långsträckt, dess bredd är omkring !/; af längden,

BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD: HANDL. BAND. 7: N:0 8. 107

ej triangulär, utan nästan spolformig, något konkav. Pygidiets

inre, omböjda lamell konkav, temligen smal, nästan jemnbred,

bakåt knappt tilltagande i bredd. I midtlinien skjuter den

dock fram i en hvass spets. Mätt efter ytan når den endast

till !/, af pygidiets längd.

Skalets skulptur. Skalet är slätt med spridda, intryckta,

fina punkter, ofta ganska svårt iakttagbara, på mindre exemplar

först vid ganska stark förstoring. Det saknar terrasslinier med

undantag af hufvudet vid framkanten, och på roström, samt

på pygidiets facett.

Storlek och måttuppgifter. Denna art synes hafva varit af

medelmåttig storlek eller något derunder, i allmänhet något

mindre än I. Esmarkit (SCHLOoTt.). Jag har dock funnit såväl

exemplar som varit större, som ock mycket små. Hos mina

exemplar har hufvudets längd i projection varierat från 46 m.m.

till 2,5 m.m. Endast tvenne fullständiga svenska exemplar äro

kända. De särskilda skaldelarne träffas vanligast hvar för sig.

Några metamorfoser och utvecklingsstadier hafva derföre ej

kunnat iakttagas hos denna, såsom hos den närstående I. Pan-

deri BARR., oaktadt delar af mycket små och unga individer hafva

funnits. Samtliga exemplar, från hvilka måttuppgifter här nedan

anföras, äro från Leptenakalken i Dalarne.

a) Fullständigt exemplar från Furudal funnet af och till-

hörande Lektor TÖRNQUIST.

b) Hufvudets medelsköld från Amtjärnsberget (ipse).

e)jD:0, Arfvet (ipse).

d) Fri kind, Amtjärnsberget (ipse).

e) D:o, Gulsängsbrända (ipse).

ff) D:o, Amtjärnsberget (ipse).

9) D:o, Arfvet (ipse).

h) Pygidium, Boda kyrka (ipse).

108 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET 1LLNUS (DALMAN).

SER = —

| | Längd i m.m.

| UGN

| Hufvudet. —

Pa TNT 07 CC bIOTN) SSE AR or OR AREAN ISS SAR RR 13726 46 — | —

| 2 ((efterd ytan), ass s- iso skos Bores Er 36 61 — | —

BES de EET TA LR EO SPN 17,50) TR Sr

| Pannans bredd mellan ögonen ii iii 7,51 TB 27,5 | — | —

| ? höjd-jöfyer,ögonloberng pir xses 3 6 — RR

Bredden: mellan. 0 gonen -se Em poserar oe 15,5 |29,5 | — bodkg ipren

| Ögats afstånd från dorsalfåran o.oo.c——- 5 9 — =

i > > hufvudets bakkant-...... 2 5 6 — | —

| Ösonlsbens 1155 Yaga (55 ESSENS ENE RA SATT — Ska — | —

| Ögats NÄSA SES AS Sr SSNSETE SARAS NORRIS SOA SN E 2,5 |— — =S

| SE WIDTE Ode år bal byten Fuse AS Brå SAR 1,75| — — — | —

| d. ei fe 9g-

| Den fria kindens största längd ar oto 10 9.501 EIS SKNS

> > > , DEG RA SG AE 5 6 6,5 (da ERE

Thorax

BITTI SNC sena LS TSAT SEN EN ER ARRARPARSTI BR RADER "IR NERE: 8 — — -— | —

14 BT edra se tlykee ss Matra keel) lor ig — = — |] —

I Rhachis' bredd pa .t:sta. ledens sosse då —

| > > > 9:de SORTERS SENSE SESSION 5.5 |— = — —

| Sidolobernas' plana del på 1:sta leden ...... 1,51 = 7) I

| > > > > 9:de gg EEE a DN fen CR Fer äte

| Pygidiet. USE

Framed (gråt bälta lya ÅR I TOG Er

23 25 le RO SA TAS ARR EN NAN IT 15 130 I— | —| —

IR Ha ChIsAbreddj-= 5-5 STUTERI SIS 5 13 = = =

Den raka delen af sidolobens framkant...... 2,5 | 4£ — — 1] —

It IRBeettensaba kemi åa gr RE le 4,5 | 8 — — LS

| > 15 NS RE Sr AN ALE IR SS Ef

Slägtskap. I. Linnarssonii står ensam bland och är vida

skild från alla öfriga svenska arter af slägtet ZIllcenus. Till-

sammans med I. Panderi BARR. i Böhmen och I. Bowmanni

SALT. 1 England, med hvilka båda arter den är mycket nära

beslägtad, bildar den en egen grupp bland arterna af Illenus

med 9 thoraxleder. Denna grupp är karakteriserad genom de

små ögonen och föga framskjutande ögonloberna, belägna långt

från dorsalfårorna, men nära hufvudets bakkant, genom de

äfvenledes små, smala, fria kinderna med bakhörnet starkt af-

rundadt, genom pygidiets starkt afhuggna hörn och den nästan

fullständiga saknaden af rhachis.

I. Bowmanni har rhachis på thorax betydligt bredare.

Hos I. Panderi räcka dorsalfårorna ej framom ögonen,

och glabellan är smalare, lika bred som afståndet från ögat

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0o 8 109

till dorsalfåran, de fria kinderna äro mindre och pygidiets hörn

afrundade.

Jag känner ej pygidiets facett hos dessa senare båda

arter och kan således ej afgöra, huruvida äfven denna öfver-

ensstämmer med den ovanliga formen hos I. Linnarssonii,

dock synes detta sannolikt, hvad I. Panderi beträffar, att

döma af BARRANDE'S figur.

Horisont och utbredning. I. Linnarssonii har en vidsträckt

såväl vertikal som horisontal utbredning. Den är enligt

exemplar samlade af Dr. LINNARSSON funnen i Chasmops-

kalk i Östergötland, dels vid Ulfåsa, dels i lösa block af dylik

kalk vid Södra Fredberga. Ett något skadadt exemplar, men

med de 9 thoraxlederna väl bevarade, från Rödbergsudden nära

Motala, samladt af Herr SCHMALENSEE, härrör förmodligen

från samma lager. Alla dessa äro mig meddelade från Geo-

logiska byrån. I Dalarne förekommer den öfverallt i Leptzena-

kalken och utgör en af detta lagers allmännaste försteningar.

Redan WaAHLENBERG fann den derstädes på Osmundsberget,

enligt hans exemplar i Upsala universitets samlingar. I

HISINGER'S samling i Riksmuseum finnes den från »Glistjerna»>,

Furudal och Osmundsberget. Såväl WAHLENBERG sjelf som

HISINGER skiljde den ej från »>ZI. crassicauda», hvarföre ock

»Glistjerna» och Osmundsberget uppgifves af dem såsom fynd-

ort för den senare !). Sjelf har jag funnit den vid Amtjärns-

berget, Kulsberget, Gulsängsbrända, Unskarsheden, Östbjörka,

Boda, Sinksjön, Lissberget vid Gulleråsen, samt vid Arfvet.

För lånet af ett fullständigt, nästan oskadadt, sammanrulladt

exemplar från Furudal står jag i största tacksamhetsskuld

till Lektor TÖRNQUIST.

I Östergötland nära Motala vid Råsnäset och Rödbergs-

udden förekomma 1 den der anstående röda Trinucleusmergeln

små pygidier med starkt tvärhuggna hörn jemte fragment af

små hufvud, som visa samma form som hos I. Linnarssoni,

af hvilken jag anser dem utgöra en förkrympt form.

Enligt EiCHWALD förekommer, såsom jag ofvan har vi-

sat, denna art äfven i ryska Östersjöprovinserna. Den är

dock med säkerhet endast funnen vid Erras i Ehstland i

Brandskiffern, hvarifrån det af EICHWALD i Leth&a Rossica af-

bildade exemplaret härleder sig.

!) WAHLENB., Petrif. tell. Svec., p. 27; HIis., Lethea Svecica, p. 17.

110 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN).

Grupp 3. Thoraaleder 8").

13. Illenus megalophthalmus (LINNARSSON) 1869.

Taf. VI, fig. 12—14.

1869. Panderia megalophthalma LINRS., Diagn. spec. nov. Orust.,

Par LIA

1869. = — LINRS., Vesterg. Cambr. o. Sil. af-

lagr:, p. (9, Tattoo

»Caput amplum, angulis obtuse rotundatis. Frons lata, gibba.

Suleti dorsales abbreviati, partem anteriorem oculorum haud

equantes. Öculi maximi, plus quam dimidiam longitudinem

capitis occupantes, pene ad basin capitis retracti, a fronte viz

quarta parte latitudinis ejus distantes. Gene mobiles angustis-

sume.

Thorax applanatus, capite et pygidio brevior. Rhachis

depressa, lobis lateralibus latior, postice attenuata. Pleurce intus

fere horizontales, extus paullum deflexc, apicibus truncatis, om-

nes eadem fere longitudine.

Pygidium semiellipticum applanatum. Rhachis lobos laterales

latitudine equans et saltem ?/, longitudinis pygidii occupans, ob-

tusa, annulis destituta» ”)

Beskrifning. Kroppsformen utdraget äggformig, bakåt något

litet afsmalnande. |

Hufvudet stort, dess längd ej fullt uppgående till hälften

at hela kroppslängden, starkt hvälfdt, med pannan isynnerhet

starkt uppsvälld, samt betydligt höjande sig öfver de fasta

kinderna. Pannan är bred och upptager hufvudets halfva bredd.

Hufvudets form kan i anseende till sammantryckning i skiffern

sällan iakttagas, men synes hafva varit semioval. Bakhörnen

') I denna grupp har jag här nedan upptagit I. parvulus HOLM. ehuru

thorax ej är fullständigt känd. Detta på grund af dessfnära öfver-

ensstämmelse för öfrigt med några hithörande arter. hvilket gör det

högst sannolikt, att thoraxlederna äfven hos denna varit 8 till antalet.

?) LINRS., Diagn, spec. nov. Crust., p. 194.

BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 111

starkt afrundade med sidokanterna jemnt öfvergående i bak-

kanten. Genom sin ställning och form synas de fria kinderna

sakna bakkant. Hufvudet är derföre bredast något bakom

ögats midt. Sidokanterna böja sig derefter i en nästan jemn

båge starkt inåt ända till facialsuturens utgångspunkt bakom

ögat. Dorsalfårorna mycket korta, grunda och svaga, vanligen

föga tydliga och i synnerhet svåra att iakttaga på genom tryck

skadade exemplar. De äro något tydligare på inre aftrycket,

men nå äfven der knappt framom ögonens midt. De äro

svagt bågböjda med konkaviteten inåt.

Den af LINNARSSON iakttagna punktformiga upphöjningen

på pannans främre del torde, då den endast är observerad hos

ett enda exemplar, hafva berott på någon tillfällighet. Ögonen

hafva varit mycket långa och såsom det synes smala. På alla

mig till buds stående exemplar äro de förstörda. Deras afstånd

från dorsalfårorna uppgår knappt till en fjerdedel af pannans

bredd, och afståndet från hufvudets bakkant utgör ungefär

!/, af deras egen längd. Öpgonloberna deremot äro vanli-

gen i behålll. De äro mycket stora, ungefär af hufvudets

halfva längd. Facialsuturen bakom ögonen starkt bågböjd, så

att de fasta kimderna utlöpa i en hvass spets. Dess riktning

framom ögat är nästan rakt framåt. De fria kinderna mycket

små, smala, nästan jemnbreda, utan något egentligt bakhörn,i

det att ut- och bakkanten äro parallela med ögats böjning och

öfvergå 1 hvarandra, samt båda vetta utåt.

Thorax med 8 leder, dubbelt så bred som lång. Rhachis

låg, nedtryckt, bakåt afsmalnande, bredare än sidoloberna, ?/.

af thorax hela bredd. Deras inre, plana del bakåt något,

fast obetydligt, tilltagande i bredd, på fjerde leden är den

lika med den nedböjda. 'Thoraxledernas ändar äro snedt af-

huggna. Derigenom att thoraxledernas undersida är något

konvex, i synnerhet på sidoloberna, synas lederna fårade i

aftrycket. Ledernas facetter äro föga utvecklade och skarpa,

isynnerhet på de bakre.

Pygidiet nedtryckt, semielliptiskt, längden är obetydligt

större än halfva bredden. Rhachis af sidolobernas bredd, bakåt

något afsmalnande, baktill trubbigt afrundad, då skalet är i

behåll svag och knappt begränsad baktill. Den når till 2/,

af pygidiets längd. TI aftrycket deremot är den tydligare

och begränsad baktill, samt saknar äfven då spår af leder.

112 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

Pygidiets hörn knappt afhuggna, med mycket liten, triangulär

facett. Rhachis bildar en svagt framskjutande båge. Den

omböjda delen af skalet smal, jemnbred, utan fåra, framskju-

tande spets eller inskärning i medellinien. I aftrycket kunna

fina terrasslinier, parallela med utkanten, iakttagas. De bilda

ej någon vinkel eller böjning i medellinien.

Skalet. Såsom vanligen är förhållandet hos de i den röda

Trinucleusmergeln förekommande försteningarne, är skalets

yta angripen, samt försedd med ett tunnt leröfverdrag, som

svårligen låter bortskaffa sig. Skalytans beskaffenhet låter

derföre ej med säkerhet bestämma sig. Den synes dock hafva

varit slät, utan terrasslinier.

Storlek oeh måttuppgifter. Denna art tillhör en af de min-

sta af slägtet. De största exemplarens längd uppgår till om-

kring 25 m.m. och bredden till 14 m.m., hvilket synes vara

de fullt utvecklades normala storlek.

Det exemplar, från hvilket följande måttuppgifter äro

hemtade, är från Vestergötland, Skogatorp, samt tillhör Geo-

logiska byrån.

Längd i ||

m.m.

Hufvudet.

Tan Sd (PE OJN 2 s0e ns Nr a RA RE SN NSI 11,5

I 35 HL 2NG bG fe Kas r SR-ESRNG GAR SR LEN LST SURA S TA ALAA LS DA € RAT fr pa 15

Paonans, bredd baktill le soosdoolo Fodsossdgre EIGA ARTEN 8

NS Eg eeh 0 NO el myt Ke UU a NCO Kea(0 ka Kön VESA SRA ARSA RN hg Sr AR TR et 12.5

Ogonlobenslamnmg du: sx cibantt: gluteaielvete" tt ine 6,5

Ögats aftstand tran. dorsalfäran. <oc-—c 5 pe ci sosse sea Ae 2

> > $i SINUÉVOOe ÖSUD SKK ATG see sn sn A AE TIRANA 1,5

Den fris kindens största! längd ör: --s ter DIeKeS” ee T,5

> > > bredd (Gt0öm (69 ab)-F4ss- "SSE SSE ne 2,5

Thoragz.

i 9474 2720 c 40 10 00 AST AE ANA 18 0 ARR DA SAN 16 MR ba ke fr Janes 7

I Br (eo Ko Lägg 0: Ro LFC: Väl SY 6 (eV a ER SP NES PARSE 0 SA NER SN VS SES Ro AN oe 14,3

> (fotat (SNES c [EVAS SE SER np SEE STEEN EE RENAR NA Bo On Da ne a 13.5

Rhacns- bredd på... 4:0de 1eCleD.3sotossooo-cr oss LASSE REN 6

Sidolobens >» > > > NN (DE SAR Se RA SS a RE RER dIG 4,5

> plana del på > Si lr kIR ar fpr ad IRS ANNA LYSS INSER 2,5

» nedböjda» > > ; ee BS TRONEN 2,5

Pygidiet.

Bredd SR RA TVeRE SVAR 0 IIS JAA vn JG RANKAS SAS TEEN 13

I 4 Va ESS TT VON Or IS TRE Ear NA a [ey Före SMA 7,5

BEACKs: bred dp år InrecatibyekebN)-e. Asse osa Tar erna 4,5

> längd > > FIAT ERNIE SARA SETT ADEE 5

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8 113

Slägtskap. Från de närstående arterna ZI. lineatus (ANG-.),

I. parvulus Hoiwm, I. triquetrus (VOLB.), I. minimus (V0LB.) och

I. LCewisii SALT., hvilka alla höra till den grupp af de med 8

thoraxleder försedda arterna, som har hufvudets bakhörn

afrumdade, skiljer den sig genom de mycket stora ögonen

och ögonloberna, de små och smala, jemnbreda, bågböjda

fria kinderna, samt pygidiets svaga rhachis, utan spår till

segmentering.

Horisont och förekomst. Denna art förekommer hufvudsak-

ligen i den röda Trinucleusskiffern, i hvilken den ej är säll-

synt i Vestergötland. Den är derstädes funnen på Mösse-

berg vid Bestorp och på Högstenaberget vid Skogatorp. I den

röda Trinucleusmergeln i Östergötland, vid Råsnäset och Röd-

bergsudden, är den, enligt exemplar i Riksmuseum, funnen af

professor LinDsTRÖM. Från denna horisont stiger den 1 Vester-

götland, enligt LINNARSSON, upp i Brachiopodskifferns lägsta

del, den så kallade Staurocephalusskiffern, i hvilken den är

funnen på Ålleberg. |

I Skåne förekommer den i Trinucleusskiffer vid Röstånga

enligt TULLBERG !), och enligt JOHNSTRUP ?) förekommer den

på Bornholm 1 samrma lager.

14. Illenus parvulus nov. sp.

Taf: V, ffg. 9—14.

Caput convexissimum, genis angulo fere recto deflexis.

Glabella latissima, hemispherica. Sulci dorsuales levissimi,

prorsus divergentes, anteriorem partem oculorum non attingentes.

Öculi permagni, a fronte "/, latitudinis ejus, a posteriore mar-

gine capitis Y/, et ab anteriore ?/, longitudinis ipsorum distantes,

Sutura facialis post oculos retro et ad latera versus flexa, ante

oculos levissime arcuata. Genw, angulo obtuso vel rotundate

truncato. Exterior margo genarum maximus, interior minimus.

Angulus marginis exterioris cum posteriore circiter gradwum 709.

1) TULLB., Kambr. o. Sil. aflagr- vid Röstånga, p. 90.

2) JOHNSTR., Pal. Dann. paa Bornh., p. 306.

114 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

Thorax verisimile articulis $, rhachi convexa, postice coarc-

tata, lobos laterales latitudine cequante. Pleurce apicibus truncatis.

In articulo quinto pars interior, plana, major quam deflexa.

Pygidium subapplanatum, latum, longitudine Y/, latitudinis

admodum cequante. RBhachis conica, apice obtuse rotundata,

amtice convexissima, paullo magis quam dimidiam longi-

tudinem pygidii occupans, latitudine lobis lateralibus minor.

Anguli pygidii viz truncati. Fulcrum minimum.

Testa levissima, nitida.

Beskrifning. Hufvudet mycket starkt konvext i alla rikt-

ningar samt med de fria kinderna starkt, nästan rätvinkligt

nedböjda. Betraktas det från en punkt öfver pannan midt

emellan ögonen, bildar det framtill en jemn båge, baktill ut-

skjuter deremot glabella bågformigt och bildar med sidodelarne

en vinkel. Ses det åter från en punkt öfver pannans bakre

del, så att dennas bakkant synes såsom en rät linie, så blir den

främre konturen vinkligt böjd, 1 det pannan, jemte ögonloberna,

som tillsammans bilda en jemn, ehuru föga starkt krökt båge,

gör en trubbig vinkel med de fria kinderna. Samma blir för-

hållandet, då hufvudet ses framifrån. Pannan starkt upp-

svälld, halfsphärisk. <Dorsalfårorna grunda, nående framom

ögonens midt, men ej fullt till dessas främre ända. De divergera

framåt något, så att pannan baktill är smalast. Ögonen tem-

ligen stora, belägna nära dorsalfåran och hufvudets bakkant. Deras

afstånd från hufvudets bakkant !/;, och från hufvudets fram-

kant ?;, af deras egen längd. Afståndet från pannan !/, af

dennas bredd mellan dem. Facialsuturen är vanligen svår att

iakttaga. Bakom ögat är den rak, riktad bakåt och utåt, framom

detsamma är den mycket svagt bågböjd. Dess främre och bakre

gren bilda, då hufvudet ses från sidan, med hvarandra en nästan

rät vinkel. De fria kinderna oregelbundet femsidiga med ut-

kanten längst och inkanten kortast. Bakhörnet afrundadt eller

nästan afhugget. Bak- och utkanten bilda utdragna med hvar-

andra en vinkel af omkring 75”. Hufvudets framkant med

tydlig falslinie på medelskölden och den närmaste delen af

de fria kinderna. Framkantens omböjda del är mycket bred.

Thoraz. Ehuru intet fullständigt exemplar är kändt, kan dock

med visshet antagas, att thoraxledernas antal varit 8, att döma

af de kända delarnes nära öfverensstämmelse i byggnad med I.

triquetrus (VOLB.) och I. minimus (VoLB.) Det exemplar med

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 8. 115

thorax fullständigast, jag funnit, utgöres af pygdiet och sju

fragmentariska leder. HRhachis ganska starkt kulilrig, urgefär

af sidolobernas bredd, bakåt afsmalnande. Pleurornas yttre

del böjer sig bakåt och nedåt under en ganska trubbig, men

skarp vinkel. På femte leden är den plana delen längre än

den nedböjda. Den förra tilltager bakåt i bredd. I spetsen

äro lederna tvärhuggna såsom hos föregående art. Facetterna

äro mycket små.

Pygidtret föga konvext, bredt, med längden ungefär som halfva

bredden. Rhachis, som når något bakom pygidiets midt, är

konisk, baktill trubbigt afrundad och låg, men äfven der fullt

tydlig, framtill är den deremot starkt konvex. I framkanten

bildar den en ganska starkt framspringande båge. Pygidiets

hörn föga afstympade och med facetten mycket liten, knappt

nedböjd.

Skalet är glatt, glänsande. Endast hufvudets nedböjda

framkant med terrasslinier. Föröfrigt har, ej ens med stark

förstoring, någon skulptur kunnat upptäckas.

Storlek och måttuppgifter. Denna är den minsta af våra

svenska arter, ehuru knappt mindre än den ryska I. minimus

(VorB.) Från ett fullständigt hufvud, det största jag känner,

meddelas här nedan några mått. Det är från Fjecka i Dalarne

samt tillhör Lektor TÖRNQUIST.

| Längd i

m.m.

| Hufvudet.

Fa (DTE) = SEALS SR (STIAN dh UR UOES AH DD 4

> (CENT STAS TUG LON) 25 Sage SE SSE SES fel PSA SEN ANNIE ENE UR 6

VERDE TU AE SE Re rn Re rs gå lars SE SKOR SES LANE 5

Pan HANS OISGd Er Mellan ÖGON -.-.oossoos>rbsorssrorsssecsonocs one 3,5

VÄTRLATIGe ÖENXSN an OSGTSn Od Is sr går NA NN sg fe og 4,5

Hannans höjdrö brer: ögonlohethärss osm tio Nossroocesrir-ronssns 1

(ÖVEENAS EE ab SS ökG la are 0 ab d 6 Log sh Ak a ESS AAA ORRAER 0,75

Ögats atstaänd från hufvadets bakkant fll... 0,5

DYER ETS IG sr 0 Jae RA SL SE SRS REA SAN SR RURNESRRe TREE St 1 Be

SR DIT Ce ESR ARN IR SAT EEE ONE fe RA FIER fp OR E TER TRO. 0,5

Penvtrankin denspmed'dellangd F5:trnpiresen gui 2,5

> > > EG EAA CS UR RAT SR a 2

Slägtskap. Följande arter af dem, som hafva 8 thoraxleder

och ögonen starkt närmade intill dorsalfårorna, stå I. parvulus

mer eller mindre nära:

I. megalophthalmus (LINRS).

116 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN).

I. Sanchezi BARR.

I. Lewisii SALT.

I. triquetrus (VOLB.)

I. minimus (VOLB.)

De skilja sig från I. parvulus genom följande:

1. I. megalophthalmus har mycket längre ögon och de fria

kinderna synnerligen smala, jemnbreda, bågböjda, riktade mot

sidorna, samt med bak- och utkanten öfvergående i hvarandra.

2. I. Sanchezt har rhbachis hos thorax betydligt bredare

samt sidolobernas inre, plana del mycket smal, endast !/; af den

nedböjda. Pygidiets rhachis otydlig.

3. I. Lewisii. Hufvudet mycket starkare kullrigt med

största konvexiteten efter en linie längs pannans midt, så att

hufvudet framifrån sedt är till formen triangulärt. De fria kin-

derna närmast bakhörnet med en nedplattad kant. HRhachis

på thorax är bredare. På pygidiet är den starkare markerad

och begränsad af djupare fåror, äfven baktill. Den är derstädes

längre och sträcker sig nästan till pygidiets spets.

4. I. triquetrus. Ögonen äro aflägsnare från dorsalfårorna.

Pannan högre och i likhet med föregående längs midtlinien

starkare nedböjd mot sidorna, så att hufvudet betraktadt fram-

ifrån har formen af en triangel. De fria kinderna äro smalare

samt ej så starkt nedböjda. Ö

5. I. minimus står otvifvelaktigt denna art närmast. De

öfverensstämma genom pannans form, samt de fria kindernas

riktning nedåt, så att hufvudets tvärprofil, framifrån sedd, har

samma böjning. Att döma af VOLBoRTE's figur är de fria

kindernas form något olika. Hos I. minimus är deras framkant

längre, samt ögat mindre i proportion.

Horisont och utbredning. Hittills endast funnen i Dalarne,

der jag under min resa 1880 fann hufvuden, pygidier samt delar

af thorax, ehuru intet fullständigt exemplar, i Chasmopskalk,

såväl i dess högre som lägre del, vid Kårgärde. Af Lektor

TÖRNQUIST är den funnen vid Fjecka, äfvenledes i Chasmopskalk.

Jag påminner mig dessutom hafva funnit ett exemplar, hvilket

dock tyvärr förkommit, i samma lager vid Gulleråsen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 117

15. Illenus lineatus (ANGELIN) 1854.

1854. Rhodope lineata ANG., Pal. Scand., p. 39, Tab. XXII, fig. 17,

ab (7 ar). ;

»R. oblongula, fronte lineis transversis utrinque 3 infuscata>

ANGELIN.

ANGELIN'S originalexemplar till denna art finnes ej i

Riksmuseum. Jag känner ej heller något exemplar från

annat håll och sådant synes ej finnas i någon af de mig

till buds stående samlingarne. Jag kan således hvarken be-

skrifva den efter egen iakttagelse eller lemna någon af-

afbildning, utan nödgas hänvisa till ANGELIN'S ofvan citerade

artdiagnos och figurer, jemte till hans beskrifning af slägtet

Rhodope. Detta grundades af ANGELIN på denna art, som så-

ledes utgör typen för detsamma. Den vigtigaste karaktären

synes vara thoraxledernas antal, hvilket är 8. Besynnerligt

nog hänför ANGELIN dock straxt efteråt, ehuru med frågetecken,

till Rhodope tvenne arter, nemligen R.? oblongata ANG. och R.?

lata ANG., den förra med 10, den senare med 9 thoraxleder.

Såsom förut är nämndt har VOLBORTH utbytt slägtnamnet

Rhodope, hvilket redan förut var bortgifvet åt ett Gastropod-

slägte, mot Panderia !).

Horisont och utbredning. Enligt ANGELIN är arten funnen

i Östergötland, men utan närmare lokaluppgift, i hans Regio

Asaphorum, det vill säga sannolikt i Orthocerkalk. Horisonten

är derföre något osäker.

!) VOLB., Russ. Trilob., p. 1. Anm. 2.

118 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

2 Afdeln. Ögon saknas.

É Posen bt

16. Iillenus leptopleura nov. sp. LINRS. mser. !).

Tar VS Og r20 bat VI Ge LI

Corpus ellipticum.

Caput ”/s longitudinis corporis circiter efficiens, segmentum

ellipsis occupans, pygidio paullo majus, angulis quadratis acutis.

Glabella brevissima, !/3 longitudinis capitis non efficiens, sulcis

dorsualibus non profundis, linearibus, prorsus convergentibus. Oculi

nulli. Sutura facialis abnormis, prope marginem angulumque

capitis currens.

Thorax latissima, articulis 10, gracillimis. Rhachis modice

lata, postice angustata, in articulo quinto "/3 latitudinis totius

thoracis. Exterior pars loborum lateralium latissima, interiore

parte latior.

Pygidvum eadem forma atque capitis, margine amteriore

modice arcuato. Rhachis nulla.

Beskrifning. Kroppsformen elliptisk.

Hufvudet föga längre än pygidiet, ungefär ?/; af hela

kroppslängden, till formen bildande ett segment af en ellips.

Bakhörnen nästan rätvinkliga, skarpa. Dorsalfårorna grunda,

smala, men skarpa, starkt konvergerande, korta, ej nående !/3;

af hufvudets längd, begränsa den temligen smala, framåt af-

smalnande pannan. Denna baktill utgörande omkring !/; af

hufvudets bredd. På de enda, tvenne exemplar, jag känner, äro

endast de yttersta sidodelarne af hulvudet svårare skadade.

Då något spår af facialsuturen och ögonen ej kan iakttagas på

de föröfrigt till största delen hela sidostyckena af hufvudet,

måste facialsuturen hafva haft sitt lopp nära till hufvudets

kant. Hvad beträffar de fria kindernas form och facialsuturen,

torde arten derföre utan tvifvel stämma öfverens med I. Angelini

Horm och I. Zeidleri BARR. samt tillföljd deraf likasom dessa

sakna ögon. Se vidare under I. Angelini, p. 121.

1) I-Geologiska byråns samlingar är denna art, enligt etiketten till det

ena af de meddelade exemplaren, af LINNARSSON betecknad med

detta namn.

BIHANG TILL K. SV: VET:-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 8. 119

Thorax med 10 leder, dess längd utgör endast !/; af bredden.

Lederna mycket smala. Rhachis medelmåttigt bred, på 5:te

leden !/, af thorax hela bredd, bakåt afsmalnande. Sido-

lobernas plana del såsom vanligt något vidgande sig bakåt,

deras böjda del bred, betydligt bredare än den plana, äfven

på de bakersta lederna. Dorsalfårorna skarpa. På hvarje led

finnes i dessa en liten fördjupning, se ofvan, p. 23.

Pygidiet af samma form som hufvudet, obetydligt kortare.

Dess längd ungefär ?/; af bredden. Det saknar hvarje spår af

rhachis och synes hafva varit ganska konvext. Framkanten

bildar en nästan jemn båge, med den del, som motsvarar sido-

lobernas plana del på thorax, mycket kort, facettens bakkant

deremot mycket lång. Pygidiets omböjda, inre lamell ganska

bred, bakåt vidgande sig.

Skalet. Skalet är fullständigt förstördt på de exemplar

jag undersökt, men synes hafva varit ganska tunnt.

Storlek och måttuppgifter. Hos det större, men ofullstän-

digare, exemplaret är thorax och pygidets bredd 34 m.m., och

hela kroppslängden torde hos detta hafva uppgått till 60 m.m.

Måttuppgifterna här nedan äro hemtade från det mindre, nästan

fullständiga, exemplaret — kroppslängd omkr. 41 m.m. — från

Mösseberg, Bestorp.

Längd i

m.m.

Hufvudet.

Nn SR a EEE Tr agn a SE Ak a a oa sär Sn gr leg CE KA 16,5

STAS fs RANE Fö oe ARA grå Ior Br frn FL or on ed 28

LEENDE ONE (5 bår eeh rig UI RT RS NN TR Sr NN AN BSS UN g

Thorax

DERE NEON rar TR EE ORRE S NE TE SA AT ESES SST RE SRA SA S

Rilackis breda: på 5:te thoraxleCleh-.soosoooco—sssessssoredeoroosna | 8

Sidolobens plana del på 5:te bhoraxlede0. —ooo.———---------- 3

» nedböjda » > > INN I ARARONRRTA | 5

Pygidiet.

DUETTEN pä os SE SICRITS SEE SIONS EEE SUS SU SINN SR 17

15728) SOS EKO ENNET YIN SAS NN ANI IN Seg 2

TECKEN DERA CE: 0 a re SERA I Bars Re SA SE ne SIN 1 SIE ri

Slägskap. LZ leptopleura skiljer sig från de andra arterna

af slägtet, hvilka sakna ögon, samt hafva abnormt löpande fa-

cialsutur !), genom sin elliptiska kroppsform och stora pygidium

med bågböjd framkant, hvilket saknar rhachis, genom hufvudets

!) Se vidare under I. Angelini, p. 122.

120 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN).

skarpa, rätvinkliga bakhörn, genom sin korta framåt afsmal-

nande panna, begränsad af grunda, skårlika dorsalfåror, genom

den breda, yttre delen af sidoloberna på thorax, samt framför

allt genom de smala thoraxlederna.

Horisont och förekomst. Endast tvenne exemplar äro af

mig kända, båda med thorax och pygidiet fullständiga, men

hufvudets sidokanter skadade. Båda äro från Vestergötland,

funna af Herr SCHMALENSEE, det ena i grön Trinucleusskiffer

på Högstenaberget, det andra i röd vid Bestorp på Mösseberg,

samt tillhöra Geologiska byråns samlingar.

17. Illenus Angelini nov. sp.!).

TaEI IV; He: 290:

?2[1854. .Rhodope? lata ANG., Pal. Scand., p; 41., Tab. XXIV,) £I4

Corpus ovatum.

Caput maximum |, longitudinis thoracis et pygidii occupans,

semiovatum, convexum, angulis quadratis, acutis. Glabella angu-

stissima, Y/, latitudinis et Y/, longitudinis capitis cireiter efjiciens.

Sulci dorsuales alti. Sutura facialis abnormis, e medio margine

occipitali in marginem lateralem arcuata excurrens. Oculi nulli.

Gene brevisstmae, limbum angustissimum ad angulos capitis ef-

ficrentes.

Thorax articulis 9. Rhachis non depressa, angustissima, !/,

circiter latitudinis thoracis efficiens, postice vix coarctata. Pars

plana loborum lateralium in articulis posterioribus eadem lati-

tudine atque rhaclhas.

1) Ehuru det synes mig sannolikt, att Rhodope? lata ANG. är identisk

med denna art, — båda hafva nemligen 9 thoraxleder, smal gtabella,

smal rhachis på thorax samt äro funna på samma lokal och samma

horisont, — så vågar jag dock ej med full säkerhet identifiera dem.

ANGELIN'S original är ej återfunnet, den korta diagnosen lemnar

intet utslag och figuren, som tyckes vara ritad efter ett mycket

dåligt exemplar, enär den endast är utförd i konturteckning, lemnar

föga upplysning, samt afviker i åtskilliga vigtiga afseenden, såsom

pygidiets tvärare afstympade hörn, dess fullständiga, om ock svaga,

rhachis, hufvudets korthet och pannans form. ANGELIN'S namn kan

emellertid i ingen händelse användas för denna art, då M'Cor redan

1852 kallat en annan art I. latus. M'CoY, Brit. pal. foss., p. 172.

BIHANG! TILL K: SV:- VET:-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O: 8. 121

Pygidium semiovatum, longitudine dimidium latitudinis.

Rhachis nulla vel non nisi in margine antico ipso distincta.

Beskrifning. Kroppsformen nedtryckt, äggformig med trub-

bigare ändan framåt.

Hufvudet stort, utgörande ?/; af thorax och pygidiets sam-

manlagda längd, föga konvext, nedplattadt, till formen bildande

en afskärning af den trubbigare ändan af en äggformig figur.

Dakhörnen bilda en skarp, nästan rät vinkel. Glabella smal,

1/7 af hufvudets bredd, begränsad af de djupa, ungefär till

hufvudets midt nående dorsalfårorna. Pannan är framom midten

smalast, men vidgar sig åter något framåt. Den höjer sig

obetydligt öfver sidoloberna. Facialsuturens lopp är mycket

afvikande från det hos slägtet vanliga. Dermed sammanhänger

frånvaron af ögon, hvari den öfverensstämmer med I. Zeidleri

BARR 1). Såsom BARRANDE visat, har facialsuturen hos de tri-

lobiter, som sakna facettögon alltid ett abnormt förlopp, se

ofvan p. 19. Suturen utgår ungefär från midten af sido-

lobernas bakkant, böjer sig i en båge mot utkanten, i hvil-

ken den straxt utlöper, ej nående !Y/, af hufvudets längd.

Dess lopp på hufvudets undersida har jag ej haft tillfälle

iakttaga. De fria kinderna bilda en mycket oregelbunden

figur. De äro mycket korta och bilda endast en smal kant

vid hufvudets bakhörn. Bakkanten trubbvinkligt böjd. Fram-

och inkanten ej skilda.

Thorax med 9 leder, hvilket tal alla mina exemplar, större

och mindre, visa. Rhachis låg, kullrig, smal, på fjerde leden

!/, af thorax hela bredd, bakåt obetydligt afsmalnande. Sido-

lobernas böjda del mycket bred. Deras plana del äfvenledes

bred, obetydligt tilltagande i bredd bakåt. Den är på den

bakersta leden lika bred som den böjda delen, samt lika bred

som rhachis på samma led. På den första är den smalare

än den böjda delen och smalare än rhachis. Dorsalfårorna

ganska markerade.

Pygidiet litet, till formen ett afsnitt af en äggformig figurs

spetsigare ända, föga konvext, endast framtill med spår till

rhachis-i det framkanten bildar en mycket svagt framskjutande

båge. Denna är knappt bredare än sidolobens raka del, som i

sin ordning är lika stor med facettens bakkant. Dessa senare

!) BARR., Syst. Sil. de Boh. Suppl., p. 75.

122 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

bilda med hvarandra en vinkel af 145”. Pygidiets bredd för-

håller sig till längden ej fullt som 2 till 1. Facettens yta är

på intet af mina exemplar synlig. Pygidiets omböjda. inre

lamell temligen smal, nästan jemnbred.

Skalet. De festa af de exemplar, jag haft tillfälle att

undersöka, utgöras af stenkärnor, i det skalet blifvit upplöst,

och i tomrummet återstår endast en jordartad massa. Då skalet

någon gång är qvar, är ytan angripen och betäckt med

ett lerartadt öfverdrag, som ej kan aflägsnas. Någon skulptur

har jag derföre ej varit i stånd att urskilja.

Storiek och måttuppgifter. Medelstor, de största hufvudenas

bredd uppgår till omkring 42 m.m. Följande måttuppgifter med-

delas från det fullständiga exemplaret, med de fria kinderna

bevarade — taf. IV, f. 29 — af SCcHMALENSEE funnet vid Bestorp

på Mösseberg, och tillhörande Geol. byråns samlingar.

fen —————LL LL

Längd i

m.m.

Hufvudet.

I FE 70 1 oj ONA) KARA ARA SL SARK CE SSE RS RN ERNA Aa La te en I

WEB reda ls -Ste. ere an. sar SETS SNS RaEE SU rer SOA 16

Pannan] bredde hkawb ubrledi rel ägeucmpån sl böj sly NA 4

Thoraz.

Träng dealer må ra rt eder HEN TR RR 5

Bredd pa A:de SAS. so fro.sterool steve son ll ba bbse NSENRARNN 15

BhACks bredd på 4/06" Leden. cc. dra see EAT NEVERAUNESNSEOGASIANNE DS

Bredden af sidolobernas plana del på 4:de leden.. -..------ 3

> > > böjda > >» » FUN 3 RS 3

Pygidiet.

1 Bjrdefe lå NERE ae rö) rata rn be SR JA nok le a 14

Tjängd tres tteRe COA Lala. FR IAN DATE RUN 7,5

Slägtskap. I. Angelini skiljer sig från alla andra arter af

slägtet Illenus med undantag af I. Zeidleri BARR., I. Katzeri

BARR., I. aratus BARR. och Z. leptopleura LiNRS. genom saknaden

af ögon och facialsuturens abnorma lopp, såsom redan ofvan

är omtaladt. Från I. Katzeri afviker den för öfrigt i de flesta

afseenden. Deremot öfverensstämmer den med I. Zeidleri,

ehuru denna har 10 thoraxleder, 1 åtskilliga hänseenden, såsom

genom glabellans bredd och längd, proportionerna hos rhachis

och sidoloberna på thorax, pygidiets form m. m. Fullständiga

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BÅND 7. N:01:8. 123

exemplar skiljas lätt genom de 10 thoraxlederna hos I. Zeidleri

samt dennas bakåt mycket starkt utdragna, bakom pygidiets

framkant nående, spetsiga fria kinder. I leptopleura skiljer

sig genom 10-ledad thorax med bredare rhachis, som starkare

afsmalnar bakåt, genom smalare thoraxleder, samt mycket kort,

framåt starkt afsmalnande glabella, begränsad af grunda, skår-

lika dorsalfåror.

Horisont och utbredning. I. Angelini är funnen i den röda

Trinucleusskiffern i Vestergötland vid Kungslena på Fårdala-

berget och vid Bestorp på Mösseberg, samt i Östergötland vid

Rödbergsudden nära Motala (Geol. byr). I Vestergötland

synes den ej vara sällsynt enligt de talrika exemplar derifrån,

samlade af Herr SCHMALENSEE och tillhörande Geol. byrån,

som jag haft tillfälle att granska. Bland Geol. byråns sam-

lingar finnes äfven ett exemplar taget af LINNARSSON vid

Kungslena, hvilket enligt den bifogade etiketten är LINNARS-

SON'S »I. sp. tnd. Trinucleidskiffer: Fårdalaberget vid Kongs-

lena», LINRS. Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., p. 77. De flesta

exemplaren äro i ett ganska otillfredsställande skick, starkt

plattryckta, med de mera konvexa delarne, hufvudet och py-

gidiet, mycket krossade. Hos flera, såväl större som mindre,

finnes thorax fullständig i behåll och visar alltid 9 leder, så

att om detta tal kan intet tvifvel råda. Endast hos ett enda

exemplar, taf. IV, f. 29, har jag kunnat iakttaga de fria kin-

derna. Detta har hufvudets sidor något så när oskadade och

den fria kinden fullständig på den ena sidan, på den andra

är den äfven tillstädes, men starkt sammantryckt från sidan.

124 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAENUS (DALMAN).

II. Subgenus Bumastus (MUuRrRocE.) >).

18. Illenus barriensis (Murct.) 1839 2).

2[1828. Nileus Glomerinus DALM., Årsber. 1826, p- Köl:

1829. >»>4A new species of Trilobite> JUKES & SOWERBY, Å new

spec. of Trilob., p. 41, fig. 8— 10.

1833. Trilobite SILLIMAN, Amer. Journ. of Science. Vol. XXIII, I,

Pp; 203, Ho.

2[1837. NMNileus glomerinus His., Leth&ea Svecica, p. 161.

1839. Bumastus Barriensis MURCH., Sil. System., p. 656, (excel. fig.).

1843. Illenus (Bumastus) Barriensis BURM., Organ. der Trilob.,

p.1 20:

1846. Illenus (Bumastis) barriensis KEYS, Reise in d. Petschora-

land) pri. 20:95 baby ekt oo NE

1849. Illenus Barriensis SALT., Mem. geol. Surw. Unit. Kingd.,

Dee: II N:o 2 =P1:=3- (excel fig: 2), PINAN(ExCITEN

9—11).

1854. Bumastus Lindströmi ANG., Pal. Scand., p. 40, tab. XXIV,

fig. 1—1a.

?2[1854. Bumastus? glomerinus ANG., Pal. BScand., p. 63, tab.

KIs Kia

1) Af de Öfversiluriska Illemus-arterna, samtliga tillhörande Subgen.

Bumastus, har Herr Professor G. LINDSTRÖM ställt till mitt för-

fogande Riksmusei rika förråd från Gotland, sammanbragt till största

delen af honom sjelf under mångåriga resor derstädes och outtrött-

ligt arbete att skaffa material till bearbetning af Gotlands Silurfauna.

Jag har derföre kunnat här upptaga tvenne säkra arter af Bumastus,

I. (B.) barriensis (MURCH.) och I (B) insignis HALL. Den förra ur-

skiljdes på Gotland af Professor LINDSTRÖM redan 1867 (Nom. foss.

Sil. Gotl., p. 22), den senare något derefter enligt exemplar i Riks-

museum. Då SALTER utförligt beskrifvit dessa båda arter och af

dem lemnat goda afbildningar, har jag ej ansett mig nu här böra

meddela någon beskrifning eller några figurer, utan får lemna detta

åt framtiden.

En amerikansk Bumastus har af HALL beskrifvits såsom barriensis

MURCH, nemligen:

1843. Bumastis Barriensis HALL, Geol. New-York, Part. IV, p. 102

(fig. 33, 4 i texten på p. LOL) CPI NIO:

fig: ,45- Pl Neo rL9; Hel

1852. — — HALL, : Pal. New-York, Vol. II, p. 302;

Pl LIVE ä

1865. Illenus (Bumastus) Barriensis HALL, 20 Reg. Rep. univ. New-

York, p. 332.

HALL har sedermera funnit, att den amerikanska arten i vissa

afseenden något skiljer sig från den engelska barricnsis, ehuru de

stå hvarandra mycket nära, och upptagit den såsom en särskild art

under namnet Iilenus ioxus (20 Reg. Rep. univ. New-York, p. 378).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8. 125

1857. Illenus barriensis NIESzZK., Mon. der Trilob., p. 585.

1859. == = DALTERIT SMURGE: Siluria, ed..2; p.l235

Höossn 16. fig. 2 (exeklrho.:)— 11. P1 XVI):

1863. Bumastus Barriensis VoLrB., Russ. Trilob., p. 40, tab. IV

på

fig. 10—15.

1865: Illenus Barriensis KIERULF, Veiviser, p. 30, 32, fig.

45 a— bb.

1867. Illenus (Bumastus) Barriensis SALT., Mon. Brit. Trilob., p.

203, PI. XXVII, fig. 1—5.

Beträffande användandet af MURCHISON'S namn barriensis

för denna art kan åtskilligt vara att anmärka. Det kan nem-

ligen först och främst vara tvifvel underkastadt, huruvida

detta namn skall tillkomma denna eller följande art.

Namnet barriensis gafs 1839 af MURCHISON i »Sil. System»

åt, såsom han uttryckligen säger, en art redan förut i England

känd från Barr i Staffordshire under namnet »the Barr trilo-

bite» samt afbildad af JUKES och SOWERBY. MURCHISON'S figurer

i »Sil. System» tillhöra dock, enligt SALTER (Mon. Brit. Trilob.,

p- 204), ej denna åsyftade art från Barr utan en annan, från

densamma fullständigt skild art, från Dudley. Denna senare

betecknades af SALTER på pl. 27, fig. 6—7 med namnet Z.

pomatia, men innan texten till SALTER'S arbete var tryckt er-

höll han från Hair det ark i separat af »20 Reg. Rep. univ.

New-York>», der samma art af denne beskrifves från Amerika

under namnet I. insignis. 1 texten till >Mon. Brit. Trilob.>

har derföre namnet I. pomatia ersatts af I. insignis HALL.

MURCHISON har således sammanblandat tvenne arter under

sin Bumastus barriensis. Af dessa skulle väl rätteligen den

art, figurerna tillhöra, bära namnet barriensis. Häremot talar

dock, att denna art ej är från Barr, och att den verkligen vid

Barr förekommande arten af MURCHISON afses genom namnet

barriensis, genom citaten och hans uttryckliga ord, att det är

»the Barr trilobite>», som han åsyftar. Jag har här följt SALTER

och på ofvanstående grunder bibehållit namnet i den betydelse,

som MURCHISON sjelf velat gifva det.

Vidare är det möjligt, att namnet barriensis för denna

bör utbytas mot det äldre glomerinus DALMAN. BURMEI-

STER !) först, samt efter honom SALTER framställer den för-

modan, att DALMAN'S MNileus glomerinus skulle vara iden-

1) BURM., Organ. der Trilob., p. 120.

126 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

tisk med Bumastus barriensis MURCH. Öriginalexemplaret till

Nileus glomerinus tillhör Riksmuseum 1 Stockholm. Det är

ingen Nileus utan en verklig Bumastus. Den fyndort, DALMAN

gissningsvis angifver, då lokaluppgift saknas, »att döma af

kalkens utseende och af artens slägte», nemligen >»Öster-

götland, t. ex. från Husbyfjöl», är med full visshet oriktig.

Exemplaret härstammar otvifvelaktigt från Gotland. Enligt

hvad Professor LInpstrRÖM godhetsfullt meddelat mig torde

det, efter utseendet att döma, vara från Visby, Norderstrand.

Genom nötning är det något skadadt, så att pygidiets form ej

kan bestämmas, ej heller formen hos de fria kindernas bak-

hörn. I oskadade delar afviker det något från I. barrienstis.

Hufvudet är framtill något spetsigare och konturen derigenom

ej så jemnt böjd som hos denna. De fria kinderna äro sma-

lare, samt hafva utkanten nästan rak. Hufvudet är ej heller

så starkt hvälfdt. Jag vågar derföre ej med full säkerhet

identifiera dessa arter med hvarandra, och kan således ej upp-

taga DALMAN'S namn, ehuru äldre. Å andra sidan kan jag

lika litet följa ANGELIN och endast på grund af detta enda,

skadade exemplar upptaga den såsom en särskild art.

Horisont och utbredning. I. barriensis är, enligt af Pro-

fessor LINDSTRÖM godhetsfullt meddelad uppgift, på Gotland

ytterst allmän och hans pygidier och hufvudsköldar bilda ej

sällan verkliga småskikt, der de ligga hopade. I Riksmuseum

finnas flera mer eller mindre fullständiga exemplar, deribland

ett synnerligen praktfullt, fullständigt sammanrulladt, från

Wisby, Norderstrand. Han förekommer nästan öfverallt, så-

väl i mergelskiffern som i kalkstenen, dock är arten icke ännu

funnen i sydliga delen af Gotland.

Utom Sverige förekommer den i öfversiluriska lager

i Ryssland, England och ? Norra Amerika.

I Ryssland är den funnen i Östersjöprovinserna, enligt

VoLBortH och SCHMIDT !), samt i norra Ryssland vid Wasch-

kina på norra sidan af Timanberget enligt KEYSBERLING ?), äfven-

som i Podolien enligt ScHmMipr 3). I England förekommer den

!) SCHMIDT, Rev. der ostbalt. sil. Trilob., p. 42, 46, 48.

?) KEYS., Reise in d. Petschoraland, p. 289.

3) SCHMIDT, Podol.-galiz. Silurform., p. 14. Anmärkas må, att det huf-

vud, af hvilket SCHMIDT lemnar en figur, Taf. I, £. 2, dock synes mig

något afvika från I. barriensis.

BIHANG "TILL K: SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O: 8: 127

enligt SALTER i May Hill Sandstone, Woolhöpe ? Grits, Wool-

hope Limestone, samt i Wenlock lagren.

I Amerika är dess förekomst deremot mera osäker. Såsom

ofvan är anfördt, har HALL numera afskiljt den amerikanska

form, som han fört till I. barriensis, såsom en särskild art ZI.

toxus. CAMBERLIN!) upptager dock ? I. barriensis från Niagara

group 1 Wisconsin jemte I. iozus.

19. Illenus insignis HALL 1865 2).

1839. Bumastus Barriensis (pro parte) MurcHE., Sil. System, p. 656,

ELAVIDE bisjäfigrtaas da Pla XIV) for

1849. Illenus Barriensis (pro parte) SALT., Mem. geol. Surw. Unit.

Find on MECA IL ANGor 2, SBL PIPERS Ae

PI. IV, fig. 9—11.

1859. = — SALTER i: MURCEH., Siluria, ed. 2, Pl. XVII,

fig. 9—11.

1865. Illenus insignis Harr, 20 Reg. Rep. univ. New-York 3), p.

JvlNEr0-—60, Pl 22 (13), Hg. La 14;

1867. Illenus (Bumastus) insignis (I. pomatia på planchen) SALT.,

Mon. Brit. Trilob., p. 207, Pl. XXVII, fig. 6—7.

Något fullständigt exemplar af denna art har ännu ej an-

träffats på Gotland, utan endast hufvudets medelsköld, och

pygidiet. Hufvudet afviker något från HALL'S och SALTER'S

figurer hufvudsakligen genom saknaden af falslinie i fram-

kanten, men denna synes dock hafva varit temligen skarp.

Angående thoraxledernas antal har en stor ovisshet rådt.

HaLL kände endast hufvudet och pygidiet, SALTER deremot

fullständiga exemplar, att döma af hans figurer. SALTER'S

uppgifter äro dock högst motsägande. I sin öfversigt af

!) CAMB., Geol. of Wis.

?) Angående användandet af namnet I. barriensis (MURCH.) eller I.

insignis HALL för denna art, se under I. barriensis( MURCH.), p. 125.

>) 20 Reg. Rep. univ. New-York är i sin helhet publicerad först 1867,

hvilket årtal titelbladet bär, men arket 42 (p. 329—336), der denna

art beskrifves, är, enligt hvad på detsamma angifves, tryckt redan

Jan. 1865, samt då utsändt i separat. SALTER uppgifver felaktigt

publikationsåret 1864 (SALT., Mon. Brit. Trilob., p. 207).

128 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

underslägtena hos Illenus 1?) anför han såsom karaktär för

Bumastus 10 thoraxleder. Bland de arter, som uppräknas, är

dock I. trentonensis HALL, som af denne afbildas med 9

leder ?). I artbeskrifningen till I. insignis omnämnes ej deras

antal i likhet med hvad som sker under ZI. barriensis, men

fig. 6 a, pl. XXVII visar antalet 9. Den synes vara ritad

efter ett fullständigt exemplar, hos hvilket ingen förskjutning

af lederna egt rum. Under synonymerna hänvisar dock SALTER

till tvenne andra figurer, hvilka deremot visa 10 thoraxleder,

nemligen till MvurcH., Sil. System, pl. 14, fig. 7, och SALT.,

Mem.. geol. Surv. Unit. Kingd:, Decex IIS pPlasbuseome

Sannolikt är rätta antalet 10.

Horisont och utbredning. Med säkerhet är denna art på

Gotland endast funnen vid Stor Vede i Follingbo s:n, samt i

öfre kalklagret vid Slite, enligt exemplar i Riksmuseum.

I England förekommer den enligt SALTER i Wenlock

Limestone och i Norra Amerika enligt HALL i Niagara group i

Wisconsin och Illinois.

1) SATT., Mon. Brit. Trilöb., p. 183.

2) Jemför Pp-r33, NOt.yl.

BIHANG! TILL KK. SV. VET: -AKAD! HANDL: BAND 7. N:O Or 1929

Bilhaneg.

Förteckning på tvifvelaktiga, namngifna, men ej beskrifna, till Illenus

oriktigt förda arter, samt förkastade och oanvändbara artnamn.

Actinobolus atavus EicHW., se Illenus atavus EiIcHW.

Alceste latissima CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 66, taf. IV,

105 AOL

= I. Hisingeri BARR., en mycket ung individ, enl. BARR.,

Syst: mt de Bohs p. 0140, 092.

Bumastus Glomerinus (DALMAN) 1828. Nileus Glomerinus DALM.,

Årsber. 1828, p. 136; Bumastus ? glomerinus ANG., Pal. Scand.,

p. 63, tab. XXAXTII, £., 17—17a.

= ? I. (Bumastus) buarriensis (MURCH.).

Bumastus Lindströmi ANGELIN 1854, Pal. Scand., p. 40, tab. XXIV,

150 Hf

= I. (Bumastus) barriensis (MURCH.).

Bumastus ? planus MöÖnNstER 1840, Beitr. zur Petr.-Kunde, p. 48,

LEkig, Nörin NISG

= I. (Bumastus) franconicus (MÖNSTER), enl. BARR., Syst.

Si de Boh., Pp. Odd.

ÖCryptonymus se Illenus.

Illenus (Ilenopsis) acuticauda (Hicks) 1875, Woopw., Cat. Brit.

foss. Crust., p. 42; Illenopsis acuticauda Hicks, Rocks of St.

Davidisfips. Född epl. EX ND.

— Tillhör slägtet Illenopsis, som bör bilda ett från Illenus

helt och hållet skildt slägte.

Illenus asaphoides CorpDA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54.

= Grundad på ett pygidium af AÅeglina speciosa BARR.,

enl. BARR., Syst. Sil. de Boh., p. 681.

I. atavus EicEWALD 1857, Bull. de la Soc. des Natur. de Moscou

1857, p. 222; Actinobolus atavus EicHEW., Leth&ea Rossica, p.

UASOAEPIT EIN ETT.

I. attenuatus CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54.

= I. Panderi BArRrR., och 2? I. Salteri BARR., enl. BARE., Syst.

Sil. de Boh., p. 682, 685.

I.2? Barrandei D. D. OwEN, enl. BiGsBY, Thesaur. Sil., p. 54.

— Originalbeskrifningen har jag ej kunnat finna. Arten

finnes ej upptagen i MILLER, Catalogue.

130 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

Centaurus (DALMAN) 1826, Asaphus (Illenus) Centaurus DALM.,

Paleaderna, p. 261.

= De fria kinderna af Megalaspis latilimbata ANG. eller

någon närstående art. Se ofvan, p. 89—91.

. Centaurus (ANGELIN) 1854 och efterföljande författare. Dysplanus

Centaurus ANG.,: Pal Scand; sp..440, tabs SKIPEImETR

(gen& mob. exclus.).

= VIS KORirDTIRELOTM aD DOE

. cornutus PANDER 1830, Beitr. zur Geogn. d. russ. Reichs, p. 137,

tab. VIL: £ 51 (pyg:, £116, exclus.); EIcHEW., Bethearkosstesap:

1480 PET EES

= I. tauricornis KutT, — Detta senare namn borde kanske

vika för det äldre af PANDER gifna.

. Desmaresti RovaurtT 1847, Mém. sur les Trilob., p. 321.

-— Identifieras af RouvaAuntT med ÖOgygia Desmaresti BRONGN.

och I. giganteus Burm. Enl. BRONGNIARD'S fig. är dock

I. Desmaresti tydligen ingen Illenus.

. dubius CorbaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54.

— Enl. BARR., Syst. Sil. de Boh., p. 681 är arten grundad

på ett ofullständigt aftryck af ett molluskskal.

. glaber KIJErRuULF 1865, Veiviser, p. 12, £(28.

= 2 I. Linnarssonii Horm. — Se ofvan, p. 83.

. glaberrimus CorpvA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54.

= Bronteus wviator BARR., enl. BARR., Syst. Sil. de Boh.,

p. 681.

- grandis RoEMER 1861, Sadew. Diluv.-Gesch., p. 69, taf. VIII, £. 4.

= I. Boemeri VOLB. — Se ofvan, p-.47.

. laticauda (WAHLENBERG) 1821; Åsaphus (Illenus) laticauda DALM.,

Paleaderna, p. 521.

. laticeps CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54.

= 2 J. Panderi BARR., enl: BARR.; Syst. Sil.ide Bob., p- 692:

= Pygidiet af Bronteus laticauda BEYR., + hufvudet af en

obeskrifven trilobit.

laticlavus EcHWALD 1860, Lethea Rossica, p. 1477, Pl. LIL,

f. 4a—b.

latus -M'Comi 18521 Brit. pal £oss.,..p; 42 PoE

= BowmannisYNALT:, : enl; SAcT:, Vv Mont Britso malop;

DA KS

. limbatus CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 54.

= I. Salteri Barr. Namnet har af BARRANDE förkastats så-

som grundadt på en karaktär, hvilken ej finnes.

Sm)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 131

limbatus LINNARSSON 1866, Sil. Bildn. i Mell. Vesterg., p. 21, pl.,

NIKE: fas C.

= Z. fallax Horm. Se ofvan, p. 82.

. Minganens BILLINGS, enligt BiGsBY, Thesaur. Sil., p. 55.

— BILLINGS beskrifning har ej kunnat finnas. Arten är ej

heller upptagen i MILLER, Catalogue.

minutus CorpDaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 55.

= I. Bouchardi BArr., enl. BArRR., Syst. Sil. de Boh., p. 689.

orbicaudatus BiLLings 1866, Cat. Sil. foss. Anticosti, p. 27, £. 10.

= I. orbicauda BILL., enl. citat af BIiLuiInGs. Hvarför detta

namn ändrats till I. orbicaudatus, uppgifves ej.

Parkinsonii (EICHWALD) 1825. UCryptonymus Parkinsonii EIcHW., De

Trilob. observ., p. 51, tab. IV, £. 1a—b; I. Parkinsonii EicHw.,

Leth&ea Rossica, p. 1478, pl. LIV, f. 2a—b.

pomatia SALTER 1867, Mon. Brit. Trilob., p. 207, pl. XXVII,

£. 6—7.

— Detta namn är på planchen användt för I. (Bum.) in-

signis HaALL, hvartill det i texten och figurförklaringen

rättas.

pterocephalus CAMBERLIN 1877, Geol. of Wis., p. 389.

— Uppräknas såsom n. sp. utan beskrifning, diagnos eller

figur.

quadrato-caudatus PortTLocKkK 1843, Rep. Geol. of Londonderry,

PES OC PL CKTV Eee

— Osäker art, upptagen af PorRTLocK under rubriken: Species

incerte sedis.

Rosenbergii (EICHWALD) 1825. Cryptonymus Rosenbergii EicHw.,

De Trilob. observ., p. 48, tab. III, £. 3a—3b; I. Rosenbergii

EIcHW., Leth&ea Rossica, p. 1483.

Rösenbergii SALTER 1849, Sant. & PHILL., Mem. Geol. Surv. Great

BRIC KVOLIIIE SPart: 5 ps 300; SALT, Mon. Britts LiNlop.,, po LJO

PEENKIKN = 2=60.

= I. Marshalli SALTER.

Rudolphii (EICHWALD) 1825. Cryptonymus Rudolphii E1icEW., De

Trilob. observ., p. 50, tab. II, £. la—b.

Rudolphii EicHEWwALD 1860, Leth&ea Rossica, p. 1482, pl. LIII,

f. 6a—c. — Synes vara en från den föregående skild art.

= I. Linnarssonti Horm. Se ofvan, p. 103.

subtriangulare CorpaA 1847, Prodr. böhm. Trilob., p. 55, pl. III, £. 29.

= I. Wahlenbergianus BARR., enl. BArRrR., Syst. Sil. de Boh.,

p. 684.

132 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLENUS (DALMAN).

I. (Ilwnopsis) Thomsoni SALTER 1866, Mem. Geol. Surv. Great Brit.,

Vol ITIL, P3, 256, 316; pl. XI Bj ff 125 SAGT) Monfebnue

TTNOP TE P: 23, AE PIERATA EA VL

= Illenopsis Thomsomni (SALT.). Se ofvan under I. (Illenopsis)

acuticauda (HicKS), p. 129.

I.? triacanthus GoLrpruss 1839, Beiträge zur Petrefactenkunde, p-

IÖD NN VON sö

= ? Ingen Illenus.

I. Wahlenbergi BARRANDE 1846, Nouv. Trilob., p. 13.

= I. Wahlenbergianus Barr. Förändradt af BARRANDE sjelf,

sedan han funnit, att det förra redan förut var användt

af EICHWALD. BARR., Syst. Sil. de Boh., p. 684.

Panderia se: Rhodope.

Rhodope ? lata ANGELIN 1854, Pal. Scand., p. 41, tab. XXIV, f£. 4;

Panderia ? lata LINRS., Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., p. 78.

= EI. Angelini ElorM: Se ofvan, p. 20.

!)iVerhandl. d. Kais. Leopold.-Carol. Akadem. d. Naturf. Breslau und

Bonn 1839.

BIHANG TILL É. SV. VET.-AKAD: HANDE. BAND 7. 0N:0: 8. 133

Tryckfel, rättelser och tillägg.

Pas moktnad 20, Svar: Sd. LAST 22.

Pag. 8 tillägges efter rad 25:

Pag.

Bag

Pag.

1869. LINNARSSON gifver diagnos till Panderia megalophthalma

n. sp. [= IL. megalophthalmus (LINRS.)] från Vestergöt-

land. — Diagn. spec. nov. Crust., p. 194.

10, rad 29 tillägges efter Östergötland: Illenus Spar l=="H från

(Planilimbatakalk) Orthocerkalk.

g. 10 tillägges efter rad 34:

1882. TULLBERG uppräknar från Skåne såsom förekommande i

»Den Undersiluriska Serien, D. Öfre etagen, c. Zonen

med Staurocephalus clavifrons ANG»: Illenus cfr Salteri

Barr. [=>?], i »e. Zonen med Niobe lata och Dicello-

cephalus complanatus LAPW.>: Panderia megalophthalma

LiNRs. [= I. megalophthalmus (LINRS.)] och Illenus 2

sp. [=], i »F. Den understa etagen, b. Orthocerkalk»:

Illenus Dalmani VorB. [= I. Esmarkii (SCHLot.)]. —

Skånes, Grapt., Pp. Liy fö, 20, 22.

11 tillägges efter rad 18:

Deucalion. STSCHEGLOFF 1827 !).

11 tillägges efter rad 26:

Alceste (pars) Corpa 1847.

Pe Nnadt 23 står stolatidorsatd, läs: fi latidorsatus:

Denna uppgift är hemtad ur ett bref från AL. BRONGNIART till DAL-

MAN, hvilket tillhör K. Vetenskaps-Akademiens bibliotek, och ur

hvilket ett utdrag här lemnas.

>Sevres pres Paris 7 Mars 1838.

Un Professeur de St. Petersbourg M. STSCHEGLOFF m'a adressé der-

nierement des trilobites des environs de cette ville avec de bonnes

descriptions. Il propose de faire un genre particulier des asaphus,

armadillo et crassicauda sous le nom de Deucalion. Je pense que

cette ideé n'est pas saus fondement et qu'elle demande å &tre suivie

et examinée.... STSCHEGLOFF a publié ses observations sur les

trilobites et sur son genre Deucalion dans un journal en russe inti-

tulé Indicateur des découvertes en physique etc., Tome IV (1827) p.

22LRaP. VI, fed:

134 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

Pag. 18. Angående ögonytans facettering tillägges, att jag nu äfven

iakttagit sådan hos ett exemplar af I. Chiron HoLm, således

hos en art med 10 thoraxleder. ;

Pag. 32, rad 46 bör hafva följande lydelse:

TÖRNQUIST och LINNARSSON hafva delat etc.

Pag. 33, rad 1. Till den mening, som der slutar, bifogas följande not:

'TULLBERG anför dock Illenus sp. från den s. k. Planilimbatakalken

i Östergötland, men jag har ej sett något af de exemplar, på hvilka denna

uppgift grundar sig. TULLB., Kartbl. Vreta Kloster, p. 23.

Pag. 51. I. orbicauda BILLINGS etc. utgår.

Pag. 52. Efter: I. Milleri BiLtiNnGs, tillägges:

I. orbicauda BILLINGS| Can. Nat. and. Geol., p. 379;

1859. I. orbicaudatus BILL., Cat

Sil. foss. Anticosti, p. 27, £. 10.| Hel.

Pag. 54. Enär I. orbicauda BinL. befunnits tillhöra Subg. Bumastus,

blir antalet arter tillhörande detta 16, och antalet hos Subg.

Illenus 84.

Pag. 56, rad 13, står: JIsoteles, läs: Isotelus.

Sahhönganr? 2: Orust. foss., läs: Crust

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 3. 135

FÖRKLARING TILL FIGURERNA.

TS DI OS

När förstoring ej finnes angifven, återgifva figurerna 'originalets

verkliga storlek. Då profillinie förekommer jemte någon figur, är

exemplaret afbildadt i den ställning denna angifver.

Alla de exemplar, som äro samlade af mig och härnedan af-

bildade, äro öfverlemnade till Riksmuseum i Stockholm.

136

Fig.

Samtliga exemplaren äro från Leptenakalk, Dal., Amtjärns-

berget, samlade af mig.

-— ji

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

OSP NRARR

Illenus gigas Honwm.

Hufvudets medelsköld.

Profil af föregående. :

Samma exemplar. Del af skalet från hufvudets främre del,

starkt förstoradt.

Del af den fasta kinden med ögonloben.

Rostrum.

Hypostoma.

Samma exemplar sedt från sidan.

Pygidiet.

Profil af föregående.

Facetten hos samma pygidium.

Del af skalet från den fria kinden (Taf. VI, £: 9), starkt

förstoradt.

Illenus sphericus Hora.

Fullständigt exemplar med skalet till större delen bevaradt. —

Chasmopskalk. Dal., Fjecka. (IPsE).

Den fria kinden hos samma exemplar.

Pygidium. — Chasmopskalk. Dal., Fjecka. (RIESM.)

Profil af föregående.

Illenus serobiculatus Horm.

Hufvudets medelsköld. — Chasmopskalk. Dal., Skattungs-

byn. (RIKSM.).

Bihang till K.Vet.Akad. Handl. Bd. 7 N?3 Taf: I

Gunilla Kolthoff del. Cen. Stab. Lit. Anst.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8. 137

TARBISTIT

GERBARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

Illenus Esmarkii (ScHLoTr.).

Fullständigt exemplar, visande till en del aftrycket af py-

gidiets inre, omböjda lamell. — Originalexempl. till: Entomos-

tracites crassicauda WAHLENB., Add. ad petrif. tell. Svec.,

tab. VII, f£. 5. — Orthocerkalk. Österg., Heda. (Urs. UNIV).

Detsamma. Hufvudets framkant med rostrum.

Detsamma. Den fria kinden.

Hufvudets medelsköld sedd ofvanifrån. — OÖOrthocerkalk.

Da Utbyc (PSL)

Profil af föregående

Samma exemplar sedt framifrån.

Profil af föregående.

Pygidium, något restaureradt. — Orthocerkalk. Dal., Utby.

(IPSE).

Profil af föregående.

Samma exemplar, pygidiets facett.

Ilienus fallax Horw.

Skadadt exemplar, visande de 10 thoraxlederna. — Chasmops-

kalk. Öland, Böda. (RIESM.).

Hufvud. — Chasmopskalk. Dal., Fjecka. (TÖRNQUIST).

Profil af föregående.

Pygidium, på ena sidan visande aftrycket af den inre, om-

böjda lamellen. — Chasmopskalk. Dal., Gulleråsen. (IPSE).

Profil af föregående.

Pygidium, till stor del beröfvadt skalet, visande inre af-

trycket. — Chasmopskalk. Dal., Gulleråsen. (IPSE).

Pygidium med skalet delvis borta, visande aftrycket af en

del af den inre, omböjda lamellen. — Chasmopskalk. Vesterg.,

Klefva. (RIKSM.).

Profil af föregående. |

Pygidium, inre aftrycket. Aftrycket af den inre, omböjdar'

lamellen fullständigt blottadt. — Chasmopskalk. Vesterg.,

Ålleberg. (Ups. UNiv.).

Illenus cerassicauda (WAHLENB.).

Fullständigt exemplar, något skadadt. — Chasmopskalk?. Dal.,

(troligen från Furudal). (RIKSM.).

Samma exemplar, hufvudet sedt framifrån.

ASS » , den fria kinden.

» » , förstoring af skalets yta på den fria kinden.

Pygidium. — Chasmopskalk?. Dal., (troligen från Furudal).

(RIESM.).

Profil af föregående.

Samma exemplar, pygidiets facett.

Illenus oblongatus (ANG.)?. Fri kind. — Chasmopskalk. |

Dal., Aberga. (IPSE). :

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd. 7 N?3 Tar, I

Gunilla Kolthoff del Gen. Stab. Int. Anst

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 139

TVN Du Brr UC

Fig. 1. Fullständigt, nästan oskadadt exemplar. — Orthocerkalk

140 GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

I. Chiron Horm.

Öland. (RiEsM.). Förstor. ?/,.

2. Hufvudets medelsköld, sedd ofvanifrån. — Orthocerkalk.

Dalarne. (RIKSM.).

3. Profil af föregående.

4. Hufvudets medelsköld, sedd framifrån. — Orthocerkalk.

Dalarne. (RIKSM.).

5. Profil af föregående.

6. Hufvud sedt ofvanifrån. — Orthocerkalk. Öland. (RIKSM.)

Profil af föregående.

Samma exemplar. Hufvudets framkant med rostrum, visande

suturerna.

9. Hufvud sedt framifrån. — Orthocerkalk. Öland. (RIKSM.).

10. Profil af föregånde. 1å

11. Hufvud sedt från sidan. — Orthocerkalk. Öland. (RIKSM.).

12. Pygidium. — ÖOrthocerkalk. Dal., Kårgärde. (IPSE). |

13. Profil af föregående.

14. Pygidium, med endast ett fragment af skalet qvar, full-

ständigt visande aftrycket af den inre, omböjda lamellen. —

Orthocerkalk. Dalarne. (RIKSM.).

15. Profil af föregående. :

16. Fri kind, sedd ofvanifrån. — Orthocerkalk. Dalarne. (RIKSM.).

17. Densamma sedd bakifrån. |

18. Illanus sp.ind. Pygidium jemte 9 thoraxleder — Leptena-

kalk. Dal., Amtjärnsberget. (TÖRNQUIST).

19. Thoraxled af föregående exemplar, förstor. ?/,, för att visa

terrassliniernas anordning. i

20. Illenus sp. ind. Fullständigt exemplar, mycket skadat, men

med 10 thoraxleder tydliga. — Leptenakalk. Dal., Am-

tjärnsberget. (TÖRNQUIST).

21. Samma exemplar. Hufvudets framkant, visande rostrum och

suturerna.

Illenus sp. ind. Hypostoma. — Leptenakalk. Dal., Osmunds-

berget. (RIKSM.).

[Na

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. BA. 7 N?3 rn

Gunilla Kolthoff del. Gen. Stab. Dit. Anst.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NO 8. 141

TAFL. IV.

142

Fig.

v v vv Vv vv UV UU

UM UN

Samtliga exemplaren äro från Leptenakalken i Dalarne, alla, utom

13.

14.

15.

16.

117

18.

190;

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

30.

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZNUS (DALMAN).

Illenus centrotus (DALM.).

Hufvud sedt ofvanifrån. — Orthocerkalk. Östergötland. (RIKSM.).

Hoprulladt, fullständigt exempl., med hufvudet något krossadt

och pygidiets kant skadad. — Orthocerkalk. Östergötland. (MARK-

LINSKA SAML).

Samma exemplar, sedt från sidan.

> > , de båda bakersta thoraxlederna. [

Hufvudets sidolob, bakhörnet afbrutet. — Orthocerkalk. Östergö É

Husbyfjöl. (DALMAN, RIKSM.). ;

Den fria kinden sedd ofvanifrån, bakhörnet afbrutet. — Orthoce

kalk. Östergötland. (MARKLINSKA SAML-.).

Samma exemplar, sedt underifrån för att visa den omböjda kanten.

Detsamma. Genomskärning nära bakhörnet. |

Den fria kindens spetsigt utdragna bakhörn. — Orthocerkall

Östergötland. (RIKSM.). :

Pygidium. — Orthocerkalk. Östergötland. (RIKSM.).

Profil af föregående. Å '

Pygidiets facett. —' Orthocerkalk. Östergötl.. Husbyfjöl. (RIKSM.).

Tllenus Linnarssonii HoLM..

fig. 23—27, samlade af mig.

Hufvudets medelsköld, sedd ofvanifrån. — Amtjärnsberget.

Profil af föregående.

Samma exemplar, sedt i annan ställning.

Profil af föregående.

Samma exemplar, sedt framifrån.

Fri kind, smal form. — Amtjärnsberget.

> bred > > 2

2 Lå 2» >

Pygidium. — Boda kyrka.

Profil af föregående.

Pygidium. — Östbjörka. (RIKSM.).

Profil af föregående.

Pygidium. — (UPS. UNIV.)

Profil af föregånde.

Pygidium sedt bakifrån, visande den inre, omböjda lamellen.

Osmundsl;erget. (GEOL. BYR.).

Illenus leptopleura LINRS. MSCR.

Fullständigt, ehuru delvis något skadadt exemplar. — Trinucleus

skiffer. Vesterg., Mösseberg, Bestorp. (GEOL. BYR.).

Illenus Angelini HoLM.

Fullständigt exemplar, med hufvudet någotkrossadt ochintryckt.

Trinucleusskiffer. Vesterg., Mösseberg, Bestorp (GEOL. BYR.).

Tllenus sphericus Horm.

Hufvudet sedt framifrån. Samma exempl. som taf. I, fig. 12.

Bihang till K.Vet.Akad. Handl. Bd. 7 N?3 Taf. IV.

Gunilla Kolthoft del Gen. Stab. Int. Anst.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 9. 143

ANDA NG

144

Samtliga exemplaren äro från Leptenakalk, Dalarne.

1—4.

Samtliga exemplaren äro från Chasmopskalk, Dalarne.

Ik(0)6

1505

13.

14.

Alla exemplaren är från Leptenakalk, Dalarne, Amtjärnsberget;

samlade af mig.

18.

i9É

20.

ZMA

22.

23.

24.

20:

203

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLAZENUS (DALMAN).

Tllenus Linnarssonii HoLw.

Hoprulladt, fullständigt exemplar, sedt i fyra olika stäl

ningar. Förstor. ?/,. — Furudal. (TÖRNQUIST).

Del af den fasta kinden med ögonloben. — Amtjärns=

berget. (IPSE).

Pygidiets facett. Samma exemplar som taf. IV, £. 218

Hypostoma. Förstor. ?/,. — Kulsberget. (IPSE). I

Samma exemplar, sedt från sidan. Förstor. ?/,.

Tllenus parvulus Horm.

Hufvud sedt från sidan. Förstor: Yi. = Fjecka

(TÖRNQUISP). 3

Hufvud sedt ofvanifrån. Förstor. Sf -— Kårgärde. (IPSE).

Hufvud sedt framifrån. Förstor. 2/,. — Fjecka. (TÖRN=

QUIST).

Hufvud jemte de närmaste thoraxlederna. Förstor. 2/

Fjecka. (TÖRNQUIST).

Fri kind. Förstor. 2/,. — Kårgärde. (IPSE).

Pygidium, med vidhängande 7 fragm. thoraxleder. För=/

stor. 2/4. — Kårgärde. (IPSE).

Illenus fallax Horm.

Hufvudets medelsköld.

Profil af föregående.

Samma exemplar, sedt framifrån. |

> » , En del af skalets yta från hufvudets

främre del, starkt förstorad. |

Hufvudets medelsköld, ett annat exemplar.

Del af den fasta kinden med ögonloben, för att vis

facialsuturens lopp bakom ögat.

Fri kind.

Pygidium.

Profil af föregående.

Samma exemplar, facetten.

Tilenus tuberculatus Horm.

Pygidium. Det enda kända [exemplaret. — Orthocerkalk?

Östergötland (Med. Dr. E. Goös, RIKSM.).

Profil af föregående.

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd. 7 Ne3 Taf

Gunilla Kolthoff del

é; ; Gen. Stab. Int. Anst

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 7. N:O 2e

II IDRE

145

146

> 13

SR 1 ja

Ile

13.

14.

16.

17:

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLZNUS (DALMAN).

Illenus vivax Horm.

Hufvudets medelsköld. — Leptenakalk. Dal., Arfvet. (RIKSM.).

Pygidium. — Leptenakalk. Dal., Osmundsberget. (TÖRNQUIST).

Profil af föregående.

Samma exemplar. Pygidiets facett.

Fri kind, betydligt skadad. — Leptenakalk. Dal., Boda

kyrka. (TÖRNQUIST).

Hufvudets medelsköld. Kontur af ett fragm. exemplar. —

Trinucleusskiffer. Vesterg., Kungslena. (GEOL. BYR.).

Fri kind. — Trinucleusskiffer. Vesterg., Kungslena. <(GEOL.

BYR.).

Illenus Esmarkii (ScHLor.).

Genomsnitt af hufvud med hypostomat på sin plats. —

Orthocerkalk. Österg., Husbyfjöl. (RIESM.).

Illenus gigas Horw.

Fri kind. —"' Leptenakalk. Dal., Amtjärnsberget. (IPSE).

Fri kind, sedd underifrån för att visa den omböjda kanten.

Fragment af skalet qvar. — Leptcenakalk. Dal., Amtjärns-

berget. (IPSE).

Illenus leptopleura LINRS. MSCR.

Fullständigt exemplar, hufvudet ofullständigt, pygidiet visande

en del af den inre, omböjda lamellen. — Trinucleusskiffer.

Vesterg., Skogatorp. (LINNARSSON, GEOL. BYR.).

Illenus megalophthalmus (LINRS.).

Fullständigt exemplar, delvis beröfvadt skalet. — Trinucleus-

skiffer. VWVesterg., Skogatorp. (LINNARSSON. GEOL. BYR.).

Pygidium. Trinucleusskiffer. Vesterg., Skogatorp. (GEOL. BYR.).

Hufvudets medelsköld, skadad genom tryck. — Brachiopod-

skifer2. Vesterg., Alleberg. (P. T. CLEvE, Urs. UNiv.).

Illenus Linnarssonii Horm.

Hypostoma. — Leptenakalk. Dal., Osmundsberget. (IPSE).

Tlilenus fallax Horm.

Hypostoma. — Leptenakalk. Dal., Furudal. (TÖRNQUIST).

Illenus sp. ind. Hypostoma. — Leptenakalk. Dal., Unskars-

heden. (IPSE).

Bihang till K Vet Akad. Handl. Bd. 7 N?3 Taf VI

Gunilla Kolthoff del. Gen. Stab. Int. Anst.

BITANG PIHL K> SV. VET-AKAD. HANDL. BAND fe N:0-0e- 144

Index.

Synonymer, arter, som äro tvifvelaktiga, namngifna, men ej beskrifna eller

oriktigt förda till slägtet Illenus, samt förkastade och oanvändbara

EEKSFent

Actinobolus EICHW. 11.

atavus (EICHW.) 129.

Alceste CORDA 133.

FK Jlatissima CORDA 129.

Archegonus (Dysplanus) BURM. 11.

centrotus (DALM.) 99.

Asaphus ? BRONGN. 11.

Asaphus (Illenus) DALM. 11.

Centawrus DALM. 89.

centrotus DALM. 48, 99.

erassicauda (WAHLENB.) 56.

laticauda (WAHLENB.) 130.

Bumastus MURCH. 11.

Barriensis MURCH. 124, 125, 127.

Barriensis [MURCH.] HALL. 124.

Franconicus MÖNST. 53.

Glomerinus (DALM.) 124, 129.

Lindströmi ANG. 124, 129.

? planus MÖNST. 129.

i trentonensis EMM. 53.

Bumastus (MURCH.) 12, 16, 124.

Cryptonymus EICHW. 11.

Parkinsonii EICHW. 131.

Rosenbergii EICHW. 131.

Rudolphii EICHW. 131.

Wahlenbergii EICHW. 48.

Deucalion STSCHEGL. 133.

Dysplanus BURM. 15.

Centaurus [DALM.] ANG. 88, 130.

centrotus [DALM.] 48, 99.

muticus VOLB. 51.

Ectillenus SALT. 11, 15.

Entomostracites WAHLENB. 11.

crassicauda WAHLENB. 45, 55, 96.

Hydrolenus SALT. 11, 16.

Illenopsis SALT. 14, 16.

acuticauda HICK. 129.

Thomsoni (SALT.) 131.

Tllenus DALM. 11, 12, 15, 50.

Illenus (DALM.).

acuticauda (HICKS) 129.

advena BARR. 45.

emulus SALT. 50.

americanus BILL. 45.

Angelini HOLM 48, 120.

angusticollis BILL. 50.

aratus BARR. 50.

artnamn äro kursiverade.

aretlurus HALL 50.

arcuatus BILL. 50.

armatus HALL 53.

asaphoides CORDA 129.

atavus EICHW. 129.

attenuatus CÖORDA 129.

Bailyi SALT. 45.

? Barrandei D. D. OWEN 129.

barriensis (MURCH.) 52, 124, 125.

Barriensis [MURCH.] HALL 22,

124.

Bayfieldi BILL. 45.

Beaumonti (RoOUAULT) 49.

bohemicus BARR. 50.

Bouchardi BARR. 52.

Bowmanni SALT. 48.

brachyoniscus SALT. 50.

calvus BARR. 50.

capricornis HOLM 45, 96.

carinatus SALT. 53.

Centawrus (DALM.) 89, 130.

Centaurus [DALM.] (ANG.) 45, 88,

130.

centrotus (DALM.) 48, 99.

Chiron HOoLM 45, 88.

clavifrons BILL. 50.

conifrons BILL. 50.

Conradi BILL. 49.

consimilis BILL, 45.

consobrinus BILL. 50.

cornigerus HALL & WHITE. 53.

cormutus PAND. 130.

crassicauda (WAHLENB.) 45, 96.

crassicauda [WAHLENB.] AUCT. 46,

56.

crassicauda [WAHLENB.] BURM. 88.

crassicauda [WAHLENB.] ROEM. 47.

cuniculus HALL 53.

Dalmani VOLB. 56, 57.

Davisil SALT. 45.

daytonensis HALL & WHITE. 51.

Desmaresti RoOUAUL'T. 130.

distinctus BARR. 51.

dubius CORDA 130.

Eichwaldii STEINH. 51.

Esmarkii (SCHLOT.) 46, 55.

fallax HOLM 46, 82.

148

franconicus MÖNST. 53.

fraternus BILL. 51.

giganteus BURM. 46.

gigas HOLM 51, 67.

glaber KJIJERULF 82, 83, 104, 130.

glaberrimus CORDA 130.

globosus BILL. 46.

graftonensis MEEK & WORTH. 54,

grandis BILL. 51.

grandis RoEM. 47, 130.

Hisingeri Barr. 49.

hispanicus DE VERN. & BARR. 46.

hospes BARR. 46.

Hughesii HICKS 46, 47.

imperator HALL 51.

incertus BILL. 51.

indeterminatus WALCOTT 54.

insignis HALL 52, 125, 127.

ioxus HALL 52.

Katzeri BARR. 46.

latidorsatus HALL 51.

laticauwuda (WAHLENB.) 130.

laticelavus EICHW. 130.

latus M'Coyr 130.

leptopleura LINRS. 46, 118.

Lewisii SALT. 49.

limbatus CORDA 82. 130.

limbatus LINRS. 46, 82, 131.

lineatus (ÅNG.) 49, 117.

Linnarssonii HOLM 48, 83, 103.

lusitanicus SHARPE 46.

Maccallumi SALT. 54.

Marshalli SALT. 46.

megalophthalmus (LINRS.) 49, 110.

Milleri BILL. 52.

Minganens BILL. 131.

minimus (VOLB.) 49.

minutus CORDA 131.

Murchisoni SALT. 46.

muticus (VOLB.) 51.

nexilis SALT. 48.

oblitus BARR. 51.

oblongatus (ANG.) 47, 78.

ocularis SALT. 51.

orbicauda BILL. 51, 131, 134.

orbicaudatus BILL. 131, 134.

ovatus (CONRAD) 47.

Panderi BARR. 49.

Parkinsonii (EICHW.) 131.

parvulus HoLM 51, 113.

perovalis MURCH. 47.

perovalis [MURCH.] SALT. 46.

pomatia SALT. 125, 127, 131.

Portlockii SALT. 47.

pterocephalus CAMB. 131.

GERHARD HOLM, TRILOBITSLÄGTET ILLANUS (DALMAN).

puer BARER. 51.

punctuosus SALT. 51.

quadrato-caudatus PORTL. 131.

Roemeri VOLB. 47.

Rosenbergii (EICHW.) 131.

Rosenbergii [EICHW.] SALT. 46, 131.

Rudolphii (EICHW.) 131.

Rudolphii EICHW. 48, 103, 131.

Salteri BARR. 34, 47, 82.

Sanchezi DE VERN & BARR. 50.

Schmidti NIESZKE. 47.

Schmidtii Var. VOLB. 45.

serobiculatus HOLM 47, 71.

simulator BILL. 52.

sphericus HOLM 47, 64.

subtriangulare CORDA 131.

tardus BARR. 54.

taurus HALL 52.

tauricornis KUT. 47, 130.

Thomsoni SALT. 49,

Thomsoni SALT. 132.

transfuga BARR. 52.

trentonensis (EMM.) 53.

? triacanthus GOLDEF. 132.

triodonturus VOLB. 47.

triquetrus (VOLB.) 50.

tuberculatus HOLM 52, 97.

tumidifrons BILL. 48.

Wahlenbergianus BARR. 49.

Wahlenbergii (EICHW.) 48.

Wallenbergi BARR. 132.

vindex BILL. 48.

vivax HOLM 48, 74.

Volborthi HOLM 57.

Zeidleri BARR. 48.

Isotelus M'EDW. 11.

centrotus (DALM.) 99.

crassicauda (WAHLENB.) 56.

MNileus DALM. 11.

Beaumonti ROUAUL'T 49.

Glomerinus DALM. 124, 125, 129.

Octillenus SALT. 11, 14.

Panderia VOLB. 11, 14.

? lata (ANG.) 132.

megalophthalma LINRS. 49, 110.

minima VOLB. 49.

triquetra VOLB. 50.

Rhodope ANG. 8, 11, 117.

? lata ANG. 120, 132.

lineata ANG. 49, 117.

? oblongata ANG. 47, 78.

Thaleops CONRAD 11.

ovata CONRAD 47.

Trilobites SCHLOoT. 11.

Esmarkii SCHLOT. 56.

(Tryckningen slutades i Januari 1883).

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 7. N:o 4.

DE PALZZOZOISKA FOÖRMATIONERNAS

OPERKELBÄRANDE KORALLER

G. LINDSTRÖM.

MED NIO TAFLOR.

INLEMNADT TILL K. SV. VET. AKAD. D. 13 SEPTEMBER 1882.

STOCKHOLM, 1882.

FORN GIS BOET RY CI ERIPERE:

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

SARA,

Ad i LJ 4 [|

Ja BLIR Ae

Av U

T FO N

Få OS E

Cr MR

SR AA UEAR FANN Pkdgen 400: NG

ad EM

4 NE FR

Å i 4 MR a PN

Val io

4 UR C

ä SING js

vev vu Un å |

$ Sub e be bn NM

NN Fn I VRT

A Å ' h

0 UPN

pr EAST) AASE

| Sn : . | 2 INA "Ve

F å N qf - 2

' [I i I

Å tv [ TN

. Ra Nr

i UT DV

FN I UG

LÅ [LJ

' BR

MARY ER

Ek ISAR EN

UR FÖR Ky Lr SAD LUS i

kv EM

fd Ivan a V

vv ' Ad så FÅ

; Mu vjU NINA

| alert 8 SÅ HI

MYTER NTA ENE

d "tj fé AN tä

i PION

' f Ike ATG UTE

AROR, RO TALAN

VIA rd p rn

HERA OMR I

TER 0 Rn sd GV

tam vi TN eÅ uj

När i denna uppsats ett ämne ånyo behandlas, hvilket varit

föremål för många arbeten och undersökningar, föranledes detta

af den omständigheten, att nytt material vunnits, sedan de sven-

ska arterna senast beskrifvits, och att detta material medgifver

en fullständigare utredning af frågan, än hittills varit möjligt.

I det följande skall derföre lemnas en framställning öfver alla

nu kända, fossila, operkelbärande koraller, med hänvisning till

de dem närmast beslägtade, för så vidt dessa förklara de förras

afvikande byggnad.

Få försteningar ha tolkats på så många olika sätt som dessa.

Den först beskrifne är Goniophyllum pyramidale, hvilken redan

år 1729 af BRoMELL uppställdes bland korallerna. Men under

det att denna förstening snart råkade i glömska och märkvärdigt

nog ej med ett ord omnämnes af LINNÉ på något enda af de

ställen, der han afhandlar korallerna, och först hundra år efter

första beskrifningen af HISINGER ånyo upptages bland dessa, var

det i medlet af adertonde århundradet som de lärdes uppmärk-

samhet fästade sig vid en annan hithörande form, Calceola sanda-

lina. De äldsta kända exemplaren torde vara de, som funnos

hos Rosinus !) i Hamburg och sedan, enligt BRÖCKMANN ?), som

gifvit den äldsta bekanta figuren, förvarades i LESSERS samling i

Nordhausen. Då man vet, huru ytterst vanlig denna art är i

Rhentrakternas Devonformation, i HEifel, och huru egendomlig

hennes form, må man med skäl förundra sig öfver att hon ej

tidigare blifvit omnämnd eller afbildad.

Af den detaljerade redogörelse, som nedanföre, vid med-

delandet af Calceola sandalinas synonymi, lemnas öfver de skif-

1?) MICHAEL REINHOLD ROSINUS, född 1687, död 1725, var läkare i Hamburg

och hade ett museum, hvarifrån han med fossilier försåg andra, så-

som t. ex. WOODWARD i England. Han utgaf tvenne arbeten om Be-

lemniter och Crinoidéer. Efter hans död tyckes hans samling ha

blifvit skingrad.

2) I »Centuria Secunda Epistolarum Itinerariarum, Wolfenbiittel 1749,

Pag: H04, PL EXV, Ig.pv.

4 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

tande åsigterna om hennes systematiska plats, framgår, att man

redan från första stund var af delade tankar, 1 det somliga, så-

som Born och GUETTARD, räknade henne bland korallerna, med

hvilka äfven LINNÉ jemförde henne, andra åter i henne sågo en

mussla. De författare som fått exemplar utan operkel förde henne

till »Madreporiterne», de åter, som hade fullständiga exemplar, till

»Bivalvia» eller musslorna. HörscH's och Linnés åsigt, att arten

tillhörde molluskerna, blef den under lång tid rådande. Man var

ense om att Calceola var en bivalv, men för öfrigt hafva menin-

garne betydligt vexlat i att ställa henne än bland Anomize, än

bland Rudisterna, än bland Ostracea och än slutligen, hvilken åsigt

blef den gällande sedan 1830, bland Brachiopoderna. De likheter,

som man senare ej kunde undgå att finna mellan Calceola och åt-

skilliga andra, såsom Goniophyllum och Rhizophyllum, gjorde,

att man äfven ville i dem se Calceolaformer och mollusker. Men

sedan deras fullkomliga öfverensstämmelse med de palzeozoiska

Cyathophyllerna blifvit påvisad och då det numera nästan allmänt

antages att dessa senare verkligen tillhöra korallerna och icke, så-

som blifvit påstådt, helt andra grupper, har man återkommit till

den tidigt af Born och GUETTARD uttalade åsigten att äfven de

operkelbärande äro koraller. Sådan är 1 största korthet fram-

stäld gången af den uppfattning naturforskarne hyst om dessa

märkvärdiga formers systematiska plats och längre ned är vid

framställningen af de olika arterna och deras karakterer redo-

gjordt för de vigtigaste meningarne om deras systematik.

Till förklaring öfver nedanföre i artbeskrifningarne begag-

nade nya eller ovanligare termer må följande upplysningar tjena.

Alla operkelbärande koraller visa en eller flera plana yttersidor,

hvilket mycket sällan är fallet hos öfrige icke operkelbärande.

Den af dessa plana yttersidor, på hvilken korallen i sin första

tillväxt hvilat eller hvilken i hennes naturliga läge på hafs-

bottnen varit vänd nedåt, kallas här bottensidan. Den igenkän-

nes, der flera plana sidor förekomma, på de många s. k./rotlika

utskotten, hvilka endast visa sig vid denna, samt på det största

af alla de inom kalken befintliga septerna, hvilket sitter på hennes

inre vägg. Motstående sidan, den uppåt varande, på hvilkens

innervägg septalgropen sitter, är uppsidan, de båda andra väg-

garne, såsom hos Goniophyllum och Areopoma, venster- eller

högersida allt efter deras läge till venster eller höger om bottensidan.

De längdvalkar, hvilka hos nästan alla paleozoiska koraller

vecka ytans epitheka hafva vanligtvis beskrifvits under namnet

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. oÖD

coste eller stundom pseudo-coste. De äro likväl i väsentlig grad

skiljaktiga från verkliga coste, som finnas hos de sekundära,

tertiära och recenta korallerna och ingalunda homologa med

dessa. Under det nemligen dessa senares coste ingenting annat

äro än den direkta fortsättningen af septalskifvan genom muren

och således sammanhängande med septa i en skifva, ligga de

paleozoiska formernas längdvalkar, såsom man lätt kan öfver-

tyga sig t. ex. hos en Diphyphyllum, midt för ett interseptal-

rum eller en loculus på kalkens innervägg och således emellan

tvenne septer och de äro i sjelfva verket icke något annat än

en utvikning af den del af polypariet, som ligger emellan sep-”

terna. Då det ej är skäl att för dessa begagna uttrycket »pseudo-

costa», kan termen längdvalkar (ruge) användas, såsom erinrande

såväl om en af den paleozoiska korallgruppen Rugosernas största

egendomligheter, som om denna grupps namn.

Under de mycket vilseledande namnen >»appendices radici-

formes», »rootlets», »wurzelförmige Anhänge» har man beskrifvit

de vidhängseln, som 1i regeln endast tillhöra bottensidan, men

hos fritt stående cylindriska eller koniska koraller äfven utstråla

kring hela polypariet. De sitta merändels i kanterna af den

platta bottensidan, men äfven midtpå densamma, ordnade flere i

jemnhöjd, liksom i rader och hafva upphört att bildas, när ko-

rallen nått en viss höjd. Deras förekomst är mycket oregelbunden

och de saknas hos arter, som stå mycket nära andra, hvilka ega

sådana, såsom t. ex. inom slägtet Rhizophyllum. Genom de

talrika exemplar, som visa dessa, dels nyss påbörjade, dels full-

bordade bihang, kan man skaffa sig en tydlig bild af hela deras

utveckling. De påbörjas alltid, utan undantag, i kalkens öfver-

sta, eller rättare bottensidans främsta rand. De visa sig vid

sitt första uppträdande som en utvikning eller en liten ränna.

Denna utvecklar sig nu hos de olika grupperna på de mest olik-

artade sätt. Men såsom homologa bildningar kunna de alla an-

ses, de må nu uppenbara sig såsom »crampons>, hakar eller kro-

kar hos Eridophyllum och Polyorophe m. £., der de stannat

lägst 1 utveckling, eller som rör (»tubes de connexion») hos

Syringopora, Lithodendron m. £. eller såsom »appendices radi-

ciformes» hos en stor mängd andra palxozoiska koraller. Hvad

de egentligen betyda, lär oss ett uppmärksamt betraktande af

stora sviter väl bibehållna exemplar af Syringopore och vissa

arter Diphyphyllum och Rhizophyllum. Det är utom tvifvel

att en hel mängd s. k. Aulopor&e äro initialstadier till Syrmgo-

6 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

pore. En sådan begynner i likhet med andra paleozoiska koraller

som ett litet smalt strutformigt rör, fastvuxet vid ett hårdt underlag.

Hos mera försigkomna exemplar visar sig en läppformig utvidg-

ning i bottensidans framkant, denna läpp förlänger sig, dess

sidokanter sluta sig tillsamman och hvälfva sig till ett rör, som

blir ett nytt individ, en ny korallkalk och detta ger i sin ord-

ning på samma sätt upphof åt ett nytt individ eller stundom

flere. När nu polyprören börja växa i rät vinkel mot denna

bas eller uppåt, så upphör icke denna rörbildning, hvilken än

åstadkommer nya polypbärande rör eller kalkar och än, samt

merändels, blott förenar närsittande rör med hvarandra. Hos

Diphyphyllum utgå likaledes från kalkens främre kant sådana

rörlika utskott, hvilka ombildas till nya polyparier. Hos Rhi-

zophyllum attenuatum LYoN är bottensidan beklädd med tal-

rika, rotlika vidhängseln, ur hvilka, såsom synes af tafl. III, fig.

17, nya koraller utbildats. Hos de andra Rhizophyllerna ha

»rötterna» ej längre denna funktion och hos somliga saknas de

helt och hållet. Hos Eh. gotlandicum och Rh. elongatum kan man

i synnerhet studera deras natur. Stundom synes hela inre botten-

väggen full med hål efter dessa vidhängselns mynning inåt, tafl.

IV, fig. 7. Man finner huru de så småningom byggts kring

något utskott från polypens mjuka massa, stundom förgrenande

sig, tafl. IV, fig. 1, och ett längdsnitt genom ett sådant rör

tafl. IV, fig. 4, lär oss, att sedan det blifvit färdigbildadt, den

inneslutna delen af polypens mjuka massa småningom dragit

sig ' tillbaka, bildande efter vissa mellantider golflika dissepi-

ment tvärt öfver röret bakom sig. Af de förhållanden, som

dessa vidhängseln förete, såsom ofvan är anfördt, hos Syringo-

pora, Diphyphyllum och Rhizophyllum attenuatum, är man be-

rättigad draga den slutsatsen, att de till sin egentliga natur äro

att betrakta som ombhöljen till stoloner, till strålformiga förläng-

ningar från koralldjurets mjuka kroppsmassa, hvilka stundom

haft naturen af knoppbildande stoloner, men hos de flesta individer

saknat eller förlorat denna egenskap och blott bildat rör, som till

en tid fästat korallen vid hennes underlag. Dessa rör må så-

ledes rättast benämnas stolonrör.

Hvad septerna angå, kallas i det följande bottensidans stora

midtelseptum för primärseptum, enär det är det första, som vi-

sar sig och det största i hela kalken. Från början finnes inga-

lunda, såsom allt för ofta blifvit upprepadt, hos någon enda

rugos, kanske med undantag af Stauria, fyra septer. Näst efter

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 7

primärseptum uppträder det motsittande på ofvansidans inner-

vägg och högra och venstra sidans senast!?). Mot den af KUNTH

införda och af tyska författare temligen allmänt begagnade ter-

men »Hauptseptum> för uppsidans septum må anmärkas, att det

uppstår långt efter »Gegenseptum»>, att det är mycket mindre

än detta, ej sällan försvinnande litet och nedsänkt i septalgropen.

Då det af Kuntr för »Gegenseptum» kallade (= primärseptum i

detta arbete) är det största i hela kalken och det, som först bil-

das, borde det hellre heta »Hauptseptum». Septernas öfre ända,

i kalkens kant, omslutes af en klubblik förtjockning, såsom hos

Calceola och Rhizophyllum, eller ock utbreder den sig i en

kort, smal kam såsom hos Goniophyllum. Denna utvidgning,

som står i sammanhang med förekomsten af en operkelapparat,

må kallas i förra fallet för septalspets och i det senare för septal-

kam (crista). De emellan dessa och låskanten varande små gro-

parne, i hvilka motsvarande utskott från operklet varit sittande,

böra kallas låsgropar.

Om med dissepiment menas alla de fasta bildningar, som

ligga mellan septerna eller i dessas mellanrum, loculi, så måste

man antaga, att det är af två slag, ett egentligt, som uteslutande

är inskränkt inom interseptalrummen, och ett annat, som visser-

ligen i många fall äfven är begränsadt inom en loculus, men

ock ej sällan utbreder sig deröfver och täcker flera septer med

deras loculi. Se tafl. III, fig. 12. Det första slaget disse-

piment uppstår på följande sätt. Sidoytorna af en septalskifva,

vare sig hos de paleozoiska eller nyare formerna, äro allt som

oftast beklädda med taggar eller andra utskott, som gå i regel-

bundna rader, samt i likhet med synapticule hos Fungie skjuta

in i loculi och förena sig med de angränsande skifvornas ut-

skott till ett gallerverk, som fyller loculi. Så är det hos flere

recenta koraller och likaledes hos de paleozoiska Cyathophyllerna

och Calceoliderna. Men hos de palxozoiska liksom undantränges

detta dissepiment af tättsittande bläddriga lameller, hvilka delvis

eller helt och hållet upptaga loculi, samt mot korallens midtel-

kärna eller kalkens botten öfvergå 1 dessa vidsträcktare, våg-

rätta eller skålformiga lameller, som vanligen kallas tabul& eller

golf. Det bläddriga dissepimentet visar sig sålunda vara en

fortsättning af dessa tabule in emellan septerna, der den dem

afsöndrande basalmembranen (ectodermet?) bugtat sig i en hel

mängd små vågor och sålunda bildat dessa hvälfda blåsor, hvilka

1!) Se tafl. II, fig. 3, samt tafl. VII, fig. 9—11.

8 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

här benämnas cyster. Det första slaget dissepiment, det egent-

liga, kan kallas gallerdissepiment och det andra för cystdissepi-

ment. Begge kunna stundom i viss mån förekomma jemte hvar-

andra.

Operklet. Då operklet på sätt och vis, i synnerhet hos

Calceolide, kan betraktas som en fortsättning af den vägg, vid

hvilken den är fästad, torde den inre ytans delar böra benäm-

nas med termer af samma slag, som de för kalkens inre väggar

gällande. Vi finna sålunda här ett stort midtelseptum med en

liten låsgrop vid kanten och på sidorna derom parvis ordnade

mindre septer, ofta ett smalt jemte ett bredt. Att de äro full-

komligt homologa, visar sig af de gallerformiga loculi, som fin-

nas emellan dem, lika väl som mellan septerna i kalken. Egen-

domliga äro de upphöjningar, som hos GCalceola och Gonio-

phyllum uppstå på septerna på ömse sidor om midtelseptum och

visa sig dels som smala skifformiga lister, hos Calceola, dels

som oregelbundna knöligheter, hos Goniophyllum. Hos Rhizo-

phyllum äro de reducerade till ett minimum. Dessa utvidgnin-

gar, hvilka äro homologa dels med midtelseptets stora tandfor-

miga förlängning, dels med kalkens septalspetsar eller kammar,

kallas äfven här kammar. Från operkularsepternas ända, när-

mast låskanten, utgå två små trådfina upphöjda linier och om-

sluta i likhet med förhållandet hos midtelseptum en oval grop,

en låsgrop. Deras namn bör bli septalbihang.

Anthozoa operculata. jer 308

Efter operklets olika art, hvarmed äfven andra skilnader

sammanhänga, tillhöra de operkelförande korallerna två familje-

grupper:

I. Calceolid& (eller Heterotoechide !),

hos hvilka operklet på sin insida har olikformiga septer, det

mellersta störst.

II. Argeopomatide (eller Homotoechide2)

med likformiga septer på operklet, intet midtelseptum.

I. Fam. Calceolide&e.

Denna grupp omfattar alla de slägtformer, hvilkas operkel-

valvler, vare sig att de ega en eller flere, på insidan äro försedde

med ett stort midtelseptum, mot låskanten afbrutet af en lås-

grop och omgifvet af tvenne smala septalbihang. Korallens inre

struktur liknar Omphymornas, i det hans massa 1 större eller

mindre grad består af vågräta eller snedt liggande lameller med

blåsformiga mellanrum, hvilka ofta täcka septerna. Dessa ha

synapticulaartade utskott, som från sidoytorna gå in i loculi.

Med Omphyma, Chonophyllum och liknande synas Calceoliderna

visa största slägtskapen. Lika litet som de förra ha Calceo-

liderna fyra septalgropar, utan endast en enda grop belägen på

uppsidan midt emot primärseptum. Inre strukturen är den samma,

med stora oregelbundna cyster närmande dem till Cystiphyllerna.

De festa fortplantas genom knoppning från kalkens sidovinklar

eller ock genom stolonrör. MSepterna äro 1 öfre kanten parvis

förenade under en gemensam kamlik eller spetsig utvidgning.

Loculi med gallerformigt utseende genom synapticul&X, som ut-

skjuta från septernas sidor mot hvarandra.

1) votgos, skiljevägg, septum.

10 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Ofversigt af slägtena:

A. Operkelapparaten består af en valvel.

1. Utan knoppning, med omedelbart på hvarandra liggande

tabule, som bilda en tät korall, utan blåslika tomrum.

Calceola.

2. Med knoppning och blåsfylld struktur.

Rhizophyllum

med svagt utbildade septer.

Platyphyllum

med starkt utbildade septer.

B.' Operkelapparaten består af fyra valvler.

Goniophyllum med knoppbildning och stolonrör, inre struktur

bläddrig.

Gen. Calceola LAMARCK 1799.

I Mémoires Soc. H. Nat. de Paris, p. 89.

Korallen enkel, utan knoppbildning, utan stolonrör, till sin

inre struktur tät och likformig, sammansatt af invid hvar-

andra liggande lameller, sannolikt afsöndrade af ectodermet.

Dessa lameller lemna endast ytterst sällan tunna, blåsformiga

tomrum mellan sig. Septerna äro på bottensidans vägg parvis ord-

nade, upptill förenade under en glatt och spetsig topp. Operklet

består af en halfelliptisk valvel, med en rad starkt utpräglade

septalkammar på ömse sidor om midtelseptum. Slägtet, hvaraf

hittills endast en art är känd, är uteslutande devoniskt.

Caleeola sandalina LAMARCK.

TAL VI fig. 20-23, tall. VILSfer1-=T

Under synonymerna anföras i korthet de vigtigaste åsigterna

om artens systematiska plats.

1749 I FrANcIscI ERNESTI BRUCKMANNI Centuria Secunda Epistolarum

Itinerariarum, Wolfenbättel, Ep. itiner. 33 sistens Memora-

bilia Northusana p. 354, omnämnas i Pastor F. C. LESSERS

samlingar »duo petrificata corpora, a nemine quantum scio

et rescire potui, notata et delineata, ex museo beati ROosIiNI

in hoc lithophylaceum ingressa, observavi. Quod ad lapidis

substantiam attinet, ad Ceratitas Gothlandicas accedunt, re-

presentant autem quodantenus sandalium muliebre cavum,

BIHANG TIL Ko SM: VET, ARKAD: HAND. BAND: fe! N:0 40 Il

in quo talus et dimidia sole& pars deficiunt>. Tab. XV fig.

V visar den äldsta kända figuren af denna art. Då med

»Ceratite Gothlandice» på den tiden förstods de hornlika

Cyathophyllerna, torde BRÖUCKMANN hafva ansett Calceola

som korall.

1768 Sandalites, Sandaliolithus, Crepites, Crepidolithus, Pantoffel-

muschel HörscH, J. W. C. A., Freiherrn Von, Neue in der

Naturgeschichte des Niederdeutschlands gemachte Entdeck-

ungen einiger seltenen und wenig bekannten versteinerten

Schaalthiere zur Erweiterung und Ergänzung des Thierreichs

Pesehrieben «4 -4cns Ip. ao etc. Tab.lyce Ik

1768 Ungulites BucHoz i L”Avant- Coureur, N:o 34 du 22 Aotit 1768

enligt GUETTARD, Mém. sur differ. parties des Sciences et

Arts, vol. III. p. 454 der BucHoz's beskrifning citeras.

1770 Caryophylloide simple, en prisme triangulaire etc. GUETTARD,

Mémoires sur différentes parties de la Physique, de I'Hi-

stoire naturelle, des Sciences et des Arts, Tome III p. 453

Faber ERAd

1771 Sandaliolite etc. HörscH, Nouvelles découvertes de quelques te-

stacés pétrifiés rares et inconnus pour servir å P'Histoire

Naturelle de la Basse Allemagne et enrichir les collections

du régne animal, p. 49, Tab. I & II. Samma beskrifning

och figurer som i det förra arbetet. Ställes af honom till

tvåskaliga mollusker, under det att de fleste af hans sam-

tida, till hvilka han sände exemplar, i bref till honom an-

sågo den för en »Madreporit>.

1771 Pantoffelsteine WALCH, JoH. ERNST IMM. Die Naturgeschichte

der Versteinerungen zur Erläuterung der Knorrschen Samm-

lung... Dritter Theil p. 218, Tab. IX d., fig. 5 & 6. WALCE

ställer dem bland korallerna.

1771 Pantoffelsteine, Sandaliolithen SCHRÖTER, JOH. SAM. »Von den

versteinerten Terebratula im Bergischen und in der Eiffel»

i »Berlinische Sammlungen zur Beförderung der Arznei-

wissenschaft, der Naturgeschichte etc. III Bd, V Stick, p.

484, fig. 8.

1771 Anomia sandalinum L. Mantissa plantarum altera p. 547. Här

lemnas LINNÉS karakteristik af arten, då den synes vara

mindre allmänt känd och är införd i ett arbete, der man

minst kunde vänta att finna den.

»Anomia testa turbinata dorso plana, cavitate striata, oper-

culo plano hemispherico.

Conchita Anomia eifliaco-juliacencis sandalium referens.

Mus. Hypsch.

Ffabitat: 3: stereon fossilis Germanige. L. B. HörsckH & D.

TIDSTROEM.

Testa turbinata, solida, crassa, magnitudine extimi pollicis,

figura proxima Madrepor&e turbinate, sed dorso plana.

Cavitas ambitu hemispherica, striata e centro ad peri-

pheriam.

1775

1776

1793

ir)

1801

1802

1805

1806

LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Margo dorsalis cardinis rudimento. Operculum hemisphe-

ricum, planum, concentrice striatum.

Caryophylloide simple etc. GUETTARD, op. cit. vol. II Deux. Ed.

p. 387, Tab. 22 f. 8. Samma figur och beskrifning som 1. c.

Han tyckes icke hafva känt operklet, ej heller HÖPSCEH'S arbete.

Sandaliolite VALMONT DE BOMARE, Dictionnaire raisonné universell

d Hist. Nat. Tome VIII p. 48; »il w'est pas difficile de la

reconnoitre pour un véritable madrépore infundibuliforme,

å pédicule et comprimé par une face.»

Helmintolithus Madrepore& simplicis incurvato oblonge, basim

versus angustioris superne crassioris, extus transversim

striate; parte altera subplana, altera convexa, cavitate

stellari triquetra, radiäs centro ad marginem properantibus.

Ex Eiffel. IGN. BorN, Index fossilium que collegit et in

Classes ac Ordines disposuit. Pars altera p. 44. — »Differt

a Fungite BRoMELu 1. ce. specie xvI pag. 69 qvod cavitas

hujus vel quadrata vel rhomboidalis, illius vero subtriquetra

sit.> BORN synes sålunda vara den förste som påvisat affi-

niteten med Goniophyllum. Jag har ej lyckats utreda hvad

han menar med det han derefter tillägger: »HörscH Conchis

anomiis bivalvibus adnumerat, ejusque anomalum a Cl. Ab-

bate Fortis detectum fuisse in Encycl. Jourp. 1774 asser-

uit». I Journal Encyclopédique finnes ej något vare sig af

HörscH eller Fortis derom.

Pilolithus BEuTE i »Julie et Montium Subterranea», der han egnar

sidorna 150—154 till beskrifningar åt individuella olikheter

hos en hel mängd exemplar. Operklet synes honom »indi-

cium quidem palpabile nequaquam ad Fungitas, ut perperam

nonnullis placet, sed ad Conchas bivalves hoc specimen

pertinere.» k

Anomia sandalium GMELIN, Syst. N. Ed. XIII, vol. VI, p. 3349.

Sandaliolithus v. sandali GMELIN, S. N. Ed. XIII, vol. II,

p. 499.

Calceola TLAMARCK, Prodrome d'une nouvelle Classification des

Coquilles i »Mémoires de la Société d' Histoire Naturelle

de Paris» p. 89, der första.-beskrifningen lemnas, så ly-

dande: »Coq. inéquivalve, turbinée, applatie sur le dos;

la plus grande valve en demi-sandale, ayant å la charnieére

une å trois petites dents; la plus petite valve plane, sémi-

circulaire, en forme d'opercule.> Hon ställes mellan Tere-

bratula och Hyalxea samt Orbicula.

Calceola sandalina TLAMARCK, Syst. Anim. s. vertébres p. 139.

— -— Bosc i Oeuvres' de Buffon, vol. 58, p: 168

samt vol. 59 p. 217 pl. 8 f£. 2—3 förminskad copia efter

WaLecH. Vid Anomia, »passage entre les coquilles bivalves

et les univalves.»

= — DE Roörssr,; Hist. Nat:..des Moll Sunmteva

Buffon, Tome 6, p. 186, pl. 60 £. 9. Vid Rudistes.

= — DUVERNOY, Dict: SC. Nat. LOmemos peresde

BIHANG TILL K. SV: VET. AKAD. HANDL. BAND: 7. N:0 4. 138

1811 Calceola sandalina PARKINSON, Organic Remains of a former

World, vol. 3, pag. 236, pl. 16, fig. 14 & 15. Till bivalverna.

1819 — — LAMARCEK, Hist. nat. anim. sans vert. Ed. 1.

Tome VI, pt. 1, p. 234. Till »Conchiliferes monomyaires»

bland »Rudistes> (Radiolites, Calceola, Birostris, Discina och

Crania), således blandning af heterogena saker.

1820 Calceolites sandalinus ScHLOTHEIM, Die Petrefaktenkunde p. 173.

1820—25. . Calceola Juliacencis JAMES & GEO. SOWERBY, Genera of

Recent and Fossil Shells, pl. 127, fig. 1-3, till Brachio-

poderna, slägt med Spirifere,

1823 Calceola sandalina ScHWEIGGER, Handb. d. Naturgeschichte der

skelettlosen ungegliederten 'Thiere, p. 716, såsom bivalv vid

Mytilus, Spondylus och Anomia.

1825 — — BLAINVILLE, Manuel de Malacologie, p. 518,

pl. 52 £. 9, till Acephalophora, Ordn. 2, Rudistes (Sphéru-

lites, Calceola.)

1825 Calcéole LATREILLE, Fam. nat. du régne animal, p. 210, bland

Conchifera 1 Fam. Ostracea vid Gryphea.

1827 Calceola sandalina DESMOULINS, Essai sur les Sphérulites Buli.

Soc: Linn. de, Bordeaux 1, p. 241.

1829 = = RANG, Manuel H. N. Mollusques, p. 261,

till Brachiopoderna vid Strophomena.

1830 =— — DESHAYES, Encyclopédie méthodique, H. N.

des Vers, Tome II, p. 164 till Rudistes jemte Thecidea, Crania.

1830 — = MENKE, Synops. Museum Menkeanum. Ed.

II, p. 95 till Rudister.

1830 Les Calcgoles CUVIER, Régne Animal, Ed. 2, vol. III, p. 120,

bland Hippuriterna.

1831 Calceola sandalina Horir, Petrefaktenkunde p. 364 mellan Ru-

distes och Birostrites.

1833 — — GOLDFUSS, Petrefacta Germanixe p. 288 Tab.

OLXI fig. 1a—? till Brachiopoderna.

1834 — — STEININGER, Observations sur les fossiles du

Calceaire intermédiaire de V'Eifel, Mém. Soc. Géol. de France

Vol. I, p. 368, mellan Ostrea och Spherulites.

1835 — =— OKEN, Allgemeine Naturgeschichte, 5 Bd 1

Abth. p. 505 närmast Lingula.

1835 — -— VON BucH, Ueber Terebrateln i Abhandl. Ber-

lin, Akad. Wissensch. p. 26 pl. I fig. 7Ta—b. Såsom Bra-

chiopod vid Leptzena.

1836 Les Calcgoles — DESHAYES i CUVIERS Réegne Animal, Ed. 3,

NOT IT PED:

1836 Calceola sandalina LAMARCK, H. N. Anim. sans vertébres, Ed.

2, Tome 7, p. 294.

1841 — — PHILLIPS, Palxozoic Fossils of Cornwall, p.

137, pl. 60, fig. 102. Tillsamman med Productus.

1842 — — D'ArcHIAC & VERNEUIL, On the fossils of

the Older Deposits in the Rhenish Provinces; Trans. Geol.

Soc. Lond.: 20 Her. vol VI, Pp. seas.

LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

1843 Calceola sandalina AD. ROoEMER, Verstein. des Harzgebirges p.

1844

1848

1850

1853

1854

1856

T2Itabe 2 HERO

-— — FERD. RoEMER, Rheinische Uebergangsgeb.

p:r89:

— — Mac Cor, Carbonif. Fossils of Ireland. p.

1053, mellan Crania och Productus.

BrRonNn, Handbuch der Geschichte der Natur,

3 Bd. Index paleontologicus p. 202.

— = D'ORBIGNY, Ann. Sc. Nat. 3 Ser. vol. 13,

p. 311, bland brachiopoderna i egen familj mellan Lingu-

lide och Productide.

— = Ib. Prodr. Pal. Stratigraphique, vol. I, p. 87.

— — S. P. WoopwaARrbp, Manual of the Mollusca

pIl232, fe THF2 Pl XVi fig. 26, inom fanmnljenStros

PRO

6— = BRoONN, Lethaea Geognostica. 3e Aufl. Bd

NÄR DS arte lek INB ESRE öh

— = DESHAYES, Traité éleémentaire de Conchy-

liologie "pl. HOP. LS och i Explication des plan-

ches p. VII, ställd mellan Crania och Lingula. På fig.

11 öfver operklets insida har han på ömse sidor om midtel-

septum tecknat en oval ring, sannolikt något tillfälligt på

hans exemplar, då jag på alla de väl bibehållna jag under-

sökt, aldrig sett liknande.

= = DAVIDSON, Introd. Brit. Foss. Brachiopoda

p- L200plECINST fee

=— — ScHNUR, Die Brachiopoden der Eifel i Palxe-

ontographica, vol. 3, Pp. 220, ti 41 fa

— — STEININGER, Geognostische Beschreibung der

Pifelrp: 36:

== — MURCHISON, Siluria p. 261, fig. 1, till Bra-

chiopoderna.

= = Svess, Olassifikation der Brachiopoden p.

135—136, Tab. V, fig. 13—13e. Anser henne höra till

molluskerna, »es ist noch sehr zweifelhaft, welche Stelle

unter den Mollusken derselben gebähre». I likhet med BaAr-

RANDE, N. Jahrb. för Min. 1847 p. 555, antyder han den

yttre likheten med vissa operkelförsedda pteropoder, utan

att antaga affinitet. Den förre yttrar 1. c. om Pugiunculus:

»Die Mindung hat viele Ähnlichkeit der Form mit der von

C. sandalina; ja man könnte sagen, Pugiunculus stelle eine

sehr schlanke verlängerte Calceola dö. S. har sedan icke

i tryck yttrat sig derom.

— — PictET, Traité de Paléontologie, Tome IV,

p. 65, 66, pl. LXXXIX, fig. 1. Mellan Productid&e och

Crania.

— — CHENU, Manuel de Conchyliologie p. 230,

fig. 1171—1173, uppställer Calceola i en särskild familj

nära Productide.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. te N:0 4. 15

1861 Calceola sandalina KEFERSTEIN, i Bronn's Thier-Reich. Bd 3, 1,

p. 302. Taf. XXV £. B. mellan Productus och OCrania.

1865 = = DAVIDSON, Monograph Devonian Brachiopoda

Pat på RET LS:

1866 — — QUENSTEDT, Handb. d. Petrefaktenkunde, 2

UPPE Pp: OA, RAJUKRE St sÖkTE för Lf.

Sogn — SALTER i MURCHISONS Wiluria ed. 4, p. 278,

fig. 1, till korallerna.

1869 — — KuNTH, Beiträge zur Kenntniss fossiler Ko-

rallen i Zeitschrift d. Deutschen Geol. Gesellsch. p. 666,

TADS TX,

1871 — — QUENSTEDT, Petrefaktenkunde Deutschlands

1e Abtheil. 2 Bd, Brachiopoden p. 708. Taf. 61 fig. 193—202.

1873 = — STEBBING, Notes on Calceola sandalina i Geol.

Magazine 1873, p. 57—61, pl. V, fig. 1—8a.

FBTG — FERD. ROEMER, Leth&ea Geognostica, Atlas

pl. 26, fig. 11a—l11c, såsom korall.

Kör = MALLADA, Sinöpsis de las Especies fösiles de

Espaiia, Cuaderno 1, p. 78, L. XII, f£. 1—2.

WETST oo = BaAYLE, Explication de la Carte géologique

de France, Tome IV, Atlas, pl. XIX £. 5—10 med Productus.

iNSV0(S RE — ZITTEL, Handbuch der Paleontologie 1 Bd

p. 236, fig. 148 till korallerna.

8500 -— GOossELET, Esquisse géologique du Nord de

Bilnance, 1 Hase. ps sv pi. ILL fig. 8, såsom korall.

WS — DavipsoN, Monogr. British Fossil Brachio-

poda, Vol. V, pt. 1. Devonian and Silurian Supplements

p. 57. Annu oviss om OCalceolas plats i systemet.

Efter allt det myckna, hvilket, såsom af nu lemnade långa

synonymlista lättligen inses, har blifvit skrifvet om denna art,

återstår följaktligen föga att tillägga om hennes morfologi. Här

må endast följa några anteckningar rörande kalkens byggnad,

samt om den inre strukturen och operculum.

Bland de ofvan anförda beskrifningarne torde den, som här-

rör af KuntE (1. c.), vara utförligast och mest i detalj gående.

Hvad först septernas antal och form angår, yttrar han derom si-

dan 668 1. c.: >»Von jeder Spitze der Septen laufen nun auf der

ebenen Seite im Inneren des Kelches zwei Reihen vertiefter

Punkte herab, welche das Septum als schmale Linie zwischen

sich einschliessend, durch ein etwa doppelt so breites Intersep-

tum, welches in gleichem Niveau mit dem Septum liegt, getrennt

wird>. Han säger på samma sida, att i ett exemplar med 16 —

mm. låslängd finnas på ömse sidor om primärseptum (»Gegen- S

septum > KUNTH) 11 septer. Men enligt min uppfattning är an--

16 LINDSTRÖM, OPEKKELBÄRANDE KORALLER.

talet septer jemt dubbelt eller 22 på ömse sidor i ett exemplar

af nämnda bredd och följaktligen ännu större hos bredare exem-

plar. Hvad KUNTH i nyss anförde mening kallar för »Intersep-

tum>», är nemligen, såsom visar sig af beskrifningen, jemförd med

hans figurer, icke annat än ett septum. "Till råga på förvirrin-

gen har han redan förut, sidan 665, användt termen »Intersep-

tum» för något helt annat än det han sedan så kallar. På sid.

665 är hans »Interseptum» mellanrummet mellan septerna eller

hvad MIiLnNE EDWARDS benämt loculus, och på det senare stället

är det ett verkligt septum, slätt, utan »Querlamellen» som hos

det första. Det förhåller sig nu med sidosepterna på botten-

sidans kalkvägg på det sätt, att djupast nere i kalken septerna

äro breda och platta, men något högre upp, ungefär på halfva

afståndet emellan bottnen och öfre låskanten, klyfva sig i tvenne,

efter en linie, som på ömse sidor om primärseptum löper snedt

uppåt mot sidohörnen i kalken. Den innesluter sålunda ett trian-

gulärt fält, hvars trubbiga vinkelspets ligger lägst ned mot kal-

kens botten vid primärseptum, såsom figuren 5, tafl. XIN, i

KustEs afhandling så utmärkt väl visar. Tafl. VI, fig. 23, ut-

visar några sådana spetsar med deras septer på midten af botten-

sidans innervägg och man ser der, att till och med tre septer,

närmast midtelseptum, förena sig under en septalspets, något

som är långt ifrån att vara regeln. De septapar, som sålunda

bildats genom de lägre septernas klyfning, bestå regelbundet af

ett något bredare och större jemte ett smalare. De följa utefter

hvarandra till dess de åter vid öfversta kalkranden förenas i der

varande septalspets, detta slut, som är bildadt af tättliggande

hvita, släta lameller och såsom en smal list eller stundom äfven

mer eller mindre ansvälld tand skjuter upp öfver kalkens

brädd. I många fall ser denna spets ut, som vore den en ome-

delbar förlängning eller förtätning af det mindre septum i paret,

till hvilket det större slutar sig med sin öfversta kant. Till följd

af denna deras olikhet i förhållande till septalspetsen kan man,

såsom synes hafva varit fallet med KunrtH, blifva vilseledd och

endast betrakta det, som står i omedelbart sammanhang med sep-

talspetsen, såsom det egentliga septum.

Loculi eller mellanrummen mellan septerna äro mycket smala.

I dem inskjuta, från båda sidorna af septerna, taggiga synapticu-

laartade utskott och intaga hela mellanrummet tvärsöfver, så att

de motstående septerna genom dem förenas. Detta gallerdisse-

piment är på långt när ej så regelbundet som det vid första be-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 7. N:O 4. 17

traktandet på den nästan alltid vittrade ytan af kalkens botten-

sida kommer en att förmoda. Det är detta, som gifvit KUNTE

anledningen till hans framställning om ett »eigenthimliches punk-

tirtes Aussehen der Schalen in der Zellöffnung.> Tvenne utskott

från motsatta septer mötas och bilda en oafbruten tvärlinie, och

emellan tvenne sådana linier ligger en liten grund fördjupning, hvil-

ken under fortfarande vittring blir allt djupare och får utseende af ett

styng, gjordt med en nålspets. I en tunn slipning, sedd under försto-

ring, visa dissepimenten sig som spetsar, taggar och slingrande

krokar, tvärutskott, hvilkas förlopp inom loculus icke alltid är

så regelbundet, då de böja och vända sig, såsom fig. 7, taf.

VII visar. De fylla nära nog en loculus på detta sätt med sitt

gallerverk och de uppträda sålunda i stor analogi med synapti-

cule hos Fungix, med hvilka de närmast kunna förliknas. Der

de saknas, är loculus fylld med kalkmassa, af annan art, förmod-

ligen en senare afsöndring af basalmembranen. Såvidt man

kan dömma af septernas mycket vittrade yta, i synnerhet på

kalkens hvälfda sida vid septalgropen, ha de åtminstne delvis

haft en köl och ytan täckt med knottror och taggar. Men ge-

nom vittringsprocessen äro de vanligtvis alltid mycket glatta och

bland 80 exemplar, hvilkas kalk jag undersökt, fanns icke ett

enda med fullkomligt bibehållet inre och med frisk yta. I ge-

nomlysande preparat skina septerna med klar hvit färg i liflig

motsats till den mörka massa, som fyller loculi. I ett sådant

längdsnitt synes tydligt, att ett septum består af en enda skifva

och alltigenom är af samma homogena hvita massa, ej heller sy-

nes der något af »punktraderna», endast mörkare mellanrum i

loculi mellan »synapticule». Det har aldrig lyckats mig, att nå-

gonsin se tådana punktrader, som KuntH afbildar från det inre

af en Calceola i sin fig. 6. Ej heller har jag någonsin sett dessa

punktrader på ytan så regelbundna som hans figurer ange. Der-

emot äro de figurer, som GOLDFUSS gifvit i sina Petrefacta Ger-

manie, pl. 161, fig. I i, mycket naturtrognare. På tafl. VII,

fig. 6, i föreliggande arbete är äfven en afbildning af detta för-

hållande lemnad i något förstorad skala.

Hvad det s. k. primärseptum "hos denna art vidkommer, är

det till sin bygnad af mycket invecklad natur och tillika af

vexlande form, samt synes i regeln hafva uppkommit genom

ett sammanhopande af flere septer, så att det egentligen icke

borde kallas septum utan snarare septumcomplex. Ett sätt för

dess förekomst är det, som vanligen afbildats och som äfven

18 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

här är framställdt i fig. 20, tafl. VI. Man har der en förening

af det smala primärseptum i midten, omgifvet af tvenne mycket

större sidosepter, hvilka sammanlöpa i en tjock båge ofvanom detta,

lemnande en gropformig fördjupning nedanför bågens inre kant

och det inneslutna septums öfre spets. Det är spetsen af denna

upptill afsmalnande båge, hvilken är homolog med sidosep-

ternas spetsar och hvilken ofta tagits för primärseptum sjelft.

Gropen kallas vanligen af författarne cardinalgrop. Genom

vittring förstoras den och har sålunda blifvit afbildad i åtskil-

liga öfverdrifna figurer. I fig. 21, pl VI, framställes en

dylik vägg i längdsnitt, som tydligen visar, huru sidosep-

terna närmast intill det primära böja sig i en oval kring

detta. Hos andra åter, såsom i fig. 23, tafl. VI, finnes alls in-

gen »cardinalgrop», utan dennes plats intages af en starkt fram-

skjutande klubblik process, hvilken antagligen här företräder

primärseptum. Det ser ut som om ett äldre primär- eller

midtelseptum klufvit sig i två grenar, hvilka omsluta ett mindre,

nybildadt midtelseptum. En tunnslipning af en dylik vägg vi-

sar också ett sådant förhållande eller ett klufvet, större, bredt pri-

märseptum, med ett mindre högre upp. (Fig. 22, tafl. VI).

I tvärgenomsnitt består septalspetsen af en mängd concentriskt

kring hvarandra ordnade lameller, tab. VII, fig. 1. Sådana olik-

heter som de nu anförda äro ej större än dem, hvilka så ofta ses

i de proteiska rugosernas kalk. Primärseptums storlek vexlar,

stundom är det dubbelt så bredt som de på sidorna, stundom

lika smalt som dessa. De spetsiga topparne till sidosepternas

par äro fullkomligt homologa bildningar till den stora spetsen

på det centrala septurmcomplexet och dettas stora halfmånformiga

låsgrop återfinnes hos sidosepterna i en liten grund fördjupning

mellan septernas hufvud och yttre kanten, på sidan om det

förra. Septalgropen är belägen fullkomligt midtemot prumilga

septum, samt är icke synnerligt djup.

Om man gör ett längdsnitt invid korallens sidokanter, kom-

mer detta att löpa föra Sår med septernas sidoytor och dessas

byggnad visar sig då (fig. 4, tafl. YI. De synapticulaartade

utskotten på septernas sidoytor fortsätta i våglinier, hvilka skiljas

från hvarandra genom smala mörka strimmor af det kalkämne,

som fyller mellanrummen i loculi. Dessa synapticulalinier äro

ofta afbrutna och de, som ligga på olika nivå, förena sig med

hvarandra i ett oregelbundet nät af grenar. I ett längdsnitt,

som går i rät vinkel till det nu omtalade eller sträcker sig från

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 19

bottenytan, tvärtigenom hela korallen till septalgropens yta, ser

man de tunna, tättliggande lameller, af hvilka hela korallen är

sammansatt. Endast ytterst sällan förekomma sådana blåslika

tom- eller mellanrum mellan -tvenne lameller, som varit så van-

liga hos Cystiphyllum, Goniophyllum och Rhizophyllum, och

hvilka måste bero på uppvikningar af den lamellbildande mem-

branen. Horisontala streck eller linier af en glänsande hvit

färg korsa dessa och härröra från genomskärningen af sido-

utskotten. En genomskärning, som går på längden, parallel med

bottensidan, tafl. VII, fig. 7, visar först och främst de stora,

hvitglänsande septalstrålarne och i loculi tvärutskotten från dessa.

Ett tvärsnitt taget högt upp på bottensidan, tafl. VII, fig. 1,

består af två slags kalkämne, hvitglänsande och mörkt. Längs

med ytterkanten löper en smal hvitglänsande rand, genomsnitt

af den smala ränna, som ligger mellan septalspetsarne och ytter-

kanten och innehåller låsgroparne. Den halfmånformiga bild-

ningen i midten härrör från primärseptums låsgrop. Om primär-

septets utseende i tvärsnitt är taladt på föregående sida och det

må här blott tilläggas, att de concentriska lagren sins emellan för-

bindas af tvärutskott. Septalspetsarne äro äfven af hvitt kalk-

ämne och med en hel mängd taggiga utskott, som gifva dem

ett stjernformigt utseende.

Till de utförliga beskrifningar, som Svess och KuntH gifvit

öfver operklet, må läggas följande anmärkningar rörande dess inner-

sida. Se tafl. VII, fig. 2,3. Dess midt intages af det stora, skif-

formiga, från sidan sedt, triangelformiga primärseptet, som är högst

Just vid sin ändpunkt ett stycke från låskanten, der den ovala gro-

pen vidtager. Denna grop omslutes på båda sidor af ett par smala

bisepter, som utåt vid låskanten klyfva sig i smärre utskott och

inåt smyga sig tätt intill primärseptets nedre kant och derifrån

utgrena i smala, låga strålar, tafl. VII, fig. 3. Sidosepterna

äro långa, smala strålar, som divergera från låskanten mot si-

dorna., Ett vexlande antal af dem, till och med icke lika stort

på ömse sidor om midtelseptum i samma operculum, från två

till åtta, är i närheten af låskanten försedt med dessa för

Calceola-operklet utmärkande utvidgningar, hvilka af SvEss m. fl.

kallas för »Leistem». De utgöras af skifformiga upphöjningar

och bilda tillsammans nästan triangelformiga grupper. Af dessa

skifvor äro de två eller tre mellersta längst och högst, samt

mot ut- och inkanten aftagande i storlek, deras egg eller smal-

kant är afrundad och naggad och från sidorna sedda äro de

20 FINDSTRÖM, OPERKELBAÄRANDE KORALLER.

triangelformiga. De fortsättas åt lockets cirkelformiga sida genom

låga, ofta tvådelade septalstrålar. Oförtydbart visa de sig således

vara bildningar homologa till primärseptets stora triangulära skifva

och i likhet eller full öfverensstämmelse med denna upphöra de

också vid en liten oval grop, som äfven här, vid hvar och en, om-

gifves af trådfina bisepter, hvilka vid sjelfva låskanten förgrena

sig. Dessa sidosepter äro således i smått fullkomliga efter-

bildningar af det större midtersta septum. Såsom KUNTH så nog-

grant utredt, kan det ej förnekas, att operklets inre yta visar

nära nog fullständiga motstycken till anordningen af septa

och öfrige delar på kalkens bottensida. Alldeles midtemot pri-

märseptum i kalken sitter operklets primärseptum. I låsgropen

mellan dess spets och låskanten hvilar spetsen af kalkens för-

enade mediansepta, såsom synes af det i fig. 3 tafl. VII afteck-

nade längdsnittet. Sidornas upphöjda septalskifvor hafva sanno-

likt tjenat till starka stöd åt stora muskler, då de i kalkens mot-

svarande sida ej hafva några fördjupningar, i hvilka de kunnat

nedsänka sig. I de grunda groparne vid deras ändpunkter hafva

spetsarne af kalkens septer suttit infogade. Till likheten med

kalkens septer kommer, att operkelsepterna äfven bilda synap-

ticulalika utskott i loculi liksom septerna inom kalken. Af

det tvärgenomsnitt, som KUuNtH lemnat i sin fig. 12, framgår

också att sidolamellerna äro homologa med primärseptet, allden-

stund deras innersta kärna utgöres af samma slags hvitglänsande

kalk som i primärseptet.

Denna art är vidsträckt spridd genom medeldevoniska forma-

tionens skickt, der den på vissa ställen förekommer i så stor

mängd, att fere lager fått namn efter henne, såsom Calceola-

skiffer o. d. I Tyskland, hvarifrån man erhåller de talrikaste

och bäst bibehållna exemplaren, finnes hon imom det s. k. Eifel-

området på flere ställen, såsom vid Gerolstein, Pelm, Priäm,

Bensberg, Paffrath, Villmar, Heistert, Keldenig, Call, Weier,

Sötenich m. fl. I Harzbergen är hon funnen vid Schalke och

Auerhahn vid Clausthal samt 1 Vestphalen vid Brillon. I Bel-

gien förekommer hon vid Chimay och Couvin. I England i

Devonshire från Ogwell vid Chircombe Bridge, samt vid Daddy-

hole Cove, Torquay. Från Mudstone bay 1 Devonshire har Riks-

museum genom Mr Jomn Epbw. LEE stora välvilja erhållit

exemplar, som samlats af Mr CHAMPERNOWNE. De äro mycket

vanställda genom tryck i bergarten, som är en röd skiffer. I

Spanien finnes hon vid Pical de Arnao vid Aviles på kusten af

- NR TNE AN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 21

Asturien 1). Hon har uppgifvits från Frankrike, men det har

befunnits att den form, som ansetts vara Cale. sandalina, icke

ens hör till detta slägte och ligger i »Devonien inférieur.»

Om artens förekomst i Österrikes Devon föreligga inga upp-

oifter. I »Silurian Rocks of Sweden» p. 29 säger visserligen

MURCHISON, att C. sandalina förekommer i »N. E. Russia», men

i det stora arbetet »Geology of Russia» upptages hon ej, och

arten är ej heller, enligt hvad Akad. Fr. ScHmibtT godhetsfullt

meddelat mig, känd inom det europeiska Ryssland. Deremot

skulle hon vara funnen af NESTEROWSKY i Devon på Altai. Denne

säger i sin uppsats »Description de la partie Nord-Est de la

chaine de Salair, en Altai, Gouverm. de Tomsk»> intagen i Ann.

Soc. Géol. de Belgique, Tome II 1875 p. 17: »On n'a trouvé

que deux couvercles de cette espéce.> Detta var i kalkstens-

lager vid stränderna af Stora Batschat, en flod vid Guriewsk,

och hörande till öfre delen af nedre devonformationen. Möjligen

då en äldre eller närstående form till C. sandalina.

Då denna art väl skiljer sig från den dermed förblandade,

hvilken finnes i äldre Devon vid Néhou, och från den Gotländ-

ska, förblir hon fortfarande en af de mest karakteristiska förste-

ningarne i mellersta Devon. FEnär OC. sandalina uppgifves före-

komma 1 tre oliktidiga afdelningar af medeldevon i Eifel, neml.

Cultrijugatuslagern, egentliga Calceolazonen och Crinoidélagret

inom Stringocephalusbildningen, förtjenade det undersökas, huru-

vida hon der uppträder med mutationer eller icke.

Såsom hörande till detta slägte hafva, förutom åtskilliga

nedanför beskrifne verkliga operkelbärande koraller, af några

författare anförts efterföljande fossilier, hvilka äro för detsamma

fullkomligt främmande.

Calceola subconica ErcHWALD Leth&ea Rossica vol. 1, pt. 2,

p. 904 är en brachiopod, Acrotreta subceonica, som förekommer

i äldre silurformationens äldsta lager och under detta senare namn

beskrefs af KutorGaA i Verhandl. der mineralogischen Gesellschaft

ZUNSt, Petersburg 1847 p. 215 pl. VII, fig. €.

Calceola heteroclita DE FRANCE Dict. Sc. Nat. vol. 80, fig. 3,

BLAINVILLE Malacologie pl. 56 fig. 3 har redan 1837 af VON

BuvcH fått sig sin rätta plats bland brachiopoderna, familjen

Spiriferida anvisad.

!) Enligt KAYSER i Zeitschr. d. deutsch. Geol. Gesellschaft 1881 pag.

334. — Se äfven MALLADA Sincépsis de las Especies Fösiles en Espana,

pag. 78.

22 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Calceola Dumontiana DE KOonInNcEK beskrefs först af honom i

Anim. Fossiles de Belgique p. 312 pl. 21 £. 5 a. c. Sedermera, då

han funnit att den allt för mycket skilde sig från Calceola, grun-

dade han för densamma slägtet Hypodema, med tvifvel huruvida

detta skulle kunna bibehållas bland brachiopoderna. TI sitt sena-

ste arbete Faune du Calcaire Carbonifere de la Belgique, II, 3=e

partie, p. 148 tolkar han Hypodema som operkel till någon gastro-

pod, en uppfattning, som sannolikt är den riktigaste, ehuru det

ej torde vara med full säkerhet afgjordt, att den är operculum

till en Euomphalus såsom DE KONINcK anför, då åtminstone de

siluriska Euomphali hafva operkler af en helt annan typ.

Gen. Rhizophyllum LinpstrR. 1865.

Öfvers. Vet.-Ak. Förhandl. 1865 p. 279.

Korall calceolalik, enkel eller sammansatt, genom calicinal-

eller stolonknoppning, bildande stora grupper af sammansatta

koraller. Primärseptum på bottensidan stort, starkt utveckladt,

sidosepterna svagt upphöjda strimmor med synapticulalika utskott

i loculi, sittande på en af blåsformiga upphöjningar ojemn calici-

nalbotten. Inre strukturen cystiphyllartad, genom en mängd blås-

formiga, mer eller mindre långsträckta tomrum mellan de trans-

versella, bottenbildande lamellerna. Operklet med ett stort mid-

telseptum och smärre strålformiga septer åt sidorna, utan några

upphöjda kammar såsom hos Calceola.

När detta slägte först uppställdes, fästades allt för stor vigt

vid förhandenvaron af stolonrör på sjelfva korallen. Det har

nemligen sedermera visat sig, att sådana icke förekomma hos

alla arterna, såsom t. ex. Rh. tennesseense, men hvilken på grund

af sin byggnad för öfrigt dock icke kan skiljas från Rhizo-

phyllum. Till sin yttre form liknar detta slägte Calceola mer

än alla öfriga. Det måste dock anses som derifrån skildt, 1:o på

grund af den starkt utbildade, cystiphyllika inre strukturen i

motsats till Calceolas täta och nästan homogena struktur af regel-

bundna, invid hvarandra lagrade lameller, 2:o på grund af operk-

lets insida, hvilkens sidosepter äro likformiga, smala strålar utan

kammar såsom hos Calceola. 3:o på grund af den hos de festa

förekommande knoppningen och deraf härflytande kolonibildnin-

gen, då deremot oaktadt de väl till tusental gående undersökta

exemplaren af Calceola sandalina intet enda visar ens antyd-

ning till knoppning och lika litet den hos de flesta Rhizo-

phyllerna förekommande stolonrörsbildningen. i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 23

Slägtet, af hvilket för närvarande sex arter äro kända, är

talrikast representeradt i öfversiluriska formationen, med fem

arter, samt med en art i den lägre devonformationen.

Ofversigt af arterna:

4. Polypariet enkelt eller med svag knoppning.

a) med stolonrör eller antydningar dertill:

Rhizoph. gotlandicum F. ROoEMER.

Rh. Gervillet BAYLE.

Rh. australe R. ETHERIDGE J:R.

b) utan stolonrör:

Rh. tennesseense EF. RorMER.

B. Polypariet sammansatt,

a) med calicinalknoppning

Rh. elongatum n.

b) med stolonknoppning

Rh. attenuatum LYON.

1. Rhizophyllum gotlandicum F. ROEMER.

Tafl.' III fig. 1—12, 18, tafl. IV fig. 7.

1847 Calceola sandalina MurcHison, Silurian Rocks: of Sweden i Qu.

JONEN.T Geo SOC: VOL J, LST Pp: 20.

1856 Calceola gotlandica FERD. RoEMER, Bericht von einer geolo-

gisch-paläontologischer Reise nach Schweden i LEONHARD &

BRONNS Jahrbuch p. 798.

1858 Calceola sandalina HELMERSEN, Geognostische Bemerkungen auf

einer Reise in Schweden und Norwegen i Mém. de VAcad.

Sc. de St. Petersbourg Ser. 6, Tome VI p. 304.

1859 Calceola gotlandica FRIEDR. ScHMIDT, Geologie der Insel Gotland

pag. 45.

1860 — — LINDSTRÖM, Bidrag till kännedomen om Got-

lands Brachiopoder i Öfversigt Vet.-Akad:s Förhandl. p. 376.

1860 -— — RozEMER, Sil. Fauna des westl. Tennessee.

pag. 74.

1865 Rhizophyllum gotlandicum LiNpstTrRÖM, Några iakttagelser öfver

Zoantharia rugosa i Öfvers. Vet.-Akad:s Förhandl. 1865, p.

Ad ybad. 303 fe. lör Lö tad ad fisk 1-8 äfvensom

Geological Magazine 1866, vol. III, pag. 406 pl. XIV

fed IIS.

1871 Calceola gotlandica QUENSTEDT, Petrefaktenkunde Deutschlands,

Brachiopoden p. 711 tafl. 61, fig. 203—206.

24 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

1876 Rhizophyllum gotlandicum FERD. RoEMER, Leth&a Geognostica.

SATtlas stad One 0 arLÖKD

1879 — — QUENSTEDT, Petrefaktenkunde Deutschlands

1:r Abth. Sechstes Bd. Korallen. p. 409, tafl. 156 fig. 86—389.

MARKLIN var den förste, som på Laubacke fann denna art

och derefter 1 sin samling benämnde henne Cale. sandalina.

Genom liknande förvexling af MURCHISON och HELMERSEN kommo

silurlagren i sydöstliga Gotland att betraktas som devoniska eller

på öfvergång dertill, till dess att FERDINAND ROEMER 1 sin rese-

berättelse rättade misstaget. ANGELIN hade redan förut, 1854,

hittat de första operklen och var derigenom i sjelfva verket den,

som upptäckte artens skilnad från Cale. sandalina.

Yttre form. Korallen är bredt konisk, hastigt tillväxande

1 bredd. Ett exemplar, som är 19 millim. långt, har basalspetsen

nära 2 millim. bred, och kalken, der den är bredast, nära 25

millim. Ett annat exemplar håller 35 millim. i längd och 29

millim. 1 bredd vid kalken. Korallen är vanligen böjd i en båge

mot den convexa sidan eller äfven något oregelbundet vriden.

Längdrynkorna synas endast helt svagt på bottensidan och skön-

jas knappast utan luppens tillhjelp. Den stora midtelvalken på

samma sida är också obetydligt upphöjd och uppnår en bredd af

nära 2 millim. på en yta af 17 millim:s bredd. På den convexa

sidan finnas inga längdrynkor alls. De tvärlöpande tillväxtlinierna

äro tydligare och oregelbundnare på bottensidan än på uppsidan

och bilda afbrutna terasser och trappstegslika afsatser. Sido-

hörnen, der de båda ytorna mötas, äro mycket afrundade och

från dem utskjuta de rotlika processer, som kallas stolonrör. De

sitta i oregelbundna par och på somliga exemplar finnas de äfven

på uppsidan. I ett längdsnitt visa de tunna väggar och en

jemförelsevis vid kanal. De lägre delarne af detta rör har fyllts

med sclerenchymatöst ämne, under det att det högre upp är öppet

och mynnar in i kalken. Tafl. III fig. 18. Mängden af dessa rör-

mynningar och deras egendomliga utseende på kalkens bottenvägg

visar oss i tafl. IV, fig. 7. Stolonrören uppnå en längd af 11 millim.

Kalken. Dennes inre bildas af två väggar, den ena triangu-

lär, platt eller svagt bugtig, bottensidans, och den andra svängd

i en halfcirkel, uppsidans. Båda väggarne äro ganska branta och

mötas i en spetsig vinkel i kalkens botten. Midt på den tri-

angulära väggen sitter primärseptum, som der bildar en fram-

stående valk. Såsom vanligt hos alla rugoser med cystiphylloid-

struktur vexlar storleken och utseendet hos denna bildning i

BIHANG TILL Ko SV. VET.ARAD. HANDL- BAND! fe N:O 4, 25

hög grad. Hos somliga är den mer eller mindre framstående och

lång, hos andra åter mycket kort och räcker endast ett helt litet

stycke nedanför kanten och hos några slutligen, saknas den helt

och hållet. I genomsnitt visar sig detta parti än såsom ett enda

tätt septum, hvars tjocklek, om det kan följas efter en längre

sträcka, vexlar, än som en sammanslutning af tvenne lika stora

septer, hvilka till sin bildning äro af fullkomligt samma slag

som de små korta på ömse sidor sittande. Från sidan visar det

sig som en triangulär skifva, basallinien parallel med bottenväg-

gen, öfre sidan mycket kort, inåt snedt lutande och med en trub-

big vinkel förenad med den nedre, mycket längre insidan. Sido-

septerna bestå af en mängd trådsmala streck, omkring 25 på hvarje

sida och fortsätta ett stycke ned på bottenväggen öfver de blädd-

ror, som der bildats. ”Tafl. III, fig. 11. De sträcka sig följaktligen

hvarken djupt eller långt in och i ett tvärsnitt synas de blott vid

kanten, under det att den öfriga massan utgöres af bågar af de

genomskurna, hvälfda lamellerna. Samma gallerformiga utseende

i loculi som hos Calceola sandalina åstadkommes äfven hos denna

art genom synapticule, i likhet med det, som synes hos operklet,

tafl. III, fig. 7. Den convexa sidans septer äro smärre och

otydligare än bottensidans, samt vanligen blott synliga långs

med öfverkanten. Ett större septum sitter alldeles midt för

primärseptum, samt sträcker sig rakt ned i den temligen stora

och långsträckta septalgropen. Dennes längsta axel ligger mel.

lan primärseptum och motstående vägg.

Inre strukturen. Tall. III: fig. 5; 6, 10: I ett längdsnitt

synas de tjocka skifvorna af de blåsformigt höjda, tätt sittande

tvärlamellerna, hvilka ingalunda få förblandas med dissepiment

eller de bildningar, som fylla loculi. Ty dessa bläddror, som så

mycket utmärka Cystiphyllernas grupp, sträcka sig oregelbundet

öfver flera septalstrymmor. ”Tafl. III, fig. 12. De lager, som

bildas af dessa lameller äro bägarformiga med svag sänkning

från sidorna. De tomma mellanrummen mellan de hvälfda lamel-

lerna äro jemförelsevis smala och snedt utdragna. Mot korallens

sidor eller ytterkanter är strukturen fri från större blåsor och

nästan compact. I långsträcktare exemplar åter äro mellanrummen

eller ihåligheterna större och lamellerna tunnare. I ett tvärsnitt

synas ej så många lameller, af septer endast baserna vid kanten.

Knoppning. Knoppar äro på det hela taget mycket säll-

synta hos denna art och hittills hafva inga sammansatta polypa-

rier funnits. Knopparne uppstå 1 vinklarne mellan kalkens bot-

26 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

tenvägg och ofvanvägg och tyckas aldrig hafva uppnått någon

betydligare storlek än 4 millim. I ett fall är en knopp så lång

som 13 millim. Det är en möjlighet, att de, sedan de uppnått

en viss storlek, befriat sig från sitt fäste i moderkorallen, ett för-

hållande som så ofta måste hafva varit fallet såväl med denna,

som andra koraller, hvilka alla hafva varit fästade under sitt

yngsta stadium och frigjorts, när de blifvit mera försigkomna.

I de små knopparne är primärseptum under en tid det enda,

som finnes och sedermera hafva smärre tillkommit.

Operklet. Dettas kontur bildar något mer än en half ellips,

med rak låskant och sidohörnen afrundade i öfverensstämmelse

med kalkrandens form. En slags area, som sluttar inåt, bildas

derigenom att under fortsatt tillväxt närmast nybildade inre yta

af operklet har kommit att ligga med sin låskant ofvanför den

föregåendes, och så alltjemt, hvadan en bred yta af låskanter,

som skjuta upp bakom hvarandra uppstått och skalet ernått en

ansenlig tjocklek, tafl. III, fig. 1. Midt öfver inre sidan och

alldeles motsvarande primärseptum i kalken löper ett kort, tjockt

och upphöjdt septum, hvilket omgifves af tvenne mindre, som

ligga alldeles intill detta och fortsätta till låskanten, inneslutande

en liten grund grop, hvilken vexlar till form, enligt hvad fig.

7; 8, 11 tafll III visa. - Det korta primärseptuma aroastan

platt på sin rygg och med nedre ändkanten tvärt afskuren.

Sidosepterna (fig. 11) stundom ända till 40 på ömse sidor, men

vanligen färre, äro smala, trådlika strålar, som först löpa raka,

parallelt med primärseptum, derefter böja sig utåt mot sidorna,

och med detsamma vidga sig till breda afrundade åsar, vid

hvilka operklets yta är ojemnt af smärre, bläddror liknande upp-

höjningar, hvilket åter tyder på en inre struktur, som liknar

korallens blåsfyllda, cystiphyllartade. Hela imsidan och i synner-

het septerna betäckas af små skrofliga taggar och mellanrummen

mellan septerna, tafl. III, fig. 7, hafva alldeles samma punk-

terade utseende, som hos Calceola och sjelfva korallen på grund

af de utskjutande synapticulze.

Till det yttre är operklet slätt eller obetydligt strimmigt,

samt endast försedt med de concentriska tillväxtlinierna, hvilkas

innersta ringar äro kretsformiga och småningom bli halft ellip-

tiska. Ett tvärsnitt långs med midtelseptum (fig. 3 tafl. III) visar

operklet tjockast der septets största höjd befinnes, aftagande mot

den båglinige kanten mer än mot låskanten. ”Tillsamman tre

exemplar hafva hittats med operklet fastsittande och af dessa är

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 27

det största exemplaret afbildadt i naturlig storlek i fig. 4 tafl. III.

I förhållande till mängden af exemplar af sjelfva korallen, som

funnits, äro de lösa operklerna temligen sällsynta, i synnerhet i

fullständigt skick.

Förekomst. Denna art hittades först på en liten höjd, kal-

lad Laubacke vid landsvägen öster om Lau kyrka. Från det

närbelägna Rickvide i När eger Riksmuseum äfven exemplar.

Dessutom har den funnits af Prof. E. WALMSTEDT i mergelband

mellan kalkstenen på Östergarn. Vidare är den funnen i merg-

lig kalk vid Oxarfve i Hemse, hvilken kan anses som en fort-

sättning af den i Lau. I den mellersta kalkstenen på Stora

Carlsö hittade jag ett operculum och det är anledning att antaga

att korallen äfven förekommer i Klintebergets kalksten, då i Malmö

Stadsmuseum förvaras en samling försteningar, nästan uteslutande

från Klinteberg och deribland ett Rhizophyllum, hvars berg-

art liknar Klintebergets mera än Laubackes. Den äldsta formen

är den, som ligger i den hårda, kalkhaltiga mergelskiffern vid

Petesvik i Habblingbo, och hvilken, i phylogenetisk mening,

torde kunna anses som stammen till de yngre gotländska Rhi-

zophyllformerna. Den är mindre och bredare än den ofvan

beskrifne samt mera oregelbundet vuxen, med talrikare afbrott

1 tillväxten. Arten utbreder sig följaktligen på Gotland öfver ett

större område än någon annan af hennes samslägtingar derstädes.

2. Rhizophyllum Gervillei BAYLE.

. Tafl. VIII fig. 15—18.

1878 Calceola Gervillei Bayrr, Explication de la Carte Géologique

de la France, Tome IV, Atlas, pl. XIX, fig. 11—13, utan

beskrifvande text.

Vid ett besök i Collection Verneuil i Ecole des Mines i

Paris såg jag exemplar af en märkvärdig operculatkorall, som

der blifvit kallad Cale. Verneuili. Sedermera publicerade BAYLE

dem under ofvanstående namn och genom M. HEnri DouvvIiLLE's

stora välvilja har Riksmuseum erhållit gipsaftryck af några af

originalexemplaren till BAYLES figurer och dessutom af några

andra. Efter dessa hafva de detta arbete åtföljande figurerna

blifvit utförda, äfvensom beskrifningen, vid hvilken också BAYLES

figurer rådfrågats.

Yttre form. Korallen är oregelbundet konisk, ofta böjd och

genom förträngningar sammandragen. Bottensidan, tafl. VIII, fig.

8 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER,

17, är starkt tvärrynkad och i midten med upphöjd valk, öfriga

längdrynkor svagt uttryckta eller efter BAYLES figurer täta, raka.

Korallens uppsida är mera slät och fin, samt på bredden endast

oregelbundet rynkad af de tvära afbrotten i tillväxten. Gips-

aftrycken visa svaga antydningar till stolonrör på bottensidan.

Kalken är oregelbundet halft elliptisk med afrundade hörn

vid bottensidans kanter. På denna sidas innervägg, tafl. VIII,

fig. 15, sitta på en bläddrig botten en talrik mängd ytterst fina

septer omgifvande ett större primärseptum, midt på väggen i

en svagt fördjupad ränna. Detta septum, tafl. VIII, fig. 18; är

smalt, hvasst, föga upphöjdt, samt i sin yttersta kant vid lås-

randen försedt med en oval grop, hvilken tydligen motsvarar den

liknande hos Calceola och Goniophyllum. På den motstående

svängda sidan äro såsom vanligt septerna svagare uttryckta

och de upphöjda bläddrorna talrikare. Hos tvenne exemplar är

sammandragningen eller minskningen af omfång så stor, att kalk-

muren, som i mindre omfång bildats på nytt innanför, får ut-

seendet af en yngre kalk inom en äldre.

Inre struktur. På grund af kalkbottnens bläddriga yta kan

man med all visshet sluta, att hela inre massan är lika cysti-

phyllartad, som hos slägtets öfriga arter. Ingen knoppbildning

har iakttagits.

Operklet visar på utsidan endast tillväxtlinier och är starkt

convext, högst i närheten af låskanten. På insidan synes i mid-

ten det smala, föga uppstående midtelseptum, här vida längre än

hos Rh. gotlandicum och räckande ända till yttersta bågformiga

kanten. Vid låskanten slutar det i en grund grop, tvifvelsutan

uppkommen, såsom hos de närstående arterna genom tvenne

sidosepters omslutning. De öfriga septerna, ungefär 20 på hvar-

dera sidan, äro trådfina, något glest sittande, från låskanten till

något öfver ytans midt parallela med midtelseptum, derifrån i

svag båge vändande sig utåt mot sidorna, utan att utplattas så-

som hos den förra arten. Vid låskanten förgrena de sig i ytterst

fina trådar, två för hvarje septum. Septerna äro på tvären kru-

siga eller naggade. Öfver midten af insidan går en bågformig

upphöjning och mellan denna och ytterkanten ligger en half:

månformig fördjupning. Det i fig. 16 tafl. VIII afbildade operk-

let har tre terassformigt öfver hvarandra liggande låskanter, lik-

som af tre under hvarandra dolda skal. Denna form har uppstått

genom det ej vvanliga förhållandet, att under tillväxten kalk-

mynningen minskats i omfång, så att allt mindre operkler bildats.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 29

Dimensioner. Ett operculum är 23 millim. i höjd och 30

m.m. i bredd. Ett polyparium är 32 millim. långt och 31

millim. bredt. Ett annat håller 39 millim. i bredd.

Förekomst. Exemplar af denna art hafva länge varit kända

från »Devonien inférieur» vid Néhou i la Manche i Frankrike

och ansedda för identiska med Calceola sandalina till dess BAYLE

fann olikheten. Att arten emellertid bör sammanställas med

Rhizophyllarterna och icke med GCalceola, torde tillräckligt

ådagaläggas af den så grundväsendtligt från Calceola skilda

och med Rhizophyllum till alla delar öfverensstämmande struk-

turen så väl hos sjelfva korallen som hos operklet och

mest öfverensstämmer hon med Rhiz. gotlandicum, hvilken

hon närmast efterträder inom formationsserien. BAYLE anser

henne, lika väl som Cale. sandalima, för en brachiopod, att

sluta af den plats han gifvit dem på sina taflor, på samma

plansch som Strophomena framför taflan med Productus.

3. Rhizophyllum australe. R. ETHERIDGE J:R.

Beskrifven 1 Journal and Proc. Roy. Soc. N. S. Wales

vol. XIV, Sydney 1881, i en uppsats af nyss anförde författare

kallad »Notes on a collection of Fossils from the Palxozoic

Hocks of Ns S. Wales st 247, pl 14 fig. s7—=84 =

Då jag icke haft tillgång till exemplar och då det arbete,

i hvilket beskrifningen finnes, torde vara föga spridt, anför

jag här den af ETHERIDGE gifna diagnosen ordagrant.

»Corallum conical, having an almost semicircular section;

the angles formed by the union of the convex and flat sides

rounded; tapering to an apex more or less bluntly truncated,

and slightly curved towards the convex side. Principal septum

tolerably well marked, having on each side from 18 to 20

other minor septal crenulations, alternately larger and smaller.

Externally the surface of both faces is concentrically and coar-

sely wrinkled or ridged with fine sharp lines or strie between

the wrinkles; here and there over the convex face of the coral.

lum are a few scattered small tubercles, but no distinct trace of

them is visible on the flat face. Structure apparently vesicular.>

Några få exemplar funnos af Prof. LIvERSIDGE vid Yass

i Nya södra Wales i lager af öfversilurisk ålder.

Af den lemnade beskrifningen är tydligt att intet oper-

culum hittills funnits, men af korallens hela form och bygnad

30 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

är det utan tvifvel, att den hört till de operkelbärande och

den kommer 1 sjelfva verket så nära till Rh. gotlandicum, att

det tills vidare må lemnas oafgjordt, huruvida de icke böra

anses identiska. Jemförelse af flere exemplar och operklets

form kunna först fälla utslaget.

4. Rhizophyllum tennesseense FERD. ROEMER.

Tafl. III fig. 14, tafi. IX fig. 3—5.

1835 Calceola sandalina ”Troost, Organic remains of the Valley

of Mississippi, Trans. Geol. Soc. Pennsylvania vol. 1 p. 249.

1840 = = Troost, Fifth Rep. Geol. of State of Ten-

nessee p. 47.

1840 — — VERNEUIL, Bull. Soc. Geol. de France, vol.

SAOKp. FLdG:

1842 — — d”ARCHIAC & VERNEUIL, on the fossils of

the older deposits in the Rhenish Provinces i Trans. Geol.

SOC: Ond NEC: Hets, vol. EVIL pi v322, 000

1851 Calceola n. sp. FERD. RoEMER, Monographie der Blastoidéen p.

Jard

1852—5354 Calceola tennesseensis FERD. ROEMER, Leth. Geogn. ed. 3, Th.

TESp. "30

1856 = — Ip. LEONH. et BRONNS Jahrbuch p. 798.

1860 = — Ip. Siluriscehe Fauna des westlichen Ten-

DESSCe ps da, LafskV, Paola e:

1860 Calceola americana SAFFORD, on the species of Calceola found

in Tennessee i American Journal of Science & Arts, vol.

XIX, 2:dra Ser. p. 248.

1877 Cale. tennesseensis S. A. MILLER, American Paleozoic Fossils

Pa LÖT:

1879 Calceola Coxzi V. W. LYoN, Descriptions of three new species

of Calceolida from the upper Silurian Rocks of Kentucky

i »Proceed. of the Academy of the Nat. Sc. of Philadelphia

p. 44.

1879 Calceola corniculum Ip. ibidem p. 43. Denna art är efter be-

skrifningen troligen densamma som &O. tennesseensis då

inga andra skilnader af LYON anförts än sådana, som bero

på storleken. Han anser alla »Calceol&e» för brachiopoder.

1882 Cale. pusilla J. Ha1L, Fossil Corals of the Niagara and Upper

Helderberg groups, Albany, p. 15. Från Ohios vattenfall.

Yttre form. Denna art är mycket regelbundet calceola-

lik och har vuxit utan afbrott eller tendens till att vrida sig

kring midtelaxeln, såsom är händelsen hos åtskilliga andra.

Bottensidan är böjd i en regelbunden båge mot uppsidan och

imitialspetsen ligger noga på midtellinien. Tillväxtlinierna och

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDLINGAR. BAND 7. N:O 4. dl

de dermed parallela finare ytlinierna afvika sällan från den

horisontela riktningen. Längdrynkor och midtelvalk äro på

de kiselvandlade exemplaren otydliga och endast på botten-

sidan skönjas de stundom. Till stolonrör finnes intet tecken,

ej heller till någon knoppbildning. Men det är dock troligt,

att denna tillfälligtvis förekommer, ty LYON säger 1. ce. p. 44

att »in some adult specimens young are seen attached to the

bottom of cavity.»

Kalken. Af de trenne exemplar från Tennessee, hvilka

jag haft tillfälle att undersöka, vinner man ny bekräftelse på

den stora föränderlighet, som råder inom kalken hos en och

samma art. Hos de två största exemplaren är kalken mycket

grund och i det ena, som i högre grad förvittrat, synas inga

septer, endast lameller af den skålformigt liggande botten-

bildningen. I det andra exemplaret, tafl. IN, fig. 3, 5, är

primärseptum mycket tydligt, starkt framskjutande som en

tjock skifva, men så kort, att det når endast ned på halfva bot-

tenväggen. Det är från sidorna naggadt och krusigt. I det

tredje och minsta exemplaret åter är kalken mycket djup,

primärseptum så långt utveckladt, tafl. IX, fig. 4, att det sträc-

ker sig öfver hela bottensidan. Detta septum har i likhet med

de öfriga arternas, en liten skålformig, elliptisk fördjupning

vid sin öfre ända. Kalken är för öfrigt helt slät och jemn

med ett par obetydliga bläddror på den svängda sidan. Sido-

septerna äro 1 detta exemplar till sin nedre del låga och släta,

troligen genom förvittring, och kunna endast skönjas genom

de äfven här af synapticule punkterade loculi. Först högre

upp 1 närheten af låskanten höja de sig, ungefär 13 på hvarje

sida, till smala hvassa kammar, som äro lindrigt naggade af tvär-

inskärningar. Hos alla är septalgropen mycket djup och nä-

stan starkare utpräglad än hos någon annan art och fortsätter

som en smal ränna upp på kalkens convexa sida.

Inre struktur. Såväl af exemplaren från Tennessee som af

det snitt, som blifvit tecknadt (Tafl. III fig. 14), efter den

identiska Calceola Coxi, framgår, att det inre är helt och hållet

sammansatt af cystiphyll-lika bläddror, mot ytterväggarne tä-

tare och bildade af tjockare lameller än i det imre. I tvär-

snitt äro äfven dessa lameller det rådande elementet och af

septerna synas endast svaga spår vid bottensidan.

Operklet. Detta tyckes vara lika sällsynt som hos de an-

dra arterna, utom nästa, och då jag ej haft exemplar af sådant

J2 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

till mitt förfogande, känner jag derom endast det, som ROEMER

meddelat. Hans figurer 1d och 1e, tafl. V visa dock endast

operklets utsida, men om den vida vigtigare insidan känner

man intet.

Dimensioner. Riksmusei största exemplar är 28 millim.

långt, samt 27 millim. bredt vid kalkmynningen.

Förekomst. Arten synes enligt SAFFORD vara ganska all-

män i Tennessee, der F. ROEMER fann flera exemplar vid

Mound Glade vid Brownsport, samt i Wayne C:o, Tennessee,

hvarifrån Prof. A. H. WORTHEN med utmärkt välvilja meddelat

mig exemplar. Hr V: W. Lyon fann sin C.: Cöxi och €. cor-

niculum, hvilka jag anser för identiska med denna, vid Ohio-

flodens vattenfall i Clark C:o, Indiana, och 1 en mergelblandad

kalksten samt jernhaltig lera på norra sidan af Beargrass Creek,

en eng. mil öster om Louisville, Jefferson C:o, Kentucky. Af

den. förra arten har jag från Mr V. W. LYON fått emottaga

cxemplar.

Rh. tennesseense står ganska nära till Rh. gotlandicum,

men är mera regelbundet bildad, saknar stolonrör fullständigt»

samt har högre kammar på septernpa. Jag tvekar alls icke att

ställa Calceola Coxi LYON som en synonym till denna art,

enär den icke i någon enda vigtig punkt skiljer sig derifrån.

C. corniculum tyckes enligt LYOons beskrifningar vara en sma-

lare och förlängd form, samt oregelbundet krökt, hvilket allt

är obetydliga variationer, som ofta förekomma inom en och

samma korallart.

5. Rhizophyllum elongatum n.

Tafl. I fig. 9—12, tafl. II, tafl. III fig. 13, 15, 16, tafl. IV fig. 1—6,

tafl. V fig. 13, 14.

1865 Rhiz. gotlandicum var. LINDSTR. Iakttagelser öfver Zoantharia

rugosa i Öfvers. V. Aks Förh. p. 280, pl. 30, fig. 10—11.

1882 Rhizoph. elongatum LiNDSTR. Obersilurische Korallen von Tshau-

Tién i RICHTHOFENS China IV p. 71.

Yttre form. Korallen är mycket smal, förlängdt konisk

och tilltager endast helt obetydligt i bredd från basalspetsen

mot kalken. Sålunda håller det längsta exemplaret, som hit-

tills funnits, 36 millim. i längd — och i fullständigt skick

måste det hafva varit åtminstone 43 millim. i längd — och

vid den afbrutna basen är det 3 millim. i bredd, men har vid

den öfre kanten af kalken endast ökats till 7 millim. i bredd.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 33

Ett annat exemplar, som är fullständigt, håller 20 millim. i

längd, 1 millim. i bredd vid basalspetsen och 6 millim. vid

kalken. Mindre exemplar äro ännu smalare, ett 11 millim.

långt med spetsig bas och endast 2 millim. i bredd vid kal-

ken. Tafl. I fig. 9J—12 ger prof på sådana exemplar i natur-

lig storlek.

Korallen har sällan vuxit rak eller regelbunden, utan är

vanligen böjd i en båge, antingen mot bottensidan eller upp-

sidan. Den visar äfven hos flera exemplar en benägenhet att

vrida sig kring midtelaxeln spiralformigt, en egenhet bland Coe-

lenterater hvarpå J. YOounG !) först fästat uppmärksamheten och

hvarpå man ser många bevis bland rugoserna. Bottensidan är

slät och midtelvalken endast svagt upphöjd eller i de flesta fall

omärklig och hos några blott synlig som en obetydlig rand, hvil-

ken uppnår en bredd af 1 millim., då bottensidans bredd var 4

millim. Inga längdrynkor äro synliga och följaktligen äro båda

sidorna nästan släta, endast med fina, tättsittande tillväxtlinier,

hvilka stundom lägga sig öfver eller utanför hvarandra och deri-

genom åstadkomma, i synnerhet på bottensidan, en mängd små

afsatser.

Stolonrören. Från bottensidans båda hörn utgå talrika sto-

lonrör, vanligen ett och ett i flera par ofvan hvarandra. Såsom

man ser hos de yngsta exemplaren, är tvifvelsutan deras funk-

tion till en början att fästa korallen, men när denna har vuxit

stor nog, upphör denna funktion och, ehuru, såsom det tyckes,

obehöfliga, fortfara de dock att bildas, ännu långt efteråt. De

smyga sig då tätt efter bottensidan och sluta blindt mot denna.

De kunna på detta sätt uppnå en längd af 8 millim. med en

bredd af en millim. I ett fall hade ett sådant rör en längd af

6 millim. mot korallens hela längd af 8 millim. Det kan finnas

så många som fyra par och dessutom några enstaka. Hos åtskilliga

exemplar utgå äfven sådana från bottensidans midt i jemnhöjd

med dem på sidorna. Det finnes äfven exempel på att dessa

processer förgrena sig i mindre armar, såsom hos det på tad.

IV fig. 1 afbildade exemplaret. I ett längdsnitt, tafl. IV fig.

4 synes huru det smala inre röret, som är inneslutet inom de

tjocka väggarne, är afdeladt i en mängd små kammare genom

tvärsepter eller rättare golf, hvilka utan tvifvel äro fullkomligt

homologa med dem, som förekomma i kalken och fullständigt

likna dem hos de unga knopparne inom denna art. Jemför tafl.

DEAnny Maos NI Hist. 5 Ser.rvolsdsip. 212.

34 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

IV, fig. 5. Men i början, när dessa rör bildas, måste olikheten

vara mycket stor. Såsom ofvanföre 1 inledningen anmärkts, upp-

stå dessa rör från kanten af kalken, 1 det att från djurets mjuka

delar, så till sägandes, pseudopodiska processer utskjutit och om-

gifvit sig efter hela sin längd med ett kalkrör, tillslutet i nedre

ändan. När sedan detta stolonartade utflöde från djuret små-

ningom drog sig tillbaka eller resorberades, stängde det liksom

bakom sig den del af röret, som lemnats tom, med tvärgolf, det

ena efter det andra, allt efter som resorptionen fortskred i rikt-

ning inåt kalken. Slutligen måste röret helt och hållet hafva

öfvergifvits af kroppens mjuka delar och afstängts från all

gemenskap med kalken genom ett sista golf. De tjocka väg-

garne äro af homogen struktur och röret visar, när det ses i

tvärsnitt, en oval eller halft elliptisk form.

Kalkens inre. Sedd ofvanfrån har kalken formen af en

halfellips med afrundade hörn. Dess inre hålighet inneslutes på

ena sidan af en nästan platt, triangelformig vägg och på den

andra af en hvälfd halfcirkelformig. I ett längdsnitt visa sig båda

väggarne nästan lika mycket stupande. Kanterna af uppsidan

äro mycket tunna och deremot bottensidans rand jemförelsevis

tjock. I djupet på uppsidans inre vägg sitter en mycket smal

och grund remna, som bildar den s. k. septalgropen. Midt på

bottenväggen sitter som vanligt primärseptum af vexlande form,

imtagande nästan tre fjerdedelar af dess längd; det är stundom,

tafl. IV, fig. 2, tillspetsadt i båda ändarne och tjockast midtpå,

samt följaktligen spolformigt. Det ligger i en något djup ränna

eller insänkning, på hvars båda sidor sidosepterna resa sig. Dess

öfre spets sträcker sig icke alldeles intill kalkens rand, utan lem-

nar en liten grop ofvanför. En smal, nästan slät rand går paral-

lelt med öfre kanten, nedanför hvilken septerna börja. Sex,

stundom några flera septer ligga på ömse sidor om primärseptum.

De äro tjockare i spetsen och betäckas af mycket små vårtlika ojemn-

heter. De äro mycket korta och försvinna snart nedåt. På den

halfkretsformiga väggen finnas också några smala septalstrålar

med större mellanrum mellan sig. Nedanför septerna uppenbarar

sig den cystiphyllika strukturen af bläddror. Man ser dessutom

i hörnen af kalken mynningarne till stolonrören såsom små

runda öppningar. Öfver bottenväggen gå stundom parallelt med

öfverkanten smala tvärlinier, liksom outförda ansatser till ny

kalkbildning inom kalken, denna företeelse, som man så ofta på-

träffar hos dessa djur. I det exemplar, som aftecknats tafl. II

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. FAN:O, 45 00

fig. 4, ser man denna bildning af en ny kalk inom den gamla

fullfärdig, den yngre och mindre kalken med sitt primärseptum

starkt utveckladt. Detta tillväxtsätt får ej förblandas med knopp-

ning och förorsakas deraf att polypen, till följd af någon omstän-

dighet, minskats i omfång och följaktligen bildat en ny, mindre

korall omkring sig. Den mindre kalken bibehåller vanligen

samma kontur som den stora. Att det i sjelfva verket är samma

individ, som fortsätter under ny kalkform, och icke ett egen-

domligt knoppningssätt, såsom af mången antagits, framgår deraf,

att operklet visar sig stundom, tafl. II fig. 12, hafva under-

gått samma förminskning, hvilken efter allt utseende måste

hafva varit mycket hastig. I anförde figur är ytan af ett

mindre lock, som passar till en liten korall, vuxet på ytan af

ett större operkulum.

MinaAsEWiTtCH har i »Korallen der Nattheimer-Schichten» kal-

lat denna företeelse i tillväxten för »Verjungerungsprocesse»>,

men snarare skulle den ha ett namn, som häntyder på mot-

satsen (Veralterungsprocesse), enär den inträder först mot slu-

tet af korallens lif och uppenbarar sig i ett fortgående för-

minskande af omfånget af hvarje nybildad kalk, således en

tydlig hänvisning till krafternas aftagande. Till slut återstår

hos de flesta, der denna företeelse visar sig, ett obetydligt, från

alla sidor kringvuxet rum, liksom om koralldjuret lefvande

begraft sig inom sitt skal. S

Knoppning. Det finnes en annan företeelse inom kalken,

som förtjenar all uppmärksamhet. Tafl. II fig. 1—3. I vink-

larne mellan kalkens båda väggar ser man spår af unga knop-

par nästan hos hvar enda korall, ehuru de sällan växa ut och

åstadkomma större, sammansatta korallmassor. Knopparne ut-

skjuta vanligtvis endast i nämnda vinklar, men de kunna äf-

ven uppstå från kalkens djupaste delar 1 närheten af septal-

gropen. Det första tecknet till en begynnande knopp består

i en mycket liten fördjupning, lik ett nålstyng i en mjuk

massa. Omkring denna lilla fördjupning uppväxa nu murar

och ett ytterst litet trattformigt ting uppkommer och detta

är den unga korallen. Den bildar en fullkomlig cylinder med

kretsformig genomskärning. Innanväggarne äro fullkomligt

jemna och släta. Efter hand förlänges han och böjer sig så

småningom mot en af moderkorallens sidoväggar, hvarigenom,

vid mötespunkten, en plattad yta uppstår, blir den s. k. botten-

sidan och det första septum, det, som med allt skäl kallas

36 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

primärseptum, hvilket länge är ensamt, bildas på midten af

bottensidan, tafl. II fig. 3. Längre ned vid beskrifningen af

den inre strukturen återkommer jag till några egendomliga

företeelser, under hvilka knopparne länge fortfara att växa. —

Sammansatta större polypstockar af denna art äro på det hela

taget sällsynta. Den i fig. 18 tafl. II afbildade består af tre

generationer koraller sedda från bottensidan, det öfriga ligger

inbäddadt i bergarten. Korallernas längd uppgår 1 första gene-

rationen. till 24 millim., 1: den andra. till 28 milm. Iden)

tredje till 18 millim. En sådan koloni tyckes hafva utbredt

sig mest åt sidan. En senare erhållen koloni är ett verkligt

stamträd af sju generationer med en totallängd af 20 centi-

meter.

Operklet På yttre sidan, tafl. II fig. 5, 7—9, 11, ser man

concentriska tillväxtlinier, de yttre af samma, till hälften ellip-

tiska form £om sjelfva operklet, de inre med mera afrundade

hörn och den innersta nucleus alldeles kretsformig, liksom

kalkmynningen på de minsta exemplaren. Operklet är van-

ligtvis tunnt, men i somliga fall uppnår det en ansenlig tjock-

lek, såsom synes af fig. 7, 8, 9, hos hvilka det finnes ett slags

triangulär area, längs med nedre kanten och nucleus utskjuter

i en trubbig spets. Såsom ofvan nämndes, förekomma exem-

plar med ett nytt och mindre operculum bildadt på insidan

af ett större, samt mera afpassadt för kalkens minskade om-

fång. På inre ytan liknar operklet mycket nära det hos Rh.

gotlandicum. Ett stort midtelseptum förefinnes, jemförelsevis

längre och bredare än hos denna. De detta närmast omslu-

tande sidosepterna äro här ej så tydligt skilda, utan liksom

sammansmälta med midtelseptum till ett helt. Endast i ett

sådant, som 1 fig. 13 tafl. V, ligga de septer, hvilka omsluta

den ovala låsgropen, skilda från midtelseptum. Fig. 10 tad.

II gifver en bild af operklet, sådant det vanligen visar sig.

Tretton eller fjorton septer på ömse sidor om det mellersta

böja sig med sina från låskanten vända ändar regelbundet åt

sidorna, de yttersta mot hörnena liggande mest; de äro platta,

med endast svag ås. LDLängsmed låskanten går en slät list,

hvilken icke af septaländarne betäckas. Denna inre yta är nå-

got concav, i det att de öfre kanterna böja sig öfver emot den-

samma. Det är förvånande, att då dessa operkler äro ytterst

allmänna och hittas i hundradetal, endast ett exemplar funnits

med locket påsittande. Tafl. V, fig. 14.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. '7. N:O 4. IH

Inre strukturen. I ett längdsnitt, som går parallelt med

primärseptum och septalgropen, är den ansenliga tjockleken af

bottensidan genast 1 ögonen fallande, tafl. IV fig. 5, 6. Den

utgör nära tredjedelen af hela genomskärningen. Den är tät.

gråaktig, samt snedt streckad af utåt och nedåt böjda, smala

linier. Nära korallens spets, tafl. II fig. 15, 16, äro murarne

ännu tjockare och innerst ser man endast ett smalt rör, som

genom golf är afdeladt i kammare, hvilka mycket erinra om

dem, man finner hos Orthoceratiterna. Något högre upp äro

väggarne smalare och tabulabildningen rikare, bruten i tunna,

vidt skilda bläddror. som sänka sig mot korallens midtelaxel

och sålunda bilda en slags tratt. Inbäddade i denna blåsiga

massa ligga 1 närheten af ytterväggarne åtskilliga vid första

påseendet egendomliga, gåtlika rör. På tafl. II, fig. 14 är

framställdt ett längdsnitt tätt vid bottensidan och parallelt med

denna. Öfverst har den täta väggen ej blifvit genomslipad

och i midten går det mörkare förskde primärseptum som ett

compact, odeladt band, hvilket äfven fortsätter nedåt, der den

bläddriga massan ensam synes. På venstra sidan kan man

räkna tillsamman fem särskilda rör och på den högra tre, lätt

urskiljbara i massan genom sin egen tabulabildning. TI fig.

17 på samma tafla se vi äfven ett längdsnitt parallelt med

nyssnämnde, men taget längre in, ungefär midt emellan botten-

och uppsidan. På venstra sidan synas åtminstone två rör, i

fall man antar, att det mellersta endast är en fortsättning af

det öfversta och på högra sidan ser man endast ett rör, men

detta liksom det motsvarande på andra sidan, ovanligt långt.

Dessa rör genomborra korallens cystiphyllartade massa likt

borrören af en mask. Hos en korall af 19 millim. längd nå

de 11 millim., med en bredd af omkring 0.7 millim. De äro

afdelade i kammare genom tvärsittande och nedåt bågiga ta-

bule och likna sålunda fullkomligt i genomskärning stolon-

rören. Hvad dessa inre rör i sjelfva verket äro, derom upp-

lyser oss ett preparat, sådant som det på tafl. IV fig. 5 af-

bildade, taget på samma sätt som det senast anförda, men sedt

i större förstoring. Nederst till höger går ett sådant rör med

glesa golf till en början rakt upp genom korallens massa, bö-

jer sig så åt utsidan, derefter, bibehållande alltjemt samma

vidd, At upp, till dess det i bottnen af korallens kalk vidgar

sig bägarformigt och fylles med mägtigare bildningar. Ett

sådant rör visar sig derigenom vara en knopp eller början till

38 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

en knopp, som begynt redan tidigt nere 1 korallens initial-

stadium, och vuxit oberoende i jemna steg med denna, utan att

kunna komma i tillfälle att uppträda i kalken såsom knopp,

fullt utbildad, förr än på ett senare stadium af moderkorallens

tillvaro. Såväl af denna knopp, som af en liknande men ej

så lång på motsatta sidan, är det tydligt, att rören i det inre

verkligen bero af knoppande individer, enär man här kan

ådagalägga sambandet mellan knopparnes i moderkorallens kalk

fria kalkar och de smala rören, deras fortsättning långt ner i

massan. Af ett sådant preparat som i fig. 14 tafl. II finner

man, att flere af desse rörlika knoppar aldrig nått full utveck-

ling, utan blifvit liksom förqväfda i moderpolypens massa. Ty

vore det ej så, är det oförklarligt, att så många knopprör sy-

nas i det inre af korallen, utan att i lika stort antal visa sig

i kalkens botten. Sex knoppar i en korallkalk, tafl. II fig. 2,

tre på hvar sida, är det högsta man får se.

Ett tvärsnitt, tafl. II fig. 13, visar bläddrorne i tjockare

eller tunnare genomskärning allt efter som de slipats mer eller

mindre snedt. Svaga spår af septalstrimmor vid bottensidans

kant framkomma, om snittet gått något snedt. Inne i massan

synas knopparnas rör, såsom små skilda, kretsformiga öppnin-

gar, omgifna af sin egen tjocka vägg. På bottensidans ytter-

vägg sitta trenne stolonrör i genomskärning, två elliptiska och

ett kretsformigt. Bläddrorna och golfven äro ofta betäckta

med kristaller af kalkspat, bildade genom sekundär infiltration

och dessutom smärre, spetsiga kristaller af ett mörkare mineral

Förekomst. Denna art förefinnes i största ymnighet i när-

heten af samma ställe, der Rh. gotlandicum först upptäcktes,

nemligen öster om Lau kyrka, men på en högre nivå. Rh.

gotlandicum förekommer egentligen lägre ned, fast några exem-

plar äfven funnits här. Från denna art skiljer sig Rh. elon-

gatum genom sin starkt utpräglade knoppbildning, genom an-

ordningen och utseendet af septerna på operklet, samt genom

den stora utvecklingen af bottensidans vägg.

; 6. Rhizophyllum attenuatum LYON.

Tafl. III, fig. 17.

1879 Calceola attenuata V. W. LYON, Description of three new Spe-

cies of Calceolida, Proc. N. Sc. Philadelphia p. 44.

Korallen är sammansatt, bestående af långa, smala, mask-

formigt krökta polypieriter, af hvilka somliga uppnå en längd

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL, BAND. 7. N:O 4. AN)

af 60 millim., med en bredd vid öfversta kalkranden af endast

7 millim. Somliga måste, att dömma af styckena, hafva varit

ännu längre. Hörnen mellan botten- och uppsidan äro så

mycket afrundade, att korallens genomskärning stundom när-

mar sig kretsformen. Genom de vanliga afsnörningarne och

bildandet af ny kalk inom den gamla, uppstår det, som LYON

1. ec. tyckes; förblanda med knoppning, när han omtalar,

att »within the calice of a specimen stands another speci-

men, which does not attain the same length but nearly fills

the calice of the older, being attached to its bottom.» Bot-

tensidans midtelvalk är svagt upphöjd, men för öfrigt kunna

inga längdvalkar urskiljas. Korallerna äro mycket afspetsade

mot sin initialbas, men vidgas snart och bibehålla samma

vidd nära nog under hela sin längd. Från sidohörnen ut-

skjuta i en spetsig vinkel uppåt stolonrör, hvilka antingen

sammanbinda närliggande polypieriter eller ock sjelfva utveckla

sig till fullständiga polypieriter, utan att de derföre förlora

sambandet med moderpolypen. Tafl. III fig. 17.

Kalken har formen af en halfellips eller halfcirkel samt

är grund. Ett smalt septum sitter på bottensidan. Alla exem-

plaren äro kiselvandlade och så illa bibehållna, att man ej kan

skönja några andra septer. Bläddror intaga för öfrigt bottnen

af kalken.

Inre strukturen utgöres helt och hållet af bläddror och

lameller, som äro hvälfda öfver hvarandra i flera lager.

Ingen calycinalknoppning synes förekomma.

Operklet är på insidan försedt med ett stort midtelseptum,

hvilket såsom hos de andra arterna af detta slägte slutar innan

det uppnår låskanten och skiljes från denna genom en grund

grop, som på sidorna kantas af mindre septer af andra ord-

ningen. Flera detaljer gör det dåliga skick, i hvilket arten

bibehållits, omöjligt utfinna.

Den förekommer enligt mr LYON, som haft den stora god-

heten skicka Riksmuseum exemplar, i bäddar af lera och kalk-

sten, tillhörande Niagara-perioden, en engelsk mil öster om

Louisville i Kentucky, på norra sidan af Beargrass Creek.

Denna genom sitt knoppningssätt märkvärdiga art står

närmast till den föregående, från hvilken den, utom i detta

afseende skiljer sig genom sin afvikande yttre form, genom

sin tunnare och mera hvälfda bottensida, sin mera cystiphyl-

lika kalk.

40 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Till slägtet Rhizophyllum hafva följande tvenne former

äfven blifvit räknade.

1. Rh. interpunctatum DE KONINcK i Fossiles paléozoiques

de la Nouvelle-Galles du Sud, Vol. 1, p. 61, tafl. 1, fig. 14—

14 b. Till detta slägte förer DE KONINCK ett fossil, som här-

stammar från ett ockrafärgadt lerlager i Rock-Flat-Creek i N.

S. Wales, hvilket till sin ålder otvifvelaktigt är öfversiluriskt.

Men att dömma af figurerna, isynnerhet f. 14 b, föreligger här

en snedtryckt kärna af någon Orthisart med ventralskalets

area stor och triangulär och deltidiet bredt, snarare än något

annat, men det torde emellertid behöfvas fullständigare mate-

rial, än nu finnes, för rätta tolkningen af denna form.

2. Rhizophyllum ? groninganum MARTIN: »Niederländische

und Nordwestdeutsche Sedimentärgeschiebe (Leiden 1878)»

p. 95, Tafl. III f. 4, 4 a. Författaren sjelf har med tvekan

hänfört sin art till detta slägte. På förekomsten af »rötter»

får ju icke läggas för stor vigt, då sådana dels saknas hos

åtskilliga Rhizophyller, dels äfven förefinnas hos många andra

slägten. Hvad MARTIN'S fossil egentligen är, blir svårt att af-

göra så länge icke något af det inre eller något operculum

funnits. Närmast erinrar den nu om någon sådan form som

Areopoma, eller Polyorophe.

Möjligen hör äfven till detta slägte en Calceola plicata

ConraD, Rep. Geol. Survey of N. York 1840 p. 207. Den

kommer från de lägre Ludlowlagren i Shoharie och allt hvad

man för närvarande vet om henne, innefattas i följande ord

1. ce: »Shell longitudinally striated: plicated towards the aper-

ture, the margin of which is waved.»

I Report Geol. Survey of Newyork 1841 upptager CoN-

RAD p. 150 en »Calceola indenta» bland »univalves»> i »Middle

Series» af Silur, utan att beskrifva eller vidare återkomma till

densamma.

Gen. Platyphyllum LinpstrRöm 1882.

Obersilurische Korallen von ”Tshau-Tién i RICHTHOFENS

China, Bd. IV p. 68.

Korallen enkel, calceolalik eller såsom hos föregående slägte

med en platt bottensida. Knoppning obekant. Kalken till

omkrets elliptisk. Ett stort primärseptum med motsvarande

djup septalgrop. I det inre tättsittande, långsträckta lameller

eller bläddror, med lika långt utdragna tomrum emellan sig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 41

Den inre strukturen är följaktligen nästan densamma som hos

Rhizophyllum och Goniophyllum och alldeles olika med det

solida, af tätt på hvarandra liggande lager sammansatta poly-

pariet hos Calceola. Från Rhizophyllum skiljer sig slägtet

genom sina starkt utvecklade septer, som nå in till korallens

midt, och från Goniophyllum genom sin form, som häntyder

på endast ett operculum. Ett sådant är visserligen icke ännu

funnet, men septernas utseende, kalkens och polypariets form

häntyda tillräckligt på att ett sådant verkligen förekommit.

Endast en art är för närvarande känd.

Platyphyllum sinense LINDSTRÖM.

1882 Beskrifven och afbildad i RICHTHOFENS China, Bd IV p. 68

PLV ES i9

Yttre form. Denna, den jättelikaste bland alla nu kända

operkelbärande koraller, har en något oregelbunden calceolalik

form. Det största exemplaret är snedt och missbildadt genom

ofta inträffade förträngningar under tillväxten, hvadan det isyn-

nerhet på bottensidan har närmast under kalken tre terassformiga

afsatser. Bottensidans midtellinie utmärkes genom den van-

liga, af tre upphöjda veck sammansatta längdvalken. För öf-

rigt äro der, liksom på uppsidan, öfverallt trådfina längdrynkor

att finna. Antydningar till stolonrör synas på ett af de minsta

exemplaren.

Kalken bildar en halfellips och är mycket grund. Det

största exemplarets kalk är mycket fylld med bergart, samt

dessutom förvittrad, så att man ej kan se något af septer eller

annat. Genom ett tvärsnitt af ett annat exemplar kan man

skaffa sig föreställning derom. Septerna äro tydligast, der de

utstråla från bottenväggen. De sträcka sig långt in, förenas

med hvarandra genom tvärväggar i loculi. De som utgå från

uppsidan, äro så sammanblandade med hvarandra och cy-

sterna, att man svårligen kan utreda deras antal och form.

Den stora, aflånga, inåt elliptiskt utvidgade, utåt spetsigt af-

slutande septalgropen sitter nästan midt emot primärseptum.

Hos ett mycket litet, på en Alveolites fastvuxet exemplar af

7 millim. i längd och 9 millim. i bredd, synes bottensidans

septer bättre. Uppsidan är till största delen bortsprängd och

på midten af bottensidan, utefter hela dess längd böjer sig

primärseptum, och parallelt dermed gå på ena sidan tre septer

42 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

af 2 millim. längd, på den andra sidan sex mindre septer.

Dessa äro rynkiga på tvären af inskärningar samt knottriga.

Nedanför sidosepterna är ytan ojemnt upphöjd af åtskilliga små

svaga bläddror och i den söndriga sidokanten synes det inres

cystiphyllstruktur igenom. I ett längdsnitt af ett större exem-

plar visa sig långsträckta, smala, nedåt riktade tabulabläddror,

det hela mycket likt det, som förekommer hos Goniophyllum

och öfrige.

Dimensionerna hos det största exemplaret äro: längd 130

mm., bredd, störst i midten, 62 mm., tjocklek 25 mm., kalkens

längsta genomsnitt 57 mm., kortaste 20 mm. De mycket unga

exemplar, som derjemte finnas, sitta fastvuxna på en stor

koloni! af Alveolites suborbicularis GOoLpF. Det minsta af

dessa är 8 mm. långt och vid öfversta kalkranden 5 mm. bredt.

Det är bredt koniskt och vidgar sig hastigt från den tråd-

smala initialspetsen. Endast primärseptum är förhanden, ytan

för öfrigt glatt. Dessa små exemplars likhet med en Gonio-

phyllum af samma storlek är påfallande.

Att denna art verkligen egt ett operculum och att ett

sådant en gång skall hittas är tydligt deraf, att den så nära

öfverensstämmer med Goniophyllum till inre struktur, äfven-

som ungdomsformernas hela septal- och bottenväggsbildning

häntyda på att ett sådant en gång burits af dem. Dertill

kommer kalkens form.

Baron FERDIN. VON RICHTHOFEN fann denna art under sina

mångåriga resor 1 China 1 ett lager af Silurområdet vid Tshau-

Tién, !) hvilket motsvarar engelska Wenlock kalkstenen och för-

varas originalen jemte öfriga koraller från samma trakt i Uni-

versitetsmuseets i Berlin Mineraliecabinett.

Gen. Goniophyllum Epbw. & HaimeE 1851.

Polypiers fossiles des terrains paléozoiques p. 404.

Korallen enkel eller sammansatt genom calicinal knopp-

ning, pyramidalisk, bildad af fyra, plana, triangelformiga sidor.

Sidohörnen med en mer eller mindre grund ränna. Stolonrör

utgå från bottensidans hörn och yta. Utom det tidigast bil-

dade skifformiga, upptill trubbigt afskurna primärseptum på

bottenväggen, finnas tre, sedan tillkomna, större septer, ett på

1) RICHTHOFEN China Bd II p. 597—598.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 43

midten af hvarje af de tre öfriga väggarne, uppsidans minst

och sittande nedsänkt i den rännformiga septalgropen. Sido-

septerna med sina öfre ändar utvidgade till skifformiga hakar.

Öfverallt i loculi synapticulaartadt dissepiment. Tabule starkt

utvecklade, störande septalbildningen, med täta, hvälfda lamel-

ler liksom hos Cystiphyllerna. Operkelapparaten sammansatt

af fyra valvler, hvaraf bottensidans och uppsidans, trapezoi-

dala, bilda ett par, samt venster och högersidans, triangelformiga,

ett andra par. Bottensidans lock, det största och troligen

det äldsta, är det enda, som är fullkomligt homologt med Cal-

ceola och Rhizophyllarternas operculum. Den egendomlig-

heten har egt rum med denna operkelapparat, att en eller

flere af valvlerna tidvis fällts och att nya valvler bildats i

stället.

MILNE EDWARDS antager l. c. fyra septalgropar, i det han

anser de fyra vinklarne mellan kalkens fyra väggar såsom så-

dana. Men i sjelfva verket finnes lika litet hos denna, som

hos den af honom dermed jemförda Omphyma mera än en

septalgrop, belägen såsom hos de flesta öfriga rugoser på upp-

sidans midtellinie, midt emot primärseptum.

Tvenne arter äro kända:

1 Gon. pyramidale His. med svag knoppbildning, bred pyra-

midalisk form.

2 Gon. Fletcheri EDW. HAIME med ymnig knoppbildning, lång-

sträckt, smal pyramid.

1. Goniophyllum pyramidale HISINGER.

Tafl. I fig. 1—6, tafl. V fig. 1; Bittan. WIR ö, lo—-1L9, tat VICE SV,

Tala VII fl 5, van.

1729 Fungite, medie magnitudinis, tetragoni Gothlandici, quorum

pileoli orificium vel quadratum vid. fig. a, vel rhomboidale,

fig. b., pediculus autem brevis et exiguus existit.

M. vOoN BROoOMELL Lithographie Svecane&e continuatio.

Specimen II, Caput secundum p. 446 i Acta Litt. Svec.

1729. Figurer af den första mutationen från Wisby mer-

gellager.

1740 Samma diagnos och figurer i BRoOMELLS Mineralogia et Lithogra-

phia Svecana. Sthm et Lipz. p. 69. — Det är anmärk-

ningsvärdt, att LINNÉ icke på något enda ställe af de många,

der han omtalar korallerna, anför något om denna så karak-

teristiska form. Att den ej var främmande för honom och

att han väl insåg hennes frändskap med OCalceola, visar sig

deraf, att han i sin samling, den, som ännu 1861 fanns i

44 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Linnean Society's ego i Burlington House i London, upp-

klistrat ett ex. af Goniophyllum jemte tvenne exemplar af

Calceola sandalina. i

1829 Turbinolia turbinata var. pyramidalis HISINGER, Tableau des

pétrif. de Suede Ed. 1 p. 22.

1831 — — ID. Anteckningar, Hft. 5, pl. VII fig. 5

PESL2AGS

1831 Turbinolia pyramidalis Ivo. Tableau ed 2, p. 26.

1838 = — Ip. Lethea ps 101, tabl l28ENn2s

1842 Calceola pyramidalis GIRARD, Leonh. & Bronn Jahrb. för Miner-

1842 p. 232, fig. a, b, c af mutatio prima, såsom bra-

chiopod.

1846 Petraia quadrata Mac Covr, Synopsis Sil. Fossils of Ireland p.

617 pls fär =mutatioli.

1848 Calceola pyramidalis BRoNN, Nomenclator p. 202.

1851 Goniophyllum pyramidale MIiLNE EDWARDS & HAIME, Polypiers

fössilest pa 041 plE20fo AAA

1854 — k = Morris, Catalogue British Fossils, Ed. 2

PID

1855 — = MINE EpDw. & H., British fossil Corals

ps LIXSIX och sp: 2905

1860 — — TIDA GEL ONG. Cor: TI Pap Ode

1861 — = FROMENTEL, Introd. å l'étude des Poly-

piers Fossiles p, 293.

1865 — — LINDSTRÖM, Öfvers. Vet. Ak. Förhandl.

PA 20300

1866 — — -.. DaAVIDSON, Geol. Magaz. p. 283.

1866 — — Ip. Monogr. Brit. Silur. Brachiopoda pl.

NÅTT Luen Ze

1866 — — - Hoir, Geol. Magaz. p. 431.

1867 o— — DUNCAN i Siluria, 4 Ed. p. 510.

1876 — — . FERD. ROoEMER. Leth&ea Geognostica,

Artlas bat k0, Borsta

1876 — — HaAECKEL, Arabische Korallen, fig. 6, Pp.

10, en skematisk och idealiserad figur.

1879 Cyathophyllum tetragonum, QUENSTEDT, Handbuch der Petrefak-

tenkunde 1:e Abtheil. 6:er Bd p. 407, tafl. 156, £. 82—85,

icke 86.

Yttre form. Arten förekommer i tre olika former, af skild

geologisk ålder och torde derföre dessa böra beskrifvas sär-

skildt i den följd de uppträda.

1. Forma primigena, tafl. I fig. 2,3, ligger i spillrorna af en

röd, merglig kalksten, som uppkastas på stranden norr om Wisby,

samt efter all sannolikhet är liggande under mergelskiffern.

Jemte sådana koraller som Arachnophyllum diffluens M'Cor,

Syringophyllum organum etc. hafva fem exemplar hittats i denna

stenart, af dem ett med alla fyra operkelvalvlerna på sin plats.

BIHANG TILL K. SV. VET.AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 4. 45

Denna form är låg och nedtryckt, den är mera regelbundet

pyramidalisk än de följande, så att olikheten 1 storlek mellan

sidorna ej är så betydande, som hos dem. Inga stolonrör fin-

nas, ej heller kan man märka, att korallen någonsin varit fästad

med sin spets. Rännorna i hörnen äro mycket tydliga. Dimen-

sionerna hos tre exemplar äro:

A höjd 10 mm., bottenytans bredd 14 mm., längsta diagon. 15 mm.

B » 20 » EN » » 20013

C » 10-35 » RNE 1 fe » » 20053

2. Mutatio prima. Förekommeri den äldsta mergelskiffern

vid Wisby efter hela kusten till Hallshuk i norr och till Ygne

i söder. Denna, som är afbildad hos M. EDWARDS och HAIME

Polyp. foss. terr. paléoz. pl. 2 fig. 4, är äfven kort, undersätsig,

hastigt tilltagande i bredd från den låga pyramidala initialspet-

sen, hvilken ligger mycket på sidan om och utanför uppsidans

kant, så att hela korallen är af en mycket krökt och sned form.

Ofta förekomma koraller, som äro i hög grad korta och utplat-

tade. Stolonrören äro fåtaliga, endast med otydliga spår vid spet-

sen. Bottensidan är störst, mer än dubbelt så stor som uppsidan

och kalkbrädden är följaktligen högre vid bottensidan. I den

trapezoidala figur, som bildas af kalkens mynning, är botten-

sidan längst, närmast denna, högra och venstra sidan, samt

uppsidan kortast. Dimensioner af två exemplar:

A 24 mm. hög, 33 mm. i bottensidans bredd, 40 mm. längsta diagon.

Br» Sc AGA NNE » » 33 » » »

3. Mutatio secunda. Förekommer i lagret näst ofvanför

det föregående, och hvilket består af kalksten vexlande med

mergelband, samt sträcker sig längs efter hela vestra och nord-

vestra stranden från Ygne fiskläge i söder till Hallshuk i norr.

Den är der mycket talrikare än någon af de föregående i de-

ras lager. Formen förlängdt pyramidalisk, endast helt obe-

tydligt krökt vid spetsen, hvarifrån den vuxit rakt uppåt.

Följaktligen äro kalkens olika sidor nästan jemnhöga vid kalk-

mynningen och uppsidans kant endast obetydligt lägre. De

hos detta slägte egendomliga rännorna, som gå i hörnen af

korallens utsida, stå i anseende till sitt djup i ett visst förhål-

lande till tillväxtsättet. Ju mera böjd korallen är, desto dju-

pare äro rännorna, och ju 1iakare korallen, desto .grundare äro

desamma och stundom omärkbara. Denna mutation är rikligare

försedd med stolonrör på bottensidan, hvilka sällan fortsätta

längre upp på väggen. Utom den vanliga fyrsidiga formen

46 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

förekomma afvikelser, i det några exemplar funnits med fem

sidor, hvilka uppstått på det viset att bottensidan liksom bru-

tit sig i två, en bred och den andra smal. Ett exemplar be-

står af endast tre sidor, men hörnen äro så stora och utplat-

tade, att de likna smala sidor och det hela förefaller sexsidigt.

Detta exemplar är afbildadt i Öfversigt Vet. Akad. Förhandl.

1865 tafl. 30 fig. 3. Det största kända exemplaret är 63 mill.

långt, kalkens bredd vid botteneidan 36 mm., största diagona-

len inom den nästan rätvinkliga kalken 44 mm. Ett annat

exemplar är 67 m.m. långt, men endast 27 m.m. bredast och

största diagonalen 35 m.m. Det är sällsynt att finna så stora

exemplar. Vanliga storleken är ungefär längd 31 m.m., bredd

26 m.m., diagonalen 30 m.m. För jemförelse af storleksför-

hållandena mellan båda mutationerna må här sammanställas de

media, som erhållits för hvardera efter mätning af 30 exemplar

af båda:

Höjd. Bredd. Diagonal.

Mutat: prim. 7 m.mn., 25 0m.m., omm

Mutat. see. 31 m.m., 24 m-m., 30 m.m.

Sidoytorna äro på längden strimmiga af de smala ryn-

korna. Den stora midtelvalken på bottensidan är ej så tydlig

och kan knappast skiljas från de andra rynkorna och stundom

ser man på dess plats en grund ränna, som går på längden.

Tafl. V fig. 1. Ytterst fina tvärlinier gå öfver ytan, obero-

ende af de gröfre, oregelbundnare tillväxtlinierna. De äro när-

mast att förlikna vid de ornamentlinier, som pryda ytan af så

många snäckskal och finnas äfven hos flera andra koraller.

Stolonrören. ”Tafl. VII fig.17. Dessa bestå af en ganska stark

yttervägg och sjelfva det inre röret är såsom hos de andra af-

deladt genom golflika, smala, tvärlameller. De förefinnas isyn-

nerhet på bottensidans sidokanter, men äfven och i synnerhet

hos yngre exemplar på sidans midt och fortfara egentligen så

länge som korallen ligger fästad, men äfven något längre. De

gå vanligen till en tredjedel af totalhöjden, sällan så långt, som

till halfva höjden. På insidan af bottenväggen i kalken ser

man de öppningar, med hvilka de mynnat in. Der de finnas i

mängd, sitta de i grupper.

Kalkens inre. Kalken bildas af fyra triangulära väggar,

hvilka i bottnen mötas med sina spetsar. Till sitt djup är

den mycket vexlande, dock så att den är mycket grundare hos

mutatio prima än hos mutatio secunda, hos hvilken finnes

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 47

exempel på 20 m.m.:s djup mot korallens totallängd af 25 m.m.

Då MILNSE EDWARDS Ål. c. talar om fyra septalgropar, uppfattar

han såsom sådana de fyra vinklarne der väggarne mötas; men

det finnes inom kalken endast en septalgrop på uppsidans inre

vägg, djupast i bottnen och förlängande sig som en smal ränna

till uppsidans midt, der den omsluter det svagt utvecklade”

midtelseptum. Visserligen finnas fyra större septer, ett på

midten af hvarje vägg, mera i ögonen fallande genom sitt läge

än sin storlek. Den figur, som HzcKEL gifver i sina »Arabische

Korallen» 1. c., är dock mycket idealiserad. Hos intet af de tal-

rika exemplar, som undersökts finnas så starkt utpreglade septer.

En med verkligheten mera öfverensstämmande bild är lemnad

på tafl. VII fig. 8. Hvad först bottensidans septer beträffar,

så är dess midtersta eller primärseptum störst af alla i kalken.

Stundom ser det ut, som skulle der vara en förening af eller

utvidgning af flere i midten liggande septer, såsom hos Cal-

ceola, hvaribland äfven det egentliga primärseptum. Dess form

är ganska egendomlig, skifformig, bredast mot kalkbrädden,

men med öfre kanten snedt afskuren eller utbugtad i en svag,

inåt gående båge, som i en trubbig vinkel möter den längre

nedåtgående sidokanten, tafl. VIT fig. 12. På den öfre kanten

sitta små knottror liksom på de andra septerna, och dess nedre

del intages af en elliptiskt förlängd insänkning med skroflig bot-

ten och tillspetsade ändar, tafl. VII fig. 20, fullkomligt homolog

med en motsvarande ränna hos uppsidans midtelseptum, äfven-

som hos Calceola (»cardinalgropen») och Rhizophyllum. Bety-

delsen af denna form finner sin förklaring i det sätt, hvarpå,

såsom nedan beskrifves, operkelvalvelns stora septum artikule-

rar mot detta. Allt efter korallens storlek omgifves detta septum

på ömse sidor af 14 till 16 smala septer, ordnade i par. Om

man i ett väl bibehållet exemplar följer septalstrålarne från bott-

nen, ser man, att de äro fåtaliga till en början, men ungefär

på midten af kalkens vägg klyfva sig i tvenne, af hvilka den

ena nästan oförändrad löper ut mot kalkens kant och den an-

dra mot samma kant vidgar sig till en vinklig, hakformig

skifva (tafl. VII fig. 14), som står ställd snedt inåt mot mid-

telseptum i en vinkel, hvilken är spetsigare i mån af afståndet

från midtelseptum. De triangulära skifvorna äro svagt utskurna

på sin öfversta kant och den undre sänker sig snedt mot sep-

tum nedunder. Öfre kanten är ofta småknottrig och oregel-

bundet uppsvälld. De nedanför liggande septernas ås är nag-

48 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

gad och oregelbundet inskuren, eller belagd med små runda

vårtor. Loculi äro mycket smala och grunda och i dem in-

skjuta temligen regelbundet septernas sidotaggar på bestämda

afstånd, lemnande en svag fördjupning mellan sig, hvilken på

vittrade exemplar ser ut som ett punktlikt hål. Likheten med

de föregående slägtena är stor genom de punktrader, som då i

loculi visa sig; tafl. VIII fig. 4. De tre öfriga sidornas mid-

telsepter äro alla mycket mindre än bottensidans, skjuta hvar-

ken så långt fram eller upp som detta, utan äro nedsänkta i

en ränna nedanför sidosepternas öfversta kammar. Högra och

venstra sidans midtelsepter likna hvarandra fullkomligt till

form och storlek, de framskjuta svagt, äro smala skifvor och

svagt utbugtade i sin öfre kant; tafl. VII fig. 13. Uppsidans

midtelseptum, tafl. VII fig. 18, ligger i en ränna, som är dju-

pare än någon annan och nedåt omedelbart fortsätter sig i

septalgropen. Detta septum, som stundom är dubbelt så stort

som sidornas och ungefär hälften så stort som bottenseptum,

har sin nedersta del smal och fin, och toppen, som ligger nå-

got under de omgifvande septernas kammar, är långdraget

elliptisk och 1 midten försedd med en grund längdränna. För

öfrigt varierar denna och sidornas så mycket, att knappast

tvenne exemplar ha dem fullkomligt lika.

Angående septernas uppkomst och tillväxt kunna några upp-

lysningar hemtas af mycket små exemplar och genom slipning

af spetsarne på större (tafl. VII, fig. 9—11). Exemplar af 5

millim:s längd och 4 millim. i bredd vid kalkmynningen (tad.

VII, fig. 9) ligga utefter hela sin längd fastvuxna med botten-

sidan på sitt underlag, calceolalika till formen; öfre sidan på

det afbildade exemplaret är delvis bortsprängd. På inre bot-

tenväggens midt framskjuter det upptill tjockare, mot kalkens

djup afsmalnande primärseptum omgifvet af tre till fyra smala

septer, som bestå af småknölar, tvärt öfver hvilka gå sju tvär-

rynkor. På uppsidans innervägg synes ej något septum, ej

heller på sidorna. Ett annat exemplar af 6 millim:s längd och

3 millim. i bredd vid kalken, tafl. VII, fig. 10, har på botten-

sidan ett primärseptum omgifvet af trenne mindre på ömse

sidor och på uppsidan, som är lägre, tre små, lika stora septer

i sin midt. Ett tredje exemplar, 7 millim. långt och 6 millim. i

största bredden, tafl. VII, fig. 11, har på uppsidans innervägg

ett starkt septum, hvilket är mycket kort, liksom nyss påbör-

jadt, som en liten tand i närheten af kalkens kant. Vid längd-

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NO 4. 49

slipningar af öfre sidan på ett mindre exemplar, 19 mm. långt, hos

hvilket förvandlingen af de äldsta polypariedelarne ej har gått

så långt som hos de äldre, visar sig mot spetsen på ofvansidan

intet primärseptum och endast några glesa golf. I den fina

yttersta initialspetsen af knappast 1 millim:s bredd, finnes intet

tecken till septer. I ett 20 millim. långt exemplar, som är

särdeles tydligt ända ned till bottnen, gå visserligen fyra stora

midtelsepter, men af dessa nå endast bottensidans till djupet,

höger- och venstersidans nå ett litet stycke nedanför halfva

väggen och uppsidans hinner endast halfvägs af dessa senares

längd. Sidosepterra hos dessa små exemplar bestå af knöliga

skleriter, mer eller mindre aflägsna från hvarandra, så att

deras tillvaro endast ses af septalåsens knottrighet. Af hvad

nu blifvit anfördt, torde tillräckligt tydligt framgå: 1) att

polypariet till en början saknar septa, 2) att bottensidans

septum är det först bildade och länge det enda, samt med

allt skäl, både efter förhållandet hos denna art och många

andra, kan kallas primärseptum, 3) att höger- och venstersidans

midtelsepter dernäst bildas, 4) att uppsidans kommer senast, och

5) att bottensidans sidosepter förefinnas redan innan de andra

sidornas midtelsepter uppträdt. Åsigten om fyra primära sep-

ter hos rugoserna är således icke hållbar, lika litet som fyra

framstående septer förefinnas såsom en allmän regel. Endast

hos Goniophyllum och Stauria är det fallet.

Utom af septalstrålarne täckes kalkbottnen, under dessa, af

de bläddror, som uppskjuta på ytan och bilda en stor del af

«hela den inre massan. På ett oregelbundet vis genombrytas

septerna och störas i sitt sammanhang med djupare liggande

delar genom dessa bläddror, hvilka ofta misstagits för dissepi-

ment, men icke äro det, emedan de vanligen sträcka sig oregel-

bundet öfver flera septer och dessas loculi, då deremot verk-

ligt dissepiment är inskränkt mellan tvenne septer, 1 dessas

loculus. Hos slägten såsom de Cystiphyllartade, äro septerna

nemligen ofullkomligare, bilda icke oafbrutna skifvor, som fort-

sätta nedåt genom hela polypariet, utan äro nybildade på den

bottenaflagring (= golf), hvilken basalmembranen tid efter annan

afsöndrar. Derigenom att denna membran icke bildar hvarje

nytt lager omedelbart på det närmast underliggande, utan har

veckat och böjt sig i oregelbundna bågar ofvan detta, uppstå

tomrum eller blåsor mellan de bläddror, som sammansätta

tvenne närliggande lager, och det är på ytan af dessa som

Fr «+ S és

30 LINDSTROM, OPEKKELBARANDE KORALLER.

septalstrålarna uppkomma. Hos Calceola har denna anförda

ojemnhet och oregelbundenhet i bottenmembranens aflagringar

öfvervunnits och hon visar tätt liggande, tunna lameller, samt

endast då och då en efterdyning af det gamla tillvextsättet i de

glesa, mycket aflägset liggande toma mellanrum, hvarpå KUNTH

IS ens SURG fig. 9 anfört exempel

Knoppning. Större grupper bildade genom knoppning ha

hittills ej funnits. I några enstaka fall ser man på kalkens

brädd knoppande småindivider. På ett exemplar utknoppa på

bottensidans, högersidans och uppsidans vägg åtta små koraller.

Inre struktur. Till följd af de många vexlingarna i ko-

rallens tillvextsätt komma snitt tagna i alldeles samma rikt-

ning hos olika exemplar att bli mycket skiljaktiga från hvar-

andra. Ån ligga de transversella kalklamellerna tätt på hvar-

andra, än ha de emellan sig bildat dessa bläddriga tomrum, som

ger det hela ett cystiphyll-likt utseende. Tafl. VII fig. 19. I ett

längdsnitt parallelt med bottenväggen äro septerna till en del

inbäddade i en tät, compact massa, der mörkare längdstrimmor

utmärka loculi, taggiga och sönderdelade af synapticule från

septerna. På andra punkter åter, tafl. VIII fig. 5, äro loculi

fyllda med klar kalkspat, således sekundär infiltration, och afde-

lade 3 i tvärrum genom bågformiga, smala lameller, hvilka tvif-

velsutan äro Kfsrdrade af bottenmembranen och stående i sam-

band med golfbildningen och således ingalunda att betrakta som

dissepiment, så mycket mer som man stundom ser en sådan la-

mell sträcka sig öfver flera septer. De likna då den bildning,

som hos Cyathophyllerna uppstår i loculi. I dessa breda lo-

culi synas inga tvärutskott från septerna.

Operkelapparaten, tafl. I fig. 1, består af fyra lock eller valv-

ler, ett för hvarje sida af pyramiden. Dessa fyra lock bilda två

par, så till vida som de hvarandra motsittande äro i det närmaste

lika. De mötas med sina spetsar i kalkens centrum och emedan

de, såsom nedanföre omtalas, i viss mån täcka hvarandra med

sina sidokanter, så tillsluta de fullständigt kalkens mynning.

Ett exemplar har alla fyra locken på sin ursprungliga plats och

fastän tvänne af dem äro något brutna och nedsänkta i kal-

ken, kan man dock utreda deras konturer och ytform. På ett

annat exemplar sitta tre fullständiga lock och ett fragment af

ett fjerde, samt dessutom finnas fem exemplar med tre lock

fastsittande. Bottensidans lock, äfvensom uppsidans hafva en

trapezoidisk kontur. VWVenstra och högra sidans lock äro båda

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD: HANDL.: BAND. fe N:0 4. 51

triangelformiga. Alla lockens sidokanter bilda en svag båge

utåt, sällan äro de rätlinige. På sin öfre yta äro de insänkta

genom en ränna, som går från nucleus till spetsen. Denna

ränna är bred och med flat botten hos de trapezoidiska locken.

Hos de triangelformiga bildar hennes genomskärning en trubbig

vinkel. Den första och ursprungliga delen af bottenlocket eller

dess nucleus är kretsformig, men omgifves snart af halfcirkel-

formiga tillväxtlinier och dessa åter af trapezoidala lager. De

andra lockens. nuclei äro redan från sin första början triangel-

formiga eller trapezoidala, detta senare hvad uppsidans lock

beträffar. Genom dessa kring hvarandra liggande tillvextlinier

ådagalägges tydligen lockens utvecklingssätt. Då locken un-

der tillvexten hastigare ökas mot spetsen än vid basallinien,

så kommer mnucleus efterhand att ligga nedanför lockets me-

delpunkt och närmare basallinien än denna. Med undantag

af tillvextlinierna märkes ingen annan skulptur på lockets yttre

sida. Hos det fullständigaste exemplaret äro lockens storleks-

förhållanden så som följer:

Längd från basallinien

Basallinien. till spetsen.

KÖRTS CIO SRA ssd SRA STR ra I ge 20 mm. Något öfver 10 mm.

NenstrasidoloCkett.ss: log tssålenosssee 166R » 10

WEEVenStan sidans lOCks....-< oc. soon 15.3 » 10: >

Elöotar SidolöCket. soosoossesssoossorese er KA > JS

Bottenlocket är följaktligen det största och de andra locken

aftaga 1 storlek i samma mån som de äro aflägsna från detta

i riktningen från venster till höger. Det venstra sidolocket

ligger med sin högra kant öfver bottenlockets venstra och

täckes sjelft på samma sätt af öfversta lockets högra kant,

under det att det högra sidolocket med sina båda sidokanter

ligger öfver både öfversta sidans och bottensidans lockkan-

ter. Bottenlocket ligger således under de tre andra locken,

med sidokanterna under de båda sidolockens kanter och med

sin stympade spets djupt under öfversta lockets spets. Det

är mycket sannolikt, att bottenlocket är det äldsta af alla loc-

ken och att det till en början ensamt varit tillräckligt att sluta

kalkens mynning, hvilken först varit kretsformig, såsom lockets

nucleus, sedan blifvit halfcirkelformig och först på 9 mm:s af-

stånd från basalspetsen fullkomligt fyrsidig. Hvad som dess-

utom talar för en sådan oliktidig uppkomst af de olika locken,

är den omständigheten, att de fyra midtelsepterna, de fulcra,

Ha,

52 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

på hvilka lockens midtelsepta hvila, äro af olika längd i de

små polyparierna eller med andra ord, tydligen visa sig bildas

oliktidigt,bottensidans först, dernäst höger- och venstersidans och

uppsidan senast. Af midtelsepternas längd kan man således sluta

till den ordning, i hvilken valvlerna uppstått. Att dömma af

valvlernas läge i spiral ofvan hvarandra skulle åter ordningen

bli: bottensidans först, venstersidans, dernäst uppsidans och sist

högersidans. Men troligen är det på det sätt som septerna visa.

Då Goniophyller förefinnas med fem sidor och en med

till och med sex — tre stora och tre i hörnena mindre —

kan det frågas, huruvida dessa haft lock af olika storlek för

alla dessa sidor. Detta besvaras jakande och på ett fullt till-

fredsställande sätt af det bevis, som lemnas genom det exem-

plar, hvilket blifvit afbildadt på tafl. IX, fig. 1. Man ser här ett

exemplar, der bottensidan under korallens tillväxt åt venster

brutit sig i en ny smal vägg, som genom mycket trubbig vin-

kel afviker från bottensidan. Båda dessa ha tillsamman en

bredd af 28 mm., hvaraf på bottensidan komma 20 och på den

mindre 8. Qvarsittande på kalkens bräddar äro fyra lock,

hvaraf tre normala: bottensidans, venstra sidans och uppsidans.

Emellan bottensidans och venstra sidans lock sitter det ab-

norma, lilla locket för den femte sidan, adventivsidan, inkiladt.

Detta lock, hvars dimensioner äro 5 mm. i höjd, 7 mm. i

bredd, är triangelformigt, högra sidan något insvängd och den

venstra utsvängd, samt ytan oregelbundet gropig och för-

sedd med tillväxtlinier. De båda omgifvande lockens angrän-

sande sidokanter äro följaktligen hämmade i sin utveckling;

bottensidans, som, enligt hvad ytans”tillväxtlinier visa, haft nor-

mal utbildning till en bredd af 13 mm., har sitt venstra hörn

snedt afstympadt och insvängdt i en kroklinie, och venstra

sidans lock har sitt högra hörn afskuret af en rät linie. Dessa

båda lock äro således försedda med en sida mer än vanligt,

bottensidans med fem, venstersidans med fyra. Af adventiv-

lockets inre sida har ej varit möjligt se något tydligt.

Hvad lockens inre sida beträffar, så kan man säga, att den

i viss mening är en afspegling af den kalkvägg, vid hvilken

den hvilar eller en fortsättning af dettas bildningar uppöfver

kalkens bräddar. Liksom på kalkens väggar omgifves ett

stort midtelseptum af mindre septa på sidorna, med förtätnin-

gar mot låskanten, i likhet med septerna i kalken, när dessa

vidgats med kammar.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 53

Bottenlocket, tafl. I, fig. 4, 5, 6, tafl. VI, fig. 18, 19, tafl.

VIII, fig. 1, 2, har sitt mellersta septum högst i närheten af

låskanten, der det bildar en i spetsig vinkel framskjutande,

tunn skifva, som på sin utkant mot låset är urgräfd i en

smal och grund ränna. Denna vidgar sig till den grop, i

hvilken kalkens primärseptum hvilar, när operkelvalveln täcker

mynningen. Yttersta låskanten är smal och tunn. De upp-

höjda valkar, som omgifva låsgropen, afsmalna mot skalets

nedre sidohörn, med yttre sidan brant, den inre svagt slut-

tande, sänkande sig mot och öfvergående i den öfriga ytan.

Dessa valkar bestå af gruppvis hopgyttrade knölar, hvilka

äro mycket oregelbundet kantiga, och beströdda med en mängd

små vårtor. Låga och smala septer fortsätta från dem mot

kanterna, hos ett exemplar 14 på hvardera halfvan. Hela

ytan, liksom septernas åsar, är fint småknottrig. I ett tre

millimeter långt operkel äro septerna mest utvecklade vid

låskanten och aftaga mot utkanterna. De äro der breda och

sitta på upphöjda valkar. Den skrofliga valkbildningen, som

är så tydlig hos de äldre locken, är homolog med septalkam-

marne hos Calceola, men uppnå hos Goniophyllum aldrig så-

dan regelbundenhet.

Uppsidans lock, tafl. VIII, fig. 3, är äfven trapezoidiskt,

men skiljer sig från motsidans till det yttre genom sin jem-

förelsevis mindre storlek, genom sin nucleus, som redan från

början är trapezoidisk och derigenom vittnar, att detta skal

till sin tillkomst är det yngsta, samt uppstått sedan kalken

blifvit fyrsidig. På insidan ter sig äfven den vigtiga olikheten, att

midtelseptets tand mot låskanten icke afbrytes af någon grop,

i hvilken motsvarande kalkväggs septum skulle hvila. Upp-

sidans midtelseptum är så djupt liggande i en rännlik insänk-

ning och så smalt, att det alls icke skjuter upp och den smala,

hvassa åsen af lockets midtelseptum ligger på detsamma. Ut-

seendet stämmer för öfrigt med bottensidans.

Hvad venster- och högervalvlerna angår, så kan man till det

yttre genom nuclei läge, och genom den stora oliksidigheten,

skilja dem från hvarandra. Skalen hafva nemligen utvecklats

starkare åt det håll, som ligger närmast bottensidan eller nedåt

vid korallens läge på sistnämnda sida. De bilda följaktligen en

mycket oliksidig triangel med nucleus ofvanför lockets medel-

punkt och det venstra locket, tafl. VI fig. 15, 16, med sin

högra hälft betydligt förlängd, samt det högra locket, tafl. VI

54 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

fig. 13, följaktligen med sin venstra sida långt utdragen. På

detta kan man lätt skilja dem i det yttre. På insidan likna

de hvarandra fullständigt, hafva ett större midtelseptum, mera

afrundadt, än hvasst, samt på hvardera sidan derom vanligen

14 septer, som i par utgå från upphöjda knölar 1 låskanten.

Primärseptum slutar äfven i en sådan knöl utan låsgrop. Från

låskanten sedda äro dessa knölar urgröpta med en liten trian-

gulär ränna. Att ingen grop här förekommer lika litet som

hos uppsidans lock har sin grund i samma förhållande att in-

gen septalkam sticker fram långt nog från kalken för att der-

emot artikulera.

Hvad artikulationssättet beträffar, är i fig. 16 tafl. VII

ett exemplar afbildadt efter ett fragment af korallens botten-

sida, mot hvilken ett stycke af bottenlocket ännu är fästadt.

Operkelvalvelns midtelseptum ligger med 'sin utskjutande tand-

lika del tätt sluten till den utskärning, som bildar primärsep-

tets öfre kam och hvilar i den ränna, som der finnes. Kalk-

septets öfre kant ligger åter i gropen bakom tanden, i det

närmaste såsom förhållandet är hos Calceola. Sidolamellerna

på locket gripa in mellan sidosepternas öfre smala kammar.

Midteltanden på de andra sidornas lock sitter nedsänkt i den

stora fördjupningen ofvanför midtelsepterna i kalken.

En egendomlighet af stort intresse, som utmärkt denna

ovanliga koralls lifsförhållanden, är, att det finnes säkra bevis

på att operkelvalvlerna, än den ena, än den andra sidans, stun-

dom fällts och antagligen ersatts med nya. Åtskilliga exem-

plar visa nemligen lock, som stannat qvar på sin plats, och

att korallen fortsatt att växa vidare omkring och öfver dem.

Tafl. V fig. 1,2. Sådana qvarlemnade lock finnas för alla fyra

sidorna, men mest på bottensidan. Intet exemplar har mer

än ett invuxet lock. På det ställe, der ett sådant sitter, bildas

vanligen en djup grop inåt. Locket har nemligen fastnat inåt

böjdt och rundt omkring utanför, och öfver detta har korallen

fortsatt sin tillvext. Fastän rätt många lösa lock till alla sidor

hittats, är dock ännu icke något kändt, som med säkerhet kan

anses för ett sådant, på korallens senare tillvextstadium, efter

fällningen af ett äldre lock nybildadt. Man kunde vänta

sig, att finna ett sådant mycket tunnt, samt på yttre sidan nä-

stan utan några tillvextlinier.

Förekomst. Om artens förekomst på Gotland är redan

ofvanföre taladt. I Irland är den låga mutatio prima funnen i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: te N:0O 4, 55

skiffrarne vid Ardaun och Kilbride, Cong, County of Galway,

samt troligen äfven i England i Wenlockskiffern vid Dudley,

ehuru den derifrån anförda möjligen är ungdomsformen af

Gon. Fletcheri. De exemplar, som mr HoLr har från Malvern,

torde dock höra hit. Han citerar dem från May Hill Sand-

stone 1 Gullet Wood, vid Eastnor Obelisken, samt från basen

af Wenlockskiffern vid Wych.

2. Goniophyllum Fletcheri. EbDbw. H.

NE ONA TSG (an

1851 Goniophyllum Fletcheri M. EpDwarpos & HaimeE, Polypiers Fos-

siles;. Terr.: pal. p. 405.

1854 — = Morris, Cat. Br. Foss. Ed. p. 55.

1854 — — SALTER, Siluria 2:d Ed. p. 244.

1855 = == M. Ebw. H., British Fossil Corals p.

2A08DpE OG KHRI Or ä:

1860 — — SEAN IOor II piss PIG.

1861 — -— FROMENTEL, Introd. å P'étude des Pol.

foss. p. 293.

1867 — — DUNCAN, BSiluria 4 Ed. p. 221, 510.

1873 Gonioph. pyramidale SALTER, Catal. Cambr. Fossil. Mus. Cam-

bridge p. 114. SALTER anser der G. Fletcheri identisk med «

den förre. ”Träsnittet vid sidan visar en figur af den verk-

lige G. Fletcheri med ett idealiseradt operculum bestående

af ett enda fyrkantigt stycke.

1876 Gon. Fletcheri FERD. RoOEMER, Leth&ea geognostica, tafl. 10 fig.

9ra—)?9 Db.

Denna korall står så nära till G. pyramidale, att den, så-

som SALTER velat, blifvit ansedd som en varietet dertill. Emel-

lertid torde det hufvudsakligen på grund af den inre bygg-

naden vara skäl att hålla den skild.

Yttre form. Polypariet är smalt och långsträckt, oftast

rakt, med hvassa hörn eller endast med mycket grunda rännor,

bottensidan med stolonrör, hvilka i synnerhet utgå från sido-

kanterna och fortsätta upp till halfva höjden af sidan. Epi-

thekan är fint och regelbundet tvärstrimmad. Svaga och glesa

längdrynkor synas med den vanliga, större midtelvalken.

Kalkens mynning är i det närmaste af qvadratisk form,

bottensidans kant icke alltid längst, djupet är ej stort i för-

hållande till längden. Hos ett nästan fullständigt exemplar

af 30 m.m. längd går kalkens djup till 7 m.m. med största

26 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

diagonalen af 17 m.m. De stora midtelsepta likna i det

närmaste dem hos Goniophyllum och af bottenväggens septum

med dess utbugtning ofvantill, samt ränna på öfverkanten kan

man med stor grad af sannolikhet antaga, att äfven denna form

varit täckt med lock och att sådana en gång komma att hit-

tas. Man bör ihågkomma, att många hundra exemplar af Go-

nioph. pyramidale hade funnits, innan det första locket upp-

täcktes och att sådana ännu höra till de största sällsyntheter

i jemförelse med den vida allmännare korallen. Äfven öfre

kanterna af sidosepterna äro i någon mån vidgade och vittna

för tillvaron af operkelapparat. Septalgropen sittande på van-

ligt ställe är mycket grund och långsträckt.

Knoppning är mycket vanlig hos denna art och stora grup-

per af flera, ända till tre generationer ofvan hvarandra bildas

derigenom. Knopparne uppstå på öfre kanten af kalkens sido-

väggar, samt växa rakt upp.

Inre strukturen. Närmast ytterväggarne är byggnaden allt

igenom solid och tät, sammansatt af septer med fyllda loculi,

septerna korta, midten af korallen upptagen af bågiga golf

och lameller liknande Cystiphyllernas, dels riktade strutformigt

nedåt, dels horisontala. Dessa gå stundom in i loculi, hvilka

då se ut som hos Cyathophyllerna. Den täta massa, som för

öfrigt fyller loculi, har en egendomlig textur af tätt sittande,

utåt och nedåt riktade fina mörka strimmor.

Förekomst. Enligt MIiLNE EDWARDS och de engelska för-

fattarne finnes arten vid Dudley i England, samt i Wenlock-

skiffer vid Malvern. Mr JoHns Gray i Hagley, som under

många år med ifver samlat engelska öfversilurförsteningar och

haft godheten flera gånger rikta Svenska Riksmuseum med

gåfvor både af detta och andra fossilier, säger i bref, att den

först fanns mycket sparsamt i grus från en jernvägstunnel vid

Malvern. >»In working the mines at Dudley there are what

the miners call Crop Balls, sometimes small, others several

yards and composed of fragments of fossils cemented together.

They have been pot holes in the regular strata, filled up with

broken pieces of rock and remains of fossils generally frag-

mentary and thence not worth breaking up. In occasionally

finding one specimen of Gon. Fleteheri in such stone, the

workmen were induced to search for more.> På detta sätt

köpte mr GRAY mer än 1,000 exemplar af alla storlekar, utan

att hitta ett enda operculum. Nu mera hittar man ej flera.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 517

BiGsBY i Thesaurus Siluricus uppräknar, p. 11, utom nu

anförde arter äfven Goniophyllum zic-zac M'Cor, från Galway

samt Gon. sp. ind. från Tasmania West. Den förre är en

kägelformig Cyathophyll och om den senare lemnas ingen

vidare upplysning. |

II. Fam. Argeopomatide.

Denna familj skiljer sig från den föregående genom loc-

kets vida enklare insida, på hvilket endast likformiga septer

äro till finnandes, alla 1 det närmaste af lika storlek och utse-

ende, intet större midtelseptum. I öfverensstämmelse dermed

saknas 1 korallkalken så stora och framstående midtelsepter

som Calceoliderna ega. Efter lockets utseende och beskaffen-

het kan man inom familjen urskilja följande tre slägttyper, af

hvilka den tredje 1 anseende till den fullständiga obekantskap,

hvari man ännu sväfvar angående sjelfva korallen, må tills

vidare förblifva obenämnd.

Gen. 1. Argopoma, n. gen. med fyra, tidtals af-

fallande och genom nya ersatta trianguläraj Operklets

lock, ett för hvar sida af den SPE SEDrEeSe

É / sittande,

cystiphyllika korallen. smala, tråd-

Gen. 2. Rhytidophyllum n. gen. med ett lock, | fina strålar.

som täcker en calceolalik korall.

Gen. 3. Gen. indet. lock ensamt (?), halft elliptiskt, med

breda, tättsittande septer på insidan.

Ar2opoma n. gen.

(coaios, tunn, our lock.)

Korallen enkel, utan knoppning, med stolonrörsbildning un-

der första tillvexten, oregelbundet fyrsidigt pyramidisk eller pris-

matisk. Kalken utan tydliga primärsepter, alla septer vanligen

nästan lika stora, bestående af trubbiga taggar. Inre strukturen

cystiphyllartad med oregelbundna golf bildande blåslika tom-

rum emellan sig. Operkelapparaten sammansatt af fyra tunna

valvler, en för nvar sida. Dessa äro oregelbundet triangel-

formiga med den inre ytan slät, samt omgifven af en smal

58 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

upphöjd bård, med några trådfina, svagt upphöjda septer, som

parallelt med hvarandra löpa deröfver från basen till sidokan-

terna. Locken tidtals affallande och ersatta med nya.

Från Cystiphyllum skiljer detta slägte sig hufvudsakligen

genom sin fyrsidiga form och genom sin operkelapparat.

Areopoma prismaticum LINDSTR.

Tafl. IV fig: 8—14, tafl. VY fig. 5—12, 15 —17:

1865 Hallia calceoloides LINDSTR. Några iakttagelser öfver operkel-

bärande koraller i Öfversigten af Vet. Akad. Fhl. 1865 p.

288, pl. 31 fig. 12—13, der Ar&eopomas lock oriktigt hän-

fördes till denna art.

1868 Cystiphyllum prismaticum LINDSTR. Om tvenne nya öfver-

siluriska koraller från Gotland. Öfversigt Vet. Ak. För-

handl. 1868, p. 421, pl. VI fig. 4—6.

1870 — = Ip. om operkularbildningen hos några

nutida och siluriska koraller i Öfvers. V.-Ak. Fhl. p. 923.

Yttre form. Två skilda varieteter af olika geologisk ålder

förekomma. Den äldsta, nedan betecknad som »forma pri-

migena», från de lägsta skifferbäddarne vid Wisby, den andra,

mutatio elongata från de ofvanliggande kalkstensbäddarne i

samma trakt.

Forma primigena, tall. IV, fig. 12, tafl. V fig. 9. I sin för-

sta utväxt är denna nedtryckt, bredt pyramidal, fyrsidig, med

mycket afrundade hörn. De exemplar, som fortfarit att tillvexa

i denna form, hafva uppnått följande storleksförhållanden.

Längd 25 millim., kalkens största diameter 25 millim., korta

diametern 24 millim., diagonalen 23 millim. Ett annat exem-

plar är 23 millim. långt, längsta diametern 25, kortare diam.

23 millim. Men ett stort antal exemplar äro förlängda och

utdragna på ett mycket oregelbundet vis, böjda, samt till och

med vridna spiralformigt kring midtellinien. Ett sådant är

51 millim. långt, med 20 millim. i kalkens diameter. När

korallen såsom i först anförda fallet vuxit regelbundet, är den

otydligt prismatisk, närmande sig till cylindrisk. Vid öfver-

gången från initialstadiet uppstodo ofta de största oregelbun-

denheterna i tillväxten och epithekan är alldeles slät utan

några längdrynkor. Hos de längre exemplaren äro samman-

snörningar af omfånget ej sällsynta och det ser ut som om kalk

låg inom kalk och det hela får derigenom ett visst fjälligt

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 59

utseende. Längdrynkorna äro, såsom vanligt hos Cystiphyllide,

mycket skarpt uttryckta och framstående, samt mera afrundade

och breda än bland andra koraller. I stället för den stora

midtelvalken på bottensidan går en grund längdfördjupning,

som svarar mot ett större septum på insidan. Denna korall

tyckes hafva lefvat fri på bottnen af silurhafvet och endast

någon kortare tid af sin första tillvaro varit fästad. Det fin-

nes knappt några tecken till stolonrör, endast stundom några

få korta utskott.

Mutatio elongata, tafl. IV fig. 8—11, är prismatisk, fyrsidig,

förlängd, nästan jemnbred efter hela sin längd, länge fästad

vid bottnen genom smala eller breda haklika stolonrör. Denna

äldsta del af polypariet bildar mot den vida längre, yngre

och stolonfria delen en trubbig vinkel, då den senare växer

alldeles rak från detta nedre knä. Storleksförhållandena äro:

längd 103 millim., bredd 18 millim. De tvärsöfver gående

illvättlinidrna äro talrika och djupt inskurna, så att Könfören

derigenom får ett tandadt utseende. Längdrynkorna finare och

ej fullt så tydliga som hos den förra arten och det finnes äf-

ven en grund och trång insänkning, som går ned midt på

bottensidan, äfvensom på den motsatta. Utom dessa finnas

talrika trådfina tvärstrimmor, hvilka äro att betrakta som orna-

mentering på ytan. Korallens fyrsidigt prismatiska form är

mer eller mindre tydligt uttryckt, hos åtskilliga med oregel-

bunden växt, afrundad och cylindrisk.

Stolonrören äro breda och bandlika, korta, samt flere jemte

UNS samt Nanligen Pale utan dissepiment.

sjelfva korallen till sitt yttre. I RR kalkar äro septal-

strålarne väl utvecklade, i andra åter synas blott få spår och

slutligen förekomma sådana, der alla septer hafva försvunnit

och hela kalken är fylld med bläddror af olika storlek. På

bottensidan är vanligen ett något framskjutande midtelseptum

och de tre andra väggarne visa stundom septer, hvilka skjuta ut

något mera än de andra. Om man ser ett septum från sidan,

så visar det sig bestå af trubbiga tänder, ungefär 13 på ett

afstånd af 10 millimeter, tafl. V fig. 7. Såsom vanligt hos

Cystiphylliderna äro de ej sammanhängande och någon oaf-

bruten skifva, som fortsätter från bottnen af kalken, finnes icke.

Sedda i tunnt genomsnitt visa de ett egendomligt streckadt

utseende, liksom sammansatta af strålar, mellan hvilka ligga

60 LINDSTRÖM, OPERKELBARANDE KORALLER.

mörka streck, som dock ej äro förhanden hos alla. Allt efter

det sätt, på hvilket septaltaggarne äro bibehållna blir utseen-

det i tvärsnitt olika. Ån är der en klar nucleus omgifven af

mörkare ämne och stundom råder fullkomlig likformighet.

Tafl. V fig. 17. Tabulablåsorna äro små mot yttre väggen, stora

och glest sittande i korallens midteldelar. Det nu anförda

gäller om forma primigena. Hos mutatio elongata är kalken

till sin kontur mera quadratisk, ehuru hörnen äro afrundade.

Raderna af de taggiga septerna äro mera framstående längs

med väggarne af den ganska djupa kalken, hvilken hos som-

liga exemplar når ett djup af 12 millim. på en totallängd hos

korallen af 24 millim. Septet på midten af bottenytan är det

mest framstående. Hos några äro äfven de andra väggarnes

midtelsepter framskjutande. I allt är det ungefär 12 taggar

på hvarje septum. Hos sådana koraller, som vuxit oregelbundet,

äro tabulablåsorna rådande i kalkens botten och synas i sin

stora oregelmässighet hafva alldeles förträngt eller afkortat

septerna. Septalgrop är icke synlig hos något exemplar.

I längdsnitt, tafl. V fig. 16, äro tabulabläddrorna mera jemt

fördelade och af mindre storlek; septalkanterna ej så tydliga.

Knoppning. Hos den äldre varieteten finnes icke ett enda

exempel på knoppning, och hos den yngre äro de så sällsynta

att endast i ett exemplar biand flera hundrade två små knop-

par hafva anträffats.

Operkelapparaten. ”Tafl. IV fig. 8—11, 12, 13; tafl. V fig.

d, 6, 8—12. Af ett exemplar, som har operkelvalvler ännu

fästade till hvar och en af sina fyra sidor långt nedanför kalken

kan man sluta, att operklet bestod af fyra valvler. Ett exem-

plar är funnet med apparaten till en del ännu täckande kalkmyn-

ningen. Tre lock äro qvarsittande, bottensidans är störst och

dess spets ligger dold under den motsatta valvelns, hvilken är

något mindre. Den tredje valveln, högra sidans, har rubbats från

sitt läge under dessa båda, samt krossats och endast ett hörn är

synligt. Alla valvlerna likna hvarandra i det närmaste, ehuru de

tillhöra olika sidor. De äro triangelformiga med afrundade

hörn. Basalsidan är den längsta, rak eller svagt bågformig. Den

inre eller öfre spetsen är mera spetsvinklig än sidohörnen.

Utsidan är concav, stundom i mycket hög grad insänkt och

hos flere är yttre kanten uppvikt och bildar sålunda ett bräm

rundt omkring valveln. Ytan är för öfrigt slät, endast prydd

med ytterst fina concentriska tillvextlinier, hvilkas innersta

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 7. N:O 4. Gl

kärna ligger excentriskt, närmare ena sidan än den andra.

Detta synes antyda en benägenhet till en spiralanordning af

valvlerna och deras delar, hvilken spiraltendens också tydligen

är uttryckt i sjelfva korallens tillvextsätt hos denna art. Ibland

synes utsidan på längden eller från basen mot öfre spetsen

intryckt med 4—35 parallela fåror. På valvlernas insida finnes

ett inre midtelfält, som omgifves af den uppvikta kantens

smala bräm. Midtelfältet är mycket convext och på dess längd,

mellan valvelns basallinie och spets, gå från 6 till 10 trådfina,

i det närmaste parallela upphöjda septer, alla lika breda med

slätt mellanrum af deras femfaldiga bredd. Nedersta basen

vid valvelns låslinie är något knutigt ansvälld och septernas

öfversta ända försvinner afsmalnande innan skalets kanter upp-

nås. I några exemplar saknas dessa linier helt och hållet.

Smärre valvler äro halftelliptiska i omkrets och nästan släta.

Hvad valvlernas tjocklek beträffar, finnas alla gradationer från

de tjockaste af många lager på hvarandra, liksom flera valv-

ler lödda på hvarandra, det innersta störst, till dem, som äro

tunna som fjäll. Åfven visar sig stor oregelbundenhet i så-

dana tjocka skal, i det att innersta lagret är skildt från de

yttre genom en klyfta. De tjocka skalen hafva sannolikt

länge gjort tjenst. De, som äro både tunna och stora, äro ny-

bildade. Hos denna art har nemligen liksom hos Goniophyl-

lum pyramidale den egenheten varit rådande, att djuret ofta

fällt sina operkelvalvler. Detta bevisas tydligen deraf, att man

på många exemplar finner dels hela valvler, dels fragment af

dem fästade på ytterväggen af korallen, invuxna i denna i det

läge, som de ursprungligen haft. Ett och samma exemplar är

aftecknadt på tafl. IV fig. 8—11, der man på ett afstånd af

14 millim. från basalspetsen ser tre valvler i jemnhöjd, en på

hvar sin sida, bottensidan, samt höger- och venstersidan. Upp-

sidan har 7 millim. högre upp ett lock fastvuxet, och botten-

sidan har utom det först omnämnda, dessutom 16 millim. ofvan

detta ett fragment af ett andra lock. Storleken af ett lock går

till 3 millim. i höjd från midten af basalkanten till spetsen,

största bredden 8 millim. Till forma primigena har ännu icke

något löst lock träffats, men att den äfven varit försedd med

sådana, synes tydligt af exemplar, som hafva fällda lock, tad.

IV fig. 12 och tafl. V fig. 9, fastsittande på sina väggar. Då

dessa endast äro kända till sitt yttre, hvilket fullkomligt lik-

nar den yngre formens lock, kan man ej med visshet säga,

62 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

att de äfven till det inre öfverensstämma. Möjligen afvika de

något, enär fragment, som troligen höra hit, äro tätare strim-

miga, med sea sidor på septerna.

SR RENEE Den äldre formen är mycket allmän långs

med vestkusten af Gotland från Halls huk i norr, till Gnisvärd

i söder, i den mjuka mergelskiffern, som der ligger lägst. Den

yngre formen är lika allmän öfver samma onade men i den

ofvanliggande kalkstenen. Utom Gotland har den aldrig funnits.

Rhytidophyllum nov. gen.

(ovtis, Ttynka).

Korallen enkel, utan känd knoppning, calceolalik, med

platt bottensida, svag septalbildning och, såvidt skönjas kan,

cystiphyllartad struktur. Operklet en enkel valvel, på insidan

försedd med sex till sju smala septalstrålar, med mängd

bredare, släta mellanrum.

Rhytidophyllum pusillum n. sp.

TAl EX fe 6- 19:

Korallen enkel, konisk, med platt bottensida och half-

elliptisk uppsida. Ytan slät, med några få tvärrynkor. I hör-

nen af bottensidan ses fragment af stolonrör. Kalkens myn-

ning är halft elliptisk, med hvassa kanter, väggarne tvärryn-

kade genom några oafbrutet löpande afsatser. I djupet af

kalken synas på bottenväggen tre oregelbundna, otydliga, sep-

talika bildningar. Det enda exemplarets längd är 2,5 m.m.

och bredd vid kalken 2 m.m.

Operklet. Dess form är transversel, bildande en half ellips

med basallinien sällan rak, utan bågformigt i midten insvängd,

så att hela konturen blir nästan njurlik. Utsidan är slät, endast

med några concentriska tillvextlinier och oval nucleus. Insidan

är tjock och upphöjd utefter lockets nedre hälft mot låskanten,

samt sänker sig och afsmalnar mot kanterna, hvilka äro tunna

och uppvikta. Det yttersta af låskanten, nedanför den valk-

lika upphöjningen bildar äfven en smal tunn rand. Septal-

strålarne tolf, eller sex på hvar sida om midtelaxeln, äro tråd-

fina, svagt upphöjda och divergera mot den tunna öfverkanten

Lockets höjd är 2,5 m.m., samt bredd något öfver 3 millim”

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDLINGAR. BAND 7. N:0 4. 63

Förekomst. I öfversta kalkstenslagret på Qvarnbacken vid

Slite på Gotland i tunna mergelband, som äro inlagrade 1 kalk-

stenen. I motsats till förhållandet med de andra operkulat-

korallerna inträffar med denna art, att medan locken äro jem-

förelsevis vanliga — omkring 20 stycken hafva på kortare tid

erhållits — är af sjelfva korallen, som kan anses hafva burit

sådana, endast ett exemplar hittills funnet.

Gen. et sp. indeterm.

Tall V, fig. 34.

Till okänd art och slägte hör det fragment af ett lock, som

är afbildadt på taflan V fig. 3, 4, och som funnits på Lerberget

på Stora Carlsön. Hela dess utseende vittnar om att det till-

hört en helt annan slägttyp än de förra. Det håller i höjd 9

millim., i bredd 10 millim., och har troligen 1 fullständigt

skick varit 15 millim. bredt. Följaktligen är det mycket på

tvären utdraget och bildar i omkrets en halfellips. På midten

är det mycket tjockt, aftagande mot kanterna och en smal,

tunn list omgifver ytterst hela skalet. Utsidan är starkt con-

vex, slät, med några få otydliga gropar och längdlinier. På

insidan gå septerna longitudinelt, parallelt med hvarandra,

hvartannant bredt och hvartannant smalt, med plattade åsar och

så tätt sittande, att intet mellanrum finnes och att på anförde

bredd rymmas 7 gröfre och 7 smalare septer.

I sammanhang med nu skildrade operkelförande koraller

är det lämpligt äfven omtala ett par andra, till en del sedan

länge kända koraller, hvilka befunnits kring sina yttre väggar

och vid kalkens kant vara försedda med exothecala bildningar,

i viss mån homologa med och i alla händelser jemförliga med

operklerna hos de förra. Den allmännaste af dem är den, som

bildar slägtet

Pholidophyllum LispströMm 1870.

Synonyma slägten äro: . Tryplasma, LONSDALE.

Acanthodes, DYBOWSKI.

Acanthocyclus, DYBOWSKI.

Korallen sammansatt, knoppande i fyrdelning af moder-

kalken, ytans längdrynkor hos enkla individer ordnade i par,

64 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

beklädda med rader af rhombiska fjäll, en rad fjäll för hvarje

hälft af längdrynkan. Hos de i kolonier sammanträngda indi-

viderna saknas dessa fjäll; septerna sins emellan lika stora,

loculi fyllda med likformigt stereoplasma, i midten af koral-

len talrika, oftast på regelbundet afstånd sittande tabulze.

Detta från alla andra med sitt egendomliga yttre väl skilda

slägte skulle egentligen bära namnet Tryplasma, men då detta

namn grundades på en falsk karakter, enligt hvilken septal

taggarne och septalskifvorna skulle vara genomborrade med

rör, en uppfattning, hvartill taggarnes afbrutna bas gifvit upp-

hof, har jag i Öfversigt Vet. Ak. Förhandl. 1870 -p. 925 före-

slagit det nya namnet, med hänsyftning på egendomligheten

hos de yttre fjällen. DYBOWSKIS senare gifna slägtnamn, hvilka

täcka fullkomligt enahanda former, bli följaktligen synonymer.

Acanthodes är dessutom förr användt inom zoologien för en

fossil fisk. !)

Pholidophylium tubulatum SCHLOTHEIM.

Tall: I £. 7,8, tafl. V, fig. 18—23, tafl VI fx 2—4, tafl, VIT EroRUOReE

tafl. IX fig. 2, 14, 15.

1813 Tubiporites tubulatus SCHLOTHEIM, LEONHARDS Taschenbuch fär

die gesammte Mineralogie, siebenter Jahrg. 1:e Abth. p. 37.

1820 = Ib. Petrefaktenkunde, p. 368, der

det genom ett tryckfel står »subulatus», hvilket inses af

originaletiketten i Universitetsmuseet i Berlin, der SCHLoT-

HEIMS egen, äldre handskrift har tubulatus. I samma mu-

seum finnes äfven samma art under manuskriptnamnet

Madreporites calycularis SCHLOTHEIM, hvilket också BRONN i

sip Nomenclator p. 1310 anmärkt, fastän arten icke tillhör

Syringopora, såsom han menar.

1845 Tryplasma articulata (-um!) LONSDALE hos MURCHISON & VER-

NEUIL, Bussia vol. I pl Al fig: 8; 8 är ec pag. OMS

1845 Tryplasma equabilis (-ile!) LonspaLe ibid. pl. A f. 7; 7 a.

1851 Cyathophyllum ? Lovéni Epbw. H., Polyp. Foss. p. 364.

1851 Palkocyclus Fletcheri EbDw. H., Pol. Pal. p. 205.

1854 Cyathoph. Loveéni Morris, Catal. Brit. Foss. p. 51.

1855 -— — EpDw. H.,. Brit Foss. Cor: ps 25800prao6

TOS Ia:

!) De invändningar DYBOWSKI i Monogr. Zoanth. rug. Esthl. Dorpat

1874, p. 195, framställt mot bildandet af slägtet Pholidophyllum, synas,

om jag förstår honom rätt, hvila derpå, att han förvexlar fjällen med

spicula. Jag har aldrig ansett fjällen vara ett slags spicula.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 65

Palcocyclus Fletcheri Ebw. H., Brit. Foss. Corals p. 248 pl.

OV,Äg. 3, Jae

Cyathophyllum Lovéni FR. ScEmioT, Geol. Estlands p. 233.

Omphyma fastigiatum EIiCHEWALD, Leth. rossica vol. I p. 547

p90 fig. 11, be:

Cyathophyllum Lovéni Ebw. H., H. N. Cor. III p. 367.

— — : FROMENTEL; Intr. Et. Pol. foss. p. 295.

== — DUNCAN, BSiluria 4:de Ed. p. 510.

Cyathophyllum Fletcheri DUNCAN, Trans. Roy. Soc. 1867 pt. II

PL 052.

Campophyllum 2? Lovéni LINDSTRÖM, Nom. Foss. Gotl. p. 28.

— — Heliophyllum Salteri Iv. ibid.

Pholidophyllum Lovéni Ip., Öfvers. Vet. Ak. Förh. p. 925.

Acanthochonium inversum LUDWIG, Paleontographica, vol. 14 p.

145, tafl. 32 fig. 2 a—e.

Teniocyathus, Teniolopas spinosa Ip. Ibid. p. 187 pl. 47 f£.

JA JC:

Pholidoph. Lovéni LinNDSTR. Geol. Magaz. p. 125.

Acanthocyclus Fletcheri DYBowskKi, Monographie der Zoanth.

Rugosa Estlands. p. 103.

Acanthocyclus catinulus DYB., Monogr. p. 103, tafl. I fig. 10,

INO EE

— ? Acanthodes fasces DYB. ibid. p. 109.

— Acanthodes cylindricus DyB. ibid. p. 109, tafl. 1 fig. 11, 11

a—Cc.

= — Acanthodes rhizophorus! Ip. ibid. .p. 111, tafl; I fig. 12 a—d.

— Acanthodes tubulus ID. 1. ce. p. 114, tafl. I fig. 13, 13 a—b.

— Acanthodes HEichwaldi Ip. 1. ce. p. 116, tafl. II f£f. 1, 1 a—b.

Cyathophyllum radicula ROoMINGER, Palxeontology of Michigan

POPPIS IVER

Cyathophyllum pseudoceratites QUENSTEDT, Petref.-kunde Deutsch-

lands 1:e Abth., 6 Band. Korallen p. 415, pl. 156 fig. 105.

— Cyathoph. (Fekopkyllinn) Sälens. ID: Ne pe ASP ELBGIEE

ODD)

= (ÖP CM NE Lo0kne DE es pa LAT pl bs RS:

= Cyathoph. pileolum Ip. 1. c. p. 455 pl. 158 f. 23.

—- Cyathoph. ablutum Ip. 1. ce. p. 455 pl. 158 £. 24.

— Cyathoph. flezxuosum ID. 1. c. p- 447 pl. 158 £. 11—15, från

Nordamerika, tillhör troligen också denna art.

ÅAcanthodes borussicus MEYER, Rugose Korallen in Schriften d.

Physik. Oecon. Gesellsch. zu Königsberg,Jahrg. 1881, Abth. 1.

Seite 10, tafl. V £. 3—6a.

Pholidophy!llum ”Lovéni G. Von KocH, Mittheilungen iäber die

Structur von Pholidophyllum Lovéni Epw. H. i Palxonto-

egraphica Bd.: 28, tall. 43, Hg... 4— 22.

Det är mycket sannolikt, att följande namn äfven äro att hit

hänföra, nemligen:

1837 Turbinolopsis bina LONSDALE, Sil. Syst. p. 692, pl. 16 bis fig. 5.

— SN UU PEIEtIrS, Fal MOSS, Np. Töplgrklet se.

66 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

1844 Petraia bina Mac Cor, Syn. Sil. Foss. Ireland p. 60. — Ip.

Paleoz. Foss. p. 40. Morris, Catal. Brit. Foss. p. 62.

DUNCAN, DSiluria: Ed. 4.p. 219, pl. 38 £ 035 samt fedfdor

T.& 8. IDW EH Brit. Hogs: Corals Pp. eds

Yttre form. Den långa och invecklade synonymlistan, som

ofvan lemnats, ådagalägger den stora föränderligheten i denna

koralls yttre former, hvarigenom så många författare blifvit

föranledda, att åtskilja hvad som i verkligheten tillhör en och

samma art. Genom att undersöka ett betydligt antal exemplar

från många lokaler öfvertygas man, att de alla bilda en gemen-

sam art. I likhet med förhållandet hos åtskilliga andra Silur-

koraller kan man här åtskilja åtminstone tvenne till sin geo-

logiska ålder olika former: en »forma primaria» och en »>mu-

tatio.» Forma primaria från mergelskiffern vid Visby är bredt

konisk, bredden ofta betydligare än längden, under det att i alla

andra varieteter, äfvensom hos mutationen korallen är cylin-

drisk och jemnbred. Tafil. VIII fig. 20 visar forma primaria,

fig. 19 mutationen. Genom stolonrör fästes den vid sitt un-

derlag eller ock är den med hela sin bottensida fästad dervid.

Stolonrören förekomma endast vid spetsen och äro här breda

krampor eller hakar, hos några afdelade genom tvärgolf, hos

andra åter smala, öppna rör. Längdrynkorna äro talrika,

breda och af en för detta slägte egendomlig bildning. De

sitta liksom i par, två likstora, skilda från hvarandra ge-

nom en smal ränna och genom en dubbelt så stor från omgif-

vande par. Tafl. V fig. 18. Såsom vanligt hos de paleozoiska

korallerna äro de anordnade i tre fält. De större rännorna

svara emot de större septerna och de smala rännorna mot de

smärre septerna, de, som kunna kallas af andra ordningen.

Tvärsöfver längdrynkorna gå fina zickzackformiga strimmor,

oberoende af tillvextlinierna. Ytan af längdrynkorna betäckes

af en ganska märkvärdig och vanligen affallande beklädnad af

ytterst talrika och små fjäll, hvilka rätt mycket påminna om

sådana operkelvalvler, som lemnats på sin plats på ytan af

Areopoma. Exemplar med denna betäckning qvarsittande

öfver en större yta äro jemförelsevis sällsynta; dock hafva

några tjog hittats. Af dessa kan man finna, att fjällen suttit

ordnade i regelbundna rader långsmed längdrynkorna, tafl. V

fig. 18, tafl. I fig. 7, hvart par med två rader fjäll, en för hvarje

rynka i paret. De fjäll, som sålunda bilda tvenne rader på ett

längdrynkpar, stöta emot hvarandra i en rät eller trubbig vin-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 67

kel. Det är ytterst svårt att få en föreställning om ett sådant

särskildt fjäll i dess fullständiga skick, då de vanligen äro

slitna och vittrade och man hittills ej hittat något fullständigt.

Afbildningar för att belysa deras utseende och bygnad äro

lemnade på tafl. V, fig. 19—23, tafl. VI, fig. 2—4, samt taf.

VIII, fig. 6. Ett sådant fjäll bildar en plan eller svagt böjd

skifva, af förlängdt oval eller päronformig kontur, smal och

spetsig vid innersta fästepunkten och tilltagande i bredd utåt.

Största längden går knappt till 1 millim. Den svagt convexa

utsidan är glatt och slät eller, rättare sagdt, den har blifvit

så genom vittring, då bevis finnas, att ytan pryddes med fina,

vågiga streck, såsom synes 1 fig. 19, tafl. V. Insidan är delad

1 två fält, fig. 21, det närmare fästepunkten liggande är högre

och skildt från det yttre och vida större fältet genom en i

skarp vinkel ingående afsats. När man ser sådana fjäll i längd-

snitt, tafl. VI f. 2, i deras naturliga läge fästade vid korallens

yttervägg och inbäddade i bergart, får man en hel mängd

olika bilder, allt efter som snittet träffat dem långsefter midtel-

axeln eller på sidan eller i snedt läge. Att dömma af dessa

skulle på utsidan äfven förekomma utskjutande afsatser och

på inre eller uppsidan minst tvenne afsatser, en utom den

nyssnämnde alldeles i närheten af fästepunkten. De sitta här

temligen djupt inne i korallens vägg, liksom invuxna och

omgifna af väggens tunna lager. De äro af klar, hvit färg,

som starkt sticker af mot korallens grå. Ett tunnt snitt tvärt

öfver den breda delen af ett fjäll ger under mycket stark

förstoring en bild såsom i fig. 3 tafl. VI, der en smal, långsträckt

ring af mörkt granuleradt ämne går parallelt med ytterkanterna

och omsluter en mycket smal, innersta area af samma klara

färg som det yttre. En del af denna korniga gördel äri ännu

starkare förstoring framställd i fig. 4, der det mörka ämnet

ligger i större och mindre, skarpt begränsade partier. Det

förefaller här, såsom äfven hos andra koraller, att den calcit,

som sammansätter dem, är af olika slag. Optiskt olika äro

fjällen mot den egentliga korallen och man finner ofta, att

lösligheten eller rättare motståndskraften mot vittring är vä-

sendtligen olika, så att den ljusare, vid genomfallande ljus

hvita caleitarten lättare löses än den mörka. Huru föränderlig

en sådan yttre del af en korall är, liksom andra delar hos

denna proteiska grupp, visar sig äfven på fjällen. Hos en

korall, som vuxit oregelbundet, så att vid en böjning alla längd-

68 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

rynkor utplånats och yttre väggen blifvit fullkomligt slät, täckes

denna af till form och storlek mycket olikartade plåtar, som ligga

bredvid hvarandra, utan att tegellikt öfverlagra, endast vidrörande

sig med sina polygona kanter, tafl. V, fig. 20. De äro sköld-

formiga, fem- till sjusidiga med en vårtlikt upphöjd midtelkärna,

kring hvilken concentriska ringar antyda tillväxten. Tydligen

äro dessa plåtar ombildade epithekalfjäll, hvilka antagit denna

form, sedan de regelbundna längdrynkorna försvunnit.

Enär de ovala fjällen äfven sitta rundt omkring kalkens

öfversta brädd, är det tydligt, att deras bildning skedde der ge-

nom afsöndring från någon af djurets mjuka delar, så mycket

mer som deras spets ligger insänkt 1 korallens samtidigt bildade

yttervägg. Det är klart, att om de förr varit rörliga, denna

rörlighet gått förlorad efter inväxandet i korallväggen. TI åt-

skillige fall blefvo de qvarsittande, men förlorade genom vitt-

ring och nötning mycket af sin form och ytvidd och i de festa

fall försvunno de genom att fällas. Om man då får dömma

efter de exemplar, som finnas med en yttre beklädnad af sådana

epithekalfjäll i fullständiga rader rundtom hela polypariet, så

skulle på regelbundna tider nybildning af sådana alltjemt hafva

egt rum i mån af korallens tillväxt. Om man för öfrigt får

jemföra dessa epithekalfjäll med operkelvalvlerna hos Goniophyl-

lum och Arezopoma och anse dem som operkelvalvler i minsta

måttstock, hvilka ej förmått täcka hela kalkmynningen utan en-

dast en kant deraf, så förefinnes dock den stora skilnaden, att

de här regelbundet alltjemt förnyades och de äldre lemnades

qvar orörligt fästade på sin bildningspunkt, under det att fäll-

ningen och nybildningen af lock hos de nyssnämnde slägtena

var mycket oregelbunden och i ganska många fall synes hafva

uteblifvit.

Afsatserna på fjällens inre yta häntyda på fästen för mu-

skelpartier, hvarmed de i början hållits rörliga, innan de fast in-

löddes i korallens vägg.

Hos de sammansatta polyparierna, der kalkarne sitta mycket

tätt packade, så att de ofta äro i omedelbar beröring med hvar-

andra och följaktligen måst vexa polyedriskt, äro inga spår af

epithekalfjäll: Men då det ej är någon anledning, att betvifla att

sådana bildats långsmed kalkens mynning, måste de alltjemt hafva

fällts, emedan icke någon plats fanns för dem att sitta qvar. Att

epithekalfjäll verkligen bildats hos de sammansatta, visar det i

fig 2, tafl. VI, framställda exemplet, som är hemtadt från ett

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 69

af tvenne ur en äldre kalk knoppande individer. Båda äro öfverallt

på yttersidan täckta med fjäll och de äro så mycket aflägsnade

från hvarandra, att de motstående fjällraderna ej mötas.

Hos de sammansatta äro längdrynkorna ej så tydligt dubbla

som hos de enkla, alla hafva lika storlek.

Kalken. De ensliga korallerna hafva i regeln en mycket grund

kalk; kos de sammansatta deremot blir den stundom så djup, att

den når 12 mm. mot polypariets totallängd af 25 mm. Hos

exemplar af 2 mm. längd, de minsta som hittills funnits, sprida

sig redan omkring 20 taggiga septer kring kalkens rand. TI ut-

bildade kalkar finnas omkring 40 septer af första ordningen och

mellan dessa lika många små, tafl. IX, fig. 2. Hvarje septum

är taggigt af trubbiga tänder, hvilka äro störst på septets midt;

på sidorna och i kanterna äro de beklädda med små, tätt sittande

vårtlika knölar, tafl. I, fig. 8. Inskärningarne mellan hvarje

tand förlänga sig genom en grund ränna på septets hasaldel.

Tänderna äro det ursprungliga hos septum och dettas skifva

bildas genom ifyllande af ytterst tunna, vågformiga lag i mellan-

rummen. Septernas längd inåt i kalken är mycket vexlande.

Hos den äldsta formen t. ex. (= Pal&xocyclus Fletcheri) sträcka

de sig ofta, fast blott som upplösta taggrader, till midten af

kalken. Hos andra åter äro de mycket korta och lemna imnanför

sig ett öppet, naket golf, som intager hela kalkens midt. Ingen

septalgrop är synlig, ej heller några septa så framstående fram-

för de andra, att de kunna få namn af primära.

Knoppning. Den ur kalken, försiggående knopphingen sker

1 allmänhet på det sätt, att fyra nya kalkar bildas i en gammal

kalk, såsom VON KocH i sitt ofvan anförda arbete, i fig. 17—22,

utförligt framställt det. De uppstå icke samtidigt, utan den ene

efter den andre, växande ut från hvar sin vägg 1 det inre af

kalken, till dess de mötas i kalkens midt, der de korsformigt

'sammanstötande väggarne sammanvuxit. På detta sätt bildas

stora massor af denna korall, hvilken öfverallt på Gotland är

en vigtig ingrediens i kalkstenens sammansättning.

Inre struktur. Längdsnitt midt igenom korallens midtel-

axel visar, tafl. IX, fig. 14—15, på sidorna en tät vägg af tunna

lameller, på hvilkens insida de ofta spetsiga och långa septal-

taggarne skjuta in och uppåt. En mängd fina, mörka punkter

beteckna på dem genomsnitt af de vårtlika upphöjningarne på

deras sidoyta. Det stora mellersta rummet emellan de två sido-

snitten genomdrages af ytterst smala och långt från hvarandra

70 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

sittande golf, som mer eller mindre afvika från den horisontela

riktningen och sitta snedt. Septaltaggar synas stundom äfven på

golfven. I tvärsnitt ligger den täta, yttre septalkransen som en

gördel kring den inre klara, af kalkspat merändels bestående

centrala delen. På ytan af septerna sitta klara, egendomligt

stjernformiga, runda fläckar. Dessa, som mycket vexla till stor-

lek, äro tvärsnitt af septaltaggarne med”deras åt alla håll utstrå-

lande vårtlika utskott. Iloculiligger ett grått, likformigtstereoplasma.

Storlek. Emnsliga polyparier förekomma med en längd vex-

lande mellan 165 till 102 mm. Ett exemplar, som är 52 mm.

långt, har 16 mm. i kalkdiameter. En stor sammansatt polyp-

stock från Stenkumla på Gotland är 36 cm. lång och de sär-

skilda polypieriterna endast med en bredd af 9 mm.

Förekomst. Inom Sverige förekommer arten på Gotland

nästan öfverallt, både i den äldsta mergelskiffern och i den

öfversta hårda kalkstenen. I mergelskiffern vid Visby finnes

den korta äldsta formen (P. Fileteheri) samt äfven vid Wester-

garn. Den är dessutom funnen i den mergliga, öfversiluriska kalk-

stenen vid Bjersjö Lagård i Skåne med mycket väl utvecklade

epithekalfjäll. I öka Östersjöprovinserna finnes den på Ösel,

Katripank, Lode. DyBowskKis Acanthodes tubulus, som är sy-

nonym med denna art, uppgifves af honom från Borkholm,

men som det tyckes ur löst block. Dess förekomst i under-

siluriska lager är mig för öfrigt icke kändt. I England är

den hittad vid Dudley och Wenlock, från Nordamerika på St.

Josephs Island i Lake Huron samt Perryville i Cincimnati,

Mount Lebanon på Griffiths Island, från hvilka ställen jag i

British Museum sett exemplar. MURCHISONS och LONSDALES ryska

exemplar äro från östra sidan af nordliga Uralbergen vid Kavka-

floden, samt från Petropavlovsk, de nordligaste ryska grufvorna

vid Ural. Endast de engelska exemplaren från Dudley visade

hos de utländske spår af epithekalfjällen. Exemplar från He-

spiler, Guelph-Limestone, Canada, höra troligen hit eller till nå-

gon närstående art. Flera gånger är den funnen i de lösa bloc-

ken på Nordtysklands slätter. Genom sin vidsträckta horisontala

utbredning, genom sin karakteristiska och från andra så afvikande

byggnad, genom sin ymniga förekomst endast inom den öfver-

siluriska formationens bäddar, är den en af denna formations

mest utmärkande koraller.

Denna art är ett af de många exemplen på den ofantligt

stora formvexling, som korallerna dela med foraminifererna, och

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0o 4. 71

det är ingen öfverdrift att säga, att de äro fullt ut lika proteiska

som dessa, så att man stundom råkar i största villrådighet för

artbegränsningen och endast tror sig se långa formserier. Utan

tillgång till rikt och godt material ha åtskillige författare gång

på gång såsom ny form beskrifvit denna vidt spridda och följ-

aktligen mycket varierande form och detta, tyvärr, utan att råd-

fråga föregående författares arbeten och än mindre jemföra deras

typexemplar med sina egna. Såsom synonymer med denna art

uppställer MiLnE Epwarps, Hist. N. Cor. III, p. 367, åtskilliga

författares arter såsom identiska, men hvilka tvifvelsutan icke

äro det. Madrepora simplex Linné Cor. Balt., fig. 4, är obe-

stämbar och kan lika väl höra till någon Cyathophyllum. Lika

svårt är det att efter PENNANTS figur i Phil. Tr., tome 49, p. 2,

tab. 15, fig. 8, 9, afgöra identiteten. HisiIngErs Cyathoph. flexu-

osum Leth. Suec., pl. 29, fig. 3, hör ej heller hit (såsom M.

EDWARDS antager), utan föreställer, såsom originaltypen ådaga-

lägger, Cystiphyllum cylindricam LonspaALeE. Med afseende på

identiteten af de af DyBowski uppställda, ofvan anförda många

arterna må följande kortligen anföras. Han uppställer dem i

tvenne slägten Acanthodes och Acanthocyclus. Enda skilnaden

är, att det förra slägtet har »Böden», hvilka ej omnämnas för

det senare. Men sådana förefinnas hos de former DYBOWSKI

uppställt i Acanthocyclus fullkomligt af enahanda art, liksom

äfven septaltaggarne äro öfverensstämmande. Alldeles på lik-

nande sätt förhåller det sig med de sju arter han fördelat på

de två slägtena. Hos alla beskrifver DYBOWSKI samma karakte-

rer, utan att kunna påvisa någon enda, som kunde berättiga till

artåtskilnad. Likaledes förhåller det sig med de ofvan upp-

räknade, af QUENSTEDT beskrifna sex formerna, hvaribland till

och med en, Cyathoph. ablutum, fått sin karakter genom sitt

slitna och nötta utseende. G. MEYER säger, att hans Acantho-

des borussicus skiljer sig från DyBowskKis Ac. Eichwaldi genom

tabule, som nå till ytterväggen, samt genom de stora och för-

änderliga septaltaggarne. Nu är att märka, att MEYERS exem-

plar, efter hvad han sjelf säger, delvis varit nötta och rullade

och i dylikt fall är det lätt få ett sådant snitt som det i fig. 3 c,

der tabule gå ut till väggarne. För öfrigt variera exemplar

från samma local i detta afseende, än med små taggar och ta-

bule af stor vidd, än med stora, upprättstående taggar.

72 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

En annan länge känd form, hvilken har egt ett mycket

egendomligt slags exothekal-bildning, är

Syringophyllum organum. LL.

Tafl. VI, fig. 5—9.

För synonymi se ANGELIN & LINDSTRÖM Fragmenta Silurica,

pag. 303. — Dessa exothekala bildningar, hvilka till sin rätta

natur äro ganska gåtfulla, ligga, efter hvad man kan på åt-

skilliga exemplar finna, 1 vissa serier utanför och emellan de

polypförande rören. De torde kunna uppfattas som ett egen-

domligt slags peritheca och bestå af sköldformiga fjäll med

en bred rak kant, omböjd åt den convexa sidan, hvilken midt

på står ut i en spets, under det att den andra sidan är skarpt

tillbakaböjd. Nedanför midten afsmalnar fjället till en något

trubbig spets. Dessa fjäll äro så små, att de nå endast 0,9

mm. i längd och 0,8 mm. i bredd. Lyckas man få ett snitt

af dem, tafl. VI, fig. 5, synes i midten, der vidden är störst

och der den convexa sidan skjuter ut i en spets, liksom ett

tomrum i det inre eller fyldt med ett mörkare ämne än det

klara, hvita fjället. Om man betraktar en på längden genom-

skuren stuff af Syringophyllum eller en, som vittrat på ytan, kan

man icke undgå, att förvånas öfver den stora mängden af dessa

små fjäll, hvilka tätt packade fylla alla mellanrum emellan

polyprören. De ligga der merändels utan viss ordning om-

kastade. Men det saknas icke antydningar, tafl. VI, fig. 9, att

de legat i rader efter hvarandra på de vida, kragformiga ut-

bredningar, som omgifva rören och bilda de golfartade horison-

tela förbindelserna mellan dessa. Det är mycket sannolikt,

att de legat inneslutna i någon mjuk väfnad, som afsöndrat

dem och efter hvars upplösning de lemnats så omkastade. På

sätt och vis vore detta peritheca att förlikna med den blädd-

riga, af idel små, uppåt convexa lameller sammansatta peri-

thecan hos Galaxea. Det kan knappast betviflas, att dessa

fjäll, så egendomliga de äro, verkligen tillhöra denna art och

icke äro främmande, utifrån insköljda organismer. De hafva

funnits i mängd inom alla undersökta exemplar, aldrig saknats,

samt ej anträffats utanför denna korall tillsamman med någon

annan.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 73

Utom dessa nu beskrifna former hafva åtskillige författare

såsom operkelbärande anfört följande.

1. Fletcheria upptages af Z1TTEL i hans Handbuch der Paleon-

tologie, sid. 235, såsom operkelbärande. »Ein rundlicher oder

ovaler, concentrisch runzeliger Deckel vorhanden». Då han synes

stödja denna uppgift på de skrifter jag 1866 och 1871 offentlig-

gjort öfver de operkelbärande korallerna, måtte detta bero på

något missförstånd. Redan i den första af dessa skrifter, »Några

iakttagelser öfver Zoantharia rugosa», heter det uttryckligen, p.

292, i noten, att »på stycken af Favosites Forbesi och en ny art

Fletcheria (F1. clausa) ser man ej sällan många rör tillslutna af

en locklik bildning bestående af concentriska tillvextringar. Detta

falska lock är till sitt uppkomstsätt alldeles motsatsen till ett

operculum. Det har tydligen vuxit från rörets kanter mot cen-

trum, och de centrala lagren äro följaktligen yngst, hos de

operkelförande deremot äldst. Man påträffar nemligen rör, der

detta skenbara lock ännu icke hunnit blifva fyldt i midten. Vid

slipningar ser man också, att det utgör en omedelbar fortsätt-

ning af sjelfva skalväggen och man kan icke urskilja någon

gränslinie emellan båda». I en uppsats från år 1873, >An-

teckningar om Anthozoa tabulata», uttalas, s. 10, åsigten, att

de ej äro operkelbildningar, utan af en epithekal natur, en

fortsättning af epithekan, som så småningom öfverkläder kalk-.

mynningarne. Starkast utpräglad är denna företeelse hos

den märkvärdiga Favosites turbinatus BILLInGs, der kalkarne

efterhand regelbundet öfverdragas med epithekan. Dessutom

hade efter närmare undersökning af »Fletcheria clausa» be-

funnits, att hon i verkligheten med afseende på septer, tabulee,

perforerade väggar och äfven epithekalbetäckningen på kalk-

mynningarne så fullständigt öfverensstämmer med öfrige Fa-

vositer, att ej något skäl förefinnes ställa henne utanför detta

slägte. Slägtet Fletcherias sjelfständighet är dessutom ganska

tvifvelaktig, då den enda arten F1. tubifera starkt erinrar om

vissa Cystiphyllvarieteter. Med afseende på Favosites (Flet-

cheria) clausus må tilläggas, att NICHOLSON i Tabulate Corals, p-

113, fört arten till HALLS Vermipora, men angående den tvifvel-

aktiga lämpligheten af denna åtgärd, är ej här rätta stället

att anställa undersökning. I sammanhang härmed må omnäm-

nas, att mycken oreda uppstått genom NICHOLSONS behandling

af frågan om operkulum. Han, och de som i likhet med R.

HoErNES m. f. följa honom, hafva förblandat tre olika slags

74 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

bildningar med hvarandra, nemligen 1:0) verkliga operkler, 2:0)

bryozoernas maculz, samt 3:0) epithekaltillväxten hos Favositerna.

Såsom synes af NICHOLSONS arbete »Structure and Affmities of

the Genus Monticulipora» benämner han, sid. 54, dessa om

hvartannat för opercula. Dessa olikartade bildningar skiljas dock

från hvarandra på följande sätt. j

Opercula. Sådana äro fritt rörliga lock, som tillväxa ge-

nom nybildande i ytterkanten af concentriskt mot första kär-

nan liggande aflagringar. De äro aldrig fastvuxna till ett stycke

med den mynning, som af dem täckes.

Macule. Hos en hel mängd bryozoer täckes den ge-

mensamma djurhuskolonien på regelbundna afstånd af tunna

kalkhinnor, som fullständigt tillsluta en begränsad grupp af

djurhus. De ega ett så karakteristiskt utseende, att endast dessas

förekomst afgör, att sådana former som Monticulipora, Stellipora,

m. ff. äro verkliga bryozoer. NICHOLSON kallar i sitt arbete

stundom de små upphöjningarne med större djurhus, andra för-

fattares »>monticula», för maculg.

Epithekula hinnor. Hos Favositide täckes ofta kalkmyn-

ningen med en tunn hinna, bildad af concentriska eller nästan

concentriska lager, hvilka tillväxa från kalkväggen mot myn-

ningens midt, således alldeles motsatt operklernas sätt att

vidga sin yta. Stundom äro dessa hinnor lemnade öppna och

ofulländade i sin midt. De äro orörligt sammanvuxna med

kalkväggen. >Förhållandet hos Favosites turbinatus visar otve-

tydigt, att epithekans utvidgning förorsakar detta tillslutande af

kalkarne.

Det är svårt, att fatta huru en bildning kan kallas operculum,

när den, likt måcul&e och epithekalhinnan, täcker hela mynningen

och utbreder sig likformigt och oafbrutet öfver flera, samt är orör-

lig. Operklet är ett organ, som är förenligt med djurets fortfarande

lif, maculan åter, eller epithekalhinnan, oförenliga dermed, eme-

dan djurhusen och kalkarne deraf hermetiskt tillslutas och det

inmurade individet dör, stängdt från ytterverlden. Att kalla så-

dana bildningar för operkler är lika olämpligt, som att kalla

vissa Cyatophyllers benägenhet, att tillsluta sin mynning med

tät epithekalbildning för operkelbildning.

2. Cyathophyllum (Hallia) calceoloides Lispsrröm. En och

annan författare synes ännu vilja tillägga denna ett operculum,

troligen på grund af den förmodan jag i arbetet af 1866 ut-

talade, att det operculum, som sedermera befanns tillhöra Arxo-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 7. N:O 4. TD

poma, skulle vara dennas, en förmodan, som blef rättad i en

uppsats 1868. Så calceolalik denna Cyathophyll än är, har ännu

icke något operculum till densamma hittats i de lager, der den

är så ytterst allmän.

3. Hichthofenia Lawrenciana (DE Kon.) KaAYsER. Denna

är troligen samma form som DAVIDSON i bref en gång 1861 om-

talat och hvarom säges i Iakttag. öfver Zoanth. rugosa, p. 290,

»Mr TH. DAVIDSON har meddelat mig, att han har sett ett fossil

från Indien, troligtvis ur stenkolsformationen, till sin yttre form

liknande en Cyathaxonia med rotlika utskott och försedt med

ett fullständigt qvarsittande lock>. DE KOonincK beskref den

som Anomia Lawrenciana!). Sedan återfanns samma fossil af

RICHTHOFEN 1 Chinas Stenkolskalk och beskrefs af KAYSER?) som

Brachiopod under ofvanstående namn. WAAGEN hade redan förut

samma art ur Indiens Salt-rangebildning och lemnade öfver den-

samma?) en ganska utförlig beskrifning. Att dömma af denna

skulle man förmoda, att man funnit en ny operkelbärande ko-

rall. Genom D:r WAAGENS godhet har jag haft tillfälle se några

af hans exemplar från olika lokaler, samt de taflor, som äro äm-

nade att åtfölja den fullständiga beskrifningen i Records of

Geological Survey of India, och så vidt jag kunnat finna, utan

undersökning af det inre, är Richthofenia, såsom KAYSER an-

sett, en brachiopod af Productidernas familj och såsom det tyckes

med slägtskaper närmast till Strophalosia. Det abnorma, korall-

lika utseendet hos det oproportionerligt mycket större ventral-

skalet återfinna vi hos andra stenkolstidens Productider, såsom

Prod. proboscideus och Prod. ermineus och kanske skall en

närmare undersökning af skalets inre byggnad hos dessa än den

jag haft tillfälle utföra, ådagalägga fullkomlig öfverensstämmelse.

Ett längdsnitt af ventralskalets rörlika förlängning hos Prod. pro-

boscideus visar en bläddrig massa af cellulösa tomrum mellan

små, hvälfda lameller.

4. Chelodes Bergman DAVIDSON & KING?) ansågs af mig först

tillhöra ”Trimerellidernas grupp och sändes derföre till nämnde

författare, när de samlade material för sina beskrifningar. De

funno emellertid, att den ej kunde räknas dit, utan säga de, p.

!) Descriptions of some Fossils from India, i Qu. Journ. Geol. Soc.

863700. Op IV fig 9:

2) Zeitschrift d. Deutsch Geol. Gesellsch., p. 351. 1881.

3) Ueber »>Anomia Lawrenciana DE KON. i N. Jahrb. f. Miner. 1882,

sid. 115. j

2?) >»On the Trimerellid&e i Quart. Journ. Geol. Soc. 1874, p. 167, pl.

öjfa 144 Bb, et

76 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

168, »it is our opinion that Chelodes Bergmani is not a Pallio-

branch; we are strongly inclined to the belief that it belongs

to a section of the Coelenterates, represented by -Calceola and

Goniophyllum». Men redan år 1867 hade BARRANDE 1i vol. III

af sitt stora verk, på sid. 175, kortligen omnämnt och pl. 16,

fig. 19—28 afbildat ett fossil af alldeles samma natur under

namn af Chiton bohemicus. Sedan DAVvIDsSons och Kings arbe-

ten utkommo hafva flere exemplar af Chelodes hittats på Got-

land, äfvensom en andra art, och af dessa blir det tydligt, att

fossilet verkligen är en Chitonid, såsom BARRANDE framställt,

men allt för afvikande för att qvarstå 1 slägtet Chiton, hvadan

allt skäl är för handen att upptaga den i ett subgenus Chelodes

Dav.-Kine. På Gotland finnes icke någon fossil korall, hvilken

möjligtvis skulle hafva egt ett sådant operculum. De engelska

författarne nämna visserligen icke uttryckligen, att de anse det

som sådant, men att detta varit meningen, synes mig framgå af

det sätt, hvarpå de framstält sin åsigt.

3. Cystiphyllum lamellosum GOLDF. ansågs af STEININGER !)

som öfre skalet till hans Spherulites fabellaris, hvilken han vis-

serligen ej antog vara en operkulat korall, men uppställer när-

mast efter Calceola bland Mollusques acépbales. Följaktligen

har han ansett Cyst. lamellosum såsom homolog till det »mindre

skalet», d. v s. operklet hos Calceola.

6. Cyathophyllum gquadrigeminum GOLDFUSS af GUETTARD?)

beskrifven såsom »Astroites å étoiles pentagones ou héxagones»

etc. en korall, om hvilken han uttryckligen säger, att kalkarne

(«étoiles») täckas af lock. Emellertid är det ganska svårt att

endast med tillhjelp af hans figur och beskrifning öfvertyga sig

om att korallen verkligen haft operkler. Det förefaller snarare

som att densamma delvis blifvit jemnt afslipad till kalkarnes

botten och att 1 vissa ännu en del af hottendjupet är qvar, så

vidt man vågar dömma, utan'att ha sett originalet. För öfrigt

tyckes GUETTARD?) för sin åsigt om korallernas operkler ha tagit

intryck af några äldre författares åsigter.

1. Cyathophyllum mitratum. Om denna är icke mera be-

kant än hvad som står i referatet af STEENSTRUPS föredrag i

Oversigt Vid. Selsk. Forhandl. 1848, sid. 86, »Om Brachionopo-

!) Observations sur les fossiles du calcaire intermédiaire de Y'Eifel

i Mémoires de la Soc. Geol. de France, Tome 1, 2:e partie 1834, p. 366, 367.

?) Mémoires sur différentes parties des Sciences et Arts Tome TII,

1770, p. 510, pl. 52, fig. 2.

3) Mém. d. Sciences et Arts Tome II, p. 212.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. TV

dernes og Cyathopyllernes Plads i Systemet» der det heter

»fremviste hån ... en Cyathophyllum mitratum, hos hvilken et

Brudstykke af Laaget var tilbage». I mergelskiffern vid Visby

är denna art ytterst allmän, men hittills har aldrig funnits nå-

got, som kan anses för hennes operculum.

8. Palwocyclus porpita L. När LInsÉ 1 sitt arbete »Co-

rallia baltica» för första gången beskrifver denna art under nam-

net »Madrepora simplex», säger han, sid. 20, slutligen: »Vulgo

he Madrepore venditantur pro semine vel fructu coralliorum,

ex opinione fortassis quorundam eorum, qui corallia fungiformia

his operculis quasi tegi arbitrantur. Sed ratio subest, cur voce-

mus hec in dubium, quamvis deficiente vestigio baseos, qua

solido cuidam adherent corpori, non mirer serupulum facile qui-

busdam hinc suboriri potuisse» Det är klart, att LInsÉ vid

nedskrifvandet af detta hade alla små skifformiga, fungialika

koraller i tankarne, såsom synes af hans synonymlista, der flere

andra (Cycloliter o. d.) från yngre formationer sammanföras med

denna. Hvilka författare han egentligen åsyftat, är svårt att

veta och GUETTARD!) säger, att han ej känner, hvilka författare

som menats. Men bland de i synonymien uppräknade torde

sannolikt BÖTTNER vara den ende, på hvilken LinsÉs ord kunna

tillämpas. I sin Coralliographia subterranea seu dissertatio de

Coralliis fossilibus, Lipsie 1714 säger BörtINEr, p. 25, $ XLIV,

vid sin Fossile Querfurtense: »Nisi egregie fallor, superior fungi

marini pars est». Detta skall väl vara liktydigt med hvad BRo-

MELL och LINNÉ kalla »Capitulum fungi cujusdam marin. För

öfrigt hade BorrRHAAVE i sin Historia plantarum pars prima, p.

27. Ed. Lond. 1738 vid Madrepora sagt: »foramina» (d. v. s.

kalkmynningarne) olim clausa fuisse puto, sed cum matura fat

(se. Madrepora), dat ex his semina sua, cum operculo ab his

foraminibus secedit>. Af »puto» synes, att BoERHAAVE här en-

dast framställer en hypothes, utan grund af egen iakttagelse

och förmodligen för att ådagalägga likheten med växter, till

hvilka han räknade korallerna. Linné vidhåller fortfarande sin

ofvan anförda åsigt, då han i Syst. Nat. ed. Xil, p. 1272 vid

Madrep. porpita yttrar: »H&c nequit esse semen madrepore cu-

jusdam; minus operculum aut impressio petrificata M. turbinatze».

Såsom man lätt kan finna af de äldre författarne, såsom t. ex.

SCHEUCHZER Lithographia Helv. p. 33, sammanblandade dessa

de fungieformiga korallerna med Nummulitherna och af dessas

1) Mémoires, Tome II, p. 212.

178 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

yttre likhet med en del gastropodoperkler torde i sin mån före-

ställningen om bådas operkelnatur hafva uppstått. GUETTARD

som 1. c. mycket noga skiljer mellan nummuliter och porpiter,

anser ej de senare vara operkler utan sjelfva korallen. DONATIS

Myriozoon, om hvilket han talar som bevis på en nutida oper-

kelbärande korall, är en bryozo och kan således aflägsnas från

bevisen. Vid Skandinaviska Naturforskaremötet 1860 i Köpen-

hamn, p. 677 af de tryckta förhandlingarne, fästade Prof. STEEN-

STRUP uppmärksamheten på »Cyclophyllum!) porpita som mulig-

vis netop kun var Laaget af en Cyathophyll-form>. Med någon

tvekan hade äfven jag, i den förteckning öfver Gotlands Silur-

fossilier, som 1867 utkom under titel Nomina fossilium silurien-

stum Gotlandize, p. 28, satt i fråga, huruvida Palzxzocyclus por-

pita L. kunde vara operculum till Heliophyllum Salteri LINDSTR.,

d. v. s. den äldsta formen af Pholidophyllum tubulatum. Senare

undersökningar hafva dock öfvertygat mig, att Palzocyclus måste

vara en sjelfständig form, att hans septalbildning i väsendtlig

mån skiljer sig från den hos Pholidophyllum, och att spår till

att korallen varit med spetsen af sin epitheca fästad vid främ-

mande föremål ej saknas.

Enligt BARRANDE i »Paralléle entre les dépöts Siluriens de

de Bohéme et de Scandinavie», p. 60, skulle ANGELIN för

honom omnämnt Calceola »trouvée aussi bien dans la Reg. D. E.

en Westrogothie, que dans la Reg. E de Gothland>. Men i

Sveriges undersilur har icke någon Calceola återfunnits och i

de af ANGELIN efterlemnade samlingarne finnes ej heller något

exemplar deraf.

Till de problematiskt operkelförande korallerna kommer

slutligen Tamiosoma CONRAD, enligt ZittEL Handb. Paleont. 1:r

Bd, 2:te Abth., p. 86 och GaABB Geol. Survey of California, Palxeont.

II, p. 61, pl. 18, »vielleicht zu den Korallen gehöriges Fossil.

Barettia S. P. Woopwarp The Geologist 1862, p. 372, torde

äfven af en eller annan betraktas såsom hörande till samma

grupp som de operkelförande korallerna.

Närmare undersökning och rikare material erfordras för att

afgöra, huruvida icke de följande i motsats till de föregående

verkligen äro operkler till någon korall.

!) Här tydligen feltryckt för Palxocyclus, då någon Cycloph. porpita

ej förekommer.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 79

Crania Sedgwickii LEWIS, se DAVIDSON Monograph Brit. Fossil

Silurian Brachiop., p. 83, pl. 8, fig. 25, 25 a, b från Englands

Wenlock, anses af DAVIDSON snarast vara en korall, hvarmed

han tvifvelsutan menar operculum till en sådan. I viss mån

erinra insidans tvenne tandlika processer om de två stora val-

kar, som förekomma jemsides hos vissa exemplar af Rhytido-

phyllum. Under slägtnamnet Spongarium har Mac Cor i Pa-

leo0zoic Fossils, p. 42—44 beskrifvit fyra arter fossilier, Sp.

2equistriatum, Ewdardsi, interlineatum och interruptum från Lud-

low-bäddarne i England. De hafva alla den gemensamma

karakteren, att med nära 1 tum i längsta diametern vara ytterst

tunna ovala skifvor, hvilkas utsida hittills ensam är känd. Denna

sida är försedd med smala strimmor af vexlande storlek och an-

ordning hos de olika arterna, utstrålande från en i midten

varande vårtformig upphöjning. Det vore icke omöjligt, att dessa

som lock tillhört några större koraller, hvilka ännu återstå att

upptäcka. ]

När STEENSTRUP i ofvan anförde uppsats >»Om Brachionopo-

dernes Plads» etc., sid. 21, fäster uppmärksamheten vid »den

umiskiendelige Fals hos flere Former, hvori et haardt Legeme

har sluttet, og hvori Laaget utvivlsomt har hvilet», måste man

tillstå, att detta nog har mycken sannolikhet för sig och att man

framdeles skall komma att upptäcka ännu flera operkelbärande

former, såsom möjligen vissa Zaphrentisarter och andra.

Af de ofvanför lemnade artbeskrifningarne, torde tillräck-

ligt visa sig, att så väl Calceoliderna som Arzgopomatiderna

i snart sagdt alla detaljer af sin byggnad öfverensstämma

med förr kände, palxzozoiska Cyathophyller eller s. k. Rugoser.

Liksom hos dessa se vi ytan beklädd med längdrynkor, delade

i tre, om icke fyra skilda fält och icke motsvarande septerna i

det inre, utan mellanrumen emellan dessa. Gemensamt ha de

- vidare golf eller tabulabildningen, septer af vexlande form och

storlek, bildade af en bladtunn centralskifva, omgifven af mer

eller mindre tjockt, klart sklerenchym af helt annan färg. De

egendomliga bihang, som länge kallats rötter, dessa utskott från

kalkens öfversta läpp, som riktigast böra heta stolonrör, före-

finnas hos de festa. Ett vigtigt förenande organ är vidare den

s. k. septalgropen, den djupa ränna, som hos många, såsom Cal-

30 LINDSTRÖM, OPERKELBARANDE KORALLER.

ceoliderna och Omphymorna, förefinnas på uppsidan, hos andra

åter, såsom Cyathophyllum, på bottensidan, och vanligen om-

sluter ett af de större septerna. Dessa öfverensstämmelser bilda

af dem alla ett slutet helt, en grupp för sig, från hvilken egen-

domligheten af operkularbildningen ej kan afsöndra de former,

som deraf utmärkas. Öfverensstämmelserna äro för stora och

man måste till en och samma djurklass räkna såväl de operkel-

bärande, som de icke operkelbärande rugoserna. Frågan blir då

till hviken djurklass de böra hänföras. Zoologerna äro alltjemt

ännu långt ifrån att vara ense om deras systematiska plats och

deras slägtskaper. Under det att de fleste synas vara benägna

att sammanställa dem med Anthozoerna eller korallerna, gå andra

så långt, att de icke vilja anse någon enda för korall och L.

AGASSIZ antog till och med, att alla de palxozoiska former, som

betraktats som koraller, således äfven de s. k. tabulaterna (He-

liolites, Favosites m. £.) icke voro Anthozoer utan Hydrozoer.

Enligt hvad de tryckta förhandlingarne för Skandinaviska Na-

turforskaremötet i Köpenhamn 1860, s. 677, ge vid handen,

yttrade Prof. STEENSTRUP, att » Paavisningen af Laaget hos Cyatho-

phyllerne, til hvilke Calceola efter hans Mening burde henföres,

var af stor Vigtighed, da det tilstrekkeligt godtgiör, at Cyatho-

phyllerne ikke kunne vere aktinieagtige Dyr eller virkelige

Koraller». Liknande uttalanden om Rugosernas skiljande från

korallerna gjordes af fere, dels i tryck, dels muntligen och i

bref. S. P. Woopwarp kommer i »The Geologist» 1862, p. 372,

till det resultat, att »we can only say that they are probably

neither Brachiopoda nor Zoantharia» !). Af motståndarne till Ru-

gosernas korallnatur har mycken vigt blifvit lagd vid deras inre

struktur, deras tabula- och cystbildning, hvilken skulle skilja

dem från anthozoerna och föra dem tillsamman med helt andra

djurgrupper ?). Det kan bevisas, att den cystiphyll-lika, af bläd-

1) Tillföljd af dylika kategoriska uttalanden af desse och andra fram-

stående auktoriteter föranleddes jag, att i det första arbetet öfver dessa

koraller, 1865, p. 292, så tillvida dela samma åsigt, som jag antog, att de

skulle tillhöra en lägre typ än Anthozoerna eller i enlighet med L. AGASSIZ

vara hydrozoer jemte alla tabulater, något som sedan visat sig sakna all

NV Senast har D:r CHR. LYTTKEN i 4:e uppl. af »Dyreriget», 1882, p.

636, uttalat, att «<Cyathophyllerne kan n&eppe regnes for virkelige Korall-

dyr». När han såsom stöd för denna sin åsigt anför, att: »Straalebladene

ere hos disse Cyathophyller kun lave Folder» och att »Begerets Bund er

i en ganske anden Grad end hos Stjernekorallerne opfyldt med Tver-

bunde og Blerevev», så är detta skilnader i grad, för att begagna hans

eget ord, icke i art. Det torde för öfrigt äfven ihågkommas, att nästan

alla mesozoiska koraller visa »Straaleblad:, som äro »lave Folder», och att

BIKANG TILL. K. .SV- VET-AKAD. HANDE. BAND 4. N:O 4: SÅ

dror och hvälfda lameller sammansatta strukturen endast är en

modifikation af de enklare tvärbottnarne (= golfven eller ta-

bulze), som mellan septerna genomdraga polypariet efter hela

dess längd. Det är liksom att ett sådant golf bryter sig i

en mängd smärre, hvilka hvälfva sig öfver hvarandra och åstad-

komma denna blåsfylda struktur, hvilken för öfrigt ej heller

saknas hos många af nutidens koraller. Hos flere kan dessa

cysters direkta öfvergång från tabule påvisas. Men förekom-

sten både af tabule och cyster förlorar helt och hållet sin be-

tydelse för bestämmandet af affiniteten, emedan liknande bild-

ningar förefinnas hos de mest skilda djurklasser, såsom t. ex.

gastropoder och hydrozoer, hvilka det ej fallit någon zoolog in

att på den grunden förena och hvilka för öfrigt visa så stora

skiljaktigheter, att tanken på en sådan förening aldrig hos någon

kunnat uppstå. De klasser, inom hvilka sådana bildningar, utom

hos anthozoerna, förekomma, äro följande. Bland hydrozoerna har

Millepora de större rören afdelade genom talrika tvärbottnar och

hon var just på grund deraf länge förenad med Heliopora och

Porites. Hos flera bryozoslägten, så väl fossila som nutida, fin-

nas tabule, något afvikande från Favositernas, med hvilka de

ofta förblandas. Sådana ser man hos de palxozoiska Monticuli-

pora, Chetetes och andra, samt hos nutidens Heteropora m.fl. Så

väl cyster som glesa tvärgolf finnas hos några rörmaskar både

paleozoiska, såsom Tentaculites, Cornulites och nutida. Bland

brachiopoderna påträffa vi bland Productiderna så abnorma for-

mer som den redan ofvanföre omtalade Productus probosci.

deus, der ventralskalet är förlängdt till en lång cylinder, ofta

fastvuxet med spetsen och till och med deladt i tvenne grenar.

Denna förlängning visar sig vid längdslipning fylld med en blå-

sig väfnad, starkt påminnande om Cystiphyllernas. Det är san-

nolikt, att den närstående Productus ermineus äfven har en lik-

nande struktur. Om den märkvärdiga Richthofenia med hen-

nes så abnormt utvecklade ventralskal och hvilken rättast torde

dissepimentet äfven i hög grad öfverensstämmer med de palXozoiska for-

mernas. I fall med hans uttryck »Straalefoldernes Ordning ofte strengt

symmetrisk> menas anordning i tre eller fyra fält af ytterväggens längd-

valkar, kan äfven en sådan spåras hos åtskilliga yngre, såsom Flabellum.

Fyrtalet i septalanordningen visar sig noga taget endast hos Stauria

bland de palxozoiska, men äfven hos Holocystis från öfre grönsanden.

Hvarföre »den vesentligste Hindring for at henföre dem til Koraldyrene

som egne Ordener» skulle vara operklet, är svårt att inse, när ofvanför

på samma sida i Dr. LYTTKENS bok, detta ej utgör något hinder för att

räkna Primnoa till koralldjuren.

52 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

böra uppställas jemte slägtet Strophalosia, är äfven ofvanföre

ordadt. Af en lamellibranchie, Ostrea cornucopie, har S. P.

WOooDWARD 1) lemnat en figur på ett genomsnitt, hvilket ställdt

tillsamman med ett dylikt af en Cystiphyllum skulle ådagalägga

den förvånande likheten i anordningen af de inre lamellerna.

Arter af flodmussleslägtet Aetheria erbjuda också sådana likheter

och bland Hippuriterne i någon ringa mon slägtet Barrettia,

samt äfven Radiolites, hvilka ock på grund häraf och andra

förmenade homologier blifvit sammanstälda med Cyathophyllerna.

Bland gastropoderna saknas ej heller prof på sådan struktur.

Vermetus har i nedre delarne af sitt skal flere concava tvär-

golf och likaledes de palxozoiska slägtena Euomphalus och

Eccyliomphalus. Murchisonia och Loxonema ha såsom nutidens

Magilus de äldsta vindlingarne fyllda med tät kalkaflagring. Hos

den siluriska Capulus ?) calyptratus ScHRENK bildas ytterväggarne

af tunna lameller, som, lagrade utom hvarandra, lemna ofyllda,

blåslika tomrum emellan sig. Bland pteropoderna ser man hos

Conularia, hvilken bör räknas till dessa, en tunn tvärvägg af-

dela spetsen af skalet från det öfriga rummet, alldeles som för-

hållandet är hos den nu lefvande Triptera Quoy & GAIMARD (Cu-

vieria RANG). Hos Hyolithus är spetsen delad af flere tvär-

väggar. Det har ju till och med förekommit, att sådana ko-

raller som Amplexus och Zaphrentis blifvit jemförda med Ortho-

ceratiter och andra Cephalopoder till följd af tabule och sep-

talgropen.

Särskildt har af STEENSTRUP stor vigt blifvit lagd på de

homologier, som skulle erbjuda sig genom jemförelser emellan

Cymospira och Cyathophyllerna. Han talar i uppsatsen »Om

Brachionopodernes Plads» sid. 21, om »Cymospira og andre le-

vende Serpulaformer, med hvis hele Skalbygning Cyathophyl-

lernes stemmede vesenlig overens» 3). Då det ej varit mig

NM IQu. Journ. 4 Geol: soc. 865, p. tl.

2?) Denna märkvärdiga snäcka bör rättast hänföras till familjen Pho-

ride och der inom bilda ett eget nytt slägte. Hennes ymniga förekomst

på Gotland i väl bibehållna exemplar har medgifvit utredandet af hen-

nes struktur och slägtskap.

3) GUETTARD har i en Mémoire sur le rapport qu'l y a entre les

Coraux et les Tuyaux marins, appelés communément Tuyaux vermiculaires

et entre ceux-ci et les Coquilles i Hist. Ac. Sci. 1766, p. 114, vidrört

nära nog samma ämne. Genom jemförelser och sammanställningar af'

Dentalium, Vermetus och Serpula med Tubipora kommer han, sid. 135,

till det resultat, att »On ne peut guére méconnoitre dans ces deux espé-

ces de Tuyaux (neml. Serpula och Tubipora) un rapport avec les madré-

pores et les coraux et ils conduisent naturellement å lier ces corps les'

uns avec les autres: l'orgue de mer a méeme la couleur du corail rouge>.

BIHANG TILL KG.CSV. VET.-AKAD. HANDL. BAND TS N:0 4 89

möjligt att skaffa exemplar af Cymospira (senare författares Po-

matostegus och Spirobranchus) till direkt jemförelse, har jag, för

bildandet af mitt omdöme 1i denna fråga, måst nöja mig med

den nyaste, fullständiga beskrifning, som fimnes öfver Serpuli-

derna, nemligen Mörctns Revisio critica Serpulidarum !). Der om-

talas »Tverbunde» (= septa MörcH) hos arter af slägtet Spiro-

branchus och Pomatocerus. Han skiljer sig så till vida från

STEENSTRUP, att då denne, sid. 19 1. c., talar om »Tverbunde,

som dele den bagerste Del af Skallen i flere Rum>, säger MÖRCH

i sin inledning, sid. 349, att »der aldrig findes meer end een

(neml. »Tverbund>) ad Gangen, i det de zeldre oplöses under

Vextenm». Men 1 den utförliga beskrifningen af Pomatocerus

strigiceps MörcH, sid. 412, heter det deremot »septa interna, 2

vel 3 approximata» och skulle denna art i detta afseende mycket

likna en Spirobranchus Semperi MörcH. Hos andra Spirobran-

chus-arter omtalas endast ett septum (här lika med »tvärbotten>).

I alla händelser skulle enligt MörcH »Tverbundene» ej vara så

talrika som STEENSTRUP synes antaga. Dessutom ega dessa tvär-

bottnar en nära central, trattformig eller trestrålig öppning för

djurets anus, omgifven af svaga, utstrålande fåror, en bygnad

hvartill ingen motsvarighet finnes hos rugoserna. Den jemfö-

relse MÖRrRCH anställer mellan de »meget regelmassig smaakamrede>

(= med cyster fyllda) sidokölarne hos Pomatocerus och tabulzx

hos Pocillipora och Millepora, kan med större skäl göras med

de om homologier starkt påminnande fossila Tentaculites och

Cornulites-arterna.

Det kan ej förnekas, att i den mesozoiska tidens lager nä-

stan alla spår af rugoser försvinna, samt att Montlivaltier, The-

cosmilier och Astrerx, eller med ett ord aporoser företrädesvis in-

taga deras plats. Från Liasformationen” har man visserligen an-

fört en eller annan Cyathopyll, såsom Cyathophyllum novum BE.

ER (Brita Ross, Cor, sp. 145; pl 90, fis. CT); och från undre

Ooliten en Zaphrentis Waltomi E. H. (Brit. Foss. Cor. p. 143, pl.

27, fig. 8), men dessa äro ganska osäkra och till sin natur ej till-

räckligt utredda. Men med afseende på försvinnandet förhåller det

sig alldeles på samma sätt med de andra paleozoiska former, hvil-

kas korallnatur genom deras obestridliga nära slägtskap till nu lef-

vande former, åtminstone nu mera ej af någon sättes 1 fråga.

De så talrika Favositerna, som ega största grad af frändskap

till nutidens Poritide. saknas helt och hållet under hela meso-

1) TI Naturhistorisk Tidsskrift, 3:e Rek. 3 hft. 1863.

34 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

zoiska tiden och först i tertiärtiden återkomma de. Med Helio-

literna är det knappast samma förhållande, då det ej är troligt, att

de representera Heliopora. Calostylis, på det närmaste beslägtad

med nutidens Dendrophyllier, är, jemte ett par andra, under hela

palexzozoiska tiden representant för Eupsammiderna, af hvilka ännu

inga arter träffats i mesozoiska lager äldre än kritan. Saknaden

af rugoser i samma periods formationer är derföre icke absolut be-

visande för deras utdöende med det tidsskiftet, då det ingalunda

kan betviflas, att förenande mellanlänkar en gång funnits mellan

Porites och Favosites, mellan Calostylis och Dendrophyllia, ehuru

inga fossila lemningar efter sådana hittills hafva blifvit upp-

täckta. Man kan visserligen icke framvisa några former, hvilka,

lika otvifvelaktigt som Dendrophyllia och Porites äro att be-

trakta som afkomlingar af de siluriska Calostylis och Favosites,

skulle vara qvarlefvande rugoser i nutidens haf. De, hvilka

man anfört såsom sådana, Duncania, Guynnia !), visa i få afseenden

sådana karakterer som utmärka rugoserna. FHolocystis elegans från

öfre grönsandsformationen är en enstaka företeelse med outredda

och dunkla slägtskapsförhållanden. Det synes snarare vara så,

att en del af rugosernas karakterer återfinnes jemte sådana, som

egentligen tillhöra de yngre korallformerna, och ser man närmare

till, torde det ej vara alldeles omöjligt mellan båda finna sådana

anslutningspunkter som göra det antagligast att verkligen äfven

anse rugoserna som koraller.

Såsom en af de vigtigaste invändningarne mot ett sådant

antagande har blifvit framställdt, att yttre gestalten hos vissa,

t. ex. den fyrsidigt pyramidala Goniophyllum, är alltför mycket

afvikande från den bland anthozoerna rådande cylinder- eller

koniska formen. Utan att behöfva mer än erinra om de fullt ut

lika mycket afvikande former, som de ovanligt bildade Diplocte-

nierna visa, kunde det vara tillräckligt, att känna den af C. SEMPER

i hafvet vid Filippinerna funna Rhodopsammia parallela ?). Han

afbildar af denna en varietet, hvilken knoppar ut från en van-

lig form och bildar en fullständig fyrsidig pyramid liksom Go-

niophyllum. Han fann äfven ett trekantigt exemplar af Blasto-

trochus nutrix E. H. Men om hos dessa former den afvikande

yttre gestalten i viss mån kan sägas vara en missbildning, är

detta icke fallet med Flabellum Roissyanum M. Epw. & H., en

!) Se tillägget sid. 92.

?) Ueber Generationswechsel bei Steinkorallen und iiber das Milne

Edwardsische Wachsthumsgesetz der Korallen i Zeitschrift fir wissenschaftl.

Zoologie 22:r Bd, 2:s Hft, 1872, p. 235.

BIHANG TILL K. SV. VET."AKAD; HANDL. BAND! fe N:O 4e Hö

miocen form från Möllersdorf och Baden vid Wien, samt från Dax

i Frankrike, som regelbundet och normalt har en sexsidig pyra-

midisk form, och en dylik ega äfven andra arter i detta slägte,

åtminstone under första utvexten. Hvad för öfrigt den ovanliga

Calceolaformen angår, så eges den från första stund och under

någon tid af tillvexten af de allraflesta palxozoiska koraller. De

nya individer, som bildas genom knoppning, äro visserligen cy-

lindriska, men de, hvilka efter all sannolikhet bildas derigenom

att den ur ägget utkomna, fritt svärmande larven fäster sig och

bildar korall kring sig, äro i regeln halfkoniska med en platt

bottensida och en hvälfd uppsida, således af fullkomligt samma

utseende som hos Calceola, Rhizophyllum, Cyathophyllum calceo-

loides och några få andra. Det märkliga är nu, att desse senare

framhärda i ungdomsformen, äfven sedan de blitvit fria från -:

underlaget, under det att det stora flertalet växer upp i cylin-

derformen. Men i detta sätt, hvarpå första tillvexten sker, skilja

sig de palexozoiska från flertalet af de yngre. Medan hos de

förra initialspetsen eller den unga individen är trådsmal, och

småningom vidgar sig, liknande ett maskrör, fästa sig Aporo-

serna vid en bred, skifformigt utbredd bas, den unge korallen är

från första början en cylinder. Endast några få af dessa, såsom

Flabellum och »Turbinolie», torde derifrån göra undantag och

genom initialspetsens form närma sig till rugoserna.

Hvad den så karakteristiska stolonrörsbildningen beträffar,

återfinna vi den endast och allenast hos några mesozoiska, ter-

tiära och recenta koraller, men ingalunda hos några andra djur-

grupper, då man dermed icke gerna kan förblanda rör- och

taggbildningar hos vissa abnorma Producti och Strophalosie.

Sådana koraller äro Heterotrochus vegetans HammzE (H. N. Cor.,

pl. G. 2, fig. 4), den recenta Rhizotrochus, äfvensom arter af

slägtet Flabellum. Möjligtvis är äfven sidoknoppningen hos Blasto-

trochus att tolka i samma riktning. Hos Rhizangia brevissima

finnas stoloner, som afsöndrat sclerenchymatös väfnad, på hvilken

talrika knoppar sedan utskjutit, under det att hos den nutida,

närstående Cylicia stoloner visserligen i rikt mått äro förhanden,

men icke hårdna.

En af de vigtigaste och mest i ögonen fallande skilnaderna

mellan de palxozoiska rugoserna och senare tiders bägarkoraller

består just i de s. k. rug&e, af hvilka gruppen fått sitt namn

och om hvilka ofvanföre är taladt.” Alla arter af slägtet Fla-

bellum, fossila och lefvande, hvilka jag haft tillfälle att under-

86 LINDSTRÖM, OPERKELBARANDE KORALLER.

söka, visa längdvalkar fullkomligt i likhet med rugoserna!):' på

ytterväggen ett ingående veck, midt emot septum, och en ut-

skjutande valk der loculus finnes; coste, 1 likhet med öfriga

recenta korallers, saknas. En tertiär korall från Syd-Australien,

det af tre arter bestående slägtet Conosmilia DUNCAN (Ann. Mag.

N. Hist. ser. 3, vol. 16 p. 184) öfverensstämmer äfven fullstän-

digt med rugoserna 1i afseende på längdvalkarnes läge till sep-

terna. Men både Flabellum och Conosmilia ha septalanordnin-

gen alldeles liksom öfrige, sexstrålige koraller och förena så-

ledes egendomligheter från de palxeozoiska och senare tider-

nas koraller.

Septerna bestå hos de palxozoiska af en midteldel, en tunn

lamell, som på sidorna omgifves af senare tillkommet scleren-

"chym. På alldeles samma sätt bildas de hos de recenta ?). Och

i likhet med förhållandet hos dessa beklädas sidorna med tag-

gar, vårtor och andra utväxter, som skjuta in i loculi och der

bilda det synapticulaartade dissepimentet. Äfven cyster och ta-

bule förekomma på samma sätt som hos rugoser och aporoser.

Man har lagt stor vigt på att aporoserna skulle till en början

ha sex septer och rugoserna endast fyra. Men 1 sjelfva verket

förhåller det sig med dessa senare, hos alla, der det lyckats få

mycket små exemplar eller der goda snitt af initialspetsen vun-

nits, på det sätt, att flera septer uppträda redan hos de minsta,

såsom Paleocyclus porpita af 1,3 mm. med 20 septer, eller ock

endast ett enda septum, hvilket synes vara det vanliga och iakt-

tagits hos flera slägten. Åfven hos Goniophyllum, der fyrsidig-

heten är så tydligt uttryckt, är bottensidans septum det enda,

som i förstone visar sig. Stauria torde vara det enda slägtet,

der fyrtalet i septalanordningen redan från början uppträder och

sedan fortfar. Någon sådan fyrtalets tydlighet, som tecknats hos

Omphyma turbinata på den af KunrH lemnade figuren 3, tall.

18, i hans uppsats om »Wachsthumsgesetz der Zoantharia rugosa»

förefinnes ej, icke ens på det exemplar, som ligger till grund

för teckningen och hvilket förvaras i Berliner Universitetets

1) MOSELEY i sitt arbete öfver Challengerexpeditionens koraller, sid.

166, säger om Flabellum patagonicum: »There are no coste, but in most

of the specimens there occur shallow furrow-like depressions formed by

slight infoldings of the wall along the lines which might be occupied by

the primary and secondary coste». Med alldeles samma ord skulle man

kunna beskrifva utsidan hos snart sagdt hvilken Rugos som helst.

?) Contributions to the Actinology of the Atlantic Ocean. s. 16. Vet.

Ak. Handl. B. 14, häft. 2.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 4. 87

Mineralie Kabinett. Annu starkare har denna anordning blif-

vit framställd hos ZittEL 1 Handbuch der Paléeontologie 1:r

Bd, p. 230. För öfrigt uppträda långt senare, såsom under

öfre grönsandsformationen, sådana former som Holocystis med

fyra stora septer och utan bevisad slägtskap med någon af de

paleozoiska.

Afven den karakteristiska septalgropen, genom hvilken

bilateralismen blir så tydligt uttryckt, har sin motsvarighet

hos nutida arter. STEENSTRUP har i Översigt af Danske Vidensk.

Selsk. Förhandl. 1856, s. 47, beskrifvit en märkvärdig anthozo,

Sphenopus marsupialis, hvilken har en lucka i sin lamellkrans,

1 det att på en punkt en ränna, väl så bred som afståndet

mellan tre lameller, intager dessas plats. Hade Sphenopus varit

en scelerenchymbildande korall, skulle ovilkorligen denna ränna.

hafva uppenbarat sig som en fördjupning i skelettet, förvånande

lik septalgropen hos en Zaphrentis eller någon annan korall.

Hos Cerianthus återfinner man en fullkomligt likartad ränna,

och HaEcCKEL har ock, i sin »Generelle Morphologie», Bd II,

s. LIV, ställt Cerianthus från de öfriga actinieartade an-

thozoerna i en egen grupp närmast rugoserna.

Den hufvudsakligaste invändningen har dock varit operklets

förekomst, ett organ, som förmenades ej vara kändt hos någon

enda korall. I uppsatsen »Om operkularbildningen hos ko-

raller», Öfvers. Vet. Ak. Handl. 1870 p. 923, fästades upp-

märksamheten vid, att flere nu lefvande anthozoer af Gorgo-

nidernas afdelning verkligen äro försedde med operkelapparat.

KÖLLIKER beskref redan 1866 i sina »Icones Histiologice, 2:te

Abth., 1:s Heft p. 135», hos arter af slägtena Primnoa och

Paramuricea ett operculum sammansatt af åtta valvler. Hos

Primnoa lepadifera L. utgöras de fasta delarne af tre slag.

Förutom den för hela polypsamlingen gemensamma, delvis

förkalkade axeln, hafva de särskilda polyperna två slags spi-

cula, ett mindre, tafl. VIII, fig. 8, liggande inom kroppens

mjuka delar, samt ett annat slag, yttre, som täcker hela krop-

pen och äfven bildar operkelapparaten. De förre äro spin-

delformiga, jemntjocka och likna närmast dem, som KÖLLIKER

I. c. pl. XIX, fig. 5, afbildat hos Verrucella. De äro färglösa

och opaka. Pterogorgia citrina har enligt preparat äfven så-

dana kalkkroppar. MILnE Epwarps, H. N. Cor. vol. I, p. 136,

tyckes anse, att dessa spicula endast skulle finnas i coenen-

chymet, hvilket dock ej är fallet, åtminstone hos Primnoa

55 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Ytans kalkspicula äro breda och likna fjäll af mycket olika

storlek. De på polypens yttre, från coenenchymet vända sida

sittande äro störst och på den sidan äro de öfversta, som bilda

nästan hela mynningen, störst, de nedersta minst. Alla dessa

äro ordnade i tre par, tegelformigt lagda ofvan hvarandra

med sin öfre kant. På den mycket kortare insidan af polyp-

kalken sitta endast helt få, mycket små fjäll. Kalkens myn-

ning tillslutes af en fullständig, pyramidalisk operkelapparat,

bestående af åtta valvler (»petites écailles» M. EDWARDS 1. c.),

tafl. VIII, fig. 7. Af dessa äro de på polypariets utsida be-

lägna störst och de inåt, mot coenenchymet sittande, minst.

Den största, yttersta, tafl. VIII, fig. 9—10, är bredt triangulär,

nära 2 m.m. 1 längd, svagt insänkt mot spetsen med sidokan-

terna obetydligt uppböjda. På inre sidan går en stark midtel-

köl från spetsen till basen, åt ena sidan förtätad eller förstärkt

genom en parallel ås. Denna valvel, liksom de öfriga, har en

smalare, skaftlik, basaldel, med hvilken den sitter fästad in-

nanför de yttre kroppsfjällen. De öfriga valvlerna, som i stor-

lek aftaga med afståndet från den nu omnämnda, täcka hvar-

andra med sin inre kant, på sådant sätt, att på ena sidan om

den största triangulära tre täcka hvarandra och på andra sidan

fyra. De två innersta minsta möta hvarandra, kant 1 kant,

utan att täckas. Dessa alla äro mycket mera oregelbundna

än den först beskrifna valveln och knappast tvenne hvarandra

lika. Såsom synes af figurerna äro de långsträckta skifvor

med upphöjning eller förtätning 1 ena kanten och dessutom

med taggiga utskott. Dessa valvler öppnas och slutas på spet-

siga fikar, antagligen med starka muskler, hvilka omgifva dju-

rets tentakler och munöppning. De kunna dock icke anses

som fullt homologa bildningar med Calceolidernas och Areo-

pomatidernas operkler, deras bildnings- och tillväxtsätt är så

olika, men de visa oss dock, att inom Anthozoernas stora klass i

detta afseende finnas motsvarigheter och att en liknande bild-

ning uppstått inom flere grupper deraf. Liksom Calceoliderna

och Arzopomatiderna visa hvar sin operkeltyp, kommer med

Gorgoniderna en tredje typ till dessa. Fullkomligt ogrundadt

är, att med KuNTE 2), liksom efter honom NICHOLSON ?) och

1) Veber Analoga des Deckels der Zoantharia rugosa bei lebenden

Korallen. Zeitschr. d. deutsch. Geol. Gesell., 1870, p. 24.

2) Manual of Paleont. 1, p. 217.

BIMANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4, boll)

GOSSELET !) se ett homologon i den skedformiga skifva, hvar-

med ena kanten af kalken hos Cryptohelia pudica har vidgat

sig. Äfven om icke en undersökning visade detta orörliga

bihang vara något helt främmande för operkularbildningen,

kan ingen vidare jemförelse komma i fråga, sedan MosELEY

visat, att Cryptohelia ej tillhör anthozoerna, utan är en hydrozo.

Det mjuka organ, hvilket afsöndrade locket, kan man tänka

sig såsom en bred, muskulös flik, hvilken fortsatte omedel-

bart från koralldjurets öfre kant, således hos några endast

en flik, hos andra fyra eller stundom flera. Dessa flikar måste,

att dömma af de intryck de lemnat efter sig på insidan af

Calceolidernas lock, haft sina mesenterialveck liksom polypen

inom kalken, samt föröfrigt 1 det närmaste liknat den vägg,

från hvilken den utgått.

Hvad som eger en afgsörande vigt vid frågan om huru-

vida rugoserna äro koraller eller icke, är den omständigheten

att de allra flesta förekomma 1 sammansatta grupper eller ko-

lonier, d. v. s. fortplantat sig genom calicinal knoppning, all-

deles i öfverensstämmelse med de nyare tidernas aporoser.

Deremot har ej något liknande kunnat påvisas hos någon enda

af de grupper, med hvilka man jemfört rugoserna. Här är

ej rätta stället, att ingå i en detaljerad beskrifning öfver dessa

knoppningssätt, utan må det endast i korthet nämnas, att

både hos rugoser och aporeser knoppningen sker från djupet

af kalkens botten, eller på dess sidor från septerna, eller ock

såsom hos perforaterna från den utbredning rundt om kalken,

som kallats brämet. Esgendomligt är förhållandet hos vissa

arter, att de, såsom t. ex. Pholidophyllum tubulatum, forma

primaria aldrig anträffats knoppande, men deremot mutationen

i närmast högre lager i stor ymnighet af rikt knoppande ko-

lonier. Goniophyllum pyramidale finnes på Gotland mera sällan

med knoppar, den närstående G. Fletcheri i England deremot

nästan alltid. Det vore våld mot naturen, att, såsom några för-

fattare velat, i våra systemer aflägsna de knoppande formerna

från de icke knoppande och uppställa dem ej blott i skilda

arter och slägten, utan till och med i skilda ordningar ?).

!) Esquisse géol. du Nord de la France 1:r Fascic. p. 53, der det

till och med vid tal om Cale. sandalina, p. 53, heter: >»on a constaté un

couvercele de måme nature chez Cryptelia pudica>.

?) Se härom FROMENTEL Polyp. fossiles, p. 43, samt DUNCAN Third

Report on Brit. Foss. Corals i Brit. Assoc. Rep. 1871 p. 136, hvilken

der biträder den förres åsigter.

20 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRA NDE KORALLER.

Till ett förtydligande af de operkelbärande korallernas

uppträdande i tiden må å motstående sida befintliga tabell

tjena. Häraf framgår

att tillsammans 13 arter, fördelade på sju slägten, nu äro

kända;

att ingen form är känd från undersiluriska tiden;

att från den öfversiluriska tiden ej mindre än elfva arter,

fördelade på sex slägten, hittills funnits;

att den devoniska formationens äldsta och näst äldsta af-

delning innehålla en art hvar, tillhörande tvänne olika slägten;

att en och samma art uppträder i tre af silurformationens

öfver hvarandra närmast liggande lager, och tre arter i tvenne

närmast på hvarandra följande lager;

att den äldsta devonformen är på det närmaste beslägtad

med den yngsta mutationen af den siluriska Rhizoph. gotlan-

dicum ;

att de nå sitt maximum med 11 arter i den afdelning af öfver-

silurformationen, som närmast svarar mot engelska Wenlock.

Det torde ej vara för mycket vågadt, att i vissa fall, så-

som med Goniophyllum pyramidale, Rhizophyllum gotlandi-

cum, Rh. elongatum, Areopoma prismaticum, Pholidophyllum

tubulatum, påstå, att man i dessas i olika lager ofvan hvar-

andra förekommande former ser varieteter eller mutationer,

som stå i genetiskt sammanhang. Att sålunda den äldsta

kända lilla Goniophyllum i den röda mergeln vid Visby efter-

följts af en vida större mutation i den grå mergeln och att

denna åter öfvergått i den långsträckta, djupkalkade, andra mu-

tationen, som är den enda i den ofvanliggande kalkstenen,

kan väl knappast betviflas. Och på samma vis förhåller det sig

icke blott med ofvan nämnde operkelbärande koraller, utan

äfven med flere andra. Ptychophyllum patellatum, som är

allmän i mergelskiffern såsom den stora typiska formen, öf.

vergår 1 kalkstenen till en mycket mindre, väl åtskild mu-

tation. Omphyma subturbinata, i Wisby-mergeln och i mergeln

på Stora Carlsö så jättelik och stor, har i kalkstenslagret efter-

följts af en mycket mindre och smalare form. På samma vis

är det med Cystiphyllum cylindricum, Polyorophe glabra och

andra. Under tiden då kalkstenens aflagring pågick, hafva några

arter utvecklats till storlek i omfång och längd, såsom Go-

niophyllum, Pholidophyllum och Rhiz. gotlandicum, under det

att hos sådana som nyssnämnde Omphyma och Ptychophyllum-

N:O 4, 91

BAND 7.

VET.-AKAD.: HANDL.

Kers

TILL

BIHANG

Devon.

Mellersta Devon i

Eifel, Belgien, Eng-

land, Spanien.

Calceola sandalina.

Devonien inférieur

de Néhou.

Öfver Silurformationen.

Rhizophyllum Gervillei.

Kalksten vid Visby, Gonioph. FOO FORNDE: Rhiz. gotlandicum, mutatio. Ehytidophyllum

siter Lan Dudley I RESO Fletcheri. sinense. Rh. elongatum. RCA Rana

England, Niagarafor- SE I n : Rh. attenuatum. Ar&op. : Pholidophyllum

mationen i N. Ame- ST 2 : ;) Rh. australe. prismaticum ; tubulatum,

rika, Shenzi i China. : ; ÅRh. tennesseense. mut. elongata. i mutatio.

MENS - G. pyramidale Rhizophyllum Ar2zopoma prismaticum Pholidoph.

VE AE a mut. prima. gotlandicum, forma primigena. tubulatum,

lingbo, samt Galway,

Irland.

forma primaria.

Röda mergelkalken

vid Visby.

Goniophyllum

pyramidale, primigena.

Under

SKIL T:

Ölands öfversta

kalksten.

Den af BARRANDE, efter ANGELIN, i Paral- En korall, ännu ej fullständigt känd, från

lele Dépöts sil. de Boh&me et de Scand. p. 60 cit. Ölands yngsta kalk, har åtskilliga karakterer

Calceola från Vestergötland har ej återfunnits. gemensamma med Pholidophyllum och är möj-

ligen en stamform till detta slägte.

Med rak linie antydes genetisk förbindelse mellan formerna, med punktlinie förmodad affinitet.

92 LINDSTRÖM, OPEKKELBÄRANDE KORALLER.

arter de yngre mutationerna bli mindre och svagare, än de i

den äldre mergelskiffern förekommande. Men en närmare ut-

redning af dessa märkliga förbållanden, hvilken ligger utanför

omfånget af denna uppsats, kan först företagas, sedan mera

material insamlats och noggrant granskats.

Med afseende på den plats de operkelbärande korallerna

intaga inom Anthozoernas klass, i förhållande till de icke oper-

kelbärande rugoserna, må, så vidt ämnets ej ännu nog utredda

skick medgifver, anmärkas, att de ej bilda någon afsöndrad

grupp för sig i motsättning till de öfrige. Förhållandet blir

jemförelsevis sådant som inom andra djurklasser t. ex. Gastro-

podernas, der operkelbärande slägten stundom få sin naturliga

uppställning vid icke operkelbärande. De tvenne ofvan i detta

arbete beskrifna grupperna ega frändskaper åt skilda håll, så

att Caleeoliderna helst må närmas åt den grupp af rugoser,

som innesluter slägtena Omphyma och Chonophyllum, under

det att Arseopomatiderna med sin vida svagare septalbildning

och sitt öfvervägande cystdissepiment ha sina närmaste slägt-

skaper bland Cystiphyllerna. Pholidophyllum afviker från båda

och tyder med sin septalbildning åt helt andrå slägten.

Tillägg.

Sid. 40. I ett under tryckningen af detta ark mottaget bref från

Akademiker FRIEDRE. SCHMIDT, dat. Petersburg d. 28 Dec. 1882, säges:

»In einer neu angekommenen Sendung vom Silur des Altai sind deutliche

Exemplare eines Rhizophyllum enthalten» På annat ställe torde nu ej

utförbar redogörelse för detta fynd komma att lemnas.

Sid. 84. Duncania. Den på tafl. VII, fig. 14, afbildade, egendomliga

inskärningen på öfre septalkanten hos Goniophyllum återfinnes hos Dun-

cania och Haplophyllia, men utan spår till operkel. Duncania ligger van-

ligen fästad utefter ena sidan, hvilken således är utplattad, och mot denna

utgå från kalken, tätt ofvan hvarandra, breda krampor (»crampons>?), er-

inrande om dem hos flere Cyathophyller och Cystiphyller.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 4. 093

FÖRKLARING TILL FIGURERNA.

Zz HEASEN ASS

Rs 1

» 9—12;

IJ4

FaR

LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Goniophyllum pyramidale His.

Ett exemplar af mutatio prima från kalkmynningen, med

höger-, venster- och uppsidans operkularvalvler fullständiga

och den fjerde, bottensidans, ofullständig och krossad.

Exemplar af forma primigena sedt från hörnet mellan

bottensidan och venstra sidan. Hela korallen med de qvar-

sittande operklen bildar en dubbelpyramid.

Detsamma sedt ofvanifrån.

Bottensidans lock af mutatio secunda.

Detsamma förstoradt från insidan.

Detsamma från låskanten med det i midten uppskjutande

största septet.

Pholidophyllum tubulatum SCcHLOTHEIM.

Polypariet från sidan med märken efter de afnötta epithe-

kalfjällens baser på längdrynkorna.

Ett septum sedt från sidan 1 förstoring.

Rhizophyllum elongatum n.

Konturer af åtskilliga exemplar från bottensidan. i natur-

lig storlek.

Bihang till K.Vet Akad. Handl. Bd 7 N24

tergren del.f. 1.8

(

AM We

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 4. 95

TAL TI

Fig. 1—23.

13.

14.

16.

LINDSTRÖM, OPERKELBAÄRANDE KORALLER.

Rhizophyllum elongatum n.

Kalkar i omvändt läge, med bottensidan uppåt, för att

visa knopparne i gradvis utveckling, i fig. I & 2 små bä-

gare utan septer, i fig. 3 utvecklade med primärseptum.

Kalk inom kalk, egendomlighet i tillvextsättet, icke knoppning.

Operklet från utsidan.

Detsammas insida.

Ett och samma operkel från bottensidan, från venstra si-

dan, samt midtför, visande den koniska form, det stundom

antager.

Ett operkel från insidan.

Annat exemplar från utsidan.

Operkelbildning till kalkar liknande fig. 4.

Tunnt tvärsnitt. De vid bottensidan sittande rören äro af

stolonrör; inuti korallen synas i hörnen mot bottensidan

rör af knopparne.

Tunnt längdsnitt nära bottenytan. Man ser upptill den

icke fullt genomslipade epithekan, samt i midten, ända ned,

primärseptet. Åt båda sidorna synas smala, af tvärväg-

gar afdelade rör, fem på venstra sidan, tre på den högra,

inbäddade i cystmassan. Dessa äro längdsnitt af knoppar.

Längdsnitt af ett smalt polyparium, för att visa, huru

detta i början, liksom knopparne, har ett dissepiment af

enkla, konkava tvärgolf, inneslutna inom en ytterst tjock

yttervägg.

Förstoring af de nedersta tre kamrarne hos föregående

längdsnitt. Genom sekundära aflagringar ha såväl golfven

som innerväggen förtätats. De ljusa lagren äro kalkspat,

de derpå liggande, mörka, småtaggiga, gyttringar af mikro-

skopiska kristaller, antagligen någon manganförening. Den

innersta, klara kärnan, som fyller kamrarne, är ren kalkspat.

Längdsnitt af ett polyparium, parallelt med bottensidan,

närmare midten. Tre smala knopprör ligga inbäddade på

venstra sidan och ett på den högra, detta och det öfversta

midtemot ovanligt långa och smala.

Ett sammansatt polyparium sedt från polypieriternas botten-

sida. Man urskiljer tre generationer, knoppande ur hvar-

andra.

del

TT SAT

C. Hedelin del

SxnoRn

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. NO 4. 97

TYSEN FIT:

Fig. EG

> 019

LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Rhizophyllum gotlandicum FERrRD. ROoEMER.

Ett lock från insidan, med låskanten starkt förtätad geno

länge fortsatt aflagring. Nat. st.

Ett lock från utsidan. Nat. st.

Längdsnitt af ett lock vid midtelaxeln.

Ett fullständigt exemplar, obetydligt förstoradt, med på

sittande operculum. '

Tvärsnitt af en mindre korall. |

Längdsnitt från bottensidans midt till den convexa upp-

sidan. Bottensidan högre och med gröfre cyster.

Midtelpartiets basaldel på lockets insida; det stora septum,

på sidorna omgifvet af tvenne mindre septer, som om-

sluta låsgropen. På sidosepterna ses synapticul&e i loculi.

Till höger midtelseptet, från sidan sedt.

Detaljer af ett annat midtelseptum hos locket, sedt midtför.

Detsamma från sidan.

Längdsnitt af ett polyparium med tjockväggige cyster.

Insidan af ett väl bibehållet lock, mycket förstoradt. Utan-

för låskanten utskjuter en bryozokoloni, som betäcker utsidan.

Kalkens bottenvägg med cyster under utbildning.

Rhizophyllum elongatum n.

13,15,16. Ett och samma exemplar, sedt snedt från sidan (fig.

14.

18.

13), från uppsidan (fig. 15) och från bottensidan (fig. 16).

Rhizophyllum tennesseense F. ROoEMER.

Längdsnitt mellan bottensidan och uppsidan. Tabul&e och

cyster 1 midten ytterst glesa och sparsamma, nedtill förstörda.

Rhizoph. attenuatum LYON.

Ett polyparium, som förökts genom stolonrörens förvandling

till polyparier. Från bottensidan,

Rhizoph. gotlandicum F. RoEMER. ;

Stolonrör genomskuret på längden att visa dess inmynnandu

i kalken, samt fyllning med sklerenchym.

BR NÅ Sä trin RA

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.7, Ne 4 Tab. II

C. Hedelin del. f. 1.3, 517, Widing del.f.4 Lith VW. Schlachter, Stockholm

(LJ Vd TT

TTALRNE

N | s I | GUN 1

| He

[1 N

| Så

I NN '

= it EN

If Wi Jat

| vu (

i Nn

ig us |

JAR SA

nr Å "

b v

hä | jE

p FEL |

Å d I

Å -

å CANS MARIN

4 | N KL

å ; |

b I DL

Vi "i

; i | | Mr |

j KL FE UV RE Ur |

104 Lå [NG | Kn d

Mu st FR (4 he

(MA | i MÅ FULA At

å [ | " KI Mål

4 Ad | I id / ID i L sly

UJ | 04 i UT nen

APA NER NA FU NA 4

Al | | | Pg LÄ OG | UK j AL

| fr, RA ta) KYL BORA Vv RAR Ik SK »

jä / LÖR VLT a RA NERV VR

| LL 4 UN | |

”

[1 | I

FAST LOT EL I

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 4.99

TAEEILV:S

100

Fi I

> 2

) Je

» 4,

» Fo

» 6.

» Hå

» 8—11.

» 192;

» 13:

» 14.

LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER:

Rhizophyllum elongatum n. b

Bottensidan af ett exemplar med talrika stolonrör, af hvilka

somliga sluta blindt mot skalet, andra förgrena sig.

Kalk sedd snedt från uppsidan för att visa bottensidans

inre vägg med starkt utbildadt midtelseptum.

Spetsen af ett litet polyparium i längdsnitt, rätvinkligt

mot bottensidan. Bottensidans sklerenehym mycket starkt

utbildadt, tabul&e nästan horisontala.

Längdsnitt af ett stolonrör vid bottensidan.

Längdsnitt parallelt med bottensidan, visande huru tvenne

knoppar ligga inneslutna i cystmassan och upptill i mo-

derkorallens kalk vidga sig som två bägare, samt blifva

fria. Nedtill i midten synes primärseptet.

Längdsnitt i rät vinkel mot bottensidan. Denna tät, mörk.

Rhizophyllum gotlandicum FErp. RoEMER.

Bottensidans inre vägg med hål efter stolonrörens inre

mynningar.

Areopoma prismaticum n.

Ett och samma exemplar för att visa de fällda och fast-

vuxna locken på olika sidor; fig. 8 från högra sidan med

ett stort lock nedtill, fig. 9, bottensidan med två lock, ett

nedtill och ett högre upp mot mynningen, fig. 10, från

ofvansidan med ett stort lock på midten, fig. 11 från

venstra sidan med ett mindre lock nedtill.

Forma primigena från ofvansidan med invuzxet lock.

Kalk sedd ofvanifrån med två nästan fullständiga lock,

bottensidans och uppsidans, på sin plats och den högra

sidans krossadt under dessa. Af mutationen.

Kalk af forma primigena, sedd ofvanifrån.

Bihang till K Vet. Akad Handl.Bd.7, N24, Tab. IV

(

GC. Liljevall del. f. 13. C.Hedelin del. f

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 4. 101

VANEREo UV

102

Fig.

vv rv Vv VT

LINDSTRÖM, OPERKELBAÄRANDE KORALLER.

Goniophyllum pyramidale His.

Ett exemplar från bottensidan med invuxet lock. Nat.

storleken. Mut. secunda.

Konturerna af samma exemplar sedt från högra sidan.

Genus et species indeterminat2e.

Fragment af operculum till okänd korall från insidan.

Stora Carlsö.

Detsamma utifrån.

Argeopoma prismaticum n.

Operculum från utsidan.

Detsamma på insidan.

Kontur af ett septum i kalken, sedt från sidan.

Ett operculum från sidan, visande oregelbunden tillvext.

Forma primigena med invuxet lock midt på uppsidan.

Ett operculum utifrån, visande dess successiva tillvext.

Ett mindre operculum från insidan.

Ett operculum från utsidan, visande dess öfvervägande till-

vext mot ena kanten.

Rhizophyllum elongatum n.

Ett mycket litet operculum från insidan.

Exemplar med påsittande lock från uppsidan.

Ar&eopoma prismaticum n.

En kalk sedd ofvanifrån af mutatio.

Förstoradt längdsnitt, rätvinkligt mot bottensidan. De ljusa

taggraderna på venstra sidan härröra af äldre, invuxna septer.

Ett segment af ett tvärsnitt.

Pholidophyllum tubulatum ScHLoOTHEIM.

En del af utsidan af ett polyparium med dess fjäll i

deras vanliga läge.

En del af utsidan till ett sådant fjäll i stark förstoring.

En del af toppen till en korall med missbildade och sam-

manvuxna fjäll.

Ett något vittradt fjäll från insidan. Exemplaret från

Bjersjölagård i Skåne.

Inre spetsen af ett fjäll från insidan.

Ett invuxet fjäll, med insidan vänd utåt.

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd.7, No4. Tab .V

LER

C. Hedelin del Lith. W.S chlachter, Stockholm

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND t. N:O 4, 103

TAR VI

104

Fig.

LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Goniophyllum pyramidale His.

Mutatio secunda med qvarsittande operkelapparat, från upp-

sidan och venstersidan, i naturlig storlek.

Pholidophyllum tubulatum ScHLoTE. |

Förstoradt längdsnitt af ytterväggen till en sammansatt

korall med fjällen qvarsittande, deri invuxna, samt inbäd-

dade i mergelskiffer.

Tvärsnitt af ett fjäll i stark förstoring.

Ett parti deraf ytterligare starkt förstoradt.

Syringophyllum organum L.

Exothecalfjäll i genomsnitt, inbäddade i mergelskiffer, sedda

i stark förstoring.

Ett sådant fjäll, fig. 6, från convexa sidan, fig. 7, från

den concava, fig. 8, sedt från sidokanten eller i profil.

Den kragformiga utbredningen mellan tvenne kalkar med

fjällen in situ.

Goniophyllum Fletcheri Epw. & H.

Ett polyparium i naturlig storlek.

Del af ett tvärsnitt.

Del af ett längdsnitt i rät vinkel mot bottenytan.

Goniophyllum pyramidale His.

Ett högerlock från utsidan.

Kontur af ett bottenlock, längdsnitt efter midtelaxeln.

Ett vensterlock utifrån.

Ett vensterlock på insidan.

Nedre kanten af detsamma.

Ett bottenlock på insidan från mycket ungt individ.

Detsamma utifrån, med innersta tillvextringen kretsformig.

Calceola sandalina LAMARCE.

Midtelpartiet på bottensidans innervägg.

Längdsnitt af ett dylikt ett stycke inifrån väggen.

Ett annat längdsnitt i samma riktning från annat individ,

med bredt primärseptum, som klyfver sig upptill och i

»cardinalgropen» upptager ett nybildadt mindre septum.

Midtelparti af ett annat exemplar med nybildadt klubblikt

septum ofvanför det klufna primärseptet.

Tab . VI

Bihang till K.'Vet. Akad. Handl. Bd.7, N

nt FÖRRE

N ne EE

ör OH PIPERS

EERO

ERLOGRTY Ar

kholm

Tr, StoC

hlach

LW. Sc

ith

[9]

[ed

mg |

[FE RIN

lamt

[bä

urligel

SCR

SET

Och

NYE C

LM LD Md ÅN NA

Å in

Å N Cd

Li LÅ j

i Å NY NG

- |

| j

KN EN

Me LO

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 4. 105

TAPET

106

-—-

LINDSTRÖM, OPERKELBARANDE KORALLER.

Calceola sandalina LAMARCE.

Tvärsnitt vid bottenväggen, i förstoring.

Ett operculum från insidan. Den hvita, flammiga fläcken

upptill på venstra sidan härrör af sekundär incrustation.

Högra sidans nedre kant i förstoring för att visa septal-

kammarnes utseende, samt låsgropen och septalbihangen.

Parti af ett längdsnitt från bottensidan till uppsidan vi-

sande valkarne på septernas sidor eller de synapticulaartade

utskotten från dem. De mörka linierna äro fördjupningarne

emellan dem.

Längdsnitt af korallen med locket påsittande för att visa

huru detta artikulerar mot den förra.

En del af bottensidans innervägg, svagt förstorad, för att

visa huru loculi af de från båda sidor inskjutande synap-

tiklerna få sitt egendomliga utseende.

Längdsnitt taget djupare under ytan. De hvita septernas

taggiga kanter skjuta in i de mörka loculi, som visa andra

synaptikler djupare ned.

Goniophyllum pyramidale His.

En kalk ofvanifrån.

Ett ungt exemplar fästadt på en vittrad Cystiphyll med

primärseptum, samt bottensidans sidosepter utbildade. Kon-

tur i naturliga storleken bredvid.

Ett annat exemplar med samma septer.

Ett något mindre, sedt midtför mynningen, bottensidans

septer utbildade, svaga spår till midtelsepter åt höger- och

venstersidorna, samt på uppsidan.

Profil af bottensidans midtelseptum.

Profiler af sidosepternas öfversta kam.

Venstra hälften af ett vensterlocks insida, förstorad.

Bottenlockets midtelseptum in situ fästadt mot rännan i

bottensidans midtelseptum.

Längdsnitt af ett par stolonrör, förstorade.

Midten af uppsidan i kalken med största septet och dess

elliptiska ränna i septalgropens förlängning.

Längdsnitt af ett polyparium från bottensidan till uppsidan.

Midten af bottensidan i kalken med primärseptet och dess

ränna.

Låskanten af ett högerskal. Midtelseptets nedersta kant

sönderbruten.

Bihang till K.Vet Akad. Handl. Bd.7, Ne4. Tab. VII

ILE all

VE EVET EA MY BRN VORDER

UNT

sbije

i Set

-—

”

Lå

STEL

C. Hedelin del. Lith.W. Schlachter, Stockholm.

«s

PRI

KOL

Nå Na K

- Lil tu vist

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4, 107

VASER SVALT:

108

Fig. 1;

» 2

» Je

» vt

» 5

> 6.

; 8.

>» 9—10.

» ke

> iksje

» PA

» 15:

» 16

» bra

» 18.

LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Goniophyllum pyramidale His.

Uppsidans lock utifrån.

Bottensidans lock inifrån.

Uppsidans lock inifrån.

En del af inre kalkväggen, visande de af synapticulae |

punkterade loculi.

Tunnslipadt längdsnitt nära bottensidans yttervägg.

Pholidophyllum tubulatum ScHLoTE.

Längdsnitt af ett fjäll.

Primnoa lepadifera L.

Ett polyparium ofvanifrån, med tillsluten operkelapparat.

Spicula från kroppens inre.

Den största, ytterst liggande operkelvalveln inifrån med

dess midtelås, samt från sidan.

Den andra sidovalveln i ordningen från den förra, på

insidan.

Insidan af sidovalveln närmast den första.

Kontur af densamma sedd från basen.

Ett polyparium sedt från sidan, inåt något fragmentariskt.

Rhizophyllum Gervillei BAYLE.

Kalken ofvanfrån.

Operklet från insidan,

En del af korallen från bottensidan.

Primärseptum förstoradt.

Originalen till dessa äro gipsafgjutningar från M. HENRI DOoUVILLÉ.

» 19.

» 20;

Pholidophyllum tubulatum SCHLOTHEIM.

Mutationens korall i naturlig storlek.

Forma primaria.

Tab. VIII.

Bihang till K.Vet Akad. Handl.Bd.7, N

achier, Stockholm.

SV FER a fn

N: ochi

Tith.

C. Hedelin del

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 4. 109

TAFL. IX.

110

Fig.

Or BR

14.

15.

LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Goniophyllum pyramidale His.

Femsidig korall med ursprungligen fem lock, hvaraf finn

qvar tre regelbundna: botten-, venster- och uppsidans, sa

den femte adventivsidans lock emellan botten- och venste

sidans.

Pholidophyllum tubulatum SCcHLOTHEIM.

Halfva kalken med septalstrålarne, sedd ofvanifrån.

Rhizophyllum tennesseense FERD. ROoEMER.

En något vittrad kalk med svag septalbildning och star

cyster. HSeptalgropen sittande något snedt, icke midtfö

primärseptet såsom vanligt.

Kalk med starkt utbildadt primärseptum och sidosepter.

Förstoring af primärseptet i n:o 3.

Rhytidophyllum pusillum n.

Korallen sedd från uppsidan.

Kalken sedd midtför.

Ett operculum från utsidan.

En kalk snedt uppifrån för att visa bottensidan med de

otydliga septer.

Ett operculum från insidan.

Ett dylikt utifrån.

Ett annat operculum inifrån,

Ett annat med septerna nästan outbildade.

Pholidophyllum tubulatum SCHLoTE.

Längdsnitt af forma primaria.

Längdsnitt af wmutationen. De små, mörka punkterna

sidorna af de genomskurna septa äro hos båda af de vå

lika upphöjningarne på septerna.

Bihang till K. V Ak Handl. Bd.7 N24 Tab. IX.

C Hedelin del Lith. W.Schlachter, Stockholm

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4,

Indezx.

De kursiverade äro synonymer.

Argopoma prismaticum 58.

Barrettia 78.

Calceola 10.

attenuata 38.

corniculum 30.

Coxi. 30.

Dumontiana 22.

Gervillei 27.

gotlandica 23.

heterocelita 21.

indenta 40.

plicata 40.

pusilla 30.

pyramidalis 43.

sandalina 10.

subeonica 21.

tennesseensis 30.

Chelodes 75.

Cyathophyllum calceoloides 74.

mitratum 76.

quadrigeminum 76.

Cystiphyllum lamellosum 76.

Favosites 73:

Fletcheria 73.

Goniophyllum 42.

Gon. Fletcheri 55.

pyramidale 43.

zie-zac 57.

Hallia 74.

Hypodema Dumontiana 21.

Paleocyclus 77.

Petraia quadrata 43.

Pholidophyllum tubulatum 64.

Platyphyllum sinense 41.

Primnoa lepadifera 87.

Rhizophyllum 22.

attenuatum 38.

australe 29.

elongatum 32.

Gervillei 27.

gotlandicum 23.

groninganum 40.

interpunctatum 39.

tennesseense 30.

Rhytidophyllum pusillum 62.

Richthofenia 75.

Syringophyllum

organum T72.

Tamiosoma 78.

11 Lt

1N2 LINDSTRÖM, OPERKELBÄRANDE KORALLER.

Rättelser.

Står : Läs:

Sid. 4; rad 11 medifr.,

SER 9 hennes hans.

, 2 >

7, » 1 uppifr. får följande lydelse: »primärseptum uppträda högra

och venstra sidans, samt det på ofvansidans inner-

vägg senast.»

>» 41, » 4 nedifr., synes Synas.

de SOONER SSR [ök 0) kändt känd.

Ne (2 ART SE » flera flera mynningar.

ÖSK 8 > Barettia Barrettia.

(Tryckningen slutades i Januari 1883).

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o.

ANNELID REMAINS

FROM

THE SILURIAN STRATA

THE ISLE OF GOTLAND

GEORGE JENNINGS HINDE.

COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES

SEPT. 13, 1882

STOCKHOLM, 1882.

KONGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER,

ed 4 Aanvrd VORIIGR AN: HAL åt KAR

. e

KAL

PVTA Ts 4 (AG

LIE Någr

pol rån rå KA 7

IN TIET AD

(UTKkePGO 0 GÖTA HEN

AGGE AÖVIEVAL A040NG

4 r

£2TALU! SEARUT HYLY

LADATFLIE JU VIOMKAOR BYTE "al SIV URTg

flel er PETA

- Å Fu

stäv de RITA

lå CR VÄNS Ae

[] SER! MIDRADÖTE, bd HATT d |

LERA a

i sv Fr

- | Sh - - Ny an

H i FR.

Such an intimate connection exists in the invertebrate

fauna of the Silurian Strata of North America, England and

Scandinavia, that from the occurrence of any particular group

of invertebrate organisms in the rocks of this period in any

one of these countries, we may confidently expect that similar

or very closely allied forms will also be met with in the same

strata in the other two areas. This belief induced me, two

years since, to pay a visit to the Isle of Gotland, with the

view of ascertaining if there existed in the undisturbed Silu-

rian strata of that island, so renowned for the exceeding rich-

ness and perfect preservation of its fossil Corals, Crustacea

and Brachiopoda, any of those minute remains of Amnnelids,

which I had discovered in the Silurian rocks of Canada and

England. My hopes of finding similar fossils in Gotland were

confirmed by the fact, which I have mentioned in my paper

on the Annelid Jaws of Canada [Quart. Jour. Geol. Soc. Vol.

33 p. 370] that an undoubted example of these minute bodies

had been figured by PANDER from the Silurian rocks of the

Island of Oesel [Monogr. d. foss. Fische des Sil. Systems des

Russ.-Balt. Gouvernements p. 72 Pl. 4, f. 16 a, b, c, d.] and

they were realized, when on visiting Prof. G. LINDSTRÖM at

Stockholm, I was shown some shale from Wisby in which

fragments of Annelid Jaws were clearly exposed. Further

than this, Prof. LINDSTRÖM communicated to me the noteworthy

fact that his predecessor, the late Prof. ANGELIN, had discover-

ed gome of these fossils in Gotland, many years since, and,

what is still more important, that he recognised their true

characters. In a letter to Prof. LINDSTRÖM dated Wisby, June

19, 1864, ANGELIN remarks as follows: »De små haklika par-

tierna som du i stor mängd trakterade mig med från Vatten-

fallet vid Wisby, och som, för öfrigt, anträffas öfverallt på

Gotland — äro lemningar af Annelider — käkar deraf och

hudbeklädnad.> >»The small hooked fragments from the

4 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

waterfall near Wisby, of which you furnished me with great

numbers, and which, moreover, are met with throughout Got-

land, are the remains of Annelids — the Jaws and cutaneous

coverings.» — Professor ANGELIN had also figured two or three

examples of these minute jaws in one of the quarto plates of

fossils which had been prepared for the press, but unfortuna-

tely were never published, so that there can be no doubt

that the objects which he refers to in his letter to LINDSTRÖM

were really the remains of these animals. Prof. LINDSTRÖM

writes me that he has been unable to discover, amongst the

papers left by ANGELIN, any descriptions whatever relating

to these figured specimens. The fact however is clearly estab-

lished, that to the late Prof. ÅNGELIN is due the credit of

being the first to recognize the true characters of these small

fossil jaws, and it gives me great pleasure to be able to bring

forward publicly this fresh proof of the knowledge and discern-

ment of this able palxontologist.

On reaching Gotland I found, on my first searching expedi-

tion, some few portions of the minute black jaws in strata

of blue marly shales exposed in the bed of a small stream just

outside the town of Wisby. There were also traces of them in the

cliffs to the south of Wisby, but it was not until reaching an

exposure of low shelving rock on the flat shores between

Klintehamn and Fröjel that I met with them in any abun-

dance. The rock at this place is a blueish flaggy calcareous

shale, frequently fissile. The jaws were more abundant in

one particular thin bed, which contained besides numerous

examples of Beyrichia and other species of Ostracoda, and a

well marked species of Chonetes described and figured as Ch.

cingulata by LiNDSTRÖM in his paper on the Brachiopoda of:

Gotland in Öfvers. Vet. Ak. Förhandl. 1860 p. 374 fig. 19. At

every stroke of the hammer, the fresh surfaces brought to

view, displayed one or more specimens of the jaws, and I spent

two days at this spot in breaking up and examining the fissile

slabs strewn on the shore, so as to secure as complete a col-

lection as possible of these minute fossils, for, though very

numerous, a large proportion became fractured in the process

of reducing the rocky matrix, and only occasionally could a

perfect specimen be obtained. There is a striking resemblance

in the petrological characters of these Fröjel beds and those

of the Cincinnati group in Canada, which are similarly filled

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O De 3

with Annelid remains, and these animals appear to have favour-

ed the soft muds of the sea bottom which are now hardened

into calcareous shales and flags. I also noticed that many of

the rock-surfaces are covered with irregular track-like

markings which may have been produced by the burrowing

of these creatures in the mud.

In addition to these specimens from Fröjel, I also obtain-

ed numerous others from a small quantity of decomposed

shale from the neighbourhood of Wisby, which Prof. LINDSTRÖM

very kindly gave me. "This I carefully prepared by washing

and sifting, and then examined with a strong lens. To my

great satisfaction this material proved exceedingly rich in these

small jaws, there was a great variety of forms, and they are

preserved in such perfect condition, that their characters can

be as readily studied as those of recent annelids.

In appearance the fossil annelid jaws from Gotland re-

semble, in every respect, those from the corresponding strata

in North America and England; they are of a blackish tint,

and the surface is smooth and polished. I have not been able

definitely to determine the present chemical constitution of

these small bodies, but it appears to consist of mineral com-

ponents, in which carbonate of lime is absent, for nitric acid

produces no effect on them. It is not improbable that the

original chitin has been, in part at least, replaced by carbona-

ceous material.

These jaws are now scattered irregularly throughout the

rock, entirely detached from each other; in no single instance

have I discovered the different plates which constitute the jaw-

apparatus of the animal in their natural relative positions,

although this occurs in the case of the fossil Jurassic anne-

lids from Solenhofen which have been described by Prof.

EtLErRs [Paleontographica Bd. 17 p. 145.] But though thus

detached, these fossils: give no indication of having suffered

from abrasion and transport, and it seems to me that the disturb-

ance in position which they have undergone may not impro-

bably be attributed to the small ostracoda abounding in the

same beds, which, by preying upon the soft parts of the anne-

lid after its death, and thus consuming the muscles which

held the jaws in position, rendered them liable to be separa-

ted from each other by the slightest movement of the water.

6 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

It is a curious circumstance that out of hundreds of exam-

ples of these detached jaws, I have not been able to detect

a single specimen, which, from its form, can be referred to

the so termed under jaws in the existing representatives of

the order. And yet if we may judge from the close resemblance

of many of the fossil forms to constituent portions of the up-

per jaw in the living forms, there seems good reason for sup-

posing that the Silurian annelids also possessed the equivalent

under, as well as the upper jaw plates. In existing species,

the plates of the under jaw are frequently of a more calcareous

composition than those of the upper, and thus would naturally

have been supposed more likely to have been preserved than

the mostly chitinous upper jaws; and such is really the case

in those examples of annelids from Solenhofen, as stated by

EHLERs [Palxontogr. Bd. 17 p. 149] who remarks that »The under-

jaw and its cutting piece are always best preserved, probably

because these contain deposits of calcite»; whilst the chitinous

upper jaws in the same specimens have disappeared in the

fossilization, and are only known by the impressions which

have remained. In the Silurian strata on the other hand, a

somewhat reverse process appears to have taken place, for the

chitinous upper jaw plates have been perfectly preserved,

whilst there are no traces of the under jaws. It is true that

the under jaws are frequently smaller, and also from their

lighter tint, would be less conspicuous than the plates of the

upper jaws, and consequently more liable to escape notice;

but from the very close scrutiny which I bestowed on the

material in which the upper jaws were so numerous, it is very

improbable that any of the under jaws could have been pre-

sent in it without being detected. Further, a similarly con-

spicuous absence of the under jaw plates also ocurred in the

specimens from the English and Canadian Silurian, for amongst

these, there was but a single form Arabellites quadratus, HINDE

[Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35 pl. 19 f. 14] which I referred

to a portion of the under jaw, and this differs so much from

the normal forms of the under jaws in existing annelids, and

has, moreover, the same dark chitimous appearances characteri-

zing the distinctive upper jaw plates, that I am now disposed

to doubt the correctness of my former reference of it to an

under jaw plate.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL, BAND 7. N:O Öd. i

A glance at the forms represented on the plates will at

once show how greatly these Gotland annelid remains resemble

those from the Silurian and Devonian strata of North America

and England, which I have described and figured in the Quar-

terly Journal of the Geological Society for 1879 and 1880.

The majority of the specimens can be placed in the same

species; others differ in small details of structure, whilst there

are a few distinctive forms, which appear here for the first

time. On the whole the Gotland examples are decidedly

smaller than those from England and America. The largest

specimen which I have discovered is scarcely 2 mm. in length,

whilst the smallest jaw plates do not exceed 0,3 mm. On

comparing the figures accompanying this paper, with those

of my previous papers, it will be necessary to take into ac-

count the much larger scale to which the former have been drawn,

for in order to convey a just idea of the relative dimensions,

and to allow of adequate representation of the smaller forms,

I have delineated them all on the same scale of 28 diameters.

The Silurian Annelids, if one may judge from a comparison of

their jaw plates with those of existing Errantia, would not have

been more than 7 to 10 cm. in length, and thus perhaps of nearly

corresponding dimensions, or, if anything, rather smaller, than

the majority of the existing commoner forms of the order.

The freedom from the matrix, and the perfect preserva-

tion of these Gotland examples afford greater facilities for ma-

king a comparison with the jaw apparatus of existing annelids

than could have been obtained from the American and Eng-

lish specimens, which had, as a rule, but one surface exposed.

The Gotland examples exhibit both the upper and under sur-

faces, so that it is possible to ascertain the characters of both

in the same specimen.

Scarcely a doubt can be entertained that these various

fossil jaw plates, with one or two exceptions, belonged to

Amnnelids whose nearest representatives in the existing seas

are comprised in the family of the Eunicea. Such is the

opinion which Prof. EtHrErs, the principal authority on living

Annelids, has communicated to me after an examination of

some of the Gotland specimens which I submitted to him.

This family of the Nereidea, as is well known, is distinguished

from the other allied families of the order by the possession

of a jaw armature consisting of several distinct chitimous

8 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

toothed plates of different forms and sizes, attached to the jaw-sac

in close proximity to each other. Prof. EHLERS, in his exhaus-

tive monograph on the »Borstenwiirmer», has divided this

family into two principal groups, in one of which, the Euni-

cea labidognatha, the separate plates in the half of each upper

Jaw are very unequally formed, and so placed with regard to

cach other, that in the resting position, the smaller pieces are

arranged in a semicircele round the larger; whilst in the other |

group, the Funicea prionognatha, the exsertile jaw-plates in

the half of each upper jaw are more or less similar and ar-

ranged in a row behind each other. To some of the princi-

pal jaw plates in existimg annelids, distinctive names have

been assigned by EHLERS and CLAPAREDE, but at present, so far

as I am aware, no equivalent English terms for these organs

have been used, and I propose therefore to employ the follow-

ing corresponding terms; (1) Supports = Träger, EHLERS;

Support, CLAPAREDE. (2) Pincers = Zange EHLERS; Pince, CLAP.

(3) Large dental plate = Zalhnstäcke, EHLERS; Piece dentaire,

CraP. (4) Paragnaths = Säge-platten EHLERS: Paragnathes, CLAP.

The resemblance of many of the fossil specimens to these

distinctive jaw plates is so clear, that there is no difficulty

in determining their relative positions in the jaw apparatus,

but at the same time it is quite impracticable to determine,

with any reasonable approximation, the particular detached

plates which were associated together to complete the jaws of

the fossil annelid. This difficulty is at once manifest if an

attempt is made for example, to reconstruct from these de-

tached fossil jaw plates, the jaw armature of an annelid resem-

bling the existing genus Funice. We find that there are seve-

ral of the fossil plates closely resembling the large dental

plate and also the paragnaths of the upper jaw, but the halves

of the under jaw are wanting, and there are no fossil jaws

to correspond closely to the supports and the pincers of the

upper jaw, which are present in an existing Eunice. Tt is

possible that these missing pieces may have been originally

present, though they have not yet been discovered, but consid-

ering the numbers of the other plates which are present, the

absence of these particular portions renders it very uncertain

whether the jaw apparatus of these Silurian annelids was com-

posed of as many plates as that of the existing genera to

which they appear nearest allied. Until some complete forms

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. 9

are discovered, showing the constituent plates of the jaw-

armature in their relative positions, which, judging from my

own experience, seems at present unlikely, we shall have

to be content with a description of these detached jaw plates

based upon their nearest resemblances to those of existing

forms. The references to the genera will have to be regard-

ed as merely provisional, nt further discoveries allow a

more correct classification to be adopted. Notwithstanding

this hindrance to a satisfactory arrangement, the number and

variety of these fossil jaws plainly indicate that this family

of Annelids had attamed to as great a development in the

Silurian period, as in the present time, and although their

remains have been so rarely discovered in the periods inter-

vening between the Silurian and the present, the resemblance

of these microscopic fossils to the chitinous jaws of recent

forms is sufficiently clear to establish a genetic relationship

between them.

Annelida Polyche&eta.

Genus EUNICITES, EHLERS.

Eunicites simplex, HinpE. Pl. Il f. 1—4.

1879. FPunicites simplex, HiNDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35 p.

JUO RUP ELON:

These jaws have the form of simple elongated hooks, with

rounded or obtuse basal ends, they gradually curve forwards

and the extremities are blunted. There is a large, somewhat

oval aperture at the proximal end for the insertion of the

muscle; the jaw appears to be hollow quite to the point. In

size these jaws vary between 0,51 and 1,44 mm. in length,

and 0,1 and 0,3 mm. in width. Examples similar to these

are present in the Canadian Silurian and the Carboniferous of

Scotland. In general form these jaws approach closest to the

pincers (Zange) of the existing genus FKunice; but they differ

therefrom in the absence of an articulating surface at the

proximal end, by which the pincers in the existing forms are

connected with the supports. The specimens are not uncom-

mon. I have only found them in material from Wisby.

Eunicites, sp. PI. 1 fig. 5.

Small compressed spatula shaped bodies with rounded,

somewhat inflated front margins, the proximal end hollow,

10 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

somewhat narrower than in front. The central portion in front

is depressed. Length 0,67 mm.. width 0,18 mm. All the spe-

cimens are incomplete at the distal ends. The only portions

of the jaw apparatus to which these small bodies can with

any probability be referred are the Supports (Träger). They

are comparatively abundant and very uniform in size.

Locality. Wisby; Fröjel.

Eunicites cristatus, HinpE. var. Pl 1 fig. 6.

1879. :Arabellites cristatus, HiNDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35

PAL STSERISELOEENE

Jaw consisting of a compressed, rudely triangular, hollow

plate with a short obliquely extended shank, the upper or free

surface is slightly concave; the free margin is furnished whith

a series of about 12 rounded denticles of which the first is

usually smaller than those immediately succeeding. Length

1,06, width 0,83 mm. In general form the examples resemble

the Canadian species, but the denticles are relatively shorter.

In my description of the Canadian examples I placed them

under Avrabellites; but a further study of existing species of

Arabella and Funice induces me to regard these and similar

forms, in which the primary denticle of the jaw is not develop-

ed into a prominent hook, as more closely resembling the

large dental plates (Zahnstiäcke) of Eunice, than of Arabella.

All the examples met with belong to the right half of the

jaw-sac.

Locality. Fröjel.

Eunicites hebes, n. Pl. 1 figs. 7, 8, 9.

Jaw plates elongate, slightly concave on the upper sur-

face, widest at the anterior margin which is slightly incurved,

straight or rounded and is extended to form a short blunted

shank: the posterior extremity is obtusely rounded; the free

edge carries a series of 13 to 15 rounded blunted denticles,

which project but slightly from the border of the plate.

Variable in size, a fairly large example is 0,96 mm. long by

0,54 wide; whilst a small example is only 0,4 by 0,24 mm.

Figs. 7 and 8 are large dental plates of the left side, whilst

fig. 9 belongs to the right side of the jaw-sac.

Locality. Wisby.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 5. ll

Eunicites contractus, n. PI. 1. fig. 10.

Jaw plate somewhat crescentiform, with a slightly concave

upper surface, the anterior margin slightly rounded and exten-

ded to a small pointed shank; the outer lateral margin curved

in front, and then nearly straight to the blunted posterior

extremity; the free margin is curved and is furnished with a

series of 8 to 10 triangular blunted denticles, very irregular

in size, the fourth in the series being the largest. Length

1,23, width 0,81 mm. This jaw is distinetly characterized from

the preceding large dental plates by its relative shortness and

more prominent denticles. Rare.

Locality. Fröjel.

Eunicites serrula, HinpE. Pl. 1, figs. 11, 12.

1880. Staurocephalites serrula, HINDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol.

36 p. 376. Pl. 14, figs. 18—20.

Jaw plates oblong, flat or having the oblique anterior

margin slightly incurved, widest in front and gradually di-

minishing towards the posterior end which is blunted or slightly

truncate. The lateral margins usually 'straight; the free margin

carries a regular series of triangular pointed denticles, 11 to

17 in number. A fairly large example is 1 mm., in length,

and 0,35 mm. in width. Though generally smaller in size, the

specimens correspond closely in form with the examples from

the English Wenlock, which, in my former paper, I erroneously

included in the genus Staurocephalites; I now regard them as

more probably unpaired dental plates of Eunicites. They are

fairly abundant.

Locality. Wisby and Fröjel.

Eunicites coronatus, HinpE. Plate 1, fig. 13.

1679. Funicites coronatus, HINDE. Quart. J. G. Soc. Vol. 35 p. 381.

BES Z0NTS:

Jaw semilunar in outline, consisting of a hollow arched

plate, with a wide, open base next the jaw-sac, on the summit

of the plate is a strong curved ridge, carrying a series of

about 11 rounded blunted denticles. Length of fairly large

example 1,36 mm., breadth 0,58 mm. The resemblance of

these jaw plates to the paragnaths of the existing genus

Funicea 1s 80 close, that there is every probability they occupied

a similar position in the jaw armature of the paleozoic forms.

12 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

The Gotland examples correspond closely with those from the

Clinton series of Canada, and also with those from the Wen-

lock series of the West of England. The forms are abun-

dant. ;

Locality. Wisby.

Eunicites coronatus, varieties a, b. ce. PI 1,:figs. 14,

SN:

Besides the very regularly formed examples of E. coro-

natus, there are other jaw plates evidently of the same cha-

racter but differing in detail. It is just possible that they

may be paragnaths of distinct species of Eunicites, but for

the present I prefer to regard them as varietal forms of E.

coronatus.

Var. a fig. 14. This form is less strongly arched, the

greatest breadth is nearer one end, and the opposite end is

more prolonged, than in HE. coronatus. The primary denticle

is missing, the three following are relatively large, triangular

and blunt; these are succeeded by a series, 6 to 38 in num-

ber, of minute rounded denticles. Length 0,76; width 0,54

mm. This variety, in some respects, resembles the Fun-

cites chiromorphus, H. from the Clinton series of Canada.

Var. b. fig. 15. Jaw plate slightly arched, the basal por-

tion somewhat prolonged and contracted; the ridge nearly

straight and furnished with about 10 triangular blunted den-

tieles of different sizes. Length of crest 1; width of plate

0:83, mm.

Var. c. fig. 16. Jaw plate triangular, slightly arched, the

base is extended into a curved shank, the crest has a regular

series of triangular denticles 7 in number. . Length of crest

0,58 mm., width 0,67 mm.

The above varieties are all rare forms.

Locality. Wisby and Fröjel.

Eunicites pusillus, n. Plate 1, figs. 17—20.

Jaw plates diminutive, hollow and arched; triangular in

outline and carrying 7 to 10 denticles on the free margins.

In one form (fig. 18) the plate is strongly arched and

there is a conical projecting denticle at each end of the

toothed crest. These jaw plates are evidently paragnaths and

differ from ZE. coronatus, principally in their smaller propor-

tions and contracted bases. The length and breadth are about

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND, 7. N:O 5. 13

equal, and vary in different specimens between 0,2 and 0,5

mm. The forms are rare.

Locality. Wisby and Fröjel.

Genus C(ENONITES, HinDE.

(Enonites aspersus, Hinpr. Pl. 1, figs. 21, 22, 22a.

1880. Oenonites aspersus, HINDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 36

pr ads. Pl 14 fiser d, 8.

The jaw plate is rudely oblong, flat or slightly concave

on the free surface, with a prominent conical tooth in front,

which is more or less oblique to the plane of the jaw plate.

The posterior extremity is obliquely truncate with a spoon-

shaped central depression and a small lateral flange. The

outer lateral margin is curved in front and then becomes

nearly straight. The inner or free lateral margin is nearly

straight, and its edge carries a closely set series of minute

pointed crenulations, occasionally the anterior two or three

are somewhat larger than the rest of the series. The under

surface is convex and there is an elongated aperture near

the posterior end for the insertion of the muscle. The jaw

appears to be completely hollow quite to the base of the

front tooth. A large specimen is 1,84 by 0,54 mm. and the

smaller examples are about half the dimensions ofthe larger.

The specimens are numerous, and they closely correspond

with the forms from the English Wenlock and Ludlow beds,

but in these latter, the posterior flange appears to have been

broken off.

Locality. Wisby and Fröjel.

Enonites major, Hinpr. Plate 1, figs. 23, 24.

1879. HFunicites major, HINDE, Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35 p.

SCATER Flo T:

Jaw oblong to triangular in outline, widest in the central

portion; tho upper or free surface concave, the anterior extre-

mity incurved and terminating with a prominent curved hook,

the posterior extremity obtuse, the outer lateral margin some-

what inflated, curved anteriorly; a slight jutting out elbow

in the centre from which the margin extends nearly straight

to the posterior end. The free lateral margin is nearly straight,

and is provided with a series of stout triangular denticles,

14 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

directed backwards; the anterior dentieles are frequently

blunted by wear. The under surface of the jaw exhibits a

deep angular cavity extending from the posterior end to about

two-thirds of its length; the front portion is arched over.

The examples are abundant. A large specimen is 2 mm. in

length; an average specimen measures 1,3 by 0,47 mm.

This jaw is similar to forms from the Cincinnati series of

Toronto, and the English Wenlock, which, judging from the

under surface of the specimens, I had vlaced under Funicites,

but these perfectly free Gotland specimens appear to resemble

closer the jaws of the existing ÖOenone.

Locality. Wisby.

Enonites naviformis, HinpE. PI. 2, figs. 25—30.

1880. Oenonites naviformis, HINDE. Quart.: Jour. Geol. Soc. Vol.

SOND rS EV METANCE FRE

Jaw oblong or somewhat triangular in outline, depressed in

the centre; the anterior margin slightly incurved and terminating

in a prominent, pointed, conical tooth, which is more or less

oblique to the jaw-plate; the front part of the outer lateral

margin is rounded, in the centre is a small blunted process

and then the margin tapers to the obtuse or truncate posterior

extremity. The inner or free lateral margin is straight or

sligbtly arched, and carries a series of small denticles, 10 to

13 in number. The under surface of the jaw 18 similar to

that of Oe. major, and has a deep furrow extending for two-

thirds of its length, whilst the front portion is arched over.

The forms are all minute and vary between 0,47 and 0,76

mm. in length and about 0,2 mm. in width.

Locality. Wisby.

CEnonites curvidens, HinpDE. Plate 2, figs. 31, 32.

1879. Oenonites curvidens, HiInNDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35

p- SVG MPL STBEf

Jaw triangular in outline; upper surface slightly concave,

the anterior margin incurved and with a sharply pointed con-

ical tooth oblique to the jaw plate. The outer lateral margin

is curved in front; in the central portion is an inflated, ob-

liquely directed, process; posterior to this the margin has an

open curve, and then becomes nearly straight to the obtuse

extremity of the jaw. The free lateral margin is nearly straight

and carries about 14 conical denticles. Length 0,8; width

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O Db. 15

0,29 mm. This form differs from the preceding mainly in the

more prominent lateral projection and the tapering of the

posterior end of the plate. The Gotland examples are all

smaller than the type form from the Cincinnati series at

Toronto.

Locality. Wisby.

(Enonites parvulus, n. Plate 2, fig. 33.

Jaw elongate; narrow, compressed, the anterior margin

has a pointed conical tooth nearly in the same plane with the

jaw-plate; the outer lateral margin is sligthly curved, the

inner or free margin is straight and has about 14 denticles.

The posterior end is obtuse. The under surface next the

jaw-sac has a long open furrow. Length 0,49; width 0,1 mm.

A rare form.

Locality. Wisby.

(Enonites radula, n. Plate 2, figs. 34, 34 a.

Jaw plate triangular in outline, the upper surface slightly

concave, the upper portion of the outer margin is curved and

extends forwards in a conical pointed tooth, which is bent

inwards. The centre of the outer margin is acutely pointed,

from this to the pointed extremity the margin is straight.

The free margin is nearly straight, and has a series of 12

to 14 minute conical denticles. The under surface has a deep

open hollow extending for nearly two-thirds of its length.

An average specimen is 0,81 mm. long, and 0,38 wide. The

triangular form of the plate readily distinguishes this from

any of the preceding forms. The examples are not uncommon.

Variety cristula. Plate 2, fig. 35.

This differs from the preceding in possessing a projec-

ting flange in the lower half of the jaw and the denticles

spring from the edge of a low vertical crest. Its proportions

are similar to the preceding.

Locality. Wisby and Fröjel.

€Enonites securis, n. Plate 2, fig. 36.

Jaw plate roughly triangular in outline, the upper sur-

face is nearly plane, the front portion is curved and con-

tinued into an upward projecting shank; the anterior tooth

curved; the free margin has a series of 10 to 14 minute

conical denticles; at the posterior extremity it is slightly curved

16 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

and has a smooth edge. Length of toothed edge 0,63 mm.;

breadth 0,45 mm. Rare.

Variety: basalis. Pl 2, fig. 37. In this form the shank

is widely expanded, there is also a slight flange in front of

the dentieles and these are carried on a low vertical crest.

There are also some examples with the dentated crest and

flange and with the shank narrow, similar to that of fig. 36.

Locality. Wisby.

(Enonites? spiniger, n. Plate 2, figs. 38—41, 41 a.

Small triangular plates, with straight or slightly curved

free margins, furnished with from 5 to 9 conical denticles.

A robust spine springs from the lower portion of the plate

and projects obliquely outwards. Both right and left plates

are present. The length of the toothed margin varies be-

tween 0,38 and 0,54 mm. and the width of the plate between

0,3 and 0,45 mm. The examples are rare. This form of

jaw is very distinct from any other of these fossils, nor have

I met with any recent annelid jaws with which it can be

compared; consequently I have placed it only provisionally

under Öenonites.

Locality. Wisby.

Genus ARABELLITES, HinDE.

Arabellites hamatus, HinpDE. Pl. 2, figs. 42, 43, 44.

1879. Arabellites hamatus, HiINDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol.

JO Pa TER RINGA.

The main portion of the jaw plate is oblong and pro-

longed forwards into a robust curved hook which is directed

obliquely inwards. The posterior extremity is obliquely trun-

cate with a knob-like elevation near the outer edge and in

front of this is a spoon-shaped depression; the margin is

smooth and rounded, and appears to have rested on the upper

surface of the underlying 'Supports'. In some examples there

is a slight flange in front of the denticles. The outer lateral

margin is gently curved, smooth and slightly inflated. The

free "lateral surface is nearly straight and is furnished with

from 10 to 13 minute conical denticles, at its proximal end

the edge is smooth. The under surface has an obliquely

ovate aperture near its posterior end; the jaw is hollow quite

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 50. 17

to the anterior hook, but the cavity is inclosed by a flattened

convex plate. The specimens vary between 0,7 and 1,1

mm. in length, and from 0,2 to 0,3 mm. in width. They

vary slightly from the typical example of the species from

the Cincinnati series of Canada, but the variations are not

greater than those which are present in some of the Cana-

dian specimens. There can be no doubt of the similarity of

these jaws to the »pincers» in the existing Arabella. The

jaws which were figured in the unpublished plate of silurian

fossils, by Prof. ANGELIN (figs. 20 to 23) appear to belong to

this species. The examples are somewhat rare.

Locality. Wisby and Fröjel.

Arabellites fastigiatus, n. PI. 2, fig. 45.

This jaw is in outline similar to the preceding; but it

possesses a strong ridge which extends from the posterior

extremity across the plate, and is then continued forwards

on the outer lateral margin quite to the end of the hook.

In front of the ridge, and continuous with it, is a rounded

furrow. 'The free margin has a series of 12 denticles, the

soterior four are compressed, triangular and spring from the

margin of the plate, the next following are on the edge of

a small vertical ridge. 'The under surface is concave and open

as far as the junction of the hook with the plate. Length

1,28 mm.; width 0.4 m. m. The form is rare; but both right

and left jaws are present, and alike exhibit the distinctive

feature of the longitudinal ridge and furrow.

Locality. Wisby.

Arabellites contractus, HinpE. PI 2, figs. 46, 46 a.

180. Arabellites spicatus, var. contractus, HInpDE. Quart. Jour.

Era OR VG Sö a DAR FIER IT

Jaw plate oblong, convex, widest in front and extended

forwards into a stout hook which is obliquely curved inwards.

The posterior margin obliquely truncate with a spoon shaped

depression close to the dental ridge. The outer lateral margin

gently curved and slightly inflated. There are about 10 re-

curved conical denticles on the edge of a slight ridge which

is nearly vertical to the plate. The under surface exhibits in

the lower half a wide open concavity, bordered by convex

ridges; the front portion is arched over and convex. Total

length 1,1; width 0,57 mm. The specimens very closely re-

18 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

semble the type forms from the English Wenlock. Itis some-

what rare and all the specimens which I have met with are

left forms.

Locality. Wisby.

Arabellites spieatus, HinpE. Plate 2, figs. 47 —49.

1880. Arabellites spicatus, HINDE. Quart. Journ. Geol. Soc. Vol. 36

Prat PlanNdADE 13:

Jaw plate sub-rhomboidal, longitudinally concave and ex-

tended forwards into a stout obliquely curved hook; the ex-

terior lateral margin is elevated and thickened; the posterior

margin incurved; on the free margin is a thickened ridge ex-

tending backwards beyond the main portion of the plate, and

supporting on its edge a series of 10 stout conical recurved

denticles, which are nearly at right angles with the plate.

The under surface of the plate is hollow and open as far as

the commencement of the hook. A large specimen is 1,3 mm.

by 0,57 wide, whilst a small one measures 0,6 by 0,36 mm.

in width. It is a rare form; I have only found specimens

belonging to the right side of the jaw apparatus. In the Got-

land examples, the spur which projects from the posterior

margin of the Wenlock shale forms is not developed, but in

other respects the similarity to the typical forms is very close.

This jaw appears to represent the »pincers», though there is

no indication of any attachment to supports below, as in the

normal types of the existing genus Arabella.

Locality. Wisby.

Arabellites anglicus, HInpDE. Plate 2 figs. 50, 50a, 51.

1880. Arabellites anglicus, HinNDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 36

por ER AU AERE NIT i

Jaw plate elongated, the upper surface longitudinally

concave; the front margin curves inwards and terminates in

a stout curved hook which is oblique to the plate. There is

a stout, blunted shank which projects obliquely downwards

and outwards, below this the lateral margin curves to the

truncated posterior extremity. The free margin immediately

below the hook is deeply curved and minutely crenulated, it

then becomes sligthly arched and carries a series of 8 stout

conical denticles. The under surface has an elongated curved

aperture near the posterior end; in front of this the under

3 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 5. 19

surface is convex. The length in different examples varies

between 0,81 mm. and 1,3 mm., and the width between 0,45

and 0,67. The examples are abundant, but they are all left

forms. These jaws appear to correspond with the large dental

plate (Zahnsticke) of the existing genus Arabella. The simi-

larity is very close to the type specimens from the English

Wenlock and Ludlow.

Locality. Wisby and Fröjel.

Arabellites arcuatus, HinDE. Plate 2 figs. 52, 52a.

1879. Arabellites similis var. arcuatus. HINDE. Quart. Jour. Geol.

Soc: Vol 30: pp. 380: I Pl 20-fig: 20.

Jaw crescentiform, the upper surface slightly concave; an

oblique pointed shank extends to below the middle of the

plate; the lower portion of the exterior lateral margin is

slightly curved and with a linear ridge, the front portion of

the free lateral margin is arched inwards; there is a single

prominent conical tooth which is preceded by two minute den-

ticles and followed by a series of 8 to 10 conical pointed re-

curved ones. The under surface has an elongated curved

aperture similar to that of the preceding form, in front of this,

the surface is convex. Length 0,58 mm. by 0,29 mm. in width.

This form is very rare; it agrees closely with the type, from

the Devonian of Canada, but it is much smaller.

Locality. Wisby.

Arabellites angustus, n. Plate 2 fig. 53.

Jaw narrow, elongate; the upper surface nearly flat; the

anterior margin thickened, incurved, and prolonged down-

wards into a short blunted shank; below this, the margin is

curved to the obtuse posterior extremity. In front is a stout

conical tooth, succeeded by two minute denticles, then follows

a second prominent tooth, below which, to the posterior ex-

tremity the slightly curved margin has 10 closely set minute

conical dentieles. The under surface has a narrow aperture

extending from the lower end as far as the shank. Length

0,63 mm., width 0,31 mm. This jaw is of the same character

as the preceding, but it is much narrower, and the shank is

shorter.

Locality. Wisby.

20 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

Arabellites concinnus, n, PI. 3, fig. 54.

Jaw triangular in outline, concave in the central portion;

the front margin is thickened and extended obliquely down-

wards into a short curved shank, below this the lateral mar-

gin is gently curved. The free lateral margin is arched and

has the edge curved over below; it carries a series of 12 co-

nical pointed recurved denticles, the three anterior of these

are in the same plane as the plate; those following on the

curved edge are at right angles to it. The under surface is

hollow nearly the entire length of the jaw. Length 0,63 mm.

width 0,29 mm. It is a rare form, and differs from the pre-

ceding principally in the character and position of the denticles.

Locality. Wisby.

Arabellites ferox, n. PI. 3, figs. 55, 55a.

Compare Arabellites crenulatus. HiInDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol.

SPURS AON

Jaw plate triangular with a stout, nearly straight shank

projecting at right angles from the anterior margin. The end

of this shank, in perfect examples, has a slight incurved pro-

cess. The outer lateral margin is nearly straight, on the free

margin are five very prominent claw-shaped denticles, between

which are similar smaller ones. The under surface of the plate

is hollow. Length along the free margin 0,65 mm.; width

to the end of the shank 0,6 mm. This jaw is of the same

character as ÅA. crenulatus from the Cincinnati series of To-

ronto, and differs therefrom mainly in the form and position

of the denticles.

There are other jaws evidently of the same character as

the above, but differing in detail sufficiently to be regarded

as varieties. It seems probable that these minute forms corre-

spond to the smaller dental plates (Säge-platten) of the exis-

ting genus Arabella.

var. a. Pl. 3, fig. 56. In this form the shank is conical

and slightly curved; the anterior tooth is relatively very long,

straight, conical and pointed, there is a minute denticle in front

and four behind it, the lower part of the jaw plate is wanting.

var. b. Pl. 3, fig. 57. In this variety the shank is short

and slightly curved inwards, the free margin is slightly arched

and carries 7 conical, pointed, slightly curved denticles. The

length and breadth nearly equal, about 0,33 mm.. This variety

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 5. 21

resembles somewhat A. obtusus from the Wenlock shales (Q.

jour: Geol: Soc. Vol, 36. PI 14, fig: 16) but differs in the

form of the denticles.

var. c. Pl. 3, fig. 58. The jaw plate triangular, with a

nearly fat upper surface; the shank is small and incurved.

The free margin has three blunted denticles, followed, after

a short interval, by 7 very minute ones. Length 0,45 mm.;

width 0,31 mm.

Locality. Wisby.

Arabellites uncinatus, n. Plate 3, figs. 59—063.

Jaws consisting of a stout, simple, conical or compressed,

straight or curved hook, with an elongated, narrow, hollow

base, at right angles to the direction of the hook. The hook

itself is hollow, and continuous with the cavity inclosed by

the base. The base is only extended in the direction towards

which the hook is curved. In one specimen (fig. 63) there

is a small projecting spur extending below the hook. The

hook itself varies in length between 0,24 and 0,7 mm., whilst

the base in the different specimens is generally a little longer

than the hook; in one specimen however it is half as long

again, and measures I mm. The examples are numerous.

This jaw resembles in form, though relatively much lar-

ger, the distal jaw in the mouth armature of Arabella (Oenone)

maculata, EDWARDS sp.; a similar form also occurs in existing

"species of Oenone and allied genera. In the jaw apparatus

of Halla parthenopeia, DELLE OH. (of which a specimen has

been kindly presented to me by Prof. EHLERS) the terminal

jaw of the series consists of a simple hook (with but a slightly

extended base), similar to these fossil forms.

Locality. Wisby.

Genus LUMBRICONEREITES EHLERS.

Lumbriconereites obliquus, EICHWALD sp. PI. 3, figs. 64—067-

1854. Sphagodus obliquus, EICHWALD. Bull. de la Soc. Imp. d. Nat.

devMoscomp. ekON skaft d0

1856. Aulacodus obliquus, PANDER. Monog. d. foss. Fische d. Sil

Sys da Russ. Balt; Gouv. ip. dei data fö a Drerds

1879. Funicites contortus, HINDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol. 35

Prado FINS) Hört

1879: Hunicites. clintonensis.. ENDE, - ID. pi 381. PI 19, fö 21.

1880. Lumbriconereites basalis, HiNDE. Ib. Vol. 36, p. 376.

22 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

Jaws triangular in outline, consisting of a basal flange

with an oblique ridge, on the summit of which are the den-

ticles. The right and left jaw plates differ from each other.

In the left forms, the oblique tooth-bearing ridge springs from

the outer lateral margin of the basal plate, which is only ex-

posed on the inner side of the ridge. This basal plate is con-

cave immediately beneath the oblique ridge, and has a stout

upward projecting shank in the middle of its length, and be-

low this, the plate rapidly contracts to the posterior end. The

oblique dental ridge is curved in front and then becomes nearly

straight, it has a series of 15 to 18 denticles, ef which the

anterior two or three are more prominent and curve inwards,

those following are rounded or conical and directed back-

wards. The anterior denticles are frequently worn down so

that they appear as mere hollow stumps. |

In the right jaw plate the basal flange is wider, nearly

flat, and extends on both sides of the toothed ridge. The

central portion of the inner margin has a thickened promi-

nence which, however, does not project into a shank as in

the left jaw plate. The dental ridge is nearly vertical to the

basal flange, and extends longitudinally down it. The cha-

racter and number of the denticles correspond with those of

the left jaw plate. The under surface of both right and left

jaws has the anterior portion arched over and gently con-

vex, below this to the posterior extremity the jaw is hollow,

and open, so that even the hollow bases of the denticles can

be distinguished. In the left jaw plate the under surface of

the shank also exhibits a concavity. These jaws are from L,7

to 2,1 mm. in length, and about 0,7 mm. in extreme width.

They are very abundant.

Though these right and left jaws occur quite detached from

each other, I regard them as belonging to the same species from

the fact of their correspondence in dimensions and in the cha-

racter of the denticles whilst the differences in the form of the

basal flange and the position on it of the dental ridge, are ”

limited to the right and left forms respectively. The perfect

preservation of these Gotland specimens has enabled me to

determine, that in some of the Canadian forms but partially

exposed on the rock surface, the toothed ridge was sup-

ported on a basal flange; whereas I had regarded it as

the edge of the jaw plate itself, and thus placed these forms

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 5. 23

under Funicites. The resemblance of the figures given by

PANDER of the Sphagodus obliquus of EICHWALD to the Got-

land forms, when viewed in a certain position, leaves no doubt

in my mind that the Gotland specimens are similar to this

species, which was obtained from the Silurian strata of the

Isle of Oesel, and referred somewhat doubtfully by PANDER

to fish teeth. Some examples also from the English Wenlock

which I placed under Lumbriconereites basalis, I now find pro-

perly to belong to this species, but the original type of L.

basalis from the Clinton series of Canada is a much larger

form and the size and position of its anterior tooth lead me

to regard it as belonging to a different species.

Locality. Wisby and Fröjel.

Lumbriconereites perdentatus, FHinpE. P1. 3, figs. 68—71.

1879. HFunicites perdentatus, HinNpDE. Quart. Jour. Geol. Soc. Vol.

apa EL T8: fo:

Jaws minute elongate, in general form resembling the

preceding species, but with a less development of the basal

flange, which, in the right jaw plates, is limited to the lower

half of the jaw. 'The dental ridge is slightly curved and has

from 14 to 17 denticles, the anterior are larger, and, in some

examples, acutely pointed; the following ones are conical and

directed backwards. As a rule the jaws belonging to the

right half are larger than those of the left half of the jaw

apparatus. An average example is 0,65 mm. length by 0,25

mm. in width. The Gotland specimens are smaller than the

type from the Cincinnati series of Toronto, but so far as I

can determine from the Canadian forms, which are only par-

tially exposed, they otherwise correspond. From the prece-

ding species they differ in the character of the basal flange

and in their much smaller dimensions.

Locality. Wisby.

Lumbriconereites spatiosus, n. Plate 3, figs. 72, 73, 732.

Jaw subrhomboidal in outline, with a wide subquadrate,

convex basal flange, which is exposed on both sides of the

dental ridge. On the outer margin the flange projects upwards

as a short spine, below this it runs nearly straight to the ex-

treme posterior end of the jaw. The inner margin of the

flange only extends for about two thirds of the length of the

jaw, and is then obliquely truncate. "The toothed des has

24 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

a slight curve both in front and at the lower end, it traver-

ses the flange in a diagonal direction. There are from 14 to

17 denticles, the three anterior are larger, more rounded and

blunter than those succeeding, which, in some specimens, are

acutely pointed. The under surface exhibits a deep hollow,

except in front where it is arched over. Both right and left

jaws are present and the two halves differ very slightly from

each other. An average example is 1 mm. in length and

0,56 mm. in width. The specimens are numerous.

«= — Locality. Wisby.

Lumbriconereites falciformis, n. PI 3, figs. 7T4—77.

Under this term I include a small group of jaws which

agree in possessing a curved or nearly straight toothed ridge,

and a small straight or curved shank, which is either at right

angles or oblique to the ridge. The under surface, except

the shank, is usually hollow. It is probable that they are

secondary dental plates (Säge- platten) of the jaw apparatus,

and belong to more than one species.

Var. a, fig. 74. This form has a conical shank which

projects, nearly at right angles, from the anterior of the toothed

ridge. The ridge 1s slightly curved, triangular in section;

on its crest are 8 to 10 dentieles; the anterior ones are

worn down and blunted, the following are conical, acute, and

directed backwards. Length 0,85 mm.; breadth, to the end

of the shank, 0,67. Rare.

Var. b, fig. 76. The shank is diminutive and curved, the

toothed ridge curves completely over, there are about 13 den-

ticles, those in front are minute and blunted, whilst those at the

extremity are conical and projecting. Length 0,54; width 0,3 mm.

Var. c, fig. 77. The shank is elongated, rod-shaped, and

at right angles to the triangular jaw plate; the toothed ridge

is depressed; there are 9 denticles, the first two larger and

more blunted than the following, which are conical and directed

backwards. Length 0,38; width 0,31 mm.

Var. d, fig. 75. In this form the shank projects obli-

quely; the toothed ridge is gently curved and there is a se-

ries of rounded denticles on its crest, 10 to 14 in number.

Length 0,51; width 0,225 mm.

Locality. All these varieties are from Wisby and they

are very rare.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 5. 25

In the subjoined list of the forms herein described and

figured, I have indicated by marks in the different columns,

those forms which also occur in the Wenlock and Ludlow

series of the West of England and in the Cincinnati, Clinton

and Devonian strata of Canada. From this list it will be

seen that of the 41 different forms from Gotland, there are

15 which also occur either in England or Canada. In the

English Wenlock are 9 forms and in the Ludlow 2, which

are common to Gotland. In the Cincinnati series of Canada,

there are 6 forms which occur in Gotland, and two of these

are also common to the English Wenlock. In the Clinton

series of Canada are found 4 of the Gotland forms, whilst

a single form is common to the Devonian of Canada. As a

rule it may be stated that the jaws which are also present in

England and Canada, are, with one or two exceptions, the

most abundant forms in Gotland, whilst those which are limi-

ted to Gotland are of rare occurrence. From the examples

figured, some idea may be formed of the abundance and

variety of the errant annelids in the Silurian seas, particularly

when it is remembered that these jaws have all been obtained

from the surface of a few square metres of rock at Fröjel

and from about a kilogramme of decomposed shale from Wisby.

[SA

26 HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

England. Canada.

FoB TE Sn ee

BE ST 2 = = B

IEI Le Ttes: (Sim pless.sr anse fa klen rna I 1 Xx Xx

2 SÄD Ls Rb fn Rn RS ENSE Xx

5) » CT 1SGA MI SEE oe SS Xx ><

4 HED GS) ocke Aer PUB PET PI ORM TIA ES Xx

5 » CONITAC VUSKESIIKEP. SLE OBISNEEE Xx

6 > SeTtulalo ska AL 2 sh ER 2.$ 24

i COTOR ALTUS 54 EN ET Xx Xx Xx

8 > VAT SA: SARA Xx

9 > VÄTA RE SENS Xx

H ? Sd NG Eke FAR RS Xx

er > DUSILITIS 4 SEEN SEEK REIN Xx

CS VenOnIteskaspensus EA: SES elenana tg Xx 22

> 114 V2 YI KOR ll ARS TE RAT SPE SE AA Xx Xx 0 IDR

14 > DN AVILO LITLISI Se oe AL n sra SS AG Xx 4

15 > CUT NI CC LIES a AS Xx ><

16 2 DAEVILHAN: SISK0KE ER STB! RAR Xx

iläf 2 TALAS SOV BR: NIST Xx

18 D > MAT: FCYISTIUlA22 Le X

19 > SCCULLS ESC 4 orter ska SJE AIN Xx

20 D > VATTID ASALLS KSS oe Coe Xx

21 >? SPINI SET 9 SELENE X

221 -Arapellites hamatus omocsoccsssso idea Xx 5

23 > FA SPI STNOTS = SS ATRNE Xx

24 > COM ACUUS. Fss SA SSSK A 25 Xx

25 > SPICAUUS: mc od roms RER SAS X Xx

26 > AN EIWCUI FL Ae rg NN Xx PN

27 | ; SNCUAFUIS 22 sc ek Xx

28 ? AD GUSPUI rr SA AN 23

29 > CODEIMINT SE 5-5 FET re Se X

30 > 112000 p. RV ör Jona SEE RA >

31 ST SVIT OSA SR ERE Xx

32 > VALID SE ELR EET ><

5) NEN BAG SE SS Sd SER EA >

34 > UNC SUS, 4-5 2 SATSAS TA ><

35 | Lumbriconereites obliquus -..........----- xX X NTA

36 > perdentatuges SE X Xx

37 2 SPALLOSUSL= osobaress ras X<

3 3 falciformis var. al XX

39 2 | > VAL. INR | |

40 » ) MATIG NT SR |

41 var d.| P4 |

Explanation of the plates.

- All the figures have been drawn by means of the Camera lucida and

22 a.

to the same scale of 28 diameters.

Plate I.

Eunicites simplex, H. Pincers?

> sp. Support?

cristatus, H. Large dental plate of the right side.

» hebes, H. Left form of large dental plate.

The same. Dental plate of the left side of jaw apparatus.

Eunicites contractus, H. Left dental plate.

serrula., H. Unpaired dental plates.

coronatus. H. Paragnath.

var. a. Paragnath.

var. b. Paragnath.

> var. c. Paragnath.

> pusillus, H. Paragnath.

Oenonites aspersus, H. Jaw plate of the left side.

The same. >»Right> iaw plate, upper surface.

The same. Under surface of the same, showing the aperture

for the insertion of the muscle.

C(Enonites major, H. »Left> jaw plate; upper surface.

The same. Under surface.

Plate II.

CEnonites naviformis, H. Left jaw showing upper surface.

The same. Under surface.

The same. >»Right> jaw; upper surface.

The same. Left jaw; upper surface.

The same. Upper and under surfaces of the same specimen.

The same. Jaw of the left half; upper surface.

(Enonites curvidens, H. Jaws of the right half of the jaw-

apparatus; showing the upper surfaces.

(Enonites parvulus, H. »Right> jaw; upper surface.

> radula. Upper and under surfaces.

> radula, var cristula. Upper surface.

> securis, H. Jaw plate of left side; upper surface.

2 > var. basalis. »Left> jaw-plate;upper surface.

>? spiniger, H. Right and left forms, showing the

upper surface.

The same. Upper and under surface of the same specimen.

Arabellites hamatus, H. Pincer of the left side. upper surface.

Fig.

43.

44,

45.

46.

46 a.

47.

48.

49.

50.

HINDE, ANNELID REMAINS FROM SILURIAN OF GOTLAND.

The same. Under surface, showing the -aperture for the

insertion of the muscle.

The same. Pincer of the left side; upper surface.

Arabellites fastigiatus, H. Pincer of the right side.

Arabellites contractus, H. Pincer of the left side, upper surface.

The same. Under surface. -

Arabellites spicatus, H. Pincer of the right side, upper surface.

The same. Under surface.

The same. Upper surface.

Arabellites anglicus, H. Large dental plate of the left side;

upper surface.

The same. Under surface.

The same. Large dental plate of the left side; upper surface.

Arabellites arcuatus, H. Dental plate of the right side; upper

surface. :

The same. Under surface.

Arabellites angustus, H. Secondary dental plate of the left

side; upper surface.

Plate III.

Arabellites concinnus, H. Secondary dental plate of the

right side; upper surface.

Arabellites ferox, H. Secondary dental plate of the left

side; upper surface.

The same, Under snrface.

The same, var. a. Upper surface.

The same, var. b. Upper surface.

The same var. c. Upper surface.

Arabellites uncinatus, H. Distal jaw plates.

Lumbriconereites obliquus, EICHWALD, sp. Large dental plate

of the left side; upper surface.

The same. Large dental plate of the right side; upper

surface.

The same. Under surface.

The same. Left dental plate; under surface.

Lumbriconereites perdentatus, H. Large dental plates of the

right side; upper surface.

The same. Dental plates of the left side; upper surface.

Lumbriconereites spatiosus, H. Large dental plate of the

left side; upper surface.

The same. Right dental plate; upper surface.

The same. Under surface.

Lumbriconereites falciformis, H. var. a. Secondary dental

plate of the right side; upper surface.

The same, var a. Right dental plate; upper surface.

The same, var. b. Right dental plate; upper surface.

The same, var. c. Right dental plate; upper surface.

Bihang till K. Vet Akad. Handl. Bd.7, N25

Plate I

Sekab

A.B. Woodward del.

Tith W. Schlachter, Stockholm

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.7, Ne

AB Woodward del Tith.W. Schlachter, Stockholm.

En Häls Ann da LON a AA tv.

2 NN NNE SA uf MR 5 key då VM TNA jr

St | (RT ET |

TJEN H

(U od he TIA Na KAD

OCEAN RN Re 71 TRNUNOG

AB Woodward del.

;

Lith.W. Schlachter, Stockholm

| Kr SÅ AL I

å AN 0 JM Aut ä

| z NLA ; i MA "AUG uy.

k | AN j | ANG, Jug "LAN Lö ON 10g ') Å hn

nn V I 1 | KSR TTR 4

NH Å |

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o 6.

UB: BER

INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN

VON

D:r ROBERT TIGERSTEDT.

MIT 4 TAFELN.

MITTHEILUNG VOM PHYSIOLOGISCHEN LABORATORIUM DES

CAROLINISCHEN INSTITUTS IN STOCKHOLM.

DER K. SCHWED. AKAD. DER WISS. MITGETHEILT DEN 13. SEPTEMBER 1882.

STOCKHOLM 1882.

KONGL: BIOIKET RYCKEREET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

di VR AE ME

C ER a ne Ra Vd

ER pal "Slo Äran Eje mint

gm a

NSI

ALIN TAVO FK TIN

i ae Or RONNA KTV TOOL Oe TRO ETTAN

18 FÖ MV RUP LTRAL WNODELIG

a Y Och! asNtevave AI At FIRAR BIN JEN

Nachdem PELTIER eine Polarisation des Muskels nachgewiesen

hatte !), zeigte Du Bois-REYMOND im Jahre 1856, dass man

an den thierisehen Geweben, mit HFEinschluss der Nerven und

Muskeln, der inneren Polarisirbarkeit als einer weit verbrei-

teten Eigenschaft begegnet.?) Später (1867) wies er nach, dass

diese Polarisirbarkeit an den Nerven und Muskeln unver-

oleichlich stärker ist als an anderen mit Elektrolyten ge-

tränkten Halbleitern, sowie dass die Stärke der Polarisation

mit der Dauer der Durchströmung wächst, indem sie sich

eimer Grenze nähert. Diese Polarisation konnte von zweierlei

herriihren. Es konnte äussere Polarisation sein, an der Grenze

des Muskels und des Thones der Elektroden, zweitens innere

Polarisation des Muskelgewebes selbst. Dass die erste Ur-

sache hier einer bemerkbaren Wirkung fähig sei, sah er doch

als unwahrscheinlich an. Dagegen erwies er die innere Pola-

risirbarkeit dadurch, dass er zwischen den Elektroden des pola-

risirenden Stromes die Elektroden zur Bussole so anlegte, dass,

bei geschlossenem Kreise des polarisirenden Stromes, die Bussole

keine Wirkung von Seiten des Muskels erfuhr. Nachdem

bei offenem Kreise der Bussole der polarisirende Strom hin-

länglich lange durch den Muskel geflossen war, wurde durch

eine Wippe der Kreis des polarisirenden Stromes geöffnet,

der der Bussole geschlossen: es erfolgte ein Ausschlag im um-

gekehrten Sinne von dem des polarisirenden Stromes im Muskel.

Die nämlichen Erfahrungen, wie am Muskel, machte Du Bors-

REYMOND auch am Nerven. 3)

Inzwischen hatte MarrzEucocr gleichartige Erfahrungen ge-

macht. In mehreren der Akademie der Wissenschaften zu

1) DU BoIs-REYMOND, Untersuchungen iber thierische Electricität, I,

1848, S. 376 folg.

2) DU BOIS-REYMOND, Gesammelte Abhandlungen, I, S. 19.

3) DU BoIS-REYMOND, Gesammelte Abhandlungen, II, S. 191—193.

4 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN.

Paris eingereichten Abhandlungen von den Jahren 1860—1867

berichtete er iiber seine hieher gehörigen Ermittelungen. !)

Seine Versuchsmethode war ziemlich fehlerhaft und konnte

unmöglich exakte Resultate geben. Er beschreibt dieselbe

folgendermassen. »Lorsque le passage du courant a duré un

certain temps, depuis quelques secondes jusqu'a 25—30 mi-

nutes, on enléve le nerf avec un support formé d'une lame

de gutta-percha, et on le porte en contact des coussinets du

galvanométre, dont I'homogénité a été reconnue d”avance>. ?)

Ausser dem Nachweis der Polarisation, sowie dass dieselbe

nach einem von ihm nicht näher ermittelten Gesetze mit der

Stärke und der Zeitdauer des Stromes zunimmt, will er ge-

funden haben, dass die elektromotorische Kraft der Polarisa-

tion viel stärker in der Nähe des positiven als in derjenigen

des negativen Poles ist.?) Um dieses zu beweisen, wird fol-

gender Versuch von ihm mitgetheilt. Er liess durch ein aus

zwei Nerven bestehendes Präparat den Strom (8—10 Daniell)

beliebige Zeit (25—30 Minuten und länger) gehen. Nachher

wurden die beiden Nerven abgeschnitten und in den Galvano-

meterkreis in umgekehrter Richtung nach einander eingefihrt.

Es zeigte sich jetzt als Differenz der Polarisation in den beiden

Nerven ein zu Gunsten einer stärkeren Polarisation am posi-

tiven Pole sprechender Strom. ?) Dass ein in soleher Weise

angestellter Versuch gar nichts beweist, ist ohne Weiteres ein-

leuchtend. Im Gegensatz dazu hatte Du Bors-REYMOND ge-

funden, dass wenn man dem zu untersuchenden Halbleiter ent-

lang mit den in beständigem Abstande gehaltenen Schneiden

der Elektroden des Galvanometerkreises rickt, man, unter sonst

gleichen Umständen, stets einen gleich starken negativen Aus-

schlag erhält. ?)

Im Anschluss an seine Untersuchungen iber den Elektro-

tonus machte HERMANN ungefähr zu derselben Zeit neue Er-

mittelungen iiber die innere Polarisation der Nerven. Zu

den betreffenden Resultaten Du Bois-REYMONDS legte er Beo-

bachtungen iiber den Zeitverlauf der Polarisation, welche

!) MATTEUCCI, Comptes rendus de V'académie des sciences, T. 52, S. 231

—235, 1861; T. 56, S. 760—764, 1863; T. 65, S. 151—156, 1867.

?) MATTEUCCI, Comptes rendus, T. 52, S. 232, 1861.

3) MATTEUCCI, Comptes rendus, T. 65, S. 154, 1867.

1 DU Bois REYMOND, Gesammelte Abhandlungen, I, S. 15. (Das Ori-

ginal ist vom Jahre 1856).

BIHANG TILL K. SV. VET,-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 6. »D

zeigten, dass diese mit stetig abnehmender Stärke mehrere

Minuten anhält und fast nie ganz spurlos versechwindet, so dass

zu einem neuen Versuche mit derselben Nervenstrecke ge-

wöhnlich die Compensation zu Hilfe genommen werden muss,

um die Nadel auf Null zu bringen.!) Die Resultate HER-

MANNS iiber die ausserhalb der Elektroden stattfindende elektro-

tonische Nachwirkung brauchen wir fir die vorliegende Unter-

suchung nicht zu bericksichtigen.

Seitdem hat, meines Wissens, kein Ferscher die Frage von

der inneren Polarisation der Nerven an und fär sich zu einem

cingehenden Studium aufgenommen. Dennoch scheint eine

Eigenschaft, die in den Nerven und Muskeln im Vergleich

mit andern feuchten Leitern so ausgeprägt hervortritt, eines

Studiums verdientzu sein. Vielleicht könnten hiedurch neue und

wichtige Gesichtspunkte ermittelt werden iiber die Art, wie

diese Gewebe gegen den electrischen Strom reagiren.

Die Untersuchungen, welche hier mitgetheilt werden, be-

riibren nur die Nerven; theils scheinen diese vorläufig das

orössere Interesse darzubieten, theils wirken die Zusammen-

ziehung des Muskels und dessen davon bedingte Lageverän-

derung störend auf die Untersuchung ein. Wahrscheinlich

gelten fiir die innere Polarisation des Muskels dieselben Ge-

setze wie fiir diejenige des Nerven. HEine känftige Unter-

suchung wird dieses näher kennen lehren.

Bei meinen Versuchen wurde der polarisirende Strom zum

Nerven mit denselben Elektroden gefihrt, durch welche der

Polarisations-Strom zur Bussole geleitet wurde. Hierdurch be-

zweckte ich, dass die erhaltenen Ergebnisse unmittelbar ange-

wendet werden konnten auf diejenigen Erscheinungen, welche

bei Reizversuchen mit dem konstanten Strom hervortreten.

Die Versuchs-Anordnung war die folgende.

Von der Batterie, B, (Taf. 1, Bild 1) geht der polarisirende

Strom durch ein als Nebenleitung angebrachtes Rheochord, Rh,

zu eimer Pohlschen Wippe, '/,, und davon durch einen Queck-

silber-Schlissel, Q, und einen MorsE'schen Tangent, T, zum

Nerven, NN, von wo er zur Wippe zurickgeht, u. s. w. Durch

den zweiten Arm des Tangents wird der Strom zur Bussole,

G, geleitet. Der Ruhestrom des Nerven ist gewöhnlicher

!) HERMANN, Untersuchungen zur Physiologie der Muskeln und Nerven.

PERS Bern 1868: SIV 4.

6 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN.

Weise durch einen runden Compensator, CC (im Schema als

eine Saite gezeichnet), compensirt.

Eine Feder, £, hält den einen Arm, t,, des Tangents gegen

die Platte, a, gedriäckt; dabei ist der Contact, t,—b, zum

Galvanometer offen. Wird dieser durch einen Druck auf dem

zweiten Arm, t,, des Tangents geschlossen, so wird der Con-

tact £,—a geöffnet. Die beiden Contacte t,—a und t, —a sind äus-

serst sorgfältig von eimander isolirt; eine 14 Mm. dicke Platte

aus Ebonit trennt t, und t,; die Bodenplatte des Tangents

ist durchgeschnitten, und a und b von emander isolirt durch

ein Lager von Pech. In dem Schema (Taf 1, Bild 1) zeigen

die herausgezogenen Linien und die ungeschwänzten Pfeile

die Bahn und die Richtung des polarisirenden Stromes an; die

punktirten Linien und die geschwänzten Pfeile dagegen Bahr

und Richtung des zur Bussole abgeleiteteten Stromes.

Eine Möglichkeit fir den polarisirenden Strom in die Lei-

tung zum Galvanometer einzubrechen giebe es somit nicht.

Du Bois-REYMOND hat aber gefunden, dass eine solche Isoli-

rung bei Anwendung starker Ströme nicht ganz genigend ist,

weil dessen ungeachtet, ganz besonders wenn die Luft feucht

ist, ein schwacher Zweig vom polarisirenden Strom sich zur

Bussole schleichen kann.!) Dieser Uebelstand hat doch nicht

störend auf meine Untersuchungen einwirken können. Erstens

benutzte ich nähmlich ausschliesslich nur ziemlich schwache

Ströme: die stärksten waren von 3 Meidinger'schen Batterien

mit 20.000 Rheokordeinheiten in der Nebenleitung. Zweitens

wurden meine Arbeiten durch trocknes Wetter beginstigt, in

Folge dessen lange Zeiten hindurch keine Einwirkung auf

den Galvanometer von dieser Fehlerquelle bemerkt werden

konnte. Aber auch als der Feuchtigkeitsgrad der Luft grösser

war und somit während des Offenseins der Leitung zum

Galvanometer eine Wirkung des Stromes auf diesem hervor-

trat, war dennoch diese Wirkung bei 3 Meidinger und 20,000

Rheokordeinheiten in der Nebenleitung nicht grösser als 0,2,

höchstens 0,3 Sc.; bei 3 Meidinger und 10,000 Rheokord-

einheiten 0,1—0,2 Sc.; bei 4,000 Rheokordeinheiten nur

0,1 Sc.; bei 2,000 Rheokordeinheiten konnte keine Wirkung be-

merkt werden. Die durch diese Quelle möglicherweise auf-

kommenden Febhler liegen somit, wie eine Durchsicht der

1 DU BoIiS-REYMOND, Untersuchungen ueber thierische HElektricität.

II Th. 1 Abth. 1848. 5. 496 folg.

PERU e 1 SESV SSU IN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. fe N:O 6. TY

Versuche darthut, ziemlich vollständig innerhalb der allge-

meinen Grenzen der Versuchsfehler.

Als Elektroden benutzte ich in den meisten Fällen Du

Bors-REYMONDS grosse unpolarisirbaren Elektroden.

Det Polarisationsstrom wurde mittels eines gedämpften

und aperiodischen Galvanometers bestimmt. Die Entfernung

des Fernrohres vom Spiegel des Instrumentes betrug 4400 mm.

Um die Ströme stärker zu erhalten, wandte ich in allen

Versuchen die beiden, neben einander gelegten nn. ichiadici

eines Frosches (Rana temporaria) an.

In allen Versuchen wurde eime Batterie von 3 Meidinger-

schen Elementen angewandt.

Die Versuche wurden folgendermassen ausgefihrt.

Die Nerven werden präparirt und auf die HElektroden

gelegt, während der Schliässel Q heraufgehoben und somit

der Strom zum Nerven geöffnet ist. Der eigene Strom des

Nerven wird so genau wie möglich kompensirt. Dies gethan,

wird, während der Tangent gegen b gedrickt ist, der Schlässel,

Q, geschlossen; im gegebenen Augenblicke wird det Tangent

losgelassen und die Feder drickt nun den Arm t, gegen a:

der polarisirende Strom ist geschlossen. Darauf wird, nach-

dem der polarisirende Strom während einer gegebénen Zeit aut

den Nerven eingewirkt hat, der Arm t, gegen b gedriäckt: die

Leitung des polarisirenden Stromes ist dann geöffnet und der

Polarisationsstrom giesst sich zum Galvanometer.

Um die Zeit zu bestimmen, während welcher der polari-

sirende Strom durch den Nerven ging, habe ich einen halbe

Sekunden schlagenden Metronom benutzt. Nach einigen Ver-

suchen hatte ich eine geniigende Uebung, die nöthigen Be-

wegungen mit dem Tangente auszufihren, gewonnen; fol-

gende Versuche mögen zur Probe angefihrt werden.

Versuch I. 3 Meidinger, 1,000 Rheokordeinheiten als Neben-

leitung; der Strom geschlossen während 5”; Spannweite der Elek-

troden 11 Mm.

N:o. Ausschlag.

[ERE EN rf a rdr BE AE EN NEN SEN AT Pr 2,0

FU IE — Jeg A RER MANS 1 rR 0 FAR RN Si (fr re et 2,4

OF FLLDASO SSE 2 SES ERT SYS re TE 2,4

£ LR IN KE RERERSR T ASIEN EET SVG on SRK go TEES DNA.

(OTN-E8 1905 NISSE BREES MATE DER TE TE FSA EINE DÅ

Mittel: 2,32.

Mittlere Variation 0,13.

8 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN.

Versuch II. 3 Meidinger, 1,000 Rheokordeinbeiten als Neben-

leitung; der Strom geschlossen während 5”. Spannweite der Elek-

troden 10 Mm.

N:o. Ausschlag.

2 RN GRE SEG SEE SARS NAR SOL EEE Ae 3 2 $

Vf ÄN KSR AR AR Ey Barr SR SES OR LL a nn 2,95

DIE og os ” STRRRR IATA Sa 2,8

ARMAR BRASAN ES DE SS TANDE, SAANP PRE 2,6

OT SED RN. TEN HLAAVEO INN 5 SRA MUR Fek OA 2,75

Mittel 2,76.

Mittlere Variation 0,092.

Versuch III. 3 Meidinger, 1,000 Rheokordeinheiten als Neben-

leitung; der Strom geschlossen während 5”; Spannweite der Elek-

troden 10 Mm.

N:o. Ausschlag.

118] 2 0730 £922 TES STA a 3" P4 SORNA OR Ber LA ben bg La Cl Aa 3,95:

2 Petrus. std oo dar RARE a TRE 3,9

FÅ ect RER = BE KOL NIA SA DA SE ae ABA neg 2,6

AN SINAN BERNS AIRES BER Ir N ND TNA NSPERR BIG (IE ARNAE 3,9

Ok pAEE SI. INGE 0 DEER EL OA SNA SE FBR ARE 3,95

Mittel 3,86.

Mittlere Variation 0,104. ;

Die Zeit, welche zwischen dem Öffnen des polarisirenden

Stromes und der Schliessung des Galvanometerkreises ver-

streicht, habe ich mittels eines DEPRETZ'schen Signals zu be-

stimmen versucht. Die folgende Tabelle enthält die hierbei

gefundenen Zeiten: -

N:o. Zeit. Sekunden.

1 REAR EYES VORE TEN TRE 0,029

Dt tl at dating lok pr RR IRA - 0,019

Ön cs sol like jeep ord RR rdr AN 0,018

Ayrasr bodd llasrepsotlpa tl eten ae 0,025

Din aker ÖGA 13 byn ahr 0,024

fn seraReR CC. Belker. . raenohiodby. 0,027

((NRERERNGPN TA Per KRANIET AE 0,032

So arä SE AS NESSLE OREA BADA SRS LA ay TE 0,032

Sö Md SB EVEREST FESTA NIER OM ES RR 0,032

I (0 bk Egbert lab Afa ers BER Fabr > 0,025

I ET derb TR FÖRNEKAR 0,025

1 PLO EAA [ber RDR DR FIR RE LA ENE 0,032

UN PER FORN IE PNG DENIS 0,033

BIHANG TILL Kos SV: , VET:=AKAD 4 HANDLA 4 BAND 460 > N:04 60 (9

N:o: Zeit. Sekunden.

öken 78 2 ADA gl sol able AGE 0,031

1 [(0)-fo er TSRIN 1 4 3 VE Sr AA FORNE TNE SEN OR NR 0,041

LR mn SS ERSRENEE 6 a TRA ER 8 SEE MA pA rr Er 0,032

SES a NERE I MER 0,037

Te3 VERSER ENAE 2p 7. SUR SST NESS I OT TRE 0,037

2A0):2 > ET BE UL NE SOA Ba 4 PRC 0.032

IEEE RAS SEE U SIR SON EE 1 010 ER 0,030

DRA SAN Std nd ale 0.036

VO PESLAAE BRA EE JörE VU Sea ERS TA 0,027

FA vor fre SDL DE 8 EA ASA Se INNAN. 10 RR 0,023

20) ra EN BIL FSE NE FS LT SRSTA DEDE SE NN 0,021

ZAO TIL KARINS JES ERAN TRE INN 0,021

RER OR N AI STN ART NS bee 0,021

ASPA ERA VAN ta nera 0,021

2 RR 1 SU TIR E e SETa AEN fge 0,022

20 DER ST MAT SOEGENRN SRE [LT EN (EDS

SIR DI MUN BBLIB2IIKIN AT AOI IHAN 0,023

HA SU DTTIA USPUFTIRDAHLON: 0,023

SNES KA ar a RSKR Bee 0,023

Das Mittel dieser Versuche ist 0,028 Sekunden; die mitt-

lere Variation beträgt 0,005 Sekunden.

Nach MaARreYr !) fordert im DeEsPrREtzZ'schen Signal die

Magnetisirung eine Zeit von sty und die Demagnetisirung

sty - Von diesen Zeiten misste, wie eime einfache Ueberlegung

darthut, die erste von den jetzt gefundenen /iZahlen subtrahirt

und die zweite zu ihbnen addirt werden. Wir können diese

Zeiten als einander kontrabalancirend auffassen und haben

somit gefunden, dass die Zeit, welche zwischen dem Oeffnen des

polarisirenden Stromes und der Schliessung des Galvanometer-

kreises verstreicht im Mittel 0,028 Sekunden mit einer mittleren

Variation von 0,005 Sekunden beträgt. Die Extreme sind 0,018

und 0,041 Sekunden. Im Allgemeinen können wir also sagen,

dass die betreffende Zeit höchstens zwischen 2 und 4 Hun-

derttheilen einer Sekunde schwankt, eine Variation, welche

fär meinen Zweck als ganz gerimngfigig angesehen werden

muss.

!) MAREY, La méthode graphique dans les sciences experimentales. Paris

TE0G: 5 LT

10 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN.

Meine Untersuchung iiber die Gesetze der inneren Pola-

risation im Nerven hat sich zunächst auf die drei folgenden

Hauptfragen ausgedehnt:

1) Die Abhängigkeit der Polarisation von der Stärke des

polarisirenden Stromes;

2) Die Abhängigkeit der Polarisation von der Zeit, wäh-

rend welcher der Ppläriirende Strom geschlossen gewesen ist;

3) Der Zeitverlauf der Polarisation.

In den Versuchsprotokollen bedeuten:

Rh — die Anzahl der Rheokordeinheiten in der Neben-

leitung;

FE — die Spannweite der Elektroden;

Z — die Zeit, während welcher der Strom geschlossen

gewesen ist;

Sc — der Galvanometer-Ausschlag in Scalentheilen.

1. Die Abhängigkeit der Polarisation von der Stärke des

polarisirenden Stromes.

Bei den hierauf beziäglichen Untersuchungen liess ich bei

jedem einzelnen Versuche den Strom jedesmahl während einer

gleich langen Zeit durch den Nerven gehen und verstärkte ihn

nach und nach von einem Minimum (3 Meidinger, Rh = 100) an,

bis zu einem Maximum (3 Meidinger, Rh = 20,000), wobei ich die

Stärke des polarisirenden Stromes so langsam abstufte, dass

keine plötzlichen Veränderungen in der Stärke der Polarisation

stattfinden konnten. Die Stromstärken, welche ich benutzte,

waren, durch die Anzahl der Rheokordeinheiten in der Neben-

leitung ausgedrickt: 100, 200, 300, 400, 500, 600, 700, 800,

200,1T50007 1,50077210005-275007-=73:0007-37000-20008E2500

5,000, 6,000, 7,000, 8,000, 9,000, 10,000, 12,000, 14,000, 16,000,

18,000, 20,000. Das gegenseitige Verhältniss dieser Strom-

stärken bestimmte ich mittels des Galvanometer-Ausschlages,

wobei der Hauptstrom durch den Nerven ging und ein Zweig

davon mittels eines SIEMENS'schen Rheostates zum Galvanometer

abgeleitet wurde. Um hiebei die Einwirkung der Polarisation

des Nerven möglichst auszuschliessen, liess ich bei jeder Be-

stimmung den Strom in zwei Richtungen durch den Nerven

gehen und nahm von den erhaltenen Ausschlägen das Mittel.

Die Resultate sind in der folgenden Tabelle verzeichnet:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 6. 11

NEG Rheokord-Einheiten in Stromstärke.

der Nebenleitung. Sc. RR: 100=51

2 100. INC ID

2 200. 2,65. INS

De 300. 3,65. 250,

4. 400. 4,65. 2,8.

Öd 00: DA Se

6. 600. 6,25. 9,8.

((ö 700. 6,9. 4,2.

8. 300. 7,65. 4.6.

3 900. 5,25. DÖG

10. 1.000. 5,85. DA

a 1,500. Its 6,9.

IUå 2,000. 133. Öje

Kar 2003 HO: IT

14. 3,000. SAME 0 ÖKOE

15 3,900. 1NSSe 10

16. 4.000. 18,2. il:

14: 4.500. 19,05. 1155.

18. 5,000. PORT IG

GR 6,000. 20,85. 1256.

20. 7,000. 21575. a

21. 3,000. 22,35. 13,5.

205 92,000. 20 TOS.

20. 10,000. 20915: 14.0.

24. 12.000. 2450. 14,5.

25 14.000. 24.85. IR

26. 16,000. : 25,65. NöRD

2 18.000. 2053. lik

28. 20,000. 2056. IDDE

Diese Werthe sind nebst den entsprechenden Rheokordein-

heiten in die folgenden Versuchsprotokolle aufgenommen. Sie

sind auch als Abscissenwerthe fär die zuhörigen Curven benutzt

(Taf. II); in denselben entspricht in der Abeisse 1 Centimeter

die HEinheit der Stromstärke (Rh = 100); in den Ordinaten,

bedeutet jeder Millimeter einen Galvanometer-Ausschlag von

0,2 Scalentheile.

Die Tabelle I fast eine Anzahl von hiehergehörigen Ver-

suchen zusammen.

12.

TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN.

IKT YI SR

| Sc.

ASU INA SEE VÄMDSE

'B | 2. Sr 4. | 5. | 6 |

1 100 1,0 0,5 0,5 0,45 | 0,3 0,45 | 0,5 0,3

2 200 TIGA NON 0,75 | 0,8 0575: 1058 0,8 0,9

3 300 25 0,9 0,8 0,9 0,8 a 1:25 —

4 400 2,8 | 1,0 isULe 1405-114 135 | 1,6 1,6

5 500 3,3 1;260], Läte 155 1,3 NG 1,95 —

6 600 3,8 vB. 562 4 LT 1,4 1,9 2,15 ==

ig 700 4,2 1,6 1,9 1,85 15650) 251 2,4 =

8 3800 4,6 15S5L) 2. 2,15, 4 HIS 2,45 2,65 2,9

9 900 5,0 1,9 2,15 2,3 1,95 | 2,55 2,9 =—

10 1,000 5,4 2,1 2,2 2,45 |A 2,75 d,2 3,5

11 1,500 6,9 2585] Di HA Sd Siv 4,2 —

12 2,000 8,1 31 LION fart) 3,95 |B,05k) 4,45 5,1 5,3

18) 2,500 JE Sid 4,4 4,65 | 4,1 5,2 5,6 =

14 3,000 9,9 4,3 4,55 | 4,8 4,55 | 5,5 6,2 6,8

15 3,500 10,5 | 4,45 | 5,0 5,1 4.95 | 5,95 6,7 —

16 4,000 11,0 4,7 55250 5,55. 111042 6,4 T,25 =

ilff 4,500 11557 | 85) SD 5,7 5,45 | 6,7 för =

18 5,000 11,9 Dl DB, 6,1 HT EE 7,9 8,4

19 6,000 12,6 5,5 6,1 6,4 6,2 T,45 8,45 —

20 7,000 1352 "110485. | 654 6,9 6,6 7,65 9,0 —

21 8,000 13,5 6,0 6,65 | 7,0 6,75 | 8,0 9,15 =

22 9,000 13,8 6,4 6,8 2,35 I KRO 8,3 DE =

23 10,000 14,0 6,4 6,8 7,5 T,3 8,45 9,8 10,3

24 12,000 14,5 6,7 ån 7,6 1,5 8,95 | 10,2 —

25 14,000 1551 1,4:6:8 (Å T,9 (CER 10,4 —

26 16,000 15,5 7,0 7,3 8,0 7,95. | IRIS —

27 18,000 15,9 VG 7,5 8,4 8,4 9,5 In —

28 20,000 16,1 153 (CS 8,4 8,6 9,7 11,4 11,6

Anmerkung. Die Spannweite der Elektroden betrug beim

Versuch 1

30 Mm;

JOE

20005

30.

RIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 6. 13

INET SUG [> NO Ae SR SUL SSR LER SER MRS bE 25 Mm;

> BT DER ML SR OAK T IE SITS 208

In sämmtlichen Versuchen war Z = 5".

Um die bei den einzelnen Versuchen sich darstellenden

Unregelmässigkeiten gegen einander zu kompensiren, habe ich

aus den Versuchen 1—6 1!) das Mittel berechnet, um somit

die Ergebnisse aller hier aufgenommenen Versuche in ein

einziges zusammenzufassen. Die hierbei gefundenen Zahlen

sind:

NEO RN Sc.

if: 100 0,45.

2 sg: ÖT

3. Ye 0,96.

4. 258: 1,25.

DD ALA 154,

6. SN UNO

id 4,2. IRON

8. 4.6. ZMNS

2 5,0. 200

105 TAR AN

i: 6,9. 3,36.

1124 SME 4.05.

13. ON 4,61.

14. KG 4.97.

ia 0 0,36.

6: IUC0S d,72.

18 Sr 3,99.

18. Ul. 6,26.

8 12,6. 6,69.

20: 13,2. TO

2. H355a I 1,26.

22. läg UfGT

20. 14,0. (dT

24. 14,5. 3,02.

206 ID 8,15.

26. 15,5. 5,40.

2. 15,9. 3,67.

28. IE 3,87.

liDen Versuch 7 habe ich bei diesen Berechnungen nicht angewandt,

weil die darin eingehenden einzelnen Bestimmungen allzu wenige sind.

LE [1722 STEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN.

Di: Curv2 a Taf. II ist nach diesen Zahlen konstruirt.

A 13 di2s2a Bostimnaagzgen geht hervor, dass

innerhalb der bei meinen Versuchen angewandten Strom-

stärken die Polarisation des Nerven aufs nächste direct

proportional ist der Stärke des polarisirenden Stromes.

2. Die Abhängigkeit der Polarisation von der Zeit,

während welcher der polarisirende Strom geschlossen

gewesen ist.

Um dieses zu untersuchen, wendete ich bei jedem Versuch

dieselbe Stromstärke an und liess den Strom ungleich lange

Zeit durch den Nerven gehen, bez. 1, 3, 5, 10, 20, 45, 60, 90,

120, 180 und bei einigen Versuchen 240 Sekunden, wonach

der Galvanometerkreis unmittelbar geschlossen wurde.

Eine Anzahl Versuchsprotokolle ist in der Tabelle II ver-

zeichnet.

41 OR OG

4 Sc.

NEG Z, INKelEIs mean.

8 9 10 lats 12 13 | 14

MIn a ake SORSER ASEA 1 183 1,2 AST 1.6 1,5 1,5

12 aan ASS | | 1,9 2,05 2,2 2 35057). FN 2,6

3 cbr SSUNUKENAN [BT |S2j15: 152355: | A2,4 NS ES SNES

2; RA FRAN tal Me a 10) ,5 2,9 2300 ES 4,35 4,6 4.3

JAR SERA Ci al 20 25951: 2336 SR fr Sud 5,2 5,7 5,05

Öre dT (80 len | 3 3550 | Ar 6 6,1 6,15

TO ASG OR 45T |S:45) | BA;05 ES 43 Ke ARG

SG RRENO SR OA | 60 | 3,65 | 4,65 3,85 | Fda RR 6,9 för

CTR SY ELR 901 73:95, | 485 4 53 7,0 7,2 7,35 |

30 RAS SATA Rn 120 4,1 5,1 4,75 | DD (35 T,5 7,65

TLJ DSS IR Arte AR 180 4.8 ST NE 0 TN BIS SLI TEN |

VÖJEE RAA NRA 240 — | — — | 6,2 7,9 9,0 — |

Anmerkuny. Die Spannweite der Elektroden und die Strom-

stärke waren beim

MErBUGIANO SE. sd stod | Rh: = 150008

» (JAHA ee NORR oe Bi EE25 Mm;, Sod 0005

SSE FR bs RÅ SA ok tl I Vi bsr EE OD

SA AN DN NESS TREE SE DE NEN == (010X0)3

I (BER OA ORÖRT ER DE DEN ND KO)

BEANG. Eh, Kos SVs s VET. SAKAD 4 HAND BAND. fer sN3O) 6, L5

MeTSUGhya 4s0cE 2 EFEE20MT Rh == 150005

»> ANSE IE RA EE RE =P 0 10005

Die Ergebnisse dieser Versuche sind graphisch wieder-

gegeben auf Taf. III Curve 83—14; in der Abscisse bedeutet

J,5 Millimeter 1”; in den Ordinaten entspricht 1 Millimeter

einem Galvanometer-Ausschlag von 0,2 Scalentheilen.

Die Curve b auf Tafel III ist gleichwie die entsprechende

auf Tafel II konstruirt nach dem Mittel aller hieher gehörigen

Versuche, um die unvermeidlichen Schwankungen der einzel-

nen Bestimmungen gegen einander möglichst zu kompensiren.

Die dazu gehörigen Zahlen sind:

N:o. Z. Sc.

Il. orre ång! al böter KE RAA 1. HSO

SPVENE ERKETAETEN TIN GENER SER TE De 203

ÖRE DIN MLA BESS 3 NS

ARNE SANTI: AT SSEISSS OKVIIENISN 10. d,47.

(ta Ao ksp IS EA 0 20. 4,20.

(0) ETS TBRNA ER pr ANNE 30. 471.

[EES Re SSE = SARI DRAR 45. 0,06.

(CGL SE alpha Be LÄG oe BEA er 60. 5,34.

3) RE nt ten bla aln otalt FO D,72.

10) mbesretk rt fe bår 120. OM

NETSSAAA ETT TS a INCE ETTA. PRIME 180. 6,61. !)

Aus allen diesen Versuchen geht hervor, dass

wenn der polarisirende Strom während ungleich langer

Zeit auf dem Nerven bet iibrigens denselben Verhält-

nissen einwirkt, so nimmt die Polarisation des Nerven

2u; dieselbe steigt im Beginn schneller und später

immer langsamer, schliesslich ävsserst langsam ihrem

Maximum sich nähernd.

3. Der Zeitverlauf der Polarisation,

Nachdem der polarisirende Strom geöffnet worden ist,

bleibt die Polarisation nur kurze Zeit auf ihrer Höhe, und

sinkt dann sehr schnell herab. Sie hält doch, wie schon HER-

MANN fand, lange Zeit darnach an, obgleich in sehr herabgsetzter

Stärke, und man ist dadurch genöthigt, immer zwischen

je zwei Versuchen die zurickbleibende Polarisation zu com-

1) Die Werthe fir einen Stromesschluss von ”240”, sind nicht in das

Mittel aufgenommen, weil sie nur in drei Versuche eingehen.

16 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN.

pensiren, weil man sonst niemals zu Ende mit einem Versuch

kommen wirde.

Um eine nähere Kenntniss des Zeitverlaufes der Pola-

risation zu erhalten, verfuhr ich folgendermaassen. Ich liess

einen Strom bestimmter Stärke während einer gegebenen Zeit

durch den Nerven gehen. Darnach öffnete ich bei Q (siehe

das Schema) den polarisirenden Strom, und schloss nun nach

ungleich langer, Zeit den Galvanometerkreis. Hierdurch lernte

ich die zuriickbleibende Polarisation kennen. Ich machte die

Versuche solcher Art, dass ich zuerst, ganz wie bei den vorher

beschriebenen V ersuchen, den Galne augenblicklich

nach dem Öffnen des polarisirenden Stromes schloss. Ferner

schloss ich den Galvanometerkreis 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,

u. s. w. Sekunden, nachdem der polarisirende Strom geöffnet

worden war. Bei diesen Versuchen ging also der Strom immer

gleich lange Zeit durch den Nerven, der Galvanometerkreis

Yad aber ungleich lange Zeit nach dem Öffnen des Stromes

geschlossen.

Diese Versuche sind mit den einfachen Mitteln, die ich

besass, schwerer auszufuhren als die vorigen, weil die Stärke

der Polarisation, ganz besonders während der ersten Sekunden

nach dem ÖR des Stromes, sehr schnell abnimmt und somit

der Galvanometerkreis mit öl grosser Genauigkeit im rechten

Augenblicke geschlossen werden muss. Die in der Tabelle

III mitgetheilten Versuche geben dennoch eine ganz zu-

reichende Vorstellung von der Art und Weise, wie die Pola-

risation in den Nerven abklingt.

AE RlOR TAG

nach Sc.

: dem Versuch.

NED Öffnen

des j

Strgi ee. LÖSA BOSE anta ASS ENS | 20. | AL.

I SERENA TNE (0) 5,15 | 6,55 | 7,0 758 VY) AT, LST TA NER

VJAESPALS IL SAMAR L i 3,0 3,8 4,1 4,25 | 4,4 5,0 SE

Ft Me 2 2,3 Sy 2,6 25 2,3 4,3 1,5

SERIER ESA 4 5) 158 2,4 2,35 | 1,75 | 1,65 | 2;3 4,4

Oise 20 MA 4 TH 1,9 2,0 250 1,8 3,5

(FSI ENE 5 1:50 Ne 158 0,7 L1500 15 3,05

NGEEERAa nå ge 6 TTO 1,5 0,65 | 1,0 | nöd 2,65

BIHANG EL CK. SV. VET.-AKAD: - HANDL. BAND. de; N:0,:6. 17

nach Sc.

N: Kdempin NIE CTS LuUNCAIN.

;02 Offnen |

des | 6 É | z I

stromes.| 15: | 16. | 17. | 18. | 19. .| 20. | 21. |

| |

oj ES SAS i | 0,75 1,3 1,35 | 0.55 | 0,75 — —

OR 8 0,6 1,05 -— SN 1,05 137

TORRE SA OR ND | I — — — |

SEN 10 | a NE TE TEEN AE Og a |

MNRER 12 | So) I =) — 1 15 |

11631 SSR 15 | =E face EET mr en Bs NOS

ARR an een OR SLGT sköra een MOVE Ga dina SE

| |

SER AE NE: OM = RE [UV ES [rn SANS |

Anmerkung. Bei allen Versuchen war der polarisirende Strom

10 Sekunden geschlossen. Die Spannweite der Elektroden und die

Stromstärke waren beim

NetTSNehlköR Joost don dsrssdsde = 30 Mm; Eh ="2,000:

> 1100 ARE NS Pr=0130005 ar ="410007

» 117 OR ST ERS Pr==201 2 21 =:0,000:

» SRA NS ARG Ei =t25 1 = 110002

> 1BE3) pg RT ASEA SEALS =2005 rr = 000:

> 20) ESR SEN SRA ENE NN ==B00 3 = UU:

» ASA BOR EN en NESS 5000

Diese Versuche sind graphisch wiedergegeben in den

Curven 15—21, Taf. IV; in der Abscisse bedeuten je 5 Mm.

1 Sekunde nach dem Öffnen des Stromes; in den Ordinaten

entspricht I Mm. einem Galvanometer-Ausschlag von 0,2 Scalen-

theilen.

Die Curve ce auf der Tafel IV ist durch das Mittel der

Versuche 15—20!) konstruirt nach demselben Gesichtspunkte

wie die entsprechenden Curven auf den Tafeln 1 und 2. Diet

zugehörigen Zahlwerthe sind die folgenden: Cy

I g | 5 |

oe Ölen ded!" 84

Stromes. ||

TS MARE 0. 6,84. |

27 artig LASTADES TSE BR NASN NE ALS id 4.09.

!) Der Versuch 21 ist hierbei nicht angewandt, weil der Unterschied der

Galvanometer-Ausschläge zwischen ihm und den anderen Versuchen

allzu gross erscheint.

GIGA

3 — AL

18 TIGERSTEDT, UEBER INNERE POLARISATION IN DEN NERVEN.

SO Öttnen dd Se

Stromes.

SEC TORA AS OBE RA NR ae 2 2,80.

2 SS RRD EMS NE TOR ASO 2 2,04.

ÖRE for [NARE lr AN 4. 1,68.

ÖAR IV ER ER RN Da föreg (SRA AR Fö

fore a INSE FOR Tor ELR Alena 6. Fe

ÖMT Srsr LINGEN: lg blb i t 10. 0,88.

Aus allen diesen Versuchen geht hervor, dass

wenn der polarisirende Strom geöffnet wird, die Polarisa-

tion augenblicklich ihren höchsten Werth erreicht und dar-

nach unaufhörlich herabsinkt; dieses Herabsinken geschieht

um Beginn sehr schnell, später aber immer langsamer, so

dass die Polarisation noch lange Zeit nach dem Öffnen

des polarisirenden Stromes anhält und nur asymptotisch

sich dem Nullpunkte nähert.

Erklärung der Tafeln.

Taf. 1. Die Versuchs-Anordnung.

Taf. 2. Graphische Darstellung der Versuche 1—7 und za.

Taf. 3. Graphische Darstellung der Versuche 8—14 und b.

Taf. 4. Graphische Darstellung der Versuche 15—21 und e.

Auf den Taf. 2—4 sind die jeder Curve zugehörigen Abeisse mittels

der Nummer des betreffenden Versuches bezeichnet.”

v = 4 3 ET T "7 NIO Tar

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd.7 N2G en

11 37) Få ST Kg JADE FREE (IVL

Lith. W. Schlachter, Stockholm

ERE

au FE ;

IE 2MEaR

IT i Bron

FN L

EN Do

[CT - FE (0

Uma

EE En

AR t

SSaeAeRen 25

IT LL Ir I

ER TT

JE) CA Ba le 9 LT AS AN

EIS ue

äl

SS fr

Om +

MN anasnraa

IS snann:

FE Ht

jul

Hj E

La | sak aan aa

i -

EET nä

tl HH

ER | 1 5 1 1 OG ON

; ET En

El Ir BROSKEd

+ Hi

Bihang till K. Vet. A

[ale

BEE

EEE

ast

dT EE

SE BESEEN

-e + le. + a

r EEE 3 Ånn as

IS (6 0

FREE TE

Bee

LÖ

BU:

SMS

SöR Rs dddade

2 RI RG, KARE

15 16 17.18 19 WT

(CIN RR NA

Stockholm.

chlachter,

eh, W. 5

ch,

Ed 5255 Al (92 PA ES LS SER FEFERCETETERERERE St TH z

SER i inn ERE SEE dee HET FER Fd HE 5

= ER Bag 3 za JG RÅG ÅA GR Ao ÅA RA AA NR 3 r OH OTO 3

[96] EO [ AR He an I H FE -

i GE

SE — H O 2 EE I z Isen RM d Hl ee

FER 2 EE H 2 de H = SÄ LE EH H Res an HT RE

SI0ENS 200 : :

He Si I i

”

FERDERT

Lith. W. Schlachter,

BRaEE Hi

ERE

ARR

ERE

H 14

LITT TU

AERES

EngaR

2 FER A H EH [alalel BER = TENN EREELTS ECEPERLECET R

EEE EEE ERE EEE EEE ER AEA NS

SEGER GER ERA ANNE

: le EEE LA SR

FER 2855 (29209 Oa dee a aa aa3es 35 E sa sade: AR ARS ER BdAR es aAa Bea pda es AoA SDR Sed Esssns esse sees sasse

Fe a SE

Hlslara dee dies ein is SH SfE ERE

förtal Bässssssne deep dage säs daadedeesa dgaaasey Gsseseesaesa iseedasa ads saes ses sana dnd rss ads dras? 25355 (51 SERESESESS asedsa

FE EEE EE ER ER Re a RE ER EE Re a AES SE

EEE ER ARR dra TREE RAR RE EH EREARRRREA

EEE SERA Er a a dedesE Rea de ge LAGE edra a) ARGA AA AREA SRA RARE NERS

EEE FR EE FE FRE AT SHEARER ER

i oc

2 EE EE

EE d8R Od 200022 Aso as a edet ras aga d Reg Ag bas ADR O Ada HEGADA EAS o AREA sa re Aa AA Aes ARE AEEE Ada:

sel dne aae das deEaeN Fr ÖE0eOEREER DESS dd dd green RA A35E2802 10 EBSAR: SS Fred 355 -

EEE ER RE

FEAR HR Ål FEdER sEsea seses abe A bed ededa dede sale Added EE de Dede ade AAA AAA LER

TR EEE EE SEEEENSA HC KARSNdE SADES SE PEASRDNS SOSGLR IG AESSGS BERG GSR ISSRE DS SRPANESA GARNER, SE

+ BER BESEEEGSRSRRSEDSSSSSES SER ESDRRG Sapa p SRGBEBNDELGRSREGNREDRERGARRSSN SAN BASS GG FH SRSRSEEDEDERSÖSREGER

nn EE Hallen sd RER RE ERRES OR d ere SN

KÖ FER BEREDD EE aEDDEsRse a Sass nSa Sa senssneb Väder sand ORRSrndS TE EE

MV 250EEED0sSEEGSREESDARERe REG EEE REEF HEHE EEE EaRESe

= 220002 EpENSSAeESeeR 2RSed ad a ae de aa dera sedd ess sa gegndegada ass Ead ss ER päREea SEeEg

AR SUR en TR as

ped RE dd EE EA ARgEa a äbdddes Aa bbE a AAA ARALL AR En ER HR a

(CN SE055555SS5EEBBREEESSEGERBEBEUSRDSBBSRSAUROROREBER SER PEEDBKSSRGRBASERRERRBBHSRNRBARBGdGSpaDA NAD SAGSRsaE BERBESRER

Ef TES dare RR SS aga a SE FR

nd N Så - - - 3

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd.7. N2 6.

51 1

il r

| - i ä 1 B9E 4

; I I 2 " | = TS

ala + OT EEE

Fd + i 4 I

- T sena : i — i

T Ger -

: : Ht t i ji i EG 0 Ca SOT H

I IE Em TT [0

5 i H I At = | - BRN ER -

RESRRSSNAR : ae TE ;

I t 7 | i I GER sei

| ; : SEDLE Aa

; ER i GE

T E gr L ' i Ej

- i ES IT I TT [I Er EH i

EE BASS : : | BES BESS0E SEE ARE Res |

| H - HH tt | Td I I

i | I I

NET TT ; cc t

+ : 1 - LE + = - I

| 5 : IT i I 25

U |

Kssesse INSE een | EE

; HE FER EBES GARGRSAGE - IE

| I — 4 t HH

T 1 I HE HI EF!

z FE IT SE NEE SSASE i TER

maa ER me Besynana FERaN ;

: pH - ae TT

kel 1 te HSBC N RIDE Re :

[I BES L +

T TT t 2 T + Tr

I T Hr i KoREEEtT u 1 md ER äga SO SGRERSRGN le

+ t - fer TT [ ;

- RR ÖN Berea SEE : z

sockar 3 SR -

| T EE I ERE TREE TE r

it It ; ERE = 3 i I

: ImESENEN t SUGER EEEOEArTRS Mi H

I El EENednETEEXEED: FS ÄRR

25 EEE ES ee RS ndg passed dUResAS es ES RASS Ed aEEg 2

2755 : YEAR ENERENen TM Eee I i

? I Jan i IT H - il J - I

2aDSbERsSr SOEKORSEUSURCNESEESGENERAENNES NaN | EE

Ens E SBR : Hd |

: SE EERER ER | BESESREEs 5

z 28 I ; IBERER! +H

| BR: t FT OENERDEEENEN SEAN

7 4 SERSEEE EERAEExHDE HT

; ; dt PENSN EEREERCE I 2vE 2

RNeeT ROTA m EEEREOE PERENESdN

t - z 3 SONEN t

19 L IL I ti EH rt 5 I I i

i : EEE SrEeeNgesEe as

RER SES AEE SR

H - T z I LL [AE [0 Få

nh FE : Ott atater snn HO

78 Fan BER ERE0e0eS ERESEeSesd EES Rene :

H = ERA FSRELS-SDEBENESEEETNEEENGRERPRSGRSENKANNUNESRSN! EPERLEREEEREEE

FEFFE SEE ON EONeE SS SESE HR blad i EERESEEEEE

ED Ses elet SER SEN HE Fl EERaS = 10

1 stt Te TV + RSK ES

SE SAGE a fier dr

7 i t i EEE . EM I rSEdTa H

I i T H a He i Li

En - ; ; 2e BERG EsE aa ER

t I H H [ T H SERA ana pd 7 d FE

i Sei CR - Bj Du - 555 M NEN I I

16 T me - EEEEEDE EE NI ; I

i SNERRA Pange HH BE i 3

EE | | DETEREDERORSERIERR SNES 20 En

I t I i EEEEEERER i z ; e TE

E En Kl E i FROREESEER

j H T TELL H T HH ! t ER HT :

sö e ; S SE

ÖRNEN RE RO (GR rd 08 0 12 135 20 INR LL

LitW W. Scnhlachter, Stockholm.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o 7,

AZUR

THEORIE DER OEFENUNGSZUCKUNG

VON

D:r ROBERT TIGERSTEDT.

MIT 1 TAFEL.

MITTHEILUNG VOM PHYSIOLOGISCHEN LABORATORIUM DES

CAROLINISCHEN INSTITUTS IN STOCKHOLM.

DER K. SCHWED. AKAD. DER WISS. MITGETHEILT DEN 13. SEPTEMBER 1882.

STOCKHOLM 1882,

KONG: BOETEREMCOKEHRHETET

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Ken dns ÅA ORG VR (HG ER

UNGHLT iF

Lå

NA IA CC NERE j GET ACE |

” PL , Få STA SLAS FRAN NL REN

TEL ÄTS

[] 1 -

te ] M ERA Ad

FaJa ME

MR öv

”

in Le TN

- jr A Ä

, e |

da + Ka KAT 2 d En

PA SN VARE

Xf TEEY TTT hå M I

/ 4

de vm ET

Jin NYTT

år ag di

är rv

Kor die unermidlichen Arbeiten Du Bois-REYMONDS,

PFLÖUGERS sowie mehrerer anderer Forscher ist iiber die er-

regende Einwirkung des electrisehen Stromes auf den Nerven

ein ausserordentlich reiches Material von aufs genaueste be-

stätigten Thatsachen gesammelt worden. In grösster Kirze

können sie in folgende Sätze zusammengefasst werden.

1. Nicht der absolute Werth der Stromdichtigkeit in

jedem Augenblicke ist es, auf den der Bewegungsnerv mit

Zuckung des zugehörigen Muskels antwortet, sondern die

Veränderung dieses Werthes von einem Augenblicke zum

andern, und zwar ist die Anregung zur Bewegung, die diesen

Veränderungen folgt, um so bedeutender, je schneller sie bei

oleicher Grösse vor sich gingen, oder je grösser sie in der

Zeiteinheit waren (Gesetz von Du Bors-REYMOND ').

2. Wenn der Strom geschlossen wird, wirkt er mit sei-

nem negativen Pol erregend; wenn er geöffnet wird, wird

der Nerv am positiven Pole gereizt.”)

3. Während der Strom geschlossen ist, ist, die Erreg-

barkeit des Nerven in der Nähe des positiven Pols geschwächt,

in der Nähe des negativen Pols verstärkt.”)

4. In den ersten Augenblicken nach dem Oeffnen des

Stromes ist die Erregbarkeit des Nerven am positiven Pol

verstärkt und am negativen Pol geschwächt. 5)

Einen grossen Theil dieser Thatsachen fasste PFLUGER

in seinem bekannten Gesetze zusammen: Erregt wird eine

1) DU Bors-REYMOND, Untersuchungen iiber thierische Elektricität, 1,

Berlin 1848, S. 258—259. (Das Original ist v. J. 1845).

2) PFLUGER, Untersuchungen iber die Physiologie des HElectrotonus,

Berlin 1859; — v. BEZOLD, Untersuchungen iber die electrische Erre-

gung der Nerven und Muskeln, Leipzig 1861.

4 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

gegebene Nervenstrecke durch das Entstehen des Katelectro-

tonus und das Verschwinden des Anelectrotonus, nicht aber

durch das Verschwinden des Katelectrotonus und das Ent-

stehen des Anelectrotonus!). Ferner zcigte er, wie durch

dieses Princip das Zuckungsgesetz, so wie er dasselbe ge-

funden hatte, mit grösster Einfachheit sich herleiten liess.

Die Thatsache, dass der Strom beim Sechliessen mit dem

negativen Pol reizend wirkt, steht mit einer Menge rein

physikalischer Thatsachen in Zusammenhang. So zeigt sich,

z. B., das electrische Licht im Inductionsfunken nur am ne-

gativen Pol. Im luftleeren Raum ist der negative Pol von einem

schönen violetten Licht ganz und gar umgeben, während der po-

sitive Pol nur einen Strahlenkranz purpurfarbenen Lichtes aus-

sendet. Die Temperatur des violetten Lichtes ist höherals dieje-

nige des purpurfarbenen. Im Voltabogen erscheint constant das

Licht zuerst am negativen Pol, während der positive noch

finster ist; bald erwärmt sich auch dieser, die Ueberfährung

kleinster ”Theilchen beginnt, u. s. w. (NEEF, RUHMKORFF, DES-

PRETZ, MO0IGNO ”).

Wir haben somit von anderswoher erhaltene Analogien,

welche lehren, dass wenigstens in einigen Fällen der elec-

trische Strom gerade an seinem negativen Pol seine kräftigste

Wirkung ausibt. Gleichfalls giebt es Thatsachen, welche

als Analogien zu den bei den beiden Polen während des

Stromschlusses auftretenden Erregbarkeitsveränderungen die-

nen können. MarrtEuccr?) und nach ihm FLEIscHL”) haben

nämlich gefunden, dass, wenn die Nerven mit schwachen

("/5 ”/oo FLEISCHL) Alkalilösungen behandelt werden, ihre Er-

regbarkeit steigt, und dass sie sinkt bei Behandlung mit

schwachen ("/, ”/,, FLEISCHL) Säuren. Nun weiss man ja, dass

der Strom an seinem positiven Pol Säuren und an seinem

negativen Alkalien abscheidet. Wir haben somit hier eine

völlige Uebereinstimmung zwischen den durch den constanten

Strom hervorgerufenen Erregbarkeitsveränderungen und den-

jenigen, welche durch die entsprechenden BElectrolyten er-

zeugt werden. Zu diesen Thatsachen kann noch eine alte,

von Gustav ÖRUSELL gemachte Beobachtung herbeigezogen

!). PFLUÖGER, a. a. O., S. 456.

D) ST élémentaire de physique, 1II, Paris & Toulouse 1879,

3) MATTEUCCI, Comptes rendus de lI'académie des sciences, T.65, s. 155, 1867.

+) FLEISCHL, Archiv f. Anatomie und Physiologie, 1882, S. 17 £.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 4. 5

werden, nach welcher die organischen Gewebe vom positiven

Pol, Wahrscheinlich in Folge der Säurebildung, coagulirt wer-

den, und dass vom negativen Pol, wahrscheinlich durch das

Alkali, das gebildete Coagulum wieder aufgelöst wird, oder

mit anderen Worten, der positive Pol macht das Gefige der

"organischen Gewebe fester, der negative Pol ibt eine die-

selben lösende Wirkung aus. ”)

Analogien sind aber nicht dasselbe wie identische That-

sachen. Obgleich wir von anderen Gebieten Erscheinungen

nachweisen können, die gleichartig denjenigen sind, welche

wir beim Studium der Wirkung des Stromes auf den Nerven

kennen lernen, können wir diese jedoch nicht als einander

völlig gleich setzen und somit auch keine wirkliche und

vollständige ”Theorie derjenigen Erscheinungen aufstellen,

welche hervortreten, wenn der Strom geschlossen wird und

durch den Nerven geht. Dennoch scheinen diese und an-

dere dergleichen Analogien nicht ganz ohne Werth zu sein,

denn sie geben jedenfalls eine, obschon unbedeutende Mög-

lichkeit iäber den einfachen Sachverhalt, wie er unmittelbar

durch die Versuche gegeben ist, hinaus zu kommen.

Ganz anders verhält es sich mit der Oeffnungserregung und

den iibrigen beim Oeffnen des Stromes hervortretenden Er-

scheinungen. Wir können, meines Wissens, nicht von an-

1) G. CRUSELL, Ueber den Galvanismus als chemisches Heilmittel gegen

örtliche Krankheiten. St. Petersburg, 1841, S. 14 folg. Unter den Ver-

suchen ÖCRUSELLS mag der folgende hier angefiihrt werden: »Wenn

man in das Auge eines lebenden Thieres, vermittelst einer durch die

Hornhaut hineingesteckten Nadel, den galvanischen Strom einer kleinen

zusammengesetzten Batterie /ineinleitet, so entsteht, nachdem der

Strom eine halbe oder ganze Minute oder auch länger, je nach der

Stärke der Batterie, gewirkt hat, oft sogleich, oder doch spätestens

nach einigen Tagen, eine Triibung der Pupille, zuweilen verbunden

mit theilweisem Gerinnen der wässerigen Feuchtigkeit. — Wenn man

auf dieselbe Art aus dem Auge einen galvanischen Strom herausleitet,

so entsteht sogleich eine starke Entwickelung von Gasblasen, und im

Fall das Auge vorher der Einwirkung des eintretenden Stromes aus-

gesetzt war, gewöhnlich eine deutliche Verminderung der Tribung

und des Coagulum, welche beide, wenn nämlich der Versuch von kei-

ner bedeutenden Entzindung begleitet wird, innerhalb ein paar

Wochen beinahe verschwinden» (CRUSELL, a. a. 0: S. 18—19). Ich habe

den Versuch folgendermassen wiederholt. Ich nahm den Strom von

einer Batterie von 5—6 Meidingerschen Elementen. Wenn ich den

positiven Pol an der Hornhaut eines eben getödteten Frosches und

den negativen irgendwo am Rumpf anlegte, zeigte sich nach wenigen

Augenblicken eine deutliche Triibung der Hornhaut; vVeränderte ich

jetzt die Richtung des Stromes, so dass der negative Pol an der Horn-

haut ruhte, entstand sogleich eine reiche Entwickelung von Gasbläs-

chen; wurden diese fortgenommen, trat die Hornhaut fast ebenso klar

und durchsichtlich, wie vorher, hervor.

6 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

deren Gebieten denselben gleichartige Thatsachen aufweisen,

und die berähmte Formulirung PFLUGERS, dass das VWVer-

schwinden des Anelectrotonus reizt, ist ganz einfach nichts

anderes, als eine sehr präcise und exacte Umschreibung des

Sachverhalts; sie sagt aber nichts dariiber hinaus und fihrt

uns somit keinen Schritt in das Verständniss des Wesens der

Erscheinung.

Schon in den frähesten Zeiten der Elektrophysiologie

erweckte die Oeffnungszuckung die Aufmerksamkeit der

Forscher, und schon VorTtaA versuchte eine theoretische Er-

klärung derselben zu finden. Weder ihm, noch seinen Nach-

folgern gläckte es aber eine den Forderungen der Wissen-

schaft geniägende Theorie zu geben, und seine Ansichten, so-

wie diejenigen von PraArFF, LEHOT, ERMAN, MARIANINI und die

friheren von MaArrtEvcci können jetzt nur ein historisches

Interesse beanspruchen ?).

Wichtiger als diese scheint die Ansicht PELTIERS zu sein.

Er erklärt die Oeffnungszuckung bei directer Muskelzuckung

durch die Polarisation des Muskels, woriber er sich folgender

Weise ausspricht. »On doit a M. RITTER — sagt er — puis

å M. DE 1A RivE la connaissance de ce fait: qu'un are mé-

tallique formant un circuit hydroélectrique par son immersion

dans deux liquides séparés devient un couple voltaique et

produit un courant en sens inverse d'autant plus énergique

que le métal est plus inaltérable. On avait pensé d'abord

qu'une polarisation moléculaire de tout V'arc était la cause de

ce contre-courant; mais il a été reconnu depuis qu'il n'y avait

que les bouts immergés qui jouissaient de cette faculté, et qu'elle

était due å une couche d'oxigéne au pole positif, et une

d'hydrogeéne au pöle négatif. La méme cause produit les

mémes effets sur la grenouille: la patte positive se charge

d'oxigene et la négative d"hydrogeéne. Le contre-courant se

démontre en plongeant les pattes dans deux tasses ou aboutit

le fil d'un galvanométre tres-sensible ... Plus ia pile sera forte,

plus le temps du courant sera long, plus les pattes seront

chargées ... Ce qui est vrai pour une grenouille entieére V'est

encore pour un muscle, pour une portion de muscle, etc.»”).

!) Siehe die ausfihrliche Darstellung bei DU BoIs-REYMOND, Unter-

suchungen iiber thierische Elektricität, I, Berlin 1848, S. 307—402.

2) DU BoIS-REYMOND, Untersuchungen iiber thierische Elektricität, II, 2,

Berlin 1860, S. 378 folg. Vergl. auch I, 5. 377 folg. Das Original von

PELTIER ist v. J. 1834.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.” BAND. de N:O fe 7

Du Bors-REYMOND, der die Richtigkeit der von PELTIER

gefundenen Thatsachen durch eigene Untersuchung consta-

tirte "), machte gegen dessen Erklärung der Oeffnungszuckung

geltend, dass es nicht leicht war einzusehen, wie daraus die

Oeffnungszuckung erklärt werden konnte, da doch diese La-

"dungen PELTIERS, um einen Strom hervorzubringen, allem An-

scheine nach eine geschlossene Kette brauchen diirften, diese

Bedingung aber eben durch das Oeffnen verloren ginge.”)

Gegen diese Einwendung Du Bois-REYMONDS kann doch be-

merkt werden, dass die Ladungen des Muskels einen ge-

schlossenen Kreis durch innere Ausgleichung bilden können.

Alles dieses gilt nur von der durch unmittelbare Muskel-

reizung hervorgerufenen Oeffnungszuckung, kann aber ohne

Weiteres auf die allem Anscheine nach völlig identische Oeff-

nungszuckung durch Reizung des Nerven angewandt werden.

Die Ansicht PELTIERS Wurde von MATTEUCCI aufgenommen,

aber nicht weiter fortgefihrt. Er begnigte sich nur darauf

hinzudeuten, dass durch die innere Polarisirbarkeit des Nerven

die Oeffnungszuckung erklärt werden konnte, ohne im Min-

desten einen Versuch zu machen zu zeigen, wie daraus alle

die Oeffnungszuckung charakterisirende und sie begleitende

Erscheinungen abgeleitet werden konnten ”?). Man hatte auch

nicht die innere Poiarisirbarkeit des Nerven näher und ein-

gehend genug studirt, um einen wirklichen Paralellismus

zwischen derselben und der Oeffnungszuckung aufstellen zu

können. Es ist darum erklärlich, dass diese Aussprache keine

weitere Beriicksichtigung unter den Physiologen fand.

Kamen so die PrröGErR'schen Untersuchungen, welche in

so grosser Ausdehnung ihr Gepräge auf die heutige allge-

meine Nervenphysiologie gesetzt haben. Die Auffassung

PELUGERS von der Oeffnungszuckung ist seitdem fast ohne

Einwendung geltend gewesen, obgleich dieselbe, wie schon

hervorgehoben worden ist, keine Erklärung der Erscheinun-

gen, sondern nur eine elegante Formulirung der Gesetze der-

selben giebt.

Eine merkwirdige Theorie hat ungefähr zu derselben

Zeit CHAUvRAv aufgestellt. Nach ihm ist die physiologische

Wirkung der Electricität nichts anderes als »le resultat d'un

!) DU Bois-REYMOND, a. a. O., I, 8. 377—382.

2) DU BOoIs-REYMOND, a. a. O., 8. 381.

3) MATTEUCCI, Comptes Rendus, T. 65, 1867.

8 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

ébranlement mécanique imprimé aux molécules placées sur le

passage des courants.!)» Der constante Strom wirkt im All-

gemeinen erregend nur durch »un courant accessoire instan-

tané, a haute tension, par lequel il débute;» sowie durch »un

deuxieme courant accessoire instantané, å haute tension, par

lequel il se termine.”)» Von diesen Strömen geht der erste

in derselben Richtung wie der Reizstrom, und der zweite in

einer demselben entgegengesetzten Richtung. Die Wirkung

des letzteren wird durch den Polarisationsstrom unterstiitzt.”)

In späteren Zeiten hat, meines Wissens, nur H. MUNK eine

wirkliche Theorie der Oeffnungszuckung aufzustellen versucht.

Seine theoretische Anschauung geht von dem POorrRET'schen

Phänomen aus und wird vom Verfasser selbst folgender-

massen dargestellt. »Die Erregung des Nerven in Folge des

electrischen Stromes ist bedingt einmal durch die Fortfährung

der Nervenflussigkeit unmittelbar durch den Strom und so-

dann auch durch die Flissigkeitsräkkehr zu den vorher an

Flissigkeit verarmten Nervenstellen nach der Unterbrechung

des Stromes; indem diese Bewegungen der Nervenflissigkeit

uber die extrapolare Nervenstrecke nach dem Muskel hin sich

erstrecken, wird die Muskelzuckung herbeigefuhrt durch die —

gleichviel wie gerichtete — Bewegung der Nervenflussigkeit,so-

bald diese mit einer gewissen Grösse und einer gewissen Ge-

schwindigkeit bis zum Muskel hin sich fortgepflanzt hat.”)»

MUNK will somit sowohl die Schliessungs- als auch die Oeff-

nungszuckung als von einer mechanischen Reizung bedingt

erklären. Es ist jedoch unmöglich sich vorzustellen, dass die

cataphorische Kraft eimes schwächsten Stromes, der eben eine

Muskelzuckung hervorruft, genägend gross wäre und mit zu-

reichender Plötzlichkeit hervortreten sollte, um eine solche

Wirkung haben zu können. Die in diesem Zusammenhang

bezäglich der Erregbarkeitsveränderungen durch einen con-

stanten Strom von MUNK ermittelten Thatsachen, welche

diese Auffassung stiätzen sollten, stimmen auch nicht mit

den durch vorhergehende und nachfolgende Untersuchungen

gefundenen Ergebnissen iiberein. Auch hat er niemals die

ausfährliche Darlegung seiner Theorie veröffenlicht. Wir

brauchen daher dieselbe nicht weiter zu beräcksichtigen.

1) CHAUVEAU, Journal de la Physiologie III, N:o IX, Janvier 1860, S. 52.

2) COHAUVEAU a: av 03 S-61,-66)

3) CHAUVEADU, 8:::8105- 5:00.

4) H. MUNK, Archiv fär Anatomie, Physiologie etc., 1866, S. 383.

BIHANG TILL Ko Sve VET.-AKAD. HANDL. BAND fe N:OL fe &

I”

Gewisse Erscheinungen, welche ich bei meiner Unter-

suchung iiber die durch den constanten Strom in den Nerven

hervorgerufenen Erregbarkeitsveränderungen beobachtete "),

veranlassten mich zu untersuchen, ob nicht dennoch die innere

Polarisirbarkeit des Nerven die wahre Ursache der Oeffnungs-

erregung abgeben konnte. Ich nahm deshalb zuerst eine

eingehende Untersuchung iiber die innere Polarisation des

Nerven ”) vor und fand bald eine iäiberraschende Uebereinstim-

mung zwischen den HEigenschaften derselben und den Be-

dingungen fir das Hervortreten der Oeffnungszuckung.

Die Hauptgesetze der inneren Polarisation des Nerven

sind folgende:

1. Bei Anwendung von bis zu 3 Meidinger'schen Ele-

menten ist die Polarisation aufs nächste direct proportional

der Stärke des polarisirenden Stromes.

2. Wenn der polarisirende Strom während ungleich

langer Zeit auf den Nerven bei ibrigene unveränderten Ver-

hältnissen einwirkt, so nimmt die Polarisation zu; dieselbe

steigt im Beginn schneller und später immer langsamer,

schliesslich äusserst langsam ihrem Maximum sich nähernd.

3. Wenn der polarisirende Strom geöffnet wird, erreicht

die Polarisation augenblicklich ihren höchsten Werth und sinkt

darnach unaufhörlich herab; dieses Herabsinken geschieht im

Beginn sehr schnell, später aber immer langsamer, so dass

die Polarisation noch lange Zeit nach dem Oeffnen des po-

larisirenden Stromes anhält und nur asymptotisch sich dem

Nullpunkte nähert. 7;

Die zwei Hauptbedingungen fir die Stärke der Polari-

sation decken sich vollständig mit denjenigen der Oeffnungs-

zuckung, von welcher man ja längst weiss, dass sie im ersten

Raume eine Function der Stärke und der Schliessungsdauer

des polarisirenden Stromes ist. Aber auch das dritte Gesetz

1) TIGERSTEDT, Bihang till K. Svenska VYVetenskaps-Akademiens Handlin-

gar, Bd. VI, N:o 22, 5. 45, auch in den Mittheilungen vom physiologi-

schen Laboratorium des Carolinischen Instituts in Stockholm, Erstes

Heft, S. 45. 1882.

2) TIGERSTEDT, Bibang till K. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlin-

gar, Bd. 7, N:o 6, auch in den Mittheilungen vom physiol. Laborat. in

Stockholm, Zweites Heft. 1882.

10 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

der Polarisation macht sich in dem Hervortreten der Oeff-

nungszuckung auf eine sehr merkwirdige Weise geltend.

Weil nach dem Oeffnen des polarisirenden Stromes die Po-

larisation noch eine nicht ganz unbeträchtliche Zeit zurick-

bleibt, muss, nachdem die Oeffnungszuckung bei Anwendung

eines stärkeren Stromes, Å, einmal hervorgetreten ist, sie auch

bei einem schwächeren Strom, £, erscheinen, wenn nur die-

ser Strom bald genug nach dem Oeffnen des stärkeren Stro-

mes A geschlossen wird. Denn zu der von dem Strome B

hervorgerufenen Polarisation, welche an und fär sich nicht

geniägend gross ist, um eine Oeffnungszuckung hervortreten

zu lassen, addirt sich die vom Strome A zurickgebliebene

Polarisation, und diese Summe kann dann stark genug sein,

um eine Zuckung auszulösen. Ferner muss unter solchen

Verhältnissen die Oeffnungszuckung um so sicherer erscheinen

und um so grösser ausfallen, je schneller der zweite Strom

B£B nach dem Oeffnen des Stromes A geschlossen wird.

Diese Erscheinungen sind schr leicht bei Reizungsver-

suchen zu beobachten. BIEDERMANN beschreibt dieselben voll-

kommen so, wie sie nach der obigen Auseinandersetzung her-

vortreten missen. Er fand nämlich, dass »unmittelbar nach

Ablauf einer durch eimen stärkeren Strom ausgelösten Oeff-

nungszuckung auch das Verschwinden vorher nur bei Schlies-

sung wirksamer, schwacher Ströme erregend wirkt und zwar in

fast gleichem Grade wie die Oeffnung des starken Stromes.

Dieser Reizerfolg nimmt aber gechon nach kurzer Zeit an

Grösse ab und verschwindet, wenn der Nerv hinreichend

lebenskräftig war, nach wenigen Minuten der Ruhe vollstän-

dig. Diese eigenthämliche Nachwirkung ist unter sonst glei-

chen Umständen um so anhaltender, je länger vorher der

stärkere Strom einwirkte und je weniger lebenskräftig der

Nerv war. "')»

In sehr eleganter Weise kann man mit einer und der-

selben Stromstärke auf ein gewöhnliches Nerven-Muskelprä-

parat den vollständigen Paralellismus zwischen der Oeffnungs-

erregung und der Polarisation demonstriren. Ich habe solche

Versuche folgender Weise ausgefihrt. Ich liess einen Strom

bestimmter Stärke während ungleich langer Zeit durch den

!) BIEDERMANN, Wiener Sitzungsberichte, Math.-naturwiss. Classe. Dritte

Abtheilung, Bd. 83, S. 328, 1881.

BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD! HANDL. BAND 7. N:O ft 11

Nerven fliessen. War diese Durchströmungszeit sehr kurz,

trat nur die Schliessungszuckung heivor, war sie länger, zeigte

sich auch die Oeffnungszuckung. Wenn ich, unmittelbar

nachdem eine Oeffnungszuckung erschienen war, den Strom

wieder schloss und denselben sehr schnell nachher aufs Neue

öffnete, und den Versuch auf solcher Weise mehrere Mal

nach einander wiederholte, so erhielt ich jetzt eine ganze

Reihe von Oeffnungszuckungen, welche nach und nach an

Grösse abnahmen und zuletzt ganz aufhörten, um wieder zu

erscheinen, sobald ich den Strom längere Zeit auf den Nerven

einwirken liess. Bei diesen Versuchen traten also in den

Oeffnungszuckungen alle die Erscheinungen hervor, welche

ich vorher in dem Galvanometer kennen gelernt hatte. Ich

werde einige Versuchsbeispiele hier mittheilen, um die Frage

näher zu beleuchten.

In den Versuchsprotocollen bedeutet

Z! — die Zeit des Stromschlusses in Secunden;

Z? — die Zeit zwischen der Oeffnung des Stromes

und der nachfolgenden Schliessung;

0Z— die Grösse der Oeffnungszuckung.

Der Muskel schrieb mit einem federnden Schreibarm

auf den mit sehr grosser Regelmässigkeit sich bewegenden

Cylinder eines Marzry'schen Registrirapparates. Die Ver-

grösserung der Muskelzuckungen war etwa 3.5 mal. Als Elec-

troden wurden natiärlich bur unpolarisirbare angewandt.

Versuch I. 2 Meidinger, 500 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung; aufsteigender Strom.

INFO AEA EO

1 06 0

0.4

2 OM 0

0.5

SROM 0

TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

INO AT VANEOVA

4 ÖR 0

0.4

Hr 0

OO:

(TS 0

105310 0

0.6

SRROSA 0

057

OTO SA DL

0.8

10 01:0 261

0.7

TORG 2.2

0.6

EOS 2.0

0.6

fan 0 0

0.6

TATTO 0

0.6

1 05 0

0.5

HORN FÖRA 0

0.5

I lr fö 0 15 0

0.5

1819 0

IE 2.9

0.7

AOMEORG 2.9

0.6

JENS 0

0.5

ZARA 0 0

0.5

20 0

0.5

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 7. ig

Versuch II. 2 Meidinger, 800 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung; aufsteigender Strom.

NR Al og OR

1 0 0

0.3

2 0 0

0.3

SD 0

0.3

ANOS 0

0.3 |

2 0

0.3

(0 VT 0

0.3

PR AG eben merkbar

0.6

DI 2

ST VS 260

0.5

TOO 2.6

0.5

Ul 058 20

0.4

TT NOS 1S

0.4

K3Nrn05S 1.5

0.4

TANEOS 1080

116 (083 2.2

0.4

UD. (VR Ill

3.0

17 0.2 0

0.6

3805 0

0.6

115 RN 0) 36) 0

0.6

200-082 0

0.6

201 059 0

0.6

220059 0

TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

Zz!

VÄL

2.3

1.8

eben merkbar

0.9

eben merkbar

0.7

eben merkbar

BILA NG ATI Ko SN VE Te NRSAD sö HAND BANDY do NOG 2ÅD

Versuch IIT. 2 Meidinger, 500 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung ; aufsteigender Strom.

Nick ZE > Zn 10

1 0.3 0

0.5

2 05S [0)

0.5

2) 0.2 0

0.5

4 0.2 0

0.5

5 1.9 eben merkbar.

0.8

6 6.8 1.8

0.6

id 0.3 0

0.5

8 0.2 0

0.5

9 0.2 0

0.6

10 HELG 5.0

0.8

kl 0.3 2

0.6

19 0.2 eben merkbar.

0.5

ia 0.2 eben merkbar

(UTA

14 0.2 0

0.5

103) 0.2 eben merkbar

0.5

16 0.2 0

0.4

WT 0.2 0

0.5

18 0.2 0

- 0.5

; i (DE 0

0.5

20 1156 va

0.6

Zl 0.3 254

0.4

22 0.2 0.9

16 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

INFO” RIE 2

200 0.3

0.4

24. 02 0.4

0.4

20-02 0.5

053

26 0.2 eben merkbar

0.4

20001 0

0.4

SEO 0

0.4

2003 eben merkbar

0.4

30 09 0

0.4

SLAS 0

0.4

DAN 0

0.4

jar IE 0

Versuch IV. 2 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung; aufsteigender Strom.

INFO AT FÄR MDVA

1 0.4 0

0.4

2 0.4 0

0.4

3 0:53 0

0.4

4 OS 0

0.4

ö 0.3 0

0.4

6 053 0

0.4

7 0:53 0

0.4

8 OS 0

0.4

) 3.4 1.0

0.8

TOT F09 2.6

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 7. N:O 7. 17

NEORAL UNI A OZ

11 0.3 AG)

0.4

12 0.2 10

0.4

13 0.2 eben inerkbar

0.4

14 0.2 eben merkbar

0.4

15 053 eben merkbar

0.4

16 0.2 eben merkbar

0.4

rd Zi 252

18 0.6 154

0.6

LINERO 133

0.4

20055 0.6

0.6

21 0.6 len

0.5

22 0.5 0.8

0.5

23 0.3 eben merkbar

0.5

24 0.2 eben merkbar

0.5

25 0.2 eben merkbar

0.5

26 ibsl eben merkbar

Ad 057 eben merkbar

0.8

28 10 i

0.8

200132 5.4

30 0.2 1.6

0.4

Hl 0.2 15

05S

32 0.2 eben merkbar

0.3

2 0.1 eben merkbar

Dö

18 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

Versuch V. 2 Meidinger, 1970 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung; aufsteigender Strom.

INT ANAR

05 0

0.5

20 0

0.5

SAE0NIS 0

0.5

JA ISA 0

0.8

DHD EL 1.8

1.0

(MR halo) 2

ÖM

ELO 2

0.7

808 L33

ARG

97 053 0

0.5

LOK NORS 0

0.5

10058 0

0.4

128 -01053 0 ,

0.4

130 0:53 0

0.4

147 1058 0

0.4

LÖR 03 AA

0.9

LÖO DS

0.5

Tu IO 3.2

0.5

TEFINONA 2

0.5

197- 1034 1.6

0.5

20-053 IA

0.5

2 055 TA

0.4

22 ÖR 133

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 7. 19

NIO SALEN få OZ

2300 eben merkbar

0.4

241 10:83 1.0

0.4

ÖR 0RS 10

0.5

209 03 1.4

0.4

20-05 (0)

0.4

207 (MES eben merkbar

0.5

20002 eben merkbar

0.5 :

SORT 09 eben merkbar

0.5

Ön ÖR eben merkbar

0.5

SÖS 12

0.5

DR (UR eben merkbar

0.5

SAMOS eben merkbar

Diese Versuche sind so genau wie möglich nach den Ori-

ginalen auf der Tafel wiedergegeben.

Die unter den Muskelcurven gezogene Linie bezeichnet

die mittelst eines electrischen Signals angegebenen Zeiten des

jedesmaligen Stromschlusses. Eine Länge von 1 Centimeter

bedeutet in den Curven eine Zeit von 1.47 Sekunden. Die

Curven sind von rechts nach links zu lesen.

Wir haben also gesehen, dass in Bezug auf die Grunder-

scheinungen ein vollständiger Paralellismus zwischen der Polari-

sation und der Oeffnungszuckung besteht. Aber auch in den

Eigenschaften zweiter Ordnung zeigt sich eine wahrhaft auf-

fallende Uebereinstimmung.

Bei Behandlung der Nerven mit einer alkoholischen Koch-

salzlösung fand BIEDERMANN, dass die Oeffnungszuckung nicht

nur stärker wurde, sondern auch, dass sie bei einer Stromstärke,

die vorher dazu ganz unzureichend war, hervortrat.!) Meiner-

1) BIEDERMANN, a. a. O., S. 321. Die von BIEDERMANN zugleich gefun-

dene Verspätung der. Oeffnungszuckung interessirt uns hier vorläufig

nicht.

20 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

seits habe ich gefunden, dass die Polarisirbarkeit des Nerven

bei Behandlung mit alkoholischer Kochsalzlösung steigt bis

zu 1.5 Mal ihrer urspriunglichen Stärke, wie die folgenden

Versuche darthun. Sie sind ganz nach derselben Methode

wie meine fräheren Versuche iber die innere Polarisation ausge-

fuährt!). Ich wendete eine mit 102 Alkohol versetzte 0.6 24

Kochsalzlösung an und suchte mit grösster Genauigkeit auf

die Electroden dieselbe Nervenstelle nach wie vor der Alkohol-

behandlung zu bringen.

Versuch VI. 3 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung; Zeit des Stromschlusses 5”; Spannweite der Electroden 8 Mm.

1. Vor der Einwirkung des Alkohols.

N:o Ausschlag

1 RISET SATAN ep TA SES Eat ER RE 2.8

2 fö are seperlgde sir sesesssed seneste 2.95

FR AE a Ätbart, SE SS ÅSE rf fe ÄR bo NN AE RE 30

7 RE SES SSE SANS SEN AR REV RIE 2.95

DA EN SE EG lärer EL EEE SE a a RE Rs RA SEE 3.0

Mittel 2.94

Mittlere Variation 0.064

2. Nach der Einwirkung des Alkohols während 1 Minute.

ÖTSEG ar 20, EE re Sr SAL, SER DIA erg DÅ

(fr ANG LA SR RE öar 8 2 TA 3 4.4

(SRA RISE SE SR fp fra mn sn end SS KI ba, 4.35

OTINAE BANANEN DRA BEEN SL LES OST AR 4.45

T Öre eleshorRean Bl grn rr RAT 4.2

Mittel 4.24

Mittlere Variation 0.192

Versuch VII. 3 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung; Zeit des Stromschlusses 5”; Spannweite der Electroden 20 Mm.

1. Vor der Einwirkung des Alkobols.

N:o ; Ausschlag.

I byg sa reed KYVEe «rä spray ones BIR ortrrns SJ

DT ASA BEN ISTER Ar ENSE ST ASSIRRT ING 3.2

OMIKNARS er tsörn SRbe NR Ern SR Ja

7 FVEREESTE SGT SSE ITE SETS 3.2

DE SERNER fd > SE EKNER ga NS JA

Mittel 3.2

Mittlere Variation 0.08

!') TIGERSTEDT, Bihang till K. Svenska Vetenskaps-Akademiens Hand-

lingar, Bd. 7 N:o 6, auch in den Mittheilungen vom physiol. Laborat. in

Stockholm, Zweites Heft. 1882.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 7. 21

2. Nach der Einwirkung des Alkohols während 1 Minute.

N:o Ausschlag

(Öre <a Ja FESTEN AO BE Ae a OR ERA 4.8

[URNA T ORNARR SS 4.9

SLR BARA LATA 0 för ar SR SMA BER BARR 5.0

HUSSE ER MAR OR EEE 121 100 BT ENS ERNA Cen 4.7

PÖlassveg döda tr lat DA äse Alta BOtr ILE 5.0

Mittel 4.88

Mittlere Variation 0.094

Versuch VIII. 3 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der

Nebenleitung; Zeit des Stromschlusses 5”; Spannweite der Electroden

8 Mm.

1. Vor der Einwirkung des Alkohols.

N:o Ausschlag

[6 SR AEA rr RC nn AA ek Kan An d.2

20 ENE ROSE ne en Byn SER SP Le, d.2

DEER SEN PN SS Ara EE Sen SEAT 5.2

ARS BIR FRAN Ta ra fe SER BE EE 4.9

SER KEN SES DUO ATS [Ar RANA SESES DIN SIS 4.7

Mittel 5.08

Mittlere Variation 0.144

2. Nach der Einwirkung des Alkohols während 1 Minute.

(0), AE SONET FED SL AE BAR GER FIS (52

UPS RAT REREA EN BOSS 2 ER DER be hr Reg 6:7

(00 okså NA DNE NARE tra AR NE KORA Byrd 6.8

ORRENEE: BLINK IVAN FIL III UTI VIFA IAN. 6.8

1 ÖRE FEN FARA I NB (IE TEA Al 6,6

Mittel 6.82

Mittlere Variation 0.152.

Auvuch hier geht also die Veränderung der Polarisirbarkeit

des Nerven in derselben Richtung wie das Hervortreten der

Oeffnungszuckung: ganz dieselben Erscheinungen, welche BIE-

DERMANN bei Reizung der mit Alkohol behandelten Nerven in

der Muskelzuckung sah, treten bei Untersuchung der Polarisa-

tion in dem Galvanometer auf.

In einer sehr bemerkenswerthen Abhandlung hat neuer-

dings GRÖUTZNER unter anderen Fragen auch das Hervortreten

der Oeffnungszuckung bei Reizung verschiedener Nervenstellen

22 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

studirt.!) Wir werden hier vorläufig ganz absehen von den Er-

gebnissen GRUTZNERS Uber die Bedeutung des eigenen Stromes

des Nerven fär die Oeffnungszuckung und notiren hier nur,

dass bei seinen Versuchen bei Reizung des Plexus die Oeff-

nungszuckung sowohl bei aufsteigender als absteigender Stro-

mesrichtung hervorgetreten war, wenn der Schieber seines Rheo-

chordes (er benutzte ein einsaitiges Rheochord, derselben Con-

struction wie fir Compensations-Versuche angewandt wird) 80

bis 140 Mm. vom Nullpunkte stand, während bei Reizung des

Nerven in der Mitte zwischen dem Abgang der Oberschenkel-

äste und der Theilung in den beiden Endzweigen, sowie bei

Reizung nahe dem Knie, in den meisten Fällen die beiden

Oeffnungszuckungen noch nicht bei 1000 Mm. Abstand des Schie-

bers vom Nullpunkte sich zeigten.?) Ist die Oeffnungszuckung

von einer Polarisation des Nerven bedingt, so muss, ceteris

paribus, die Polarisirbarkeit des Plexus grösser sein, als die

der niederen Nervenstrecken.

' Dies ist auch der Fall. Ich machte die hierher gehörigen

Versuche solcher Art, dass die beiden zusammengebundenen

nn. ischiadici eines und desselben Frosches auf die Electroden

gelegt und verschiedene Strecken der Nerven dem polarisi-

renden Strom ausgesetzt wurden. Da dieselben Electroden

und dieselbe Stelle von ihnen bei jedem Versuche angewandt

wurden, und da gleichfalls die Spannweite immer unverändert

war, muss deutlich der grössere oder kleinere Ausschlag, welcher

bei Priäfung verschiedener Nervenstellen sich zeigte, offenbar

von der Nervenstrecke selbst und von nichts anderem bedingt

gewesen sein. Mit anderen Worten, die Polarisirbarkeit des

Nerven ist verschieden in verschiedenen Punkten seines Ver-

laufs. Worauf dieses beruht, ist von keiner Bedeutung fir

die vorliegende Frage, denn hier handelt es sich nur darum,

ob ein Paralellismus zwischen der Polarisirbarkeit und den

Resultaten GRÖUTZNERS sich auffinden lässt. Ich gehe einige

Versuchsbeispiele hier mitzutheilen. Ich habe die Polari-

sirbarkeit eines jeden Nervenpräparates an drei verschiedenen

Stellen gepräft, nämlich: I. Plexus, II. die Gegend des Abganges

der Oberschenkeläste, III. den niedersten Theil des Nerven.

') GRÖTZNER, Archiv fir die gesammte Physiologie, Bd. 28, 8. 130—178,

1882.

2?) GRÖUTZNRB, a. a. O. 8. 163—165.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 7. 23

Versuch IX. 3 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung; Zeit des Stromschlusses 5”; Spannweite des Electroden 8 Mm.

Versuch X.

Ausschlag

Mittel 2.94

Mittlere Variation 0.056

Mittel 1.16

Mittlere Variation 0.088

Mittel 1.06

Mittlere Variation 0.052

3 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung; Zeit des Stromschlusses 5”; Spannweite der Electroden 10 Mm.

Ausschlag

Mittel 5.12

Mitilere Variation 0.136

24 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

Ike

N:o Ausschlag

(PSA LS ENSE en SIT SIENNA OO SIT SA

BASE 20 16 RNE BE 2 a SE ISEN dd

ÖR ST OR RENNIE Rdr or mn ERE 3.25

må nn SR MR or fra op od öe)s ot at ala a. ångan 3.2

LONG På be 4 be a BARS & I nåd rad mRNA JA

Mittel 3.25

Mittlere Variation 0.08

GER

I Ki Hg 27 ee a RA OT FSA RE 5030 40 EAT 1:15

1 (AA SE OR ENKEL AR a INR TS VAL a 1.40

MON ERE fö rs pr ARA LEE SS NA RN 1.35

12:10 8 RNA SOL RS NE san Bet KA 1.40

I NT b4N Ar SS FRE SRB 1.35

Mittel 1.33

Mittlere Variation 0.072

Versuch XI. 3 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der Neben-

leitung; Zeit des Stromschlusses 5”; Spannweite der Electroden

10 Mm.

N:o Ausschlag

1 SN Sa Sri et 2 tar ART 2 ÅAR ÄR RAMEN 4.7

rt SO barn JE rd Sn pe EL RR SRA 4.9

2152, 2 AY SALA SY CNN br Sa 4.9

ANIECEIE Ge 3ls 18 $BE I NNNSBA SUNSEREER ER 4.9

(DA. ER SETS NR 25 a 0 PR To CR Pr RETA 5.0

Mittel 4.88

Mittlere Variation 0.072

(Bro ER RE BEE a, JAg EL RANA Sr 3.45

(fp se LERA INSER SES EN node SRA RE mk

(eld 2. FE KSR BVRSST EE SP ARTS eter dl [år ARSA 4.0

ÖA or a mr NNE RA ne SAR 3.65

TORRE fö sa År FAUST DRA bei Ean DAS

Mittel 3.72

Mittlere Variation 0.144

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 7. 29

N:o Ausschlag

I LSS SEN AAE sj LÄra I 1 Nea SAN Reka ORAKEL LAR 2c1

ISEN RENAR GÅ RAR a band a 2) bg ha VI Ear ok Ån SÅ ANS

BSTN SAO HUME ENaN Ey fre SINAI SIAM SM

MAN Nypris dr BU pga köra rn segtaekers to erg 201

Mittel 2.12

Mittlere Variation 0.024

Versuch XII. 3 Meidinger, 1000 Rheochordeinheiten in der

Nebenleitung; Zeit des Stromschlusses 5”.

155

N:o Ausschlag

[STRESS EE BER TVR By SLA TM LE OA sb EN ds gen le 4.35

PALME FSA RE AS AE I 20 RSA FK ARE SAR 4.35

FIER SET CMESISE. UNT SE ATAD BA PSOE BRL LE EYE OA Bo 4.35

AREAN ENS LOTSA SE AVR EARL MLS 2 SOK 4.3

Fv LEE BEE TT OR LST EI Le 4.92

Mittel 4.29

Mittlere Variation 0.072

TTR

(Ta ES BERN SRSENO TYRINGE MI BEN KESa Ae LA

VRENA 2a EL na Kn re lea ge) lå ycker cd 3 NS ST TLA 2.25

(0 ne VAS NRA TREAN 259

FE UNERS SES, TRE SINE ART PAR D SU DEE SEIN LVM 25

HÖRAS STABS ANTA MED sju ade 2.4

Mittel 2.41

Mittlere Variation 0.072

III.

HÖLL 0 a a er rn ae 102R

UND ES RE ra re ae DEAL BSMAR 7 a a Jr 1

UNF RE SE RE SR TRE SA ES AVSER IE a Mr a åa 1:50

LÄ gnetar RAA rn gg tt ÖARNA RR rer ER RAR

1 FER 00 AR TA a a Be TE INS KI FRE 1:75

Mittel 1.55

Mittlere Variation 0.160

Diese Versuche dirften zureichend sein, um die Ueber-

einstimmung zwischen der Polarisirbarkeit verschiedener Ner-

venstrecken und den Resultaten GRÖUTZNERS nachzuweisen.

26 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

Worauf diese verschiedene Polarisirbarkeit beruht, kommt,

wie ich schon hervorgehoben habe, bei der Frage, welche

uns jetzt beschäftigt, gar nicht in Betracht. Wahrscheinlich

hat sie ihren Grund, mindestens zum grössten Theil, in dem

besseren Leitungsvermögen der dickeren Nervenstrecken. Ob

auch andere Umstände dabei von Bedeutung sind, habe ich

nicht zu ermitteln versucht.

Wir haben also nicht bloss in den Grunderscheinungen,

sondern auch in denjenigen zweiter Ordnung einen sehr

merkwirdigen Paralellismus zwischen der Oeffnungszuckung

und der Polarisation gefunden. Es kann somit nicht als zu

kähn bezeichnet werden, wenn ich als Ursache der Oeff-

nungszuckung die Polarisation ansehe.

Die ÖOeffnungszuckung wäre somit nichts anderes als eine

durch das Auftreten des Polarisationsstromes hervorgerufene

Schliessungszuckung. E

Es ist selbstverständlich, dass die absolute Grösse des

Polarisationsstromes nicht gegen diese Theorie als Einwen-

dung herbeigezogen werden kann. Die erregende Wirkung

eines Stromes ist ja nicht von dessen Stärke an und fir sich,

sondern von der Steilheit, womit er ansteigt, bedingt. Darum

ist z. B. die Wirkung eines Inductionsschlages auf den Ner-

ven so viel stärker als die Wirkung des constanten Stromes.

Der Polarisationsstrom, welcher ja schon während des Durch-

ganges des polarisirenden Stromes existirt, muss bei der Oeff-

nung desselben mit fast gleicher Steilheit wie ein Inductions-

schlag ansteigen und somit trotz seiner geringen absoluten

Stärke dennoch erregend wirken. Von dieser Seite kann

also, soviel ich einsehen kann, keine Einwendung gegen

meine Theorie gemacht werden. Wenn der Kreis des Reiz-

stromes geöffnet wird, so wird im selben Augenblick, auch wenn

der polarisirende Strom nicht durch eine Nebenschliessung dem

Nerven zugefihrt war, der Polarisationsstrom zum Kreise

durch die indifferenten Nervenhillen geschlossen.

Um diese theoretische Anschauung, sowie ihr Leistungs-

vermögen noch weiter zu priäfen, werden wir jetzt unter-

suchen, ob von diesem Ausgangspunkte aus alle die beim

Oeffnen des polarisirenden Stromes hervortretenden, mit

Sicherheit constatirten Erscheinungen eine einfache und un-

gezwungene Erklärung erhalten können.

BIHANG TILL Ko sv. VER SAKAD. HANDEL. BAND. fe NIO do 2

TITT.

Der Grundgedanke meiner Theorie der Oeffnungszuckung

ist, alle die bei der Oeffnung eines polarisirenden Stromes her-

vortretenden Erscheinungen auf jene, welche beim Schliessen

des Stromes sich zeigen, zurickzufihren. Wenn dieses ein-

mal gelungen ist, dann bleibt, um eine wirkliche Theorie der

Wirkung des electrisehen Stromes auf den Nerven aufstellen

zu können, nur iubrig die Schliessungserregung und die ihr

zugehörigen Erscheimungen wissenschaftlich zu erklären. Mit

eimem Wort, es gilt jetzt zu untersuchen, ob wirklich alle

beim Oeffnen des Stromes gefundenen 'Thatsachen vollständig

mit den bei der Schliessung des Stromes sich darbietenden

Erscheinungen iibereimstimmen.

Gleichwie der polarisirende Strom beim Schliessen seine

erregende Wirkung am negativen Pol ausibt, geschieht die

Reizung beim Oeffnen am positiven Pol: denn dahin fällt jetzt

der negative Pol des Polarisationsstromes. Und gleichwie

während des Stromschlusses der positive Pol des polarisirenden

Stromes eine Hemmung ausibt, so muss sich beim Oeffnen

des Stromes eine Hemmung beim negativen Pol zeigen, denn

hier liegt jetzt der positive Pol des Polarisationsstromes. Hier-

von ausgehend kann man das Zuckungsgesetz mit grösster

Leichtigkeit theoretisch feststellen.

Die meisten Physiologen der Jetztzeit sind wohl darin

iiberein, das Zuckungsgesetz in seiner allgemeinsten Form nach

dem bekannten Schema PFLÖGERS auszudricken.

Das Gesetz der Zuckung!).

Stromstärke Sa Aufsteigender Strom Absteigender Strom

Schwacher Strom Ö. Aa a GE

Mittelstarker Strom 4 dara REN

Starker Strom Sk [IR 2 såren Zuckung

[oder Ruhe]

!) PFLÖGER, Untersuchungen iiber die Physiologie des HElectrotonus;.

Berlin 1859, S. 454.

28 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

Wenn meime Deutung der Oeffnungszuckung richtig ist,

so missen beim Oeffnen eines herabsteigenden Stromes ganz die-

selben Erscheinungen wie beim Schliessen eines aufsteigenden

Stromes, und umgekehrt, beim Oeffnen eines aufsteigenden

Stromes ganz dieselben Erscheinungen wie beim Schliessen

eines absteigenden hervortreten. Eine Ausnahme muss nur

das erste Stadium der Stromstärke machen, weil hier der

Strom noch nicht die Intensität, um eine Polarisation geni-

gender Stärke zu erzeugen, erlangt hat. Das nachfolgende

Schema wird eine Uebersicht dieser Verhältnisse erlauben; in

dasselbe ist aus schon angefiihrten Grinden das erste Stadium

weggelassen.

z Oeffnung eines abstei- | Schliessung eines auf-

Fersen genden Stromes steigenden Stromes

JE RETSENE TINNNENTSA NEN ELR

Mittelstarker Strom Zuckung Zuckung

Starker Strom phone Ruhe

schwache Zuckung

[la

Stromstärke Oeffnung eines aufstei- Schliessung eines abstei-

genden Stromes genden Stromes

CE ER NS ei pg CASE

Mittelstarker Strom Zuckung Zuckung

Starker Strom Zuckung Zuckung

Wie man sieht, ist die Uebereinstimming so vollständig.

wie die Theorie es fordert.

Um nun das Zuckungsgesetz von meinem Gesichtspunkte

aus zu deduciren, nehme ich an, dass in dem Polarisations-

strom das Verhältniss der gegenseitigen Stärke der Reizung

und der Hemmung ganz dasselbe ist wie in anderen Strömen,

und dass also, nach der PFLöGER'schen Anschauung, bei einer

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 74. N:O 74e 29

gewissen Stärke desselben die Reizung stärker ist als die Hem-

mung, während bei einer grösseren Stärke die Hemmung zu-

reichend stark werden kann, um eine höher angebrachte

Reizung vom Muskel abzuhalten.

Die Ströme, welche nach dem Zuckungsgesetz PFLUGERS

als sehwache bezeichnet werden, sind dann natiärlicher Weise

diejenigen, welche nicht zureichend stark sind, um eine ge-

nigend grosse Polarisation in dem Nerven hervorzurufen, und

welche daher von keiner Oeffnungszuckung begleitet sind.

Wird die Stärke des polarisirenden Stromes oberhalb die-

ser Grenze gesteigert, so entsteht eine Polarisation, welche

von zureichender Intensität ist, um beim Oeffnen des Stromes

eine Muskelzuckung zu erzeugen. Zwar hat die durch den

Polarisationsstrom hervorgebrachte Erregung, falls der polari-

sirende Strom in absteigender Richtung durch den Nerven

fliesst, den positiven Pol, welcher ja eine Hemmung ausibt,

zu passiren. Diese Hemmung ist aber hier noch allzuschwach,

um die Fortpflanzung der Erregung zum Muskel zu hindern,

gleichwie ein aufsteigender polarisirender Strom von schwacher

und mittlerer Stärke bei Schliessung die bei dem negativen

Pol stattfindende Erregung vom Muskel nicht abhalten kann.

Die starken Ströme sind dadurch charakterisirt, dass die

an ihrem positiven Pole stattfindende Hemmung stärker als

die von ihrem negativen Pol ausgehende Reizung ist. Bei

der Schliessung eines absteigenden Stromes ist dies von keiner

Bedeutung; dagegen vermag, beim Schliessen eines aufsteigen-

den Stromes, diese Hemmung die am negativen Pol geschehende

Erregung ganz vom Muskel abzuhalten.

Wenn der polarisirende Strom aufsteigend ist, so ist der

Polarisationsstrom absteigend. Wie stark er auch durch Ver-

stärkung des polarisirenden Stromes immer werden mag, so muss

er doch immer eine Muskelzuckung hervorrufen, denn es giebt

ja kein Hinderniss fir die Fortpflanzung der am negativen

Pol stattfindenden Erregung bis zum Muskel.

Anders verhält es sich, wenn der polarisirende Strom ab-

steigend ist. Dann ist der Polarisationsstrom aufsteigend, und

die Erregung hat den positiven Pol zu passiren. Je stärker

der polarisirende Strom ist, desto stärker werden auch der

Polarisationsstrom und die Hemmung an seinem positiven Pol.

Um aber die Erregung ganz vom Muskel abzublenden, muss

jedoch die Stärke der Polarisation eine ganz bedeutende sein.

30 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

Die Erfahrung lehrt auch, dass die absteigende Oeffnungs-

zuckung lange nicht verschwindet bei einer Stromstärke, welche

geniigend ist um die aufsteigende Schliessungszuckung voll-

ständig aufzuheben. Ja noch mehr, es kommt oft vor, wie

es PFLiGER in seinem urspränglichen Schema des Zuckungsge-

setzes hervorgehoben hat, dass die absteigende Oeffnungs-

zuckung gar nicht verschwindet. Dieses beruhbt natärlich dar-

auf, dass der Polarisationsstrom dazu nicht genigend stark wird.

Von hervorragender Bedeutung fir das Verschwinden der

absteigenden ÖOeffnungszuckung ist wahrscheinlich auch die

von vorhergehenden Reizungen zuriäckgebliebene Polarisation.

Bei Versuchen iiber PFLÖGERS Zuckungsgesetz bringt man, wie

bekannt, ziemlich bald die aufsteigende Schliessungszuckung

zum Verschwinden. Es eribrigt dann nur die absteigende Oeff-

nungszuckung auch zum Verschwinden zu bringen, um das

ganze Gesetz demonstrirt zu haben. Wenn man jetzt die Stärke

des polarisirenden Stromes nach und nach vergrössert, so wech-

selt man wohl in den meisten Fällen nicht mehr unaufhörlich

die Richtung des Stromes in den Nerven, sondern prift nur

die Einwirkung des absteigenden Stromes, da man ja fär die auf-

steigende Stromrichtung schon das ganze Gesetz kennen gelernt

hat. Jede solche Reizung mit absteigendem Strom lässt aber

einen in entgegengesetzter Richtung gehenden Polarisations-

strom zurick: die Summe aller dieser zuriäckgebliebenen Polari-

sationsströme macht zuletzt die Polarisation genigend stark,

um die absteigende Oeffnungszuckung aufzuheben.

Meine Theorie erklärt also in sehr einfacher Weise alle

die in dem Zuckungsgesetze zusammengefassten Thatsachen und

macht es auch unmittelbar verständlich, warum »der verschwin-

dende Anelectrotonus ein ungleich schwächerer Reiz ist als

der entstehende Katelectrotonus», denn der Polarisationsstrom

ist ja immer schwächer als der polarisirende, und beide reizen

den Nerven in ganz ähnlicher Weise, das heisst an ihrem ne-

gativen Pol.

Wenn wir festhalten, dass auch die Oeffnungszuckung

durch die Schliessung eines Stromes (des Polarisationsstromes)

entsteht, können wir dem Zuckungsgesetze eine ganz einfache

Formulirung geben. Wir brauchen nämlich nur 2wei Strom-

stärken anzunehmen:

1) Schwache Ströme — bei welchen die Erregung am ne-

gativen Pol stärker als die Hemmung am positiven ist; und

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 7. 3l

2) Starke Ströme — bei welchen die Erregung am nega-

tiven Pol schwächer als die Hemmung am positiven ist.

Durch diese Eintheilung haben wir das ganze Zuckungsge-

setz ausgesprochen, wenn wir nur dabei uns erinnern, dass ein

jeder polarisirende Strom eine Polarisation in dem Nerven

-hervorbringt, sowie dass jeder Strom, um eine Erregung aus-

zulösen, von einer gewissen Stärke sem muss.

Während der Strom geschlossen ist, ist die Erregbarkeit

des Nerven sowohl extra- wie intrapolar in der Gegend des

positiven Pols herabgesetzt und in der Gegend des negativen

erhöht. In den ersten Augenblicken nach dem Oeffnen des

Stromes, das heisst während noch der Polarisationsstrom von

geniägender Stärke ist, zeigt sich am negativen Pol (= dem

positiven Pol des Polarisationsstromes) die Erregbarkeit ver-

mindert, und am positiven Pol (= dem negativen Pol des

Polarisationsstromes) verstärkt. Gleichwie der Polarisations-

strom selbst, sind auch die Erregbarkeitsveränderungen nach

dem Oeffnen des polarisirenden Stromes sehr fluchtiger Natur.

Die Uebereinstimmung der Thatsachen mit der Theorie kann

hier nicht schlagender sein.

Nachdem beim positiven Pol des Polarisationsstromes das

Herabsinken der Erregbarkeit voribergegangen ist, zeigt der

Nerv während einer gewissen Zeit in seiner ganzen Ausdeh-

nung eine erhöhte Erregbarkeit: diese Erscheinung muss als

die wahre und einzige Nachwirkung des electrischen Stromes

aufgefasst werden.

Auch der Umstand, dass bei Reizungsversuchen an leben-

den Thieren und nicht freipräparirten Nerven im Allgemeinen

nur Schliessungs-, nicht aber Oeffnungszuckungen hervortreten,

ist nach meiner Theorie leicht zu erklären: weil der Strom

mit grösster Leichtigkeit sich in alle möglichen Bahnen ver-

zweigen kann, geht er mit so kleiner Dichtigkeit durch den

Nerven, dass die Polarisation nicht geniigend stark werden

kann, um eine Zuckung auszulösen. Nur wenn sehr starke

Ströme angewandt werden, ist dies möglich (BRENNER!).

Die Versuche von CLAUDE BERNARD, SCHIFF und VALENTIN,

welche als Beweis des Fehlens der Oeffnungszuckung bei Reizung

»lebender Nerven» vielfach citirt werden, sind bei genauerer

Präfung gar nicht stichhaltig. Es ist unmöglich, exacte Er-

1) S. HERMANN, Handbuch der Physiologie I, 1, S. 63, 1879.

32 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

gebnisse zu erhalten, wenn man, wie VALENTIN es that, die Elec-

troden ohne weiteres in den Oberschenkel eines unpräparirten

Thieres hineinsteckt; der Stromzweig, welcher dann den Ner-

ven trifft, muss immer sehr schwach sein?). HEine wie grosse

Stromstärke CLAUDE BERNARD, oder richtiger RoUssEAU, welcher

die betreffenden Versuche ausgefihrt hat, benutzte, ist nir-

gends angegeben?). CHAUVEAU, welcher die Ergebnisse CLAUDE

BERNARDS constatirt, thut dies nur mit dem Zusatz, dass bei

Anwendung stärkerer Ströme die Oeffnungszuckung dennoch

hervortritt. Ueber die Stärke der Ströme giebt auch CHAU-

VEAU nichts an; er versichert nur, dass die Oeffnungszuckung

schon erscheint bei Strömen, welche die normalen Eigenschaften

des Nerven gar nicht verändern?); wie daraus das Fehlen der

Oeffnungszuckung bei unversehrten Nerven abstrahirt werden

kann, ist mir unbegreiflich. Auch SCHIFF giebt nichts dariber

an, wie er seine Versuche ausfuäuhrte und welcher Stromstärke

er sich bediente. Seine Behauptungen können daher nicht

als .eim Beweis fir das Fehlen der Oeffnungszuckung bei

Reizung ungeschädigter Nervenstämme gelten, um so weniger

als er söller sagt, dass sein Gesetz allgemein giltig ist, »wenn

die Dauer des jen nicht allzusehr FuseRe wird;»> etwas

später gesteht er auch zu, dass man dusel bedeutend ver-

stärkte Stromkräfte» die zweite oder dritte Stufe im »lebenden

Nerven» hervorrufen kann?). Also sind auch nach SCHIFF die

»lebenden Nerven» nicht ganz unempfindlich fir den Oeffnungs-

reiz. Wir können somit den von den genannten Forschern

beziiglich der Oeffnungszuckung behaupteten Gegensatz der

»lebenden» und geschädigten Nerven nicht als durch untadel-

hafte Versuche bewiesen ansehen.

1) VALENTIN, Die Zuckungsgesetze des lebenden Nerven und Muskels.

Leipzig u. Heidelberg 1863.

2) CLAUDE BERNARD, Lecons sur la physiologie et la pathologie du

systeme nerveux. I, Paris, 1858, S. 185.

3) CHAUVEAU, Journal de la physiologie, N:o X, Avril 1860, 5. 283. >ll

est positif qu'å Vétat physiologique, le passage des courants dans les

nerfs musculaires ne provoque de contractions qu'au moment de la

fermeture du circuit, soit quand les courants marchent dans le sens

centrifuge, soit qu'ils suivent la direction centripéte. Mais il est bien:

entendu, que c'est å la condition d'agir avec des piles suffisamment

faibles; autrement la double contraction se manifeste, méme avec des

courants, qui sont loin d'étre assez forts pour altérer les propriétés des

nerfs, et cela quand les conditions physiologiques, dans lesquelles on

se place, ne laissent rien å déesirer> — (Die Cursivirung ist von mir).

4) SCHIFF, Lehrbuch der Physiologie des Menschen. I, Lahr 1858—59;

S. 80—81.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 7. 393

Bei den zahlreichen Versuchen, welehe ich iiber das

Zuckungsgesetz an noch mit dem Rickenmark in Verbindung

stehenden Nerven gemacht habe, habe ich nimmer ein Fehlen

der Oeffnungszuckung beobachtet, wenn eine solche zu erwar-

ten und der Versuch untadelhaft angestellt war.

Ebensowenig wie die Gesetze Du Bors-REYMONDS und PFLö-

GERS den zuweilen auftretenden Schliessungstetanus ohne wei-

tere Annahme erklären können, kann meine Theorie den Oeff-

nungstetanus deuten, obgleich sowohl der eine wie der andere

aller Wahrscheinlichkeit nach dieselbe Ursache haben. Die wahr-

scheinlichste Erklärung ist, nach meinem Dafirhalten, diejenige

von ENGELMANN!), nach welcher sowohl der Oeffnungs- wie der

Schliessungstetanus. von einer latenten Reizung des Nerven,

dureh 'Temperatureimflusse, Vertrocknung, u. s. w. bedingt

sind. Freilich ist diese Reizung an und fär sich nicht genii-

gend, um einen Tetanus hervorzurufen, aber sie wird es, wenn

in gewissen Nervenstrecken die Erregbarkeit gesteigert ist,

das heisst nach dem Schliessen des Stromes in der Nähe des

negativen Pols und nach dem Oeffnen in der Nähe des posi-

tiven (= des negativen Pols des Polarisationsstromes). Diese

Erklärung mag vollständig genigend sein oder nicht, die

Hauptsache ist jedenfalls, dass der Oeffnungstetanus als voll-

ständig gleichwerthig dem Schliessungstetanus aufgefasst wird,

und weiter will ich in dieser Abhandlung nicht gehen, als alle

die beim Oeffnen des Stromes hervortretenden Erscheinungen

mit denjenigen beim Schliessen des Stromes zu paralellisiren

Wie die Theorie es fordert, geht in dem Oeffnungstetanus die

Erregung vom negativen Pol des Polarisationsstromes aus.

Mit grosser Einfachheit werden die VortA'schen Abwech-

selungen durch meine Theorie erklärt. Man weiss, dass, wenn

ein schwacher Strom in dieselbe Richtung wie ein anderer den

Nerven vorher durchkreisender Strom geschlossen wird, die

Wirkung sehr bedeutend zunimmt, weil jetzt der erregende

Punkt desselben auf eme mit erhöhter Erregbarkeit begabte

Nervenstelle fällt. Wird dagegen ein schwacher Strom in

eine entgegengesetzte Richtung geschlossen, so wird die Wir-

kung schwächer, weil dann der erregende Punkt auf eine

mit herabgesetzter Erregbarkeit ausgeriistete Nervenstelle

!) ENGELMANN, Archiv fir die ges. Physiologie, III, S. 411 folg., 1870.

d4 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

fällt!). Wir werden sehen wie von diesem Gesichtspunkte

aus die VortA'schen Abwechselungen erklärt werden können.

Wir nehmen an, dass der polarisirende Strom aufsteigend

ist, weil diese Richtung das Hervortreten des Oeffnungs-

tetanus beginstigt, welches wieder seine Erklärung darin

findet, dass der Polarisationsstrom jetzt absteigend wird und

die Erregung also keinem Hinderniss bei ihrer Fortpflanzung bis

zum Muskel begegnet. Wenn jetzt die von ENGELMANN nach-

gewiesenen Umstände wirksam sind, entsteht beim Oeffnen

des Stromes anstatt einer einfachen Muskelzuckung ein Teta-

nus. Wird der polarisirende Strom, ehe der Tetanus aufge-

hört hat, wieder in die vorige Richtung geschlossen, so wird

durch den polarisirenden Strom der Polarisationsstrom aufge-

hoben: der Tetanus erlischt. Während der Strom jetzt zum

zweiten Mal geschlossen ist, erzeugt er eimen neuen Polarisa-

tionsstrom, welcher beim Oeffnen einen Tetanus wieder her-

vorruft. Wird die Richtung des Stromes jetzt umgekehrt und

der Strom wieder geschlossen, so addirt sich dem Polarisations-

strome ein in derselben Richtung gehender Strom, dessen nega-

tiver Pol mit dem negativen Pol des Polarisationsstromes zusam-

menfällt: der Tetanus muss zunehmen. Die VortA'schen Ab-

wechselungen sind also nothwendige Consequenzen meiner

Theorie.

Hiermit habe ich die Uebereinstimmung zwischen allen

den wichtigsten beim Oeffnen eines polarisirenden Stromes

hervortretenden Erscheinungen und den entsprechenden beim

Schliessen des Stromes auftretenden nachgewiesen. Es eriäbrigt

noch, um die Theorie einer letzten Probe auszusetzen, zu un-

tersuchen, ob dieselbe mit den neuesten Ermittelungen BIr-

DERMANNS und GRÖUTZNERS in Uebereinstimmung steht.

GRUTZNER hat in einer sehr genauen Untersuchung?) die

grosse Bedeutung des eigenen Stromes des Nerven fir das

Resultat der electrisehen Nervenreizung nachgewiesen. Er

hat alle die Erscheinungen, welche BupGE, PFLÖGER, FLEISCHL

und HERMANN beziiglich der Erregbarkeit verschiedener Nerven-

stellen kennen gelehrt, durch die Wirkung des Nervenstroms

erklärt, indem er bewies, dass der Strom eines gewöhn-

lichen Nervenpräparats an verschiedenen Stellen in verschie-

1) Vergl. GRUTZNER, Archiv fär die ges. Physiologie, Bd. 28, S. 143 folg.

1882.

2), GRUTZNER, a. a. O., S. 130—178.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 7. 35

dener Richtung geht, und dass somit die erregende Wirkung

eimes Stromes durch den Nervenstrom verstärkt oder geschwächt

wird, je nachdem diese beiden Ströme in gleicher oder in ent-

gegengesetzter Richtung im Nerven laufen.

Im Zusammenhang mit diesen Untersuchungen glickte es

ihm auch die hervorragende Bedeutung des Nervenstromes

fär das Auftreten der Oeffnungszuckung unter gewissen Ver-

hältnissen nachzuweisen. Angenommen, dass wir mittelst eines

aufsteigenden Stromes einen abgeschnittenen Nerven nahe dem

Querschnitt reizen. Dann geht der Reizstrom in einer dem Ner-

venstrom entgegengesetzten Richtung, und eine der folgenden

drei Möglichkeiten muss stattfinden: der Reizstrom ist schwächer

als der Nervenstrom, er ist gleich stark oder er ist stärker.

Ist er scechwächer oder ebenso stark wie der Nervenstrom, kann

keine Schliessungszuckung erscheinen, sondern die Schliessungs-

zuckung entsteht nur, wenn der Reizstrom stärker ist als der

Nervenstrom. Wie verhält sich aber die Oeffnungszuckung?

Wenn der Reizstrom schwächer ist als der Nervenstrom, geht

während der ganzen Zeit des Stromschlusses eim schwacher

absteigender Strom durch den Nerven. Wenn der Reizstrom

geöffnet wird, steigt der Nervenstrom plötzlich zu seiner vollen

Stärke. Sein negativer Pol trifft jetzt eine Nervenstelle, welche,

durch den während des Stromschlusses stattfindenden abstei-

genden Strom, sich in einem Zustande erhöhter Erregbarkeit

befindet. Durch diese erhöhte Erregbarkeit wird der Oeffnungs-

reiz genigend stark, um eine Muskelzuckung hervorzurufen.

Ist der Reizstrom ebenso stark wie der Nervenstrom, so wird die-

ser. aufgehoben; beim Oeffnen des Stromes tritt der Nerven-

strom in voller Stärke hervor; er trifft jetzt aber keine mit

erhöhter Erregbarkeit begabte Nervenstelle: der Oeffnungsreiz

ist an und fiir sich allzu schwach um eine Zuckung zu erzeu-

gen. Wird der polarisirende Strom noch ferner verstärkt, so

iiberwindet er den Nervenstrom und erzeugt eine Polarisation,

welche bald in Verein mit dem in derselben Richtung gehen-

den Nervenstrom die Oeffnungszuckung hervorruft.

, GRUTZNERS Auffassung, dass die zuerst erschemende Oeft-

nungszuckung von dem Nervenstrom bedingt ist, scheint voll-

ständig sicher bewiesen durch die von ihm in der Reihe der

Oeffnungszuckungen aufgedeckte Liicke. Dass die später in der

Serie auftretenden Oeffnungszuckungen, iiber deren Ursache

GRÖUTZNER sich gar nicht ausgesprochen hat, nicht dem Ner-

326 TIGERSTEDT, OEFFNUNGSZUCKUNG.

venstrom ihr Hervortreten schuldig sind, ist ohne weiteres

einleuchtend, wenn man der stattfindenden Verhältnisse ein-

gedenk ist. Aber es ist leicht zu verstehen, warum nach der

Licke die Oeffnungszuckungen immer stärker werden. Der

Polarisationsstrom tritt jetzt hinzu und dessen Stärke wächst

mit derjenigen des Reizstromes.

Nehmen wir wieder an, dass ein absteigender Strom

durch den abgeschnittenen Nerven in der Nähe des Quer-

schnittes geleitet wird. Dieser Strom muss schon bei sehr

schwacher Stärke eine Zuckung hervorrufen, weil er sich

zu dem in derselben Richtung gehenden Nervenstrom addirt.

Als Belege dafär siehe die Versuche bei GRUTZNER, a. a. Ö.:

5. 163 und 167. Wenn die Stärke des Reizstromes immer

grösser wird, so werden auch die Zuckungen immer stärker

bis zum Maximum und keine Licke lässt sich in ihrer

Reihe voraussehen oder nachweisen. Beim Oeffnen des Stromes

geht der Polarisationsstrom in einer derjenigen des Nerven-

stromes entgegengesetzten Richtung. Wir können darum in

diesem Falle erst dann eme Oeffnungszuckung erhalten, wenn

der Polarisationsstrom stärker als der Nervenstrom geworden

ist. Dass dies wirklich der Fall ist, ist aus den Versuchen

GRUTZNERS a. a. O. Seite 163 ersichtlich.

GRUTZNER fand ferner, dass der niedere Theil des Fro-

sch-ischiadicus einen aufsteigenden Nervenstrom darbietet. Bei

Reizung dieser Stelle muss also die aufsteigende Oeffnungs-

zuckung später als die absteigende sich zeigen, indem im letz-

teren Falle der Nervenstrom sich dem Polarisationsstrome ad-

dirt, wähbrend im ersten Falle die beiden Ströme in entgegen-

gesetzter Richtung laufen. Dies ist auch das Ergebniss GRUTZ-

NERS. Er erhielt bei Reizung des niedersten Theiles des Nerven

die absteigende Oeffnungszuckung bei resp. 60, 45 und 690 Mm.

Entfernung des Rheochordschiebers, während er die aufstei-

gende Oeffnungszuckung in ersterem Falle bei 360 Mm. Ent-

fernung und in den zwei anderen noch nicht bei 1000 Mm.

erhielt (a. a. O. Seite 164). Ganz nach demselben Gesetz wie

bei Reizung in der Nähe des Querschnitts, wo der Nervenstrom

absteigend ist, fand er bei Reizung in der Nähe des Muskels,

wo der Nervenstrom aufsteigend ist, in der Reihe der Oeff-

nungszuckungen eine Liicke (a. a. O. S. 173).

Wo der Neryv stromlos ist, das heisst in seiner Mitte, ist,

in welcher Richtung auch der Reizstrom durch den Nerven

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 7. 37

gehen mag, kein Unterschied in der fir das Hervortreten der

resp. Schliessungs- und Oeffnungszuckung nöthige Stromstärke

vorauszusehen. Dass auch dies der Fall ist, beweisen die

Versuche GRÖUTZNERS (a. a. O. Seite 164—165).

Die von GRÖTZNER gefundenen Resultate streiten also

nicht gegen meine Theorie der Oeffnungszuckung, sondern

abgeben vielmehr neue Beweise fär die Richtigkeit derselben;

ausserdem weisen sie eme neue Ursache der Oeffnungszuckung

bei gewissen Verhältnissen nach, welche bisher nur fläuchtig

von den Forschetn berihrt worden waren. Da sie genauer

als vorher gezeigt haben, dass der Nervenstrom zuweilen von

geniigender Stärke ist um eine Muskelzuckung auszulösen, haben

sie eine andere Stiitze meiner Theorie gegeben, indem sie

noch einmal bewiesen haben, wie die absolute Stärke eines

Stromes von geringfugiger Bedeutung fir das Hervortreten

eimer Muskelzuckung ist im Verhältniss zu mehreren anderen

Umständen, im ersten Raume die Steilheit des Ansteigens,

ferner der Erregbarkeitszustand, u. s. w.

Schon oben habe ich hervorgehoben, wie einige von BIiE-

DERMANN gefundenen Thatsachen aufs Nächste mit meiner Theorie

iibereinstimmen. Seine Abhandlung bringt äbrigens eine Menge

neuer Resultate, welche zum grossen Theil ihre Erklärung

durch die Ergebnisse GRÖTZNERS erhalten. Hier ist es nur nö-

thig zu untersuchen, in wiefern die Ermittelungen BIiEDER-

MANNS beziiglich des Öeffnungstetanus und dazu gehöriger Er-

scheinungen fir die Oeffnungszuckung als von eimer Polarisation

bedingt das Wort reden. HEins der merkwirdigsten Ergebnisse

BIEDERMANNS ist die verspätete Oeffnungszuckung (0. Z. II,

BIEDERMANN), welche er nach Behandlung des Nerven mit al-

koholischer Kochsalzlösung und mit Kalisalze erhalten und

als in nächster Beziehung zum Oeffnungstetanus stehend

aufgefasst hat. Die Grinde, welche er dafiär anfihrt,

scheinen völlig iberzeugend zu sein und geben einen neuen

Beweis fär die bekannte Erklärung ENGELMANNS. Hine un-

mittelbare Beziehung dieser verspäteten Oeffnungszuckung zu

der gewöhnlichen giebt es nicht, wie BIEDERMANN selbst her-

vorhebt. Die Hauptsache ist dass auch in diesem Falle die

Erregung vom positiven Pol (= negativen Pol des Polarisa-

tionsstromes) ausgeht, und dass die Polarisirbarkeit des Nerven

nach Alkoholbehandlung zunimmt.

28 TIGERSTEDT, OEFFTNUNGSZUCKUNG.

Bisher habe ich ausschliesslich die bei vollständiger Oeff-

nung des Stromes hervortretretende Zuckung bericksichtigt. Es

giebt aber noch eine andere auch als Oeffnungszuckung bezeich-

nete Erscheinung, welche sich zeigt, wenn ein polarisirender

Strom sehr plötzlich geschwächt wird, ohne jedoch bis Null zu

sinken. Diese Zuckung habe ich gar nicht studirt und die dariber

zur Zeit vorliegenden Untersuchungen sind nur allzu dirftig

um eine Theorie derselben aufzustellen zu erlauben. Wir wissen

ja nicht einmal mit Sicherheit wovon die dabei wirksame Reizung

ausgeht, ob vom positiven oder vom negativen Pol. Da GRÖTZNER

in seiner Abhandlung (a. a. O. Seite 143) sich damit zu be-

schäftigen erklärt hat, habe ich eine Untersuchung dariiber

nicht beginnen wollen.

Wenn wir also von der durch eine plötzliche Schwächung

des Stromes hervorgerufenen Oeffnungszuckung absehen, so

sprechen, wie ich es zu zeigen gesucht habe, alle bis jetzt mit

Sicherheit bestätigten Thatsachen einstimmig dafir, dass

die Ursache der ÖOeffnungszuckung und aller beim

Oeffnen eines polarisirenden Stromes stattfindenden

Erscheinungen der Polarisationsstrom und, in ge-

wissen Ausnahmen, der Nervenstrom ist.

UU UU

SE ggr, 2 fen SEA rg (SS ra 12 nr 1 fa a DE jr 2 jägar BER ng I Å

JUL JUUL | JUULUUUL AM Alu

EN LS

RRTARTEX HYN

6 a tjg a 2 a Eg EI ja 5 fa SS

JULI WU

FPA J 1 EE fr

| AL KYNEN KARNA

BIANG. TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. nd. 7. No 4,

UNDERSÖKNINGAR

ÖFVER

SVENSKA BYGGNADSMATERIALERS

VÄRMELEDNINGSFÖRMAGA

S. ÅA. ANDREE.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 13 SEPTEMBER 1882.

STOCKHOLM, 1882.

KONGL. BOKTRYCKERIET

P, A. NORSTEDT & SÖNER.

De här afhandlade undersökningarna hafva blifvit utförda af Ingeniö-

ren IS. Å. Andree efter uppdrag af K. Vetenskaps-Akademien och på dess

bekostnad.

FSE för den apparat, hvilker för dessa undersökningar

blifvit konstruerad och begagnad, är följande: Materialet formas

till en skifva, af hvars båda med metalliskt öfverdrag försedda

hufvudytor den ena utsättes för en ström af ånga, under det

att den andra befinner sig uti intim beröring med is, af hvars

smältning den genomgångna värmemängden beräknas.

Amnordningen är följande (se fig. 1): Materialet ÅA, omslutet

af en kautchukring B, täcker öfra öppningen af det med

bomull omgifna, cylindriska rummet C, dit ånga inledes genom

röret D och silen £ från reservoiren eller kokkärlet F. Det

kondenserade vattnet rinner tillbaka till F genom röret G,

som mynnar nära kokkärlets botten; afloppsångan bortgår

genom röret H.

För bestämning af ångans temperatur ingår en termo-

meter genom röret I nära under skifvan i ångrummet. Genom

rören Z utsläppes luften vid experimentets början.

På materialets öfre yta hvilar iscylindern K, innesluten

i röret L, hvars öfre mynning tillslutes med ett vattentätt

påskrufvadt lock M, och som på alla sidor är omgifvet af is

i rummet BR, på det att värmetillförsel på annan väg än genom

skifvan må förhindras. Från rummet £L afledes genom ett

smalt rör m det vatten, som bildar sig vid isens smältning,

och uppsamlas i ett understäldt graderadt kärl, hvarefter det

väges. För att underlätta vattnets afrinnande inskjuter genom

locket M ett annat rör N, hvilket nedtill slutes af en ventil

v (en kautschukremsa) och vid hvars öfre ända är applicerad

en tryckblåsa T af kautchuk, vid hvars sammanpressning luft-

trycket i cylindern drifver ut vattnet genom röret om. Till

förekommande af den yttre isens för hastiga smältning är

äfven på det öfre kärlet anbragt ett skyddande bomullshölje

N. Genom hålen o uti metallbottnen a bortrinner öfver plåten

b och genom pipen ce det slaskvatten, som härflyter af isens

smältning i det yttre kärlet. De båda å ömse sidor om skifvan

4 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

och kautchukringen befintliga hufvuddelarne af apparaten äro

förenade och sammanskrufvas fast medelst 8 st. skrufvar s,

vid hvilkas åtdragning fullständig tätning åstadkommes icke

blott vid ytorna e och f utan äfven vid skifvans periferi. Ty

omkring kautchukringen löpa tvenne smala ringar i i af metall,

hvilka hindra kautchukmassan att vid sammantryckningen gifva

sig undan åt yttersidan, och i stället tvinga den inåt mot

kanten af skifvan. Mellanrummet wvtanför kautchukringen

fylles med bomull.

De material, som skulle undersökas, behandlas på det

sätt, att sedan de med all den noggrannhet ämnets beskaf-

fenhet medgaf bearbetats till den önskade formen — skifvor

af c:a 85 mm. diameter och 14 mm. tjocklek — samt blifvit

vägda och uppmätta, hvarvid tjockleken bestämdes med sfero-

meter, bekläddes de på båda sidor med stanniolblad, som voro

något större än skifvan och hvilkas öfverskjutande kanter om-

böjdes, hvarefter en pappersremsa af ej fullt samma bredd

som skifvans tjocklek klistrades rundt omkring densamma. !)

Skifvan fick derefter lufttorka under åtminstone 6 till 7 veckor.

Såväl före som efter försöket vägdes skifvan för att vinna

säkerhet om, att ingen fuktighet genom något förbiseende

fått tillfälle att intränga 1 densamma, ty detta utöfvar såsom

1) Då stanniolens fästande är en af de största svårigheter, som möta

vid dessa försök och lätt förorsaka mycken tidsförlust, må det nämnas,

att endast ett enda af alla de bindemedel, som försöktes, gjorde

fullgod tjenst neml. s. k. FOULKES cement, (hvilket kan erhållas hos

de flesta minuthandlare). Gummilösning, klister af råg-, hvete- och

potatesmjöl, kautchuklösning, ägghvita, damarafernissa, gummilacka,

kopalfernissa m. fl. visade sig oanvändbara vid så hög temperatur

som 100”. Stanniolen rengöres från fett medelst eter eller sprit, och

det uppvärmda cementet strykes sedan på såväl stanniol som skifva,

hvilka derefter hopläggas och tryckas fast tillsamman (först vid

midten, sedan mot kanterna), så att stanniolen noga sluter an efter

skifvan och öfverflödigt bindemedel aflägsnas. Ar skifvan af ett

väl ledande material, så bör den vara lindrigt uppvärmd. när den

skall klistras, emedan eljest bindemedliet stelnar och ett tjockt samt

ojemt lager af detsamma qvarblifver under stanniolen. Icke sällan

inträffar, att i följe af den starka upphettningen på värmesidan

stanniolbladet derstädes småningom lossnar, hvilket då straxt visar

sig derigenom att isens smältning försiggår med aftagande hastighet

i st. f£. att vara konstant. Stundom händer ock, att på ett snabbt

aftagande följer en häftig ökning af vattenmängden. Felet består

i sådant fall deruti att genom något hål på stanniolen en del af det

vatten, som vid smältningen bildar sig, suges in uti skifvan, hvilket

har till närmaste följd en minskning i aftappningens storlek, som

dock snart efterträdes af en ökad smältning, emedan skifvans led-

ningsförmåga hastigt ökas, när den blir fuktig. Det är gifvet, att

inga med dylika fel behäftade värden äro användbara.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 8 d

nedan skall visas ett betydligt inflytande på ledningsförmågan

hos materialet.

Innan jag öfvergår till en framställning af de resultat,

som med denna anordning hafva erhållits, må jag först med-

dela den kritik apparaten undergått, 1 syfte att erhålla känne-

dom om tilläfventyrs befintliga felkällor,

I första rummet synes det vara att frukta, det värme möj-

ligen tillkommer genom ledning utefter den öfre apparat-

halfvans metalliska bottenring, och derifrån sprider sig upp

efter den inre cylinderns väggar, hvilket värme kan komma

antingen från luften 1 rummet eller genom skrufvarne från

det undre, upphettade partiet. För att hindra en värmetill-

försel på denna väg äro såväl röret som locket på insidan

öfverdragne med en beklädnad af kautchuktyg — regnkapp-

tyg — fästad medelst en lösning af kautchuk i kloroform, genom

hvilken anordning åstadkommes, att hela värmemängden 1 rör-

väggen fullständigt upptages af den utanför varande ismassan.

Ty särskilda försök hafva visat, att om en iscylinder göres

så, att den fullkomligt passar och derför med någon svårighet

nedgår 1 röret, samt ånga af 100” får strömma genom ång-

rummet, så är ännu efter 2 timmars förlopp iscylinderns dia-

meter icke märkbart förändrad, !) hvilket ådagalägger, att ingen

värmetillförsel egt rum genom rörväggen.

Vidare skulle man kunna förmoda, att någon värmetill-

försel försiggår genom de båda metallrören n och m, hvilka

utmynna i det inre rummet. Att så likväl icke kan vara för-

hållandet särskildt hvad röret n beträffar, visar sig emellertid

deraf, att ifall detta rör ersättes med ett annat af glas, så

ändras derigenom icke smältningen eller värmetillförseln, hvilket

dock, enär metallen leder cirka 160 gånger bättre än glaset,

borde vara fallet, om värme inträngde på denna väg. Att

lufteirkulationen i röret ej heller är af någon betydelse har

åstadkommits dels genom att gifva detsamma en helt liten

diameter och dels genom att tillsluta dess nedre ända med

en ventil, som hindrar luftens tillträde till isrummet, hvar-

1) Man finner detta deraf, att om iscylindern lyftes upp från skifvan,

så hänger den qvar hvar som helst i röret genom friktionen mot

väggarne, hvilket ej kunde vara fallet. om diametern blifvit mindre

än förut. Den skifva, som vid ett sådant försök skiljer isrummet

från ångrummet bör naturligen vara af ett temligen dåligt ledande

material t. ex. trä, emedan isen i annat fall inom kort fullständigt

smälter i följe af värmetillförseln genom skifvan.

6 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

jemte den omständigheten att luftmassan i röret afkyles under-

ifrån väsentligen hindrar värmetillförseln genom cirkulation.

Aftappningsröret m är likaledes mycket smalt och är tillika

öfverdraget med ett kautchukrör ända till mynningen, hvari-

genom det hålles afkyldt genom ledning från det yttre is-

rummet, hvarest det, liksom också röret n, är blottadt och i

omedelbar beröring med isen. Nedre ändan af afloppsröret

är för öfrigt alltid tillsluten af en vattendroppe, hvilken i

följe af kapillariteten qvarhålles vid mynningen.

De värmetillskott, som på något af de anförda sätten

möjligen framtränga till isen, torde derföre vara så obetydliga,

att den afvikelse, som de tillsammans föranleda, helt och hållet

ligger inom observationsfelens gränser.

Frågar man sig åter, huruvida någon förlust af värme

möjligen kan vara att befara, vill det förefalla sannolikt, att

en värmeförlust åt sidorna kan uppkomma, emedan hos skifvan

medeltemperaturen under försöket är +50", hvilket är c:a 33

grader mer än luftens temperatur i rummet. Utan tvifvel

skulle så ock vara fallet i händelse skifvans kant vore blottad,

men det inses lätt, att i kautchukringen är temperaturen i

hvarje horizontal sektion noggrannt densamma som i samma

sektion hos skifvan, och den nödvändiga förutsättningen för

en afledning åt sidorna, nemligen temperaturdifferens, före-

finnes i sjelfva verket icke. Blott vid yttre kanten af bomulls-

packningen torde nämnvärda oregelbundenheter vara för handen.

Ehuruväl man således a priori kan inse, att någon afsevärd

förlust af värme icke kan uppstå, har jag dock sökt ett ex-

perimentelt bevis derpå. Klart är nemligen, att om skifvans

medeltemperatur ej vore högre än luftens i rummet, så kan

icke heller någon värmeförlust af ofvannämda beskaffenhet

förefinnas. Således om man i stället för vattenånga använder

t. ex. eterånga, hvars temperatur vid 760 mm. tryck är

+ 34,8”, då medeltemperaturen hos skifvan är + 17,4” samt ex-

perimenterar i ett rum der luften likaledes har denna tem-

peratur, bör värmegenomgången ej störas hvarken genom af-

ledning eller tillkomst från sidorna. Inledes sedermera vatten-

ånga 1 st. f. eterånga bör en värmeförlust, om den förefinnes,

visa sig uti en minskning af ledningskoefficienten C. Vid-

stående siffror visa, att en sådan minskning icke inträffar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8.

bestämd med

Material. Eterånga. Vattenånga. Diff.

ansentiel Pure 0,125. 0,128. + 0,003.

Ia el OT AN oo doo nr 0,085.- 0,084. — 0,0011-

T'GGelj ARN 0,557. 0,563. + 0,006.

Med &€ betecknas den värmemängd, uttryckt i kilogram-

värme-enheter, hvilken per timme och qv.-meter genomgår

en vägg af I meters tjocklek, ifall temperaturskillnaden mellan

väggens båda ytor är 1” Celsius.

På grund af hvad -som här ofvan blifvit anfördt, synes

det alltså, som skulle den ifrågavarande apparaten väl mot-

svara sitt ändamål och gifva värden, hvilka ej äro behäftade

med andra eller större fel, än som vid värmeundersökningar

af detta slag svårligen torde kunna undvikas. Emellertid må

jag ej med tystnad förbigå en omständighet, hvilken i någon

mån möjligen kan inverka på apparatens känslighet, nemligen

att vid hvardera af de begge ytor, mellan hvilka värmet öfver-

går, häftar under hela processen ett vätskelager, genom hvilket

värmet skall passera och hvilka vätskelager, såsom varande

dåligt ledande, måste antagas nedsätta värdet å koefficienten

C, ifall deras inflytande ej tages med i räkningen eller elimi-

neras 1 sjelfva anordningen. Det förra kan icke göras redan

derför, att frågan om storleken af vätskornas värmednings-

förmåga ännu icke är till fullo utredd, hvaremot det sednare

kan 1 någon mån åstadkommas derigenom, att ett ständigt om-

byte af vätskelagren eger rum t. ex. medelst omröring. !) För

detta ändamål är röret n böjdt i form af en vef, och vid dess

nedre ända är fastsatt en gaffel o, hvars tvenne tänder tvinga

iscylindern att medfölja och glida mot skifvans öfre yta, när

vefven vrides omkring, hvarigenom en förnyelse af det öfre

vattenlagret åstadkommes, under det att mot skifvans undre

sida ångan bringas att utströmma genom silen HF, så att der-

varande vattenlager af henne oupphörligt skjutes mot kanten

eller åtminstone bringas i en liflig rörelse.

!) PÉCLET, som uppvisat hvilket stort inflytande ett orörligt vätske-

lager kan utöfva, fann vid sina försök, att ifall värmet öfvergick

från en i mindre liflig rörelse varande vätska till en annan genom

en metallskifva, dennas ledningsförmåga var i det aldra närmaste

utan inflytande på processen, hvilket visade sig på det sätt, att han

erhöll samma värde på ledningsförmågan hos skifvor af olika me-

taller. PECLET, Traité de la chaleur, del 1, sid. 387 och följ.

3 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

Ehuru det var sannolikt, att detta försigtighetsmått var

tillräckligt för de dåligt ledande material, som förelågo till

undersökning, var det likväl af vigt att förvissa sig om, det

man ej komme för nära den öfre gräns, der vattenlagrens

inflytande började att i högre grad göra sig gällande. För

att utröna detta gjordes försök dels med en skifva af bly

— tätheten 10,72 — den enda metall hvars ledningsförmåga

af PÉcLeETt bestämdes, och dels med en skifva af smidesjern

— tätheten 7,88. Resultatet blef, att blyets ledningskoeffi-

cient i medeltal af 4 försök var 13,68, ett värde som nära

nog sammanfaller med det af PÉcLert angifna 13,83, samt att

för emidt jern ledningskoefficienten var 20,40 d. v. s. ungefär

320 4 större än den för bly. Det är anmärkningsvärdt, att om-

sättningen i de båda vattenlagren är betydligt lifligare vid

denna apparat, der is och ånga användes, än 1 PÉCLETS, der

vatten begagnades. Under det att Picret för vinnande af

samma resultat måste förnya vattenlagren icke mindre än 1600

gånger per minut, roterade iscylindern med en hastighet af

endast c:a 70 hvarf, och ändock icke blott framträdde tydligt

den stora skilnaden i metallernas ledningsförmåga, utan det

synes äfven, som vore den, relativt P£orets försök, bristande

lifligheten i omröring på något sätt fullständigt ersatt.

För att finna huru härmed förhöll sig, togs till en början

i betraktande tillståndet vid den yta, der ångan verkade, och

detta på följande sätt. I enlighet med fig. 3 anordnades ett

termoelektriskt element på det sätt, att en jernplåt a hop-

böjdes till en i båda ändar öppen cylinder, som tillika hade

en längs efter gående öppning, i hvilken en kopparremsa b

inpassades och fastlöddes, så att den utgjorde en del af cy-

linderväggen. Vid den med cylinderplåten sammanhängande

jernplåtsremsan c fastlöddes en annan kopparremsa d, hvilken

sednare lödning böjdes, så att den befann sig i cylinderns inre,

hvarefter, sedan i rörets ändar insatts ett par korkar med till-

och afloppsrör, en ström af ånga leddes genom cylindern.

Den inre lödningen antager då fullständigt ångans temperatur,

men på inre cylinderväggen afsätter sig vatten i följe af värme-

förlusten utåt. Om nu detta kondensationsvatten verkligen

hindrade ångans tillträde till cylinderväggen, så borde dennas

och den deri befintliga lödningens temperatur i följe af vätske-

lagrets ringa ledningsförmåga blifva ej obetydligt lägre än

den inre [öden REN temperaturdifferens af en i led-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 9

ningen införd spegelgalvanometer skulle angifvas. Men vid

det försök som med denna anordning gjordes visade sig denna

skilnad ej öfverstiga 0,2”. Då redan i följe af värmeförlusten

utåt väggens och lödningens medeltemperatur måste vara mindre

än ångans, så är det uppenbart, att vattenlagrets inflytande

måste vara mycket ringa, hvilket torde härleda sig deraf, att

det icke är kontinuerligt, utan består af tätt sittande droppar,

mellan hvilka ångan utan hinder kan verka på den metalliska

ytan och gifva den sin temperatur, som i följe af metallens

stora ledningsförmåga meddelas äfven till de delar, hvilka

för ögonblicket täckas af vattendroppar. Orsaken härtill

kan möjligen vara den, att i följe af den höga temperaturen

vattnets adhesion vid metallen är betydligt förminskad,

och följaktligen vätskans benägenhet att bilda droppar kan

i förökad grad göra sig gällande, så att derigenom större

eller mindre partier af ytan oupphörligt befrias från vatten

och blifva blottade. Det visade sig ock, att då i följe af

ofvanstående resultat silen borttogs ur apparaten och ångan

inleddes från sidan genom afloppsröret, så att den ej ens

strömmade mot skifvans yta, föranledde ej detta någon minsk-

ning i den genomgående värmemängden. Hela det fel, som

vidhäftande vatten kan föranleda, är alltså att söka på den

sidan der isen befinner sig.

Någon särskild undersökning häraf har emellertid ej

blifvit gjord, emedan de förutnämnde experimenten med

metallskifvorna tillräckligt ådagalade, att ett värmeutbyte

Cullt jemförligt med det, som genom användning af häftig

omröring kunnat erhållas, verkligen försiggick. Men det

må likväl framhållas, att den vätskelamell, som befinner sig

mellan skifvan och isen, icke är i hvila ett enda ögonblick,

äfven om iscylinderns rotation icke försatte den i rörelse.

Ty den öfverliggande ismassans tryck tvingar det vatten,

som bildar sig vid smältningen, att i en kontinuerlig ström

flyta längs efter skifvan med en hastighet, som är större ju

bättre värmeledande materialet är. Och emedan denna

passage är mycket trång, kan en sådan strömning svårligen

försiggå utan en temligen kraftig rubbning af det vatten-

lager, som häftar vid skifvan, åt hvilket derföre meddelas

en rörelse, som synes vara tillräckligt liflig att förmedla

värmets snabba öfvergång. Denna strömning längs efter

skifvan blir naturligtvis lifligare, ifall mellanrummet minskas,

10 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

d. v. s. trycket på isen ökas t. ex. genom belastning. Det

har ock visat sig, att ett par kilograms belastning tillräck-

ligt ersätter iscylinderns rotation, men denna har dock be-

funnits lämpligare att använda, och detta af skäl, som i det

följande skola anföras.

När apparatens egenskaper sålunda voro tillräckligt

kända, börjades den egentliga undersökningen af byggnads-

materialen, hvarvid beräkningen af ledningskoefficenten

skedde med användning af den bekanta formeln:

deri W betyder den per timme genomgångna värmemäng-

den, c den sökta koefficienten eller det tal, som angifver

huru många kilogr. v. e. som per timme och qvadratmtr

genomgå en vägg af 1 meters tjocklek, ifall ytornas tempera-

turskilnad är 19? C., T ångans temperatur, a skifvans area 1

qv.-meter, ! skifvans tjocklek i meter. Tages isens smält-

ningsvärme att vara 79,25 samt ! och a räknas i em och

qem samt ifall g betyder det antal gram vatten, som på m

minuter bilda sig, så finner man lätt

475,5

Ve SR Ne

(ENE

Det första material, som gjordes till föremål för under-

sökning var Trä, som undersöktes med hänsyn till lednings-

förmågan såväl tangentielt”) till årsringarnes som ock i ra-

diel och lonpgitudinel rigtning. Skifvorna, som dervid an-

vändes, voro på följande sätt skurna ur blocket. Det tan-

gentiela träet erhölls genom att utskära en platta AB (fig. 4),

hvars snittytor framgingo å ömse sidor om midten, och ur

hvilken sedan utskars en rund skifva, med iakttagande af att

dennas medelpunkt förlades midt emellan plattans kärnlinie

och kanten. Den radiela skifvan förfärdigades ur samma

platta AB och togs på samma sida om dess kärnlinie, som

den tangentiela, hvarvid tillgick så, att plattan söndersåga-

des längs efter i ribbor med samma bredd ab, be, ed o. s. v.,

som var något större än skifvans tillämnade tjocklek, hvilka

!) Tangentiela och radiela ledningen skedde vinkelrätt mot trädets

längdrigtning, hvaremot den longitudinela var parallel med trädets

kärnlinie.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 8 11

ribbor derefter limmades tillsammans med de ytor, hvilka

blifva vända mot hvarandra, om alla ribborna å fig. tänkas

vridna ett fjerdedels hvarf åt samma håll. Midt på den så

uppkomna plattan utskars derefter den runda skifva, som

vid försöket begagnades. Skifvan af longitudinelt trä hade

före söndersågningen uttagits på sätt den prickade cirkeln i

fig. 4 antyder. Hvad som med detta tillvägagående åsyfta-

des var naturligtvis att på ledningsförmågan 1 de tre rigt-

ningarne erhålla noggrannare jemförelsevärden än dem, som

kunnat vinnas genom ett mindre noggrannt förfarande, ty

värdena blifva icke fullt komparabla, ifall de ej erhållits

från trä ur samma stycke samt ur delar deraf, hvilka äro

hvarandra mycket närbelägna. ”Träblocket, hvarur de tagas,

bör ock derför vara af en diameter och längd, som blott

är ungefär 3 og försöksskifvornas diameter.

De erhållna resultaten visa följande tabell i hvilken d

betyder egentliga vigten och c värmeledningskoefficienten:

Trädslag. : Rigtning. d. &

Furu fan gsentieltki« 054990 ENA 0,087

> » (bglore ALLS ou SMI 0,123

> » ÖSGEN-L Pegror os RÅG ÖMSE

; radielt (ÖAR RE a ED ÖMBOT

» > ÖF GIOLA SR (UNTER

» Ilon SatudmeltiR0:6 2 ÖNA

Gran tangentlelt. A0N4 SA er an 0,079

» radielt (Gare ERSTA STR 0,085

> [On Situdimnelt 4 044 0,315

Ek bansentrelt FOS on 0,198

» radielt (ÖIS re SEE BAT LÄ 0,226

» Jon Srtudinelt. = 057 sTess en Se 0,105

Oaktadt den försigtighet, som vid förfärdigandet blifvit

iakttagen, hafva likväl — såsom synes — furuskifvorna ej

erhållit så närliggande värden på tätheterna, som varit önsk-

ligt. De med " märkta siffrorna tillhöra nemligen skifvor

ur samma stycke. Vid gran och ek deremot är likformig-

heten temligen tillfredsställande, och förhållandet mellan

ledningsförmågan i de olika rigtningarne erhålles omedelbart

ur de ofvanstående talen. I afseende på furu åter kunna

dessa förhållandetal ej omedelbert beräknas, ty skilnaden i

täthet mellan samhöriga skifvor är för stor att tillåta en di-

12 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

rekt jemförelse, isynnerhet då täthetens inflytande uppen-

barligen är mycket betydande. Jag har sökt att kringgå

denna svårighet genom att medelst en empirisk formel ut-

trycka ce i funktion af tätheten d. En sådan formel, hvilken

närmevis återgifver ofvanstående värden,

är 0 =. dö

deri & betecknar en konstant. Genom insättning af tabell-

värdena på d finner man enligt denna formel följande medel-

värden på k:

Gran. Furu. Ek.

Vid ledning tangentielt till årsringarne k= 0,243 ...... OO; 0,271

D D radielt > > ÖRA (26 0,309

longitudinelt > > (ÖNS FOREE (Mears 0,564

hvaraf följer att förhållandet mellan ledningsförmågorna i

olika rigtningar är för

tangentielt = radielt longitudinelt

Gran = 1: FORE d,83

läwn = IS ANSE 3,42

Ek => IS IAS 2,08

Såsom synes skilja sig gran och furu af samma täthet

ej synnerligen mycket från hvarandra i afseende på led-

ningsförmågan i radiel och tangentiel rigtning; ty värdena

på & falla hvarandra temligen nära. Och då vid praktiska

beräkningar något afseende på, huruvida ledningen sker

radielt eller tangentielt, svårligen kan eller behöfver göras,

så torde medeltalet af dessa 4 värden på &k lemna en fullt

tillräcklig noggranhet för beräkning af värmeförlusten vid

byggnader uppförda af gran eller fur. Detta medelvärde är

0,243 eller, afkortat, 0,25 och man kan följaktligen beräkna

ledningskoefficienten ur formeln

c = 0,25 d Vd

Ledningsförmågan i longitudinel rigtning spelar härvid blott

en underordnad rol, hvarför den ej bör tagas i betraktande

vid bestämmande af värdet på k&. Dessutom må anmärkas,

att det trä, som vid försöken blifvit användt, endast varit

lufttorkadt, hvarigenom jag naturligen åsyftat att vinna siff-

ror, som så nära som möjligt motsvarade de i praktiken ge-

menligen förekommande fall.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 8 13

Karmarsch !) uppgifver som medelvärden å tätheten hos

lufttorkadt gran, fur och ek resp. 0,43, 0,58, 0,79 hvaremot

. svara följande medelvärden å ledningsförmågan hos

(ST SINE RR SA ASEA TT 0,081

Fruna Awan Her ioRte 0,120

Piss 0,290

De ofvan anförda relativtalen öfverensstämma icke med

dem, hvilka af Péclet”) blifvit angifna, men ligga deremot

nära dem, som framgå ur de försök, hvilka af Knoblauch 5)

enligt Senarmonts metod blifvit anstälda, och som erhållas

genom qvadrering af axelproportionerna 1 värmeellipserna.

Relativtalen äro enligt

Péclet. Knoblauch. SÅ la

Gran MA IB TNA [FOA rel es INSER

gt SAK Sessan SLS TDrG SNR ve INA

I DUE ES — on [GVA NIO Esra a EOS

Orsaken till variationerna kan i någon mon vara olikhet

i struktur hos de undersökta partierna, men torde, hvad

Péclet angår, vara den, att Péclet icke vid alla försöken

öfverklädde materialets ytor med metallblad, utan endast ge-

nom tryckning åstadkom kontakt vid öfvergångsställena.

Af dessa relativtal framgår, att de högväxta och smäckra

trädslagen leda värmet relativt bättre longitudinelt än de

kortare och 'gröfre, och det synes icke osannolikt, att yngre

träd på samma sätt skilja sig från äldre af samma slag.

Samtlige af mig undersökta stycken tillhörde träd af en sådan

ålder, att de väl lämpade sig för användning såsom byggnads-

material i form af gröfre bjelkar eller plank. Anmärkas må

ock, att Péclet och Knoblauch ej rätt tydligt angifva, huru

vida ledningen vinkelrätt mot fibrerna skedde tangentielt

eller radielt, samt att de af mig använda skifvorna endast

voro lufttorkade.

För undersökningen af byggnadstegel anskaffades ma-

terial från olika delar af landet (tegelbrukens namn åter-

finnas i nedanstående tabell). Alldenstund tegel i allmän-

het icke är fullt lika hårdt brändt inuti som vid ytorna,

!) Karmarsch Handb. der Mechan. Tecknologie 1; pag 602.

2) Péclet Traité de la chaleur Tom. 1; 406.

3) Knoblaueh Pogg. Ann. Ba. CV.

14 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

togos skifvorna icke parallelt med desse, utan sedan stenen

a é

afbrutits vid midten ab a utarbetades ur

den ena halfvan en diagonalt liggande och med stenen lika

bred platta be med tjocklecken Il, hvaraf sedan den runda

försöksskifvan tillverkades (i fig. är stenen ritad så, att ab

är dess minsta dimension). Dervid blottades merendels

mindre håligheter i teglets inre, hvilka för att bereda stöd

åt stanniolen, utfyldes genom igjutning af gips, hvarefter

skifvan, på sätt som förut blifvit nämndt, bekläddes med

stanniol samt lemnades att torka under några veckor. — Till

en början anstäldes försöken på det sätt, att iscylindern

stillastående fick hvila på skifvan och ofvanpå belastades

med en blyvigt för att göra vätskelagret tunnare och sam-

tidigt tvinga vattnet mellan skifvan och isen till en lifligare

strömning. Denna metod måste dock snart öfvergifvas, ty

det visade sig att öfver de små håligheter, hvilka, om än

till ett ringa antal, likväl alltid förefunnos i teglets yta un-

der stanniolen, isen smälte långsammare än eljest, i följe

hvaraf på densamma bildade sig talrika små spetsiga för-

höjningar, hvilka icke blott minskade värmegenomgången,

derigenom att de hindrade en god beröring mellan isen och

skifvan, utan äfven, i mån som smältningen fortgick, blefvo

större och slutligen tryckte sönder stanniolen, som täckte

håligheterna!). Vatten inträngde då genast och skifvan blef

för en längre tid obrukbar. Derigenom att iscylindern me-

delst vefven sattes i rotation omkring sin axel, undveks visser-

ligen denna svårighet ganska lätt, men tvenne andra trädde

i dess ställe. Den ena var att genom gnidningen stanniolen

nu i stället slets sönder vid alla förhöjningar på skifvan,

hvilka förhöjningar lika litet som håligheterna kunde full-

ständigt undvikas; ty teglet kan icke poleras, och 1 följe

deraf framsticka städse från dess yta öfverallt de skarpa hör-

nen af de sandkorn, hvilka alltid förekomma i detta material.

Det blef då nödvändigt att belägga skifvan med ytterligare

') Detta låter förmoda, att ledningsförmågan hos metaller i väsentlig

grad beror af den behandling de förut undergått, så att resultat,

hvilka erhållas t. ex. vid försök med metaller i trådform, ej äro fullt

comparabla med dem, som erhållas annars, exempelvis när metallen

är gjuten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 8 15

ett lager stanniol på öfre sidan, hvilket ock skedde, och

fästes detsamma medelst en lösning af kautchuk i kloroform.

Faran för sönderslitning var derigenom häfd, men rotationen

åtföljdes äfven af den mycket oväntade företeelsen, att

koefficienten i allmänhet föll i stället för att ökas, d. v. s.

den genomgångna vämemängden blef mindre än då cylin-

dern var stillastående. Differensen var då så pass stor, att

den med säkerhet låg utom observationsfelens gränser. Att

minskningen icke härledde sig af kautchuklagret syntes deraf,

att då försök gjordes med de skifvor, hvilkas stanniol förut

bestått profvet. erhölls med stillastående cylinder samma

värde på koefficienten som förut, då stanniolen var enkel.

Orsaken till sänkningen hade således sammanhang med sjelfva

rotationen, och befans slutligen vara den, att skifvans ojemn-

heter vid rotationen åstadkommo ringformiga fördjupningar

på isens liggyta, som derigenom längs efter betydande yt-

vidder icke längre berörde skifvan utan befann sig på ett

afstånd från densamma, hvilket var lika stort som höjden af

den ojemnhet, hvilken slipade ur försänkningen. Följden

blef en otillräcklig anslutning, ett tjockare och i mindre liflig

rörelse befintligt vattenlager, samt i sista hand koefficientens

märkbara förminskning. Det inses lätt, att denna olägenhet

nästan fullkomligt aflägsnas genom att ändra cylinderns rö-

relse från roterande till. fram- och återgående, d. v. s. låta

den med en lämplig utslagsvinkel oscillera kring sin längd-

axel. Då försöken anstäldes på detta sätt, visade sig ock

genast, att icke blott minskningen försvann, utan den vän-

tade förhöjningen i c erhölls äfvenledes. Nedanstående

tabell upptager de värden å ledningsförmågan hos tegel, som

på anförda sätt hafva erhållits. Första kolumnen innehåller

namnet på tegelbruket, i den andra finnes angifvet huru-

pass väl brändt teglet vid afsyning befans vara, den tredje

angifver tätheten, och den fjerde innehåller de för c funna

värdena. |

Fabriksort. Beskaffenhet. d. (oh

RAMNÄS «sd THösrandtö. a. TXSsOA GA 0,591

AnNAnASE Dis JSEG (ÖTAMÄP NES 5 oso SER LE 0,620

Hallsberg --.-.-- Ordinänt. Oss esi T IBjötslr rak 0,585

Qvicksund-....- (Ed Ismene Att 0,531

lärosardt. FAT Kösbhrandtre!. cc läsrosre lo AT 0,476

DIGI FEED KARE ÖPdiNATN LES ER As er 0,570

16 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

Fabriksort. Beskaffenhet. d. &

Kählolm sn Ordinartest ac löTSS RA 0,473

Qvicksund-..... Hösbrandrtu: sv FTSE 0,437

(Gösta fsvik.. 9 Öd ARGE de Tis 7ae 0,554

Slagsta (ÖTANNARtE et Lsfem ee 0,544

Örde OLA rna Ondanart KN 157 5Ss AA 0,511

I ye EIN ER Fösbaamdors ad LT vi5e ht Br 0,422

Komma Fa 00 ra Se 1;7.80 JadTR0 GE

Miehede sem (OTIS 1570 AE 0,454

Mieliede= srt öskraängt 4-0 LAN ÖNS

Bropard ia AHO rdr RN TION IRI 0,444

IV Este rv Lee Ösd 13686) vo 0449

Slagsta AN Hösbkrandtes 245415 ebe 0,495

Bj no GE (OMEGA bend sa 1 sera 0,539

Aronsberg...... Ordinunt ee UBS 0,423

Aronsberg-...... Kösbrandt.. oc st 15:56, OA 0,383

Glumslöf = Ord martsE SI 35 ARE RER 0,509

Af denna tabell synes det som vore de tätare tegel-

sorterna äfven mera vämeledande, ty om man tager medel-

värdena för de tätheter, som ligga mellan 1,50—1,60, 1,60—

1,70, 1,70—1,80, 1,80—1,90, äfvensom medeltalen af deras

motsvarande koefficienter, så erhålles för

ol (&

USES AR ELO an 0,58

1 TIGA ast EST odar DER a 0,50

T3C OSAR ETEN AST pl 0,47

SNORRES SA 0,46

Men fastän vid ett stort antal försök en dylik regel-

bundenhet synes framträda, visa dock de talrika och delvis

mycket betydande afvikelser, som i tabellen återfinnas, att

tätheten blott ger en osäker ledning för bedömande af en

tegelsorts värmeledningsförmåga, hvilken antagligen i väsent-

lig grad beror äfven af andra fysikaliska egenskaper hos

teglet. Bränningens inflytande synes vara den, att koeffici-

enten ligger lägre vid det lösbrända än vid det ordinärt

brända teglet af ungefärligen samma täthet och samma ma-

terial. Ehuruväl med profven från Mehede ett annat re-

sultat erhållits, tala dock försöken med tegel från Ramnäs,

Aronsberg och Qvicksund för sannolikheten af en mindre

ledningsförmåga hos tegel med lösare bränning. Med hän-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 8 17

syn till de föreliggande variationerna, kan man svårligen

gifva ens ett någorlunda fixt medelvärde å ledningskoeffici-

enten för tegel. Det öfvervägande antalet af de i tabellen

upptagna tegelsorterna har dock sin täthet mellan 1,70-—-1,80,

och medeltalen af dessas täthet och ledningsförmåga torde

derför kunna betraktas såsom närmevärden, användbara för

de vanligast förekommande praktiska beräkningarne. De äro

dE-v6RNNe 050

Péclet") angifver för d = 1,85 c = 0,51 för bränd lera. Enligt

ofvanstående tabell är för d = 1,85 c = 0,58, en afvikelse,

som efter all sannolikhet beror deraf, att det tegel, som här

användes, icke är endast bränd lera, utan äfven innehåller

sand, hvilken, såsom af försöken med Lommacement fram-

går, betydligt höjer ledningsförmågan. Af samma orsak

torde äfven i allmänhet tegelsorternas olika ledningsförmåga

i en väsentlig grad vara beroende. Medeltalet å c för tät-

heten 1,55 torde vara något för högt, beroende deraf, att

antalet tegel med denna täthet varit jemförelsevis ringa.

De eldfasta teglen hafva, möjligen ifölje af den star-

kare bränningen, en betydligt större ledningsförmåga än

byggnadsteglen, såsom synes af nedanstående tabell, deri

äfvenledes det lösbrända teglets mindre ledningsförmåga fram-

träder.

Fabriksort. Beskaffenhet. d. C.

Höganas toto Grdman vals PNY 0,756

FöSANAS ococm soo Möss prandesesese HUN 7jaE Set RAA ARI 0,616

Njet. ES Bra noen (ÖT USER ANAR UNGIaeR: SSE 0,895

Sju SS LRAe rt al rg Sjränd ER TYGER AR et 0,732

SEND) User ÖFÄM AGES AE NGC 0,854

På samma sätt undersöktes äfven ledningsförmågan hos

gips och sandsten, men längre kunde denna metod icke full-

följas, emedan ett säreget hinder mötte, hvilket framtvingade

användandet af ännu ett annat sätt för undersökningen.

Det visade sig nämligen, att vid vissa ämnen, såsom granit,

kalksten m. £l., bindemedlet icke förmådde fasthålla stanniolen

vid materialet, enär redan vid klistringen gasblåsor bildade

sig under stanniolen, hvilka hastigt tilltogo i storlek och

snart helt och hållet lossade metallbladet från skifvan. Då

det icke lyckades mig att hindra denna process, hvilken, om

') Peéclet. Traité de la chaleur 1. 406.

138 ANDRÉE, SV. RYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

ej förr så vid ångans strömmande mot skifvan inträffade,

blef det snart nödvändigt att göra sig oberoende af binde-

medlets bindande förmåga, för hvilket ändamål anordningen

blef modifierad på sätt, som tydliggöres af fig. 2. P och

Q äro tvenne metallskifvor af 10 mm. tjocklek och 92

mm. diam., hvilkas mot hvarandra vända ytor äro svagt

konvexa. Emellan hvar och en af dessa skifvor samt ma-

terialet A ligger en packe (40—100 st.) stanniolblad t, hvar-

jemte tvenne dubbla kautchukringar u hindra värmetillförsel

från sidorna; en pappring 7» gör ångtätt kring den undre

skifvan, och vid den öfre gör den ena kautchukringen

vattentätt. Alla dessa delar sammantryckas stadigt medelst

skrufvarne s, hvarefter afståndet mellan skifvorna uppmätes,

hvarvid det erhållna måttet nödvändigtvis blir mindre än

summan af materialets och stanniolbladens sammanlagda

tjocklek. Derefter viras bomullsremsan z omkring materialet

och kautchuken vikes ned, hvarvid den trycker bomullen mot

skifvan och dels hindrar luftcireulation närmast densamma

dels afstänger värmetillförseln till den smala ring, hvarmed

metallskifvan bör (för mätningen) vara större än materialet.

Metallskifvornas konvexitet åstadkommer, att tryckningen

börjar vid midten och i mån som sammanskrufningen fort-

går pressar ut mot kanten den luft, som finnes mellan stanniol-

bladen. Huru fullständigt detta sker kan man finna deraf,

att vid anstäldt försök samma resultat erhölls då 124 blad

voro mellanlagda, som då dessa voro ersatta af tenn, hvilket

blifvit gjutet in mellan materialet och skifvorna och således

der bildade en fullkomligt kontinuerlig metallisk ledning.

Det är dock af nöden att äfven vid denna metod öfver-

klistra skifvan med ett lager stanniol — som bäst fästes med

mjölklister — ty materialets yta kan vanligen ej göras

så slät, att en tillräcklig intim kontakt med stanniolen före-

finnes.

Det ledningsmotstånd, som metallskifvorna utöfva, or-

sakar en lindrig modifikation af den formel, hvarur c till-

förene blifvit beräknad. För ledningen genom de 5 af paral-

lela ytor begränsade lagren har man lagen

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 8 19

deri W, T, a, I och ce hafva samma betydelse som i (1)

l, är = summan af messingsskifvornas tjocklek;

l, = » » stanniolknippenas SKED

ec, = 1235 = ledningskoefficienten för messing;

ES = NE » > tenn.

Il, erhålles lätt genom att från det uppmätta afståndet mellan

messingsskifvorna draga försöksskifvans tjocklek l!; arean a

kan anses vara gemensam för alla sektionerna.

Med användning af samma mått, enheter och beteck-

ningar som förut, finner man genom en enkel räkneoperation

följande nttryck:

l a

ES SA

ETS (ge da

För att utröna huruvida med denna metod erhöllos värden

identiska med de förra, pröfvades densamma genom insätt-

ning af förut undersökta skifvor, hvarvid vunnos de resultat,

som i vidstående tabell angifvas:

lagesel erkända 1. enl. måtdå 2. dan:

Ia FT 0,431 0,443 + 0,012

JD (2-0 SANNE RINNA 0,470 0,47 6 + 0,006

apso UOSä Te 0,538 0,543 + 0,005

Sandsten. —...o cl 2,740 20766 + 0,026

Den omständigheten, att samtliga differenserna äro po-

sitiva, antyder uppenbart tillvaron af en konstant felkälla,

men huruvida denna består i en värmetillförsel vid metod 2

eller en förlust vid metod 1 är svårt att med säkerhet af-

göra. Det kan visserligen synas, som vore det förra sanno-

likast; men de försök öfver värmeledningsförmågan hos papp,

hvilka här nedan skola anföras, hade i sådant fall svårligen kun-

nat visa en sådan regelbundenhet, som de göra, enär de med

hänsyn till den ringa värmeledningsförmågan hade, i vida

högre grad än de 4 ofvan anförda materialen, måst influeras

af värmetillförsel från sidorna. Deremot kan man lätt inse,

att möjligheten af en liten minskning i värmegenomgången

icke kan anses vara fullständigt aflägsnad vid den förra me-

toden. Ty den vattenmassa, som tränger sig fram mellan

iscylindern och skifvan, växer proportionelt med arean d. v. s.

med qvadraten på diametern, under det att arean, genom

20 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

hvilken vattnet vid sin rörelse mot periferien passerar, en-

dast ökas proportionelt med diametern, såvida nämligen cy-

linderns bottenyta öfver allt befinner sig på samma afstånd

från skifvan. Ett sådant jemnvigtstillstånd kan alltså icke

förefinnas, utan cylindern måste vid periferien stå längre

från skifvan än vid midten och följaktligen äfven vattenlag-

rets tjocklek i samma mån tilltaga. Det ökade hinder för

värmegenomgången, som derigenom uppkommer, undanröjes

till största delen derigenom, att vattnet bättre omröres ju

längre från midten det befinner sig, ty i samråa proportion

rör sig äfven en punkt af iscylindern hastigare fram öfver

skifvan. Men till fullo torde dock inflytandet af denna rela-

tivt tjocka vätskelamell icke kunna neutraliseras, utan koeffi-

cienten röner sannolikt derigenom en minskning, tillräckligt

stor att öfverskrida observationsfelens gränser. Det kan sy-

nas, "som vore förhållandet alldeles detsamma äfven vid metod

2, men att så icke är, inses lätt, om man betänker, att den

tjocka metallskifvan i detta fall medgifver en jemförelsevis

obehindrad fortplantning af värmet från periferien mot me-

tallens kallaste del (vid midten), hvilket deremot icke i lika

hög grad är fallet, när ledningen längs efter skifvans yta

skall försiggå genom det tunna stanniolbladet ensamt. Ty

att dettas ledningsförmåga i denna rigtning ej är så hög,

som dess metalliska egenskap låter förmoda, ådagalägges

af det förut anförda förhållandet, att smältningen ej försig-

gick med fullt samma liflighet på de ställen, der stanniolen

framgick öfver en hålighet i skifvan, som 1 det omgifvande

partiet. Vid aktgifvande på formen af iscylinderns botten-

yta finner man ock, att en rätt betydande skilnad förefinnes

vid de båda metoderna. Vid metod 2 synes den vara nästan

plan. Vid metod 1 åter har den i några fall varit temligen

starkt konvex. HEhuru det således är att förmoda, att de

värden på ledningsförmågan hos tegel, hvilka förut blifvit

anförda, äro med, som det tyckes, 1 å 2 4 för små, är

dock denna variation så oviss och oberäknelig, att jag

ej ansett det vara fullt berättigadt att till de observe-

rade värdena anbringa en dylik, i viss mån godtycklig

korrektion.

Enligt den nu nämnda metoden hafva samtliga i nedan-

stående tabell uppräknade ämnen blifvit undersökta. Koeffi-

cienterna för gips och sandsten äro dessutom bestämda på

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 8& 21

samma sätt, som användes vid undersökningarne af teglets

ledningsförmåga:

Material. d. C.

(CRER RES SA AEA SA RESTEN ANNE 2 166 0 a 2,350

Marmor Italiensk.........------ FA AND oe EE EAS SAS 1,678

d:o C1ÉO oy fan RE SER Lo 2 VR ER EES 2,067

d:o Kiolmands=- ess Sr 20 TN TA 1,885

Sandsten Gotlands...----------- 2-0 Örat eps 1,438

ORON FY DRG SERIES SRe 25040” BITER SE IPA LERA 20 MON

Kalksten Ölands (SNENONONN crn ADA esse 1,744

d:o GIFONA rÖ KA 236190. Euron sedan INET

dem UINerikes) ie jiepa 250 OR Ad a RE 1,941

(Cenmenut IOMA orons ooo NSF GSR 0,405

ilmadeltd:0 + 2 dell sand. <--- MET AASE Par 0,553

dsonkortlandsss Se TESSTNO RSS SE RENA ES 0,579

HELLER DENS ANTENN SAALE br Gr OG es AT eb OA 0,636

Gijuelvusmassos VAR INGE CARE DA ISA BARE 0.630

Slaggtegel från Söderfors..... 230,4 0ys= ve) ia lane 1,458

d:0o Sv Bäinshyttan = 2;6805 5 siat 1,709

(Glo Store, EE ER SAS DIEN [ESA RENSAS: 0,543

Beträffande denna tabell må följande anmärkningar göras:

Den Italienska marmorns ledningsförmåga understiger

mycket det värde, som Péeclet') angifver, men de stora diffe-

renser, som äfven vid hans undersökningar framträda, och

som visa, att ledningsförmågan hos tvenne marmorstycken

af samma täthet (2,77) kan variera åtminstone mellan 2,81—

3,10, ådagalägga tillfyllest, huru synnerligt variabel detta

materials ledningsförmåga verkligen är.

Tät sandsten utmärker sig genom en synnerligen stor

ledningsförmåga, hvilken dock mycket hastigt minskas, då

materialet är af lösare beskaffenhet.

Byggnadskalksten har enligt Péclet?) ett värde å c =

1,32 för d= 2,24. Vid jemförelse med ofvanstående tabell

finner man, att med tätheten stiger äfven ledningsförmågan

I Peclet. Traité de la chaleur del 3 sid. 479.

2) Péclet. » » del 3 sid. 472.

22 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

temligen regelbundet, och har för de vanligaste kalkstens-

arterna värdet 1,75.

Lommacement har blifvit undersökt, dels ensamt och

dels upplandadt med 2 vigtsdelar sand för 1 vigtsdel cement.

Ledningsförmågan synes derigenom ökas betydligt. Möjligt

är dock, att värdet å ce för det rena cementet är något låg;

ty oaktadt många försök blifvit gjorda, har det dock icke

lyckats mig, att af Lommacement erhålla skifvor af en kon-

sistens, som var jemförlig med Portlands-cementets, utan vi-

sade de sig städse lösa och krossades vanligen mer eller

mindre, när de fastklämdes mellan metallskifvorna.

Gjuthusmassan, som undersöktes, bestod af kalk och sand

1 vigtsproportionerna 1:5,6. Fackmän uppgifva, att ugefär-

liga proportionen 1:8 ofta begagnas, men skifvorna af sådan

massa hade så ringa hållfasthet, att de samtliga krossades,

då de skulle insättas för att undersökas. Vid jemförelse med

det vanliga murbruket, der proportionen är 1:2 ä 1:3,

synes det dock, som vore dylika blandningar, äfven då de

äro mycket olika proportionerade, likväl af någorlunda samma

ledningsförmåga nemligen 0,63, hvilket värde derför torde

vara fullt användbart vid praktiska beräkningar.

Slaggtegelskifvorna voro tagna ur teglens inre partier,

dels derför att de då bättre representerade teglets hufvud-

massa, och dels derför att materialets ytterliga skörhet samt

den glasartade ytans stora hårdhet trotsade alla försök att

bearbeta stycken, som samtidigt innehöllo partier af teglets

inre och yttre delar.

Skifvorna af cement, murbruk och dyl. ämnen erhöllos

genom massans gjutning i en låg, med en lös metallbotten

försedd, cylindrisk messingsform, tudelad längs tvenne diame-

trala generatricer. Genom en sådan anordning blef det lätt

att, sedan hon tillräckligt hårdnat, uttaga skifvan ur formen

utan att skada henne.

Undersökningarna af glasets ledningsförmåga skedde på

samma sätt som ofvannämde försök, men då glasets ringa

tjocklek gjorde det olämpligt, att af detsamma begagna blott

en enda skifva, så lades flera stycken på hvarandra, sedan de

förut blifvit öfverklädda med stanniol på båda sidorna. Hela

packen sammanpressades derefter innan bindemedlet ännu

hunnit torka, hvarigenom åstadkoms den noggrannaste anslut-

ning vid alla beröringsytorna. Följande bestämningar gjordes:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 8 23

Material d. ( RR

Vanligt fönsterglas Svenskt ...... RISET OlsGOLste Lo)

> > Belgiskt...... VANA (ÖFSOTE S

Tjockt butikfönsterglas Belgiskt 2,54 -.....- (SNÖ on 25

hvaraf synes, att ledningsförmågan hos glas håller sig någor-

lunda konstant, så att man vid de flesta beräkningar torde

kunna använda medeltalet 0,869 såsom värde på glasets led-

ningsförmåga.

Slutligen gjordes äfven ett större antal undersökningar

öfver ledningsförmågan hos papp af olika slag; ty fastän

densamma i allmänhet spelar en temligen underordnad rol,

är det dock af intresse att känna pappens egenskap i detta

hänseende. Liksom vid undersökning af glas användes här-

vid ett större antal skifvor, lagda på hvarandra, dels utan

och dels med mellanlagda stanniolblad, hvilka dock icke

voro klistrade på pappen, utan pressades fast vid apparatens

sammanskrufning. Men det är klart, att de värden, som då

erhållas, icke äro de riktiga, ty pappen är vid ett dylikt

försök städse mer eller mindre sammanpressad, hvilket ökar

dess ledningsförmåga. För att erhålla de värden på ec, som

gälla för osammanpressad papp, har derför den metod an-

vändts, att sammanpressningen successivt blifvit ökad så

långt apparatens hållfasthet medgaf, och mellan de då be-

stämda samtidiga värdena på c och d uppsöktes en relation,

hvilken tillät en beräkning af ce för samma papp i dess

osammanpressade skick.

Den på empirisk väg bestämda formen af denna relation är:

c=k.d”

der & och &x äro för hvarje pappsort konstanta qvantiteter.

Exempelvis må anföras några af de gjorda mätningarne:

gannolikt värde

Material. d. C: E z

Munksjö golfpapp---- 0,514 -..--- SC

ÖRE Or SUNDET EN 0, 149 be

ÖMBT2 oe 0,099

(NGI01BI sc 0,102

Munksjö förhydnings-

papp (tjock sekunda) 0,591 ------ 0,099] a

Ole Töre d TA -0,137 son 0,62

24 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

sannolikt värde

Material. dd; C. C =

Fiskeby golfpapp 0,508 ------ 0,08 "|

ÖS OSSE Of 0,69

0.560 0,095

MEON ee 0,099

Medium 0,66

Då det emellertid ej finnes något skäl att antaga, det

ledningsförmågan skulle variera med tätheten på olika sätt

hos olika 'pappsorter, och värdena på «x dessutom falla till-

räckligt nära hvarandra för att antyda ett konstant värde på

denna qvantitet, hvaremot k efter all sannolikhet måste

bero på det material, hvaraf pappen består, samt af till-

verkningsmetoden, så torde det vara bättre att taga me-

dium af alla funna &Ä-värden, insätta detsamma i den anförda

formeln och söka de för hvarje pappsort gällande medel-

värdena på k.

Medelvärdet af »x är ?/3 och man kan alltså skrifva

påta Val

Beräknas medelst denna formel värdena på & blifva de

följande:

Munksjö 1:ma tjock förhydningspapp--------- 0,144

d:0o SO PAPPissssscess 2 FSA 0,143

d:o .r 2:dar,. d:onförhydningspapp === 0,140

Fiskeby 1:ma d:o AOL ig PA 0,140

d:o Sollpappa = 1A 2 Te 0,139

d:ous02:da, d:omförhydningspappe rr —- 0,135

Munkedals förhydningspappe --—-t-ootooctosss 0,134

Dessa värden på & synas bekräfta antagandet, att denna

qvantitet beror af det material och den metod som användts

vid pappens tillverkning; ty såväl Munksjö som Fiskeby

pappsorter intaga relativt hvarandra samma plats, när de

ordnas efter värdena å k.

Med stöd af dessa bestämningar hafva slutligen led-

hingskoefficienterna för de olika pappsorterna beräknats vara

de i bifogade tabell angifna talen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:Oo 8& 25

Material Ce. Horse W.

Munksjö 1:ma tjock förhydningspapp 0,102 —--.. ISSe 76

dor 2:da d:o d:0o (0082 [sot ål

CEORIEE Solf pa pp SS ra te 008 glor 32

Fiskeby 1:ma tjock förhydningspapp 0,103 ---..- NPA 33

dor dar d:o d:o OO TOSAUAN NIGER 79

tU OLD a PIP soc ess olebes AL ALAa USE 2 Ae 37

Munkedals förhydningspapp------------ ÖTY0N onorn Ösel 104

De uti kolumnen W anförda siffrorna angifva det antal

kilogr. v. e., som per timme och qv. mtr genomgå motsva-

rande pappsort ifall temperaturskilnaden mellan ytorna är

1? C. Dervid fästes naturligen blott afseende vid den egent-

liga ledningen och ej på den värmegenomgång, som kan

härleda sig från luftens passerande genom pappen.

Alla de värden å ce, som i det föregående blifvit an-

förda, äro medeltal af flera — i intet fall mindre än 3 —

bestämningar.

Angående fuktighetens inverkan på ledningsförmågan,

hafva äfvenledes några försök blifvit anstälda, ehuru endast

förberedande och i afsigt att lära känna de gränser, som vid

värmeundersökningar af ofvannämnda slag ej kunna öfver-

skridas, utan att koefficientens c variationer blifva så stora,

att de falla utom observationsfelens gränser. Till belysning

af denna fråga må anföras följande siffror, hvilka erhållits

vid försök med sandsten:

Sandsten Luftornsalk-... oso DE

d:0o d:0o JEN OO. AA. VEUNGT oocbereone 2,89

d:o d:o NGN ÄT asset 3,02

d:o d:o FH ÖRGIGR AR KASOT saa 3,10

Liknande iakttagelser, ådagaläggande ledningsförmågans stora

känslighet för inverkan af fuktighet, hafva flera gånger blifvit

gjorda vid de tillfällen, då stanniolbeläggningen brustit.

Försök, vid hvilka fuktighet intränger i materialet, måste

derför anses vara behäftade med mycken osäkerhet, och

öfver hufvud taget bör vid bestämningar af värmelednings-

förmågan den aldra största försigtighet iakttagas med hänsyn

till fuktighetstillståndet.

Jemte fuktigheten orsakar sannolikt äfven ett stort antal

andra omständigheter modifikationer i ledningsförmågan

26 ANDRÉE, SV. BYGGNADSMATFERIALERS VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGA.

såsom t. ex. kristallbildningen hos stenarterna, beståndsdelarnes

proportioner hos tegel och murbruk m. m.. hvilket allt lägger

svåra hinder i vägen för bestämmandet af goda medeltal.

Vid föreliggande försök har den omständigheten, att materi-

alen samtlige varit endast lufttorkade, gjort slutsiffrorna

något mer beroende af fuktigheten, än som varit fallet,

om skifvorna varit hårdt torkade, men dessa undersökningars

syftemål torde, om så skett, derigenom ej hafva blifvit full-

ständigare ernådt.

Slutligen må det tillåtas mig att till Herr Professor

G. R. Dahlander vid Tekniska högskolan hembära min upp-

riktiga tacksamhet för den utmärkta välvilja, intresse och

sakkännedom, hvarmed han städse sökt att för mig under-

lätta öfvervinnandet af de svårigheter, hvilka med en nog

stor, om ock ej oväntad, seghet hafva gjort dessa undersök-

ningar till ett i hög grad tidsödande arbete.

mono: SIN MAT

SS x - S

S | N

SÅ N

N NH

N |

N HN

N N

N |

N N

N |

N N

6 Å

id il N kd ä N

N H N I HN

| H N — SS N

2 Må NT |

fj SEE = H

$ N- äl NN

Å N AS Sj H

ARS NES = H

j PIDYS | El N

24 == = —— ==N

Na = N

3 N

ED N d

N 7 2 DYOAS

| '& bur

kl || | /

"4 DIDYS

VAA

"VIVHWYOASININAGATANYVA SYVddOYY VISVAd

ININN VISTA 10) LVYVddVv

(48]PLL9JeUUSPPUF FAQ EXSUGAG "BaTpuy SÅN

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 7. N:o 9,

DER ARTEN

LAUBMOOSE (BRYINEAE)

SCHWEDENS UND NORWEGENS

BESCHRIEBEN

N. CONRAD KINDBERG.

DER K. SCHWED. AKAD. DER WISS. MITGETHEILT DEN 13. SEPTEMBER 1882.

STOCKHOLM 1883.

WONG BORTRYGEERIET

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Erklärung einiger benutzten botanischen Kunst-

ausdräcke und Abkirzungen.

Rippe lang bedeutet meit iber die Mitte des Blattes gehend, Rippe

kurz nicht zwr Mitte des Blattes reichend, Bippe halb fast oder ungefähr

die Mitte des Blattes erreichend. Blätter zuräckgerollt am Rande zuriick-

gerollt. Blattzellen die Zellen des Blattes mit Ausnahme der Rippe. Eck-

zellen die äusseren grundständigen, meist quadratischen, Blattzellen. Blätter

die Blätter des Stengels oder der Hauptäste. Flagellen kleinblättrige, fast

fädliche Nebenästchen. Paraphyllien Nebenblätter des Stengels. Wurzelfilz

Trichome. Ävussere Zähne der äussere, innere Zähne der innere Mundbe-

satz der Frucht. Frucht geschnäbelt, Fruchtdeckel mit einem Schnabel

versehen. Cilien die Wimpern des inneren Mundbesatzes der Frucht. Ein-

häusig Blithenstand einhäuvsig. B. E. Bryologia europea von Bruch,

Schimper und Giimbel. D. N. De Notaris. H. T. Hooker und Taylor. H.

Hedmwig. Sch. Schimper. Ldb. Lindberg. M. S. Musci Scandinavici. 8. nur

in Schneden, N. nur in Nornegen gefunden, f£. fast, m. meist, zuw. zuwei-

len, ung. ungefälr, 0. oder, u. und, zul. zuletzt, wen. nenigstens.

Die Familien und Gattungen sind schon im vorigen Jahre von dem

Verfasser iibersichtlich beschrieben; siehe »Bihang till K. Svenska Vet.-

Akad. Handlingar, band 6, n:o 19.»

BRYINEAE.

Hauptabtheilung I.

Seitenfrächtler (Bryinee pleurocarpe).

Fam. 1. NECKERACEZE (SCHIMP., LINDB.)

Gatt. 1. Pterygophyllum BRrID.

1. P. lucens (L.) Brin. (Hookeria SM.).

Stengel ohne Flagellen. Blätter gross u. gelblich grin,

dicht gehäuft u. glänzend, flach u. stumpf mit ganzem, nicht

gesäumtem Rande, ohne Rippe: die unteren rundlich mit ver-

schmälertem Grunde, die oberen breit eiförmig; Zellen blatt-

gränreich, doch durchsichtig. Frucht braun mit gelbem

Deckel, langem Schnabel u. rothem Stiele; äussere Zähne

roth, die inneren orangefarbig. Zweihäusig.

Gatt. 2. Neckera HEDW.

I. Die meisten Blattzellen schmal, f. linear o. verschmä-

lert sechseckig. Blätter ziemlich lang, m. wellig u. gerade;

Rippe undeutlich o. kurz u. doppelt. Stengel gefiedert, zuw.

mit Flagellen. Frucht ohne Ring; innere Zähne m. kurz.

4. Blätter oben gegen die Mitte gezähnelt, verlängert

eilänglich, zuw. f. linear, m. wellig.

1. N. pennata (L.) H.

Blätter abgestumpft mit kurzem Spitzchen o. kurzspitzig,

nicht zuriäckgerollt. Aste f. einfach o. mit wenigen Åst-

4 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

chen, selten mit Flagellen. Frucht eingesenkt, mit kurzem

« Spitzechen; äussere Zähne blassgelb. HFEinhäusig.

2. N. fontinaloides (LAM.) Lpz. (N. pumila H., ScH.).

Blätter in eine kärzere o. längere Spitze zulaufend, unten

schwach zurickgerollt. Åste gefiedert mit kurzen Åstchen,

zuw. mit langen Flagellen. ruckt hervorragend, mit kurzem

Spitzchen; äussere Zähne rostbraun. Zweihäusig.

IEA Blätter f. ganzrandig pre kurzem Spitzchen o. kurz-

spitzig. Åussere Zähne gelb o. blass.

a. Blätter wellig, m. linear, zuw. länglich-eiförmig.

3. N. crispa (L.) H

Blätter m. abgestumpft, zuw. mit kurzer Spitze, oft bräun-

lich; die untersten Zellen erweitert. Åste gefiedert. Frucht

lang geschnäbelt; Stiel lang. Zweihäusig.

4. N. oligocarpa BRUCE.

Blätter abgestumpft mit kurzem Spitzehen, m. grin; die

untersten Zellen schmal. Åste oft f. einfach o. spärlich ge-

fiedert. Frucht kurz geschnäbelt, undeutlich gestielt. Hin

häusig.

b. Blätter nicht wellig, zungenförmig o. länglich-lanzett-

lich, zuw. mit kurzer Spitze; die untersten Zellen erweitert.

3. N. complanata (L.) Hös.

Äste gefiedert, oft mit zahlreichen Flagellen. Frucht

ziemlich kurz geschnäbelt; Stiel lang. Zweihäusig.

II. Die meisten Blattzellen erweitert, die unteren rau-

tenförmig. Blätter nicht wellig, m. kurz. Frucht langgestielt;

äussere Zähne gelb.

a. Hauptstamm (Wurzelstock) bald verwesend. Åste

m. mit Flagellen. Blätter gerade u. sehr klein; Rippe m.

fehlend, zuw. kurz u. doppelt, nicht einfach. Frucht ohne

Ring; innere Zähne m. kurz. Zweihäusig.

6. N. Besseri (LDB.) Jur. (N. Sendtneriana B. E.).

Äste m. gefiedert. Blätter verkehrt eiförmig, oben ge-

zähnelt u. abgerundet ohne Spitze.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 5

7. N. tenella KinpB. (N. complanata var. tenella ScH.?).

Åste m. unregelmässig getheilt. Blätter breit eiförmig

u. kurzspitzig, die oberen gegen die Mitte o. f. ringsum ge-

zähnelt.

bd. Wurzelstock m. dauernd. ÄÅste ohne Flagellen. Blät-

ter (trocken) etwas gebogen; Rippe einfach u. m. halb, zuw.

undeutlich. Frucht mit Ring; innere Zähne oft gleich lang

wie die äusseren. HEinhäusigzs

8. N. trichomanoides (SCHREB.) HARTM. (Homalia BRID., SCH.).

”

AÄste m. unregelmässig getheilt. Blätter zungenförmig,

oft ringsum gezähnelt.

Gatt. 3. Porotrichum BrRID., LDB.

1. P. alopecurum (L.) Mitt. (Thamnium B. E.).

Åste oft mit langen Flagellen. Blätter grän: die der

Åstechen verlängert eiförmig, m. kurz gespitzt, oben mit

grösseren Aälten: Rippe lang u. einfach. Frucht bräunlich,

länger als der Schnabel; äussere Zähne blass orangefarbig.

Blithenstand zweihäusig o. zwittrig.

Fam. 2. HEDWIGIACEAE (ScH.).

Gatt. 4. Hedwigia EERHE.

1. H. albicans (WEB.) LpB. (H. ciliata (D1ICKS.) EHRH., SCH.)

Blätter blaugrin, deutlich papillös, oben durchscheinend

o. mit Haarspitze, eiförmig lanzettlich-länglich u. hohl, zuw.

unten zurickgerollt. Stengel ohne Flagellen. Frucht ein-

gesenkt, f. kugelig; Deckel flach, mit einem Wärzchen ge-

krönt. HEinhäusig. Tracht einer Grimmia.

2. H. imberbis (Sm.) Spruce (Hedwigidium B. E.).

Blätter gelblich grin o. zul. schwarzbraun, undeutlich

papillös IKE Hltars pita nicht durchscheinend, verschmälert

eiförmig lanzettlich u. hohl, etwas zuriäckgerollt; Äste m. mit

Hlagellen, deren Blätter mit kurzem Haarspitzechen versehen

sind. Frucht etwage hervorragend, elliptiseh mit kegelförmigem,

schiefem spitzem Deckel. Blithenstand einhäusig o. zwittrig. N.

6 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Fam. 3. PSEUDOLESKEACEA (SoH).

Gatt. 5. Pseudoleskea B. E.

1. P. catenulata (BriD.) Scn. (Leskea LDB.).

Rasen dicht u. m. braungriän. Blätter trocken dicht an-

gedräckt (wie bei den ibrigen Arten), eiförmig u. kurz zu-

gespitzt, ganzrandig, unten schwach zuriäckgerollt; die meisten

Zellen f. rundlich, Eckzellen »m. undeutlich; Rippe einfach

u. halb o. undeutlich. Frucht gelblich braun, schief und

herabgebogen, kurz geschnäbelt; äussere Zähne gelb; die in-

neren mit Cilien. Zweihäusig.

2. P. rupestris (BErRGeGR.) KinpDB. (LCeskea BERGGR.).

Rasen dicht u. schwarzbraun. Blätter kleiner, aus eiför-

migem Grunde lang zugespitzt, oft gezähnelt, kaum zuriick-

gerollt; die oberen Zellen f. elliptisch, die inneren grund-

ständigen länglich, die äusseren rundlich-quadratisch; Rippe

einfach und verlängert o. undeutlich. Frucht unbekannt.

3. P. tectorum (AL. Br.) ScH. (Leskea LpDB.).

Rasen locker u. m. grän. Blätter noch kleiner (als bei

vor. Arten), aus breit eiförmigem Grunde m. kurz zugespitzt,

ganzrandig u. nicht zuriäckgerollt; Zellen elliptisch-länglich,

Eckzellen m. quadratisch; Rippe kurz, einfach o. gabelig,

zuw. undeutlich. Frucht unbekannt.

Gatt. 6. Helicodontium SCHWAGR.

1. H. pulvinatum (WAHLENB.) LpDB. (Myrinia SOCH.).

Rasen dicht und dunkelgrän. Blätter klein u. f. eiförmig.

Frucht ziemlich klein ohne Schnabel; Cilien fehlend. HEin-

häusig.

Gatt. 7. Thedenia SCH.

1. T. suecica B. E. (Stereodon Lp.)

Rasen grän. Blätter sehr klein, verlängert eiförmig.

Frucht klein u. gelblich mit Schnabel; Cilien kurz; äussere

Zähne gelb. HFinhäusig. SS.

BIHANG TILL 'K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 9. 7

Gatt. 8. Habrodon SCH.

1. H. perpusillus (D. N.) LpB. (H. Notarisii SCH.).

Rasen klein u. grän. Blätter sehr klein, eiförmig lanzett-

lich, zuw. schwach gekerbt. Frucht sehr klein, blassbraun

ohne Cilien; Deckel mit kurzem Spitzchen. Zweihäusig. N.

Gatt. 9. Entodon C. Mö.

1. E. palatinus (NECK.) LpB. (Platygyrium repens (BrRiD.) B.E.).

Rasen bräunlich u. glänzend. Blätter verlängert eiförmig,

zuriäckgerollt; Eckzellen ziemlich gross u. quadratisch. Frucht

braun, undeutlich geschnäbelt; äussere Zähne orangefarbig.

Tracht des Hypnum polyanthos. Zweihäusig.

Gatt. 10. Climacium W. M.

1. C. dendroides (L.) W.M.

Blätter blassgriän u. glänzend, eiförmig länglich-lanzettlich,

f. abgestumpft, zweistreifig u. herablaufend. Frucht braun

mit Schnabel; äussere Zähne rothbraun; Deckel lange auf

dem Säulchen aufgehoben bleibend. Zweihäusig.

Gatt. 11. Isothecium BRrRiD.

1. I. viviparum (NECK.) LpDB. (1. myurum (PoLr.) BRID. SCH.).

Blätter m. blassgrän, elliptisch u. m. stumpflich; Rippe

m. halb, zuw. gablig gespalten. Stengel mit langen Flagellen.

Frucht gelblich o. roth, mit kurzem Schnabel; äussere Zähne

gelb; Mitze kurz. Zweihäusig.

Fam. 4. LESKEACEAT (Sc).

Gatt. 12. Heterocladium B. E.

1. H. squarrosulum (Voit) LpB. (H. dimorphum (Brip.) B. E.).

Stengel mit wenigen Paraphyllien (wie bei der folgenden

Art): Flagellen spärlich o. fehlend. Åste einfach gefiedert,

Åstehen kurz. Blätter ringsum gezähnelt (wie bei der folg.

Art), gelblich grin: die der Ästehen eiförmig, f. stumpf u. an-

gedriäckt, am breit eiförmigen Grunde bis zur Mitte zuriick-

8 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

gerollt; die inneren grundständigen Zellen langgedehnt. Frucht

herabgebogen ohne Schnabel; äussere Zähne gelb. Zweihäusig.

2. H. heteropterum (BrucH) B. E.

Stengel mit vielen Flagellen, unregelmässig getheilt;

Åstehen än Blätter m. grin: die der Åstehen eiförmig

lanzettlich, etwas spitz u. abstehend, am eiförmigen Grunde

kaum zuriäckgerollt; die inneren grundständigen Zellen ziem-

lich kurz; Rippe zuw. einfach. Frucht heråbgebogen mit

Schnabel; äussere Zähne bleich. Zweihäusig.

Unterscheidet sich von dem ähnlichen Pierogonium filiforme durch

die herablaufenden Blätter.

Gatt. 13. Myurella B. E.

1. M. julacea (ViLnL.) B. E.

Rasen oben blaugrin, unten entfärbt. Stengel zerbrech-

lich mit aufrechten Åsten. Blätter dicht angedrickt, aus ab-

gerundetem-eiförmigem Grunde abgestumpft o. stumpf, wenig

gezähnelt, wenig papillös, zuw. mit kleinem Haarspitzchen.

Frucht blassbraun u. f. aufrecht ohne Schnabel; äussere Zähne

gelb. Zweihäusig.

— gracilis KIiNDB.

Rasen sehr dicht. Åste sehr fein. Blätter oft mit Haar-

spitzchen, noch kleiner als bei folg. Art. N.

2. M. tenerrima (Brip.) Lpz. (M. apiculata (HöB.) ScH.).

Rasen oben bleich blaugriin o. hellgrin. Stengel ziem-

lich weich mit abstehenden Åsten. Blätter locker angedriickt,

aus breit eiförmigem Grunde verschmälert, mit langer, zul.

haarförmiger Spitze, oft gezähnelt, sehr papillös u. dunkel.

Frucht braun u. f. aufrecht ohne Schnabel; äussere Zähne

blassgelb. Zweihäusig.

Die ähnliche JM. Careyana SULL., noch nicht bei uns gefunden, hat

schmälere, oben gewimperte (haarförmig gezähnelte) Blätter.

Gatt. 14. Thuidium B. E. (Thyidium ILpD3.).

I. Äste gefiedert, nicht wurzelnd. Stengelblätter deutlich

herablaufend, gestreift u. papillös. Rasen locker.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 9

4. Stengel doppelt o. dreifach gefiedert. Blätter dicht

u. grob gezähnelt; die meisten Zellen rundlich, nur die un-

tersten langgedehnt. Paraphyllien gespalten. Zweihäusig.

a. Frucht mit langem Schnabel. Kelchblätter mit langen

Wimpern.

1. T. tamariscifolium (NECK.) LpB. (T. tamarisceinum (H.)

RIP

Blätter aus breit herzförmigem Grunde verschmälert: die

untersten Zellen sehr aufgeblasen. Stengel dreifach gefiedert;

Hauptäste unten nackt. Kelchblätter mit zahlreichen Wimpern.

2. T. delicatulum (H.) LinDB.

Blätter mit nierenförmigem Grunde; die untersten Zellen

wenig erweitert. Stengel m. doppelt gefiedert; Hauptäste

beblättert. Kelchblätter (am Grunde) mit wenigen Wimpern. S.

b. Frucht mit kurzem Schnabel. Kelchblätter ohne

Wimpern.

3. T. recognitum (H.) LpB. (T. delicatulum B. E.)

Blätter mit nierenförmigem Grunde; die untersten Zellen

wenig erweitert. Stengel doppelt gefiedert; Hauptäste be-

blättert.

B. Stengel einfach gefiedert; Hauptäste beblättert. Blatt-

zellen elliptisch, rautenförmig o. langgedehnt.

a. Blätter bräunlich o. gelblich grin, stumpf o. kurz-

spitzig, am Rande mit locker gestellten Zähnen. Paraphyllien

gespalten.

4. T. abietinum (L.) B. E.

Blätter breit eiförmig, auf den beiden Seiten dicht pa-

pillös: die oberen u. äusseren Zellen elliptisch, die inneren

oft schmäler. Parapbyllien bleich u. kurz. Fruchtdeckel

stumpf u. kecelförmiog. Zweihäusig.

2 g 2

Kos TA Bländowii (WW. M)-B: El

Blätter breit herzförmig, auf der oberen Seite wenig pa-

pillös, die meisten Zellen länglich. Paraphyllien lang, zul.

braun. Fruchtdeckel spitz o. kurzspitzig. HEinhäusig.

10 SCR KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

b. Blätter grin, aus breit herzförmigem Grunde lang-

spitzig u. gekrimmt, dicht gezähnelt. Paraphyllien nicht

gespalten.

6. T. decipiens D. N. (Amblystegium glaucum (var.) LinDB.,

Hypnum LiMPR.)

Blätter m. sehr papillös; die meisten Zellen rautenförmig,

die untersten gross und wasserhell. Paraphyllien lang, braun

o. zul. schwärzlich. Frucht mit spitzem Deckel u. breitem

Ringe. HEinhäusig.

II. Äste gefiedert o. unregelmässig getheilt, zuw. unten

kriechend; Paraphyllien nicht gespalten. Stengelblätter m.

herablaufend, weder gestreift noch papillös”), oft gekrimmt.

Zweihäusig.

7. T. filicinum (L.) KispB. (Hypnum L., ScH., Amblystegiuwm

DSNSEIDE): |

Rasen m. grän, filzig u. dicht. Blätter weich, herablau-

fend, aus eiförmigem Grunde plötzlich zugespitzt, ringsum

fein gezähnelt, die meisten Zellen rautenförmig, die untersten

o. eckständigen gross u. m. gebräunt, zuw. wasserhell; Para-

phyllien zahblreich; Rippe kaum auslaufend. Frucht f. cylin-

drisch u. gekrämmt; Ring schmal; Deckel spitz ohne Schnabel.

Tracht (zuw.) von Hypnum glaucum.

S. T. fallax (BripD.) KinpDB. (Amblystegium Mirpe, Amblystegium

irriguum var. fallax SoH.)

Rasen sehr locker u. f. nicht filzig, dunkelgrän. Blätter

starr u. m. gerade, wenig herablaufend, aus eilanzettlichem

Grunde f. allmählich zugespitzt, sehwach gezähnelt, die meisten

Zellen länglich, die unteren grösser u. wasserhell; Paraphyllien

spärlich; Rippe auslaufend. Frucht wie bei vor. Art. SS.

Die unteren Blätter sind oft bis auf die Rippe zerstört.

III. Stengel unregelmässig getheilt mit kriechenden Asten.

Blätter undeutlich herablaufend, nicht gestreift.

1!) Obgleich diese beide Arten keine Blattpapillen haben, ist doch wohl

ihre Stellung in dieser Gattung natiirlicher, als in Ämblystegium oder

Hypnum. Die vorige Art ist zuw. von Thuwidium filicinum nicht leicht

zu unterscheiden.

BIHANG TILL K. SV» VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 11

9. T. gracile B. E. (T. pallens SCH. syn).

Rasen. blassgelb. Stengelblätter aus herzförmigem Grunde

schmal zugespitzt, f. ganzrandig; Astblätter allmählig ver-

schmälert mit kurzer gezähnelter Spitze; die meisten Zellen

rundlich-elliptisch. Fruchtdeckel mit Spitzchen. HEinhäusig.

Tracht der Leskea nervosa. S.

Gatt. 15. Anomodon T. H.

A. Aste sehr getheilt, m. ungleichförmig: einige spitz

u. fädlich, die ibrigen stumpf u. dick. Blätter grän, nicht

wellig; Zellen rundlich, wenig dunkel. Zweihäusig (wie die

iäbrigen Arten).

a. Rasen locker, m. grän. Blätter nicht angedrickt.

1. A. attenuatus (SCHREB.) HöB.

Åste m. ungleichförmig, die dickeren einwärts gebogen.

Blätter herablaufend, f. eiförmig u. m. kurzspitzig, in rå

obersten Spitze zuw. gezähnelt, trocken m. einwärts gebogen;

Rippe nicht den Blattrand erreichend. Frucht mit langem

Schnabel.

2. AA. longifolius (AHNF.) HARTM.

Åste m. ungleichförmig u. gerade. Blätter nicht herab-

laufend, verschmälert eiförmig lanzettlich u. langspitzig, pa-

pillös gekerbt; Zellen etwas durchsichtig; Rippe f. auslaufend.

Frucht kurz geschnäbelt.

b. Rasen sehr dicht, oben grin, unten rostfarbig. Blät-

ter trocken angedrickt.

3. A. rigidulus KIiNDB.

Äste gleichförmig, fädlich u. starr, micht o. wenig ge-

bogen. Blätter sehr klein, nicht herablaufend, aus breit herz-

förmigem, schwach zuriäckgerolltem Grunde plötzlich zuge-

spitzt, ganzrandig u. wenig papillös; Rippe schwach, m. f.

auslaufend. Frucht unbekannt. N.

Unterscheidet sich von den ähnlichen Arten der Gattungen Leskea

u. Pseudoleskea durch die nicht kriechenden Åste.

12 Nilkol KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

B. Äste m. f. ungetheilt, gleichförmig, dick u. stumpf.

Blätter am Rande etwas wellig, die unteren m. rostbraun ;

Spitze breit u. abgestumpft, oben zuw. gekerbt; die oberen

Zellen rundlich u. dunkel, die unteren m. ungleichförmig.

ASIKA. mvitieultosusk((us)k Ela dh:

Die jängeren Blätter m. hellgrin; Spitze oben abgerun-

det, kärzer als der verlängert eiförmige Grund. Frucht mit

schmalem kegelförmigem Deckel.

— microphyllus KiIiNnDB.

Åste sehr getheilt, Rasen dichter. Blätter kleiner.

5. A. apiculatus B. E.

Die jängeren Blätter dunkelgrin o. bräunlich; Spitze

länger als der breit eiförmige Grund u. oft mit einem Spitz-

chen gekrönt; Rippe (trocken) glänzend. Frucht mit kurzem

Schnabel.

Gatt. 16. Leskea H.

A. Blätter f. ringsum zurickgerollt, wen. die oberen

gezähnelt, m. sehr papillös.

1. L. filamentosa (DIicKsS.) KInDB. (Lesquereuxia LDB., Pseu-

doleskea atrovirens SCH.)

Rasen m. dunkelgrän. Blätter f. allmählig verlängert ei-

förmig, m. kurz zugespitzt; Zellen elliptisch-länglich; Rippe

f. auslaufend. Frucht dunkelbraun, schief und herabgebogen

ohne Schnabel; äussere Zähne gelblich, innere ohne Cilien.

Stengel mit breiten Paraphyllien. Zweihäusig.

Die Blätter sind oft angedrickt wie bei der Gattung Pseudoleskea.

B. Blätter nur unten zurickgerollt, ganzrandig.

2. L. nervosa (BrRID.) MYRIN.

Rasen dunkelgriin o. bräunlich. Blätter mit kurzem eiför-

migem Grunde u. schmaler, f. linearer Spitze; Zellen rund-

lich-elliptisch, m. schwach papillös; Rippe f. auslaufend.

Frucht braun, f. aufrecht mit kurzem o. kleinem Schnabel,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9: 13

äussere Zähne bleich weisslich, innere m. mit Cilien. Zwei-

häusig.

3. IL. brachyclados ScHw. (Pseudoleskea atrovirens var. SCH.)

Rasen m. dunkelbraun o. scehwärzlich. Blätter ungleichför-

mig, noch aus verlängert eiförmigem Grunde plötzlich u. lang

zugespitzt mit pfriemlicher o. linearer Spitze, noch f. all-

mählich u. breit zugespitzt; Zellen m. elliptisch, nicht o. un-

deutlich papillös; Rippe oft f. auslaufend, zuw. kärzer. Frucht

ohne Cilien. Zweihäusig. N.

4. L. polycarpa EHRH.

Rasen grän. Blätter f. allmählich verlängert eiförmig,

kurz zugespitzt; Zellen rundlich, sehr papillös; Rippe ver-

längert, nicht den Blattrand erreichend. Frucht gelblich o.

röthlich, gekrimmt o. gerade ohne Schnabel; äussere Zähne

bleich weisslich, innere m. mit Cilien. HEinhäusig.

Leskea patens LDB. ist mir nicht bekannt. SS.

Fam. 5. PTEROGONIACEAE (C. HARTM.)

Gatt. 17. Pterogonium Sw.

1. P. filiforme (Tim) ScHWAGR. (Pterygynandrum H-.)

Stengel weich, sehr getheilt; Åste m. niederliegend o.

herabgebogen. Blätter m. hellgrin, m. verkehrt o. breit ei-

förmig mit kurzem Spitzchen, schwach gezähnelt, an der un-

teren Seite dicht papillös, grän u. zuw. schwach zuriäckge-

rollt; Zellen m. rautenförmig, die eckständigen f. quadratisch,

die oberen oft blattgränlos; Rippe m. kurz u. doppelt, zuw.

halb u. einfach. Frucht aufrecht, bräunlich mit kurzem schie-

fem Schnabel; Zähne blassgelb. Zweihäusig.

<P. decipiens (W. M.) (Pterygyn. filif. var. heteropterum

(BripD.) SCH.).

Åste dicker, wenig niederliegend, ohne Flagellen ; Blätter

grösser u. dunkelgrän, oft einseitswendig gebogen.

”

2. P. ornithopodioides (Hups.) LpB. (P. gracile Sw., SCH.)

Stengel steif; Åste f. baumähnlich, bogig gekrimmt, auf-

steigend o. aufrecht. Blätter breit o. verkehrt eiförmig u.

14 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

zugespitzt, oben gezähnelt, wenig o. nicht papillös, gelblich

grän o. braun; die inneren grundständigen Zeller f. linear,

die äusseren breit; Rippe undeutlich o. doppelt, zuw. halb.

Frucht braun ohne Schnabel, m. schief; äussere Zähne blass-

gelb. Zweihäusig.

Gatt. 18. Rigodinm (KUNZE) KINDB.

1. R. reflexum (STARKE) KinpDB. (Hypnum STARKE, LDB.

Brachythecvum B. E.)

Stengel etwas steif mit kurzen gekrimmten Åstcehen.

Blätter m. hellgrän, herablaufend, aus breit ei- o. herzför-

migem Grunde zu einer zul. schmalen, f. haarfeinen Spitze

zusammengezogen; Zellen klein, m. f. rautenförmig, die in-

neren oft langgedehnt, die eckständigen quadratisch, klein u.

grän. Frucht braun, verdickt eiförmig ohne Schnabel; äussere

Zähne gelb; Stiel rauh. HFEinhäusig.

2. R. varium (H. nach LpB.) KinDB. (Amblystegium LDB., Am-

blystegium radicale B. E. u. ScH. syn.).

Stengel ziemlich steif mit kurzen, m. geraden Ästchen.

Blätter wenig herablaufend, aus breit eiförmigem Grunde

lang u. schmal zugespitzt, f. ganzrandig u. braungrän, glanz-

los; Zellen wie bei vor. Art. Frucht rothbraun, f. cylindrisch

ohne Schnabel; Stiel glatt; äussere Zähne bleich. Einhäusig.

Garth Lesquereuxia LpB. (Lescurea B. E.).

1. L. saxicola Mor. (L. striata (ScHW.) var. B. E.).

Rasen dicht, m. gelblich glänzend. Stengel weich mit

kurzen, fädlichen, m. geraden Åstchen. Blätter aus länglichem

Grunde gegen die ziemlich lange, pfriemliche Spitze etwas

verschmälert; Zellen klein, rautenförmig-länglich 0. zuw.

schmäler; die eckständigen grösser u. f. rechteckig, wasserhell.

Frucht braun, zul. schwarz, eilänglich ohne Schnabel; äussere

Zähne orangefarbig, die inneren gelb; Stiel glatt. Para-

phyllien fädlich. Tracht der Leskea filamentosa. Zweihäusig.

" L. striata (ScHw.) B. E.

Rasen locker u. griin. Blätter schmäler, eilanzettlich u.

lang zugespitzt, m. ganzrandig. S.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0O 9. 15

Fam. 6. HYPNACEAE (Sou.).

Gatt. 20. Fissidens H.

1. EF. sciuroides (L.) H. (Leucodon SCHW., SCH.).

Åste aufrecht o. gekrämmt, m. einfach u. lang, unten

rostbraun, oben grin o. braungrin, oft mit Flagellen. Blätter

herablaufend, eiförmig lanzettlich spitz, oben abstehend u.

oft einseitswendig. Frucht bräunlich, f. länglich ohne Schnabel,

astständig; Zähne weisslich. Zweihäusig.

Gatt 21. Antitrichia BRID.

1. A. curtipendula (L.) Bri.

Blätter herablaufend, aus eiförmigem Grunde plötzlich

zugespitzt, unten zurickgerollt, oft gelblich glänzend o. rost-

braun (im trocknen Zustande). Frucht elliptisch u. gelblich,

zul. rothbraun, kurz geschnäbelt; Stiel oft gedreht; äussere

Zähne blassgelb; Mitze kurz. Zweihäusig.

Gatt. 22. Rhytidium (SULL.) KINDB.

1. R. rugosum (L.) KinpB. (Hypnum L., ScH., Hylocomium

DEN. DB):

Rasen locker, Åste dick. Blätter zuriickgerollt, aus f. ei-

förmigem Grunde langspitzig, gelblich o. griängelb, die un-

teren rostfarbig. Frucht f. cylindrisch, hellbraun, kurz o. un-

deutlich geschnäbelt; äussere Zähne rostbraun. Zweihäusig.

Gatt. 23. Hypnum DILL.

Ubersicht der Abtheilungen.

I. Blätter (auch feucht) bogig gekrimmt, lang zugespitzt, öfter un-

gestreift, selten gezähnelt (bei wenigen Arten zuw. gerade).

A. Blattrippe (wen. bei den meisten Blättern) kurz u. doppelt o.

.undeutlich. Frucht m. ohne Schnabel.

1. Ctenidium. Stengel regelmässig gefiedert; die unteren Åstehen f. von

gleicher Länge. Blätter gekrimmt; Eckzellen f. rechteckig o. rau-

tenförmig, durchsichtig. Zweihäusig.

KÖ Nike: KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

2. Drepanium. Stengel unregelmässig getheilt o. nur oben gefiedert.

Blätter gekrimmt o. bei (H. cupressiforme u. H. Haldanei) zuw.

gerade; Eckzellen quadratisch, oft dunkel. HEin- o. zweihäusig.

B. Blattrippe einfach, selten (bei einigen Blättern) undeutlich.

3. Cratoneuron. Stengel oft gefiedert, m. mit Paraphyllien u. Wurzelfilz.

Blätter plötzlich verschmälert, gestreift u. oft gezähnelt; Eckzellen

gross, zuletzt braungelb. Zweihäusig.

"4. Harpidium. Stengel oft unregelmässig getheilt, immer ohne Para-

phyllien, selten (bei einer Art) filzig. Blätter allmählig verschmä-

lert, oft ungestreift, ganzrandig o. undeutlich gezähnelt; Eckzellen

m. wasserhell o. undeutlich. Ein- o. zweihäusig.

II. Blätter (feucht) nicht bogig gekrimmt (selten mit gekrimmter

kurzer Spitze).

A. Blätter allseitig (selten einseitswendig o. zweireihig) abstehend

o. angedriickt, nicht sparrig.

a. Blätter stumpf mit haarähnlichem Spitzchen.

5. Rhynchostegium. Frucht m. mit langem Schnabel. Zweihäusig.

b. Blätter stumpf o. abgestumpft mit kurzem, nicht haarähnlichem

Spitzcehen.

aa. Blätter ganzrandig o. undeutlich gezähnelt, m. stumpf. Frucht

ohne Schnabel.

6. Calliergon. Stengel gefiedert. Blätter stumpf.

7. Limnobium. Stengel unregelmässig getheilt. Blätter zuw. mit kurzem

stumpfem Spitzchen.

bb. Blätter ringsum deutlich gezähnelt, m. kurzspitzig. Frucht oft

geschnäbelt. ;

8. Brachyphyllum. Stengel m. unregelmässig getheilt. Blätter m. gross:

Eckzellen m. durchsichtig u. weit.

9. Distichocladium. Stengel oft gefiedert. Blätter klein mit kleinen

griänen Eckzellen.

ce. Blätter verlängert zugespitzt, m. eiförmig lanzettlich, oft gestreift.

10. Piychodium. Blätter f£. ringsum zurickgerollt; Eckzellen wenig deut-

lich; Rippe einfach. Frucht ohne Schnabel. Stengel nicht gefiedert.

11. Stenophyllum. Blätter nicht o. undeutlich zurickgerollt. Eckzellen

m. wasserhell o. undeutlich; Rippe m. einfach. Frucht oft geschnä-

belt, m. schief. Stengel zuw. gefiedert.

B. Blätter zweireihig u. locker gestellt, m. langspitzig, selten ge-

streift. Stengel oft gefiedert. Frucht oft geschnäbelt.

12. Isopterygium. Blattrippe doppelt o. einfach.

C. Blätter alleeitig sparrig, m. langspitzig. Frucht ohne Schnabel.

13. Campyliadelphus. Stengel unregelmässig getheilt. Blätter f. ganz-

randig. Bliithenstand zweihäusig o. zuw. (bei einer Art) zwittrig.

14. Campyliwn. Stengel gefiedert. Blätter ringsum fein gezähnelt. Bli-

thenstand einhäusig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 17

Abth. 1. Ctenidium (ScHIaP.).

A. Blätter gestreift, mit nicht o. wenig erweiterten

Ecken; Eckzellen wenig ausgebildet.

1. H. crista castrensis L. (Ptilium D. N., LinpB. M. 5S.).

Rasen locker, nicht filzig, m. grin. Stengel mit Para-

phyllien. Blätter f. allmählig verschmälert, oben gezähnelt,

mit langer Spitze. Frucht gekrimmt; Deckel stumpf.

B. Blätter ungestreift, mit erweiterten abgerundeten

Ecken; Eckzellen ziemlich zahlreich.

2. H. molluscum HEbDw. (Ctenidium Mitt., LiInpDB. M. S.).

Rasen ziemlich dicht, zuw. filzig, m. hellgrän. Stengel

mit Paraphyllien. Blätter plötzlich gegen die lange Spitze

verschmälert, klein u. ringsum gezähnelt. Frucht eiförmig mit

kurzem Spitzchen.

— condensatum SCH.

Rasen sehr dicht, m. bräunlich grän. Stengel etwas un-

regelmässig getheilt.

3. H. procerrimum Mor. (Ctenidium ILinNDB.).

Rasen m. locker, nicht filzig, oben glänzend goldgelb o.

dunkelgrin, unten hellbraun. Stengel ohne Paraphyllien.

Blätter f. allmählig gegen die kirzere Spitze verschmälert,

ganzrandig o. am Grunde schwach gezähnelt; die unteren

Zellen erweitert, oft gelblich. HFrucht unbekannt. MN.

Abth. 2. Drepanium SCH.

I. Blätter ziemlich gross u. ganzrandig, nicht zuriäck-

gerollt; Eckzellen durchsichtig u. sehr erweitert. Stengel mit

Paraphyllien. Zweihäusig.

4. H. areuatum LinpB. (Stereodon LinpDB. M. S., Hypnwm

Lindbergii Mitt.)

Rasen locker, oben unrein gelblich, zuw. bräunlich o.

grän. Stengel unregelmässig getheilt; Aste wenig o. nicht

18 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

fachgedrickt. Blätter mit verlängert eiförmigem Grunde u.

kärzerer Spitze, gestreift; die inneren grundständigen Zellen

schmal. Frucht länglich u. schief mit spitzem Deckel.

5. H. pratense (KocH) B. E. (Isopterygium ILiNDB.)

Rasen m. dicht, hellgrän o. gelblich, glänzend. Stengel

unregelmässig getheilt mit flachen Åsten. Blätter mit ver-

längert eiförmigem Grunde u. kurzer Spitze, ungestreift, trocken

wellig; die untersten Zellen erweitert. Frucht länglich u.

schief ohne Schnabel.

6. H. callichroum Brin. (Stereodon Brin., LinpDB. M. S.).

Rasen dicht, grän o. gelblich grän. Stengel oben ge-

fiedert; Aste wenig o. nicht flachgedriäckt. Blätter (etwas

kleiner als bei den beiden vorigen Arten) mit breit eiför-

migem Grunde u. längerer Spitze, ungestreift; die inneren

untersten Zellen hellgelb. Frucht länglich u. gekrämmt mit

kurzem Schnabel.

Il. Blätter oft gezähnelt, zuw. am Grunde zurickgerollt,

nicht gestreift; Eckzellen klein, zuletzt braun. Stengel oft

mit Paraphyllien.

A. Die untersten Blattzellen zuletzt braun.

7. H. Bambergeri ScH. (Stereodon LinDB.).

Rasen dicht, m. bräunlich, zuw. oben griin. Stengel m.

unregelmässig getheilt o. mit einfachen Asten, ohne Para-

phyllien. Blätter gross mit breit eiförmigem Grunde und

längerer Spitze, nicht zurickgerollt u. m. ganzrandig; die un-

teren Zellen zuletzt braungelb u. oft erweitert; Rippen (bei

einigen Blättern) zuw. einfach. Frucht unbekannt. Zwei-

häusig.

— flexuosum BErGGrR. (H. flexuosum BERGGR.).

Blätter mit schmälerer Spitze; die unteren Zellen wenig

erweitert. N.

3. H. imponens H. (Stereodon Brin., LinpB. M. 5S.).

Rasen dicht, gelblich grän o. hellbraun. Stengel gefie-

dert, mit Paraphyllien. Blätter gross mit verlängert eiför-

BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 19

migem Grunde u. kärzerer Spitze, am Grunde oft zuräckge-

rollt, zuw. gezähnelt. Frucht cylindrisch, f. aufrecht u. gerade;

Deckel mit kurzem Spitzechen. Zweihäusig.

9. H. Haldanei GRrREV. (Stereodon LinNDB.).

Rasen locker, bräunlich o. gränlich. Stengel unregel-

mässig getheilt, mit Paraphyllien. Blätter gross mit verlän-

gert eiförmigem Grunde u. kurzer Spitze, m. gerade u. ganz

randig, nicht zuräckgerollt; die unteren Zellen oft braungelb.

Frucht f.- gerade; Deckel mit kurzem schiefem Schnabel.

Einhäusig.

10. &H. pallescens H., LinmPR. (Stereodon LinDB. M. S.).

Rasen dicht u. m. grin. Stengel m. gefiedert, mit Para-

phyllien. Blätter klein mit breit eiförmigem Grunde u.

kirzerer Spitze, wen. oben gezähnelt, unten oft zuräckgerollt.

Frucht f. gerade, kurzgeschnäbelt. HEinhäusig.

" H. perichetiale B. E.

Blätter mehr gezähnelt; Zellen grösser u. etwas erweitert.

B. Die inneren Blattzellen durchsichtig, nicht braun.

Blätter nicht o. undeutlich zurickgerollt; Spitze kiärzer als

der Grund, oft gerade, zuw. gezähnelt. Stengel oft ohne

Paraphyllien, zuw. gefiedert. Zweihäusig.

11. H. cupressiforme L. (Stereodon Brip., LinpB. M. S.).

Åste oft etwas flach gedrickt, m. niederliegend. Blätter

mit verlängert eiförmigem Grunde; Zellen schmal. Frucht

gerade o. gebogen, zuw. mit kurzem Schnabel.

+ H, mamillatum BRrRID.

Blätter f. angedriäckt. Fruchtdeckel mit Wärzchen.

12. H. Vaucheri LESQU.

Aste stielrund u. f. aufrecht. Blätter f. angedräckt, mit

breit eiförmigem Grunde; die meisten Zellen etwas erweitert.

Frucht unbekannt.

III. Blätter klein u. m. ganzrandig; Eckzellen wenig

deutlich o. klein u. wasserhell. Stengel m. ohne Paraphyllien,

oft oben gefiedert. Rasen dicht.

20 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

4. Blätter nicht zuräckgerollt; Spitze m. länger als der

Grund. HFEinhäusig.

13. H. fastigiatum Brin. (Stereodon Brin., LinpB. M. S.).

Rasen m. grän. Blätter sehr klein, mit breit eiförmigem

Grunde. Frucht gekrimmt mit stumpfem Deckel.

+ H. Sauteri B. BE.

Stengel unregelmässig getheilt. Blätter noch kleiner, f.

allmählig verschmälert. Frucht unter dem Munde sehr zu-

gesehnurt. NV.

14. H. hamulosum PB. E. (Stereodon LINDB.).

Rasen m. gelblich grän. <Blätter (grösser als bei der

vorigen Art) mit verlängert eiförmigem Grunde. Frucht f.

gerade; Deckel spitz.

B. Blätter zurickgerollt; Spitze m. kärzer als der Grund.

Zweihäusig.

15. H. revolutum (Mirtt.) LInDB. (Stereodon Mirtt., LiInDB. M.

SS. Hypnum Heufleri JUR., SCH.).

Ragen bräunlich o. gelblich grän. Blätter mit verlängert

eiförmigem Grunde, m. gestreift u. f. ringsum zuriäckgerollt.

Frucht gekrimmt ohne Schnabel.

+ H. condensatum ScH. (nach MoL.).

Blätter zur Mitte zuräckgerollt, nicht gestreift, mit län-

gerer Spitze. Frucht unbekannt. .

Abth. 3. Cratoneuron SULL.

16. H. glaucum (LAM.) LINDB. (Amblystegium TLanNDB. M. S.,

Hypnum commutatum H., ScH.).

Rasen m. gelblich grän, unten entfärbt. Stengel gefie-

dert, m. sehr filzig u. mit zahlreichen Paraphyllien. Blätter

mit breit eiförmigem Grunde u. langer Spitze, m. ringsum

gezähnelt, herablaufend u. ziemlich klein, zuw. papillös; die

unteren Zellen erweitert, oft hellgelb; Rippe m. lang. Frucht

f. cylindrisch u. gekrimmt; Deckel spitz: äussere Zähne

orangefarbig; Ring breit. Tracht von Thuidium filieinum u.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 21

T'. decipiens, die doch durch die gleichförmig erweiterten

Blattzellen verschieden sind.

— suleatum ScH. (Hypnmuwm sulcatum SCH.).

Stengel wenig filzig. Blätter etwas kleiner, oben ganz-

randig; Rippe m. schwach u. kurz.

— subsulecatum SCH.

Blätter mit langer Rippe; ibrigens wie die vor. Varietät.

Pr . -

17. H.falcatum Brin. (Amblystegium glaucum " falcatum LinNDB.

M. S.).

Rasen m. oben grän, unten rostfarbig. Stengel m. un-

regelmässig getheilt, m. wenig filzig u. mit wenigen Para-

phyllien. Blätter mit eiförmig länglichem Grunde u. m.

kärzerer Spitze, oft spärlich gezähnelt, wenig herablaufend,

grösser als bei der vorigen Art u. nicht papillös; die unteren

Zellen wenig erweitert; Rippe m. lang. Frucht wie bei der

vorigen Art, doch mit schmälerem Ringe. :

— integrifolium KiNDB.

Die meisten Blätter ganzrandig und langspitzig. Stengel

m. gefiedert. Rasen m. oben gelblich, unten oft dunkelbraun

u. sehr filzig. Tracht des Hypnum wntermedium.

15. H. nap&gum Liner. (H. commutatum var. fluctuans SoH.

syn. ed. 1).

Rasen m. dunkelgruin. Stengel unregelmässig getheilt.

Åste f. ohne Wurzelfilz; Paraphyllien spärlich. Blätter ziem-

lich gross, dunkelgrän u. nicht papillös, m. wenig gestreift

mit eilanzettlichem Grunde, oft ganzrandig; die unteren Zellen

sehr erweitert, nur die oberen schmal, die eckständigen f.

wasserhell; Rippe lang. Frucht unbekannt.

[

Abth. 4. Harpidium SULL.

I. Die meisten Blätter gerade, locker u. oft zweireihig

gestellt; die unteren grundständigen Zellen sehr erweitert u.

f. gleichförmig, m. quadratisch. Stengel zuw. filzig.

22 NN. Cl KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

19. H. riparium L. (Amblystegium SCH.).

Rasen m. griänlich. Stengel nicht selten gefiedert. Blätter

ganzrandig mit eiförmig lanzettlichen Grunde u. kurzer, m.

borstenförmiger Spitze: Rippe m. halb, zuw. undeutlich.

Frucht verschmälert länglich u. gekrämmt; Deckel stumpf;

Ring breit; äussere Zähne orangefarbig. HEinhäusig. Tracht

von Hypnum cordifolium o. H. fluitans.

II. Blätter dicht u. allseitig gestellt, m. gekrämmt; die

inneren grundständigen Zellen nicht o. wenig erweitert, lang-

gedehnt. Stengel nicht filzig.

A. Blätter herablaufend mit wasserhellen erweiterten

Eckzellen.

a. Frucht ohne Ring, zuletzt schwarz; Deckel m. mit

Wärzehen. Perikätialblätter nicht gefurcht.

20. H. fluitans L. (Amblystegium ILiNDB.).

Rasen m. bräunlich, zuw. grän. Blätter zuw. gerade, mit

verschmälert eiförmig-lanzettlichem Grunde u. m. borstenför-

miger gezähnelter Spitze, nicht gestreift; Rippe sehr lang.

Fruchtdeckel mit Wärzchen; äussere Zähne gelb. HEinhäusig.

£ H. pseudostramineum C. MöLL.

Rasen oben m. hellgrän o. strohgelb. Blätter kleiner

mit kurzer pfriemlicher u. m. gerader Spitze, zuw. gestreift;

Rippe m. verkirzt. S. |

21. H. exannulatum GömMB. (Amblystegium LiNDB.)

Rasen m. gränlich o. schwarzroth. Blätter ringsum

chwach gezähnelt mit oft breit eiförmig-lanzettlichem Grunde

u. pfriemlicher Spitze, zuw. schwach gestreift. Zweihäusig.

Uebrigens wie H. fluttans.

b. Frucht bräunlich mit breitem Ringe, schwach ge-

streift; Deckel m. spitz. Perikätialblätter gefurcht.

aa. Blätter m. gestreift. Fruchtdeckel m. mit Wärzchen;

äussere Zähne gelb. HEinhäusig.

22. H. aduncum L. nach LInDB. (Amblystegium LiNDB., Hyp-

num uneinatum H., ScH.).

Rasen m. hellgrin o. gelblich grän. Blätter m. sehr ge-

krimmt, mit verschmälert eiförmig-lanzettlichem Grunde u.

borstenförmiger, m. gezähnelter Spitze; Rippe lang.

+ BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0o 9. 23

+ H. orthothecioides LiINDB.

Blätter f. gerade, schwach gestreift, mit kurzer o. (auf

den unteren Blättern) abgestumpfter Spitze.

bb. Blätter nicht gestreift, ganzrandig. Fruchtdeckel

spitz; äussere Zähne dunkelgelb. Zweihäusig.

23. H. Wilsoni ScH. (Amblystegium ILiNDB.).

Rasen bräunlich o. gelblich. Stengel m. gefiedert. Blät-

ter gekriimmt mit verschmälert eiförmig-lanzettlichem Grunde

u. borstenförmiger Spitze; die meisten grundständigen Zellen

schmal, Eckzellen zuw. wenig erweitert; Rippe m. ziemlich

kurz. Tracht des H. fluitans.

24. H. Kneiffii ScH. (Amblystegium B. E., LinpB. M. S.).

Rasen m. "grän. Blätter m. wenig gekrimmt, mit breit

eiförmig-lanzettlichem Grunde u. pfriemlicher Spitze; die

grundständigen Zellen m. etwas erweitert; Rippe m. kurz.

— aduncum SCH. (syn. ed. 2).

Blätter mehr gekrimmt; die grundständigen Zellen wenig

erweitert; Rippe ziemlich lang. +.

B. Blätter nicht herablaufend, ganzrandig u. gekruimmt;

Eckzellen nicht o. wenig ausgebildet. Frucht bräunlich mit

breitem Ringe. M. zweihäusig.

a. Blätter mit verschmälert eiförmig lanzettlichem Grunde

u. zul. borstenförmiger, langer u. gekrimmter Spitze.

25. H. lycopodioides (NECK.) SCcHW. (Amblystegium I»DB.).

Rasen oben braungrin o. gelblich, unten schwarz o.

schwarzroth. Blätter gross, m. gestreift, oft mit ein wenig

erweiterten Eckzellen; Rippe lang, oft auslaufend. Frucht-

deckel mit Wärzchen.

26. H. hamifolium SCH.

Rasen m. braun o. oben grän. Blätter gross, ungestreift;

die unteren Zellen etwas erweitert; Eckzellen klein; Rippe

lang, doch nicht auslaufend.

24 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

27. H. revolvens Sw. (Amblystegiun 1DB.).

Rasen m. röthlich. Blätter kleiner, nicht gestreift; die un-

tersten Zellen roth; Eckzellen nicht ausgebildet; Rippe ziem-

lich kurz u. m. roth. Fruchtdeckel spitz. HEinhäusig.

b. Blattgrund breit eiförmig lanzettlich ohne Eckzellen.

28. H. intermedium LpB. (Amblystegium Log. M. S., Hypnum

Cossonti SCH.).

Rasen bräunlich o. gelblich grän. Stengel mit dicht

stehenden Åsten, oft gefiedert. Blätter ungestreift, m. mit

pfriemlicher, ziemlich kurzer Spitze; Zellen m. wasserhell;

Rippe m. lang. Fruchtdeckel spitz.

— rigidum KINDB.

Rasen braun u. sehr dicht. Blätter zuw. scehwach ge-

streift, trocken starr; Spitze lang, sehr gekrimmt, zul. borsten-

förmig; Zellen zul. gelb. Tracht des Hypnum Bambergeri. N.

” H. Sendtneri ScH. (Amblystegium 1IDB.).

Die unteren Blattzellen etwas erweitert, gelblich, die eck-

ständigen kaum grösser.

— aristatum KINDB.

Blattspitze zul. borstenförmig; Rippe ziemlich kurz.

29. H. vernicosum LpBz. (Amblystegium LpbB. M. S.J.

Rasen m. gelblich grän. Stengel gefiedert mit locker

gestellten ÄÅsten. Blätter klein u. gestreift, pfriemlich spitz;

die untersten Zellen bräunlich o. röthlich. Fruchtdeckel. mit

Wärzehen.

Abth. 5. Hhynchostegium (B. E.)

ÅA. Åste bäschlig gestellt, unten mit f. blattlosen krie-

chenden Flagellen. Blattrippe m. einfach, etwas verlängert.

30. H. Tommasinii SENnDr. (Purhynchium Vaucheri Scn., Hyp-

num SCH., LINDB-.).

Rasen m. hellgrän. Blätter glänzend, ein wenig herab-

laufend, unten ”"kaum zuriickgerollt, ringsum gezähnelt, un-

BIHANG TILL! K. SV. VET:FAKAD: HANDL. BAND fo N:O 96 25

deutlich gestreift; Eckzellen gross u. quadratisch. Frucht

rothbraun, eiförmig, zuw. schief, mit ziemlich kurzem Schnabel

u. rauhem Stiele. Zweihäusig. SS.

B. Aste gefiedert o. unregelmässig getheilt. Blattrippe

halb o. kärzer.

Blok: piliferum SCHREB. (Furhynchium B. E.).

Rasen m. hellgrän glänzend, zuw. dunkelgrin u. glanzlos.

Ästehen m. spitz. Blätter herablaufend, eiförmig o. länglich,

unten zurickgerollt, m. ringsum gezähnelt, oft gestreift; Eck-

zellen gross u. rechteckig; Rippe m. einfach u. halb. Frucht

eiförmig o. stielrund, zuletzt gekrimmt mit langem Schnabel

u. rauhem Stiele.

532. H. cirrosum SCHWAGR. (Myurium herjedalicum SCH.).

Rasen hellgrän o. gelblich grän, glänzend. Ästchen kurz

zugespitzt o. stumpf. Blätter nicht herablaufend, breit eiför-

mig-elliptisch, nicht zuriäckgerollt, ganzrandig (doch mit ge-

zähneltem Spitzcehen), gestreift, trocken angedrickt; Eckzellen

ein wenig erweitert; Rippe m. einfach u. halb. Frucht un-

bekannt.

— binervulum KINDB.

Åstchen kurz u. keulenförmig verdickt. Blattrippe sehr

kurz u. doppelt. N.

Abth. 6. Calliergon (SULL.).

I. Blätter gestreift o. gefurcht, undeutlich gezähnelt;

Rippe einfach u. halb, selten doppelt u. kärzer. Zweihäusig.

33. SH purum LL.

Rasen locker ohne Wurzelfilz, blassgrän. Die oberen

Astehen stumpf. Blätter glänzend, angedrickt, hohl u. her-

ablaufend, breit elliptisch; die der Astehen schmäler u. spitz;

die meisten Zellen sehr schmal. Frucht f. länglich u. ge-

krämmt; äussere Zähne orangefarbig.

II. Blätter nicht o. (bei H. parietinum) undeutlich ge-

streift ganzrandig.

A. Blattrippe undeutlich o. kurz u. doppelt. Rasen

locker ohne Wurzelfilz. Zweihäusig. s

26 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

a. Die inneren Zellen des Blattgrundes etwas erweitert,

die äusseren gelb. Blätter f. flach.

34. H. parietinum L. (H. Schreberi W., Hylocomium parieti-

num ILINDB.).

Rasen griänlich o. hellbraun, selten schwarzbraun. Äst-

chen etwas stumpf. Blätter herablaufend, eiförmig-elliptisch;

Rippe doppelt. Frucht f. länglich u. gekrämmt, ohne Ring;

äussere Zähne gelb.

b. Die inneren Zellen des Blattgrundes sehr schmal,

Eckzellen wasserhell. Blätter hobhl.

33. H. orthocarpum Lapyl. nach LinpDB. (Entodon ILiNDB.,

Cylindrothecium concinnum (D. N.) ScH.).

Rasen gelblich grän. Åstehen etwas stumpf. Blätter ei-

förmig-elliptisch, nicht herablaufend, mit undeutlicher Rippe

o. mit Spuren von mehreren Rippen; Eckzellen klein. Frucht

stielrund, gerade u. aufrecht mit sehr schmalem Ringe; äus-

sere Zähne unten rothbraun.

36. H. cuspidatum L. (Acrocladium ILiNDB.).

Rasen grän oo. gelblich grän. Åstchen etwas spitz.

Blätter eiförmig-länglich, herablaufend; Rippe doppeit; Eck-

zellen erweitert. Frucht f. stielrund, gekrimmt u. geneigt mit

breitem Ringe; äussere Zähne orangefarbig.

B. Blattrippe lang und einfach o. gablig gespalten.

Blätter herablaufend. Frucht f. stielrund u. gekrämmt ohne

Ring.

a. Stengelblätter breit eiförmig. Stengel mit spärlichem

Wurzelfilze.

37. H. cordifolium H. (Amblystegium D. N., LINDB.)

Rasen grän o. blassgrän. Stengel weich, spärlich u. ein-

fach gefiedert. Stengelblätter herablaufend, unterhalb der

Mitte mit erweiterten Zellen; Rippe f. auslaufend. Der äussere

Mundbesatz blassgelb. HEinhäusig. S

38. H. Richardsoni Mirr. (Amblystegium TLinpB., Hypnum

Breidleri JUR., SCH.)

Rasen grän. Stengel steif, vielästig u. einfach gefiedert.

Stengelblätter tvenig herablaufend; die meisten Zellen schmal,

FN SN eg SS

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. 2

nur die untersten erweitert; Rippe nicht den Rand erreichend,

oft gablig gespalten. Der äussere Mundbesatz blassgelb. HEin-

häusig.

39. H. giganteum ScHimP. (Amblystegium D. N., LINDB.).

Rasen bräunlich, oben gelblich grin. Stengel steif, dop-

pelt gefiedert. Blätter grösser als bei den beiden vorigen;

die meisten Zellen schmal, nur die untersten erweitert. Der

äussere Mundbesatz gelb. Zweihäusig.

b. Blätter eiförmig-länglich. Stengel ohne Wurzelfilz.

40. H. sarmentosum WAHLENB. (Amblystegium D. N., LINDB.).

Rasen m. braunroth o. roth, selten griänlich. Stengel

ziemlich weich, doppelt gefiedert. Die meisten Blattzellen

sehr schmal. Der äussere Mundbesatz gelb. Zweihäusig.

Abth. 7. Limnobium SCH.

I. Stengel kriechend (wurzelnd). HEinhäusig.

4. Blätter ganzrandig, herablaufend; die meisten Zellen

ein wenig erweitert.

41. H. palustre Hups. (Amblystegium ILinNDB.).

Rasen bräunlich o. schwarzbraun, oben goldglänzend o.

grin. Äste oft gekrimmt. Blätter ziemlich klein, m. eiför-

mig länglich u. f spitz, trocken m. etwas gebogen; Eckzellien

etwas erweitert, oft gelblich o. braun; Rippe m. einfach u.

halb, selten länger. Frucht f. länglich u. gekrämmt ohne

Ring; äussere Zähne gelb.

— subenerve SCH

Äste m. gerade. Blätter kleiner, die meisten breit eiför-

mig, zuw. stumpf, trocken selten gebogen; Eckzellen kleiner;

Rippe m. undeutlich. N.

42. H. viridulum Harrm. (Amblystegium LDB., Hypnwm nor-

vegicum SCH.).

Rasen grin. Åste gerade. Blätter klein, breit eiförmig,

die meisten stumpf, trocken gerade; Eckzellen nur wenig er-

weitert, m. gränlieh; Rippe Hel kurz u. Nöppeld 0. dätdett-

lich. Frucht Mormig mit Ring.

20: NEO: KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

43. H. montanum Wizns. (Amblystegium ILinDB.).

Rasen grän o. unten bräunlich. Blätter eiförmig länglich

o. etwas schmäler, gebogen u. ein wenig herablaufend; die

grundständigen Zellen gelb und etwas erweitert; Rippe dop-

pelt. Aste gekräimmt. Frucht länglich mit Ring; äussere

Zähne gelb. MN.

II. Stengel ohne Wurzelfilz, nicht kriechend.

4. Blattrippe sehr lang, f. auslaufend, zuw. gespalten.

44. H. badium Hart. (Amblystegium ILiNDB-.).

Rasen sehr locker (selten zusammenhängend), rothbraun

o. röthlich. Åste (Stengel) m. einfach u. lang. Blätter f.

eiförmig, trocken schwach gebogen, anfangs goldgelb; die

meisten Zellen schmal, Eckzellen undeutlich. Frucht eiför-

mig. HEinhäusig.

45. H. polare LINDB. (Amblystegium LINDB. M. Scand-.).

Rasen locker grän o. gelblich grän. Åste oft getheilt.

Blätter f. eiförmig, die unteren etwas locker gestellt, die

oberen haubenförmig eingebogen, zuw. mit einigen kurzen

Scheitelzellen; Eckzellen erweitert. Frucht unbekannt. Zwei-

häusig (nach HARTM.).

— hamatum KiNDB.

Die oberen Blätter (trocken) bogig gekrimmt. N.

B£. Blattrippe halb o. doppelt, zuw. undeutlich.

a. Blätter rundlich-eiförmig. Åste (trocken) m. steif.

Frucht mit Ring. HEinhäusig.

46. H. Smithii (Sw.) KInDB. (Leskea SW., Amblystegium LinDB.,

Hypnum areticum SoMF., SCH.).

Rasen schwarzgruän o. schwarz, selten dunkelgrin. Sten-

gel spärlich verästelt, am Grunde blattlos, die inneren grund-

ständigen Blattzellen schmal, die äusseren klein. Frucht ei-

förmig; äussere Zähne gelb.

47. H. dilatatum Wins. (Amblystegium ILiNDB.).

Rasen gelblich griin o. bräunlich. Stengel reichlich ver-

ästelt, unten blattlos. Die grundständigen Blattzellen etwas

erweitert. Frucht länglich; Zähne am Grunde orangefarbig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 29

48. H. alpinum ScH. (Amblystegium molle (DicKS. (LDB.).

Rasen grin o. braungriin, oft glänzend. Stengel iiberall

(auch unten) beblättert; Åste f. sind trocken starr. Blät-

ter dicht gestellt; Zellen m. gelblich, die untersten u. zuw.

auch die oberen erweitert. Frucht breit eiförmig.

49. H. Goulardi SCH.

Rasen grin o. braungruän. Stengel unten blattlos; Åste

f. einfach u. weich. Blätter etwas locker gestellt, kleiner als

bei der vorigen Art; Zellen f. wasserhell u. erweitert, die

oberen f. länglich rautenförmig. Frucht unbekannt. N.

bir Blätter verlängert eiförmig o. ei-lanzettlich. Stengel

m. unten blattlos; Årsta weich. Fiat mit Ring. Zweihäusig.

50. H. ochraceum TURN. (Amblystegium IDB.).

Rasen grin, unten oft braungelb. Stengel mit langen,

oft Barnehen, oben m. ÅN Nen Åsten. Blätter zuw. et-

was bogig gekrimmt; die meisten Zellen schmal, Eckzellen

erweitert, oft wasserhell. Frucht f. eiförmig; äussere Zähne

blass orangefarbig.

ce. Blätter ei-länglich. Stengel beblättert; Äste weich.

aa. Blätter stumpf ohne Spitzchen. Åste schmal und

sehr lang. Zweihäusig.

51. H. stramineum DicKs. (Amblystegium D. N., LinDB.).

Rasen m. hellgriän, zuletzt strohfarbig, selten bräunlich..

Åste m. f. einfach. Blätter mit erweiterten wasserhellen Eck-

zellen; Rippe einfach, ziemlich lang. Frucht f. cylindrisch

und gekrimmt ohne Ring; äussere Zähne gelb. Blattspitze

zuw. mit braunen Trichomen.

52. H. trifarium W. M. (Amblystegium D. N., LINDB.).

Rasen braungelb. Aste f. einfach. Blätter angedriickt,

mit kleinen gelben Eckzellen; Rippe m. kurz. Frucht f.

cylindrisch u. etwas gekrimmt, mit Ring; äussere Zähne gelb.

bb. Blätter mit kurzer, zuw. gebogener Spitze.

30: N.lC: KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

53. H. scorpioides (Amblystegium LiNDB.).

Rasen schwarzgriun, schwarzroth o. braun, oben hellgrin.

Åste m. sehr getheilt. Blattrippe doppelt o. einfach, kurz u.

verkimmert. Die meisten Zellen des Blattgrundes schmal,

Eckzellen kaum erweitert. Frucht länglich u. gekrämmt,

mit Ring. Zweihäusig.

— ochraceoides KINDB.

Äste f. einfach u. schmal. Blätter ziemlich klein. Tracht

von H. ochraceum.

34. H. turgescens JENS. (Amblystegium LiNDB.).

Rasen goldgelb o. blass griängelb. Åste oft f. einfach,

oben dick u. f. keulenförmig. Blätter mit kurzer doppelter

Rippe; die unteren Zellen etwas erweitert u. gelb, Eckzellen

wenig weiter. Frucht unbekannt. Zweihäusig.

553. H. alpestre Sw. (Amblystegium rivulare TLiNDB.).

Rasen m. grinlich, zuw. braun. Äste wenig getheilt.

Blätter mit ziemlich starker, doppelter o. einfacher Rippe;

die unteren Zellen etwas erweitert u. gelb, Eckzellen weiter.

Frucht länglich mit Ring. HEinhäusig.

56. H. eugyrium B. E. (Amblystegvum ILiNDB.). Å

Rasen grän o. braungrin. Åste sehr getheilt. , Blätter

mit undeutlicher o. doppelter Rippe; die inneren grundstän-

digen Zellen schmal, zuw. gelb; Eckzellen gross, gelb o.

wasserhell. Frucht f. eiförmig mit Ring. Hinhäusig.

Abth. 8. Brachyphyllum KIND.

A. Die oberen Blattzellen sehr schmal, die unteren er-

weitert; Eckzellen kaum grösser. Frucht langgeschnäbelt;

Stiel glatt. EBinhäusig.

57. H. rusciforme Neck. (Bhynchostegium SCH.)

Rasen m. dunkelgrin. Blätter deutlich gezähnelt; Rippe

lang. Frucht f. eiförmig; äussere Zähne braungelb.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. 31

58. H. murale NErcE. (Bhynchostegium B. E.).

Rasen m. grän, ziemlich klein. Blätter undeutlich ge-

zähbnelt; Rippe halb, zuw. kirzer u. doppelt o. undeutlich.

Frucht eiförmig-länglich; äussere Zähne rothbraun. SS.

B. Blattzellen etwas erweitert, Eckzellen m. viel grösser.

Fruchtstiel raub. Blätter deutlich ringsum gezähnelt.

a. Stengel kriechend. Blätter nicht o. undeutlich ge-

streift.

aa. Frucht mit kurzem Spitzchen. Blattrippe einfach.

Einhäusig.

59. H. Starkei Brin. (Brachythecium Br. E.).

Rasen grän. Blätter locker gestellt, herablaufend: die der

Hauptäste mit oft gedrehter Spitze u. f. herzförmigem Grunde,

unten zurickgerollt, die der Ästchen schmäler; Eckzellen

gross; Rippe verlängert; Frucht breit elliptisch; äussere Zähne

rostbraun.

60. H. curtum LINDB.

Rasen griänlich. Blätter f. gleichförmig, herablaufend,

klein, stumpf, mit f. herzförmigem Grunde, nicht zuräckgerollt;

Eckzellen gross; Rippe halb; Frucht breit eliiptisch.

61. H. glaciale (B. E.) C. HaArtua. (Brachythecium B. EE).

Rasen gelblich o. bräunlich grän. Blätter dicht gehäuft,

f. abgestumpft mit ziemlich kurzem Spitzchen u. eiförmigem

Grunde, kaum herablaufend, nicht zuriäckgerollt; Eckzellen

klein; Rippe lang. Frucht elliptisch; äussere Zähne gelb. N.

bb. Frucht langgeschnäbelt. Blattrippe unten verdickt,

m. gespalten. Zweihäusig.

62. H. crassinerve TaAvL. (Hurhynchium B. E-.).

Rasen hellgriän o. gelbgrin. Åstehen oben verdickt. Blät-

ter ziemlich dicht gehäuft, gegen die etwas kurze Spitze

plötzlich zusammengezogen, mit eiförmigem Grunde, herab-

laufend, nicht zuriäckgerollt; die grundständigen Zellen f.

JA NNE KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

gleichförmig erweitert, Eckzellen wenig weiter, sehwach durch-

sichtig; Rippe halb. Frucht eiförmig; äussere Zähne rost-

braun.

b. Stengel mit keinem o. sehr spärlichem Wurzelfilze.

Blätter locker gestellt, spitz. Frucht nicht geschnäbelt.

63. H. rivulare BrucH, LinDB. (Brachythecium B. E).

Rasen blassgrin o. gelblich. Blätter gestreift, nur ein

wenig herablaufend, nicht zuriäckgerollt; Eckzellen nicht viel

weiter als die inneren des Blattgrundes; Rippe lang. Frucht

eiförmig. Zweihäusig.

64. H. flavescens (B. E.) KinpB. (Brachythecium Rutabulum

var. flavescens B. E.).

Rasen m. gelbgriän. <Blätter undeutlich gestreift, weit

herablaufend, unten etwas zuriäckgerollt; Eckzellen gross;

Rippe f. halb, zuw. gespalten. Frucht eiförmig. HFinhäusig.

Abth. 9. Distichoeladium KINDB.

65. H. myosuroides L. (EFurhynchium SCH., Isothecium BrI.,

LinDB. M. S.).

Rasen hellgrän. Äste bäschlig gestellt mit geknäpften

Ästchen, zuw. mit langen Flagellen, ohne Paraphyllien. Blät-

ter verlängert herzförmig mit schmalem Spitzchen, unge-

streift; die meisten Zellen sehr schmal, die oberen zuw. etwas

kärzer; Eckzellen zahlreich, rautenförmig-sechseckig; Rippe

m. halb o. undeutlich. Frucht geneigt, f. länglich, wenig

gekrtimmt mit kurzem Schnabel; äussere Zähne gelb; Stiel

glatt. Zweihäusig. Tracht eines verkleinerten JIsotheciwm

viviparum.

66. H. strigosum HorFwm. (Eurhynechium B. E.).

Rasen hellgriin. Stengel m. gefiedert, zuw. mit Flagellen

u. Paraphyllien. Blätter verlängert eiförmig mit kurzer Spitze,

m. nicht gestreift: die der Astchen stumpfer; Zellen schmal,

Eckzellen spärlich u. f. quadratisch; Rippe einfach, m. halb.

Frucht geneigot, m. länglich u. etwas gekrämmt, mit langem

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 33

Schnabel; äussere Zähne unten rostfarbig. Stiel glatt. Zwei-

häusig.

— precox HEDw.

Blätter dicht angedrickt.

— diversifolium B. BE.

Stengel unregelmässig getheilt. Blätter angedriickt, zuw.

schwach gestreift, die des Stengels m. mehr zugespitzt.

67. H. collinum SCHLEICH. (Brachythecium B. E., Hypnum

Holleri MoL.).

Rasen hellgriin. Stengel m. gefiedert, mit kurzen ÄÅst-

chen, ohne Flagellen u. Paraphyllien. Blätter verlängert ei-

förmig mit schmalem Spitzchen, undeutlich gestreift, ange-

dräckt; Zellen etwas erweitert, Eckzellen spärlich u. f. qua-

dratisch; Rippe m. halb. Frucht breit eiförmig; Deckel stumpf;

äussere Zähne gelbbraun; Stiel glatt. HEinhäusig. Tracht der

vorigen Art, var. precox. N. i

Abth. 10. Ptiychodium SCHIMP.

68. H. plicatum SCHLEICH. Ptychodiwum SoH., Lesquereuzia

LINDB.).

Rasen braun o. braungrän. Stengel mit Paraphyllien,

filzig. Blätter f. ganzrandig, aus verlängert eiförmigem Grunde

gegen die lange pfriemenförmige Spitze etwas zusammenge-

zogen; die meisten Zellen sehr schmal, Eckzellen klein und

quadratisch, die meisten wasserhell; Rippe sehr lang. Frucht

ein wenig schief, eiförmig-länglich mit schmalem Ringe, f.

ohne Cilien; Stiel glatt; äussere Zähne blass orangefarbig.

Zweihäusig.

69. H. Geheebii (MinpE) LpBz. (Brachythecium MIiLpDE, SCH).

Rasen griin o. gelbgrin. : Stengel ohne Paraphyllien. Frucht

mit Cilien und rele Ringe; Stal rauh. Uebrigens f. wie

Or. Art. N.

| Abth. 11. Stenophyllum KinDB.

| I. Blätter sehr schmal, aus verschmälert eiförmig lanzett-

lichem Grunde allmählig in die Spitze iibergehend.

34. NÅ & KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

4. Blätter f. ungestreift, ringsum gezähnelt; Zellen etwas

erweitert. Stengel kriechend. Hinhäusig.

a. Rippe halb. Frucht mit kurzem o. undeutlichem Spitz-

chen; Stiel rauh.

10. H. velutinum L. (Brachythecium B. E.).

Rasen m. hellgrän. Blätter m. locker, oft zweireihig ge-

stellt, mit pfriemenförmiger Spitze u. undeutlichen Eckzellen.

Frucht breit eiförmig; äussere Zähne braungelb.

71. H. trachypodium (BRriD.) C. MöLrL. (Brachythecium B. E.).

Rasen gelblich griin, seidenglänzend. Blätter etwas, ein-

seitswendig, ziemlich dicht gehäuft, mit zuletzt haarförmiger

Spitze u. deutlichen quadratischen Eckzellen. Frucht f. läng-

lich; äussere Zähne orangefarbig. N. |

b. Rippe sehr lang. Frucht langgeschnäbelt. Blätter u.

Stengel sehr fein u. klein.

12. H. algierianum Brio. (Rhynchostegium tenellum (Dicks.)

180 IDE

Rasen hellgrän. <Blattspitze zuletzt haarförmig: Rippe

schwach. Frucht eiförmig mit glattem Stiele; äussere Zähne

unten orangefarbig.

173. H. Teesdalei SM. (Eurhynechium SCH. syn. ed. 2).

Rasen dunkelgrin.. Blattspitze etwas abgestumpft; Rippe

kräftig. Frucht länglich-eiförmig mit rauhem Stiele; äussere

Zähne orangefarbig. SS.

£. Blätter gestreift o. gefurcht, f. ganzrandig o. oben

gezähnelt; die meisten Zellen schmal, Eckzellen klein. Stengel

zuw. ohne Wurzelfilz, oft etwas gefiedert. Frucht mit kurzem

o. undeutlichem Spitzchen. Blattrippe sehr lang. Zweihäusig.

a. Stengel (Hauptäste) aufrecht, oft mit braunem Filze

bedeckt. Blätter ganzrandig, nicht zuriickgerollt.

14. H. trichoides NEzEor.(Camptothecium nitens (Schreb.) ScH.).

Rasen gelblich grin o. goldgelb. Frucht etwas schief,

oben dicker; Stiel glatt; äussere Zähne gelb.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 9. 3)

b. Stengel niederliegend o. aufsteigend, zuw. wurzelnd.

Per

(5. H-. lutescens Hups. (Camptotheccum B. E.).

Rasen m. gelblich, selten grän, ohne Wurzelfilz. Blätter

oben gezähnelt. Frucht f. cylindrisch, etwas gekrimmt; Stiel

rauh; innere Zähne lang, mit Cilien.

76. H. sericeum L. (Homalothecium B. E.).

Rasen grin o. gelblich grän. Stengel m. kriechend. Blät-

ter f. rimgsum sehr fein gezähnelt. Frucht f länglich, m

gerade; Stiel rauh; äussere Zähne gelb, innere kurz ohne Ci-

lien; Perikätialblätter pfriemlich spitz.

77. H. Philippei (SPrvcE) C. Mörr.; (Homalothecium B. E.).

Rasen dicht. Stengel dte) Frucht f. länglich, oft

etwas gekrimmt; Stiel f. glatt; Perikätialblätter stumpf mit

Haarspitze. Uebrigens wie vor. Art. S.

II. Blätter aus breit eiförmig lanzettlichem Grunde all-

mählig verschmälert, m. stark Ser inek Frucht ohne Schnabel.

A. Blätter mit wenig erweiterten Eckzellen. Stengel m.

unregelmässig getheilt.

a. Die meisten Blattzellen sehr schmal. Stengel mit spär-

lichem Wurzelfilze. Blattrippe verlängert. Fruchtstiel olatt.

Blätter f. ganzrandig o. oben gezähnelt. Zweihäusig.

78. H. albicans NEcK. (Brachythecium B. E.).

-Rasen hellgrin o. strohgelb. Blattspitze pfriemlich. Eck--

zellen des Blattgrundes ziemlich zahlreich. Frucht eiförmig.

79. H. glareosum BrucH (Brachythecium B. E.).

Rasen blassgrin. Blattspitze zul. borstenförmig u. lang.

Eckzellen spärlich. Zuw. mit Paraphyllien. Frucht elliptisch.

b. Blattzellen etwas erweitert. Stengel m. mit reichlichem

Wurzelfilze. Blattrippe m. halb. <Blätter oft gezähnelt, m.

pfriemlich spitz. HEinhäusig.

50. H. plumosum Houps. (Brachythecium salebrosum (HOoFFM.)

BIE):

Rasen m. blassgrim. Blätter eiförmig lanzettlich, oft ge-

zähnelt; Eckzellen spärlich. Frucht eiförmig-länglich; Stiel

glatt; äussere Zähne rostbraun; Cilien mit Anhängseln.

20 Nå GC. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

— Mildei (ScH.).

Blätter f. ganzrandig, undeutlich gestreift; die Zellen des

Grundes etwas weiter als die oberen; Vippe zuw. gespalten.

Åste f. flach. S.

” H. turgidum HARTM.

Blätter goldglänzend, ganzrandig, trocken angedriickt.

31. H. campestre BrucH (Brachythecium B. E.).

tasen m. braungrän. Blätter f. wie bei vor. Art, gezäh-

nelt; Eckzellen ziemlich zahlreich. Frucht eilänglich; äussere

Zähne unten orangefarbig; Stiel m. oben rauh. SS.

32. H. Rutabulum L. (Brachythecium B. E.).

Rasen m. grin o. goldglänzend. Blätter breit eiförmig

lanzettlich, ringsum gezähnelt, schwach gestreift. Frucht eiför-

mig-länglich; Stiel rauh; äussere Zähne orangefarbig.

B. Blätter mit grossen, m. braunen Eckzellen. Stengel

oben gefiedert.

83. H. curvicaule JUR. (Amblystegium filicinum ” curvicaule LDs.

MS»:

Rasen braungelb (entfärbt) mit strohgelben Astspitzen.

Stengel nicht filzig. Blätter klein, ringsum gezähnelt, nicht

gestreift, kurz eiförmig lanzettlich mit kurzer pfriemlicher

Spitze; die meisten Zellen schmal; Rippe lang, m. f. auslau-

fend. Frucht unbekannt.

Ill. Blätter mit eiförmigem o. länglichem Grunde, nicht

o. schwach gestreift. Stengel kriechend.

4. Blätter schwach gestreift, plötzlich verschmälert, m.

undeutlich gestreift; Eckzellen klein u. wasserhell, die iibrigen

Zellen schmal.

34. H. filiforme Lan. (Furhyneclium velutinoides B. E.).

Rasen gelblich grin. Blätter herablaufend, oben deutlich

gezähnelt, mit eiförmig-länglichem Grunde u. längerer 0.

kärzerer Spitze. Frucht f. eiförmig, langgeschnäbelt; Stiel

rauh; äussere Zähne rostbraun. N.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 9: 37

35. H. striatulum SPRUCE (Hurhynchium B. E.).

Rasen m. griänlich o. gränbraun. Blätter mit breit herz-

förmigem Grunde u. langer Spitze; Eckzellen etwas zahlreich.

Frucht schmal länglich, langgeschnäbelt; Stiel glatt. S.

86. H. erythrorhizon (B. E.) OC. HArtu. (Brachythecium B. E.).

Rasen gelblich grin o. blassgelb. Blätter oft deutlich

gezähnelt, mit breit eiförmigem, unten zuriickgerolltem Grunde

u. langer, oft etwas gebogener Spitze; Rippe sehrlang. Frucht

länglich mit kurzem Spitzchen; Stiel glatt.

— Thedenii (B. E.) (Brachythecium B. E.).

Frucht kirzer, breit eiförmig. Stengel f. gefiedert. S.

Diese Art kann mit Formen von H. aduncum, H. viride u. H. pli

mosum verwechselt werden.

B. Blätter nicht o. sehr undeutlich gestreift; die meisten

Blattzellen schmal. Blätter undeutlich o. m. nur oben gezäh-

nelt. Frucht mit kurzem Spitzchen.

a. Blätter mit wasserhellen Eckzellen; Rippe einfach.

Frucht mit Cilien; Stiel oben rauh.

37. H. pseudoplumosum BriD. ( Brachythecium plumosum (SW-)

155 ID)

Rasen m. unten braun, oben gelbgriän o. gelblich glänzend.

Stengel oft gefiedert; Åste gerade. Blätter aus eiförmigem

Grunde m. plötzlich verschmälert; Eckzellen klein; Rippe f.

halb. Frucht breit eiförmig; äussere Zähne rostbraun.

38. H. viride Lam. (Brachythecium populeum (H.) B. E.).

Rasen m. grin. Stengel nicht gefiedert; Åste m. ge-

krimmt. Blätter aus eiförmigem o. länglichem Grunde allmäh-

lig verschmälert; die untersten Zellen etwas erweitert; Rippe

lang. Frucht f. elliptisch; äussere Zähne gelb.

b. Blätter mit grinen Eckzellen; Rippe doppelt u. kurz

o. undeutlich. Frucht m. ohne Cilien; Stiel glatt.

39. H. polyanthos SCHREB. (Stereodon Mitt., LpB. M. S.,

Pylaisia polyantha SCcH.).

Rasen m. glänzend griin, zuw. bräunlich. Stengel m. un-

regelmässig getheilt; Aste gerade. Blätter ganzrandig mit

oh Ny GC. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

ziemlich kurzer Spitze; Eckzellen klein u. m. grän, die ibri-

gen Zellen m. schmal. Frucht f. cylindrisch, gerade u. auf-

recht; äussere Zähne orangefarbig.

— alpicola KINDB.

Frucht kleiner u. blasser. Blattzellen etwas erweitert.

Abth. 12. Isopterygium (Mirtt.).

I. Blattrippe undeutlich o. kurz u. doppelt. Stengel m.

unregelmässig getheilt. Frucht m. mit stumpfem Deckel; Stiel

glatt. Blätter m. glänzend.

4. Blätter ringsum zurickgerollt, etwas gestreift, ganz-

randig.

90. H. tricehophorum SPRUCE (Plagiothecium piuliferum (SW)

BIR:

Rasen hellgriän u. wenig filzig. Blätter herablaufend, ei-

förmig o. länglich mit Haarspitzchen; die unteren Zellen wei-

ter als die oberen. Frucht f. aufrecht u. verschmälert läng-

lich; änussere Zähne blassgelb; Cilien fehlend. HEinhäusig.

— brevipile SCH.

Blätter kleiner, verlängert eiförmig mit sehr kurzem Haar-

spitzchen. Rasen klem. MN.

B. Blätter weder zuruckgerollt noch gestreift.

a. Blätter herablaufend mit grossen Fligelzellen; die

äbrigen grundständigen Zellen weiter als die oberen. Stengel

aufsteigend.

91. H. striatellum (Bripb.) C. Mörnr. (Plagiothecium 1mpB.,

Plagiothecium Mihlenbecki B. E).

Rasen hellgrin. <Blätter aus eiförmigem Grunde f. all-

mählig verschmälert mit herabgebogener Spitze, f. ringsum ge-

zähnelt. Frucht cylindrisch, etwas gekrimmt u. gestreift; äussere

Zähne bleich, die inneren mit Cilien; Ring breit. Hinhäusig.

b. Blätter nicht o. undeutlich herablaufend; die meisten

Zellen schmal u. f. gleich gross. Stengel kriechend.

aa. Blätter aus länglichem Grunde allmählig verschmälert.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 39

92. H. repens Pour. (Isopterygium ILDB., Plagiothecium sile-

stvacum (SELIG.) B. E.).

Rasen hellgrin. Åste herabgebogen. Blätter m. nur oben

gezähnelt mit gebogener Spitze. Frucht f. cylindrisch, unge-

streift u. etwas gekrimmt; äussere Zähne bleich, innere mit

Cilien; Ring schmal. HEinhäusig.

93. H. turfaceum LpB. (Isopterygium LpB. M. S., Plagiothecium

LDB., 'SCH.).

Blätter f. ringsum gezähnelt. Frucht kleimer als bei vor.

Art, verschmälert länglich u. f. gerade, trocken schwach ge-

streift; äussere Zähne blassgelb; Ring breit. Uebrigens wie

MOE. ATT.

J4. H. Borreri SPRUCE (Plagiothecium elegans SoH., Isoptery-

gum LpB. M. 5S.).

Rasen m. hellgrin. Aste f. gerade. Blätter f. ganzrandig

mit gerader, schwach gezähnelter Spitze, oft mit kleinen ge-

häuften Sprossen in den Achseln. Frucht wenig bekannt.

Zweihäusig.

bb. Blätter aus f. lanzettlichem Grunde zugespitzt, mit f.

haarförmiger, oft gebogener Spitze, f. ganzrandig.

95. H. nitidum WAHLENB. (/sopterygium LDB., Plagiothecium

nitidulum B. E.).

Rasen grän o. gelblich grin. Åste aufgebogen. Blätter

gegen die Spitze etwas zusammengezogen. Frucht länglich-

elliptisch, m: schief, oft mit Cilien; äussere Zähne blassgelb,

unten ein wenig vereinigt; Ring schmal. HEinhäusig.

" H. pulchellum DIcKS. (Plagiothecium SCH.).

Blätter kleiner, mehr gebogen, oft f. allseitig gestellt.

Frucht aufrecht u. f. gerade.

96. H. latebricola (WiLs.) IKIiNDB. (Plagiothecium B. E.).

Rasen m. dunkelgriin. Åste aufgebogen. Blätter f. all-

mählig verschmälert; Zellen etwas weiter als bei vor. Art.

Frucht länglich u. f£. aufrecht ohne Cilien; äussere Zähne gelb-

lich, unten ganz getrennt; Ring schmal. Zweihäusig. SS.

40 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

II. Blattrippe einfach, m. lang. Blätter ringsum gezäh-

nelt, m. wenig glänzend, nicht zurickgerollt. Stengel oft ge-

fiedert. Frucht mit Cilien, langem Schnabel u. rauhem Stiele.

Zweihäusig.

4. Stengel doppelt gefiedert mit vielen Paraphyllien.

Blätter herablaufend mit breit herzförmigem Grunde u. grossen

Flägelzellen; Rippe f. auslaufend.

97. H. prelongum L., LpB. (Furhynchium Stokesii (TURN.)

BIR

Rasen grän o. gelblich grän. Blätter gegen die lange u.

schmale Spitee plötelich EE nälert: die äussere Zellak des

Blattgrundes erweitert. Frucht f. länglich.

Das verwandte H. speciosum BRID. (Burhynchium SCH., Rhynchoste-

gium androgynuwm B. E.), das vermuthlich auch bei uns vorkommt, hat

folgende Merkmale:

Blätter griin, locker gestellt, verlängert eiförmig u. kurz zugespitzt,

m. deutlich herablaufend, etwas grösser als bei folg. Arten: die äusseren

grundständigen Zellen erweitert, Eckzellen noch grösser u. wasserhell:

Rippe lang. Stengel nicht filzig u. ohne Paraphyllien, einfach gefiedert

o. unregelmässig getheilt. Frucht f. elliptisch. Blithenstand zwittrig.

B. Stengel einfach gefiedert o. unregelmässig getheilt

ohne Paraphyllien. Blätter nicht o. undeutlich herablaufend

mit eiförmigem, bei der Anheftung m. verschmälertem Grunde:

die äusseren Zellen des Blattgrundes wenig o. nicht erweitert;

Uppe verkärzt. Frucht elliptisch o. länglich.

98. H. Swartzii TURN. (Purhynchium prelongum var. ScH.).

Rasen dicht, wenig filzig. Åste u. Blätter dicht stehend,

jene trocken etwas starr, diese ziemlich gross, kurz eiförmig

mit kurzer Spitze; Zellen etwas erweitert. SS.

99. H. distans LpbB. (Furhynechium prelongum ScH.).

4 Rasen locker, nicht filzig. Aste u. Blätter locker gestellt,

diese klem. Uebrigens wie vor. Art.

100. H. hians H., LpDB. (Eurhynchium prelongum p. p- SCH).

Rasen ziemlich dicht u. filzig. Åste u. Blätter m. etwas

locker gestellt, diese ziemlich klein, m. eilänglich mit verlän-

gerter Spitze; Zellen schmal. sS.

" H. Schleicheri H. fil. (Hurhynchium abbreviatum ScH.).

Rasen dichter u. m. dunkelgrin. Åste u. Blätter m. dicht

oestellt, diese zuw. mit kurzer Spitze. Rippe ziemlich lang. S

rå

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 41

Abth. 13. Campyliadelphus (LDB.).

4. Blätter allmählig verschmälert. Zweihäusig.

101. H. stellatum SCHREEB. (Amblystegium IiNDB.).

Rasen m. gelblich. Äste m. aufrecht o. aufsteigend mit

keinem o. spärlichem Wurzelfilze. Blätter ganzrandig, eiför-

mig lanzettlich; die meisten Zellen sehr schmal, Eckzellen

gross u. gelb; Rippe kurz u. doppelt o. undeutlich. Frucht

länglich.

" H. protensum Brin. (Amblystegium LINDB.).

Stengel f. kriechend. Rasen griingelb o. hellgrin. Blätter

ziemlich kurz.

102. H. elodes SPrRucE (Amblystegium ILiNDB.).

Rasen m. braungrin o. gelblich grin. Åste aufsteigend,

mit keinem 0. spärlichem Wurzelfilse. Blätter am Grunde un-

deutlich gezähnelt, verschmälert eiförmig lanzettlich: die jin-

geren oft gebogen u. nicht deutlich sparrig; Zellen etwas er-

weitert, die untersten gelb; Rippe einfach, f. auslavufend. Frucht

verschmälert länglich. S.

B. Blätter m. plötzliceh (bei H. polygamum zuw. allmählig)

verschmälert, Rippe einfach o. undeutlich. Blithenstand zwei-

häusig 0 zwittrig.

103. H. stellulatum (ScH.?) KinpB. (H. Sommerfeltii var.

stellulatum SCH. ?)

Blätter klein u. sehr sparrig, aus breit eiförmigem Grunde

plötzlich langspitzig, unten gezähnelt; die meisten Zellen schmal,

die unteren erweitert, die eckständigen wenig weiter; Rippe

fehlend. Frucht unbekannt. N.

104. H. chrysophyllum Briv. (Amblystegium D. N., LInDB.).

Rasen gringelb o. gelblich. Stengel niederliegend. Blatt-

grund bdeier YA 0. herzförmig, 2 ganzrandig, mit erweiterten

wasserhellen Hekeelled; Rippe m. halb, zuw. undeutlich. Frucht

verschmälert länglich. Zweihäusig.

ZDN NR GC: KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

— tenellum (SCHIMP.).

Blätter kleiner u. schmäler mit undeutlicher Rippe.

103. H. polygamum SCH. (Amblystegium B. E., LiInDB.).

Rasen grin o. gelblich. Stengel m. aufsteigend. Blätter

wenig sparrig, mit eilanzettlichem Grunde, ganzrandig; die

unteren Zellen etwas erweitert u. gelb; Rippe sehr lang, zuw.

undeutlich. Frucht f. cylindrisch. Zweihäusig o. vielehig.

Abth. 14. Campylium (SULL.).

106. H. Halleri (L. fil. nach ScH.) Sw. (Campyltum Mitt.,

LDB.).

Rasen f. rostbraun, feucht graugrin. Stengel kriechend

mit Paraphyllien. Blätter klein, aus breit eiförmigem Grunde

plötzlich verschmälert; Eckzellen klein; Rippe kurz u. dop-

pelt o. undeutlich. Frucht verschmälert länglich.

Gatt. 24. Hylocomium B. E.

I. Stengel (Hauptäste) mit Paraphyllien.

A. Åste flach, m. doppelt gefiedert. Blätter klein. Para-

phyllien gespalten u. zahlreich.

1. H. proliferum (L.) LinDB. (ÅA. splendens (H.) B. EJ.

Rasen blass braungriän o. gelblich. Blätter wenig ge-

streift; Stengelblätter eiförmig-elliptisch zugespitzt, nur am

Grunde ganzrandig; die Blätter der Astchen abgestumpft, f.

länglich u. nur oben gezähnelt; die meisten Zellen f. von

gleicher Grösse. Frucht f. eiförmig, kurz geschnäbelt.

— alpinum SCH.

Stengel m. einfach gefiedert. Blätter deutlicher gezäh-

nelt, die meisten zugespitzt.

2. H. umbratum (EuHrH.) B. E.

Rasen m. dunkelgrin. Stengelblätter herablaufend, aus

herzförmigem Grunde plötzlich verschmälert, ringsum gezäh-

nelt u. stark gestreift. Astblätter f. eiförmig mit kirzerer

BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 43

Spitze; die Zellen des Blattgrundes erweitert. Frucht eiför-

mig ohne Schnabel u. Ring.

B. Åste f. stielrund, einfach gefiedert. Blätter m. grösser,

om. stark gestreift.

a. Paraphyllien gespalten u. zahlreich. Die meisten

Blattzellen f. von gleicher Grösse. Rippe doppelt.

3. H. pyrenaicum (SPRUCE) LinDB. (H. Oakesti (SULL.) SoH).

Rasen gelbgrän. Blätter eiförmig-länglich (die obersten

mit verlängerter Spitze), unten zurickgerollt, oberhalb der

Mitte ungleichförmig gezähnelt, f. angedriäckt. Frucht rund-

lich eiförmig ohne Ring, mit undeutlichem Schnabel.

4. H. brevirostre (EunrH.) B. E.

Rasen m. blass grän o. braun. Stengelblätter sparrig, aus

breit herzförmigem Grunde plötzlich zugespitzt, herablaufend,

zuw. auch am Grunde gezähnelt; Astblätter eiförmig lanzett-

lich. Frucht f. eiförmig, mit kurzem Schnabel u. schmalem

Ringe.

b. Paraphyllien ganz, m. abgerundet u. ziemlich spärlich.

Die untersten Blattzellen etwas grösser u. kärzer als die ibri-

gen. Rippe m. lang u. einfach, selten doppelt u. etwas

kiärzer.

5. H. striatum (SCHREB.) KinDB. (Hypnum LpB., Furhyn-

chium SCH.).

Rasen dunkelgrin. Stengelblätter breit herzförmig, ab-

gestumpft, ringsum gezähnelt; Astblätter eiförmig-lanzettlich,

oft zugespitzt. Frucht f. länglich u. gekrimmt mit langem

Schnabel u. breitem Ringe.

6. H. flagellare (DicKs.) KinpB. (Hyocomium SCH.).

Rasen hellgruän. Blätter klein, schwach gestreift, aus breit

herzförmigem, herablaufendem u. angedriicktem Grunde plötz-

lich zugespitzt, unten ein wenig zurickgerollt, ringsum ge-

zähnelt, oft mit langer zurickgeschlagener Spitze; Astblätter

eilanzettlich; Rippe kurz u. doppelt. Paraphyllien zahlreich.

Frucht f. eiförmig mit kurzem Spitzchen; Stiel sehr rauh (bei

ibrigen Arten glatt); Ring breit. wN.

44 ON. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

II. Åste ohne Paraphyllien, stielrund, einfach gefiedert

o. unregelmässig getheilt. Frucht ohne Schnabel.

4. Die meisten Blattzellen von gleicher Grösse. Blätter

m. bogig gekrtämmt.

HekERSToreum MUS) Br

Rasen braungrän o. dunkel gelbgrin, sehr locker. Blätter

mit breit eiförmigem gestreiftem Grunde u. langer verschmä-

lerter ungestreifter Spitze, undeutlich o. nur etwas oben ge-

zähnelt.. Frucht rundlich elliptisch.

B. Die Zellen des Blattgrundes grösser als die oberen.

Blätter sparrig.

3. H. triquetrum (L.) B. E.

Rasen m. hellgrän o. gelbgrän. Stengelblätter herablau-

fend, mit herzförmigem ganzrandigem Grunde u. ziemlich

kurzer Spitze, gestreift, an der unteren Seite fein stachelig;

Rippe zuw. einfach. Stengel m. gefiedert. Frucht länglich-

elliptisch.

9. H. squarrosum (L.) B. E.

Rasen m. blassgriän o. hellgruän. Stengelblätter mit breit

eiförmigem Grunde u. langer schmaler Spitze, m. ungestreift,

nicht stachelig, m. nur oben gezähnelt. Stengel m. unregel-

mässig getheilt. Frucht eiförmig.

” H. calvescens (WiLns.) LinpB. (H. subpinnatum ILinDB.,

HARTM.) |

" Stengelblätter f. ringsum gezähnelt, schwach gestreift.

Stengel f. gefiedert.

Gatt. 25. Orthothecium SCHiMP.

I. Die meisten Blattzellen sehr schmal, die untersten

etwas weiter u. (wie bei allen Arten dieser Gattung) zul.

hochroth o. rothgelb.

4. Blätter mit breit eilanzettlichem Grunde, m. ange-

driäckt. Aste f. aufrecht, m. wenig getheilt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. 45

1. O. chryseum (SCHW4GR.) B. E. (Stereodon Mitrt., LDB.).

Rasen locker, goldglänzend u. m. gelblich. Blätter m.

nicht zuriäckgerollt, deutlich gestreift, gegen die kurze Borste

m. plötzlich u. kurz zugespitzt, zuw. ohne Borste u. f. abge-

stumpfi. Frucht länglich, etwas geneigt, mit spitzem Deckel.

— patens KiNnDB.

Rasen m. gränlich. Blätter m. f. allmählig zugespitzt,

abstehend. Aste mehr getheilt.

B. Blätter mit sehmal eilanzettlichem Grunde, abstehend.

Aste sehr getheilt.

a. Blätter mit kurzer Borste. Åste aufsteigend.

2. O. lapponicum (ScH.) HArRTM. (Stereodon LDB., Brachythe-

cium SCH.).

Rasen ziemlich dicht, goldglänzend grän. Blätter nicht

o. schwach zurickgerollt, schwach gestreift, allmählig zuge-

spitzt. Frucht unbekannt. Tracht von vor. Art.

b. Blätter m. mit langer Borste. Åste niedergedriickt.

3. O. rufescens (DicEs.) B. E. (Stereodon Mirtt., LDB.).

Rasen locker, kupferglänzend, m. braungelb, zuw. bunt

gränlich. Blätter zuriäckgerollt, deutlich gestreift, allmählig

zugespitzt. Frucht länglich, f. gerade mit kurzem Schnabel.

4. O. complanatum KinDB. (0. binervulum MoL.?)

Rasen locker, wenig glänzend, gränlich. Blätter kleiner

als bei vor. Art, locker u. f. zweireihig gestellt, zuw. zu-

räckgerollt, schwach gestreift, gegen die Borste plötzlich zus

sammengezogen. Frucht unbekannt. ”Tracht von Hypnum

Borreri. N.

3. O. intricatum (HaArTM.) B. E. (Stereodon subrufus ImDmB.).

Rasen dicht,; seidenglänzend griin o. goldglänzend gelb-

lich. Blätter noch kleiner als bei vor. Arten, kaum zurick-

gerollt, nicht o. undeutlich gestreift, allmählig zugespitzt.

Frucht eilänglich, zuw. etwas geneigt, mit spitzem Deckel.

II. Blattzellen etwas erweitert.

46 . N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

6. O. rubellum (Mirt.) KinpB. (Stereodon Mitt., LDB., Ortho-

thecwum strictum IoRr., SCH.).

Rasen dicht, .seidenglänzend grän o. scehwach goldglän-

zend gelblich. AÅste m. aufrecht u. getheilt. Blätter sehr

klein u. m. angedrickt, m. eilänglich, kurz zugespitzt o. ab-

gestumpft mit kurzer o. fehlender Borste, m. zurickgerollt

u. ungestreift. Frucht unbekannt.

Gatt. 26. Plagiothecium BR. EUR.

A. Die inneren Blattzellen weiter als die äusseren. Blät-

ter querwellig, sehr dicht gehäuft, mit gezähnelter Spitze.

1. P. undulatum (L.) Br. EUR.

Rasen blass, f. weisslich grän, mit abstehenden Åsten.

Blätter eiförmig-länglich mit kurzer Spitze. Frucht verschmä-

lert länglich u. gekrimmt, trocken gefurcht, ziemlich kurz

geschnäbelt; äussere Zähne am Grunde gelb, oben weisslich.

Zweihäusig.

B. Die unteren Blattzellen weiter als die oberen. Blät-

ter nicht wellig, dicht gestellt, ringsum fein gezähnelt.

2. P. depressum (BrucH) Mitt. (Rhynchostegiwum.B. EN)

Rasen grän o. gelbgrän. Blätter verschmälert eiförmig

mit kurzer, gerader Spitze. Frucht länglich-elliptisch, etwas

gekrimmt, langgeschnäbelt Zweihäusig. |

C. Die meisten Blattzellen f. von gleicher Gestalt u.

Grösse, sehr erweitert. Blätter nicht wellig, m. locker gestellt,

ganzrandig o. in der Spitze gezähnelt, deutlich herablaufend.

3. P. denticulatum (L.) B. E.

Rasen m. hellgrin u. glänzend. Blätter m. verschmälert

länglich u. plötzlich gegen die kurze Spitze zusammenge-

zogen, selten stumpf, locker gestellt; Rippe ziemlich verlän-

gert. Frucht m. geneigt, verschmälert länglich o. f. cylin-

drisch, trocken nicht gestreift, mit kurzem Spitzchen; äussere

Zähne blassgelb. HEinhäusig.

= P. letum PB. E.

Rasen sehr glänzend u. dicht. Blätter kleiner mit etwas

verlängerter u. schmaler Spitze, f. allmäblig verschmälert;

Uppe sehr kurz. Frucht aufrecht ohne Cilien.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. . 47

4. P. silvaticum (Hups.) B. E.

Rasen m. dunkelgrin u. f. glanzlos. Blätter m. verschmä-

lert länglich-lanzettlich zugespitzt, f. allmählig verschmälert,

m. locker gestellt u. mit mehr lockerem Zellennetze als bei

der vorigen Art; Rippe sehr kurz. Frucht f. cylindrisch u.

m. aufrecht, trocken etwas gestreift, m. geschnäbelt; äussere

Zähne am Grunde orangefarbig; Ring schmal. Zweihäusig.

— orthocladon SCH.

Aste kurz, aufrecht u. dicht gehäuft. Blätter kärzer.

Frucht eiförmig u. nickend. +sS.

= P. Roesei (HAMPE) SCH.

Blätter kleiner, dicht gehäuft u. hohl. Frucht mit kurzem

Spitzchen. SS.

Gatt. 27. Amblystegium DBR. EUR.

I. Blätter sparrig, nicht glänzend; die unteren Zellen

weiter als die oberen; Eckzellen m. deutlich. Stengel kriechend.

Einhäusig.

4. Blätter nicht herablaufend, m. allseitig gestellt; Eck-

zellen klein.

1. A. hygrophilum (JUR.) SCH.

Rasen blassgrin o. gelblich, m. Pflanzenstengel (auch von

grösseren Moosen) iberspinnend. Blätter aus herz- o. eiför-

migem Grunde lang zugespitzt, m. ganzrandig u. dicht ge-

hävft; Eckzellen zuletzt gelb; Rippe halb o. kärzer. Frucht

sehmal u. gekrimmt; äussere Zähne unten orangefarbig. S.

2. A. tenuisetum LINDB. (ÅA. trichopodium HARTM. p. p-).

Rasen dunkelgrin. Blätter aus breit eiförmigem Grunde

plötzlich zugespitzt, f. ganzrandig u. sehr locker gestellt;

Rippe halb. Frucht länglich u. gekrämmt; Stiel fein. S.

3. A. Juratzk&e SCH.

Rasen grän. Blätter aus breit eiförmigem, etwas gezäh-

neltem Grunde plötzlich u. lang zugespitzt, ziemlich dicht ge-

48) NAO; KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

stellt; Rippe lang. Frucht m. schmal, wenig gekrämmt;

äussere Zähne blassgelb. s.

4. A. hispidulum (Brio. nach LIiNDB.) KinDB. (Campylium

Mirt., LpDB., Hypnum Sommerfeltii MYRIN, B. E.).

Rasen gelblich grän. Blätter aus breit herzförmigem ge-

zähneltem Grunde plötzlich u. sehr lang zugespitzt, dicht

gestellt; Rippe kurz doppelt o. undeutiich. Frucht m. schmal

u. gekrämmt; Zähne gelb.

B. Blätter herablaufend, f. zweireihig gestellt; Fligel-

zellen gross.

5. A. curvipes GömMB., B. E.

Rasen locker u. m. grän. Blätter aus eiförmigem Grunde

plötzlich u. kurz zugespitzt, m. ganzrandig, m. sehr locker

gestellt; Rippe oft verlängert. Frucht eilänglich, gekrimmt

und ziemlich gross. Tracht von Plagiothecium. S.

II. Blätter nicht sparrig, m. abstehend.

A. Blattrippe f. auslaufend, sehr deutlich. Blätter zuw.

locker gestellt; die unteren Zellen weiter als die oberen;

Eckzellen wenig weiter, mit den inneren f. gleichförmig.

Stengel am Grunde blattlos. Der äussere Mundbesatz unten

orangefarbig, der innere mit Cilien. HEinhäusig.

5. A. fluviatile (Sw.) BR. EUR.

Rasen dunkelgrän o. gelblich bunt, spärlich filzig. Blät-

ter aus eilänglichem Grunde kurz zugespitzt, kaum herablau-

fend, unten zuriickgerollt, ganzrandig. Frucht schmal u. ge-

kräimmt.

7. A. irriguum (WiLs.) BR. EUR.

Rasen m. gelblich griin, sehr filzig. Blätter kleiner, aus

breit herz- o. eiförmigem Grunde lang zugespitzt, herablau-

fend, schwach gezähnelt. Frucht f. länglich u. gekrimmt.

B. Blattrippe schwach u. verkirzt, oft undeutlich o.

fehlend. Stengel iiberall beblättert. Blätter selten herablau-

BIHÄÅNG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 49

fend; die meisten Zellen m. f. gleichförmig. Frucht zuw:

ohne Cilien.

a. Blätter ohne deutliche Eckzellen, m. rippenlos, nicht

glänzend, sehr klein u. dicht gestellt. Aste f. haarfein. Frucht

sehr klein.

8. A. confervoides (Brip.) B. E. (Stereodon ILp3.).

Rasen m. dunkelgruän. Stengel kriechend. Blätter aus

eiförmigem Grunde, plötzlich u. lang zugespitzt, ganzrandig.

Frucht f. länglich u. schief, f. wagerecht geneigt, mit Cilien;

Deckel m. mit Spitzchen; Zähne gelblich. HEinhäusig.

9. A. subtile (H.) B. E.

Rasen m. grin. Stengel kriechend. Blätter f. allmäblig

verschmälert, eilanzettlich u. spitz, ganzrandig o. undeutlich

gezähnelt, zuw. mit emer kurzen undeutlichen Rippe. Frucht

länglich u. f. aufrecht, ohne Cilien; Deckel f. ohne Spitz-

chen; Zähne bleich, f. weisslich. Einhäusig.

10. A. Sprucei (BrucH) B. E. (Stereodon LpDB.).

Rasen hell- o. meergrin, oft in anderen Moosen einge-

webt. Stengel m. aufsteigend. Blätter äusserst klein, wenig

abstehend, f. allmählig zugespitzt, verlängert eilänglich u.

spitz, zuw. schwach gezähnelt; Zellen weiter als bei vor. Art.

Frucht verkehrt eiförmig mit sehmalem Halse, wenig geneigt,

ohne Cilien; Deckel f. ohne Spitzechen. Zweihäusig.

"ob. Blätter mit deutlichen Eckzellen, oft gerippt, zuw.

etwas locker gestellt. Stengel kriechend. Frucht mit Cilien.

Einhäusig.

aa. Blätter glänzend u. etwas herablaufend, die oberen

oft gekrimmt; Zellen ziemlich schmal; Rippe doppelt o. feh-

lend. Fruchtdeckel m. mit Spitzchen.

11. A. incurvatum (SCHRAD.) KInDB. (Stereodon Mitt., LDB.,

Hypnwm ScHraD., B. E.).

Rasen grän o. bräunlich. Åste m. gekrimmt. Blätter

länglich-lanzettlich, pfriemlich zugespitzt, oben zuw. gezäh-

nelt. Frucht f. länglich u. gekrimmt.

50 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

— Blyttii B. E. (Hypnum Blyttu B. E.).

Åste m. wenig gebogen. Fruchtdeckel mit undeutlichem

Spitzchen. N.

bb. Blätter f. glanzlos, nicht herablaufend, abstehend u.

wenig gekrämmt, m. f. ganzrandig; die meisten Zellen er-

weitert; Rippe einfach u. m. halb o. fehlend. Fruchtdeckel

ohne Spitzchen.

12. A. serpens (L.) Br. EUR.

Rasen m. hellgrän o. gelblich grin. Blätter f. allmählig

verschmälert u. lang zugespitzt; Eckzellen m. wasserhell.

Frucht m. länglich u. oft gekräimmt.

13. A. radicale (Paris. nach LpDB.) Mitt., LpDB. (A. pachyrhi-

zon LDB., Å. porphyrhizum SCH. syn. ed. 2).

Rasen m. grän. Blätter aus breit eiförmigem Grunde

plötzlich zugespitzt, m. blattgränhaltig; Eckzellen gelblich o.

grän. Frucht f. cylindrisch, wenig gekrummt. SS.

Fam. 7. FONTINALACEZAE SCHIMP.

Gatt. 28. Fontinalis DILL.

4. Blätter dreireihig, herablaufend; die untersten Zellen

braungelb u. erweitert, die ibrigen sehr schmal. Frucht ein-

gesenkt.

1. F. antipyretica L.

Rasen m. schwarzgrin o. mit hellgräinen Astspitzen, sel-

ten braunroth. Blätter locker gestellt, m. gekielt, f. eiförmig

o. eiförmig lanzettlich zugespitzt, ganzrandig, trocken ab-

stehend. Frucht m. länglich; äussere Zähne dunkelroth, die

inneren blutroth u. vereinigt.

" F. gracilis LINDB.

Blätter schmal, mehr hellgrin u. oft gespalten o. getheilt.

Frucht breit eiförmig. S.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 9. 51

2, F. dalecarlica B. E.

Rasen f. schwarz mit pfriemlichen Astspitzen. Blätter

m. sehr dicht gestellt, hohl, verschmälert eiförmig-länglich o.

lanzettlich, pfriemlich spitz, ganzrandig, trocken m. angedrickt.

Frucht länglich; äussere Zähne röthlich, die inneren gelb,

nur oben vereinigt.

— seriata ÅDB.

Blätter nicht so dicht gestellt. Åste stumpf. SS.

B. Blätter zweireihig, nicht herablaufend; Zellen etwas

erweitert. Frucht etwas hervorragend.

3. F. hypnoides HARTM.

Rasen dunkelgrin o. bräunlich. Die meisten Blätter oben

f. flach, unten gekielt, eiförmig-lanzettlich u. pfriemlich spitz,

ganzrandig. Frucht elliptisch; äussere Zähne purpurroth, die

inneren blutroth wu. dicht vereinigt. Tracht des Hypnum

riparwum. S.

| Gatt. 29. Dichelyma MYRIN.

1. D. faleatum (H.) MYz.

Blätter verschmälert lanzettlich pfriemlich u. gekielt, sehr

bogig gekrämmt, f. ganzrandig; die jiängeren hellgrin o.

goldglänzend, die älteren zuletzt schwarz; Rippe nur ein we-

nig auslaufend. Frucht ziemlich langgestielt; innere Zähne

roth, vereinigt.

2. D. capillaceum (DIiCKS.) HARTM.

Blätter sehr fein; die juängeren gelblich o. grin, die äl-

teren schwarz; Blattgrund eiförmig lanzettlich, kiärzer als die

gebogene pfriemliche u. weit nach unten gezähnelte Spitze;

Eckzellen nicht ausgebildet; Rippe weit auslaufend, den gröss-

ten Theil der Spitze erfällend. Frucht mit kurzem Stiele;

innere Zähne gelb, nur oben vereinigt. SS.

Diese Art wird mit einer Form der Blindia acwta leicht verwechselt.

52 ON. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Hauptabtheilung II.

Gipfelfröchtler (Bryinee acrocarpe).

Fam. 8. POLYTRICHACEAE ScHIMP., LINDB.

Gatt. 30. Polytriehum DILL., EHRH.

I. Blätter mit einer Haarspitze versehen, rinnenförmig.

Frucht eckig mit Anhängsel, verflachtem Deckel u. kurzem

Schnabel; Zähne gefluägelt.

1. P. pilosum NECK. (P. piliferum SCHREB.).

Haarspitze weiss. Blätter ganzrandig; die grundständigen

Zellen !) ungleichförmig; die oberen f. quadratisch. Rippe glatt.

Frucht braun, zuletzt herabgebogen. |

— Hoppei SCHIMP.

Frucht rothgelb u. aufrecht. Blätter ziemlich kurz. N.

— alpestre WuLFSB.

Haarspitze sehr kurz. Fruchtstiel zolihoch. N.

2. P. juniperinum WiLLD.

Haarspitze braun. Blätter ganzrandig; die grundständigen

Zellen ungleichförmig: die oberen f. quadratisch. Rippe ge-

zähnelt. Frucht m. bräunlich u. mehr lang als breit.

— strietum (BaAnKrs) B. E. (Polytrichum strictum BANKS, SCH.)

Blätter kleiner, trocken angedrickt.

— alpinum SCH.

Blätter ziemlich kurz, trocken angedräckt. Frucht ku-

bisch, orangefarbig o. röthlich. Stengel kurz. MN.

3. P. boreale KIiNnDB.

Haarspitze weiss. Blätter gezähnelt, die meisten haarlos;

die grundständigen Zellen f. gleichförmig u. schmal. N.

1) D. h. die Zellen des scheidenförmigen Blattgrundes.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 53

II. Blätter ohne Haarspitze.”

A. Blätter ganzrandig o. spärlich gezähnelt, rinnenförmig.

Frucht mit undeutlichem o. (bei P. subrotundum) keinem An-

: hängsel.

a. Frucht nicht eckig. Blätter gezähnelt.

4. P. alpinum L. (Pogonatum B. E.).

Blätter locker gezähnelt; die grundständigen Zellen f.

gleichförmig u. schmal. Frucht etwas herabgebogen, stiel-

rund o. eiförmig-rundlich; die Zähne des Mundbesatzes kurz

u. ungleichförmig.

5. P. capillare RicH. (MIcCHx.) (Pogonatum SCH.).

Blätter locker gezähnelt; die grundständigen Zellen un-

gleichförmig: die oberen f. quadratiseh. Frucht etwas herab-

gebogen, stielrund ; die Zähne des Mundbesatzes ziemlich lang,

f. von gleicher Grösse. SS.

6. P. subrotundum Hups. (P. nanum NECK., Pogonatum

BYE):

Blätter nur in der äussersten Spitze gezähnelt; die grund-

ständigen Zellen ungleichförmig: die oberen f. länglich. Frucht

aufrecht o. herabgebogen, dick u. zuletzt becherförmig; Mund-

besatz verlängert.

b. Frucht sechseckig. Blätter ganzrandig.

7. P. sexangulare FLÖRKE.

Die grundständigen Blattzellen ungleichförmig: die oberen

f. länglich. Frucht aufrecht o. herabgebogen; die Zähne

kurz, nicht von gleicher Grösse.

B. Blätter dicht gezähnelt; Rand flach o. (bei P. gracile)

'etwas aufgebogen.

a. Die grundständigen Blattzellen f. gleichförmig u.

schmal. Frucht bräunlich; Deckel verflacht u. geschnäbelt.

3. P. commune L.

Blätter m. lang zugespitzt. Frucht eckig, zuletzt wage-

recht abstehend, unten mit Anhängsel; Zähne kurz, gefligelt.

54 ON. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

9. P. urnigerum L. (Pogonatum B. E.).

Blätter m. kurz zugespitzt. Frucht selten eckig, m. stiel-

rund, ohne Anhängsel; Zähne etwas verlängert, |

b. Die grundständigen Zellen ungleichförmig: die oberen

f. quadratisch. Frucht bleich. .

10. P. attenuatum MEnz. (P. formosum H.).

Blätter lang u. zugespitzt. Frucht eckig, zuletzt wage-

recht abstehend, mit ziemlich deutlichem Anhängsel; Deckel

kegelförmig zugespitzt; Zähne ziemlich kurz.

11. P. gracile DIicKs.

Blätter lang und zugespitzt. Frucht m. eckig u. zuletzt

wagerecht abstehend, mit etwas undeutlichem Anhängsel;

Deckel verflacht u. geschnäbelt; Zähne ungleichförmig, nicht

von gleicher Grösse.

12. P. nanum Weis (P. aloides H., Pogonatum PALis. u. B. E-).

Blätter kurz mit kurzer Spitze. Frucht f. stielrund u.

aufrecht ohne Anhängsel; Deckel verflacht u. geschnäbelt;

Zähne etwas lang.

Gatt. 31. Oligotrichum DE CAND.

1. O. incurvum (Hups.) LinpB. (0. hercynicum LAM. u. B. E.).

Blätter etwas locker gestellt, gezähnelt, oben verschmä-

lert u. etwas zusammengezogen, eiförmig länglich-lanzettlich;

Zellen f. quadratisch; Rand oben eingebogen. Frucht gestreift,

f. gerade u. kaum herabgebogen.

2. O. glabratum (WAHLENB.) LINDB. (Psilopilum arcticum BRI.

u. SCHIMP.).

Blätter dicht gehäuft, gezähnelt, oben nur ein wenig

schmäler; die unteren Zellen länglich eckig, die oberen f.

quadratisch; Rand nur in der obersten Spitze eingebogen.

Frucht ungestreift u. gekrimmt. SS.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 55

Gatt. 32. Catharinea EHRE.

1. C. tenella Rönr. (Atrichum B. E.).

Blätter durchsichtig, auf der Unterseite nicht stachelig.

Frucht ziemlich kurz, dunkelbraun u. etwas länger als der

Schnabel.

2.006. undulata (L.) W. M. (Atrichum B. E.).

Blätter etwas dunkel, auf der Unterseite fein stachelig,

sehr wellig. - Frucht verlängert, rothbraun, nur ein wenig

länger als der Schnabel.

Die verwandte C. angustata BRID., bei uns noch nicht gefunden, hat

schmälere, nur oben gezähnelte Blätter u. rothe Frucht, die weit länger

als der Schnabel ist. v å

Fam. 9. SCHISTOSTEGACEAE SCHIMP.

Gatt. 33. Sechistostega MoHtRr.

1. S. osmundacea (DICKS.) MOoHR.

Vorkeim smaragdgrin, bleibend. Die Blätter der un-

fruchtbaren Pflanze f. verschmälert rautenförmig, die äbrigen

länglich-lanzettlich, alle ganzrandig. Frucht f. kugelig ohne

Mundbesatz. Stengel u. Fruchtstiel f. gleichlang. Zweihäusig.

Fam. 10. SCHISTOPHYLLACEAE LinDB.!).

Gatt. 34. Sechistophyllum LaAPYL. (BrRID., LDB.).

I. Stengel sehr ästig. Blätter sehr getrennt, lang zuge

spitzt mit stumpfer Spitze. Frucht kurzgestielt; Zähne kurz

u. breit.

1. S. Julianum (SAvI) LpDB. (Conomitrium MOoNT., Octodiceras

BrRiD.)

Blätter linear-lanzettlich, ganzrandig wu. nicht gesäumt,

dunkel- o. schwärzlich griin; Rippe nicht auslaufend. Frucht

seitenständig, verkehrt kegelförmig, unreif abfallend; Miitze

sehr klein. HEinhäusig. SS.

1) 8. O. LINDBERG, Utkast till en naturlig gruppering af Europas blad-

mossor med toppsittande frukt (Bryinee acrocarpe), Helsingfors 1878.

30 NOCi KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

II. Stengel wenig o. nicht ästig. Blätter kurz zugespitzt

o. stumpfich. Frucht langgestielt; Zähne verlängert u. schmal.

4. Blätter vielpaarig, verschmälert länglich, ringsum ge-

zähnelt. Frucht m. mit langem Schnabel.

a. Blätter oben mit groben, locker gestellten Zähnen

versehen, kurz zugespitzt, oft bleichgesäumt u. ziemlich gross;

Rippe nicht auslaufend.

2. 8S. serrulatum Brin. nach BrRAITHW. (fissidens BrRID., ScH.).

Rasen locker. Blätter etwas getrennt, grän o. hellgrin,

lang u. breit, ziemlich durchsichtig; Zellen grösser als bei

folg. Arten; Anhängsel f. doppelt kirzer als das Blatt, kurz

zugespitzt. Stengel f. einfach o. mit geknipften Åsten.

Fruchtstiel m. gipfelständig. Zweihäusig. S.

3. S. adiantoides (L.) LAPYL. (Fissidens H.).

Rasen dicht. Blätter m. etwas getrennt, dunkelgriän o. :

zul. rothbraun, etwas kärzer u. schmäler als bei vor. Art, nur

am Rande durchsichtig; Anhängsel länger als die Hälfte des

Blattes, kurz zugespitzt. Stengel oben ästig. Fru chtstiel

aus dem oberen Theile des Stengels ausgehend. Zweihäusig

o. zuw. einhäusig.

4. 8. decipiens (D. N.) LpB. (Fissidens D. N., F. rupestris

WiLs., F. adiantoides var. LiMPR.).

Rasen dicht. Blätter sehr dicht gehäuft, m. grän, kleiner

als bei vor. Art, mit kleineren Zellen, nur am Rande durch-

sichtig; Anhängsel länger als die Hälfte des Blattes, m. mehr

zugespitzt. Stengel oben ästig. Fruchtstiel m. grundständig.

Zweihäusig. SS.

Diese 3 Arten sind vielleicht zu vereinigen.

b. Blattzähbne f. gleichförmig, klein u. dicht gestellt.

Blätter abgestumpft, etwas kleiner als bei vor. Arten.

5. S. taxifolium (L.) LAPYL. (Fissidens H'.).

Rasen locker. Blätter m. etwas getrennt u. dunkelgrin,

dunkel, zuw. scehwach bleichgesäumt; Rippe auslaufend. Frucht

grundständig. HEinhäusig. SS.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 57

6. S. osmundoides (Sw.) Laryr. (Fissidens H.)

Rasen dicht. Blätter dicht gehäuft, m. hellgrän, durch-

sichtig; Rippe nicht auslaufend. Frucht f: gipfelständig.

- Zweihäusig.

— microcarpum SCH.

Blätter kleiner, oben eingebogen. Frucht kleiner.

B. Blätter m. mit wenigen Paaren (m. 3 bis 4), selten

vielpaarig, klein; Anhängsel m. kurz. Frucht mit kurzem

Schnabel o. Spitzchen, gipfelständig.

a. Blätter ungesäumt, ringsum fein gekerbt. Einhäusig.

7. S. exile (H.) LpB. (Fissidens H., Scm., F. Bloxami Wi1Ls.).

Pflanzen getrennt o. lockerrasig. Blätter länglich-lanzett-

lich, abgestumpft u. spitz; Rippe auslaufend. Frucht mit brei-

tem Ringe. Männliche Blithen grundständig. S.

b. Blätter gesävmt, f. ganzrandig. Bliäthenstand ver-

schieden, veränderlich.

8. S. bryoides (L.) LaryL. (Fissidens H,).

Pflanzen getrennt o. lockerrasig. Blätter verschmälert

länglich, stumpflich u. breitgesäumt. Frucht ohne Ring, m.

aufrecht mit rothem Stiele.

9. S. incurvum STARKE) LAPYL. (Fissidens SCHWAEGR.).

Oft dichtrasig. Blätter länglich-lanzettlich, zugespitzt u-

schmalgesäumt, Frucht mit Ring, m. geneigt, zuw. mit bleichem

Stiele. S.

+ 8, viridulum (Sw.) LpB.

Blätter 5—38-paarig, mit kurzem Anhängsel. Frucht f.

aufrecht mit bleichem Stiele.

+ 8. pusillum (Wi1s.) LpB. (Fissidens WiLs.).

Blätter m. 3-paarig, ringsum gesäumt. Frucht schmal u

f. aufrecht mit bleichem Stiele.

10. S. cerassipes (WiLns.) LpB. (Fissidens WiLs.).

Blätter oft 20-paarig, sehr getrennt, schmal länglich

Frucht mit Ring, scehwach geneigt; Stiel roth. SS.

HÖ NEC KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Fam. 11. BRYACEZE (SCHIMP.).

Gatt. 35. Cinelidium Sw.

4. Blätter zuruckgerollt, die meisten mit breitem rothem

Saume.

a. Die meisten Blattzellen roth. Blätter. breit verkehrt

eiförmig, mit einem Spitzchen gekrönt.

1. C. stygium Sw.

Blätter nicht herablaufend, die meisten erröthend; Zellen

rundlich eckig. Frucht elliptisch; Stiel die Sprossen weit

iiberragend. Blithenstand zwittrig.

2. & aretieum (B. BE.) CO. MöLL.

Blätter herablaufend: die unteren erröthend, die der

Sprossen grän; Zellen f. länglich eckig. Frucht f. länglich.

Stiel ein wenig die Sprossen iberragend. Zweihäusig. N.

b. Blätter f. rundlich mit undeutlichem Spitzehen: die

meisten nur am Rande u. auf der Rippe roth.

3. OC. subrotundum LINDE.

Blätter nicht herablaufend: die unteren schwärzlich, die

oberen grän; Zellen rundlich eckig. Frucht f. kugelig; Stiel

weit hervorragend. Bliithenstand zwittrig.

B. Blätter nicht zurickgerollt, grän u. schmal gesäumt.

4. C. Hymenophyllum (B. E.) LinpB. (Mnium B. E.).

Blätter herablaufend, hellgrän, breit eiförmig-elliptisch,

mit undeutlichem o. keinem Spitzchen; Zellen rundlich eckig.

Wurzelfilz reichlich, den Stengel zum grössten Theil be-

deckend. Zweihäusig. Frucht u. weibliche Blithen unbe-

kannt.

Gatt. 36. Astrophyllum NECK., LiSDB. (Mnium L. u. B. E.).

I. Stengel auf dem langen Wurzelstocke zerstreut, oben

mit bogig gekrimmten Sprossen. Blätter wellig.

BIHANG TILL K. 3V. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 59

1. A. undulatum (L.) LiNDB.

Blätter einfach gezähnelt, verschmälert zungenförmig-

linear, oben abgerundet u. mit einem deutlichen Spitzehen

gekrönt, gesäumt u. herablaufend; Zellen rundlich eckig;

Rippe auslaufend. Frucht geneigt, länglich u. mit einem

Wärzechen gekrönt; Stiele: oft zu mehren. Zweihäusig.

II. Stengel m. rasenbildend, zuw. einzeln. Blätter selten

etwas wellig. Sprossen aufrecht, aufsteigend o. kriechend.

4. Die Gipfelblätter des Stengels weit grösser als die

uäbrigen u. rosettenartig gehäuft. Blätter deutlich gesäumt.

a. Die meisten Blätter zungenförmig-länglich, oft herab-

laufend. Fruchtstiele oft zu mehren.

2. A. spinosum (Voit) LIiNnDB.

Blätter doppelt gezähnelt, herablaufend, oft rothgesäumt;

Zellen rundlich is: reihenförmig geordnet; fippe auslau-

fend. Frucht länglich, kutsesalnab de äussere Zähne bräun-

lich, die inneren dunkel orangefarbig. Sprossen spärlich,

nicht kriechend. Wurzelfilz spärlich. Zweihäusig.

3. A. cuspidatum (L., NECK.) LinDB. (Mnium affine BLAND.).

Blätter einfach (o. zuw. nicht) gezähnelt, bleich gesäumt

u. m. herablaufend; Zellen breit länglich eckig (wen. die un-

teren); Rippe auslaufend. Frucht breit länglich ohne Schna-

bel; äussere Zähne blassgelb, die inneren orangefarbig. Spros-

sen oft kriechend. Wurzelfilz reichlich. Zweihäusig.

" A. ciliare (GREV.) LINDB.

Sprossen aufrecht. Rasen locker. Blätter mit langen

Zähnen. SS.

" A. Seligeri (JUR.) LinpB. (Mnium insigne HARTM.).

Blätter oben gewölbt, mit kurzen Zähnen. Sprossen auf-

recht. Rasen dicht. Frucht m. einzeln. SS.

4. A. medium (B. E.) LInDB.

Blätter einfach gezähnelt, bleich gesäumt u. selten herab-

laufend, mit kurzem Spitzchen; Zellen rundlich eckig; Rippe

60 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

kaum o. nicht auslaufend. Frucht länglich, kurzgeschnäbelt;

Zähne schmäler als bei der vor. Art. Sprossen spärlich u.

nicht kriechend. Wurzelfilz reichlich. Blithenstand zwittrig.

< A. curvatulum ÅpDB.

Frucht kleiner u. kärzer, länglich-cylindrisch wu. etwas

gekrimmt, mit sehr weitem Munde; Deckel ohne Wärzchen. SS.

b. Die meisten Blätter rundlich elliptisceh oder breit ver-

kehrt eiförmig, nicht herablaufend. Fruchtstiele oft einzeln.

aa. Sprossen kriechend. Fruchtstiele oft zu mehren.

Stengel nur unten filzig. Blätter einfach gezähnelt, selten

(Kelchblätter immer) ganzrandig.

5. A. rostratum (SCHRAD.) LINDB.

Blattrand grän; Rippe auslaufend. Frucht elliptisch, lang-

geschnäbelt; äussere Zähne gelb, die inneren dunkel orange-

farbig. Blithenstand zwittrig.

bb. Sprossen nicht niederliegend. Fruchtstiele einzeln.

Stengel ganz filzig. Blätter ganzrandig.

6. A. punctatum (L.) LinDB.

Blattrand zul. m. roth; Rippe m. etwas auslaufend. Frucht

elliptisch mit ziemlich kurzem Schnabel; Perikätialblätter

pfriemlich spitz. Zweihäusig.

Diese Art ist von den ähnlichen Arten der Gattung Cinelidium durch

den nicht zurickgerollten Blattrand verschieden.

7. A. pseudopunctatum (B. 5.) LinpB. (Mniwm subglobosum

BEE

Blätter ohne Spitzchen, am Rande grän; Rippe nicht aus-

laufend. Frucht breit elliptisch, kurzgeschnäbelt; Kelchblätter

stumpf. Blithenstand zwittrig.

B. Die Gipfelblätter des Stengels kleiner o. nur ein

wenig grösser als die meisten ibrigen. Blätter zuw. nicht

gesäumt.

a. Die meisten Blätter rundlich-elliptisch o. eiförmig,

oft gross.

aa. Sprossen aufrecht, oft mit ganzrandigen Blättern.

Stengelblätter ungleichförmig: die obersten zungenförmig,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 9. 61

die iibrigen elliptisch-rundlich; Saum hell. Frucht eiförmig;

Deckel mit Wärzchen, Stiele oft zu mehren. Zweihäusig.

8. A. cincelidioides (BLYTT) LDB.

Blätter nicht o. undeutlich gesäumt, ganzrandig o. scehwach

einfach . gezähnelt, nicht o. undeutlich herablaufend; Zellen

schmal länglich; Rippe nicht auslaufend. Der äussere Mund-

besatz dunkel rothbraun, der innere orangefarbig.

9. A. rugicum (LAUR.) KinpB. (Mnium LAUR.).

Blätter breitgesäumt, einfach o. undeutlich gezähnelt (die

der Sprossen m. ganzrandig), nicht herablaufend; Zellen rund-

lich eckig; Rippe auslaufend. Der äussere Mundbesatz blass-

gelb, der innere orangefarbig. S.

Aus C. Warnstorf habe ich dasselbe, Mnium n. sp. LIMPR. genannt,

von ihm bei Neu-Ruppin in Brandenburg gesammelt.

bb. Sprossen nicht aufrecht. Blätter oft gezähnelt; Zellen

rundlich eckig; Saum hellgelb o. grin.

10. A. silvatieum LpbB. (Mnium cuspidatum H.).

Sprossen kriechend; Blätter f. elliptisch. Stengelblätter

allseitig gestellt, eiförmig o. (die oberen) zungenförmig. Alle

Blätter grin, spitz, herablaufend, einfach gezähnelt u. gelb-

lich gesäumt; Rippe auslaufend. Frucht f. elliptiseh ohne

Sehnabel; äussere Zähne gelb, die inneren orangefarbig; Stiel

einzeln. Blithenstand zwittrig.

11. A. hymenophylloides LpDB.

Eigentliche Stengel selten ausgebildet. Sprossen aufstei-

gend o. niederliegend; Blätter zweireihig, blaugriän, nicht

herablaufend, breit eiförmig-elliptisch, ganzrandig mit grinem

Saume u. kurzem Spitzchen, f. stumpf; Rippe nicht auslau-

fend. Zweihänusig. Frucht u. männliche Blithen unbekannt.

b. Die meisten Blätter schmal, länglich-lanzettlich, m.

klein u. oft rothgesäumt, herablaufend, doppelt o. nicht ge-

zähnelt; Zellen rundlich eckig. Sprossen nicht niederliegend.

aa. Blattsaum breit, von mehreren Zellenreihen gebildet.

Rippe dick u. nicht durchsichtig.

12. A. hornum (L.) LInDB.

Die meisten Blätter gleichförmig u. schmal, dicht u. all-

seitig gestellt; Zellen dicht vereinigt ohne Zwischenräume

62 NYC. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Der beblätterte Theil des Stengels unten filzig. Frucht breit'

länglich u. gelb, mit einem Wärzchen gekrönt; äussere Zähne

8 . 8 . . E .

gelb, die inneren orangefarbig. Zweihäusig.

13. A. orthorhynchum (B. E.) LIiNnDB.

Blätter m. allseitig: die unteren klein, breit u. locker ge-

stellt, m. zuletzt erröthend; Zellen von f. dreieckigen Zwischen-

räumen getrennt. Frucht länglich u. braun, geschnäbelt;

äussere Zähne bräunlich. Zweihäusig.

— riparium (Mirtt.) Lpbz. (Mnium ambiguum H. MöLL., SCH.).

Blätter zweireihig u. locker gestellt, die meisten grin.

"— inclinatum (LpDB.) (A. inclinatum LpDB.).

Blätter kleiner u. breiter, allseitig gestellt.

14. A. marginatum (DicKs.) LinpDB. (Mnium serratum BRID.).

Blätter f. zweireihig u. locker, m. grän: die unteren klein

u. breit; Rippe kaum auslaufend. Frucht länglich, gelblich

o. blassbraun, geschnäbelt; äussere Zähne rostfarbig. Blithen-

stand zwittrig.

15. A. lycopodioides (HooKr.) LiINDB.

Blätter f. zweireihig u. locker, grän: die meisten schmal;

Rippe auslaufend. Frucht (grösser als bei den beiden vorigen

Arten) länglich, gelblich u. geschnäbelt, etwas gekrämmt;

äussere Zähne gelb. Zweihäusig. |

bb. Blätter nicht o. schmal gesäumt; Rippe dimnn, auf

den Seiten durchscheinend, in der Mitte m. roth. — Sprossen

m. aufrecht. Blätter einfach o. nicht gezähnelt, herablaufend,

f. länglich. Frucht länglich ohne Schnabel; äussere Zähne

gelb, die inneren orangefarbig. Zweihäusig.

16. A. stellare (REICH.) LINDB.

Blätter m. zweireihig, nicht o. schwach gesäumt. Weurzel-

filz selten zwischen den Blättern vorkommend.

" A. Blyttii (B. E.) LInDB.

Blätter allseitig gestellt, die meisten gesäumt. Wurzel-

filz f. den ganzen Stengel bedeckend.

PFYFRIIESEIISESITSIE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 9. 63

Gatt. 37. Bryum DILL.

I. Wurzelstock rosettenartige Blattschöpfe treibend. Fruchtstiele oft

zu mehren.

fä. Rhodobryum.

Frucht mit gezähnelten'!) Cilien.

II. Stengel f. durchaus beblättert, ohne Wurzelstock. HFruchtstiel

einzeln.

4. Die oberen Blattzellen verschmälert, die grundständigen erwei-

tert. Blätter weder gesäumt noch herablaufend.

2. Anomobryum.

Blätter kätzchenartig gedrängt, nicht zurickgerollt. (Frucht mit

gezähnelten Cilien).

B. Blattzellen verschmälert rautenförmig, kaum durchsichtig. Blätter

weder gesäumt noch herablaufend.

3. Leptobryum.

Frucht mit gezähnelten Cilien. Die meisten Blätter f. borstenförmig,

nicht zuriickgerollt; Rippe auslaufend, oben gezähnelt.

4, Pohlia.

Frucht mit glatten o. undeutlichen Cilien. Die meisten Blätter ei-

förmig-lanzettlich, zuw. zurickgerollt; die oberen oberhalb der Mitte mit

groben, dicht stehenden Zähnen versehen; Rippe glatt, f. nicht auslaufend.

C. Die meisten oberen Blattzellen ziemlich kurz u. f. rautenförmig,

durchsichtig. Blätter zuw. gesäumt u. herablaufend.

a. Blattrippe m. den Rand erreichend, oft auslaufend. Stengel

ziemlich steif o. verkimmmert. Blätter m. etwas fest, nicht mit Haar-

spitzchen gekrönt, aus eiförmig abgerundetem Grunde eiförmig, elliptisch,

länglich o. lanzettlich.

5. Lamprophyllum.

Blätter weder herablaufend noch gesäumt, kaum zuriickgerollt, zuw.

locker gestellt; die oberen oberhalb der Mitte dicht u. grob gezähnelt;

Rippe nicht auslaufend. Frucht mit glatten o. undeutlichen Cilien.

6. Cladobryum.

Blätter (wenigstens auf den m. langen Sprossen) herablaufend, oft

locker gestellt, m. gesäumt u. zurickgerollt, f£. ganzrandig o. mit wenigen,

dicht gestellten Zähnen versehen; Rippe m. auslaufend. Frucht oft mit

gezähnelten Cilien.

1. Pubryum.

| Sprossen m. sehr kurz. Blätter nicht herablauferd, dicht gehäuft, oft

gesäumt u. zurickgerollt, ganzrandig o. mit wenigen o. locker gestellten

Zähnen; Rippe m. auslaufend. Frucht oft mit gezähnelten Cilien.

1) D. h. mit seitlichen Anhängseln versehen.

OT NING KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

b. Blattrippe m. den Rand nicht erreichend. Stengel weich. Blät:

ter dinn u. weich, oft mit Haarspitzchen, aus m. verschmälertem Grunde-

zungenförmig, spatelförmig o. rundlich.

8. Trichobryum.

Blätter selten herablaufend, m. ganzrandig, oft locker gestellt. Frucht

mit gezähnelten Cilien.

Abth. 1. Rhodobryum SCHIMP.

1. B. proliferum (L.) SiBTH. (B£. rosewm SCHREB., B. EL).

Die oberen Blätter f. zungenförmig o. länglich lanzettlich;

oberhalb der Mitte deutlich gezähnelt, unten zurickgerollt,

Rippe auslaufend; die unteren Blätter schuppenförmig. Frucht

rothbraun, verschmälert birnenförmig u. geneigt, mit sehr

kurzem Halse. Zweihäusig.

Abth. 2. Anomobryum SCHIMP.

2. B. filiforme DicKs. (B. julaceum B. E.).

Blätter stumpf, f. eiförmig, mit sehr dichtem Zellennetze;

Rippe kaum o. nicht auslaufend. Frucht rothbraun, f. stiel-

rund u. geneigt, mit kurzem Halse. Zweihäusig.

3. B. concinnatum SPRUCE.

Blätter spitz, verlängert eiförmig, mit nicht so dichtem

Zellennetze (wie bei der vorigen Art); Rippe etwas auslau-

fend. Frucht u. männliche Blithen unbekannt.

Abth. 3. Leptobryum SCHIMP.

4. B. piriforme (L.) HEbDw. (Leptobryum ScH., Mnium L.).

Rasen sehr locker. Die untersten Blätter schuppenför-

mig. Frucht glänzend rothgelb, birnenförmig aufgeblasen,

langhalsig u. hängend. Blithenstand m. zwittrig.

Abth. 4. Pohlia (HEDW., LinpB.) (Webera SCHIMP. syn.).

I. Die Blätter der nicht fruchttragenden Stengel locker

gestellt, f. von gleicher Grösse, oft mit rothen Brutknospen;

Rippe zuw. etwas auslaufend.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 65

5. B. annotinum (L.) HEDW.

Die unfruchtbaren Stengel verlängert, auch unten be-

blättert. Die meisten Blätter eiförmig lanzettlich u. verschmä-

lert zugespitzt, am Grunde oft zurickgerollt. Frucht zul.

gelbroth, f. stielrund o. keulenförmig, ziemlich klein u. kurz-

halsig, oft abstehend; äussere Zähne gelb; Cilien lang; Deckel

mit kurzem Spitzchen; Stiel ziemlich lang, blassroth. Zwei-

häusig.

II. Die meisten Blätter dicht gehäuft; Rippe selten aus-

laufend.

4. Die meisten Blätter abgestumpft o. kurzspitzig, f.

eiförmig, die obersten f. linear. Frucht kurzhalsig mit langen

Cilien; äussere Zähne blassgelb.

6. B. erudum (L.) ScHREB.

Blätter spitz, m. blassgrän u. perlmutterartig glänzend,

nicht o. nur am untersten Grunde zurickgerollt. Frucht hell-

rothbraun o. dunkelgelb, keulenförmig, oft abstehend ; Deckel

f. ohne Spitzehen. Blithenstand m. zwittrig, zuw. zweihäusig.

(. B. Ludwigii SPRENG. ( Webera SOCHIMP. syn. ed. l, W.

commutata ed. 2). |

Die meisten Blätter stumpf, glänzend u. f. ringsum zu-

räckgerollt. Frucht braun, birnenförmig u. ziemlich klein,

geneigt; Deckel mit kurzem Spitzehen. Zweihäusig.

" B. gracile SCHLEICH. (Pohlia LiNnDB.).

Blätter kleiner, m. nur unten zuriäckgerollt, angedräckt,

verlängert eiförmig.

B. Blätter eiförmig lanzettlich, verlängert zugespitzt.

Frucht zuw. langhalsig.

a. Stengel sehr kurz. Blätter sehr klein, f. glanzlos,

unten zurickgerollt. Frucht klein u. dick, birnenförmig u.

kurzhalsig; äussere Zähne gelb.

3. B. polymorphum HsoH. (Webera polym. u. W. acumtinata

tenella SCHIMP.)

Die meisten Blätter knospenförmig gedrängt. Frucht

braun, m. abstehend, selten mit Cilien; innere Zähne mit

schmaler Haut; Deckel m. ohne Spitzehen. HFEinhäusig, oft

paroik ”).

1) D. h. ohne abgesonderte männliche Bliithen.

66 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

9. B. pulchellum HEDW.

Stengel f. durchaus beblättert. Frucht zul. dunkelbraun,

m. hängend; Cilien lang; Deckel mit dem Ringe vereinigt,

ohne Spitzehen. Zweihäusig.

b. Stengel verlängert. Blätter grösser (als bei den bei-

den vorigen), m. glänzend, die oberen verschmälert eiförmig

lanzettlich. Frucht m. gross u. schmal, f. keulenförmig.

aa. Frucht langhalsig; Deckel m. geschnäbelt; Cilien m.

fehlend; ävssere Zähne gelb; innere mit schmaler Haut. Blätter

unten zuräckgerollt. Stengel am Grunde f. blattlos.

10. B. acuminatum HOoRrNsSCH.

Blätter wenig glänzend. Frucht bräunlich, etwas länger

als der Hals, oft sehr geneigt. Einhäusig mit abgesonderten

männlichen Blithen.

11. B. elongatum DICKS.

Blätter m. goldglänzend. Frucht hellgelbbraun, kärzer

als der Hals, oft f. aufrecht. Paroik (einhäusig).

+ B. longicolle Sw.

Frucht m. abstehend, etwas länger als der Hals.

bb. Frucht langhalsig, bogig gekrämmt, grängelb; Deckel

nicht geschnäbelt; Cilien fehlend; äussere Zähne orangefarbig.

Blätter ringsum zurickgerollt. Stengel am Grunde nackt.

12. B. crassidens (LINDB.) KinpB. (Pohlia LinDB., Webera tra-

chyodontea SANIO).

Blätter in. wenig glänzend; Zellen sehr schmal. Frucht

wagerecht abstehend o. geneigt; die inneren Zähne stachelig

rauh, mit schmaler Haut; Stiel bogig gekrämmt. Zweihäusig. N.

ee. Frucht kurzhalsig ohne Schnabel; Cilien m. lang;

innere Zähne mit breiterer Haut. Blätter kaum zuriäckgerollt.

13. B. nitens KinpB. ( Webera cruda minor SCHIMP. syn. ed. 2).

2 Blätter zul. goldglänzend. Stengel am Grunde nackt.

Frucht hellroth-braun o. dunkelgelb, oben nur ein wenig ver-

dickt, f. aufrecht; äussere Zähne blassgelb. Meist zweihäusig,

zuw. »paroik>.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 67

14. B. nutans SCHREB.

Blätter m. grän, oft seidenglänzend: die der Sprossen

zuw. locker gewebt, oft f. stumpf. Stengel m. durchaus be-

blättert. Frucht bräunlich o. rothbraun, oben sehr verdickt,

geneigt o. hängend; äussere Zähne am Grunde rostfarbig.

Meist paroik.

EE picolor B. BE.

Frucht zweifarbig, oben dunkler.

— sphagnicola B. E.

Blätter oft erröthend. Fruchtstiel feiner. Zweihäusig.

+ B. Schimperi C. Mörr. (Pohlia nutans " rutilans LiNDB.).

Blätter glanzlos, oft f. ganzrandig: die älteren erröthend.

Der äussere Mundbesatz blassgelb. Zweihäusig. N.

Abth. 5. Lamprophyllum (LiNDB.).

(Webera SCHIMP. syn., Pohlia LINDB. M. Scand.).

4. Blätter zugespitzt, die meisten gezähnelt. Frucht

ohne Ring; Cilien lang. Zweihäusig.

15. B. albicans (WAHLENB.) Brin. (B. Wahlenbergii Sw.).

Blätter blaugriin, oft mit Perlmutterglanz, zuw. erröthend,

die meisten eiförmig-länglich (die der Sprossen oft schmäler),

nicht zurickgerollt. Frucht dick u. birnenförmig, zuletzt braun,

om. hängend; äussere Zähne orangefarbig. Männliche Blithen

f. scheibenförmig. Stengel m. hoch.

16. B. carneum L.

Blätter klein u. grän, zuw. unten schwach zuriäckgerollt,

die meisten eiförmig lanzettlich. Frucht länglich birnenför-

mig, zul. röthlich, m. hängend; äussere Zähne zul. dunkelroth.

Männliche Blithen knospenförmig. Stengel kurz. A

B. Die meisten Blätter abgestumpft u. ganzrandig, die

obersten gezähnelt. Frucht mit Ring; Cilien m. fehlend o.

kurz. Paroik (einhäusig).

68 N. Ö. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

17. B. cucullatum SCHWAGR.

Blätter klein, glanzlos u. grän, nicht zurickgerollt, die

meisten f. eiförmig. Frucht birnenförmig, nicht zugeschnirt,

dunkelbraun, hängend; äussere Zähne hellgelb. Stengel m.

kurz. Tracht von B. Ludwigit, doch mit grösseren Frächten.

>Pohlia erassinervis LINDB.» ist mir nicht bekannt.

Abth. 6. Cladobryum KINDB.

I. Frucht unter dem weiten Munde (trocken) zuge-

schniärt; Deckel gross.

4. Frucht mit gezähnelten Cilien, zuw. schief, m. bir-

nenförmig.

a. Blithenstand zweihäusig. Blätter m. kurzspitzig; Rippe

wenig o. nicht auslaufend.'

aa. Blätter roth, undeutlich gesäumt, sehr locker gestellt.

18. B. Duvalii VoIr.

Stengel locker gehäuft, wenig o. nicht filzig. Blätter ver-

längert eiförmig, ganzrandig, kaum zurickgerollt; Rippe sel-

ten auslaufend. Frucht gerade mit ziemlich langem Halse.

bb. Die meisten Blätter hellgrän, gesäumt, zuw. schmal

(eiförmig lanzettlich). Frucht unter dem Munde sehr zuge-

schnärt, nicht schief, mit ziemlich kurzem Halse; Zähne gelb.

Blätter oft locker gestellt, f. ganzrandig.

19. B. turbinatum (H.) SCHWAEGR.

Rasen dicht u. sehr filzig. Blätter ziemlich klein, unten

zuräickgerollt, m. schmalgesäumt, öfters locker gestellt.

+ AB. Schleicheri SCHWAGR.

Stengel locker gehäuft u. wenig filzig, sehr hoch. Blät-

ter grösser, die oberen m. dicht gehäuft. N.

ee. Die meisten Blätter dunkel- o. braungrin, breitge-

säumt u. m. breit (eiförmig-länglich). Frucht m. wenig zuge-

schnärt, oft schief u. langhalsig; Zähne unten rostfarbig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. 69

20. B. ventricosum DIcKS. (B. pseudotriquetrum (H.) Scaw.

Rasen m. dicht u. sehr filzig. Blätter f. ringsum zurick-

gerollt, in der Spitze oft grob gezähnelt. Frucht m. schief

u. langhalsig, oft gross.

21. B. neodamense Irz.

Rasen dicht u. filzig. Blätter nicht zurickgerollt, f. ganz-

randig. Frucht gerade u. kurzhalsig, mittelmässig gross.

b. Blithenstand oft zwittrig, zuw. zweihäusig. Blätter

m. langspitzig, Rippe weit auslaufend.

22. B. bimum SCHREB.

Rasen oft dicht u. filzig. Blätter blassgrän, f. ringsum

zuriäckgerollt, m. schmal, in der Spitze oft gezähnelt. Frucht

gerade, oft langhalsig.

B. Frucht gerade, f. stielrund o. verschmälert birnen-

förmig, mit glatten o. fehlenden Cilien. Blätter oft erröthend;

Rippe wenig auslaufend.

23. B. purpurascens (R. Br.) B. E.

Rasen m. niedrig u. wenig filzig, ziemlieh dicht. Blätter

eiförmig lanzettlich, zugespitzt u. f. ganzrandig: die des Sten-

gels schmalgesäumt u. f. ringsum zurickgerollt; die der f.

fadenförmigen Sprossen undeutlich gesäumt u. oft nicht zu-

räckgerollt. Frucht langhalsig u. hängend. Mit zwittrigen

0. zuw. auch .mit männlichen Bliithen.

I. Frucht (wen. anfangs) mit verengtem Munde, darun-

ter nicht zugeschnuärt; Deckel m. klein. Blätter m. erröthend.

A. Frucht mit gezähnelten Cilien; Deckel zuw. zul.

ziemlich gross. Blätter unten zuräckgerollt, m. locker ge-

stellt. Rasen ziemlich locker.

24. B. pallens Sw.

Blätter f. ganzrandig u. kurzspitzig, m. breitgesäumt, ver-

längert eiförmig o. eiförmig lanzettlich. Frucht schief u.

langhalsig, m. gross u. wenig herabgebogen; Zähne unten

rostfarbig. Zweihäusig.

70 Ni c. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

B. Frucht mit glatten o. fehlenden Cilien; Deckel klein.

Blätter f. ringsum zuriickgerollt, dicht gehäuft. Rasen dicht.

a. Blätter m. zul. erröthend o. kupferglänzend, mit

lockerem Zellennetze, f. ganzrandig, breit rothgesäumt.

25. B. rutilans Brin. (£. oeneum BLYTT, SCHIMP.).

Blätter m. eiförmig länglich, abgestumpft o. kurzspitzig,

zul. kupferglänzend. Frucht breit birnenförmig mit ziemlich

kurzem Halse, herabgebogen u. f. gerade. Stengel ziemlich

hoch, oft mit rothen gegliederten Fäden in den Blattwinkeln.

Zweihävsig. N.

— gracilescens SCHIMP.

Blätter eiförmig lanzettlich, schmalspitzig, die meisten

ostTun. N.

26. B. arcticum (RB. Br.) B. E.

Blätter m. eiförmig lanzettlich, zugespitzt u. zul. errö-

thend. Frucht birnenförmig u. m. langhalsig, geneigt u.

schief; der innere Mundbesatz mit dem äusseren vereinigt.

Stengel m. kurz. Mit zwittrigen o. auch mit männlichen

Bliithen.

Däs verwandte Bryum luridum RUTHE, das vielleicht bei uns zu fin-

den ist, hat f. eiförmige,, scehmalgesäumte, nicht erröthende Blätter u.

breitere Frucht.

27. B. Lorentzii SCHIMP.

Blätter m. eiförmig lanzettlich; zugespitzt u. grän. Sten-

gel ziemlich hoch. Frucht birnenförmig u. langhalsig, gerade.

Mit zwittrigen o. auch mit männlichen Blithen. MN.

b. Blätter am Grunde roth (ibrigens gränlich), mit dich-

tem Zellennetze, zuw. oben etwas gezähnelt, gelbgesävmt.

28. B. paludicola SCHIMP.

Blätter f. eiförmig, kurzspitzig. Stengel hoch. Frucht

verschmälert birnenförmig, mit ziemlich kurzem Halse, etwas

schief u. geneigt; Zähne gelb. Mit zwittrigen, wenige An-

theridien tragenden Blithen, zuw. auch mit männlichen. MN.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 71

Abth. 7. Fubryum (C. MöLnr.)").

I. Blätter stumpf o. kurzspitzig mit nicht o. nur ein

wenig auslaufender Rippe, ganzrandig o. nur in der obersten

Spitze dicht u. schwach gezähnelt. Frucht gerade mit kurzem

o. undeutlichem Halse; innere Zähne frei o. (bei B. Marratit)

mit dem äusseren vereinigt.

A. Blätter wenigstens zur Mitte zuräckgerollt. Rasen

hoch u. dicht. Frucht mittelmässig mit deutlichem Haise,

grossem Deckel u. gezähnelten Cilien. Zweihäusig.

29. B. Miählenbeckii B. E.

Blätter f. eiförmig u. stumpf, ganzrandig u. schmalge-

säumt, f. ringsum zurickgerollt, kupferglänzend, trocken aber

glanzlos; Zellennetz ziemlich locker; Rippe nicht auslaufend.

Frucht dunkel blutroth, birnenförmig.

30. B. alpinum Hups.

Blätter verlängert eiförmig o. eiförmig lanzettlich, spitz,

ganzrandig u. schmalgesäumt, kaum oberhalb der Mitte zu-

rickgerollt, kupferglänzend (auch im trocknen Zustande); Zel-

lennetz ziemlich dicht; Rippe etwas auslaufend. Frucht blut-

roth u. birnenförmig.

31. B. contextum Hor. u. HornscH. (B£. pallescens (var.

SCHIMP.).

Blätter verlängert eiförmig, spitz, oben gezähnelt, breit-

gesäumt, f. ringsum zuriäckgerollt, grän o. am Grunde roth;

Zellennetz ziemlich dicht; Rippe (bei den oberen Blättern)

etwas auslaufend. Frucht braun, verschmälert birnenförmig.

B. Blätter (wenigstens feucht) nicht zuräckgerollt, ganz-

randig u. undeutlich o. sehr schmal gesäumt, ziemlich klein

u. kurz. Rasen niedrig u. m. klein.

1) Bei folgenden Arten ist die Frucht mit gezähnelten Cilien versehen:

Bryuwm Funchkii, Miihlenbeckii, alpinum, contextum, erythrocarpon, Kling-

gräffii, subrotundum, microstegium, Mildei, badium, pallescens, cespiti-

cium, cirratum, intermedium. Weil der Blithenstand in dieser Gattung

oft sehr veränderlich ist, z. B. bei Bryum pallescens, B. bimum, B.

crudum, B. nutans, wie mehrere Bryologen beobachtet haben, können

die Geschlechtsverhältnisse keine genilägende Merkmale geben.

(2 NN Ge KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

a. Frucht f. birnenförmig mit deutlichem Halse. Blatt-

rippe etwas auslaufend.

32. B. Funckii SCHWAGR.

Blätter weisslich grän, zul. erröthend, angedrickt, eiför-

mig o. verkehrt eiförmig, stumpf o. kurzspitzig. Frucht braun,

ziemlich schmal; Cilien gezähnelt; Deckel gross. Zweihäusig.

33. B. fallax MILDE.

Blätter grän, zuw. erröthend, etwas abstehend, breit ei-

förmig o. elliptisch, spitz. Frucht dunkel rothbraun, ziemlich

dick ohne Cilien; Deckel klein. Zweihäusig.

34. B. lacustre (BLAND.) BrID.

Blätter grän, etwas abstehend, f. eiförmig, spitzer. Frucht

rothbraun, ziemlich dick ohne Cilien; Deckel klein. Blithen-

stand zwittrig.

b. Frucht f. kugelig mit undeutlichem Halse. Blätter

m. stumpf; Rippe nicht o. kaum auslaufend.

303. B. Kierii LiINDB.

Blätter gelblich o. blassgrän, f. eiförmig u. kurzspitzig:

die meisten angedriäckt. Frucht blutroth o. bräunlich, unter

dem engen Munde nicht zugeschnirt; Cilien glatt o. fehlend;

Deckel ziemlich klein. Zweihäusig. N.

36. B. calophyllum R. Br.

Blätter grinbraun, elliptisch-eiförmig, zuw. mit Spitzchen,

die meisten angedriäckt. Frucht bräunlich, unter dem engen

Munde nicht zugeschniärt; Cilien fehlend; Deckel klein. Ein-

häuvsig.

37. B. Marratii WiLs.

Blätter gelbgrän, elliptisch o. länglich ohne Spitzchen,

etwas abstehend. Frucht rothbraun, unter dem engen Munde

nicht zugeschnirt; Cilien fehlend; Deckel klein; der äussere

Mundbesatz purpurroth, mit dem inneren vereinigt. Hin-

häusig. S.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 73

II. Blätter pfriemenförmig zugespitzt (langspitzig).

4. Blätter mit nicht o. nur ein wenig auslaufender Rippe,

m. von oben gegen die Mitte locker u. fein gezähnelt. Stengel

kurz. Frucht gerade; der innere Mundbesatz frei o. (zuw.

bei B. warneum) mit dem äusseren vereinigt.

a. Frucht gross u. braun, unter dem Munde nicht zu-

geschniärt, anfangs f. kugelig o. breit eiförmig mit undeut-

lichem Halse: Cilien glatt o. undeutlich; Deckel klein. Blät-

ter kaum zurickgerollt, mittelmässig gross. <Bliäthenstand

m. einhäusig, zuw. (bei B. warneum) zwittrig.

38. B. warneum BLAND.

Blätter verlängert eiförmig o. breit eiförmig lanzettlich,

schmalgesäumt, gegen die Mitte gezähnelt. Stengel oft mit

Flagellen.

39. B mamillatum LINDB.

Blätter f. eiförmig, breitgesäumt, zuw. nur in der Spitze

gezähnelt. SS.

b. Frucht klein u. dunkelroth, unter dem erweiterten

Munde zugeschniärt, birnenförmig u. kurzhalsig; Cilien ge-

zähnelt; Deckel gross. Blätter klein. Stengel zuw. mit

rothen Brutknospen. Zweihäusig.

40. B. erythrocarpon ScHW.

Die meisten Blätter f. eiförmig, zuräckgerollt. Frucht

verschmälert birnenförmig.

41. B. Klinggräffii SCHIMP.

Die meisten Blätter verschmälert eiförmig lanzettlich, m.

nicht zuriäckgerollt. Frucht breit birnenförmig. +S.

B. Blätter (wenigstens die oberen) mit weit auslaufender

Rippe, nicht o. nur ein wenig gezähnelt.

a. Blätter knospenförmig gedrängt; Zellennetz ziemlich

locker. Stengel sehr kurz. Frucht kurzhalsig u. gerade, zuw.

mit etwas verengtem Munde, geneigt o. hängend; Cilien ge-

zähnelt ; innere Zähne frei.

74 ON. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

42. B. subrotundum BRID.

Blätter f. eiförmig, oben gezähnelt, kaum zurickgerollt.

Frucht braun. HEinhäusig.

43. B. microstegium B. E.

Blätter verschmälert eiförmig lanzettlich, m. ganzrandig

u. f. ringsum zurickgerollt. Frucht gelblich braun. Bliäthen-

stand zwittrig o. auch mit männlichen Blithen.

b. Blätter (trocken) aufrecht u. m. angedrickt, f. ringsum

zurickgerollt, m. ganzrandig: die meisten eiförmig lanzettlich.

Frucht kurzhalsig u. gerade, m. hängend.

aa. Blattnetz ziemlich dicht. Frucht mit gezähnelten

Cilien; innere Zähne frei; Deckel gross. Zweihäusig.

44. B. Mildei JUR.

Rasen ziemlich hoch. <Blätter schmalgesäumt. Frucht

rothbraun.

45. B. badium BRUCE.

Rasen niedriger. Blätter breitgesäumt, etwas kleiner (als

bei der vorigen Art). Frucht dunkel- o. schwarzroth, ziemlich

klein.

bb. Blattnetz ziemlich locker. Frucht ohne Cilien; in-

nere Zähne mit den äusseren vereinigt; Deckel klein. HFEin-

häusig.

46. B, Moei SCHIMP.

Rasen hoch. <Blätter breitgesäumt. Frucht gelblich

Braun. IV:

ce. Blätter abstehend.

aa. Blätter nicht zuriäckgerollt, m. oben gezähnelt. Frucht

gerade. <Cilien glatt o. undeutlich.

aaa. Innere Zähne frei. Bläthenstand zwittrig o. auch

mit männlichen Blithen. Stengel ziemlich kurz.

47. B. Holmgrenii LINDB.

Blätter schmalgesäumt, f. eiförmig. Frucht blassbraun,

schwach geneigt u. kurzhalsig; Deckel gross; Zähne bleich. &.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 9. 75

48. B. Lindgrenii SCHIMP.

Blätter zuw. breitgesäumt, die meisten eiförmig lanzett-

lich. Frucht klein u. braun, geneigt o. hängend, etwas lang-

halsig; Deckel ziemlich klein. +sS.

bbb. Innere Zähne mit den äusseren vereinigt. Zwei-

häusig. Stengel kurz.

49. B. planifolium KiNDB.

Blätter f. ganzrandig, sehmalgesäumt, breit eiförmig, un-

ten roth. Frucht klein, blassbraun, hängend u. kurzhalsig;

Deckel klein. N.

bb. Blätter nur unten zurickgerollt, oben gezähnelt.

Frucht schief u. gross; Cilien undeutlich; innere Zähne frei.

Stengel ziemlich kurz. HEinhäusig.

30. B. cernuum (Sw.) LinpB. (B. uliginosum B. E.).

Blätter zuw. breitgesäumt, die meisten verlängert eiför-

mig o. eiförmig lanzettlich. Frucht braun u. langhalsig, an-

fangs wenig geneigt; Deckel klein.

ec. Blätter f. ringsum zurickgerollt.

aaa. Frucht mit gezähnelten Cilien, zuw. schief; innere

Zähne frei; Deckel gross. Die meisten Blätter eiförmig lan-

zettlich, m. ganzrandig u. schmalgesäumt.

51. B. pallescens SCHLEICH.

Rasen oft hoch u. sehr filzig. Blätter oft am Grunde

roth, die unteren kurz mit nicht auslaufender Rippe. Frucht

hellbraun o. braun, anfangs blassgelb, oft schief u. langhalsig,

m. birnenförmig u. nur wenig geneigt. Meist einhäusig.

" B. nitidulum LIiNDB. ;

Rasen niedrig, spärlich filzig. Frucht u. Blätter klein.

Bläthenstand zwittrig.

532. B. cespiticium L.

Rasen niedrig. Die meisten Blätter mit weit auslaufen-

der Rippe, f. gleichförmig. Frucht braun, gerade u. kurz-

halsig, birnenförmig u. hängend. Zweihäusig.

(0 NM c: KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

33. B. intermedium (W. M.) Brin.

Rasen niedrig. Die meisten Blätter mit weit auslaufender

Rippe, f. gleichförmig. Frucht dunkelroth o. rothbraun, f.

stielrund u. etwas schief, mit ziemlich langem Halse. Mit

zwittrigen o. auch mit männlichen Bliithen.

34. B. cirratum HscE.

Blätter verlängert eiförmig, breit, f. ganzrandig u. breitge-.

säumt, m. nur unten zuriäckgerollt, gränlich; Zellennetz locker;

Rippe zuw. wenig auslaufend. Frucht braun, verschmälert

birnenförmig, zuw. langhalsig. Stengel m. kurz. Bläthen m.

zwittrig.

" B. affine (BrucH) LpB. (B. cuspidatum ScH.).

Die oberen Blätter schmäler u. länger; Rippe weiter aus-

laufend. :

bbb. Frucht gerade mit glatten o. undeutlichen Cilien.

Rasen m. niedrig.

55. B. pendulum (HoRrNscH.) SoH. (B. cernuum B. E.).

Blätter schmalgesäumt, m. oben gezähnelt, die meisten

f. eiförmig. Frucht braun u. kurzhalsig; innere Zähne wenig

entwickelt, mit den äusseren vereinigt; Deckel klein. Bli-

thenstand m. zwittrig.

56. B. dovrense SCHIMP.

Blätter ganzrandig. Frucht gelblich mit grossem Deckel

u: langen Zähnen. Uebrigens wie vor. Art. N.

157. B. inclinatum (Sw.) BLAND.

Blätter breitgesäumt, oben gezähnelt, die meisten eiför-

mig lanzettlich. Frucht braun mit ziemlich langem Halse;

innere Zähne frei; Deckel m. klein. Bläthenstand m. zwittrig.

58. B. Brownii B. E.

Blätter wie bei der vorigen Art, zuw. schmalgesäumt.

Frucht gelblich braun, kurzhalsig; innere Zähne frei; Deckel

gross. HEinhäusig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. T77

Abth. 8. Trichobryum KINDB.

59. B. capillare L.

Rasen m. locker. Stengel m. roth. Blätter m. zurick-

gerollt, oft breitgesäumt: die oberen m. zungenförmig mit

langer, weicher Haarspitze versehen u. oft (besonders auf den

Sprossen) locker gestellt, zuw. oben gezähnelt; die unteren

m. dicht gehäuft. Frucht rothbraun, unter dem Munde selten

zugeschnirt, mit ziemlich kurzem Halse; Deckel gross. Zwei-

häusig ?).

— carinthiacum ScH.

Rasen dicht. Blätter mit sehr kurzem Haarspitzchen,

verkehrt eiförmig, gedrängt u. f. angedräckt; Rippe nicht

auslaufend.

60. B. elegans NEES.

Rasen dicht. Blätter klein u. gedrängt, m. verkehrt ei-

förmig, angedriäckt u. nur unten zurickgerollt: die oberen

weissgrän mit langer Haarspitze und damit verschmelzender

Rippe. Tracht von B. Funckii. Uebrigens wie vor. Art.

61. B. cyclophyllum (ScHWw.) B. E.

Rasen sehr locker. Stengel grän. Blätter nicht zuriäck-

gerollt, undeutlich gesäumt, rundlich-elliptisch o. verkehrt

eiförmig, oben abgerundet, ganzrandig: die meisten locker

gestellt; Rippe selten etwas auslaufend. Frucht gelb, unter

dem Munde zul. zugeschniurt, mit ziemlich kurzem Halse u.

grossem Deckel. Zweihäusig. SS.

Gatt. 38. Plagiobryum LINDB.

1. P. Zierii (DicKS.) LpDB. (Zieria julacea ScH.).

Rasen locker mit etwas verlängerten Sprossen. Blätter

sehr glänzend, kurz zugespitzt u. ganzrandig, dicht geschlossen,

ungesäumt u. nicht zuriäckgerollt: die der Stengel eilänglich-

lanzettlich, die der Sprossen eiförmig; Zellen oft roth; Rippe

!) Diese sehr veränderliche Art fasst mehrere Formen um, die vielleicht

selbständige Arten sind.

TS Nic: KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

m. nicht auslaufend. Frucht schief keulenförmig, m. kirzer

als der Hals, gelblich braun o. röthlich, anfangs grin u. we-

nig geneigt, kurz gestielt; Deckel spitz; äussere Zähne gelb-

lich, wenig kärzer als die inneren; Cilien glatt o. undeutlich.

Zweihäusig.

2. P. demissum (HORNsSCH.) LpDB. (Zieria SCH.).

Rasen dicht mit kurzen Sprossen. Blätter schwach glän-

send, lang zugespitzt (wen. die oberen, deren Rippe auslau-

fend ist). Frucht f. gleich lang wie der Hals, anfangs gelb-

lich u. hängend; Deckel mit Wärzchen; äussere Zähne unten

braun, weit kirzer als die inneren. Uebrigens wie vor. Art.

Gatt. 39. Argyrobryum 'KINDB.

4. Blätter kätehenförmig angedrickt, m. weissglänzend,

ganzrandig, weder zurickgerolit noch gesäumt.

1. A. argenteum (L.) KinpBz. (Bryum L.).

Rasen ziemlich locker, silberglänzend. Stengel kurz mit

f. stielrunden Sprossen. Blätter eiförmig, m. kurz zugespitzt,

selten mit Haarspitzchen; Rippe f. wasserhell, oft verkärzt,

selten auslaufend. Frucht klein, blutroth o. zul. schwWwarz-

roth. hängend u. f. eiförmig; äussere Zähne gelb, unten

orangefarbig, innere mit gezähnelten Cilien; Deckel gross

mit kurzem Spitzehen. Zweihäusig.

2. A. virescens KINDB.

Rasen dichter, schwach glänzend o. hellgrän. Stengel

verlängert mit keulenförmigen Sprossen. Blätter breit o. rund-

lich eiförmig, sehr stumpf; Zellen kärzer als bei vor. Art;

rhombisch; Rippe gelblich u. verkärzt. Frucht unbekannt.

Tracht von Bryum Blindii. N.

3. A. Blindii (B. E.) KinpB. (Bryum B. E., B. letum LDB.).

Rasen m. locker, nicht glänzend. Stengel kurz mit f.

keulenförmigen o. stielrunden Sprossen. Blätter sehr klein,

f. elliptisceh u. stumpf, die meisten Zellen länglich rauten-

förmig; Rippe vollständig, doch nicht auslaufend. Frucht

klein, feucht blutroth, hängend, kurz u. dick eiförmig o.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. 79

rundlich birnenförmig, zul. wenig zugeschnärt mit etwas ver-

engtem Munde; äussere Zähne gelblich, innere mit gezäh-

nelten Cilien; Deckel ziemlich gross mit Wärzchen. Perikä-

tial- u. Schopfblätter eilanzettlich. Zweihäusig. MN.

B. Blätter kaum angedröckt, gränlich, f. ringsum schwach

zuräckgerollt, undeutlich gesäumt, oben zuw. spärlich u.

schwach gezähnelt.

4. A. bicolor (DIiCES., LDB.) KinDB. (Brywm atropurpureum

W. M)).

Rasen locker, klein u. niedrig, sehr filzig. Blätter m.

eilänglich u. kurzspitzig, die obersten schmäler mit längerer

Spitze u. kurz auslaufender Rippe. Frucht klein, schwarzroth,

hängend u. f. oval, unter dem Munde nicht zugeschnärt;

äuvssere Zähne unten roth, innere mit gezähnelten Cilien;

Deckel gross u. blassroth mit kurzem stumpfem Spitzchen.

Zweihäusig. S.

Gatt. 40. Funaria SCHREB.

4. Blätter ganzrandig, m. knospenförmig gedrängt; Rippe

lang, den Blattrand erreichend o. auslaufend.: Frucht schief

birnenförmig; Zähne deutlich, dicht stehend. Einhäusig (wie

die ibrigen Arten).

1. F. hygrometrica (L.) SIBTH.

Blätter m. grän, eiförmig-länglich, kurz zugespitzt, nicht

gesäumt; Rippe f. auslaufend. Frucht m. deutlich gefurcht,

anfangs gelblich, zul. rothbraun.

2. F. marginata KinDB.

Blätter bräunlich, m. eiförmig-länglich u. stumpf, breit

bräunlich gesäumt, die obersten schmäler u. spitzer mit aus-

laufender Rippe. Frucht nicht gefurcht, anfangs hellgelb,

zul. dunkelbraun. MN.

B. Blätter gezähnelt, nicht zusammengeschlossen; Rippe

m. verkärzt. Frucht oft f. zahnlos, nicht o. undeutlich ge-

furcht.

a. Blätter mit langer schmaler Spitze. Frucht mit ge-

trennten Zähnen, etwas schief u. f. birnenförmig, undeutlich

gefurcht.

80 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

3. F. calcarea WAHLENB.

Blätter schmalgesäumt, m. f. lanzettlich. SS.

b. Blätter ohne Spitzchen. Frucht mit undeutlichen

Zähnen, f. kugelig, nicht gefurcht.

4. F. fascicularis (DiCKS.) ScH. (Physcomitrium B. E.).

Blätter undeutlich gesäumt, m. länglich zungenförmig. SS.

3. F. obtusa (DicKS.) LpB. (Entosthodon ericetorum (BALS. u.

D. N.:) ScH.).

Blätter gelbgesäumt, m. länglich-lanzettlich.

— Ahnfeltii (FRIES) (Gymnostomum FR., Funaria HARTM.).

Blätter schmäler, breiter gesäumt; Rippe länger, zuw. f.

auslaufend.

Gatt. 41. Amblyodon PaALIS. BEAUV.

1. A. dealbatus (DICKS.) PALIs.

Blätter länglich-lanzettlich, kurzspitzig, blassgrin o. unten

blassroth: die obersten in der Spitze gezähnelt u. dicht ge-

häuft, die unteren locker gestellt. Frucht anfangs blassgelb,

zul. braun, verlängert birnenförmig mit langem Halse u.

schmalem spitzem Deckel; Stiel lang u. hellroth. Die Gipfel-

blätter oft mit kurzen Wurzelfäden in den Winkeln. HEin-

häusig o. auch mit zwittrigen Blithen.

Gatt. 42. Pyramidula BRrRID.

1. P. tetragona BRID.

Blätter aus dem f. elliptiscehen Grunde gegen die schmale

pfriemliche Spitze verschmälert, ganzrandig; Rippe auslau-

fend. Frucht f. kugelig, gerade u. nicht gestreift, mit kurzem

stumpfem Spitzchen; Stiel ziemlich kurz. HEinhäusig. +S.

Gatt. 43. Gymnostomum HEDW., LiINDB.

1. G. piriforme (L.) H. (Physcomitrium BRID.).

Blätter f. zungenförmig kurzspitzig, oberhalb der Mitte

gezähnelt; Rippe nicht auslaufend. Frucht rundlich birnen-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 81

förmig o. f. kugelig, gerade u. ungestreift, deutlich geschnä-

belt; Stiel etwas länger als der Stengel. HEinhäusig. S.

Gatt. 44. Physeomitrella B. E.

1. Ph. patens (H.) B. E.

Blätter f. elliptisch u. kurzspitzig, oberhalb der Mitte ge-

zähnelt; Rippe kaum auslaufend. Frucht kugelig mit kurzem

Spitzechen; Stiel undeutlich. Einhäusig o. mit zwittrigen

Blithen.

Gatt. 45. Ephemerum HAMPEI.

1. E. recurvifolium (DICKS.) LinDB. (Ephemerella SCHIMP.).

Blätter verschmälert eiförmig lanzettlich, randschweifig,

dicht gehäuft: die oberen mit einer groben auslaufenden

Rippe, die unteren rippenlos; die oberen Zellen etwas schmä-

ler als die unteren. Frucht f. kugelig u. rothbraun mit kurzem

schiefem Schnabel; Stiel f. undeutlich. Zweihäusig.

2. E. serratum (SCHREB.) HAMPE.

Blätter lanzettlich, dicht gehäuft u. rippenlos: die oberen

grob gezähnelt, die unteren f. ganzrandig; Zellen erweitert

rautenförmig o. breit sechseckig. Frucht f. kugelig u. röth-

lich mit kurzem Spitzechen; Stiel f. undeutlich. HEinhäusig.

Gatt. 46. Diseelium BRID.

1. D. nudum (DicKs.) Brin.

Blätter dicht gehäuft, sehr winzig u. undeutlich, ver-

schmälert eiförmig länglich-lanzettlich, f. ganzrandig, rippen-

los; die meisten Zellen f. länglich o. rautenförmig-sechseckig,

die unteren etwas langgedehnt. Frucht kugelig, ungestreift

u. roth, herabgebogen, ohne Schnabel; Stiel blassroth, vielfach

länger als der Stengel. Zweihäusig.

Fam. 12. SPLACHNACEZE SCHIMP., LINDB.

Gatt. 47. Splachnum L.

4. Das Anhängsel der Frucht schirmförmig. Blätter

rundlich-elliptisch mit langem Spitzchen. Zweihäusig.

2 NA KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

1. 8. rubrum MONTIN.

Blätter m. ringsum gezähnelt. Frucht mit rothem An-

hängsel u. hochrothem o. blassrothem Stiele.

2. 8. luteum MONTIN.

Blätters oft...f- ganzrandig. Frucht mit citronengelbem

Anhängsel u. röthlichem Stiele.

B£B. Fruchtanhängsel verdickt.

a. Die meisten Blätter rundlich-elliptisceh mit kurzem

Spitzchen. Fruchtanhängsel kugelig o. eiförmig, zul. schwarz-

roth. Zweihäusig.

3. 8. vasculosum L.

Frucht weit schmäler als der Anhängsel; Deckel ver-

flacht; Stiel röthlich. Blätter gross u. m. ganzrandig, die

unteren breiter.

4. S. pedunculatum (Hvups.) LinpB. (S. sphericum L.).

Die Frucht nur ein wenig schmäler als das Anhängsel;

Deckel gewölbt; Stiel anfangs gelb, zuletzt unten roth. Die

unteren Blätter sehr klein, die oberen weit grösser u. breiter,

zuw. gezähnelt.

b. Blätter ziemlich schmal, die der Sprossen pfriemlich

zugespitzt. Das Anhängsel der Frucht birnenförmig, anfangs

gelbroth, zul. purpurroth. HEin- o. zweihäusig.

3. S. ampullaceum L.

Die Frucht weit schmäler als das Anhängsel; Deckel ge-

wölbt; Stiel roth. Die unteren Blätter (wie die der Sprossen)

lanzettlich, die oberen elliptisch o. verkehrt eiförmig, oben

gezähnelt.

Gatt. 48. Tetraplodon B. E.

4. Blätter m. mit kurzem Spitzechen; Zellen sehr er-

weitert. Frucht gleich lang wie das Anhängsel: Stiel weich.

BIHANG TILL K. SV.VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. 83

1. T. Wormskjoldii (HOoRrnN.) LinDB. (Splachnum HoRrN.).

Blätter f. eiförmig u. ganzrandig. Frucht dunkelbraun,

elliptiseh mit blassem Stiele u. elliptisechem Anhängsel ; Zähne

gelb. Einhäusig.

B. Blätter mit schmalem u. langem Spitzehen; Zellen

schmäler (als bei der vorigen Art). Frucht kärzer als das

Anhängsel; Stiel steif.

PsrTiangustatus (IW.) Db. HH.

Blätter verschmälert eiförmig lanzettlich, oft gezähnelt.

Frucht hellbraun, elliptisceh mit verschmälert birnenförmigem

Anhängsel u. sehr kurzem, blassgelbem Stiele; Zähne dun-

kelroth.

3. T. bryoides (ZOEG.) LiINDB. (T. mnioides SCHIMP.).

Blätter eiförmig-länglich o. verkehrt eiförmig, ganzrandig

u. gelbgesäumt. Frucht zul. dunkelroth, elliptisceh mit ver-

kehrt eiförmigem o. länglichem Anhängsel u. m. langem, zul.

röthblichem Stiele; Zähne orangefarbig.

Gatt. 49. Tayloria HooKx.

4. Blätter stumpf u. ganzrandig, nicht zuriäckgerollt.

Fruchtsäulehen anfangs nicht hervorragend. Mundbesatz auf-

recht, fest u. gelb.

1. OT. lingulata (DicKEsS.) LiInNDB. (Dissodon splachnoides(THUNB.).

GREV.).

Blätter verschmälert zungenförmig, ziemlich dicht gestellt,

etwas durchsichtig; die unteren Zellen ziemlich schmal.

Frucht orangefarbig o. rothbraun, f. birnenförmig, m. auf-'

recht, mit anfangs weit kärzerem Anhängsel; Stiel fein, an-

fangs gelbroth, oft kärzer als der Stengel; Zähne gleichförmig

getrennt.

2. T, Froöelichii (H.) Mirr. (Dissodon GREV.).

Blätter breit zungenförmig, dicht gehäuft, sehr durchsich-

tig; Zellen erweitert. Frucht gelbroth, birnenförmig, zuw.

herabgebogen, nur ein wenig länger als das Anhängsel; Stiel

84 NN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

ziemlich dick, anfangs blassgelb, länger als der Stengel; Zähne

paarweise gestellt. Bläthen zuw. zwittrig.

B. Blätter spitz, oberhalb der Mitte gezähnelt, zuw.

unten zuriickgerollt. Fruchtsäulchen hervorragend.

3. 'T. tenuis (DICKS.) SCHIMP.

Blätter oberhalb der Mitte breiter, kurzspitzig, nicht zu-

räckgerollt. Frucht blassbraun, zul. sehwarz; Stiel roth; Zähne

dunkelroth u. fest, trocken herabgebogen u. angedriickt.

4. T. splachnoides ( SCHLEICH.) Hookx.

Blätter nach oben erweitert, langspitzig, unten etwas zu-

räckgerollt. Frucht blassbraun; Stiel blassroth; Zähne hell-

roth u. weich, trocken herabgebogen u. (bei Anathmung)

leicht beweglich.

Gatt. 50. Oedipodium SCHW.AEGR.

1. Oe. Griffithii (DicKs.) SCHW.

Blätter f. spatelförmig, stumpf u. ganzrandig, am Grunde

lang gewimpert; die oberen Zellen kleiner als die ibrigen.

Frucht orangegelb u. f. kugelig. Blithen oft zwittrig. Tracht

der Tayloria Froelichui.

Fam. 13. GEORGIACEAE LINDB.

Gatt. 51. Georgia EHRH.

1. G. pellucida (L.) RaB. (Tetraphis H-.).

Blätter abstehend, eiförmig lanzettlich o. eiförmig, kurz

zugespitzt u. ganzrandig; die oberen Zellen kurz u. sechs-

eckig, die unteren verschmälert rechteckig; Rippe ziemlich

lang. Frucht stielrund, anfangs oriänlich, Gal: braun; Zähne

lang. Männliche Blithen auf eigenen, breitblättrigen Åsten

sitzend.

2. G. Brownii (DicKs.) C. MöULLER (Tetrodontium SCHWAEGR.).

Stengel sehr kurz. Blätter knospenförmig gedrängt, ei-

förmig-länglich, abgestumpft u. ganzrandig, f. rippenlos; Zellen

kurz, sechseckig. Frucht f. elliptisch o. länglich, zul. sehwarz;

Zähne kurz.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9, 35

Fam. 14. MEESEACEZAE (LINDB.).

Gatt. 52. Meesea H.

4. Blätter mit herablaufendem, umfassendem Grunde,

m. spitz, nicht o. undeutlich zurickgerollt, eiförmig lanzett-

lich u. m. sparrig. Mundbesatz gelb.

1. M. triquetra (CU) ÅNGSTR. (M. tristieha B. E.).

Blätter dreireihig, gezähnelt u. kaum durchsichtig; Zellen

ziemlich klein. Frucht ohne Ring. Männliche Bliäthen stern-

förmig. Zweihäusig.

2. M. longiseta H.

Blätter 6-reihig, ganzrandig u. sehr durchsichtig. Zellen

ziemlich gross. Frucht mit Ring. Blithenstand zwittrig.

B. Blätter weder herablaufend noch umfassend, m. stumpf,

trocken deutlich zuräckgerollt, f. linear-lanzettlich u. f. aufrecht.

Mundbesatz orangefarbig.

93. M. trichoides (L.) SPRUCE (M. uliginosa H.).

Blätter 8-reihig, ganzrandig u. kaum durchsichtig mit

ziemlich kleinen Zellen. Frucht mit Ring. Blithenstand

vielehig.

Gatt. 53. Catoscopium BRID.

1. C. nigritum (H.) Brin.

Blätter eilanzettlich-länglich, allmählig u. f. pfriemenför-

mig verschmälert, ganzrandig, ohne Scheide; Rippe f. aus-

fautend. frucht klem u. f.. kugelig;. Stel, köärzer als, der

Stengel. Zweihäusig.

Fam. 15. DICRANACEZE LINDB.

Gatt. 54. Leucobryum HAMPE.

1. L. glaucum (L.) Sc. (Oncophorus B. E.).

Blätter blass blaugriän o. weisslich, zerbrechlich, aus ei-

förmigem o. länglichem, halb umfassendem Grunde zugespitzt,

durch das Einbiegen der Ränder f. röhrenförmig; grundstän-

Öh NÅG KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

dige Eckzellen klein u. quadratisch. Stengel f. ohne Wurzel-

filz. Frucht länglich u. gekrämmt, kropftragend u. zul. tief

gefurcht, kirzer als der Schnabel; Zähne roth; Stiel weit

kärzer als der Stengel. Zweihäusig.

Gatt. 55. Campylopus BRrRID.

I. Blattrippe wenig o. nicht auslaufend. Die meisten

Blattzellen (Randzellen), besonders die oberen, kurz; die eck-

ständigen sehr erweitert, bräunlich o. wasserhell. Blattspitze

lang.

1. C. flexuosus (L.) BriD.

Rasen m. sehr filzig, oben grän. <Blätter m. plötzlich

gegen die oben gezähnelte Spitze verschmälert; Rippe breit,

ein wenig auslaufend. Frucht f. elliptisch u. gefurcht; Zähne

gespalten; Mitze fransig; Stiel gebogen.

— ambiguus KINnDB. (C. paradoxus SCH. syn. p. p-)

Blätter etwas kiärzer, gegen die f. ganzrandige Spitze

allmählig verschmälert; Rippe kaum auslaufend. Frucht un-

bekannt. 5.

Diese Varietät ist wohl eine Uebergangsform zum englischen C. pa-

radoxus WILS.. der doch etwas breitere und noch kirzere Blätter hat.

II. Blattrippe weit auslaufend.

A. Blätter mit erweiterten (bräunlichen o. wasserhellen)

Eckzellen.

a. Blätter nicht kraus: die oberen Zellen schmal.

aa. Blattspitze pfriemlich, m. wenig länger als der Grund.

Stengel m. wenig filzig.

aaa. Blätter starr, ganzrandig u. allmählig verschmälert,

mit spärlichen Randzellen.

2. C. albicans (B. E.) KinpB. (Dicranum B. E., D. enerve

THED., LDB.).

Blätter weisslich o. strohfarbig, angedrickt, die unteren

oft schmutzig grau, Eckzellen durchsichtig. Frucht unge-

streift; Zähne m. 'getheilt; Mitze ganz u. sehr lang; Stiel

gerade.

BIHANG) TILD! it SY VERSAKAD. HANDLI BANDITS N:OJ 95 37

— falcatus KINDB.

Blätter grösser u. breiter, die meisten gebogen; Eckzellen

m. undurchsichtig. N.

bbb. Blätter weich, m. gezähnelt, plötzlich verschmälert;

Randzellen zahlreich.

3. OC. longifolius (EHRH.) KinpDB. (Dicranum H., B. E.).

Rasen m. grän u. ziemlich locker. Blätter m. gebogen

mit weit nach unten gezähnelter Spitze; Eckzellen m. braun.

Frucht verschmälert länglich, ungestreift; Zähne gespalten;

Miitze ganz; Stiel gerade.

IMO Sauteri (EL) UKINDBS (0 2enamunm El; BE):

Rasen m. braungrin, ziemlich dicht u. etwas filzig. Blät-

ter kirzer u. kleiner, m. gerade, oft mit schwach gezähnelter

Spitze; Randzellen m. zahlreicher.

4. C. Schwarzii Scu.

Rasen m. unten schwärzlich, oben grin, wenig filzig.

Blätter m. gerade, oben spärlich gezähnelt; Eckzellen m. was-

serhell; die oberen Zellen in 6 bis 8 Reihen; Rippe breiter

als bei vor. Art, mehr als zur Hälfte auslaufend. Frucht

unbekannt. N.

5. OC. micans WULFSB.

Rasen anfangs goldglänzend, zul. bräunlich, sehr filzig.

Blätter gebogen; die oberen Zellen in 4 Reihen; Rippe sehr

breit, zur Hälfte auslaufend. Friächte zu mehren; Stiel ge-

bogen,” NN.

bb. Blattspitze sehr lang u. zul. borstenförmig.

6. OC. denudatus (BriD.) KinpB. (Didymodon LpDB., Dicrano-

dontium longirostre (W. M.) B. E.)

Rasen m. sehr filzig. Blätter haarlos, oft gebogen u. m.

gelblich grin; Spitze ganzrandig o. m. nur zum 1 gezäh-

nelt; die unteren grundständigen Zellen mit dännen Wänden;

Rippe m. schwach. Frucht länglich u. ungestreift; Zähne ge-

theilt; Mitze ganz; Stiel gebogen.

88 NAO KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

> C. asperulus (Mirt., LpB.) KiInDpDB. (Dicranodontium aristatun

SCH., Didymodon 1LpB. M. S.).

Rasen wenig filzig, Blätter f. gerade; Spitze weit nach

unten gezähnelt; die unteren Zellen mit dicken Wänden; Rippe

stark. Frucht unbekannt. N.

— uncinatus HArRw. (Didymodon LDB., Dicranodontium ecirci-

natum WILS., SCH.).

Rasen locker, m. sehr hoch. Blätter sehr lang, f. zirkel-

förmig gekrämmt; Rippe zuw. ziemlich schmal. Frucht un-

bekannt. N.

7. C. atrovirens D. N. (C. longipilus Brin., B. E.).

Rasen wenig filzig, unten m. schwarz, oben m. griin,

zuw. ganz schwarzroth. Blätter (wen. die oberen) mit cben

wasserheller, haarähnlicher u. gezähnelter Spitze; Rippe stark

u. sehr breit. Frucht unbekannt. N.

b. Blätter (trocken) m. kraus; die meisten Zellen kurz.

3. C. fulvus (Hooxr.) KinDB. (Dicranum Hoox., D. interruptum

B.»E)-

Stengel m. sehr filzig. Blätter ziemlich weich, gebogen

u. m. braungelb, m. mit eilänglichem Grunde u. weit herab

schwach gezähnelter Spitze; Rippe schmäler als der Grund.

Frucht gestreift u. verschmälert länglich; Zähne gespalten;

Miitze ganz; Stiel aufrecht. SS.

" C. viridis SuULL. et LEsou. (Dicranum SCH.).

Stengel nur unten filzig. Blätter zerbrechlich, dunkel-

grän u. f. ganzrandig mit m. eilanzettlichem Grunde; die in-

neren grundständigen Zellen oft schmal. +sS.

£. Blätter ohne erweiterte Eckzellen. Stengel m. niedrig.

a. Rippe weit auslaufend, zul. borstenförmig. Frucht

elliptisch u. gefurcht; Zähne gespalten; Miitze fransig.

9. C. piriformis (ScHuLtz) Brin. (C. torfaceus B. E.).

Rasen wenig filzig. Blätter m. grin; Spitze weit nach

unten gezähnelt, weit länger als der Grund; die meisten

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. BANDL. BAND 7. N:0 9. 89

Zellen schmal, die oberen kurz; Rippe schwach, unten f.

schmäler als der Rand. Fruchtstiel etwas gekrämmt. S.

NONCI fragilis. (DicKS) Bi BE.

Rasen sehr filzig. Blätter m. gelblich glänzend, zerbrech-

lich u. f. ganzrandig; Spitze m. wenig länger als der Grund;

die oberen Zellen kurz; Rippe stark u. breit. Fruchtstiel sehr

gebogen. N

b. Rippe wenig auslaufend, pfriemlich spitz, breit u.

oben zuw. gezähnelt.

11. C. subulatus Lor., LpDB. (C. brevifolius HARTM., Örthopus

brevifolius WULESB.).

Rasen wenig filzig. Blätter m. hellbraun; Spitze m.

kärzer als der Grund; die meisten (auch die oberen Zellen

schmal. Fruchtstiel (anfangs) gerade. N.

12. C. Schimperi MIiLDE.

Rasen filzig. Blätter grän o. schwärzlich; Spitze m. län-

ger als der Grund, zuw. kärzer; die oberen Zellen kurz, die

meisten unteren sehr schmal; Rippe ziemlich schwach. N.

Gatt. 56. Dieranuwn HEDW.

1. HEudicranum.

Blätter m. querwellig u. gross, m. mit pfriemlicher Spitze,

m. weich; Eckzellen gross, sechsseitig u. zul. dunkelbraun;

Rippe nicht auslaufend. Frucht ohne Kropf, schief o. gekrimmt,

m. gross. Stengel m. hoch u. filzig. Zweihäusig.

2. Aporodictyon.

Blätter nicht wellig, allmählig verschmälert mit eilanzett-

lichem Grunde u. zul. borstenförmiger Spitze, zuw. starr;

Rippe wenig o. nicht auslaufend. Frucht ohne Kropf, m.

gross, zuw. gerade. Stengel m. filzig. Zweihäusig.

3. Microcarpus.

Blätter nicht wellig, klein u. weich mit borstenförmiger

Spitze; Eckzellen ziemlich klein u. quadratisch, scehwach ge-

90 oN. GC. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

bräunt; Rippe weit auslaufend. Frucht oft mit einem Kropfe,

schief u. klein. Stengel m. niedrig, nicht filzig. HEinhäusig.

Abth. 1. Fudicranum (Mitt.).

I. Blätter unterseits papillös, plötzlich verschmälert,

trocken m. kraus. Stengel wenig filzig.

1. D. spurium HEDW.

Rasen - gelblich grän. Blätter weich, m. in getrennten

Bindeln gehäuft; Spitze kurz, nur oben gezähnelt, oft stumpf;

die meisten, auch die oberen Zellen kurz. Frucht gefurcht;

Stiel einzeln.

II. Blätter nicht (o. nur an der Rippe) papillös, allmäh-

lig verschmälert, m. gebogen, selten etwas kraus. Stengel

sehr filzig.

4. Blattspitze pfriemlich o. borstenförmig. Blätter weich,

gelblich o. grin.

2. D. undulatum FEHRH.

Rasen m. grin. Blätter sehr deutlich wellig, flach u.

herablaufend, m. gerade; Spitze pfriemlich, f. ringsum ge-

zähnelt; die »meisten, auch die oberen, Zellen langgedehnt;

Rippe oben gezähnelt. Frucht schwach gestreift; Stiele zu

mehren.

3. D. elatum LIiINDB. (D. robustum BLYTT).

Rasen gelblich o. brännlich. Blätter wenig wellig, m.

gebogen o. kraus; Spitze lang borstenförmig, oben gezähnelt;

die oberen Zellen kurz; Rippe oben gezähnelt. Frucht ge-

furcht; Stiele zu mehren. i

4. D. Bonjeani D. N., LpB. (D. palustre LAPYL., B.: E.).

Rasen m. gelblich glänzend, zuw. unten schwärzlich.

Blätter wenig wellig, m. gerade; Spitze pfriemlich, oben ge-

zähnelt ; die meisten, auch die oberen, Zellen langgedehnt;

Rippe f. glatt. Frucht gestreift; Stiel einzeln.

B. Blattspitze stumpfo. abgestumpft. Blätter zuw. starr,

dunkelgriin o. bräunlich.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 91

5. D. Bergeri BLANnD., LpBz. (D. Schraderi SCcHWAGR., B. E.).

Blätter m. deutlich wellig, oft gebogen; Spitze weit nach

unten gezähnelt; die oberen Zellen kurz; Rippe wenig ge-

zähnelt. Frucht undeutlich gestreift. Stiel einzeln.

Abth. 2. Aporodictyon (LiNDB.)

I. Blätter f. angedrickt u. m. ganzrandig, ziemlich klein,

zuw. starr; die oberen Zellen quadratisch o. länglich, Eck-

zellen ziemlich klein. Fruchtstiel einzeln. Rasen m. niedrig

u. dicht.

4. Die eckständigen Blattzellen quadratisch u. zul. dun-

kelbraun.

6. D. elongatum SCHLEICH.

Blätter weich, m. braungelb; Rippe m. auslaufend. Frucht

klein, gefureht: us ms schief; Stiek fein vu. <kurz. Stengel

filzig.

B. Blattzellen m. sechsseitig, oft wasserhell o. wenig

gebräunt.

7. D. stricetum SCHLEICH.

Blätter zerbrechlich, m. weisslich grän; Rippe auslaufend.

Frucht: klein, f. gerade u. nicht gestreift; Stiel gelbgrin.

Stengel m. filzig. S.

8. D. fragilifolium LINDB.

Blätter ein wenig weich, braungrän; Rippe auslaufend.

Frucht klein, etwas schief u. zul. gefurcht; Stiel unten blass-

roth. 'Stengel sehr filzig.

9. D. tenuinerve ZETT.

Blätter weich, die oberen grän; Eckzellen sehr klein u.

f. quadratisch; Rippe nicht auslaufend. Frucht klein u. ge-

furcht. Stengel wenig filzig. MN.

10. D. rigidum KiINDB.

Plätter starr, weisslich grän, etwas grösser als bei vor.

Arten; Rippe kaum auslaufend. Stengel nicht filzig. Frucht

unbekannt. Tracht von Campylopus albicans. —S.

92 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

II. Blätter weich u. abstehend, m. gebogen u. kraus,;

oft gross: Eckzellen m. gross.

A. Die meisten Blattzellen langgedehnt, nur die obersten

zuw. länglich; Eckzellen sechsseitig. Blätter m. oben ge-

zähnelt u. gross. Rasen m. hoch.

11. D. majus SM.

Rasen locker, wenig o. nicht filzig. Blätter m. grin,

sichelförmig gebogen, mit langer Borstenspitze; die äusseren

Eckzellen dunkelbraun, die inneren wasserhell. Frucht f. läng-

lich u. schief; Zähne dunkelroth; Stiele m. zu mehren.

12. D. angustum LINnDB. (7)

Rasen dicht, unten filzig, strohgelb u. glänzend, f. gerade

o. wenig abstehend, mit ziemlich langer Borstenspitze ; die

äusseren Eckzellen dunkelbraun, die inneren wasserhell.

Frucht unbekannt.

13. D. scoparium (L.) HEDW.

Rasen m. dicht u. filzig. Blätter m. grän, oft gebogen,

zuw. gerade, mit kurzer Borstenspitze; Eckzellen dunkelbraun,

die inneren grundständigen Zellen schwach gebräunt. Frucht

m. f. cylindrisch, öfters schief; Zähne dunkelroth; Stiel

einzeln.

B. Die oberen Blattzellen kurz, m. quadratisch-rundlich;

Eckzellen m. dunkelbraun. Fruchtstiel einzeln.

a. Frucht f. gerade u.: klein. Blätter kraus, klein u.

sehr schmal; Eckzellen quadratisch, m. klein. Rasen sehr

dicht u. niedrig.

14. D. montanum HEDWV.

Blätter grin, dicht u. weit nach unten gezähnelt; Eck-

zellen sehr klein; Rippe gezähnelt, oft auslaufend. Frucht

ungestreift o. unregelmässig runzelig.

15. D. flagellare HEDWwW.

Blätter grän o. braungrin mit nur oben gezähnelter

Spitze; Eckzellen grösser als bei vor. Art; Rippe f. glatt,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0 9. 93

nicht auslaufend. Frucht gestreift. Stengel oft mit schmalen,

zerbrechlichen u. kurzblättrigen Sprossen (Flagellen) versehen.

b. Frucht schief u. m. gross. Blätter gebogen, oft gross;

Eckzellen m. gross u. dunkelbraun. Rasen m. ziemlich hoch.

16. D. fuscescens TURN., LDB.

Blätter braungrun, dicht u. weit nach unten gezähnelt;

die meisten unteren Zellen schmal, Eckzellen m. quadratisch ;

Rippe gezähnelt, oft auslaufend. Frucht rothbraun, zul. ge-

furcht.

< D. congestum BriD., LDB.

Blätter grin, locker gezähnelt; Rippe oft glatt, nicht aus-

laufend. Frucht blassbraun o. braungriän.

17. D. Scottii TURN.

Blätter braungrin, f. ganzrandig o. nur oben gezähnelt;

die meisten unteren Zellen schmal; Eckzellen m. sechsseitig;

Rippe f. glatt, zuw. auslaufend. Frucht gelb, ungestreift,

wenig schief. S.

18. D. spadiceum ZerTt. (D. neglectuinr JUR. nach LDB.).

Blätter bräunlich o. braungelb, nur oben gezähnelt; die

meisten Zellen kurz u. ungleichförmig, Eckzellen sechsseitig;

Rippe f. glatt, auslaufend. Frucht unbekannt. MN.

19. D. brevifolium LiINDB.

Blätter braungrän, nur oben gezähnelt, ziemlich kurz;

die meisten Zellen kurz, die unteren m. gleichförmig; Eck-

zellen sechsseitig; Rippe gezähnelt, nicht auslaufend. Frucht

rothbraun, schwach gestreift.

Abth. 3. Microcarpus KinDB.

A. Blätter plötzlich verschmälert. Die männliche Blithe

von dem Fruchtstiele getrennt.

20. D. Schisti (GUNN.) LpB. (D. Blyttii B. E.).

Rasen m. dicht u. unten schwärzlich, oben grin. Blätter

mit kurzem eiförmigem Grunde, f. ganzrandig u. m. wenig

94 Nic: KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

gebogen; die oberen Zellen kurz, die meisten iibrigen m.

schmal. Frucht eiförmig, oft mit Kropf, nicht gefurcht; Zähne

gelbroth u. papillös.

— laxum KiINDB.

Rasen gelblich grän u. locker. Blätter trocken f. kraus;

die meisten Zellen kurz. Frucht mit keinem o. undeutlichem

Kropfe.. i S.

B. Blätter f. allmählig verschmälert. Die männliche

Blöthe zur weiblichen genähert.

21. D. Starkei W. M.

Rasen niedrig, m. grin u. dicht. Blätter klein mit eiläng-

lichem Grunde, m. unregelmässig gebogen u. f. ganzrandig;

die meisten Zellen m. schmal, die obersten kurz. Frucht

länglich-cylindrisch, m. mit deutlichem Kropfe, trocken un-

regelmässig gefurcht; Zähne gelbroth, sehr papillös.

— nigricans KIiNDB.

Rasen schwarz o. sehwarzbraun. Blätter kleiner, zuw.kraus:

die meisten Zellen ziemlich kurz.

22. D. faleatum HEDW.

Rasen niedrig u. dicht, unten braun o. sehwarzbraun,

oben grin o. hellbraun. Blätter klein mit eilänglicehem Grunde,

sichelförmig gebogen u. oben schwach gezähnelt; die meisten

Zellen schmal, die oberen kurz rechteckig; Eckzellen zuw.

wenig hervortretend. Frucht sehr klein, f. verkehrt eiförmig

u. kaum gestreift mit undeutlichem Kropfe; Zähne purpur-

roth, wenig papillös.

23. D. molle Wirns., LDB. (D. arcticum "SoH. LDMNGlackae

BERGGR.).

Rasen ziemlich hoch, m. braungrin u. locker. Blätter

grösser als bei vor. Arten, mit eilanzettlichem Grunde, m.

wenig gebogen, ganzrandig; die meisten Zellen, auch die

oberen, sehr schmal. Frucht cylindrisch-länglich, nicht ge-

furcht, m. mit undeutlichem Kropfe; Zähne hochroth, wenig

papillös:ar uN.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:0O 9. 95

Gatt. 57. Blindia B. E.

I. Blattborste lang; Rippe weit auslaufend. Die meisten

Blattzellen, auch die oberen, langgedehnt. Blätter sichelför-

mig, gegen die oben gezähnelte Spitze plötzlich verschmälert.

Rasen wenig filzig, m. grän.

1. B. fulvella (DicKs.) KinpDB. (Dicranum SM., SCH.).

Blattgrund eilanzettlich mit grossen Eckzellen. Frucht

ungestreift, kurz geschnäbelt; Zähne hochroth, tief gespalten,

trocken wagerecht abstehend; Stiel kurz. HEinhäusig.

II. Blattborste kurz; Rippe zuw. nicht auslaufend. Die

oberen Blattzellen kurz, die meisten unteren langgedehnt.

Blätter ganzrandig. Rasen wenig o. nicht filzig.

2. B. hyperborea (B. E.) KinpB. (Diceranum C. MÖLL., SCH.).

Rasen nicht filzig, m. schwärzlich. Blätter f. gerade;

Eckzellen nur ein wenig erweitert; Rippe wenig auslaufend.

Frucht zul. gestreift, kurz geschnäbelt; Zähne hochroth, rissig

o. eingeschnitten, trocken kaum abstehend; Stiel kurz. HEin-

häusig.

Dicranum Anderssonii WICH. (aus dem schwed. Lappland), das SCHIM-

PER als eine Form der vor. Art betrachtet, hat nach LINDBERG (in M. 5.)

f. doppelt kirzere Blätter, aus sehr breitem Grunde plötzlich verschmä-

lert u. pfriemlich spitz, weit kleinere Blattzellen, keine (!) grundständigen

Zellen (»cellulis basilaribus nullis») u. eingesenkte Frucht. Ist vielleicht

kein wahres Dicranum.

OFETB I aGUta (EID S) BA ft

Rasen nicht filzig, oft grän o. goldglänzend, zuw. schwärz-

lich." Blätter gebogen 'o. gerade; Eckzellen gross; Rippe m.

weit auslaufend. Frucht ungestreift, m. langgeschnäbelt;

Zähne hochroth u. f. ganz, trocken aufrecht; Stiel m. ver-

längert. Zweihäusig.

— dichelymoides KINDEB.

Rasen schwarz u. locker. Blätter m. gerade, trocken ab

stehend u. f. zweireihig; Rippe nur einen kleinen Theil der

Spitze ausfillend. Tracht von Dichelyma capillaceum. S.

4. B. cespiticia (ScHwzaGrR.) C. Mörr. (Stylostegium B. E.).

Rasen wenig filzig, m. bräunlich. Blätter f. gerade; Eck-

zellen ziemlich gross; Rippe auslaufend, nur den oberen

I6 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Theil der Spitze erfällend. Frucht ungestreift, f. stiellos;

Schnabel verlängert; Zähne fehlend. HEinhäusig.

Gatt. 58. Oreas Brin. (LINDB.).

1. O. Mielichhoferi (FUNCK) Brin. (Mielichhoferia nitida NEES

USES GHRASA EN).

Rasen m. oben hellgrän seidenglänzend, dicht u. filzig,

zuw. schwärzlich. Blätter klein u. dicht gehäuft, angedräckt,

eilänglich-lanzettlich mit flachem, nicht gesäumtem, oft oben

gezähneltem Rande u. ziemlich breiter, abgestumpfter Spitze;

Rippe ziemlich breit, nicht auslaufend. Frucht oft schwach

geneigt, rothgelb u. birnenförmig mit dickem langem Halse;

Deckel klein u. verflacht, m. ohne Schnabel; Mundbesatz

einfach u. blassgelb; Stiel oft gebogen u. ziemlich verlängert.

2. O. erecta (LINDB.) KinDB. (Pohlia LDB., Mielichhoferia de-

fecta SANIO).

Rasen ziemlich locker, niedrig, sehwärzlich u. glanzlos.

Blätter f. eiförmig. Frucht m. aufrecht; Mundbesatz doppelt,

zuw. mit kurzen Cilien; Stiel m. gerade. Uebrigens f. wie

VOrIPAR DG

Gatt. 59. Swartzia EHRE.

1. S. montana (LaAM.) LINDB. (Distichiwm capillaceum B. E).

Blattscheide sehr glänzend, die der unteren Blätter länger

als die ganzrandige Spitze. Frucht rothbraun, f. stielrund u.

aufrecht. Stengel oft hoch.

2. 8S. inclinata EHrH. (Distichwum B. E).

Blattscheide kaum glänzend, kirzer als die oben gezäh-

nelte Spitze. Frucht dunkelbraun, f. länglich u. wagerecht

abstehend. Stengel m. niedrig.

Gatt. 60. Trematodon MICHX.

1. T. ambiguus (H.) HORNSOCH.

Blätter abstehend, mit eiförmigem Grunde u. langer

pfriemlicher Spitze; Rippe auslaufend. Frucht gelblich, zul.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. HM

gelbroth, kirzer als der Hals; Zähne lang u. getheilt; Stiel

lang. Stengel ziemlich kurz.

2. FT. brevicollis HORNSCH.

Die oberen Blätter dicht angedrickt, verlängert eiförmig

mit kurzer, f. stumpfer Spitze; Rippe kaum auslaufend. Frucht

gelblich, nicht kärzer als der Hals; Stiel ziemlich kurz. Zähne

f. ganz u. kurz. Stengel sehr kurz. N.

Gatt. 61. Dieranella C. MöLL.

I. Die meisten Blattzellen erweitert. Rippe kaum o.

nicht auslaufend. Fruchtstiel roth.

4. Bilätter griänlich u. sparrig, aus dem umscheidenden

Grunde gegen die nur oben gezähnelte Spitze plötzlich ver-

schmälert. Frucht schief mit undeutlichem Kropfe.

1. D. Schreberi (H.) ScHiuP. (Anisothecium crispum (SCHREB.)

LINDB.).

Blattgrund eilanzettlich, länger als die schwach gezähnelte

Spitze. Frucht ungestreift, mit kurzem Schnabel. Zwei-

häusig.

2. D. Grevillei B. E. (Anisothecium LIiNDB.).

Blattgrund elliptisch-länglich, kärzer als die f. ganzran-

dige Spitze. Frucht gestreift, mit langem Schnabel. HEin-

häusig.

B. Blätter bald rothbraun u. abstehend, weit nach unten

gezähnelt, aus dem nicht umscheidenden Grunde f. allmählig

verschmälert. Frucht gerade u. aufrecht ohne Kropf.

3. D. rufescens (DICKsS.) SCHIMP. ( Anisothecium IiNDB.).

Blattrand nicht zurickgerollt. Frucht ungestreift u. f.

elliptisch, zul. unter dem Munde zugeschnirt, kurz geschnä-

belt. Zweihäusig.

Diese Art ist dem Ditrichum tortile etwas ähnlich.

II. Die meisten Blattzellen sehr schmal. Rippe m. weit

auslaufend. Fruchtstiel oft gelb. Blätter m. plötzlich gegen

die Spitze verschmälert.

JG NG KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

A. Blätter f. sparrig, ganzrandig. Frucht schief mit

deutlichem Kropfe u. langem Schnabel. Zweihäusig.

4. D. cerviculata (H.) SCHIMP.

Frucht ungestreift, breit elliptisch u. nickend mit gelbem

Stiele.

B. Blätter m. einseitswendig gebogen o. abstehend.

Frucht ohne Kropf.

a. Frucht ungestreift u. m. schief mit kurzem Schnabel

u. rothem Stiele. Zweihäusig.

5. D. rubra (HupDs., LINDB.) KINDB. (Anisothecium LINDB., Di-

cranella varia (H.) SCHIMP.).

Blattspitze f. ganzrandig. Blattgrund nicht umscheidend,

zuw. zurickgerollt. Frucht elliptisch-länglich.

Diese Art ist dem Ditrichum homomallum etwas ähnlich.

b. Frucht zul. gestreift, aufrecht u. gerade mit langem

Schnabel u. rothem Stiele. HEinhäusig.

6. D. crispa (EHRH.) SCHIMP.

Blattspitze oben gezähnelt, Blattgrund umscheidend.

Frucht f. elliptiseh. Wurzelfilz ziemlich reichlich.

Diese Art ist dem Ditrichum flexicaule ein wenig ähnlich, hat aber

einen sehr kurzen Stengel.

c. Frucht zul. gestreift, nickend u. schief mit langem

Schnabel. Zweihäusig.

7. D. heteromalla (L.) SCHIMP.

Blätter zuw. gezähnelt, mit eilanzettlichem, nicht um-

scheidendem Grunde. Frucht schmal u. verkehrt eiförmig,

unter dem Munde zul. zugeschnärt; Stiel gelb.

8. D. secunda (Sw.) LinpB. (D. subulata (H.) SCH.)

Blätter ganzrandig mit eilänglichem, etwas umfassendem

Grunde. Frucht verkehrt eiförmig o. f. elliptisch, nicht zu-

geschnärt; Stiel roth. Wurzelfilz ziemlich reichlich.

Diese Art könnte mit dem Ditrichum pallidum verwechselt werden,

hat aber einen höheren Stengel u. kleinere Blätter.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 99

Gatt. 62. Ångstroemia B. E. (Aongstroemia LiNDB.).

1. Å. longipes (SomF.) B. E.

Stengel m. sehr kurz. Blätter klein u. ganzrandig; die

unteren f. eiförmig, die oberen eilanzettlich u. zugespitzt;

Rippe nicht auslaufend. Frucht f. kugelig, klein u. aufrecht

ohne Hals. Stiel gerade. Zweihäusig. MN.

Gatt. 63. Seligeria B. E.

I. Blattspitze weit länger als der Grund.

A. Blattrippe weit auslaufend. Frucht mit f. geradem

Schnabel.

1. 8. setacea (WuLF.) LpB. (S. recurvata (H.) B. E.).

Blätter ganzrandig. Frucht mit stumpfen Zähnen; Schna-

bel m. lang; Stiel bogig gekrimmt.

2. S. Donii (SM.) C. Mörr. (Anodus B. E.).

Blätter weit nach unten gezähnelt. Frucht ohne Zähne;

Schnabel kurz; Stiel gerade.

B. Blätter undeutlich gezähnelt; Rippe wenig o. nicht

auslaufend. Frucht mit stumpfen Zähnen; Stiel gerade.

3. S. pusilla (EurH.) B. E.

Blätter m. plötzlich verschmälert; die oberen Zellen qua-

dratisch; Rippe nicht auslaufend. Fruchtstiel verlängert.

> 8. acutifolia LinpB. (S. pusilla var. SCH.).

Blätter m. allmählig verschmälert; Rippe auslaufend.

Fruchtstiel sehr kurz. SS.

II. Blattspitze nicht o. wenig länger als der Grund.

Blätter m. ganzrandig.

4. Frucht mit stumpfen Zähnen u. geradem Stiele. Blät-

ter ungleichförmig, die unteren kurz u. stumpf.

4. 8. trifaria (Brid.) LpB. (S. tristicha B. E.).

Blätter dreireihig, die oberen f. allmählig verschmälert;

Rippe auslaufend. N.

100 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

— patula LINDB.

Blattspitze etwas länger, oben gezähnelt. SS.

5. 8. diversifolia LINDB.

Blätter allseitig gestellt, ganzrandig, die oberen plötzlich

verschmälert; Rippe nicht auslaufend. S.

B. Frucht mit spitzen Zähnen u. gekrämmtem Stiele.

Blätter f. gleichförmig, allseitig gestellt u. ganzrandig.

6. 8. crassinervis LINDB.

Blätter plötzlich verschmälert; Rippe auslaufend. S.

7. 8. obliquula LINDB.

Blätter f. allmählig verschmälert; Rippe nicht auslau:-

fen. N.

Gatt. 64. Anisothecium (Mitt., LINDB.).

1. A. squarrosum (STARKE) LINDB. (Dicranum B. E., Dicra-

nella SCHIMP.).

Blätter sparrig, aus dem umscheidenden eiförmigem Grunde

gegen die eiförmig längliche, breite u. abgestumpfte Spitze

plötzlich verschmälert; Rand ganz u. nicht zurickgerollt.

Frucht nickend, ungestreift one Kropf, mit kurzem Schnabel

u. rothem Stiele. Die fruchttragende Pflanze niedriger als

die unfruchtbare.

Gatt. 65. Ditrichum TIiMM.

4. Blätter aus dem kurzen, f. eiförmigem Grunde gegen

die borstenförmige, von der Rippe zum grössten Theil ge-

bildete Spitze plötzlich verschmälert. Stengel kurz. Zwei-

häusig.

1. D. tenuifolium (ScHRAD.) LINDB. (Trichodon cyltndricus

(H.) ScHimr., Ceratodon B. E.).

Blätter etwas sparrig, trocken gedreht, mit f. umschei-

dendem Grunde u. weit nach unten gezähnelter Spitze. Frucht

f. stielrund, zul. hellbraun u. oft gekrimmt, mehrfach länger

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 101

als der Deckel; Zähne roth, trocken oben eingebogen; Stiel

gelb u. gekrimmt, mehrfach länger als der Stengel.

2. D. homomallum (H.) Hammer (Leptotrichum SCH., Tricho-

stomum B. E-.).

Blätter etwas abstehend o. einseitswendig gebogen, mit

verlängert eiförmigem, nicht umscheidendem Grunde u. f.

ganzrandiger Spitze. Frucht verschmälert eiförmig, zul. roth-

braun u. gerade, f. dreifach länger als der Deckel; Zähne

braunroth, trocken f. gerade; Stiel roth u. etwas gekrämmt,

doppelt o. dreifach länger als der Stengel.

3. D. zonatum (FUNCK?) LpB. (Weisia zonata FUNCK?).

Blätter aufrecht u. starr, mit eilanzettlichem Grunde;

Rippe sehr breit, m. weit auslaufend. Stengel verlängert.

Uebrigens wie die vorige Art.

B. Blätter eiförmig lanzettlich, f. allmählig gegen die

pfriemliche Spitze verschmälert. Mundbesatz f. gerade.

a. Stengel hoch, dicht gehäuft, weit nach oben filzig.

Fruchtstiel kärzer als der Stengel. Blätter nicht zurickge-

rollt, doch oben etwas eingerollt.

4. D. flexicaule (SCcHLEICH.) HAMPE (Leptotrichum ScH., Tri-

chostomum B. Ev).

Blätter m. gelblich, abstehend o. gebogen, m. mit oben

gezähnelter Spitze u. lanzettlichem Grunde; die oberen Zellen

schmal. Frucht verschmälert eiförmig, zul. dunkel rothbraun

u. zuw. etwas schief, mehrfach länger als der Deckel; Zähne

bräunlich; Stiel roth. Zweihäusig.

> D. densum (ScH.) KINDB.

Blätter m. bräunlich o. grän, weit kärzer, f. gerade u.

wenig abstehend, aus länglichem Grunde plötzlich verschmä-

lert, f. ganzrandig; die oberen Zellen kurz.

b. Stengel kurz, m. locker gehäuft, nur unten ein wenig

filzig. Fruchtstiel lang. Blätter etwas zurickgerollt.

102 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

3. D. pallidum (SCHREB.) HAMPE (Leptotrichum HAMPE, SOCH.,

Trichostomum B. E.).

Blätter abstehend mit weit nach unten gezähnelter Spitze.

Frucht eiförmig-länglich, röthlich u. kaum schief; Zähne braun-

roth, trocken einfach umgedreht; Stiel blassgelb. FEinhäusig. S.

6. D. tortile (ScHRAD.) HaAMPE (Leptotrichum HAMPE, SCH.,

Trichostomum B. E.).

Blätter gekrimmt mit kaum gezähnelter Spitze n. nur

ein wenig auslaufender Rippe. Frucht f. stielrund, zuw. etwas

gekrämmt, blassbraun; Zähne roth, trocken etwas einwärts

gebogen; Stiel roth. Zweihäusig.

Gatt. 66. Cynodontium SCHIMP. (p. P-).

A. Die meisten Blattzellen klein, nur die unteren etwas

erweitert. Blätter aus dem kurzen umscheidendem Grunde

gegen die schmale lange Spitze plötzlich verschmälert, zuw.

gezähnelt. Frucht schief mit Kropf; Ring schmal; Schnabel

ziemlich kurz.

1. C. virens (H.) ScHIMmP. (Öncophorus BRID., LINDB.).

Blätter f. aufrecht u. zuräckgerollt. Wurzelfilz reichlich.

2. C. Wahlenbergii (Brip.) C. Harm. (Oncophorus BRID.,

LINDB.).

Blätter sparrig, nicht zuriäckgerollt. Wurzelfilz spärlich.

B. Blattzellen etwas erweitert. Blätter f. allmählig ver-

schmälert. Frucht gerade ohne Kropf; Ring breit; Schnabel

ziemlich verlängert.

3. C. cirratum (H.) KinpB. (Weisia H., Diceranowetisia LiNDB.,

SCE.).

Blätter eiförmig lanzettlich u. zuräckgerollt, trocken kraus.

Rasen hell- o. dunkelgrän. +.

Gatt. 67. Szlania LINDB.

1. S. cesia (VILL.) LInDB. (Leptotrichum glaucescens (H.)

HawmPE, Trichostomum B. E.).

Blätter (besonders die unteren) von einem meergriinen

mehlartigen Beschlage bedeckt: die unteren klein, lanzettlich

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 103

u. locker gestellt; die obersten grösser, dicht gestellt, aus

lanzettlichem Grunde verschmälert pfriemlich, oben locker

gezähnelt; Rand nicht zuriäckgerollt; Rippe f. auslaufend.

Frucht blassbraun, aufrecht u. f. stielrund; Deckel verschmä-

lert kegelförmig ohne Schnabel; Zähne hochroth. HEinhäusig.

Gatt. 68. Bruchia NESTL.

1. B. palustris (B. E.) C. Mörr. (Sporledera HAMPE).

Blätter aus eilänglichem Grunde plötzlich verschmälert;

Rippe weit auslaufend, oben undeutlich gezähnelt. Frucht

eiförmig u. blassgelb. +S.

Gatt. 69. Pleuridium BRID.

4. Rippe von 4 bis 5 Zellenreihen oben gesäumt, den

Rand nicht erreichend. Blätter f. allmählig verschmälert,

pfriemlich u. oben schwach gezähnelt, von f. gleicher Grösse;

Zellennetz sehr locker. Frucht elliptisch.

1. P. axillare (DICKS.) LInDB. (P. nitidum RAB.).

Blätter verschmälert eilanzettlich, locker gestellt. Frucht

mit kurzem, wenig schiefem Spitzchen. Blithenstand zwit-

Urs.

B. Rippe von einer o. zwei Zellenreihen oben gesäumt,

f. auslaufend. Die oberen Blätter grösser als die unteren u.

gegen die borstenförmige, weit nach unten gezähnelte Spitze

plötzlich verschmälert; Zellen kleiner, die unteren f. quadra-

tisch. Frucht breit elliptisch.

2. P. alternifolium (KAULF.) RAB.

Blattgrund kurz u. eiförmig mit gränen Zellen. Frucht

mit schiefem Spitzehen. Kelchblätter der männlichen Blithen

kurz. HEinhäuvsig. SS.

3. P. subulatum (Hups.) RAB.

Blattgrund länglich-lanzettlich mit wasserhellen Zellen.

Frucht mit f. geradem u. sehr kurzem Spitzehen. Blithen-

stand zwittrig. S.

104 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Gatt. 70. Archidium BRrRID.

1. A. alternifolium (DICKS.) SCHIMP.

Blätter locker gestellt, eiförmig lanzettlich o. verlängert

eiförmig; die meisten Zellen f. rats torn (grösser als bei

Pledrid: alternif. u. P. subul.). Frucht kugelig ohne Spitzchen

I Sala SS

Fam. 16. GRIMMIACEZE (ScHImP., LINDB.)

Gatt. 71. Grimmia EERE.

I. Blattrippe auf der Unterseite mit zwei etwas getrennten Lamellen

(bandförmigen Anhängseln) versehen. Die unteren Blattzellen verschmä-

lert rechteckig, mit etwas ausgefressenen Wänden, Eckzellen f. quadra-

tisch. Blätter m. haarlos. Frucht ungestreift mit getheilten Zähnen u.

bogig gekräimmtem, verlängertem Stiele. Stengel f. ohne kurze Åstchen.

1. Campylodryptodon.

II. Blattrippe ohne Lamellen.

4. Die meisten Blattzellen quadratisch, nur wenige langgedehnt.

Blätter mit undeutlicher o. ziemlich kurzer Haarspitze. Frucht ungestreift

mit ganzen o. rissigen, nicht gespaltenen Zähnen; Stiel gerade, m. kirzer

als die Frucht.

2. Schistidium.

B. Die meisten o. die sämmtlichen Zellen des Blattgrundes ver-

schmälert rechteckig. Blätter oft mit langer Haarspitze, zuw. haarlos.

a. Blätter (trocken) kraus 0. SET die untersten Zellen mit

nicht ausgefressenen Wänden.

3. Streptophyllum.

b. Blätter weder kraus noch schraubenförmig gedreht.

4. Pugrimmia.

Die untersten (o. die sämmtlichen) inneren Blattzellen mit nicht

ausgefressenen Wänden, die oberen rundlich quadratisch, die eckständigen

zuw. quadratisch. Stengel mit wenigen o. keinen kurzen Åstchen. Frucht

mit rissigen o. eingeschnittenen Zähnen, zuw. gefurcht; Stiel gerade o.

gebogen, m. verlängert (länger als die Frucht); Deckel m. kurzgeschnä-

belt; Mitze zuw. halbseitig. Zwei- o. einhäusig.

5. Racomitrium.

Die untersten (o. die sämmtlichen) inneren Blattzellen mit ausge-

fressenen Wänden, die oberen kurz o. langgedehnt, die eckständigen sel-

ten (nur bei einer Art) quadratisch. Stengel oft mit zahlreichen kurzen

Åstchen. Frucht mit getheilten o. gespaltenen Zähnen, nicht gefurcht;

Stiel gerade u. verlängert; Deckel langgeschnäbelt; Miitze haubenförmig.

Zweihäusig. 5

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:Oo 9. 105

Abth. 1. Campylodryptodon SCHIMP.

1. G. patens (DicKs.) B. E. (Racomitrium SCHIMP. syn.)

Rasen oliven- o. dunkelgrän. Stengel sehr lang. Blätter

haarlos, lang zugespitzt u. nicht papillös, von unten oberhalb

der Mitte zuruäckgerollt, mit oft etwas stumpfer Spitze. Frucht

blassbraun u. nicht gefurcht, zul. runzelig; Deckel roth mit

verlängertem, zuw. schiefem Schnabel; Zähne hochroth; Mitze

haubenförmig. Zweihäusig.

Abth. 2. Schistidium (BrRID.) HARTM.

4. Blattzellen sehr klein. Blätter etwas starr, gekielt

o. rinnenförmig, eiförmig lanzettlich-länglich, m. zugespitzt.

Frucht f. eingesenkt, geschnäbelt; Miitze haubenförmig u.

geschlitzt. Einhäusig.

. . i

2. G. maritima TURN.

Rasen dicht, dunkel gelbgrän. Stengel ziemlich kurz.

Blätter (trocken) kraus, mit keiner o. undeutlicher Haarspitze;

Rand nicht zurickgerollt ; Rippe zuw. etwas auslaufend. Frucht

gelblich, f. halbkugelig; mit gekrimmtem Schnabel; Zähne

rothbraun u. rissig.

3. G. apocarpa (L.) H.

Rasen m. locker, dunkelgrän o. sehwärzlich. Stengel oft

lang. Blätter nicht kraus, die oberen oft mit einer zuw. ge-

zähnelten Haarspitze; Rand zurickgerollt; Rippe nicht aus-

laufend. Frucht rothbraun, f. becherförmig, m. mit geradem

Schnabel; Zähne dunkelroth u. f. ganz.

— alpicola Sw.

Rasen dichter, schwarz. Stengel ziemlich kurz. Blätter

”etwas kurz, die meisten haarlos. Frucht grösser, mehr her-

vorragend, mit längerem Schnabel.

4. G. conferta FUNCKE.

Rasen dicht u. grän. Stengel sehr kurz. Blätter klein,

f. eiförmig u. nicht kraus, die unteren zuriäckgerollt, die

106 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

obersten mit Haarspitze. Frucht braun, f. kugelig, mit geradem

Schnabel; Zähne orangefarbig u. rissig. SS.

B. Blattzellen erweitert. Blätter weich, hohl, eiförmig

o. eiförmig länglich, die meisten stumpf o. kurzspitzig. Frucht

kiärzer als der Stiel; Schnabel undeutlich; Mitze haubenför-

mig u. ganz. Zweihäusig.

3. G. mollis B. E. (G. orthotrichoides HARTM.).

Rasen locker u. grän. Stengel (in trockneren Stellen)

ziemlich kurz o. (im Wasser) verlängert. Blätter nicht kraus,

haarlos o. zuw. in der obersten Spitze wasserhell; Rand nicht

zuruäckgerollt; Rippe ziemlich kurz. Frucht braun u. länglich;

Zähne rothbraun o. roth.

Abth. 3. Streptophyllum KIiNDB.

A. Die meisten o. sämmtlichen Blätter ziemlich kurz u.

klein, oft schwach zuriäckgerollt; die meisten Zellen ver-

schmälert rechteckig. Rasen leicht zerfallend. Stengel nicht

filzig. Zweihäusig.

6. G. funalis (SCcHWAGR.) SoH. (G. spiralis H. T.).

Rasen m. locker, oben graugrin, unten m. schwarz.

Stengel oft lang. Blätter (trocken) schraubenförmig um den

Stengel gedreht (nur die obersten aufrecht), zugespitzt u. un-

goleichförmig: die unteren sehr kurz, f. eiförmig-länglich,

stumpf u. haarlos; die oberen kurz eiförmig-lanzettlich mit

schwach gezähnelter, m. langer Haarspitze; Zellen ziemlich

durchsichtig; Blattrand verdickt u. dunkel. Frucht unge-

streift, trocken etwas runzelig, hellbraun u. f. elliptisch; Stiel

etwas geneigt, die Haarspitzen wenig iberragend; Deckel

roth mit kurzem stumpfem Spitzchen; Zähne rissig u. braun-

roth; Miitze haubenförmig.

7. G. tenera ZETTERST.

Rasen ziemlich dicht u. rothbraun. Stengel ziemlich

kurz mit feinen, f. fädlichen Ästen. Blätter (trocken) schrau-

benförmig um den Stengel gedreht, zugespitzt u. f. gleich-

förmig: die meisten kurz, f. eiförmig-länglich, stumpf u. haar-

BIHANG 'TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 107

los, die obersten etwas länger, am Rande wasserhell mit

kurzer, dicht u. papillös gezähnelter Haarspitze; Zellen wenig

durchsichtig, kleiner als bei der vorigen Art. Frucht unbe-

kannt. MN.

8. G. imberbis KinpDB. (Gymmnostomum spirale HARTIM. Skand.

fl. ed. 3 nach ZETTERST., Grimmia funalis epilifera

/ZIanu

Rasen dicht u. m. schwarzgrun, nur die Astspitzen gelb-

lich grän. Stengel kurz mit feinen, f. fädlichen Ästen. Blät-

ter (trocken) schraubenförmig um den Stengel gedreht, stumpf

u. gleichförmig, aus kurzem u. breitem eiförmigem Grunde

plötzlich verschmälert gegen die kirzere, oben verdickte (u.

da, wie bei G. unicolor, völlig undurchsichtige), breite u. we-

nig verschmälerte Spitze: alle haarlos, die obersten kraus.

Frucht ungestreift, f. elliptiseh; Stiel aufrecht u. etwas ver-

längert; Deckel mit verlängertem, kegelförmigem u. spitzem

Schnabel. N.

9. G. streptophylla KinDB.

Rasen dicht u. grän o. braungrän. Stengel ziemlich kurz.

Blätter (trocken) schwach gedreht (auch die obersten) o. kraus,

die meisten spitz u. f. gleichförmig, kurz eiförmig lanzettlich,

alle ohne Haarspitze; Zellen ziemlich durchsichtig. Frucht

unbekannt. Tracht der ÅAnoectangium lapponicum. N.

£. Blätter lang, verlängert eiförmig lanzettlich. Aste

dick.

a. Rasen dicht, leicht zerfallend. Blätter schraubenför-

mig um den Stengel gedreht.

10. G. torquata HscE.

Rasen oben m. hellgrän o. gelblich, unten schwärzlich

o. braungriän. Stengel oft hoch. Blätter pfriemlich zuge-

spitzt, nicht zuriäckgerollt, oft mit Brutknospen, die obersten

mit sehr kurzem u. glattem Haarspitzehen; Zellen gelb mit

verdickten Wänden; die untersten verschmälert rechteckig.

Frucht unbekannt.

b. Rasen dicht, nicht zerfallend, unten filzig. Blätter

unordentlich kraus. Stengel ziemlich kurz. Zweihäusig.

108 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

11. G. incurva Sckw. (G. contorta (WAHLENB.) SOH.).

Rasen unten schwarz, oben grän. Blätter pfriemlich

spitz, unten zurickgerollt; die obersten mit sehr kurzem u.

glattem Haarspitzehen; die unteren Zellen verschmälert recht- .

eckig. Frucht nicht gefurcht, gelb u. elliptisch mit etwas

gebogenem Stiele; Deckel rothgelb mit undeutlichem Schna-

bel; Zähne braungelb.

12. G. atrata MIiELICHH.

Rasen m. schwarz, Astspitze dunkelgrän. Blätter stumpf

u. zuriäckgerollt ohne Haarspitzchen; Eckzellen quadratisch.

Frucht gefurcht, bräunlich u. f. elliptisceh mit f. aufrechtem

Stiele; Deckel rothgelb mit kurzem Schnabel; Zähne blass-

gelb. N.

e. Rasen locker, leicht zerfallend. Die oberen Blätter

wenig kraus, mit ziemlich kurzer, schwach gezähnelter Haar-

spitze.

13. G. Hartmani SCH.

Rasen gelb- o. hellgriän. Stengel m. sehr lang. Blätter

oft mit Brutknospen versehen, m. zuräckgerollt; die oberen

Zellen des Blattgrundes mit gefressenen Wänden, die eck-

ständigen quadratisch. Frucht unbekannt.

Abth. 4. Eugrimmia (C. MÖLL.) KINDB.

I. Blätter aus kurzem eiförmigem Grunde gegen die ab-

gestumpfte, f. lineare u. verdickte, völlig undurchsichtige (von

mehreren Zellenschichten gebildete) Spitze plötzlich ver-

schmälert.

14. G. unicolor Hooz.

Rasen locker u. schwärzlich. Stengel unten blattlos, oft

hoch. Blätter haarlos, nicht unten zuriäckgerollt; die unteren

Zellen verschmälert rechteckig. Frucht ungefurcht, gelb u.

f. elliptisch, aufrecht o. nickend mit geradem Stiele; Deckel

rothgelb mit verlängertem Schnabel; Zähne rothgelb. Zwei-

häusig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 109

II. Die meisten Blätter verlängert eiförmig u. abge-

stumpft. Rasen grin u. weisslich (von den Haarspitzen der

oberen Blätter) glänzend, niedrig u. filzig.

A. Stengel auch oben filzig. Frucht ungefurcht mit un-

deutlichem o. keinem Schnabel, ohne Zähne.

15. G. anodon B. E.

Rasen locker. Stengel sehr kurz. Blätter nicht zurick-

gerollt; die unteren eiförmig-länglich u. haarlos, die oberen

verlängert eiförmig kurzspitzig mit einer die Frucht iber-

ragenden Haarspitze; die grundständigen Zellen verschmälert

rechteckig. Frucht rothgelb, ungestreift u. schief abgerundet,

länger als der etwas gekrimmte Stiel; Deckel gelb. FEin-

häusig.

B. Stengel nur am Grunde filzig. Frucht mit lrae

Schnabel u. rothen Zähnen.

16. G. campestris BrucH (G. leucophea GREV., B. EL).

Rasen locker. Blätter nicht zuriickgerollt, die oberen

allmählig grösser, eiförmig länglich-lanzettlich; Eckzellen qua-

dratisch. Frucht braun, ungestreift u. eiförmig mit geradem

Stiele. HEinhäusig. S.

17. G. pulvinata (L.) Sm.

Rasen dicht u. polsterförmig, zusammenhängend. Blätter

eiförmig länglich, zuriäckgerollt; Eckzellen f. rechteckig o.

etwas verlängert. Frucht dunkelbraun, gestreift u. elliptisch

mit bogig gekrimmtem Stiele. Zweihäusig.

III. Die meisten Blätter aus erweitertem Grunde pfriem-

lich u. lang zugespitzt; Haarspitze m. lang (bei der G. ovata

zuw. fehlend, bei der G-. apiculata ziemlich kurz).

4. Stengel verlängert, lockere Rasen bildend.

a. Blätter (wenigstens unten) zuriäckgerollt. Frucht ge-

streift, f. länglich, mit langem, bogig gekrimmtem Stiele;

Zähne roth.

18. G. elatior BRUCH.

Rasen dunkel graugrin. Blätter sehr lang, f. von gleicher

Grösse, mit langer u. f. glatter Haarspitze; die unteren Zellen

l0 NÖ KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

verschmälert rechteckig. Frucht blassbraun; Deckel rothbraun,

m. langgeschnäbelt. Zweihäusig.

19. G. decipiens (SCHULTZ) LINDB. (G. Schultzii Brip., G-.

funalis B. E.).

Blätter mit deutlich gezähnelter Haarspitze u. mit qua-

dratischen Eckzellen. Einhäusig. Uebrigens wie die vorige Art.

20. G. papillosa Kinpz. (G. elatior var. subfunalis LiMPR.)

Rasen m. oliven- o. dunkelgrin, zuw. unten schwärzlich,

oben gelblich grän. Blätter oberhalb der Mitte papillös ge-

kerbt u. nicht zuräckgerollt, die meisten haarlos, die obersten

mit f. glatter, m. kurzer Haarspitze, die unteren Zellen ver-

schmälert rechteckig. Zweihäusig. Frucht unbekannt. MN.

21. G. trichophylla GREV.

Rasen gelblich grin o. hellgrän. Blätter allmählig grösser,

mit quadratischen Eckzellen; die Haarspitze der unteren Blät-

ter kurz, die der oberen lang u. etwas gezähnelt., Frucht

gelblich braun; Deckel roth, ziemlich kurz geschnäbelt. Zwei-

häusig. S.

b. Blattrand nicht zurickgerollt. Frucht ungestreift,

elliptisch mit verlängertem Stiele. Zweihäusig.

aa. Fruchtstiel bogig gekrämmt. Die Eckzellen der

Blätter quadratisch.

22. G. Miählenbeckii SCHIMP.

Rasen graugrän. Blätter zuw. ziemlich kurz, die Haar-

spitze der unteren kurz, die der oberen lang u. sehr gezäh-

nelt. Frucht hellgelb, zul. runzelig u. bräunlich; Zähne u.

Deckel rothbraun ; Schnabel kurz.

bb. Fruchtstiel gerade. Die unteren grundständigen

Blattzellen verschmälert rechteckig.

23. G. ovata (BriD.) W. M. nach LINDB. (G. commutata HöB.,

BYN:

Rasen schwarzgrin. Stengel unten nackt. Die unteren

Blätter klein, die oberen immer grösser u. lang, mit ziemlich

kurzer u. f. glatter, zuw. fehlender, Haarspitze. Frucht braun:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0 9. 111

Zähne hochroth; Deckel rothbraun mit m. schiefem, oft lan-

gem Schnabel; Mitze m. halbseitig.

24. G. elongata KAULF.

Rasen schwarzbraun o. oben dunkelgrän. Blätter mit

länglichem Grunde u. ziemlich kurzer, m. stumpfer Spitze, alle

o. die meisten haarlos; Haarspitze m. kurz u. f. glatt. Frucht

gelb, zul. bräunlieh; Deckel bräunlich mit kurzem dickem

Spitzchen; Zähne braun.

B£. Stengel dicht gehäuft, m. kurz. Rasen m. polster-

förmig u. nicht zerfallend. Frucht ungestreift, m. länglich.

a. Fruchtstiel ziemlich lang u. gerade. Blätter (wenigstens

unten) zuräckgerollt; Eckzellen f. quadratisch; Haarspitze lang.

25. G. ovalis (H.) LinpB. (G. ovata W. M., B. E.).

Rasen graugrän. Die unteren Blätter klein, die oberen

weit grösser u. verlängert mit länglichem Grunde u. f. glatter

Haarspitze. Frucht braun, m. länglich; Deckel rothbraun m.

mit schiefem kurzem Schnabel; Zähne hochroth; Mitze oft

haubenförmig, zuw. halbseitig. HEinhäusig.

b. Fruchtstiel kurz u. bogig gekräimmt. Blätter (we-

nigstens unten) zuriäckgerollt; die unteren grundständigen

Zellen verschmälert rechteckig; Haarspitze kurz.

26. G. apiculata HOoRNSCE.

Rasen gelblich grän. Blätter mit verlängert eiförmigem

Grunde u. ziemlich kurzer Spitze, nur die obersten mit einer

f. glatten Haarspitze. Frucht gelb u. elliptisch; Zähne braun-

gelb; Deckel rothgelb mit kurzem Schnabel. HEinhäusig. MN.

ce. Fruchtstiel kurz u. gerade. Blätter unten nicht zu-

räckgerollt, mit länglichem-elliptisehem Grunde; die unteren

grundständigen Zellen m. schmal; Haarspitze lang. Frucht

eiförmig-elliptisch.

aa. Die unteren Zellen des Blattgrundes ziemlich kurz.

27. G. alpestris SCHLEICH.

Rasen bläulich o. schwärzlich grän. Blattspitze kaum

länger als der Grund; Haarspitze f. glatt. Frucht m. braun;

112 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Zähne hochroth; Deckel braun mit kurzem o. undeutlichem

Spitzehen; Mitze m. halbseitig. Zweihäusig. N.

" G. Ungeri JUR.

Blätter mit kurzem Grunde. HEinhäusig. N.

28. G. montana PB. BE.

Rasen dunkelgrän. Blattspitze kaum länger als der Grund;

Haarspitze gezähnelt. Frucht braun; Zähne roth; Deckel

rothbraun, zuw. geschnäbelt ; Mitze m. halbseitig. Zweihäusig.

bb. Die unteren Zellen des Blattgrundes sehr schmal.

29. G. Donii Sw.

Rasen "grän, weisslich glänzend. <Blätter mit kurzem

Grunde; Haarspitze etwas gezähnelt. Frucht gelb; Zähne

rothgelb; Deckel orangefarbig mit undeutlichem Spitzchen;

Miitze m. haubenförmig. HEinhäusig.

Abth. 5. Racomitrium (BRID.).

I. Blattrand weder zurickgerollt, noch durchsichtig. Die

Zähne der Frucht gespalten, kurz u. sparrig. Blätter nicht

papillös; die unteren Zellen langgedehnt. Stengel starr u.

ziemlich kurz, ohne kurze Ästchen.

30. G. elliptica (TURN.) ÅRN. (Bacomitrium SCHIMP ).

Rasen schwärzlich. Blätter etwas abstehend o. aufrecht,

aus eiförmigem Grunde gegen die lineare, etwas abgestumpfte

Spitze verschmälert; die oberen Zellen rundlich-quadratisch ;

Rippe lang. Frucht dunkelbraun, abgerundet; Zähne roth;

Schnabel gleich lang wie die Frucht; Mitze oben papillös. N.

II. Blattrand unten zuriäckgerollt, oben wasserhell u.

gelappt. Die Zähne der Frucht getheilt, aufrecht u. etwas

kärzer als die Frucht. Blätter papillös; Zellen langgedehnt.

Stengel weich u. lang, mit zahlreichen kurzen Åstchen. .

31. G. hypnoides (L.) LIinDB. (Racomitrium lanuginosum BRID.).

Rasen grau o. weisslich grau, sehr locker. Blätter aus-

gebogen u. lang, eiförmig lanzettlich; Spitze pfriemlich, weit

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 113

länger als der erweiterte Grund. Frucht braun u. f. eiförmig;

Zähne roth; Schnabel kärzer als die Frucht; der verschmä-

lerte Theil der Miitze oben papillös.

III. Blattrand zurickgerollt, nicht durchsichtig, ganz o.

nur in der obersten Spitze gezähnelt. Die Zähne der Frucht

getheilt.

4. Blätter papillös mit quadratischen Eckzellen. Der

Schnabel gleich lang wie die Frucht, die Zähne noch länger.

32. G. ericoides (SCHRAD.) LINDB. (Racomitrium canescens (H.).

Brip.).

Rasen gelblich grän o. graugrin. Stengel oft mit kurzen

Åstchen. Blätter eiförmig lanzettlich, gegen die pfriemliche

Spitze verschmälert, m. mit gekerbter Haarspitze, selten haar-

los; die oberen Zellen f. quadratisch. Frucht braun u. läng-

lich; Zähne roth.

B. Blätter nicht papillös; die grundständigen Zellen f.

gleichförmig, langgedehnt. Der Schnabel m. kärzer als die

Frucht, die Zähne weit kärzer.

a. Blätter f. länglich, wenig verschmälert, oben mit kei-

nen o. wenigen. locker gestellten Zähnen, haarlos.

33. G. acicularis (L.) C. Mörr. (Racomitrium BRID.).

Rasen hellgrän, oft zul. sehwarzgrän. Stengel ohne kurze

Åstehen. Blätter stumpf; die oberen Zellen f. quadratisch;

Rippe lang u. breit. Frucht dunkelbraun u. länglich mit

ziemlich engem Munde; Schnabel lang; Mitze nicht papillös;

Zähne spitz.

34. G. obtusa (DILL., SM.) LINDB.

Stengel mit kurzen Åstcehen. Blätter eiförmig länglich,

allmählig zugespitzt u. spitz; die meisten Zellen langgedehnt;

Rippe sehr kurz. Frucht länglich u. kurzgestielt mit engem

"Munde; Schnabel kurz; Mitze oben papillös; Zähne stumpf,

bald abfallend. SS.

b. Blätter eiförmig lanzettlich, gegen die Spitze ver-

schmälert u. ganzrandig; Spitze oft oben durchsichtig o. haar-

äbnlich u. gezähnelt.

114 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

aa. Die oberen Blattzellen langgedehnt u. sechmal. Åst-

chen m. zahlreich.

35. G. fascicularis (ScHrAD.) C. MöLrL. (Racomitrium BRID.).

Rasen braungrän o. schwärzlich, locker. Blätter etwas

stumpf, haarlos u. oben nicht durchsichtig. Frucht dunkel

rothbraun, f. läinglich, während des Frählings reifend; Mätze

oben papillös.

36. G. ramulosa LINDB. (Racomitrium microcarpum (FUNCK)

Brip.).

Rasen hell- o. gelbgrin, sehr locker. Blätter spitz mit

wasserheller gezähnelter Spitze. Frucht gelblich braun, f.

länglich, gegen den Herbst reifend.

bb. Die meisten Blattzellen kurz, rundlich-quadratisch.

Stengel oft ohne kurze Åstehen (besonders bei G. aqua-

tica u. G. microcarpa). Frucht während des Frählings reifend.

37. G. heterosticha (H.) C. Mörr. (Racomitriwwm BRID.).

Rasen m. graugrän, oft dicht. Blattspitze f. allmählig

verschmälert, gegen die Haarspitze mehr zusammengezogen,

zuw. mit stumpfer haarloser Spitze. Frucht rothbraun, f. stiel-

rund o. länglich.

" G. affinis (SCHLEICH.) LINDB.

Rasen gelblich grän u. dicht ohne Åstehen. Blätter mit

kurzer o. keiner Haarspitze. Frucht elliptisch o. eiförmig mit

kurzem Stiele.

38. G. microcarpa (GMEL.) LINDB. (Racomitrium sudeticum

(FuncE) B. E.).

Rasen m. schwärzlich, zuw. unrein grän, dicht, leicht aber

zerfallend, ohne Åstchen. Blattspitze f. pfriemlich, nur auf

den obersten Blättern mit undeutlicher Haarspitze, auf den

ubrigen haarlos. Frucht braun, eiförmig-länglich; Stiel ziem-

lich kurz u. oft gekrämmt. Stengel unten blattlos.

39. G. aquatica (Brio.) C. Mörr. (Racomitrium protensum

AL. BRAUN).

Rasen hellgrän o. gelblich grin, unten rostfarbig, locker,

f. ohne kurze Åstchen. Blattspitze stumpf, wenig verschmä-

pt bn är

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 115

lert u. nicht durchsichtig. Frucht hellbraun, f. länglich; Stiel

gerade u. aufrecht.

Gatt. 72. Cinelidotus PALIS. BEAUV.

1. C. minor (L., LinpB.) KinpB. (Sekra LIinDB., Cinclidotus

fontinaloides (H.) P. B.).

Rasen dunkel- o. schwarzgriän, unten filzig. Blätter ver-

schmälert eiförmig lanzettlich spitz, abstehend o. f. aufrecht

(nicht bogig abwärts gekrämmt wie bei Grimmia apocarpa), f.

rinnenförmig o. gekielt mit dickem Rande; Zellen durchschei-

nend, die oberen grän, die unteren farblos; Rippe grob u.

etwas auslaufend, auch in der Spitze dick. Frucht f. einge-

senkt, eiförmig länglich, zul. gefurcht u. dunkelbraun o.

schwärzlich ; Zähne hochroth, tief gespalten; Deckel verschmä-

lert kegelförmig u. spitz o. geschnäbelt. Zweihäusig.

Fam. 17. ANDRAEACEE SCHIMP., LINDB.

Gatt. 73. Andrea PEHR.

I. Blätter mit Rippe versehen. Stengel m. unten be-

blättert. FEin- o. zweihäusig. Blattzellen zuw. quadratisch.

4. Blätter sehr papillös mit grossen. Zellen; Rippe nicht

auslaufend. Perikätialblätter fehlend. Rasen braungrin.

1. A. nivalis Hoozx.

Stengel ziemlich lang. Blätter eiförmig-länglich, lanzett-

lich, f. allmählig verschmälert, oft eimseitswendig o. sichel-

förmig gebogen; Zellen quadratisch. Zweihäusig.

£. Blätter schwach papillös mit kleinen Zellen ; Rippe

deutlich auslaufend. Die inneren Perikätialblätter rippenlos.

Rasen schwarz.

2. A. Blyttii SCHIMP.

Stengel sehr kurz. Blätter dunkel, aus eiförmigem o.

elliptisehem Grunde gegen die lange borstenförmige, von der

auslaufenden Rippe zum grössten Theil gebildete Spitze plötz

lich verschmälert, die obersten einseitswendig gebogen;

116 NN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

die oberen Zellen kurz, die unteren langgedehnt. Zwei-

häusig.

3. A. crassinervis BRrRuUCH.

Stengel ziemlich kurz. Blätter f. durchscheinend, läng-

lich lanzettlich, f. allmählig verschmälert, die meisten m. ge-

bogen; Zellen f. quadratisch; Rippe zuw. kurz auslaufend.

Einhäusig.

C. Blätter nicht papillös, mit kleinen Zellen; Rippe un-

deutlich o. nicht auslaufend. Die inneren Perikätialblätter

rippenlos.

4. A. Rothii W. M. (4. rupestris (L.) SCHIMP.).

Rasen schwarz o. scehwarzbraun. Stengel oft etwas ver-

längert. Blätter länglich lanzettlich, f. allmählig zulaufend,

oft gebogen; die oberen u. die eckständigen Zellen kurz, die

inneren grundständigen langgedehnt. HEinhäusig.

X A. falcata SCHIMP.

Rasen schwarz. Stengel kurz. Blätter aus kurzem, f. eiför-

migem Grunde gegen die gebogene Spitze plötzlich ver-

schmälert.

II. Blätter rippenlos. Stengel oft unten nackt. Alle o.

innere Zellen des Blattgrundes langgedehnt. HEinhäusig.

4. Blätter mit verschmälertem, f. quadratiscehem Grunde,

bei o. oberhalb der Mitte breiter. Stengel oft unten blattlos.

a. Blattspitze dunkel mit sehr kleinen Zellen. Blätter

nicht papillös, unten f. wasserhell u. am Rande gezähnelt o.

gekerbt.

5. A. alpina (L.) SM.

Rasen schwarz o. sehwarzroth. Stengel oft ziemlich hoch

u. spröde. Blätter dicht gehäuft; Spitze breit eiförmig, in

ein ziemlich kurzes Spitzehen plötzlich zulaufend. NE

b. Blätter etwas durchscheinend, undeutlich papillös,

unten ganzrandig; die oberen Zellen erweitert.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 117

6. A. obovata THED.

Rasen dicht, oben schwärzlich, unten dunkelbraun. Sten-

gel m. lang u. starr. Blätter m. dicht gestellt; Spitze eiför-

mig länglich, in ein etwas verlängertes, im trocknen Zustande

angedräcktes Spitzchen zulaufend.

7. A. Hartmani THED.

Rasen locker u. bräunlich. Stengel lang u. weich. Blät-

ter m. locker' gestellt; Spitze eiförmig, in ein kurzes Spitz

chen plötzlich zulaufend; die meisten äusseren Zellen m. kurz.

— "Thedenii (ScHixP.) (A. Thedenii ScH.).

Rasen dichter. Stengel etwas steif u. ziemlich kurz.

Blätter dicht gestellt; die meisten unteren Zellen langgedehnt.

B. Blätter papillös, am Grunde breiter u. ganzrandig.

Stengel m. iäberall beblättert.

8. A. petrophila EHRE.

Blattzellen m. ziemlich klein; die obersten f. rundlich u.

m. durchsichtig, die untersten m. langgedehnt.

" A. alpestris SCHIMP.

Blätter sehr klein, undeutlich papillös; die meisten un-

tersten Zellen kurz u. nicht wasserhell. Stengel sehr fein,

unten m. nackt u. oft lang. Rasen m. schwarz.

— affinis KIiNDB.

Die obersten Blattzellen kleiner u. dunkler, die untersten

schmal u. oft wasserhell. Blätter sehr stumpf. N.

+ A. papillosa LINDB.

Blattzellen sehr erweitert, stark papillös. +.

Fam. 18. . ORTHOTRICHACEZE (C: MUIL.).

Gatt. 74. Orthotricham HEDW.

I. Blätter eingerollt u. sehr kurz. Zweihäusig.

1. Cyrtophyllum. .

Blätter stumpf u. nicht kraus, ohne wasserhelle Eckzellen. Frucht

mit normalen (oberflächlichen) Spaltöffnungen; äussere Zähne paarweise

verbunden o. (sammt den inneren) fehlend.

118 NN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

II. Blätter nicht eingerollt. Einhäusig o. (0. Lyellii u. O. plyllanthum)

zweihäusig.

A. Åussere (o. alle) Zähne der Frucht getrennt.

2. BPleutherodon.

Frucht mit eingesenkten Spaltöffnungen; innere Zähne (Cilien) haar-

ähnlich o. fehlend. Blätter ringsum zuriickgerollt, nicht kraus.

3: Lyellia.

Frucht mit normalen Spaltöffnungen; innere Zähne breit o. fehlend.

Blätter oft f. flach u. ein wenig kraus.

B. Åussere Zähne der Frucht paarweise verbunden o. gen$hert; die

inneren haarähnlich o. fehlend.

a. Blätter (trocken) kraus, wenig o. nicht zuriiekgerollt. Frucht

langgestielt.

4, Weissia.

Frucht langhalsig mit normalen Spaltöffnungen; Zähne gelblich o.

bleich. Blätter wenig zuriickgerollt; die meisten unteren Zellen langge-

dehnt, Eckzellen oft kurz u. wasserhell, mehrreihig.

5. Erythrostoma.

Frucht kurzhalsig mit eingesenkten Spaltöffnungen; Zähne roth o.

rothbraun. Blätter unten zuriickgerollt; die meisten Zellen kurz; wasser-

helle Eckzellen einreihig o. fehlend.

b. Blätter nicht kraus, f. ringsum o. (bei O. pallens) unten zuriick-

gerollt.

6. Hutchinsia.

Frucht mit normalen Spaltöffnungen. Blätter oft mit kurzen wasser-

hellen Eckzellen; ibrige grundständige Zellen langgedehnt.

T. Dorcadion.

Frucht mit normalen o. eingesenkten Spaltöffnungen. Blätter ohne

wasserhelle Eckzellen.

Abth. 1. Cyrtophyllum KIinDB.

1. O. obtusifolium SCHRAD. (Dorcadion ILDB.).

Rasen polsterförmig, dicht u. niedrig, oben gelbgrin,

unten bräunlich. Blätter eilänglich, sehr papillös, oben nicht

eingerollt, oft mit Brutzellen o. Brutfäden; Rippe verkirzt,

in der Mitte durchsichtig. Frucht eiförmig, gelb mit orange-

farbigen Streifen, f. ungestielt, zul. mit verlängertem Halse;

Miitze glockenförmig, unten kahl u. weisslich, oben bräunlich

u. undeutlich behaart; Zähne orangefarbig, trocken herabge-

bogen; Cilien (innere Zähne) gelb.

varven tr

b ARR

Bas sr

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 1:90)

2. O. gymnostomum BRrRucH (Dorcadion LDB.).

Tracht der vor. Art. Rasen etwas höher u. braungrin.

Blätter eilänglich, schwächer papillös u. etwas durchsichtig,

ringsum eingerollt, oft mit Brutfäden; Rippe f. auslaufend,

nicht durchsichtig. Frucht mit bräunlichen Streifen, zul. kurz-

halsig; Mitze glockenförmig, f. kahl; Mundbesatz fehlend. SS.

Abth. 2. Eleutherodon KinDB.

1. O. cupulatum Horrma. (Dorcadion IL>D3B.).

Rasen locker u. dunkelgriän, oft ziemlich hoch. Blätter

eilanzettlich spitz ohne Haarspitze, oft schwach papillös; die

meisten unteren Zellen kurz u. sehr durchsichtig. Frucht

gelb, schmalstreifig, rundlich-eiförmig, zul. urnenförmig u.

kurzhalsig ; Mitze oft kahl, breit glockenförmig, drei Viertel

der Frucht deckend; Zähne blassgelb, trocken abstehend o.

f. aufrecht; Cilien fehlend; Stiel zuw. verlängert.

4. O. urnigerum MYRIN. (Dorcadion LDB.).

Rasen dunkelbraun o. grin, locker, ziemlich hoch u. fi-

zig. Blätter eilänglich-lanzettlich, spitz ohne Haarspitze, sehr

papillös mit dunkeln Zellen. Frucht anfangs gelb, zul. dun-

kelbraun, schmalstreifig, breit eiförmig, unten abgerundet f.

ohne Hals, zul. urnenförmig u. unter dem Munde sehr zuge-

schnärt, wenig emporgehoben; Mitze dicht behaart, glocken-

förmig; Zähne gelb, trocken oft abstehend o. f. aufrecht;

Cilien m. bleich. +sS.

5. O. diaphanum SCHRAD. (Dorcadion LDB.).

Rasen locker u. grinlich, sehr klein. Blätter eilänglich-

lanzettlich mit oben wasserheller gezähnelter Spitze, kaum

papillös; die meisten Zellen kurz, die der Haarspitze linearisch.

Frucht blassgelb, f. ungestreift, länglich u. kurzhalsig, einge-

senkt; Mitze f. kahl, kegelförmig, zwei Drittel der Frucht

deckend; Zähne blassgelb; Cilien wasserhell. Männliche

Blithen auf eigenen Åsten sitzend. S.

Abth. 3. Lyellia Kinpz.

6. O. leiocarpum B. E. (0. striatum H., Dorcadion 1p3.).

Rasen gelblich o. dunkel grän u. locker. oft ziemlich

hoch. Blätter f. ringsum zuriäckgerollt, wenig papillös, eilan-

120 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

zettlich u. pfriemlich spitz, nicht kraus; die meisten Zellen

kurz, die unteren hellgelb. Frucht blassgelb, ungestreift, m.

eiförmig o. verkehrt eiförmig, kurzhalsig u. eingesenkt; Mitze

f. kahl. glockenförmig; äussere Zähne trocken zurickgerollt,

nicht angedrickt, die inneren gelb; Deckel klein. Einhäusig.

7. O. Lyellii H. T. (Dorcadion LpD3.).

Rasen gelblich o. dunkelgrän u. locker, oft ziemlich hoch.

Blätter nur unten ein wenig zuriäckgerollt, oben flach, sehr

papillös (besonders unten am Rande), lineal-lanzettlich spitz,

ein wenig kraus, gegliederte braune Brutfäden o. Brutzellen

oft am Rande tragend; die unteren Zellen langgedehnt u.

hellgelb. Frucht gelbbraun, gestreift, ei- o. birnenförmig,

langhalsig u. wenig emporgehoben; Miitze behaart, sehr lang;

ävssere Zähne nicht angedriickt, die inneren röthlich. Zwei-

häusig.

3. O. Drummondii GREV. (Ulota Brin., Weisia LpDB.).

Rasen hellbraun, oben blassgrän, sehr dicht. Stengel

kriechend. Blätter f. flach, sehwach papillös, aus eiförmigem

Grunde lineal-lanzettlich spitz, ein wenig kraus; die meisten

unteren Zellen langgedehnt u. gelblich, die eckständigen oft

kurz u. wasserhell. Frucht blassbraun, gestreift, keulenför-

mig, langhalsig u. langgestielt; Miätze locker behaart; Zähne

abstehend, Cilien (innere Zähne) fehlend; Deckel klein, gelb

mit weissem Schnabel. Einhäusig.

Abth. 4. Weissia EHRE., LINDB.

I. Stengel kriechend. Frucht in der Mitte ungestreift;

Zähne aufrecht, Cilien sehr kurz o. fehlend. Blätter undeut-

lich papillös, wenig kraus, lineal-lanzettlich.

9. O. coaretatum Paris. (Weisia LpB., Ulota Ludwigit BRID.,

SCH. ).

Rasen dicht u. gelbliceh braun. Frucht blassbraun u. bir-

nenförmig; Mitze dicht behaart; Deckel hellgelb u. f. kegel-

förmig.

II. Stengel aufrecht. Fruckht gestreift, mit Cilien. Blät-

ter aus erweitertem Grunde lineal-lanzettlich.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 121

a. Blätter undeutlich papillös, sehr kraus. Frucht mit

sehr langem Halse; Mitze dicht behaart. Rasen hellgrin, un-

ten m. rostfarbig.

10. O. ulophyllum (EHRH.) KinDB. ( Weisia EnrE., Lp3., Ulota

erispa (H.) Brin. ScH.).

Blätter m. sehr lang. Frucht anfangs f. eiförmig, unter der

Munde zugeschniärt, m. braun; Deckel u. Schnabel anfangs

weisslich; Sporen rothbraun.

+ O,. erispulum BrucH (Ulota Briv., ScH., Weisia LDB.)

Blätter m. kärzer. Frucht wenig zugeschnärt, blassgelb;

Deckel gelb mit weissemsSchnabel; Sporen grin.

— intermedium (ScH.) (Ulota intermedia ScH.).

Blätter heller grän mit mehr erweitertem Grunde, zuw.

ziemlich lang. Frucht zul. scehmäler, deutlicher zugeschnärt. N.

11. O. Bruchii (HornscH.) Wizns. (Ulota HscH., Weisia LD3B.).

Blätter sehr lang. Frucht anfangs länglich, zul. f. cylin-

drisch u. nicht unter dem Munde zugeschnärt; Deckel weiss-

lich; Sporen rothbraun.

b. Blätter sehr papillös, wenig kraus. Frucht mit etwas

undeutlichem Halse; Mitze wenig behaart. Rasen dunkel-

grän, unten schwarzbraun. Männliche Blithen auf getrenn-

ten Åsten sitzend.

12. O. curvifolium WAHLENB. (Ulota Brio., Weisia LD.)

Blätter ziemlich kurz; Rippe etwas verkärzt. Frucht ei-

förmig u. braun. Tracht von ÖO. americanum.

Abth. 5. Erythrostoma KINDB.

13. O. pulchellum BRUNT. u. SM. (Dorcadion ILpDB.).

Rasen blassgrin, locker u. niedrig. Blätter oben schwach

papillös, lineal-lanzettlich spitz, wenig kraus; Zellen nicht

wasserhell. Frucht hellgelb, undeutlich gestreift, länglich;

Miitze kahl u. blassgelb; äussere Zähne herabgebogen. HEin-

häuvsig. SS.

122 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORKWEGENS.

14. O. phyllanthum (Brip.) B. E. (Ulota Briv., ScH., Weissia

LpDB.).

Rasen oben gelblich grän o. braungriin, unten schwarz-

braun o. rostfarbig, dicht u. gross. Blätter kaum papillös,

sehr lang u. f. linealisch, spitz, oft von einer Reihe wasser-

hellen Zellen gesäumt, die oberen sehr kraus, mit braunen

Brutfäden o. Brutzellen. Frucht u. Blithen unbekannt.

Abth. 6. Hutchinsia KINDB.

15. O. americanum Paris. (Weisia LDB., Ulota Hutchinsie

(SM.) SCH.)

Rasen m. schwärzlich, oben grän. Blätter undeutlich

papillös, aus eilänglichem Grunde lanzettlich, kurz zugespitzt;

Rippe lang. Frucht gelblich, gestreift, eiförmig-elliptisch,

langhalsig u. langgestielt; Mitze m. behaart; äussere Zähne

zuräckgeschlagen; Deckel u. Schnabel braungelb. Männliche

Blithen unterhalb der weiblichen sitzend.

Abth. 7. Dorcadion ADANS., LDB.

I. Die meisten unteren Blattzellen schmal. Blätter f.

ringsum zuriäckgerollt. Frucht mit normalen Spaltöffnungen.

16. O. speciosum NEEsS (Dorcadion LpB., wie alle folgende

Arten).

Rasen gelblich o. grän, m. locker, oft hoch. Blätter un-

deutlich papillös, eilanzettlich langspitzig, trocken mit ab-

stehender Spitze; die oberen Zellen ziemlich gross, die un-

teren m. gelbiich. Frucht blassgelb, feingestreift o. zuw. f.

ungestreift, länglich u. m. langgestielt; Mitze m. dicht be-

haart u. kegelförmig, f. die Frucht bedeckend; äussere Zähne

weisslich u. angedruckt; Cilien haarähnlich.

> O. Killiasii C. Mönr.

Rasen braungrän. Blattspitze stumpflich. Mitze spärlich

o. nicht behaart, unterhalb der Frucht verlängert. N.

17. O. rupestre SCHLEICH.

Rasen m. dunkelbraun, locker, zuw. hoch. Blätter scehwach

papillös, eilänglich o. breit eilanzettlich spitz, trocken m. an-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 123

gedriäckt; die oberen Zellen klein. Frucht anfangs gelblich,

zul. dunkelbraun, m. nur oben gestreift, breit eiförmig u. m.

f. eimgesenkt; Mitze dicht behaart, kegelförmig, kiärzer als

die Frucht; Zähne blassgelb, trocken m. aufrecht; Cilien zuw.

fehlend.

— Sturmii Hsck. (O. Sturmii HscH.).

Rasen schwärzlich. Frucht f. ungestreift; Cilien m. feh-

lend. Blattgrundzellen ziemlich dunkel.

Il. Die meisten Blattzellen kurz u. gross. Blätter nur

unten zuriickgerollt, wenig papillös. Frucht mit eingesenkten

Spaltöffnungen.

18. O. pallens BRUCE.

Rasen blassgrän, klein u. niedrig. Blätter verschmälert

länglich o. lanzettlich, stumpf. Frucht gelb, breitstreifig, m.

verkehrt eiförmig, kurzgestielt, unter dem Munde nicht zu-

geschnirt; Miitze kahl, bleich u. glockenförmig; ävssere Zähne

gelb, trocken angedriäckt; Cilien blassgelb; Deckel orange-

farbig.

III. Die meisten Blattzelien kurz u. klein. Blätter f.

ringsum zurickgerollt. Frucht mit normalen Spaltöffnungen.

4. Blätter pfriemlich spitz. Frucht m. kurzgestielt.

19. O. affine SCHRAD.

Rasen m. grin, oft locker, zuw. ziemlich hoch. Blätter

m. sehr papillös, verschmälert eilanzettlich; die unteren Zellen

sehr durchsichtig. Frucht blassgelb o. blassbraun, schmalgé-

streift, länglich, zul. langhalsig, gestielt; Scheide haarlos;

Mitze locker u. kurz behaart, kegelförmig; äussere Zähne

blassgelb, trocken angedrickt; Cilien bleich.

— fastigiatum BruvcH (0. fastigiatum BruckH, B. E.).

Blätter etwas kirzer, m. schwach papillös. Frucht mit

etwas breiten Streifen, kurzgestielt, m. f. eingesenkt.

B£B. Blattspitze stumpflich. Frucht langgestielt.

124 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

20. O. arcticum SCHIMP.

Rasen braungriän, m. niedrig. Blätter sehr papillös, ei-

länglich-lanzettlich; die unteren Zellen m. hellgelb. Frucht

äulb! undeutlich Bostrdttn breit eiförmig u. ärfger als der

Hals: Mitze ap lieb behaart, f. Kegelförtnigt Zähne gelb,

trocken angedrickt; Cilien wasserhell. wN.

" O. Blyttii ScH.

Rasen etwas höher, dunkler gefärbt. Blätter eilänglich;

die inneren grundständigen Zellen f. wasserhell. Frucht mit

dunkelgelben Zähnen. NM.

21. O. levigatum ZETT.

Rasen unten schwärzlich, oben grän, ziemlich hoch. Blätter

sehr papillös, breit eilanzettlich; Zellen dunkel. Frucht gelb-

lich, nicht gestreift, länglich-cylindrisch u. kurzhalsig; Mitze

dicht behaart, kegelförmig; Zähne gelblich, f. aufrecht u.

kurz; Cilien oft kurz o. undeutlich. N.

22. O. Sommerfeltii SCHIMP.

Rasen braungrin. Blätter undeutlich papillös, m. eiläng-

lich; die unteren Zellen durchsichtig. Frucht gelb, breit-

streifig, birnenförmig u. langhalsig; Mitze spärlich behaart,

kegelförmig, gelb o. bräunlich; Zähne gelb; Cilien kurz. N.

IV. Die meisten Blattzellen kurz u. klein. Blätter f.

ringsum zuräckgerollt. Frucht mit eingesenkten Spaltöff-

nungen.

A. Blätter sehr papillös, pfriemlich spitz. Frucht mit

behaarter Scheide.

23. O. stramineum HORNSCH.

Rasen m. gelb- o. hellgrän u. polsterförmig, oft dicht u.

klein, wenig filzig. Blätter eilanzettlich; die meisten unteren

Zellen sehr durchsichtig, die inneren schmal. Frucht gelb

o. zul. braun, breitstreifig, eilänglich u. kurzhalsig, unter dem

Munde m. wenig zugeschniärt; Mitze m. kahl u. glockenför-

mig, strohgelb; Zähne orangefarbig, trocken Föpedrädler Ci-

lien gelblich; Stiel m. kurz; Deckel gelb. +S.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 125

— alpestre HornscH. (O. alpestre HscH., SCH.).

Rasen m. grösser u. oft filzig. Frucht zul. rothbraun,

unter dem Munde zugeschniärt; Mitze spärlich behaart.

B. Blätter wenig papillös, m. mit stumpficher Spitze.

Frucht m. mit haarloser Scheide.

a. Frucht langgestielt, sechmalstreifig; Zähne trocken f.

aufrecht, Cilien m. fehlend.

24. O. anomalum HEDW.

Rasen dunkelgriän o. schwärzlich, locker. Blätter eiläng-

lich-lanzettlich, oft mit stumpflicher Spitze; die meisten un-

teren Zellen sehr durchsichtig. Frucht gelbbraun, gestreift,

eilänglich mit undeutlichem Halse; Miitze m. behaart u. kegel-

förmig, goldgelb o. bräunlich; Zähne blassgelb.

— saxatile Woop (0. savxatile 'Woop).

Blätter schmäler, oft pfriemlich spitz. Frucht oft mit

Cilien.

b. Frucht nicht o. kurz gestielt, breitstreifig; Zähne

trocken angedrickt; Cilien deutlich.

25. O. pumilum Sw.

Rasen dunkelgrän, klein u. polsterförmig. Blätter eilan-

zettlich, m. spitz. Frucht gelb, zul. rothbraun, eilänglich mit

deutlichem Halse; Miitze kahl, kegelförmig u. gelb, oben

braun, zwei Drittel der Frucht deckend; Zähne blassgelb;

Cilien lang. SS.

26. O. Schimperi HAMMAR (O. fallax SCH. syn.).

Rasen wie bei vor. Art. Blätter eilänglich, stumpf o.

kurzspitzig. Frucht gelb, f. elliptisch, unten f. abgerundet

mit undeutlichem Halse; Mitze f. kahl, glockenförmig u.

gelblich, die Hälfte der Frucht deckend; Zähne braungelb;

Cilien ziemlich kurz. +sS.

27. O,. tenellum BRUCE.

Rasen m. hellgrän, klein u. polsterförmig. Blätter eilan-

zettlich stumpflich; die meisten unteren Zellen ziemlich

126 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

schmal. Frucht gelbbraun, verschmälert länglich u. langhal-

sig; Mitze spärlich behaart, kegelförmig u. blass gelbgrin,

die ganze Frucht deckend; Zähne gelb; Cilien lang. +S.

Gatt. 75. Coscinodon SPRENG.

1. C. eribrosus (H.) SprucE (C. pulvinatus SPRENG. u. B. E.).

Rasen sehr dicht u. f. blaugrän, trocken schwärzlich.

Stengel kurz. Blätter eiförmig lanzettlich u. pfriemlich spitz,

ganzrandig mit gezähnelter Haarspitze, trocken weder kraus

noch zurickgerollt; die oberen Zellen rundlich, die unteren

langgedehnt. Frucht blassgelb, rundlich eiförmig, f. eimge-

senkt u. länger als der Schnabel; Deckel roth; Zähne rissig,

trocken herabgebogen; Miitze glockenförmig, die ganze Frucht

umschliessend. Zweihäusig.

Gatt. 76. Glyphomitrium BRID..

1. G. polyphyllum (DicKs.) Mirr. (Piychomitrium B. E.,

Brachysteleum HornscE. u. C. MöLL.).

Rasen gelblich grän, zuw. unten schwarzgruän. Stengel

etwas verlängert. Blätter aus länglichem zuriäckgerolltem

Grunde allmählig zulaufend u. pfriemlich spitz, oben m. ge-

zähnelt, trocken kraus gedreht. Frucht braun, länglich u.

gleich lang wie der Schnabel; Stiel verlängert; Deckel roth;

Zähne f. getheilt, trocken aufrecht; Mitze glockenförmig, die

Hälfte der Frucht umschliessend. HEinhäusig. N.

2. G. Daviesii (DicKs.) BriD.

Rasen niedrig u. dunkelgrin. Blätter verschmälert eiför-

mig lanzettlich spitz u. nicht zuruäckgerollt, trocken gekrämmt.

Frucht blassbraun, f. kugelig mit verlängertem Stiele; Deckel

spitz mit undeutlichem Schnabel; Zähne paarweise gestellt

(0. vielmehr getheilt), trocken herabgebogen; Miitze unter-

halb der Frucht verlängert. Einhäusig.

Fam. 19. LEERSIACEAEÉ KIinDB.

Gatt. 77. Leersia H. (Encalypta B. E.).

I. Die oberen Blätter spitz o. zugespitzt. Frucht nicht

o. undeutlich gestreift, mit rothem Stiele: Mundbesatz ein-

BIHANG TILL K. SV.VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:o 9. 127

fach u. blass fleischroth o. fehlend; Miitze lang. Blätter ohne

weisse Haarspitze, trocken kraus: die oberen griin, die un-

teren rostfarbig. HEinhäusig.

1. IL. alpina (SM.) LinDB. (Encalypta commutata NEES u.

HOoRrNSOCH.).

Blätter nicht zurickgerollt, feucht f. aufrecht: die un-

teren eiförmig lanzettlich, die oberen schmäler u. langspitzig;

Eckzellen gelblich; Rippe röthlich, etwas auslaufend. Frucht

hellbraun, unten abgestutzt ohne Hals; Mitze bräunlich

glänzend, unten ganz o. unregelmässig gelappt; Zähne fehlend.

2. L. affinis (H. fil.) LinDB. (Encalypta apophysata NEES u.

HoRNSCH.).

Blätter unten zuriäckgerollt, die oberen länglich lanzett-

lich kurzspitzig; die grundständigen Zellen wasserhell; Rippe

gelblich, auslaufend. Frucht blassgelb o. bräunlich, oft mit

Hals; Mitze blassbraun, unten fransig; Zähne blass fleisch-

roth, gut entwickelt.

II. Blätter stumpf. Mundbesatz roth, orangefarbig,

weisslich o. fehlend.

4. Frucht blassgelb mit orangefarbigen Streifen, zul.

umgedreht u. verschmälert eiförmig ohne Hals; Stiel roth;

Mundbesatz doppelt; Zähne hochroth, Cilien gelblich o. bleich.

Blätter m. haarlos, trocken eingebogen, oft mit braunen ge-

oliederten Fäden in den Winkeln; die unteren Zellen m. er-

röthend; Rippe kaum auslaufend. Mitze bräunlich u. ziem-

lich lang, ganz o. unregelmässig fransig.

3. IL. contorta (WULF.) LinDB. (Encalypta streptocarpa H.).

Rasen dunkelgrin, unten bräunlich. Blätter länglich zun-

genförmig-lanzettlich, nicht zurickgerollt, haarlos u. m. ohne

Spitzchen, feucht wenig abstehend, trocken kraus; Rippe nicht

auslaufend. Frucht sehr umgedreht; Cilien blass, halb so

lang wie die Zähne. Zweihäusig.

4. DL, procera (BrucH) LinpB. (Encalypta BRUCH).

Rasen grin, unten braun o. gelblich. Blätter ziemlich

kurz, länglich zungenförmig, m. unten zuriäckgerollt, oft mit

128! Nic KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Spitzehen, etwas abstehend, trocken eingebogen; Rippe bei

den oberen Blättern etwas auslaufend u. mit Haarspitze ver-

sehen. Frucht weniger umgedreht; Cilien gelblich, nicht

kärzer als die Zähne. HEinhäusig.

B. Frucht gerade o. (bei der L. rhabdocarpa) oben

schwach gedreht, f. von gleicher Dicke; Mundbesatz einfach

o. fehlend. Blätter selten (zuw. bei der L. laciniata) unten

zuriäckgerollt. Einhäusig.

a. Fruchtstiel (wenigstens anfangs) gelb. Mitze lang,

unten regelmässig fransig (gezähnelt). Blätter ohne (weisse)

Haarspitze, die meisten hellgrän; die unteren Zellen wasser-

hell; Rippe m. gelb, oft auslaufend.

5. L. laciniata H. nach LinpDB. (Encalypta ciliata H. nach

BID

Blätter eiförmig länglich mit Spitzchen, abstehend, oft

etwas wellig. Frucht ungestreift u. gelblich, zul. rothbraun

ohne Hals; Zähne orangefarbig, m. schlecht entwickelt, trocken

eingebogen; Mitze strohgelb.

6. &L. borealis KINDB.

Die oberen Blätter sparrig. Frucht feinstreifig u. röth-

Ech ; Zähne hochroth, gut entwickelt u. aufrecht. Uebrigens

wie die vorige Art. N.

7. I. longicollis (BrucH) LinDB. (Encalypta BRUCH).

Blätter länglich lanzettlich mit o. ohne Spitzchen, ab-

stehend. Frucht ungestreift u. röthlich mit langem schmalem

Halse; Zähne hochroth, gut entwickeli u. aufrecht; Mitze

strohgelb o. blassbraun. N.

b. Fruchtstiel immer roth. Mitze ziemlich kurz, nicht

unterhalb der Frucht verlängert, unten ganz, selten undeut-

lich fransig. Blätter oft mit weisser Haarspitze.

aa. Blätter wenig abstehend. Mäitze strohgelb.

8. L. rhabdocarpa (ScHWAGR.) LInDB. (Encalypta SCHW.).

Blätter f. flach, eiförmig-länglich lanzettlich, oft mit Spitz-

chen, trocken etwas gedreht: die oberen grin, die unteren

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 129

m. braun, die äusseren grundständigen Zellen oft gelblich,

die inneren wasserhell o. erröthend: Rippe rothgelb, oft aus-

laufend. Frucht blassbraun mit orangefarbigen Streifen, zul.

oben f. urnenförmig u. etwas umgedreht, ohne Hals; Zähne

hochroth u. aufrecht, zuw. fehlend; Mitze ganz.

F L. leucodontea KINDB.

Blätter m. länglich zungenförmig ohne Spitzchen; Rippe

unten roth, selten auslaufend. Mundbesatz f. weisslich.

9. I. brevicollis (BrucH) LinDB. (Encalypta BRucH).

Blätter hohl u. länglich, trocken kaum gedreht: die oberen

dunkelgrän mit langer Haarspitze, die unteren braun; die

grundständigen Zellen wasserhell; Rippe gelblich u. auslau-

fend. Frucht zul. orangefarbig o. braun ohne Streifen, oft

kurzhalsig; Zähne bleich, weisslich o. f. fleischroth; Mitze

zuw. unten undeutlich fransig.

bb. Die unteren Blätter abstehend, die oberen sparrig,

Mitze blass- o. strohgelb.

10. L. exstincetoria (L.) LeYyss. (£. vulgaris H. u. SCHIMP.)

Blätter länglich zungenförmig o. eiförmig, oft wellig,

zuw. mit Spitzehen, selten mit Haarspitze: die meisten m.

hellgrän, trocken eingebogen; Eckzellen oft gelblich; Rippe

gelb o. röthlich, nicht auslaufend. Frucht blassgelb, zul.

bräunlich mit undeutlichem Halse u. keinen o. schwachen

Streifen; Zähne bleich, trocken eingebogen, m. schlecht ent-

wickelt; Mitze ganz.

Die vielleicht verwandte ZLeersia spathulata (C. MÖLL.) LINDB. (aus

Dalekarlien = Dalarne) ist mir wenig bekannt. Die oberen Blätter sind

sparrig u. mit Haarspitze gekrönt.

Bams207 PORTURACEZE ImNDEB:

Gatt. 78. Dicranoweisia LiNnDB.

1. D. crispula (H.) LinpB. (Weisia HEDW., HARTM.).

Rasen gelbgrin o. schwärzlich. Blätter gegen die pfriem-

liche, m. sehr lange Spitze plötzlich verschmälert, m. gebo-

gen u. trocken kraus, nicht o. nur oben zurickgerollt; Rippe

130 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

nicht auslaufend. Frucht blassbraun, länglich eiförmig mit

langem Schnabel, ohne Ring. HEinhäusig.

< D. compacta (ScHLEICH.) LDB.

Rasen schwärzlich. Blätter trocken wenig kraus; Spitze

etwas stumpf, wenig länger als der Grund. Frucht etwas

länger als der Schnabel.

Gatt. 79. Dichodontium SCHIMP.

1. D. pellucidum (L.) SCH.

Rasen m. dunkelgriän, trocken schwärzlich. Blätter dun-

kel, von kurzen Zellen gesäumt u. nicht zuräckgerollt; Spitze

m. oben gezähnelt; Grund eiförmig, wenig erweitert; Rippe

nicht auslaufend. Frucht bräunlich, zul. schwärzlich, schief

eiförmig u. m. nickend, ohne Ring; Stiel blassgelb.

< D. flavescens (DICKES.) LINDB.

Blätter grän o. hellgrän, schwächer papillös u. etwas

durchsichtig, mit verschmälert eiförmigem Grunde. Frucht f.

aufrecht.

Gatt. 80. Conostomum SW.

1. OC. tetragonum (ViIiLL.) LinpB. (C. boreale Sw., SCHIMP.,

Bartramia conostoma B. E.).

Rasen dicht u. hart, blaugrän u. ziemlich niedrig, unten

filzig. Blätter gekielt, 5-reihig, weder umscheidend noch zu-

räckgerollt, verlängert eiförmig o. eiförmig lanzettlich, pfriem-

lich zugespitzt, oben gezähnelt; Rippe m. etwas auslaufend.

Frucht braun, nickend, mit kleinem Deckel ohne Ring. HEin-

häusig; männliche Bliäthen scheibenförmig.

Gatt. 81. Tortula H.

1. Syntrichia.

Blätter rinnenförmig o. gekielt, sparrig o. abstehend, etwas locker

gestellt, trocken nicht knospenförmig gedrängt, die obersten weit grösser

als die unteren. Frucht mit schraubenförmig gedrehten Zähnen, m. -

stielrund; Deckel im. lang u. kegelförmig o. pfriemlich.

SådP NAR Pr

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9, SNÖ

2. Pottia.

Blätter f. flach, abstehend u. etwas locker, trocken nicht knospen-

förmig gedrängt, die obersten grösser. Frucht mit geraden o. keinen

Zähnen; Deckel verflacht u. m. geschnäbelt.

3. Desmatodon.

Blätter hohl, dicht gehäuft u. f. von gleicher Grösse, trocken m.

knospenförmig gedrängt. Frucht mit geraden o. wenig zgedrehten

Zähbnen; Deckel verflacht u. geschnäbelt.

Abth. 1. Syntrichia (BrRip.) HARTM.

I. Blätter mit weisser o. unten rother Haarspitze.

4. Stengel auch oben fizig. Peristomröhre”!) verlän-

gert.

a. Blätter stumpf. Frucht f. stielrund; Zähne ungefähr

gleich lang wie die Röhre.

1. T. princeps D. N. (Barbula Milleri BrRucH).

Rasen braungriän, unten rostfarbig. Blätter abstehend,

breit länglich, etwas gekielt, unten zurickgerollt; Haarspitze

lang u. weiss, wenig gezähnelt; Rippe roth u. glatt. Frucht

braun; Stiel roth. Blithenstand zwittrig. S.

2 ranuralis(L:), DERE:

Rasen m. rostfarbig u. oben dunkelgrän. Blätter sehr

sparrig, eiförmig-länglich lanzettlich, gekielt, oft mit gelbem

Saume, auch oberhalb der Mitte zuriäckgerollt; Haarspitze m.

weiss, oft sehr gezähnelt; Rippe m. grän, oben gezähnelt.

Frucht rothbraun; Stiel oben gelb. Zweihäusig.

" T, danica (M. LaAnGE) C. Harin. (Barbula pulvinata JUR.,

SCHIMP.).

Rasen kleiner, niedriger u. griäner. Blätter zuw. wenig

zuräckgerollt ; Haarspitze f. glatt. S.

3. 'T. montana (NEEs) LpDB. (Barbula intermedia (WI1LS.) SCH).

Rasen schwarz- o. graugruän, unten wenig rostfarbig.

Blätter abstehend, verschmälert länglich, rinnenförmig u. gelb-

!) Der untere röhrenförmige Theil des Mundbesatzes.

1320 NG KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

gesäumt, m. kaum oberhalb der Mitte zuriäckgerollt; Zellen

kleiner als bei vor. Art; Haarspitze m. weiss, bei den ober-

sten Blättern m. sehr lang u. gezähnelt; Rippe roth, oben f.

glatt. Frucht rothbraun, kärzer als bei vor. Art. Zweihäusig.

b. Blätter spitz. Frucht länglich; Zähne doppelt länger

als die Röhre.

4. T. norvegica (WEB. fil.) WaAHLENB. (Barbula aciphylla

BIE):

Rasen rostfarbig, oben dunkel- o. braungrän. Blätter

sparrig, eilänglich-lanzettlich, rinnenförmig u. auch oberhalb

der. Mitte zuräckgerollt; Haarspitze roth, starr u: f. glatt;

Rippe m. grän u. f. glatt. Frucht braun. Zweihäusig.

BB. Stengel nur unten (unterhalb der Blätter) Glas

Einhäusig.

a. Peristomröhre m. lang. Blätter nur unterhalb der

Mitte zuräckgerollt; Rippe roth.

5. T. levipila (Brip.) ScHWAGR. (Barbula BRID.).

Rasen dunkel- o. blaugrän, zul. bräunlich. Blätter ab-

stehend o. (die oberen) sparrig, eilänglich-zungenförmig, zuw.

gelblich gesäumt; Haarspitze weiss o. unten roth, lang u. f.

glatt. Frucht braun, länglich o. f. stielrund; Zähne f. doppelt

länger als die Röhre; Stiel ziemlich kurz. S.

6. T. alpina (B. E.) Wins. (Barbula B. E.).

Rasen oben blaugriän, unten rostfarbig. Blätter abstehend,;

kurz zungenförmig-länglich; die obersten Zellen sehr klein,

die untersten sehr durchsichtig; Haarspitze unten roth, m.

kurz u. f. glatt, zuw. fehlend. Frucht gelblich, zul. rothbraun,

schmal u. f. stielrund; Zähne 5—6-fach länger als die Röhre,

bald abfallend. +S.

b. Peristomröhre sehr kurz. Blätter ringsum zurick-

gerollt, trocken sehr kraus; Rippe gelb.

7. T. muralis (L.) H. (Barbula SCH.).

Rasen blaugrän u. niedrig. Blätter mit schmalem gelbem

Saume: die unteren länglich lanzettlich; die oberen zungen-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 133

förmig; die obersten Zellen sehr klein; Haarspitze weiss u.

glatt, oft lang. Frucht rothbraun, länglich-stielrund.

II. Blätter haarlos, die oberen dicht gehäuft Stengel

nur unten filzig. Peristomröhre lang.

8. T. mutica LINnDB. (Barbula latifolia BrRucH).

Rasen dunkelgriän. Stengel ziemlich kurz. Blätter stumpf,

unten zurickgerollt, oft mit Brutzellen, trocken kraus ge-

dreht: die unteren locker gestellt, verkehrt eiförmig o. breit

zungenförmig, die oberen zungenförmig; Rippe nicht o. un-

deutlich auslaufend. Frucht braun, verschmälert länglich;

Zähne doppelt länger als die Röhre. Zweihäusig. +.

Osmtsapulata (LL) HM. (Barbula BRM.)

Rasen grän u. niedrig. Blätter gross, m. dunkel, läng-

lich zungenförmig u. zugespitzt, kaum zuriäckgerollt, m. von

schmalen gelben Zellen gesäumt, am Rande dicht papillös,

trocken nicht gedreht; Rippe auslaufend. Frucht braun u. f.

stielrund, gross; Zähne m. kaum länger als die Röhre. HEin-

häusig.

<< T, mucronifolia SCHWAGR.

Blätter hellgrän, durchscheinend, weder papillös noch

gelbgesäumt; Rippe mehr auslaufend; Zähne m. f. doppelt

länger als die Röhre.

= T. angustata Wins., Lpz. (Barbula subulata var. angustata

SCE.).

Rasen grin o. braungrän. Blätter lanzettlich-zungenför-

mig, f. durchscheinend, undeutlich gesäumt, am Rande nicht

papillös, oft zuriäckgerollt. Frucht ziemlich schmal. SS.

Abth. 2. Pottia (EEHRH.).

I. Blätter nicht zurickgerollt, oben gezähnelt; Rippe

nicht auslaufend. Frucht mit verlängertem Stiele; Zähne

fehlend, Deckel abfallend.

134 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

10. T. Heimii (H.) Mitt. (Pottia FÖRNSR., SCH.).

Blätter m. gelbgesäumt: die unteren f. länglich, die oberen

länglich lanzettlich u. verlängert spitz. Frucht braun, läng-

lich becherförmig mit schiefem Schnabel; Deckel lange auf

dem Säulchen emporgehoben bleibend. Einhäusig o. vielehig.

II. Blätter ganzrandig; Rippe auslaufend. HEinhävusig.

A. Frucht rothbraun mit abfallendem Deckel u. verlän-

gertem Stiele. Blätter oft zugespitzt.

11:07 Starkei (HY Lings. (Pottia OO. MULL, PYminutula

(SCHW.:)! BED):

Blätter zurickgerollt, längliceh o. eilänglich lanzettlich.

Frucht glänzend, elliptisch-länglich; Ring schmal o. undeut-

lich; Zähne gelb, zuw. fehlend; Deckel kurz uu stumplrnst

12. T. lanceolata (H.) LpB. (Pottia C. Mörr., B. E.).

Blätter zuräckgerollt, verlängert länglich u. m. langspit-

zig. Frucht elliptisch-länglich mit schiefem Schnabel; Ring

m. breit; Zähne roth, zuw. fehlend. +.

13. T. truneatula (L.) LpB. (Pottia truncata FÖRSR., B. E.).

Blätter m. nicht zurickgerollt, verkehrt eiförmig o. läng-

lich, kurzspitzig. Frucht f. urnenförmig mit schiefem Schna-

bel u. f. ohne Ring; Zähne fehlend. Stengel kurz.

"OT. intermedia (TURN.) LDB.

Blätter oft unten zurickgerollt, länglich lanzettlich. Frucht

schmäler, f. verkehrt kegelförmig. Stengel höher. ;

B. Frucht dunkelbraun, nicht geöffnet, mit sehr kurzem

Stiele. Blätter abgestumpft.

14. T. bryoides (DicEs.) LpB. (Phascum DICKS.).:

Blätter eilänglich-lanzettlich, unten zuriickgerollt. Frucht

elliptiseh mit schiefem Schnabel. Stengel sehr kurz. +.

Abth. 3. Desmatodon (BRID.).

I. Blätter deutlich zurickgerollt; Zellen papillös, die

oberen kleiner u. dunkel. Frucht ohne Hals; Zähne roth.

Einhäusig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HBANDL. BAND 7. N:O 9. 135

4. Frucht mit schwach gedrehten Zähnen; Säulchen

nicht hervorragend; Deckel mit schräg gereihten Zellen;

Mitze kurz. Die oberen Blätter verschmälert u. m. f. zuge-

spitzt; Rippe auslaufend.

15. T. Laureri (ScHuLtz) LpDB. (Desmatodon B. E.).

Stengel etwas verlängert u. ästig. Blätter gelbgesävmt,

unten erröthend; Rippe roth. Frucht länglich u. dunkelbraun,

herabgebogen; Stiel bogig gekrämmt, feucht herabgeschlagen;

Ring zweireihig. N.

16. T. suberecta Drum. (Desmatodon obliquus B. E.).

Stengel kurz u. einfach. Blätter hellgrän, nicht gelbge-

säumt; Rippe m. grän, weit auslaufend. Frucht f. cylindrisch,

zul. braun, aufrecht o. wenig geneigt; Stiel m. gerade; Ring

einreihig. N.

B. Frucht mit eingebogenen o. geraden, nicht gedreh-

ten Zähnen; Säulchen zuw. hervorragend; Deckel mit regel-

mässig gestellten Zellen; Mitze lang, die Frucht bedeckend.

Die meisten Blätter m. länglich o. eiförmig u. abgestumpft;

Rippe zuw. nicht auslaufend.

17. T. latifolia (H.) LpbB. (Desmatodon B. E.).

Stengel oft verlängert. Blätter zuw. mit Haarspitze.

Frucht m. länglich, zul. braun u. aufrecht; Stiel gerade; Ring

einreihig.

+ FT, brevifolia KinDB.

Blätter breit elliptisceh. Frucht sehr klein. N.

II. Blätter nicht o. undeutlich zuräckgerollt, m. verkehrt

eiförmig, oft schwach o. nicht papillös. Frucht mit geraden

Zähnen.

A. Blattzellen papillös, die oberen kleiner; Rippe roth

u. auslaufend. Stengel sehr kurz. Frucht gelblich braun;

Sävlechen hervorragend. HEinhäusig.

18. T. systylia (B. E.) LpB. (Desmatodon B. E.).

Blätter sehwach papillös u. durchsichtig; Rippe weit aus-

laufend. Frucht ohne Hals, gerade, f. cylindrisch u. aufrecht:

136 Ni C: KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Deckel oft aufgehoben bleibend; Zähne blassroth; Mitze

kurz: Ring einureihig; Stiel gerade. N.

19. T. ecernua (HösB.) LpB. (Desmatodon B. E.).

Blätter sehr papillös, scehwach zuräckgerollt. Frucht mit

Hals, klein, schief u. elliptisch o. verkehrt eiförmig, nickend;

Deckel bald abfallend; Zähne braunroth; Ring mehrreihig;

Stiel gerade o. oben schwach gebogen. MN.

B. Blattzellen durchsichtig u. sehr erweitert, nicht pa-

pillös.

20. T. bullata (SomF.) LpB. (Pottia latifolia (SCcHWAGR.) C.

MöUrL., SCH.)

Stengel m. undeutlich, selten rasenbildend. Blätter weiss-

lich grän, rundlich spatenförmig, knospenförmig gedrängt,

oft mit langer glatter Haarspitze; Rippe verkiärzt. Frucht

rothbraun, f. aufrecht u. länglich ohne Hals; Säulchen einge-

schlossen; Zähne blass orangefarbig; Stiel gerade. HFinhäusig.

21. T. papillosa Wins. (Barbula C. MöLrrL., ScH., Tortula ro-

tundifolia HARTM.).

Stengel m. etwas verlängert. Rasen locker. Blätter hell-

grän (trocken schwarzgriän), f. spatenförmig u. abstehend,

mit kurzem grinem 0. oben weissem Spitzchen; Rippe pa-

pillös u. auslaufend, unten zuw. röthlich, oben oft mit Brut-

zellen. Frucht unbekannt. SS.

Gatt. 82. Aloina (C. MöLL.) KiInDB.

I. Blätter mit breiterem Grunde u. abstehender Spitze;

Rippe sehr breit. Stengel kurz. Zweihäusig.

4. Frucht stielrund; Miitze nur den Deckel bedeckend;

Zähne einmal gedreht.

1. A. aloides (KocH) KinDB. (Barbula B. E., Tortula D. N.,

LpD3.).

Blätter aus eiförmigem Grunde f. linear-lanzettlich; Spitze

abstehend, oben nicht eingebogen. Frucht geneigt, oben

rothbraun, unten blasser; Schnabel deutlich. S.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 137

2. A. ericefolia (NECK.) KinDBz. (Tortula LpDB., Barbula am-

bigua B. EJ).

Blätter aus eiförmigem Grunde länglich, sternförmig aus-

gebreitet; Spitze stumpf, oben haubenförmig eingebogen.

Frucht aufrecht u. braun, trocken gestreift; Deckel kegelför-

misiu. lang. N.

£. Frucht kegelförmig; Mitze die Hälfte der Frucht

bedeckend; Zähne mehrfach gewunden.

3. A. stellata (SCcHREB.) KinDB. (Tortula LDB., Barbula rigida

PIE SCH:FSyn.):

Blätter verschmälert länglich, abstehend; Spitze stumpf,

oben nicht eingebogen, zuw. mit Haarspitzchen. Frucht auf-

recht u. bräunlich; Deckel kegelförmig u. lang.

II. Blätter dicht u. knospenförmig gedrängt. Stengel m.

undeutlich. Frucht aufrecht; Mätze die Hälfte der Frucht

bedeckend. |

4. A. brevirostris (Hoor. u. Grev.) KinpB. (Tortula Hoox.,

LpDB., Barbula B. E.).

Blätter rundlich eiförmig-elliptisch, oben abgerundet u.

eingebogen; Rippe breit, nicht auslaufend. Frucht bräunlich

u. stielrund; Stiel etwas verlängert; Deckel kurz u. kegel-

förmig; Zähne mehrfach gewunden. Blithenstand zwittrig.

3. A. pusilla (H.) KinpB. (Tortula Mitt., LDB., Pottia cavi-

folia EmruE., B. E.).

Blätter eiförmig, elliptisch o. zungenförmig, kurzspitzig

mit glatter weisser Haarspitze ; Rippe auslaufend u. ziemlich

schmal. Frucht dunkelbraun, eilänglich mit kurzem schiefem

Schnabel; Ring u. Zähne fehlend; Stiel kurz. Einhäusig. S.

Gatt. 83. Phascum L.

4. Mitze klein. Blätter ziemlich gross. ' FEinhäusig.

Männliche Bliäthen knospenförmig u. gehäuft. Fruchtstiel m.

sehr kurz.

138 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

1. P. acaulon L., LpB. (P. cuspidatum SCHREB., B. E.).

Blätter m. nur unten zuriäckgerollt, ganzrandig, m. eilan-

zettlich; die unteren Zellen wasserhell, die oberen grin;

Rippe (wie bei ibr. Arten) auslaufend. Frucht f. kugelig;

Stiel m. gerade; Mitze gespalten.

> P. piliferum NSCHREB.

Blätter oft ringsum zurickgerollt, abgestumpft mit langer

Haarspitze. SS.

" P,. papillosum LINDB.

Blätter sehr papillös; die oberen Zellen rundlich. +sS.

B. Mitze die Hälfte der Frucht bedeckend. Blätter

klein, die oberen f. ringsum zuriäckgerollt. Bläthenstand

paroik. Fruchtstiel etwas verlängert.

2. P. Floerkei W.M. (Microbryum SCH.).

Blätter ganzrandig, breit eilänglich u. spitz, die oberen

Zellen gelblich. Frucht eiförmig, gelblich braun; Stiel gerade;

Mitze gespalten. +.

3. P. curvicolle HEDW.

Blätter f. ganzrandig, die oberen eilanzettlich; die oberen

Zellen röthlich. Frucht eiförmig-kugelig, röthlich; Stiel ge-

krimmt. SS.

Gatt. 84. Sphaerangium SCHIMP.

1. S. muticum (SCHREB.) SCH. (Acaulon C. MöLL., LDB.).

Blätter ganzrandig u. f. farblos: die untersten f. rippen-

los, die obersten f. eiförmig u. hohl, stumpflich; Rippe m.

nicht auslaufend. Frucht orangefarbig u. kugelig, eingesenkt;

Stiel sehr kurz. Vorkeim oft bleibend. Zweihäusig. sS.

Gatt. 85. Pleurochete LINDB.

1. P. squarrosa (BrinD.) LpB. (Barbula BRID.).

Rasen ziemlich hoch, gelb- o. hellgrän. Blätter sparrig,

f. linear pfriemlich, oberhalb der Mitte schwach gezähnelt,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9: 139

am Grunde mit einem Saume von wasserhellen Zellen; Rippe

kaum auslaufend. Frucht rothbraun u. aufrecht; Zähne blass-

roth, etwas getrennt; Stiele m. zu mehren, oben gelb, unten

iroth. Zweihäusig. S.

Gatt. 86. Pleurozygodon LIiNDB.

1, P. estivus (H.) LInDB. (Anoectangium compactum (SCHLEICH.)

SCHWAGR.).

Rasen unten rost- o. schwarzbraun, oben gelb- o. hell-

grän, weich, m. sehr hoch u. gross. Blätter schraubenförmig

um den Stengel gewunden, eilanzettlich u. m. kurzspitzig,

hohl u. nicht zuriäckgerollt, am Rande papillös; die oberen

Zellen rundlich-quadratisch ; Rippe nicht auslaufend. Frucht

blassbraun u. aufrecht, rundlich-elliptisch o. länglich, zul. ur-

nenförmig u. nicht zugeschnirt, mit deutlichem Halse; Stiel

ziemlich kurz u. bleich. Zweihäusig. Tracht von Grimmia

funalis u. Anoectangium lapponicum.

— brevifolius JUR.

Rasen niedrig u. sehr dicht. Blätter eilänglich u. stumpf-

lich, scehwächer gedreht. Fruchtstiel etwas verlängert. N.

Gatt. 87. Mollia SCHRANK, LINDB.

1. Blätter mit umscheidendem, m. weisslich glänzendem

Grunde. Frucht mit Zähnen. Zweihäusig.

A. Rasen starr. Blätter nicht wellig, mit zerbrechlicher

Spitze; die inneren grundständigen Zellen grin u. klein;

Rippe weit auslaufend.

1. M. fragilis (DrRumM.) LpB. (Barbula Wirs., B. Drummondii

MiT7t.).

Rasen m. gelblich grän. Stengel wenig filzig, m. hoch.

Blätter mit lanzettlichem Grunde u. pfriemlicher, zul. borsten-

förmiger Spitze. Frucht braun, kegelförmig u. f. gerade mit

schiefem Deckel; Zähne mehrfach gewunden; Stiel sehr fein

u. blassgelb. Männliche Blithen f. scheibenförmig.

140 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

B. Rasen weich. Blätter m. wellig u. weich; die grund-

ständigen Zellen schmal u. durchsichtig. Rippe wenig aus-

laufend.

a. Frucht mit gewundenen Zähnen. Blattgrund eilänglich.

2. M. tortuosa (L.) ScHRANKE (Barbula W. M., B. E.).

Rasen m. gelblich grän, zuw. schwärzlich. Stengel m.

sehr filzig u. hoch. Blattspitze pfriemlich. Frucht blass-

braun, zul. braun, eilänglich o. f. stielrund; Stiel gelb o.

blassroth; Zähne mehrfach gewunden.

" M. incelinata (HeEDw. f£.) KinpBz. (Barbula SCHWEGR.).

Rasen bräunlich, niedriger u. wenig filzig. Blätter kärzer,

oben oft eingebogen. Frucht schief mit rothem Stiele.

3. M. flavovirens (BrucH) LIinDB. ( Trichostomum BrucH, B. E.).

Rasen gelblich grän. Stengel kurz, wenig filzig. Blatt-

spitze f. linear u. ganzrandig, oben eingebogen. Blattgrund

sehr durchsichtig. Frucht gelb mit rothem Munde, verschmä-

lert länglich u. aufrecht, trocken schwachstreifig; Stiel oben

gelb; Zähne schwach gewunden. SS.

b. Frucht mit nicht gewundenen Zähnen. Blattgrund

verschmälert länglich.

4. M. tenuirostris (H. T.) Lbpz. (Didymodon cylindricus

(BruvucH) B. E.).

Rasen gelblich grän o. schwärzlich. Stengel m. ziemlich

kurz, wenig filzig. <Blattspitze f. linear, oben schwach ge-

kerbt u. nicht eingebogen. Frucht bleich rostfarbig, f. stiel-

rund u. aufrecht.

II. Blattgrund nicht umscheidend. Mundbesatz nicht

gewunden, zuw. fehlend.

4. Blattrand nicht (o. nur in der obersten Spitze) ein-

oerollt, Stengel aufrecht. Zweihäusig.

a. Blätter etwas wellig, ganzrandig, trocken kraus, die

obersten weit grösser; Rippe kurz auslaufend. Stengel oben

verästelt. |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 141

3. M. brachydontia (BrucH) LoB. (Trichostomum mutabile

Bruck, B. E.).

Rasen oben hellgrän, unten bräunlich. Stengel etwas

verlängert. — Gipfelblätter f. sparrig, aus kurzem erweitertem

Grunde gegen die f. pfriemliche, nicht eingebogene Spitze ver-

schmälert. Frucht braun u. gerade, dick o. schmal; Schnabel

(Deckel) lang o. kurz; Zähne ungleichförmig, m. kurz. S.

6. M. crispula (BrucH) LpB. (Trichostomum Bruck, B. E.).

Stengel kurz. Gipfelblätter abstehend; Spitze f. linear,

trocken haubenförmig eingebogen. Frucht zuw. etwas schief,

elliptisch-länglich; Schnabel lang; Zähne m. lang. Uebrigens

wie vor. Art. SS.

b. Blätter nicht wellig, wenig kraus, stumpflich, m. f.

allmählig grösser (wen. auf den Sprossen); Spitze f. linear;

Rippe kaum auslaufend. Frucht eilänglich.

aa. Die Zellen des kurzen Blattgrundes schmal u. gleich-

förmig. Stengel m. verlängert. Rasen dicht.

7. M. eruginosa (SM.) LbB. (Gymnostomum rupestre SCHWAGR.,

B. El.)

Rasen grän, unten braun. Stengel filzig. Blätter m. sehr

papillös, ganzrandig. Frucht blassgelb ohne Zähne.

3. M. verticillata (L.) LpB. (Zucladium L., B. E.).

Rasen oben' blaugriän, unten gelblich, oft von Kalk in-

krustirt. Stengel spärlich filzig, gablig verästelt. Blätter auf

der Mitte o. am Grunde papillös gezähnelt. Frucht gelb-

lich; Zähne orangefarbig, paarenweise vereinigt. S.

bb. Blattgrund wenig kirzer als die Spitze, mit ungleich-

förmigen Zellen; Eckzellen f. quadratisch. Stengel sehr kurz.

Rasen locker u. klein.

9. M. tenuis (SCcHRAD.) LDB. (Gyroweisia ScH., Gymnostomum

SCHRAD., HARTM.).

Rasen hellgrän wu. spärlich filzig. Blätter f. ganzrandig,

wenig papillös mit breiter stumpfer Spitze. Frucht rostbraun

mit ziemlich weitem Munde; Zähne fehlend. +sS.

142 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

B. Blätter oben eingerollt; Rippe kurz auslaufend. HEin-

häusig (mit Ausnahme der M. Wimmeri).

a. Stengel kriechend mit kurzen aufrechten Åsten. Blät-

ter sehwach eingerollt.

10. M. squarrosa (BR. germ.) LInDB. (Hymenostomum NEES u.

HscH., Gymnostomum WILs.).

Rasen klein u. grän. Blätter klein u. sparrig, aus eiför-

migem Grunde wenig verschmälert. Frucht f. elliptiseh, kurz-

gestielt; Zähne fehlend. sS.

bysten sc aufrecht u. kurz.

aa. Blattspitze f. linear. Frucht mit verlängertem Stiele

u. abfallendem Deckel.

11. M. viridula (L.) LpB. (Weisia BRID.).

Blattgrund elliptisch. Frucht rothbraun, eilänglich mit

weitem Munde u. schmalem Ringe; Schnabel lang; Zähne

rothbraun o. bleich, zuw. undeutlich; Mitze die Hälfte der

Frucht bedeckend; Stiel gelb.

12. M. microstoma (H.) LpB. (Hymenostomum RB. BrRr., Gym-

nostomum HEDW.).

Frucht mit engem Munde u. ziemlich kurzem Schnabel;

Zähne fehlend. Uebrigens wie vor. Art. SS.

13. M. Wimmeéeri (SENDTIN.) LpDB. (Weisia B. E.).

Blattgrund verschmälert länglich. Frucht rothbraun, ellip-

tisch-länglich mit weitem Munde u. breitem Ringe; Schnabel

kurz; Zähne sehr kurz, unten blass, oben braun; Stiel zul.

braun; Miitze die Frucht deckend. Blithenstand zwittrig.

bb. Blattspitze f. pfriemlich. Frucht mit wenig hervor-

ragendem Stiele; Deckel selten abfallend; Zähne fehlend.

Stengel sehr kurz.

14. M. crispa (H.) LinDB. (Systegium ScH.).

Blätter aus eilänglichem o. lanzettlichem Grunde ver-

schmälert. Frucht eingesenkt, braun u. kugelig mit kurzem

Spitzehen. SS.

Re se

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 143

15. M. rostellata (Brip.) LpB. (Hymenostomum ScH., Åstomum

BEN:

Blätter aus wenig erweitertem Grunde f. pfriemlich; Rand

f. flach. Frucht etwas hervorragend mit deutlichem Schnabel;

Miitze mehr als die Hälfte der Frucht bedeckend. s.

Gatt. 83. Oncophorus BRID.

I. Blätter aus dem etwas erweitertem Grunde gegen die

lange Spitze verschmälert.

4. Blätter m. f. ringsum zuriäckgerollt, die wunteren

(trocken) nicht kraus; die oberen Zellen klein. Frucht m. mit

gespaltenen Zähnen.

a. Frucht gefurcht, schief u. kropftragend.

1. O. strumifer (EHRE.) Brin. (Dicranum W. M., Cynodontium

polycarpum var. strumiferum SCH.)

Rasen oben m. dunkelgrän, unten bräunlich. Blätter

schwach papillös; Spitze oben gezähnelt, zuw. wenig zuriäck-

gerollt. Frucht verkehrt eiförmig mit breitem Ringe; Zähne

roth.

b. Frucht gefurcht u. gerade mit undeutlichem o. keinem

Kropfe.

2. O. polycarpon (EHRH.) Brin. (Cynodontium SCH.)

Rasen oben m. grän, unten bräunlich. Blätter m. sehr

papillös; Spitze oben gezähnelt. Frucht länglich, zul. f. stiel-

rund; Ring einfach; Zähne m. roth.

=O. tenellus KIinDB. (Cynodontium JUR.?, C. gracilescens var.

tenellum SCH. p. p-).

Frucht schmäler mit feimerem Stiele; Zähne m. bleich.

Blätter oft ganzrandig mit stumpflicher Spitze. N.

= O, nigricans KinpB. (Cynodontium polycarpum var. tenellum

SOK. p-up. sr).

Rasen oben grän o. gelblich, unten schwärzlich. Blätter

schwach papillös u. ganzrandig mit stumpflicher Spitze. Frucht

f. stielrund ; Zähne roth. N.

144 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

3. O. gracilescens (W. M.) LpB. (Cynodontium SCcH.).

Rasen oben m. grän, unten bräunlich. Blätter sehr pa-

pillös; Spitze weit nach unten gezähnelt, zuw. stumpflich.

Frucht länglich; Ring undeutlich; Zähne roth.

ce. Frucht undeutlich gestreift u. gerade, ohne Kropf.

4. O. alpestris (WAHLENB.) LpDB. (Dicranum WAHLENB., Cyno-

dontium polycarpum var. tenellum SCH. p. p-)-

Blätter schwach papillös, ganzrandig wu. ziemlich kurz,

m. spitz. Frucht länglich.

B. Blätter nur am Grunde zuräckgerollt, die meisten

(trocken) sehr kraus u. (besonders am Rande) sehr papvillös;

Spitze f. ganzrandig; die oberen Zellen ziemlich klein. Frucht

gerade u. eiförmig-elliptisch ohne Kropf; Zähne roth, getheilt

o. scehwach ausgebildet. Rasen m. polsterförmig.

5. O. Bruntoni (SM.) LpDB. (Dicranoweisia SCH., Cynodontium

BRN:

Rasen oben m. hellgrän, unten bräunlich. Blätter mit

eilänglichem Grunde. Frucht f. ungestreift; Zähne flächtig

0. wenig ausgebildet; Stiel m. gerade.

6. O. cirratus (HscH. nach ScH.) Lpz. (Campylopus HscH.,

Cynodontium gracilescens var. inflexum SCH.).

Rasen gelblich o. bräunlich grän, m. niedrig. Blätter mit

eilanzettlichem Grunde. Frucht gestreift; Zähne gut ausge-

bildet; Stiel oft gebogen.

C. Blätter undeutlich o. nicht zuräckgerollt, allmählig u.

wenig verschmälert, kleiner als bei vor. Arten: nur die oberen

kraus u. grin, die unteren m. bräunlich; Zellen etwas erwei-

tert. Frucht klein, gerade u. f. gefurcht, f. elliptiseh ohne

Kropf, oft aber kurzhalsig; Zähne oft flächtig. Rasen niedrig.

a. Blätter sehr papillös u. dunkel.

7. O. Schisti (WAHLENB.) LDB. (Cynodontium SCH. syn., Rhab-

doweisia B. E.).

Blätter oben spärlich gezähnelt, oft mit stumpficher

Spitze. Rasen m. hellgrin. Frucht mit allmählig verschmä-

lerten Zähnen.

Oncophorus brevipes LINDB. M. 8. ist nach LINDB. eine Form die-

ser Art. ;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:O 9. - 145

b. Blätter durchsichtig, wenig papillös.

8. O. crispatus (DicKs.) LpB. (Rhabdoweisia denticulata B. E.,

Weisia BriD., HARTM.).

Blätter oben gezähnelt, oft mit stumpflicher Spitze. Rasen

m. hellgrän. Zähne (der Frucht) aus f. dreieckigem Grunde

plötzlich verschmälert, oft bleibend.

9. O. striatus (SCHRAD.) LpBz. (Rhabdoweisia fugar B. E.,

Weisia HEDW., HARTM.)

Blätter nicht o. undeutlich gezähnelt, m. spitz. Rasen m.

bräunlich. Zähne (der Frucht) aus sehr breitem u. kurzem

Grunde plötzlich verschmälert, sehr flächtig.

Gatt. 39. Anoectangium HEDW.

1. A. lapponicum H. (Amphoridium SCH.).

Rasen unten m. dunkelbraun o. schwärzlich, oben hell-

grän. Stengel ziemlich kurz. Blätter plötzlich verschmälert,

eilanzettlich langspitzig u. nicht zurickgerollt, ganzrandig,

trocken schraubenförmig um den Stengel gedreht: die oberen

schmäler; die oberen Zellen dunkel u. sehr papillös; Rippe

etwas verkirzt. Frucht braun mit röthlichen Streifen, f. gleich

lang wie der Stiel; Schnabel ziemlich kurz. HEinhäusig.

2. A. Mougeotii (BrucH) LpBz. (Amphoridium SCH.).

Rasen unten m. rostfarbig o. gelblich, oben gelbgrin.

Stengel hoch, fruchttragend aber ziemlich kurz. Blätter all-

mählig verschmälert, linear-eilanzettlich langspitzig u. unten

zuriäckgerollt, ganzrandig, trocken schwach gedreht; Zellen

ziemlich durchsichtig u. sehwach papillös; Rippe f. auslaufend.

Stiel doppelt länger als die etwas dicke Frucht; Schnabel

verlängert. Zweihäusig.

Gatt. 90. Zygodon Hoox. u. TAYL.

i. Z. viridissimus (DicKsS.) BRown nach LinpBz. (BriD. nach

SCH.).

Rasen hellgrän. Blätter länglich eilanzettlich ganzrandig,

kurz zugespitzt, unten zuriickgerollt, trocken eingebogen; die

146 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

meisten Zellen rundlich. Frucht aufrecht, bräunlich u. sehwach-

streifig mit Hals u. pfriemlichem Schnabel. Zweihäusig.

+ Z, rupestris LINDB.

Rasen braun o. oben dunkelgriän, unten mit rothbraunem

Filze. Blätter f. linear-lanzettlich, oben papillös gekerbt,

stachelspitzig, trocken kraus gedreht. S.

2. Z. Stirtoni ScH., LpB. M. S. (Z. aristatus IDB.).

Rasen wenig fizig. Blätter verschmälert eilanzettlich,

am Rande papillös gekerbt; Rippe weit auslaufend. .

(Fatta JIE Barbula HEDW., LDB. M. S.

I. Frucht kugelig o. verkehrt eiförmig, kärzer als der

Schnabel; Zähne fehlend.

1. B. curvirostris (EHRH.) LDB. (Gymnostomum H., ScH.).

Rasen dicht u. sehr filzig, oben gränlich u. braungriän,

unten entfärbt u. m. gelblich braun, trocken starr. Stengel

sehr ästig u. oft hoch. Blätter m. f. linear, stumpflich o. spitz,

m. lang, zuw. ziemlich kurz, scehwach papillös, oben oft scehwach

gekerbt, flach o. schwach zurickgerollt, mit durchsichtigem

hohlem, nicht scheidigem Grunde u. gekielter Spitze, feucht

abstehend, trocken f. gerade; Rippe etwas verkirzt. Frucht

rothbraun; Säulehen mit häutigen Anhängseln versehen, den

aufgehobenen Deckel lange tragend; Stiel oben gelb. Zwei-

häusig.

II. Frucht länglich-cylindrisch, länger als der Schnabel

u. mit Zähnen versehen.

A. Blätter aus dem erweiterten Grunde lang zugespitzt

u. pfriemlich spitz, eilanzettlich, ganzrandig u. nicht um-

scheidend. Zweihäusig.

a. Blätter (wen. die oberen) durch die auslaufende

Rippe stachelspitzig, ringsum zurickgerollt.

2. B. iecmadophila B. E.

Rasen locker, dunkelgrin o. unten schwarzbraun, zuw.

hoch. Blätter aus f. eiförmigem Grunde plötzlich zugespitzt,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 147

f. aufrecht o. wenig abstehend; Zellen hellgrän u. nicht pa-

pillös. Frucht braun; Zähne lang, zweifach gedreht. N.

3. B. Hornschuchii SCHULTZ.

Rasen dicht, bräunlich o. sehmutzig grän, niedrig. 'Blätter

kurz eilanzettlich, f. allmählig zugespitzt, trocken etwas kraus,

feucht abstehend; Zellen undeutlich papillös. Frucht braun;

Zähne lang, zwei- o. dreifach gedreht; Stiel oben gelb. In-

nere Perikätialblätter flachrandig. SS.

b. Blätter mit nicht o. undeutlich auslaufender Rippe,

allmählig zugespitzt feucht m. sparrig.

aa. Frucht mit nicht gedrehten Zähnen. Rasen dicht.

Blattspitze oft stumpfich.

4. B. rigidula (H.) ScmH. (B. rigidula var. densa ScH. syn.,

Trichostomum rigidulum SM., HARTM.)

Rasen m. bräunlich. Blätter ringsum zuriäckgerollt, m.

dunkel u. deutlich papillös, trocken wenig gedreht; Rippe m.

gelblich. Frucht mit rothen Zähnen. Perikätialblätter nicht

umfassend.

” B. Zetterstedtii (ScH.) KinpBz. (Didymodon SCH.).

Blätter braungrin, grösser u. spitz mit brauner Rippe.

Frucht unbekannt. Perikätialblätter halb umfassend. +.

bb. Frucht mit gedrehten Zähnen. Rasen locker. Blät-

ter spitz.

5. B. fallax HEDWVW.

Rasen schmutzig grän, zuw. rostbraun. Blätter ringsum

zurickgerollt, m. durchsichtig u. schwach papillös, m. schmal,

trocken zuw. gekräuselt. Perikätialblätter halb umfassend.

Frucht m. lang u. f. cylindrisch; Zähne roth, mehrfach ge-

dreht.

— brevifolia Brip., ScH. syn. (Barbula BRiD.).

Blätter kiärzer, m. wenig gedreht, oft rothbraun. Frucht

klein u. kurz; Zähne kurz, schwächer gedreht. +.

148 oN. BC. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

6. B. cylindrica (TAYL.) SCHIMP.

Rasen oben m. grän. Blätter m. nur unten zurickge-

rollt, sehr papillös u. schmal, trocken m. sehr kraus. Peri-

kätialblätter nicht umfassend. Frucht m. lang u. f. cylin-

drisch; Zähne bleich, einfach gedreht. SS.

— vinealis Brin. (Barbula BRID., SCH.)

Rasen rostbraun. Blätter wenig kraus. Frucht m. kurz. S.

7. B. reflexa Brin., LpB. (B. recurvifolia ScH.).

Rasen m. rothbraun, zuw. schwarzbraun. Blätter nur un-

terhalb der Mitte zuriäckgerollt, sehr papillös, breit eilanzett-

lich, trocken f. angedriäckt, feucht bogig gekrämmt. Frucht

cylindrisch; Zähne roth, mehrfach gedreht. SS.

B. Blätter f. linear o. verlängert eiförmig mit kurzer o.

breiter Spitze.

a. Blätter zul. feuerroth, die oberen etwas umscheidend,

zuw. mit kurzem Haarspitzehen. Bliäthenstand zwittrig o.

vielehig.

3. B. rubella (HorrmM. nach LpB., RotH nach SCH.) Mitt.

(Didymodon B. E., Weisia curvirostra BRID.).

Rasen dicht, anfangs oben grän. Die oberen Blätter aus

dem f. eilänglichem Grunde gegen die f. lineare u. stumpf-

liche m. ganzrandige Spitze ein wenig verschmälert, sehr pa-

pillös, auch oberhalb der Mitte zurickgerollt, abstehend,

trocken gekräuselt; Rippe nicht auslaufend. Frucht roth-

braun, m. länglich mit verlängertem Schnabel; Zähne hell-

roth o. bleich, kurz u. nicht gedreht; Ring breit.

" B. alpigena (VENt.) KinpB. (Didymodon VEStT., D. rubellus

var. dentatus SCH.).

Blätter breiter, f. allmählig verschmälert, in der obersten

Spitze mit einigen groben Zähnen versehen. Frucht lang u.

cylindrisch mit stumpflichem o. kurzgespitztem Deckel. N.

b. Blätter griänlich, nicht umscheidend, ganzrandig. Zwei-

häusig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 149

aa. Blattrippe schwach, m. verkiärzt, bei den inneren

umscheidenden Perikätialblättern undeutlich. Fruchtstiel gelb.

9. B. convoluta HEDW.

Rasen dicht, oben gelblich grän. Blätter sehr papillös,

nicht o. nur am Grunde zurickgerollt, m. linear-lanzettlich,

spitz o. stumpfich, abstehend, trocken oft kraus; die unteren

Zellen grän. Frucht mit rothen, mehrfach gedrehten Zähnen.

bb. Blattrippe vollständig (auch bei den Perikätialblät-

tern); Fruchtstiel wen. zul. roth.

aaa. Blätter etwas kraus, nur unten zuruäckgerollt. Frucht

mit mehrfach gedrehten Zähnen.

10. B. unguiculata (Hups. nach LpB., DirL. nach SCH.)

HEDW.

Rasen dicht o. locker, m. grän. Blätter papillös, linear-

lanzettlich, m. stumpf mit auslaufender Rippe; die unteren

Zellen farblos. Fruchtstiel anfangs gelb, zul. hellroth.

bbb. Blätter wenig o. nicht kraus, ringsum o. wen. oben

zuruckgerollt. Frucht mit kaum gedrehten Zähnen.

11. B. lurida (Hsor.) LpB. (Didymodon HscH., SCH.).

Rasen. locker, braungrän u. niedrig. Blätter wenig pa-

pillös, die oberen verlängert eiförmig u. wenig spitz, zuw.

stumpflich; Zellen ziemlich gross u. kurz, sehr dickwandig u.

nicht wasserhell; Rippe nicht auslaufend. Frucht rostbraun;

Ring schmal. ”Tracht von Ceratodon purpureus, der doch

grössere Blattzellen hat. +S.

12. B. brevifolia (DicKS.) LpDB. (Trichostomum tophaceum

BriD., SCH.).

Rasen dicht u. sehr filzig, gränlich o. braun u. niedrig,

unten oft von Kalk inkrustirt. Blätter papillös, die oberen

eilänglich o. kurzlanzettlich u. stumpf; die oberen Zellen

gross u. durchsichtig, die untersten verschmälert rechteckig;

Rippe nicht auslaufend. Frucht rothbraun ohne Ring; Zähne

zuw. blassroth o. bleich. +sS.

150 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

13. B. rufa (Lor.) KinDB. (Didymodon ScH.).

Rasen dicht u. ziemlich hoch, dunkelroth o. rothbraun.

Blätter papillös, aus sehr breitem Grunde verlängert eiförmig

u. spitz; die oberen Zellen klein u. dunkel, die untersten

ziemlich schmal u. anfangs hellgelb; Rippe roth, ein wenig

auslaufend. Frucht unbekannt. Tracht von Barbula rigidula,

doch kräftiger mit grösseren Blättern. MN.

14. B. obtusula LinDB. (Tortula revoluta HARTM.).

Rasen dicht, gelblich grän u. niedrig. Blätter schwach

papillös: die oberen eilänglich u. stumpflich, feucht bogig ge-

kräimmt; Rippe auslaufend. Frucht rothbraun mit doppeltem

Ringe; Stiel oben gelb. +.

Barbula Blyttii SCH. hat sehr schmale pfriemliche, unten zuriickge-

rollte, nicht papillöse Blätter mit nicht auslaufender Rippe; Frichte sind

unbekannnt. Weder LINDB. noch der Verf. haben Exemplare dieser Art

gesehen.

Barbula vaginata LINDB. (aus Schweden) ist mir nicht bekannt.

Gatt. 92. Ceratodon BRID.

1. C. purpureus (L.) Brin.

Rasen m. bräunlich o. braungriän, oft dicht. Blätter ei-

lanzettlich zugespitzt, oben am Rande der Spitze gezähnelt

und da nicht zuriickgerollt, trocken m. etwas gedreht, feucht

abstehend; Rippe nicht auslaufend. Frucht rothbraun, m. f.

länglich, zul. gekrimmt u. geneigt; Schnabel kurz o. fehlend;

Zähne hochroth, blassrandig u. papillös; Ring sehr breit; Stiel

rothbraun. Perikätialblätter stumpflich u. umfassend. Zwei-

häusig.

Die Blattzellen sind meist grösser als bei den Barbula-arten u. schwach

papillös, etwas durchsichtig, doch verdickt.

2. OC. conicus (HAmPE) LpDB. (C. purpureus var. conicus MiLDE,

HARTM.).

Blätter schmäler, ringsum zurickgerollt; Rippe rothbraun,

weit auslaufend. Frucht aufrecht; Stiel blassroth; Zähne roth-

gelb. Uebrigens wie vor. Art. +.

BIHANG. «DELL Ky SV VERSAKAD. HANDL. BAND: ser N:0,. 95 151

Fam. 21. BARTRAMIACEZE (LINDB.).

Gatt. 93. Breutelia SCHIMP.

1. B. chrysocoma (DicKEs.) Lpz. (B. arcuata ScH., Bartramia

BIR

Rasen hoch u. dicht, oben gelblich grän o. goldglänzend,

unten bräunlich mit reichlichem rothbraunem Filze. Die

oben sitzenden Åste quirlförmig gestellt. Blätter sparrig, aus

dem f. abgerundeten Grunde gegen die ziemlich breite, pfriem-

liche u. weit nach unten gezähnelte Spitze verschmälert.

Frucht orangefarbig, hängend; Deckel mit Wärzchen; äussere

Zähne schwarzbraun, trocken eingebogen. Zweihäusig. N.

Gatt. 94. Mnium DILL., LINDB.

1. M. androgynum L. (Aulacomnium ScEw., B. E.).

Rasen dicht u. oben hellgrän, unten mit ziemlich reich-

lichem rostfarbigem Filze. Åste oben nackt, in der Spitze

Pseudopodien”!?) tragend. Blätter zuriäckgerollt, verschmälert

eilanzettlich, allmählig gegen die stumpfliche Spitze zulau-

fend, oben gezähnelt; Rippe lang, nicht aber auslaufend.

Frucht rothbraun mit spitzem Deckel; äussere Zähne blass-

gelb. Zweihäusig. S.

Gatt. 95. Spharocephalus NECK., LINDB.

1. S. palustris (L.) LinpB. (Aulacomnium SCHWAGR., SCH.)

Rasen oben m. gelbgrin, unten mit reichlichem rostfar-

bigem Filze. Åste oft mit Pseudopodien. Blätter verschmä-

lert eilanzettlich, allmählig zulaufend u. m. pfriemlich kurz-

spitzig, zuw. stumpf, undeutlich gestreift, oben wenig gezäh-

nelt; Rippe ziemlich lang, oben aufgelöst. Frucht rothbraun;

Deckel mit Spitzchen; äussere Zähne gelb. Zweihäusig.

2. 8. turgidus (WAHLENB.) LDB. (Åulacomnium SCHW., SCH.).

Rasen oben blassgriän, unten blassgelb o. hellbraun, locker

uu. ff. ohne War BlEle Åste sehr dice ohne Pseudopodien.

Blätter eilänglich, wenig verschmälert u. stumpf, hohl u. ganz-

!) D. h. kugelige Brutknospen.

152 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

randig. Frucht braun; Deckel mit Wärzchen, Uebrigens wie

VOL. FANG.

Gatt. 96. Timmia HEDW.

1. T. austriaca HEDW.

Rasen oben gelblich grän, unten rostfarbig o. bräunlich,

oft sehr hoch. Blätter gezähnelt, f. gleichförmig, verschmälert

lanzettlich u. lang zugespitzt; die Zellen der Scheide roth

o. rothgelb, die ibrigen ziemlich durchsichtig; Rippe oben

gezähnelt. Frucht zul. braun, eilänglich; Deckel mit Wärz-

chen; äussere Zähne gelb, innere bleich ohne Anhängsel.

Zweihäusig.

2. T. bavarica HeEssL. (T. megapolitana ScH.).

Rasen grän, unten bräunlich. Blätter zuw. nur oben ge-

zähnelt, f. gleichförmig, linear-lanzettlich u. lang zugespitzt;

die Zellen der Scheide f. wasserhell o. hellgelb, die oberen

wenig durchsichtig; Rippe glatt. Frucht dunkelbraun, f. läng-

lich; Deckel m. ohne Wärzchen; äussere Zähne gelb, innere

bleich mit zahnförmigen Anhängseln. HEinhäusig.

3. IT. norvegica ZETT.

Rasen oben gelb- o. hellgrän, unten m. grin, ziemlich

locker. Blätter oben mehr als unten dicht gezähnelt, die un-

teren kurz zugespitzt, die oberen länger mit langer Spitze, f.

linear: die Zellen der kurzen Scheide theils röthlich (m. bei

den unteren Blättern), theils gelb, die ibrigen nur bei den

oberen Blättern durchsichtig; Rippe glatt. Zweihäusig.

Gatt. 97. Paludella BriD.

1. P. squarrosa (L.) Brip.

Rasen sehr filzig, m. dicht, oben hellgriän, unten rostfar-

big o. schwärzlich. Blattgrund gleich lang, doch nicht so -

breit, wie die zuriickgerollte, f. eiförmige, spitze u. gezäh- 7

nelte Spitze ; Rippe nicht auslaufend. Frucht rostfarbig braun; -

Deckel mit Wärzchen; äussere Zähne blassgelb, gleich lang

wie die inneren. Zweihäusig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7: N:O 9. 153

Gatt. 98. Bartramia HEDW.

I. Blätter papillös, weit nach unten gezähnelt, aufrecht

o. abstehend, nicht o. nur unten zuriickgerollt.

4. Blätter mit umscheidendem, m. weissglänzendem

Grunde u. zul. borstenförmiger Spitze; Rippe weit auslaufend.

1. B. ithyphylla BRripD.

Rasen hell- o. blaugrän. <Blätter nicht zuriäckgerollt,

trocken f. aufrecht; Rippe breit, den grössten Theil der Spitze

erfullend. Frucht (trocken) f. länglich; Stiel f. gerade; äussere

Zähne rothbraun, (feucht) wagerecht eingebogen. Blithen-

stand zwittrig.

— breviseta LinpB. (Bartramia ILDB.).

Blattgrund wenig glänzend. Frucht mit sehr kurzem

Stiele u. schlecht entwickelten Zähnen.

2. B. norvegica (GUNN.) LpDB. (B. Halleri H., ScH.).

Rasen oben grän, unten m. braun mit reichlichem roth-

braunem Filze. Blätter unten zurickgerollt, trocken etwas

gedreht; Rippe nur den kleineren Theil der Spitze erfiillend.

Frucht kugelig; Stiele gekrimmt, unterhalb der langen Sprossen

ausgehend; äussere Zähne dunkeibraun u. eingebogen. HEin-

häusig.

B. Blätter nicht o. undeutlich umscheidend; Rippe zuw.

kurz auslaufend.

3. B. crispa Sw. (B. pomiformis H. SoH.)

Rasen oben m. gelb o. blaugriän, unten hellbraun u. sehr

filzig. Blätter unten zuräckgerollt, m. mit pfriemlicher Spitze,

trocken m. kraus gedreht; Rippe (bei den oberen Blättern)

oben gezähnelt. Frucht kugelig, zuw. kurzgestielt; äussere

Zähne rothbraun, feucht kegelförmig zusammenstehend. Bli-

thenstand m. einhäusig.

— nigrescens KINDB. /

Blätter weit nach oben zurickgerollt, die oberen grän u.

wenig kraus, die unteren schwarz. +.

154 oN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

— heteromalla (Brip.) C. Mörr. (B. Normani C. HARTM.).

Blätter sichelförmig gekrimmt mit längerer, zul. borsten-

förmiger Spitze, f. zur Mitte zuruäckgerollt; Rippe weit aus-

laufend. Bliithenstand (nach HARTM.) zuw. zwittrig. N.

II. Blätter nicht papillös, nur oben gezähnelt, bogig ge-

kräimmt, f. ringsum zurickgerollt, nicht o. undeutlich um-

scheidend; Rippe kaum auslaufend.

4. B. Oederi (GUNN.) Sw.

Rasen rostfarbig o. oben dunkelgrin, oft spärlich filzig.

Blätter verschmälert eilanzettlich, pfriemlich zugespitzt; Rippe

oben gezähnelt. Frucht kugelig, zul. eilänglich u. nickend,

zuw. klein; äussere Zähne rothbraun; Stiel verlängert. Bli-

thenstand zwittrig.

Gatt. 99. Philonotis BRriD.

4. Perigonialblätter spitz, deutlich gerippt. Stengel-

u. Sprossenblätter ziemlich durchsichtig, wenig papillös, scharf

gesägt, spitz, f. gleichförmig u. m. ungestreift. Frucht mit

kurzen o. undeutlichen Cilien. Zweihäusig (wie die äbrigen

Arten).

1. Ph. calcarea SoH. (Bartramia B. E.).

Rasen bräunlich o. hellgrin, m. sehr filzig. Blätter gross,

breit eilanzettlich, m. langspitzig u. gebogen. Perigonialblät-

ter verlängert eiförmig u. spitz. Frucht ziemlich gross.

P. marcehica C(WILLD.) ScH., die noch nicht bei uns gefunden ist, hat

folgende Merkmale:

Rasen hellgriin, spärlich filzig. Blätter kleiner, verschmälert eilan-

zettlich, langspitzig u. m. f. gerade. Perigonialblätter plötzlich u. pfriem-

lich zugespitzt. Frucht klein.

B. Die inneren Perigonialblätter stumpf u. f. eiförmig,

undeutlich gerippt. Blätter stumpflich gekerbt (mit stumpfen

Zähnen).

2. Ph. fontana (L.) Brio., (Bartramia Brin., B. E.).

Rasen m. blau- o. gelbgrin, zuw. bräunlich o. grin.

Blätter m. unten gestreift, dunkel u. sehr papillös, trocken

m. starr. Die unteren Stengelblätter breit eilanzettlich kurz-

spitzig, zuw. gebogen; die Sprossenblätter schmäler u. spitzer.

Frucht m. gross.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 7. N:0o 9. 155

— latifolia KinpB. (Didymodon mollis SocH.”?).

Blätter grän, gross u. breit eilanzettlich, sehr weich. +.

— capillaris LINDB.

Blätter locker gestellt, gleichförmig, pfriemlich lanzettlich,

klein u. scehmal; Rippe weit auslaufend. +S.

— seriata Mitt. (Ph. seriata Mitt., LDB.).

Blätter trocken starr u. reihenförmig gestellt: die der

Sprossen etwas durchsichtig, eiförmig u. stumpflich.

+ Ph. angustifolia KINnDB. (Ph. fontana var. compacta SCH.?).

Rasen rein hellgrän u. hoch. Blätter klein, ungestreift,

durchsichtig u. wenig papillös, verschmälert eilanzettlich u.

wenig gebogen, trocken weich; die meisten langspitzig, nur

die der männlichen Pflanzen kurzspitzig. Frucht ziemlich

' klein. Tracht von Ph. marchica.

Gatt. 100. Webera EHRH., LDB.

1. W. sessilis (ScHMiD.) LinpDB. (Diphyscium foliosum MOoHR,

BSR)

Stengel sehr kurz. Rasen oft dicht, dunkelgrin o. roth-

braun. Blätter schmal zungenförmig mit nicht auslaufender

Rippe, trocken kraus. Perikätialblätter gelblich braun, eilan-

zettlich, f. borstenförmig, mit auslaufender Rippe. Frucht

grängelb mit kegelförmigem spitzem Deckel; äusserer Mund-

besatz sehr kurz, unten blassgelb, oben braunroth.

Fam. 22. BUXBAUMIACEAE (ScHimP.) LInDB.

Gatt. 101. Buxbaumia HALL.

RB aphylla; Li;

Blätter m. breit eilänglich, gezähbnelt o. haarähnlich ge-

schlitzt. Frucht f. elliptisch, ringsum gesäumt, oben f. flach,

unten rothbraun, mit bleibender Oberhaut; äusserer Mundbe-

satz einreihig, bleich u. wenig entwickelt; Stiel lang, papillös.

156 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

2. B. viridis Brin. (B. indusiata BriID., SCH).

Blätter wie bei vor. Art. Frucht eilänglich, undeutlich

gesäumt, bauchig, grängelb, mit zul. abgelöster Oberhaut;

äusserer Mundbesatz vierreihig u. hellroth; Stiel nur doppelt

länger als die Frucht, papillös: S.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 157

Uebersicht der europäischen Familien und Gattungen.

BRYINEA/E. | 19. Lesquereuxia.

| Fabbronia.

Bryinex pleurocarpe. Daltonia.

Anacamptodon.

I. Neckeracee.

1. Pterygophyllum. VI. . Hypnacee.

2. Neckera. 20. Fissidens.

3. Porotrichum. 21. Antitrichia.

Hookeria. 22. Rhytidium.

23. Hypnum.

II. Hedwigiacee. 24. Hylocomium.

4. Hedwigia. AO Orthothecium.

26. Plagiothecium.

III. Pseudoleskeacer. 27. Amblystegium.

5. Pseudoleskea. VII. Fontinalacere.

6. Helicodontium. RA

vi Redenia' 28. Fontinalis.

2. Teodor 29. Dichelyma.

9. Entodon. A

HO Clmnacium. B. Bryinex acrocarpe.

asotheriumn. VILL Polytrichaces.

Anisodon.

| 30. Polytrichum.

IV. Leskeacere. | 31. Oligotrichum.

12. Heterocladium. 32. Catharinea.

13. Myurella. :

IX. Schistost 5

et midinn. FASTER Ala

15. Anomodon. | 33. Schistostega.

16. Leskea. <> sohi 1

Leptodon. : chistophyllace&.

Cryphea. 34. Schistophyllum.

V. Pterogoniacezxg. XI. Bryaceere.

17. Pterogonium. 35. Cinclidium.

18. Rigodiuro. 36. Astrophyllum.

158 N. C. KINDBERG,

öden BLYG.

38. Plagiobryum.

39. Argyrobryum.

40. Funaria.

41. Amblyodon.

42. Pyramidula.

43. Gymnostomum.

44. Physcomitrella.

45. Ephemerum.

45. Discelium.

XII. Splachnace2.

47. Splachnum.

48. ”Tetraplodon.

49. Tayloria.

50. Oedipodium.

Voitia.

XIII. Georgiacee.

51. Georgia.

XIV. Meeseacex.

52. Meesea.

53. Catoscopium.

XV. Dicranacee.

34. Leucobryum.

55. Campylopus.

56. Dicranum.

57. Blindia.

58. Oreas.

59. Swartzia.

60. Trematodon.

61. Dicranella.

62. Ångstroemia.

63. Seligeria. 6

64. Anisothecium.

65. Ditrichum.

66. Cynodontium.

67. Selania.

68 Bruchia.

69. Pleuridium.

70. Archidium.

IStableria.

Atractyclocarpus.

Brachydontium.

Campylostelium.

LAUBMOOSE SCHWEDENS UND

(235

13.

XVIII

74.

753

76.

Hl:

XXIII.

LOI

NORWEGENS.

XVI. Grimmiacer.

Grimmia.

Cinclidotus.

XVII. Andrzeacer.

Andrea.

Orthotrichace2e.

Orthotrichum.

Coscinodon.

Glyphomitrium.

XIX. Leersiace2.

L eersia.

Scopelophila.

XX. Tortulacer.

Dicranoweisia.

Dichodontium.

Conostomum.

Tortula.

Aloina.

Phascum.

Spherangium.

Pleurochete.

Pleurozygodon.

Mollia.

Oncophorus.

Anoectangium.

Zygodon.

Barbula.

Ceratodon.

Geheebia.

XXI. Bartramiace2.

Breutelia.

Mnium.

Spherocephalus.

Timmia.

Paludella.

Bartramia.

Philonotis.

Webera.

Buxbaumiacee2e.

Buxbaumia.

Das System des Prof. S. O.

ON HH

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 159

MUSCI VERI.

ÅA. Acrocarpi.

I. Polytrichace&.

Polytrichum.

Oligotrichum.

Catharinea.

II. Buxbaumiacezx.

Buxbaumia.

III. Georgiacezx.

Georgia.

IV. Schistophyllaceg&.

Schistophyllum.

V. Mniacee.

Cinelidium.

Astrophyllum.

Timmia.

Mnium.

Spherocephalus.

VI. Meeseace2e.

Paludella.

Meesea.

VII. Bartramiacezg.

Catoscopium.

Breutelia.

Philonotis.

Bartramia.

Conostomum,

LINDBERG (in Musci Scand.).

34.

30.

36.

37.

38.

39.

40.

VIII. Bryacee&e.

Bryum.

Plagiobryum.

Pohlia.

Leptobryum.

Oreas.

IX. Schistostegacer.

Schistostega.

XX. Funariacezx.

Funaria.

Pyramidula.

Gymnostomum.

Physcomitrella.

Amblyodon.

Discelium.

XI. Splachnace&e.

Splachnum.

Tetraplodon.

Tayloria.

XII. Oedipodiacegxg.

Oedipodium.

3CIITT.

Webera.

Weberacez.

XIV. Tortulacezr.

Leersia.

Tortula.

Phascum.

Acaulon.

Pleurochete.

Uld:

160 NN:

Mollia.

Barbula.

Ephemerum.

Sekra.

XV. Dicranacee&e.

Leucobryum.

Dicranum.

Dicranoweissia.

Campylopus.

Didymodon.

Blindia.

Seligeria.

Anisothecium.

Dicranella.

Aongstroemia.

Trematodon.

Bruchia.

Swartzia.

Ditrichum.

Pleuridium.

Archidium.

Dichodontium.

Oncophorus.

Ceratodon.

Selania.

XVI.

Weissia.

Dorcadion.

Zygodon.

Pleurozygodon.

Anoectangium.

Glyphomitrium.

Coscinodon. i;

Grimmia.

VIL

Andrea.

Grimmiace2&.

Andre&Xacex&.

96.

C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

B. Pleurocarpi.

XVIII

Thyidium.

Leskea.

Anomodon.

Amblystegium.

Hypnum.

Lesquereuxia.

Isothecium.

Pterogonium.

Pterygynandum.

Helicodontium.

Habrodon.

Hypnace2&.

XIX. Stereodontaceer.

Mvyurella.

Heterocladium.

Hylocomium.

Campylium.

Ctenidium.

Ptilium.

Stereodon.

Isopterygium.

Plagiothecium.

Acrocladium.

Entodon.

XX. Pterygophyllacerg.

Pterygophyllum.

XXI. Neckeracee.

Porotrichum.

Homalia.

Neckera.

Climacium.

Dichelyma.

Fontinalis.

Antitrichia.

Fissidens.

Hedwigia.

EES EE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 9. 161

Nachrede.

Die in dieser Abhandlung beschriebenen Moosarten sind

ungefähr 600. Uebrigens kommen in Europa, nach meiner

Auffassung der Arten, noch gegen 300 vor.

Es ist mir zuletzt eine angenehme Pflicht die geehrten

Bryologen und Freunde, die mich in meinen Moosstudien un-

terstiitzt haben, mit herzlichster Dankbarkeit zu erwähnen,

nämlich: D:r E. ADLERZ, Prof. S. BERGGREN, Apotheker A.

GEHEEB in Geisa, D:r E. HAGLUND, Apotheker C. O. HAMNSTRÖM,

D:r S. HARDIN, D:r R. HARTMAN, Herrn T. Husnot in Frank-

reich, Generaldirektor D:r M. Huss, Pfarrer C. KAURIN und

DE OKIER in Norwegen, Prof. S. O. LINDBERG, D:r Ci J.

iu: ULONNBERG, Dr: Pt OLSSON, Prof. NW. P5 SCHIMPER, D:r G.

VENTURI in Trient, Lehrer C. WARNSTORF in Preussen, Prof. V.

WittROCK, D:r J. E. ZETTERSTEDT.

162 N. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS,

Synonymen-Register.

Die cursiv gedruckten Artennamen sind von LINDBERG in M. Scand..

die ibrigen von SCHIMPER in Synops. Muscor. ed. 2 benutzt.

Acaulon.

MAVELGÄRN = oss år san

Acrocladium.

CUSPidalum ...o...-

Amblystegium.

aduncum

GMAIL VR

chrysophyllum

cordifolium

dilatatum

ÄADRA NAS Saga Gp SSE

CUYYTVUNVESSESISA

exannulatum

Jfilicinum

fluitans

JiganteUM...........-

LMU CUM SCENEN

intermedium -......

RNE VS JUVE SN ERE

lycopodioides

molle

palustre

ORANGE RESANS

POlYgAMmUNm mossen

porphyrhizum

protensum

TAAICALO orter lasrestar

Richardsoni......---

revolvens

riparium

PUVVUWlAPE soeoer sonder

sarmento sum

scorpioides

Sendtneri

Seite

CUTGESCENS oas ooernanc!

LSS bettvumEecAAne

VETNÅCOSWM mooecesn

14 ÖLET UA SR SE STR br

2 | Viridulum.ooooe----

29 Amphoridium.

98 lapp Onreum mosocce

AT INEOU/ Se O bUeECe SN

26 | Andrea.

28. | Valpestris.suvic. ti

ALE] INSATS Sar

30. | PapuUlos6 sosse ---

22 Mo DUPeSStris: Casey

10 N-SSPATSLEO LLA f3 EEE sne

22 NET TOCKe TULL Sr SERENA

27 5 3

20 | Anisothecium.

94 | CTUSPUM oressesensoses

DSG TTILEN RASCAR

93 Me SRLORUMTE SE SES SANNE

90 |. NUJESCENS oroar sober ras

20 Anod

29 no tus.

27 Doönianug. ssskostsas

28 | Anoectangium.

4 compactum -.-........

41 | Astrophyllum.

1 fö SCR INRE EA (a SO CIRES ENERSER R OR

216 ROAD KN ASSR PEKAS

24 | inelinatum ......----

22 | ”ipariuM o....-------

SOME lgens SE SANsNe

sj Atrichum.

24 angustatum ........-

28 UTI UTN ooo kd

äl | UNAULAGUM, ororsore

29 'Aulacomnium.

29 | androgynum -....--

Seite

palustre teIsssem 151

tärgidunmt:- SIA 151

Barbula.

aCIpP hylla oss 132

alordes: 2 Ii somras 136

alpina; Kor eSeere 132

801 0852 CR ARE 137

breviröstrist oe og LIT

fragilis-=E ERE 139

IN ClINAtA -- ssd Seeeee 140

Intermediar Aer 131

levipila LS 132

latifolia = sc ESse 133

mucronifolia --...- 133

Miillerisc: Oe sops 131

MUTAlIS:-:= SES SEeN 132

papillosa "SEE 136

PULlVin ät -sece see 131

recurvifoliar. ee 148

reg [eV SRA Re nea 137

TUTALIS- orre SSR SARS itaul

SqUaTrosa III 138

SubUulata FSE 133

GOTBUOSA moa ASKERS 140

vinealisg ee 148

Bartramia.

DTEVISCCM cen see RE 153

Hallerianå s:........- 153

pomiformis ........- 153

Brachythecium.

albicang russen 35

Campestressti oe 36

CITTOSUPA mvscsr sekt 25

COllIRUM oocorsosösseg 33

erythrorhizum.....- 37

GEeheehil osccoo—cccht 25)

SLACIAlG — sosse SEN 31

SläreOStUN, ocse sees 35

lapponieum/ CEN 45

Plumosum, sosse 37

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

DOPUleWPN- sosse

reflexum

SAlebhtoSWm: sosse

Starkii

trachypodium

velutinum

Breutelia.

RCA TA Ao dee sraor

Bryum.

ALGCOTGUWM so-ooos3n

atropurpureum.....

EGO COS or SL TE

10 JU4eKo bet ESR

pseudotriquetrum -.

roseum

Buxbaumia.

indusiata

Camptothecium.

INte sCeNS ss sest

FNL RSPe LEN nn

Campylium.

Halleri

Campylopus.

BrSVIFÖLNS- ss. sd

TORSPPAESo eo oces ot

ParadOXUS mococse--.-

RORTAGEUI se ora son

Cinclidatus.

fontinaloides. .--..--

Conomitrium.

SELIN: ooo oocsAt

Conostomum.

boreale

Coscinodon.

PUVIRSCUS: or cs san

Ctenidium.

molluscum

Cylindrothecium.

concinnum

Cynodontium.

OTACWHESCeENS-sooscas

polycarpon

[3XC) BIEN RT

Desmatodon.

BEPRUl8S:.:I sir

FatrföllS sco sits

MÄTS nIeA Est faan

Obligunastkui gina:

SYSVYllaSsE Is LA

Dichodontium.

MaVESCENS. ooskoser

Dicranella.

SYNATLOSK sI

subulata

Dicranoweisia.

IBT.UA COM se - 252 CARTE

cirrata

Dicranum.

DTE ANS ESSIN

153] [NME ga sA oe de Är

CONGESCUWM onoooo-o----

fulvum

hyperborenm.--i-..

longifolium.........-

Palustress te Se ee

Sauteri

Didymodon.

BTPUST OGUSE or eess AA

CVIINAPLIGTUSES SS

GENUA ATUS BIC ESSonaTT

INTETT AUT Sas se NES

Diphyscium.

TOLIOS Ul os se nor

Dissodon.

Fröltehlanugskd:cs

eplachnoides.......-

Distichium.

capillaceam

incelinatum

Dorcadion.

affine

alpestre

ANOMAlUM.....oooooo-

UNCL UN soc or

BUYCG Tuss oo ack orsa RåS

CUpPUlatUM sooosenn nn

140 |

BAND fe N:O' 9:

Seite

diaphanUumM ......... 119

JyYymnostomum ......- 119

KillidsUbn = AR 122

lEVigAtUMm..oooooo.oo- 124

HöY Ge Llvu SAO STERNER 120

obtusifolium......... 118

POLENS RANN 123

pulchellum.......s.- 121

TSV PN KIT DE SES SER 125

PUPESEr es AINA 122

SCIUOLp en Usa ANN 125

Sommer feltii........ 124

SPECiOSUM oooosoonn or 122

SträamineUM.......... 124

SÖTA GUNGS ES tg 119

Tenelkum rs srt 125

UTNIJETUM ooloooooon- P9

Encalypta.

apophysatå-.......-. 127

brevicollar Es 129

CITAT GA SES SR 128

commutata Kolla 127

TOnote olla ssp 128

PLOCETA oss oe 127

rhabdocarpa........ 128

streptocarpa---..... f27

vulgaris ormiiebka 129

Entosthodon

eT1CE TOMMI dee 80

Entodon.

| orthocarpus......... 26

| Ephemerella.

recurvifoliay: sis: 81

Eucladium.

Vertiematums Se 141

Eurhynchium.

abbreviatum -... 40

crassinervium ...... 31

diversifolium -....... 33

MyYOSUroides sr 32

PITE TIL Se SSA 25

prelongum..-.-sss. 40

SPeCIOSUM L-rsossod. 40

Stokes. sams 40

striatulum...:ss:..c Yf

SÖTT AGM ESA 43

StrisOgumEE = Sen 32

REGUS 34

NAUCHEe bese ogstteen 24

velutinoides........- 36

Fissidens.

adiantoides ........- 56

Pryoidestiör te 57

BEASSLPe Soros Frys 57

Ae cipienyrssre 56

exist 567

IN CUPVISKE So 57

164 NN. C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

osmundoides...-----

PuUsillus: soker

SET TULATRNSS-ooost oboe

taxifolius

Fontinalis.

OTACINS sosse -ns> sena

Grimmia.

CAG (CESAR TS

commutata

Gymnostomum.

curvirostrum

fTupestres--sesteeee

Gyroweisia.

GON MISEN- 5 Sool este

Habrodon.

Notarisii

Hedwigia.

ciliata

Hedwigidium.

imberbe

Heterocladium.

Aimorphum--3s—- =

Homalia.

trichomanoides -...-

Homalothecium.

Philippeanum

sericeum

Hylocomium.

BOLVESPENS mmsressennde

ORKesena sasse

parietinum

rugosum

splendens

Hymenostomunm.

microstomum

rostellatum

squarrosum

Hyocomium.

flagellare

Hypnum.

3 10 [Rad GDI bn fer AA ASSR

arceticum

BlyttiiixvtveD egon

Breidleris..s-2t00

UOSSOTTA ar sc AME

commutatum.-..-----

condensatum

filicinum

114

110

142 |

50 |

Seite

FHenfenipet is Atle 20

HUIAC UT VISE or LA 49

MILD Nee AOL 36

NOTVERTCUM sosse 21

pseudostramineum 22

71800 [20:05 0 0 tm AD 14

TUgocum. CE ICE 15

Sater =: soo ssu 20

ISchleichert o.......-- 40

SCHTE HETE. - st 26

Send tneri -tocsoccs 24

Sommerfeltii.....--- 48

SENATE UNG oso r TSE 43

SEND CN CT VC = some nose 21

SUlLGA0UM Sas ser ee ene 21

UnNCIn Aa tum ss e 22

Va UCheriss, pe 24

Isopterygium.

depressWm —.:-------- 46

SE LCG OS somm ARS 39

DUB KIA ae ASS DE 39

PRAGENSE mossor sennoer 18

REP EIVS föosfoss dras E=ST 39

CUT fACEUNM oooooss---- 39

Isothecium.

MYOSUroOLdes —..------ 32

Ta Varam CSE EE 74

Leptobryum.

PILIFOTMNe, FE AIaeeS 64

Leptotrichum.

HexICVUlG or osroese 101

PlaUCesCeNS Los -.sss 102

homomallum-..----- 101

PAT UMR «5 102

[rjoNe RU (SORAN OS TTAS 102

Lescur2&ea.

SLIIA DAL ere SEEN 14

Leskea.

CATENWI ACA = 22 s EEE 6

DEC CORUTAL 2 sä sor 6

Lesquereuxia.

filamentoså ---------> 12

(PU UCAT AN ma on ons RSS 33

Leucodon.

SCIUTOidesieetolt 15

Meesea.

TLISCI CHA: os ILLLSELE 85

VligInOSR. ONES 85

Microbryum.

Flörkeanum......--- 138

Mielichhoferia.

> 244 rio IC ROR LENS SER SENEE 926

MV niium

HELNC: = occckrccdab ek 59

cinclidioides-.......- 61

Hörnumites ge Poesg

hymenophylloides

Hymenophyllum..-.

inelinatuny Pretesen

medium =—s-=- fees

orthorhynchum -...-

punctatum......-----

Tiparium -—SISEEe

rostratum-- Cen

serratum

SPINOSUM == --r- ce SEA

stellare :----- Ne

subglobosum.-.------

undulatum

Myrinia.

pulvinata

Myurella.

SPICUIA GA == ao -s-FeCEE

Myurium.

herjedalieum

Neckera.

pumila! Lines

Sendtneriana

Oligotrichum.

hercynicum

Oncophorus.

brevipes

Wahlenbergii......-

Orthothecium.

binervulum.-.-.-------

STILCG UME FE Eeer

Orthotrichum.

alpestre

Blyttii

fallax.

fastigiatum.......---

Killiasii

Sturmii

Phascum.

bryoides

cuspidatum

Philonotis.

seriata

Physcomitrium.

piriforme

Plagiothecium.

CIeFANI-- ccs EES

ITatebricdla .---ss46

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9.

Seite

PILIKeBUM) oosssseldota 38

Ppulckellum.s:--sus 39

RÖSSANUMN soooooo ns 47

gilesiacum -.-.-.------ SRS)

striatellum -....------ 38

CUTfACEUPM.: ss. sig 39

Platygyrium.

BOPENN sr moeccrnsnssst 7

Pleuridium.

TARO OLIN. son so co tonas 103

Pogonatum.

MOLTEIR ELI fraga 54

SPIRUM EE LE 53

CA PIULALO Es orion 2 53

FLATNILPIV SIE oo 52

MUPDTSERAMS--sssd255 54

Pohlia.

CHAD RASEN TEES 67

EVO TA NER rn a sd SLS 65

(HEM DIA SRA SANS 67

coOMMUtaAtA..-------- = 6

(RUTIG Af SR NNE SBC 65

GUCWWACA saom ss oss 68

GlONGAGA oss sne dntsenn 66

[fe am EA 65

loNngicolltss--s-se-sa 66

(PUT DR EN SK 67

polymorphaå.......--- 65

pulchella.....-------- 66

Polytrichum.

fÖrMOSUME-- ss ss 54

PIlIfeTUNL sooccctosos 52 |

STIL CCUMRSSL Lys 52

Pottia.

CATO LA soo sooson saa 137

IFÖ TMATI BEE Asos 134

lanceolata--.--------- 134

HAFITÖL Asos osnnn sn 136

III GUlA = tocdonn oa 134

Starkeanå ssooccso.-- 134

1 57 Ej> fr (RH rk VR AA AAA 134

Pseudoleskea.

ALOVITENS ..stossoa-s 12

Psilopilum.

ATCO CH oso osos0ss5 54

Pterogonium.

STAG esEL KE oss dö

Pterygynandrunm.

ÄeECUPLENS as ooo o----- 13

1 7 HR 6 fö 1 4 4 (= RN ENA 13

Ptilium.

Crista castrensis... 17

Ptychodium.

ICA TUM: ssbesd liste 33

Ptychomitrium.

polyphyllum

Pylaisia.

polyantha

Racomitrium.

SCLCUIATE SEALS

CanesCeNS-.........---

ellipticum

fasciculare

lanuginosum-.......-

microcarpum

patens

Protensupmpisllls-

sSudetieum ISEeSsan

Rhabdoweisia.

denticulata....-...-.

Rhynchostegium.

dEPresSUM sasse oc

MGTAlG A= SA AMA

Schistophyllum.

FPUStILUN ss

Sekra.

NY ON sa soos sonas Se

Seligeria.

acutifolia

recurvata

[CRISGLCKHA ES Se SES

Splachnum.

sphericum

Wormskjoldii......-

Sporledera.

palustris

Stereodon.

arecuatus

Bambergeri

callichrous

chryseus

confervoides......---

CUpressiformis......

faästigtatusl.soooo----

Haldanei

hkamulo8Us-...--------

imponens

incurvatus

lapponicus

pallesceNs.........---

polyanthos ........---

revolutus

MUDCllUS oonaoaressonan

KUJfCICENT orsksansener

Seite

165

Seite

SUDRUfUS moms 45

SUCLACUS == =S SASSTN 6

Sylostegium.

GCRIPLOTENIMN mo oss ass 95

Systegium.

GR SPUm I = SISSre See 142

Tetraphis.

DeElluCi da ooo ooonocoe 84

Tetraplodon.

120089 (0V YO (ölen eroereen 83

Tetrodontium.

Brownianum.....--- 84

TePaAN UME soon. 84

Thamnium.

alopecurWm=----=--- 5

Thuidium.

Ppallensreso sara 11

tamariscinum -...... 9

Timmia.

megapolitana ...... 152

Tortula.

OVE Sj as ANA 136

angustald -...-------- 133

brevirostris.........- NEV

ERLCM JONA ooo 137

intermedia----------- 134

MPSEIl ON oas bdo assea 137

STELLA La ASAT "EKA

Trichodon.

CYlIMdTICUSL-s2os.s5- 100

Trichostomum.

CIISPULlUMIss mössa 141

TAVOVITENS) moon oddoea 140

mMUtanNile —— 141

tTophaceunm ss... 149

Ulota.

BIUChIIE se osv 121

CTS Ägs beddsarsedans 121

GNISPULE sosoososssa 121

CUTVILOMA ss so så asset 121

DrTummondil -...--- 120

Hutchinsi2-.......... 122

INTLeTMe ATA oo ooccaos 121

ITU CLWVI OL IE SE SEEN 120

phyllantha ooo. 122

Webera.

ACUMINAtGA.--.osocen- 66

ATDTC ANI LET 67

ANM OGDAA amosss dd 65

CATNes AK FIRE 67

CoOmmyutatä........2. 66

166 N.

Seite

BTUdals ER 65

CuCullatar ASA 68

lö OAbA mr otoel ones 66

LOngTCOIASS SATA 66

PU DANS - EROS ID TENN 67

polymorpha. sc 65

pulcHellall eg 66 -

Se HImp ET oe. oosss 35 67

nörlrkbe 67

sphagnicola

Weissia.

americana

Brucei---

coaretata

crispula -

curvifolia

Drummondii

phyllanthä....-------

| ulophylla

Seite

Zieria.

demissa

julacea

Zygodon.

FUpestrisst Sosekaen

C. KINDBERG, LAUBMOOSE SCHWEDENS UND NORWEGENS.

Seite

BIHANG TILL

Seite

FÄLG TT sn 136

VAR BIYGGOR osss sec 80

Amblystegium ....... 47

Ja NDNG HER SE ES RR 115

Anisothecium -........ 100

Anoectangium -....... 145

LÄTO OM OD soncloo ou -e 11

BAT HILTICIIA. oc ooo so 15

Jar b(&) el (6 ll I 9 a NER AA 104

220 få LON ON få Få a RR Se 78

Astrophyllum -.....--- 58

IB ATA ss a 146

IRA URATILLA co. oc 153

13314 016 li SER SKA SRS 151

IBTLeEUtGelA ossssso oss 95

STICKA most 103

ISTER 63

IBUX DAMMA oc oosoooo > 155

Campylopus --s..-s-- 86

CATTATINEA dos ssssor 55

Catoscopium -.....---- 85

(CETAbO GOD =. =o.ossa- 150

CIN CIdIEMS os oococs 58

Cinelidotus --.--...--- 115

GJ ACIUM: soo scsooocs ((

Conostomum ---..-.--- 130

COSEINOGCON=-- leo oc 126

Cynodontium --.------ 102

Dichelymg ssso-so.--- 51

Dichodontium .-..-...- 130

iICran ella oooosocssocs 97

Dicranoweisia -...---- 129

DTCTADTN = oss soc so cos 389

IDISCEllUuM -..---s----s- 81

K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 9. 167

L Seite | Seite

IDACr CHUumE SE SESES SN TO0R EREKTION Ot1sE5 CSE 154

HnGO COR SAS ESS 7 | Physcomitrella ...... 81

Biphemerum SES Case SIN Ela siobrymm, CSE Ci

Hissidenss-ssstlnoa 15 | Plagiothecium -..-.-- 46

HÖNVINAISK Kos. SOM FElenridiumes Ses 103

HUDAPLA soooskensec-s5 79 | Pleurochete.........- 138

Gr GOTTA sr Tas. 84 | Pleurozygodon --..... 139

Glyphomitrium...... 12 OR KR Olytriehum: SSA pE 52

GERITOTITA S EA oo 104 | Porotrichum -........ 5

Gymnostomum -...... 80: | Pseudoleskea...-.---- 6

Ela brodone sesssrre ÖN FEter OO mum E CCS 13

IEledwigiase son Na 5 | Pterygophyllum..... 3

Helicodontium -...... GR FRyramidula To CSA 80

Heterocladium ...... öl Mö eos torocees 15

Elylocomium...-----. SKAR BRASO dimma SS 14

Efypnume: SS0oee nn LEN [Delantarsscoest ng 102

Tsotheerami Cost 7 | Schistophyllum...... 55

TeerSla or ie 126 | Schistostega....------ 55

ESKO Aase eo T sa W2RSellsenmar Ce os 99

Fes GUerSUKTA so sosc 14 | Spherangium ....... 138

TeUcobrylm..-s----- 85 | Spherocephalus .... 151

[Meese areor ARE ee 35F SS PplaChaums sosse 81

[ENE NU ek so eos ene SLOTS war bara Sean 96

| MO]IIG 255 ork asen da 13 OR ERAY LOTTA 83

Myurele Kr Coe STTetraplodonsEkiis 82

UN CKET Aso ron soaker Cl för Bl a VSNG Keb all fö ASSR ee 6

; Oedipodium —---.—--. SN ERT diam et Son 8

| Oligotrichum.......-- GA Njekimmyar 5: Ser seree Tenn 152

| Oncophorus .......... [LIF RÖRT ae 130

ÖTSASE ST TAS KOR 96 | Trematodon --..-....-- 96

Orthothecium........ 44" IWEber8, soosssassosocnd 155

Orthotrichum.......- UZE äy So dns Ses 145

Paludellas ra ös. 152 | Angstroemia -......... 99

PHASCUM I orsdr eos dee 137 (Aongstroemia)

SEE RT

US UTV EEV SR VES TI FAN MKA NY Ka

, I Läge

; ST pa

e i0å i firv nn

Nin rg

; vi

MN ,

stönatliga vat saliga

” -

c Of kr V $

HÅ i TR få

TILA nn j FA p i

4 i ;

ö fos diöiraktV VX väshinnj

ä « b é

mn ' | Li IN ; Arlg ni Å

i £É i uå LÅG

4 f i

Ny nu NÄ JF rt '” i inl

4 "a

) uu t

, J jä 1 vr

q i

- l 3 é Fv JF uu '

' / 1

Yr 3 Fä LÄ

i FLUtida TJA

li i i / An NM

KN) ö » [

| J + [1A£:

pv | , CE BITS

" al I OM bh

/ ' |

f Ye

i , u f

' /

4 Hr É v gillotf

, oa llTy +?

' G rod fav

å g I 3 bod

Å K NW

ES Mie red Ol or RKU EVKTAT fr a WT

(17 RER . nl KOR EPrÉ 0 J.A RR Ö I

yr oh, Ju 0 VO OUR

ol i SON fR. Fra SIRAP) VR

il .å AN TOBÖRVS Ar ve on OKEN utt r R k

WL vr Aida ikon Sölvi IG RE 48 Ma

| 44 lait Add AI FREF TEN IH vad) 4 hå ;

r J

VE R

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 7. N:o 10.

UNDERSÖKNING MED RHEOTOM

ÖFVER

DEN GALVANISEA POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE

» I ETT POLARISATIONSKÄRL, HVARS PLATTOR ÄRO

FÖRBUNDNA GENOM EN METALLISK LEDNING.

SVANTE ARRHENIUS.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 11 OKTOBER 1882.

STOCKHOLM, 1883.

KONGL. BOETREYCKERIET.

P. A,. NORSTEDT & SÖNER.

, se SE

Jå ot MR RAKA ARA NT ANGRN

MOTÖRHS UM 371 Konsten

GÅ

OA KRT ARET OMANÖTTAGNAS KR

så BöPekdS ARAVE JeÅnna FINS

& IVA RRNANTER AS -AovA EA

g MM FA

SUVI SEA STRÄVAN :

LJ - KITE

N edanstående försök äro föranledda af en afhandling af BERN-

STEIN öfver samma ämne !). Å ena sidan uppmanar nämde för-

fattare i slutet af sitt arbete till fortsättning deraf, å andra sidan

äro, tyckes det, dels för få och dels allt för föga samstämmande

undersökningar af honom för handen, för att de deraf vunna re-

sultaten skulle vara satta utom allt tvifvel. Dessutom, att döma

af de vidt skilda (ungefär 41 2) fem värden, ur hvilka han tager

ett medeltal till »Abgleitungsconstant» ?) för den af honom un-

dersökta vätskan (utspädd svafvelsyra), synes det vara möjligt att

åtskilliga faktorer, som på förberörda fenomen kunna utöfva in-

flytande, af honom lemnats obeaktade. Af dessa grunder har

jag försökt att, med användning i hufvudsak af BERNSTEINS” för-

faringssätt, på ren experimentel väg finna de antydda faktorerna.

Använda instrument.

1) Rheotomen. Det vigtigaste af instrumenten är, såsom

ofvan antydts, den af BERNSTEIN uppfunna differentialrheotomen ?).

Det exemplar, som jag begagnat, skiljer sig något från det af

honom beskrifna, hvarför en kort öfversigt af dess konstruktion

torde vara nödig. Instrumentet, som är förfärdigadt af Herr

SÖRENSEN i Stockholm, består af en cirkelrund ebonitskifva (fig.

1), som efter linjen ab är delad i två horizontalplan A och B,

hvaraf det senare ligger ungefär 6 millimeter djupare än det

förra. Medels ett par skrufvar v och w, som äro insatta 1 två

af flera hål, inborrade på lika afstånd från ebonitskifvans kant,

äro på planet B fästa bockarne h och ti, i hvilka mikrometer-

!) BERNSTEIN: POGGENDORFF'S Annalen der Physik und Chemie. Band

155. Sid. 177—211. (1876.)

2) Definitionen på »Abgleichungsconstant> se nedan sid. 18 och loco ci-

tato s. 209.

3) Beskrifven i POGGENDORFF'S Ann. d. Phys. u. Ch. Bd. 142 s. 54

(1871) och Bd. 155 s. 177—185 äfvensom i WIEDEMANN'S Galvanismus

II. $ 804. Andra uppl. (1874.)

2 EE ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

skrufven s löper. Denna skruf (s) drifver vid sin vridning fram

en ränna C, fyld med qvicksilfver, så att C alltid står parallelt

med h och i. I A äro vidare ingräfda två rännor D och £E,

hvilka äro cirkelbågar med samma medelpunkt, som ebonitskif-

van. Dessa rännor kunna med ett par parallelipipediska prop-

par f och g afstängas hvar som helst, hvarefter partierna (i figu-

ren) till höger om propparne fyllas med qvicksilfver. Alla hit-

tills omnämda delar (utom skrufvarne) äro förfärdigade af ebonit,

och alla partier (utom sjelfva planet B) ha sina öfre ytor i

samma plan som 4. Genom ebonitskifvans medelpunkt är stuc-

ken en axel af koppar O vinkelrätt mot skifvan. Axeln är cy-

lindrisk och består af en nedre tjockare del och en öfre tunnare.

På det horizontela gränsplanet mellan dessa delar hvilar ebonit-

plattan 7, som på sin undersida i punkterna p, q och » är för-

sedd med spetsar af koppar, hvilka precis räcka ned till planet

A. Spetsarne qg och » äro förbundna med en kopparbygel och

spetsen p på samma sätt med ett lager af messing, som glider

kring axeln O och på det ofvannämda gränsplanet. I rännorna

D, E och C äro underifrån instuckna koppartrådarne l, m och

n, koppartråden k står i förening med axeln O. Kring 0 ligger

vidare ett litet drefhjul af ebonit, som med ett snöre är förenadt

med vefhjulet J, hvilket drifves för hand med vefstaken &x. I

hjulet J:s kant är fastsatt en pigg y, som en gång för hvarje

omvridning af J slår emot fjedern z. Denna senare imrättning

är afsedd att slå i takt med en metronoms knäppar, hvarigenom

man kan noggrannt bestämma plattan T:s vinkelhastighet. Sät-

tes nu plattan 7 i rörelse, så komma trådarne I! och m att vara

förbundna, medan qg och 7 glida öfver de qvicksilfverfylda de-

larne af D och E och på samma sätt rännan C med axeln O,

medan spetsen p rör sig öfver rännan C:s qvicksilfver.

2) Galvanometern, också förfärdigad af Herr SÖRENSEN i

Stockholm, var ytterst känslig. Den innehöll två rullar, som

alltid användes satta vid sidan af hvarandra. Afläsningen skedde

på vanligt sätt med spegel och skala, indelad i millimeter och

placerad på en tub på afståndet 1,670 mm. från spegeln. Alltid

aflästes det första utslaget, som för konstant dämpning är pro-

portionelt mot det definitiva utslaget, på hvilket nålen stannar.

Nu var visserligen ej alltid dämpningen konstant, men utslagens

förändring genom denna ringa variation hos dämpningen var

alltid så liten, att den för försöken kunde negligeras. Korrek-

tionerna, som egentligen borde göras, för att få de aflösta skal-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND :7. N:O 10. 5

delarne förvandlade i bågar voro också !) så små, att de utan störande

imverkan på resultatens giltighet kunde lemnas ur räkningen.

3) Polarisationskärlet (voltametern) var en vanlig glasbägare,

sådan som begagnas 1 de kemiska laboratorierna. Deri nedsänk-

tes två plattor, hvilka före hvarje försök rengjordes medels smerg-

ling, sedan försök att rengöra dem (särskildt platinaplattorna)

medels glödgning i lysgas för glasblåsarlampa visat sig oända-

målsenligt, förmodligen på grund af förbränningsgasernas occlu-

sion i plattorna, eller kanske ännu troligare på grund af den

enorma förändring 1 kapacitet (yta), som plattorna lida vid opera-

tionen ?). Plattorna voro af olika metaller, dock hafva i de här

omnämda försöken endast platina- och koppar-plattor kommit i

användning. Sedermera påfyldes olika vätskor, tills de stego till

bestämd höjd på plattorna. Plattornas afstånd reglerades genom

ett arrangement, som nedan skall beskrifvas. När ej annat sär-

skildt nämnes, har plattornas afstånd varit 7 millimeter och den

i vätska nedsänkta ytan af plattan på hvardera sidan 1,000 qva-

dratmillimeter.

4) Elektrieitetskällan var en på vinden befintlig stapel om

ett till tre BUNSEN'S element, hvilkas vätskor för att hålla sig

konstanta, voro koncentrerad zinksulfatslösning och ej allt för

kraftig salpetersyra, hvilken senare understundom förnyades.

Särskilda försök med tangentbussol visade, att stapelns elektro-

motoriska kraft höll sig nära nog konstant, då deremot dess

motstånd småningom ändrade sig.

5) Motstånd af olika slag förekommo, nemligen a) fyra

motståndsrullar från RUAMKORFF i Paris, som voro resp. 2,152,

1,080, 543,2 och 257.9 ohmader, här nedan betecknade såsom

motståndet u. b) ohmadetalonger (i en »resistance box») från

Eririor BRorTHERS i London från 10,000 till I ohm, använda i

det motstånd, som betecknas med t (allt 1 fig. 2). c) en brygga

framför galvanometern om 67 ohmader, betecknad med v och

d) tre stycken rheostater af mässimgstråd af ett motstånd om 3

ohm pr metre, försedda med flyttbara skrufkontakter. Dessa

rheostater ha användts i de nedan nämda mostånden rr, s och t.

Sedan en längre tid användts för att finna de perturberande

orsaker, som till en början vållade mycket ojemna och följakt-

ligen odugliga utslag, afhjelptes dessa så vidt möjligt:

!) Enligt F. KOHLRAUSCH: Leitfaden der praktischen Physik.: (1878.)

2?) Se RENÉE BLONDLOT: Recherches expérimentales sur la capacité de

polarisation voltaique. Sid. 44. (Paris 1881.)

Fe ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

a) genom att betydligt belasta hjulet J, för att få stort trög-

hetsmoment hos detta och sålunda jemn vefhastighet. För detta

ändamål lades ungefär 6 kilogram biyplattor ofvanpå J;

b) genom att uppskära rännan C till ungefär 2!/, utilltbrerelt

bredd och (i vanliga fall) till ungefär samma längd orlln rän-

norra D och E genom propparnes £ och g förflyttning. Likaså

uppskuros rännorna D och & nertill till inemot 4 mm:s bredd.

Endast på detta sätt visade det sig möjligt att under experi-

mentets gång behålla en skarpt begränsad qvicksilfvermenisk

med konstant nivå, hvilket likväl dessutom fordrade

c) användande af rent qvicksilfver och, att kopparspetsarne

p, q och r efter BERNSTEINS anvisning voro skarpslipade i tan-

gentiel riktning. Eljes nedtrycktes eller afslogos en del af me-

nisken, så att den oupphörligt ändrade form eller storlek;

d) genom att smörja axeln O och lagret deromkring med

grafit, så att jemn och säker kontakt der erhölls utan allt för

stor friktion;

e) genom voltameterplattornas rengöring såsom ofvan be-

skrifvits och derigenom, att plattorna fingo stå en god stund

(vanligen flera timmar) i vätskan innan försöken gjordes, under

hvilken tid det äfven visade sig förmånligt att polarisera och

depolarisera dem.

Försökens anordning.

Undersökningen företogs, såsom sagdt i väsentlig likhet

med BERNSTEINS, och dess gång förtydligas af schemat å fig. 2

Mellan trådknutarne K och K, löpa fyra grenar, hvaraf:

a) grenen 1 innehåller ett motstånd (rheostaten >), elektri-

citetskällan (B£), tråden Il, ledande till rheotomrännan £, som

stundtals är förbunden med rännan D, och slutligen tråden m,

som förbinder rännan D med Ki;

b) grenen 2 innehåller endast motståndet s;

c) grenen 3 leder till Pohlska gyrotropen y, så till polari-

sationskärlet Y, vidare öfver variabla motståndet t till K,. Gy-

rotropen tjenar till grenen 3:s hastiga in- eller utlösande i ström-

banan.

d) Grenen 4 består af motståndet u, den känsliga galvano-

metern G med bryggan v, som kan inlösas i och utkastas ur

ledningen genom qvicksilfverkoppen I, och som äfven medels

magneten M tjenar till att hastigt återföra galvanometernålen till

sitt jemvigtsläge efter hvarje observation, vidare ledning till

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. TY

qvicksilfverrännan C, som tidtals är i kontakt med O, hvarifrån

7 leder till K,.

Medels detta arrangement bestämdes på följande sätt:

a) Elektromotoriska kraften i grenen 3 (= potentialdifferen-

sen mellan K och K,). Om vi beteckna de respektive grenarnes

ledningsmotstånd med », s, t i de tre första grenarne, och den

fjerde innehåller motstånden u, G (galvanometerns motstånd), och

bryggans motstånd är v, så är tydligen den åsyftade potential-

differensen, när grenarne 3 och 4 äro öppna och B£ elektricitets-

källans elektromotoriska kraft:

TAS

Denna qvantitet P måste för hvarje nytt försök bestämmas,

och detta skulle kunna ske medels tangentbussol, men detta vore

allt för omständligt, hvarför jag användt följande metod. Gre-

nen 3 utlöstes, och ! förbands med 2 genom en kort koppar-

tråd. Vefvas nu T omkring med tillräckligt stor och konstant

hastighet, så kommer C att förbindas med O tillräckligt många

gånger under ett galvanometerutslags tidsförlopp (ungefär 32

sek.), för att man skall kunna räkna med summan af de stötar

galvanometern erhåller såsom med en konstant ström, oberoende

af den absoluta vefhastigheten !). Induktionsströmmar komma

visserligen att ega rum så väl i galvanometern G som i bryggan

v, men dessa komma att nära nog jemna ut hvarandra och äro

i alla händelser af allt för ringa betydenhet för att märkbart in-

verka på utslaget (enligt en särskild undersökning). Definitiva

utslaget blir således fom g==u + RN

— +

FAR

ip v

= sö gl

ÄFF

— + —

g g

Då i förevarande fall g > u och u = 2,152 ohmader, men

deremot s vanligen är 8,2 ohm och stundom mindre, så kan

+ negligeras vid sidan af 3 och så erhålles:

Ser a en ke (1).

!) Enligt ett citat af CRoVA Ann. de Chimie & de Physique, Tom 68

(1863) först påpekadt af POUILLET.

Ö 8 ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

Nu äro vidare g, v och G konstanta vid dylika försök, och

då g enligt föregående är så ofantligt mycket större än s, kan

vr ar NES

för k, och införa värdet på £ enligt eqvation (1), så blir eqva-

tionen:

g + s också sägas vara konstant. Kalla vi nu k.

Då konstanten k och EL också k, är beroende af

qvicksilfverrännans C bredd, så gäller ofvanstående deduktion

endast, ifall denna håller sig konstant, och om I ej varierar,

kan man deraf sluta sig till, att rännan ej varierar. Derför gjor-

des en särskild undersökning öfver detta förhållande, och det

visade sig, att utslagen ej varierade mer än 2 procent i hvarje

försök; vid nya påfyllningar af qvicksilfver, som stundom fordra-

des, men aldrig skedde under fortlöpande serie, kunde variatio-

nen stiga till 5 å 6 procent. P fans på experimentel väg vara

i00f hvilken siffra alltid anförts såsom elektromotorisk kraft i

grenen 3.

I de följande undersökningarna är grenen 3 också sluten,

och i detta fall är naturligtvis potentialskilnaden mellan K och

FK, en helt annan qvantitet än den ofvan beräknade i de första

tidsmomenten. Men plattorna i voltametern Y polariseras genom

den ström, som går genom grenen 3 och nå ett slutligt tillstånd,

sådant, att polarisationens elektromotoriska kraft blifver lika med

potentialskilnaden i fråga. Vid detta sluttillstånd är det likgil-

tigt om grenen 3 är sluten eller ej, hvarför ofvanstående beräk-

ning då är fullt exakt. Detta sluttillstånd nås ytterligt snart, så

att ofvanstående beräkningssätt för polarisationens elektromotoriska

kraft vid grenens 1 öppnande är fullt auktoriseradt af flera äldre

författare och senast af BLOoNDpLot-i hans anförda arbete. Att

emellertid sluttillståndet stundom ej varit uppnådt, framgår tyd-

ligen af flera försök (sidd. 11 och följ.), då stora motstånd an-

vändts i grenen 3: men i de definitiva försöken öfver depolari-

sationskoefficienten torde dock på grund af de ringa förekom-

mande motstånden med tillräckligt stor approximation ofvan-

stående få anses för riktigt (jemför sidd. 17 och 18). TI alla

händelser har ofvanstående potentialdifferens anförts under rubri-

ken »elektromotorisk kraft» för att gifva en ledning för omdömet

öfver de omständigheter, under hvilka försöken äro utförda.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 10. 9

b) den punkt, på hvilken rännan C måste befinna sig, för

att galvanometerledningen (grenen 4) skulle slutas i samma ögon-

blick, som grenen 1 öppnas (nollpunkten). Denna punkt afläses

på mikrometerskrufvens s hufvud och en under C på ebonitplat-

tan graverad skala. Grenen 3 utlöses. Är då grenen 4 någon

aldrig så kort tid sluten på samma gång som grenen 1, fås ett

utslag på galvanometern. Nollpunkten kän sålunda bestämmas

med huru stor noggrannhet som helst.

c) Genom att sluta grenarne 3 och 4 kunde man före hvarje

försök öfvertyga sig om, att de båda voltameterplattorna voro

lika och ej gåfvo någon ström, annat än efter förutgången po-

larisation.

För korthetens skull har jag i det följande användt beteck-

ningen polariserande ström för den ström, som, orsakad af sta-

peln B, eger rum i grenarne (1, 2 och) 3, och hvilkens ända-

mål är att polarisera voltametern Y:s plattor, och beteckningen

depolariserande ström för den ström, som, åstadkommen af po-

larisationen på Y:s plattor, förlöper i grenarne 2, 3 (och 4) samt

afläses af galvanometern G. Den polariserande strömmen för-

siggår, så länge spetsarne q och > (fig. 1) glida öfver D:s och

E:s qvicksilfver. Den öfriga tiden utgjuter sig den depolarise-

rande strömmen genom grenen 2 och genom grenen 4, när denna

är sluten. Denna tid har, utom i några få fall, visat sig till-

räcklig att alldeles uttömma polarisationen, så att, om skifvan T

sättes i rotation med den hastighet, som af mig användts, plat-

torna äro i sitt ursprungliga skick för hvarje gång, spetsarne 4

och 7 doppa i rännornas D och & qvicksilfver. Fälles gyro-

tropen y derför ned, så att grenen 3 är sluten, och sättes IT i

rotation, så får man ett visst utslag, när rännan C befinner sig

i nollpunkten !), hvilket utslag på grund af polarisationens af-

tagande med tiden (dels spontant och dels genom urladdning i

grenen 2) allt mer och mer minskas, när C framskjutes. Det är

detta aftagande jag i det följande skall söka närmare utreda.

Innan jag likväl meddelar dessa undersökningar, skall jag

först framlägga några öfver rheotomens arbetssätt, emedan det

endast så blir möjligt att uppskatta de förras betydelse. I de

1) I sjelfva verket har aldrig den egentliga nollpunkten begagnats så-

som utgångspunkt, emedan den något varierar, hvarigenom en del af

den polariserande strömmen kan gå genom galvanometerledningen

och sålunda betydligt perturbera utslagen, hvarför mikrometerskrufven

alltid framvridits ett litet stycke (vanl. 0,3 hvarf) och från denna

punkt såsom nollpunkt ha skaldelarne räknats.

10 s. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

nu följande undersökningarna äro endast begynnelse-utslag an-

vända d. v. s. utslag af galvanometern då rännan C står på noll-

punkten, hvarvid motståndet t varierats äfvensom elektromotoriska

kraften hos den polarisande strömmen (= potentialskilnaden mel-

lan K och £K,).!) Med beteckningen vefhastighet 1 förstås, att

hjulet I kringvridits en gång i sekunden, med vefhastighet 10,

att detta skett 10 gånger i sek. o. s. v. De saltlösningar, som

stå öfver hvarje tabell angifna, hafva befunnits uti voltametern

Y. I de 7 kolumnerna i hvarje tabell förekomma rubrikerna

1) motståndet s + £ i den depolariserande strömmens bana räk-

nadt i ohmader, der s i hvarje serie varit konstant och t varie-

rats, 2) det på galvanometern observerade utslaget, 3) ett beräk-

nadt utslag. Beräkningen skedde med den förutsättning (efter

BERNSTEIN) att polarisationens elektromotoriska kraft är konstant, -

så snart den polariserande strömmens elektromotoriska kraft är

konstant och att den förra elektromotoriska kraften håller sig

konstant det tidsmoment (+; å +, sek. ungefär), som strömmen

passerar genom galvanometern. Kallas denna elektromotoriska

kraft e, så är utslaget (vu), då e är konstant:

e u t u On

2 Konst), rg DET

der motsvariga utslag och motstånd ha samma index. Sätter

man så det beräknade första utslaget (uper); = (Uobs);, Motsvarande

observerade första utslag, kan man ur detta enligt ofvanstående

formel beräkna de öfriga (uper),». Vidare förekomma 4) 1og uors,

logarithmen för det observerade utslaget 5) log uper, logarithmen

för det beräknade utslaget 6) Diff log uops = log i det ob-

Un+1

serverade systemet och 7) Diff log uper = log Sr Vi med-

Uper n+!

dela här 6 tabeller:

!) Med >elektromotorisk kraft» förstås i det följande, när ej annat an-

gifves, denna potentialskilnad (i rubriker). A

2) Egentligen har man här i stället för motståndet s att sätta 1 a 1,

g g.

hvilket dock (jfr sid. 7) på grund af g:s ofantliga storlek i jemförelse

med s kan sättas lika med s, då man får u = Ez AEnER

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BÅND 7. N:O 10. 11

A. Utspädd NaCl mellan Pt-plattor. Elektromotorisk kraft

0,9 BUNSEN, vefhastighet 1.

SJ rö uUu u log u ; log u Diff. Diff.

i ohm. obs. ber. 5 obs. ber. log Ugps. log Uhr

5 431,2 431,2 2,6347 | 2,6347

0,0669 | 0,1919

14 369,7 217,2 2,5678 | 2,4428

0,0804 | 0,1301

19 307,2 204,3 2,4874 | 2,3127

0,0822 | 0,1862

29 254,2 133,8 2,4052 | 2,1265

0,2694 | 0,3083

59 136,7 65,8 2,1358 | 18182

| 0,2567 | 0,2667

109 75,7 35,6 ljs8791 | T55is

; 0,3672 | 0,2820

209 32,5 18,6 1,5119 | 1,2695

| 0,631 0,389

509 6 7,6 | 0,880 0,880

| 0,52 0,29

1,009 2,3 3,8 | 0,36 0,59 |

B. Utspädd Na,SO, mellan Pt-plattor.

2,54 BUNSEN.

Elektromotorisk kraft

Vefhastighet 1.

at lg / TAR SG Diff Di

i ohm. obs. ber, obs. | "9 ”ber.l log Vöps. log Uper.

8,2 | 1730 1730 3,2382 | 3,2382

0,0442 | 0,2068

13,2 | 1564 1075 3,1940 | 3,0314

0,1605 | 0,1395

18,2 | 1080,2 779,6 | 3,0335 | 2,8919

0,2278 | 0,1901

28,2 639,3 503,3 | 2,8057 | 2,7018

0,3800 | 0,3147

58,2 266,5 243,9 | 2,4257 | 2,3871

, 0,3520 | 0,2693

108,2 113,5 13152 1 2048 | PALTS

0,4254 | 0,2843

208,2 44,5 68,0 | 1,6484 | 1,8335

0,5877 | 0,3875

508,2 11,5 27,9 | 1,0607 | 1,4460

0,50 0,2975

1008,2 3,6 14,1 | 0,56 1,1485

0,39 0,2993

2008,2 L,5 HN OT 0,8492

0,67 0,3989 |

5008,2 0,3 2,8 | 0,5—--1 | 0,4523

VPS ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

C. Nära koncentrerad ZnSO, mellan Pt-plattor. Elektromotorisk

kraft 0,928 BUNSEN, vefhastighet 1.

SKK å ” GS i ER Diff. Diff.

i ohm. obs. ber. STOD] —SuNer: log Ugpg. log Une

3,2 | 276,0 276,0 | 2,4408 | 2,4408

3 ARN 171,4 2,3842 | 2,2340

0,0566 | 0,2068

0,0444 | 0,1395

18,2 218,7 124.3 2,3398 | 2,0945

0,0809 | 0,1901

20,20) 1815 80,2 | 2,2589 | 1,9044

58,2 123,5 38,9 2,0917 | 1,5897

0,1672 | 0,3147

; 0,2213 | 0,2693

108,2 74,2 20,9 1,8704 | 1,3204

0,3022 | 0,2843

208.2 37,0 10,8 | 15682 | 1,0361

0,4890 | 0,3875

508,2 12,0 44 1,0792 | 0,6486

0,6478 | 0,2975

1008,2 257 2,25 | 0,4314 | 0,3511

D. Nästan koncentrerad Zn50, mellan Pi-plattor. Elektromoto-

risk kraft 0,287 BUNsEN. Vefhastighet 10.

Dar a Diff. Diff.

; WeRE u log u log u

i ohm. obs. ber. obs.| "5 ”ber.| log Zobe log er

3,2 161,1 16151 | 2:20701 | 2207

13,2 128,2 100,0 | 2,1079 | 2,0003

0,0992 | 0,2068

0,1083 | 0,1395

18,2 99,9 72,6 | 1,9996 | 1,8608

28,2 66,4 46,8 | 1,8222 | 1,6707

0,1774 | 0,1901

0,4157 | 0,3147

58,2 2D,5 22,7 1,4065 | 1,3560

0,4927 | 0,2893

108,2 J.2 12,2 0,9138 | 1,0867

| | | 0,7377 | 0,2843

208,2 1,5 6,3 | O,1761 | 0,8024

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 13

E. Nästan koncentrerad ZaSO, mellan Pt-plattor. Elektromo-

torisk kraft 0,963 BUNsSEN. Vefhastighet 10.

s+rt (a - a

i ohm. Uobs. Uper. 08 Ugpg.| 108 Uper.

Diff. Diff.

log Uobs. log per.

3,2 1084 1084 3,0349 | 3,0349

0,2339 | 0,2068

13,2 632,5 673,2 | 2,8010 | 2,8281

18,2 407,0 488,1 | 2,6095 | 2,6886

28,2 199,0 315,2 | 2,2989 | 2,4985

0,1925 | 0,1395

0,3106 | 0,1901

0,4544 | 0,3147

58,2 69,9 152,6 | 1,8445 | 2,1838

0,4180 | 0,2693

108,2 26,7 82,1 | 1,4265 | 1,9145

| 0,4870 | 0,2843

208,2 8,7 42,7 | 0,9395 | 1,6302

1,25 0,3875 |

| 508,2 0,5 17,5 | 0,69—1| 1,2427 |

F. Nästan koncentrerad ZnSO, mellan Pt-plattor. Elektromo-

torisk kraft 2,14 BUNsEN. Vefhastighet 10.

Diff. Diff.

SK SHS Une a KLOR NUGpe LÖSA Ner

obs. er. obs. er.] log Ugp

i ohm. SUOS Une

8,2 | 1968 1968 3,2941 | 3,2941

116 1223 3,0620 | 3,0873

18,2 T17,0 837,0 | 2,8557 | 2,9478

28,2 414,6 DHl2,5) 2,6176. | RT

55,2 124,8 277,4 | 2,0962 | 2,4430

108,2 47,4 149;2 |; 1,;6758 | 2,1737

208,2 155 | d.5

0,2321 | 0,2068 |

0,2063 | 0,1395

0,2381 | O,1901

0,5214 | 0,3147

0,4204 | 0,2693

0,4855 | 0,2843

1,1903 | 1,8894

Jag meddelar här också några utslag för varierande plattyta

och motstånd.

G. Zinksulfat mellan platinaplattor. HElektromotorisk kraft 0,89

BUNnsESN. Vefhastighet 10.

s+t=8,2 ohm. s + t1=58,2 ohm.

iFlattyta. L0O008EImm: utslag .o---.-- OA 18,9.

» 462 » NN SNRA 187,5. 56,9.

14 s. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

Plattyta. 215 COmm: utslag o....t. R240:07 38,0.

» 100 > NE CSE SL: 70,4.

Ehuru följande observation står i ett temligen löst samman-

hang med det föregående, meddelar jag den dock, emedan den

är af förberedande art och till en början syntes mig oförklarlig.

H. s är konstant och t varieradt, u betyder begynnelseutslag:

t= 0 045 0,8 12: 20oRmader

wEBOR4T 39200 2067 skaldelar

För förklaringen af dessa till utseendet besynnerliga resultat

får jag påpeka den anmärkning, som gjorts i noten till sidan 9.

Oum's lag har i detta arbete ansetts som en orubblig regel, !)

hvarför jag ej velat tillgripa den af några begagnade utvägen

att förklara densamma ej vara giltig i slika fall. Tabellerna A,

B, C, D, E och FE visa allesammans att förhållandet mellan två

: tr . 2 -

konsekutiva utslag = alls icke är detsamma, som beräknats

n+l

skola ega rum. Det återstår ingen annan möjlighet än, att de

grunder, på hvilka beräkningen blifvit gjord, äro oriktiga; re-

sultaten äro nämligen allt för tydliga, för att på något sätt kunna

anses felaktiga. De förutsättningar åter, som lågo till grund för

beräkningen voro:

1) att den depolariserande strömmens elektromotoriska kraft

endast är en funktion af den polariserande strömmens elektro-

motoriska kraft;

2) att den depolariserande strömmens elektromotoriska kraft

bibehåller sig konstant den lilla stund, under hvilken galvano-

meterledningen är sluten.

En jemförelse mellan siffrorna i sjette och sjunde kolumnen

af föregående tabeller visar, att i allmänhet (Tabb. A, B, C, D)

är den förra kolumnens tal till en början betydligt lägre än den

senares; 1 tabb. E och F visar deremot redan från början sjette

kolumnens siffra en ringa öfvervigt. Längre ned 1 de sex se-

rierna finna vi- deremot att Diff log ups betydligt växer öfver

Diff log uver och detta i alla serierna. Det ligger derför nära

!) KOHLRAUSCH och NIPPOLDT, POGGENDORFF'S Ann, Bd. 138 (1869), KOHL-

RAUSCH dersammastädes Bd. 148 (1873) och Jubelband (1874) äfven-

som COLLEY, WIEDEMANN's Annalen Bd. 7 (1879) hafva satt Ohmska

lagens giltighet utom allt tvifvel äfven för strömmar af betydligt

kortare varaktighet än dem, hvilka här kommit i fråga. HERWIG har

(WIED. Ånn. Bd. 2 1877) gått ut från en åsigt, som ej antar OHM's

lags giltighet för elektrolyter, men i ett senare arbete (WIED. Ann.

Bd. 6 1579) af honom finnas resultat, som nästan nödga till Ohmska

lagens antagande, ehuru H. ej tyckes anse det.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 15

till hands att antaga, att det parti, för hvilket Diff log uons borde

vara mindre än Diff log uper, ligger ofvanför (i tabb. E och F)

det område som undersökts, det vill säga vid mindre motstånd

än 8,2 ohmader. Om man söker 1 ord uttrycka siffrornas i före-

gående tabell variationer, så torde detta kunna ske på följande

sätt: Diff log ups växer från noll (oberoende af diff log urer)

för små motstånd till en öfre gräns af den art, att diff log uops

är dubbelt så stor som diff log upe.. På föregående serier synes

det som om diff log uovs skulle (i sista raden) stundom gå ännu

högre än till denna gräns, men de ytterligt små utslagen (0,5,

1,5) som nästan ej äro större än försöksfelen, göra, att en slut-

sats i denna riktning skulle vara förhastad.

Se vi nu efter, hvilkenderas af hypotheserna 1 och 2 orik-

tighet bäst förklarar detta förhållande, så finna vi, att för stora

motstånd hypothesen 2 approximativt eger rum (jemför nedan

sidan 22). Derför blir det nödvändigt att låta hypothes 1 falla,

men naturligtvis endast för stora mostånd. Vi skola söka en er-

sättning för den fallna hypothesen ur de gifna förhållandena.

För stora motstånd är:

Diff log uors = 2 Diff log upe eller med andra uttryck

Un NT Ua

log( Ja. Syr 2 log( ju

Un+1 Un+l

| 3 ) Ör ( j

Uni) Obs Un+1i/ ber

Men enligt ofvanstående (sid. 10) är

( Un 2 ROSS DEE

Je NY (s + ör

Un+H

och, då hypothes 2 gäller:

Un en a CA

(a. TR (6 ÖN AR

(der e är den depolarisande strömmens elektromotoriska kraft).

Således få vi:

GR (8 + Ann OR (2) ARN ERT ÖSK

en+1 (s Dr t)n ber TT (s +T 2).

och slutligen

en 207 (s Uv Egar ST ta

eEn+1 ST (s 2 En ta

(eftersom s är försvinnande litet mot t) eller uttryckt i ord:

Vid mycket stora motstånd i den polariserande strömmens

bana är efter kort och konstant slutningstia den elektromotoriska

16 s. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

kraften hos de polariserade voltameterplattorna omvändt propor-

tionel mot motståndet.

Till denna slutsats skulle man också kunna komma från

följande observation af HERWIG:!) » Vid mycket stora motstånd

i en strömbana, som innehåller en elektromotorisk kraft och en

polarisationscell, är strömstyrkan konstant i de första mätbara

ögonblicken» hvilket endast betyder, att polarisationens elektro-

motoriska kraft i dessa ögonblick är ojemförligt mycket mindre

än den polariserande stapelns, då deremot HERWIGS slutsats på

anförda ställe är fullkomligt ogrundad. ?) Jemför man dermed

VARLEYS ?) och KOHLRAUSCHS?) med stöd af BECQUERELS ?) och

egna undersökningar beriktigade sats att »polarisationens elektro-

ARE kraft (vid sitt första uppväxande) är proportionel mot

den elektricitetsmängd, som frambragt polarisationen», så får man

(enl. HERWIG) I = = i de första ögonblicken, der I, £ och 7 ha

vanlig betydelse, och således f TAE IF= 29 (då ju I är kon-

stant) d. v. s. den på voltameterplattorna hopade elektriciteten

är omvändt proportionel mot 7, och följaktligen är polarisationens.-

elektromotoriska kraft omvändt proportionel mot motståndet i

den polariserande strömmens bana. Dessa båda satser äro för

öfrigt nära nog axiomatiska åtminstone den första. Den andra

kan också uttryckas så: Polarisationens elektromotoriska kraft är

en funktion af den elektricitetsmängd, som flutit till de polarise-

rade plattorna, hvilken funktion är noll, då elektricitetsmängden

är noll, och som i nollpunkten har en ändlig och bestämd deri-

vata, som icke har värdet noll. Uttryckt i denna form lyser

satsens egenskap att vara axiomatisk genast i ögonen, och det

kan derför icke gerna vara något tvifvel om riktigheten af den

sats, som härflyter ur dessa båda, och som ofvan påpekats.

För tabellernas början gäller deremot alls icke hypothes 2

(skäl derför se sid. 22), men troligen tillnärmelsevis hypothes 1

1) HERWIG, WIEDEMANNS Annalen Bd. 6 sid. 317-—320 (1879).

?) HERWIG säger nämligen (loco citato s. 321), att hans observation att

I är konstant häntyder derpå, att polarisationen i de första ögon-

blicken är konstant (förmodligen 02), hvilket strider mot VARLEYS

och KOHLRAUSCHS nedanstående sats. Att polarisationsfunktionens

derivata i nollpunkten har ett ändligt värde, framgår för öfrigt af

BLONDLOTS undersökningar (1. c. sid. 32).

3) VARLEY. Philosophical Transactions Tom 61 (1871).

?) KOHLRAUSCH, Poggendorffs Annalen Bd. 148 (18738) och Jubelband

(1874).

BECQUEREL, Comptes Rendus Tom 22 p. 381 (1846).

—

NES

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10, > 17

i synnerhet vid liten vefhastighet och låg elektromotorisk kraft,

det förra, emedan då den polariserande strömmen har lång tid

att verka, och det senare, emedan i detta fall plattornas kapaci-

tet är så ringa, att endast en obetydlig elektricitetsmängd be-

höfver strömma till för att få polarisationens elektromotoriska

kraft att växa till sitt i hvarje fall gifna maximum (= den po-

lariserande strömmens elektromotoriska kraft). +)

Således för ringa vefhastighet och liten elektromotorisk

kraft kommer vid ringa motstånd i den polariserande strömmens

bana voltameterns laddning (= den till voltameterplattorna flutna

elektricitetmängden) att endast bero af den elektromotoriska

kraften hos den polariserande strömmen. Nu förhåller sig volta-

metern alldeles som en laddflaska i det afseende, att (nära nog)

hela den elektricitetmängd, som laddat voltameterplattorna, kan

återfinnas genom metallisk förbindning af voltameterplattorna.

(Detta är styrkt af Crova ?) m. fl. utan någon motsägelse.) År

denna förbindning af ringa motstånd, åtgår en kort tid för ur-

laddningen (åtminstone dess hufvudsakliga del). Existerar för-

bindningen längre tid, än som åtgår för denna del af urladd-

ningen, så kan tydligen förbindningens motstånd till en viss

grad ökas, utan att urladdningsmängden i någon betydligare

mån minskas. Följaktligen kommer i dessa fall galvanometer-

utslaget att vara nära nog oberoende af motståndet i ledningen,

hvarpå också början af serierna 4, B, C och D peka. I serierna

£ och F är deremot vefhastigheten för stor och elektromotoriska

kraften likaså, så att någon tendens till närmande af denna gräns

för Diff log uops ej visar sig. Men man kan lätt inse, att vid

ännu mindre motstånd än de i försöken här förekommande, bör

en sådan tendens förefinnas.

Med ledning af det nyss sagda blir det ej svårt att förklara

serien G. Plattor af mindre yta ha nemligen mindre kapacitet,

än de, som hafva större yta. Derför polariseras en mindre yta

af en kortvarig ström med stort motstånd i strömbanan af ett

gifvet batteri starkare än en större yta (enligt HErRWIGS ofvan-

skrifna sats vid mycket stora motstånd omvändt proportionelt

mot kapaciteten). Derför kan under sådana gynsamma omstän-

digheter fin för den mindre plattan bli större än för den

!) VARLEY, loco citato sid. 133 och BLONDLOT 1oco citato sid. 26.

?) CROVA, Annales de Chimie & de Physique. Tom. 68, sid. 450. (1863)

USS. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

större plattan, hvilket faktiskt eger rum i tab. G vid 58,2 oh-

mader. Deremot inträffar detta aldrig vid ringa motstånd (så-

som i tab. G vid 8,2 ohmader!) eller vid liten vefhastighet,

hvarpå många exempel i det följande finnas. Likaså duger det

för ett visst gifvet motstånd endast att minska plattorna till en

viss gräns, emedan ju eljes den till plattorna flutna elektricitets-

mängden blir allt för liten.

Förklaringen till det ytterst abnorma förhållandet (till ut-

seendet) i tab. H måste jag lemna tills vidare (se sid. 28). En-

dast så mycket må 1 förväg nämnas, som att detta fenomen beror

på, att nollpunkten ej tillräckligt strängt iakttagits.

Jag återgår nu till undersökningar, analoga med BERNSTEINS

och erinrar om det på sidan 9 vunna resultatet, att vid konstant

vridning af plattan 7 med arrangementet lika det å fig. 2, galvano-

meterutslaget minskas allt mer och mer, ju längre rännan C aflägsnas

från sin nollpunkt. Dervid vrides rännan fram ett mikrometer-

skrufhvarf för hvarje gång, och på detta sätt får man succesiva

utslag för de olika ställningarna af C. Om C vridits fram ett

hvarf (delstreck), så kommer grenen 4:s slutningstid z1g sek. efter,

sedan grenen 1 öppnats, för läget 2 är tidsdifferensen 33g sek.

o. 8. v., allt, om hjulet I vrides kring en gång 1 sekunden.

Såsom exempel på en sådan serie anföra vi den följande, som,

då den är hemtad ur de förberedande arbetena, är föga noggrann,

men ändock kan tjena att gifva ett begrepp om saken. (Dylika

serier finnas hos BERNSTEIN):

mikrometer-

hvaärt oc 0 1 20 13 Zl 6 780 TOTTE

galvanometer- ö

utslag (u,) 158,2 136,9 116,2 99,3 87,2 75,8 65,8 56,7 50,9 44,2 40,8 35,6 29,4 23,0

Logarithmiska

differenser 063 071 068 056 061 062 065 047 061 035 059 042 051

Den sista raden är uträknad på det sätt, att, om utslagen förses

med sina respektive indices, de logarithmiska differenserna äro

log = NRNdGg Det är denna logarithm, BERNSTEIN kallar

Ur :

Un+

för NYSS car hvilken beteckning jag har ersatt

med depolarisationskoefficient, dels derför att man ej vet, hvad

som kan menas med Aboleichung, dels derför att det icke är

någon konstant (utan en variabel som vanligtvis hastigt aftar

med tiden) och dels, derför att detta uttryck Abgleichungscon-

1) De två siffrorna 321,5 och 187,5 på sid. 13 böra nemligen korrigeras till

resp. 941 och 548 för att blifva jemförbara med de öfriga siffrorna i

tab. G.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 19

stant alls ej är vedertaget (så begagnar MAXWELL uttrycket >mo-

dulus of the time of dissipation»). Orsaken, hvarför BERNSTEIN

valt denna logarithm, är följande: Han antar strömstyrkan I i

ett visst ögonblick vara proportionel mot polarisationens p af-

tagande och sätter

An LR ro (RR é ARN 3

fa Sv loge p =" rr (1) (= tid, 7 = motstånd)

Häraf följer:

r Po = LA Sn Po = 1/0 råg —' NA 2

loge RSA a log NEN ky = kat (2)

Det är oriktigt att sätta I =—— br om ej k får vara variabel

(och proportionel mot den ögonblickliga kapaciteten, som är en

funktion af p), och derför blir också resultatet oriktigt. Emel-

lertid, då kapaciteten såsom funktion af polarisationens elektro-

motoriska kraft är okänd, har jag alltid jemfört värdena af de-

polarisationskoefficienten, då denne bättre än andra qvantiteter

åskådliggör förloppet, och dess betydelse är lätt att fatta. Såsom

depolarisationskoefficient har jag tagit värdet log 2 som är störst

af dylika värden. BERNSTEIN har nu funnit, att depolarisations-

koefficienten är desto mindre, ju starkare den ursprungliga po-

larisationen har varit, äfvensom att denna koefficient »mit an-

nähernder Genauigkeit» är omvändt proportionel mot motståndet

i den depolariserande strömmens bana. Emellertid kunna andra

orsaker inverka på depolarisationskoefficientens storlek, såsom de

polariserade plattornas yta, den polariserande strömmens slutnings-

tid, plattornas olika afstånd i voltametern, vätskornas kemiska

natur (påpekadt af BERNSTEIN) och koncentration, voltameter-

plattornas kemiska natur, vätskans temperatur och äfven den

tid, plattorna varit neddoppade i vätskan. För att så vidt möj-

ligt undvika alla dessa perturberande orsaker, ha ofvan nämda

(sidd. 5 och 6) försigtighetsmått vidtagits, äfvensom motståndet !)

alltid, utom i fall, der särskildt derom nämnts, varit 10 ohma-

der, och temperaturen vid försöken har varit rumstemperatur om

18” C., högst obetydligt variabel.

Innan de följande försöken meddelas, är det nödvändigt att

se, hur depolarisationskoefficienten varierar med vefhastigheten.

Ar vefhastigheten 1, så skrufvas C fram 1 hvarf, sedan obser-

vation vid nollpunkten blifvit gjord, för att göra en ny obser-

vation o. s. v. År deremot vefhastigheten nn, måste C fram-

!) Med »motstånd» betecknas här nedan motståndet i grenarne 2 och 3,

då ej annat angifves (i rubriker).

20 3. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

skrufvas n hvarf, för att depolarisationskoefficienten skall få

samma betydelse. d betyder i det följande antalet hvarf, som

C framskjutes före hvarje observation, och u äro de funna

utslagen. På detta sätt få vi följande:

Tabell öfver depolarisationskoefficientens variation med vef-

hastigheten.

vefhast. n—1 c a Lig

A. Elektro- | EA NE "AR

ENN ST 85,5 TAR 164,0

AE I 0.3043 0,5055 4 0,6819 0,9668

kraft, 0,28 » | 19,7 26,7 24,9 17,7

0 g ;

EA | SCEN ,1453 - 0,2835 - 0,4094 - 0,4846

a, (CEST h=0 = "In =10

B. Elektro- | ;—0 163 246,0 264,6 287,0

motorisk 0,3672 0,4666 0,5914 0,6697

- 88,1 84,0 67,8 61,4

kraft, 0,96 0,3322 0,3244 0,4096 0,3885

BUNSEN. 2n | 41,0 39,8 26,4 25,1

I de föregående tabellerna innehåller hvarje första kolumn

det observerade utslaget, hvarje andra kolumn den ur första ko-

lumnens siffror beräknade depolarisationskoefficienten. Så kom-

mer äfven förhållandet att vara med alla tabeller i det följande.

Öfver hvarje tabell står det för honom gällande värdet af den

qvantitet, som för tillfället varieras (här vefhastigheten). Ofvan-

stående serier äro gjorda med zinksulfat mellan platinaplattor.

Det, som här mest faller i ögonen, är depolarisationskoeff-

cientens ofantliga stigning med vefhastighetens ökande. I syn-

nerhet eger detta rum i de första ögonblicken af depolarisations-

strömmens tillvaro, och den depolarisationskoefficient, som uträk-

nats ur utslagen vid tiderna n och 2n, tilltager betydligt mindre.

Denna stigning kan hänföras till två orsaker. Vid stor hastig-

het blir nemligen polarisationens styrka (elektromotoriska kraft)

mindre, emedan den polariserande strömmens verkningstid är

omvändt proportionel mot hastigheten, och ju mindre den depo-

lariserande strömmens elektromotoriska kraft är, desto större blir

depolarisationskoefficienten (se nedan sid. 23). Denna minskning

i den elektromotoriska kraften kan dock ej vara så synnerligen

stor från »n =1 till n =>2, men ändock växer depolarisations-

koefficienten vid detta tillfälle i nästan högre grad än annars

(se tab.), hvilket måste tillskrifvas en egendomlighet hos rheo-

tomen. Det är nemligen bekant af BERNSTEINS undersökningar,

att depolarisationskoefficienten aftager med tiden, ett förhållande,

som för öfrigt fullt bekräftats af dem, jag anstält (jfr. sid. 18).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 10. 21

"Nu är vidare slutningstiden för grenen 4 omvändt proportionel

mot vefhastigheten. Om man för enkelhets !) skull antar, att vid

vef hastigheten 10 slutningstiden för grenen 4 är 1.31, sek. = glg

sek., så stämmer detta antagande, som för öfrigt endast har ett

formelt inflytande på följande deduktion, temligen nära öfverens

LÅ .- e Oo 1/,

med det verkliga förhållandet. Betecknas då med ul? den del

af utslaget på galvanometern, som förorsakats af den under den

första s1z sek. efter grenen 4:s slutning genom densamma flutna

elektricitetsmängden vid vefhastighet n, ul) motsvarande elektri-

citetsmängd der tiden gig — såg sek. etc., så blir depolarisa-

tionskoefficientens värde 1 de två ytterliga fallen log FJ OT

Wan

(5)

(al RE: Oak ER

ul NES ul? SELe okt kate

het 1. Om då polaris Föcdens Clkktromotoniaka Jeraft d Så båda

fallen är lika, så är vidare uf/? = 10 ul/?, ul =10ul o.s.v.

hvarur, till följd af att

vefhastighet 10 och log för vefhastig-

a NO 10 utv utv

> WTS ål 10 fr

NA ec tjänar RKO lö = LOG Sn

G /2) uu! ) NN ull /2) ul /2)

med lätthet enligt rent ERT regler deduceras, att depola-

risationskoefficienten för vefhastigheten 10 är större än depola-

risationskoefficienten för vefhastighet 1. I allmänhet blir således

depolarisationskoefficienten större för större vefhastighet oberoende

af alla andra yttre omständigheter. Såsom af detta skärskådande

framgår, erhålles depolarisationskoefficienten i en mera klar och

utpräglad gestalt för stor vefhastighet, dock motväges denna klar-

het i betydlig mån af den samtidigt uppträdande osäkerheten

om polarisationens elektromotoriska krafts verkliga begynnelse-

värde (vid tiden 0). Derför ha 1 det följande omvexlande an-

vändts vefhastigheterna 1 och 10, hvarigenom lättare en öfver-

blick fås öfver processernas verkliga förlopp.

Variation af den depolariserande strömmens elektro-

motoriska kraft.

Här talas alltid endast om denna krafts begynnelsevärde.

För att variera detta ges i allmänhet endast ett medel, nemligen

att variera den polariserande strömmens elektromotoriska kraft.

Ligger denna senare under det af CRovA så kallade »polarisatio-

DEJE. sid) I8trad 18 och följ.

22 8. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

nens initialvärde»!) (d. v. s. det värde på polarisationen, då verk-

lig apparent elektrolys börjar ega rum), så är enligt denna för-

fattare och EXNER ?) m. fl. den depolariserande strömmens elek-

tromotoriska kraft (vid tiden 0) lika med den polariserande

strömmens elektromotoriska kraft, såvida (såsom förut ofta är

antydt) den senare varit i tillfälle att verka tillräcklig tid. I

allmänhet är den behöfliga tiden ytterligt kort, när motståndet i

ledningen är ringa. År deremot motståndet mycket stort eller

verkningstiden öfver måttan kort, så kan man ej påstå annat än,

att under för öfrigt lika omständigheter den förra växer sam-

tidigt med den senare. De nedan skrifna serierna äro derför

gjorda på det sätt, att antingen elektricitetskällan 5 i grenen 1

varierats från 1 till 3 BUNSENS element, eller motståndet i samma

gren varierats från 2 till 25 ohmader. På detta sätt har den po-

lariserande strömmens elektromotoriska kraft varierats från unge-

"fär 0,24 till 2,4 BUNSEN. Under 0,24 ha i allmänhet utslagen

blifvit för små och otydliga med denna metod. Någon verklig

elektrolys får ej under försöken ega rum, ty då håller sig po-

larisationen konstant, och depolarisationskoefficienten blir noll. 3)

Försöken äro för öfrigt gjorda på vanligt sätt (se sid. 18) och

lemna följande:

Tabeller öfver depolarisationskoefficientens variation med polarisa-

tionens elektromotoriska kraft.

Mycket utspädd ZwSO, lösning mellan platinaplattor.

Vefhastighet 10.

[Den depolarise-

rande ström-

mens elektromo-

begynnelse-

värde (vid tiden

0).

J= 0 164,0 147,5 138,2 142,0

0,9668 0,8700 0,4759 0;3481

10 il 19,9 46,2 69,7

0,4846 0,4356 0,3222 0,3142

20 5,8 7,3 22,0 38,9 |

!) Ej att förblanda med, hvad jag stundom kallar polarisationens elek-

tromotoriska krafts begynnelsevärde. hvilket är polarisationens elek-

tromotoriska kraft i samma ögonblick, som den polariserande ström- -

men öppnas (= vid tiden 0).

CROVA loco citato och EXNER, WIEDEMANN'S Annalen Band 6 (1879).

Åtminstone under den ringa tid hvarom här & är fråga (;3y sek.). Verk-

lig elektrolys (utfällning af joner) kan likväl betraktas som ett gräns-

fall af de här studerade fenomenen.

[SS]

NA Ne

BIHANG TILL K.: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 10. 23

Samma vätska och plattor, som i föregående tabell.

Vefhastighet 1.

EE RA RR ATEA JE ERE EE EA RE OEM RE RE KE nn

Elektro-

motoriska

ec, . nr ae re ag > ys

TR RESER EE KA 1,71 BUNSEN.|2,20 BUNSEN.|

nelse-

| värde.

d==0 306 IL 91,2 324,2 147,8

| 0,3125 0,3549 0,2663 0,1260 0,0687

| IANREND 40,5 49,4 242,5 126,2

0,2125 0,1690 0,1448 0,0761 0,0500 |

SINE: 18,6 25,6 felzONR 100,3 |

Om u, betyder utslaget för I = n, så är 1 den senare tabel-

. . de va uUuU

len depolarisationskoefficienten beräknad ur dels log >” dels ur

ka LA

3 log TG I allmänhet är nemligen depolarisationskoefficienten

; Up p » Ar A y FOS ä p 1110

Bo der u, och u, äro två utslag för tider, som skilja

sig På jag sekund. Flere tabeller, i hvilka depolarisationskoeffi-

cienten varierar med den elektromotoriska kraftens begynnelse-

värde, finnas flerestädes längre fram (se sidd. 26, 29, 31 och 32). Af

alla dessa siffror framgår otvifvelaktigt, att depolarisationskoeffi-

cienten hastigt aftager med stigande elektromotorisk kraft och

detta mot en nedre gräns, hvilken tydligen är noll (inträffar vid

apparent elektrolys). Vid små elektromotoriska krafter synes

han åter närma sig ett maximum, hvilket dock ej vid dessa för-

sök varit uppnådt. Detta allt står troligen i det allra närmaste

sammanhang dermed, att voltameterns s. k. kapacitet vid elek-

trolys är att anse som oändlig, från hvilket värde han för min-

dre och mindre elektromotoriska krafter sjunker till ett fullt

bestämdt gränsvärde. Å fvenså måste occlusion !) (och andra se-

kundära processer) vid höga elektromotoriska krafter utöfva ett

sänkande inflytande på depolarisationskoefficientens värde, fastän

ej 1 så hög grad.

Jag anför här också några försök med svafvelsyrelösning

(5 2) mellan platinaelektroder, hvilka 1 hufvudsak gifva samma

resultat. Vefhastigheten är 1.

!) Se HELMHoLTZ, WIEDEMANN'S Annalen Band 11 (1880), äfvensom

BERNSTEIN loco citato.

24 8. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

A. Elektromotorisk

kraft i BUNSEN 0,285 0,345 0,396 +0,557 0,703 0,952 114 145

Depolarisations-

koefficient-.....-.- 0,131 0,125 0125 O,107 0,089 O,067 +0,054. 0,03.

B. Elektromotorisk kraft

i OBUNDEN G sorters nt 01438 ” ”"0:9027 "0,286- ”Oivs3 KA 2,015

Depolarisationskoeffi-

CIeNU SLE Se CR ERE 0,1052 0,1050 0,1190 0,0630 0.0310 0,0190.

I nära sammanhang med föregående står den variation af

depolarisationskoefficienten, som eger rum för varierad slutnings-

tid af grenen 1. Såsom aft det föregående framgår, bör denna

variation egentligen ega rum endast vid stor vefhastighet och

hög elektromotorisk kraft. Variation af grenens 1 slutningstid

kan ske genom propparnes £ och g flyttning i rännorna D och

E (se fig. 2). Vid större vefhastigheter ställa sig stora svårig-

heter mot experimentets lyckliga utfallande, i det qvicksilfret i

rännorna D och E följer med de roterande kopparspetsarne 4

och 7 till framsidan af rännan och till och med öfver rännans

kant, så att faktiskt rännorna D och E ej ha några bestämda

begränsningar. Vid mindre hastighet qvarstå svårigheterna,

fastän betydligt förminskade, och under kortare försök lyckades

man stundom bli dem qvitt. Några försök gjorda vid vefhastig-

heten 1 bekräfta de omdömen, som förut blifvit fälda, i det de-

polarisationskoefficienten håller sig temligen konstant vid liten

elektromotorisk kraft, då den deremot något varierar vid större.

2 4 svafvelsyra mellan platinaplattor. Vefhastighet 1.

A. Elektomotorisk kraft 1,36 BUNSEN.

Rännans D och E längd i mm......... 2,5 5 20 40 66

Depolarisationskoefficient...............- 0;0384 05085 05022 ÖOTSKEEÖDIE

B. Elektromotorisk kraft 0,42 BUNSEN.

Rännornas Doc Delansd mm. ssc. ss AA 2,5 2 10

Depolarisationskoetieremte. sec: stress de KITE 0,1036 00,1012 0,1019.

I serien B var vid längre ränna någon minskning af de-

polarisationskoefficienten att iakttaga. Dock beror den troligen

på ofvan antydda svårigheter, ty variationen är plötslig, och de-

polarisationskoefficienten håller sig sedan konstant.

BIHANG TILL K. SV.

Variation af motståndet i

VET.-AKAD, HANDL.

mens bana.

BAND 7.

N:0 10.

den depolariserande ström-

Motståndet utöfvar ett synnerligt stort inflytande på de-

polarisationskoefficientens storlek. Å ena sidan minskas den de-

polariserande strömmens elektromotoriska krafts begynnelsevärde,

då ett större motstånd införes i den polariserande strömmens

bana (se sid. 15).

risationens urladdning (enligt föregående).

Detta föranleder en ökad hastighet i pola-

Å andra sidan ut-

öfvar motståndet en likartad retarderande verksamhet på den

depolariserande strömmen,

som på den polariserande, hvarigenom

ett fenomen motsatt det föregående kommer att ega rum, hvil-

ket, såsom nedan synes (utom i mycket ogynnsamma fall), alltid

är öfvervägande.

att motståndet å fig.

här

utförda försöken ha tillgått sålunda,

2 varierats, och för öfrigt som föregående.

Eker öfver depolarisationskoefficientens variation med

motståndet.

A. Betydligt utspädd NaCl-lösning mellan platimaplattor.

Elektromotorisk kraft 0,9 BUNSEN.

Vefhastighet 1.

IG 9 ohm. | 14 ohm. | 29 ohm. 59 ohm 109 ohm. 209 ohm.

0= 0 1M46:9 126,4 J5:5 149,6 74,5 32,2

0,2108 0,1748 0,1232 0,0776 0.0527 0,0508

90 34,5 70,4 124,8 66,0 28,7

| 0,1525 0,1339 0,1001 0,0639 0,0468 0.0282

ÖS ds 45,3 44,4 93,0 53,2 25,2

B. ZnSO, (nära koncentrerad) mellan platinaplattor. HElektro-

motorisk kraft 0,93 BUNsEn. Vefhastighet 1.

OR 3,2 ohm 13,2 oh 18,2 ohm 28,2 ohm 58,2 ohm 108,2 oh

Händ ; 3 ,2 ohm. d,2 3 2 5 25,2 ohm. 5,2 m.

10=01188;9 163,1 151,0 115,3 120,9 74,0

0,2751 0,2257 0,2036 0,1553 0,1168 0,0853

1 | 104,5 ,0 94,5 S1,0 92,4 60,8

0,1557 0,1564 2 [Oe 0,1301 | 0,0985 0,0732

| SL 47,2 49,1 44,5 H5,7 43,4

260 S. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

(fr

2,54 BUNSEN.

Vefhastighet 1.

Utspädd Na,SO, mellan platinaplattor. Elektromotorisk kraft

Tydlig elektrolys.

Medie RR

| Mot- | 82 ohm. | 13,2 ohm. | 18,2 ohm. | 28,2 ohm. /58,2 ohm.|108,2 ohm.|208,3ohm.|508,20h4

stånd.|

J=0 192,2 176,6 126,4 226,2 193,5 120,7 49,0 13,3

0,0679 0,0410 0,0402 0,0457 0,0414 0,0263 0,0200

1 164,4 160,7 115,2 203,6 185,0 13,6 6,8 0,0125

| 0,0553 0,0369 0,0405 0,0485 0,0346 0,0285 0,0169

3 [127,4 135,6 5,6 162,8 72,5 99,6 43,3 12,2

D. ZnSO, mellan platinaplattor. HElektromotorisk kraft 0,96

BUnsEn. Vefhastighet 10.

ARA |

Ad 3,2 ohm. | 13,2 ohm. 18,2 ohm. 28,2 ohm. 58,2 ohm. | 108,2 ohm.

J—=0 | 128,9 69,8 IST 197,0 | 85,2 30,2

0,6586 0,5824 0,5274 0,4452 0,3490 0,2672

51 60,4 SPL 74,7 118,0 D1,2 | 22,2

| 0,4714 0,4652 0,4402 0,3618 | 0,2490 | 0,1308

| 10) 351 20,9 45,0 71,8 42, 9,1

E. ZnSO, mellan platinaplattor. HElektromotorisk kraft 0,29

BUuNsen. Vefhastighet 10.

[

fre 38,2 ohm. | 13,2 ohm. 18,2 ohm. 28,2 ohm. 58,2 ohm. | 108,2 ohm.

3 =0 1 160,5 130,9 101,1 67,7 23,2 9,6

1,2378 0,9668 0,7840 0,6034 0,3014 0,1916

H| 38,6 43,0 41,0 SALO 16,4 år

0,8564 0,7234 0,6544 0,4912 0,2568 0,2922

|-IARSO Da 18,7 19,3 19,2 12,2 | 5,5

F. ZnSO, mellan platinaplattor. HElektromotorisk kraft 2,14

PBUNSEN.

Vefhastighet 10.

RAT 8,2 ohm. | 13,2 ohm. | 18,2 ohm. | 28,2 ohm. | 58,2 ohm. 108,2 ohm. 208,2 ohm.

| i a

[O==0KSMR 127,3 245,2 141,7 124,8 47,4 15,5

0,3350 0,3306 0,3414 0,3028 0,2840 0,2270 0,1868

| 2 |147,7 87,0 165,5 100,0 90,0 30,5 2,5

0,2326 0,2804 0,2720 0,2664 0,1618 0,1200 0,1032

| 10 |113,0 63,0 121,0 75,3 74,7 Jl,8 1

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 27

G. 5 2 svafvelsyra mellan platinaelektroder. HElektromotorisk

kraft 1 BUNsEnN. Vefhastighet 1.

iMiotstände = urmsceryIbro2s vete 2,695 ohm. 1,338 ohm. 801 ohm.

Depolarisationskoefficient ... 0,0025 0,0037 0,0048.

I den sista serien förefans ett märkbart residuum af polari-

sationen ifrån det ena hvarfvet till det andra af plattan T:s

omlopp, så att voltameterplattorna ej voro fullständigt depolari-

serade för hvarje gång, innan den polariserande strömmen bör-

jade verka. Detta residuum bestämdes likväl och subtraherades

från resultaten, hvarigenom ofvanstående korrigerade tal erhöllos.

Beräknades depolarisationskoefficienten ur ursprungliga utslaget

och residuet, så erhöllos de tre talen 0,00074, 0,00085 och

0,00138. |

Af föregående tabeller framlyser, att i (nästan) alla hittills

observerade fall depolarisationskoefficienten aftager, när motstån-

det ökas. Dock kan man se en betydlig skilnad i aftagande i

de tre serierna D, E och F, som äro parallela och ha olika

elektromotorisk kraft. Motståndet utöfvar tydligen ett ofantligt

mycket större inflytande vid liten elektromotorisk kraft än vid

stor. Likadant är förhållandet mellan serierna B och C å ena

sidan samt D och F å den andra, i hvilka fall vefhastighetens

inflytande gör skilnaden. Orsaken till dessa fenomen är den

före tabellerna omnämda minskningen af den depolariserande

strömmens elektromotoriska kraft för ökadt motstånd, hvilket

(enl. sid. 15) gör sig gällande i synnerhet vid stor elektromo-

torisk kraft och stor vefhastighet. I de första partierna af se-

rien F förekomma till och med exempel på, att depolarisations-

koefficienten tilltar med motståndet. Detta är ej svårförklarligt.

Antar man nemligen, att den. polariserande strömmens elektro-

motoriska kraft är så stor, att vid ett visst motstånd (i den po-

lariserande strömbanan) just gränspunkten till apparent elektrolys

är uppnådd, så, om man minskar motståndet t i fig. 2, uppstår

verklig elektrolys och depolarisationskoefficienten närmar sig

nollvärdet. Vid liten vefhastighet (då ju polarisationens elek-

tromotoriska kraft är oberoende af motståndet se sid. 22) inträf-

far aldrig något dylikt, likasom för ej allt för stora elektromo-

toriska krafter. I fall sådana som det, som förekommer i serien

F kommer dock, om man än vidare ökar motståndet, slutligen

ett maximum af depolarisationskoefficienten att finnas, hvarefter

han åter aftar. Detta maximum bör ligga högre, ju större den

28 83. ARRHENIUS, OM DEN GALV: POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

polariserande strömmens elektromotoriska kraft är. Depolarisa-

tionskoefficientens egenskap att vara omvändt proportionel mot

ledningsmotståndet, såsom PERNSTEIN trott sig finna, kan här ej

spåras, och det på grund af den ofvan angifna dubbla verkan,

hvarigenom polarisationens elektromotoriska kraft ändras, hvilket

också bör ha egt rum i B:s serie, der motståndet ökas samtidigt

i den polariserande och den depolariserande strömmens bana.

Troligen har väl B. vid denna slutsats låtit sig leda af theore-

tiska skäl, sådana som eqvationen (2) på sidan 19, der k, (depo-

larisationskoefficienten) = = (k, = en konstant och » strömbanans

motstånd). Serien G visar, att depolarisationskoefficienten aftar,

äfven om motståndet är mycket stort, när detta senare ökas.

Betraktar man ofvanstående serier B och E och särskildt

fäster sig vid nedersta raden, som gäller för d = resp. 3 och 10,

så finner man, att i båda ett maximiutslag eger rum för mot-

ståndet 18,2 ohmader. Motsvarande utslag för I = 0 är deremot

mindre vid 18,2 ohmaders motstånd än vid ännu mindre mot-

stånd. Detta beror tydligen derpå, att depolarisationskoefficien-

ten för motståndet 18,2 ohm. är mindre, än för de andra om-

nämda. Tabellen H å sidan 14 förklaras på liknande sätt, i det

J der varit större än 0. (Tabellen H är också hemtad ur en

förheredande serie, då ej så noga akt gafs på det nämda förhål-

landet med &dJ.)

Variation af voltameterplattornas kapacitet (yta).

Serierna öfver denna variation äro utförda så, att volta-

metervätskan påfylts till olika höjd, för öfrigt som föregående.

Detta förfaringssätt har gifvit följande resultat:

Tabeller öfver depolarisationskoefficientens variation med volta-

met erplattornas yta.

A. CaOCl, mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. Elektromoto-

risk kraft 0,48 BUNSEN.

Plattyta. 1,204 CI mm. | 445 0 mm.

== 0 le lg 210,2 |

0,0897 0,1222

Li 220 158,6

0,0849 0,1162 |

3 | 1495 92,9

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:O 10. 29

B. ZmnSO, mellan platinaplattor. Vefhastighet 1. HElektromoto-

risk kraft 1 BUNSEN.

| Prattyta. | 1.287 CO RN 726 I mm. | 264 0 mm.

| |

ORO LOT | 149,8 68,0 |

0,1139 0,1303 0,1860 |

ILO 106,0 35,2 |

| 0,0836 0,1137 0;1725 |

lr ör, Lr 035 62,8 15,9 |

—-—

ZnSO, mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. HElektromoto-

risk kraft 0,98 BUNSEN.

I | -

[Plattyta.. . d5251 = mm. |; O60CE) mm. 165 DD mm.

| 0 | 288. 216,4 134,0

| 0,0870 0,0893 0,1293

EE 176,6 99,5

0,0829 | 0,0882 0,0945

3 133,3 UTTA 64,4

D. ZnSO, mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. Elektromoto-

risk kraft 0,48 BUNSEN.

Plattyta. | 1,260 0 mm. | 478 0 mm. | 165 0 mm. |

OE=0RCRT 100,0 31,2

0,1148 0,1153 0,1407

a ER a SL 76,6 26,9

0,0845 0,0845 0,1115

3 386,2 51,2 16,1

E. ZnSO, mellan platinaplattor. Vefhastighet 10. Elektromo-

torisk kraft 0,89 BUNSEN.

1) Motstånd i grenarne 2 och 3 8,2 ohm.

'Plattyta.!1,000 0 mm. 462 Eje mm. köld Em ELOVE EA.

0 Se 187,5 240,2 131,0 |

0,6469 0,8547 1,0648 1,1488

| md 26,2 20,3 9,3 |

30 s. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

2) Motstånd i grenarne 2 och 3 58,2 ohm.

löses (TG 3 mm.| 462 0 mm. | 215 0 mm. | 100 3 mm. |

| |

: |

| == OM Tk) 56,9 58,0 70.4 |

| 0,2772 0,4271 0,5661 0,7907 |

ETOR AS | 32,5 | 23,9 [TR |

Bland alla dessa siffror finnes ingen, som ej häntyder på,

att depolarisationskoefficienten växer när kapaciteten (ytan) min-

skas, hvilket ju också är naturligt och motsvarar det resultat,

som vanns för varierad elektromotorisk kraft (jfr. sid. 27). An-

märkningsvärd är den ringa föränderligheten hos depolarisations-

koefficienten för ZnSO, mellan Kören (tabb. C och D).

Ändringen hos depylatisanonskodlHeletten är tydligare för stort

motstånd och temligen stor elektromotorisk kraft (äfvensom för

stor vefhastighet), i det för dessa fall polarisationen på volta-

meterplattorna ej hinner tömma ut sig 1 första ögonblicket (31,

sek.) utan en god del står qvar till den andra intensitetsmätnin-

gen, hvarigenom resultaten bli skarpare. Genom ändring af

plattornas storlek har också en obetydlig ändring 1 motståndet

egt rum, men denna skulle verka i motsatt led mot den tabel-

lerna utvisa, hvarför kapacitetens stora inflytande på dessa för-

lopp är höjdt öfver allt tvifvel, i det i föregående mätningar

såväl olika vätskor som olika plattor i voltametern pröfvats,

äfvensom elektromotorisk kraft och motstånd varierats. Då ka-

paciteten utöfvar ett så storartadt inflytande, och tillika kapaci-

teten är en efter temligen obekanta lagar nyckfullt varierande

storhet (se BLonpLor l. ec. sid. 44) är det ej underligt, att BERN-

STEINS mätningar stämma så illa öfverens med hvarandra.

Variation af voltameterpiattornas afstånd.

Det är möjligt, att voltameterplattornas afstånd kan utöfva

något inflytande på polarisationens förlopp, och här nedan med-

delas en hel del serier, gjorda med afsigt att finna detta infly-

tande. För att variera plattornas afstånd, har en träställning af

nedanstående form blifvit lagd på polarisationskärlets botten.

I denna ställning äro på afstånden (från det första haket) 3,5,

11, 20 och 37 millimeter hak inskurna på de båda kanterna a

och b, så att midtemot hvarje hak i a ligger ett likadant på b.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD., HANDL. BAND 7. N:O 10. 31

I två par sådana motsvariga hak sättas nu voltameterplattorna

ned och fästas upptill på vederbörligt afstånd från hvarandra

dr CM b

. RT SE

medels en korkskifva. Försök utförda på sådant sätt och i öf-

rigt enligt den allmänna försöksmetoden ha gifvit:

Tabeller öfver depolarisationskoefficientens variation med plattornas

afstånd.

A. NaCl mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. Koncentrerad

lösning.

1. Elektromotorisk kraft 0,38 BUNSEN.

ÅRE JM mm. | 20 mm. | 11 mm. | 3,5 mm

(00 0--LS2 180,0 179,7 184,2 |

få 0,1197 0,1148 0,1000 0,1063 |

| il 30,3 138,2 142,8 144,2

0,0680 0,0789 0,07 0,0772

3 98,9 96,5 100,0 101,3

2. Elektromotorisk kraft 1,125 BUNSEN.

|. a Platt 37 mm. | 20 mm. 11 mm. 3,5 mm. |

| afstånd. |

Id =08 2185 236,1 201,5 263,0

0,0705 0,0590 0,0540 | 0,0525 |

1 |185;8 206,1 209,7 239,0 ;

0,0558 0,0542 0,0559 0,0508

OMID 160,2 162,1 184,4

3. HElektromotorisk kraft 3,31 BUNSEN.

ra ds mms: | 20 mm. 11 mm: 3,5 mm.

| J=0 "1 42;6 47.5 47,9 47,9 |

| 0,0282 0,0334 0,0316 0,0275 |

; Nb 40,7 41,4 42,2

| 0,0239 0,0194 0,0202 0,0194

SÅTT 30,6 30,2 20,9

32 S. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

B. MNa,SO, mellan kopparplattor. Vefhastighet 1. Tydlig

elektrolys. Elektromotorisk kraft 3,2 BUNSEN.

förre AO EN kn 11 mm. | 3,5 mm

(SAR V==0 NIST 40,1 45,9 48,3

| 0,0495 0,0417 0,0416 0,0388

| 2 Ii DJ 31,9 40,4

| 0,0415 0,0349 0,0368 0,0347

| 5 34,2 26,0 29,4 JlS

C. ZnSO, mellan kopparplattor.

1. Vefhastighet 1. Elektromotorisk kraft 0,26 BUNSEN.

fe 37 mm. 20 mm. 11 mm. 3,5 mm.

| afstånd.

| vö=0r-1-68;5 69,2 7(9;8 30,6

| (0367 0,0982 0,1289 0,1289

| 10,0 55,2 59,3 59,9 |

| 0,0825 0,0916 0,0927 0,0957

| aik 36,2 I5,7 38,2 |

2. Vefhastighet 1.

Elektromotorisk kraft 1,05 BUNSEN.

FE 37 mm 20 mm. 11 mm. 3,5 mm.

| afstånd.

J=0 |1182 163,1 193,4 237,3

| 0,0735 0,0761 0,0900 0,0874

| io AE 136,9 157,2 94,0

0,0658 0,0826 0,0820 0,0929

| 3 73,7 93,6 107,8 126,5

D. Koncentrerad Na,SO, mellan platinaplattor. Vefhast. 10.

Elektromotorisk kraft 0,97 BUNSEN. Motstånd i grenarne

2 och 3 8,2 ohm.

EG 37 mm. | 20 mm. | 11 mm. 3,5 mm.

0=00 RIS d34,3 133,3

0,6194 0,5992 0,5770

5 |141,2 167,7 68,6 |

0,4532 0,4344 0,3896

10 83,8 101,1 43,$ |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

E. Lika med föregående. Motstånd i grenarne 2 och 3 58,2 ohm.

| Platt-

afstånd.

J=0

371 mm.

46,3

0,2169

FÅS

20 mm. 11 mm. d,5

52,8 53,8

0,2284 0,1955

3lL2 34,3

Koncentrerad Na,SO, mellan platinaplattor.

BAND 7. N:O

10. Elektromotorisk kraft 0,29 BUNSEN.

10.

Vefhastighet

1. Motstånd i grenarne 2 och 3 8,2 ohm.

AE 37 mm. | 20 mm. | 11 mm.

afstånd. | |

ERE 208,1 251,5

0,7471 0,8039 0,8061

| 10 | 36,0 37,4 39,3 |

2. Motstånd i grenarne 2 och 3 28,2 ohm.

| None | 37 mm. 20 mm. 11 mm.

afstånd. |

VE0 JB 56,9 5H8,7

0,3823 0,3582 0,3975

10 21,6 25,0 23,5

G. Koncentrerad Na,SO, mellan platinaplattor. Vefhast. 10.

Elektromotorisk kraft 2,26 BUNSEN. Motstånd i grenarne

2 COR 3 BA OINKK

Platt- |

afatädd ar mm. | 20 mm. 11 mm.

0=0 | 173,5 220,4 228,0

0,3319 0,3664 0,3326

10 | 80,8 97,0 106,0 |

Dessa serier äro i allmänhet temligen odeciderade. Några

finnas, som tala för en svag stigning af depolarisationskoefficien-

ten samtidigt med ökadt afstånd mellan plattorna, andra tvärtom

Flertalet af serierna äro så föga utpreglade och gifva stundom

motsatta resultat i de olika kolumnerna, att man ej kan hänföra

34 S. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARISATIONENS FÖRSVINNANDE.

dem till någon af föregående rubriker. Af allt detta torde man

vara berättigad att draga den slutsats, att plattornas afstånd ej

utöfvar något inflytande på depolarisationskoefficienten.

Variation af vätskans kemiska natur.

BERNSTEIN har i slutet af sin afhandling påpekat, att »ab-

gleidungsconstanten»> är olika för vattenlösningar af svafvelsyra

och klorvätesyra och angifvit förhållandet mellan de respektive

»constanterna» vara 2:1. Att han fäst vigt vid detta förhållande,

synes af hans uppmaning 1 slutet af arbetet till ett närmare stu-

dium af dessa konstanter hos olika vätskor. Jag har också före-

tagit en mätning af dem för olika saltlösningar och funnit föl-

jande tal, hvilka gälla endast under de förutsättningar, för hvilka

de äro gjorda. För hvarje vätska äro angifna två tal, det ena

för en elektromotorisk kraft af ungefär 1 BUNSEN, det andra för

en dylik om 1 BunsEn. Talen äro hemtade ur ett förberedande

arbete, då åtskilliga perturberande orsaker voro för mig okända,

såsom kapacitetens variation. Likväl äro de gjorda under till-

närmelsevis lika omständigheter och ge derför en, om också ej

exakt, bild af verkliga förhållandet. Alla försöken äro gjorda

med vefhastighet 1, och voltameterplattorna ha varit af platina.

Beträffande lösningarne voro de gjorda i vatten och temligen

koncentrerade. Vi meddela efter dessa anmärkningar:

Tabell öfver depolarisationskoefficientens värde för olika salt-

lösningar.

SUGER: Kemisk Depolarisationskoefficient.

; 0,33 BUNSEN.| I BUNSEN.

Kalm svars See aN K,SO, 0,165 | 0,116

AMmm On um SUlfäb oso rsesteosnos (NH,).SO, 0,258 0,164

NA brUapa STA oso Raa Na,8O, 0,173 0,107

Magnesiumsulfat ...... -.........- MgSO, 0,258 0,126

AID KSU AGE orter Ne dagen ZnSO, 0,173 0,130

Kopparsulfatrby..sådusr.sesserls CuSO, 0,268 0,099

Fertosulfat-s försaka: sdt FeSO, 0,255 0,112

Manpsnsulfat. second Mn5SO, 0,147 0,068

Bly äcbtatyet a elorpsa fonts Pb(O:H:0-)2 0,141 0,069

INNStrigmace bat oi byc sido dd Na(C,H30,) 0,129 0,102

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 7. N:o 10. 35

onde Depolarisationskoefficient.

Saltets namn. förmet

; [038 BUNSEN.| Il BUNSEN.

KalumkarbhOnD2bte....occoos-crssoo> K.CO; 0,147 0,071

Ammoniumkarbonat.........----- (NEH,).CO, 0,187 0,121

NAbrUmITarbONAb-.-oooo como soc Na,CO;3 0,142 0,069

INAbLErUmMOLLOfOSTAS ooo ooo on NasPO, 0,129 0,084

BIOS TO ESRI Ser TATA NaH,NHPO, 0,175 0,125

Nalpe tenke AE KNO;s 0,213 0,100

IN Sbrumsalpetel oc oocooccoss-—- = NaNO; 0,204 0,120

KÖP PaATNILTAG cs. -sss so siosscnsseser Cu(NO3)2 0,056 0,072

RB br abuse 58 AR ASSANAEe Pb(NOs3)> 0,183 0,104

ROK ga IörESse ee SR NaCl 0,278 0,128

FÖLO TREA [CHIPS FS ss oc ss AES SE CaCl, 0,260 0,125

iKopparklonmder "= ENE See CuCl, (ME 0,053

IölGrma ETIe SUM oo osooocooss osar MgCIl, 0,097 0.127

Som af tabellen framgår, äro vätskorna ej så synnerligen

skiljaktiga 1 afseende på depolarisationskoefficientens storlek.

Denna skiljaktighet kan derför möjligen tillskrifvas den varia-

tion af kapaciteten, som åstadkommes af de olika vätskorna.

Något säkert kan naturligtvis ej derom uttalas.

Andra på depolarisationskoefficienten inverkande orsåker.

Af hvad som förut förekommit, är ej svårt att sluta sig till,

att voltameterplattornas natur skall utöfva ett stort inflytande

, på polarisationens förlopp. Endast ren mekanisk behandling af

plattorna bör i och för sig vara nog i detta afseende. Så än-

dras ytan och dermed kapaciteten genom glödgning (enl. BLonp-

LOT) valsning m. m. Att då sådana processer som platinering

af platinaplattor skola utöfva ett enormt inflytande, framgår af

KOoHLRAUSCH'S undersökningar på det aldra tydligaste. Vidare

är det klart, att plattor af olika metaller skola hafva olika egen-

skaper, dels på grund af mekaniska, dels af rent elektriska or-

saker. Såsom exempel härpå kan anföras tabellerna B och C å

sidan 29, hvaraf framgår, att vid lika elektromotorisk kraft (1

BuNnsEnN) och vefhastighet (1) är depolarisationskoefficienten för

zinksulfat mindre vid kopparplattors än vid platinaplattors an-

vändande, troligen på grund deraf, att i förra fallet man är när-

30 S. ARRHENIUS, OM DEN GALV. POLARLISATIONENS FÖRSVINNANDE.

mare den gräns, vid hvilken elektrolys (apparent) inträder. I

detta afseende eger tydligen en viss parallelitet rum mellan följ-

derna af ändringar i plattornas och vätskornas natur.

En ändring i vätskornas natur åstadkommes också genom

utspädning eller koncentrering, äfvensom genom temperaturens

i voltametern ändring. Att detta kan blifva en orsak till de-

polarisationskoefficientens variation, är väl knappast tvifvel under-

kastadt. Några undersökningar häröfver äro ännu icke gjorda.

Slutbetraktelse.

Af allt det föregående framgår, att enligt all sannolikhet

den depolariserande strömmens förlopp endast är beroende af

motståndet i dess bana och de polariserade voltameterplattornas

kapacitet. Ty till denna senare orsak låta, så vidt under för

handen varande förhållanden är möjligt att döma, alla på depo-

larisationskoefficienten inverkande omständigheter utom motstån-

det hänföra sig, såsom jag öfverallt i det föregående sökt visa.

Då emellertid kapacitetens natur af den hittills producerade ve-

tenskapliga litteraturen lemnats nästan oberörd, och absoluta

mätningar deraf totalt saknas, !) kan det ej tänkas såsom en

möjlighet att öfver depolarisationskoefficienten anställa några

verkliga exakta mätningar, förr än frågan om kapaciteter blifvit

någorlunda utredd.

Jag har dock ej tvekat att offentliggöra föregående under-

sökningar, ty 1 alla händelser lemna de en ungefärlig öfverblick

öfver de företeelser, som förekomma på det behandlade området.

Och så till vida kunna de anses som en nödvändig orienterande

förberedelse för blifvande definitiva försök, om också ej några

enkla lagar ur dem kunna framletas.

Dessa undersökningar äro utförda på vetenskapsakademiens

i Stockholm fysikaliska kabinett under våren 1882. Innan jag

slutar, är det mig en angenäm pligt att till intendenten för

detta kabinett uttrycka min tacksamhet för den välvilja och det

tillmötesgående, han vid detta arbete så ofta visat mig.

1) BLONDLOT har i sitt arbete en enda absolut mätning af kapaciteten.

/ i”

Elektricitetskälla.

B RETA

TR Gren 1.

motstånd s.

Grea 2.

A Voltameter

Gyro trop motstånd

ORX z

71 Rheo tom

Gren 3.

motstånd u

Galvanometer'.

Gren. 4

O ] afbrytare

ET 0000000000

motstånd v.

Tith.W. Schlachter, Sto ckholm.

SÅ pd Ve Va

Å ec S i | VUDELR Eg

"öv Näs ål br >»

| PR BAS NS dd och

J | Söp

PLO ge RN oe ika

ORT NR

BILANG =

TILL

KONGL. SVENSKA VETENSEAPS-AKADENIENS

HANDLINGAR.

SJUNDE BANDET.

Häfte 1.

INNEHÅLL.

| EON Sid.

1, de KLERCKEBR, C. E. - Recherches sur la dispersion prismatique de

kal lumiere: Avec tune: PlanCHhe toL:d-st bor toss. dara San bL tot Bes sbs Sara 1— 55.

2. GYLDÉN, H. Undersökningar af theorien för himlakropparnes rö- ;

TETSE Ra LIST pe LED Se St äs a NER SE La ANS ar RS ESS og . 1—168.

3. HoLM, G. De svenska arterna af trilobitslägtet Tilenus (Dalman).

INLEGUNBe SR GOTLOT, a ata pott SJR SAC SR SAKEN LF BLADE II BIR ee IE DNE ble 1—21438.

Pris: 9 kronor.

STOCKHOLM 1882. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

pöl

DAN sö ra

- NV

BIHANG

TILL

KONGL. SVENSKA. VETENSKAPS-AKADEMTENS

om I

led

10.

HANDLINGAR.

"SJUNDE BANDET

Häfte 2.

INNEHÅLL,

: al) : Sid.

. LINDSTRÖM, G. Om de paleozoiska formationernas operkelbärande

INO E: 77 IVL 020 ba HORSE Sd, LI SA SR NETA SAR SE lg SE SR 1—112.

. HINDE, G. J. "On Annelid remains from the silurian strata of

BKReKIsle sot Gotland: - WII -D-PIabES- Eic, boston rn NE seen ds 1— 28.

. TIGERSTEDT, R. Ueber innere Polarisation in den Nerven. Mit -:

2 bl al ÅA NYARE RS NR SEE ARN Ar POLA NAN AS AN At BASS FA RSS AS ÄLL RBS BA ÅA RAL DT BE i

. TIGERSTEDT, R. Zur Theorie der Oeffnungszuckungen. Mit 1 Tafel 155738,

. ANDRÉE, S.A. Undersökningar öfver svenska byggnadsmaterialers

Färmeledningsförmåga. Med l. taflä, boss oo ssd ston soo bs osEo ES 1— 26.

. KINDBERG, N. CO. Die Arten der Laubmoose Schwedens und Nor-

NATT Åhh WASP DAR BA RAN är AB LAR UL af NN RE RANE SA AR SDR ALGOTS i... 1—167.

ÅRBHENIUS, S.. Om den magnetiska polarisationens försvinnande. j

FRV CSR GFU DEL rd FNS röra da DS SRS SN SON a ENS SADE ANA SANN 1— 36

Titelblad och innehållsförteckning till 7:e bandet.

Pris: 12 kronor 75 öre.

STOCKHOLM 1882—1883. P. A. NORSTEDT & SÖNER.