INNEHÅLL AF FEMTONDE BANDET.

Afdelning III.

(Botanik, omfattande både lefvande och fossila former).

Sid.

. KJELLMAN, F. R. Undersökning af några till slägtet Adenocystis

Hook. fl. et Harv. hänförda alger. Med 1 tafla moss 1—28.

. STARBÅCK, K. Ascomyceter från Öland och Östergötland. Med

IL Ti ENäl ms se ER SE RE ARE, TRE SUSR TERES RASA NEAR re 1—28

. ANDERSSON, G. Studier öfver torfmossar i södra Skåne ....-..-- 1—43.

. BoHLIN, K. Myxochete, ett nytt slägte bland sötvattensalgerna.

hybaxdl Il YE ck Aag a RT Dr RER SNI I TERGNNRSNERANN BN ENSE ASA Se 1— 7.

; NE OLA AU SEYMIVPMaS, FÅ JAR SA

| an Ao eM ante AL 10 ;

; sucm 60 Al Fa HAMRE pie HÖAILA NR

bg C

| hl é ; 2. Ö

1 , re Wi klid OMGE vatt Lr uni Ndetabiril vo I

NI va alb kolt nemlfå ERnOlineb YAN

'å all HäR yg:stvÖ rn hboslÖ: ot Tau ()

Anv ' - ÄRE y

| fit! svit a hÖR FRRVANE VER myt dipol or

| d åi4 ulna "Fsärlåd hudlyd gle Ir At Av ndibog

| rd

. sh p 1Å

- NÅ Än SA

ig = SE

vr s -

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.ARKAD. HANDLINGAR. Band 15. Afd. TIL. N:o 1.

UNDERSÖKNING

NÅGRA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS Hoor. ei. Er Harv.

HÄNFÖRDA ALGER

F. R. KJELLMAN.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 13 FEBRUARI 18389.

STOCKHOLM, 1889.

NORSTEDT

KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A, T & SÖNER.

HAICIÖRILTKT

ATSTTAT vs ak

Mu 2 NART HUGO |

ARG - svets då vitöktor Av tesen ri MR

Inledning.

I åtskilliga nyare phycologiska arbeten har med mindre

eller större skärpa framhållits, att den nu vanliga systematiska

anordningen af de Pheosporiska algerna icke är tillfreds-

ställande. Det fordras också icke synnerligen stor närmare

kunskap om denna alggrupp för att inse riktigheten häraf.

Men det är å andra sidan en lätt vunnen insigt, att det refor-

matoriska arbete, som här visar sig af behofvet påkalladt,

ännu är alldeles för litet förberedt. Det måste visserligen

erkännas, att ett icke obetydligt material för ett sådant före-

ligger, sammanbragt särskildt på senare tid genom ingående,

tidsenliga undersökningar af framstående forskare, men det

är lika visst, att en stor mängd detaljarbeten måste utföras,

innan någon med utsigt att lyckas skall kunna företaga en

mera omfattande bearbetning af dessa alger från rent veten-

skapligt systematisk synpunkt.

Många bevis för sanningen af denna sats skulle kunna

framläggas. Ett sådant anser jag framgå ur den undersök-

ning af några till slägtet Adenocystis Hook fil. et Harv. hän-

förda Pheosporeer, hvars resultat jag härmed lemnar åt offent-

ligheten.

Jag har väl icke, på grund af undersökningsmaterialets

ofullständighet och mindre goda beskaffenhet, kunnat gifva

denna undersökning önskvärd och behöflig omfattning och

grundlighet, men då ett större och bättre material icke för

närvarande står mig till buds och antagligen icke på åtmin-

stone lång tid kan blifva för mig tillgängligt, har jag ansett

mig böra meddela de som mig synes ingalunda ovigtiga rön

jag gjort och öfverlemna undersökningens fullföljande åt fram-

tiden och kanske åt andra arbetare på det phycologiska om-

rådet.

4 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS.

Adenocystis (Lessoni var?) californica RUPR.

Bland de många algslägten, med hvilka RUPRECHT i sitt

vidlyftiga arbete öfver Ochotska hafvets algflora”! finner anled-

ning att mer eller mindre utförligt sysselsätta sig, är äfven

slägtet Adenocystis Hook. fil. et Harv. I undersökningen om

några Halosaccion-arters förhållande till alger, med hvilka

dessa Florideer möjligen skulle kunna förvexlas, inflikas be-

skrifningen på en, epifytiskt på Halidrys (Stephanocystis)

osmundacea växande, vid Ross i norra Californien funnen alg,

hvilken RUPRECHT uppfattar såsom en art af detta slägte”. Den

betecknas af honom: Adenocystis (Lessoni var?) californica, ett

beteckningssätt, som tydligen innebär, att författaren lemnar

oafgjordt, om den är att betrakta såsom en egen art eller

blott en varietet af en vid Malvinerna och vid Concepion

på Chilensiska kusten anträffad växt, hvilken af Borr blifvit

beskrifven under namn af Åsperococcus Lessonti”. RUPRECHT

säger härom: »Die Abbildung von Åsperococcus Lessoni Bory

Voy. Coq. tab. 11, Fig. 2 passt so gut auf die Californische

Pflanze, dass ich sie nur als Abart davon zu trennen wage, indem

sie nicht auf Felsen wächst und ein anderes Vaterland hat»”.

Vid hänförandet af AÅsperococcus Lessonir Borr till slägtet

Adenocystis följer utan tvifvel RUPRECHT författarne till ka-

pitlet Alge i Flora antarctica Vol. I,” W. H. HARVEY och

J. D. HoOKER, hvilka i i detta 1844 offentliggjorda verk karak-

: Höra F. J. Tange des Ochotischen Meeres. (Rupr. Alg. Ochot.)

— MIDDENDORFF, ÅA. TH. VON. Sibirische Reise, B. 1. Th. 2. St

Petersburg 1847.

RUPR., ant St: 5. 201

BORY DE ST-VINCENT i Duperrey, L. J. Voyage autour du Ke

exécuté par ordre du Roi sur la Corvette de 5. M. La Coquille pen-

dant les années 1822—1825 — Botanique. Paris 1828. s. 199. (Bory

Voy. Coq-)

KORUPE. aut, st. 3. 2015

J. D. HOOKER. The Botany of the Antarctic Voyage of H. M. Dis8CO0-

VERY ships Erebus and Terror in the years 1839—1844. Flora antarc-

tica Part I. Alge by W. A. HARVEY and J. D. HoOOKER. London 1844,

(F1. ant.)

CW NM

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. n:o 1. 5

terisera slägtet Adenocystis efter exemplar från Lord Auck-

lands ögruppen i Antarktiska hafvet sydvest om Nya Zeland,

50” 30' sydlig bredd, benämna den hit förda arten Adenocystis

Lessontii och anföra såsom synonym AÅsperococcus Lessonii

Borr Voy. Coq. Antagligen är det också denna Adenocystis

Lessonii F1. ant., som RUPRECHT närmast haft 1 tankarna, då

han såsom skäl för att betrakta den kaliforniska växten såsom

en varietet af Åsperococcus Lessonii Bory anför, att den är

epifyt och »nicht auf Felsen wächst» Om den uppgifves

nämligen uttryckligen, att den växer på klippor inom litoral-

regionen, under det deremot Borr uttryckligen anger Åspero-

coccus DLessonii &« ventricosus, ovatus från Malvinerna såsom

epifyt: »elle croit sur les tiges d'hydrophytes plus consistants

och genom afbildningen tydligt betecknar 65 cylindraceus,

elongatus från Concepeion såsom växande epifytiskt!. Då

RuPRECHT längre fram i sitt arbete i ett annat sammanhang

återkommer till växten från Ross rättar han också detta miss-

tag: »Hier» — Adenocystis californica — »ist mit mehr Wahr-

scheinlichkeit eine Adenocystis zu vermuthen, weil man sie

kaum von ÅA. utricularis (Borr) oder Lessoni unterscheiden

kann, vorausgesetzt, dass Asp. Lessoni Bory auch Adenocystis

Lessoni F1. Antarct. ist, woran man vielleicht zweifeln darf,

da letztere bloss auf Felsen, erstere auf grösseren Tangen

wachsen soll»”.

Att den kaliforniska Adenocystis till skottets byggnad

och med hänsyn till fortplantningsorganen icke öfverensstämde

med Adenocystis Lessonii F1. ant. hade RUPRECHT iakttagit, men

tillmäter icke afvikelserna häri tillbörlig vigt. Efter redo-

görelsen för det fertila skottets struktur hos Adenocystis cali-

forniea anmärker han: »diese Struktur stimmt zwar weder ....-

noch mit jener von Adenocystis in der F1. Antartica; doch

könnte dies die Folge eines jingeren Zustandes sein, indem

später die Zellen der zweiten Reihe mehr hervorträten und

die Zoosporangien wären». ”

I de af mig vid Beringön i norra delen af Stilla Oceanen

under Vegafärden gjorda samlingarna finnes i rätt stor myckenhet

den alg, af hvilken jag på den åtföljande taflan (fig. 1—98) lemnar

några afbildningar efter torkade exemplar. Den växer epifytiskt

WÖf BORY anfövst. 5: 200 och "Tal. 1lfig: 2 B:

2 RUPR. anf: st. 's. 371.

SERUPER. ant. St:;rsr 291

6 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS.

på gröfre alger i temligen rika knippen. Vidfästningsorganet

är en nästan halfsferisk häftdyna. Skottet har en klubblik

form och klart brun färg, hvilken bibehåller sig vid torkning,

är upptill håligt med tunn, membranartad vägg. Ofta är öfre

delen stadd i upplösning, under det de nedre delarne ännu

befinna sig i utveckling, hvilket synes antyda, att tillväxten

sker vid skottets bas eller åtminstone fortvarar här längst;

fig. 1—3. Väggen är af parenkymatisk byggnad, i sterilt

tillstånd fåskiktig, bestående af rundadt kantiga, innerst tem-

ligen stora, utåt i vidd betydligt aftagande celler. Det yttersta

skiktets celler äro rika på färgadt innehåll, de öfriga fattiga

på eller i saknad af sådant; fig. 4, 5. Om pheoplasternas

form och antal i hvarje cell lemnar det material, öfver hvilket

jag förfogar, ingen upplysning. Fortplantningsorganen utgöras

af mer ellen mörk tätt sittande zoosporangier. Dessa upp-

komma genom ombildning af hvardera en ytcell, hvilken för-

storas och antar en mer eller mindre långsträckt ägglik form,

med största utsträckningen i längd vinkelrätt mot skottets yta.

De blifva alltid inneslutna i skottets väfnad med spetsen i

jemnhöjd med skottets yta, hvilket säkerligen till en del beror

på ett direkt inåtväxande af de fertila cellerna, men väl huf-

vudsakligen föranledes deraf, att vid skottets öfvergång från

vegetativt till fertilt tillstånd icke blott de blifvande sporan-

gierna utan hela ytväfnaden tillväxer. Denna tillväxt leder

derhän, att växtens i vegetativt tillstånd förblifvande småcelliga

assimilationsväfnad från att ursprungligen vara enskiktig slut-

ligen kommer att bestå af 2—fere cellskikt, med cellerna

anordnade i mer eller mindre tydliga radiära rader. Härvid

inträder icke en upplösning af sosabagtie mellan cellerna i

radiär riktning; ytväfnadens celler förblifva i parenkymatiskt

samband, äfven då deras anordning i radiära rader framträder

fullt utpräglad; fig. 6—38.

Denna alg är enligt min åsigt densamma som Adenocystis

(Lessoni var?) californica Rupr. Alg. Ochot. För en sådan

åsigt finner jag stöd deri, att RUPRECHTS beskrifning på växten

från Ross väl träffar in på växten från Beringön och särskildt

i den öfverensstämmelse, den senare visar med exemplar, som

af RUPRECHT utdelats under namn Adenocystis californica!.

' För möjligheten att undersöka dessa står jag i förbindelse till vår

frejdade phycolog prof. J. G. AGARDH och intendenten för Riksmusei

botaniska afdelning, prof. V. B. WITTROCK.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III: n:o 1. 7

Såsom typ för slägtet Adenocystis Hook. fil. et Harv. har

man, enligt hvad jag kan finna, att betrakta den Adenocystis

Lessontr från Lord Aucklands ögruppen, hvilken beskrifvits

och afbildats i Flora antarctica. En med denna utan tvifvel

identisk växt, samlad vid Warrington på Nya Zeland af prof. Sv.

BERGGREN och af J. G. AGARDH utdelad under namn Adenocystis

Lessonii F1. nov. Zel. har jag genom välvilligt tillmötesgående

af prefekten för Upsala botaniska museum prof. TH. M. FRIES

haft tillfälle att närmare undersöka! Jag lemnar några af-

bildningar efter torkade exemplar äfven af denna. Den är

genom en häftdyna vidväxt sten. Skottet är cylindriskt klubb-

likt, kortskaftadt, efter torkning svartbrunt, ogenomsigtigt,

med tjock vägg, som att döma af den betydliga förminskning

växten vid torkning undergår, har en lös, köttig konsistens;

fig. 9. Det är försedt med talrika hårgropar, eryptostomata,

hvilka dock äro nästan omärkliga på torkade exemplar. Väggen

består af talrika parenkymatiska väfnadsskikt och skottets

hålighet genomsättes af grofva, tjockväggiga, greniga cell-

rader. De inre parenkymatiska väfnadsskikten bildas af tem-

ligen stora, mångsidiga, endokromfattiga, tjockväggiga celler.

Uttill utgöres väggen af flere skikt smärre äfvenledes mång-

sidiga, på färgadt innehåll rika celler. Det reproduktiva sy-

stemet är ett helt ytligt, från skottets yttersta väfnadslager

utvuxet, hela skottet slutligen beklädande reproduktionsskikt —

om detta namn får användas — bestående enligt gängse upp-

fattning af klubblika eller klubblikt spolformiga zoosporangier

och klubblika, encelliga parafyser med starkt gelinerad ytter-

ETS CR (ON DE

Det lär väl icke bestridas, att det på phycologiens nu-

varande ståndpunkt icke är möjligt att till samma slägte hän-

föra växter, så olika till det vegetativa systemet och så

väsentligt sinsemellan afvikande till det reproduktiva syste-

mets utveckling och slutliga utbildning som, efter hvad jag

ofvan sökt visa, fallet är med Adenocystis Lessonii F1. ant.

och Adenocystis (Lessoni var?) californica RUuPR.

Den uppfattning jag velat göra gällande, skulle alltså

vara den, att den vid Ross i norra Californien enligt RUPRECHT

förekommande och af mig vid Beringön funna alg, hvilken

! Om dess öfverensstämmelse med växten från Lord Aucklands Group har

jag, sedan ofvanstående nedskrefs, genom professor J.G. AGARDHS godhet

att ställa originalexemplar till mitt förfogande kunnat förvissa mig.

8 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS.

af RUPRECHT betecknats såsom Adenocystis (Lessoni var.?) cali-

fornica, icke kan vara en art af slägtet Adenocystis Hook. fil.

et Harv. utan företräder en från denna långt skild slägttyp.

Denna slägttyp är antagligen icke ny. I sin afhandling om

isländska hafsalgvegetationen ! har STRÖMFELT lemnat beskrif-

ning sid. 47—48 och afbildningar (tafl. 2, fig. 9—12) af en då

okänd alg, Coilodesme bulligera STRÖMF., från Islands ostkust,

till hvilken den här i fråga varande säkerligen står i mycket

nära slägtskapsförhållande. Kroppens allmänna organisations-

typ och form är densamma, och i kroppsväggens och det repro-

duktiva systemets byggnad råder ganska stor öfverensstämmelse,

såsom af de här och i STRÖMFELTS arbete meddelade figurerna

framgår. STRÖMFELT har icke yttrat sig om fortplantnings-

organens anläggning och utveckling, men efter undersökning

af väl konserverade originalexemplar, som af honom med

största beredvillighet stälts till mitt förfogande, tror jag mig

kunna på goda grunder antaga, att förloppet vid reproduk-

tionsskiktets bildning hos Coilodesme bulligera är likartadt det

hos Adenocystis (Lessoni var.) californica RuPrR: Efter den

kunskap jag för närvarande eger om dessa växter måste jag

derför betrakta dem såsom olika arter af samma slägte.

Det slutliga resultatet af föregående undersökning skulle

alltså blifva det, att Adenocystis (Lessoni var.?) californica

Rurr. Alg. Ochot. bör betecknas Coilodesme californica (RUPR.)

KJIELLM. och sålunda intaga en helt annan systematisk plats

än som förut varit den anvisad.

Adenocystis Lessonii. Harv. Phyc. austr.

I det år 1858—1863 publicerade arbetet Phycologia austra-

lica?” har W. H. HARVEY (tafl. 48) beskrifvit och afbildat en

Adenocystis från Port Arthur i Van Diemens land. Den be-

tecknas Adenocystis Lessonii Hook. fil. et Harv. Såsom syno-

nym upptages Ad. Lessonii FI. ant. och ÄÅsperoccus Lessonu

BORY MOys Cod Pap Ld dt No rg

Af detta beteckningssätt och denna uppgift framgår så-

lunda fullt klart, att HARVEY betraktar denna växt såsom iden-

tisk med den af honom och HookrKERr i Flora antarctica be-

skrifna från Lord Aucklands group.

' STRÖMFELT, H. F.G. Om algvegetationen vid Islands kuster. Akade-

misk afhandling. Göteborg 1886.

2 I det följande förkortadt Harv. Phyc. austr.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o1. 9

Den ursprungliga i Flora antarctica gifna diagnosen på

slägtet Adenocystis har följande lydelse:

»Radix scutata. Frons membranacea, saccata, intus cava,

aqua repleta, foveis convexis opacis, fila arachnoidea emitten-

tibus conspersa, filis minutis clavatis omnino velata. Fructus

spore pyriformes filis periphericis immers2e.»!

Denna diagnos jemte den på samma ställe lemnade utför-

liga beskrifningen af Adenocystis Lessonii och de här medde-

lade afbildningarna hafva tydligen legat till grund för J. G.

Agardhs diagnos på slägtet i Spec. Alg. sid. 124? och för-

anledt denne författare att — obestridligen med fullt berät-

tigande — anvisa slägtet plats inom familjen Laminariacew.

Man skulle ju haft goda skäl att vänta, att den i Phyc.

austr. intagna diagnosen på slägtet i fråga skulle öfverens-

stämma med den ursprungliga i F1. ant. Så är, såsom af en

jemförelse framgår, dock icke fallet. I Phycologia australica

lyder den latinska slägtdiagnosen på följande sätt:

»Radix scutata. Frons membranacea, saccata intus cava

vel aqua repleta, punctis glanduleformibus conspersa, extus

strato tenui velutino filorum clavatorum omnino velata. Spore

pyriformes, ad fila periferica adfix2e.»

Åtskilliga förändringar hafva sålunda vidtagits. En del

af dessa: att t. ex. mellan »cava» och »aqua» ett (meningslöst)

»vel» inskjutits, kunna betraktas såsom oväsentliga, men så kan

icke vara fallet med andra, att nämligen »foveis convexis

opacis fila arachnoidea emittentibus, utbytts mot »punctis

glanduleformibus conspersa» och »spore filis periphericis im-

merse» mot »spore ad fila peripherica adfixze>.

Ännu anmärkningsvärdare blir detta förhållande om man tar

hänsyn till den engelska slägtdiagnosen. Denna är icke, såsom

man ju skulle kunnat med fullt skäl begära, en noggrann och

fullständig öfversättning af den latinska. Den har denna lydelse:

Root scutate. Frond membranous, bag-like, hollow or

filled with water, coated externally with a velvety stratum of

minute vertical club-shaped articulated filaments. Spores pyri-

form affixed to the superficial filaments.»

Här nämnes således icke ett ord om »punctis glandulze-

formibus» och om fila clavata utsäges att de äro articulated,

Jive antalysel179.

? AGARDH, J. G. Species Genera et Ordnines Algarum. Vol. 1. Lund

1848. (J. AG. Spec. Alg.).

10 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS.

hvilken senare uppgift är så mycket betydelsefullare, som det

är just på grund af deras karakter att vara »inarticulata» J.

G. AGARDH kunnat upptaga slägtet bland Laminariaceerna.

En om möjligt ännu större brist på öfverensstämmelse

framträder vid jemförelse af de analytiska figurer som lemnas

i Phyc. austr. med motsvarande i FL ant. Olikheterna äro

så stora och af så väsendtlig natur, att man tvingas till den

uppfattningen, att den växt, som under namn Adenocystis

Lessonii afbildas i Phyc. austr. t. 48, om bilden är naturtro-

gen, icke kan vara densamma som Adenocystis Lessonii F1. ant.,

icke kan hänföras till slägtet Adenocystis Hook. fil. et. HARrRV.

och icke ens efter de gängse principerna för Pheosporeernas

systematiska gruppering är att hänföra till samma familj som

detta slägte: fam. Laminariacec.

HARVEY tyder byggnaden af den tasmaniska Adenocystis,

då han anger den närmast öfverensstämma med Chordaria's,

fullt riktigt och måste anses hafva goda skäl för sitt öppna

erkännande, att han icke kan dela J. G. AGARDES åsigt om

slägtet Adenocystis' plats bland Lamtinariaceerna och för sin

uppfattning, att det bör räknas bland Chordariaceerna, dit det

också af honom föres. Men HARVEY synes märkligt nog hafva

helt och hållet förbisett, att den tasmaniska växten till repro-

duktionsskiktets byggnad är grundväsentligt olik den från

Lord Aucklands group i Flora antarctica afbildade, och att

det är på denna senare J. G. AGARDH uttryckligen anger sig

hafva stödt sin diagnos på slägtet Adenocystis och grundat sin

åsigt om detta slägtes systematiska plats.

Lägger man till det ofvan anförda, att i beskrifningen af

algen från Port Arthur icke nämnes något om de för Adeno-

cystis Lessonii från Lord Aucklands group angifna »innume-

rable depressions composed of radiating filaments» utan att

denna i stället beskrifves såsom »here und there marked with

hemispherical gland-like spots, from which byssoid filaments

(sometimes) issue», ' så kan det icke synas oberättigadt, om man

påstår, att HARVEY med orätt identifierat den tasmaniske algen

med Adenocystis Lessoniz F1. ant. Man skulle derför på goda

grunder kunna antaga, att liksom det i norra Stilla oceanen

finnes en om Adenocystis Lessonii till habitus påminnande, men

genom det vegetativa och i synnerhet det reproduktiva syste-

mets olika byggnad från denna långt skild algform, det också

"Jfr HArRV. Phyc. austr: tafl. 48 och HARV. et HooK Fl. ant., sid: 179.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL BAND 135. aAFD. III. N:o 1. 11

vid kusten af van Diemens land uppträder en alg, som till

det yttre liknar denna Adenocystis, men visar sig genom fere

väsentliga karakterer icke stå i något närmare slägtskaps-

förhållande till denna. Ett sådant förhållande skulle icke vara

att betrakta såsom något synnerligen egendomligt. Det är ju

inom algernas grupp snarare en vanlig företeelse, att tvenne

växter till kroppsform och till och med till kroppens anato-

miska byggnad på det närmaste öfverensstämma med hvar-

andra, men genom betydliga olikheter i de vid fortplantnin-

gen verksamma organens utveckling och byggnad måste upp-

fattas såsom tillhörande mer eller mindre långt skilda typer.

För närvarande kan jag emellertid icke bestämdt påyrka,

att Adenocystis Lessonii Phyc. austr. erhåller en ny benämning

och anvisas en annan systematisk plats. Skälet härför är det,

att en undersökning jag kunnat göra af ett Riksmuseum till-

hörigt torkadt exemplar af Adenocystis Lessonii från Port Ar-

thur synes lemna möjlighet öppen för det antagandet, att

Adenocystis Lessonii Phyc. austr. i sjelfva verket är identisk

eller åtminstone mycket nära beslägtad med Adenocystis Les-

sonir F1. ant. Åtskilliga bilder, fig. 12—23, lemnas af detta

exemplar på den åtföljande taflan. Fig. 12 visar, att växten

till kroppens yttre form är en Adenocystis och en jemförelse

med tafl. 48, fig. 1. i Phyc. austr. anger, att den i detta af-

seende mycket nära öfverensstämmer med den af HARVEY af-

bildade växten. I det vegetativa systemets byggnad råder

också en påfallande likhet. Väggen består enligt fig. 13 in-

nerst af »several rows of large, multangular, hyalin mostly empty

cells» och uttill af »several rows of extremely minute densely

packed coloured cellules, firmly connected together». ' Hade

det i fråga varande exemplaret varit i sterilt tillstånd skulle

det sålunda på goda grunder kunnat hänföras till Adenocystis

Lessonir Phyc. austr.

På vissa sträckor har reproduktionsskiktet den byggnad,

som fig. 13 anvisar, d. v. s. består uteslutande af element så-

dana som fig. 16 och 17 återge: klubblika eller klubblikt

spolformiga sporangier och långsträckt klubblika parafyser

med den utåtvända väggen starkt gelinerad. Det är omiss-

kännligt, att denna byggnad är i full öfverensstämmelse med

reproduktionsskiktets struktur hos Adenocystis Lessonii F1. ant.

och hos den stora mängden af Laminariaceer.

! Jfr Phyc. austr. anf. st.

12 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS.

På andra delar af det fertila skottet finnas bland dessa

nu nämda reproduktiva element inmängda andra af helt annat

utseende, nämligen stora klotformigt eller päronlikt ellipsoi-

diska, enrummiga sporangier, utgående från långa, temligen

grofva, enkla eller gaffelgreniga nästan cylindriska celltrådar;

fig. 18—21. På åter andra ställen saknas nästan fullständigt

element af den första typen, så att reproduktionsskiktet synes

uteslutande vara bildadt af det andra slagets element. Säll-

synt har jag funnit sådana bildningar, som figuren 23 återger.

En jemförelse mellan särskildt fig. 21 å ena och fig. 4 tafl. 48 i

Phyc. austr. å andra sidan synes mig föra till den slutsatsen, att

detta är likartade bildningar. Öfrerstsstämtndlben är vVisser-

ligen icke fullständig, men torde dock kunna betraktas såsom

tillfredsställande, i synnerhet om man tar hänsyn dertill, att

de analytiska figurer, HARVEY lemnar 1 sina phycologiska prakt-

verk, icke alltid kunna betecknas såsom fullt naturtrogna.

Den af mig undersökta algen från Port Arthur skulle

alltså till reptodulardiskiktes byggda förena karakterer af

både Ådenocystis Lessonii Fl. ant. och Adenocystis Lessonii

Phyc. austr., d. v. s. af en Laminariacé och en Chordariacé

efter de gängse systematiska principerna för Phexosporéerna.

En dylik Flänsekt kan icke vara rimlig; en annan förklarings-

grund till det anmärkta förhållandet måste gifvas.

Jag måste visserligen öppet erkänna, att det icke lyckats

mig på grund af det undersökta materialets mindre lämpliga

beskaffenhet att erhålla så klara bilder, att jag kunnat fullt

utreda förhållandet mellan de båda ofvan nämnda reproduk-

tiva elementen och mellan dem och den underliggande tyd-

ligen rent vegetativa väfnaden, men hvad jag kunnat se ger

mig, som jag tror, berättigad anledning att antaga, att det

här gäller icke en växt utan två, den ena växande epifytiskt

på eller endofytiskt i den andra. Den ena håller jag för att

vara en Adenocystis, den andra en art af slägtet Myrionema

eller kanske sannolikast en art Streblonema. För detta anta-

gande talar ju rätt kraftigt en sådan bild som fig. 22, visande

ett sporangium och tre sådana celltrådar, som återgifvas ge-

nom fig. 20, utgående från en krypande, olikcellig celltråd.

Med detta antagande blir ock den fig. 23 framstälda bildnin-

gen lätt att förklara. Att den är att uppfatta såsom ett s. k.

mångrummigt sporangium eller gametangium torde väl med hög

grad af säkerhet kunna antagas. Dylika organ äro hittills

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. III. N:o 1. 13

icke anträffade hos någon växt med reproduktionsskiktet så

bygdt som i fig. 13 återgifves, d. v. s. hos ingen bland de

många redan nu i detta afseende närmare kända Laminaria-

ceerna, men väl af samma grundtyp såväl hos Myrionema och

Streblonema som andra med dem förvandta algslägten.

Om denna min uppfattning är riktig skulle det alltså

vid Tasmaniens kust finnas en verklig Adenocystis. Detta

skulle vara den, som finnes upptagen under namn Adenocystis

Lessonii i Phycologia australica. Men hvad som här om den

i ord och bild framställes gäller icke i sin helhet om denna

alg, utan till vissa delar om en på eller i den endo- eller epi-

fytiskt lefvande helt främmande alg.

Det synes mig kunna sättas 1 fråga, om denna Adeno-

cystis från Port Arthur är samma art som den vid Lord Auck-

lands ögruppen och vid Warrington på Nya Zeland före-

kommande.

I kroppens form och allmänna organisation är öfverens-

stämmelsen så stor, att något stöd för dessa växters åtskiljande

till arten härifrån icke kan hämtas. Reproduktionsskiktet är

likaledes öfverensstämmande; jfr 9, 10 med 12, 13. Kropps-

väggens byggnad är också till grunddragen densamma. Från

väggens insida utgå långa, greniga, grofva tjockväggiga cell-

trådar, som genomsätta kroppshåligheten fig. 15; väggen bil-

das i begge fallen af flere cellskikt, de inre bestående af stora,

på färgadt innehåll fattiga, de yttre af små, endokromrika

celler. Hos det af mig undersökta exemplaret finnas hårgro-

par af samma form och byggnad som på exemplar från Nya

Zeland; fig. 14. Jemför man dock fig. 13 med fig. 10:i denna

uppsats, eller ännu hellre med fig. 3. tafl. 48 i Phyc. austr.

så är det temligen omisskänneligt, att om också kroppsväg-

gens byggnad är till grunddragen likartad en temligen betyd-

lig olikhet i enskildheter råder. Särskildt framträder denna

brist på öfverensstämmelse i beskaffenheten af den yttre, af

små, endokromrika celler bestående assimilationsväfnaden,

hvilken hos den tasmaniska Adenocystis är vida mäktigare

och bildad af mera tydligt radade och mera lika stora celler

än hos den typiska Adenocystis Lessonii. Det torde också

förtjena uppmärksammas, att den förre beskrifves såsom till

konsistensen »firm and coriaceous»,! den senare åter såsom

! Jfr Phyce. austr. anf. st.

14 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS.

»mollis>.! Det bör vidare framhållas att, äfven om man skulle

kunna antaga, att de bildningar, som hos Adenocystis Lessonii

Phyc. austr. omnämnas såsom »hemispherical gland-like spots

from which byssoid filaments (sometimes) issue» äro, för så vidt

de verkligen tillhöra Adenocystis-växten, af samma natur som

de organ, hvilka hos Adenocystis Lessonii F1. ant. beskrifvas

såsom »depressions composed of radiating filaments» d. v. s. hår-

gropar, cryptostomata, så skulle dock den olikheten finnas, att

de i ena fallet skulle vara »innumerable» i andra åter före-

komma »here and there» på skottet?

Dessa olikheter synas mig dock icke bestämdt kunna ty-

das såsom tecken till art-åtskillnad. Många bevis kunna an-

föras derpå, att i följd af vissa olikheter i lefnadsförhållandena

bestämda väfnader hos en algart kunna vexla 1 mäktighet

och inom vissa gränser äfven i byggnad och att i samband

härmed konsistensen blir 1 viss grad en annan. Att hår-

groparnes mängd kan hos samma art vexla inom mycket vida

gränser derpå lemnar bland andra alger Fucus vesiculosus ett

tydligt exempel.

Jag anser det sålunda ingalunda fullt afgjordt, men dock

icke heller oantagligt, att Adenocystis Lessonit Phyc. austr.

icke är till arten skild från den Adenocystis Lessonii hvilken

är känd från Lord Aucklands ögruppen och från Warrington

på Nya Zeland.

Adenocystis Durvillgei? herb. Holm. in sched.

I Svenska Riksmusei herbarium finnes en alg som betecknas

Ådenocystis Durvillei?. Enligt den tillhörande etiketten för-

skrifver den sig från Magelhäes sund. Hvem som så benämt

den, kan jag icke afgöra. Möjligen J. E. ARESCHOUG, hvars med

Riksmuseum numera införlifvade samlingar den tillhört, eller

LENORMAND, som synes hafva meddelat den till ARESCHOUG.

Hvarför den tillagts namnet Adenocystis Durvillei inser

jag icke. Skulle den identifierats med någon af Borys båda

i Voy. Coq. beskrifna Asperococcus-arter, så hade det varit

vida större skäl, att anse den vara Asperococcus Lessonii Pp

cylindraeeus, elongatus än Asperococceus Durvillei. Med den

senare visar den föga yttre likhet, under det den till kropps-

"Jfr Fl. ant. 8 179.

2 Jfr Phyc. austr. och FI. ant. ant. st.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. n:o 1. 15

form så nära öfverensstämmer med den förra, att det torde

vara endast i undantagsfall, som två olika arter ega så betydlig

yttre likhet. För min del skulle jag sålunda vilja säga, att,

för så vidt yttre karakterer kunna tillmätas giltighet, denna

växt är att betrakta såsom AÅsperococcus Lessonii P BORY Voy.

Coqsati lirfig.v2B:

Den växer epityfiskt i glesa knippen på gröfre alger.

Den består af en liten häftdyna och ett enkelt, klubb-

likt, temligen långskaftadt, nedtill solidt, upptill ihåligt, tunn-

väggigt skott; fig. 24. Vid torkning antar den en nästan

svart färg. Hårbildningar saknas. Väggen består af en få-

skiktig, storcellig parenkymatisk väfnad. Yttersta skiktet bildas

af något tafvelformiga, 4—5-kantiga, på färgadt innehåll rika

celler, de öfriga af nästan kubiska eller fyrsidigt prismatiska

hyalina celler. Skillnaden i cellernas storlek är icke synner-

ligen betydlig; fig. 25, 27. Fortplantningsorganen bilda täta,

öfver skottets yta temligen betydligt höjda, ofta samman-

flytande grupper, hafva en prismatisk eller nästan ägglik form

och bestå af talrika små mer eller mindre regelbundna längs-

och tvärrader bildande, mest nästan kubiska celler. De äro

sålunda hvad man brukar kalla »sporangia multilocularia» eller

hvad i följd af nyare undersökningar brukar benämnas game-

tangier. De uppkomma genom omdaning af hvardera en

skottets ytcell, som tillväxer temligen betydligt särskildt i

radiär riktning och under tillväxten successivt uppdelas genom

väggar, dels parallela med dels vinkelräta mot tillväxtrikt-

ningen; fig. 26, 27. Parafyser saknas.

Häraf framgår, att detta är en alg af väsentligt olika

typ än både Adenocystis (Lessoni var?) californica RuPr. och

Adenocystis Lessonii F1. ant. samt Adenocystis Lessonit Phyc.

austr. Till växtsätt och kroppsform sluter den sig närmast

till den förstnämnda, från alla skiljer den sig genom kropps-

väggens byggnad och fortplantningsorganens beskaffenhet.

Vid fråga om dess systematiska plats skulle man kunna

tveka emellan familjerna Scytosiphonacee och Punctariacece;

den har karakterer af båda. TI struktur kommer den närmare

Punctariaceerna genom den obetydliga väfnadsdifferentieringen,

till gametangiernas beskaffenhet erinrar den så till vida mera

om Scytosiphonaceerna som dessa äro utgångna ur en längre

drifven, med högre grad af tillväxt förbunden omdaning af

ytceeller, men sluter sig till Punctariaceerna deri, att hvarje

16 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS.

gametangium åtminstone till nära mognaden framstår mera

för sig begränsadt. Hos Scytosiphonaceerna bildar hela sorus

redan tidigt ett mera likformigt helt, i hvilket de särskilda

gametangierna endast med svårighet kunna urskiljas. Jag

måste dock härvid erinra om, att jag icke delar den, som det

vill synas, vanliga uppfattningen, att gametangierna hos de

till denna familj hörande algerna äro »courts filaments å cinque

ou six articles»', utan anser hvarje gametangium utgöras af

enligt regeln fyra dylika trådar i förening, med andra ord,

att hvarje gametangium uppkommer genom radial tillväxt

af en ytcell och dess fortsatta delning genom väggar dels

parallela med dels vinkelräta mot till växtriktningen och där-

före samt då ytcellerna äro oregelbundet kantiga, såsom fullt

utveckladt är af oregelbundet prismatiska form och består af

flere, 5—6, våningar, som hvardera innehålla vanligen fyra

celler”. Hos Scytosiphonaceerna är denna gametangiebyggnad

och form mycket regelbunden och konstant. Punctariaceerna

öfverensstämma visserligen med Scytosiphonaceerna deri, att

hvarje gametangium utgår ur longitudinell och transversell

delning af hvardera en ytcell, men i gametangiernas slutliga

form och cellbyggnad är regelbundenheten och likformigheten

mindre. Gränsen mellan dessa båda familjer är icke synner-

ligen skarp, men för närvarande torde dock tillräckliga skäl

för deras förening till en icke kunna anses gifna.

På grund af kroppsväggens byggnad och gametangiernas

större sjelfständighet och vexlande form för jag den i fråga

varande växten till fam. Punctartacece.

Professor J. G. AGARDH har riktat min uppmärksamhet på

och godhetsfullt låtit mig undersöka en i hans samlingar under

namn Åsperococcus prolifer J. Ag. mser. förvarad alg från

Ancud på Chilensiska kusten. Till växtsätt och habitus öfver-

ensstämmer den med BorY's Asperococcus Lessonii P cylindraceus,

elongatus, hvilken förut flera gånger omnämnts. Jag erinrar

om, att denna var samlad vid Concepeion i Chile, sålunda ej

synnerligen långt från Ancud, hvarför det torde kunna be-

traktas såsom temligen antagligt, att dessa från närliggande

delar af Chiles kust härstammande till växtsätt och habitus

! Jfr sid. 11 i THURBET, G. Études Phycologiques. Paris 1878 (Thur.

Etud. Phyc.)

> Riktigheten af denna uppfattning synes mig tydligt framgå af fig. 4

tafl. IV i Etud. Phyc., hvars naturtrohet jag är i tillfälle att kunna

bekräfta.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 1. 17

hvarandra lika växter tillhöra samma art. Härmed må nu

vara huru som helst — full visshet härom kan vinnas först

genom närmare undersökning af BoryY's originalexemplar —

hvad jag här velat framhålla är, att algen från Ancud är egnad

att närmare belysa Adenocystis Durvillei? herb. Holm., med

hvilken den på grund af likhet i växtsätt, i habitus, allmän

kroppsdaning och struktur måste anses identisk. Den saknar

nämligen multiloculära fortplantningsorgan, men bär i stället

i riklig mängd sådana bildningar som fig. 28 återger. Att

dessa äro af samma natur som de, hvilka finnas afbildade på

t. ex: tafl. V fig. 3 i Etud. Phyc. d. v. s. zoosporangicr eller

sporangia unilocularia finner jag icke något skäl att betvifla.

De äro till formen i det närmaste klotrunda, insänkta i skottets

väfnad endast med en ringa del af sin yta fria. Sporangierna

uppkomma genom ombildning af hvardera en ytcell. De sitta en-

staka, eller i små grupper. Det är väl kändt, att man ännu icke

hos någon växt med gametangier af den byggnad som hos Scytost-

phonaceerna funnit dylika enrummiga sporangier under det

hos de båda slägten, som för närvaramda bilda familjen Punc-

tariacee båda slagen organ: sporangier och gametangier, iakt-

tagits; jfr t. ex. den nyss citerade taflan i Thur. Etud. Phyc.

Hvad nu anförts, måste anses innebära ett tungt vägande

skäl för att anvisa Adenocystis Durvillei? herb. Holm., Aspero-

cocceus prolifer J. Ag. mser. en plats inom denna familj.

Inom denna — lika litet som inom familjen Scytosipho-

nacee eller öfriga pheosporéfamiljer — finnes det mig veter-

ligen någon slägttyp, af hvilken den skulle kunna anses vara

en representant. Jag mnödgas derför låta den bilda ett nytt

slägte. För detta föreslås namnet Corycus!. Dess diagnos

skulle lyda:

Radix scutata. Frons claveformis, superne cava, stipite

solida, e cellulis sat magnis, subequalibus, strata pauca for-

mantibus, externis tabularibus, 4—35 angularibus, coloratis, in-

terioribus subceubicis et subprismaticis, hyalinis, contexta.

Sporangia et gametangia transformatione singulum singulze

cellule superficialis orta, illa solitaria vel subsolitaria sub-

spherica inclusa, vertice tantum nuda, hec i soros indefinitos

demum plus minus confluentes collecta, subprismatica vel subo-

voidea, exserta inter se plus minus discreta, loculis nume-

rosis in series longitudinales et transversales dispositis.

! Af grekiska ordet: Kwpuyos. klubblik.

18 KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS.

Corycus nigrescens KIJELLM. mser.

Syn. Adenocystis Durvillei? mus. Holm. in sched.

>» Asperococcus prolifer J. Ag. mser. in herb.

»(?) Asperococcus Lessonii 6 Bory. Voy. Coq. p. 199, t.

lilart 2406

C. cespitosus, circa 3 cm. altus, fronde anguste clave-

formi, stipite longiore, membranacea. Charte non adheret;

exsiccatione nigrescit. Fig. tab. nostra fig. 24—28.

Hab. in aliis algis epiphytica ad fretum Magellanicum, sec.

spec. in Mus. HoLm.; ad oram Chilensem apud Ancud, sec.

spec. in herb. J. G. AGARDHH, (et Concepceion Borr 1. c.?)

Adenocystis Durvillei (Borr) et auct.

Utom den förut anförda ÅAsperococcus Lessoniz beskref och

afbildade Borri Vog. Coq. (sid. 199, tafl. 11, fig. 3) en annan till

slägtet Asperococcus hänförd alg. A. DURVILLAI. Denna hade

blifvit samlad på Chiles kust vid Concepceion.

I Flora antaretica V. 2 (sid. 468) uppgifves denna växt

vara en Adenocystis och att anse såsom endast en varietet af

Adenocystis Lessonii Hook. fil. et Harv. J. G. AGARDH upp-

tar den i Spec. Alg. (1 sid. 79) under slägtet Asperococcus

bland species inquirende, dock med omnämnande af HOOKERS

och HARVEYS uttalade åsigt; jfr anf. st. sid. 125. KörtzInG

räknar i Spec. Alg. (sid. 5349) den liksom Åsperococcus Lesson,

från hvilken han anger den vara artskild, till slägtet Chorda,

men hänför 1 Tab. Phyc.! (B. 5. tal. 16-0cHBIONane0)

Asperococcus Lessont till slägtet Adenocystis, Asperococcus

Durvillei deremot till det med Asperococcus liktydiga slägtet

Encoelium. 'THuret har haft tillfälle att se originalexemplar

af den, men på grund af dessas dåliga skick icke kunnat

komma till någon klar insigt om växtens natur. Han anser

det dock framgå såsom resultat af de anstälda undersökningarna,

att det väl är sannolikt, ehuru icke säkert, att den är densamma

som Adenocystis Durvillei Hook. fil. et Harv. Af en så be-

nämd växt finnas exemplar i Parisermuseet, samlade vid Mal-

vinerna af J. D. HooKER.”

Hvarken af denna sist anförda växt ej heller af Aspero-

coecus Durvillei Bory har jag kunnat hittills förskaffa mig nå-

! KÖTZING, F. T. Tabul&e Phycologice.

? Jfr THUR Etud. Phyc. sid. 12, noten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. 1II. N:o1. 19

gra exemplar till undersökning. Men jag har icke velat un-

derlåta, att i samband med mina undersökningar om alger

hänförda till slägtet Adenocystis, påpeka äfven denna eller

dessa, och väcka uppmärksamheten på det resultat, till hvil-

ket THURET kommit vid studiet af Adenocystis Durvillcei, Hook

fil. et Harv. Detta kan i korthet uttryckas så, att den i följd

af reproduktionsorganernas byggnad icke kan hänföras till

slägtet Adenocystis och visar sig tillhöra en annan familj

än detta slägte, nämligen familjen Scytosiphonacer. Är detta

fallet, så måste äfven den anses såsom typ för ett nytt slägte

ty till något af denna familjs för närvarande beskrifna släg-

ten låter den, så vidt jag kan finna, icke hänföra sig.

Då jag icke närmare känner denna växt, kan jag för när-

varande icke meddela någon utförligare framställning af den-

samma och måste antagligen öfverlemna åt andra phycologer,

att gifva en sådan och låta växten erhålla en lämplig benäm-

ning.

Sammanfattning.

De alger, hvilka efter tiden för offentliggörandet af Flora

antarcetica hänförts till slägtet Adenocystis Hoox. fil. et HAryV.,

än såsom utgörande blott en art med olika varieteter än två

arter, tillhöra åtminstone fyra skilda slägten, representerande

lika många familjer, nämligen Adenocystis HooKr. fil. et HARV.

inom familjen Laminariacew, Coilodesme STRÖMF., af dess namn-

gifvare fördt till familjen Chordariacew,!Y Corycus un. gen.

inom familjen Punctariacew och ett ännu icke beskrifvet och

namngifvet slägte inom familjen Scytosiphonacee, det först-

nämnda omfattande en, möjligen två, de öfriga hvardera en

af dessa verkliga eller antagna Adenocystis-växter. Att art-

antalet, möjligen icke ens slägtantalet härmed är uttömdt synes

mig högst sannolikt. De afbildningar af Adenocystis Lessont,

som innehållas i KörzinGs Tabule Phycologice anser jag bland

annat lemna stöd för en sådan förmodan.

! Af skäl, som jag vid annat tillfälle skall angifva, kan jag icke om-

fatta denna åsigt om detta slägtes systematiska plats.

20 = KJELLMAN, ALGER HÄNFÖRDA TILL SLÄGTET ADENOCYSTIS.

Figurförklaring.

Alla figurerna äro ritade efter torkadt material. Fig. 1—3, 9, 12, 24

naturlig storlek, 7, 11, 16 —23, 25—27 omkring 300, de öfriga omkring

250 gånger förstorade.

Fig. 1—38:

16— NTE

18—23.

24—28.

Coilodesme californica (RUPR.) KJELLM. mscr., från Beringön

i norra delen af Stilla oceanen.

Syn. Adenocystis (LESSONI var.!) californica RUPR. Alg. Ochot.

Habitusbilder.

Steril del af skottet, sedd från ytan.

Tvärsnitt af skottets nedre sterila del.

Fertil del af skottet sedd från ytan.

Tvärsnitt genom något olika utbildade sporangiebärande delar

af skottet.

Adenocystis Lessonii Hookr. fil. et HARV. Fl. ant.; från

Warrington på Nya Zeland.

Habitusbild.

Tvärsnitt genom en fertil del af skottet.

Element, bildande växtens reproduktionsskikt.

Adenocystis (?) Lessonii Hook. fil. et HARV.: från Port Arthur

på Van Diemens land, bevuxen med en art Myrionema eller

Streblonema.

Syn.(?) Adenocystis Lessonii HARV. Phyc. austr.

Habitusbild.

Tvärsnitt genom en fertil del af skottet.

Tvärsnitt génom en fertil del af skottet med en enamn

Innersta delen af skottets vägg.

Element bildande växtens reproduktionsskikt.

En epifytiskt på eller endophytiskt i Adenocystis växande

art Myrionema eller Streblonema med Sporangier (18, 21,

22) och gametangier (23).

Corycus nigrescens n. gen. et spec. KJELLM.; 24—27 från

Magelhäes sund, 28 från Ancud i Chile.

Syn. Adenocystis Durvillei? Mus. HOLM. in sched.

Syn. Asperococcus prolifer J. AG. mscr. in herb.

Habitusbild.

Steril del af skottet sedd från ytan; cellernas innehåll ej

tecknadt.

Tvärsnitt af gametangiebärande delar af skottet; med unga,

i utveckling stadda (26), och mogna eller nästan mogna (27)

gametangier.

En sporangiebärande del af skottet, sedd från ytan. De vege-

tativa cellernas innehåll ej tecknadt.

Bihan$ till K. Vet. Akad. Handl. Bd.15. Afd. IM. No4

=E)

TÅ

TU ”

(03

SEdö

ERE

FEELS Nana L.Ljunggren Upsala.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR Band 15. Afd. TIL. N:o 2.

ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND

UPPRÄKNADE AF

KARL STARBÄCK.

MED 1 TAFLA.

MEDDELADT DEN 13 MARS 1889 GENOM V. B. WITTROCK.

STOCKHOLM, 1889.

KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ESS SA

MM MA OK bast MADYLINAAN NAR-TOY un.

Län MAG - LÅ fa

MAAITÖRKETa0 00 VAIO KANN fd

la 2 Kv

TA ALAKRÄRTTS

”HOÄSRATe JAAR un

AKTA 4. UA

a—— i

/ I

ADOLF AR VE MOMS IRRITERANDE TEA

HOSET va NN Md rv

| vie i

ä CÅ i

Mr LG 3

dl Åh YH NAER

UU IOU

i 4 | | FOR v dh BY

I IG ' db FORA la Wv T

MANOR BR rantTitg w ka fps VR

KI ag

LLQ "| ge i

Mu understöd af Kongl. Vetenskapsakademien i Stockholm

företog jag under första delen af förliden sommar en resa till

Öland för att studera ascomycetfloran derstädes, med särskild

hänsyn till de coprophila Spheceriaceerna. Mina undersök-

ningar omfattade dels lunderna på vestra landtborgen vid Kö-

ping, Borgholm, Borgby, Halltorp, Ekerum, Färjestaden och

Mörbylånga, samt den s. k. Ottenbylund, dels den till nämda

punkter gränsande Allvaren. Det är naturligt, att då min

uppmärksamhet hufvudsakligen var rigtad på de nyssnämda

coprophila Spheriaceerna och i synnerhet på olikheten af deras

utbredning på den för vinden öppna Allvaren och i de mer

skyddade skogarne, utbytet af de mer slumpvis hopsamlade

öfriga Ascomyceterna skulle blifva skäligen magert, hvartill

äfven bidrogo de ogynsamma klimatiska förhållandena, i det

att under större delen af mitt vistande på ön en intensiv hetta

och torka var rådande. Jag har emellertid ansett det löna

mödan att nu offentliggöra en uppräkning af de af mig in-

samlade Åscomyceterna, isynnerhet som denna uppräkning fått

en synnerligen värdefull tillökning genom det material, fil. kand.

E. HAGLUND ställt till mitt förfogande, af honom insamladt i

Östergötland hufvudsakligen under åren 1887 och 88. Att

nedanföljande uppräkning emellertid är långt ifrån att ens

tillnärmelsevis uttömmande behandla de båda provinsernas

ascomycetflora, ligger i öppen dag icke blott derför, att såväl

Öland som Östergötland endast delvis blifvit undersökta, 1 det

senare landskapet endast delar af Qvillinge och Simonstorps

socknar, utan äfven derför, att undersökningen af ett aldrig

så obetydligt område fordrar åratal af samlande för att man

skall kunna få en något så när fullständig föreställning om,

hvad det i mycologiskt hänseende innehåller. Min mening

med denna uppsats vore sålunda, att den skulle utgöra början

till ett material tillräckligt stort för att möjliggöra kännedomen

om och sammanfattningen af svampfloran inom vidsträcktare

4 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

trakter af vårt land, något som finge desto större värde som

liknande arbeten, underlättade genom utgifvandet af SACCARDOS

stora arbete Sylloge fungorum, just nu med största ifver pågå

icke blott inom de flesta europeiska utan äfven en del utom-

europeiska land.

Då det är min förhoppning att så småningom få insamladt

så stort material af Sordartiaceer från skilda delar af vårt land,

att det kan sätta mig i stånd att temligen utförligt och från

olika synpunkter behandla de svenska arterna af denna in-

tressanta ascomycetgrupp, har jag i min uppräkning ej tagit

hänsyn till mina öländska fynd. Jag torde dock här få nämna

att de vanligaste arterna voro: Sordaria macrospora AUVERSW.,

S. fimicola (RoB.) CÉs. ET DE Nort., Podospora minuta (EUCKEL.)

WinNnt., P. curvula (DE BY.) Wint., var. aloides WINT., jemte

talrika mellanformer mellan dessa båda, Sporormia minima

AUTERSW., samt S. intermedia AVTERSW.; sällsyntare förekommo

Sp. ambigua NIBSSL, Sp. megalospora AUVERSW. och Sp. pascua

NIESSL. :

Slutligen vill jag här med några ord beröra, hvarför jag

vid ordningsföljden inom Pyrenomyceterna valt SACCARDOS sy-

stem, sådant som detta förefinnes 1 de två första banden af hans

Sylloge fungorum, och ej det naturliga NIESSL-WINTERSKA, det

enda som utom SACCARDOUS mig veterligen för närvarande finnes

att välja på och efter hvilket WINTER ordnat Pyrenomyceterna i

sin handbok »die Pilze». Detta senare borde otvifvelaktigt erbjuda

den fördelen, att man undgår sönderdelandet af en del slägten

efter de understundom skäligen lösa grunder (ex. Leptospheria,

Metaspheria), som ovilkorligen måst följas af SACCARDO, men

som han ej lyckats fullt konseqvent bibehålla, en följd, som

ju är gifven för hvarje artificielt system (ex. Zignoélla.)

Denna brist undvikes eller borde hafva undvikits i det NIEssL-

WINTERSKA systemet, något som emellertid ej skett, i det

WINTER af vissa skäl (se anf. st. II p. 253 under Ceratostoma)

understundom använder till grund, för att bibehålla slägten

skilda, karakterer, som han ej anser fullt tillfyllestgörande

(Ceratostoma, Ceratostomella, Lasiospheria, Leptospora m. fl.)

Dessutom torde man med ganska stort skäl kunna pästå, att

ju mera kännedomen om Åscomyceternas generationsvexling

blir utvidgad, desto mera få ock de åsigter, som gjort sig

gällande vid utarbetandet af det naturliga NIESSL-WINTERSKA

systemet, jemka på sig. — Det må tillåtas mig att här påpeka

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 195. AFD. III. N:0O 2. 5

ännu ett annat förhållande inom detta system, nemligen den

plats fam. Lophiostomacecw der imtager. Det synes mig nem-

ligen alldeles gifvet, att denna familj i det artificiella SACCAR-

DOISKA systemet fått en vida naturligare och rigtigare ställ-

ning såsom en särskild afdelning förmedlande öfvergången till

Hysteriacee än hos Winter, der den fått sin plats efter Am-

plispheriew och sist i första sektionen såsom ett försök »dieses

Hinneigen zu den ”leosporeen durch die Stellung anzudeuten>.

Då den hufvudsakliga indelningsgrunden i det NIESSL-WiNTER-

SKA systemet är, hvad Pyrenomycetes simplices beträffar, peri-

theciernas växtsätt (ytliga, imsänkta, frambrytande eller täckta),

och då vidare (se WINTER anf. st. pp. 289—290) just inom

Lophiostomaceernas grupp detta växtsätt visar betydliga varia-

tioner, så synes det, som om detta förhållande just ifrån WIN-

TERS synpunkt bort framhäfva Lophiostomaceerna såsom en

sjelfständig med Sphceriacew koordinerad grupp. Dessa nu be-

rörda förhållanden, jemte den öfversigtlighet, som vinnes genom

att följa SACCARDOS indelning, har gjort, att jag föredragit hans

system. — Vid uppställningen af Discomyceterna har jag huf-

vudsakligen följt KARSTENS framstående arbete Revisio mono-

graphica atque synopsis Ascomycetum in Fennia hucusque

detectorum.

Pyrenomycetes.

Spheriace2R.

15. Masalongiella? pleurostoma. STARB. n. sp.!)

Perithecia sparsa, simplicia vel 1—2 connata, in ramis

decorticatis peridermide tecta nidulantia, ostiolo conico-cylin-

draceo, plerumque laterali erumpentia, rugosa, sed non strigoso-

hirta, lentiformia, fuscoatra, 400—500 u diam. Asci clavati,

sursum obtuse rotundati, subtruncati, membrana incrassata, deor-

sum pediculo brevi prediti, 40—50 = 7—10 u. Spore 8:ne,

in ascis immaturis distich2e, sed sensim in superiore parte conglo-

bate, allantoidex, plerumque curvule, interdum subrectze, hya-

ling, 7—10 = 2—5 u. Paraphyses numerose, ramose, septate,

multiguttulate, inter septa interdum inflate, e basi incrassata

sensim in filamento longissimo attenuate, hyaline. Fig. l1a,b.

1) Asteriscus ad numerum speciem in Suecia antequam non lectam (sec.

SACCARDO) indicat.

6 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

Hab. in ramulis decorticatis aridis Rose sp. ad Färjestaden

Ölandie. 3 juni. legi.

Ehuru jag är så långt ifrån öfvertygad om att denna

art tillhör slägtet Massalongiella SPEG., att jag tvärtom skulle

vara böjd att bilda ett eget, har jag likväl ej velat göra detta,

alldenstund jag ej lyckats påträffa tillräckligt material för att

kunna så noggrant som möjligt undersöka den. Emellertid är

arten väl skild genom sina egendomliga asci alldeles omgif-

vande paraphyser, samt genom peritheciernas mynning, som

nästan alltid utgår från sidan af det linsformade peritheciet

och lägger sig utmed underlaget, så att den synes fastväxt

med detta. Antagligen är det denna mynningens rigtning,

som ger peritheciet dess linsform, då de tvenne exemplar, der

jag iakttagit central mynning, varit mer spheriska.

2. Quaternaria dissepta (FR.) TuL.

Asci 107 = 15 u; spore 20—32 = 6 u. — Hab. sub epi-

dermide ramulorum Ulmi montan&e ad Borgholm.

WINTER och SACCARDO uppgifva olika mått på asci. Enl.

den förra äro de (p. sp.) 120—140 u, enligt den senare

J0—100 u, hvilket mest -öfverensstämmer med de mått jag

funnit.

3". Valsa coronata (HoFFm.) FR.

Asci 18—25 (p. sp. 12 u) =6—38 u; spore 8—10 = 1,5

u. Hab. in ramis Rose sp. ad Mörbylånga Olandiz.

Mina specimina öfverensstämma visserligen ej med be-

skrifningen af ofvanstående art, sådan den förefinnes i SACCARDOS

Sylloge Pyrenomycetum I p. 110, isynnerhet är ascusformen

afvikande. Men då det är synnerligen vanskligt att inom

slägtet Valsa uppställa nya arter, har jag ansett det lämpligast

att tillsvidare låta denna form höra till de »forme dubizx», som

SACCARDO anf. st. omnämner.

4. V. ambiens (PERrRs.) FR.

Asci apud formam Coryli 42—50 = 10—12 u, spore apud

formam Coryli 13—22 = 4—6,5 u, apud formam Crategi cur-

vule 15—25 =, recte 30 = 5—7 u. — Hab. in ramulis Coryli

ad Mörbylånga, in ramis Crategi ad Ottenbylund.

9. V. nivea (HorFrmMm.) FR.

Asci 50—060 = 8; spore 12—16 = 3 u. — Et Ölandize et

in Östrogothia ad ramos Populi tremul&e verisimiliter vulgatis-

sima.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 7

6. FPutypella Prunastri (PERS.) SAcC.

Asci p. sp. 30 = 4 u; spore 8 = 1,5 u. — Hab. in ramulis

Pruni spinose ad Borgholm.

7. PEutypella stellulata (FR.) SAcc.

Asci 40 =6 u; sp. 8—-10 = 2—3 u. — Hab. in ramulis

Ulmi montane ad Borgholm, Borgby, Halltorp, Ekerum.

3. Eutypa Acharii Tur.

Asci p. sp. 18—24 = 4—5 u; spore 3—7 = 1—1,5 u. —

Hab. in ramulis Betule ad Rodga par. Simonstorp in Östro-

gothia.

9. E. flavovirescens (HoFFrmM.) TuUL.

Asc p. sp. 30—50 = 4—38 u; spore 6—8 = 2—3 u. —

Hab. in ligno carioso ad Dufhult par. Simonstorp in Östro-

gothia.

10. Cryptospheria millepunctata GREV.

Asci p. sp. 58—62 = 10—12 u; spore 13—17 = 2-—3 u.

— Hab. in ramis emortuis Fraxini ad Ekerum Ölandiz.

11. C. populina (PErRs.) SAcc.

Asci 38—42 = 5—7 u; spore 8—12 = 2 u. — Hab. in

ramis emortuis Populi tremule ad Dufhult paroecie Simons-

torp in Östrogothia.

12. Diatrype Stigma (Horrm.) FR.

Asci p. sp. 30—50 = 4—8 u; sporg 6—12 = 1,5 —3 u. —

Hab. in ramis corticatis et Ölandie et in Ostrogothia verisimi-

liter vulgatissima.

135. Diatrypella decorata NITSCHEE.

Asci p. sp. d0—55 = 8—9 u; spore 5—6 = 1—1,5 u. —

Hab. in ramis Betule ad Grafvesfors par. Qvillinge in Ostro-

gothia. — Stromatibus majoribus, ostiolisque plurisuleatis D.

favacee affinis, rationibus autem sporarum ascorumque magis

cum D. decorata conveniens, hec forma intermedia existimari

possit.

14: D. quercma (PERS.) NirTs.

Asci 90—100 = 10 u; spore 8—9 = 2—3 u. — Hab. in

ramis corticatis Quercus ab Ottenbylund ad Borgholm Ölandiz,

ad Dufhult par. Simonstorp in Östrogothia. — Ad Ottenbylund

specimina legi, que longitudine staturaque ascorum et ostiolis

minus sulcatis D. pulvinate NITsCHKE affinia videntur, sed ob

sporas perfecte D. quercine huc adducenda sunt. Ad Borg-

holm formam, sporis minus curvulis vel subrectis ad D. inter-

mediam KARST. accedentem, observavi.

8 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

15". Rosellinia Rosarum NIESSL.

Asci 65 =5—6 u; spore 8—9 = 4—35 u. — Hab. in ra-

mulis Rose decorticatis prope oppidum Vestervik in Smo-

landia.

16. RB. conglobata (FUCK.) SACC.

Asci 80—90 = 7—9 u; spore 9—12 = 6—7 u. — Hab.

in cortice Betulxe albe ad Rodga par. Simonstorp in Östro-

gothia.

17. Anthostoma Xylostei (PERrRS.) SAcc.

Spore 12—21 = 6—9 u. — Hab. in ramis Lonicere Xy-

lostei ad Borgholm Ölandize, et ad Dufhult in Ostrogothia.

18. Xylaria Hypozxylon (LIN.) GRÉV.

Asci sporzeque non evoluti. — Hab. ad truncos Quercinos

ad Thorslunda Ölandize.

19. Poronia punctata (LiN.) FR.

Asci 160—180 = 16—18 u; spore 20—26 = 10—14 u. —

Hab. in fimo equino in Allvaren ad Näsby Ölandizx non rara.

20. Hypoxylon multiforme FR.

ARS fö) SP: 10-95 =6 u; spore 10--12 =4—5 u. —

Hab. in ramis truncisque presertim Betulx et Ölandie et in

Ostrogothia vulgatissimum.

21: IE farscuma(BerRSNY INR:

Asci p. sp. 90—100 = 6—7 u; spore 14—16 = 5—6 u. —

Hab. in cortice Coryli Ölandiee.

22. H. udum (PERS) FR:

Asci 142—160 = 15—17 u; spore 25—35 = 8—10 u. —

Hab. ad ligna cariosa Quercus ad Thorslunda Ölandize, et ad

Dvardala par. Qvillinge et ad Dufhult par. Simonstorp in

Ostrogothia.

293. Ceratostomella rostrata (FR.) SACC.

Asci 45—47 = 9 u; spore 9—--12 =4 u. — Hab. in ligno

carioso ad Dufhult par. Simonstorp in Östrogothia.

24. Gnomonia tubeformis (TopD.) Sacc.

Asci 35—70 = 13—16 u; spore 14—15 = 5—6 u. — Hab.

in foliis languescentibus Af glutinose ad Färjestaden Ölandize

et ad Rodga par. Simonstorp in OÖstrogothia.

23. G. vulgaris (CES. ET DE Not.) Sace.

Ascos sporasque non vidi. — Hab. in foliis Coryli ad

Rodga in Ostrogothia.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 9

26. Ditopella fusispora DE NOT.

Asci 95 = 14 u; spore 15—21 (—30) = 3—3,5 u. — Hab.

in ramulis Alni ad Färjestaden Ölandiz.

27. Mycospheerella +) punctiformis (PERS.) STARB.

Perith. 60—100 u diam; asci 38—-40 = 7 tt; Sporae 9 =2,

u. — Hab. in foliis Quercus ad Ottenbylund Ölandiee.

28". M. innumerella (KARST.) STARB.

Asci 50 =38 u; spore 20 = 3,5 u. — Hab. in foliis pu-

tridis Comari palustris ad Rodga par. Simonstorp in Östro-

gothia.

29". M. affinis (WINT.) STARB.

Asci 60 = 10—12 u; spore 20—26 =4 u. — Hab. in

foliis aridis Carline vulgaris in Allvaren ad Näsby Ölandize.

305. M. Jurinee (FUCK.) STARB.

Asci 36—40 = 10 u; sporex 9—11 = 3 u. — Hab. in fo-

liis Cirsii acaulis ad ftenblend Ölandize.

ol oM. ARN (NIESSL) STARB.

Asci 45—-50 = 3—9 u; sporg 10—12 = 3—3,5 u. — Hab.

in caulibus Ve bf, glycyphylli ad Mörbylånga Ölandige socia

Phomatis elengs (FR.) Most. Et DuURR. — Quamquam spe-

cimina mea non perfecte, licet magis quam cum aliis speciebus,

cum M. Linhartiana conveniunt novam speciem in genere

Mycyspherelle tam magno fabricare non ausus sum.

32". M. Hyperici (AUERSW.) STARB.

Perith. 50—60 u diam; asci 40 = 8 u; spore 10—14 = 3

—4 u. — Hab. in caulibus Hyperici perforati ad Skogsby

Ölandiee, prope lacum Ågelsjö par. Simonstorp in Östbössallbes,

in caulibus H. quadranguli ad Rodga.

33". M. polygramma (ER.) STARB.”?)

Asci 26—32 = 7—8 u; sporge 8—9 = 2—2,5 u. — Hab.

in caulibus Scrophulariz fr ad gore ar Ölsndie

34. M. recutita (ER.) JOHANS. I. c. p. 166.

Asci 29-—-32 = 10—13 u; sp. 12—18 = 3,5 u. — Hab. in

foliis gramineis ad Rodga par. Simonstorp in Ostrogothia.

30". M. filicum (DESM.) STARB.

Asci 309 = 10 u; spore 10 = 3 u. — Hab. in foliis Asplenii

spinulosi ad Rodga par. Simonstorp in Ostrogothia.

!) Cfr WITTROCK »Om snöns och isens flora» p. 77, JOHANSSON »Svampar

från Island» p. 163, STARBÄÅCK, >»Anteckningar öfver några skandi-

naviska Pyrenomyceter» p. 16 (Bih. till K. Vet.-Akad. Handl. Ba 14.

Afd. III. N:o 5.)

2) Cfr FRIES S. M. II, p. 432.

10 oK. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

36". Didymella Hellebori (CHAILL.) FUCKEL.

Asci 70—80 =12 u; spore 15—20=6 u. — Hab. in

caulibus Leonuri Cardiace ad Färjestaden Ölandie. — Speci-

mina mea cum descriptione apud WINTER die Pilze omnino

congruunt nisi quod spore utrinque obtuse sunt.

37. Gnomoniella campylostyla AUVERSW.

Ascos sporasque non vidi. — Hab. in foliis Betule ad

Rodga par. Simonstorp in Östrogothia.

38". Gnomoniella guttulata STARB. n. sp.

Perithecia globoso-depressa, inter epidermidem et lignum

nidulantia, sparsa vel gregaria, plerumque 2—3—pluria lineatim

seriata, linea' nigra non limitata, stromate perfecte carentia,

primo tecta, epidermidem demum, rima longitudinali fissum,

ostiolo conico, brevi perrumpentia, atra, 350—450 u diam. Asci

clavato—lanceolati, 8-spori, sursum detruncati, deorsum in sti-

pitem brevem apiculatim attenuati, ad apicem lumine guttule

instar prediti, aparaphysati, 34—42 = 5—6 u. Spore distiche,

tereti-fusoide&, deorsum augustiores, inequelaterales vel curvulze,

infra medium spurie uniseptate, primo autem guttulis tantum

minoribus plurimisque ornate, 6—10 = 1—2,5 u. Fig. 2 a—c.

— Hab. in caulibus aridis Agrimonie Eupatorixe ad Mörbylånga

Olandix. 19 juni legi.

Denna art är en af dem som tydligast visa slägtskapen

och förmedla öfvergången till Diaporthe. Det enskilda peri-

theciets habitus hänvisar, liksom peritheciernas lineära anord-

ning, på en del arter inom detta slägtes Tetrastaga-grupp,

under det att den fullständiga frånvaron af hvarje tillstym-

melse till stroma gör att den måste föras till Gnomoniella.

39". Lizomia emperigonia (AUERSW.) DE NOT.

Asci 95—135 mu; spore 25—35 = 9 u. — Hab. in foliis

periandricis Polytrichi communis ad Färjestaden Olandie.

40. Bertia moriformis (TODE) DE Nor.

Spore 30—42—46 (ut plurimum 36) = 5—6 u. — Hab.

ad lignum cariosum ad Rodga par. Simonstorp in Ostrogothia.

— In regione Mustialense fine mens. Junii formam macro-

sporam (vide KArsStTEN Symb. XXIII, p. 8) longitudine spo-

rarum 36—50--70 u legi. An Bertia submoriformis (PLoW.)

SACC. forma microspora existimanda est?

41. Venturia ditricha (FR.) IKARST.

Asci 530—56 = 11 u; sporge 12—14 = 5—6 u. — Hab. ad

Färjestaden Ölandize, ad Dufhult par. Simonstorp in Östrogothia.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 11

42. Melanconis stilbostoma (FR.) Tur.

Asci 100—110 = 12—14 u; spore 17—22 = 8 u. — Hab.

in corticatis ramis Betulx ad Rodga in Ostrogothia.

4310 MI Almni PUL.

Sporis 24—530 = 8—10 u longis hec forma a specie typica

recedit. — Hab. ad Färjestaden Ölandiz. 8 juni legi.

Caudospora STARB. n. gen.

Stroma depressum, corticale, linea nigra laxe determinatum.

Perithecia lentiformia, pauca, ostiolis in centro disci albi spar-

sim confertis. Asci cylindracei. Spor&e didyme, utringue uni-,

medio 2-, sepissime 3-caudate. Paraphyses numerose, ramose,

e basi angustissima attenuatim clavate, sursum collapse de-

truncate, septate, multiguttulate. Fig. 3 a—c.

44. Caudospora Taleola (FR.) STARB.

Syn. vide er Var Pyren. I, p. 626. — Asci 184—200

= 10—12 u; spore 2

I u. — Hab. in ramis corti-

catis Quercus prope år Borgholm Ölandizx; specimina

egregie evoluta prope oppidum V dstervilk in Smolandia initio

mens. junii legi. — Exsicc. THÖMEN Mycotheca 764, RAVENEL

Fungi Caroliniani III, 69 Diaporthem leiphemiam complecti

videntur.

Huru denna märkliga art någonsin kunnat föras till Dia-

porthe är mig i likhet med WIiNtER (die Pilze II, p. 265) fast

obegripligt. Såväl stromats som sporernas byggnad, samt fram-

för allt närvaron af ej blott »reichlicher, deutlicher» (WINTER

anf. st.), utan äfven kraftiga, greniga paraphyser af ofvan an-

gifna form tala emot denna artens ställning. Lämpligare vore

då att såsom NSPEGAZZINI föra den till Melanconis (SPEG. Add.

Myc. Ven. n. 77 sec. SACCARDO anf. st.) för hvilket WINTER

ej tyckes obenägen; eller såsom denne auctor säger, arten

»zur eigenen Gattung erheben». Detta senare tyckes ock mig

vara det enda rigtiga, då man hos denna art ej känner de visser-

ligen ej för alla men dock för de typiska Melanconis-arterna

bekanta conidiestromata, och dessutom stromat hos Caudospora

Taleola är ganska afvikande från det typiska Melanconis-stromat.

För öfrigt torde de i min diagnos gifna karakterna på sporer

och paraphyser vara alldeles tillräckliga för att motivera upp-

ställandet af ett nytt slägte.

45. Diaporthe conjuncta (NEES.) FUCK.

Asger ”61—78'='9' ju; ”spöre 16-20 =4,5—69 = sHab! in

ramis corticatis Coryli Avellan&e ad Borgby Ölandize.

12 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

SACCARDOS och WINTERS beskrifningar på denna art afvika

från hvarandra så till vida, som den senare säger »....Sporen

in der Mitte septirt nicht eingeschnärt»; den förre deremot >. . ..

sporidiis tandem constricto-1-septatis.» Detta senare öfverens-

stämmer med sporformen hos mina exemplar. — Perithecierna

hos D. conjuncta gå ända in i peridermiets innersta del och

åstadkomma understundom en fördjupning 1 veden.

46. D. Strumella (FR.) FUCK.

Asci 90-60 = 7—8 uu; spore 12—15=4 pu: '—!Habmn

ramis/cort.;:ad. Näsby Ölandie. — SACcARDO ascos 40—52 u

long., WINTER 36—44 habet.

47. D. leiphemia (EFR.) Sacco.

Asci 60—73 = 8—9 wu; spora 17—21 = 4,5 u. — Hab. in

ram. cort. Quercus ad Ottenby Ölandize, ad Rodga par. Simons-

torp in Östrogothia. — SACCARDO ascos 70—80 wu long., WIN-

TER 58—65 habet.

48. D. fibrosa (PERS.) FUCK.

Asci sporis monostichis 123, sp. distichis 77—99 u long

10—12 wu crass.; spore 12—14 = 6—38 u. — Hab. in ram. cort.

Rhamni cathartice ad Mörbylånga Ölandise, in ram. cort. Pruni

spinose prope oppidum Viestefvik in Smolandia.

49. D. detrusa (ER.) FUCK.

Asci 59—80 = 11 ju; spore 13—15 = 5—6 u. — Hab. in

ramis corticatis Berberidis vulgaris ad oppidum Borgholm

Ölandiee.

505. DD. Crategi (CURR) ETcK.

Asci 94. =14 u; spore 14—18 = 4,5—5 u. — Hab: in

ramis corticatis Crategi ad Halltorp Ölandize.

51. D. salicella (FrR.) SACC.

Asci 62 = 14—18 u; spore 18—20 = 6—38 u. — Hab. in

ramis Salicis ad Thorslunda Ölandiz.

92". D. nidulans NIESSL.

Asci 24—30 = 6 u; spore 8—10 = 2,5 u. — Hab. in sar-

mentis Rubi idzxi ad Rodga par. Simonstorp in Ostrogothia.

93". Didymospheria diplospora rö REHM.

Asci 80—85 = 9 u; spore 9—14 = 6 — Hab. in sar-

mentis Rubi idei ad Slidésbr Ölandize.

54". D. oblitescens (B. ET BR.) SaAcc.

Perithecia sparsa, lentiformi-depressa, epidermide interdum

stellatim fissa velata, ostiolis paullum manifestis predita; ma-

cula epidermidis nigra circit. I mm. diam. Asci 90 = 12 u;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. III. N:o 2. 13

spore 12—16 = 7—9 u. — Hab. in ramis corticatis Corni alba

ad Köping Olandize.

55". Massariella bufomia (B. ET BR.) SPEG.

Asci 232—250 = 17 u; spore 23—29 = 9—11 u. — Hab.

in ramis cortic. Quercus ad oppid. Borgholm Ölandiez.

56". Leptospheria pretermissa (KARST.) SACC.

Asci 90—100 = 8—10 u; spore 17=6 u. — Hab. in cauli-

bus emortuis Rubi ide ad Rodga par. Simonstorp in Ostro-

gothia. — A descriptione KARSTENI specimina mea, que cum

n:o 852, KARSTEN fungi fenn. exsiccati, externis partibus per-

fecte conveniunt, sporis primo continuis, trinucleatis, deinde

uni-, denique tri-septatis, hyalinis, vix constrictis divergunt. An

spore immature? Specimina apud KARSTEN 1. c. internis parti-

bus valde obsoleta!

DTE, DL. vagabunda Sacc. "alvarensis STARB. n. subsp.

Perithecia sparsa, conico-spheroidea, ostiolo papillato, paul-

lum prominulo, vel conoideo-cylindraceo, interdum lateraliter

compresso, altitudine peritheciorum dimidio breviore predita,

200-250 u diam. Asci clavati, vix pedicellati, 80—100 =

20—26 u. Spore distichae, primitus hyaline, simplices, multi-

guttulate, deinde &que hyalinx, medio constricto-uni-septatze,

sensim olivascentes, 4-magni-guttulate, demum triseptate, fuli-

gimeo-fusce, loculis externis dilutioribus, 20-30 = 10—12 u.

Paraphyses numerosissime, graciles, agglutinate. Fig. 4 a—d.

— Hab. ad rhizomata, terra non tecta, Plantaginis maritima

var. gentilis in Allvaren prope Näsby Olandizxe, non rara. —

Forma et evolutione sporarum hac subspecies ad L. vagabundam

spectat; notis allatis autem presertim ostiolo manifesto, perithe-

ciis denique liberis, nec non loco naturali certe differenda est.

98". ÅL. ogilviensis (B. ET BR.) CEs. ET DE Nor.

Asci 60—80 = 10—12 u; sporge 35—40 = 4—5 u. — Hab.

in caulibus aridis Campanule persicefolie ad Dufhult par. Si-

monstorp in Östrogothia.

59, ÅL. setosa NIESSL.

Asci 10—80=12 u; spore 25—30 = 5—6 u:— Hab. in

caulibus Cerefolii silvestris, Scrophularie nodose, Hieracii ad

Köping, Ottenbylund Ölandizx, ad Rodga par. Simonstorp in

Ostrogothia.

60". ÅL. dolioloides (ATERSW.) KARST.

Aserp 104—120:— 12—14 usespore. 40—50 = 6 un =

Hab. in caulibus Tanaceti ad Mörbylånga Ölandige. — Formam

14 oK. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

dubiam, que ad hanc speciem sine dubio referenda est, in cauli-

bus aridis Centaurex Scabiose inveni. Differt sporidiis con-

stanter 6-septatis, loculo tertio inflato, 40 u long., 4 u crass.,

ascisque 90—-100 = 10—12 u. — Hab. ad Skogsby prope Färje-

staden Ölandiee.

61”. IL Mäillefolii EuvCK.

Asci 90—100 = 12—14 u; spore 43—50 = 4—35 u. — Hab.

in caulibus Achillex Millefolie ad Rodga in Ostrogothia. Vix

a preeunte differenda.

62". DL. Fuckelti NIESSL.

Asci 100 =12 u; spore 28=>95 u — Hab.: in culmis

Phragmit. communis ad Ottenbylund Ölandiz.

63". L. Fuckelii NIBSSL. v. filamentifera KARST. in Hedw.

1888, p. 211. — Asci 80—100 = 12 u; spore 22—24 —45—

5 u. — Hab. in vaginis Calamagrostidis Phragmitisque ad

Ottenbylund Ölandiee.

64". L. sparsa (EUCK.) SACC.

Asci 88 =10 u; spore 24—28 = 4 u. — Hab. in culmis

Dact. glomerate ad Köping Ölandize, ad Rodga in Ostrogothia.

65". Splheria Y) subsparsa (FUCK.) STARB.

Syn.: Melanomma subsparsum FucK. Symb. myc. p. 160.

Asci 60—72 = 6—7 wu; spore 12—13 = 4—5 u. — Hab.

ad lignum quercinum ad Ottenbylund Ölandize.

ERE difficillime est secundum descriptionem tantum

speciem designare, specimina mea sine dubio ad Sph. sub-

sparsam spectare videntur, quum sporidia, asci, perithecia apice

minutissime plicata cum illa conveniant, licet forma perithe-

ciorum non perfecte spheroidea, sporis olivascentibus divergant.

66. Pseudovalsa lanciformis (FR.) CES. ET DE Nor.

Asci 210—235 = 23—25 u; spore 35—40 = 14—16 u. —

Hab. in cortice Betulx albx ad Thorslunda Ölandiee.

67T"..1 PP: umbonata (TTL) SACO:

Asci 170—180 = 25 u; spore 36—40 = 12—16 u. — Hab.

in ramis corticatis emortuis ad Borgby Ölandize. — Ob sporas

fere monostichas, ut sexepe sunt, asci usque ad 230 u per-

veniunt.

68". Metaspheria ocellata (NIESSL) Sacc.

on 75 = 10 u; spore 12—15 = 6—7 u. — Hab. in cauli-

bus Hyperici ad Färjestaden Ölandie.

!) Cfr. STARBÄÅCK 1. c. p. 10 seqq.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 15

69". Spherulina intermixzta (B. ET BR.) SAcc.

Asci 50—72 — 12—20 u; spore 19—25 = 7—38 u. — Hab.

in ramis corticatis Rose ad Mörbylånga Ölandize.

70". S. intermizta (B. Et Br.) SACC. var. constricta STARB.

n. var.

Peritheciis sparsis vel laxe gregariis, vix vel rarissime

paralleliter seriatis, ramulos totos ambientibus, primitus tectis

deinde epidermide plerumque lineatim fissa deliberatis, poroque

pertusis; sporis majoribus (20—30 = 7 u), semper medio magis

quam ad alia septa constrictis, qua re in duabus partibus su-

periore latiore divisis, 4—5-septatis, septo uno alterove longi-

tudinali addito, hec varietas ceterum cum specie conveniens

dignoscenda est. Fig. 5. — Hab. in ramis corticatis Rose ad

Färjestaden Ölandiee.

71. Hypospila Pustula (PERS.) KARST.

Asci 70—76 = 10—12 u; spore 17—20 = 5—6 u. — Hab.

in foliis dejectis Quercus ad Mörbylånga Ölandize, ad Rodga

in Östrogothia.

72. Lasiospheria ovina (PERS.) CRS. ET DE NOT.

Asci 140—175 = 12—17 u; spore 30—54 =4 u. — Hab.

ad lignum cariosum ad Rodga Dufhult par. Simonstorp in

Ostrogothia.

13. Zignoélla ovoidea (ER.) SAccC.

Syn.: Z. pulviscula (CURR.) SACcC.

Asci 72—80 u; spore 18—24 = 5—06,5 u. — Hab. supra

corticem et lignum ad Dvardala par. Qvillinge in Östrogothia.

Suadentibus SACCARDO, WINTER, KARSTEN ad Z. ovoideam Z.

pulvisculam reduxi.

TA. Zign. elavispora KARST.

Asci 50—62 = 9J—12 u; spore 14—16 = 5—56 wu; perithecia

200—250 u diam. Fig. 6 a, b. — Hab. in ligno juniperino

ad Ottenbylund Ölsndés — Species statura sporarum, mem-

brana asci intus detruncata valde insignis. Figuram meam e spe-

ciminibus ad Mustiala Fennie a cel. KARSTEN lectis delineavi.

T5". Zign. minutissima KARST. "juniperina KARST.

Asci 80—100 = 12 u; spore 14—18 = 6-—-7 u; perithecia

0,5 mm. diam. — Hab. in ligno juniperino ad Färjestaden

Ölandize.

76". Zign. sexnucleata STARB. n. sp.

Perithecia majuscula, basi insculpta, demum matrice se

solventia, in ostiolo conico attenuata, atra, trans lucem rufe-

16 KK. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

scentia, discreta vel sparsim gregaria, filamentis versus ostiolum

concurrentibus contexta. Asci anguste cylindracei, vel cylin-

draceo-clavati, sursum rotundati, vel subdetruncati, paulum

curvati, subsessiles, 160—180 = 11 u. Spore 8:n&e, submono-

stiche, oblonge, inequilaterales, obtusiusculx, mitio guttulis

plurimis irregulariter ornatae, deinde (5—38-) magni-nucleate et

spurie septate, 20—28 =7—38 u. Paraphyses nulle. Fig.

7 a—d. — Hab. in ligno carioso arborum frondosarum (Quer-

cus?) ad Ottenbylund Ölandiz. — Species in subgenere Tre-

matostoma SACC. habenda est.

17". Calospora conformis (B. Et BR.) STARB.

Syn.: Spheria conformis (B. rr Br.) Curr. Spher. Hoox.

(sec. Sacc.) — Metaspheria conformis Sacco. im Misc. myc. I,

da (DS

Asci 65—75 = 18—24 wu; spore 24=38 u. — Hab. in

ramulis corticatis Alni glutinose ad Färjestaden Ölandie. 8

Juni legi. — Peritheciis interdum 2—3 connatis, pseudostroma

formantibus retineri non possum, quin hanc speciem ad Calo-

sporam agam, presertim cum in genere illo statura stromatis

non typica mihi videatur. Cfr etiam SACCARDO 1. c., ubi dicit:

Characteres Metasphoeriw, sed natura potius Calospora, tamen

vere simplex. Spore irregulariter oblique triseptate.

18. Pleospora Alternarie GiBB. Er GRIFF. (sec. BERL. ET

VM OG CAGdit pre)

Syme:s UP. vulgaris« NIBSSEN Nobz. p-r20.

Asci 80—140 = 10—23 u; sp. 14—23 = 8—9 u. — Hab.

forma moenosticha NIRSSL in caulibus Tanaceti vulgaris ad

Mörbylånga Ölandie, et in caulibus Chrysanthemi Leucanthemi,

Trichere arvensis, Galeopsidis ad Rodga in Ostrogothia; f. di-

sticha NIBRsSSL in caulibus Cari Carvi, Ranunculi acris ad Ot-

tenbylund et Näsby Ölandiz.

179". PP. media NIBSSL.

Asci 100=15 ju; spore 18--20= 10-—12 us — Hab.sin

foliis Carline vulgaris ad Näsby Olandix, in caulibus Campa-

nule persicefolie ad Rodga in Ostrogothia.

80. P. herbarum (PERS.) RBE.

Asci 100—165 = 20—30 u; sporge 29—43 = 12—20 u. —

Hab. in caulibus foliisque aridis diversissimis e. g Matricariz,

Artemisie vulgaris, Carling, Cynoglossi, Clinopodii, Pedicula-

ridis, Plantaginis, Hyoscyami, Trollii, Viscarize. Polygale, Papa-

veris, Sisymbrii, Anthyllidis, Pisi, Rumicis, Allii, in tota Östro-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 17

gothia, insulaque Ölandia verisimiliter vulgatissima. — In

Ranunculi acris caulibus inveni formam sporidiis minoribus

20—25 = 8—10 u, 6—7-septatis, ex aureo fuscis insignem,

que ergo ad P. Alternarice accedere mihi videtur.

81". oP. vagans NIESSL v. pusilla NIESSL.

Asci 80—100 = 7—10 u; spore 22—25 = 7—10 u. — Hab.

in culmis Calamagrostidis ad Ottenbylund Ölandix. — Hec

forma inter v. pusillam et arenariam NIESSL media esse videtur.

82. P. trichostoma (FR.) WINT.

Asci 192—200 = 32—40 u; sp. 40—50 = 15—19 u. —

Hab. in SR gramineis ad Rodga in Ostrogothia.'

83". P. pheocomoides (SACC.) WINT.

Asci 25—100 = 13—14 u; spore 19—20 = 8—9 u. — Hab.

in caulibus Centaure&x Scabiose ad Skogsby Ölandiz.

84. Cucurbitaria Berberidis (PERS.) GRAY.

Asei 140—200 = 14—20 u; sporze 26—36 = 12—14 pu. —

Hab. et Ölandie et in Ostrogothia in ramis Berberidis verisi-

militer vulgata.

35. C Coronill& (FR.) Sacc.

Asci 130—150 = 12—14 u; spore 20—25 = 10—12 u. —

Hab. in ramulis Coronille Emeri ad Borgholm Ölandize (leg.

el AT YT GREVILLIUS).

86". Ophiobolus erythrosporus (RIESS.) WINT.

Asci 115—130 = 7—9 u; sp. 1,5 u crass. — Hab. in cauli-

bus Urtice dioice ad Rodga in Ostrogothia. — Speciminum

meorum spore solitarie omnino hyalinge sunt, color autem

conglobatione earum griseo-murinus fit. SACCARDO (Syll. Pyren.

II, p. 338) sporas flavidas esse dicit; WIintER (Die Pilze II, p.

9325) de colore tacet.

87". O. acuminatus (Sow.) DuBYr. var Cirsit (KARST.) SACC.

Asci 170—200 = 10—14 pu; spore 2,5—03,5 u crasse. —

Hab. in caulibus Cirsii lanceolati ad Halltorp Ölandize, et ad

Rodga in Ostrogothia. — Hanc formam varietatem 0. acumi-

nati censeo, consentientibus et WINTER (1. ce. p. 9327) et auc-

tore (Revis. syn. ascom. p. 28).

88". 0. Bardane (FCKL.) REHM.

Asci 175—200 = 9I u; spore 2,5 u crass. — Hab. in caulibus

Lappe ad Ottenby Ölandiz. — Cfr REM Ascomyc. Lojk. p. 61.

89". 0. tenellus (AUERSW.) SACC.

Asci 140 =5 mu; spore 1 u crasse. — Hab. in caulibus

Myrrhis odorate ad Borgholm Ölandize.

18 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

905. 0. fruticum (Ro0B.) SaACC.

Asci 125—155 = 11—13,5 u; spore 3—4,5 u crass. — Hab.

in ramulis siceis Ononidis hircin&(?) ad Färjestaden, Ölandize.

91. O. herpotrichus (FR.) SACC.

Asci 130—140 = 83—10 u; spore quam ascis paullo bre-

viores, 2—2,5 u crass. — Hab. in Calamagrostidis culmis ad

Köping Ölandizg. — Specimina a typo speciei ascis sporidiis-

que brevioribus diversa subiculo optime evoluto mox cogno-

scenda est.

92. Cryptospora suffusa (ER.) TUL.

Asci 70—80 =:16 'u; spore 50=4 u. — Hab. in ramis

Alni glutinose ad Färjestaden Ölandiee.

93".u C. corylina (fur) FCKL.

Asci 85—100 = 12 u; spore 65—75 = 5—6 u. — Hab. in

ramis Coryli Avellane ad Köping Ölandize.

Hypocreacee&e.

94. Nectria cinnabarina (TopE) FR.

Asci 60—90 = 9—12 u; spore 12—20 = 4—7 u. — Hab.

in Ramis Sorbi Aucuparie ad Rodga in Ostrogothia.

95. N. coccinea (PERrRs.) FR.

Asci 90—100 = 6—8 u; spore 12—16 = 5—7 u. — Eab.

in ramis arb. frondosarum ad Dvardala par. Qvillinge in OÖstro-

gothia.

96. MN. epispheria (Top.) FR.

Asci 50—60 = 5—06 u; spore 7—10 = 4—5 u. — Hab. in

Diatrypis stromatibus ad Grafvesfors par. Qvillinge in Östro-

gothia.

Dothideace2.

ITE. Scirrhia confluens STARB. n. sp.

Stromata anguste ellipsoidea vel lanceolata, utrinque api-

culata, et transversim et longitudinaliter confluentia, sub epider-

mide colore atro-cinereo tincta, elevata, longitudinaliter rimosa,

nidulantia, maculas cinereas formantia. Loculi spheroidet,

paralelliter dispositi, 200—250 u diam. Asci cylindracei, sursum

rotundato-obtusi, deorsum sporidiis quattuor distichis latiores,

sessiles, 50—60 =6 u. Spore simplices, rhombiformes, vel

deinde septo medio constricturaque in partibus duabus divise,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 19

superiore altera latiore, ambabus autem irregulariter rhomboi-

deis, plerumque guttulis minimis pulcherrime ornata, 9J—10 =

4 u. Paraphyses nulle. Fig. 8 a—c. — Hab. in stipitibus

Asplenii sp. ad Ottenbylund öllandie. 17 Juni legi.

98. Plowrightia ribesia (PERS.) SACC.

Ascos sporasque non inveni. — Hab. ad ramos Ribis ad

Köping Ölandiz.

99. Dothidea Sambuci (PErs.) FR.

Ascos sporasque non inveni. — Hab. ad ramos Sambuci

nigre ad Mörbylånga Ölandiz. — Specimina et sterilia Got-

landie a cl. RoMELL lecta in herbario meo habeo.

Lophiostomace2e.

1005. Lophiostoma Hederw FucK.

Ascos non vidi; spore 19—22 = 5 u. — Hab.”in ramis

corticatis Heder&e Helicis ad Borgby Ölandiee.

101". EL. vagabundum NaAcc.

Asci 100 =10 u; spore 30 =4 u. — Hab. in caulibus

Spirex Ulmarie ad Köping Ölandize.

WO2E TE: simallimum, KARST.

Asei 96 = 12—14 MH; Spore (sine app.) 18—24, (cum app.)

24—30 = 7 u. — Hab. in ligno corticeque ramorum Lonicere

Xylostei ad Borgholm Ölandis.

103. L. compressum (PERS.) CEs. ET DE Nor.

Spore I—7-septate, 24—30 =8 u. — Hab. in ligno in-

durato ad Ekerum Ölandie.

104. &L. diminuens (FR.) CES. ET DE Not. Schema p. 220.

Syn.: Lophidium diminuens Sacc. Syll. Pyren. II, p. 714.

Asci (p. sp.) 103 = 13 u; spore 24—32 = 7—8,5. — Hab.

in ramis Crategi ad Borgholm Ölandizx. — Sporze 5—6-septatze,

septo longitudinali SR 30 = 7; sp. 7-septate, septo longi-

tudinali plerumque carentes, 24 = 8,5 u.

Hysteriace2&e.

105. Hysterium pulicare PERrRs.

Spore 21-—24 = 6—8 u. — Hab. ad cortices crassiores ad

Dvardala par. Qvillinge in Ostrogothia.

106. H. angustatum ALB. ET SCHW.

Ascei 100 =14 u; spore 19—24 = 7—9 u. — Hab. ad

cortices crassiores Quercus ad Ottenby AE

20 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

107. Huysterographium Fraxini (PERS.) DE Nor.

Specimina exoleta. — Hab. ad ramos Fraxini ad Halltorp

Ölandize.

108. LCophodermivm maculare (FR.) DE Nor.

Asci 55—65 = 7 wu; spore 1 u crass. — Hab. ad folia

Vaccinii uliginosi ad Säfsebo par. Simonstorp in Ostrogothia. —

De hac specie cfr. KARSTEN Myc. fenn. II, p. 244 et REHM in

WINTER die Pilze III, ps 39.

109. IL. Ozxycocci (FR.) KARST.

Ascos sporasque non inveni. Paraphyses filiformes nume-

rosissime in peritheciis nondum apertis, 30—60 = 1—2 u

adsunt. — Hab. ad folia Oxycocci palustris ad Rodga in

Ostrogothia.

110. LDL. pinastri (SCHRAD.) CHEV.

Asci. 140—165 = 13—15 u; spore 2,5 u crasse. — Hab.

in acubus dejectis Pini silvestris ad Rodga in Ostrogothia.

111. &L. arundinaceum (SCHRAD.) CHEV. f. culmigena (FR.)

FUCK.

Asci 100 = 11; spore 50--65 = 1,5 u. — Hab. in foliis,

vaginis, culmis graminum ad Rodga.

112. LIL. arundinaceum (SCHRAD.) f. apiculata (FR.) DUBY.

Asci 85—100 = 9—11 u. — Hab. eodem loco ac precedens.

Discomyceetes.

Phacidiacee2e.

113": ”Nevia pusilla (118!) ReeM 1 CIN Ipoltsn

Asci 36—43 = 6—8 u; spore 12 = 4 u. — Hab. in culmo

Junci effusi ad Färjestaden Ölandix. 8 juni legi.

114. Propolis faginea (SCHRAD.) KARST.

Asci 100—120 = 13 u; spore 20—25 =7 u. — Hab. in

cortice Rosxe prope oppidum Vestervik in Smolandia.

115. Ocellaria crysophea (PERS.) QUÉL.

Asci late cylindracei 32 =9 u; sporge ellipsoidex 7—8

=4—5 u. Jodo totum hymenium longe lateque coerulescit.

Asci et paraphyses tam conglutinate sunt, ut eos disjungere

!) Asteriscus ad numerum speciem in Suecia antea non lectam (sec. FRIES

Summ. Veg. Scand.) indicat.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 21

fere impossibile sit. — Hab. in ligno Pini vetusto ad Rodga

in Ostrogothia.

116. Cryptomyces Pteridis (REB.) REnM 1. c. p. 108.

Asci late cylindracei, vix . clavato-cylindracei, sessiles,

agglutinate, 51—64 = 10—13 u. Spore distiche, vel trans-

versim monostiche, vel sursum conglobatze, ut plurimum ovoidezx

vel interdum ellipsoidexe vel fere omnino globose 8,5-—12 =

5—6,5 u, sepissime 10,5 = 6 u, globose 7,5 u diam. Paraphyses

non inveni. Fig. 11 a, b. — Hab. ad folia Pteridis aquiline

emortua ad Rodga par. Simonstorp in OÖstrogothia. 4 juli cl.

HAGLUND legit. — Hanc speciem sterilem vulgatissimam, fer-

tilem autem antea FUCKEL tantum legit, cujus descriptionem

hic explevi. Cfr RenmMm 1 c., qui primus speciem generi

vero adscripsit.

117. Rhytisma acerinum (PERrs.) FR.

Specimina sterilia ad Ringstad par. Östra Eneby in Ostro-

gothia olim copiose legi.

118. Coccomyces quadratus (SCHMIDT) KARST.

Specimina obsoleta. — Hab. ad caules Myrtilli nigre ad

Rodga in Ostrogothia.

119. C. coronatus (FR.) KARST.

Asci 100—130 = 13—14 u; spore 50—065 = 2

Hab. in foliis Quercus ad Rodga in Ostrogothia.

120. Clithris degenerans (FR.) Rrnm 1. c. p. 104.

Asci elongato-clavati, vix pedicellati, 8-spori, 120—130 =

12 u; spore filiformes, sursum crasstusculx, obtuse, deorsum

sensim attenuatim apiculate 80—100 wu long., sursum 2,5 u

crass., deorsum 0,5 u crass. Fig. 10. — Hab. ad ramos Myr-

tilli uliginose ad Rodga in Ostrogothia.

121". C. crispa (PERS) REHM' 1. ce: p. 103 "juniperina

STARB. n. subsp.

Apotheciis longioribus, vix vel minus flexuosis, sporidiis

angustioribus, ascis brevioribus latioribusque a specie diversa

est. Asci 89—96 = 9—10 u; spore 40-—50 = 1,5 u. — Hab.

ad ramos fere decorticatos Juniperi communis ad Dufhult in

Ostrogothia rarissima. — An huc spectat Colpoma pseudogra-

phioides RoOMELL in Bot. Notiser 1889, p. 25?

122. C. quercina (PERS.) KArRsT. Symb. I, p. 260.

Asci 125—150 = 9—10 u. — Hab. in ramulis Quercus in

insula Ölandie ad Ottenby, ad Borgholm haud rara; in Ostro-

gothia ad Dufhult lecta.

d u —

22 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

Dermateaceee.

123. Tympanis spermatiospora NYL.

Spermatia 3—4 = 1—1,5 u. — Hab. in ramis corticatis

Populi tremul&e ad Rodga in Ostrogothia.

124". Godronia callunigena KaArst. Rev. syn. ascom.

Pp. oddd. |

Asci 90--100 = 9—10 u; spore 50 = 2,5 u. — Hab. ad

ramulos Callun& vulgaris ad Ottenbylund Ölandize, ad Rodga

in ÖOstrogothia. — Cupula filamentis conglutinatis composita

flavo colore amoeno trans lucem gaudet.

Bulgariacee2e.

125. Orbilia leucostigma FR. "xanthostigma FR.

Asci 30—36 = 3,5 u; spore 3—4 = 1,5—2 u. — Hab. ad

lignum juniperimum ad Dufhult in Östrogothia rara.

126. Leotia lubrica (SCoP.) PERS.

Asci p. sp. 115—125 = 10—12 u; spore 20—26 = 4—35 u.

— Hab. in silvis ad Rodga in Ostrogothia.

Helvellace2e.

127. Tapesia fusca (PrErs.) FucK. Symb. p. 302.

Asci 10=7 u; spore 10.=1;5 uw. — Hab. sad ramulös

Pruni spinose ad Ottenby Ölandiee.

128. T. Rose (PErRs.) FucKE.

Asci 36—70 = 5—6 u; spore 8—12 = 2 u. — Hab. ad

ramos Rose, Rubi tote fere Ölandie australis.

129. Mollisia arenula (A. ET SCcHW.) KARST.

Asci 28—30 = 7—8 u; spore 6-—8 = 1,5 u. — Hab. in

frondibus Pteridis aquiline inter ascomata Cryptom. Pteridis

ad Rodga in Ostrogothia.

1305. M. Galii veri KARST.

Asci 40—50 = 6—-8 u; spore 10—14 = 2,5—4 ju. — Hab.

ad caules aridos G. veri ad Rodga in Ostrogothia.

131. M. Rubi (FR.) KARST.

Asci 40—060 = 5—6 u; spore 6—10 = 1,5—2,5 u. — Hab.

ad caules Ruborum Ölandizx australis passim, in Ostrogothia

ad Dufhult.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 23

132. MM. Ebuli (FR.) KARST.

Asci 30—50 = 5—7 u; spore 6-—12 = 1,5—2 u. — Hab. ad

caules Epilobii angustifolii tot Ölandie verisimiliter haud rara.

133. M. atrata (PErRS.) KARST.

Asci 30 = 6 u; spore 7—9 = 1,5—2 u. — Hab. ad caules

Spire&x Ulmarie ad Thorslunda Ölandiee, ad Rodga in Ostrogothia.

134". M. Karstenii (SACC.) REHM.

Asci 40—-50 =5—6 u; spore 7—10 = 2 u. — Hab. ad

culmos gramineos ad Rodga in Ostrogothia.

135". M. Karstenii (SACC.) REnM v. Caricis REHM Ascom. 711.

Asci 30—40 = 6 u. — Hab. in foliis Caricum ad Rodga

in Östrogothia.

136. M. cinerea (BATscH) KARST.

Asci 45—60 = 5—6 u; spore 6—8=2 u. — Hab. ad

lignum cariosum ad Ottenbylund Ölandiee.

137. Lachnum virgineum (BArscH) KARST.

Asci 50—60 = 4—-5 u; sporge 5—7 = 1,5 u. — Hab. ad

lignum vetustum ad Rodga in Ostrogothia.

138". LL. virgineum (BaAtscH) Karst ”spireccola KARST.

Asci 48—55 = 4—9 u; sporg 7—8 = 1,5—2 u. — Hab.

ad caules Spirex Ulmarie ad Köping Ölandiee.

139. DL. bicolor (BuLrL.) KARST.

Asci 45—065 = 5 u; spore 11 = 2,5 u. — Hab. ad ramos

Quercus ad Borgholm Ölandiee.

140". L. rugosum STARB. n. sp.

Apothecia sparsa, solitaria vel 2—3 sönferkal subsessilia.

Cupulex concave vel planiuscule, siccx urceolariter vel late-

raliter contracte, pilis ochroleucis vel murino-ochroleucis, contra

lucem fuscescentibus, apice spherioideo-clavatis vel obtuse ro-

tundatis, rugoso-verrucosis praedite, 400—600 u diam.; epithe-

cium lacteum vel lacteo-griseum. Asci tereti-cylindracei, ses-

siles 40-50 =4—6 u. Spore 8:ne, fusoiderx, paullum ine-

quilaterales, continux 7—12 = 1—2. Paraphyses, forma spe-

cierum ceter. generis Lachm, ascos valde superantes 60—380 u

long., 4—5 u crass. Pili 4—5 u crass., apex incrassatus 6—7.

Fig 9 a, b. — Hab. ad ramulos corticatos Picex excelse ad ”

Rodga rarissimum. — Dasyscyphe fuscescenti (PERS.) REHM

Ascom. 457 affinis notis allatis bene differt.

141. LL. sulphureum (PErRs.) KARST.

Ascei 60—65 = 4—5 u; spore 10—12 = 1,5 u. — Hab. ad

caules Myrrhis odorate ad Borgholm, et ad caules Scrophularizxe

24 EK. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

nodos&e ad Rodga in OÖstrogothia. — Descriptiones et PERSSONI

et KARSTENI ÅL. sulphureum (PERS.) Karst. et L. leucopheum

(PErs.) KARST. conjungere mihi admonent. PERSSON Myc. europea

I, p. 250 de Pez. sulphurea dicit: »strigoso-tomentosa, sulphurea»,

de P. leucophea: »strigoso-hirta, fuscescens», quibus notis autem

he due forme non mihi satis differe videntur. Quid SACCARDO a

KARSTENO dissentiens in Michelia VI, p. 79 (1880) de his spe-

ciebus existimet, non liquet. Cfr etiam REnM l. c. 65 et As-

com. Lojkan. p. 9.

142. LDL. calyculeforme (ScHUM.) KARST.

Asci 60—66 = 4—>5 u; spore 10—12 = 2 u. — Hab. ad

ramulos Coryli Avellan&e ad Dufhult par. Simonstorp in Östro-

gothia.

143. &L. nidulus (ScHEM. ET KNzp.) KARST.

Asci 50 = 4 u; sporge 83—10 = 1,5—2 u. — Hab. ad cau-

les Spirex Ulmarie ad Köping Ölandiee.

144. Lachnella barbata (KNzZE.) FR.

Asci 69—85 = 7—8 u; spore 8—12 = 2—2,5 u. — Hab.

ad ramos corticatos Lonicere Xylostei ad Borgholm.

145. LL. corticalis (PErs.) FR.

Asci 80—102 = 9—12 u; spore 13—27 = 4—3 u. — Hab. ad

corticem crassiorem ad Grafvesfors par. Qvillinge in Östrogothia.

146. Helotium citrinum (HEDW.) FR.

Asci 100—120 = 6—38 u; spor 8—14 = 3—4 u. — Hab.

ad lignum vetustum Ölandize passim, ad Dufhult par. Simons-

torp in Östrogothia.

147. H. cyathoideum (BuLrr.) Karst. talbiduluwm (HEDW.)

KARST.

Asci 42—48 = 4,5—5 u; spore 8—12 — 1—2 pu. — Hab.

ad caules Lappe ad Borgholm Ölandi.

148". H. micaceum (PERrRs.) KARST.

Apoth. 275 u lata; asci 40 = 4—5; sporas hon vidi. —

Hab. ad ine Myrrhis odoratx ad Borgholm.

149". H. effugiens (RoB.) KARST. |

Asci 32 = 4 u; spore 6 = 1,5 u. — Hab. ad caules Lappe

ad Borgholm Ölandie.

150. H. crysostigma (EFR.) KARST.

Asci 30—40=5 u; spore 5—7 = 1—2 u. — Hab. ad stipites

Asplenii spinulosi ad Dufhult par. Simonstorp in Ostrogothia.

151. Chlorosplenium meruginosum (EL. DAN.) DE Nor.

Asci 70 =6 u; spore 10—14 = 2,5—4 pu. — Hab. ad

lignum cariosum ad Dufhult in Ostrogothia.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 25

152. Ascobolus furfuraceus PERS.

Asei crass. 21—295 u; spore 21—28 = 11—14 u. — Hab.

in fimo vaccino Ölandizx in Allvaren ad Skogsby, in Östrogothia

prope urbem Norrköping.

153. Lasiobolus stercoreus (PERS.) KARST.

Asci (jodo non coerulescentes) 110—125 (p. sp.) = 14 u;

spore 18—22 = 9J—12 u. — Hab. in fimo vaccino ad Färje-

staden Ölandie.

154. L. equinus (MörL.) KaArst. 8 ciliatus (SCHM.)

Varietas notis apud Karst. Myc. fenn. p. 73 allatis parum

dignoscenda. — Hab. ad fimum vacceinum et ovinum in All-

varen ad Skogsby Ölandix haud rara.

155. IL. equinus (Mörr.) KaArst. "pilosus (FR.) SACC.

Ascei 112 = 23 u; spore 19—21 = 10—13 u. — Hab. in

fimo equino ad Näsby Ölandise.

156". Byparobius crustaceus (EFUCK.) REuM.

Asei octospori—-myriospori 30—75 = I—25 u; spore 1—9

= 4,5—5 u. — Hab. ad fimum caninum ad Färjestaden Ölandize.

— In hac specie et P. myriadeam KaArsr. 1. c. 81 et P. fallacem

(AvERSW.) KARST. 1. c. p. 32 complector, quum omnes tres species

inter se nulla ordine permixte in eodem loco immveniri solent.

157. ÅAscophanus granulatus (BULL.) SPEG.

Asei crass. 12 u; spore 17—19 = 7—8 u. — Hab. ad

fimum vaccinum ad Rodga in Ostrogothia.

158. Humaria scutellata (Ti1N.) FrR-

Asci 15—20 u crass.; spore 18—24 = 12—16 u. — Hab.

ad fimum vaccinum ad Skogsby Ölandiee.

159". Lachnea corium (WEB.) Coor.

Syn: Peziza cortum WEB. Norddeutschlands Pilze t. III,

f. 7. (sec. CoorxE). — P. (Macropodes) corium Cook. Mycogr.

p- 109, f. 187. — Lachnea (Sarcoscypha) corium Coor. 1. ce.

pa 2095

Descriptionem Cooxrri 1. c. mancam hic expleo. Apothecia

sparsa vel laxe subgregaria, stipitata, ceracea, sicca sub-coriacea,

alt. 2—4 cm, lat. 2—4 cm. Cupula intus albida, extus cinereo-

atro-velutina, hymenio atrato, crateriformis, lobata, demum

plus minusve expansa vel lateraliter margine connivente con-

tracta. Stipes deorsum sepissime incrassatus, longitudinaliter,

irregulariter, profunde sulcatus, rugosus, cinereo-atrus, basin

versus pallide cinerascens, lat. 1—2 cm. Asci cylindracei

crass. 15 u. Spore ellipsoidex, primo guttula una magna or-

K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

supra terram humosam inter gramina ad vias prope Färje-

staden Olandiax. KARSTEN specimimna vidit.

160.

nate 25 =12 u. »Paraphyses supra clavatae, brunnea». — Hab.

Peziza aurantia MuUELL.

Asci 110—115 = 10—14 wu; spore 14—23 = 9—12 u. —

Hab. supra terram arenosam ad Rodga in Ostrogothia.

161. P. carbonaria ALB. et SCHW.

Asci crass. 9—11 u; spore 13—14 = 6 u. — Hab. in de-

ustis silvaticis ad Rodga in Ostrogothia.

162. P. vesiculosa BULL.

Asci crass. 20—23 u; spore 18—22 = 12—14 u. — Hab.

ad fimum vaccinum ad Thorslunda Olandie.

163. P:s badia PERS.

Asci crass. 14 u; spore 15—20 = 8—11 u. — Hab. supra

terram ad Rodga.

164. P. leporina BATSCH.

ad Rodoga.

Asci p. sp. 120—135 = 14—17 u; spore 16—20 = 8—10

uu, (sec. COooKE 1. c. p. 123 12—14 = 7—3 u.) — Hab. in pinetis

165. Helvella elastica BULL.

Asci crass. 16 u; (ascum unicum 13-sporum observavi);

spore 17—22 = 12—15 mu, eguttulate. — Hab. ad vias ad

Skogsby Ölandize.

166. H. infula SCHÄFF.

Asci 80—120 (p. -sp.) = 13—14 u. — Hab. ad terram locis

humidis ad Rodga in Ostrogothia.

167. Mitrula phalloides (BULL.) SACC.

Asci 120-130 = 7—9 u; spore 12—18 = 3,5 u. — Hab.

ad folia putrida ad Rodga in Ostrogothia.

168.

Cudonia circinans (PErRs.) FR.

Asci (p. sp.) 80—100 =12 u; spore 34—40 = 2 u. —

Hab. in pinetis muscosis ad Rodga in Ostrogothia.

Addenda:

169". Lestadia Epilobii (WALILR.) SACC.

Asci 45—50 = 9—11 u; spore 13—15 = 2—4 u. — Hab.

in caulibus Epil. angustifolii ad Rodga.

170. Mamiania Coryli (BATscH) CES. ET DE NOT.

Asci 40—50 = 8—9 wu; spore 8—9=3 u. — Hab: in

foliis vivis Coryli Avellane ad Dufhult in Östrogothia.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 2. 27

171". Didymella fenestrans (DUBY.) Sacco.

Asci 110—120 = 12 u; spore 18 =38 u. — Hab. in cauli-

bus Epilobii angustifolii ad Rodga.

ED ro lr (EORT:) SACG.

Asci 90—100 = 10—12 u; spore 15—20 = 6 u. — Hab.

in caulibus Trifolii pratensis ad Rodga in Ostrogothia.

28 K. STARBÄCK, ASCOMYCETER FRÅN ÖLAND OCH ÖSTERGÖTLAND.

Figurförklaring.

(Explicato figurarum.)

Fig. 1. Massalongiella pleurostoma STARB. a 2 perithecier föga för-

storade; b asci med paraphyser ?39/,.

Fig. 2. Gnomoniella guttulata STARB. a, b 2 asci, der sporbildningen

ännu ej börjat; c 2 ascosporer 839/,.

Fig. 3. Caudospora Taleola (FR.) STARB. a Ascus med pharaphyser

fas b, €' BSCOSPOLET CSN

Fig. 4. Leptospheria alvarensis STARB. a—d Ascosporer i olika ut-

vecklingsstadium ”39/,.

320

Fig. 5. Spherulina intermixta var. constricta STARB. Ascosporer "30/,.

Fig. 6. Zignoöälla clavispora KARST. a Ascosporer; b ascus "30/,.

Fig. 7. Zignoölla sexnucleata STARB. a, b, ec Ascosporer 20/,; d

ASCUSKSEN

Fig. 8. Nchirria confluens STARB. a Stromata föga förstorade; bh

ascus "20/4; e ascosporer <C0/;-

Fig. 9. Cryptomyces Pteridis (REB.) REHM. a, b Asci med olika an-

ordning af sporerna ?0/,.

Fig. 10. OClithris degenerans (FR.) REHM. Ascosporer 99/,.

Fig. 11. Lachnum rugosum STARB. a Hår af olika form 39/,; b ha-

hitusbild af asci och paraphyser £99/,.

Bihang till K.Vet.Akad. Handl. Bd.15.Afd.II. Ne2.

| .

Lirh.W. Schlachter, Stockh .

assalongiella pleurostoma Starb. 2 Gnomoniella guttulata Starb. 3. CaudosporaTaleola

Starb. 4. Leptosphsaria alvarensis Starb. 5 Spherulina intermixta var constricta Starb.

ignoglla clavispora Karst. 7. Zign.sexnucleata Starb. 8. Scirrhia confluens Starb. 9. Cryptoray-

teridis (Reb) Rehra10.Clithris degenerans (Fr) Rehm. 11.7. achnum rusosvm Starb.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 15. Afd. III. N:o 3.

BREUCDTE:R

ÖFVER

TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE

GUNNAR ANDERSSON.

MEDDELADT DEN 8 MAJ 1889 GENOM A. G. NATHORST.

STOCKHOLM, 1889.

KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

PEACE ER MINER al

s 3 NV -

Sh JMS 2 bast HAMRA MALEN kän SR il

ANICUTA

ANÅRe ASCÖR I SASOMM

0. ör sö

HMOBBAACNA SANNUO

TEROUTAY DM AA MOKEU BERT LAM a KREON

D: jag af Kungl. Vetenskapsakademien erhöll understöd för

studerande af torfmossar 1 södra Skåne »med förenadt afseende

på såväl växt- som djurlämningar», ansåg jag min uppgift i

första rummet vara att, genom noggrann undersökning af till

buds stående profiler i mossar och liknande ställen, söka em-

piriskt fastställa, huruvida som man ju a priori kunde an-

taga — i de skånska torfmossarne samma växtföljd af träd

rådde, som den af STEENSTRUP i Danmark påvisade. Dernäst

ansåg jag mig böra genom ett ytterst noggrant insamlande af

frön och andra växtlämningar, söka till de erhållna vegeta-

tionszonerna hänföra ett så stort antal träd- och örtartade växter

som möjligt, för att dymedelst kunna lämna ett bidrag äfven

till den öfriga skandinaviska vegetationens invandringshistoria.

I sammanhang med denna stod ännu en fråga, nämligen om

förhållandena i södra Sverige på något sätt kunde gifva stöd

för de åsigter BLytt!) i sina bekanta arbeten öfver den norska

florans invandring under växlande våta och torra perioder fram-

stält.

Djurlämningarne, hvilka jag, enligt föregående erfarenhet

vid torfmossundersökningar, kunde förmoda i hufvudsak skola

bestå af sötvattens- och landmollusker, insektdelar samt en och

annan fisk- och däggdjurslämning, har jag sökt insamla i så

stort antal som möjligt samt hänföra dem till de af de olika

skogsträden betecknade afdelningarne. En del af de gjorda

samlingarne ha äfven, som af det följande synes, blifvit af

kompetente personer bestämda.

Tydligt är att jag, äfven i lyckligaste fall, efter en enda

sommars undersökningar, endast kunde hoppas att få lämna

1) Die Theorie der wechselnden kontinentalen und insularen Klimate;

Engl:s Jahrb. f. Syst. II B. I Heft. 1881. M. fl. äldre arbeten.

4 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR 1 SÖDRA SKÅNE.

ett eller annat litet bidrag till lösandet af de ofvan framställda,

i många afseenden för Sveriges växtgeografi vigtiga frågorna.

Om »Torvmosestudiet» säger STEENSTRUP på ett ställe: »Dette

Studium er i Virkeligheden mindst afhengigt af den Stude-

rende selv». För att förstå sanningen häraf behöfver blott er-

inras om det inflytande, ej blott väderleken för ögonblicket,

utan äfven årets nederbördsförhållanden 1 allmänhet ha; om

betydelsen af torfupptagningens storlek och af det sätt, på

hvilket denna upptagning bedrifves. Af dessa faktorer har

isynnerhet den förflutne sommarens (1888) ovanligt rikliga

nederbörd värkat hinderligt på mina undersökningar. Här torde

vara tillräckligt nämna, att jag under resan till trakterna kring

Ystad var »inregnad» 12 dagar.

Efter dessa allmänna anmärkningar om huru jag fattat

min uppgift och de större svårigheter, som yppat sig, öfvergår

jag till sjelfva resan; dervid först lämnande en öfversigt af

dess förlopp och de trakter som besökts, för att sedermera

något längre dröja vid de intressantare lokalerna och till sist

redogöra för de allmänna resultat jag trott mig berättigad draga

af mina iakttagelser.

Redan i början af Juni gjordes några exkursioner 1 trak-

ten af Lund, såsom till Staffanstorp, Klågerup samt Valkärra

och Lomma, dock utan något egentligt resultat. I medio af

Juni företogs en resa till Björg) ölagård, med derikring liggande

mMOSSAr, tillhöriga egendomen med samma namn, samt Öbredt-

kloster och Löberöd. Isynnerhet på det först nämda stället

uppdagades en särdeles intressant fyndort för arktiska växter.

Efter åtskilliga mindre i hufvudsak resultatlösa exkursioner i

trakten af Eslöf afreste jag d. 2 Juli till Svenstorps station

(på Ystad—Eslöfs jernväg), för att med detta ställe som ut-

gångspunkt företaga utflykter norrut mot Högestad och Lyck-

ås, österut mot Tösterup och Glemminge samt vesterut mot

Ystad. Åfven här voro resultaten varierande nog: vid Tosterup

fans en rik, i många afseenden intressant fykord och i de stora

mossområdena, lydande under Herrestad och Öja egendomar, blef

jag i tillfälle iakttaga en i flera afseenden upplysande mollusk-

fauna. Härifrån reste jag till Sjörup, 1!/, mil vesterut från

Ystad; der blef jag under något öfver 14 dagars tid i tillfälle att

studera några af de ytterst talrika mossar, som finnas i nästan

hvarje däld af det särdeles kuperade, af moränkullar bildade

landskapet kring Sjörup, Marsvinsholm och Rydsgård. För

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 5

en mängd upplysningar om denna trakts synnerligen gifvande

mossar står jag i tacksamhetsskuld till amanuensen herr A.

LINDSTEDT, som under mina undersökningar här värksamt bi-

stod mig.

Från Sjörup begaf jag mig öfver Nöbbelöf och Skifvarp

mot östra Wemmenhög, i hopp om att i områdena vester om

detta ställe, der afloppet för den gamla Näsbyholmsjön gått,

möjligen kunna anträffa frukter af Trapa natans L. Äfven här

kom sommarens ogynsamma väderleksförhållanden hindrande

emellan, ity att några vattenfria profiler ingenstädes stodo att

finna. Jag lämnade derför snart nog dessa trakter, för att se

hvad de mossar, som ligga kring jernvägen mellan Skurup och

Börringe, kunde innehålla, samt hvad som vore att se i bottnen

på den gamla Näsbyholmsjön. På dessa ställen var alens rik-

liga förekomst det vigtigaste af hvad jag var i tillfälle obser-

vera. Under hösten företogos dessutom ytterligare några ex-

kursioner kring Lund.

Några af de intressantaste mossar, jag blifvit i tillfälle att

se, vill jag något närmare redogöra för, och följer dervid den

ordning i hvilken de undersökts.

Eslöfs mosse.!')

Kring Eslöf utbreder sig ett täcke af rullstensgrus, som

endast är föga lerhaltigt och antagligen, efter blocken att döma,

företrädesvis bildats af urbergets bergarter och de kring Ring-

sjöns mellersta och östra del anstående siluriska sandstenarne.

Kalkstenar och lerskiffrar af silur- och kritålder äro jemförelse-

vis sällsynta, och på denna grund ler- och kalkhalt ringa.

Floran är inom detta område enformig, bestående af konstanta,

föga varierande arter. Skogsvegetationen är uteslutande ek,

och först utanför rullstensområdet påträffar man boken. Också

har kring Eslöf ända till för 19 år sedan präktig ekskog vuxit.

Som ekens följeslagare finner man asp, björk, Salices, Rham-

nusarterna, Crategus, Viburnum, Prunus spinosa m. fl. Dessa

växtfysionomiska förhållanden torde kunna tjena som belysning

till ett par i mossens bildningshistoria egendomliga drag.

') Ett kort meddelande om densamma lemnades af mig i Bot. Not.

888. Haft. 130 Sid 4.

6 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR 1 SÖDRA SKÅNE.

Sjelfva mossen upptager ett omkring 10 tunnland stort

bäcken med sträckning i öster och vester och med rullstens-

grus i botten och sidor. År 1886 utdikades densamma och de

då upptagna kanalerna lämnade goda profiler för lagerföljdens

studerande. Dock ha de lokala förhållandena ej medgifvit nog-

grannare studium af mera än den östliga halfvan, der sjelfva

torfvens mägtighet växlar mellan minst 3 fot och högst 9 å

10 fot. Här, liksom i alla mossar, råder en betydlig skilnad i

randzonens och midteldelens lagerföljd. Mot kanterna är näm-

ligen torfven rikare på blad och lämningar af landväxter,

hela lager kunna t. o. m. vara bildade af väl bibehållna träd-

grenar, under det tidseqvivalenten i mossens midt utgöres af

ren »mosstorf>, i hvilken det först efter långvarigt letande kan

lyckas finna något inbäddadt blad, som kan tjena som orien-

tering. Till följd häraf och på grund af att midten oftast är

mycket svårare tillgänglig, måste man vid studiet af mossarnes

lagerföljd hufvudsakligen egna uppmärksamheten åt randzonerna,

med deras rikliga lämningar af de hvarandra aflösande fanero-

gama flororna.

Lagerföljden 1 mossen är nedifrån och uppåt räknadt:

1. På rullstensgruset en fet, plastisk, mera eller mindre

sandblandad lera, till alla delar motsvarande den, hvars bild-

ning NATHORST träffande beskrifvit från bland andra ställen

Alnarp!). De arter, jag med säkerhet kunnat bestämma från

denna äro: Salix polaris WBG., S. reticulata L., S. herbacea L.,

Dryas octopetala L., Betula nana L., samt Diapensia lapponica L.

Af denna senare, som ej förr blifvit påträffad 1 våra glaciala

sötvattensleror, har jag funnit stamdelar med gvarsittande blad-

baser. Dessa delar äro ännu så väl bevarade att de tillåta en

noggrann anatomisk undersökning, och de visa 1 sin byggnad

så fullständig öfverensstämmelse med Diapensia från våra fjäll,

att om ej cellväggarnes brunfärgning vore, snitten svårligen

skulle kunna sla från RI Detta fynd har sitt in-

tresse derigenom att Diapensia torde höra till de mest arktiska

af de hittills i Skåne funna växterna. Så säger WAHLEN-

BERG om den: »bland alla fanerogama växter är Polörten den

mest köldtålande, såsom kunnande under hela den ytterst stränga

vintern hålla sig grön, på de mest genomblåsta och nästan

vå Om några arkt. växtlemn. i en sötvattenslera vid Alnarp i Skåne.

L. U. Årsskr. Tom. VITS "1870:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. f(

aldrig snöklädda fälten.>!) Dess utbredning är endast i nord-

ligaste Europa, Asien och Amerika; ej Alperna.

Af de i det föregående nämda växterna äro Saliz polaris

WBc6. och SS. reticulata L. vanligast; sällsynt är deremot S.

herbacea L., af hvilken endast tvänne fullt säkra blad påträffats.

Frö ha funnits af Potamogeton (äfven ett blad tillhörande nå-

gon art af gruppen Plantaginifolii FR.), Scirpus? samt ett par

ännu obestämda arter. Ofriga växtlämningar utgöras af en stor

mängd knoppfjäll af olika arter samt af grenar, ja hela buskar

af små krypviden, samt några mossor, som välvilligt blifvit

bestämda af prof. S. BERGGREN i Lund till: Bryum lacustre

BLAND., Distichium capillacewm B. S., Jungermannia minuta

DicKs., Mnium punetatum L., Paludella squarrosa SCHWAEGR.,

Pluilonotis fontana BrRin., Polytrichum junipertnum W., Tortula

ruralis BHRH., Webera annotina SCHWAGR. Utaf dessa äro de

allra flesta utbredda öfver hela landet, endast Bryum lacustre

BLAND. är att räkna som en nordlig typ. Tortula ruralis är

redan förut af NATHORST?) funnen i glacial sötvattenslera.

Af djurrester ha 1 denna lera påträffats några insekt-

lämningar, som godhetsfullt blifvit bestämda af kand. 5. BENGTS-

SON. Det är tvenne täckvingar af skalbaggar, den ena till-

hörande slägtet Cymatopterus — »med gula epipleura, derför

möjligen Cymatopterus fuscus L.> —, den andra är »högra skal-

vingen af en dytiscid af slägtet Gawrodytes, arcticus-gruppen, af

G. arcticus Park. storlek och troligen denna art». Begge dessa

arter kunna anses till sin förekomst stämma med den arktiska

floran. Den förstnämda skalbaggen förekommer i nutida moss-

områden i hela Skandinavien från Skåne till Lappland, men

slägtet har en företrädesvis nordlig utbredning, och den senare,

Gaurodytes arcticus PAYK.(?), finnes endast i Lappland. Utom de

nu nämda insektlämningarne förekom 1i leran ganska rikligt en

del små bildningar, till utseende påminnande något om vissa

beyrichier; dessas natur har länge varit mig tvifvelaktig. Vid

ett besök i sommar hos etatsrådet STEENSTRUP fäste han min

uppmärksamhet på att de efter den beskrifning jag lemnade

möjligen kunde vara »vinterägg» af daphnier eller närstående

eladocerer. Denna förmodan har ock visat sig riktig, i det

amanuens O. HOLMQVIST, som närmare undersökt dem, välvilligt

1) Ur C. NYMAN: Sveriges Fanerogamer I. Sid. 142.

?) Nya fyndorter för arktiska växtlemningar i Skåne, G.F.F., Band

UNTEN :ortOsISid-312:

8 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

meddelat följande: »De till undersökning erhållna bildningarne

ha alla visat sig vara ephipptier till vinterägg af någon eller

några cladocerer. En del af dem äro ganska väl bibehållna,

och alla visa mer eller mindre tydligt den yttre strukturen

och skulpturen. Hvilken eller hvilka arter de tillhört, låter

sig ej afgöra, då endast ett fåtal arters ephippier äro under-

sökta och noggrant beskrifna, och de ifrågavarande näppeligen

kunna hänföras till någon af dem.»

I afseende på växternas vertikala fördelning har jag här

iakttagit detsamma som NATHORST!), att Salix polaris WBG bildar

en nedre nivå. Den åtföljes här af ett och annat blad af S. reti-

culata L. Äfven funnos i denna understa del Potamogeton-lämmnin-

gar, angifvande dessa vattenväxter såsom dem, hvilka först

voro med och ockuperade det af isen lämnade landet. I lerans

öfre del är Betula nana L. riklig, under det att den saknas i

den undre. Det nu omnämda lerlagret förefinnes med samma

utbildning, men med växlande fossilrikedom under hela mossen.

2. Ofvanpå den glaciala sötvattensleran hvilar en vax-

artad, fet, ljusgul, i luften mörknande gyttja, särdeles lämplig

för bevaring af växtdelar. Dessa voro dock sparsamma och

bestodo af blad och hängefjäll af björk, troligen Betula odorata

Becust., blad af Salix aurita L., samt några knoppfjäll. Då

furen alldeles saknades här, torde detta lager motsvara den tid,

som af STEENSTRUP betecknats som aspens, äfven om denna af-

delning här ej ens är så pass utvecklad som på många andra

ställen i Skåne. ;

3. Ofvanpå gyttjan följer i randzonen ett några cent.

tjockt skikt af bituminös sand, som mot mossens midt mot-

svaras af en sandblandad lera, rik på sötvattensmollusker.

Bland dessa finnas — enligt baron G. pE GEERS meddelande —

Bithynia tentaculata T., Limnea ovata DRAP., Planorbis fontanus

LiGHT. (LEHM.), Pl. marginatus DRAP., Valvata piseinalis MöLL.,

och Valv. cristata MöLL. Den vegetation detta sandlager inne-

håller är densamma som det föregåendes, men dessutom fimner

man här insvämmade bitar af furuved.

4. Härefter vidtager själfva torfven, som med ytterst

skarp gräns hvilar på föregående lager. Den innehåller på

olika djup olika växtlämningar, ehuru sjelfva torfvens be-

skaffenhet endast småningom ändrar sig, beroende på att den

!) Nya fyndorter f. arkt. växtl. i Skåne. G.F.F. B. III. Sid. 310

m. fl. ställen i öfriga afhandl. och upps. om den ark. vegetatioren.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 135: AFD. III. N:o 3. 9

närmare ytan är mera förmultnad. Efter de i densamma på

olika höjd funna subfossila lämningarne, kan man nedifrån

uppåt urskilja:

a. Furens nivå. Utaf detta träd finner man stora mäng-

der ved, kottar och barr. Rikedomen på kottar har ofta för-

vånat mig, ty särdeles på södra stranden af den gamla dam-

men, i hvilken mossen bildats, finnes ett ganska mäktigt skikt

nästan uteslutande bestående af kottar. På vanlig skogsbotten

förefinnas de nästan aldrig i sådan mängd som här är fallet.

Den enda rimliga förklaringen för deras oerhörda mängd torde

väl vara att de, förda ut i dammen, af nordlig vind drifvits i

stora massor mot kanten. Detta antagande bestyrkes deraf, att

en stor del ha kottefjällen nötta och afskrapade på ändarne,

antagligen beroende på att de rullats mot hvarandra, bottnen

och kanterna. Förhållandet vid deras accumulerande vore i

så fall en motsvarighet till hvad NATHORST!) iakttagit i Schweiz

med blad af alpina växter. Tillsamman med furen ha på-

träffats Betula odorata BrEcHst., Salix cinerea L., S. aurita L.,

S. caprea L., S. repens L. (ytterst sällsynt), Populus tremula IL.

(blad samt fjäll af & hängena), ytterst rikligt frön af Nym-

phea alba?) L. och Potamogeton sp., sparsammare frön af Cornus

sangwinea L., Rhamnus Frangula L., minst tvenne arter Carex

m. fl. ännu ej bestämda frön. Bland de nu nämda torde Salix

cinerea 1. och S. aurita L. vara de vanligaste. Deras brunröda

— i luften snart svartnande — praktfullt bevarade blad utgöra

den vigtigaste delen af randzonens bildningsmaterial. Hela

deras förekomstsätt visar att de fallit i ett öppet vatten och

så bildat bottenlagret i en med Nymphaea och Nuphar bevuxen

dam. En stor del af de lämningar af Betula — hela blad,

hängefjäll och frö —, som här anträffats, medgifva en fullt säker

bestämning af B. odorata BECHst., under det att af de fjäll och

frön, som ej varit fullt typiska för denna art, intet funnits som

med bestämdhet kunnat hänföras till BB. verrucosa EHRH.

b. Alens mvå. I de öfre delarne af torfven äro furens

lämningar till ytterlighet sällsynta, under det Alnus glutinosa

(L.) J. GerRTS. förekommer i stor riklighet. Det är nästan ute-

slutande ved och stubbar af träd, som vuxit långt ute på sjelfva

ÖrNya fyndorten frarkt. växtl. i Skåne. G. F. Fi Bi: III: Sid. 309.

?) Genom ett förbiseende kom det i min ofvan citerade lilla upp-

sats om fynden i denna mosse att stå Nuphar luteuwm i stället för Nym-

phea alba.

10 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

mossen, man påträffar; af blad har jag deremot endast funnit

ett enda bestämbart. Ett annat förhållande, som ofta också för-

vånat mig, är att alens 9 hängen äro så sällsynta ej blott här

utan i alla de mossar jag sett, och der stora mängder alved

äro inlagrade.

I öfriga afseenden tyckes vegetationen under denna tid i

hufvudsak vara lik den, som rådt under furens. Den enda

skilnad man kan spåra beror på att mossen småningom öfver-

gått från en öppen dam till ett kärr. Detta framgår af att

fröna af Nymphea och Potamogeton småningom alldeles för-

svinna, under det fröna efter Rhamnus och Cornus uppträda i

allt rikligare och rikligare mängd. De arter, som här endast

blifvit iakttagna tillsamman med alen, äro: Corylus Avellana Li.

(nötter och 3 hängen), rhizom och blad af Pteris Aquwilina L.,

samt frön af Rubus cesius L. Jemte dessa växtlämningar

funnos skalvingar af följande coleopterer: PNonacia levicollis

THom.?, D. nigra FAB., D. spinosa DE GEBER samt Calathus sp.

I midten af mossen ligger på den sid. 8 omnämda sand-

blandade leran en gyttja, äfven den innehållande sötvattens-

mollusker. Der ofvanpå följer en svart torf, och öfverst kom-

mer en 3/,—1 m. mäktig torf af mossor. Från detta lager

har prof. BERGGREN godhetsfullt bestämt: Mnantuwm cinclidioides

Briyrt, Hypnum cuspidatum L., H. giganteum ScH., H. polyga-

mum Wins. och Hypnum sp.

Ett påfallande drag i denna mosses sammansättning i jem-

förelse med de i allmänhet rådande förhållandena är den to-

tala frånvaron af eken). En förklaring till att detta träd saknas

här, har jag trott mig finna i de förut nämda allmänna växt-

fysionomiska förhållandena. Det torde ej vara osannolikt att

på rulistensområdet, som erbjuder en vida sämre jordmån än

moränleran rundt omkring, ett allmänt försenande af florans

invandring egt rum, så att ekens period än fortfar här, under

det boken tillkämpat sig herraväldet på moränleran. Att der-

emot ett så fuktighetsälskande träd som alen kunnat invandra

och ockupera mossen, torde ingalunda strida mot denna för-

klaring.

1) Under dikningsarbeten 1889 har en ekstam anträffats, men om

någon >»ekens nivå» kan man naturligtvis ej derför tala.

Anm. wnder tryckningen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 135. aAFD. III. N:o 3. 11

Af gammalt visste jag att i närheten af

Bjersjölagård

bedrefs stor torftägt i och för bränning af kalk från de be-

kanta kalkbrotten. Sjelfva torfmossen — belägen norr om

Bjersjölagårds gård — var dock till största delen utgräfd,

men härigenom blef det bättre tillfälle att studera den i

lerorna under mossen bevarade, här synnerligen rikt utvecklade

arktiska floran.

Lagerföljden är här, nedifrån räknadt:

Grof sand, utan växtlämningar.

Fin blå lera med rik arktisk flora.

Torfdy, innehållande hufvudsakligen lämningar af asp och

björk, samt i öfre delen Pinus silvestris L.

Torf, öfver större delen af mossen utgräfd; men qvarlig-

gande i kanterna och der innehållande ett stubblager.

Hela mossen är enligt uppgift tvenne särskilda gånger

öfverskuren, så att torfvens öfre delar äro borta.

De här påträffade arktiska växtlämningarne fördela sig i

tvenne olika nivåer. I allra understa delen af den nämda fina

leran finner man lämningar af Dryas octopetala L. och Saliz

polaris LD. Denna del motsvarar hvad NATHORST!) i sin öfver-

sigt af de postglaciala bildningarne i Danmark kallar »lera

med Salix polaris». Något längre upp försvinner DPryas, och

Salix reticulata L., samt, i jemförelse med de högre upp funna,

mycket små blad af Betula nana L. dominera. Jemte de nu

nämda har jag lyckats bestämma en del andra lämningar från

denna nivå, men då samlingarne från de begge zonerna genom

ett misstag blifvit hopslagna, har jag ej kunnat gifva mera

specificering än den ofvannämda, som mina på platsen gjorda

anteckningar innehöll. Utom de nämda fyra arterna äro från

denna undre afdelning att anföra blad af Salix herbacea L.

och Andromeda polifolia L. samt frö af tvenne Potamogeton

arter.?) Ur de insamlade mosslämningarne har prof. BERGGREN

1) Om den arkt. veget. utbredn. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1873.

NED 65 Sid: 13:

2) Enligt skriftligt meddelande från professor A. G. NATHORST har

hr A. F. CARLSON redan för några år sedan funnit arktiska växtlämnin-

gar vid Bjersjölagård. Huruvida lokalen är densamma som den här

beskrifna kunde dock ej uppgifvas, om det väl ock är sannolikt.

Anm. under tryckningen.

12 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

bestämt Hypnum giganteum ScH., Hypnum filieinum L. och

Polytrichum juniperinum W. Insektlämningarne, som här före-

funnos temligen talrikt, har kand. S. BENGTSSON till större delen

lyckats identifiera. De gifva en nordlig prägel åt faunan.

Arterna äro Thanatophilus lapponicus FABR. (skalvinge). Denna

art är en utpräglad fjällform och hos oss endast anträffad i

Lappland. Vidare Otiorrhynchus maurus GYLL., 1 Sverige fun-

nen från Lappland till Upland, Ilybius guttiger GYLL.? (utbredn.

Sk.—Lpl.) och en Feronia art, möjligen £. nigra FABR. En

del af de insamlade resterna äro för fragmentariska för att

säkert kunna bestämmas.

De nu nämda förhållandena äro således nästan desamma,

som genom NATHORSTS undersökningar för länge sedan äro kända,

och de skulle icke ens så pass noggrant berörts som nu skett,

om ej innehållet i lerans öfre del här varit ovanligt intressant.

Det har vid studium af både de hittills gjorda undersökningarne

om den arktiska floran och dess förhållande till en senare vege-

tation och vid studier i fältet ofta frapperat förf. att skilnaden

var så pass stor, som å ena sidan en vegetation, i hvilken

Salix reticulata L., Dryas octopetala L. och låt vara Betula nana L.

voro karaktärsväxter — och å andra en der aspen med björ-

ken voro herskande eller med ett ord en typisk trädvegetation.

Det subalpina elementet saknades sålunda fullständigt. Denna

lucka torde genom de på detta ställe gjorda fynden åtmin-

stone i någon mån blifvit fyld!) och sannolikhet gifven för att

på gynsamma lokaler utfylla listan på arter. I de öfversta

lagren af leran påträffades nämligen ytterst rikligt en mängd

blad af Salices, hvilkas bestämning naturligen är ganska vansk-

lig, 1 så afseende åtminstone, att ett och annat blad kan till-

höra hybrider och närstående arter; men på grund af den stora

rikedom i hvilken de förekomma ha noggranna jemförelser med

lefvande och pressadt material kunnat verkställas. På denna

grund tror jag mig ha bestämt en del blad med hög grad af

sannolikhet till Salix phylicifolia L. En del af de insamlade

bladen tillhöra nog närstående arter, t. ex. S. depressa L., men

florans subalpina karaktär ändras ju på intet vis härigenom. Ett

annat slags blad härrör möjligen från S. myrsinites L.? An-

') En motsvarighet till denna postglaciala zon, torde den enligt

NATHORST (Om den arkt. veget. Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1873. N:o 6,

sid. 20) i Norfolk förekommande preglaciala zonen med Salix hastata?

och S. nigricans? vara.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 83. 13

gående denna senare, hvilken man ofta får se!) anförd som

betecknande för den rent alpina floran, vill jag erinra om att en

af de största auktoriteterna på detta område, nämligen LUND-

STRÖM, ”) säger: att »denna art går längre ned i skogsregionen

än man vanligen antager». Tillsamman med de nämda Salices

förekommer Betula nana LI. rikligt; här har den också märk-

bart större blad än i lerans undre delar. Som vigtiga negativa

karaktärer för denna zon kan den totala frånvaron af Salix

polaris WB6., S. reticulata L. och Dryas räknas. Med leraf-

sättningens slut tyckes på detta ställe äfven den subalpina

vegetationen ha spelat ut sin rol, ty i den ofvan liggande torf-

dyn kunde, oaktadt synnerligen noggrant letande ingen af de

nämda växterna utom Betula nana L. och denna ytterst sparsumt

påträffas. I dess ställe hade aspen och björken infunnit sig och

jemte de sparsamma lämningar af dessa, som kunnat 1 vatten-

samlingen insvämmas, påträffas rikligt frön af Nymphea alba

L. och Potamogeton sp. jemte en del sötvattensmollusker —

hvilkas bestämning baron G. pE GEER välvilligt granskat —

Bithynia tentaculata L., Pisidium obtusale C. PrrR.?, Ps. fontinale

DrAP.? Cyelas corneu L., Valvata piscinalis MÖLL., möjl. äfven

Valv. antiqua, Valv. eristata Mörr., Limnea ovata DRAP., Plan-

orbis marginatus DRAP.

Gyttjan, som småningom öfvergår i torf, innehåller i detta

gränsskikt barr af Pinus silvestris L. Derjemte fans, enligt

kand. BENGTSON, en skalvinge af Haltica Lythri AUB.? en art,

som endast lefver på ek eller hassel. Det senare trädslaget

finnes ju också öfverallt tillsammans med furen. Detta var den

högsta här påvisbara nivån, ty den del af sjelfva torfven som ej

var borttagen var, troligen på grund af att mossen sedan länge

varit väl utdikad, till den grad förmultnad, att några bestäm-

bara växtlämningar ej kunde påvisas. I torfvens yngre delar

var ett par cent. mäktigt lager framträdande genom sin svarta

färg; det bestod uteslutande af ormbunkrhizom, ibland med

de hoprullade bladen ännu qvarsittande. Egendomligt nog har

jag i flera skånska torfmossar påträffat ett liknande skarpt mar-

keradt lager med stor utbredning i mossen. Orsaken till denna

temporära ötvervigt af ormbunkar — i flera fall har det varit

Ptiteris Aquilina 1. -— är ganska svår att inse, möjligen kan den ju

dock ha stått i samband med förändrade fuktighetsförhållanden.

!) T. ex. NYMAN, Sveriges Fanerogamer. Örebro 1868. Sid. 263. II.

?) Studier öfver slägtet Salix. Sthm 1879. Sid. 9.

14 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

Tosterups mosse.

Strax vester om Tosterups herregård ligger en liten mosse,

på alla sidor omgifven af moränkullar, så höga att mossen

bildats 1 ett särdeles skarpt afsöndradt litet bäcken. I sina

hufvuddrag är denna mosses daningshistoria den vanliga, och

det är endast ett ganska egendomligt förhållande, som föran-

leder mig att något närmare stanna vid densamma. Underst,

på morängruset, som syntes ganska väl uttvättadt:

1. Lera; derpå

2. Torfdy med björk och asp; sedan

3. Mosstorf med lämningar af björk, viden och fur; så

4. Torf, kompakt, rikligt innehållande väl bevarade blad

af Salixarter samt lämningar af fur i de nedre delarne, af ek

och al i de öfre; derefter

5. Lera. Det är just denna lera, som utgör det afvikande

draget. Den liknar på afstånd i hög grad vanlig moränlera,

innehåller ganska talrikt tämligen stora kantiga stenar och

täcker till en mäktighet af 1!/,—1!/, m. den egentliga torf-

mossen, så att för torfvens vinnande först röjningsarbeten af

leran måste företagas. Vid närmare påseende visar sig denna

lera ytterst rik på frön, samt öfvergår nedåt småningom i

torfven. Att här vid lerlagrets afsättning ofvanpå torfven

ej kan blifva tal om något plötsligt nedsvämmande af en

lera, eller ett uppdämmande af bäckenet, framgår alldeles

tydligt, dels af de inneslutna frönas småningom skeende för-

ändring uppåt, hvad arterna beträffar, dels af sjelfva bäckenets

läge, som åtminstone under hela den tid torfven afsattes —

äfven om man medtager eventuel sjunkning — ej kan ha haft

något aflopp. I lerans undre, något bituminösa del träffas,

förutom en och annan träbit, hufvudsakligen frön af en del kärr-

växter, såsom Scirpus cfr. pauciflorus LiGTF. och ett par Carex

arter, men jemte dem äfven frön af Batrachium och ett par

andra ännu ej bestämda. I lerans öfre del äro Carices säll-

synta, men deremot finnas Batrachium-fröna 1 tusental, jemte

många frön af Oenanthe Phellandrium LAM. Man står här således

otvifvelaktigt inför ett fall af att fuktigheten tilltagit, så att

en skogsbotten, der al och t. o. m. ekstubbar i ganska stor

riklighet förefinnas, så småningom — utan att förhållandet kan

bero på uppdämning af något aflopp — åter blir ett öppet

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 135. AFD. III. N:o. 3. 15

vatten, i hvilket en svämlera af jemförelsevis stor mäktighet

afsättes, inneslutande lämningar efter en vattenväxtflora af full-

komligt recent utseende. Någon annan rimlig förklaring på

detta förhållande kan väl svårligen tänkas, än att genom sko-

gens uthuggande, när dessa trakter för ganska länge sedan

började komma under kultur, den lokalt reglerande invärkan

på fuktighetsförhållandena och särskildt den bindande förmågan

hos sjelfva skogsbottnen upphäfdes. Hvarför man svårligen

kan taga den af BLytr!) framstälda teorien om växlande fuk-

tiga och torra perioder till hjelp vid förklaringen af nu om-

nämda förhållande, huru nära till hands den än kan synas

ligga, skall jag längre fram närmare ingå på.

Öja och Herrestads mossar.

Öster om Ystad, sträckande sig ända bort mot Köpinge,

finnes norr om jernvägen och den s. k. sandskogen, eller den

plantering som af staden Ystad gjorts för flygsandens hämmande,

ett stort mossområde, lydande under Herrestads och Öja egen-

domar. Detta område utdikades 1888 års sommar med stora

kostnader, och det vidlyftiga kanalsystem, som då upptogs,

bildade lämpliga profiler för studiet af mossen och dess under-

lag. Sjelfva torfbildningen var ej af något större intresse,

men omständigheter, som här förelågo, ämnade tillfälle för

bedömandet af den mycket Hekatlerade frågan, om nivåför-

skjutningarne mellan land och haf i dessa trakter under senaste

tid. En kort redogörelse för de här gjorda iakttagelserna

framlägges derför, då hvarje bidrag till frågans belysande torde

kunna försvara sin plats.

Den bästa profilen var en kanal, som följdes öfver !/, mil

i riktning öster och vester, och hade följande utseende:

1. Botten i den djupa kanalen utgjordes af en grof sand,

hvilken i sin öfversta del öfvergick 1 gröfre strandgrus. Sandens

mäktighet kunde ingenstädes iakttagas, lika litet som om den

till äfventyrs underlagrades af någon torfbildning, hvilket ju är

ganska sannolikt, efter förhållandena på andra ställen att döma.

2. En ungefär 1 m. mäktig, synnerligen typisk snäck-

gyttja, hvilkens arter utgöras af söt- och saltvattensformer i

den intimaste blandning. Arterna äro följande: Bithynia ten-

taculata L., Limnea ovata DRAP., begge i mycket stor mängd,

SYöle:

16 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

Planorbis corneus L., ett och annat individ, Pl. fontanus LIGHT

och Valvata cristata MöLrL. sällsyntare, Neritina fluviatilis T.

vanlig, Tellina baltica IL. sällsyntare, samt Cardium edule

L. vanlig. Derjemte finnas några skalbitar troligen af en

Anodonta, samt ett par saltvattensarter, om hvilka baron G.

DE GEER — som godhetsfullt granskat molluskbestämningarne

— meddelat följande: >»Af de öfversända molluskerna till-

höra 130 ex. Hydrobia ulve PENNS., nästan samtliga af den

typiska formen; 2 ex. torde f. n. böra hänföras till Rissoa

parva DA CC? och tillhöra säkerligen samma art, som an-

träffats subfossil vid Östersjöns inre delar, men hvars slutliga

bestämning svårligen kan företagas, innan rikligare material

hunnit insamlas». Denna molluskfauna har utom sin tydliga

brackvattensprägel äfven ett fullkomligt nutidsutseende. I

densamma finnes t. ex. Planorbis corneus L., som STEENSTRUP!)

anser höra till de sist i Danmark invandrade. Äfven Neri-

tina fluviatilis, som här är mycket vanlig, är på Gotland?) säll-

syntare 1 äldre Östersjöaflagringar än 1 yngre. I snäckgyttjan

ha deremot ej anträffats Pisidium och Cyclas, som NATHORST?)

visat vara bland de först i Skåne invandrade. Jemte den nu

nämda molluskfaunan funnos ganska många frön af en ännu ej

bestämd växtart, som jag på andra ställen påträffat ytterst tal-

rikt i ekens lager; samt ett frö af en Potamogeton-art.

3. Gyttja af !/, m. mäktighet, innehållande stora mängder

lämningar efter Phragmites och Equisetum.

4. "Ett torflager växlande mellan 2 a 3 m. I detta! äro

alens rester, stubbar och stammar till finnandes i stora mäng-

der, jemte ett och annat fragment af & och 9 blomställningarne.

På de flesta ställena finner man !/, m. under ytan ett tydligt

markeradt stubblager af detta träd. Torfven är 1 allmänhet

mycket förmultnad, så att bestämbara växtlämningar äro svåra

att erhålla. Utom af alen såg jag på ett ställe några knotiga

stubbar af fur, men ej i sådan utsträckning eller på sådant

sätt, att det kunde blifva tal om att de kunde räknas som

representanter för furens period 1 dessa trakter.

Utaf nu beskrifna förhållanden torde med säkerhet framgå,

att det område, som, på sin nordsida begränsadt af höga morän-

') Skoymoserne Vidnesdam og Lillemose. Danske Vid. Selsk. 1842.

Sid. 75.

”) Se G. LINDSTRÖM, Gotlands nutida mollusker, Visby 1868. så

3) Om några arkt. växtlemn. ete. Lunds Univ. Arsskr. Tom. VII.

1870.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. n:o 3. 17

kullar, nu sträcker sig från Ystad bort mot Köpinge å,i jem-

förelsevis sen tid varit en hafsvik, som gått omkring !/; mil

längre in än den nuvarande kusten. I denna har sanden afsatt

sig, men vid vidare förskjutning af strandlinien i negativ rikt-

ning har området troligen antagit karaktären af en lagun med

bräckt vatten, der salt- och sötvattensformerna, de senare möj-

ligen ditförda af den i lagunens ena sida med all säkerhet

utmynnande Köpingeån, blandat sig med hvarandra. Under

denna tid har snäckgyttjan bildats. Att dennas bildningstid

ungefär skulle motsvara ekens period, åtminstone dess senare

del, är sannolikt af tvänne skäl, nämligen dels förekomsten af

det ofvan nämda, ännu ej bestämda, fröslaget af mig i

alla öfriga mossar alltid funnet tillsamman med eken, men ej

med furen —, dels att eken saknas i ofvanliggande torflager,

hvilket endast innehåller al i någon större mängd. Den nega-

tiva förskjutningen i hafsnivån, skulle således här skett åt-

minstone under den senare delen af ekens period och under

hela den tid vi beteckna såsom alens. Att här icke kan vara

fråga om en småningom skeende igenväxning af en lagun,

som af en flygsandsvall afstängts från hafvet, — något som ju

vore tänkbart — utan att en verklig »höjning» egt rum be-

visas deraf, att området nu ligger så mycket högre än hafvet

att de flera meter djupa kanalerna ändock gifva tillräckligt

godt fall åt vattnet.

De resultat, hvilka detta områdes undersökning gifva,

stämma således ej med hvad Bruzerivs!) vid undersökning

af den närbelägna Ystads hamn trott sig finna. nämligen att

en »sänkning» försiggått i mycket sen tid. Redan för länge

sedan ha E. ERDMAN?) och NATHORST?) genom undersökningar

på de skånska kusterna visat, att B:s' slutsatser ej kunde vara

med verkliga förhållandet öfverensstämmande, liksom genom

direkta mätningar framgått, att en »höjning» nu försiggår.?)

Ofvannämda förhållande tjenar endast att knyta in en länk i

den kedja af faktiska bevis, NATHORST lämnat, för att en »höj-

ning» varit den sista oscillation, som träffat kuststräckan från

Trelleborg till Ystad och vidare från Cimbrishamn norrut. På

!) Om fynden i Ystads hamn 1868—1869 i Saml. t. Skånes hist. etc.

Lund 1871.

?) Bidrag till frågan om Skånes nivåförändringar. Geol. F. F. B. I.

Sid. 93.

3) Om Skånes nivåförändringar. Ibm. Sid. 281.

1) Se HOLMSTRÖM. Kongl. Vet Ak:s Handl. B. 22. N:o 9.

18 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

samma gång tiden för denna höjning här kunnat något när-

mare fixeras, lämnar det nära granskapet till Ystads hamn

svårligen något tvifvel om att lokal afvikelse på den senare

platsen ej kunnat ega rum.!)

Södra Wallösa mosse.

Denna mosse, jemte den vid Eslöf, äro de, som jag blifvit

i tillfälle noggrannast undersöka. Här är eken, jemte den,

detta träd åtföljande floran, synnerligen rikligt representerad.

Mossens för året 1888 ovanliga vattenfrihet gjorde den äfven

särdeles lämplig för ifrågavarande studier.

Mossen ligger inom Sjörups socken, något östligt om kyr-

kan, står genom en serie dälder i förbindelse med den senare

omnämda norra Wallösa mosse och har äfven i sin byggnad

de flesta drag med denna gemensamma. Den är omsluten af

höga moränkullar, utom på norra sidan, der den nämda för-

bindelsen eger rum. Upptagning af torf har sedan urminnes

tider skett på detta ställe, särskildt har af den i den djupa

dälden synnerligen mäktiga torfdyn beredts s. k. tramptorf,

och från dessa arbeten härstamma antagligen de lämningar af

häst,?) som vid mitt besök på stället nyss anträffats. Genom

dessa arbetens bedrifvande utan ordning och system af hvarje

»byalagets» lottinnehafvare för sig, ha stora delar af mossen

utarbetats, och endast genom kombination af en mängd smärre

profiler, som dels funnos, dels för ändamålet upptogos, kunde

klarhet vinnas i lagerföljden.

Denna var:

1. Lera, liknande den förut från andra ställen beskrifna,

med en sparsam, illa bevarad arktisk flora, som endast kunde

uppletas i mossens norra del. Der funnos: DPryas, Betula nana

L., Potamogeton och ett par mossor.

') Beträffande det knifskaft, på hvilket BRUZELIUS stöder sitt huf-

vudargument om att sänkningen skulle skett i mycket sen tid, säger han

sjelf 1. c. sid. 67 »ifrågavarande högst sällsynta piece (kan) ej vara

äldre än 8:de, men ej yngre än 11:te århundradet, så vida den är för-

färdigad i Norden. År den deremot främmande arbete, kan den möjligen

vara ett par hundra år äldre» För den, som ej är arkeolog, är det svårt

att bedöma möjligheten af exakt bestämning af skaftets ålder om det är

af främmande ursprung, men B. utgår under hela den följande framställ-

ningen från att det härstammar från 8:de å ll:te århundradet, eller med

andra ord >»är förfärdigadt i Norden», något, för hvilket ej lämnas något

bevis.

?) Ett i Ystads skolas museum befintligt exemplar af en sköldpadda

lär enligt berättelse på platsen härstamma härifrån.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. III. N:o 3. 19

2. En sandhaltig torfdy, af några cent. mäktighet, inne-

hållande FEquisetum och Phragmites-rhizom. Dessa växtdelar

äro mycket vanliga i motsvarande lager i mossarne, men svårig-

heten att afgöra om de ej möjligen äro af yngre datum, gör

att de oftast ej blifvit omnämda. Här syntes de dock, att

döma af dels sin starkt hoppressade form, dels af sin synner-

ligen sköra beskaffenhet, vara föga yngre än de skikt, i hvilka

de lågo inbäddade. Jemte dem funnos på skiktytorna i oänd-

lighet »spår» af Chara.

3. En mörk torfdy, stående på öfvergången till torf; på

ett par ställen, der jag mätte densamma, !/, m. mäktig. I

denna funnos blad af Betula odorata BEcHst., Populus tremula

L., Pteris Aquilina L., samt i de undre delarne en nivå, en cent.

mäktig, innehållande stora mängder blad af en Salix, med

ganska stora, glatta blad, hvilkas utpreparerande dock på grund

af en otrolig skörhet ej lyckades. Möjligen en motsvarighet

till den från Bjersjölagård beskrifna nivån med S. phylicifolia L.

I de öfre delarne af gyttjan funnos deremot blad af Salix

cinerea L., vidare frö af Nymphea alba L. och Menyanthes

trifoliata L. samt enstaka fjäll af fisk (aborre?).

4. I randzonen — om hvilken äfven allt det föregående

gält, alldenstund längre ut bottnen ej kunde nås — följde nu

sjelfva torfven, i hvilken ett skikt ren mosstorf, 5 a 6 cent.

tjockt, är inlagradt, S—10 cent. från dess undre kant. I torf-

ven, ofvan detta skikt, finnas lämningar af furen 1 riklig mängd.

Kottar, barr, barkstycken, grenar — de smärre af dessa senare

utmärkta derigenom, att de nästan i regeln äro klufna på

längden — visa att detta träd under denna tid vuxit omedel-

bart intill det öppna vattnet, der rikligt med vattenväxter —

nu representerade genom en mängd frön af Potamogeton och

Nymphea alba L., samt ett frö af Nuphar luteum (1L.) SM. —

frodades. Björk och Salices funnos ock ganska rikligt. I

torfvens öfre delar finnas ollon, fruktskålar och grenar af ek

massvis.

För att utröna dels beskaffenheten af torfven, dels dennas

innehåll, upptogs några meter från kanten, på ett ställe, »der man

aldrig sett botten», en omkring 3 m. djup graf; eller så djup, som

på orund af det tillströmmande vattnet var möjligt. Ur denna

uppskars sedan från ytan torfva efter torfva; dessa lades i ord-

ning samt kördes hem för att der, i ordets egentliga mening,

genomplockas. Den härigenom vunna torfven utgjorde till sin

20 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

nedre 3/, en ljusbrun, i luften svartnande torfdy, till öfre !/,

en utaf trädgrenar, ollon, qvistar m. m. bildad torf, som öfverst

var alldeles förmultnad. Insamlingen af organiska rester skedde

i 3 olika afdelningar, och härigenom framgick särdeles tyd-

ligt, genom vattenväxternas allt större och större sällsynthet

uppåt och, af deras slutliga försvinnande och ersättande af

landväxter, bäckenets småningom skeende uppgrundning —

en sak, som visserligen kan anses ganska enkel och naturlig,

så naturlig, att af något bevis ej göres behof, men som torde

ha sin betydelse att få empiriskt faststäld, derför att om torrare

och fuktigare perioder växlat, man med skäl kunnat vänta att

finna vattenväxterna uppträda flera olika gånger mellanlagrade

af skikt, i hvilka landtväxter äro förherskande, n. b. om kon-

trasten mellan våt och torr tid får anses ha varit mera be-

tydlig.

Då de anträffade resterna ej låta urskilja någon olikhet i

vegetationen, annan än den ofvan påpekade, 1 de olika delarne

af de skikt der eken uppträder, så anföras här på ett ställe

alla de tillsamman med eken funna arterna: Betula odorata

BECHsTt., Carex sp., Crategus sp., Fraxinus excelsior L. (frukter),

Menyanthes trifoliata IL., Myriophyllum?, Nuphar lutewm (L.)

SM., Nymphea alba L., Populus tremula L., Potamogeton sp.

(minst 2 arter), Pteris Aquilina L., Quercus Robur L., Banun-

culus sceleratus (L.) TH. FrR.?, Saliv caprea L., S. cinerea L.,

S. aurita L., Sorbus Aucuparia 1. (?) nästan säker, Tilia euro-

pea L., Viscum album L. Derjemte en del mossor, särskildt

Hypna.

Det är således en ganska rik flora, som här möter oss,

och här se vi framför oss den blandning af redan förut be-

fintliga former — såsom björken, aspen, videna, Pteris m. 4.

— och de nya invandrarne, ekens egentliga följeslagare —

såsom linden och asken — en blandning af det gamla be-

ståndet med det nya, som än möter i våra skogar och som

oftast gör det så svårt att skilja de olika florelementen åt.

De ganska talrika insektlämningar, som anträffades till-

samman med eken, ha bestämts af kand. S. BENGTSON, hvilken

lyckats identifiera följande arter: Chlemius nigricornis FABR.,

Cyclonotum orbiculare FABR., Donacia bidens Oriv.?, D. Hydro-

caridis FABR.?, D. impressa PAYK.?, D. nigra FABR.?, D. spinosa

DE GEER, D. Typhe AHR.?, Feronia nigra FABR., Geotrypes silva-

ticus MuLrs., Graphoderes sp., Ilybius ater DE GEER, I. fenestra-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 21

tus FABR., Lucanus Cervus L., Macrodytes marginalis L. 29, Pel-

tis grossa L., Phosphuga atrata L.

Enligt kand. BENGTSSONS meddelande är större delen af

de här nu uppräknade arterna vatteninsekter, bundna till vatten-

växter, hvilkas frön ju också rikligt förekomma, och flera af

dem, såsom Peltis grossa L. och Chlenius nigricornis FABR.

utbredn. i Sverige i Sk.—Bobhl.), Donacia Hydrocaridis FABR.(?)

(utbredn. Sk.—Vg.) ger insektfaunan en ganska sydlig prägel.

Ännu en insektart kan det möjligen vara skäl att fästa upp-

märksamheten på, nämligen den vanliga ekoxen (Lucanus Cer-

vus), då som nu antagligen bunden till eken.

Såsom af det ofvan sagda framgår, voro de skikt, hvilka

innehöllo lämningar af eken, de yngsta, som kunde anträffas

på detta ställe, men enligt uppgifter af torftagarne och andra

ha föregående generationer »aftagit mossen» minst en gång

förut, och sannolikheten att än yngre — alen innehållande

lager — en gång funnits, är så mycket större, som, enligt

hvad jag i en närbelägen mosse hade tillfälle att se, öfverst

ännu ett par fot torf förekommo, innehållande andra lämningar

än ekens.

Norra Wallösa mosse.

Denna visade, såsom förut nämdt, så stora likheter med

den ofvan beskrifna södra Wallösa mosse, att den ej här när-

mare skulle omtalats, om den ej innehållit, så att säga, fort-

sättning på ekperiodens på det nämda stället studerade af-

lagringar.

Den lagerföljd, som kunde iakttagas, var en öfver 2 m.

mäktig torfdy, lik den från södra Wallösa mosse beskrifna

och, utom en mängd växtlämningar, rikligt innehållande söt-

vattensmollusker, deribland en stor form af en Anodonta (eller

Unio). Sjelfva förstörelseprocessen af såväl denna sistnämda

som de öfriga snäckorna var här ganska framskriden, i det att

kalkskalen nästan alldeles voro upplösta och endast afgjutnin-

gar qvarstodo. Fröna, såväl som de mindre sötvattenssnäckorna,

voro ofta — något som ock är ganska vanligt på andra ställen

— 1 ofantlig riklighet hopade i små samlingar af en eller ett

par kcent:s storlek. Man kan dervid lätt tänka på de sam-

lingar, som phryganélarfverna göra kring sig, men äfven om

i många fall dessa förorsakat de nämda »fossilkonkretionerna»,

22 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

anger deras form och storlek att de ofta måste förklaras på

annat vis.

De insamlade växtlämningarne voro: frön af Nuphar och

Nymphea, Potamogeton (sparsamt); frukter af Fraxinus excelsior

L. och 7ilia europea L.; blad af den sistnämda och af Quercus

Robur L., Betula verrucosa EHRH.? samt nötter af en Chara.

Dessa ha välvilligt bestämts af d:r O. NORDSTEDT, såsom till-

hörande Chara hispida WALLR. eller C. intermedia A. BR.

Den nu omtalta gyttjan öfverlagras af ett nu — enligt

uppgift ha »flera famnar i gamla tiden borttagits;y — omkring

1 m. mäktigt lager af en svart torf, sammansatt af en stor

mängd grenar, större och mindre, af Alnus glutinosa (L.) J.

GARTN., detta isynnerhet i öfre delen, i den undre bestående

till allra största delen af Carex blad och här och der mycket

stora alstubbar. På vissa horizonter — hvarje möjligen mot-

svarande en löffällning — funnos mycket rikligt blad af Sa-

lices, under det ett par cent. af torfven i midten tycktes här-

röra uteslutande af ormbunkar, särskildt och kanske uteslu-

tande Pteris Aquilina L., af hvilken blad, till och med frukti-

ficerande sådana anträffades. Öfriga växtlämningar voro frön

af Alnus glutinosa GARTIN., Menyanthes trifoliata L., Fraxinus

excelsior 1. (frukter), Corylus Avellana L., Saliz aurita L., S.

cinerea L., S. caprea L. samt, ytterst rikligt, frön af Calla pa-

lustris 1. Härvid bör dock erinras om den stora mängd frön en

enda blomma kan alstra. En mossa Mnium affine BLAND. — enligt

prof. S. BERGGREN — anträffades äfven. Anmärkas bör kanske,

att ej ett enda ekollon kunde anträffas, ej heller någon annan läm-

ning af eken, som en fot längre ner hade lämnat så talrika spår

efter sin tillvaro. Här är således en plats der i Skåne syn-

nerligen typiskt finnes representeradt hvad STBEENSTRUP i sina

bekanta undersökningar funnit i Danmark, nämligen en tid,

under hvilken alen varit skogbildande. Att der en gång så

varit på t. ex. denna mosse, är ju också ojäfaktigt. Till de

åsigter, om dess betydelse som skogbildande träd i de under-

sökta trakterna, jag för öfrigt blifvit ledd till, skall jag längre

fram återkomma.

Bräknamossen.

Denna är liksom de tvenne nu sist beskrifna en liten

skogsmosse, belägen mellan Marsvinsholm och Sjörup. Men i

" BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 23

denna äro de skikt, som innesluta furens lämningar, ovanligt

mäktiga, lätt åtkomliga och rika på växt- och djurlämningar.

Vidare äro lämningarne af hasseln här synnerligen talrika, och

derigenom att de funnos jemt fördelade genom hela lager-

följden och sålunda af nedan angifna skäl kunde vara värda

en närmare undersökning, dröjer jag något närmare vid denna

mosse.

1. Som vanligt började de postglaciala bildningarne med

en blålera, denna dock så ytterst plastisk och vattenrik, att

allt frampreparerande af organiska lämningar var omöjligt.

Med stor sannolikhet är den dock en glacial sötvattenslera.

2. Den öfverlagrades af en annan lera, något gyttjig och

sandhaltig, af !/; m:s mäktighet. Denna innehöll i stor mängd

frön af Potamogeton, blad af Populus tremula L. och Betula

odorata BECHST., men ej ringaste spår af furen. 3 å 4 cent.

från lerans öfre yta var den genomdragen af stora mängder af

en mossa. !)

3. (h. sid. 28). En torfdy intar här, såsom vanligen är

fallet, platsen öfver leran. I kanterna är den !/,—!/, m., i mid-

ten betydligt djupare. Af växtlämningar funnos i densamma:

kottar af Pinus silvestris L., dock ej synnerligen rikligt, nötter

af Corylus Avellana L., blad, stammar och hängefjäll af Betula

odorata BECHST., frön af Prunus Padus L., blad af Alisma

Plantago L., frön af Potamogeton, Nymphea alba L. och Scir-

pus lacustris L. (mycket sparsamt). Insektlämningarna, be-

stämda af kand. S. BEnGrson, tillhörde följande arter: Anthous

hemorrhoidalis FABR.?, Donacia thalassina GERM., D. mutica

GERM., Geotrupes Stercorarius IL.

4. (g. sid. 28). Oväntadt nog kom ofvanpå denna full-

ständigt homogena bildning ett 20 cent. tjockt lager af strid

sand, och äfven ute i sjelfva midten af bäckenet blef torfdyn

ljusare och mycket sandrik. Sandlagret innehöll tusentals

kottar af Pinus silvestris L., jemte smågrenar och barkbitar af

samma träd, en större mängd nötter än föregående lager, blad-

fragment af Saliv cinerea L. och S. aurita L., smågrenar af

Betula, frön af Crategus och Viburnum Opulus L. samt frön af

Scirpus lacustris L. och Potamogeton jemte ytterligare några

frön och insektrester — bland dessa skalvingar af Feronia ob-

') En liknande sandhbaltig lera med mossor, fastän ej belägen så

högt i lagerföljden, omnämner NATHORST från Qvesarum i: Nya fyndorter

för arkt. växtlemn. i Skåne. Geol. F. F. B. III. N:o 10. Sid. 13 0. 14.

24 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

longo-punctata PANz., Carabus glabratus PAxKkK., Donacia im-

pressa Pars. Hela bevaringssättet af landväxtlämningarne,

särskildt af tallkottarne med sina till en del afnötta fjäll,

angaf att de blifvit forslade i rinnande vatten, något som

äfven sandens tydliga skiktning tycktes antyda. För förkla-

ringen af detta sandlagers härvaro, vore väl enklast antaga,

att det mnedsköljts af en störtskur, men mot detta antagande

talar utom dess jemförelsevis stora mäktighet — !/; af hela

bildningen — dess ofantliga rikedom på växtlämningar, sär-

deles kottar, samt framför allt att dess innehåll visar att floran

under den tid det bildats i viss mån undergått förändring, i

det att åtminstone en sandälskande växt, Scirpus lacustris L., in-

funnit sig vid början af dess afsättning, men då torfdyn ånyo

började bildas, totalt försvunnit. Detta torde vara ett otve-

tydigt bevis för att sandlagrets afsättning tagit en ganska lång

tid i anspråk. En annan förklaring vore att under en tid en

större bäck här strukit fram, men utom det att någon för-

klarimg öfver dess begränsade varaktighet ej härmed är gifven,

är bäcknets läge, omgifvet som det är af höga moränkullar

på alla sidor, sådant, att om ett genomflytande vattendrag

svårligen kan blifva tal.

5. (e. och f. sid. 28). Ånyo följde liknande torfdy (!/,

m.), som under sanden. Åfven denna innehöll i sin nedre del

tallkottar, fastän i vida mindre qvantiteter än i sanden, under

det i öfre delen mot torfven endast en enda liten bit furubark

kunde uppletas. I mellersta delen funnos på en ganska inskränkt

horisont frön af Cormus sanguinea L. i stor mängd. Dessutom

sällsynt frön af Potamogeton och en Carex.

6. (a—d sid. 28). Öfverst hvilar sjelfva torfven i kan-

terna öfverlagrad af åkerjord. I dess öfre del voro alla orga-

niska rester förmultnade, i nedre delen funnos deremot nötter,

en riklig mängd frön af Menyanthes, enstaka frön af Carex, men

inga nympheacélämningar, ymniga qvarlefvor af ek, 9 blom-

ställningar af al, blad af lind. Mot bottnen af torfven funnos

vissa skiktytor af mot mossens midt stupande lager, hvilka

bildades af blad — på ett ställe åtminstone uteslutande af

lind — men så hårdt pressade intill hvarandra, att de ej kunde

lösgöras. Dessa bladskikt underlagrades af mosstorf till ringa

mäktighet. Likadana bladskikt som de nu nämda ha redan

för länge sedan observerats af STEENSTRUP!) i Vidnesdamsmossen

1) ae; KSid. 29;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 25

i Danmark, i hvilken han iakttagit: »et Indlag af en Mengde

til een udstrakt Plade sammenpressede Plantestengler og Blade.

Pladen har en Tykkelse af et Par Tommer, og viser paa sin

nederste Side en fremherskende M&engede hornagtige Stengler

af en flydende Mosart, som af Botanikerne er blevet bestemt

til Hypnum fluitans;> honom synes detta »tyde hen på en

Forandring i den sedvanlige Vandstand i Mosebekkenet, der

maa vere lige saa pludselig ophört som den er pludselig ind-

traadt.> Det tyckes ock, som om hvarje sådant skikt, tydligt-

vis beroende på samma sak på de olika ställena, representerar

en löffällning. Att man i ett stadium af bäckenets utveckling

då det var så uppgrundadt, som när dessa skikt afsattes, ej kan

vänta finna ett bladskikt för hvarje års löffällning, torde vara

tydligt, ty endast i synnerligen våta år har tillräckligt vatten

funnits på mossens yta för att skydda de nedfallande bladen

för atmosfärens förstörande inverkan. Insektlämningar före-

komma här temligen talrikt. Kand. BENGTSON har från denna

nivå bestämt Donacia impressa PAYK., D. spinosa DE GEER,

Geotrupes Stercorarius L., Hydaticus sp., Macrodytus sp.

Då i denna mosse ekstammar anträffades 1 dimensioner,

som i våra nutida skogar anses för väldiga, torde några mått

samt ett par ord om lagrimgsförhållandena ej sakna allt in-

tresse. I den ett par hundra fot långa, i N.—S. sträckta mos-

sen funnos mellan 30 3 40 stammar; en del hade dessutom

blifvit upptagna. De qvarvarande stucko i allmänhet under

30” vinkel med sina storändar upp ur torfven. Alla hade de

fallit inåt mot mossens midt, något som helt enkelt torde bero

på underlagets beskaffenhet, på så sätt, att den mot mossens

midt vättande sidan, såsom mera lös och vattenrik, satt sig

och träden derigenom dragits öfver åt den sidan. Att så verk-

ligen måste varit förhållandet, syntes mycket tydligt såväl här

som i synnerhet i en närbelägen mosse. Det kan således ej

blifva tal om någon stark storm eller dylikt såsom förklarings-

grund, hvars omöjlighet redan STEENSTRUP!) vid studiet af alldeles

liknande förhållanden i Danmark bevisat. Af de ur torfven

uppstickande stammarne mättes tjockändarne på en del. De

tvenne största ekstammarne mätte i diameter, utan bark, 1,50

m. och 1,30 m. Utom ekstammar funnos äfven björk- och furu-

stammar. På ett ställe hvilade en furustam (47 cent. i dia-

meter) omedelbart på en ekstam, något som ju visar att en-

1) 1. ec Sid. 97. Sid. 41.

26 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

staka exemplar af furen kunnat bibehålla sig äfven sedan eken

börjat gifva skogsvegetationen dess allmänna prägel.

Såsom nämts voro i denna mosse hasselnötter ytterst rik-

liga, och då i öfriga mossar, som undersökts, begge formerna,

som man påträffar hos oss, nämligen en lång och smal, en

kort, nästan isodiametrisk, funnits, beslöt jag företaga en in-

samling spadtag efter spadtag, för att se om proportionerna

mellan de olika formerna ändrat sig under den tid som åt-

gått för mossens bildning. Derför utskars, ur en synnerligen

god profil, torfvor af omkring 16 cent:s tjocklek och bredd

samt 50 cent:s längd. Dessa genomletades väl och alla nötter

tillvaratogos, från hvarje torfva för sig. På detta sätt insam-

lades nötterna från hela den nötförande delen af mossen i 8

olika afdelningar; vid uppställningen af lagerföljden på sid. 28

betecknade a—h. Såsom af det föregående synes tillhöra a.

b. c. d. torfven och ekens nivå, under det e. och f. beteckna

öfre torfdyn, g. sanden och h. undre torfdyn och således e. f.

g. och h. sammanlagdt furens nivå. Det insamlade materialet

utgjorde 376 fullt bestämbara och i de allra flesta fall full-

komligt hela nötter; några voro dock öppnade af ekorrar eller

andra gnagare.

Dessa nötter låta nu fördela sig i 4 olika racer:

A. Har mycket stor, aflång nöt, bredast

ofvan midten, fästpunkten mindre än basaländan,

spetsen tvärhuggen. Nöten är något tillplattad.

Längd i medeltal 20 mm., högst 22 mm., största

bredd i medeltal 16 mm., högst 17,5 mm., tjock-

lek 14 mm. HeErrs!) afbildning af Corylus Avel-

lana LD. från skifferkolen vid Mörschweil stämmer

i hufvudsak, men afviker genom mera lång-

spetsig form och större fästpunkt. Dock må erinras, att trä-

snitten på det citerade stället äro tämligen grofva. SCHUBE-

LERS”) afbildning i Viridarium Norvegicum är något olika;

nötter, fullt lika den långa form han afbildat, finnas äfven i

mossen, men de tyckas nästan alltid ha varit rullade och af-

nötta.

B£. Har medelstor, aflång nöt, bredast på midten, i all-

mänhet med större basaldel än A, trubbig, nästan rund eller

!) Die Urwelt der Schweiz. Ziärich 1865. Sidd. 491 o. 495.

?) Viridarium Norvegicum. Iste Bind. Christiania 1886. Sid. 511.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 8. 27

något tillplattad i tvärsnitt. Längd 1 medeltal

18 mm., bredd 15—16 mm., tjocklek 12—14 mm.

Denna race står närmast den föregående och

ibland är den svår nog att skilja från denna.!)

Deremot äro de tvänne följande närmast be-

slägtade med hvarandra.

C. Har något aflång nöt, bredast nedom

midten, jemt afsmalnande uppåt i en lång spets,

bred fästpunkt; nöten något mindre än föregående.

Längd i medeltal 16—17 mm., högst 18 mm.,

bredd 14—15 mm., tjocklek 11—13 mm. HEERS?)

afbildning af Corylus Avellana L., ovata W.stäm-'

mer bäst med denna form, under det måttet (15

mm. längd, 13 mm. bredd) bäst öfverensstämmer med D.

D. Har nästan runda, 1 tvärsnitt bredt ovala nötter med

bred fästpunkt samt tydlig spets. DLängd i medeltal 15—16

mm., bredd 14—15, tjocklek 12—13 mm. Denna

form är det, som F. GoESCHKE?) i sin stora mono-

grafi öfver hasselnöten anger som den »vanliga

vilda hasselnöten»: Corylus Avellana L. v. silve-

stris Hort. och Corylus silvestris C. Bauvr. De

mått han uppger äro 14—15 mm. längd, 14—15

bredd, 12—13 mm. tjocklek. Åfven den af ScHö- D.

BELER?) aftecknade formen stämmer med denna.

Tabellen å följande sida ger en öfversigt öfver fördelnin-

gen af de olika formerna 1 de 8 nivåerna.

Af tabellen framgår, att i det stora hela de långa for-

merna, eller med andra ord, formserien med de långsträckta

nötterna är vanligast i de öfre, eller ekens lager, under det

att den kortare och runda formen blir rikligare till ju äldre

lager man kommer. Vid öfvergången mellan ekens och furens

tid tyckas de begge formserierna hålla jemnvigten med hvar-

andra, men sedan framstår den korta formens hastiga tilltagande

synnerligen tydligt, isynnerhet om man endast tar hänsyn till

de fullt utbildade nötterna. Dessa slutsatser kunna möjligen

synas dragna af ett för litet material, men tilltagandet af den

korta formen nedåt sker så hastigt och är så tydligt, att jag

1) På fig. har nöten blifvit för bred ofvan midten samt fästpunkten

företa SE Anm. under tryckningen.

3) Die Hasselnuss ihre Arten und ihre Kultur. Berlin 1887. Sid. 45.

SÖMLesNESIdS UL:

28 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

ÅA BI Mor GC: Då CAC

[>]

-— = | EE — &s cp

de oo Vv | = | 08 & | RR = Sig

| = 2 3 = z & | 5 3 | 3 > = :

föl ae Rö aa RR SIE

VS SG a DS | = |: = 9 : = 9 =

= Hsu = ee | stel 3 => 2 ju S

AASE 6| 17,6 |131 38,2] 55,8 | 7| 20,5 | 8[2]')| 25,2[5,8] |45,7[26,3] 34

| BIE 20! 26,3 [281/ 36,7] 63,0 120) 26,3 | 8[0] |10,5[0,0] | 36,8[26,3] 76

El 91-15;7 |22137,9| 53,6 |17|. 29,3 |10[7] | 17;2[12,2]) 46,5[41;5] 58

AES 12/ 20,0 |18| 30,0] 50,0 |17| 28,3 |18[(8) |21,6[13,3]] 49,9[41,6] 60

I ekens | | | |

nivå |

summa |47| — |81| — — 61] — 1|39[17]] — — 228

eld) 10! 14,4 20] 28,9] 43,3 |15| 21,7 |24[18]] 34,7[26,0]] 56,4[47,7] 69

ASO 8 17,3 |10| 21,7] 39,0 12) 26,0 | 16[14]] 34,7[30,4]] 60,7[50,4] 46

g?) | 4| 14,3 | 6| 21,4): 35;7- 191 32,11 97] 32,1[25;0] 64;2BTL 28

HE 21(40,0)|—| — 1 (40,0) | 21 (40,0) | 1[0] 1(29,0)[0,0] I(60,0)[40;0]] — 5

I furens 1 | | |

nivå |

| summa |24| — 136| — — 198) — |50[39] - — 148

ej på något sätt kan misstänka att här ej så varit fallet. Att

begge formserierna invandrat, men med den såsom C. och D.

betecknade korta formen talrikast representerad, att sedan den

långsträckta, under A. och B. upptagna serien, under den

långa tid hasseln vuxit på detta ställe, småningom vunnit på

den andra, skulle således vara de resultat iakttagelserna här

ha lämnat. Särskildt anmärkningsvärdt är, att i de öfre lagren

de runda nötterna i allmänhet ej äro fullt utvecklade.

De korta nötternas öfvervägande i furulagret tyckes mig

ha ett allmännare intresse derigenom att SCHUBELER?) i sitt

stora arbete öfver Norges växtverld förklarar de begge form-

serierna vid frösådd vara fullt konstanta; han har nämligen

under 4 generationers odling, utan undantag, erhållit buskar

med nötter af samma form som moderplantan. Derjemte har

') Talen inom klammer ange antalet fullt utbildade nötter, de öfriga

äro outvecklade och höra antagligen i många fall till någon af de andra

formerna.

?) Kubikinnehållet af den massa, från hvilken nötter insamlades ur

sanden, var ungefär !/; större än från de öfriga nivåerna.

NILE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 29

han funnit den runda formen vara den vanligaste mot norden.

Vidare har HEER funnit denna form förherskande i de inter-

glaciala skifferkolen vid Diirnten och Mörschweil. En studie

öfver nötternas form i nutida hasselbuskager skulle kunna ge

ännu en fix hållpunkt, huruvida en småningom skeende för-

ändring af hasselnötens form från mera rundad till aflångt

äggrund alltjemt eger rum i dessa trakter. Min tid har ej

tillåtit en sådan jemförelse, och någon exakt beskrifning har

jag i de vanliga botaniska handböckerna ej kunnat finna, utom

hos F. ARESCHOUG,!) som säger: »frukter — — — aflångt rundadt

äggformiga», en beskrifning, som tydligtvis sluter sig till den

långa formen.

Annu en sak af intresse innebär det ifrågavarande fyndet

af nötter, ty det bevisar till fullo, att hasseln invandrat unge-

fär samtidigt med, eller omedelbart efter furen, men deremot

troligen saknats kring mossen under aspens period, ty om den

funnits, skulle nog på en så rik lokal som denna, i de undre

lagren träffats någon enda nöt. Vid Benestad är förhållandet

alldeles detsamma, den saknas i den understa asp och björk

förande tuffen, men uppträder med furen. Åfven i Danmark

har VAUPELL?) funnit nötter »blandade med Fyrrekoglerne»>.

Jag har nu redogjort för några af de mest upplysande

ställen, jag under mina studier öfver torfmossarnes byggnad

sett; på många platser, utom de nämda, har ett eller annat

drag varit af intresse, men att derför närmare ingå på alla

lokalerna torde vara onödigt.

Då jag nu, efter redogörelsen för en del af de speciella

torfmossundersökningar som gjorts, med ledning af dessa vill

i någon mån söka besvara de frågor, som jag ansett uppställa

sig för ifrågavarande undersökningar, på samma gång jag sam-

manfattar det sedda, såväl på de ofvan beskrifna, som på

många andra ställen, är det naturligen med en tydlig reserva-

tion, att jag på intet vis vill göra hvad jag kommer att säga

gällande öfver större områden än det jag blifvit i tillfälle att

här och der undersöka, nämligen Sydskåne. Detta i all synner-

het som jag har anledning tro, att förhållandena längre upp i

landet i mycket gestalta sig annorlunda.

!) Skånes Flora. Lund 1881. Sid. 387.

?) De nordsjellandske Skovmoser. Köbenh. 1851. Sid. 43.

30 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

Hvad först beträffar de typgifvande skogsträden och deras

invandringsföljd, har jag i all hufvudsak funnit detsamma som

STEENSTRUP i Danmark för länge sedan påvisat. Vegetations-

följden, som på flera ställen iakttagits i oafbruten kontinuitet,

tyckes sålunda på det närmaste ansluta sig till grannlandets.

Här vill jag endast något dröja vid hvar och en af de stora

hufvudperioderna, för att framhålla ett och annat, som jag

trott vara värdt någon uppmärksamhet.

I. Den arktiska vegetationen.

Kännedomen om denna är genom NATHORSTS noggranna

och omfattande undersökningar redan så stor, att föga nytt af

mig kunnat iakttagas, i all synnerhet som min uppmärksamhet

hufvudsakligen riktats åt annat håll. Det lilla nya, som kan

vara att tillägga, härrör derför endast af några lyckliga fynd,

genom hvilka ett par nya arter kunnat läggas till de förut

kända, nämligen: Diapensia lapponica L. och den af NATHORST

såsom tvifvelaktig anförda Andromeda polifolia L. Jemte denna

den höga Norden tillhörande växtverld, torde den vid Bjersjö-

lagård påträffade subalpina floran med de storbladiga videna

såsom Salix phylicifolia IL. ega något allmännare intresse,

ej minst derigenom, att detta fynd visar att också denna forma-

tionsgrupp invandrat äfven söder ifrån.

Den, den arktiska vegetationen åtföljande insektfaunan,

harmonierar också fullt med den växtverld den ledsagar. Här

uppräknas på ett ställe de funna arterna: Amara alpina FABR.

(Snårestads mosse), Cymatopterus cfr. fuscus L., Gaurodytes

arcticus ParK.(?), Thanatophilus lapponicus FABR., Otiorrhynchus

maurus GYLL., Ilybius guttiger GYIL., Feromia cefr. mgra FABR.

I geologiskt afseende torde förutom konstaterandet af

det af NATHORST funna förhållandet, att arktiska växter kunna

finnas dels i lera, dels i sand, t. o. m. i gyttja, anmärkas

förekomsten äfven af verklig arktisk torf i Snårestads mosse.

Här hvilar en torfjord af omkring 10 cent:s mäktighet omedel-

bart på moränmuddret och täckes af en nära 1/, meter mäktig

glacial sötvattenslera, som här innehåller rikligt med arktiska

växtlämningar, särdeles Salix herbacea L. I den underliggande

torfjorden finnas träbitar, några frön, men för öfrigt inga

bestämbara växtlämningar. Enligt välvilligt meddelande från

prof. A. G. NaArHorst bildas mäktiga torflager än i dag i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFbD. III. N:o 3. 31

de arktiska länderna, t. ex. Spetsbergen, så att möjligheten

för uppkomsten af torf är ingalunda, såsom man ofta får se

uppgifvet, absolut bunden till ett temperaradt klimat.

Aspvegetationen.

Den vegetation, med hvilken den egentliga torfmossebild-

ningen hos oss begynner, är den, som af STEENSTRUP fått sitt

namn efter aspen. I de mossar, som undersökts, finnas läm-

ningar af Populus tremula L. och några andra senare uppräknade

växter, men utan närvaro af furen 1 de allra understa af torf-

dy — mer eller mindre sand- och lerhaltig — bildade lagren.

Vanligtvis är denna nivå af högst obetydlig mäktighet, i det furen

ganska snart infinner sig. De arter, som 1 dessa lager kunnat

påvisas, äro: Betula odorata Brcust., Eriophorum sp.?, Meny-

anthes trifoliata L., Nymphea alba L., Populus tremula 1L.,

Potamogeton sp., Pteris Aquilina L.?, Salix awrita L., S. cinerea

L., S. caprea L. Af de nu uppräknade arterna kunna endast

Potamogeton och Nymphea anses vanliga. Deras frön, i synner-

het den förstnämdas, förekomma talrikt på alla de ställen, der

en särskild nivå utmärkt genom tallens frånvaro kunnat ur-

skiljas. De angifva således ett öppet vatten och den utom-

ordentliga sparsamhet, i hvilken landväxternas blad i regel

anträffas, visar ock, att endast ett och annat blifvit insväm-

madt. Af dem är det, utan all fråga, Betula odorata BECHST.,

som är den vanligaste, så vanlig, att nivån väl rätteligen borde

haft sitt namn efter detta träd,!) fastän det fortsätter längre

upp, något som ju också aspen gör. Men då ett namn en

gång är fastslaget, torde det vara lämpligast att bibehålla det-

samma, i synnerhet som det angifver en vigtig karaktär för

denna tid. Oaktadt det således på många ställen lyckats på-

visa, att en tid, omedelbart efter den arktiska vegetationens

tillbakavikande, funnits, då ej furen varit invandrad, är det på

många ställen omöjligt urskilja denna nivå. Åfven der den

förefinnes, torde den genom hela sin utveckling tydligt an-

gifva, att man ej får tänka sig densamma i tid och växtgeo-

grafisk betydelse likvärdig med t. ex. de perioder, under

hvilka furen och eken voro de tongifvande trädslagen. Den

tid, då aspen och björken voro allenarådande som skogsträd,

torde derför bäst kunna betecknas som den korta öfvergångs-

!) Härmed följde äfven den fördelen att parallellen med björkregionen

på våra fjäll ännu klarare framstode. Anm. under tryckningen.

32 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

tiden!) mellan den arktiska florans tillbakavikande och furens

invandring. Såväl björken som aspen äro trädslag, som be-

höfva ljus och ej tåla någon öfverskuggning, men mycket bra

trifvas på fuktiga ställen; i ett tätt bestånd af fur trifvas de

deremot icke. Det torde derför t. o. m. kunna stå som en

möjlighet, att de åtföljt furen vid dennes invandring. Detta

träd trifves, som kändt är, bäst på torrare mark och vid stånd-

orternas beväxande har furen naturligen — åtminstone i början

— intagit de högre torrare lokalerna, under det björken och

aspen blifvit herskande på de mera sidländta, för att när lan-

det blef mera bevuxet åtminstone delvis — fastän aldrig full-

ständigt — förträngas af furen äfven från dessa.

II. Furuvegetationen.

Det är förekomsten af furen, som gifvit ett stort och vig-

tigt skede i den nutida sydsvenska vegetationen dess hufvud-

prägel. Också finner man vid undersökning af södra Skånes

torfmossar ytterst talrika och ofta väl bibehållna lämningar af

detta träd. De växter, af hvilka rester funnits i samma skikt

som furen, äro: Alisma Plantago L., "Betula odorata BECHST.,?)

Carex sp., "Cornus sanguinea L., "Corylus Avellana L., "Crate-

gus (sällsynt), Nuphar luteum (L.) Sm. (sparsam), Nymphaea

alba L., "Populus tremula L., Potamogeton sp., Prunus Padus

L., "Rhamnus Frangula L., "Salix aurita 1L., "S. caprea L.,

<S. cinerea, S. repens L., Scirpus lacustris L., "Viburnum Opu-

lus L. De nu uppräknade 18 arterna äro alla sådana, som

funnits tillsamman med furen i sådana lager, der kottarnes

stora antal, barkstyckenas och furugrenarnes riklighet angifvit

att furen förekommit i någon större mängd. Då om en och

annan af arterna ännu något torde vara att tillägga jemte det

vid fyndorterna anförda, skall jag något dröja vid en del af dem.

!) I detta afseende tyckas de af mig undersökta sydskånska mossarne

väsentligt skilja sig från en del danska, om hvilka STEENSTRUP i sin

allra senast utgifna skrift, i hvilken mossarnes bildningshistoria afhandlas,

säger: »eine Schicht, die iberall mit den Blättern und Uberresten der

Zitterespe (Populus tremula L.) durchfochten ist und (in vielen Moosen

des nördlichen Seelands in bedeutender Mächtigkeit) unter der Kiefer-

schicht auftritt>. Ur Kjokken-Moddinger. Eine gedrängte Darstellung.

Köbenhavn 1886. Verlag von Hagerup. Sid. 45.

2) De med " betecknade äro äfven anträffade i motsvarande lager i

kalktuffen vid Benestad, enligt A. G. NATHORST, Föredrag i Botanik vid

Kongl. Vet. Akad. högtidsdag d. 31 Mars 1887.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 135. AFD. III. N:o 3. 33

Hvad först vattenväxterna, Potamogeton, Nuphar luteum

och Nymphea alba, beträffar, så angifva dessa växters alltjemt

på alla undersökta ställen återkommande frön, att de platser,

der lämningarne efter furen och öfriga landvegetationer blifvit

bevarade. till vår tid, i regel varit öppna vatten under hela

furuperioden.

Potamogeton. Frön, tillhörande arter af detta slägte, äro

de vanligaste af alla och det som man säkrast kan påräkna

att finna, så snart man företager en torfmosseundersökning.

Den oerhörda rikligheten, i synnerhet i de äldre delarne af

mossarne, tyckes angifva en vida ymnigare förekomst än den

nuvarande, åtminstone i de trakter af Skåne der mina under-

sökningar blifvit utförda. Någon artbestämning af fröna har

jag ej vågat försöka, men frönas olika storlek och form be-

rättiga till slutsatsen, att minst 4 olika arter blifvit påträffade

subfossila. Någon gång kan man också finna ett och annat

bladfragment tillhörande detta slägte; de ha då alltid visat sig

tillhöra gruppen Plantaginifolii FR.

Nymphea och Nuphar. Äfven dessa tillhöra de allra van-

ligaste subfossila torfmosseväxterna. Utom frön påträffar man

epidermisbitar och aftryck af rotstockar i torfven. Fröna äro

dock den ojemförligt vanligaste qvarlefvan. Bland det stora

antal Nymphea-frön, som insamlats, har jag, med ledning af

de karaktärer som CASPARY!) angifver, på N. albas L. och N.

candidas PRESL. frön sökt afgöra, om begge arterna funnits här.

Särskildt har jag undersökt det rätt stora antal frön, jag insamlat

från såväl furens som ekens nivå 1 Södra Wallösa mosse. Dessa

låta ock fördela sig i tvenne grupper, dels sådana, der läng-

den i medeltal förhåller sig till bredden som 3,3 mm.:2 mm.,

dels sådana, der dessa tal äro 2,9: 1,7; tal, som stämma rätt

väl, de förra med de för N. candida PRESL., de senare med de

för N. alba IL. af CASPARY angifna talen. Då jag ej varit i

tillfälle studera begge arterna i naturen, kan jag ej afgöra om

dessa karaktärer äro tillräckliga, för att anse det konstateradt,

att Nymphea candida PREsSL., som nu 1 Sverige, enligt CASPARY,

har en utbredning från Norrbotten—Vestergötland, en gång

vuxit 1 södra Skåne.

Vidare har jag trott mig finna, att på de undersökta plat-

serna, tillsamman med tallen, eller öfverhufvud, 1 de äldre

!) RoB. CAsSPARY. Hvilken utbredning hafva Nymph&eaceerna i Skan-

dinavien? Bot. Not. 1879. N:o 3.

34 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

delarne af torfmossen, Nymplhea varit vanlig, under det Nu-

phar varit mycket sällsynt och först uppträdt i större mängd

i de öfre delarne af mossen, men att deremot i de nuvarande

torferoparne Nuphar är ojemförligt rikligare än Nymphea. Då

jag än ej sett tillräckligt för att vara viss på, att ej lokala

förhållanden åstadkommit denna olikhet, vill jag endast fästa

uppmärksamheten på förhållandet för vidare iakttagelsers skull.

Vidare bör kanske anmärkas, att ScHUBELER!) angifver nord-

gränsen för Nymphea i Norge till 69” 11', för Nuphar till

OO NIDB:

Vidare kan det angående de vattenväxter, som en gång

vuxit i de små sjöbäcknen i det skånska slättlandets tall-

och ekskogar, svårligen undgå uppmärksamheten, hvilken

väsentligt genomgående skilnad som råder mellan dessa tiders

och den nutida vattenvegetationen. Det för dessa trakter i

vår tid kanske mest karaktäristiska vattenväxtslägtet, nämligen

Batrachium, saknas fullkomligt i våra torflager. Att detta

ej beror på någon tillfällighet, torde kunna anses som säkert,

då fröna af detta slägte äro synnerligen lämpade för att be-

varas och de, der de anträffas, såsom 1 de allra yngsta lerorna

vid Tosterup,?) förekomma 1 tusental, väl bevarade. Ej heller

klimatiska förhållanden torde ha lagt något hinder i vägen,

åtminstone att döma efter slägtets nutida utbredning. Någon

anledning att antaga, att Batrachia under nämda skeden af

vår vegetations invandringstid vuxit här, finnes sålunda svår-

ligen, de måste 1 dess ställe ha invandrat i mycket sen tid.

Man kommer då gerna att på samma gång erinra sig en annan

växt, nämligen granen,?) som inkommit vida senare än våra

öfriga skogsträd, men österifrån. Dessa äro dock frågor, som

ej lämpligen här behandlas, jag har endast velat framhålla den

skarpa kontrasten mellan tall- och ektidens vattenväxtflora

med Potamogetonernas och äfven Nympheaceernas dominerande

och nutidens, då Batrachia kunna anses som karaktärsväxterna

i Sydskånes små vattensamlingar.

Af de öfriga tillsamman med furen förekommande växterna

är det särskildt:

björken, som jemte pilarne är en ytterst vanlig, ständigt

återkommande växt. Ofverallt är det Betula odorata BECHST.,

1) 1. ce. Sid. 344 och 345. B. II.

2) Se sid. 14. :

?) Se A. G. NATHORST. Föredrag i Bot. vid Kongl. Vet. Akad:s

högtidsdag d. 31 Mars 1887.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. s:0 3. 39

som uppträder tillsamman med furen. Ofta är ju en säker

artbestämning omöjlig, men ofta låter den sig ganska väl verk-

ställa. De delar, som blifvit bevarade, äro, förutom stammar:

blad, hängefjäll och frö. Utaf pilarterna är det Salix aurita

L. och S. cinerea L., som oftast förekomma 1 mossarne, lik-

som de ock äro de vanligaste arterna af slägtet, som ännu

förekomma på deras yta. Salix caprea L. är sällsyntare och

af S. repens L. har jag endast kunnat finna något enstaka

blad. Särskildt vid Tosterup förekommo några skikt, utom-

ordentligt rika på blad, stipler, frukter m. m. af detta slägte.

Dessa lämningar voro dertill så ytterst väl bibehållna, att man

fick en synnerligen god inblick i furutidens Salixvegetation

på detta ställe. Här, såväl som på alla öfriga lokalerna, voro

de 4 nu nämda arterna de enda som kunnat påvisas.

De öfriga med furen förekommande växterna, såsom Cor-

nus, Corylus m. f., ha i det föregående blifvit något omnämda,

så att här endast skulle vara att närmare ingå på den bota-

niska bestämningen af furen sjelf. Som bekant ha de forskare,

som i Danmark sysselsatt sig med närmare studier öfver torf-

mossarne och deras innehåll skilt mellan flera olika former och

visat olikheter mellan de i mossarne funna furulämningarne

och den vanliga, nu lefvande, furen. Åfven jag har försökt

jemförelse af de gjorda fynden, dels med beskrifningarne från

Danmark, dels med nu lefvande exemplar. Det synes dock

som om furulämningarnes säkra bestämmande fordrade så stort

jemförelsematerial från alla håll, att jag anser det bäst vänta

med delgifvandet af de resultat, till hvilka jag nu trott mig

ha kommit; detta så mycket mera, som jag hoppas blifva i

tillfälle att fortsätta mina studier öfver torfmossarne och då

få insamla ännu mera material.

I sammanhang med furen är att omnämna, att jag ej i

något af mossarnes lager funnit en enda lämning som kan miss-

tänkas ha tillhört granen.!)

III. Ekvegetationen.

Den tredje stora afdelningen i torfmossarnes aflagringar

karakteriseras genom närvaron af eken. Den mäktigaste delen

!) RoB. TOoLF uppgifver, att en mosse, som af honom undersökts i

Småland i Ingatorpstrakten, de 2:ne öfversta af de 3 stubblager han på-

träffat skulle bestå af >blandad gran och fur»? Sv. Mosskult. För. Tidskr.

N:or2. 1889.

36 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

af lagerföljden i de skånska torfmossarne intages också af

torflager, i hvilka lämningarne af detta träd äro imbäddade.

Har man rättighet att antaga, att afsättningen af torf gått för

sig ungefär med samma hastighet ända sedan den tid, då den-

samma först begynte, då måste man antaga, att i de nu ifråga-

varande trakterna ekens herravälde räckt längre än något annat

af de i mossarne representerade skogsträdens. Eken åtföljes

också af en del andra nya invandrare, som jemte henne delat

marken och än i dag äro hennes vanliga följeslagare. Här

uppräknas nu först de äfven i äldre lager funna, och sedan de

arter, som jag funnit uteslutande tillsamman med eken.

Betula odorata Brcust., Carex sp., Corylus Avellana L.,

Crategus, Menyanthes trifotiata L., Nuphar luteum L., Sm.,

Nymphea alba L., Populus tremula L., Potamogeton sp., Pteris

Aquilina L., Salix aurita L., "S. capreu L.,!) S. cinerea L.

Alnus glutinosa (L.) J. GERTSN., Betula verrucosa PEEHRH.?,

Evonymus europea L.?, "Frawinus excelsior L., Myriophyllum?,

"Quercus Robur L., Ranunculus sceleratus (L.) TH. ER.?, Sor-

bus Aucuparia? (nästan säker), ?Tilia europea L., Viscum album

L., Mnium affine BLAND., Chara hispida WaALLR. eller inter-

media A. BR.

Det behöfver knappast framhållas, att listorna på de funna

arterna i regel ej få användas för negativa slutsatser, på så

sätt, att om en art saknas 1 dem, den derför ej skulle funnits

i dessa trakter under ifrågavarande tid. Längre tid fortsatta

undersökningar skola naturligen i hög grad öka antalet i

listorna, men på samma gång torde det vara stor sannolikhet

för, att arter, hvilkas rester i stor riklighet finnas i ett lager,

men saknas i ett öfver- eller underliggande, verkligen ej vuxit

på en plats under den tid det lager afsattes, i hvilket deras

lämningar saknas. Ett annat skäl, att verkligen antaga en

stor del af de nu tillkomna såsom invandrade tillsamman med

eken, är att de i många fall bilda bestånd — utgöra en for-

mation — tillsamman med detta träd, men ej gerna med t.

ex. furen.

För vattenväxterna och deras förekomst är 1 ett samman-

hang under furuvegetationen redogjordt. Bland de öfriga läm-

ningarne äro de af eken sjelf de vigtigaste och på samma gång

de intressantaste.

1) De med " betecknade äro anträffade i ekens lager vid Benestad,

enligt NATHORST 1. c. Sid. 9.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 37

Quercus Robur L.1!) Af detta träd förekommer, såsom af

den speciella redogörelsen synes, blad, ofta fullständiga med

bibehållet skaft, ollon, skålar (någongång med vidsittande skaft),

knoppfjäll, grenar och stora stammar. Ofta äro dessa lämmnin-

gar utomordentligt väl bevarade, men särskildt bladens ut-

preparerande och förvaring är förenadt med stora vansklig-

heter. Den art, alla de fullt bestämbara karaktäristiska delarne,

såsom blad med skaft och bladbas, skålar med skaft tillhört,

har varit Quercus Robur L. (Q. pedunculata EHRH.). Jag har

varit i tillfälle se hundratals blad och ganska många skålar

med skaften qvar, grenar och dylikt och jemföra detta mate-

rial med lefvande: öfverallt har det varit denna art. Den måste

sålunda anses under denna tid varit den herskande i de trakter

som blifvit undersökta, äfven om Quercus sessiliflora SM. kunnat

förekomma 1 enstaka exemplar. Vidare är det Quercus Robur

L. som förekommer i tuffen vid Benestad.?) Stämma sålunda i

detta afseende de fynd man har från Sverige, är detta der-

emot ingalunda förhållandet med uppgifterna från andra sidan

sundet. STEENSTRUP, den grundlige, mångårige bearbetaren af

Danmarks torfmossar, har redan i sitt ofta citerade stora arbete

kommit till det resultat, att det kan »aldeles ingen Tvivl

vere om, at virkelig alle Levninger tilhöre allene den preg-

tige Vintereg (Quercus sessiliflora)», under det att VAUPELL

uttalar som resultat af sina mossundersökningar, att: »den fos-

sile Eg i Torvemoserne er Sommeregen»,") d. v. s. Q. pedun-

culata EHrRH. Ånnu en dansk forskare RostrupP?) har vid

undersökning af »Gallemosen» på Lolland funnit »enkelte Ege-

blade, som syntes at tilhöre GQuercus pedunculata.> Oafsedt

att VAUPELLS egen afbildning af ett fossilt ekblad?) kan ha

tillhört Quercus sessiliflora lika väl som Q. Robur, så torde

motsatsen i uppgifter kunna åtminstone till en del förklaras

genom ett senare meddelande af STEENSTRUP'”), i hvilket han

säger, att öfversta lagret i skogsmossarne innehåller: »Erle,

1) Jag har här liksom i öfrigt följt terminologien i HARTMAN, Skand.

F1., 11 uppl., och derför användt namnet &. Robur L. i stället för det ofta

begagnade (. pedunculata EHRH.

?) A. G. NATHORST. Föredrag i bot. vid Kongl. Vet. Ak:s högtids-

dag 1887. Sid. 9.

3) CHR. VAUPELL. De danske Skove. Kbhn 1863. Sid. 34.

2?) Beskrivelse af »Gallemosem paa Lolland i den Naturhist. For.

Medd. 1858. Sid. 123.

5) De nordsjellandske Skovmoser. Kbhn 1851. P1. II. Fig. 20a.

5) Kjokken-Mgddinger. HEine gedrängte Darstellung — — — Kbhn

1886. Sidd. 42—43.

38 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

Birke, zum theil Sommereiche u. dergl.>, under det lagret när-

mast under är ett: Torfschicht, hauptsächlich aus den Stam-

men, Zweigen, Blättern und Eicheln einer Eiche, und zwar der

Wasteicinke (Quercus sessiliflora SM.) bestehend.> Äfven om

det nu citerade skulle vara otillräckligt att förklara uppgifter-

nas stridighet, torde det ej vara underkastadt något tvifvel,

att STEENSTRUPS på mångåriga, noggranna studier fotade upp-

gifter äro de, vid hvilka afseende bör fästas. Vi stå således

inför motsättningen af Quercus sessiifloras SM. förekomst i Dan-

mark, under det Q. Robur L. är den i sydskånska mossar upp-

trädande arten. De i många afseenden intressanta slutsatser,

som häraf och af några andra åt samma håll pekande förhål-

landen skulle kunna dragas om vägen för invandringen, torde

det dock vara lämpligast dröja med, till dess ett större område

af Sydsverige blir undersökt i hithörande afseende och en

sammanställning blifvit gjord af hvad man på andra vägar

lärt känna om postglaciala nivåförskjutningar af strandlinien

i södra Sverige och den landfördelning dessa medfört.

Tilia europea L. Detta träd tyckes näst eken ha varit

det vanligaste i de skånska skogarne under denna tid, att

döma Eied lämningarnes stora sännjbiltbtg i synnerhet frukter.

Åfven skärmblad och örtblad äro bevarade i stort antal på sådana

ställen, der härför gynsamma förhållanden egt rum. Frukterna

äro dels yngre, dels fullt mogna och utbildade. Deras aflånga

form och tunna vägg angifva dem såsom säkert tillhörande

Tilia europea L. Som bevis för, huru väl de äro bevarade,

kan anföras, att ovula ännu äro fullständigt bibehållna på de

outvecklade frukterna, samt att på de frukter, der frön kom-

mit till utveckling, man vid fruktens sönderskärande finner de

hopskrumpna ej befruktade ovula — påminnande något om

Lemner — sittande qvar lika tydliga och vackra, som på lef-

vande exemplar. I den nyss omtalade »Gallemosen> fann

RostrRuUP äfven talrika lindlämningar, som, efter skärmbladen

att döma, ej voro af T. parvifolia EHrH. — syn. med T.

europea L. — utan af TI. grandifolia EuHru. eller intermedia

D. C., under det frukterna varierade.

Viscum album L. Vid undersökning af Södra Wallösa

mosse påträffades 1 torfdyn tillsamman med eken o. a. några

blad, som strax genom sin grönaktiga färgton afstucko från

den öfriga rödbruna massan. Deras aflånga form och jem-

förelsevis starka fästpunkt gjorde det svårt att förstå, från

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 39

hvilken växt de skulle kunna härröra. Till sist visade det

sig dock, att de voro blad af misteln. Så mycket mera som

detta fynd var ganska oväntadt, ha de underkastats en synner-

ligen noggrann jemförande anatomisk undersökning, oaktadt

redan bladets utseende med stor sannolikhet angåfve dem så-

som mistelblad. Utaf bladen äro ej mera än sjelfva öfver-

sidan af de cuticulariserade epidermiscellerna jemte cuticulan

och kärlknippedelarne bibehållna och i den genom mesofyllets

förstöring bildade säcken ligger ett grönt flockigt ämne, som

ger bladet sin färg. Genom kokning af Viscum-blad med kali

erhöllos preparat af alldeles samma beskaffenhet som de sub-

fossila, och epidermis” karaktäristiska byggnad, som hos de

subfossila exemplaren fullständigt öfverensstämde med den

hos de lefvande, lemnar intet tvifvel öfrigt, att de förra verk-

ligen härstamma från WViscum album. Den geografiska ut-

bredningen af misteln talar ej heller emot dess förekomst här.

Den är visserligen försvunnen från Skåne,!) men tillhör en

af de utdöende växterna i Danmark.?) 1 Sverige tyckes den

i Blekinge, Småland, Halland(?) och Vestergötland vara säll-

synt, under det dess nutida centrum i vårt land synes vara

trakterna af Mälaren. Den tillhör således de arter, som kom-

mit med eken och vikit med den.

Af de öfriga uppräknade växterna är det särskildt björken,

af hvilken med eken troligen uppträder den nu 1 dessa trak-

ter vanligaste arten Betula verrucosa EHRH. jemte den förut

befintliga Betula odorata BrcHst. Det är på ett par ställen

jag trott mig finna blad af den förra, men dessa ha antingen

ej varit hela, eller ock ej fullt typiska, hvarför artens före-

komst ännu ej kan med full visshet afgöras. Askens frukter

äro ganska ofta återkommande fossil i ekens lager.

Insekt- och molluskfaunan har förut under redogörelsen

för de intressantare mossarne behandlats, så att något upp-

repande här är onödigt. Derför återstår endast i den all-

männa redogörelsen för vegetationsföljden att med några ord

omnämna den öfversta afdelningen af torfmossarne eller den

som innesluter:

1) LILJA säger visserligen: »sällsynt på öar i Helgeå och vid Kri-

stianstad» Skånes Flora. Sthm 1870. Sid. 733. Hans uppgifter böra dock

upptagas med varsamhet härvidlag, så mycket mera som ej AÅRESCHOUG

i någon af uppl. af sin Skånes Flora nämner något derom. Möjligen

stammar HARTMANS uppgift [Skand. FI. 11 uppl.] >»fordom äfven i

Skåne» från LILJA.

2) Se VAUPELL. De danske Skove. Kbhn 1863. Sid. 60.

40 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

Alvegetationen.

VAUPELL!) säger på ett ställe, att alen är ett träd, »hvorat

Skovmoserne i Regeln har bevaret et tarveligt Materiale»>.

Denna erfarenhet har jag fått tillfälle fullständigt bekräfta.

På de ställen, der alen har lämnat spår efter sig under form

af en torf, något rikligare på allämningar, är det till större

delen stubbar, liggande i en ytterst förmultnad, vid under-

sökning synnerligen litet gifvande torf. Åfven på ställen,

der det ej är antagligt, att något af torfven blifvit utgräfdt,

äro alens lager föga mäktiga och det oaktadt de ju ej blifvit

hoppressade af någon torfmassas tryck. Vid betraktande af

den olika ställning, underskogen har i ekskogen och bok-

skogen samt vidare af den ej alls sällsynta förekomsten af

allämningar 1 ekens lager i torfmossarne, samt alens nutida

utbredning, synes det, som om det vore antagligt, att alen

funnits i de sydskånska skogarne under hela ekens tid, eller

möjligen ännu tidigare — något som dess förekomst vid Bene-

stad?) nästan synes antyda -—, men att sedan, när boken —

som skyr alla sidländta, fuktiga ställen, men deremot öfver-

hufvud ej tillåter någon inblandning af andra träd i bestån-

det — invandrade, alen såsom ett framför andra fuktighets-

älskande träd intagit mossområdena. I sjelfva verket är det

ju också så, att i kärrmarkerna inne i sjelfva bokskogarne

ofta rena albestånd anträffas, endast uppblandade af något

enstaka exemplar af asp, pil eller björk, träd, som äfven

finnas subfossila tillsamman med alen. På grund af det an-

förda måste det också synas föga sannolikt, att alen skulle för-

mått tränga ut eken och under en period sjelf bilda ett rent

bestånd öfver hela landet för att sedan af boken drifvas ut i

mossarne. I dess ställe tyckes allt tala för att alvegetationen

i och på mossarne helt enkelt bildar en eqvivalent till bok-

vegetationen på de högre liggande ställena. Särskildt på

grund af att boken saknas i mossarne, oaktadt den rätt ofta

nu för tiden växer på torfmossbäcknens kanter, drog STEEN-

STRUP?) 1842 den slutsatsen, att »det bliver meest antageligt,

at sette Ellevegetationen tidligere end Bögetreet». Men han

tillägger derjemte: »Kun staar det uundersögt, hvorvidt Elle-

!) De Nordsjellanske Skovmoser. Kbhn 1851. Sid. 43.

?) A. G. NATHORST. Föredrag i Botanik. 1. ce. Sid. 8:

?) Geognost.-geolog. Undersögelse... Sid 99.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:0 3. 41

treet har indtaget mere end den nermeste Omgivelse af Skov-

moserne, eller har udbredt sig i sammenhengende Skov over

Höistrekningerne mellem disse». Något absolut afgörande be-

vis för att ej det senare varit förhållandet har visserligen ej här

kunnat framläggas, men att sannolikheten är störst för att

ej så varit fallet, tror jag mig ha visat. Också STEENSTRUP

tyckes ha kommit till en åsigt, liknande den här nu fram-

stälda, i det han i det nyss citerade arbetet!) (1886) säger,

att öfverst i mossarne ligger »die Abtheilung des Torfes, in

welcher der jetzige Waldbestand der Umgebung vorherr-

schend ist: FErle, Bäirke, zum Theil Sommereiche vad dergl.,

nur ganz ausnahmsweise, wegen der herrschenden Feuchtig-

keit der allernächsten Umgebung, Uberreste der Buche.» Här

angifves således boken såsom förekommande i alens lager, på

samma gång som skälet för att den ej är vanlig angifves.

IV. Bokvegetationen.

Denna skulle således blifva den fjerde stora afdelningen

under hvilken den sydskånska vegetationen, efter torfmossarnes

vittnesbörd att döma, inkommit, på samma gång som den är

den nu herskande. I mossarne, som kunnat undersökas, har

ej på något ställe lämningar af detta träd funnits; men äfven

medtaget det förhållandet, att boken ganska ofta växer nära

de ställen, der torfafsättningen eger rum, är det ingalunda

att i allmänhet vänta, att man bör finna lämningar af detta

träd på de ställen, som nu i allmänhet varit tillgängliga för

undersökning. Dessa äro nämligen de närmast de gamla by-

arne belägna mossarne, i hvilkas omgifningar, sedan långliga

tider under kultur, kanske ingen trädvegetation sedan bokens

invandring funnits och der dessutom i de festa fall redan ett

eller ett par torflager blifvit utskurna. De ställen deremot,

som ligga inne i bokskogarne och der öfre delen af torfven

borde innehålla lämningar af detta träd, om torfbildningen egt

rum i något större skala sedan dess invandring — der ha

aldrig mossarne varit dikade eller så beskaffade att någon

undersökning för mig varit möjlig.

På de mossar, som äro skogfria och ej odlade, tränger nu

en flora fram helt olika den, som under årtusenden bidragit

') Kjokken-Moddinger. Kbhn 1886. Sid. 42.

42 GUNNAR ANDERSSON, STUDIER ÖFVER TORFMOSSAR I SÖDRA SKÅNE.

till mossbäcknens fyllande och blandas der med en och annan

af de sedan gammalt qvarboende arterna. Ett närmare in-

gående på denna nutida flora på de sydskånska mossarne och

denras förhållande till den äldre, är dels ej här rätta platsen

för, dels fordrar det längre studier, än jag nu med intresset

hufvudsakligen fäst på mossarnes inre kunnat skänka den-

samma.

I det föregående har på ett par ställen omnämts fakta,

som kunnat tyckas tala för den af BLytt!) framstälda teorien

om växlande fuktiga och torra perioder. BLyrt sjelf hämtar

ett stöd för sin teori i förekomsten af stubblager växlande

med torflager i Norges mossar. Sådana stubblager äro långt

ifrån sällsynta äfven 1 Skåne.?) Synnerligen typiskt i detta

afseende är en mosse vid Sinclairsholm, på hvilken godsets

egare, baron F. GYLLENKROOK, fäst min uppmärksamhet. Ofvan-

på ett sandlager, som ej innehöll några växtlämningar, utom

rötter och ett par Potamogeton-frön, stod ett stubblager af

björk, skildt genom ett torflager från ett öfre stubblager af

fur och björk för att öfverst täckas af en mosstorf 2—4 fot

mäktig. Liknande förhållanden ha äfven funnits på fera

andra ställen, såsom HFårarps mosse nära Svenstorp; och an-

tydningar till tvenne stubblager genom hopande af ved i två

horisonter i mossarne ha äfven anträffate på ett par ställen.

Dock kunna dessa förhållanden ej anses som ett allmänt drag

i de undersökta mossarnes byggnad, alldenstund på rätt många

ställen ej minsta antydan till något dylikt finnes, och särskildt

måste som ett vigtigt motskäl stå det, på de ställen jag sett,

alltid återkommande förhållandet, att vattenväxterna aftaga

Jemt uppåt för att försvinna först i de öfversta lagren. Man

kan visserligen med fog häremot anmärka, att i de små tråg-

formiga, djupa bäcken, i hvilka de undersökta skogsmossarne

i regeln äro belägna, man ej kan vänta, att ett äfven ganska

betydligt torrare klimat skulle göra sig gällande på det sättet,

') Die Theorie der wechselnden kontinentalen und insularen Klimate.

Englers Bot. Jahrb. II. B. I. Heft. 1881. M. fl. äldre arbeten.

?) Jag anser det onödigt att här sammanföra alla de uppgifter, jag

från skilda håll inom literaturen samlat om uppgifter på stubblager i

mossar, i all synnerhet som frågan här endast behandlas i största kort-

het och de afsedda uppgifterna svårligen alltid kunna anses pålitliga.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 3. 43

att bäckenet torrlades, utan att i dess ställe nederbörden,

huru liten den än var, dock skulle förslå att hålla dem fuktiga.

Ett annat i det föregående omtaladt drag i mossarnes

byggnad, som skulle kunna tydas såsom pekande på en större

fuktighet, är förekomsten af sand- och lerlager inuti och ofvan-

på en och annan mosse. Under redogörelsen för Tosterups

mosse och Bräknamossen har något utförligare dröjts vid

dessa förhållanden; liknande sandlager, som från den senare

mossen, omnämner NATHORST!) från Qvesarums mosse, der

det till en mäktighet af 0,2—1 m. är inlagradt mellan snäck-

gyttjan och gyttjan. På ändrade fuktighetsförhållanden beror

också tydligen de mellan den amorfa torfven inlagrade så

vanliga mosstorfskikten af växlande mäktighet. Men dessa

förekomster af sand och mosstorf äro ej ständigt återkom-

mande, äro vidare ej bundna till en eller ett par bestämda

nivåer. Den hittills utförda undersökningen af de sydskånska

torfmossarne kam således ej anses lämna tillfyllestgörande be-

vis för att i dessa trakter perioder med växlande nederbörds-

förhållanden aflöst hvarandra under den tid som åtgått för

mossarnes bildning, lika litet som de kunna anses bevisa, att

så ej varit förhållandet.

!) Nya fyndorter f. arkt. växtlemningar i Skåne. Geol. F. FF. B. III.

Sid 303.

'&b dv INTE OR de kA NATION ARK SYNES

MHAbrödreten ofere gäl Fo åT6 GS ba

Atlant erna ATS ah vol

förmaga I Oevbö$ Nalana ” obtsätn pa

örtöres ny år FITICET TORRA kär RÖN Ul

av co flin nnelvalds]e Sån” vv

Älvan 4 (a8larösober fall va NTE

DET Ajför atgÖötkökkv fovAT vitt frumtig enn ASU

ys må mon eb shösntil AADNNT

af arnönm SMR U åt 6 fört AV 150 j

stalle Böle RTR sydd tå NA stl saba kårer

TOTTA mvbnal fd TATE hetta babe a HAN ;

KR bryte nöt Sött Ch att

bkka iv äran sv RN SPIRIT

Vänd Hr tg fine Tä to faöRt Ke URE

ft. - | ro tatlgr ol nuabuudt 4 SN

Nätdel ri bh TE won IdTRRORdu BERT alltsa llö

- i Di Uv UT a STR a TAND im får NISSE

bundle fr bo taöhite ln å d

11694 bi ht ab arbe år

syn 021700 före RS RO -A NN

) saboallår

f uu

snobara

n SEN SS =

ä vå

J | »- FI 080, 90 od aan? fun J

I 3

Å a

N LEN

Lä

4 in

Å LO FE CE

dz K SAM» AEA GUAR

anv så it fal sen ja MW Mij

need vind 0 RAG ;

4, RE TRES

hå rov > fe vabe

— BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 15. Ad. III. N:o 4.

MYXOCHAETE

ETT NYTT SLÄGTE BLAND SÖTVATTENSALGERNA

KNUT BOHLIN.

MED 1 TAFLA.

MEDDELADT DEN 13 NOVEMBER 1889 GENOM V. B. WITTROCK.

STOCKHOLM, 1890.

KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

så SS LORAR ÖVAR

åt RÖ SE

Jat BPT oh hab Hh DALIAN SKER Md

ITE HIOXTI

AHN DIKT AVTÖR ILE 90

så

PETER ud

RÖRT I MUM Pet IREAVOR fl SR

Ur MM HJ

$ l CMÅR & WMVSNDE vh 08 SOM

de en exkursion i Danvikstrakten (Stockholm) i Juni

månad innevarande år påträffade jag i ett dike vid landsvägen

en Vaucheria sessilis, som vid närmare undersökning befans

vara värdplanta för en liten epifytisk alg af egendomligt ut-

seende. Denna sistnämda tycktes tillhöra samma grupp som

Herposteiron och Cheetopeltis, men torde på grund af flera af-

vikande förhållanden böra uppställas såsom ett nytt slägte.

Undersökningen af densamma är delvis anstäld på Stockholms

Högskolas Botaniska institut under ledning af d:r N. WILLE.

Ifrågavarande alg bildar små oregelbundna, ofta samman-

flytande plättar på celltrådarna af Vaucheria sessilis; på Con-

ferver och Oedogonier från samma lokal, ja till och med in-

trasslade i samma vaucheriatufva, lyckades jag aldrig finna den.

De yngre exemplaren äro väl begränsade, men det inträffar

ofta senare, att närsittande exemplar under sin tillväxt samman-

flyta. Det är ej ovanligt att få se en Vaucheriatråd härigenom

på ett litet stycke rundt om och oafbrutet klädd af den epify-

tiska algen.

Algen är 1—mångcellig. Hvarje cell är omgifven af en

tydlig membran. Utåt, på sin fria sida, är denna starkt för-

slemmad och utskjuter karakteristiska slemhår som äro flera

gånger längre än cellen. De synas alltid vara två för hvarje

cell. Dessa slemhår äro jemförliga med dem LAGERHEIM (Bi-

drag till Sveriges algflora 1883) beskrifver hos Gloeochete Witt-

rockiana, men kunna ej såsom der följas in genom slemhyllet

till en viss punkt på cellen. Genom jod- och klorzinkjodreak-

tion påvisades, att ifrågavarande bildningar ej voro bakterie-

trådar.

I hvarje cell finnes en tydlig, väggstäld kromatofor, hvilken

såsom ett hvalf omsluter det öfriga innehållet. I sjelfva cell-

saften iakttogos alltid flera små runda kroppar, sannolikt olj-

4 oK. BOHLIN, MYXOCHAETE, NYTT SLÄGTE BLAND SÖTVATTENSALGERNA.

droppar (fig. 1 och 2). Deremot funnos aldrig några pyre-

noider. En cellkärna framträder ofta mycket tydligt (fig. 2).

Celldelningen är ganska oregelbunden. TI allmänhet kan

man dock säga, att tillväxten sker genom mer eller mindre

tidigt uppträdande grenbildning. Den encelliga individen delar

sig först i två ungefär halfcirkelformiga celler. Genom två

cellväggar, vinkelräta mot den första, uppstå sedan vanligen

4 qvadrantceller (fig. 6—8). Dessa utveckla sig sedermera ej

likformigt, utan i allmänhet utbilda blott 2 af dem grenar (fig.

9—12 och 14, 17, 18). Men ofta inträffar också, att redan

efter den första skiljeväggens uppträdande, den ena eller båda

af dottercellerna direkt utskjuta grenar (fig. 15, 16, 19,23).

Särdeles tydligt framgår detta förhållande af fig. 19, der den

ursprungliga cellen (vid 1) åt två håll utsändt grenar, som sedan

lagt sig bredvid hvarandra, så att en liten parenchymlik skifva

uppstått. Vid 7 har en bigren börjat bilda sig.

Ej så sällan imträffar, att två bredvid hvarandra liggande

celler skjuta grenar åt samma håll (se fig. 13 och 18); der-

vid komma cellerna med sina mot hvarandra vända kanter att

täcka hvarandra. Sedan en gren utväxt, kunna nya, sekundära

delningar förekomma hos någon af dess celler (fig. 16 vid 3,

fe Ovid AS):

Celldelningarne ske vanligen i 2 af rummets rigtningar.

Men såsom fig. 5 visar, uppstå ibland skiljeväggar äfven i den

tredje af rummets dimensioner. På de äldre, oregelbundna pa-

renchymatiska skifvor, som uppkomma genom grenarnes sam-

manslutning (fig. 20—22) kan man ofta iakttaga, huru den

ena cellen ligger djupare än den andra, och om än detta stun-

dom kan bero på, att en gren lagt sig öfver en annan, är dock

vanligen denna celldelning parallelt med ytan orsaken härtill

(fig. 22).

Den här beskrifna arten står tydligen närmast de alger,

som blifvit beskrifna under namnen Herposteiron, Aphanochete

och Chetopeltis.

HANsSGIRG!) har lemnat en uppställning af alla hittills under

namnen Aphanochete och Herposterion bekanta arter. Under

det man förut i allmänhet betraktat dessa två namn såsom

synonyma, vill HANSGIRG låta dem beteckna tvenne temligen

vidt skilda slägten. Aphanochete BERTHOLD, non A. Br. skulle

') Ueber die Gattungen Herposteiron NÄGL. und Aphanochete BERT-

HOLD, non Å. BRAUN. (Flora 1888. N:r 14).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 4. 5

karakteriseras af coleochete-artade slidförsedda, oledade hår och

stå mycket nära Coleochete, hvilken åsigt dock torde vara all-

deles ohållbar.

Hit räknar han:

A. repens BERTH., non A. BR., A. globosa NORDST., Å. ver-

miculoides WoLrrE och 4. polytricha NORDST.

Herposteiron NäÄGL. skulle deremot utmärka sig genom

verkliga Chetophoracéhår, d. v. s. ledade hår, som äro verkligt

fercelliga. Ja, deras nedersta celler skola t. o. m. hos H.

polychete Hansc. innehålla klorofyll. Fortplantningen sker

genom zoogonidier, fullkomligt lika Chetophoraceernas till

utseende och groning. Detta slägte, som HANSGIRG räknar till

Cheetophoraceernas familj, skulle omfatta följande arter:

H. repens (A. Br.) Wirrr. (= Aphanochete repens (A. BR.,

non BertH.), H. confervicola NåGL. och H. polychete HANSG.

Slägtet Chetopeltis är som bekant uppstäldt af BERTHOLD!.

Sedermera har M. MöBiIvs genom sina undersökningar öfver en

förvandt form, som han kallar Chetopeltis minor,?) med tem-

ligt stor säkerhet ådagalagt, att sl. Chcetopeltis bör räknas till

Chetophoraceernas grupp, och derigenom på samma gång till

största delen reducerat de skäl HANSGIRG anfört för samhörig-

heten af slägterna Coleochete och Aphanochete BERTHOLD, non

ABBR:

Den form, som i det föregående beskrifvits, afviker från

alla dessa tre slägten, Aphanochete BErRTH. non A. Br., Her-

posteiron NÄGL. och Cheetopeltis BERTH. genom förekomsten af

de egendomliga slemhåren. Hos Aphanochete BERTH., non ÅA.

Br. voro ju håren enligt HANsGIrRG slidförsedda, och äro så-

ledes utskott från sjelfva cell-lumen. Då de hos den af mig

beskrifna formen äro utskott från det algen omgifvande slem-

hyllet, således från membranen ensamt. Hos Aph. repens BERTH.,

non ÅA. Br. är lumen vid hårets bas synnerligen tydligt. Dess-

utom afviker den form, som här blifvit beskrifven, i habitus,

hårens anordning och förgreningen betydligt från alla hit-

hörande arter.

Häåren hos Herposteiron NÄGL. voro, som nämdt, bildade

af en rad smala celler. Åfven genom frånvaron af pyrenoider

1) G. BERTHOLD. Untersuchungen iber die Verzweigung einiger

Siässwasseralgen. (Nova Acta Leop. Carl. B. 40. Halle 1873).

?) M. MÖBIUS. Beitrag zum Kenntniss der Algengattung Chetopeltis

BERTH. (Berichte der Deutschen Bot. Gesellschaft. B. VI. Berlin 1888

Pp: 247):

6 K, BOHLIN, MYXOCH.ETE, NYTT SLÄGTE BLAND SÖTVATTENSALGERNA.

och genom förekomsten af olja såsom assimilationsprodukt skil-

jer sig den af mig funna algen från detta slägte.

Chetopeltis saknar alldeles hår. De hår BERTHOLD afbildat

(Verzweigungen einig. Särswasseralg, tab. 4, fig. 7) äro endast

bakterietrådar.!) Dessutom afviker min form från Chetopeltis

(åtminstone Ch. minor MÖBIUS), genom att den senare eger i

hvarje cell flera skifformiga kromatoforer.

Å andra sidan visa sig flera likheter med Chetopeltis, så-

som den tydliga cellkärnan och frånvaron af pyrenoider. Och

i habitus öfverensstämmer den nya formen betydligt med de

oregelbundna exemplaren af Chetopeltis minor MÖBIUS.

Tyvärr har det ännu ej lyckats att hos den här beskrifna

algen finna några svärmsporer, men på grund af hvad här

blifvit anfördt, vågar jag dock uppställa den såsom ett nytt

slägte, för hvilket föreslås namnet Myxochete, med särskildt

afseende fästadt på, att det torde kunna betraktas såsom en

parallelform till den ofvannämda Gloeochaete Wittrockiana LAGERH.

Som artnamn torde barbata vara rätt lämpligt.

Närmast torde denna alg stå Chetopeltis BERTH. Denna

senare är ju äfven omgifven af ett slemhylle, och från denna

hårlösa form är öfvergången till en form med slemhår lättast

att tänka sig.

Här bifogas en latinsk diagnos:

Mygxochete nov. gen.

Thallus discum parenchymaticum, vulgo monostromaticum,

irregularum efficiens, in muco involutus, cellulis setis mucosis

binis instructis; ramificatio irregularis, ramis aggregatis; cel-

lule fere isodiametricae, massis chlorophyllaceis singulis, latera-

libus, nucleis singulis; pyrenoidea desunt. Zoospore ignote.

Habitat in fossa aque dulcis prope »Danviken» prope

Holmian.

M. barbata n. sp. Diagnosis idem ac generis.

') MÖBIUS 1. c. p. 246.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 15. AFD. III. N:o 4. äu

Figurförklaring.

Figg. 1—2, 4—10, 13—14 och 19 äro c:a 370 ggr förstorade,

de öfriga omkring 150 ger.

1. Ett tvåcelligt exemplar, sedt från sidan, så att endast en cell

är synlig.

2. Ett encelligt exemplar, sedt från ytan. n = cellkärna.

3. Ett större ex., sedt halft från sidan.

4—5. 2 mindre ex., sedda från sidan; i fig. 5 ses en delning pa-

rallelt med basalytan.

6—19 och 23. Olika delningsstadier.

20—22. Tre större exemplar sedda från ytan.