10.

INNEHÅLL AF TJUGUANDRA BANDET.

Afdelning III.

(Botanik, omfattande både lefvande och fossila former).

ÅNDERSSON, G. Uber das fossile Vorkommen der Brasenia pur-

purea Mich. in Russland und Dänemark. Mit ? Tafeln...........

Marime, G. 0. Die Xyridaceen der ersten Regnell'schen Expedition.

KYRA OM ROTE ITIESAA 2R BERNS SR EI SA TE Fn BS Nea de Ena are en SER a

ERIKSON, J. Studier öfver sandfloran i östra Skåne. Med 2 taftlor

CLEvzE, P. T. Diatoms from Baffins Bay and Davis strait collected

by M. E. Nilsson and examined by P. T. Cleve. With 2 plates

CLEVE, P. T. Redogörelse för de svenska hydrografiska under-

sökningarne Febr. 18596. V. Planktonundersökningar. Vegeta-

Keb sstap la nktons tMedj.b, tala ososssos soi g-res seb sate ass

WESTERGREN, T. Bidrag till kännedomen om Gotlands svampfora.

aulan 1 TO mors SAERDNA SINE EA RNTE RA INN SARS TSE

STENSTRÖM, K. O. E. Bidrag till Skånes Hieracium-flora

MarmE, G. 0. Die Burmannien der ersten Regnell'schen Expedi-

tion. Ein Beitrag zur Kenntnis der amerikanischen Arten dieser

Gattung. Mit 1 Tafel

BorGE, 0. Australische Sässwasserchlorophyceen. Mit 4 Tafeln...

FREDRIKSON, Å. T. Die Oxalideen der ersten Regnell'schen Ex-

pedition. Mit 2 Tafeln

NSTENZEL, G. Palmoxylon iriarteum n. sp. Ein fossiles Palmenholz

aus Antigua. Mit 2 Tafeln ,

ELIASSON, Å. G. Fungi Upsalienses. Med 1 tafla

Sid

1—24.

1—27.

1—77.

1—22

1—33.

1—29.

1—42.

1—532.

1—32.

1—12.

1—18.

1 —20

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd TIL. N:o t.

UBER DAS FOSSILE VORKOMMEN

BRASENIA PURPUREA MICE.

RUSSLAND UND DÄNEMARK

GUNNAR ANDERSSON

MIT 2 TAFELN

DER KÖNIGL. ACADEMIE DER WISSENSCHAFTEN MITGETEILT DEN 12 FEBRUAR 1896

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST

STOCKHOLM 1896

KUNGL. BOKTRYCKERIET. FP. A. NORSTEDT & SÖNER

HOV

I4U9UT AN

NAMN

IM A

ANNES RTSON

SARA

FE SUNE

JAHA

IVA FAKKUD:

ite

IVA

”q

SE es EG LA ra AR

I. Jahre 1856 publicierte RoB. CASPARY seine Untersuchung

äber die bis zu dieser Zeit bekannt gewordenen fossilen Nym-

phaeaceen.+ Er beschrieb in dieser Arbeit eine neue Gattung

Holopleura, die sich auf einigen Samen griändete, welche er

aus den Ligniten von Dorheim und von Wölfersheim in der

Wetterau erhalten hatte. Zu derselben Gattung und auch

zu derselben Art H. Victoria CasP. wurden später von ihm?

einige von HEER in den Schieferkohlen von Dirnten aufge-

fundene Samen gerechnet, sowie auch, laut der Etikettering

von HEER aus dem Jahre 1860,? einige solche aus der Braun-

kohle von Biarritz. Während einer langen Reihe von Jahren

wurden diese Fossilien wenig oder gar nicht beachtet, bis

NEHRING durch seine energischen und wiederholten Unter-

suchungen des interessanten Torflagers von Klinge wiederum

das Interesse auf die ältere Diluvialflora Norddeutschlands

lenkte. Als Mitarbeiter bei seinen Forschungen hatte er das

Gliäck den Botaniker C. WEBER zu haben. Dieser, der selbst

fossilienföhrende Ablagerungen von derselben Alterstufe wie

Klinge in Nordwestdeutschland aufgefunden hatte, identi-

fizerte bei Klinge sowie bei Grossen-Bornholt in Schleswig-

Holstein die Samen einer Pflanze, die er Cratopleura hol-

satica nannte und zu den Nymphaeaceen stellte. Bei weitern

Forschungen fand er, dass seine Pflanze der von CASPARY

beschriebenen Holopleura sehr nahe gestanden haben misse.

Indem er dieser Frage näher trat, stellte er? fest, dass alle

eben genannte Pflanzenreste in sehr naher Beziehung zu

be Les Nymphéacées fossiles. Ann. d. Sc. nat. Ser. 4, Tome VI (1856),

S. å

? Vergleiche O. HEER. Urwelt der Schweiz II Auf. (1879), 5. 526. Fussnote.

> Cfr. C. WEBER. Ueber Cratopleura holsatica ..... und ihre Be-

ziehungen zu Holopleura Victoria CasrP. etc. Neues Jahrb. f. Min. etc. 1892,

BAL ISu20:

SCANS. O:

4 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

einander ständen. Das unvollständige Material, das ihm bei

der Untersuchung zur Verfigung gestanden hatte, nötigte

ihn, die zwei Genera aufrecht zu halten und auch von jedem.

zwei Arten zu beschreiben. Wie wir später sehen werden,

gehören diese alle zu einer einzigen Art, nämlich zu der

jetzt lebenden Cabombee, Brasenia purpurea MicH. UASPARY

hatte die fossilen Samen nur mit den Nymphaeaceen im en-

gern Sinne also mit den Gattungen Victoria, Euryale, Nym-

phea und Nuphar verglichen. Von diesen zeigten die fossilen

Samen die beste Ubereinstimnung mit Victoria regia, die Un-

terschiede aber waren jedoch so gross, dass eine besondere

Gattung aufgestellt werden musste. HFEin ganz neues Licht

äber diese Fossilien wurde durch die Entdeckung WiITTMACKS

und HENNINGS” dass sie mit Brasenia grosse Ähnlichkeit zeig-

ten, verbreitet. Die Frage, ob diese nun in allen Weltteilen

ausser Europa verbreitete Pflanze sich in altdiluvialen Abla-

gerungen Nordeuropas vorfand oder nicht war natärlich von

grösstem Interesse. WEBER, dem WITTMACK seine Beobachtung

mitgeteilt hatte, stellte auch eine eingehende Vergleichung an,

aber leider hatte er — wie wir später sehen werden — nur

unreifes Vergleichsmaterial zu seiner Verfögung. Auf diesem

konnte er natärlich eine Identifizierung nicht gränden, wenn

er auch hervorhob, dass »eine hinreichende Ubereinstimmung

zwischen den Samen von Brasemnia und Cratopleura [bestehe],

um sie als nahestehende Verwandte zu erkennen». A. WEBER-

BAUER,! der in dem Museum des Königl. botan. Gartens zu

Berlin reicheres, aus Angola stammendes Vergleichsmate-

rial erhalten hatte, konnte einen Schritt weiter gehen. Er

fasst das Ergebnis seiner Untersuchung mit folgenden Worten

zusammen: »Da also die fossile Samenschale sich von den

recenten nur durch grössere Höhe und geringere Dicke der

Zellen, eine stärkere Wandverdickung, die indessen denselben,

sonst bei keiner Nymphaeacee vorkommenden Typus darstellt,

und das Fehlen von Ausstölpungen auf der Oberfläche unter-

scheidet, so glaube ich berechtigt zu sein, die erwähnten

Samen zur Gattung Brasema zu ziehen. — SEE Ck

erlaube mir den Vorschlag, die besprochenen Fossilien mit

dem Namen Brasenia Victoria zu belegen.>

! Ueber die fossilen Nymphaeaceen-Gattungen Holopleura CASPARY und Cra-

topleura WEBER und ihre Beziehungen zu der recenten Gattung Brasenia. Ber.

d. deut. bot. Gesell. Jhrg. 11 (1893), S: 366—374.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 1. )

Seit 1892, wo ich Klinge besuchte, habe ich mich hin und

wieder mit diesen Samen beschäftigt. MNeitdem das hiesige

paläophytologische Museum durch die Bemäöhungen des Di-

rektors Herrn Prof. A. G. NATHORST ein brauchbares Ver-

gleichsmaterial von Brasema aus Amerika, Australien und

Japan bekommen hatte, äberzeugte ich mich mehr und mehr

davon, dass nur sehr unbedeutende Rassenunterschiede zwi-

schen den Samen der lebenden und der fossilen Pflanze beste-

hen. Eine Bestätigung dieser Annahme ergab sich, als ich

diese Samen in einem von Prof. S. NIKITIN in St. Petersburg

zur Untersuchung ibersandten torfhaltigen Thone aus Russ-

land aufgefunden hatte, und noch schöner wurde die Annahme

durch die Samen bestätigt, die ich in den Sammlungen des

Kopenhagener Museums fand und welche aus der nächsten

Nähe dieser Stadt stammten.

Bevor ich an eine nähere Erörterung des Baues der ver-

schiedenen Samen gehe, wird es zweckmässig sein, eine kurze

Beschreibung der Brasenia-fäöhrenden Ablagerungen in Russ-

land und in Dänemark zu geben.

I. Eine Brasenia-fuöhrende Ablagerung in dem

Gouvernement Smolensk in Russland.

oo on December 1894 erhielt Herr Prof. NATHoORST von Herrn

Prof. S. NIKITIN, Chefgeologen der geologischen Untersuchung

Russlands, eine Probe, die aus emem pflanzenföhrenden Lager

aus dem Quellgebiete des Dnjeprs im Gouvernement Smo-

lensk stammte, mit der Bitte, die Pflanzenreste darin genauer

untersuchen zu lassen. Herr Prof. NATHORST ibergab mir die

Probe mit dem Auftrage, sie zu schlämmen und nach der von

mir im Reichsmuseum zu Stockholm ausgearbeiteten Methode!

zu untersuchen. Bei der Untersuchung stellte sich heraus,

dass die Probe dadurch äusserst interessant war, dass sie

einen HEinblick in eine bis dahin aus dem östlichen Europa

unbekannte Flora gewährte.

Nach der freundlichen Mitteilung des Herrn Chefgeologen

S. NIKITIN hat er die Probe aus einem Bohrloche bekommen,

' Om metoden för växtpaleontologiska undersökningar af torfmossar.

Geol. Fören. i Stockholm Förh. Bd 14 (1892), 8. 165—175.

Om slamning af torf. Ibdm.: 506—508.

Om metoden för botanisk undersökning af olika torfslag. Svenska Moss-

kulturfören. Tidskrift 1893.

6 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA-.

das er an den Quellen des Dnjeprs in einem jetzt vollkommen

ausgetrockneten, in Morast verwandelten kleinen Seebecken

hatte herstellen lassen. Die aufeinander folgenden Schichten,

die dabei getroffen wurden, sind:

I. Recenter Torf 1,5 m.

II. Grauer.Sand 2,5 m.

III. Sandiger, grauer Thon 2 m.

IV. Torfhaltiger Thon mit Pflanzenresten 1.5 m.

V. Grauer grober Sand, Grand, krystallinische und kieselige Gerölle 3.7 m.

VI. Granuer, unten brauner Geschiebelehm 9,1 m.

Aus der vierten Schicht rährt die zu untersuchende Probe.

Sie besteht aus einem Thone mit zahlreichen Lagen von

Amblystegium (Hypnum) exannulatum. Die in dem Thone

eingeschlossene fossile Flora macht es möglich, iber die Ver-

hältnisse, unter denen er entstand, auszusagen: er ist der

Absatz eines verhältnismässig flachen, höchstens 2—3 m. tiefen

(fliessenden?) Gewässers, das eine Menge Schlamm mit sich

föhrte. Da das Aussehen des genannten Mooses beweist, dass

es sicher nicht untergetaucht lebte, so ist es wahrscheinlich,

dass es am damaligen Ufer wuchs, vom Wasser fortgeföhrt

und in den Thon eingebettet wurde.

Von diesem Thone wurden ungefähr 300 cm?. auf die in

meinen angefäöhrten Arbeiten beschriebene Weise geschlämmt.

Es fanden sich darin nachfolgende Pflanzenreste:

1. Carpinus Betulus L., die Hainbuche, eine etwas be-

schädigte Nuss. Das Vorkommen dieser Art an diesem

Punkte bietet ein nicht geringes Interesse. Gegenwärtig

findet man sie nämlich erst ungefähr 500 km. weiter säd-

westlich lebend, wo sie nach PaAszKEWIEZ ihre Nordostgrenze

in den Kreisen Sluzk, Pinsk und Rjetschiza des Gouverne-

ments Minsk erreicht.! Es scheimt nichts daräber bekannt zu

sein, dass die Art in postglacialer Zeit in dieser Gegend

weiter nordwestlich vorgekommen ist, wie es nach KöPPEN

1! FR. TH. KÖPPEN. Geogr. Verb. d. Holzgewächse des europäischen Russ-

lands ete. Pars II (1889) S. 178. — In dieser Arbeit ist öber weitere Vor-

kommnisse von Carpinus in Russland nachzulesen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. HI. N:01. 7

wohl in den sädlichen Gouvernements Charkow, Ssaratow und

Orenburg der Fall gewesen ist. — Wollte man nun annehmen,

das ähnliche Verhältnisse an der Nordgrenze von Carpinus

Betulus bestanden, bevor die Pflanze durch den Menschen da

ausgerottet wurde, so ist es för die spätere Erörterung der

Altersfrage dieser Ablagerung von Wichtigkeit schon jetzt

hervorzuheben, dass KöPPEN angiebt: die Nordgrenze »ent-

spricht annähernd der April-Isotherme von 6” C., und der

October-Isotherme von 8'.C> Kultivierte Pflanzen bleiben

auch bei Dorpat nur strauchartig, »da sie alle Jahre durch

den Frost stark leiden. Auwuch bei St. Petersburg friert die

Hainbuche, nach REGEL, in härteren Wintern bis zur Schnee-

decke zuriäck und tritt daher dort nur als niedriger Strauch auf.»

2. Betula odorata Becust. (B. pubescens EHRH.), Haar-

birke, 1 ganze Frucht, einige Bruchstäcke von Frächten und

von Holz.

3. Alnus glutinosa (L.) J. GERTN (?), eine etwas beschä-

digte Frucht, ein paar Fruchtbruchstäcke. Doch ist die Be-

stimmung wegen der Mangelhaftigkeit des Materiales nicht

ganz sicher.

4. Viola sp.?, em zusammengedräckter Same därfte von

dieser Gattung herriähren, wahrscheinlich von V. palustris L.

oder einer ihr nahestehenden Art.

5. Carex sp, 35 unbeschädigte Fruchtbälge. Nie sind

sehr charakteristiseh und gut bestimmbar, aber da ich nicht

äber ein ausreichendes und vollständiges Vergleichsmaterial

osteuropäischer Carex-Arten verfäge, so muss ich auf eine

endgiltige Bestimmung verzichten. Es ist zwar nicht un-

wahrscheinlich, dass Carex ampullacea Goop. vorliegt, doch

ist der Balg etwas kleiner als bei dieser Art, wenigstens als

bei den in Skandinavien auftretenden Formen.

6. Carex sp., Nässe einer andern, sicher zu dieser Gattung

gehörigen, aber unbestimmbaren Art.

17. Brasenia purpurea MioH. fossilis!, 20 Samen. Diese

Samen sind es, an die sich unser Hauptinteresse knäpft. Der

Beweis dafir, dass die fossil gefundenen Samen wirklich zu

Brasemia purpurea gehören, soll weiterhin geliefert werden

(S. 15—23).

3. Nymphea alba L.(?), eime Blattnarbe von einem Weur-

zelstocke. Da die Narbe völlig mit denen von Nymphaea

iäbereinstimmt, und da Brasenia keine Wurzelstöcke und

S ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

Blattnarben von derartigem Aussehen hat, so därfte die Be-

stimmung nahezu sicher sein. Dass keine Samen angetroffen

wurden, hat wohl seinen Grund in der geringen (Grösse der

untersuchten Probe.

9. PBatrachium sp., 76 Frächtchen. Eine Bestimmung

der Art nach den Frichtchen därfte bei dieser Gattung nicht

möglich sein.

10. Myriophyllum spicatum L., 1 Teilfrucht.

11. Ceratophyllum demersum L., eime Fruchthälfte.

12. Najas marina LD. (N. major ALL.), 2 Samenhälften

und Bruchstöcke von 4 andern Samen, darunter eines von

einem offenbar so grossen Samen, wie man gegenwärtig nur

in den säödlichen Teilen Mitteleuropas bei dieser Art trifft,

nicht aber z. B. in Schweden.

13. Potamogeton sp., 2 Frächtehen, die von P. natans

aber auch von einer andern Art herriähren können.

14. Amblystegium (Hypnum) exanmulatum (BR. Eur.) DE

N-. reichlich (von Dr H. LINDBERG bestimmt). Vergleiche dar-

uber das vorhin (Seite 6) Gesagte.

Ausser den aufgezählten Arten fanden sich noch kleinere

Holzplitter in grosser Menge nebst einem oder zwei unbe-

stimmten Samen und einer Anzahl unbestimmbarer pflanz-

licher Trämmer.

Wie diese Liste darthut, ist das in Rede stehende Lager

ungemein reich an Pflanzenresten, da eine so kleine Probe

nicht weniger als 14 Arten geliefert hat und zwar von einigen,

wie von Batraclhium und von Brasenia, eim recht zahlreiches

Material. Hätte mir eine grössere Probe zur Verfigung ge-

standen, oder hätte man eine eimgehende Untersuchung sowohl

der behandelten, wie der darunter und der dariber liegenden

Schicht ausfihren können, so wärden sicher viel mehr Arten

zu Tage gekommen sein, und dadurech wärde ein Schluss auf

das Alter weit zuverlässiger ausgefallen sein. Da jedoch

unter den gefundenen Arten einige sind, die auf eine be-

stimmte Zone innerhalb der pflanzenfährenden Ablagerungen

des Quartärsystems weisen, und da die ganze Pflanzengesell-

schaft äbereinstimmt mit der, die man an andern, aus Mittel-

europa und England bekannt gewordenen Fundstätten inter-

glacialen Alters beschrieben hat, so därfte es von Interesse

sein, einen Vergleich mit der Flora der erwähnten Örtlich-

keiten kurz durchzufähren.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:01. 9

Vorher aber wollen wir mit einigen Worten auf das ein-

gehen, was uns in dieser Gegend die Lagerungsverhältnisse

unsers Profiles zu lehren vermögen. Durch die Arbeiten der

russischen Forscher ist es bekannt, dass die Spuren der zwei-

ten Vergletscherung in dem ostbaltischen und dem Waldai-

Gebiete gänzlich fehlen.! Die interglacialen mammuthfiähren-

den Ablagerungen, welche KRISCHTAFOWITSCH? von 'Troizkoje

in der Nähe von Moskau studirt hat, sind nämlich nach

NIKITIN präglacialen Ursprungs. Mir ist es, nach den Be-

schreibungen von KRISCHTAFOWITSCH sehr wahrscheinlich, dass

wir es hier mit einem wirklich preglacialen Torfmoore

zu thun haben. Eine durchgefiöhrte botanisch-palaeontolo-

gische Untersuchung dieses Lagers wäre ganz sicher von

grösstem Interesse. — Wenn wir demnach in der Gegend, aus

"der wunsere fossile Brasenia stammt, iberhaupt nicht von

intramoränischen Ablagerungen reden können, da keine obere

(baltisehe) Moräne vorhanden ist, so hindert das doch nicht,

auch in diesen Gegenden Ablagerungen ungefähr aus der Zett,

als die FEisdecke zuröäckwich oder als der baltiscehe Eisstrom

bestand, zu finden. Wie man aus dem Profile auf Seite 6

sieht, lagert die sedimentäre Schichtenreihe 11,2 m. mächtig

auf eimer 9,1 m. mächtigen Grundmoräne. MNämtliche obern

Schichten missen daher nach der Ablagerung dieser Grund-

moräne gebildet sein. Die unmittelbar äber der Moräne ab-

gelagerte Schicht von grauem Sande, Grande, und kieseligem

Gerölle gehört aller Wahrscheinlichkeit nach der Abschmel-

zungsperiode des Haupteises an. Unmittelbar daräber kommt

der Brasemia-föhbrende torfhaltige Thon. Natärlich ist es an

der Hand der bis jetzt vorliegenden Beobachtungen unmög-

lich zu beweisen, dass sieh diese beiden Schichten unmittelbar

nach einander ablagerten. Es kann eine lange Zeit zwischen

ihrer Bildung verflossen sein. Es ist jedoch auch möglich,

dass man in den untersten Teilen dieses Thones Pflanzen

findet, die ein nördlicheres Klima andeuten. Wenn aus den

Lagerungsverhältnissen — ob iäberhaupt in den äberlagern-

den, 6 m. mächtigen Schichten Fossilien vorkommen, ist mir

1 S. NIKITIN. Sur la constitution des dépöts quarternaires en Russie et

leurs relations aux trouvailles résultant de VP'activité de homme préhistorique.

Congrés Intern. Archéolog. d. Moscou 1892. S. 21—26 in Sep.

? Anzeichen einer interglaciären Epoche in Central-Russland. — Bull. d.

1. soc. imp. d. natural. d. Moscou. 1890. SS. 528—547.

10 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

völlig unbekannt — keine WSchlässe auf die Zeit, aus der

Brasenia stammt, gezogen werden können, so ist es nötig zu

versuchen, ob man nicht auf andern Wegen dariäber Auf-

klärung zu erhalten vermag. Ich meine, dass dies möglich

ist. Wir haben nur nötig, indem wir die gesammte Flora

betrachten, uns vor Augen zu halten, dass neben den Arten

die jetzt den in gemässigten Teilen Europas mehr oder weniger

allgemein verbreitet sind, auch eine jetzt in Europa voll-

ständig ausgestorbene Pflanze, nämlich unsere Brasenia pur-

purea, hier auftritt, und ferner dass die ganze Vergesell-

schaftung von Arten die grösste Ubereinstimmung mit den

fossilen Floren von Grossen-Bornholt, von Klinge und von

Fahrenkrug zeigt, welche aller Wahrscheinlichkeit nach we-

nigstens in interglacialer Zeit gelebt haben, und gleich-

falls Formen von Tieren und Pflanzen enthalten, die jetzt

aus Mitteleuropa verschwunden sind. Noch ein anderer Um-

stand ist zu beachten. Wie Seite 6 u. 7 hervorgehoben wurde,

lebt nämlich die Hainbuche (Carpinus) in der Gegenwart gar

nicht in den Gegenden, wo wir sie fossil angetroffen haben.

Dasselbe gilt zum Teil auch von Najas marina. Beider Vor-

kommen weist sehr entschieden darauf hin, dass wir es hier

mit einer Zeit zu thun haben, in der die Vegetation Central-

russlands eine ganz andere geographische Verteilung hatte

als die jetzige. Es deutet auch ein wärmeres Klima an.

Wenn wir alles zusammenfassen, so können wir sagen:

die fossile Flora von den Quellen des Dnjeprs,

welche hier beschrieben ist, hat in einer Zeit nach

dem Abschmelzen des grossen skandinavischen Land-

eises gelebt, als das Klima in diesen Gegenden etwas

wärmer war als in der Gegenwart. Unserer jetzigen

Kentniss nach war diese Zeit höchst wahrscheinlich

die Interglacialzeit.!

I. Brasenia-fäöhrende Ablagerungen bei

Kopenhagen in Dänemark.

Auf der 14:ten Versammelung der skandinavischen Natur-

forscher in Kopenhagen im Juli 1892 hielt der nun ver-

1 Auf eine Diskussion der von vielen Forschern angenommenen zwei

Interglacialzeiten einzugehen scheint mir in diesem Falle nicht angebracht zu

sein.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. HI. N:0o1. 1I

storbene Professor F. JoHNSTRUP einen Vortrag »Uber einige

Phaenomene der FEiszeit und iber bernsteinföhrende Sand-

ablagerungen in Dänemark».! In den Verhandlungen ist ein

kurzes Referat daräber enthalten das ich, soweit es uns hier

interessiert, wörtlich wiedergebe: »Ein anderes Vorkommen sind

die haufenweise zusammengeschwämmten Bernsteinstäcke, die

entweder eine abgerundete oder eine eckige Form besitzen. Sie

sind mit Teilen von demselben geringen specifiscehen Gewichte,

wie kleinen Stäcken von Kohle und einer Menge von grössern

und kleinern PfAlanzenresten zusammengehäuft. Die Schichten,

welche keine grössere Ausdehnung haben, bilden schwarze

Bänke in einem weissen, steinfreien Diluvialsande. Thre

grösste Mächtigkeit beträgt wenige Zoll. Vortragender, der

erst neulich eine Untersuchung von zwei, hinsichtlich ihres

Inhalts und ihrer Lagerungsverhältnisse äbereinstimmenden

Bernsteinlagern in der Umgebung Kopenhagens (Ordrup und

Vestre Kirkegaard) angefangen hatte, teilte ferner mit, dass

die beiden Lager dadurch besonders intressant seien, dass

darin mehrere Zapfen und eine Menge gut erhaltener Pflan-

zensamen nebst einige Resten von Insekten aufgefunden sind.

Diese Funde seien von verschiedenen Fachmännern untersucht

und gaben Aufschluss öber die Beschaffenheit der Schichten,

aus denen sie stammen missten».

Da ich der Sitzung, in der JoHNnstrRUP diese vorläufige

Mitteilung machte, nicht beiwohnen konnte, so verabredeten

wir, dass ich später die Sammlungen sehen sollte. Die Ge-

legenheit dazu bot sich jedoch nicht bei Lebzeiten JoHNSTRUPS.

Erst im September 1895 kamen mir durch die Giäte des Herrn

Professors Dr. N. V. UssinG die Sammlungen von den oben-

genannten beiden Örtlichkeiten in dem Kopenhagener mine-

ralogiscehen Museum zu Gesicht. Beim Durchsehen der Sam-

lungen erkannte ich sofort, dass einige als Scheuchzeria palu-

stris? bestimmte Samen vielmehr die Samen der WEBERschen

Cratopleura, also die von Brasenia purpurea, waren. Es fanden

sich auch einige Gebilde vegetabilischen Ursprungs, die nach

der Aufschrift von Herrn 0. G. F. RostrRUP »schwerlich einer

jetzt in Dänemark lebenden Pflanze» angehören. Es waren dies

die viel diskutierten, von NEHRING Paradoxocarpus genannten

! Om nogle Istidsfenomener og ravferende Sandlags Indhold i Danmark.

12 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

Pflanzenreste, welche, wie Potontré! gezeigt hat, sehon (1833)

von ZENKER? aus dem Tertiär in eimer wenig abweichenden

Form als Folliculites Kaltennordhemensis beschrieben sind,

und deren Herkunft noch sehr unsicher ist. Sie sind jedoch

bis jetzt wenigstens aus jängern als interglacialen Schichten

gar nicht bekannt. Beide Pflanzen waren an den beiden

obengenannten Lokalitäten gefunden. JOHNSTRUP wWurde durch

den Tod an der Vollendung seiner Untersuchungen gehindert;

auf Grundlage der ausföhrlichen von ihm gesammelten Beob-

achtungen ist jedoch eine genauere Feststellung der Lagerungs-

verhältnisse von dänischer Seite in Aussicht gestellt. Zur

Orientirung mögen fär den hier vorliegenden Zweck die

nachstehenden kurzen Angaben, die ich Herrn Professor UssInG

verdanke, genägen.

Ordrup ist ein etwa 8 km. nördlich von Kopenhagen ge-

legenes Dorf. Nachdem man hier im Jahre 1889 bei einer

Brunnenanlage bernsteinfährenden Sand angetroffen hatte,

wurde von JOoHNSTRUP eine genauere Untersuchung in Angritff

genommen, und bei fortgesetzten Ausgrabungen eine ansehn-

liche Ausbeute an organischen Resten aus den bernstein-

föhrenden Schichten gewonnen. Die Mächtigkeit der durch

Ausgrabung entblössten Schichten war etwas scehwankend; an

einer Stelle wurde z. B. gefunden:

av lh däns Fusset 1(0;8m»)Humnyas

PER » . . (2,2 > ) Moränenmergel

(Be oms 1,8» ) Heller Sand

SN SE avdelas (0,3 >) dunklert Sanda

Bernstein und Holz

ex As > . . (1,3 » y heller Sand:

Ganzes Profil 17 dänische Fuss (5,4 m.)

Um weitere Kentniss der Lagerungshältnisse zu erhalten

liess dann Prof. JoHNSTRUP einige Jahre später eine grössere

Bohrarbeit ausföhren. Als Hauptresultat wurde hierdurch

festgestellt, dass die obenerwähnten Sande (e) in grösserer

Tiefe mit Kies wechsellagern und in einer Tiefe von 49 Fuss

(15,4 m.) unter der Oberfläche von grauem Moränenmergel

1 Vergleiche: äber die »Räthselfrucht» (Paradoxocarpus carinatus A.

NEHRING) aus dem diluvialen Torflager von Klinge bei Kottbus. Sitz.-Ber. d.

Ges. naturf. Freunde. Berlin 1892. S. 199—212.

> Folliculites Kaltennordhemensis, eine neue fossile Fruchtart. LEON-

HARD und BRONN. Neues Jahrbuch fir Mineral. Geogn. ete. 1833. S. 177—

NOM TÄT SIV PAE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:01. 13

unterlagert werden. Diese Moräne hat eine Dicke von 28 Fuss.

(8,3 m.) und ruht (abgesehen von einer dännen Kiesschicht)

unmittelbar auf Kreidekalk mit Feuersteinen.

Die Sandmassen sind so mächtig (11,9 m.), dass es sehr

unwahrscheinlich ist, dass wir hier postglaciale Sedimente

vor uns haben. In der Umgebung des Öresundes, z. B. auf der

ITnsel Hven u. s. w., findet man auch hin und wieder fossilien-

freie intramoränische Sandablagerungen von ähnlicher und

noch grösserer Mächtigkeit. Es hat demnach den Anschein,

dass diese Sandmassen interglacialen Ursprungs sind. Wie

dem auch sein mag, so ist es doch sicher, dass die Sandmassen

einer (8,8 m.) mächtiger Moräne aufgelagert sind, und dass.

sehr unbedeutender Kies diese Moräne unterlagert. Anderer-

seits werden von einer nicht alzu starken Moräne (2,2 m.)

äberlagert.

Alles dies scheint mir dafär zu sprechen dass die

Sandablagerungen wirklich in der Zeit abgesetzt.

wurden, die zwischen der Ausbreitung des grossen

skandinavischen Landeises und der Wiederbedeckung

Seelands durch den baltischen Eisstrom liegt. Natir-

lich können erst känftige Mitteilungen iber JoHNSTRUPS Beo-

bachtungen oder auch neue Untersuchungen das endgiltige

Urteil daräber liefern.

Sind die Ablagerungen intramoränische, so ist es hinsicht-

lieh der Fossilien nichts weniger als sicher dass sie auch

interglacial simd.! Wie wir schon aus dem citierten Berichte

iäber JOoHNSTRUPS Vortrag gesehen haben, kommen sie nur in

kleinern Streifen und Bändern in dem Sande eingelagert vor.

Schon hieraus können wir schliessen, dass es zusammen-

gesehwemmte Fragmente sind, und nicht zum Beispiel ein

von einer Moräne bedecktes Torfmoor. Weit mehr als die

Lagerungsverhältnisse zeigen dies jedoch die Fossilien selber.

Sie sind sämtlich so vollständig abgerundet und gerollt, dass

alle scharfen Kanten, Vorspriänge und dergl. abgeschliffen sind,

und die grössten wie die kleinsten Fragmente sind in der glei-

chen Weise durch die Fluten bearbeitet. Auch kleine Bern-

steinsplitter, Borken- und Holzbruchstiäcke sind zu runden,

samenähnlichen Teilehen abgeschliffen. Wass nun die fossile

Flora betrifft, so will ich hier nicht näher darauf eingehen,

!' Zu erwähnen ist dass JoHNSTRUP (1. c.) ausdräcklich bemerkt, dass er

die betreffenden organischen Reste nicht als interglacial betrachtet.

14 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

da voraussichtlich ein dänischer Forscher in der nächsten

Zeit eine monographische Darstellung dariöber veröffentlichen

wird; nur so viel sei hier gesagt, dass nach Allem, was ich

gesehen habe, nicht die geringste Spur von tertiären Typen

vorkommt, welche sich nicht im »Diluvium> finden. Es kann

wohl eine homogene Flora vorliegen, aber wahrscheinlicher

ist es mir, das hier verschiedene Horizonte derselben pflan-

2zenfährenden Ablagerung durcheinander gemischt sind. Denkt

man sich zum Beispiel das alte diluviale Torfmoor von Klinge

erodiert und seine Trimmer wieder abgelagert, so wärde eine

Flora wie die von Ordrup entstehen. Aber in den klinge-

schen Schichten finden sich verschiedene Horizonte, die ver-

schiedene Klimaverhältnisse andeuten. So können auch die

bei Ordrup vorkommenden Menyanthes trifoliata, Myriophyllum,

Pinus silvestris u. a. ursprönglich einem andern Horizonte

als Najas marina, Brasenia etc. entstammen. Dies ist jedoch

nur ein Observandum, auf das ich die Aufmerksamkeit spä-

terer Forscher lenken möchte.

Woher mögen nun diese Fossilien stammen? Es ist

schwer zu sagen. Wenn man weiss, auf wie weite Strecken

Pflanzenreste fortgefiährt werden können, so ist es durchaus

nicht unmöglich, dass sie aus weiter Entfernung hergekom-

men sind. Wenn man ferner bedenkt, dass wir gar nichts

äber die Reliefverhältnisse des Sädbaltiecums in der Intergla-

cialzeit wissen, so ist es nicht ausgeschlossen, dass die Sande

mit ihren fossilienhaltigen Bänken in einer alten Deltabil-

dung irgend eines aus Norddeutschland kommenden Flusses

der irgendwo preglaciale Torfmoor erodirte, abgelagert sind.

Das soll keine Behauptung sein, sondern nur ein Ausdruck

daför, dass wir ausserordentlich wenig äber den Ursprung

dieser Pflanzenreste wissen. Persönlich bin ich am meisten

dazu geneigt, sie för interglacial zu halten.

Die interessante Thatsache steht jedoch fest, dass wir

so nördlich wie in nächster Umgebungen Kopenhagens

bei ca. 55” 40' n. Br. eine fossile Quartär- (>Diluvial»-)

Flora kennen, welche ganz sicher nicht postglacialen

Ursprunges ist, d. h. nicht erst nach der zweiten FEiszeit

entstanden ist.

Vestre Kirkegaard (Wester-Kirchhof) die zweite Lokalität,

liegt am Sädrande Kopenhagens und ist ca. 11 Kilometer von

Ordrup entfernt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:o1. 15

Die Lagerungsverhältnisse hier scheinen nach JOoHNSTRUP

die von Ordrup sehr ähnlich zu sein, auch schreibt mir Prof.

Ussine dass die bernstein- und samenfährenden Sande nicht

postglacial sind, und Dr. G. DE GEErR, welcher im Jahre

1892 Gelegenheit hatte, die Lokalität zu sehen, hat mir ge-

fälligst mitgeteilt dass die Samenfiährende Sande hier von

einer Moräne bedeckt ist. — Uber die Fossilien ist nichts

- anderes zu bemerken als iber die von Ordrup. Sie stim-

men in der Erhaltung, dem Aussehen u. s. w., kurz in

allen Einzelheiten mit diesen äberein, nur scheint die fossile

Flora, in den Sammlungen wenigstens, bei Ordrup ein wenig

"artenreicher als hier zu sein. Wie vorher hervorgehoben wurde,

findet man auch hier Brasenia purpurea nebst Folliculites

carinatus.

III. Die Beziehungen von Brasenia purpurea MIcH.

zu den fossilen Samen.

Die Gattung Brasenmia wird, soviel man weiss, nur von

einer einzigen Art, nämlich von Brasenia purpurea MIicH.

(Syn. B. peltata Pursn) gebildet, die bekanntlich eine Wasser-

pflanze ist, und deren allgemeinen Habitus die umstehende

Figur 1«a darstellt. Aus jeder Bläte entsteht eine Anzahl

langgestreckter Karpelle (Fig. 1 b und ec), deren jedes einen

oder zwei Namen enthält (Fig. 1 d). Sehr wahrscheinlich

werden bei der Fossilisierung sämtliche Teile der Pflanze

mit Ausnahme der Samen und vielleicht der Pollenkörner

zerstört. Da bereits WEBERBAUER (a. a. O. Seite 367) den

allgemeinen Bau der Samen ausfiährlich und genau beschrie-

ben hat, so wird es hier geniägen, die von ihm dargestellte

Abbildung vorzufihren (Fig. 2). -—- Seine Untersuchung ergab,

dass die aufgestellten Gattungen Holopleura und Cratopleura

nicht länger aufrecht zu erhalten seien. da der wichtigste

Charakter, durch den sie sich unterscheiden sollten, nämlich

das Fehlen oder Vorhandensein eines Lumenkanales im Epi-

thel (der eigentlich die Samenwand bildenden Zellenlage) in

der That nicht besteht. In gleicher Weise betrachtete er die

Variationen, die man gelegentlich, besonders an Tangential-

schnitten derselben Zellenlage wahrnehmen kann, nicht als

16 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

so gewichtig, dass sie zur Unterscheidung verschiedener Ar-

ten berechtigten; er vereinigte daher alle fossilen Samen zu

einer einzigen Art, die er aus Gränden, die von ihm dar-

gelegt werden, Brasenia Victoria (CASP) WEBERB. nannte. Da

Fig. 1. Brasema purpurea (Nach AsA GRAY).

meine eigenen Untersuchungen völlig mit denen WEBERBAUERS

ubereinstimmen, aber da ich es fär gerechtfertigt halte, jetzt

einen Nchritt weiter zu gehen und sämtliche bisher bekannte

quartäre und tertiäre Brasenia->»Arten> mit der jetet lebenden

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:01. 17

Art 2u veremigen, so kommt es mir nicht so sehr auf den

Grund an, der diesen Forscher zu dem erwähnten Schlusse

veranlasste, als vielmehr darauf, zu untersuchen, wie gross

die Variationen sind, die bei der jetzt lebenden Brasemoa

purpurea in dem Baue der Samenschale vorkommen. Denn

wenn sich herausstellen sollte, dass diese ebenso beträchtlich

und ebenso geartet sind wie bei den fossilen, so liegt nicht

der geringste Grund vor, sie von einander zu trennen.

Fär einen derartigen Vergleich ist es jedoch von Wich-

tigkeit zu wissen, ob unter dem Namen Brasenia purpurea

Fig. 2. Brasenia purpurea Längsschnitt durch den Samen (schematisch);

h dickwandige, äusserste Zellschicht: f dännwandiges, zusammangepresstes

Gewebe, gleichfalls aus dem äusseren Integument entstanden; 2 inneres Inte-

gument; ch Chalaza; m Rand der Mikropyle; n Rand der Hilums; p Peri-

sperm; a axiler Hohlraum im Perisperm; e Endosperm; & Embryo.

(Nach ÅA. WEBERBAUER).

nur ene Art begriffen wird. NSoweit ich in der hierhergehö-

rigen Litteratur finden konnte, liegt kein Zweifel vor, dass

dem wirklich so ist; auch weist das konservierte Material,

das zu meiner Verfögung steht, keine solche Verschieden-

heiten auf, dass man sich könnte veranlasst sehen, zwei oder

mehr Arten zu unterscheiden.

18 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

Um nun Anhaltspunkte för die Beurteilung der Varia-

tionsgrösse zu finden, habe ich auf der untenstehenden Ta-

belle die Masse erstens von der Grösse der Samen selbst

Tange | Breite | DICK |” Noch der

Tebende samens Samen | Samen | Epithels RN 2

mm. mm. mm.

Afrika: =

Angola (Gesammelt von WELWITSCH)| 2,8—3,5 | 2,2—3,0 -— A:: WDbEES

Amerika:

Washington (Gesammelt von TH.

IE OT MÅNG or ESBO) AE ENSE Ci 3 sd | CS MR OTO G. A.

Washington (Gesammelt von Tu. |

FOLM, 800. UU TTeIH)LEE — == 0 0 G:A

Missouri, St. Louis (1 Same erhal- |

tens von der Horm) 2: fog 3,3 2,4 — G. A.

Texas (Aus: Flora Texana exsic- |

| Cats den NES 0 2,0—2,2 | 0,23 GRAD

| Asien:

Japan, Tokio (Erhalten von A.

INEHRING) => oc oMadl SERA Ge ed TON SN AS 0,25 G. A.

Australien:

"Ohne Lokalangabe(Aus den Samm-

lungen des britischen Museums: | |

erhalten von A. C. SEWARD) :|2,9—9,7 | 2,2 —2,8 0,30 G:A

Moreton-Bay (Gesammelt von FERD.

VMURHLER), 20 ös frå cr ven i Rs IEA | 2,8—2,9 0,25 G. A

Fossile Samen. |

Europa: | |

IDA eva In I ÖÄRUP RA LS cc sale SRS ONE (0,25—0,30 G. A.

Wester-Kirchhof. . |2,1—23,0 | 2,0—2,2 | 0,25 G. A.

Deutschland, Wetterau (tertiär) | 2,17—2,9 | 1,7—41,9 0,18 REG

Klinge — = «om -|2:8-5,51 2,1-—2;'70,26=—0 5310) KENLC NE

Grossen-Bornholt. | 2,5—4,0 | 2,0—3,0 |0,27—0,33 GIWNE

Russland, Dnjeprquellen . . .|3,3—3,8 | 2,1—3,0 0,20 GE CAS

Schweiz, Därnten [250 =""""10,23=0"24|ONENNSAC SARWE

Frankreich, Biarritz (tertiär) . — Jo oo— c. 0,25 OC

! Die Messung ausgefiährt von: A. Wbb. = Å. WEBERBAUER; G. Å. = GUN-

NAR ÅNDERSSON: R. C. = RoB. CAsPARY; C. W. = CARL WEBER; O. H. = ÖSWw.

HEER.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0o1. 19

(Länge und Dicke), zweitens von der Dicke der aus lang-

gestreckten und stark verdichten Zellen bestehenden Schicht

(des Epithels), die den wichtigsten Teil der Schale ausmacht,

zusammengestellt. — Die Samen der lebenden Brasenia pur-

purea variieren, ähnlich wie die unserer nordeuropäischen Nym-

phaeaceen (Nymphaea, Nuphar), in der Grösse ganz, beträcht-

lich, Zz. B. in derselben Probe (aus Japan) hinsichtlich der

Länge von 2,7 bis zuweilen zu 3,7 mm. also um ungefähr 25 «4,

oder hinsichtlich der Breite von 2,1 bis 2,8 mm. oder um 25 4.

Länge und Breite variieren äbrigens kemeswegs in dem glei-

chen Verhältnisse, indem die Gestalt der Samen bald mehr

eylindrisch, bald mehr eiförmig wird. Vergl. Taf.T, Fig. 1u. 2.

Fast genau dieselbe Beschreibung passt auf die fossilen

Samen (Taf. I, Fig. 3—8); die Variationen sind fast ebenso

gross oder 2,5 bis 4 mm. und 1,7 bis 3,0 mm. Insonderheit

wird die Ubereinstimmung deutlich, wenn man die sekundären

Veränderungen beriäcksichtigt, die die Samen nicht allein durch

die fossile Erhaltung sondern vornehmlich auch durch das

starke Ausstrocknen erlitten haben mögen, dem alle mit Aus-

nahme derer von Grossen-Bornholt,! von Klinge und von den

Dnjeprquellen nach dem NSammeln ausgesetzt gewesen sind.

Wie bei den recenten Samen findet man bei einigen (Taf. I,

Fig. 3) eine äussere Andeutung der Rhaphe, während sie bei

andern (Taf. I, Fig. 4—38) vollständig fehlt. Auch die Ge-

stalt des Deckels und die äbrige morphologische Beschaffenheit

zeigt die grösste Ubereinstimmung zwischen den lebenden und

den fossilen Samen. Dem von WEBER und von WEBERBAUER

in dieser Hinsicht Mitgeteilten ist nichts hinzuzufägen, wes-

halb von den neuen dänischen und russischen Funden nur

einige Abbildungen mitgeteilt seien (Taf. I, Fig. 9—11), die

geeignet sind die völlige Ubereinstimmung dieser mit den

friher beschriebenen zu zeigen.

Es sind nicht allein die äussern morphologischen Charak-

tere, die die Grände fär die Treunung der fossilen Samen

von Brasemia purpurea und ihre Gliederung in verschiedene

Arten und Gattungen geliefert haben, sondern auch die ana-

tomischen. Aber auch diese sind sehr wechselnd, nicht nur

bei verschiedenen, sondern zuweilen auch bei demselben

Samen.

! Nach einer Mitteilung von Dr C. WEBER sind auch die Samen yom

Grossen-Bornholt alle in frischem Zustande untersucht worden.

20 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

Da man die in radialer Richtung gestreckten, stark ver-

dickten Zellen als för diese Samen charakteristisch betrachten

kann, und da sie die einzigen sind, die im fossilen Zustande

vollständig erhalten sind, so werden wir uns hier aussehliess-

lich an sie zu halten haben. -— Wenn sich diese Zellen im

jungen Zustande zu verdicken beginnen so erfolgt dies un-

gleichmässig, so wie es von Taf. I, Fig. 12 und 13 dargestellt

wird. Zweifellos hat WEBER Samen, die in diesem Stadium

Wwaren, zu seiner Verfigung gehabt, wie aus seiner Abbildung

(a. a. O. Seite 133) hervorgeht. Allerdings ist es möglich dass

sich die Wände der Epithelzellen der: Samen in dem nördlichen

Teile des Gebietes, wo die Pflanze in Amerika vorkommt,

niemals wesentlich stärker verdicken, wenigstens habe ich

zwischen dem verhältnismässig reichen nordamerikanischen

Materiale, das ich untersucht habe, keine Zellen mit so voll-

ständiger Verdickung gefunden, wie z. B. zwischen dem aus

Japan stammenden. Bei diesem finden sich Zellen von zwei

ganz verschiedenen Typen, die in Taf. I, Fig. 14 und 15 wieder-

gegeben sind. Die erste stimmt in allen Teilen mit denen

iäberein, die WEBERBAUER von Samen aus Angola abgebildet

hat, die andere stimmt dagegen mehr mit den Formen iber-

ein, die man bei den fossilen findet. Indessen sind diegse ver-

schiedenen Zellenformen bei demselben Samen durch zahlreiche

Ubergänge miteinander verbunden.

Die von Ordrup bei Kopenhagen stammenden bieten in

dieser Hinsicht ein besonders gutes Vergleichsmaterial. Taf.[,

Fig. 16, 17, Taf. II, Fig. 18 rähren alle von einem und dem-

selben Samen her, und es geht daraus auf das deutlichste

hervor, dass die an den fossilen Zellen auftretenden verschie-

denen Typen nur als ungleiche Entwickelungszustände, nicht

als verschiedene Typen von systematischem Werte zu gelten

haben. Auch die von den Dnjeprquellen stammenden Samen

zeigen, wie aus Taf. II, Fig. 20 und 21 hervorgeht, entsprech-

ende Abänderungen. Dagegen findet man an diesen Samen

nicht selten die von WEBERBAUER an den Samen aus Angola

(a. a. O. Taf. 18, Fig. 4) und von mir an denen aus Japan

(Taf. I, Fig. 14) beobachteten eigentämlichen Ausbuchtungen

der Epithelzellen. Der Tangentialschnitt Taf. IT, Fig. 22

giebt deren zwei wieder. Auf einen andern bemerkenswerten

Umstand, der meines Wissens fräher nicht beobachtet ist, ist

bei den Samen aus Dänemark aufmerksam zu machen. Be-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:01. 21

trachtet man die mittelsten Zellen in Taf. I, Fig. 16 nebst

dem Tangentialschnitte Taf. IT, Fig. 19, so erkennt man deut-

lich, dass die Zellen oberwärts offen zind und noch deutlicher

ist dieser Umstand an den in Taf. II, Fig. 24 abgebildeten

Zellen, die von einem sehr beschädigten Samen herstammen,

dem einzigen den ich vom Wester-Kirchhofe wegen der Spär-

lichkeit des Materiales anatomisch untersuchen konnte. Dass

hier eine sekundäre Resorption der Zellwände vorliegt, därfte

keinem Zweifel unterliegen. Ob diese ganz oder teilweise

vor sich gegangen ist, als die Samen noch lebensfähig waren,

oder "ob sie durch den Fossilisierungsprocess bedingt ist,

vermag ich mit dem mir vorliegenden Materiale nicht zu

entscheiden.

Aus dem Gesagten geht hervor, dass sowohl die Samen

der lebenden Brasenia purpurea wie die der fossilen, die

unter den Namen Cratopleura und Holopleura etc. beschrie-

ben sind, nicht nur in der Grösse und Gestalt sondern auch

im innern Baue beträchtlichen Variationen unterliegen, aber

dass diese innerhalt derselben Grenzen liegen, weshalb sie

alle unter dem Namen

Brasenia purpurea MICH.

zu verelnigen sind.

Synonyme: 1825 Carpolithes Ovuluwm BRONGNIART (?).

[1855 > (Bhytidosporuwm) ovulum HooKER??]

1856 Holopleura Victoria CASPARY.

1891 Cratopleura holsatica WEBER.

1892 Holopleura intermedia WEBER.

1892 Cratopleura helvetica VWEBER.

1893 Brasemia Victoria WEBERBAUER.

Vorkommen:

Lebend: Afrika (Angola, Prov. Huilla), Amerika (gem. in

den Vereinigten Staaten v. N. A., im säödl. Canada), Asien

(zahlreich in Ost-Indien, Japan), Australien (Uberhaupt sel-

ten: nahe den australischen Alpen [So in der Mitta-Mitta,

dem: Hume-River, obersten Murray-River]; im subtropischen

22 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

Australien [Richmond, Dawson- und Burnett-River]).!.—

Fehlt vollständig in Europa.

Fossil: In quartären Ablagerungen Dänemarks (Ordrup,

Wester-Kirchhof bei Kopenhagen), Deutschlands (Grossen-

Bornholt, Fahrenkrug, Lauenburg, Klinge), Russlands (an

Dnjeprquellen) und der Schweiz (Därnten).

In tertiären Ablagerungen Deutschlands (Dorheim und

Wolfersheim in der Wetterau), Frankreichs (Biarritz, Lon-

jumeau?) und Englands (Counter Hill bei Lewisham in Kent??)

Die Samen von Brasemia purpurea, die von den genann-

ten Orten und Ländern bekannt sind, zeigen gewiss eine

sehr grosse Ubereinstimmung. Da man aber von der Pflanze

im fossilen Zustande nur die Samen kennt, und da es deshalb

nicht ausgeschlossen ist, dass sie in ihren äbrigen Teilen Ab-

weichungen besessen hat, so därfte es angemessen sein, die

hier besprochenen NSamen gemäss dem von HEER? u. a. an-

gewandte Principe als Brasemia purpurea fossilis zu bezeich-

nen. Nur von einer einzigen Fundstätte, nämlich von Klinge,

scheinen mir die Samen so weit abzuweichen (vergl. die nach

WEBERBAUER wiedergegebene Fig. 25, Taf. IT), um fär sie einen

eigenen Namen zu rechtfertigen, der am passendsten Brasenia

purpurea f. Nehringi WEBER sein durfte. Zu dieser Form schei-

nen, nach WEBERBAUERS ÅA bbildung (Taf. II, Fig. 25) zu urteilen,

auch die Samen aus dem Lignit von Biarritz zu gehören. —

Nach CaAsSPARYS und besonders nach WEBERS Untersuchungen

unterliegt es keinem Zweifel, dass die Pflanze, die uns hier

beschäftigt hat, in Europa schon während der Tertiärzeit vor-

gekommen ist. In Ubereinstimmung mit NEHRInG? halte ich

es aber kaum fär zweifelhaft, dass bereits BRONGNIART? die

Samen dieser Pflanze aus dem Tertiär Frankreichs gekannt

und ganz richtig als zu einer Nymphaeacee zugehörig oder

zu eimmer mit ihnen verwandten Pflanze gedeutet hat; inwie-

fern dies auch mit Hooker? der Fall war, ist unmöglich ohne

! Die Verbreitung in Australien nach brieflicher Mitteilung des Herrn

Baron F. v. MUELLER in Melbourne an Herrn Prof. A. G. NATHORST.

” Vgl. A. G. NArtHORST, Bidrag till Japans fossila flora. — Vega-expe-

ditionens vetenskapliga iakttagelser. Bd IT (1883). S. 157—159.

> Ueber Wirbelthier-Reste von Klinge. Neues Jahrb. f. Min. etc. 1895,

Bd 1) SI 204

+ In G. CuvIER, Recherches sur les Ossemens fossiles. TIIT Edit., Bd II,

2 Th., 8. 297, Taf. XI, Fig. 6 und Bd III, 8. 364.

> Uber Carpolithes ovulum BRones. Quart. Journ. Geolog. Soc. Lond.,

Bd XI (1855), 5. 562—565, Taf. 16.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND 22. AFD. HI. N:0O 1. 23

Zugang zu semem Materiale zu entscheiden. Besonders scheint

der in Fig. 7 Taf. 16 wiedergegebene Querschnitt sehr da-

gegen zu sprechen dass hier ein Same von Brasemnia vorliegt.

Nach den bisherigen Befunden erscheint somit Brasenia

purpurea als eine Art von hohem Alter, und darauf weist

auch die weite Verbreitung hin, die sie in verschiedenen Floren-

reichen der Erde hat.

Wahrscheinlich ist diese Art, wie so viele andere, die

heutigen Tages in Amerika und in Ostasien eine bedeutende

Rolle spielen, zu der cireumpolaren Tertiärflora zu rechnen,

eine Annahme, fär die es jedoch der Zukunft vorbehalten

bleibt, durch unmittelbare Funde den endgiltigen Beweis zu

erbringen.

24 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA.

Fig.

Erklärung der Abbildungen.

'Tafel I.

Ungewöhnlich grosser Same von Brasenia purpurea aus Japan

(Tokio) von der Seite gesehen. 2. Die Längsfurche ist die Spur der

Raphe.

Ungewöhnlich kleiner Same ebendaher. =

3—5. Brasemnia purpwrea fossilis aus Dänemark (Ordrup). 3. Fig. 3

13.

18.

19.

mit Andeutung der Raphe in der Längsfurche. .

Brasemia purpurea fossilis aus Russland (Djneprquellen). 3. Von der

Seite gesehen.

Derselbe Same, von oben gesehen. +

Same, ebendaher. Von der Seite gesehen. +

Oberer Teil von Fig 4 mit dem Deckelchen, von der Seite gesehen. 19.

Dasselbe, von oben gesehen. 19.

Oberer Teil von Fig. 6, von oben gesehen. 19.

Querschnitt der Samenschale eines ausgebildeten aber unreifen Sa-

mens von Brasenia purpurea aus Amerika (Washington). 139.

Abschnitt der Zellwand bei a in Fig. 12, Lage und Aussehen der

Täpfel zeigend. 800,

Querschnitt der Samenschale eines (reifen?) Samens von Brasenia

purpurea aus Japan (Tokio). 129,

Querschnitt der Samenschale eines reifen Samens von Brasenia

purpurea aus Japan (Tokio). 129.

Querschnitt der Samenschale eines Samens von Brasenia purpurea

fossilis aus Dänemark (Ordrup). 159.

Querschnitt aus demselben Samen wie in Fig. 16. 159,

Tafel TI.

Querschnitt aus demsalben Samen wie in Fig. 16 und 17. 139,

Tangentialschnitt von demselben Samen. 120.

20 u. 21. Querschnitt der Schale eines Samens von Brasenia purpurea

22.

23.

24.

25.

fossilis aus Russland (Djneprquellen). 159,

Tangentialschnitt eines Samens gleicher Herkunft. 129.

Querschnitt der Schale eines Samens aus Deutschland (Klinge) nach

A. WEBERBAUER. Oa. 100,

Querschnitt der Schale eines Samens aus Dänemark (Wester-Kirch-

hof bei Kopenhagen). 129.

Querschnitt der Schale eines Samens aus Frankreich (Biarritz)

nach Å. WEBERBAUER. Ca. 100,

Bihang till K Vet, Akad Handl Bd:22 AfdIlNe1. TE

Cunnar Andersson und Th. Jansson del. Lith.W. Schlachter, Stockholm

TBJRES Se jue js

1,2,14,15 rec. aus Japan (Tokio).192 13 rec.aus Amerika (Washington). 3,4,5,9,10,16,17

fossil aus Dänemark (Orärup). 6, 7,8,11 fossil aus Russland (Quellen des Dnieprs).

Bihang till K.Ver. Akad Handl Bd 292. AfdlLNe1. ; ar I.

SO TT IE IE SOT

Cunnar Andersson det ILith.W. Schlaechter, Stockholm

FÖRSE SVE Uv IV TE

Br dsenTe pra

"18, 19, 24 fossil aus Dänemark (Ordrup, Wester Kirchhofe:Fig. 24). 20, 21,22 fossil aus Russ-

6 land (Quellen des Dnieprs). 23 fossil aus Deutschlahd (Klinge) 25 fossil aus Frank-

reich (Biarritz, tertiär). ;

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd TIL N:o 2.

DIE XYRIDACEEN

DER ERSTEN REGNELLIL'SCHEN EXPEDITION.

VON

GUST. O. A:N MALME.

MIT ZWEI TAFELN.

DER KÖNIGL. ACADEMIE DER WISSENSCHAFTEN MITGETHEILT DEN 12 FEBRUAR 1896-

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1896

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P,. A. NORSTEDT & SÖNER

Ås ich im Juli 1892 meine Reise nach Brasilien antrat,

war soeben die verdienstvolle Abhandlung von Dr ALB. NILS-

SON: »Studien iber die Xyrideen»! erschienen, die zur Geniäge

bezeugte, dass, was die söädamerikanischen Arten dieser Familie

anbetrifft, noch viel zu thun sei. Um dem Verfasser genann-

ter Abhandlung Material för neue Untersuchungen zu ver-

schaffen, widmete ich während der Reise dieser kleinen Fa-

milie eine besondere Aufmerksamkeit, und es gelang mir, eine

nicht unbeträchtliche Sammlung hiehergehöriger Pflanzen, von

denen ich auch oft Material in Spiritus aufbewahrte, zu machen.

Da sich Dr NILSSON inzwischen anderen Zweigen der bota-

nischen Wissenschaft zugewandt hatte, sah er sich nach mei-

ner Rickkehr leider nicht im Stande, die Bearbeitung dieser

Sammlung zu iäbernehmen. Damit dieselbe nicht auf eine

entfernte Zukunft verschoben werde, habe ich sie zu versuchen

gewagt und teile jetzt das Resultat derselben, und zwar den

systematischen Teil, mit. Wenn mir die Zeit und die Kräfte

es erlauben, werde ich später das in Spiritus aufbewahrte

Material einer anatomischen Untersuchung unterziehen.

Belegexemplare sämtlicher während der ersten Regnell-

schen Expedition gesammelten Pflanzen werden im Regnell-

schen Herbar der botanischen Abteilung des Reichsmuseums

zu Stockholm aufbewahrt. .

Fär das Vergleichungsmaterial, das die Herren Professoren

TH. Fries, L. RADLKOFER, I. URBAN und V. WITTROCK mir zur

Verfägung stellten, erlaube ich mir hiermit, denselben meinen

tiefgeföähltesten Dank auszusprechen.

1 Kgl. Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar. Bd 34. N:o 14.

4 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

Wie aus den Erörterungen Dr NILSSONS hervorgeht, gehört

die Mehrzahl der brasilianisehen Xyridaceen den Campos- und

Barbacenien-Regionen an. Es kann deshalb nicht befremden,

dass der Teil von Brasilien, den ich zuerst besuchte, der Staat

Rio Grande do Sul,! der zu der Araucarien-Region zu zäh-

len ist, an Xyridaceen recht arm war. Die einzige Art, die

säödlich von der Serra Geral häufiger vorkommt, ist Xyris

macrocephala, die nach NILSSON bis in das -Pampas-Gebiet

vorgedrungen ist; nur auf einem Lokale und zwar in der

Nähe von Cachoeira (Meereshöhe etwa 100 »m) fand ich noch

eine andere, X. simulans. Nördlich von der Serra — in

Campos da Cima da Serra, in der Nähe von Cruz Alta (etwa

450 m) — trat zu diesen Arten auch X. savannensis. Leider

hatte ich nur einige Tage während einer nicht recht gänsti-

gen Jahreszeit Gelegenheit mich daselbst aufzuhalten. Es

war schon im Anfang vom April, und die Nächte waren so

kalt, dass ich ein paar Mal morgens fräh das Gras mit Reif

bedeckt fand, und die Maispflanzungen durch Frost beschädigt

wurden. Meine Kenntnis von der Vegetation dieser Gegend

ist deswegen zu gering, um zu der Behauptung zu berechtigen,

dass nicht auch andere Xyridaceen, sogar häufig, hier vor-

kommen können.

Die genannten Arten fanden sich auch in Matto Grosso

(X. macrocephala und X. savannensis sind zu den häufigsten

in diesem Staate zu zählen). Hier gesellten sich jedoch zu

diesen mehrere andere, unter denen X. lacerata besonders

hervorgehoben zu werden verdient, da dieselbe, bis jetzt nur

1! Der Unterschied in foristischer Hinsicht zwischen dem genannten

Staate und der brasilianischen Hochebene ist, wie man aus der Flora brasi-

liensis Te kann und was ein Vergleich zwischen den vom Gymnasialober-

lehrer Dr OC. LINDMAN und von mir in Rio Grande gemachten Sammlungen

und den im hiesigen Regnellschen Herbar Arbavalten aus Minas Geraes

und Säo Paulo nur bestätigen kann, ein sehr beträchtlicher.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2, »)

aus Goyaz bekannt, in Matto Grosso an mehreren Orten

massenhaft auftrat. Wir haben es hier aller Wahrschein-

lichkeit nach mit eimmer der vielen Pflanzen zu thun, die einen

Beweis davon liefern können, wie verschieden die Vegetation

der westlichen Teile der Campos-Region von derjenigen der

östlichen, trotz aller physiognomischen Ähnlichkeit, dennoch

ist, wenn man die die Formation konstituierenden Arten

beräöcksichtigt.

Die meisten Xyridaceen und zwar besonders diejenigen,

die eime weitere geographische Verbreitung haben, z. B.

X. macrocephala, sind Sumpfpflanzen. Eine nicht unbeträcht-

liehe Anzahl wächst jedoch an Plätzen, die keineswegs als

Sömpfe zu betrachten sind. Von X. trachyphylla z. B. wird

gesagt, dass sie »in montosis campis» (MARTIUS) oder »in cacu-

mine montis (Serra da Piedade) inter saxa et in fissuris ru-

pium» (WARMING) vorkommt. Wenn ich mich nicht irre,

handelt es sich hier um hoch gelegene Stellen, die während

des grössten Teils des Jahres alle Nächte durch Nebel und

Tau töchtig benässt werden. Aller Wahrscheinlichkeit nach

verhalten sich sämtliche Arten, die zu derselben Gruppe ge-

hören wie die genannte, auf dieselbe Weise. Andere wachsen

an den offenen, griesigen, sanft abschässigen, mit Gräsern,

Halbgräsern, Sisyrinchien und Compositen (z. B. Eremantlus

und Vernonia) bewachsenen Abhängen der Higel, die während

der Regenzeit vom Wasser durchsickert werden. Dies war

auf der Serra da Chapada in Matto Grosso oft der Fall mit

X. tortula.

Sehr lehrreich betreffs des Vorkommens der Xyridaceen

war ein Platz in der Nähe vom Dorfe Santa Anna da Cha-

pada. Im' Osten von dem Wege zwischen diesem Dorfe und

der Fazenda Buriti liegt ein offenes Thal mit sanft ansteigen-

den Wänden. Mitten im Thale fliesst ein Bach, dessen sum-

pfge Ufer mit hohen Gräsern, Halbgräsern, Eriocaulaceen

und dergl. Pflanzen bewachsen sind; hier sammelte ich X.

fallax, und nach meinen Tagebuchsnotizen kommt hier eben-

falls X. macrocephala vor.

Die Wände des Thales bestehen aus Sämpfen, die auf der

einen HNelite, der siädlichen, sich viel höher strecken als auf

der anderen, was in Matto Grosso wie in Rio Grande do Sul

6 GUST. 0. A'N MALME, XYRIDACEEN.

keine seltene Erscheinung ist und wohl aus geotechtonischen

Grinden, besonders durch die Lage der Schichten, erklärt

werden muss. Diese oft bebeländigen Sämpfe sind während

der Regenzeit zum grossen Teil so weich und tief, dass man

sie, obgleich die Pflanzendecke eine recht zusammenhängende

ist, nur mit Schwierigkeit passieren kann. Ich machte ein-

mal den höchst unvorsichtigen Versuch, durch einen derselben

hindurch zu reiten, und hätte dabei mein Maultier beinahe

verloren. Wie an den Ufern des Baches besteht auch hier

die Hauptmasse der Vegetation aus Halbgräsern (z. B.

Ehynchospora), Eriocaulaceen und Gräsern, die jedoch hier

keine so grosse Höhe erreichen. Zu denselben gesellten sich

mehrere Utricularien, eime Drosera, ein Lycopodium, Burman-

nia alba, eine Rapateacee, eine (oder zwei) Polygala, ein paar

Orchidaceen und andere. In diesen Sämpfen wachsen massen-

haft X. stenocephala und X. simulans, jene in grossen Rasen,

diese in kleineren Rasen oder mehr oder weniger vereinzelt.

Nach meinem Tagebuche findet sich hier auch eine Art der

Gattung Abolboda, die ich als mit A. longifolia identiseh

betrachtete. Leider habe ich keine Belegexemplare fär ge-

nauere Untersuchung mitgebracht, weshalb die Bestimmung

unsicher bleibt. Gegen den oberen Rand traten X. lacerata

und X. tenella spärlich auf.

Nach oben werden die Sämpfe von einer schmalen Zone

beinahe nackten sandigen Bodens umgeben, und besonders da,

wo der Sumpf in diese Zone iäbergeht. gedeiht X. tenella,

die schon durch ihre Vegetationsweise von allen iäbrigen von

mir beobachteten Xyridaceen abweicht. Es breitet sich diese

Pflanze von einem Punkte allmählich und langsam kreisförmig

aus, wodurch kleine, schöne Elfenringe entstehen, die dadurch

noch schärfer hervortreten, dass die reichlich vorhandenen vege-

tativen Seitensprosse, deren zahlreiche Blätter in zwei Zeilen

stehen, mehr oder weniger nach aussen gebogen sind. Mit

dieser Art zusammen findet sich X. hymenachne nebst verein-

zelten Individuen oder winzigen Rasen von X. lacerata.

Die Sämpfe werden oft unmittelbar von sandigen Cerra-

dos begrenzt. Gerade auf dem Ubergange zwischen diesen

Cerrados und der genannten sandigen Zone oder in der letz-

teren wächst in lichten Rasen X. asperula.

In anderen Fällen liegt zwischen dem Cerrado und dem

Sumpf ein offener, ebener Platz, der mit Halbgräsern und

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 2. 7

dergleichen Pflanzen bewachsen ist, die eine sehr lichte Decke

bilden und den Boden stellenweise ganz nackt lassen. Dieser

besteht aus Lehm oder lehmhaltigem Sand. Während der

Regenzeit sammelt sich hier Wasser; wenn aber der Regen

einige Tage lang aufhört, trocknet der Boden sogleich aus.

Charakterpflanze dieser Stellen ist X. lacerata. Am Uber-

gange zum Cerrado tritt wieder X. asperula auf.

In dem lichten, sandigen Cerrado an dem Wege, wo die

Untervegetation nur noch aus Kräutern oder Stauden besteht,

findet sich X. tortula, die unter allen mattogrossisehen Xyri-

daceen die trockensten Plätze auswählt.

Figen wir noch hinzu, dass in der Nähe auch X. savan-

nensis — mit X. tenella und X. lacerata gesellig — vor-

kommt, so dirfte die Behauptung gerechtfertigt sein, dass

anderswo kaum ein in xyridologischer Hinsicht so interessan-

ter Platz bekannt ist als der oben erwähnte, wo man in einer

Stunde etwa ein BSechstel aller bekannten brasilianischen

Xyridaceen finden kann.

Was den Sprossbau der von mir gesammelten Arten an-

betrifft, verdient besonders betont zu werden, wie es sich in

dieser Hinsicht mit X. lacerata und X. tortula verhält. Der

Hauptspross ist vegetativ-floral, an der Basis zwiebelartig.

Die meisten der zur Blätezeit entwickelten Seitensprosse sind

oral; nur hin und wieder findet man vegetative Seitensprosse.

Die vegetative Vermehrung geschieht ohne Zweifel zum

grössten Teil durch Knospen, die, ohne assimilierende Blätter

entwickelt zu haben, durch die grossen Blattscheiden des

Hauptsprosses geschätzt iäberwintern. Besonders för X. tor-

tula ist eine derartige Uberwinterung sehr vorteilhaft, da

dieselbe oft an Stellen vorkommt, die fast alljährlich durch

den Camposbrand abgeschwendet werden, und wo folglich

oberirdische Sprosse in den meisten Fällen wärden getötet

werden. Ohne Nutzen ist gewiss diese Art der Uberwinterung

keineswegs för X. lacerata. Wie oben erwähnt wurde, kommt

dieselbe an Stellen vor, denen es zwar während der Regen-

zeit nicht an Wasser fehlt, die aber sehr bald austrocknen.

Den hier wachsenden Pflanzen muss deshalb viel daran lie-

gen, die Grösse der transpirierenden Flächen för den Winter

zu beschränken; mit zahlreichen assimilierenden Blättern

Le) GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

versehene äberwinternde Sprosse wären folglich nichts weni-

ger als zweckmässig.

Eine Folge dieser Art und Weise der Uberwinterung

ist die, dass die Tochterindividuen fast denselben Platz ein-

nehmen wie das Mutterindividuum. Und da noch jene aus-

serdem im Verhältnis zu diesem allseitig stehen und sich bald

von demselben ablösen, kommt es nie zur Entwicklung eines

horizontalen Rhizomes. Es wachsen diese beiden Arten ent-

weder fast einzeln oder in winzigen, aus wenigen Individuen

bestehenden, dichten Rasen.

Xyris asperula MART.,

Rhizom. J.

Als ein Schutzmittel gegen die Verdörrung muss wohl

auch der Schleim betrachtet werden, der sowohl bei X. lace-

rata (X. Nilssomnii, X. asperula u. a.) als auch besonders bei

X. tortula massenhaft in den Zwiebeln vorhanden ist.

An Stellen, die ebenfalls leicht austrocknen, wächst auch

oft X. savannensis (8 glabrata). Ihr Vorkommen unter der-

artigen Umständen wird dadurch ermöglicht, dass sie we-

nigstens die Fähigkeit besitzt einjährig zu sem; vielleicht

ist dies sogar das fär die Art normale, wogegen sie nur unter

besonders gänstigen Bedingungen mehrjährig werden kann.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 2. 9

Bei X. asperula sind zur Blätezeit wohl entwickelte

vegetative NSeitensprosse vorhanden. Obgleich diese Art an

verhältnismässig trockenen Stellen vorkommt, verhält sie sich

somit ganz anders als X. lacerata. Die Tochterindividuen

entwickeln sich zwar in der unmittelbaren Nähe des Mutter-

individuums; da sie aber nicht allseitig stehen, sondern ge-

wöhnlich nur an der einen WNeite vorhanden sind und in

dauernder Verbindung mit demselben oder mit den fortleben-

den unterirdischen Teilen desselben bleiben, entsteht ein dickes,

kurzes, horizontales Rhizom, wie es nebenstehende Abbildung

zeigt. Es wächst diese Art in grösseren oder kleineren,

lichten Gruppen.

Bei der sumpfbewohnenden X. stenocephala entwickeln sich

zahlreiche iäberwinternde vegetative Seitensprosse. Die Toch-

terindividuen bleiben mit dem Mutterindividuum in mehr-

jähriger Verbindung. Das Rhizom ist vertikal oder mehr

oder weniger aufsteigend. Diese Art bildet somit recht grosse,

dichte Rasen. -

Die Bestäubung geschieht bei den Xyridaceen, wie man

schon aus der Farbe der Bläten und der Skulptur der Pollen-

körner schliessen kann, durch Insekten. Nach meinen Beob-

achtungen werden die Bliten oft von Dipteren besucht.

Autogamie därfte jedoch auch nicht selten vorkommen. Pollen-

körner bleiben an den perlsechnurförmigen Haaren der Sta-

minodien haften und werden somit, wenn die Blite sich

schliesst, auf die Narben gefiährt.

Die Bläöten sind ephemer. Bei X. macrocephala öffnen

sie sich (nach Beobachtungen in Rio Grande do Sul) um acht

Uhr Vm. und schliessen sich etwa um Eins Nm.; und unge-

fähr dasselbe gilt, soweit ich habe finden können, auch bei

den anderen Arten der Gattung. Gewöhnlich stehen nur eine

oder zwei Bläten der Ähre zur selben Zeit offen. Was X.

lacerata und XX. tortula betrifft, glaubte ich in Santa Anna

da Chapada gefunden zu haben, dass alle zwei Tage neue

Bläten zum Vorschein kamen. Ob dies aber Regel oder Zu-

fall war, kann ich jedoch nach den wenigen Beobachtungen

nicht entscheiden. | |

Die Dauer des Blihens ist je nach dem Sprossbau der

einzelnen Arten sehr verschieden. Wenn keine (oder nur

10 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

ausnahmsweise einige wenige) florale Seitensprosse vorhanden

sind (wie bei X. stenocephala und X. Nilssonii), ist sie eine

recht kurze. Wenn aber derer viele sich entwickeln (wie

bei X. macrocephala und X. savannensis) und besonders, wenn

dieselben vegetativ-floral sind, dehnt sich das Blihen iäber

einen beträchtlichen Zeitraum aus. So konnte ich z. B. schon

im Januar wohlentwickelte Exemplare von X. savannensis

sammeln, und auf derselben Stelle kam dieselbe Art noch im

Juni mit Bliten vor.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2. 11

Kyris LINNE.

1. X. macrocephala VAHL.

Enumeratio plantarum, Vol. II, pag. 204, secundum ÅLB.

NILSSON, Studien, pag. 30.

oa major (MART.) ALB. NILSS.

ALB. NILSSON, 1. c. pag. 30.

Rio Grande do Sul: Santo Angelo pr. Cachoeira (loco

arenoso, humido, aperto sat copiosa), 18”/193, leg. G. MALME

(N:o 480); Cachoeira (>in sabulosis, uliginosis»), 183/293, leg.

C. LINDMAN (N:o 1219).

Mutto Grosso: Cuyabå (bad rivulum Sucuri»), 18'0/1293,

leg. C. LINDMAN (N:o 2425) et (loco uliginoso, graminoso,

aperto sat parce), 189/12293, leg. G. MaLrmE (N:o 1288 B);

Santo Antonio (prope Morrinho), 18??/1293, leg. G. MALME (N:o

1258 B); Säo José bin ripa rivi Cuyabå Mirim>), 18??/1293,

leg. C. LINDMAN (N:o 2425 b); Buriti par. Santa Anna da

Chapada (700—800 »m. supra mare; loco uliginoso, aperto,

juxta cum Cyperaceis, Eriocaulaceis etc. copiosa), 18:/394,

leg. G. MaALME (N:o 1476 B).

Die mattogrossischen Exemplare, besonders diejenigen

von der Serra da Chapada, bilden den Ubergang zur fol-

genden Form.

8 minor (MART.) ALB. NILSS.

Rio Grande do Sul: Porto Alegre, 18?4/992 (schon längst

verbliht), leg. G. MaALME (N:o 94); Quinta pr. oppidum Rio

Grande (loco arenoso, subhumido, aperto, sat copiosa), 18”/1292,

leg. G. MALME (N:o 416).

12 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

2. X. (Euxyris) fallax MALME n. sp.

Ie. Tab. I, fig. 3 (a—f).

Folia plana, linearia, séepe oblique acutiuscula, 20—33

(—40) cm. longa, 4—5 mm. lata, basi circiter !/3 complicata,

margine vagine subhyalino, parte inferiore seepe breviter ci-

liato, obscure viridia, seepe rubro-striolata, transverse ruguloso-

scabridula, margine cartilaginea nitidaque, nervis marginali-

bus haud incerassatis, ceteris parum prominentibus. Scapus

usque ad 1 ». altus, usque ad 2,5 mm. crassus, teretiusculus,

costis 7—9 prominentibus, presertim apicem versus transverse

ruguloso-scabridulus, basi vagina acutiuscula, apicem versus

late subhyalino-marginata viridique, ceterum spadicea niti-

daque instructus. Spica junior late ellipsoidea, deim ovata,

10—14 mm. longa, 6—8 (—10) mm. lata, bracteis inferioribus

late ovatis, ceteris late ovalibus v. obovatis, obtusis subeca-

rinatis, dilute castaneis, subnitidis, anguste subhyalino-margi-

natis, dorso area lanceolata v. anguste ovata, cinereo-viridi,

punetulata v. paullulum rugosa notatis. Sepala lateralia

bracteis multo breviora, vulgo dimidiam fere partem earum

equantia, lanceolata, acuta, equilatera, carina anguste alata

villosa. Staminodia bibrachiata, brachiis penicillatis. Stamina

staminodia superantia. Anthere lineares filamentis duplo

longiores, connectivo presertim basin versus crassiusculo. Cap-

sula sat anguste obovata, sepalis equilonga v. paullulo bre-

vior, pericarpio tenui, placentis parietalibus. Semina numerosa,

fusiformia v. oblonga, sepe curvula. fuscopurpurea v. fusce-

scentia, reticulato-rugosa.

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700—--800 2».

supra mare; loco uliginoso, graminoso, in ripa rivuli sat

copiosa), 18?5/294, leg. G. MaALME (N:o 1432):

Affinis X. macrocephale VAHL, abs qua foliis transverse

ruguloso-scabridulis, scapo pluricostato, spica breviore etc.

differt.

Hauptspross vegetativ-floral; Seltensprosse einzeln, vege-

tativ oder foral, seltener vegetativ-floral.

Die Epidermis der Blattränder mechanisch. Die Randnerven be-

stehen aus einem grossen und einem oder zwei kleinen Mestombän-

deln. Die anderen grösseren Nerven liegen abwechselnd der einen

oder der anderen Seite des Blattes genähert und bestehen aus je einem

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2. 13

grossen und einem oder zwei kleinen Mestombiändeln. Zwischen den-

seiben liegen je 1—53 kleine, aus einem Mestombindel bestehende

Nerven.

Das Gefässbändel der Wurzeln ist polyarch, ohne centrales Gefäss.

Die Endodermis einschichtig.

3. X. (Nematopus) rigidaeformis MaALME n. sp.

Ice. Tab. I, fig. 4 (a—e).

Folia filiformia, teretia v. parte inferiore paullulum cana-

lieulata, 25—40 cm. longa, vix 1 mm. lata, glabra, levia v.

parte inferiore ruguloso-scabrida, basi in vaginam parum dila-

tatam, fuscescentem v. purpureo-fuscescentem, 5—7 cm. kon-

gam, extus distinctissime ruguloso-scabram, ima basi margine

vulgo ciliatam ampliata. Scapus 40—55 cm. altus, 1—1,5 mm.

crassus, glaber, levis, teretiusculus, leviter sulcatus, basi

vagina apbylla 10—15 cm. longa, purpurea v. leviter fusce-

scenti-purpurea, opaca, extus glabra levique, in apicem 5—10

mm. longum excurrente instructus. Spica obovoidea, 7—-9 mm.

longa, 4—6 mm. lata, bracteis oblongis (rarius fere ovatis),

obtusissimis, ecarimatis, fulvo-castaneis, apice membrana albo-

hyalina sat angusta, lacerata limitatis, dorso area oblonga v.

fere lanceolata, rugulosa, cinereoviridi notatis. Sepala late-

ralia sat anguste spathulata, obtusa, paullulum curvata, in:e-

quilatera, bracteis subegquilonga, carina anguste alata pilis

curtis parum conspieuis munita. Staminodia bibrachiata,

brachiis longe penicillatis. Stamina staminodia superantia,

antheris linearibus, obtusis, filamentis equilongis. Capsula

oblonga v. ellipsoidea, ?/+ sepalorum ceequans. Semina (imma-

tura) numerosa, ellipsoidea, longitudinaliter rugosa, fuscosan-

guinea v. fuscorubentia.

Matto Grosso: ad Coxipo Mirim inter Säo Jeronymo et

Cuyabå (200—300 m. supra mare, loco aperto, argillaceo,

aqua tempore pluviali stagnante, ceespites parvos sat densos

formans, parce), 18!/294, leg. G. MaLmME (N:o 1524 B).

X. filifolie ArB. Ninss. (Studien, pag. 43) peraftfinis, abs

qua vaginis foliorum, filamentis staminum etc. differt; in sub-

similibus Xyridis speciebus foliis filiformibus munitis carina

sepalorum lateralium tomentosa v. villosa.

Hauptspross vegetativ-floral; Seitensprosse einzeln, floral

oder vegetativ.

14 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

Die Blätter mit ungefähr zwölf in einem Kreise angeordneten

Nerven, deren vier grösser sind und aus je einem grossen und einem

oder zwei kleinen Mestombändeln bestehen.

Das Gefässbändel der Wurzeln ist diarch, Perikambium den Ge-

fässen gegenäber abgebrochen. Die Endodermis einschichtig.

4. X. tortula MARTIUS.

Beiblätter zur Flora 1841, Zweiter Band, pag. 55.

ALB. NILSSON, Studien, pag. 46.

Matto Grosso: Buriti, prope Säo Jeronymo (700—800 m.

supra mare; loco aprico, glareoso, sicco v. subhumido sat

parce), 18?1/194, leg. G. MaLmE (N:o 1332); Santa Anna da

Chapada (loco aperto, arenoso, sat sicco v. subhumido, soli-

taria v. ceespites parvos sat densos formans, copiosa), 18??—?3/294,

leg. G. MALME (N:o 1420).

Bis 50 cm hoch mit 15—28 cm langen, ungefähr 1 mm

breiten, am Rande oft rauhen Blättern. Blitenschaft oft

spiralig gedreht. Ähre 6—9 mm lang, 4—6 mm breit.

Sprossbau wie bei X. lacerata Pot.

5. X. laeerata Porr (mscr).

SEuvBERT, Flora brasiliensis, fasc. XV, pag. 216.

ALB. NILSSON. Studien, pag. 46.

Ic. Tab. I, fig. 2 (a & b).

Matto Grosso: »in campis paulo uliginosis prope tra-

jectum amnis Raisama», 18?!/294, leg. CO. LINDMAN (N:o 2799);

Santa Anna da Chapada (700—800 mm. supra mare; 10oco

aperto, arenoso, subhumido v. sat sicco, solitaria v. ceespites

parvos sat densos formans, copiosa), 183/2—7/394, leg. G.

MaALME (N:o 1422); ad Cozxipöo Mirim inter Cuyabå et Såo

Jeronymo (200—300 mm. supra mare; locis similibus sat co-

piosa), 18!/494, leg. G. MarmeE (N:o 1524); Buritizinho (»in

campo uliginoso sub montibus Serra do Itapirapuån»), 18!7/494,

leg. C. LINDMAN (N:o 3275).

Specimina authentica X. lacerate PoHr non vidimus, quare

determinatio non omnino est certa. — Folia usque ad 28 cm.

longa, 2—2,5 mm. lata, spiraliter tortula, (2que ac scapus)

transverse ruguloso-scabra, nervis marginalibus paullulum in-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 2. 13

crassatis, ceteris prominentibus, vagina erebre longeque ciliata.

Scapus usque ad 60 cm. altus. Spica subglobosa 6—8 mm.

longa. Staminodia bibrachiata, brachiis longe penicillatis.

Anthere filamentis equilongee.

Hauptspross vegetativ-floral; die zur Bliätezeit entwickel-

ten Seitensprosse einzeln, floral oder selten vegetativ.

6. X. (Nematopus) Nilssonii MALME n. sp.

Ice. Tab. I, fig. 3 (a—c).

Bulbosa, lete viridis. Folia sat rigida, plana, linearia,

acuta, 20—35 cm. longa, 2—2,5—3 mm. lata, basi vix !/3 com-

plicata, glaberrima, levia, nervoso-striata, nervis marginalibus

incrassatis. — Scapus 35—45 ( —50) cm. altus, 1—1,5 mm.

crassus, striatus, glaber, parte inferiore cylindraceus levisque,

apicem versus leviter transverse rugulosus, costis duabus pro-

minentibus, interdum ciliato-scabriusculis notatus, basi vagina

(10—) 12—15 cm. longa, obtusiuscula v. leviter acuminata,

dilute viridi v. straminea, glabra levique instructus. Spica

anguste obovoidea v. ellipsoidea, 3—10,5 mm. longa, 4—5,5

mm. lata, bracteis inferioribus ovatis, superioribus obovatis,

obtusis, subecarinatis, ferrugineo-fulvis, nitidiusculis, mem-

brana albohyalina lata, lacerata limitatis, dorso area anguste

ovata — lanceolata, stramineo-viridi, rugosa notatis. Sepala

lateralia obovata v. anguste spathulata, subrequilatera, bracteis

equilonga, carima apicem sepali versus exalata, ceterum an-

guste alata pilisque brevissimis sat inconspicuis ciliata. Sta-

minodia bibrachiata. brachiis longe penicillatis; stamina sta-

minodiis z:equilonga. Anthere lineares filamentis duplo lon-

giores. (Capsula juvenilis, immatura.)

Matto Grosso: ad Coxipo Mirim inter Cuyabå et Säo

Jeronymo (200—300 mm. supra mare; loco aperto, arenoso,

humidiusculo v. humido, solitaria v. ceespites parvos formans,

sat copiosa), 18!/494, leg. G. MaALME (N:o 1522).

Spicis, bracteis late albohyalino-marginatis X. hymenach-

nen MARrRT. in memoriam revocat, at area dorsali facillime

distincta; in vicinitate X. lacerate Pour collocanda videtur.

Hauptspross vegetativ-floral; Seitensprosse, zur Blitezeit

spärlich entwickelt, einzeln, vegetativ.

16 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN-

Die Epidermis der Blattränder »transpirierend». Die Randnerven

dick, bestehen aus zwei oder drei grossen und zwei oder drei kleinen

Mestombindeln; die äbrigen Nerven fast wie bei X. fallax.

Das Gefässbändel der Wurzeln diarch, Perikambium den Gefässen

gegeniber abgebrochen. Die Endodernis 3—4-schichtig.

7. X. simulans ALB. NILSSON.

Studien, pag. 47.

Rio Grande do Sul: Cachoeira (cireiter 100 m. supra

mare; loco uliginoso, graminoso, aperto, juxta cum Cypera-

ceis etc. sat copiosa), 18?4/293, leg. G. MALME (N:o 654).

Mit Bläten und reifen Friächten.

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700—800 nm.

supra mare; loco aperto, uliginoso, graminoso, juxta cum

Cyperaceis, Eriocaulaceis, Utriculariis etc., ceespites sat laxos

formans, sat copiosa), 18?3/2—7/394, leg. G. MaLME (N:o 1428).

Mit Bläten und noch nicht reifen Friächten.

Nach meinem Tagebuche kommt diese Art ebenfalls recht

häufig in der Nähe von Cruz Alta auf der Rio-grandischen

Hochebene vor.

Die zur Bliitezeit entwickelten Seitensprosse foral, selten

vegetativ.

8. X. asperula MARTIUS.

Beiblätter zur Flora 1841, Zweiter Band, pag. 57.

ALB. NILSSON, Studien, pag. 48.

Minas Geraes: Såo Joåo d'el Rey (ad rupes, locis uli-

ginosis»>), 1839/s92, leg. C. LINDMAN (N:o 181!/2).

Die Exemplare waren beim FEinsammeln schon längst

verbläht und beinahe vertrocknet.

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700-500 nm.

supra mare; locis apertis, arenosis, subhumidis v. sat siccis

laxe gregaria, sat copiosa), 18:7/2—7/394, leg. G. MALME (N:o

1424).

Sowohl mit Bliten als auch mit reifen Fräöchten. Die

Regnellschen Exemplare von X. asperula Mart. wurden teils

im Januar — noch sehr jung — teils im März eingesammelt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL! BAND 22. AFD. III. N:0 2. 17

Bis 90 cm hoch mit bis zu 35 cm langen und 2—4 mm

breiten Blättern, derer Nerven oft weniger deutlich hervor-

treten als bei den Regnellschen Exemplaren; die Scheiden am

Rande gewöhnlich dicht und lang bewimpert. Die Ähre bis

zu 18 mm lang, I mm breit. ;

Der Hauptspross vegetativ-floral; die Seitensprosse ein-

zeln, gewöhnlich vegetativ, seltener vegetativ- floral.

9. X. savannensis MIiQuEL.

Linnea, Jahrgang 18, pag. 605.

ALB. NILSSON, Studien, pag. 53.

Matto Grosso: Såäo José (pin campis paulo irrigatis»),

189/12293, leg. OC. LINDMAN (N:o 2475); Serra da Chapada,

18!3/194, leg. Ö. LINDMAN (N:o 2609).

Wahrscheinlich gehören hieher Exemplare aus Minas

Geraes: Säo Joaåo del Rey (loco aperto, humido. grami-

noso, ad rivulum), 1831/292, leg. G. MALME (N:o 24).

Forma procera n. f.

Usque ad 75 cm. alta; foliis planis, linearibus, acutis

(2que ac scapo) ruguloso-scabris, 15—25 cm. longis, 2—3 mm.

latis, nervis marginalibus paullulum incrassatis; capitulis

ovoideis, usque ad 14 mm. longis, 6 mm. latis, sat multifloris.

Cetera formee primarize.

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (loco aperto,

arenoso, subhumido sat parce), 18?/394, leg. G. MALME (N:o

1476 B); inter Buriti et Såäo Jeronymo (700-800 m. supra

mare; loco aperto, graminoso, humido sat parce), 185/694,

leg. G. MarmeE (N:o 1476 C); inter Guia et Cuyabå (200—

300 m. supra mare; loco aperto, uliginoso, juxta cum Erio-

caulaceis etc.), 18!4/594, leg. G. MALME (N:o 1522 B 8).

Seitensprosse foral oder vegetativ (bisweilen zwei florale

in derselben Blattachsel).

8 glabrata NSEUBERT.

Flora brasiliensis, fasce. XV, pag. 217.

ALB. NILSSON, Studien, pag. 54.

Bio Grande do Sul: prope oppidum Cruz Alta (350

—400 m. supra mare; loco aperto, subhumido, ad marginem

paludis graminosee sat parce), 18?5/393, leg. G. MALME (N:o 730).

18 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

Schon längst verbliht.

Matto Grosso: Buriti par. Santa Anna da Chapada

(loco aperto, arenoso, sat humido, copiosa), 18!/194, leg. G.

MALME (N:o 1332 B); eodem loco, 18!5/394, leg. G. MALME

(N:o 1476 a); eodem loco, 18?”/694, leg. G. MaALME (N:o 1476 09);

Santa Anna da Chapada (loco aperto, subhumido, sat co-

piosa), 18!5/394, leg. G. MALME (N:o 1476 y); ad Coxipo Mirim

prope Cuyabå (200—300 m. supra mare) 18?/694, leg. G. MALME

(N:o 1660 C); inter Guia et Cuyabå (200—300 m. supra mare;

loco uliginoso, aperto, juxta cum Eriocaulaceis, Curtiis etc.),

18!4/594, leg. G. MALME (N:o 1622 Ba); Serra do Itapirapuån

(im uliginosis trajectus rivi S:ze Anneze»), 185/594, leg. C. LIND-

MAN (N:o 3439).

10. X. (Nematopus) stenocephala MALME n. sp.

Tenn ap EO

Obscure viridis, haud bulbosa. Folia plana, linearia,

acuta, undulata, (15—) 20—30 cm. longa, (1—) 1,5—2 (—2,5)

mm. lata, basi !/3—!/24 complicata (marginibus vagine mem-

branaceis, haud ciliatis), glaberrima, lrevia, subtilissime ner-

voso-striata, nervis marginalibus incrassatis, margine cartila-

gineo-nitido. Scapus 60—90 cm. altus, 1—1,5 mm. crassus,

cylindraceus, striatus, glaber levisque, basi vagina aphylla

(8—) 10—14 cm. longa, acuta v. in apicem brevem excurrente,

spadicea, nitida levique instructus. Spica anguste ellipsoidea

v. fusiformis 12—20 mm. longa, (3,>—) 4—6 (—7) mm. erassa,

bracteis sat regulariter pentastichis v. tetrastichis, inferioribus

ovato-triangularibus, ceteris obovatis v. subspathulatis, acutis,

subecarinatis, cochleatis, castaneis v. spadiceis, haud hyalino-

marginatis, margine subintegro v. apice paullulum lacerato,

dorso area ovata, cinereoviridi, valde rugosa notatis. Sepala

lateralia bracteis subeequilonga, lanceolata, valde inequilatera,

carina late alata presertim parte superiore margine lacerato-

serrata. Staminodia bibrachiata? brachiis sat longe peni-

cillatis; stamina staminodia superantia. Anthere lineares

obtusee, filamentis duplo longiores. Capsula obovoidea mediam

partem sepalorum 2equans v. brevior, placenta basali. Semina

perpauca, seepe solummodo tria, oblonga v. fusiformia, saepe

curvula, fuscosanguinea, levia.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 2. 19

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700—800 m.

supra mare; loco aperto, uliginoso, graminoso, juxta cum

Cyperaceis, Eriocaulaceis, Utriculariis etc., ciespites sat mag-

nos densosque formans, copiosa), 1873/2—7/394, leg. G. MALME

(N:o 1426).

Habitu Xyridi torte SMITH subsimilis, abs qua placenta

basali etc. differt. Specierum brasiliensium nulli arcte affinis,

in vicinitate X. savannensis Mio. collocanda videtur.

Hauptspross vegetativ-floral; Seitensprosse einzeln, vege-

tativ oder vegetativ-floral.

Hinsichtlich der Anatomie des Blattes weicht X. stenocephala von

allen bis jetzt anatomisch untersuchten Arten der Gattung sehr auf-

fallend ab. Die Blattränder sind nämlich mit einer bis sechsschich-

tigen, im Querschnitte sichelförmigen Schiene stereomatischer Zellen

versehen. Da hierdurch genägende Schubfestigkeit erreicht worden ist,

ist der stereomatische Teil der Randnerven wenig entwickelt. Diese

bestehen aus einem grossen und zwei (bisweilen nur einem) kleinen

Mestombändeln. Die öbrigen Nerven liegen in einer Ebene. Fäönf

von ihnen sind verhältnismässig sehr stark und bestehen aus zwei

grossen Mestombindeln, von denen das grössere abwechselnd der einen

oder der anderen Seite des Blattes zugekehrt ist. Die Zellen der

Epidermis, die sonst hoch sind und wenig verdickte Wände haben, sind

den genannten fänf Nerven gegenöber viel enger und mehr oder we-

niger stereomatisch. Zwischen den grossen Nerven liegen je einer

oder drei kleine, die entweder aus je einem oder aus einem grösseren

und einem kleineren Mestombändel gebildet sind.

Das Gefässbändel der Wurzeln ist pentarch (ohne centrales Ge-

fäss), Perikambium den Gefässen gegeniäber abgebrochen. Die Endo-

dermis ist vier—fänfschichtig.

11. X. tenella KUuNnTtH.

Enumeratio plantarum, Tom. 4, pag. 9.

ALB. NILSSON. Studien pag. 54.

Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700-800 m.

supra mare; loco aperto, subhumido vv. humido, arenoso,

terra + denudata, e centro sese expandens, circulos irregu-

lares sepe format, sat parce). 18??/2—7/394, leg. G. MALME

(N:o 1430).

Bis 40 cm hoch mit 40—60 »m langen 1—1,5 mm brei-

ten Blättern, die am Rande oft schwach bewimpert sind.

Ähre 5—7 mm lang, 2,»—3,5 mm breit.

20 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

Hauptspross vegetativ-floral, Seitensprosse vegetativ (SEK

selten floral? oder vegetativ-floral?)

12. X. sechizachne MARTIUS

Beiblätter zur Flora 1841, Zweiter Band, pag. 36

ALB. NILSSON, Studien, pag. 56.

Minas Geraes: Såäo Joåo del Rey b6in ripa torrentis

argillosa»), 18!/9292, leg. C.: LINDMAN (N:o 121 pg).

Matto Grosso: Säo José bin campis paulo irrigatis»),

1829/1293, leg. C. LINDMAN (N:o 2473).

Mit Bliten und beinahe reifen Frächten.

13. X. hymenachne MaARTIUS.

Beiblätter zur Flora 1841, Zweiter Band, pag. 55

ALB. NILSSON, Studien pag. 57.

Matto Grosso: Nanta Anna da Chapada (700— 3800 m.

supra mare; loco aperto., arenoso, subhumido parcissime),

187/395, leg: G. MaArmME (N:o 1430 B).

Die eingesammelten Exemplare sehr jung; stimmen aber

mit den von NILSSON angefährten Exemplaren aus dem Reg-

nellsehen Herbar so vollständig iberein, dass kein Zweifel

äber die Richtigkeit meiner Bestimmung vorliegen kann. Die

Regnellsche Pflanze, die gut entwickelt und mit reifen Fräch-

ten versehen ist, wurde im Mai gesammelt.

Abolboda HumBorpr & BONPLAND.

A. longifolia MALME n. sp.

ic. "Tab IL, fig. 6.

Obscure viridis. Rhizoma crassum, subhorizontale, va-

ginis aphyllis partibusque infimis foliorum putridorum persi-

stentibus vestitum, radices perplurimas, crassas, spongloso-

corticatas emittens. Folia dense conferta, subdisticha, rigidula,

subplana v. leviter canaliculata, linearia — subulata, glaber-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2. 21

rima, lrevia, marginibus medioque dorso albohyalino-nitida,

nervis sat inconspicuis, ($—) 10—135 (—17) cm. longa, basin

versus (1,>—) 2—3 (—3,5) mm. lata. Scapus 25--40 cm. altus,

1—1,2 mmm. crassus, rectus, teres, levis, glaberrimus, basi

vagina aphylla 2—2,5 cm. longa, late aperta, pro maxima parte

subhyalino-albida, acuta v. in apicem brevem excurrente in-

structus, ad medium vaginis duabus suboppositis, spathefor-

mibus (amplexicaulibus), altera alteram amplectente, sat arcte

adpressis, subrequilongis, 2—3 cm. longis, viridibus, late al-

bido-hyalino-marginatis, acutis v. vulgo in apicem brevem

viridem excurrentibus munitus. Spica (10-—) 12-—15 mm. longa,

(3—)4—5 mm. lata, anguste obovoidea v. fusiformis, pauciflora

(foribus 3—5), bracteis (jam infima florem suffulciente) sub-

equilongis, amplexicaulibus, anguste ovatis v. subtriangula-

ribus, dorso viridibus, ceterum subhyalino-albis v. violaceo-

albidis, sat anguste hyalino-marginatis, obtuse carimnatis,

carina in apicem brevem, validum, viridem excurrente. Sepala

lateralia libera. inzequilatera, late cuneata v. subrectangularia,

apice truncata, ecarinata (dorso obtusa), pallida, margine

hyalina, bracteis ter breviora. Lobi corolle coerulei v.

coeruleo-violacei, margine undulati, haud barbati. Staminodia

0. Stamina fauci corolle affixa, lobis opposita. Antherce lutere,

lineares, obtusee, filamentis linearibus subequilongee. Stylus

stamina superans, linearis, prope basin appendicibus penden-

tibus, anguste dacryoideis munitus, apice indistincte trifidus,

stigmatibus irregulariter laceratis. Capsula sepalis paullulo

longior, obovata, obtusa, subtriquetra (postice plana, antice

convexa), trilocularis (apicem versus imperfecte), placentis

axilibus, pericarpio sat crasso albido-stramineo. (Semina im-

matura, sat numerosa.)

Matto Grosso: inter Säo Jeronymo et Cuyabå, prope

Areca (200-—300 m. supra mare; loco aperto, arenoso, hu-

mido, sat copiosa), 18!7/294, leg. G. MaALME (N:o 1402).

Ab Abolboda pulchella H. B., cui habitu subsimilis, foliis

longioribus, stigmatibus irregulariter laceratis, lobis corollee

imberbibus etc. — ab ÅA. vaginata (NPRENG.) ALB. NILSs. foliis

multo longioribus, appendicibus styli, spica magis pauciflora,

anatomia radicum foliorumque etc. differt.

Wie es aus den FErörterungen ALB. NILSSONS hervorgeht, der

Abolboda vaginata (SPRENG.) zu untersuchen Gelegenheit hatte, weicht

diese Gattung in vielen Hinsichten von Xyris anatomisch ab. Meine

22 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

Art stimmt im wesentlichen mit der genannten äberein. Die Zahl

der Blattnerven ist jedoch vwviel grösser (ungef. 19). Und in den

Wurzeln haben sämtliche Elemente des Centraleylinders (und des

Perikambiums) stark verdickte Wände. Das Gefässbändel ist polyarch

mit mehreren centralen Gefässen, das Perikambium den Gefässen ge-

geniäber abgebrochen. Die Endodermis ist eine einschichtige O-Scheide,

deren Zellen stark verdickt sind. Die subepidermoidale Schicht besteht

aus kleinen: Zellen mit stark verdickten, inneren und radialen Wänden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 2.

Exped. I:mze Regnellian. Phanerogame:

94.

121

416.

480.

654.

730.

1219.

1258

1288

1332.

1332

1402.

1420.

1422.

1424.

1426.

1428.

1430.

1430

1432.

1476

1522.

1524.

1524

1622

Xyridacez,

quas determinavit Gust. O. A:N MALME.

181!/2.

1622 B

1660

2425.

Xyris savannensis.

P4 bd bal Ra PA Bal Pal pa pa pd pal ps

macrocephala 3 minor.

. schizachne.

. asperula.

. macrocephala 8 minor.

macrocephala « major.

simulans.

savannensis & glabrata.

macrocephala a« major.

. macrocephala « major.

. macrocephala a major.

- tortula.

. savannensis £ glabrata.

Khalboda longifolia.

ÄRR tortula.

UPAAKARAA AA AAA AAAAAAS

. lacerata.

. asperula.

. stenocephala.

simulans.

tenella.

hymenachne.

fallax.

savannensis 2 glabrata.

savannensis f. procera.

savannensis 2 glabrata.

savannensis 5 glabrata.

macrocephala « major.

savannensis f. procera.

Nilssonii.

lacerata.

rigideformis.

savannensis 3 glabrata.

savannensis f. procera.

. savannensis 2 glabrata.

. macrocephala « major.

24 GUST.

IN:O. 2425 IBL NG

AND: DE

> 2475. NE

> 2609. DÅ

5 HUSS DE

> 3219. NE

> 3435. X

0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

macrocephala « major.

schizachne.

savannensis.

. savannensis.

lacerata.

. savannensis 2 glabrata.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2. 25

Index nominum.

Numeri ad descriptionem spectantes typis erassis indicati sunt.

Abolboda H. B. pag.

ARE Ga OA MATME uy on sides sova ORE dölR R RR RR OLA

+ ombkaaeln 5 ere see ANG a EL EES SN Tr OSKAR ERE

Fv te (SP RIENG:)! ATG: INIGISS,Y ce ev de a syren le esk ed BA EF ARE

Xyris. L.

PRE SPenmlaMARTN 08 06 ds 0 ste NN rr UTE AON Lg

FÖRRE SAR VITARE 4 co sne as San RS Rin SN AR DO

FR ina RA T:E SE NES Sa 04 sire 42 kel arme NRA. cg 1 HO

> hymenachne MART. . STR ERE Fä PET RET FORA Veni SÅ Tor ET ML

2 Tareenete TOS SSA SJS RS TE SEN a ANA ar dr a EA SUG ev Se (0 AD IC

FNS nOCS PR lar VAT «coed ffa HS ER SA de a er) sä eter vy OD

> > CEST aj OT: 4 (IVTÄRR DS Lera os föra Maja EL gr AR Se sal Ar a dr ML

> > REL OT (UV ARTS EG ae br Ret s SERSNe RR RN arnk 0R SS AGINIS

NEAR VIA MES 2 lr ae fd 1 a era sjö a SN KR ER I NS, da HO:

Fre OR SKIVLATIME sg stent a END BR fr a RAF BE AO oc le MS

FE RO MESH SU VE TO fa LEA sp je altare Ae en ena 4 0, JORI

» » GR STANTAtLAGS EDB ses gg fn Sen AE a ÅN Len pr ag eli Var tid ÖSTE

> > HIS PEO CBA VIVIANNE Sonen 1. en SARS RS fyr ker Lier fa As ar sl AST

RS LL EE VI ANR Ta rss Vs dö i nen 6 Lå Höra el KA NE a RA VANA a BU NEO

SE ST SYRA NING, NDS Sen ee je en sl er ÖR. BR NI ri; 16; GT

SRStenocepuala, MATME . AMWKET An SE te alkanal ola s6, 90 10) 18:

EEE ET RISET NTA Ra Lera er ge ER rlda böo der SBL NÄE RS la fan JA AR se eSTRO

REG SV Ra SR re SN ka elle ag fer al Så äl AR va hö egt AR AANIDS

HUT TED UM VI VÄN RTS A T Sr SERENA ERA AR BIR AE PARSE SR a lig lera NAD lar ON AR

Se BIRD valar MARIS ud kör ec es HA DR AR FE va BJIRKIOT

> OR oo

vu ua

& Rn IM

ov ov O!

FARA Ae et pä

hb.

FSA ae

GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN.

Explieatio tabularum.

Tab. I.

1. Xyris stenocephala MALME.

Planta tota. fa

Bractea inferior a dorso visa. ?/1.

Bractea media a dorso visa. >?/1.

Sepala lateralia juxta cum capsula ab antica parte visa.

Sepalum laterale ab antica parte visum. >?/1.

Semina.. 19/3,

2. X. lacerata Porr.

Spica. ”//1.

Petalum, stamen et staminodia. >?/1.

3. X. MNilssonit MALME:.

OPC. s/s

Bractea media a dorso visa. >?/1.

Sepalum laterale ab antica parte visum. ?/1.

4. X. rigideformis MALME.

SPica. . "a.

Bractea inferior a dorso visa. ?/(1.

Bractea media a dorso visa. >?/1. a

Sepalum laterale ab antica parte visum. ?/1. .

Semina. 9/1.

5. X. fallax MALME.

SPiCa. tar

Bractea inferior a dorso visa. ?/1.

Bractea media a dorso visa. 2?/1.

Sepalum laterale ab antica parte visum. ?/1.

Semina. 19/1,

Stamen. >?/1.

Ika

er,

W Schlacht

Stockholm

A.Ekblom delin. et lith.

X rigideformis Malm

onii Malme. 4.

5. X fallax Malmlbe

bill

ia PoNl. GCcN

1. Xyris stenocephala Malme . 2.X.lacera

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2.

Fö

erilorifloriioriitor

Spak FE RENSRER

Tab. II.

6. Abolboda longifolia MALME.

iPlanta tota. -/I.

Spica. — fa.

Sepala lateralia juxta cum capsula a postica parte visa.

Sepalum laterale ab antica parte visum. >/1.

Capsula ab antica parte visa. >?/1.

Stylus cum appendicibus.

Sectio transversalis capsule. 9/1.

Ava anisae OR RTR

Ag Rn dr

7 vibusrgq et n

Eilägj

silasvrvive ORT

INET

g till K Vet Akad. Handl. Bd. 29.Afä.

W. Schlachter, Stockholm .

A.Ekblom delin. et lith.

Abolboda longifolia Malmé.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd TM. N:o3.

Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 158.

STUDIER

-SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE

JOHAN ERIKSON

MED TVÅ TAFLOR

MEDDELADT DEN 15 APRIL 1896

GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH A. G. NATHORST

STOCKHOLM, 1896

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

une FAT Lä DR

nävÖe DD TANPBAOK dh jäs Pt VE EA

Växtgeografisk öfversikt.

En stor del af den östskånska kustens yta utgöres af

sand. Från Kiviks fiskläge strax norr om Stenshufvud sträc-

ker sig en smal kustremsa af mosand upp till Killehus, där

den börjar att mera breda ut sig, ju längre man går mot

norr, så att mosanden midtför Juleboda sträcker STO San.

in i landet. Strax norr därom vidtager en 16 km. lång och

2 å 3 km. bred lagunmosse, hvilken delar sandfälten i ett

smalare bälte längs hafvet, som öfvergår i de breda sand-

fälten kring Åhus och norr därom, och en inre bredare zon,

som sträcker sig ända till Kristianstad och längre mot norr.

Innanför mosandsfältet utgöres ytan af jökelgrus och rull-

stensgrus, hvilket senare här merendels är så finkornigt, att

det snarare förtjänar namnet rullstenssand. Med afseende

på de topografiska förhållandena må vidare nämnas, att när-

mast hafvet finnes ett smalt, svagt utåt sluttande fält af

lös sand (sandstranden), därinnanför finnes i allmänhet en

lägre eller högre dyn (stundom förekomma flera dyner innan-

för hvarandra, såsom vid Yngsjö). Sandfälten innanför dynen

bilda antingen jämna fält eller också utgöra de en ytterst

kuperad terräng, såsom vid Degeberga. — Det af mig sär-

skildt undersökta området är det, som omfattas af Magle-

hems, Degeberga och Vidtsköfle socknar.

Den på de östskänska sandfälten befintliga floran visar

med afseende på sin sammansättning och sin topografiska

fördelning en rätt stor öfverensstämmelse med den jylländska

sandfloran, hvilken behandlats af E. WARMING (1). Nämnde

författare indelar den psammofila vegetationen i Jylland i

3 formationer, nämligen »de psammofile Halofyters Formation

(Sandstranden)», »Hjelme-Formationen (Havklitten)» och »Sand-

skjegformationen (Landklitten, Sandmarken)». Samma indel-

4- ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

ning skulle äfven kunna tillämpas på sandvegetationen i östra

Skåne, då sandstranden kom att motsvara WARMINGS 1:sta

formation, dynen eller dynerna »Hjelmeformationen» och alla

de inre sandfälten »Sandskjzegformationen». Men det före-

faller mig naturligare att indela den östskånska sandfloran

i tvänne samhällen: de psammofila halofyterna, innefattande

WARMINGS två första formationer, och Corynephorussamhället,

som sammanfaller med WARMINGS NSandskjegformation. Alla

eller åtminstone fertalet af de på dynen växande arterna äro

nämligen att betrakta som halofyter, då de endast trifvas i

hafvets närhet. De psammofila halofyternas samhälle ut-

göres sålunda af de på sandstranden förekommande arterna,

Halianthus peploides, Salsola Kali, Cakile maritima, Atri-

plex litoralis och andra Atriplex-arter, samt af den dynen

beklädande vegetationen, Psamma arenaria, Elymus arena-

rius, Triticum junceum,!+ Triticum acuwtum,! Psamma baltica

= Psamma arenaria Xx Calamagrostis Epigeios) (sporadisk),

Triticum strictum (= Triticum junceum x Elymus arenarius)

(högst sporadisk, icke af mig observerad på östra kusten,

men af mig funnen vid Ystad), hvartill komma några diko-

tyla växter, såsom Lathyrus maritimus, Eryngium mariti-

mum, Petasites spuria o. s. v. — På den inre sidan af dynen

förekommer på en sträcka utmed kusten, från Olseröd ett

stycke mot norr, en rätt frodig busk- och löfträdsvegetation,

sammansatt af Salix viminalis, Salix cinerea, Salix aurita.

Salix caprea, Populus tremula, Betula verrucosa, Betula odo-

rata o. s. v. Närmast innanför dynen utbreda sig sandfält,

hvilka till en stor del äro beväxta med barrskog, hvarmed

följer den för barrskogen utmärkande örtfloran. Detta om-

råde lämnar jag alldeles ur räkningen. Dock finnas här och

där äfven skoglösa fält, bevuxna med ett Corynephorussam-

hälle. Dettas hufvudsakliga element äro Corynephorus came-

scens, Carex arenaria, Festuca rubra B) arenaria, Gnaphalium

arenarium, Galium verum, Thymus SerpyUum, Hieracium”

sabulosorum, Hieracium umbellatum, Pimpinella Saxifraga

B) dissecta, Viola canina, Sedum acre, Pulsatilla pratensis,

Jasione montana, Rumex Acetosella, Salix repens, Salix repens

B) arenaria, Artemisia campestris, Artemisia campestris B) se-

ricea, Campanula rotundifolia, Senecio Jacobea, Cerastium

1 Hålla sig mest strax nedanför dynen på den yttre sidan.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. )

semidecandrum m. fl. samt af kryptogamer Racomitrium ca-

nescens, Ceratodon puwrpureus, Polytrichum piliferum, Brachy-

thecium albicans, Cladonia rangiferina, Cetraria islandica, Pelti-

gera canina 0. 8. Vv.

Det behöfver icke anmärkas, att en skarp gräns icke

finnes mellan dessa båda växtbälten, utan att de båda sam-

hällena något transgrediera i hvarandra isynnerhet inifrån

och utåt. Så finner man ofta uppe på dynen invandrare från

Corynephorusfältet, såsom Hieracium wmbellatum, Gnaphalium

arenarium, Galium verum, Thymus Serpyllum, Pimpinella Sazi-

fraga BP) dissecta, Festuca rubra B) arenaria.

På sina ställen, såsom söder om Knäbäck, är dynen myc-

ket obetydlig, nästan knappt märkbar, och på andra saknas

den alldeles, såsom vid Ahus. På det sistnämnda stället voro

därför dynhalofyter och Corynephorussamhälle alldeles samman-

blandade, hvilket framgår af följande förteckning öfver vegeta-

tionen på stranden norr om kallbadhuset:! Gnaphalium are-

narium, Hieracium umbellatum, Artemisia campestris B) seri-

cea, Galium verum, Cynoglossum officinale, Thymus Serpyllum,

Androsace septentrionalis, Pimpinella Saxifragu, Eryngium ma-

ritimum, Pulsatilla pratensis, Dianthus deltoides, Dianthus are-

narius, Cerastiuum semidecandrum, Halianthus peploides, Sedum

acre, Medicago falcata, Anthyllis Vulneraria, Salix repens

p) arenaria, Carex arenaria, Elymus arenarus, Koeleria glauca,

ÅAvena pubescens, Poa pratensis, Phleum arenarium, Phleum

Bölmneri, Festuca rubra B) arenaria, Bromus mollis, Tortula

ruralis m. fl. På stranden mellan kall- och varmbadhusen

finnes följande vegetation: Artemisia campestris, Galium verum,

Ancluusa officinalis, Cynoglossum officinale, Veronica triphyllos

(vissnad), Androsace septentrionalis (vissnad), Dianthus arena-

rius, Halianthus peploides, Cerastium semidecandrum (vissnad),

Arenaria serpyllifolia, Cakile maritima, Pimpinella Saxifraga,

Medicago falcata, Salsola Kali, RBumex crispus, Salix repens,

Allium arenarium, Carex arenaria, Elymus arenarius, Poa

pratensis, Festuca rubra B) arenaria, ÅAgrostis alba, Psamma

arenaria, Triticum acutum, Triticum junceum, Festuca ovina

B) glauca, Phleum arenarium, Bronwus mollis, Avena elatior,

Eqwisetwm arvense, Tortula ruralis.

1 Innehåller, såsom synes, endast element af Corynephorussamhället, icke

karaktärsväxten själf.

6 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Från Knäbäck och söderut till Kivik höjer sig landet

brant strax innanför den här föga markerade dynen. Själfva

strandbranten är bevuxen med ett Corynephorussamhälle:

Gnaphalium arenarium, Artemisia campestris, Trichera arven-

sis, Galium verum, Echium vulgare, Thymus Serpyllum, Cala-

mintha Acinos, Androsace septentrionalis, Pimpinella Saxifraga,

Viola tricolor, Cerastium semidecandrum, Sedum acre, Anthyl-

lis Vulneraria, Medicago falcata, Carex arenaria, Corynephorus

canescens, Koeleria glauca, Schedonorus tectorum, Festuca ru-

bra 58) arenaria. Landet väster om branten är upptaget af

åkerfält.

De sandfält och sandkullar, som finnas längre in i lan-

det, öfverensstämma 1 vegetation närmast med ofvan beskrifna

oreda usfält och kunna således med afseende härpå Hen

föras till Corynephorussamhället.

På Maglehems vidsträckta sandfält antecknades följande

arter: Gnaphalium arenarium, Artemisia campestris, Filago

ninmma, Hieracium umbellatum, Campanula rotundifolia, Jasi-

one montana, Galium verum, Thymus Serpyllum, Calamintha

ÅAcinos, Galeopsis Ladanum, Veronica officinalis, Pimpinella

Saxifraga, Hypericum humifusum, Spergula arvensis, Seleran-

thus perennis, Trifolium arvense, Bumexr Acetosella, Carex are-

naria, Ågrostis rubra, Airopsis precox, Corynephorus canescens,

Åiropsis caryophyllea, Triodia decumbens, Bacomitrium cane-

scens, Polytrichum piliferum, Ceratodon purpureus, Cladonia

rangiferina m. f.

På en backe af rullstenssand vid gården Böke, belägen

mellan 2/2 och 2/4 mil från hafvet, fanns i midten af Juli

SEK vegetation: Gnaphalium arenarium, Artemisia cam-

pesta «iFilagd minima, Hieracium ” sabulosorum, Hypocheris

ke Cirstum lanceolatum, Jasione montana, Thymus ser-

pyllum, Calamintha Acinos, Veronica verna, Veronica officina-

lis, Armeria elongata, Plantago lanceolata, Pimpinella Sazi-

fraga, Teesdalia nudicaulis (vissnad), Dianthus deltoides, Are-

naria serpyllifolia, Sedum acre, Scleranthus perennis, Herniaria

glabra, Ononis repens, Rumex Acetosella, Luzula campestris,

Anthoxanthum odoratum (vissnad), Corynephorus camescens,

Festuca rubra, Festuca ovina, Bromus mollis (vissnad), Agrostis

vulgaris, Agrostis rubra, Hypnum Sclhreberi, Hypnum cupressi-

forme, Polytrichum piliferum, Ceratodon purpureus, Cladonia

rangiferina.

BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 7

En annan backe af samma jordart omedelbart intill den

förra hade en något afvikande fanerogamfora: Gnaphalium

arenarium, Erigeron acris, Artemisia campestris, Achillea Mille-

folium, Hieraciwum ” sabulosorum, Hypocheris radicata, Jasione

montana, Thymus Serpyllum, Calamintha Acinos, Pimpinella

Saxifraga, Scleranthus perennis, Sedum acre, Ononis repens,

Medicago falcata, Trifolwum arvense, Carex lirta, Corynephorus

canescens, Setaria viridis, Triticum repens.

På de vidsträckta sandbackarne, som sträcka sig längs

Segesholmsån mellan Herremöllan och Degeberga på ett af-

stånd af !/2—3/14 mil från hafvet, antecknades den 29 Juli

1895 följande arter: Gnaphalium arenarium, Artemisia cam-

pestris, Filago minima, Filago montana, Erigeron acris, Aciil-

lea Millefolum, Senecio Jacobea, Centaurea Scabiosa, Hiera-

cium = sabulosorum, Hieracium umbellatum, Trichera arvensis,

Scabiosa suaveolens, Galium verum, Campanula persicefolia,

Jasione montana, Anchusa officinalis, Thymus Serpyllum, Cala-

mintha Acinos, Euphrasia officinalis, Androsace septentrionalis

(vissnad), Armeria elongata, Pimpinella Sazxifraga 5) dissecta,

Teesdalia nudicaulis (vissnad), Erodium cicutarium, Viola tri-

color, Silene inflata, Dianthus arenarius, Cerastuwum semidecanr

drum (vissnad), Alsine viscosa, Arenaria serpyllifolia, Sagimna

nodosa, Secleranthus perenms, Herniaria glabra, Sedum acre,

Medicago falcata, Medicago Lupulina, Anthyllis Vulneraria,

Sarothammus scoparius, Trifolium procumbens, Ononis repens,

Trifolium arvense, Polygonum Convolvulus, Bumex Acetosella,

Anthericum ramosum, Carex Mirta, Carex arenaria, Avena pra-

tensis, Koeleria glauca, Corynephorus canescens, Bromus mollis

(vissnad), Poa pratensis, Phleum arenarium (vissnad), Elymus

arenarius, Airopsis precox (vissnad), Festuca ovma, Festuca

rubra, Apera Spica venti, Agrostis vulgaris, Agrostis rubra,

Phleum Böhmeri, Pinus silvestris, Hypnum cupressiforme, Poly-

trichum piliferum, Tortula ruralis, Racomitrium canescens, Cla-

donia rangiferina, Cetraria islandica, Peltigera canina, Stereo-

caulon paschale m. fl. Här är sålunda Corynephorussamhället

särdeles rikt utveckladt (69 antecknade arter).

Något öster om Vidtsköfle by finnes en rätt betydlig

sanddyn, den s. k. Vidtsköfle Stora Drifva, en klassisk bota-

nisk ort på grund af den rikliga förekomsten af Astragalus

arenarius och Anthericum Liliago äfvensom af kärrvegetationen

inunder, utmärkt bl. a. af Sturmia Loeselii. Den 2 Augusti

S ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

1895 antecknades följande växtlighet på »Drifvan>: Gnapha-

lium arenarium, Artemisia campestris, Achillea Millefoliwm,

Hieracium umbellatum, Taraxacum officinale, Scabiosa Colum-

baria, Trichera arvensis, Galium verum, Campanula rotundi-

folia, Anchusa officinalis, Echium vulgare, Thynmmus Serpyllum,

Calamintha Acinos, (Solanum Dulcamara), Verbascum Thapsus,

Androsace septentrionalis (vissnad), Armeria elongata, Pimpi-

nella Saxifraga, Pulsatilla pratensis (vissnad), Erodium cicu-

tarium, Silene nutans, Cerastium semidecandrum (vissnad),

Sedum acre, Astragalus arenarius, Medicago falcata, Anthyllis

Vulneraria, Carex arenaria, Koeleria glauca, Festuca rubra

B) arenaria, Festuca ovina BB) glauca, Arvena elatior, Avena

pubescens, Corynephorus canescens, Elymus arenarius, Poa pra-

tensis (vissnad), Phleum arenarium (vissnad), Camptothecium

lutescens, Tortula ruralis, Hypnum cupressiforme, Thujidium

abietinum, Peltigera canima, Cetraria islandica, Cladoniaarter,

såsom Cladonia alcicornis, m. fl. [Öfverst på krönet växa

dessutom ett par buskar, en individ af hvardera, Corylus

Avellana och Salix pentandra, hvilka spridt sig dit från

buskaget strax nedanför, öster om dynen.] 1 furuskogen

väster om Drifvan växer Dianthus arenarius i mängd.

En intressant växtlokal finnes strax intill Åhus järn-

vägsstation, där NEUMAN sommaren 1886 fann den sällsynta

Carex obtusata. Den förekommer här tillsammans med Gna-

phalium arenarium, Artemisia campestris, Galium verum, Thy-

mus Serpyllwm, Androsace septentrionalis, Sedum acre, Dian-

thus arenarius, Medicago falcata, Medicago Lupulina, Carex

arenaria, Koeleria glauca, Festuca rubra.

Dessa växtlistor må räcka för att gifva en allmän före-

ställning om den östskånska sandflorans sammansättning.

Anmärkas bör, att den för de jylländska och holländska

klitterna så karaktäristiska Hippophaöé rhamnoides alldeles

saknas på området, hvaremot en hel del arter äro specifika

för östra Skånes sand 1 motsats till Jylland. Sådana äro

Dianihus arenarius, Astragalus arenarius, Anthericum Liliago,

Scabiosa suaveolens, Petasites spuria m.fl. Denna olikhet med

afseende på de danska och skånska sandfältens vegetation har

först anmärkts af F. AREscHouG (3), 1 det att han uppgifver,

att följande skånska arter saknas eller äro endast högst spo-

radiska 1 Danmark: Scabiosa suaveolens, Androsace septentrio-

naälis, Hutchinsia petrea, Dianthus arenarius, Alsine viscosa,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 9

Åstragalus arenarius, Anthericum Liliago, Juncus balticus,

"Koeleria glauca, hvartill på grund af en senare upptäckt kan

läggas Carex obtusata. Dessa arters sällsynthet eller saknad

i Danmark kan icke bero på brist af tjänliga växtlokaler,

ty en hel del sandväxter, som växa tillsammans med dem i

Skåne, förekomma äfven 1 Danmark (såsom Phleum arenarium,

Corynephorus camescens, Festuca rubra B) arenaria, Airopsis-

arterna, Anthericum ramosum, Holosteum umbellatum, Gnaplha-

lium arenarium), utan måste, såsom ÅRESCHOUG framhåller,

stå 1 samband med sättet för deras invandring vid istidens

slut. De hafva nämligen icke invandrat från Danmark, utan

från de öster eller till en del äfven från de söder om Öster-

sjön belägna länderna. Härför talar deras nuvarande ut-

bredning. Af de ofvannämnda för de skånska, 1 motsats till

de danska, sandfälten karaktäristiska växterna har Androsace

septentrionalis sitt centrum i norra och mellersta Asien, där

den går ända upp till polcirkeln; Juncus balticus är utbredd

kring hela Östersjön, i nordöstra Europa, norra Asien och

norra Amerika, Koeleria glauca finnes likaledes i de Öster-

sjön omgifvande länderna och dessutom i södra Ryssland,

Kaukasus, Altai o. s. v. Hvad en annan af de i Östskåne

förekommande arterna beträffar, nämligen Carex obtusata, så

är den, då man får anse försöken att identifiera densamma

med Carex supina såsom misslyckade, en sannskyldig växt-

geografisk gåta. då den, så vidt man hittills känner, endast

förekommer på tre skilda punkter i Europa, på Öland, i

Skåne och på ett ställe i Sachsen och dessutom i Sibirien

och norra Amerika. Dessa 4 arter räknas därför af ARE-

SOHoUG till Altaifloran, som före bokens invandring från öster

invandrat i Skandinavien. De öfriga af ofvannämnda arter ha

invandrat från sydost eller söder. Studera vi nämligen deras

nuvarande utbredning, skola vi finna, att 3 af arterna, näm-

ligen Scabiosa suaveolens, Dianthus arenarius och Astragalus

arenarius, hafva ett mycket inskränkt område, nämligen utom

södra Sverige länderna närmast öster och söder om Öster-

sjön, 1 art, Anthericum Liliago, har en hufvudsaklig utbred-

ning åt söder, i mellersta och södra Europa, och 2, Alsine

viscosa och Hutchinsia petrea, åt söder och sydost. Dessa

senare arter, hvilka af ARrREscHouG hänföras till den Kauka-

siska eller Medelhafsfloran, skulle invandrat samtidigt med

boken. För denna hypotes om en invandring från sydost

10 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

eller söder kvarstår ännu den svårigheten, att en glacial eller

postglacial landförbindelse mellan Skåne och Tyskland icke

är geologiskt bevisad. :

I topografiskt afseende kan, såsom nämndt, den öst-

skånska sanden, liksom den jylländska, indelas i sandstran-

den, dynen och sandfälten. MNandstranden karaktäriseras af

WARMING: lös och salthaltig, på ringa djup fuktig, men i

ytan mycket torr och varm. På grund af underlagets lös-

het är det hufvudsakligen två kategorier af växter, som trif-

vas på denna växtgrund, såsom WARMING framhåller, näm-

ligen annueller och perenner med vidt omkring krypande

rizom. Till den förra kategorien höra Salsola Kali, Cakile

maritima och Åtriplex-arterna, till den senare Halianthus

peplotides.

På dynen är sanden i allmänhet dämpad af en rik Psamma-

vegetation. Alla de till »Psammaformationen» hörande gräsen

utmärka sig genom ett på djupet gående eller vidt omkring

krypande, knoppalstrande rizom. Af de öfriga växter, som

höra till denna zon, har Lathyrus maritimus ett starkt kring-

krypande, rikligt sig förgrenande rizom (pseudorizom), under

det att Eryngium är en Åerårig, platsbunden växt och Peta-

sites spuria har ett vandrande rizom (bladigt rizom).

På de sandfält och sandkullar, som upptagas af Coryne-

phorussamhället, har växtgrunden blifvit så pass oföränderlig,

att ett flertal biologiska kategorier där kunna trifvas, såväl

enåriga som tvååriga (t. ex. Jasione) och fleråriga växter, af

de senare såväl i större eller mindre grad vandrande som

platsbundna arter. De platsbundna eller med svag vandrings-

förmåga utrustade perennerna bli dock nu de dominerande

Gnaphalium arenarium, Scabiosaarter, Artemisia campestris,

Dianthus arenarius 0. 8. vV.).

Morfologiska tillpassningar i det öfverjordiska systemet.!

De yttre förhållanden, som företrädesvis inverka på de

psammofila växterna, äro en torr och het luft, en intensiv

belysning, en torr och varm näringsgrund, blåst på mera

1! Jag får här upplysa, att en del af iakttagelserna i denna afdelning och

motsvarande anatomiska afdelning redan äro gjorda af GILTAY, WARMING 0. a.

på andra områden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 3. 11

vindöppna lokaliteter samt, hvad de psammofila halofyterna

beträffar, därjämte en salthaltig näringsgrund. Alla dessa

yttre faktorer gifva denna vegetation en xerofil prägel. Denna

imverkan inses utan vidare, hvad de fyra förstnämnda agen-

tierna beträffar, mindre 1 ögonen fallande är den med af-

seende på den sistnämnda yttre omständigheten. Genom

A. F. W. SCcHIMPERS m. fl. undersökningar har det emellertid

blifvit klart, att halofyternas xerofila karaktärer äro att be-

trakta som skyddsinrättningar mot en för liflig transpiration,

enär en sådan skulle vara ödesdiger för växten på grund af

den saltkoncentration i växtsafterna, som däraf skulle blifva

följden. NSCHIMPERS försök hafva nämligen ådagalagt. att salt-

lösningar af en viss koncentration verka som ett dödande

gift på växten. Ett oväntadt uppslag har gjorts af E. STAHL

i halofytfrågan, i det han genom försök med koboltpapper

funnit, att strandväxters klyföppningar (t. ex. hos Salsola

Kali, Cakile maritima) alltid äro öppna. Då klyföppningarne

sålunda icke hos dessa växter kunna reglera vattenafdunst-

ningen, förefaller det högst naturligt, att halofyterna redan

af denna grund visa lika utpräglade xerofila tillpassningar

som de bäst utrustade xerofyter. Genom NCHIMPERS och STAHLS

iakttagelser och försök kan halofyternas bladstruktur anses

vara tillfredsställande förklarad.

Som bekant finnes i alla xerofila växtsamfund en sträf-

van hos arterna att så mycket som möjligt förminska tran-

spirationsytan, hvilken hos här ifrågavarande växter särskildt

framträder i den allmänna förekomsten af smala bladskifvor

(resp. något bredare, men ytterst korta). Den östskånska

sandHoran består till en stor del af Silenaccer. Alsinaceer,

Paronychieer, Galiaceer, Staticineer, DBorragineer, Liliaceer,

Gramineer — allt smalbladiga familjer — och dessutom ar

smalbladiga Labiater, Synanthereer, Campamulaceer, Papiliona-

ceer 0. 8. Vv. Nåsom exempel må anföras: Dianthus arenarius,

Dianthus deltoides, Silene inflata, Silene nutans, Alsine viscosa,

Arenaria serpyllifolia, Cerastium semidecandrum, Sagina no-

dosa, Salsola Kali, Secleranthus perennis, Hermiaria glabra,

Galium verum, Armeria elongata. Echium vulgare, Anchusa

officinalis, Anthericum Liliago, Anthericum ramosum, Thymus

Serpyllum, Calamintha acinos, Gnaphalium arenarium, Filago

montana, Filago minima, Erigeron acris, Hieracium umbella-

tum, Ariemisia campestris (smala bladflikar), Campanula ro-

12 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

tundifolia (stjälkbladen), Jasione montana, Rumex Acetosella,

Astragalus arenarius (småbladen), Scabiosaarterna (stjälkblad

smalflikiga), Sedwmn acre. Några mått må tjäna till ytter-

ligare belysning:

Diantluus. arenaruSk 4. ss RRD ne

Armerniarelongata svs anbre E2 R 7

Astragalus, arenatusi, - ra v. boten lt 2d arna rr

byns Serpyllum . RSA ye 2 » 1 2; mm. långt

Gnaphalium arenarium (ung planta) 3 NS

Erigeron acris (från stjälkens midt) 243» >

Scabiosa suaveolens (stjälkbladsfli-

kar) sö tr ör LE >

» / (rotblad) sålt » >

Psammia, arenaria, sars sees RE

Hlymus arenarjusj 3 sg SVAN

Af Pimpinella Sazxifraga är formen dissecta den van-

ligast förekommande, i hvilket förhållande man kanske äfven

får se ett uttryck för sträfvan till ytreduktion.

En periodisk ytreduktion åstadkommes hos dessa växter

på tvänne sätt, dels genom ett hastigt, till våren och för-

sommaren inskränkt utvecklingsförlopp, såsom hos en del

annueller, de s. k. efemererna, dels genom inrullning af blad-

skifvorna, då torkan blir för intensiv. NSynnerligt vackra

exempel på efemera annueller i ifrågavarande forområde

hafva vi uti Phleum arenariwm, Airopsis precox, Veronica

verna, Veronica triphyllos, Teesdalia mudicaulis, Androsace

septentrionalis, Hutchinsia petrea (observerad vid Brösarp),

Cerastium semidecandrum, Bromus mollis. Hit kan väl också

hänföras Alsine wviscosa med sin varietet glabra, då man hos

densamma finner de flesta bladen vissnade redan i juli må-

nad och då den under mycket torra försomrar kommer högst

sporadiskt upp. Af Arenaria serpyllifolia däremot finner man

på den östskånska sanden friska plantor hela sommaren till

skillnad från förhållandet på Ölands alfvar, där denna växt

uppträder som en äkta efemer. Möjligen följa på sandfälten

flera generationer under samma sommar efter hvarandra.

Inrullbara blad äga de flesta gräsen på området och dess-

utom några dikotyler, såsom Hieraciwm” sabulosorum (i stark

torka rulla bladen in sig, så att den undre med ett tätt virr-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 13

varr af stjärnhår beklädda ytan kommer utåt), Petasites spu-

ria (bladen äro strutlikt inrullade, så att den undre, med ett

tätt filtludd öfverdragna ytan vetter utåt), Astragalus are-

narius (småbladen äro något inrullade med kanterna).

WARMING påpekar, att flera mossor i de jylländska klit-

terna utföra hydroskopiska rörelser, t. ex. Polytrichum, Raco-

mitrium, Grimmia; detsamma gäller naturligen äfven Öst-

skånes sandmossor.

En tät beklädnad af hvita, luftförande hår förekommer

hos en del af här omhandlade växter. Ett verkligt filtludd,

d. v. s. ett tätt virrvarr af hopflätade eller hopslingrade hår,

finnes hos Filago montana, Filago minima, Petasites spuria

(på undersidan, 1 yngre tillstånd hafva bladen äfven någon

hårighet på den öfre sidan), Gnaphalium arenarium, iHiera-

cium ” sabulosorum (undersidan), Verbascum Thapsus. Några

arter och former hafva bladytan beklädd med tilltryckta,

silfverglänsande hår, såsom Astragalus arenarius, Salix repens

p) arenaria, Artemisia campestris B) sericea.

Glandelhårighet utmärker Ålsine viscosa, Sagina nodosa,

Sagina apetala (hvilken art jag iakttagit i en upprätt form

på en ny lokal vid Maglehem), Önonis repens, Cerastium semi-

decandrum. Af TYNDALL! har visats, att ett luftlager, som

innehåller dunster af en eterisk olja, är mycket mindre dia-

termant än vanlig luft. Växter, som afsöndra en eterisk

olja och som sålunda åtminstone under vindstilla äro omgifna

af en atmosfär af oljegas, äro sålunda om dagen skyddade

mot solstrålningen, om natten mot värmeutstrålning i rym-

den. En nyare författare, K. RErcHE, vill draga 1 tvifvels-

mål, huruvida afdunstningen af en eterisk olja är att be-

trakta som ett skyddsmedel mot värmestrålning. Då han

bland annat säger: >»Auch ist zu bedenken, ob nicht durch

die blosse Diffusion mit der freien Atmosphäre eine sehr

rasche Mischung und Verdiännung der Dämpfe ätherischen

Öles stattfindet»; så kan hänvisas till den begränsade vällukts-

atmosfär, som man under lugna sommarnätter kan konstatera

omkring &t. ex. Rosa rubiginosa eller Dictamnus Frazinella.

Ett tjockare eller tunnare kornigt vaxlager bekläder bla-

den hos Elymus arenarius, Triticum junceum (bladslidorna och

strået), Triticum acutum (strå, slidor och bladens undersida),

1 Jmfr G. HABERLANDT, Physiologische Pflanzenanatomie.

14 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Koeleria glauca, Lathyrus maritimus, Dianthus arenarius,

Eryngium maritimunm.

En mer eller mindre utpräglad bladswecuwlens utmärker

alla de på sandstranden växande halofyterna, Haliantluus pep-

loides, Salsola Kali, Cakile maritima, Atriplices samt dess-

utom Sedum acre.

Upprätta blad förekomma hos ganska många arter, såsom

Gnaphalium arenarium, Filagoarterna, Erigeron acris, Peta-

sites spuria, Artemisia campestris (rotbladen ligga platt ut-

bredda på marken, de öfriga bladen äro mer eller mindre upp-

rätta), ÅAlyssum calycinum, Hieracium ” sabulosorum (under

stark torka), Jasione montana (merendels), Diantlhus deltoides

(blad ofta tilltryckta), Arenaria serpyllifolia (bladen snedt

uppåtriktade), Pulsatilla pratensis (bladflikarne), Eryngium

maritimum (rotbladen), Lathyrus maritimus (småbladen), Saro-

thamnus scoparius (bladen på årsskotten), Rumex Acetosella,

Salix repens B) arenaria, Festuca ovina med var., Corynepho-

rus canescens (mer eller mindre), Koeleria glauca o. 1. Här för-

tjänar också att anmärkas bladflikarnes upprätta ställning hos

Cakile maritima och Eryngium maritimum, hos hvilken senare

transpirationsytan något minskas genom bladytans veckning.

Några fall af kvarsittande gamla blad eller bladrester,

hvilka kunna tänkas fungera som en vattenupptagande och

vattenkvarhållande apparat (jmfr MEIGEN), hafva äfven iakt-

tagits, nämligen hos Gnaphalium arenarium, Armeria elongata

och Dianthus arenarius. De af HAcKEL påpekade slidtuni-

korna, som finnas hos många xerofila gräs och hvilka utan

tvifvel tjäna som ett vattenkvarhållande medel, utmärka sär-

skildt Koeleria glauca, Corynephorus canescens och Festuca

ovina B) glauca. Koeleria glaucas tunika består af talrika

lösa, ofta något upprispade, breda slidor, hvilka gifva ett

knöllikt eller rättare löklikt utseende åt växtens nedre del,

Corynephorus har ytterst styfva, fasta slidor. Om Festuca

ovina BP) glauca, som också kallas var. vaginata WIMMm &

GrRAB., heter det i HARTMANS flora (11 uppl.) »med strået

högt upp beklädt af bladlösa, halmgula slidor från före-

gående år» Äfven hos Anthericumarterna sitta de fjoråriga

slidorna kvar.

I detta sammanhang vill jag också påminna om de stora

slidor, som omgifva de ännu icke utvecklade blomställningarne

hos t. ex. Psamma, Elymus, Corynephorus, hvilka af WARMING

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 15

(1) betraktas som skyddsmedel mot den yrande sandens me-

kaniska inverkan.

Utan att inlåta mig på någon förklaring af det nedlig-

gande växtsättet, vill jag endast anmärka, att det utmärker

Artemisia campestris (merendels), Thymus Serpyllum, Hermi-

aria glabra, Medicago Lupulina, Medicago falcata, Ononis re-

pens, Anthyllis Vulneraria, Polygonum Convolvulus, Triticum

acutum, Triticum juncewm (ofta).! FR. MEIGEnN förklarar

med afseende på Chiles xerofyter företeelsen helt enkelt som

ett skyddsmedel mot blåst, i det han säger: »Pflanzen, die

sich dem Boden dicht anschmiegen, befinden sich in weniger

bewegter Luft, zumal wenn sie hinter Felsblöcken und Steinen

Schutz suchen.> WARMING (3) åter finner en dylik förklaring

alltför lättvindig. >»Rimeligvis maa Grunden segges i den

Varmeforskjel, der er mellem Luftens og Jordens Varme paa

den Tid, da Skuddene udvikle sig; man kan ofte treffe op-

rette og nedliggende Exemplarer mellem hverandre, f. Ex.

ved vore Strandbredder, hvilket tyder paa, at det ikke er

nogen generel, til alle Tider paa den paagjeldende Veext-

plads herskende Faktor, der er afgjorende, og ikke heller ere

Vindene og Vindretningen det bestemmende, da en Art paa

samme Strand kan vende sit Hovedskud til de forskjelligste

Sider, hvad et Studium af Planterne ved vore Kyster let vil

vise» Det förtjänar att här omnämna en iakttagelse, som

jag gjorde på en äkta spalierväxt på Gotland, Helianthemum

Fumana. Den iakttogs på två lokaler, båda öppna för haf-

vets vindar, men skyddade för blåst från landsidan. TI all-

mänhet voro exemplaren ensidigt utvecklade, så att de sträckte

grenarne från hafvet.

Tornbildningar på stammen finnas hos Onomis repens och

på bladen hos Eryngium maritimum.

En för många xerofyter karaktäristisk egendomlighet är

bildningen af skott med korta internodier och följaktligen

mycket tätt sittande blad: rosettbildming. En enkel rosett

utmärker ett par af sandmarkens efemerer, nämligen Andro-

sace septentrionalis och Teesdalia nudicaulis. Från en enkel

rosett höjer sig likaledes blomstängeln hos några perenner,

såsom AÅnthericumarterna. Petasites spuria kan äfven föras

hit. Blomstängel i förening med en eller flera rosetter finnes

1 Här kan också erinras om de nedliggande sidoskotten hos Cakile ma-

ritima och Salsola Kali.

16 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

hos Hieracium ” sabuwlosorum, Armeria elongata. Bladig stjälk

och en eller flera icke tätt hopslutna rosetter (lös tufbildning)

utmärka t. ex. Gnaphalium arenarium, Scabiosaarterna, Cam-

panula rotwndifolia, Eryngium maritimum m. 1. Egentliga

tufvor, d. v. s. en tät förening af flera rosetter, ha flera gräs,

såsom Koeleria glauca, Corynephorus canescens, Festuca ovina

med var., Psamma arenaria.

Diantlhus arenarius vegetativa skott bilda täta, vidt ut-

bredda mattor, som ännu mera än rosetter eller tufvor få

skyddande betydelse därigenom att den inneslutna luften

längre kvarhåller sin fuktighet och jorden inunder äfven

längre hålles fuktig.

Skydd för de unga, ännu icke utvecklade bladen vinnes

hos Lathyrus maritimus därigenom, att de alldeles omslutas

af stiplerna, hos Eryngium maritimwm därigenom, att de till

en början ligga hopvikna inom de äldre bladens slidor.

Morfologiska tillpassningar i det underjordiska systemet.

VOLKENS har i sin utmärkta ökenafhandling påvisat tvänne

tillpassningar hos ökenväxternas rötter, nämligen pålrotens

(resp. birötternas) enorma längd och förekomsten af sand-

hylsor kring Gramineernas rötter. Detsamma gäller också

sandväxterna, om än icke pålroten når ett så betydligt djup

i våra sandmarker som i öknens sand. En lång, rakt nedåt-

stigande pålrot hafva framför allt de ettåriga halofyterna,

Cakile, Salsola och Atriplexarterna, och af perenner särskildt

Eryngium maritimum, Salix repens. Hos Cakile har BrRIcK

mätt upp pålrötter af 1 meters längd; om än detta tal får

betraktas som ett undantagsfall, går dock roten äfven i van-

liga fall till ett betydligt djup. Salix repens rötter sträcka

sig enligt WARMING (1) till flera meters djup, djupare i sand-

jord än i annan jord. Hos Eryngiwum går pålroten också

säkerligen flera meter ner i sanden. De tufvade gräsen, så-

som Corynephorus och Koeleria, ha en tät kvast af synner-

ligen djupt gående birötter. Äfven de egentliga strandgräsen,

Psamma m. £f., hafva stundom ytterst långa birötter (de

kunna enligt DUVAL-JouvE nå en längd af 5 meter; BUCHENAU

har mätt upp 3,1 m. långa birötter), men dessa äro icke ut-

prägladt geotropiska, i det de ofta ha ett nästan horisontalt

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 17

förlopp. Hos Carex arenaria gå de kraftiga, under de öfver-

jordiska skotten utspringande birötterna, fäströtterna, som

förmodligen också hafva till uppgift att hämta vatten från

större djup, rätt långt ned i sanden.

Sandhylsor kring rötter har jag iakttagit hos alla strand-

gräsen: Psamma, Elymus, Triticum; dessutom hos Koeleria

glauca och Petasites spuria. De skola också förekomma hos

Juncus balticus, enligt ASCHERSON och GRABNER. Det är lik-

väl icke på alla rötterna, som dylika hylsor iakttagas, endast

på de yngsta, mera ytligt, alltså i den torra sanden belägna

rötterna. De på större djup befintliga rötterna sakna, åt-

minstone hos gräsen, hylsor. Detta förhållande beror på den

omständigheten, att en affjällning af hela barkparenkymet

tämligen tidigt äger rum hos dessa gräsarters rötter, hvari-

genom det sandkornen hopklibbande rothårshöljet afkastas.

Endodermis kommer sedan att blifva rotens sekundära »epi-

dermis». Rothåren hos dessa växter äro ganska långa, hos

gräsen 1 å 2 mm. långa, hos Petasites spuria omkring 1 mm.,

och bilda ett tätt ludd på rotens yta (»radices velutinze»).

Sandkornen kvarhållas dels af det täta luddet, dels sannolikt

äfven af något klibbigt ämne, som afsöndras af rothåren.

VOLKEENS anser dylika sandhylsor vara funktionelt likvärdiga

med de dikotyla rötternas korkmantel.

Förvånande synes till en början glesheten af rothår hos

en del sandplantor, såsom Salsola, Cakile, Halianthus, Gna-

phalium, Eryngium, men detta förhållande kan förklaras

däraf, att deras rötter gå så pass djupt ner i sanden, att de

alltid äro omgifna af vatten.

De ettåriga sandstrandplantorna! och perenna sandväxter

med kort lodrätt rizom äro tillpassade för sitt växtmedium

på det sätt, att de skicka sin pålrot djupt ner i sanden. Hos

ett par andra perenna sandväxter med kort rizom, nämligen

Anthericum-arterna, äro birötterna långa och gå lodrätt, snedt

nedåt eller nästan horisontalt. De äro tjocka och köttiga,

beroende på barkparenkymets starka utveckling, och fyllda

af en slemmig saft, så att de icke så lätt bli uttorkade.

Redan LInsÉ säger i sin »Öländska och Gothländska resa» om

Anthericum ramosum: »Radix (= rizomet) horizontalis, fibrosa,

fibris (= rötterna) carnosis.»

1 De efemera sandannuellerna, som ha slutat sitt lifslopp tidigt på som-

maren, hafva icke en djupgående pålrot.

18 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Hos en hel del sandperenner är 1 stället för rotsystemet

det underjordiska stamsystemet kolossalt wtveckladt på längden

eller på djupet, hvarpa RAUNKIER först fäst uppmärksam-

heten. Detta är framför allt fallet med Halianthus peploides,

Lathyrus maritimus, Astragalus arenarius, Psamma arenaria

och de öfriga strandgräsen, Carex arenaria. Hos fertalet at

dem är rizomet på en äldre planta af flera meters längd.

Dessutom iakttages en riklig förgrening hos rizomen af Hali-

anthus, Lathyrus maritimus, strandgräsen genom bildning af

utlöpare, så att det underjordiska systemet äfven utbreder

sig öfver en stor yta. Betydelsen häraf är 1 ögonen fallande:

dels riskerar växten icke så lätt vattenförlust, då. den be-

härskar ett så stort område, dels riskerar icke individen att

dö, om någon del af det underjordiska systemet skulle blot-

tas och torka bort.

Som en tillpassning kan man också betrakta den rikliga

knoppbildning och stora mängd af sofvande knoppar, som ut-

märka t. ex. Halianthus, Dianthus arenarius, strandgräsen.

Hos Lathyrus maritimus växa alla knopparne genast ut till

stoloner. Af Halianthus peploides finner man ej sällan lös-

ryckta rizombitar, hvars knoppar utvecklat sig till ljusskott.

Förra sommaren fann jag en dylik rizombit, som endast hade

en längd af 2 å 3 mm. med skottbildande knoppar. Jag har

redan i en uppsats i Bot. Not. (2) omnämnt, att hos Hali-

anthus knoppbildningen genast börjar i hjärtbladsvinklarne

och att 3 par knoppar bildas i dessa, hvilka i allmänhet för-

bli sofvande en längre tid. På ett exemplar hade det unga

terminalskottet af en eller annan anledning genast dött, men

i stället en af hjärtbladsknopparne vuxit ut till ett ljusskott.

Äfven om icke terminalknoppen dör, kunna hjärtbladsknop-

parne växa ut till öfverjordiska skott, nämligen om icke

öfversandning så snart äger rum. Accessoriska knoppar före-

komma äfven hos Lathyrus maritimus och Astragalws arena-

rius, hvilket gör, att hos den förstnämnda ofta 4 stolongrenar

utgå från samma punkt. Hos den senare växa knopparne

endast långsamt ut till stoloner.

Hos Petasites spuria hafva rizomgrenarnes spets en geo-

tropisk böjning nedåt,! hvarigenom de komma att befinna sig

i fuktig sand. De rizomdelar, som befinna sig på ömse sidor

! Om böjningen orsakas af geotropism eller hydrotropism kan icke utan

genom försök afgöras.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 19

om en bladrosett, komma härigenom att bilda en rätt skarp

vinkel med hvarandra.

Då spetsen af ett rizom eller en utlöpare ju innehåller

en vegetationspunkt, är det tydligt, att den på något sätt

måste skyddas under sitt framträngande i sanden. Jag har

iakttagit några dylika skyddsinrättningar. Hos Halianthus

skyddas utlöparespetsen af de främsta, fast hopslutna bladen,

hos Lathyrus maritimus genom omböjning af stolonspetsen,

såsom nyligen också påpekats af ARESCcHouvG (4), hos strand-

gräsen och Carex arenaria af det främsta, med en styf, stic-

kande spets försedda lågbladet.

Groning och morfologi.

De festa af de undersökta dikotyla strandväxternas gro-

ning utmärker sig genom ett i det stora hela likartadt för-

lopp, 1 det att lillroten och hypokotylen (hos Lathyrus mari-

timus epikotylen) tämligen starkt förlängas, tydligen därför

att lillrotsspetsen så snart som möjligt skall nå ned till den

fuktiga sanden. Så är förhållandet med Salsola Kali, Cakile

maritima, Atriplices, Lathyrus maritimus, Eryngium maritimunm,

Halianthus peploides. Hos Dianthus arenarius förlänger sig

lillroten starkt, men hypokotylen är tämligen obetydlig.

Alla de undersökta sandgräsen utmärka sig genom en

egendomlighet i groningsförloppet, som äfven iakttagits hos

andra gräs,! nämligen därigenom, att det första internodiet,

alltså internodiet mellan hjärtbladet och det första örtbladet,

är förlängdt till en liten stolon, som skjuter den unga plan-

tan ett stycke bort från fröet. På ett exemplar af Elymus

arenarius voro t. o. m. de två första internodierna på detta

sätt förlängda, då likväl det 2:dra såväl som det 1:sta endast

bar en slida. De först bildade örtbladen äro mycket smalare

än de senare framkommande, hvilket redan omnämnts af

BUCHENAU med afseende på Psamma arenaria och af WARMING

med afseende på Elymus arenarius. Hos den senare äro de

första bladen endast 3/1 m. breda, under det att de senare

bildade bladen ha en bredd af 16 mm. Det förtjänar an-

märkas, att redan de första sidoknopparne hos Elymus are-

! Jmfr EricH BrRuUSsS, Der Grasembryo.

20 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

narius och Festuca rubra B) arenaria växa ut nästan vinkel-

rätt! till en utlöpare för att slutligen bågformigt böja sig

uppåt, under det att hos Psamma arenaria de första sido-

knopparne i en mycket spetsig vinkel växa uppåt. Samma

tendenser utmärka beständigt dessa gräs, hvilket gör att

Psamma arenaria får ett mycket mera tufvigt växtsätt än

t. ex. Elymus arenarius och därigenom också blifver en bättre

sandbindande planta. (Jmfr WARMING (1)). Långa, utlöpande

stoloner förekomma dock äfven hos Psamma arenaria. BUCHENAU

har följt Psamma arenarias utveckling under de 3 första åren,

och då iakttagelsen har sitt intresse, citerar jag densamma.

»Im ersten Jahre bildet der Helm zwei sehr zarte faden-

förmige Laubblätter, bei denen die violette Farbe der Blatt-

scheiden noch nicht vorhanden ist; im zweiten Jahre ent-

wickelt die Pflanze, ohne jede Unterbrechung durch Nieder-

blätter an der Grenze des Jahrganges, 2 bis 3 Laubblätter.

Dreijährige Pflanzen zeigen 4 bis 5 vertrocknete und 2 oder

3 frische Laubblätter.» Han tillägger, att utlöpare icke bildas

under de tre första åren.

Angående Salsola Kalis groning har jag att till hvad

förut är sagdt endast lägga, att hjärtbladen likna örtbladen

med undantag däraf att de sakna uddtagg. Förgreningen

börjar långt nere på den unga plantan, 1 vanliga fall i det

1:sta örtbladsparets vinklar. Efter någon tid uppkomma äfven

knoppar i de båda hjärtbladsaxillorna. De nedersta grenarne

växa nästan vågrätt ut. Stjälken och grenarne äro strim-

miga af röda och gröna strimmor.

Cakile maritima öfverensstämmer till sin groning och

vidare utveckling nära med den föregående. Hjärtbladen äro

hela, jämnbredt-lancettlika. De första knopparne anläggas i

de nedre örtbladsvinklarne; hjärtbladen utveckla äfven hos

denna art knoppar. Förgreningen är 1 de flesta fall ytterst

riklig; grenarne äro utspärrade åt sidorna. Stam och blad-

skaft äro här och där violettanlupna, på andra ställen violett-

prickiga.

Halianthus peploides.

Groningen och den följande utvecklingen hos Halianthus

peploides hafva af mig redan beskrifvits i en uppsats i Bot.

1 De senare bildade assimilerande sidoskotten utgå i em mindre vinkel

(30—50" enl. ANDRESEN).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 21

Notiser (2). Hjärtbladen hafva en längre och smalare form

än örtbladen. De äro till en början epigäiska och ligga platt

utbredda ofvanpå sanden. Men inom kort äro de fullkomligt

öfversandade, hvilket i någon mån beror därpå, att sanden

blåser upp kring växten och bildar en liten dyn kring denna,

men sannolikt äfven orsakas af rotens sammandragning eller

någon annan spontan kraft. Denna öfversandning träffar

efterhand de ofvanför hjärtbladen belägna örtbladsparen, det

ena efter det andra, som härigenom mista sitt klorofyll och

krympa ihop till en gulhvitaktig hinna, eller som det kanske

snarare bör uttryckas, växten drages så småningom allt mera

ner i sanden. Om nämligen, såsom C. BrIicK vill antaga, det

underjordiska stamsystemet uteslutande skulle uppstå genom

öfversandning af »den på sanden liggande stjälken»,! så är

det svårt att förstå, hvarför icke äfven andra på samma loka-

litet förekommande växter, såsom Salsola, Cakile o. s. v., så

småningom med sina nedre delar begrafvas i sanden.? I vink-

larne af hjärtbladen, hvilka liksom de öfriga bladen äro vid

basen slidlikt hopväxta, anläggas snart nog seriala knoppar,

vanligen 3 i hvarje bladveck, af hvilka den öfversta är kraf-

tigast. De komma slutligen att sitta fritt, därigenom att

hjärtbladsslidan spränges. Knoppbildningen fortskrider sedan

till de högre upp belägna bladen, i hvilkas vinklar i vanliga

fall endast anlägges ett par knoppar, en i hvarje bladveck.

Dock är förekomsten af tvänne knoppar 1 ett bladveck inga-

lunda sällsynt. De båda midt emot hvarandra sittande ört-

bladsknopparne äro nästan aldrig af samma styrka. Vanligen

är den ena högst betydligt kraftigare än den andra. MNStun-

dom felslår den ena alldeles. I ofvannämnda uppsats har jag

sökt visa, att den redan från början så rikliga knoppbild-

ningen hos Halianthus är att betrakta som en tillpassning

till den lösa, »kritiska» jordmån, hvari den växer. Till följd

af växtgrundens beskaffenhet riskera nämligen de i densamma

vegeterande växterna lätt att rifvas upp eller torka bort.

Det måste följaktligen anses ändamålsenligt, om en sand-

strandväxt äger en mängd knoppar, hvilka, 1 fall moder-

plantan dukat under, kunna skjuta fram och fortplanta arten.

1 Stjälken hos Halianthus är ofta icke nedliggande.

? Jmfr likväl härmed P. E. MÖLLER, Om Regnormenes Forhold til Rhizom-

planterne (Oversigt over det Kgl. Danske Vidensk. Selskabs Forhandl. 1894),

hvilken förf. äfven anser, att orsakerna till rizomens begrafvande äro af yttre

natur.

22 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Tydligen har den unga groddplantan de största utsikterna

att duka under för torka eller blottas af vind eller vågsvall,

hvarför det får betraktas som en särdeles gynnsam afpass-

ning, att en mängd knoppar redan från början anläggas,

hvilka, i den händelse terminalskottet dör bort, kunna fort-

sätta tillväxten.

Den utvecklade växtens morfologi är beskrifven af WaAR-

MING 1 Botanisk Tidskrift (III Bd., 2). MSärskildt att fram-

hållas förtjänar rizomets betydliga längd och smalhet, som

berättigar namnet stolonrizom för detsamma, dess glatta,

brunaktiga yta och dess nästan hornaktiga utseende och kon-

sistens. De ytterst talrika knopparne förhålla sig på tre

olika sätt: antingen förblifva de på knoppstadiet en längre

eller kortare tid eller växa de ut till långa, hvita utlöpare,

beklädda med klorofyllösa blad, som slutligen skjuta upp

öfver sanden till ljusskott, eller förlängas de till små kort-

ledade dvärggrenar, ett hos örterna högst ovanligt förhål-

lande. WARMING har iakttagit dylika dvärggrenar med ända

till 45 bladpar. Mellan vanliga knoppar och dylika dvärg-

grenar finnas öfvergångsformer. — Så länge stolonen växer

i sanden, skyddas dess spets af de yngsta, tätt hopslutna

bladen. Pålroten lefver troligen ganska länge kvar, kanske

hela lifvet. Från hvarje nodus på rizomet utgå 4 birötter,

2 vid sidan af hvarje knopp.

Af HJALMAR NILSSON hänföres det underjordiska stam-

systemet till groddknoppstammarne, nämligen till den grupp,

som kommer de förlängda pseudorizomen nära. På grund af

sin utvecklingshistoria är emellertid rizomet hos Halianthus

ett pseudorizom, då det från början tydligt anlägges af stjälk-

basen. Den tillökning, som det sedan får därigenom att sto-

lonerna, hvilka ju egentligen ingenting annat äro än för-

längda stjälkbaser, ingå i det permanenta stamsystemet, hin-

drar ej heller dess rubricering under pseudorizomen.

Lathyrus maritimus.

Lathyrus maritimus är en typisk pseudorizomplanta.

Groningen tillgår på följande sätt: lillroten förlänger sig

starkt och nedtränger i sanden, hjärtbladen förblifva inne-

slutna i fröet och äro sålunda hypogäiska, epikotylen för-

länger sig äfvenledes starkt och höjer den unga plantan, som

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 23

liksom den föregående har utdragna internodier, öfver sanden.

Stjälken är 4-kantig, med de två kanterna mera markerade.

Dessa senare fortsättas äfven ned på rizomet. På rizomet!

sitta små rosafärgade treklufna lågblad, hvilka äro att upp-

fatta som ett rudimentärt blad med sina stipler. Bladrudi-

mentet blifver allt tydligare, ju högre upp på rizomet det

sitter. Rizomet förgrenar sig ytterst rikligt. Knopparne

uppkomma i vinklarne af de rudimentära bladen. Utom den

normala knoppen tillkomma accessoriska knoppar, så att van-

ligen 2, men ofta 4 grenar utgå från samma punkt. Gre-

narne kunna antingen tämligen strax växa ut till öfver-

jordiska skott eller ock växa de ut till långa, underjordiska

utlöpare. Dessa hafva en omböjd, ofta purpurröd spets (=an-

laget till ljusskottet) och förgrena sig ånyo, skickande ut

sidoutlöpare. På detta sätt blir Lathyrus maritimus under-

jordiska stamsystem ett utomordentligt rikt förgrenadt helt.

Att utlöparne ingenting annat äro än begrafna öfverjordiska

grenar så att säga, bevisas särskildt af en iakttagelse, man

då och då kan göra på utlöpare, hvilka genom en egendomlig

krökning, förmodligen i följd af cirkumnutation, fått sitt

midtelparti ofvan sanden, under det att basen och spetsen äro

jordhöljda. På detta i luften växande parti äro nämligen

riktiga örtblad utvecklade. Pålroten lefver mycket länge

kvar, troligen hela lifvet. Birötterna utgå från nodi och

sitta vanligen 3 tillsammans. Såväl på den unga pålroten

som på birötterna iakttages en stor mängd af de för Papilio-

naceerna egendomliga små rotknölarne, som beskrifvits och

förklarats af JAK. ERIKSSON, BRUNCHORST och FRANK m. Ål.

Petasites spuria.

Groning icke iakttagen. Rizomet är ett bladigt rizom

med rätt betydlig vandringsförmåga. Skottkedjorna nå enligt

HJALM. NILSSON ofta en längd af 1 m. och däröfver. Rizom-

spetsen och sidoskotten från rizomet visa en rätt kraftig geo-

tropisk böjning nedåt. Rizomets internodier äro ungefär

1 dm. långa och rätt tjocka, 5 å 10 mm., samt hafva en blek-

röd färg. Från nodi utgå birötter (6 å 7) och knoppar, hvilka

ge upphof åt sidoskott. Örtbladen sitta långt tillbaka på

! På det äldre rizomet äro de försvunna: bäst kunna de iakttagas på

utlöparne.

24 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

rizomet. Vid de öfriga nodi utgå slidlika lågblad. Dylika

bekläda äfven ljusskottens nedre, sandhöljda partier.

Eryngium maritimum.

Vid groningen förlänga sig lillrot och hypokotyl starkt.

Hjärtbladen äro hela, lancettlika, FPS snart gulnande,

försedda med hopväxta slidor. De 2, 3 första örtbladsinter-

nodierna äro sammandragna. Sedan uppkomma 2, 3, 4 för-

längda internodier samtidigt därmed att växten drages neri

sanden. Bladen på dessa ha en mer eller mindre förkrympt

skifva. Så bildas en ny rosett nästföljande vår o. s..v. På

ett äldre rizom ser man därför omväxlande zoner af långa

och korta leder. Enligt BucHENAu blommar växten endast en

gång, och han förmodar, att den använder »gewiss eine län-

gere Reihe von Jahren zur Blihreife», hvilken förmodan är

riktig. Eryngiwm är sålunda exempel på en pleiocyklisk mono-

karpisk växt. Nåväl rizomet som pålroten stiga lodrätt ned

i sanden. Den senare går till ett betydligt djup. Det har

aldrig lyckats mig att gräfva upp roten fullständigt, oaktadt

jag gräft flera fot ner i sanden. Uppgräfningen försvåras af

pålrotens ytterliga bräcklighet. Pålroten förgrenar sig ytterst

sparsamt. Rotgrenarne utgå vanligen horisontalt; rakt uppåt-

stigande grenar ha också observerats. Tydliga tvärrynkor

iakttagas på pålroten, hvilket DE VRIES redan anmärkt.

Psamma arenaria.

Denna arts morfologi har skildrats af BucHENAU och WAR-

MING, ur hvilkas skildring jag endast vill anföra några hufvud-

punkter. Tre slags skott kunna urskiljas, nämligen van-

drande, assimilerande och blommande. De vandrande skotten,!

af hvilka jag lakttagit meterlånga exemplar och däröfver (de

kunna bli flera meter långa) på Ullahaus flygsandsfält på

Fårön, äro horisontala, hafva långt utdragna internodier,

! RATZEBURG uppgifver i »Die Vegetation der Käste (= Östersjökusten)

in ihren ursächlichen Momenten gepräft»> (Verhandl. Brandenb. bot. Vereins),

att Psamma saknar >»>Kriechtrieben», men denna uppgift beror säkert på otill-

räcklig iakttagelse. När Psamma växer på en redan öfverklädd dyn, bildar

den nämligen endast sällan utlöpare, som då gå utåt mot de från Psamma

rel. fria sandytorna. När den växer på plana fält, är stolonbildningen, såsom

naturligt är, mycket rikligare.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 25

hvilka äro beklädda med lågblad. Från nodi utgå birötter i

alla riktningar, äfven rakt uppåt, hvilka skola kunna nå en

längd af 5 meter. Vid mnodi bildas äfven knoppar, en vid

hvarje nodus, hvilka alla på det exemplar jag iakttog hade

vuxit ut till assimilerande skott. De kunna också växa ut

till nya utlöpare eller förbli sofvande under en längre tid.

På det äldre rizomet ser man alltid en mängd af dylika sot-

vande knoppar. Lågbladen äro på det äldre rizomet alldeles

upprispade. Det assimilerande skottet har sammandragna

internodier. Dess knoppar växa ut till nya assimilationsskott,

hvilka stå nästan upprätt, tryckta intill moderskottet, hvari-

genom den för sandens bindande så ändamålsenliga tufbild-

ningen uppkommer. Det blommande skottet har utdragna

internodier. — Genom sandbetäckning stimuleras Psamma

endast till kraftigare växande, hvilket gör denna växt till

en så utmärkt flygsandsplanta. Så kan den oafbrutet växa

med en dyn under dess bildning, äfven om denna blir 20 m.

hög, såsom BoRGGREVE har observerat. — Det kan ha sitt in-

tresse att anföra LINNEÉs skildring af detta gräs i hans »Öländ-

ska och Gothländska resa»: »Sandhafre eller Hollendarnes Hälm

växte här (vid Ullahau) 1 Sandbärgen öfver alt. Underligit

Gräs, som uti torraste Sanden så frodigt växte både i högd

och diup, och ju längre han kommer upp i Sanden, ju flera

grenar utskickar han, nemligen från hvarje Led en Gren;

Bladen under Sanden förvissna och förtorkas, däraf ser han

ut under Sanden såsom en Qvast. utur hvilken Sanden intet

slipper. Vi grofvo at upsöka Sandhafrens nedersta Rot, men

kunde aldrig komma så långt neder 1 den lösa Sanden; lärde

dock härvid, at Gräset ej allenast under Sanden växer rätt

upp, utan äfven ock på sidorna.»

De öfriga strandgräsen, Triticum junceum, Elymus arena-

rius, Festuca rubra 8) arenaria m. fl., öfverensstämma 1 stort

sedt med afseende på sin tillväxt med den föregående, om

man wundantager den dem utmärkande obetydliga tufbild-

ningen. Hos dem alla kan man sålunda urskilja de tre ofvan-

nämnda skottformerna. Den obetydliga tufbildningen beror

därpå, att stolonbildningen är rikligare och att de assimile-

rande sidoskotten utgå i en betydligt mindre spetsig vinkel

från moderaxzeln än hos Psamma.

ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Corynephorus canescens.

Alla de föregående gräsen hafva utmärkt sig genom stark

vandringsförmaga. Hos Corynephorus canescens däremot fin-

nes ingen eller endast svag vandringsförmåga, beroende därpå

att utlöpare endast i undantagsfall bildas, hvilket åter samman-

hänger med den intravaginala skottbildningen. Gräset får

härigenom en tät tufform. HAcKEL (1) omnämner, att Festuca

ovina vid öfversandning bildar uppåtstigande stoloner, WAR-

MING (1) har iakttagit detsamma hos Corynephorus. Förra

sommaren hade jag tillfälle att på det rörliga Aygsandsfältet

vid Ullahau på Fårön iakttaga stolonbildning hos båda de

nämnda gräsen. — Groddplantan börjar genast att genom

knoppbildning i bladvecken alstra ytterst kortledade assi-

milationsgrenar, och så uppkommer tämligen snart en tufva.

Talrika, långa birötter utga från tufvans nedre del.

Carex arenaria.

Denna arts morfologi är förut beskrifven af CBELAKOVSKY

och WARMING. I en uppsats i Bot. Notiser 1884 (1) har jag

själf äfven något sysselsatt mig med densamma. Jordstam-

men, som är ett fjälligt sympodialt rizom med stor vandrings-

förmåga, kryper horisontalt i sanden och kan nå en längd af

säkerligen flera meter. Det förgrenar sig icke åt sidorna.

Internodierna hafva en längd af ett par centimeter i vanliga

fall. De äro beklädda med slidlika, glänsande, bruna låg-

blad, som sitta i !/2 spiral. Från nodi utgå rötterna och de

öfverjordiska skotten på det sätt, att rötter utskickas från

hvarje nodus, men ett öfverjordiskt skott endast från van-

ligen hvart 5:te nodus. Egendomlig är terminalknoppens för-

skjutning ett helt internodium, nämligen från vinkeln af det

4:de till basen af det ä5:te lågbladet. Assimilationsskottens

nedre del beklädes med bruna lågblad, som här äro anord-

nade i en högre spiral. I det nedersta lågbladsvecket sitter

en knopp, från hvilken återigen alstras en knopp 0. 8. V.,

men dessa komma endast undantagsvis till utveckling, när

rizomet växer i sand.

BUCHENAU och WARMING (1) hafva iakttagit, att denna

art har rötter af tvänne slag. Under de uppstigande ljus-

skotten utgå kraftiga, tjocka, ogrenade eller föga förgrenade

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 27

rötter, hvilka tränga till ett betydligt djup ner i jorden.

Jag har kallat dem fäströtter; WARMING kallar dem »Sikker-

hedsrgdder». Vanligen utgår endast en sådan rot från hvarje

ljusskottsnodus, stundom 2, sällan flera. Det andra slaget

rötter utgöres af fina, vanligen rikt förgrenade bildningar,

hvilka utgå från alla nodi och lämpligen kunna kallas sug-

rötter. Hos dessa rötter påvisade jag i ofvannämnda uppsats

en egendomlighet i tillväxtriktningen, som icke synes kunna

förklaras enligt de hittills kända lagarne för rötternas till-

växt, nämligen att de växa ut vinkelrätt från rizomet i alla

riktningar, vertikalt nedåt eller uppåt, rakt åt sidorna, snedt

uppåt eller nedåt. Ett liknande förhållande iakttogs samma

sommar hos Carex hirta och Juncus balticus. Under nyss för-

flutna sommar har jag emellertid funnit, att dylika åt alla

håll växande rötter äfven förekomma hos icke-sandväxter,

exempelvis Paris quadrifolia, Carex tomentosa, Cladium Ma-

riscus, Carex disticha m. 1. Framför allt synes detta för-

hållande utmärka på längden utdragna rizom och långa sto-

loner. En viss analogi till dessa af geotropismen alldeles

oberoende rötter erbjuda rotgrenarne af 3:dje eller högre ord-

ning hos pålroten, hvilka, såsom NSaAcHs! påvisat, icke äro

geotropiska. Den enklaste förklaringen pa fenomenet synes

mig vara, att rötternas tillväxtriktning bestämmes delvis af

växtens inre behof, så att, om växten lider t. ex. brist på

syre, så utvecklas uppatväxande respirationsrötter,” om rot-

stocken eller pålroten af en växt rundt om omgifves af nä-

ring, så utsända dessa rötter eller rotgrenar i alla rikt-

ningar för att tillgodogöra sig denna, om näringssubstratet

någon gång skulle befinna sig ofvanför växten, sändas gre-

nar endast uppåt (epifyter och parasiter). Vid betraktandet

af dessa fall af ändamålsenligt växande rötter kommer man

att tänka på LiEBIGS yttrande: »rötterna söka näringen, som

om de hade ögon», eller på DARWINS hypotes om rotspetsens

hjärnfunktion. Den författare, som först utförligare uttalar

sig i denna teleologiska riktning med afseende på rötternas

riktning, är KERNER, som i »Pflanzenleben» yttrar bl. a.:

»Recht auffallend sieht man ibrigens auch an den auf der

Baumborke wachsenden Verwesungspflanzen, namentlich der

tropiscehen Orchideen und Bromeliaceen, desgleichen an den

1 Vorlesungen äber Pflanzenphysiologie.

” Jmfr HABERLANDTS Eine botanische Tropenreise.

28 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

auf Baumästen wachsenden NSchmarotzerpflanzen, z. B. der

Mistel und den anderen Loranthaceen, wie sehr die Richtung,

welche von den nahrungssuchenden Wurzeln eingeschlagen

wird, von der Nahrung abhängt, und dass die Wurzeln dort-

hin wachsen, wo sich ihnen eine Quelle von Nährstoffen bie-

tet.. KERNER påpekar vidare, för att demonstrera sin mening,

att den positiva geotropismen synes alldeles upphäfd hos

parasiternas rötter, så att tillväxtriktningen bestämmes helt

och hållet af det groende fröets läge på trädgrenen. Fäster

man sålunda fröna på den undre sidan af en gren, så växa

de uppåt, fäster man dem på sidan af grenen, så växa de

vågrätt in 1 grenen, och anbringas de ofvanpå en gren, växa

de nedåt. KERNER talar därför på grund af dessa och andra

erfarenheter om rötternas »Witterungsvermögen»>.

Ett annat argument för en sådan teleologisk uppfattning

erbjuder en iakttagelse, som anföres af G. HABERLANDT i hans:

»Eine botanische Tropenreise», där han om de epifytiska An-

thurium- och Philodendronarterna säger: »Das Merkwärdigste

und Räthselhafteste beim Wachsthum dieser Rankenwurzeln

liegt aber darin, dass sie nicht in beliebiger Richtung den

Stamm allmählich umwinden, sondern den kärzesten und mit

Riöcksicht auf ihre mechanische Aufgabe auch zweckmässig-

sten Weg senkrecht zur Stammaxe einschlagen; daher denn

auch der Anschein, als sei die Pflanze mit Stricken ange-

bunden worden.> Annorlunda förhålla sig de gröna assimi-

lerande rötterna hos Temophyllum Zollingeri, >»die bei ihrem

Wachsthum eine zur Längsaxe des Zweiges annähernd paral-

lele oder schwach spiralige Richtung einschlagen». Hvad skall

man uppställa för slags »Reiz» som rörelseorsak i det först-

nämnda fallet? Genom att säga, att dessa fäströtter äro

transversalt geotropiska, hafva vi endast infört ett konstigare

ord för att uttrycka deras tillväxtriktning. STENSTRÖM säger

också på tal om dessa företeelser, som mig synes, fullt befogadt:

»Wenn man nun das Suchen der Larve nach einer Stätze aus

dem Instinkt und das der Schlingpflanze als eine »rotirende

Nutation> und schliesslich die beiden zuletzt angefährten

Fälle als »Transversal»- bezw. »Longitudinalgeotropismus> er-

klären will, — ist man dadurch bedeutend kläger geworden,

oder werden die Erscheinungen durch die Belegung mit sol-

chen Namen so sehr viel begreiflicher? Erst wenn wir an

den sichtlichen Zweck der Bewegungen denken, fällt etwas

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 29

Liecht auf sie. Haben wir denn hinreichende Grinde, um

solehen und ähnlichen Benennungen ängstlich aus dem Wege

zu gehen?»

Anthericum Liliago.

Rizomet är tämligen kort, hvilket beror på årsgenera-

tionernas litenhet (!/2—1 cm. långa) och rizomets bortdöende

baktill. I den bakre ändan är det liksom afbitet. Innan

växten första gången blommat, är tillväxten monopodial, sedan

blir den sympodial. På ett exemplar, som ännu icke blom-

mat, iakttogos 4 generationer i förening, af hvilka den sista

var nästan helt och hållet ruttnad. Åtminstone 4 år synas

sålunda åtgå, innan den första blomningen inträffar. För-

yngringen utgår under denna tid, såsom anfördt, från en stor

terminalknopp. Efter den första blomningen inträder en för-

ändring 1 tillväxtsättet, därigenom att terminalknoppen ut-

vecklar blomställningen och föryngringen utgår från den

främsta axillära knoppen, som är en kraftknopp. I allmän-

het anläggas knoppar i fera af de främre bladens vinklar,

hvilkas styrka aftager framifrån och bakåt. NSidoknopparne

äro i allmänhet med undantag af den främsta sofvande.

Stundom händer det, att äfven en af de bakre växer ut, då

tydligen en förgrening af rizomet äger rum. Knopparne skyd-

das af de talrika slidorna; äfven de slidor, som tillhöra före-

gående års blad, sitta kvar. På ett exemplar voro 7 genera-

tioner i förening. På alla utom den sista voro rötterna friska

(på den sista voro de hopfallna). Häraf kan man sluta, att

rötterna kunna åtminstone bli 6 år gamla. Rötterna gå dels

rakt nedåt, dels snedt nedåt, dels nästan horisontalt och äro

nästan endast förgrenade i ändarne.

Anthericum ramosum.

Öfverensstämmer i tillväxtsätt, förgrening och knoppbild-

ning alldeles med föregående art. Ett rizom hos denna art

mätte 7 cm. På ett rizom iakttogs, att det bakre partiet ut-

gjordes af en smal, stolonlik bildning. Om detta var en verklig

stolon eller rizomets allra första stadium kan jag icke afgöra.!

1 Under sistförflutna sommar iakttog jag, att, när sidoknopparne växa ut,

de genom en längre eller kortare stolon skjutas ett stycke från moderplantan.

Genom stolonernas förmultning isoleras sidoskotten från moderplantan.

30 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

TI allmänhet är rizomet äfven här liksom afbitet i ändan. På

ett exemplar räknades knopparne. I den öfversta bladvinkeln

satt kraftknoppen, som skulle gifva upphof åt nästa års

rizomgeneration; knoppar funnos dessutom 1 de 2 följande

bladens vinklar, af hvilka den främre var starkast. I de

nedersta bladvecken saknades knoppar.

Dianthus arenarius.

Vid groningen bildas en lång pålrot, som skjuter ned i

sanden. Hypokotylen är obetydlig. Hjärtbladen ha ungefär

samma form som stjälkbladen; dock äro de något bredare.

Stamknoppen förlänges till ett skott med mer eller mindre

förlängda internodier (ingen rosett). Förgrening inträder

tidigt. Det första sidoskottet kan t. o. m. uppstå 1 den ena

hjärtbladsvinkeln, men vanligen utgår den första förgrenin-

gen från det nedersta stjälkbladsparet. Pålroten lefver kvar

hela lifvet. Genom den upprepade förgreningen kommer den

äldre plantan att bestå af en stor mängd vegetativa skott,

hvilka kunna bilda verkliga mattor. På stjälkens äldre, del-

vis sandhöljda partier (rizomet) sitta en mängd knoppar, som

äro sofvande eller växa ut till små hvita stoloner, hvilka

höja sig upp och bilda nya assimilationsskott. Dessa små

stoloner hafva motsatta blad, hvilkas bladbaser äro hopväxta.

Endast ett fåtal af skotten utveckla blommor under året.

Vid blomningen förlänges axeln starkt, får mera utdragna

internodier och slutar med en eller flera blommor.

Denna växt kan hänföras till AREsSCcHoUGS (4) »Rasen-

perennen» (tufperenner).

LINNÉ beskrifver i sin »Skånska Resa» sandnejlikan på

följande sätt. »Denna ört får en djup rot och mycket stjäl-

kar, som ligga på jorden; men bladen äro ganska korta, och

stjälkarne föga längre än blomhylstren, .... Roten på denna

lilla skånska neglikan var utanpå rödbrun; de många stjäl-

kar, med hvilka hon täcktes, voro ej längre än et finger, och

bestodo af två eller högst tre leder; bladen, som mäst täcka

vid roten, voro linearia och ej större än barret på enträdet.»

Astragalus arenarius.

Rizomet är ett pseudorizom med troligen hela lifvet

perennerande pålrot. Pålroten når ett betydligt djup. För-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 3. ål

yngringen utgår på vanligt sätt från knoppar på stjälkbasen.

De nya skottens underjordiska del är försedd med små, helt

omfattande, slidlika lågblad, som motsvara stjälkens stipler.

Förgreningen är icke på längt när så riklig som hos Lathy-

rus maritimus, hvilket beror därpå, att knopparne endast lång-

samt växa ut till stoloner. Accessoriska knoppar komma

stundom till utveckling. Stjälkarne äro liksom bladen tätt

beklädda med gaffelhår. Bladen rulla in sig med kanterna,

så att vid sträng torka endast den undre, rikligt med hår

betäckta sidan blir exponerad.

Gnaphalium arenarium.

Oaktadt flitigt sökande har jag icke kunnat påträffa

några groddplantor eller ungplantor med kvarsittande hjärt-

blad af denna på sandfälten så vanliga växt. Gnaphaliums

underjordiska system utgöres åf en kraftig, perennerande pål-

rot jämte en s. k. rosettstam (jmfr HJ. NILSSON). Förgrenin-

gen sker genom knoppar från rothalsen eller det underjor-

diska stampartiet. Det unga rizomet är beklädt med bruna,

nerviga slidblad.

Scabiosa-arterna,

De båda Scabiosaarterna hafva äfven en perennerande

pålrot och ett kort rizom, från hvilket utgå en eller flera

rosetter.

Koeleria glauca.

Ett liksom Corynephorus canescens på sandfälten mycket

vanligt tufgräs är Koeleria glauca. Det har ett ytterst kort,

knappast märkbart rizom. Någon stolonbildning har jag icke

iakttagit hos detsamma; det tyckes också endast förekomma

på fullt bunden sand, helst inne i barrskog.

Anatomiska tillpassningar i det öfverjordiska systemet.

G. ÅLTENKIRCH har gjort några afdunstningsförsök med

växter tillhörande Sachsens »Geröllflora», och då en del af

arterna äfven finnes på det beskrifna området, så anför jag

några af hans tal, dock med hänsyn taget till att de icke

32 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

kunna anses absolut giltiga äfven för ifrågavarande sand-

Hora. Författaren använder följande metod: »An Ort und

Stelle schnitt ich mit scharfer Scheere die möglichst gesun-

den Pflanzenexemplare meist direct äber dem Boden ab, ver-

schloss die Wundfläche mit einem Häutchen von Collodium

und brachte die Pflanzen unter sorgfältiger Vermeidung von

Quetschungen und Brechungen in weite, vorher abgewogene

Wiegegläser mit gut eingeschliffenen Stöpsel. Nach Fest-

stellung des Frischgewichtes wurden die Gefässe geöffnet und

die Pflanzen unter Ausschluss directen Sonnenlichtes in einem

grossen, ruhigen, nach Norden gelegenen Zimmer der Ver-

dunstung iäberlassen.»

Anthericum Liliago afdunstade under de första 12 tim-

IMAN dr ks fe de de KÄR ÅR ne Herse ia ere get tre SRA REA

Festuca OVINA = . fier olle a ve Kn el fö igr LÄR 4 AA EA

CorynephoruUs: .- = ccia ct se lerig eva Fersen SANDIN

Hieracium Pilosella:. sno a oa a oe (56 fe ac

Gnaphalium arenarium. sc cf se ss cm SSE

Pulsatilla pratensis ": 6 oe sc. ste bla sk NS

ThymusSerpyllum —. ooo ss ce tel ee ee NIE

Afdunstningen mättes därefter hvar 12:te timme under

någon tid bortåt, olika för de olika arterna, nämligen för

Anthericum Liliago under 28 dygn, för Festuca ovina 23—29

Maj, för Corynephorus 23—29 Maj, Hieracium Pilosella 4—16

Juli, Gnaphalium arenarium 4—13 Juli, Pulsatilla pratensis

1—22 Augusti, Thymus Serpyllum 1—7 Augusti. Hela vatten-

förlusten uppgick för Anthericum till 82 «, Festuca ovina

55 2», Corynephorus 65 2, Hieracium Pilosella 63 2, Gnapha-

livin arenarium 65 2, Pulsatilla pratensis 64 «, Thymus Ser-

pyllum 46 2.

Genom att dividera procenttalen med antalet halfdagar,

under hvilka vattenförlusterna uppmättes, har ÅLTENKIRCH

fått följande tal som mått på afdunstningens intensitet,

exempelvis för Anthericum Liliago 1,46, Pulsatilla pratensis

1.49, Hieracium Pilosella 2,52, Gnaphalium arenarium 3,61.

Redan BucHENAU omtalar ett liknande, om än icke så

noggrant försök med Psamma arenaria. På ett exemplar, som

han hade i sitt rum, voro efter 3 veckor endast de yttre

delarne förtorkade. >»Alle inneren för zukänftige Vegetation

bestimmte Teile (also junge Laubblätter, Gipfelanlagen der

BIHANG TILL K.. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 33

einzelnen 'Triebe und Achselknospen in sehr verschiedenen

Stadien der Entwickelung) waren noch ganz frisch und saftig

und wiärden sicher nach dem Einpflanzen weiter gewachsen

SeIn.>»

Epidermis.

En synnerligt kraftigt utvecklad epidermis förekommer

allmänt hos sandväxterna. Epidermis” yttervägg är sålunda

förtjockad, stundom högst betydligt, på såväl bladen som

stjälken, kutikulan är likaledes kraftig och skarpt afsatt,

mellan 1 och 2 u tjock, innerväggen därjämte ofta förtjockad

och dessutom epidermis ofta förstärkt med luftförande hår

och vaxpålagring.

I några fall har ytterväggen mätts. Det får härvid an-

märkas, att en rätt betydlig växling härvidlag kan före-

komma, beroende på den mer eller mindre exponerade lokali-

teten eller andra omständigheter.

Bladet.

Eryngtum maritimum . . cc. oc --. 12—13—14 u

Petasites spuria (ofvansida) =. . . - - 9--10—12 u

» >» — (undersida) UNO

Festuca ovina £) glauca (yttersidan) .13 u

Erigeron acris . ST

Scabiosa Columbaria il

Artemisia campestris KV: RO

Gnaphalium arenarium (ofv öda) ) - . 5—6 u

> > (undersida) . . 4—3 u

Astragalus arenarius (ofvansida) . . . öfver 3 u

9 > (undersida) Xx. » 3 5a6u

Dianthus arenarius AM —10u I divdligt NR

Lathyrus maritimus (Cfvansds) ee SN 4 MI

» > (undersida NRA

Halanthus peploides . « sik. bu

Anthericum ramosum (ofvansida) . . . 5 u INTE osten

> ? (undetrsida)Ns RN DNE

Triticum junceum (ofvansida). . . . . 4 uu

» > (undersida) AID

'Triticum acutum (ofvansida) . . . . - 4 uw

» » (undersida) D ut

Corynephorus canescens (ofvansida) . . 2 wu

> > (undersida) : . 4 u

34 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Koeleria sglaucan(otvansida)e 5 rit 2

> skävk(undersdajtens tat

Stammen.

Elalran thus! peplotdest sm. sees ö Sä

Dianthus :arenarlus! .. I so siverdk = as 0-9 (STUN)

(Na pA NSLEIARITUNN eva trelle sad OT

ElyrbuskarenarlusS:. dor ofte vd tes är KANON

Innerväggen på bladets epidermis är hos Eryngium 6 u,

hos Petasites spuria 5 u (öfversidan).

Ytterväggen består i allmänhet af cellulosa. Endast de

psammofila gräsen, Carex arenaria och Juncus balticus hafva

ytterväggen djupare kutiserad. En uppgift hos O. G. PETER-

SEN förefaller mig egendomlig, när han om ytterväggen på

stammens epidermis hos Halianthus säger: »hel kutikularise-

ret». I intet fall har jag fått gulfärgning hvarken med klor-

zinkjod eller kalihydrat. PETERSEN synes emellertid vara så

säker på sin sak, att han därpå grundar en allmän sats:

»Kutikulariseringen af Epidermis staar i omvendt Forhold til

Sklerifikationen af Pericyclen.> Möjligen förhåller sig växten

i detta afseende olika på Östersjö- och Noråsjökusten.

Hos GILTAY (1) finnas uppgifter, att kutikulan går in på

den inre epidermisväggen hos Halianthus peploides, Eryngium

maritimum m. 1. Jag har pröfvat och kan konstatera upp-

giften med afseende på Halianthus peploides, hos hvilken kuti-

kulan från klyföppningarne sträcker sig långt in på inner-

väggarne, dock utan att bilda ett fullt sammanhängande

lager. Hvad Eryngium beträffar, så går kutikulan från klyf-.

öppningarne in i andhålan och kan äfven sträcka sig ett

stycke in på hypodermat.

Vaxöfverdragen epidermis förekommer, som redan nämndt,

hos åtskilliga af hithörande växter.

Hårbildningarne äro af mycket växlande utseende. Hos

Astragalus arenarius äro såväl stam som blad beklädda med

tilltryckta, knottriga gaffelhår. Äfven andra Ästragalus-

arter hafva enligt DE Bary dylika hår. Hos Gnaphalium

arenarium och Filagoarterna finnas alldeles likadana hår, som

VOLKENS iakttagit hos ett par ökenväxter, nämligen Composi-

teerna Echinopus spinosus och Atractylus flava. De bestå af

ett bredare basalstycke och en ofantligt förlängd, genom

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 35

sekundär förtjockning nästan solid spets. Häårspetsarne äro

hopslingrade till ett tätt virrvarr, som orsakar bladets filt-

luddighet.

Stjärnhår förekomma hos Hieracium " sabulosorum, Ålys-

sum calycinum och Farsetia incana, hvilka båda senare arter

äfven förekomma här och där på området. Hos den förra är

endast undersidan stjärnhårig, hos de båda senare bägge si-

dorna. MHåren hafva ett tämligen högt skaft, från hvars

spets talrika stjärngrenar utgå, hvilka äro hopflätade till

ett tätt hårnät. Under dem måste sålunda uppkomma ett

vindstillt rum.

Petasites spuria har 1 yngre tillstånd på båda sidor filt-

ludna blad, i äldre ett tätt filtludd endast på undersidan.

Håren äro långa, smala, vridna, hoptrasslade samt utgå från

2 basalceller, hvilka likväl icke äro bredare än själfva håret.

Fig. I. Hår af Farsetia incana.

Hos Salix repens B) arenaria är bladytan beklädd med

långa, raka, encelliga, tilltryckta, silkesglänsande hår, som

äro tätast på den undre sidan.

Galium verums hår hafva visserligen protoplasmatiskt

innehåll, men då de äro belägna i de två fåror, som äro be-

lägna mellan medelnerven och de nedböjda bladkanterna och

i hvilka klyföppningarne befinna sig, få de också anses ha en

transpirationsskyddande betydelse. De äro encelliga och ha

en konisk form.

Klyföppningar.

Klyföppningarne äro hos fertalet arter belägna i epi-

dermis” nivå eller högst obetydligt nedsänkta. Endast hos

ett par arter äro de så pass djupt nedsänkta, att man kan

ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

tala om yttre andhålor. Detta är fallet med Eryngium ma-

ritimum, hos hvilken den yttre andhålan är cylindrisk och

20 u djup, och Petasites spuria med trattlik, ungefär 14 u

djup andhåla.! På undersidan

ANO0 hos den senare arten, som är

| rikligt hårbetäckt, äro klyf-

i RR öppningarne föga eller. icke

a insänkta. Ett analogt för-

| hållande beskrifves af Vor-

Fig. II. Epidermis, klyföppning och ES hos ökenväxter, t. ex.

hypoderma hos Eryngium maritimum. Echinopus SPINOSUS. »Die Blät-

ter sind auf der Unterseite

völlig, auf der Oberseite in einem Mittelstreif mit eimem '

dichten Gewirr langer turgescenzloser Haare bedeckt; glatt

und glänzend sind nur die Randpartien der Lamina. Alle

Spaltöffnungen, die sich auf letzteren vorfinden, erscheinen

ziemlich tief eingesenkt, die äbrigen unter dem Haarfilz auf

einem Ringwall weit iäber das Niveau der Fläche hervor-

ragend.»

Stomacellerna hafva i allmänhet, om det bortses från

gräsen och Eryngium maritimum, väl utbildade kutikular-

lister, så att klyföppningskanalen är försedd med en tydlig

förgård. De psammofila gräsens klyföppningsskydd är så

många gånger beskrifvet, att det kan anses som allmänt be-

kant. Intressant är den af DuVAL-JouvE, BUCHENAU och WAR-

MING anförda iakttageisen, att bladen hos Psamma arenaria

alltid vända den 55 föppningsfria undersidan mot vinden

GöNrTz uppgifver detsamma om Elymus arcnarius, men denna

uppgift kan jag icke bekräfta. Andhålorna äro i allmän-

het små.

Oaktadt en betydlig växling? i allmänhet råder med af-

seende på antalet klyföppningar hos samma art, en växling,

som ej alltid kan härledas ur yttre omständigheter, har jag

dock verkställt några räkningar, hvaraf synes, att klyf-

öppningstalet hos fera arter är relativt ringa.

Vid bestämmandet af klyföppningarnes antal har jag gått

tillväga på det sätt, att jag mätt synfältet och därefter be-

1 På stjälken hos Triticum junceum förekomma äfven nedsänkta klyf-

öppningar, till hvilka en smal kanal leder in.

? Så har man funnit klyföppningsantalet pr kvmm hos Ilex vara 105,

156, 276, hos Betula 71 och 237, hos Quercus pedunculata 288 och 438, hos

Olea europea på unga blad 0 + 1072, på gamla 0 + 625 (jmfr TscHIROH).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 37

stämt antalet pr mm? efter medeltalet af 10 bestämningar,

hvarvid naturligen endast ungefärliga tal erhållas.

I följande tabell betecknar det öfre talet antalet klyf-

öppningar på bladets öfversida, det undre undersidans klyf-

öppningsantal.

Hlalranthuskpeploides =E 4 sa 5 (enl) Bero)

! örat NIST ARSMARISK ens rs 280

150

MAG byATTS mÄrTbINATS SÅ sd ds sa (Ö

ÖTLOMALSNDRVIG 30 a vr SA sr NO

1401

RETAS Ttes:SpUrlA ses seb lREn Ser 50

130

örsyan ot marking 60

Gnaphalium arenarium (ungt blad) 200?

240

STAbilosd SUAVeOLENS sera 50

Hypodermala epidermisförstärkningar.

I bladskifvan hos Erynguwum maritimwm fmnes ett en-

skiktigt hypodermalager af vattenförande celler, som först

omnämnes af GiLTAY (1). I bladskaften hos Petasites spuria

och Eryngium maritimum finnes ett ganska mäktigt kollen-

kymatiskt hypoderma. TI stjälken hos Cakile maritima har

Brick stundom iakttagit ett hypoderma. Han säger näm-

ligen: »Ist eme Verdickung nach innen vorhanden (d. v. sg.

på den inre epidermisväggen), so findet sich auch meist unter

der Epidermis eine ebenfalls chlorophyllose Hypodermschicht.»

Detsamma gäller stjälkarne hos Halianthus peploides, Astra-

galus arenarius och Scabiosa suaveolens. Hos några af de

psammofila gräsen förekommer ett sammanhängande skleren-

kymatiskt, mekaniskt hypoderma på den yttre sidan. Detta

! Weiss uppgifver 0 + 85. Olikheten kan möjligen härvid bero därpå,

att jag beräknat antalet pr kvmm af de klyföppningsförande strimmorna och

lämnat de klyföppningslösa ur räkningen.

2? ÅLTENKIRCH uppgifver 150 + 150.

38 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

fallet med Psamma arenaria, Psamma baltica, Corynepho-

rus canescens, Triticum juncewm, Festuca ovina, Festuca ovina

£) glauca. Hos andra gräs åter, såsom Elymus arenarius,

Festuca rubra B) arenaria, Koeleria glauca, Triticum acutum,

finnas endast spridda hypodermala mekaniska strängar midt

för nerverna, hvarmed sammanhänger, att klyföppningar

äfven uppträda på den yttre sidan.

Mesofyll.

Mesofyllet har i allmänhet en mycket kompakt byggnad

hos sandväxterna. Det intercellulära systemet är: sålunda .

svagt utveckladt. Ett och annat exempel på mera lakunösa

blad förekommer visserligen, men de äro mycket sällsynta.

Ett prof på mycket lös mesofyllstruktur erbjuder Armeria

elongata. I det öfvervägande antalet fall äro bladen där-

, jämte, hvad man kallat isolaterala, d. v. s

med pallisadparenkym utveckladt på både

öfver- och undersidan. TIsolaterala blad hafva

I följande arter: Gnaphaliwm arenarium, Filago

SIN montana, Filago minima, Artemisia campestris,

Fis III. Tvär Petasites spuria, Scabiosa Columbaria, Scabiosa

snitt af bladet — suaveolens, Armeria elongata, Cakile maritima,

FÖRARE ERS Eryngium maritimum, Dianthus arenariwus, Di-

anthus deltoides, Halianthus peploides, Spergula

arvensis, Alsine wviscosa, Sagina nodosa, Pulsatilla pratensis,

Ålyssum calycinum, Farsetia incana, ÄAstragalus arenarius,

Sarothamnus scoparius. Medicago falcata, Onomis repens. Ru-

mex Åcetosella, Salsola Kali. Atriplex litoralis, Atriplex ha-

stata (enl. WARMING), Hermiaria glabra,! Scleranthus-arterna,

Salix repens B) arenaria.!? Vissa af dessa arter hafva dock

en något lös mesofyllhopfogning, d. v. s. intercellularerna

äro rikliga och relativt stora, såsom Cakile, Atriplices m. Hf.

I några fall står denna isolateralism 1 förbindelse med ett

mer eller mindre upprätt bladläge, i andra fall icke. VESQUE

och GiLtaAY hafva påpekat den rol, som det från den hvita

sandytan reflekterade solljuset kan tänkas hafva för utbild-

ning af pallisader på den undre sidan af horisontala blad.

Emellertid torde man komma sanningen närmast genom att

! De undre pallisaderna tämligen korta, stundom öfvergående till iso-

diametriska celler.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 39

uppfatta det isolaterala bladet såsom en tillpassning till ett

torrt klimat i öfverensstämmelse med den uppfattning af

pallisadparenkymet som en äfven transpirationsnedsättande

väfnad, hvilken först uttalats af AREscHouG (1 och 2). Äfven

hos blad tillhörande den bifaciala typen är det intercellulära

systemet föga utveckladt, så att man knappast kan tala om

ett egentligt svampparenkym. Bifaciala blad förekomma hos

Thymus Serpyllum, Calamintha Acinos, Hieracium umbellatum,

Galium verum,t! Rumex Acetosella, Teesdalia nudicaulis, Hie-

racium >" sabulosorum, Erigeron acris,t Lathyrus maritimus,!

Pimpinella Saxifraga B) dissecta.

Jasione montana har ett mycket tätt mesofyll, men sak-

nar egentliga pallisader.

Hos Anthericum-arterna utgöres mesofyllet i sin helhet

af i tvärsnitt rundade eller polyedriska klorofyllförande cel-

ler, som bilda en tämligen kompakt väfnad. I längdsnitt äro

cellerna cylindriska och ordnade7i vertikala rader. De inre

mesofylleellerna äro längre och hafva mera vågiga membra-

ner än de periferiska (jmfr AREsScHouG (1)). Häri uttalar sig

också ett slags isolateralism.

Gräsens assimilationsväfnad utgöres enligt HABERLANDT

(2) i allmänhet af pallisad- eller tafvelformiga celler. Fler-

talet af sandgräsen hafva ett dylikt, mycket kompakt, af

pallisad- eller tafvelformiga celler sammansatt mesofyll. Ely-

mus arenarius afviker därigenom, att assimilationscellerna

äro mer eller mindre armpallisadformiga, hvilket redan på-

pekats af KARELTSCHIKOFF.?

Carex arenarias assimilationsväfnad är mycket kompakt

och består till större delen af pallisader; på undersidan ofvan-

för klyföppningarne äro dock mesofylleellerna tafvelformiga

eller något oregelbundna. Äfven hos Juncus balticus utgöres

assimilationsväfnaden, som här uteslutande uppträder i stam-

men, af pallisader.

Hos fera sandgräs, särskildt tydligt hos Festuca rubra

och Triticum acutum har GIiLTAY iakttagit s. k. »Gurtelcanäle».

Som bekant funnos små 1 krets kring pallisaderna gående

intercellularer först af TscHircH hos Kingia, Hakea, Restio

m. £. och tolkades af honom som skyddsmedel mot transpira-

1 Tendera till isolateralism, därigenom att 1 undre lager, stundom 2, ofta

är mer eller mindre pallisadformigt.

? Uber die faltenförmigen Verdickungen in den Zellen einiger Gramineen

(Bullet. de la Soc. d. Natural. de Moscou 1868).

40 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

tion. Han påstod, att blott dessa ringformiga kanaler, icke

några i pallisadernas längdriktning gående intercellularer,

hos dessa växter voro utvecklade. Ringkanalerna skulle

endast kommunicera parallelt med bladets yta. Jämte dessa

ringkanaler förekomma nämligen enligt TScHIRCH större inter-

cellularer, också löpande parallelt med ytan mellan två cell-

rader, hvilka liksom äro reservoarer för det undre cellagrets

ringkanaler. Vattengasen skulle genom denna inrättning få

tillryggalägga Zzigzagformiga banor, innan den nådde ut.

Emellertid hafva GILG,! ScHMIDT? och senast SCHULZE? visat,

att så icke är förhållandet, utan att äfven parallelt med

pallisaderna löpande mellanrum finnas, hvarigenom TscHIRCHS

tolkning sålunda förfaller.

Hos några gräs, Carex arenaria och Juncus balticus, har

jag observerat dylika i organets längdriktning förlöpande

intercellularer, men därjämte förekomma äfven vinkelrätt

mot ytan gående cellmellanrum, hvarför man icke heller här

kan tillskrifva »gördelkanalerna» någon specielt transpira-

tionshämmande funktion.

Hos Salsola Kali finnes en central voluminös vattenväfnad,

hvilken upptager större delen af bladets tvärsnitt (jmfr ARE-

scHovGe 1). I bladen af Carex arenaria förekomma grupper af

tunnväggiga celler, som sakna formadt innehåll, inströdda i

assimilationsväfnaden, hvilka utan tvifvel äro att uppfatta

som vattenceller (jmfr WARMING 1). De finnas äfven hos

Carex obtusata.

Anatomiska tillpassningar i det underjordiska systemet.

Alla de af mig undersökta sandgräsen, Juncus balticus,

Carex arenaria och Carex obtusata samt de båda sandlilje-

arterna (Anthericum) utmärka sig genom en synnerligt stark

utveckling af rotens endodermis. Alla dessa arter hafva en

u-formigt förtjockad »Schutzscheide». Hos Corynephorus ca-

nescens, Koeleria glauca, Festuca rubra 8) arenaria och An-

thericum-arterna är strängslidan icke förstärkt af några inre

! GiLG, E., Z. vergl. Anatomie d. xerophilen Familie der Restiacee (Engl.

Jahrb. 13). ö

3C HMIDT, Uber den Blattbau einiger xerophilen Liliifloren (Bot. C. 1891).

SCHULZE, R., Beiträge z. vergleichenden Anatomie d. Liliaceen etc.

fa fan i:

(SA)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 41

förtjockade barkcellager, hvilket däremot är förhållandet med

Psamma arenaria, Elymus arenarius, Triticum junceum, hos

hvilka tvänne lager af förstärkningsceller uppträda. Hos

Psamma består strängslidan af ungefär 1isodiametriska celler,

och de förstärkande cellerna äro plattade, hos Triticum jun-

ceum hafva förstärknings- och strängslidecellerna ungefär

samma form, hos Elymus arenarius, som har den bredaste

»strängslidan», äro de egentliga strängslidecellerna radialt

sträckta, under det att det inre förstärkningslagret består af

ungefär isodiametriska och det yttre af plattade celler. Såväl

strängslidans som förstärkningslagrens celler äro förvedade,

vanligen ganska intensivt. Det behöfver knappast anmärkas,

att »strängslidan» först efter en viss tid når sin fulla utveck-

ling, så att den i en yngre rot är svagt förvedad och har

svagare förtjockningar. »Strängslidans» enorma utveckling i

de äldre rötterna står hvad gräsen beträffar i samband med

ett förhållande, som utmärker alla de undersökta sandgräsen

och äfven återfinnes hos en del andra gräs, nämligen de utan-

för »strängslidan» varande väfnadernas (epidermis och bark)

fullständiga affjällning, så att strängslidan efter någon tid

får fungera som rotens yttre skyddande hölje, som en sekun-

där epidermis.

SCHWENDENER har i sin afhandling »Die Schutzscheiden

und ihre Verstärkungen» påvisat. att det råder ett visst sam-

band mellan strängslidans utveckling å ena sidan, klimat och

växtort å den andra. Han har nämligen hos klipp- och stepp-

växter, hos några xerofila växter från varmare klimat, såsom

Dasylirion, Restio m. f., likaledes hos några på kalkklippor

och murar växande ormbunkar funnit förstärkta strängslidor.

Den starka mekaniska utvecklingen af strängslidan skulle

afse att utjämna de väfnadsspänningar mellan grundväfnad

och kärlknippe, som kunna uppstå till följd af den periodiska

växling af stark torka och mer eller mindre rik vattentill-

gång, hvarför dessa växter äro utsatta. Hos de ofvannämnda

gräsen måste »strängslidan» anses tjäna som skydd mot ut-

torkning. Egendomligt nog förekomma äfven förstärkta sträng-

slidor hos många hydrofila växter, såsom JIris-arter, Nartlhe-

cium ossifragum, Tofieldia calyculata, Juncus glaucus o. 8. V.,

men dessa arter äro inga utpräglade hydrofyter, så att sträng-

slideförstärkningarne kunna betraktas som en tillpassning till

tidtals uttorkande lokaler.

42 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Hos alla mera utpräglade vattenväxter däremot finnas

inga mekaniska förstärkningar i strängslidan, cellerna äro

tunnväggiga, såsom hos Potamogeton-arterna, Sparganium na-

tans, Sagittaria sagittefolia, Calla palustris o. s. v.

Hos alla sandgräsen finnes äfven i rizomet en starkt ut-

vecklad. af 2 eller flera lager bestående strängslida. Sträng-

slidecellerna äro ofantligt förtjockade, men endast på den inre

väggen. Väggarne äro intensivt förvedade. Cellerna äro

sklerenkymatiska med afseende på sin membran, men hafva

tvära eller föga tillspetsade ändar. DUVAL-JouVE, som först

observerat dem, kallar dem »fibres hémicycliques». Hos Fes-

tuca rubra B) arenaria, Triticum strictum (från sandstranden

vid Ystad), Koeleria glauca, Triticum junceum består sträng-

slidan af 2 cellager. Hos Corynephorus canescens utlöpare

finnas äfven dylika ensidigt förtjockade endodermisceller i

2 lager. Psamma baltica har en strängslida, bestående af

3 å 4 cellager, Psamma arenaria och Elymus arenarius ha

ända till 4 å 5 lager i strängslidan. För att undersöka, i

hvad mån växtgrunden kunde inverka på strängslidans ut-

veckling, undersökte jag rizomet af ett Elymus arenarius-

exemplar, som växte på vanlig trädgårdsjord i botaniska

trädgården i Lund, hos hvilket ifrågavarande celler voro be-

tydligt svagare utvecklade (rel. o betyda förtjockningar och

större ARA Åtminstone hos Psamma och Elymus sker all-

tid tämligen snart en affjällning af barken och epidermis,

hvarigenom strängslidan blir rizomets yttre hölje. Hos Tri-

ticum junceum äger troligen aldrig någon sådan affjällning

rum.

P. HELLSTRÖM säger på tal om gräsens underjordiska ut-

löpare, särskildt med afseende på Elymus arenarius m. fick

»Då endodermisskiktens antal blir större än 2, kan man ofta

näppeligen tala om en endodermis, emedan de särskilda cel-

lerna i högre eller lägre grad antagit karaktären af bastceller

med på inre sidan mera förtjockade väggar.» Då det emeller-

tid finnes en successiv öfvergång från 2 till 4 äå 5 endodermis-

skikt och då förtjockningen hos sandgräsen alltid är marke-

radt ensidig, så synas mig icke tillräckliga skäl föreligga

att frånkänna Psamma arenaria och Elymus arenarius en

endodermis. Då ännu icke tillräckliga komparativa under-

sökningar äro gjorda angående Stfänsdldaen förhållande i

rizomen hos olika gräs, är det ej möjligt att bestämdt afgöra,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 43

om sandgräsens strängslida är en tillpassning till växtgrun-

den, oaktadt ofvannämnda iakttagelse på Elymus arenarius

och analogien med rötterna ganska mycket tala för en sådan

uppfattning.

Samtliga psammofila växter med ett på längden eller

djupet mera utveckladt stam- eller rotsystem utmärka sig

genom ett på ofta mycket vidlumiga kärl synnerligen rikt

xylem. Denna egenskap betingas tydligen just af rizomets

eller rotens stora längd och afser att underlätta vattentrans-

porten. Hos en psammofil Cucurbitacé, Acanthosicyos horrida,

hvars rot ofta nedstiger till 15 meters djup 1 sanden, har

MaARrLoTH I funnit särdeles talrika och ytterst vidlumiga kärl.

Kärlen växla i vidd hos denna art mellan 400 och 700 uu,

d. ä. samma tal, som beteckna kärlvidden hos de med de vid-

lumigaste kärlen försedda slingerväxterna. WSlingerväxternas

kärlvidd växlar, enligt WESTERMAIER och AMBRONN”? mellan

120 och 700 u. Oaktadt så höga tal icke uppnås af våra

sandväxter, så visa dock flera af dem ganska aktningsvärda

siffror, hvars innebörd mera framträder, om man anställer en

jämförelse med löfträden. Här meddelas några siffror, be-

tecknande de största kärlens vidd, för att belysa det sagda.

ars tama ritinvast (rig) AR dr 0 RA 2 1007

Sass TÄSKEObINNE, SALE BITR REL ER ON

Elymus arenarius (rot). 75—80 u

> » (RäAOnD) ÅNA IR ANA NOA OO

BsdmuatanenNArN (LOG) Lv da NT os - mell: 75 o:50K

» > (IAOED) då ogrlg. olslisk. öra 0 SANGIS

ya Sian maritim (FOT) SE Rs märmare, 90

» > (EZ Om AE I Om ker OS Ol

Astragalus arenarims (pålrot) - .o. «cc - ss omkring. 10: u

> » (AO) RANA ARR OT

AE dercum sLutlason (fot) kb RAR META

ENN er GUTAR anno SU (RÅ) RE RR 0-0

allantbuspeploidesn(pålrot)s! art Jesemnd ks rn TOR

> » (rizom) . . . . . .530—55 —öfver 60 u

lörantbhys arenarius, (Fot) sh Rs IE Re 90-40

» » (PIAOMN)GG SKER resa RO BYST VA NE

! Engl. Jahrb. IX.

2? Beziehungen zwischen Lebensweise und Structur der Schling- und

Kletterpflanzen (Flora 1851).

44 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

För jämförelses skull anföras efter WIESNER några mått

på våra löfträds kärl.

Fet cb MES ed Ved ROS VON

ATEN or Er RM NA re Vas ELSIE

EST PAREN AN EE Fr RES RN IG Sr SPE LAM) fn

Björk: FÖREN Neta VE SRS AROS

ALE SR AE on RAM SNNNGONE

11 RET UT SOA AREA EESK ENSE (00) fa

PARGMEKÅA 0:56 Ho AST fre ELO

Buxbom 29 ses et AAA ARS

Vi finna sålunda, att en sandväxt, Lathyrus maritinus,

som dessutom har en ofantlig rikedom af kärl i veden, öfver-

träffar 4 af de anförda löfträden med afseende på kärlens

vidd och att Eryngium och de anförda gräsen och halfgräsen

kunna jämföras med björken och alen i denna punkt.

I såväl rizomet som rötterna hos

några psammofila arter påträffas ett

egendomligt strukturförhållande, som

TSE sannolikt är att uppfatta som en till-

FTSE a Hl SAR | rf

SGD passning till växtgrunden, nämligen en

DE 20 S stark utveckling af kollenkymatiska väf-

TOO nader. I rizomet och rötterna hos Di-

Fig. IV. Halianthus peploi- änthus arenarius och Halianthus peploi-

des. Tvärsnitt af rizomets des är, om kärlen och korken undan-

kork och en del af sek. | 3

barken. tagas, hela tvärsnittet något kollen-

kymatiskt. I synnerhet är detta fallet

med den sekundära barken. Men äfven elementen mellan

kärlen, som alltid äro oförvedade, hafva ett kollenkymatiskt

utseende, ja äfven märgen i stammen utmärker sig genom

förtjockade, starkt ljusbrytande membraner. BRICK säger med

afseende på ifrågavarande väfnader 1 rizomet hos Halianthus:

»Bast- und Markgewebe verdicken ihre Wände ohne aber zu

verholzen.> Men härmed har icke uttryckts den egendomliga,

olikformiga art af förtjockning, som här äger rum och gifver

upphof åt element fullt jämförliga med ytterbarkens kollen-

kymeeller hos våra träd. Hos Petasites spuria träffas i rizo-

met en egendomlig art af kollenkym, utmärkt genom den

rikliga förekomsten af intercellularer, hvilkas gränsväggar

äro kollenkymatiskt förtjockade, under det att de delar af

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 45

membranen, som stöta intill andra celler, icke äro på detta

sätt förtjockade. Hela barken består af en dylik väfnad.

C. MöcLEr har först närmare beskrifvit detta slag af kollen-

kym i bladskaften hos Tussilago Farfara, Petasitesarter m. 1.

och namngifvit detsamma. Han kallar det »Liäckenkollen-

kym». Äfven den primära rotbarken hos Petasites spuria har

starkt förtjockade, ljusbrytande membraner. TI rötterna hos

Anthericum-arterna äro äfven barkens celler något förtjockade

och ljusbrytande. Den sekundära barken i rot och rizom hos

Scabiosa suaveolens har kollenkymatisk struktur.

Denna rikliga förekomst af kollenkymatiska väfnader

synes så mycket mera egendomlig, som COsTANTIN visat, att

vid nedbäddning af öfverjordiska stammar i jord kollenkymet

högst betydligt reduceras eller rent af försvinner. Samme

förf. uppställer äfven såsom ett resultat af sina komparativa .

undersökningar öfver de underjordiska stambildningarne bl. a.

den satsen: kollenkymet förminskas eller försvinner, hvilken

afvikelse från den öfverjordiska stammen af COSTANTIN anses

bero af mediets direkta inflytande. Hos de båda förstnämnda

arterna, Dianthus arenarius och Halianthus peploides, för att

endast fästa afseende vid de mera utpräglade fallen, förhåller

det sig emellertid alldeles tvärtom: här finnas inga eller högst

fåtaliga (Halianthus) kollenkymatiska element i ofvanjords-

stammen, under det att större delen af tvärsnittet i rizomet

är kollenkymatiskt utvecklad. Härvid får likväl anmärkas,

att COoSTANTIN väl särskildt afsett de kollenkymstrimmor af

afgjordt mekanisk betydelse, som finnas i kanterna af många

stjälkar. CostANTIN tror sig hafva ådagalagt, att den under-

jordiska stammen till skillnad från den öfverjordiska ut-

märker sig genom brist på eller ringa utveckling af meka-

niska väfnader. MWNSenare har emellertid HJ. NILSSON visat, att

detta 1 många fall långt ifrån är förhållandet. I stoloner,

stjälkbaskomplex, rosettstammar förekomma isynnerhet väl

utvecklade mekaniska väfnader, på den grund att mekaniska

behof hos dessa kategorier i större eller mindre grad göra

sig gällande. Äfven kollenkym har af sistnämnde förf. fun-

nits i några fall, men intet af dessa är jämförligt! med de

! Af de fall, som anföras af HJALM. NILSSON, är Armeria elongata.

hvilken som bekant är en sandväxt, det närmast jämförliga. Om dennas

rizom säger förf.: »Det mekaniska elementet representeras här ovanligt nog

ensamt af kollenkym. För det första finnes nämligen tätt under den peri-

46 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

tvärsnitt, som Halianthus, Dianthus arenarius, Petasites spu-

ria 0. s. v. hafva att uppvisa. Allt det kollenkym, som upp-

träder hos dessa arter, låter sig svårligen förklaras ur me-

kaniska behof. Man brukar endast uppfatta det kollenkym

som mekaniskt, hvilket består af långsträckta, 1 ändarne till-

spetsade element, under det att ett kollenkym af korta celler,

såsom det +t. ex. förekommer 1 träds och buskars ytterbark,

ansetts som ett transpirationsskydd eller som ett köldskyd-

dande medel. Granskas ett längdsnitt af Dianthus arenarius

rizom, så befinnas de yttre kollenkymatiska elementen vara

korta, parenkymatiska, öfvergående i allt långsträcktare ele-

ment med tvära eller något tillspetsade ändar in mot kam-

biet. De yttersta kollenkymeellerna få väl därför uppfattas

som ett felloderma. FElementen mellan kärlen 1 veden äro

också långsträckta med tvära eller något tillspetsade ändar.

På likartadt sätt förhåller sig Halianthus. Kollenkymet hos

Petasites spuria består af långsträckta parenkymatiska ele-

ment. På grund af väfnadens rikedom på lakuner kan den

icke anses ha någon egentlig mekanisk betydelse; icke heller

kunna de yttersta till fellodermat hörande kollenkymatiska

cellerna hos de båda förstnämnda arterna anses ha någon

mekanisk uppgift.

På senare tiden hafva några arbeten utkommit, i hvilka

nya synpunkter med afseende på kollenkymets funktion och

natur velat göra sig gällande. Så tror sig BoKoRNY! på

grund af försök med järnvitriol kunna antaga en vatten-

ledande funktion hos kollenkymet. Häremot har emellertid

STRASBURGER, ” hvilken liksom J. CoHN endast erhållit nega-

tiva resultat af sina experiment, opponerat sig. En annan

mening om kollenkymets betydelse har framställts af C. MöL-

LER: han uppfattar kollenkymet såsom en vattenväfnad (>Was-

sergewebe»). Att icke kollenkymet är en blott mekanisk väf-

nad, synes förf. framgå däraf, att alla specifikt mekaniska

element nästan undantagslöst fungera, först då de förlorat

sitt lefvande innehåll, äro döda, under det att kollenkym-

feriska korken ett fullt typiskt utveckladt kollenkymlager på 5 å 6 cellrader,

och för det andra äro de primära knippedelarne på såväl bast- som vedsidan

starkt kollenkymatiska. Den öfriga barken och märgen hafva däremot jäm-

förelsevis tunna väggar och luftfyllda intercellularrum.>

1 Das Wasserleitungsvermögen des Collenchymgewebes (Biol. Centralbl. X).

2? Uber den Bau und die Verrichtungen der Leitungsbahnen in den

Pflanzen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 47

cellerna under växtens hela lif bevara sitt protoplasmatiska

innehåll. Dessutom föra kollenkymeellerna rikligen vatten.

»Alle anderen Inhaltsbestandtheile treten dem Wasser gegen-

äöber ganz zuröck ... Wasser ist auch in Menge den Collen-

chymverdickungen eingelagert. Diese Erwägung allein giebt

mir die Uberzeugung, dass in allen Fällen dem Collenchym

(wie der Epidermis) die Function emes Wassergewebes zuge-

sprochen werden muss und zwar eines wasserspeichernden,

Wasser energisch zuräöckhaltenden, nicht eines Wasser mit

Leichtigkeit fortleitenden.> Till denna öfvertygelse har MöL-

LER kommit särskildt genom studiet af den egendomliga, ofvan

omtalade kollenkymart, som han kallat »Läckencollenchym>.

Ett enkelt försök, som förf. gjort med bladskaft aft Heracleum,

förtjänar att särskildt omtalas. »Stellt man abgeschnittene

Blattstiele dieser Pflanze in Wasser, so nehmen sie energisch

Wasser auf. Sie bleiben tagelang ausserordentlich turgescent.»

Gör man ett snitt genom skaftet, så strömmar vatten ut.

»Es tritt hier aus den collenehymatischen Phloöm- und Xylem-

belegen aus, nicht etwa aus dem »wasserleitenden» Xylem.

Es kommt aber nicht zu einem dauernden Bluten der Quer-

schnittfläche .... Macht man nun etwa 1 mm. tiefer wieder

einen Querschnitt, so stärzt sofort wieder iberall, wo Collen-

chym durchschnitten ist, Wasser hervor.» MULLER samman-

fattar sina åsikter i följande yttrande: »Das Collenchym ist

seiner Natur nach in erster Linie ein wasserspeicherndes Ge-

webe, das seine mechanische Function aber schon frihzeitig

erwirbt. Es ist aber nicht nur die Stitze beim intercalaren

Aufbau und während der Streckung der Organe, sondern es

ist auch ein Theil des mechanisch in Anspruch genommenen

Dauergewebes, das in vielen krautigen und krautigbleibenden,

besonders in saftigen, stark transpirirenden Pflanzentheilen

neben Bast und Libriform zur Ausbildung gelangt.> Emeller-

tid kan kollenkymet icke uppfattas som en vattenväfnad i

detta ords vanliga mening,! hvilket MÖLLER på grund af något

förbiseende synes tro att döma af hans parentes »wie der

Epidermis». En vattenväfnad skall nämligen utmärka sig

genom förmågan att å ena sidan upptaga stora kvantiteter

vatten, då tillgången därpå är god, å den andra att så små-

ningom aflämna det upptagna vattnet till andra väfnader vid

! Jmfr M. WESTERMAIER, Uber Bau und Function des pflanzlichen Haut-

gewebesystems (Pringsh. Jahrb. Bd XIV).

48 ERIKSON, SANDPLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

inträdande vattenbrist, ofta under cellernas kollabering. MöL-

LER åter säger om kollenkymet, att det energiskt kvarhåller

vatten. Detta påpekas af CoHn, som underkastat MÖLLERS

påstående en kritik, hvaraf jag citerar kärnpunkterna. »Von

derartigen Veränderungen nun ist beim Collenebym bisher

noch nichts bekannt geworden. Avuwuch ist nicht recht einzu-

sehen, wie man sich bei der unregelmässigen Vertheilung der

Verdickungsmassen in den meisten Collenehymen den Collaps

der Zellen denken sollte. Was aber gar der Wassergehalt

der Collencehymmembran mit eimer etwaigen wasserspeichern-

den Function dieses Gewebes zu thun haben soll, ist voll-

kommen unklar. Denn die Zellwand lebender Zellen — und

mit solchen haben wir es hier ja stets zu thun — ist immer

allseitig von Wasser umgeben, hat also stets volle Gelegen-

heit sich mit Wasser zu sättigen. Wie soll sie also ihren

Wassergehalt zu Gunsten anderer Gewebe abtreten. Fiär das

im Lumen der Collenchymzeller. vorhandene Wasser ist äber-

dies eine besondere funktionelle Erklärung unnöthig, da das

Innere aller lebenden Zellen mit Wasser gefällt ist, soweit

es nicht von anderen Stoffen eimgenommen wird.» Denna kri-

tik träffar emellertid delvis på sidan om saken, då tydligen

MÖLLER icke har tänkt sig sin »Wassergewebe» som en vat-

ten aflämnande väfnad, endast som en rikligt vattenförande

väfnad.

En fråga med afseende på kollenkymet kan emellertid

anses afgjord, och det är den kollenkymatiska membranens

höga vattenhalt. CoHNn har funnit, att vattenhalten i en dy-

lik membran stiger till 60—70 2, under det att förvedadt

bast och ved endast innehålla 20—40 2. Men under det att

dessa senare element ha förmågan att efter uttorkning åter

upptaga lika mycket vatten, som de förlorat, kan kollenkymet

icke återtaga allt sitt förlorade vatten, utan endast ungefär

så mycket som en förvedad membran.

Med afseende på den kollenkymatiska membranens öfriga

egenskaper äro meningarne mycket delade. Sedan gammalt

har man ansett membranens starka, blåaktiga glans, med

andra ord dess stora ljusbrytningsförmåga, som ett af kollen-

kymets kännetecken. GiLtAY (2) däremot menar, att kollen-

kymmembranens starka glans icke är någon specifik egen-

skap. Han anser tvärtom, att brytningskoefficienten för kol-

lenkymet är densamma som för vanliga cellulosaväggar och

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 49

att den större optiska effekten endast orsakas af väggens

större tjocklek. MöLrLErR opponerar sig mot denna GILTAYS

åsikt och antager på grund af försök med polariseradt ljus,

att kollenkymväggen utmärker sig genom en specifik mole-

kylär struktur, hvilket återigen förnekas af Conn.

Den ursprungliga meningen om kollenkymets förhållande

till vatten var, att dess väggar voro starkt svällbara i vat-

ten. ÅAMBRONN fann genom sina försök svällbarheten i longi-

tudinal riktning endast uppgå till !/2—3/4 2. GILTAY har

återgått till den gamla åsikten, i det han uppgifver, att han

funnit kollenkymväggarne radialt utvidga sig 11—22 2 ända

till 32 2, när de efter uttorkning åter fingo imbibera vatten.

Kollenkymets egenskaper äro sålunda ett mycket om-

tvistadt kapitel, och därför är det för närvarande svårt att

uttala någon bestämd mening om anledningen till ofvan-

nämnda rizoms och rötters afvikelse från i vanlig jord lef-

vande underjordiska delars anatomi. Emellertid talar det

förhållandet, att en sådan byggnad åtminstone icke hittills

påträffats hos 1 vanlig jord växande rizom och rötter, äfven-

som den kollenkymatiska membranens säkert påvisade höga

vattenhalt för en teleologisk tolkning, för ett betraktande af

Haliantlusrizomet o. s. v. som en tillpassning till mediet.

Vattnet synes bättre kvarhållas af dessa rizom än andra.

Man finner ofta långa refvor af Halianthusrizom ligga blot-

tade på sanden, utan att de förlora sin turgor, äfven om de

ligga flera dagar i solskenet. Härför talar också, att knop-

par kunna utvecklas från ett blott 2—3 mm. långt, isoleradt

rizomstycke.!

Jag har undersökt några andra Dianthusarter från olika

lokaler, hvilka jag erhållit från härvarande Riksmuseum, för

att se, huru deras rizom- eller rottvärsnitt förhöllo sig. I

allmänhet tyckes där vara en tendens hos släktet att utbilda

den sekundära barken kollenkymatiskt, hvilket kanske beror

1 TI detta sammanhang vill jag äfven anföra en iakttagelse af A. LuND-

STRÖM (Pflanzenbiologische Studien I. Die Anpassung der Pflanzen an Regen

und Thau) på Mercurialis perenmis: »Zwischen den beiden Nebenblättchen

findet sich am Zwischenraume der Blätter ein erhöhter, rundlicher, haar-

bekleideter Grat, welcher leicht benetzt wird und das herabfliessende Wasser

leitet. Dieser Grat ist am deutlichsten an den oberen und mittleren Inter-

nodien, weniger deutlich an den unteren. Das Innere des Grates besteht aus

Collenchym, das hier wohl eine mechanische Bedeutung haben kann, aber

dann aller Wahrscheinlichkeit nach als Schwellgewebe in Zusammenhang mit

dem aufgefangenen Regen steht.»

50 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

därpå, att släktet mest uppträder på torra lokaler. Mest ut-

präglad är dock den kollenkymatiska naturen hos den sekun-

dära barken och det oförvedade xylemet hos sådana arter,

som växa på sand eller kalkklippor, t. ex. D. Brachyanthus-

Borss (In rupibus), Dianthus fimbriatus M. B. (In parietibus

saxorum), Dianthus gallicus Pers. (In arenosis), Dianthus cri-

nitus SMITH (In sterilibus siccis). Dianthus cespitosus (colli-

busque arenosis terrge; hos denna i Karroöknen växande art

var den inre delen af den sek. barken försedd med oerhörda

kollenkymatiska förtjockningar), Dianthus Lummnitzeri BaNIrz

(In saxis calceareis), Dianthus petreus (Sydeuropas kalkberg)

o. s. v. Hos ett par arter voro väggarne betydligt tunnare,

nämligen Dianthus silvestris WwiF (Påturages alpestres sili-

caux-schisteux), Dianthus Muschianus KorscH et Borss (Ad

nives deliquescentes). Äfven den dels på kalkberg dels i hafs-

sand växande Drypis spinosa hade en utprägladt kollenky-

matisk sekundär bark.

De underjordiska delarnes yttre betäckning.

Oaktadt beskaffenheten af det yttre skyddande höljet

i allm. icke kan betraktas som en specifik tillpassning för

växtgrunden hos ifrågavarande växter, har jag dock ansett

det lämpligt att lämna en sammanhängande skildring af de

mycket växlande förhållandena i detta afseende.

Hos Halianthus beklädes såväl rizomet som de äldre röt-

terna af en ganska mäktig korkväfnad, som såväl i stammen

som 1 roten har sitt ursprung ur det innanför strängslidan

befintliga cellagret. Hos Cakile och Salsola Kali beklädes

pålroten af en något oregelbunden kork. Petasites spurias

rizom har ingen annan beklädnad än epidermis, hvilken synes

stå kvar hela lifvet; roten hos denna växt omgifves af epi-

dermis och exodermis. Eryngium maritimum har en mycket

mäktig kork på såväl rizomet som pålroten. Lathyrus mari-

timus saknar både i rizom och rot alldeles ett särskildt

skyddande hölje; som ett skyddande hölje fungera de yttre

brunfärgade barklagren, hvilka efterhand affjälla och ersättas

af andra inifrån. HI. NILSSON har hos många jordstammar

funnit en dylik oförmåga att alstra kork. Förf. yttrar med

anledning häraf: »Detta yttrar sig dock icke alltid så, att

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 51

de periferiska väfnaderna ständigt eller ens för längre tid

skulle bihehållas vid sitt ursprungliga skick. Tvärtom äro

dessa här i allmänhet underkastade lika stora förändringar

som hos de goda korkbildarne och kunna lika litet som där

undgå påverkan af spänningen inifrån. Här inträder alltså

i regeln förr eller senare en utifrån inåt gående oregelbunden

destruktion af väfnaderna, yttrande sig däri, att cellerna för-

lora sitt innehåll, blifva mörka och ofta mer eller mindre

lösslitas från hvarandra. Dessa till utseendet i upplösning

stadda cellmassor befinnas nämligen vara impregnerade med

suberin eller åtminstone med så beskaffade väfnader dela en

synnerligen stor motståndsförmåga mot koncentrerad svafvel-

Syra.»

Hos gräsen träffas ett annat förhållande, i det att den

mer eller mindre starkt utvecklade endodermis, såväl i rizo-

met som 1 roten, förr eller senare blir det skyddande höljet,

hvarmed står i sammanhang, att de utanför varande väfna-

derna afkastas. I rizomet inträffar dock denna affjällning

icke alltid, icke t. ex. hos Triticum junceum.

Anthericumarternas rizom omklädes af kork, hvars celler

äro något oregelmässiga. Nya korkkambier bildas successivt

innanför det ursprungliga, hvilket har till följd, att barklager

efter barklager afskäres. Denna repeterade korkbildning, som

icke blott utmärker rizomet hos Anthericumarterna utan äfven

rot och rizom hos Scabiosa suaveolens och Gnaphalium arena-

rium, kan möjligen uppfattas som en tillpassning, då det är

tydligt, att organen härigenom blifva bättre skyddade mot

uttorkning. Roten hos Anthericum omgifves ytterst af en

tunnväggig epi- och exodermis och därinnanför af några poly-

gonala celler med något förtjockade membraner, förenade utan

intercellularer, stundom visande en svag förvedning.

Dianthus arenarius har såväl rizom som rot beklädda af

mäktiga korklager. Korkeellerna hafva bruna membraner

och äro fyllda af ett brunrödt innehåll, hvilket ger rizomet

och roten deras brunröda färg.

Hos AÅstragalus arenarius äro såväl rizom som rot för-

sedda med en betäckning af föga mäktig kork. Hos Gna-

phalium arenarium visar sig ett med Lathyrus maritimus ana-

logt förhållande i rizomet och roten, i det att det skyddande

höljet, så snart rizomet nått en viss ålder, hufvudsakligen

utgöres af döda väfnader, sklerenkym eller hopfallna brun-

52 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

väggiga parenkymeeller, antingen afskurna af tunna kork-

lager eller icke, vid skärningen ofta som ett skal lossnande

från den inre lifskraftiga delen. Till en början hoptorka

epidermis och de fåtaliga barklagren, men sedan sträcker sig

denna desorganisation äfven in 1 floemet.

Carex arenarias rizom har ytterst 3 å 4 lager polygonala,

tunnväggiga celler, förenade utan intercellularer, hvilka brun-

färgas af klorzinkjod och motstå konc. H?SO? (suberoid). För

öfrigt beklädes rizomet ganska fullständigt af de omslidande

lågbladen. I roten finnes under epidermis en af 1—2 lager

bestående exodermis med tunna kutiserade membraner, och

därpå följa några lager af mekaniska celler af parenkymatisk

form (>»bastmantel>).

Hos Scabiosa suaveolens består rizomets hölje af ett 1—2-

skiktigt korklager, hvarjämte en brun skorpa af döda väf-

nader sitter kvar. Nya korklager uppstå innanför hvarandra

och på vissa afstånd från hvarandra, hvarigenom skalet af

afskurna döda väfnader blir allt tjockare. Roten har ur-

sprungligen ytterst epi- och exodermis, men snart inträffar

samma repeterade inre korkbildning som i rizomet.

Reservnäring och öfrigt anmärkningsvärdt innehåll i de

underjordiska deltarne.

Stärkelse förekommer i stor mängd i rizomen hos de under-

sökta Papilionaceerna Lathyrus maritinus (äfven under vin-

tern) och ÄÅstragalus arenarius och därjämte hos Carex are-

naria. Hos Papilionaceerna finnes stärkelsen i alla parenky-

matiska element i rot och rizom såväl i grundväfnad som

kärlknippe, hos Carex arenaria finnes stärkelsen i central-

cylinderns parenkymatiska element, både i de egentliga grund-

väfnadscellerna och i de mekaniska celler, som omgifva kärl-

knippena.

Hos tvänne af de undersökta växterna, Petasites spuria

och Eryngium maritimuwm, utgöres reservnäringen af en flyk-

tig olja, som ledes i särskilda kanaler, hvilka hos den förra

arten förlöpa i grundväfnaden, omedelbart utanför foemet i

stammen, omedelbart utanför endodermis i roten, hos den se-

nare i såväl den sekundära barken som i märgen. Scabiosa

suaveolens rizom och rot för i alla parenkymatiska element

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 53

fet olja i form af de af B. LiDForss först närmare under-

sökta elaiosfärerna. Dessutom finnas druser af oxalsyrad kalk

i den sekundära barken. Äfven i rot och rizom hos Halian-

thus peploides och Dianthus arenarius hafva små oljekulor

iakttagits.

I rötter och rizom af Anthericum-arterna, som legat i

95 2 sprit, träffas dels i barken (cellulärt eller intercellulärt)

dels och i största mängd i kärlen sfärokristaller, hvilkas ke-

miska natur jag ännu icke känner. De lösas ytterst långsamt

i kallt vatten, hastigt 1 uppvärmdt vatten, reducera icke Feh-

lings vätska efter kokning med konc. HSO"; lösningen fälles

icke af molybdenlösning och icke af kaliumoxalat. Häraf kan

slutas, att de icke bestå af något inulinartadt ämne, ej heller

af kalciumfosfat. Äfven i kärlen af Petasites spurias rizom

och Gaphalium arenariums rizom och pålrot hafva dylika

starkt ljusbrytande, sfärokristalliknande bildningar iakttagits.

Hos alla gräsen utgöres reservnäringen sannolikt af de af

JOHANSSON närmare beskrifna med inulinet besläktade kolhydra-

ten (triticin, graminin o. s. v.), hvilka han funnit hos många

gräs. Jag har icke anställt några undersökningar däröfver.

Kalkoxalatkristaller förekomma i form ai rafider i rizo-

mets och rotens bark hos Anthericumarterna, 1 form af druser

hos Eryngium maritimum, isynnerhet i floemets inre del, och

1 märgen hos Dianthus arecnarius.

Speciel anatomi.

Halianthus peploides.

(Map. I fe lö och 14; tap:nltjutekt)

Tvänne författare hafva förut sysselsatt sig med denna

växts anatomi, nämligen Brick och WARMING (1). Den förre

har beskrifvit alla organen utom stolonerna, WARMING i kort-

het biadets anatomi. Det är därför onödigt att lämna en ny

fullständig skildring.

Stolonerna hafva, så länge de vandra, mer och mindre

meristematiska väfnader. Att stolonerna hos denna art icke

äro något annat än under jord utvecklade öfverjordsgrenar,

framgår af deras med ofvanjordsstammens öfverensstämmande

byggnad. Ytterst finnes sålunda till en början en tunn-

54 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

väggig epidermis, därpå följa 1 ordning inåt bark, stärkelse-

slida, floem, vedring, märg, precis som 1 stjälken. Enda skill-

naden är, att epidermis på stolonen är tunnväggig, att kloro-

fyll saknas och att väfnaderna ännu icke äro utbildade.!

Sedan undergår stolonen samma förändring som stjälken, när

den kommit under sanden, 1 det att ett fellogen uppstår ome-

delbart innanför stärkelseslidan, hvilket har till följd, att de

utanför varande väfnaderna affjällas;? floemet och de oför-

vedade elementen i xylemet bli kollenkymatiskt förtjockade

0. 8. v. BrIcK har icke undersökt längdsnitt af rizomet och

roten. Närmast korken äro de kollenkymatiska cellerna myc-

ket korta och få väl därför uppfattas som ett felloderm, i all

synnerhet som de ofta visa en radial anordning.? Dessa korta

element öfvergå inåt 1 allt långsträcktare, med tvära eller

något tillspetsade ändar försedda floemelement. Veden be-

står af mindre fibrösa kärl (de inre) och ganska storlumiga

porkärl med på bredden utdragna porer (de kunna därför

också betraktas som en mellanform mellan por- och nätfiber-

kärl) samt för öfrigt af oförvedade element, som äro lång-

sträckta med tvära eller något tillspetsade ändar. I de större

kärlen träffas ofta ett egendomligt gulfärgadt innehåll, som

af BRICK antages vara garfsyra. Det ger emellertid ingen

svartfärgning med järnklorid. Dylika »färgade, gula eller

vinröda sekret» har HJ. NILSSON iakttagit i många jordstam-

mars kärl, 1 hvilka fall kärlen varit omslutna af koncentriska

! På samma sätt visa stolonerna hos Lathyrus martitimus öfverensstäm-

melse med stjälken, och hvad gräsen beträffar, har HELLSTRÖM redan påvisat,

att utlöparne, t. ex. hos Elymus arenarius, utmärka sig genom subepidermala

bastknippen, som här äro utan funktion och sålunda kunna betraktas som

rudimentära organ. Kan man icke häri se ett bevis för dessa perenners här-

stamning från annuella plantor?

? På den öfversandade stjälken sitta de genom korken afskilda väfna-

derna ganska länge kvar som en torr, gul hylsa, som utan tvifvel utgör ett

icke oäfvet skydd mot uttorkning, då den just bekläder den del af stammen,

som befinner sig i den öfversta, hetaste och torraste sanden.

3 Ett dylikt kollenkymatiskt felloderma har först iakttagits af AMBRONN

hos Melanoselinum decipiens: »Ausserdem zeigt das Phelloderm die merk-

wärdige Eigenschaft, dass sich die Zellen desselben sehr bald nach ihrer

Bildung collenchymatisch verdicken und sich auf dem Querschnitt von den

direkt darunter liegenden Collenchymzellen nur durch die in Folge ihrer Ent-

stehung reihenweise Anordnung unterscheiden. Auf dem Längsschnitt jedoch

lässt sich sofort eine deutliche Verschiedenheit zwischen Phelloderm und

Collenchymstrang erkennen, da die Elemente des ersteren eine parenchyma-

tische und zwar sehr kurze Form zeigen, während die Zellen des letzten ge-

mäss ihrer Entstehung aus Cambium, einen ausgeprägt prosenchymatischen

Charakter tragen, obwohl ihre Länge, wie schon erwähnt, durchaus nicht be-

trächtlich ist.»

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. 055

korklager, afsatta inåt från angränsande celler. Uppträdan-

det af sekretet i kärlen skulle vara ett tecken till en bör-

jande desorganisation och korkbildningen äga rum för att

isolera de »sjuka» kärlen. Hos Halianthus iakttages också en

bildning af koncentriska cellager kring de på detta sätt fyllda

kärlen, som likväl icke alltid äro förkorkade.

Beträffande rottvärsnittet så måste som vanligt 1 diko-

tyla rötter skiljas mellan det primära och det sekundära

stadiet. I primärt tillstånd har roten ytterst en föga afsatt

epidermis, hvarpå följa ett par barkcellager af tunnväggiga,

vidlumiga celler, en endodermis och ett diarkt kärlknippe

(stundom tetrarkt eller oregelbunden anordning af kärlen).

Ganska snart bildas emellertid både i pålroten och birötterna

som vanligt ett fellogen i perikambiet, hvarigenom de yttre

väfnaderna affjällas. Alla oförvedade element bli mer och

mindre kollenkymatiska. På ett tvärsnitt af en äldre ad-

ventivrot visa kärlen en någorlunda radiär (diark eller tetr-

ark) anordning; 1 den äldre pålroten däremot äro kärlen, stora

och små, oregelbundet strödda om hvarandra. Ofta observe-

ras till och med ett litet kärllöst parti i midten. Härigenom

får ett tvärsnitt genom den äldre pålroten en stor likhet

med rizomet.!

På WARMINGS afbildning af bladtvärsnittet ser det ut,

som om hela mesofyllet vore pallisadformigt, men i vanliga

fall åtminstone äro de inre cellerna rundade. Anmärknings-

värd är kutikulans stora utbredning på epidermis” inner-

vägg, som påpekats af GILTAY, om ock icke, såsom denne fört.

synes mena, den inre kutikulan bildar ett sammanhängande

skikt rundt kring hela bladet. Klyföppningarne äro något

litet insänkta.

Cakile maritima.

Stam och rot äro behandlade af BricK, bladet af WAR-

MING (1). Några väsentliga tillägg har jag icke att göra.

Det violetta färgämnet 1 stammen finnes i under epidermis

liggande grundväfnadsceller. Anmärkningsvärd är ytter-

väggens tunnhet i bladen.

1 Redan NäGernIi (Beiträge zur wissenschaftlichen Botanik 1858) har på-

pekat den stora öfverensstämmelsen i den sekundära tillväxten mellan den

perennerande roten och rizomet hos samma växt.

56 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Salsola Kali.

Stammen har beskrifvits af BricK, bladet af ÅRESCHOUG

(1), Brick och WaARrminG (1). Något nytt har jag icke att

meddela. Anmärkningsvärd är förekomsten af småhåriga och

glatta former om hvarandra. I både blad och stam finnes.

under epidermis ett lager af pallisadformiga celler. Under

detta uppträder ett lager af isodiametriska celler, innehål-

lande klorofyll och stärkelse, hvilka därför af BricK kallas

»Stärkebehälter». Hela den öfriga grundväfnaden utgöres af

vattenväfnad. Angående fibrovasalväfnadens anomala anord-

ning och tillväxt i rot och stam hos denna växt kan jag hän- .

visa till DE BArRys »Vergleichende Anatomie» och GHEORGHIEFFS:

»Beitrag zur vergleichenden Anatomie der Chenopodiaceen> (Bot.

Centralbl. Bd XXX o. XXXT). Roten omgifves af kork, som

är något oregelbunden, beroende på korkcellernas olika storlek.

Äfven de nedre delarne af stammen äro beklädda med kork.

Lathyrus maritimus.

SDaDEL Ho TLS

Stjälken är som förut nämndt försedd med 2 större och

2 mindre kanter, 1 hvilka förra små kärlknippen förlöpa.

Epidermiscellerna hafva såväl ytter- som innerväggarne för-

tjockade. Under epidermis ligga tre lager rundade klorofyll-

förande celler, som efterföljas af polyedriska celler utan kloro-

fyll. Under de gröfre kanterna finnes kollenkym. Kärlknip-

pena hafva ganska starka, halfmånformiga, mekaniska be-

läggningar. Vedringen är sammanhängande, därför att mel-

lan kärlknippena finnas förvedade, förtjockade celler, ett

interfascikulärt libriform. Märgen består af stora, rundade

eller polygonala, förvedade, porösa celler.

Rizomet har till en början ytterst en tunnväggig epi-

dermis, men såväl denna som några innanför varande bark-

lager affjälla så småningom, dock utan någon föregående peri-

dermbildning. Det äldre rizomets yttre beklädnad utgöres

sålunda af några brunväggiga, mot konc. svafvelsyra resistenta.

barkeellager. Den lefvande barken utgöres af på bredden

sträckta, 1 längdsnitt tämligen korta, rektangulära celler,

som ofta afdelas genom radiala väggar för att kunna hålla

jämna steg med den inre tillväxten. De föra rikligt en små-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. d7

kornig stärkelse. Gränsen mellan barken och floemet mar-

keras af grupper af mekaniska celler. Dylika uppträda äfven,

antingen ensamma eller i grupper, inne 1 floemet. Vedceylin-

dern är mycket mäktig och består af mycket vidlumiga ring-

porkärl, vedparenkym och libriform. De parenkymatiska ele-

menten, hvilka uppträda dels som sträng- dels som strål-

.parenkym, äro fyllda af stärkelse både sommar och vinter

De mekaniska cellerna 1 bark, floem och ved visa den egen-

heten, att de inre aflagringarne färgas brunröda af klorzink-

jod. Dylika sklerenkymatiska element har SANIo! först fun-

nit i ofvanjordstammen hos Cytisus m. fl. Papilionacésläkten

och äfven inom andra familjer. HI. NILSSON har beskrifvit

dem hos flera Papilionacérizom. Den stora rikedomen på me-

kaniska element är ingenting ovanligt, såsom HJ. NILSSON

först påpekat, hos de underjordiska stammar, hvilka äro att

betrakta som stjälkbaskomplex. Märgen, som består af run-

dade eller polygonala celler, är i sin inre del resorberad.

Den för rikligt stärkelse.

Utlöparne utgöras under sin längdtillväxt naturligen af

nästan meristematiska väfnader. HEpidermiscellerna äro kva-

dratiska med tunna membraner. Bark och märg bestå af

rundade celler, af hvilka den förras äro storlumigare. Kärlen

äro svagt förvedade.

Pålroten visar i det sekundära stadiet den största öfver-

ensstämmelse med rizomet, endast med undantag däraf, att

märg saknas. En ung späd pålrotsgren visade i ordning ut-

ifrån inåt följande väfnader: epidermis med rothår, exoder-

mis, bark, endodermis (icke förtjockad), perikambium och ett

diarkt kärlknippe. Ensamma eller gruppvisa mekaniska fibrer

lågo 1 periferien af floemet. I birötterna är vedstrålarnes an-

tal växlande: di-, triarka och hexarka rötter hafva iakttagits.

Sklerenkymgruppernas antal i floemet rätta sig därefter.

I äldre stadier öfverensstämma birötterna med den äldre pål-

roten. Anmärkningsvärdt är, att den primära barken sitter

kvar i den äldre roten, hvilket står i samband med. rotens

oförmåga att alstra kork.

Bladet. Epidermiscellerna äro på båda sidor, sedda en face,

isodiametriska, antingen 3-, 4- eller mångkantiga, längs ner-

verna något sträckta. Klyföppningarne, som förekomma på

1 Bot. Zeitung 1863.

58 ERIKSON. SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

båda sidor, något talrikare på den undre, äro oregelbundet orien-

terade och något litet insänkta. NStomacellerna äro tämligen

små och hafva en framspringande yttre kutikularlist. Ytter-

väggen på epidermis är något utåthvälfd och förtjockad. Den

beklädes af ett kornigt vaxlager. Mesofyllet är bifacialt och

ganska tätt. De 2 öfre lagren äro pallisadformiga, de öfriga

äro rundade eller något sträckta på bredden, hvarigenom ett.

något lakunöst svampparenkym kommer till stånd. Det un-

dersta lagret utbildas stundom pallisadformigt, en tendens

till isolateralism. Kärlknippena hafva mekaniska belägg-

ningar på både öfver- och undersidan.

Petasites spuria.

ANG on Safe OM LON

Några blommande exemplar har jag icke påträffat, hvar-

för jag måste utelämna stängelns anatomi.

Rizomets anatomi är något berörd af HJ. NILSSON.

Rizomet beklädes under hela lifvet af en tämligen tunn-

väggig epidermis, hvars alla väggar äro resistenta mot konc.

H?SO+. Stundom observeras dock en antydan till korkbild-

ning genom tangential delning af epidermis. Epidermis för

antocyan, som orsakar rizomets ljusröda färg. Innanför epi-

dermis följer en saftfull, kollenkymatisk, parenkymatisk bark,

tillhörande den typ, som MöLrreEr kallat »Läckencollenchym».

Stora och små intercellularer förekomma nämligen mellan

cellerna, och de kollenkymatiska förtjockningarne uppträda

endast på de membranpartier, som gränsa intill intercellu-

larer. Kärlknippena, af kollateral typ, ligga nära hvarandra,

åtskilda af smala grundväfnadsband. Starka, halfmånformiga,

förvedade mekaniska strängar ligga på insidan af kärlknip-

pena. Stundom observeras en eller några få sklerenkymatiska

celler äfven på den yttre sidan. Omedelbart utanför floemet

förlöpa stora med tapetceller försedda oljekanaler, hvilka föra

en flyktig olja. Innerst finnes en voluminös märg, som åt-

minstone i det äldre rizomet är något kollenkymatisk. Såväl

barkens som märgens celler äro porösa.

Birot. Ytterst en långa, täta rothår bärande epidermis

och en exodermis. Hela barken utgöres i en något äldre rot

af tjockväggiga celler med ljusbrytande membraner. Slut-

ligen blir barkparenkymet genom resorption starkt lakunöst.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. 59

Utanför kärlknippet, som omgifves af en tunnväggig endo-

dermis och perikambium, löpa oljekanaler, hvilka enligt VAN

TIEGHEM uppkomma schizogent genom doublering af endo-

dermisceller. »Dans la racine, le canal est creusé dans la

membrane protectrice dédoublée, dont les larges cellules hya-

lines le limitent immédiatement et méme sont dans le jeune

åge communes å deux canaux voisins.» Oljekanalerna ligga

midtför floemgrupperna och bilda lika många med vedstrå-

larne alternerande hålrum. Lakunerna delas ofta (på ett

tidigare stadium?) genom 2, 3 å 4 två- eller trecelliga slan-

gar i skilda rum. Kärlknippet är 2-, 4-, 5-, 6-arkt. Ofta

finnes en sträng af mekaniska celler i midten af kärlknippet.

Bladskaft. Epidermis med 8 u tjock yttervägg; äfven

innerväggen är förtjockad. HKlyföppningarne äro insänkta.

Ett hypoderma af några lager »Liäckencollenchym»> följer

därpå. Grundväfnaden utgöres för öfrigt af celler med för-

tjockade, ljusbrytande väggar. Kärlknippena, som äro strödda

öfver hela tvärsnittet, äro på såväl yttre som inre sidan be-

klädda af mekaniska beläggningar af kollenkym. Utanför

hvarje kärlknippe gå en eller flera med tapetceller försedda

oljeförande kanaler.

Bladskifva. Mesofyllet består helt och hållet af palli-

sader, hvilka bilda en tätare väfnad på den öfre sidan. Epi-

dermis består af en face isodiametriska celler. Den öfre epi-

dermis har ofantligt förtjockad yttervägg, äfven den inre

väggen är något förtjockad. Den undre hårbärande epidermis

har tunnare yttervägg. Klyföppningar förekomma på båda

sidor, men mycket talrikare på den undre. På den öfre ytan

äro de betydligt nedsänkta, på den undre, som beklädes af

ett tätt filtludd af långa, smala, hoptrasslade, vridna, turge-

scenslösa hår, äro de icke eller högst obetydligt nedsänkta.

Håren hafva två eller tre basalceller med grumligt innehåll,

af samma bredd som själfva håret. Tjockväggiga hypoderma-

celler, antingen enstaka eller i grupper, förekomma, mest

midtför kärlknippena och i bladkanten. Elaiosfärer finnas så-

väl 1 öfverhudens som mesofyllets celler. Oljegångar förlöpa

i mesofyllet.

Eryngium maritimum.

Stjälk. Epidermis af kvadratiska celler med förtjockad

ytter- och innervägg. Ytterbark smålumig, kollenkymatisk.

60 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Innerbark storlumig, tunnväggig, med oljegångar. Kärlknip-

pena bilda en sammanhängande ring, därigenom att de för-

enas af interfascikulärt libriform. Floemet är kollenkyma-

tiskt. Märgen består af storlumiga, tunnväggiga celler och

för äfven oljegångar.

Rizomet såväl som roten utmärka sig genom sin skörhet,

hvilket beror på den kompletta frånvaron af alla egentliga

mekaniska element. Ytterst finnes en ganska mäktig kork.

Innanför denna en väfnad af korta celler, sannolikt felloderm.

Den sekundära barken visar liksom veden redan för blotta

ögat en tydlig strålformig byggnad, beroende på de breda

märgstrålarne. Veden, som utgör en sluten cylinder, består

af förvedade kärl och oförvedadt parenkym, strål- och sträng-

parenkym. Innerst en storcellig märg. MNSåväl i den sekun-

dära barken som 1 märgen, dock mest i den förra, finnas olje-

gångar. Druser af oxalsyrad kalk uppträda företrädesvis i

den sekundära barkens inre del, men äfven 1 vedparenkymet

och märgen.

Hypokotylen har ytterst epidermis, som är försedd med

tjock yttervägg, och primär bark. Innanför denna uppträder

en tunnväggig, kutiserad endodermis, innanför hvilken korken

på ett äldre stadium bildas.

Pålrot. I en ung pålrot iakttogs innerst en diark kärl-

sträng, en ej vidare skarpt markerad strängslida, ytterst en

tunn bark jämte epidermis. Den äldre pålroten visar en med

rizomet öfverensstämmande byggnad med undantag däraf att

märg saknas.

Bladskaftets epidermis har en tjock (8 wu), i sin yttre hälft

kutiserad yttervägg. Klyföppningarne äro insänkta (20 u).

Under epidermis är grundväfopaden kollenkymatisk. Resten

af grundväfnaden är en tunnväggig väfnad af rundade eller

polygonala celler med vattenklart innehåll, 1 hvilken olje-

gångar förlöpa. Kärlknippena, som hafva kollenkymatiskt

floem, bilda en båge.

Bladets anatomi är förut beskrifven af WARMING (1), nå-

got berörd af GiLntAY (1). Anmärkningsvärdt är förekomsten

af hypoderma, de nedsänkta klyföppningarne och den vackra

isolaterala byggnaden af mesofyllet. Stomacellerna sakna

eller hafva en ytterst obetydlig ytterlist. I hjärtbladen och

de första örtbladen saknas hypoderma, och klyföppningarne

äro icke så mycket nedsänkta som på de senare bildade bladen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 61

Psamma arenaria.

Tab. I, fig. 6 och 10.

Denna växts anatomi är uttömmande skildrad af flera

anatomer. Strået är beskrifvet af BUCHENAU, rizomet af Du-

VAL-JOUVE (2) och BUCHENAU, rötterna af BucHENAU, bladet af

DUVAL-JoUVE, BUCHENAU, GILTAY (1) m. d£.

Elymus arenarius.

Tab. I, fig. 1, 8 och 11: tab. II. fig. 4.

Strået. Under epidermis, hvars yttervägg är ganska tjock

och hvars innervägg är förvedad, ligger assimilationsväfnaden

i segment, som skiljas af de yttre kärlknippenas mekaniska

beläggningar, hvilka nå ända ut till epidermis. Därunder

följer en mekanisk zon, på hvars insida den inre kärlknippe-

kretsen är belägen. Märg af rundade celler. Innerst en stor

lakun. Strået är liksom bladen betäckt med vax.

Rizomet öfverensstämmer nästan alldeles med Psammas. I

utlöparen finnes ursprungligen ytterst en af kvadratiska, i alla

membranerna förvedade ?! celler bildad epidermis. Barken, som

är mera utvecklad än hos Psamma,

består af rundade celler och inne-

håller subepidermala bastknippen.

Roten öfverensstämmer också AR

i hufvudsak med Psammas. Endo- SKÅ TT LR

dermiscellerna äro dock här radialt NOU

sträckta. Endodermis är förstärkt

af de 2—3 inre förtjockade och för-

vedade barkcellagren. :Central-

cylindern utgöres innerst af en

märgliknande väfnad. Kärlen äro

dels mycket stora, dels smålumiga

(primanerna). De stora kärlen äro

/ k Fig. V. Elymus arenarius

af ett antal af 5—6 och ligga mera tvärsnitt af roten (ung).

centralt. Tätt innanför perikam-

biet ligga de omkring 18 primordialkärlen. Alla kärlen äro

porösa. I likhet med andra hithörande gräs” rötter visar

Elymusrottvärsnittet en nästan fullständig förvedning i en

! Ett allmänt fenomen hos hithörande gräs.

62 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

äldre rot. Till och med floempartierna synas förvedade. Här

vill jag äfven omnämna en afvikelse i rotbasens byggnad, som

träffas hos sandgräsen. Det 3:dje och 4:de cellagret från epi-

dermis räknadt hafva nämligen förtjockade och förvedade väg-

gar, hvarigenom detta parti af roten kännes styfvare än den

öfriga roten. Genom denna imrättning spärras rötterna rakt ut.

Bladet är förut beskrifvet af GintaAY (1), SAMSÖE-LUND !

och WARMING (1).

Triticum junceum.

Il I i te

Strå och rigom hos DuUVAL-JouvE (2). Anmärkningsvärdt

är, att klyföppningarne på strået äro insänkta, hvilket icke

är fallet med de föregående. Bladet hos DuVAL-JouVE (2),

GiLTAY (1) och WARMING m. Å. Kotens »strängslida» består

af den egentliga endodermis och 2 förtjockade barkcellager,

alla af ungefär samma form. De centrala kärlens antal re-

duceras stundom till 1.

Triticum acutum.

Strå och rigom hos DuVvaAL-JouvE (2). Roten visar icke

något särskildt anmärkningsvärdt. Endodermis är förstärkt

af 2 barkcellager. Bladet omtalas af DuvAL-JouvE (2) och

GiLTAY (1).

Festuca rubra 8 arenaria.

Strået. Epidermis och alla väggar, synnerligen den yttre,

förtjockade. Inner- och mellanväggar förvedade. Klyföpp-

ningarne äro insänkta. Assimilationsstrimmorna äro breda

och alternera med mekaniska pelare, som utgå från den me-

kaniska ringen. Midtför hvarje assimilationsstrimma ligger

ett subepidermalt bastknippe.

Rizomet öfverensstämmer i hufvudsak med de öfriga sand-

gräsens. MBSträngslidan består af 2 lager.

Rotens endodermis saknar förstärkningsceller.

Bladet finnes hos Hacker (1). De subepidermala meka-

niska cellerna äro talrikare än hos den vanliga formen.

1 Vejledning til at kjende Gresser i blomsterlos Tilstand. (Landbrugets

Kulturplanter, N:o 3, 1882.)

ön, SURT USS TESEN

BIHANG-:TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 63

Koeleria glauca.

Strået. Den mekaniska ringen är starkt utvecklad; as-

similationsstrimmorna äro följaktligen smala.

Rizomet är på grund af gräsets tufvighet ytterst kort,

hvarför inga egentliga internodier finnas. Ett tvärsnitt hade

följande utseende. Epidermis och bark voro resorberade.

Ytterst 2 lager af ensidigt förtjockade celler (inre barklagret

och endodermis), därefter en bred mekanisk mantel af lik-

formigt förtjockade celler, inneslutande 2 kretsar af kärl-

knippen. Innanför bastringen strödda kärlknippen, som om-

gifvas af mäktiga mekaniska beläggningar och skiljas af stråk

af märgliknande celler.

Rotens endodermis har inga förstärkningsceller.

Bladet hos SAMSOE-LUND, WARMING (1).

Corynephorus canescens.

Strået. Under epidermis, som har förtjockade väggar,

följer en mäktig mekanisk ring af vanligen 5 lager starkt

förtjockade celler, mot hvilka kärlknippena stödja sig. As-

similationsstrimmor saknas eller äro ytterst deminutiva. Märg

storcellig, till större delen resorberad.

Utlöpare. Under epidermis finnes en 1—2-skiktig, tunn-

cellig bark. Innanför denna följa ensidigt förtjockade skleren-

kymatiska celler (endodermis) i 2 lager. Därpå följa en me-

kanisk ring, innehållande kärlknippena, och märg.

Rot. I rotbasen äro det 3:dje, 4:de och 5:te lagret skle-

renkymatiskt förtjockade. Barken utgöres af 3 åa 4 lager af

rundade celler. Endodermis har inga yttre förstärknings-

lager, men de yttre af centralcylinderns element äro för-

tjockade. I en äldre rot är allt affjälladt ända in till endo-

dermis, och hela centralcylindern synes förvedad.

Bladet är omtaladt af SAMsoE-LuNp, GILTAY (1) och WAR-

MING (1). Det är alltid mer eller mindre hoprulladt.

Carex arenaria.

Stjälk. Under den tämligen tjockväggiga epidermis lig-

ger den klorofyllförande, pallisadformiga ytterbarken, som

omgifver den klorofyllösa, af polygonala celler bestående

innerbarken. Kärlknippena, af kollateral typ, ligga i assi-

64 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

milationsväfnaden. Ungefär hvartannat af dem är större och

försedt med ett till epidermis nående bastknippe. Imnnerst

finnes en stor lakun. Klyföppningscellerna ha ytter- och

innervägg förtjockade och omgifvas af tunnväggiga biceller

liksom i bladet.

Rizom. Centraleylindern utgöres af talrika perixylema-

tiska, af mekanisk, stärkelseförande väfnad omgifna kärl-

knippen, åtskilda af stråk af ett rikligt stärkelseförande

grundparenkym. Stärkelsen utgöres af större och mindre

rundade eller ovala korn. Centraleylindern begränsas af ra-

dialt sträckta, u-formigt förtjockade celler. Barken inne-

håller stora lakuner, hvilka äro skilda af smala, 1-, 2-, 3- till

4-radiga cellband. Närmast lakunerna finnas på yttre och

inre sidan kollaberade celler. Den yttre betäckningen ut-

göres af 3, 4 å 5 lager tunnväggiga, polygonala, utan inter-

cellularer förenade celler, som brunfärgas af klorzinkjod och

icke upplösas af konc. svafvelsyra (suberoid). I en del af

cellerna finnas stora elaiosfärer, en i hvarje cell.

Rötternas anatomiska byggnad har jag redan beskrifvit

i Bot. Notiser (1). Ingen mera karaktäristisk skillnad före-

finnes mellan de gröfre och de finare rötternas byggnad. I

båda slagen kan man sålunda under epidermis urskilja 1 å2

exodermislager, hvarpå följer en mekanisk zon af tjockväg-

giga, parenkymatiska, med smala, spricklika porer försedda

celler, hvilka förmodligen tjäna att hålla lakunerna öppna.

Därpå följa de i de gröfre rötterna stora, i »sugrötterna» små

lakunerna. Därefter komma åter några kretsar af tjock-

väggiga parenkymatiska celler, som omsluta den af i radial

riktning sträckta celler bestående strängslidan och central-

cylindern. I »sugrötterna» är denna inre mekaniska zon föga

markerad. I »fäströtterna» uppträder ett stort antal porösa,

smålumiga primordialkärl (omkring 30) ytterst och därinnan-

för följa några (10—13) mycket storlumiga porkärl, anordnade

i krets. Midten af tvärsnittet utgöres af en tämligen volu-

minös märg af något förtjockade, stärkelseförande, rundporiga

parenkymeeller. På de uppåtväxande »sugrötterna» äro rot-

håren riktade uppåt eller rakt utåt.

Bladet är behandladt af WaARMING (1). De af DuvaL-

JouvE och WESTERMAIER omnämnda cellulosakäglorna, som

skulle utgå från innerväggen på vissa epidermisceller och

tjäna till att hindra dessas kollabering, har jag icke iakttagit.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:03. 65

Dianthus arenarius.

BANAN tab. I NS DO

Stjälken. Epidermis af tafvelformiga celler med tjock,

icke kutiserad yttervägg och stark kutikula. Barken består

af några få, vanligen endast 2, pallisadformiga eller stundom

rundade cellager. Det innersta lagret i barken är ombildadt

till en slida, hvars celler stundom föra druser af oxalsyrad

"kalk. Så följer en mäktig mekanisk ring (5 å 6 lager), som

omsluter den sammanhängande knipperingen. Märgens celler

äro till större delen resorberade. — Fåtaliga klyföppningar,

som likna bladets.

Rizomet har ytterst en brun skorpa af döda väfnader,

som afskurits af den ganska mäktiga korken. Korkcellerna

hafva bruna membraner och föra äfven ett brunt innehåll.

Hela den sekundära barken, som ytterst består af föga lång-

sträckta, inåt af mera långsträckta, parenkymatiska eller

något prosenkymatiska element, är i hög grad kollenkymatiskt

förtjockad. De närmast under korken belägna kollenkymati-

ska elementen äro mycket korta och förmodligen att upp-

fatta som ett felloderma. Xylemet har endast de talrika

kärlen, som uteslutande äro fibrösa (nät- och spiralkärl), för-

vedade. Alla de öfriga elementen i veden äro kollenkymati-

ska. De visa sig på längdsnittet långsträckta och hafva tvära

eller något tillspetsade ändar. Äfven märgen har förtjockade,

ljusbrytande membraner.

På öfvergången mellan stjälk och rizom tunnas den yttre

mekaniska ringen allt mera ut, så att den på en viss höjd

består af endast 1 cellager och slutligen upplöser sig i en-

staka celler eller cellgrupper. Barken desorganiseras under

förvedning af sina cellmembraner. Men stjälkbasen kan icke

helt och hållet undvara starkare mekaniska element i sin öfre

del, och därför finner man här, men också endast här, en

mäktig libriformring utvecklad i veden. Längre ner upp-

löses den i skilda grupper och försvinner slutligen alldeles.

Hand i hand härmed utvecklas ett korkkambium i floemets

yttre del, hvarigenom bark och epidermis affjällas, hvarjämte

floemets element bli allt mera kollenkymatiska.

Rotens primära tillstånd efterföljes tämligen snart af det

sekundära. Rothåren äro ganska långa. På det senare sta-

66 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

diet har roten en med rizomet alldeles öfverensstämmande

byggnad med undantag däraf att märg saknas.

Bladet. Epidermiscellerna äro på öfre sidan, sedda en

face, rektangulära, sträckta på bredden. Den undre epider-

mis utgöres af på längden sträckta, på bredden sträckta eller

isodiametriska celler, blandade om hvarandra. Kutikulan, som

är betäckt af ett vaxlager på båda sidor, är försedd med

täta, längslöpande lister. Klyföppningar finnas på båda sidor,

men äro tätast på ofvansidan. De äro ordnade parallelt med

bladets längdriktning. Epidermiscellernas yttervägg är mer

eller mindre förtjockad, består af cellulosa och har en tjock

kutikula, som färgas intensivt af klorzinkjod. Mellanväg-

garne äro något förtjockade, undulerade och porösa. Stoma- -

cellerna hafva i synnerhet förtjockad innervägg och fram-

springande yttre kutikularlist. Mesofyllet är vackert iso-

lateralt med 2 lager pallisadceller på hvar sida. De mellersta

mesofyllcellerna, af hvilka några innehålla druser af oxal-

syrad kalk, äro rundade eller polygonala. Kärlknippena om-

gifvas af parenkymslidor, hvilkas celler innehålla druser af

oxalsyrad kalk. En halfmånformig mekanisk beläggning fin-

nes på kärlknippet på den undre sidan.

Astragalus arenarius.

Tab. rig

Stjälken har 4 kanter, under hvilka grundväfnaden är

kollenkymatisk. Epidermis utgöres af i tvärsnitt kvadratiska

celler med förtjockad, i sin yttre del kutiserad yttervägg och

förtjockad innervägg. Den är beklädd med tätt åtliggande

gaffelhår. De sparsamma klyföppningarne äro något ned-

sänkta. Stomacellerna hafva tjock ytter- och innervägg och

framspringande yttre kutikularlist. Under epidermis finnes

ett enskiktigt hypoderma af något förtjockade celler. Grund-

väfnaden är differentierad i klorofyllförande, pallisadformig

ytterbark och klorofyllös innerbark af stora rundade celler.

Kärlknipperingen är sluten på grund af att de särskilda

knippena förenas af små grupper af libriformartade celler.

Den har starka mekaniska beläggningar, hvars element visa

den för många Papilionaceer karaktäristiska rödfärgningen

af klorzinkjod. Märgen består af rundade celler.

BIHANG TILL K.. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AED. III. N:0 3. Ö7

Rizomets byggnad visar ganska stor öfverensstämmelse

med Lathyrus maritimus. Här finnes dock en verklig kork.

Den sekundära barken är starkt uppblandad med mekaniska

fibrer. Veden består af delvis ganska vidlumiga kärl, be-

lägna 1 grupper eller ensamma, libriformfibrer samt oförvedadt

vedparenkym. De mekaniska fibrerna 1 såväl floem som ved

visa samma vinröda reaktion till klorzinkjod som hos Lathy-

rus maritimus. Märgen är till största delen resorberad. Alla

lefvande element föra stärkelse, som är något storkornigare

än hos Lathyrus maritimus.

På öfvergången mellan stjälk och rizom upplöses mär-

gen, veden upptager libriformceller, bastfibrerna bli strödda,

kanterna försvinna. Kork bildas, som affjällar den primära

barken.

En ung utlöpare visar ytterst epidermis och primär bark,

men dessa väfnader affjälla tämligen snart till följd af kork-

bildning i barkens innersta lager. TI den unga utlöparen ligga

de mekaniska fibrerna periferiskt i floemet och närmast mär-

gen i xylemet.

Pålroten öfverensstämmer alldeles med rizomet med undan-

tag däraf att märg saknas.

Bladen äro 1 torka inrullade med kanterna, så att de bli

rännformiga. Ofvansidans epidermis utgöres af en face nästan

isodiametriska celler, undersidans äro ofta något sträckta i

bladets längdriktning. Den beklädes på båda sidor af långa,

spetsiga, tilltryckta gaffelhår med olika långa grenar. Håren

äro tätast på den undre ytan samt på kanterna af den öfre.

Hårens membran består med undantag af basalpartiet, som

är kutiseradt, af cellulosa och är på utsidan utsirad med små

kutikularvårtor. Klyföppningarne äro små, ungefär 4 gånger

talrikare, men något mindre på bladets öfre yta än på den

undre, något nedsänkta, mest på den undre ytan (25 å 30 uu)

och oregelbundet orienterade. Stomacellerna hafva den inre

väggen starkt förtjockad och en framspringande yttre kuti-

kularlist. Epidermis' yttervägg är föga förtjockad, mest på

bladets undre sida. På den öfre sidan är den utbuktad.

Mesofyllet är isolateralt med i allmänhet 3 lager pallisader

på den öfre och 2 på den undre sidan.

68 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

Anthericum Liliago.

ARN Li Te S/SADNA NE 10

Stängel. Epidermis' yttervägg är starkt förtjockad; äfven

innerväggen är något förtjockad. Kutikulan tjock, men för

öfrigt ingen kutisering 1 ytterväggen. En del af epidermis-

cellerna äro betydligt större än de öfriga, nästan tunnformiga

och uthvälfda. Dessa större epidermisceller ligga midtför

barkens kärlknippen och orsaka stängelns kantighet. Klyf-

öppningarne äro något nedsänkta. Under epidermis ligga

några lager af i tvärsnitt runda assimilationsceller. Där-

innanför en mäktig mekanisk ring, som omsluter märgen.

Kärlknippena äro strödda i märgen, sklerenkymringen och

barken.

Rizomet beklädes af en ganska mäktig kork af något

oregelbundet formade celler. Nya korkkambier bildas efter

hand längre och längre in i barken, hvarigenom det ena bark-

skalet efter det andra afskäres. De afskurna barkpartierna

sitta länge kvar på rizomet som en yttersta skyddande hinna.

Barken består af rundade celler. En del af cellerna inne-

hålla stora rafidknippen. Centraleylindern omgifves af en

föga markerad strängslida. Midtför kärlknippena äro dennas

celler stundom u-formigt förtiockade. Kärlknippena äro om-

vändt koncentriska. I kärlens håligheter utfällas sfärokri-

staller af 95-procentig alkohol.

Roten. Denna har innerst en ganska mäktig märg af

långsträckta, parenkymatiska celler. Nylemet består af en

stor mängd strålar (17 å 23 hafva iakttagits), hvilkas inre

storlumiga kärl äro ringporiga, de yttre fibrösa. Kärlen om-

gifvas närmast af långsträckta, förvedade, parenkymatiska

celler med enkla, rundade porer 1 spiral. Emndodermis är

starkt utvecklad, försedd med u-formigt förtjockade väggar,

hvilka äro svagt förvedade. En del af de midtför xylem-

strålarne belägna endodermiscellerna hafva tunna membraner

(Durchgangszellen»). Barken är kraftigt utvecklad och be-

står af parenkymatiska, saftfulla celler med ganska starkt

förtjockade, ljusbrytande, porösa membraner, stundom förande

rafider. De äro kortare än märgparenkymets celler. De yttre

lagren närmast under epi- och exodermis äro i tvärsnitt poly-

gonala, utan intercellularer och merendels svagt förvedade.

Af 95-procentig alkohol utfällas sfärokristaller i kärlens hålig-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 69

heter samt i barkens celler och intercellularer. I de späda

rotgrenarne är vedstrålarnes antal betydligt reduceradt (på

ett snitt 4), strängslidan är icke så tjockväggig, och barken

består af tunnväggiga celler. Höljet utgöres af epi- och exo-

dermis.

Bladets anatomi är beskrifven af ÅRESCHouvG (1). Liksom

1 stängeln äro en del af epidermiscellerna, nämligen de midt-

för kärlknippena belägna, mera storlumiga än de öfriga, 1

synnerhet på bladets undre sida. Klyföppningarne äro något

litet insänkta. Cellsaften är slemmig, hvarigenom vattnet

bättre kvarhålles.

Bladbasen innehåller med kärlknippena alternerande laku-

ner, hvilka uppkommit genom desorganisation af grundväft-

nadscellgrupper.

Anthericum ramosum.

Denna växt öfverensstämmer i sina anatomiska förhållan-

den fullkomligt med den föregående.

Klyföppningarne på stängeln äro nedsänkta 12 u.

Lumen i en stor epidermiscell var 44 u 1 höjd och 34 u

1 bredd, under det att de vanliga epidermiscellerna voro 23 u

höga och 22 u breda.

Gnaphalium arenarium.

Tab. I, fig. 4 och 5.

Stjälk. Epidermis med tjock, icke kutiserad yttervägg

och något förtjockad innervägg. Ytterbarken består af 3, 4,

5 lager af små, rundade eller på bredden sträckta, klorofyll-

förande celler. Innerbarken utgöres af storlumiga, rundade;

klara celler med nästan kollenkymatiska väggar. Det inner-

sta lagret är slidlikt. Kärlknippena förenas af smala stråk

af tjockväggiga celler (libriform). Starka mekaniska belägg-

ningar finnas på kärlknippenas utsida. Märgen är till större

delen resorberad. — Längre ned 1 stjälken reduceras inner-

barken alltmera. j

Fizomet. I rizomets öfre del observeras en liflig verk-

samhet i kambiet. Märgen har aftagit. En oregelbunden,

d. v. s. ej öfver hela periferien sig sträckande korkbildning

har inträdt. Den första korken uppstår tätt under epidermis

(3:dje lagret utifrån). På de ställen, där kork icke bildats;

70 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

voro barkcellerna försedda med tjocka, ljusbrytande mem-

braner. Då basen af en rosett genomskars, lossnade epider-

mis och det yttre barklagret från vid skärningen, d. v. s.

det som låg utanför de suberifierade cellerna. Senare affjäl-

las hela den primära barken och äfven de yttre delarne af den

sekundära, som till en början är ganska rik på oförvedade

element, anordnade i vackra, radiala rader, jämte sina meka-

niska strängar genom successiva, afskärande korkzoner.

I det äldre rizomet visar sig äfven en liflig verksamhet i

kambiet utåt och inåt. Utåt bildas mest sklerenkym. En regel-

bunden, öfver en hel periferi sig sträckande korkbildning äger

ej rum. På vissa delar af tvärsnittet synes den yttre be-

täckningen endast utgöras af död, brunväggig, i konc. svafvel-

syra olöslig sekundär bark, på grund af cellernas oregel-

bundna anordning; på andra åter, framför allt innanför af-

fjällade sklerenkympartier, låter cellernas regelbundna radiala

anordning förmoda förekomsten af verklig kork. Vedkroppen

är mycket mäktig och till större delen intensivt förvedad.

Den utgöres till större delen af kärl, trakeider och libriform,

hvilka alla äro intensivt förvedade. Därjämte förekommer

vedparenkym, som endast undantagsvis är förvedadt. Stun-

dom ser vedkroppen liksom söndersplittrad ut af oförvedade

strimmor af strålparenkym.

Rot. Ett tvärsnitt genom en späd pålrotsgren hade föl-

jande utseende. Midt i centralcylindern låg en trekantig

grupp af mekaniska celler; i triangelspetsarne funnos några

få kärl. Perikambium och endodermis tydliga. Barken be-

stod af rundade eller polygonala celler. Ytterst funnos 2 la-

ger celler med tunna, bruna väggar: epi- och exodermis. Den

äldre roten visar öfverensstämmelse med det äldre rizomet

med undantag däraf att märg saknas. I rizomet såväl som

i pålroten utfällas af 95-procentig alkohol sfärokristaller i

kärlen, märgen samt den sekundära barkens lefvande celler.

Bladet. Såväl öfver- som undersidans epidermisceller äro

sträckta i bladets längdriktning; de senare äro undulerade.

Klyföppningarne förekomma i ungefär lika stor mängd på

båda gsgidor och äro oregelbundet orienterade. Bladens båda

sidor äro beklädda med ett tätt filtludd. MHåren utgöras af

2—53-celligt basalstycke och en lång, smal, solid tråd. Erpi-

dermis yttervägg är något förtjockad och består af oför-

ändrad cellulosa. Andhålorna äro ytterst små. Mesofyllet

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 71

är mycket kompakt, isolateralt, bildadt af små celler. På

ofvansidan finnas 2 lager pallisader, på undersidan 1 å 2. De

öfriga mesofyllcellerna äro rundade eller polygonala.

Scabiosa suaveolens.

Stjälk. Epidermis med starkt förtjockad, i sin yttre del

kutiserad yttervägg och något förtjockad innervägg. Här

och där utgå korta, hornlikt krökta, papillösa hår. Under

epidermis finnes ett hypoderma med förtjockade väggar och

utan klorofyll. Ytterbarken af små, rundade, klorofyllförande

celler, innerbarken af mera storlumiga, klara celler. Det

innersta lagret ombildadt till en kutiserad slida. Inga me-

kaniska beläggningar finnas på floemet. Kärlknippena bilda

en sammanhängande ring. I xylemet finnes utom kärl ett

rikligt libriform och vackra 1—2-radiga märgstrålar.

FRizom. Ytterst finnes en tjock, brun skorpa, bildad af

affjällade väfnader. Denna affjällning orsakas af successiv

korkbildning, hvarigenom först den primära barken och se-

nare yttre partier af den sekundära affjällas. Den första

korken, hvilken liksom de följande skikten endast består af

1—2—3 lager af stora celler, uppstår omedelbart under epi-

dermis. Såväl den sekundära barken som märgen hafva cell-

väggarne förtjockade; den förra är tydligt kollenkymatisk.

I den sekundära barken finnas här och där stora druser af

oxalsyrad kalk. Veden är genom oförvedade märgstrålar de-

lad i flera kärlförande partier. Såväl barkens celler som det

oförvedade vedparenkymet och märgen föra elaiosfärer.

Rot. På det första stadiet följer innanför den småcelliga

epidermis en kutiserad exodermis, därefter bark af något för-

tjockade celler. Endodermis saknar förtjockningar. Kärl-

knippe triarkt. — I den äldre roten afskäres den sekundära

barken successivt af på vissa afstånd från hvarandra upp-

kommande enskiktiga korklager, bildade af stora celler.

Bladet. Öfversidans epidermisceller merendels något

sträckta i längdriktningen, undersidans ofta långsträckta,

men tvärsträckta och isodiametriska förekomma äfven. På

båda sidor finnas »Kopfhaare», som bestå af ett 1-celligt skaft

och ett 4-celligt hufvud. Ett egendomligt innehåll af bruna

klumpar iakttages i epidermis, mest på den öfre sidan. Klyf-

öppningar finnas på båda sidor, något talrikare på under-

72 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

sidan. De äro oregelbundet orienterade. Ytterväggen är

betydligt förtjockad, men icke kutiserad. Arfven mellan- och

innerväggar äro något förtjockade. Nästan hela tvärsnittet

består af pallisader. Druser af oxalsyrad kalk ligga 1 run-

dade idioblaster. Öfver och under medelnerven utgöres grund-

väfnaden af rundade, klorofyllösa, något kollenkymatiska celler.

Till sist får jag frambära min tacksamhet till Kgl. Sv.

Vetenskapsakademien för det penningunderstöd, jag erhållit

för fullbordande af denna undersökning. För samma ändamål

har jag äfven mottagit bidrag af nyligen aflidne Ryttmästa-

ren och Kommendören OC. G. STJERNSVÄRD. Dessutom får jag

uttrycka min tacksamhet till Herr Prof. G. LAGERHEIM för

allt det tillmötesgående, jag från hans sida rönt å Stockholms

Högskolas Botaniska Institut, där jag afslutat detta arbete.

Zusammenfassung.

Die ostschonische Sandflora kann in psammophile Halo-

phytenvegetation und Corynephorusformation getheilt werden.

In beiden sind folgende xerophile Anpassungen zu unter-

scheiden.

Morphologische Anpassungen in dem oberirdischen System.

Die Blätter sind schmal — constante Oberflächenreduc-

tion. Periodische Oberflächenreduction wird durch einen schnel-

len Entwickelungsverlauf (ephemere Annuellen) oder durch

einrollbare Blätter erreicht. Viele Arten haben eine dichte

Bedeckung von luftföhrenden Haaren; einige haben Driäsen-

haare. HEinige Arten haben eine Bedeckung von Wachs.

Blattsucculenz ist mehr selten. Aufrechte Blätter kommen

bei vielen Arten vor. Bisweilen bleiben alte Blätter oder

Blattresten an der Basis zuräck. HEinige Gräser sind Tuni-

catengräser. Npalierartige Wachsthumsform zeichnet mehrere

Species aus. Rosettenbildung ist häufig.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 73

Morphologische Anpassungen in dem unterirdisehen System.

Die Pfahlwurzel geht tief in die Erde hinein (z. B. die

einjährigen Halophyten und Eryngium). Auch die Neben-

wurzeln sind bei den Gräsern, Anthericum u. s. w. sehr lang.

Sandhäölsen um die Wurzeln kommen bei mehreren Grä-

sern (Psamma, Elymus u. s. w.) und bei Petasites spuria vor,

bei welehen die Wurzelhaare sehr lang (1—2 mm.) und sehr

dicht sind. Eine spärliche Wurzelhaarbildung findet sich bei

mehreren, ins Bes. halophyten Sandpflanzen mit tiefen Wur-

zeln. Die Wurzeln sind zuweilen sehr feischig (Anthericum).

Das unterirdische Stammsystem ist bei mehreren Arten

in der Länge oder Tiefe kolossal entwickelt, reich verzweigt

und knospenbildend (Halianthus, Lathyrus maritimus, die halo-

phyten Gräser). Accessorische Knospen kommen bei Halian-

thus, Lathyrus maritimus und Astragalus arenarius vor. Bei

den Strandgräsern, Halianthus und Dianthus arenarius sind

viele Knospen schlafend. Bei Petasites spuria zeigt die Rhizom-

spitze eine geotropische Bewegung nach unten, wodurch sie

in feuchten Sand kommt.

Anatomische Anpassungen in dem oberirdischen System.

Dicke Epidermisaussenwand, die im Allg. aus Cellulosa

besteht. Eingesenkte Spaltöffnungen bei Eryngvum maritimum

und Petasites spuria.

Hypoderma von wasserfilhrenden Zellen im Blatte von

Eryngium maritimum. Mechanisches Hypoderma in den Blät-

tern der Gräser.

Das Assimilationsgewebe ist bei den meisten dicotylen

Arten isolateral.

Gärteleanäle kommen besonders bei den Gräsern vor, aber

es kann ihnen keine besondere transpirationsherabsetzende

Function zugeschrieben werden.

Inneres Wassergewebe bei Salsola Kali.

Anatomische Anpassungen in dem unterirdischen System.

Eine sehr verdickte Endodermis kommt in den Wurzeln

von den Gräsern, von Carex arenaria, Juncus balticus und

den Anthericum-Arten vor. Die Zellen sind u-förmig ver-

74 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

dickt und verholzt. Besondere Verstärkungen durch innere

verdickte Rindenparenchymzellen zeichnen Psamma arenaria,

Elymus arenarius und Triticum junceum aus.

Auch im Rhizome der Gräser findet sich eine Endodermis,

aus u-förmigen, verholzten Zellen bestehend. Diese Endo-

dermis ist bei Festuca rubra 8) arenaria, Koeleria glauca,

Triticum junceum, Corynephorus canescens 2-schichtig, bei

Psamma baltica 3—4-schichtig, bei Psamma arenaria und

Elymus arenarius 4—5-schichtig.

Die Gefässe in den Wurzeln und Rhizomen der Sand-

pflanzen sind im Allg. sehr weitlumig, welches aus der be-

deutenden Länge dieser Organe erklärt wird. Die weitesten

Gefässe hat Lathyrus maritimus (100 u).

Bei einigen NSandpflanzen zeichnet sich das Querschnitt

des Rhizomes und der Wurzeln durch seimen Reichtum an

collenchymatischen Geweben aus. Dieses gilt ins Besondere

Dianthus arenarius und Halianthus peploides, bei welchen die

ganze secundäre Rinde (incl. Phelloderm) collenchymatisch

verdickt ist und auch die unverholzten Elemente zwischen

den Gefässen sich in ihrem Aussehen dem Collenchym nähern.

Scabiosa suaveolens hat auch eine collenehymatische secundäre

Rinde. Bei Petasites spuria besteht die primäre Rinde des

Rhizomes aus »Läckencollenchym».

Tillägg.

Under sistförflutna sommar har jag verkställt några

temperatur- och fuktighetsobservationer, hvilka här som ett

bihang meddelas.

Luft- Fuktighets-

temperatur. procent. Vindriktning.

2317 kl. Y/e2 e. m. da LO 171874 stark sydost

Fö Dh res mn 231/a4 46 7 — stark västlig vind

gl el ET 2603/4 50 4 sydväst

28/7, Kl.-4550, 2:10. 21 69 2 svag sydost

30/7 ANS ONS nn 23/4 Ord vindstilla

SRA RA aloe mn 22 32 «4 stark östlig vind

1/8 kl. 4 e. m. 26 45 9 sydväst

2NSMkIRSAAOESN mt 25 68 4 vindstilla

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 7)

Alla dessa iakttagelser äro gjorda på sandfältet strax

innanför dynen. Af de meddelade fuktighetsprocentsiffrorna

synes, såsom var att vänta, att luftfuktigheten på detta om-

råde är ganska mycket beroende af vindriktningen, så att

östliga vindar medföra hög luftfuktighet, västliga vindar obe-

tydlig luftfuktighet.

Några iakttagelser öfver sandens temperatur kunna äfven

meddelas. Den 23 Juli kl. !/22 e. m., då lufttemperaturen var

22!/2”, uppmättes 1 den ytliga sanden på fältet innanför dy-

nen 40”. I en renlaftufva var temperaturen samtidigt 34”.

På sandstranden var något senare den ytliga sanden 36?/4

varm. Djupare ned, där sanden började blifva fuktig, d. v. s.

på ungefär 1 dm. djup, uppmättes 25”.

Följande dag, då lufttemperaturen var 23!/4, var sanden

1 ytan i det yttersta bältet 36”, på 1 dm. djup 23”. Den ?/1

hade vid 4-tiden på eftermiddagen den ytliga sanden på fäl-

tet innanför dynen en temperatur af 38". Lufttemperaturen

var vid samma tid 26?/4”.

Litteratur.

ALTENKIRCH, G., Studien ib. die Verdunstungsschutzeinrichtungen in der

trockenen Geröllflora Sachsens. (Engl. Jahrb. 18 Bd. 1894.)

AMBRONN, H., Ub. die Entwickelungsgeschichte und die mechanischen

Eigenschaften des Collenchyms. (P. J. XII)

ARESCHOUG, F. W. C., (1) Jämförande undersökningar öfver bladets ana-

tomi. (Minnesskrift utgifven af Fysiogra-

fiska sällskapet i Lund. 1878.)

» (2) Der Einfluss des Klimas auf die Organisa-

tion der Pflanzen. (Engl. Jahrb. Bd. 2.)

» (3) Bidrag till den skandinaviska vegetationens

historia. (Lunds Univ. Årsskrift IV Bd. 1868.)

» (4) Beiträge zur Biologie der geophilen Pflanzen.

(Aeta Regnrock: Physt Hund HMI)

DE BARY, Vergl. Anatomie der Vegetationsorgane.

BucHENaAu, Uber die Vegetationsverhältnisse des »Helms» (Psamma are-

naria) und der verwandten Dinengräser. (Abhandl. Naturw. Ver-

eins. Bremen X. 1889.)

BricK, C., Beiträge zur Biologie und vergleichenden Anatomie d. bal-

tischen Strandpflanzen. (Schrift. naturforsch. Gesellschaft. Dan-

zig 7. 1888.)

Or a ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE.

CELACHOVSKY, L., Morphologische Beobachtungen. (Sitzungsber. d. kel.

böhm. Gesellsch. d. Wissensch. in Prag 1881.)

COHN, Beiträge zur Physiologie des Collenchyms. (P. J. XXIV.)

COSTANTIN, Études comparées des tiges aériennes et souterraines. (Ann.

sc. nat. 6 Ser. XVI)

DARWIN, The power of movement in plants.

DUVAL-JOUVE, (1) Histotaxie des feuilles de Graminées. (Ann. sc. nat.

(ÖISBRRTIKSNEE)

> (2) Étude anatomique de quelques Graminées et en particu-

lier des Agropyrum. (Mém. Acad. Montpell. 1870. VIL.)

ERIKSON, JOH., (1) Om icke geotropiska och negativt geotropiska rötter

hos sandväxter. (Bot. Not. 1894.)

» (2) Några ord om utvecklingen hos Halianthus peploides.

(Bot. Not. 1894.) ;

GILTAY, E., (1) Anatom. Eigenthämlichkeiten in Beziehung auf klimat.

Umstände. (Neederl. kruidkundig Arch. 1886.)

» (2) Het Collenchym. Leiden 1882.

GUNTZ, Untersuchungen ber die anatomische Structur der Gramineen-

blätter. Leipzig 1886.

HABERLANDT, G., (1) Eine botanische Tropenreise. 1893.

> (2) Vergleichende Anatomie d. assimilatorischen Ge-

webesystems d. Pflanzen. (P. J. XIII)

» (3) Physiologische Pflanzenanatomie.

HACKEL (1) Monographia Festucarum.

» (2) Öb. einige Eigenthämlichkeiten der Gräser trockener Kli-

mate. (Verhandl. d. zool. bot. Gesellsch. in Wien 1890.)

HEINRICHBER, E., Uber isolateralen Blattbau. (P. J. XV.)

HELLSTRÖM, P., Några iakttagelser angående anatomien hos gräsens

underjordiska utlöpare. (Bih. t. Kgl. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd. 16.

1891.)

JOHANSSON, Ö. A., Om gräsens kväfvefria reservnäringsämnen, särskildt

de inulinartade kolhydraten. (Kel. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd 23.)

KERNER, A., Pflanzenleben.

LIDFORSS, B., Studier öfver elaiosferer i örtbladens mesofyll och epi-

dermis. (Kel. Fysiogr. Sällsk. i Lund Handl., Bd 4.)

MEIGEN, FR., Biologische Beobachtungen aus der Flora Santiagos in

Chile. (E. J. 18 Bd.)

MULLER, C., Ein Beitrag zur Kenntniss der Formen des Collenchyms.

(Ber. d. deutsch. bot. Gesellsch. VIII.)

NEUMAN, L. M., Botaniska anteckningar under sommaren 1886. (Bot.

Not. 1887.)

NILSSON, HJ., Dikotyla Jordstammar. (Lunds Univ. Årsskrift. T. XXI.)

PETERSEN, 0. G., Momenter til Caryophyllaceernes Anatomi. (Bot. Tid-

skrift Bd 16.)

RAUNKIAER, CHR., Vesterhavets Ost- og Sydkysts Vegetation. (Borchs

Kollegiums Festskrift 1889.)

REICHE, K., Die Vegetationsverhältnisse am Unterlaufe des Rio Maule

(Chile): (BE: J. 21: 18955)

SCHIMPER, A. F. W., Die indo-malayische Strandflora. Jena 1891.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 77

SCHWENDENER, Die Schutzscheiden und ihre Verstärkungen. (Abhandl.

d. königl. Akad. d. Wissensch. zu Berlin 1882.)

STAHL, HEinige Versuche iber Transpiration und Assimilation. (Bot.

Ztg. 1894.)

STENSTRÖM, K. O. E., Uber das Vorkommen derselben Arten in ver-

schiedenen Klimaten an verschiedenen Standorten, mit besonderer

Beriäcksichtigung der xerophil ausgebildeten Pflanzen. (Flora 1895.)

VAN TIEGHEM, Mémoire sur les canaux sécréteurs des plantes. (Ann.

de se. 5 Ser. XVI)

TscHIrRcH, Uber einige Beziehungen des anatomischen Baues der Assi-

milationsorgane zu Klima und Standort. (Linnea 43. 1882).

VOLKENS, Die Flora d. Agyptisch-arabischen Wäste. 1887.

WARMING, E., (1) De psammofile Formationer i Danmark. (Videnskab.

Meddel. Naturhist. Foren. 1890.)

> (2) Om Skudbygning, Övervintring og Foryngelse. (Na-

turhist. Foren. Festskrift 1884.)

> (3) Plantesamfund 1895.

Weiss, A., Untersuchungen äber die Zahlen- und Grössenverhältnisse

der Spaltöffnungen. (P. J. IV.)

-— je

[Ne]

[SU

o- PH MM RS

[9 6]

KH OD 0NOARDBRDÖOUR MN HH

Figurförklaring.

Tab..I.

Groddplanta af Elymus arenarius (nedre delen).

Gaffelhår af Astragalus arenarius.

Tvärsnitt af bladet hos Dianthus Arenarius.

Tvärsnitt af bladet hos Gnaphalium arenarium.

Hår af Gnaphalium arenarium.

»Strängslida» af Psamma arenarias rot (190).

»Strängslida» af Triticum junceums rot (190).

»Strängslida» af Elymus arenarius rot (190).

Strängslida af Anthericum Liliagos rot (Hartnack 1 o. 7).

Strängslida af Psamma arenarias rizom.

Strängslida af ett Elymus arenarius-rizom, som växt i träd-

gårdsjord.

Parti af Lathyrus maritimus sekundära ved.

Längdsnitt genom sekundära barken hos Halianthus peploides

(korken utelämnad).

Tvärsnitt genom ett litet parti af den sekundära barken hos

Halianthus peploides, i stark förstoring.

Tvärsnvitt af sekundära barken hos Dianthus arenarius.

Tvärsnitt genom den inre delen af sekundära barken hos D.

cespitosus (Seibert III, V).

Tab. II.

Tvärsnitt af sekundära barken och korken hos Halianthus peploi-

des.

Tvärsnitt af stammen hos Dianthus arenarius på öfvergången

mellan stjälk och rizom (Hartnack 1 o. 7).

Sekundär ved hos Dianthus arenarius.

Tvärsnitt genom rotbasen af Elymus arenarius (190).

Kollenkym i bladskaftet hos Petasites spuria (190).

Rotbark af Petasites spuria (190).

Rotbetäckning hos Anthericum Liliagos rizom (190).

En del af den sekundära veden hos Dianthus arenarius i myc-

ket stark förstoring.

»Liäckencollenchym> ur Petasites spurias rizom (190).

p = kork, s. b. = sekundär bark, e = endodermis, f£ = felloderm;

på = parenkym, 1 = libriform.

sö

Biheng till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 22. Afd.IIT. 103,

ADS

OA 23722

FIRAR RA AA

SALSA 223

ANOS

SUN

SUNNE

CIS

[å

rs YST

ANSE KY fS3 ÖR Sr VARS TEMAN

Pr, POTAN: Ena

SP S-ATA DAT

Flärp

222 IAS AR

a KET

222033

Del. Joh. Erikson .

Lith W. Schlachter, Stockholm.

HabAJ

Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd 22. Afd. TIL N? 3.

Lith. W:; Schlachter, Stockholm.

Del. Joh. Erikson.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd. TIL. N:o 4.

PIATOMS

FROM

BAFFINS BAY AND DAVIS STRAIT

COLLECTED BY M. E. NILSSON

AND EXAMINED BY

POOR ENE

WITH 2 PLATES:.

PRESENTED TO THE R. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES MAY 13 1896.

STOCKHOLM 1896.

KUNGL. BOKTRYCKERIET. FP. A. NORSTEDT & SÖNER.

a HE a Hk.

MÅ TAG Gc IT

; ; JAAA at TH. TONA

an ae

- pA

<->

IEY 18 id

; ägt MAJOBASOVA

: tända ETERN GK SVT sr 10 MÄN ON NE

L the year 1894 M. E. NILSSON went in the whale-ship

»Eclipse» from Dundee to search after the lost young and

brave swedish arctic explorers M.M. BJöRLING and KALLSTENIUS.

When crossing Baffins Bay and the northern part of Davis

Strait, numerous samples of plankton were gathered. The

collection, which had evidently been made with great care,

comprised nearly 50 bottles, containing abundant materials

for microscopical examination of the pelagice forms from these

regions, hitherto scarcely known, and was the more valuable

as it had extended from the beginning of May to the middle

of October and was made at different stations.

The animals as well as the cilioflagellates, in this collec-

tion, have been examined by Dr AURIVILLIUS, and as he in-

tends to give a complete account of the plankton of Baffins

Bay I shall here confine myself to a short summary only of

my own researches so far as they relate to the diatoms.

In the month of May the gatherings were made at some

distance from Disco. They consisted almost entirely of dia-

toms, the most predominant forms being Coscinodiscus Oculus

iridis, Fragilaria oceamica and F. Cylindrus, Podosira glacia-

lis. Of Chetoceros some few specimens only Were found.

In June one sample only was taken, the 23:de of the

month, near Melville Bay, composed mainly of cilioflagellates

(Ceratiwuum Tripos var.).

A sample taken the 5:th of July near Cape Dudley was

of the same character. A number of gatherings, taken in the

vicinity of Bylot Island between the 21:th of July and the

9:th of August consisted also mainly of Ceratium Tripos var.,

the diatoms being scarce and of the same species as in the

sample taken in May. Two samples collected at 73” to 74”

4 oP. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATIT.

Lat. North and 70” Long West, on the 8:th and 14:th of July

contained chiefiy crustaceans.

A collection taken the 24:th of July east of Carey Island

by another Swedish naturalist M. A. ÖHLIN consisted, on the

contrary, almost exclusively of diatoms, Thalassiosira Norden-

skiöldit being predominant.

From the 15:th of August to the 24:th of September five

samples were collected off Bylot Island, all of a perfectly

different character. The cilioflagellates were reduced to a mi-

nimum, and the diatoms predominant, but very different from

those of the May-plankton. They consisted chiefly of Cheeto-

ceros, OC. groenlandicus beimg by far the most predominant.

On the 2:d and 6:th of October two gatherings were

collected east and north-east of Cumberland Strait, both very

rich in diatoms, but of another character than the samples

previously taken. They contained abundantly such forms as

Thalassiosira Nordenskiöldit, which characterizes the Polar

Sea, from Jalmal and Spitsbergen to the east coast and south-

end of Greenland, and others, which occur in abundance in

the northern Atlantic, especially south of Iceland, such as

Chetoceros atlanticus and Thalassiotrix longissima. It is thus

evident, that the plankton was mixed, derived partly from

the polar stream and partly from the Atlantic.

Samples collected from the 7:th to the 10:th of October

in Davis Strait consisted mainly of fragments of Ceratium

Tripos, evidently killed either by the low temperature, or

by the influence of water containing a different amount of

salt. The scarcer diatoms in these samples were of the same

character as in the gatherings of the 2:d and 6:th of October.

Among the pelagic diatoms were found in most samples ra-

rely some litoral forms, but of a particular interest. To

obtain a larger supply of these forms I treated a quantity

of the Ceratium-plankton, collected the 1:th of August about

30 nautical miles east of Cape Eglinton, with acids and by

that mean obtained material for two or three slides, in which

I found a considerable number of species, most of them known

from the collection made by Professor KJELLMAN on the ice

at Cape Wankarema, near Behrings Strait, or from GRUNOW'S

examination of a sample taken on a ice-flake between Novaja

Semlja and Franz Josefs Land as well as from Oestrup's

researches in the diatoms found on the ice-flakes, which drift

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 4. 5

along the east-coast of Greenland. I will, in the following,

treat first of the forms, which constitute the plankton, and

later on of the last named diatoms, which after all may pro-

bably be derived from molten ice-flakes.

Plankton-diatoms.

Achnanthes taeniata GRUN., formerly met with in the sea

of Kara, occurs sparingly in the August-plankton.

Amphiprora (paludosa var.) hyperborea GRUN. is a true plank-

ton-diatom, occurring in long, sometimes sligthly spirally

twisted, bands, formed by the frustules firmly coherent by

their keels. It occurs by no means sparingly in the May-

plankton from Disco, but not in the other samples. It has

been found in the sea of Kara.

Asteromphalus atlanticus CL. N. sp. I have formerly !) con-

sidered this diatom as a variety of A. Brooket, later?) as a

form of A. Hookeri, but am now more inclined to believe it

to be a distinct species, peculiar to the Atlantic and per-

haps also the Mediterranean. It is smaller and has a less

number of rays than ÅA. Brooker, figured by GREVILLE and in

A. ScHmiors Atlas (P1. XXXVIII, 21 to 23), but agrees better

with the small form from Campeachy Bay (Atlas 1. c. f. 9),

also with A. robustus PEraG. (D. de Villefranche PI. II f. 15).

Description: Disc orbicular, 0,03 to 0,04 in diameter.

Segments 6 to 7, inside truncate, puncta forming rows pa-

rallel with the margin and oblique rows, both 12 in 0,01 mm.

Radius of the bhyaline area about half of the radius of the

dise. Centro-lateral area clavate, reaching a little beyond

the centre of the valve, and sending off, partly from the

sides, partly from the top, umbilical lines, which are un-

branched and either nearly straight or angularly bent in

the middle.

Asteromphalus is a genus belonging to the plankton of

the warmer seas. ÅA. atlanticus has hitherto not been found

at Spitsbergen, Finmark or in the North-siberian sea, for

which reason it seems not to belong to the polar seas pro-

perly. On the other hand it has been found in soundings

1) Diatoms of the arctic sea p. 10 P1. IV f. 19.

2) Diatoms of Vega p. 487.

6 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATIT.

from Davis Strait and on the east-coast of Greenland. De

Toni indicates in his Sylloge that our form lives at Java,

but this is a result of a mistake, the author of the Sylloge

having confounded my paper on the diatoms from the arctic

sea with that on the pelagic diatoms from Java. In Baffins

Bay a single specimen was found in the September-plankton

off Bylot Island, but it was not very scarce in the plankton

from Cumberland WNound. Fossil specimens have been met

with in the Cyprina-elay (reputed interglacial) in Denmark

and Holstein. It has never been observed in the North Sea.

At present it seems me the most probable that it belongs to

the Guilf-stream, by which it has been in single specimens

conveyed to the Mediterranean, as well as to the seas around

Greenland.

Biddulphia aurita (LYNGB.) occurs rarely in a few samples.

It is a true plankton-form.

Chetoceros atlanticus CL. occurs sparingly in the samples

collected in Baffins Bay, though found abundantly in the

plankton of Davis Strait, collected in October. As to its

distribution, it occurs in abundance in the northern Atlantic, :

south of Iceland, also in the plankton of Behrings Sea. In

the North-Sea and on the coast of Sweden it has also been

observed, though sparingly.

Chetoceros borealis BTW. occurs sparingly in most samples

from Baffins Bay, its proper place being the northern At-

lantic and its tributaries, as the North Sea. I have seen

this species also in plankton from Ascension, Mediterranean,

and from the antarctic regions. So far as we know for the

present, it is a characteristic atlantic form. I have never

found it in the Indian and Pacific Oceans.

Chzetoceros contortus ScHörtt (Ber. d. Deut. Bot. Ges. 1895

XIIT p. 44), OC. compressus Cr. (Bih. t. K. Sv. Vet-A kad:

Handl. XX, 3, N:o 2 p. 12) occurs sparimgly among other

species in the September- and October-plankton. The geogra-

phical distribution is uncertain as it has been confounded

with a very similar species, C. compressus LAUDER. It has

been found on the west coast of Sweden and in the south

western Baltic.

Chetoceros curvisetus CL. was found in few specimens only

in the October-plankton (from Davis Strait). It occurs on

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 4. 7

the west coast of Sweden, in the south western Baltic, also

in the English Channel and on the south coast of Bretagne.

Chetoceros decipiens CL. occurs sparingly in most samples,

but abundantly in the October-plankton. It is an atlantic

species, found abundantly south of Iceland, also on the west

coast of Sweden.

Dimensions: long. ax. 0,008; sag. ax. 0,014; tramsv. ax.

0,008 mm.

Chetoceros furcellatus (BAIL.) CL. — Chains membranaceous

of 3 to many cellules, somewhat twisted, sometimes curved.

Foramina very narrow. dCellules in the sagittal-view !) qua-

drate, in the transversal view broadly elliptical to almost

orbicular. The awns marginal, with very short basis, filiform,

curved, in the transversal view diverging in a right angle.

Terminal awns not stronger than the others. Endocysts in

transversal view elliptical, with two very strong diagonal

awns, in sagittal view with more or less conical, finally

puncetate valves. From the connecting zone issue in the

sagittal direction two strong, furcate awns. Dimensions: long

AUG; SAd. AL ÖL TS: GYANSVA dn 0009 mMmm.; AWIAS- IN

length 0,09 mm. — PI. II 6, 7.

BV 0 fice ta fun es (IBATR.) GRUN. Afrets DÅ pu 120 PVE

f. 136, 137 (endocysts). Chet. vermiculus SocHört Ber. D. Bot.

Ges. 1895 p. 39 (chains).

This species seems to be widely distributed among others

found in sea of Kara, in the south-western part of the Baltic,

in the northern Atlantic and in Davis Strait. It occurs spa-

ringly in the August- and October-plankton of Baffins Bay.

Chetoceros groenlandicus CL. N. sp. Chains straight, multi-

cellular, rigid, their form remaining almost unaltered after

ignition. Foramina smaller than the cellules, narrow sub-

hexagonal. Cellules in the sagittal view nearly quadrate,

with slightly concave margins. Valves concave, elliptical.

Dimensions: long. ax. 0,016 to 0,028; sag. ax. 0,022 to 0,038;

transv. ax. 0,012 mm. Awns arising near the margin, their

bases short (0,004 mm.) diagonal and longitudinal, their pro-

longations slightly curved, two sagittal and two contrary

transversal. Terminal awns stronger than the others, di-

1 I use the terms proposed by ScHöTtTt in his paper on Chzetoceros in

Ber. .d. Deut. Bot. Ges. 1895.

JS P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATIT.

verging at an acute angle, with spirally arranged small

puncta. Endocysts with dissimilar valves, the one slightly

convex or conical, unarmed, and the other more convex and

covered with many spines, branching at the top. Dimensions:

long. ax. 0,012 to 0,02; sag. ax. 0,02 to 0,04; transv. ax. 0,01

0 OO men, — IPL IL RK

This form which I cannot identify with any other de-

seribed species resembles in sagittal view C. curvisetus, but

the awns have a different direction. It occurs in large mas-

ses in the plankton of Baffins Bay from the beginning of

August.

Var. leptopus CL. — Chains of a few frustules only, their

terminal awns filiform and curved inwards. Foramina narrow

panduriform. Dimension: long. ax. 0,02 to 0,o24; sag. az.

0,06; transv. ax. 0,014 mm. Endocysts as in the type, but

larger. — PI. II, 5.

Chzetoceros Mitra (Barn.) C1. — Chains straight, solid,

multicellular. - Foramina narrow, slightly panduriform to

narrow elliptical, shorter than the cellules. Cellules in sa-

gittal view almost quadrate, with slightly protracted angles;

in transversal view elliptical. Valves concave. Dimensions:

long. ax. 0,032; sag. ax. 0;038; transv. az. 0,024 mm. Awns

marginal, their basal part short, their prolongations almost

straight, in the sagittal view diverging in a right angle.

Terminal awns stronger than the others, with spirally ar-

ranged puncta, obsoletely transversely striate. Endocysts

with very different valves, one flat, and the other elevated

to two large cones, having at the top a branched silieious

awn; in transverse view elliptical. Sag. ax. 0,04; transv. ax.

(019 mim SE === US

Syn. Dicladia mitra Bain, D. groenlandica Cr. (Diat.

OT, FENG aret sea pater bl EO

The endocysts have been known for long and are widely

distributed in the polar seas. They occur abundantly in the

Cape Wankarema material, on the iceflakes, drifting along

the east coast of Greenland. It is sometimes found in a

fossil state in the Baltic deposits of the Litorina-epoch. In

Baffins Bay it appears in the middle of August and continues

to the end of September. It was not observed in the Davis

Strait plankton, collected in October. All appears to show

that this characteristic form is derived from the polar seas.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 4. Ö

Chetoceros septentrionalis ÖESTR. — Cellules isolated, slightly

silicious, in sagittal view nearly quadrate, with concave val-

vular margins. Angle prolonged in filiform, sagittal awns.

Dimensions: long. ax. 0,006 to 0,014; sag. ax. 0,006 mm. En-

docysts with similar, granulate valves, in sagittal view lenti-

cular in transversal view elliptical. Dimensions: long. az.

0,005; sag. ax. 0,01; transv. ax. 0,006 mm. — P1. II, 8.

This form described and figured by Ozrstrur (Meddelelser

om Grönland XVIII p. 457 Pl. VII f. 88) occurs abundantly

in the plankton of the east Greenland. It is found sparingly

in the plankton of Baffins Bay from the middle of August.

It is very similar to, if not identical with C. pelagicus CL.

(Diat. of the Arct. sea p. 11 PI I f. 4), but as this form

occurs in chains, I cannot at present unite them.

Chetoceros socialis LAUDER. —- Chains short, usually of 3

to 6 cellules, slightly silieious. Foramina smaller than the

cellules, narrow rectangular, scarcely narrowed in the middle.

Cellules in sagittal view quadrate to rectangular, in trans-

versal view elliptical. Valves slightly concave. Awns margi-

nal, their basis very short, longitudinal, their prolongations

delicate and filiform, the two arising from the one pole di-

verging in an acute angle, the two from the opposite pole

strongly diverging, almost transversal. Terminal awns not

stronger than the others. Dimensions: long. ax. 0,006 to 0,012;

sag. ax. 0,006 to-0,012; trarsv. ax. 0,002 to 0,004 mm. Endo-

cysts unarmed enelosed in strongly silicious, cylindrical cellu-

les, their valves somewhat dissimilar, one being more convex

or conical than the other. Sag. ax. 0,005 mm. — Pl. II, 9.

Being not quite sure about the identity of this form with

LAUDER's species I have given the above description. The

chains occur associated in a very strange manner by one of

the awns being much longer than the others. These pro-

longed awns are united at their ends, thus forming a myce-

lium-like very intricate mass.

The Chet. Wighami Grus. in Aret. D. Pl. VII f. 134

doubtless represents the endocysts of this species, which thus

occurs also in the sea of Kara. It occurs at the west-coast

of Sweden in February. If the form of Baffins Bay really be

identical with LAUDER's species, it occurs also at Hongkong.

In Baffins Bay it is seen sparingly in May, but abundantly

in September.

10 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATT.

Coscinodiscus bioculatus GRUS. (Franz Jos. DL. D. P1. ITT

f£.. 30, Pl. IV f. 1, 2) occurs, rarely, in May but is not rare

in the October-plankton from Davis Strait. Entire frustules

are cylindrical, with long, transversely pliecate, very thin

connecting zone, and the species might so be considered as a

Lauderia. Cosc. bioc. occurs in the Cape Wankarema mate- .

rial and was found on a iceflake, met with between Franz

Josefs Land and Novaja Semlja, but nowhere else, so far as

Fanömnas — 125 JÖRN

Coscinodiscus excentricus EHB. This widely distributed spe-

cies was found abundantly in Davis Strait in October.

Whether it be an inhabitant of the polar sea properly, or

not, requires further researches, as OC. excentricus probably

comprises different forms.

Coscinodiseus hyalinus GRUN. is a true polar form. It was

found in abundance in May at Disco.

Coscinodiscus lacustris var. hyperboreus GRUN. was found

sparingly in the plankton, collected the 15:th of August. It

is probably derived from molten ice.

Coscinodisceus Oculus TIridis EHB., which I do not consider

as specifically different from C. asteromphalus, occurred in

immense masses in the month of May, later on in the year

it became scarce. The form from Baffins Bay has very finely

punctate alveoli, thus agreeing with OC. asteromphalus found

in the North Sea and in a fossil state in the Baltic deposits

of the Litorina-epoch. It is to be considered as a cosmopo-

litan species, euryhaline to such a degree that it can endure

water with about 0,9 percent of salt.

Coscinodiscus subglobosus OL. & GRUN. represents the endo-

cysts of a diatom, named below as Thalassiosira gravida.

Eucampia groenlandiea CL. N. Sp. Chains arcuate, with

rounded quadrate foramina, many times shorter than the

cellules. Cellules in sagittal view nearly rectangular, with

short, truncate angular processes, in transversal view narrow,

with parallel margins and rounded rostrate ends. Dimen-

sions: long. ax. 0,032 to 0,1; sag. ax. 0,013 to 0,02; transv. ax.

0,01 mm. Zone with scarcely visible divisions. Valves with

distinct central nodule and indistinct structure. — P1. IT, 10.

This species occurs sparingly in the plankton of Baffins

Bay from the middle of August and in Davis Strait in the

beginning of October.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:04. 11

Fragilaria cylindrus GRUS. This species, found on the ice

of Cape Wankarema, Franz Josefs Land and the east-coast

of Greenland, was very abundant in the May-plankton, but

became scarce later on in the year. It is a species no doubt

very characteristic of the polar sea-plankton. It occurs in

bands as the other species, which do not differ in appea-

rance. It is only on boiled specimens that one can distin-

guish the different pelagic species of Fragilaria.

Fragilaria oceanica CL. This species appeared in large

masses in May, became later more scarce, but reappeared in

Davis Strait in October. Fragilaria oceanica is a species

characterizing the plankton of the polar sea and the northern

Atlantic. It is difficult to define its exact distribution as it

may be easily mistaken for other species, if not boiled with

acids.

Lauderia confervacea CL. N. Sp. dCellules coherent in long

and very thin threads, diameter 0,01 mm. Length of the

frustule 0,015 to 0,03 mm. HSpines at the periphery of the

valve about 10 in 0,01 mm., very short. Divisions of the

zone are seen only with difficulty. — P1. IT, 21.

This very delicate form, which occurs sparingly in some

samples from Baffins Bay, is entirely destroyed on boiling with

acids and greatly altered by ignition.

Melosira (nummularia var.) hyperborea GRUN. occurs sparingly

in May, June and August. It is a characteristic form of the

polar sea.

Navicula septentrionalis OEstrRUP (Meddelelser om Grönland

RÖVEN S95 pp 430rP1A VELISf NOT) ANS species! ist a very

characteristic plankton-form, and occurs in long bands of firmly

united frustules, which are so thin that they are destroyed

on boiling with acids. I have not succeeded in resolving the

structure. It occurs not rarely in May, but is very scarce

in August.

Another Navicula occurred together with this species in

a similar manner. Dimensions: sag. ax. 0,015; tramsv. ax.

0,004; long. ax. 0,005 mm. I was not able to resolve the

structure of this species. On ignited specimens some very

fine hairs were seen issuing from the central nodule. I call

it provisionally N. pelagica. — P1. I, 9.

Nitzschia Closterium W. Sm. occurs sparingly in most samp-

les. Probably a cosmopolitan species.

12 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATT.

Nitzsehia frigida GRUN. is a true plankton diatom, which

occurs in irregular, branched chains as Thalassiothrix Frauen-

feldit. It was found sparingly from May to the middle of

August and is characteristic for the polar seas.

Nitzschia lxvissima GRUN. was found in isolated specimens

in most of the samples. Characteristie polar-diatom.

Nitzschia polaris GRUN. was found in some few samples.

Doubtful as a plankton-diatom.

Nitzsehia seriata CL. (Vega P1. XXKXVIII f. 75) is a cha-

racteristic plankton-diatom, occurring in rows of coherent fru-

stules. It was found abundantly in May, scarcer later on in

the year. It was also found in Davis Strait in October, but

rarely. It is not mentioned by ÖESTRUP as occurring on the

east-coast of Greenland, but occurs on the west-coast of Swe-

den in the month of February.

Pleurosigma Stuxbergii CL. and its variety rhomboides OL.

occur sparingly in most samples; are no doubt characteristic

of the plankton of the polar seas. .

Podosira glacialis (RUN. (Pod. horm. var. glac. GRUN. in

Franz Josefs Land. Diat. PI. IV f. 32). In the plankton of

May a form occurs abundantly, which in size and strueture

seems to me to agree with the fig. of above in GRUNOW'S

work, but as the valves are almost plane I cannot consider

it a variety of P. hormoides, but rather of P. HFebigeri

Grus. There occurs constantly near the margin a small

pseudonodule, not to be seen on GRUNOW's figure. It is no

doubt nearly related, perhaps a large form only, of Thalas-

siosira gravida named bellow. — Pl. IT, 17—20.

Rhizosolenia hebetata Barn. This species, which I have

seen abundantly only in the plankton of Behring Sea, occurs

very rarely in a sample collected at the end of September.

Some few specimens were also found in the October-plankton

from Davis Strait.

Rhizosolenia setigera BTW. occurs sparingly in most samples.

Rhizosolenia styliformis Brw. This species, so abundant in

the northern and middle Atlantic, was met with, in a few

specimens only, in many of the samples. It is evidently no

polar form and has been found as weil in the Mediterranean

as in the Indian Ocean.

Thalassiosira gravida CL. N. Sp. Cellules coherent by a

central mucous thread, in sagittal view with quadrate outline,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:04. 13

in transversal orbicular. Valves almost flat, with numerous

and irregularly arranged small spines near the margin, about

5 im 0,01 mm. Structure: fine puncta arranged in rows, ra-

diate from the centre (where is a cluster of small, irregular

puncta) to the periphery, 20 in 0,01 mm., and crossed by

oblique and somewhat curved rows. Diameter of the valve

0,025 to 0,04 mm. Endocysts are identic with Coscinodiscus

subglobosus CL. a. GrRun. — PI. II, 14, 15, 16.

This interesting form occurs in the same peculiar manner

as Thalassiosira Nordenskiöldvi and may under a low power

be easily mistaken for it, but it is distinguished by the nu-

merous, short marginal spines, Th. Nord. having a single row

of strong spines at a distance from the margin.

Specimens, collected in the middle of August were fre-

quently found containing endocysts, in all respects agreeing

with Coscinodiscus subglobosus, so widely diffused in the polar

basin. I have placed this species in Thalassiosira, as it re-

sembles Th. Nordenskiöldti, but only provisionally, because

all the forms of Coscinodiscus, Lauderia and others want a

thorough revision, and to be arranged in a more scientific

manner than hitherto.

Thalassiosira Nordenskiöldii CL. This species occurs in great

abundance in the whole polar sea, being common on the ice

at Cape Wankarema, and forming, almost alone, the plankton

north of Jalmal; north of Finmark, north-west of Spitsbergen,

and there ecolouring the sea for many miles in extent. From

there it spreds southwards, and occurs, sparingly, in the

plankton of the west-coast of Sweden down to Kiel. A sample

of plankton, collected the 24:th of July off Cary Islands, at

the northern end of Baffins Bay, was very rich in this species

and Th. gravida. From the middle of August to the begin-

ning of October it occurred abundantly in most of the samples

from Baffins Bay. According to ÖESTRUP it is abundant in

the plankton of the east-coast of Greenland.

This species is frequently found together with Coscino-

discus excentricus which seems to comprise different forms one

of which probably represents the endocysts of T. Norden-

skiöldi. .

Thalassiothrix longissima CL. a. GRUN. occurs in the Octo-

ber-plankton of Baffins Bay.

14 oP. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATT.

Diatoms from a mass of cilioflagellates, collected at

Cape Eglinton.

As stated above I tried to get from a mass of cilioflagel-

lates the diatoms which were met with sparingly in this

plankton. I succeeded in mounting some few, slides, which

contained a considerable number of species. I have arranged

them in the following list, from which it will be seen what

forms among them have been already found on the east coast

of Greenland (according to ÖEstrRUP), at Franz Josefs Land

and the sea of Kara (according to GRUNOW), at Cape Wanka-

rema (near Behrings Strait) and in seas outside the polar

basin.

Diatoms found at Cape Eglinton.

= AQ

20 = RR NE = ö =

8 | SBS BUSA

Achnanthes hyperborea GRUN. . + dl RRD

> teniata GRUN. . = il 0

Aletinocyclus,alienus, var: aretica /GRUN-- cl IE + 0

Amphiprora concilians CL. . . NO

ÅA. decussata var. septentrionalis GRUN. . . . . | sa RR är 0

Alsikariananvar. spbtilis tar djäsk. oc AC He | 41 NAO

A. Kjellmanii Or. . | 0

As vikryophila (ESP: 42 amok fö: Ta RFA 0

A. paludosa var. borealis GRUN. är 0

> var. punctulata GRUN.. . + + + 0

Ampbhora levissima var. minuta CL. . . . . . dr + är

| A. (coffeif. var.) perpusilla GRUN. — 0

| Chetoceros atlanticus CL. as är

| C. borealis Brw. == ör =

| C. decipiens CL. + +

C. (Mitra (BaAIL.) CL. + i + +

| C. septentrionalis ÖESTR. =E = 0

| Coscinodiscus bathyomphalus CL... . . . . . - + + ST (0)

C. bioculatus GRUN. . + - 0

> var. exigua GRUN. . + 0

C:curvatulus var. genuina GRUNJ cc sh Jo + + är =E

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 4.

C. curvatulus var. kariana GRUN.

C. kryophilus GRUN.

C. Oculus iridis EnB. .

C. polyacanthus var. intermedia GRUN. .

Diploneis litoralis var. arctica OL. .

2 > var. clathrata ÖESTR.

> > var. hyperborea CL. .

Fragilaria cylindrus GRUN.

> oceanica CL.

| Gomphonema exigua var. pachyclada BRÉB. .

> > var. arctica GRUN. .

G. kamtschaticum var. groenlandica ÖESTR. .

Melosira nummularia var. hyperborea

Navicula algida GRUN.

N. decipiens CL.

N. directa var. genuina CL.

> var. subtilis GREG.

. forcipata var. minima ÖESTR. .

. gelida GRUN. var. pusilla CL. .

. hyalosira CL. var.

kariana GRUN. .

. Kepesii GRUN. .

- Kjellmanii Cr. .

kryokonites var. semiperfecta CL.

(Rhoiconeis) obtusa CL. .

Oestrupi CL. .

. Pediculus CL.

. sibirica CL.

. Solitaria CL. .

. subinflata GRUN. .

- (Rhoiconeis) superba CL.

. transitans CL. .

> var. derasa GRUN.

> var. erosa GRUN. .

N. trigonocephala OL.

> var. minor ÖESTR.

Jå LE 2

T |) SES

är = är 0

ie är 0

2 + +

SF är 0

= är 0

+ + 0

+ är 0

är + + 0

+ + + +

= + +

Je 0

läder + 0

+ + = (0)

= + (0)

- = 0

är + + +

+ + + +

+ 0

; 0

+ 55 + 0

Los + 0

+ 0

+ | + 0

FE = (0)

+ + 0

+ + +

är = 0

+ År 0

== är 0

är + 0

+ 0

6 DAT CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATT.

El RER 22

2 =S FO So : a >

2 | SATA

! z SIR

N. vaga OL. 0

IN: flv STO RÖTA Före rf At Ve SNRA IG kl a dA | EPS + + 0

> NYC foka ab la HUR CA Biggs ig IG (SN SR Sd + + 0

NIIVIre SORT ev elle NR an Sas Suge SIE MEST DNS + Er är

Nitzschia Acus CL. 0

NIFarevica Ols 0 ec le) iofs sel dee net RR FILNAMN FAS IS RU NOEN Mia 0

NEEBTeDissonms var. borealls (GRUN, - oe f.kr Rol + 2 NAR + - 0

N. diaphana CL. 0

NKdistans Var. erratieakUL, v ct s fed. fore MACK EN SE + 0

> var. labradorica CL. 0

Ni Iffrigidar GRUN. > st evlel söfer te enes RISE IRIS UM nt 0

| N. Bybrida GRON 4 bh -d ste cn ETAC SNR SR Sr är

| N. levissima GRUN. . + | o+ + 0

N. lanceolata var. pygmea CL. . sr 0

N. linearis var. tenuis 35 äs är Fr

| N. polaris GRUS. + ar + 0

N. recta Hantzsch ie ör

Pinnularia ambigua Or. . är He as

IP NGUALTALATEA: ANSI el: sible vf ke fö fe fen Ve HÄN | + + är +

| » var. bicontracta ÖESTR. LU 0

| > var. densestriata OL. | 0

» var. minima ÖESTR. . | de 0

> Var: SOU NersdL ÖL. om lod ESA + + 0

> Var sunbcontinua GRUN. os oe dedcs kareke + + 0

var. subconstricta ÖESTR. . . .| + ?

Pleurosiemar 6 levels OCRUN. Is tee dd de NE + + + 0

» > var. sibirica GRUN:.. « «seg lR + 0

| ERSRS Forsen Sin OT SA SEE OSSE är = 0

> VER minör SÖ RUNS He SKON ERA + 0

| » Var: rhombördestÖn ot c« vas ÖS är är 0

Podosira glacialis GRUN. . | + 4 0

Stauroneis septentrionalis GRUN. . ar 0

ST ASDPICULA VEN CRIG SGT AMN EE Ae äte ERA + 2 NN CF

SUfpellucida forma aretiea Ol co cc c vet LEAR är 2 SR är 0

BS. Perpusilla GRUNT söt Fö bi Er ere te ee Et + 0

Stenoneis inconspicua var. Baculus OL. . . . . är ESS, — ar 0

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 4. 17

sä SiS

= Sal

ESSER SK ST

B oa je

Ås lAsclsta tg?

S&S I hIS =E S =

des

tä |

Synedra hyperborea var. rostellata GRUN.. . . + : 0

fRAMassiöstra gravida CL. Vv PIPER ost. + är ar ?

oNOrdenskiöldiv ChisaMI og BORTA NICE SF + + +

Thalassiothrix longissima OL. . . . + . - . « + Iisill + +

Sum 97 | 66 42 65 23

Percentage | 68 | 43 68 20,1

The above list shews in a striking manner how few of

these forms have been found outside the polar basin, 23,7

percent only. At the east-coast of Greenland as well as at

Cape Wankarema 68 percent have been found. Almost all

of them occurred on ice-flakes and it seems very probable

that the forms found in the sample of Ceratium 'Tripos, 30

naut. miles from Cape Eglinton, are also derived from molten

ice, which drifted with the DLabrador-stream. It can hardly

be assumed that so many litoral forms, among which many

are extremely small and delicate, may live so far from

the shore. Besides most species were found in few speci-

mens only. |

The great resemblance between the diatoms found on the

1ce at Cape Wankarema, between Franz Josefs Land and

Novaja Semlja, and at the east-coast of Greenland and those

observed in the Labrador-stream, tends to shew that the ice-

fakes are drifted from Behrings Strait to the north of Green-

land, where one portion of them continues to drift along the

east-coast of (Greenland and another with the Labrador-stream.

Remarks on the forms, indicated in the above list, or

found sparingly in the plankton.

Achnanthes polaris ÖESTR. (p. 408 PI. VII f. 36). Frustule

not genuflexed. V. in length 0,05 and in breadth 0,01 mm.,

lanceolate, gradually tapering from the middle to the some-

what obtuse ends. Upper valve with narrow and central

axial area; strige costate, 10 in 0,01 mm., very slightly radiate.

18 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND. DAVIS STRAIT.

Lower valve with distinct median line and nodules. WStriee,

10 in 0,01 mm., costate, nearly parallel throughout. Ne

areas. — P1. I, 5.

> This is a remarkable species of the subgenus Micronic

being, as ÖEsSTRUP has pointed out, most nearly related to

A. Hauckiana. 3

Actinocyclus alienus var. aretiea GRUN.. The form I have

identified with this variety agrees perfectly with specimens

in the Wankarema material, determined by GRUNOW, but

differs in some respects from the figure in the VAN HEURCE's

synopsis, as to structure, for which reason I have Sve a

sketch of it. — PI. II, 11, 12.

Amphiprora (7?) eoncilians CL. N. Sp. V. elongated, with

obliquely attenuated, acute ends. =&L. 0,08; B. 0,009 mm:

Median line sigmoid. No areas, and no junction-line. ' Strigae

oblique, 25 in 0,01 mm. — Pl. I, 12, 13.

Of this strange form a single valve only has been ob-

served, for which reason the zone could not be examined. It

is questionable whether this form really be an Amphiprora

or a Navicula of the section Microstigmatice.

A. (coffeiformis var.?) perpusilla GRUN. A few specimens,

perfectly agreeing with GRUNow's figure and description were

found.

Chetoceros septentrionalis ÖESTR. In Arct. Diat. Pl. VIT

f. 135 GRUNOW has figured a very strange form, which I believe

may represent this species in a somewhat oblique position:

At least, I have seen in my slides some specimens of C. sep-

tentrionalis in such a position that they had some resemblance

to GRUNOW's figure.

Diploneis litoralis var. aretiea CL. N. var. L. 0,023 to 0,042;

B. 0,014 to 0,021 mm. Strige 17 to 20 in 0,01 mm. not di-

stinetly punctate. — PI. I, 7.

This form is, as I know by examination of original spe-

cimens, the same form which OzEstrRUP has figured Pl V f. 32

as Nav. parca.

Diploneis litoralis var. clathrata ÖESTR. (Nav. clat. ÖESTR.

P1. III f. 15) is, as I have found by inspection of original

specimens, a form with fine striation, intermediate between

D. advena -and D. litoralis. — Pl. I, -2.

Diploneis litoralis var. hyperborea CL. Linear with rounded

ends. &L. 0,09; B. 0,018 mm. Furrows and central nodule

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 4. 19

as in the type. Transverse strize 10 in 0,01 mm., parallel,

radiate at the ends. Alveoli also 10 in 0,01 mm. — Pl. I, 1.

This form is the same as ÖESTRUP figures (P1. IV f. 4)

as Nav. didyma var., as I have convinced myself by inspec-

tion of original specimens.

Gomphonema exiguum var. pachyelada BRrRÉB. is to judge from

specimens from east Greenland the same as G. septentrionale

OrsSTE (pri dl4rP1 IE: 9):

Gomphonema kamtschaticum ' var. groenlandiea OEsTtR. This

form, which is frequent in the Wankarema material, and has

been named by GrRUNow in CL. & Mörr. Diat. 315—318 G.

kamtschaticum var. siberica is to judge from original speci-

mens the same as G. groenlandicum ÖESTR. (p. 414 P1. III

för tl k2):

Navicula decipiens CL. N.: Sp. V-. linear, with rounded

ends, 0,04 to 0,05 mm. in length and 0,008 to 0,01 mm. in

breadth. Axial area indistinct or very narrow. Central area

an irregular, tramsverse fascia, frequently prolonged into

narrow bands across the strie. Terminal nodules at some

distance from the margin. Strie 14 to 16 in 0,01 mm. pa-

rallel; radiate around the terminal nodules, not distinctly

punctate, but frequently interrupted. — PI. I, 3, 4.

This form has been figured by me as an extreme variety

of GruNow's Nav. algida (Vega P1. LXXKXVII f. 41). It is

doubtless the same as ÖrstTRUP's Nav. latefasciata var. angusta

(P1. IV f. 35) of which Nav. seminflata ÖOzstr. (1. c. f. 39)

seems to be a variety only. Also Nav. glacialis var. inequalis

OzsTR. (P1: V f. 53) and var. angusta (1. c. f. 55) seem to be varie-

ties of the same species, but have the strize split up in frag-

ments, as is the case with so many other of the diatoms found

on the iceflakes in the polar sea. The two last forms seem to

be related to the former as Nav. erosa to Nav. transitans.

The systematic place of this form is very uncertain.

Perhaps it may be related to Pinnularia quadratarea.

Navicula gelida var. perpusilla CL. =&L. 0,022; B. 0,007 mm.

Strie 17 in 0,01 mm. parallel. This form resembles Nav.

bahusiensis Özstr. (P1. IV f. 31), which however cannot be

the species so named by GRUNOW, as the latter is far more

delicate and has finer strie. I cannot identify this variety

with ÖEsTtTRUP's fig. as the latter shews the strige radiate. —

20 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRAIT.

Navicula Hyalosira var. -I was unable to resolve the stria-

tion, for which reason the identification is somewhat uncertain.

Navicula kryokonites var. semiperfecta CL. differs in nothing

from ÖESTRUP's Nav. semistriata (p. 438 P1. VI f. 66).

Navicula Oestrupi CL. N. Sp. Linear, slightly biconstricted,

obtuse. &L. 0,067; B. 0,007' mm. Median line central and

straight; its terminal fissures turned in contrary directions.

No axial or central area. Strie parallel, reaching to the

median line, about 24 in 0,01 mm., somewhat wider in the

middle of the valve, crossed near the margin by a fine longi-

tudmals.lmnme RI IL0.

This form is either nearly related or perhaps identical

with >»Amplaiprora? amphoroides» ÖESTR. (p. 442 P1. VI f. 70),

but I am unable to identify them as ÖESTRUP does not give

the number of the strige. That ÖEsTRUP's form is acute and

my obtuse is of no importance. As to the systematic place

of this form I am uncertain. Were is not for the longitudi-

nal lines I should be inclined to place it in the section Fusi-

formes near N. parallelistriata PANT. |

Navicula Pediculus CL. N. Sp. V: elliptical. &L. 0,012;

B. 0,0065 mm. No areas. Striee 27 in 0,01 mm. parallel;

slightly rädiate at the ends. — PI. TI, 14.

This very small species resembles GRUNOW's N. debilis-

sima, but the strie are very distinct. From N. muralis it

differs by its marine habitat and parallel strice.

Navicula solitaria CL. N. Sp. V. linear, with rounded ob-

tuse ends. =&L. 0,03 to 0,04; B. 0,006 to 0,007 mm. - Median

line central, straight, with approximate median pores and

marginal terminal nodules. Strie 10 to 11 in 0,01 mm.,

parallel throughout, not distinetly punctate. No areas. —

B1.sT796.

This form occurred very sparingly in the Cape Eglinton

material. Its nearest allies seem to be in the N: directa-group.

Navicula vaga CL. V. lanceolate, with long and narrow,

protracted ends. &L. 0j045; B: 0,0035 mm. Terminal nodules

marginal. Structure could not be resolved. — P1. I, 16.

This species is evidently nearly related to Nav. Lineola

(FRUN. from which it differs by its gibbous centre.

Navicula valida var. minuta OL. (Vega D. p.- 466). L.0,029;

B. 0,015 mm. : Strie 9 in 0,01 mm.

Exactly the same form as from Cape Wankarema.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 4. 21

Nitzschia Acus CL. N. Sp. DLinear, attenuated at the ends.

Keel very excentric. &L. 0,07; B. 0,002 mm. Puncta 10 in

0,01 mm., the median distant.: Strize could not be resolved.

This species, of which I have seen a single specimen

only, seems to be allied to N. tubicola Grus. — PI. I, 35.

Nitzsehia aretiea CL. Frustule linear. &L. 0,13; B. 0,014

mm. with obsoletely plicate connecting zone. Valve narrow

linear, attenuate to the acute ends. Keel very excentric, its

puncta 8 in 0,01 mm. a little wider in the middle, where is a

trace of a central nodule. Strige 25 in 0,01 mm. — P1. I, 21, 22.

This is the same form as I have found in a gathering

from Bessels Bay and named N. vitrea var. (Linn. Soc. J.

Bot! oXX op. 316).

Nitzschia Brébissonii var. borealis GRUN. Valve in length

0,14 to 0,17, in breadth 0,006 to 0,008 mm. Keel excentric,

ftspaneta dt to 3 in 0,01 mm. Strie 17 to 18 in 0.01 mm.

punctate. — PI. I, 28 to 32.

To this form, which occurs not rarely on the ice at Cape

Wankarema, GRUNOW has given the above name (CL. & M.

Diat. N:o 315—318). OÖeEsTRUP names it N. socialis var. sep-

tentrionalis (p. 445 P1. VII f. 80).

Nitzschia diaphana CL. N. Sp. V. slightly sigmoid, linear-

lanceolate, acute. &L. 0,07; B. 0,006 mm. Keel central. Keel-

puncta 14 in 0,01 mm., more distant in the middle, where

there is a distinct central nodule. HStrize 26 in 0,01 mm. —

BIT 30.

This form seems, from its central nodule, to belong to

the group of N. obtusa, and has its nearest relation in N.

Vidovichii GRUN.

Nitzschia distans var. erratica. Valve in length 0,18 and

in breadth 0,01 mm. Keel-puncta 4 in 0,01 mm. Strige about

SVRmE von. — El 1, 23, 24, 25.

An exactly similar form occurs not very rarely in the

Wankarema-material.

Nitzsehia distans var.? labradoricea CL. Valve in length 0,13

and in breadth 0,006 mm. Keel-puncta 6 in 0,01 mm. Strize

about 30 in 0,01 mm. somewhat corroded, for which reason

the valve seems under certain illumination to be punctate,

which is also the case with the previous variety. — P1. I, 26, 27.

Nitzschia hybrida GrUuN. One valve was found exactly

similar to the variety figured by GRrRuUNow in Franz Josefs

22 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATIT. /

Land Diat. Pl. I f. 61; also a more typical specimen. &[. 0,08;

B. 0,005 mm. Strie 24 in 0,01 mm. — Pl. I, 17, 18:00

Nitzschia lanceolata var. pygmaa CL., identical with the

form in Wankarema material (Vega Diat. p. 481). -L. 0,035

to 0,047; B. 0,004 to 0,005 mm. Keel-puncta 12 in 0,01 mm.

— Pl. I, 19, 20.

Nitzsehia recta HANTZSCH. DL. 0,12; B. 0,05 mm. Keel-

puneta 6 and strige more than 30 in 0,01 mm. — Pl. I, 34.

Pinnularia ambigua CL. One specimen identical with the

form from Cape Wankarema (Nav. retusa CL. Vega D. PI.

XXANXNVI f£ 35). LDL. 0,06 mm. Strige 7 in 0,01 mm. Strig

on the divisions of the connecting zone 24 in 0,01 min.

Pinnularia quadratarea var. densestriata Ci. V. slightly

biconstricted, with cuneate ends. L. 0,04; B. 0,009 mm.

Strige, 14, in 001 mm. —— Pl 18:

NE ER RT -

Sd NHL Ne TI

KN ry TYS YTYVf ENN NYVFETIT Sv ses (ta

ÖS

Fn 2eJARD bRALÄD Mas Led

Uj nin AN NV

ll i il

— Bihang till Kongl. Vet. Akad Handl. BA. 22 Afd. III N?4

Ljustr. Gen. Stab. Lit. Ansi.

Del.P.T. Cleve

Page

Fig. 1. ”Diploneis litoralis var. hyperborea CrL., 1000 t. m.. . . .. and GS

38 > > var.s clatlirata OzsTR. 000 -ts ment so. os oc 18.

RS ASIEN avicula.decipiens Cm, 1000: 62 Mms. sve BK a JÄEL IHSE 118)

30 5. . Achnantes polaris 'OkstTrR.>IOGOTS nen ben ds sme at IL

SO WWawvicwlatsolitariaCD., 1000: tym? sehuslnokra. numer 20.

2rkLiDiploneis Htoralis var! iaretica» OL 1000stlm: fe sade. «oo. 18.

> 8... Pinnularia quadratarea var. densestriata Cr. 500 t. m.. . . . . 22.

SAR Navicula pelagica .Om.,-.000Ht.-Im ie, sem iw Åva Er tl

SO: NaviculanOestrupi.Ch.s000-t: for sunmhecskkerta. vant oc 20.

>» 11. Amphora levissima var. minuta CL., 1000 t. m. .coscos-cs 14.

Prel Ampluiprorar concilians Cm, 200: tt MC Aerjebas mas ab oo 18:

>» 13. > > partsofuthe valve; 0005t. mr) 5 >

AA: ÖUNavicnlavBediculus” CÉ., T000--ty mäco edt. slsbas. wovurRed) N20

305. . Navaiculal gelidalvar: perpusilla, 10001t:fmö7. 02 SJava0lda . + 05)

FLGSKI Na veta vaga Cis000 time tt. slbaenrre niqumsa oc 20.

FINEREN i tzsehaa. hybrida. GROUN.> S00 6; Il... sc sits VG ROLE 0 Re i

» 18. > SU part ofothe valve 1000stisme nulyvscnitnk ch >

» 19, 20. -Nitzschia lanceolata var. pygmeea CL., 1000 t. m. -—. . . oc 22.

KOikg2 UINitzsehiasaretica. Crtjrö00 trumt). sstelkoojd. ago bmdone) & 21.

» 23... Nitzschia. distans var. -erratica from Cape Eglinton, 500 t. m. .. >

> 24.25. . The same from Cape. Wankarema, 500: tam: vs sd do. Jak a >

» 26. - Nitzschia distans var. labradorica CL., 500 t. m.. . : « so so cc >

> 21. » 43 part of the valve, 1000 t. m. «i. sc so. >

> 28, -29, 30. - Nitzschia Brébissonii var. borealis GRUS. from Cape Eg-

fälinton: a. 200; -0:-1000-G3 Mij: er =. ne se 45 vc sa gös at MVG YYIRN CR »

> 31, 32. The same from Cape Wankarema a 500, bA000-stsrinng i 08

fö33.. Nitzschia.diaphana, COr., 1000.t fö A) gosgvrsteor brisbrömdo..h >

FE SKAEEN ätvsehia recta HANTZASCH, 000 ft. IM. . sc & es eo. sie a fe Re 22

Bis Nitasema Aecus: Om. 1000: tf. Ms so os ss s ss sr RR RN 21.

Plate I.

Fig. :

OWN ARA

. The same with ördogysta (Dielautia. vsk Bare) 250 & mÅ-.

Plate II.

Page.

Chzetoceros Mitra (BAIL.) CL. a. chain, b. cell in transversal view,

d. upper valve of the endocyst; all 250 t. m., c terminal

awn 1000 t. m. re oh SA

Chetoceros groenlandicus CL. a. chain, b. cell in transv. view, c.

chain. with endocysts, d. cells fr all 250 t. m., e. termi-

nal. awn 1000 f:malsiiies ? 208 brihes pp RIGA dT.

The same with endocysts, 250 t stt RE 8 si abe

Chzatoceros groenlandicus var. leptopus CrL., 250 på m. Aa

Chzetoceros furcellatus a. chain, b. cell in transv. view, 500 a mit

The same, endocysts, 509 t. m.. ! >

Chetoceros septentrionalis ÖESTR. a. cl 5 (& >. endocysla 500 t. 1114 KR)

Chetoceros socialis LAUDER a. chain, b. cell in transv. view, c.

endocysts, all 500 t. m., d. cluster of cellules, 150 t. m. . . . >

Eucampia groenlandica CL. a in Ske b. in longitudinal

Vilew 00 faMl oc sa! RET on IL

Actinocyclus alienus Vy. Ola Gävk 500 2 Ms; . « » - GRE

> > strueture,; 1000: t:im:s:ocab stdfantlA SE >

Coscinodiscus bioculatus GrRuUN. Entire frustule 500 4 jä. SET:

Thalasstosira gravida CL..500 tomaso. sv. friad. piUGSNSTERe 12.

Part .of. the. valve; 1000 fame safl och) mv. ae HER 2

Cell with. .endocyst, 500 t. m.. . . . ngt RID ARE >

Podosira glacialis GRUN. frudtules 250 - MM. fore « - LV

Frustules;! ignited 500-t-mxez aosale vil. skenet t8t 5 DEN

Valve 2006. Mi, se cc a + OMOL d. 038-5 SÖMN >

Structure of the valve, 4000 Hu mad od ae sanet HETE >

Lauderia .confervacea CL. 500 4. ml I soadaaft. af . lr

ER SARS a KG

bir Agt he

ARE

| FAR

eka Na

— Del.P.T. Cleve Ljustr. Cen. Stab. Lit. Anst. j

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd II. N:o 5.

REDOGÖRELSE

FÖR

DE SVENSKA HYDROGRAFISKA UNDERSÖKNINGARNE

FEBRUARI 1896

UNDER LEDNING AF

G. EKMAN, 0. PETTERSSON ocx A. WIJKANDER.

PLANKTONUNDERSÖKNINGAR: VEGETABILISKT PLANETON

P. T. CLEVE.

ELR 1896.

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ANAADRMEGo Agon ANorARDORGYA

2081 TRAVITKT

AON ARUW ÅA ko KOBBATITES 10 KANE

| MOTYMALT TROIGATADRV > KAHIRÖGATON

SE CNE KI

i ö - U|

NR MOR ASVTE för

anv Då romjengr Ar VTA KIM

De under Februari 1896 gjorda planktonsamlingarna hafva

lemnat ett synnerligen viktigt material så väl för bedöm-

mande af föregående planktonundersökningar som för ut-

redande af de olika vattenlagrens ursprung.

Det visar sig, att plankton i södra Östersjön kring Born-

holm är af totalt annan art än Kattegatts och Skageracks,

vidare att plankton i Kattegatt och Skagerack kan anses

tillhöra åtminstone fyra kategorier, för hvilka jag i det föl-

jande kommer att föreslå benämningarne: Tripos-plankton,

Didymus-plankton, Tricho-plankton och Stira-plankton.

Det sydbaltiska plankton, som i Februari 1896 insamlades

öster och vester om Bornholm, utmärktes af följande karak-

täristiska former:

Diatomacéer.

Cheetoceros bottnicus CL.

C. danicus CL.

Coseinodiscus balticus GRUN.

C. lacustris var. hyperboreus GRUN.

Silicoflagellater.

Dictyocha tripartita SCHUM.

Plycochromacéer.

Aphanizomenon Flos aquee RALFs.

Utom dessa förekommo fere andra former, såsom synes

af nedan anförda tabeller, men de uppgifna tyckas mig vara

de mest karaktäristiska. Bland de anträffade formerna äro

4 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

flere, som gifva detta plankton en arktisk prägel. C. lacustris

var. hyperboreus finnes nämligen allmän pådrifisen i polarhafvet,

men äfven fossil i Litorina-aflagringar, 1 bottenprof från Ladoga,

på sistnämda stället tillsammans med uteslutande färskvattens-

former. Vidare förekom i detta plankton Achnanthes temata

(FRUN., förut funnen i Kariska hafvet. Dess utbredning är

dock icke noga känd, ty denna art liknar, om man icke syn-

nerligen noga undersöker den, förvillande Fragilaria striatula,

så att förvexlingar sannolikt förekommit. Chetoceros septen-

trionalis ÖEsSTR. finnes äfven vid Bornholm och är känd från

Grönlands ost- och vestkust. Ett märkligt fynd var ett

band af den kring Grönland förekommande Navicula septen-

trionalis. En vid Bornholm förekommande form af Melosira

nummularia har stor likhet med den arktiska varieteten

hyperborea GRUN.

At Thalassiosira Nordenskiöldii träffades äfven ett par

exemplar, men det är att anse som ovisst huruvida dessa

verkligen funnits vid Bornholm eller om de kommit från

håfvarne.

Af Kattegatt-formerna fans en liten och förkrympt form

af Skeletonema costatum, eljes saknades de i Kattegatt van-

liga formerna. Deremot gå några af de baltiska formerna

ut i Kattegatt, såsom Chetoceros damicus, C. subtilis, men de

flesta synas dö bort i det saltare vattnet.

Hvaraf Bornholmsplankton erhållit sin arktiska karaktär

kan ej besvaras förr än vi fått kännedom om plankton i de

djupa hålor, som finnas i denna del af Östersjön.

Anmärkningsvärdt är att i detta sydbaltiska plankton upp-

trädde i Mars arter, som eljes hela året från April till No-

vember äro begränsade till Bottenhafvet, såsom Cheaetoceros

bottnicus Cr. och Coscinodiscus balticus GRUN.

Jag öfvergår nu till Kattegatt-Skageracks plankton-

former.

Tripos-plankton utmärkes af relativ fattigdom på diato-

macéer, men rikedom af cilioflagellater, bland hvilka Ceratium

Tripos är vida öfvervägande. Crustacéer äro allmänna, åt-

minstone tidtals. WSilicoflagellater tyckas saknas.

Af diatomacéer förekomma Coscinodiscus concinnus och

Rhizosolenia gracillima allmänt.

Vintertiden, d. v. s. i Februari, uppträder den klorofyll-

förande algen Halosphera viridis mycket allmänt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. D

Denna planktontyp förekommer företrädesvis under som-

maren vid Sveriges vestra kust och tillhör den baltiska ström-

mens vatten. Beträffande detta vattens ursprung hafva de

hydrografiska undersökningarne bevisat att det delvis här-

stammar från Östersjön. Det saltare vatten, med hvilket

Östersjövattnet blifvit uppblandadt, är utan tvifvel Nordsjö-

vatten, ty Coscinodiscus concinnus förekommer ymnigt i Nord-

sjön, men har icke anträffats i Ishafvets plankton. Halo-

sphera viridis är en sydlig form, antagligen från östra Golf-

strömmen. Den är nämligen förut anträffad i Medelhafvet,

der den regelbundet uppträder i midten af Januari och upp-

hör 1 midten af April. Den förekommer äfven vintertiden i

Kanalen vid Plymouth och skall äfven vara funnen, enligt

meddelande af J. Murray, vester om Skottland och enligt

TLAGERHEIM ända till Tromsö.

Bhizosolenia gracillima är egentligen en varietet af Rh.

alata och utgör hufvudmassan af Kattegatts sommarplankton,

men förekommer ymnigt äfven i det höstplankton, som i det

följande benämnes didymus-plankton. Nämda form har jag

funnit såsom hufvudmassa af plankton, samladt från midten

af Maj till slutet af Juni utefter Danmarks kust från Liesö

till Fyen så väl som sommartiden i Bohusläns fjordar.

Denna planktontyp igenkännes, äfven utan mikroskopisk

undersökning, af den gula till orangeröda färg den meddelar

spriten, hvari den förvaras, och som härrör af den stora rike-

domen på krustacéer.

Det är mycket sannolikt att denna planktontyp vid fort-

satta undersökningar skall kunna uppdelas.

Didymus-plankton utmärkes af sin stora diatomacérike-

dom. Diatomacéerna utgöra i sjelfva verket hufvudmassan

och färga spriten, hvari plankton förvaras, grön. Cilioflagel-

later, ehuru underordnade, äro dock icke sällsynta. Bland

dem förekommer sparsamt, ehuru tämligen konstant, Dino-

plysis acuta. Af silicoflagellater förekommer, ehuru spar-

samt, Dictyocha speculum EBB. (= D. gracilis Körz.).

De diatomacéer, som karaktärisera didymus-plankton äro:

Cheetoceros commutatus Cr. (= C. distans CL. p. p.).

C. contortus ScHörtt (= C. compressus CL. 1 föreg.

afhandlingar).

6 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

C. curvisetus C1. (mycket allmän).

C. didymus (E.) CL.

C. Schättii Ci.

Ditylum Brightwellii WESsT.

Leptocylindrus danicus CL.

Rhizosolenia gracillima CL.

Skeletonema costatum GREV.

I detta plankton förekommer äfven tämligen konstant

Chetoceros danicus, men det är f.n. ovisst huruvida den är en

karaktärsart eller härrör från inblandning af baltiskt vatten.

Denna planktortyp saknar utpregladt arktiska element.

Deremot äro många af de karakteristiska arterna mig be-

kanta från Kanalen, Frankrikes kuster och Belgien, hvadan

det är sannolikt att den härstammar från södra Nordsjön.

I våra fjordar uppträdde den 1893 i November samtidigt

med sillstim.

Tricho-plankton är äfven mycket rikt på diatomacéer, som

utgöra hufvudmassan. Cilioflagellater förekomma tämligen

allmänt och bland den är Ceratium Tripos allmännast. Der-

emot tyckes Dinoplvysis acuta icke tillhöra detta planktonslag.

De diatomacéer, som karaktärisera denna planktonform,

äro:

Cheetoceros atlanticus CL. (vanligen sparsamt).

C. borealis Bar.

var. Brightwelli CL.!

Biddulphia aurita LYNGB.

B. mobilensis BarL.

Coscinodiscus Oculus Iridis E. (= C. asteromphalus).

Rhizosolenia styliformis Btw.

Thalassiothrix Frauenfeldii GRUN.

T. longissima OL.

Af dessa arter förekomma Ch. atlanticus, OC. borealis och

var. Brightwellii, Rhizosolenia styliformis och Thalassiothrix

longissima i oerhörda mängder samt oftast rena i Atlanten,

synnerligen söder om Island, hvarför det är troligt, att detta

plankton är af nord-atlantiskt ursprung.

1 I min föregående afhandling (Bih. XX. 3. n:r 2) har jag icke skilt på

dessa former af C. borealis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. 7

Sira-plankton utmärkes af sin stora diatomacérikedom

och deraf att cilioflagellaterna så väl som djurformer i all-

mänhet förekomma sparsamt. Denna planktonform färgar

sprit grön.

Karaktäristiska diatomacéer äro:

Cheetoceros criophilus CASTR.

groenlandicus CL.

Scolopendra CL.

septentrionalis ÖESTR.

similis CL.

socialis LAUDER.

teres CL.

Coscinodiscus excentricus E. var.

Nitzschia seriata OL.

Thalassiosira gravida CL.

Nordenskiöldii CL.

Dessa arter gifva plankton en utprägladt arktisk karaktär,

så att intet tvifvel om ursprunget af de vatten, som föra

detta plankton, förefinnes.

Denna planktonform uppträdde rikligt representerad i

ett stort antal af de i Februari d. å. samlade plankton-

profven.

Några af dessa planktontyper förekomma äfven vester

om Skottland. För länge sedan har jag af M. GrovE erhållit

trenne preparat af plankton derifrån, insamladt 1888 i medlet

af april. Ett prof från Little Cumbre, insamladt den 12 :i

månaden, innehöll förnämligast Coscinodiscus concinnus och -

tillhör således Tripos-typen, ett annat från Loch Etive, in-

samladt den 24, innehöll som hufvudmassa Thalassiosira Nor-

densköldii samt dessutom Nitzschia seriata, Skeletonema co-

statum och Thalassiothrix Frauenfeldiu. Det utgjordes således

hufvudsakligen af sira-plankton. Ett tredje prof, från Sanda I

insamladt den 13, utgjordes af en blandning af didymus- och

sira-plankton, eller innehöll Cheetoceros eriophilus, Scolopendra

och similis, Nitzschia seriata, tillhörande den senare typen

och Chietoceros commutatus, curvisetus och didymus, Ditylum

Brightwellii, Diectyocha speculum, tillhörande den förra typen

samt gemensamma Cheetoceros borealis och decipiens samt

Thalassiothrix Frauenfeldii. Didymusplankton var vida öfver-

S CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

vägande. Häraf kan man sluta, att det arktiska tillflödet

delar sig vid Skottland, en del går åt Irländska sjön en an-

nan till Skandinavien. Våren 1888 vari England ovanligt kall.

Vid våra kuster uppträda dessa fyra planktonformer mer

eller mindre blandade med hvarandra, hvilket är helt natur-

ligt, då strömmar från olika håll inkomma till våra kuster.

De baltiska vårflödenas planktonformer dö hastigt ut, när de

komma i saltare vatten, hvarför en inblandning af baltiskt

vatten i regeln icke kan mikroskopiskt påvisas, men deremot

genom låg salthalt ger sig till känna.

Om nu, med ledning af det föregående, de i min uppsats

i Bibh. t. K. Sv. Vet.-Ak. Handl. XX, 3,2 undersökta plankton-

profven närmare granskas, kan man klassificera dem. "I det

följande betecknar jag med:

I ”Tripos-plankton.

II Didymus-plankton.

IIT ”Tricho-plankton.

IV Sira-plankton.

En på grund af salthalten antagen inblandning af bal-

tiskt vatten betecknas med B.

Mellan Alsbäck och Skårberget, ytan ?/s93 . .I+B.

Bornö., ytan "/8d, . SEE (251517)

Mellan Alsbäck och Skärbersen 25 m. 3/5 93 AE ic

> > > SOMN- RÅ « sad

AbIm: Hiv gl

Mellan Blåber gsholmen och Släggan, ytan !3/11 93 II +B

Kristineberg, lOrmihi/21:937 Jnsvile kart. BONSrGRESS

Tröskeln4 154m M5/a11030nag dd seder RIESE

» S0MmA Lasso NICE [I

Mellan Alsbäck Och Skårber sets stan. 14/41 1 93 .vIT+B

Utanför Alsbäck, 107 1i295/21, 981047 sd RNE

N.0: om pAIsbäck, -S0O-m: 15/21 930klcablorce SöS

Utanför, Alsbäcks gOlms Lb /H9304 FööTta SES

» > 01 ta [öda

Tröskeln; ytan st?/2048s01l10- talar Sidans LR

> 10rm! 13/3 JA uns förd erg. er faderiiie BEA

» 30 m. 13/2 94 (fa fare Ba

Skårberget, 10 m. 13/2 94 ar dära ell Ia stenen NERE

» 15 13/2, 94 la fi bla lens va ORTER

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 9. )

ak stnand. rytedn)$/2a035: ds in ein ban. ter Lb4+IIL+B

Ska Ve 0 mt San Dr pr IR vera LIGE)

»> 40 m. » BNP SN fjalte SRENNTS Til +D

IR DS nyt. 2/23 als nb lar ora uell(T-4+B)

» SÖT 45 dr sasse tang ln pk IEDD)

Sitarbe, NG, Ytan ie cd stödet tre AE)

Stat. A XV, ytan, 16/14 93 safir Ansebor fl)

» » Lör OA geia aa et (TITT + I)?

Namdstattonen (t/210A0, 0 HI berg: ad ak ogrokeas dt?

Kornö or ER 12 (007: rr äaegdanes Lean Bee

> LÖST He Lanletsgrhbev le en TE

SG Vana (2r0Åen roade album ont ot IL+4+B

De med ? utmärkta profven så väl som de utelemnade

voro allt för sparsamma för att några tillförlitliga slutsatser

skulle kunna dragas.

De följande tabellerna (p. 13—25) innehålla resultaten af

undersökningarne öfver Februari- och Mars-plankton 1896. De

äro fördelade på trenne grupper. Första tabellen upptager

de bägge vid Bornholm samlade profven, som utgöras af syd-

baltiskt plankton. Den andra tabellen upptager prof, som

tagits utomskärs, och den tredje tabellen prof, som blifvit

samlade inomskärs.

Tecknet + utmärker att ifrågavarande form hvarken är

allmän eller sällsynt, c att den är tämligen allmän, cc att

den bildar hufvudmassan, och r att den är tämligen sällsynt.

Planktontyperna angifvas med siffrorna 1, som betecknar

tripos-, 2 didymus-, 3 triko- och 4 sira-plankton.

På grund af de planktonundersökningar, som finnas sam-

manstälda i Tabell II och IIT kan man sluta, att flertalet

prof utgöras af vexlande blandningar af de fyra ofvan upp-

stälda typerna. I många prof förekommer didymus-plankton,

som utan tvifvel utgöres af försvinnande rester af höst-

plankton. Frånser man denna inblandning, visar sig plankton

tillhöra dels tripos-plankton å ena sidan och dels tricho- jämte

sira-plankton å den andra. De tvänne sistnämda uppträda

nästan alltid tillsammans, såsom fallet måste vara, om det

10 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

arktiska vattnet med sira-plankton passerat Nord-Atlantens

vatten för att komma till våra kuster. Endast ett prof

håller nästan rent trikoplankton, nämligen från 100 m. djup

1 Christianiafjorden.

Tager man i betraktande utbredningen af triposplankton

samt af tricho- och siraplankton, finner man som allmän regel,

att det förra slaget dominerar på ytan af Skagerak till Hållö

och Måseskär samt längs kusten från Christiania till Stig-

fjorden. Söder derom träder det arktiskt-atlantiska vattnet

i ytan ända ned till Kullen, ehuru der tydligt utspädt med

Ostersjövatten.

Ytlagret med triposplankton på Skagerack är emellertid

tämligen tunnt, ty redan på 10 till 30 meters djup dominerar

det arktiskt-atlantiska vattnet. Det ser således ut som om

sistnämda vatten såsom underström inträngt genom Skagerack,

men uppgått i Kattegatt till ytan.

Märkligt nog visar sig triposplankton ånyo såsom en

tydlig inblandning på de stora djupen vid Jumfruland, Måse-

skär och i Kosterfjorden.

Egendomligt är att nästan alla i Gullmarsfjorden insam-

lade prof äro ytterst fattiga på plankton.

Jag har här utan vidare antagit, att de i planktonprofven

förekommande diatomaceerna tillhöra vatten af olika ursprung,

som blandat sig 1 Skagerack och Kattegatt, men man skulle

möjligen kunna föreställa sig, att dessa former utvecklat sig

på de ställen, der de förekomma, af hvilsporer, hvilka grott

under den kalla årstiden. Det senare antagandet är icke

det minsta sannolikt, ty det förutsätter, att de små diato-

maceerna, som sakna spontan rörelseförmåga, skulle på en

kort tid höjt sig från bottnen till ytan, hundratals meter.

Dessutom vore det oförklarligt hvarför arktiska former sak-

nas på 100 m. i Christianiafjorden, under det de på andra

ställen förekomma tämligen konstant. Ett annat faktum,

som talar för att de arktiska formerna verkligen tillhöra

arktiskt vatten är, att jag 1 flera prof funnit, ehuru mycket

sparsamt, arktiska litoralformer, såsom ett exemplar af Nitz-

schia Mitchelliana norr om Anholt, ett exemplar af Amphi-

prora decussata var. septentrionalis på djupet i Kosterfjorden

(160 m.), ett exemplar af Pinnularia ambigua norr om Kullen

och ett exemplar af Navicula vitrea på 20 meter i Koster-

fjorden. De tvänne förstnämda äro exklusivt arktiska, de

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. 11

sistnämda förekomma 1 Ishafvet och hafva hittills aldrig an-

träffats vid våra kuster. E

Sammanfattar man till en totalbild resultaten af ofvan

anförda planktonundersökningar, synes det sannolikt, att före

ankomsten af det arktiska tillflödet Kattegatt och Skagerack

voro fylda med vatten, som kommit dels från Östersjön, dels

från södra Nordsjön (med didymusplankton) och hufvudsak-

ligen från norra Nordsjön (med Halospheera).

Det arktiskt-atlantiska tillflödet inträngde som under-

ström under detta vatten 1 Skagerack för att i Kattegatt

uppträda som ytlager. Att döma af förekomsten af tripos-

plankton på djupen ser det ut som om vattenmassan vältrat

sig fram och dervid neddragit ytvatten till djupen.

Det återstår att undersöka huruvida något samband före-

finnes mellan vattnens temperatur och salthalt åa ena sidan

och planktons beskaffenhet å den andra. Jag har samman-

stält tabellernas mest typiska siffror och dervid funnit föl-

jande:

Tripos-plankton med MHalosphera har en mycket varie-

rande temperatur och salthalt. Den förra vexlar utomskärs

mellan 2.4 till 3” och inomskärs från 17.65 till 3”.ss och den

senare resp. mellan 30 till 32 och 24 till 30. Dessa stora

variationer måste tillskrifvas de växlande mängder af Öster-

sjövatten, som vid denna årstid sänker både temperatur och

salthalt. — Sommartiden, då Rhizosolenia gracillima och

Coscinodiseus concinnus bilda hufvudmassan af diatomaceerna,

sänkes salthalten, men stegras temperaturen genom Östersjö-

vattnets inflytande.

Didymus-plankton förekom i Februari 1896 endast som

försvinnande rester, hvarför det då insamlade materialet icke

lemnar någon ledning. Deremot förekom detta planktonslag

1 November 1893, och af de i min 1894 i Bih. t. K. Vet.-A kad.

Handl. XX, 3, n:r 2 offentliggjorda afhandling anförda siff-

rorna finner man, att temperaturen på vatten med didymus-

plankton vexlade utomskärs 77.170 till 107.13, 1 Gullmarsfjorden

från 4”.60 till 11”.ss. Salthalten varierade i förra fallet från

31.os till 35.05, i det senare från 26.22 till 34.28.

Tricho-plankton förekom i Februari 1896 nästan alltid

mer eller mindre blandadt med sira-plankton. Endast ett

prof, nämligen från Christianiafjorden på 100 m. djup, ut-

gjordes af rent trichoplankton, och vattnets temperatur var

12 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

der 6”.17> samt salthalten 34.:6, således de högsta siffror, som

man iakttagit. |

Swra-plankton förekommer i de undersökta profven nästan

alltid blandadt med trichoplankton eller 1 vatten, som på-

tagligt blifvit utspädt med Östersjövatten. Vattnets tempe-

ratur i Skagerack uppgår till 4” å 4.4 och salthalten utom-

skärs mellan 33 och 34, inomskärs omkring 33. I Kattegatt

nedgå temperatur och salthalt utomskärs till resp. 1”.6 och

21.34, men inomskärs till 3.25 och 20 till 30, uppenbarligen

genom uppblandning med kallt och saltfattigt Östersjövatten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:05. 13

Tabell I.

Syd-baltiskt plankton från Bornholm 20. III.

A. Öster om | B. Vester om

Bornholm. | Bornholm.

5 . Ä |

I DEAR ENE RA NA ay 1.60 | 1".60

SALE aL EPO RME fv al får a Vad le a HA Uk | 7.69

Diatomaceer. cc CC

Brin anthesätseniata (GRUN: 3 schm em dre da ds [6 C

föefOCerOSNDalKCUSI CI «> os om cd I lake he KS + är

RR Edets ÖT sd a 1 Has VM I era RANE a é C

(CL ST Ör FR ÄR NES ar SA r r

Coscinodiscus balticus GrRUN. . GC c |

Ciflacnstris v. hyperboreus GRUN. . = s «= sö os c c

Melosira nummuloides var. C C |

iINavienlarseptentrionalis, ÖESTR. .-. - «= « « > a « ip r |

Skeletonemarcostatum GREV. = « « od sö. a cc -— + |

iifalassiosita Nordenskiöldii CL. - som so. ss . - — r |

Flagellater. |

PitobksynmspelluecidumLUpPVE soc sd « od Ae + +

Silicoflagellater.

Dictypehartriparbita ISCHUM. os s sc Öss sö | Ty 15

Phycochromaceer. |

Aphanizomenon Flos aqua RALFS. . . . oo... cc | cc

14 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

Tabell II.

SNRA

IFE (for LOG I es

Tong nos ÖKAS

TLJ NOM EO öusår, vr st Enright Kr SA (ARE ARS AT RETA USS 18/9

SID ALDO TC Ya NS EREBS KR NR dre 0 110—25 | 0

IT DEREN ET RR Ga SS EN) RT PERS

SOMNA DAD LM saa se oa ol SUTUN TE SRENERA

Diatomaceer. MSD IEEE en

Biddulphia aurita LYNGB. =: fos. cs sc = — | —

185 NODE IdyNifLg rs ss — — -—

Geratawinar Bergonuw EH. Pos — FASA

WHRetocerosatlantrenus/ (Ok. co le od — TT | FT

(ERÄDOTea SKR AMIGA el one vat fakta. frcgät Var AR + ERS Re

> » Mursobiiehtwvells CD Er = =

GRCOmmuta tös OR ston 4 fon SRS Si AR fe

(Ch GföMiORNS ÖRING oo 3 da a & SS fal

GREN OPIIUSKOASTIRE oc fre fn sg ere AP OR

(ANCULVISSTUS: FÖL ck enda ver RK RN ac — =

CirdanjeustOn. |

(FRA GDI SEGT AR KAVER er Sn) AS RR SURA I nl =S | ES

CHEdeCIPIens- CI Ack sar cc so Rts ere CK c SIS C

Oditmast (BER) ACKA — — | —

(Ch, GrOenNDnNENE (Ölbgs go RS SD AK — — o—

(ERSCOlOPpen drar OT en FANS RAL i AG RE

(USS tenitmrionalsE ÖRSTRE ENE — — Jo o—

(ENBFS TLA SPA ONE so fö gr verken ed ERA delta ör AES ENE — —

CISOCKAISERATDERA da — —

EFS CUTSK CT FA resa gr a NETA E RE -— — —

pr SEI BESS KO Eg RE gå NT fo Ser Läs ARS Re INST pA RE! FE ses T — r

TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:05. 15

skärs.

q - z = 3 : 5 å > =

mfruland, |" 35 RR FP! V. om Hollö, Måseskär SN NE

IN SA age Lat 5817, Lat. 58530", | FÅ | &A

o0OLAST SRS LA | Long. 11765 on oaser: SÖN Be

2 I >

18/9 1845 I 13/9 15/3 1543 5/9 15/2 15/9 19/3 I 19/3

90 (ET A 0 0 0 10 60 0 0

4.65 Vg 48001 21400 286 AS | ASAT | Dr46r Enn IRIGO

20 3383 32:0L—] 32.80 | 30:95 | — | 33.47 | 33.54 | 34.64 | A-34) 21.34

Er 30.68 |

ec cc [6 €C (6) C C är eC CC

— —- + + r = = = = =

K = = = = ig = = = =

r = — == =S 18 ST == I 15

r = = 18 r SFR r = rn = =

a + + + + + + + + +

nr SF je 18 it == r = r 18

i8 I 15 r Jå = 0 Fe => =

= = JB = = = är ER = r

18 15 ig 18 RT TR JU

=P ar år år 3F =P ar 1 SF är

-A TK SÅ EV Ina Ra r ad É äl

+ + + — = — de — — +

3 (€ Ce c är Ar Fr iP c é

E ip r r Ip r ie TR = 53

+ + + + r + + = c c

r r dt r r r 1 — + +

T = = = r or = r r

-— — B r ip + =

i5 3 iP r =; = = c | c

= = = = = = = = = r

ip r ig r I r 5 = r | r

16 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

Tabell II. (Forts)

Datum .

Djup 1 meter .

Temperatur .

Salthalt pro mille

Coscinodiscus concinnus W. Sw. .

C. excentricus EHB..

C. lineatus EuB.

C. Oculus iridis EHB. .

C. radiatus EHB.

C. subtilis EuHB.

Ditylum Brightwellii WEST.

Iucampia Zoodiacus EHB.

Guinardia flaccida CASTR.

Leptocylindrus danicus CL. .

Nitzschia seriata OL.

Rhizosolenia Calcar Avis SCHULZE .

R. gracillima CL. .

R. setigera BTW.

> > forma gracilis

R. Shrubsolii CL. .

R. styliformis Brw.

Skeletonema costatum (GREV.) CL. .

Thalassiosira gravida Cr. .

T. Nordenskiöldii Cr. .

Thalassiothrix Frauenfeldii GRUN. .

T. longissima Ci. .

Silicoflagellater.

Dictyocha Fibula EHB.

D. Speculum EHB.

D. tripartita SCcHUM.

Lat. 58 1048”,

Long. 10”24' 367, |

= IS

FTTRS

SE K5 IE as SS NEG

Lat. 58 40 sol STA

Tong: drLYSLOR & RAS FE

DE lt

s 2 S- SN

18/9 | 18/ 18/9 17/9

Jap 0 2 530

SAT 2 ASO

22 Dr

2. 4 3 2 3 .15 6”.2

31.70.) 32.5 | 32:49133:90

+ + + —

+ — + —

— — — r

— iv r

10 — Jo — —

r = | = r

— = 0 de r

— — — r

= = — c

+ EN

— — — +

r -— — +

r r Ar c

+ c G c

+ - + Ci

= —. = T

33.3—

39.13

é 34.09

mA — —— NN

+ 3

r rd

rod

i ri

— r

r r

I r I

JE cc å

NG a

r | rå

14 Re

+ -

+ 4

[4 c I

c -

+ (6

— ie

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3.

JAN

| Jumfruland, Fr: da = > | V. om Hollö, Måseskär, = 5 A; 5

7 Lat. 58 53' 867) 3 27 | ag | Lat 5S17) | — Lat 58530, | T3 | ER

= Long. 107 6' 487. | 25 IIS) Long. 1U6". Long. 115 1' 307. Fek

17/9 18/3 18/5 js 13/3 15/2 15/3 15) 2 15/3 15/3 19 19/3

FR NN s0CT 10-220) BY-46R] 0 | 0 40 10: 60 ARE

2.96 2.83 4.65 4”.20 2.40 2.36 45.15 4.44 5:46 |NINSONNRGO

30.32 | 32.01 | 33.83 FSE 32.80 | 30.95 | — | 33.47 | 33.54 | 34.64 | 21.34 | 21.34

+ c 2 + EG ar = uten

c = c — | + je SEN Ae = — —

r r = r 1 r F EON if = = =

= | = = SE sc - RN NR 2 är hö oe

26 a (ADA BETEN TEM AN 2 2

SS = r r = = r = — = = ==

= -— r r r r I r r = — —

SS — — = — | — r r = = — ==

PL — r r r r = r r = = —

+ — — + + I I + a = c c

I je + + SKEN = + de = c +

ep Re 1 5 JV bys On SA FL rd EJ a

+ r = r r | c ar ES färs = c +

— = = r | r = r iF = r r

c r c c | c | c + c = c c

a Ke r Fd AR an 2 T NA 84 [ES Ae

= r r — -- r r r = = — —

ib =— — = 2 = år ar == = — C

TF = ar är är Cc (6 c + = C (6

c r c c c cc cc C SA ce ce

c + c cc cc c c c C r c c

+ + (C c c de c + 2 vv + +

Hi Br 2 Tr ER SE såm 2 De

AR 2 T Ra Väl CE 2Å Te si 2 2 <M

4 Gr ÅN RN ge: föl no 25 20 Sit lå 2

18 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

Tabell II. (Forts.)

I = =

EL len!

OS 3 3

SKA aa SE

Lat. 5840, lil 38 4 Lat. BF10 487,

Long. 9” 17' 10”. | 2215 2 =E Long. 102436”.

| SS GES

BST

ID alumn bo RANE gb gene TNE 18/9 18/9 I TG 7/0 ts

IDyjup ilmeter. Mk ste kd es 0. 102510 0-4 15 OR NON

h OS Sv 90 a z 4.34—

Bemperatur ms, 4 « skede sd, Ne AR | RV | BS IAN ON ER 5291

Salthalt pro mille wu s.lv. sov - | 3170 | 325 | 3249) 3300) 3306 NR

: 94.09

Cilioflagellater. cc c cc r c +

Ceratinm divergens BHB. . « h ss » os «oc - + 16 är i = =

(CSRUrea CD DIE TG terade se STEL ide oe a Te — r fr — är Ir

GFUROUSUSADUIE cv saved rdr föder åh KAT a Ge — r r — är r

(CET I SAN N UTG rg Loa RA Ro RN CE c 2 c c Er

> > MÖJ OrCILCO LÄNUIRINA NT ve sne bal es ec. IC CC | C Ce INGE [4

iPimophysis acuta MHB:. «= - s cs sla 2 T — | — Em —

Chlorophyllaceer. |

| |

Halosphara viridis SCHMITZ. . IG + I 6 -— + -

I I |

Planktontyp. | 1.3.4 | 1.3.4 | 1.3.4] BASEN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. 19

RET i |

Hl =5) = 3 = a Se

SS = | 2

=: VASER 7 2 DEAL ad 3

FR Ag Jumfruland, SNES > | V. om Hollö, Mäåseskär, =>=3 58

at. 5853 367. 8 CE lagt | Lat 5S17 Lat. 58530", | 7 | A7

FET Long. 10 6' 48" | SA: SC2 | Long. 116". Kong. HE 1S0AE HS äss

&€ 17/3 18/3 18/9 | 18 2 18/9 15/9 SS 2 15/3 | 13 Tj 13 2 19 19/3

vt | a

0 0 920 | 0—20 4 0 0 0 | 10 60 0 0

Kod H Oo I

f2.96 | B.83 | 4.65 3,30— 4700 | VA0 | 236 4515 | 44 | 5.46 | 159 160

q | |

30.32 | 32.01 | 33.83 ar 32.80 | 30.95 | — | 33.47 | 33.54 | 34.64 | 21.34 | 21.34

Jå OJ. |

== — Ä— ARR

| | I I

st ec ar US + är Ed Et SR Lik Ju r

+ R — T + | r — iP

SS -— r - - SE | i — —

TR r r = är = jo 5 3; r = =

r c CECIL INC (C SEA Are c = c c

I cc c r ce I ce cc Gers cc cc r r r

= fed år | EE FÅ

c ce r I + + + — | +

Word 153:4] 43.11 4.3.1] 4.3.1] 4.3.1] 4.3.1] 4.3 2 SN ae ar 4

20 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

Tabell III.

Planktonprof, so

Christiania-

fjord, Kosterfjordens norra myn- SEE

Lat. 5915/15”. ning, -Hällsö, 040

Long.10"37'12”. ;

Datum . 19/9 19/9 14/3 14/9 14/9 14/9 14/9 15/9

Djup 1 meter . 10 100 0 4 20 160 0 0

Temperatur . 1”:30: | "6.751 27.20: 3.15 | 3.907 |F6R6SE SEE

Salthalt pro mille 29.35 | 34.76 | 27.46 | 31.27 | 32.82 | 34.96 30.55 31.22 |

Diatomaceer. | T c r + c är TG r

Biddulphia aurita LYNGB. ; | = c = 1 = = a EE

B. mobilensis Barr. . : | = [6 RR NT je r = =

Cerataulina Bergonii H. P.. = = ESR = r — =

Cheetoceros atlanticus CL. . = a — — - Pr — —

C. borealis BaiIL. : — — — + + ac = =

» » var. Brightwelli Cr. . = [4 1 = ar | r = ip

C. commutatus CL. = 3 Fd

C. contortus SCHUTT. r = —

C. criophilus CaAsTR. | r r = =

C. curvisetus CL. . | - + + —

€: danicus OL. . — — — | — -— — — —

C. debilis Or. | — | + -— —

C. decipiens Cr. r c 1 DE ät 3F =E

C. didymus (EHB.) CL. [NE 5 + = =

C. groenlandicus Cr. = = SN förta a I — =

C. Scolopendra CL. | är IT = =

C. septentrionulis ÖESTR. . — — — — —

C. similis CL. -— —

C. socialis LAUDER. . | + — — ET

C. subtilis Cr. | — -— —

C. teres CL. - = == r = =

Coscinodiscus concinnus W. SM. . = a = Är ar är ( ar

C. excentricus EHB. . — GC =— ig är är C =

C. lineatus EHB. — r = ll STR r 15 ig É

C. Oculus iridis EHB. = r = är r = T

C. radiatus EHB. = = =

C. subtilis EHB. | r r = 2

Ditylum Brightwelli Wesr. . | TS EE r r r ES

Eucampia zoodiacus EHB. a — SS = Y = =

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3.

tagits inomskärs.

Kosterfjordens södra myn-

HöSP Rama. Sannäsfjord. Djupskär. Väderöfjärden

14/3 15/3 14/9 14/3 126 14/9 14/3 15/3 14/9 15) 2 SE 2 13/3 | 13/3

5 20 40 200 4 12 0 0 5 20 30 4 >; 85

förtal | 0690 | CN | 6130 | 380 | 346 | 1:86 | 177 | P.63 | £.10 | I.95 | 385 | 5.30

(32.32 | 32.94 | 33.27 | 34.90 | 30.65 | 30.88 | 30.34 | 31.26 | 31.91 | 33.02 | 32.67 32.37 | 34.17

JE C C 3F ig C 18 Ir 5 (bl (6 år (6)

+ + + r r c + + + + G — Ce

SS r r = = = B Tr r = 5

ZE CS 5 Mi -- Te 3 = pt Må r a £S

oi Fr = r =

+ + + r — c - —- + - c + [6

= r Fe = = = = = = r 5 iv

= Ru = = == — Br = r == F == i

= — + -— — — -— r — — — — —

2 og Ve pe se Eke ;r nd £äl LB ir

= 5 är TF = ar j4 + är iv ar a

= + + — — — — — — + + + —

+ + - — r - + + C + c c 6

ju fr = == F. = r Tr r r = 15

— r + -- — — — + — 15

r 5 + = — — r r ie + + r iP

208 AE Te Då se

= r = = = Er — — = = = - 19

= X + — -— — — -— — = + = a

Ar r r — = ig = 1 IE = ar 15 ii

C aF är är = c (6 Ce c är )g C | är

— + + — — — — Y + + + — —

EE r je = = r r = 13 1 r - f

=— 1 + — — - — — r r + r +

a AR rs ER 2 a Än so 124 5

a T je = — = IH r r eg r —— =

ig — — = = = r r — r = T

- VS far Lis hed 27 a & 2 bg r LE CN

22 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. 1

Tabell III. (Forts.) i

STREET

RE Kosterfjordens norra myn- ISOSLEEERNe |.

Lat. 59”15'15”. ning, Hällsö. FÖRR RE

Long.1037'12”. ;

TDEEUM EE RARV FSA fr SL SO 19/9 9 12/9 14/9 12/5 12/9 15/9

ID JAP (UMVCCer Aas) - SER he IR 0 100 0 4 20 160 0 0

Temperatur sb. dl k st) 180 | 6:75 | 220 | 315 | I90 | GH6DE) RA RN

Salthalt pro mille 0.0. sc -) 29.35 | 34.76 | 27.46 | 31.27 | 32.82 | 34:96 | 3055 BL

Guinardia flaceida CASTR. . . .. SN fö == = r = =

Leptocylindrus danicus CL. . . . . 2 — | — = T Fr —

Nitzschia seriata OL: cc. föds 6 se — | — — | — + : — =

Rhizosolenia Calcar Avis ScHULZE . -— — = — — Tf = =

IRStoracniima (CK b. .| ee oc de S9. — — = — je T ? r

RÖRS E Vi 0 era TW see — == = = r =

> > forma sgraeilist . i. i = T LE as = Cc = T

RÖFShkrubsol (OLE Ron keel — = -— = r -— =

Rösstylförmis BIwA od. folk — (0 = ig r r = Lig

Skeletonema costatum (GREV.) CL. . — — — -— = r = =

Thalassiosira gravida Cn.. . . . . — — = = — je = 5

TorNordenskioldii «CL: . 0. - +.) — = (Fa | oe äs ooh AF — r

Thalassiothrix Frauenfeldii GRUN. . | — Ce oh AP ar GG c se =E

ISSlon sis sma Cl sis oe ke tl (Gör C er = =

Silicoflagellater. | | |

Dictyocha Speculum EHB. . «sl — SEA RENSA EN fr -—- = =

Cilioflagellater. (ER TE cen 26 cc | cc

Ceratium divergens EHB. . . . . . — — | + = | är = K är

(OFFLINE BA DG (Rokor d food SEE | — SE OM a OL iF il c

(SRS SD UT GR be en hf sa = wo = sr | är F r SR

CIEITIPos NUDZSCHS ske 0 vo cc 5 (e a är = c += är

> FEL SVE ARC LIGA AIURIVE. der slets = Ar cc CC = cc (g C

Dinophysis acuta EHB.. . . . . . TEES TR ye == = = r

Phycochromaceer.

| Nodularia spumigena MART. . . . r = = a = 3 = Tö

Chlorophyllaceer.

Halospheera viridis SCHMITZ. . . . . + — cc c = c cc C

Planktontyp. it 3 1 1.3 | 8-4 TIBIA cl

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3.

Kosterfjordens södra myn-

ning, Ramsö.

14/9 15/9 14/3

5 20 40

3.65 | 3.90 AS

32.32 | 32.94 | 33.27 |

Sannäsfjord. Djupskär. Väderöfjärden.

14/3 14/9 14/9 15/3 14/3 15/3 14/3 13/3 13/3

4 12 0 0 5 20 30 4 [o/5)

230 | Br46 | 1536 | a | rear | 0 | ar KISA

30.65 | 30.88 | 30.34 | 31.26 | 31.91 | 33.02 | 32.67 | 32.37 | 34.17

| — | r ig — É r r — r r — —

Nr — — -— f -— — — + r — r

st Fe == = = = r =S 2 = Ste

— = — — — — — — — — — r

— — — T + r E — — — — +

— — — r — r -— — — 5 -— —

- c c — - + + - c c + &

— fr r — — r T r + + je +

ib — — -— — — = — + 5 —

— — — — — r + r + r — —

Yr c - rf C + + r c + je +

I ce [6 + e + + C ec cc c C

c c c + c + - e Ce c c +

2 Fe = 2 Er KE SL ad r =. 215 2

ec + + C r [6 c ec 5 r cc +

cr r == ib I 1 IN + är = är är

+ r = SR MK c r - + r r -

+ r na fr r ar 19 Tr = 8 r är

+ + - + r c c c (& c [6 &

c + C cc - cc cc cc cc CC CC cc

— — — r — — r r — -— — —

c r — C + C c cc - r C r

1 4.1 1 134 140 ARA rod Seg

14/3

200

6.30

34.90

Tabell III.

CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

(Forts.)

Datum . d

Djup. tv meter M.

Temperatur

Salthalt pro mille

Diatomaceer.

Biddulphia aurita LYNGB.

B. mobilensis BaIL. .

Cerataulina Bergonii H. P.

Cheetoceros atlanticus Cr.

C. borealis BaIL. .

. commutatus Cr.

. contortus SCHUTT.

. criophilus CASTR.

. curvisetus CL. .

. danicus CL. .

. debilis CL.

. decipiens OL.

. didymus (EHB.) CL.

. groenlandicus CL.

. Scolopendra CL.

. septentrionalis ÖESTR.

similis CL.

. socialis LAUDER

. subtilis CL. .

teres, Oh... c

(Gl (SS GO | Ke OL SL Ge Lv SS

Coscinodiscus concinnus W.

C. excentricus EHB. .

C. lineatus Et:B.

C. Oculus iridis EHB. .

C. radiatus EHB.

. subtilis EHB.

Eucampia zoodiacus EHB.

> v. Brightwellii Cr.

SM. .

Ditylum Brightwellii WeEsTr.

15/9

2”.55

31.96

Sotefjord.

15/9

3.25

32.32

— | — +

-— — 12

P -— —

+ sh +

r — r

É — Er

C + -

== =S r

- + -

SE => r

-— = =

- AM se

— r

+ = r

r — r

+ — -

— — +

r oo r

—- — +

T — +

— -— r

Gullmarsfjord Als-

bäck.

1/3 |- 1/9

0 5

202 1 SA

28.98 | 29.02

ee it

- Ir

+ c

1 är

Je -—

T =E

r +

= r

fn je

(b] (6

-— =

r Tr:

= r

12/2

120

67.32

34.64

11/9 11/3

0 40

37.35 | DOT

23.84 | 33.02 |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 25

Gullmarsfjord, Smörkullen. | Borgilafjord. | Askeröfjord. | Kalfsund.

12/3 12/9 12/3 12/3 11/9 11/3 10/9 10 la 104 2 9 2 9 la JE ja

0 5 40 60 | 0—5 | 30 0 5 0 0 D 20 0

40 | 3.10 | 5.04 | 6.56 | 2.25 | 4.65 SM | 20 | 06 |IR20 IL28 ILSA 3

12.13 | 24.83 | 33.08 | 34.59 | 25.15 | 29.83 | 24.01 | 24.22 | 26.56 | 21.87 | 22.02 | 30.70 | 22.27

ib jo + 15 r ig r r ec + C (5

— är — = + r + r + + är + är

= — T — — — — = — = — i =

= = = — — — — r — I Fr r =

= a rT 24 = a | PE 2 WIR pd

= = je + + r SE EF ig + + F +

= ==2 = = = r r — + T —

— = — — r r r r r r Yr — +

= CE ds = 24 ÅA 2 PS = sr bi r a

— = r — + r r + — — C c +

RR == = = =— 2 F | = = rP ig

SS So T — — — — — + — + + +

—= == + = + = är (0 ES + Ce (6

= 2 2 re AL 2 a =S EN ADA r r skul

-- -— — — — — — — r + + ar =

— — -— -— — o— -— — r r r r =

= — — — — — r — + r r r iB

= — — — — — -— — r Y + =

ag 225 MA Sn 2 2 AB 2 25 DE r EE 08

— - — — — — — — r r + ie —

-— (€ c —- (6 T C C + + c 1 c

= = + — — r = = — = — — +

— — — — -— r — = F = = r r

-— SS r EN = = sn — == | — — — FE

Er (tÅ Ar us AL = nd oe pe r = r få

26 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

Tabell III. (Forts.)

Datum .

Djup i meter .

Temperatur

Salthalt pro mille

Gnuinardia flaccida Cast. .

Leptocylindrus danicus Cr. .

Nitzschia seriata OL.

Rhizosolenia Calcar Avis SCHULZE . |

R. gracillima CI. .

R. setigera BTw.

> > forma gracilis

R. Shrubsolii Cr. .

R. styliformis Brw. .

Skeletonema costatum (GREV.) CL. .

Thalassiosira gravida OL. .

T. Nordenskiöldii OL.

Thalassiothrix Frauenfeldii GRUN.

T. longissima Cr...

Silicoflagellater.

Dictyocha Speculum EHB.

Ciliofiagellater.

Ceratium divergens EHbB..

C. Furca DuJ.

C. Fusus Duz.

C. Tripos NITZSCH. .

> > ov. arctiea AURIV.

Dinophysis acuta EHB.

Phycochromaceer.

Nodularia spumigena MART.

Chlorophyllaceer.

Halospheera viridis SCHMITZ.

Planktontyp.

Sotefjord.

Gullmarsfjord Als- | Gullmarsfjord,

bäck. Stora Bornö..

15/ 2 15/9 15/9 1/3 11 Ja > JA9 /2 11 Ja 11 /a

0 4 15 0 | 3 I 120 0 40

2.50 | 3:25 | 4.08 | 302 | FLIT | 632 SESSOKOR

31.96 | 32.32 | 32.89 | 28.98 | 29:02 | 34.64 | 23:84 | 33:02 |

r = ie — — — — —

+ — + r — — — —

+ — + — — — — —

fbs Bm, — 1 — — F —

= | = — — 1 — — —

- + c 18 + — — —

== | a r SE 0 AT te

FSS [RE — —- it — — —

- EI En — = = — —

e r C Tr IE + — —

(0 + ( c Cc + -— TB

+ + (6 C (6 + + (2

| i | |

rel r|]= =

(6 + ic c c r [6 +

ra — r + -— + —

r — + — — — = —

| fr + I är | se SA ÖN

c de c c CT IA c r

cc (6 c cc CC r (6 GC

= Bore — — — = r s—

cc + — (6 c -— (6 C

RS 3 453 (NEG) ? i på

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND

22. AED. III. N:0 3.

Gullmarsfjord, Smörkullen. Borgilafjord. | Askeröfjord. i Kalfsund.

12/3 12/3 12/3 12 2 11/3 11 2 10/3 IE ”akO 2 10 2 9 2 9 2

0 5 40 60 | 0—5 | 30 0 0 0 I

12740 «1 137.10 | 15.04 | 6:56 | 2.25 | P6) IA 290 | P06-1 3.20 | F.28

[12.13 | 24.83 | 33.08 | 34.59 | 25.15 |. 29.83.| 24.01 | 24.22 | 26.56 | 21.87 | 22.02

— — = = — — -— — — -— r

— = — — — -— — =— + — +

— — -— — — r — r + — =

— — — — i AE — IE + + +

— -— -— — — 15 — r 15 + +

= = + = — r + r c (C c

— | — — — r F -—- — - + +

= — -— — — = r — + + —

— — — -— — r + + é c +

= — z — — c C c c c

= + é + = + c c + + +

= + + + + r c cc - + c

r É - - 15 — = = + r -

— = — — - i — — r — —

= — — — — — r Y r r —

+ + - al c + + C c c c

+ + + - c + (8 [6 & (6 C

— — SS SS EE fr red cs

+ + r F — [6 cc — + +

Sod (SLL ? ? 1 1 4 (3) | 4 (1)

Ö Ör O + OA FH

ara

Ö AN NS + FE

1 (4)

28 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

Contributions to a deseription af the plankton-

fiora of Sweden.

Diatoms.

Cheaetoceros balticus C1. N. sp. Chains multicellular,

slightly silicious. Cellules in sagittal view quadrate, with

slightly concave valvular margins. Foramina large, depres-

sed hexagonal, smaller than the cellules. Cellules in trans-

versal view nearly orbicular. Dimensions: long. ax. 0.01; sag.

ax. 0.01; transv. ax. 0.008 mm. Awns delicate; terminal awns

not decidedly stronger than the others, arising near the mar-

gin of the valve, their basal part directed, obliquely outwards

0.002 mm., their prolongations diverging in the transverse

view at a right angle. — Endocysts lenticular, one valve

being more convex than the other, covered with small pa-

pille. Dimensions: long. ax. 0.006; sag. ax. 0.01; transv. ax.

0,008 mm. Fig. 2.

Brackish water: Bornholm (March 1896).

This species has some resemblance to C. pelagicus CL. but

I am for the present unable to identify them, as my descrip-

tion of that form is insufficient, and I have no materials

for a more complete examination.

Chaetoceros commutatus C1. N. sp. Chains multicel-

lular, delicate, straight. Foramina rounded quadrate, nearly

as large as the cellules or larger. Cellules in sagittal view

quadrate, with concave valvular margins; in transverse view

broadly elliptical. Dimensions: long. ax. 0.012 (to 0,016); sag.

ax. 0.012 (to 0.022); transv. ax. 0.008 mm. AÄAwns of the chain

delicate, short, arising at the margin of the valve; their

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:05. 29

basal part 0.oo4 mm., parallel to the longitudinal axis. In

transverse view the awns are curved outwards and diverge

at an obtuse angle, finally nearly parallel to the transverse

axis. Terminal awns stronger then the others, slightly di-

verging, denticulate on their exterior parts. — Emndocysts with

dissimilar valves, one being bell-shaped, the other nearly

fat, or slightly conical, unarmed. — Fig. 9, 11.

« Syn. Ch. distans Cr. in Bih. t. K. Sv. Vet.-Akad. Handl.

RO era pod PIE, fog.

Marine: West-coast of Sweden (November 1893, February

1896). West-coast of Scotland.

I have previously confounded this species with Ch. di-

stans CL. from Java, which has some resemblance, but is

stronger and more silicious.

Fig. 10 a, b, c represent endocysts of specimen from Scot-

land, mounted in balsam, fig.11 an endocyst, probably also of this

species, found in plankton from Kattegat. It is remarkable

for its fine hairs, but having found this endocyst without

connection with the cellules, I am somewhat uncertain whether

it really belongs to this species. Fig. c represents a cellule

in transverse view, from Scotland.

Chaetoceros contortus ScHötT (Ber. d. Deut. Bot. Ges.

1895, XIII, 44). This form, which I have formerly confounded

with Ch. compressus LAUDER (Bih. XX, 3, 2, 12) differs from

the last by its cellules, being orbicular in the transverse view,

and by the twisted chains.

Chaetoceros criophilus Castr. (Voy. Challenger. Diat.

p- 78) found previously in the antarctic ocean, seems to be

nearly related to Ch. peruvianus BIW., which occurs in iso-

lated cellules, Ch. criophilus forming short chains.

Ghetoceros curvisetus CL. Endocysts lenticular, with

dissimilar valves, the more convex having on its top a group

of spines, dichotomously branched at their ends. Dimensions:

long. ax. 0.008; sag. ax. 0.03 mm. — Fig. 12.

a Chaetoceros danicus CL. This species occurs in the

plankton of Bornholm in short chains, which have some res-

semblance to C. borealis.

30 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

Cheaetoceros similis CL. N. sp. Chains of 3 to 5 cel-

lules, straight, rigid. Foramina small, narrow panduriform.

Cellules in sagittal view quadrate to rectangular, with a

small protuberance in the middle of the valvular margin.

Valves compressed elliptical, with a small central protuberance.

Dimensions: long. ax. 0.012 to 0.017; sag. ax. 0.011 to 0.015; transv.

ax. 0.007 mm. Awns rigid, all similar, arising from the mar-

gin, their basal part very short, their prolongations diverging

in the sagittal view at an acute, and in the transverse view

at a right angle. — Endocysts globular, with somewhat un-

equal valves, covered with short, scattered hairs.

Marine: West coast of Sweden (February 1896), West

coast of Scotland (April 1888 E. GROVE). i

This species has some resemblance to Ch. didymus, but

is smaller, has smaller foramina, and entirely different en-

docysts.

Cheetoceros subtilis CL. N. sp. Chains delicate, of a

few cellules only. Foramina very narrow or indistincet. Cel-

lules in sagittal view rectangular, long. ax. 0,011 to 0,017; sag.

ax. 0.005 mm. Awns filiform, all similar, delicate, diverging

from the longitudinal axis at an acute angle.

Brackish: Bornholm (March 1896), Kattegat rare (Fe-

bruary 1896).

Chaetoceros Scolopendra CL1. N. sp. Chains multicel-

lular, Aexible. Foramina narrow linear, much smaller than

the cellules. Cellules in sagittal view rectangular, in trans-

verse view broadly elliptical to orbicular. Dimensions: long.

ax. 0.0; sag. ax. 0.02; transv. ax. 0.01 mm. Awns arising near

the margin; their basal part short, oblique; their prolonga-

tions parallel to the transverse axis, and with a spiral of

short and small hairs.

Marine: West coast of Sweden (February 1896), Western

Scotland (April 1888).

Cheaetoceros teres CL. N. sp Chains multicellular,

slightly silicious, straight. Foramina very narrow or none.

Cellules in sagittal view quadrate to rectangular, with flat-

valves; in transverse view orbicular. Dimensions: long. ax.

0.03 to 0.1; sag. ax. 0.03; transv. ax. 0.028 mm. Awns of the

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:05. ål

chain delicate, nearly parallel to the sagittal axis; in trans-

verse view diverging at an acute angle. Terminal awns

somewhat stronger than the others, diverging, and with a

spiral of small puncta. Cellecontents coccochromatic.

Marine: Westcoast of Sweden (February 1896).

Navicula entoleia CL. N. sp. V. elliptical, with some-

what cuneate ends. &L. 0.038; B. 0.015 mm. Median line with

somewhat distant central pores. Axial area half as broad as

the valve. BStrie 11 in 0.01 mm., parallel in the middle,

slightly radiate at the ends, punctate; puncta forming rows

parallel to the margin.

Marine: Kattegat, north of Kullen, a single specimen

among arctic plankton.

Silicoflagellates.

Dictyocha tripartita ScHum. (Schr. d. phys. oek. Ges. zu

iKönisspero. 1867, p. 67, Pl I, fig. 28. D. (Hbria). Forniz

MögBivs, Fäönft. Ber. d. Kommiss. zur wiss. Unt. d. Deut.

Meere im Kiel 1882—86, p. 122, P1. VIII, fig. 53, 1887). This

peculiar form, which occurs in a fossil state in the deposits

from the Litorina epoch, seems to be characteristic of the

baltic plankton.

Dictyocha Speculum EHB. is no doubt the same as D.

gracilis Kötz, and as EHRENBERG'S name dates from 1838 it

must have preference of KöTzINGS of the year 1844.

Flagellates.

Dinobryon pellucidum LEVANDER (Acta Soc. p. F. et Fl.

Hona T2 Ip. ol. Bl IL fig. 1, 1894).

Cilioflagellates.

Ceratium Tripos var. arctica AuriviLLIus Ms. This

form was not distinguished from the type, when I examined

32 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON.

the samples, but I have since separated it, partly with the

assistance of D:r AuRIVILLIUS, partly by reexamination of

my slides.

Chlorophyllacez.

Halospheera viridis ScEMitz (Mitt. aus d. zool. Stat. zu

Neapel ul iB35p.0.co. 925 EL TEL 1870)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0O 3.

FSS USINA NES SORNO be

2 co

all

12.

13.

PLATE:

Chetoceros similis CL. 500 times mazgnf.

Chzetoceros balticus CL. 500 t. m.

The same; cellule with endocyst 500 t. m.

Chetoceros Scolopendra CL. Chain 150 t. m.

The same in transverse view. 500 t. m.

The same, cellules in sagittal view. 500 t. m.

Chzetoceros teres CL. a. b. chains. ec. cellule in transverse view.

250) t. m. dd. terminal awn. 1000 t. m.

Ch&etoceros subtilis CL. 300 t. m.

Ch&etoceros commutatus Cr. Cellule in transverse view. (Scotland)

500 tt. m.

The same endocysts: a. b. in sagittal view. ec. in transverse view

(Scotland). 500 t. m.

(Fullgrown?) endocyst of Ch. commutatus (?) from Kattegat 5001. m.

Chetoceros curvisetus OL. endocyst. 500 t. m.

Navicula entoleia Cr. 1000 t. m.

14, 15. Dictyocha tripartita ScHum. 500 t. m.

16.

Melosira nummuloides var. from Bornholm. 500 t. m.

ak DA da

; tt" (ENT i. gran YE

NOTE nn PAL Md Ryans RÄVAN

tik MOGNA RENNIE (CR AN

a fe

AR, ty N äre

: I Å bd ' -WOLT IRS TIUEA OLE LIK

Is ar |

Ä i 2

Be Vg Oy: vel I g HG NAN dj

Mod FIRAR SSR FRIA fé K a tt MIBER RIYRIOS9 [ISA

i ÖR od

LE RADAR ei bot ay LR RR GEPK

CN | SA met O08 AIR

i -

I b d

Bihang till Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd.22 Afa. II N

| >

Ljustr. Gen .Stab. Lit. Anst.

, De: P. T. Cleve

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afdl II. N:o 6.

BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN

GOTLANDS SVAMPFLORA

TYCHO VESTERGREN.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 10 JUNI 1896.

GRANSKADT AF TH. M. FRIES OCH V. B. WITTROCK.

STOCKHOLM 1896

OKTRYCKERIET. P, A, NORSTEDT & SÖNER

Vd SLA NM

USA | NET Sä NS Fa / d

å 0 AM MRS fan SAGAN

dr AN [å ww | SR FN PR eka 4 ; SÅ :

VAMOCTIKNÅX JIIIT SAO

ITM AV? adv

AHOIYTI é

AITADANT2AV -OHOYP

sis

Cr SA FEASSNA

8 MIOHRAOOT8

Hard & VaRTBROR st AVASOTNTRON FORNA

Eeterfötjande utgör förteckning på svampar, som jag in-

samlat på Gotland hufvudsakligen sommaren 1895. Ehuru

jag i mykologiskt hänseende undersökt endast ett fåtal platser

— jag nämner särskildt socknarna Bro, Östergarn och Hejde

på mellersta Gotland samt Visby-trakten — har jag dock

där gjort sådana fynd, att jag ansett dem förtjäna offent-

liggöras, så mycket mer som endast högst litet förut blifvit

publiceradt angående Gotlands svampilora.

Jag upptager här svampar, tillhörande afdelningarna

Uredinee, Ustilaginee, Pyrenomycetee, Discomycetee, Spherop-

sidee, Melanconiee och Hyphomycetee samt några parasitiska

phycomyceter, hvilka afdelningar man stundom plägar sam-

manfatta under det ovetenskapliga, men praktiska namnet

mikromyceter, till skillnad från »de större svamparna», hyme-

nomyceter och andra. Vid uppställningen har jag följt SAc-

CARDOS system, sådant det föreligger 1 vol. XI af Sylloge

Fungorum, dock så, att jag under hvarje hufvudafdelning för

vinnande af mera öfversiktlighet ordnat släkten och arter

i bokstafsföljd.

Doktorerna A. G. Ezrtiasson, O. JUuEL och K. STARBÄCK

tackar jag för den undervisning och hjälp, jag af dem erhållit;

särskildt vill jag framhålla, att den sistnämnde 1 många fall

granskat mina bestämningar, framför allt hvad angår de för

vetenskapen nya arter, som jag här uppställer. Slutligen

vill jag till professor TH. M. Fries uttala ett vördsamt tack

för begagnandet af de rikhaltiga samlingarna på Upsala

botaniska museum samt för arbetsplats därstädes, äfvensom

för det intresse, hvarmed han i öfrigt omfattat mina under-

sökningar.

4 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

Urediner.

Aecidium leucospermum DC.

In foliis Anemones nemorose. Visby, Bro.

Aecidium magelhaenicum BPBERK.

In Berberide vulgari. Visby.

Aecidum Prunelle WINT.

In foliis Prunelle grandiflore. Bro.

Coleosporium! Campanule (PERsS.) Låv. II, III.

In caulibus foliisque Campanute rotundifolie. Bro. —

C. persicifolie. Visby, Sanda, Hejde. — CC. rapunculoidis.

Bro, Visby, Sanda.

Coleosporium Euphrasie (ScHUM.) WINT. emend. II, III.

In foliis Euphrasie officinalis et Rlunanthi majoris. Bro.

Coleosporium Melampyri (REBENT.) KLEB. IT, III.

In foliis Melampyri pratensis. Bro.

Coleosporium Senecionis (PErRs.) FR. IT, III.

In foliis Seneciomis silvatici. Alskog.

Coleosporium Sonchi-arvensis (PERrs.) coll. IT, III.

In foliis Sonchi arvensis, asperis, oleracei. Bro. — Inule

salicine. Gute par. Bäl.

Formen på Inula salicina tillhör antagligen Coleosporium

Inule (KzeE) Fisch., hvilket dock ännu icke är genom kultur-

försök utrönt. Alla outredda former på Compositéer samman-

för KLEBAHNN tills vidare under namnet Coleosporium Synan-

therarum Fr.

Cronartium aselepiadeum (WiLnrp.) Fr. IT, III.

In foliis Cynanch Vincetoxici. Bro.

Cronartium flaccidum (ALB. & ScHw.) WiNzt. II, II.

In foliis Peonie officinalis. Bro, Ekeby, Sanda.

+ Asteriscus ad nomen significat speciem antehac in litteratura myco-

logica in Suecia habitantem non esse indicatam.

1 Cfr. H. KLEBAHN, Kulturversuche mit heteröcisehen Rostpilzen TIT

(Zeitschrift för Pflanzenkrankheiten, Band V, Stuttgart 1894).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 6. DD

”Cronartium Nemesie n. sp.

Hypophyllum; soris uredosporiferis sparsis — subgre-

gariis, pseudoperidio brunneo, sursum pallidiore, perforato

preditis; uredosporis ellipticis, ovatis vel rotundatis. echinu-

latis, 20—28 = 16—19 wu, flavescentibus — hyalinis; soris

teleutosporiferis cylindraceis, brunneis; teleutosporis cylindra-

ceo-ellipsoideis, utrinqgue obtusis, c. 12 u latis, favidobrunneis.

In foliis Nemesie versicoloris E. MEY., Scrophulariaceee

ånnuce culte ad Ytlings paroec. Bro Gotlandie 1 aug. 1895 legi.

A Cronartiis CO. asclepiadeo (WiuLzp.) Fr., C. Balsaminae

NiIEssL, CO. flaceido (ALB. & ScHW.) WINT. vix ullis notis nisi

matrice distinctum.

Uppträdandet af denna svamp är ganska märkligt: den

uppkom på de nedre bladen af en annuell Scrophulariacé,

Nemesia versicolor E. Mer., som erhållits genom frön från

E. Svenssons fröhandel i Stockholm under namn af Nemesia

compacta coerulea. Möjligen har svampen på något sätt med-

följt fröna; å andra sidan är ock att märka, det vissa Cron-

artium-arter stå i genetiskt samband med Peridermium. Någon

annan Cronartium befann sig icke i närheten.

Gymnoconia Peckiana (SCHLECHT) MaAGNn. I. — Syn: Puccinia

Peckiana Howe; Gymnoconia interstitialis TLAGERH.; Ceoma

interstitiale SCHLECHT. ;

In foliis Rubi saxatilis. Bro.

Gymnosporangium clavariiforme (JACQ.) REErs. I.

In foliis et fructibus Crategi monogyne. Alskog, Ljugarn.

Gymnosporangium juniperinum (L.) FR. I.

In foliis Sorbi Aucuparie. Bro.

Gymmnosporangium 'tremelloides R. Harr. I.

In foliis Pyrt Mali. Hejde, Västkinde, Bro.

Melampsora betulina (PErs.) Tur. II.

In foliis Betule "pubescentis. Bro, Hejde.

Melampsora farinosa (PERS.) ScHRör. II.

In foliis Salicis cineree; in amentis Salicis repentis. Bro.

Melampsora Helioscopie (PERrRs.) Cast. IT, ITI.

In foliis et caulibus Euphorbieé Helioscopie. Visby, Hejde.

Melampsora Hypericorum (DC.) ScHrör. I.!

In foliis Hyperici montani. Väte. — H. perforati. Bro,

Hejde, Ljugarn.

!' Om denna förut för wredo-stadiam ansedda Ceoma-form se: GoBI &

TRANZSCHEL, Die Rostpilze des Gouvernements St. Petersburg. Petersb. 1891.

6 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

Melampsora Lini (DC.) Tur. II, III.

In foliis et caulibus Lim cathartici. Bro, Östergarn.

Melampsora mixta (NSCHLECHT.) ScHRrRör. III.

In foliis Salicis repentis. Bro.

Melampsora repentis PLowr. I. — Syn. Ceoma Orchidis (MART.)

WiINT.

In foliis Orchidis mascule. Qvie par. Bro.

PLowriGHT! har visat samhörigheten mellan ofvanstående

art och Ceoma Orchidis (MARrRT.) WINT. på Orchis maculata.

Antagligen hör äfven formen på Orchis mascula hit.

Melampsora Saxifragarum (DC.) ScHrör. I.

In foliis Saxifrage granulate. Visby.

”Ochropsora Sorbi (OuDEM.) Diet. — Cfr. P. Dieter, Ochrop-

sora, eine neue Uredineen-Gattung (Berichte der Deutschen

Botanischen Gesellschaft, Jahrg. 1895, p. 401).

In foliis Pyri Mali. Ekeby.

Phragmidium Potentille (PErs.) Karsr. II, III.

In foliis Potentille argentee. Bro, Bäl. — P.minoris. Visby.

Phragmidium Rubi (PErRs.) Wint. II, III.

In foliis Rubi cesu. Visby, Bro, Bäl.

Phragmidium subcorticium (SCHRANK.) WiNz. I, IT, III.

In foliis et fructibus Rose canine. Östergarn, Väte (TI).

— Bro, Hejde, Väte (II, IID:.

Phragmidium Tormentille FucKr. II.

In foliis Potentille erecte. Bro.

Puccinia Acetose (ScHuM.) Körs. II.

In foliis et caulibus Rumicis Acetose. Bro, Östergarn.

Puccinia Arenarie (SCcHUM.) ScHRör. III.

In caulibus Sagine procumbentis. Ljugarn.

Puccinia Balsamite (STRAUSS.) RABENH. II.

In foliis Balsamite vulgaris. Bro.

Puccinia bullata (PErs.) ScHrör. II, IL.

In foliis Aethuse Cynapu. Visby.

Puccinia Caricis (ScHUM.) REBENT. I, II. III.

In foliis et caulibus Urtice dioice. Visby. — In foliis

Carieis hirte et pallescentis. Bro, Östergarn. — C. glauce.

Visby.

Puccinia Cirsii-lanceolati ScHrRör. IT, ITT.

In foliis Cirsii lanceolati. Bro, Hejde.

1 C. B. PLowzricHr, Einige Impfversuche mit Rostpilzen. (Zeitschrift

f. Pflanzenkrankheiten Bd I häft. 3 p. 130—31.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:O 6. 7

Puccinia coronifera KLEB. I, II, III.

In foliis Rhamni cathartice et Avene sative. Bro.

Puccinia dioicee MAGN. I.

In foliis Cirsii palustris. Bro, Östergarn.

Puccinia Epilobii-tetragoni (DC.) Wint. II.

In foliis Epilobir Lamyi. Hejde.

Pucceinia fusea (RELH.) WiNT. III.

In foliis Anemones nemorose. Bro, Visby. — Pulsatille

pratensis. Visby, Östergarn.

Puccinia Galii (PERS.) ScHWEIN. II, III.

In foliis Galii palustris. Ljugarn. — G-. uliginosi. Öster-

Sanna TN. 6. vert. Bro (INSER:

Puccinia graminis (PErs.) I, IT, III.

In foliis Berberidis vulgaris. Visby, Östergarn. — Avene

sative, Secalis cerealis, Tritici repentis. Bro, Bäl, Östergarn.

Puccinia Hieracii (ScHuM.) Mart. IL, III.

In foliis Carline vulgaris. Hejde. — Centauree jacee.

Bro, Hejde. — C. Scabiose. Visby. — Cirsit acaulis. Väst-

kinde. — CO. palustris. Kräklingbo, Ostergarn. — Cichorii

Intybi, Hypochoeridis maculate, Leontodontis autumnalis, Pi-

cridis hieracioidis, Hieraciorum. Bro.

Puccinia Malvacearum Monr. III.

In foliis Althece rosece. Ekeby. — Malve vulgaris. Visby.

Puccinia Menth& Pers. II, III.

In foliis Menthe aquatice et arvensis. Bro. — Clinopodit

vulgaris. Hejde.

Puccinia obscura NScHBRör. II.

In foliis et culmis Luzule campestris. Bro, Östergarn.

Pucecinia Phlei-pratensis ErIKs. & HENnN. II.

In foliis Phlei pratensis. Bro.

Puccinia Pimpinelle (STRAvSS.) LINK. I, IT, III.

In foliis Cerefolii silvestris, Heraclei sibirici, Pimpinelle

Saxifrage. Visby (I). — Heraclei sibirici, Pimpinelle ”nigre.

Östergarn. — Cerefolii silvestris. Visby, Bro. (II, IIT.)

Puccinia Polygoni-amphibii Pers. II, III.

In foliis Polygonmi amplubii p terrestris. Hejde.

Puccinia Pruni-spinos&e PErs. III.

In foliis Prum spinose. Lojsta.

Puccinia Scorzoner&e ScHumM. II, III.

In foliis Scorzonere humilis. Bro, Östergarn.

8 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

Puccinia suaveolens (PERS.) Rostr. II.

In foliis Cirsii arvensis. Bro.

Puccinia Tanaceti DC. III.

In foliis Artemisite maritime. Slite. — ÅA. vulgaris.

Visby.

Puccinia Tragopogonis (PERS.) CorpDa. I.

In foliis Tragopogonis pratensis. Visby, Bro, Roma.

Pueccinia Viol& (ScHumM.) DC. I, IT, III.

In foliis Viole Riviniane. Bro (1). — V. canina-Rivi-

niane. Bro. — V. hirte et mirabilis. Hejde. (IL, IIT).

Triphragmium Filipendul&e (LaAscH.) Pass. IT, III.

In foliis Spiree Filipendule. Bro.

Triphragmium Ulmarie (ScHuM.) LINK. II, III.

In foliis Spiree Ulmarie. Bro, Östergarn.

Uredo Pyrolxe (GMEL.) MART.

In foliis Pyrole minoris. Bro.

Uromyces Anthyllidis (GREV.) ScHRrör. IL, III.

In foliis Anthyllidis Vulnerarie. Bro, Östergarn.

Uromyces Behenis (DC-.) UnG. I.

In foliis Silenes venose. Bro, Bäl.

Uromyces Dactylidis OTtTH. II.

In foliis Dactylidis glomerate. Visby.

Uromyces Fabr (PErRs.) D.By. I, II, III.

In foliis Orobi tuberosi. Bro (I, II). — Vicie Fabe, se-

pium, Cracce. Ekeby (II, IID.

Uromyces Ficarie (ScHUM.) Lév. III.

In foliis Ficarie verne. Visby.

Uromyces Geranii (DC.) OtrH. IT, III.

In foliis Gerant silvatici. Bro, Västkinde, Ekeby, Hejde.

— G. pyrenaici. Östergarn.

”Uromyces Limonii (DC.) Lv. IL, III.

In foliis et scapis Armerie elongate. Sanda.

Uromyces minor NcHRört. ITI.

In foliis Trifolii montani. Östergarn.

Uromyces Po&x RABE. I.

In foliis Ficarie verne. Visby.

Uromyces Polygoni (PErs.) Fuvcr. II, III.

In foliis Polygoni avicularis. Bro, Sanda, Östergarn.

Uromyces Silenes (NcHLECHT.) Fuck. IT, III.

In foliis Silenes nutantis. Alskog, Östergarn, Hejde.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 2)

Uromyces Trifolii (HEDW.) LÉv. I, II.

In foliis Trifolii repentis. Bro (I). -— IT. hybridi et pra-

tensis. Bro, Östergarn (ID.

Ustilagine2.

Cintractia Caricis (PERS.) MAGN. in Die Ustilagineen der Proving

Brandenburg (Abhandlungen des Botanischen Vereins der

Provinz Brandenburg. XXKXVII p. 738).

In ovariis Caricis glauce et tomentose. Bro. — OC. are-

narie. Sanda.

Doassansia Alismatis (NEES) CORNU.

In foliis Alismatis Plantaginis. Duss par. Bro.

Entyloma Linarie SCHRÖT.

In foliis Linarie vulgaris. Forsa par. Hejde.

Entyloma Ranunculi (BONORD.) SCHRÖT.

In foliis Ficarie verne et Ramwnculi repentis. Visby.

— RB. auricomi. Östergarn.

Schizonella melanogramma (DC.) ScHRöÖT.

In foliis Caricis digitate. Bro.

Tuburcinia Paridis (UNGER). — Syn: Protomyces Paridis UNGER

(Exanath. p. 344); Urocystis Colchicr Fischer de Wald-

heim p. p. (Les Ustilaginées et leurs plantes nourricieéres

p. 47); Sorosporium Paridis WINTER p. p. (Die Pilze I,

PAAL02):

In caulibus foliisque Paridis quadrifolie. Östergarn.

Under namnet Tuburcinia Trientalis (Sorosporium Paridis

etc.) ha blifvit sammanförda former på så skilda värdväxter

som Trientalis europea och Paris quadrifolia (jmf. t. ex.

WINTER, Die Pilze I och Saccarpbos Sylloge VIT. Då det

emellertid visat sig, att hos Ustilagineerna arterna äro strängt

bundna vid en och samma eller närbesläktade värdväxter,

måste man redan a priori antaga, att formen på Paris till

arten är skild från den på Trientalis. Detta har också genom

morfologiska olikheter visat sig vara fallet, i det att sporerna

hos formen på Trientalis i regeln äro märkbart större än hos

Paris-formen; dessutom åstadkommer den senare mycket större

ansvällningar på värdväxten än den förra. Vidare torde

äfven den biologiska skillnaden förefinnas, att formen på

Paris synes sakna det på Trientalis uppträdande konidie-

10 = TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

stadiet. Namnet Tuburcinia Trientalis bör derför reserveras

för den på Trientalis förekommande arten, under det att den

ofvan anförda bör heta Tuburcinia Paridis.

Urocystis Anemones (PERS.) SCHRÖT.

In foliis Anemones Hepatice et nemorose. Bro, Hellvi.

Ustilago Aven (PERS.) JENS.

In ovariis Avene sative. Bro, Östergarn.

Ustilago Hordei (PERS.) BREF.

In ovariis Hordei vulgaris. Bro, Ekeby.

Ustilago Jensenii ROSTR.

In ovarlis Hordei vulgaris. Bro.

Ustilago longissima (Sow.) Tur.

In foliis Glycerie fluitantis. Bro.

"Ustilago perennans ROSTR.

In ovariis Avene elatioris. Östergarn.

Ustilago Scorzonere (ALB. & SCHW.) SCHRÖT.

In capitulis Scorzonere humilis. Bro.

Phycomycetez.

Bremia Lactucx REGEL.

In foliis Crepidis tectorum. Östergarn.

Cystopus candidus (PERsS.) LEv.

In foliis et caulibus Capselle Burse pastoris. Visby. —

Neslie paniculate et Thlaspeos arvensis. Bro.

Cystopus spinulosus D.Br.

In foliis Cirsii arvensis. Bro.

Cystopus Tragopogonis (PERS.) SCHRÖT.

In foliis Scorzgonerce humilis et Tragopogonis pratensis.

Bro, Västkinde.

Peronospora Alsinearum ÖCASP.

In foliis Ammodenie peploides. Visby.

Peronospora alta FUCK.

In foliis Plantaginis majoris. Eriks par. Bro.

"Peronospora arborescens (BERK.) D. Br.

In foliis Papaveris Argemones et dubii. Visby.

”Peronospora conglomerata FUCK.

In foliis Geranit pusilli. Eriks par. Bro.

Peronospora effusa (GREV.) RABE.

v. major CasP. In foliis Chenopodii albi. Bro.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6. 11I

v. minor CasP. In foliis Atriplicis hastati. Östergarn.

Peronospora Ficarie TUL.

In foliis Ficarie verne et Ranunculi bulbosi. Visby.

Peronospora grisea (UNG.) D.BY.

In foliis Veronice Beceabunge, hederifolie, serpyllifolie.

Visby.

Peronospora parasitica (PERrRsS.) D.Br.

In foliis et inflorescentibus Neslie paniculate, Capselle

PBurse pastoris, Thlaspeos arvensis. Bro.

Peronospora sordida BERK.

In foliis Scrophularie nodose. Ekeby.

Peronospora Trifoliorum D.BY.

In foliis Trifolit medi. Bro, Ljugarn.

FPeronospora Valerianelle FUCK.

In foliis Valerianelle olitorie. Visby.

Peronospora Violex D. Br.

In foliis Viole arvensis. Visby.

Plasmopara densa (RABENH.) SCHRÖT.

In foliis Odontitis rubre. Hejdeby par. Kräklingbo.

Plasmopara nivea (UNG.) SCHRÖT.

In foliis Cerefolii silvestris. Visby, Ekeby.

Plasmopara pusilla (D.BY) SCHRÖT.

In foliis Geranir silvatici. Visby, Ekeby.

Plasmopara pygmaea (UNG.) SCHRÖT.

In foliis Anemones nemorosce et Pulsatille pratensis. Visby-

Physoderma maculare WALLR.

In foliis Alismatis Plantaginis. Duss par. Bro.

Physoderma Menyanthis D. BY.

In folus Menyanthis trifoliate. Bro.

Synchytrium Anemones (DC.) Wor.

In Anemone nemorosa. Bro.

Hemiasci.

Protomyces macrosporus UNG.

In petiolis Aegopodii Podagrarie. Sanda, Visby, Lum-

melunda.

Exoasci.

Exoacus alnitorquus (TUL.) SADEB.

In foliis Alni glutinose. Visby.

12 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

Exoacus Pruni FUCKEL.

In fructibus Pruni domestice. Endre. — Prunmni spinose.

Östergarn, Visby ad Katrinelund.

Pyrenomycetez.

”Amphispheria umbrina (FR.) De Not.

In cortice trunci Ulmi campestris 8 suberose. Hejde.

Anthostoma Xylostei (PERS.) SACC.

In ramis Lonicere Xylostei. Bäl, Östergarn, Torsborgen.

Claviceps purpurea (FR.) Tul. (st. sclerot.).

In caryopsidibus Secalis cerealis et Psamme arenarie. Bro.

Cucurbitaria Berberidis (PERS.) GRAY.

In ramis mortuis Berberidis vulgaris. Visby.

Diaporthe detrusa (FR.) FUCK.

In ramis aridis Berberidis vulgaris. Visby.

Diaporthe Lirella (MouvG. & NESTL.) FUCK.

In caulibus siccis Spiree Ulmarie. Hejdeby par. Kräk-

lingbo.

Diaporthe nidulans NIESSL.

In sarmentis Rubi idei. Östergarn.

Diatrype Stigma (HorrmM.) FR.

In ramis dejectis Betule. Bro.

Diatrypella quercina (PERS.) NITs.

Sporidiis curvulis — subrectis, 9—12 = 2,5—3 u.

In ramis mortuis Quercus pedunculate. Bro, Ljugarn.

Diatrypella verruciformis (EHRH.) NITS.

In ramis mortuis Coryli Avellane. Skäggs par. Västkinde.

Dichena quercina (PERS.) FR.

In ramis Quercus pedunculate. Bro.

"Didymella Vincetoxiei (De Not.) Sacco. — Fig. 1.

Ascis 80—120 = 12—16 u; sporidiis 19—25 = 6—7 u, medio

typice valde constrictis, 4-—6-guttulatis, hyalinis.

In caulibus exsiccatis Cynanchi Vincetoxici. Visby.

Mina exemplar öfverensstämma med beskrifningen på

ofvanstående art i SACCARDo0sS Sylloge I, pag. 552, utom däri,

att sporerna sägas vara »medio vix constrictis»; här äro de

däremot vanligen tydligt, fast mer eller mindre djupt in-

snörda; såsom jag med hithörande figur velat visa, kan emel-

lertid insnörningen hos denna art växla ganska betydligt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 13

Didymospheria fenestrans (DUBY) WINT.

In caulibus exsiccatis Epilobii angustifolii. Bro.

Didymospheria Thapsi n. sp. — Fig. 2.

Peritheciis epiphyllis, + immersis, sparsis, rugostusculis,

spheeroideis, textura parenchymatica, ostiolo papilleformi

preeditis, c. 150 u diam., membranaceis, nigris; hyphis brunneis,

ramosis, plerumque cellulis elongatis, ad perithecia autem

subisodiametricis, 4—5 u crassis compositis; ascis cylindraceis

— clavulatis, vertice incrassato, rotundato preditis, brevis-

sime pedicellatis, 53—65 = 7—9 u; paraphysibus filiformibus,

ascos superantibus; sporidiis octonis, typice distichis, fusoideis,

rectis — curvatis, prope medium constriete 1-septatis, loculis

subeonicis, loculo superiore deorsum crassiore, 16—20 = 3—4 ut,

4-guttulatis, fuligineis.

Hab. in pagina superiore foliorum languidorum Verbasci

Thapsi in par. Östergarn Gotlandi&e. Julio 1895 legi.

Dothidella thoracella (RUSTR.) SACC.

In caulibus vivis Sedi Telephii in Grogarnsberget par.

Östergarn sterilis lecta.

Erysiphe communis (WALLR.) FR.

In foliis vivis Ononidis repentis. Bäl. — Polygoni avi-

cularis. Bro.

Erysiphe graminis DC.

In foliis vivis Tritici vulgaris. Östergarn.

Erysiphe horridula (WALLR.) DÉV.

In Lithospermo arvensi. Bro, Östergarn.

Erysiphe lamprocarpa (WALLR.) LEV.

In foliis vivis Scorzonere humilis. Bro, Östergarn. In

Inula salicina. Skäggs par. Västkinde.

Erysiphe Linkii LEV.

In foliis vivis Artemisie vulgaris. Ljugarn.

Erysiphe Martii LEV.

In foliis vivis Trifolii medii. VWVästkinde, Bro.

Erysiphe Montagnei LEV.

In foliis vivis Lappe minoris. Gute par. Bäl.

”Erysiphe tortilis (WALLR.) FR.

In foliis vivis Cormnmi sanguinee. Bro, Hejde.

Eutypa flavovirescens (HoFFrM.) TUL.

In ramis decorticatis Pini silvestris. Bro.

14 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPELORA.

Eutypella Sorbi (SCHMIDT) SACC.

In ramis mortuis Sorbi Aucuparie. Hejdeby par. Kräk-

lingbo.

Gibbera Vaccinii (Sow.) FR.

In caulibus Vaccinii Vitis idee. Bro.

Gnomoniella Coryli (BATSCH) SACC.

In foliis vivis Coryli Avellane. Skäggs par. Västkinde.

Hypomyces lateritius (FR.) TuL.

In hymenio Lactarii deliciosi. Ytlings par. Bro.

Hypoxylon fuscum (PERsS.) FR.

In ramis dejectis Betule. Ekeby, Hejde.

Hypoxylon multiforme FR.

In ligno betulino. Bro.

Hypoxylon udum (PERsS.) FR.

In ligno putri Betule. Ekeby.

Hysterium pulicare PERS.

Ad corticem Betule. Bro.

Leptospheria culmicola (FR.) Auersw. — Syn: L. nigrans (DESM.)

Ces. & De Not. — Cfr. BERLEsE, Icones fungorum I p. 14.

In vaginis Aire cespitose. Bro.

Leptospheria dolioloides (AUERSW.) KARST.

In caulibus aridis Centauree Jacee. Östergarn.

"Leptospheria Opizii NITS. in SCHRÖTER, Pilze Schles. IT p. 358.

In caulibus mortuis Solani Dulcamare. Hejde.

Lophidium compressum (PERS.) SACC.

In ramis decorticatis Ligustri vulgaris nee non in cortice

Populi pyramidalis ad domum pastoris par. Hejde.

Lophiostoma Arundinis (FR.) De Not.

Ascis 85—125 = 10—13 u; sporidis 29—32 = 6 —7 u.

In culmis aridis Poe nemoralis. Östergarn.

Lophodermium arundinaceum (SCHRAD.) CHEV.

In culmis aridis Phraymitis communis. Östergarn. —

Tritici vulgaris. Bro.

Lophodermium culmigenum (FR.) KARSY.

In foliis putrescentibus Aire cespitose. Östergarn.

Lophodermium melaleucum (FR.) De Not.

In foliis exsiccatis Vaccimii Vitis idee. Östergarn.

Lophodermium pinastri (SCHRAD.) CHEV.

In acubus Pim silvestris et Picee excelse. Bro.

Microsphera Astragali (DC.) TREV.

In foliis vivis Astragali glycyphylli. Östergarn.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 15

Microsphera divaricata (WALLR.) LÉV.

In foliis languescentibus Rhamm Frangule. Bro.

Mycospherella allicina (Fr.)

In vaginis exsiccatis Alli vinealis. Visby.

Mycospherella Hyperici (AUERSW-.)

In caulibus exsiccatis Hyperici perforati. Bro, Bäl.

”Mycospherella Linarie n. sp. — Fig. 3.

Peritheciis sparsis, epidermide initio velatis, mox totis

prorumpentibus, globosis, rugosiusculis, papillatis, 120—140 u

diam., textura parenchymatica tenuiore preditis, membrana-

ceis, atris; hyphis in superficie matricis repentibus, cellulis +

globosis, ce. 7—12 u diam., brunneis compositis, sepe anasto-

mosantibus et nodos formantibus; ascis cylindraceis — clavu-

latis, 47—53 = 9—11 u, brevissime pedicellatis, apice rotun-

datis, aparaphysatis; sporidiis octonis, distichis, cylindraceis,

13—22 = 3—5 u, rectis vel subcurvulis, prope medium 1-sep-

tatis, vix constrictis, utrinque rotundatis, hyalinis.

Hab. in foliis et caulibus exsiccatis Linarie vulgaris ad

Katthammarsvik in par. Östergarn Gotlandize. Junio 1895 legi.

”Mycospherella pinodes (BERK. & BLoXx.)

In caulibus mortuis Pisi sativi. Bro.

”Mycospherella Plantaginis (SOLLM.)

In scapis aridis Plantaginis lanceolate. Bro.

”Mycospherella Pulsatille (LASCH.)

In foliis mortuis Pulsatille pratensis Visby.

Mycospherella stemmatea (FR.) Rom.

In foliis vivis Vaccinii Vitis idee. Bro, Lojstahed.

Ophiobolus acuminatus (Sow.) DuBY v. Cirsii (KARST.) SACC.

In caulibus Cirstii arvensis. Visby.

Ophiobolus fruticom (R. & D.) Sacc.

In ramulis sicecis Onomidis repentis. Duss par. Bro.

Phyllachora graminis (PERS.) FUCK.

In foliis mortuis Tritici repentis. Bro, Ekeby, Östergarn.

Phyllachora Ulmi (Duv.) FucK.

Ad folia viva Ulmi campestris; sterilis. Ekeby.

Phyllactinia suffulta (REB.) SACC.

In foliis Coryli Avellane. Hejde, Visby. — Fraxim ex-

celsioris. Hejde. — Betule ”pubescentis. Hejde, Lojsta.

Pleospora herbarum (PERS.) RABH.

In variis plantis siccis, ut in caulibus Allii, Arabidis

hirsute, Centauree Scabiose, Cichorit, Drabe incane, Leon-

16 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

todontis, Oenothere, Papaveris, Silenes venose, Turritis, Vero-

mee PBeccabunge etc. ubique. In foliis Ammodenie peploidis

et Carlimne vulgaris. Visby. In capsulis Hyoscyami nigri.

Visby.

"Pleospora infeetoria FUCK.

In culmis Secalis cerealis. Västkinde.

Pleospora vulgaris NIESSL.

var. monosticha. In caulibus Turritis glabre. Bro.

var. disticha. In caulibus Cerfolu silvestris. Bro.

Podosphaera myrtillina KZzZE.

In foliis vivis Vaccinii Myrtilli. Ardre, Bro.

Polystigma rubrum (PErRs.) DC.

In foliis vivis Prum spinose. Visby.

Poronia punetata (L.) FR.

In fimo equino. Visby, Bro.

Scirrhia rimosa (ALB. & ScHWw.) FucK.

In vaginis mortuis Phragmitis communis. Östergarn.

Spherotheca Castagnei LEV.

In foliis Alchemille vulgaris et Spiree Ulmarie. Bro,

Ekeby, Östergarn. In pagina inferiore foliorum Helianthemi

Chamecisti. Bäl.

Forma in Helianthemo differt appendicibus minutis vel

vix ullis.

"Teichospora ampullacea REHM. Åscom. exs. n. 2539.

In cortice trunci Populi pyramidalis. Hejde.

Valsa Auerswaldii NITS.

In cortice ramorum Rhamni Frangule. Bro, Västkinde,

Hejde.

Valsa coronata (HOoFFM.) FR.

In ramis mortuis Cormi sanguinee. Visby.

Valsa nivea (HOFFM.) FR.

In ramis corticatis Populi tremule. Bro.

Discomycete2.

Agyrium rufum (PERsS.) FR.

In ligno vetusto pineo ad »Lojsta slott».

Cenangium Abietis (PERS.) REHM.

In ramnlis mortuis Pini silvestris. Eriks par. Bro.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 17

Dermatellx Frangnule (FR.) KARST.

In ramulis mortuis Rhamni Frangule. Hejdeträsk.

Heterospheria Patella (ToDE) GREV.

In caulibus mortuis Dauci Carote. Visby, Bro.

Lachnella barbata (KzzE.) FR.

In cortice ramorum Lomnicere MNylostei. Gute par. Bäl.

Lasiostietis conigena SaAcc. & BERL.

In strobilis dejectis Pini silvestris in litore arenoso. Öster-

garn.

På liknande lokal, sandig hafsstrand, har docenten

K. STARBÄCK, enligt meddelande, funnit denna art på Sandön

i Roslagens skärgård.

Pseudographis elatina (Ach.) NYL.

In cortice trunci Picece excelse. TLojstahed.

Pseudopeziza Medicaginis (LIB.) SACC.

In foliis vivis Medicaginis lupuline. Bro, Ekeby, Hejde,

Västkinde.

Pseudopeziza repanda (FR.) KARST.

In foliis vivis Galii borealis. Bäl, Hejde, Östergarn.

— Galii uliginosi. Östergarn.

Pyrenopeziza Rubi (FR.) REHM.

In sarmentis mortuis Rubi ide. Bro.

Tryblidiopsis pinastri (PERS.) KARST.

In cortice ramulorum Picece excelse. Duss par. Bro, Sloj-

tebrunn par. Bäl.

Tympanis conspersa FR.

Ad ramos corticatos Pyri Mali. Bro.

Spheropsideze.

Actinonema Bose (LIB.) FR.

In foliis vivis Rosarum cultarum in horto pastoris par.

Hejde.

"Asteroma vernicosum (DC.) FUCK.

In caulibus exsiccatis Spiree Ulmarie ad Hejdeby par.

Kräklingbo sterile lectum.

"Camarosporium 2xquivocum (PERS.) SACC.

In caulibus exsiceatis Artemisie Absimthiä. Duss par.

Bro, Östergarn.

18 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

Camarosporium Cytisi BERL. & BRES.

Sporulis 16—28 = 7—9 u, transverse 3—6-septatis.

In ramis aridis Cytisi Laburnmni. Gute par. Bäl.

"Camarosporium macrosporum (BERK. & BR.) SAcc.

In ramulis aridis Philadelphi coronarit, peridermio tectum.

Östergarn.

"Coniothyrium Sarothamni (THUM.) SACC.

In ramulis mortuis Sarothamni scoparit ”eulti. Ytlings

par. Bro.

Cytospora ambiens SACC.

In cortice ramorum mortuorum Pyri Mali. Bro, Hejde,

Östergarn, Visby.

Cytospora nivea (HOFFM.) NACC.

In cortice Populi tremwle. Visby.

Cytospora personata FR.

In ramis corticatis Rhamm Frangule. Bro.

Darluca Filum (BIV.) CAST.

Inter soros uredosporiferos Uromycetis Dactylidis in foliis

Dactylidis glomerate. Visby.

Huc spectare videtur Ascochyta puccimophila Starb. in

Eriks., Fungi parasitiei scand. exsicc. fasc. X.

”Diplodia Vinex Sacc. & Wist. Miscell. Myc. p. 28. — Syn.

Spheropsis Vince Sacc. & WiNtT.; Sacco. Syll. III) p. d02:

Exsicec.: Fungi Europei n. 2999.

Sporulis 17—26 = 10—12 u, initio continuis, dein typice

didymis.

In foliis caulibusque mortuis Vince minoris in horto

pastoris par. Hejde.

Mina exemplar stämma fullkomligt med beskrifningen på

Spheropsis Vince i SAccARDos Sylloge III samt med original-

exemplar i Fungi europe, där arten först beskrifves och ut-

delas af NACCARDo, dock med undantag af att sporule å de

förstnämnda till större delen äro tydligt ensepterade. De

till antalet färre, som sakna septa, äro utmärkta af en mera

ljusbrun färg, hvilket tyder på, att dessa befinna sig på ett

yngre stadium. På originalexemplaren äro sporule äfven-

ledes delvis septerade (hvilket också i beskrifningen antydes

med uttrycket »diu continuis») samt mera mörkbruna, men de

flesta sakna septa och utmärkas af samma ljusa färg, som

jag funnit på de osepterade å mina exemplar. Originalexem-

plaren synas därför icke varit fullt utvecklade. Att tvekan

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6. 19

rådt, hvart arten skulle föras, framgår af. att den först förts

till Diplodia och sedan till Spheropsis. Jag anser mig emeller-

tid af ofvanstående vara fullt berättigad att återupptaga det

äldre namnet.

I Revue mycologique 1886, p. 141 beskrifver BRUNAUD en

Diplodia vincecola, om hvilken det heter: differe de Spherop-

sis Vince par ses sporules 1-septées. Möjligen är denna art

identisk med ofvanstående; måttet å sporuwle är dock nå-

got olika.

"Diplodina Atriplicis n. sp. — Fig. 4.

Peritheciis sparsis, superficialibus vel subsuperficialibus,

spheeroideis, hemispherico-papillatis, 125—175 u diam., atris,

textura parenchymatica compositis; hyphis non manifestis;

sporulis cylindraceis, utrinque rotundatis, prope medium 1-sep-

tatis et constrictulis, granulosis, subinde guttulis 2—4 majus-

culis preditis, 12—19 = 6—7 u, pallide luteolis.

Hab. in foliis caulibusque putrescentibus Atriplicis hastati

ad Visby frequenter vere.

”Diplodina Hyoscyami n. sp. — Fig. 39.

Peritheciis in matrice dealbata tectis — + prominulis,

hemispheerico-applanatis, ostiolo papilleformi preeditis, c. 250 u

diam., submembranaceis, nigris, textura parenchymatica te-

nuiore compositis; hyphis permanifestis, seepe in longitudinem

caulis procurrentibus, subrectis, parce anastomosantibus, regu-

lariter septatis, loculis breviter rectangularibus, brunneis,

3—10 u latis; sporulis cylindraceis, utrinque rotundatis, 10—

14 =3—4 u, prope medium constricte 1-septatis, loculo altero

subinde crassiore, diu continuis, hyalinis.

Hab. in caulibus aridis Hyoscyami nigri ad Ljugarn par.

Ardre Gotlandie. Julio 1895 legi.

Ascochyta och Diplodina. I SAaccaArpbos Sylloge III sär-

skiljas dessa släkten sinsemellan på följande sätt:

Ascochyta: perithecia areolis decoloratis plerumque innata,

Ne: maculicola. .... plerumque phyllogena.

Diplodina: perithecia non maculicola... ramicola.

I dessa diagnoser framhålles tydligen mellan ofvanstående

släkten samma skillnad som mellan de analoga Phyllosticta

och Phoma inom sektionen hyalospore samt mellan Septoria

och FEhabdospora bland scolecospore. Hvad de sistnämnda

angår, så fasthåller man i allmänhet ganska skarpt skillnaden

dem emellan, så att till Phyllosticta och Septoria å ena sidan

20 -TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

räknas arter, som hufvudsakligen äro parasitiska och: bilda

begränsade fäckar på blad, och till Phoma och Rhabdospora

å den andra mest saprofytiska arter, som ej bilda fläckar, de

må nu uppträda på grenar, stjälkar eller blad.

Beträffande släktena Ascochyta och Diplodina däremot,

har jag icke kunnat undgå att lägga märke till, med hvilken

godtycklighet författare föra arter än till det förra och än

till det senare släktet. Diplodina uppställdes ursprungligen

inom hyalodidyme i analogi med släktet Diplodia bland pheo-

didyme och omfattade i början liksom detta senare släkte

arter, som hufvudsakligen uppträda på grenar, hvarför det

ock heter om Diplodina i SACCARDOS diagnos: »perithecia ra-

micola». Då man emellertid isynnerhet på senare tid funnit

en mängd ej fläckbildande former på stjälkar och blad, ha

vissa författare fört dylika arter till Ascochyta, andra åter

till Diplodina, hvilket allt utan kritik upptages i supplemen-

ten IT och III till SaccarpDos Sylloge. Klart är att härige-

nom gränserna mellan nämnda släkten utplånas; man måste

alltså antingen sammanföra släktena till ett enda eller fast-

ställa någon bestämd skillnad mellan dem. Det förra skulle

emellertid dels vara inkonsekvent, då det väl icke faller

någon mykolog in att sammanslå de fullkomligt analoga

Phyllosticeta och Phoma, dels är det af praktiska skäl önsk-

värdt att hålla Ascochyta och Diplodina åtskilda. Då mom

fungi imperfecti ett artificielt system väl är det enda riktiga

eller åtminstone möjliga, bör en sådan biologisk karakter som

bildandet af begränsade fäckar, hvarmed parasitism oftast

är förenad, ej ringaktas, så mycket mer som det i denna

massa af former ofta kan vara svårt nog att finna tillfreds-

ställande släktkarakterer. Jag anser därför, att af de arter,

som höra under ifrågavarande släkten, endast sådana, som

äro verkligt fläckbildande, må föras till Ascochyta, de öfriga

däremot till Diplodina.

Discella carbonacea (FR.) B. & BR.

Sporulis 12—16 = 5—6 u.

In ramulis salicinis mortuws. Visby.

"Discula mierosperma (B. & BR.) SAcc.

Sporulis eylindraceo-oblongis, rectis, utrinque subinde

guttulatis, hyalinis, 6—8 = 2 u. Habitus Discelle carbonacec.

In ramulis aridis Salicis capree. Ljugarn.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 21

Entomosporium Mespili (DC.) Sacc.

In foliis languescentibus Cotoneastri ”nigre. Hejde.

Excipula melanophea FR. Syst. Mycol. II, p. 190. — Sacc.

Syd TT po 667.

Sporulis anguste fusoideis, utrinque attenuatis, subinee-

quilateralibus, 1—3-guttulatis, non appendiculatis, hyalinis,

10-13 = 1 ju.

In squamis conorum Picece excelse. ”Torsborgen.

Hvarken å mina exemplar eller det autentiska exemplar

af denna art, som ligger 1 E. FRIES svampherbarium med

påskrift »Excipula melanopheea, Sudermanniee», har jag på

sporule kunnat upptäcka de »appendiculi fasciculati subtilis-

simi>, hvilka NACccARDo 1. e. omtalar. Hvarifrån beskrif-

ningen på sporule där är hemtad, upplyses icke. Måhända

dölja sig under namnet Excipula melanophea tvenne habituelt

lika arter. Exemplaret från Södermanland är emellertid ej

originalexemplar, ty i Systema anmärker FRIES vid arten:

»Peziza melanophea KzE in litt. Etiam cel. Ficinus misit.

Diagnosin e siccis speciminibus sumsin. Utom anförda afvi-

kelser stämma emellertid härvarande exemplar tämligen väl

med beskrifningen 1 Sylloge.

Hendersonia Phragmitis DESM.

In vaginis exsiceatis Phragmitis communis. Östergarn.

Till det yttre likna mina exemplar fullkomligt en svamp

af afdelningen Melanconiece. Sporule äro »denique cirrose pro-

truse et atroinquinantize». Detta uttryck innebär, att sporulae

från de insänkta perithecierna välla ut och klibbas tillsam-

man i hopar på substratets yta samt så småningom sprida sig

på densamma, så att ytan tyckes beströdd med ett svart-

brunt stoft. På andra exemplar, som jag sett af denna art,

har jag icke observerat detta förhållande, ehuru de för öfrigt

öfverensstämma; antagligen inträder det först vid ett äldre

stadium.

Denna art är utmärkt genom ett vackert och rikligt

mycelium, som består af nästan osepterade, ljusbruna, rikligt

anastomoserande hyfer. Myceliet utbreder sig i bladslidans

celler och kan understundom äfven iakttagas med lup, då

det ligger utbredt på slidans innersida.

Phleospora Oxyacanthae (KzE & SCHM.) WALLR.

In foliis vivis Crategi Oxyacanthe. Bäl, Hejde.

22 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

Phoma acuta FUCK.

In caulibus exsiecatis Urtice dioice. Visby, Bro, Öster-

garn.

"Phoma bacillaris SACC.

In caulibus aridis Medicaginis falcate. Eriks par. Bro.

”Phoma Corni FUCK.

Sporulis cylindraceis — ellipsoideis, rectis — leviter cur-

vulis, spurie 1—2-guttulatis, 6—8 = 2—53 u.

In ramulis mortuis Cormi sanguince. Visby.

"Phoma cryptica (NITS.) SACC.

In sarmentis vivis Lonicere Caprifolii. Eriks par. Bro.

Phoma herbarum WeESTEND. |

In caulibus Anthemidis, Aquwilegie, ÖCichorii, Marrubii,

Medicagims etc. vulgatissima.

”Phoma juglandina (FUCK.) SACC.

In ramulis mortuis Juglandis regie in horto pastoris par.

Hejde.

"Phoma Lolii PASS.

Peritheciis subceutaneis, sparsis vel sepe in maculas atro-

brunneas, indeterminatas congestis, intus albidis, poro de-

mum pertusis; sporulis cylindraceis, utrinque rotundatis, 3—

pluri-nucleolatis vel subinde septatis, 10—16 = 2,5 u, hyalinis.

In spicis aridis Lolii perenmis. Ytlings par. Bro.

”Phoma minutula NACc.

In ramulis subvivis Lomicerce Caprifolit. Eriks par. Bro.

"Phoma verbascicola (ScHW.) CooKE in RAVENEL, Fungi Ameri-

cani n. 141. — Syn. Spheria verbascicola ScHw. Synops.

Fung. Amer. bor. degent. n. 1726; Philadelphia 1831;

Phoma errabunda Desm. Ann. Sc; Natur; Paris 1849;

p- 282.

Peritheciis in matrice dealbata gregariis, primo epider-

mide tectis, mox prominulis, sphreroideo-depressis, papillatis,

150—200 u diam., aut + ellipsoideis, 250—350 = 160 u, demum

collapsis, textura parenchymatica majuscula distincta prieditis;

sporulis ovoideo-oblongis, 3—5 = 1,5—2 u, eguttulatis, conti-

nuis, hyalinis.

I E. Frirs svampherbarium ligga exemplar af Sphaeria

verbascicola ScHw., tagna af ScHwEISiItz och Curtis, och vid

jämförelse med Phoma errabunda DEsM. kan jag ej finna annat,

än att dessa båda äro fullt identiska. Hos bägge bestå peri-

thecierna af relativt stora, isodiametriska celler, som äro c.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6. 23

7—9 u i diam. Vid jämförelse mellan diagnoserna i SACCAR-

pos Sylloge finner man också, att ingen enda säker skiljaktig

karakter uppgifves.

"Phyllosticta lacerans PASS.

In foliis vivis Ulmi campestris. Hejde.

"Phyllostieta Ligustri NAcc.

In foliis vivis Ligustri vulgaris in horto pastoris par. Hejde.

"Placospheria Galii SACC.

Sporulis 8—10 = 2—3 u, biguttulatis, rectis—subrectis.

— Exs: Fungi europe 537.

In caulibus mortuis Galit veri. Galgberget prope Visby.

"Rhabdospora cynanchica SaAcc. BoMmm. Rouss.

In caulibus exsiccatis Cynanclu Vincetoxici. Visby.

”Rhabdospora eriosporoides n. sp. — Fig. 6.

Peritheciis sub epidermide nigrescente 4—8 connato-ag-

gregatis, subglobosis, 150—225 u diam., papillo prominulisg,

atris; sporulis numerosissimis, binis in basidio communi 6—

10 u longo acrogenis, facile deciduis, filiformibus, valde cur-

vulis, 40—70 = 1 u, continuis vel subinde obsolete pluri-guttu-

latis, hyalinis.

Hab. in ramulis junioribus vivis fruticuli Berberidis sp.

(ab hortulanis »sibirica» signata) in oppido Visby Gotlandi:e.

Vere 1895 legi.

Denna art är särdeles väl begränsad genom de tufvade

perithecierna, hvilka, täckta af den svartnande epidermis, från

ytan likna ett enda större perithecium, och sporule, som

bildas 2 och 2 i spetsen på hvarje basidie.

Såsom jag med namnet velat antyda, har denna art vissa

likheter med släktet Eriospora, hvars enda hittills kända art,

E. leucostoma B. & Br., kännetecknas bland annat genom när-

varon af stroma och därigenom, att sporule uppkomma 4—6

i spetsen på hvarje basidie. Då perithecierna här visserligen

äro tufvade, men hvarje tillstymmelse till stroma saknas,

och äfven andra olikheter finnas, har jag icke ansett mig

kunna föra arten dit, utan placerat den under släktet Rhab-

dospora, så mycket mer som detta redan förut omfattar arter

med tufvade perithecier.

"Septoria Antirrhini DESM.

In foliis vivis Antirrhini majoris. Eriks par. Bro.

24 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

"Septoria Chamecisti n. sp.

Maculis epiphyllis, intumescentibus, primo brunneis, dein

sordide albescentibus, fuscocinctis, orbiculatis, sparsis, ce. I mm.

diam., vel in maculas majores confluentibus; peritheciis paucis,

sparsis, minutissimis, sursum perforatis, 40—60 u diam., atris;

sporulis rectis — leviter curvulis, 20—40 = 1 u, continuis vel

parce et obsolete guttulatis, hyalinis.

Hab. in foliis vivis Helianthemi Chamecisti in par. Bäl

Gotlandie. Sept. 1895 legi.

Septoria Chelidonii DESM.

Sporulis rectis—subcurvulis, plerumque 1—pluri-guttula-

to-septatis, 22—26 = 1,5 u.

In foliis vivis Chelidonit majoris. Hejde.

FSeptoria Convolvuli DESM.

In foliis vivis Convolvuli arvensis. Bro.

Septoria cornicola DESM.

In foliis vivis Cormi sanguinee. Skäggs par. Västkinde,

Hejde.

”Septoria Crepidis n. sp.

Maculis amphigenis, majusculis, suborbiculatis, seepe irre-

gulariter confluentibus, margine indistincta, fuscis, intus de-

mum parum pallescentibus; peritheciis numerosis, amphigenis,

tectis — subprominulis, papillulatis, demum poro amplinsculo

patentibus, 60—70 u diam., nigris; sporulis filiformibus, rectis

— subcurvulis, utringue acutiusculis, 29—35 = 1 u, plerumque

pluri-guttulato-septatis, hyalinis.

Hab. in foliis vivis Crepidis tectorum ad Ljugarn in par.

Ardre Gotlandi&e. Julio 1895 legi.

Septoria Gei RoB. & DEsM.

Sporulis typice 40—50 u longis.

In foliis vivis Gei urbani. Hejde.

”Septoria heterochroa DESM.

Sporulis 32—54 = 1 u, curvulis — subrectis, continuis vel

3—4-septatis.

An ab hac specie diversa Septoria malvicola E11. & MART.

Journ. Myc. 1887 p. 65; Sacco. Syll. X, p. 365; exs: North

Amer. Fungi 1727.

Uppgiften å spormåttet är resultatet af mätningar ej

blott å mina exemplar, utan äfven å flera exemplar af denna

art, som befinna sig i E. FRIES svampherbarium. Mellan

denna form på Malva silvestris och Septoria malvicola Er. &

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 25

Marr. på Malva rotundifolia finner jag ingen annan skillnad,

än att den senares fläckar äro något skarpare begränsade af

bladnerverna, hvilket dock synes bero på de båda Malva-

arternas olika nervatur.

Septoria Hyperici DESM.

In foliis languescentibus Hyperict perforati. Bäl, Bro, Hejde.

"Septoria Orchidearum WESTEND.

In foliis subvivis Listere ovate. Östergarn, Svejde prope

Ljugarn.

"Septoria Polygonorum DESM.

Peritheciis 30—120 u diam.; sporulis 30—55 = 1,5—2 u.

In foliis vivis Polygoni lapathifolii. Ekeby.

"Septoria quercicola NACC.

In foliis vivis Quercus pedunculate. Hejde.

Ob perithecia indistincta, quasi e substantia matricis

conformata potius ad genus Phleosporam ducendam conseo.

Septoria Ribis DESM.

Sporulis usque ad 65 u longis.

In foliis vivis Ribis Grossularie. Eriks par. Bro.

Septoria Rubi W ESTEND.

In foliis vivis Rubi saxatilis. Tojstahed.

Septoria scabiosicola DESM.

In foliis vivis Succise pratensis. Bro, Kräklingbo. —

Trichere arvensis. Bro, Bäl.

Septoria Vincetoxici (SCHUB.) ÅUERSW.

In foliis vivis Cynanclhi Vincetoxier. Bro.

Septoria Virgaure&e DESM.

In foliis vivis Solidaginis Virgauree. Lojsta.

"Stagonospora subseriata (DESM.) SACC.

In foliis culmisque mortuis Seslerie coeruwlee, nec non Fe-

stuce ovine, Brachypodii pinnati, Schedonori erecti in campis

siccissimis cirea Visby ubique vere.

Vermicularia Dematium (PERS.) FR.

In caulibus Lili sp. Bro. — Sedi acris. Visby, Öster-

garn.

Melaneonie?.

Gloeosporium Ribis (LiIB.) Mont. & DESM.

In foliis vivis Ribis rubri. Bro, Sanda.

"Gloeosporium Salicis WESTEND.

In foliis vivis Salicis fragilis. Hejde.

206 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA.

Phragmotrichum Chailletii KzE.

In squamis eonorum Picew excelse. Vesterhejde.

”"Steganosporium heterospermum n. sp. — Fig. 7.

Acervulis peridermio tectis, sparsis vel 2—3 confertis,

subspheeroideis, 400—650 u diam., extus griseis, intus nigris,

demum prorumpentibus, conidia ut pulverem nigrum emitten-

tibus; conidiis valde difformibus: pyriformibus, ovalibus cylin-

draceis, etiam subspheroideis, utringue rotundatis, 3—6-sep-

tato-muriformibus, typice septo longitudinali divisis, obscure

fuscis, 12—30, typice 18-22 u longis, 3—12 u latis.

Hab. in ramulis corticatis mortuis Prumni spinose ad Eriks

par. Bro Gotlandizge. Junio 1895 legi.

Hyphomycete2x.

"Arthrinium ecaricicolum KzZE & SCHM.

In foliis aridis Caricis ericetorum. Wisby.

Botrytis cinerea PERS. v. sclerotiophila (KL.) SAcc.

In Seclerotio duro in caulibus putribus Solami tuberosi.

Östergarn.

Coniothecium betulinwm CDA.

In ramulis mortuis Betule. Hejdeby par. Kräklingbo,

Bro.

Coniothecium complanatum (NEES.) NACC.

In ramulis Salicis cinerece aridis. Bro.

Cercospora Majanthemi FUCK.

In foliis vivis Majanthemi bifolii. Östergarn.

"Cercospora Viole SACC.

In foliis vivis vel languescentibus Wiolée odorate in horto

pastoris par. Hejde.

Cladosporium herbarum (PERS.) LINK.

In caulibus putridis Cirsti arvensis. Visby.

”Dematium hispidulum (PErRs.) FR.

In foliis putrescentibus Melice ciliate. Visby.

De fullt utbildade conidierna äro förvillande lika uredo-

sporer.

”Didymaria Linarig PAss.

In foliis exarescentibus Linaricq vulgaris. Forsa par. Hejde:

”Didymaria Ungeri CORDA.

In foliis vivis Ranunculi sardot ad predium pastoris par.

Hejde.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6. 27

"Fusarium Salicis FUCK.

Conidiis 22—32 = 3—4 u.

In ramulis salicimis. Visby.

Heterosporium Proteus STARB. in ERIKS., Fungi paras. scand.

exsicc. n. 500.

In foliis Quercus pedunculate, gue valde destruit, in

par. Hejde. — Specimina mea a typo differunt membrana

lzeviore.

Denna art är anmärkningsvärd såsom skadeparasit på ek.

Då jag i augusti månad 1895 observerade densamma, förekom

den i största ymnighet på ekarna, och jag såg individ, som

stodo alldeles gulnade af de halfvissna, kvarsittande bladen.

Svampen uppträder i början såsom mindre amphigena fläckar,

hvilka så småningom utbreda sig öfver hela bladytan.

Macrosporium commune RABH.

In caulibus et capsulis siceis Öenothere bienmis. Duss

par. Bro. — Intermixta erat Pleospora herbarum, cujus efficit

status conidicus.

”Macrosporium globuliferum n. sp. — Fig. 8.

Ceespitulis minutissimis, sparsis, olivaceo-obscuris, scepis-

sime in peritheciis vetustis pyrenomycetis cujusdam (Pleo-

sporce?) insidentibus; hyphis simplicibus, rectis, septatis, arti-

culatis, olivaceis, loculis subquadraticis, sursum incrassatis;

conidiis parum variabilibus, subglobosis — breve cylindraceis,

typice 3-septato-muriformibus, ad septa constrictulis, olivaceis,

20—28 = 16—19 u.

Hab. in caulibus exsiccatis Loti cormiculati ad Skäggs

paroec. Västkinde Gotlandize. Junio 1893 legi.

Napicladiwm arundinaceum (CDA) SACC.

In foliis subvivis Phragmitis communis. Östergarn.

Oidium erysiphoides FR.

Vulgatissime occurrit in plantis variis e. gr. in Eco,

Heracleo, Myosotide, Trifolio, Bhamno cathartica.

Adest forma in Viola cornuta maculis subdeterminatis,

amphigenis, coerulescentibus, notis microscopicis autem nullis

distineta. Ytlings par. Bro.

Oidium leucoconium DESM.

In foliis ramulisque Rosarum cultarum in horto botanico,

Visby.

Oidium monilioides LINK.

In foliis vivis Poe annuc et pratensis. Visby, Bro.

28 - TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL: GOTLANDS SVAMPELORA.

Qvularia primulana KARST.

In foliis vivis Primule officinalis. Visby, Bro.

Ovularia pusilla (UNG.) SAcc.

In foliis vivis Alchemille vulgaris in horto pastoris paroec.

Sanda.

”Ovularia salicina n. sp. — Fig. 9.

Maculis amphigenis, violaceis, nervis stéepe limitatis; hy-

phis in fasciculos sparsos, hypophyllos, c. 70—100 = 25 u,

hyalinos vel preesertim prope basin luteolos collectis, c. 3 u

latis, sursum denticulatis; conidiis e denticulis oriundis, ovoi-

deo-ellipsoideis, utrinque rotundatis — obtuse apiculatis, 9—

16 = 5—7 u, granulosis, hyalinis.

Hab. in foliis vivis Salicis cinerece in paroec. Hejde Got-

landie. Aug. 1895 legi.

"Ramularia Geranii (WESTEND.) FUCK.

In foliis vivis Geranä pusilli. Gute par. Bäl.

Ramularia Lampsane (DESM.) SACC.

Conidiis 10--22 = 3 continuis vel subinde medio

uniseptatis.

In foliis vivis Lampsane communis. Ytlings par. Bro.

"Ramularia Malve FUCK.

Hypbhis simplicibus, 3 u; conidiis typice 25

30 = 4 u, 1(—2)-septatis, utringue obtuse apiculatis, hyalinis.

In foliis Malve Alcee. Hejde.

Ramularia plantaginea SAcc. & BERL.

Maculis varia magnitudine, + distincte ferrugineo-cinctis,

seepe confluentibus; hyphis fasciculatis, sursum attenuatis,

30—50 = 3,5 —95 u, conidiis 16—38 = 4-—6 u.

In foliis vivis Plantaginis lanceolate. Bro, Östergarn,

Ardre.

Ramularia Taraxaci KARST.

In foliis vivis Taraxaci vulgaris. Qvie par. Bro.

Ramularia Tulasnei SACC.

In foliis vivis Fragarie vesce. Hejde.

"Tubercularia minor LINK.

Conidiis typice 5—7 = 2,5—3 u, utringue rotundatis.

In ramulis aridis Jug OR regie in horto pastoris par.

Hejde.

Tuberceularia vulgaris TOoDE.

In ramis mortmis corticatis Ribis Grosswlarie et Ulmi

campestris. Visby.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6.

Fig ol

AL:

Figurförklaring.

Didymella Vincetoxici (De Not.) Sacco. Ascus och sporidier.

Didymospheeria Thapsi n. sp. Asci och sporidier.

Mycospheerella Linaric n. sp. Asci och sporidier.

Diplodina Atriplicis n. sp. Sporulce.

Diplodina Hyoscyanmi n. sp. >

Rhabdospora ertiosporoides n. sp. Sporule och basidier.

Steganosporium heterospermum mn. sp. Conidier.

Macrosporium globuliferum n. sp. Conidier och en hyfgren.

Ovularia salicina n. sp. Conidier och hyfer.

Förstoringen är cirka 300 ggr.

fn &

Bihang till K Vet. Akad. Handl.Bd.22. Afd. ENSO

T.Westergren del. ; L.Ljunggren Th.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22: Afd. TIL. N:o 7.

BIDRAG

TILL

SKÅNES HIERA0CIUM-FLORA

K. O. E. STENSTRÖM.

MEDDELADT DEN 9 SEPTEMBER 1896

GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH Å. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1896.

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ff RA

= AROIT:-MUIDAAEIE Hl

fr =

p =

HN ROR AOTA

Lå | TED MN UTRESA VRT LREAOR GORA

Via utarbetandet af dessa bidrag till hieracium-släktets

utredning har jag tagit hänsyn endast till det material jag

själf hopbragt under resor i Skåne. Visserligen har tillfälle

stått mig till buds att ur allmänna herbarier och enskilda

samlingar såväl med afseende på artantalet som lokalupp-

gifterna i större eller mindre grad komplettera mina egna

undersökningar, men härför hade kräfts mera arbete, än jag

för närvarande kunde offra därpå. En omsorgsfull och säker

bestämning af hieracium-samlingar (särskildt af Piloselloider-

na), gjorda af andra personer, vållar nämligen en långt större

tidsutdrägt, än man kan tro. Detta beror på de ofta, särdeles

med afseende på konserveringen, ofullständiga exemplaren,

hvarigenom viktiga karaktärer gått förlorade eller blifvit

otydliga. Denna svårighet gör sig naturligtvis isynnerhet

gällande inom ett släkte med många nya former, hvilkas

uppträdande och förmåga af reaktion under olika yttre för-

hållanden ännu icke äro tillräckligt kända.

De trakter af Skåne, där jag under kortare uppehåll

(sommaren 1890) varit i tillfälle att studera hieracium-floran,

äro: delar af Svedala socken i sydvestra, Stehag upp till Söder-

åsen i mellersta, Vankifva socken i norra och Hallandsås

(trakten af Båstad) i nordvestra Skåne.

Den skånska hieracium-floran är till sin sammansättning

väsentligt olik hieracium-floran högre upp i landet. Detta

gäller såväl med afseende på fördelningen i grupper som be-

träffande de särskilda formerna. Archieracierna uppträda

icke på långt när i den form- och individrikedom som norr-

ut, en sak, som är mindre att undra på 1 södra Skåne, där

den odlade bygden är den öfvervägande; men samma för-

hållande äger äfven rum, om också i mindre grad, i de norra

skogiga och bergiga trakterna, såsom på sluttningarna af

Söderåsen och Hallandsås. I glesa ek- och bokdungar kan

4 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

man väl härstädes finna ett jämförelsevis rikligt individ-antal

tillhörande denna grupp, men de kunna alla hänföras till

några få s. k former. De rikaste archieracium-bestånden

jag anträffat i Skåne funnos vid Röstånga och Skäralid, och

1 dem ingingo endast 3 olika sammansättande element, näml.

H. vulgatum, H. austrinum och H. cruentifolium.!

Under sådana förhållanden bör det icke vara stor sak

att blifva archieraciolog i denna provins. De ytterligare

former, som man på andra platser kan finna, torde i alla fall

icke vara så särdeles många. Norra Skånes skogsbygd kan

därför rekommenderas åt dem, som önska »träna» sig till

hieraciologer. Man förvirras icke här af en öfverväldigande

formrikedom, utan man får god tid att i lugn skaffa sig en

blick för släktet. Förhållandet bör blifva detsamma, som om

man gifver en nybörjare några få och med lätta karaktärer

markerade Carices, jämfördt med om han öfverhopas med alla

arterna på en gång. Ju längre man sysselsätter sig med

Hieracium-släktet, ju tydligare framträder det, att det icke

eller i mindre grad är formernas variabilitet, utan deras stora

antal, som vållat, att flertalet botanister ryggat tillbaka

inför detta intressanta släkte.

Af de tre ofvan-nämda archieracierna öfverväger H. cru-

entifolium till frekvensen. Denna art, som är särdeles lätt

igenkänd på sina långsträckta, starkt mörkfläckiga blad,

synes i södra eller sydligaste Sverige ersätta den nordligare

H. basifolium, om hvilken den mycket påminner, isynnerhet

till de lika tecknade bladen. Under mina fortsatta resor norr

om Skåne har jag haft uppmärksamheten särskildt riktad på,

huru dessa båda arter förhålla sig till hvarandra i naturen,

om de gå öfver i hvarandra på ett mellanområde eller ej. I

Vestergötland upphörde H. cruentifolium, hvarefter H. basi-

folium tog vid. Någon mellanform mellan båda har jag ej

lyckats anträffa.

Den andra stora hufvudgruppen, de äfven såsom särskildt

släkte afskilda Piloselloiderna, förhåller sig däremot helt

annorlunda åtminstone hvad Pilosella-formerna beträffar. På

gynnsamma lokaler, isynnerhet i södra Skåne, förekomma de

!' Härmed är naturligtvis ej sagdt, att icke andra archieracier kunna

finnas inom detta område. Hieracierna synas uppträda i hög grad nyckfullt.

Ofta anträffas de särskilda formerna på begränsade lokaler långt ifrån sitt

egentliga utbredningsområde; dessutom äro olika år i hög grad olika gynn-

samma för deras utveckling.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD III. N:0 7. 5

i en ymnighet och formväxling, som erinrar om archieraciernas

uppträdande i de jämtländska fjälltrakterna. Denna grupp för-

håller sig således omvändt mot archieracierna vid sin utbredning

i söder och norr, på slättmarker och 1 skogs- och bergstrakter.

De följande uppteckningarna behandla därför till större

delen Piloselloiderna, af hvilka många äro förut kända från

andra landskap ända upp till Helsingland, såsom:

sabulosorum f. revertens

mallotum

. tapeiniforme :

. favillicolor

laxisquamum

firmistolonum

allopholis.

. candescens)

H. tapeinum

El;

JEN

linguatum

melaneima

H. Auricula

H. tenerescens

Andra åter äro hittills endast iakttagna i Finland (Norge),

där samma eller ytterst närstående former blifvit bekant-

gjorda genom Norrlin's arbeten och exsiccatverk:

H. exacutum

H. coalescens

H. brachytes

H. distantilingua var. oblongiceps

H. viridicans

H. convexulum

H. remotulum

H. conerescens (Norge)

H. lygewm

H. priwvignum.

Tvänne insamlade jag några dagar tidigare på Born-

holm, näml. H. granulosum och H. diaphorum.

Slutligen öfverensstämmer en med den eljes endast från

alperna kända H. ermineum.

Af de af mig iakttagna och här nedan nämda archie-

racierna äro samtliga (möjligen med undantag för H. austri-

num) anträffade mer eller mindre allmänt i hela södra Sverige.

I. MACROLEPIDEUM-gruppen.

1. H. sabulosorum Daurst. f. revertens Datrst. Bidr. till syd-

östra Sveriges Hier.-fora I, s. 14; Herb. Hier.

Scand. Cent. VI.37

Anträffad i trakten af Svedala och Bökebergsslätt. —

Skiljes från de följande tvänne macrolepideum-formerna bl.

a. på sina korta, hvithåriga holkar.

2. H. mallotum STtEnstR. Tvänne Pilosell. från Halmst.

(Bot Not 895):

Anträffad mellan Hessleholm och Vankifva kyrka. —

Den utmärkes af de bredfjälliga holkarna, som äro rikligt

klädda af mörka hår. Bladen äro något smalare hos de

skånska än hos Hallands-exemplaren.

3. H. tapeiniforme StEsstrR. Några Hier. macrol. från syd-

vestra Sverige (Bot. Not. 1896).

Anträffad på Hallandsås i närheten af Båstad. — Genom

sin spensliga holk och sina smala holkfjäll får den ett från

andra macrolepideum-former mera afvikande utseende. Liknar

till holken H. tapeinum DAHLst. af Pilosella-serien.

Utom de nu nämda hafva två andra till denna grupp

hörande former anträffats i Skåne (Vankifva socken). Den

ena står nära H. mallotum, men har bl. a. smalare holkfjäll.

Den andra är antagligen identisk med en tillsvidare såsom var.

6 af H. bornholmiense NTENSTR. betecknad form.!

1 Jfr. min uppsats > Bornholmska Hieracier»> (Botan, Tidsskrift 1896,

s. 198).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7.

II. PILOSELLA-gruppen.

1. H. hamatulum n.

Stolones homophylli; involuerum minusculum, viriduluwm,

stellatum, minutissime glandulosum, epilosum.

Bluzoma mediocre. Folia basalia rosularia ad 5 em.

longa 5—8 mm. lata, lanceolata vel oblonge lanceolata obtusa

— breviter acuta late petiolata, integerrima — mucronulata,

supra intense (7?) prasina efHoccosa pilis c. 2 mm. longis sparsis

predita, subtus virenti-foccosa — leviter canescentia sat

pilosa + nervosa. Stolones sub anthesin ad 5,5 em. longi,

crassiusculi, simplices, homophylli, cano-tomentosi dense et

molliter albo-pilosi (2—3 mm.) fere omnino eglandulosi, foliis

usque ad 10 evolutis fol. basalibus paullo minoribus ceterum

fere zsequalibus internodiis multo longioribus. Scapus vulgo

unicus, sat gracilis — crassiusculus, erectus — leviter adscen-

dens, 11—18 cm. altus, monocephalus, ad 5- vel 6- squamulosus,

superne + coloratus, leviter floccosus, plane epilosus vel basin

versus pilis nonnullis albidis obsitus, glandulis subminutissi-

mis (vix 0,25 mm. longis) inferne raris — solitariis superne

densioribus sub involucero densiusculis — densis vestitus. In-

voluerum minusculum ec. 8 mm. altum 5 mm latum, basi ro-

tundatum — truncatum viridulum, leviter (in dorso squama-

rum) stellato-foccosum, epilosum, glandulis 0,25—0,5

mm. longis (sparsis) densiusculis — densis vestitum.

Squame complures, extime interioribus multo minores in

scapum abeuntes lax&e obtusulge — acutiuscule anguste, in-

teriores ad 1,5 mm. late + lanceolate in apicem sat longum -

angustum + coloratum acutulum uncinatum (siccitate sal-

tem) protracte, fere omnes + late viridi (albo)- marginatee.

Calathidium flavum, radians, 26—28 mm. latum, ligulis margi-

nalibus 2 mm. (vel magis) latis laceratis involuerum 5—6 mm.

superantibus extus purpureo-striatis, stylis colore flosculorum.

En särdeles egendomlig form. Möjligen är den af blan-

dadt ursprung. De homofylla stolonerna erinra om macrole-

pideum-gruppen, holkarnas färg och beklädnad samt de på

S STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

skaftet nedstigande holkfjällen visar någon likhet med H.

Auricula. Dock har den endast anträffats monocefal samt har

ett i öfrigt mycket afvikande utseende från H. auriculeforme

Avctt. — Holken har en blekgrön färgton; fjällen äro endast

längs ryggsidans midtellinie klädda af mycket små glandler

samt ett fint fördeladt stjärnludd. Beklädnaden upphör strax

före den allra yttersta spetsen. Utanför de gröna kanterna

hafva fjällen en mycket tunn, ofärgad fortsättning. De i

torrt tillstånd starkt haktformigt böjda spetsarna äro mer

eller mindre mörkt färgade. Enkla hår saknas alldeles så-

väl 1 holken som på holkskaftet, åtminstone på dessas öfre

del. De allra yttersta, på skaftet nedstigande holkfjällen

bära emellertid liksom de öfriga fjällen på skaftet några sär-

deles små och fina, nästan omärkliga, enkla hår inblandade

i stjärnluddet. De små fjällen på holkskaftet äro talrikast

samlade strax under holken, stundom uppträder ett eller

annat vid skaftets midt eller ännu längre ned.

Anträffad på Hallandsås i närheten af Båstad.

2. H. erminellum n.

Involuerum minusculum, cinerascens, dense cano-tomentoswm.

Rhizoma tenue. Folia basalia rosularia ad 52 mm. longa

6—8 mm. lata, + anguste oblonga apice obtusa — acutius-

cula basi in petiolum attenuata, integerrima, supra sat ob-

scura prasina eMloccosa pilis vel setulis sparsis — raris 2—4

mm. longis obsita, subtus virenti-tomentella — cano-tomentosa

vix vel parum pilosa nervosa. Stolones 2—5, graciles, florendi

tempore 5—16 cm. longi, simplices, cano-floccosi, pilis valde

tenuibus albidis c. 2 mm. longis haud densis glandulisque

minutissimis dilutis vix conspicuis solitariis vestiti, foliis ad

6 evolutis decrescentibus sat parvis lineare-oblongis interno-

diis plerumque + brevioribus. Scapus unicus, gracilis, ad-

scendens, curvatus, 6—14 cm. altus, monocephalus, 0—1-squa-

mosus, + coloratus et cano-floccosus, pilis albidis — sordidis

tenuibus patentibus 1—2 (3) mm. longis sparsis raris glandu-

lisque minutis — minutissimis superne sparsis — densiusculis

ceterum raris — solitariis instructus. Jnvolucrum minus-

culum 7—8 mm. altum 4—5 m. m. latum, basi rotundatum,

cinerascens, dense cano-tomentosum, pilis sordidis — nigris

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. 1II. N:0 7. 9

1-2 mm. longis glandulisque basi nigris c. 0,5 mm. longis +

densiuscule vestitum. Squamcdce leviter imbricate, elongate tri-

angulares — oblonge lanceolatee, extime immarginate, intima

albomarginat:e, omnes in apicem acutiusculum + aperte denuda-

tum sensim attenuate. Calathidium flavidum, radians, 19-—21

mm. latum, ligulis marginalibus c. 2 mm. latis haud multum

laceratis extus purpureo-striatis involucrum c. 5 mm. super-

antibus. Styli colore florum-

Framför allt utmärkt af de ovanligt små och gråludna

holkarna, som emellertid få ett mörkare, askfärgadt utseende

genom den öfriga beklädnadens tämligen tättsittande svarta

basalpartier. De enkla håren öfverväga hos de yttre holk-

fjällen, glandlerna åter förekomma nästan uteslutande hos de

inre. Båda dessa trikom-bildningar äro dessutom oftast

mäst samlade mot fjällens spetsar, hvarigenom holken stun-

dom får ett svartfläckigt utseende. Af de längre, jämnhöga

fjällen kan man räkna 10—12 stycken på hvardera sidan af

den från sidorna hoptryckta holken. Det lilla fjället på

holkskaftet är vanligen befästadt högt ofvan midten, oftast

strax under holkens bas. Nåväl basal- som stolon-bladen äro

i spetsen afrundade, dock ofta med en helt kort, uddlik för-

längning i själfva spetsen. Hela växten är spenslig och fin.

Den har ingen påfallande likhet med någon förut känd

piloselloid.

Ganska rikligt anträffad 1 trakten af Rönneholm.

3. H. polylepium n.

Involucrum latum, epilosum, glandulosum, floccosum,

squamis acutis.

EBlhizoma subtenue. Folia basalia rosularia sepius 4—6

cm. longa 4—--5 mm. lata, oblonga -— lanceolate vel lingulate

oblonga obtusa vel in ipso apice mucronulata sat anguste

petiolata, integerrima (vel mucronulata), supra prasina effloccosa

pilis sparsis c. (2) 3 mm. longis obsita, subtus pallidiora -—

albicantia tomentella haud multum pilosa (vix 1 mm.) nervo

dorsali sepius parum prominente. Stolones florendi tempore

ad 13 cm. longi, mediocres, simplices, firmi, + cano-floccosi,

apicem versus minutissime et rarissime glandulosi, pilis albi-

10 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

dis tenuibus substrictis sparsis — densiusculis c. 2 mm longis

vestiti, foliis 4—9 evolutis internodiis brevioribus — zequali-

bus fol. basalibus multo minoribus. Scapi 1—3, substricti —

adscendentes, 7—16 cm. alti, sat crassi, monocephali, supra

medium 1-squamosi, presertim sursum sordide et canule sub-

rufescentes, + cano-floccosis, pilis plane albidis 1—1,5 (2)

mm. longis patentibus basin versus sparsis — raris vel nullis

superne solitariis — nullis glandulisque valde minutis dilutis

+ raris sub involucro sparsis vel vix densiusculis adspersi.

Involuerum latum vel maxime latum, 9—10 mm. altum ce.

3 --9 mm. latum, basi late rotundatum postea conspicue trun-

catum — cordato-truncatum, lete viridulum vel cano-Vviridu-

lum, epilosum, leviter stellato-floccosum, dense glandulosum

(glandulis ad 0,5 mm. longis). Squame anguste ad 1-—-1,25

mm. late, imbricate, extime interioribus c. duplo breviores

lineares immarginate acute, interiores + anguste lanceolatae

viridi-marginate apice colorate acriter acute. Calathidwum

radians, + flavum, 30—35 mm. latum, ligulis marginalibus

c. 2,25 mm. latis laceratis extus purpureo-vittatis involuerum

6—8 mm. superantibus, stylis eodem colore ac flosculi.

Synnerligen utmärkt genom sina mycket breda, korta,

glandulösa holkar. De i sig själfva blekgröna holkfjällen få

en lätt gråaktig skiftning genom det tämligen jämt utbredda

stjärnluddet. Glandlernas svartaktiga basalpartier bidraga

ochså till färgtonen hos holken 1 sin helhet. En liknande

färgteckning återfinner man hos de mindre och vanligen mer

eller mindre håriga holkarna af H. Pilosella L. subsp. an-

gustius N. & P. Hierac. Negel. N:r 186 och 272, hos den

med smalare och finhåriga holkar försedda H. laxisquamum

Daurst. Herb. Hier. Scand. Cent. VI. 88. Snarliknande äro

en del andra såsom H. vulgare Tausch.. H. lacerilingua DAHLST.,

H. subvenustum DAHLsT., m. £. — Glandlerna äro öfver allt

mycket små, knappt märkbara för blotta ögat. De äro rik-

liga i holken, aftaga sedan nedåt skaftet, saknas på bladen

och i det närmaste äfven på stolonerna. Den enkla hårbe-

klädnaden är äfven föga framträdande men förhåller sig om-

vändt mot glandlerna. Den uppträder således hufvudsak-

ligen på de vegetativa delarna samt i någon mån på inflore-

scens-skaftets nedre del. Holkfjällen äro särdeles talrika —

omkring 20 ungefär jämnhöga fjäll på hvardera sidan af den

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 7. 11

tillplattade holken —, men på grund af deras egen smalhet

och holkens stora bredd blifva de vid växtens konservering

lätt isärspritade, hvarigenom de se glesa ut, hvarjämte de

mera helljusa innersta fjällen samt de ljusgröna kanterna hos

de yttre starkt framträda. För öfrigt äro holkfjällen van-

ligen något mörkare mot spetsen, emedan glandelhåren äro

här mera tätt sammanträngda; den yttersta spetsen är som

vanligt naken eller helt obetydligt finluddig och är isynnerhet

hos de innersta fjällen särdeles hvass samt mörkt purpur-

färgad. Ligule hos kantblommorna äro i spetsen klufna till

3,5 mm:s djup eller mera (de yttersta flikarna).

Anträffad mellan Stehag och Rönneholm (Tottanbacken ”?).

4. H. leucopolium n.

Involucrum canescens, angustum. minutissime glandulosum,

pilosum, valde floccosum.

Blhizoma tenue, elongatum. Folia basalia rosularia ad 6,5

em. longa 10 mm. lata, + lanceolata vel oblonge lanceolata

apice obtusa — acutiuscula basi in petiolum attenuata, inte-

gerrima — levissime mucronulata, eglandulosa, supra viridia

effloccosa setulis c. 3—5 (in petiolo) mm. longis sparse prie-

dita, subtus + canotomentosa parum pilosa nervo dorsali haud

multum prominente. Stolones graciles, sub anthesin ad 21

cm. longi, cano-tomentosi dense albido-pilosi (pilis 3—5 mm.

longis), subeglandulosi, foliis plerumque ad 6 evolutis decre-

seentibus lanceolatis breve acutis involucris sepius brevioribus

fol. basal. multo minoribus. Scapus 6—18 cm. altus, gracilis,

adscendens, monocephalus, 1—2-squamosus, canofloccosus, pilis

patentibus + sparsis (raris — densiusculis) deorsum plane al-

bidis ad 3 mm. sursum e basi breve atra 1-—2 mm. longis

glandulisque luteis minutissimis basin versus fere nullis su-

perne solitariis — raris vel sub involucro sparsis — vix den-

siusculis obsitus. Involucrum mediocre, angustum, 9—10

mm. altum 4—5 mm. latum, basi semper leviter rotundatum

(ovoideum) vel etiam (juniore &etate) in scapum attenuatum,

canescens, dense stellato-floccosum, pilis albidis — sordidis

densiusculis — sparsis glandulisque luteis minutissimis in in-

feriore parte sat densis superne magis magisque raris vesti-

tum. Squame subequales ad 1,5 mm. late, extime interiori-

12 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

bus c. duplo breviores sublineares anguste albo-marginatze

subacutulee, interiores sublineares — elongate lanceolat:e viri-

dulo-marginatae obtusiuscule — subacute summo apice sub-

nude et (in intimis) brevissime purpureo-colorate. Calatlvi-

dium 25—30 mm. latum, radians, favescens, ligulis marginali-

bus ad 2 mm. latis, haud profunde (lacinulis lateralibus 1,5

—2 mm.) laceratis, extus sat intense purpureo-vittatis, in-

voluerum 6—7 m. m. superantibus, stylis flosculis concoloribus.

Beklädnaden på holkarna är med undantag af det jämt

utbredda stjärnluddet föga framträdande. De enkla håren

äro företrädesvis samlade på de yttersta holkfjällen samt äro

här hvita med en kort, svart bas; hos de därpå följande fjällen

äro håren öfvervägande förlagda mot spetsen samt från en

svart, förtjockad bas mörkfärgade med en kort hvit spets. De

små från svart bas gulknappiga, för blotta ögat omärkliga

glandlerna äro hos de yttre fjällen rikligast vid basen, hos

de inre 1 spetsen; de allra innersta fjällen äro endast mot

spetsen stjärnludna och sakna öfrig beklädnad. Den från

sidorna tillplattade holken äger omkring 10—12 (15) lika

långa fjäll på hvardera sidan.

Utmärkt af de smala, grå holkarna. Den grå färgteck-

ningen har den emellertid gemensamt med många andra Pilo-

sellor, bland hvilka den synes vara närmast besläktad med

den mångformiga H. Pilosella subsp. vulgare Tausch (N. & P-.)

samt med H. laxisquamum Datrst. Herb. Hierac. MNcand.

Cent. VI. 88. Med denna senare, nämligen de i det cite-

rade numret utdelade exemplaren, visar den en mycket

stor öfverensstämmelse, så att det kan vara tvifvelaktigt,

huruvida det icke i själfva värket är en och samma form.

Den tidigare utdelade H. laxisquamum åter (DauLst. Hierac.

Exsice. Fasc. II. 10 från Östergötland) visar liksom de' af

A. MAGNUSSON i Helsingland insamlade och i Daunrst. Herb.

Cent. VII. 1. utdelade exemplaren ett annat utseende. — Till

holkfärgen är den för öfrigt snarlik H. robusticeps DAHLST.,

H. lacerilingua DaAuLst., H. subvenustum DAHLST:, m. d.

Anträffad i trakten af Rönneholm (nära Stehags järn-

vägsstation).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 7. 13

5. H. hypochlorum n.

Involuerum sat magnum, viridulo-canescens, dense floccosum et

pilosum parum glandulosum, squamis acuminatis.

Rhizoma subtenue. Folia basalia rosularia ad 9—10 cm.

longa 15—18 mm. lata, + lingulate oblonga mucronate ob-

tusa, + integerrima, supra sat obscura + prasina effloccosa

setulis raris — sparsis c. 5 mm. longis predita, subtus tomen-

tella pallide virentia — + canescentia + pilosa nervis (etiam

secundariis) utplurimum manifeste prominentibus. <Stolones

florendi tempore usque ad 33 cm. longi, graciles, simplices,

virentes, leviter stellato-floccosi, eglandulosi, pilis albidis 2—3

mm. longis + sparsis vestiti, foliis c. 6 evolutis decrescentibus

internodiis multo brevioribus. Flagella ramosa interdum ad-

sunt. Scapus 15—26 cm. altus, subadscendens, crassiusculus,

1—2-squamosus, viridulus, monocephalus, stellatus superne

floccosus, pilis albidis 1—3 mm. longis sparsis sub involucro

plerumque brevioribus et strictioribus densiusculis — densis

glandulisque nigris ce. 0,25 mm. longis inferne nullis superne

solitariis — raris sub involucro vix sparsis instructus. JInvo-

lucerum sat magnum, 10—12 mm. altum 6 mm. latum, basi

rotundatum postea truncato-rotundatum, viridulo-canescens,

dense floccosum, parum glandulosum, pilis c. 1 mm.

longis albidis — (eetate maturiore) + sordido-obscuris dense

obtectum. Squame subequales, pauce extimee breviores

angustiores, plurimee e basi ad 1,6 mm. lata oblonge lanceo-

late viridi-marginate sat cito in apicem brevem acutum con-

tracte (acuminatze). Calathidium radians, 25—30 mm. latum,

flavescens, ligulis marginalibus ad 1,75 mm. latis laceratis

extus purpureo-coloratis involucrum ec. 6 mm. superantibus

stylis Aosculis concoloribus.

Utmärkes isynnerhet genom de grönaktigt gråa holkarna

med tydligt »tillspetsade» holkfjäll. Genom denna sista karak-

tär erinrar den om macrolepideum-serien. — Glandelbekläd-

naden är öfverallt föga, oftast ytterst obetydligt framträdande

så väl med afseende på glandlernas frequens som deras storlek.

De enkla, ljusa håren äro deremot rikliga, likaså, särskildt i

holken, de härstädes jämt utbredda, ganska täta stjärnhåren.

Holkfjällens yttersta, smala spetsar äro icke eller föga, hos

14 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

äldre holkar starkare, färgade. Den från sidan tillplattade

holken har omkring 14 ungefär jämnhöga fjäll på hvardera

sidan.

Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt.

6. H. favillicolor DAHrst. Bidr. I. s. 31; Hier. exs. I. 10, II. 12.

Involucrum mediocre, plerumque lete canescens, dense — con-

ferte floccosum et pilosum parum (vix conspicue) glandulosum.

Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt. — Stundom

mörkna de enkla håren, hvarigenom holkarna få en dunklare,

till och med svartaktig, färgskiftning, isynnerhet mot spet-

sarna af holkfjällen. Detta kan emellertid växla äfven på

olika sidor af samma holk.

De skånska exemplaren synas för öfrigt till alla delar

öfverensstämmande med de i de citerade exsiccat-numren ut-

delade individen från Östergötland. — H. favillicolor liknar

med afseende på holkfärgen H. pachylodes N. & P. subsp.

periphanes N. & P. i Hierac. Negel. N:o 62.

7. H. laxisquamum Daterst. Bidr. I. s. 32; Hierac. Exsicc. Il.

10 och Herb. Hierac. Skand. VILI. 1.

Involucrum mediocre, lete cano-viridulum, floccosum — tomen-

tosum + densiuscule albido-pilosum et luteo-glandulosum,

squamis longe acutis.

Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt. — Öfver-

ensstämmer för öfrigt med den af DAnLSTEDT gifna beskrif-

ningen liksom också med de i exsiccat-verken utdelade exem-

plaren från Östergötland och Helsingland.

8. H. firmistolonum Datrst. Bidr. I. s. 26; Hier. exs. IV. 2.

Involucrum sat magnum, pallide atrato-virescens, sat pilosum

et floccosum minus conspicue glandulosum.

Anträffad i trakten af Skäralid. — Bladen äro något

mindre tydligt spetsade och glandlerna äro mindre utveck-

lade i holken än förhållandet är hos de i det citerade exiccat-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. IlI. N:0 7. 15

numret utdelade individen (från Östergötland). I original-

beskrifningen heter det emellertid: »squamis . . . glandulis

sparsis v. raris pilis ... + densis — sat confertis obtectis...>

Oafsedt dessa obetydliga och endast för fullständighetens skull

här nämda afvikelser, synas de skånska exemplaren nästan

fullkomligt identiska med dem från Östergötland (att döma

efter herbarie-material). — Med afseende på holkens färg-

teckning och storlek (särskildt bredden) visar H. firmistolo-

num, isynnerhet de skånska exemplaren, en slående likhet

med den till macrolepideum (Peleterianum) -serien hörande

H. bornholmiense Stenstr.

9. H. platycranum n.

Involucrum latum, cinerascens, dense floccosum + glandulosum

et pilosum, folia plerumque lata obtusa.

Rlhizoma breve. Folia basalia rosularia ad 6,,—7 cm.

longa 16 mm. lata, extima spathulata v. spathulato-ovalia apice

rotundata, interiora + elongata oblonga — lanceolata, omnia

petiolata integerrima v. levissime et repande dentata supra

virescentia effloccosa pilis raris — sparsis ce. 2,5 mm. longis

munita subtus + foccosa vix v. precipue secundum costam

aliquantulum pilosa. Stolones 1—2, gracilescentes, simplices

Vv. sub-compositi, sub anthesin usque ad 30 cm. longi, cano —

albido-floccosi, eglandulosi v. glandulis vix conspicuis immixtis

obsiti, pilis sat densis 2—3 mm. longis vestiti, foliis 4—11

evolutis + late oblongis — oblongo-ovalibus sat parvis inter-

nodiis seplus brevioribus. Scapus unicus (vel interdum ex

eodem rhizomate scapi ad 3 nascentes), subgracilis, 10—26 em.

altus, lzete virens v. superne leviter coloratus, monocephalus,

1—2-squamosus, + stellato-floccosus, pilis 1-2 mm. longis

albidis -- sordidis sparsis basin versus sat densis glandu-

lisque vix ad 0,5 mm. longis inferne raris superne sparsis sub

involuero densiusculis instructus. Involuwerum latum, 9J—10

mm. altum 6—8 mm. latum, basi rotundatum, cinerascens,

dense floccosum, sparsim — densiuscule glandulosum

et pilosum. Squame + apparenter ineequales, inferne ad

1,5 mm. latie, in apicem obtusiusculum — acutum acuminatee,

exteriores immarginat:e. Calathidium ec. 28 mm. latum, ligulis

marginalibus 1,15 mm. latis laceratis extus purpureo-vittatis

involucrum 5—7 mm. superantibus, stylis floribus concoloribus.

16 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

Utmärkt af de breda, gråa holkarna och de breda bladen.

De senare (nml. de basala, rosettstälda bladen) äro ganska

ofta jämte skaftet endast 3 cm. långa men 11 mm. breda.

Holkens beklädnad har ungefär samma längd som motsvarande

trikombildningar på holkskaftet. De enkla håren blifva ofta

mer eller mindre svartaktiga. Med afseende på glandlernas

och hårens ömsesidiga fördelning synes någon variation före-

komma. Hos exemplaren från Hallandsås framträda gland-

lerna mera, hos ex. från Söderåsen (Skäralid) får den enkla

hårbeklädnaden en starkare utveckling (beträffande holken).

Anträffad på södra sluttningarna af Söderåsen samt på

Hallandsås 1 närheten af Båstad.

10. H. tyrianthinum n.

Involucrum mediocre, lete virescens, haud dense floccosum glan-

dulosum atque pilosum, squamis angustis acutis apice

mamnifeste violaceis.

Rlizoma cerassiusculum. Folia basalia rosularia ad 5,5

cm. longa 9 mm. lata, + lanceolata, petiolata, + acutula, inte-

gerrima, supra obscure prasina effloccosa setulis 3—4 mm.

longis sparsis munita, subtus canescentia + pilosa nervosa.

Stolones seepe nonnulli, sub anthesin ad 18 cm. longi, subgra-

ciles, cano-tomentosi, subeglandulosi, pilis albidis ec. 3 mm.

longis dense vestiti, foliis c. 6—7 evolutis decrescentibus inter-

nodiis + 2equalibus ceterum fere ut fol. basalia sed minoribus.

Scapi plerumque complures, substricti, ad 14 cm. longi, crassi-

usculi, monocephali, sepius 1- squamosi, virescentes sursum +

colorati, leviter stellato-floccosi — (superne) tomentosi, glan-

dulis cereinis c. 0,25 mm. longis basin versus solitariis superne

raris sub involuero + densiusculis (densis) pilisque albidis

1,o—1,5 mm. longis + (nullis) raris vel vix sparsis instructi.

Involucrum mediocre, ce. 9J—10 mm. altum 5 mm. latum, basi

etiam postea rotundatum, lete virescens apice violaceo- vel

purpureo-coloratum, secundum costam squamarum leviter stel-

lato-floccosum, deorsum haud multum glandulosum (vix ut in

superiore parte scapi) ceterum pilis tenuibus 1,0—1,5 mm. longis

albidis — sordidis sparsis — densiusculis vestitum. Squameae

subequales, anguste, ad 1,0 mm. vel paullulum magis late,

+ viridi-marginat:e, omnes sensim in apicem acutum — su-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 7. 17

bulatum pulchre atque + longe coloratum attenuate. Cala-

thidium sublutescens, radians, c. 25 mm. latum, ligulis mar-

ginalibus ad 2 mm. latis laceratis extus purpureo-striatis in-

voluerum c. 7 mm. superantibus, stylis flosculis concoloribus.

Den ljusgröna holken har i tillplattadt tillstånd omkring

12 stycken jämnhöga fjäll på hvardera sidan. De yttersta

fjällen äro något löst åtsittande och ungefär en tredjedel så

långa som de inre. MNärdeles karaktäristisk är den starka vio-

letta färgteckningen, som uppträder i spetsarna på alla holk-

fjällen, äfven de yttersta, och som utbreder sig på de inre

och innersta fjällens sylformiga spetsar ända till halfva fjäl-

lets längd (5 mm.). Huruvida emellertid denna egenskap är

konstant eller ej, må lämnas därhän. — Den enkla hårbekläd-

naden är ganska starkt framträdande på stolonerna och stolon-

bladen, mindre: i holkarna, där den dock är något rikligare

utvecklad än de öfriga trikom-slagen. Stjärnhåren äro ganska

tätt sammanpackade på stolonerna och bladens undersida, för

öfrigt sparsamt uppträdande. Glandlerna äro öfverallt små

och vanligen föga talrika, på stolonerna ytterst små och ljusa,

omärkliga vid vanlig lupp-förstoring. . Den torde vara när-

mast besläktad med H. laxisquamum DAHLST., som bl. a. skiljes

på sina ljusare färgade blad, starkt stjärnludna holkar m. m.

Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt.

11. H. sordulentum n.

Involuerum mediocre, sordide obscurescens, haud multum flocco-

sum pilosum et glandulosum, squamis acuminatis.

Bhizoma crassiusculum, elongatum. Folia basalia rosu-

laria ad 6,5 em. longa 8—9 mm. lata, lineari-lingulata — sub-

oblonga brevissime acutula, petiolata, integerrima, supra pra-

sina effloccosa setulis 2—3,» mm. longis raris — sparsis mu-

nita, subtus pallide virentia vel glaucescentia — canescentia

leviter stellato-floccosa parum pilosa sceepius haud manifeste

costata. Stolones fHorendi tempore ad 19 cm. longi, graciles

— crassiusculi, simplices, cano-floccosi, fere eglandulosi, pilis

albidis 2—3 mm. longis sat dense — dense vestiti, foliis

decrescentibus 4—7 evolutis angustis elongatis obtusulis inter-

nodiis + equalibus. Scapus sepe unicus ad 16 mm. longus

NÅ

18 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

gracilescens vel + crassiusculus, adscendens, plerumque cur-

vatus, monocephalus, + coloratus, 0--1-squamosus, stellatus —

leviter floccosus, glandulis nigris minutissimis (cec. 0,25 mm.

longis) basin versus nullis ad medium solitariis sub involuero

+ densiusculis pilisque patentibus albidis 1—2 mm. longis

per totum scapum (solitariis) raris — sparsis instructus. JIn-

volucrum mediocre, c. 9 mm. altum 4,,—35 mm. latum, basi

rotundatum, sordide obscurescens, parum stellato-foccosum,

pilis sordidis — subnigris c. 1 mm. longis sparsis — densius-

culis glandulisque basin versus haud tam multis superne nullis

preditum. Squwame subrequales, ad 1,3—1,< mm. late, extimae

pauce interioribus c. duplo breviores anguste lineari-triangu-

lares in apice angusto tamen vix aperte acute, interiores sat

late supra medium cito in apicem violaceum acutum

contracte (conspicue acuminate) viridescenti-marginate. Ca-

lathidium radians, flavum, 25—28 mm. latum, ligulis margi-

nalibus ad vix 2 mm. latis laceratis extus purpureo-striatis

involucrum 5—6 mm. superantibus, stylis eodem colore ac

flosculi.

Den mycket mörka, smutsgröna eller något i brunaktigt

dragande färgen hos holkfjällen i sig själfva i förening med

intrycket af beklädnaden förlänar holken i sin helhet en mera

ovanlig färgteckning. I detta afseende påminner den något

om subsp. subcaulescens N. & P. Hierac. Neg. N:o 58. — An-

märkningsvärd är vidare den hastiga tillspetsningen af holk-

fjällen, hvilket inom Pilosella-gruppen är en mera sällsynt

företeelse.

Anträffad 1 trakten af Rönneholm.

12. H. exacutum NorrrL. Adnot. de Pil. Fenn. s. 65; Herb:

Pil. Fenn. Fasec. I. n. 4. (Pilosella exacuta). Forma.

Involucrum obscure virescens, glandulosum subepilosum parum

Nloccosum, squamis subulatis.

Från den finska Pilosella exacuta NOrrkr. skiljer den sig

isynnerhet genom sin storlek, som emellertid torde kunna bero

af ståndorten. — Holkskaften med holken och blommorna blifva

ända till 31 cm. höga och vid fruktsättningen som vanligt

ännu högre. Vanligen uppskjuta 2—fera holkskaft från ett

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 19

och samma rhizom. Vid tiden för den första eller de två

första holkarnas fruktsättning äro stolonerna ända till 50

cm. långa med omkring 10 st. lansettlika, spetsiga, 1 storlek

aftagande blad, af hvilka särskildt de öfre äro flera gånger

kortare än internodierna. Stolonbladen äro för öfrigt mycket

mindre än basalbladen. Dessa äro ända till 9--10 cm. långa

och 18 mm. breda samt i spetsen afrundade (eller med en

mycket kort udd). Holkskaften bära mer eller mindre spridda

hvita hår och glandler. De senare äro särdeles tätt samlade

nedanför holkens bas samt omkring 0,5 (1,0) mm. långa eller

därunder. Holken är ganska stor, omkring 12 mm. hög och

7 mm. tjock, har afrundad, vid fruktsättningen tvär bas. Den

är rikligt klädd af jämt fördelade glandler, hvaribland, sär-

skildt hos äldre holkar, ett och annat långt, enkelt hår är

inblandadt. Stjärnluddet är ganska sparsamt, hvarigenom

fjällens gröna färg mera framträder. Fjällen äro mot basen

ända till 1,5 mm. breda, de inre äro försedda med breda,

gröna, nakna kanter. — Till holkens utseende och färgteck-

ning äger den en mycket stor öfverensstämmelse med den

spetsbladiga H. acutulum DAHLsSTt. Hierac. Exsice. Fasc. IV.

4., en mera atlägsen likhet åter med HI. stenoplyyton DAHLST.,

H. aridicolum Norri. och H. acrophyllum DAELST., m. d.

Anträffad 1 trakten af Vankifva kyrka.

12. H. coalescens NorrL. Adnot. s. 80; Herb. Pil. I. 16. Forma.

Involucrum sat magnum, obscure viridescens, floccosum pilosum

viz glandulosum, squanmis angustis longe acutis.

Anträffad i trakten af Hessleholm, Vankifva, samt på

Hallandsås i närheten af Båstad. — Genom de smala holk-

fjällen med långa violettfärgade spetsar erinrar den om H.

"contrarium Norr. liksom också om den mera bredfjälliga H.

conerescens NorrL. Tilläfventyrs är den en mera själfständig

form, hvilket emellertid på grund af det otillräckliga mate-

rialet icke f. n. kan afgöras.

I Båstads-trakten har en annan, närstående form in-

samlats i några få exemplar. Den liknar till holkarna HH.

coalescens "torosulum NORRL., men har ej dennas sammanträngda

växtsätt och breda blad.

20 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

13. H. brachytes Norzr. Herb. Pilos. Fenn. Fasc. II. N:o 125.

(Pilosella brachytes.)

Humile, involuero mediocre nigro-virescente floccifero glandulis

pilisque + ditibus obtecto, foliis + latis obtusis — acutis.

Anträffad i Vankifva socken i trakten af kyrkan. —

Holken har en halfmörk, nästan gråaktig eller askfärgad

teckning, är vanligen omkr. 9 mm. lång och 5—6 mm. bred

samt tätt klädd af mer eller mindre mörkaktiga, svartfotade

hår och glandler jämte ett mer eller mindre starkt fram-

trädande hvitaktigt stjärnludd. De korta, robusta holkskaften

äro filtludna samt särdeles upptill tätt glandelhåriga och för-

sedda med inströdda långa enkla hår. — De skånska exem-

plaren synas icke i nämnvärd grad skilja sig från de finska.

14. H. distantilingua Norrr. var. oblongiceps Norrr. Pil. bor.

st 205, Hier: sexs:y Hase N:oig:

Involuerum sat magnum, floccosum, dense glandulosum, + pi-

losum, squamis sat latis inequalibus.

Anträffad i trakten af Skäralid. — Holken, som har en

mer eller mindre mörkt grönaktig färgteckning, är uppbygd

af i mera påfallande grad olikstora fjäll, af hvilka de yttre

äro m. 1. m. trubbiga och föga afsmalnande mot spetsen. De

skånska exemplaren äro något mera håriga än de finska,

hvarjämte holkfjällen äro spetsigare. För öfrigt är öfver-

ensstämmelsen så stor både med afseende på bladens för-

hållande som holkarnes byggnad m. m., så att de åtminstone

tillsvidare måste anses tillhöra en och samma form.

15. H. viridicans Norrr. Pilosellze boreales s. 11.,. Hierac.

exsicc. Fasc. II. N:o 8.

f. obtusifolia.

Involucrum sat magnum, floccosum glandulosum pilosum,

squamis sat angustis; folia sat lata obtusa.

Anträffad 1 Hessleholmstrakten samt på Hallandsås i när-

heten af Båstad. — Den liknar i hög grad den finska H.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 21

viridicans men skiljer sig isynnerhet genom sina breda, trub-

biga blad, vidare genom något mindre holk samt ett upptill

mindre rikligt glandelbärande holkskaft. Holkens färg är

hos båda densamma: dunkelt grågrön med en mer eller mindre

tydlig brunaktig skiftning mot basen.

16. H. stenostictum n.

Sat pilosum, involucro angusto obscurascente squamis ungustis

valde acutis.

Rluizoma mediocre. Folia basalia rosularia ad 6 em. longa

5 mm. lata, lanceolate ovalia (oblonga) breviter acutula petio-

lata, integerrima, supra prasinato-virentia setulis sparsis c. 4

mm. longis obsita effoccosa, subtus canescentia stellato-floccosa

— tomentosa presertim secundum costam + prominentem sat

pilosa. Stolones subgraciles-crassiusculi, florendi tempore ad

13 cm. longi, simplices, canescentes — viriduli, + tomentosi,

subeglandulosi, pilis longis (4—5 mm.) albis crispatis sparsis

— densis preediti, foliis 4—6 evolutis decrescentibus + lanceo-

latis acutiusculis — obtusulis internodiis brevioribus fol.

basalibus sat minoribus ceterum fere cequantibus. Ilagella

interdum evoluta. Scapi 1—2 leviter adscendentes, 7—13 cm.

alti, subgraciles, monocephali, canescentes, stepius supra me-

dium 1-squamosi, tomentosi, pilis omnino albidis (1) 2--4 mm.

longis sparsis densiusculis patentibus glandulisque minutissi-

mis atris inferne fere nullis superne solitariis — (sub

involucro) densiusculis vestiti. LInvolucrum angustum c. 10

mm. altum 4—5 mm. latum basi rotundatum, obscure Vires-

cens plerumque maculis nigris in apicibus squamarum prie-

ditum eoque insigne imbricatum, pilis sordidis — nigris

1—2 mm. longis (densiusculis) densis — densissimis glandu-

lisque minutissimis parum eminentibus insertis obtectum.

Squame angustre inrequales, extimae interioribus c. triplo

breviores elongate triangulares acutiuscule imarginate, in-

teriores + late viridi-marginate e basi ad vix 1,25 mm. lata

in apicem longum angustum acutum — subulatum +

obscuratum contractum. Calathidium radians, flavidum vel

flavescens, c. 25 mm. latum, ligulis marginalibus 1,5—2 mm.

latis valde laceratis extus stria purpurea sat lata pictis in-

volucrum 5—7 mm. superantibus, stylo flosculis concolore.

22 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

Den smala men jämförelsevis långa (höga) holken får

vanligen ett särdeles karaktäristiskt utseende genom de mör-

kare och därigenom bättre markerade fjällspetsarna. Då

fjällen dessutom äro mer än vanligt oliklånga, så blir holken

1 sin helhet svartfläckig, men till skilnad från andra arter

med ett liknande förhållande äro fläckarna här smala och

långsträckta med uppåtriktade hvassa spetsar. Stun-

dom flyta dock färgerna mera ihop med hvarandra utan tyd-

liga skilnader. Någon gång kan egendomligt nog en och

samma holk i detta afseende förhålla sig ganska olika på

olika sidor. — Holkfärgen är för öfrigt tämligen svårbestämd:

grön genom fjällens egen grundfärg, grå- eller rättare hvit-

aktig af det öfver hela holken, särdeles längs fjällens midtel-

linie utbredda stjärnluddet, svart af hårens och glandlernas

basalpartier, och då den sista färgtonen i regeln har öfver-

handen hos den utvecklade holken, så blir färgteckningen i

sin helhet ganska mörk. Hos den unga, outslagna holken

öfverväger däremot det här mera sammanträngda stjärnluddet

och färgskiftningen blir ljusare, gråaktig. — Oaktadt den

ringa tjockleken är holken städse tydligt afsatt (afrundad)

från skaftet. De inre jämnhöga fjällen äro omkring 10 till

antalet på hvardera sidan af den tillplattade holken. De

yttersta fjällen äro företrädesvis samt längs hela fjället enkel-

håriga, hos de inre blifva håren allt mer och mer samlade

mot spetsarna hvarjämte glandlerna mera framträda, de in-

nersta åter sakna hår men bibehålla en enkel rad glandler i

spetsen eller blifva nästan enbart stjärnludna. — De långa,

enkla håren äro ganska framträdande på hela växten, ljusast

och finast på stolonerna, mörkast i holkfjällens spetsar, först

i öfversta delen af holkskaftet framträder ett svart, förtjockadt

basalparti, hvilket sedermera tilltager i holken. Glandlerna

kunna först med förstoringsglas iakttagas, de sticka nätt och

jämt fram med sina svarta knappar ur det rikliga stjärn-

luddet på holkskaftets öfre del.

Torde vara närmast besläktad med den för öfrigt med

betydligt större holkar försedda II. atrovillosulum DAHLST.

Herb. Hierace. Scand. Cent. VI. 79.

Insamlad mellan Svedala och Bökebergsslätt. I samma

trakt anträffades en genom bredare, trubbiga blad och rik-

ligare utvecklad beklädnad karaktäriserad form.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7. 23

I närheten af Rönneholm har 1 några få exemplar an-

träffats en snarlik, men antagligen mera skild form, som

har samma slags beklädnad som hufvudformen och kort spet-

siga blad som denna, men däremot kortare och tjockare hol-

kar med bredare och mindre smalspetsade fjäll.

17. H. svedalense n.

Involucrum sat magnum, viridi-atrum, imbricatum, floccosum,

dense piulosum et glandulosum, squamis latis + obtusis;

folia obtusula.

Rhizoma tenue — crassiusculum. Folia basalia rosularia ad

6 cm longa 10—-13 mm. lata, + anguste ovalia — lanceolata vel

oblonge lanceolata breve petiolata obtusa — levissime acutius-

cula, integerrima, supra prasino-viridia effloccosa setulis sparsis

ce. 3 mm. longis obsita, subtus canescentia — albicantia tomentosa

parum pilosa nervo dorsali et seepe nervis secundariis manifeste

prominentibus. Stolones florendi tempore ad 12 mm.longi,subgra-

ciles — crassiusculi, simplices, cano-tomentosi, subeglandulosi,

pilis albidis mollibus tenuis 2—3 mm. longis subdensiusculis

instructi; foliis 3—7 evolutis oblonge lanceolatis obtusulis

decrescentibus internodiis longioribus — 2quantibus. Scapus

S—16 cm. longus, substrictus, 0—1 (2)-squamosus, crassulus,

monocephalius, + cano-floccosus, glandulis basi atris c. 0,5 mm.

longis inferne nullis — raris superne sparsis sub involucro

densis — densissimis pilisque strictis patentibus fere plane

albidis plerumque c. 1 mm. longis + sparsis (raris) instructus.

Involucrum sat magnum, ec. 10 mm. altum 5—6 mm. latum,

basi + rotundatum, obscurum (atro-virescens), aperte im-

bricatum, stellato-Moccosum, pilis + atratis c. 1 mm. longis

glandulisque (0,3 mm.) insertis dense — densissime vesti-

tum. Squamce ineequales, sat late (ad 1,5 mm. vel magis),

obtuse — obtusiuseculre, extime elongate triangulares

parve sublaxe in scapum abeuntes, interiores et intima +

late viridi- vel pallido- marginate basi latiore parum in

apicem subincoloratum flocculosum -vel villosulum attenuatee.

Calathidium radians, flavidum vel flavescens, c. 30 mm. latum,

lingulis marginalibus c 1,75 mm. latis laceratis extus vix

purpureo-coloratis ivoluerum 7—38 mm. superantibus, stylis

concoloribus.

24 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

De tegellagda holkarna af svartaktig färg, mot hvilken

de blågröna kanterna hos de inre fjällen afsticka, äro sär-

deles karaktäristiska. Stundom ljusnar emellertid bekläd-

naden något och därmed äfven holkfärgen. Till holkens färg-

teckning och utseende i öfrigt liknar den mycket en del

mörkamacrolepideum-former, såsom H. "gracilius NORRL. var.

calophyllum Norrr. Hierac. exsicc, II 5. samt vidare många

finska Pilosellor ss. H. infectum ! NOoRrkL., H. tenuirhizum NORRL.

ibid. N:o 12 (f.) H. urnigerun Norrl., H. distantilingua NORRL.,

H. suburnigerun NORrkrL., H. tremipes NORkL., H. impallescens

Norrl., ibid. 21 (var.), H. salebratum Norrr. Herb. Pil. Fenn.

IT 108, 109 (modif. o. var.), H. obovale Norrr., af hvilka de

flesta hafva en ljusare färgskiftning men en likartad holk-

byggnad. De skiljas genom olikheter i beklädnadens beskaf-

fenhet m. m. AT svenska Pilosellor har den knappt någon

närmare öfverensstämmelse med någon annan känd form än

den nedan beskrifna H. comtulum, som emellertid lätt skiljes

på sina nästan enbart glandulösa holkar, betydligt mörkare

blommor, spetsigare blad m. m.

Anträffad i trakten af Svedala och Bökebergsslätt.

18. H. comtulum n.

Involucrum submagnum, cinerascens, imbricatum, dense flocco-

sum et glandulosum subepilosum, squamis obtusiusculis;

folia basalia acutula; calathidium valde obscurum.

Rhizoma subtenue, elongatum. Folia basalia rosularia ad 6

cm.longa 10 mm. lata, lanceolata vel lingulato-lanceolata acutula

petiolata, integerrima, supra prasina effloccosa setulis 3—4 mm.

longis sparsis — densiuscnulis predita, subtus canescentia tomen-

tosa + pilosa nervo dorsali seepe pulchre prominente. Stolones

sub anthesin ad 8 cm. longi, suberassiusculi, (sub)eglandulosi,

cano-tomentosi, pilis albidis c. 5 mm. longis + densis ad nodos

densissimis vestiti, foliis ad 5 evolutis obtusulis decrescentibus

internodiis longioribus ceterum fere ac fol. basalia atque

iis haud multo minoribus. Scapi plerumque 1—2, substricti

— leviter adscendentes, crassuli, monocephali, 10—16 cm. alti,

1 De arter, som här icke åtföljas af någon särskild hänvisning, åter-

finas; äfvenledes i de Norrlin'ska exsiccat-verken.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 25

utplurimum 2-squamosi, leviter stellato-floccosi vel sub in-

volucro tomentosi, glandulis subnigris partim ec. 0,5 partim

c. 1,0 mm. longis inferne raris -— sparsis superne + sparsis sub

involucro densiusculis — densis pilisqne albidis sursum nullis

— parcis deorsum aliquantulum erebrioribus insertis instructi,

Involucrum mediocere vel sat magnum, 9—10 mm. altum 5—6

mm. latum, basi rotundatum postea truncatum, imbrica-

tum, + cinerascens, dense floccosum et glandulosum

(0,;—1,0 mm.) fere omnino epilosum vel in squamis extimis

tantum paullulum pilosum. Squame ad (vix) 1,5 mm. late,

obtusiusculee, sat late albido-marginat:e (extimis exceptis),

ceterum forma fere eadem ac preecedentis. Calathidium c.

26—28 mm. latum, radians, subaureum (?), ligulis marginali-

bus remotis, c. 1,5 mm. latis, haud profunde laceratis, extus

purpureo-vittatis, involucrum ec. 5 mm. superantibus, stylis

flosculis concoloribus.

Holkarna hafva ungefär samma byggnad som hos den

föregående, men holkfjällen äro i någon mån smalare samt

färgtonen ljusare. Till holkarnas utseende erinrar den för

öfrigt om samma arter, som finnas nämda under HH. svedalense.

Af de ofta förekommande tvänne fjällen på holkskaftet

är det ena befästadt nedanför midten, det andra ett stycke

under holken. — De enkla håren äro ganska långa, rikliga

på stolonerna, sparsamma på holkskaftet. Glandlerna äro

jämförelsevis långa samt tämligen jämt utströdda på holk-

skaftet men aftaga som vanligt allt mer och mer i freqvens

mot basen. Omkring 11 st. ungefär jämnhöga större fjäll

kunna räknas på hvardera sidan af den tillplattade holken.

Blommorna äro ovanligt mörka med en färgskiftning, som

förefaller att draga något 1 rödt. Den torde ungefär

motsvara den i beskrifningen föreslagna benämningen »sub-

aureum».

Anträffad i trakten af Svedala och Bökebergsslätt, vidare

i närheten af Rönneholm (en mindre hårig form) samt på

Hallandsås nära Båstad (på sista fyndorten afvikande med

bredare och trubbigare blad, ljusare blommor och blad).

26 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERALIUM-FLORA.

19. H. allopholis StesstrR. En hier. exk. till Femsjö i Sm.

(öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1896. N:o 6)

Involucrum mediocre, atroviride, leviter floccosum conferte glan-

dulosum paulum pilosum — epilosum.

Anträffad i trakten af Skäralid. — Angående beskrif-

ningen 1 öfrigt samt likheter med andra kända former får

jag hänvisa till den ofvan citerade uppsatsen.

20. H. vankivense n.

Involucrum sat magnum, obscure virescens, dense pilosum

ct glandulosum, squamis superne parum attenuatis

(latis) viridimarginatis.

Rlizoma cerassiusculum, elongatum. Folia basalia rosu-

laria ad 7 cm. longa 12 mm. lata, oblonga — lanceolata, ob-

tusa — acutiuscula, petiolata, integerrima, supra + virentia

effloccosa pilis sparsis 2—3 mm. longis obsita, subtus stellata

— foccosa parum pilosa + apparenter nervosa. Stolones

1—3, sat crassi et robusti, simplices, florendi tempore ad 14

cm. longi, subeglandulosi, cano-floccosi, pilis densis 2—4 (5)

mm. longis vestiti, foliis leviter decrescentibus vel fere zequa-

libus 53—9 evolutis breviter v. vix petiolatis + late lanceo-

latis ceterum pene ut fol. bas. sed plerumque multo minori-

bus. Flagella sepe adsunt. Scapus unicus, crassulus, leviter

adscendens — substriectus, 8—17 cm. altus, monocephalus, sub-

virens -— + coloratus, 2—3-squamosus, + stellato-floccosus,

glandulis nigris 0,25— vix 0,5 mm. longis sparsis — superne

densis v. sub involucro densissimis pilisque + sordescentibus

1.:—3,0 mm. longis immixtis instructus. Involucrum sat

magnum 10—11 mm. altum 6—7 mm. latum, basi rotundatum,

obscure virescens, stellato-floccocum, dense pilosum et glan-

dulosum. Squame subequales, sat late e basi ad 1,5—1,75

mm. lata sursum haud multum attenuate breviter

acute — acutiuscule (etiam intimee), extimre minores trian-

gulares eque ac bractex petioli omnino v. + albicantes, ceterce

(intimis exceptis) anguste sed conspicue viridi-marginatee.

Calathidium ce. 30 mm. latum, ligulis marginalibus laceratis

extus purpureo-striatis involuerum ad 9 mm. superantibus,

stylis colore forum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:O 7. 27

Utmärkt af de mörka och ganska breda holkarna, hvilkas

fjäll förefalla i ovanlig grad breda och trubbiga, därigenom

att bredden föga aftager upptill. Den mörka beklädnaden

fortsätter ända upp till den helt korta, bleka, mer eller

mindre tydligt hvassa yttersta spetsen. Stjärnluddet är

samladt bland den öfriga beklädnaden långs fjällens breda

rygglinie, hvarigenom de jämförelsevis smala, gröna kanterna

så mycket skarpare framträda.

Anträffad i Vankifva socken 1 närheten af kyrkan.

21. H. candescens Dazrst. Bidr. t. sydösta Sv. Hier. fl. S. 35;

Hier. exsice. Fasc. I N:o 16., Herb. Hier. Scand.

Cent. VI N:o 78 (modif.)

Involucrum sat magnum, + obscure virescens, pilosum glandu-

losum floccosum, squamais latis; folia elongata

plerumque + obtusa.

En hithörande form eller modifikation är anträffad emellan

Svedala och Bökebergsslätt (och några dagar tidigare äfven

funnen på Höjlyngsområdet i trakten af Nexö på Bornholm).

Den afviker genom mera utdragna stoloner samt en mörkare

bladfärg (kan vara föranledd af en fuktigare jordmån), och

liknar mäst det andra af de ofvan citerade exiccat-numren.

— H. candescens liknar H. atrovillosulum DALHST. men har

bredare holkfjäll, af hvilka de yttre liksom också brakteerna

på holkskaftet hafva starkt framträdande hvita kanter eller

äro helt och hållet hvitaktigt färgade.

22. H. ermineum N. & P.

H. Pilosella L. subsp. ermineum N. & P. Die Hieracien

Mittel-Europas. Piloselloiden S. 168. — A. Peter, Hieracia

:Negeliana N:o 236.

Involucrum sat magnum, + obscure albido-grisescens, dense

vel densissime pilosum et floccosum, vix vel parum con-

spicue glandulosum, squamis sat latis; folia

sat lata, obtusa.

Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt: — Särdeles

utmärkande för denna art eller underart är holkarnas täta

28 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

hårbeklädnad, som dessutom ofta är mera sammanträngd och

mörkare mot spetsen af fjällen, hvarigenom holkarna få ett

fläckigt utseende. De skånska exemplaren synas något variera

i afseende på stjärnluddets täthet. Stundom äro holkarna

hvitgrå, stundom framlyser mera holkfjällens egna gröna

färg genom de glesare stjärnhåren. Individ af det förra

slaget synas vara fullkomligt identiska med det i det ofvan

citerade numret af Hieracia Nzeegeliana utdelade exemplaret,

som härstammar från Rhetiska alperna (>in valle Fex prope

Sils Engadin&e superioris 1650 m. leg. A. Peter».) — Den

östgötska H. trichoscapoides Daurst. (Hier. exc. I. 2, Herb.

Hier. VI. 84) påminner mycket till holkens utseende om H.

ermineum men afviker genom smalare, spetsiga blad. '

23. H. convexulum NoRrkrL.

Pilosella convexula Norr. Pilosellie boreales S. 17, Her-

bar. Pilosell. Fenn. Fasc. IT, N:o 124.

Involucerum sat magnum, floccosum pilosum et glandulosum,

squamis sat latis, folia elongata.

Anträffad på Hallandsås i närheten af Båstad. — Holkens

färg och beklädnad är ungefär densamma"! som hos H. viri-

dicans, men holkfjällen äro hos den sistnämda tydligt smalare.

Bladen synas hafva en mörkare färgton hos de skånska

exemplaren än hos de finska, hvarjämte de förra hafva trub-

bigare blad (is. stolonbladen).

24. H. remotulum NOoORrRriL.

Pilosella remotula NorkrL. Pilosella boreales S. 14., Hier.

exs. . Fasc., II: N:o 14 joch Herb: Pilos. "Fenn. FaselEN:

Involucrum sat magnum colore letiore vel obscuriore, + floc-

cosum, glandulis sat ditibus obtectum, epilosum vel parum

pilosum, squanvis sat angustis.

Hithörande eller närstående former hafva anträffats i

trakten af Hessleholm, Skäralid och på Hallandsås. De hafva

1! Något mera gråaktig af det starkare utvecklade stjärnluddet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 29

bladen mera utdragna än de finska ex. samt holkarna van-

ligen något längre (omkr. 11 mm. långa).

25. H. tapeinum Daurst. Bidr. till sydöstra Sveriges Hierac.-

Hora ST AsrEeTer exet

Involuerum mediocre, angustum, obscure virescens, + dense

bå ,) ,

glandulosum parum pilosum et floccosum.

Anträffad i trakten af Rönneholm och Billinge.

26. H. granulosum STENsSTR. Bornholmska Hieracier S. 220.

Involucrum (sat) magnum, obscurum, glandulosum, pilosum,

floccosum; folia acutula.

Är i någon mån mindre hårig samt har något mindre

holkar och smalare blad än exemplaren från Bornholm, hvil-

ket allt emellertid endast torde vara oväsentliga ståndorts-

modifikationer. Från den nedan beskrifna H. polychorum,

som den till holkarnas storlek och färgton erinrar om, skiljes

den bl. a. genom den starka långhåriga beklädnaden samt de

spetsigare bladen.

Anträffad i trakten af Svedala, Bökebergsslätt, Stehag

och Rönneholm. — En närstående form med mindre holkar

och smalare holkfjäll har påträffats mellan Svedala och Böke-

bergsslätt. Den påminner något om den ofvan beskrifna H.

stenostictum.

27. H. diaphorum StesstrR. Bornh. Hier. S. 217.

Involucerum magnum, obscurum, pilosum, glandulosum,

floccosum.

Påminner i flera afseende om H. granulosum, som emeller-

tid har stjärnluddet annorlunda fördeladt på holkfjällen,

nämligen öfver hela fjället. Hos H. diaphorum äro stjärn-

håren däremot samlade längs fjällens rygglinie, hvarigenom

de ljusgröna kanterna starkare framträda, och hela holken

får sålunda ett annat utseende.

30 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt. — De

skånska exemplaren hafva något smalare blad än de born-

holmska. Således samma förhållande som hos H. granulosum.

28. H. linguatum Datrst. Adnotationes de Hieraciis scandi-

nayvieis S. >; Hierac. exsice. IV. 5.

Involucrum sat magnum, subfusco-canescens, dense floccosum et

glandulosum fere epilosum.

Anträffad dels på Hallandsås i trakten af Båstad, dels

vid Tuilstorp och Balingslöf i närheten af Hessleholm. — De

skånska exemplaren, särskildt de från Hallandsås, hafva något

kortare och bredare blad än den i exs. numret utdelade H. lin-

guatum (insamlad i Östergötland), en olikhet som emellertid

kan föranledas af ståndorten. — Den brunaktigt grågröna,

glandulösa holken är särdeles karaktäristisk. I detta afseen-

de står den mera ensam bland kända svenska Pilosellor, men

erinrar däremot om många finska former såsom H. angustellum

NorrL., H. florulentum ”"semiradians NorrrL., H. paucilingua:

NorrL., H. pleniceps NOoRrrL., och isynnerhet H. clinans NORRL.

Herb. Pil. II. 122. — Jfr. äfven H. Pilosella subsp. angustius

INGER TöEierac: Negel NEokod2.

29. H. concerescens NorrL. Bidr. S. 20; Hier. I. 5,6. Forma.

Involucrum submagnum, obscure viridescens, leviter floccosum,

pilis glandulisque + dense vestitum, squamis

angustis longe acutis.

De få exemplar, som insamlats i trakten af Röstånga, af-

vika från den norska (Meraker) hufvudformen isynnerhet

genom de smalare holkfjällen. Härutinnan liksom till holk-

färgen erinrar den om H. ”contrarium NOorrL., från hvilken

den emellertid skiljes genom de starkt glandulösa holkarna.

Till holkens färgteckning påminner den för öfrigt om den

spetsbladiga Pilosella vitilis Norrr. Herb. Pil. II. 148.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7 31

30. H. lyggum Norr. — Forma.

Pilosella lygea Norri. Piloselle boreales S. 25, Herb.

Pilosell. Fennize Fasc. II. N:o 140.

Involucrum obscurum, sat magnum, epilosum, creberrime nigro-

glandulosum; folia elongata + acuta.

Anträffad 1 trakten af Båstad på Hallandsås. — De

skånska exemplaren afvika från den finska hufvudformen

genom i någon mån större holkar (omkr. 11 mm. långa 6--8

mm. breda) med starkare framträdande stjärnludd och något

mindre rikliga glandler på holkskaftets öfre del. Möjligen

är den skild från den verkliga H. lygeum men må emellertid

tillsvidare betraktas såsom en hithörande form.

31. H. bostadense n.

Involucrum magnum, atro-virescens, stellatum, conferte nigro-

glandulosum, epulosum.

Bhizoma submediocre. Folia basalia rosularia ad 7 em.

longa 9—11 mm. lata, anguste et elongate oblongo-lanceo-

lata — lingulata, obtusa, petiolata, integerrima vel leviter

repanda, supra + viridia effloccosa setulis sparsis 3—4 mm.

longis munita, subtus extima subnuda interiora leviter flocco-

sa — tomentella breviter pilosa. Stolones ad 15 cm. longi,

subgraciles, simplices, + cano-floccosi — leviter stellati viren-

tes, pilis albidis 2—3 mm. longis + densis — confertis glan-

dulisque dilutis minutissimis insertis vestiti, foliis c. 6 evo-

lutis sat magnis internodiis szepius longioribus ceterum fere

ut fol. basal. Scapus ec. 18 cm. altus, leviter adscendens,

crassulus, virescens, monocephalus, infra medium plerumque

1-squamosus, sub iuvoluero foccosus preterea leviter stellatus,

(fere) epilosus, glandulis nigris c. 0,5 mm longis raris — spar-

sis summis + densis intructus. Involucrum magnum (pro-

cerum angustum) 11—13 mm. altum 5—6 mm. latum, basi

turbinato-rotundatum, atro-virescens levissime canulum, +

stellatum vel floccosum, plane epilosum, glandulis nigris

0,5 — vix 1,o mm. longis confertis vestitum. Squamedc longie,

anguste, omnes e. basi ad 1,0 vel vix 1,25 mm. lata sensim

32 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HTERACIUM-FLORA.

in apicem longum + aperte acutum — subulatum + colora-

tum producte, sublineares, fere immarginate (exteriores).

Calathidium radians, c. 30 mm. latum, sublutescens (?), ligulis

marginalibus laceratis extus valde purpureo-coloratis involu-

crum 6—7 mm. superantibus, stylis" flosculis concoloribus.

Genom de stora, höga men realitivt smala, svartaktiga

holkarna erinrar den något om H. Thedenii NORRL. Hier. exs.

II. 29, och holkfjällens egna färgton är liksom hos denna

ovanligt dunkel, smutsigt grönaktig. Holkfärgen har för öfrigt

en lätt anstrykning i grått genom det mot basen något mera

samlade stjärnluddet. De yttre holkfjällen sakna ljusare

kanter, som däremot, såsom alltid är händelsen, mer eller

mindre framträda hos de inre. Slutligen är holken ganska

tydligt tegellagd särskildt i sin nedre del, som vanligen är

bildad af fjäll af 4 olika storleksgrader, hvarefter följer ett

längre språng till de långa och mera jämnstora öfre fjällen;

de innersta blifva återigen något kortare. I alla de nu

nämda förhållandena hos holken och dessutom i afseende på

dess beklädnad afviker H. Thedenii.

Anträffad på Hallandsås.

32. H. polychorum n.

Involucrum magnum, obscurum, valde glandulosum, minus

fMloccosum, subepilosum; folia obtusa.

Rhizoma submediocre, elongatum. Folia basalia rosularia

ad 7—9 cm. longa 9—17 mm. lata, sat late — anguste et

elongate oblonga apice rotundata et szepe brevissime mucro-

nulata petiolata, integerrima, eglandulosa, supra prasina

efHoccosa setulis 4—5 mm. longis sparsis muniti, subtus pallide

cano-Aoccosa haud multum pilosa nervosa. Stolones complures,

sub anthesin ad 20 cm. longi, firmi, crassiusculi — crassi,

simplices, cano-tomentosi, subeglandulosi, pilis densis — den-

sissimis canescentibus substrictis 3—4 mm. longis vestiti,

foliis 5-—8 evolutis cito decrescentibus inferioribus internodiis

valde longioribus superioribus vix vel etiam brevioribus fol.

basalibus multo minoribus ceterum fere equantibus. Scapi

1—3, substricti — adscendentes, 11—22 cm. alti, crassuli,

monocephali, plerumque ad medium 0—1-squamosi, presertim

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7. 39

superne sordide et obscure colorati, leviter stellati — floccosi

summo apice tomentosi, glandulis atris + 0,> mm. longis spar-

sis sub involucro densis — densissimis pilisque fere nullis vel

solitariis 1—2 mm. longis vestiti. Involucrum magnum, c.

12 mm. altum 6—8 mm. latum, basi rotundatum, valde ob-

scurum, dense-densissime nigro-glandulosum (0,5—1,0

mm. vel magis), sat floccosum, epilosum vel in squamis

extimis pilis sordidis insertis. Squame subequales, ad 1,75

— fere 2,0 mm. late, extime interioribus + minores elongate

triangulares acutiuscule nec marginate, interiores et intimee

plurime cequilonge viridi-marginate sensim in apicem longum

acutum — subulatum attenuate. Calathidiwum 31—34 mm.

latum, radians, + lutescens, ligulis marginalibus c. 2,25 mm.

latis haud multum laceratis extus valde purpureo-striatis in-

volucrum 6 —7 mm. superantibus, stylis eodem colore ac fosculi.

Utmärkt af de stora, mörka, glandulösa holkarra, de

mörka, på utsidan mycket starkt purpurfärgade blommorna,

de rundtrubbiga bladen m. m. — Den enkla hårbeklädnaden

är rikligast framträdande på stolonerna, 1 holkarna och på

holkskaften saknas den nästan alldeles. Stjärnluddet är icke

obetydligt utveckladt på holkfjällen, men utom hos yngre

holkar gör det sig föga gällande bland de särdeles täta,

svarta glandlerna. Emellertid får holkfärgen genom stjärn-

håren ett mera dämpadt utseende, som just gör färgskift-

ningen så karaktäristisk för denna och några få andra kända

former. Bland dessa har framför allt den jämtländska H.

adpressum NorkrL. och isynnerhet dess var. latius NORRL.

Hierac. Exsice. Fasc. I. 4. en slående likhet i detta afseende.

Den skiljer sig emellertid bl. a. på sina spetsiga blad. —

Vidare finner man en ganska stor likhet så väl till holkens

storlek som dess färgteckning hos de för öfrigt håriga hol-

karna af H. acrophyllum DAHLST., H. aridicolum Norre. och

H. granulosum STENSTR.

Anträffad mellan Stehag och Rönneholm.

33. H. polypheum n.

Scepe furcatum; involuera subatrata, nigroglandulosa, obscure

pilosa, parum floccosa.

Rhizoma subtenue. Folia basalia rosularia ad 9 cm. longa

15—17 mm. lata, + ovalia — oblonga, petiolata, apice obtusa

34 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA

mucronulata, Iintegerrima, supra + prasina setulis 4—5 mm.

longis sparsis — raris obsita effloccosa, subtus pallidiora leviter

floccosa + pilosa. Stolones ad 30 cm. longi, simplices vel sub-

ramosi, crassiusculi, virentes, leviter stellato-floecosi, pilis

subsordescentes 2—4 mm. longis densis — densiusculis paten-

tibus curvatulis glandulisque dilutis minutissimis + sparsis

vestiti, foliis c. 5—7 (florendi tempore) evolutis decrescentibus

internodiis brevioribus fol. basalibus sat minoribus attamen haud

parvis. Scapi ec. 20 em. alti, crassi, seepe infra medium fur-

cati, 1—3-squamosi, setulis sordidis — subnigris patentibus

substrictis 3—5 mm. longis basin versus densis — densissimis

superne densiusculis vel sub involuero sparsis — raris glandu-

lisque c. 0,5 mm. longis atris deorsum raris — sparsis sursum

+ densiusculis — densis instructi, leviter — (superne) dense

Aoccosi. Inrvolucrum subatratum, ce. 11 mm. altum 6—7 mm.

latum, basi subtruncatum, parum foccosum, pilis sordidis 1—2

mm. longis glandulisque atris ad 1,0 mm. longis dense obtec-

tum. Squame extime parvae interioribus multo minores sat

anguste obtusiusculae omnino pilose, interiores inferne ad 1,5

mm. late sensim attenuate obtusule — acutiuscule inferne

glandulosze apice pilose vix vel parum marginate, intimae

acute — subulatze epilose glandulas paucas — nullas feren-

tes, fere omnes summo apice nude colorate. Calathidium

flavescens — sublutescens, ligulis marginalibus laceratis extus

purpureo-vittatis.

Utmärkt af de mycket mörka, särskildt i ett mera fram-

lidet stadium nästan rent svarta holkarna, de furkata holk-

skaften med mörk och styf hårbeklädnad m. m. I dessa af-

seenden visar den en stor öfverensstämmelse med NÄGELnI och

PETER'S grupp subcaulescens,' med hvilken den också har det

gemensamt, att stjärnluddet uppträder sparsamt så väl på

bladens undersida som på holkar och holkskaft. Af skandi-

naviska former synes den komma närmast den vestmanländska

H. furculosum DAHLST., som dock har mindre holkar.? Till

holkarnas utseende erinrar den för öfrigt mer eller mindre om

H. prestabile NORRL., H. maurum NORRL.. H. hypoptellum NOREL.

var., H. acrophylloides DAHLST., m. dl.

Anträffad på Hallandsås 1 trakten af Båstad.

! Jfr NäGeni und Peter, Die Hieracien Mittel-Europas. S. 181 och

148 samt Hieracia Negeliana N:o 58, 117, 243, 295.

? Jfr DauLst. Herbar. Hierac. Scand. Cent. VI. 56, 57, 58.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. II. N:07. 35

34. H. privignum Norri. Pil. boreal. s. 35; Hier. exs. II. 32.

Simplex vel furcatum; involuera mediocria, sat obscura (fusco-

virescentia vel sordide subolivacea?), leviter floccosa, sat dense

pilosa et glandulosa.

Ganska rikligt, men i spridda exemplar, anträffad i trakten

af Skäralid. — Påminner något om H. auriculeforme Fr., men

har bl. a. utdragna, vid tiden för blomningen ända till 25

cm. långa stoloner med dekrescerande blad. Öfverensstämmer,

som det synes, fullkomligt med den finska H. privignum.

33. H. schistocaulum n.

Scepius furcatum; involucra sat parva, vix stellata, parum

glandulosa, conferte pilosa.

Rhizoma sat crassum, elongatum. Folia basalia rosularia

ad 35,> cm. longa 11 mm. lata, oblonga vel lingulate oblonga

petiolata, obtusa, integerrima, supra + obscure glaucescentia

effloccosa setulis margines lamin&e versus et in petiolo raris —

sparsis 3—5 mm. longis munita, subtus parum lzetiora leviter

floccosa fere plane epilosa vel secundum costam prominentem

pilis paucis preedita. Stolones sub anthesin ad 3,5 cm. longi,

crassiusculi, simplices, canofloccosi, eglandulosi, pilis 2—4 mm.

longis albidis substrictis densiusculis vel ad nodos confertis

vestiti, foliis subrequalibus fol. basalibus parum minoribus ce-

terum eequantibus Iinternodiis multo longioribus. Scapus sub-

strictus, ce. 38 cm. altus, crassiusculus, viridulus, plerumque

furcatus, sub involuecro 1—2-squamulosus, inferne leviter su-

perne dense floccosus, glandulis e basi atra luteis 0,25—0,5 mm.

longis deorsum raris sursum + densis — (summis) confertis

pilisque albidis strictis patentissimis c. 3 mm. longis + sparsis

instructus. JInvolucrum sat parvum 6—8 mm. altum 4—5

mm. latum, basi rotundatum, viridescens, levissime stella-

tum, pilis albidis 1—2 mm. longis patentibus + con-

fertis glandulisque paucis parum apparentibus insertis

vestitum. Squame ad 1,0—1,2> mm. late, obtuse — obtusius-

cul:e vel (intim) acute, fere omnes late viridi-marginatae

acuminate apice subnudee colorate. Calathidium subradians,

flavescens — pallide lutescens, c. 20 mm. latum, ligulis mar-

ginalibus ad 1,s mm. latis haud laceratis extus purpureo-

26 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA

striatis involuerum 4—5 mm. superantibus, stylis flosculis

concoloribus.

Det låga växtsättet, de glaucescenta bladen och de små

hvithåriga holkarna på vanligen furkata skaft äro de karak-

tärer, som först falla i ögonen. Förgreningen äger rum på

obestämd höjd: från basen, midten eller mot spetsen af stjälken.

Holken har en öfvervägande grönaktig färgskiftning genom

de något blåaktigt gröna, nakna, breda kanterna hos holk-

fjällen. Dessas rygglinie är däremot mer eller mindre svart

af de enkla trikomernas korta förtjockade basalpartier, mellan

hvilka sparsamma och föga märkbara stjärnhår äro inblan-

dade. Holkfjällen äro i förhållande till längden jämförelsevis

breda, de minsta, yttersta äro ungefär jämnbreda, de öfriga,

som äro mera jämnstora och på hvardera sidan af den till-

plattade holken omkring 10 till antalet, äro ofvan midten

tämligen hastigt hopdragna i en kort och mer eller mindre

tydligt trubbig spets. Holkskaften bära vanligen 1—2 små

fjäll strax under holken samt ett något större, mer eller

mindre grönaktigt fjäll vid förgreningen. — Möjligen är den

en hybrid mellan en macrolepideum- och en Auricula-form.

Till holkarnes utseende och beklädnad afviker den emellertid

från den uppsvenska H. auriculeforme Er.

Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt.

III. AURICULA-gruppen.

1. H. melaneima N. & P. Piloselloiden. S. 186.

Involucra nigrescentia — nigra, glandulosa, squanmis latiusculis

obtusis vix pallido-marginatis.

Anträffad i Svedala och Vankifva socknar samt på Söder-

åsen. — De skånska exemplar, som insamlats, hafva hårlösa

holkar (NäcrLui och PETER'S epilosum-form).!

1 Se för öfrigt min uppsats: Några skandinaviska former af Hieracvum

Auricula Lamk. et DC. (Botan. Notiser 1896.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 37

2. H. Auricula Lamk. et DC. (s. str.)

Involiucera + obscure virentia — migrescentia, glandulosa, squa-

mis angustis + obtusis albido-marginatis.

Anträffad i Svedala socken, dels med hårlösa och dels med

håriga holkar (NäGELI och PETER'S epilosum- och subpilosum-

former); vidare på Söderåsen och Hallandsås (epilosum-f.).

IV. DUBIUM-gruppen.

1. H. tenerescens Norri. Bidr. s. 62; Hier. exs. I. 70. H.

glomeratum FRoEL. ”tenerescens NorrL. i DaHrst. Bidr. s. 99;

Fer Nexsi 28429:

Anträffad i närheten af Vankifva kyrka. — Enligt an-

teckningar gjorda på fyndorten var Calathidiet 20 mm. och

kant-ligulze 2,25 mm. breda. De insamlade exemplaren äro 33—

42 cm. höga. De synas vara i allt väsentligt (holkarnas och

holkfjällens form och storlek, den glandulösa inflorescensen,

den särdeles korta hårbeklädnaden på stjälk och blad m. m.)

öfverensstämmande med de 1 de ofvan citerade exsiccatnumren

utdelade jämtländska och östgötska individen. Bladen äro i

någon mån mera hopdragna mot spetsen än, förhållandet är

med ex. från Jämtland, och blomfärgen som enligt NORRLIN

är »dilute sulphureum» och enligt DAHLSTEDT »leete lutescens

subsulphureum> är en eller ett par grader mörkare hos de

skånska exemplaren.

En närstående form med större holkar och starkare ut-

vecklad hårbeklädnad har anträffats på samma trakt.

V. MURORUM-gruppen.

1. H. vulgatum (FR. p. p.) ALMQU.

Denna i hela södra Sverige allmänt utbredda — den före-

kommer äfven i grannländerna — och lätt igenkända art har

38 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

anträffats ferestädes i Skåne: omkring sjön Yddingen i när-

heten af Bökebergsslätt, 1 bokskog vid Jonstorp och Orrelwuset

mellan Stehag och Skäralid, vid Röstånga, i ekdungar vid

Tullstorp och på banvallar vid Balingslöf (nära Hessleholm).

2. H. pinnatifidum LÖNSk. i DAHLstT. Bidr. III. s. 90; Hier. exs.

fase, 1; 34085, tHerp. tHier. Scand, Centmuessos

Insamlad från trakten af Bökebergsslätt i södra Skåne,

vidare funnen i bokskog vid Jonstorp samt från banvallar

mellan Balingslöf och Hessleholm. Den uppträder ofta till-

sammans med H. vulgatum och H. cruentifolium och påminner

något om den förra till sina blad, som dock hafva en starkare

framträdande tandning, och om den senare till sina mer eller

mindre nakna (d. v. s. utan stjärnludd, i motsats till H. vul-

gatum) holkar, hvilka emellertid äro kortare och mindre glan-

dulösa.

3. H. austrinum n.

Caulis 30—60 cm. altus, leviter adscendens et flexuosus,

virens basin versus + coloratus, plerumque 2-folius, levissime

vel vix stellatus, inferne pilis albidis minime dentatis cur-

vatis 2—3 mm. longis + densis glandulisque nullis instructus,

superne minus pilosus glandulis solitariis — raris vix 0,25—

0,50 mm. longis obsitus. Folia basalia florendi tempore c. 2

persistentia, eglandulosa, effloccosa, supra viridia pilis sparsis

1—2 mm. longis predita, subtus pallide atque + violaceo-

colorata secundum costam sat dense (2—3 mm.) ceterum parum

et brevius albido-pilosa, longe (ad. 6,5 em.) petiolata petiolo

+ colorato dense et c. 3 mm. longe piloso, dentibus porrectis

haud profundis (ad c. 4 mm.) haud crebris acutis munita, fol.

exterius ovatum apice mucronate obtusum interius + ovate

ovale acutum; fol. caulina seepius 2 evoluta, + ovato-lanceo-

lata, inferius petiolatum, superius sessile ceterum fere ut fol.

bassalia. JInflorescentia paniculata, simplex vel + composita,

acladio 5—10 (15) mm. longo ramisque ceteris stellatis glan-

dulis tenuibus + 0,> mm. longis sparsis — densiusculis vel

densis pilisque immixtis vestitis. Involucra ce. I mm. alta 5

mm. lata, basi rotundata, obscure virescentia, omnino epi-

losa et effloccosa vel in squamis extimis aliquantulum

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7. 39

pilosa atque stellata, glandulis + densis 0,5—1,0 (2,0) mm.

longis obtecta. Squame anguste vix ad 1,25 mm. late, sub-

lineares, + pallido-marginate, omnes (intimis exceptis) apice

evidenter obtus&e. Calathidium c. 32 mm. latum, radians,

obscure luteum, ligulis marginalibus remotis 2,,—fere 3 mm.

latis haud laceratis involucrum usque ad 10 mm. superantibus.

Stylt obscuri.

Af de vanligen endast två basala bladen, som vid blom-

ningstiden äro bibehållna, är det inre ofta ungefär dubbelt så

långt skaftadt som det yttre. Bladen hafva omkring 4 (3—-6)

tänder i hvardera kanten. Dessa äro lindrigt framåtriktade

och äro från en vanligen bred bas spetsiga, mer eller mindre

regelbundet triangulära. Det nedre stjälkbladet är i regeln

befästadt nedanför stjälkens midt, ofta strax ofvanför den

basala bladrosetten; det är försedt med längre skaft ju längre

ned på stjälken det sitter, dess tänder äro smalare än hos

hbasalbladen samt samlade mot nedre hälften af bladet, hvar-

emot den mer eller mindre långt utdragna spetsen vanligen

är helbräddad. Förgreningen börjar i allmänhet mot spetsen

af stjälken, ofta utgår dock en grenbildning ett stycke nedan-

för och på kraftiga exemplar framträda inflorescens-grenar

äfven från stjälkbladens veck. Holkarna äro tämligen små,

af en dunkel, något brunaktigt mörkgrön färgton. Af de olika

trikomslagen äro glandelhåren bäst utvecklade. De äro jäm-

förelsevis spensliga, rikliga i holkarna och på holkskaften

samt aftaga sedan i frekvens. Bland talrikare kortare gland-

ler äro andra, dubbelt längre, inströdda (särskildt i holkarna).

De enkla håren, som vid stjälkens bas och på bladskaften

äro rikliga och väl utvecklade, äro upptill sparsamma och

korta, obetydligt framträdande och saknas ofta helt och hållet

på holkarna. Stjärnhåren äro föga utvecklade, på holken

nästan omärkliga.

Den afviker från H. ”"scanicum Dautnst. (1. e. III. s. 89

och Hier. exs. fasc. II. 73, 74) bl. a. genom kortare och trub-

bigare holkfjäll samt mörka stift. Möjligen har DAHLSTEDT

1 namnet scanicum innefattat äfven den nu beskrifna formen,

hvilken emellertid är tydligt skild från de östgötska exem-

plaren, som äro utdelade i det ofvan citerade exsiccatverket,

hvarjämte den af DAHLSTEDT affattade beskrifningen ej passar

in på den skånska formen.

40 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

Anträffad i riklig mängd i ek- och björkbackar tillsam-

mans med H. vulgatum och H. cruentifoliwm 1 trakten af

Röstånga och Skäralid.

4. H. cruentifolium Daerst & Lös. 1 DatLst. Bidr. III. 144 och

Herb. Elier. Scand. Cent. IE (ej LINITIFOSoo:

Anträffad flerstädes i riklig mängd; 1 ek- och björkbackar

vid Skäralid och i trakten af Röstånga gästgifvaregård, i

ekdungar vid Tullstorp nära Hessleholm och på Hallandsås i

närheten af Axelstorp, Lya och Finsbo. — Genom de långt

utdragna, starkt fläckiga bladen blir denna form särdeles lätt

att känna igen, och den är i Skåne kanske den allmännaste :

af alla här uppträdande archieracier. I stark skugga för-

svinna emellertid fläckarna mer eller mindre, och stundom ser

man endast på öfversta stjälkbladet en antydan till fläckig-

het. Här synes således denna karaktär hålla sig längst kvar,

hvilket dock kan bero däraf att det öfversta stjälkbladet ej

är utsatt för så stark skugga, som de nedre bladen. De

skånska exemplaren hafva 1 någon mån svagare utvecklad

glandelbeklädnad i holkarna än ex. från norrut belägna orter

(Halland, Småland), hos hvilka glandlerna äro längre (1—1,5

mm. långa, hos de skånska vanligen ej fullt 1 mm.) och tätare

samlade.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22-; AFD. III. NiO 7.

; Sid.

acrophyllum DaAHLST. TAIS

acrophylloides DAHLST. . . 34.

acutulum DAHLST. . > HS

adpressum NORRL. . ) ; 33.

allopholis STENSTR. . . . . —5D, 20.

angustellum NORREL. 6 AU

angustius N. & P. . 10, 30.

anrdreolum NOREL. . . « « « 19, 33:

atrovillosulum DAHLST.. . 22, 2.

auricula LAMEK. ET Dc.. . 5, 8, 37.

Auriculeforme AvcTtr. . . 8, 35, 36.

aAustrinum STENSTR. . ASR Be

basifolium (Fr.) ALMQV. 2

bornholmiense STENSTR. . . .6, 15.

bostadense STENSTR. . SL.

BRdelkyleskNORRL. « so os « + «Dy 20.

calophyllum NoRREL. 24.

GERdesceNns. NORBL.—-+-.. « = DD, 21.

clinans NORRL.. . 30.

comtulum STENSTR. 24.

EOMlESCENS. NOREL: « so « « « «Dy 19.

concerescens NORRL. FLINT

contrarium NORRL. . EB

GConGexulum NORRL. . . « « «D, 28.

cruentifolium DAHLST. & LöB. 4,

30, 40.

diäaphorum STENSTR. . . . . 5, 209.

distantilingua NORR. . . 5, 20, 24.

erminellum STENSTR. AVVLLG 8.

Hisren en NEN nee By le a 006 «Dj 21:

exacutum NORRL. Os « « « » D, 18:

MduNlicolor DAHLST.. « « «Db, 14.

Jirmästolonum DAHLST . . . .5, 14.

florulentum NORRL. o el

furculosum DAHLST. Sad

gracilius NORRL. . sed.

granulosum STENSTR.

hamatwulum STENSTR.

hypochlorum STENSTR. .

hypoptellum NORRL.

impallescens NORRL. .

infectum NORRL. .

lacerilingua DAHLST. .

latius NORRL. .

laxisquamum DAHLST. .

leucopolium STENSTR.

linguatum DAHLST.

lyggeum NORRL. .

mallotum STENSTR.

maurum NORRL. .

melaneima N. & P.

oblongiceps NORRL.

obovale NORRL.

pachylodes N. & P.

paucilingua NORRL.. .

periphanes N. & P.

Pilosella L.

pinnatifidum LÖNNR.. .

platycranum STENSTR. .

pleniceps NORRL..

polychorum STENSTR.

polylepium STENSTR. .

polyplceum STENSTR.

prestabile NORRL.

privignum NORRL. .

remotulum NORRL. .

revertens DAHLST.

robusticeps DAHLST.

sabulosorum DAHLST. .

salebratum NORRL. .

scanicum DAHLST.

5, 29,

42 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA.

Sid. Sid.

scistocaulum STENSTR; . - « « - 99. tenuirhizum NORRL. .- CEEREnpEs

Semira dans NORRIS bk RRS0. Thedenii NORRL. = cc

sordulentum STENSTR. . - - - - (7. | torosulum NOREL. - (Ce sremne

Senor NANO IDAEIOSIS a os a. eo HS tremipes NORRL. . - Orson

stenostictum STENSTR. . . - 21, 29. trichoscapioides DAHLST. . . . . 28.

subeaulescens N. & P. . . . 18, 34. tyrianthinum STENSTR. . . . . 16.

suburnigerum NORRL. « - oo. -o- « 24. urnigerum NORR. -— sosse

subyennstum DatHLstT. . . . 10, 12. vankivense STENSTER. . .- « «=. J 260.

svedalense STENSTR. - - » > 20,29. viridicans NORRL. - - id CR200265

tapeiniforme STENSTR. . . . 5, 6. vitilis NORRL. ss EEE

tapemum DARLST. : - «os 5, 6, 29. | vulgare TATScE fÖFERSKENeuE

tenerescens NORBL. . . . . .D, 37. | wvulgatum (Fr.pp.) ALMmou.4,37,38, 40.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. -Afd. III. N:o 8.

mik BURMANNIEN

DER ERSTEN REGNELL'SCHEN EXPEDITION

ETN BEITITRAG

ZUR KENNTNIS DER AMERIKANISCHEN ARTEN DIESER

GATTUNG

VON

GUST. O. A:N MALME.

MIT EINER TAFEL.

MITGETHEILT DEN 9 SEPTEMBER 1896.

GEPRUET VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1896

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

CS Käme Mreuae RT

Of NY OA H Ta Re a

fd ; Parlea eG RR SRVREA söka

D:; kleine Familie Burmanniaceae ist, wie bekannt, eine

fast ausschliesslich intertropische. Was die neue Welt be-

trifft, kommen in Nordamerika zwei Arten der Gattung Bur-

mannia, B. biflora L. und B. capitata (WaALT.) MaArt., nörd-

lich von dem Wendekreise vor; und in Sädamerika ist die

monotypische Gattung Arachnites PHILIPPrI in der chilenischen

Provinz Valdivia gefunden. Die bis jetzt bekannte Sädgrenze

der Gattung Burmannia in diesem Weltteile liegt in dem

brasilianischen Staate Sao Paulo.

Es war mir deshalb eine nicht geringe Uberraschung, als

ich im Dezember 1892 während eines kurzen Aufenthaltes an

der HEisenbahnstation Quinta, unweit der Stadt Rio Grande

do Sul, eine Art dieser Gattung antraf. Dieser Platz liegt

an der Sädgrenze der Gattung Cocos, 32” södl. Breite, somit

etwa tausend Kilometer von den nächsten Fundorten, denen

in Säo Paulo.

Mein Bestreben, dieselbe oder andere Burmannien anderswo

in dem Staate Rio Grande do Sul aufzufinden, war ohne Er-

folg. Es muss jedoch bemerkt werden, dass ich mich nur

sehr wenig in den Campos' aufhielt, und wie ich später, in

Matto Grosso, beobachtete, sind sie es grade, und zwar die

feuchten, sandigen Plätze derselben, welche die Heimat der

chlorophyllhaltigen Burmannien bilden. Der Boden in Rio

Grande ist ausserdem oft stark lehmhaltig, was diesen Pflan-

zen nicht gänstig zu sein scheint.

Die bei Quinta angetroffene Art wird im folgenden als

eine neue unter dem Namen PB. australis MALME beschrieben.

Erst mehr als ein Jahr später, während meines Aufent-

haltes in Cuyabå in Matto Grosso, gelang es mir wieder,

Burmannia-Arten zu finden. Ausser den aus der brasiliani-

schen Hochebene bekannten B. bicolor MaArt., B. flava MART.

4 MALME, DIE BURMANNIEN.

und B. alba Mart. (sowie einer dieser nahestehenden Species,

B. grandiflora MaALME) fand sich hier B-. capitata (W ALT.)

Mart. Der letztgenannte Fund muss fast eben so unerwartet

erscheinen, wie der von B. australis MALME in Rio Grande.

Die Art war nämlich bisher in Sädamerika nur in Guyana

und in den Kästengegenden Brasiliens bis nach Rio de Janeiro

beobachtet worden.

Da ich von sämtlichen von mir gesammelten Burmannien

auch Spiritusmaterial mitgebracht habe, das eine genauere

Untersuchung gestattet, als an getrockneten Herbarpflanzen

möglich ist, teile ich im folgenden eine Beschreibung nicht

nur der neuen Species, sondern auch der anderen mit. TIch

beräcksichtige auch die äbrigen im Regnellschen Herbar des

Reichsmuseums zu Stockholm aufbewahrten Burmannien, die

von LINDMAN, REGNELL, SEVERIN und WIDGREN gesammelt wor-

den sind. Ausserdem verfiägte ich zum Vergleichen iber die

amerikanischen hiehergehörigen Arten aus den Sammlungen

der Museen zu Berlin, Kopenhagen, Mänchen und Upsala.

Den Direktoren genannter Museen, Herren Professoren

TH. Fries, L. RADLKOFER, I. URBAN, E. WARMING und V. WITT-

ROCK spreche ich hiermit meinen tiefgefähltesten Dank aus.

Insbesondere bin ich meinem hochverehrten Chef, Hrn Pro-

fessor Dr. WITTRoCK, der mich immer bei meiner botanischen

Arbeit unterstätzt hat, sehr verbunden.

LINNÉ! kannte zwei Arten der Gattung Burmannia: die

eme, B. disticha L., aus der alten Welt (Ceylon), die andere,

B. biflora L., aus der neuen (Virginia).

Schon im Jahre 17838 wurde eine zweite nordamerikani-

scehe Species von WALTER? beschrieben, jedoch nicht unter

dem Namen Burmannia, sondern als Anonymos capitatus.

Anonymos ist aber keine Gattung im botanischen Sinne, denn

damit bezeichnete der Verfasser die verschiedenartigsten Pflan-

zen.> Fär die genannte Species begrändete GMELIN? im Jahre

1791 die Gattung Vogelia; der von ihm gegebene Gattungs-

charakter ist aber teilweise ganz wunrichtig, indem er den

Fruchtknoten als einfächerig beschrieb. Besser und in Be-

zug auf den Fruchtknoten korrekt wurde die Pflanze im J.

1802 von MicHAux? beschrieben, der ausserdem eine ganz gute

Habitus-Abbildung lieferte. Er liess den GMELIN'schen Gat-

tungsnamen fallen — inzwischen war derselbe von LAMARCK

im Jahre 1792 för eine Plumbagineen-Gattung verwendet

worden — und schuf einen neuen, Tripterella. Der wichtigste,

um nicht zu sagen der einzige, Unterschied zwischen den

beiden Gattungen Burmannia und Tripterella wäre der, dass

die erstere sechs, die letztere drei Staubblätter habe. Dieser

Unterschied ist aber nicht stichhaltig, denn in der That hat

auch Burmannmia (die von LINNÉ beschriebenen Species) drei

Staubblätter. Im Jahre 1824 fögte deshalb Martivs" Tripte-

rella in die genannte Linnéanisehe Gattung ein.

1 Species plantarum (editio prima), pag. 207.

Flora caroliniana (London 1788), pag. 69 (secundum GMELIN).

> Vergl. Index Kewensis, Tom. I, pag. 141.

t Systema naturae, Tom. II pars I, pag. 107.

> Flora boreali-americana, Tom. I, pag. 19. Ich habe nur Editio nova

(Paris 1820) gesehen.

$ Nova Genera et Species plantarum, I, pag. 12.

6 MALME, DIE BURMANNIEN.

Burmanma capitata (WaAnt.) Mart. war die erste Art

dieser Gattung, die aus Sädamerika (Guyana) erwähnt wurde.

Andere wurden zwar bald nach Europa gebracht, sie blieben

aber in der Museen unbearbeitet liegen, und erst im Jahre

1824 finden wir in der einschlägigen Litteratur neue An-

gaben iäber sädamerikanische Burmannien. Martius hatte auf

seiner Reise in Brasilien deren nicht weniger als finf gefun-

den. Darunter befand sich eine schon bekannte, B. capitata

(Warit.) Mart.; die anderen vier: B. dasyantha Marr., B.

bicolor Martr., B. flava Mart. und B. alba MARrRT. waren fär

die Wissenschaft neu und wurden in Nova Genera et Species

plantarum! beschrieben und abgebildet. |

In dem Nachlasse WILLDENOWS fand man inzwischen zwei

sädamerikanische Burmannien, die von ihm als neue, ver-

schiedene Arten betrachtet worden waren. Im Jahre 1830

wurden dieselben in ScHULTES' Systema vegetabilium? unter

den Namen B. quadriflora WIiLLD. und B. brachyphylla WILLD.

aufgenommen; die daselbst gelieferten Beschreibungen sind

aber so unvollständig, dass man daraus keinen Unterschied

von B. bicolor Marr. ausfindig machen kann. Aller Wahr-

scheinlichkeit nach gehören sie denn auch zu der genannten

Species. Das ist wenigstens der Fall mit HosTMANN et KAPPLER

N:o 797, welche Pflanze unter dem Namen »B. quadriflora

STEUD.> ausgeteilt worden ist.”

Ausföhrlicher ist zwar B. brachystachya MIiQuEL? (im

Jahre 1847) beschrieben worden; jedoch ist sie mir zweifel-

haft geblieben, und Originalexemplare standen mir nicht zur

Verfägung. VWVielleicht handelt es sich nur um eine Varietät

von B. flava MART.

In demselben Jahre erschien der Fasc. VIII der Flora

brasiliensis,” wo die Burmanniaceen behandelt wurden. In

Bezug auf die Gattung Burmannia enthält sie sehr wenig

(fast nur neue Angaben äber die geographische Verbreitung

der Arten), was nicht schon durch die oben angefährte Ar-

beit Martius” bekannt sei. In den SELLOW'schen Sammlungen,

die dem Bearbeiter, Prof. M. SEUBERT, zur Verfiöägung stan-

! I, pag. 10 et seqq.

> Vol. VII pars II, pagg. LXXIV et LXXV.

3 Vergl. auch P. MaAvury, Enumération des plantes du Haut-Orénoque

(Journal de Botanique, Tom. IIT (1889), pag. 273.).

+ Linnea SIX (1847), pag. 141.

> Pag. 53 et seqq. — Burmanniaceae — exposuit MAURITIUS SEUBERT.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0O 8. TY

den, fand sich eine violettblätige Pflanze, die nach seiner

Ansicht mit B. alba MARrRT. so eng verwandt ist, dass sie zu

derselben Art gebracht werden muss. Fär diese Art wollte

er aber nicht den von MARTIuS gegebenen Namen behalten.

Er stellte deshalb eine neue Species auf, zu der er zwei

Varietäten: « violacea und 8 albiflora (= B. alba Marrt.),

fäöhrte. Nach den Gesetzen der Priorität, wenigstens wie sie

jetzt angewandt werden, ist ein solches Verfahren nicht zu-

lässig. Wenn auch der Name B. alba nicht recht glöäcklich

gewählt ist, muss er dennoch aufrecht erhalten und B. Sello-

wiana SEvB. in die Synonymik verwiesen werden. Mit bes-

serem Rechte kann dies geschehen, da der einzige Unterschied

zwischen den beiden Formen in der Farbe der Bliten!

liegt und sie mithin sogar kaum als Varietäten bestehen

können.

Alle bis zu dieser Zeit bekannten sädamerikanischen Bur-

mannien sind chlorophyllhaltig. Im Jahre 1855 wurde die

erste (und bis jetzt die einzige) chlorophyllfreie Art von

BENTHAM?” beschrieben. Es war dies die im Amazonasgebiet

von SPrRUCE entdeckte B. tenella BENTE.

Unter demselben Namen erwähnt WARMING?” (im Jahre

1872), nach den Bestimmungen SEUBERT'S, eine von LUND in

Saäo Paulo angetroffene Pflanze. Die Exemplare wurden mir

götigst aus dem Kopenhagener Museum zugeschickt, und ein

Vergleich mit den SPRUCE'schen zeigt sogleich, dass sie keines-

wegs mit der genannten chlorophyllfreien Species identisch

ist. Nach dem reichhaltigen getrockneten Material zu ur-

teilen, ist es eine Varietät von B. bicolor MARrT., der ich unten

den Namen var. tenera MALME beilege. Dieselbe Pflanze fin-

det sich auch im hiesigen Regnellschen Herbar, ebenfalls aus

Säo Paulo (REGNELL, III: 1238 p. p-).

Uber B. flavula Savvanie? (publiciert im Jahre 1868)

kann ich kein ganz sicheres Urteil aussprechen, da ich die

Beschreibung nicht gesehen habe. Die im Herbar des Reichs-

museums zu Stockholm aufbewahrten Exemplare scheinen mir

! Dieselbe Variation der Blitenfarbe beobachtete ich bei der nahestehen-

den B. grandiflora MALME.

? HooKER's Journal of Botany, Vol. VII (London 1855), pag. 12.

> Symbolae ad floram Brasiliae centralis cognoscendam, Part. XIII

(Videnskabelige Meddelelser fra den mnaturhistoriske Forening i Kjobenhavn

for aaret 1372 [1872—73], pag. 110).

+ Flora cubana, pag. 165 (secundum Index Kewensis, I, pag. 361).

S MALME, DIE BURMANNIEN.

in keiner Beziehung von den kleineren Formen der B. flava

Marr. verschieden zu sein.

Im Jahre 1881 wurde eine fernere Novität der ameri-

kanischen Burmannien-Flora veröffentlicht. Es var dies eine

der morphologisch höchst entwickelten Species dieser Gattung,

B. Kalbreyeri OLIVER! (aus Kolumbien).

Zu den acht bisher sicher bekannten amerikanischen

Burmannien fäöge ich in diesem Aufsatze zwei neue: B. au-

stralis MALME und B. grandiflora MALME. Ausserdem sollen

hier unter B. bicolor Mart. drei Varietäten: var. subcoelestis,

var. tenera und var. aprica, kurz beschrieben werden, von

denen sich bei einer genaueren 'Untersuchung an frischem

Material eine oder zwei vielleicht als gute Species -heraus-

stellen werden.

Gleichen Nchritt hielt die Entwickelung der Kenntnis

von den Burmannien der alten Welt. Da sich mehrere For-

scher mit verschiedenen Ansichten iäber den Artbegriff und

äöber die Begrenzung der Gattungen mit diesen Pflanzen be-

schäftigt und bisweilen nach getrocknetem Material neue

Species beschrieben haben, ohne die älteren genau zu kennen,

ist die Synonymik eine sehr verwickelte geworden. Ohne

Zweifel ist die Zahl der gerontogenen Burmannien jedenfalls

grösser als die der neogenen. Besonders auf Borneo und Neu-

Guinea sind in der letzten Zeit mehrere neue Species von

BzEccari? entdeckt worden.

Die Gattung hat jedenfalls eine sorgfältige Revision von

nöten. Hier sei nur ein Umstand erwähnt, der bei emer känf-

tigen monographischen Behandlung in Betracht gezogen wer-

den muss und gewiss eine solche Arbeit erschweren wird.

Wie die geographische Verbreitung der Gattung uns erkennen

lässt, hat sie ohne Zweifel ein sehr hohes Alter.? Es kom-

men Repräsentanten derselben in fast allen intertropischen

Ländern vor. HEine natärliche Einteilung der Gattung ist

noch nicht gegeben. So viel scheint indessen sicher zu sein,

dass eine der einst aufzustellenden Untergattungen oder Sec-

tionen das gesammte Verbreitungsgebiet der ganzen Gattung

! HOOKER'S Icones plantarum, Vol. XIV, pag. 41 et tab. 1357.

? Malesia, Vol. I (1878), pag. 240.

3 Vergl. ENGLER, Die systematische Anordnung der monocotyledoneen

Angiospermen, pag. 50 (Abhandl. der Akademie der Wissenschaften zu Berlin.

1892).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:08. 9

hbewohnt. HFEinige amerikanische Arten haben, so viel wir es

bis jetzt beurteilen können, ihre nächsten Verwandten in Ost-

indien; und man kann mit Bezug auf die morphologische

Entwicklung zwei parallel verlaufende Serien aufstellen, von

denen die eine neogen, die andere gerontogen ist. So zum

Beispiel wird die morphologiseh am höchsten entwickelte

Art der neuen Welt, B. Kalbreyeri ÖLTIVER, auf Borneo und

Neu-Guinea durch B. longifolia BzEcc. vertreten; B. bicolor

Marr. steht der weitverbreiteten asiatischen 5. coelestis D.

Don und der australischen B. juncea SoLAND. (vielleicht sind

diese beiden nicht specifisch verschieden) sehr nahe; und B.

biflora L. erinnert in vielen Hinsichten an B. candida (BLUME)

GrIFr. Ob aber eine und dieselbe Art sowohl in Afrika als

auch in Amerika vorkommt, wie von RIDLEY! angegeben wird,

muss ich wegen vollständigen Mangels an Vergleichungsma-

terial von afrikanisehen Burmannien dahingestellt lassen.

Die Beschreibung der B. bicolor Mart. var. africana RIiDL.

scheint mir eine andere Species anzudeuten.

Was die neue Welt anbetrifft, gehören die meisten chloro-

phyllfährenden Burmannien der brasilianischen Hochebene an.

Hier fanden sich deren vier: 5. bicolor MART., B. flava MART.,

B. alba Mart. und B. grandiflora MALME, von denen die beiden

letzten nicht sicher ausserhalb dieses Gebietes vorkommen.

Die beiden ersten sind uns ausserdem noch aus den Savan-

nen? des nördlichen Sädamerika und aus Kuba bekannt.

Die Umgebungen der Stadt Rio Grande do Sul, wo ich

B. australis MALME fand, erinnern, sowohl was den Boden

als was die Pflanzendecke betrifft, viel mehr an die Pampas

als an die Campos. Auf der Florenkarte von Siädamerika in

DrupE's »Atlas der Pflanzenverbreitung» werden auch die

nächsten Umgebungen der Lagoa Mirim, die Ufer der Lagoa

dos Patos bis an die Miändung des Flusses Camaquam und

die schmale Landenge zwischen dieser Lagoa und dem At-

lantischen Ocean zur Pampasregion gerechnet. Und das ge-

1 Journal of Botany, XXV (1887), pag. 85.

? Die grosse Ahnlichkeit in Bezug auf die Vegetation zwischen den Sa-

vannen und den Campos wird besonders von WARMING hervorgehoben. Vergl.

Lagoa Santa, pag. 248 (96) und 406 (314) (D. Kgl. Danske Vidensk. Selsk.

Skr., 6. Rekke, naturvidensk. og math. Afd. VI. 3.).

10 MALME, DIE BURMANNIEN.

schieht ohne Zweifel mit vollem Recht. NSehr viele der

hier vorkommenden Pflanzen werden sädlich von dieser

Gegend, in der Republik Uruguay, angetroffen, gehen aber

nicht weiter nördlich. Bei der Besprechung der während

meiner Reise gesammelten Compositen werde ich Gelegen-

heit haben, diesen Umstand mit mehreren Beispielen zu be-

leuchten.!

B. Kalbreyeri OLIVER ist in der gebirgigen Provinz An-

tioquia in Kolumbien gefunden und bis jetzt nur einmal ge-

sammelt worden. Wenig kennt man ebenfalls von der Ver-

breitung der B. dasyantha Mart. und B. tenella BESTH., die

beide aus dem botanisch wie geographisch nur unvollständig

bekannten Grenzgebiete zwischen Kolumbien und Brasilien

stammen.

B. biflora L. gehört den östlichen Sädstaaten der nord-

amerikanischen Republik an und ist die einzige Burmannia

der neuen Welt, die nicht in Siädamerika angetroffen wor-

den ist.

Die weiteste geographische Verbreitung hat B. capitata

Mart. Wie ich schon in der Einleitung angedeutet habe, hat

sie ihre Nordgrenze weit nördlich von dem Wendekreise des

Krebses und geht sädlich wenigstens bis nach Rio de Janeiro,

wo sie ohne Zweifel recht häufig vorkommt, da sie von meh-

reren reisenden Botanikern daselbst gesammelt worden ist.

Was Brasilien anbetrifft, scheint sie fast ausschliesslich auf

die Kistengegend, die »ProYinz der Dryaden», beschränkt zu

sein. Die mir zur Verföägung stehenden Herbarexemplare, de-

1 Tech kann hier nicht unterlassen, die Autmerksamkeit auf einen Auf-

satz von Dr H. VON IHERING (>ÅS arvores do Rio Grande do Sul») zu lenken,

der in einem riograndischen Kalender (>O Annuario do estado do Rio Grande

do Sul para o anno 1892, publicado sob a direccäo de Graciano ÅA. de Azam-

buja») publiciert wurde und deshalb in Europa wahrscheinlich recht unbe-

kannt geblieben ist. Der als hervorragender Zoolog bekannte Verfasser hebt

daselbst zum ersten Male hervor, dass viele Säugetiere ihre Sädgrenze in Rio

Grande haben. Die Gattung Cebus wird nicht — wenn nicht zufälligerweise

— sädlich vom Flusse Jacuhy angetroffen. Mycetes kommt noch auf der

Serra Herval vor, geht aber nicht iäber Camaquam; und Coelogenys lebt noch

auf der Serra dos Tapes, fehlt aber in der Republik Uruguay. Dann bespricht

er mehrere riograndische Bäume und bemerkt, dass die Sädgrenze einiger

unter ihnen (z. B. Araucaria brasiliana LAMB.) ungefähr mit derjenigen der

Gattung Cebus, die Sädgrenze anderer (z. B. Acacia riparia H. B. K.) mit

derjenigen der Gattung Mycetes und die noch anderer (z. B. Liähea divari-

cata Mart.) mit derjenigen des Coelogenys zusammenfällt. Zuletzt giebt er

mehrere botanische und landwirtschaftliche Notizen, die es ganz sicher ver-

dienen, ausserhalb des eng begrenzten Publikums von Rio Grande bekannt zu

werden, die zu referieren hier aber nicht der rechte Platz ist.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 8. 11

nen nähere Angaben iber den Fundort beigeföägt waren,

stammten sämtlich aus dieser Gegend. Nach BENTHAM! kommt

sie jedoch auch in der Nähe von Santarem im Staate Para

vor. Aus Guyana ist sie von mehreren Sammlern nach Eu-

ropa gesandt worden. Dass aber die Art in der Campos-

region, in den Staaten Minas Geraes, Goyaz und Säo Paulo,

nicht vorkommt, därfte als recht sicher anzunehmen sein. So

viel ich weiss, hat keiner der zahlreichen Naturforscher, die

diese Staaten mehrere Jahre lang bereist oder daselbst ge-

wohnt haben, diese Pflanze gefunden. Das recht häufige Vor-

kommen dieser Art in der Nähe von Cuyabå, fast im Cent-

rum des sidamerikanischen Kontinents, wird deshalb etwas

befremden. Es ist aber eine bemerkenswerte Thatsache, dass

verschiedene Pflanzen. die ich in Matto Grosso sammelte,

bisher nur aus den Kästengegenden Brasiliens oder aus Gu-

yana und den Umgebungen der Mindung des Amazonen-

stromes bekannt sind. Das ist auch, um nur ein Beispiel zu

nennen, der Fall mit Polygala timoutou ATBL., und von dieser

kann gewiss nicht gesagt werden, dass sie der Aufmerksam-

keit des Sammlers leicht entgeht, denn durch ihre violett-

rosenfarbigen Blitenstände ist sie recht auffallend. Bemerkt

muss jedoch werden, dass die weite Strecke zwischen Cuyabå

und dem Amazonenstrom, zwischen dem Rio Araguaya

und dem Rio Madeira botanisch sehr unvollständig bekannt

ist, weshalb die beiden VWVerbreitungsgebiete vielleicht nur

durch eine Licke in wunsrer Kenntnis jener Vegetation ge-

trennt sind.

Die amerikanischen Burmannien können leicht und na-

tärlich in drei Untergattungen (oder Sectionen) eingereiht

werden. Inwieweit diese HFEinteilung sich auf die in der

alten Welt vorkommenden Arten anwenden lässt, kann ich

nicht sicher entscheiden, da mehrere derselben mir nicht

hinreichend bekannt sind. Die Beschreibungen sind nicht

selten unvollständig, und oft stand mir kein Untersuchungs-

material zur Verfiägung. Ganz ohne Nutzen wird jeden-

falls mein Versuch eine HFEinteilung der Gattung zu geben

nicht sein.

1 Journal of Botany, Vol. VII (1855), pag. 12.

12 MALME, DIE BURMANNIEN.

Die erste Untergattung, för welche der von SEUBERT!

gegebene Name HFHuburmannia beizubehalten ist, charakteri-

siert sich durch die dreiflugelige, öfterst blaue oder gelbe

Röhre der Bliätenhälle und die kleinen, gelben äusseren Ab-

schnitte derselben, die entweder aufrecht stehen oder mehr oder

weniger zusammenneigen. Bei den kleineren Arten ist die Zahl

der Bliäten eine geringe, gewöhnlich 2—5. Zu dieser Unter-

gattung gehören die meisten amerikanischen Arten und alle

mir bekannten der alten Welt. Die ersteren lassen sich am

besten nach der morphologischen Ausbildung des Stengels

ordnen. B. Kalbreyeri OLIVER hat einen reich beblätterten

Stengel und grosse, gut entwickelte Blätter. B-. dasyantha

Mart., B. bicolor Mart., B. flava Mart. und B. australis :

MALME sind mit einer gewöhnlich winzigen Grundblattro-

sette versehen; die weiter oben sitzenden Blätter sind mehr

oder weniger schuppenförmig. Bei B. tenella BENTE. und B.

biflora T. fehlt die Grundblattrosette; sämtliche Blätter sind

stark reduciert und schuppenförmig, die unteren nicht nam-

haft grösser als die weiter oben sitzenden.

Die zweite Untergattung ist monotypisch. Da die hieher-

gehörige Art, B. capitata (WaALT.) MARrRT., zuerst unter dem

Namen Vogelia beschrieben worden ist, diärtte dieser am zweck-

mässigsten als Untergattungsname zu verwenden sein. Sie

charakterisiert sich durch dichten, gedrängten Blitenstand,

ungeflägelte, weissliche Blätenröhre und kleine, gelbliche,

aufrechte oder etwas zusammenneigende äussere Perigonab-

schnitte.

Bei B. alba Mart. und B. grandiflora MALME sind die

äuvsseren Perigonabschnitte verhältnismässig gross, abstehend,

fast horizontal ausgebreitet und veilchenfarbig, blau oder

weiss. Die Bliätenröhre (und der Fruchtknoten) ist drei-

eckig, ungeflägelt und beinahe grän. MNSchon durch diese von

den anderen Burmannien sehr abweichende Form und Farbe

der Bliten ist die dritte Untergattung, ÄAstroburmannia

MALME, gut gekennzeichnet. Zu diesem Merkmale kommt

noch das hinzu, dass die Wurzeln dimorph sind; an jedem

Individuum ist eine, bisweilen zwei derselben stark vwver-

dickt, birnenförmig oder verkehrt eiförmig, wie es Abbil-

dung 2 zeigt.

! Flora brasiliensis, 1. ce. pag. 55.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. 13

Die Wurzeln sämtlicher von mir gesammelten Burman-

nien sind schwach entwickelt, öfterst ganz unverzweigt. Was

die Anatomie! anbetrifft, ist in erster Linie die schwache

Entwicklung des Centraleylinders hervorzuhehen.? Sämtliche

Elemente desselben zeigen Phloroglucinreaction. Die Endo-

dermis ist einschichtig und bildet eine C-Scheide; die Ver-

dickung der inneren Wände der Zellen ist bei den einzelnen

Arten etwas verschieden, jedoch immer eine ganz beträcht-

liche. Die Zahl der Gefässe ist ebenfalls eine verschiedene.

Bei B. alba Mart. findet sich nur ein einziges; diese Art

stimmt mithin mit Gymmnosiphon refractus (MIERS) BENTH., der

von JoHOoW? untersucht wurde. am nächsten iäberein. Auf

einer höheren bStufe steht PB. australis MALME, bei der die

Anzahl der Gefässe drei oder vier ist, ungefähr wie bei B.

capitata (WaALt.) Mart.? Eine bedeutend höhere Entwicklung

hat der Centralcylinder der Wurzel bei der asiatischen B.

disticha D. Don erreicht. NSämtliche Elemente desselben haben

stark verdichte Wände. Die Gefässe sind in recht grosser

Anzahl vorhanden. Zehn bis zwölf von ihnen liegen in einem

Kreise, durch mechaniches Verbindungsgewebe von einander

und durch eine Zellenschicht, die wohl als Pericambium an-

zusehen ist, von der Endodermis getrennt; die äbrigen in fast

gleichem Abstande von einander im Inneren des Bindels.

Die Endodermis bildet auch hier eine C-Scheide. Diese Art

erimnert somit in dieser Beziehung ganz bedeutend an Abol-

boda longifolia MALME.?

In der Rinde finden sich zwei bis vier lysigene luft-

fähbhrende Kanäle, was schon an zwei von den brasilianischen

Arten: B. capitata (WaALt.) MaArt.? und 6. bicolor MaArt.?

nachgewiesen worden ist. Deutliche Absorptionshaare sind

nicht vorhanden. Die zwei äusseren Schichten der Wurzel

bestehen aus weitlumigen, diännwandigen Zellen, die ein wohl-

entwickeltes Pilzmycelium beherbergen. HEine derartige en-

dotrophische »Mycorrhiza», die bei den chlorophyllfreien pha-

1 Die Resultate meiner Untersuchung iber die Anatomie der Burmannien

hoffe ich demnächst ausfährlicher veröffentlichen zu können.

> Vergl. JoHow, Die chlorophyllfreien Humuspflanzen (PRINGSHEIM, Jahr-

bächer fär wissenschaftliche Botanik, Bd XX, viertes Heft).

: SN JOHOWEl C:

t MaALME, Die Xyridaceen der ersten Regnellschen expedition, pag. 22

(Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Band 22. Afd. III. N:o 2).

> ENGLER und PRANTL, Die natärlichen Pflanzenfamilien, 1. c.

14 MALME, DIE BURMANNIEN.

nerogamen Humuspflanzen fast ausnahmslos vorkommt, ist

bekanntlich ebenfalls bei mehreren chlorophyllhaltigen Pflan-

zen gefunden und untersucht worden,! z. B. bei der Gat-

tung Botrychium Sw.?, bei Listera cordata (L.) R. BrR.> und

bei Goodyera repens (L.) R. Br. Aller Wahrscheinlich-

keit nach spielt sie irgend eine Rolle bei der Aufnahme

und Bereitung der Nahrung. Wenigstens was die Burman-

nien?+ anbetrifft, bei denen die absorbierende Fläche der ohne-

dies schwach entwickelten Wurzeln durch keine Haare ver-

grössert ist, därfte es sich um eine mutualistisehe Symbiose

handeln.

Der Stengel ist in der Regel unverzweigt. Wenn eine

Verzweigung auftritt, wie es bei allen Arten bisweilen ge-

schieht, wird sie wenigstens in den meisten Fällen dadurch

hervorgerufen, dass der Hauptspross auf irgend eine Weise

verletzt und beschädigt worden ist.

Bei den brasilianisehen Burmannien sind die Blätter in

der Regel stark reduciert, und ihre Bedeutung fär die Assi-

milation muss ganz sicher als eine geringe angesehen werden.

Spaltöffnungen fehlen in der Regel oder sind nur an dem

unteren Teile des Blattes vorhanden; nur bei einigen Formen

der B. bicolor MaArrt. fand ich sie in recht grosser Menge auf

der ganzen Unterseite desselben. Die hauptsächliche assimila-

torische Arbeit wird vom Stamme ausgefährt; das Assimila-

tionssystem nimmt denn auch einen beträchtlichen Teil des-

selben ein. Die Epidermis”? besteht aus recht dännwandigen,

in der Längsrichtung des Stammes gestreckten, fast pris-

matischen Zellen, die sich im Querschnitte fast ebenso breit

wie hoch zeigen. Den zahlreichen Spaltöffnungen fehlt die

1 Vergl. FRANK, Lehrbuch der Botanik. Band I (1892), pag. 264 und

pag. 560.

? GrREVvILuvs, Uber Mycorrhizen bei der Gattung Botrychium (Flora

1895, pag. 445).

3 CHODAT et LENDNER, Sur les mycorrhizes du Listera cordata (Bulletin

de IU'herbier Boissier, 1896, pag. 265). Bei der zweiten skandinavischen Art

dieser Gattung, Listera ovata (L.) R. Br., fehlt die Mycorrhiza.

+ Bei B. disticha L. ist keine Mycorrhiza vorhanden; die Wurzeln sind

auch viel stärker entwickelt.

5 Uber die Anatomie des Stengels vergl. JoHow, Die chlorophyllfreien

Humuspflanzen (PRINGSHEIMS Jahrbiächer — — 1889) und JoHow, Die chloro-

phylifreien Humusbewohner Westindiens (Ebenda. Band XVI (1885), pag. 415).

In Bezug auf den mechanischen Mantel und die Gefässbändel stimmt die

chlorophyllfreie Apteria setacea Nurtrt. mit den chlorophyllhaltigen Burman-

nien genau iuberein.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:08. 15

äuvssere Atemhöhle ganz und gar; ihre Schliesszellen liegen

in der Längsrichtung des Stammes. Unter der Epidermis

findet sich ein zusammenhängender, bei den meisten Arten

dreischichtiger Mantel von assimilierenden Zellen, die alle

fast dieselbe Form haben, in der Längsrichtung des Stammes

gestreckt sind und im Querschnitte sich fast cylindrisch

zeigen. Unmittelbar unter den assimilierenden Zellen liegt

ein ununterbrochener, zwei- bis mehrschichtiger, mechanischer

Mantel, dessen Bastcellen mit Porenkanälen versehen sind,

die die Wände in schiefer Stellung durchsetzen. Die Gefäss-

bändel sind bei den chlorophyllhaltigen, wie bei den chloro-

phyllfreien, Burmanniaceen schwach entwickelt. Sie liegen,

wenigstens bei den brasilianischen Arten, in einem Kreise,

gewöhnlich abwechselnd je ein kleineres und ein grösseres.

Bei B. capitata (WaALnr.) Mart. und den Euburmannien (6.

bicolor Mart., B. flava Mart. und B. australis MALME) leh-

nen sie sich dem mechanischen Mantel unmittelbar an!;

bei den Astroburmannien, bei denen äbrigens dieser etwas

schwächer ist als bei den genannten Euburmannien, sind

sie durch eine oder zwei Schichten Markzellen davon ge-

trennt. Das ganze Innere des Stammes wird durch Mark-

zellen ausgefäöllt; eine centrale Höhlung, wie sie JoHow bei

B. capitata (WaALT.) Mart. beobachtete, habe ich nicht finden

können.

Die Bestäubung beobachtete ich leider nicht. Der Bau

der Blite ist aber, wie schon ENGLER? hervorgehoben hat,

ein derartiger, dass sich weder Autogamie noch gar Wind-

bestäubung denken lässt. Die drei inneren Prigonabschnitte

neigen sich gegen einander and beriähren sich mit den Spitzen.

Die auf diese Weise enstehenden drei Eingänge zum Inneren

der Blite werden durch die dicken, etwas keulenförmigen

Griffelschenkel fast vollständig geschlossen (Fig. 2 a). Der

eimzige Weg, auf dem ein Insekt, welches das Innere der

Bläite erreichen will, seinen Rässel hineinstecken kann, ver-

läuft deshalb zwischen den äusseren Perigonabschnitten und

1 Das mechanische Gewebe der B. capitata (WaALTt.) MArRT. wurde schon

von SCHWENDENER untersucht (Das mechanische Princip — —, pag. 79).

Vergl. auch JoHow, Die chlorophyllfreien Humuspflanzen, 1. c.

2 Die natirlichen Pflanzenfamilien, II Teil, 6 Abteilung, pag. 45.

16 MALME, DIE BURMANNIEN.

den Griffelschenkeln. Dabei wird es aber die Antheren be-

röhren missen, denn wegen der starken Entwicklung des

Connectivs liegen die Hälften zweier benachbarten Antheren

beinahe neben einander unter dem Griffelschenkel. Schon

wenn sich die Blite öffnet, sind auch bereits die Antheren

geöffnet. Der Rässel des besuchenden Insektes muss deshalb

sogleich mit Pollen eingepudert werden. Der Bau der Narbe

macht es aber recht unwahrscheinlich, dass der Pollen da-

selbst haften bleibt, wenn das Insekt den Rässel herauszieht.

Die Narbe (Fig. 2 b) bildet nämlich eine Vertiefung oder

eine kleine Grube etwas auswärts am NScheitel des Griffel-

schenkels und wird nach unten durch eine Falte oder einen

kleinen Lappen begrenzt. Dieser Lappen schäötzt und be-

deckt ohne Zweifel zum Teil die Narbe. wenn das Insekt den

Riässel herauszieht, trägt auch wahrscheinlich dazu bei, den

Pollen abzustreifen, wenn es denselben hineinsteckt. Wir

haben es hier aller Wahrscheinlichkeit nach mit einer An-

ordnung zu thun, die den Zweck hat, die Autogamie zu ver-

hindern, und die gewissermassen an diejenige bei Viola tri-

color LT. erinnert. Vielleicht kommt bei den Burmannien

noch hinzu, dass die Bliten — nach dem Spiritusmaterial zu

urteilen — ein wenig proterandrisch sind.

Der »Schauapparat» ist bei den verschiedenen Untergat-

tungen ein verschiedenartiger. Bei Euburmannia, deren Pe-

rigonabschnitte verhältnismässig winzig und wenig auffallend

sind, bilden unzweifelhaft die gelben oder veilchenblauen

Flägel des Perigons und des Fruchtknotens das Mittel um die

Insekten anzulocken. Bei Astroburmannia, wo keine derartigen

Fligel vorhanden sind, sind die Perigonabschnitte viel grösser

und auffallender gefärbt (veilehenblau oder weiss); durch pa-

pillenförmige Erhöhungen der HEpidermiszellen erhält die

Oberfläche derselben einen samtartigen Glanz. Die Bläten

der Untergattung Vogelia sind winzig und haben keine Flägel,

sind aber dadurch leicht wahrzunehmen, dass sie in einem

dichten Blätenstande stehen.

Uber die Blitezeit der brasilianiscehen Burmannien liegen

recht abweichende Angaben vor. Ohne irgend eine Erklärung

der grossen Verschiedenheiten geben zu können, will ich nur

die Thatsache erwähnen, um die Aufmerksamkeit derjenigen

Botaniker darauf zu lenken, die Gelegenheit bekommen, diese

Pflanzen zu beobachten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. 17

Die Blitezeit Nach WARMING.! | Nach Martivs.? | Nach MALME.?

: ; SS 108 | k Februar(Ende)— |

der B. bicolor Mart. . | Juli—November Mai (EN Ho |

(Minas Geraes: | (Minas Geraes) | (Matto Grosso)

Lagoa Santa) |

Sn ” å ; März (Ende)—

> B. flava Mart. . . | Juli—November Mai, Juni | (Anfang) Juni

(ebendaselbst) (Minas Geraes) (Matto Grosso) |

>» B.capitata (WaALT.) I

WEAR RE SA Juli Dezember, Januar April (inse

(Rio de Janeiro, (Bahia) (Matto Grosso)

nach LUND) |

> B. alba Marr. . . April Juni | Februar (Ende) |

(Säo Paulo, (Minas Geraes) | ——2t—— >

| nach LUND) | (Matto Grosso).

Nach den Bemerkungen REGNELLS auf den Etiquetten

wurde B. bicolor Mart. in Säo Paulo 1815/249 und in der

Nähe von Caldas in Minas Geraes 18/5 70, B. flava MART.

ebenfalls in der Nähe von Caldas 18 7?/5 70 und 5. alba MART.

ebendaselbst 18 19/2 68 mit Bläten gefunden.

Das Perigon bleibt während des Reifwerdens der Frucht

sitzen und verwelkt allmählich. Nach Beobachtungen an B.

flava Mart. fällt die Reife etwa zwei Monate nach dem Blihen

ein. Die reifen Kapseln sind aufrecht und bei den einzelnen

Arten von etwas verschiedener Form. Bei mehreren asia-

tiscehen Burmannien, die von MTIERS? zu einer besonderen

Gattung, Gonyanthes, gebracht wurden, z. B. B. nepalensis

(Mrters), öffnet sich jedes Fach der Kapsel durch eine Spalte,

die von der Seite des Scheitels, mit den Flägeln ungefähr

parallel, bis etwa an die Mitte der Kapsel verläuft und so-

mit eine fast halbzirkelförmige Klappe ablöst." Nach dem

in dieser Beziehung etwas unvollständigen Material von B.

tenella BENTH., das mir zur Verfigung stand, verhält es sich

bei dieser Art ebenso. Bei den von mir gesammelten Bur-

mannien geschieht das Öffnen durch die zwischen den Fligeln

1! Symbolae, 1, c.

2 Flora brasiliensis, 1. c.

3 Nach Beobachtungen in Santa Anna da Chapada und in der Nähe von

Cuyabå, wo ich mich November 1893—Juli 1894 aufhielt.

+ Ich hatte keine Gelegenheit, den Platz, wo diese Pflanze vorkam, später

als im März zu besuchen.

> Transactions of Linnean Society. KVIII.

$ Vergl. die Abbildungen von MIiERrs 1. c., T. 38.

S MALME, DIE BURMANNIEN.

—

befindlichen Querspalten, die zahlreicher uud regelmässiger

sind, je länger die Kapsel ist. Diese Art und Weise des

Öffnens ist offenbar durch den anatomischen Bau der Frucht-

wand bedingt. Die innere Fläche derselben besteht nämlich

aus in tangentialer Richtung gestreckten Zellen mit recht

dicken Wänden, beim Trocknen zerbirst deshalb die Frucht-

wand viel leichter durch horizontale als durch vertikale

Spalten. Am besten ist dies bei B. alba Mart. zu beobachten.

Die in grosser Menge vorhandenen Samen sind sehr win-

zig und leicht und werden durch den Wind verbreitet. Bei

mehreren Burmanniaceen, z. B. bei Dictyostegia orobanchoides

(HooK) MiErRs und Burmannia longifolia BEccaAri, verlängert

sich die Samenschale weit iber den Kern hinaus.!. Da die

Samen durch diesen Bau specifisch noch leichter werden, ist

derselbe als eine besondere Anpassung fär die Windverbrei-

tung anzusehen. Und was Dictyostegia anbetrifft, duärfte eime

solche auch besonders von nöten sein, da diese Pflanze den

schattigen Urwald bewohnt, in den keine stärkeren Wind-

stösse hineindringen können. B. capitata (WaALT.) MART. und

die auf der brasilianisehen Hochebene vorkommenden Arten

der Gattung wachsen an offenen Plätzen. Eine besondere

Verminderung des specifiscehen Gewichts der Samen, um die

Verbreitung durch den Wind zu sichern, wäre hier ganz und

gar ohne Zweck. Sie werden schon wegen ihrer Winzigkeit

durch die hier oft heftigen Stärme dennoch weit genug ge-

tragen. Bei diesen Arten schliesst sich auch die Samenschale

dicht an den Kern.

! Vergl. BEccARri, Malesia, I, tab. XIII. Dieselbe Abbildung reproduciert

in ENGLER und PRANTL, Die natärlichen Pflanzenfamilien, II. Teil. 6. Abteil.,

pag. 49.

Conspectus specierum

generis Burmannie in America occurrentium.

I. Perigonii anguli membranaceo-alati.

Euburmannia SEvB.

A) Herba perennis foliis numerosis, usque ad 10—15 cm.

longis.

B. Kalbreyeri ÖLIVER.

B) Herbe annue foliis sat paucis, 3 cm. longis vel vulgo

minoribus.

a) Folia inferiora quam cetera majora, rosulata, supe-

riora + squameeformia.

a) Ale perigonii coerulee vel coeruleo-violace2e.

”) Ale perigonil tubo angustiores; folia basalia

multinervia.

B. dasyantha MART.

=") Ale perigoniil tubo latiores; folia basalia

vulgo trinervia.

1) B. bicolor MART.

g) Ale perigonii flave vel subsulphurexe.

”) Folia basalia patentia, longe acuminata;

bracteze acute.

2) B. flava MART.

=") Folia basalia erecta, haud acuminata; brac-

tex obtuse.

3) B. australis MALME.

b) Folia omnia squameeformia (nulla rosulata).

«) Ale perigonii coeruleoviolacexe. Herba chlor-

phyllo instructa.

B. biflora L.

20 MALME, DIE BURMANNIEN.

8) Ale perigonii albidee vel subsulphurer. Herba

chlorophyllo destituta.

B. tenella BENTE.

II. Perigoniil anguli costa filiformi notati.

A) Lacinie exteriores limbi perigonil erecte vel conni-

ventes.

Vogelia (GMEL.).

4) B. capitata (WaALT.) MART.

B) Lacinie exteriores limbi perigonii patentissimee.

Astroburmannia MALME.

a) Lacinixe exteriores limbi perigonii 5—7-nerves, cir-

citer 5 mm. longee.

5) B. grandiflora MALME.

b) Lacinize exteriores limbi perigonil 3-nerves, circiter

2,5 mm. longe.

6) B. alba MART.

Obs. 1. PBurmannia brachyphylla WILLpD. mss. et B. quadri-

flora WILLD. mss. (in ScHULTES, Syst. Vegetab. Vol. VII

part. II, pag. LXXV) vix a B. bicolore Mart. differunt.

Speciminibus originalibus non visis, solummodo e descrip-

tione manca 1. c. data nobis note sunt. Specimina ab

HOSTMANN et KAPPLER in Surinam lecta (N:o 797), nomi-

ne »B. quadriflorze» in sched. salutata, a speciminibus

archetypicis Martianis non recedunt.

Obs. 2. Burmannia brachystachya MIQuEL (Linneea XIX (1847),

pag. 141), nobis solummodo e descriptione 1. c. data nota,

dubia videtur. Forsan sit B. flava Mart. floribus dilutis.

Obs. 3. Burmannia flavula Savv. (Flora Cubens. pag. 165),

cujus specimina in collectione Plant. Cubens. Wrigthia-

na distributa sunt, vix a B. flava Mart. recedit.

1. Burmannia bicolor MARTIUS.

Nova Gen. et Sp. plant. I, pag. 10.

SEUBERT, Flora brasiliensis, fase VIII, pag. 55 (ubi fusius

de synonymia).

Herba! annua usque ad 30 cm. alta. Radices fibrillosee,

sat pauce, haud bene evolutse, subsimplices. Caulis erectus,

simplex vel parce ramosus (ramis erectis), teres vel teretius-

culus. Folia basalia (rosulata) usque ad 6, bene evoluta,

pleraque patentia — patentissima, vulgo persistentia, late

lanceolata (2,5— 3 mm. lata, 7—8 mm. longa), breviter acumi-

nata, distinete trinervia, semiamplexicaulia; cawlina usque ad

4, inferiora sat bene evoluta, erecta, linearia vel subulata

(usque ad 10 mm. longa), sabamplexicaulia, superiora valde

rudimentaria. Flores solitarii, bini vel plures (usque ad 3),

in cymam bifidam contractam dispositi, singulus bractea

ovata — lanceolata, acuta vel breviter acuminata, usque ad

4 mm. longa suffultus, brevissime pedunculatus (pedunculo

semper quam bractea breviore); tubus cum ovario ad 10 mm.

longus, parte epigyna paullulum constriecta, ovario fructuque

immaturo duplo longior, alis semiobovatis vel late semiellip-

ticis, tubo latioribus, membranaceis, coeruleoviolaceis; limbi

lacinige lute&e, exteriores erecte, usque ad 2,2 mm. longee,

late obtuseque deltoides, margine subinvolutee, interiores in

fauce conniventes, 0,8—0,9 mm. longee (exterioribus fere triplo

breviores), lingulate, apice rotundate vel emarginate, extus

(dorso) suleo longitudinali predite. Anthere subsessiles;

connectivo lato, deorsum in appendicem curtam, conicam vel

subtriangularem, sursum in erura duo cum laciniis exteri-

oribus coheerentia excurrente; loculamentis binis subglobosis,

1! Descriptiones, nisi aliud affertur, ad specimina a nobis collecta, quorum

meliora nunc in Herbario Regnelliano Musei botanici Stockholmiensis asser-

vantur, confecte sunt.

22 MALME, DIE BURMANNIEN.

rima horizontali (transversa) dehiscentibus. Ovarium trian-

gulare, triloculare; placentis centralibus, crassis; ovulis nu-

merosis, anatropis. Stylus longus, tubum 2quans, breviter

(in quinta fere varte) trifidus; ramis late clavatis vel capi-

tatis; stigmate in fovea transversali, subapicali posito. Cap-

sula turbinata vel anguste obovoidea vel trigone angusteque

obpyramidalis, rimis transversis, irregularibus dehiscens. Se-

mina minima, brunnea, oblonga, leviter reticulata.

Habitat in locis apertis, apricis, uliginosis, parce grami-

nosis, in consortio Cyperacearum (Bhynchosporarum), Drosere,

Utriculariarum, Lycopodiorum, Xyridis savannensis etc.

Brasilige civit. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada

(N:o 1440, 10?7/2—7/394, G. MALME) et inter Buriti et NSäo

Jeronymo (N:o 1440 83, 18/694, G. MALME), circiter 700 m.

supra mare; alia specimina mattogrossensia reportavit D:r

C. LINDMAN (N:o 2941).

Distributio geographica: Late in America australi distributa

videtur hec species. Specimina typica vidimus reportata e Brasilia:

Minas Geraes (specim. originalia MARTII), Säo Paulo (Araraquara,

LUND) et Matto Grosso (vide supra!); Venezuela: prope Esmeralda

ad Orenoco (SPRUCE, N:o 3237): Guyana: Surinam (HOSTMANN et

KAPPLER, N:0 797).

Form&e recedentes adfuerunt e Brasilia: Batataes (LUND), Ara-

raquara (LUND) et Serra da Lagem (REGNELL, III: 1238 p. p.) civit.

Säo Paulo (var. 2 infra commemorata); Rio de Janeiro?! (GLAZIOU,

N:o 4100 — var. 3; — N:o 16635 — var. 1); Serra da Geneta pr-

Caldas (REGNELL, III: 1238 p. p. — var. 3) et Lagoa Santa (WAR-

MING — var. 1) civit. Minas Geraes; nec non ex insula Cuba

(WRIGTH, N:o 3882 — var. 1).

Quoad Brasiliam planta s. d. Oreas.

Var. 1 subcoelestis MALME.

Caulis usque ad 40 cm. altus. Folia basalia rosulata

seepe sat numerosa, melius evoluta quam in forma typica,

usque ad 15 mm. longa, 4,> man. lata, multinervia; cawlina

circeiter 8 (in nonnullis speciminibus Warmingianis basin versus

numerosa), inferiora fere eadem forma ac basalia. Tubus

perigonii cum ovario 11—13 (—15) mm. longus, alis sepe tubo

1 Specimina Glazioviana utrum e civitate Minas Geraes an e civit. Rio

de Janeiro reportata sint, non cognovimus.

' BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0O 8. 23

paullulo solummodo latioribus, sat anguste semiellipticis, coe-

ruleo-violaceis.

Huc pertinent specimina ex insula Cuba et e Lagoa Santa

civitat. Minas Geraes reportata nec non Glazioviana N:o

16639.

Var. 2 tenera MALME.

Syn.: B. tenella SEUBERT apud WARMING: Symbolee ...,

part. XIII, pag. 110 (solum nomen).

Caulis 8—12 cm. altus, gracilior quam in forma typica.

Folia basalia rosulata pauca, 2—4, minus bene evoluta, (3—)

4-—5 mm. longa, circiter 1,5 mm. lata, trinervia, distincte

acuminata; caulina 2—3, + squameeformia. Flores vulgo so-

litarii vel bini. Tubus cum ovario 5—7 mm. longus (ovarii

parte inferiore exalata), alis latis, semiobeordatis vel late

semicuneatis, pallide coeruleo-violaceis.

Hujus loci sunt specimina ad Araraquara et Batataes

civitat. Säo Paulo a LUND reperta, 1. ce. commemorata, nec

non Regnelliana ex eadem provincia reportata.

Alia specimina ex Araraquara, a SEUBERT 1. c. ad B.-. bi-

colorem Mart. relata, inter formam typicam et hanc formam

transitum prebere videntur.

Var. 3 aprica MALME.

Caulis 10—15 cm. altus, paullulo robustior quam in forma

typica, superne pulchre obscureque coeruleo-violaceus. Folia

basalia rosulata, bene evoluta, 6—9 mm. longa, circiter 2,3

mm. lata, vulgo acuta, sepissime 5—7-nervia, crassiora quam

in forma typica; caulina vulgo 3, inferius eadem fere forma

ac basalia, cetera squameeformia. Flores simguli vel bini vel

raro plures. Bractee pulchre coeruleo-violaceze, sepe obtusi-

uscule. Tubus perigonii cum ovario 1—9 mm. longus (ovarii

parte inferiore anguste alata), alis latis, late semicuneatis,

pulehre coeruleo-violaceis. Lobi exteriores perigonii extus

obscure coeruleo-violacei.

Pulcherrima hec varietas a D:re GLAzIou, indefesso bota-

nico Auminensi, collecta est (N:o 6100).

Ad eandem varietatem referenda videntur specimina Reg-

nelliana, ad Caldas civitat. Minas Geraes collecta; sistunt

formam vulgo unifloram, pusillam; caule gracili, 4—7 cm. alto;

24 MALME, DIE BURMANNIEN.

foliis minoribus, trinervibus, acuminatis, alis perigonii angu-

stioribus, semicuneatis (obscure coeruleo-violaceis). Foliis cau-

leque gracili ad var. teneram MALME aliquantulum accedunt,

2. Burmannia flava MARTIUS. R

Nova Gen. et Sp. plant. I, pag. 11.

SEUBERT, Flora brasiliensis, fasc. VIII, pag. 56 (ubi fusius

de synonymlia).

Herba annua usque ad 17 cm. alta. Radices fibrillosee,

sat paucee, haud bene evolute, subsimplices. Caulis erectus,

simplex vel rarissime parce ramosus (ramis erectis), teres,

gracilis. Folia basalia (rosulata) vulgo 4, pleraque patentia,

minus evoluta citiusque emarcescentia quam in precedente,

e basi lata subamplexicauli lanceolata vel subulata (1—1,5

mm. lata, 6—7 mm. longa), longe acuminata (acumine vulgo

torto), indistincte trinervia; caulina usque ad 4, inferiora sat

bene evoluta, erecta, linearia vel subulata (usque ad 8 mm.

longa), subamplexicaulia, superiora valde rudimentaria, squa-

meeformia. Flores raro solitarii, vulgo bini vel plures (usque

ad 5), in cymam bifidam contractam dispositi, singulus bractea

ovata — lanceolata, acuta vel obtusiuscula, usque ad 3 mm.

longa suffultus, breviter pedunculatus (pedunculo quam bractea

breviore vel raro sequilongo); tubus cum ovario usque ad 8

mm. longus, parte epigyna paullulum constricta, ovario fruc-

tuque immaturo duplo longior, alis semicuneatis vel anguste

semiobovatis, tubum latitudine fere zequantibus, favis; limbi

lacinize lute&e, exteriores erecte, 1,7—1,s mm. longee, late

obtuseque triangulares, margine involute, interiores in fauce

conniventes, 0,3—0,9 mm. longe, sublineares v. sublingulatee,

apice rotundate vel subtruncate, extus (dorso) suleco longitu-

dinali predite. Stamina, ovariwm, stylus ut in spec. prece-

dente. Capsula turbinata vel obovoidea vel trigone anguste-

que obpyramidalis, rimis transversis, irregularibus dehiscens.

Semina minima, brunneo-luteola, oblonga vel anguste ellip-

soidea, sepe curvula, leviter spiraliter costulata.

Habitat in locis apertis, humidis vel subhumidis (sicci-

oribus quam spec. preecedens), arenosis, parce graminosis, in

consortio Rhynchosporarum, Curtiarum, Polygale subtilis ete.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. 25

Brasilie civit. Matto Grosso: pluribi in vicinitate oppidi

Cuyabå, circiter 200—250 m. supra mare (N:o 1488, 18”7/394,

et 1568, 18?7/494, G. MALME), ex. gr. Santo Antonio, Guia,

ad Coxipo Mirim et Arecå; nec non in par. Santa Anna

da Chapada, circiter 700 m. supra mare. Alia specimina

mattogrossensia reportavit D:r C. LINDMAN (N:o 3399).

Florentem observavi e Martio ad Junium.

Distributio geographica: Specimina vidimus reportata e

Brasilia: Minas Geraes (specim. originalia MARTII; GARDNER, N:0

5211; SELLOW, N:o 793; Serra da Geneta pr. Caldas, Regnell, III:

1775; Lagoa Santa, WARMING); Rio de Janeiro? (GLAZIOU, N:o 19906);

Matto Grosso (vide supra!); nec non e Venezuela: inter Puerto Ca-

bello et Valencia (MORITZ, sub nomine » Burmannie Moritzianme KL.>).

Planta mere Oreas esse videtur.

Specimina Lindmaniana caule paullulo graciliore, alis

perigonii tubo latioribus, pedunculo paullulo longiore a forma

typica differunt; specifice tamen non distinguenda.

3. Burmannia australis MALME n. sp.

Ie.: Tab. nostra, fig. 1.

Herba annua, usque ad 8 cm. alta. Radices fibrillosee,

sat bene evolutze, parce ramose. Caulis erectus, gracilis vel

sat robustus, simplex vel raro parce ramosus (ramis erectis),

teres, parte subterranea ssepe distincte tuberosa. Folia ba-

salia paucissima, + erecta, mox emarcescentia, e basi lata

subamplexicauli anguste triangularia (1,5—2 mm. lata, 3—4

mm. longa), acuta vel obtusiuscula, trinervia; caulina vulgo

4—5, inferiora e basi lata amplexicauli lanceolata — anguste

triangularia (circiter 2 mm. lata, 5 mm. longa), acuta, triner-

via, superiora multo melius evoluta quam in specie preece-

dente, subamplexicaulia, ovata — lanceolata (usque ad 3 mm.

longa), acuta vel obtusiuscula. Flores raro solitarii, vulgo

bini vel plures (usque ad 7), in cymam bifidam contractam

dispositi, singulus bractea late ovata — late lanceolata (cir-

citer 2 mm. longa), obtusa vel obtusiuscula suffultus, brevis-

sime pedunculatus (pedunculo semper quam bractea breviore);

tubus cum ovario circiter 5 mm. longus, parte epigyna paul-

lulum constricta, ovario fructuque immaturo fere duplo longior,

alis semicuneatis vel semiobovatis, tubum latitudine fere

equantibus, dilute flavis vel subsulphureis; limbi lacinize

26 MALME, DIE BURMANNIEN.

lutez&e, exteriores erecte vel + conniventes circiter 1,2 mm.

longe, sat obtuse triangulares, margine involute, interiores

in fauce conniventes, 0,8—0,9 mm. longee, late lineares, apice

rotundatee, extus (dorso) sulco longitudinali predite. Stamina,

ovarvwum, stylus fere ut in B. flava. Capsula et semina im-

matura.

Habitat in loco arenoso, aperto, subhumido, parce brevi-

terque graminoso (in campo pro parte maxima ex arena mo-

bili formato).

Brasilie civit. Rio Grande do Sul: Quinta prope oppidum

Rio Grande, haud procul ab oceano (N. 424, 18?/1292, G. MALME).

Affinis Burmannice flave Marrt., abs qua differt caule robustiore, forma

foliorum, floribus minoribus etc.: forsan sit ejus varietas australis extratropica.

4. Burmannia capitata (WaArt.) MARTIUS.

Nova Gen. et Sp. plant. I, pag. 12.

SEUBERT, Flora brasiliensis, fasc. VIII, pag. 56 (ubi fustus

de synonymia).

Anonymos capitatus Wait. Flor carol. secundum GMELIN

(Syst. Nat. Tom. II pars I, pag 107); Vogelia capitata

GMELIN 1. c.

Herba annua usque ad 10 cm. alta. Radices fibrillose,

pauce, haud bene evolutae, simplices vel subsimplices. Caulis

erectus, simplex vel rarissime parce ramosus (ramis erectis),

teres, gracilis. Folia basalia pauca, + erecta vel subpatentia,

mox emarcescentia, lanceolata — subulata (circiter 0,7 mm. lata,

5 mm. longa), acuminata, uninervia; caulina usque ad: 5,

inferiora subamplexicaulia, eadem forma ac basalia, superiora

minima, squameeformia, lanceolata, acuta. Flores vulgo sat

numerosi, in cymam bifidam, densam, contractam, capitulifor-

mem dispositi, singulus bractea ovata — lanceolata, acuta, con-

cava, circiter 2 mm. longa suffultus, brevissime pedunculatus

(pedunculo quam bractea multo breviore); tubus cum ovario

3,5 mm. longus, ovario fructuque immaturo duplo longior

obtuse trigonus vel fere cylindraceus, albus; limbi lacinie

sordide lutez, exteriores erecte vel + conniventes, 0,8—1

mm. longe, acute et sat anguste triangulares, margine in-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 8. 27

volut2e, interiores deficientes.! Anthere et stylus ut in pre-

cedentibus at multo minores. Capsula obovoidea, rimis paucis,

transversis, sat regularibus dehiscens. Semina minima, lu-

teola, oblonga vel late fusiformia.

Habitat in locis apertis, humidis vel subuliginosis, parce

breviterque graminosis, séepe arenosis, sepe in consortio B.

flave etc.

Brasilie civit. Matto Grosso: in vicinitate oppidi Cuyabå,

ex. gr. Santo Antonio et prope Guia (N:o 1626, 18!/594, G.

MALME), nec non ad Buriti par. Santa Anna da Chapada.

Florentem mensibus Aprile, Majo et Junio observavimus.

Distributio geographica: Specimina brasiliensia vidimus e

Rio de Janeiro (GLAZIOU, N:is 1255, 4101, 14334 etc.; LUND, N:o

599), Bahia (specim. originalia MARTII), Pernambuco (H. SCHENK,

N:o 4290) et Matto Grosso (vide supra!). . Preterea in Guyana plu-

ribi, in insula Cuba (et aliis insulis Indie occidentalis) et in civita-

tibus atlanticis australibus Ameriec&e borealis (usque in Carolina sep-

tentrionali) occurrit.

In Brasilia, quantum nobis innotuit, extra provinciam Dryadum

solummodo in Matto Grosso? lecta est. In provincia Oreadum omnino

deesse videtur; neque e vicinitate oppidi Caldas, ubi per decem lustra

habitabat beatus REGNELL, mandavit oculatissimus ille botanicus, neque

e Lagoa Santa, jamjam omnibus floram brasiliensem tractantibus no-

tissima, reportavit cel. WARMING.

5. Burmannia grandiflora MALME n. sp.

Ie.: Tabula nostra, fig. 2.

Herba annua(?) usque ad 20 cm. alta. Badices paucissimee,

haud bene evolute, subsimplices, vulgo una (alteraque) in-

crassata, obovata vel pyriformis (cireiter 4 mm. longa, 2,5

mm. lata). Caulis erectus, simplex, vel raro parcissime ra-

mosus (ramis erectis), teretiusculus, sat gracilis. Folia basalia

1—2, haud multum evoluta, + erecta, mox emarcescentia, e

basi lata subamplexicauli anguste lanceolata vel subulata

(0,75 mm. lata, circiter 4 mm. longa), sat indistinete uniner-

via; caulina usque ad 4, inferius seepe eadem forma ac basalia,

1 In nonnullis speciminibus, e Rio de Janeiro etc. reportatis, adsunt la-

cinee interiores lineares vel fere clavate dimidiam fere partem exteriorum

2equantes.

? Secundum BENTHAM (Journal of Botany, 1. c.) etiam ad Santarem ci-

vitat. Para occurrit.

28 MALME, DIE BURMANNIEN.

superiora minima, squameeformia, ovata — lanceolata, acuta.

Flores bini vel plures, in ceymam bifidam sat laxam dispositi,

singulus bractea ovata — lanceolata, acuta vel obtusiuscula,

usque ad 3 mm. longa suffultus, primario fere sessili excepto

pedunculatus (pedunculo fere semper quam bractea longiore);

tubus perigonil cum ovario trigonus, circiter 11 mm. longus,

parte epigyna non constricta, ovario fructugue immaturo vulgo

minus quam duplo longior; limbi laciniee coeruleoviolace2e,

coerulez&e vel raro albe, exteriores patentissimee oblongo-ellip-

tice, plane, circiter 5,5 mm. longe, 2,5 mm. late, distincte

5—7-nerves, interiores in fauce conniventes, quam exteriores

multoties breviores, lineares, apice rotundate, extus (dorso)

sulco longitudinali lato predite. Stamina ut in B. bicolore

at appendice connectivi angustiore, longiore. OÖOvarium ut in

B. bicolore. Stylus solummodo summo apice trifidus; ceterum

B. bicoloris. Capsula (immatura) trigone angusteque clavata.

Semina (immatura) subellipsoidea, fuscoluteola vel hyalino-

luteola.

Habitat in locis apertis, apricis, arenosis, humidis, parce

breviterque graminosis, in consortio Cyperacearum, Xyridis

lacerate etc. ,

Brasilie civit. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (N:o

1436, G. MALME), circiter 700 m. supra mare.

Exeunte Februario et imneunte Martio florentem observa-

vimus.

Affinis est Burmannie albe MARrRT., abs qua presertim laciniis limbi

perigonii floribusque majoribus differt.

6. Burmannia alba MaARTIUS.

Nova Gen. et Sp. plant. I, pag. 12.

Burmannia Sellowiana (a et 8) SEvBERT (Flora brasili-

ensis, fasc. VILI, pag. 57).

Herba annua(?) usque ad 35 cm. alta. Radices paucissimee,

haud bene evolute, subsimplices, vulgo una (alteraque) in-

crassata, anguste obovata vel anguste pyriformis (circiter 6

mm. longa, 2—2,5 mm. lata). Caulis erectus, simplex vel ra-

rissime ramosus (ramis erectis), teretiusculus, gracilis vel

gracillimus. Folia basalia 1—2, minima, + erecta, mox emar-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0S. 29

cescentia, e basi lata subamplexicauli anguste lanceolata vel

subulata (circiter 0,5 mm. lata, 2 mm. longa), breviter acumi-

nata, indistincte uninervia; caulina 3—5, inferiora seepe eadem

forma ac basalia, superiora squameeformia, minima, lanceolata

obtusiuscula vel acuta. Flores bini vel vulgo plures, in cy-

mam bifidam, sat laxam dispositi, singulus bractea lanceolata

vel ovato-lanceolata, acuta vel obtusiuscula, circiter 3 mm.

longa suffultus, primario fere sessili excepto pedunculatus

(pedunculo bractee equilongo, rarius longiore); tubus peri-

gonil cum ovario trigonus, circiter 6 mm. longus, parte epi-

gyna + constricta, ovario fructuque immaturo vulgo minus

quam duplo longior; limbi lacinie albe, exteriores patentis-

sime, elliptice, obtuse, plane, circiter 2,5 mm. longe, 1,5

mm. late, distinete trinerves; interiores in fauce conniventes,

dimidiam fere partem exteriorum z2equantes, lineares vel cla-

vate, apice rotundatae, extus (dorso) sulco longitudinali lato

predite. Anthere, stylus, ovarium ut in specie precedente.

Capsula trigone oblonga vel subfusiformis, rimis 5—7 trans-

versis, sat regularibus dehiscens. Semina hyalino-luteola,

fusiformia vel anguste oblonga, recta vel leviter curvula.

Habitat in locis apertis, uliginosis, alte graminosis, in

consortio FRhynchosporarum, Xyridis stenocephale, Pepalantho-

rum, Utriculariarum etc.

Brasilie civit. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (N:o

1434, G. MALME), circiter 700 m. supra mare.

Exeunte Februario et ineunte Martio florentem observa-

vimus.

Distributio geographica: Specimina reportata vidimus e

Brasilia: Tejuco (specimina originalia MARTII), Caldas (REGNELL, II:

135!/2) et loco haud indicato (WIDGREN) civitat. Minas Geraes; Säo

Carlos (LUND) et Campinas (ÅA. E. SEVERIN) civitat. Sao Paulo; Rio

de Janeiro? (GLAZIOU, N:o 17818); Matto Grosso (vide supra!) et

loco haud indicato (SELLOW).

Adest etiam speciminulum hujus speciei inter specimina Burman-

nice capitate (WALT.) MART. e »Guyane francaise» in herbario Musei

botanici Hauniensis. Nonne locorum confusio?

Obs. Varietates « violacea SEUBERT et 8 albiflora SEUBERT

1. ce. non nisi colore forum differunt. Eandem coloris varia-

tionem in Burmannia grandiflora MALME quoque observavi-

mus. Floribus violaceis ornata sunt specimina e Säo Paulo

supra commemorata nec non specimina Sellowiana.

30 MALME, DIE BURMANNIEN.

Preter Burmanniaceas brasilienses supra enumeratas he gquogque

in Herbario Regnelliano asservantur:

Dictyostegia orobanchoides (HOoK) MIERS: civitat. Säo Paulo,

Sororocaba pr. Santos, in monte Espigäo do Curupiru, 18?9/375, leg.

HJ. MOsSÉN (N:o 3702);

Apteria lilacina MIERS: civitat. Matto Grosso, Buriti par. Santa

Anna da Chapada, in silva primeeva (in trunco dejecto plane putre-

facto), 1818/694 (quo tempore fere omnino defloruerat), leg. G. MALME

(N:o 1696 B-).

Exped. I:m2e Regnellian. Phanerogameae:

N:o 424

» 1434

>» 1436

» 1440

> 1440

> 1488

> 1568

> 1626

>» 1696

öv PSA

> 3399

SRokbbkkb

Burmanniacee,

quas determninavit GUST. O. A:N MALME.

Burmannia australis MALME.

. alba MART.

grandiflora MALME.

. bicolor MART.

bicolor MART.

jflava MART.

flava MART.

capitata (WALT.) MART.

B. Apteri 2a lilacina MIERS.

Burmannia bicolor MART.

B. flava MART.

Index nominum.

Numeri ad descriptionem spectantes typis erassis indicati sunt.

VAROR PSKCAPILALUS WALES oc os ll ss BR, PAT Dj

Apteria lilacina MIERS . sk

Arachnites PHILIPPI SA Teg SALT EK LURAS SNNETAKSNEL SE ELNA

Astroburmannia MALME (subg.) SN fe TIS EA fr SA sr MAREN saa AE LAS TI DS

Burmannia L.

VÅ

africana RIDL. (B. bicolor var.)

Alva MARD, Joni. 6, 7, 9,12, 13, 17, 18,20,

albiflora SEUB. (B. Sellowiana Vär KAGS stag KEANE

aprica MALME (B. bicolor var.) . -. ANS

australis MATME > 3 o « «93, 4, 8, 9, 12, 13, IE 16)

DICOlORENIARTE NS 30 050 05 96 I 12, ör O SNR OR

DIflöra, lo. 20 JGA FR 5 CER (0 LR

brachyphylla WILLD. SMR ägd GA Sett ELSE SEN SROM

Pidehystachya MIQUBL. =) oe förs a RÖR

32 MALME, DIE BURMANNIEN.

Burmannia candida (BLUME) GRIFFE. ; ESA > da

> capitata (WALT.) MART. ÖR (DO 10 1213, 15, Ia ÖRE 26.

> coelestis D. DON 2. Je 9.

> däsfantba, MARIN G coben si fn ELTON 10, 12, re

» disticha L. : å 2 SSC

> flava MART. 3, 6, 7, 9. 2, 5 19, 20, 24. 26, 27.

flavula SAUVALLE i 243 -SREENRE KN (0

» STAN HORA NAT MEL ae 109 dy 12, 20, 205205

? juncea SOLAND. NA a a og a dh

p Kalbreyeri OLIVER . :,: «+ > 29 ec = = Og fd

> longiflora BECOCARI . ATEA

> »Moritziana KL.» SA 3 BD

> nepalensis (MIERS) HooK. . SLE

> quadriflora WILLD. 6205

Sellowiana SEUB. TERS

subceoelestis MALME (B. Picolör Se) so 2 E RGSNEEA

tenella BENTHS 050 900000 0000, S15900555555 iq EO SN

tenella SEUB. EES

tenera MALME (B. Hicbidr sär) JUN a i, lg GENERERA

; violacea SEUB. (B. Sellowiana var.) . TIO

Dictsostesia orobanchoides (HOoOoK.) MIERS . SR KAN

Euburmannia SEUB. (subg.) 1£ GT

Gonyanthes MIERS ; UTE

Tripterella capitata (WALT.) MICHAUX SARISEOG

Vogelia capitata (WALT.) GMEL. > ASO

Vogelia (GMEL.) MALME (subg.) 12,16, 20.

H03 TR

vn Sen Ruto

SNAM Sva Henri AM

Pa Rå un Vd

På / £

KAT |

; pafaly nja sor

a) Fub kneg Enn oda Hvir Kr

; UGN böna ble va Vumnnel

| Hansk dre ARENOR an

rå

na obest ärr "

SE rst ale) Rn

SNR on ratoge) sh aunsn Hagar. åh

Er 3 Först längt

MAFLSOE) MILAN Riese ev Honky ol

: Å ÅS É TI

Insaerd lys TRE SALA NM vvvatrt mn Hung alt

YR Wi ät ll VM trnruga Hy la Van Al

Ya Å nål! vå

RR (CONN St TE:

VV ölRlE Hr Sänrbeane) närunalgqes Oman mulkogbed

| å bt tävu

FA kd nan 0

KORR ME un mened Ven Any une sva

4 (rm

Är VR | 5

Fig.

Explicatio tabula.

1. Burmannia australis MALME.

Planta tota. ?/1.

Perigonium apertum, explanatum. 3/

älg

2. Burmannia grandiflora MALME.

Planta mota. mr sd.

Flos desuper visus. >?/1.

Ramus styli ab antica parte visus (valde auct.).

Ramus styli a latere visus (valde auct.).

Pars perigonii aperti, explanati. 2/1.

3. Burmannia biecolor MART.

Stamen (valde auct.).

Ala perigonii form&e typice (specim. in Matto Grosso

lecti). ?/1.

Ala perigonii var. subcoelestis MALME (specim. Wrigthi-

ani). 2/1.

Ala perigonii var. tenerce MALME (specim. Regnelliani).

Ala perigonii var. apricce MALME (specim. Glazioviani).

2/4,

4. Burmannia capitata (WALT.) MART.

Perigonium apertum, explanatum (specim. in Matto Grosso

lecti): Sa

5. Burmannia alba MART.

Pars perigonii aperti, explanati (specim. in Matto Grosso

lecti). Cd.

Iker

Bihang till K Vet. Akad. Handl Bd 22, Afd IIL,N

- famprrmosn SR TR EPRIDARUN VN

ue SAS frans SD

W. Schlachter, Stockholm .

A. Ekblom delin. et lith.

B.alba Mart.

2. B. grandiflora Malme.

4.B. capitata (Walt) Mart

australis Malme

1. Burmannia

3.Bi. Vlcolor Mart,

LAR

[OST TEERTERREANN:

2 ÖS Hos REW NORS

NEN TR par Ce

. SFATURAL

Rör

Rene SFV

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd. 11. N:o 9.

AUSTRALISCHE

SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN

VON

O. BORGE.

MIT VIER TAFELN.

MITGETHEILT DEN 9 SEPTEMBER 1896.

GEPRUET VON TH. M. FRIES UND V. WITTROCK.

STOCKHOLM 1896

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P, A. NORSTEDT & SÖNER

vHOYHYIOAOIHOR

J HOAHOH 8

; 'ar SJ Nr Frid

Ed | ( tira

[| ty UU i

Nta

—-

AE KIA JOTER 5

He 36 RA SA VENSTRE ÄRR

Das Material zum nachfolgenden Aufsatze wurde mir gö-

tigst von Herrn Dr O. Norpstepbrt zur Verfigung gestellt, der

beinahe alles durch Herrn Baron F. v. MUELLER aus dem

»Phytologic Museum of Melbourne» erhalten hatte.

Die Namen der FEinsammler sind nach den Lokalen in

Klammern angegeben. — Litteraturverweisungen habe ich

nur fär die neulich aufgestellten Arten und Varietäten ge-

braucht, und solchenfalls (was die Desmidiaceen betrifft) die-

selben Abkärzungen wie in NOoRDpstEDT's nächstens erscheinen-

dem »Index Desmidiacearum» benutzt.

Coleoche&te Nc.; PRINGSH.

C. scutata BRÉB.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

C. orbicularis PRINGSH.

N. S. Wales. Richmond River (Mrs HoDGKINSON).

C. irregularis PRINGSH.

Victoria. Wimmera (P. EcKERrRT). — S. Austr. Meacluws

Creek (0. TEPPER). — Queensl. Mitchell River (Epw. PALMER).

— N. S. Wales. Hawkesbury River (W. WoLLs).

Aus den drei erstgenannten Fundorten wurden fertile

- Individuen getroffen.

Bulboche&ete Ac.

? B. elachistandra WITTR.

Forma dissepimento cellularum suffultoriarum mediano

vel infra medium posito; episporio crenulato.

Crass. cell. veg. 18—20 u, altit. 2—-2!/3 plo major;

Long. oog. 30 —371 uu;

Lat. » 43—40 > 4

Long. androsp. 9—10 >»;

Lat. > 13—14 >»;

4 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

N. S. Wales. Hawkesbury River (W. WoLLs).

B. crenulata PRINGSH.

Forma dissepimento ut in f. typ. vel (ut in £ supra-

mediana WITTR.) paullum supra medium posito.

Victoria. Wimmera (P. ECKERT).

B. minor A. BR.

Crass. cell. veg. 22--27 u;

Long. 00g. T1—78 >;

Lat. » 45—46 >;

Long. stip. nannandr. 22—27 >;

Lat. > > IEEE

Long. cell. spermog. - 9—10 >;

Lat. > » 9—12 >.

Victoria. Wimmera (P. ECKERT).

B. varians WITTR. 8 antiqua NORDsT. n. var. mscrpt.

Bulbochete sine nom. Norpst. in Botaniska Notiser 1883,

p. 154-93.

Var. (oogoniis suboblongo-ellipsoideis) nannandribus (srepe)

cum setis apicalibus vel lateralibus (?), unde ramificatio

(spuria ?) efficitur.

Varietas incerta, ulterius observanda.

Long. cell. veg. 21—22—22—23,5 u;

Lat. » »=- 17—16—20—18 =>;

Long. o0og. 08,5—062 u;

Lat. » 30 —834 >;

Long. stip. nannandr. 26 u, lat. 17 u;

2 cell. » 10 Rad öl är

Pab. nostre. nog

S. Austr. Meacluws Creek (0. TEPPER).

Oedogonium LINK; PRINGSH.

0. undulatum (BrREÉB.) ÅA. Br.

Victoria. Wimmera (P. Eckert), Lake Wellington (ÅA.

Lucas). — N. S. Wales. Hume-River (S. JEPHcotT), Port

Jackson (ELIJAH EARY). — Queensl. Johnstone River in North

Queensl. (I. L. BANCROFT), zwischen Norman — und Gilbert-

River (J. GULLIVER), Georgina River (HEARY).

Ausserdem wurden sterile Individuen aus folgenden Lo-

kalen gefunden: Ovens River (BARNES), Proserpine River

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 9. 5

(C. WeELip BirD). — N. S. Wales. Port Jackson (Er. EARY),

Hawkesbury River (W. Worrs), Mt Dromedary (READER). —

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham Bay

(J. DALLAcHY). — Victoria. Murray River (W. I. SmITH).

— — Var. Moebiusii SCHMIDLE NSiässw.-alg. aus Austral.

pag. 297, Fig. 1 (Flora: 1896).

Sterile Fäden in einer Kollektion aus N. W. Tasmania

(W. FITZGERALD).

0. cyatigerum WITTR.

Crass. cell. veg. trivial. 20—30 u, altit. 3—7 plo major;

> >» suffult. 46—56 >», » 2—3plo > ;

Long. oogon. 68—78—80—384,5 uu;

Crass. > 60-—65—64—71,5 >;

Long. nannandr. 395—057 mu, crass. 14 u.

Ovens River (BARNES).

Oedogonium spec. 'Tab. nostr. I, Fig. 2. O. dioiecum ma-

crandrium, oogoniis singulis (rarissime binis) globosis, rima

mediana; oosporis oogonia complentibus; plantis masculis

eadem crassitudine ac femineis.

Crass. cell. veget. 11—13 u, altit. 11/2—5!/2 plo major;

Long. oogon. 21—32,5—33—99 uu;

Crass. >» d30—34 —35—32,5 u;

Tong. = crass. cell. spermog. = 10,5 >.

Central-Austr. Finke River (H. KEMPE).

Oedogonium spec. Tab. nostr. I, Fig. 3. OO. dioicum,

nannandrium; oogoniis singulis vel 2—4 continuis, subglo-

bosis; oosporis globosis, oogonia fere complentibus; nannan-

dribus in cellulis suffultoriis sedentibus.

Crass. cell. veg. 14—18 wu, altit. ca 5 plo major;

Long. cell. suffult. 69 u, crass. 38 u;

» — 0ogon. 40—48—48 —49 u;

Crass. > 40—42—45,5—47 >;

Long. oospor. 39—44—46 —42 »>;

Lat. » 39—41—45 —43 >»;

Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J.

GULLIVER).

Oedogomium spec. Tab. nostr. I, Fig. 4. O. dioicum, nan-

nandrium; oogoniis singulis, ellipsoidei-globosis, poro superiore

apertis; oosporis oogonia complentibus; nannandribus in cel-

lulis vegetativis sedentibus, spermogonio exteriore, bicel-

lulari.

6 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

Crass. cell. veg. 6—8 u, 2!/2—4 plo major;

Long. oogon. 19,5—21—22—23,5 u;

Lat. > 18—19,5-—18—19,5 >;

Long. stip. nannandr. 15—17 wu, crass. 6—7T u;

» cell. spermog. 5—6 u, crass. 5 u.

S. Austr. Murray River (Miss HussEY).

Stigeoclonium Körz.

S. tenne (AG.) RAB.

S. Austr. Murray River (Miss HussEY).

— — 68 lubricum (DILLW.) RAB.

Victoria. Ovens River (BARNES).

Aphanochete A. Br.

A. repens Å. BR.

N. S. Wales. Port Jackson (ErisaH EArRY), Hawkesbury

River (W. WoLLs). — Queensland. Zwisehen Norman River

und Gilbert River (J. GULLIVER).

Chetospheridium KLEBAEN.

C. globosum KLEBAHN Zur kritik ein. Algengatt. pag. 306.

N. S. Wales. Blue Mountains (GEORGINA KING).

Trentepohlia MaARrr.

T. aurea (L.) MART.

Victoria. Dandenong (LUEHMANN).

Microspora THUR.

M. pachyderma (WILLE) LAGERH.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Conferva (L.) LAGERH.

C. bombycina ÅG. ” genuina WILLE.

In einigen Kollektionen ohne Lokalangaben.

— — "minor WILLE.

In ein paar Kollektionen ohne Lokalangaben.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 4

Hormiscia FRIES.

H. zonata (WEB. et MoHR) ÅRESCH.

Victoria.

Coelastrum NägG.

C. pulehrum NSCHMIDLE Beitr. Alg. Schwarzwald. pag. 12,

Wap Ti fig. 10:

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Scenedesmus MEY.

S. bijugatus (Turr.) Körz.

Clyde district (W. BäÄUERLEN).

S. obliquus (TurP.) Körz.

Vict. Wimmera (P. ECKERT).

S. quadricauda (TURP.) BrRÉB.

N. S. Wales. Port Jackson (ELIJAH EARY).

Vaucheria D. C.

V. sessilis (VaucH.) D. C.

N. S. Wales. Richmond River (Mrs HoDGKINSON)

V. geminata (VaAuvcH.) D. C.

N. S. Wales. Hume River (S. JEPHCOTT).

Characium ÅA. BR.

OC. minutum A. BR.

Long. cell. cum stip. 19—33 u, lat. max. 5---8 wu.

Map: nostr. I, Fig. dö:

In einer Kollektion ohne Lokalangabe.

Ophiocytium Näc.

0. majus NägG.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

0. cochleare (E1cHW.) A. Br.

N. S. Wales. Blue Mountains (GEORGINA KING).

”-

S BORGE, AUSTRALISCHE SÖSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

-- — 8 bicuspidatum Borer Sässw. Chlor. Archang. p. 10,

Tab Al fig. 4.

N. S. Wales. Mount Dromedary (READER).

Kirchneriella ScHMIDLE.

EK. lunata ScHMIDLE Beitr. Alg. Schwarzw. pag. 15, Tab.

ITT, fig. 1—3.

Tab host

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Desmidium AG.

D. cylindrieum GREV.

N. S. Wales. Gloucester Creeks.

D. quadratum NORDST.

Long. cell. 19,5—19,5—23 u;

Lat. > 27 —26 —26 >;

» isthm. 22 —21 —21 >.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). — North

Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

D. coaretatum NORDST.

Forma apicibus cellularum latioribus. Long. cell. 28-—29 u,

lat. 38 nu; lat. isthm. 30 pc; lat. aprel föga:

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

D. Baileyi (RALFS) DE Bar. Forma genuina Norpost. Fr.-

wat. alg. N. Zeal. pag. 27, Tab. II, Fig. 4—)35.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

— — Var. undulatum (MasE.) Norposti. Fr. wat. alg. N.

Aealpag. rat mkab so NNSRS

Long. cell. 17—20 u, lat. 23,5 u.

N. W. Tasmania (W. EFITZGERALD).

D. aptogonium BRÉB.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

— — 8 acutius NORDST.

Victoria. Take Wellington (A. Lucas). — Queensl. Zwi-

schen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER).

D. Swartzii ÅG.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

D. bengalicum TURN. Alg. Ind. orient. pag. 147, Tab. XIX,

fig. 1—3.

”

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 9

Forma major. Long. cell. 26—27 wu, lat. 34—35 u; lat.

isthm. 26 u; lat. apic. 22—24,5 u. fv

Tab. nostr. I, fig. 7.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

DB. quadrangulare KöTtz.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Hyalotheca EHRENB.

H. mucosa (MERT.) EHRENB.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

H. dissiliens (SMITH) BRÉB.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). —

N. S. Wales. Botany Bay bei Sidney (S. BERGGREN). —

Victoria. Wimmera (P. ECKERT).

lat.

H. hians NORDST.

Long. cell. 18—20 u, lat. 28,5—30 u; lat. isthm. 26—27 u;

apie. 18—20 u.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Gymnozyga EHRENB.

G. moniliformis EHRENB.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

— — Var. gracilescens NORDST.

Long. cell. 27—29 u, lat. 13 u.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

Spherozosma (BrÉB.) RALFS.

S. exeavatum RALFS.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

S. granulatum Roy et Briss.

Victoria. Swan Hill bei Murray River.

Onychonema WaALLICH.

0. leve NORDST.

Long. cell. 15—16 u; lat. cell. cum acul. 283—29 u, sine

acul. 17 u; lat. isthm. 4 u.

10 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

North Queensl. Johnstone River, Carpentaria Golf (I. L.

BANGEOFT).

0. filiforme (EHRENB.) Roy et Biss.

N. W. Tasmania. (W. FITZGERALD.)

Micrasterias AG.

M. oscitans RALFS var. pinnatifida (Kötz.) RAB.

Forma maxima. Long. cell. 94 u, lat. 100 u; lat. isthm.

15—16 u. 5

Tab. nostr. I, fig. 8.

Queensl. Endeavour River (Persieh).

In der Grösse stimmt diese Form am meisten mit M.

oscitans iberein; was aber die Zellform betrifft, scheint sie

sich zunächst der var. pinnatifida anzuschliessen.

M. foliacea BaIL.

Lat. cell. 62—65 u.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

M. alata WALL.

Tapimostr. Lo E9:

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham

Bay (J. DALLACHY), zwischen Norman River und Gilbert River

(J. GULLIVER).

Weil bisher keme »a vertice»-Figur dieser Art publicirt

ist, habe ich es fär angezeigt gehalten, hier eine solche zu

liefern.

M. Mahabuleshwarensis HoBs. var. intermedia n. var. Tab.

nostr. I, Fig. 10.

Var. lobulo superiore loborum lateralium diviso, sed

summo lobulo minimo; semicellulis e vertice visis medio ut-

rinque processu firmo preditis.

Long. cell. 136,5-—-(semic.) 58,5—(semic.) 68 u;

Lat. >» 103 — 104 — INS

ra täistimaldr= 19,5 ».

N. S. Wales. Mount Dromedary (READER).

Weil das obere der zwei Läppehen der Seitenlappen eine

Anlage eines dritten Läppcehens trägt, stellt diese Form

gleichsam ein Zwischenglied zwischen der Haupttorm und

der var. WALLICHII (GRUN.) dar. (Cfr. NorpstEDTt Fr.-wat. alg.

N. Zeal. pag. 31!) Möglicherweise könnte man sich denken,

dass es sich hier um unentwickelte Individuen von var. Wal=

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 9. 11

lichiz handelte. Dieser Annahme widerspricht aber der Um-

stand, dass, obschon viele Individuen beobachtet wurden, sämt-

liche der obengenannten Form gehörten; äbrigens wurden

auch in einer anderen Kollektion (ohne Lokalangabe) zahl-

reiche Individuen der var. intermedia getroffen, und auch in

dieser wurde keine andere Form der betreffenden Art ge-

troffen. »A vertice» gesehen ähnelt var. intermedia sehr der

var. surculifera TLAGERH., der Fortsatz aber ist kärzer, dicker

und nicht gezähnt.

Micrasterias spec. Tab. nostr. IV, Fig. 62.

M. oblonga incisura mediana angusta; semicellulis trilo-

bis; lobis lateralibus apicibus inferioribus acutis, apicibus

superioribus rotundatis; lobo polari depresse semicirculari

medio leviter retuso, angulis acutis; e vertice et e latere non

visis. Long. cell. 49—50 u, lat. 30—32,5 u; lat. isthm. 5 u.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Euastrum FHRENB.

E. circulare Hass.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

E. sinuosum LENORM.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT), Roc-

kingham Bay (J. DALLACHY).

E. didelta (TURP.) RALFS.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

E. ansatum RALFS.

N. W. Tasmania (W. FITZGERALD). — Queensl. Carpen-

taria Golf (I. L. BAncrort). — N. S. Wales. Mount Drome-

dary (READER).

— — Var. maxima n. var. Tab. nostr. I, Fig. 11.

Var. duplo major; semicellulis in centro scrobiculis sin-

gulis instructis; e ventre visis utrinque triundulatis. Mem-

brana glabra. Long. cell. 173 u, lat. 78 u; lat. isthm. 19—20 u.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

E. asperum n. spec. Tab. nostr. I, fig. 12.

E. magnum, incisura mediana profunda, ampliata; semi-

cellulis trilobis, ad basin aculeis validis 5 et in medio scrobi-

culis 2 instructis; lobo polari vix dilatato in apice profunde

inciso, utringque dente acuto instructo; lobis lateralibus bilo-

2 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

bulatis, lobulis bidentatis; e latere visis cuneatis; e Vvertice

non visis. Long. cell. 82 u, lat. 45—46 wu; lat. isthm. 10—11 u.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

Die Art steht deutlich sehr nahe E. rostratum Bb pre-

morsum NORDST., mit welchem sie durch das allgemeine Aus-

sehen »a fronte» äbereinstimmt; aber infolge der eigenthöäm-

lichen Bewaffnung und des Aussehens »a latere» habe ich ge-

glaubt, sie als eine besondere Art aufstellen zu missen.

E. rostratum RALFS 8 premorsum NORDST.

Long. cell. 61 u, lat. 39 u.

N. S. Wales. Mount Dromedary (READER).

Forma semicellulis infra incisuram apicalem scrobiculis 2

preditis.

Long. cell. 58,5 ru) lat. 34 us lat, istid SR

ter semicells 27 BH OM 200 AR > cc 2

Tab. nostr. I, fig. 13.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

Forma semicellulis serobiculis nullis instructis; in lobulis

basalibus dentibus nullis visis. FE basi visis semicellulis ut-

roque latere inflatione magna truncata instructis. Long. cell.

61—62,5 u, lat. 36—38 u; lat. isthm. 6,5—8,5 u.

Tab. nostr. I, fig. 14.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Cfr. ScHMIDLE Sisswasseralg. aus Austral. pag. 310 (Flora

1896)!

E. divergens JOosH. 8 australiannm n. var. Tab. nostr. IT,

fig. 15.

Var. lobulis lateralibus dentibus paucis instructis; semi-

cellulis supra isthmum annulo granulorum cire. 9 et intra

annulum granulis 4 instructis; e vertice visis oblongis, medio

utrinque tumore granulato preditis; a latere visis utringue

tumore basali magno preditis. Long. cell. 47—49,5 u, lat.

39—43 wu; lat. isthm. 9—10,5.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

E. spinulosum DELP. var. ornatum n. var. Tab. nostr. IL,

ie IG

Var. semicellulis in medio 4 annulis granulorum instruc-

tis; lobo polari curto.

Long. cell. Su, lat. dF2 mu lat! isthm HT

suvrsemicellkallrp) «Xr Då

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 13

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), zwischen

Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER).

Theils durch die Bewaffnung der Zellmembran, theils

durch den sehr verkäörzten Endlappen, welcher sich nur in

gleicher Höhe mit den Zwischenlappen streckt, erhält diese

Form ein sehr abweichendes Aussehen. Sie steht sehr nahe

gewissen Formen von E. verrucosum EHRENB.; cfr. E. verru-

cosum B Wallichianum "Turns. Alg. Ind. orient. pag. 74, Tab.

2 EE EES Al

— — X inermius NORDST.

Long. cell. 57—53—(semic.) 27—(semic.) 30 u.

Lat. » 22—49— 48— F2 (BE

> isthm. 12—12— 12— 10,5 >.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

E. binale (TurP.) RaALFs. Forma RaALrrs Brit. Desm. Tab.

KOMVÄEne d €:

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Forma RaALes 1. e. "Tab. XIV, Fig. 8 d.

N. W. Tasmania (W. EFITZGERALD).

E. Turneri West Fr. w. alg. W. Irel. pag. 141.

Murray River (I. P. Eckert). — N. W. Tasmania (W.

FITZGERALD). — N. E. Austral. White Water nahe Mt Al-

bion (CH. W. BIRCH).

Die beobachteten Individuen stimmten mit Tab. III, Fig.

11 in NorpsteEbt Fr.-wat. alg. N. Zeal. äberein. Ein gemesse-

nes Individuum (aus Mt Albion) war 40 u lang, 26 u breit;

isthm. 6,5 u br.

E. turgidum WALL. var. simplex n. var. Tab. nostr. II,

Hol

Var. lateribus lobi terminalis fere rectis; lobis basalibus

rotundatis non sinuatis. Long. cell. 113 u, lat. 94 u; lat.

isthm. 34 u.

N. S. Wales. Port Jackson (ELIJAH EARY).

Cfr. E. turgidum 8 Grunowii SCcHMIDLE Alg. Sumatr. pag.

305, Tab. IV, fig. 12 und E. verrucosum Pp sumplex JosH.

E. verrucosum FEHRENB. var. Möbii n. var. (É. verrucoswm

f. Mög. Austral. Sässwasseralg. II, pag. 340, Tab. II, fig. 21).

iab. nostre. IL, fig: 18.

Var. lobo polari valde dilatato, apice leviter emarginato;

lobulis lateralibus curtis; membrana granulis concentrice or-

dinatis instructo; granulis in centro semicellule majoribus.

14 BORGE, AUSTRALISCHE SUÖSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

Semicellulis e vertice visis utringue ventricosis; lobo polari

et lobulis lateralibus superioribus utroque apice bifidis. Long.

cell. 97,5 wu, lat. 88—89 u; lat. isthm. 30 u.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Die von mir beobachtete Form unterscheidet sich ein

wenig von MöBivs' Form; sie ist kleiner, die Basis der Zell-

hälfte ist gerader, die Granulirung ist ein wenig verschieden.

Nach MöBivs sollen auch die unteren Seitenläppchen getheilt

sein, was jedoch wenigstens nicht bei den von mir beobachte-

ten Exemplaren der Fall ist. — Die Form erinnert, »a fronte»

gesehen, sehr an gewisse Formen von Micrasterias americana

(EHRENB.) Körz.

Forma lobulis lateralibus superioribus minimis. Long.

semicell. 45,5 u, lat. 78 u; lat. isthm. 26 u.

Tab. nostr. II, fig. 19

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

FEuastrum spec. Tab. nostr. IV, fig. 63.

E. semicellulis trilobis; lobis lateralibus bilobis, lobulis

quadrangularibus; lobo polari trilobo, lobulis lateralibus tri-

angularibus, lobulo polari incisura profunda instruceto. Mem-

brana in medio semicellulze serobiculis 2 instructa. E vertice

et a latere semicellulis non visis. Long. cell. 69—72 u, lat.

29-40-16; lat isthm du:

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

Euastrum spec. Tab. nostr. IV, fig. 64.

E. minus, paullo latius quam longius, incisura mediana

profunda ampla; semicellulis trilobis; lobis lateralibus pro-

tentis, angulis superioribus bidentatis, Anu inferioribus

unidentatis, infra marginem apicalem dentibus 3 ornatis; lobo

polari curto infra marginem dentibus 3 ornato; membrana

semicellularum medio granulis 4 instructa. Long. cell. 19,5—

23 u, lat. 29—32,5 mu; lat. isthm. 6,5—9 u. MNSemicellulis'e

vertice et a latere non visis.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Staurastrum MEYEN.

S. retusum 'TURN. Alg. Ind. Orient. pag. 104, Tab. XIII,

fig. 13. Var. grannlatum n. var. Tab. nostr. II, fig. 20.

Var. minor, paullo latior quam longior, dorso recto, non

retuso; membrana pgranulis minoribus ornata. Long. cell.

15—16 wu, lat. 19—20 wu.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. HI. N:09. 15

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Als eine Ubergangsform zwischen dieser Varietät und

der Hauptform kann man die var. punctulatum EIicHL. et

Gutw. Alg. nov. pag. 13, Tab. V, fig. 44 betrachten, welche

eine theilweise punktirte Membran und einen geraden oder

unbedeutend eingebuchteten Scheitel hat.

S. orbiculare (EHRENB.) RALFS £ depressum Roy et BIss.

N. S. Wales. Hume River (S. JEPHCOTT).

— -— £ dentieulatum NORDST.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY), zwischen Nor-

man River und Gilbert River (J. GULLIVER).

S. cuspidatum BRÉB.

In einer Kollektion ohne Angabe des Einsammlungslokales.

S. elegans n. spec. Tab. nostr. II, fig. 21.

S. magnum, medio utrinque sinu amplo constrictum; semi-

cellulis sursum sensim dilatatis, apice leniter convexo, angu-

lis cornubus gracillimis valde elongatis, divergentibus, mar-

gine subtiliter denticulatis, apice tridentatis, instructis; cor-

nubus inferioribus incurvis; e vertice visis quadrangularibus,

lateribus retusis. Membrana glabra. Long. cell. sine corn.

23—99 u, cum corn. 117 u; lat. cell. cum corn. 104 u; lat.

isthm. 15—16 u.

Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J.

GULLIVER).

S. punetulatum BRÉB.

N. W. Tasmania (W. EFITZGERALD).

Forma minor. Long. cell. 26—28 u, lat. 22—26 u; lat.

Tathm. do

Victoria. Wimmera (ALTON).

S. alternans BRÉB.

N. W. Tasmamia (W. EITZGERALD).

S. margaritaceum EHRENB.

N. W. Tasmania (W. EITZGERALD).

S. tetracerum (Kötz.) RALFS.

N. S. Wales. Mount Dromedary (READER).

S. bicorne Hauptfil. var. longebrachiatum n. var. Tab. nostr.

I io. 22.

Var. lateribus semicellularum utroque latere processubus

denticulatis 3 instructis, apice una serie processuum ornata;

e vertice visis semicellulis duobus ordinibus processuum or-

natis; radiis longioribus, gracilioribus, apice bidentatis. Mem-

16 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

brana glabra. Long. cell. 33—34 u, lat. cum rad. 74—895 u;

lat. isthm. 9 u.

Queenst. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Ich habe nach einigem Bedenken diese Form zu &S. bicorne

gefäuhrt; sie unterscheidet sich von dieser Art durch die be-

deutend längeren und schmäleren Fortsätze, durch die Pro-

tuberanzen in den BSeiten der Zellhälften und dadurch dass

sie im Scheitel nur zwei Reihen von Protuberanzen hat. Sie

erinnert doch in vielfacher Beziehung an S. bicorne var.

australis RaAc. Desmidya Ciastoni pag. 22, Tab. II, fig. 8.

Cfr. auch S. bengalense Turs. Alg. Ind. orient. pag. 124, Tab.

KINNSET SO:

S. rectangulare n. spec. Tab. nostr. IV, fig. 65.

S. mediocre, duplo longius quam latius, medio modice

constrictum; semicellulis lateribus modice tumidis, apice trun-

catis, angulis in brachia exeuntibus; brachiis granulatis erec-

tis; e vertice visis semicellulis 3-gonis, lateribus retusis.

Long. cell. cum brach. 52 u, lat. max. 26 u; lat. isthm. 9—10 u.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Cfr. S. gonatum Börse. Desm. Bras. pag. 951, Tab. V, fig.

48 und S. Maskellii Turn. Alg. Ind. orient. pag. 131, Tab.

KNIT ES 2

S. spinosum RALFS.

In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes.

S. sexangulare (BULNH.) LUND. 8 produetum NORDST.

N. W. Tasmania (W. EFITZGERALD).

— — y incurvum n. var. Tab. nostr. II, fig. 23.

Var. minor quam forma typica dorso semicellularum ro-

tundato producto; radiis superioribus adscendentibus, margine

dente unico ornato; radiis inferioribus incurvis. E vertice

visis 4-gonis. Long. semicell. sine rad. 18—19 u, cum rad.

32—33 wu; lat. cell. sine rad. 28—29 u, cum rad. 57—58 u.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

Xanthidium EHRENB.

X. bifurcatum n. spec. Tab. nostr. II, fig. 24.

X. maximum sinu extrorsum ampliato; semicellulis tri-

lobis; lobo polari sursum attenuato, apice truncato vel levis-

sime retuso, angulis processu firmo et infra marginem api-

calem processubus binis instructis; lobis lateralibus proces-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 17

subus binis et intra eos processu unico preeditis; membrana

preterea in medio supra isthmum processu unico et supra

illum processubus binis instructa; processubus omnibus bi-

furcatis, apicibus tridenticulatis. E vertice visis semicellulis

ellipticis, apicibus processubus tribus et utroque latere pro-

cessu unico (vel processubus binis) preditis. Zygotis maximis,

aculeis longis trifurcatis ornatis.

Long. semicell. cum process. 107—117 —123,5 u.

Lat: » » » 143—149,35 —169 »å

Lat. isthm. 34 u.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Eine besonders ausgeprägte Art, am nächsten verwandt

mit X. armatum BrÉB. Ob man »e vertice» eimen oder zwei

Fortsätze sieht, beruht natärlich auf der Einstellung; die

Fig. 24 c ist in schiefer Lage gezeichnet. Alle Zygoten, die

ich beobachtet habe, waren entweder zerrissen oder von an-

deren Gegenständen mehr oder weniger verborgen, weshalb

ich weder Maasse noch eine vollständige Figur liefern kann;

die gelieferte Figur därfte jedoch eine vollgältige Vorstel-

lung von dem Aussehen und der Grösse der Zygote geben

können.

X. multicorne n. spec. "Tab. nostr. II, fig. 25.

X. medio profunde constrictum, sinu extremo ampliato;

semicellulis subreniformibus, dorso convexis; e vertice visis

ellipticis; a latere visis circularibus. Membrana semicellu-

larum cornubus uncinatis 14 in ordinibus 2 (7 + 7) ordinatis

predita, cetera glabra. Long. cell. 59—060 u, lat. 46 —47 wu;

lat. isthm. 14 u.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Ähnelt am meisten X. acanthophorum NORDst., unter-

scheidet sich aber von dieser Art durch längere, hakenförmig

gekrämmte und auf andere Weise angeordnete Stacheln.

X. superbum ELFV.

Forma sinu acuto, non lineari; semicellulis utroque latere

aculeis levissime curvatis 5 instructis, apice verrucis 2 pree-

ditis. Membrana in medio sepius brunnea et scrobiculata.

Long. cell. cum acul. 91 u, lat. cum acul. 65 u; lat. isthm.

16-17 wu.

Tab. nostr. II, fig. 26.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

18 BORGE, AUSTRALISCIIE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

X. fasciculatum EHRENB.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham

Bay (J. DALLACHY).

Arthrodesmus EHRENB.

A. convergens EHRENB.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY), Port Denison.

— — var. mucronatus n. var. Tab. nostr. II, fig. 27.

Var. semicellulis apice paullo infra marginem mucrone

ornata; sinu mox valde dilatato; e vertice visis semicellulis

fere rhomboideis. Long. cell. 31 u, lat. 45—46 u; lat. isthm.

nen i

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

A. apiculatus JOSH.

Forma sinu mox valde ampliato; dorso semicellulis minus

curvato; e ventre visis utroque latere inflatis. Long. cell:

3334 w, lat. 13233 w; lat isthm: 9 ju

Tab. nostr. II, fig. 28.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Cosmarium Corpa.

C. tesselatum DELP. 8 Nordstedtii MöB. Austral. Suässwasser-

alg. pag. 443, fig. 16.

Long. cell. 79 —84,5—94 uu.

Dat. » 48 -—51 =58,5 I

> isthm. 32,5—32,5—36 >.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham

Bay (J. DALLACHY).

C. eylindricum RALFS.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

C. exeavatum NORDST.

Forma major, magis excavata. Long. cell. 38—42 u, lat.

22—23,5 u; lat. isthm. 9—11 u.

Tab. nostr. ITIL fig. 29.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Forma Norpst. Fr.-wat. alg. N. Zeal. pag. 52, Tab. I,

fig. 18, sed minor. Long. cell. 27—28 u, lat. 17 u; lat. isthm.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 19

Forma Norpsr. 1. c., sed multo major. Long. cell. 45-—

46 wu, lat. 28—29 u; lat. isthm. 11-—12 u.

Tab. nostr. TIT, fig. 30.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

C. tetraophthalmum (Körtz.) BRÉB.

Queensl. Mitchell River bei Carpentaria Golf (EDw.

PALMER).

C. Brebissonii MENEGH.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

C. denticulatum n. spec. Tab. nostr. III, fig. 31.

C. maximum diametro 1!/2-plo longius, medio profunde

constrictum incisura sublineari, extremo ampliata; semicellulis

circulari-pyramidalibus, angulis inferioribus etapicerotundatis;

membrana ad latera et apicem dense denticulata dentibus

concentrice ordinatis, infra punctulata, in medio serobiculata,

supra isthmum una serie dentium ornata; e vertice visis

semicellulis ellipticis, membrana ad latera et apices dense

denticulata, infra punctulata, in medio scrobiculata; a latere

visis sgubovalibus, membrana ad latera punctulata, cetera

dense denticulata.

Long. semicell. cum dent. 84,5— 91—1(cell.) 182 u.

Lat. > > >» 126 —130— 133 >».

» isthm. 45,5— 45,5 Di

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Cfr. C. Eloiseanum WoLLE.

C. latum BRÉB.

Forma granulis in seriebus verticalibus ordinatis.

Long. cell. 55—56—58,5—60—60—61—62 —65 —77 —79 —84,5—90—99 u.

st 4 DL 03--55, 59-555 7--58,5-:58,5--69 70; —T9; II, 5, 3

si bana 10-116: 18 17-17-17 LM AISA 23, 2 2A AR

ee — — Se — Or

TT III TV NV

Tab. nostr. III, fig. 32.

N. S. Wales. Port Jackson (Er. EaArY) (I), Gloucester

Creeks (IT), Hawkesbury River (W. Worzs) (IIT). — Victoria.

Australian Alps (Miss CAMPBELL) (IV).

Wie es scheint, variirte die Form vielfach in Grösseé an

verschiedenen Lokalen. Bei einem Theile, besonders bei den

grösseren Individuen, war der Scheitel der Halbzelle mehr

abgerundet als in fig. 32 und stimmte dadurch bedeutend mit

Tab. IT, fig. 10 (die obere Zellhälfte) in Roy et Biss. Scottish

Desm. äberein.

20 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

C. auriculatum REINSCH.

Murray River (I. P. ECKERT).

C. securiforme n. spec. "Tab. nostr. III, fig. 33.

C. magnum medio profunde constrictum incisura acutan-

gula mox valde ampliata; semicellulis lateribus rectis diver-

gentibus, apice late rotundato; apicibus semicellularum acu-

leis curvatis marginalibus 3 et paullum supra illos aculeno

uno ornatis; membrana dense scrobiculata, in medio incras-

sata seepe brunnea; e vertice visis rhomboideis lateribus trun-

catis, apicibus denticulatis. Long. semicell. 65 u, lat. cam

acul. 131—132 wu; lat. isthm. 36—37 u.

Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J.

GULLIVER). E

C. reniforme (RALFS) ÅRCH.

N. S. Wales. Port Jackson (WooLzLns). — Queensl. Car-

pentaria Golf (I. L. BANCROFT).

? C. pseudobroomei WoLLE.

Forma paullo latior quam longior; semicellulis angulis

superioribus et inferioribus rotundatis; e vertice visis semi-

cellulis ut in Tab. LI, fig. 36 WozrzE Desm. Un. St. Long.

cell. 43—45,5 wu, lat. 45,5—48 u; lat. isthm. 14—16 u.

Tab. nostr. IIT) fig: 34!

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Ich habe mit grossem Bedenken diese Form zu C. pseudo-

broomet WoOLLE gefibrt, da sie »a fronte» gesehen mit WOoLLE's

Figur nicht ibereinstimmt. Dagegen stimmt sie sehr gut

mit fig. 6 a, Tab. XVI in RaArrs Brit. Desm. äberein. WoLLE

sagt von C. Pseudobroomei in Desm. Un. St pag. 86: »This

new species is in all its details of structure like the pre-

ceeding (C. Broometi), but entirely devoid of a central infla-

tion» Wäre dies richtig, so wärde ich unbedenklich die von

mir beobachtete Form zu C. pseudobroomet fähren. Vergleicht

man aber WoLrrE's Figur mit der von RALFsS gegebenen, so

wird die Ubereinstimmung nicht so vollständig. — Fine

nahestehende Art ist C. creperum WeEsTt Fr.-wat. alg. of Ma-

dagaskar pag. 63, Tab. VII, fig. 11, welches jedoch durch

andere Dimensionen, anders angeordnete und weiter von ein-

ander entfernte Wärzchen abweicht. Cfr. auch C. quadrum

var. minus forma? NScHMIDLE Sässwass. Alg. Austral. pag.

309, fig. 14.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 21

C. portianum ÅRCE.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

— — Var. orthostichum ScHMIDLE Alg. Geb. Oberrheins,

pag. 549, fig. 7.

Long. cell. 28—29 u, lat. 22 u; lat. isthm. 10—11 u.

In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes.

C. orthostichum LUND.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

C. punetulatum BRÉB.

N. S. Wales. Hume River (S. JEPHcoTT), Port Jackson

(EL. EARY).

— — Var. subpunctulata (Norpst.) BörG. F. alg. Ostgronl.

pag. 12.

N. S. Wales. Mount Dromedary (READER).

Forma Börge. Bidr. Bornh. Desm. pag. 144, Tab. VI, fig. 4.

Long. cell. 35—36,5 u, lat. 32—33 u; lat. isthm. 10,5 u.

N. W. Tasmania (W. FITZGERALD).

Forma cum forma Börs. 1. ce. congruens, sed in individuis

nonnullis granulis medianis 4 + 3 + 3 (ut in fig. 2 apud

ScemiIDLE Uber individ. Variabilität) ordinatis; e vertice visis

semicellulis non tumidis. bDLong. cell. 27—30 u, lat. 26—27 wu;

lat. isthm. 6,5—38 u.

Clyde District (W. BÄUERLEN).

C. Askenasyi NSCHMIDLE Alg. Sumatr. pag. 304, Tab. IV,

fig. 7.

Forma minor incisura mediana mox ampliata; apice se-

micellularum truncato. Long. semicell. 65 u, lat. 91 wu; lat.

isthm. 36—37 wu.

Tab. nostr. III, fig. 35.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Forma minor incisura mediana mox ampliata; semicellulis

a ventre visis apertura isthmi ad latera rotundata, ad api-

ces truncata. Long. cell. 137—138 u, lat. 111—112 u; lat.

isthm. 45,5 u.

Tab. nostr. III, fig. 36.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

Bei all" den zu diesen zwei Formen gehörenden Individuen,

welche ich beobachtet habe, war die Membran fein punktirt;

dagegen entbehrten sie die am Isthmus befindliche Horizon-

talreihe stärkerer Punkte, welche ScHMIDLE bei der Sumatra-

form beobachtete.

BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

Zu dieser Art könnte man wohl als Varietät Cosmarium

spec. Mög. Austral. Sässwasseralg. II, pag. 340, Tab. II, fig.

20 fähren.

C. distichum NORDST.

Forma in centro semicellularum granulis 10 in seriebus

3 (3 + 3 + 2) ordinatis predita. Long. cell. 35 u, lat. 31 u,

lenses TSWMns d L

Tab. nostr. III, fig. 37.

N. S. Wales. Mount Dromedary (READER).

C. De Baryi ÅA RCH.

Forma Norpst. Desm. arct. pag. 29, Tab. VIL, fig. 27.

Long. cell. 138—159 u, lat. 69—72 u; lat. isthm. 35—36 u.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). |

Die Form weicht also ein wenig von NoORDstEDT's Form

dadurch ab, dass sie verhältnissmässig schmäler ist und einen

schmäleren Isthmus hat.

C. turgidwm (BrÉB.) Lund.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

C. pächydermum LUND.

Forma minor; long. cell. 72—73 u, lat. 56 u; lat. isthm.

21—28 u.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

C. granatum BRÉEB.

N. S. Wales. Port Jackson (EL. EArRY), Mount Drome-

dary (READER), Gloucester Creeks. — Queensl. Carpentaria

Golf (I. DL. BANCROFT), Rockingham Bay (J. DALLACHY). —

N. W. Tasmania (W. FITZGERALD).

Forme ScHMIDLE Alg. aus Denver fig. 1 und BorGE Sub-

foss. sötv. alg. Gotl. fig. 1—3; membrana glabra. Long. cell.

25—27 uu, lat! 18EE220106; lat! isthkmid:=65rx

Queensl. Mitchell River bei Carpentaria Golf (Epw.

PALMER).

Oft gehörten die zwei Zellhälften zu verschiedenen Formen.

Forma BorGE 1. c. fig. 1. Membrana glabra. Long. cell.

30-34 mt, lat. 22 wu; lat. 1sthim. 2-6 fc

N. W. Tasmania (W. FITZGERALD).

Oft wurden Ubergangsformen zu der typischen Form,

welche in derselben Kollektion angetroffen wurde, beobachtet.

C. nitidutum DE Nor. Forma Norpst. Fr.-wat. alg. N.

Ze LN TR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 9. 23

N. S. Wales. Port Jackson (EriJaH EaArRY), Gloucester

Creeks.

C. Hammeri REINSCH.

Forma cum OC. homalodermo Norpst. Desm. arct. pag. 18,

Tab. VI, fig. 4 congruens, sed minor isthmo angustiori. Long.

cells fa2— 93 w, lat. 28—29 wu; lat. isthminf5iuw.

Clyde District (W. BÄUERLEN).

C. ellipsoideum ELFV.

Forma minor; long. cell. 24—26 u, lat. 21—22 wu; lat.

isthm. 4,5—)9 u.

Queensl. Port Denison.

C. contracetum KIRCHN.

Long. cell. 30 u, lat. 21 u; lat. isthm. 3 u.

In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes.

C. Scenedesmus DELP.

Forma ad fp dorsitruncatum NOorpst. accedens; membrana

punetata; semicellulis e vertice et a latere visis cum var.

dorsitruncato congruentibus. Long. cell. 29—31 u, lat. 35—39 u;

lat. isthm. 13—15,5 u.

Tab. nostr. III, fig. 38.

N. W. Tasmama (W. EITZGERALD).

C. obsoletum (HANTZSCH) REINSCH.

- Long. cell. 51 —52 —352 uwu.

Lat. > 2 —38,5—958,5 >.

> isthm132,5—26/ —301 ».

N. S. Wales. Port Jackson (EtriJaAH EaArRY), Mount Dro-

medary (READER). — Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BAN-

CROFT), Rockingham Bay (J. DALLACHY), Port Denison.

C. pseudoprotuberans KIRCEN.

Forma minor; long. cell. 24—25 u, lat. 21 u; lat. isthm.

6,5 u.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Forma major angulis superioribus semicellularum fere

rotundatis, dorso altiore; e vertice visis semicellulis utrogque

latere tumidis. Long. cell. 44 u, lat. 39 u; lat. isthm. 11—12 u.

Tab: nostr. IIT, fig. 39.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

C. venustum (BRÉB.) ÅRCH.

Forma semicellulis a basi sensim attenuatis, apice leviter

retuso; membrana supra medium scerobicula predita. Long.

cell. 39—40,5 u, lat. 26—27 u; lat. isthm. 3—6,5 wu.

24 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

Tab. nostr. III, fig. 40.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

Möglicherweise ist diese Form mit C. cambricum WILLS

identisch, welches von Rory und BIissEt in Scott. Desm. pag.

48 als Synonym mit C. venustum angegeben wird.

C. Meneghinii BRÉB.

N. S. Wales. Mount Dromedary (READER). — Victoria.

Murray River nahe Swan-Hill.

Forma Rarrs Brit. Desm. Tab. XV, fig. 6. Long. cell.

13-—-14 u, lat. 11—12 wu; lat. isthm. 4 u.

N. S. Wales. Port Jackson (EL. EARY).

Forma cum CC. impressulo ELFv. congruens.

N. S. Wales. Hume River (S. JEPHcotT), Gloucester

Creeks. — Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

— — Var. Reinschii Istw. Forma BorerE Bidr. Sibir. Chlo-

roph. Tab. I, fig. 9.

Long. cell. 28,5—30 wu, lat. 22 u; lat. isthm. 5—6,5 u.

In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes.

— — Var. granatoides ScHMIDLE Beitr. Alg. Schwarzwald.

jaG Has 0 BN NICE öl, Il

Forma minor semicellulis profundius bisinuatis; e vertice

visis apicibus magis attenuatis. Long. cell. 13—15,5 u, lat.

9—10,5 u; lat. isthm. 2,5—4 u. |

Tabi nostr.skIE Fia AI

N. W. Tasmania (W. FITZGERALD).

C. Regnellii WILLE.

Long. cell. 19—20 wu, lat. 17 u; lat. isthm. 6 u.

In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes.

C. trachypleurum LUND. var minor RAc.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

C. quadrifarium LUND.

Forma ad formam (sub C. hexastichum LuNp.) RaAc. Des-

midya Ciastoni pag. 16, Tab. I, fig. 17 accedens, sed minor;

semicellulis margine verrucis 21—23 predita, verrucis in se-

ries 3 ordinatis; tumore basali verrucis 14 in series 2 (4+10)

dispositis. Long. cell. 48 u, lat. 35 u; lat. isthm. 14 u.

S. Adustr. Meacluws Creek (0. TEPPER).

C. binum NorpDstT. Var. australiensis n. var. Tab. nostr.

III, fig. 42.

Var. cire. duplo longior quam latior; lateribus semicellu-

larum fere parallelis; angulis superioribus rotundatis; crenis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 25

circiter 20; granulis medianis in series 53 dispositis, et infra

una serie horizontali granulorum 5; membrana ad marginem

granulata, granulis in serie una interiore singulis et in serie-

bus 2 exterioribus binis dispositis. Long. semicell. 21—22 u,

lat. 28—29 u; lat. isthm. 11 u.

Queensl. Carpentaria Golf (1. L. BANCROFT).

Könnte vielleicht zu C. binum var. RaAc. Now. Desm.

pag. 21, Tab. V, fig. 25 gefihrt werden.

C. Phaseolus BRÉB.

Forma membrana minutissime crenulata.

Long. cell. 32,5—-34—38—39 u.

Lat. >» 34 —34—40—42 >.

» isthm. 12 —12—13—13 »>.

S. Austr. Pidinga.

— — 8 elevatum NORDST.

Forma minor. Long. 19—20

2,5 MU.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

C. angustatum (WITTR.) NORDST.

Forma semicellulis a basi sensim attenuatis. Long. cell.

2280 Lv lat alt es latinsthim su.

Tab. nostr. III, fig. 43.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

Nicht ohne Bedenken habe ich diese Form zu C. angu-

statum gefihrt; bei der Hauptform ist der Scheitel mehr ab-

gesetzt; eine Form, welche der von mir beschriebenen etwas

näher zu stehen scheint, ist f. australis RaAc. Desmidya Cia-

stoni pag. 366, Tab. VII, fig. 29.

C. dubium n. spec. Tab. nostr. III, fig. 44.

C. parvum, duabus partibus longius quam latius, fere

rectangulare, sinu lineari angusto; semicellulis lateribus fere

rectis 4-sinuatis; angulis inferioribus subrectis; apice levis-

sime emarginato; e vertice visis ovalibus utroque latere tu-

more instructis; a latere visis ovalibus utroque latere tumore

instructis, margine cetera undulato. Long. cell. 30 u, lat.

20—21 wu; lat. isthm. 5 u.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

ft latt lök; elat. ist.

26 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

Docidium BRÉB.

D. Baculum BRÉB.

Murray River (I. P. EcKErRT). — S. Austr. "Meacluws

Creek (0. TEPPER). -— North Queensl. Johnstone River, Car-

pentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham Bay (J. DAL-

LACHY).

D. subundulatum n. spec. Tab. nostr. ITIL, fig. 45.

D. mediocre, diametro 13—14-plo longius; semicellulis

vix attenuatis profunde 8-constrictis; apicibus truncatis gla-

bris. Long. cell. 431—432 u, lat. 32—33 u; lat. isthm. 17 wu;

lat. apic. 20—22 u. i

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

Cfr. D. undulatum Bain., D. oedematum Turns. Alg. Ind.

orient. pag. 34, Tab. IT, fig. 7 und D. Burmense JosH., von

welchen diese neue Art sich indessen durch die tiefe, gleich-

förmige Undulirung sowie durch die ebenen, glatten Enden

gut unterscheidet.

D. nodulosum BRÉB.

Forma semicellulis usque ad apices undulatis.

Murray River (I. P. ECKERT).

D. Ehrenbergii RALFS.

N. S. Wales. Port Jackson (ErisaAH EArRY), Mount Dro-

medary (READER), Botany Bay bei Sidney (SVEN BERGGREN),

Gloucester Creeks. — Victoria. Ovens River (BARNES). —

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BaAncrort), White Water

nahe Mt Albion (CH. W. BircH), Rockingham Bay (J. DAL-

LACHY).

D. basiundatum W. et G. West Freshw. alg. Madagasc.

pag. 45, Tab. V, fig. 35 (sub Pleurotenium).

Forma diametro 17—19-plo longior, apicibus attenuatis:

Long. semicell. 253,>—(cell.) 543 u.

Lat. > 29 — 30 >.

> apic. 19,5-— 19:55

Tab. nostr. III, fig. 46.

Queensl. Endeavour River (PERSIEH).

W. und G. West geben an, dass die Hauptform ungefähr

26 mal so lang wie breit sei; nach den angefiährten Maassen

aber ist sie nur 21—22 mal so lang wie breit.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 9. 27

D. reecetum (DELP.).

N. S. Wales. Hume River (S. JEPHCOTT).

D. baculoides Roy et BrIss.

Forma 20—22-ies diametro longior. Long. semicell. 169

—=T89 uu, lat. 17 pu.

Habilmostr. LL fe. AN.

N. S. Wales. Gloucester Creeks.

In Toni Syll. Alg. pag. 872 Zeile 10 v. u. kommt ein irre

machender Druckfehler vor; vor »265» muss nämlich »semi-

cell.> eingeschoben werden.

D. burmense JOsH.

Forma constrietionibus semicellularum 14—16. Lat. bas.

semicell. 43—47 u, long. semicell. 12—135-plo major; lat. apic.

22—03906 wu.

Tab. nostr. III, fig. 48.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

In der von JosHuva gelieferten Diagnose wird angegeben,

dass die Hauptform 15—20 mal so lang wie breit sei, auf

der gelieferten Figur aber ist die Zellhälfte allein wenigstens

12 mal so lang wie breit. |

D. nodosum BAIL.

Forma membrana glabra; tumoribus semicellularum dis-

junctis, h. e. constriectionibus elongatis.

Long. semicell. 87--97,5—120-—-130—(cell.) 274 u.

HRM aren RANN FORNE 45,5 ».

» isthm. 12 — 12— 14— 2000

Tab. nostr. IV, fig. 49—>51.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham

Bay (J. DALLACHY), zwischen Norman River und Gilbert Ri-

ver (J. GULLIVER).

Forma cum forma proxima congruens, sed maxima; long.

semicell. 266—267 u, lat. max. 84—85 u; lat. isthm. 31 u.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

— — Var. mammillata n. var. Tab. nostr. IV, fig. 52.

Var. tumoribus semicellularum papillis binis instructis.

Long. semicell. 127—128 u, lat. max. 33—54 wu; lat. isthm. 12 u.

Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J.

GULLIVER).

D. tesselatum JOosH.

Long. semicell. 208—230 u, lat. 36,5—44 u.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

åp

BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

? D. cylindrieum Turns. Alg. Ind. orient. pag. 238, Tab. IL,

ine I

Forma supra inflationem basalem intlatione nulla; semi-

cellulis apice a fronte visis circ. 10 tuberculis parvis instruc-

tis. Long. semicell. 308 u, lat. max. 48 u.

ENA mosne IVA ne HI

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

? Forma proxime similis, sed multo minor, apice dilatato.

Long. semicell. 126—162,5 u, lat. max. 26—29 u, lat. supra

tumor. 22—26 u.

Tab. nostr. IV, fig. 54.

North Queensl. Johnstone River (1. L. BANCROFT).

D. horridum n. spec. Tab. nostr. IV, fig. 55. |

D. magnum, diametro 4—6-plo longius, medio leviter

constrictum, polos versus vix attenuatum; semicellulis verti-

cillis 4 prominentium biaculeatorum preditis; prominentiis

in verticillo basali circ. 15—17; apice truncato aculeis 7—12

instructo.

Long. semicell. 153—130—14cell.) 198 u.

Lat: » 68— 49— 40 >.

> isthm. 27— 26— 22.2.

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY), zwisechen Nor-

man River und Gilbert River (J. GULLIVER).

Ist wohl am nächsten verwandt mit D. Kayei ARCH.

D. verticillatum RALFS var. ornatum n. var. Tab. nostr. IV,

fig. 56.

Var. prominentiis lateralibus elongatis apice 5-dentatis;

apicibus semicellularum processubus 3 3-dentatis ornatis.

Long. semicell. cum proc. 169 —236,5 u.

Lat. > > > 40 — 43 >.

Jaa. ast NE

Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J.

GULLIVER).

Durch die sehr verlängerten seitlichen Protuberanzen

erhält diese Form ein sehr abweichendes und zierliches Aus-

sehen.

D. gracile (BAIL.) WITTR.

Long. semicell. cum acul. 153--154 u, lat. acul. 28—29 u.

lab nOStrs LME ToSRSd

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 29

Möglicherweise weicht die von mir beobachtete Form

ein wenig von der typischen Form durch kräftigere Stacheln ab.

— — " aculeatum NORDST.

Forma aculeis adscendentibus vel patentibus, lobis api-

calibus 2 gracilioribus erectis.

Long. semicell. cum acul. 221—-253,5>—260—318,5 u.

Lat. > > > 30— 42 — 38— 39 >.

Rab iinostr: IV5 fig. 50, 09.

Victoria. Take Wellington in Gippsland (A. LucaAs). —

N. W. Tasmania (W. FITZGERALD).

D. elegans n. spec. Tab. nostr. IV, fig. 66.

D. magnum semicellulis verticillis 5 aculeorum instructis;

aculeis verticilli infimi 10 minoribus; aculeis verticillorum

ceterorum 8 majoribus; aculeis patentibus rectis vel (superi-

oribus) leviter curvatis; apice bilobo lobis biaculeatis; inter

lobos utroque latere aculeis 2. Long. semicell. cum acul.

195 u, lat. max. cum acul. 65 u; lat. isthm. 19—20 pu.

Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J.

GULLIVER).

D. australianum n. spec. Tab. nostr. IV, fig. 60.

D. magnum, 5—7-plo longius quam latius, semicellulis

verticillis 4 aculeorum instructis, aculeis verticilli 12 firmis,

rectis vel leviter curvatis, patentibus; apice truncato aculeis

8 instructo. Long. semicell. cum acul. 208 u, lat. cum acul.

GINENlat isthm.. 27 u:

Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY).

Forma semicellulis aculeis verticilli infimi 12 descenden-

tibus, aculeis verticillorum ceterorum 8 patentibus.

Long. semicell. cum acul. 169—182 u.

IDEN » » » 61— 58.5 ».

lab: nostr. IV ig: 6L

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

Tetmemorus RALFSs.

T. Brébissonii (MENEGH.) RALFS 8 attenuatus NORDST.

Long. cell. 87—139 u, lat. 23—26 u.

North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT).

30 ; BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

Closterium NITzscH.

C. acerosum (SCHRANK) EHRENB.

S. Austr. Murray River (Miss HussEr).

C. acutum (LYNGB.) BRÉB.

S. Austr. Murray River (Miss HusseY).

C. Leibleinii Körz. Forma Böre. Desm. Brasil. pag. 935.

END IE da

S. Austr. Murray River (Miss HussEY).

C. Kiitzingii BRÉB.

N. E. Austral. White Water nahe Mt Albion (CH. W.

BIRCH). ;

Penium BRÉB.

P. Negelii BRÉB.

N. S. Wales. Blue Mountains (GEORGINA KING), Gloucester

Creeks.

P. lamellosum BRÉB.

Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 31

Figurenerklärung.

Sämtliche Figuren wurden beim Lithographiren bis zur

Tab. I.

Fig. 1. Bulbochete varians Wirrr. 8 antiqua NORDST. n. var... . . . 2004.

> 2. Oedogomium spec. . SED

SEN » ?> >

Sr FÅ , Sik SD

> 5. Characium minutum A. Br. . >

> 6. Kirchneriella lunata SCHMIDLE >

> TT. Desmidium bengalicum TURN. Forma. ; Ke >

> 8. Micrasterias oscitans var. FRE RAB. Borma SSR NRO

> 9. > alata WALL. å FNS TTR 390/3,

> 10. > Mahabuleshwarensis var. pllormedia Ne Var: Sh TOT

> 11. Huastrum ansatum var. maxima n. var. . 2205

> 12; » asperum n. spec. JAA. 740/

>» 13—14. > rostratum BB premorsum öknar ge SEAN

Tab. II.

» 15. Fuastrum divergens JosH. 8 australianum n. var. . . . . . 10/1,

> 16. > spinulosum DELP. var. ornatum n. Var. . «..cm >

SR > turgidum WALL. var. simplex n. var. . 390/

MIG > verrucosum EHBENB. var. Möbit n. var. . .... >

AD > > > » > » Forma . . >

> 20. Stauwrastrum retusum TURN. var. granulatum n. var. . . . . 0/4.

äro. ? elegans n. spec. i ) ss ARP -S00fG

> 22. > bicorne HAUPTFL. Var. föras a hia be ND. KVAta

» 23. > sexangulare LUND. Var. incurvum n. Var. . .. >

> 24. Xanthidium bifurcatum n. spec. (ap = Apikal-Loben »e vertice»>

gesehen; 4 — ewn; d-heil” der Zygote) . . = « « TO

> 25. » multicorne n. spec. . 390/4

> 26. ? superbum ELrFv. Forma . AS RE AE RE RAG

> 21. Arthrodesmus convergens EHRENB. var. mucronatus n. var. . >

> 28. > - apiculatus JoskH. Forma. >

Tab. III.

> 29—30: Cosmarium excavatum NorpbstT. Forme 740/,

> al. > denticulatum n. spec. 390/

> 32. > latum BréB. Forma NY

Hälfte verkleinert.

(SV

BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN.

. 33. Cosmarium securiforme n. spec.

34. » pseudobroomei WOLLE?

30—36. > Askenasyt SCcHMIDLE. Forme

Sik > distichum Norpst. Forma

38. > Scenedesmus DELP. > ERE

2 > pseudoprotuberans KIRCHEN. Forma

40. > venustum ARrRcH. Forma Ne ERE

41. > Meneghinii var. granatoides Sera Forma

42. » binum NoORrpDsrt. var. australiensis n. var.

43. > angustatum NORDST. Forma

44. > dubvum Dn. SPEC. - um. soc « FA HLR i

45. Docidium subundulatum n. spec. . . . SES Sr Ng

46. > basiundatum W. & G. WEST. Ios very kET NE

47. > baculoides RoYx & Biss. Formar a:et CE

48. > burmense JosH. Forma. . . cs sc ds EE

Tab. IV.

49—51. Docidium nodoswm Bain. Forme. ... Ar butter br RRD

52. > > var. mammillata. Dn. NILS

53-54. » cylindricum TURN. Form&2, « - = ca

HD: > hörridunm;,2n.SpeCioJiaftwärte cs ohc TA

56. > verticillatum RALFS Var. fdr D.AVarAp =

die lateralen Protuberanzen von der Seite

gesehen; p'” = dieselbe von oben gesehen)

290 SS (prakuTr dp ES

DIC > gracile WIiriR. . . . sö Na

58—59. > > = aculeatum Noköse Forme sosse

60. > australianum D:s8peC:n vs min mm

61. > > Fonmad:xsshyngern « RE

62: Micrasterias; spet:.lymis une om M oansfägmet - oo REA

63... Huastrum specsdM: säv vem emstacke RE

64. > > Re Be RR SR - ro Are & AA

65. Stawrastrum.recetangulare,n., Spec. ..evve sr vr sv

66. Docidium elegans n. spec. 290775

a, a', a” = cellula vel semicellula a fronte visa.

b = > > > > latere > i

e = > > > > vertice > ,

d = > e ventre Visa.

-— + — :

Lith.D. Ljunggren Upsala 9

(Fig.1. det. 0. Nordstedt)

AA ,

0 Bor ge ad nat.del,

i v Tr 7 - SER ÖL EA LETS

ärva NONSSEIERE SE REV ESPeY TISEAISEIENIN AA — — "+ |2[ -

TS erna vara ESRI ARR ART AR RAA AA Sk ET =

sald.

Sö

Hö

ABN BANER (ISIN SRREEA

LiR.L.Ljun

: ge ad nat. del,

HILK Vet. Akad. Handl. Bd.29.Afd.TI.N?9. ; Tear

ka AR

NA DG

CONN

20 IEEE

tuo v vy

nANn ANA

9 ES

TRES RM DTS Sj a STEN tg

LE os

5 - o ,

a Pn o rv

SES a Fa ya dre 7= CE

SR LIVS o KJ >

ES SK ERT VE - SOHO. > 1 co0232

ST0-< SN Als n R) RR SES Tvuvvsd

AA RR ET SOS

FN RAN LG vUuv

fn TG

FACES

OM 3

fö oci e SIA 510

ec & MEG Ia a3 0

Cr oe Ooh oda?

GTRS ERS d

ie Lå Ia, 00 00

cc d oo ov 9 ö

ce d oa NOS

2. feta sa s002080 ge

| re = NOEN

i SEO CET SA Bot RÖSTA

Lb ERE 0 809 00825 =) 2 mö: RS ONA

| c I

2 g0e3

ere ocack os 0

Fil os8e: a 20

- <A

0. B otge ad nat. del. Lith.L.Ljunggren Upsala.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Af. HI. N:o 10.

DIE OXALIDEEN

DER ERSTEN REGNELL'SCHEN EXPEDITION

VON

A. TH. FREDRIKSON.

MIT ZWEI TAFELN.

MITGETHEILT DEN 11 NOVEMBER 1896.

GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1897

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A, NORSTEDT & SÖNER

SV |

EST a

MOBHIACTAT HT An

Her KLOHOTA

FAROR & PLATSROR AM NAF RONSTKGEE

D: Bestimmung und Bearbeitung der folgenden von den

Herren Dr. C. A. M. LINDMAN und Dr. G. O. A:N MALME in Bra-

silien, Paraguay und Argentina eingesammelten Arten der Gat-

tung Oxalis hat zum grössten Theil in dem Königlichen Botani-

schen Institut zu Berlin stattgefunden. Fär die Erlaubniss die

grossen Sammlungen von amerikanischen Oxalideen des dor-

tigen Herbars zu gebrauchen und fär einen Arbeitsplatz im

Institut statte ich dem Herrn Geheim. Reg. Rath, Prof. Dr.

A. ENGLER meinen besten Dank ab. Auch bin ich den äbrigen

Herren Beamten des Instituts wegen ihres Entgegenkom-

mens in mancher Beziehung bei meiner Arbeit zu grossem

Danke verpflichtet. Besonders muss ich die grosse Freund-

lichkeit des Herrn Prof. Dr. K. ScHUMANN hervorheben eine

von den Arten bestimmen zu wollen, die ich selbst zu unter-

suchen nicht Gelegenheit gehabt habe.

Die Sammlungen werden im Regnellschen Herbar der

botanischen Ahtheilung des Reichsmuseums zu Stockholm

aufbewahrt.

Die meisten Arten sind friher bekannte Formen, nur

N:o 4, 4 var., 9 und 14 sind neu. Alle gehören der Gattung

Oxalis.

4 A. TH. FREDRIKSON, DIE OXALIDEEN.

Ozxali8 LINnnÉ.

1. O. eriorrhiza ZUccC.

Monogr. n. 2 in Denkschr. Ak. Mänch. IX (1823—24), p.

142. Progel in Martius Flora brasiliensis, fase. XII: II tab.

102, fig. 2. Syn. O. autumnalis ÅA. ST. HiraArrRE, Flore brasil.

merid. I. 128.

»Bulbus ferrugineo-tomentosus; sepala seepe linea fusca

notata; petala aurea, fauce rubro-striata.> LINDMAN in sched.

Brasilia, Rio Grande do Sul. Villa Rica (in der Hoch-

ebene zwischen Silveira Martins und Cruz Alta), in campis

apricis, 18 5/3, ?5/493 leg. LINDMAN. . (N:o A 1427).

2. O. hispidula Zvucc.

Monogr. n. 3 in Denkschr. Ak. Minch. IX (1823—24),

pag. 143. Nachtrag, pag. 200, n. 5.

»Petalis purpureis; inflorescentia 1 (2—)-flora.» LINDMAN

in sched.

Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, in graminosis

ad vias et margines fossarum, 18 19/9 92 leg. LINDMAN. (N:o

A 287).

3. OM bipartita SP. EIN.

F1. bras. merid. I. 125.

»Petalis purpureo-roseis, sepalis brevibus sub apice au-

rantiaco-maculatis, foliolis bicornute bipartitis.> LINDMAN in

sched.

Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, in locis apricis

graminosis et ad margines fossarum, 18 2/9 92 leg. LINDMAN.

(N:o A 303).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 10. 5

4. O. biloba FREDRIKSON n. sp.

Euoxys. Bulbus solitarius stolones plures, elongatos, gra-

ciles, seepe ramosos emittens. Folia ternata, glabriuscula, pe-

tiolis glabris, 350—500 mm. longis; foliola biloba lobis oblongis

divergentibus obtusis, nervis lateralibus utrinque 2, 20—40

mm. longa, 40—50 mm. lata (nervus medius 14—17 mm. longus;

lobi 30—40 mm. longi, 10 mm. lati), subtus punctis crebris

ferrugineis notata. Pedunculus 300—550 mm. longus, glaber,

cymam umbelliformem, multifloram gerens; pedicelli 15—20

mm. longi, vix 0,5 mm. crassi. Sepala 4—3 mm. longa, oblonga,

membranaceo-marginata apice puberula, sub apice punctis 2

lineisque 2 fuscis vel aurantiacis notata. Petala dorso pilo-

sulo-subglabro calycem 4—5 plo superantia, 18—22 mm. longa,

sieca lilacina (purpureo-rosea? LINDMAN in sched.). Floresl ongi-

styli. Filamenta filiformia, edentula, pilosa. Styli filiformes

longissimi, parce puberuli. Fructus haud suppetunt. (Tab.IL.2).

Paraguay, Colonia Presidente Gonzalez, in campo grami-

noso uliginoso, 1813/s 93 leg. LINDMAN. (N:o A 1845).

Var. trinervia FREDRIKSON n. var.

Differt a forma typica foliolis subtus margine tantum

ferrugineo-punctatis, lobis nervis lateralibus utrinque 3, se-

palis sub apice ipso punctis 2 fuscis notatis. Flores brevi-

Style. (Clap: II 3).

PBras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre (vide supra

O. bipartitam) 18:?/992 leg. LINDMAN. (N:o A 3031/2), —

Paraguay, Colonia Presidente Gonzalez; in campo graminoso

uliginoso, 18 15/8 93 leg. LINDMAN. (N:o A 1845 1/2). Vide supra

O. bilobam.

Species O. bipartite affinis differt magnitudine majore,

foliorum divisuris latioribus etc.

5. O. articulata NAVIGN.

in Lam. Encycl. IV. 686.

Argentina, Buenos Aires, in insulis fluminis Paranå.

Locis humidiusculis + umbrosis nec non in ruderatis, Sept.

1894 leg. G. MALME (ohne Nummer).

6 A. TH. FREDRIKSON, DIE OXALIDEEN.

Var. sericea PROGEL

in Martius Flora brasiliensis, fasc. XII: II.

»Petalis purpureo-roseis, inflorescentia pluriflora.> LINDMAN

in sched.

Bras, Rio Grande do Sul. Porto Alegre, in graminosis

sicecioribus, »campos» dietis, nec non in glareosis (in umbrosis

multo elatior), 18 ?!/9 92 leg. LINDMAN. (N:o A 285).

6. O. liniflora PROGEL

in Martius, Flora brasiliensis, fase. XII: II, pag. 490.

»Petalis pallide lilacino-roseis, foliis perfecte viridibus

subtus glaucescentibus.> LINDMAN in sched.

Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, Candas, in

silva umbrosa in »humo» pingui profundo, 18 ?/10 92 leg. LIND-

MAN. (N:o A 349).

Eine interessante Form,! die iäberhaupt in keiner von

den ProGEr'schen Abtheilungen (Flora bras.) einzuordnen ist.

Durch ihre unterirdischen Stammverhältnisse den afrikanischen

Arten sich nähernd ist sie, was die Blumen betrifft, Euoxys,

durch die Blätter mit ihren Basalgliedern Trifoliastrum nahe

stehend. Jedoch scheint sie zu wenige Beziehungen zu der

letzteren Abtheilung zu haben um, wie PRrRoGEL 1. c. es thut,

sie da einzuordnen. Denn man kann auch an den Original-

exemplaren von BSello in Herbar. Mus. reg. berol., wenigstens

an zwei Exemplaren Ausläufer mit Knollenzwiebel sehen.

Vorläuvufig mag sie jedoch lieber in die Section Euoxys ge-

stellt werden. Ubrigens mag bemerkt sein, dass die Kronen-

blätter nicht weiss (albida Proc. 1. c.) sind, sondern »pallide

lilacino-rosea> (LINDMAN in schedula). Es ist leicht zu er-

klären, dass PRrRocEL sie als weiss hat angeben können, denn

die Originalexemplare scheinen wirklich auf den ersten Blick

weisse Blumen zu haben. WSieht man aber genauer nach,

findet man eine schwache, bläuliche Farbe an einigen Bläithen.

Die weisse Farbe muss also theils von der Conservirung, theils

vom Alter herrähren. Was die Narben betrifft, sind sie nicht

capitata, PRoGEL 1. c., sondern biloba wverrucoso-granulata.

Nach den von Dr. LINDMAN gesammelten Exemplaren will

1! TH. FREDRIKSON, Ånat.-syst. studier öfver lökstammiga Oxalis-arter,

Upsala 1895, pag. 43 & 45.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:010. 7

ich zuletzt in der folgenden Zusammenstellung eine Be-

schreibung der fröher nicht gekannten Frucht geben:

Euoxys ad Trifoliastrum accedens. Caulis brevis imfima

parte bulbotubere preditus, dein nudus, filiformis, 25 mm.

cire. longus, 1—1,5 mm. latus, supra squamosus, dense folio-

sus. Bulbotuber parvum, 6—7 mm. longum, 5 mm. latum,

ovatum, albidum apice trifidum, squamis 3HM(—4—3) fuscis te-

nuiter membranaceis tectum. Propagatur stolonibus longis

(330 mm.) crassitie caulis, bulbotubera ferentibus. Petala

pallide lilacino-rosea. Stigmata biloba verrucoso-granulata.

Capsula cylindracea, elongata, matura 16—19 mm. alta, lo-

culis polyspermis. (Tab. II, fig. 1).

(. O. catharinensis BROWN

in The Gardeners Chronicle, Jan. 29. 1887, vol. I, pag. 140.

»Petalis albis, foliis obscure viridibus subtus glaucescenti-

bus.> LINDMAN in sched.

Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, Candas, in

silva umbrosa in >»humo» profundo cum 0. liniflora PROoG.,

18 3/10 92 leg. LINDMAN. (N:o A 347).

Schon friäher! habe ich die Muthmassung ausgesprochen,

dass diese Art O. catharinensis sei. Die nähere Untersuchung

hat auch gezeigt, dass sie in keiner Hinsicht von derselben

morphologisch zu trennen ist. Die kleinen anatomischen Ver-

schiedenheiten mögen wohl darauf beruhen, dass die eine wild,

die andere in Cultur gewesen ist.

8. O. Sternbergii ZUcc.

Monogr. n. 32. Nachtrag p. 220.

»Petalis luteis, foliis pubescentibus seepissime rubescenti-

bus; radice tuberosa, caulibus gracilibus repentibus.> ILIND-

MAN in sched.

Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, »campos», solo

Sicco graminoso, 18 ?5/9 92 leg. LINDMAN. (N:o A 329).

Einige von den unter dieser Nummer liegenden Exem-

plaren sind mit der von Sello in Brasilien (5416) gesammelten

Form (Herb. Mus. reg. berol.) vollständig äbereinstimmend. Die

anderen zeigen durch ihre mehr kriechende Lebensweise mehr

! TH. FREDRIKSON, 1. c., p. 44.

S A. TH. FREDRIKSON, DIE OXALIDEEN.

Ähnlichkeit mit O. montevidensis Proc. Da es jedoch sehr

deutliche Ubergänge zwischen den beiden Arten auch in der

gegenwärtigen Sammlung giebt, scheint es mir richtiger die

beiden Arten unter den älteren Namen, O. Sternbergii, zu-

sammenzufihren. Ubrigens scheint eine durchgreifende Revi-

sion nöthig zu sein um die Verhältnisse zwischen O. Stern-

bergii, montevidensis, Commersonii und chrysantha festzu-

stellen. Von diesen vollständig verschieden ist:

9. O. brevipes FREDRIKSON n. Sp.

Trifoliastrum subacaule; Rhizoma repens, sublignescens,

gracile (1—1,5 mm. crassum), hinc inde tuberosum tu-

beribus oblongis, 16—17 mm. longis, 5—6 mm. latis, apice

in caules brevissimos, squamosos dense foliosos ramificatum.

Folia ternata. Foliola late obeordata apice profunde emargi-

nata, ciliata, utringue parce pilosa. Petioli subglabri vel

pilis sparsis muniti, basi infra stipulas adnatas articulati.

Pedunculi pilosi, uniflori, medio bibracteati, bracteis oppositis

linearibus, 2 mm. cire. longis. Sepala immaculata, membra-

nacea, subflavescentia, latere exteriore pubescentia, margine

ciliata, oblonga, 5—6 mm. longa, 1,5 mm. lata, apice obtusi-

uscula. Petala ex schedula aurea (in specimine sicco flave-

scentia), in medio lateris interioris lineis 4—6 nigro-violaceis

notata, tenuiter membranacea, e basi cuneata anguste obovata,

cire. 15 mm. longa, sub apice 5,,—6 mm. lata, basi coalita.

Filamenta atque styli pilosa. Stigmata subeapitata. Flores

longi- vel brevistyli. Fructus haud suppetunt.

Bras., Rio Grande do Sul. Villa Rica, in campis apricis,

18 3/4 93 leg. LINDMAN. (N:o A 1531).

Affinis 0. Sternbergii abs qua caulibus brevissimis haud

repentibus, foliis rosulatis, floribus aureis ete. differt.

10. O. corniculata L.

Sp. plant. pag. 435.

»Petalis parvis flavis.» LINDMAN in sched.

Bras., Rio Grande do Sul. Pelotas, inter saxa et lapides

viarum oppidi, locis apricis, 18??/12 92 leg. LINDMAN. (N:o

A 923).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 10. 9

11. O. parvifolia DC.

Prodromus I. 693.

Syn. OQO. aureo-flava Steud. in Flora XXKXIX (1856)

pag. 433.

Paraguay, El Chaco, Rio Pilcomayo, in desertis grami-

nosis subuliginosis, 18 7?/9 93 leg. LINDMAN. (N:o A 2009).

12. OO. refracta ST. HILL.

IHlerkbras.: merid.. 1. 119:

»Planta gracilis, rhizomate longo, corolla flava.> LINDMAN

in sched. l

Bras., Rio Grande do Sul. Piratiny, inter frutices campi

ad ramulos sese inclinans, 18 13/12 92 leg. LINDMAN. (N:o A 873).

13. O. amara ST. HILL.

Flor. bras. merid. I. 119.

»Petalis luteis, corolla majuscula, foliis villosis paullo ut

dieam fulvescentibus, caulibus robustis, decumbentibus, radice

fusiformi.> LINDMAN in sched.

Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, solo aprico

siceo graminoso cum O. BSternbergii, 18?3/9 92 leg. LINDMAN

(N:o A 371); ibidem in collibus et pascuis arenosis, apricis

18 4/9 92 leg. G. MaLmE (N:o 106 B).

14. O. mattogrossensis FREDRIKSON n. sp.

Thamnozxys. Caulis herbaceus vel suffruticosus erectus,

ramosus pubescens. Folia sparsa; foliola subequalia oblongo-

obovata, adpresse pubescentia, subtus pallidiora, 25—38 mm.

longa, 15—25 mm. lata. Petioli pubescentes, usque ad foliola

lateralia 30—50 mm., abinde usque ad terminale 6—9 mm.

longi. Pedunculi stricti, tenues, 35—55 mm. longi, apice

dichotomi, umbelliferi, umbellam subsimplicem bracteis li-

nearibus suffultam, 5—7-floram ferentes. Pedicelli graciles,

3—6 mm. longi. BSepala lanceolata acuta, puberula, circ. 5

mm. longa. Corolla 10 mm. longa, petalis cuneatis, nervosis,

luteis, basi rubrofusco-striatis (ex schedula). Filamenta lon-

10 A. TH. FREDRIKSON, DIE OXALIDEEN.

giora in media parte dente lanceolato, erecto, majusculo ornata,

superius pubescentia. Ovarium oblongum, glabrescens. Styli

filiformes, longissimi pilis sparsis ornati. Stigmata subcapi-

tata. Capsula in calyce aucto inclusa, ovato-quinqueloba,

loculis trispermis, 3—9 mm. longa, 5—6 mm. lata. (Tab. I;

II, fig. 4).

0. Pohliane affinis, sed foribus luteis, foliolis oblongo-

obovatis, capsulis loculis trispermis differt.

Bras., Matto Grosso. NS. Cruz da Barra, in dumetis et

pascuis umbrosis, 1819/3 94 leg. LINDMAN. (N:o A 3095).

15. O. hirsutissima Zucc.

In Denkschr. Ak. Mänch. IX (1823—24) pag. 179.

Determinavit K. SCHUMANN.

»Frutex usque ad 1 m. altus, ramis erectis vel erecto-

patentibus.» G. MALME in sched.

Bras., Matto Grosso. Cuyabå, loco arenoso-glareoso in

»cerrado», 18 ?8/11 93 leg. G. MarmMzE. (N:o 1176).

Von dieser Art schreibt mir Prof. Dr. K. SCHUMANN,

dass sie mit Exemplaren im Berlinerherbar aus Goya, Matto

Grosso, von Sp. Moore eingesammelt gut ibereimstimmt, mit

der Ausnahme, dass sie ein wenig mehr behaart ist.

BIHANG TILL K. SV/ VET.-AKADI! HANDL: BAND 22: AFD. III. N:0 10. 11

Exped:is 1:me Regnellian2e

Oxalidacee,

quas determinavit ÅA. TH. FREDRIKSON:

N:o 106 B. Oxalis amara ST. HiL.

SN Pa 0. articulata SAVvIGN. var. sericea PROG.

TRO. O. hispidula Zucc.

3303. 0. bipartita ST. HiL.

>» 303 1/0. 0. biloba FREDR. var. trinervia FREDR.

HA Be) 0. Sternbergii Zucc.

5 el O. catharinensis BROWN.

349. 0. liniflora PROoG.

SS 0. amara ST. Hi.

Bö. 0. refracta ST. HIL.

SS O. corniculata L.

>» 1176. 0. hirsutissima Zucc

ERE 0. eriorrhiza Zucc.

> 1531. 0. brevipes FREDR.

> 1845. 0. biloba FREDR.

>» 1845!/2. OQO. biloba FREDER. var. trinervia FREDR.

>" 2009. 0. parvifolia DC.

3095. 0. mattogrossensis FREDR.

Sine num. 0O. articulata SAVvIiGN.

12 A. TH. FREDRIKSON, DIE OXALIDEEN.

Explieatio iconum.

Tab. I.

Ozxalis mattogrossensis FREDRIKSON.

Planta tota. 1/2.

Tab. IT.

1. O. liniflora Proc.

Fig. 1a. Bulbotuber plante origo. 1/1.

> 1b. Stolo subterraneus. !/1.

le. Petiolus folii 3/1

» 1d. Articulus petioli. X/i.

2. O. biloba FREDRIKSON.

Fig. 2a. Folium. 2/1.

2b. Stolo subterraneus ramosus. Yi.

3. O. biloba FREDRIKSON. Vv. trinervia FREDRIKSON

Fig. 3. Folium. 2/1.

4. O. mattogrossensis FREDRIKSON.

Fig. 4a. Flos. 1/1.

> 4b. Androecium. 2/1.

> 4e. BSepala simul cum capsula a latere visa.

> 4d. Semen a latere visum. >/1.

ATI Fredrikson phot. Lith.W. Schlachter, Stockholm .

Oxalis mattogrossensis Fredrikson.

Bihanq till K Vet. Akad Handl. Bd.22 Afd.I. N210.

Lith.W. Schlachter, Stockholm .

Fig.1. C. Lindman delin. Fig. 2 4. A Th Fredrikson delin.

1 0liniflora Progel. 2.0.biloba Fredrikson. 3.0 biloba Fred.var. trinervia. Fred.

ssensis. Fred.

4.0. mattogro

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd II. N:o Ht.

PALMOXYLON IRIARTEUM N. SP,

EIN FOSSILES PALMENHOLZ AUS ANTIGUA.

VON

G. STENZEL.

MIT 2 TAFELN.

DER K. AKADEMIE DER WISSENSCHAFTEN MITGETEILT

DEN 11 NOVEMBER 1896.

GEPRUET VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST.

STOCKHOLM 1897

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

Palmoxylon iriarteum n. sp.

P. parenchymatie medullari lacunoso, e cellulis leptotichis

elongatis circum partem vascularem fasciculorum radiatis

composito; fasciculis fibro-vasalibus laxe per parenchyma dis-

persis, in exteriore trunci parte magis approximatis, flexuosis,

crassiusculis, didymis; libro e cellulis pachytichis composito,

aequore Vvix concavo cum parte cribroso-vasculari minore con-

juncto; fasciculis sclerenchymaticis numerosis, coronatis, Variis,

majoribus crassis. Radiwcibus e cortice parenchymatoso com-

positis et corpore lignoso centrali profunde longitudinaliter

sulcato, per qued vasa irregulariter dispersa sunt, exteriora

selerenchymate continuo, interiora faseiculis sclerenchymaticis

segregatis inclusa.

Das Stiick, auf welches die Art gegrändet ist und von

dem Fig. 1 eine Längsbruchfläche zeigt, ist einer der am voll-

ständigsten erhaltenen Reste eines fossilen Palmenstamms,

eim 2!/2 kg. schwerer Block im schwedischen Reichsmuseum

zu Stockholm, der Aufschrift ANGELINS nach von der Insel

Antigua in Westindien.

Es ist der vierte Teil des unteren Endes eines, bis auf

die Gegend zwischen den Wurzelansätzen entrindeten Stam-

mes, dessen oberer Querbruch nach der Kriäimmung semer

Aussenfläche beinahe einen Viertelkreis von 12 cm. Halbmesser

darstellt, so dass der Stamm mit der voraussichtlich nur

dännen Rinde hier etwa 25 cm. dick gewesen sein mag.

Nicht nur das Fehlen der Rinde, sondern auch die ab-

gerundete untere und äussere Fläche, wie die geglättete obere

Querbruchfläche deuten darauf hin, dass das Stick von einem

Blocke abgeschlagen ist, der, ehe er einen festen Platz fand,

gerollt worden ist. Seine Verkieselung ist von innen, wo das

4 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM.

Gestein, ein hell gelb oder grau-brauner Hornstein, noch frisch

ist, nach aussen fortgeschritten; denn im Umfange sind an

mehreren Stellen die Bastkörper der Leitbändel verwittert

und haben leere oder mit dunkelbraunem Kiesel locker er-

föllte Röhrehen zuröckgelassen, die aussen als kleine Gruben

erscheinen. Nahe der Aussenfläche ist diese Verwitterung von

oben her mehrere Centimeter tief eingedrungen; je weiter

nach innen, desto weniger tief. Es muss also auch die jetzt

abgerollte obere Bruchfläche während der Verkieselung noch

geschätzt gewesen sein, wohl durch das erst nachher abge-

sprungene obere Stammstäck. Auch sonst sind nach der Er-

härtung der Versteinerungsmasse noch einzelne Veränderun-

gen vor sich gegangen. Fin paar feine Spräönge sehräg durch

die Leitbändel sind mit grauem Chalzedon ausgefäöllt und

erscheinen als dunkle Linien, indem der durchscheimende Chal-

zedon uns in die tieferen Stellen, in die nicht viel Licht

mehr eindringt, hinein blicken lässt. Auch hat sich an der

inneren Bruchfläche etwas traubiger Chalzedon ausgeschieden,

durch Eisenhydroxyd braun gefärbt, wie die benachbarte Aus-

senfläche und so gemeinem Feuersteim ähnlich. Dagegen

mögen zwei tiefe, etwa um !/24 des urspränglichen Stammum-

fangs von einander entfernte Längsfurchen schon während

oder noch vor der Versteimerung aus dem Stammstiäck aus-

gescheuert worden sein — wodurch? ist freilich schwer zu

sagen.

Das dännwandige Grundgewebe des Stammes ist ungleich-

und unregelmässig-läckig. Wo es sich frei, entfernt von Leit-

und Sklerenchymbändeln ausgebildet hat, sind seine Zellen

oft !/5s—!/4 mm. lang und nur !/20—!/25 mm. breit; meist indes

sind sie kärzer, oft nur halb so lang und doch eben so breit.

Dass sie aber nicht breitgedriäckt, also tafelförmig sind, wie

man nach ihrem Ansehen auf dem Querschnitte meinen könnte

und bei anderen Arten, manchmal gewiss mit Unrecht, ange-

nommen hat, sondern prismatisch, also verlängert oder ge-

streckt, geht daraus hervor, dass sie nicht höher als breit

sind. Dabher zeigt der Längsschnitt, wo er sie der Länge nach

trifft, äbnlich lang gestreckte Zellen, wie der Querschnitt;

wo er sie aber quer durchschneidet, kleine rundliche oder

vieleckige Zellen; und da sie vorwiegend der Aussenfläche des

Stammes parallel gestreckt sind, so äberwiegen diese auf dem

radialen, jene auf dem tangentialen Längssehnitt. Fin

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 11. 5

gamnzer Streifen solcher rundlicher Parenchymzellen auf einem

Querschnitt aus dem untersten Teil des Stammes erklärt sich

vielleicht daraus, dass diese hier schräg von oben nach unten

gerichtet, also quer getroffen worden sind.

Thre Wände sind meist so zart, dass sie bei der Verstei-

nerung vielfach zusammengedräöckt und verbogen worden sind,

so dass ihre ursprängliche Gestalt dann schwer herauszuer-

kennen ist. Etwas derbwandiger sechemen sie um die Leit-

bändel und Sklerenchymbändel gewesen zu sein (Fig. 7), da

sie sich in deren Nähe besser erhalten haben.

Selten umgeben sie hier das ganze Leitbiindel nach allen

Riechtungen hin strahlenförmig; stets aber gehen rechts und

links von seinem Gefässteil etwa !/7 mm. lange und nur halb

so breite Zellen aus (Fig. 7, m), an die sich noch eine oder

mehrere Reihen noch stärker gestreckter anschliessen. Nach

dem Bast hin pflegen sie in etwas kärzere, schräg nach vorn

gerichtete tberzugehen, die sich zuletzt an ihn anlegen (2,

m'), während hinten, also nach der Mitte des Stammes hin,

zwischen schräg nach hinten gerichteten gestreckten eine

Gruppe kurzer grosser Zellen gelagert ist (m'”), die auffallend

oft teilweise oder ganz zerstört, also wohl besonders diänn-

wandig gewesen sind.

Das Grundgewebe um die Sklerenchymbiindel ist auffal-

lender Weise dem den Gefässteil der Leitbändel umgebenden

ähnlicher als dem an den sklerenchymatischen Zellen des

Bastes anliegenden; denn wenn es auch nur ausnahmsweise

das Sklerenchymbindel ringsum strahlenförmig umgiebt, so

liegt doch meistens rechts und links von ihm quer oder tan-

gential gestrecktes Parenchym (Fig. 7 bei s), an das sich oft

noch weiterhin ähnliches anschliesst, während nach aussen

und nach innen kärzere und breitere Zellen liegen, bald noch

strahlig abstehend, bald unregelmässig grössere Läcken um-

schliessend, zuweilen auch hier quer gestreckt, wie an den

beiden Seiten.

Zwischen den, mit breiten Flächen an einander liegenden

Zellen um Gefässteil und Sklerenchymbindel bilden sich nun

kleine spaltenförmige Zwischenräume (Fig. 7, w'), wo diese

in der Mitte aus einander weichen. Geschieht dies an den

Enden und eine dritte Zelle schliesst die offene Stelle, so wird

die Liicke dreikantig (w"'), dann mehrkantig (uw”) und macht

co den Ubergang in die grossen Läcken, die sich im Grund-

6 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM.

gewebe ausserhalb des strahlenförmig die Gefässteile und

Sklerenchymbändel umgebenden Parenchyms gebildet haben.

Hier finden sich unter vielen kleineren und verschieden ge-

stalteten grösseren auch ziemlich regelmässig dreieckige, von

drei, 1/5—!/a4 mm. langen, sehmalen Zellen umgebene, die mit

etwas verbreiterten Emnden an einander stossen. Die meisten

sind aber, wie die sie umgebenden Zellen, so verbogen und

verdröckt, dass es oft schwer ist, beide von einander zu un-

terscheiden.

In diesem Grundgewebe sind die Leitbiindel (Fibrovasal-

stränge) ziemlich gleichmässig z2erstreut; doch stehen sie ein-

ander im Umfange des Stammes (Fig. 4) nicht unerheblich

näher, als in semem Inreren (Fig. 5). Denn während in äus-

seren 'Teile zwischen 43 und 55 Leitbändel auf 1 gem. des

Querschnitts kommen, also durchschnittlich gegen 50, und sie

im weniger, oft noch nicht um die Hälfte ihres mittleren

Durchmessers von einander abstehen, kommen im Inneren

nur etwa 17 Leitbändel auf 1 tcm., und sind wenigstens

um ihren eigenen Durchmesser, meist aber um das Doppelte

desselben von einander entfernt, so dass wir hier eine Ver-

teilung der Leitbändel vor uns haben, wie sie im Stamme

von Lepidocaryum und vielen ähnlichen stattfindet. Noch

schärfer spricht sich die Verschiedenheit der Verteilung aus,

wenn man den Rawmanteil vergleicht, den die TLeitbändel in

dem einen und in dem anderen Teile des Stammes einnehmen.

Hat im Äusseren der Querschnitt eines Leitbändels — und

diesem entspricht der Teil des Raumes, den es im Stamme

einnimmt — einen Flächeninhalt von etwa 0,64 qmm., und es

kommen gegen 50 Leitbändel auf 1 qem., so nehmen diese

32 qmm., also etwa 1/3 des Raumes ein, während das Grund-

gewebe mit den Sklerenchymbändeln, die aber nur eimen sehr

kleinen Teil des Raumes beanspruchen, ?/s desselben erfällt.

Im Inneren aber ist der Querschnitt eines Leitbändels zwar

nur wenig kleiner, etwa 0,60 qmm. aber es kommen nur 17

auf 1 qem., so dass sie nur den zehnten Teil des Raumes

erfällen, während das Grundgewebe ?/10 desselben einnimmt.

Der auch im äusseren Teile des Stammes ziemlich lock-

eren, jedenfalls nicht gedrängten, Anordnung der Leitbin-

del entspricht es, dass sie nicht straff, sondern leicht hin und

her gebogen durch den Stamm verlaufen (Fig. 1, !,t; Fig. 2,

U', I”), was in noch höherem Grade von den zahlreichen, ZWi-

RER ör Nr NER EN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:O 11. 7

sehen ihnen zerstreuten Sklerenchymbändeln gilt (Fig.

ASS).

Ihrem Durchmesser nach gehören die Leitbiindel im åäus-

seren Teil des Stammes (Fig. 4) zu den stärkeren, indem die

meisten ?/1-—1!/2 mm. tief — wenn wir mit diesem Ausdruck

den durch die Mitte von Bast und Gefässteil gehenden Durch-

messer bezeichnen, der in der Regel in der Richtung des

Stammradius liegt und ?/2+ mm. breit, im Mittel also etwa 1

mm. dick sind.

Ihr stets nach aussen hin liegender Bast (Fig. 4, b) ist

im Querschnitt eiförmig, bei der grossen Mehrzahl der Leit-

bändel ?/e—1 mm. tief: und ?/1—!/5 mm. breit; seltener ist

sein Umriss rundlich, nur bei wenigen mehr in die Breite

gestreckt und dann in den nierenförmigen äbergehend. Am

Grunde, wo der Siebteil an ihm anliegt, ist er flach oder ein

wenig eingedräckt. Hier besteht er aus kleimen, weiterhin

aus grossen, dickwandigen Sklerenchymzellen, die ohne Regel

mit mittleren und kleinen vermischt sind (Fig. 8). Während

aber das Lumen bei den ersteren sehr klein, ja winzig ist,

nimmt es nach der Mitte und dem Umfange des Bastes in

den grösseren Zellen rasch zu, obgleich es bei der Art der

Verkieselung derselben fast nie scharf gegen die immer noch

dicke Zellwand abgegrenzt erscheint, indem es bald mit kör-

nigem bald mit gleichförmigem Inhalt erfällt ist (Fig. 8).

Einige dieser Bastkörper sind ganz, viele teilweise z2er-

stört, während die viel zarteren Zellen des Gefässteils und

des umgebenden Grundgewebes erhalten sind. Da von dieser

Zerstörung meist unregelmässige Stellen des Inneren, bald

auch dieser oder jener Teil des Randes betroffen worden ist

(z. B. Fig. 7, u; auch Fig. 4 sind mehrere solche Stellen an-

gedeutet), während dicht daneben und an den gleichen Stel-

len der besser erhaltenen Bändel sehr dickwandige Zellen

liegen, so haben wir hier ein ausgezeichnetes Beispiel dafär,

dass nicht immer die festesten Gewebe am besten erhalten

sind und dass zerstörte Gewebe nicht notwendig besonders

zartwandig gewesen sein missen.

Von dem Bast ist der sehr viel kleinere Gefässteil des

Leitbändels — mit Einrechnung des stets zerstörten Stebteils

nimmt er noch nicht den sechsten Teil soviel Raum ein —

nicht nur durch die viel dänneren Wände seines Zellgewebes

scharf abgegrenzt, sondern auch aussen durch eine flache, aber

(0) G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM.

deutliche Furche von ihm abgesetzt. Zwei bis drei Lagen

dännwandiger Langzellen (Fig. 7, h), zuweilen auch einige

mehr, umgeben die Gefässe, die in der grossen Mehrzahl der

Leitbändel in eine mittlere Gruppe vereinigt sind, statt deren

selten nur ein grosses Gefäss vorhanden ist; wie Fig. 4, g';

öfter schon liegen zwei, von etwa !/120 mm. mittlerem Durch-

messer, dicht an einander (g”); am häufigsten zwei oder meh-

rere grosse und mittlere Gefässe, an denen auch wohl noch

einige kleine eng anliegen. Zuweilen bereitet sich die Bil-

dung zweier getrennter Gruppen dadurch vor, dass die grossen

Gefässe durch einen schmalen Streifen von 1—2 Lagen kleiner

Langzellen getrennt werden (Fig. 7); endlich treten sie nach

rechts und links weit aus einander und lassen die Mitte frei

(Fig. 4, 9”), hinter der dann öfters noch ein oder zwei ganz

kleine Gefässe liegen.

Einzelne nach den Blättern ausbiegende, daher vom Quer-

schnitt schräg durchschnittene Leitbändel, die wir kurz als

Blattbiindel bezeichnen können, wie Fig. 4, bl, sind auffallend

schmal, dagegen von aussen nach innen sehr lang gestreckt.

Der kleine halbkreisförmige Bast ist nur !/3—!/+ mm. breit,

hinter ihm grössere oder kleinere Läcken, wohl, zum Teil

wenigstens, von dem zerstörten Niebteil herrährend; dann

eine Gruppe neben einander liegender Gefässe und hinter

diesen noch ein langgezogenes, wenig deutliches Gewebe, wie

es scheint mit sehr kleinen Gefässen, so dass das Ganze bei

einer Breite von 2/6-2/3 mm. bis 1, auch 1!/2 mm. tlef ist.

Das winzige Leitbändel Fig. 4, bl mit seinem halbkreisför-

migen Bast und dem viel grösseren, etwas in die Länge ge-

zogenen Gefässteil mit seinen vielen winzigen Gefässen ist

wohl den Blattbändeln anzureihen.

Die Leitbändel aus dem Inneren des Stammes (Fig. 5)

unterscheiden sich von denen aus dem Äusseren nicht nur

durch ihre weitläufigere Anordnung, wie schon oben ausge-

föhrt worden ist (S. 6), sondern, wie das gewöhnlich der Fall

ist, dadurch, dass ihr Bast nicht so streng nach aussen, son-

dern öfter schräg nach aussen gerichtet ist, bei einzelnen

auch wohl quer (Fig. 5, b), und nur etwa ?/3 so gross, wie

bei den äusseren Leitbändeln; ihr Gefässteil dagegen nimmt

nicht, wie bei diesen, einen sechs mal kleineren, sondern

einen halb so grossen Raum ein, wie der Bast. Seine Gefässe

sind fast stets in zwei Gruppen rechts und links von der

PRESENTS Le TEE

FEST LESS

omar. sokåR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 11. 9

Mitte verteilt, gewöhnlich nur ein grosses Gefäss von !/7 mm.

mittleren Durchmesser auf jeder Seite, oder eins auf der ei-

nen, zwei auf der anderen; auch statt jedes derselben eine

Gruppe mittlerer und kleiner Gefässe. Selten dagegen findet

man, was bei den Leitbiändeln aus dem Äusseren des Stammes

die Regel ist, hier eime mittlere Gruppe von 1—3 an einan-

der liegenden grossen Gefässen.

Einzelne sehr kleine (Fig. 5, !', I”), ja so winzige Letit-

bindel (U”), dass sie nicht grösser sind, als die stärksten

Sklerenchymbiändel (s), sind wohl die unteren Enden gewöhn-

licher Leitbäöndel.

Sehr verschieden von der Verteilung der Leitbäöndel ist

die der Sklerenchymbiindel. Von ihnen kommen im äusseren

Stammteile etwa 50 auf 1 qem., im inneren 100, also noch

einmal so viel, und noch wungleicher ist ihr Verhältnis zu

den Leitbändeln. Da diese nach aussen einander genähert

sind, so sind dort etwa eben so viele Sklerenchymbindel vor-

handen, im Inneren aber iäbertrifft die Zahl der letzteren die

der Leitbändel um das sechsfache. ”Trotz ihrer grossen Zahl

nehmen sie doch nur einen, vergleichsweise kleinen Raum ein.

Aussen, wo die dickeren Sklerenchymbiändel iäberwiegen, ei-

nige !/s3 mm. im Durchmesser erreichen, sind doch drei vier-

tel von allen nur !/1+-—!/5 mm. dick und einzelne gehen bis

1/17 mm. herunter. Innen finden sich zwar auch einige nicht

weniger dicke als aussen, andererseits eben so feine wie dort

und zwei drittel von allen haben nur einen Durchmesser von

1/20—1/7 mm.; daraus erklärt es sich, dass sie im Äusseren

des Stammes nur etwa den funfzigsten, im Inneren nur den

sechzigsten Teil des gesammten Raumes einnehmen. Nie beste-

hen aus sehr kleinen, sehr dickwandigen Sklerenchymzellen,

und sind von einer Lage von Kranzzellen (stegmata) umge-

ben, die an vielen mit voller Deutlichkeit hervortritt, an

anderen, wohl in Folge der ungleichen Erhaltung, nur an

einzelnen Stellen oder iberhaupt nicht sicher zu erkennen ist.

Dagegen umgab an einem sehr kleinen Leitbändel des Inne-

ren des Stammes (Fig. 9) den Bast (b) ein ausgezeichneter

Kranz solcher Zellen (kt), die einander, wie auch die um die

Sklerenchymbändel, nicht berährten, sondern etwa um die

halbe Zellenbreite von einander abstanden; während um den

Bast der gewöhnlichen Leitbändel wohl oft eine Lage von

rundlich vieleckigen Zellen lag, an die sich die grösseren,

10 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM.

gestreckten des Grundgewebes anschlossen, ohne dass sie

doch das Auwussehen eigentlicher stegmata gehabt hätten.

Vielleicht war jenes kleine Leitbändel im Begriff, durch

Sehwinden seines Gefässteils weiter unten in ein Sklerenchym-

bändel öberzugehen oder aus einem solehen hervorgegangen.

Ähnliche Verschiedenheiten, wie sie hier der Bau des

äusseren Stammteils von dem des inneren zeigt, findet man

in der Regel bei Vergleichung dieser verschiedenen Gegenden;

sie sind daher auch schon bei der Bestimmung der Arten so

weit wie möglich beräcksichtigt worden. Hier tritt nun

eime weitere Verschiedenheit dazu, die bisher kaum hat in

Betracht gezogen werden können. Denn nur sehr selten hat

man Gelegenheit, den Bau des Stammygrundes nahe äber den

Wurzeln mit dem des äbrigen Stammes zu vergleichen. Von

den meisten Arten sind von vorn herein nur wenig umfang-

reiche Bruchstäcke auf uns gekommen; aber auch wo grössere

Blöcke gefunden wurden, sind sie oft von Sammlern und

selbst in den Museen zerschlagen oder zerschnitten worden,

um die einzelnen Stiäcke för sich zu verwerten, ohne Röck-

sieht darauf, dass nur die Untersuchung verschiedener

Teile des Stammes ein vollständiges Bild von dessen Bau

geben kann.

Hier haben wir nun an dem, etwas iäber 1 cm. oberhalb

des Ursprungs der Wurzeln, von der in Fig. 1 mit a bezeichne-

ten Querbruchfläche, entnommenen Querschnitt die unteren

Enden der Leit- und Sklerenchymbändel des daräber liegen-

den Stammes vor uns. Das läöckenreiche, däinnwandige Grund-

gewebe stimmt mit dem ibrigen im Wesentlichen iberein;

die Verteilung der Leitbindel, etwa 30 auf 1 qem., steht in

der Mitte zwischen der des Äusseren und der des Inneren

der höheren Stammteile aber bei ihrer viel geringeren Dicke

von durcehschnittlich nur ?/3 mm. stehen sie doch meist um

das Drei- bis Vierfache ihres eigenen Durchmessers von einan-

der ab, und sind daher weitläufig in dem Grundgewebe ver-

teilt. Der rundliche, nur etwas iäber !/3 mm. tiefe und wenig

breitere Bast ist nach innen gerade abgestutzt, und hier

schliesst sich der nicht sehr viel kleinere Gefässteil mit dem

Siebteil an ibn an, indem, häufiger noch als bei den äusseren

Leitbindeln des ibrigen Stammes nur zwei grosse Gefässe,

von —1 mm. im Durchmesser rechts und links von der

Mitte stehen (Fig. 6, g); doch fehlt es auch nicht an solchen,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 11. 11

bei denen eins derselben durch 2 oder 3 eng an einander

liegende ersetzt ist (g'); dagegen liegt nur bei wenigen (g'")

eine Gruppe von 3—>35 Gefässen in der Mitte.

Sehr ungleich sind endlich die Sklerenchymbindel verteilt.

An einigen Stellen fehlen sie ganz, an anderen treten sie so

zahlreich auf, wie in den höheren Teilen des Stammes, und

hier fallen sie bei der Kleinheit des Bastteils der Leitbin-

del durch ihre Grösse besonders auf, indem zwar die meisten

nur 1—1 mm. im Durchmesser haben, die dicksten aber, wie

mancher Bastteil, nahezu 1 mm. reichen (Fig. 6, s).

Setzen wir nun den Fall, von emem Stamme dieser Art

wären drei getrennte Bruchstäcke auf uns gekommen: eins

aus dem Äusseren des Stammes, eins aus seinem Innern, eins

von seinem untersten Ende — und auf Bruchstäcke von

nicht grösserer Ausdehnung als diese hätten sein können, ist

mehr als eine Art fossiler Palmenhölzer gegrändet worden,

— so wörde man die ersten beiden wohl als zu derselben Art

gehörend erkannt haben; das dritte aber, mit seinen sehr

viel dänneren, weit von einander abstehenden Leitbändeln

und den, im Vergleich mit diesen, zum "Teil ausserordentlich

dicken Sklerenchymbindeln wiärde man unstreitig einer ande-

ren Art zugeschrieben haben, obwohl es in den äbrigen wesent-

lichen Stäcken mit den beiden ersten täbereinstimmt. Diese

Beobachtung wird daher bei der Beurteilung der Artverschie-

denheit fossiler Palmenhölzer nicht unbeachtet bleiben där-

fen; das giebt dem vorliegenden Stäcke noch eine besondere

Bedeutung.

Von noch grösserem Interesse ist der Bau seiner Wurzeln,

die zwar, zuletzt wohl durch Abrollen, so weit verloren ge-

gangen sind, dass nur noch flache Vertiefungen an der unte-

ren Wölbung des Stammes (Fig. 1, w von der Seite, Fig. 3

von unten gesehen) ihre Stelle anzeigen. Der noch in der

Stammrinde liegende Grund aber ist mit dieser so weit er-

halten, dass man ihren von allen bisher bekannt gewordenen

fossilen Arten ganz verschiedenen Bau noch genägend er-

kennen kann.

Betrachtet man den Grund des Stammes von aussen

(Fig. 3), so scheinen sie dicker zu sein, als sie wirklich sind,

indem die Ränder der flachen Gruben, die sich um sie ge-

bildet haben, sie oft in merklichem Abstande von ihrer Aussen-

fäche umziehen. In der That liegt zwischen ihnen noch viel

2 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM.

Rindenparenchym aus derbwandigen, rundlichen, nur an wenigen

Stellen langgezogenen Zellen, zwischen denen zahlreiche Skleren-

chymbändel und vereinzelte kleine Gefässbändel nach ver-

sehiedenen Richtungen verlaufen. Namentlich sammeln Skle-

renchymbindel sich an der Grenze der Wurzeln an und

fliessen hier und da in unregelmässig begrenzte Platten zu-

sammen, die wohl noch zur Stammrinde zu rechnen sind.

Dann bleibt för die Wurzeln em Durchmesser von 4—6, ge-

wöhnlich etwa 5 mm., von denen 1—1 mm. jederseits auf die

den gefässföhrenden Kern in sehr ungleicher Dicke umge-

bende Wurzelrinde kommt, während dieser 3—5, im Mittel

etwa 4 mm. dick ist. ;

Die aus einem gleichförmigen, von dem der Stammrinde

durch kleinere, däinnwandigere Zellen verschiedenen Parenchym

bestehende Rindenschicht der Wurzel (Fig. 10, r”) ist scharf

von dem Kern (n') geschieden. Dieser, im allgemeinen zwar

säulenförmig, weicht doch schon von dem, im Querschnitt

kreisrunden der iäbrigen Palmenarten dadurch auffallend ab,

dass sein Umfang durch Hachere und tiefere Einbuchtungen

(Fig. 10, ff) und noch tiefere Einschnitte (7) der Länge nach

unregelmässig gefurcht, ja zerkläftet ist. Eben so ungewöhn-

lich ist sein innerer Bau. Die Grundmasse bildet zwar wie

gewöhnlich ein zusammenhängendes parenchymatisches Ge-

webe; aber in diesem liegen, namentlich gegen die Mitte

zusammengedrängt, kleine und grosse Sklerenchymbiindel, so

dass hier das Grundgewebe oft auf schmale, wenige Zellen

dicke Platten eingeengt ist. Hier sind seine Zellen zusammen-

gedräöckt (Fig. 11 »); wo die Sklerenchymbändel weiter aus

einander weichen, vieleckig (m'); iäberall nicht gerade mit

diinnen, aber doch nur schwach verdickten Wänden. Wo

diese verkohlt, verbogen und hier und da zerbrochen sind,

wie das bei den eben angefiöhrten (Fig. 11, m, m') der Fall

ist, lässt sich ihre urspröngliche Gestalt nur unvollkommen

heraus erkennen; doch geben andere Stellen öber ihre Natur

befriedigenden Aufschluss. Von den sie durchziehenden Skleren-

chymbindeln sind manche so fein, dass jeder Querschnitt nur

wenige Zellen trifft, andere sind dicker durch alle Zwischen-

stufen bis zu solchen, die im Querschnitt 11 mm. lang und

1 mm. breit sind. Die schwächeren enthalten kein Gefäss,

die stärkeren, zwischen 1 und I mm. dicken, eins (Fig. 10, 5'),

die: dieksten 2 (Fig. LO; sttoEig. 11; Hig 14) sh wenmselortt

FETA YSORATST ÖR TEE REYCSENE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0O 11. 13

grosse Gefässe (Fig. 14, s”). Diejenigen, welche mehr als cin

Gefäss enthalten, sind oft breit gedräckt und zeigen aussen

Längsfurchen, die auch wohl tiefer eimdringen oder sich durch

eine abweichende Färbung der Zellen nach innen gewisser-

massen fortsetzen, so dass es das Ansehen gewinnt, als wäre

ein solches Bindel aus mehreren zusammengeflossen, wenn

auch nicht immer aus solchen, die je ein Gefäss eimschliessen;

denn nicht selten liegen die Einschnitte nicht zwischen zwei

Gefässen, sondern gerade vor ihnen, wie das schon bei dem

mittleren Bindel in Fig. 11, x, y angedeutet ist. Bei einigen

schreitet das so weit fort, dass das Grundgewebe mit den

das Gefäss umgebenden Zellschichten in Zusammenhang steht

(Fig. 10, s”), ja von den grossen Sklerenchymbindeln sind

manche durch in sie eindringende Streifen des Grundgewe-

bes förmlich zerkläöftet (Fig. 13, s, s).

Im Umfange mancher dieser Bändel gehen die kleinen,

nur J mm. dieken Zellen mit winzigem Lumen in etwas

grössere, namentlich mit grösserem Hohlraum uber (Fig. 11, s).

In ein ähnliches Gewebe verliert sich das einzelne Sklern-

chymbindel nach dem Umfange des Wurzelkerns hin (z. B. Fig.

10, s/”), und dieses bildet dort einen, wohl auch noch skleren-

chymatischen Ring um das Innere des Kerns (Fig. 10, pp;

Fig. 14, p), der nur durch einzelne von aussen in ihn ein-

dringende Furchen oder bis an den Rand heraustretendes

Grundgewebe (Fig. 14, man) unterbrochen wird.

Sind die Gefässe durch das Innere ohne erkennbare Ord-

nung zerstreut, so zeigen auch hier nur wenige eime Neigung

zur Bildung radialer Platten, wie sie bei anderen Palmen-

wurzeln ausgebildet sind. Hier und da indes stehen zwei

Gefässe hinter einander (Fig. 10, g, g'), und dadurch, dass

die nahe der Aussenfäche des Kerns liegenden meist seitlich

zusammengedräckt, ihren grösseren Durchmesser nach der

gerade vor ihnen liegenden Stelle des Umfangs richten, tritt

hier wenigstens eine Andeutung radialer Anordnung der

Gewebe hervor. Dazu tragen auch die zwischen den äusser-

sten Gefässen und noch mehr vor ihnen, ganz nahe am Aussen-

rande des Kerns liegenden, seitlich zusammengedriäckten,

hellen Gruppen undeutlicher, wie es scheint zartwandiger

Zellen bei, die man wohl als Siebgruppen ansehen darf (Fig.

14, c, c', ec"; Fig. 10, bei p, p haben sie nur durch kurze Striche

angedeutet werden können). Die Gefässe sind sonst meist

14 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM.

drehrund oder wenig abgeplattet, die grösseren £,—1 mm.

dick, einzeln stehend, von 1—2 Lagen derbwandiger, aber

schon durch ihr grösseres Lumen von den umgebenden Skleren-

chymzellen verchiedener, wahrscheinlich langgestreckter Paren-

chymzellen umgeben. Nur ganz vereinzelt findet man 3—4

kleinere Gefässe zu Gruppen vereinigt, die eng an einander

liegend zusammen keinen grösseren Raum einnehmen, als

eins der grossen Gefässe, (Fig. 12, g, g) und in einem Skleren-

chymbäindel waren beide, weit aus einander liegende Gefässe

durch sich kreuzende Scheidewände in 4 kleinere geteilt.

Schliesslich werfen wir noch einen Blick auf eine eigen-

tämliche Erscheimung. Von dem, den Umfang des Kerns

einnehmenden breiten Ringe grenzen sich hier und da zwischen

Zwei in ihn einschneidenden Buchten nach aussen vortretende,

im Querschnitt rundliche Abschnitte ab (Fig. 10, »'), um sich

dann ganz von ihm abzulösen (n”). Zuerst denkt man wohl

daran, es könnten dies Anlagen zu Wurzelzweigen sein, das

ist jedoch wenig wahrscheinlich. Abgesehen davon, dass die

hier erhaltenen Wurzeln noch in der Rinde des Stammes lie-

gen, gehen die Zweige der Palmwurzeln ziemlich rechtwink-

lig von diesen ab und ihr Gefässbändel löst sich schon in

der Rinde der Mutterwurzel in seine Bestandteile auf; diese

breiten sich nach allen Seiten aus und setzen sich zerstreut an

die gleichnamigen Gewebe derselben an. Die sich bei unserer

Palme ablösenden Bändel werden aber vom Wurzelquerschnitt

selbst nahezu rechtwinklig durchschnitten, gehen also vom

Wurzelkern offenbar unter einem sehr spitzen Winkel ab.

Dasselbe gilt von solchen, die schon ausserhalb seines Um-

risses in der Wurzelrinde durchschnitten sind; diese missen

sie also auf eine ganze Strecke weit durchlaufen, ehe sie die

Aussenfläche erreichen — vielleicht gehört die undeutliche

Sklerenchymgruppe Fig. 10, bei r” an der Grenze zwischen

Wurzel- und Stammrinde hierher. Das legt uns die Vermu-

tung nahe, es möchten diese Bändel eher solche sein, in die

der Kern sich aufzulösen beginnt, damit sie sich an die Ge-

fässbändel des Stammes anlegen. Sie wären dann nicht ab-,

sondern aufsteigende. Diese Art der Auflösung des Wurzel-

kerns an seinem Ursprunge wirde zwar von der Art, wie

das bei anderen Palmen geschieht, etwas abweichen, indessen

wissen wir nicht, ob sie bei den lebenden Iriartea-Arten nicht

ähnlich vor sich geht.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 11. 15

In der That stimmen unter den bekannten, fossilen wie

lebenden, Palmenwurzeln die unsrigen nur mit denen von

ITriartea in den Hauptpunkten iäberein. HEinen so regelmässi-

gen vielstrahligen Stern, wie in den dicken Wurzeln dieser

Arten! zeigt der Querschnitt bei der fossilen Art zwar nicht;

indessen bildet auch bei den lebenden Iriartea-Arten in den

dicken Wurzeln der Kern im unentwickelten Zustande und

in den dinnen Wurzeln iberhaupt im Querschnitt einen

Kreis mit wellig gebogenem oder ausgezacktem Rande?. Einem

solehen mag der unserer Palme ähnlich sein; und zu den

diänneren missen deren nur etwa 1 em. dicke Wurzeln in

Vergleiche mit den 2--4 cm., ja bis armsdicken der lebenden

Arten gerechnet werden.

Dann umzieht auch bei der fossilen Art Sklerenchym

mit vereinzelten, nicht in radiale Reihen geordneten Gefässen

und mit Siebgruppen das Innere des Kerns, und in diesem

liegen Sklerenchymbiindel mit einem oder wenigen getrennten

Gefässen, die ebenso mit 1—2 Lagen parenchymatischer

Zellen umgeben sind. Auch hier erscheinen diese Bändel,

wenn sie mehr als ein Gefäss enthalten, oft wie aus mehre-

ren verschmolzen; ja manche dieser letzteren, in denen von

den Gefässen ein Streifen dännwandiger Zellen durch das

äusserst dickwandige Sklerenchym hindurch bis an das um-

gebende Parenchym reicht, haben eine geradezu iberraschende

Aehnlichkeit mit solchen der Iriartea exorrhiza, wie ein Ver-

gleich Zz. B. des Bändels Fig. 10, s” mit den von Mohl auf

Tafel I, Fig. 9 mit k, k bezeichneten zeigt.

Wo dagegen die vorweltliche Wurzel von der von Iriar-

tea abweicht, besteht das fast durchweg in einer Annäherung

an den gewöhnlichen Bau der Palmenwurzeln: der Kern ist

weniger tief gefurcht; seine äussere Schicht wird von einem,

auf längere Strecken zusammenhängenden Sklerenchym ge-

bildet, in dem vereinzelte Gefässe zerstreut sind, während

diese bei Iriartea von deutlich unterschiedenen, nur z. T.

zusammenfliessenden Sklerenchymbiändeln umgeben sind; die

Siebgruppen endlich liegen nicht wie bei dieser in Buchten

der Sklerenchymbändel auch im Inneren der Wurzel, sondern

1 MoHnL, De Palmarum structura anatomica in Martius genera et species

Palmarum, Tab. I, Fig. 3, 9. — KARSTEN, Vegetationsorgane der Palmen, Taf.

NIER 2. Å

2 KARSTEN a. a. O., S. 134.

FEET NS ST ad RN DR

IE AE

FER

G. STENZEL, PALMOXYLON I

nur im äuvsseren Umfange des Kerns Pe

umgeben. — R

Nach allem können wir wohl Er das di

den. fre Arten id

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.: BAND 22. AFD. III. N:0 11. 17

Erklärung der Abbildungen.

Fig. 1. Palmoxylon iriarteum; das Stäck von der Seite gesehen;

grossenteils Längsbruchfläche. «a, schmale Querbruchfläche iber den

Wurzeln; ll, I, Leitbändel; o, obere Querbruchfläche; w, Wurzeln

(natärl. Grösse).

Fig. 2. Stelle aus Fig. 1: !', !", längere Stäcke von Leitbindeln;

I", schief durchgebrochenes Leitbiändel; s, Sklerenchymbiändel (7/1).

Fig. 3. Teil der unteren Fläche des Stäcks mit den Wurzelnarben,

w Fig. 1, von unten gesehen (natärl. Gr.).

Fig. 4. -Qnuerschnitt aus dem Åusseren des Stammes: b Bast der

Leitbändel; bl, bl, nach den Blättern ausbiegende Leitböndel (Blatt-

bändel); bl', winziges Leitböändel; g' ein Gefässteil mit 1 Gefäss; g”,

dgl. mit 2; g”', del. mit mehreren Gefässen; s, Sklerenchymbändel (29/1).

Fig 5. Querschnitt aus dem Inneren des Stammes: b, Bast eines

quer liegenden Leitbändels; !'—!', sehr kleine Leitbändel; s, s', Skleren-

chymbändel (19/1).

Fig. 6. Querschnitt aus dem untersten Teil des Stammes, von

der Bruchfläche bei a, Fig. 1: g, Gefässteil eines Leitbändels mit 2

getrennten Gefässen; g' mit 1 Gefäss und einer Gefässgruppe; g” mit

mehreren in der Mitte -zusammenstossenden Gefässen; s, ein grosses

Sklerenchymbändel (!9/1).

Fig. 7. Querschnitt der inneren Hälfte eines Leitbändels; b, Bast;

c, Stelle des Siebteils; h, Langzellen um die Gefässe; m', m', Grundge-

webe zwischen Gefässteil und Bast; mm” dgl. nach innen vom Gefäss-

teil des Leitbändels; s, Sklerenchymbiändel; !«, Liäcke in dem halb zer-

störten Bast; w', Spalte zwischen zwei Zellen des Grundgewebes; uw”' kleine

Liccke, von 3; wu”, del. von 5 Zellen umgeben (7/1).

Fig. 8. Querschnitt aus dem Umfange des Bastes: m, Grund-

gewebe ?9/1.

Fig. 9. Sehr kleines Leitbändel aus dem Inneren des Stammes:

b, Bast; k, Kranzzellen um diesen (Stegmata) (P9/1).

Fig. 10. Quergschnitt einer Wurzel: f, f, Buchten, in denen die

Wurzelrinde in den Kern eindringt; g, g', hinter einander liegende Ge-

fässe; /, FEinschnitte in den Kern; »', a”, Bändel in verschiedenen

Stufen der Loslösung vom Kern; p, peripherisches Sklerencehym mit

Siebgruppen; »' Stammrinde; ihre verschiedenen Gewebe sind nur zum

kleinsten Teil angedeutet; »' Waurzelrinde; s, Sklerenchymbiändel in der

Stammrinde; die meisten sind in der Zeichnung fortgelassen: s' del. im

18 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM.

Kern, mit 1 Gefäss; s”, del. mit 2 Gefässen; s'”', dgl., die Gefässe nur

z. T. umgebend; s!"”, dgl., in das peripherische Sklerenchym iberge-

hend (4?) ;

Fig. 11. Querschnitt von Sklerenchymbändeln aus dem Inneren

des Wurzelkerns: g, Gefäss; m, Grundgewebe mit zusammengedräckten

Zellen; m' dgl. mit vieleckigen Zellen; » Wurzelrinde; s, grossluniges

Sklerenchym; r, y, Parenchym (?) um das Gefäss, sich gegen den Um-

fang des Sklerenchymbiändels hin ausbreitend (109/1).

Fig. 12. Umriss eines Sklerenchymbindels mit zwei Gefässgruppen,

4, 9, aus dem Inneren einer Wurzel (79/1). ;

Fig. 13. Umriss eines zerkläfteten Bändels von Sklerenchym (s, s)

mit 3 Gefässen (g, g) C/1).

Fig. 14. Umriss von Sklerenchymbindeln aus dem Umfang eines

Wurzelkerns: c, ec, e', Siebgruppen; m, m, Grundgewebe des Kerns;

p, peripherisches Sklerenchym (9/1). :

<Ki

Lith W. Schlachter, Stockholm

SN SER

ÖS MED H NOR

PRE SE Ser SE EE SETS SN

T ;

KAL

;

5 a

Bihang till K.Vet. Akad Handl. Ba. 22, Afd UT.N= 1.

C. Stenzel gez.

Palmozxylon iriarteum.

Ta I

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. BA. 22, Afä TINsll.

6.(”4)

&.( 704)

41794)

poseessoeeeete enn

[

FRONTEN SE, ER TE

fal

SSE DUE ar an

Aer =

dos —==>=—>——— rg FER

NETA 3

121504)

VILA

SE PRAG

mös. fPlluces"

Stockholm

Lith. W. Schlachter,

Palmoxylon iriarteum.

G. Stenzel gez

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd TIL. N:o 12.

FUNGI UPSALITENSES

A. G. ELIASSON.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 9 DECEMBER 1896.

GRANSKADT AF TH. M. FRIES OCH V. WITTROCK.

STOCKHOLM 1897

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

An JAA SS ondt BADAR

MÖPBRALIG D

ADIA T VURATEN

)

ACA AARMONG. &€ FAT TOA

Fr [004 hög RARE ORT UR. NH YA TONEN

st MJOH2OTA ör

stavös å TORTUK AA TDUFRTLETTN STYV

Möstoljande uppsats utgör en förteckning på svampar, som

af mig insamlats 1 Upsalatrakten föregående år (1895). Ett

högst obetydligt antal af de uppräknade arterna är dock

taget hösten 1892.

Af de angifna fyndplatserna ligger ingen på större afstånd

från Upsala än 2 mil, med undantag af fyndorten för Ustilago

grandis, som är belägen vid segelleden mellan Stockholm och

Upsala ungefär halfvägs mellan dessa båda städer.

Som norm för uppställningen har jag tagit 11:te bandet

af SACCARDOS Sylloge Fungorum, så att de större grupperna

följa efter hvarandra 1 samma ordning som der, men mom

hvarje sådan äro arterna uppräknade i bokstafsordning.

Uredineze.

Åecidwum Actee Oriz.

Hab. in foliis vivis ÅA. spicate ad Tursbo (23).

Aecidium leucospernum DC.

Hab. in foliis vivis Anemones nemorose ad Sko (1$).

ÅAecidium RBanunculacearum DC.

Hab in foliis vivis Banuwnculi auricomi ad Sko (16).

Coleosporium Cumpanule (PErs.) Liv.

Hab. in foliis caulibusque vivis OC. persicefolie ad Vård-

sätra, in — C. rotundifolie ad Flottsund (5).

Coleosporium Euphrasie (SCcHUM.) WINT.

Hab. in foliis vivis Euphrasie officinalis ad Kungshamn ($)-

Colcosporium Melampyri KARST.

Hab. in foliis vivis M. nemorosi ad Tursbo (2).

Coleosporium Petasitidis LÉv.

Hab. in foliis vivis P. officinalis ad Bergsbrunna ($) (leg.

G. HELLSING).

4 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES.

Coleosporium Sonchi (PErRs.) Dy.

Hab. in foliis vivis Seneciomis (macrophylli) in horto bo-

tanico (39), in — Sonclu arvensis ad Håga (51), in — Sonchi

asperi ad Lenna (5f), in — Sonchi palustris in horto bo-

tanico (12).

Coleosporium Tussilaginis LV.

Hab. in foliis vivis T. Farfare ad Flottsund (15).

Cronartium flaccidum (ÅA. et S.) Wainz.

Hab. in foliis vivis Peonie anomale in horto botanico (57).

Gymnosporangium clavarieforme (JAcE.) Rrrs. III.

Hab. in ramis vivis Jumniperi communis ad Lassby (13)

(leg. TE. HEDLUND).

Melampsora betulina (Prrs.) Tur.

Hab. in foliis vivis B. pubescentis ad Lassby (4)

Melampsora farinosa (PERS.) SCHROET.

Hab. in foliis vivis Salicis Capree ad Lenna (5$).

Melampsora Helioscopie (PErRs.) CAST.

Hab. in foliis vivis Euphorbie Helioscopie ad Håga (£!)

et ad Lenna (59).

Melampsora Hypericorum (DÖC.) ScHroer.

Hab. in foliis vivis H. quadranguli ad Lenna (5£).

Melampsora Lim (Prrs.) Tur.

Hab. in foliis caulibusque vivis L. catharticr ad Fiby (2).

Melampsora populina (JACQ.) REBS.

Hab. in foliis vivis P. balsamifere ad Sunnersta (1).

Melampsora Tremule Tur.

Hab. in foliis dejectis Populi tremule ad Håga (4).

Phragmidium Rubi (PrErs.) Wisz. II, II.

Hab. in foliis vivis R. sazatilis ad Håga (4) et ad

Lenna (5f). |

Phragmidium Rubi ide (DC.) Karst. I.

Hab. in folii vivis Rubi ide ad Tursbo (23).

Phragmidium subcorticium (SCHRANK) Wisz. IT, III.

Hab. in foliis vivis Rose canine ad Vårdsätra (19).

Puccinia Acetose (ScHum.) Körs. II.

Hab. in foliis vivis Rumicis Acetose ad Lassby (£).

Puccinma Agrostidis Prowr. I.

Hab. in foliis vivis Aquilegie vulgaris ad Sko (1$).

Puccinia Arenarie (SCHUM.) ScHroeTt. III.

Hab. in foliis vivis ÅA. trinervie ad Sunnersta (1!) et in

Kronoparken (!7).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:012. »D

Puccinia Asteris DuBr. III.

Hab. in foliis caulibusque vivis Artemisie campestris in

Slottsbacken (11).

Puceinia Balsamite (Strauss) Rarr. II, II.

Hab. in foliis caulibusque vivis B. vulgaris in horto bo-

tanico ( (29).

Puccinia Bistorte (STRAUSS) DEC TE

Hab. in foliis vivis Polygoni vivipari ad Fiby (25).

Puccima Caricis (SCHUM.) RE: (I

Hab. in foliis vivis Urtice dioice ad Lundby (5).

Puccimia coronata Corpa. I.

Hab. in foliis vivis Rhamni Frangule ad Fiskartorpet (2?);

IT, III. in foliis vivis Alopecuri pratensis ad Lenna 29),

in — Tritici polomiei in horto botanico (11).

Puccima coronifera KLEB. I.

Hab. in foliis vivis Rhammi cathartiei ad Sko ($).

Puccimia Crepidis ScHrorr. IT, II.

Hab. in foliis caulibusque vivis C. tectorum ad Lassby (£)).

Puccinia Glechomatis DC. III.

Hab. in foliis vivis G. hederacee ad Fristaden (29) et ad

Kungshamn ($).

Puccima gramimis Prrs. IT, IT.

Hab. in foliis culmisque vivis Avene orientalis in horto bo-

tanico (3), in —- Hordei Zeocritonis in horto botanico (11),

in — Hrdbaci Spelte in horto botanico (4

Puccinia Hieracii (ScHum.) Mart. IT, III.

Hab. in foliis vivis Centauree Jacece ad Lenna (5f), in — Hie-

racii Piloselle ad Grindstugan (2), in — Hieracii sp.ad Sko(!$).

Puccinia Lampsane (Sckurrtz) Fock. II, III.

Hab. in foliis vivis L. communis ad Sunnersta (11).

Puccinia Malvacearum Monzr. II.

Hab. in foliis vivis Ålthee ficifolie, Althee officinalis,

Malve pulchelle et M. silvestris in horto botanico (7).

Puccinia Menthe Pers. IT, III.

Hab. in foliis vivis Calaminthe Acim et Menthe arvensis

ad Lenna (f).

Puccinia Millefolic Hekr. LER

Hab. in foliis vivis Achillee Millefolii ad Lenna (£$)

Puccinia Morthieri Körs. III.

Hab. in foliis vivis Geranii silvatici ad Sko (15), ad Tursbo

(23) et ad Himrarne (22).

6 4: G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES.

Puccima oblongata (LisK) IVAN SETT

Hab. in foliis vivis Luzule pilose ad Kungshamn ($).

Puccimoa perplexans IP OMR. LL TE

Hab. in foliis vivis Alopecuri pratensis ad Vårdsätra (£)

et ad Kungshamn ($).

Puccinia Phragmitis (ScHum.) Körs. IT, III.

Hab. in foliis vivis P. communis ad Hagelstena in paroecia

Alsike (18).

Puccimoa Pimpinella (STRAUSS) TETNKoL CT

Hab. in foliis vivis Cerefolii silvestris ad Norby (21), in —

Myrrhidis odorate in horto botanico (H). £

Puccimia Poarum Niers. I.

Hab. in foliis vivis Tussilaginis Farfare ad Flottsund (11);

IT, IIT. in foliis Poe sp. sub nomine P. capitate culte in

horto botanico (11).

Puccinia Polygoni-amplibii Pers. IT, III.

Hab. in foliis P. amplubii var. terrestris ad Kungshamn ($)

et ad Håga (1).

Puccinia Pringsheimiana KresB. II, III.

Hab. in foliis vivis Caricis acute ad Lenna (£$).

Puccinia Rubigo-vera (DC.) Wisr. var. simplex Körs. TII.

Hab. in foliis languescentibus Hordet distichi in horto bo-

tanico (11).

Puccinmia Spergule DE

Hab. in foliis caulibusque vivis S. arvensis ad Lassby (5

et in horto botanico (HH)

Puccinmia Tanaceti DC. III.

Hab. in foliis caulibusque vivis ÄArtemisie Absimthu ad

Lenna (£f).

Puccinmia Taraxaceti Prowzr. II, III.

Hab. in foliis vivis YT. officinalis ad Lassby (£)

=) Puccima tenwistipes Rosrr. I.

Hab. in foliis vivis Centawree Jacee ad Sko (15).

Puccima uliginosa JvEer. I.

Hab. in foliis vivis Parnassie palustris ad Himrarne (42).

Puccinia Viole (Scxvm.) DC. TI, IT.

Hab. in foliis vivis V. silvatice ad Flottsund (2).

Thecopsora areolata (WALLR.) MAGN.

Hab. in foliis vivis Prwmw Padi ad Vårdsätra (1).

1) Asteriscus ad nomen significat speciem antehac in literatura mycologica

in Suecia habitantem non esse indicatam.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 7

Thecopsora Pirole (GMEL.) KARST.

Hab. in foliis vivis P. uniflore ad Sunnersta (11).

Thecopsora Vacciniorum (LINK) KARST.

Hab. in foliis vivis Myrtilli nigre ad Kungshamn ( Dh

in — Myrtilli uliginose ad Marieberg (£).

Triphragnmium Filipendule (LaAscH) Pass. I.

Hab. in foliis vivis Spiree Filipendule ad Sko (15).

Triphragmium Ulmarie (ScHum.) LisE. I—TII.

Hab. in foliis vivis Spiree Ulmarie ad Himrarne (25).

Uredo Aspidiotus PECK.

Hab. in frondibus vivis Polypodu Dryopteridis ad Sunner-

sta (11).

Uromyces Välthemilte (PERS) FOKE: > EPA TER

Hab. in foliis vivis A. vulgaris ad Sko (!$).

Uromyces Fabe (PeErs.) p. Br. I.

Hab. in foliis vivis Orobi tuberosi ad Sko (!$), in — Vicie

sepium ad Tursbo (23); II, III. Hab. in foliis caulibusque

vivis Ervi Lentis in "horto botanico (11), in — ÖOrobi tuberosi

ad Lassby (£)), in — Vicie Cracce ad Flottsund (13

Uromyces Geranii (DC.) Otrte. & Wariwm. II, III.

Hab. in foliis vivis G. silvatici ad Sko (!$), ad Vårdsätra (19)

et ad Håga (1).

Uromyces Limoni (DC) Vv. EST

Hab. in foliis scapisque vivis Armerie elongate ad Kungs-

hamn (13).

Uromyces minor ScHroer. III.

Hab. in foliis vivis Trifoluv montami in Slottsbacken (11).

Uromyces Scroplutarie (DC.) B. et Br. III.

Hab. in foliis caulibusque vivis S. nodose ad Håga (21).

Uromyces Silenes (ScHreEcHt) FcKr. II, II. ;

Hab. in foliis vivis S. nutantis in Slottsbacken (1).

Uromyces Trifolvi (HEpDw.) Liv.

Hab. in foliis vivis T. hybridi ad Sko (1$), in — T. pra-

tensis ad Flottsund (11).

Ustilagine2.

Cintractia Caricis (PErs.) MAGN.

Hab. in ovariis OC. vulgaris ad Lassby (!$).

Doassansia Alismatis (NEEs) COornu.

Hab. in foliis vivis 4. Plantaginis ad Graneberg (31).

8 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES.

"Doassansia Sagittarie (WEst.) FIsck.

Hab. in foliis vivis S. sagittefolie ad Graneberg (3).

Entyloma Calendule (Ovp) p. Br.

Hab. in foliis vivis C. officinalis in Stadsträdgården (23).

Entyloma Linarice SCcHROET.

Hab. in foliis vivis L. vulgaris ad Håga (21).

Ustilago Avene (PERsS.) JENS.

Hab. in ovariis ÅA. sative ad Gamla Upsala (229).

"Ustilago grandis FR.

Hab. in culmis Phragmitis communis in insula Koffsan (g)

(leg. SETH et SERNANDER).

Ustilago Hordei (PErs.) KELL. et SWINGLE. E

Hab. in ovariis H. vulgaris in agris (2), im — H. Zeo-

ceritomis in horto botanico (11).

Ustilago levis (KELL. et SWInGLE) MAGN.

Hab. in ovariis Avene sative in agris (2).

Ustilago longissima (Sow.) Tur.

Hab. in foliis vivis Glycerie aquatice in horto botanico (£)-

"Ustilago subinclusa KÖRN.

Hab. in ovariis Caricis vesicarie ad Marieberg (184492).

Ustilago Tragopogi (PERS.) SCHROET.

Hab. in receptaculis YT. pratensis ad Tursbo (2).

Ustilago violacea (PErs.) FCKi.

Hab. in antheris Viscarice vulgaris ad Sko (!$).

Phycomycetes.

Bremia Lactuce REGEL.

Hab. in foliis vivis Centauree Jacee ad Lenna (5f), in —

Lactuce sative in horto botanico (11), in — Senecionis vul-

garis ad Flottsund (1?) et ad Norby (51).

+Cladochytrium Butomi BÖSGEN.

Sporangia 15—25 u diam.

Hab. in foliis vivis et languidis B. umbellati ad Flott-

sund (19).

Cystopus Tragopogomis (PERS.) SCHROET.

Hab. in foliis vivis T. porrifolii in horto botanico GH)

Peronospora alta ECKL.

Hab. in foliis vivis Plantagimis majoris ad Vårdsätra (19).

Peronospora Arenarie (BERKE.) Tur.

Hab. in foliis vivis ÅA. trinervie ad Sunnersta (11).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. :9

Peronospora conglomerata FCKL.

Conidia 20—30 u diam.

Hab. in foliis vivis Geranu pusilli ad Kungshamn ($).

Peronospora effusa (GREV.) RABH. var. major ÖASP.

Hab. in foliis vivis Chenopodii albi ad Himrarne (3) et

ad Flottsund (2).

Peronospora grisea (UNG.) p. Br.

Hab. in foliis vivis Veromice Beccabunge ad Fiby (ff) et

ad Norby (3).

Peronospora parasitica (PERrRsS.) p. Br.

Hab. in foliis vivis Buniadis orientalis in agris ad hortum

botanicum (2), in — Capselle burse pastoris ad Flottsund (17)

et ad Marieberg (5).

Peronospora Trifoliorum Dar

Hab. in foliis vivis Medicagiis sative in horto botanico (11),

in — Trifoliv medii ad Vårdsätra (2).

Peronospora Vicie (BErE) p. Br.

Hab. in foliis vivis Lathyri pratensis ad Vänge (59), in —

Orobi tuberosi ad Sko (!$) et ad Håga (29), in — Vicie

sepium ad Sko (15).

Plysoderma Menyanthis p. Br.

Hab. in foliis vivis M. trifolate ad Fiskartorpet (5?) et

ad Lenna ('f).

Plu, ytophihora infestans (Mont.) p. Br.

Hab. in foliis Solani tuberosi ad Lassby (19).

Plasmopara mivea (UNG.) SCHROET.

Hab. in foliis vivis Aegopodii Podograrie ad Sko (2) et

ad Lenna (5f).

Plasmopara pygmea (UNG.) SCHROET.

Hab. in foliis vivis Anemones Hepatice ad Sunnersta (11).

Pr otomyces pachydermus THöM.

Hab. in foliis vivis Taraxaci officinalis ad Håga (1).

Pyrenomycetes.

Claviceps nuicrocephala (WaArLRr.) Tur. f. sclerotinea.

Hab. in caryopsidibus Calamagrostidis arundinacece ad Ma-

rieberg (5)

Cucwrbitaria Berberidis (PErs,) GRAY.

Asci 135—150 x 19—21 u, spor&e 21—31 x 12—16 u.

Hab. in ramis aridis B. vulgaris ad Tursbo("3) et ad Håga(?).

16 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALTENSES.

Diaporthe detrusa (ERrR.) FoKL.

Hab. in ramis siccis Berberidis vulgaris ad Håga (21

Diaporthe Strumella (EF'R.) FCKL.

Hab. in ramis exsiccatis Ribis Grossularie ad Flott-

sund (15).

Diatrype Stigma (HorFrm.) FR.

Hab. in ramis aridis Coryli Avellane ad Tursbo (2).

"Diatrypella Toccieana DE Nor.

Hab. in ramis emortuis corticatis Alni glutinose ad Turs-

bo ( 2).

Didymospheria epidermidis (FR.) FöKL.

Hab. in ramulis vivis Berberidis vulgaris in horto bota-

nico ($$).

Didymospheria epidermidis (FR.) FCKL. var. macrospora n. var.

Asci 70—985 xX 12—13 u. Spore 23—30 x 6—9 u.

Hab. in ramis vivis Berberidis vulgaris in horto botanico

et ad Håga (if)

Någon f. macrospora finnes ej, mig veterligt, förut be-

skrifven. En sådan omnämnes visserligen i Revue my-

cologique 1890 s. 124, men den är ej åtföljd af någon

beskrifning.

Didymospheria fenestrans (DuBY) WIiNz.

Asci 115-—130 x 13—13 u, sporidia 20—25 x 9—12 u.

Hab. in caulibus siccis Epilobii angustifolii ad Lassby (25).

Erysiphe Cichoriacearum DC.

Hab. in foliis vivis Tragopogonis pratensis ad Vårdsätra (13).

Erysiphe communis (WaALLR.) FR.

Hab. in foliis vivis Actee spicate et Polygoni avicularis

ad Vårdsätra (15), in — Ranunculi repentis ad Lenna (9)

in — Ranunculi tr achycarpi in horto botanico (1), in —

Trichere arvensis ad Grindstugan ($)

Erysiphe Galeopsidis DC.

Hab. in foliis caulibusque vivis Lamiti albi ad Flottsund (1).

Erysiphe Martir LÉV.

Hab. in foliis vivis RE betici, Lathyri tuberosi et

Lupini sp. in horto botanico (11), in — Hyperici quadranguli

ad Håga (5), in — Lathyri pratensis ad Flottsund ($),

in — Örobi tuberosi ad Lassby (£), in — Trifolii medii SE

T. pratensis ad Graneberg (21).

PFEutypa Acharu Tur.

Hab. in ramis aridis Populi tremule ad Håga (+

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 11

EHutypa flavovirescens (HorFm.) Tur.

Hab. in ramis exsiccatis Coryli Avellane ad Gottsunda (59).

Gibbera Vacciniz (Sow.) ER.

Hab. in ramulis vivis V. vitis idee in Kronoparken (!7).

Hypoxylon fuscum (PeErs.) FR.

" Hab. in ramis emortuis corticatis Alm glutinose ad Turs-

bo (3).

Hypoxylon udum (PErs.) FR.

Hab. in ligno mucido quercino ad Vitulfsberg (43) (leg.

HELLSING).

"Hysterium strobilarium KARS?.

Hab. in squamis strobilarum Abietis excelse ad Kungs-

hamn ($)-

Hysterograplium elongatum (W AHLENB.) CORDA.

Hab. in ramis decorticatis Ulmi montane ad Vårdsätra (18).

Lasiospheria hispida (TopE) FcKL.

Asei 160—200 x 14—206 u, sporidia 60—380 x 6—71 u.

Hab. in ligno putri quercino ad Kungshamn ($).

"Leptospheria Artemisie (FCKL.) ÅVERSW. |

Asci 85—100 x 14—16 u, sporidia 30--38 x 7 u.

Hab. in caulibus siccis A. campestris in Slottsbacken (1).

Leptospheria Millefoliv FCcKL.

Asci 85—100 x 12 u, sporidia 40—50 x 4,5 u.

Hab. in caulibus siccis Achillee Millefolii ad Lassby (27).

=Leptospheria Ribis KARST.

Asci 85—113 x 9--10 u, sporidia 12-—-18 x 7 u, 1—3 septata.

Hab. in ramulis exsiccatis B. alpim ad Håga (59).

Lophidium compressum (PERS.) SACc. |

Hab. in ramis aridis Rose canine ad Håga (7).

tLophiostoma quadrinucleatum KARST. i

Asci 85—120 x 14—20 u, sporidia 20--30 x 6—9 u.

Hab. in ramis aridis Berberidis vulgaris ad Tursbo (23),

in — Salicis Capree ad Gottsunda (29).

Lophodermium juniperinum (FR.) Dp. Nor.

Hab. in acubus emortuis Juniperi comnmumis ad Nor-

by (4).

Lophodermium Pinastri (SCHRAD) CHEV.

Hab. in foliis dejectis Pim silvestris ad Kungshamn ($).

"Massaria berberidicola (ÖTTH.) JACZEW.

Asci 145—180 x 21—29 u, sporidia 34—42 x 12—15 u.

Hab. in ramis aridis Berberidis vulgaris ad Tursbo (9?).

2 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES.

Microphera Alni (DC) WiINT.

Hab. in foliis vivis Viburni Opuli ad Vitulfsberg (18) (leg.

HELLSING).

Microphera Elhwenbergiv INN

Hab. in foliis vivis Lonicere tatarice in horto botanico (9)

Microsphera Grossularie Lv.

Hab. in foliis vivis Kibis Grossularie ad Flottsund (4).

Microsphera Lonicere (DC.) WiNt.

Hab. in foliis vivis L. Caprifolit in horto botanico (59).

"Nectria Coryli FCKL.

Asci 80—90 x 3—10 u cum spermatiis minutissimis repletis.

Hab. in ramulis siccis Populi tremule ad Lassby (18).

"Phyllachora punctiformis FCKL.

Hab. in foliis vivis Galii borealis ad Kungshamn ($).

Phyllachora Trifolit (PErs.) FöKr.

Hab. in foliis vivis T. montani et repentis in Slotts-

backen (43)

Plyyllactinia suffulta (REB.) Sacc.

Hab. in foliis vivis Coryli Avellane ad Håga (4).

"Pleonectria Berolinensis SAcc.

Hab. in ramis aridis Ribis Grossularie ad Flottsund (13).

Pleonectria Lamyi (DEsmM.) Sacc.

Hab. in ramis emortuis Berberidis vulgaris ad Tursbo (23).

Pleospora scirpicola (DC.) KArsr.

Hab. in calamis in litore ejectis Scirpi lacustris ad Fiskar-

torpet (5).

Pleospora vulgaris NTESSL.

a) monosticha. Hab. in caulibus exsieccatis Cari Carvi ad

Lassby (27).

p) disticha, Hab. in scapis mortuis Plantaginis medie ad

Lassby ("P).

Podosphera myrtillina KUNzZE.

Hab. in foliis vivis M. nigre ad Kungshamn ($) et ad

Marieberg (5)

Quaternaria dissepta (FRrR.) Tur.

Hab. in ramis dejectis corticatis Ulmi montane ad Vård-

sätra (P

"Rosellwnia dispersella (Nyr.) KARST.

Hab. in cortiee duriore Populi tremule ad Håga (29).

Rosellinia sordaria (EFR.) REnM.

Asci 53—80 Xx 7—9 u, sporidia 9—10 x 4—6 u.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 12. 13

Hab. in facie interiore corticis Quercus Roboris ad Gott-

sunda (29).

Saccardoella Berberidis n. sp. Fig. 1.

Peritheciis sparsis, majusculis, in ramorum superficie nidulantibus,

ostiolo solum supra corticis superficiem exsertis, atris, carbonaceis;

ascis 315—360 X 12—13 u, elongato cylindraceis, apice incrassa-

tis et plus minus truncatis, paraphysibus 1,5 u latis, filiformibus,

pluriguttulatis obvallatis; sporidiis 35—65 xX 10 u, monostichis,

circeiter 20-locularibus, utringue acutatis, hyalinis, setulis non pr&e-

ditis.

Hab. in ramis aridis corticatis Berberidis vulgaris ad

Haga (£9). Saccardoella transsilvanica (REnM.) BER. affinis,

differt ascis et sporidiis majoribus.

Scirrhia rimosa (A. et S.) For.

Hab. in vaginis emortuis Phragmitis communis ad Turs-

bo (23).

Spherella depageeformis (Awp.) CeEs. et pE Nor.

Hab. in foliis vivis Ozalidis Acetoselle ad Flottsund (3)

et ad Kungshamn ($).

Spherella innumerella Karst. (immatura).

Hab. in foliis languescentibus Comari palustris ad Marie-

Spheerella macularis Sacc. et Rovm. (immatura).

Hab. in foliis languescentibus Spiree Ulmarie ad Håga

(1).

Spherella stemmatea (FRr.) RoMELL.

Hab. in folius vivis Vaccinii vitis idee ad Sunnersta (1).

Spherotheca Castagnei Löv.

Hab. in foliis vivis Alchemille vulgaris ad Norby (5),

mn — Leontodontis autumnalis ad Lassby (£), in — Me-

lampyri nemorost ad Tursbo ($), in — Potentille reptantis

ad Lenna (5), in — Spiree Ulmarie in horto botanico (7),

in — Taraxaei officinalis ad Lenna (ff).

Stiqi.atea Geranir FR.

Hab. in foliis vivis G. silvatier ad Fredrikslund (1?) et ad

Haga (f1).

Discomycetes.

Cryptomyces Pteridis (REB.) REnm. (immaturus).

Hab. in tfrondibus languidis P. aquiline ad Lenna (?$).

14 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES.

Dothiora Sorbi (WAHLENB.) FCKL.

Asci 85—130 x 12—15 u, sporidia 18—29 x 6—38 u.

Hab. in ramis emortuis S. Aucuparie ad Gottsunda (39).

Lachnella barbata (KunzE) Fr.

Hab. in ramis corticatis Lomicere Xylostei ad Tursbo ($).

Lachnella corticalis (PErs.) FR.

Hab. in cortice duriore Populi tremule ad Håga (29).

"Mollisia cinerea (BatscH) Karst. f. minutella Sacc.

Hab. in caulibus siccis Epilobii angustifolii ad Lassby (5).

Phacidium repandum (A. et S.) FR.

Hab. in foliis vivis Galu borealis ad Kungshamn ($).

Pseudopeziza RBanunculi (Warrr.) FOKL.

Hab. in foliis vivis RB. acris ad Vårdsätra (13) et ad

Lassby (£)

Pseudopeziza Trifolii (BERSH.) FCKL.

Hab. in foliis vivis T. pratensis ad Lenna (5$).

Rhytisma salicinum (PErs.) FR. |

. Hab. in foliis vivis S. aurite ad Marieberg (5)

Tapesia Rose (Pers.) FOKL.

Hab. in ramis exsiceatis R. canine ad Håga (29).

Taphrina Sadebeckii JOHANS.

Hab. in foliis vivis Alni glutinose ad Graneberg (31).

Xylographa parallela (AcH.) FR.

Hab. in ligno denudato Juniperi communis ad 'Tursbo (2?)

et ad Graneberg (52).

Spheropsider.

Actinonema Rose (LiB.) FR.

Sporule 19—23 x 6—7 u.

Hab. in foliis vivis Rose centifolie ad Flottsund (15).

Asteroma reticulatum (DC.) CHEV.

Hab. in foliis languescentibus Convallarie Polygonati ad

Ultuna (19), in — Majanthemi bifolit ad Marieberg (5)

Botryodiplodia Fraxini (ER.) Sacc.

Hab. in ramis aridis corticatis F. excelsioris ad Tursbo (2).

"Camarosporuwm Caragane KARST.

Hab. in ramis mortuis C. arborescentis ad Norby (5!).

Camarosporuwm Xylostert Sacc.

Sporulae 16—27 x 7—10 u.

Hab. in ramulis siccis Lonicere Xylostei ad Tursbo ($).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 15

Cicinnobolus Taraxaci n. sp. Fig. 2.

Peritheciis globulosis vel late piriformibus, reticulatis, pallide

fuscis, vertice pertusis, 40—58 X 36-—50 u; sporulis 6—7 X 3 u,

ovoideis, hyalinis, continuis, rectis, 2-guttulatis, utringue rotunda-

tis, in cirros expulsientibus.

Hab. parasitice in mycelio Oidu erysiphoidis ad folia

Tarazxaci officenalis ad Väårdsätra (19).

+Comiothyrium Berberidis FAUTREY.

Hab. in ramulis vivis B. vulgaris ad Håga et in horto

; botanico (4).

Darluca Filum (Biv.) Casr.

Hab. inter soros uredosporiferos in foliis Alopecuri pratensis

(Puccinia coronata) ad Lenna (f), in — Dactylidis glome-

rate (Puccinia graminis) ad Vårdsätra (12), in — Hieracii

Piloselle (Puccinia Hieracii) ad Grindstugan (2), in — Poe

annuce (Puccinia Poarum?) ad Lassby (£), in — Poe pra-

tensis (Pucceinia Poarum?) in horto botanico (11), in —

Tanaceti Balsamite (Puccinia Balsamite) in horto bota-

nico (39).

Dendrophoma Convallarie Cav.

Macule initio rufo-ochrace&e, denique nigre.

Hab. in foliis vivis C. majalis ad Lassby (!$).

"Diplodia Grossularie Sacc. et ScHuULTz.

Hab. in ramis aridis Ribis Grossularie ad Flottsund (5).

Leptostroma caricmum FR.

Hab. in foliis vivis vel languescentibus Caricis acute ad

Flottsund (13).

Leptostroma spheroides ER.

Sporulz botuliformes, recte vel leniter curvate, hyalinee,

plerumque 5 x 1 u.

Hab. in caulibus vaginisque siccis Angelice silvestris ad

Gottsunda ("P).

De af mig insamlade exemplaren öfverensstämma väl

med det i E. Fries svampherbarium befintliga exemplaret,

som äfven är insamladt i Upsalatrakten af E. P. Fries

och sedan bestämdt af Exrias FRIES.

Leptothyrium Periclymeni (DESM.) SAcc.

Sporulae 16—25 x 7—9 u.

Hab. in foliis vivis Lonicere Xylostei ad Håga (29).

"Micropera Sorbi (ER.) SAcc.

Hab. in ramis corticatis S. Aucuparie ad Gottsunda ("P).

16 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES.

Phleospora Ulmi (ER.) WALLR.

Sporule 30—45 Xx 4,5—7 u.

Hab. in foliis vivis U. montane ad Ultuna (1).

Phyllosticta cruenta (FrR.) Kx.

Hab. in foliis vivis Convallarie Polygonati ad Vård-

sätra (19).

"Phyllosticta Cucurbitacearum NSacc.

Hab. in foliis vivis Bryomie albe ad Flottsund (4).

+Plwyllosticta Tormentille Sacc.

Hab. in foliis languescentibus Potentille Tormentille ad

Marieberg (184492).

"Rhabdospora pleosporoides Sacc.

Sporulge 38—72 x 1 u.

Hab. in caulibus siccis Epilobii angustifolii ad Lassby (53).

Septoria Calle (LAscH) SAcc.

Sporule 20—42 x 1,5 u.

Hab. in foliis vivis C. palustris ad Djupviken (£).

Septoria Chelidonii DES.

Hab. in foliis vivis C. majoris ad Tursbo (1) et ad

Lenna (5f).

+Septoria Convolvuli DES.

Sporulze 40—65 x 1,5 u.

Hab. in foliis vivis OC. arvensis ad hortum botanicum (2).

=Septoria quevillensis SAcc.

Hab. in foliis vivis Spiree Ulmarie ad Himrarne (5).

Septoria scabioscecola DES.

Sporulze 30—60 x 1—1,5 u.

Hab. in foliis vivis Trichere arvensis ad Grindstugan ($).

Septoria Stellarie Ros. et DEsw.

Sporulaee 40—80 x 1 u, plerumque tamen 45—60 x 1 u.

Hab. in foliis languescentibus S. medie ad Grindstugan (3).

+Septoria Westendorpii WINT.

Sporulze 15—20 x 4,5 u, continue vel 1—2 septate.

Hab. in foliis vivis Chenopodii albi ad Flottsund (2).

Melanconie2.

Hainesia Epilobii n. sp.

Acervulis amphigenis, sparsis, superficialibus, orbicularibus, sub-

gelatinosis, depresso-hemisphericis, aurantiacis, ad 350 diam.,

margine atro lineari cinctis; conidiis 6—9 X 1,5 u, suballantoideis,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 17

leviter curvatis, continuis, hyalinis; basidiis filiformibus, copiose

ramosis, fasciculatis, 1 u crassis, usque ad 115 mu altis.

Hab. in foliis languescentibus Epilobii angustifolii in

silva regia Åsen (17).

Marsonia Potentille (DEsm.) Friso.

Conidia 15—27 x 6-—9 u.

Hab. in foliis vivis P. reptantis ad Kungshamn ($).

+Pestalogzia Kriegeriana BRrREs.

Conidia 20—-30 x 4,5 u.

Hab. in foliis languescentibus Epilobii angustifolii in Krono-

parken (17).

Hyphomycetes.

Cercospora microsora NAcc.

Conidia 25—50 x 3—4,5 u.

Hab. in foliis vivis Tilie vulgaris in Slottsbacken (2).

Cladosporium Asteroma FCKL.

Conidia 23—36 Xx 6—7 u.

Hab. in foliis vivis Populi tremule ad Sunnersta (14).

Cladosporiwum graminum CORDA.

Hyphe usque ad 115 x 7 wu, conidia 12—20 x 4,5—1 u.

Hab. in foliis languidis Alopecuri pratensis ad Kungs-

hamn ($)-

Cladosporium herbarum (PERsS.) LINK.

Hab. in foliis vivis Aquwilegie sp. in horto botanico (12),

in foliis languescentibus Fpilobii angustifolii in Krono-

parken (17).

=Clasterosporium scirpicolum (FCKL.) SACC.

Conidia 60—135 x 13—21 u (sine pedicello), usque ad 10-

septata.

Hab. in calamis siccis Scirpi lacustris socia Pleospora scirpi-

cola ad Fiskartorpet (5).

Coniosporium Arundimis (CORDA) SAcc.

Hab. in culmis siccis Phragmitis communis ad Lenna (5f).

Dematium hispidulum (PErs.) FR.

Hab. in foliis mortuis Aire cespitose ad Lenna (4)

Heterosporiwm gracile (WALLR.?) SAcc.

Conidia 25—70 x 12—20 u, 1—2—53-septata.

Hab. in foliis vivis et languidis Iridis Gueldenstedtiance in

horto botanico (11).

18 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES.

Macrosporium Brassice Berr. var. macrospora n. var. Fig. 3.

Conidia (cum pedicello) 115—240 x 20—25 u, 6-—11-septata.

Hab. in foliis 5. oleracee var. in horto botanico (1).

Macrosporium commune RABE.

Hab. in foliis Bryomie albe ad Flottsund (15).

Macrosporium Malve&e-vulgaris n. sp. Fig. 4.

Cespitulis dense sparsis, in macula subeirculari, nigrogrisea, viride

marginata dispositis, amphigenis; hyphis fasciculatis, erectis, nodu-

losis, non vel parce (1—2)-septatis, pallide fuscis, simplicibus vel

interdum apice simpliciter ramulosis, 50-—-60 X 5—7 u; conidiis

40—100 X 12—-15 wu, olivaceis, 5—12-transverse septatis, uno

altero longitudinali septo preditis, ad septa non vel leniter con-

strictis, plus minus clavatis, vertice rotundatis, basi angustatis,

breviter pedicellatis.

Hab. in foliis vivis Malve vulgaris ad Flottsund (15).

Oidium erysiphoides ER.

Hab. in foliis vivis Get rivalis ad Tursbo (23), in — Gei

urbami et Lami albi ad Kungshamn (3), in — Lamu pur-

purei ad hortum botanicum ($£), in — Taraxaci officinalis

ad Sunnersta (11),

+Ovularia Carletoni Eri1. et KE.

Conidia 7—28 x 3—6 u plerumque 12 x 6 mu, continua vel

rarissime 1-septata.

Hab. in foliis vivis Lactuce muralis ad Flottsund (9).

"Ovularia duplex SAacc.

Hab. in foliis vivis Scroplularie sp. in horto botanico (14).

Ovularia Gei n. sp. Fig! 5.

Maculis subceircularibus, amphigenis, brunneogriseis, obscuriore mar-

ginatis; cespitulis amphigenis, parvis, gregariis, cinereis: hyphis

dense fasciculatis, simplicibus, sursum acutioribus: conidiis apica-

libus, 10—--25 X 3—956 u, continuis vel interdum 1-septatis, hyalinis,

utrinque rotundatis, rectis.

Hab. in foliis vivis Ger urbami ad Kungshamn ($)-

Ovularia obliqua (CooxE) Övr.

Conidia 13—26 x 7—12 u.

Hab. in foliis vivis Rumicis crispi ad Kungshamn ($).

Ovularia primulana KARST.

Hab. in foliis vivis Primule officinalis ad Vårdsätra (9).

Ovularia pusilla (UNG.) Sacc.

Hab. in foliis vivis Alchemille vulgaris ad Flottsund ($).

Ovularia Rumicis n. sp. Fig. 6.

Maculis circeularibus vel ellipticis, amphigenis, ochraceis, brunneo-

purpureo-marginatis; bhyphis fasciculatis, continuis, sursum denti-

culatis et conidia gerentibus, 20—25 u long., 3 u lat.; coni-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 19

diis elongato cylindraceis, utrinque acutatis, hyalinis, continuis,

1 RES

Hab. in foliis vivis Rumicis crispi ad hortum botani-

cum (2).

Polythrincium Trifoliti KUuNzz.

Hab. in foliis vivis T. hybridi ad Högsta (£,) et in horto

botanico (11), in — IT. montani in Slottsbacken (11).

Ramularia Adoxe (RABH.) KARST.

Conidia 20—40 x 4 u.

Hab. in foliis vivis A. Moschatelline ad Sunnersta (11).

Ramularia Anchus&e-officinalis n. sp.

Ceespitulis amphigenis, in macula fusca, irregulari, indefinite mar-

ginata insidentibus, densissime gregariis, griseis; hyphis dense

fasciculatis, simplicibus vel obsolete 1-septatis, hyalinis, apice

denticulatis, 25—50 X<3 u; conidiis 20—50 X 4—7 u, cylindricis,

hyalinis, rectis vel leniter curvatis, typice 1-septatis, interdum

tamen continuis vel 3-septatis, utringue rotundatis.

Hab. in foliis vivis Anchuse officinalis ad Grindstugan (2)

et ad Lenna (5f).

Differt a RB. Ancluse Mass. cespitulis maculisque amphi-

genis et conidiis majoribus.

RBamularia cylindroides SAcc. var. accedens SAcc.

Conidia 9—25 x 4—6 u.

Hab. in foliis vivis Pulmonarie officinalis ad Håga (29).

FRamularia decipiens Eir. et Ev.

Hab. in foliis vivis Runmicis Hippolapatim ad Grane-

berg (2).

RBamularia Geramii (WeEst.) FoKL.

Conidia 10—32 x 3—7 u, continua vel 1—2-septata.

Hab. in foliis vivis G. pusilli ad Kungshamn ($).

Ramularia lamiicola C. Mass.

Conidia 12—21 x 3—5 u.

Hab. in foliis vivis Lamit albi ad Kungshamn ($).

"Ramularia Primule THöM.

Conidia 15—-30 x 4,5—6 u.

Hab. in foliis vivis P. elatioris ad Graneberg (21).

RBamularia Taraxaci KARST.

Conidia 15—36 x 2—3,5 u, continua vel 1—2-septata.

Hab. in foliis vivis YT. officinalis ad Kungsharn ($).

=Septocylindrium Ranunculi PEcK.

Conidia 15—30 Xx 5—7 u.

Hab: in foliis vivis B. acris ad Vårdsätra (19).

20 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES.

Sporocybe atra (DEsSM.) SAcc.

Hab. in culmis siccis Festuce ovine et in glumis aridis

Poe annue ad Lassby (£)

Tubercularia vulgaris Topz.

Hab. in ramis aridis Caragance arborescentis ad Norby (51),

in — Ribis Grossularie ad Flottsund (P2).

Explicatio figurarum.

Fig. 1. Saccardoella Berberidis n sp. Sporidia. =

> 2. Cicinnobulus Tarazaci n. sp. Peritheeium et sporule.

> 3. Macrosporium Brassice BERK. var. macrospora n. var. Coni-

di 300

12. HR

> 4. Macrosporium Malve-vulgaris n. sp. Conidia. =

> 5: ÖOvularia Gei n. sp. Conidia. 292,

> 6. Bamularia Anchuse-oficinalis n. sp. Conidia. =—-