fe Vr fo 9» + oe boven sd MI 4 4

j Mar MM N , ” (4 (RIAA rön ens

. V 400 1 deN Borg tid E > bedelen. tl nprra 40

. . a an pr ARR ” . - Y te bu våra LR ESO RUN Ir fota ljote 1.000. q

gode af r 24 KR hg föra rn MJ 4 > ar NET Yen IS 4 KAL KESO vs per

, + o ? CC rg tad é KiLDee 1000-$et-0örr föga

. AVSER 4 YR JU tedrnegrn

9-6 4 ben tor ryptör

« 4 rt 2 MAS didedegare re

Piyfeven

seven

ett fen RR

4-4

” Lid

3 . - is

fabel säärifel ser a :

sera dear öres T 3 .

Hee Kafe 4 Hot TE

HI or MN - ' «

rk a Verlat Fra Ar 4-00g dr sört Rat Kr - ye ka Pp

first FRU 4 | KT på tasÅR i , 4

ed nye Tse Fanna: Tåoga 4

PAN veg vd irkogk loss RN

Ssdd Md I MAA M 7 ag

Å NE gtr ken + MOR Vv Å

åa frba fatohåtrå rg a Nad me ag

ERP Na vå |

Fo PTA fösta RARE : . 4 rs

at.bel dp da 24 få 4 p ner 4

ASA a apa

slageded fart 120

eg 0 HR At AAA kd MAA g

Felsök d CRP TK EE Ag. Mid LM af.

+å , jan. : ”

4-4 80

+ Her 14

Vä Pr rar AS ANKI Lb

så a - 4

ed Irärfa Are 4 : SörbslskrtrNdrG bay ng

4 fate aren ra

4 fear rg |

€ dr

+e4- NR

PLONYETA

vå

f 4 ) ryd

e4otntjöllrtst vå

ONT AED : AAA

bräns röstlihet al dog ar Nrprb rg NY Ar

424-444 NHF fr åa rn Så

4 He Vviåraide

Str Vs 4v

Hen

Hdekrga h

Nätter i be

FIA

Hegels Nn

LA «

åoKr fekedsVsA AL

i” 240 1>4-074- (FM RSKR

TY FENERISTKENPR BP Here ble tuta, i vifaj

ARR ANSELAbrN Era nd : Korg

TTG EN Ez RR

RN ip |

: FRE FNS nes Rel hbt | En

e : JANET KANN leser SA ;

KE TURE AOE AE TEE js - LJÄLM 4 TRE RU BLI MER UIESE RN BERO

6 mn VAR 1 MIRPIOSERES seen

og 6044 bildbrrA ber

SKR sned 4300 da ere Hg (Sä AT,

öojåsdidr Vs båka 3

sQdikrNr M vg MR PIeEd e N

k "Hi fa

AON NN er ; 4 NN

Rh FL se un

KUR 4

1 =4-okrkrban 04 Båge sea ren :

jr a sår Vy the red

i ; OCR RA I b bag EL rd

1-1 44000 : KIRSO MUM 426 få

ARR p- 40-544 - KO) Ferrt 4

24 4 MJR RESE BT IEEE TS

KA mv Ar

Sö dogo der

Hade ra rr

ss A ASA PENE ) Ps Kg

4-brrR Rdr .

LIGE JUR RET

mare MEL . M a v $ ho

4-0 saras - S öot-0a0 Vr - vr - på

sdfg RR NANNA UNNA be 4 BÖR .

$9=3 Brf fr

Saber

40 Brr

fi5

Föbod

4 sås

RE hetsa /

”

MANA ff ed

Fra

KAN DENS

Aska fbr

00 gr 4 A) f 4 er vi M Y SSE EPA

Ar HEY berod 4 4 Net fotat tr MR Kl Vv SK rd frrgan 24 fler Grab ao tyrRigoR or

Prb AGNE AA

L AYAPENERA KEYS Sher 0

SSE MO IST Sr bror

es . KARA

ERA

Arne + tv , 4-4 KAJ 4

ar ay bt0et råtta gang 0 td 4 ve hå + 1å of rör4t fr0 Ger NEN

f-4 04-00 År fa NORR sänk I a. ”rive UU f IRM PR

stef t-juserf re svt LJ 5 bd SIV ÄR mode da.

PAA, Miräler er

FAN

ENA LAt IPA

:$d4i$re fen

Hl kneg + j

PIMP 4 140

Arr

SALA PN rr

ERNA Ske '

ry Pp + Er +

MAA obs UYR KAT öde psrrns

KR ; 3eprkeled rå

4 4-4 fots PvE MAR be 4 >

LAR p HAR Möelsördene er AL KN 4 .4 Ä Mår

=t-00-0 0 fr NA ; js

AWA ARR M ” eb + 3 4 |

Hed 620: Aaak ad cd | de re Sa råare

sed . - Pra] Äg förta

[ry betRAR SSR Aes risds bas bss RNgE NAD

r Mad Pb yen js 1 M

Och SN SR Sy (FI REs0 302020) 8 044 24-0a0 båd Herrn

Sr rv HV 4 i 4. $ UKJCKG | H Kl [ Lu 4 tr ar KM Lert RA Ayre se för a par

8 dub flotte ra DERE M fr M 4 - 4 1 a SY LFINV TRAPP RY Hr

KA PA REF br Vr ble bb FRAME VEN INA Bg KJVPA JA SN KT SAR) Yr (421) 0 Han r4 ra rr rk rRrtr skr rr fra RAA fa Ho en ARA Ke FaR RINRLNT ARS

EAST

RS än JEN

BIHANG

KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADENTENN

HANDLINGAR.

"vn

ran Å SJR

Lå

Bun

ay ES a |

f Ce Fars. AN Le

å ört AA

Me - hh

, 28

LÅ

sån

J I

10.

172

13.

14.

15.

16.

18.

INNEHÅLL AF ANDRA BANDET.

Sid.

SILJESTRÖM, P. A. Preliminära försök till utrönande af förhållan-

det mellan gasers täthets- och elasticitets-förändringar vid lägre

Ppressronersanren; atmoster. Med Jotaflarss tor ree 1--54.

NORDENSKIÖLD, A. E. Krristallografiska bidrag, Med 1 tafla..... 1--15.

EISEN, G. Om Aulorrhipis och dess förmodade slägtskap med

POR STOTNA: I Vede2e bal OT. =. 3008 FSE TENS ET en See 1—16.

WALLENGREN, H. D. J. Index specierum noctuarum et geometra-

TuUmsIn Scandinavia, hucusgue detectarum CIS EE

ToPSÖE, H, Beitrage zur krystallographischen Kentniss der Salze

der sogenannten seltenen Erdmetalle. Mit 8 Tafeln soo. 1—40.

CLEVE, P, T. Bidrag till jordmetallernas kemi. I Torium......... 1—26'

» » » » » IT Kantan. oo. 1—23.

» » » » » TERS DidyfaciE 1--24.

GUMZELIUS, O. J. Om mellersta Sveriges glaciala bildningar. I. Om

krosstensgrus, glacialsand och glaciallera. Med 3 taflor.......... 1—38.

NELJESTRÖMS PYCA OmEMariotteska, lagen css vn 1—21.

EROMMETT 0! Öm ER Ullsten sbildn äss see 1-—36.

CLEVE, P. T. Bidrag till jordmetallernas kemi. IV. Yttrium och

[DDT BTUTTTR SEE era fo Bård 5 SARA Sa Br ER SER SN ASIEN AE RER 1—12.

STÅL, C. Recherches sur le systéme des Blattaires.............o.m -.. 1—18.

JOKINS SI Om Cerium och Uesstföreningal. oms 1—92.

GYLDEN, H. Grunddragen af en method för beräkningen af ab-

soluta störingar, med hufvudsakligt afseende på de små plane-

FET ARD AT O TARA BASE AE eo Le SE a SÅ SS a 2 FRE 1—24.

SCHULTZ, H. Om komparationsstjernorna vid Nebulos-observatio-

TECTEN AE US Ur Sir R 2 4 fö SE ARLA. SRA BR Ae Rp dan An dn od 1—43.

STÅL, C. Recherches sur le systeéme des Phasmides ... ... oo. ooo. 1:--19:

NORDENSKIÖLD, A. E. Redogörelse för den Svenska polarexpedi-

tionen år 1872—1873 ] - 132

AM ANT MLS ac

| Å PAU RIP RA

ke USUVAR AROMA MA VJABE

AN Lä NT t

H I

UA SERA

et LIT Öt tä ludtrit, ry

rtalioiterla dan kdb ARD RE

| Jar NES ;

Muti u AARORHå Koltlad

j tulväl

ög u

kön .

F bo Me /

ij Lö

Lå

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 2. N:o 1.

PRELIMINÅRA FÖRSÖK TILL UTRÖNANDE AF

FÖRHÅLLANDET MELLAN

(ASERS TÄTHETS- OCH ELASTICITETS-FÖRÄNDRINGAR

VID LÄGRE PRESSIONER ÄN EN ATMOSPER

i AF

P. A. SILJESTRÖM.

MED 1 TAFLA.

MEDDELADT DEN 10 SEPTEMBER 1873.

STOCKHOLM, 18739.

P. A NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRYCEA RS

de mkv SHR 2

; he ör J SR > SY

| SpA PORET ;

ar & NA + få a Zz $ 3 ;

: RR 2 MÖR PERS ALGSA

iv å : KEREST FM

S :

ij . SYRTRE OR TARA ad OCR

I ; 5 7

. be 10 dl Zz -

N få HURETA Ch lie

”& 1

4 ' 1 ä

pi å . i /

L | Fn [RAA TENN 2”

x or | j / SÖ Su gr

LV NS +

(ilg

Vid de undersökningar, för hvilka Regnault redogjort uti

sin afhandling ”de la compressibilité des fluides élastiques”,!)

har han icke drifvit experimenterna längre ned än till en at-

mosfers tryck; och efter honom har, mig veterligen, denna kar-

dinalfråga i fysiken icke heller af någon annan forskare på

experimentel väg åter upptagits. Skälet dertill torde vara,

icke blott svårigheten af dessa slags försök, utan äfven de be-

tydliga kostnader, som nödvändigt äro dermed förenade, om

de skola verkställas med den yttersta noggrannhet; och hvad

särskilt beträffar försök vid lägre pressioner än en atmosfer.

har det varit tillräckligt afskräckande, att en sådan experi-

I menrtatör som Regnault uttryckligen derom yttrat, för att

;

nyttja hans egna ord i den citerade afhandlingen, att ”les

experiences ne peuvent pas ötre étendues å des forces éelasti-

ques tråös faibles, les mésures ne présentant pas une précision

suffisante”. Det är emellertid att beklaga, att denne utmärkte

forskare, för hvilken eljest inga svårigheter tyckts existera 1

fråga om utfinnandet af rätta medlen för en noggrann obser-

vation, vikit tillbaka för de svårigheter, som i detta fall onek-

ligen möta; och när så skett, måste det anses desto djerfvare

af någon annan att våga upptaga hvad han lemnat ogjordt,

allrahelst om de experimentela hjelpmedel, som måst begag-

nas, icke motsvara, 1 afseende på precision, ens de anspråk

som med skäl kunna ställas på den använda observationsmeto

den. De stora kostnader, som skulle erfordrats för vinnnande

af det sistnämnda ändamålet, hafva i sjelfva verket nödgat

mig att begagna anordningar, som, ehuru i alla fall temligen

kostsamma, likväl icke på långt när tillåtit mig uppnå den

grad af säkerhet i bestämmelserna, som under andra förhål-

landen bordt kunna vara att påräkna. Icke desto mindre har

jag ej tvekat att göra försöket, å ena sidan emedan, om äfven

1) Se ”Relation des experiences entreprises par ordre de M. le ministre

des travaux publics etc. par M. V. Regnault”, 1:re partie, pag. 329—428.

4 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

detta försök utfölle resultatlöst, hvad sjelfva hufvudsaken be-

träffar, det i alla fall synts mig vara af intresse att åtmin-

stone i någon mån genom direkt erfarenhet öfvertyga sig om

naturen ock graden af de härvidlag mötande svårigheterna, men

å andra ds äfven derföre att, om än, såsom man bordt vänta,

de oundvikliga observationsfelen, i fråga om de större förtun-

ningarne, uppginge till mer än sjelfva den qvantitet, som vore

1 fråga att bestämma, det likväl, så vida blott inga konstanta

observationsfel gjorde sig gällande, kunde vara en möjlighet

att genom observationernas mängd ersätta hvad som kunde

brista i deras finhet, till erhållande af ett resultat, hvilket,

huru otillfredsställande det än i fråga om qvantitativa bestäm-

melser måtte vara, likväl kunde — hvad som för det när-

varande är hufvudsaken att få utrönt — tjena att ådagalägga

den allmänna gången af de ifrågavarande fenomenerna. Det

är ock af sådan anledning jag nu tillåter mig att oftentlig-

göra dessa i flere hänseenden ofullkomliga försök, med an-

gifvande, å ena sidan, af alla de försigtighetsmått jag sökt

iakttaga för att vinna den största möjliga säkerhet i observa-

tionerna, men å andra sidan med all den tvekan, som under

antydda förhållanden är tillbörlig, äfvensom, slutligen, med

den önskan, att andre experimentatörer, med bättre förmåga

och bättre tillgångar än som stått mig till buds, måtte finna

sig af de resultater, jag går att framlägga, manade att, till

bekräftelse eller vederläggning af dessa resultater, göra hya

undersökningar rörande en fråga, som onekligen hör till de

allravigtigaste inom hela fysiken.

NES

Jag börjar med beskrifningen af den apparat!) och den

observationsmetod som begagnats. A och B (se figg. 1 & 2)

äro två cylindriska luftreservoirer af messing, båda af omkring

25 centimeters höjd, under det diametern ät så är ungefär 12

och den af B ungefär 8 centimeter (allt invändiga mått).

Rymden af den ena är således något mer än 2 gånger så

stor som af den andra. (Proportionen mellan dessa volymer

kan för öfrigt väljas efter godtycke; och vid några förbe-

redande försök, som jag gjort, voro båda cylindrarne lika

') Förfärdigad af herr instrumentmakaren Lyth, som äfven för öfrigt med

mycken beredvillighet gär mig tillhanda vid dessa observationer.

BIHANG TILL K. SV, VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 5

stora.) Dessa reservoirer, hvilka naturligtvis måste vara full:

komligt lufttäta, kommunicera sinsemellan genom röret CC

och kranen k, hvarjemte B står i förbindelse med yttre luf-

ten eller gasometern medelst röret DN och kranen k', samt

med luftpumpen medelst röret EE och kranen k, under det

A genom röret FF står i förbindelse med manometerröret GH.

Rören CC, DD, EE, FF utgöras af solida metallstänger af

ungefär 13 millimeters yttre kaliber, hvilka blifvit longitudinelt

genomborrade till en invändig kaliber af ungefär 2,5 milli-

meter. Manometern GH, som tjenar för bestämmande af ela-

sticiteten hos gasen i reservoiren A, består af ett sifonfor-

migt glasrör af närmare 5 millimeters invändig kaliber. HEla-

sticiteten hos gasen i den andra reservoiren B återigen har

uppmätts dels genom luftpumpens manometer, dels genom en

mindre manometer IK, anbragt der figuren utvisar och af un-

gefär samma kaliber som GH. Båda cylindrarne äro omgifna

af smältande is, och i den mån denna smälter undan, rinner

vattnet undan genom kranen k". — De noggranna måtten,

äfvensom öfrige hit hörande detaljer af någon vigt, skola ne-

danföre fullständigt meddelas.

Förfarimgssättet vid sjelfva observationerna har nu varit

följande: Kranen k' slutes, k och k” öppnas och luften ut-

pumpas ur apparaten så fullständigt som möjligt. Derefter

tillslutes k”, och k' öppnas för påsläppande af luft eller hvad

anpan gasart, som skall undersökas. När apparaten blifvit

vederbörligen fylld, tillslutes åter k och förblir stängd under

observationernas lopp. I detta tillstånd lemnas apparaten till

dess luften (eller gasen) i 4 och B fullkomligt hunnit antaga

0” temperatur. När detta skett, atfläses barometerhöjden (= H)

och höjden af qvicksilfverkolonnen i manometern GH (för

korthets skull = A-manometern) d. v. s. höjdskilnaden mellan

qvicksilfret i båda dess grenar (= H'), då H—H' blir luftens

(eller gasens) elasticitet (= FE). Derefter tillslutes k, k” öpp-

nas, och luften utpumpas ur £ ända till en mycket ringa ela-

sticitet (= e), hvilken bestämmes genom observation af luft-

pumpens manometer eller af manometern IK (den ena eller

den andra, för korthets skull, = B-manometern). Sedan nu

återigen k"' blifvit tillsluten, öppnas k, då luften (eller gasen)

sprider sig lika uti A och B och förtunnas till den grad, som

häraf blir en följd. Derefter observeras åter barometerhöjden

och qvicksilfverhöjden i A-manometern, då man får den mot

6 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

ifrågavarande förtunning svarande elasticiteten (= FE). Sedan

tillslutes åter k, och &£" öppnas, luften pumpas ur B, k'

tillslutes och k öppnas, så att luften (eller gasen) får åter en

gång på lika sätt utvidga sig. Så fortfares från förtunning

till förtunning, så långt omständigheterna medgifva. Vid de

observationer, jag anställt, har antalet af de successiva för-

tunningarne i allmänhet varit 13, och den sista förtunnin-

gen motsvarat ungefär rig atmosfer.

Beräkningen af dessa observationer är utomordentligt en-

kel. Kalla V och V" volymerna af A och B, räknade, den

förra mellan kranen k och en fix punkt L vid öfversta än-

dan af A-manometern, den senare mellan kranarne & och k".

Denna sistnämnda utgör då volymen af den luftqvantitet, hvars

elasticitet är = e. Detta är nemligen, strängt taget, förhållan-

det, då luftpumpsmanometern begagnats såsom mätare af ela-

sticiteten e (d. v. s. före anbringandet af manometern IK):

hvaremot, sedan apparaten blifvit försedd med denna mano-

meter, en liten korrektion, afficierande fjerde decimalen af

värdet af Lo (se nedanför), bordt tilläggas. Hvad varia-

tionerna uti värdet af denna korrektion beträffar, så hafva de

varit så obetydliga, att de utan skada kunnat utelemnas ur

räkningen, och korrektionen följaktligen kunnat antagas såsom

konstant. Jag skall emellertid till en början göra beräknin-

gen för det fall, då luftpumpsmanometern begagnats (såsem

vid de under litt. A. & £. här nedanför, $ 12, anförda ob-

servationerna) och då således elasticiteten e uti B-reservoiren

motsvarats af volymen V'. Hvad volymen V beträffar, så har

till densamma måst läggas, såsom korrektion, rummet uti ma-

nometern GH emellan punkten L och qvicksilfverytan i röret.

Antag att qvicksilfverytan före öppnandet af kranen K står n

centimeter och efter öppnandet af samma kran n' centimeter

under L, och att volymen af manometerröret, motsvarande 1

centimeters höjd, är = w. Då har man följaktligen före kra-

nens öppnande volymerna V+nu och V' samt elasticiteterna

£ och e; och således bör efter kranens öppnande, enligt ma-

riotteska lagen, elasticiteten £' blifva

jr Aska rs ös EN ESR

och härmed har man således att jemföra den i hvarje fall ob-

serverade elasticiteten, för att finna huruvida ifrågavarande

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND DE NO de fd

lag äger rum eller icke. Jag har likväl af flere skäl före-

dragit att omvända frågan och begagna nedanstående eqvation,

som härledes ur (a), neml. (då 2 = +

LÖNN 26 ERE kat 6 Se

2 Se FRSELSRRNE

och enligt hvilken de i det följande anförda värdena af -

blifvit beräknade. Samma formel gäller äfven för det fall,

att IK-manometern begagnats, endast med anbringande af en

: : SINE SR

negativ korrektion (= 0,00097) i värdet af -

Då, under antagande att temperaturen vid två på hvar-

As . ps VE

annan följande observationer är konstant, = är en konstant

'qvantitet, så måste detta senare vara förhållandet äfven med

qvantiteten till höger om likhetstecknet i eqvationen (b), i

fall mariotteska lagen håller streck; hvaremot, om värdet af

Vv fe: SET: . 2

är. utfaller för stort eller för litet, detta utvisar, att elasticite-

ten B' är, respective, mindre eller större än den enligt mariotte-

ska lagen borde vara. Då vidare 5 är en mycket liten qvantitet

(=0,000067285), så är relativa värdet af de termer, i hvilka

denna qvantitet ingår, ganska obetydligt, och det möjliga fel,

som kan hafva begåtts vid dess bestämmande, af så godt som

absolut intet inflytande på hufvudresultatet. Någon högre

orad af noggrannhet vid bestämmandet af V och u är för detta

ändamål icke af nöden, såsom nedanföre skall närmare visas;

och följaktligen, då, såsom förut nämnts, temperaturen allt-

jemnt hålles vid 0”, är problemet härigenom reduceradt en-

dast till elasticitetsbestämningar, men deremot helt och hållet

; beroende af den större eller mindre noggrannhet, hvarmed

qvantiteterna FE, E', e kunna ur de direkta observationerna i

hvarje fall härledas.

Efter denna generela beskrifning af den använda observa-

tionsmetoden går jag nu att redogöra för de fel, som möjligen

kunnat vidlåda vare sig det ena eller andra af de instrumen-

tala hjelpmedlen eller sjelfva observationerna, äfvensom för de

utvägar, genom hvilka jag sökt att i möjligaste måtto före-

komma dessa fel, samt för de korrektioner som det varit af

nöden att anbringa.

i: IL

8 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

$ 3.

För att vara fullkomligt säker, att luftreservoirerna icke

skulle kunna, sedan luften i dem blifvit i någon betydligare

grad förtunnad, förändras till sin volym genom atmosferens

tryck, hafva desamma förfärdigats af tjockare gods än som

egentligen för ändamålet varit behöfligt. I sjelfva verket är

uti ÅA väggens tjocklek = 6,2 millimeter och bottnens tjock-

lek = 6,6 millimeter, samt uti B väggens tjocklek — 4,8 milli-

meter och bottnens tjocklek = 6,2 millimeter.

Apparatens afprofning i anseende till lufttätheten har skett

på det sätt, att sedan kranen k' blifvit tillsluten och &k öpp-

nad, samt luften utpumpad till den högsta förtunning, som

kommit i fråga vid försöken, eller något deröfver, och kranen

k" derefter tillsluten, har barometern och A-manometern af-

lästs, samt derefter allt lemnats i oförändradt skick, med bibe-

hållande af 0” temperatur, under 24 timmar. Derefter har

åter barometern och manometern aflästs, då skilnaden mellan

bådas förändringar visat, huruvida apparaten varit otät eller ej-

(Enligt hvad nedanföre kommer att visas, har härvid något

afseende ej behöft fästas a luftens möjliga utvidgning eller

sammandragning till följd af temperaturvariation i manometer-

röret). Sådana försök hafva gjorts dels före samtliga observa-

tionernas början och efter deras slut, dels några gånger der-

emellan, vid slutet af särskilta grupper af observationerna.

På detta sätt hafva nedanstående jemförelser erhållits, uti

"hvilka H, H' utmärka barometerns och manometerns angif-

velser ena dagen, H, H', den följande dagen, samt A skil-

naden mellan barometerns och manometerns förändringar.

Observationernas n:o och dato H—H, H,—H', Al

LOI DES = IDE = 0,630 — ÄR 0,505

DNE AM + 171166 + 16,592 — Oj574

IDEN De JE. + 0,925 + BORN

ANDAS Jan. + 3,721 + d,780 0,059

FDR 6 Jan. + O,138 — 0,124 -.0,262

Då det häraf visar sig, att differenserna legat inom grän-

serna för de möjliga observationsfelen, så får man sluta, att

apparaten visat sig fullkomligt lufttät vid försöken, desto

hellre som de största differenserna gå i en motsatt rigtning

mot hvad fallet skulle varit, om luft inträngt i apparaten.

Ubservationen n:o 4 gjordes, då luftreservoirerna Voro fyllda

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND SNÖ fu

med vätgas, hvaraf följer, att äfven denna gasart kunnat hål-

Jas tätt innesluten i apparaten. För öfrigt torde böra anmär-

kas, att äfven en så stor otäthet som 1 hel millimeter på 24

timmar, i fall den förefunnits, icke skulle haft något märkbart

inflytande, åtminstone hvad försöken med atmosferisk luft be-

träffar, enär detta endast skulle gjort 3 millimeter i timmen,

under det mellan två på hvarandra följande förtunningar och

elasticitetsbestämningar i allmänhet icke förflutit ens I timma.

Derigenom att kärlen Å och B hållits nedsatta uti smäl-

tande is har all direkt temperaturbestämning gjorts öfverflödig.

Då vidare ingenting varit angelägnare, än att luften (eller ga-

sen) i 4 och B skulle noggrannt antaga den vederbörliga tem-

peraturen, så har jag, för att i detta fall vara, så vidt möjligt,

säker, och för att åtminstone förekomma all godtycklighet,

låtit under hela tiden, som observationerna fortgått, (endast med

undantag för några dagar, då ett uppehåll i sjelfva observa-

tionerna måste göras) de ifrågavarande luftreservoirerna sta

uti is, hvilken alltjemnt påfyllts, i den mån det genom smält-

ningen uppkomna vattnet runnit bort genom kranen k".

Observationerna hvarje dag hafva slutat omkring kl. 2—3 e.m.

Derefter har apparaten utpumpats och ånyo fyllts med luft

för ett nytt försök, samt sedan lemnats till nästa dag omkring

Nn deny observationsserie börjat. Som iskärlet

MN O P är af betydliga dimensioner och temperaturen i det

omgifvande rummet i allmänhet icke varit öfver 9 å 10 gra-

der (endast två eller tre gånger något högre, men oftare lägre),

så har ny påfyllnad endast erfordrats tre | fyra gånger under

dygnets lopp- Med flit hafva rören CC, DD, EF tagits så

långa, att isen utan olägenhet skulle kunna sjunka ned något

utefter deras längd, och att det icke genom någon slags för-

summelse någonsin skulle kunna hända, att den komme att

sjunka ända ned till öfre ytan af kärlen Å och B. Å en an-

nan sida är kranen k"” insatt uti en lös skifva, som blifvit

inskrufvad i bottnen af iskärlet, så att man genom dennas af-

skrufvande kunnat när som helst öfvertyga sig om att isen i

kärlet hvilet på bottnen och ej möjligen hängt upp sig på

väggarne. Till förekommande häraf har för öfrigt, på tjen-

liga tider, isen medelst en trästieka omrörts och sammanpac-

kats. De ringar a, b (Fig. 3), uti hvilka kärlen 4 och £ (en-

10 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

dast med yttersta kanten) hvilat, äro mycket smala, och hvila

sjelfva på det smala, på kant stående mellanstycket cc, hvilket

förenar de båda segmenterna dd, som hvila på bottnen och

tjena till stöd för det hela, så att intet hinder varit för isen

att packa sig under sjelfva kärlens bottnar.

Under dessa omständigheter kan jag icke annat än anse

det i högsta grad antagligt, att luften uti reservoirerna allt-

jemnt befunnit sig vid en temperatur af 0", och framförallt.

att, om äfven, mot all förmodan, i något fall någon afvikelse

härifrån ägt rum (man vet huru svårt det är att bibehålla en

absolut konstant temperatur), denna afvikelse måste hafva va-

rit af ingen nämnvärd betydelse inom tiden för två konseku-

tiva observationer, hvilka, enligt hvad förut nämnts, i allmän-

het ägt rum inom + timme; och då mindre vigt legat derpå,

att temperaturen varit absolut 0”, än derpå att den vid de ob-

servationer, som bordt sinsemellan sammanställas, varit kon-

stant, så tror jag mig hafva skäl till den slutsatsen, att intet

fel af ringaste betydelse för hufvudfrågan kan genom här

antydda orsaker hafva blifvit begånget i afseende på tempera-

furen hos luften (eller gasen), som utgjort föremål för under-

sökning.

Deremot är klart, att en källa till fel ligger uti den om-

ständigheten, att luften, som varit innesluten i en del af rören

CC, DD, EE, äfvensom i manometrarne öfver qvicksilfver-

ytan, icke varit omgifven af is, utan utsatt för den yttre luf-

tens åverkan. Men som denna luftvolym icke utgjort in maxi-

mo, d. v. s. när qvicksilfret stått lägst i A-manometern, ens

dv af reservoirernas A och B£ volym, så skulle i alla fall,

äfven om temperaturen af den förstnämnda luftvolymen varit

lika med rummets, eller 9 å 10 grader, det möjliga felet ut-

gjort en mindre qvantitet, än man i allmänhet kan hoppas att

med vanliga termometriska medel med någon säkerhet be-

stämma. Och tar man i betraktande, att åtminstone den i

metallrören CC, DD, EE inneslutna luften omöjligen kan

hafva haft den yttre luftens temperatur, enär genom ledning en

betydligare afkylning måst fortplantas från rörens i isen ned-

sänkta delar, äfvensom att volymen af det skadliga rummet i

manometern GH (som härvid väsentligen är af inflytande)

sanska hastigt förminskas och redan efier de första förtunnin-

garne blir ganska obetydligt, så finner man att något af den

ifrågavarande orsaken uppkommet fel icke kan i nämnvärd

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDD. BAND 2. N:O 1. Il

grad hafva gjort sig gällande. Ännu mer blir detta klart, om

man erinrar sig, hvad förut blifvit anmärkt, att det egentligen

är likheten i temperatur vid två på hvarannan följande elasti-

citetsbestämningar, mer än absoluta temperaturen, som härvid

är af någon vigt; ty med iakttagande häraf visar sig att, då

rummets temperatur icke under en hel observationsserie vari-

erat mer än 2 > 3 grader, det ifrågavarande inflytandet af

den yttre luften måste hafva varit så godt som absolut noll.

En annan fråga af stor vigt är den, huruvida icke i följd af

luftens rörelser inuti apparaten det kunnat uppstå några tem-

peraturvexlingar af menligt inflytande på resultaterna. Genom

utpumpning blir luften i £ förtunnad, deremot genom öpp-

nandet af kranen K förtätad, under det luften i A förtunnas.

Tager man till exempel den första förtunningen, så sker uti

B genom utpumpningen en förtunning från 1 atmosfer eller

Å mm

omkring 760 till omkring 2 3 3 millimeter; deremot genom

öppnandet af kranen & en förtätning från omkr. 2 a,3 mil-

lim. till omkring 520, samt i A en förtunning från omkring

760 till omkring 520. Utan att inlåta mig på det teoretiska

af denna fråga, har det synts mig bäst att låta densamma af-

göras genom erfarenheten. Jag hade från början föreställt

mig, att en temligen lång tid skulle åtgå, innan jemnvigten,

efter kranens & öppnande, blefve återställd; men fann, genom

mångfaldiga försök vid högre och lägre tryck, att redan efter

några få minuter manometern var och förblef fullkomligt sta-

tionär, så att i följd deraf observationerna sedermera kunde

tagas betydligt hastigare på hvarandra, än jag föreställt mig.

Då nu, om någon temperaturförändring inträffat, temperatu-

rens återställande ovilkorligen snart nog skulle hafva gjort

sig märkbart på manometetn”!), så måste jag af den erfarenhet

som anförts draga den slutsatsen, att om något fel i detta fall

blifvit begånget, så har det åtminstone varit alltför litet för

att göra sig bemärkt på mina mätningsapparater, i följd hvaraf

!') Regnault anför (1. c. Tom. III. pag. 681), såsom bevis på den lång-

samhet, med hvilken luft, innesluten i en metallreservoir, efter en skedd

temperaturförändring, återtager det omgifvande mediets temperatur, att

när reservoiren varit cylindrisk och af 20 centimeters diameter, det for-

drats 10 å.-15 minuter, innan manometern blifvit stationär. Då nu

mina cylindrar endast hållit 8 och 12 centimeter i diameter, så har,

enligt denna erfarenhet, om någon märkbar temperaturförändring ägt

rum, jemnvigten utan allt tvifvel varit återställd inom tiden för två

successiva observationer.

12 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

det ej heller har kunnat märkbart influera på de resultater,

som dessa senare gifvit vid handen. Så äfven i fråga om luf-

tens utpumpning ur Å-reservoiren. I sjelfva verket följer af

Regnaults, Joules och Daltons försök, för så vidt de äro här

tillämpliga, att ingen temperaturförändring af något märkbart

inflytande kunnat genom den ifrågavarande orsaken äga rum,

hvarom jag dessutom genom särskilta termometriska försök

med sjelfva apparaten öfvertygat mig.

$ 5.

För att genom direkt mätning kunna bestämma invändiga

volymen af kärlen A och B, har deras öfra ända formats så-

som MN uti fig. (4) och locket LL, efter verkställd mätning,

inlagts samt tätats kring den väl inpassade kanten medelst

lödning. Såsom medeltal af flere mätningar erhölls den större”

cylinderns A invändiga diameter = 11,75 centimeter och höjd

= 24,713 centimeter, samt den mindre cylinderns B£ diameter

= 8,0283 centimeter och höjd = 24,80 centimeter. Till följd

häraf blir rymden af den förra — 2684,30 kub.-centimeter och

af den senare 1255,42 kub.-centimeter. Då vidare inre rym-

den af de rör, som stå i förbindelse med 4, emellan kranen

£k och punkten L på manometern GH, utgör 5,09 kub.-centi-

meter, och af dem som stå i förbindelse med B, emellan kra-

nen k och kranarne k', k", utgör 4,81 kub.-centimeter, så

blir följaktligen V = 2684,30 + 5,13 = 2689,43 kub.-centimeter

och V' = 1255,42 + 4,81 = 1260,23 kub.-centimeter. Häraf er-

E VV c 2 E

hålles rr = L46859. Enligt hvad nedanföre kommer att vi-

A - V+V! . 5

sas, synes det sanna värdet af py - Vara, 1 det märmaster=

1,472; och differensen, utgörande omkring 7,7 af det hela, är

icke större än att den kan väl förklaras genom möjliga fel

vid den direkta uppmätningen. Deremot skulle ett flere gån-

ger större fel, än som rimligtvis kan antagas vid bestämman-

det af V, icke utöfva det ringaste märkbara inflytande på vär-

a uu

deta ge(E

Hvad qvantiteten uw beträffar, så, alldenstund manometer-

röret, enligt hvad nedanföre kommer att närmare omförmälas.

och särskilt den del deraf, hvarom här är fråga, kunnat anses

såsom fullkomligt cylindrisk, och flerfaldiga, vid flere till-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 13

fällen repeterade, mätningar gifvit kalibern = 4,8, blir

densamma = 0,180956 kub.-centimeter, och följaktligen

0,180956 a :

. = 0,000067285. Om man nu äfven uti detta

B = B689,4327

värde antager ett så stort fel som ts, af det hela (hvilket icke

gerna är möjligt) så kommer det sammanlagda inflytandet på

dervid i vissa fall bör göras (sid. 7), icke att göra sig känn-

bart annat än uti 5:e decimalen, hvarjemte det, med stigande

förtunning, allt mer och mer förminskas. Under sådant för-

hållande torde äfven denna källa till fel kunna, med afseende

på de resultater, observationerna gifvit vid handen, lemnas

alldeles ur sigte (se vidare nedanföre).

värdet af Å enl. eqvationen (b) och den korrektion, som

$ 6.

Sedan man nu på detta sätt lyckats vinna den stora för-

delen att, hvad sjelfva hufvudförsöken ocK deras resultater

beträffar, vara så godt som alldeles oberoende af så väl tem-

peratur- som volymsbestämningar, återstår att tillse, hvilken

grad af säkerhet som elasticitetsobservationerna medgifvit. I

detta fall lemnar den af mig använda apparaten visserligen

åtskilligt öfrigt att önska (jag skall sjelf angifva några väsent-

liga förbättringar, som i det afseendet vore önskvärda); men

icke desto mindre har det lyckats mig vinna en nästan större

öfverensstämmelse mellan observationerna än jag på förhand

vågat vänta.

Till undvikande af det fel, som härvidlag skulle uppstå

(och som kan vara ganska betydligt) i fall barometern och

manometrarne ej vore fyllda med qvicksilfver af absolut sam-

ma specifika vigt, har jag af herr instrumentmakaren Åderman

låtit för Adaralet förfärdiga så väl den använda barometern

som manometrarne, med begagnande af ett och samma slags

qvicksilfver, hvilket, ehuru icke absolut rent, likväl lärer blifvit

-rengjordt på det sätt svenska farmakopéen föreskrifver. Detta

qvicksilfver, hvars specifika vigt jag bestämt och funnit ut-

göra, efter reduktion till vacuum, 13,5825, har under hela

den tid, jag begagnat instrumenterna, bibehållit sig fullkom-

ligt klart i ytan, så att något hinder för afläsningen aldrig

uppstått. Att det icke är absolut kemiskt rent, betyder för

14 SILJESTROM, OM GASERNAS ELASTICITET.

sjelfva hufvudfrågan ingenting, enär det fel, som häraf skulle

uppstå, ingår som faktor i samtliga termer både i täljare och

nämnare uti eqvationen (b) och således icke har något inflytande

V+PP

på värdet af

Syd .

Då det för en undersökning af ifrågavarande beskaffenhet

är af största vigt att kunna noggrannt bestämma absoluta baro-

meterhöjden, så är angeläget att göra klart för sig, hvad man i

detta fall kan hafva att hoppas. Man kan då icke undgå att an-

märka de ingalunda obetydliga skiljaktigheter, som observerats

mellan angifvelser af barometrar, hvilka hvar för sig ansetts så-

som normalbarometrar. För längre tid sedan funno Bravais och

Martins!), vid den jemförelse de anställde mellan flere så

ansedde barometrar, att följande korrektioner erfordrades för

att bringa desamma i öfverensstämmelse med det instrument,

som de ansågo gifva absoluta barometerhöjden:

Barom. Pistor Upsala, observatorium <XKorr.=+ 0,49

» » " Stockholm, » » + 0,60

» Buzengeiger Köpenhamn, polyt. skola — » 00

» Pistor Berlin, observatorium » + 0,21

» » » — Poggendorff » + 0,10

» Hoffman Dresden, matherm. Saal » + 0,23

» Buzengeiger Halle, Kemtz » — 0,2:

» Rumph Göttingen, observat. » + 120

» Crahay Briissel, » » +0,145

» Gourdon Genéve, » » —— 0,40

» ?) St. Bernhard, hospit. » — 0,35

» Bern; mr Trechsel » ="06E

» Neuchatel, mr Nicollet » — 1,40:

» Oeri Luzern, prof. Ineichen » — — Ö,87

» » Zurich, Naturhist. Gesellseh. » <-— 0,22

»Fortin & Hermann Lyon, observatorium =. » + 0,12

» Spinelli Marseille, » » + 0,51

I senare tider har Rikatscheff?), medelst en af Browning

1 London förfärdigad Fortinsk resebarometer (AA 44), jemfört

flere normalinstrumenter, och funnit följande resultater:

') Se Voyages de la Commission scientifique du Nord, Météorologie, Tome

2, pag. 333 och följ.

>?) Skänkt af De la Rive.

3) Se Wild, Jahresbericht des physikaliscehen Centralobservatoriums fir

1869.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 27 No Il: Ad

Barom. Kupffer JA. 1— Barom. Browning N:. 44 = —0,130

» =" Vet.-akad., Petersburg = — 0,308

» — » Observator., Greenwich == — 0,112

» — » » Paris = 0,359

» SEN » Minchen = — 0,481

» — » » Brissel ==EF 0,134

» =D » Utrecht = — 0,674

» TER » Christiania = + 0,136

». LIE >» Upsala = VN

» =D Dove, Berlin =—0,460

» =D Vet.-akad., Stockholm = — 0,275

» — » Agrikult.akad., Köpenhamn= — 0,591

Största differensen mellan två instrumenter utgör i dén

mm mm

senare komparationstabellen 0,81, och i den förra 2,60, eller,

om man inskränker sig till endast observatoriibarometrarne,

1,00. Häraf visar sig obestridligen, att man icke med någon

säkerhet kan våga, utan närmare undersökning, förtro sig åt

bestämmelser af absoluta barometerhöjden ens med såsom nor-

malinstrumenter ansedda barometrar, så snart fråga är om så

små qvantiteter, som dem hvilka det här gäller att bestämma.

Den härvarande, i sistnämnda tabell omnämnda, Kongl. Ve-

tenskapsakademien tillhöriga normalbarometern, med hvilken

jag haft tillfälle att jemföra den af mig begagnade, synes lik-

väl vara förtjent af ett synnerligt förtroende. Det är en kärl-

barometer, ursprungligen förfärdigad af Pistor & Martin, men

sedermera i Stockholm ånyo fylld med qvicksilfver af herr

instrumentmakaren Åderman och noggrannt justerad. Qvick-

silfret dertill har blifvit renadt af aflidne prof. Ullgren, och

dettas specifika vigt af hr prof. Edlund funnen = 13,596. Ge-

nom att medelst katetometer uppmäta qvicksilfverkolonnens

höjd har herr prof. Edlund äfven kontrollerat skalan; och då

öfverhufvud han lagt sig synnerlig vinning om att detta in-

strument skulle erhålla den högsta möjliga fullkomlighet, Sy-

nes man, såsom sagdt, hafva allt skäl att sätta förtroende till

detsamma. Skalan på denna barometer är delad i franska tum

och linier, och afläsningen sker medelst mikroskop.

Den af mig begagnade barometern är en sifonbarometer,

med rörlig skala och nonie för afläsningen, och med största

omsorg förfärdigad af herr Åderman. På grund af hvad förut

16 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

anförts kunde jag hafva inskränkt mig till att blott jemföra

densamma med det nyss beskrifna normalinstrumentet; emel:

lertid har jag ansett det ej sakna intresse att genom direkt

undersökning öfvertyga mig om instrumentets beskaffenhet

Såsom förut nämnts, har jag funnit qvicksilfrets specifika vig

= 13,5825. Detta föranleder en korrektion, vid jemförelse

med normalbarometern, af — 0,755. Skalan har jag jemfört

med en Kongl. Vetenskaps-Akademien tillhörig etalon-skals

af Gambey och funnit densamma, hvad sjelfva delningen be

träffar, fullt rigtig, under det, vid tillfället för den nedan

nämnda jemförelsen med normalinstrumentet, nollpunktens läge

tarfvade en korrektion af + 4,432.

Komparation mellan båda instrumenterna, sedan de an-

tagit, så vidt det varit möjligt att åstadkomma, samma tem-

peratur, gaf följande resultat: ;

t 1 mm

Normalbarometern: 28 4,04 eller 767,138;

Ådermans barometer, direkt afläsning: 763,5. ;

Om till sistnämnda tal läggas de förut uppgifna korrekt

tionerna — 0,755 och + 4,432, så erhålles barometerhöjden

enligt Ådermanska instrumentet = 767,177, hvilket resultat

endast med 0,039 skiljer sig från normalinstrumentets angif-

velse d. v. s. med en qvantitet, som faller inom de möjliga

Vid föregående jemförelser har enahanda resultat erhållits,

äfvenledes med mindre differenser än 0,1. Denna öfverens-

stämmelse mellan två barometrar, som hvar för sig blifvit

sjelfständigt undersökta i afseende på alla de omständigheter,

hvarpå resultatets noggrannhet beror (då lufttomheten kan,

hvad dessa instrumenter beträffar, anses såsom absolut), torde

berättiga till det antagandet att de verkligen inom de här

uppgifna gränser angifva det absoluta lufttrycket, och att jag,

under iakttagande af behöriga korrektioner, bordt kunna för-

lita mig. på den barometer jag användt. (Hvad härvidlag sär-

skilt angår korrektion för qvicksilfrets specifika vigt, erinras

om hvad förut 1 det afseendet blifvit anfördt).

$ 8.

Manometern GH utgöres af ett sifonformigt glasrör af

ungefär 4,8 invändig kaliber, fästadt vid en i millimeter upp-

ae > +

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1. 17

delad skala, hvilken i sin ordning är fastgjord vid brädet QR.

Detta senare, som är af lika bredd med apparaten, samt med pa-

rallela sidokanter och fernissadt, tjenar dels till stöd för och

imjustering af skalan i vertikal rigtning medelst ställskrufvarne

SS, dels till att skydda manometern mot direkt strålning

från iskärlet. Denna skala har äfvenväl noga jemförts med

den förutnämnda Gambeyska skalan och befunnits på hela

längden vara felaktig på något öfver 0,2 samt i proportion

derefter för mindre delar, och har korrektion anbragts i öfver-

ensstämmelse härmed. Afläsningen har skett utan optiska

hjelpmedel; men genom att vid afläsningen alltid hålla ögat

utefter den vertikala kanten af brädet QR, således alltid på

samma afstånd från skalan, samt genom att för öfrigt iakttaga

vanliga försigtighetsmått under sådana omständigheter till und-

vikande af parallax, har jag lyckats att med temlig säkerhet

estimera st, millimeter.

, Då det både för volyms- och kapillaritetskorrektionerna

är af största vigt att röret är fullt cylindriskt, så har det äf-

ven varit angeläget att undersöka, i hvad mån detta ägt rum.

Efter att hafva bland en mängd glasrör utvalt ett, som före-

trädesvis synts vara af jemn kaliber, har detta afskurits i tre

delar, af hvilka den ena (a) sträckt sig från öfversta punkten

ofvanför L till något nedom den punkt, dit qvicksilfret på

denna sida någonsin sjunkit, den andra (b) från ändan H till

något under den punkt, dit qvicksilfret på denna sida högst

sjunkit, och den tredje utgjort förbindningen mellan båda.

Härigenom har man varit i tillfälle dels att direkt mäta kali-

bern på flere olika ställen, dels att till styckena (a) och (b)

välja de delar, som funnits ändamålsenligast. Genom direkt

mätning, verkställd så noggrannt som detta varit möjligt och

vid flera särskilta tillfällen, har kalibern af (a) befunnits både

upptill och nedtill vara precist densamma eller 4,8, men (b)

deremot vid öfre ändan = 4,8 och vid nedre = 4,9. Utan att

hafva gjort någon direkt kalibrering, har jag likväl, sedan ma-

nometern blifvit insatt på sin plats, på så sätt öfvertygat mig

om jemnheten af rörets kaliber, att qvicksilfret fått falla i

ena grenen af röret och stiga i den andra, och den stigande

och fallande kolonnens höjd sinsemellan jemförts. Så har er-

hållits:

18 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

a) mellan ungefärliga gränserna 390 och 510 i stigande samt

390 och 270 i fallande på skalan, såsom medium af 30 ob-

servationer: |

i stigande i fallande skilnad

122,01 12219 0,18

hvaremot svarar ett medelvärde af rörets diameter å ena

sidan = 4,8 (uppmätt), å andra sidan 4,796, eller så godt som

identiskt detsamma;

b) mellan ungefärliga gränserna 510 och 590 i stigande samt

270 och 190 i fallande på skalan, såsom medium af 30 ob-

servationer:

i stigande i fallande skilnad

mm mm mm

33,12 33,04 0,08

hvaremot svarar ett medelvärde af diametern, å ena sidan

= 4,8, å andra sidan = 4,802 eller äfvenväl så godt som iden-

tiskt lika;

c) mellan ungefärliga gränserna 590 och 685 i stigande samt

190 och 95 i fallande på skalan, såsom medium af 30 ob-

servationer:

i stigande i fallande skilnad

95,943 93,696 20047

hvaremot svarar ett medelvärde af rörets diameter, å ena

mm mm mm

sidan = 4,8, å andra sidan = 4,857, eller 0,057 större ;

d) mellan ungefärliga gränserna 685 och 765 i stigande samt

95 och 15 i fallande på skalan, såsom medium af 28 ob-

servationer:

i stigande i fallande skilnad

ÖR TS 71,525 1,793

hvaremot svarar ett medelvärde af diametern, å ena sidan

mm mm

= 4,8, å andra sidan = 4,855 eller 0,055 större.

De särskilda observationerna hafva ganska litet differerat,

så att de föregående resultaterna böra vara fullt tillförlitliga;

och man finner deraf, att visserligen den nedra delen af den

ena grenen af röret varit af något större kaliber än resten,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1. 19

såsom äfven den direkta mätningen gifvit vid handen, men

att de ifrågavarande ojemnheterna äro så små, att de sakna

all betydelse för hufvudfrågan. Det oaktadt har jag, vid an-

bringandet af kapillaritetskorrektionerna enligt Delcros' tabell

(se nedanföre) iakttagit den observerade skiljaktigheten i ka-

libern. Anmärkas . bör, att jag vid dessa jemförelser icke fä-

stat något afseende vid den i några fall något olika formen

af menisken, enär de differenser, som derutaf kunnat föran-

ledas, varit fullkomligt utan betydelse.

För luftens utpumpning ur & har jag betjenat mig af en

luftpump af Bianchi, tillhörig Svenska Slöjdföreningens skola,

hvilken läroanstalt välvilligt upplåtit sitt laboratorium och ett

särskilt passamde rum för dessa experimenter. Med densamma

har, efter en derå anbragt förbättring, och då den arbetat som

bäst, förtunningen kunnat drifvas till omkring 1 millimeter; men

ehuru önskligt det hade varit att luftförtunningen hvarje gång

skulle kunnat bringas till denna punkt, så har jag likväl nödgats

afstå härifrån, dels emedan under fortsatt bruk luftpumpen icke

arbetade lika väl (den måste i sjelfva verket under försökens

fortgång åtskilliga gånger rengöras och efterses), dels emedan

det skulle tagit alltför mycken tid i anspråk att alltid söka

uppnå den högsta möjliga grad af förtunning, hvilket af an-

dra skäl icke var rådligt eller görligt. I följd häraf har ela-

sticiteten hos luften i B, efter skedd utpumpning, vid olika

tillfällen kommit att i allmänhet variera mellan ungefär I och

3. Vid sjelfva utpumpningen har för öfrigt så tillgått, att

först har luften väl utpumpats ur luftpumpens kanaler och

förbindningsröret, derefter har, under alltjemnt fortsatt pump-

ning, kranen k” öppnats, då, äfven efter de största föregå-

ende förtunningar, luften alltid med rätt betydlig kraft sugts

ut i förbindningsröret. När manometern börjat sjunka allt-

för långsamt, har luftpumpen afstängts och operationen afbru-

its, manometern aflästs och kranen k” tillslutits. Detta vid

de tillfällen, då luftpumpens manometer begagnats för bestäm-

mande af elasticiteten, såsom förhållandet varit vid experi-

menterna med luft under litt. ÅA & B£ i de nedanstående ta-

bellerna ($ 12.) När deremot manometern IK begagnats, så-

som förhållandet varit vid experimenterna med luft under litt.

20 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

C samt med de öfriga gasarterna, har, så snart tiden ansetts

vara inne, men under fortsatt pumpning, kranen k” tillslutits,

hvarefter manometern aflästs.

Den luftpumpsmanometer, som begagnats, har blifvit för

ändamålet förfärdigad af herr Åderman. Den håller 6,8 iinre

diameter och är för öfrigt af sådana dimensioner, att äfven

en ganska märkbar luftblåsa, om en sådan funnits, icke skulle

utöfvat något inflytande, hvarå afseende behöft göras. Afläs-

ningen af denna manometer, likasom af manometern IK, skedde

på vanligt sätt medelst en vidhäftad, i millimeter uppdelad

skala. Den senare manometern höll endast 4.7 i inre diame-

ter (eller ungefär lika med manometern GH), och var blott

några få centimeter lång, till undvikande af att någon volyms-

korrektion skulle behöfvas på äfven denna sida af apparaten.

En mindre korrektion har visserligen, enligt hvad förut an-

märkts, varit att göra, men densamma har kunnat sättas kon-

stant och endast influerat på fjerde decimalen i värdet af

Lär LA

Som denna korrektion lika afficierat samtlige värden

V+V 2 qs p : : :

af KA har det möjliga felet uti dess bestämmande icke ut-

öfvat något egentligt inflytande på hufvudresultatet. Strängt

taget, är denna korrektion ej konstant; men variationerna äro så

små, att de endast influera på 5:e och 6:e decimalen, hvarför de,

till förenklande af räkningarne, utan olägenhet kunnat åsido-

sättas. För öfrigt var denna lilla manometer fullkomligt luft-

tom, och hade, utom andra fördelar, äfven den att kunna med

större säkerhet afläsas än luftpumpsmanometern. Då emeller-

tid sålunda vid olika tillfällen två olika instrumenter begag-

nats för samma ändamål, är det af intresse att öfvertyga sig,

huruvida och i hvad grad de sinsemellan öfverensstämt, och

Jag meddelar derför här en af de flere komparationer, som .

under försökens lopp i det afseendet gjordes.

Luftpumpsmanometern. Manometern IK. Skilnad.

5,727. 5,955. — 0,228.

2,878. 2,955. — 0,077.

2,815. 2,555. + 0,260.

2,934. 2,7155. + 0,179.

4.542. ASA + 0,224.

Medium = + 0,071.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1. 21

Vid flera tillfällen gjordes, såsom ofvan nämnts, dylika

jemförelser, hvilka dels antecknats, dels icke antecknats, men

hvilka alla öfverensstämt uti att ej gifva större differenser än

1 å 2 tiondedels millimeter, än åt ena hållet, än åt det andra,

hvilket äfven visar den ungefärliga graden af noggrannhet,

som med dessa instrumenter kunnat uppnås. Emellertid har,

såsom sagdt, afläsningen varit säkrare på IK, än på luftpumps-

manometern.

$ 10.

Vid alla observationer af så väl barometern som mano-

metrarne har korrektion för kapillariteten anbragts enligt

Delcros” tabell!?), för hvilket ändamål i hvarje fall aflästs, jemte

qvicksilfverpelarens höjd, äfven höjden af menisken. Den

olikhet i kapillärdepression, som äger rum uti den längre gre-

nen af barometer- eller manometerröret,,der luften är förtun-

nad, och den kortare, der atmosferiska trycket verkar, och

som af flere observatörer anmärkts, har af mig blifvit med

särskilt afseende på ifrågavarande fall undersökt, och korrek-

tion i öfverensstämmelse dermed äfvenväl anbragt?).

Reduktion till 0” temperatur har gjorts enligt formeln

H, Ad + 0,000162128t

då för qvicksilfret begagnats Dulongs och Petits dilatations-

koäfficient och för messingen den af Svanberg och Rudberg

funna. Barometerns temperatur har angifvits, på vanligt sätt,

genom en enda på midten deraf fästad termometer; men då i

anseende till luftströmmar, som kunnat befaras äga rum när-

mast omkring isreservoiren, jag fruktat att en enda så anbragt

termometer möjligen skulle felaktigt angifva temperaturen af

manometern GH, har jag på olika höjder deraf applicerat tre

termometrar, hvilka likväl aldrig differerat på mer än en eller

annan tiondedels grad. Så väl dessa termometrar, som baro-

meterns, hafva blifvit komparerade med en mig tillhörig nor-

maltermometer.

Hvad B-manometern beträffar, så har den sistnämnda

korrektionen endast haft något inflytande på tusendelarne af

1) Se Bulletin de la Societé géologique de France, Tome 12:me, derur den-

samma sedermera på flere ställen aftryckts.

2) De iakttagelser, jag i detta afseende haft tillfälle att göra, skola, som

jag hoppas, inom kort, efter förutgången utförligare undersökning, blifva

föremål för en särskild afhandling.

22 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

millimetern; likväl har jag ansett den böra iakttagas. Alla

de här nämnda korrektionerna äro ock iakttagna uti de siffror,

som här ofvan meddelats.

Sill,

Innan luften (eller gasen) intagits i apparaten, har den

haft att genomgå en torkapparat, bestående af 7 upp- och

nedgående samt ett horisontelt klorcalciumrör af en samman-

lagd längd af 2 meter. För att i detta fall förhållandet skulle

vara lika för luften som för de öfriga gaserna, har vid en del

försök luften tagits genom gasvannan och således vid intag-

ningen i torkapparaten varit mättad med vattenånga, vid de

flesta deremot dels ur rummet, vid omkring +10” temperatur

och betydande luft-torrhet, dels utifrån, vid temperaturer

varierande mellan — 2” och — 9” samt äfvenväl en stor luft-

torrhet. Under allf dessa omständigheter erhöllos så nära

öfverensstämmande resultater, att jag här nedanför, vid an-

förandet af media, ansett mig böra sammanslå samtlige ob-

servationerna; likväl har jag angifvit, hvilka som blifvit gjorda

under det éna eller andra förhållandet. Att befria luften från

kolsyra har jag icke ansett nödigt för dessa försök. Hvad

angår de öfriga gaserna, som utgjort föremål för undersök-

ning, så hafva desamma blifvit framställde af herr civilinge-

niören Åkerblom, och kommer förfaringssättet dervid att sär-

skilt för hvarje gas meddelas. Vid öfvergången från en gas

till en annan har apparaten blifvit väl utpumpad, fylld med

den nya gasarten och ånyo utpumpad, innan den definitiva

fyllningen skett. Före början af observationerna fick en ström

af torr luft 1 mångfaldiga repriser genomgå apparaten, för den

händelse att derstädes, mot all sannolikhet, skulle finnas någon

fuktighet. I gasometern begagnades vatten, som kokats i ång-

pannan till slöjdskolans varmapparat. Tyvärr hafva, af flere

skäl, försöken med de öfriga gasarterna icke kunnat anställas

1 lika stor mängd som försöken med atmosferiska luften, lik-

väl i tillräcklig myckenhet för att, såsom Jag tror, gifva en

temligen stor säkerhet åt de resultater, jag nedanför kommer

att meddela.

Yula.

Jag går nu att anföra sjelfva observationerna, neml. så

som desamma ingå uti eqvat. (b). FE betyder luftens elastici-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2: N:o 1; 23

tet i kärlet A före kranens & öppnande (d. v. ss. H— H)'), e

luftens elasticitet i B efter utpumpningen, n antalet centime-

ter från den öfra fixa punkten på A-manometerns skala till

qvicksilfrets yta i röret. Under litt. a) anföras dessa värden,

sådana de funnits vid atmosferens pression d. v. s. innan nå-

gon förtunning ännu ägt rum i kärlet 4; under litt. b) samma

värden efter första förtunningen i ÅA o. s. v. E och a» under

hvarje litt. äro de qvantiteter E', n', som ingå i eqvat. (b)

jemte E, e och n under föreg. litt: Alla korrektioner äro

iakttagna.

A). Försök med luft, tagen ur rummet.

Första Serien.

ÖT = 739,238; oc 1,959; n = 40,00.

bj = 503,4127 e= 2,0438 sin = 25,21.

BARNET d HT HN

AVE =23418065 2 2 in VAT

e) E = 159,698; ee = 2160; n = 10,93.

f) B=109,695; e = 1,861; n = 3,39.

EE (0367; = =20,96:

TRE="15155m; re —IK008 5 00 0550.

MINE SÖ IGUR Vr

RE ANG 5 eg AA VA

NERE: SSR

m) E = 12,565; e = 1,694; n = 3,55.

ME 8950 = 182803

Oo) CE, =" 107559; NED, AG.

Andra Serien.

mm NN

VIE 730,230; 2 = 05904; in = SVA.

b-E=21971003 € =O = 259.

INET = TUE NS NUNTR

AVI aNOGOR = NRO NA

ÖRE 5255 es 10,48:

ff) E=107,675; e=1693; n = 99

FE dAT65 e- LgPesIn = 0,29

h) iP HL 448: €==LHO3KIR = VN,1G6.

i BH= 35489; e= 1.843; Nn = 4,35.

(EDEIS AE 1 DNE = DG

li = Ita48r 0 LILOrNL= 10,46:

SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

m) E

o) E =

a) E

b) E

d) E

e) E

GNEE

h) E

2) E

k) E

B).

a) E

b) E

= Nara

= MONDE

LPG:

er==NIE62SE

=E RA

Tredje Serien.

Försök med

= K(0-0.0051 ENN

=002,5085 ci NSOGG

= NON = IG

= RON

= MN INN

=NLOSSS ee INN:

= (Al I ls

= INGA NA

= KID MN €7== 15666

= 146 CYAN

= HNL(,5STR = LAT GR

== MD NY er" MLENTISISK

SN ÖTSbuRKer==Nn5OE

= 6 MOR

Fjerde Serien.

== 745,643; = IDE /

==19060 8045 =BNSRRE

= HIA NE NANG

=S 9-6 VG

= VIS = LST

= TO ONA A=

= ALB = MUASAAS

= DBR IKE

= NSBOrae= NGN

Femte Serien.

= 749.801; = 2.026;

="510 66'0e- LINGBN

=" 3 4(65BO er BSS

d) "E=230,682; ee 20005

= TOUMA OG

e) E

Nn:

=00:0155

-—

luft, tagen utifrån.

BIHANG TILL

KK. SV: VET:-AKAD.

= KilOMSNS ee 20

SING OR = ROSE

= PNUE RA LANDIS

= 30:9164 re =ULSADNS

= UDDA NANNE

Nl SE er LA

= MPG TGS

=" NOR UNERS =O

== NAS

Sjette Serien.

= T52,150; ör agn;

= DID AUT =S

=" 340200 KROG

= 200416; e€ = 1 ao;

= 162 bjusrer= 1468;

= WO ase = 116265

= WOMBIGS 0 16715

= 116063 0 626

= NV 3ssbre= 1 ISO

= V25BBoRe= 1600

=/BWlNS = 114015

= 12,605; = LUIS

= TERS A= ALE

= UNG

Sjunde Serien.

756,922;

= ÖIS

ETS 0RSE

= 2038,9205

= 169,3575

= 110

76,583;

D2,L0 4:

31,263;

205306

KÖN30G

NESS

EN REGOS

A= IL Di

el:

= NOR

g.= LOOS

ee = NGE

= Ihv00:

(APA

K=" VAS

HANDL. BAND

J,6

4.41.

2600-

3,06.

21685

2. 2GK

2,16

'”

= IN48

= oRASE

19,28:

9,80.

RO:

DAR.

4,93.

3,45.

2,90.

2,52.

2,25.

2,09.

1,95.

N:O 1.

') Felaktigt, utan tvifvel genom misskrifning; ej intaget i beräkningen.

SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

nm) = 184 2,12

0) 5 =1 18, 016045

FE =

FRE

Åttonde Serien.

TT,8 72

ViN = 761,796; =

FE = 518,635; ee = 2,699;

NEE0,3S6S

FEAR:

EIGA:

FE =113,021; e =

6 .

2.662;

3,044;

= 2,91 435

2,756'3

2,529;

Nionde Serien.

UU IMSN GS

03,893;

35,017;

26,286;

19,492;

13.456:

10.146;

LSSOr

K= (01455 e

=" Bors

FH = 3NGLGNN:

Jh= PTA

i ="166,842 3

FE = 114,490;

= 2,1N6Ek

3,170;

21456

2.670;

239705

= 29:441.3

2,5416

2,996;

2.996;

2.657;

2,470;

2,896;

Tionde Serien.

18,385;

34,140;

WEISS

(DE 767.236; e

Pr =10221836 :

EE 300,900 3

EH = 243,098;

== TO0AHS

= IAS:

2,934;

2,634;

27638;

2,435;

DI0BA

259335

2570

=" 0 BNO

255705.

20SSA

1.9.

1,80.

fo) Rr 26,559; 0 2:06:96

DER = 005 €= 2084

Mm) = Ml4A72$ 0 =" 26SA;

NNE = v0 460 eo 2KMSAR

ONE =" AF

Elfte Serien. '

ÖN 765,011; e= 2596;

b) JE, = 521;815A5, € = 2,5:7:05

OMM 200523 M5e-==1 1880

ANT" 249 8485 012 171696

Ör =659025 eV 66

NADEN IDROTT A= NGN

MIT URIN Mer

fr =054"05950e0-2100'

ÖRE =KTI =;

ER 018616 sr. TAB

RE Ono sre 2 19306

Hök == 28906

MER" TÖSN5 5-0" 21090

OE-—= 315GS

Tolfte Serien.

ÖjEN= 765,578; o- 2.161;

OEI S2156A 6 € ANNO

GRE RINN800: CNS

ER =A NOT 6 = 203

GE = 106070485 € =O

fen 145048; =S

FNS er 2N6 00

AE, —N4 4085) €. = NSI

DER GC ENSSIGA

k)UEI= 207845; 0=10355

NR ="310;8815; e= 20emor;

m) = Al4;0785 e=2;835-N

PRE Al0IBSLS € —=2N355

ONE =" 32683

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

Trettonde Serien.

MO RNNSE € = HANG

ÖMMENE="15205815 5 er SI0S1S

BAND 2.

2,50.

2319.

1,89.

70.

1,60.

JGA.

=10040:

19,09.

530.

ÖS:

6,86.

03,09.

DB.

3,05.

2,50.

210

90.

1,69.

1.60.

39,56.

USA

19:00.

= lös

JO:

0.78:

J;01.-

OA -

2,95.

2,40.

2,03.

AST.

1,60.

1,49.

39,87.

— 2 fela

N:O 1.

(GA

SILJESTRÖM, OM GASERNAS EL

JAR 356,97 9;

A="

ey =166016375

FE = VAS

g)E= VG:T835

mMyEEE=5AST0

VE 3G,LeG

ky d:=1"127,380;

1; = sm

Mm) N= 14 PN:

nn) E= (10584

OVE ÖS

€

= 218865

="018315

=/2TI0R

==E"218965

=" 2191916.5

= DA3NE

= NIOVS

=0006G

==13,18h7

= OS

= 2 1BS55

Försök med luft, tagen utifrån

Fjortonde Serien.

ay = Ne

by El = 520,083;

ONE" SSG

EE "241350095

er 200

NIE AGS

DARE

Rek N00:4514

ÖVERENS

Rek ==" 803.

TE NRA

myr = "257

NT EI=S=0 08715

OVE 05666;

på

e =

Femtonde Serien.

a) E =7719,469;

GY S30:5tS6

ec) NE S0LNGTL

d). E.= 246,1 75;

ej IÖTS SIS

NES

EEE "(815955

Ryn =S

= My NRE

=011B51 = 2 8H6VE

=00USSE ==

= [2895 No LA

= BÖG

=4tlj5513 Nn=" (98

= GRILLA E= (Ob

= LÖGN = DID

=="HENSI5 Lo NIO

= HHS 0 Dt

= INO Du

= HINES fö ==" 020

=" IEND == ANSE

fl HÖNGSE

= 1,551; ==ALBB

= "210505 = ÖN

= MR = Nr

=" N6bUer nr TEN

= dT MSN == LOG

= PRINS RE (LE

="156513 0 N0TLO

="1i651>; "= "4,82

ASTICITET.

n = TOsG:

n = 13,60-

ES ket ie

NN ==" MO:

Nn = 40,30

NW =0A MO

WEEDS

(= Tr

fr ==" "Dn duk

= NO

gu VG

= BERO

genom gasometern.

BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 20 N:O 1. 29

ÖV EBV NS RA SD 4,00.

EEE 20-1885 GEL, 1513 Mi NAS

MERA S 08651 0 = LION

ÖS 3550 e "1 65 ATS

mA FÖRSENING EERO

oMCER=7 "61889; MN

Sextonde Serien.

a) E=—=111,686; el 651;- =O

DR = 20 ENN = 280

ce) E = 360,188; e = 1,851; n = 20,20.

AEA 5N0; = ARSA LATO

ÖV dE NU0TSöRR OO IAN NOTE

PE. Tl4jvs3; €= L851; = L,M

0) DA öd SUV DN

IM) IDE DOGG ag VN

DN IT MOI G= GM HA

== 260:0295 ee = 1651; = 032:

(Ny IE IR fu AND

mk 135607 0 5 5O RE FANTOS

IRENE 0 NGA WE YR

MN IRET PT USNTES js VIBA

Slan

Då med afseende på ämnets vigt och svårigheten af dessa

slags observationer det är angeläget att hvar och en må kunna

öfvertyga sig om den större eller mindre grad af noggrann-

het, som af desamma kan vara att förvänta, så skall jag

likaledes in extenso meddela alla de enligt eqvat. (b) beräk-

nade resultaterna. Vid dessa beräkningar har jag tagit till-

sammans observationerna (a) och (b), (b) och (ec), (c) och (d)

0. 8. V., så att på detta sätt för hvarje fullständig serie er-

211: Rea SE (AR AG SE =

hållits 13 värden af —— mom de ungefärliga gränserna 1

atmosfer och ri; atmosfer. För erhållande af media hafva

värdena (a, b) och (b, c) sinsemellan, af (c, d) och (d, e) sins-

emellan, af (e, f) och (f, g) sinsemellan, af (g, k) och (k, I)

sinsemellan samt slutligen af de återstående (l, m), (m, n) och

(n, 0) sinsemellan sammanslagits i en summa, hvarigenom mel-

lan de angifna gränserna sex jemförelsepunkter erhållits. Då

30 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

: Väsk. fn sn

ungefärliga värdet af T är = 13, så följer, att hvarje för-

tunning är ungefärligen 3 af den nästföregående, och att så-

ledes, då vid beräkningen af media två förtunningar tagas

samfäldt i betraktande, hvarje medium resp. gäller för grän-

serna 1 atmosfer — $ atmosfer, 4 atmosfer — 3 atmosfer

o. s. v., allt ungefärligen räknadt. De noggrannare värdena

ses här nedanför. Jag skall nu i ett sammanhang meddela

samtliga sifferresultater, som blifvit härledda ur de föregående

16 observationsserierna, för att sedan dervid bifoga några an-

märkningar, som af dessa siffror föranledas.

15 Värdet. ar una 2. > Märdetaan FE

enligt (a, b) och (b, c) enligt (c, d) och (d, e)

147235 1,47149

1;47112 1,47527

1:47181 1,46982

1,47088 147157

1;47254 GON

1;47332 FAT

1,47462 1,47078

1,47096 1,17796

147219 1,47333

147290 1,47168

1,47258 1,47462

1,47234 1,46808

1,47239 147311

1,47262 1,46839

TAVSS3 1,16966

1,47264 1,47320

1,47236 LEN

147198 1,47162”

1,47162 1,47426

1,47022 1,46838

1 4va 77 1,46730

1,47246 147236

1,47220 ANS :

IAS 1,47120

1,46984 1,17328

1,47279 1,47296

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 1. 31

1,47056 1,46969

147269 1,47080

1,47165 1,47086

147297 1,47292

1,47224 1,47071

ARE S 147207

Medium = 1,47209 Medium = 1,47 165

JENVärdetn sal = 4evVardet. ar EN

enligt (e, f) och (f, g) enligt (g, h) och (h, 1)

1,46551 1,47640

1,46737 1,16150

1,47065 | 1,46029

146064 1,47306

l,47362 1,46914

TRON G 147912

1, 46244 1,46006

1,48622 1,47547

1,46724 Talon

1,46363 1,46235

1,47500 1,49181

1,46224 IAS

147651 TAPAS

1,46104 1,42863

IRANS 148992

1,46684 1,44806

1,46994 Tas

1,46430 1,46041

1,46765 1,48015

1,47618 1,45564

1,146975 1,46997

1,46357 145248

1,46777 146122

1,46544 1,47749

1,46386 1,47030

1,47429 1,45903

1,47081 1,46468

146727 1,47620

32 SILJESTRÖM, OM GASERNAS BELASTICITET.

146231

1,47460

BlstVärdet, ale

enligt (i, k) och (k. I)

1,48768

144760

1,48188

1,44985

1,45068

1,44965

1,45867

144278

1,45125

1,42457

1.45099

1.49252

1,47329

1.50384

NEG

1,47523

MSN

1.45508

1,47300

1,48029

1,45671

1,15269

1,45829

1,46683

1,45407

144740

Medium = 1,46122

1,147609

1,46803

Medium = 1,46870

2 FEI

Värdet af Fr

enligt (l, m), (m, n) och (n, 0)

1,414336

1,49847

1,50551

1,37231

1,46625

1,45265

1,45715

1,52749

1,42184

1,44553

1,17063

1.37690

1,57886

1,19014

1, 48907

147274

1,55907

134 3108

1,45428

143094

TATT

141248

1,55474

1, 40082

144740

147702

1,43414

1,49664

TANT

1,45090

1,50549

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 1. 33

1,41934

1,53864

1,41003

1,43596

1,52814

1,38796

1,49013

1,47478

Medium = 1,46511

Sammanfattas dessa siffror, har man således följande vär-

+P / .

den af — » nemligen;

a) Såsom medium af 32 bestämningar mellan medel-

gränserna 759 millim.—352 TITT LÄRAN ers als GAS RALE AG 1,47209

med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00012;

b) Såsom medium af 32 bestämningar mellan medel-

gränserna 352 mi lam. 164 Milano: psyoch NASAs 1,47165

med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00026;

e) Såsom medium af 32 bestämningar mellan medel-

gränserna 164 millim.—77 TDI KITS: Ses nas ALE 1,46887

med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00065;

d) Såsom medium af 30 bestämningar mellan medel-

gränserna 77 millim.—37 millim. ..eeeecee-ceceswwee 1,46870

med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00157;

e) Såsom medium af 29 bestämningar mellan medel-

gränserna 37 millim.—18 millim.....e.esee-0eeewewe 1,46122

med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00249; samt

f) Såsom medium af 40 bestämningar mellan medel-

gränserna 18 millim.—7 TOT ÅT TYNANDE As RA arsa 1,46511

med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00514.

I afseende på dessa värden bör nu anmärkas, att ett

ganska litet fel vid bestämmandet af qvantiteterna E, E' och

e uti eqvat. (b) utöfvar, i synnerhet vid de högre förtunnin-

Ng fr AL TAR

garne, ett betydligt inflytande på värdet af NS öra

sjelfva verket behöfver man, för att förklara de ofvanstående

afvikelserna från resp. media endast antaga fel i elasticitets-

2”

bestämningarne uppgående till 2 å 3 tiondedelar af en milli-

meter. Endast i 10 fall (af 195) måste man antaga något

större fel (dock i intet fall så mycket som 0,5). Då hvar-

34 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

dera af qvantiteterna £ och ZE" erhållits genom afläsningen af

fyra qvicksilfverkolonners och fyra meniskers höjder, och « ge-

nom, respective, två sådana "afläsningar (oberäknadt afläsnin-

garne af termometrarne), så finner man, att äfven med den

jemförelsevis mindre fullkomliga apparat, jag användt, en temli-

gen stor noggrannhet kunnat uppnås, och att man således har

allt skäl att af en fullkomligare apparat vänta ännu bättre re-

sultater!). Men äfven med de största förbättringar, som i det

fallet kunna vara att motse, skall man, i synnerhet vid de högre

förtunningarne, med afseende på det stora inflytandet af de ound-

vikliga observationsfelen, icke utan en stor mängd observationer

kunna hoppas att nedbringa sannolika felet till en antaglig

storlek. Såsom de föregående observationerna i detta afseende

gestalta sig, torde man emellertid vara berättigad till den

- alltjemnt är vid de högre för-

-”- ja I +

slutsatsen, att värdet af — F

tunningarne mindre än det ursprungliga vid 1 atmosfers pres-

sion, och väl äfven att detta värde med stigande förtunning

successivt minskas.

$ 14.

För att finna betydelsen af detta resultat för sjelfva huf-

vudfrågan är nödigt att återgå till eqvationen (b) eller

Vi BA +nB) — E' (1+2'8)

Förr RR RA

Då man uti hvarje fall utgår från de observerade elasti-

citeterna £ och e såsom gifna, och, enligt hvad förut visats,

det möjliga felet i värdet af konstanten 3 endast utöfvar nå-

got inflytande på femte decimalen, under det variationerna i

s Vila BLIN . - ofta

värdet af 7 Visa sig i tredje decimalen, så är klart att dessa

variationer icke kunna tillskrifvas någon annan orsak än att

elasticiteten E' har ett annat värde, än den enligt mariotteska

FA .

lagen borde hafva. Ju högre värde af — desto mindre

värde af E', och tvärtom.

') Såsom önskvärda förbättringar i apparatens konstruktion böra nämnas:

att luftreservoirerna ÅA och B tagas större, hvarigenom manometerrören

äfvenväl kunna tagas af större kaliber, så att man, så vidt möjligt, kan

göra sig oberoende af kapillariteten:; att på båda sidor af apparaten,

både vid 4 och B, anbringas fullständiga manometriska tillställningar,

och att afläsningen sker medelst katetometer ; äfvensom att en särskild

luftpump för ändamålet konstrueras med mer än vanlig noggrannhet

och så beskaffad, att den kan tjena att utan alltför mycken tidspillan

förtunna luften i B till 1 millimeter.

tyvär

mn ÅR RN

BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. "BAND ES IN:OL Le 30

Å V+V

Hvad nu det ursprungliga värdet af TR eller 1,47209 be-

träffar, så kan visserligen i afseende derpå ingenting direkt slutas

af mina observationer; men då alldeles samma resultat, som

jag ' här nedanföre kommer att anföra, äfven framgår af

Regnaults försök mellan 30 atmosferers och 1 atmosfers

pression, så är väl antagligt att det ifrågavarande förhållandet

äger rum äfven för de pressioner, endast obetydligt lägre än

I atmosfer, för hvilka det ofvanstående talet funnits; och man

kan således med all säkerhet antaga, att äfven detta tal är

mindre än det rätteligen borde vara, eller att det sanna vär-

det af = i sjelfva verket är något större än 1,47209. Sam-

manställas derför resultaterna af Regnaults och mina försök, s

följer att det antydda förhållandet i afseende på luftens SN

och ngn äger rum mom gränserna 30 at-

mosferer och it, atmosfer, Sch att detsamma således väl bör

kunna anses såsom allmängiltigt (åtminstone vid ifråga-

varande temperaturer). Följaktligen måste man af de före-

gående observationerna draga den slutsatsen, att vid stigande

förtunning luftens” elasticitet alltjemnt är högre än den enligt

mariotteska lagen borde vara. Denna slutsats öfverensstämmer

äfven med resultatet af föregående observationer, hvilka jag

anställt med en i vissa afseenden något olika apparat!), men

i hufvudsaken enligt samma observationsmetod.

Om V, V' äro volymerna, som svara mot pressionerna P,

P', så är, enligt mariotteska lagen, VOSS ENE In emo

man i stället för P och P" sätter elastieiteterna E och E",

samt i istället för V, V" tätheterna da a, så får man a: «a

la EK EE" : 6 . 3 :

NESEneller = Det vill säga, att om 1 allmänhet £

är elasticiteten och a tätheten, så är enligt mariotteska lagen

E - . a

> em konstant qvantitet, vare sig att luften sammantryckes eller

de a

utvidgas. Utgår man återigen från de resultater, som de of-

van anförda observationerna gifva vid handen, blir förhållan-

det olika. Om FE, a och E', a' respective beteckna elasticitet

och täthet vid den lägre och vid den högre förtunningen, så

följer att, MOTSPINNIET FE alltid funnits större än den enligt

1) Den hade, bland annat, båda reservoirerna 4 och B lika stora.

26 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

5 Era E 2 A

mariotteska lagen borde vara, a är > >, det vill säga att, om

i allmänhet £ och a beteckna elasticitet och täthet, qvan-

titeten = tilltager med stigande förtunning. Ville man kalla

£ absoluta elasticiteten och <= + specifika elasticiteten, så kunde

detta uttryckas sålunda, att sole fa elasticiteten tilltager, när

absoluta elasticiteten aftager, och tvärtom.

.Regnault har sammanfattat resultatet af sina observationer

så, att om Vy, P, och Vi, P, respective beteckna volym och

pression vid den lägre och högre sammantryckningen, så är

alltid p > 1, det vill säga att, om a, a, äro tätheterna och

ös

Ey, FF elasticiteterna, så är > 1, hvaraf man härleder

- >= eller samma slutsats, hvartill jag kommit.

En annan fråga är, 1 hvad mån uti sjelfva denna tillväxt

af värdet af / z med stigande förtunning något ökande eller

minskande äger rum. För att fullständigt afgöra den frågan

är den yttersta precision i observ ationsväg af nöden, och här

nödgas jag inskränka mig till anförande af sjelfva siffertalen,

TEA de i det föregående blifvit meddelade. Dessa siffertal

torde ock icke annat än skenbart skilja sig från hvad Reg-

nault 1 det fallet funnit vid högre pressioner. - Sätt nämn

Kol

V, (00 AR a 2 R

p, "eller V, Pp, — 6 så finner man följande värden såsom me-

jan

lia af de af Regnault anförda specialvärden:

Ungefärligt tryck Värdet af x

I — 2 atmosf. 1,001378

dä — 6 » 1,002707

3 — 9 » 1,003433

6 —12 » 1,003323

6 —I185 » 1,005570

9 —18 » 1,004558

9 —27 » 1,008442

12—924 » 1,006213

15—30 » 1,005714

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 37

"Af dessa siffror framgår otvifvelaktigt, att värdet af x

och således afvikelsen från mariotteska lagen, inom de grän-

ser försöken omfatta, ökas med pressionen; och Regnault för

sin del antager äfven, att med större och större förtunning

en allt större öfverensstämmelse med denna lag inträder, ehuru

densamma egentligen blott bör anses såsom en »loi limite»,

till hvilken allt mer och mer ett närmande äger rum. Att

emellertid detta närmande möjligen icke är obegränsadt, visar

sig vid ett noggrannt skärskådande af de nyss anförda siffrorna.

Om man t. ex. tar i betraktande kompressionerna 3—06, 6—12

och 12—24 atmosferer (de enda, som kunna på detta sätt

sammanställas) och kallar respective x', Zz” och Z£” de mot-

ag) tl

=— =0,997128, men der-

svarande värdena af z, så finner man

emot =; = 0,999386; hvaraf synes följa, att det ifrågavarande

bråket, i mån som pressionen minskas, mer och mer närmar

sig att blifva = 1, och således äfven att, om samma lag för

variationen äger rum allt nedåt, detsamma vid en ännu större

förtunning möjligen kan blifva > 1, såsom mina observatio-

ner tyckas gifva vid handen (allt under det, vid så väl högre

som lägre pressioner, absoluta värdet af x är > 1). Lika-

ledes, om man jemför värdena af x för pressionerna 3—6

atm. (x') och 3

I atm. (£) sinsemellan, för pressionerna

6—12 atm. (4”) och 6—18 atm. (x,) sinsemellan samt för pres-

sionerna 9—18 atm. (x”) och 9—27 atm. (z,,) sinsemellan, så

PI BA '

a 3 Zz 2

finner man — =0,996171, — = 0,997765, och = = 0,999276.

AN Zl Zz,

Och än vidare, om man jemför värdena af x för pressionerna

1—2 atm. (x') och 3—6 atm. (x,) sinsemellan samt för pres-

sionerna 3—6 atm. (x”) och 9—18 atm. (x,) sinsemellan, fin-

Ger fo s s

ner man — = 0,998158, men SS 0,998674. Det visar sig

oÅ ec,

af alla dessa jemförelser, att äfven enligt Regnaults observa-

tioner afvikelsen från mariotteska lagen kan tänkas icke alle-

nast alltjemnt fortsatt, utan möjligen till och med ökad vid

tilltagande förtunning. Emellertid lemnar jag för närvarande

denna sistnämnda fråga, och stannar vid den förut anförda

generela slutsatsen i afseende på variationen af qvantiteten

3 med stigande förtunning.

äA cv OÖ

15:

Denna slutsats, om den bekräftar sig, är af en utom-

ordentlig vigt för gasernas teori. Då jag likväl här icke

35 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTIGITET.

föresatt mig någon så beskaffad uppgift, skall jag icke tillåta

mig att ingå uti några utförligare teoretiska betraktelser, utan

vill i det fallet endast göra ett par antydningar.

Tänker man sig att qvantiteten 7 o9begränsadt mer och

mer tilltager, med aftagande värden af a, så kan man äfven

tänka sig att £ ännu har ett märkbart värde, då a är väsent-

ligen = 0) "och ' att > = & är ett gränsvärde för denna qvan-

titet. I detta tillstånd skulle således gasen hafva eterns grund-

egenskap (= elasticitet utan tyngd). Arfven finner man, att

luften under sådana omständigheter kan existera såsom gas

vid hvilken förtunning som helst, och att således den föreställ-

ning, som en del fysici och matematici synas haft, att det

skulle gifvas en gräns för förtunningen, der luftens elasticitet

vore. = 0, och luften i sjelfva verket upphörde att vara en

gas, måste vara felaktig. Tvärtom skulle man i viss mening

kunna säga, att, 1 fall öfriga gaser hafva i detta fall samma

egenskap som luften, en gasformig kropp blir mer och mer:

gas, ju mer den förtunnas.. Det gasformiga tillståndet är så-

ledes (eller kan vara), åt denna sida räknadt, permanent; hvil-

ket svårligen skulle vara förhållandet, om ej det vilkor vore

uppfylldt, som de här åberopade observationerna gifva vid

handen. S

Regnault har, såsom bekant, funnit att åtskilliga andra

gaser 1 förevarande afseende förhålla sig lika med luften, men

att vätgasen derifrån gör ett märkvärdigt undantag, i det de

ifrågavarande variationerna hos denna kropp gå i en alldeles

motsatt rigtning; och utgående från den åsigten, att mariotte-

ska lagen är rätta uttrycket för ett fullkomligt gastillstånd,

samt fästande sig hufvudsakligen vid frågan om gasernas sam-

mantryckbarhet, säger han, att vätgasen (som gör ett större

motstånd mot sammantryckning än den enligt mariotteska la-

gen borde göra) visar sig såsom en »gaz plus que parfaity — ett

yttrande, som lätt torde kunna missförstås. I sjelfva verket

är det egentligen icke åt denna sida som en gasformig kropps

större eller mindre fullkomlighet såsom gas är att söka. Den

ene gör större, den andre mindre motstånd mot kompression;

den ene kondenseras vid ett lägre, den andre vid ett högre

tryck (och man torde knappt kunna betvifla, att de alla låta

komprimera sig ända till kondensering, huru svårt det än i

BIHANG TILL K.-SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1. 39

fråga om de s. k. permanenta gaserna må vara att finna der-

för nödiga utvägar); men lika litet kan man säga, att detta

ådagalägger någon större eller mindre gasfullkomlighet hos

den ena än hos den andra gasarten, som man skulle kunna

säga, att t. ex. alkohol är en fullkomligare vätska än vatten,

derför att den förra fryser vid en lägre temperatur än den

senare. Deremot, då vi icke känna mer än de tre aggrega-

tionsformerna af materien, synes just det böra anses såsom det

gasformiga tillståndets fullkomlighet, att det kan existera vid

hvilken förtunning som helst; och då det är föga troligt, att

detta skulle kunna äga rum med en gas, hvars elasticitet vid sti-

gande förtunning alltjemnt hastigare aftoge än tätheten, så borde,

i fall detta senare äger rum med vätgasen, denna gasart verk-

ligen anses såsom en ofullkomlig gas. Jag får emellertid hän-

visa till hvad nedanföre kommer att i detta hänseende meddelas.

En annan fråga, som äfvenväl torde förtjena att 1 sam-

manhang härmed tagas i betraktande, är följande. De mest

godkända beräkningar öfver atmosferens höjd hafva gifvit till

resultat icke öfver 8 å& 10 svenska mil, under det åtskilliga

observationer tyckas utvisa, att eldfenomener kunna äga rum

vid en många gånger större höjd öfver jordytan. Men huru

stor osäkerhet än må vidlåda dessa slags observationer och derpå

"grundade beräkningar, lärer man ej kunna frånkänna dem allt

vitsord; och huru då nöjaktigt förklara dessa eldfenomener

långt utanför atmosferens gräns? — All svårighet i detta fall

försvinner, om man utgår från den grundegenskap hos luften,

som här ofvan blifvit angifven, eller att elasticiteten minskas

långsammare än egentliga vigten; ty det är klart, att med

denna utgångspunkt beräkningen kommer att gifva en betyd-

ligt högre gräns för atmosferen, än den nu antagna; och man

föranledes ovilkorligen att fråga sig, huruvida under sådana

omständigheter ens någon gräns för atmosferen må kunna an-

tagas!), eller om ej de celesta rymderna i sjelfva verket hellre

q 1) Då trycket nedåt. som hvarje särskild punkt i atmosferen utöfvar, är

proportionelt mot luftens specifika vigt i denna punkt, men luftens

elasticitet är, med stigande förtunning, mer än proportionel mot

specifika vigten, så vill det synas såsom, äfven under tillbörligt afseende

å temperaturförhållandena, föreställningen om en gräns för atmosfe-

ren vore mindre hållbar. Åfven under antagande af mariotteska lagen

är det, såsom man vet, icke lätt att gifva nöjaktiga skäl för en sådan

föreställning. Poisson t. ex. (se Supplément å la tnéorie mathématique

de la chaleur, pag. 21) nödgas antaga att öfversta lagret af atmosferen

utgöres af genom köld kondenserad luft (och detta utan ändamål, enär

en sådan vätska nödvändigt skulle fördunsta); och Challis, som nyligen

40 SILJESTRÖM, OM GASEKRNAS ELASTICITET.

böra antagas fyllda af gaser i ett tillstånd af utomordentlig för-

tunning? — Någon invändning häremot kan icke hemtas från

synpunkten af ett motstånd mot himlakropparnes rörelser; ty

är det blott en gång gifvet, att en gas kan existera i hvilken

grad af förtunning som helst, såsom observationerna tyckas

gifva vid handen, så behöfver man icke tänka sig något större

motstånd af i de celesta rymderna möjligen befintliga gaser,

än man i alla fall är nödsakad att förutsätta af etern. Detta

skulle i flera hänseenden komma att modifiera åsigterna om.

åtskilliga kosmiska förhållanden. I alla händelser bör en för-

ändrad lag för elasticitetens och täthetens aftagande i atmosfe-

ren göra en revision af teorien för astronomiska refraktionerna

m. m. önskvärd. Men jag kan här, såsom sagdt, endast göra

en antydan om några af de vigtiga frågor, som kunna föran-

ledas af det ifrågavarande förhållandet. De vigtigaste bland

alla röra naturligtvis sjelfva teorien för gaserna.

$ 16.

Jag går nu att meddela äfven de observationer som blif-

vit gjorda med andra gaser än atmosferiska luften. Vid be-

räkningen af dessa observationer har jag nödgats gå tillväga

på något olika sätt mot hvad förut skett. Då nemligen ob-

behandlat samma fråga (se Report of the Brit. Associat. for the advance-

ment of science, för år 1871), synes omfatta en liknande åsigt. Men

temperaturobservationerna vid Glaishers aöronautiska forskningsresor (se

teport of the Brit. Associat. för åren 1862—1866) hafva gifvit till medel-

resultat .ett aftagande i lufttemperatur af 6,2 F. mellan 0—1000 eng. fot

öfver jordytan, af 2,6 F. mellan 10,000—11,000 fot, af 1.2 mellan

20,000—21,000 fot och af 0”.s mellan 28,000—29,000 fots höjd (jag an-

för blott några få af dessa resultater); hvaraf man finner, att tempera-

turen ganska hastigt synes närma sig mot en gräns, der den är kon-

stant. Emellertid om man, utan att göra afseende härpå, beräknar

temperaturen vid den höjd, der Challis velat förlägga atmosferens gräns

(omkr. 60 eng. mil), med antagande af 0,8 konstant minskning för

1000 fot, så får man till resultat endast omkring — 150” C., vid hvilken

temperatur luften visserligen icke kondenseras; och med en rigtigare

beräkningsgrund skall temperaturen utfalla ofantligt mycket högre. Å

andra sidan hafva beräkningarne öfver temperaturen 1 celesta spatia af

Fourier, Svanberg, Hershel, Poisson, Pouillet m. fl. gifvit resultater, som

alla varit högre och, med undantag af Pouillets, betydligt högre än

den nyssnämnde temperaturen ; öch ehuru osäkra dessa beräkningar än

må vara, torde man icke, talrika och grundade på olika beräknings-

grunder som de äro, kunna frånkänna dem all vigt. Under sådana

förhållanden är det svårt att förstå, hvarifrån den köld skulle komma,

som vore behöflig för luftens kondensering, oberäknadt att vi äro långt

ifrån att med något slags säkerhet kunna bestämma temperaturen för

denna kondensering. — Jfr. Zöllners hit hörande teoretiska undersöknin- -

gar (Verhamdl. d. Gesellsch. d. Wissensch. zu Leipzig, 1871.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 2. N:O1. 41

servationernas antal är alltför litet, i förhållande till observa-

tionsfelens storlek, har jag visserligen, likasom förut tagit till-

sammans observationerna (a, b) och (b, ec), (ce, d) och (d, e)

samt (e, f) och (f> 9) ehuru med så få observationer, som

här äro att tillgå, man icke ens på detta stadium af försöks-

serien kan vänta någon desto större noggrannhet i slutresultatet,

men deremot har jag, hvad de högre förtunningarne beträffar,

ansett alldeles nödvändigt att uti ett medium sammanslå (9,

2). (h, 2) (1, £) och (k; I), under det de öfriga observationerna,

såsom alltför få i förhållande till observationsfelens storlek,

icke tagits med i räkningen. Fördelen af att taga flere af dessa

sammanställningar (a, b), (b, c) ete. tillsammans uti beräkningen

består icke blott uti det större antal observationer, hvaraf man

har att beräkna medium, utan äfven deruti, att då samma

qvantitet, hvilken i (a, b) ingår som F', uti (b, ce) ingår som EE,

0. s. v. så blir följden att om densamma 1 förra fallet bidrager

att gifva ett för stort slutresultat, så bidrager den i senare

fallet att göra resultatet för litet, och tvärtom, hvarigenom en

betydlig kompensation uppstår, då båda ingå uti ett och samma

medium. Jag tror derför att ehuru jemförelsevis fåtaliga ob-

servationerna äro, skall den förstnämnda sammanställningen

(g. h) .... (k, I) gifva ett temligen pålitligt resultat till jem-

förelse med resultaterna vid de mindre förtunningarna.

D). Försök med syrgas.')

Första Serien.

mn mm

OEEEN2055 20335 10 =41,3 9.

b) E = 525,859; e = 2,151; n = 29,09.

DIE ES SSK INN 20-70:

AU RE2440 0515 2 öv 14,96.

e) E = 166,406; e = 1,850; n = 11,03.

f) E=113,782; e= 1,550; n = 8,38.

g) H= T7,844; e=6503 mw= 10,59.

h) E= 53,869; e = 1,650; n = 5,36.

DNE EEE RSA TEGS RN AI

ky) E= 25,673; e = 1,850; n = -3,98.

fader == RÖ: 203 n = 3,59.

') Syrgasen bereddes af klorsyradt kali blandadt med brunsten. Brunste-

nen hade förut blifvit glödgad, för rening från organiska ämnen. Klor-

syrade kalit torkades vid en temperatur nära den, vid hvilken saltet

sönderdelas. Gasen leddes genom kalkmjölk, för afsättande af möjligen

utvecklade klorföreningar.

SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

Andra Serien.

mm mm

a) = TGL 07; 2 =285903 Nn —”TL IT.

OY = "D201478 5 0 ==" 253505 10 ÖKGE

6) EN" 30435 0857 € ==" 251502

AJEEN=0 415695 er 273501

ee) E"6918465 € =275505- 20 —=MNKOS

FB VRT ORO EE oa

ON LAURA ERNA REN OG

DE" "09,021 3 € =" 18495 NNE

DNE 13058111615 10" = "18 ARTE NRSGOE

ky ER =" "258463 16 =" LAND NN ARGA

DEE TOS NOSA

Tredje Serien.

mm mm

a BE (63)851 16 535845 KUNG

DERE" 520388 5 €' == 12,05 150 GGR

IEI DNIANS Ale

GRE NEG SA MRS = Nea

ee) = 165,518 5 Le 25850 ONSOE

fö) "1127 Are 9 SAN NE VAR

YE" 61005 12 SIN = AE

[DN LE MIDASNBLN SAR AND SVE AD

0) EEE 00,68 13 EE 2551 VANN

LE 205618 8ks per = = ANNO SN 2 = DAG

IEEE 18630 = ONDE

Fjerde Serien.

im mm

== 1115-4105 == ENTRE

2 PNNMISE ES ZAO

= INKNTGA VEANNIAS INLT

(T)

-— ar

[9 0]

(an

(Da

[1]

= ANS HSN

== WEI T35S 5 Ck ISO 1,58.

HIÖTAG Sei =S 50 HANS

= DANS I Cr ARON

== UTA AGNETHA ATISISENT

== WIONES465T ei SIS BERLING

27 fö

FINA

Sy SN & by ty ny SN NN

(DNE AD TANKE DANNE

Dh == Me (ÖRE As

Femte Serien.

mm mm

(STAS AE ERS ANSER

STAS = HAN VE ARI

ov =

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND BB, NO 1; 145

mm mm

ce) E = 364,189; e = 2,784; n = 19,82.

Ad) =248196; 0 = 2,584; = HÖLLS

e) E = 169,666; e = 2,451; n = 9,99.

eR= 116235; e="2851; Nn — 7,29.

OR" = 2 LG

h) E= 54,192; e = 2151; Nn = 4,20.

i) B= 38,155; e = 2,251; Nn = 3,35.

rn 120.791; ee = 20151; — 2:81.

ÖRE= 18:952; n = 2,41

Beräkningen af dessa siffror ger följande värden af ZYE

NN ena 2. Värdet, al

enligt (a, b) och (b, c) enligt (ec, d) och (d, e)

ANG | 1,47030

147273 1,47190

147298 EA

47183 TATA

147224 1,47074

147444 1,46622

1,47231 1,16960

URNA IE

1,47140 TATA

1,47243 146975

Medium = 1,47260 Medium = 1,47016

JnVardets ar Lo ; 4. Värdet af Sea

enligt (e, f) och (f. 9) enligt (g, h), (h, t> (i, k) och (k, l)

1,46971 1,45844 |

1,47046 145721

1,47065 1,49428

147881 1,44798

147054 1,47103

ANS 1,46018

1,47360 1,45706

1,46493 148182

1,46911 1,47449

1,47581 1,48227

Medium = 1,47147 1,47239

44 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITKT.

l;427A47

1,46654

Fre

1,45803

1,50229

1,46930

1,46130

146226

1,46571

NÅ

Medium = 1,46709

Af dessa media framgår äfvenväl omisskännligt ett min-

3 VER ÖNLe så 2 .

skadt värde af — vid högre förtunningar. Hvad det ur-

.sprungliga värdet beträffar, så är detta, såsom man bordt vänta,

hufvudsakligen lika med det som funnits för luften: Vid de

föregående försök jag anställt så väl med syrgas som qväfgas,

har samma förhållande befunnits äga rum för båda dessa ga-

ser, så att följaktligen samma lag gäller för dem som för luf-

ten; och då Regnault funnit detsamma, hvad qväfgasen be-

räffar, äfven vid högre pressioner, så kan man således till-

lämpa denna lag så väl på atmosferiska luften som dess båda

beståndsdelar.

E). Försök med kolsyregast).

Första Serien.

a) E=760,455; e = 1,751; n — 40,26.

6) E=518,381; e = 1,784; n — 28,16.

ce) EF = 303,242; e = 2146; Nn — 19586

d) E = 240,680; e = 2,213; n — 14,16.

e) EK = 164,110; e = 1,550; n = 10,27.

f) EUT 94056 = 1450; He Ce

LIE URDE SSB 5.86.

[DIA = RÖRA IBA = ln

)E= dI0,3505 ei INSGST = SNUS

ky [DN 24.930; = 1.650; = 3,24.

NINI == ISS n—= 286.

”) Kolsyregasen bereddes af hvit carraramarmor och utspädd klorvätesyra,

hvarpå den leddes genom vatten och utspädd svafvelsyra.

BIHANG TILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 45

Andra Serien.

ÖR 4403: = 784; NI 400:

FA 525:680; 0 1551; == 120,06-

CR S0600188; €= 15551; NM = LIG.

AEA 0 1756 = JL, 15056LN-KISISOS

ek löda46N; e€ = L750H Nn r0,85-

NEN USER fs N fade

NT 8:233; € = 2,083; NM =110,36-

FREENND 026 re = 1,650 ML (ANNA

RNE 08500 = 16.505 0,30.

fÖREE2N5s4; € = 15503 = 215.

ÖRE 10930; hi = ASA

Tredje Serien.

A=" UN RT SAS mv ATS

OyRRE=sN re =" 1P3SI = 20

GREN SI 20550

öl) JD 247.185; KURS ENA NAS

ÖREN GS se 1050

bg = [AoA er AIING 5:15 00 0,80.

(gNRRE—KökeasNe = RS = KT

[U)SEIRE=EN Börse re AS 7 ANA.

ös öknar er" SI.

YES 40 0 = 105 MV INS

DRESS RN = = ONA

å J pt

Häraf erhållas följande värden af - ä Am 28

Värdet ac TEE AN Värdet al KSR

enligt (a, b) och (b, c) enligt (ec, d) och (d, e)

1,16968 147194

1,47035 147270

1,46939 | 1,47309

1,47030 146775

1,46756 1,46880

1,46946 | 147210

Medium = i 46946 Medium = 1,47106

46 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

3. Värdet af sea Ar Värdet att ad

enligt (e, f) och (f: 9) enligt (4, Ah). (h, i). (i » och (k, I)

1,47214 1.46950

1,46549 É 147162

1:47537 149470

1,46844 1.144674 ÅN

1,47.369 1,46816

146577 1.48403

Medium = =O 1,47018

1,146639

1,47575

5 1.47429

1,46739

1.46436

Medimm = 147109

Regnault har funnit, att kolsyregasen förhåller sig p

samma sätt som atmosferiska luften, endast med den skilnad

att afvikelsen från mariotteska lagen är qvantitativt större än

för luften. Detta framgår ock af förestående media, i det

äfven det ursprungliga värdet är mindre än det motsvarande

värdet för luften, som sjelft är mindre än det enligt mariotte-

ska lagen borde vara. Åfven de öfriga media äro mindre än

detta senare värde, och bekräfta för högre förtunningar det om-

nämnda, af Regnault funna förhållandet. Deremot synes kol-

syregasen förhålla sig helt annorlunda än luften i-afseende på

förändringarne i det ifrågavarande förhållandet med stigande

förtunning; men observationerna äro alltför fåtaliga, för att

man i det fallet kan våga draga några bestämda slutsatser.

F). Försök med vätgas").

Första Serien.

mm mm

Od (10,34; LG =O

DEET= D205046; € = 1156345 MU =-N2040-

G= 1500:7165 6 ISOLDE

dd) = "244"1303 e= L64:86 fv =LANMNI:

') Vätgasen bereddes af zink och utspädd klorvätesyra, hvarvid den ut-

vecklade gasen leddes först genom kalilut, för att befrias från svaf

velväte, och sedan genom ett rör, hvari en med qvicksilfverklorid fuk-

tad bomullsveke blifvit införd. för aflägsnande af arsenikväte. ;

BIHANG TILL K.

SV. VET

= 106:0985;

f) £

IWNE TES

2) EH

k) JE

Ny E

m) E

n) EÉ

OM BE

e) JD

113,255;

22,550;

d0,223;

200:

INESG

12,352;

5.940;

6,492:

FSA,

156

1;497;

1.348;

FN ACE

= 1336

1:88

SPEL

= 1.548;

EROS

Andra Serien.

T11,043;

= VAD

=T23050595

ES DNS

- 165,529;

IE 76A:

117,088;

22.890;

20.409;

PANTSBS

17;478;

12.466;

5.722;

6,827;

(HE

(HR

ÖS

(ZE

TEE

(A=

ASS

1.396;

1.545;

1663;

1.663;

L663;

1,545;

EGR

1;563;

1,545;

1.;663;

1.663;

INGCER

Tredje Serien.

mim

T08,664; e = LAS; I

1545; I

222,290;

FINNS

SAT OSKe

164,325; e

JD) JE PA PAR

9) £

h) E

m) E

10,294;

d2,763;

320,569;

24.764;

SNS

11.982;

1,545;

1.545;

1.396;

1,396;

ISA

1,5453;

1.545;

1.645;

15896;

1,445;

HANDL.

BAND 2, N:O 1;

10,26.

(56.05

JANOR

4,52.

SILJESTRÖM, OM

n) pE=

(DL JIE

ay =

by"

GAN JIE

& By by & by by by by Ny

[ej

SJ MIG

PES

ot 0

——-

[4 5

8495;

162,806;

110,606;

(05617:

22,094;

SIS

24,770;

17,442;

ÖST

6,260;

co oa

(Da UR CS

(ST =

-2 [6 | Ww =

T Tr Rh

(a IA rn GC

2368

Fjerde Serien.

= 1715:

0 == LAND

ee = 1664; 1

SESN TI

e' ==

e=1' ISRN

er=05T

=O: if

EHN

er 120

(FY NNE RAD

e:=NNER

ENT

Femte Serien.

; e = 0,953; n

= (ARE

== AMOS

eTMNSAN

e=10523 n

2 ILO

A= (ARS

e = 0,934; n

el=L03350N

=E ORINS L

ser 0103

Fi = ESA

Sjette Serien.

ev= 1.351; n

2 UNS

er=09385

= NORA dl

243,555;

GASERNAS ELASTICITET.

Ske

LIG

SOLD AN

16:08

Lise

Nn -=

öl

110

= 109

nn Oo

=" 0465

JONO

REA

nNn =

N =

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 49

mm mm

ON NORUL A= INSE ÖDE

JE) SIE IR NS

ON LIE UTAN VISAS

il6L

(0) IHE NSP Mä

Ör Hörs ao ker OBS =0.

ll JA NSAEEÄSA NN

PN €/ = 101381 YE RATE

HÖRN 1050106, 5116, = 10183 TU ==23515

WW) JFK I NOEN ENSO

0) LITER ÖDE EPA

Jag har drifvit experimenterna med vätgasen ända till

den yttersta förtunningen, dels med afseende på det särskilta

intresse, som uti förvarande undersökning fäster sig vid denna

gas, dels för att se, huruvida vid försöken med denna lätta

kropp (vätgasens egentliga vigt vid högsta förtunningen är

ungefär — rag af atmosferiska luftens vid jordytan) det skulle

vara möjligt att hålla observationsfelen inom samma gränser,

som visat sig äga rum vid försöken med luften. Erfaren-

heten har i detta senare afseende svarat jakande; och det li-

der således intet tvifvel, att man ju äfven med denna gasart

.skall kunna, genom att taga ett tillräckligt antal observationer,

vinna tillfyllestgörande noggrannhet i resultaterna äfven i

fråga om de högsta förtunningarne. Här har jag, med af-

seende på otillräckligheten af observationernas antal, ansett

mig böra, vid beräkningen af media, utesluta observationerna

under litt. m, n, o, och gå tillväga på samma sätt som förut

skett i afseende på syrgasen och kolsyregasen. Följande äro

de värden, som sålunda erhållits:

Eva det. ar a 2. Värdet af EN

enligt (a, b) och (b, c) enligt. (ce, d) och (d, €)

USAS 1,47307

1,47183 1,17425

1,47054 1,47120

1,47361 NEN Se

1,47395 1,4 7276

147244 1,47552

1,47266 1,47315

1,47187 1,47328

320 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

1,47162 15:47

1,47322 1,47342

1,47253 5 1,47220

IRAN 1547eS

Medium = 1,47 247 Medium = 1,47302

3. Värdet ar sa 4. Värdet af Ka

enligt (e, f) och (f, 9) enligt (g, h), (h, i), (i, k) och (k, 1)

147322 1.48546

L47097 1;47.0:7.5

1,47449 1,46730

1,47241 149465

1,46940 1,47059

1,47947 LANSEN

IANS0S 1,50280

KF 27S15 1,45477

1,47344 1,45875

1,46902 146157

1,46460 1,50763

1,47275 1,47458

Medium = 1,47258 1,46015

1,47916

1,45662

1,45305

1,46279

1,45402

ÄSNSA

1,44634

1,46299

1,46187

1,47093

1,44267

Medium = 1,46895

Det sistnämnda värdet, hvars sannolika fel är ungefär

= 0,00223, ger det öfverraskande resultatet, att vätgasen

vid högre förtunningar förhåller sig lika som atmosferiska

luften, — ett resultat, som, i fall det bekräftar sig, är af

ett utomordentligt intresse. Jag har förut uppgifvit alla

de försigtighetsmått, genom hvilka jag sökt på möjligaste sätt

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HAND. BAND 2. N:O 1. DV

befordra observationernas säkerhet; men inför ett så märk-

värdigt resultat, som det ofvannämnda, är det klart att man

måste misstänka, att ändock något fel kan hafva insmugit sig;

och jag kan derför icke göra annat, än att helt naket öfver-

lemna detta resultat, sådant det framgått ur mina observationer,

till bepröfvande af andra observatörer, hvilka möjligen kunna

disponera bättre metoder och hjelpmedel, än som stått till mitt

förfogande. Här återstår endast att tillse, huruvida samma re-

sultat tilläfventyrs bekräftas af andra omständigheter. Jag bör

då icke underlåta att anföra, att äfven observationerna vid de

högsta förtunningarne (af hvilka jag, såsom nämndt, icke an-

fört media, till följd af observationsfelens storlek i förhållande

till observationernas antal) gifva enahanda resultat. Om man

neml. enligt observationerna (l, m), (m, n) och (n, 0) beräk-

nar värdet af EEE så finner man i sjelfva verket, såsom

medium af 18 observationer, talet 1,45548, med ett ungefärligt

sannolikt fel af 0,00851.

Det ifrågavarande förhållandet förutsätter, att vätgasen vid

en viss täthet strängt förhåller sig enligt mariotteska lagen,

men vid större täthet på det sätt Regnaults observationer

gifva vid handen, och vid mindre täthet så som mina observa-

tioner tyckas utvisa. Det är således af vigt att undersöka,

huruvida observationerna häntyda på någon sådan öfvergångs-

punkt. j

Om vi behålla Regnaults beteckningssätt och sätta

p —=A, så är, för, högre pressioner, « > l för luften och

öfriga gasarter, men deremot < 1 för vätgasen. Hvad nu de

beträffar, så är omöjligt att säga, hvad desamma hafva att be-

tyda, annat än att då dessa värden äro märkbart högre än de

motsvarande för luften, så måste vätgasen på detta stadium

förhålla sig antingen så som Regnault funnit vid högre pres-

sioner, eller ock enligt mariotteska lagen, eller slutligen, om den

följer samma lag som luften, så, att detta senare dock sker med

mindre afvikelse från mariotteska lagen än förhållandet är

med luften. Då nu enligt Regnaults försök värdet af x för

luften mellan 1—2 atmosferer är 1,001378, så måste värdet af

högsta värdena af — för vätgasen enligt mina observationer

22 SILJESTRÖM. OM GASERNAS ELASTICITB'T.

Zz för vätgasen vid de högre af mig undersökta pressionerna i

allt fall vara < 1,001378. Tyvärr kunna mina observationer

icke omedelbart sammanknytas med Regnaults, hvad vätgasen

beträffar, emedan hans observationer i afseende på denna gas-

art icke sträcka sig längre ned än till 3 atmosferer; men då

värdet af z mellan 3—6 atmosferer i medeltal är = 0,998978,

och detsamma temligen hastigt växer med aftagande pression

(mellan 3—10 atmosferer är det t. ex. 0,997223, mellan 10—

20 atmosferer 0,994690 0. s. V.), och således i grannskapet af

de af mig undersökta pressionerna väl måste vara betydligt

> 0,998978, så synes det icke oantagligt, att det någonstädes

mellan de af sjelfva de anförda observationerna angifna grän-

serna kan hinna till talet 1, som motsvarar mariotteska lagen.

Af de grafiska framställningar, hvilka Regnault meddelat öf-

ver sina observationer och uti hvilka pressionerna utgöra ab-

scissorna samt 2—1 ordinaterna, visar sig ock att kurvan både

för luften och vätgasen vänder konkaviteten mot abscissaxeln,

men att vätgaskurvan stupar betydligt mera än den andra,

(såsom man äfven genast ser af de anförda siffertalen) hvilket

ger stöd åt den förmodan här blifvit framställd. Ett ytter-

ligare stöd för samma förmodan ligger uti värdena af EE

under litt. (1), (2) och (3) pag. 50, hvilka, om de jemföras

med motsvarande för luften, synas häntyda på närheten af

ett maximum. Skulle en dylik inflexionspunkt uti vät-

gasens elasticitetskurva finnas, så vore det visserligen en

af de märkvärdigaste egenskaperna hos denna i så många hän-

seenden märkvärdiga gas. Då under detta antagande förändrin-

garne nedanom denna punkt gå i en motsatt rigtning

mot ofvanför densamma, och vätgasen följaktligen vid större

förtunningar förhåller sig lika med de öfriga gaserna, vill det

synas som den anförda lagen i afseende på tilltagandet af

qvantiteten — med stigande förtunning vore allmänt gällande

för de gasformiga kropparne; och man torde kunna tillägga,

att det endast synes vara under detta antagande som en gas

egentligen kan anses uppfylla vilkoren för ett fullkomligt gas-

tillstånd. ;

SKULdE

Ehuru ändamålet med dessa försök närmast varit att un-

dersöka sjelfva observationsmetoden och att utröna, huruvida

BIHANG TILL. K.. SV. - VET:-AKAD. HANDL. BAND 26 NIO Le 00

det skulle vara möjligt att experimenrtelt bestämma förhållan-

det med gasernas elasticitetsförändringar vid mycket låga pres-

sioner, - jag likväl trott mig böra, så pass vidlyftigt som skett,

uppehålla mig vid resultaterna af dess: preliminära obser-

vationer, för att derigenom desto bättre ådagalägga den

stora vigten af att en förnyad undersökning med den högsta

möjliga noggrannhet företages. Emellertid, om än svårig-

heten af dessa slags försök bjuder den största betänksamhet i

fråga om antagandet af resultater, tror jag likväl, att de här ifråga-

varande observationerna äfven ur denna senare synpunkt icke

äro alldeles oförtjenta att beaktas. Utan att i det fallet vidare,

än förut skett, fästa mig vid hvad observationerna sjelfva,

sådana de här ofvan föreligga, innebära, och vid de försigtig-

hetsmått, till vinnande af den största möjliga noggrannhet, hvilka

jag förut beskrifvit, är det två omständigheter härvidlag, som

jag särskilt önskade att framhålla. Den ena, vid hvilken jag

för min del fäster en synnerlig vigt, är den fullkomliga öf-

verensstämmelsen vid de högsta af mig observerade pressio-

nerna med de resultater, hvilka Regnault funnit för luften

vätgasen och kolsyran. Enligt Regnault borde nemligen vid,

dessa pressioner ovilkorligen värdet af EN utfalla lägre för

kolsyran än för luften, men deremot (och detta äfven om en

sådan vändpunkt finnes, som mina observationer tyckas antyda)

något högre för vätgasen, såsom det ock i verkligheten befunnits

och hvilket tyckes mig vara af stor betydelse att visa att åt-

minstone vid de högsta pressionerna min observationsmetod

oifvit resultater som gått i en rätt rigtning. Den andra om-

ständigheten är den, att för kolsyran värdet af — icke af

tager, utan tvärtom snarare visar en benägenhet att ökas med

förtunningen, hvilket synes visa, att det icke uti metoden lig-

ser någon konstant orsak till fel, som kunnat för de öfriga

oaserna föranleda det observerade aftagandet i värdet af ifråga-

varande qvantitet. I alla händelser anser jag uti nu antydda

förhållanden tillräckliga skäl vara för handen att gifva offentlighet

åt de af mig erhållna fesulalsena: vare sig att de genom framdeles

skeende undersökningar af andra äckare komma att bekräftas

eller möjligen i något hänseende vederläggas. Kunna mina

preliminära observationer ock endast tjena att framkalla nya

undersökningar, så att man omsider får fullt ljus uti en fråga,

54 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET.

som är af en så utomordentlig betydelse för vetenskapen, skall

Jag icke anse dem hafva varit gjorda förgäfves.

Dessa observationer hafva, säsom nämndt, anställts vid

0” temperatur hos gasen. Enligt en iakttagelse af Reg-

nault (Relation etc. tom. 1 pag. 148) förhålla sig gaserna oll

vid olika temperaturer; och det vore derför af vigt att ut- >

sträcka undersökningen till äfven andra temperaturer än den

ofvannämnde. Med några modifikationer skulle den här be-

skrifna apparaten kunna tjena äfven för detta ändamål.

Rättelse: Sid. 8, r. 12 nedifr. står: H, — H',; skall vara: H'— H',.

Resumé des résultats obtenus par les observations precédentes

sur les variations de densité et déelasticité des gaz sous des

pressions de 1 jusqwå my Vatmosphere:

1) En général V'élasticité de Fair est plus forte, la raréfaction

augmentant, qu'elle ne devrait étre selon la loi de Mariotte.

Ainsi E et a désignant V'élasticité et la densiv&-le quotient

qui selon la loi de Mariotte devrait etre une quantité con-

4”

stante, augmente ä méesure que lair est raréfié.

Ce résultat, étant parfaitement d'accord avec celui obtenu

par Mr Regnault pour des pressions SRS a donc te,

confirmé entre les limites 30 atmospheres—rt, d'atmosphére.

2) Ir'oxigdne, le nitrogeéne (d'aprés des observations an-

térieures) et l'acide carbonique se comportent sous ce rapport

général comme lair atmospherique, tandis que la déviation

de la loi de Mariotte varie differemment pour les différents gaz

avec la raréfaction.

3) L'hydrogéne suit encore la méme loi que les autres

gaz dans les grandes raréfactions.

Ce ds ultat inattendu, combiné avec celui obtenu par Mr

Regnauit, tend done å prouver, que F'élasticité de I'hydrogene

passe par un point de parfaite harmonie avec la loi de Mariotte

et que des deux cotés de ce point elle dévie de la dite loi

dans un sens contraire.

1000 nullianeter

Å |

ZETZIZIDTTE,

J ri CAV

TIITIYIIITIIIIITEIIITTTT

PLLPYLDIETIIXDITTNTTT

;

mA |

—

100

å fill K. Vef. Akad. Har

Bih

BIHANG TILL K. SVENSKA VET, AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 2.

KRISTALLOGRAFINSKA BIDRAG.

A. E. NORDENSKIÖLD.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 10 SEPTEMBER 1873.

STOCKHOLM, 1874.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

ECNGL. BOETRYCKARZ

Kristallografiska bidrag.

I. Jodkadmium. Cd I,.

| Kristallerna erhöllos genom att låta en i värme mättad

vattenlösning af jodkadmium långsamt afsvalna. Härvid bildade

sig feesen stora, diamantglänsande, sexsidiga kristallblad,

hvilka i turmalintång visa de för enaxiga kristaller egendom-

liga färgringar. Åraniet tillhör derföre det hyxapovgla syste-

met, oaktadt kristallvinklarne, som kunde mätas ned fullkom-

lig noggrannhet; voro underkastade ganska betydliga variatio-

ner, hvilka till'en början gåfvo anledning till förmodan, att mi-

neralet kristalliserade i det monokliniska systemet.

FHexagonal ae 1: 077970:

Kristallerna (fig. 1.) bilda sexsidiga, böjliga taflor, begrän-

sade af cp (p), op (c) och 4 p (1).

Mätta. Beräknade.

(ÖR TIA fos RER ESA SEE FIER ar ER 10 IL

(c var något ojemn, så att » 30,5

dessa vinklar ej kunde » 29

mätas med full noggran- » 33

het) 03120, FskOBTI2

95 MINE LAR ESA: färd dkiRs 1492 3531, 6

(Mätbar på bråkdelar a NANO

en minut) DAL

ALONG

» 460,6

» DT',2

ANT

TA9TI0,5 149

INSE Tas be on oa ir SRA PERS 22 Ne

5 BE

HuNL4G 0 ;

ARS I LG

> 16,0

FL 20',9 SMP Ile

4 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG.

Kristallerna af jodkadmium stå ganska nära kristallerna

af CdS och ZnO. Man har nemligen

Jodkadmium. ....coc ÅN = ; :0,7970

(ITE eNO Cb a oe ARE a:c :0,8247

Zankit tm.t mine. BAER a: påle! = kh 0,8104

II. UFJOdblyst Eb:

Framställdes genom att upprepade gångor ömsom koka

nyss fälldt jodbly i vatten, ömsom låta blandningen afsvalna.

Härigenom erhållas sexsidiga kristallfjäll, hvilka någongång

äro tilräckligt tjocka för att tillåta goniometermätningar emellan

basiska ändytan och pyramidytorna. Mätningarne voro dock

endast approximativa. Kristallerna tillhöra: i

Hexagonala systemet. Möjligen hemiedriska.

Ytterst tunna, sexsidiga blad, begränsade af op, 23 p, 11 p.

[somorf med Ag I,, Cd I, m. fl.

AHGE-LÖSSNO

Mätta. Beräknade.

OPERA 123 ATA 124? 34".

OPE 2 PD. ones 1 GOA ONE Se FSA

TITT: Bromblys PbiBr,.

Kristallerna erhållas genom att fälla salpetersyrad blyoxid

med bromvätesyra, upplösa. den erhållna fällningen i kokhett vat-

ten och låta lösningen långsamt afsvalna. Härvid afsätta sig

på kärlets väggar små, vackra, perlemorglänsande kristaller, be-

gränsade af glänsande ytor, mellan hvilka vinklarna med nog-

grannhet kunde mätas med reflexionsgoniometer. Detta oak-

tadt variera vinklarne betydligt från en kristall till en annan.

Kristallerna (fig. 2) tillhöra det rombiska systemet och be-

gränsas af:

Pp (P); & Pp (ml), & P2 (n), Po (b).

Ave 05887: 0:5805.

Mätta. Beräknade.

[SAN be ANN FANA

IA36

Buy fa c

NING

DING

DSG

SM el

DN2O 55 :

ME TG Ga EDR TARO

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O0 2. 5

5 Mätta. Beräknade.

brsmvn. tvi TOTT

FE 2050

130” INLAE) esse 130” 20',5.

BIK ERG SON NRA 130” 22745:

DS mö RR 30 OSAR 1380 DINA

) 20) BM 001 BÖRS SANRA 60 :70',7

Ha gena

» 48',8

FEGOS NO LEA 607570.

Amnet är fullkomligt isomorft med motsv: Rå klor-

förening.

IV. "Tennjodid. Sn [L.

Om tenn och jod sammansmältas, så erhålles en brun

'kristallinisk massa, från hvilken vid lindrig uppvärmning röda

eller brandgula kristaller sublimera och afsätta sig på kallare

delar af röret. De äro luftbeständiga, lösas i vatten och gifva

med svafvelväte en ljusgul fällning. Kristallerna (fig. 3,4) voro

sällan en half millimeter i genomskärning, men begränsades

af så glänsande och jemna ytor, att de flesta vinklarne emel-

lan dem dock kunde med yttersta noggrannhet bestämmas. De

tillhöra:

Rombiska systemet.

spe" AO ASO

Iakttagna former: .

P (Pp), 2 B (q), &P 2 (n), &P (m).

Vanligen begränsas kristallerna (fig. 3) af p och (under

ordnadt) & Pp 2 och de kunna då på yttre utseendet knappast skil-

jas från reguliära oktaédrar. Någongång blifva de genom star-

kare utbildning af op 2 prismatiska (fig. 4), vid en beredning

erhöllos endast fyrsidiga prismer, förmodligen begränsade af

op och p. Dessa hade ett helt och hållet qvadratiskt utseende.

Mätta. Beräknade.

10), SI Of sp OA TOOGA NE 109722

DEN TOO SONEN 109-051

[ÖR OR err KO IFET FEAT TNE TOGS

TIS RNE BARD I VAG fer of 126” 36

| sa bärs ärsbk DEAN TAM INSINE 140” 3p

DIAO ASSR SE ÖEFADNS oo 89 45

6 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG.

V. Fosforbijodid. PT.

Åmnet framställdes genom att upplösa afvägda qvantite-

ter jod och fosfor i Kolsva samt afdunsta lösningen i en

atmosfer af kolsyregas. Härvid afskilde sig fosforbijodiden

i tunna, vackert rödfärgade taflor, som begränsades af jemna

ytor och temligen länge kunde vara utsatta för luftens inver-

kan utan att flyta sönder. Vinklarne emellan ytorna kunde

derföre bestämmas med ganska stor noggrannhet. Kristallerna

(fig. 5) tillhöra det trikliniska systemet:

Fa ADReE -—L NI0 TS AOGATS

ab 8053051 20-11 s0f8ebE DL

Iakttagne former:

( FMFPL EDR Re 00 Ad : 00 b (6

År FS SG SAN SENRN a: b:o C

| VARE ET a DER od: b oo C

OR se DR EG a:+b: +c

FN BE FRE a:0ob: te

Pandan Re a: + b:oc

Mätta. Beräknade.

VER OR AA RR ra 382” 36

SA ERS Öl RAA VAR DA (a

BL SNOO REL S SR EEE LATA TOHER2 DM 105259

b:e FSA

HIT

» 40

JO SMAORIN LEA 95” 46

EYRSTOE SE EE 1007 SE SKEN TAT SER ÖSTE

ATRIG ae Sken REN I KOST EI ULTRA RR 10 råraE Bl

NT RER ERS 131, RANA LER aa. IRIS

DE Diss RS 131” 43'

DANS -

11303 Boule Ra POLA

VI. Fosfortrijodid. 131 [88

Erhölls genom att upplöda afvägda mängder jod och fos-

for il olesalia samt afkyla den härvid erhållna lösningen I

en köldblandning, hvarvid fosfortrijodid utkristalliserade i sex-

sidiga kristallblad, begränsade af op och c& Pp. Dessa kristaller

smala lätt vid uppvärmning i tillblåst glasrör och kristallisera

åter vid afsvalning i stora sexsidiga prismer, afstympade af

op. Endast sällan kunde man på kristallerna se antydan till

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND SRN:O Bor

en låg sexsidig pyramid, som tycktes luta 147” emot op. Pris-

merna åter bildade någongång genomkorsnings-tvillingar med

en lutning af 95” + mellan prismernas axlar. Antager man att

kristallerna (fig. 6) tillhöra det hexagonala systemet, och att

p2 utgör tvillingsytan, så får man:

ä rg JUST ALONE

; Approx. mätt. Beräknad.

OP Egg ge MANS UNG ee KA ENDA

RASK EL STANS NIO JÖHSOL

Mätningarne äro dock alldeles osäkra, till följd af den ha-”

stighet, med hvilken ämnet flyter sönder i beröring med fuk-

tig luft.

VII. Kalium-palladiumklorur. 2 KO + Pd OP.

Kristallerna (fig. 7) af detta salt, hvilka träffades bland

Berzelii efterlemnade preparater, bilda dels utdragna små

kristallnålar, dels korta qvadratiska prismer, afstympade af

grundformen. Andra ytor än p och & Pp förekomma icke. I

återkastadt ljus äro kristallerna brungröna, i genomgående ljus,

i riktningen af kristallens längdaxel rödaktiga, i riktningen

af biaxlarne ljust gräsgröna. 'Ytorna äro mycket speglande,

så att vinklarne kunde bestämmas med noggrannhet.

a:c=1:0,4073.

Mätta. Beräknade.

DEDE beg Slökr cal

SS ;

13800 DNA 138” 40".

PEMEesae ESSER 120513!

TIOGLS

1 RE FR RARE 119500

VIII. Kalium-platinaklorur. 2 K Cl + Pt OP.

Kristallerna (fig. 8) voro från Berzelii preparatsamling.

Rödbruna, fyrsidiga af op och p afstympade prismer, tillhö-

rade det qvadratiska systemet.

ARE EAVA NG:

Mätta. Beräknade.

PIP geter

FOT

13000 SR rr SENS

8 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG.

Mätta. Beräknade.

| RR oa SA SA sd Lr UMAR VA

dr VAD

MEL 20

MG » 135

P0 OKT T205=20H5E

EL SOT: NA AA ÖT re

Isomorf med föregående salt.

IX. Svafvelsyrad berylljord. Be SO + 4H, 0.”

Kristallerna (fig. 9), som erhöllos ur Berzelii preparat-

samling, bilda stora, ofärgade, genomskinliga, af glänsande ytor

(p och cp.) begränsade, gqvadratiska pyramider.

208 = lll HN

Mätta. Beräknade.

NEG)

EDA

OO OR SE a 30 Hr

LPA (SS VR Ira 121” 46.

"Jag anför här dessa redan 1859 på detta vackra salt ut-

förda mätningar, oaktadt detsamma sedan dess varit föremål

för en omsorgsfull undersökning af Topsöe, som erhöll för

ofvan anförda vinklar talen 86” 47' och 121” 50',5.

Oaktadt den olika vattenhalten, är detta salt isomorft med

nickelvitriol.

Be SOt-F 4 0:03 pro acc = 1: L8576-

NISOT er6d, OD SO SR Ga

X. Dubbelsalt af salpeter och svafvelvolfram svaf-

velkalium: "K5SNI Oe KÖLWS:

Från Berzelii samling. Vackra rubinröda, till rombiska

systemet hörande kristaller (fig. 10), begränsade af p (p), «Pp (m),

oo P 0 (a), P o (0).

ANDE Te, TASTE

Mätta. Beräknade.

INNE DNE 142150 142” 59.

Pad NE TAS MG 1405

Pap NETECAE TO0RI2 0 Erseern 100530:

Prismytorna äro i dessa kristaller föga utvecklade, i mot-

sats till vanlig kali- salpeter, med hvilket ämne detta ovanliga

dubbelsalt är fullkomligt isomortt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 24 Nå

XI. Svafvelsyrad platinaoxid-ammoniak.

Pt SOT, 2 NHs.

Saltet framställdt af Cleve. (Om ammoniakaliska Platina-

föreningar. Upsala 1866, s. 31.) Små ofärgade oktaädrar (fig.

11), tillhörande det qvadratiska systemet, och begränsade af

p (p), op (ce), 2 p co (1). |

VE (== ING HANSA

Mätta. Beräknade.

(CSO FINN SE ra PRAT

DIE DG

TRATT SO OPERA I [24 Se

SS eA AREA I AE

ye)

IT Sr ore LIO ÖN

DE Dl bered 108” 44,0

MINDOGS ;

AOC AE AN RT 108” 44".

parungelan.<-. JA TR bero: 1405-31.

Saltet är fullkomligt isomorft med:

Ag, SO,, 2NH,2p a:c =1:1,0656. Mitscherlich. a

XI. Salpetersyrad platinoxid-ammoniak.

Pt NO,;, 2 NE;

Saltet erhölls ur Berzelii samling. Små hvita, rombiska

prismer (fig. 12), begränsade af oc p(m), oPs (a), P so (9), &P coolt).

a:b:c=1:0,7973: 1,0612.

Mätta. Beräknade.

ENS a AR ATEA [oa Lod

» 1

SV Alen

i Jaga en 04:

SONG [ISSN RASEN I SN Oe PRESES 136” 42.

Vinkeln a:m mättes med noggrannhet medelst reflexions-;

goniometer. För bestämmande af c kunde deremot inga mät-

ningar med reflexionsgoniometer erhållas, och bestämningen af

.hufvudaxeln måste derföre grundas på mätningen af vinkeln

x:q under mikroskop.

10 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG.

XIII. Molybdenfosforsyrad ammoniak.

Små gula kristaller (fig. 13, 14 och 15), som afsatt sig

en flaska, i hvilken förvarats ej fullt ren molybdensyrad a

moniak, försatt med salpetersyra.

Kristallerna äro väl utbildade, luftbeständiga och begrär

sade af glänsande ytor. ' Dock variera vinklarne betydli

isynnerhet för prismytorna, hvilka äro något böjda. Åmn

tillhör monokliniska systemet. t

a: boc1:0,5896 :1,2040; be = 397426

Mest förherrskande äro: op (C), (0 Pp &) (a). Dessutom före

komma: + Po (n), soP oc (b), voplm), (0P3 (9), (co på) (Tr)

— 3 P?(0).

Tvillingskristaller, vid hvilka (ocoPp.) är gemensam y

och hufvudaxlarne bilda med hvarandra vinklar af omkring

30”, mycket vanliga. j

Mätta. Beräknade.

(CK SR e RASA (OF [NR Ks AN GON

GEA RSA FR bd USE Kelsen 120 185

SKOR TRANS TOGO LASS INN DE

TE) fösgsn NENRA POESI) LOT

SETT SG TREA SA 100 RRD

HÄLSIFFAAT DIS NER SERENA 110” 54

m:C TY TERS S EAS VETT 117” 303

BENGT NEN ns JÖRRILD ERNIE 90? )

(RAS MRF 90? 56

(i en tvilling- DN

kristall) » 36

FORA

XIV. Fosforsuperklorid. P Cl.!)

Kristallerna (fig. 16) framställdes genom att i ett tillsmält

rör upphetta fosforsuperklorid och låta den smälta massan

AD VAGNAR

') De under XIV till XXV anförda föreningar äro så föränderliga i Iuf-

ten, att någon mätning med reflexionsgoniometer icke kan ifrågakomma. Jag :

har i stället nödgats mäta dem under mikroskop, medelst den vanliga hår-

korsgoniometern, och deaf mig anförda talen äro derföre, oaktadt oftast |

medeltal af ett mycket stort antal mätningar, endast approximativa. Detta

mätningssätt har dessutom den olägenhet, att tvenne närstående vinklar

ofta förvexlas, hvarigenom en ej obetydlig osäkerhet i afseende å det kristall-

system, till hvilket ämnet bör hänföras, uppstår. Vid fosforsuperklorid t. ex.

kunde kristallerna möjligen tillhöra det rombiska systemet, med nära lika

stora horisontela axlar. En olikhet af 1” i pyramidytornas lutning mot prism-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND STKINOn20 SEL

långsamt afsvalna. Härvid afsatte sig på rörets väggar vackra,

genomskinliga, qvadratiska prismer, omgifna af jemna, glän-

sande ytor, Pp (P), Pp (m) och 2 po (1). |

a:c=1:0,5672 (Approxim.).

Approx. mätta. Beräknade.

p : p'(öfverspetsen) 102” 29.......... 102532

TIS EE anda dgg kastat [2840 ER 128” 44".

Stundom äro kristallerna begränsade nästan uteslutande

af op och & p, hvarigenom de erhålla ett hexaödriskt ut-

seende.

XV. Fosforsuperbromid. P Br.

Åmnet framställdes enligt Roses metod genom att inne-

sluta en mindre, öppen flaska, innehållande torr fosfor, i en

glasburk, på hvars botten något brom och stycken af klor-

kalcium blifvit lagda. Härvid upptog fosforn utan något våld-

samt eldfenomen den torra bromgasen och förvandlades till

en gulhvit kristallinisk massa, som då den förvarades i ett till-

blåst glasrör, småningom afsatte sig såsom vackra, ofärgade,

glänsande kristaller (fig. 17 och 18) på rörets yta. Någon-

gång voro kristallerna färgade rödbruna af ett ringa öfverskott

på brom. Kristallerna tillhörde det Rombiska systemet.

a:b:ec = 1:0,5525 : 1,4983 (Approxim.).

Takttagna former:

G==0C r = op

b=>-00 Po n= Po

A= 00 Pp (0.0) OT Pp 3

Approx. mätta. . Beräknade.

MAS SR Fr 112” 34"

104 SU ad LE KAR AR ÖTYRLONEDNIT Ad 66” 26".

MRS ver dd S TOMINO TREAN F2NR0O6

ODES LAGER föda os hd Bå ÖTLEDT MR PesAate AGS

XVI. Tennbromid. 5Sn Bri.

Åmnet framställdes genom att låta tenn och brom komma

i direkt beröring med hvarandra, hvarvid en fast, hvit, lättsmält

massa bildade sig, som sedan den blifvit innesluten i ett

ytorna vore nemligen ganska svårt att medelst mikroskopgoniometern upptäcka.

De för nedan anförda salt angifna kristallografiska data äro derföre ej fullt

tillförlitliga, men jag hoppas dock, att de, åtminstone i de flesta fall, ej

skola alltför mycket afvika från verkliga förhållandet.

2 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG.

tillblåst glasrör, småningom sublimerade från ett ställe af r

ret till ett annat. Härvid uppstod vackra, ofärgade, af gl

sande ytor begränsade kristaller (fig. 19 och 20), hvilka doc

beklagligen voro alltför svårhandterliga för att kunna mät

med reflexionsgoniometer. Jag måste derföre nöja mig m

de ungefärliga vinkelbestämningar, som man kunde erhåll

medelst mätning af de i röret inneslutna kristallerne unde

mikroskop. Kristallerna tillhörde det Rombiska systemet.

ADIA RENA (APPORT

Takttagne former:

=) tt =:2.P.oo

a = oc 00 == les

[HEST 0 =D

ME Foorp s=1IpPoe

Approxim, mätta. Beräknade.

TS TNA SINAN SE TILESAGBLIITAE AE 121=59501

(Or fps bsr sö PA NR ra 108: 35.

EHN SAS RSA (25 123-06

NA Re SER OST AM IIS ÖT -TJVE

Ämnet är fullkomligt isomorft med föregående.

VIT ESnIae

Om torr tennjodur, erhållen genom tenns upphettning i

jodvätgas, upphettas i tillblåst glasrör, så afsätta sig på rörets

kallare delar små, ofärgade, hexaöderlika kristaller, dock all

tidi så ringa mängd, att nödigt material för fastställande af

. saltets formel icke kunnat erhållas. Det torde derföre vara

ovisst, om man här verkligen har att göra med ett ämne med

samma sammansättning, som den ursprungliga massan. Dessa

kristaller tillhöra det rombiska systemet.

a:b:c=1::0,5638:0,4993 (Approximativ).

Rådande former äro op, oPo och «PÅ. Dessutom före

komma åtskilliga 'svagt utbildade prism- och doma-ytor.

Approxim. mätta. Beräknade.

ÖPIr SIDNGON enas [DON Fe See 1537-26.

sl STR AE TIGNSI dar 116? 32.

O01P [OO GON ar see srsks INDIER TEE 15OMS5E

[3 Lid SNSKe ol USAS ASAT LOAD ran PL9EDSR

XVIII Sn Bra?

Ämnet erhålles genöm behandling af tenn i torr brom-

vätgas, och omsublimering, i tillblåst glasrör, af den härvid

uppkomna” hvita saltmassan. Små glänsande, ofärgade, i luften

BIHANG TILL: K. SV. VETSAKAD. HANDL. BAND 2. N:O 2. 13

deliquescerande kristaller afsatte sig härvid på glasröret, ehuru

endast i så ringa mängd, att material till en kemisk analys

ieke kunde erhållas. Kristallerna tillhöra det rombiska syste-

met, samt bilda hexaöderlika former, hvilkas kanter äro af-

stympade af op, oPo och oPÅo. De äro såväl till vink-

larnes storlek som kristallernas utbildning snarlika föregående

salt.

arbise 015735 105805: (APprox.)

Approx. mätta. Beräknade.

OPENED KHORP20 SIE PSOE

GJOVLEN ONS Ser Re IDR (NPA oa sne NERE ett

Colbloot SUP 007 .-sy, ss KOD ON rsssssennn TJ2N A0R

NEX Sa Cl?

Åfven genom upphettning af vattenfri tennklorur erhålles

én ringa qvantitet af ofärgade hexaider, till yttre utseende ej

skiljbara från de 2:ne närmast förut anförda, på samma sätt

kristalliserade salterna. Åfven här voro hexaidens kanter af-

stympade af små ytor, som medgåfvo en approximativ be-

stämning af axelkonstanterna:

a:b:e=:0,7366 : 1,0680. (Approx.)

Approx. mätta. Beräknade.

Fa fo råge 36 SO 136” 52.

ONDA DOO rnsnöre ne [27 AD stl AA

Fa av i TAR EPO 145” 40'.

0 0os 2 00 PD ärr 124 Os 124205

XX. Zinkbromid. Zn Bry.

Åmnet erhålles genom att lösa zink i bromvätesyra, in-

torka lösningen och underkasta den sålunda uppkomna lätt-

smälta saltmassan sublimation, hvarvid små, hvita kristallamel-

ler bilda sig, hvilka vid analys visade sig vara sammansatta

enligt ofvan angifna formel. Kristallerna (fig. 21) tillhöra det

rombiska systemet.

arbe LU: 09244 :ileeAe (APPTOX)

= De Mi=="60 Ps

a =0 Po n = P0:

Approx. mätta. Beräknade.

GURU ss OR EES TSE TEK EEE 133” 14".

DIES ens srt lent ÖDSLA RS JANA

ORTER ei. eka AF DÖR 143” 40".

INS äl dor AS AGE ARE AO ÖR 12” 40.

14 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG.

Ytan a är starkt refflad i hufvudaxelns riktning och kri

stallerna tyckas ofta vara hemiedriskt utbildade.

XXI. Jernklorid. Fe, Cl.

Den vattenfria jernkloriden är vanligen kristalliserad

så tunna blad, att någon mätning af dess kristallform icke

kan ifrågakomma. Men om dessa tunna kristaller upphets

tas till smältning i ett tillblåst glasrör, och sedermera få

långsamt afsvalna, så erhållas praktfulla kristaller, snarlika kri

staller af vulkanisk jernglans. Dessa bilda temligen tjocka

taflor, begränsade af talrika, glänsande ytor, af hvilka dock.

endast några få former kunnat bestämmas. Till följd af den

lätthet, med hvilket ämnet flyter sönder i luften, har det nem-

ligen endast varit möjligt att anställa mätningar under mikro-

skop. Kristallerna tillhöra det hexagonala systemet.

a de SSA (CAP prog)

Sexsidiga taflor, begränsade af op, op, p, Ip, ip, m. fl.

ej närmare bestämda former, bland hvilka äfven märktes åt-

skilliga pyramider af andra ordningen. Om bland dessa 2 p2

tages till grundform, så får man a:c=1:1,4373 d. v. s. ett

axelförhållande, som kommer jernoxidens (a:c=11:1,3591).

ganska nära. '

XXII. Jernklorur, Fe Cl,, XXIII. Jermbromur, Fe Br,,

och XXIV. Jernjodur, Fe I,. :

Sexsidiga, hexagonala, hvita, perlemorglänsande, optiskt

enaxiga kristallfjäll, på hvilka icke några pyramidytor kunde

upptäckas och hvars kristalldimensioner derföre icke kunde

bestämmas. å

Ämnena framställdes genom att leda torr klor-, brom- eller

jod-vätgas öfver glödande jern. |

XXV. Klorhydrat. Cl, + 10 HO. |

Om klorhydrat inneslutes i en större flaska, som lägges

på ett ställe der flaskans olika delar äro olika starkt uppvärm-

da, t, ex. under vintertiden vid ett kallt fönster, så afsätter

sig småningom, genom en långsam sublimation, klorhydratet

i form af utmärkt väl utbildade kristaller på flaskans kallare

delar. Dessa kristaller (fig. 22-24) tillhöra det rombiska systemet.

aerbier= 11:05705806 924 (CAPPRORE)

Mest förherrskande äro a = oP oo; b= oP& och p. Dess-

utom förekomma c = op, m = &Pp och en mängd andra - for-

mer, hvilkas tecken jag icke lyckats bestämma.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2 NIO De ILO

Approx. mätta. Beräknade.

[TEPE ra SFL ES RÖ ROT LE EE

KAL Sn Jus ÖF ENG see FJORTON

2 BV sed ys Dr EA VÄRNA 124” 42".

MRS Eg OAS TMÖRFS OT värdens 110” 36

viss likhet med kristaller af jod. Dessa ämnen tyckas äfven

vara fullkomligt isomorfa. Man har nemligen:

MOA gar Porsche 1N0NRRISNS

Klorhydrat - p b:c:a=1:0,9838 : 1,4208.

De bilda derföre ett vackert exempel på det ringa imfly-

tande, som vattenhalten i många fall utöfvar på kristallformen.

Så 4 ” ”

s 'v hg ar ak S Fr LÄ

gå ä ' Å lg 4 Fe

4 Lå SÅN Ve

je) re ARGA an CK FD Lr sid RES

p ROR CURE Rå Nr UER a PA NRA

[2 Fersa te jANea nl AR rean LR ERE

a WT NE

K | Ni Baa ; AL da MR

BRI (TAP Fe RARE KA SRF VAR SAS Nn ;

Y RE SNES

a Ng VA f EE $ Kew 1

= | TA RR å | |

[ Wai | | Nr

= i

FS Å FT EM 3 t å MN

' ' v Gi

NA 4 $

RANE + i SEN

yvkt) ; > då ed

j Ch je ANN ad aln

Ny 4 5 |

på h 4

; |

kl 4 jä + 7

Å ] "

LÅ - hy

| i N ITJ

I ' 18 I

; 4 . vd j fé ” oi MEN

å | [ 4 od I

4 + 0 n J hä dd | .

i [I RA i

. VR vf å FRÅN a

a f ; 4 '

js + I IN Öm

LR t 'l ; i Å LT 3

- i

(Le I

; >

y Ve M

: ; Or nn i

| | Å [ 2 HSA dv

& ; i | j

riga Ny Å - 1 | "nn ey

4 KEN ) FANA IV REKA SAN of fr + Prel

er " | | i ÖNS

: REA SU TAN RJ ANN MINEN

i ig s I HÖ

rd ÖN NR | (IV vx

| N f | (AMRA | q

Å h 6 NA SMA SLE z LR

RN Nee SRV KUKAR UN Nag

Bihang till K Vet Akad. Handl. Bd.2.N:

ÄN

ANSGAR (Norr ES

(Er

Centr. Tr. Inih. Afd. Schlachter & Seedorff, Stockh.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. ARKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 3.

OM AULORRHIPIS OCH DESS FÖRMODADE SLÄCT-

SKAP MED SPONGIORNA.

GUSTAF EISEN.

MED TVÅ TAFLOR.

MEDDELADT DEN 8 OKTOBER 1873.

STOCKHOLM, 1874.

P. AA NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRICKARE.

sr TA RS SEED ENN Ga rigg ARGA Tobe

CM CR LG INTE i Å V h

TARA Vär Ku fre VÄ ATT åg

KITE Vit Å

g NAR Lt d är 4 d ” | på LJ

vv pe 5 + å .” 4 4 LT b

i STAS T j a est ;d ,

WT å 4 -

Yves y I ' sl MY

j 9 4 f Ip ” SN Ne U Aa

då je 1

LJ p 4

» i DS Å Xx 3

, |

v Ah 4 j

| A -

sla & ASL

WSA JR Å V ” PA

r AND k S ; "d NÄ:

Vv X

Å - q

+ AS Å Y

v - Ae -

kr 4 ” SEK CAG KJ

Vala SLASK

FAN ; HM

ÅA ec '

z NS NV É

3 i Pa

5 N s AN! v ITM

i ö Z rå

, , 4 Å

2 I CI KIDS Lr RASEN AR a

é FOS Ze UV

;

4 »

NM , d 4 ej

| h

v LAN

r AT Ta ä h ka

SCR LEE a

; . hå a

; SAN NM

é Å TN i 5

Fr 4 d € $!? få

OR NAC RR MESA ET eh

VA ih 2 VECK i

I Journal of the Proceedings of the Linnean Society 1865,

Zool., vol. VIII, pag. 157 beskref Barrp ett föremål, hvilket

han ansåg vara röret till en dittills obekant Terebellid, hvil-

ken han ock benämde Terebella flabellum. Det i röret boende

djuret var honom obekant, och han grundar sin beskrifning

uteslutande 'på maskrörets utseende och form.

Så vidt man kan döma af Barrps ofullständiga beskrif-

Ding och efter de två figurer han lemnat, bestod mask-

röret hufvudsakligen af två delar: sjelfva röret och två bi-

hang, sittande vid dettas öfra mynning.

Sjelfva röret egde stor likhet med röret hos flera förut

kända Terebellid-arter; det största exemplaret var omkring

6 tum långt, i den bakersta ändan tjockare, ungefär som en gås-

penna, samt jemt afsmalnande mot mynningen eller den sma-

lare ändan. På inre sidan beklädt af en tunn membran, var

det deremot på yttre sidan betäckt med talrika fragment af

snäckor, koraller samt stycken af hornartade zoophyter. Vid

öfra ändan af detta rör sitta två utskott eller bihang, hvilka

egentligen förläna röret dess egendomliga utseende: = Det

ena af dessa bibang har utseendet af en från mynningen af

röret utskjutande 1 öfre kanten rundad halfmånformig flik.

Den yttre kanten är något uppsvälld och det hela företer en

viss likhet med en hästsko, mellan hvilkens begge armar en

membran blifvit utspänd. Med basen, hvilken enligt fig. 2

(1. e') bildar en inåt gående vinkel, synes den vara fästad på

rörmynningens kant med de, en hästskos begge ändar motsva-

rande fria spetsarne af basen skjutande fritt nedåt och något

utanför röret. Ingenting nämnes med afseende på bestånds-

delarne hos denna flik; på figuren 2 (1. ce.) synes den fullkom-

ligt slät utan vidfästade fragment af främmande kroppar.

Midt emot denna flik, på rörmynningens andra sida, finnes

ett ännu egendomligare bihang. Det består af en, fig. 1 (1. c.)

4 EISEN, OM AULORRHIPIS.

omkring 2 m.m. lång samt 1 m.m. tjock stam skjutande rätt

uppåt i ett plan, som tangerar den del af rörets långsida, på

hvilken stammen är fästad. Vid ofvannämda höjd delar sig

stammen i två hufvudarmar, hvilka utlöpa horisontalt från

hvarandra alltjemt i samma plan, med de begge ändarne nedåt

böjda, nästan parallelt med sjelfva maskröret.

Från öfra sidan af dessa stammar utlöpa, ständigt i

samma plan, enligt de båda af Barrp gifna figurerna, omkaled

12 st. i spetsen Adasa armar af omkring 10--18 m.m. längd

Några af dessa äro åter delade i två eller tre grenar.

Om man kallar den första hufvudstammen för en gren af

första ordningen, kan man urskilja grenar af fem ordningar. Vid

basen tyckas somliga af grenarne vara förenade genom ett slags

hud, eller vara åtminstone uppsvällda och tillplattade; allt

enl. figurerna.

På de aftecknade exemplaren äro tredje ordningens armar

12 till antalet. De tre eller fyra yttersta äro enkla och ode-

lade, de mellersta åtta 2- till 3-flikiga. I detta afseende äro

de båda exemplaren något från hvarandra afvikande.

Grenarne visa en korngul substans, och äro på somliga

ställen uppsvällda till små knutar, förmodligen förorsakade af

inneslutna sandkorn, samt förete på yttra sidan ett sekret, vid

hvilket häfta små fragment af koraller, snäckor m. m.

Någon utförligare beskrifning gifver oss icke BARD på

dessa egendomliga bildningar. Såsom ofvan nämdt är ansåg

han dem vara utgreningar af ett maskhus och detta tillhörande

en Terebella. De honom bekanta exemplaren voro sex till an-

talet och hembragta af sir J. CLARKE Ross' antarktiska expe-

ditioner från ”Narcon-ön”, hvilket sednare namn, enligt EHLERS,

troligen är en misskrifning af Marion, en ö belägen 46” 43 s.

br Jarö VORE

Någon med maskhuset af Terebella flabellum öfverensstäm-

mande eller beslägtad örganism är så vidt jag vet ej beskrif-

ven eller omnämd förr än helt nyligen. I Zeitschr. f. Wissensch.

Zool. Bd. XXI. p. 540 finnes nämligen en uppsats med titel:

”Aulorhipis elegans, eine neue Spongienform, nebst Bemerkungen

äber einzelne Punkte aus der Organisation der Spongien” von

-E. EHLERS.

Författaren omnämner i början af afhandlingen det af

Barrp beskrifna Terebellidröret, samt öfvergår sedan till den

nya spongieformen, af honom benämd Aulorrhipis elegans, och

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O d. 5

;

hvilken syntes honom ega en stor och påfallande likhet med

det af BARD beskrifna maskröret. Ehuru hänvisande till EHLERS's

ofvannämde noggramna beskrifning, nödgas jag dock för samman-

hangets och jemförelsens skuld här meddela ett kort samman-

drag af densamma.

De af EHLERS beskrifna exemplaren voro äfven sex till

antalet, samt tagna i Bass-strait, således långt från- Marion-ön

funna. |

Aulorrhipis elegans öfverensstämmer med YTerebella flabellum

i flera af de vigtigaste punkterna, ehuru äfven andra finnas, i

hvilka de äro hvarandra något olika. Den vid mynningen af

T. flabellum sittande fliken saknas alldeles hos Aulorrhipis, och

man urskiljer här endast två väsendtliga delar, nämligen mask-

huset och det greniga bihanget. Sjelfva röret öfverensstäm-

mer i allt väsendtligt med detsamma hos 7T. flabellum; den

enda skilnaden är den, att det är besatt med större skalfrag-

ment. å

Det greniga bihanget eller, såsom vi med EuHLERrRs tills

vidare kunna kalla det, Aulorrhipis, utgår ej från sjelfva myn-

ningskanten på röret utan från rörets inre del, några milli-

meter från sjelfva kanten. EuHLERS beskrifver den ungefär så-

lunda. Nära maskhusets öfre mynning höjer sig den rörets

inre yta beklädande substansen till en upphöjd valk, som fort-

löper mot mynningskanten och dervid tilltager i höjd. Straxt

innanför den fria mynningen höjer sig denna valk till en fri

cylindrisk, något sammantryckt stam af 0,3—0,6 m.m. tjocklek

och 2,5—3 m.m. längd, hvars yttre ända träder fritt utåt,

dock utan att sammansmälta med sjelfva rörets mynningskant.

Denna fria stam delar sig snart dikotomiskt i två grenar,

hvilka utlöpa. horisontalt i samma plan, och hvilka i följd af

de nedböjda spetsarne bilda två uppåt något konvexa bågar,

som mot ändarne aftaga i tjocklek tills de blifvit hårfina,

således till utseendet fullkomligt lika med motsvarande bild-

ningar hos 7. flabellum. Tikasom hos denna sednare utgå från

öfre kanten af dessa bågar hos Aulorrhipis flera mindre grenar,

alltjemt utbredande sig i samma plan. Några af dessa grenar

äro äfvenledes i sin ordning dikotomiskt delade, och äro

samtliga grenarne vid basen förenade genom en kitin- eller

horn-artad membran, bestående af flera på eller vid hvarandra

liggande lag. Emellan dessa lag finner man hopar af små

korn, hvilkas beståndsdelar ännu ej äro närmare utredda. Om

6 BEBISEN, OM AULORRHIPIS.

man begagnar samma beteckningssätt, som vid I. flabellum,

kan man här räkna armar af omkring fyra ordningar.

De tre till fyra yttre grenarne äro odelade, de inre der-

emot delade i ofvannämda antal armar. Substansen hos denna

greniga Aulorrhipis synes utgöras af en med kitin, horn eller

Möjligen spongiolin närslägtad massa, bestående af flera om-

kring grenarnes längsaxel Hogan tunna, membranlika, oregel-

bundna lag, samt i sig hysande en mängd främmande, ut-

ifrån inkomna kroppar. Dessa äro af flera slag, mest kisel-

nålar af flera spongiearter, diatomaceer, echinidlarftaggar m. m.

På sjelfva ytan synas inga föninände bihang fästade,

utan är den samma fullkomligt glatt och hård. Ej heller fin-

nes något spår till sarkod, hvarken inuti eller utanpå grenarna.

Af BarrpDs och EHLERS' beskrifningar framgår tydligen, att

Aulorrhipis och Terebella flabellum måste vara med hvarandra

beslägtade samt stå hvarandra ganska nära. Ehuru olika

i flera afseenden, öfverensstämma de dock i de flesta vig-

tigare punkterna. BaAIRDs knapphändiga beskrifning lemnar

oss i okunnighet om flera vigtiga detaljer, hvilka det vore

nödigt att känna. Af den samma framgår dock, att Terebella

Aabellum synes vara en mellanlänk mellan Aulorrhipis och det

här nedan af mig beskrifna maskröret.

EHLERS anser utan tvekan Aulorrhipis vara en spongia,

samt vill på grund af dess låga utveckling ställa den på lägsta

steget i spongiornas klass. Afven vill hat finna en viss lik-

Het" mellan Aulorrhipis och de utdöda Stromatopororna. Jag

får framdeles tillfälle att visa orimligheten af ett sådant an-

tagande.

På Universitetets Zoologiska Museum i Upsala finnas två

exemplar af ett grenigt maskhus, som visar stor likhet med de

begge ofrennand ALIOrräpie och Terebella flabellum. De äro

uppdraggade på stort djup utanför Bergen i Norge af Herr Pro-

fessorn W. LILLJEBORG, hvilken godhetsfullt ställt dem till mitt

förfogande. |

Herr Professor S. LovEN har äfven med utmärkt välvilja ur

det Zoologiska Riksmuseets förråd meddelat mig åtskilliga

med de föregående nästan fullkomligt öfverensstämmande exem-

plar, tagna af Professor F. A. Smitt och Docenten LJUNGMAN ej

långt från Azorerna.

Likasom Aulorrhipis och T. flabellum bestå de organismer

jag här går att närmare beskrifva af två väsendtligen olika

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 9. 7

delar: ett rör eller maskhus, samt flera vid detsammas myn-

ning sittande appendikulära delar. Röret eller maskhuset till-

hör en Terebella. De flesta rören äro tomma, endast i ett fin-

nes djuret qvar, men arten torde svårligen bestämmas, dels

emedan djuret är allt för mycket skadadt, dels emedan det ej

kan löstagas ur röret utan att i och med det samma både det

och rörets grenar skulle skadas. Såsom afgjordt tillhörande en

Terebella erbjuder sjelfva röret ej så mycket af intresse. Det

största af exemplaren är ungefär 80 m.m. långt, vid basen

ungefär 5 m.m. bredt, vid mynningen åter endast 3 m.m. i ge-

nomskärning och således jemt afsmalnande från basen mot

toppen. Inuti bestå rören af en af djuret afsöndrad tunn mem-

bran, som på sin yttre yta bär fastklibbade fragment af hvarje-

handa ämnen, hvilka tilltaga i storlek mot maskhusets bas. I

afseende på de vidfästade ämnena skilja sig de exemplar jag

undersökt 1 två grupper.

De Bergenska exemplaren äro behäftade med endast små

och soråaktiga fragment af snäckskal, foraminiferer, koraller,

echinidtaggar, sandkorn m. m. De från Azorerna bära stora

sådana fragment, och synas i afseende på utseendet snarast

likna det af EHLERS afritade röret, 1. 'c., fig. 1. Denna olik-

het berättigar oss att antaga, att Terebellan på de begge olika

lokalerna lefvat på väsendtligen olikartad botten, på ena stället

på skal-botten, på andra stället på sand-botten. Huru vida

olikheten kan berättiga till antagandet af två olika arter,

torde ej med säkerhet kunna afgöras, förr än sjelfva djuren

blifva närmare bestämda och undersökta. I de Azoriska exem-

plaren saknades djuren fullkomligt.

Maskrörets inre membran är fullkomligt strukturlös. Kokad

i kalilut släpper den genast alla vidfästade fragment, sväller

något upp och visar på ytan oregelbundna och i hvarandra

öfvergående upphöjningar, hvilka dock ega nästan samma ljusa

färg som sjelfva membranen, och mellan dessa fördjupningar,

hvilka mångenstädes äro försedda med strieringar och intryck-

ningar. De oregelbundna listerna äro upphöjningar af sjelfva

membranen, hvilken trängt sig upp mellan de främmande

kropparne på dess yta; fördjupningarne eller groparne åter

intryckningar af dessa kroppar. Strieringarne åter äro endast

aftryck af dessa sednares yta och tillhöra således icke ur-

sprungligen sjelfva membranen.

8 " OCEISEN, OM AULORRHIPIS.

De på membranen fästade fragmenten äro med denna en-

dast förenade med sin ena yta; den eller de andra äro der-

emot fullkomligt fria, hvarken öfverklädda af någon membran,

ej heller af något slemmigt ämne, som vore egnadt att hålla

dem tillsammans. Om man derför kokar sjelfva maskröret i

kalilut, falla genast alla främmande ämnen från det samma och

man erhåller sjelfva membranen fri och ren från alla större

bihang. Vid stark förstoring synes den dock ej vara fullkom-

ligt ren, utan fläcktals likasom öfversådd med små talrika run-

dade kroppar, hvilka synas vara verkligen inlagrade i sjelfva

membranen, hvarigenom denna äfven erhåller ett smutsigt ut-

seende. Det förra, att membranen i kalilut släpper alla skal-

fragmenten, är af vigt att ihogkomma, derför att härutinnan

sjelfva röret skiljer sig från de vid mynningen fästade gre-

narne, hvilket förhållande kunde gifva anledning till den

åsigten, att dessa bihang utgjorde en särskild, från röret skiljd

organism. Såsom vi torde erinra oss, fanns hos de af BAIRD och

EHLERS beskrifna formerna endast ett grenigt bihang, som hos

T. flabellum utgick från sjelfva mynningkanten, men hos Aulor-

rhipis elegans utgjorde en fri och temligen tjock stam, som ut-

gick från det inre af maskröret och sedan fritt förgrenade sig

ett stycke utanför det samma. De af mig undersökta exem-

plaren visa härutinnan en märklig afvikelse. I stället för ett

enda finnes hos dessa ej mindre än tre och 1i ett fall till

och med fyra greniga bihang, hvardera för sig svarande mot

det enda hos Terebella jlabellum och Auwlorrhipis elegans. De

utgå ej från det inre af mynningen utan från dennas yttre

uppsvällda kant, samt visa hufvudsakligen följande skapnad

och egendomligheter.

Tätt nedanför dess mynning drages maskhuset något

tillsamman till en något trängre hals, hvilken en eller

annan m.m. från sjelfva mynningkanten åter utvidgar sig och

bildar en något upphöjd och tjockare ring, hvilken, de gre-

niga armarne oafsedde, således utgör den öfre kanten afröret.

För blotta ögat synes denna ring vara af fullkomligt lika

beskaffenhet med den öfriga delen af maskröret, kanske

endast sammansatt af finare skalfragment än det sammas nedre

och ofta slutna ända. Denna mynningens tjockare och något

uppsvällda ring är inuti ihålig, samt utlöper i tre stammar,

som än äro belägna på nästan lika afstånd från hvarandra, än

så att två äro något närmade hvarandra. Om man i förra

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2 NO, dd

fallet sammanbinder stammarnes bas, bildas en liksidig triangel,

i sednare fallet får man en likbent sådan. Den uppsvällda

ringen är, som nyss sades, ihålig, och de från den samma ut-

gående stammarne äro äfven ihåliga, åtminstone till en del af

sin längd. Om grenarnes ihålighet hos Terebella Hflabellurn

veta vi intet med säkerhet, men EHLERS säger, att hos Åulor-

rlipis ingen sådan ihålighet finnes, utan äro grenarne der fasta

ända igenom. Stammarnes tjocklek och höjd variera mellan

11 o. 2: m.m. Vid nämda höjd delar sig hvar och en af

dem i flera smärre grenar, hvilka alla utbreda sig i ett plan,

lagdt genom grundstammens och maskhusets längddiameter,

och således gående genom det samma eller rättare genom myn-

ningens medelpunkt. Detta är ej förhållandet med 7. flabellum,

der grenarne utbreda sig i ett plan, som mer eller mindre

tangerar maskrörets långsida, eller hos Aulorrhipis, der stammen

synes vara belägen nära mynningens medelpunkt. Hos de

maskrör jag nu beskrifver råkas de plan, i hvilka de respek-

tive stammarnes grenar utbreda sig, i rörmynningens midt, och

utdraget delar hvart och ett af dessa maskröret längsefter i

vå nästan lika - stora delar. 'Grenarnes spetsar äro alltid

något — -formigt böjda, och kröka sig utanför planet åt båda si-

dorna. Förhållandet med förgreningen är särdeles egendomligt.

De Bergenska exemplaren, hvilka äro bäst bibehållna,

skilja sig något litet i anseende till förgreningen från de Azo-

riska. Jag redogör först för de bergenska.

Då man betraktar ett af dessa exemplar, finner man snart,

att grenarnes antal på hvar och en af de tre från den upp-

svällda mynningen utgående stammarne, sinsemellan jemförda,

ej äro lika stora. Om man nämligen håller maskhuset fram-

för sig så, att den sida eller hälft af mynningen, på hvilken

de med det största antalet grenar försedda stammarne äro fästade,

kommer att ligga närmast åskådaren, så har man till höger

den stam, som bär de flesta grenarne; se fig. 1. Vi kunna

Ietdelena denna med. Av. Cub wvenster åter kommer denorem,

som är A närmast i grenantal, B, och midt framför, på

andra sidan den, som bär det minsta antalet C. Hvardera stam-

men delar sig ungefärligen 135 m.m. från sin bas i två grenar

af andra ordningen, och dessa åter hvardera 1 två af tredje

ordningen. Detta hos grenen C, hos hvilken således ytterst

finnas fyra grenar. Hos B åter utsänder en af tredje ordningens

10 EISEN, OM AULORRHIPIS.

5 op z 2 ed

grenar ännu en af fjerde. Hos A åter utsända två grenar afö

tredje ordningen en fjerde ordningens gren, och på de exem-

plar jag undersökt var det städse de två öfversta grenarne

af tredje ordningen, hvilka buro de två af fjerde ordningen.

Stammen A kommer således ytterst att bära sex grenar, B fem,

och slutligen C endast fyra. Grenarne synas alla hafva nått unge-

fär samma höjd från grundstammens bas, och kunna derför ej

oäfvet liknas vid strålarne i en solfjäder.

Med de Azoriska exemplaren är förhållandet nästan ena-

handa. Den enda olikhet jag kunnat finna är den, att grenen

B här har sju ändgrenar, grenen C åter fem och slutligen A en-

dast sex. Således bär hvardera stammen en gren mera, och stam-

marnes läge synes vara omkastadt, så att den, som i förra fallet

har det största antalet, i senare fallet har det minsta. Ehuru

flera af exemplaren äro illa medfarna, synes dock denna för-

grening från början hafva varit fullkomligt konstant och en-

dast föga varierat i afseende på bigrenarnes fäste högre eller

lägre upp på modergrenarne. Sådant är förhållandet med alla

exemplar utom med ett enda. Hos detta finnes nämligen ej

tre hufvudstammar utan fyra, belägna på lika afstånd från hvar-

andra. Af dessa äro två midt emot hvarandra liggande mindre

än de begge öfriga och endast en gång delade. Af de

två andra bär den ena sex slutgrenar, och den midt emot

belägna endast fyra. Denna regelbundna förgrening talar ej

för den af EHLERS uttalade åsigten om dessa grenars egenskap

af att vara en sjelfständig organism och dertill en spongia,

utan snarare för den, att de äro byggda till skydd för det i

röret lefvande djuret. i

I afseende på grenarnes inre och yttre beståndsdelar

har jag funnit följande. Om man ytligt betraktar en af

dem, synes den för blotta ögat bestå af en enda likartad

massa af sammankittade sandkorn, skalfragment m. m.; större

i stammens nedre ända, samt mindre och mindre ända ut till

grenarnes midt, der den synes alldeles försvinna och lemna

plats för en mot spetsarne hårfin, genomskinlig och hvitgul

massa, och man tänker sig lätt, att dessa sandkorn och frag-

ment äro sammankittade med eller sammanhållas af ett fastare

ämne eller hölje, en fortsättning af den i grentopparne befint-

liga hvitgula massan.

Undersöker man sjelfva röret finner man, att skalfrag-

menten och sandkornen der äro fästade med sin ena sida utanpå

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAN! 2 N:OÖ öd. igt

rörväggens i det inre synliga membran. På grenarne och stam-

marne är förhållandet annorlunda. Här ligga de ej utanpå

utan snarare inuti, samt äro utomkring omgifna af en nedtill

tjockare, membranlik, fast, men något böjlig hud eller massa.

Lägger man en af dessa grenar under mikroskopet, finner man

att den består af följande delar. Innerst ligger, likasom mär-

gen i ett träd, en massa fragment af åtskilliga fasta bestånds-

delar. De flesta utgöras af sandkorn, stycken af musslor, fora-

miniferer, diatomeer, delar af trädstycken, samt slutligen och

det i talrik mängd, isynnerhet mot grenarnes spetsar, knippen

af spicula af spongior, liggande parallelt med grenens längs-

axel. De mindre grenarnes kärna utgöres nästan ensamt af dessa

kiselnålar, blandade med nålar af echinoderm-larver. Der

en sådan bigren mynnar in i modergrenen, skjuter den förras

af spongiespicula bestående kärna rätt in i modergrenens af

sandkorn bestående, alltid utan att vidare blanda sig med denna

sednare af sandkorn bestående. Härigenom synes tydligen,

att de intagna fragmenten ej ändra sin en gång oifna plats,

utan bibehålla sitt läge oförändradt. Skulle de i grenarne be-

fintliga fragmenten tjena till ”Spongians” närande, såsom EHLERS

förmodar, så skulle nödvändigt ett slags cirkulation försiggå,

och de en gång intagna ämnena, sedan det närande blifvit

utdraget, "åter utstötas, för att lemna rum för nya. Ett

sådant förhållande eger ej rum, och någon anledning finnes

således icke att antaga dessa inkomna föremål för födoämnen.

Sjelfva spetsarne bestå oftast endast af en eller två sådana

kiselnålar. De flesta nålarne äro afbrutna i flera stycken, och

endast mera sällan träffas hela sådana. De flesta ärd enaxliga,

raka eller något böjda, och synas tillhöra flera olika arter.

Att ej spicula tillhöra sjelfva grenarne, utan äro främmande,

och endast tjena till att förläna styrka åt de annars svaga gre-

narne, synes deraf, att de flesta äro brutna och trasiga, hvilket

i motsatt fall ej skulle vara händelsen.

Så väl grenarne, som stammen beklädas, som ofvan är

nämdt, af en membran eller massa, som synes vara likartad

med den inuti maskrörets vägg befintliga membranen, endast

något tjockare än denna. Denna membran, hvilken nedtill vid

stammarnes bas är tjockare än upptill vid grentopparne, består af

likartade, endast till färgen något vexlande lag, hvilka löpa

parallelt med grenarnes längdaxel, för öfrigt tätt omslutande

den inre sandkärnan. Emellan denna massas . särskilda lag

12 EISEN, OM AULORRHIPIS.

finnas mycket sällan lösa fragment, och man kan uppställa

som regel, att den är fullkomligt fri från sådana. |

I vinklarne mellan de särskilda grenarne, samt mellan

grenarne och de större stammarne utbreder sig den omgifvande

membranen till en mellan de samma utspänd hud, hvilken

visar flera skiktade lag af ett spolformigt utseende. ”Troli-'

gen tjena dessa lag till att fästa grenarne starkare vid hvar-

andra. Mellan lagen finnas, i'synnerhet i grenvecken, talrika

hopar af små rundade korn af obekant ämne, hvilket det

lika litet lyckats mig som HEuHLERS att upplösa. Ehuru de

flesta af dessa spolformiga kornhopar finnas mellan lagen, före-

komma dock sådana äfven utanpå membranen, ehuru de der ej

äro samlade i spolformiga hopar, utan synas mera jemt för-

delade. I allmänhet finnes den spolformiga anordningen en-

dast i grenvecken; på och i sjelfva stammarne ligga kornen

vanligen 1 långa rader. ;

Dessa kornhopar har jag ej funnit hos alla exemplar. Hos

ett saknas de nästan alldeles i grenarne, och hos samma exem-

plar äro de utanpå sjelfva membranen sittande inskränkta till

ett fåtal. De förra tyckas således ej vara ett osvikligt känne-

tecken på grenarnes membranhölje, ehuru de, när de före-

komma, stundom lemna en karakter till skiljandet af grenarnes

membran från sjelfva maskrörets, der dessa hopar ej före-

komma långt ned, med samma spolformiga utseende.

På denna membran synas, sedan de stora skalfragmen-

ten och sandkornen blifvit undanrödda, talrika små korn,

hvilka ega en påfallande likhet med de i grenarne befint-

liga, endast ordnade på ett afvikande sätt, i det att de

ofta äro samlade i rosettlika hopar, ofta äfven oregelbundet

strödda. Antager man, att flera sådana membraner lågo på

hvarandra, samt att dessa sedan sågos från sidan i optisk

genomskärning, så torde dessa kornhopar få ett spolformigt

utseende, likasom 1i grenarne. Jag är derför böjd att an-

taga, att grenarne ej äro något annat än sjelfva maskhusets

membran, "förstärkt med flera lag, oregelbundet lagda på

hvarandra, för att kunna såsom förgrenade ega den styrka,

som är nödvändig för deras bestånd, och hvilken ytterligare

ökas derigenom, att de i sig innesluta en mängd sandkorn,

hvilka åt grenarne förläna en verkligen glasartad fasthet.

Enligt EHLERS äro dessa små korn analoga med de hos vissa

hornspongior förekommande små kornen. De af O. SMIDT af-

NN , z 3 2 3 2

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0-3. 13

bildade kornen ega dock en större regelbundenhet och före-

finnas 1 en helt annan matrix än de ofvan beskrifna.

Om EHLERS' åsigt vore riktig, att grenarne utgjorde en på

maskröret fästad parasitisk spongia, så måste naturligen mellan

densamma och sjelfva maskröret finnas en tydlig gräns. För att

utröna denna kokade jag ett exemplar i kalilut, samt ett annat i

med kopparoxid mättad kaustikammoniak. De på sjelfva mask-

röret sittande skalen afföllo då genast, de i grenarne qvar-

blefvo deremot, alldexstund sandkornen der ej äro belägna

utanpå utan tätt omslutna af membranen. Denna sednare under-

gick en förändring deruti, att den såväl på grenarne som i

röret svällde något upp och antog en något gulare mörk färg;

grenarne en starkare än sjelfva rörmembranen. Detta torde

komma deraf, att i grenarne består membranen af många flera

och mycket tjockare lag än 1 maskröret. Färgen måste då

synas mörkare på det tjockare laget än på det tunnare. Mellan

maskrörets membran och stammarnes bildade sig en skarp

gräns genom de i mynningringen inneslutna sandkornen. Nedan-

för denna ring börjar membranen att uppåt tilltaga i tjocklek,

derigenom att flera nya lag tillkomma på det gamla. Dessa

synas ej vara fullkomligt jemt fördelade, utan äro på somliga

ställen tjockare än på andra. Der membranen kommit att

vecka sig tyckas liksom långa bruna ådror sträcka sig nedåt

maskrörets membran, men dessa äro hvarken fästade inuti eller

utanpå densamma, utan endast uppkomna deraf, att membranen

lagt sig i små längsgående veck, samt att skillnaden mellan

lagen härigenom tydligen kan ses. Att dessa ådror skulle

vara sjelfva spongian är otänkbart, derför att mellan dem och

maskrörets membran en tydlig gräns saknas, och man skulle,

om man antoge det förra, ledas till den slutsatsen, att hela den

masken omgifvande membranen utgjorde en på densamma

parasiterande ”spongia”. I båda fallen skulle man få en spongia

eller en annan organism, i hvilken inga celler kunde urskiljas,

och hvilken utgjordes allenast af en af homogena lag bestå-

ende membran, hvilken på samma gång utgjorde respirationens,

digestionens och fortplantningens organ. Häremot kan visser-

ligen invändas, att spongian ursprungligen kan hafva varit

omgifven af sarkod, och att grenarne endast äro hårdnade sarkod-

fibrer, likt spongiolintrådarne hos hornspongiorna. I sådant

fall skulle de främmande kropparne ej finnas i hornlaget utan

i sarkodlaget, och på oskadade exemplar skulle detta nödvän-

14 EISEN, OM AULORRHIPIS.

digt sitta fästadt utanpå grenarne och äfven omgifva de på

maskrörsmembranen ' synliga, mörkare ådrorna. Att detta se-

nare ej eger rum har jag redan nämt, och på de exemplar

jag undersökt, och hos hvilka ingen den ringaste anledning

finnes till det antagandet, att de skulle vara fullständiga eller

på något sätt skadade, finnes intet spår till ett sådant gre-

narne omgifvande sarkodlag. Förr än man verkligen funnit

ett sådant, eger man ej den ringaste orsak till att antaga, att

grenarne äro något annat än en af masken förfärdigad till-

byggnad till skydd för fiender, eller fördelaktig vid fångan-

det af små kringsimmande djur. VWVisserligen hafva vi ännu

inga iakttagelser öfver det sätt, hvarpå masken skulle kunna

förfärdiga dessa grenar, men troligen hafva tentaklen dervid

varit i verksamhet. Prof. S. Lovén har till mig -yttrat den

förmodan, att djuret med tentaklen fångat sandkornen, samt

sedan omgifvit dem med ett stelnande slem. En sådan tolk-

ning synes mig äfven i hög grad sannolik.

EHLERS torde kunna stödja sitt påstående genom att an-

föra en spongia, i hvilkens horntrådar finnas inbäddade sand-

korn. En sådan är Dysidea fragilis JOHNsSTON. Dock finnes

en väsendtlig olikhet mellan. Dysidea och Aulorrlupis; den

förras spongiolintrådar omgifvas af en mängd sarkod och proto-

plasma, och ingen saknas af de karakterer, hvilka böra åter-

finnas hos alla spongior. Den enda egenheten är den, att

horntrådarne innesluta sandkorn. Hos Aulorrhipis åter' saknas

alla karakterer som utmärka spongiorna, ja alla som öfver-

hufvud taget äro utmärkande för sjelfständiga organismer, huru

lågt stående de än må :- vara: den saknar celler, förvandlade

eller ursprungliga.

EHLERS är äfven af den meningen, att Aulorrhipis är nära

beslägtad med Stromatopororna, en grupp af försteningar, hvil-

kas plats i systemet hittills ingen författare lyckats angifva. Att

Stromatopororna ej äro hornspongior är säkert, ty förutom det

förhållandet, att hornväfnad, såvida den ej imnehåller kalk eller

kisel, ej har kunnat blifva förstenad, finnes ingen likhet

mellan Stromatopororna och spongiorna, vare sig horn-, kalk-

eller kisel-spongior. Åtminstone är förhållandet sådant med de

Gotländska representanterna af denna grupp. e

Hvad Stromatoporornas natur beträffar, tror Jag mig med

temlig säkerhet kunna påstå, att dessa länge omtvistade orga-

nismer äro ofantliga Hydroidstockar, jättelika i förhållande

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2: N:0O & 15

till de nu lefvande, endast aflägse beslägtade med de ännu lef-

vande Milleporiderna. Denna åsigt är grundad på undersök-

ningar, för hvilka jag hoppas att framdeles få tillfälle att redo-

göra.

Slutligen må här sammanfattas några af de skäl, hvilka

tala för, att Aulorrhipis ej är en sjelfständig spongia, utan

endast en förgrening af maskrörets öfre ända.

1). Saknas hos AZulorrlupis celler eller märken efter sådana.

2). Finnes ingen särskild gräns mellan grenarne (Aulor-

rhipis) och sjelfva maskröret.

3). År det otänkbart, att kiselnålarne och de andra främ-

mande partiklarne skulle utan påtryckning inkomma i de smala,

trådfina grenarne, som dessutom äro hårda som kitin eller

hornämne.

4). Består maskröret af samma materie, som grenarne

sjelfva. |

5). Skulle de främmande kropparne, utifrån småningom

inträngande i spongian, dels träffas på grenarnes yta, dels träf-

fas inträngande i den gulaktiga, sandkornen omgifvande massan.

Detta är nästan aldrig fallet.

6). Om en del af de främmande kropparna skulle tjena till

föda åt spongian, borde de ej träffas i kornlaget, utan i ett

detta omgifvande sarkodlag. Motsatsen är fallet.

7). Om detta antagande skulle anses obehöfligt, så borde åt-

minstone en utförsgång finnas för de i stammarne inneslutna

ämnena och den i smågrenarne befintliga massan ' till slut

blanda sig med den i de stora grenarne befintliga. Detta är

ej händelsen. Ju längre ned i stammarne, desto större äro

de främmande partiklarne.

För det här beskrifna Terebellid-röret föreslår jag tills vi-

dare namnet ”Terebella palmata, då det kan synas afgjordt, att

det tillhör en från Terebella flabellum och Aulorrhipis elegans

skiljd art.

. smågrenarne allenast af ett enda långt rör af någon hydroi

EISEN, OM AULORRHIPIS.

Förklaring af figurerna.

TVI EN

Ett förstoradt rör af Terebella palmåta n. sp.

4 gren med sex armar, B med fem, C med fyra.

Ett exemplar. hvars grenbildning afviker från de öfrigas genom

att hafva fyra stammar i stället för tre. Något förstoradt.

Ett exemplar från England, obekant lokal. På detta finnas på

hvardera sidan af rörmynningen två flikar, hvilka ej egentligen |

sammanhänga med hvarandra. Flikarne äro parallela och visa

i kanterna uppåt och åt sidorna en förgrening, ej olik den hos

grenarne af Zerebella palmata. På somliga af dessa grenar utgöras.

omgifvet af en membran, hos. andra bestå de ungefär af samma

beståndsdelar, som hos Tercbella flabellum och Terebella palmata.

Exemplaret var så skadadt, att förgreningen ej kunde närmare

utrönas.

Tafl. II.

En af grenarne sedd i stark förstoring, visande den inre sand=

massan. Från en af sidogrenarne inskjuter ett af kiselnålar be-

stående knippe, som ej blandar sig med den i stora stammen be-

fintliga massan. ;

I grenvecken synas de spolformiga hoparne af de små kornen;

likaså i den grenarne omgifvande membranen. 1

RA RA ARS ra er PRO ROR

nn nn rn na rr mr

Tafl.H-

Cent Tr. Lin, Afd. Schlachter & Seedorff, Siocknol

PÅ

Vet. Akad. Handl. B.2,N

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 4,

INDEX

NSPECIERUM NOCTUARUM ET GEOMETRARUM

IN SCANDINAVIA HUCUSOUE DETECTARUM.

AUCTORE

H. D. J. WALLENGREN.

MEDDELADT DEN 8 OKTOBER 1873.

STOCK HOLM, 1874.

P; ÅA. NORSTEDT & SÖNER

ECNGL. BOETRYCEARE.

BEE vill g

-8 I 13 Å öre ;

LG Ke

S z

+ - ; 5 74

; Ca SE få a. Fe

. 4

- : sz HG 5 2

vel A Oy k 25R: nm SEKT ANG

3 : . Na a hå SK bb på FOR ESR je

ANI AEEI I TVUDNR BAA RR RA ERE

« - FEPIATA MEON RS 5

In indice sequente species Noctuarum et Geometrarum om-

nes enumeravi, que, quantum scio, intra limites Suecie et

Norvegixe hucusque sunt lecte. Provincias patrie, in quibus

sunt reperte, semper et accurate nominavi, ut distributio cu-

jusque speciei intra regionem pateret. Gratus agnosco me de

locis natalibus, in quibus species sint invente, ab amicis in

multo denuntiatum fuisse, nullo vero tempore, nisi aperte

designavi, speciem adnotavi, de cujus jure indigen& incertus

fui, ne animalculum ex aliena terre parte in fauna nostra no-

mine suo locum expleret.

Inter provincias Scandinavie omnes Scania tam sole quam

coelo plantisque Germanize quam maxime est similis, unde

efficitur ut lepidoptera cum hac terra habeat permulta com-

munia, que in reliquis regionibus Svecixe frustra exquiramus.

Smolandia rursus, pinetis abundans, est celsa et clivosa, quare

limitem erga septentrionem specierum non paucarum efficit, et

species iterum tales ibi prodeant, quales regionibus montosis

proxime pertineant. Westrogothia et Ostrogothia ex parte

sunt humiles, sed presertim septentrionem versus montose.

His igitur provinciis jam species aliquot alpestres, etsi paucas

et quasi segreges, juxta species planitiei in indice nostra re-

perimus adsignatas. Wermlandia, Dalecarlia et Jemtlandia jam

intra regionem alpestrem site sunt, qua de caussa species ad

hanc regionem pertinentes ibi sat numerose sunt, dum spe-

cies haud pauce regionis humilioris ab his provinciis se re-

movent et in terras juxta mare balticum sitas: Sudermanniam,

Uplandiam, Gestriciam, Helsingiam et Angermanniam procur-

runt. Uplandia tamen et deinde Helsingia limitem specierum

meridionalium multarum erga septentrionem efficiunt. In Bott-

nia septentrionali denique species tales reliquze fere omnes re-

manent, enim species tantum sunt perpauce, que montes

transgrediuntur et in Nordlandiam et Finmarkiam Norvegie

procurrunt.

4 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

Quod iterum ad Norvegiam attinet, regiones ejus Agger-

husia, Smalenenia et Jarlsbergia sunt magis plane et coeli

mitiori apertze, quare etiam species lepidopterorum meridio-

nales haud -pauce ibi degant vitam, sed Gudbrandsdalia, Bu-

skerudia et Hedemarkia cum Vermlandia et Dalecarlia Sueciz

hac in re multum habent commune, quoniam juga montium,

ab alpibus dowreensibus emissa, illas provincias secant. Alpes

ille vero ipse sunt limites boreales multorum lepidopterorum,

que in regionibus trans alpes istas minime occurrunt. Fauna

denique harum provinciarum transalpinarum: Romedalixe, Num-

medalie etc. caracterem jam borealem ostendit, etsi lepidop-

tera nonnulla meridionalia ibi adsint; sed major eorum num-

erus usque ad limites Nordlandixe haud evagatur.

Species iterum boreales, quarum altera pars est circum-

polaris vel saltem in tractibus aut Labradorixe et Groenlandiz

aut Fennie et Sibirie occurrens, altera vero montibus et alpi-

bus excelsis est propria, vario modo erga meridiem evagantur.

Illa pars lepidopterorum haud ultra limites Nordlandie in

Norvegia et limites Lapponizx meridionalis in Suecia, haec vero

usque in tractus dowreenses Norvegize et in Vermlandiam sal-

"tem borealem Suecie, ad austrum procurrit. Sed etiam adest

differentia in destributione specierum intra limites regionis

ipsius, quam inhabitant. - He species in Nordlandia et Fin-

markia usque ad litus maris debcendunt, sed in provinciis pe-

ninsulxe magis meridionalibus tantum in cacuminibus montium

occurrunt.

Species occidentales et species orientales h. e. talia le-

pidoptera, quorum' expansio geographica in reliqua Europa

aut erga occidentem aut erga orientem est maxima, etiam

peninsulam nostram inhabitant. Utraque tamen species apud

nos sua utitur consuetudine. Species itaque occidentales Ag-

gerhusiam, Smalaneniam, Vestrogothiam, Hallandiam vel Sca-

niam occidentalem, sed species orientales Ostrogothiam, Gott-

landiam, Blekingiam vel Scaniam orientalem incolant. Hoc

modo in peninsula nostra adsunt lepidoptera, que aut in Ba-

tavia vel in Anglia aut in Curonia, Livonia, Estonia vel Fen-

nia copiosius prodeunt, et illam ob rem ut procubitores faun

alien& a nobis tantum judicantur. Discrimen idem inter lepidop-

tera nonnulla provinciarum borealium observatur, Nordlandia

enim et Finmarkia species groenlandicas et läbradorienses, sed

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 4. 5)

Lapponia species fennicas et sibericas hospitio acceperunt.

Montes Kölen sit dicti in parte peninsulx nostre boreali, terra

vero excelsa Scaniz intermedig et Smolandix in parte ejus meri-

dionali species illas occidentales et orientales limitare videntur.

Non possum denique intermittere quin commemorem ad-

jumentum, quod Entomologi patriz in locis natalibus specierum

indicandis mihi dederunt. Dom. BoHEMAN, dum viveret, D. D.

ZETTERSTEDT, THEDENIUS, EDGREN, FORSELL, GADAMER, ÅURI

VILLIUS, WISTRÖM et FREDRIKSSON e Suecia, ed D. D. SIEBKE

SÖLSBERG et SPARRE SCHNEIDER e Norvegia mihi nuntios maxi-

mi momenti protulerunt et sine horum fautorum et amicorum

adminiculo indicem non nisi mancam et inperfectam tradare

potuissem.

I. Noctuze.

1 Gen. Plastenis. B.

P. retusa. LIN. Scania.

9 P. Subtusa. FAB. Scania, Bahusia, Uplandia.

-—

2 Gen. Cosmia. TR. 5

C. paleacea. EsP. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplan-

dia, Helsingia.

3 Gen. OCalymnia. Hin.

4.NC. trapezina. LIN. Scania, Blekingia, Bahusia, Smolandia,

Westrogothia, Gottlandia, Uplandia.

5... C. affinis. Lin. Scania.

6. C. pyralina. VIEw. Gottlandia.

4 Gen. Dicycla. GN.

D. 00 LIN... Scania, Westrogothia, Uplandia.

5 Gen. Dyschorista. LED.

8. D. suspecta. HöBN. Sudermannia, Uplandia. Norvegia:

Aggerhusia.

9. D. fissipuncta. Haw. (Ypsilon Borkh.) Scania. Norve-

gia: Gudbrandsdalia.

6 Gen. Ammoconia. LED.

10. A. cecimacula. FABR. Scania, Smolandia, Ostrogothia,

Uplandia.

7 Gen. Panolis. HöBN.

MER eld fena BAYK. (Piniperda Panz.) Scania, Smolandia,

Ostrogothia, Dalecarlia, Jemtlandia, Helsingia.

12.

13.

14.

15.

16.

UTA

18.

20.

WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

8 Gen. Pachnobia. GN.

P. rubricosa. FAB. Scania, Gottlandia, Uplandia, Helsingia.

P. carnea. THBG. Scania, Hallandia, Lapponia borealis.

Norvegigeg montes.

I Gen. Teniocampa. ON.

T. gothica. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia,

Helsingia, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia.

var. gothicina. H.S. Lapponia.

T. miniosa. FAB. Scania.

T. pulverulenta. EsrP. (Cruda Treit.) Scania.

T. populeti. FAB. Scania.

T. gracilis. FAB. Scania, Uplandia.

T. incerta. Hurs. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Up-

landia. Norvegia: Aggerhusia.

10 Gen. OCleoceris. B.

C. viminalis. FAB. Scania, Vestrogothia, Uplandia, Hel-

singia, Lapponia inferior.

11 Gen. Orthosia. ÖCHS.

O. lota. CLERK.- Scania, Smolandia, Vestrogothia, Hel-

singia.

O. circellaris. Hurs. Scania, Smolandia, Uplandia.

O. helvola. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Sudermannia, Uplandia, Helsingia. :

O. mitida. FABR. Smolandia.

O. litura. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Uplan-

dia, Helsingia.

O. iris. Zett. (Cracis H. 5.) Lapponia intermedia.

12 Gen. Xanthia. TREIT.

X. gilvago. ESP. Scania.

var. palleago. HöBN. OÖstrogothia, Helsingia.

X. fulvago. LIN. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Suder-

. mannia, Uplandia, Lapponia inferior.

var. flavescens EsP. Scania, Uplandia:

X. flavago. FAB. THBG. Scania, Smolandia, Westrogo-

thia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis.

X. aurago FAB. Scania.

X. sulphurago. FAB. Scania.

X. citrago. Lin. Scania, Bahusia, Uplandia.

39.

40.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND SLINIOVAS ÄT

13 Gen. Oporina. B.

O. croceago. FAB. Scania, Vestrogothia.

14 Gen. Orrhodia. HöBN.

0. rubiginea. FAB. Scania, Smolandia, Vestrogothia. Nor-

vegia: Nordlandia.

0. ligula. Esr. (Spadicea Gn.) Uplandia.

O. vaecinii. LIN. Scania, Smolandia, Oelandia, Bahusia,

Uplandia.

0. vau punctatum. EsP. (masoreta Thbg) secundum THUN-

BERG in Suecia lecta, non vero reimventa.

15 Gen. Scopelosoma. CURT.

S. satellitia. LIn. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Östro-

gothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrandsdalia.

: 16 Gen. Asteroscopus. B.

A. nubeculosus Esp. Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

ÅA. sphinz. HurnN. Scania. Norvegia: Smalenenia.

17 Gen. Dasypolia. ON.

AD ilempii. -PEBG. Scania, Hallandia, Smolandia, Östrogo-

46.

47.

thia, Uplandia, Dalecarlia. Norvegia: ad Bergen.

18 Gen. Dichonia. HöBN.

D. aprilina. LIN. Vestrogothia, Vestmannia, Uplandia.

19 Gen. Chariptera. GON.

Ch. viridana. WALCH. (culta Fab.) Scania, Uplandia, Da-

lecarlia, Bottnia septentrionalis, Lapponia meridionalis.

Ch. gemmea. Treit. Bottnia septentrionalis, Lapponia.

20 Gen. Dryobota. LED.

D. protea. BorRKH. Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Ostrogothia, Uplandia. Norve gia: Aggerhusia.

21 Gen. Miselia. STEPH.

M. oxyacanthe. Lis. Scania, Uplandia.

22 Gen. Xylina. ÖCHS.

X. ornithopus. HUFN. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Got-

landia, Uplandia.

X. lamda FaAB. Lapponia.

30.

36.

51.

28.

29.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GROMETRARUM.

Var. Zinckentii. TRE. Scania.

Var. Somniculosa, HERING. Scania, Lapponia.

X. ingrica. H. S. Lapponia, Norvegia.

X. furcifera. HuFN. (conformis Fab.) Scania, Smolandia

Bahusia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia,

Lapponia intermedia.

X. socia. Rort. (petrificata Fab.) Smolandia, Ostrogothia»

Uplandia.

23 Gen. Calocampa. STEPH.

C. vetusta. HÖBN. Scania, Smolandia, Gottlandia, Uplandia,

Helsingia.

C. exoleta. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Ostrogothia,

Uplandia,

C. solidaginis. HöBs. Smolandia, Helsingia, Bottnia sep-

tentrialis, Lapponia meridionalis etintermedia. Norvegia

meridionalis.

24 Gen. Xylocampa. GnN.

X. areola. Esr. (lithoriza Borkh.) in Sueccia secundum

TREITSCHKE, non Vero reinventa..

25 Gen. - Calophasia. STEPH.

C. lunula. HUFN. Scania.

"26 Gen. Cucullia. SCHRANK.

: argentea. HUFN. Scania, Gottlandia.

absinthii. Lin. Scania.

artemisic. HUFN. Scania.

. tanaceti. SCHIFF. Scania.

.- chamomille. SCHIFF. Scania.

umbratica. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norve gia: Sma-

lenenia.

C. asteris. SCHIFF. Scania.

C. scrophulariwe. CAPRIEUX. Scania.

C. verbasci. Lis. Scania, Oelandia.

Obs. C.lactuce, FAB. a Dom. ZETTERSTEDT ut incola Suecizx

allata, haud in Scandinavia reperta.

IEEE

27 Gen. Xylomyges. Gn.

X. conspicillaris. Lin. Uplandia.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4, 3)

28 Gen. Axylia. HöBN.

67. A. putris LIN. Scania, Smolandia, Uplandia.

29 Gen. OCloantha. B.

68. C. polyodon. CLERK. (perspicillaris Lin.). Scania, Ostro-

gothia, Uplandia.

30. Gen. Hyppa. Dur.

69. H. rectilinea. ESP. Ostrogothia, Bottnia septentrionalis,

Lapponia.

31 Gen. Dipterygia. STEPH.

70. D. scabriuscula. CLERK. (pinastri LiN.). Scania, Smolandia,

Ostxogothia, Vestrogothia, Uplandia.

32. Gen. Trachea. HöBN.

71. T. atriplicis. Lin. Scania, Blekingia.

33 Gen. Hadena. TREIT.

72. H. dentina. Esrp. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Nor-

vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dowre.

var. Hilaris. ZETT. Scania, Oelandia, Lapponia.

73. H. glauca. Högs. (frigida ZETT.). Smolandia, Uplandia,

Helsingia, Lapponia. Norvegi2e alpes.

var. Lappo. DuP. ZETT. (quadriposita Zett.). Lapponia

borealis. |

74. H. contigua. VILL. Scania, Smolandia, Uplandia, Helsingia.

75. H. geniste. BORKH. Uplandia.

76. H. thalassina. Bort. Scania.

77. H. dissimilis. KnocK. (suasa Borkh.). Scania, Blekingia,

Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. Nor-

vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia.

78. H. oleracea. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Nericia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norve gla:

Gudbrandsdalia.

79. H. pisi. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia,

Uplandia, Helsingia, Jemtlandia, Bottnia septentrionalis,

Lapponia meridionalis, Norvegia: Smalenenia.

80. H. brassice. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Up-

landia, Helsingia, Lapponia meridionalis.

81. H. albicolon. Hörn. Scania, Uplandia.

82. H. trifolii. Rorr. (chenopodii Fab.). ' Scania, Blekingia,

Smolandia, Vestrogothia, Uplandia.

10 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

83. H. persicarie. Lin. Scania, Blekingia.

84. H. reticulata. VILL. (saponarie Borkh.) Scania, Blekingia,

Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia.

85. H. cucubali. FvrEssL. Scania, Blekingia, Smolandia, Hal-

landia, Vestrogothia, Gottlandia, Uplandia, Dalecarlia, Lap-

ponia borealis. Norvegia: Ostrodalia.

86. H. bicruris, HUFN. (capsincola Hiibn.). Scania, Smolan-

dia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Gud-

brandsdalia. 5

87. H. carpophaga. BorRKH. Scania, Sudermannia, Uplandia.

88. H. compta. FAB. Scania.

89. H. nana. Rortt. (conspersa Hiibn.). Scania, Blekingia,

Ostrogothia, Jemtlandia, Helsingia. Norvegia: Dowre.

90. H. albimacula. BorRKH. Scania, Vestrogothia.

91 H. filigramma. ESP. var. xanthocyanea. HöBs. Blekingia.

92. H. proxima. Hösns. (labecula Zett.).. Ostrogothia, Up-

landia, Dalecarlia, Helsingia.

93. H. dowreensis. WocKE. Norvegia: Dowre, secundum

STAUDINGER. ÅA nobis nondum visa.

94. H. chrysozona. BorKH. (dysodea Hibn.). Scania, Uplandia.

95. H. bicolorata. HuFn. (serena Fab.) Scania, Uplandia.

96. H. tincta. BRAHM. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplandia.

97. H. advena. FAB. Scania, Blekingia, Ostrogothia, Uplandia.

98. H nebulosa. HursN. Smolandia, Ostrogothia.

34 Gen. Aplecta. Br

99. A. occulta. Lin. Scania, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. : |

var. implicata. LEeF. (extricata Zett'). Lapponia borealis.

' 100. A. prasina. FAB. (herbida Hibn.). Scania, Vestrogothia,

Uplandia.

101. 4A. cincera. H.S. (Zelleri H. S.). Sudermanmnia.

102. ÅA. speciosa. HUBN. (arctica Zett.). Dalecarlia, Lapponia.

30 Gen. Polia. TREIT.

103. P. polymiia. Lan. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia.

104. P. flavicineta. FAB. Scania, Blekingia.

105. P. chi. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia,

Helsingia. Norvegia: Aggerhusia.

109.

110:

BIHANG : TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 45

36 Gen. Luceria. HEINEM.

IL. virens. LIN. Scania, Hallandia, Gottlandia.

37 Gen. Mamestra. ÖcHs.

M. porphyrea. Esr. (satura Hibn). Scania, Vestrogothia,

Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia.

Norvegia: Aggerhusia.

"M. adusta. Esp. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplan-

dia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia.

38 Gen. TIlarus. B.

I. ochroleucus. TREIT. Scania, Gottlandia.

39 Gen. Oharzgeas. STEPH.

Ch. gramäinis. Ii. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Dalecarlia, Hel-

singia, Lapponia. Norvegia: Smalenenia, Jarlsbergia,

Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dowre, Finmarkia.

40 Gen. MNeuronia. HöBn.

. N. popularis. FAB. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia,

Gottlandia, Uplandia.

N. cespitis. FAB. Scania, Ostrogothia, Uplandia.

. N. leucophea. VIEW. Scania, Blekingia.

41 Gen. Apamea. TREIT.

ÅA. testacea. HÖBN: Scania.

42 Gen. Luperina. B.

5 L. lateritia. HUFN. Scania, Smolandia, Oelandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia:

Ostrodalia.

. L. monoglypha. Hurs. (polyodon Treit.). Scania, Oelan-

dia, Gottlandia, Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia. Nor-

vegia: Aggerhusia.

L. abjecta. HöBN. Scania, Smolandia, Uplandia.

. L. furva. HÖBN. Scania.

. ÅL. sordida. BorkH. (infesta TREIT). Scania.

IL. basilinea. FAB.' Scania, Smolandia, Bahusia, V estro-

gothia, Ostrogothia, Oelandia, Gottlandia.

LL. rurea. FAB. Scania, Blekingia, Vestrogothia, ÖOstro-

gothia, Sudermannia, Uplandia, Helsingia. Norvegia:

Smalenenia; dioecesis Bergensis. s

- H. nmictitans. Lis. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

3. H. leucostigma. HöBN. Scania.

. H. micacea. EsP. Scania, Gottlandia, Bahusia, Vestro-

. G. ochracea. HöBN. Scania.

WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

. scolopacina. EsP. Scania.

. hepatica. LIN. HöBN. Scania.

. gemina. HöBN. Scania, Uplandia.

ESKS

. LÅ. secalis. BJERK. (oculea Lin. Fabr. didyma Esp.) Scania,

Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia,

Helsingia.

« LD. literosa Haw. Vestrogothia, Oelandia, Gottlandia, Up-

landia.

« L. strigilis. ÖLERK. Lin. Scania, Blekingia, Gottlandia,

Oelandia, Ostrogothia, Uplandia.

Var. latruncula. LANG. Scania, Smolandia, Ostrogothia,

Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

. DL. bicoloria. VinL. (furuncula Treit.) Scania.

43 Gen. Crymodes. GN.

. C. exulis. Ler. (marmorata Zett.) Lapponia meridionalis.

Norvegia: Dowre.

. C. Maillardi. HöBs. Norvegie alpes, secundum STAv-

DINGER.

44 Gen. Helotropha. LED.

HH. Haworthi. Curt. Bottnia septentrionalis, Lapponia

intermedia et borealis.

gothia, Gottlandia, Uplandia. - Norvegia: Aggerhusia

Dowre.

45 Gen. Hydroecia. GN.

gothia. Norvegia: Aggerhusia.

46 Gen. Gortyna. OcHs. |

47 Gen. Nonagria. OCHs.

. N. typhe. THBG6. EsrP. (arundinis Fab.) Scania, Vestro-

gothia, Uplandia.

. N. canne. ÖcHKs. Scania.

. N. neurica. HöBN. SCHMIDT. Scania.

. N. geminipuncta. HATCH. Scania.

. N. nexa. HöBN. Scania.

141.

142.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND FLN 13

48 Gen. Tapinostola. LED.

T. elymi. TrErr. Scania.

T. fulva. HöBN. Smolandia, Uplandia.

49 Gen. Leucania. ÖCHS.

. L. pallens. Tin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Östro-

gothia, Gottlandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

. DL. impura. HöBN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Uplandia.

LL. obsoleta. HöBN. Scania, Uplandia.

LTL. comma. LIN. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Up-

landia. Norvegia: Smalenenia.

. LE. conigera. FAB. Scania, Smolandia, Gottlandia, Ostro-

gothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrandsdalia.

. L. albipuneta. FAB. Scania.

. L. lithargyrea. Bsp. Scania, Oelandia, Ostrogothia.

. L. turca. LAN. ÖOstrogothia.

50 Gen. Mythimna. ON.

M. imbecilla. FaB. Vestrogothia. Norvegia: Aggerhusia.

51 Gen. OCerigo. B.

2 C. matura. HUFN. Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia.

52 Gen. Agrotis. TREIT.

. ÅA. linogrisea. SCHIFF. Vestrogothia, Uplandia.

. ÅA. fimbria. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia.

. 4. pronuba. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Bahusia,

Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia.

var. innuba. TREIT. Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Uplandia.

ÅA. orbona. HuFnN. Scania, Blekingia, Bahusia, Vestro-

gothia, Gottlandia, Uplandia.

ÅA. comes. HUBN. Scania, Ustrogothia.

. A. strigula. THBG. (porphyrea Hiibn.) Scania, Smolandia,

Oelandia, Ostrogothia, Gottlandia, Helsingia.

. 4. polygona. FAB. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia. ;

. A. signum. FAB. (sigma Hiibn.) Scania.

ÅA. subrosea, STEPE. Vestrogothia.

. 4. sobrina. GN. LDLapponia secundum STAUDINGER.

163.

164.

A ;

J. ÅA. rubi. VIEW. Smolandia, Uplandia.

ÅA.

WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

ÅA. augur. FAB. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis. Nor-

vegia: Ostrodalia.

A. obscura. Bratm. (ravida Hiibn.) Scania, Oelandia,

Vestrogothia, Ostrogothia, Jemtlandia, Helsingia.

«4. carnica. Her. (alpicola Zett.). Herjedalia, Lapponia.

Norvegia: Dowre.

sel hyperborea. ZETT. (aquilonaris Zett.) Lapponia borealis.

Norvegia: Finmarkia.

. 4. triangulum. HuFs. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Uplandia.

«4. baja. FAB. Vestrogothia, Ostrogothia.

I. ÅA. glossematis. WALLENGR. Scania.

«4. c nigrum. Iis. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia,

Gottlandia, Uplandia, Lapponia rain 316 rate pkt

Smalenenia.

. Å. ditrapezium. BORKH. Scania, secundum ZETTERSTEDT.

- Å. stigmatica. HUBN (rhomboidea Treit.) Scania, Smolandia,

Ostrogothia.

. tantographa. FAB. Vestrogothia.

. umbrosa. HöBN. Scania.

brunnea. FAB. Scania, Ostrogothia.

1. A. conflua. Treir. (borealis & diducta Zett.). Lapponia.

Norvegia: Dowre.

. 4. festiva. HöBN. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Up-

landia, Lapponia intermedia.

- 4. depuncta. Lin. Exemplum hujus speciei Dom. WAHL-

BERG invenit, sed locum non indicavit.

. 4. cuprea. HöBN. Östrogothia, Gottlandia, Dalecarlia, Hel-

singia: Norvecgia: Aocerhusia.

, (=) fal)

. Å. plecta. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Uplandia,

Helsingia.

2. A. fennica. Tavscn. Scania, Uplandia, Lapponia meri-

dionalis.

183. A. simulans. Hours. (pyrophila Fab.) Scania, Blekingia,

. Å. grisescens. TREIT. Sudermannia.

Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia.

Norvegia: Gudbrandsdalia.

TAS fier Lin. (cinerea Zett.) Scania, Bahusia, Ostro-

gothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Dowre.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25 1 N:0. 4, 15

186. A. decora. HöBN. Vestrogothia, Ostrogothia, Suderman-

nia. Norvegia: Dowre.

187. A. exclamationis. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia, Lapponia. Norvegia: Smalenenia,

Ostrodalia.

188. A. ripe. HösN. var. Weissenbornii. FR. (obotritica Schmidt).

Scania. j

189. A. recussa. HÖBN (tetrastigma Zett.) Helsingia, Bottnia

septentrionalis, Lapponia. Norvegie alpes.

190. A. tritici. Lin. Scania, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia.

Norvegia: Aggerhusia. i

191. A. vitta. HÖBN. Scania, Ostrogothia, Uplandia. -

192. A. norvegica. STAup. Norvegia: Dowre, secundum STAU

; DINGER. ÅA nobis nondum visa.

193. A. nigricans. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Östro-

gothia, Uplandia.

194. A. obelisca. HöBN. Scania, Smolandia, Sudermannia.

195. A. ypsilon. Rortt. (suffusa Hiibn.). Scania, Vestrogothia,

Gottlandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

196. A. segetum. SoHF. Scania, Smolandia, Gottlandia, Up-

> landia, Lapponia meridionalis.

197. A. corticea. HUBN. Scania, Gottlandia, Vestrogothia, Östro-

gothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrandsdalia.

198. ÅA. vestigialis. Bott. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Gottlandia.

199. A. precox. LIN. Scania.

53 Gen. Anomogyna. STAUD.

200. A. letabilis. ZETT. (obliterata Zett. Schoenherri H. 5-).

Lapponia borealis. Norvegix montes.

54 Gen. Grammesia. STEPH.

201. G. trigrammica. HuFs. (evidens Thbg). Scania, Blekingia,

Oelandia, Gottlandia, Hallandia, Bahusia.

55 Gen. OCaradrina. OCHKHS.

202. C. morpheus. HUFN. Scania, Ostrogothia, Uplandia, Hel-.

singia. Norvegia: Romsdalia, Gudbrandsdalia. ;

203. C. quadripunctata. FAB. (cubicularis BorKH.). Scania, Smo-

landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia.

Norvegia: Gudbrandsdalia.

204.

205.

206.

207.

208.

209.

210.

WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

C. leucoptera. THBG. Diss. II. p. 41 (1791). Uplandia.

C. alsines. BRAEM. Scania, Öelandia, Ostrogothia, Gott-

landia, Uplandia, Helsingia. /

C. tarazxacei HöBN. Scania, Smolandia. Ostrogothia.

56 Gen. Hydrilla. B. |

H. palustris. HöBns. (transfuga Zett.). Scania, Blekingia,

Vestrogothia, Ostrogothia, Bottnia septentrionalis, Lap=

ponia intermedia.

57 Gen. ZLampetia. Borr.

L. arcuosa. HAN. Scania. Norvegia: Dowre.

58 Gen. Acosmetia. STEPH.

A. caliginosa. HöBN. Scania.

59 Gen. Rusina. B.

R. tenebrosa. HöBN. Scania, Blekingia, Smolandia, Su-

dermannia. 4

60 Gen. Amphipyra ÖCES.

. Å. tragopoginis. LiN. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Lapponia meridionalis.

. ÅA. pyramidea. Lin. Scania, Blekingia, Uplandia.

d. A. perflua. FABR. Scama.

61 Gen. Nenia. STFPH.

. N. typica. Lin. Scania, Blekingia, Vestrogothia, Östro-

gothia, Uplandia; Helsingia.

62 Gen. Scoliopteryz. GERM.

. S. libatriz. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Gott-

landia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Gudbrands-

dalia, Ostrodalia. '

63 Gen. Brotolomia. LED.

)j. B. meticulosa. LIN. Hallandia.

64 Gen. Euplexia. STEPH.

. E. lucipara. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Uplandia.

65 Gen. Jaspidea. B.

. J.-celsia. Lin. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Vestro-

gothia, Uplandia, Dadecarlhia.

219

220.

221.

222.

223.

224.

225.

236.

237

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4. 17

66 Gen. Plusia. 'TREIT.

P. triplasia. Tin. Scania, Blekingia, Smolandia, Östro-

gothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia.

P. asclepiadis. SCHIFF. Scania, Smolandia, Ostrogothia,

Gottlandia, Uplandia, Helsingia.

P. tripartita. Hurs. (urtiex Hiibn.) Scania, Blekingia,

Gottlandia, Uplandia.

P. moneta. FAB. Scania.

P. chrysitis. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Oelandia,

Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia. Nor-

vegia: Smalenenia, Gudbrandsdalia.

P. bractea. FAB. Scania.

P. festuce. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Östro-

gothia, Gottlandia, Helsingia. Norvegia: Gudbrands-

dalia.

P. iota. Lin. Scania, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia, Bottnia septentrionalis, Lapponia.

. P. pulchrina. HAWw. (v aureum GN.). Scania.

. P.macrogamma. Ev. Lapponia intermedia.

. P. gamma. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Lap-

ponia meridionalis, Norvegia: Gudbrandsdalia.

. P. mi. HöBn. Norvegia: Ostrodalia.

. P.n aureum. GN. Dalecarlia.

. P. interrogationis. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis,

Lapponia meridionalis et intermedia. Norvegia: Azg-

=) fa)

gerhusia.

RS panilis. Hössn. Dapponia borealis.

. P. diasema. Boisp. Lapponia meridionalis, intermedia et

borealis.

P. Hochenwarthi. HocHENW. Dalecarlia, Lapponia meridio-

nalis, intermedia et borealis. (Vestrogothia secundum Dom.

EDGREN.)

67 Gen. Anarta. TRrREIr.

A. myrtilli. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrands-

dalia.

A. Bohemani. Staup. Norvegia: Fimmarkia.

18 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

238. ÅA. cordigera. THBG (cincta Zett.). Jemtlandia, Dalecarlia,

Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia:

Krogklev, Finmarkia. |

239. A. melaleuca "T'HBG. Jemtlandia, Dalecarlia, Helsingia,

Lapponia. Norvegie montes, Finmarkia.

240. A. melanopa. TusG. Dalecarlia, Lapponia. Norvegia:

Dowre, Finmarkia.

241. A. funesta. PAYK. Lapponia intermedia et borealis. Nor-

vegia: Finmarkia.

242. A. Richardsoni. Curt. (algida Zett.). Lapponia borealis.

Norvegia: Finmarkia.

245. A. Schoenherri. ZETtT. (leucocylca Staud.). Lapponia bore-

alis. Norvegize montes, Finmarkia. |

244. A. lapponica. THBG. (amissa Zett.). Lapponia meridionalis

et intermedia.

245. A. Zetterstedti. StAup. Norvegia: Finmarkia.

246. ÅA. quieta. HöBsS. Norvegia: Finmarkia.

68 Gen. Heliaca. H. S.

247. H. tenebrata. Scor. (arbuti Fabr. Thbg). Blekingia.

69 Gen. dChariclea. KIRBY.

248. Ch. delphinii. Lis. Ut Suecie incola a Dom. BILLBERG

allata. Exemplum in mus. Holm. adest.

70 Gen. Pyrrhia. HöBN.

249. P. umbra. HUuFN. (marginata Fabr.). Scania.

71 Gen. Heliothis. OcHs.

250. H. dipsaceus. LIN. Scania.

251. H. scutosus. SCHIFF. Scania, Gottlandia.

72 Gen. Acontia. OcHs.

252. ÅA. luctuosa. SCHIFF, (italica Thbg.) Gottlandia.

73 Gen. Thalpochares. LED.

293. Th. paula. HöBN. Scania.

74 Gen. Erastria. ÖCHSs.

254. E. uneula. CLERK. (uncana Lin.). Scania, Oelandia, Vestro-

gothia, Uplandia.

[ubil

206.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 4. 19

75 Gen. Prothymia. HöBn.

. P. viridaria. CLERK. (&enea Hibn.) Scania, Smolandia,

Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia.

76 Gen. Agzgrophila. B.

A. trabealis. Scor. (sulphuralis bLin.). Scania, Oelandia,

Gottlandia.

77 Gen. : Photedes. LED.

. Ph. captiuncula. TREIT. in Suecia secundum LEDERER.

78 Gen. Euclidia. TRrREIT.

. £. mi. ÖLERE. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia,

Helsingia.

. E. glyphica. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

thia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia.

79. Gen. Catocala. SCHRANK.

. C. fraxini. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Sudermannia.

. C. elocata. EsP. Scania, Hallandia, Ostrogothia.

. C. nupta. LIN. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia.

. C. sponsa. LIN. Scania, Hallandia.

. C. promissa. EsrP. Scania.

. C. pacta. LIN. Vestrogothia.

. C. electa. BORKH. Scania. k

380 Gen. Toxocampa. GN.

. T. pastinum. Lin. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Suder-

mannia.

. T. vicie.. HöBN. Scania, Ostrogothia, Uplandia.

SRlEkeNacee ARBE Scanias

Obs. T. lusoria. Lin. ut incola Suecie allata, nungquam

ibi est reperta.

81 Gen. Aventia. Du>r.

. ÅA. flexula. SCHIFF. Scania, Ostrogothia. Norvegia: Ag-

gerhusia.

82 Gen. Eoletobia. B.

. B. fuliginaria. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia. Norvegia: Agger-

husia.

20 =. WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

33 Gen. Zanclognatha. LED.

272 Z. tarsiplumalis. HÖBN. Scania, Ostrogothia.

273. Z. nemoralis. FAB. Scania, Oelandia.

LZ. tarsipennalis. TREIT. Scania.

275. Z. emortualis. SCHIFF. Scania.

4 34 Gen. Herminia. TrREIr.

276. H. tentacularia. Tan. Scania, Blekingia, Smolandia, Oe-

landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia,

Helsingia, Lapponia. Norvegia: Gudbrandsdalia, Dowre.

35 Gen. Pechipogon. STEPH.

277. P. barbalis. CLERK. Scania, Blekingia, Smolandia, Oelan-

dia, Vestrogothia, Gottlandia. Norvegia: Aggerhusia.

86 Gen. Bomolocha. Hörn.

278. B. fontis. THBG. (crassalis Fab.). Scania, Blekingia, Hal-

landia, Östrogothia, Vermlandia. Norvegia: Aggerhusia.

37 Gen. Hypena. TrEIT.

279. H. rostralis. Lin. Scania, Blekingia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Gottlandia.

280. H. proboscidalis. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Oe-

landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia,

Helsingia. Norvegia: Gudbrandsdalia, Ostrodalia.

281. H. palpalis. HöBN. Scania.

282. H. obesalis. Tréit. Gottlandia secundum STAUDINGER.

38 Gen. Hypenodes. GN.

283. H. tertianella. Lin. F. S. n. 1429 (albistrigalis Haw. Gn.

Delt. p. 42). Smolandia.

59 Gen. Brephos. OcHs.

284. B. parthentas. LIN. Scania, Smolandia, V estrogothia, SIR

gothia, Uplandia, Lapponia.

285. B. nothum. HöBs. Ostrogothia.

II. Geometre.

1 Gen. Urapteryx. LEACH.

1. U. sambucaria. LIN. Scania.

-1

(dal

10.

BIHANG TILL K. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 4, 21

2 Gen. Geometra. Lin.

G. papilionaria. Tan. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Gottlandia. Norvegia: Aggerhusia.

3 Gen. Phorodesma. B.

Ph. pustulata. HuFs. (bajularia HöBN.) Scania, Oelandia.

4 Gen. Nemoria. HösBn.

N. vernaria. LIN. Scania (auctor), Dalekarlia (Lin.), Vestro-

gothia (Edgren).

N. putataria. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Östro-

gothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia et

dioecesis Bergensis.

N. lactearia. Ian. Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia.

N. viridata. Lis. Scania, Ostrogothia, Uplandia. Nor-

vegia: Ostrodalia.

N. strigata. MÖLL. Scania.

N. thymiaria. Tan. Scania, Hallandia, Vestrogothia, Östro-

gothia.

5 Gen. Pellonia. DuPr.

P. vibicaria. Lan. Scania, Blekingia, Smolandia, ÖOstro-

gothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Ag-

gerhusia.

6 Gen. Acidalia. TREIT.

ÅA. similata. THBG (perochraria F. R.). Scania, Blekingia,

Smolandia. Norvegia: Aggerhusia.

A. ochrata. ScoP. Scania, Smolandia. Norvegia: Agger-

husia, Gudbrandsdålia, Ostrodalia.

A. moniliata. FAB. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Su-

dermannia, Uplandia.

A. dimidiata. HUFS. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Uplandia.

A. muricata. HUFN. Scania, Gottlandia, Dalslandia.

A. pallidata. BorkH. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia. Norvegia: Ag-

gerhusia.

A. virgularia HöBN. Scania, Blekingia, Gottlandia

ÅA. bisetata. HUFN. Scania.

ÅA. rusticata. FABR. Högs. Norvegia: Gudbrandsdalia,

Ostrodalia, dioecesis Bergensis.

22 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMERTARUM.

20. A. humiliata. HuFs. (osseata FaAB.) Scania, Gottlandia,

Smolandia, Ostrogothia, Uplandia. /

ÅA. herbariata. FABR. Scania, Östrogothia, secundum ZET-

TERSTEDT. Exempla suecana a nobis nondum visa.

ÅA. aversata. LIN. (remutata et lividata Lin.) Scania, Ble-

kingia, Smolandia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia,

Gottlandia, Uplandia, Bottnia septentrionalis, Lapponia

meridionalis. Norvegia: Aggerhusia.

ÅA. tnornata. HAw. (suffusata Treit). Scania, Sudermannia.

Norvegia: Aggerhusia.

Å. emarginata. Lan. Scania, Östrogothia, Uplandia.

Å. fumata. STEPH. (commutata Treit.) Scania, Smolandia,

Östrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norvegia:

Finmarkia.

Å. floslactata. HAV. (remutata Treit). Scania, Ostrogothia,

Uplandia, Helsingia. N orvegia: Aggerhusia, Dowre.

Å. immutata. Lin. (sylvestrata Treit.). Scania, Blekingia,

Östrogothia, Gottlandia, Dalecarlia. N orvegia: Aggerhusia.

ÅA. incanata. Lin. (mutata Treit). Scania, Gottlandia. N or-

vegia: Aggerhusia.

A. immorata. LiN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Ostrodalia.

ÅA. rubiginata. HuFS. (vittata THBG). Scania, Gottlandia.

4. ornata. ScoP. THBG. (paludata Lin.). Blekingia, Oelan-

dia, Gottlandia.

A. violata. THBG. (decorata Borkh.). Gottlandia.

7 Gen. Zonosoma. LED.

Z. pendularium. CLERK. LAN. Scania, Smolandia, Bothnia

septentrionalis, Lapponia borealis. Norvegia: Aggerhusia.

Z. orbicularium. HöBs. Smolandia, Vestrogothia, Ostrogo-

thia, Uplandia.

Z. linearium. HöBN. Scania, Blekingia.

Z. punctarium. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia.

3. Gen. Timandra. Dur.

T. amataria. Lan. Scania, Blekingia.

I Gen. Ellopia. TrErr.

E. prosapiaria. Tan. (fasciaria LiN.). Scania, Smolandia,

Vestrogothia, Ostrogothia, Helsingia. Norvegia: Agger-

husia, Buskerudia.

44.

45.

49.

50.

dl.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4. 23

10 Gen. Metrocampa. LATR.

M. margaritaria. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Up-

landia. Norvegia: Buskerudia, dioecesis Bergensis.

11 Gen. Eugonia. HöBN.

E. quercinaria. HUFN. (angularia Treit). Scania.

E. alniaria. Lis. (tiliaria Borkh, canaria HöBN). Scania,

-Smolandia. Norvegia: Aggerhusia.

E. erosaria. BorkKun. Scania, .Smolandia, Oelandia, Vestro-

gothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

12 Gen. Selenia. HöBs.

S. lunaria. ScHIFF. Scania, Smolandia, Uplandia, Helsin-

gia. Norvegia: Aggerhusia.

8. tetralunaria. HuFs. (illustraria Treit.). Scania, Uplandia

S. bilunaria. Esp. Scania, Smolandia, Uplandia, Helsingia.

Lapponia meridionalis et intermedia. Norvegia: Agger-

husia, dioecesis Bergensis.

13 Gen. Pericallia. STEPH.

P. syringaria. Tis. (circularia Thbg.), secundum THUN-

BERG, qui exemplum a GAEDNERIO accepit. Exemplum al-

terum in mus. Holm. exstat.

14 Gen. Odontoptera. STEPH.

0. bidentata. Lin. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Gott-

landia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia,

dioecesis Bergensis.

15 Gen. Himera. Dvu>r.

H. pennaria. Lis. Scania, Smolandia, Bahusia, Vestrogo-

thia, Gottlandia, Uplandia. Norve gia: Aggerhusia.

16 Gen. OCrocallis. TREIT.

C. elinguaria. Lis. Scania, Ostrogothia, Uplandia, Hel-

singia. Norvegia: Aggerhusia.

17 Gen. Eurymene. Dur.

E. dolabraria. Lin. Scania, Blekingia, Vestrogothia, Östro-

gothia. Norvegia: Buskerudia.

18 Gen. Angerona. DuPr.

A. prunaria. LiN. (corylaria THBG). Scania, Hallandia,

Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. Not-rc

vegia: Gudbrandsdalia, Buskerudia. -

24 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

19 Gen. Rumia. Dvur.

52. R. crategata. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia,

Dowre, Buskerudia, dioecesis Bergensis

20 Gen. Epione. Dur.

93. £. apiciaria. ScHiFF. Scania, Blekingia, Ostrogothia, Hel-

singia, Bottnia septentrionalis. Norvegia ad Krogstad.

234. HE. vespertaria. FAB. THG. (paralellaria Treit.). Scania,

Blekingia, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia,

Gottlandia, Uplandia, Helsingia.

95. E. advenaria. HöBN. Scania, Blekingia.

21 Gen. Venilia. Dvr.

26. V. macularia. Lin. Hallandia, secundum THUNBERG, qui

exemplum ab ÖSBECKIO accepit. Norvegia: Mandalia,

Telemarkia.

22 Gen. Macaria. CURT.

M. notata. Lin. Scania, Smolandia, Bahusia, Vestrogothia,

Östrogothia, Gottlandia, Upplandia, Bottnia septentrionalis,

Lapponia. Norvegia: Oudalia, Buskerudia, Aggerhusia.

98. M. alternaria. HöBN. TrErir. Scania, Blekingia, Ostrogothia,

Gottlandia.

29. M. signaria. HöBN. TREIT. Vestrogothia, Ostrogothia, Gott-

landia, Sudermannia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

601" Mi lturata, ÖTERK. LING Scania. Blekingia, Smolandia,

Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia,

Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia,

Ostrodalia, Finmarkia.

-—-

23 Gen. OColutogyna. LED.

61. C. fusca. THBG. (venetaria Treit.). Uplandia, Lapponia.

Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Dovre, Nord-

landia, Finmarkia.

24 Gen. Psodos. TREIT.

62. P. coracina. Esr. (chaonaria Frey). Herjedalia, Jemtlandia,

Lapponia. Norvegia: Dovre, Nordlandia, Finmarkia.

25 Gen. Nyssia. B.

63. N. zonaria. SCHIFF. Scania. .

64. N. lapponaria. Borsp. Lapponia borealis.

69.

((O-

-—-

-—

BIHANG TILL K. SV. VET.AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 4. 25

Obs. N. pomonaria HöBrN. intra limites Scandinavie non-

dum reperta.

26 Gen. Biston. LEACH.

B. stratarius. HuFs. (prodromarius Treit). Ostrogothia,

Vestrogothia, Uplandia.

B. hirtarius. Lis. Scania, Vestrogothia, Uplandia, Hel-

singia.

27 Gen. Amphidasis. TRrRErr.

A. betularius. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Ag-

gerhusia, Dovre.

28 Gen. Phigalia. DuP.

Ph. pedaria. Fas. (pilosaria Treit.). Scania, Vestrogothia,

Uplandia.

29 Gen. Hibernia. LATR.

H. aurantiaria. BsP. Scania, Uplandia.

H. marginaria. BorkE. (progemmaria Treit.), Scania. Ble-

kingia, Uplandia.

H. defoliaria. CLERK. LIN. Scania, Smolandia, Uplandia.

Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia.

. H. leucophearia. SCHIFF. MNcania.

30 Gen. Hemerophila. STEPH.

H. abruptaria. THBG. (petrificata Treit.). In Suecia secun-

dum THUNBERG, qui exemplum a GADNERIO accepit.

31 Gen. GCleora. Curt.

C. lichenaria. HuFs. (pietaria Thbg). Scania, Blekingia,

Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia,

Helsingia.

32 Gen. Boarmia. 'TREIT.

B. cinetaria. SCHIFF. Scamia, Smolandia, Vestrogothia,

Uplandia, Dalecarlia,, Lapponia meridionalis. Norvegia:

Aggerhusia. |

B. scopularia. THBG. (glabraria Treit.) Oelandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Sudermannia.

B. angularia. THBG. (viduaria Treit.). Blekingia, Smolandia,

Vestrogothia.

26 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

18. B. ribearia. Lin. (abietaria Treit.). Scania, Vestrogothia,

Uplandia.

19. B. repandata. Lis. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Ag-

gerhusia, Ostrodalia, Buskerudia, dioecesis Bergensis.

80. .B. roboraria. ScHiFF. Uplandia.

33 Gen. Tephrosia. B.

81. IT. crepuscularia. Högs. Scania, Blekingia, Smolandia,

Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia.

34 Gen. Selidosema. Hörn.

82. S. ertcetaria. VinL. (plumaria Treit.). Scania, Gottlandia.

35 Gen. Perconia. Hörn.

83. P. strigillaria. Högs. Scania, Blekingia, Ostrogothia, Up-

landia. Norvegia: Buskerudia.

56 Gen. Gnophos. TrErr.

34. G. dilucidaria. HöBN. Ostrogothia, Gottlandia, Helsingia.

Norvegia: Dovre.

85. G. serotinaria. Högs. Dalecarlia, Helsingia.

86. G-. sordaria. THBG. Ostrogothia, Uplandia, Jemtlandia,

Gestricia, Dalecarlia, Lapponia. Norvegia: Dovre, Nord-

landia, Finmarkia.

G. obscuraria. HöÖBN. Scania, Ostrogothia, Gottlandia, Up-

landia, Helsingia. Norvegia: Buskerudia.

88. G. myrtillata. Thbg. (obfuscata Treit.). Ostrogothia, Gott-

landia, Vestrogothia, Uplandia, Jemtlandia, Helsingia.

Norvegia: Aggerhusia.

[0.0

-—

37 Gen. Fidonia. TrEIirt.

39. PF. carbonaria. LIN. (picearia Treit. amnicularia Zett.) Gott-

landia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia, Lapponia. Nor-

vegia: Nordlandia, Finmarkia.

38 Gen. Ematurga. LED.

90. E. atomaria. Lin. (obsoletaria. Zett.). Scania, Blekingia,

Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia,

Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia:

Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre.

92.

94.

95.

ÖS

-—

idel

100.

101

102

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 4, 2

39 Gen. Bupalus. LEACH.

B. piniarius. Lin. Scania, Blekingia. Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Nor-

vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre.

40 Gen. Strenia. DuP.

S. clathrata. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Bott-

nia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia,

Dovre, Nordlandia, Finmarkia.

41 Gen. Phasiane. Dup.

Ph. elorosata. Scor. (petraria Treit). Scania, Smolandia,

Ostrogothia. |

42 Gen. Thamnonoma. LED.

Th. brunneata. THBG. Scania, Blekingia, Smolandia, Oelan-

dia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia, Hel-

singia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Ag-

gerhusia, Buskerudia, Ostrodalia, Gudbrandsdalia.

Th. wavaria. Lin. (fuscaria Thbg). Scania, Blekingia, Smo-

landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia.

Norvegia: Aggerhusia, Ostrodålia, dioecesis Bergensis.

Th. punctularia. HöBN. Scania, Smolandia, Ostrogothia,

Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

43 Gen. Liodes. GN.

L. fuscaria. HöBN. H. S. In Uplandia semel lecta. In

Lapponia secundum HFERRICH SCHAFFER.

44 Gen. Rhyparia. HöBnN.

Rh. melanaria. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia, Vermlandia, Helsingia. Norvegia:

Aggerhusia, Buskerudia.

45 Gen. Abraxas. LEACH.

A. grossulariata. Lin. Scania, Blekingia, Gottlandia, Vestro-

gothia. Norvegia: Buskerudia, Mandalia.

A. marginata. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Nericia, Vestmannia, Uplandia, Dale-

carlia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Nor-

vegia: Aggerhusia, Dovre, dioecesis Bergensis, Mandalia.

ÅA. adustata. SCHIFF. Scania.

A. sylvata. SCoP. Scania, Blekingia.

28 — WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

1035

104.

105.

106.

108.

109.

110.

ILL

TD:

46 Gen. Bapta. STEPH.

B. punctata. FABR. (temerata Hiibn.). Scania.

47 Gen. OCabera. TrEIt.

C. pusaria. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Östrogothia, Gottlandia, Uplandia, Nericia, Vest-

mannia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia,

Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre.

C. exanthemata. Scor. Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Gottlandia, Uplandia, Nericia, Helsingia, Bott-

nia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia,

Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre.

48 Gen. Numeria. Dur.

N. pulveraria. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Östrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia:

Aggerhusia, Ostrodalia, dioecesis Bergensis.

49 Gen. Ploseria. B.

» P. pulverata. THBG. (diversata Treit). Scania, Smolandia,

Jemtlandia, Lapponia borealis. Norvesgia: Av erhusia.

PP 2

90 Gen. Scoria. STEPH.

S. lineata. Scor. (dealbata Lin.). Scania, Blekingia, Smo-

landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. Norvegia:

Aggerhusia, Gudbrandsdalia.

21 Gen. Odezia. B.

O. atrata. Lin. (cherophyllata Lin.). Scania, Blekingia,

Smolandia, Vestrogothia. Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia,

Nericia, Dalecarlia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia,

Gudbrandsdalia, Ostrodalia.

32 Gen. Anisopteryx. STEPH.

Å. fagaria. THBG (2scularia Treit.). Scania, Hallandia,

Vestrogothia, Ostrogothia.

53 Gen. Chimatobia. STEPH.

Ch. brumata. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

Ch. boreata. HöBtnN. Scania, Uplandia. Norvegia: Ag-

gerhusia.

113

114

115

114.

115.

110

117.

118.

I:KO:

120.

122.

123.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 4 29

54 Gen. Mesotype. HöBn.

M. virgata. HuFnN. (lineolata Treit:). Scania, Blekingia,

Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia.

55 Gen. GCidaria. Treit.

C. testata. Lin. (achatinata Treit.). Scania, Blekingia, Smolan-

dia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Nericia, Uplandia,

Dalecarlia. Norvegia: Aggerhusia, Dovre, Nordlandia.

C. populata. TAN. Scania, Blekingia, Smolandia, Oelandia,

Ostrogothia, Vestrogothia, Nericia, Uplandia, Helsingia,

Angermannia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Nor-

vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre,

Romsdalia, Nordlandia, Finmarkia.

C. associata. BORKH. (marmorata Treit.). Scania.

C. prunata. Las. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Gotlandia, Nericia, Uplandia, Helsingia. Nor-

vegia: Aggerhusia, Ostrodalia, Hardangeria, Dovre, dioe-

cesis Bergensis.

C. dictyides. WALLENGR. (reticulata Fab. Hiibn). Norve-

gia: Aggerhusia. Nomen illud Fabricianum a THUN-

BERGIO jam antea adhibitum. Vide infra.

C. undulata. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia , Uplandia, Helsingia. Norvegia:

Aggerhusia.

C. vetulata. SoHIFF. (rhamnata Thbg). Scania, Blekingia,

Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. Norvegia:

Aggerhusia.

Obs. C. transversata HuFns. (rhamnata Fabr.) nondum in

Scandinavia reperta.

C. dubitata. Lin. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Up-

landia. Norvegia: Aggerhusia.

C. palumbaria. FABR. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia,

Uplandia.

C. limitata. Scor. (mensuraria Treit. chenopodiata Heimem.)

Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia,

Gottlandia, Nericia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia. Nor-

vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Buskerudia, dioece-

sis Bergensis.

C. cervinata. SCHIFF. Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia.

C. fulvata. ForsTER. (cuspidata Thbg.) Scania, Smolandia,

Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia.

30 =. WALLENGREN, INDEX NOCTUÄRUM ET GEOMETRARUM.

124. C. dotata. Lis. (pyraliata Hiibn. Treit). Scania, Blekingia,

Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Bottnia

septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Gudbrandsdalia,

Hedemarkia, Dovre.

125. C. juniperata. Lin. Smolandia. Vestrogothia, Ostrogothia,

Nericia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia,

Buskerudia. ;

126. C. simulata. HöBN. Norvegia: Nordlandia, Finmarkia.

127. C. variata. SCHIFF. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Up-

landia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Nordlandia,

Finmarkia.

Var. obeliscata. Hiss. Ostrogothia. Norvegia: Agger-

husia.

128. C. cupressata. Högs. Gottlandia.

129. C, truncata. HUFN. (russata Treit. variata Thbg). Scania,

Blekingia, Smolandia, Hallandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Sudermannia, Nericia, Uplandia, Dalecarlia, An-

germannia, Helsingia, Lapponia (?). Norvegia: Gud-

brandsdalia, Dowre, Finmarkia.

130. C. citrata. Lan. (immanata Haw.). Scania, Blekingia, Up-

landia. Norvegia: Aggerhusia.

131. C. siterata. Hurs. (psittacata Treit.). Scania, Smolandia,

Bahusia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia. Norvegia:

Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Buskerudia.

132. C. miata. Lin. (coraciata Treit. viridata Zett). Scania,

Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia,

Helsingia, Angermannia, Lapponia meridionalis. Nor-

vegia: Aggerhusia, Mandalia, Dovre, dioecesis Bergensis.

133. C. ocellata. Lis. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Vestro-

gothia, Gottlandia. Norvegia: Aggerhusia, Ostrodalia.

134. C. bicolorata. HuFnN. (rubiginata Fab. Thbg.). Scania, Ble-

kingia, Smolandia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia,

Uplandia, Helsingia, Dalecarlia, Angermannia, Bottnia

septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gud-

brandsdalia, Dovre.

135. C. cognata. THBG. (firmata, Hibn. Treit.) Scania, Blekingia,

Smolandia, Gottlandia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia.

136. C. Lienigiaria. LEpv. (serraria Zell. nec Gn). Lapponia

meridionalis.

137. C. munitata. HöBN. (arcticaria Zett.). Uplandia. Norvegia:

Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre, Finmarkia.

135.

139.

140.

141.

142.

143.

144.

145.

146.

149.

150.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4. 31

C. viridaria. Fab. (deleataria Thbg, miaria Treit). Scania,

Smolandia, Hallandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gott-

landia, Uplandia. Norvegia: Ostrodalia, Nummedalia.

C. salicata, HöBs, Uplandia.

C. didymata. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Nericia, Uplandia, Dalecarlia, Hel-

singia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostro-

dalia, Nordlandia.

C. vespertaria. BorkKuH. (brunnearia Heimem.). Scania, Ble-

kingia, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia,

Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia, dioece-

sis Bergensis.

C. incursata. Hiss. (decrepitata Zett). Dalecarlia, Lappo-

nia. Norvegia: Nordlandia, Finmarkia.

C. frigidaria. GN. Lapponia intermedia. Norvegia: Fin-

markia.

C. fluctuata. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Nericia, Uplandia, Dalecarlia, Bott-

nia septentironalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia,

Dovre, Nordlandia, Finmarkia.

C. montanata. BorkuH. Scania, Blekingia, Smolandia, Hal-

landia, Vestrogothia, Ostrogotnhia, Nericia, Uplandia, Dale-

carlia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia,

Dovre, Finmarkia.

C. quadrifasciaria. IAN. (ligustraria Hibn. Treit.). Scania,

Blekingia, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia,

Gottlandia, Sudermannia, Uplandia, Helsingia, Bottnia

septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gud-

brandsdalia.

. C, ferrugata. CLERK. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia,

Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia,

Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Dovre,

Nordlandia, Finmarkia.

. C. spadicearia. BorkH. HEINEM. Scania, Ostrogothia, Up-

landia.

C. designata. Hvrs. (propugnata Fab. Treit.), Scania,

Smolandia, Gottlandia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia,

Lapponia. Norvegia: Dovre, Finmarkia.

C. abrasaria. H. S. (sparsata Zett.). Lapponia meridio-

nalis et intermedia. Norvegia: Finmarkia.

152.

159.

160.

161.

162.

163.

164.

1001

WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

C. obliquata. THBG. (vittata Borkh. lignata Treit.). Smo-

landia, Vestrogothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrands-

dalia.

C. nebulata. THBe. (dilutata Borkh. Treit.). Scania, Ble-

kingia, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia. Norvegia:

Nordlandia, Finmarkia, Aggerhusia.

.« OC. verberata. Scor. (rupestrata Treit.) Scania, Uplandia.

C. picata. HäBn. Scania.

.« C. galiata. HöBs. (integrata Zett.). Scania, Gottlandia, Su-

dermannia, Uplandia, Helsingia, Angermannia, Lapponia

meridionalis. Norvegia: Aggerhusia.

. C. cucullata. HuFnN. (sinuata Treit.) Scania, Vestrogothia,

Uplandia. Norvegia; Aggerhusia.

« OC. albicillata. Lan. Scania, Blekingia, Smolandia, Uplandia.

Norvegia: Aogoerhusia, Buskerudia.

2 22

« C. luctuata. HöBs. Trrrr. (transversata Thbg). Uplandia,

Vermlandia, Gestricia, Helsingia, Bottnia borealis, Lap-

ponia. Norvegia: Dovre, Nordlandia, Finmarkia.

C. hastata. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, OÖstrogothia, Gottlandia, Uplandia, Vermlandia,

Helsingia, Lapponia meridionalis et intermedia. Nor-

vegia: Ostrodalia, Dovre, Buskerudia.

UC. hastulatu. Högs. GN. (subhastata Nolck.) Dalecarlia,

Lapponia intermedia et borealis. Norvegia: Nordlandia,

Finmarkia.

C. tristata. Lis. Trerr. Scania, Blekingia, Smolandia,

Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Nor-

vegia: Aggerhusia, Ostrodalia.

C. sociata. Borkn. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, ÖOstrogothia, Sudermannia, Uplandia, Helsingia,

Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostro-

dalia, Nordlandia.

C. molluginata. HöBS. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Agger-

husia, Buskerudia.

C. adequata. Borzu. (blandiata Hiibn. Treit.). Bahusia,

Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia, Lapponia. Norvegia:

Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Nordlandia.

C. minorata. Treit. Norvegia: Dovre, Nordlandia, Fin-

markia.

166.

Hö:

165.

169.

170.

173.

174.

ILO

Idde

181.

183.

184.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND. 2. N:O 4. 33

C. bilineata. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Nericia, Vestmannia, Uplandia. Nor-

vegia: Aggerhusia, dioecesis Bergensis.

C. corylata. THBG. (ruptata Treit.). Scania, Blekingia, Smo-

landia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia:

Aggerhusia.

C. silaceata. Hiss. Treir. - Vestrogothia, Ostrogothia,

Sudermannia.

C. capitata. H. S. Norvegia: Aggerhusia.

C. aquata. HÖBN. Scania.

C. vittalbata. HöBN. Gottlandia.

C. reticulata. THBG. (tersata HöBN. TRrRErIT.). Scania, Hal-

landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia.

C. lapidata. HöBN. H. S. Bottnia borealis.

C. conjunctaria. LED. (polygrammata Zell.). Dalecarlia.

C. polata. HöBN. Lapponia intermedia. Norvegia: Fin-

markia. ;

C. cesiata. LANG. HÖBN. Smolandia, Vestrogothia, Östro-

gothia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia, Lapponia. Nor-

vegia: Gudbrandsdalia, Dovre, Nordlandia, Finmarkia.

C.alehemillata, LIN. (rivulata Hiibn.). Scania, Blekingia, Smo-

landia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Da-

lecarlia, Helsingia, Lapponia intermedia. Norvegia: Ag-

gerhusia, Nordlandia.

C. affinitata. STEPH. (inciliata Zett.). Scania, Blekingia,

Vestrogothia, Dalecarlia, Lapponia intermedia. Norve-

gia: Finmarkia.

C. teniata. STFPH. (aretata Zett.). Uplandia. Norvegia:

Aggerhusia.

C. albulata. FAB. HösN. Scania, Smolandia, Oelandia,

Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Nericia, Vestman-

nia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Agger-

husia, Dovre, Nordlandia, Finmarkia.

flavofasciata. TABG. (decolorata Hibn.) Scania, Blekingia,

Uplandia. Norvegia: Finmarkia.

C. trifasciata. THBG. BorkKH. (impluviata Hibn). Scania,

Smolandia, Hallandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia,

Helsingia, Lapponia. Norvegia: Gudbrandsdalia, Dovre.

C. literata. Donsov. (ruberata H. S.) Scania, Blekingia,

Smolandia, Ostrogothia. Norvegia: Aggerhusia.

185.

186.

LST

188.

189.

190.

L9g

1802:

193.

198.

90:

WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

C. badiata. Högs. Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

C. nigrofasciaria GoezE (derivata Treit.). Vestrogothia,

Vestmannia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

C. sagittata. FABR. TrEIT. (bidentata Heinem.) Uplandia.

C. comitata. LIN. (chenopodiata LIN. TRrREIT.). Scania, Ble-

kingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Nericia,

Vestmannia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Agger-

husia.

56 Gen. Asthena. HöBn.

A. cambriea. Curt. Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

ÅA. candidata. BorkH. Trrrit. (albulata. Rott). Scania,

Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gott-

landia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Gud-

brandsdalia.

ÅA. flavicata. THBG (luteata Treit.). Scania, Blekingia, Smo-

landia, Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

A. obliterata. HUFN. (strigata Thbg. hepararia HäBN. Treit.).

Scania, Bahusia, Vestrogothia, Uplandia, Gestricia. Nor-

vegia: Aggerhusia, Ostrodalia.

A. Blomeri. Curt. (pulehraria Ev. H; S.). Nortvegia:

Aggerhusia, Buskerudia, Bratsbergia.

537 Gen. Lobophora. CURT.

L. sexalata. ReETzZ. TrREIT. Scania, Smolandia, Oelandia,

Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

5. L. halterata. HuFN. (hexapterata Thbg. Treit.). Scania,

Smolandia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia,

Helsingia. Norvegia: Aggerhusia.

Var. zonata. THBG. Smolandia, Vestrogothia, Uplandia.

L. hyemata. BorkKtH. (polycommata Hibn. Treit). Up-

landia.

L. carpinata. BorkH. (lobulata Hibn. Treit.). Scania, Ble-

kingia, Smolandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia,

Nummedalia. X

58 Gen. Eupithecia. CURT.

E. rectanqulata. 11N. Scania, Smolandia, Vestrogothia

Ö ? S ,

Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia.

E. debiliata. HöBN. Treit. Scania, Blekingia, Smolandia,

Norvegia: Aggerhusia.

200.

201.

202.

203.

204.

205.

206.

207.

208.

209.

210.

2108

212.

213.

214.

215.

216.

217.

218.

2IKO

220

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4. J

E. subnotata. HisnN. Treit. Scania, Vestrogothia, Up-

landia. Vv

E. venosata. FaAB. TrEit. Scania. Norvegia: Agger-

husia.

E. insigniata. Hiss. (consignata, Borkh. Hibn. Treit).

Scania.

E. lanceata. Hiss. (hospitata Treit.) Smolandia, Uplandia,

Dalecarlia. Norvegia: Aggerhusia.

FE. oblongata. THBG. (centaureata Hibn. Treit.). Scania,

Blekingia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia,

Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. :

E. succenturiata. Lin. TrREItT. Scania, Blekingia, Smo-

landia, Vestrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia,

Gudbrandsdalia.

E. oxydata. TrEiIt. Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Sudermannia, Uplandia.

E. subfulvata. Haw. (ferruginata Dup.). Blekingia. Nor-

vegia: Aggerhusia.

E. scabiosata. Borkr. (piperata Steph. obrutaria H. 5.).

Scania.

F. dodonwata. CN. SNELLEN. Scania.

E. sobrinata. Huss. Scania, Smolandia, Gottlandia, Up-

landia. Norvegia: Nordlandia. ;

E. hyperboreata. Staup. Norvegia: Finmarkia.

E. innotata. HUFSN. TrREIT. Scania.

E. vulgata. HAw. (austeraria H. 5.). Scania, Vestrogothia,

Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

E. helveticaria. Boisp. H. S. (intricata Zett.). Scania, Smo-

landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia,

Bottnia borealis, Lapponia. Norvegia: Nordlandia, Fin-

markia.

E. satyrata. HäBN. TrEit. Scania, Smolandia, Uplandia.

Norvegia: Aggerhusia, Nordlandia, Finmarkia.

E. callunaria. DovBL. <Smolandia, Helsingia, Bottnia

boreålis.

E. castigata. HiBsN. Dur. Scania, Sudermannia, Uplandia.

E. attenaria. StAuD. Norvegia: Nordlandia, Finmarkia.

E. pygmeata. Hiss. Scania. Norvegia: Nordlandia,

Finmarkia.

E. plumbeolata. HAw. (begrandaria Boisd. H. 5.). Scania.

202.

2309.

WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM.

E. absinthrata. TN. GN. Scania, Vestrogothia, Uplandia.

. E. minutata. TREIT. SNELLEN. In Svecia habitare fertur,

exempla tamen non vidi.

EF. indigata. Hiss. Scania, Bottnia septentrionalis.

E. pimpinellata. Hiss. (denotata Gn.). Scania, Uplandia.

- E. abietaria. Gorze (strobilata Hibn. Snellen). Scania,

Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Up-

landia.

« E. togata. Hiss. (bilunata Zett.). Dalecarlia. Norvegia:

Aggerhusia.

- £. inturbata. Hiss. H. S. Henem. Ostrogothia.

- £. conterminata. ZELL. OÖOstrogothia. Norvegia: Num-

medalia.

- E. pusillata. FAB. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia,

Uplandia. Norvegia: Aggerhusia.

- £. exiguata. Hiss. Scania, Uplandia. Norvegia: Ag-

gerhusia, Ostrodalia.

539 Gen. OCollix. GN.

C. sparsata. "TREIT. Blekingia.

60 Gen. Sterrha. Hin.

S. sacraria. Lin. in Suecia secundum THUNBERG, non

vero reinventa.

61 Gen. Lythria. Hisrn.

L. purpuraria. LIN. (sordidaria Zett.). Scania, Blekingia,

Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecar-

lia, Helsingia, Lapponia meridionalis. Norvegia: Nord-

landia, Finmarkia.

62 Gen. Lithostege. Hun.

4. ÅL. griseata. SCHIFF. Scania.

L. farinata. Hur. (nivearia Treit.). Scania.

63 Gen. Anaitis. B.

«4. plagiata. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Gottlandia. Norvegia: Aggerhusia, dioececis Ber-

gensis.

- 4. paludata. THiBG. Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia,

Dalecarlia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Smalenenia,

Ostrodalia, Dovre, Nordlandia, Finmarkia.

BIFNANG CPL. KK. SV. VET -AKAD, HANDLE. BAND! de N:O fe Öl

Obs. Species dubie sunt: Phalena vittaria THBG. Diss.

IV: 58, ÅAcidalia annotinata ZETtT. Ins. Lapp. 960, Acidalia

relietata ZeTT. 1. c. 963, Acidalia subfasciaria ”BoHem. Act.

Holm. 1851. 133 et Cidaria flexuosaria BOoHrm. 1. c. 135, quas

omnes nondum vidi. Dom. SIEBKE in Itinere in Gudbrands-

dalia p. 36. L. linariatam FABR. ut incolam Norvegix dubius

adnotavit. Dom. EDGREN in litt. dixit se Cidariam suffuma-

tam in Vestrogothia legisse, sed exemplum hujus speciei sue-

canum nondum vidi.

—— —— >< ——

ÅR ER ONE

H SEA 4 Å

LEA

4 vi NE

N Hö Hå HRM

fran Cuntö Vg

Ah HubAgR fa

avd) Mail -

840 p EL SAM ova

BYSEN BOM Bralnsa U AR fer Ön

antal USAS USA RASEN sö

ms RER VE 6 RSA Par AN ggrt öl

-öaja TONGA uustard mtsrtsrernaks bor fa sir

HW ÖGO ARN Cluskapgte; Vuetk. Ja KA

| Av M i I pk I k TNE NN L ( i + a

LI ok vjö Fifas HORN SA SA FUONGA, LS

SAN bar inen du. ; LIG, ÖRNOR Ne

JRRUKT r é i FOR

DM q

i ER 4 i « "H

å Få

vida

KU TIN t Ör

Åu vs TA

MG +

3 | l

& ! Ch Dolls (KR

: é |

d KOKT

rn ,

TIA I0A

pa ff fUVTITELA

vet k/t8 Nl Ej

$ [| Lv

(d jul RISE Ne "”" JE Ån täatle

i kli

q ET

I Å

ANA LD

, r Ng 9 & i |

| ve Oo ÄR. » | AtLiaR

! HI REN ör A reelt SAC

1 "= Ve Wille k |. i

Pretn” Meta ORNFRR

lingir ARP NOD TRE

dar NOT fs KA Pias ke

I ä p $ y

BIHANG TILL K. SVENSKA VET, AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o b,

BEITRÄGE

KRYSTALLOGRAPHISCHEN KENTNINS

DER SALZE

DER SOGENANNTEN

SELTENEN ERD-NMETALLE

VON

Dr HALDOR TOPSÖE.

MIT 8 TAFELN.

(DER K. SCHWED. AKAD. D. WISSENSCH. MITGETHEILT tl. 12 NOV. 1873).

STOCKHOLM, 1874.

P. A NORSTEDT & SÖNER

KONGL, BOETRYCKARE.

Die im Nachfolgenden beschriebenen Salze :sind mir von meinem ge-

ehirten Freunde Dr P. T. CLEVE zur Untersuchung iibersandt. Die chemischen

Verhältnisse sind von Herrn CLEVE selbst oder wenigstens unter seinen

Auspicien einer griindlichen Untersuchung unterworfen, deren Resultate schon

theilweise veröffentlicht sind in den Abhandlungen:

»Om Erbinjorden« af OTTO M. HÖGLUND. Stockholm 1872.

»Om Yttrium- och Erbium-föreningar» af P. T. CLEVE och OTTO M.

HÖGLUND. (Svenska Vet.-Akad. Handlingar 1872).

Bei den verschiedenen Salzen habe ich um ein Gutachten iiber die grÖösS-

sere oder geringere Zuverlässigkeit der einzelnen Winkelwerthe zu ermög-

lichen, die Anzahl der verschiedenen Beobachtungen, aus welchen die Mittel-

werthe abgeleitet sind, angegeben.

1. Didym-Platincyanur.

Di Cy, + Pt Cy,+6 Hy O oder 2 DiCy, +3 Pt Cy, + 18 Ha.

Analysirt von Dr /P: TT! CLEVE.

Wondklnischsa > bre 058063: 0:00 FaR 20

öns irormen sa. (110). (OTO (OTT) (121) 10: 19,9) (SL:

Meldsgily 0 ig Ag Dy ct

Die Krystalle sind röthlich-gelbe Prismen (110), deren

spitze Kanten gewöhnlich von dem Flächenpaare (010) abge-

stumpft sind. Sie sind nur am einen Ende frei entwickelt

und von Flächen des Domas (011) begränzt, dessen vordere

Combinationskanten mit dem Prisma häufig von Flächen der

positiven Hemipyramide (10. 19. 9) oder in einem Falle (121)

abgestumpft sind. Än einem einzelnen Krystalle habe ich sehr

kleine Flächen von einer negativen Hemipyramide (541), in der

Zone (110). (011) belegen und die hinteren spitzen Kanten des

Domas und des Prismas abstumpfend, beobachtet.

Das Verhältniss der Indices welche fir die gewöhnlichste

Pyramide angenommen sind, ist zwar ziemlich complicirt, aber

die an drei Krystallen unzweifelhaft beobachteten Kantenwinkel-

werthe lassen -keinen Zweifel iäber die Zuverlässigkeit der ge-

wählten Flächensymbole ibrig, wie aus der nachstehenden

Zusammenstellung zwischen den beobachteten und den fär die

zwei Symbole (10. 19. 9) und (121) berechneten Werthen er-

sichtlich ist:

Beobachtet. Gerechnet fir hkl —

— —S— ——

(10. 19.9.) (121.)

(TOG Hk 500300 30167 "4 SAND

OLshlt 10 (BT SÖKS

(äl: hel Sör 6738 — 6T 34

(010 2BET 6 56” 11 RBS

FTV Mp ra i TER (2065

Die Flächen sind ausgezeichnet glasglänzend, die Prismen-

flächen sind jedoch parallel den Combinationskanten mit den

4 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Pyramidenflächen stark gestreift; diese sind selbst seiden-

glänzend und in derselben Richtung fein gestreift. |

Die Krystalle sind häufig — wie fig 4— durch wieder-

holtes parallelesAneinanderwachsen mehrerer Individuen spiesz-

förmig ausgebildet.

Keine deutliche Theilbarkeit. Die Krystalle sind sehr spröde,

der Bruch muschelig.

Specifisches Gewicht 2,679 (Mittel aus zwei Bestimmungen).

Die Messungen an zehn Krystallen ergaben als Mittelwerthe:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

ELDEN 8 9 HUD 2

| 110 : 010 2 3 (MR (lgh na

110 : 110 = = = 122935

f" 011 : 011 6 6 3 VE =

| 011: 010 iq 2 62” 207-52

MORI IITOTN I 3 67" 39 67” 38

Lb O0lORHÖT90 5 3 3 50 SöCL

140!:-(10:19.9) 48 3 30: Y 30” 16'

| OT 1 1 ST 323

110 : 011 2 il 62” 36" bh ARG

"TTO OT 7 9 173 160

| 011: (10:09 005 =2 2 S2MO0 SAM

110 : 541 1 1 c 10” 0' 133205

110 : (10.19.9) = 3 4 TA 7164

108010 5131 JL 90? 33' 907-24”

Herr CARLSON hat friiher einige Bestimmungen an die-

sem Salze mitgetheilt. !)

2. Cerium-Platincyanur.

Ce Cya+Pt Cy,+6 H, O oder 2 Ce Cy, + 3 Pt Cy, + 18 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Herrn S. JOLin.

Monoklinisch a:b:c=0,5806 :1: 0,5527 ”ac= 122 27

Beobachtete Formen (110). (010). (011). (121). (4. 11. 7). (341).

Tap fio: Tra, 6.

Kleine strohgelbe, bläulich fluorescirende Prismen, ge-

wöhnlich nur an dem einen Ende durch die Domaflächen (011)

begränzt. Die Hemipyramide (121) und das Flächenpaar (010)

') Kristallografiska Bidrag, p> L25 LS72

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:O 5. 5

kommen selten vor: die zwei andern Pyramiden sind nur an

einem einzelnen Krystalle beobachtet !). Alle Flächen spiegeln

schlecht.

Zwillingsbildung nicht selten: Umdrehungsaxe die Normale

der Fläche (100), welche selbst Zusammensetzungsfläche ist.

Die Domaflächen der zwei Individuen bilden einen einsprin-

genden Winkel, nämlich: (fig. 6).

Beobachtet. Berechnet.

(OLLE (OTB): 31” 0 30” 57'

Keine deutliche Spaltungsrichtungen.

Specifisches Gewicht: 2,657 (Mittel aus zwei Bestimmungen).

Die Mittelwerthe von Messungen an 8 Krystallen sind:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

(110: 110 4 4 57” 53 57? 56'

Fno : 110 3 3 121” 59' 122” 4

110 : 010 = ES SE GL

ANNAT I 1 c 66F 66” 0'

TSE 3 3 67” 36' 67” 34

| 011 : 010 il 1 62” 17' G2RS

OB FÖLT 5 5 Hora pe

UME TA 1 2 34? 28 J20

FA : 011 ä 9 02-40 =

110s(CET Tr 1 41” 16' SUN

| 110 : 341 1 1 ce 14? 20" 14? 52

| 121 : 011 KR EA = 30” 40'

110 : 011 6 6 90? 36' 90? 27'

Das Salz ist mit dem Didymsalze vollständig isomorph.

3 DLanthan-Platincyanur.

La Cy, + Pt Cy,+ 6 H, O oder 2 La Cy, + 3 Pt Cy, + 18 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr P. T. CLEVE.

Monoklinisch, vollständig mit den Cer- und Didym-Salzen

isomorph.

Beobachtete Formen (110) .(4.11.7). (011). (010).

Ila MSD

Kleine, strohgelbe, bläulich fluorescirende Nadeln in der

Regel ohne deutliche Endflächen. Wo solche auftreten, sind

!) Wenn man statt (4.11.7) das Symbol (132) annahm, wiirde der Winkel

110 : hkl berechnet — 43” 22' sein, während 41”16' gefunden ist.

6 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

sie gewöhnlich der positiven Hemipyramide (4.11.7) angehörig;

die Domaflächen sind immer untergeordnet ausgebildet und

fehlen oft ganz. Die Krystalle erhalten hiedurch — indem

die Pyramidenflächen mit den vordern Prismenflächen einen

sehr stumpfen Winkel bilden -— ein eigenthimliches Spiesz--

förmiges Aeusseres. (wie fig. 5.)

Die Messungen sind nur approximativ aber zeigen hin-

länglich deutlich die Isomorphie des Salzes mit den zwei friiher-

beschriebenen; die Mittelwerthe von Messungen an 4 Kry-

stallen sind: AL u

Anzahl der (Ceriumsalz.)

Krystalle. Kanten. Begbachtet. Berechnet.

IRLOS TOG 2 3 280 OTO

110: 110 5 2 TD 58 NR

OMTEOTT ] if 301 FIRAD

I El HOS OM I 2 Zz OrT48 62” 40'

NOLOESCESTT) il 2 CAO al

ATEA ST 2 3 66” 30' 66” 0'

PROF I ii SEI IOC

Specifisches Gewicht: 2,626. (Mittel aus zwei Versuchen.)

4. Erbium-Platincyanur.

Er Cya + Pt Cy,+7 H, O' oder 2 Er Cys; +3 Pt Cy, +21 H, 0.

Dargestellt und analysirt vom Dr O. HÖGLUND.

Rhombisch a:b:c=1 : 0,8965 : 0,6194. |

Beobachtete Formen: (001). (110). (221). (111). (100). (201). (553).

lab io HAS LL i;

Prachtvolle, kleine ziemlich dicke vierseitige Tafeln, deren

randkantenflächen — gewöhnlich von dem Prisma und den zwei

Pyramiden (221), (111) gebildet — selten vollzählig ausgebildet

sind, wodurch die Krystalle ein sehr unsymmetrisches Ansehen

erhalten.—" (Tap. fo? 11)

Das Prisma kommt immer, die Pyramide (221) in der

tegel und (111) sehr häufig vor. Das Flächenpaar (100), das

Doma (201) und die Pyramide (533) — die letzten Formen

ausserdem nur mit einer Fläche ausgebildet — sind nur an

einzelnen Krystallen beobachtet worden. Ausser den oben

genannten Pyramiden beobachtet man an vielen Krystallen

Flächen in der Zone (110), (111) belegen und mit den Prismen-

flächen Normalenwinkel von 4—5? bildend; es gehören diese

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O De 7

Flächen vielleicht mehreren sehr spitzen Pyramiden an, von

welchen die Form (15 .15.1) die am häufigsten auftretende

sein wiirde. Die Flächen sind indessen so schlecht ausgebildet,

dass man nicht sicher äber die Existenz solcher spitzen Pyra-

miden entscheiden kann.

Die Flächen — mit Ausnahme der Basis — spiegeln iber-

haupt nicht gut; sie sind gestreift und dazu sehr häufig krumm,

so dass die Messungen nicht im Besitze von grosser Genauig-

keit sind.

Die Farbe der Krystalle ist dunkel kirsehroth; das von

den Endflächen reflectirte Licht ist dunkelroth, während die

Pyramiden- und Prismenflächen im Besitze eines lebhaften grä-

nen Metallglanzes sind.

Optisches Verhältniss. Plan der optischen Axen senkrecht

auf der Basis, die stumpfen Prismenkanten halbirend, das heiszt

parallel den Krystallen b und c. Karakter positiv. Die erste

Mittellinie parallel der Hauptaxe.

Die Orientation ist demnach

bar

Axen-Dispersion ziemlich gross OD:

Der Winkel zwischen den optischen Axen wurde an drei

Platten in Oel bestimmt:

(AB) =118158

k8KDA

SKIN

Der Mittelwerth giebt fir den scheinbaren Axenwinkel in

der Luft:

(AID). = UDD |

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel der Endfläche (001).

Die Mittelwerthe von Messungen an acht Krystallen sind:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

ve 221 8 19 61 41 —

(00) En la TA + 4 42” 56 425 55

| 001 : 110 7 15 388-20— 908241 9040;

1 NIUE RA 2 2 280 208-101

| 110 : 553 i: 1 32” 49 SVD

| 00155) 4 6 35 33 30” 33,5

210050 I dd 47 26 38

| sd - — JAR

Ölka22 4 4 71 59 —

8 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Anzahl der

Krystalle. "Kanten. Beobachtet. Berechnet.

RES — — — 54 0',5

(110 : 110 4 4 (OA 83” 45',5

1110 1010 2 — — 41? 53

(001 : 201 1 1 EDO LÖ

1001 : 100 i 10 90” 0'

110 : 221 ij il 33” D4',5 84” 3?

22 2 5) oj I FD

IRL — — = GORT

Herr CARLSON hat friher einige Bestimmungen an diesem

Salze veröffentlicht. ;

Specifisches Gewicht = 2,620. Mittel aus zwei Versuchen:

n 3. Yttrium-Platincyanur.

Y Cy, + Pt Cy, + 7 H,O oder 2 Y Cy, + 3 Pt Cy, + 21 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr P. T. CLEVE.

Fhombisel a: bye 1 30:89205 0615

Beobachtete Formen: (001). (110). (221). (111).

Tap: TERS SOTO F

Wie das Erbiumsalz sind die Krystalle tafelförmig aus-

gebildet, das Prisma kommt immer, die Pyramide (221) fast

immer vor. Die Pyramidenflächen sind in der Regel unvoll-

zählig und zwar kommen sie gewöhnlich nur an einem oder

an zwei parallelen Prismenflächen aufgesetzt vor. (fig. 9, 10).

Zwillingsbildung nicht selten: Umdrehungsaxe die Normale

einer Prismenfläche welche selbst Zusammensetzungsfläche ist.

Die Prismenflächen der zwei Individuen bilden einen ein-

springendes Winkel: (Fig. 12.)

Beobachtet. Berechnet.

(TONEN O)A ör IS er

Die Flächen sind nicht gut: sie spiegeln ziemlich schlecht

und die Randkantenflächen sind gewöhnlich uneben und ge-

streift: die Messungen sind jedoch weniger schwankend als

diejenigen, welche sich fir das Erbiumsalz ergaben.

Die Farbe der Krystalle ist licht kirschroth; gleich wie

beim Erbiumsalze besitzen die Pyramiden- und Prismenflächen

einen lebhaften grinen Metallglanz.

Der Plan der optischen Axen ist senkrecht zur Basis,

parallel mit den Krystallaxen b und c; die erste Mittellinie

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 9. ÖJ

fällt mit der Normale der Endfläehen zusammen; der Karakter

ist positiv. Die Orientation ist somit vollständig der des

Erbiumsalzes analog nämlich

bana

Der Axenwinkel in Oel gemessen:

(CNS SIERRA

Der Mittelwerth giebt fär den scheinbaren Axenwinkel

in der Luft

(AB), =S UV

Dispersion der Axen beträchtlich o > v.

Theilbarketit: ausgezeichnet parallel der Basis.

Die Mittelwerthe von Beobachtungen an acht Krystallen

sind:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet Berechnet.

f, od : 111 3 3 42040 42046

001 : 221 4 5 61941" — 61936

| 001 : 110 6 16 909 5 909 0

ANTA O Oe Be 2 949 40

| 2016-22 1 il 56920" — 569 47',5

ES TG = 2 JE 53045

2 DÖ il 1 TS

TID TNG dj 10 830 28 =

110: 221 4 5 84919 — 84017'

03 IK 2 3 85040" 8503

221 : 221 1 1 82016" 8204

RS I En le 2 609 53',5

INRESA il 1 65944" — 659 21'

Herr CARLSON hat in seiner oben erwähnten Abhandlung

einige Bestimmungen der Winkelverhältnisse dieses Salzes an-

gefihrt.

Specifisches Gewicht 2,376.

Das Salz ist mit dem Erbium-Platin-cyanur vollständig

isomorph.

6 Thorium-Platincyanur.

Th Cy, + Pt Cy, + 8 H, O oder Th Cy, + 2 Pt Cy, + 16H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr. P. T. Cleve.

Rhombisch a: b:ec=1 : 0,4589:: 071485.

10 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Beobachtete Formen (100). (110) . (011).

Tab. II. Fig. 13.

Kleine, strohgelbe, sadelforan Prismen, durch das -

den spitzen Kanten aufgesetzte Fläckenpsar (100) stark ab-

geplattet. Die Nadeln sind an den beiden Enden von klei-

nen Flächen des horizontalen Prismas (011) begränzt. Die

Flächen sind sehr glänzend — namentlich die der Form (011),

das Pinakoid ist jedöck parallel der Längenrichtung gestreift.

Bei gewöhnlicher Temperatur hält sich das Salz sehr gut;

in erwärmter trockner Luft verwittert es dagegen ziemlich

schnell unter gelbbrauner Färbung.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (100).

Die Beobachtungen an neun Krystallen ergaben als Mit-

telwerthe:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

MOLL: OLLON a AR AID —

017-100 6 15 FOP THEORIN

01 : 110 6 21 TARA SAD

FÖRE ON bördan ONS, —

| ak 00 a 12 OST SNR

Herr Carlson hat fräher einige Messungen an diesem Salze

mitgetheilt.

Specifisches Gewicht 2,461.

7. Cerium-Platinchlorid.

3 Ce Cl, + 2 Pt Cl, + 26 HO oder Ce Cl, + Pt Cl, + 13 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Herrn S. Jolin.

Tretnagonalra ke" FSE

Beobachtete Formen: (001). (111). (110).

ANOS TURK ING, NAR

Die Krystalle, von der Farbe der gewöhnlichen Platin-

chlorid-doppelsalze, sind durch Vorherrschen der Endfläche

tafelförmig ausgebildet. Das Prisma ist gewöhnlich unter-

geordnet. Die Flächen sind uneben und zerfressen, und die

Messungen nicht sehr zuverlässig, weil das Salz selbst in war-

mer Winterluft schnell zerfliesst.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel der Basis.

—

!) Zwischen 889 31' und 90? 52' sehwankend.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O De itll

Optisches Verhalten: Einaxig, positiv.

Acht Krystalle ergaben als Mittelwerthe:

i Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

RS 4 4 GAN TIGA

FOOT 6 8 HUD —

001 : 110 1 il SOL 909 0'

Isa 1 ill ec JlF J200

SINA 3 4 HOJDORE IS

Herr MARIGNAC hat friiher!) ein Cerium-Platinchlorid, wel-

chem er die Formel 4 Ce Cl, +3PtCl, + 36 H; O gegeben

hat, untersucht. Obgleich diese Zusammensetzung nicht im

Einklange mit der aus den Analysen des Herrn Jolin berech-

neten Formel steht, lässt die vollständige Ubereinstimmung

der krystallographischen Verhältnisse zwischen den zwei von

Herrn Marignac und mir untersuchten Salzen jedoch keinen

Zweifel iiber ihre Identität zu. Welche von den zwei For-

meln die wahrscheinlichste ist, muss ich jedenfalls dahin-

gestellt lasåen.

Ausser diesem Salze hat Herr Marignac ein Didym- und

ein Lanthan-Platinchlorid doppelsalz mit dem Cersalze isomorph

und von derselben Zusammensetzung dargestellt. Er beobach-

tete fir die drei Salze

001 : 111 = 589 20' bis 589 0

II: TTT =; 749 04 bis T9r 40

Herr CLEvE hat mir auch Yttrium-, Didym- und Lanthan-

Platinchlorid zur Untersuchung iibersandt. Von diesen Salzen

war jedoch nur das Lanthansalz mit der Cerverbindung

analog zusammengesetzt; seine krystallographischen Verhält-

nisse erwiesen sich auch —— so weit es die sehr zerfliessen-

den und schlecht ausgebildeten Krystalle zu beobachten erlaub-

ten — vollständig mit den des Cersalzes ibereinstimmend:

Tetragonal, optisch einaxig, positiv. /

Das Yttrium-Salz dem die Formel 6 YC1, + 5 Pt Cl,

+ 52 H,O beigelegt ist, erwies sich unzweifelhaft optisch zwei-

axig, monoklinisch, und fir das Didymsalz, angeblich von der

Zusammensetzung 3 Di ÖL, +? Pt Cl, + 20H5 0 wurde jeden-

falls constatirt, das es nicht optisch einaxig ist. Es scheimen

demnach zwei verschiedene Didymsalze existiren zu missen.

!) Archives des sciences physiques et naturelles. Geneve 1873.

12 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Die nähere Untersuchung der Yttrium- und Didymverbin:

dungen, welche der ausserordentlich grossen Zerfliesslichkeit

der Krystalle wegen ziemlich schwierig ist, muss ich in die

Zukunft ausschieben.

8. Lanthanrhodanid-Quecksilbercyanid.

La (CyS); + 2 Hg Cy, +.8.H, 0

oder La (Cy 5); + 3 Hg Cy, + 12 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Monoklinisch a: b:e = 22787 :1:25787 ac — 87” 23.

Beobachtete Formen: (001) . (100). (101).(101) . (201)-(1ITy9

CTS). |

IE INU IR NG IT

Schöne, farblose, wasserhelle sechsseitige Tafeln, gewöhn-

lich etwas in die Richtung der Symmetrieaxe ausgedehnt. Von

den Randkantenflächen sind (201) und (112) selten und jeden-

falls sehr zuriickgedrängt; die ibrigen Formen sind ungefähr

gleichmässig ausgebildet. Die Flächen sind im Besitze eines

ausgezeichneten Glasglanzes und geben sehr gute Messungen.

Theilbarkeit sehr gut parallel (100).

Der Plan der optischen Axen ist dem Symmetrieplane

parallel; der Karakter positiv, die erste Mittellinie ist wenig

zur Normale der Fläche (001) geneigt so, dass die beiden Axen

durch diese Fläche austreten. Wegen der Kleinheit und der

tafelförmigen Ausbildung der Krystalle gelang es nicht die

genaue Orientation zu bestimmen und eine zur Mittellinie

senkrechte Platte herzustellen.

Der Winkel, den die aus den Endflächen anustretenden

Axen bilden, beträgt in Öel gemessen

((A, BJ)) = 75" 30, woraus (A, By) = 12716"

Die Resultate der Messungen an sieben Krystallen sind:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

.J100 : 001 4 NR PEO Ne RSS

1100 : 001 5 BTR SEE

| 001:7101 4 AL NS Or SOC TG

I --001 : 201 1 1 NOSA 68 DS

|ö:001-2tb02 0 ANS AT lir, AS

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 5. 13

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

JOOST Öd vet Fda CR

| 1001 : 111 4 4: 10844 " 108” 38

1001-110 3 ss BÖRDA SSA

| 001 : 111 3 AREAN 0

001: 112 2 20 DOG AVIS

100: 3 Bin 00198 - (ÖGON

Jx100 : 111 4 USE VA =

Ia SNSTn al 1 18 44” 18. MARS

|100 :110 3 Aula GGR

| 1E0: T10 1 a ATA MAG

LOTTA 1 IAGLOStASL för

fa0T : TE 4 Sus FN ORT

ERSETT 2 200 HOP FAT BOSS

ne 2 INR GODA HÖ 35

LE: AT 0 = SEA Sr

HE0P-LT0 1 EL RN (28

[10:22 — o- — 12” 46',5

1101 : 112 2 FPA RAD

Specifisches Gewicht 2,691. (Mittel aus drei"Versuchen.)

9. Ceriumrhodanid-Quecksilbercyanid.

Ce (Cy S), + 2 Hg Cy, + 8 H, O

oder Ce (Cy S); «+ 3 Hg Cy, + 12 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Herrn S. JOLIN.

Monoklinisch a: b:e = 229205 :1:2,5655 ac = 87” 21".

Beobachtete Formen: (001). (100).(101).(101). (110). (111).

Hl). (112).

E ANEVosU Rn LO

Die Krystalle sind den des isomorphen Lanthansalzes so-

wohl in Dimensionen als im Aeusseren vollständig gleich; nur

sind sie häufig undurchsichtig und scheinen nicht das Doma

(201) ausgebildet zu haben. Das Flächenpaar (001) ist im Be-

sitze eines eigenthimlichen wachsartigen Glanzes und ist ge-

wöhnlich etwas zerfressen.

Zwillingsbilding nicht selten: Zwillingsaxe die Normale

der Fläche (001).

14 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Theilbarketit ausgezeichnet parallel (100).

Plan der optischen Axen ist wie beim Lanthansalze dem

Symmetrieebene parallel; der Karakter positiv.

An sechs Krystallen wurden die Mittelwerthe erhalten:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

FO01:T00:-44-5 5 92” 39 Er

001:100 5 5 stor, Sten

) 001:101 5 Zi 46”59'. ” JAG” AF

) 001 : 101 2 2 50120! 14 ROS

100 : 101 2 2 49348 (ARTS N

100 : 101 2 2 407275. MÄNS

0015: JIA 6 13 71” 16' eg

| 001 : 110 1 1 SME 91” 4

OM: BIO” 2 z 89: 3 88” 56'

| 001: 111 4 5 6921” — 69:23

VOULSETS OS 6.55 Ha

Ö0--TI0 43 4 66” 9 66” 24,5

EKOAE KOMA a 1 47”.30—- - ATSHNES

100 : 111 4 5 66342 IE

MOD: TITLAR 9 68” 41” =

| IOK 2 2 44906 SAN

TOLV 4 6 60 60” 13

nand 1 5918 159 34

112 SI = 97” 32'

110: 101 3 3 SE TRASIG

- TITVARPERAGE MER SS TIS

1010 3 3 5853 ORHAN

110 : 101 1 1 T3730 RK NSD

Das Salz ist vollständig mit dem TLanthansalze isomorph.

10.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Yttriumrhodanid-Quecksilbercyanid.

Y (Cy S), + 2 Hg Cy, + 8 H,O.

oder Y (Cy 5); + Hg Cy, +12 H, 0.

Triklimisch.a:b :e= 22815 LEPS30

0013 100 =76"146"

001::1010= 7928)

= 100-13:

7 = 102 43

100 : 010 = 85” 56".

= 91300

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2, N:o 5. 15

Beobachtete Formen: (001) . (110). (100).(110). (112).(112).

(101). (114). (101). |

tab ERA BISA 18: IV Eg: 20,v21

Farblose, wasserhelle sechsseitige Tafeln, gewöhnlich von

der Combination (001) . (110). (112). (101). (110). (100): Die Py-

ramidenviertel (112) und (114) sind immer untergeordnet åus-

gebildet. Die Formen sind selten vollständig ausgebildet; dies

scheint namentlich von den Flächen der Zone (001). (110) zu

gelten. Am häufigsten beobachtet man so auf der einen Seite

der Tafel: (110) . (112) und (114) während die Viertelpyramide

(112) allein auf der entgegengesetzten Seite ausgebildet ist.

Die Flächen sind im Besitze eines lebhaften Glanzes und

geben sehr iibereinstimmende Messungen.

Zwillingsbildung nicht selten: Umdrehungsaxe die Normale

der Basis (001), welche selbst Zusammensetzungsfläche ist.

An einem Krystalle wurden die folgenden, von den Flä-

chen der zwei Individuen gebildeten Winkel gemessen:

Beobachtet. Berechnet.

ER) 40148 29

(ÄRE (10) JD 9” 58" (einspringend)

(100Y : 100)” 26” 30 26” 28

((100y : (1O1y — 211, > 217135 (einspringend).

Die Flächen (110) der zwei Individuen bilden ausserdem

einen einspringenden Winkel von 9 24.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (001) und gut parallel

(110). | j

An acht Krystallen wurde gemessen:

Anzahl der

-—=====1X2" — — —— Ä KX

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

00100 6 6 (EA Å

0015-12 S Re) 60-44 =

001 : 114 3 3 40” 6 39 53'

EKOT TL2 NA 4 AREA VARS

TOTT 2 2 39” 44' 39” 53',5

EMARTOR TA 1 1 65” 32 65

ITE 2 30” 0 307

«001 : 110 6 7 8518 20

16 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobaehtet. Berechnet.

"001-400 6: sp 10SKLA —

| 001-- TOEI4R 3 B5?-AR gl POrBe

FLO0: TOlFer 3 AT Bra AEKLIES

|-0015 LOL där 3 nabor p lfat ne RE

ETOD TO EPG NRA = 96” 23',5

Tin MONS 3 AT” AG TSE

so ERS 4 62” 47' -

[1200-1704 1148, dh Bi Vt) 169732) 160

1T0:T1211-28 3 54240"25 BAR

HTT A2 2 567207 FIG

[Fl03TOL 708 kisse Hbd BSK AOS

TOLSLÉ0, 2 20.40 TOT TO GRE

[1ÖLSÄT2 erg Ei 434

LOSER ERE EN ÄRE Re

100351 12,34 :7 4 3 63 3 63” 2

LÖSEN 2 617,50" IG

Specifisches Gewicht 2,544.

1. Erbiumrhodanid-Quecksilbercyanid.

Ér (Cy S), + 2 Hg Cy, + 8 H,O

oder Er (CyS), + 3 Hg Cy, + 12 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr P. T. CLEVE.

Triklinssela bi: G=, 2000 RING

001 010 =79"515 001 100:=1762 49051. 100-1010E=B6E5505

SE NU00T 7 = 102” 40 ,5 CERRO

Beobachtete Formen: (001) . (110). (110). (100) .(101).(112).

(112). |

PIP STI bro TS NIT RT

Kleine, durchsichtige, sehr schwach röthlich gefärbte Täfel-

chen, welche gewöhnlich so dinn sind, dass Randkantenflächen

gar nicht zu beobachten sind: Diese Schuppen sind im Be-

sitze eimes ausgezeichneten Perlmutterglanzes. Die etwas dic-

keren Tafeln sind sechsseitig und werden an den Seiten von

den Flächen der oben genannten Formen begränzt!). Selten

!') Das Pyramidenviertel 112 ist nur an einem Krystalle und zumals sehr

wenig entwickelt beobachtet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND HANOI MT

fäveh trifft man die vollzählige Combination; in der Regel

sind die Krystalle Cömbiatatigaen wie Fig. 21, oder wie Fig. 19

sehr regellos ausgebildet. Die Flächen spiegeln gut.

Theilbarketit Suss eeiklnet parallel (001).

An sechs' Krystallen wurde beobachtet:

Anzahl der

Krystålle. Kanten. Beobachtet. Berechnet,.

GOR=ITO ERS 6 ASS 74” 58',5

-- SANTO KORR 65” 16' 65” 19',5

a 02 2 Ö 40? 9' 39” 42

NORSK LS RNE 29” 52

BITA OG MD 185 ren

fos D lead ARNE Sj 94” 49 94” 45

A00M-TÖ 3 6 55” 53 =

Fo 007 0 a 0 76” 49',5 —

fö 00-11 a je ATT

TÖS TE NE SE 56” 31 56” 28',5

HÖRSEI0F 3. 3 68” 42 68” 45',5

HOÖRSKI0 RR 54” 27 54” 46

(0: TON ö 2 NORTE 78 53

( iN0STMÖ 1 47:48 47” 50

SU00:= TONA 62” 49 =

r002 EO) MM a NN 09 ”N

TOO 1 MAST 73” 48

Das Salz ist vollständig mit dem Yttriumsalze isomorph.

Specifisches Gewicht 2,740.

12. Didymrhodanid-Quecksilbercyanid.

Di (Cy S), + 2 Hg Cy, + 8 H, O

oder Di (Cy 5); + 3 Hg Cy, + 12 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Rhombisch a :b:c=>1:0,3536 : 0,2449.

Beobachtete Formen: (100). (110). (210) .(001).(201).(111).

Tab. IV. Fig. 22, 23.

Kleine, schwach - röthliche nadelförmige Prismen, deren

scharfe Kanten durch das Flächenpaar (100) stark abgestumpft

sind. Zwischen dem Prisma und dem Pinakoide beobachtet

man Flächen des Prismas (210), welche bisweilen ganz fehlen

und jedenfalls selten an allen gleichnamigen Kanten vorkommen.

v 48 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

- Die Nadeln sind selten mit deutlichen Endflächen versehen,

und wenn solche vorhanden sind, sind sie so klein und 'un-

deutlich, dass die Messungen nicht genau werden können. An

einigen etwas grösseren Krystallen ist es mir jedoch gelungen

wenigstens die Symbole der verschiedenen Formen festzustel-

len, nämlich die Basis (001), das horizontale Prisma (201) und

die Pyramide (111), von welchen das Flächenpaar (001) in

der Weise vorherrschend ist, dass die ibrigen Flächen bis-

weilen kaum sichtbar sind.”

Die Spaltungsrichtungen liessen sich der Kleinheit der Kry-

stalle wegen nicht bestimmen.

Optisches Verhältniss: der Plan der optischen Axen ist

parallel der Längenrichtung des Prismas; die erste Mittellinie

fällt mit der Normale zur Fläche (100) zusammen. Der Karak-

ter positiv. Das Orientationsschema wird demnach:

Sol

Der Winkel zwischen den optischen Axen in Oel gemes-

sen beträgt ungefähr

((CAB)NS = 30-008 woraus (AB)N=HSomPE

Axendispersion: v > 0.

Messungen an sechs Krystallen ergaben als Mittelwerthe

Anzahl der

S Krystalle. Kanten. Beobachtet. <Berechnet.

FLOOR 5 10” 2555 =

100801105-112:-25-34LT0946" RP TOTITTET

| BUP TORN a OM ML UR DNA 15065

100 : 210 Ze 54? 31 54? 35

«110 : 111 20) 53.50" —

| 110 : 001 Sisong 90” 0' 90” 0

001 : 111 SÖREN SA RS LOL 36” 10

| PL: TITTA AE CTO 200

jeg : 201 SER FR 64” 54

201 : 001 AN RS 26” 6

1001: 100 NL NG O0 90” 0'

[I003HTT.. pre OS 78” 36'

111: 100 UAE KDE a BAER EE Fe

FA TERIL ONE öns td 67” 34'

Specifisches Gewicht 2,697.

BIHANG «TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2: N:O 9. 19

13. Calciumrhodanid-Quecksilbercyanid.

Ca (Cy 5), + 2 Hg Cy, +18 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE. :

Monoklinisch av bi:e=20499:1:3,2119, ac = 76” 32".

Beobachtete Formen: (001). (100). (101). (201).(110).(523).

Tabs IV SNS AN.

Farblose, durchsichtige, sehr dinne sechseitige Tafeln,

deren Begränzungsflächen gewöhnlich nur aus den Flächen

(110). (100) bestehen. Bisweilen trifft man jedoch (101), sel-

ten (201), und an einem einzelnen Krystalle habe ich endlich

sehr kleine und schlecht ausgebildete Flächen einer negativen

Hemipyramide (523) beobachtet.

Mit Ausnahme der Endflächen spiegeln die Flächen

schlecht und sind parallel (001) gestreift.

Auch beobachtet man häufig Zwillingsbildung parallel der

Basis, deren Normale Umdrehungsaxe ist.

Das Salz verwittert ausserordentlich schnell, selbst bei

gewöhnlicher Temperatur. E

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel der Basis.

An sieben. Krystallen wurden die folgenden Mittelwerthe

erhalten

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

00D: 1008-111 il 165200 TROR

EE 5 SN 032 =

fö : 101 3 3 6285 =

001 : 201 1 il SUMOPIPIS2T36S

ROOT 2 68” 3',5

J001 : 110: 2 2 Cl Ja ER SL GR

10015 T10- 5 D ae RR

PI0031107 6 6 66” 22

EST rad 20 Nee ÄRE

EGO ja SSR SA (ef

Ufiiag20 055 Fr ANA

j-—

no dT ST OM

Dö

-—

(P)

(LIE

Das Specifische Gewicht als Mittel von 2 Bestimmungen

wurde gleich 2,613 gefunden. Dieser Werth ist jedoch nicht

sehr zuverlässig, weil die Krystalle so leicht verwittern, dass

20 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

es ausserordentlich schwierig ist das Salz im trocknen Zustande

zu erhalten ohne dass etwas von dem Krystallwasser gleich-

zeitig weggeht.

14. Didymhyposulphat.

Di S, 0; + 8 H, O oder Di, (8, 0;), + 12 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Orthohexagonal a:b:ece=7V3:1:1,2965.2)

Beobachtede Formen: (110) . (310). (111). 001). (Schrauf.)

(112). (101). (100). (111). (Miller.)

Tap TV SON 2 |

Grosse — oft sehr voluminöse — prachtvolle, durchsich-

tige hexagonale Pyramiden von der eigenthiimlichen rothen

Farbe mit einem Striche ins bräunliche, welche fast alle Didym-

salze besitzen. Die Pyramiden sind von den Endflächen stark

abgestumpft; an den Mittelkanten sind Flächen des Prismas

erster Ordnung gerade aufgesetzt, und häufig sind zugleich

die Mittelecken von dem Prisma zweiter Ordnung abgestumpft.

Die Flächen der zwei Prismen sind wenig ausgedehnt, und

die Krystalle sind gewöhnlich nach zwei parallelen Pyramiden-

flächen tafelförmig ausgebildet. Hiedurch erhalten sie ein sehr

unregelmässiges Aeusseres. Die Flächen sind sehr glänzend

und spiegeln sehr gut. Die Kanten sind selten scharf, aber

dennöch sind die Messungen unter einander sehr iiberein-

stimmend.

Theilbarkeit ?

Optisches Verhältniss: Einaxig, positiv.

Finf Krystalle ergaben als Mittelwerthe der Messungen:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

100 : 110 1 1 60” 5 60” 0'

110 : 310 1 il 30: 0 30” 0'

lm 4 7 33 AD SAAR

IAOLSAN a 5 ö 67” 29 =

111 : 001 EP NEVeL I ÖNRE Od MIA (52 Ik a

| 110 : 001 il 1 90? 0 90” 0'

) Abm. Die Länge der Axe b ist der der drei naumannschen Neben-

axen gleich ; die Axe c ist ricksichtlich ihrer Länge und Lage mit der nau-

mannschen Hauptaxe identisch.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND SEN: d. 21

Anzahl der

OR Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

SS 5 J 49 4 498

TTT: 111 1 PP 150755 1305-52

LT 100 eri 1 ro akte tt OOL2 65” 26'

: 201 3 HAND: då 92” 8

TSL fl 10 48:30 43” 56'

001-s310-15) "I 10100 90” 0'

15. Lanthansulphat.

La SO, +-3 H, O oder Lay (SO); +'9 Hj 0.

Dargestellt von Dr CLEVE. ;

Hexaqgonal.

Das Salz ist urspringlich vom Herrn MARIGNSAC als rhom-

bisch bestimmt !). Später fand Herr DEs CLOIZEAUX ?) einer

optischen Untersuchung zufolge, dass die sechsseitigen Pris-

men hexagonal sind. In Ubereinstimmung mit den Beobach-

tungen dieses Gelehrten fand ich an einer Platte, aus einem

kleinen ziemlich dicken Prisma geschnitten, dass das Salz ein-

axig, positiv ist.

Die Krystalle waren sehr kleine Nadeln, an welchen ge-

wöhnlich keine bestimmbaren Endflächen vorkamen. An ein-

zelnen Krystallen, durch eine hexagonale Pyramide begränzt,

deren Flächen sich mit einiger Schärfe messen liessen, habe

ich zwei Messungen ausgefiihrt, welehe so gut mit den vom

Herrn MARIGNAC gegebenen Werthen iibereinstimmen, wie man

es bei einem so schlecht ausgebildeten Salze erwarten kann:

Marignac.

111:111 37:22, IT 40

| 138 0

IT1:117 80:34. J80 30

81: 0

Keine deutliche Spaltungsrichtungen.

Specifisches Gewicht: 2,827. (Mittel aus zwei Versuchen.)

!) Recherches sur les formes cristallines de quelques composés chimiques.

"Geneve 1855. p. 34.

2) Annales des Mines (5) XIV.

22 — ”TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

16. Yttriumseleniat.

Y 8e'0, + 3H,O oder'Y, (Se O,), + 9 HjO.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Rhomhisch a:b:c=1 : 0,9358 : 0,4829.

Beobachtete Formen: (100).(111) .(133).(533).(230).(011).

; Öv Tab. VW) fig: 28,20131:

Schöne, ziemlich grosse, farblose, wasserhelle sechsseitige

Tafeln. Die gewöhnlichste Combination ist (100), (111),(535);

(230); doch kommen die Flächen der dritten Pyramide auch

nicht selten gleichzeitig vor, so dass man Formen wie fig.

29 erhält. Das horizontale Prisma (011) ist nur an einem ein-

zelnen Krystalle beobachtet als eine sehr matte Fläche zwi-

schen (133) und (133) in der Zone (100), (111) belegen und

mit (100) einen Winkei von c. 90” bildend.

Die Krystalle sind häufig hemimorphisch ausgebildet, in-

dem die an den beiden Enden der Hauptaxe zusammenstossen-

den Flächen verschieden sind. Fig. 31.

Die Flächen sind alle mehr oder weniger gestreift; na-

mentlich das Flächenpaar (100), dessen Streifung parallel den

Kombinationskanten mit den Pyramidenflächen ist.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (100) und gut in einer

Ebene, der Zone (100), (230) angehörig und mit (100) einen

Normalenwinkel von 723” bildend. Diese Spaltungsrichtung

ist demnach den nicht auf den Krystallen beobachteten Prismen--

flächen (130) parallel: ”

100:130 = 723” berechnet: 72” 40'.

Zwillingsbildung. Sehr häufig trifft man Krystalle, wel-

che aus zwei vollständig entwickelten Individuen bestehen,

welche nach (100) zusammengewachsén sind und deren Axen-

systeme parallel sind. Die Pyramidenflächen der zwei Indivi-

duen bilden einspringende Winkel. ;

Optisches Verhältniss. Plan der optischen Axen parallel

(100); Bisscetrix parallel der Hauptaxe; Karakter positiv. Das

Orientationsschema ist demnach

bar

I .

Der Winkel zwischen den Axen in Oel gemessen ist un-

gefähr: ((AB)) = 73" 30' woraus (AB) = c 123” 0".

Axendispersion heträchtlich & < v.

Die Mittelwerthe von Messungen an acht Krystallen sind:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O: De 2

Anzahl der

—=—— 2 !!2 -

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

fra00 OSA Sr TAS 4543 20014 DÅL2NNS

OO 5 65” 59' — 66” 46'

100 133 i 0

pul3g:188. 0 3 FENRIR ar

säs 1 il A6”.55,5 467 27,5

533 : 333 2 2 105595, (9

533 : 111 2 SITES NASA

| 11 NIAN = 2 ch 15” 5

00-230 5 10 HSRSENSED

| 1230:230 5 BER OAOIN 03055

533 : 533 3 SE MISSAR ERS

iaLLSA 2 : ATA TAGE HL

älögalar od TÖrTERAS0! nd

läsk ATUNSDOS ran DG AS

TR 22 00

HDJ33:dD33 o— — = Koder 5

It 3 3 GAO IA

230 : 111 2 2 54236 5530

230 1330 105 STEG SA LIG230

33Ö Ng SEA TRO

Die. Messungen sind wegen der Streifung der Flächen

unter einander ziemlich schwankend; die Mittelwerthe missen

indessen, weil sie aus eimer ziemlich grossen Anzahl von Beob-

achtungen abgeleitet sind, als recht zuverlässig betrachtet

werden.

Specifisches Gewicht. 2,780. (Mittel aus zwei Bestimmungen.)

17. Erbiumseleniat.

Er Se 0, + 3 H,O oder Er, (Se O,); + 9 H; 0.

Dargestellt von Dr: CLEVE.

Rhombisch a:b:c=1 : 0,9300 : 0,4807.

Beobachtete Formen (100), (230), (533), (111), (133).

Mab TV 5 NS 28; 30, 1.

Schwach röthliche, vollständig durchsichtige tafelförmige

Krystalle, an welchen gewöhnlich — wie an fig. 30 — (230)

und (133) im Gleichgewichte ausgebildet sind. Die vollstän-

dige Combination wie fig. 29 ist nie beobachtet; es scheint, dass

24 TOPSÖE, THORIT-; CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

die Flächen der zwei Pyramiden (111) und (533) immer un-

vollzählig auftreten (wie fig. 31). |

Die Flächen sind sehr glänzend und spiegeln gut.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (100).

Bei gewöhnlicher Temperatur hält das Salz sich gut; in

der Wärme verwittert es ein wenig an der Oberfläche.

Optisches Verhältniss: Plan der optischen Axen parallel

(100); die erste Mittellinie parallel der Hauptaxe; Karakter

positiv.

Eine Platte, nicht vollständig zur Mittellinie senkrecht

geschnitten, ergab fiir den Winkel der Axen in Oel den appro-

ximativen Werth. -

((AB)) = c 67" 30', woraus (AB) = c 109” 30.

Axendispersion beträchtlich v > 0. 4

Die Mittelwerthe von Messungen an acht Krystallen sind:

Anzahl der

RR NM

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

("100 : 533 Tr NAS

100 : 111 667515 12667 NR

| 100 : 133 98: 108 Ol

1 100:133 SEB ASL

| 533 : 533 HOTA HÖRS

1 25 46” 15'

133 : 133 NME NON

[100 : 230 58150 HSA

(PT Te Sö

44 3 43” 56,5.

1230 : 230

533 : 533

PH BN IN BR NM Si HR AM 0 Aa

[i SN Sang al age ag RS Nor GENE

WINES OL 4056 AT

+133 : 133 542 5 »

[230 : 133 622136: 020

1230 : 111 HORNEN

230 : 533 51? 204 512

FIISgS Ör Ge 81" 45'

133 : 230 2 15 AGT sula:

533 : 230 1 89: 164H:1:890 15

FJ Ne — ST BTR

109 5 (ROS TE Re 109” 33',5.

f33: 1390 RENEE Do

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 5. 2D

Das Salz ist vollständig mit dem Yttriumsalze isomorph.

Specifisches Gewicht 3,171. (Mittel aus zwei Bestimmungen.)

18. Yttriumsulphat.

3 Y SO, + 8 H,O oder Y,(S 0,); + 8 Hy 0.

Von Herrn Dr CLEVE dargestellt und analysirt.

Monoklinisch a :b:c= 3,0537 :1:2,0218 ac = 61” 20".

Beobachtede Formen: (101).(100). (001). (211). (111). (111).

233), (122), (13 6. 6.).

Tab. VICE) 2) dd.

Kleine, farblose, wasserhelle, ziemlich regelmässig ausge-

bildete Krystalle, gewöhnlich von der Combination (101),

(001), (100), (211), (111) mit vorherrschendem (101) und unter-

geordnetem (111), wie fig. 37.

Ausser diesen Formen beobachtet man nicht selten eine

Reihe von kleinen, sehr schmalen Flächen zwischen (111) und

(211), unter welchen (111) und (233) mit z2iemlicher Schärfe

bestimmt werden konnten. In derselben Zone belegen und

die dreiflächigen Ecken (101), (111), (211), Stam pick sind

die Flächen det positiven Hemipyramide (722), welche an zwei

Krystallen sehr klein aber gleichzeitig ausserordentlich glän-

zend vorhanden waren. Endlich habe ich in zwei Fällen eine

negative Hemipyramide zwischen (100) und (201) belegen und

mit den Flächen (211) einen sehr stumpfen Winkel bildend

beobachtet. Das Symbol (13. 6. 6.), obgleich ziemlich compli-

cirt, ist fur diese Form das wahrscheinlichste. v

Die Flächen sind im Besitze eines ausgezeichneten Glan-

zes aber sie sind gleichzeitig so stark sestreid dass die Mes-

sungen an gleichwerthigen Kanten unter einander sehr wenig

iäberemstimmend sind. Die der Form (101) sind parallel der

Symmetrieaxe, die der Pyramide (211) parallel den Kombina-

tions-Endkanten mit (111) gestreift.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (101) und (100).

Das Salz ist fräher von dem Herrn Rammelsberg wunter-

sucht worden !). Von diesem Gelehrten sind die Formen

(0075), (100), (101), GOT) (ATT), (111), (211)

beobachtet; Er fand das Axenverhältniss

310 RO SRS ILS FIBA DE EO (IA

!) Poggendorffs Annalen. Bd. 115. 383.

26 > TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Unsere Messungen stimmen ziemlich gut: iberein; nur

sind die der Zone (100), (111) angehörigen Kantenwinkel etwas

verschieden gefunden.

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. Rammelsb.

100 : 001 1 Fl 62248 GROV AS

100 : 101 ini ind EE 37 32',5 380

I 001 : 101 3 3 23729 23475 2348

1700 : 101 JE = 228 T8A5NOTTE0

(101 : 101 = = = 64 MSN RS ORDS

(100 : 111 = 22 sf 601 — 160730

100 : 211 il il 667:36' ””66”52 GS

100 : 111 = = — VER FRAS

TR: Grd 5310 Sr KOSS

ju SA ROR er 1 Ca NS em

111: 233 1 1 4056 — 501 Fel

l211: (13. 6.6.) 2 2 20.351 Sak

00 TT 4 4 540 47 — 549 50'

001-11 = > SS 699 54' —

FC : 211 4 5 809 14 —S =

001 : 211 3 3 990 45 99946 — 99944

fi LOL: 5 7 509 56' = 519 25

| 111: 1 5 6 780 0' 1808-04 (SLA

fr01: 2 3 4 860 12! 1< 1860 MA

1101: 211 3 Å 930155'4- 798086” NNE

TI: EP se 21 LAGTS ANIGERE

[TRATT 4 4 699 0' — 68953

apor 3 NN 0 Uk EL 2

i ST 5 8 AY ODENSE ATOM Bas

Das specifische Gewicht 2,530.

| 19. Yttriumseleniat.

3Y Se OTEFESERONGder Ys (Se O,)3 + 8 H, (0

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Monoklinisch, vollständig mit dem Sulphate isomorph.

Beobachtete Formen: (001).(100)-. (101). (211). (111).

Tab VI, festa2:133, 0436

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDEL. BAND 2. N:0'D. 27

Farblose, wasserhelle, in der Regel tafelförmige Krystalle.

Das Flächenpaar (100) ist immer iiberwiegend ausgebildet;

von den Randkantenflächen der Tafeln sind die zwei Pyrami-

den gewöhnlich im Gleichgewichte entwickelt, die Flächen-

paare (101) und (001) sind etwas zurickgedrängt. Die Hemi-

pyramide (111) ist — wie fig. 34 — häufig unvollzählig. Die

Tafeln sind etwas in der Richtung der Hauptaxe verlängert.

Bisweilen' beobachtet man sehr schöne, regelmässig aus-

gebildete rhombotderähnliche Kombinationen der Hemipyra-

mide (111) und des Flächenpaares (100), deren spitze Polecken

durch die Basis abgestumpft sind. Fig. 33.

Die Flächen sind sehr glänzend, geben aber wegen ihrer

starken Streifung sehr schlechte Spiegelbilder.

Zwillingsbildung nicht selten: Umdrehungsaxe die Normale

der Fläche (100), welche selbst Zusammensetzungsfläche ist.

Die Zwillinge bilden einspringende Winkel zwischen den Flä-

chen (111) und (111) der zwei Individuen. An einem Kry-

stalle ergab sich:

Beobachtet. Berechnet.

(DNA: (ILL 9921 — 9942 (einspringend)

(OM EAOM = OL 599 30'

Räls CM SAO ATV.

Die an diesem Salze — an sieben Krystallen — bestimmten

Kantenwinkel waren zu schwankend um zuverlässige Mittelwer-

the geben zu können. Ich beschränke mich daher dazu die Mes-

sungen, welche die vollständige Isomorphie zwischen diesem

Salze und den iibrigen Salzen von derselben Formel bestäti-

gen, anzufiihren, ohne aus ihnen die Dimensionen zu berech-

nen. Zum Vergleiche sind die fir das schwefels. Salz betech-

neten Werthe beigefigt.

Anzahl der YNSO+ + 5/, H? 0.

SÄ ee

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

100 : 001 4 6 60? 15' 61” 20'

I 100 : 001 5 SVR 0ENS A0

100 : 101 3 4 Hi RDS ETSI

nm : 001 2 AR A0NSL 40825

100 : 111 4 7 FASHION

[100 : 111 3 6 SAL SATA

100 : 211 3 3 66” 30' 66” 52

28 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Anzahl der

Kaystalle. Kanken: Beobachtet. Berechnet.

001 : 111 4 10;, + 7016 NE

f001 : 211 2 SNGISKB 80” 14

005320 san . (97: 3500

11: äl 3 AREA SE 53” 42

(ENNSTEN! 3 34 125>40 26

IT: 101 2 20 632 ANOS

101 : 211 2 Fr NG0EG:

Specifisches Grsksohie 2,895. (Mittel aus drei Versuchen.)

20. Erbiumsulphat. i

3 Er SO, + 8 H, O-oder. Er, (SO), + 8 HO:

Dargestellt und analysirt von Dr O. Höglund.

Mondoklinisch a: b:c=3,1903:1:2,1100 ac=61" 32

Beobachtete Formen (001) . (100). (101). (101) (1II)(21D

Tab VIS Fig: 02,38:

Die Krystalle, durch langsames Verdampfen eimer gesät-

tigten Lösung in gelinder Warmié dargestellt, sind prachtvolle,

Solblick-tofbe; durck scktioe Corbinatioren von (001). (100).

(111) im Gleichgewichte ausgebildet. Die zwei Flächenpaare

(101) und (101) sind nur als sehr schmale Abstumpfungen der

Kanten (100). (001) und (100). (001) vorhanden, und die Flä-

chen der negativen Hemipyramide (211) kommen immer nur

als kleine Abstumpfungen an den oberen und unteren der

von den drei Hauptformen gebildeten Ecken vor.

Ausser diesen Formen habe ich an mehreren Krystallen Flä-

chen eines positiven Hemidomas beobachtet, welche den Com-

binationskanten zwischen (001) und (101) aufgesetzt sind, und

mit der Endfläche einen sebr stumpfen Winkel bilden. Die

an vier Krystallen gemessenen Normalenwinkel sind:

001: h od =14" 50, 4740" 40 05130285 ”

deren Mittelwerth 49 15 beträgt. Bei den bedeutenden Schwank-

ungen der Einzelnwerthe ist es jedoch schwierig das Symbol

eines solchen Domas festzustellen, indem der Unterschied zwi-

schen Maximum und Minimum von fast anderthalb Grad die

Indices ganz bedeutend verändert. Es ist nämlich

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 5. = 29

fär (hol) = (109) der berechnete Werth' = 3947

(108) » = 200

(107) » FEN

unter welchen wohl der fär das Symbol (108) geltende Win-

kel am besten mit der Mittelzahl der Beobachtungen im FEin-

klange steht.

Alle Flächen sind stark gestreift — namentlich sind die

Pyramidenflächen (111) parallel ihren Combinationskanten mit

(100) cannelirt — sind dazu sind selten die Flächen und Ge-

genflächen wirklich parallel. Die Messungen sind daher ausser-

ordentlich scehwankend und unsicher.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (001) und (100).

Die Messungen an sieben Krystallen ergaben als Mittel-

werthe:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

001 : 111 5 10 569 61) 55056"

001 : 211 5 8 809 25' mn

("100 : 001 6 I 619 32

| 100 : 001 5 5 agg 1189 28

j 100 :101 4 Me 779 72) 7808

1 100: 101 i i 3703 370 41'

rr OL 4 409 20' ped

001 : 101 3 3 230 48' 230 51

100 : 211 5 9 669 43'3) > 679 36'

100 : 111 5 10 609 247) 619 0

LS GE AN ll DEE OVE Rg

ST 3 3 759019 —779 36' 759 33'

be : 101 2 2 509 51' 52013',5

US 1 il 1139 14' 1139 19

101 : 211 i 2 949 10' 939 25'

ÖL 3 5 6209 29:53) — 62014

TÖRSTTT Zz 4 739 36' 749 32.

Das Salz ist vollständig m

1) Zwischen 54? 35' und 57” 52' schwankend.

2) Zwischen 75” 19' und 78” 25' sechwankend.

it dem Yttriumsulphate isomorph.

Das Specifische Gewicht 3,217. (Mittel aus drei Versuchen).

3) 65? 27' bis 67? 47".

4) 59? 47' bis 61?40'.

5) 61 11' bis 63" 8".

30 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

21. Erbiumseleniat.

3 Er Se0, + 8 H, O oder Er, (Se 0,); + 8 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr Cleve.

Monoklinisch a: b:c=3,0218:1:2,0012 ac = 61915".

Beobachtete Formen: (100) . (111). (001). (101).(101). (211).

Tab. VI. Fig. 32, 35.

Kleine, sehwach röthliche, sechsseitige Tafeln deren Rand-

kanten selten deutlich ausgebildet sind; wenn sie bestimmbar

sind, scheinen sie immer vorherrschend von?den der negati-

ven Hemipyramide (111) angehörigen Flächen gebildet zu sein;

die Flächenpaare (001).(101). (101) sind zwar immer vorhan-

den, aber sie sind ziemlich zurickgedrängt; nur an einem Kry-

stalle habe ich Spuren von den Flächen der Form (211), wel-

che sonst bei allen mit dem Erbiumseleniate isomorphen Sal-

zen wohl ausgebildet ist, entdeckt. |

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (001), gut parallel (100).

Die Flächen spiegeln sehr gut und sind nicht gestreift; die

Messungen — an 5 Krystallen — sind daher gut iibereinstim-

mend. >

Anzahl der

Ers

Krystalle. Kanten, Beobachtet. Berechnet.

+100 : 001 5 5 619 15' 12

+T0)0 : TOT 4 4 78919' =

1 100: 101 1 il 37052 > 37029

TOLO ER — 409 26

fe 3 4 111959:235 950

100 : 111 3 3 84038 — 84043

100 : 211 2 2 669 29',5 669 43',5

SE ES a RS = Lo 179 59',3

föll kyss 4 540 4 SE

ANETTE 4 4 62052 — 62058

001 : 111 4 6 69051 — 69946'

OT 2 2 78035 — 780355

Dä ST LR SE — 1109 31'

001 : 211 i | 800 Y 80913

101 : 211 1 1 6194 619 10

TÖS ES så EE 93039

Das Salz ist vollständig mit den friheren, analog zusam-

mengesetzten Salzen isomorph.

Specwfisches Gewicht 3,516.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 1. N:o1ll. 31

22. Didymseleniat.

3 Di Se O, + 8 H, O oder Di, (Se 0,); + 8 Hy O.

Dargestellt und :analysirt von Dr CLEVE.

Monoklinisch, vollständig isomorph mit den ibrigen Sele-

niaten und Sulphaten von analoger Zusammensetzung.

Beobachtete Formen (100) . (001) . (101). (111). (211). (111).

Ziemlich grosse, röthliche durchscheimende, kurz-säulen-

förmige Combinationen der genannten Formen, von welchen

nur die Flächen der positiven Hemipyramide (111) klein und

zuräckgedrängt sind. Dass Aeussere ist der Fig. 32 ziemlich

äbnlich; nur sind die Krystalle nicht so stark nach (100) ab-

geplattet. Die Flächen sind nicht gut; sie besitzen einen mat-

ten Porcellanglanz und spiegeln schlecht; ausserdem sind sie

fast alle uneben und gestreift.

Die Krystalle halten sich nicht gut in der Luft; in kur-

zer Zeit werden selbst bei gewöhlicher Temperatur die Flä-

chen vollständig matt und die Krystalle werden nach und nach

die ganze Masse hindurch triibe und vollständig undurchsichtig.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (001) und (101), gut

parallel (100).

Die Flächen sind von einer solchen Beschaffenheit, dass

am genaue Messungen gar nicht zu denken ist. Ich habe mich

daher dazu beschränkt durch einige, an drei Krystallen aus-

gefiuhrten, Bestimmungen die Ubereinstimmung der Winkel-

verhältnisse dieses Salzes mit den analog zusammengesetzten

Verbindungen zu constatiren

YSO: + 2/, H? 0.

Beobachtet. Berechnet. '

100 : 001 609 54' 619 20'

1100 : 101 370 26" + 37032 ,5

00: TT 940 Y 959 17'

Joo SIN 859 20 8409 43

100 : 211 6509 43 669 52

a SI 609 12 609 1

001 : 111 699 12” 699 54”

001-21 809 39' 809 14

001 : 111 5509 25 H40 AT:

ZULS SN 1099 38" 1119 0

TEST 1269 38 1269 18”

111: 211 479 3Y 47913

JA TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Specifisches Gewicht. Krystalle von zwei versehiedenen Dar-

stellungen ergaben die Werthe 3,223 und 3,255. (Mittel von

zwei Versuchen.) |

23. Thoriumsulphat.

2 Th SO, + 9 H, O oder Th (SO,), + 9 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Monoklinisch: a :b:c ="0,5953 : 1: 0,6851 ac = 81” 40".

Beobachtete Formen: (110). (011). (100).(001).(010). (101).

Tab) VIS Riof a A0r

Kleine, farblose, durchsichtige octacderähnliche Kombina-

tionen der genannten Formen, von welchen die zwei Prismen

(110) . (011) immer vorherrschend sind. Die zwei Flächen-

paare (001). (100) sind gewöhnlich nur als schmale Abstumpf-

ungen der in der Symmetrieebene belegenen Kanten der Pris-

men ausgebildet; die Formen (010).(101) fehlen oft gamnz.

(Fig. 40.) i

Die Flächen sind im Besitze eines ausgezeichneten Glan-

zes, aber sie geben alle wegen starker Streifung sehr schlechte

Spiegelbilder. Dieses gilt namentlich von den Flächen des

Prismas (011) welche parallel ihren Kombinationskanten mit

der Basis fast cannelirt sind. Die Messungen sind demnach

sehr schwankend und unsicher.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (010), gut parallel (100).

Das Salz ist friher von den Herrn NORDENSKJÖLD !) und

MARIGNAC ?) untersucht worden. Der letztere Gelehrte fand

ausser den von mir beobachteten Formen zwei Domen zwi-

schen (001) und (011) belegen und mit der Basis sehr stumpfe

Winkel bildend, nämlich (016) und (018) mit den Winkel-

verhältnissen ?):

010 :016 8330 berechnet 83” 33

00018 85 30 » (SSA

Die Mittelwerthe sind aus Messungen an finf Krystallen

abgeleitet:

!) POGGENDORFF'S Annalen. 119. 50.

2) Archives des sciences physiques et naturelles. XVIII. 345

3) In der Abhandlung des Herrn MARIGNAC steht

P:e, P:eYe, P: eb statt H:e, E:e”siete.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD.'HANDL. BAND 2. N:O 9. 20

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Nordenskj. STING. Berechnet.

(100 : 110 3 4 3023-307 27 11505 301-3015307

JO10:110 — — =E 159-25011592 a04HOES0

rn 5 5 GORAGE. — 161-04 1 6IRO

110 : 110 4 4 119” Y = SN EIORO

001 : 100 i i SIF ÖG. nn FSLTA0G SKATAN

for 201 ll 1 Fe PAN SN BE AR

100:101 = — —L — o— = 4 4432

001 : 110 1 2 83008 Wi 825 ANS

(001 Tio il 2 Ög AE TO NOR

110 : 011 3 4 TEA EIS OT A9

0:10 1 il Hcg NR MARE hD2 0

10 : 011 4 4 TÖS = 79” 33'

oa 1 TATT CSN IR AS

011 : 011 1 2 00-243 ES 6816" 6816

ÖRORgR tal. BITTE. 566 Ka 1058: 500-55052

100 : 011 2 — SNARTUNSS FIFS ONE RSTGLS

Specifisches Gewicht 2,767.

24. Thoriumseleniat.

2 Th Se O, + 9 H, O oder Th (Se O,), +;9 Hy 0.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Monoklinisch a: b:cec= 0,5984 :1:0,6542 ac = 8134".

Beobachtete Formen: (110). (011). (100). (010). (101).

ap VIT ETS AO TE

Wasserhelle, oft zi mlich grosse, regelmässig ausgebildete

Krystalle mit diamantglänzenden Flächen. Die zwei Prismen

sind vorherrschend und im Gleichgewichte ausgebildet; von

den drei Pinakoiden ist (010) in der Regel klein und fehlt

oft vollständig. Die Flächen geben sehr gute Spiegelbilder;

die Messungen sind daher recht zuverlässig.

Zwillingsbildung hävfig; Umdrehungsaxe die Normale zur

Fläche (100) nach welcher die Individuen zusammengewach-

sen sind.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (010), gut parallel (001).

Mittelwerthe von Beobachtungen an sechs Krystallen:

34 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Anzahl der

Krystalle. Kanten Beobachtet. Berechnet.

110 : 110 5 5 61715" ” KOE

SS ULOSITK0 5 5 USAS ==

) 110: 100 2 2 307355 SOS

| 110 : 010 1 1 HO ROR

110 : 011 6 6 67739 JOrES0

+110 : O11 6 6 99” 50' ==

110 : 001 5 5 82” AQ 5 SAN

001 : 100 il 1 81736 SIE

I : 100 2 2 98” 24'5 98? 26'

100 : 011 1 il 97 3 73 AR

110001 2 2 825045 SG

OTEL ON 5 5 65” 4Y =

| VINOS Z FLATOR

011 : 001 5 6 320047 "BN

011 : 010 1 2 STATIST ED

Das Salz ist vollständig mit dem Sulphate isomorph.

Specifisches Gewicht 3,026.

25. Didymnitrat.

Di N, O; + 4 H, O oder Di(NO,), + 6 H, 0.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVr.

Triklinisceh ås: b:e= 1 :2,40385 : 1,8597.

001 ;010/=-83727"- 001 :1001= 11074355" T00:-010E890527

= NS NEON C=1"02640055E

ap: VIE Rio A2AS: i

Beobachtete Formen: (010) . (110). (130). (100).(110).(001).

(112)= (OLLI) (OL) +(32).

Die Krystalle sind ziemlich gross, durchsichtig, von der

eigenthiimlichen röthlichen Farbe der Didymsalze. Sie sind

nach (010) tafelförmig und in der Richtung der Hauptaxe

etwas ausgedehnt. Von den Randkantenflächen der sechsseiti-

gen Tafeln sind (011) und (132) nicht immer zugegen, und,

wenn sie vorkommen, sind sie jedenfalls sehr untergeordnet.

Das Flächenpaar (100) ist nur an einem Krystalle beobachtet.

Die Prismenhälften (130) und (110) haben fast immer nur

eine Fläche ausgebildet, wärend dagegen (110) immer zwei-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 2. N:05. 39

flächig ist. Hiedurch erhalten die Krystalle ein sehr regello-

ses Aeusseres.

Die Flächen spiegeln gut; sie sind jedoch häufig etwas

uneben und die Kanten sind nicht scharf. Die Messungen

stimmen sehr gut mit einander iiberein und sind recht zu-

verlässig.

Das Salz ist in feuchter Luft hinfliessend, hält sich aber

unverändert in erwärmter Winterluft.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (010).

Das Salz ist friher vom Hern MARIGNAC!) untersucht

worden; er beobachtete die Formen:

(OTO) (130) . (FIO) (TIO): (TL2) (011) (001) (GUT2)

E R M N IE v uu ee

Ich habe dieselbe Aufstellung der Krystalle wie dieser

Gelehrte gewählt, und nur — wie oben ersichtlich ist — in

der Deutung der Flächen eine kleine. Aenderung vorgenom-

men.

Die Messungen an sechs Krystallen ergaben:

Anzahl der

Om —— —— -

Krystalle. Kanten. Beoachtet. Marignac. Berechnet.

050:

010 : 130 4 40730" - 40719

+010 : 110 6 6 68208 30 2

on : 110 2 20 vINELG2S SN SINA SEN

010 : 110 6 Hin NGSFAGES KöSMS0CE GBA:

110 : 110 2 8 HADOR AS I0 RAD TABES

010 : 100 1 UI SES PE 89” 52

110 : 130 il IL SR Le 28” 9',5

ET 2 EG SS GR

010 : 001 3 3 96740" 96:50" 9658

00+ : 011 1 1 162985 28 28 4',5

010 : 011 1 17 e5Ar 54250 5448

x010 : 132 4 AU ES — ==

Fong Jil? 4 ANTA = AE

132: 112 2 JG LA 58” 42

: 132 3 JUL 6083 op

110 : 011 Zz 2 98” 21' 2 98” 43'

001 : 110 3 3 SIN = 682 1"

fc 3 IN 5 FESC ud ORSAKER

110 : 011 3 3: 2506 RON NN BIG

1) Archives des sciences physiques et naturelles. Mars 1873.

26 TOPSÖE, THORIT-. CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Anzahl der

Ze N——LLLLL R

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Marignac, Berechnet.

2 o ' s

ln SR 3 3 44” 13 — 44” 15

110 : 112 3 du 622297 62200-MGDENS

001 : 110 2 2 fa Sal 73 200 SR

130 : 001 2 SOC AE S2HGES

110 : 011 3 3 63” 9 = 62” 58'

a 3112 1 yilneåby — 58” 58

112 : 011 = 2 AN ie 62” 49

26. Didymaecetat.

SNDN(C) TRIO BE Or oder (ON: Än

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Prikliniseh a: b:e= 1 : 0,8417 : 0,8705.

001: 010 = 68" 32' 001 : 100 = 74” 29' " 010 : 100 — OTO:

3 = INS UA SEPA,

Beobachtete Formen (100). (OOYIETON OT (101). (101).

(OTIS IT):

Tab. VIII. Fig. 44, 45.

Die Krystalle sind röthliche, kurz-säulenförmige Prismen

(100) . (010) — etwas nach (100) abgeplattet —, deren scharfe

Kanten von (110) abgestumpft sind. Von den Endflächen

sind (001), (101) und das Pyramidenviertel (111) vorherrschend,

während (101) und (011) zuriickgedrängt sind.

Die Flächen sind glänzend, geben aber wegen Streifung

und Unebenheit schlechte Spiegelbilder. Die einzelnen Mes-

sungen sind daher unter einander ziemlich schwankend, aber

die unten als Mittelwerthe gegebenen Winkel missen, weil sie

aus einer ziemlich grossen Anzahl von Beobachtungen her-

geleitet sind, als recht zuverlässig angesehen werden.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel den Flächen (100).

(010) und (1T1).

Die Messungen an neun Krystallen gaben:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

00 TO 0 Sar AT sö

ST00EO 6 6 61” 26,5 =

010 : 110 6 6 4957-1855 AH 3365

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 5.

Anzahl der

—— SÄ ee

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

| 001017 14705 AS 58” 58

| TOL 2001. 22 46” Y 46” 33

TOO OO ASL 0ST2N FÖRS

betg0s 001.<-r 4. i rd 74? 29 EX

| 100: 101 il Nise AON 40” 50'

100 : 111 SEE (AD T4? 35,5

00-ORES AT 6 60 0' 60” 10',5

ln JOMEIIS NS AE OR 45” 14

SOLO =00L ED 68” 32' EE

| 010 : 011 FEELS 53” 50' 540

TSK AE DN Jar

[00 TI er AR VAR

VOn0s TON BE RED 56” 55',5

101 : 111 1 1 57 45 57 32

OST 2 2 54” 16' 54” 39

”110:001 = 5 (TES eS

| 001 : 111 SI 68” 0 67” 45

El : 011 ANS SORIN 80” 18

Tis AN RE 50” 19

MOSOL er RT MaB 830

Specifisches Gewicht 1,892. (Mittel aus zwei Versuchen).

27. Yttriumacetat.

3 Y (CIH, 0), + 8 H50' oder Y(C, H, Oja + £H: 0.

Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE.

Trikliniseh a: b :ec=1 : 0,8354 : 0,8661.

0015-010--681304 OVT=TO0= 4 20 FI00EI0X0E 064505:

5 = URNA 7 I5A0 cC= 64" 14,5.

Beobachtete Formen: (100). (010).(110).(001). (111). (101).

(OT):

Tab. VIII. Fig. 44, 46—48.

Farblose, wasserhelle, kurz-säulenförmige oder etwas ab-

geplattete Krystalle. Sehr häufig trifft man die einfachste,

rThomboäderähnliche Combination (100) . (010) . (001) — Fig. 47.

25 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE.

Die flächenreichen Krystalle sind gewöhnlich nach (100)

tafelförmig ausgebildet. Die Flächen der Formen (110). (101).

(011) sind immer untergeordnet.

Die Flächen sind: diamantglänzend, geben aber wegen

Streifung ziemlich mittelmässige Spiegelbilder. Dies gilt na-

mentlich von den Flächen der vertikalen Zone.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (100). (010). (111).

Aus Messungen an zehn Krystallen sind die folgenden

Mittelwerthe hergeleitet:

Anzahl der

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

SE 5 TRES RAS SE (6

s Öv SOON: 5 104”42'-107"36' 106?” 53',5

NLOO: = Te ER 61” 38

010 : 110 1 il ALT ABs

+100 : 001 id 8 TAS =

| 100 : 101 1 1 39 2 40? 53,5

001 : 101 3 3 34716 3

010 : 011 4 4 53 19 53” 58

kom : OT1 7 8 NED 2

«010 : 001 5 6 68” 30' =

010 : 111 4 Å 645.000 KODEN

TÖN = = 54 497

Foo IT 7 7 67” 48 =

FETTO 001 2 2 57 54 5730

J110 :101 2 2 HORA BOAT

[Or=0TE 8 2 4978 FAGSRE

100 : OT1 2 3 396-603 -608HS

fon ST 6 6 44” 58 ER

100 : 111 4 AE ASU EDR 2 8 ARI

010 : 101 1 1 NGA 1

Die Messungen sind sehr schwankend und die Mittelwerthe

nicht sehr zuverlässig. Das Salz ist vollständig mit dem Di-

dymsalze isomorph.

Specifisches Gewicht 1,696. (Mittel aus zwei Versuchen.)

28. Erbiumaecetat.

JET (CC EOS FSEOroderetr (CI ESON: + EO

Analysirt von Dr O. HÖGLUND.

Nå

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O Db. 39

Trikliniseh, den Yttrium- und Didymsalzen vollständig

isomorph. Lå

Beobachtete Formen (100) .(010).(110).(101).(001).(111).

Tab. VIII. Fig. 44, 46.

Die Krystalle, durch langsames Verdampfen einer gesättig-

ten Lösung in gelinder Wärme gebildet, sind den der zwei

oben beschriebenen Salze vollständig ähnlich. Sie sind pracht-

voll, durchsichtig, röthlich gefärbt und erreichen oft eine ziem-

liche Grösse. Die Flächen sind ausgezeichnet glänzend aber

sie sind so gestreift dass an genaue Messungen gar nicht zu

denken ist. Die — an sechs Krystallen erhaltenen — Mittel-

werthe dienen nur dazu die vollständige Isomorphie mit den

fricheren Salzen zu bestätigen. Zur Vergleichung sind die fir

das Didymacetat berechneten Werthe beigefigt.

Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (100) und (010).

MES fr Didymacetat.

Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet.

100::-0405 5 6 dz I 130

for 2 10 I 1 44” 16' 45” 33,5

O0ELIO I il 61” 58 bil2665

100::001- 4 AN EE SUSAN Te RN

fon AO I 1 33” HT 33” 39

100-101 I il 40” 0 40” 50'

iO0:-0TI, 2 2 59” 59' 60” 10',5

bon Sä dr vd 1 ADR 45” 14'

NO0ETE 2 AP Na T4” 35',5

010 :001 5 5 69” 32' 68” 32

Jon SOME = I 1 56” 47 EDS

010:-0FT: 3 3 53 2 5£ 0

OKDSTERL IG 2 65” 29 65” 32

| HO OM 2 2 517” 53 57” 36'

001: 1 64? HT 67” 45

ÖSRO 1 52 Y 50” 19

Specifisches Gewiecht: 2114. (Mittel aus drei Versuchen.)

Kopenhagen im Oktober 1873.

IDO lelONp ar (OLE a saa Tab. I

CE(EY NET OyAG ICAO SEEN »

Tja Oy VETE YES O VE OR SS SSSE »

HT: COyAES Bry Sr OEI OMS SER AES D»

YKOYFIE ICY FLEIOIEERANAaa D

TNCycs PeO YA FASER AO 2300

S CerClP; 2FPt CIA 26 HOLE »

PEN ON Spa Pl a lör (ÖAR Se rekla KO Senber »

Ce (Cy 5). 2 Hg Cy? + 8 HH? 0... »

Y (Cy 8). 2 Hg Cy?+ 8 H?2 0... ..... »

Er (Cy 8)>. 2 Hg Cy? + 8H?0O ...: »

Di (Cy S)2. 2 Hg Cy? + 8 H? Q ...... »

Ca (Cy S)2. 2 Hg Cy? + 8 H? O ...... »

DISK TS EON USER ss »

MANS OMS SO rss esse »

PASO FET MO TTTETSA ST NA TN »

ISSN re 2 de ör ARR SSesnses »

SPYR OF ETSNET OLA sd none: »

SI DASSLR arta NN NNSGRASNINNS SEDD

FU DELS ätt oj a BA 0 ATEA gr RARE »

SPURISE! ÖMSE S ELO AE ones ver »

SDI e]O ETERN Nee oe 2

2 SKOTT NERO ar gun > ND

2) eT OS KOTA NS NR KENT

DING OP EARHE (0 REY BRT. »

3, Di (CEESI02)5 BEROR »

3 VU(CHESOD a SIONS ene »

SR ((CENES ONS STERO RN »

ög

18, 20, 21.

LSI

22, 23.

24, 25.

26, 27.

28, 29, 31.

28 330531:

39, 34.

32—34, 36.

32, 38.

39 41.

SOLAR

49, 43.

44, 45.

44, 46, - 48.

44, 46,

Bihang tll.I Vet. Akad. Handl.Bd 2.N»5.

I. Topsöe constr.

Nom (

Aa -

con Je

Om JA

(UO)"

Fig. 3.

(OUMIEN

110

o7o0 |

170

Tag

Th Berghs lith inst

Taf: I.

(HO) ; (NOT

Bilopsöe conser TIBerghs lith Fast.

Bihang till K Vet Akkad. Handl. Bd 2.N?5. I (ER III

Fig. 19.

T00

H. Topsöe constr. Th Berohs lith lnst

Taf IV.

ThBerghs luth.Inst.

SAL

[

a Nu

RNE

på

ON a

J | il

| |

I i

SENT

X i

)

I Lå

Y I

Ä i

L ja

fu Vare

: |

Å up

s JNA

Fa RER RANA

OA SSU -

Ve UM

Väg

é er

så

ss R

Å h

a ÄT

Få

Ule

FOT LR vå

fö. fora NOS Kö

;

iv -

I G

SRERANSK

ARG

”-

Ne.

Bihang till KJet. Akad. Handl. Bd 2. Ne 5. Iaf V-

100

I Topsöe constr. Th Berghs lith lst.

(Vö-

- RA MA

KÖP

KIRK INRET

TI.Beryhs lith Inst.

HSN böri e TA

FUKRJGTES FYTE 1 a Mr

OM ' KI

| Ova

; L ; TE

th DL

l IN

;

N få

- "4

Lå Å

- -

MW CAR

Bihang till K.Vet Akad. Handl.Ba 2.3. i Laf: VIL

100

019

Fig. 40. | Fig. kl.

22 Fig. 42.

110

100

210

HTopsöe constr. Th Berghslith Inse.

ny till K.VäAkad. Handl. Bad 2.Ne5. Laf: VII

HH Topsöe constr Ih Berghs lith Inst.

Kär

3 VN | AR 5 |

CEN Ny Mu DÅ 1 j "h Lu dv IDy

AA TONA Ip od CÅ -

FÄRSK UUSI fv

vu I VE FA

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 2. N:o 6.

BIDRAG

TILL

JORDARTMETALLERNAN KEMI

2 SEE LO LO BY NR HG

TEORETT CNE

(MEDDELADT DEN 14 JANUARI 1874.)

STOCKHOLM, 1874.

P. A NORSTEDT & SÖNER

ZXONGL. BOKTRYCKARE.

SN | STAKE > SS TNE

LJ Å NA | i Nn

fa ; Lå |

[1 i y i hå ; |

4 i ; 1 Md | '

| RER då Edt de, JA

kå ur 3 | , | ad K å

ET INGET ESO

| I - SN : $ i pp! då

lr Ne OAK br) MR TIGER

ha | 4 ; |

-. / f rn

-. I

Torium.

Vid analys af några sällsynta mineralier från trakten af

Falun hade BeErzELnIvs!) 1818 funnit ett ämne, torjord, som han

ansåg vara oxiden till ett nytt element. Han fann dock kort

derefter, att denna kropp utgjordes hufvudsakligen af yttrium-

fosfat?) och gaf, då han några år senare?) vid analys af ett

vid Brewig i Norge af ESMARK anträffadt nytt mineral fann

en ny metalloxid, åt denna oxid namnet torjord och åt dess

metalliska radikal namnet torium. I den utförliga redogörelse,

som Berzelius lemnade om det nya ämnet, gaf han en ganska

fullständig öfversigt af toriums vigtigaste föreningar, atomvigt

m. m., så att denna afhandling länge var den enda källan för

kännedomen om toriumföreningar. Om den formel, "hvilken

rättast borde tillkomma toriums enda bekanta oxid var han

villrådig, och, oaktadt han med sin vanliga skarpsinnighet hän-

visar på en viss slägtskap mellan torjord och zirkonjord, skrif-

ver han dock formeln för torjorden Th O. Först 1861 offent-

liggjordes af CHYDENIUS”) nya bidrag till kännedomen om to-

rium och toriumföreningar, hvilka på ett välkommet sätt full-

ständigade den kännedom, man egde derom genom Berzelii

arbeten. Äfven Chydenius skrifver formeln för torjorden

Th 0, oaktadt han framhåller sannolikheten af formeln Th O,;

Först M. DELAFONTAINE?) bestämmer sig för att skrifva tor-

jordens formel Th Os och utförde talrika försök att bestämma

toriums atomvigt. Oaktadt redan genom Berzelii arbeten tor-

jordens egenskaper voro så väl undersökta, att någon förvex-

ling med andra kroppar icke bordt ifrågakomma, misstog dock

BERGEMANN') den af orangit framstälda och icke fullt rena tor-

1) Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi. V. 76.

2) K. Vet. Ak. Handlingar 1824, 318.

3) K. Vet. Ak. Handlingar 1829, 1— 30.

4) Kemisk undersökning af thorjord och thorsaltar. Akad. Afh. Helsing-

fors. 1861.

5) Arch. des sc. phys. et nat. 18, 343. 1863.

6) Pogg. Ann. 82, 561,

4 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

jorden för oxiden till ett okändt element, donarium. Det dröjde

dock icke länge innan toriums och donariums identitet ådaga-

lades af DAMOUR!), BERLIN?) och af BERGEMANN ?) sjelf. År

1862 hade BAHRrR?) funnit vid undersökning af en ortitvarietet

från Stockholms omgifningar en, såsom han trodde, ny metall-

oxid, hvars radikal benämndes Vasium. Grunden till antagan-

det, att vasiumoxiden vore en ny metalloxid, låg uti det af

Bahr först iakttagna egendomliga förhållande, som den genom

oxalatets glödgning erhållna oxiden visar till salpetersyra.

Inom kort medgaf dock Bahr sjelf identiteten mellan torium

och vasium >).

Torium hör till de sällsyntaste metaller. I större mängd

anträffas den endast i den högst sällsynta toriten och dess re-

nare varietet orangit. För öfrigt finnes den uti pyroklor,

euxenit") samt uppgifves förekomma uti monazit. Toriums

förekomst uti ortitvarieteter upptäcktes af Bahr, som äfven

fann den uti ytterbygadolinit. Uti talrika varieteter af ortit

har jag funnit !/, till I procent torjord.

I det följande skall lemnas en redogörelse för egenska-

perna och sammansättningen af flere nya toriumföreningar,

hvilka blifvit undersökta för att om möjligt afgöra torjordens

formel samt metallen toriums atomvärde. Visserligen har, så-

som förut anfördes, DELAFONTAINE antagit torjordens formel

vara Th Os, men skälen äro icke" synnerligen bindande. Olik-

heterna mellan torjord och zirkonjord äro ganska betydande,

och nekas kan icke, att torjorden i flere afseenden liknar cerit-

och gadolinitjordarterna. En ny undersökning af toriums för-

eningar syntes mig derför nödvändig, innan frågan kunde af-

göras. Talrika toriumföreningars sammansättning utvisa tem-

ligen otvätydigt, att torium är en fyratomig metall och att

oxidens formel är Th O,. Längre fram skall lemnas en sam-

manställning af de sakförhållanden, som tala för denna formel,

hvilken ligger till grund för följande beräkningar af

Toriums atomvigt. BrErzerivs beräknade 1829 af analyser

å toriumsulfat, hvars halt af torjord och svafvelsyra bestämdes,

atomvigten till 239,56 och 235,48 (H— 1) samt af analys å

1). CC: Rend. 34, 685.

2) Pogg. Ann. 85, 556.

- 3), Pogg. Ann. 85, 558.

+) Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandlingar. 1862, 415.

5) Ann. Ch. u. Pharm. 56, 227. :

”) CHYDENIUS Bull. Soc. Chim. 6, 433.

BIHANG: TILL K. SV: VET.-AKAD: HANDL. BAND SS NEON Or 5)

kaliumtoriumsulfat, hvars halt af torjord och kaliumsulfat be-

stämdes, atomvigten 236,8. ÖUHYDENIUS beräknar af analyserna

af talrika toriumsalter den sannolika atomvigten till 236,64.

DELAFONTAINE beräknade 1863 atomvigten af den mängd tor-

jord, som erhölls, då vattenfritt toriumsulfat glödgades. Såsom

medeltal af trenne försök erhöll han atomvigten 231,39. Han

fitförde dessutom ett större antal bestämningar å toriumsulfat.

torkadt vid 100”. Såsom medeltal af 14 bestämningar erhölls

52,51 proc. Th O, (max. 52,96 min. 52,13) samt såsom medeltal

af 3 bestämningar 31,92 proc. SO, (max. 32,19 min. 31,41) uti

toriumsulfatet. Häraf beräknas atomvigten 251,66 och såsom

medeltal af de bägge försökserierna 231,52. Detta tal afviker

sålunda ganska betydligt från den af Berzelius funna atomvigten,

hvarför en ny atomvigtbestämning syntes nödvändig. Jag an-

såg, att atomvigten skulle lättast kunna bestämmas dels genom

glödgning af rent, vattenfritt sulfat samt vägning af återstoden,

dels genom bestämning af den mängd kolsyra och torjord, som

kan erhållas af rent toriumoxalat. Vid en värmegrad, som

ännu icke uppnår rödglödgningshetta, kan man med lätthet ut-

jaga allt kristallvatten ur toriumsulfat, utan att behöfva frukta

förlust af svafvelsyra. Sedan toriumsulfatet blifvit i luftbad

vid nämnda värmegrad fullständigt befriadt från kristallvatten,

glödgades det för vattenbläster, till dess konstant vigt erhölls.

Försöken utföllo såsom synes af följande tabell:

Vattenfritt sulfat. Torjord. Torjord i procent. At. v.

I. 1,6255 gr. IHOnsr som: ÖDNMAR 23401

WEN6 300 gr. 1,024 gr. 62,48. 234,40.

III. 1,7900 gr. IAN vs or 62,43. 200,87

IIE20930 gr. 1,3075 gr. ÖDLA. 234,32.

Neva 4o5 or 0,8995 gr. 62,36. 23004

VI. 1,4960 gr. 0,9330 gr. (DART 230154

Medeltalet är 233,8.

Vid följande försökserie att bestämma atomvigten medels

oxalat upphettades det i exsikkator torkade oxalatet uti ett

platinaskepp uti syrgas, och kolsyregasen, sedan den blifvit

ledd öfver ett glödande lager kornig kopparoxid samt torkad

med klorkalcium, uppsamlades i kalilut.

6 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

Försöken utföllo sålunda:

Toriumoxalat. Torjord. Kolsyra. Torjord Kol At vi

i procent. i procent.

I; 1,7135 gr.” 1;o189. or... 0,6286) rs ö0:4G. ÖRE 234,24

II. 1,3800 gr. O,8210 gr. O,5433 gr. 59,49. 10,74. 203,00

III. 1,1850 gr. 0,7030 gr. 0,4650 gr. 59,32. 10,70. 234,13

1V. 1,0755 gr. 0,6398 gr. O,4240 gr. 59,49. 10,75. 233,644

Medeltalet af dessa försök är 233,97. De bägge atomvig-

terna äro så nära 234, att detta tal kan läggas till grund för

beräkningar. i

Toriummetall. Redan Berzelius lyckades att reducera ka-

lium-torium-fluorid och -klorid med kalium; äfven Chydeniu

har erhållit metallen på likartadt sätt. Torjord reduceras icke

af kol (Berzelius) deremot skall den reduceras af kalium (Ber-

gemann; enligt Chydenius är reduktionen ofullständig). Me-

tallen har erhållits i form af ett mörkgrått pulver, som genom

tryck mot en hård kropp antager metallglans. Eg. v. är en-

ligt. Chydenius 7,657, 7,795, enligt Bergemann, 7,35 således

lägre än oxidens. Metallen angripes hvarken af kallt eller

varmt vatten; i luften förbrinner den med liflig glans. Enligt

Berzelius angripes metallen ganska trögt af svafvelsyra, äfven

i värme; enligt Chydenius har kall svafvelsyra ingen inverkan,

men deremot löses metallen lätt och under vätgasutveckling i

het syra. Klorvätesyra löser enligt Berzelius toriumpulver med

lätthet under vätgasutveckling, enligt Chydenius stundom lätt

stundom trögt; fluorväte angriper icke torium (Berzelius).

Salpetersyra löser torium lätt enligt Berzelius, trögt enligt

Chydenius; i kungsvatten löses metallen lätt. Lösningar af

kaustika alkalier angripa icke torium.

Toriumoxid, torjord, Th O,. Den torjord, som blifvit an-

vänd till mina undersökningar, har blifvit framstäld ur torit,

som erhölls från Riksmusei samlingar, genom det fint pulveri-

serade mineralets sönderdelning med saltsyra och lösningens

afdunstning till frånskiljande af kiselsyra. Den torra återsto-

den utlakades med saltsyrehaltigt vatten, och lösningen mätta-

des med glaubersalt till afskiljande af ceritoxider. Derefter

fäldes lösningen med oxalsyra, fällningen glödgades och be-

handlades med svafvelsyra, hvarefter det erhållna sulfatet

löstes i vatten och lösningen upphettades till kokning, då

toriumsulfat utfäldes i form af fina, hvita nålar. Det från

den heta lösningen filtrerade sulfatet lemnades i ett kärl med

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 6. v

en ringa mängd vatten, då efter 12 till 24 timmar sulfatet

Th2S0O, + 8H, O erhölls. Detta befriades från kristallvatten,

löstes i kallt vatten, och lösningen kokades, hvilket förfarande

upprepades flere gånger. De toriumhaltiga moderlutarna fäl-

des med oxalsyra och toriumoxalatet förvandlades till kalium-

toriumsulfat, hvaraf sedermera sulfat bereddes. Genom glödg-

ning af sulfatet erhölls ren torjord. ”Torjord har allt efter

framställningssättet olika utseende och olika egenskaper. Då

"den blifvit beredd genom glödgning af hydratet, utgör den

grågula, glaslikt glänsande, hårda och spröda stycken af eg. v.

9,402 (Berzelius), 9,366 (Damour), 8,975 (Bergemann), 9,228

(Chydenius). Kristalliserad torjord erhölls af NORDENSKIÖLD!)

och bestämdes af honom såsom qvadratisk, men senare försök

utvisade, att den tillhörde detreguliära systemet (privatmedde-

lande). Om torjord framställes genom glödgning af sulfatet,

oxalatet, acetatet o. s. v., är den ett snöhvitt pulver. Torjord

angripes icke af smältande alkalier (Berzelius. Hjortdahl C.

Rend. 67, 176). Till syror förhåller sig torjorden på olika sätt

allt efter beredningssättet. Den genom glödgning af hydratet

erhållna oxiden angripes icke eller endast obetydligt af salpe-

tersyra och saltsyra, men om den länge uppvärmes med kon-

centrerad svafvelsyra, bildas sulfat. Den genom oxalatets

glödgning erhållna oxiden synes icke angripas af saltsyra och

salpetersyra, men om nämnda syror afrykas öfver oxiden, er-

hålles en gummilik återstod, som fullständigt löses af vatten

till en mjölklik vätska (Bahr). Uppvärmes fint fördelad tor-

jord med koncentrerad svafvelsyra, bildas under häftig värme-

utveckling toriumsulfat. Den genom sulfatets glödgning er-

hållna torjorden visar icke till saltsyra eller salpetersyra det

egendomliga förhållande, som utmärker den genom oxalatets

glödgning erhållna oxiden.

Toriumhydrat, torjordhydrat. ”Tvänne toriumhydrater fin-

nas; det ena, eller normalt hydrat, Th O, H,, erhålles genom

fällning af toriumsalter med alkalier; det andra tetratorium-

hydrat, Th, O;.0, Hs, erhålles, då man fäller med kaustik

amoniak de lösningar, som bildas, då torjord, beredd genom

oxalatets glödgning, afrykes med salpetersyra eller saltsyra,

och återstoden upplöses i vatten.

1) CHYDENIUS Kemisk undersökning af 'Thorjord 18.

8 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

Normalt toriumhydrat, Th Oj; Hj, är en hvit, gelatinös,

till bottnen lätt sjunkande fällning, som i fuktigt tillstånd upp-

super kolsyra ur luften. Det löses med lätthet, äfven efter

torkning, i syror. Torkadt hydrat bildar spröda, stundom

halfgenomskinande stycken af gråaktigt brun färg. Vid upp-

hettning förlorar hydratet lätt vatten, dock utan att, så-

som aluminiumhydrat, dekrepitera. Hydratet är fullkomligt

olösligt i alkalier; närvaro af amoniaksalter hindrar icke dess

utfällande med alkalier. I fuktigt tillstånd löses hydratet till

ringa mängd i bromvatten.

0,658 gr. vid 110” torkadt hydrat gaf vid glödgning 0,5830

gr. Th O,.

I procent: - Funnet: Beräknadt:

HEnNOS 38,60. 58,08.

1900) INbam. ING

100,00. 100,00.

Tetratoriumhydrat, Th, O;. 0, H). För framställande af

detta hydrat afdunstades klorvätesyra öfver torjord, erhållen

genom oxalatets glödgning, i vattenbad och återstoden behand-

lades med vatten. Dervid erhölls en lösning, som var i reflek-

teradt ljus mjölkhvit och i genomfallande ljus brunaktig, unge-

fär som eldopal. Denna lösning afsätter intet olösligt vid upp-

värmning, men den fälles så väl af syror som salter, såsom

klornatrium, klorbarium o. d. Dessa fällningar, ehuru olösliga

i syror, lösas dock lätt af rent vatten. Detta förhållande an-

vändes för att rena det upplösta ämnet från en mindre mängd

klortorium. Lösningen fäldes med saltsyra och vätskan af-

häldes från fällningen, som löstes ånyo i vatten och fäldes

med saltsyra. Den sålunda erhållna och renade fällningen tor-

kades öfver svafvelsyra, då den bildade amorfa, porslinslika

stycken, som fullständigt löstes i vatten till en opaliserande

vätska. Den torkade fällningen gaf vid analys:

i Lr

INA 30,45 55,31

Cl 0,61 0,88

och atomförhållandet mellan Th och Cl är ungefär som 40:1

hvaraf ingen sannolik formel låter beräkna sig. Lösningen af

denna kropp ger med kaustik amoniak en flockig, hvit fäll-

ning, till utseendet fullkomligt liknande vanligt toriumhydrat,

men skiljd derifrån genom olöslighet i syror.

BIHANG DILL, Ki «SV VETSAKADA HANDL.s BAND 20 0: 0

Vid 100” torkadt hydrat gaf vid analys:

I. 0,474 gr. gaf vid glödgning 0,466 gr. Th O,.

NAN 509 Srktsat I4ssvgr. Th OM

III. 1,6985 gr. gaf 1,669 gr. Th Os.

I procent: Funnet. Beräknadt af formeln.

I II III NOT OFE

INO 98,31 95,28 98,26 985,34

1550) 1,69 INT 1,74 1,66

100,00 100,00 100,00 100,00

Toriumsalter. De äro färglösa eller hvita, såvida icke

syrorna äro färgade, dels lösliga, dels olösliga. De sönderdelas

vid glödgning, såvida de innehålla flygtiga syror, och qvar-

lemna torjord. Lösningarna ega kärf smak och fällas icke af

svafvelbundet väte. Kaustikt kali och natron fälla torium-

hydrat såsom en hvit, flockig, till bottnen lätt sjunkande fäll-

ning, olöslig i öfverskott af fällningsmedlet. Kaustik amoniak

och svafvelamonium fälla dels hydrat, dels basiska salter, hvilka

icke lösas i öfverskott af fällningsmedlen ej heller i amoniak-

salter; vid närvaro af vinsyra uppstår dock ingen fällning.

Natriumkarbonat ger en hvit, flockig fällning, som med lätthet

löses i öfverskott af fällningsmedlet; öfriga alkalikarbonater

förhålla sig på samma sätt, dock lösas de först uppkomna fäll-

ningarne mindre lätt. Ferrocyankalium frambringar uti torium-

salters lösningar en hvit, icke kristallinisk fällning af ferro-

cyantorium, deremot fällas toriumsalter icke af ferrricyan-

kalium. Oxalsyra och alkalioxalater gifva uti toriumsalters

lösningar hvita, i vatten olösliga, i utspädda syror högst svår-

lösliga fällningar af toriumoxalat. En mättad lösning af kalium-

sulfat ger med lösningar af toriumsalter en hvit, kristalli-

nisk fällning af kaliumtoriumsulfat, olösligt i en mättad lös-

ning af kaliumsulfat. Natriumsulfat gifver med icke alltför

koncentrerade lösningar af toriumsalter ingen fällning, och

natriumtoriumsulfat är temligen lösligt i en mättad lösning af

natriumsulfat. En neutral lösning al ett toriumsalt fälles vid

upphettning med natriumhyposulfit. Dock är fällningen icke

fullständig (Chydenius).

Toriums haloidsalter.

Toriumklorid, klortorium. Th Cl, erhålles genom upp-

hettning af en” blandning af torjord och kol i torr klorgas,

10 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

(Berzelius, Chydenius) Hvita, svårflygtiga och deliqvescenta

prismer, som sannolikt tillhöra det rombiska systemet. Klori-

den förflygtigas ännu icke vid 440” och smälter för gasbläster

(Chydenius). Vattenhaltigt klortorium erhålles vid afsvalning

af en, till sirapskonsistens afdunstad lösning af toriumhydrat

uti klorvätesyra. 'Färglösa eller hvita, wawellitlika, kulformiga

aggregat af tätt hoppackade nålar. Lättlösligt i vatten och i

alkohol, deliqvescent i fuktig luft, men vittrande öfver svafvel-

syra. Saltet synes innehålla 11 eller 12 mol. vatten, men efter

torkning öfver svafvelsyra innehåller det 8 H, O.

0,6355 gr. gaf 0,335 gr. Th O, och 0,682 gr. Ag Cl.

I procent: Funnet. Beräknadt: Th Cl, + 8 H, 0.

Ed Na 46,37 45,00

Cl 26,55 UNS

H,O (förlust) 27,08 27,69

100,00 100,00

Kaliumtoriumklorid, 2 Th Cl, + K Cl + 18 H, 0O?. Afdun-

stas de blandade lösningarna af eqvivalenta mängder torium-

klorid och klorkalium i luftpump, anskjuter först öfverskott af

klorkalium, och ur den sirapstjocka moderluten erhållas små,

färglösa och högst lättlösliga kristaller.

AR 066 3 Or Navid fällning! med platinaklorid 0,175 gr.

K CI, Pt.

b... 0,453 gr. gaf 0508 gr. AgCl.och 0,207 oc NOS

fo)

I procent: Funnet. Beräknadt.

AMN 40,20 40,67

K 4,20 3,40

Cl 27,50 Allan

HjO (förlust) 28,10 28,16

100,00 100,00

Saltet förlorade öfver svafvelsyra 7,1 procent.

Amoniumtoriumklorid, Th Cl, + 8 N H, Cl + 8 H, O, bildar

enligt Chydenius en oredigt kristallinisk massa, som vid 100”

förlorar sex mol. H, 0.

Toriumplatinaklorid, ”Th Cl, + Pt Cl, + 12 H, O, anskjuter

ur en högst koncentrerad lösning vid afdunstning i luftför-

tunnadt rum i temligen stora och väl utbildade, tafvelformiga

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 6. 11

kristaller af orangeröd färg. Saltet deliqvescerar hastigt i

luften.

0,722 gr. reducerades med vätgas och återstoden afryktes

med svafvelsyra till konstant vigt, då 0,487 gr. Th (SOS -FRt

erhölls. Blandningen behandlades med vatten, då 0,15 gr. Pt

återstod; 0,208 gr. Th O, fäldes ur lösningen.

I procent: Funnet. Beräknadt.

Th 20134 Zn

Bit 20,78 21,24

ETh($O) + Pt 67,45 66,95

Toriumbromid erhålles enligt Berzelius genom afdunstning

af en lösning af toriumhydrat i bromvätesyra såsom en seg,

gummilik massa. |

Toriumjodid. Enligt Chydenius ger en sur lösning vid

afdunstning en gummilik massa, som färgas brun i dagsljus;

deremot erhålles af en neutral lösning en oredigt kristallinisk

massa. E

Toriumfluorid, Th Fl, + 4H, O, är enligt Chydenius en

hvit, geléartad fällning, som efter någon tid sjunker ihop till

ett tungt, hvitt pulver, som är olösligt i vatten och i fluor-

vätesyra. Saltet förlorar vid upphettning till 100” er mol.

Hj Omockh vid 140” ytterligare en mol OA OnT vid 2007

qvarstanna 2 mol. H,O. Vid glödgning af fluoriden erhålles

torjord. Genom upphettning af torjord eller toriumhydrat

med fluorkalium och svafvelsyra erhålles ingen flygtig förening

af torium och fluor (Chydenius). Toriumfluoriden ger enligt

Chydenius tvänne dubbelsalter med fluorkalium Th Fl, +2 K Fl

NO ock.-2 (Th El; FOKORDIG H, 0, bägge olösliga,

hvita pulver. Med fluornatrium bildas enligt Chydenius ingen

dubbelfluorid.

Toriumsilietumfluarid. TLemnas toriumhydrat i berörimg

med kiselfluorvätesyra, förvandlas det under stark volymtill-

ökning till ett, af fina, genomskinliga nålar sammansatt pulver.

Den ofvanstående vätskan innehåller knapt spår af torium.

Då saltet torkades öfver svafvelsyra, utvecklades stora mäng-

der sura ångor, och ett hvitt, lätt och volyminöst pulver åter-

stod. Det befans vid analys innehålla 536,96 proc. to-

rium, hvaraf det synes troligt, att saltet var ett basiskt salt,

Th än

FL, + Si Fl,, hvilken formel fordrar 57,32 proc. torium.

12 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

PFerrocyantorium. "Th Cy, + Fe Cy, + 4 H, 0. Blandas en

lösning af toriumklorid med ett öfverskott af ferrocyankalium,

erhåller man en hvit, icke kristallinisk fällning.

a. 0,699 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf vid glödg-

ning för lufttillträde 0,464 gr. Fe, O; + Th O,.

b. 0,595 gr. sönderdelades med koncentrerad svafvelsyra, och

lösningen af produkten titrerades, efter reduktion med zink, med

kameleon. Till jernoxidulens oxidation erfordrades 15,5 &C. c.

kameleonlösning (100 C. c. = 0,4305 gr. Fe).

I procent: Funnet. Beräknadt.

Th ANG LDS

Fe 10,85 10,81

NR TOFEEReL0S 66,38 66,79

Platocyantorium, Th Cy, + 2 Pt Cy, + 16 H, O, kristalli-

serar ur en, genom sönderdelning af platocyanbarium och torium-

sulfat erhållen lösning i små, platta, citrongula nålar, hvilka

sedda i hufvudaxelns riktning äro vackert gröna. Saltet löses

lätt i hett vatten, men är något svårlösligt i kallt vatten. Så-

väl vid torkning öfver svafvelsyra som vid upphettning till

100” förlorar platocyantorium 14 H, O. Saltets eg. v. är enl.

Topsöe 2,46. Kristallformen har blifvit undersökt af Topsöe!).

a. 0,97 gr. förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 0,21

gr. vatten samt gaf vid glödgning 0,568 gr. Pt + Th O,.

b. 0,786 gr. förlorade vid 100” 0,172 gr vatten och lem-

nade vid glödgning 0,4565 gr. Pt + Th O;.

c. 1jo71 gr. fäldes med oxalsyra och fällningen lemnade

vid glödgning 0,2525 gr. Th Os.

I procent: Funnet. Beräknadt.

a hb ec [

AN0 — — 20,74 20,78

[Rö NAO 8,56 NO 58,79

1560) Zllös- Al 22,38 (dAHSNO

Toriumrodanid. Om en lösning af toriumhydrat i rodan-

vätesyra afdunstas,- erhåller man en icke kristallinisk, siraps-

artad massa. Toriumrodanid (basisk) ger med qvicksilfver-

cyanid tvänne dubbelsalter. Sammanblandas heta och con-

centrerade lösningar af toriumrodanid och qvicksilfvercyanid,

1 Bih, till ik. Veb-uk Handl 9

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 6. fö

erhålles under vätskans afsvalning ett hvitt, finkornigt pulver

och, sedan detta utfallit, anskjuta små, perlemorglänsande blad.

Samtidigt utvecklas stark lukt af cyanväte. Såväl det först

erhållna hvita pulvret som de perlemorglänsande kristallerna

renades hvar för sig genom omkristallisering. Det förra sal-

QTEH:

tet hade formeln Th CS" Hg Cy, (+ H, 0?), det senare

Eh C 3 9 N

(Cy 5); + 3 Hg Cy, + 12 H, O

Det hvita pulvret gaf vid analys:

I a. 0,261 gr. oxiderades med bromvatten, och lösningen

fälldes. med: Ba; Cl, då: 0.125 gr: Ba SO, erhölls.

OSRE0 6 or sat 0, 163, or KEtloLSKochKONsT "Sr:FdnN ÖS

Ila. 0j399 gr. gaf Oj175 gr: Ba SO,

OSEOV orsa 0,1 66 Er. HoESkock 0725 ev PO;

I procent: Funnet. Beräknadt.

I IT

Th SVs SOA 38,17

5 ÖS EO02 D,22

Hg 32,23 34,75 32,63

De perlemorglänsande kristallfjällen gåfvo vid analys:

TALS ot förloradervid 110:1055445 ot. H5 Öl samt gat

Uiz61 gr. HS och 07294 gr. Th Os.

b. 1454 gr. oxiderades med bromvatten och fäldes med

Ba Cl,, då 0,712 gr. Ba SO, erhölls.

I procent: Funnet. Beräknadt.

INA INET 16,75

S 6,72 6,87

Ho 43,45 42,95

ESO 16,19 DEG

Saltet förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 13,68 pro-

cent vatten, motsvarande 10 H;, O (ber. 12,8 proc).

Syresalter af torium.

Toriumnitrat, "Th. O,.4N O, + 12 H, O, anskjuter, då en

lösning af toriumhydrat i salpetersyra afdunstas öfver svafvel

Syra, 1 stora, ytterst deliqvescenta, färglösa, sexsidiga taflor.

Saltet vittrar hastigt öfver svafvelsyra och förlorar dervid 8

H, O (funnet 19,89 proc. ber. 20,62 proc.)

14 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

a. 0,578 gr. kokades med barytvatten och ur den dervid

uppkomna fällningen erhölls 0,221 gr. Th O;. Sedan öfver-

skott af baryt blifvit aflägsnadt ur lösningen medels kolsyra,

fäldes med svafvelsyra 0,385 gr. BaS Oj, motsvarande 0,1784

SVENS OR [

b. 1321 gr. lemnade vid glödgning 0508 gr. Th 03.

I procent: Funnet. Beräknadt.

å a kil

ANNO) JNVSJG0S 25,12

N.0, S0:sö 30,94

Enligt Berzelius ger toriumnitrat ett dubbelsalt med

kaliumnitrat. Försök att erhålla ett dubbelsalt med nickel-

nitrat lemnade negativt resultat.

Tortiumklorat. En lösning af toriumklorat ger, om,

den afdunstas i luftförtunnadt rum, en såplik, opaliserande

massa, som löses med lätthet 1 vatten och deliqvescerar i

luften.

Toriwumbromat. En lösning af toriumbromat, beredd ge-

nom sönderdelning af bariumbromat med toriumsulfat, lemnar

vid afdunstning i luftförtunnadt rum en seg, klibbig och del-

vis sönderdelad massa.

Tortiumjodat, "Th. O,.4J O,. Om en lösning af ett torium-

salt blandas med en lösning af jodsyra, uppstår en hvit, floc-

kig, icke kristallinisk fällning. "Efter torkning öfver svafvel-

syra är saltet vattenfritt; vid glödgning lemnar det torjord.

Analys: a. 0,2755 gr. gaf vid glödgning 0,079 gr. 'Th Os.

(5 RÖUBSD ER Bal BE NRO

ce. 0,1875 gr. behandlades med vatten, mättadt med svaf-

velsyrlighet; lösningen gaf 0,187 gr. Ag J.

I procent: Funnet. Beräknadt.

| a b c

ThO., 28,67 28,26 — 28,48

J,Os — — 70,87 71,52

Toriwmperklorat. En lösning af perkloratet, erhållen ge-

nom sönderdelning af bariumperklorat med toriumsulfat, lem-

nar vid afdunstning i luftförtunnadt rum en såplik, deliqvescent

massa.

Toriumperjodat. Neutrala lösningar af toriumsalter gifva

med öfverjodsyra amorfa, volyminösa, 1 salpetersyra lätt lös-

BIHANG TILI K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 6. 15

liga fällningar, som efter torkning bilda spröda, halfgenomskin-

liga stycken. Vid analys af perjodat från olika beredningar

erhöllos icke öfverensstämmande resultat. Exempelvis anföras

följande bestämningar:

5 | Di III

ThO, 46,58 55,35 50,40

- (

TND 45,51 J4,74 42,80

Toriumformiat, Th. O,.4C HO + 3 H, 0, erhålles genom

frivillig afdunstning af en lösning af toriumhydrat uti myr-

syra. Saltet bildar platta, färglösa, glänsande och väl utbil-

dade nålar, hvilka vittra i luften. Öfver svafvelsyra förlorar

saltet 2 H, O, (funnet 8,23 proc. ber. 7,70), och vid upphett-

ning till 100” bortgår hela kristallvattenhalten lätt och full-

ständigt.

» I. 0,505 gr. förlorade vid 100” 0,059 gr. H, O och qvar-

lemnade vid glödgning 0,289 gr. Th Os.

II. 0,624 gr. förlorade vid 100? 0,076 gr. H,O och gaf

vid glödgning 0,355 gr. 'Th O,.

I procent: Funnet. Beräknadt.

I II

ThO, 57,23 56,89 56,84

H;0O 1568 2720 11,54

Chydenius har förut analyserat det vattenfria saltet.

Toriumacetat. Th. O,.4C, H, 0. Toriumhydrat löses uti

ättiksyra till en i början grumlig vätska, som småningom blir

klar. Lösningen afsätter vid afdunstning såväl i vattenbad

som vid vanlig värmegrad fina, hvita, mikroskopiska kristall-

nålar. Saltet löses i vatten med svårighet: en del salt er-

fordrar till lösning ungefär 26 del. vatten af vanlig värmegrad.

Efter torkning öfver svafvelsyra är saltet vattenfritt.

0,466 gr. acetat gaf vid glödgning 0,266 gr. Th Os.

I procent: Funnet. Beräknadt.

1NAOR 27,08 26,59

Chydenius har förut analyserat saltet med samma resultat.

Toriumsulfat a. Vattenfritt, Th. O,.2S0,, är ett hvitt

pulver, som förenas med vatten under stark värmeutveckling.

Det löses temligen lätt i kallt vatten, om det införes under

omröring i små portioner; 1 del salt erfordrar ungefär 20,6

del. vatten af 0” för att lösas. Upphettas det vattenfria sul-

16 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

fatet till ljus rödglödgning, förlorar det fullständigt sin svaf-

velsyra. För saltets sammansättning hänvisas till atomvigt-

bestämningarna sid. 3. ;

Enligt Berzelius synes det vattenfria saltet vid uppvärmning

med svafvelsyra gifva ett surt salt, Th.O,.25S0,+250,, som dock

lätt sönderdelas så väl vid upphettning som vid lösning i vatten.

b. Vattenhaltigt tortumsulfat. Enligt undersökning af Chy-

denius synes toriumsulfat under olika omständigheter kunna

förenas med ett olika antal mol. kristallvatten. Genom häftig

kokning af en någorlunda utspädd sulfatlösning erhöll han ett

salt, som efter torkning vid 25” öfver svafvelsyra hade formeln

Th. 0,.25S 0, + 2H, 0... Ett sulfat med 3 mol. H, O erhöll

Chydenius genom kokning af en svagt sur sulfatlösning samt

torkning öfver svafvelsyra af den volyminösa, af fina, hop-

filtade och böjliga nålar bestående fällningen. Detta salt löses

1 ungefär 30 del. kokande vatten. Samma salt med 3 mol.

H, O erhöll jag en gång, men vid förnyadt försök erhölls ett

annat resultat, hvilket bör tillskrifvas svårigheten att hastigt

befria saltet från all moderlut, ty vid vanlig värmegrad för-

enas saltet med vatten och ger sulfat med 8 eller 9 mol. H, O.

Uppgifterna om saltets vattenhalt äro äfven olika; så uppgår

enligt Berzelius och Berlin!) vattenhalten till 4 H, O enligt

Delafontaine är den efter torkning vid 100” 41/, H, 0.

Chydenius erhöll genom afdunstning af en sulfatlösning |

vid 25” ett salt med 4 H, O: ;

Toriumsulfat med 8 H, O, Th. 0,.2S 0, + 8 H, 0, erhölls,

då en neutral lösning af vattenfritt sulfat lemnades vid som-

marvärme till frivillig afdunstning. Saltet bildar färglösa, half-

klotformiga, vårtlika kristallgrupper.

I. 1,6590 gr. förlorade vid upphettning till nära glödg-

ning 0,431 or. H,O samt gaf efter häftig glödgning för

bläster 0.765! gr. PhO5. |

II a. 21840 gr. gaf 0,5585 gor. H; O och 1j0a5: gr tkr OS

b:= 2406,,gat 0,616. or CHOO och HTS STIRLLON

6. 25008 gr: gaf Ö.5mre or... EH OFock 0593 3Kor RON

I procent: Funnet. Beräknadt.

I IT :

a b ec

INAOR AGT 070 01450 TOS 46,67

SO: 27,85 27,99 27,95 28,04 28,07

laL0 20504, sr2055 4 LIGEN 20,26

1) Pogg. Aun. 85,537.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:OG. 17

Toriumsulfat med 9 H, 0. — Th. 0,. 25 0, + 9 H, O, kri-

stalliserar vid frivillig afdunstning ur en svagt sur lösning af

sulfatet i form af stora och väl utbildade, glänsande kristaller,

hvilka vittra uti luften och blifva mjölkhvita. Saltets kristall-

form har blifvit undersökt af NORDENSKIÖLD !), MARIGNAC?) och

senast af ToPsöE?). Dess eg. v. är enligt Topsöe 2,767. Sul-

fatet förlorar vid torkning öfver svafvelsyra samt vid upphett-

ning till 100” 7 mol. H, 0; det löses långsamt och med svå-

righet af vatten samt erfordrar nära 88 del. vatten af 0” för

lösning. I alkohol är sulfatet olösligt. Berzelius, som först

analyserade detta sulfat, beräknade formeln Th. O,. 250, +

10 H, 0. Deremot beräknade såväl Chydenius som Delafon-

taine formeln med 9 H; O, hvilken äfven jag kan bekräfta ge-

nom följande försök.

OBOE or. san OPs oRARRONOchF ÖT BaS Ok

II. 1,3005 gr. förlorade vid upphettning 0,358 gr. H, O

samt gaf vid glödgning 0,5875 gr. Th O,.

I procent: Funnet. Beräknadt.

I II

NRO: ANOR 45,24

SO, 26,59 27,30 27,21

H30O — 21,53 : 21,55

Kaliumtoriumsulfat. Berzelius framstälde och analyserade

ett- dubbelsulfat af formeln: Th. 0,. 250, + 2 (K;. 05. 5 05)

+ 2H,0O och sedermera erhölls ett annat, Th. O,. 250, +

4 (K;>. 03. 5 0,) + 2 H, O, af Chydenius.

Amoniumtoriumsulfat, Th. O,.25S03 + 2[(N Ha. 05. SOS],

kristalliserar vid frivillig afdunstning af de blandade lösnin-

garna af de enkla salterna 1 hvita och hårda, halfrunda aggre-

gat af tätt hoppackade nålar. Saltet är lättlösligt i vatten

och löses äfven af en mättad lösning af amoniumsulfat.

a. 0,876 gr. kokades med barytvatten och den utdrifna

amoniakgasen uppsamlades i utspädd klorvätesyra, efter hvars

afdunstning 0,261 gr. NH, Cl erhölls. Ur retortåterstoden

erhölls: 1,193 gr. Bas Oj

Db. 0,406, gr. gaf -0,1565 gr. Th O, och 0,548 gr. Ba 5 O,.

!) CHYDENIUS. Om Thorium etc. p. 46.

2) Arch. des sciences phys. et nat. 1863, 345.

3), Bihang till” Kongl. Vet.-Ak. Handl; 2, 5, 32.

18 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

I procent: Funnet. Beräknadt.

a b

TROS — 35,54 38,55

50, 46,76 46,33 46,38

(NEEDS0 14,48 .—: 15,07

Natriwmtoriumsulfat, Th. O,.2S 0O,+Na,. 0,.5 0,+6 H,0.

Vid frivillig afdunstning af de enkla sulfaternas blandade

lösningar anskjuter. dubbelsulfatet i fina, silkesglänsande,'

till bollar hopfogade kristallnålar. Saltet löses temligen lätt i

vatten samt äfven i en mättad lösning af natriumsulfat; 100

C.c. af en vid 20” mättad lösning af natriumsulfat upptog så

mycket af dubbelsaltet, att den innehöll 1,5872 gr. Th Os.

0,53 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf 0,211 gr. Th Os,

0;551 gr. Ba S Os och O22: gr. N& 5 04

I procent: Funnet. Beräknadt.

ANN 39,81 39,35

NIO 30,70 30,50

Na,O 10,06 97

H,O (förlust) 14,43 15:98

Med litiumsulfat ger toriumsulfat intet dubbelsalt.

Toriumsulfit, Th. 0,.250 + H, 0. Torimumhydrat löses;

ehuru trögt, af en lösning af svafvelsyrlighet i vatten. Upp-

hettas lösningen, uppstår en hvit fällning, som icke är kri-

stallinisk. Denna fällning torkades vid 100” och analyserades.

0,2745 gr. gaf efter oxidation med brom och vatten 0,177 v

er: dh Os soch: Ö-315, OT, Ba DM

I procent: Funnet. Beräknadt.

TKO; 64,48 64.56

NIO Ol 31,07

H30O (förlust) 4,35 4,37

Toriumhyposulfat. Lösningen af detta salt, beredd genom

dubbel sönderdelning af bariumhyposulfat och toriumsulfat,

sönderdelas vid afdunstning i vattenbad eller i luftförtunnadt

rum under utveckling af svafvelsyrlighet.

Toriumhyposulfit. Om en neutral lösning af ett torium-

salt blandas med natriumhyposulfit samt upphettas, utfälles en

fockig, svagt gul fällning, som löses i syror under utveckling

Hb!)

af svafvelsyrlighet och utfällning af svafvel. (Chydenius).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 6. 19

Toriumseleniat, Th. O,.2 Se O, + J H; O, kristalliserar ur

en lösning af toriumhydrat i utspädd selensyra vid frivillig af-

dunstning i stora och luftbeständiga, genomskinliga och glän-

sande kristaller, enligt mätningar af TorsörE!) isomorfa med

motsvarande sulfat. Saltet är ganska svårlösligt och 1 del

salt erfordrar 200 del. vatten af 0” samt 50 del. vatten af 100”

till lösning. Vid 120—190” förlorar saltet 8 mol. H, 0. Eg.

v. enl. Topsöe 3,026.

a. 0,653 gr. gaf efter selensyrans reduktion med klor-

vätesyra samt llning med svafvelsyrlighet 0,15 gr. selen.

Filtratet från selen gaf vid fällning mcd amoniak 0,259 gr.

1NAKO

bsmöRso ror sat 0,17 or. selen! och 0;29 er. Ck Os:

c. 0,9945 gr. gaf vid glödgning 0,388 gr. Th O,.

I procent: Funnet. Beräknadt.

a b e

INAOR JAG RANA SID 39,00

Se0,3 30,98 30,98 — 31,24

HO fförlust) 23,41 203,78 23,76

100,00 100,00 100,00

Toriumselenit, Th. O,.2Se 0 + H, 0, erhålles såsom en

hvit, amorf och i vatten olöslig fällning, då en lösning af to-

riumklorid blandas med en lösning af selensyrlighet. Efter

torkning öfver svafvelsyra gaf saltet vid analys:

arRÖrsERror: sat Öj26 rer, Sevoch O;45: ersrLhrÖT

pEWalleRsr et gat.0,989 ör: tbhO3

I procent: Funnet. Beräknadt.

a b

INTO D2L45 280 52,57

Se0, 42,58 — 43,88

Toriumfosfat a. Surt ortofosfat. | O0;.2P.0 + H, 0.

Om en lösning af ortofosforsyra blandas med en lösning

af toriumklorid, erhålles en hvit och geléartad fällning, som

torkad bildar halfgenomskinliga stycken. Saltet analyserades

efter torkning vid 1007”.

a. 0,523 gr. förlorade 0,047 gr. vid glödgning.

ty Bila till K. Sv. Vet.-Ak. Handl. 2, 5, 33.

20 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

b. 0,519 gr. löstes i salpetersyra och fäldes med molyb-

denlösning, då 4,247 gr. amoniumfosfomolybdat erhölls.

I procent: Funnet. Beräknadt.

ThO, (förlust) 60,49 29,91

12X0: 20,52 al,98

le 0) 3,99 5,11

b. Neutralt ortofosfat, Thy. Oi... 4P O + 4 Hj O, erhålles

såsom en hvit, geléartad fällning, då lösningar af toriumnitrat

och binatriumortofosfat sammanblandas. Fällningen löses lätt

af mineralsyror föga af ättiksyra. Saltet analyserades efter

torkning vid 1007.

a. 0,204 gr. löstes i salpetersyra och gaf efter fällning

med molybdenlösning 1,38 gr. amoniumfosfomolybdat.

b. 0,3625 gr. förlorade vid glödgning 0,0255 gr. H, O.

I procent: Funnet. Beräknadt.

ThO, (förlust) ÖVKTA 69,15

ESO: 25,23 24,61

H;0O 7,03 6,24

c. Toriumpyrofosfat, Th. O,. P, 03 + 2 H, O, erhålles så-

som en hvit, volyminös, amorf och i öfverskott af pyrofosfor-

syra lättlöslig fällning, då en lösning af pyrofosforsyra blandas

med en lösning af toriumklorid. Saltet analyserades efter tork-

ning vid 1007. i

a. 0,634 gr. förlorade vid glödgning 0,05 gr. H, O.

b. 0,566 gr. löstes i salpetersyra och digererades dermed

en längre tid för pyrofosforsyrans förvandling till ortofosfor-

syra, hvarefter vid tillsats af molybdenlösning 5,254 gr. amo-

niumfosfomolybdat erhölls. (Vid lösning i amoniak, fällning

med amoniakalisk talklösning samt fällningens glödgning er-

hölls 0065 ST EMias OP 03)

I procent: Funnet. / Beräknadt,

ThO, (förlust) 27,49 29,91

E50: 24,62 1,98

H;0O 7,89 3,11

En lösning af toriumnitrat fälles af natriumpyrofosfat, då

en hvit, geléartad fällning erhålles. Fällningen löses lätt uti

en lösning af natriumpyrofosfat, och lösningen fälles hvarken

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 6., 21

af amoniak eller af oxalsyra. Den med natriumpyrofosfat er-

hållna fällningen gaf vid analys efter förutgången torkning:

a. 0,274 gr. gaf vid glödgning 0,024 gr. Hj O.

-b. 0,367 gr. löstes i salpetersyra och gaf med molybden-

lösning 3,4865 gr. amoniumfosfomolybdat.

I procent: Funnet.

ThO, (förlust) 20,81

P0, 35,43

H;0O 3,76

Ehuru ingendera af de bägge profven vid analys lemnat

resultat, som nära Jfkrsnsdtanina med de af formeln beräk-

nade värdena, torde dock ingen annan sannolik formel låta

beräkna sig. Pyrofosfatet är isomert med det sura ortofosfatet.

d.' Natriumtoriumpyröfosfat, Th. Oj. P5 Oz + Nag. Os. P3 Os

+ 2H,0. Om toriumpyrofosfat löses i en kokande, hnåättgd

lösning af natriumpyrofosfat, erhålles vid lösningens afsvalning

samt efter flere dygns hvila ett hvitt, sr see pulver.

Dubbelsaltet torkades öfver svafvelsyra och gaf vid analys:

os or. löstes i salpetersyra; lösningen afdunstades till

nära örn återstoden löstes i vatten SÅ fäldes med oxal-

syra. Genom fällningens glödgning erhölls 0,377 gr. INO

Filtratet försattes med Par I iVatlen, och ur den Öst upp-

komna fällningen erhölls 0,6275 gr. Mg. Os. PO FRilnaet

från den med baryt erhållna fallninsen ENG diter Glan af

barytöfverskottet med svafvelsyra samt fUnatnne 07404 gr.

Nas S Oc

: I procent: Funnet. Beräknadt.

PROS 36,67 OUT

Na,O 17,16 17,46

P,0, 39,04 40,00

« Toriumvanadat, Th. Oj. 4 V O + 16 V, 0; + 24 H, 0. Om

man blandar en svagt sur lösning af toriummnitrat med en lös-

ning af natriumbivanadat, erhålles en ringa, vackert gul och

volyminös, flockig fällning. Den ofvanstående lösningen är

vackert gul samt afsätter vid afdunstning i vattenbad ett brun-

rödt pulver. Det senare vanadatet torkades öfver svafvelsyra

och analyserades.

a. 0,439 gr. förlorade vid upphettning i luftbad till 110”

0,024 gr. H,O samt gaf efter smältning med soda och mas-

22 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

sans utlakning med vatten 0,074 gr. Th O;. Ur filtratet erhölls

med salmiaka0 jason NIER: VON

b. 0,404 gr. förlorade vid glödgning 0,04 gr. H, O samt

gaf vid samma behandling som a. 0,071 gr. Th O, och 0,385

or. NELLA V iOS

I procent: Funnet. Beräknadt.

a b

INNO 16,86, CMS 17,68

V30OS (AO OEANNTG (2505

1250 I,90 Sd

Saltet förlorar vid 110” 14 H, O (funnet 5,47 ber. 5,58 proc.)

Toriumkromat, "Th. O,. 2 Cr O, + 8 H, O, erhålles enligt

Chydenius såsom en oredigt kristalliserad massa, då en lösning

af toriumhydrat i kromsyrelösning eller en blandning af klor-

torium och kromsyra afdunstas. Ett basiskt salt, innehållande

75,09 proc. Th O, erhålles enligt Chydenius, då en blandning

af kaliumbikromat och toriumklorid fälles med amoniak.

Toriummolybdat erhålles enligt Chydenius i form af en

hvit, flockig fällning, då en svagt sur lösning af toriumklorid

blandas med en amoniakalisk lösning af amoniummolybdat.

Torwumkarbonat. Det neutrala , saltet synes icka ega be-

stånd för sig. Toriumhydrat uppsuper kolsyra ur luften, och

behandlas det i vatten uppslammade hydratet med kolsyra,

bildas enligt Chydenius ett basiskt karbonat, innehållande 81,48

PrOCE Kn OM Fälles en lösning af ett toriumsalt med natrium-

karbonat, under undvikande SE ett allt för stort öfverskott af

fällningsmedlet, erhålles en hvit, flockig fällning af basiskt kar-

bonat. Chydenius fann i denna fällning 81,83 proc. Th O, och

7,33 proc. CO,, jag fann 82,80 proc. Th O, och 8,68 proc. C O,.

Någon sannolik formel torde icke kunna beräknas af dessa tal.

Natriumtoriumkarbonat, "Th. O,.2CO + 3 (Na,. O,. C 0) +

12H,0. Om en lösning af toriumnitrat tillsättes i små an-

delar till en kokande lösning af natriumkarbonat, erhålles un-

der utveckling af kolsyra en hvit, volyminös fällning, som lätt

löses vid omröring. Blandas den filtrerade löskiaben med

sprit, till dess grumling börjar visa sig, erhålles inom kort en

fällning af små och väl utbildade, genomskinliga kristaller,

hvilka sönderdelas af rent vatten, då ett hvitt, flockigt pulver

afskiljes. Saltet vittrar öfver svafvelsyra och förlorar 8 mol. -

H,O (funnet 16,50 proc. ber. 16.22 proc.) Upphettas det till

100” förlorar det 10 mol. H, O.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0O 6. 23

a. 1,28 gr. gaf i Will'ska apparaten 0,291 gr. CO, och

ur återstoden erhölls 0,366 gr. Th Os.

PaRSe on gat 0,408 Sr: TH OM och 07652 or Nas SO

. I procent: Funnet. Beräknadt.

| 26 b

ROS 29,76 30,00 29,95

Nay,O = 20,93 20,95

- COS 2066 24.717

Toriumoxalat, Th. O,. 2 C,70, + 2 H, 0, erhålles såsom en

hvit, volyminös fällning, som hastigt sjunker ihop till ett fint,

snöhvitt pulver, om lösningar af toriumsalter blandas med oxal-

syra eller lösliga oxalater. Fällningen löper lätt igenom fit-

rum, hvilket kan förhindras genom tillsats af oxalsyrelös-

ning. Saltet är alldeles olösligt i rent vatten, men löses nå-

got uti surt vatten; en del oxalat löses i 13 554 delar vat-

ten innehållande 3,2 proc. klorväte. > Oxalatet har blifvit analy-

seradt af Chydenius, Berlin samt af författaren (se atomvigt

best. s. 4.)

Kaliumtoriumoxalat, "Th. Oj. 2 C5 05 + 2(K35. 03. C3 05) +

4 H, 0. Rent toriumoxalat löses lätt uti en varm och koncentre-

rad lösning af neutralt kaliumoxalat; lösningen afsätter vid af-

dunstning i luftförtunnadt rum hvita, hårda skorpor af tätt

hoppackade, rombiska taflor. Dubbeloxalatet kan icke utan

sönderdelning lösas af rent vatten. Blandas saltet med salpeter-

syrehaltigt vatten, sönderdelas det fullständigt under afskil-

jande af kalifritt toriumoxalat. Efter torkning öfver svafvel-

syra gaf dubbeloxalatet vid analys:

a. 0,476 gr. glödgades och behandlades med vatten, då

0,155 gr. Th O, stannade olöst och 0,16 gr. K;.0,.C O gick i

lösningen.

b, 0,4055 gr. behandlades med utspädd salpetersyra och

det återstående toriumoxalatet gaf vid glödgning 0,1328 gr.

ih O,.

I procent: Funnet. Beräknadt.

ThO, SVARS OVE 32,66

K3O 229 23,14

24 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. i

Toriumtartrat; basiskt, 2 (Th. O,.2 C, H, 0) + Th. O, Hj

+5H,0O. Om en lösning af toriumklorid blandas med en

lösning af vinsyra, uppstår en geléartad fällning, som enligt

Chydenius innehåller 60,57 procent Th O,. Om den lösning,

ur hvilken fällningen afsatt sig, upphettas, erhåller man en

hvit, flockig fällning, som efter torkning bildar ett hvitt och

lätt pulver. Saltet analyserades efter torkning öfver svafvelsyra.

a. 0,354 gr. gaf vid glödgning 0,1935 gr. Th Oz.

b. 0,4825 gr. gaf vid förbränning med blykromat 0,238 gr.

OO od UNO Sr Ja 0

I procent: Funnet. Beräknadt.

NOS 04,63 24,96

C 13,45 13,22

H 2,46 20

Saltet förlorar genom upphettning till 100” 5 mol. H, O

(funnet: 6,79 ber. 6,20). Redan förut har Chydenius analy-

serat det vid 100” torkade saltet med samma resultat.

Kaliumtoriumtartrat, Th. O,. 2 C, H, Oj + K5. 05. C, H, OM

Om toriumhydrat kokas med en lösning af kaliumbitartrat,

löses det, och ur lösningen afsätter sig vid afsvalning först

öfverskott af kaliumbitartrat; ur moderluten erhålles genom

afdunstning dubbelsaltet i form af en hvit, kristallinisk massa,

som löses temligen lätt af hett vatten. Saltet analyserades efter

torkning öfver svafvelsyra. 5

a. 0,745 gr. lemnade vid lindrig glödgning 0,395 gr:

K, C 0; + Th O, och vid återstodens utlakning med vatten erhölls

(263 oENOS

b. 0,735 gr. gaf 0,389 gr. K; CO, + Th OJ som vid ber

handling med vatten lemnade 0,248 gr. Th O,. Den från Th O,

filtrerade och med saltsyra neutraliserade lösningen gaf

efter afdunstning 0,15 gr. K Cl.

I procent: Funnet. Beräknadt.

a b

IRS JIS0R DON SMS

KSO 12,89 12:26

PROS TEKRSGK0S EROS DAN 03,45

Svafveltorium, Th S,. Enligt Berzelius förbrinner metal-

liskt torium vid upphettning i svafvelglas, och återstoden är

ett gult pulver, som icke antager metallglans, om det hop:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0o 6. 25

tryckes. Det angripes föga af syror, t. o. m. af salpetersyra,

men oxideras lätt af kungsvatten till toriumsulfat. Enligt Chy-

denius uppstår svafveltorium, om fint fördelad torjord upp-

hettas i en ström vätgas, mättad med ångor af kolsvafla. Det

så beredda svafveltorium är ett svart pulver, som genom tryck

antager metallglans och grå färg. Det förbrinner vid upphett-

ning i luften med lemning af ren torjord; det angripes icke

af klorvätesyra, med svårighet af salpetersyra, lätt af kungs-

vatten. Smältes det med kaliumhydrat, bildas torjord och

svafvelkalium. Det förändras icke vid upphettning i vätgas,

men gifver vid upphettning i klorgas klortorium. Enligt Chy-

denius synes ett oxisulfaret af torium, Th, O, S,?, finnas.

en ström amoniakgas. Genom upphettning af klortorium eller

af en blandning af klortorium och salmiak i amoniakgas, er-

hålles ett hvitt, af torjord hufvudsakligen bestående pulver,

som utvecklar amoniakgas vid smältning med kali. (Chydenius.)

Torium atomvärde. Emedan torium icke gifver mer än

en oxid, klorid o. s. v« och emedan toriummetallens egentliga

värme icke.blifvit bestämdt och inga kristalliserande torium-

salter visat sig vara isomorfa med andra metallsalter, måste

man söka bestämma toriums atomvärde af toriumföreningarnas

formler. Granskar man sammansättningen af toriums för-

eningar, visar det sig, att endast en förening, det basiska tar-

tratet, talar för metallens treatomighet. Deremot äro nästan

alla öfriga toriumsalter icke analogt sammansatta med mot-

svarande salter af de treatomiga metallerna yttrium och erbium

samt cerium, lantan och didym. Den karakteristiska samman-

sättningsart, som visar sig i dessa metallers platinakloriddubbel-

salter, dubbelsulfater, dubbeloxalater och dubbelkarbonater,

återfinnes icke hos toriumsalterna. Såsom skäl för toriums

fyratomighet kan anföras:

1. Sammansättningen af ferrocyantorium Th Cy, + Fe

Cy,; oaktadt saltet blifvit beredt med ett öfverskott af ferro-

cyankalium. De fällningar, som gadolinit- och cerit-metallerna

gifva med ett öfverskott af ferrocyankalium ega formlerna

Rel Cya + Fe (Oe

2. Sammansättningen af de bägge dubbelsalterna af cyan-

qvicksilfver och toriumrodanid sid. 12.

26 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

3. : Toriumformiatets vattenhalt utgörande 3 mol. H, O på

fyra eqvivalenter vattenfritt salt; af dessa 3 mol. bortgå 2 vid

torkning öfver svafvelsyra.

4. "Tillvaron af sulfater ned 8 och 9 mol. H, O på fyra

eqv. vattenfritt sulfat.

5. Sammansättningen af pyrofosfatet Th. O,. P, Os, då

pyrofosfater af erbium, yttrium, lantan och cerium ega, då de

framställes ur sura lösningar, formeln: a (OKI Ok

6. Sammansättningen af natriumtoriumkarbonatet THOR

2C0+3(Na,. 05. C 0).

Jämföras torimmföreningar med föreningar af fyratomiga

elementer, visa sig ganska få likheter. 'Ehuru torium säker-

ligen står närmast zirkonium, så äro olikheterna betydliga, ty

zirkonium visar i ett stort antal föreningar en utpräglad be-

nägenhet att bilda med syre en tvåatomig radikal Zr O, hvil-

ken icke visar sig hos toriumföreningarna. Torjorden gifver

för öfrigt icke såsom zirkonium salter med baser.

—>e

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 2. N:o 7.

BIDRAG

TILL

JORDARTMETALLERNAS KEMI

150 mdtG (ÖN I

IT.

ERAN FI ANNE

(MEDDELADT DEN 11 FEBRUARI 1874.)

STOCKHOLM, 1874.

P. A NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRYCKARE.

| 0: 3 vå hud. ANDEN LAN NJA

in ve Re RR

24;

NV A it is SAN 4 Sd FAME gj) Ka

LR AS MT VEN MM FR

w FAR TNA CA ARS nn

" | f I 4

' 3 1 [RN -

Yre

sdf N dl SR JE [& HN å

Mrs FN AE NE ;

; NITAD a AGE et Cr ES Se

ungrare) ASG RE

n ig q + | y

t f i | ] TY 5 ww Å

TOR SR

/ t

- : yi

; 17 2N AL

13 J SL

ög

tv 4 SN gg

” i ON Y I

> I Lö

MVTILDGT I

NT z =

Lt N | 1

; | '

. UT: eva

eh SVEK SAIONADOT

PEREIRA N

FAS ARA NIHDDR 2 solar a.

3 ; 4

Lantan.

År 1839 upptäckte MosAnDER!), att den dittills såsom cer-

oxid ansedda metalloxiden innehöll oxiden af ett nytt element,

som, emedan det länge undgått uppmärksamheten, benämndes

lantan. Vid fortsatta undersökningar fann Mosander 1842 uti

ceroxiden en tredje oxid, hvars radikal benämndes didym.

Mosanders metod att åtskilja de bägge oxiderna grundade sig

på de svafvelsyrade salternas olika förhållande, då deras i köld

mättade lösningar uppvärmas. Om man nämligen löser i köld

till full mättning de blandade oxidernas vattenfria sulfater och

uppvärmer lösningen till 40”, utfälles företrädesvis lantansul-

fatet, La, 03,35 03,9 H, Ö, i form af fina, stjernformigt för-

enade nålar, under det att det mesta didymsulfatet stannar i

lösningen. Genom att upprepa detta förfarande mångfaldiga

gånger kan man slutligen erhålla ett ganska rent lantansulfat;

metoden är dock besvärlig och tidsödande samt erfordrar be-

tydliga mängder råämne. Att på detta sätt bereda ett från

hvarje spår didym fullt fritt lantansulfat är nästan omöjligt.

MARIGNAC?) har funnit, att didymoxalat löses betydligt

svårare 1 salpetersyra än lantanoxalat och härpå grundade

ZSCHIESCHE?) en metod att genom partiel fällning med oxal-

syrelösning framställa ren lantanoxid. Metoden är icke för-

delaktig. HERMANN?) iakttog, att om en lösning af didymhal-

tigt lantansulfat lemnas i beröring med basiskt (didymbhaltigt)

lantansulfat, erhållet genom fällning af det neutrala saltets lös-

ning med amoniak, utfälles den i lösningen befintliga didym-

halten och rent lantansulfat stannar i vätskan. Utgående från

detta förhållande sökte ERK?) af de blandade oxidernas lös-

1) Pogg. Ann. 46,648; 47,207; 56,503. Förhandlingar vid de skandinaviske

Naturforskarnes 3:dje möte 1842 s. 387.

2) Ann. Ch. et Phys. [3] 38,148.

3) J. £. pr. Ch. 107,65 se äfven HOLZMANN Zeitschrift f. Ch, u. Pharm.

5,668.

BJ. pr: Ch.-82,386:-

5) Zeitschrift f. Ch. u. Pharm. 7,104.

4 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II.

ning genom partiel fällning med amoniak bereda ren lantan-

oxid. Denna metod synes mig vara den bästa af alla. Om

man till den någorlunda utspädda lösningen af de salpeter-

syrade salterna tillsätter utspädd amoniak, dock icke mer än

tillräckligt för utfällandet af ungefär !/; af de blandade oxi-

derna, blir vätskan klar under några sekunder, men grumlas

derpå samt stelnar efter ett par minuter till en halfgenomskin-

lig geléartad, hydratisk massa. Efter flere timmars förlopp,

sjunker fällningen ihop och kan lätt affiltreras. Den förarbetas

på didym, och filtratet fälles ånyo med en otillräcklig mängd

amoniak. HEfter ett par partiela fällningar synas icke mer ”di-

dymens absorptionslinier, och vätskan fälles nu med oxalsyra,

fällningen glödgas och löses i salpetersyra, då vanligen ganska

tydliga absorptionslinier visa sig till följd af vätskans koncentra-

tion. Lösningen utspädes, fälles ånyo partielt med amoniak

och behandlas såsom förut, ända till dess man erhåller en lan-

tanoxid, hvars lösning i koncentrerad salpetersyra icke visar

ett spår af didymlinier.

Andra metoder äro följande tvänne. WINKLER!) blandar

den neutrala lösningen af cerium-, lantan- och didymklorid

med fäld qvicksilfveroxid samt tillsätter en lösning af kalium-

permanganat, så länge den affärgas. Cer jämte didym utfällas

och nästan endast lantan stannar i lösningen, som genom svaf-

velväte befrias från qvicksilfver och fälles med oxalsyra. Ge-

nom glödgning af fällningen skall ren lantanoxid erhållas.

Damovr och DeEBrRAY?) upphetta de blandade didym- och

lantannitraterna till 400:—500? under några minuters tid,

hvarefter återstoden behandlas med vatten. Dervid löses

hufvudsakligen lantannitrat och ett basiskt didymnitrat

(4 Di, 03, 3 Ny Os, 15 H, 0) stannar olöst. Lösningen afdunstas,

och återstoden behandlas såsom förut, hvilket upprepas ännu

tvänne gånger. Vid försök att erhålla ren lantan på detta sätt

erhöll jag efter 14 gånger upprepade sönderdelningar didym-

haltig lantan.

Lantanmetall. MosanpeEr erhöll genom sönderdelning af

vattenfri lantanklorid med kalium samt produktens tvättning

med sprit lantanmetall i form af ett grått metallpulver, som

under polerstålet låter pressa ihop sig till hvita flittror, hvilka

1) IEEE pr. CH. 955410:

2) Bull. Soc. Chim. [2] 2,339.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. INSÖG 5

sönderdela vatten, långsamt i köld, lättare i värme. Lantan

förbrinner vid upphettning i luft till lantanoxid.

Lantans atomvigt. Äldre bestämningar af lantans atom-

vigt äro: 1842 af MOsANDER, som fann atomvigten ligga om-

kring 139,2, CHOUBINE!), som fann talet 108,45, och RAMMELS-

BERG?), enligt hvilken atomvigten var 133,17. :

MaRrIiGnac?) fälde 1848 lösningar af lantansulfat med titre-

rad lösning af klorbarium samt fann såsom medeltal af sex

bestämningar talet 141,18; sedermera?) 1873 bestämde han

atomvigten genom häftig glödgning af lantansulfat samt Vväg-

ning af den återstående lantanoxiden. Såsom medeltal af fyra

försök erhölls talet 138,72. HoLnzMANN) erhöll såsom medel-

tal af 3 försök att analysera lantansulfat atomvigten 139,2 och

af analys af lantanjodat beräknade han talet 139,25. HERMANN")

beräknade 1860 af sina analyser af lantankarbonat och sulfat

samt af lantanklorid atomvigten 139,32. ZSCHIESCHE”) erhöll

såsom medeltal af sex försök att analysera lantansulfat atom-

vigten 135,21 och ERK?) fann 1871 genom analys af lantan-

sulfat atomvigten 135,39.

För bestämmande af lantans atomvigt har jag användt föl-

jande metod: ren lantanoxid löstes i utspädd salpetersyra och

lösningen blandades med svafvelsyra samt afdunstades, till dess

rent och vattenfritt lantansulfat erhölls. Försöken voro föl-

jande:

Vägd La, Oz; Erhållet La, 0,.3 50, La, Oz; i proc. La At. v:

1 IAN HABBO 37,59 138,95

> TU FROST fa 3,5705 gr. DULSN 139,08

III. 1,6980 gr. 2,9445 OT. 57,67 139,49

NIVA TO 8401 ST 3,61 TOR ST D7,62 SNS

NO 5esNor. 23,3960 Tr. 57,61 139,08

Medeltal 139,15

Talet 139 ligger till grund för alla beräkningar i denna

afhandling. Den till atomvigtbestämningarna använda lantan-

oxiden har af Professor R. THALÉN blifvit spektralanalytiskt

undersökt samt befunnits ren.

1) J. £. pr. Ch. 26,443.

2) Pogg. Ann. 55,65.

3) Ann. des Mines [3] 27,228.

4) Archives des. sc. phys. et nat. 46,215.

SK JSEEN Pra Ch 0534S:

SKIP E CNE 825505:

ÖJ CI L0 4 TA:

8) Zeitschr. £. Oh. 7,106.

6 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II.

Lantanoxid, La, Os, erhålles genom hydratets, oxalatets

eller karbonatets glödgning. Hvitt pulver. Efter häftig hvit-

glödgning har den vid 17” eg. v. 6,530. HERMANN fann eg. v.

9,94!). Oxiden löses med lätthet af syror, släcker sig med

varmt vatten liksom kalk (MOosAnDeEr) och gifver hydratet

La. O, H;. Enligt Mosander reduceras oxiden icke af kalium.

Oxiden sönderdelar amoniaksalters lösningar (MOSANDER). En-

ligt NORDENSKIÖLD?) erhållas kristaller af oxid, om karbonatet

blandas med borax och upphettas i en porslinsugn. Rombiska,

sexsidiga prismer af eg. v. 5,296 (vid 16”), hvilka icke gifva

hydrat med varmt vatten.

Lantansuperozid. Enligt Mosander erhålles superoxidens

hydrat, om ett lantansalt fälles med bariumsuperoxid; hvitt

pulver, som vid torkning afgifver syre. Enligt HERMANN?) er-

hålles vid glödgning af lantanoxid vid lufttillträde en laxfärgad

eller " brungrå superoxid, som löses i syror under utveckling

af syrgas. Enligt ZsCHIESCHE?) erhålles ingen superoxid ge-

nom oxidens glödgning i luft.

Lantanhydrat, La. O, H,. Kali fäller ur lantansalter hvitt,

flockigt hydrat. Den vattenfria oxiden gifver, om den behand-

las med hett vatten, hvitt, pulverformigt hydrat. Hydratet är

en volyminös fällning eller ett hvitt pulver, som blånar rödt

lackmuspapper och löses lätt i syror. Det sönderdelar amoniak-

salter. Det genom oxidens behandling med vatten erhållna

hydratet har efter torkning vid 100” formeln La O, Hy. —-

4,5815 gr. oxid gaf 5,3555 gr. hydrat.

I procent: Funnet. Beräknadt.

PEO 85,55 35,79

HO 14,45 14,21

Lantansalter. Lantansalter äro färglösa, om syrorna icke

gifva färgade salter, och till en stor del lösliga i vatten. Lös-

ningarna hafva söt och sammandragande smak. Salter med

flygtiga syror lemna mer eller mindre lätt vid glödgning oxid.

Kali fäller ur salternas lösning volyminöst, hvitt hydrat, olös-

ligt i öfverskott af fällningsmedlet. Amoniak och svafvelamo-

nium fälla hvita, slemmiga fällningar af basiska salter, olösliga

1 öfverskott af fällningsmedlet. De basiska salterna uppsupa

SPE CR, 32,397.

SKE PE: CHILONG Tr

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 7.

kolsyra ur luften och gifva neutrala salter, som lösas i vatten.

Alkalikarbonater fälla ur salternas lösningar hvita fällningar,

som äro olösliga eller nästan olösliga i ett öfverskott af fäll-

ningsmedlet. Bariumkarbonat fäller lantansalter långsamt vid

vanlig värmegrad, lättare i värme; fällningen är fullständig.

Oxalsyra och alkalioxalater gifva hvita, volyminösa fällningar,

som hastigt sjunka tillsammans till kristalliniska pulver. Lan-

tanoxalatet är olösligt i rent vatten, men löses med svårighet

af utspädda syror; det löses med lätthet i varm och koncentre-

rad salpetersyra. Kalium- och natriumsulfat gifva i koncentre-

rade lösningar hvita, svårlösliga fällningar, som äro olösliga

eller nästan olösliga i mättade lösningar af resp. sulfater.

Lantans haloidsalter.

Lantanklorid. Ta Cl. Den vattenfria lantankloriden er-

hålles, om en lösning af lantanoxid i klorvätesyra blandas med

salmiak och afdunstas, hvarefter återstoden glödgas i täpt degel.

Hvit, stråligt kristallinisk massa, som deliqvescerar i fuktig

luft och lätt löses i alkohol HERMANN!). Vattenhaltig lantan-

klorid erhålles genom afdunstning af en lösning af lantanoxid

i klorvätesyra i exsikkator. Stora, färglösa, lättlösliga, icke

synnerligen deliqvescenta kristaller af formeln La Cl; +7 H, 0.

än MAT DR CE IADA AGT

b. 0,825 gr. afryktes med svafvelsyra och gaf 0,6195 gr.

La,: 3 SÖ,

Funnet. Beräknadt.

i CLEVE. ZSCHIESCHE?).

La 320,88 26,52 d71,41

Cl 28,30 28,04 28,67

Enligt HERMANN?) innehåller kloriden 6 H; O.

Lantanoxiklorid. Om den vattenhaltiga kloriden upphettas

i fuktig luft, och återstoden behandlas med vatten, erhålles ett

hvitt, olöst pulver, som enligt HERMANN?) eger formeln

Förlag Og; 2 Lie Ol

Lantanbromid, TLaBr, + 7 H, 0. Genom afdunstning i

luftförtunnadt rum af en koncentrerad lösning af lantanoxid i

bromvätesyra erhåller man stora, väl utbildade kristaller, som

EJE PI CHA 82;399.

SJEJENpT: Ch SALAS:

HJ IE pr. Ch 82:3995

8 —. CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMBETALLERNAS KEMI. II.

icke vittra öfver svafvelsyra. Bromiden löses, ehuru temligen

svårt, af vattenfri alkohol; i eter är den olöslig.

da. 10jS26. OT. Sal DYER OTATSBI

OA NOTE Sat, 6/ to SIENA ONSIV

6.1. 0,452. OR Pal Ö,2631 OT utäs rd NO

Funnet. Beräknadt.

a b e ;

La — 240680 2 TK 27,53

eg Br 47,37 — — 47,52

Lantanqvicksilfverklorid. Ta Cl; + 5 Hg Cl, + 10 H, 0.(?)

Ur en sirapstjock lösning anskjuter dubbelsaltet i temligen

stora och färglösa, väl utbildade kuber, hvilka icke deliqvescera

i luften.

I. 1,2305 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf 0,8 gr.

HSISKOCKS 0 etovor Kila, rOSOR.

[UREA öns a 1,36 ot. Hg S och 0,507 grillas forsköR

Funnet. Beräknadt.

1 TI

Hg 56,05 56,09 26,16

La OT TS SR

Enligt MaARrIiGnac!) har detta salt eqvivalentformeln

La Cl + 3 Hg Cl + 8 H O = 2 La Cl, + 9 Hg Cl, + 24 Hj 0.

MARIGNAC fann: 54,72 Hg, 7,76 La och 25,89 Cl. Formeln

La Cl; + 5 Hg Cl, + 10 H, O fordrar 25,92 Cl.

Lantankloroplatinat, Ta Cl, + Pt Cl, + 13 H, 0. Enligt

MARIGNAC?) erhåller man ur de enkla salternas blandade lös-

ningar vid afdunstning stora, qvadratiska kristaller af formeln:

4 La" Cl, 3 Pt Cl, + 36 H, 0. Samma kristallform egde enligt

Torsör's undersökningar det salt, hvarå följande analyser ut-

fördes. Tvifvel om identiteten af de af Marignac och af mig

undersökta salterna finnas. således icke. Den af mig analy-

serade föreningen kristalliserar i stora och väl utbildade,

orangefärgade, qvadratiska taflor, hvilka äro i hög grad lätt-

lösliga och deliqvescera i fuktig luft. Öfver svafvelsyra vittrar

kloroplatinatet och förlorar 5 H, O (funnet: 10,82 proc. ber.

1) Ann. des mines [5] 15,272.

?) Archives des sciences phys. et. nat. 46,212.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 20 NO de 9

10,98); vid upphettning i torkskåp till 100—110” förlorade

saltet 9 H, O (funnet: 19,64 proc. ber. 19,77).

I. 0,881 gr. upphettades i vätgas, och återstoden afdun-

stades med utspädd svafvelsyra, då 0,512 gr. Pt + La, 35 O,

erhölls. Blandningen lemnade efter behandling med vatten

05207 gr. Pt.

II. 0,816 gr. gaf 0,476 gr. Pt + La, 3 SO, och deraf er-

hölls 0,1965 gr. Pt.

Funnet. Beräknadt.

I vilt

Pt + La, 3 SÖ, 38,11 d83,33 28,69

Pt 23,50 24,08 24,16

La 17,00 16,82 16,96

Formeln bekräftas af motsvarande ceriumsalts sammansätt-

ning. Det eger enligt undersökning af S. Jorin alldeles ana-

log formel.

Lantankloroaurat, Lia Cl, + Au Cl, + 10 H, 0. Stora, orange-

färgade, rhombiska taflor, som HafRjrosnera i fuktig luft. Sal-

tet vittrar öfver SE och förlorar 4 H, O (funnet: 9,29

och 9,03 ber. 9,89.)

a. 0,67 gr. fäldes med svafvelväte, och fällningen gaf efter

glödgning örede or. Au. Ur filtratet från svafvelguld fäldes

0,149 gr. La, Ög.

b. 0,93 gr. afryktes, efter reduktion i vätgas, med ut-

spädd svafvelsyra och lemnade 0,613 gr. Au + La, 3 S O,, som

vid behandling med vatten lemnade 0,25 gr. Au.

I procent: Funnet. Beräknadt.

ad b

Au 20,97 26,88 26,92

La 18,96 — 19,09

Au + La, 3 SÖ, — 65,91 65,80

Lantanbromoaurat, La Br, + Au Br, + 9 H, 0. Saltet an-

skjuter i stora och mörkbruna, rombiska taflor, som icke för-

ändras öfver svafvelsyra.

a. 0,916 gr. reducerades med vätgas, och återstoden af-

ryktes med titspadd svafvelsyra, då 0,447 gr. Au + La, 35 0,

10 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI1. 11.

erhölls. Genom massans tvättning med vatten erhölls 0,179

STA Ur |

b. 1,323 gr. gaf 0,6465 gr. Au + La, 35 O, och 0,263

RA NL

I procent: Funnet. Beräknadt.

a b

Au TY FANEO 20,06

Au + La, 3 SÖ, 48,80 48,87 49,03

Formeln La Br, + Au Br, + 10 H, O fordrar 19,70 proc.

Au och 48,14 proc. Au + La, 35 O,.

Lantanfluorid, 2 La F1, + H, 0?. Fluorvätesyra frambrin-

gar i en lösning af lantanacetat en volyminös, geléartad fäll-

ning, som torkar till halfgenomskinliga stycken. Öfver svafvel-

syra torkad fluorid förlorade intet vid upphettning till 100”.

0,7 gr. afryktes med svafvelsyra och gaf 0,97 gr. La 3 SO,

eller 68,06 proc. La. Formeln fordrar 67,81 proc.

Lantansilicofluorid. MARIGNAC!) erhöll vid behandling af

oxiden med kiselfluorvätesyra samt genom fällning af zinksilico-

fluorid med lantansulfat endast fluorid förorenad af kiselsyra.

Lantankaliumferrocyanid, 5 (CN); Fe + 4H, 0. Om en

lösning af lantanacetat fälles med ett öfverskott af gult blod-

lutsalt, erhåller man en gulhvit, tung och grofkristallinisk fäll-

ning. Torkad öfver svafvelsyra gaf saltet vid analys:

a. 0,777 gr. glödgades vid lufttillträde, och återstoden

lemnade efter uttvättning med vatten 0,4165 gr. La, O3 + Fe, O,.

Lösningen mättades nod klorvätesyra och afdunstades, då 0,122

ART LAS Cl erhölls. Blandningen af lantan- och nd löstes i

klörwätesyne kokades till jernkloridens reduktion med zink

samt titrerades med kameleon. Dertill erfordrades 21,1 &C. c.

Tfösnin ek(TLOSKOSEeT =" (0458 oro):

b. 0,62 gr. gaf 0,104 gr. K Cl samt 0,331 gr. La, Os +

Fe, Os. Till oxidation af jernkloruren erfordrades 18 &C. c. af

samma kameleonlösning, som begagnades vid föregående försök.

Funnet. Beräknadt.

a b

La JL BS JÖBES 30,09

Fe Tile AA 12,12

La, Os + Fe,0, 23,60 H3,39 I2,60

K ÖRON 3,44

1 Ann. des mines [5] 15,274.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. .HANDL. BAND. 2; N:O 4. 11

Saltet förlorade, då det upphettades till 100”—110”, 3,06

Proc OSWEn mol ESO är 3,89.

Lantanplatocyanid. 2 La (C N); + 3 Pt (CN), + 18 H, 0.

Genom dubbel dekomposition af lantansulfat och bariumplato-

cyanid samt lösningens afdunstning erhålles saltet i ljusgula,

lättlösliga prismer, hvilka fluorescera med grönt ljus. Kri-

stallerna vittra öfver svafvelsyra och blifva då rödbruna. De

förlora derunder 15,35 procent eller 13 H,O (15,51 proc.)

Då saltet upphettas till 110”, förlorar det 16,39 proc. eller 14

H, O (ber. 16,70). Enligt Czupnowicz!) förlorar saltet öfver

svafvelsyra 10 proc. H, O samt i luftförtunnadt rum 17,26 proc.

| 0,36 gr. gaf vid glödgning 0,218 gr. Pt+1La, Os, vid hvars

behandling med salpetersyra 0,141 gr. Pt återstod.

Funnet. Beräknadt.

Pt 39,17 39,39

La 18,24 18,44

Lantansulfocyanat, La (CNS; + 7H,0. Den vattenfria

oxiden löses lätt i rodanvätesyra, och, om lösningen afdunstas

öfver svafvelsyra, erhåller man färglösa, deliqvescenta och nål-

formiga kristaller. Saltet vittrar öfver svafvelsyra och förlorar

11,68—11,89 proc. H, O eller 3 mol. (ber. 12,39).

a. 0,839 gr. afryktes med utspädd svafvelsyra och gaf

(O53proT. as o SO.

DER UÄSBTN orsa 0248 OT. Lag SO

Funnet Beräknadt.

a b

La 3l14 31,48 0

Lantansulfocyanat med qvicksilfvercyanid, La (CN SJ; +

3 Hg (C N), + 12 H,0O. De blandade lösningarna af de bägge

enkla salterna afsätta efter någon tid stora och platta, färglösa

taflor?), hvilka förlora vid torkning öfver svafvelsyra 8,78 proc.

'H,O eller 6 mol. (ber. 8,40 proc.) samt hela vattenhalten vid

110”. Saltet är ganska lättlösligt.

1,207 gr. förlorade vid upphettning i torkskåp 0,205 gr.

H, 0; återstoden löstes i vatten och lösningen fäldes med

JTJATIprn Ch. 80,36.

> 2) Jämför TorPsöÖE. Bihang till K. Svenska Vet.-Ak. Handlingar. 2, 5,12.

12 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II.

svafvelväte, då 0,658 gr. HgS erhölls. Ur filtratet fäldes med

natron 0,161 gr. La, Os.

I procent: Funnet. Beräknadt.

La EESK 10,82

Hg 47,00 46,69

H;0O 16,98 16,98

Lantans syresalter.

Lantannitrat, La. 03.3 NO, + 6 H, 0. Saltets lösning af-

sätter vid frivillig afdunstning stora, färglösa, platta kristaller,

hvilka allt efter luftens beskaffenhet deliqvescera eller förbli

oförändrade. Vid upphettning förlorar det först kristallvatten

och smälter sedan; det smälta saltet dekrepiterar våldsamt vid

stelnandet (MOsANDER). Nitratet förlorar vid torkning öfver

svafvelsyra 2!/, H,O (funnet 9,40 proc. räkn. 10,39 proc.)

Enligt HERMANN!) erhåller man vid afdunstning af saltets lös-

ning öfver svafvelsyra en strålig kristallmassa, 2 (La. O,. 3 N 05)

+ 3H,0O. Deremot fann MARIGNAC?), att nitratet innehåller

GER.

0,4415 gr. lemnade vid glödgning 0,165 gr. La, Os.

Funnet. Beräknadt,

CLEVE. MARIGNAC.

12503 d1,37 31,70 31,65

Lantanamoniumnitrat, Tia. 03.3 NO, + 2(N Hj. 0. N O,)+ |

4H,0. Ett dubbelsalt af denna sammansättning erhölls af

MARIGNAC?) i stora, färglösa kristaller, som förlora allt kristall-

vatten vid 100”.

Lantanmagnesiumnitrat, 2 (La. 03 3 N 0,)+3 (Mg. 0,.2 NO.)

+ 12 H, 0. Detta salt kristalliserar enligt HOLZMANN?) i stora,

glänsande och deliqvescenta rombotdrar.

Lantanklorat. Saltets lösning lemnar vid afdunstning i

luftförtunnadt rum deliqvescenta, färglösa nålar, som lätt sön-

derdelas. Saltets formel blef icke bestämd, emedan kloratet

befans innehålla lantanklorid.

Lantanperklorat. La. Os. 3 Cl O; + 9 H, 0. Genom dub-

bel dekomposition af bariumperklorat och lantansulfat samt

lösningens afdunstning i luftförtunnadt rum erhålles saltet i

färglösa, högst deliqvescenta och i alkohol lösliga nålar.

DEJT pr Oh SP,A09

?) Arch. des sc. ph. et. nat. 46,207.

SING

EJE FIDE CH N(0:3560)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ÖL N:0rG

0,5585 gr. smältes med soda, massan utlakades med vatten

och ur lösningen erhölls 0,392 gr. Ag Cl. Den olösta åter-

stoden löstes i salpetersyra och fäldes med amoniak, då efter

fällningens glödgning 0,1515 gr. La, O, erhölls.

Funnet. Beräknadt.

La,O; 20,13 27,19

COA RAS 45,79

Lantanjodat, La. 03.3 J Os + 3 H, 0. Om en lösning af

jodsyra tillsättes en lösning af lantannitrat, erhåller man en

hvit och volyminös, amorf fällning. Saltet analyserades efter

torkning öfver svafvelsyra.

a. 0,528 gr. löstes med tillhjelp af svafvelsyrlighet i vat-

ten och lösningen gaf 0,5345 gr. AgJ.

b. 0,304 gr. afryktes med svafvelsyra, då Om I

La, 3 5 O, erhölls.

Funnet. Beräknadt.

CLEVE. HOLZMANN !).

La,Os 23,30 20,45 23,59

JI505 lea 72,04 72,50

Lantanperjodat, Ta. O3. J Os + 2 Hy O. En lösning af lan-

tannitrat fälles icke af fri öfverjodsyra; deremot uppstår uti en

lösning af lantanacetat vid tillsats af öfverjodsyrelösning en

hvit och volyminös fällning, som bakar ihop sig vid uppvärm-

ning. Under mikroskop synes saltet bestå af små, klotformiga,

otydligt kristalliniska aggregater. Saltet analyserades efter

torkning öfver svafvelsyra.

a. 0yj287 gr. reducerades med svafvelsyrlighet samt gaf

efter fällning med silfvernitrat 0,177 gr. Ag J.

b. 0,534 gr. afryktes med svafvelsyra och gaf 0,393 gr.

Tag SOT

Funnet. Beräknadt.

La,O, 42,28 42,67

J5O7 48,02 47,91

Lantanformiat. Ta. Os. 3 COH. Hvitt, kristalliniskt pul-

ver, som löses endast till ringa mängd 1 vatten. En del salt

erfordrar vid vanlig värmegrad 421 delar vatten för att lösas.

1) J. f. pr. Oh. 75,349.

14 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. I1I.

a. 0,37 gr. gaf vid glödgning 0,218 Sr 5ANOT

b. 0,353 gr. gaf 0,21 gr. La, OF

Funnet. Beräknadt.

a b

2503 28,92 59,65 290,49

Lantanacetat, 2 (La. 03.3 C, H, 0) + 3 H, O, kristalliserar

1 hvita, små nålar, hvilka förlora 1. H, O vid 100”—110? (fun-

net: 2,97 proc. ber. 2,62 proc.)

0,472 gr. lemnade vid glödgning 0,222 gr. La, 03

Funnet. Beräknadt.

La,O, 47,23 47,52

Enligt Czupnowicz!) har acetatet sannolikt formeln

La. 03.3 C, H; O + 3 H, O och skall börja sönderdelas vid 120”.

Lantanbenzoat, La. O,.3 C, H, O + 3 H, O, har blifvit un-

dersökt af CZuDpNoWicz?).

Lantanhippureat, 2 (La. 03. 3.05 IH; NOJ FOO

blifvit undersökt af CZupNowIrcz 2) :

Lantansulfat, La,. Og. 3 S O, + I Hj, O, kristalliserar i små,

nålformiga, hexagonala prismer med sexsidig tillspetsning.

Saltet förlorar vid börjande rödglödgning allt kristallvatten

samt kan genom häftig glödgning sönderdelas fullständigt, så

att ren lantanoxid återstår. Det vattenfria saltet löses enligt

Mosander i 6 del. vatten af 2—3", 42!/, d. vatten vid 23,5"

och i 115 del. vid 1007.

1,56 gr. förlorade vid upphettning 0,351 gr. H, O = 22.5

proc.; formeln fordrar 22,31 proc.

Saltet har förut blifvit undersökt af Hermann ?), Holz-

mann”) Czudnowicz") och Zschiesche 7).

Lantanseleniat a. La, Os. 3 Se O, + 10 H, O? kristalliserar

vid frivillig afdunstning af den koncentrerade lösningen i fina,

hvita, till bollar hopfogade nålar. Saltet förlorar genom tork-

ning öfver svafvelsyra eller vid 100? 3 H, O (funnet: 9,48 och

d,24 proc. ber. 10,14 proc.) samt vid 185” ytterligare > H,0O

(funnet: 9,21 proc.) Saltets sammansättning kan, oaktadt ana-

Id flpr (ChS04TNelätven Hermann J. £. pr. Ch. 105. 40.

DJ TT PEFC S0AT

HETE pr Ch, 80:42!

4) J. f. pr. Ch. 82.403.

"NIST pr LÖH bSAS:

2) J. £. pr. Ch. 80,33.

DITT pr Ch I0L ATA

| BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2xÄN:Orke, 19

lysens öfverensstämmelse, icke anses fullt säkert utredd, eme-

dan det är mycket svårt att aflägsna all moderlut genom press-

ning.

"a. 1l,144 gr. gaf 0,299 gr. Sc.

b. 1,069 gr. gaf 0,284 gr. Se och 0,6865 gr. La, 3 SOR

Funnet. Beräknadt.

a b

La,Os 37,04 37,52

Se0, AROR 42 43,84

bd. La, Of. 3 Se O, + 6 H, 0. Detta salt erhålles vid lös-

ningens afdunstning i vattenbadsvärme. Små, stjernformigt

grupperade prismer, som lätt lösas i vatten. Vid torkning

öfver svafvelsyra eller vid 100” förlorar saltet en mol. H; O

(funnet: 2,22 och 2,30 beräkn. 2,21).

a. 1.8 gor gaf 0;526 Sr. 1ve och 1;246) gr. La, 3 5 Oj.

b. 0,84 gr. gaf 0,61 gr. Se och 1,4495 gr. La, 3 5 Oc.

Funnet. Beräknadt.

ät. b

as 0, 39,87 40,06 40,00

Se0, 46,98 47,05 46,75

Lantankaliumsulfat. Lay. Og. 3 5 Or + 3 (Ks. 03. 5 05). Sam-

manblandas kalla lösningar af de bägge enkla salterna, dock så

att lantansulfatet finnes närvarande i öfverskott, erhålles en

hvit, tung och kristallinisk fällning, som löses trögt 1 rent vat-

ten och är alldeles olöslig i en mättad lösning af kaliumsulfat.

Saltet förändras icke hvarken vid torkning öfver svafvelsyra

eller vid upphettning till 100”.

a... 1,4888 gr: gaf. 0,7012, gt. KI5.0: och. 0,816; gr.

La, 3 5 O,.

b. 1,046 gr. gaf 1,3039 gr. Ba S Oj.

ce. 1,3253 gr. gaf 0,625 gr. KK. SO, och 0,7015 gr.

La, 3 5 Os.

Funnet. Beräknadt.

a b c

La,O; MLB = 30,49 30,15

K30 20,44 25,48 25,85

SO, — 42,80 43,99

b. Ia, Of. 3 510, + 4(K,. 03.503)? erhölls en gång, då

lantansulfat fäldes med ett öfverskott af kaliumsulfat. Saltet

16 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II

var ett hvitt, kristalliniskt pulver, liknande föregående för-

— ening. |

a. 0,842 gr. gaf Los. gr. Ba S Oj, 0j218 gr. La, Oka

01864 om KECI

b. 0,905 gr. gaf 0,236 gr. La, Os.

e:rd59rsKeT. Safl0lsse gr KO

Funnet. Beräknadt. Choubine!) fann.

a b&c

La,O, 20,89 26,07 25,83 25,69

KO 27,27 28,16 2 27,48

50, 43,96 44,38 46,68

99,85

c. 2(La,. Og. 3 505) + 9 (K>. 05. 505) erhölls en gång, då

lantannitrat blandades med ett öfverskott af en kall och mät-

tad lösning af neutralt kaliumsulfat.

a. 059895 om gar 0,5415, Or Kör STOR OG 03 sas

Hag: NO

HIT SORE Or Sat O438e torn aa SO

Funnet. Beräknadt.

a b

I0EY AO 25356, 20:62 2

K30 dal14 — 31,36

Lantankaliumseleniat, Las. Og. 3 Se O, + K,. 05. Se Oj +

9 H, 0. Om de enkla salternas blandade lösningar lemnas till

frivillig afdunstning, erhåller man väl utbildade och temligen

stora, lättlösliga kristaller af dubbelsaltet. Saltet förlorar icke

kristallvatten vid torkning öfver svafvelsyra.

U,496 gr. förlorade vid upphettning till 190” 0,13 gr. H, O

samt gaf 0,1415 gr.. Se och 0,3350 gr. Lay 3 SOT -HKONSOR

Blandningen löstes och fäldes med amoniak och fitratet gaf

0,079 gr. K,S Os, hvaraf beräknas 0,256 gr. La, 3 5 O,.

Funnet. Beräknadt.

Has 03 2053 29,90

K;O 3,60 3,61

Se0, 45,86 46,60

1EL0) 15,32 14,89

99,51 100,00

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 7. 17

Lantanamoniumsulfat, Ta. Og. 3 5 03 + (N Hj). 03. 5 09 +

SH, O. Kristalliserar vid frivillig afdunstning i färglösa, strec-

kade, väl utbildade och platta prismer, som äro lättlösliga i

vatten och icke vittra öfver svafvelsyra.

ÖsnkIsebtor: satulonr or. BASOL

OsOl6BA or gat Oe or. Bas OT

ce. 1,5535 gr. upphettades till 190”, då 0,259 gr. H, O

bortgick. Återstoden glödgades och afryktes med svafvelsyra,

då 1,043 gr. Lay 3 S Oj erhölls.

Funnet. Beräknadt.

a b ec

La,O, — — 38,67 33,72

SO, 33,59 33,12 — 385,00

H,0O — — 16,67 17,10

Lantanamoniumseleniat, Lay. Og. 3 Se O; + (N Hj). 05. Se 0;

+ 9 H, 0. Platta, färglösa, fyrsidiga och väl utbildade prismer.

Ganska lättlösligt 1 vatten. Saltet förlorar öfver svafvelsyra

7H, O (funnet: 11,75; beräknadt 12,03 proc.) samt vid upp-

hettning till 100” 8 H, O (funnet: 14,31; beräknadt 13,74 proc.)

Iso OlseT onigar 0,2025 gr. Se ocht0;21 gtstliag Os.

b. 0,6115 gr. gaf 0,182 gr. Se och 0,3265 gr. La, 3 5 Oj.

IT. 1,958 gr. förlorade vid 180” 0;325 gr. H, O samt gaf

055865 or. Se och 1,057 gr. La, a 0,.

Funnet. Beräknadt.

I UL

a b

La,O, J0,84 NNE NI SIGN

Se0, 47,80 47,85 48,15 48,47

150 — -- 16,66 15,46

Lantannatriumsulfat, Lay. Og. 3 S O,+ Nag. 05. SO, +3 H,0O

erhålles 1 form af ett hvitt, icke tydligt kristalliniskt pulver.

Det öfver svafvelsyra torkade saltet förlorade icke kristall-

vatten genom upphettning till 1007.

a. "0;924 or. gatrlils: otBaSOr

b. 0,8435 gr. gaf 0,36 gr. La, Os.

e-0eEa ot. förlorade vidils0:-:0;06 gr. -H5O:

Funnet. Beräknadt.

La,O; -— 42,60 43,82

50, 42,72 43,01

H,0 5,26 4,84

18 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II.

Lantannatriumseleniat, La,. Og. 3 Se 0, + Na. 05. Se O, +

4 H, 0, erhålles vid frivillig afdunstning af de enkla salternas

blandade lösningar i form af hvita, kristalliniska skorpor. Sal-

tet är ganska lättlösligt i vatten och vittrar icke öfver svaf-

velsyra; ej heller förlorar det kristallvatten genom upphettning

till 1007.

I. ra. v 152645) gr. gaf 0,12 gr. Se och 0;91 8rgrilla; ö5 OM

+ Na, 5 O,. Denna blandning löstes i vatten och fäldes

med amoniak, fällningen löstes i svafvelsyra och lösningen

afdunstades, då 0,728 gr. La, 3 5 O, erhölls; af filtratet från

det fälda lantanhydratet erhölls efter afdunstning och glödg-

NDS ÖMEN OTRANaS SÖ

b. 1,624 gr. förlorade vid upphettning i torkskåp till 190

ÖMT 5, om HO

IT; a. 7 13883 grigat 0446 jer. i SerockrOjaTNETANGESIO NS

prel 691 Or: Sat 0553 et. Seoch! 075565 or FT

Funnet. Beräknadt.

I IT

a b a b

IBEO d3,16 39,06 33,68

Na, O 6,21 6,63 6,40

Se0, DSS OM, SARS 22,48

HO 6,89 SITA

Lantansulfit, La,. Og.3 SO + 4H, 0? Lantanhydrat löses

lätt af vatten, mättadt med svafvelsyrlighet, men uppvärmes

lösningen, grumlas den af ett hvitt, volyminöst pulver. Sedan

detta blifvit taget på filtrum och utpressadt, torkades det skynd-

samt i luftförtunnadt rum. Saltet uppsuper syre ur luften,

och det analyserade preparatet innehöll något svafvelsyra,

hvarför formeln är icke fullt tillförlitlig.

a. ÖsTAS” Ota Sa OTIS ago

b. 059455 gr. gaf 0,8975 om. Ia, RISO

6: 1 0:686..2T. Sal 0655 OT: Man JO

d. 1,359 gr. oxiderades med bromvatten och gaf 1,546

or. Bas Or

Funnet. Beräknadt.

a d

b c

La,O. 95,58 H4,64 H4,99 — dH,25

2 AD | 9

SO; 31,25 32,55

BIHANG TILL "K> SVI VET.-AKAD. HANDL. BAND. 20 N:O dt. 19

Lantanselenit, surt, Lia,. Og. 3 Se O + 3 Se 03 + 5 H, 0. Om

en lösning af selensyrlighet blandas med en lösning af lantan-

klorid, erhålles ingen fällning, men tillsättes alkohol till dess

vätskan börjar grumlas, erhåller man ett tungt, hvitt pulver

af små kristaller, hvilka icke vittra vid torkning öfver svafvel-

syra. Vid 100”—110? förlorar saltet 3 H, O (funnet: 4,71; be-

räknadt 4,99).

a. 0,844 gr. gaf 0,3705 gr. Se och 0,448 gr. La, 3 5 O,.

b. 0,5945 gr. gaf 0,258 gr. Se och 0,317 gr. La, 35 O,.

Funnet. Beräknadt.

La,O,; 30,57 30,71 320,13

Se0. 61.68 60,98 61,55

Lantanhyposulfat. a. Tay. Og. 35, Oj + 16 H, O kristalli-

serar ur den genom dubbel sönderdelning af lantansulfat och

bariumhyposulfat erhållna och till sirapskonsistens afdunstade

lösningen i form af en strålig kristallmassa. Saltet vittrar öf-

ver svafvelsyra och förlorar 11,87 proc. H, O eller 7 H, O (be-

räkn. 12,04 proc.)

[573 sor. gat 0,846 gr. La, 3 5 Oj eller i.procent 50,98

La, Os, och formeln fordrar 31,17.

b. Lay. Of. 35,0, + 24 H, O, erhölls vid omkristallisering

al föregående salt, då lösningen lemnades till frivillig afdunst-

ning. Mycket stora, vattenklara, hexagonala taflor, som lätt

lösas af vatten. Saltet vittrar hastigt öfver svafvelsyra och

förlorar 34,70 proc. H,O eller 23 mol. H, O (beräkn. 34,78).

1,3835 gr. gaf 0,656 gr. La, 3 5 Os.

Funnet. Beräknadt.

as 03 2031 27,40

Lantankarbonat. Ia,.Og.3 CO +'3 H, 0. Om kolsyregas

inledes i vatten, hvari lantanhydrat hålles uppslammadt, erhål-

les karbonatet såsom en skimrande, af tunna, hexagonala, mikro-

skopiska taflor sammansatt fällning. HEfter torkning bildar det

ett lätt, för känseln fett pulver. Karbonatet löses endast

spårvis af kolsyrehaltigt vatten. I luftförtunnadt rum torkadt

salt förlorar genom upphettning till 100” 4,80 proc.

a. 0,229 gr. lemnade vid glödgning 0,146 gr. La, Oz.

b. 0,8595 gr. gaf 0,2135 gr. C Os.

c. 0,5045 gr. gaf 0,3212 gr. La, Oz.

20 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. Il.

Funnet. Beräknadt.

d ad b ec ;

BERO 63,97 63,66 63,67

| CO, 24.84 25,78

Enligt HERMANN!) fälles ur neutralt lantansulfat med

natriumkarbonat en uppsväld genomskinande fällning, som ef-

ter torkning vid 100 har formeln La,. Of. 3 C O + HjO5sOm

deremot fällningen torkas långsamt, omsätter den sig till talk-

lika fjäll, som motsvara formeln La,. 05.3 C 0O+8 H, 0. Samma

formel tillkommer äfven mineralet Lantanit >) samt enligt Genth

fäldt lantankarbonat.

Lantanit.

Hermann. Lawrence Smith. Lawrence Smith. Genth. Beräknadt.

IDERNOÖR «FADO J4,61 04,90 34,96 54,89 5415

CO, 22,52 INS 22,58 22,26 2ljos 21,93

H5O 23,48 25,68 24,09 24,15 > 23,97 23,92

SOA

Lantanfluorkarbonat. Ta (Ce) 10 CO utgör enligt Nor-

DENSKIÖLD ?) mineralet Hamartit.

Dubbelsalter af Lantankarbonat med kalium- och amonium-

karbonater hafva icke kunnat erhållas. Om en lösning af lan-

tannitrat fälles med ett öfverskott af kaliumkarbonat och fäll-

ningen lemnas i beröring med vätskan, erhållas färglösa mikro-

skopiska fjäll, som hufvudsakligen utgöras af lantankarbonat.

Analysen gaf nämligen La, 03. 58,89 proc. K, O 2,50 6 OFTA

Fällningen af amoniumkarbonat (i öfverskott) med lantannitrat

gaf vid analys efter torkning öfver svafvelsyra La, O; 56,43;

CO, 27,08; (N Hj), O 4,64 proc.

Lantanoxalat, las FÖRS GROEE H, 0. Lantansalter fäl-

las af oxalsyra och oxalsyrade salter. Fällningen är hvit och

kristallinisk samt löses temligen lätt i varm salpetersyra. I

rent vatten är oxalatet fullkomligt olösligt, men löses märk-

bart af surt vatten. En del oxalat erfordrar till lösning 232

delar vatten innehållande 3,65 proc. HCl. Till analys använ-

des salt, som blifvit kristalliseradt ur salpetersyra och torkadt

öfver svafvelsyra.

DEJE pra CHI SP 400

?) BLAKE Sill. Am. J. of Sc. and Arts [2] 16,229 LAWRENCE SMITH Sill.

Am. J. of Sc and Arts [2] 18,378 & 427. GENTH Sill. Am. J. of Sc

and Arts [2] 23,425.

?) Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. 1868, 399.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 7. 21

a. 0,81 gr. förlorade vid 100”-—110” 0,119 gr. H, Ö samt

gaf vid glödgning 0,373 gr. La, Os.

OSSE o.d Jat 10,502 5) or: La, Os.

Funnet. Beräknadt.

kl a b

1a,O3 46,05 46,31 46,15

HO 14,69 — 103

Jämför Czupnowicz (J. f. pr. Ch. 80,37) och HERMANN

ll: föpr, Ch. 82,404).

Lantansuccinat, Ta,. Og. 3 C, Hj, 0, + 5 H, O, erhölls af

Czupnsowicz!) genom fällning af amoniumsuccinat med lantan-

sulfat. Hvit, kornigt kristallinisk fällning, knapt löslig i vat-

ten, lättlöslig i syror t. o. m. i bernstensyra och i amo-

niumsuccinat.

CzuDNoWicz beräknar eqvivalentformeln 2 La O, Cs H, 05,3 HO

men analysen stämmer bättre med ofvan anförda; funnet:

La, O, 45,05 till 45,25 H, O 12,97 till 12,43. Formeln fordrar

Hö. 53 uua,.03 ochvl2,57 Hj:O.

Lantantartrat. Ta, Os. 3 C, H, 0, + 3 H,0. Om en lös-

ning af vinsyra tillsättes en lösning af lantanacetat, erhåller

man en volyminös, hvit fällning, som snart blir kornig. Un-

der mikroskop har den utseendet af små och runda, ogenom-

skinliga bollar af tätt packade kristaller. Saltet löses lätt 1

syror, äfven i vinsyra och i amoniumtartrat; lösningen fälles

icke af alkalier. Vid upphettning mellan 100—110” förlorar

saltet 4,60 proc. H, O eller 2 H, O (ber. 4,64).

a. 0,334 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf vid glödg-

Minor ÖST Era 2, Og.

b. 0,298 gr. gaf 0,123 gr. La, Os.

ce. 0,371 gr. gaf vid förbränning med blykromat 0,249

or CI0Noch W;086: or. HO.

Funnet. Beräknadt.

ad b c

La,O,; 4] .oo 41,27. 42.01

C — -— 18,35 18,56

[0 — — 2,63 2,32

Enligt Czupsowicz?) innehåller det genom fällning af

amoniumtartrat med lantansulfat beredda tartratet I H, O, som

1) J. £. pr. Ch. 80,38.

SkJE pr. Ch-S80:3:95

22 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. IL.

fullständigt bortgår vid 100”. Enligt samma författare inne-

håller äfven lantanracemat 9 H, O och liknar tartratet.

Lantancitrat, 2 (La. O,. C, H; O,) + 7 H, O, har blifvit be-

skrifvet af CZzuDNowicz!).

Lantanfosfat a. ÖOrtofosfat. En lösning af ortofosforsyra

eller ”/; mättadt natriumortofosfat frambringar i en lösning af

lantansalter en hvit, finkornig fällning, som icke ens efter flere

veckor sjunker och icke kan affiltreras, utan att vätskan likt

mjölk går igenom papperets porer. Analys å föreningen kunde

derför icke utföras. — Om man tillsätter fosforsyra i små an-

delar till en lösning af lantansulfat, uppstår enligt HERMANN?)

en hvit fällning af sammansättningen La. Os. P O, och om man

deremot blandar en kall lösning af lantansulfat med en eqvi-

valent mängd fosforsyra, så erhåller man en flockig fällning,

som i vattenfritt tillstånd utgöres af La,. Os. 2 P O.P, O..

Lantanpyrofosfat, a I) OR ONES ON Oinen lösning

af lantanklorid blandas med natriumpyrofosfat, erhålles en fäll-

ning, som vid omröring löser sig. Lösningen afsätter efter

några dagar små, runda, hvita kulor af tätt hopgyttrade kri-

staller. Det mellan papper utpressade saltet förlorade vid

torkning öfver svafvelsyra 3,15 proc. H, 0. Till analys an-

vändes material torkadt vid 100”.

a. 0,216 gr. löstes i salpetersyra, och lösningen fäldes

efter en längre tid med molybdenlösning, då 2,258 gr. amonium-

fosfomolybdat erhölls.

b. 0,44 gr. gaf efter lösning i salpetersyra och fällning

med oxalsyra samt fällningens glödgning 0,193 gr. La, Os.

c. 0,74 gr. förlorade vid glödgning 0,134 gr. H, 0.

d. 0,48 gr. gaf efter samma behandling som b. 0,212 gr.

Tao

Funnet. Beräknadt.

ad b c d

a 0: — 43,86 — 44.16 44,99

P30: 30,07 — — 28,59

H,0O — — 18,14 MT

Det öfver svafvelsyra torkade saltet förlorade vid upphett-

ning till 100—110" 9,59 proc. "EH Odeller 2E; Ox(berkome):

D) J. 4. pr. Ch. 80,40.

DAS. pr: Ch SAO

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 7. 20

Svafvellantan. Om lantanoxid glödgas i kolsvaflegas, er-

håller man en gul massa, som sönderdelas af kallt vatten och

ger lantanhydrat och svafvelväte. (MOsANDErR). Glödgas 1 del

lantanoxid med 3 del. natriumsvafvellefver, erhålles efter ut-

tvättning en rödgul återstod af mikroskopiska, genomlysande

kristaller BERINGER (Ann. Pharm. 42.139).

Enligt de kristallografiska undersökningar, som blifvit ut-

förda af MARIGNAC och af H. TorsöE!) äro lantan- och cerium-

salterna fullständigt isomorfa, äfven en del af didymsalterna

äro isomorfa med lantansalterna. Att lantan bör anses såsom

ett treatomigt element blir sannolikt af följande sakförhållanden:

1. Sammansättningen af: kloroplatimatet, kloro- och bromo-

auratet, kaliumferrocyaniden, Hamartiten och pyrofosfatet.

2. Formlerna för alkalimetallernas och lantans dubbel-

sulfater och seleniater, hvilka såsom yttriums, erbiums,

ceriums och didyms i allmänhet hafva sammansättningen

BED S (Se) 0, + R,. 0,.S(Se)0, + nH, 0.

3. Kristallvattenhalten hos kloriden, bromiden, sulfocya-

natet, hyposulfatet (som genom vittring förlorar af 24 H,O

23 mol.), Lantaniten och succinatet.

För lantans fyratomighet, som gissningsvis blifvit fram-

kastad af Mendelejeff, finnes intet skäl.

DEBihane till K. Vet:-Ak:i Handl). 2,5:

by sg Hö (g AHA ee PSEN MT » alk

t FD Ol dBA phi gå 114 a lp om

di Ad MEL Rs MERA AGS Hate ip

” YT 3 Er ORAOT ALL Pre ÖR ik

CK Ra b

Ny gp ba Zz

lite MER

2 ATITJER fa Fann Få Italy folkmål ,

Åk ibn stiåttn ve laÖRtET IRL ÅR

en NN & grå 20

STEL SN LING 03 fs LÄR EE TES E LE VG Hr TION

im da Nn v Rn vå 5 S0orfa ved TA

a £ vit Al &

Lä pm Häl ten kl V FRE Se TE

| v I ; A

ä Jr é ar rd (RAA STEG

LENE

' 17 ' ÖRA

sid 'V 1

tr | R

dt : fr

Å Fi ( a 4

j € éÉ 4 | MM 4

täsdbhd Fr | :

SEE SCTSEN SNEEV

-. LE -

aska Rp

Tun vs än

I la valg ÅL ih Engl Lie AY 50

an red

;

CK MR å ER

MO Oh os ART BE

28 NAR I tr

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 8.

BIDRAG

TILL

JORDARTMETALLERNAS KEMI

PART CIEENVIER

ILTTI.

DT DAYEM.

— (MEDDELADT DEN 11 FEBRUARI 1874.)

STOCKHOLM, 1874.

P. AA, NORSTEDT & SÖNER

EONGL. BOETRYCKARE.

Nä,

Vv I K tå +

I å å rv ST USU dr Å ÅA At vi LA

7 SAL SÅ | e

nd I uu i - Lt

4 | FA RT ko JR é - y Ö pa

AP j ss RT RA NERON ( 4 |

M KR pr | |

RE FL USDS AU OBE BERGE, np 1

i t je råa Mr d in k $ j "1 Jong å Y

Så ye j |

NER fa AN ee SINE ATS TT ERA SR TAG a

CR : KRAFT

q q s i

| NE Fy

t AA 100 2 é Ske Vr Mu "

| R sf | Ile | Å H

ÅR. NRA ÄN OR NES ASA 1

he w', r . 4

R MM Loa

4 H /

j at / N

” YA c

Aa ad SÄREE KA nh par

RNE VA LS LETT FÖRR EA RE ”ms

WP i BE EA TT 1 BÄR SOVIET, SAN

LäPV MO (IRAN dy

I A ; | - 4

id) vs SUNNE RES j i . sa FO

3 yt FI IP ; A : KRA

iv : C [3 i [I - ng

» å JL | sl . d

(ad NAN 5 6 IR

/ | N ) a

s RÖRS. IG UR TAR re i

IL i d dj s Koh dh i

SAL ISRN (FINS Av br p VAT FaR >

p | é po SS re a

. i 4 SN å oh ILAE)

RA ORO TN (Le SLR Vv då co FER

vita VERA Sr rial TD

Fra NGA SA a

REN DI Vvs ÄRR k . ants é N

i Brune Uh TRE JAAA tt RAN AAGE

« MIR ar Ave JA0

OR HELE HR KRNÖSS RARE

Nä

REFER AÅ DS

I | é: r | : |

j Vr N N är ou ANDAR

Aas y i AN w / ,

j Ä |

' V ARA

| SS ;Å

4 I j Vv

| ' Yo ( f

| N , ; j |

| q i [ f fa K G

Didym.

Didym, som ständigt åtföljer lantan och cerium, upptäcktes

1841 af MOosAnDER. För metoderna att skilja de bägge metal-

lerna åt har jag i den föregående afhandlingen om lantan redo-

gjort. Uti de didymhaltiga sulfater, som stanna i moderluten,

sedan lantansulfatet genom lösningens upphettning utkristalli-

serat, erhålles enligt Mosander didymsulfatet genom utplock-

ning af de större och röda kristallerna. Saltet renas genom

upprepade kristallisationer. Fullkomligt ren didymoxid har

jag erhållit genom partiel fällning af de blandade nitraternas

lösningar med utspädd ammoniak, fällningens upplösning i ut-

spädd salpetersyra samt förnyad partiel fällning. Om man kan

förfoga öfver ett någorlunda stort material, kan man lätt och

jämförelsevis hastigt på detta sätt erhålla rent basiskt didym-

salt. Om ytterjord icke blifvit fullständigt bortskaffad, kom-

mer den mesta ytterjorden att koncentrera sig uti de didym-

rikaste fällningarna. Man aflägsnar ytterjorden bäst genom att

bereda myrsyradt salt af den ytterjordhaltiga didymoxiden.

Didymformiatet, som är svårlösligt, lemnar vid glödgning ren

oxid.

Didyms atomvigt. MARriGnac!) bestämde 1849 atomvig-

ten genom att fälla didymsulfat med klorbariumlösning af be-

kant halt. Han fann såsom medeltal af sina försök atomvigten

148,8. Senare, 1853, bestämde han?) atomvigten genom att

fälla sulfatet med oxalsyra, glödga oxalatet och af den åter-

stående oxidens vigt beräkna atomvigten. Såsom medeltal af

5 försök erhölls talet 143,57. Genom analys af didymklorid

erhölls talet 144. HERMANN?) beräknade af sulfatets och di-

dymkloridens sammansättning talet 142,44. ZSCHIESCHE?) fann

SANT ON Mp. [9] 20231.

2) Ann. Ch. phys. [3] 38,148.

DEJ Ef pra Ch; 82.387.

4) J. f. pr. Ch. 107,76.

4 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

1869 såsom medeltal af fem, icke särdeles öfverensstämmande

analyser af didymsulfat talet 141,99 och Erk!) fann 1871 så-

såsom medeltal af trenne bestämningar af sulfatets samman-

sättning talet 142,69. Således hafva hittills utförda atomvigt-

bestämningar lemnat tal, som variera mellan 141,99 och 148,8.

Mina atomvigtbestämningar utfördes på samma sätt som

bestämningen af lantans atomvigt genom att förvandla en viss

mängd didymoxid till sulfat. Didymoxiden var omsorgsfullt

renad och hade blifvit spektralanalytiskt undersökt af professor

THALÉN, som befunnit den alldeles fri från lantan. Till hvarje

försök användes oxid beredd genom häftig glödgning af rent

oxalat, så att all kolsyra blifvit utdrifven, hvarefter oxiden

glödgades i vätgas. Den öfverfördes derefter till sulfat, som

vägdes 1 vattenfritt tillstånd. |

Försöken voro följande:

Vägd Di,O3 Erhållet sulfat Dess procentiska halt Di at. v.

af Di,O3

[ja 252571. 3,844 OT. 28,714 146,65

IG TOS .gr. 1,8485 gr. 28,750 in el AGDR

TEERTL 1526. om: 1,9615 gr. 28,756 146,95

IV:j:1,3686 Or: 2,319 gr. 38,796 147,23

V. 1,9655 gr. d,3435 gr. 08,786 147,16

VI. 1528 gr. 2,599 gr. I8,792 147,20

Medeltal 147,01

Talet 147 kan derför antagas såsom didyms atomvigt och

ligger till grund för alla i denna afhandling förekommande

beräkningar.

Didymmetall. Marignac?) erhöll metallen genom den

vattenfria kloridens reduktion medels kalium. Han erhöll den

såsom ett grått, vatten sönderdelande metallpulver. En gång

erhöllos ett par små metallkulor, som kunde hamras och hvilka

hade stålgrå färg och temligen stark metallglans. De smälte

icke för blåsrör, utan syrsattes till oxid. De sönderdelade icke

vatten i köld, men löstes af syror under liflig utveckling af

vätgas.

Didymoxid. Di, Os. Oxiden erhålles genom glödgning

af oxalatet, nitratet, karbonatet eller hydratet slutligen 1 vät-

gas. Den fint fördelade, från superoxid fria didymoxiden är

MN ertscehrs nt. Ch... 10

?) Ann. de Ch. et ph. 13] 38,148.

BIHANG TILL K. SV, VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 8. 5

ett ljusblått pulver. Den genom häftig hvitglödgning af

hydratet erhållna oxiden bildar hårda och täta stycken af smut-

sig, violett färg och eg. v. (vid 15”) 6,852. Den eg. v. af oxid,

beredd genem oxalatets glödgning, är enligt HERMANN!) 6,64.

Oxiden släcker sig icke med vatten såsom lantanoxiden, och

den är äfven en betydligt svagare bas. Den löses lätt, äfven

efter glödgning, i syror. Den utdrifver amoniak ur amoniak-

salter.

Didymhydrat. Di O; H;. Genom fällning af didymsalters

lösningar med kaustikt kali eller natron erhåller man en voly-

minös, rödaktig fällning, som uppsuper kolsyra ur luften, dock

mindre begärligt än lantanhydratet. Marignac?) har funnit den

ofvan uppgifna formeln.

Didymsuperoxid. Genom måttlig glödgning af didymoxid

eller didymnitrat, oxalat o. s. v. vid lufttillträde antager den

en mörkbrun färg af superoxid. Denna blandning (eller för-

ening) af didymoxid med superoxid reduceras lätt till oxid

genom upphettning i en ström vätgas; den löses uti syror under

utveckling af ozon, i klorväte under utveckling af klor. Den

mängd syre, som den bruna oxiden afgifver vid behandling

med syror, är ganska ringa, uppgående endast till 0,446 proc.

(HERMANN) eller 0,32—0,88 proc. (MARIGNAC).

Didymsalter. Didymoxidens salter utmärkas af en röd, i

blått stötande färg; deras lösningar hafva söt och sammandra-

gande smak samt reagera icke på lackmuspapper. Särdeles

utmärkande för didymsalter är det praktfulla absorptions-

spektrum, som deras lösningar gifva för spektroskopet och för

hvilket hänvisas till GLADSTONE?), Roop?), BUNSEN) och ERK ').

Kali och natron gifva med didymsalter ett, 1 ett öfverskott

af fällningsmedlet olösligt hydrat, hvars uppkomst dock hin-

dras genom vinsyra. — Amoniak och svafvelamonium fälla gelé-

artade basiska salter. — Karbonater af alkalimetallerna fälla

didymkarbonat nästan olösligt i öfverskott af fällningsmedlet.

— Bariumkarbonat fäller, äfven i köld, fullständigt didym-

salters lösningar. — Ozalsyra och lösliga oxalater gifva en i

DEJE pr. COHN 82:38

2) Ann. de Ch. et Phys. [3] 38,156.

SKRQu. J.FChRem.r Soc: 10,319:

4) Sill. Am. J. 34,129.

5) Pogg. 128,100 och Ann. Ch. u. Pharm. 137,11.

Syr Zertscnr. ft. CHI 5107.

6 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

första ögonblicket slemmig fällning, som efter ett par ögon-

blick antager kristallinisk form; oxalatet är svårlösligare i syror

än lantanoxalatet. — Neutralt kaliumsulfat frambringar i nå-

gorlunda koncentrerade lösningar af didymsalter en kristalli-

nisk, ljusröd fällning af kaliumdidymsulfat, som är olösligt i

en mättad lösning af neutralt kaliumsulfat, men lösligt i rent

vatten. MNatriumsulfat gifver med didymsalter en nästan hvit

— fällning af natriumdidymsulfat, som är ganska svårlösligt i en

mättad lösning af natriumsulfat.

Didyms haloidsalter.

Didymklorid, Di Cl. Man erhåller den vattenfria klori-

den genom upphettning af det med salmiak blandade, kristalli-

serade saltet i en betäckt degel. Rosenröd, stråligt kristalli-

nisk saltmassa, som deliqvescerar 1 fuktig luft. Den löses lätt

i vatten och alkohol, MARIGNAC!), HERMANN?). Den kristalli-

serade kloriden Di Cl; + 6 H, O, erhålles genom afdunstning

öfver svafvelsyra af den koncentrerade lösningen af didym-

oxid 'i klorvätesyra. Stora och mörkröda, icke särdeles deli-

qvescenta kristaller. Saltet förändras icke vid torkning öfver

svafvelsyra. |

a. 0,59 gr. gaf 0,476 gr. Di, 3 SO,

b. 0,5635 gr. gaf 0,665 gr. Ag Ol och 0;263 gr. Dis 03

6. 40,86 or: adl ock roraLAS Cl

Funnet. Beräknadt.

a Db C

Di 40:75 40,12 — 40,66

CI — 29,1 714-29,30 29,46

Enligt ZSCHIESCHE?) skall den kristalliserade kloriden inne-

hålla 36,42—38,10 procent Di och 26,82 proc. Cl. Deremot

öfverensstämma mina analyser med MARIGNAC's.?)

Didymbromid, Di Br; + 6H, 0. Ur en högst koncentre-

rad lösning kristalliserar bromiden vid afdunstning öfver svaf-

velsyra i stora och väl utbildade kristaller, som äro mörkröda

och deliqvescera i luften. Saltet vittrar icke öfver svafvelsyra.

av: 10;891- gr. gal lol gr. Ag Br. och 0,5suner. Dias ON

bs ÖT neta ga 05463 Oe DRSNSIO

!) Ann. de Ch. et de phys. [3] 38,152.

2) J. £. pr. Ch. 82.390.

2) JE SE pr Ch. TO, TT

SY Ann. de CH et Ph. [3] 38160.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 8. 7

Funnet. Beräknadt.

a b

Di 30,13 30,10 29,70

Br 48,24 — 48,48

Didymqvicksilfverklorid. Enligt MARIGNAC 1 ger didym-

klorid med qvicksilfverklorid ett i blekt rosenröda, något deli-

qvescenta kuber kristalliserande dubbelsalt af formeln: 2 Di Cl;

+ 9 Hg Öl, + 24 H, 0. Saltet bereddes af mig genom upp-

lösning till full mättning af qvicksilfverklorid uti didymklorid-

lösning, då efter afdunstning öfver svafvelsyra erhöllos små,

röda kristaller. De analyserades efter torkning öfver svafvel-

syra.

a. 1,0975 gr. gaf 0,7105 gr. HgS och 0,197 gr. DR SNO

b. 1,347 gr. gaf 0,8725 gr. Hg S och 0,2385 gr. IDIOT

Funnet. MARIGNAC.

a b

Di ONDE oe 9,04

Hg «55,81 099,84 04,27

Cl — — 25,39

Förhållandet mellan Di och Hg är såväl i Marignacs som

mina analyser 2:9. Då analyserna af motsvarande lantan- och

erbiumsalter gifvit förhållandet 1:5, torde dock formeln icke

kunna anses tillförlitlig. Saltets ytterliga lättlöslighet gör

det svårt att erhålla ett otvifvelaktigt rent material till analys.

Didymkloroplatinat, Di Cl; + PEO + ILH5OR Ugjde

blandade, koncentrerade lösningarna af didymklorid och pla-

tinaklorid erhållas vid afdunstning öfver svafvelsyra långa och

väl utbildade, orangefärgade prismer, hvilka enligt meddelande

af TopsöE icke äro isomorfa med lantan- och ceriumkloropla-

tinaten. Saltet är ganska lättlösligt och förlorar vid torkning

öfver svafvelsyra 3 mol. eller 7,36 proc. H, O (beräknadt 6,82.)

a. 0,856 gr. reducerades i vätgas, och återstoden behand-

lades med utspädd svafvelsyra. Efter afrykning af öfverskott

af svafvelsyra erhölls 0,534 gr. Pt + Di, 3 S O,, som behand-

lades med vatten, då 0,215 gr. Pt återstod.

b. 0,703 gr. behandlades med vatten och zinkpulver och

lösningen gaf, efter platinans utfällning, vid tillsats af silfver-

nitrat 0,89 gr. Ag Cl.

1) Ann. des mines [5] 15,272.

8 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

ce. 0,948 gr. gaf. 0,5905 gr. Di, 35 Oj + Pt, hvarur er-

hölls 0,2365 gr. Pt. ;

Funnet. Beräknadt.

a b C

Di 18,82 — 18,86 18,57

Pt 253,12 — 24,95 25-01

CI — 3l,30 — 31,40

Di, 3 SO, + Pt 62,38 — 62,29 61,76

Enligt MARIGNAC!) är kloroplatinatet isomorft med lantan-

och ceriumkloroplatinaterna och har formeln 4 Di Cl, 3 Pt Cl,

+:3 61,0:

Didymkloroaurat. a. Di Cl; + Au Cl; + 10 H; 0: Detta

salt erhölls en gång i gula, tafvelformiga kristaller, hvilka

uppnådde en betydlig storlek. Jag erhöll kristaller af mer än

en tums längd. Saltet vittrar vid förvaring öfver svafvelsyra

och förlorar 3 H, O (funnet 7,71 och beräknadt 7,33 proc.)

a. 1,7135 gr. reducerades med vätgas och gaf efter be-

handling med svafvelsyra 1,1345 gr. Au + Di, 35 O,. Denna

blandning lemnade efter tvättning med vatten 0,4595 gr. Au.

b. 11115 gr. gaf 0,736 gr. Au + Di, 35 Oj, hvarur er-

hölls 0,3 gr. Au.

ce. 1,751 gr. gaf 1,155 gr. Au + Di, 3 5 O,, hvarur erhölls

0,467 gr. Au.

Funnet. Beräknadt.

a (je [&

Di HONA NAMNETS 19,97

AT r2608!2 30,9 20,67 26,63

Di, 3 SO, + Au 66,21 66,22 65,96 66,17

b. 2 Di Cl; + 3 Au Cl; +, 2 0 H, O0?. Ett kloroaurat, i hvil-

ket förhållandet "mellan guld och didym är det uppgifna, er-

hölls en gång i stora och mörkt brandgula kristaller.

a. 0,62 gr. gaf 0,401 gr. Au + Di, 3 5 O,, hvarur erhölls

0212 gr. Au.

b. l,i83 gr. gaf vid fällning med vätesvåfla och glödg-

ning af fällningen 0,412 gr. Au. Ur fitratet erhölls 0,222 gr.

Di 0

') Arch. des sc. phys. et natur. 46,212.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0O 8. 9

Funnet. Beräknadt.

a Db

Di ASSIST ONS 16,57

IANTRNRO dT 9 04583 33,14

Di, 3 SO, + Au 64,67 65,94

Dessa analyser öfverensstämma icke så noga hvarken med

hvar andra eller med de beräknade talen, att formeln kan an-

ses såsom tillförlitlig, hvad vattenhalten beträffar. Deremot är

förhållandet mellan Di och Au fullt öfverensstämmande med

formeln. Om saltet innehåller 20 H, O, förlorar det genom

vittring öfver svafvelsyra 4 H, O (funnet 4,31—4,37, beräknadt

4,04). Vid försök att ånyo framställa denna dubbelklorid er-

hölls i stället det nyss förut beskrifna saltet.

Didymbromoaurat, Di Br; + Au Br; + J H, 0. Detta dub-

belsalt erhålles vid afdunstning öfver svafvelsyra i stora och

glänsande, väl utbildade, brunsvarta kristaller. Saltet vittrar

öfver svafvelsyra och förlorar dervid 6,71 proc. H, OQO eller 4

mol. (ber. 6,58).

a. 0,55 gr. gaf 0,275 gr. Au + Di, 3 5 O,, som vid behand-

ling med vatten lemnade 0,115 gr. Au.

bb. 0,923 gr. gaf O,464 gr. Au + Di, 35 O,, hvarur er-

hölls 0,195 gr. Au.

GW I508 3 OT. "gata05 430 or. AM Di, 0 SKÖR ANvarur. er-

hölls 0,227 gr. Au.

Funnet. Beräknadt.

a b (

Di 14.70, 14;72. 14568 14,92

AUunut201906" 21,12. 20796 20,00

DiVA T. 50,00. 30,27. 30:02 49,44

llormelnsrmed.” TOMEFO ffördrarskrDinA65R Au I054

Di, 3 50, + Au 48,55.

Didymfluorid, 2 Di Fl; + H, 0?. Fluorvätesyra åstadkom-

mer i en lösning af didymacetat en volyminös, geléartad fäll-

ning, som efter torkning bildar ljusröda, halfgenomskinliga styc-

ken. Salt, som blifvit uttorkadt öfver svafvelsyra, förändrades

icke vid upphettning till 100”.

0,665 gr. gaf vid glödgning 0,02 gr. H, O.

0,7 gr. gaf 0;965 gr. Di, 3 5 Oj.

Funnet. Beräknadt.

Di 69,64 69,01

EO 13:00 4,23

10 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

Didymilicofluorid synes icke existera, ty enligt Marignac

(Annal. des Mines [53] 15,274) erhålles såväl vid oxidens be-

handling med kiselfluorvätesyra som vid fällning af didymsulfat

med zinkfluorsilikat endast fluorid blandad med kiselsyra.

Didymplatocyanid, 2 Di (C N); + 3 Pt (C N); + 18 Hj 0.

Genom dubbel dekomposition af didymsulfat och bariumplato-

cyanid samt lösningens afdunstning till kristallisation erhål-

las väl utbildade och stora, mörkgula kristaller, som reflektera.

blått ljus. Saltet vittrar i torr luft och blir först rödt, seder-

mera gult. Så väl genom vittring öfver svafvelsyra som vid

upphettning till 100” förlorar saltet 14 H; O (funnet 16,26 proc.

beräknadt 16,53).

0,668 gr. lemnade vid glödgning 0,4135 gr. Pt + Di, Oz.

Blandningen lemnade vid behandling med salpetersyra 0,258

gr. Pt, och ur lösningen erhölls genom fällning med amoniak

OMAR OR

Funnet. Beräknadt.

Di 1917 19,29

2 38,62 28,98

Di,O3s + Pt 60,90 61,42

Didymkaliumferrocyanid, (C N), Fe + 4 H,0?. Ett

öfverskott af gult blodlutsalt ger med didymacetat en hvit och

finkornig fällning, som torkades öfver svafvelsyra.

a. 0,571 gr. glödgades och återstoden tvättades med vat-

ten, då 0,315 gr. Di, Os; + Fe, O; qvarstannade. Lösningen af-

dunstades och gaf 0,078 K,C Os. Oxidblandningen löstes i

svafvelsyra, jernoxiden reducerades med zink, och jernoxidul-

mängden bestämdes genom titrering med kameleon. Till oxidu-

lens oxidation erfordrades 15,9 C.c. kameleon af titre 100 C.c.

= 0,04305 gr. Fe.

b. 1,088 gr. gaf 0,601 gr. Di, O; + Fe, Oz och 0,144 gr.

K CO, Den till oxidul reducerade jernhalten erfordrade till

oxidation 30,3 C.c. af samma kameleonlösning, som användes

vid föregående försök.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 8. TE

Funnet. Beräknadt.

a b

Di 2,0, | d2776 al,28

Fe 11,99 11,99 11,91

IE Us UR 3,30

Di,0; + Fe,O; 55,16 95,24 33,40

Sannolikt hade en del kaliumkarbonat stannat bland di-

dymoxiden, hvaraf den högre didymhalten och den lägre kalium-

halten.

Didymsulfocyanat, Di (CN SJ; + 6 Hz 0. Om en lösning

af didymoxid i sulfocyansyra afdunstas i luftförtunnadt rum

öfver svafvelsyra, erhållas ur den sirapstjocka vätskan långa

kristallnålar, hvilka äro deliqvescenta. Saltet förlorar öfver

svafvelsyra 8,51 proc. H,O eller 2 mol. (beräkn. 8,39 proc.)

a. 0,768 gr. gaf 0,505 gr. Di, 35 Os.

b. .1;01 gr. gaf 0,67 gr. Di, 35 Os.

Funnet. Beräknadt.

- a )

Di 33,22 33,84 34,27

Didymsulfocyanat med qvicksilfvercyanid, Di (C N Sj; +

3 Hg (C N) +12 H, 0. De enkla salternas blandade och varma

lösningar afsätta vid afsvalning ljusröda, glänsande nålar, som

lätt lösas i hett vatten men svårt i kallt. Saltet förlorar öfver

svafvelsyra 9,85 proc. H,O eller 7 mol. H, O och vid 100?

14,00 eller 10 H, O (ber. 9,75 och 13,92 proc).

1. a. 0,893 gr. gaf vid 130” 0,142 gr. H,; O samt 0,4885

or. Hg S och 0,125 gr. Di, O;, fäld med natron.

b. 0,883 gr. gaf 0,479 gr. HgS och 0,124 gr. Di, (ÖS

II. a. 0,709 gr. gaf O,s84 gr. HgS och 0,1638 gr. Di,

SKÖR

b. 0,5205 gr. förlorade vid 190” 0,086 gr: HO.

Funnet. Beräknadt.

I IT

a b a b

Di FOS L240rR 6 sä 11,37

Hg Ars A676. 0760 46,40

läb(0 IN — 16,52 16,71

Didymnitrat, Di. 03.3 N O; + 6 H, 0. En sirapstjock lös-

ning af didymnitrat afsätter vid afdunstning öfver svafvelsyra

12 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

stora, mörkt violetta prismer. Saltet förlorar genom vittring

öfver svafvelsyra 5,7 proc. H, O eller 11/;' El, O' (ber. 6,12):

0,5525 gr. gaf vid glödgning 0,216 gr. Di, O; eller 39,09

proc. under det att formeln fordrar 38,78 proc. Di, Os.

MARIGNAC!), som undersökt saltets kristallform, fann samma

formel, som blifvit ofvan uppgifven. ZsSCHIESCHE?) fann äfven

samma formel.

Didymamoniumnitrat, Di. Os. 3 NO, + 2(N Hi. O. N 05) +

4 H,O, är enligt MARIGNAC?3) isomorft med motsvarande lan-

tansalt.

Didymperklorat, Di. 03.3 C1 0; + 9 H, 0. Erhölls vid af-

dunstning i luftförtunnadt rum af den genom sönderdelning

af bariumperklorat med didymsulfat beredda lösningen af sal-

tet. Röda, högst deliqvescenta och i alkohol lösliga kristaller.

1,09 gr. smältes med soda, och massan utlakades med vat-

ten, då 0,3n5 gr. Di, 0; erhölls. Ur lösningen fäldes 0,767 gr.

Ag Cl.

Funnet. Beräknadt.

Di503-- tt. 27,98 28,15

CLEO 44,87 45,18

Didymbromat, Di. 03.3 Br O, + 9 H, 0. Hexagonala och

glänsande, röda prismer, som icke förändras i luften, MARIGNAC

(Ann. des Mines [5] 15,274.)

Didymperjodat. Di. 03. J O, + 4 H, 0. Om man blandar

lösningar af öfverjodsyra och didymnitrat samt tillsätter en

ringa mängd amoniak, erhåller man en flockig fällning, som

efter någon tids förlopp förvandlas till ett tungt, kristalliniskt,

ljusviolett pulver, som icke undergår någon förändring hvarken

vid torkning öfver svafvelsyra eller vid upphettning till 100”.

a. 0,684 gr. gaf efter reduktion med svafvelsyrlighet

0,383 gr. Ag J.

b. 0,384 gr. gaf vid glödgning 0,151 gr. Di, Og.

ex. Oas Or. gaf Öjomsbr or Di OM

di. 0,260 or. gate 0, VILSE AS.

!) Arch. des sc. phys. et natur. 46,209.

ARN Snr

)elaelet0.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 8. 113)

Funnet. Beräknadt.

a b (d d

Di,O; — BÖskrSNRER 40,14

J,O, 43,60 — — 42,72 42,96

Då en med öfverjodsyra blandad lösning af didymmnitrat

upprepade gånger afdunstades på vattenbad, erhölls ett svagt

rödt och kristalliniskt pulver, som vid analys gaf 38,81 proc.

Di, 0; och 46,70 J, O;. Det utgjordes således hufvudsakligen

af samma salt, som erhölls genom fällning med amoniak.

— Didymjodat, Di. 0;.3J O, + 2H, 0. Genom fällning af

ett didymsalt med en lösning af jodsyra, erhåller man en voly-

minös, icke kristallinisk, nästan hvit fällning. Analys verk-

stäldes å material, torkadt öfver svafvelsyra.

a. 0,6395 gr. gaf 0,2585 gr. Di, 35 O,.

bd. Orr44 or. gaf 0,302 er. Di 35 0,

e. 0,688 gr. gaf 0,686 gr. AgdJ.

d. 0.748 er gaf O,741 er. Ago.

e. 1,1825 gr. gaf 0,4825 gr. Di, 35 Og.

Funnet. Beräknadt.

a b C d e

Di,0s3 23,21 23,80 — — 23,98 24,15

J,05 — — (SÖN 70,76

Didymformiat, Di. 0,.3CHO. Behandlas oxiden med

myrsyra eller blandas ett didymsalt med amoniumformiat, er-

hålles ett mycket svårlösligt, af små och fina nålar samman-

satt, rödt, kristalliniskt pulver, som icke innehåller kristall-

vatten. En del salt erfordrar för att lösas omkring 221 delar

vatten af vanlig värmegrad.

0,843 gr. gaf vid glödgning 0,505 gr. Di, 03 eller i pro-

cent 59,90, och formeln fordrar 60,64 proc.

Didymacetat, Di. 03.3 C, Hz; O + 4 H, 0. Stora, lättlös-

liga, röda och väl utbildade kristaller!), hvilka förlora 2 mol.

H,O så väl genom vittring i torr luft som vid upphettning

till 100” (funnet: 13,85—14,32 beräknadt 15,38.)

a. 1,537 gr. gaf vid glödgning 0,659 gr. Di, Os.

b. 0,754 gr. gaf 0,323 gr. Di, Oz.

1) ToPsÖE. Bih. till K. Vet. Ak. Handl. 2, 5, 36.

14 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

Funnet. Beräknadt.

a b

D50: 42,81 42,83 43,18

Didymsulfat. a. Di,. 0.350, + 6 H, O. Enligt MARIG-

NAC!) har det vid kokning af en lösning af sulfatet erhållna

saltet denna formel. b. Di,. 0;.35S0, + 8H,O är det vid

lindrig värme eller vid vanlig temperatur utkristalliserade sal-

tet. MARIGNAC och HERMANN.?) Enligt ZSCHIESCHE?) innehål-

ler saltet 9 HA O.

Basiskt sulfat. Enligt MOosAnpEr förlorar det neutrala

saltet vid lindrig upphettning ?/; af sin svafvelsyra och enligt

MARIGNAC?) har återstoden formeln Di, O,. 03.5 O,. Ett mot-

svarande vattenhaltigt salt Di, O,. O,. 5 O, + 8 H, O erhöll HER-

MANN”) genom fällning af sulfatets lösning med amoniak.

Didymseleniat. a. Di,. 0.3 Se 0, + 5H, 0. Genom af-

" dunstning i vattenbad af en lösning af didymoxid i selensyra

erhåller man fina, vackert röda, stjernformigt grupperade kri-

stallnålar.

I. a. 0,747 gr. reducerades genom kokning med klor-

vätesyra och gaf genom fällning med svafvelsyrlighet 0,219 gr.

Sekock HO IST Sr DIAO

b. 0,918 gr. gaf 0O,268 gr. Se och 0;s815 gr. Di,lO3

II. a. 1126 gr. förlorade genom upphettning till 190”

OMTS5T Sr ESO

b. 2,5815 gr. gaf 0,7375 gr. Se och 1,845 gr. Di,35 Os.

Funnet. Beräknadt.

i[ .

a b a b

Di,0; 41,63 41,56 — 42.00 49.07

Se0, 47,13 46,93 — 45,93 46,86

HO -— -— 10,26 — 11.07

b. Di,. Og. 3 Se O; + 8H, 0. Genom afdunstning af en

lösning af didymseleniat vid ungefär 60” erhöllos stora och

väl utbildade kristaller, hvilka icke vittra öfver svafvelsyra.?)

1!) Ann. Ch. et Phys. [3] 38,169.

2) Ann. Ch. et Phys. [3] 27,227 och 38,170. J. £. pr. Ch. 82,393.

SYJESENpr En: OT:

2) Ann. Ch. et Phys. [3] 38,170.

5) J. £. pr. Ch. 82393.

6) ToPsÖE. Bih. till K. Vet. Ak. Handl. 2, 5, 31.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2, N:o 8. 15

I. a. 0O,792 gr gaf 0,219 gr. Se och 0,537 gr. Dis O

b. 0,987 gr. gaf 0,268 gr. Se och 0,6725 gr. ID St OR

II. 0,85 gr. gaf 0,236 gr. Se och 0,329 gr. Di, Oz.

Funnet. Beräknadt.

I TI

a b

Di,03 39,84 40,04 38,71 30,45

Se0,3 44,45 43,65 44,63 43,94

ce. Di, 05.3 Se 0, + 10 H, 0?. Genom frivillig afdunst-

ning af en lösning af didymseleniat erhållas fina, till klot-

runda bollar hopfogade nålar eller blomkålslika kristall-

aggregater. Saltet förlorar vid upphettning till 100—110”

10,08 proc. H,O eller 5 mol. (ber. 9,97) samt genom torkning

öfver svafvelsyra nära nog samma vattenhalt eller 9,20 proc.

I. 0,5305 gr. gaf 0,135 gr. Se och 0,201 gr. D5ON

II. 1,394 gr. gaf 0,357 gr. Set

Funnet. Beräknadt.

I JÖL

D30: 37,89 37,87

Se0; 40,91 41,17 42,19

Svårigheten att erhålla ett från moderlut fullt befriadt

material är anledningen, att formeln icke kunnat med säkerhet

bestämmas.

Didymkaliumsulfat. a. Dis. Og. 35 Öl Fr OR +

2 H, 0. Enligt MariGnAc!) är det med vatten tvättade dubbel-

saltet sammansatt enligt denna formel.

db. Dij.05.73 50, + 3.(Kor 03-5.03)- Detta salt erhölls

genom sammanblandning af de enkla salternas kalla och mät-

tade lösningar. Rödt, kristalliniskt pulver, fullständigt olösligt

i en kall och mättad lösning af kaliumsulfat, deremot är det

märkbart lösligt i en kokande och mättad lösning af kalium-

sulfat; 100 C.c. af en sådan lösning befanns innehålla 0,055 gr.

Di, O,. Saltet löses i ungefär 83 delar rent vatten af 18”.

a. 1,07 gr. gaf 0,456 gr. KISIOE

b. 0,907 gr. gaf 1,146 gr. Ba Oj.

ec. 1,405 gr. gaf 0,434 gr. Di, Oz.

1) Ann. de Ch. et de Phys. [3] 38,174.

16 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI:

Funnet. Beräknadt.

a b c

D:503 — — 30:88 DOE

K,0 23,05 — — 25,54

NSIOM — 43,38 — 43,48

Kalihalten utföll betydligt lägre än den beräknade, hvilket

kom deraf, att didymoxiden icke kunde fullständigt befrias

från kali. Didymoxidhalten utföll i a. till 33,64, oaktadt den

fäldes tvänne gånger med amoniak, således 2,76 proc. högre

än vid försök ec, då didymoxiden fäldes med ett öfverskott af

kokande kali.

ce. Di,.0,.3 50, + 4(K,. O,. 5 05)? Ett salt, som sanno-

likt har denna sammansättning, erhölls en gång, då en lösning

af didymsulfat fäldes med en kokande lösning af kaliumsulfat.

FLNNSKoroNR 0300 OS

OO 52 Föra 0,94 roa

Funnet. » Beräknadt.

DizO, 26,87 26,76

SÖ, 43,05 43,82

dä 2 (Di5:-06. 3 5:05) 9 (K3-05:5:05): (Ett) dubbelsaltvad

denna sammansättning erhölls en gång, då en lösning af didym-

nitrat sammanblandades med en kall lösning af kaliumsulfat

(i öfverskott). Rödaktiga, vid glaset starkt häftande skorpor.

a. 0,7895 gr. gaf 0,4523 gr. K, 5 Os. och 0,3348 gr. Di, 35 0,.

b. O;7278 gr. gaf 0,4123 gr. K; SO, och 0,3085 gr. Dias Or.

Funnet. Beräknadt.

a b

NRO: 24,91 24,92 25,05

K,0 30,94 30,62 30,99

Didymkaliumseleniat. Dis. Of. 3 Se Os; + K35. 03. S 03 +

IH, 0. De enkla salternas blandade lösningar afsätta små och

väl utbildade röda kristaller, som icke förändras i luften. Vid

upphettning till 100” bortgå 6 H,O (funnet 10,34 beräknadt

I,76 proc.)

a. 0,722 gr. förlorade vid 180” 0,103 gr. H, O samt gaf

0,2 gr. Se och 0;222 gr. Di, Os.

b. 0,4735 gr. förlorade vid 180” 0,69 gr. H, O och gaf

0,13 gr. Se.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 8. 17

Funnet. Beräknadt,

a b

INHOR 30,74 — 30,92

Se0, 44,53 44,i4 45,93

H;O 14,26 14,57 14,65

Didymamoniumsulfat, Di. 0g.35 0, + (N Hj). 03. 5 0, +

3H,0. Blandas de bägge enkla salternas koncentrerade lös-

ningar, erhålles ett tungt, kristalliniskt pulver. Ur utspädda

lösningar anskjuter dubbelsaltet i små, röda kristaller, hvilka

lösas temligen lätt i vatten. Saltet förlorar vid 100” 12,4 proc.

H, 0 eller 6 mol. (beräknadt 12,59) och vid 120? hela kristall-

vattenhalten.

0,992 gr. förlorade vid 120” 0,16 gr. H, O samt gaf 0,669

RIOT D SAOT

,Funnet. Beräknadt.

DO, 39,63 39,86

1550) 16,13 16,78

MARIGNAC!) fann samma formel för dubbelsaltet.

Didymamoniumseleniat, Di,. Og. 3 Se OO; + (N Hj)a. 03. Se 0;

+ 6 H, 0. Detta dubbelsalt bildar ganska lättlösliga, små,

platta och mörkröda nålar, hvilka icke förändras öfver svafvel-

syra. Vid 100? förlorar saltet 2,66 proc. H,O eller 1!/; mol.

(beräknadt 2,67.)

a. 1,0a46 gr. gaf 0,325 gr. Se.

prov: ot storlorade vid 1902 0213 ox HO.

C:s. Li85 gt. gaf 0j352 gr. Seroch 0,383 gr. Dis Oz

Funnet. Beräknadt.

a b C

Di,0z; — — JONA 33,86

Se0, 49,95 — 49,86 30,30

HO — 10,81 — 10,69

Didymnatriumsulfat, Dis. Og. 3 5 Os + Nag. 03. 50, +

2 H,0. Sammanblandas de enkla salternas lösningar, utfälles

dubbelsaltet i form af ett ljusviolett, amorft pulver, som ana-

lyserades efter torkning öfver svafvelsyra.

a. 0,556 gr. gaf 0,692 gr: Bas Oj

b. 0,72 gr. gaf 0,3175 gr. Di, Og.

ce. 0,5 gr. förlorade vid lindrig glödgning 0,024 gr H, O.

1) Ann. de Ch. et Phys. [3] 38,171.

18 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

Funnet. Beräknadt.

IDTSOR 44.09 45,00

SO, 42,73 42,10

HÖ 4,80 4,74

Saltet löses endast till ringa mängd uti en mättad lösning

af natriumsulfat; 100 C.c. af en vid vanlig temperatur mättad

lösning af natriumsulfat innehöll 0,07 gr. Di, Os.

Didymnatriumseleniat, Di,. Og. 35e 0, + Na,. O,. Se Oj +

4H,0. Om de blandade seleniaternas lösningar afdunstas vid

vanlig temperatur, erhålles dubbelsaltet ur den högst kon-

centrerade lösningen i form af ett hvitaktigt, af ogenomskin-

liga korn sammansatt pulver. Saltet förlorar icke vatten vid

upphettning till 100”.

a. 1,096 gr. förlorade vid 200” 0,081 gr. H; O.

b. 0,836 gr. gaf 0,2755 gr. Se och 0;606 gr. Na, S Oj +

Di, 3 5 Oj, och ur denna blandning erhölls 0,287 gr. Di, Oz.

Funnet. Beräknadt.

IDO 34,33 34,75

Na,O 6,14 6,30

Se0, 22,98 21,63

1250 (539 (582

100,84 100,00

Didymsulfit, Di,. 03.35 O + 3H, 0. Didymhydrat löses

lätt i vatten, mättadt med svafvelsyrlighet, och den ametist-

färgade lösningen grumlas vid uppvärmning af ett volyminöst,

kristalliniskt och nästan hvitt pulver. Saltet, som lätt upp-

tager syre ur luften, pressades mellan papper och torkades i

luftförtunnadt rum öfver svafvelsyra.

CE ÖS RÖTA ror DRAS ÖR

b. 0,449 gr. gaf efter oxidation med brom samt fällning

med klorbarium 0,521 gr. BaS O,.

Funnet. Beräknadt,

DOS d7T,47 28,16

SO, al,84 32,65

Enligt MaAriGNACc!) skall saltet innehålla 6 H; O.

!) Ann. Ch. et Phys. [3] 38,167.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 8 19

Didymselenit, Di. Og.3 Se O + Se 0, + 4H, 0. Om "en

lösning af selensyrlighet tillsättes en lösning af didymnitrat,

uppstår ingen fällning, men tillblandas alkohol, till dess vät-

skan börjar grumlas, så afsätta sig inom kort mikroskopiska

kristaller, hvilka bilda ett svagt syrenfärgadt pulver. Saltet

förlorar vid 1007 5,11 procent vatten (2 mol. motsvara 4,2

proc.), men förlorar icke ytterligare vatten vid 140”.

a. 0,1715 gr. gaf 0,261 gr. Se och 0,477 gr. Di, 35 Os.

b. 0,43 gr. gaf 0,156 gr. Se och 0,288 gr. Di, 35 0,

Funnet. Beräknadt.

I a b

Di, 03 SD DS 39,86

Se0, 51,29 50,97 1,75

Didymhyposulfat, Di. Og. 353 0, + 24 H, 0. Den genom

dubbel sönderdelning af bariumhyposulfat med didymsulfat

erhållna lösningen lemnar vid frivillig afdunstning stora, hexago-

nala taflor af rosenröd färg!). Saltet är högst lättlösligt,

vittrar i torr luft och förlorar öfver svafvelsyra 20 H, O (fun-

net 30,38, beräknadt 29,85 proc.)

| gran or gal 0,348 gr: DS SOL

b. O,59255gr. gaf 0,2825 gr. Di, 35 Os.

Funnet. Beräknadt.

a b

Di, 03 27,82 28,02 28,36

Didymkarbonat, Dis. 0g.3CO0O + H, 0. Om didymhydrat,

uppslammadt i vatten, behandlas med kolsyregas, erhåller man

ett syrenfärgadt kristallpulver. Det öfver svafvelsyra torkade

karbonatet förlorar icke kristallvatten vid 100”, men hela vat-

tenhalten vid 110”. Saltet löses endast spårvis af vatten,

mättadt med kolsyra.

a. 0,431 gr. gaf vid upphettning till 110” 0,0165 gr. H, O

öch vid glödgning 0,3025 gr. Di, Oz.

b. 0,3315 gr. gaf 0,234 gr. Di, Og.

GÖTT oc gal 0;11-8A0IO

Funnet. Beräknadt.

a b E :

NEO: 70,19 70559 — 69,51

CO, — — 26,83 26,83

H50 3,83 — — 3,66

1) Torsör. Bih. till K. Vet. Ak. Handl, 2, 5, 20.

20 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

Didymkaliumkarbonat, Di,. 0.3 CO + K,.0,.6 O +

4H,0.(?) Om en lösning af ett didymsalt fälles med en

kokande lösning af kaliumbikarbonat, erhålles en volyminös,

amorf fällning, som efter en längre tids förvaring i vätskan

omsätter sig till fina nålar, hopfogade till wawellitlika bollar.

Efter utpressning mellan papper bildar dubbelsaltet en nästan

metallglänsande, syrenfärgad massa. Vätskan, ur hvilken saltet

utkristalliserat, innehöll endast spår af didym. Saltet ana-

lyserades efter torkning öfver svafvelsyra.

I. a. l,081 gr. gaf 0,2898 gr. CO,, 0,905 gr. Di, 3 SO,

och 0;2:96:7. KSO

b. Tjvarz2 gr. gaf 09603 gr: Di; 3 SÖR

II. a. '0,8865 gr. gaf 0,453 gr. Di, O; och 0,196 gr. K Cl.

Db. 0,6055 gr. gaf 0,1515 gr. CO, och 0,31 gr. Di, Os.

Funnet.

I TI

a b a b

Di;O, ANTAS 21,08

K,0O JATSsB 13,96 —

CO, 20,80 — 25,02

Ehuru de bägge undersökta profven icke lemnade fullt

öfverensstämmande resultat, så torde dock det i formeln upp-

gifna förhållandet mellan Di och K vara otvifvelaktigt.

Didymamoniumkarbonat, Di,. 03.3 CO + (N Hj). 0,.C 0

+ 3H,0. Om en lösning af ett didymsalt fälles med ett

öfverskott af amoniumkarbonat, erhålles en volyminös, lockig

fällning, hvilken, om den lemnas någon tid i beröring med

vätskan, förvandlas till ett tungt, otydligt kristalliniskt pulver.

Moderluten innehöll endast spår af didymoxid. Saltet ana-

lyserades efter torkning öfver svafvelsyra.

a. 0,576 gr. löstes i klorvätesyra och lösningen fäldes

med platinaklorid, då 0,4215 gr. (N Hj), Cl, Pt utfäldes.

br05564 orkar ÖMSE ON

er 056515 SES VILSEN

Ad 0esrer sa 074015 TNT

Funnet. Beräknadt.

a b c d

DÖ — oo — — 20,46 24,81

(NH,),0O 8,52 — — — 5,33

CO, — = 27,48 271,63 — 28,21

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 8. 21

Natriumdidymkarbonat. a. 2 (Di,. 05.3 CO) + 3(Na,.03.CO)

+ 9H,0. Om en lösning af didymnitrat indrypes i ett öfver-

skott af sodalösning, uppstår en flockig, volyminös fällning,

som efter någon tids beröring med vätskan vid vanlig tem-

peratur omsätter sig till ett tungt, kristalliniskt och violett

pulver, som under mikroskop synes bestå af små, till klot-

runda aggregater tätt förenade nålar. Saltet analyserades efter

torkning öfver svafvelsyra.

a, 0,7184 gr. gaf 0,1965 gr. CO, och 0,1982 gr. NES SOÖT

b. 0,6712 gr. gaf O,182 gr. CO, och 0,328 gr. IDE Var

ce. 0,493 gr. gaf O,1288 gr. Na, 5 Oj och 0,2396 gr. DON

Funnet. Beräknadt.

a b Ce

DO: — 48,87 48,50 47,90

NasO 12,05 — SE 13,03

CO, BU DIR 21,73

bi Via OO HN 030 Ort 8 HORST Dart den

genom sönderdelning af didymnitrat med ett öfverskott af

natriumkarbonat erhållna, volyminösa fällningen lemnades på

ett varmt ställe i beröring med ett mycket stort öfverskott af

natriumkarbonat, erhöllos efter någon tid långa och mjuka,

svagt röda, silkesglänsande nålar, hvilka efter utpressning lik-

nade pappersmassa. Saltet kunde icke genom utpressning full-

ständigt befrias från den natriumkarbonat innehållande lös-

ningen, hvarför saltet, såsom synes af analysen, innehöll ett

öfverskott af natriumkarbonat. Saltets vattenhalt kunde derför

icke med fullkomlig säkerhet bestämmas. Vid upphettning

till 120? förlorade det öfver svafvelsyra torkade saltet 15,01

proc. H,O eller 7 H, O (beräkn. 15522)

Saltet analyserades efter torkning öfver svafvelsyra.

a. 0,556 gr. gaf 0,229 gr. IDR OT LR NaCl C

pb. rÖjgsaoror gat 0,34 ST. CO KSS

Funnet. Beräknadt. f <

ID SOR 41,19 41,20 &

Na,O 15,81 i 14,94 | -

CO, 24,84 26,50

Dudykoralat, Di. 0, 30,0, + 10 H, 0: "Oxalsyra fälter

ur didymsalters lösningar en volyminös, mjuk och amorf fäll-

ning, som inom kort antager kristallinisk beskaffenhet. Didym-

22 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

oxalatet bildar då ett rödaktigt, kristalliniskt pulver, som löses

1 syror vida svårare än lantanoxalatet. Saltet torkades öfver

svafvelsyra.

a. 0,5285 gr. gaf 0,246 gr. Di, O,.

b. 0,763 gr. upphettades i luftbad till 105? och förlorade

0,183 gr. H, O samt gaf 0,356 gr. Di, O,.

Funnet. Beräknadt.

a b

DO 46,55 46,66 46,34

15 0) — 23,98 24,39

Enligt HERMANN!) och MARIGNAC?) är det vid 15” torkade

oxalatet DB TOF05 OT 19 ESO

Didymkaliumoxalat, Dis. Os. 3 C; O, + K,. Os. CO

4H,07?. Kokas didymoxalat med en lösning af kaliumoxalat,

löses det, och ur den hett filtrerade lösningen afsätta sig röd-

aktiga, kristalliniska skorpor, hvilka vid analys befunnos vara

en blandning af ett kaliumdidymoxalat och kaliumoxalat. Då

lösningen utspädes med vatten, uppstår en flockig fällning,

som inom kort sjunker tillsammans till ett tungt, kristalliniskt,

rödlätt pulver. Lösningen innehöll en icke obetydlig mängd

didym.

0,8825 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf 0,378 SN DO:

och" 0825. PKI OT

Funnet. Beräknadt.

DITO 42.83 42.96

10) 13,79 Väl

Saltet innehöll således ett öfverskott af kaliumoxalat, men

det lider intet tvifvel, att det rena dubbelsaltet innehåller det

förhållande mellan Di och K, som formeln utvisar. Saltet för-

lorade vid torkning vid 100” 7,36 proc. H, O motsvarande 3

H, O (beräkn. 6,78), och det vid 100” torkade saltet synes derför

innehålla en mol. H, O såsom de analoga erbium- och yttrium-

oxalaterna.?) Bristande tid har icke medgifvit förnyade under-

sökningar af dubbeloxalatet.

Didymtartrat, Di,. Og.3 C, H, O, + 6 H; 0. Om en lös-

ning af didymacetat fälles med vinsyra, erhålles en af små,

1): J. pr. Ch. 82,394.

2?) Ann. Ch. Phys. [3] 38,175.

?) CLEVE och HÖGLUND. Bih. till K. Vet. Ak. Handl. 1, 8, 48.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 8. 23

runda korn sammansatt, rödaktig fällning, som är lättlöslig i

amoniumtartrat och ur denna lösning icke fälles af alkalier.

Lösningen intorkar till genomskinliga, gummilika stycken af

ett dubbelsalt, som icke blef analyseradt. Didymtartratet ana-

lyserades efter torkning öfver svafvelsyra. Det förlorar vid

100”—110” 4 H, O (funnet 8,22 beräknadt 8,51 proc. H, O).

GÖTT on sat OM er. Di O3.

ORONS ÖST or. Di O3:

ce. 0,657 gr. gaf vid förbränning med blykromat 0,402

fr C Oj och 0,172 er. H, O:

Funnet. Beräknadt.

a b C

DO: 40,00 40,11 — 40,43

C — — 16,68 17,02

H — > — 2.90 2,84

Didymortofosfat. Dis. Os. 2P 0 + 2H, 0. Enligt MARIG-

NAC!) har den fällning, som uppstår vid tillsats af fosforsyra

till en koncentrerad lösning af didymnitrat, denna formel.

Enligt HERMANN?) erhålles af didymsulfat och en eqvivalent

mängd fosforsyra ett fosfat af formeln HL OIL OEEREO!

Didymfosfat, erhållet genom fällning af didymnitrat med

fosforsyra, gaf, efter torkning öfver svafvelsyra, vid analys:

a. 0,344 gr. gaf efter fällning med oxalsyra 0,227 gr.

b. 0,653 gr. gaf vid glödgning 0,0405 gr. H, O.

ce. 0,3136 gr. gaf efter lösning i salpetersyra och fällning

med molybdenlösning samt amonium-molybdenfosfatets lösning

i amoniak och fällning med talklösning 0,14 gr. Mg, P; O;.

Funnet. Beräknadt.

ID OR 65,99 65,77

50: 28,55 Zil631

H;0O 6,20 6,92

100,74 100,00

Didympyrofosfat. Di,. Op. 3 P, 0; + 6 H, 0. Om en lös-

ning af natriumpyrofosfat blandas med ett öfverskott af didym-

!)y Ann. Ch. et Phys. [3] 38,163.

SjKJEfpr Ch: 82;3926 i

24 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

sulfat, utfälles all fosforsyra fullständigt. Pyrofosfatet är en

ljusröd, volyminös och icke kristullinisk fällning. Den ana-

lyserades efter torkning vid 1007.

a. 0,51 gr. förlorade vid glödgning 0,048 gr. H; O.

b. O,197 gr. löstes i salpetersyra och digererades dermed

länge, hvarefter lösningen fäldes med molybdenlösning, då

1,903 gr. amoniumfosfomolybdat utfäldes.

Funnet. Beräknadt.

DO: (94,56) 26,16

ESO: 36,03 34,97

HO I,41 3,87

Didymarseniat. Enligt MARIGNAc!) innehåller arseniatet

23,56 proc. Di, O; och 4,02 proc. H, O, hvaraf ingen sannolik

eller enkel formel låter beräkna sig.

Svafveldidym. MariGnac?) erhöll genom glödgning af

didymoxid i kolsvafla en brungrå massa, som vid fuktning

med vatten utvecklade svafvelväte. Dess formel var Di, 53.

Ett oxisulfuret Di, 5 erhålles genom glödgning af didym-

oxid med natriumkarbonat och svafvel. (MARIGNAC 1. c.).

!). Amn. Ch. et Phys. [3] 38,164.

He NR

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 9

MELLERSTA SVERIGES

GLACIALA BILDNINGAR

OTTO GUMZELIUS.

Om krosstensgrus, glacialsand och glaciallera.

Med 3 taflor.

(MEDDELADT DEN 11 FEBRUARI 1874.)

STOCK HOLM, 1874.

P. A NORSTEDT & SÖNER

KCNGL. BOKTRYCKARE.

Et FER ” (NG

AG he

NAN ae

A a

”

EN, jön

[0 AE Mår Kören AM

EEE inre aleavinie byt LR trkrstlinde

DAR rröKne HÖR torkan KAO [CER

OL förlotnie 4 alågatsjt

ANS

v. I

| , IKEA NE RR

Lag EO Irväreftor /Å TSV NIE IS SURA pe

OK sv SE Anjala bår ÄN

i ' 2

EN FR Jon!

EN > Ara 10p EN i

ee ITS ad 2

ROST TO ETT ji co Abe LENS si

( ör £ 1

dp lv Hi; Fed SE

A MYR föntdldy em bs 201 [ Ae

NM lv kön vi öka MIR Oy Dy Mig

NN VIL tv od aa Löv

3 i pat REN N Ce

ON > 0 " - i PAL ; KRA.

HARRI ERA RENARE FORA SNS

"KON nolla tl äg. UT bosatt säärravit ATA

[| lp föl

i Sea a a PY KEN ,;V |

| | j er

& - | SJ

i ff

= NE [ A

Redan på 1700-talet finner man hos en och annan förfat-

tare några iakttagelser, rörande de här ifrågavarande bildnin-

garne -— Sveriges diluvium — men det var först genom SEF-

STRÖMS undersökningar och genom hans år 1838 utgifna af-

handling om »Skandinaviens räfflor» !), som detta studium egent-

ligen väcktes till lif. Med ifver fortsattes hans forskningar af

andra såväl svenskar som utländningar och många af de i ve-

tenskapens häfder mest lysande namn visa sig såsom deltagare

i den sedermera uppstående långvariga striden mellan dem,

som försvarade »rullstensfloden», och dem, som, med erkän-

nande af vigten och värdet af SEFSTRÖMS och hans efterföljares

undersökningar, likväl bestredo sjelfva den uppgifna orsaken

till de iakttagna fenomenen och försökte andra förklaringar,

bland hvilka den så kallade glacialteoriens anhängare dock slut-

ligen segrade, då de anskaffade allt klarare bevis för riktighe-

ten af sina påståenden, först genom S. LovÉns upptäckt?), att

en ishafsfauna fordom lefvat i de Sverige omgifvande hafven,

samt vidare genom O. TORELLES resor till Schweiz, Island,

Norge, Spetsbergen och Grönland för att studera glaciererna

och skridjöklarne, samt genom hans sammanställning?) af sin

sålunda förvärfvade erfarenhet med förhållandena här i Sverige,

sådana de blifvit iakttagna dels af honom sjelf dels AN ll, Me

Post?) dels af A. ERDMANN)) och hans medarbetare.

Sålunda hade man i slutet af 1850-talet kommit derhän,

att det kunde anses bevisadt och obestridligt, att Sverige, att

Skandinavien, en gång haft ett dylikt utseende som nu Grön-

land eller Spetsbergen.

1) I Vet. Akad. Handl. för 1836.

ANNO af VI AL Fo för 1846.

3 Bidrag till Spetsbergens Molluskfauna 1859.

SJVORASN ER för är, L8b4:— 0. af V. ALE. för får 18560:

5) Några ord till belysning af den geologiska kartan öfver Fyrisåns dal-

bäcken. 1857.

4 O. GUMZELIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

Sedan hafva under de sist förflutna femton åren en mängd

forskare lemnat hvar sina bidrag till kännedom om de genom

den mägtiga inlandsisens inverkan på den fasta berggrunden

och på de från denna afsöndrade blocken, stenarne och grusct

uppkomna s. k. lösa jordarterna. Man har studerat dem i åt-

skilliga riktningar; man har sökt förklara deras tillkomst; man

har ordnat dem i två stora grupper: de, som hafva uppkommit

medan istäcket ännu höljde landet — de glaciala — och de,

som efter istäckets försvinnande tillkommit och ännu bildas,

till en del genom omarbetning af de nyssnämnda — de post-

glaciala.

Man har vidare sönderdelat hvardera gruppen i särskilda

afdelningar. Dessa äro hos den glaciala gruppen, af hvilken

en del är föremål för denna undersökning:

Enligt A. ERDMANN i »Sveriges Qvartära Bildningar»!)

(i öfverensstämmelse med den af v. Post redan 1854 och 1856

i ofvan citerade arbeten lemnade indelning och nomenklatur):

Rullstensgrus,

Hvarfvig lera och mergel =

= Glaciallera (inclusive

Glacialsand och Glacialt skalgrus).

Enligt O. Toreir i »Undersökningar öfver istiden»:2)

Diluvialsand och — lera,

Gamla moräner, moränfält,

Rullstenssand och åsar,

Yoldialera,

Snäckbankar,

Arcalera,

Rhynchonellalera,

Dryaslera,

Torfmossarnes bottenlager med Betula nana.

Dessa två uppställningar skilja sig dels deruti, att O. To-

RELL antager en bildning — diluvialsanden — äldre än ERD-

MANNS krosstensgrus, dels sönderdelar ERDMANNS glaciallera i

flera underafdelningar. Båda dessa skiljaktigheter grunda sig

likväl på förhållanden dels i Skåne dels i Norge och andra

länder och hafva, så vidt man hittills känner, intet fullt mot-

svarande inom den öfriga delen af Sverige, hvarför jag här

') Bidrag till kännedomen om Sveriges Qvartära Bildningar. 1868.

2): Ös vaf VIA: EV för 1S42, N:omlO:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25 NO de )1d

— då frågan egentligen rör Sverige mellan Skåne och Norr-

land — vill lemna dem åsido, synnerligen som undersökningen

af gränstrakterna mellan det skånska krossgrus, som liknar

mellersta Sveriges, och den egentliga skånska krossgrusleran

ännu icke — så vidt jag har mig bekant — är fullständigt

verkstäld.

Jag vill sålunda här hålla mig till den i Sveriges Qvartära

Bildningar använda indelning, såsom egentligen uppstäld för

och närmast afseende de förhållanden, som jag mest haft till-

fälle att studera i naturen. »Krosstensgruset är den äldsta

bland posttertiärtidens bildningar inom Sverige», säger ERp-

MANN!), och deruti har han ovilkorligen rätt, om påståendet

något inskränkes och uppställes på följande sätt: Krosstens-

grusets understa lager äro de äldsta bland posttertiärtidens

bildningar inom större delen af Sverige.

Som man ser, äro här två inskränkningar gjorda, af hvilka

den senare egentligen gäller sydligaste Sverige, men också

möjligen kan, ehuru vi ännu icke hafva några direkta bevis

derpå, gälla andra delar af vårt land. Den förra inskränknin-

gen vill jag motivera i det följande.

Krossgruset består nämligen af två eller tre olika bäddar,

hvilket också af ERDMANN omnämnes, ehuru han tydligen un-

derskattar vigten och betydelsen af detta faktum. Dessa bäd-

dar äro icke blott ganska skarpt och tydligt skilda från hvar-

andra, såsom H. v. Post visat i sina uppsatser om krosstens-

bäddarne i Skedvi socken och om glaciallagren vid Strökärr,

utan de äro äfven mellanlagrade af ganska mägtiga skiktade

bildningar, hvilket ERDMANN kände såsom undantagsfall, men

hvarpå jag förliden sommar lyckades påträffa flera tydliga

exempel, som längre fram skola anföras.

H. v. Post säger i den förutnämnda uppsatsen?) (1856)

att den undre bädden är alldeles oskiktad, att deruti ligga

oregelbundet inströdda en stor mängd stenar, somliga kantiga,

men större delen mer eller mindre rundade. Särskildt om-

nämner han, att ju närmare bottenbäddarne desto mera run-

dade, ju närmare dagen desto mera kantiga, stenar. Intet spår

till skiktning förekommer., Ofvanpå denna bädd utan några

iakttagne mellanliggande aflagringar ser man en sandigare kross-

stensbädd af gul sand och gneisgrus med stora massor kantiga

1 Bidr. till kännedomen om Sv. Qv. Bildningar. 1868, sid. 51. :

2) Om kkrosstensbäddar i Skedvi socken 1 0; AGLVÄLLA TB LO00:

6 0. GUM.ELIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

stenar. De båda gruslagren visa också en olika sammansätt-

ning i det, att det undre består till största delen af kambriska

och siluriska bergarter, det öfre deremot nästan uteslutande af

närmaste traktens gneis och granitarter.

I afhandlingen om Strökärr!) skiljer v. Post mellan det

undre och det öfre krosstenslagret. Han säger, att ytan af

det förra är nästan horisontel och skarpt begränsad mot det

öfre, att det bildas af en mörkt svartgrå, hård och fast massa,

samt att stenarne deruti äro rundade och repade. Det öfre

krosstenslagret delar han i två afdelningar, det hårda och det

lösa. Det förra af dessa hade lagt sig helt tvärt» utanpå ytan

af den »fina hvitaktiga mosand», som täcker bottenlagrets yta,

saknar nästan alldeles finare sand, synnerligen i de undre de-

larne, är hårdare, men kan icke alltid skarpt skiljas från det

öfverliggande lösa lagret. Detta åter har mellanrummen fylda

med en finare rostgul sand eller rostigt grus, hvilket stundom

utgör hufvudmassan af detta lager. I båda finnas »rullstenar»

och kantstötta stenar, synnerligen i det undre, samt äfven en

mängd stora stenar, men icke det fina bergartsmjölet, som i

den understa banken. Båda de öfre bäddarne ligga i oregel-

bundna, större och mindre linser, i hvilka man ser ränder af

finare sand, »häntydande på skiktning, som dock saknas.»

I en uppsats!) af C. W. PAsKuULL, år 1860, finna vi föl-

jande' uttalande: »Slutligen få vi anmärka, att, ehuru krosstens-

grusets massor i allmänhet och, så vidt vi iakttagit det, ej förete

någon skiktning eller afsättning i lager, kan dock en sådan

undantagsvis förekomma.» Att författaren härvid icke talat af

egen erfarenhet, kan man sluta af hans (af mig understrukna)

reservation. Han har sålunda troligen endast syftat på v. Posts

iakttagelser i Skedvi socken.

Det var nämligen vid denna tid ej hvarken kändt eller

antaget, att krossgruset i allmänhet utgjorde annat än en sam-

manhopad, helt och hållet olagrad, massa af sand, grus, sten

och leraktiga delar.

I A. ERDMANNS år 1857 utgifna »belysning af den geolo-

giska kartan öfver Fyrisåns dalbäcken» anföres sålunda på sid.

6: »att krosstensbäddarne i sitt inre sakna alla tecken till hvarf-

vighet;» och på sid. 27: »under hvilka förhållanden som helst

de än må uppträda, utmärka de sig allestädes genom sin full-

)) I Ö. af V. A. F. för år 1862.

?) Om de lösa jordlagren i en del af Mälaredalen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 9. 7

komliga saknad af all skiktning och hvarfvighet och bestå allt

igenom af en utan all ordning sammanförd massa af än gröfre

än finare stundom ler- och mullblandadt grus och sand, med

deruti mer och mindre ymnigt inneliggande större och mindre

dels alldeles kantiga dels endast kantstötta eller obetydligt af-

nötta stenar, s. k. krosstenar».

Likaså säger TH. KJERULF år 1860:!) »Alt hvad jeg dog

har seet leder til den Regel, at de ere uordentligt sammen-

hobede, Aur med Sand, Ler, smaa og store Sten om hinanden,

uden Lagning;» och på ett annat ställe: »Ogsaa her viste sig

den egentlige indre Banke fuldkommen ulaget bestaaende af

Sand og Lergrus med enkelte iliggende svere Blokke» — —

kun overst i Randen af Banken var den omgivet med tynde

Lag af fin Sand; og derover laa Dalens sedvanlige Ler.»

Det var väl egentligen Vv. Posts andra ofvan nämnda af-

handling om glacierlagren vid Strökärr, som genom sin detal-

jerade utredning vände uppmärksamheten åt detta håll. Också

nerlman: tedan 1869 en) och 1804 två. ande från Sveriges

Geologiska Undersökning utlemnade kartebeskrifningar kro$ss-

grusets olika arter omnämnda, hvarvid dock torde böra an-

märkas, att observationerna redan kunnat vara gjorda, när vV.

Post lemnade sitt meddelande.

I beskrifningen till bladet »Stockholm»?) läses sålunda på

sid. 35: »oftast utgöres det af ett groft, rostigt, 1 allmänhet

föga lerblandadt, grus med inbäddade skarpkantiga stenar, så

hårdt sammanpackadt, att man har svårt att djupare nedtränga

deri; någon gång och då vanligen på större djup, utgöres det

af ett fint, stoftlikt, mycket lerigt sandlager, ofvanpå hvilket

man någon gång kan få se det gröfre gruset hvila.»

Åfvenså läses på sid. 33 af beskrifningen till bladet »Säf-

staholm»?) följande: »Ett eget slag af krosstensgruset är, hvad

man kallat Jökelgrus (Glacialgrus), som skiljer sig från vanligt

krosstensgrus genom det fasta sammanhang, som bestånds-

delarne vunnit till följe af ett lerigt bindemedel, som dessutom

här tillika är något kalkhaltigt.» — — — Här och der i mas-

san finnas »rundslipade och repade stenar». »Ifrågavarande

bildning ligger underst bland krosstensgruset». Det är endast

!) TH. KJERULF och M. SARS. Iagttagelser over den postpliocene eller

glaciale formation i en del af det sydlige Norge.

2) Sveriges Geologiska Undersökning. N. o. t. u. om bladet »Stockholm»

af J. O. FRIES, A. H. WAHLQVIST och A. E. TÖRNEBOHM. 6. 1863.

3) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. Säfstaholm af ELIS SIDENBLADH. 9. 1864.

5 0. GUMALIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

genom jernvägsarbete på två ställen i V. Vingåkers socken

blottadt.

På sid. 23 af beskrifningen till bladet »Hellefors»!) näm-

nes, att af jernvägen genomskurna krosstenskullar ofvanifrån

ända till 20 fots djup utgöras af vanligt kantigt grus, men

deremot närmast berghällen bestå af fin något skiktad sand

af än större och än mindre mägtighet med deri här och der

imbäddade större och mindre stenar och block.

I beskrifningen till bladet »Malmköping»?) nämnes, att

man ofta i en krossgrusbank kan »tydligt åtskilja ett öfre och

ett undre lager, något olika till färg och beståndsdelar. I det

undre är den fina grundmassan vanligen mera öfvervägande

och de deri inneslutna stenarne färre och mindre» På sid.

27 meddelas en afbildning af en år 1860 gjord jernvägsskärning

NV. om Bursjön i Hyltinge socken, der under åkerlera och

hvarfvig lera visade sig ett krossgruslager af större och mindre

kantiga och /'kantstötta stenar, inbäddade i fin hvit, något lerig

sand, hvarunder följde grof sand eller fint grus, lerfritt och

tydligt skiktadt; finare och gröfre skiktad sand i slingrande

lager, hvarunder åter kom en krossgrusbank, bestående af fin

mjölig sand, något blandad med kantiga mindre stenar och

hvilande på fasta berget.

I beskrifningen till bladet » Vårgårda», 7) meddelas på sid.

28: Vid större gräfningar kan man urskilja två olika lager.

»Det undre, det egentliga glacialgruset, består af en oren sand

med inneliggande enstaka mindre stenbitar», hårdt samman-

packad. Det öfre är lösare, mer eller mindre rostigt och in-

nehåller en mängd inbäddade större och mindre stenbitar.

»Stora stenblock, så ytterst allmänna i det öfre gruset, saknas

alldeles i det undre.» Åfven kalkhaltigt krosstensgrus före-

kommer såsom det undre lagret.

I beskrifningen till bladet »Ulricehamn»?) anföres: »Vi

kunna särskilja trenne olika varieteter af krosstensgruset. Det

understa är fint, nästan lerigt, saknar större stenar, är vanligen

mörkgrått till färgen och mer eller mindre kalkhaltigt. Derpå

hvilar ett gröfre skarpt grus, ljust till färgen och inneslutande

en mängd större och mindre, dels rundade. dels kantiga ste-

u. om bl. »Hellefors» af O. F. KUGELBERG. 12. 1864.

u. om bl. »Malmköping» af A. E. TÖRNEBOHM. 17. 1865.

. om bl. »Vårgårda» af J. O. FRIES. 20. 1866.

u. om bl. »Ulricehamn» af A. E. TÖRNEBOHM. 21. 1866.

DESS GE UI INSO!

) NGN SO:

IDEER NING:

SETT GO:

+ A+ c&

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 9. 9

nar.» Detta grus är tvättadt och något skiktadt samt består

af traktens och Falbygdens bergarter. »Den tredje och yngsta

arten af krosstensgruset har en prononceradt rödbrun färg,

består af en stoftfin grundmassa, hvari skarpkantiga stenar af

olika storlek flnnas inbäddade». Mest hornblendegneis och

jerngneis. j

I beskrifningen till kartbladet »Eriksberg»,!) nämnes på

sid. 32: Det finnes här »åtminstone tvenne skarpt skilda lager

inom ifrågavarande grus», hvilka redan 1862 beskrifvits af v.

Post från den här liggande jernvägsskärningen V. imvid Strö-

kärren 1 Stora Malm.

I beskrifningen till bladet »Sämsholm»?) läses på sid. 28:

»Af krosstensgruset kan man nästan öfverallt här urskilja tvenne

tydligt skilda lager. Det undre utgöres af en fin lerig grå,

någon gång i brunt stötande, sand med inneliggande mindre

stenbitar, hvilka dock ej här förekomma till så stor mängd,

som i det öfre lagret, som består af ett vida lösare, mer eller

mindre rostigt grus. Isynnerhet inom nordöstra delen af kart-

området "händer ofta nog, att detta öfre lager antimgen helt

och hållet försvinner eller blifver mindre mägtigt, så att det

undre träder i dagen — — —». Det undre lagret visar sig i

större delen af östra kartområdet kalkhaltigt och täckes van-

ligen af ett mer eller mindre mägtigt lager af kalkfritt kross-

stensgrus.

I beskrifningen till »Rånäs»,?) finner man, att ett kalkhal-

tigt krosstensgrus ligger underst, och det vanliga krosstens-

gruset derofvanpå. Det förra förefinnes sannolikt nästan öf-

verallt inom kartans område. Detta undre grus är dock icke

på alla ställen lika; det liknar stundom vanligt rödt fältspats-

grus, men är i allmänhet blåaktigt grått. Det ligger stundom

omedelbart under mergeln och glacialsanden. Det öfre gruset

består vanligen af traktens bergarter, dock finnas stundom också

smärre kalkstenar och sandstenar.

I beskrifningen till bladet »Borås»?) omnämnas tre olika

slags krosstensgrus; det understa, fast sammanpackade gruset,

i hvilket trapp, sandsten, alunskiffer och kalksten rikligen före-

komma; ett mellanliggande, som vanligen i form af åsar eller

1) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Eriksberg» af DAVID HUMMEL, 22. 1867.

2) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Sämsholm» af J. O. FRIES. 25. 1867.

3) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Rånäs» af E. SIDENBLADH. 27. 1565.

2) 8. G. U, N. o. t. u. om bl. »Borås» af M. STOLPE. 28. 1868.

10 0. GUMAELIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

kullar skjuter fram ur det öfversta, och som består af till det

mesta mindre stenar, af hvilka flertalet äro rundade och nötta,

stundom ordnade i olika lager af gröfre och smärre sten, sand

och grus samt sträckande sig åt söder från en del höjder.

Den tredje arten kallas i trakten »mjele» och består af fin och

lös sandjord af gråbrun eller rödbrun färg med inblandade dels

kantiga dels nötta stenar i olika myckenhet.

I beskrifningen till bladet »Leufsta»,!) läses å sidan 32:

Krosstensgruset är här af två slag, kalkbaltigt och ej kalkhal-

tigt. Det förra är det underliggande och kallas med anledning

af sin hvita eller hvitgrå färg »hvitmo»; det går sällan i da-

gen, utan täckes vanligtvis af ett lager ej kalkhaltigt kross-

stensgrus, som i norr och öster blott är en eller två fot mäg-

tigt, men längre mot vester tilltager, »under det att på samma

gång den skarpa begränsningen, som emot norr och öster fin-

nes emellan hvitmon och detta grus, aftager.»

Mellan dessa båda grusaflagringar träffas på många ställen

ett mindre, sällan mer än en half fot mägtigt, lager af tydlig

hwarfvig mergel, men som icke synes hafva stor ytutsträckning

på hvarje ställe».

Här bifogas en not af A. ERDMANN: »Huruvida det öfre

krossgruslagret är att anse såsom från isflottor utstjelpta aflag-

ringar under den tid, då mergelns afsättning försiggick, eller

såsom en senare tidsbildning, uppkommen sedan mergellagren

blifvit upplyftade och torrlagda, samt under verkningarne af

en ny istid (eller åtminstone under ett nytt skifte af istiden),

är en fråga, på hvilken ett afgörande svar ännu icke kan gif-

vas. Hittills framstår nemligen ett sådant glaciallerans öfver-

lagrande af krosstensgrus såsom ett enstaka faktum, hvilket

mig veterligen ännu icke annorstädes här 1 landet blifvit ob-

serveradt eller bekantgjordt.»

Afven i den samma år offentliggjorda, af samme geolog

författade, beskrifningen till det bredvid liggande bladet »Eg-

gegrund»?) finner man de båda grusarterna omnämnda och

framställes den åsigten, att det kalkhaltiga, underliggande,

äldsta gruset »här blifvit aflagradt af de förromnämnda i NNV.-

SSO.-lig rigtning framgående jökelisarne, hvarefter det i ytan

liggande, ej kalkhaltiga gruset aflemnades af de yngre i N--

Så NNO.- SSV.-lig rigtning framskridande>.

1)-8, 46. U; Nont. u. om bl. oLeutsta» ar Av EH. WAHLQVIST. 200-07868-

?) S. G. U. N. o. t. u. om bl. »Eggegrund» af A. H. WAHLQVIST. 30. 1868.

BIHANG TILL K. SV. "VET.-AKAD: HANDL. BAND 2. N:O 9: ML

Äfven de tunna mellanliggande mergellagren omnämnas

såsom här iakttagne.

Dessutom får man den beskrifningen: »Å fastlandet är

det kalkhaltiga krosstensgruset ganska fint söndermalet, något

lerigt samt mera fritt från inblandade stenar. Det öfverliggande

kalkfria är deremot vida mer stenigt och groft, och man igen-

känner här spillror af gneis- och granitvarieteter, som utgöra

nejdens vanliga bergarter.»

Åfven på öarne, der egentligen intet grus, utan endast

större och mindre sten finnes, kan man iakttaga samma lag-

ringsförhållande, kalkstenarne underst och ofvanpå dem en till

två fot dylika stenar, men af andra bergarter med blott några

få kalkstenar.

Vid denna tid (1868) utgafs A. ERDMANNS »Sveriges Qvar-

tära Bildningar», i hvilken bok vi finna en sammanfattad fram-

ställning af allt, som dittills förekommit vid landets geologiska

undersökning genom den för ändamålet inrättade byrån, men

då några egentliga beskrifningar af förhållandena på olika en-

skilda lokaler deri ej meddelas, har jag hellre anfört hans

medarbetares uppgifter, såsom lemnande en klarare och, så

att säga, mera personlig inblick.

I beskrifningen till »Örbyhus»!) anföres sid. 16, att det

kalkhaltiga krossgruset här blott förekommer på få ställen.

En lagerföljd från ett grustag nordost från Tegelsmora kyrka

meddelas:

vanligt krosstensgrus..s..e.eee-eeee (AOL,

kkallshaltiotr d:or Rea ANGE

grof och ren sand u.ssnescsccssesce 03»

kalkhaltigt krosstensgrus till obestämdt djup.

I beskrifningen till bladet »Svenljunga»?) säges, att kross-

gruset närmast ytan består af en stoftfin grundmassa af rostigt

brunfärgadt utseende med en mängd olikartade, skarpkantiga

stenar, mest af ortens bergarter hornblendegneis och jerugneis.

Under detta hvilar ett annat lager, mot hvilket gränsen ofta

är ganska skarp, men stundom också otydlig. Detär ett skarp-

kantigt, mer och mindre groft grus med större och mindre

stenar dels kantiga dels rundade. Det är till färgen ljusare,

grått eller blågrått. Stenarne aftaga i denna grusart mot dju-

NE SIG. U.NIO b. usom bl »Örbyhus» af M. Stolpe. 32. 1869.

3 8 G U. N. o. t. u. om bl. »Svenljunga» af V. KARLSSON. Bö: IKOCO:

102) 0. GUMZELIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

pet såväl i antal som storlek, så att gruset närmast berghällen

blir stenfritt samt lerigt och stoftfint. I detta grus träffas

stundom fragmenter af bergarter, liknande Falköpingstraktens.

I beskrifningen till bladet »Å mål» !) finnes omnämndt, att

man på ställen, der krossgrusbankarnes inre kan iakttagas, ej

sällan ser två tydligt skilda lager, af hvilka det undre är lju-

sare och gröfre samt stundom företer en oredig skiktning, det

öfre deremot är mera rödbrunt, finare och fullkomligt oskiktadt.

I beskrifningen till bladet »Viskafors» ?) anföres, att kross-

grusbankarna, der man får tillfälle att närmare granska dem,

visa sig bestå af tvänne, ofta nog trenne, olika lager. Underst

en ofta stoftfin lerig sand med enstaka mindre stenbitar, hårdt

sammanpackad och sammansintrad. Stenarne äro talrikare

uppåt, men försvinna nästan alldeles mot djupet. Ofvanpå

detta träffas stundom, men långt ifrån alltid, ett gröfre, skarpt

grus, stundom med tydlig skiktning mellan olika groft och

rent grus, inneslutande en stor mängd större och mindre dels

afrundade dels skarpkantiga stenbitar. »Den finare sanden tyc-

kes vara ursköljd af vatten.» »Det är i detta lager, som de

s. k. jökelstenarne, eller sådana, som genom nötning mot klipp-

hällen eller mot hvarandra erhållit repor på sidorna, hufvud-

sakligen anträffas.» Öfverst hvilar merändels ett lager af fint,

löst, mer eller mindre rostfärgadt grus med massor af inbäd-

dade, alltid skarpkantiga stenflisor, och i hvilket äfven större

flyttblock talrikt förekomma. Det understa är det mägtigaste

(iakttaget mer än 16 fot), det öfversta sällan mer än d3—6 fot.

Hvad det mellersta ' beträffar, förekommer det än såsom ett

några tum till flera fot mägtigt lager mellan de båda andra

än såsom en egen liten kulle eller långsträckt ås, framträdande

ur de omgifvande krossgrusfälten.

I beskrifningen till bladet »Salsta» 3) finner man det förr

omnämnda kalkhaltiga gruset i östra Upland omtaladt såsom

iakttaget på flera ställen, hvarjemte bifogas nedanstående lager-

följd, erhållen under en brunnsgräfning vid Brunna i Lena

socken, men endast meddelad författaren, hvarför bestämnin-

garne icke torde kunna få med säkerhet anses fullt likartade

med de här i allmänhet förekommande:

G. U. N. o. t. u. om bl. »Åmål» af A. E. TÖRNEBOHM. 34. 1870.

G. U. N. 0. t. u. om bl. »Viskaforsy af J. O. FRIES. 41. 1870.

G. U. N. o.. ts u..om bl. »Salsta» af A: L. TH. PETTERSSON. 43. 1871.

BIHANG TILL: K. SV. VET.-AKAD: HANDL: BAND 2 N:O 9. 13

Glace INS st ba rö EOt

NAN sand... NA SAML IDLE

Kalkkaltiot/örus; inte a. 0

Groft grus (temligen rent, späc-

kadt med hufvudsakligen ägg-

StonarIstenar)N ASAT: RISE 1200»

Rin dsandiNrentisad. . OM ee 20

Kalkekaltis sand: PoE 0:08

Hastanbershällensat 4... ae — »

Af alla dessa här anförda fakta skall man finna, att kross-

stensgruset allmänt består af flera olika bankar (i öfverens-

stämmelse med, hvad v. Post redan 1856 uppgaf från Skedvi)

och att detta förhållande visat sig i Östergötland och Söder-

manland, i Upland, Vestergötland och på Dalsland, hvartill

enligt författarens erfarenhet kan läggas Nerike och Vestman-

land samt enligt A. ERDMANN!) äfven Dalarne. Sålunda hafva

vi allmänt inom mellersta Sverige, underst bottengrus samt

derofvanpå yngre krosstensgrus.

Bottengruset utmärker sig genom ett större sammanhang,

stundom öfvergående till en stor fasthet och hårdhet, innehål-

ler både rundade och kantiga stenar, till en del af bergarter,

som åtminstone numera ej finnas i den närmaste omgifningen,

har ofta grå eller gråblå färg, är stundom så söndermalet, isyn-

nerhet närmast berghällen, att det liknar en krossgruslera, Vi-

sar aldrig skiktning, bildar sammanhängande bankar, temligen

jemna till sin öfre yta, samt är oftast den mägtigaste delen af

krossgrusbildningen.”?)

Krosstensgruset — det yngre — visar vanligen ett mindre

fast sammanhang, innehåller nästan endast kantiga stenar, är

ofta synnerligen rikt på sand och fint grus, är vanligen till

färgen gult eller brunt, har sällan stor mägtighet, förekommer

mest såsom större eller mindre oregelbundet formade linser,

kullar eller åsar, hvilka ej öfverallt täcka de undre lagren,

innehåller ej sällan, i sin massa inbäddade eller på sin yta

hvilande, stora block och stenar, samt består till sitt hufvud-

sakliga innehåll af de bergarter, som nu finnas 1 trakten.

1) Sv. Qv. Bildningar. 1868.

2) Under detta slags grus är i här ifrågavarande del af Sverige aldrig nä-

got löst jordlager med säkerhet iakttaget. Den ofvannämnda brunns-

gräfningen vid Brunna i Upland visar visserligen underst två lager, som

benämnas sand, men huruvida det understa kalkhaltiga lagret i sjelfva

verket är annat än fint söndermalet krossgrus, eller om under detta la-

ger på sidan om den anträffade berghällen andra »lösa» jordlager finnas,

torde tillsvidare få anses oafgjordt.

14 O. GUM.ELIUS, GLACIALA : BILDNINGAR.

Mellan dessa båda krossgrusarter finner man ej sällan, i

vissa trakter af vårt land, en tredje bädd, som visar väsentliga

olikheter med båda de nyssnämnda, och hvilken dessutom ofta

framträder ås- eller ryggformigt genom det öfre krosstensgruset.

Detta slags grus innehåller såväl rundade som skarpkantiga

stenar, visar spår af urtvättning genom rinnande vatten, i det

de finaste partiklarne ofta äro bortsköljda (måste dock väl

skiljas från det s. k. »svallgruset»), är stundom i någon mån

skiktadt, samt innehåller i allmänhet en rikedom af repade

stenar. Sådant skiktadt grus är, efter hvad förut blifvit nämndt,

träffadt hufvudsakligen i Vestergötland och på Dalsland, men

äfven i Stockholmstrakten samt i Nerike, och synes stå i ett

visst förhållande till höjder och bergryggar, vid hvilkas södra

sida M. STtoLPE iakttagit det.)

Sannolikt är det en dylik bildning, som A. G. NATHORST,?)

iakttagit förliden sommar vid L. Åby, ej långt från Nozrköpiadl

Denna åslika bildning, säger N., »är en i vatten aflastad sido-

morän från en glacier, som skjutit ut i hafvet.» — Äfven jag

har kommit till den åsigten, att denna ås utgör en del af en

sidomorän, men inser icke nödvändigheten af, att den blifvit

aflastad i hafvet från den dit nedskjutande glacieren. Det kan

vara en möjlighet, att den blifvit sålunda bildad, och särskildt

torde denna möjlighet kunna antagas derför, att åsen ligger så

nära hafvet, men den torde lika - kunna vara bildad på fast

land. Om nämligen en glacier skrider fram ur en dal ut på

en öppen mark, synes det vara väl antagligt, att de hittills

medförda stenarne och blocken, som bilda sidomoränen (och

som framförts dels på isen nära dalväggen dels också mellan

dessa) nu aflastas vid glacierens sidor invid dalens mynning

och sålunda efter hand här bilda en ås af skiktadt grus med

dels repade dels kantiga stenar och block, men utan slam och

fin sand.?)

På dylikt sätt torde de ifrågavarande bildningarne i We-

Stereo möjligen kunna förklaras, ehuru jag ej haft till-

1) Se förut citerade beskrifning till bl. »Borås».

2) Om en åsbildning vid Lilla Åby i Östergötland. G. F. F. för 1875,

sid. 248.

3) Att. der sidomoräner förefinnas på en glacier, dessa ligga på förutnämda

sätt, är väl kändt och visar sig äfven af de spår, de efterlemnat på dal-

väggarne, hvilka ofta äro lika väl slipade och refflade som dalbotnen.

Ett vackert exempel härpå hade jag förliden sommar tillfälle att få se

i en trång sprickdal genom höjden 5. om Halsberg, !, mil S. om

stationen, invid Halsberg—- Motala —Mjölby jernväg.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0O 9. 15

fälle att se dem i naturen och således ej af egen erfarenhet

kan döma derom.!)

Vi hafva sålunda funnit lemningar af bottenmoräner —

bottengruset, ändmoräner — dels verkliga ryggformiga änd-

moräner dels det s. k. yngre krosstensgruset, af isen fram-

skjutet eller aflastadt under dess oscillerande rörelser fram och

tillbaka, hvilket äfven torde böra anses omfatta det under form

af midtmoräner o. d. på isens yta framförda och vid dess af-

smältning qvarlemnade materialet — dels slutligen af sido-

moräner — de sistnämnda skiktade, ofta åsformiga, grus-

massorna. 5

Att dessa olika bäddar stundom visa en skarp gräns mot

hvarandra stundom åter bilda en mer eller mindre tydlig öf-

vergång, torde väl bero på lokala förhållanden vid deras af-

lagring samt på isens vexlingar, vid hvilka den framskjutande

ismassan, i det den våldsamt trycker ändmoränen framåt för-

orsakar, att den på en sträcka rubbar bottengrusets underlig-

gande jemna yta och förenar sig dermed, under det längre

bort allt bibehåller sig oförändradt.

Krossgruset uppträder likväl ganska ofta under ännu en

annan form, såsom s. k. svallgrus, men då detta är en hufvud-

sakligen genom vågsvall förorsakad omarbetning af en del af

krossgruset, hvilken försiggått under en senare tid, lemna vi

den här åsido.

Till bildningssättet, men sannolikt icke till bildningstiden,

betydligt skildt från krossgruset är det s. k. rullstensgruset,

hvars tillkomst för närvarande af olika forskare förklaras på

fullkomligt olika sätt. Jag anser mig dock nu icke böra be-

fatta mig dermed, då detta är en sak, som väl kräfver sin sär-

skilda utredning, och då den icke har någon egentlig inverkan

på mitt här föresatta mål — att visa åldersskilnaden mellan

krossgrusets olika bäddar. PER

I detta afseende är deremot glacialleran (A. ERDMANN) af

synnerlig vigt och betydelse.

Redan i några af de förut lemnade utdragen finna vi, att

mellan de två hufvudafdelningarne af krosstensgruset — botten-

gruset och det yngre krosstensgruset — skiktade aflagringar

af sand och lera blifvit träffade. Sålunda hade v. Post redan

1862 vid Strökärr funnit en »fin hvitaktig mosand» på botten-

!) Jfr O. TORELL, Bref om Island i ÖMan NI ANER LL 18ST:

16 O. GUMAELIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

bäddens yta samt ränder af fin sand här och der såväl inuti

bottenbädden som 1 de öfre bäddarne.

Vidare finner man uppgifvet af A. E. TÖRNEBOHM!) år

1865 om ett 1860 gjort fynd i Hyltinge socken, der lager af

skiktadt grus och sand träffas mellan krossgrusbankar. Det

hela är dock icke fullt tydligt framstäldt, utan bär spår af en

tvekan om rätta tolkningen, som år 1860 var lätt förklarlig

och ännu år 1865 icke genom vidare fynd i samma riktning

erhållit ytterligare belysning.

Deremot lemnar A. H. WAHLQVIST år 1868 bestämda upp-

gifter?) om fynd af hvarfvig lera mellan krossgrusets bankar.

Dessa lerlager voro dock till mägtighet obetydliga — omkring

en half fot — och till utbredning små; men de voro talrika,

de voro anträffade på många ställen, det var en tydlig regel,

att de förefunnos mellan det undre kalkhaltiga och det öfre

kalkfria gruset; och det kunde sålunda icke förnekas, att hvarf-

viga mergeln redan börjat bildas, innan en del krossgrusban-

kar ännu kommit på sin plats. Att detta fynd verkade en

viss rubbning i de hittills uppstälda teorierna för de lösa jord-

arternas bildning, visar sig alldeles tydligt af de ofvan anförda

ord, med hvilka A. ERDMANN i en not beledsagar berättelsen

härom, och hvilka ord äfven finnas i det samma år utgifna

arbetet om »Sveriges qvartära Bildningar». Att A. ERDMANN

sålunda ansåg v. Post's »fina hvitaktiga mosand» och andra

ränder af finare sand såsom icke jemförliga med de skiktade

glaciala sand- och lerbildningarne, är tydligt, och dessa först-

nämnde äro väl ej heller att förklara på annat sätt än såsom

bildningar af rinnande vatten emellan glacieren och botten-

moränen samt såsom ursköljningar och sprickfyllningar i kross-

gruset, såsom de också förut blifvit betraktade. Hvad deremot

beträffar "TÖRNEBOHMS uppgift från 1860—65, kan det bero på

förbiseende, att den icke blifvit omnämnd; men det kan också

— och kanske med större sannolikhet — antagas att, dels den

förut omnämnda osäkerheten i afseende på denna iakttagelse,

dels ock svårigheten att- parallelisera dessa sand- och gruslager

med andra kända, förorsakat, att förhållandet ej ansetts med

skäl kunna anföras 1 ofvannämnde arbete. É

Sedan denna tid finner man år 1869 angifvet af M. STOLPE?)

1) 5: 6: UN: 0. t; utom bli > Malmköpmg». 17.

?) 5. G. U. N. o. t. u. om bl. »Leufsta» och »Eggegrund». 29. 30.

3,5. GG. U. No t. utom bl. Örbyhus» 32.0 1869;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 9. 17

fyndet i närheten af Tegelsmora kyrka i Upland af ett 3 tums

sandlager i krossgruset, hvilket lager dock snarare synes ligga

inuti bottenbädden, än utgöra en mellanlänk mellan de äldre

och yngre krossgruslagren, och således närmast motsvara v. Post's

ofvan omtalade »sandränder»; samt år 1871!) den omnämnda

brunnsgräfningen vid Brunna i Upland. Af denna sistnämnda

framgår med temligen stor säkerhet, att sand der förekommer

till ej obetydlig mägtighet under en 12—15 fots krossgrus-

bank, men för öfrigt är denna uppgift ej fullt användbar, så-

som förut nämndes.

Att dessa förhållanden dock icke äro så enstaka, som förut

antagits, derpå har jag i sommar erhållit flere bestämda bevis,

hvilka jag längre fram skall omnämna i sammanhang med några

iakttagelser öfver de glaciala bildhingarne i allmänhet, sedan

jag förut anfört, hvad hittills är kändt om de till glacialperi-

oden i mellersta Sverige hörande sand- och leraflagringarnes

inbördes förhållande.

A. ERDMANN yttrar sig i sitt flere gånger omnämnda större

arbete?) om dessa: att han för bildningen i dess helhet —

hvarfvig lera och hvarfvig mergel samt glacialsand och glacialt

skalgrus — vill föreslå namnet glaciallera, att han anser hvarf”

vigheten ensam för sig vara tillräcklig att bestämma ett ler-

lagers relativa ålder, hvarför hvarfviga leran kan »anses bilda

en framstående geologisk horisont bland qvartärtidens aflagrin-

gar» att glacialleran är yngre än krossgrusbäddarne och rull-

stensåsarne; att stenar och block samt mindre aflagringar af

krosstensgrus tillfördes och afstjelptes af simmande isflottor

under glaciallerans bildning; att denna lera inom olika trakter

af Sverige uppnår en olika stor absolut höjd, som uppgår till

öfver 1000 fot i somliga trakter, till 100 eller 50 i andra, men

i medeltal i den här afsedda delen af landet till 300—550 fots

höjd; att glacialsand förekommer på de högre nivåerna såsom

eqvivalentbildning, motsvarande glacialleran lägre ned, och till

sin bildning beroende på andra slags bergarter, som ej lemnade

material till lera; att denna sand också på några lägre liggande

trakter ses lagervexla med glacialleran och »äfven stundom

ersätta densamma för någon mindre vidd»; samt att hvarfviga

mergeln, der den finnes tillsammans med den hvarfviga leran,

städse bildar den undre bädden, aldrig tvärtom.

1), 8. G. U. N. o. t..u. om bl. »Salstay af A. L. TA. PETTERSSON. 43.

2) Sv. Qv. Bildningar. 1868.

18 0. GUMALIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

Då jag i några fall ej kommit till alldeles samma resultat,

som de ofvan citerade, har jag ytterligare genomgått de från

geologiska byrån utgifna bladbeskrifningarne och i dessa fun-

nit följande upplysningar i här ifrågavarande sak.

År 1862:1)

»Utom de fina sandskikt, som ofta genomdraga den hvarf-

viga leran, anträffas här mångenstädes under denna lera ett

ända till 7—8 fot mägtigt lager af vanligen fin sand, hvilken

ej får hänföras till krosstensgruset, utan måste betraktas såsom

tillhörande antingen en utbredning af rullstensåsarne, der så-

dana finnas i granskapet, eller ock i motsatt fall den hvarfviga

leran sjelf, emedan denna sand också är hvarfvig, hvilket be-

tingas af dels olika korn och dels olika färger hos sanden.»

Samma år:?) Hvarfviga leran ligger ofvanpå hvarfviga mer-

geln; ju mägtigare den förra är, desto kalkfattigare är den se-

- nare. Denna aflagring »hvilar antingen omedelbart på kross-

stensgruset eller ock på en fin, hvit, i öfversta lagret något

lerblandad, men sedan fullkomligt ren sand, stundom flera fot

mägtig.»

År 1863:3) »Under lermergeln träffas vanligen på 15—20

fots djup en mycket kalkrik sandmergel, ofta utan tecken till

inblandad lera. Den är dock tydligt skiktad.»

Följande året:?) »Af denna lerart träffar man, isynnerhet

på ställen, der leran eger större mägtighet, trenne olika vari-

eteter. Den understa och följaktligen den äldsta består af

vexlande lager af en fin gråblå lera och fin lerfri, nästan hvit

sand. Denna varietet är den kalkrikaste och sandskikterna

deri fullt ut lika rika derpå, som lerlagren. Den mellersta

varieteten är vanliga lermergeln och den öfversta den hvarf-

viga kalkfria leran.» Sandmergeln »har aldrig blifvit träffad

der, hvarest hvarfviga lerans hela mägtighet är mindre betyd-

lig. Öfvergången mellan sandmergeln och lermergeln sker än

ganska hastigt än åter mera långsamt; vanligen möter vid dess

början ett sandskikt af vid pass 0,5 tums mägtighet, så ett

tunnt lerskikt, hvarefter sandskikterne blifva allt mägtigare,

och lerskikterne allt tunnare, till dess slutligen nästan endast

sand, blott på enstaka punkter- genomdragen af ett fint ler-

1), SG. U. N. 0. t. u. om” bl. »Arbogay af E.: SIDENBLADH. 2.

2) S. G. U. N. o. t. uu: om bl. »Södertelge» af A. E; TÖRNEBOEM. 4;

3y SG UU. No. t. us om, bl: »Stockholm»-arf J: OC ERIES: AV HO WAGIS

QVIST och A. E. TÖRNEBOHM.. 6.

1) S. G. U. N. 0. t. u. om bl. »Angsö» af J. O. FRIES och V. KARLSSON. 10.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.. HANDL. BAND. 2. N:0 de 19

skikt, finnes. Ganska sällsynt är, att omedelbart efter mergeln

en sådan nästan lerfri sandmergel vidtager.»

Ar 1865:!) »Hvarfviga leran har öfverallt en utmärkt tyd-

lig: skiktning, särdeles som de små, 1 å 5 linier tjocka, lagren

oftast äro skilda genom tunna sandlameller, så att leran vid

torkning sönderfaller i skifvor. De understa, närmast kross-

stensgruset liggande lagren äro ofta mycket sandiga, och ej

sällan träffas närmast under den hvarfviga leran ett lager af

tydligt skiktad gröfre eller finare sand, hvilket sannolikt bör

anses såsom den understa länken af denna 'aflagring.»

År 1867:2) »Någon egentlig hvarfvig mergel finnes här icke,

men dess rum intages af en bildning, som dock måste dit hän-

föras. Detta är en fin, hvit, något lerig sand, med en obetyd-

lig halt af kolsyrad kalk och talkjord». — Strax derefter:

»Utan tvifvel finnes en öfverensstämmelse både i ålder och

bildningsorsaker mellan denna kalkhaltiga sand och hvarfviga

mergeln, fastän lokala förhållanden verkat till frammanande af

stora olikheter så i fysiskt, som kemiskt hänseende. Man kan

sluta härtill från det likartade i lägringsförhållandet. Sålunda

träffas denna kalkhaltiga sand alltid under hvarfviga leran,

hvilket utvisar en något tidigare afsättning. 'Dertill kommer

den stundom företedda vexellägringen mellan sandens yngre

del och hvarfviga lerans äldre. Dessa omständigheter visa full-

komlig öfverensstämmelse med det hos hvarfviga mergeln rå-

dande förhållandet, äfven om allt afseende på den obetydliga

halten af karbonater utelemnas. Sandens utbredning är likväl

ej på långt när så stor som hvarfviga lerans. Endast i dju-

Parelgänkenfrass Im har den anträffats; då vanligen med en

mäsgtighet af ett par fot, men stundom, såsom vid Yngaren,

uppnående 14 fot.»

Vidare samma år:3) Under den hvarfviga leran träffas en

ren, vackert aflagrad sand. »Många bland sådana sandaflagrin-

gar under hvarfviga leran äro troligen att anse som blott för-

sta länken af denna lera, och äro derför icke att hänföra till

krosstensgruset;» samt »hvarfviga leran, som i lågländare och

mera öppna trakter har befunnits uppnå en mäktighet af 20

—30 fot, upptager i nedre lagren än tunnare, än tjockare sand-

skikter och blir då hårdare, under det den öfre delen deraf

1) 8 G. U. N. o. t. u. om bl. »Malmköping» af A. E. TÖRNEBOHM. 17.

2) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Eriksberg» af D. HUMMEL. 22.

3) S. G. U. N. o. t. u. om bl. »Tärna» af E. SIDENBLADH. 24.

20 0. GUMZALIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

med gråblå färg visar sig lös och slipprig. Då nu sandskik-

terna tilltaga i mäktighet allt mera mot djupet på samma gång

som lerhvarfven förtunnas, försvinna dessa senare slutligen så

småningom, och man har då såsom hvarfviga lerans understa

länk blott skiktade sandlager, hvarunder krosstensgruset är att

söka. Hit hör derför troligen också något af den sandy —

som nyss här ofvan omnämndes — »men att uppdraga någon

bestämd gräns häremellan och krosstensgruset är väl knappast

möjligt.»

Ar 1868:!) »I geologiskt afseende äro de (hvarfvig lera

och hvarfvig mergel) hvarandras eqvivalenter, dock så, att

hvarfviga leran är den öfversta och yngsta länken af bildningen.»

»Invid och i närheten af Badelundaåsen träffas en annan

eqvivalent till hvarfviga leran och mergeln. Denna består i

en mycket fin, något lerblandad sand, som icke genomsläpper

vatten, och som, torkad, är ganska fast och sammanhängande.

Stundom ligga deri enstaka tunna lager af hvarfvig lera.»

»Dess mäktighet är ofta mycket betydlig och uppgår i trakten

V. om Sätra brunn till 15—20 fot, såsom man vid brunnsgräf-

derstädes erfarit. Först då man kommit genom denna

. k. glacialsand och ned till något gröfre lerfri, får man vat-

ten. Åfven längre norrut i V. Fernebb socken har denna sand

ganska stor mägtighet.»

Samma år:?) »Mot djupet tyckes sandskikterna (i den

hvarfviga mergeln) vanligen. der de förekomma, tilltaga både

1 mängd och mäktighet, tills man aldra nederst får blott en

skiktad. sand, hvilken man kan anse antingen som en länk i

mergeln eller som en sjelfständig bildning, kalkhaltig glacial-

sand, men att då skilja denna från det kalkhaltiga krossgruset,

är ingalunda någon lätt sak, t. ex. vid Österängby i i Fasta

Visnarne, der under åkerlera och hvarfvig lera medelst borren

genomgicks, med tillsammanlagdt 8 fots mäktighet, först en

rödaktig och derinunder en blågrå, kalkhaltig sand, tillika nå-

got lerig.»

Derefter följa uppgifter om hvarfvig lera, mellanlagrande

den hvarfviga mergelns skikter, och om hvarfvig mergel, in-

gående såsom ett underordnadt jäverdt i hvarfvig Jerk.

Då man finner alla dessa uppgifter om fynd, gjorda, innan

»Sveriges qvartära Bildningar» utkom, kan man se, att det icke

1) S. G. U. N. 0. t. u. om bl. »Salay af O. GUMZLIUS. 26.

2?) S. G. U. N. 0. t. u. om bl. »Rånäs» af E. SIDENBLADH.

bum |

BINANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 9. 21

var brist på kännedom om förhållandet, som föranledde pro-

fessor ERDMANN att tilldela glacialsanden en sådan helt och

hållet underordnad roll i förhållande till den hvarfviga leran

och hvarfviga mergeln.

Åfven i några af de sedan utgifna bladbeskrifningarne

finner man åtskilligt, som i detta afseende är värdt att taga

vara på.

Sålunda år 1869:!) »Stundom inträffar, att sand äfven del-

tager i vexlingen mellan mergelränderna» — — — »Vid borr-

ning mellan Dragby och Högsta gästgifvaregård, der mergeln

ligger i dagen, visade sig, att denna hvarfviga mergel med

sandskikt vid 8—10 fots djup småningom blifvit så rik på

sand, att ett omvändt förhållande” mellan mergel och sand in-

trädde, i det den senare utgjorde hufvudmassan och hvarfviga

mergeln endast tunna ränder. Detta fortfor ytterligare 10 fot

ned och derutöfver. Alltigenom var äfven sanden kalkhaltig.»

År 1870:?) »Hvarfviga mergeln utgör vanligen de undre

lagren af hvarfviga leran. Det händer dock, såsom på flere

ställen uppmärksammats, att under densamma åter mötes kalk-

fri lera, och att denna vexling några gånger kan upprepas.»

Längre ned läses: »Ofverst möter vanligen ett 3—10 fot mäg-

tigt lager af sandig kalkfri lera, derunder en rödgrå mergel,

hvari ej sällan finnas inbäddade kantiga gneisstycken, och hvars

mägtighet mycket varierar, slutligen en blågrå hvarfvig mer-

gel, ju djupare man kommer, desto mörkare. Längre ned

sträcka sig ej de flesta grafvarne; der man trängt djupare ned,

ser man denna blågrå mergel hvila, än på blågrå kalkhaltig

sand, än på vanligt kalkfritt krosstensgrus (bottengrus). I

stora Dala mergelgraf i Berghems socken invid stora vägen

sågs nedanstående lagerföljd:

MISt]OTA 0ssssrise grid leg NFO SAN 2 fot,

Hvarfvig lera med gneisstycken.......... 2 »

Rödgrå, hvarfvig mergel med do........ dy D

Blågrå, hvarfvig mergel, snäckförande 8 »

Blågrå, kalkhaltig. sand... I ar2A

Berg

Äfven år 18733) finna vi: »Stundom är denna lera särde-

les sandhaltig och öfvergår på djupet till nästan ren sand,

glacialsand.»

1) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Upsala» af M. STOLPE. 31.

) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Viskafors» af J. O. FRIES. 41.

3) 8. G. U. Beskr. t. kartbl. »Riddarhyttan» af V. KARLSSON. 46.

AA 0. GUM.ELIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

Vi hafva sålunda talrika exempel, isynnerhet från Mälare-

provinserna, men äfven från Westergötland, på glacialsandens

förekomst såsom egen sjelfständig och ganska mägtig bildning,

äldre än glacialleran på de ställen, der båda förekomma till-

sammans, men uppåt vanligtvis öfvergående till denna lera

medels vexellagring. Dervid har jag dock icke tagit i betrak-

tande den sandbildning, som på många håll visar sig nära för-

bunden med rullstensåsarne, der man icke med samma bestämd-

het kunnat uppvisa dess ålder i förhållande till den hvarfviga

leran. På åtskilliga håll har man visserligen sett en fin skik-

tad sand utgöra rullstensåsarnes inre och nedre del, men det

kan dock icke med visshet afgöras, att denna sand motsvarar

den förut omtalade s. k. glacialsanden.

Sedan Jag nu anfört det förut kända, vill jag omnämna

några af mig sedda och aftecknade profiler, hvilka just föran-

ledé denna uppsats.

Redan förlidet år meddelade jag i härvarande Geologiska

Förening den under 1872 års sommar af mig iakttagna »profil

genom de lösa jordlagren vid södra ändan af sjön Möckeln i

Karlskoga socken af Örebro län,» som härhos finnes bifogad

(fig. 1). Den visar ofvanifrån nedåt

Myll och stenblandad sand,

Köttröd hvarfvig lera

Otydligt skiktad sand

a Sand med tunna lerhvarf,

Krosstensgrus.

Den förstnämnda torde väl vara A. ERDMANNS »mosand»;

den andra och tredje hans »glaciallera» och »glacialsand»; möj-

ligen kan den fjerde kallas och anses såsom en äldre afdelning

af glacialsanden, som bibehållit sig oförändrad, under det de

två OEvaklie ande jordarterna blifvit genom ett från sidan ver-

kande tryck hoppressade i den ställning, de nu förete, från

att hafva varit utbildade såsom verkliga lager, hvarefter de

tydligen till en del blifvit på ytan denuderade, innan mosanden

lagt sig derofvanpå. Krossgrusbanken underst synes hafva er-

hållit sin form genom ursköljning och bortsvämning, då man

icke kan antaga att den uppkommit genom HUp puck nike, åt-

minstone icke ett den älsta skiktade sandens aflagring.

Samma sommar såg jag äfven ett större grustag öster om

sjön Möckeln vid den der framgående jernvägen. Der var

undre delen af en ganska hög och brant sluttning öppnad på

| i vexling,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0:9. 23

en längdutsträckning af mera än 100 fot och till en höjd af

ända till 20 fot. Skärningen visade (fig. 2) öfverst en myll-

blandad sand, derunder ett föga tydligt skiktadt grus af vex-

lande groflek, som till venster gick ned till grustagets botten,

men till höger öfvergick i en oredig massa af i allmänhet ej

mera än hufvudstora stenar, de flesta rundade till runda, men

äfven några kantiga. Skikterne i det finare gruset öfvergå 1

det gröfre, men blifva der otydliga, sannolikt beroende på

materialets beskaffenhet. Några ganska stora block funnos in-

neslutne i det finare gruset, på sätt, som af teckningen synes.

Huruvida denna bildning kan bevisas vara en sidomorän, är

jag icke i tillfälle att med bestämdhet afgöra, men temligen

säkert är, att den icke hör till rullstensgruset och ännu mindre

till svallgruset.

Äfven under den sist förflutna sommaren 1873 har jag

haft tillfälle att vid några större jordskaktningar dels vid Klacka

grufvor i Nora socken, dels vid Torrvarpssund i Grythytte

socken, samt på ett par andra ställen i Örebro län, få se och

afrita åtskilliga profiler, hvilka äro särdeles upplysande: De

meddelas här såsom figg. 3—11, hvarjemte fig. 13 utgör en

med tillhjelp af fig. 4—6 konstruerad profil genom Dalgrufvan,

och torde jag få lemna följande förklaringar.

Figg. 3—6 äro afbildningar, tagne vid Klacka grufvor.

Dessa ligga i ett vid pass 300 fot högt öfver den närliggande

Fåsjön — eller 600 fot öfver hafvet — sig höjande berg, som åt

sydost stupar mycket brant mot den dernedanför mellan Belg-

sjön och Fåsjön framgående s. k. Oxhyttedalen. Från denna

dal har man för lång tid sedan gått med den s. k. Konunga-

stollen in i Klackabergets malmfält. Af för mig okänd anled-

ning öfvergafs detta arbete, men har nu åter upptagits med

den förändring i planen, att man i stället för att bygga sig in

genom de lösa jordlagren, som täckte bergets sida, beslöt att

skakta bort dessa, hvilket blef ett ganska drygt arbete, eme-

dan de sträcka sig mer än 100 fot i höjd. Härifrån är fig. 3

hemtad. Denna. profil var, då jag besökte platsen, ej till-

gänglig på synnerligen nära håll, emedan arbetarne just voro

sysselsatte med väggens nedtagande. Måtten äro derför endast

efter uppskattning bestämda, men böra dock vara temligen

tillförlitliga. I denna bild ser man ofvanifrån nedåt:

Krosstensgrus (med kantiga stenar och block),

d:o (med rundade och kantiga stenar och block),

24 0. GUMALIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

Sand, rödgul, fin, skiktad, fast (med ett mindre lager af

något gröfre sand),

Berg.

Här ligga sålunda två slags krossgrus ofvanpå glacialsan-

den. Ett öfre mägtigare med kantiga stenar och block delvis

af åtskilliga kubikfots storlek; ett undre, från det öfre och

från sanden tydligt skildt, äfven detta med ganska stora stenar,

af hvilka somliga äro kantiga, somliga rundade till nästan runda.

Om de varit eller voro repade, var ej möjligt att iakttaga, då

endast få kunde åtkommas, och dessa voro ganska vitrade på

ytan. Man skulle väl vara frestad att förklara detta undre

krossgruslager såsom en sidomorän, synnerligen som det före-

kommer vid dalens mynning mot en öppnare trakt och icke

återfinnes längre in i dalen, såsom vi nedan få se. Men mot

detta talar, dels att gruset icke är rensköljdt, dels att det är

vid den nordöstra mynningen af den i nordost och sydvest

gående dalen, som detta gruslager träffas, såsom man kan se

af den bifogade höjdkartan (fig. 12) öfver Fåsjöns omgifningar.

(Kartan är ritad i skalan 1:50000, och kurvorna ligga på 50

fots vertikalt afstånd.) Af denna karta att döma, vill det SV-

nas sannolikare, att en del af bottenmoränen till den från norr

— refflorna gå i denna trakt omkring N. 6” V. — kommande

inlandsisen blifvit framskjuten öfver Klackabergets ryggformiga

kam samt af denna blifvit skyddad för förstörelse och seder-

mera öfvertäckt af ytmoränen.

Under detta grus ligger den fina glacialsanden, här —

åtminstone vid mitt besök alldeles utan lerlager. — Under

denna sand iakttogs intet underliggande krosstensgrus ofvanpå

berget, men dess frånvaro kan lätt förklaras deraf, att det berg,

som visade sig, endast var en framskjutande kant, och att från-

varon således endast var lokal, hvilket också bäst stämmer

med förhållandena vid den s. k. Dalgrufvan.

Denna utgöres af en dylik skaktning, som dock icke, så-

som vid Konungastollen, går lodrätt utan trappformigt, då ber-

get här lutar mera tillbaka från dalen. Denna skaktning ligger

två till trehundrade fot längre åt sydvest inåt dalen. Derifrån

äro afbildningarne i figg. 4—6 tagna på så sätt, att fig. 4, som

är 1 större skala än de öfriga och är i detalj — äfven i afse-

ende på stenarnes läge och ungefärliga form — afritad efter

naturen, är högra delen af en tvärprofil genom grufvan på

högsta afsatsen. (Åskådaren tänkt stående nere i dalen vänd

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0O 95 25

mot Klacken). Fig. 5 är hela tvärprofilen på afsatsen nedan-

för nyssnämnda. I denna är ritningen ej i detalj utförd utan

mera skisserad, äfven i afseende på de mindre, i glacialsanden

inlagrade, krossgrusbankarne. Fig. 6 är högra sidan af längd-

profilen genom grufvan på afsatsen nedanför den, från hvilken

fig. 5 är tagen. Man kan lätt af dessa tre få en profil genom

hela aflagringen, såsom man ser å fig. 13, som framställer en

skärning genom Dalgrufvan från Oxhyttedalens botten till

Klackabergets öfversta del. Förhållandet mellan höjd och längd

är det naturliga. Beteckningarne i de olika figurerna motsvara

hvarandra.

I fig. 4 se vi öfverst ett krossgruslager, hvilket äfven åter-

finnes både i 5 och 6. Det består uteslutande af kantiga ste-

nar, hufvudsakligen af obetydlig storlek. Sammanhanget är

ej synnerligen starkt. Gruset är rostigt, rödbrunt till färgen

och föga eller intet lerigt. En bestämning af 200 :i detta grus

fastsittande stenar gaf följande resultat:

Eurit (af olika arter) 171 st. 85,5 proc.

SkölberoN ke.t. ARI SAOINS ZI

(Öman FA ALA gå OM Hör GA »

(inerss VERITAS 4 » 2,0

INTOTTOC2 STEP 2000 Lo )

(CNN 4 ONA obadenrskedbgrs 15 0,5

200 st. 100,0 proc.

Under detta grus förekomma en serie af sandlager af

olika färg och sammanhållning, hvarjemte några smärre kross-

gruspartier samt enstaka stenar ligga inbäddade i sanden.

Närmast under krossgruset ligger ett tunnt lager grof gul-

brun sand, derunder en rödbrun, af jernoxidhydrat samman-

kittad till en ganska fast massa. Under denna följer ett tunnt

lager af en gråhvit fin sand, af hvilken ett par mindre lager

förekomma något djupare i hufvudsandlagret, som är gulgrått

till färgen och föga tydligt skiktadt. Under denna sand kom-

mer åter en fastare och mera sammanhängande, till färgen

gulgrå krossgrusart, som framträder tydligare i fig. 5.

I denna afbildning ser man öfverst det öfre rödbruna

krossgruset; derunder vexlande lager af den gulgrå sanden,

hvilken här visar sig temligen tydligt skiktad, och i hvilken

ligga tjockare och tunnare bankar af krossgrus, hvilkas kon-

turer i denna höga och något rasiga vägg ej med säkerhet

20 0. GUMAELIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

kunde bestämmas. Mellan sånden och fasta berghällen ligger

det undre krossgruslagret. Detta är, som nämndes, gulgrått

till blågrått, mera fast och sammanhängande, med till största

delen Fant eller föga rundade stenar, vanligtvis små, men

till en del af större dimensioner. Sammansättningen hos detta

grus kan bedömas af den stenräkning, som här gjordes, och

som visade:

Eurit (af ' olika arter)... 150 st.” 75,0 proe.

Magnetit (och skölberg) 39 » 19,5 >»

(TT TIIGN SEE Are ASS AE RTR Sä TUR DrHrEA)

(STNG 150 DEREN NASSA SL 2 OS

FUYPe TIG Re EE FSSNRA EN Il) (I

ING CU OT Tyr Se SEEK IL 0,55

200 st. 100, 0 proc.

Man ser, att detta bottengrus ställer sig i närmare sam-

band med den underliggande och i närheten befintliga fasta

klyften än det ofvanliggande lagret, hvilket strider mot den

erfarenhet, man förut vunnit genom v. Posts med fleres un-

dersökningar. Kanske torde dock detta bero på markens form

derstädes, som betingat ett lättare tillförande af de från Klac-

ken lösgjorda styckena, men med samma försvårat tillförseln

från mera aflägsna trakter. På fig. 6 återfinner man samma

bildningar: det öfre krossgruset, såsom en ganska mägtig bädd,

täckande alla de öfriga och sträckande sig ända nedåt dalen;

den fina gulgrå sanden, här särdeles vackert och tydligt hop-

pressad och böjd samt denuderad; samt det äldre krosstens-

gruset i en föga mägtig rand framträdande under sanden nere

vid berget, hvilket på denna sida af Klacken visar sig vara

ganska ojemnt med framskjutande ryggar och kammar. På

denna sida af väggen syntes ingen glaciallera, men på den

motsatta — venstra — fanns i öfversta kanten af sanden, nära

gränsen mot det öfre krossgruset, ett lager af några tums mäg-

tighet af samma utseende, som den här i trakten vanliga, nä-

stan köttröda, leran, hvilken från trakten kring Fåsjön, går

ända upp i den lägre delen af Oxhyttedalen, såsom ett tun-

nare lager, men dexpå kilar ut för att här visa sig på en vida

högre nivå.

I figg. 4 och 5 sågo vi några små partier krossgrus i i gla-

cialsanden samt äfven enstaka stenar, sannolikt till krossgruset

hörande. Dylika små krossgrusbäddar, liggande i de skiktade

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 33 N:o I. 2

bildningarne och af dem omgifna, äro flera gånger förut iakt-

tagna och omnämnda t. ex. af H. v. Post i »sandåsen vi

Köping» år 1854»!), såsom ingående i åsens täcke, och af A.

E. TörneBonm år 18652) i Björnlunda i Södermanland, der ett

0,25 fots lager af krosstensgrus träffades inlagradt i den hvarf-

viga leran. Förliden sommar iakttogs något dylikt af fil. kand.

Sv. TENOW (som såsom extra geolog under min ledning under-

sökte en del af Jernboås socken) i ett lertag vid Rastelfven i

närheten af Petersfors nya masugn. Vi besökte gemensamt

stället, och jag aftecknade profilen, ehuru tiden ej medgaf att

rita efter skala. Fig. 7 visar dess ungefärliga utseende. Un-

derst till höger ligger krosstensgrus; derofvanpå ligger en

bädd (på några fot) af fin skiktad glacialsand; på denna komma

mägtiga lager af den i trakten vanliga, vackert hvarfviga, gla-

cialleran, och i denna träffas två mindre bäddar af krossgrus,

liggande parallelt med hvarfvigheten i leran, hvilken smyger

sig efter dessa krossgruslagers ojemnheter.

Samtliga dessa omnämnda krossgruslager torde väl icke

kunna förklaras annat än genom afstjelpning — möjligen 1

sammanfruset tillstånd — från flytande isberg. Annat är för-

hållandet med en del af de block, som man ofta träffar i gla-

cialleran och glacialsanden. De träffas understundom inne i

lerans bäddar, af denna på alla sidor omgifna, såsom man ser

i A. ERDMANNS »Qvartära Bildningar», sid 135. Då måste de

vara ditkomna med tillhjelp af flytande is. Men de träffas

också liggande omedelbart på krossgrusbankarnes yta under

sådana förhållanden, att de tydligen visa sig hafva legat, der

man nu träffar dem, innan ännu glacialsanden eller glacial-

leran började afsätta sig. Då är transporten genom flytande

is visserligen tänkbar, men sannolikare är, att dessa block

blifvit qvarlemnade af den sig tillbakadragande inlandsisen.

Såsom exempel på ett dylikt läge meddelas här fig. 8, tagen

i närheten af föregående vid Petersfors masugn. Man ser,

huru leran lagt sig hvarf efter hvarf, utfyllande alla ojemn-

heter kring stenarne och slutligen förvandlande alltsammans

till en kulle med jemn lutning, på hvilken man ej kan se spår

af de ojemnheter, som förorsakades af de några få fot under

ytan liggande stenarne. Äfven i efterföljande fig. 10 kan man

se dylikt läge hos i glacialsand inhöljda block.

1y V. ÅA. Handlingar.

2y8S: G. U. N. 0: t. u. om bl. »Malmköping». 17.

28 O. GUMELIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

Vid ett besök sommaren 1873 i Grythytte socken, vid det

s. k. Torrvarpssund, der »Bergslagernas jernväg» skall gå fram

öfver den här till tvenne stora, af det nämnda sundet för-

enade, fjärdar utvidgade Svartelfven, hade jag äfven tillfälle

få se några betydliga skärningar. För att erhålla fyllnads-

ämnen till den ofantliga bank, på hvilken jernvägen här skall

framgå, göras jordrymningar å

å ömse sidor om sundet, men i

synnerhet på norra sidan, der för framdragandet af sjelfva

Jernvägen en synnerligen djup jordrymning anställes. Här

skulle sannolikt en mängd upplysningar om krossgruset och

tillhörande bildningar kunnat erhållas, om tillfälle varit, att

flere gånger besöka platsen.

Från södra ändan af skärningen för sjelfva jernvägen er-

hölls fig. 9. I de här bildade lodräta väggarne visade sig så-

väl i skärningens gafvel, som på ömse sidor ungefär dylika

förhållanden, som på afbildningen. Den öfversta delen var

redan borttagen, men hade tydligen bestått af samma något

lösare gulaktigt gråa krossgrus, som det öfre, på tecknet

med ljusare grön färg snställda Derunder samt till en del

i vexellagring dermed förekom ett mörkare blåaktigt och hår-

dare krossgrus. Gränsen mellan de båda arterna är städse

skarp och bestämd. Någon öfvergång finnes icke. Till och

med de i hvardera arten fnncslutne större stenarne hålla sig

inom gränsen. I det ljusare öfre gruset bestå de mest af gra-

nit, i det mörkare undre mest af hornblendeeurit, grå eurit

och svart hälleflinta. Således visa de båda grusarterne äfven

i detta tydlig skiljaktighet. Det ser således ut, som om här

en skjutning af det ena lagret öfver det andra egt rum, san-

nolikt i samband med isens skridande fram och tillbaka. På

flere ställen såväl i det undre som i det öfre gruset syntes

dylika smärre sandinlagringar, som v. Post omnämner från

Strökärr, och hvilka syntes bero på tillslamning medels vatten

efter sprickor i moränen. Omkring hundrade fot längre åt

öster på samma udde, såg jag de förhållanden, som afbildas

i fig. 10. Här ligger öfverst en fin, oskiktad, i sin öfversta

del mullrik sand utan annan steninblandning, än de förut om-

nämnda blocken, som hvila omedelbart på en krossgrusbank.

Under denna träffades åter ett lager af gulaktig fin och tydligt

skiktad sand, i hvars undre der äfven låg ett block, Fbng

hvilket sandskikten syntes böja sig, ehuru ej särdeles tydligt:

Detta block liksom sandätlagske a vilade på en annan kross-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 9. 29

grusbank, som var af samma art, som den förut nämnda.

Dessa sandaflagringar såväl den öfre som den undre tycktes

utkila, ehuru det ej kunde med tydlighet skönjas, huru långt

de sträckte sig. På detta ställe hade man ej kommit igenom

det öfre ljusare krossgruset.

I norra ändan af skärningen för jernvägen, hvilken kunde

ligga närmare 1000 fot nordost om den i fig. 8 afbildade, var

skiktföljden en helt annan, som synes af fig. 11. Här låg öf-

verst ett mull- och stenblandadt grus; derunder en otydligt

skiktad sand med smärre sten; sedan lågo vexlande lager af

fin skiktad sand och grus, samt underst ett gulgrått krossgrus

med större stenar och block. (Detta understa lager är liksom

figg. 9 och 10 afritadt efter naturen med iakttagande af bloc-

kens inbördes storlek och läge.) Huruvida det näst öfversta

lagret är ett sandigt och lerfritt krossgrus, eller om det hör

till sandbildningen, kunde icke afgöras efter den skärning, som

vid besöket fanns tillgänglig, ehuru det förra dock är sunno-

likt, och figuren är egentligen meddelad för att tillsammans

med de två föregående visa, huru pass invecklad till sin bygg-

nad en vanlig för ögat skenbart alldeles tydlig krossgrushöjd

kan vara, äfven ofvanför den hvarfviga lerans gräns. Banans

plan torde här ligga omkring 600 fot öfver hafvet.

Äfven på ett annat ställe inom Örebro län, vid pass en

fjerdedels mil söder om Halsbergs station invid Halsbergs—

Motala—Mjölby jernväg, såg jag en jordrymning genom kross-

grus och sand, der ett tunnt krossgrustäcke låg ofvanpå gla-

cialsanden, som sjelf hvilade på en äldre krossgrusbädd. Denna

skärning var "dock af mindre framstående tydlighet, hvarför

det kan vara nog med det anförda.

Slutligen må omnämnas en skaktning för en grufveanlägg-

ning i närheten af Elfvestorp, en knapp fjerdedels mil från

Nora, och hvilken jag hade tillfälle att besöka flera gånger

ända ifrån dess första anläggning. Här genomgingos följande

lager:

(a BYGG HA fa GE STR ES o reor LEE: EN NED FO ASROt

b. Gråbrunt, stenrikt krossgrus ..... .. (0. DD

ce. Grått, nedåt blågrått, krossgrus...... i

GR AG fit (SIG 10 Uensr onoong ke ASEA NER sie sal — »

Mellan b och c var skarp aflossning, men med ojemn be-

röringsyta. Lagret b visade mindre fast sammanhang, kantiga

30 O. GUMAZELIUS., GLACIALA BILDNINGAR.

stenar i öfvervägande mängd samt en gråbrun till rödaktig

färg. Lagret c var deremot helt annorlunda. Det låg i ore-

gelbundna vexlande bankar af mera lerigt och jemförelsevis

stenfritt samt af ganska stenigt grus af grå till gråblå färg

och fast sammanhållning, men var genomdraget af vattenfö-

rande ådror och sprickor. Stenarne i detta grus voro allmänt

rundade eller åtminstone kantrundade, de flesta repade.

Sammansättningen var:

b eC

procent procent

(BETEN ETT SELS RSA SYN Re IRK EN LES JI56

(BETS ARR ONE TA 0 6,5 2,6

| Mk erE Vane 7 AA NO SA SR RN 64,6 D0,5

Diori) bYypertE easter of 5,8

Kornis. kalkstend storkar. 1,0 0,6

Mia onetibytsamets dl. — 15

Främmande bergarter ..... .s.14;9 2,6

100,0 100,0

Sammanstäld med bergarternas läge i närheten tyder

denna sammansättning derpå, att det äldre krossgruset är fördt

längre väg än det yngre.

Om vi nu se tillbaka på det dels ur andras dels ur min

erfarenhet om mellersta Sveriges krossgrus, glacialsand och

glaciallera anförda, så finna vi först och främst, att krossgruset

består af så väl till tiden som bildningssättet skilda afdelnin-

gar, och att likaså glacialsanden och glacialleran, der de äro

typiskt utbildade, äro ganska bestämdt olika bildningar, af

hvilka glacialsanden, när båda förekomma på samma ställe,

alltid ligger under, alltid är äldre, men att de likväl hafva

så mycken slägtskap, att de vanligtvis öfvergå till hvarandra

såväl mot djupet genom vexellagring under en eller annan fot,

som äfven 1 fortsättningen af samma skikt. Detta såsom en

bestämd regel gällande förhållande är också öfvensstämmande

med den naturliga följden af en vid landets sänkning under

hafvet försiggående afsättning af genom strömmande vatten

tillförd sand och slam. Sanden sätter sig till botten närmast

stranden, ju gröfre desto närmare. Slammet och de finaste

sandpartiklarne, som kunna hålla sig sväfvande någon tid i

BIHANG TILL K. SV; VET, -AKAD. HANDL: BAND 20 N:O 9. 31

stillastående vatten, breda ut sig öfver stora vidder, men sänka

sig dock småningom till ett djup, dit vågsvallet icke når, lägga

sig der lag på lag och utfylla mer och mer alla botnens

ojemnheter och fördjupningar.!)

Hafsbotnen liksom fastlandet sjönk emellertid allt djupare,

lerslammet kunde då afsätta sig närmare den gamla stranden

på den der redan afsatta glacialsanden, och så fortgingo dessa

bildningar, tills landet åter började höja sig.

Om denna förklaring är riktig, borde det motsatta förhål-

landet nu inträda, och detta är äfven förhållandet. Det var

nu de s. k. postglaciala bildningarnes tid. Ofvanpå den hvart-

viga leran i de djupaste sänkena, finna vi svarta leran med

sina inneliggande skal, vitnen om ett mildare klimat och ett

mindre salt vatten. Högre upp på grundare vatten afsattes

åkerleran, i hvilken man ännu aldrig funnit några djurlemnin-

gar, hvilket väl synes tyda på, att den i salt vatten lefvande

Ishafsfaunan gått till spillo, utan att Östersjöfaunan ännu hun-

nit utveckla sig. Denna åkerlera följer nästan lika högt öfver

hafvet, som glacialleran, men är vanligen endast få fot mägtig.

Högre upp ersättes den af den postglaciala sandbildningen

(mosanden), hvilken träffas omedelbart på glacialsanden, från

hvilken den då knappt torde kunna skiljas, på glacialleran

: samt, der åkerleran är något mägtigare, på denna, hvarvid

samma Vvexellagring upprepas, som vi förut omnämnt i afse-

ende på glacialsanden och glacialleran, men i omvänd ordning. ”)

1) Bland de sålunda bildade, mer och mindre vågräta, parallela och full-

komligt regelbundna lerhvarfven ser man stundom några, som blifvit

på det mest besynnerliga sätt böjda och förvridna, medan såväl de of-

van som under liggande äro alldeles normala. På sid. 134 i »Sveriges

Qvartära Bildningar» finnas tvänne teckningar öfver dylika oregelbundna

lag, men något försök till förklaring lemnmas icke. Förklaringen synes

dock ligga ganska nära. Lagren äro ju tydligen skjutna åt ett håll

och derigenom hopböjda, innan ännu de ofvanpå dem liggande afsatt

sig, således på hafvets botten, djupare än vågsvallet nådde, men ven

kraft, som endast skrapat vid de då öfversta lerhvarfven, utan att vid-

röra de undre. således utöfvad af simmande föremål. Att dessa voro

isberg, hvilka ju ofta nå långt djupare än hafsvågorna, torde vara gan-

ska antagligt. ;

2) Att det föregående egentligen gäller förhållandet inom mellersta Sveriges

yngsta glaciala och dess postglaciala aflagringar, är tydligt: men samma

åsigter torde ock i viss grad kunna tillämpas på de i Skåne, Danmark,

Ryssland och Tyskland m. f. länder iakttagna förhållanden i det, som

rörer de i ett haf afsatta qvartära bildningarne. Vi finna från dessa

länder uppgifter om sådana lagringsförhållanden som lera, sand, lera.

Detta skulle kunna tyda på att, då glacialtidens slam först började nå

till dessa trakter, ett haf, så djupt. att det medgaf lerans afsättning,

der förefanns, men att hafsbotnen der var i stigande, hvarför sand se-

Je 0. GUMAELIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

Sedan jag nu tror mig hafva bjudit skäl för mitt påstå-

ende om de skiktade glaciala bildningarnes tillkomst, återstår

att visa deras åldersförhållande till krossgrusets olika bäddar.

Efter det, som i det föregående är nämndt, är temligen

klart, att den redan förut anförda regeln: »krosstensgruset är

den äldsta bland posttertiärtidens (glacialtidens) bildningar in-

om Sverige», icke längre håller streck i sin fulla utsträckning.

Inom mellersta Sverige har man visserligen inga bestämda

bevis på, att bottengruset på något enda ställe hvilar på an-

dra »lösa jordarter»; man måste der anse det såsom det un-

dersta liksom det väl också är det älsta lagret. Men på bot-

tengruset hvila ingalunda alltid omedelbart de öfre krossgrus-

bankarne, det yngre krossgruset. Tvärtom är det nu visadt

vara ett sannolikt ej ovanligt faktum, att glacialsand och stun-

dom något glaciallera ligger under det sistnämnda, om också

det är en ännu vida allmännare regel, att glaciallera och äfven

glacialsand hvila ofvanpå det yngre krossgruset.

Om vi deremot för jemförelse skull, se något ut öfver det

hittills begränsade området, så finna vi redan 1 Sveriges syd-

liga del, i Skåne och Halland, enligt hvad ÖO. Torzrir, L.

HOLMSTRÖM med flere gifvit vid handen samt enligt de af

Sveriges Geologiska Undersökning verkställda utredningar, att

det der är ett allmänt faktum, att krossgrusleran, hvilken sy-'

nes motsvara det öfre Sveriges bottenmorän?!), der vilar of-

vanpå skiktade sand- och leraflagringar, under hvilka man icke

alltid träffat någon dylik krossgrusbildning.

Att förhållandet är likartadt 1 Danmark, Tyskland och

England meddela FORCHHAMMER, BERENDT, LYELL m. f.

Från östra sidan om Östersjön har man uppgifter af v.

HELMERSEN och FR. SCHMIDT, enligt hvilka allmänna lagrings-

förhållandet i dessa trakter är: »blocksand» och »blocklehm»

samt derunder mägtiga bäddar af skiktad lera och sand.

Således är det ett lika allmänt faktum i de Sverige om-

gifvande länderna och i vårt sydligaste landskap, att en bot-

tenmorän ligger ofvanpå skiktad lera och sand, som i det öf-

riga Sverige motsatsen, att de skiktade bildningarne ligga of-

vanpå bottenmoränen.

dan lade sig på leran. Vid en möjligen följande ny sänkning lade sig

ånyo lera på sanden o. s. v. så länge glacialelfvarnes sand och slam

här hade sin aflagringsplats. I J. Geikies nyss hitkomna arbete »The

great ice age», finner man också, att det i Skotland är ganska vanligt.

att leran ligger underst och sanden ofvanpå. (Not tillagd vid tryckningen).

!) Jfr O. TORELL. Undersökningar öfver istiden.

LÄ

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 9. 33

Detta synes visserligen vid första påseendet som en mot-

stridighet, men är dock i sjelfva verket en fullkomlig natur-

nödvändighet.

Inlandsisen tog ju tydligen sin början på de högst be-

lägna och kallaste trakter af Skandinavien. Derifrån utbredde

den sig allt mera, tills den slutligen nådde sina yttersta grän-

ser!). Men med detsamma inlandsisen växte i omfång, måste

den äfven tilltaga i mägtighet och vid tiden för dess största

utbredning funnos endast enstaka bergtoppar, som nådde öfver

istäckets yta.

Samtidigt med inlandsisen eller med de första jöklarne i

de högst belägna dalarna, började äfven bildningen af olika

slags moräner. Vatnet, som inträngde 1 bergens remnor och

sprickor, frös der till is och lösgjorde derigenom stora massor

af stenar och block, hvilka dels bildade bottenmoränen dels

yt-, sido- och ändmoräner. Under isens vexlingar i utsträckning,

i det den stundom drog sig tillbaka stundom sköt längre fram,

än den förut nått, aflagrades ytmoränerna framför iskanten, der

de ökade på ändmoränen, som sedan sköts framåt af den åter

framskridande isen, men slutligen, när den blef för stor, öfver-

skreds af isen och förvandlades äfven den till bottenmorän.

Så fortgick det utan uppehåll. Allt, som kölden lösgjorde

från bergen, ingick slutligen i bottenmoränen. Men isen

verkade äfven mera direkt på bergen genom sin tyngd, sitt

ofantliga tryck och de medförda sten- och grusmassorna, 1 det

den lösryckte större och mindre stycken af bergen, der dessa

framtedde lämpliga angreppspunkter, och i det den afslipade

och' jemnade bergens yta. Allt det sålunda vunna materialet

ingick äfven i bottenmoränen.

Denna låg dock ingalunda stilla, utan den följde under

isen dess rörelse ständigt framåt, ehuru vida långsammare.

Den utgjorde ett slags rörligt underlag, med hvars tillhjelp

isen lättare gled fram, den fylde dalar och fördjupningar, den

repade, slipade och polerade berghällarne — endast undantags-

vis lär denna verkan hafva kunnat åstadkommas af isen sjelf

med tillhjelp af deruti inneslutna stenar och block —, de i

massan ingående stenarne och blocken bytte dervid ständigt

läge, de rullades, rundades, krossades och söndermaldes till

det fina bergmjöl, som utgör en så väsentlig andel i dessa

SLOTTÖRHEL, 1 C:

Jd4 0. GUMALIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

bäddar, men som icke egentligen finnes hvarken i den dels

på isen dels mellan denna och dalväggen framförda sidomorä-

nen med dess repade och rundslipade stenar, från hvilka det

finare mjölet bortförts allt efter som det bildats, ej heller i

de egentliga yt- och ändmoränerna, som hufvudsakligen till-

kommit genom förvitringens och det frysande vatnets verk-

samhet. |

Men på samma gång, som jöklarne började bildas, på

samma gång började äfven deras förstöring genom afsmältning,

och det var då, som i alla tider, skilnaden mellan dessa kraf-

ters styrka, som förorsakade isens framåtskridande eller till-

bakadragande. Det bildade vattnet rann fram öfver isen, sam-

lade sig till rännilar, bäckar och strömmar, nedstörtade i isens

sprickor och håligheter, samt bildade de under isen fram-

rinnande jökelelfvarne. Dessa sköljde i bottenmoränen, samt

medförde grus, sand och slam långt bort och aflagrade dem

framför iskanten i sjöar. eller haf. Så länge isen fanns, så

länge forsade äfven jökelelfvarne, liksom de ännu i dag störta

fram från nutidens skridjöklar och glacierer.

De första skiktade sand- och slamaflagringarne upprefvos

dock åter, när isen hunnit till dem. De bortfördes till längre

aflägsna trakter, der de slutligen blefvo så mägtiga, att de

bildade större jemmna slätter, öfver hvilka isen med sin botten-

morän kunde utbreda sig utan att i allmänhet förstöra dessa

bildningar, om den också understundom rubbade deras lager

mer eller mindre våldsamt.

Men vid något så när samma tid hade isen, som vi förut

sagt, öfvertäckt nästan alla berg. Den hade icke mera att

framte något material för yt- och ändmoräner. Endast enstaka

block lågo på dess yta. Kanske bidrog äfven denna brist på

egentliga ändmoräner dertill, att isen lättare kunde gå fram

öfver ler- och sandslätterna. Så vidt man vet, äro ej heller

några tydliga ändmoräner qvarlemnade i dessa trakter, utan

bottenmoränen ligger i dagen, der den ej täckes af yngre skik-

tade bildningar.

Sedan isen nått sin största utbredning, började den draga

sig tillbaka, och detta har åtminstone till en början skett nå-

gorlunda fort, ty de afsättningar, som skett ofvanpå botten-

- moränen, synas i allmänhet icke vara betydliga, förrän vi

komma tillbaka till Sverige. Men här börja åter mägtiga af-

sättningar ofvanpå bottengruset af såväl skiktade som oskik-

BIHANG 'TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 9. 3)

tade aflagringar. De åter blottade bergen lemnade nämligen

nu material till nya ytmoräner, hvilka framskredo till iskanten,

och aflagrades der tillsammans med ändmoränerna på botten-

moränen, eller stundom, vid ett isens framåtskridande ånyo,

på nyss afsatta skiktade. bildningar.

En del af dessa ändmoräner öfverskredos ännu en gång

för någon kortare tid af isen, hvarigenom de tillplattades och

hoppressades (v. Posts undre hårda bankar i det öfre gruset

vid Strökärr); en del blefvo liggande såsom ryggar, kullar

eller fält i samma skick, som isen lemnade dem, och ligga så

ännu helt och hållet eller till större delen oförändrade, men

delvis täckta af yngre glaciala eller postglaciala skiktade ler-

och sandlager.

Allt eftersom isen drog sig undan, steg hafvet efter öfver

landet och mottog i sitt sköte. de, ännu alltjemnt forsande

jökelelfvarnes medförda sand och slam, hvaraf de yngre skik-

tade lagren bildades. Dessutom mottog hafvet stora stycken

af glacieren med derpå hvilande krossgrus och flyttblock —

af den oftast stora, kantiga art, som hvilar på postglaciala

sand- och lerlager likaväl som på krossgrus och på berg, och

hvilka böra väl skiljas från de rundade eller åtminstone kant-

rundade, som tillhöra moränbildningarne — samt afstjelpte

dessa längre bort i hafvets djup eller på klippor och skär, der

de nu träffas efter vattnets försvinnande, i skenbart omöjliga

och oförklarliga ställningar.)

Då jag här nått slutet af det glaciala tidehvarfvet, torde

det vara lämpligt att framställa några på de, i det föregående

framlagda, grunder hvilande lagringsförhållanden, som måste

förefinnas närmare eller aflägsnare från isens utgångspunkt:

Närmast (d. v. s. i det inre af Sverige mera än 600 fot öfver

hafvet) bör man få:

Yt- och ändrimoräner, hvilande omedelbart på

Bottenmoränen.

Exempel: ytterst allmänna.

13 Af dessa sistnämnda block, hvilka städse genom sitt läge ådraga sig

mycken uppmärksamhet, torde dock en stor del vara komna till sin

plats på så sätt, att de burits på isens yta och vid dess afsmältning

blifvit qvarlemnade. En del äro äfven i nyare och nyaste tid lösgjorda

från det underliggande berget genom frostens inv erkan, s samt sedermera

år efter år flyttade medelst den förenade verksamheten af det frysande

vattnet, som lyft dem något litet från sitt underlag, och tyngdkraften,

som, då isen smält, förmått röra dem något utför den lutande berg-

hällen. Exempel på denna sistnämnda förflyttningsart ser man isynner-

het ofta på de grofkorniga Örebrograniterna t. ex. i södra delen af Nora

socken inom Örebro län.

36 0. GUMZLIUS, GLACIALA BILDNINGAR.

Längre bort (d. v. s. inom den del af Sverige, som ligger

omkring 600 f. ö. h., dock på jemförelsevis enstaka lokaler):

Yt- och ändmoräner.

Glaciallera. | Förut icke iakttagna och således ej heller namn-

Glacialsand.) gifna bildningar. ;

Bottenmoränen.

Exempel: Dalgrufvan vid Klacka.

Ånnu längre bort (d. v. s. inom den öfriga delen af Sverige

med undantag af Skåne och kanske nägra andra lågt liggande

delar af landet. Fullständig profil endast på mera enstaka

lokaler):

Glaciallera. SEK efter isens försvinnande. (A. Erdmanns

Glacialsand.) namn).

Yt- och ändmoräner.

Glddiällera. Bildade under isens fram- och återgående rörelse.

Glacialsand.f Hittills inbegripna under samma namn, som de

högre liggande.

Bottenmoränen.

Exempel: Norra Upland.

Längst bort, (d. v. s. i Skåne, Ryssland, Tyskland, Danmark

m. fl. länder.)

er efter isens försvinnande. Hittills be-

Glaciallera. | nämnda dels med dessa namn dels med åt-

dr skilliga andra, beroende på i dem funna växt-

eller djurlemningar.

Bottenmoränen.

Glaciallera. | Aflagrade, innan isen ännu nådde hit. Mot-

Glacialsand.) svarande Diluviallera och Diluvialsand.

Exempel: Talrika i ofvannämnda länder.

Att ofvanstående profiler eller lagringsförhållanden äro

bland de enklaste, kan man lätt tänka sig, och man vet, att

många vida mera invecklade kunnat uppstå och verkligen

uppstått.

Dessa förefinnas dock mest inom trakter, som ligga utom

det egentliga området för denna uppsats, som haft till hufvud-

sakligt föremål förhållandena inom mellersta Sverige, hvilka

likväl, som vi sett, visat sig ingalunda vara så enkla, som man

hittills ansett sig hafva anledning antaga.

INO D,

N:1s 4—6.

Förklaring öfver figurerna.

Skärning vid sjön Möckelns södra ända i Karlskoga

socken af Örebro län.

a = mullblandad sand.

b = köttröd hvarfvig lera.

c = föga tydligt skiktad sand.

d = skiktad sand med tunna lerränder.

e = krossgrus.

Skärning O. om sjön Möckeln i Karlskoga socken af

Örebro län.

a = oskiktad mullblandad sand.

hb = föga tydligt skiktadt »väggrus» med stora block.

c = ej synligt skiktad bank af rundade stenar med något

grus.

d = nedrasadt grus.

Skärningen ofvanför Konungastollen vid Klacka, Nora

socken af Örebro län.

a = vanligt yngre krossgrus med kantiga stenar.

b = krossgrus med runda och kantiga större stenar.

c = tydligt skiktad fin glacialsand.

d = tydligt begränsadt lager af något gröfre sand.

e = fasta berget.

Skärningar för Dalgrufvan vid Klacka, Nora socken af

Örebro län. N:o 4 en del af öfversta tvärprofilen. N:o

5 tvärprofilen nedanför N:o 4. N:o 6 längdprofil nedan-

för N:o 95.

a = yngre krossgrus med större sten.

a' = mindre lager af samma art.

b = brun grof sand.

c = af rost hopkittad fin sand.

d = fin gråhvit sand.

e = gulgrå sand.

yi bottengruset.

N:o

N:o 8.

N:is 9 och 11.

N:o 10.

Noris

N:o 13:

)

Skärning invid Rastelfven vid Petersfors nya mas-

ugn, Jernboås socken af Örebro län.

a = hvarfvig lera.

b = mindre i a liggande krossgrusbankar.

c = gulgrå sand.

d = krossgrus under glacialsanden.

Skärning vid Petersfors nya masugn, Jernboås socken

af Örebro län.

a = hvarfvig lera.

hb = krossgrus.

c = på krossgruset hvilande, af hvarfviga leran kring-

bäddade block.

Skärningar för Bergslagernas jernvägs hufvudspår N.

om ”Torrvarpssund i Grythytte socken af Örebro län.

a = bortskaktad del af öfre krossgruset.

b = öfre krossgruset.

c = undre = d:o.

d = gröfre skiktad sand.

A= ND d:r rdeo:

/ = fin oskiktad stenblandad sand.

= tin eo sten- och mullblandad sand.

Skärning vid pass 100 fot öster om N:o 9.

a = otydligt skiktad fin sand.

b = gulgrått krossgrus.

c = tydligt skiktad fin sand. .

Höjdkarta öfver trakten kring Fåsjön och Usken N.

och N.V. om Nora stad.

Kurvorna hafva sinsemellan 50 fots höjdskilnad,

samt gå från 300 fots kurvan (något öfver Fåsjöns

yta) upp till 800 fots kurvan.

a = Klackaberget med dess skärningar.

b = Petersfors.

Profil genom Dalgrufvan från Oxhyttedalen till Klacka-

bergets rygg, delvis grundad på figg. 4—6, delvis

(nedra delen) på den allmänna geologiska rekognoske-

ringen af trakten.

Längdskalan = höjdskalan.

Färgbeteckningarne = figg. 4—06.

j Bihang ill K.V et. Akad. Handl. Bd.2.N29.

I Gammal

SE gräfning

Mor Kl

ang vill K.Vet. Akad Handl. Ba.

1 t I FSA

bihang till K. Vet Akad Handl. Ba.2.NEI. A« TEN

Fögi 13. Viooo.

Klack berget

fä p ba a "I

MN AR ör ba

bj avd

UTLÄGKA

ör

' [|

i ;

]

E i

d im

a ;

å A

v +

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 2.7 N:o 10.

MARIOTTESKA LAGEN,

P. A. SILJESTRÖM.

(TILLÄGG TILL FÖRF:S AFHANDLING OM GASERNAS

ELASTICITET.)

[MEDDELADT DEN 15 APRIL 1874.|

STOCKHOLM, 1275.

P. ÅA. NOBSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRECKARE.

VADAT AROR EO

I , | > AVN

S sea

z ; N

f 4

| LJ 4 vn 4

MORAL ARG tt

Md LJ

gom

g F ,

AV TFN 1 i

äs

å ; >

NETPTR

ladd UR Fb I OKHITIER

X &

i N KAP SEEN N r |

vi ; at PNRNEE EN FIVE

(8 bs NR Var NIT

i Dj NA e

SRA i RANE

Det indirekta sätt, hvilket jag valt för framställandet af resulta-

terna af mina observationer öfver åtskilliga gasers elasticitets- och

täthetsförändringar, 1 det jag nemligen icke jemfört — hvad som

kan synas hafva legat närmast till hands — de observerade ela-

sticiteterna med de enligt mariotteska lagen beräknade, utan i

stället blott anfört de olika värdena af volymsförhållandet

har sin grund uti en omständighet, som jag måhända icke med

tillräcklig tydlighet och fullständighet angifvit och som jag derför

anser det vara af vigt att något utförligare omförmäla, så mycket

hellre som härigenom ytterligare ljus torde kunna kastas öfver

sjelfva hufvudfrågan. Emellertid kan och skall jag härvidlag

inskränka mig till att endast taga i betraktande observationerna

öfver luften.

Litenheten af de qvantiteter, om hvilka det uti denna un-

dersökning är fråga, har naturligtvis gjort det i högsta grad

önskvärdt att så mycket som möjligt undvika fel af den ena

eller andra orsaken; och det är, såsom man af afhandlingen

finner, för att alldeles vara oberoende af någon noggrannare

volymsbestämmelse, som det indirekta beräkningssättet begagnats.

Huru vigtig denna omständighet är, inses lätt, om man tar i

betraktande å ena sidan det betydliga inflytandet af äfven ett

litet fel nog i volymsbestämmelsen och å andra sidan vilkoren för

att med någon större säkerhet genom vägning mäta volymen af

ett kärl af sådan form och storlek, som de af mig begagnade luft-

reservoirerna, af hvilka den större, fylld med vatten, haft en vigt,

hvilken jag för min del saknat utvägar att med önskvärd noggrann-

het bestämma. Deremot har jag uti afhandlingen visat, huru

reservoirernas cylindriska form tillåtit mig att genom linear mät-

ning bestämma volymen med tillräcklig noggrannhet för de små

korrektioner, som varit att anbringa.

4 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN.

För att nu tydligt inse grunden för mitt resonnement i af-

seende på volymen, så låtom oss återtaga den ursprungliga

eqvationen

Em te a SN

+V +nu VV nu

samt den deraf härledda ;

Vv" E(l+np)— E'(1+n'8)

Sr RA

af hvilka den senare begagnats för att genom tillägg af en enhet

ken enligt sakens natur skall vara ett konstant siffertal.

Nu vet man af REGNAULTS försök med luft emellan 1—30

atmosferer, och särskilt äfven mellan 1—2 atmosferer, att den

elasticitet, som motsvarar den större volymen, är större än hvad

den enligt mariotteska lagen borde vara; och så väl af REGNAULT

sjelf, som, efter hvad man torde kunna förutsätta, af fysici i all-

mänhet antages, att detta eger rum allt nedåt, så att mariotteska

lagen egentligen blott skulle vara att anse såsom en gränslag.

Under sådana omständigheter är icke annat antagligt, än att

samma sak äfven eger rum mellan 1—2?/, atmosfer, d. v. s. att

luften på detta stadium af täthet åtminstone icke öfverskrider

den nämnda gränsen; ty i motsatt fall skulle luften, som straxt

ofvanför en atmosfers tryck förhåller sig så som nyss nämnts.

straxt under en atmosfers tryck förhålla sig på motsatt sätt, d.

v. 8. så som REGNAULT funnit förhållandet vara med vätgasen vid

högre pressioner, för att återigen vid något lägre tryck, i fall

mina observationer äro rigtiga, återgå till det förra förhållandet,

— något som synes vara fullkomligt otänkbart. Följaktligen

— och det äfven utan afseende på den sistnämnda slutsatsen at

mina egna observationer — måste man vid det ifrågavarande

trycket 1—?/; atmosfer med säkerhet kunna antaga, att den

verkliga elasticiteten, som motsvarar den större volymen, är större

än hvad den enligt mariotteska lagen borde vara, och således

V+V”

Za SOM erhålles ur equat. (b) genom

å båda sidor om likhetstecknet, beräkna qvantiteten

äfven att det värde af

insättande af den observerade elasticiteten i stället för den enligt

mariotteska lagen beräknade FE"', måste vara mindre än sanna

värdet af denna qvantitet. Denna bestämmelse af ett minimi-

V+V

(inom elasticitetsobservationernas felgränser), så vida REGNAULTS

värde af kan sålunda i sjelfva verket anses såsom absolut

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 10. 5

observationer äro rigtiga; och då ingen rimlig anledning finnes att

ej antaga detta senare, så följer, att jag, allrahelst uti en preli-

minär undersökning såsom denna, haft allt skäl att föredraga denna

minimibestämmelse, som varit tillräcklig för ändamålet, framför

en direkt volymsbestämmelse, som alltid kunnat lemna rum

för anmärkning I öfverensstämmelse härmed, och då observations-

gruppen (a, b) gifvit till medelresultat 1,47214 och observations-

gruppen (b, c) cd ,47204, eller båda i stcdelelt såsom i afhand-

lingen anförts, 1,47209, har jag trott mig med säkerhet kunna

V+FP'"

sätta 1,472 såsom ett minivärde af — ; och derpå grunda sig

de slutsatser jag dragit af mina öfriga observationer.

Ändamålet med närvarande uppsats är nu att visa huru sa-

ken gestaltar sig, om man vid beräkningen försöker att taga eqva-

tionen (a) till utgångspunkt.

Om uti sistnämnde eqvation täljare och nämnare till höger

om likhetstecknet divideras med V, och = sättes = y, så erhålles

Jan TR tal satin (6)

1+y+n'B

För att begagna denna eqvation fordras således att känna qvan-

titeten y, d. v. s. förhållandet mellan båda luftresvoirernas vo-

lymer, men ee låter sig icke finna annat än approximativt.

Då, enligt hvad förut anförts, åtminstone vid trycket 1—2?/, at-

mosfer, den verkliga elasticiteten, som vi kunna beteckna med

(E), ovilkorligen är större än den enligt eqvationen (ce) (d. v. s.

enligt mariotteska lagen) beräknade, så att, om E'— (FE) = e&,

qvatiteten & är Sv så är klart, att om man vid beräkningen

af observationerna (a, b) på försök insätter olika värden af y,

så måste alla sådana värden förkastas. som, i medeltal af alla

observationerna, gifva åt & ett positivt v värde. Härigenom kan

nu 1 sjelfva verket minimivärdet af y något höjas, och man

finner, att t. ex. 0,4724 måste vara för litet. Deremot träffar

detta kriterium icke in på 0,4725; och ur den ifrågavarande syn-

punkten skulle sanna värdet af y kunna anses ua högt som

helst öfver det nyss anförda siftertalet. Fråga är då, om ej äfven

något maximum låter bestämma sig. I sjelfva verket skulle, till

följd af REGNAULTS märkvärdiga FUbplaclt, att vätgasen i det

ifrågavarande afseendet förhåller sig omvändt mot luften; mina

observationer öfver vätgasen gifva ett maximum enligt enahanda

orund som : observationerna öfver luften gifva ett minimum för

6 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN.

värdet af y, om, å ena sidan, REGNAULTS observationer sträckt

sig lika långt ned för vätgasen som för luften, och, å andra si-

dan, mina observationer ej tyckts visa, att vätgasen vid låga pres-

sioner förhåller sig på samma sätt som luften. I följd af detta

förhållande, och då mina tre första observationsgrupper för vät-

gasen gifva värdena 1,47247, 1,47302 och 1,77258, eller i medel-

tal 1,47269, torde man med största sannolikhet kunna antaga

att äfven detta senare tal är ett minimum, ehuru, å en annan

sida, då de nyss anförda värdena så litet variera, desamma sy-

nas ligga nära den ifrågavarande vändpunkten, hvilken, då

REGNAULTS observationer gå ned till 3 atmosferer, åtminstone

icke torde ligga högre eller åtminstone icke mycket högre, än en

atmosfer. Då jag således i det följande sätter y = 0,4725; så

synes mig detta värde med mera sannolikhet vara för litet, än

för stort, under hvilket förhållande, och då de af mig här nedan-

för anförda resultaterna endast skulle desto mera framstå, i fall

ett högre värde, än det nämnda, användes, mina slutsatser torde,

ur denna synpunkt, anses så mycket mera berättigade. För

att emellertid i det fallet icke uraktlåta något, har jag äfven

nedanföre visat, hvad effekten skulle blifva, i fall ett mindre

värde än 1,4725 användes vid beräkningen, hvilket synts vara

af vigt, efter fråga är om så små qvantiteter som dem; hvilka det

här gäller att bestämma. ;

Jag går nu att anföra sjelfva sifferresultaterna, då observa-

tionerna beräknas enligt eqvat. (c), under antagandet att y = 0,47 25,

då eqvationen får detta utseende:

, — E(1+nB8)+0,4725 e

p'= ; Rree nf SE

Uti nedanstående tabeller upptages i första kolumnen den enligt

föregående eqvation beräknade elasticiteten £'; 1 andra kolum-

nen den observerade elasticiteten (E); och i tredje kolumnen

skilnaden E'—(£) eller . Om vidare för de särskilda obser-

vationsgrupperna £,, £, o. s. v. äro de resp. media, af värdena

af E uti eqvat. (d), samt & & 0. s. v. de funna skilnaderna i

hvarje fall, så betecknar cg, = =, ÖS SORIN NVS

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDE. B. 2. /N:O 10;

Beräknad ela-

sticitet enligt Observerad Skilnaden

mariotteska elasticitet E — (E)

lagen (ESC (EH

1. Observationerna (a, b).

mm. mm. mm.

303,36 0. HÖJA — 0,052.

496,885. 497,100. — 0,215.

HOZ du. 502,508. + 0,009.

5307,413. 5306,804. + 0,609.

510,562. 510,669. — 0,107.

312,549. 312,520. + 0,029.

515,293. 515,329. — 0,036.

5318,926. 318,635. + 0,291.

H24,457. 524,507. — 0,050.

522,526. 522,836. — 0,3 10.

521,093. J2lL3KA. — 0,261.

521,536. 521,646. -— 0,110.

DAS. DSS — 0),943.

525,736. 526,083. — 0.347.

230,620. 330,578. + 0,042.

53290,432. DATE + 0,251.

6 010000995-FE- 0075

2. Observationerna (b, c).

A mm. mm. mm.

243,056. 3495,373. — 05317,

328,218. JJÖ:5HST- = (MEGA

342,198. 342,009. + 0,189.

344,916. JFÄFAIS. — 0,359.

341,673. 347,586. + 0,087.

348,986. 349,022. ET0N0S 6

350,905. 350,878. + 0,027.

DAN: 303,386. + 0,031.

3071,565. 3071,690. — 0,125.

3560,353. 326,900. = (nte

300,228. SNS "0009

300,550. INN, SO. — 0,270.

JN,05 1- 326,97 9. + 0,072.

308,063. DÖMATSSE + 0,280.

361,410. 361,061. + 0,349.

200,234. 360,188. + 0,046.

go = — 0,000114; & = — 0,059.

BP;

A. SILJESTRÖM, OM MARIOTLESKA LAGEN.

5. Observationerna (c, d).

mm. mm. mm.

SATA 234,306. — 0),159.

230,640. 231.060. — 0,420.

220. 233,014. — 0,11-5.

200.054: 233.300. — 0,265.

230,816. 236,682. + 0.134.

231,754. 200-41 6: + 0,338.

239,002. 238,920. + 0,082.

ANOR 241.586. — 0,459-

243,765. 244.159. — 0),394.

243,385. 243,098. + 0,287.

2ANLNOOR 242.848. — 0,851.

240.810. Po SINE a — 0,127.

243,505. 2403-050. — 0),254.

243,605. 243,909. — 0.304.

2460,066- 246,175. — 0,109.-

24D,374. 245,510. HSE

63 = — 0;100048851e37 = ONT:

4. Observationerna (d, e).

mm. mm. mm.

159,994. Köer: + 0,296.

157,426.” 157,525. — 0,099-

198,888. 158,971. ="()083-

160,421. THIN + 0,587.

161,452. TGS. — 0,089.

161.758. 162.241. — 03483.

162,908. 163,357. — 0),449.

165,075. 164.998. + 0.077.

166,745. 166,844. (50

166,014. 166,472: — 0,458.

1605,955. 165,902. + 0,053-

165:905. 166,048. — 0,143.

166,687. 166,637. (OAS

166,120. 166,201. = ÖS

167,794. 167,637- += ÖST.

6, 384 167,323. + 0.061.

ca = — 0,000209; & = — 0,050.

FÅ

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 10.

5. Observationerna (e, tr).

mm. mm. mm.

109284. 109,695. — 0),511.

107,536. 107,6753. — 0,139.

108,609. 108,528. + 0,081.

109,182. 109,913. — 0,731.

110,403. LOS. — 0,388.

110,758. 110573. + 0,185.

UN ESOS TINA. + 0,298.

20073: 113,021. -— 0,048.

114,296. 114.490. — 0,194.

Ik3:872. 114.210. -— 0,368.

LLS560: TAS. — 0,208.

KS L69. 114,048. — 0,357.

l14,092. 114,749. — 0,657.

113,680. 113,546. + 0,143.

AA. FIS — 0,710.

114,265. RAS + 0,082.

61 00,00 34317 35 — —— U220-

6. Observationerna (f, g)-

mm. mm. mm.

OSA (DSG — 0,256.

13,685. (ANNO: — 0,591.

14,275. 14,339. — 0.064.

19,249. (ASTA: + 0,678.

19,964. 160,410. — 0,446.

15,631. 16,151. — (),520.

16,153. 16,583. — 0,430.

171,583. T1,872. — (),289.

(ÖL. (ONES — 0),425.

18,573. 18,385. + 0,188-

18,232. fer aRRA — 0,459.

18,347. (ÖT == ()364-

(ko SA (ÖS3. + 0,092.

(028: 11,849. — 0.221.

18,155. (ÖN. + 0,160-

18,152. (OSA — 0,162.

cg = — 0,001739; & = — 0,194.

10 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN.

17. Observationerna (g, h).

51,689. 31,556. - -FA00S2

Hl03S dl,443. -— 0,405.

51,021. SINTSe —=0,112.

31,243. 21,664. — 0,421.

d32,295. 02,045. + 0,250.

22,260. 21,606. + 0,654.

22,563. H52;404. + 0,159.

524,503. J3,893. + 0,610.

HASSES 54,140. + 0,042.

34,385. 34,059. + 0,326.

34,319. 54,408. — 0,089.

d4,473. D4:;870. — 0,397.

33,408. 53,451. — 0,043.

H3,915: D4,159. — 0, 244.

HISS: J3,674. + 05157.

67 — + 0,000546; & = + 0,041-

3. Observationerna (h, 1).

mm. mm. mm.

35,630.- 30,85. — 0),252.

J0,452. 30,439. + 0,013.

SÖS dÖS 30,027. + 0,151.

ÖST 30,589. + 0,068.

FÖL 30,964. — 0,240.

JÖNDA O J::335- + 0,237.

36,210. 31,263. — 1,053.

3(,429. 38,017. — 0,588.

31,663. 31,952. — 0,289.

ESO SAND. — 0,409.

31,894. JOS — 0,485.

38,304. JFÖMS6- + 0,118.

30,835. FUMSE — 0,301.

SSANG JULVDSE + 0,112.

360,954. 37,038. — 0,084.

c3 = — 0,002509; & = — 0,133.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 10. . ll

9. Observationerna (i, k).

mm. mm. mm.

25,000. 247651. + 0,235.

24.661. 2A SIT + 0,144.

24,291. 24.634. — 0,343.

24.674. 24.907. — (1238.

24.859. 201543: — 0,484.

24.584. 25,350. — 0,7 66.

25,854. 25,530. + 0,324.

26,782. 26,286. + 0,496

26,604. 26,559. + 0,045.

26,582. 260,866. — 0,284.

26,971. . 20,845. + 0,126.

240-016. 27,339. — 0,323.

25,816. 20803 (0 gu

2. 26,138. — 0,405.

25,686. 26,029. — 0,343.

ce) = — 0,0034413; & = — 0,126.

10. Observationerna (k, I).

mm. mm. mm.

17,294. 17,566. — 0),272.

17,206. 17,448. — 0),242.

17,292. IESST — 0,245.

17,684. 17,922. — 0,238.

NERO. 17,969. — 0,239.

18,193. 18,130. + 0,063.

18,813. 19,492. — 0.679.

18,894. 19,014. — 0,120.

FORA FONT + 0,005.

19,206- NÖLSe — 0,175.

19,561. T9T2T. — 0,160.

18,014. 18,242. — 0,228.

18,314. 18,036. + 0,278.

13,208, 18,231. — 0,023.

c0 = — 0,006310; &) = — 0,162.

12 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN.

11. Öbservationerna (l, m).

mm. mm. mm.

12,342. 12.565. — 0),223.

2-2 13,206. -— 0,765.

12,464. L2,50s — 0,113.

25686. 12,845. — 0,209.

12.654. 12,605. + 0,049.

13,188. 13-18. + 0,001-

14,090. 13,456. + 0.634.

13,855. FANN: — 0,317.

13,959. 14.428. — 0,469.

14.083. 14,2378. — 0,195.

14,399. 14,217. + 0,182.

12.830. 2 + 0,257.

12: A Ge 13,235. — 0),488.

12.943. ILS fo — 0,674.

sn — — 0,009201; &, = — 0,166.

12. Observationerna (m, n).

mm. mm. mm.

ORT 3,940. + 0,127.

dag. I,525. — 0,034.

SLL 3,854. + 0,263.

9J,220. 9,230. — 0.010.

ÖMGRE d,489 — 0.322.

INS 10,146. — 0,215.

105470. 10,462. + 0.008.

ORT 10,315. + 0,414.

10,606. 10.582. + 0,024.

10,681. OSA — 0,160.

I TOL. INS HÖ — 0,270.

I,518. I 713 — 0,195.

IAS. IIGASE + 0,102.

612 = — 0,001592; & = — 0,021.

BIIIANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 10. 13

13. Observationerna (n, 0).

mm. mm. mm.

0:6.65- 0550 FÖ N0G

1T,054. (VG. — 0,072.

6,525. (OST OTNE — 0,176.

ÖSTSD UoNADE — 0,360-

6,821. 6,758. 0063:

7,820. - 7T,882. 0062.

E9BS (ROST: + 0,026.-

T,894. 3,156. = (MWIB

3,129. 3,268. — 0,139.

S3,272. 3,353. = (0 OEI

1,094. 6,889. + 0,205

1.090. (ÖS + 0,012.

3; = — 0,004099; &3 = — 0,040.-

Sammanställas dessa värden af e och c, så erhålles

Tab. Å.

mm. mm.

& =—0,075; GS = —0,000099.

& = — 0,059; Ga = — 0,000114-

Sa ONA GS 0,000488-

3 = — 0,050; &C4 = — 0,000209-

Sr UU PPOENGS = — 0,001343-

== UNGAS = —0,001739.

& = + 0,041; Sr = + 0,000546.

NS = — 0,002509-

& =—0,126; Sy = —0,003441.

av — — 0,162; c0 = — 0,006310.

än "ÖMSE = — 0,009588.

&> = —0,021; Sj2 = — 0,001592.

e3 = — 0,0403 613 = — 0,004096.

samt om media sammanföras för samma grupper som i afhand-

lingen, och man kallar dessa respective &', & 0. S. V.

TavrB.

mm. mm.

EN es = UNOOLGE-

EEE (VET er 050010 RE

SEE (Valbo, er = 0500 1541

svs Sr 0500095T-

sr 0 = MOVE

SE0 080; er 10;005093-

14 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN.

Af dessa siffror synes man mig nu kunna draga följande

slutsatser:

1) Då endast uti 16 fall (af 195) afvikelsen från me-

dium går öfver 0,5 mm., under det den i 140 fall understiger

0,3 mm., och detta icke är beroende af huruvida det antagna

värdet af y skulle vara något för högt eller för lågt, så kan väl

icke vara något tvifvel, att man ju genom ett tillräckligt stort

antal observationer enligt den af mig begagnade observations-

metoden, helst om de experimentela tillställningarna förbättras

på sätt jag till en del angifvit, skall kunna, oaktadt obetydligheten

af de ifrågavarande differenserna, icke blott med största säkerhet

ådagalägga det allmänna förhållandet, utan äfven finna lagen för

dessa differensers förändringar med pressionen.

2) ÖOaktadt de enskilda observationerna variera åt plus och

åt minus, så är likväl medelvärdet för e uti alla de sex obser-

vationsgrupperna i tab. B negativt; och äfvenså uti alla tretton

observationsgrupperna i tab. A på en enda när. Detta senare

undantag kan påtagligen icke tillskriftas någon annan orsak, än

att 15 observationer varit ett alltför litet antal att taga medium

af vid denna undersökning, hvilket ock gjort att jag uti afhand-

lingen, likasom uti tab. B slagit tillsamman två och två grupper

för tagande af media !).

Denna öfverensstämmelse i afseende på tecknet för qvanti-

teten & kan icke bero på ett möjligen felaktigt värde af qvan-

titeten 7; ty tager man detta värde större än 0,4725, så blifva

de negativa värdena af & ännu större; och tager man värdet af

7 mindre än 0,4725 — likväl alltid högre än den förut bestämda

minimigränsen — så blifva visserligen de absoluta värdena af &

något förändrade, men de blifva dock alla negativa, såsom förut.

För att i detta fall se, huru litet inflytande ett något förändradt

värde af y har i fråga om de högre förtunningare, meddelas här

några enstaka exempel af beräkningen för det fall att y sättes

= 0,4724 (man erinrar sig, att det ej kan sättas ens så lågt som

0,4724). Man finner då t. ex.:

') Anmärkas bör, att ett något högre värde af y skulle gifva ett annat re-

sultat; och som det antagna värdet af y troligen är alltför lågt, så

finner man desto mer, att det här ifrågavarande undantaget från det

allmänna observationsresultatet icke har något att betyda.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2, N:o 10. Id

mm. mm. mm. mm. mm.

Beräknadt: 502,555. 361,435. 109,193. 54,507. 12,654.

Observeradt: 502,508. 361,061. 109,695. 53,893. 12605.

Skilnad: 200445 0)87:4 34 FÖRORT 0,614. + 0,049.

i stället för respective de förut funna skilnaderna

— 0,009. + 0,349. — 0,51. + 0610, + 0049:

Häraf synes, att äfven vid de högsta pressionerna skulle det

negativa värdet af & 1 medeltal icke komma att minskas med

mer än omkring 0,05 mm., under det vid de högsta pressionerna

inflytandet är omärkligt.

Ehuru små de ifrågavarande differenserna således än äro, kan

man svårligen undgå att se en verklig naturlag uttryckt uti det

förhållandet, att, när tillräckligt antal observationer tagas, diffe-

renserna alltjemnt hafva samma tecken, — så vida ej uti sjelfva

observationsmetoden finnes någon konstant orsak till fel, hvar-

igenom ett sådant resultat kunnat uppkomma; och det är der-

före af vigt att undersöka, huru härmed möjligen kan förhålla sig.

Hvad då först volymsbestämmelsen beträffar, så synes, på

de grunder som anförts, sättet för vinnande af ett minimivärde

af y böra vara fullt tillfredsställande; och då det anförda resul-

tatet är i detta afseende endast beroende af ett minimivärde, så

kan ur den synpunkten svårligen någon anmärkning göras.

Hvad åter temperaturen angär, så lärer, efter hvad jag derom

anfört i afhandlingen, svårligen någon orsak kunna upptäckas,

som, i fråga om de yttre medlen för bibehållande af gasens tem-

peratur, skulle vara af natur att åstadkomma någon konstant af-

vikelse åt ena eller andra hållet, utan måste man i sådant hän-

seende uteslutande tänka på de möjliga temperaturförändringarne

hos gasen i följd af dess sammantryckning och utvidgning i

apparaten. Det enda, som emellertid i det afseendet kan vara

att fästa sig vid, är afkylningen i B-reservoiren; och 1 sjelfva

verket syftar en afkylning dervidlag just att frambringa ett re-

sultat i den rigtning, som det anförda. Jag har likväl anfört,

att jag, på grund af omständigheterna vid försöken och af direkt

undersökning, icke kan antaga att någon märkbar af kylning ägt

rum vid afläsningen af B-manometern. Men antag äfven, att

temperaturen varit vid afläsningen minskad en hel grad, hvilket

är fullkomligt omöjligt. Då skulle den aflästa elasticiteten e

eka imindre nan »den verkliga (sedan den norrmala tempera-

turen återtagits) i proportion af 1: 1 + 0,003665, de V. Sj ef-

ter e öfverhufvud varit ungefär 2 millimeter, att e skulle upp-

» .- |

16 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN.

skattas 0,0073 mm. för låg, hvilken qvantitet är fullkomligt otill-

räcklig att förklara de ifrågavarande differenserna; och vid de

tillfällen, då e varit föga öfver en millimeter, gäller detta så myc-

ket mera. Dertill kommer, att då den ifrågavarande afkylningen

egentligen äger rum vid den eller de första förtunningarne, under

det den sedermera är föga märkbar, så borde det förorsakade felet

varit störst i början, men deremot allt mindre mot slutet af ob-

servationsserien, hvaraf följden måst blifva ett tilltagande i värdet

observerats. Följaktligen kan man icke gerna härutinnan finna

någon orsak till konstant fel i den syftning observationerna

gifva vid handen.

Det återstår således icke annat än att felet, om något kon-

stant fel funnits, legat uti elasticitetsbestämmelserna. I afseende

härpå har jag i afhandlingen så fullständigt beskrifvit alla om-

ständigheter, att jag här har ingenting att tillägga, utom det

att om något konstant fel begåtts, så måste det hafva varit i af-

seende på bestämmandet af E, icke af e, och att om, mot all

förmodan, mina observationer skulle dervidlag vara behäftade

med något konstant fel, nog stort att förklara det ifrågavarande

resultatet i afseende på qvantiteten Z, så skulle detta fel nöd-

vändigt vara, ehuru visserligen icke särdeles betydligt (enär fråga

vore om mindre än !/, millimeter), likväl ej mindre, än att, om

Jag än för min del misslyckats, man dock bör kunna und-

vika detsamma, och således på den väg jag valt komma till

frågans lösning !). Emellertid och intilldess noggrannare försök

') Till hvad i afhandlingen anförts rörande elasticitetsbestämmelserna får

jag här tillägga följande:

Det är väl bekant, såsom i afhandlingen antydts, att ej blott ka-

pillärdepressionen ofta befinnes ganska olika i den öppna och den slutna

delen af en sifon-barometer, utan att adhesionen utöfvar ett sådant

inflytande, att man på grund deraf vanligen anser det oundgängligt att

före hvarje observation sätta qvicksilfret i rörelse, genom barometerns

lutning eller på annat sätt. Då nu den ifrågavarande manometern GH

(se afbandlingen) varit orubbligt fästad, och af skäl, som uppgifvits,

nemligen för att undvika volyms- och temperaturkorrektioner af någon

betydenhet, manometerröret tagits smalare, än som ur andra synpunkter

hade varit önskvärdt, neml. endast 4,8 mm. i diameter, så kan alltid

uppstå någon betänklighet i afseende på tillförlitligheten af dess angif-

velser, hvarför det torde vara af intresse att meddela följande iakttagelser.

Då medelst successiv utpumpning af luften i luftreservoirerna qvick-

silfret fått stiga i den längre och sjunka i den kortare grenen af mano-

metern, har det visat sig ett icke obetydligt olika förhållande i de båda

grenarne. Uti nedanstående tabell upptages, för tolf särskilda ställen af

den längre grenen och lika många (motsvarande) af den kortare, meni-

skens höjd, sådan den befinnes i medeltal af närmare 30 observationer.

med förtunningen, eller raka motsatsen af hvad som

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 10. 17

ådagalagt ett annat förhållande, kan jag" ej annat än taga obser-

vationsresultaterna sådana de här ofvan utfallit. Det är i allt

Uppgående kolonn. Nedgående kolonn,

mm. mm.

1,043. ÖSK

1,046. 0,887.

1.046. 0,973.

1,053. 1,020.

1,056. 0,973.

1,060. 0,847.

1,070. 0,877.

1,067. 0,833.

1,050. 0,857.

1,067. 0,810.

1,050. 0,820.

1,050. 0,793.

Häraf finner man, att uti den längre grenen, der luften allt mer och

mer förtunnats och tillika hållits fullkomligt torr, meniskens höjd varit

i det närmaste oförändrad, men att deremot i den kortare grenen, som

stått i gemenskap med den yttre luften, variationerna varit betydliga nog,

uppgående till omkring 0,2 mm., samt att menisken varit märkbart hö-

gre i den längre, än i den kortare grenen. Man kan häraf sluta, att

kapillärdepressionen varit mindre betydlig, men mera variabel uti det

kortare, än i det längre röret, der den i det närmaste varit konstant och

oberoende af lufttrycket, såsom man äfven enligt teorien bordt vänta. I

afseende på det möjliga inflytandet af olika kaliber, se afhandlingen.

För att närmare undersöka qvicksilfrets depression vid högre och

lägre tryck, har jag äfven gjort följande observationer. Ett rakt, i båda

ändar öppet glasrör, uti hvilket depressionen skulle undersökas, ned-

sattes uti ett kärl med qvicksilfver på lämpligt afstånd från ett annat,

vidare, rör af 23,5 mm. kaliber, uti hvilket således kapillärdepressionen

var mycket ringa. Båda rörens öfre ändar mynnade uti en mes-

singspiece, som stod i förbindelse med en större luftreservoir, i hvilken

luften genom en anbragt torkapparat hölls fullkomligt torr. Luften ut-

pumpades efterhand, och man observerade skilnaden i de båda qvick-

silfverpelarnes höjder vid olika tryck; och likaså, genom påsläppande af

luft, vid nedgåendet. Höjdskilnaden mellan de båda kolonnerna obser-

verades medelst. en katetometer. Absoluta höjden öfver ytan i qvick-

silfverkärlet aflästes på en särskild, fast skala, nedantill försedd med en

spets, med hvilken qvicksilfrets yta bragtes i beröring. För att före-

komma det fel, som möjligen kunde härflyta af en olika kaliber hos röret

i dess öfra och undra ända, repeterades observationerna sedan röret blifvit

upp- och nedvändt. På detta sätt erhölls, såsom medium af 12 observa-

tioner, skilnaden mellan qvicksilfrets höjd i det vidare röret och i ett af

3,8 mm, kaliber, vid i medeltal 700 mm. lufttryck, =1,802 mm., deremot vid

30 mm. lufttryck 2,113 mm. Likaledes befanns, för ett rör af 6 mm. ka-

liber, vid det större trycket 1,009 mm., vid det lägre deremot 1,086 mm.,

samt för ett rör af 7,5 mm. kaliber, vid det större trycket 0,569 mm.

och vid det mindre 0,632. Det vill således synas som en skiljaktighet

verkligen äger rum vid högre och lägre tryck, hvilken icke kan för-

klaras genom kapillärteorien. Vid de observationer, för hvilka redogjorts

i sjelfva afhandlingen, har jag alltid iakttagit att vid slutet af hvarje

observationsserie göra en kontrollobservation genom att öppna kranen

mellan reservoirerna A och B samt derefter observera barometern och

båda manometrerna, då den differens, som i hvarje fall uppstått, tagits

till utgångspunkt för en korrektion, som anbragts på grund af några sär-

skilt för ändamålet anställda försök; och jag tror icke, att manometerns

sålunda korrigerade angifvelser kunna vara synnerligen felaktiga, ehuru,

såsom synes, kapillärkorrektionerna, sådana de vanligen brukas, i det

fallet icke varit tillräckliga.

18 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN.

fall af intresse att något närmare, än hvad i af handlingen skett,

undersöka de deraf härledda slutsatserna i afseende på sjelfva

hufvudfrågan.

Den hufvudsakliga slutsatsen är att, så långt försöken gå, qvoten

EJ elasticiteten, a = tätheten) oupphörligt tilltaoer med

a PP 3 3

förtunningen, såsom det äfven följer af REGNAULTS observationer.

Hvad nu först dessa sistnämnda beträffar, så låt, såsom i afhand-

gar, SIG Hen

hvarutaf, om man förändrar beteckningen på det sätt att VÖNSEA

betecknar elasticitet och täthet vid 1 atmosfers tryck, E,, a, vid

2 atmosferers tryck o. s. v., man finner, med begagnande af de

på nämnde ställe anförda värden af x,

lingen sid. 36, vara = x, så får man

="0, 998624 —

a aA

E E

— = 0,997300 =

6 a3

E E

2 (19965 70

Ag ad3

VOR E

== = 0,996688 =

12 de

E E

= — 0,994461 —

48 6

—E — (),995463 —

Ag ag

E, E

— = 0,993825 2

24 uj

E E

= = 0,991628 —

og 9

samt deraf vidare, efter insättande af ett ungefärligt värde för

NER

j E. E

— = 0,986543 — 1!)

27 a;

A 3 =

= 09SOGSE

AIo4 a,

2 |

=E = 0,990217 =

dig a;

') Värdet för 30 atmosferer är ej upptaget, för att undvika en ytterligare,

här obehöflig, interpolation.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2, N:0O 10. 19

E E

22 — 0,992295 —

Ij2 a

E E

2 = 0,994872 —

do ay

E E

& = 0,995592 —

E E

23 = 0,998287 —

aA3 ad,

FE E

2 — 0,998624 —

Ada [

Hvad mina egna observationer beträffar, så finner man, till

följd af sjelfva observationsmetoden, icke lika direkt värdet af

- Men om vi, såsom förut, sätta E£' — (FE) = e& och vidare

il +n3 FAN JADE nå o FS - fö AP

ang cP EE får eqvat. (c) efter skedd öf

verflyttning af & följande utseende:

(BEPAReE NR (e)

Kallas vidare a tätheten af luften, motsvarande vid försöken

volymen V + nu och elasticiteten F, samt &« tätheten af luften,

motsvarande volymen V” och elasticiteten e, så blir, om (a) är

tätbeten efter blandningen, i

(DE Pa GÖ

hvaraf, genom division af (e) med (f), erhålles

(E) oOpETtge—e

(a) va pat qe

eller, om e = JE, och, såsom förut, € — CH,

(EEE [Pg OS

LT | a | SOC. äs! STARR Rp (9)

I EE Aa

Uti denna eqvation, ur hvilken man har att beräkna för-

hållandet mellan S och =, är qvantiteten — obekant; men som

= q är, ehuru i det fallet olika vid olika förtunningar, en gan-

ska liten qvantitet i jemförelse med p, kan man, utan att begå

något synnerligt fel, sätta - = = , såsom förhållandet strängt

skulle vara, i fall mariotteska lagen vore gällande (i sjelfva verket

är = något större än. =). Härigenom kan nu eqvationen (9)

bringas till denna form:

20 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN.

WTS) oo SR tage RN

enligt hvilken de här nedan anförda värdena blifvit beräknade.

Som, enligt de observationsresultater, hvilka förut blifvit med-

delade, g är en negativ qvantitet, finner man genast att

(£)

E E 5 - E &

CJ måste vara > Sa Låtom oss nu sätta = d. v. s. värdet

ad 1

1 . 'J o o

af — vid en atmosfers pression, =1, så erhålles, genom samman-

[24

ställande af REGNAULTS och mina observationsresultater, följande

tabell, uti hvilken första kolumnen upptager pressionerna och andra

kolumnen de motsvarande värdena af = och uti hvilken talen

öfver 1 blifvit härledda ur REGNAULTS, talen under 1 ur mina

försök.

k Motsvarande

Ungefärligt E

tryck. värde af

27 atmosferer. 0,986543.

24 0,986168.

18 0,991916.

12 0,992295.

9 0,994872.

(ONLVENA 0,995592.

3 0,998287.

2 0,998624.

il 1,000000.

317 millimeter. 1,000145.

d02 1,000311.

240 1,001025.

164 1,001334.

1102 1,003300.

dd 1,005846.

DJ 1.005446.

SM 1,009095.

26 1,013073.

18 1,023135.

13 1,036821.

10 1,039079.

7 1,044765.

Ehuru siffervärdena, i fråga om mina observationer. äro be-

roende af det värde man ger åt qvantiteten y, så är, enligt hvad

förut anmärkts, det genercla resultatet af ett tilltagande i värdet af

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. - B. 2. N:O 10. Zi

— med minskad pression deraf oberoende, så vida man ej un-

derstiger ett minimum, som af uppgifna skäl ej kan understigas;

och enligt all sannolikhet är det antagna vårdet af y sådant, att de

anförda värdena af uti tabellen snarare äro för små än för

stora. Detta senare följer äfven af sjelfva beräkningssättet (se

sid. 19); och jag tror mig således så mycket mer hafva skäl att uti

tabellens siffror se en bekräftelse på det allmänna förhållandet,

hvilket för öfrigt, såsom resultat af mina observationer betrak-

tadt, icke är, såsom synes, något annat än en utsträckning till

lägre af hvad REGNAULT redan förut funnit för högre pressioner:

I afseende på de absoluta värdena vågar jag deremot icke fästa

någon större vigt vid detta första försök att lösa en mer än van-

ligt svår fråga.

2 Bas S . az o

Värdet af TS tilltager, såsom naturligt är, ytterst långsamt;

men vid ännu mindre pressioner skulle tilltagandet komma att

ökas högst betydligt, så att, såsom jag redan förut i afhand-

lingen antydt, det ifrågavarande värdet vid högsta förtunningar

måste vara utomordentligt stort.

Tydligt är ock, att, i fall detta är rigtigt, den mariotteska lagen

1 sjelfva verket icke har någon teoretisk betydelse ens såsom gräns-

lag — en slutsats, som ännu ytterligare synes bekräftas af de gjorda

observationerna öfver vätgasen. Betydelsen af denna lag skulle

då ligga endast deruti, att afvikelserna från densamma äro qvan-

titativt små, så att till följd deraf den kan för alla praktiska

och allmänt vetenskapliga ändamål utan olägenhet nyttjas.

sg oo ner MR

"FRE SRA RA yr

Nag im

| | t atavade! Pleribh (0 bn

| AV

Strö omamti I srligdgu Väl ANN

fat

; rv 45

| ovane sc Le ualrtve poets rna vb. fört

Mia - nte j

ic FR 0

Å i ( I L

Ta LA | 4 &

Cd | Id

, ! j 7

1 06 1 p j ' 6 Iirlacgtn

hf | | N LS I d Pf få É

I ioofi, tolsdrk Borrar bråka

paa, d Fa

& i

ar ”

LU XY

kl ; |

(ån yÅ Cd

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 2. N:o tl.

RULLSTENSBILDNINGAR

D. HUMMEL.

Med 2 taftlor.

(MEDDELADT DEN 11 FEBRUARI 1874.)

STOCKHOLM, 1874.

PA AS NORSTEDT & SÖNER

ECNGL. BOETRYCKA RE.

fe AE

5 SK VARANN

+ + )

| -

” I Ch Eh

> ; I

d Arg TI ad

s [ j

[ +

4 TÅ »

R fl ad & had

' 4 4

- a Lå Å

N lå ]”” É '

NESMILFUECE fr BOR TäALFURNE

| É

a 2 | é j 4

Å ANT

i (|

S E

| v

| - NA 4

j RET

320 u

N RO Av

y up

jan

j .

+ é

” I e

/ | A ; FP asia Få l Å

. Å 4 i | Ja 43 4 säd i

NI i På | sAVSÅL FORS PR

rv VÄ NR MEM E ita se i Nå VEVRA RS >

. ÄN k pg KR frn (RÅ "ef

Redan året efter, sedan Professor A. ERDMANN offentlig-

gjort sina på mångåriga arbeten grundade åsigter om rullstens-

åsarnes bildning, framställde A. E. TÖRNEBOHM en i skarp strid .

dermed stående teori!), hvilken likväl af många med ämnet för-

trogna mottogs med ganska stort intresse. Detta nemligen

derför, att den på ett enkelt sätt förklarade vissa frågor, som

enligt den af Prof. Erdmann omfattade strandvallsteorien?)

syntes nästan oförklarliga. Den nyare teorien tager, som be-

kant, till hjelp en hypotes, hvilken visserligen i och för sig

kan synas djerf, kanske för mången motbjudande, men som

dock må ega berättigande för vissa trakter, inom hvilka åsar

vid den tiden voro närmare kända — jag menar hypotesen för

bortskaffandet af det stora slamtäcke, i hvilket glacierelfvarne

antages hafva nedlagt sin bädd af rullsten. Först då dessa

slammassor blefvo bortförda, förmodligen till följd af rinnande

vatten eller starka rörelser i hafvet?) — landet var nemligen

då i sjunkande — kunde de nämnda flodbäddarne genom samma

eroderande krafters inverkan antaga åsform samt slutligen er-

hålla sin ofta sedda skiktade betäckning. Då det skulle föra

oss utom gränserna för denna uppsats, om här egnades en

1) Jfr beskr. till Geol. kartbladet »Upperud» sid. 65 samt Geol. För-

eningens förh., bd. I, sid. 55. Grunddragen till denna teori fram-

ställdes redan af HIisInGER (»Anteckningar i Fysik och Geognosi

1828—37») samt utvecklades i viss mon af PAyrKuLrr (Ofvers. af K.

Vet. Akad. Förh. 1864). Samtidigt med Törnebohm kom v. HELMER-

SEN (Studien öber die Wanderblöcke u. d. Diluvialgebilde Russland3

St Petersb. 1869) till samma resultat rörande Finlands åsar.

2) Jfr A. ERDMANN »Sv. Qv. bildningar», S. LovÉn, Ofvers. af K. Vet.

Akad. Förh. 1861, och O. TorELL, »Undersökn. öfver istiden» I, K. V.

Akad. Förh. 1872, hvarest en redogörelse lemnas öfver de för åsar-

sg nes bildning framställda teorier. ÅAfvenså en helt nyligen utgifven

gradualafhandling af A. M. JErRNstRÖM »Material till Finska Lapp-

markens Geologi» (Helsingfors 1874), hvarest en beskrifning öfver

den traktens rullstensbildningar samt derjemte värdefulla upplysnin-

gar om åsarne i andra delar af Finland lemnas tillika med en hi-

storik af denna fråga.

3 Förf. lemnar oss i ovisshet om, huru han egentligen tänkt sig för-

loppet härvid. Deremot gör Dr LEvin ett försök till förklarande af

erosionen inom Södermanland; jfr Geol. Fören. Förh. bd. I, sid. 53.

4 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

genomförd granskning åt denna och öfriga teoriers lämplighet

vid de många detaljfrågornas tydande, vänder jag mig hufvud-

sakligen mot den sist framställdas allmängiltighet för att dervid

söka visa, om inom vårt land större områden finnas, för hvil-

kas åsbildningar den icke eger tillämpning.

Om ett slamtäcke samt dess erosion genom vatten, allt

efter som inlandsisen drog sig tillbaka, utgöra väsentliga vilkor

för denna teori, följer, att endast sådana trakter härvid kunna

komma i betraktande, hvarest antingen detta slam, som måste

vara äldre än åsarne, åtminstone delvis finnes qvar, eller der

eroderande krafters inflytande kunnat göra sig tillräckligt gäl-

lande för dess fullständiga bortförande och aflagrande på annat

ställe. Vid teoriens tillkomst voro nästan inga andra trakter

kända än sådana, hvilka kunde sägas ganska väl uppfylla dessa

vilkor. Nu deremot är förhållandet kanske något annorlunda.

Nu har en större del af sydsvenska höglandet också lemnat

intressanta bidrag till åsarnes historia och det är för dessa

höglandsbildningar isynnerhet, jag här önskar redogöra.

Med det sydsvenska höglandet förstås här i allmänhet den

del af södra Sverige, som ligger mer än 400 fot öfver hafvet

eller en yta af omkring 300 qvadratmil. Mot låglandet i Hal-

land och Bleking bildar det ofta ganska branta afsatser, mot

det skånska deremot mestadels en sakta lutning och öfvergång.

Detta högland uppstiger till omkring 1000 fot, i enstaka fall

ännu mer, men till största delen torde det väl bilda en mer

eller mindre kuperad platå af 400—700 fots höjd öfver hafvet.

Den del af höglandet, hvarmed vi här egentligen sysselsätta

oss, är den sydliga, nemligen åt S. och SV. från Vexiö ned-

till Laholm. Omkring 46 qvadratmil äro deraf inom Småland

och en mindre del af Halland åren 1872 och 73 undersökta,

hvarvid jag haft till medarbetare herrar V. Karlsson, C. Lalin

och K. A. Fredholm. Denna trakt är framställd på de båda

topografiska kartbladen!) »Huseby» och »Ljungby», hvarifrån

jag också lånat höjdsiffrorna för uppdragandet af nivåkurvorna

på den bifogade åskartan?). Utom nämda kurvor för hvarje

hundratal af fot, är äfven en topografisk höjdmarkering på

samma karta anbragt, dels för att göra höjdförhållandena i

stort mera åskådliga, dels ock för att visa rullstensbildningar-

nes större eller mindre beroende af markens ojemnheter i

1) Skala 1:100,000.

2) Tafl. I, skala 1:200,000.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 11. 5)

smått!). Rullstensaflagring i allmänhet är utmärkt med röd

färg, hvaraf en mörkare nyans blifvit använd för de tydliga

åsryggar, som kunnat utsättas på kartan. Genom en gröfre

röd streckning och prickning äro skiktad lera och sand be-

tecknade. Som af kartan visas, äro på detta högland rullstens-

aflagringar mycket vanliga. De äro utbredda der likasom inom

förut undersökta trakter af Sverige (Mälardalen? &. s. v.) i

form af långsträckta, stundom miltals följbara åsbildningar, än

med blott en ensam, väl utbildad rygg, än åter med flere mer

eller mindre regelbundet invid hvarandra fortlöpande rader af

till höjden mycket vexlande, aflånga kullar, hvilka då likväl

vanligen gruppera sig temligen likformigt på ömse sidor om

en mera sammanhängande åsrygg. Så beskaffade finna vi dem

mestadels aflagrade i floddalar och dälder, men vi kunna äfven

derifrån förfölja dem upp på de högsta och jemnaste platåerna

stundom utan att någon synbar förändring, vare sig med ås-

materialets beskaffenhet eller formens utprägling, eger rum.

Då rullstensbildningen framgår i en dal, visar den sig af den-

nas form visserligen vara beroende, men då den går upp på

vidliggande höjder, stundom dominerar dessa samt till och

med afviker från en utpräglad dal för att fortsätta öfver en

- angränsande högre trakt, då måste likväl medgifvas, att den

är af landets ojemnheter icke med nödvändighet beroende.

En annan synbarligen vigtig omständighet är åsbildnin-

gens här ofta mycket oregelbundna ytform, hvarigenom den i

stort bildar ett särdeles starkt kuperadt rullstensfält?), icke

blott af långsträckta och djupa åsgropar genomdraget, utan

äfven så till vida ojemnt, att de här och der synliga åsryg-

garne sjelfva esomoftast äro mycket vågformiga, således än af

betydande höjd, än åter ytterst låga.

För att bättre åskådliggöra detta bifogas tre profiler, deraf

den första visar åsbildningens vanliga utseende i mera utpräg-

lade dalar såsom Lagadalen?), dalarne N. och SV. om Hinne-

1) Från lågslätten vid Laholm (omkr. 100 fot öfv. h.) höjer sig landet

ganska hastigt till 400 fot. Derefter utbreder det sig platåformigt

med en »i stort» ringa nivåskilnad (omkr. 100 f.) men med enstaka

större höjder samt här och der genomskuret af dalsträckningar, bland

hvilka Lagaåns intager det främsta rummet.

2) Se tafl. 2 som är ett sammandrag i skalan 1:1000,000 efter de ut-

gifna geologiska kartbladen.

3) I öfverensstämmelse med Vestergötlands; se de utgifna geol. kart-

bladen.

4) Dock blott ned mot Knäred, hvarefter hvarje spår till symetri saknas.

6 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

ryds kyrka m. £fl.; den andra på en betydande och mycket jemn

högtrakt, der åsen oftast synes vara dominerande; den tredje

deremot framställer sistnämnde ås efter längden.

Fig. 1. Framställning af rullstensbildningens yta i dalen mellan Sjöaryd

och Upsala, Hinneryds s:n. Tvärprofi.

ig: 2. Framställning af rullstensbildningens yta på platån S. om Hilles-

hult, Halland. Tvärprofil.

a. rullstensgrus.

hb. krosstensgrus.

Utom dessa finnas äfven exempel på sammanhängande,

mycket regelbundna och temligen jemnhöga åsar, hvilka full-

komligt till sitt yttre öfverensstämma med de väl bekanta från

mellersta Sverige. De uppnå dock sällan eller aldrig på små-

ländska höglandet den storhet som vissa i Mälardalen. Van-

ligen äro de tvärtom mycket oansenliga, men derför ej mindre

tydliga till sin form.

Genom sin släta yfa skilja de sig här merändels lätt från

krossgrusmarken, hvars yta oftast är fullsatt med rundade och

kantiga stenblock i stor mängd. Sådana saknas likväl ej heller

i åsarne, men äro i allmänhet väl dolda af rullsten och grus.

Materialets rundning är ej heller för åsarne uteslutande egen-

domlig; den tillhör äfven krossyrusets äldre och väsentligaste

del, som derigenom, men isynnerhet genom stenarnes repning

visar sig vara en tydlig bottenmorän. Denna rundning saknas

deremot ofta fullständigt i krossgrusets yngre del, den, hvari

de kantiga blocken företrädesvis förekomma, och hvars mäg-

tighet är högst obetydlig, omkring en eller två fot. Endast

materialets renhet är ett för rullstensbildningen mera beteck-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 11. il

nande kännemärke, hvarigenom den så tydligt lägger i dagen

den forna inflytelsen af ett i rörelse varande vatten.

Ett förhållande af stort intresse, men som synbarligen

blifvit allt för litet beaktadt, är den i rullstensbildningens

längdriktning stundom försiggående märkbara - förändringen,

"hvad beträffar såväl dimensionerna som materialets bearbetning

ock groflek. Det är nemligen flerstädes, såväl här som i andra

trakter af Sverige, iakttaget, att den mot sin högt liggande

ända så att säga aftynar, i det dess storlek aftager samt ma-

terialet blifver mer likt krossgrus, men att mot lägre trakter

den allt mer utbreder sig eller tillväxer, på samma gång dess

sandhalt i högst väsentlig grad tilltager. Vid detta förhållande

måste ju fästas synnerlig uppmärksamhet, då man önskar ut-

forska, i hvilken riktning åsmaterialets förflyttning!) egt rum,

men man ej genom en noggran jemförelse mellan rullstens-

gruset och krossgruset kan komma till ett resultat.

Skiktning saknas här visserligen icke hos rullstensbildnin-

sen, men den är dock sällan iakttagen?), utan synes rullstens-

massan i allmänhet vara mera utan ordning sammanvräkt samt

tydligen ofta med en utan märkliga afbrott, hastigt verkande

samt ofantlig kraft. Det sednare kan man sluta sig till såväl

af massornas storartade dimensioner och deras också syn-

barligen ej alltid medhunna bearbetning till ett vackert rull-

stensgrus, som ock af de stora, rundade stenblock, man deruti

påträffar. |

De nu i korthet anförda egenskaperna hos i fråga varande

rullstensaflagringar äro äfven kända från nordligare belägna

åsar, men de äro mom dessa trakter så att säga mer i ögonen

fallande. Vi skola ock snart inse, att de just på höglandet

1) Att denna förflyttning ej varit särdeles betydande, visas af de med

hänsyn härtill gjorda undersökningar. Så kom FORCHHAMMER redan

1843 (se Pogg. Annal) till det resultat i Danmark, att rullstensbild-

ningen utgjordes af samma bergarter och i samma förhållande som

underliggande morän. Genom mera omfattande och systematiska

räkningar af fragmenten i dessa båda bildningar har isynnerhet 0.

GuMmanivos ådagalagt, att en förflyttning egt rum, om den också ej

är på långt när så betydande, som man en tid gerna velat autaga

(se Öfvers. af Kongl. Vet. Akad. Förh. 1871 N:o 5, Geol. Fören. Förh.

Bad. I, sid. 48); äfvenså V. KARLSSON (beskr. till Geol. Kartbl. »Seger-

sjö»). Af allt detta antydes emellertid en viss öfverensstämmelse

mellan rullstensbildningen och de i trakten deraf befintliga moräner.

2) Exempelvis kan anföras åsen 5.0. invid Vexiö, som för jernbanan

blifvit genomskuren på längden. Här syntes en antydning till skikt-

ning genom de större blockens läge samt genom en ringa vexling i

det öfriga materialets groflek.

8 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

äro af största vigt för tydningen af dess hela åsbildning, men

tillika för det samband, som derigenom är antydt ega rum

mellan höglandets och låglandets, så snart de sednare ej äro

att anse som strandbildningar, hvilket understundom obestrid-

ligen är fallet.

Hvad som här genast fäster uppmärksamheten, är de skik-

tade aflagringarnes sällsynthet och ringa utbredning. Inom de

nu kända 46 qvadratmilen finnas sådana på höglandet, som vi

af kartan sel), endast i närheten af sjöarne Åsnen, Ygden och

Vissjön, vid Ljungby och derifrån ett stycke nedåt Lagadalen,

vid sjön Kösen samt på några få andra ställen.

Dessa utgöras af till största delen temligen ren sand, hvil-

ken på vissa ställen och mestadels inom aflagringens yngre

hälft är ytterst fin samt uppblandad med lerslam, oftast fram-

trädande som tydligt synbara lameller. Dessa lameller åstad-

komma en vacker skiktning och en påtaglig likhet med låg-

landets glaciallera, särdeles sådan den förefinnes i sandiga

trakter. Vackrast är denna lera vid Åsnen (Huseby, Jätsberg)

samt vid Ljungby. Då man först ser dess fina skiktning, vill

man gerna tänka sig, att den blifvit afsatt i ett ganska stort

vatten och sannolikt en gång utgjort ett sammanhängande täcke,

hvilket sedan delvis blifvit bortfördt. Att detta likväl torde

vara en oriktig tydning, framgår också vid en närmare gransk-

ning. Bäst visar sig detta vid "Åsnen. Man ser der icke

blott, att aflagringen förekommer fläckvis, utan äfven, att den

ännu förekommer med sin ursprungliga utbredning. Detta

framgår nemligen dels deraf, att leran ofta bildar hastiga öf-

vergångar till sand i lagerriktningen, eller tydligen är eqviva-

lent "med en viss del af sandaflagringen, samt städse finnes

Just på ställen, der den lättast bort blifva denuderad, såsom

efter större och mindre vattendrag; anmärkningsvärdt är ock-

så, att leran, som vid norra sidan af Åsnen (vid Huseby och

Jät) eger en betydande mägtighet (ända till 30 fot), något

sydligare blott uppgår till en fot och således hastigt förtunnas

mot detta håll, hvarför den ej heller någonsin anträffas vid

Åsnens södra stränder eller i derstädes belägna sanka marker.

') Hvarfvig lera är utmärkt genom en röd streckning; sandaflagring

genom prickning. På de ställen, der den sednare täcker den förra,

såsom på Laholmsslätten, Lagadalen m. fl. är leran blott betecknad

der hon träder i dagen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. SC N:o)

Tydligen har Åsnen på den tiden bildat ett något större

bäcken än nu; tillsvämningar egde rum då som nu från norr

och lera afsattes endast på vissa gynsamma lokaler. Vi kunna

således i öfverensstämmelse med den af Prof. TORELL sam-

talsvis framställda åsigten, här icke se annat än verkliga söt-

vattensbildningar, hvilket ytterligare bestyrkes af de öfriga

fyndorterna såsom vid Vissjön och Ygden samt vid Ljungby

och sjön Kösen (enl. V. Karlsson). En ytterligare bekräftelse

derpå vinnes genom den mikroskopiska undersökning, Adjunk-

ten P. T. CLEVE och Dr LAGERSTEDT benäget verkställt, såväl

på leran som på de bildningar af kiselgur, för hvilka den bil-

dar underlaget. Under det i leran inga diatomaceer anträf-

tats!), utgöres den hvita kiseljorden endast af sötvattensformer

för hvilka en redogörelse kommer att lemnas i den geologiska

beskrifningen öfver trakten.

Dessa lerors ålder i förhållande till rullstensåsarne fram-

går klart af deras läge såväl vid Huseby som Ljungby, hvarest

de tydligt öfverlagra åsarne. I detta förhållande mellan hvart-

viga leran och rullstensbildningen råder en öfverensstämmelse

med låglandsbildningar af samma art; men en skilnad förefin-

nes derjemte, som kanske också i någon mon bestyrker det

nyss sagda om sötvattensbassiner. På låglandet se vi nemligen

mycket ofta, att de marina bildningarne utkila i sjelfva rull-

stensmassans yngre del?). Om detta förhållande, såsom väl

sannolikt är, måste anses blott och bart beteckna en nedsväm-

ning från rullstensbildningens krön till följd af vågrörelsen

nära hafsstranden, så få vi kanske i dessa företeelsers frånvaro

i högtrakten se en antydan om, att dylika kraftiga vågrörelser

derstädes icke förefunnits. Först på 30 mils afstånd härifrån

äro lemningar af hafssnäckor (ishafsformer) kända på så stor

höjd som 500 fot öfver hafvet. Men att af detta enstaka fall

sluta till, att likartade förhållanden, hvad beträffar hafvets ut-

bredning, äfven här rådde vid den tiden, vore säkerligen för-

hastadt?).

') Jfr Sveriges Qvartära Bildn., sid. 161.

2 I Skåne exempelvis vid Hallandsås. I Mälardalen på många ställen

jfr »Sv. Qvartära Bildn.» och beskr. till de Geol. kartbladen.

3) Om man, med ledning af Prof. Erdmanns karta öfver glaciallerans

utbredning samt det material, som genom Geol. Undersökningen blif-

vit samladt i Sveriges vestra och södra del, söker några bestämda

hållpunkter för kännedomen om nivåförhållandena vid glaciallerans

afsättande, så kommer man till antydningar så märkliga, att de utan

tvifvel böra föranleda noggrannare undersökningar. Härvid är lik-

10 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

Redan i det anförda torde ligga nog bestämda antydnin-

gar till, att dessa högtrakter icke varit sänkta under hafvet

vid de skiktade aflagringarnes tillkomst derstädes, eller, som

är liktydigt, närmast efter åsarnes tid. Skulle likväl tanken

på väldiga slammassor och deras bortförande af hafvet eller

rinnande vatten det oaktadt synas berättigad i och för åsfeno-

menets förklarande, så vill jag här ytterligare tillfoga följande.

Med tillbörligt afseende fästadt på denna högplatås ofant-

liga utsträckning (se sid. 4) äfvensom på dess inom vissa stora

trakter också i smått särdeles starkt kuperade yta, förefaller

det högst otänkbart, att så betydande slamaflagringar, som af

erosionsteorien här måste förutsättas (för att glacierelfvarne

skulle flyta fram i åsarnes riktning!) och med detsamma ut-

väl nödvändigt att tills vidare utelemna de på höglandet ofta före-

kommande sporadiska bildningarne af skiktad lera, emedan i dem

inga marina fossiler äro anträftade och bildningarne följaktligen lika

väl kunna tänkas vara afsatta uti sötvattensbassiner. Här jemföres

endast de, som äro verkligt bevisande genom sina fossiler eller genom

sitt direkta samband med fossilförande lager. På gränsen mellan

Vermland och Dalsland äro snäckor (ishafsformer) funna på nära 500

f. höjd öfver hafvet. Glacialleran såväl der som Ö. ut går enligt A.

Erdmann upp till omkring 500 fot. På bl. » Värgäårda» är enligt I.

0. Fries Foldialeran (O. Torell, Unders. öfv. istiden I, sid. 44) icke

träffad högre än 400 f. ö. h. På bl. » Viskafors» uppgår samma slags

lera i ett sammanhang från slättlandet efter Viskan och Häggån en-

dast till 300 fot. Derofvanför finnas blott sporadiska och, så vidt

kändt är, fossilfria bildningar. Efter Åtrans och Nissans dalar kän-

ner man ännu intet med säkerhet, dock torde, efter vissa topografi-

ska förhållanden att döma, slättlandets marina glaciallera der ej

uppgå högre än till vid pass 200 eller 250. Vid Lagans dalmynning

uppgår samma lera (på slätten karakteriserad af ishafssnäckor) till

vid pass 170, under det derjemte en vacker strandterrass N. om La-

holm icke öfverstiger 200 f. ö. h. (Öfver denna höjd träffas skiktad

fin sand vid Knäred, 242 f., samt hvarfvig lera vid Ljungby på öfver

400 f.). På södra sidan af Hallandsås har jag funnit Yoldia i hvarf-

vig lera, som der uppgår blott till 150 f. ö. h., men skiktade sand-

aflagringar till 270 fot, hvilka sednare synts mig böra anses som gla-

ciallerans strandbildningar (jfr Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1871.

sid. 610). I Skånes öfriga leror äro inga fossila snäckor ännu mig

veterligen funna, som häntyda på ett kallt klimat. Vid Skånes ost-

kust (Brösarp) uppgår leran endast till 150 fot, under det skiktad

sand träffas på 210—230 fot. På Kristianstadslätten går leran, enligt

V. Karlsson, upp till inemot 100 fot; men en enstaka aflagring finnes

på 250 f. ö. h. Glaciala sötvattensbildningar deremot äro i Skåne en-

ligt A. G. Nathorst nu kända på ända till 400 fots höjd öfver hafvet

(jfr Geol. Fören. Förh. 1874, Bd. 2, N:o 3). Om de lägre liggande

förut beskrifna sötvattenslerorna efter och under istiden, se A. G.

Nathorst: Lunds Univ. Årsskrift Tom. VII 1870, K. Vet. Akad. Förh.

1872, samt L. Holmström: K. Vet. Akad. Förh. 18415, N:o I:

Alla dessa förhållanden torde väl sannolikast bero derpå, att

Sverige vid don tiden varit djupare nedsänkt under hafvet i sin mel-

lersta del (Ö. ut från Dalsland), än i sin södra.

') Då man härmed blott förstår deras allmänna längdutsträckning, utan

att fästa afseende vid de förhållanden, som af strukturvexlingen mån-

genstädes antydes hafva egt rum, se sid. 7.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 11. 1i

veckla någon ansenligare kraft), kunnat så totalt försvinna.

Platåns yta är nemligen just af den beskaffenhet, att den på

mångfaldiga ställen synbarligen måst vara hinderlig vid en

sådan bortsvämning. Det oaktadt saknar den ytterst kuperade

trakten åt SO., S. och SV. om sjön Åsnen nästan fullständigt

sandaflagringar; till och med i mossarne äro de mycket säll-

synta, utan hvilar torfdyn direkt på krossgruset. Öfver dessa

trakter borde dock slammet hafva förts fram, innan det afsat-

tes i den vidsträckta dalen vid Karlshamn. Antagligen skulle

vi också se lemningar af slamtäcket mellan rullstensbildningen

och krossgruset på något af de mångfaldiga ställen, der kon-

takten dem emellan kan följas på långa sträckor. Der en öf-

vergång mellan rullstensgrus och krossgrus förefinnes, är na-

turligen hvarje tanke på slamtäcket utesluten. Dessa båda

bildningars förhållande till hvarandra är synligt nästan öfver-

allt och bortvillas ej af skiktade aflagringar såsom i Mälar-

dalen; ingen enda observation kan här berättiga till antagandet

af slammets fördolda läge under rullstensmassorna såsom der-

städes. Om man också jemför sådana trakter, der det är syn-

bart, att stora nedsvämningar under en längre tid egt rum,

såsom Lagans dal med den vid Karlshamn utmynnande, eller

med det öfriga Blekings djupa och trånga dalar, så befinnes en så

stor skilnad vara rådande, att man står fullkomligt redlös vid ett

försök att i denna riktning förklara olikheterne. Lagans dal

med sina ofantliga rullstensmassor, jemte dessas eqvivalenter

nedanför på slätten, der de utbredt sig som ett mägtigt och

vågformigt fält, här och der framträdande ur yngre bildningar

samt följbart ända ned till Hallandsås — hvarest finna vi väl

motsvarigheter härtill i Bleking? Ingenstädes se vi der annat

än några få, väl formade men låga och oansenliga åsar, hvilka

likväl genom sin jemnhet göra skarpt afbrott mot detta land-

skaps i öfrigt mycket blockfyllda yta. Det kunde tyckas, som

skulle de betydande rullstens- och sandmassorna på Hallands-

slätten just lemna ett stöd för erosionsteorien; men dervid rå-

kar man i den förlägenheten att först nödgas förklara, huru

desamma med sin rikedom på kritfragmenter kunna härstamma

från Smålands högtrakter, hvarest icke ett spår af krita an-

träffas, ej ens i detta landskaps så allmänna bottenmoräner.

I södra Halland likasom i norra Skåne!) kan man just genom

1) Jfr D. Hummel, Öfvers. af de Geol. Förh. vid Hallandsås; Vet. Akad.

Förh. 1871.

12 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

kritfragmenternas närvaro, såväl i rullstensgrus och sand, so

i krossgrus, följa sambandet dem emellan. Det framgår de

vid tvertom temligen otvetydigt, att de båda förra till stor d

icke äro förda från Smålands högtrakter, utan tillkommit på

grund af i närheten!) befintliga kalkhaltiga moräner.

I de trakter, der åsarne i allmänhet äro täckta af skiktad

aflagringar, har man redan länge insett nödvändigheten af avt

skilja åsarnes inre, eller den s. k. kärnan, från deras yttre bes

klädnad, eller skalet. Att denna kärna tillhör istiden, ansågs

också redan tidigt som högst sannolikt. Ett mera bestämdt

bevis derför vanns likväl först genom fyndet af fossila ishafs

snäckor i den med åsarnes skal nära förbundna hvarfviga mer-

geln, Yoldialeran?), hvilket faktum, i förening med kännedo-

men om åsarnes underbäddning af krossgrus och dettas till:

komst genom en inlandsis ätsjo talande skäl för, att rull-

stensbildningen sjelf lämpligen borde anses tillhöra en period

af köld, såsom liggande emellan och i vissa hänseenden nära

förbunden med nyssnämnda representanter af istidens tvenne

hos oss vigtigaste skeden.

Att denna slutsats om klimatets beskaffenhet vid åsarnes

bildning äfven gäller för de trakter af Sverige, der marina

bildningar saknas, antydes icke blott af det ofta lätt följbara

sambandet mellan låglandets och höglandets åsar, utan många

andra förhållanden leda också till samma resultat, då de i större

eller mindre grad häntyda på närvaron af en inlandsis, sim-

mande isflottor eller dylikt. Bland dessa förtjena följande stort

afseende: rullstensåsarnes i allmänhet nära öfverensstämmelse

till riktning med refflorna3), hvarigenom de förra i likhet med

de sednare synas beroende af inlandsisens rörelseriktning och

således till väsentlig del också af landets allmänna lutning

(jemte större dalsystemer), men också ofta oberoende af rätt

FREE höjder och försänkningar?); vidare: det ej sällan

') Detta öfverensstämmer också bäst med det på sid. 7 om åsmaterialets

förflyttning anförda (se noten).

2) SR 0. Torerr, »Unders. öfver istiden», Vet. Akad. Förh. 1872, sid. 47.

Särdeles synbart såväl i Mälardalen, som i Småland omkring sjön

Åsnen.

") Inom Södermanland äro åsarne oberoende af den stora från V. till

0. gående vattendelaren, som uppnår 300 fots höjd öfver hafvet (se

öfversigtskartan tafl. 2); inom Småland och Halland finnas flere så-

dana exempel, vackrast i sjelfva Lagadalen vid Markaryd.

BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1l. 13

anmärkta förhållandet af en öfvergång från tydligt rullstens-

grus till ganska typiskt krosstensgrus (med en mängd inne-

slutna knappast kantstötta eller rundade block) inom samma

åsbildning!), ja, till och med inom samma åsrygg?), men då

isynnerhet mot åsens högst liggande ända; vidare: det förhål-

landet, att äfven de vackraste rullstensåsar stundom bära på

sin rygg, eller innesluta, stora stenblock, äfven med väl bibe-

hållen skarpkantighet?), eller täckas af ett orent och föga rul-

ladt grus; härtill kunde äfven läggas vissa vackra ändmoräners

utbildning som rullstensåsar?), äfvensom den ofta sedda in-

bäddningen af kantiga stenblock i sand- och leraflagringar på

och vid åsarne?). Förglömmas bör ej heller den stundom i

åsarnes inre bemärkta dislokationen'"), hvilken lifligt påminner

om vissa förhållanden i Skånes diluvialsand, der den blifvit

denuderad af inlandsisen”).

Om således ett samband med istidens otvetydigare bild-

ningar antagligen förefinnes, så får dock å andra sidan icke

förbises den i rullstensgrusets allmänna beskaffenhet (renhet

och afrundning) bestämdt angifna imverkan af ett vatten. Att

detta i allmänhet måste hafva varit ett rinnande vatten och

icke ett haf?), antydes först och främst af den, så vidt man

hittills kunnat finna, fullkomliga bristen på fossila lemningar

i åsarnes stundom vackert skiktade inre, kärna; vidare: af den

derstädes lika vanliga som inom de tydligt marina lagren ovan-

liga korsande skiktningen; samt slutligen i ej ringa grad af

de skiktade aflagringarnes sällsynthet vid åskärnans bildande

mot vid tiden närmast derefter.

' Vid Delary, Markaryd, V. om Tansjön m. fl. inom bladet Ljngby.

Jfr äfven beskr. till bladen Segersjö, Riddarhyttan, Lindsbro, Säfsta-

holm, Eskilstuna, Arboga, Borås och Ulricehamn, der likartade för-

hållanden mer eller mindre bestämdt äro påpekade.

2) Vid Abbeshult, Markaryd m. fl. ställen inom bladet Ljungby; vid

Gottåsa, Loshult bl. Huseby. Jfr äfven beskr. till bl. Ulricehamn

och Linde samt H. v. Post, »om sandåsen vid Köping» K. Vet. Akad.

Handl. 1854.

3) Exempel härpå finnas aftecknade i Sv. Qv. bildningar, sid. 86 samt

af v. Post i afhandlingen om sandåsen vid Köping. -

+) Venern, Lundörren (Jemtland), Staika m. fl. i Lappmarken (jfr A.

Erdmann, Sv. Qv. bildningar). I sydöstra Skåne möjligen, der äfven

rullstensåsar täckta af bottenmorän förekomma.

5) Inom denna trakten allmänna bland annat vid Ljungby, i Lagadalen.

56) Ett vackert exempel härpå är aftecknadt i S. Qv. bildningar, sid. 86.

7) Jfr O. Torell 1. c. sid. 59 samt E. Erdmann Geol. Fören. Förh. Bd.

sid: 2005

3) Utom i vissa fall, då verkliga strandbildningar föreligga.

14 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

Oaktadt dessa sist nämnda förhållanden var man dock i

de festa fall, med stöd af de marina bildningarnes läge i för-

hållande till åsarne, benägen att förklara åskärnans märklig

form genom vågrörelsen i hafvet; och man antydde dermed

också nödvändigheten af krafternas verkan vinkelrätt mot åsens

riktning. Om man härutinnan var ense, åtminstone för de

trakter, som nåddes af hafvet, så gjorde sig dock, vid förkla-

randet af sättet för rullstensmassans egentliga sammanhopande

och äfven förflyttning i längdriktningen en väsentlig menings-

skiljaktighet gällande, i det att några ansågo äfven detta vara

beroende på hafvets närvaro, andra deremot sökte förklaringen

uti glacierelfvarne.

Då likväl ingen möjlighet synes vara för handen att på

sydsvenska höglandet bevisa hafvets medverkan!) och äfven

vigtiga skäl ställa sig mot antagandet af glacierelfvarnes så

storartade verksamhet?) -— var än deras lopp i den af åsarnes

strukturvexling antydda riktningen en tid möjligt — så åter-

står blott att vid ett nytt försök till frågans lösning "PP=S"

en annan utgångspunkt, en för de nämnda teorierna främmande |

grundorsak. Fasthåller man då vid det i många hänseenden

nära sambandet mellan rullstensbildningen och inlandsisens

aflagring, krossgruset, så ligger otvifvelaktigt nära att söka

grunda den allmänna förklaringen af åsfenomenet på just samma 1

inlandsis samt på dermed förknippade förhållanden. Men att

dervid tala om sido- eller midtmoräner skulle synbarligen leda

oss på afvägar och endast underlätta tydningen af några få

fall. Det skulle också strida mot den på Grönlands inlandsis

hemtade erfarenheten. Utan tvifvel är det från dervarande

förhållanden vi kunna få en temligen klar bild af de forna i

Sverige 2).

vis

') I enlighet med A. Erdmann 1. c.

”) I enlighet med A. E. Törnebohm 1. c.

”) Denna likhet framhålles af Prof. Torell i Bidrag till Spitsb. Mollusk-

fauna, 1859. Äfven Prof. Nordenskiöld säger i sin berättelse öfver

resan till Grönland 1870 (se Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., sid. 1006)

»Man passerade här en terräng, som inlandsisen nyss utrymt och det

hela hade en så förvillande likhet med skoglösa gneistrakter i Sverige

och Finland, att äfven den mest tviflande måste erkänna, det samma

formande kraft gifvit hvardera nejden denna deras prägel. Öfverallt

afrundade men sällan refflade gneiskullar» (förf. antyder i not, att

refflorna äro försvunna blott på hällarnes för luften biottstälda yta),

a med erratiska block i de mest äfventyrliga jemnvigts-

ägen» etc. :

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O1l. 15

Hvad som antagligen behöfves för en tydning af åsbild-

ningen på sydsvenska höglandet är:

ett rinnande vatten utvecklande en betydande kraft;

en krafternas verkan vinkelrätt mot åsens riktning samt

dessa krafters fortvaro under en tillräckligt lång tid.

Till allt detta kan, synes mig, ensamt en smältande inlandsis

gifva upphof. För att inse alla de verkningar, som dervid

uppkomma, måste vi först söka göra oss reda för, huru en in-

landsis ser ut, icke allenast på dess dagyta och i dess inre,

utan äfven på dess bottenyta d. v. s. dess underst liggande del.

Professor Nordenskiöld lemnar i nyssnämnda berättelse på

fere ställen beskrifning öfver isens beskaffenhet.

Först talas der (sid. 995) om en »temligen jemn is ehuru ge-

nomskuren af djupa, vinkelrätt mot kanten gående klyftor»; om en

ytterst ojemn is med »rös af tätt till hvarandra hopade pyramider

och kammar af is, snarlika topparne af s. k.

sällan mer än 40 fot höga med en lutning af 25” till 30”;» (996)

»småningom blef isen jemnare men genomskars istället af stora bot-

tenlösa klyftor» — — — »Efter 2:ne timmars vandring upphörde

äfven denna klyftregion». Mindre terränger af likartad beskaffenhet

mötte sedan ganska ofta. »Vi voro nu på en höjd af öfver 800 fot

öfver hafvet. Längre in var isens yta, på de tidtals återkommande

spricktrakterna när, snarlik ytan af ett stormupprördt, plötsligen i

köldens bojor fängsladt haf. Stigningen inåt var fortfarande ganska

märkbar, ehuru ofta afbruten af grunda skålformiga fördjupningar,

hvilkas midt upptogs af en eller flere sjöar eller dammar utan syn-

bart utlopp, ehuru de emottogo vattnet från otaliga längs med för-

djupningens sidor nedlöpande elfvar;» (sid. 1003) »Till en början

passerade vi en af de förut omtalade, vidsträckta skålformiga fördjup-

ningarne i isfältet, hvilket här var genomskuret af otaliga elfvar»

hvilkas undvikande föranledde de resande att söka väg utmed in-

sänkningens högre kant, hvarvid i stället en irakt påträffades, der

isfältet var »genomskuret af långa, djupa och breda, parallelt med

hvarandra i rättvisande NNO.—SSV. gående springor» — — —

höjden öfver hafvet var nu 2000 fot. »Senare på afton sågo vi ett

stycke från oss en stark dimmkolonn, som visade sig framkomma

från en bottenlös afgrund, i hvilken en mäktig glacierelf nedstörtade.»

Följande dagen bestegs en större ishöjd, från hvilken en vidsträckt

utsigt öppnade sig åt alla håll. På återvägen träffades åter elfvar

med sina lodrätt genom isen ofta nedstörtande vattenmassor. På

ett ställe säger förf. »hann intet stänk åter upp till fallets mynning;

men i stället framsprang straxt invid, från ett annat mindre hål i

isen, en intermittent luftblandad vattenstråle — — — midt i in-

landsisens öken en springbrunn» etc.

Af detta framgår, att isens yta är mer eller mindre undu-

lerande, samt att ismåssan är på vissa trakter genomdragen af

16 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

djupa sprickor. Om i isytans vågighet någon symetri är

rådande, så att exempelvis mera sammanhängande fördjupnin-

gar, ett slags hufvuddalar med sina förgreningar, finnas, är

visserligen icke direkt uttaladt i nyssanförda redogörelse öfver

iakttagelserna på Grönlands inlandsis, men att så är fallet,

torde i någon mon framgå af förhållandena på Alpernas snö-

fält, särdeles de jemnare. Snöfältens ytform är naturligen i

högst väsentlig grad beroende af den underliggande markens.

Vid afsmältning samlas vattnet mot sänkena och flyter fram

efter dessa likasom i små dalfåror. Då sådane sänken en gång

bildats på snöfälten, bibehålla de sig säkerligen äfven nedåt

på isen, der markens ytförhållanden det medgifva. Isens spric-

kor uppkomma till följd af isens rörelse, och äro djupast, der

denna rörelse är starkast, såsom i de s. k. isströmmarne, af

hvilka Grönlands vestsida företer 8—10 större och en mängd

mindre; der isen befinner sig jemförelsevis i stillhet, är den

också mera sprickfri; sprickornas riktning är i allmänhet vin-

kelrät mot isens rörelseriktning, och deras djup aftager mot

isströmmens sidor!).

Angående isens renhet säger Nordenskiöld 1. c., sid. 997:

»Längre än en kabellängd från randen träffar man inga stenar

på inlandsisens yta»; och å sid. 1007: »iskanten är öfverallt

beströdd med smärre stenbitar». MHäraf se vi, att inlandsisen,

äfven der den saknar moräner, likväl vid sin afsmältning gif-

ver upphof åt en mer eller mindre betydande grusaflagring?).

Hvad slutligen beträffar isens understa del eller dess bot-

tenyta?), så är den naturligen svår att få se, men man kan

') Enligt Agassiz synes deras regelmässighet vara störst der gletscher-

bäddens lutning är ringa; sprickornas mängd är störst högst upp

mot snöfälten, der isen är mindre fast; jfr Unters. äber die Gletscher

1841.

Enligt J. Payer är isen på Grönland (och i allmänhet i polar-

trakter) lösare än i Alperna, hvarför den också på förra stället är

tätare genomdragen med sprickor, der den är i någon märkbar rö-

relse. Sprickornas storlek vexlar mycket; vanligen äro de några få

fot i bredd, men stundom ända till 100: jfr Petermann Geogr. Mitth.

STI NE TG

?) Samma förhållande råder på Alpernas glacierer, hvilka på ändan äro

alldeles öfversållade med större och mindre stenar, som förmodligen

varit infrusna i isens undre del.

Synbarligen kan häruti sökas en förklaring till det yngre kan-

tiga krossgrusets uppkomst. Jfr Hummel, Öfvers. af de Geol. Förh.

vid Hallandsås 1. c., sid. 603 och 611.

>) Härefter användes uttrycken: isens dagyta och bottenyta, hvarmed

menas dess öfre och undre yta, till skilnad från markens yta d. v.s.

fasta berggrundens eller bottenmoränens. Derjemte förekomma or-

den isdal och bergdal: med det förra förstås en dal eller längre sänk-

ning på isens dagyta: med det sednare en dal i bergytan under isen.

Lä

BIHANG TILL K. 'SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2; N:O 11. ” 17

dock på grund af vissa företeelser möjligen sluta sig till dess

utseende. Att den i hufvudsak följer markens ojemnheter är

en naturlig följd af isens plasticitet. Huruvida afvikelser här-

ifrån finnas, är af största vigt att veta, de må för öfrigt vara

"obetydliga i det stora hela eller i förhållande till isens tjock-

lek. Vid ändan af glacierer bildar sig i de flesta fall öfver

glacierelfvens mynning en stor, hvalfformig urhålkning i isen.

Den sträcker sig ofta långt inåt.! Då den måste anses hafva

uppkommit till följd af vattnets (och äfven luftens) inverkan,

så ledes man lätt på den tanken, att sådana urhålkningar un-

der vissa förhållanden äfven i en inlandsis kunna vara ganska

allmänna. Om vi nemligen tänka oss en sådan inlandsis under

total afsmältning, så måste naturligen de på dess yta oupphör-

ligt uppkommande vattenmassorna söka sig väg nedåt genom

klyftorna samt under isen sammanstörta med desto större

kraft, ju mindre motstånd de mött under vägen. Vattnets

verkan på isens bottenyta måste dervid också blifva en retro-

aktiv; det sträfvar vid sin återstudsning att afsmälta isen under-

ifrån, dervid frambringande i densammas bottenyta urhålknin-

"gar, hvilkas storlek, form och läge, eller i allmänhet utbred-

ning, endast kunna blifva beroende af vattnets rörelser, som

1 sin tur åter äro bestämda af såväl isens egna nivåförhållanden

på ytan och dess sprickfullhet, som af den underliggande

markens ojemnheter. Om i dessa nivåförhållanden på isens

') Angående dessa s. k. Gletscherportar och -kanaler säger Agassiz l. c.

sid. 165: »Dringt man unter das Thor eines Gletschers ein, so erstaunt

man das Gewölbe nach allen Seiten hin unter den Eismassen sich

fortziehen zu sehen; die oft sehr hohen und breiten Gänge verzweigen

sich in den wunderlichsten Verdrehungen» etc. etc. Hugi erzählt, er

habe unter dem Urazgletscher am Titlis eine Strecke von mehr als

1" Qvadratstunde durchwandert, und sei endlich, nach 13 ständigem

Hin- und Hergehen, am entgegengesetzte Ende zum Wendenbach ge-

langt» etc. Sid. 171: Die Dimensionen der Gletscherwölbungen hän-

gen hauptsächlich von ihrer Neigung ab. Die grossen Gletscher mit

geringer Bodenneigung haben meistens die geräumigsten Thore, wie

der Zmutt- und Zermattgletscher, besonders aber der Glacier des

Bois, dessen Wölbung zu Saussures Zeiten 100 f. hoch und 50—80

f. breit war. Die Wölbungen sind sehr constant, und wann sie auch

zuweilen durch FEisstärze verschöttet werden, so stellen sie sich bald

an demselben Orte wieder her». Weit seltener haben stark abfal-

lende Gletscher Wölbungen, und wenn sich deren finden, so sind sie,

der vielen durch die Schrönde bedingten Eisstörze wegen, weit we-

niger geräumig, vergänglicher und unregelmässiger.»

Enligt J. Payer äro gletscherportarne vid Grönlands nordöstra

kust oerhörda till dimensionerna; elfvarne mäta sig ock der med de

större tyska floderna; jfr. Petermann Geogr. M. 1871. IV. sid. 125.

Enligt C. W. Paykull finnas de på Island. Tätt utanför en så-

dan träffades en liten väl formad rullstensås, i gletscherkanalens

längdriktning; jfr en »Sommar på Island» sid. 61 och 62.

18 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

yta samt i sprickornas riktning och djup någon regel-

bundenhet finnes, så måste också en sådan göra sig gällande

i vattenströmmarnes rörelse samt till en viss grad framträda

i ursvarfningarne på isens bottenyta. Om således på isens

dagyta finnes en dalsänkning, så böra också nämnda urhålk-

ningar blifva utbredda i riktningen af denna dal. Skulle der-

jemte någon öfverensstämmelse i riktning ega rum mellan dal-

sänkena på isens dagyta och på underliggande marken, så kan

följden häraf blott blifva den, att det från sidorna af isdalen

och vinkelrätt emot densamma nedströmmande vattnet fortfa-

rande bibehåller sin ungefärliga riktning genom isen, att dessa

vattenströmmar mötas någonstädes i bergdalen under isen samt

der först vid sammanstötningen (eller vid något hinder) utöfva

en kraftig verkan uppåt på isens bottenyta. Men något lik-

artadt kan uppkomma äfven oberoende af markens relief, om

sprickornas djup tilltager mot isströmmens midt, således afta-

ger mot dess sidor. Dervid blir naturligen sprickans botten

bestämmande för rörelseriktningen hos vattnet och den dervid

utvecklade kraften träffar marken under en sned vinkel, lika-

som 1i förra fallet någonstädes under isdalen samt med ena-

handa verkan. Då sådana vattenströmmar naturligen måste

uppkomma och nedfalla på otaliga ställen efter isdalens hela

längd, om blott isens sprickfullhet det tillåter, följer också,

att från motsatta sidor kommande strömmar mötas utefter en

linie (mer eller mindre krokig) under isen, att de dervid mera

utgöra sammanhängande väldiga sidoflöden än enstaka strömmar

till följd af sprickornas konvergens mot djupet, samt att en

långsträckt urhålkning (eller en rad af sådana) 1 isens botten-

yta efter isdalens riktning såmedelst bör kunna uppkomma.

Efter dessa sidoflödens förening bestämmes vattnets väg af

markens lutningsförhållanden, hvarvid dalsänken gifva anled-

ning till egentliga glacierelfvar!). 4

Erkännes möjligheten af en sådan vattnets verkan på in-

landsisens bottenyta, då synes förklaringen af höglandets ås-

bildningar blifva jemförelsevis enkel. Den moränmassa, som

ligger under isen, måste nemligen i hög grad blifva åverkad

') Här skiljes således på sidoströmmar (med sidoflöden) och elfvar, hvar-

vid med de förstnämnda förstås de vinkelrätt mot en isdals längd-

riktning (antingen som skilda strömmar eller som under isen öfver

en större yta utbredda flöden) nedstörtande vattenmassor, hvilkas

slutliga förening till elfvar och bortrinnande efter markens lutning

sker med förlust af en väsentlig del af den genom fallhöjden betin-

gade kraften.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 11. 19

af det nedströmmande vattnet. Den förvandlas derigenom så

småningom, delvis eller helt och hållet, till en rullstensbild-

ning, hvars blifvande läge bestämmes — likasom vattnets rö-

relser — af isens och markens nivåförhållanden, isens tjocklek,

sprickfullhet m. m. Har således nyssnämnda ursvarfning af

isens bottenyta någorstädes kunnat försiggå, så bör också det

efter hand omdanade gruset, med de vattenkrafter vi här kunna

disponera, dit lätt nedföras (just till den punkt eller den linie

vid hvilken hinder möta, såsom der sidoflödena först samman-

stöta) samt inpressas i isens hvalf, efter hvilkas utfyllande

sidoflödena antagligen måste arbeta på bildandet af nya sådana

hvalf vid sidan af de förra. Äfven dessa fyllas, andra upp-

komma, ofta allt otydligare, ända till dess att isens afsmält-

ning så långt framskridit, att dylika regelbundet verkande vat-

tenmassor icke mer kunna framträda. Jag har här tänkt mig

förloppet vid danandet af sådana storartade rullstensfält, der

flere parallela åsar uppträda, på sidorna omgifna af mindre

regelbundna och mot ytterkanterna mindre väl bearbetade

grusaflagringar.

Isen har enligt denna tydning verkat dels såsom det me-

del, hvarigenom vattnets egendomliga rörelse och ofantliga

kraft betingats, dels ock såsom en öfverliggande form, 1 hvil-

kens undre fördjupningar rullstensmassorna samlats. Ju större

isens mägtighet var, desto större blef vattnets fallhöjd, desto

större eller högre kunde då också kanalerna och med dem

åsarne blifva — desto mer var möjlighet för handen, att åsarne

skulle komma att dominera den omgifvande marken, af hvil-

kens nivåförhållanden deras bildning blott så till vida kunde

vara 1 någon mon beroende, som dennas äfven ringa försänk-

ning 1 öfverensstämmelse med öfverliggande isdalar naturligen

skulle underlätta sammanförandet af större rullstensmassor.

På fullkomligt plana krossgrusslätter se vi sannolikt derför

också oftast blott helt låga åsar!), fastän med tydlig form och

äfven der med sma nu mestadels af torf fyllda fördjupningar

vid sidorna.

Dessa för åsarne högst egendomliga, längs utmed dem

fortlöpande sänken äro ofta ganska smala, men stundom ha

de en betydlig utbredning. HFEj sällan bilda de en enda stor

bassin, i hvilken åsen med väl utpräglad form går fram. Der

1) Ett förhållande som i hög grad råder inom området -för bladet

»Huseby».

20 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

ej dessa bassiner redan vid åsens daning förefunnits, torde de

väl vara lätt nog förklarade genom de från sidorna ur isen

nedstörtande vattenmassorna, hvilkas kraft att uppföra åsbyg-

naden naturligen först måst yttra sig i att urgräfva det redan

varande och sålunda framkalla åsgrafvarne!). Oftast torde väl

dessa också tjenat som afledare för vattnet och derigenom ännu

mer erhållit den ganska regelbundna formen. I nära samband

med dessa bildningar stå synbarligen också vissa af åsgroparne,

nemligen de, som finnas utsträckta i rad mellan tätt invid hvar-

andra löpande åsar. Möjligen kunde de också uppkomma blott

och bart genom isens skyddande inverkan och således bero

på den öfverliggande formens utseende. De åsgropar deremot,

som uppträda midt på en väl formad, ensam åsrygg, äro sä-

kerligen de mest intressanta af dessa företeelser, men kanske

de svåraste att förklara, om ej möjligen en ledtråd dervid kan

sökas uti de enstaka vattenfall, hvilka tillhöra inlandsisar och

genom flere omständigheters sammanträffande kunna af en

slump nedstörta just på en åsrygg?). Dessa slags åsgropar äro

också ytterst sällsynta i jemförelse med de förut nämnda.

De regelbundna åsarnes afbrott, vexling i höjd samt sling-

ring, äfven inom en väl markerad dal, är enligt denna tydning

en naturlig följd af sidoflödenas vexling i mängd och styrka

på ena eller andra sidan af dalen, äfvensom stundom kanske

af tillgången på material. Att den vackra slingringen hos

åsarne på mångfaldiga ställen finnes till, oaktadt de varit ut-

satta för den öfverliggande isens verkningar, kan bero derpå,

att genom nedsmältningen ett högst väsentligt hinder för isens

fortsatta rörelse framträdt?). ;

Orsaken till åsarnes på vissa ställen ganska märkbara af-

vikelse från refflornas riktning är väl oftast att söka i den

') Jag använder här ett namn, som blifvit af Geologen Otto GUMZLIUS

föreslaget i analogi med åsgroparne.

?) Slumpen är dock ej så stor, om man besinnar, att vattenfallen måste

uppkomma i den djupaste delen af isdalen, eller just der, hvarunder

åsen egentligen bör framgå.

”) Under sista stadiet af isens tillvaro bör nemligen sannolikt sjelfva

nedsmältningen, till följd af klimatets förmildring och nederbördens

dermed sammanhängande beskaffenhet, tänkas hafva yttrat sig mindre

uti ett sakta tillbakaryckande af iskanten (ss. på Grönland), än uti

en direkt förminskning af hela ismassans tjocklek. Det sydsvenska

höglandets nivåförhållanden måste äfven utgöra väsentliga hinder för

isens rörelse, så mycket mer som isen derstädes (efter hvad åtskilliga

förhållanden antyda, till hvilka jag framdeles &rnar återkomma) un-

der nämnda tid sannolikt varit afskild från den öfriga inlandsisen

och bildat en åt sig sjelf lemnad glacier utan nämnvärda tillflöden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 11. 21

mindre regelbundenhet, som utan tvifvel understundom gör

sig gällande i förgreningar af en inlandsis” ytdalar äfvensom i

utbredningen af de mera utan samband på isens yta befintliga

fördjupningarne — den egentliga anledningen till sporadiska

rullstensaflagringar med sina ofta besynnerliga konturer. Ge-

nom tillvaron af dalförgreningar (om man så vill: hufvuddalar

och bidalar) äro åsarnes s. k. utlöpare säkerligen en nödvändig

företeelse. Sådana förhållanden som vid Delary (bl. Ljungby),

der ej mindre än tre helt små biåsar stöta tillsammans i en

punkt på hufvudåsen, och bilda en åsknut, synas mig äfven

genom isytans beskaffenhet förklarliga. Likaså hvarför rull-

stensbildningar så ofta mot den högt liggande ändan aftyna,

såväl hvad beträffar storleken som letters bearbetning, då

ju de små sänkena, som väl ofta uppkommo först under af-

smältningen, sjelfva måste försvinna mot vattendelarne på isen.

En ganska vigtig omständighet, nemligen åsars fullkomliga

frånvaro 1 många stora och väl markerade dalar, med bety

dande vattendrag, finner med inlandsisens tillhjelp sin enkla

lösning, då det är en sanning, att isströmmarnes riktning och

isens nivåförhållanden icke med nödvändighet äro af markens

relief beroende och således exempel måste gifvas, då en vat-

tendelare på isen stryker fram öfver, längs med eller på tvä-

ren af en bergdal, hvarigenom i förra fallet några sidoflöden ur

isen icke kunna komma till verksamhet i densamma dalen.

Då det mest påfallande och mest egendomliga i rullstens-

bildningen just är de långsträckta, stundom miltals följda ås-

ryggarne med symetrisk form, är det också på dem isynner-

het som en förklaring måste riktas. Det har derför i det före-

gående lagts synnerlig vigt på dem, särdeles då de, som på

höglandet ofta är fallet, stå i samband med storartade och

starkt kuperade rullstensfält, i hvilka äfven mindre regelbundna,

åslika förhöjningar äro ganska allmänna. Så beskaffade bild-

ningar synas nemligen böra ställas främst såsom varande det

mest fullständiga, som i den vägen blifvit frambragdt, och

såsom sannolikt utgörande en nyckel till de annars kanske

mera gåtfulla, enstaka förekommande, med namnet åsar egent-

ligen betecknade aflagringarne. På höglandet kunna de nu

nämnda naturligen icke tänkas uppkomna på olika sätt. Rull-

stensfälten invid vissa åsar äro väl endast att anse såsom ett

bihang, som till följd af vexlande förhållanden i ismassan, om

hvilka det ännu är omöjligt att yttra sig, inom vissa delar af

22 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

landet kunnat uppkomma, imom andra icke. Hafva de förra

bildats under en inlandsis på sätt som beskrifvits, så måste

äfven de sednare (de enstaka åsarne) hafva tillkommit på samma

sätt. Det kan likväl kanske synas svårfattligt, huru ett sam-

manhang i dessa symetriskt formade åsryggar med sidoflöde-

nas tillhjelp uppkommit under isen. I förbigående då påpe-

kande den omständigheten, att åsarne icke i allmänhet hafva

det storartade sammanhang, som blifvit framstäldt på öfver-

sigtskartor!), utan tvertom visar stora och ofta förekommande

afbrott?), hvilka isynnerhet med erosionsteorien synas mig

ganska svåra att förklara?), vill jag derför nu i korthet anföra

hvad som talar för danandet af detta sammanhang (sådant det

i verkligheten visar sig) under en inlandsis. Dervid bör då

företrädesvis anmärkas:

att åsarne i de flesta fall framgå i dalar eller smärre dal-

sänken, äfven der de gå öfver platåer;

att en inlandsis, om dess mägtighet är relativt liten, san-

nolikt i väsentlig grad måste till sina nivåvexlingar vara be-

roende af underlagets, eller under nedsmältningen blifva det

allt mera;

att således också dalformen på jordytan, särdeles i hög-

trakterna, antagligen utöfvat ett vigtigt inflytande på isström-

marnes eller sänkenas läge och riktning, så mycket hellre, som

hela ismassans rörelse under den sista tiden synbarligen i-all-

mänhet följt våra större och mera regelbundna dalar.

Om det således kanhända bör såsom regel anses, att en

öfverensstämmelse, om än ringa, mellan markens och isens yt-

beskaffenhet varit det, som mest underlättat danandet af sam-

manhang hos en åsbildning, så få vi dock ej glömma, att spric-

kornas djupförhållanden och utbredning, om deri såsom förut

antyddes någon regelbundenhet kan spåras, redan i och för

sig, genom den riktning de gåfvo åt sidoflödena, måste hafva

1 I »Qvartära bildningarne» och i A. E. Törnebohms förtt citerade

uppsats i Geol. Föreningens Förhandl.

2) Se de geologiska kartbladen, hvaraf den här medföljande öfversigts-

kartan är en så vidt möjligt trogen afbild.

Om ett haf eller ett längs efter åsen rinnande vatten icke allenast

uppfört sjelfva åsryggen af en flodbädd, utan äfven genom urskär-

ning framkallat afbrotten, hvarför ser man då så ofta, att åsen vid

ett afbrott tillspetsas, på samma gång hvarje spår af den denuderade

delen saknas? Borde icke tvertom den undanförda rullstensmassan

antingen finnas aflagrad i närheten, eller ännu oftare framträda i

form af förtjockningar vid ändarne mot hvarje sådant afbrott?

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 11. 23

verkat till samma mål, framförallt till uppkastandet af åsar

tvärs öfver dalar, på en plan yta eller på enstaka berg (i

Karlskrona skärgård). Exempel gifvas äfven, der man måste

anse markens utpräglade dalform ensam hafva gifvit flödena

ur öfverliggande is den riktning, som var nödvändig för åsens

uppkastande (så t. ex. N. om Alhult i Weinge s:n, bl. Ljungby).

Att undantagen från den antydda regeln voro många

framgår klart vid en jemförelse mellan åsarnes och refflornas

riktning. Betydelsen af dessa undantag är också stor, emedan

genom dem ensamt på ett enkelt sätt kan förklaras sådana

förhållanden som:

åsarnes ofta synbara oberoende af markens ojemnhet, deras

många och stora afbrott, deras enstaka läge, deras ej sällan

efter allt utseende mycket hastigt hopvräkta material (nästan

ett krossgrus) antingen på vissa ställen uti en tydlig rullstens-

ås), eller vid sidan af en väl bearbetad?), då i sednare fallet

båda åsarne genom formens fulländning och parailelismen lik-

väl antydas stå till hvarandra i ett nära samband — allt blott

företeelser, som kunna betraktas som verkningar af de vex-

lande förhållandena på och i inlandsisen, än bestående uti is-

strömmars eller i allmänhet isdalars och bassiners läge ofta

nog oberoende af platåer, bergdalar och enstaka bergmassor,

än åter uti isens sammanhang och sprickfullhet, som antagligen

varit mycket varierande på vissa sträckor, sidoflödenas natur-

ligen mycket olika kraft, dels samtidigt på skilda ställen, dels

vid skilda tider till följd af nedsmältningens större eller mindre

hastighet o. s. v.

Om vissa bland dessa afvikelser, särskildt hvad beträftar

materialets beskaffenhet, genom fåtalet af observerade fakta

hittills visat sig vara blott sällsynta undantag och derför kan-

hända allt för litet beaktats, så är dock otvifvelaktigt, att deras

antal växer, ju mer man med hänsyn till dem granskar sär-

deles höglandets åsar, der hafvets senare inverkan ej kan spåras.

Vid tanken på den mångfald af företeelser, som under en in-

landsis' nedsmältning måste framträda, äro de också helt na-

turliga, och riktigast torde det kanske vara att säga, att om

regelbundenhet i åsbildningen är betecknande för vissa trakter,

just oregelbundenhet kan vara det i lika grad för andra. För-

hållandena äro i allmänhet så imvecklade och så skiftande, att

') Abbeshult, Markaryd, Tansjön m. fl.

2) Gottåsa, Loshult, Markaryd m. fl.

24 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

det vid förklaringen af dem är synbarligen högst nödvändigt

söka grunda denna på någon företeelse, som erbjuder det mest

vidsträckta fält, då fråga är om kraft, tid och nivå, på ett

faktum, som inlandsisens forna tillvaro i Skandinavien!) måste

anses vara.

Att det under isen till elfvar samlade vattnet vid

bortflytandet, i stället för att sammanföra rullstensmassorna

och deraf dana regelbundna åsryggar, väl tvärtom torde i

ej ringa grad sträfvat att förstöra det nyss förut af sidoflö-

dena uppbygda, dels genom utskärningar, dels genom utplå-

nande af ojemnheter, är icke blott naturligt, det kan äfven

slutas af oregelbundenheten i rullstensbildningen nära Laga-

dalens mynning, på ömse sidor af Hallandsås, vid Brösarp

(Skånes ostkust) m. fl. ställen, der elfvarne utvecklat en an-

senlig kraft. Vackra exempel på glacierelfvars så beskaffade

verkan omtalas från Island af O. Torell?) och Paykull.?)

En högst väsentlig verkan synas ock elfvarne, förmodligen

oftast i förening med tillflödena från sidorna ur öfverliggande

is, hafva utöfvat, i det att de sannolikt gifvit upphof åt den

här och der sedda korsande skiktningen i åskärnans sandmas-

sor, med åtföljande små denudationer — under gynsamma för-

hållanden sannolikt äfven framkallat vissa horisontelt utbredda

aflagringar. På den korsande skiktningen kan man ofta direkt

iakttaga, att den tillkommit på grund af från sidorna tillström-

mande vatten”).

Under isens nedsmältning borde i många dalars förträng-

ningar lätt en fördämning?) uppkomma, hvarigenom något se-

nare mera lugnt framflytande vattensamlingar uppstodo, hvilka

medgåfvo aflagrandet af stundom rätt betydande sand- och

lerlager, äfven med inneslutne stenblock. Då dessa dammar

genomskuros af elfvarne, blef följden naturligen en utskärning

och delvis bortsvämning af de finare lagren, förnämligast ut-

med rullstensåsar, som genom sin fastare bygnad kunde verka

') Efter hvad O. TORELL senast i »Unders. öfver istiden», K. Vet. Akad.

Förh. 1872 och 73, men äfven i tidigare arbeten visat, betäckte denna

inlandsis vid en tid betydande delar af det europeiska fastlandet.

2) Jfr Undersökningar öfver istiden I 1. c. sid. 63 och 64. I samband

härmed drog Prof. Torell den slutsatsen, att åsarne på ett eller an-

nat sätt härröra från jökelelfvarne, se sid. 39 i samma afhandling.

?) Jfr En sommar på Island.

') Ett exempel härpå lemnar skärningen i Sköfdeåsen, jfr Sv. Qv. bild-

ningar sid. 86, fig. 9.

?) Sannolikt har en sådan gifvit anledning till förhållandena i Laga-

dalen vid Hjulsnäs (bl. Ljungby)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 11. 25

i någon mon ledande för vattenloppet. Dervid borde också

dessa förut kanske dolda åsar framträda så, som om de skulle

blifvit danade uti sandmassan, till följd af en der framflytande

elf såsom erosionsteorien vill göra troligt.

Af det redan anförda följer väl också temligen otvunget,

att vi för glacierelfvarnes lopp icke äro nödsakade till att

tänka oss några andra nivåförhållanden än de ännu rådande.

Det är ju klart, att dessa elfvar måste vid bortflytandet blifva

beroende endast af markens lutning på stället. Om de der-

jemte icke kunna tänkas hafva hopfört rullstensmassan från

början, utan blott åstadkommit en delvis förflyttning af mate-

rial nedåt, efter rullstensbildningens längd, så finnes ej längre

skäl, hvarför vi skulle ställa deras riktning 1 något slags be-

roende af inlandsisens genom refflorna angifna rörelse eller af

landets blott allmänna lutning. Då vi således någonstädes

kunna se, att inlandsisen framgått oberoende af markens relief,

så ega vi strax anledning att söka glacierelfvens lopp i en

från isens rörelse mer eller mindre afvikande riktning!). Att

dervid elfvens och isens rörelse kunnat vara hvarandra till

och med rakt motsatta under längre eller kortare sträcka,

framgår genom iakttagelserna öfver rullstensaflagringars struk-

turförhållanden, som jag redan antydt. Det är naturligen blott

inom sådana trakter, der platåer med lutning åt flere sidor

framträda, eller med andra ord, der vattendragen gå i mycket

vexlande väderstreck, som man kan vänta att få se dylikt.

Det vackraste exemplet på ett sådant förhållande inom den nu

undersökta delen af sydsvenska höglandet erbjuder rullstens-

bildningen mellan Hilleshult och Svensbygget (Halland). Vid

en granskning ser man nemligen, att den i sin sydvestra ända,

på den högsta trakten, är ytterst oansenlig samt endast utgöres

af rullsten. Dimensionerna tilltaga hastigt mot NO., men ma-

') Så exempelvis går Lagadalens stora rullstensbildning från Ljungby

rakt ned öfver Markaryd till Skåne. Mellan Markaryd och Sjöaryds

gästgifvaregård söker man förgäfves rullstensgrus på en half mils

sträcka i Lagadalen. Men nära det sednare stället tillstöter en annan

ås, som kommer ned från Upsala i Hinneryds s:n och sedan följer

Lagadalen ända ned till låglandet vid Laholm. Detta förhållande är

så mycket anmärkningsvärdare, som Lagadalen mellan Markaryd och

Sjöaryd är särdeles väl utpräglad och icke i något hänseende synes

gifva stöd åt det antagandet att dess vatten, till följd af någon för-

dämning, tagit sin riktning annorlunda än nu. En sådan fördämning

mellan Markaryd och Sjöaryd skulle erfordrat slammassor af ett par

hundra fots mägtighet med omkring 9000 fots bredd (se kartan), af

hvilka likväl ej ett spår numera finnes qvar.

26 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

terialet förändras först i närheten af Hilleshult. Der blir rull-

stensbildningen allt mera rik på sand, under det rullstenarne

aftaga. Materialet är der äfven bättre rulladt. Denna struk-

turvexling i stort råder mindre, om ens något, inom den ut-

präglade åsrygg, som slingrar sig fram genom samma stora

rullstensfält. I denna vexling ligger synbarligen en antydan

till, att materialets förflyttning, hvilken naturligen främst måste

drabba de lättare kornen (sanden), der egt rum från SV. mot

NO., under det att refflorna i trakten visa att isens rörelse

varit ungefär från NO. till SV.!); Men en sådan vattnets rö-

relse öfverensstämmer fullkomligt med dess nuvarande?). Den

mera mot NO. synliga åsen har deremot sin utveckling mot

SV. och då det der utströmmande vattnets forna rörelse såle-

des äfven varit öfverensstämmande med dess nuvarande?), torde

anledning ej saknas att för vattnets aflopp vidare mot lågtrak-

ten anse de ännu rådande nivåförhållandena hafva varit redan

på den tiden bestämmande.

Ungefär detsamma gäller om åsen från Tansjön N. ut

förbi Hinneryd. Den derstädes en gång framflytande elfven

gick sannolikt i samma riktning som den nuvarande lilla bäc-

ken, tills den vid Bolmen förenade sig med de öfriga och tog

den lämpligaste vägen till Lagadalen, förbi Nöttja, dit temligen

betydande massor af fin sand nedsvämmats. Härigenom för-

klaras den rikliga tillgången på sand i trakten kring Vrå, på

samma gång som rullstensmassornas brist på sand på något

afstånd samt åt skilda håll derifrån. För de öfriga i de större

dalarne liggande rullstensåsarne råder i detta hänseende ingen

tvetydighet. Först på låglandet öfvergå de till finare grus

och sand. En åsbildning, som vid undersökningen af trakten

söder härom torde förtjena en granskning i och för utredandet

af denna fråga, är den från Markaryd ned genom Skåne fram-

gående. Den går nemligen öfver en ganska hög trakt, hvar-

ifrån vattnet rinner åt två motsatta håll. Rullstensmassornas

utseende och utbredning N. vid Markaryd antyda också nöd-

vändigheten af en sådan granskning. Möjligen kan inom Skåne

upptäckas några bergarter, som genom sin egendomlighet göra

denna frågas utredning genom »stenräkningar» möjlig, hvilket

') Om isens vexlande rörelse inom Skandinavien, jfr O. TORELL i »Un-

ders. öfver istiden» II 1. c. samt i inledningen till Dr Holmströms

uppsats »Märken efter istiden». Malmö 1865.

2) Se kartan, tafl. 1.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 2. N:0O 11. 27

knappast torde vara händelsen vid de förutnämnda åsarne, till

följd af berggrundens ytterst likartade utseende inom trakten.

Som en del af höglandet i södra Sverige redan förut varit

föremål för detaljerade geologiska undersökningar, såväl inom

Vestergötland som Skåne!), torde det vara skäl att här om-

nämna några derstädes observerade fakta, för så vidt de kunna

anses bidraga till en belysning af de i denna uppsats behand-

lade frågor.

Den undersökta delen af Vestergötland är belägen omkring

Borås och Ulricehamn mellan Vårgårda i norr och Kinna vid

Viskan i söder. Inom den areal af 35 qv.mil, som der är

närmare känd, stiger landet från 56 fot upp till 1100 f. öfver

hafvet.

Endast sällan synas rullstensaflagringarne der vara sym-

metriskt utbildade och med tydliga på längre sträckor fortlö-

pande åsryggar. Mestadels utgöras de enligt kartbeskrifnin-

garne af storartade rullstensfält, starkt, men oregelbundet ku-

perade, dock med här och der synliga åslika ryggar. I de

flesta fall följa de större dalar och öfverensstämma då med

refflornas riktning. Men ej sällan ser man också stora fält,

som ligga utsträckta vinkelrätt deremot. Särdeles dessa sednare

framträda mera sporadiskt, men äfven hos de förra förmärkas

ofta ganska betydande afbrott. Då jag ej varit i tillfälle se

dessa rullstensaflagringar, kan jag ej närmare uttala mig om

den större eller mindre likhet, som de, hvad beträffar ytformen,

kunna hafva med de från Småland och Halland omtalade.

Hvad som torde vara skäl påpeka och som i beskrifningarne

framhålles är: blockens närvaro ofta inuti åsarne, men sällan

ofvanpå dem; den här och der sedda öfvergången från tydlig

moränbildning till rullstensaflagring?); aftynandet af rullstensås

mot dess högst liggande ända och lätt synbara utveckling nedåt

en dal; rullstensgrusets stundom mot branta höjder hopvräkta

1) För de delar af Skåne, som jag varit i tillfälle närmare lära känna

— nordvestra, mellersta och sydöstra — torde lämpligast vara att

vid annat tillfälle redogöra, i samband med andra der sedda förhål-

landen från istiden, emedan de derstädes ega ett särskildt intresse

utom det de hafva genom sin öfverensstämmelse med de i Halland

och Småland iakttagne. |

2) Exempel på en sådan öfvergång i åsens längdriktning torde finnas

bland annat i Rångedalen och Hössnadalen inom bl. Ulricehamn.

Den sednare åsen aftynar mot sin högst (på 1100 fot) liggande ända.

I beskrifningen äro teckningar till den förra framställda å sid. 33.

28 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

massor; åsarnes ända till på 400 f. höjd sedda betäckning af

glaciallera med Yoldia. Dessa förhållanden utgöra stöd för

den åsigten, att äfven inom den trakten rullstensaflagringarne

tillkommit under inlandsisen samt att förflyttningen af deras

material i allmänhet egt rum efter de nuvarande vattendragens

riktning, hvarför vi ej heller der synas behöfva antaga en för-

ändring 1 reliefförhållandena från den tiden tills nu.

Det för öfrigt märkliga från denna undersökning är gla-

ciallerans endast sporadiska förekomst inom de trakter som

ligga mer än 400 fot öfver hafvet samt fynden af ishafs- eller

nordsjösnäckor endast i de under 400 fot liggande lerorna,

hvarför de sporadiska lerlagren med större sannolikhet kunna

anses vara sötvattensbildningar, än marina).

Åsarne i norra Sveriges högtrakter, ända upp mot fjällen

äro, så vidt man ännu känner, i allmänhet bundna vid väl

markerade dalar. Deras form är ofta en tydlig ryggbildning;

stundom träffas två parallela åsar, vanligen en på hvardera

sidan af dalen. Der dalen breder ut sig till en slätt, försvin-

ner också åsformen understundom och aflagringar af sand med

något rullsten bilda vidsträckta fält med temligen jemn yta.

Om dessa åsar ej lemna något direkt stöd för den förut fram-

ställda tydningen, så äro de dock enligt densamma särdeles i

förening med flodteorien förklarliga. Att åsar äfven der-

uppe bildats under ett istäcke ver också mera bestämdt

af deras beskaffenhet Ö. om Särna byka: 'Trakten deromkring

är en temligen jemn krossgrusplatå, från hvilken några enstaka

höjder uppträda och hvilken mot NO., N. och V. begränsas

af en sammanhängande fjällsträckning med sina mer eller min-

dre framstående toppar (Uckevåla, Städjan, Herjehågna). På

denna platå, hvilken, likasom andra delar af landet, är temligen

rikligt öfversållad med block, framträder inom ett temligen

stort område en otalig mängd tätt vid hvarandra äsRnde i

alla möjliga riktningar slingrande, men sammanhängande och

släta åsar af vid pass 15 fots höjd och derunder. De utgöras

enbart af rullstensgrus, dock ej synnerligen väl afrundadt.

Sand förekommer i större mängd egentligen först längre ned

efter Dalelfven (vid Garberg). Antagligen äro de en bild af

) Se noten 3 å sid. 9.

BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 11. 29

sådana hvälfda kanaler, som blifvit beskrifna från Schweiz

glacierer, 1 hvilkas bottenyta de enligt Agassiz bilda en verk-

lig labyrint.

Omöjligen kunde dessa åsar vid Särna uppkastas ensamt

af elfvar utan tillhjelp af någon öfverliggande form; dertill

äro de allt för likformiga (jemnbreda och jemnhöga). Genom

urskärningar synas de lika litet, för den symetriska formens

skull, förklarbara. |

Förnekas kan likväl ej, att isynnerhet inom våra nordliga

län rullstensbildningar ofta förekomma, hvilka lämpligast för-

klaras som flodbildningar utan isens direkta medverkan. TIakt-

tagelserna af Paykull i Klarelfvens dal, af A. Erdmann!) inom

LTuleelfvens vattenområde, af E. Sidenbladh?!) inom Ångerman-

elfvens (de båda sednare långt upp i Lappmarkerna) samt af

Jernström?) i Finska Lappmarken antyda, att så måste vara

förhållandet. Dylika flodbildningar beskrifvas äfven af Kjer-

ulf?) inom Norges dalar, Men på samma gång omtalas äfven

bildningar, hvilka af Erdmann och Sidenbladh framhållas såsom

egentliga rullstensbildningar, till skilnad från flodernas bäddar

och af Jernström behandlas med en viss tvekan vid talet om

erosionsteoriens fördelar. Dessa rullstensbildningar synas på

vissa ställen förekomma under förhållanden så likartade med

de på Sveriges södra högland iakttagna, att med skäl kan

framställas till besvarande för kommande undersökningar den

frågan, om ej inom det nordliga Sverige rullstensbildningar

tillkommit under något olika förhållanden, nemligen: dels

under isen i likhet med det förut anförda, dels utanför dess

bräm genom der framflytande större vattenmassors erosion —

ett arbete, som naturligen fortsattes åtminstone så länge gla-

cierer i fjälltrakterna gåfvo upphof åt starka flöden. Exempel

af denna art tror jag mig kunna framlägga från södra Sverige.

Förhållandena hafva säkerligen varit ännu gynsammare för

deras tillkomst i den norra delen. Det synes således vara af

vigt att jemförande granska floddalarnes rullstensbildningar och

de tilläfventyrs mellan dem liggande, till hvilka sednare flo-

dernas sträfvan att fördölja eller förstöra icke sträckt sig.

1) Dagboksanteckningar under resor för Sveriges Geologiska Undersök-

ning; A. E. 1863, E. S. 1867.

2) Jfr Material till Finska Lappmarkens Geologi. I. Utsjoki och Enare

Lappmarker. Helsingfors 1874.

3 »Om Terrasserna i Norge», Univ. progr. 1870.

30 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

Sedan här nu den förklaring blifvit framställd, som synts

mig lämpligast för höglandets rullstensbildningar — de utan

allt tvifvel vigtigaste för så vidt de äro ursprungliga, eller af

hafvet alls icke åverkade — bör äfven egnas några ord åt de

för denna fråga mera intresseväckande och svårfattliga punk-

terna i Mälardalen med angränsande trakter. Jag måste der-

vid hänvisa till de geologiska kartorna, hvarest erhålles en

mera trogen bild af dessa aflagringars utbredning i naturen än

på hittills tryckta öfversigtskartor. De äro i mindre skala af-

tecknade å tafl. 2, hvarest äfven refflor och höjdförhållanden

äro antydda; de sednare dock blott så till vida, att de närmare

kända trakterna öfver 200 fot äro genom en blå, fin, vertikal

streckning betecknade. Deraf kan ses bland annat åsarnes

oberoende af den Södermanländska vattendelaren. Inom hög-

trakterna nordvest om Mälaren följa åsarne merändels temligen

väl markerade dalgångar, innan de inträda på låglandet. Det

är naturligt, att på detta lågland måste finnas ofta särdeles in-

vecklade förhållanden, då såväl betydande slammassor med

storartade flodbäddar kanske förefunnits, som ock en senare

inverkan från hafvets vågrörelse otvifvelaktigt egt rum, med

sin sträfvan att borttaga det som karakteriserar höglandets

rullstensfält, samt att utjemna en mängd nivåskilnader eller

dölja dem under ett vidt utbredt täcke af skiktade aflagringar

såsom glacialsand och glaciallera med marina fossiler. Att

söka redogöra för alla dessa förhållanden ligger icke i planen

för denna uppsats, utan blott att påpeka de fakta, hvilka an-

tyda, att äfven här något likartadt försiggått som på höglandet,

eller de bestämda bevis derför, som här kunna hemtas.

Vid betraktandet af Mälardalens åsbildningar riktas upp-

märksamheten isynnerhet på deras ovanligt symetriska ut-

bildning och sammanhang under flere mil långa sträckor. Men

att äfven högst märkliga undantag gifvas, kan icke förbises

och det är kanhända icke af den minsta vigten och intresset

att just för dessa söka en förklaringsgrund. Om Mälardalens

bildningar gäller för öfrigt det, som redan blifvit anfördt om

höglandets, med undantag kanhända af rullstensfältens ytbild-

ning, om hvilkens ursprungliga utseende det likväl är svårt

att få någon kännedom, der hafvet senare utöfvat ett ganska

väsentligt inflytande.!) Här saknas således icke block, run-

') Här bör dock påpekas den egendomliga formen hos följande rull-

stensfält: vid Husby (bl. Tärna), V. om Nyköping, vid Nyqvarn (bl

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 2. N:O 11. 31

dade eller skarpkantiga, på och uti åsarne!), ej heller inne-

slutna bäddar af tydligt krossgrus?) samt öfvergångar mellan

båda bildningarne?), åsars aftynande mot den öfre ändan?);

dislokationer i åskärnan”?), med mera dylikt. Men hvad som

här framträder tydligare än på höglandet, är biåsarnes kon-

stanta afslutning på ett temligen stort afstånd från närmast

liggande hufvudås, hvilken de skulle råka, om de tänktes ut-

dragna på längden”); äfvenså deras hastiga afbrott utan någon

synbar orsak”7), eller såsom på Käglan, i närheten af Arboga,

likasom till följd af den starka nivåvexlingen?). mest dock

den omständigheten, att sammanhängande eller tydligt följbara

åsar, då de närma sig hvarandra, likasom om de ernade sam-

manlöpa, likväl icke öfverskrida ett bestämdt minimiafstånd af

ungefär 6000 fot.?)

Hörningsholm), vid sjön Lien (bl. Riddarhyttan) der det äfven är yt-

terst vågigt N. om sjön, m. £. ställen. :

1) Jfr beskr. till de geol. kartbladen Skultuna, Angsö (Häradsåsen).

2) Jfr H. v. Post »om sandåsen vid Köping» 1. c. 1855, der förhållanden

af stor vigt blifvit aftecknade och beskrifna. Der påpekas, sidd. 380

och 385, krosstensbäddarnes egendomliga läge, nemligen mellan gla-

cialleran och rullstensbädden; deras öfverensstämmelse med det yng-

sta krossgruset åt sidorna, längre från åsen; beskaffenheten af rull-

stensmassans underlag (bottenmorän”?) — allt förhållanden, som in-

genstädes i sådan fullständighet blifvit iakttagne, men genom deras

ofta sedda motsvarigheter i visst hänseende, exempelvis krossgrusets

läge på glaciallera i Norra Upland (beskr. till bl. Leufsta), morän-

bildning på rullstensåsar 1 sydöstra Skåne o. s. v. måste anses ta-

lande, då man söker närmare bestämma tiden för rullstensåsarnes

daning, eller deras sammanhang med krossgrusbildningen. Ofriga

arbeten, der åsskärningar blifvit bekantgjorda äro: beskrifningarne

till bladen Hellefors, Enköping, Stockholm, Eriksberg, Vårgårda, Ore-

bro samt Sv. Qvart. bildningar.

3) Jfr beskr. till bladen Arboga, Eskilstuna, Lindsbro, Strengnäs (Sundby-

åsen), Säfstaholm, Tärna, Segersjö (hvarest äfven vid Åsby en ganska

vacker åsknut finnes, jfr sid. 21 i denna uppsats).

2) Jfr -beskr. till bl. Arboga, Linde.

5) Sv. Qv. bildningar, sid. 86, fig. 10.

5) I närheten af Arboga, Strengnäs, Gefle m. fl.

7) Jfr bladen Ramnäs, Angsö.

8) Jfr bl. Arboga.

92) Så nära komma de hvarandra blott ytterst sällan; i de flesta fall är

det 8,000 till 10,000 fot och derutöfver. Exempel på detta förhållande

äro anmärkta å de geologiska kartbladen vid Söderby och Ekebyhof

(bladet Stockholm), vid Södertelge, N. och SO. om Åkers kyrka (bl.

Strengnäs), vid Våtsjön (bl. Malmköping), vid Vädsbro kyrka (bl.

Eriksberg), 50. om Badelunda kyrka (bl. Skultuna och Vesterås), vid

Högsjön, Ekebergsviken och Säterbo kyrka (bl. Arboga), vid Bond-

säter och Tångsätter (bl. Segersjö), vid Molnebo (bl. Skattmansö), vid

Floda kyrka (bl. Hellefors) under ganska märkliga förhållanden hvad

beträffar markens relief m. fl. På bladet »Säfstaholm», der sådana

exempel äfven finnas, är det ett, som synes stå i strid med denna

regel, nemligen N. om Vestra Vingåkers kyrka. Här ligga tre åsar

temligen nära hvarandra, de båda yttersta dock på 7000 fots afstånd.

Je D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

De förhållanden, som blifvit anförda i första gruppen,

häntyda, genom sin öfverensstämmelse med höglandets, på ett

likartadt bildningssätt af åsarne på båda ställena, nemligen

under inlandsisen. I den sednare gruppen anfördes deremot

förhållanden, som specielt för Mälardalen synas vara af stor

vigt att nöjaktigt förklara. Om detta ännu i vissa fall är svårt,

så är dock ganska synbart, att enkelhet samt en väsentlig

minskning af svårigheterna vinnes, för så vidt man tillerkänner

inlandsisen ett mera direkt inflytande vid rullstensbildningen

i allmänhet. Det är nemligen klart, att på isens yta funnits

vattendelare, såvida der funnits fördjupningar och dälder med

längre eller kortare sammanhang. Då dessas utbredning så-

lunda helt och hållet varit i första hand bestämmande såväl

för vattnets väg genom isen, som för dess verkningar under

densamma, så måste äfven dessa dälders längd vara bestäm-

mande för åsens längd, deras aftynande mot vattendelarne

hafva åsens aftynande till följd samt afbrotten i isens sprick-

fullhet bestämma åsens afbrott. Genom tillvaron af sådana

vattendelare på isen förefanns derjemte ett bestämdt hinder

för föreningen af andra åsar, än sådana, som berodde af samma

vatten- eller dalsystem på isen. Klart är också, att en vatten-

delare måste skydda den rakt under densamma liggande mar-

ken för en direkt åverkan af det genom isen nedstörtande

vattnet, men, om vattendelaren är ytterst smal, endast för så

vidt att vattnet derifrån nedströmmar 1 en sned riktning utåt.

Som detta väl i de flesta fall torde vara händelsen — att döma

af iakttagelser öfver sprickornas läge i glacierer — så bör isens

tjocklek i förening med vattnets fallvinkel vara bestämmande

för åsarnes minsta afstånd från hvarandra. Då i dessa minimi-

afstånds storlek och öfverensstämmelse efter allt utseende lig-

ger något mer än en tillfällighet, så torde väl kanske deras

tillvaro lämpligast böra ställas i samband med inlandsisens.

Att deremot tänka sig dem beroende af glacierelfvarnes till-

fälliga och säkerligen mycket vexlande lopp, vore att från-

känna dem all betydelse.

Då likväl endast dessa äro tydliga rullstensåsar, men den mellersta

(jfr beskrifningen sid. 38 och 39) är högst tvetydig och möjligen kan

höra till de yngre bildningar, som hafvet i trakterna omkring Hjel-

maren mångenstädes framkallat, så torde det stridiga i väsentlig mon

förfalla. Äfven i Småland gäller det anförda; jfr åskartan öfver den

undersökta trakten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 11. 33

Såsom Professor Torell påpekat i »Undersökningar öfver

istiden» (sid. 44) är också åsarnes läge mellan Gefle CR Öst-

hammar med tillhjelp af glacierelfvar svårt att förklara.

Hvad som likväl mera bestämdt talar för inlandsisens ut-

bredning äfven öfver Mälardalen vid ifrågavarande tid, är den

högst anmärkningsvärda afslutningen på de stora åsar, som

öfvertvära nämde dal, samt deras förhållande till hvarandra i

allmänhet inom Södermanland i jemförelse med omkringlig-

gande trakter, särdeles då dessa åsars märkliga öfverensstäm-

melse med refflorna tillräckligt beaktas. Öfversigtskartan (tafl.

2) framställer detta tydligast. Man kan af refflornas riktning

se, att i ismassan tre olika rörelser gjort sig gällande, hvilka

sträfvat att upphäfva hvarandra. Af dessa Halva synbarligen

de båda yttre varit bestämmande för riktningen af den meller-

sta. Den längst i öster belägna isströmmen kom nemligen

ifrån Geflebugten, i NO.—SV--lig riktning, in emot den stora

från Dalarnes högtrakter i NV.—SO0., mot Östergötland och

Södermanland fortskridande. Innan dessa stridiga rörelser kunde

bringas i öfverensstämmelse, måste en del af ismassan blifva

utsatt för en stark påtryckning från sidorna. Detta var den

del som passerade Södermanland. Förhållandet antydes af

refflornas konvergerande riktning mot en viss trakt, mellan

Nyköping och Trosa ungefärligen. Hvad som måste förvåna,

är att i åsarnes riktning en likartad konvergens inom samma

trakt råder, och detta, under det att mot V. eller Ö. denna

konvergens så småningom öfvergår till den normala riktning,

som der tillhör refflorna inom hvardera systemet, utan att i

landets nivåförhållanden någon giltig anledning dertill är syn-

bar. Men ännu märkligare är, att just mot den trakt, der kon-

vergensen blir störst, upphör så småningom åsarnes regelbun-

denhet. Der breda de ut sig till besynnerligt formade fält,

der lida de täta afbrott, der uppträda de slutligen blott som

helt oansenliga spridda kullar utan något synbart samband och

försvinna. Hvar skall väl en orsak till detta egendomliga af-

slutande af Södermanlands rullstensåsar sökas, om ej deruti,

att isen genom påtryckningen af de väldiga isströmmarne i Ö.

och V. blifvit underkastad en mot SO. allt starkare samman-

pressning, hvarigenom dess ytförhållanden kunnat i väsentlig

grad förändras? Om således isens yta inom högtrakterna er-

hållit några regelbundet utsträckta dalsänken och dessa bibe-

hållit sig till låglandet, så blefvo de likväl der af nämda orsak

d4 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR.

allt mer orediga. Möjligheten för vattnets regelbundna rörelse

genom och under isen upphäfdes och den erkla följden deraf

kunde blott blifva så beskaffade rullstensbildningar, som ka-

rakterisera Södermanlands sydöstra del!).

En ganska anmärkningsvärd omständighet är, att de stora

åsar, som från höglandet i norra Sverige komma ned till Mä-

larens och Hjelmarens dalsträckningar, icke mot låglandet till-

taga 1 dimensioner på sådant sätt, som förhållandet nästan all-

tid är i Halland, utan utmärka sig för en särdeles likformighet.

Orsaken härtill kan ej i det hela sökas i hafvets verksamhet,

som icke kan antagas hafva danat en ensam åsrygg med tem-

ligen lika dimensioner utaf en mot låglandet tilltagande rull-

stensaflagring. Det sannolika är derför, att Mälardalens åsar

aldrig egt en sådan form, som Hallands, annat än undantags-

vis. Detta förhållande förklaras kanske lättast, om man, såsom

förut blifvit anmärkt, tänker sig jordytans relief i hufvudsak

hafva varit densamma vid tiden för åsbildningen som nu. I

sådant fall framgår det nemligen ganska tydligt, att de under

isen framflytande elfvarne?) lätt kunnat taga sin riktning, lika-

som de nuvarande vattendragen, ofta åt helt annat håll, än

åsarne utvisa, och följaktligen icke varit i tillfälle utöfva en

sådan verksamhet i och för åsmaterialets förflyttning nedåt,

som varit händelsen i Halland, eller 1 allmänhet öfverallt, der

rullstensaflagringen och elfven varit bundna vid en skarpt ut-

präglad dal, med stark lutning och stor rikedom på grus.

1 För en mera detaljerad granskning hänvisas till de geol. kartbladen

Nyköping, Tärna, Hörningsholm, Trosa, Björksund, Nynäs och Årsta.

2) Enligt den betydelse detta ord erhållit i noten å sid. 18. -

Tafl. P

Ikoji sik

Förklaring till kartorna. ;

åskådliggör rullstensbildningarnes utbredning inom en del af

höglandet 1 södra Sverige — de topografiska kartbladen

»Huseby» och »Ljungby» eller trakten mellan städerna Vexiö

och Laholm. Med ljusare röd nyans (korsstreckning) beteck-

nas rullstensfält; med mörkare röd nyans de på dem eller

sjelfständigt framträdande egentliga rullstensåsarne; på rull-

stensfälten hafva icke alla sådana åsar kunnat utmärkas.

Röd horisontel, sammanhängande streckning utmärker skik-

tad lera, glaciallera — på låglandet med Yoldia arctia.

Röd bruten streckning utmärker skiktad sand, glacial (och

postglacial?).

Refflor äro angifna med mörka pilar.

Höjdkurvor äro utsatta för hvarje hundratal af fot.

Sifrorna angifva höjden öfver hafvet i svenska fot; de

gröfre 1 kartkarten angifva kurvans höjd.

Terrängförhållandena äro antydda genom en gråbrun

skuggning (crayon), hufvudsakligen för att visa rullstensbild-

ningarnes läge samt deras större eller mindre beroende deraf.

lemnar en öfversigt af rullstensbildningarne i Mälarens om-

gifningar. Röd tvärstreckning betecknar de ännu blott öf-

versigtligt undersökta åsarne, enligt A. Erdmann (Sveriges

Qvartära bildningar, tafl. 8).

Sammanhängande röd färgbeteckning är använd för alla

på detaljkartorna upptagna rullstensbildningar, med hvilka

de här blifvit framställda så vidt möjligt 1 fullkomlig öfver-

cnsstämmelse till läge, form och sammanhang.

RBefflor äro angifna af blå streck.

Geologiskt undersökta trakter på mer än 200 fots höjd

öfver hafvet äro betecknade med fin blå vertikal streckning.

Carte I.

Carte II.

Explication des Cartes.

Extension des formations de cailloux roulés dans la partie

du haut-plateau de la Suede méridionale (feuilles »Huseby»

et »Ljungby» du lever topographique) située entre les villes

de Vexiö (Småland) et de Laholm (Halland).

La nuance rouge-clair (hachures rectangulaires) désigne

les champs de cailloux rouleés; la nuance rouge plus foncée,

par contre, les ås de cailloux roulés tant sus-jacentes aux

champs précités, que se présentant en dehors de cette for-

mation. 4

Les traits rouges horizontaux contimus indiquent largile

stratifige ou Vargile glaciaire, avec Yoldia arctica dans les

régions basses.

Les traits rouges brisés désignent le sable stratifié gla-

ciaire (et post-glaciaire?).

La direction des stries est indiquée par des fléches fomcées.

Les courbes de niveau sont données par 100 pieds de

Suede (1 pled=="295609 em).

Les chiffres désignent en pieds la hauteur au-dessus de

la mer; les chiffres plus grands, å la marge de la carte,

donnent la hauteur de la courbe.

Le terrain est indiqué par un ombré gris-brun (crayon),

principalement afin de montrer F'emplacement des dépöts

de cailloux roulés, et leur plus ou moins grande dépendance

de la configuration du sol.

Apergu général des formations de cailloux roulés dans le

bassin du Mälar.

Les hachures transversales rouges désignent les ås qui

n'ont encore subi qu'une exploration d'ensemble (d'apres

A. ERDMANN, Formations quaternaires de la Suede, Tabl. 8).

Les lignes rouges continues indiquent les dépöts de gravier

roulé reproduits sur les cartes de détail et rendus ici, dans

la mesure du possible, en parfaite conformité avec ces car-

tes au triple point de vue de la situation, de la forme

et de la continuité. |

Les stries sont représentées par des lignes bleues.

Les régions explorées géologiquement, situées å plus de

60 metres au-dessus de la mer, sont indiquées par de fins

traits bleus verticaur.

- ÖS EA

RNA as

RU LLSTENSBILDNINGARNE inom €

Bi ET Vet. Akad Handl. Bd. 2. NE LM.

Cd Fn

ÅA

+ Angelstad

JAnnerstad:

bögget, )

”

Få

f-[Hallaryd

400, 300

Gen. Stad Lit. Anst.

inom en del af HALLAND och SM ÅLAND. ;

; SWEXIÖ.

SURA

Bladef Huseby" | d

ITA

J latorsås GQ

Härlunda

Sammandragen efter Topogr lorpsenskarta, skalan 1: 4100.000.

Bladen Ljungby och Husebu. |

ala: 1: 200.000.

TSV HAR

OO0B00KF2104AS

"WIPPEDLL TEN

owteFurupprqsusSng

NE NY)

FEL

SKU

Vanlaopuad

(ERA

AN AE

UM ARNA

uolsug

2FN-

MOA

låg

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 2. N:o 12.

BIDRAG

TILT,

JORDARTNETALLERNAN KEMI

12 (ÖN EY

YTTRIUM och ERBIUM.

(MEDDELADT DEN 11 MARS 1874.)

STOCKHOLM, 1874.

P. A NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRYCKARE.

h 9

R i -— AT i : H É | I AC d Mt i SU ÅA

MR AT S) KLEIN

; - ij N Å / Si å Ko så. |

- | vt

- Tä i s ; $

i RY 4 4 | j br

INA OANNATTAT

- Å ;

1 FR

bodd

- gj | i SS N / :

j ÖN - é I

, +

4 É tv

i kJ

I S | +

3 j JAÄBTD EERO

in Å er

ue TE Md

b. ö

4 p by öv

Uti Bih. till K. Vetensk. Ak. Handlingar Bd. 1 N:o 8

har jag tillsammans med O. HöGLUND lemnat en redogörelse

för erbiums och yttriums kemiska förhållanden. I denna af-

handling antogos metallerna vara tvåatomiga, men dels på grund

af yttriums och erbiums isomorfi med didym, dels till följd af

sammansättningen af en mängd af de nämnda metallernas för-

eningar måste man anse dessa metaller liksom ceritmetallerna

såsom treatomiga elementer. Till följd häraf blifva atomvig-

terna Y — 89,55 och Er = 170,55. Formlerna för fere af de

af oss analyserade salterna blifva under detta antagande enklare.

Ett par föreningar synas dock vid första påseendet ega en

sammansättning, som icke motsvarar enkla formler. Särskildt

är detta fallet med de å sidd. 30 och 31 i nämnda afhandling

beskrifna perjodaterna. Af dem motsvarar dock yttriumsaltet

"den vida enklare formeln: Y.O,. J O, + 4 H, 0, som fordrar:

30,81 proc. Y, 0, och 49,65 proc. J, O,;, under det att mina

analyser gifvit 29,71 proc. Y, 0; och 50,10 proc. Ja O;. San-

nolikt har erbiumsaltet analog sammansättning, men de funna

och beräknade värdena äro i detta fall icke öfverensstämmande.

Det å sid. 44 beskrifna amoniumyttriumkarbonatet har utan

2 REST V y

tvifvel den enklare formeln NFL OMR O FRIES:

Funnet. Beräknadt.

NO 46,24 45,20

(NEED RO 015 10,80

COS 30,84 30,43

HO (633 (8,57)

100,00 100,00

Det å sid. 34 anförda dubbelsulfatet af kalium och erbium

motsvarar formeln YO OT (KRO 503), som fordrar 19,52

proc. Y, 0, och 32,33 proc. K,O, under det att min analys

gifvit 19,30 proc. Y, 0; och 32,43 proc. K, 0. Denna eljest

ovanliga sammansättning återfinnes för öfrigt bland de närbe-

slägtade metallernas kaliumdubbelsulfater.

4 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. '

Sedan ofvan omnämnda afhandling af Höglund och mig

blifvit offentliggjord, har jag undersökt flere nya yttrium- och

erbiumsalter. Dessa äro följande:

"Yttriumkloroplatinat, 4 Y Cl, + 5 Pt Cl, + 52 Hj, O, erhåiles

genom frivillig afdunstning af de enkla kloridernas blandade

lösningar och bildar stora och väl utbildade, romboederlika

kristaller, hvilka äro högst deliqvescenta. De förlora öfver

svafvelsyra 9,66 proc. H;O motsvarande 18 H,O (beräknadt

I,47 proc.).

a. 0,487 gr. reducerades i vätgas, och återstoden afryktes

med svafvelsyra, då 0,2750 gr. Pt + Y, 3 SO, erhölls. Då mas-

san behandlades med vatten, återstod OT STERRT

b. 0,928 gr. gaf efter reduktion med vätgas samt åter-

stodens behandling med oxalsyrelösning, afdunstning och

glödgning 0,39 gr. Y, O, + Pt, ur hvilken blandning erhöllos

0,266 gr. Pt och 0;122 gr. Y, O,.

ce. 0,477 gr. gaf efter reduktion med zink samt fällning

med silfvernitrat 0,626 gr. Ag Cl.

Funnet. Beräknadt.

ä Ul C

Ne 10,55 LOTSK — 10,47

Pt 28,95 28,66 — 28,95

CI — — d2,45 33,21

XR Öar 42,03 — 42,23

ÖGA EE ar Re rd — —- 26,26

Erbiumplatinaklorid, Er Cl; +Pt Cl, +11 H,0, anskjuter ur

en koncentrerad lösning vid afdunstning öfver svafvelsyra i

stora, väl utbildade, orangeröda taflor, som äro utomordentligt

deliqvescenta och förlora 7,75 proc. H,O vid torkning öfver

svafvelsyra; 3 mol. H,O motsvara 6,62 proc.

a. 1,8175 gr. gaf 1,1355 gr. Pt+Er, 3SO,, som innehöll

ÖMBTorEt.

b. 1l,431 gr. gaf 0,894 gr. Pt+Er,3SÖO,, som innehöll

Ols ror Pt

ce. 1,22 gr. gaf 1,424 gr. Ag CI.

Funnet. "Beräknadt.

a b c

Er 21,05 20,99 — 20,93

Pt 23,66 23,76 -— 24,29

Cl — — 28,86 30,49

Pt + Er, 3 SO, 62,48 62,47 — 62,89

BIHANG TILL: Ko SV. VET:-AKAD: HANDEL: BAND: 2ssN:O, 12. 5

Yttriumguldklorid, Y Cl; + 2 Au Cl; + 16 H, 0. Stora och

väl utbildade, lättlösliga, gula kristaller. Saltet vittrar öfver

svafvelsyra och förlorar dervid 8,84 proc. H,0O eller 5 H,0,

som motsvarar 8,25 proc. H, O. u

a. 1,.0035 gr. gaf 0,5805 gr Au+Y, 3 50,. Då blandnin-

gen behandlades med vatten, erhölls 0,3595 gr. Au i återstod,

och lösningen lemnade efter afdunstning 0,222 gr. Y,3 SO,

Funnet. Beräknadt.

NV 3,48 3,21

Au 30,82 36,11

YT NO Aw b0,85 27,52

Erbiumguldklorid, Er Cl; + Au Cl, +9 H, O, anskjuter i stora

och högst lättlösliga, orangegula, tafvelformiga kristaller.

a. 0,4438 gr. gaf 0,302 gr. Au +Er, 3 SO,, som innehöll

ÖJA Or AU:

b. 0,594 gr. gaf 0,407 gr. Au+FEr, 3 SO, som vid be-

handling med vatten lemnade 0,153 gr. Au. Lösningen lem-

nade efter afdunstning 0,252 gr. Er, 3 SO,

Funnet. Beräknadt.

a b

Er 22,16 23,00 DANN

Au 26,18 20,74 26,53

Er SÖKT Au 68,17 68,52 68,89

: Erbiumqvicksilfverklorid, Ex Cl; +5 Hg Cl, +6 H; O (?). Ur

den koncentrerade lösningen af de bägge enkla salterna er-

hållas små, rosenröda kuber, som deliqvescera i fuktig luft.

Det mellan papper pressade saltet förlorade endast 1!/3 proc.

vid torkning öfver svafvelsyra. Öfver svafvelsyra torkadt salt

gaf vid analys:

a. 1,284 or. sat 0,842 gr. Hg S och 0,143 gr Er, Og

OSKEL SOS oms samt ser oc. Hos och 051965 SLIT

Funnet. Beräknadt.

a b

Er KORTIG I,53 I,80

Hg 30,53 SUN DT,47

Vattenhalten är osäker af det skäl, att några molekyler

vatten mer eller mindre förorsaka endast ringa skilnad i pro-

centtalen af Hg och Er. Samma formel med 8 H,0O fordrar

rex eo Er och 36,31 Hg.

6 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI,

Yttriumrodanid Qvicksufvercyanid, Y (CNS); +3 Hg (CN), +

12 H,0. De enkla salternas blandade lösningar afsätta platta,

sexsidiga, tafvelformiga kristaller, hvilka vid torkning öfver

svafvelsyra förlora 7 mol. H;O (funnet 10,19, beräknadt 10,20)

samt hela vattenhalten vid upphettning till 100”—110”.

0,7275, gr. förlorade mellan 100—110” 0,1225 gr H, O

samt gaf 0,4125 or. HS och 0,067 gr. Y> Os.

Funnet. Beräknadt.

N (CNS: I Dise 21,33

ES(ON)3 6159 61,19

1550 16,84 INA

SN 100,00

Erbiumrodanid Qvicksilfvercyanid, Er (CNS); +3 Hg (CN),

+12 H,O, bildar platta, svagt rosenröda, 1 hett vatten lättlös-

liga prismer, hvilka vid torkning öfver svafvelsyra förlora

6 mol. H,O (funnet 8,42 proc., beräknadt 8,20 proc.) samt vid

upphettning till 130” hela kristallvattenhalten.

0,386 gr. förlorade vid upphettning till 130” 0,062 gr.

FH5 Or samt. gaf 0,207 er. Eos och 0j05720 gts Bro ON

Funnet. Beräknadt. z

Er (CNS); 26,24 26,17

Ho (CN), 38,25 d7T,42

RO 16,06 16,41

100,55 100,00

Basiskt erbiumnitrat. Det basiska salt, som erhålles ge-

nom det neutralas upphettning till börjande sönderdelning samt

återstodens upplösning i kokande vatten och kristallisering, är

enligt BaHr och BUNsSEN 2(Er. 03.3 NO.) + Er, 0; +9 H, O. Vid

analys af ett på detta sätt erhållet samt väl kristalliseradt salt,

hvilket genom pressning mellan sugpapper befriades från mo-

derlut, visade sig sammansättningen öfverensstämma med den

ovanliga formeln 3 Er, Os, 4 N, O;, 20 H, 0. Det af mig ana-

lyserade saltet vittrade öfver svafvelsyra och förlorade 6,20

procent vatten. Det af BAHrR och BUNsSEN undersökta saltet var

luftbeständigt. i

a, 1,18 gr. mellan papper pressadt salt förlorade öfver

svafvelsyra 0,0735 gr. samt gaf vid upphettning med koppar

57 C.e. qväfgas af t. 15” under barometertrycket 771 m.m.

samt mätt öfver vatten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 12. 7

b. I,194 gr. förlorade öfver svafvelsyra 0,076 gr. H, O.

Det kokades med barythydrat och gaf 0,702 gr. Er, Os, och

efter bortskaffandet af öfverskott af barythydrat erhölls med

svafvelsyra 0,578 gr. Ba SO,.

ce. 0,516 gr. förlorade öfver svafvelsyra 0,031 gr. H, O

samt gaf vid glödgning 0,304 gr. Er, Os.

Funnet. Beräknadt.

j ä b 6

Er, Os oo — 38,79 38,91 29,58

NSI 22000 22,35 — 22,05

HO 6,23 6,37 6,01 "6,42 (7. mol.)

Huruvida de af Bahr och Bunsen samt af mig undersökta

basiska nitraterna varit identiska eller icke är svårt att afgöra.

Bahr och Bunsen analyserade saltet efter torkning öfver svaf-

velsyra och funno 61,68 proc. Er, Os, under 'det mina analyser

beräknade på material torkadt vid 100” gifva 62,74 proc. Er, 03,

hvilket kan anses öfverensstämmande, då den af mig begagnade

erbinjorden hade en något högre atomvigt än Bahr's och Bun-

sen's. Dertill kommer att Bahr och Bunsen bestämt vatten-

halten genom saltets upphettning, till 260” samt antagit, att

Hölnkden: mellan kristallvattenhalten och erbinjorden utgjordes

af salpetersyra. De funno sålunda 26,18 Proc NS OstETiden

har icke tillåtit mig att repetera mina försök med nytt material.

Yttriumformiat, Y .0,.3 COH+2 H,O, kristalliserar ur en

sirapstjock lösning af ytterjord i myrsyra 1 vårtformiga aggre-

gater af tätt hoppackade nålar. Saltet vittrar icke öfver svaf-

velsyra, men förlorar lätt hela kristallvattenhalten vid 100—

110”s Starkare upphettadt sv: äter saltet ut likt rodanämicksalyer,

AMON er sÄR0 0. EO NOckhO,s 2 ENSO

bk 05896, Sr. gaf 0,173 = ROR

7 INDI ER SN ONE H, O El ENTER NO

Funnet. Beräknadt.

ad hb c

NG OR 13,64 43,58 43,58

ESO —- 13,94 lösa

Erbiumformiat, Er. 0,.3COH+2 H,0, bildar lättlösliga,

rosenröda och vårtlika kristallaggregater af tätt hoppackade

nålar. Saltet förändras icke vid förvaring öfver svafvelsyra,

förlorar vid 100” allt kristallvatten och lemnar efter glödgning

en högst volyminös erbinjord.

5 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

a. 10,7015) ov. gaf 0,8995 ST. Mrs 03

b. 1,317 gr. gaf vid upphettning till 100” 0,144 gr. H,O

samt efter glödgning 0,746 gr. Er, O,.

Funnet. Beräknadt.

a hb

IN, OR 26,94 260,64 26,96

HO —- 10,93 » 10558

Yttriumseleniat, a. Y,.0;.3 Se 0, +8 H, O. Detta seleniat

anskjuter vid afdunstning i lindrig värme af en koncentrerad

lösning. Stora, färglösa, 1 vatten lättlösliga kristaller, som icke

vittra i luften, icke ens vid torkning öfver svafvelsyra.

a. l,088 gr. förlorade vid 140” 0,208 gr. H,O samt gaf

efter reduktion med klorväte och fällning med svafvelsyrlighet

0,352 gr. Se och 0,67 gr. Van SO,

b. 1087 or. gar 0,347 ot. Se och 0666 OT NYSaRSEE

e. T,088 gr. gaf 0,846 gr. Se och 0,666 gr. Ya 3 SO

Funnet. Beräknadt.

a hb c

NOS HEDIN ZON ZONE 30,19

Se OO, 52,01 51,32 JUL 20,66 .

la AON IE — — 19,15

b. Y,. 0.3 Se 0,+9 HO. Detta seleniat erhålles genom

kristallisation af en koncentrerad lösning vid vanlig värmegrad.

Stora och färglösa sexsidiga taflor, som vittra i luften. Saltet

förlorar öfver svafvelsyra 7,10 proc. vatten eller 3 H,O (be-

räknadt 7,01) samt vid upphettning till 100”—120” ANT Oe

net 8,54 (beräknadt 9,352).

a 0558) or. gat 0,167+ gr. Ser och 0,35 YSronSOE

hb. Oe lr gr. gar 0;22956 Er Ne och 0223 OREAEAON

6. 10,746 ot. Sar 0;200coT. Se och 0,44 ST NOIR

Funnet. Åldre försök. Beräknadt.

d b e

NEO SEE2S ME 29,30 28,60 30,00 29,48

Se Os 4811 48,48 47,84 47,23 49,48

De" bägge seleniaternas kristallform har blifvit undersökt

af TOPSÖE).

') Mina äldre försök (Bih. till K. Vet. Ak. Handl, 1. 8, 36) gåfvo 10,90

proc: H;O:

2?) Bih. till K. Vet. Ak. Handl. Bd. 2:56, 26, 22:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O-12. Ö

Erbiumseleniat. a. Er, . Og :3 Se O,+8 H, 0, erhålles ge-

nom kristallisering vid 70” till 80” och anskjuter i rosenröda,

sexsidiga taflor, som äro mycket lättlösliga 1 vatten.

Rikon oroar 0.262 gr. Se och 0,427 81: KENO:

b. 0,983 gr. gaf 0,2545 gr. Se och 0,4165 gr. Er, Os.

e 0,717 gr. förlorade vid upphettning till 120” 0,114 gr.

EO:

Funnet. Beräknadt.

tt hb c

Er, Os; 42,28 42,37 — 4I.57

Se0: 4170, 46 -- 41,68

HO — = 15.90 15575

b. Er,. Og. 3 Se O,+9 H; O, kristalliserar vid afdunstning

vid vanlig temperatur i väl utbildade, lättlösliga kristaller.

Saltet blef icke analyseradt, men dess sammansättning framgår

af isomorfien med motsvarande yttriumsalt!). Ett tredje erbi-

umsulfat erhålles ofta genom lösningens afdunstning vid vanlig

värmegrad i fina, till bollar hopfogade nålar.

Yttriumkaliumseleniat, Y,.0g-3 Se 0, + Ks. 03. Se Oj +

6 H, O, kristalliserar vid frivillig afdunstning i halfklotformiga

bollar af tätt hoppackade nålar. Saltet förlorar icke kristall-

vatten, hvarken vid torkning öfver svafvelsyra eller vid upp-

hettning till 1007.

0,781 gr. förlorade vid 185 0,0680 gr. H,O samt gaf

,0,2645 gr. Se och 0,534 gr. Y, 23. SO,+K,;. SO, hvaraf erhölls

(ITE Sater LO EE |

Funnet. Beräknadt.

VIOLA 24,24

KORS 10,03

Se O,- 34,44 34,21

SKO) ÖAR ORMEN 50

Vid ett annat försök att upphetta saltet till 190” erhölls

en vigtförlust af 9,80. Saltet qvarhåller således vid denna

värmegrad 2 H, 0.

Eibirmkolmmseleniat, Ers. Of .-3 Se Os ir Ka. 0, . Se 0, +

8 H, 0, kristalliserar ur en koncentrerad lösning i små, rosen-

röda kristallvårtor, som icke förändras hvarken vid torkning

10 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI.

0,563 gr. förlorade vid: 180”—190” 0,0465 gr. H,O och

gaf 0,156 gr. Se samt 0,4095 gr. Er, 3 SO, +K, SO,, hvarur”

erhölls 0,195 gr. Er, Os.

Funnet. : Beräknadt.

Er, Os 34,64 34,30

KÖ 9,05 5,28

Se 0, 44,54 44,74

EO ö;26 OLE ÖT

Saltet qvarhåller således vid 190” 3 H, O.

Yttruumamoniumseleniat, Y,. 05.3 Se O,+(NH,)a. 05. Se O,

+6 H, O, kristalliserar vid frivillig afdunstning i halfrunda

aggregater af färglösa prismer. Saltet är högst lättlösligt och

förändras icke vid torkning öfver svafvelsyra, men förlorar vid

1007 4,13 och vid 150” ytterligare 4,41 proc. H-OM(2 HO

motsvarar 4,02 proc. H, 0).

av Isis er. gaf 0534 gr. Se och O,381 ofte OEEta

såsom oxalat.

b. i 15029. gr. gaf 0,363 gr. Se och 052625) ot SrOSERd

såsom hydrat.

Funnet. Beräknadt.

a h

Y, 0, 24,57 25,51 25,37

Se O, 56,84 26,70 26,75

Erbiumamonvumsulfat, Er, . Og .3 SO, + (NH), : 05. SÖOs +

8 H, O, anskjuter ur en högst koncentrerad lösning i små, ro-

senröda, platta prismer. Saltet vittrar öfver svafvelsyra och

förlorar 7,50 procent vatten, vid upphettning till 100” ytter-

ligare 4,36 proc. samt hela vattenhalten vid 190”; 4 mol. H;O

motsvara 7,96 proc. H;O och 2 H, O 3,98 proc.

0,8135 gr. förlorade vid 190” 0,126 gr. H;O och gaf 0,553

ta INR BS

Funnet. Beräknadt.

Er) Oy ANAR 42,99

EH; O 15,49 15,91

Erbiumamoniumseleniat, Er,. 04. 3 Se O, + (NHj)a- 03 - Se 0;

+4 H, O, kristalliserar i fina, till halfklotformiga aggregater

förenade nålar. Saltet är lättlösligt och förändras icke vid

torkning öfver svafvelsyra.

0,7345 gr. förlorade vid upphettning till 190” 0,054 gr.

HO och gaf 0,225 gr. Se och 0,277 gr. Er, Os.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BANDS 2: N:o 12. 11

Funnet. Beräknadt.

IBr03 Sö 38,11

Se OO, 49,24 49,75

H,0O 7,35 7,05

Erbiumnatriumsulfat, Er, . Og .3 503 + 5 (Na, . 03. 505) +

7H,0. Vid frivillig afdunstning af de enkla salternas blan-

dade lösningar erhållas rosenröda, lättlösliga kristallskorpor,

som icke förändras vid torkning öfver svafvelsyra. Saltet för-

lorar vid 100? 3,09 proc. H, O, hvilken vattenhalt ligger midt

emellan 2 och 3 H, O.

0,776 gr. förlorade vid 200” 0,068 gr. H,O samt gaf 0,19.

Etsi Öskockt 0377 gr. Nas SOL

Funnet. Beräknadt.

Er; 03 25500 26,56

INESKO) BRON 21,16

1250) 5,76 5,60

Erbiumnatriumkarbonat, Er, . 04.3 CO +5 (Na,. 03. CO) +

36 H,O. Om en lösning af erbiumnitrat fälles med ett öfver-

skott af erbiumkarbonat, erhålles en volyminös och flockig

fällning, som efter någon tid löses vid vanlig temperatur.

Efter en kort tid afsätta sig ur den rosenröda lösningen stora

och väl utbildade, rosenröda kristaller, som vittra i luften och

icke utan sönderdelning lösas i vatten. Saltet förlorar vid

torkning öfver svafvelsyra 35,24 proc. H,O eller 33 mol. HJO

(beräknadt 34,98 proc.).

GOTT Or gaf 0,819 OT. Br, 3 SOA + Nagy SO

OO s sal Öje gr CO

CSO 6 or San 0,24 or ir, O3 Och Oj NOEN SOT

dJNAs5e om san 0,33 or. Hr, 0: och 0,605 gr Nar SOT

Funnet. Beräknadt.

a hb (6

Er, 0, -— — 22,62 22,67 22,90

Na, O = = SR 18,01 18,24

CO, — 20,12 -— — 20,72

Er, 3 SÖ, +Na, SO, = 78,22 = = — 18,81

AneNPett |

4) NS I rn ä SL

i BRN TR HUN Där

tj ÅA | M

é KON

Te ngt lt j ) ” KJ Arran

i al IK il: N OBH a NK "nn a MH tål vil

uven lant anresodt nabtättin 8 |

4 AL JR

bruk FN ALA LE vänt LON ski Yr tt

KO TMIFSTI TN lvvel ur i end

10 | - b ( Jt j

| y Å

Uv i HS i 4 yb ATT

X ; p

i -T 5 '

9 å

I I Å

”

” a ;

Å [|

rn I

TAf

4171 ||

p f f

I) d

(

N u

N Å [d

i VE Ja ref

(d 4 LÄ

3 j pb!

3 SVE På FRA Ia

i = or (UR

f :

, ”

i -

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 2. N:o 18.

RECHERCHES

LE SYSTENE DES BLATTAIAEN

GC SKAR:

STOCKHOLM, 1874.

P: A, NORSTEDT & SÖNER

KONGL, BOETRYOCOKARE.

LEAD EE I

o SINEPEEK

"af FAR a

nå K Söp qi Ad - '

TTT EISEA

' N

dd $

"NN

2 I

bh sl

old hå 5

i då

I N

) vt

[| LU

7 HM

H ON

[| -

UTMANA INA

vm NS

vt Ör

i UELEV

ART

KRM

Hard

TÅR a NAN RNA SA LR

- i

jå '

go ON Nun r

: 6 [|

Ir KLARA sd

ÅA

-':

)

i '

[

ba NV

ÅRA VIS å

a OA GR a Sn

UNDER 6 SS NAER DALIN GT

1 FARAN le laps de temps de prés de dix ans qui s'est ecoulé

depuis que Brunner de Wattenwyl publia son ouvrage bien connu:

”Nouveau systeme des Blattaires”, ce systeme n'a presque pas

subi de modifications, ou du moins elles n'ont été que trés-peu

essentielles. M. de Saussure, qui a traité les Blattaires 3 diverses

reprises et dans plusieurs ouvrages tres-étendus, abandonnant ses

vues précédentes sur la classification des orthopteres susdits,

a adopté ce systeme comme sien avec trés-peu de changements

et en conservant ax peu prés la méme caractéristique. <Cela

semblerait prouver la capacité du systeme en question de com-

prendre méme des matériaux infiniment plus considérables que

ceux sur la base desquels il a été fondé, et ce serait en méme

temps en quelque sorte une preuve de son excellence. Ce sys-

teme constitue en réalité un grand progres, et, a une occasion

précédente, jail, pour ma faible part, reconnu les nombreux

mérites de mes collégues précités dans un travail auquel s'atta-

chent des difficulteés si considérables, reconnaissance que ce

m'est une vraie satisfaction de réitérer ici. Je crois, cependant,

qu'il ne sera pas sans intérét de rechercher jusqu'a quel point

ce systeme répond aux exigences de la science. Ce n'est, toute-

fois, nullement mon intention d'entrer dans une critique détaillée

qui me conduirait beaucoup trop loin. Je veux seulement exa-

miner brietvement les principales bases du systeme, et appeler en

outre l'attention sur un certain nombre de rapports d'organisation

treés-importants que mes collégues n'ont pas pris en considération,

rapports qui contribueront peut-étre å quelques égards a fournir

une délimitation plus naturelle et une caractéristique plus solide

tant des tribus que d'une foule de genres, et qui méme

apporteront des modifications assez grandes å diverses parties

du systeme. Mes études étant, toutefois, basées sur des maté-

riaux qui ne peuvent en aucune facon se mesurer avec ceux

dont disposaient MM. Brunner et de Saussure, je n'ose pas attendre

que mes propositions soient toujours considérées comme parfaite-

4 oC. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES BLATTAIRES.

ment satisfaisantes; ] espere, cependant, que plusieurs d'entre elles

constitueront un progrés ou qu'elles donneront naissance åa une

amélioration. Je propose, pour le moment, aussi peu de change-

ments que possible dans le traits généraux du systeéme adopté

par mes collégues, qui ont si bien mérité de la science dans

Fétude des Blattaires. Ils ont souvent saisi d'une maniéere trés-

heureuse tant les tribus que les genres; mais la diagnostique

employée par eux a toutefois besoin de diverses modifications.

Je crois, en outre, qu'ils ont attaché trop d'importance a certains

points d'organisation, comme, p. ex., la présence ou Fabsence

des élytres et leurs dimensions, la présence d'un champ spé-

cial plissé ou réfléchi a VP'extrémité des ailes, caractéres trés-

apparents, mais n'ayant pas, a beaucoup prés, selon moi, Vim-

portance que ces savants leur ont attribuée.

Le premier primceipe d'aprés lequel les Blattaires ont été

groupées, est tiré de P'armement des cuisses. Cette base de di-

vision, employée déja en partie par des auteurs plus anciens, est

trés-peu stre, et elle trouve infiniment moins d”applications qu'on

ne Ia admis. I existe, parmi les Blattaires mutiques, tant des

formes ayant a toutes les cuisses, ou, du moins, aux antérieures,

plusieurs épines, parfois treés-fortes, que d'autres dont les mémes

parties du corps sont plus ou moins densément munies de brosses,

entre lesquelles et des épines plus fines il est impossible d'éta-

blir une limite. La plupart des Blattaires épineuses portent au

cöté de dessous des cuisses antérieures et au sommet du bord

intérieur, deux épines trés-longues, que je nommerai ”épines gé-

niculaires”, et dont I'apicale est a la regle plus longue que Pautre.

Chez les Blattaires mutiques, ces épines manquent äå l'ordinaire,

ou il n'en existe qu'une et tres-rarement deux. Toutes les especes

a cuisses antérieures armées d'épines, qui doivent néanmoins étre

rapportées å la série des Blattaires mutiques, n'ont aucune épime

géniculaire pareille, ou elle n'en ont qu'une, séparée des autres

par un long intervalle. En ayant égard å ces circonstances,

on pourra présenter les caracteres suivants pour les deux

séries.

Blattarie spinose. — Femora omnia subtus plerumque spi-

nosa, antica subtus in apice marginis interioris (anterioris) spinis

duabus genicularibus longis, apicali plerumque longissima, armata.

Blattarie mutice. — Femora omnia subtus raro spinosa,

sepe autem setosa, antica interdum spinis pluribus subtus armata,

BIHANG «TILL OK. SV. VET-AKAD: HANDL BAND 29 N:0, 18... D

spinis genicularibus nullis vel una breviore, rarissime duabus,

armata, spina geniculari a spinis reliquis intervallo longo distante.

Des exceptions ä cette caractéristique sont fournies par

quelques formes, parmi lesquelles je signalerai certaines espéces

asiatiques et australiennes d Epilampra. Il est tout aussi dif-

ficile de dire en termes généraux pourquoi ces especes doi-

vent étre rapportées aux Blattaires épineuses, que d'expliquer la

cause pour laquelle Huthyrrhapha et Holocompsa doivent é&tre

classées parmi les Blattaires mutiques. Ces deux derniers genres

portent deux épines géniculaires aux cuisses untérieures, mais il

sera difficile de les séparer des Corydides (= Hétérogamides), tribu

sur la place de laquelle dans le systeme j hésite encore beaucoup.

Je ne connais pas les genres Archiblatta et Glyptopeltis, mais

je doute fort qu'ils puissent tre rapportés aux Périplanétides.

A Taide de la caractéristique donnée par moi, il est possible de

rapporter aux Blattaires mutiques quelques genres a cuisses armées

d'épines (Blabera, Panesthia, etc.), tandis que certaines especes

(Phyllodromides), avec deux épines gåéniculaires distinctes mais

a cuisses au reste non armées, peuvent étre facilement rapportées

aux Blattaires épimeuses.

Les Blattaires épineuses ont été divisées d'une facon tres-

heureuse en quatre groupes ou tribus. Mais je crois que la

caractéristique proposée pour ces tribus embarrassera tres-souvent

les personnes qui ne sont pas assez familiarisées avec ces

insectes pour pouvoir placer immédiatement leurs especes d'apres

I'habitus. Il na pas encore été proposé jusqu'ici de caractere

fournissant méme la plus petite direction pour décider si un måle

doit étre rapporté aux Périplanétides ou å l'une des autres tribus;

cela d'autant moins, que, tant la plaque suranale que les cerci

de cette tribu varient tellement de grandeur et de forme, qu'a

en juger seulement d'aprés ces parties du corps, quelques måles

de la tribu précitée pourraient &tre rapportés aux Phyllodromides,

d'autres aux Epilamprides; en outre, F'on peut &tre, d'un autre

cöté, facilement induit 3 rapporter aux Périplanétides certains

måles des deux tribus susénoncées. Cette variabilité considérable

de la plaque suranale et des cerci chez les Périplanétides, —

groupe indubitablement tres-naturel et trés-homogene, — pourrait

etre de nature å provoquer une certaine défiance contre I'emploi

pratique des caractéres empruntés ä ces organes pour la limita-

tion de tribus apparentées; et, en realité, la plaque suranale ne

fournit, ce me semble, aucune direction pour la séparation des

6 GC. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES BLATTAIRES.

Phyllodromides et des Épilamprides. Je ne connais, pour ma

part, aucun måle d Épilampride ayant une »lamina supraanalis

plus minus quadrata», et les måles de cette tribu portent le plus

souvent les angles des segments dorsaux arrondis å leur extrémité.

— Anaplecta et Theganopteryx concordent, il est vrai, avec

Fctobia dans la forme des ailes, mais je ne puis m'empéåcher de

trouver que la plaque suranale de ces mémes genres les rapproche

bien plus des Phyllodromides que des Ectobias; les genres pré-

cités doivent sans nul doute &tre transférés aux Phyllodromides,

auxquelles on pourra fort bien réunir aussi Ectobia (= Aphlebia).

Le nombre et Vl'arrangement des épines des cuisses antérieures

sépare les Périplanétides de toutes les autres Blattaires épineuses,

å Pexception de certaines especes de Phyllodromides; mais celles-

ci ont ou le corps soyeux (MNyctibora), ou leurs måles, pour

autant que je les connaisse, ne sont pourvus que d'un seul style

ou de deux styles inégaux. La plupart des Périplanétides se

distinguent en outre par des plantes de tarse lisses, et celles-ci

rarement petites, tandis que c'est le contraire qui a lieu chez les

Phyllodromides !). T'apercu systématique suivant aidera, peut-

etre, 3 donner une caractéristique plus stre des tribus des

Blattaires épineuses.

a. Segmentum ventrale ultimum feminarum apice integrum,

raro emarginatum vel minus profunde fissum, in hoc casu

ad basin fissure plica transversa destitutum; femora antica

subtus in margine interiore versus spinas geniculares spinis

1) Les tarses des Blattaires sont ou nus (nudi), ou recouverts de poils

courts. d'une brosse ou de fines épines, surtout évidentes ou meme se

présentant exclusivement å la partie inférieure des articulations, ou

du moins å la premiére, sur laquelle ils sont rangés en deux séries

trés-rapprochées l'une de YV'autre. On voit souvent, å Vextrémité

des quatre premiéres articulations, un coussinet, parfois trés-enflé.

souyvent concave, du moins sur les exemplaires secs. une plante

calleuse, toujours de couleur claire et toujours lisse, sans poils pi

épines. Quand des plantes pareilles se présentent, elles sont parfois,

quoique assez rarement, trés-petites et trés-indistinctes; parfois aussi,

elles occupent la plus grande partie de la surface inférieure des arti-

culations intermédiaires, et elles s'allongent, quoique fort amincies,

sur une partie plus ou moins grande de la premiere articulation.

Dans les cas ou les plantes s'étendent sur les quatre premiéres arti-

culations, le tarse est entierement nu, et I'extension de la brosse ou

des épines å la partie inférieure des articulations dépend de la gran-

deur des plantes. Chez certaines espéces å tarses.plus gréles et de

couleur claire, les petites plantes de la meme couleur ne sont pas

faciles å découvrir.

Il est inutile, sans doute, dappeler V'attention sur la circon-

stance que Pon ne peut parler de »Blattaires nuditarses» en opposi-

tion aux »Blattaires aroliigéres».

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 138. 7

distinctis compluribus raro armata, in hoc casu est lamina

subgenitalis maris stylis duobus inzequalibus vel stylo uno

instructa vel corpus superne sericeum.

b. Cerci dimidia saltem longitudine laminam supraanalem

superantes; tarsi plantis nudis nullis vel minutissimis, Taro

majusculis vel magnis instructi.

e. Lamina supraanalis brevissima (haud angustissima),

in medio quam latera versus haud vel vix longior,

apice subtruncata vel sensim obtusissime rotundata,

segmento dorsali ultimo haud longior; segmentum

dorsale sextum abdominis apice per totam latitudinem

sensim sinuatum; femora antica ad spinas duas geni-

culares spina longiuscula destituta, subtus in margine

interiore setis numerosis brevibus et tantum ante me-

dium spinis longioribus haud ultra tribus armata;

femora postica subtus inermia vel spinis duabus vel

una armata. — Hectobide BRUNN. (excel. Anaplecta.)

ec. Lamina supraanalis versus medium sensim plus minus

producta, segmento dorsali ultimo multo longior, medio

quam latera versus multo longior, posterius distincte

rotundata vel angulata; femora posteriora subtus spinis

vel setis rigidis pluribus, sepe numerosis, armata. —

Phyllodromide BRUNN.

bb. Cerci apicem lamine supraanalis haud vel leviter supe-

rantes; femora antica subtus: in margine interiore spinis

pluribus sat longis armata, pone medium vel apicem

versus tamen non nisi setis vel spinis brevibus et gra-

cillimis instructa; plante nude tarsorum distincetissimee,

sepe magna vel maxime. — Epilampride BRUNN.

aa. Segmentum ventrale ultimum feminarum fissum, ad basin

fissure plica transversa imnstructum, marginibus lateralibus

fere in medio sat profunde incisis, pone incisuram inflexis;

femora antica subtus per totam vel fere totam longitudinem

vel saltem pone medium spinis magnis vel majusculis, sub-

sequalibus vel zequalibus, intervallo equali vel subequali

distantibus, armata; styli duo zequales; corpus superne nudum

vel parce puberulum, numquam sericeum; planta tarsorum

plerumque distincte, mediocres vel magna, raro minutissimee,

rarissime nullge. — Periplanetide BRUNN.

Avant de quitter les Blattaires épineuses, je me permets ici

quelques remarques qui conduiront peut-etre å une limitation

Ö oC. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES BLATTAIRES.

plus naturelle et a une caractéristique plus söre de leurs genres

souvent difficiles 3 distinguer.

Si jen excepte Thyrsocera, Nyctibora") et Apolyta, qui

sont homogénes, faciles 3 caractériser et X reconnaitre, tous les

autres genres des Phyllodromides doivent é&tre soumis 3 une

nouvelle et radicale révision, avec rejet de tous les caractöres

employés jusqu'ici pour leur limitation. Le Musée de Stockholm

posséde deux exemplaires d'une espåce dont Monsieur Brunner

de Wattenwyl a eu la bonté de déterminer I'un comme Temno-

pteryx n. sp.; je ne trouve aucune raison pour laquelle cet

exemplaire å élytres plus courtes, 3 ailes trös-rudimentaires, et

qui, par son habitus, ressemble parfaitement + 7 emmopteryx

Ötomia, ne pourrait pas &tre avec pleine raison rapporté äå ce

dernier genre tel quil a été caractérisé jusqwici. Si j examine

le second exemplaire, 3 élytres plus longues qui, cependant, ne

dépassent pas V'extrémité de P'abdomen, mais dont les ailes sont

plus courtes que les élytres, quoique, toutefois, trés-développées et

avec une vénulation trés-évidente, je crois devoir nécessairement

le rapporter aux Phyllodromides, qui se distinguent par des élytres

parfaitement développées; cela d'autant, que je vois mes col-

legues rapporter å Phyllodromia des espåces dont les élytres

ne sont pas plus longues que celles de V'exemplaire précité. Mon

espéce est indubitablement Blatta borealis SAuss.; mais mon

exemplaire présente une vénulation telle aux ailes, qu'a Paide des

caracteres donnés pour le genre, je la rapporte sans hésiter å

Ischnoptera BRUNN., Savss. Ainsi, Brunner veut rapporter cette

espéce å Temnopteryx, de Saussure å Phyllodromia (= Blatta

SAUSS.), et moi, je la rapporte a Ischnoptera. Qui de nous a

raison? Nous connaissons tous Ischnoptera pensylvanica DE

GEER, mais ni Brunner, ni de Saussure, ni Scudder, n'indiquent

qu'ils connaissent la femelle de cette espéce. Lorsque, il y a

plusieurs années, j'appris å connaitre Blatta borealis, je fus im-

médiatement frappé de la ressemblance existant entre elle et

Ischnoptera pensylvanica; la couleur, le dessin de la téte, du

thorax, de P'abdomen, etc., sont les mémes chez les deux especes,

méme la vénulation des ailes est identiquement la méme, si j examine

mon exemplaire le plus développé de Bl. borealis. Je considérais

alors déjå, et je considére encore que ces espeéces doivent &tre

réunies comme måle et femelle malgré de petites différences

') II ne me semble pas quil y ait cause de changer ce nom en Nyctobora.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 13. 9

aux antennes, å la distance entre les yeux, etc.; il est possible,

toutefois, que je me trompe. Quoiqu'il en soit, je crois pouvoir

affirmer qu'il est impossible de séparer génériquement ces espéces.

En outre, si, comme il est juste, nous laissons de cöté les élytres

et les ailes, les différences entre Blatta borealis et Temmnopteryx

limbata, p. ex., sont tres-insignifiantes, nulles méme, assurément,

au point de vue générique. Nous arrivons au méme résultat en

comparant avec Loboptera decipiens ces deux especes, principale-

ment la derniere. Par suite des exemples que je viens de citer,

— et j'en pourrais citer d'autres encore, — le groupement pro-

posé jusqu'ici pour les Phyllodromides peut &tre considéré non-

seulement comme totalement artificiell, mais encore, méme en tant

que tel, comme inapplicable dans beaucoup de cas. Il existe peut-étre

åa peine un seul genre parmi les Phyllodromides typiques, qui ne

doive céder une portion plus ou moins grande de ses espeéces å P'un

ou a qguelques-uns des autres genres. C'est toujours matieére

å regret, quand un groupement faux ou contraire a la nature

recoit son expression dans une nomenclature générique appliquée

a une grande quantité d'espeéces. Une nomencelature pareille est

de nature åa introduire pour longtemps du désordre dans le sys-

teme, méme si I'on en améliore les bases, et il devient souvent

impossible de déterminer avec streté des especes arrachées å

leurs relations naturelles, et dont les principaux caractéres systé-

matiques sont inconnus. Je crois qu'il faut chercher les'bases

d'un groupement de ces Phyllodromides dans Parmement des

cuisses antérieures, avec distinction de deux types, chez lesquels

les cuisses peuvent éetre munies d'un nombre plus ou moins grand

d'é€pines sous le bord intérieur, les épimes géniculaires non com-

prises. Mais, chez l'un des types, les épines, quand il y en a,

sont toujours séparées des deux épines géniculaires par un inter-

valle plus ou moins grand, tandis que, chez VF'autre, les épines,

trés-évidentes et souvent longues, sS'étendent en une série non

interrompue jusqu'aux épines géniculaires; ou, du moins, il existe

immédiatement å cöté de ces dernieéres une troisieme épine séparée

par un intervalle plus grand des autres épines longues; imtervalle

rempli par de treés-fines épines en forme de brosses, se distinguant,

tant par leur longueur que par leur force, dune maniere trés-

évidente des épines plus longues et plus fortes. Les matériaux

dont je dispose ne me permettent pas de développer en détail

le groupement de ces Blattaires; mais I'on trouvera, dans le plan

qui suit, les traits généraux d'un groupement pareil, plan qui, je

10 c. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES BLATTAIRES.

F'espére, sera reconnu juste dans ses principes, méme si, au

premier abord, il existait pour plusieurs une certaine difficulté

3 le comprendre.

1 (2) Femora antica subtus in margime interiore ad spinas duas

geniculares spina vel spinis distinctis longiusculis destituta,

(interdum spinis omnino destituta, raro per majorem partem

longitudinis spinis magnis instructa, parte apicali ad spinas

duas geniculares in hoc casu inermi vel tantum setosa).

— ÅAnaplecta Br., Ceratinoptera Br. et Theganopteryz

SAUSS.

2 (1) Femora antica subtus in margine interiore ad spinas duas

geniculares spina, antepositis longiore, vel spinis distinctis-

simis longis vel longiusculis armata.

3 (6) Lamina supraanalis in maribus et feminis mihi cognitis

apice integra. i

4 (5) Femora antica subtus in margime interiore spinis haud

ultra sex, interdum tantum tribus, magnis armata, parte

dimidia vel fere dimidia apicali spinis parvis gracillimis

setiformibus numerosis instructa, ad spinas duas geni-

culares tamen preterea spina majore predita. — Plata-

modes SCUDD., STÅL. (= Loboptera p. = Temnopteryg p.

= Ischnoptera p. = Phyllodromia p. = Blatta p. BRUNN.

et NAUSS.)

5 (4) Femora antica subtus in margine interiore per magnam

vel maximam partem longitudinis spinis distincetissimis,

plerumque magnis et zxque distantibus, in parte dimidia

apicali raro reliquis brevioribus et paullo gracilioribus,

numquam tamen setiformibus, armata. — Phyllodromia

SERV., STÅL. (= Phyllodromia p. = Temnopteryr p. =

Ischnoptera p. BRUNN. et SAUSS.)

6 (3) Lamina supraanalis in maribus et feminis mihi cogmnitis

apice emarginata; femora antica uti in genere precedente.

Liosilpha StåL. (Blatta pumicata STÅL, adspersicollis

STÅL, dilatata SAUSS.)

Pour les genres å moi connus parmi les Epilamprides, je

propose les caracteres suivants, par lesquels ils me paraissent

limités plus nettement et groupés d'une facon plus naturelle.

1 (10) Pronotum per totam superficiem et plerumque distinctis-

sime punctatum, raro lxevigatum (in hoc casu sunt oculi

ante scrobem antennarum haud vel vix extensi) utrimque

angulum subrectum vel vix obtusum, apice rotundatum,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 11

2-5)

I (6)

TOT)

formans, posterius haud vel obsoletissime, raro distinctius

margimatum; oculi breves, ante scerobem antennalem haud

vel leviter extensi; planta nuda articuli primi tarsorum

posticorum circiter dimidium vel plus quam dimidium

articuli occupans; elytra per totam vel magnam partem

superficiei punctata.

Pronotum subsemiorbiculare, basi vel longe pone medium

latissimum, margine basali medio recto vel nonnisi levissime

rotundato; anguli postici segmentorum dorsalium utriusque

sexus recti vel acute producti; corpus fortiter depressura;

oculi ante scerobes leviter extensi.

Pronotum postice per totam latitudinem subtruncatum;

tarsi mediocres. — Opisthoplatia BRUNN.

Pronotum basi obtuse rotundatum ; tarsi breves. -— Ho-

malopteryx BRUNN.

Pronotum in medio vel ante medium latissimum, utrimque

angulum apice rotundatum formans, marginibus antico et

postico sensim rotundatis vel hoc rotundato-subangulato;

corpus convexum; elytra subcornea; oculi breves, ante

serobes haud vel vix extensi; anguli apicales segmentorum

dorsalium marium apice rotundati, feminarum recti vel

acute producti.

Oculi in maribus et feminis mihi cognitis quam scrobes

multo minus distantes.

Pronotum basi immarginatum, distinctissime puncetatum;

pars anteocularis capitis parte oculos ferente haud an-

gustior, apice angustata. — Phoraspis SERV.

Pronotum basi marginatum, haud vel obsoletius punctatum ;

caput ante oculos sensim levitér rotundato-angustatum. —

Cyrtilia StåL. (Blatta convexa '"THUNB.)

Oculi et scrobes, saltem in feminis, fere zxque distantes;

caput quam in generibus duobus precedentibus latius,

ante oculos sensim augustatum; pronotum punctatum, basi

immarginatum; mares mihi ignoti. — Notolampra SAuss.

Pronotum haud vel obsolete punctatum, in medio vel

prope medium vel, in brachypteris, posterius latissimum,

posterius marginatum et, saltem in medio, in angulum

obtusum et rotundatum productum, angulis lateralibus

nullis vel obtusis et obtuse rotundatis; elytra tota vel

magna parte membranacea, pone medium haud punctata,

in brachypteris interdum tota punctata; oculi ante serobes

12 oc. STÅL. RECHERCHES SUR LE SYSTEÉEME DES BLATTAIRES.

distinctissime et interdum sat longe extensi; anguli apicales

segmentorum = dorsalium abdominis apud mares. apice

rotundati, haud producti, apud feminas distincti, recti vel

acute producti. — (Epilampra.)

11 (14) Planta nuda articuli primi tarsorum posticorum parva vel

minutissima, apicalis.

12 (13) Femora antica in margine interiore spinis genicularibus

duabus, subapicali apicali haud plus quam dimidio breviore,

instructa; typus americanus. — Poeciloderrhis STÅL.

13 (12) Femora antica spina geniculari una longa vel spinis geni-

cularibus duabus, subapicali brevissima, instructa; typus

asiatico-australicus. — Epilampra BuURM.

14 (11) Planta nuda articuli primi tarsorum posticorum per magnam

partem articuli extensa. — Molytria StåL. (Epilampra

inquinata STÅL.)

Il reste encore beaucoup 3 faire avant que les especes des

Périplanétides soient groupées d'une maniere naturelle, que I'on

traite ou non ces groupes comme des genres. Le tableau synop-

tique suivant, presque entierement basé sur des caractéres signalés

ici pour la premiere fois, sera, jen ai F'espérance, applicable

dans ses principes, méme si de plus grands matériaux faisaient

sentir la nécessité d'une modification.

1(16) Margo posticus segmenti dorsalis quarti abdominis rectus.

2 (11) Tarsi postici plantis nudis magnis vel majusculis, longi-

tudinem totam articulorum - intermediorum occupantibus

instructi, planta articuli primi rarissime tantum quartam

partem articuli occupante, interdum per fere totam longi-

tudinem articuli extensa, articulo primo articulis tribus se-

quentibus raro longiore; cerci apicem lamin&e supraanalis

haud vel levissime superantes; oculi breves, ante scrobes

haud extensi, in vertice valde distantes; arolia plerumque

majuscula vel mediocria !).

3 (10) Oculi in vertice et scrobes antennarum 2&que distantes

vel illi quam hi minus distantes.

4 (9) Anguli postici segmenti dorsalis sexti abdominis retror-

sum longe acuteque producti, sensim acuminati, ultra

locum insertionis cercorum extensi.

3 (8) Segmenta dorsalia septimum et octavum abdominis haud

vel obsoletissime prominula; articulus primus tarsorum

!) In exemplis apteris vel brachypteris Periplanetidarum est articulus tertius

antennarum articulo secundo duplo vel plus duplo longior.

BIHANG TILL K. SV. VE'T.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 13

6 (7)

7 (6)

8 (5)

(4)

10 (3)

11 (2)

posticorum reliquis omnibus vel saltem tribus sequentibus

longitudine 2qualis; tibie superne in linea media spinis

pluribus armatze.

Pronotum intra limbum lateralem haud depressum. —

Melanozosteria STÅL. (Polyz. nitida BRUN.)

Pronotum intra limbum lateralem, sat late calloso-elevatum,

depressum. — Zonioploca STÅL.

Zontoploca alutacea STÅL. — Sordide flavescens, superne

ferrugineo-fusco-alutacea, segmentis thoracis et abdominis

postice levibus vel leviusculis; margime laterali calloso

thoracis nitido, intus vitta fusca terminato. 9. Long. 16,

Lat. pron. 8 mill. — Patria: Australia. (Mus. Holm.)

Segmenta dorsalia septimum et octavum abdominis di-

stincete prominula; articulus primus tarsorum posticorum

brevis; tibie superne in linea media non nisi prope basin

et apicem spina armate. — Chalcolampra SAvss.

Anguli postici segmenti dorsalis sexti abdominis leviter

et dentis parvi instar prominuli, ultra locum insertionis

cercorum haud producti. — Cosmozosteria STÅL. (Polyz.

ligata BRUN.)

Oculi in vertice maxime et quam scrobes antennarum

magis distantes; articulus primus tarsorum posticorum

sequentibus tribus articulis longitudine subequali et planta

nuda mediocri instructus. — Hurycotis StÅL. — (Polyz.

rufovittata BR.)

Tarsi postici plantis nudis parvis, raro quartam partem

apicalem articuli primi occupantibus, plerumque multo

minoribus, interdum nullis, articulo primo articulis reliquis

simul sumtis longitudine subzequali vel longiore, com-

presso, per magnam partem subtus spinuloso; planta arti-

culorum intermediorum tarsorum posticorum rarissime per

totam longitudinem articulorum extensa; cerci apicem la-

mine supraanalis distincte et plerumque longe superantes;

arolia plerumque parva.

12 (13) Pronotum medio latissimum, pone medium fortiter an-

gustatum, depressum, totum fere planum, lateribus vix

deflexis; oculi ante secrobes distinctissime extensi, in

vertice modice distantes; elytra aleque utriusque sexus

ampla. — Homalosilpha StåL. (Periplaneta ustulata

BURM.)

14 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES BLATTAIRES.

13 (12) Pronotum macropterorum pone medium latissimum et

ibidem utrimque obtuse rotundatum, brachypterorum basi

latissimum. b

14 (15) Elytra et ale utriusque sexus apicem abdominis superantia;

oculi utriusque sexus in vertice anterius quam scrobes

minus distantes, ante scrobes distinctissime et interdum

longissime extensi. — Periplaneta BURM.

15 (14) Elytra magnitudine variantia, apud mares interdum, apud

feminas numquam apicem abdominis superantia; oculi

quam scrobes raro nonnihil minus distantes, quam in genere

precedente tamen semper magis distantes, in maribus

macropteris plerumque distincte vel sat longe ante scrobes

eitensi, in maribus brachypteris et in feminis semper

breves. — Kakerlac LaATtr. (= Stylopyga FiscH. et Dero-

peltis p. BRUNN.)

16 (1) Margo posticus segmenti dorsalis quarti abdominis rotun-

datus, prope angulos laterales sinuatus. — Deropeltis

BURM.

Les tribus des Blattaires mutiques devront subir un complet

remaniement dans leur extension comme dans leur caractéristique.

Il faut absolument abandonner une base de division tirée de la

présence ou de PFabsence de pelotes, caractéristique employée déja

par Burmeister et Serville; cela, d'une part, parce que plusieurs

formes indiquées comme dépourvues de pelotes en ont en réalité,

quoique de trés-petites; de l'autre, parce que les pelotes varient

en grandeur, en forme et en existence chez les genres les plus

rapprochés. La tribu des Chorisoneurides est censée se distinguer

des autres Blattaires mutiques par certaines particularités des

ailes, qui, toutefois, ne sont pas similaires chez tous les genres

de cette tribu. Les genres qui ont été rapportés å la tribu en

question, sont indubitablement trés-hétérogeénes, et je ne puis

trouver d'affinité entre Chorisoneura et Hypnorna, d'un cöté,

Özyaloa et Eleutheroda, de Vautre. En outre, si Pon juge né-

cessaire de rapporter Ozyaloa aux Chorisoneurides, ne devrait-on

pas avec infiniment plus de raison y rapporter aussi Onceroco-

rypha (Perispheria cingulata)? Ces trois derniers genres me

paraissent en réalité trös-apparentés, et se rapprochent considé-

rablement des Périsphérides, auxquelles ils pourraient trés-bien

etre réunis. Ne connaissant ni Areolaria, ni Cassidodes, qui

se rapprochent peut-étre de Chorisoneura, je n'ose pas me pro-

noncer, pour le moment, sur la tribu des Chorisoneurides. Je

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 13. 15

connais de méme trop peu d'especes, — et, le plus souvent,

seulement l'un des sexes, — des Corydides et des Hétérogami-

des, pour pouvoir entrer dans l'examen de leurs caracteres et de

leurs affinités. Il me semblerait, toutefois, qu'il faudrait les réu-

nir de préférence en une seule tribu. Je ne connais pas de

Panchloride — et, au reste, pas de Blattaire, — possédant une

”lamina supraanalis quadrata”, et cette méme ”lamina” n'est nulle-

ment ”rotundata” chez toutes les Périsphérides; elle est, au con-

traire, parfois évidemment quadrangulaire, si méme arrondie au

sommet, et cela chez les deux sexes. La plaque suranale est,

il est vrai, quadrangulaire chez la plupart des Blabérides, mais,

en méme temps, transversale, beaucoup plus large que longue,

par suite nullement quadratique. Chez quelques espéces du genre

Blabera, la méme plaque est arrondie, raison pour laquelle il

aurait été plus convenable, et probablement avec le méme droit

que pour Parormetica, de rapporter ces especes aux Panesthides.

Relativement äå ces dernieres, je soupconne qu'elles n'ont pas toutes

une ”lamina supraanalis integra”. Le genre Parormetica, qui ne

m'est au reste connu que par des dessins, — n'aurait-il pas, par

hazard, cette plague émarginée, P'émargimation ne föt-elle méme

pas plus évidente que chez Hormetica?

Pour que les Panchlorides, les Périsphérides, les Blabérides

et les Panesthides se présentent d'une maniere homogéne, et

-pour qu'il soit possible de les caractériser, il est nécessaire de

séparer, de chacune de ces tribus, certains types qui devront

etre réunis avec l'une ou l'autre des tribus restantes. Je crois,

toutefois, que le plus convenable serait de les réunir en deux

tribus. Ainsi, toutes les Panchlorides a moi connues, avec certains

genres des Périsphérides et des Panesthides, (Hormetica, pro-

bablement aussi Parormetica et plusieurs autres), devront tre

réunies aux Blabérides, tandis qu'il faudra transférer aux Péris-

phérides Panesthia et méeéme peut-étre aussi la plupart des Pa-

nesthides. Autant que s'étend mon expérience, je n'ai, toute-

fois, pas pu trouver, entre ces deux tribus, plus d'une seule

différence applicable å tous les cas: cette différence, c'est que la

plaque suranale des Périsphérides est privée d'émargination au

milieu du bord apical, tandis que les Blabérides en ont une le

plus souvent trés-évidente. Mais la plupart des formes, et sur-

tout les plus typiques, de chacune de ces deux tribus, présentent

en outre des particularités qui n'apparaissent pas chez Vautre, ou

qui ne le font que rarement et å un faible degré. Ainsi, chez

16 c. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES BLATTAIRES.

la plupart des Périsphérides, les yeux sont courts et ne s'éten-

dent que peu ou point en avant des trous antennaires, tandis

que c'est l'opposé qui a lieu chez la plupart des Blabérides.

Chez les Périsphérides typiques, ou les flanes du prothorax sont

enflés ou épaissis a leur c6té inférieur, ou l'on y voit une caréne

longitudinale plus ou moins saillante et tuméfiée, qui s'évanouit

brusquement avant datteindre le bord postérieur, et qui se

termine souvent en une épine €vidente, ou, du moins, en un

bourrelet obtus, contre lequel s'appuie le bord huméral de F'élytre

ou du mésothorax, quand le prothorax est penché plus forte-

ment en bas, — particularité qui se trouve sans doute en rapport

avec la propriété qu'ont certaims de ces insectes de se rouler

en boule. Un bourrelet pareil, quoique petit, se retrouve aussi

pres du bord postérieur du prothorax chez Panesthia, genre

probablement trés-preés de Gromphadorrhina, et qui se rapproche

aussi, ce me semble, d Eleutheroda. Les particularités décrites

plus haut chez les Périsphérides typiques, manquent chez la

plupart des Blabérides, lesquelles ont ordinairement de longs yeux,

et dont les flanes du' thorax ne sont ni tuméfiés ni carénés ni

tuberculés postérieurement en dessous. Hormetica fait seul ex-

ception - parmi les genres a moi connus; mais il concorde avec

les Blabérides par sa plaque suranale émarginée, et on le pourra

réunir tout aussi légitimement avec cette tribu, que I'on réunit

les genres Eleutheroda, Özxyaloa et ÖOncerocorypha aux Péri-

sphérides. On connait encore trop peu ces dernieres pour pouvoir

donner 3 leurs genres de bons caractéres comprenant 1es deux

sexes. Le plan qui suit, indique la maniere dont il me semble

que le Blabérides peuvent é&tre actuellement groupées.

1 (24) Latera prothoracis subtus nec longitrorsum elevata, nec

posterius tuberculata; oculi longi vel longiusculi, ante

scrobes antennarum extensi.

2 (15) Arolia mediocria, a basi sensim valde ampliata. — (Pan-

chloride.)

3 (6) Articulus primus tarsorum posticorum subtus per maximam

partem longitudinis dense biseriatim setosus, apice planta

nuda parva instructus; pronotum posterius in angulum

obtusum, apice rotundatum, productum.

4 (5) Pronotum longe ante medium latissimum, posterius in

angulum minus obtusum productum. — Gyna BRUNN.

5 (4) Pronotum fere in medio latissimum, posterius in angu-

lum obtusiorem productum. — Panchlora BURM.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 17

6 (3) Articulus primus tarsorum posticorum subtus nudus vel

setis raris obsitus, planta nuda callosa antrorsum versus

basin articuli vel per articulum totum anguste extensa.

7 (14) Segmenta dorsalia abdominis segmentis ventralibus haud

vel vix latiora, angulis posticis haud vel levissime retror-

sum prominulis; articuli secundus et tertius antennarum

plerumque longitudine 2equales vel subequales; pronotum

basi obtuse angulatum vel subrotundatum, vix truncatum.

8 (13) Pronotum basi obtuse angulatum vel rotundato-subangu-

latum; femora inermia vel tantum spinis genicularibus

armata.

9 (10) Elytra densissime venosa, inter venas longitudinales prin-

cipales earumque ramos venis saltem tribus spuris sub-

tilioribus instructa; pronotum pone medium latissimum.

— Nauphoeta Burm. (N. grisea BURM.)

10 (9) Elytra minus dense venosa, inter venas longitudinales

principales vena tantum. unica spuria instructa; pronotum

in medio latissimum.

11 (12) Pronotum et elytra convexiora, lateribus magis decum-

bentibus; antenn& corpore breviores; femora et tibie ro-

busta. — Pycnoscelus (SCUDDER) STÅL.

12 (11) Pronotum et elytra depressa, lateribus levissime decum-

bentibus; antenn&e corpori longitudine subaquales: femora

et tibie gracilia. — Leucophaea BRUN. ;

13 (8) Pronotum postice obtuse rotundatum vel rotundato-sub-

truncatum, pone medium latissimum; elytra minus dense

venosa; articulus tertius antennarum secundo circiter

duplo longior. — Phoetalia StÅL. (Nauph. levigata P.B.)

14 (7) Segmenta dorsalia abdominis dilatata, segmentis ventra-

libus multo latiora, angulis posticis retrorsum distincetis-

sime productis, acutis; articulus tertius antennarum arti-

culo secundo circiter duplo longior; pronotum postice in

medio late truncatum vel subtruncatum; vena radialis exte-

rior subtus haud longe a basi subito fortius elevata; scu-

tellum detectum. — Zetobora BURM.

15 (2) Arolia minutissima et apicem versus haud ampliata, vel

nulla; segmenta dorsalia abdominis segmentis ventralibus

latiora; cerci breves vel breviusculi; tarsi nudi vel setis

rarissimis obsiti, planta callosa per totum vel fere totum

18 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LA SYSTEME DES BLATTAIRES.

articulum primum extensa; articulus tertius antennarun

articulo secundo longior, sepe multo longior.— ( Blaberide).

16 (23) Lamina supraanalis producta vel saltem ultra latera se-

omenti ventralis ultimi extensa, a basi fere usque ad apicem

sensim ampliata vel lateribus parallelis instructa, dein

apice subito rotundato-truncata vel obtusissime rotundata.

17 (22) Limbus anterior ommnis pronoti late vel latiuscule reflexus.

18(21) Margo posticus pronoti leviter rotundatus vel obtusan-

gulus, utrimque fortius rotundatus; elytra et ale marium

completa, feminarum interdum abbreviata; femora subtus

inermia; lamina supraanalis retrorsum sensim ampliata.

19 (20) Limbus anterior pronoti late fortiterque reflexus; bulla

pronoti fortiter elevata, supra depressa, anterius fortius

declivis. — Petasodes SAuss.

20 (19) Limbus anterior pronoti leviter et minus late reflexus;

bulla pronoti leviter vel minus fortiter elevata, sensim

convexa. — Monachoda BurM.

21 (18) Pronotum utriusque sexus semiorbiculare, basi trunca-

tum, margine postico toto recto; elytra granulosa, in

utroque sexu (an semper?) fortiter abbreviata, valvantia,

truncata; femora omnia subtus spinosa; latera laming

supraanalis parallela. — Byrsotria STÅL. (Blabera Thun-

bergii GUÉR.)

22 (17) Pronotum anterius auguste marginatum, limbo anteriore

saltem in medio supra caput haud reflexo; femora antica

subtus spinosa. — Blabera BURM.

23 (16) Lamina supraanalis haud producta, usque ad apicem sen-

-sim vel primum leviter, dein fortius rotundato-angustata,

posterius obtuse rotundata; cerci sat breves; pronotum

disco nec excavatum, nec tuberculatum, postice trunca-

tum, apud feminas subsemiorbiculare; elytra feminarum

lobiformia, distantia, subtriangularia. — Blaptica STÅL.

(Blabera claraziana SAvss. et Blatta bipustulata THUNB.)

24 (1) Latera prothoracis subtus prope coxas longitrorsum le-

viter elevata, parte elevata posterius subito abbreviata et

interdum in tuberculum subelevata; oculi parvi, ante scro-

bes antennarum haud extensi; vertex latus; pronotum

basi truncatum, disco tuberculatum; lamina supraanalis

« rotundata; cerci breves; arolia mediocria. — Hormetica

Bury.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 2. N:o tt

CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR

SEVERIN JOLIN.

(MEDDELADT DEN 13 MAJ 1874.)

STOCKHOLM, 1874.

ÅA. NORSTEDT & SÖNER

SOME

NÖT MERA

eder MA

AM OM - bt area DRAR

p KILA We Ar rn

I 3 R

Tr - fö um

Nad NN

be (TA

Q tal |

AD AV sar Tf

| -

nå Fr TE T If TN I FL. IT | I -

> HAS NARDT 040-890 ME

I 334 u LIG pv VU MI or se g

I hö SÅ

d Vv

Förteckning

på afhandlingar och notiser om cerium och dess föreningar.

1751. CRONSTEDT, Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd 12, sid. 227.

1784. BERGMAN, Kongl. Vet. Akad. Nya Handl. Bd 5, sid. 121.

1804. KLAPROTH, Gehlen's Neues Allg. Journal der Chemie, Bd 2 sid. 303.

1804. HISINGER och BERZELIUS, Gehlen's Neues Allg. Journal der Chemie.

Bd 2, sid. 397; äfven Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd il

sid. 58 (1806).

1805. VAUQUELIN, Annales de Chimie, Bd 54, sid. 28.

1807. KLAPROTH, Beiträge zur Chem. Kentniss der Mineralkörper, Bd 4,

sid. 140.

1810. HISINGER, Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd 3, sid. 287.

1812. THOMSON, Transactions of the Royal Soc. of Edinb. Bd 6, sid. 384.

1813. THOMSON, Annals of Philosophy, Bd 2, sid. 147.

1814. LAUGIER, Annales de Chimie, Bd 89, sid. 306.

1815. BERZELIUS, Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd 4, sid. 223.

1815. HISINGER, Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd 4, sidd. 332, 378.

13818. BERZELIUS, Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd 5, sid. 56.

1825—1826. BERZELIUS, Kongl. Vet. Akad. Handl. sid. 255, 279, 289, 311

(1825) och 64, 71 (1826).

1826. HEEREN, Poggendorff's Annalen, Bd 7, sid. 180.

1826. MOSANDER, Kongl. Vet. Akad. Handl. sid. 299.

1828. V. BONSDORFF, Kongl. Vet. Akad. Handl. sid 198.

1828. MARX, Schweigger's Journal fir Chemie und Physik, Bd 32, sid. 481.

1830. BERTHEMOT, Annales de Chimie et Physique, Bd 44, sid. 393.

1833. GÖBEL, Schweigger's Journal fir Chemie und Physik, Bd 67, sid. 78.

1834. DEMARCAY,. Annalen der Pharmacie, Bd 11, sid. 245.

1835. PERSOZ, Annales de Chimie et Physique, Bd 58, sid. 202.

1837. OrTTo, Poggendorff's Annalen, Bd 40, sid. 404.

1838. HISINGER, Kongl. Vet. Akad. Handl., sid. 187.

1838. RAMMELSBERG, Poggendorff's Annalen, Bd 44, sid. 557.

1840. SCHEERER, Poggendorff's Annalen, Bd 531, sid. 468.

1842. MOsANDER, Förhandl. vid Skandinav. Naturforskaremötet i Sthlm,

sid. 387.

1842. RAMMELSBERG, Poggendorff's Annalen, Bd 55, sid. 63.

1842. BERINGER, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 42, sid. 134.

13843. BONAPARTE, Comptes rendus, Bd 16, sid. 1008.

1843. HERMANN, Journal fir prakt. Chemie, Bd 30, sid. 184, 193.

1845. BUNSEN, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 53, sid. 147.

MARIGNAC, Archives des sciences phys. et nat., Bd. 8, sid. 265.

WATTS, Quarterly Journal of the Chem. Soc. of London, Bd 2, sid. 140.

SCHMIDT, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 83, sid. 329.

BUNSEN, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 86, sid. 285.

KJERULF, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 87, sid. 12.

WÖHLER, Prakt. Uebungen in der Chem. Analyse, sid. 111.

VERDET, Annales de Chimie et Physique, Bd 52, sid. 158.

JEGEL och BUNSEN, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 105,

sid. 40. é

ORDWAY, Silliman's American Journal, Bd 26, sid. 205.

HOLZMANN, Journal fir prakt. Chemie, Bd 75, sid. 321.

RAMMELSBERG, Poggendorff's Annalen, Bd 107, sid. 631; Bd 108, sid.

40. 435.

MARIGNAC, Annales des Mines, Bd 15, sid. 275.

STAPFF, Journal fir prakt. Chemie, Bd 79, sid. 257.

MAYER, Chemical News, Bd 2, sid. 27.

CZUDNOWICZ, Journal fir prakt. Chemie, Bd 80, sid. 16.

NORDENSKIÖLD, Öfversigt af Kongl. Vet. Akad. Förhandl., Bd 17,

sid. 442.

LANGE, Journal fir prakt. Chemie, Bd 82, sid. 129.

CZUDNOWICZ, Journal fir prakt. Chemie, Bd 82, sid. 277.

HERMANN, Journal fiir prakt. Chemie, Bd 82, sid. 385.

HOLZMANN, Journal fir prakt. Chemie, Bd 84, sid. 76.

CLEVE, Öfversigt af Kongl. Vet. Akad. Förhandl., Bd 19, sid. 425.

HOLZMANN, Zeitschrift der Chemie und Pharmacie, Bd 5, sid. 668.

POoPP, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 131, sid. 359.

GIBBS, Silliman's American Journal, Bd 37, sid. 352.

HERMANN, Journal fir prakt. Chemie, Bd 92, sid. 113.

DELAFONTAINE, Archives des sciences phys. et nat., Bd 22, sid. 38.

ULLIK, Sitzungsberichte der Wiener Akad. d. Wiss., Bd 52, sid. 115.

WINKLER, Journal fir prakt. Chemie, Bd 95, sid. 410.

WÖHLER, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 144, sid. 251.

PATTISON och CLARKE, Chemical News, Bd 16, sid. 259.

NORDENSKIÖLD, Öfversigt af Kongl. Vet. Akad. Förhandl., sid. 399.

WOOLF, Silliman's American Joural, Bd 46, sid. 53.

ZSCHIESCHE, Journal fir prakt. Chemie, Bd 107, sid. 65.

SONNENSCHEIN, Berichte der Deutsch. Chem. Gesellschaft in Berlin,

Bal 3: std 631

WING, Silliman's American Journal, Bd 49, sid. 356.

ERK, Jenaische Zeitschrift fir Med., Nat. etc., Bd 6, sid. 299.

MENDELEJEW, Bulletin de VI'Acad. d. Sciences de St. Pétersbourg, Bd

16; sid: 45.

NORDENSKIÖLD, Öfversigt af Kongl. Vet. Akad. Förhandl., sid. 13.

RAMMELSBERG, Journal of the Chemical Society, Bd 11, sid. 9.

MARIGNAC, Archives des sciences phys. et nat., Bd 46, sid. 205.

RAMMELSBERG, Berichte der Deutsch. Chem. Gesellsch. in Berlin, Bd

6. sid. 84.

RADOMINSKI, Bulletin de la Soc. Chim. de Paris, Bd 21, sid. 293.

Oaktadt få bland de sällsyntare elementen hafva varit före-

mål för så många vetenskapliga undersökningar som cerium, äro

denna metalls egenskaper och föreningar likväl ännu ganska

ofullständigt bekanta. Orsaken härtill ligger dels deruti, att före

MOSANDERS upptäckt af didym (1842) alla undersökninger öfver

cerium nödvändigt varit gjorda med orent material, dels deruti,

att äfven efter denna upptäckt, till följd af svårigheten att befria

cerium från lanthan och didym och bristen på skarpa reaktioner på

dessa senare, flertalet författare i detta ämne sannolikt sysselsatt

sig med af lanthan och didym förorenade ceriumpreparater. GLAD-

STONE's upptäckt (1858) af den utomordentligt skärpa reaktion på di-

dym, som vi uti dess absorptionsspektrum ega, har visserligen härvid

åstadkommit en förändring till det bättre, men då de nyaste för-

fattarne i detta ämne hufvudsakligen sysselsatt sig med ceroxidens

intressanta, men obeständiga salter, har jag trott en närmare

undersökning af ceroxidulens betydligt varaktigare föreningar,

särdeles dess dubbelsalter, ej vara opåkallad, isynnerhet som möj-

ligen derigenom något ljus kunde kastas på den af MENDELEJEW

nyligen uppstälda frågan om ceriums tre- (och fyr-) atomighet.

För fullständighetens skull har jag emellertid i det följande

sökt redogöra för alla mig bekanta arbeten öfver cerium, således

äfven för sådana, hvilka afhandlat föreningar, med hvilka jag

ej sjelf sysselsatt mig.

Till ifrågavarande undersökning har jag hufvudsakligen blif-

vit föranledd genom uppmaning af Adjunkten m. m. Dr P. T.

CLEVE, under hvilkens ledning jag äfven utfört densamma, och

är det mig en kär pligt att erkänna den tacksamhetsskuld, hvari

jag står till honom för det utmärkt välvilliga sätt, hvarpå han

under arbetets fortgång alltsomoftast bistått mig med värderika

råd och upplysningar. Genom Dr ÖCLEVES samtida arbete öfver

den med cersesquioxiden fullkomligt isomorfa lantanoxiden hafva

mina analyser dessutom på ett välkommet och välbehöfligt sätt

blifvit kontrollerade.

6 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Efterföljande undersökning är verkstäld å Kongl. Tekno-

logiska Institutets laboratorium. Råmaterialet, utgörande dels

pulveriserad cerit, dels blandade oxider af cerium, lanthan och

didym, erhölls, jämte en mindre portion lanthan- och didymfri

ceriumbioxid, genom Dr ÖCLEVES försorg från Riksmuseum.

Vid Bastnäs nära Riddarhyttan i Vestmanland finnes en nu-

mera öfvergifven och ödelagd koppargrufva, kallad S:t Görans

eller Bastnäs nya grufva, hvilken bearbetades på 1750-talet. I

denna grufva förekommer ganska ymnigt ett mineral, som ut-

gjorde gångart för koppar- och vismut-malm och som till följd

af sina ovanliga egenskaper redan tidigt ådrog sig mineralogernas

uppmärksamhet. Den, som först synes hafva något närmare stu-

derat denna stenart, är CRONSTEDT. Han beskrifver den såsom

till färgen rödlätt, stundom blekgul, grynig i brottet och icke

kristalliserande. Dess egentliga vigt fann han vara 4,988. OÖRON-

STEDT ansåg denna stenart vara en jernmalm, men fann den

”otroligt svår att reducera”. Det lyckades honom dock slutligen

att efter långvarig upphettning med en fluss af kol, borax, sal-

miak m. m. erhålla ett ”järn-korn”, som var sprödt och starkt

magnetiskt.

Jämte detta mineral beskrifver ÖRONSTEDT ett annat från

Bispberg i Dalarne;' han gifver båda namn af ”järn-sten” och

anser dem ”innehålla järn-jord, men tillika en annan, som ganska

trögt förslaggas”. Till följd af sin höga egentliga vigt erhöllo

dessa båda stenarter namnet ”tungsten” och definierades af CRON-

STEDT såsom ”ferrum calciforme, terra quadam incognita intime

mixtum”. ScHEELE undersökte sedermera tungstenen från Bisp-

berg och upptäckte deruti wolfram; BERGMAN bekräftade denna

upptäckt, men fann derjemte att tungstenen från Bastnäs icke

innehöll den nya metallen, utan egde helt andra egenskaper.

Enligt en analys, som verkstäldes i Upsala af spanjoren p'ELHUYAR,

uppgaf BERGMAN dess sammansättning vara

12 TT ASA RAR RR RN sn 22 proc

FI IESS 1 VN RAR LER ER LE MOS ARA AE DNS)

INET IS SERA RN Ra An RDS ng LT BA såren DEN

rLVÖRpProc:

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2: N:O 14. 7

I följd häraf erhöll det ifrågavarande mineralet namnet falsk

tungsten eller Bastnäs tungsten och upptogs af KIRWAN i hans

mineralogi under namn af blekröd kalksten.

Den höga egentliga vigt, som utmärker Bastnäs tungsten,

häntydde emellertid på att denna uppfattning af dess samman-

sättning troligen vore oriktig, och efter GADOLINS upptäckt af

ytterjorden dröjde det ej heller länge förr än mineralet från

Bastnäs åter blef föremål för vetenskapliga undersökningar. År

1803 företogo sig nämligen HISINGER och BERZELIUS att närmare

undersöka detsamma i hopp om att finna ytterjord såsom en af

dess beståndsdelar. Ungefär samtidigt sysselsatte sig äfven KLAP-

ROTH i Berlin med samma ämne. Desse författare beskrifva alla

mineralet såsom till färgen blekrödt till rödbrunt, sällan gult, i

brottet småsplittrigt, för öfrigt derbt, ogenomskinligt, glanslöst

eller svagt skimrande samt icke synnerligen hårdt. Egentliga

vigten uppgifves af KLAPROTH vara 4,66, af HISINGER och BER-

ZELIUS från 4,714 till 4,935.

Vid närmare undersökning af stenarten funno såväl BERZE-

LIUS och HISINGER som KLAPROTH (ehuru de båda förre och den

sistnämnde arbetade fullkomligt oberoende af hvarandra) att der-

uti såsom integrerande beståndsdel ingick ett hittills obekant

ämne. KLAPROTH karakteriserade detta såsom en jordart, hvilken

han benämnde ochrottjord (af wyoos, brungul) på grund af dess

egenskap att genom glödgning erhålla en ljusbrun färg. Sjelfva

mineralet kallade han ochrott och angaf dess sammansättning vara

(ÖGON OO or a Sr secr aS NR c 54,5 proc.

USES Yn Anette Np DV ÅREN BR 24,0 »

SMET ORT GA mn rd EE AD

Vatten (glödgningsförlust)...... FH ORO RE

TENORELIDISKG 23 NES BNER GLEN BOSSE LS 2 ND

100,0 proc.

HISINGER och BERZELIUS ansågo det nya ämnet vara oxiden

af en hittills okänd metall, hvilken de gåfvo namnet Cerium,

efter den kort förut af PrazziI upptäckta planeten Ceres. ”Efter

latinska böjningen af Ceres”, säga de, ”hade den väl bordt heta

Cererium ; men då detta faller obehagligt för uttalet, och det för

öfrigt blott var frågan om et namn, så trodde vi at denna ore-

gelbundenhet kunde vara tillåten ” (KLAPROTH,' som ett par år

derefter anslöt sig till de båda svenska kemisternas åsigt, före-

slog likväl och fasthöll vid benämningen Cererium för att und-

8 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

vika härledningen af metallens namn från ordet cera (vax), men

detta förslag vann ingen anklang.) I enlighet härmed gåfvo de

åt mineralet från Bastnäs namnet cerit, som sedermera bibehållits.

Enligt deras analyser består ceriten af

Ceriumoxid... ..... något mer än 50,0 proc.

FGTSGISyk AR (oe s keRE NRNEOR 23,0 »

IKrolsyrad ökallsk ar fatet Sh KSL

JCTNOXTA. ske LEE SEE OA

Oaktadt glödgningsförlusten här ej blifvit inberäknad, är sum-

man likväl större än 100, hvilket HISINGER och BERZELIUS förklara

dermed, att såväl cerimm som Jern i ceriten ingå i form af för-

eningar, mindre syrsatta än de, i form af hvilka de blifvit vägda.

Så väl KLAPRoTH's som de båda svenska kemisternas arbeten

offentliggjordes 1804 i den af GEHLEN utgifna Neues allgemeines

Journal der Chemie. Från båda hållen skickades derpå prof af

cerit till VAUQUELIN i Paris, på det att denna auktoritet skulle

yttra sig i frågan. VAUQUELINS arbete publicerades året derpå

och han uttalade sig deruti afgjordt till förmån för HISINGERS

och Brrzeiun åsigt. Enligt VAUQUELINS analys var ceritens sam-

mansättning följande:

(FERTUnN OKTR ÖR ND LOG

NISCISYNAET AN See este ARE dee UR

ISTI Ox CA RE NE BOLT AS Ne OST

10 UE Sion AA EE MERLIN ON ga Srnanlll JAbD

IV ab LE TIG RSS FENG NA LERA] OZ ID ekar 5

I5,5 proc.

Den nya oxiden blef nu föremål för åtskilliga undersökningar

och man fann bland annat, att den ingick såsom beståndsdel i

allanit, cerin m. ff. sällsynta mineral. Men år 1839 upptäckte

MOsaANnDER efter fleråriga, trägna undersökningar, att hvad man

kallat cerimmoxid i sjelfva verket var en blandning af egentlig

ceriumoxid och en annan, ny oxid, som han benämnde lanthan-

oxid (af tarFauretr, vara fördold). Denna upptäckt föranledde

naturligtvis flere kemister, såsom SCHEERER, BERINGER, ÖTTO m.

fl., att närmare studera den nya, renade ceriumoxiden. Men re-

dan 1842 visade MOosaAnDER, att utom lanthanoxiden ännu en ny

oxid, hvilken han kallade didymowxid (af didvunr, tvillingar, eme-

dan den städse åtföljer lanthan-oxiden), förekom i den gamla

ceriumoxiden och framstälde derjemte svårigheten af att full-

komligt skilja de tre oxiderna åt. Det var alltså klart, att alla

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. 9

de undersökningar, hvilka före denna tidpunkt blifvit gjorda öfver

ceriumföreningar, hade verkställts med orena preparater. Åmnet

fick sålunda ett nytt intresse och studerades ifrigt af flere veten-

skapsmän, hvilka numera hufvudsakligen lade an på att finna

lämpliga metoder att skilja de tre oxiderna åt. Sedan åtskilliga

sådana, mer eller mindre goda, blifvit upptäckta, började de sär-

skilda oxidernas föreningar att närmare undersökas. Likväl torde,

som jag förut nämnt, renheten äfven af de ceriumföreningar.

som undersöktes under den närmast på MOsAnpErs upptäckter

följande perioden, kunna ifrågasättas, alldenstund före upptäckten

af didymens absorptionsspektrum icke någon skarp reaktion på

denna metall fans att tillgå. Efter denna upptäckt åter hafva

flere utförliga undersökningar öfver cerium offentliggjorts af

RAMMELSBERG, ÖZUDNOWICZ, ZSCHIESCHE, MARIGNAC, ERK m. fl.

Amerikanaren WoLrF har nyligen uppträdt med påståendet,

att äfven den ceriumoxid, som vi nu anse vara fullkomligt ren,

innehåller en främmande oxid, genom hvars (delvisa) aflägsnande

han funnit ceriums atomvigt blifva vid pass en enhet mindre än

hvad som den allmänt antages vara. Han blef emellertid af dö-

den ryckt från dessa undersökningar, hvilka väl torde behöfva be-

kräftas, innan man deraf kan draga några slutsatser.

Ceriums förekomst.

Såsom bekant är cerium en bland de sällsyntare metallerna

och förekommer aldrig i naturen i fritt tillstånd. Städse i för-

ening med lanthan och didym, bildar cerium en beståndsdel af

åtskilliga mineralier, de flesta ytterst sällsynta, hvilka hufvudsak-

ligen förekomma i Sverige och Norge, äfvensom i Sibirien, Grön-

land, Nya Granada o. s. v. Sålunda uppträder cerium 1 förening

med fluor i yttrocerit, fluocerit, med fluor och kolsyra i hamartit,

såsom fosfat i monazit, kryptolith, såsom karbonat 1 parisit, såsom

silikat i cerit, allanit, orthit, pyrorthit, gadolinit, tritomit, i för-

ening med titansyra i polymignit, rutherfordit, med titansyra

och kiselsyra i tschewkinit, mosandrit, med tantalsyra i fergu-

sonit, hjelmit, samt med tantalsyra och titansyra 1 pyrochlor,

polykras, aeschynit och euxenit. Af dessa föreningar är ceriten

den enda, som förekommer i större mängd och i följd deraf

äfven den enda, som användes såsom material för framstäl-

lande af så väl cerium- som lanthan- och didymföreningar.

10 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Beredning af rena ceriumföreningar.

Framställningen af rena ceriumpreparater sönderfaller så att

säga 1 två operationer. Genom den första af dessa erhåller man

oxiderna af cer, lanthan och didym, eller de s. k. ceritoziderna,

fria från öfriga metalloxider, genom den andra afskiljas lanthan- och

didymoxiderna. De äldsta metoderna för erhållande af ren ceroxid

gifva naturligtvis ej sådan, utan endast en blandning af ceritoxiderna.

BeErzELIuS och HISInGER lösa ceriten i kungsvatten, neutra-

lisera lösningen med kali och fälla den derpå med kaliumtartrat.

Fällningen tvättas, glödgas svagt och behandlas med utspädd

ättiksyra för att befrias från kalk, hvarpå den åter tvättas och

torkas. De använda äfven följande, också af KLAPROTH begag-

nade metod” ceritens lösning i kungsvatten försättes med amo-

niumsuccinat, ända till dess fällningens röda färg börjar öfvergå

till hvit, hvilket utvisar att allt jern blifvit utfäldt och att cerium-

succinat börjar falla. Fällningen affiltreras då, och filtratet fälles

med amoniak. É

VAVQUELIN löser äfvenledes ceriten i kungsvatten, men af-

skiljer jernet genom att utfälla ceren medelst amoniumoxalat ur

en af klorvätesyra sur lösning. THOMSON använder samma metod

för jernets afskiljande. Enligt VAUQUELIN kan ett ringa spår af

Jern äfven borttagas medelst kaliumsulfhydrat, som först utfäller

svafveljern, sedan cerhydrat.

BERZELIUS förbättrade sedermera den af honom använda me-

toden deruti, att han, sedan kiselsyran på vanligt sätt öfverförts

1 den olösliga modifikationen och afskiljts, i lösningen inledde

vätesvafla och derigenom afskiljde de spår af koppar, vismut,

molybden m. m., som förorena råmaterialet. Den från svafvel-

metallerna affiltrerade lösningen behandlades derpå med klor

för att öfverföra den genom vätesvaflans inverkan bildade jern-

kloruren till klorid, hvarpå jernet bortskaffades medelst amonium-

succinat eller -benzoat.

DEMARCAY löste ceriten i klorvätesyra, afdunstade till torrhet

för att frånskilja kiselsyran, utdrog återstoden med vatten, ko-

kade lösningen med salpetersyra och digererade den, efter af-

svalning, med bariumkarbonat för att afskilja jernet. PERSoz an-

vände för jernoxidens frånskiljande kopparoxid, hvaraf öfver-

skottet sedermera borttogs medelst vätesvafla.

BERINGER utfäller ur ceritens lösning ceritoxiderna medelst

en koncentrerad lösning af kaliumsulfat. "Efter någon tid afsätta

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. Ul

sig svårlösliga kristallkrustor af dubbelsalter af ceritoxidernas

sulfater och kaliumsulfat. Dessa tvättas med en koncentrerad

lösning af kaliumsulfat, hvaruti de äro olösliga och lösas derpå

uti saltsyrehaltigt vatten. Ur lösningen kunna ceritoxiderna ut-

fällas med kali. Denna metod upptäcktes och användes först af

BERZELIUS, som derigenom lyckades fullkomligt skilja cerium från

yttrium (gadolinitmetallernas dubbelsalter med kaliumsulfat äro

nämligen lösliga i en mättad lösning af kaliumsulfat) sedan han

förut förgäfves sökt skilja de båda metallerna åt med amonium-

karbonat, oxalsyra och ferrocyankalium. De härvid erhållna

dubbelsalterna äro emellertid, såsom SCHEERER visat, smittade af

jernoxidsulfat (stundom ända till 7 procent) och denne rekommen-

derar derför att före fällningen med kaliumsulfat aflägsna jern-

halten. ScHMIDT föreslår att glödga de jernhaltiga dubbelsulfaterna

med kol, borttvätta det svafvelkalium, som härvid bildas, lösa

återstoden i klorvätesyra, oxidera den i lösningen befintliga jern-

: kloruren till klorid och derpå afskilja jernet medelst bariumkar-

bonat. Då denna metod ej är lämplig vid qvantitativa analyser,

föreslår han att i dylika fall fälla dubbelsulfaternas lösning med

klorbarimum, afdunsta filtratet till torrhet (i vattenbad), lösa åter-

stoden och behandla med bariumkarbonat. GiBBS rekommenderar

användandet af natriumsulfat, 1 stället för kaliumsulfat, emedan

det förra, 1 synnerhet om man opererar med heta lösningar, ger

ett svårlösligare dubbelsalt och således fäller fullständigare. Fäll-

ningen löses i varm, utspädd klorvätesyra och fälles med oxalsyra.

Den metod, jag användt för att ur ceriten framställa rena

ceritoxider, är följande, som först föreslagits af MARrRx, sedermera

utbildats af MARrRIGNAC och numera med större eller mindre för-

ändringar allmänt användes. Den ytterst fint pulveriserade ce-

riten öfvergöts med koncentrerad svafvelsyra, Hvarvid massan

under värmeutveckling pöste upp något och sedermera hårdnade

till torra, askgråa klumpar. Dessa pulveriserades och behand-

lades på nytt med svafvelsyra under uppvärmning på sandbad,

till dess massan åter torkat. (Enligt SONNENSCHEIN skall sådan,

med svafvelsyra behandlad, cerit äfven efter årslång förvaring

vid behandling med vatten utveckla vätgas i betydlig mängd.

DEMmARcAY har likaledes iakttagit att ceriten vid behandling med

saltsyra utvecklar vätgas.) Den torra massan lades i en hessisk

degel och upphettades i koleld till börjande glödgning, hvarmed-

fortfors till dess den gråa massan blifvit rödaktig. Genom upp--

hettningen sönderdelades nämligen det bildade ferrisulfatet i

12 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

svafvelsyra och jernoxid, som färgade degelns innehåll rödt, un-

der det att ceritoxidernas sulfater vid samma temperatur ej för-

ändras på annat sätt, än att de förlora sin vattenhalt. Sedan

degeln svalnat, pulveriserades den numera rödaktiga massan och

infördes i små portioner under flitig omröring 1 kallt vatten.

Härvid löste sig de vattenfria ceritoxidsulfaterna, under det att

kiselsyra och jernoxid, jämte något gips m. fl. föroreningar stan-

nade olösta. Lösningen filtrerades och fitratet afdunstades på

sandbad, då inom kort en ymnig kristallisation af ceritoxidsulfater

erhölls. De utkristalliserade salterna afskiljdes, och moderluten

gaf vid afdunstning en ny qvantitet salter, som tillvaratogos.

Detta upprepades till dess moderluten blifvit afdunstad till ganska

ringa volym. De erhållna sulfaterna befriades från moderlut,

löstes i kallt vatten och fäldes med natronlut. — Det är af största

vigt att vid kiselsyrans och jernoxidens afskiljande använda så

kallt vatten som möjligt, emedan man i annat fall riskerar att

en stor del af ceritoxidernas sulfater stannar bland de olösliga

föroreningarna, alldenstund vid lösningens uppvärmning vatten-

fattigare, betydligt svårlösligare salter bildas. Derföre torde också

HoOLZMANNS, äfven af MAYER använda, metod att utdraga den

glödgade massan först med hett vatten och sedan med utspädd

salpetersyra, vara mindre lämplig. Marx rekommenderar att

före behandlingen med svafvelsyra glödga ceriten, emedan den

derigenom blir lättlösligare.

JEGEL sönderdelar äfven ceriten med svafvelsyra, men af-

skiljer ej jernet genom någon särskild operation, utan fäller lös-

ningen, sedan den genom vätesvafla blifvit befriad från deraf

fällbara metaller, med oxalsyra, sedan först en betydlig mängd

klorvätesyra blifvit tillsatt, för att hindra att oxalater af jern och

kalk falla jämte ceritoxalaterna, hvilka efter tvättning och glödg-

ning gifva från föroreningar fria ceritoxider. Mot denna metod

har man anmärkt, att oxalsyran dervid går helt och hållet för- -

lorad, hvilket, i synnerhet om man arbetar med större qvanti-

teter, ger MARIGNAC's metod företrädet af mindre kostnad.

Den på något af nu omnämnda sätt erhållna blandningen af

de tre oxiderna bildar ett pulver, hvars färg varierar från tegel-

rödt till kanelbrunt, allt efter de omständigheter, under hvilka

detsamma erhållits. Blandningen af de tre metalloxiderna är

betydligt lättlösligare i syror än den rena ceriumbioxiden. |

Många äro de metoder, som användts för att skilja cerium

från lanthan och didym, men de kunna dock i allmänhet för-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 14. 13

delas på tre grupper, allteftersom särskiljandet åstadkommes

genom

extraktion med utspädda syror,

| oxidering af ceriumsesquioxiden (medelst klor, blysuperoxid

0. d.) eller

utfällning af basiska cerrumbioxidsalter.

Redan före upptäckten af didym sökte SCHEERER rena cer

från lanthan genom att lösa de blandade oxiderna i klorvätesyra,

neutralisera med amoniak, tillsätta amoniumacetat och fälla med

amoniumoxalat samt glödga fällningen. Genom dessa operationer

skulle närvaron af basiska salter bland oxiderna förekommas.

Den glödgade fällningen behandlades derpå med salpetersyra, ut-

spädd med 50 gånger sin vigt vatten, då lanthanoxiden löstes,

under det att ceriumbioxiden qvarstannade olöst. Denna metod,

som ursprungligen angifvits af MosaANnDER, användes äfven af Ma-

RIGNAC, som emellertid förändrat den derutinnan, att han först

behandlar de genom nitraternas glödgning erhållna blandade oxi-

derna med hundrafaldigt utspädd salpetersyra, men sedan, för att

utdraga de sista spåren af lanthan- och didymoxid, med temligen

koncentrerad syra. Den olösta återstoden måste likväl åter upp-

lösas i svafvelsyra och fällas med amoniumoxalat samt fällningen

glödgas och på nytt behandlas med utspädd salpetersyra och

detta upprepas, till dess utspädda syror ej längre förmå lösa något

af återstoden, som då efter uttvättning är ceriumbioxid, hvilken

emellertid enligt HERMANN ännu icke är fullt ren. Då härtill

kommer, att städse ceriumsalt går i lösningen jämte lanthan-

och didymsalter och särskiljandet således är ofullständigt, bör

det ej förundra oss, att denna metod numera är nåstan öfver-

gifven. Detsamma är förhållandet med den af BONAPARTE före-

slagna, att lösa de blandade oxiderna i salpetersyra och fälla med

valeriansyra, då rent ceriumvalerianat skulle erhållas, emedan

detta salt är olösligt i salpetersyra, hvilket ej är fallet med lan-

than- och didym-valerianaterna.

Warrts uppgifver att om de genom oxalaternas glödgning

erhållna blandade oxiderna kokas med en lösning af salmiak, så

lösas lanthan- och didymoxid under utveckling af amoniak ' och

föl lceriumbioxid stannar olöst. Lösningen afhälles tid efter

annan och ersättes med ny salmiak och dermed fortsättes, tills

vätskan ej längre gifver fällning med amoniumoxalat. Den olösta

återstoden uttvättas med salmiakhaltigt vatten och befrias genom

glödgning från amoniumsalter.

14 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Efter sin upptäckt af didym använde MOsaANnDER oxidatiol

medelst klor för att afskilja cerium. Denna också af MARIGNA(

rekommenderade metod har jag användt och dervid förfarit p

följande sätt: Den genom de blandade sulfaternas lösning och

fällning med natron erhållna blandningen af de tre oxidernas

hy drater tvättades med kallt vatten SE dekantering), upp-

slammades derefter i vatten och behandlades med klor till full

mättning. Härvid förändrades blandningens färg, en ljusgul fäll-

ning af cerrum bioxidhydrat bildade sig, under det att lanthan-

och didymoxidhydraterna upplöstes. Då emellertid detta särskil-

Jande endast är approximativt, lemnades blandningen att stå ett

dygn i ett tillslutet kärl för att digereras med den klorrika vät-

skan, hvarefter fällningen affiltrerades, tvättades och löstes i klor-

vätesyra eller utspädd saltsyra, ur hvilken lösning den åter fäldes

med natron eller amoniak, för att ånyo behandlas med klor. Sedan

detta upprepats ett par gånger, pröfvades en koncentrerad lös-

ning i klorvätesyra af en del af fällningen med spektroskop.

Den gaf då alltid tydliga didymlinier, hvarför den underkastades

förnyad fällning och behandling med klor o. s. v., hvilket upp-

repades ända till dess den koncentrerade lösningen vid pröfning

ej längre gaf några linier, hvartill vanligen erfordrades 5 till 6

behandlingar med klor. Den sist erhållna fällningen, som sålunda

bestod af rent ceriumbioxidhydrat, löstes derpå i klofvätesyra och

fäldes med oxalsyra. Sedan den i början af ostlika klumpar be-

stående fällningen blifvit kristallinisk, affiltrerades den, torkades

och glödgades i en platinaskål till dess den helt och hållet för-

vandlats till gul ceriumbioxid. Sedan denna genom kokning med

vatten befriats från en möjlig halt af alkalier, löstes den genom

kokning med svafvelsyra under tillsats af svafvelsyrlighetsvatten

för att reduceras till sesquioxid. Lösningen behandlades med

vätesvafla, hvarvid en obetydlig mörkbrun fällning (af svafvel-

koppar, svafvelmolybden o. d.) afsatte sig. Den filtrerade lösningen

afdunstades på sandbad, då inom kort cersesquioxidsulfat utkristal-

liserade. Detta salt, som utpressades genom papper och genom

upphettning i platinaskål gjordes vattenfritt, tjenade sedermera

till material för framställande af öfriga föreningar.

Porr har modifierat MOSANDERS metod så till vida, att han

löser de blandade oxiderna (erhållna genom glödgning af oxala-

terna) 1 klorvätesyra, förjagar öfverskottet af syra, tillsätter na-

triumacetat och inleder klor (eller tillsätter natriumhypoklorit) i

lösningen, som deraf färgas gul och vid derpå följande upphett-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 1

ning till kokning afsätter all cer i form af en ljusgul fällning,

hvilken måste affiltreras hastigt, emedan den vid afkylning åter

löser sig. PoPP uppger, att cerium på detta sätt kan qvantitativt

skiljas från lanthan och didym, men enligt hvad ExK visat kan

man medelst denna metod visserligen erhålla rena ceriumförenin-

gar, men icke cerfria lanthan- och didymoxider.

GIBBs rekommenderar oxidation med blysuperoxid. Cerit-

oxiderna lösas genom kokning med utspädd salpetersyra och lös-

ningen behandlas med blysuperoxid. Härvid oxideras cerium-

sesquioxiden till bioxid, hvarigenom vätskan färgas orangegul.

Denna färgförändring utgör enligt GrBBs en skarp reaktion på

ceriumsalter. Stort öfverskott af blysuperoxid och användande

af koncentrerad salpetersyra böra undvikas, emedan i annat fall

den bildade bioxiden under syreutveckling reduceras till sesqui-

oxid, hvilket GiBBS anser bero derpå, att närvaron af en större

mängd blynitrat hindrar sesquioxidens högre oxidering. Den med

blysuperoxid behandlade lösningen afdunstas till torrhet, och

återstoden upphettas, till dess en del af salpetersyran bortgått,

hvarefter den behandlas med kokande salpetersyrehaltigt vatten.

Härvid gå lanthan-, didym- och blynitrat i lösningen, under det

att basiskt ceriumnitrat jämte något blysuperoxid qvarstannar

olöst. Denna återstod uttvättas och löses i rökande salpetersyra.

Lösningen utspädes med vatten, befrias från bly medelst väte-

svafla och fälles med oxalsyra. Fällningen ger efter glödgning

en oxid, hvars nitrat vid pröfning ej visade några af didymens

absorptionslinier. Den lanthan och didym innehållande lösningen

är 4 andra sidan fri från cerium, så att medelst denna metod ett

fullständigt särskiljande åstadkommes.

WINKLER uppgifver, att om ceritoxiderna lösas i varm klor-

vätesyra, hvaraf öfverskottet genom afdunstning bortskaffas, lös-

ningen försättes med på våta vägen beredd qvicksilfveroxid och

derpå en utspädd lösning af kaliumpermanganat tillsättes, er-

hålles en ljusbrun fällning, bestående af, utom qvicksilfveroxid

och mangansuperoxid, ceriumbioxid och didymsuperoxid, under

det att lanthanoxid, endast förorenad af ett spår didymoxid, stan-

nar i lösningen jämte qvicksilfverklorid. Sedan fällningen lösts,

kunna cer och didym derur afskiljas medelst kaliumsulfat och

sedermera genom någon af de vanliga metoderna skiljas från

hvarandra. Denna metod, som egentligen afser att skilja lanthan

och didym från hvarandra, kan endast användas vid närvaro af

16 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

tillräcklig mängd cersalt, emedan annars blott en ringa del af

didymen utfälles.

PArTtISoN och ÖLARKE lösa blandningen af ceritoxiderna i

kromsyra och vatten, afdunsta lösningen till torrhet och upphetta

återstoden till 110”. Vid tillsats af hett vatten lösas lanthan-

och didymkromaterna, men ceriumsaltet sönderdelas, så att ce-

riumbioxid återstår såsom ett gulhvitt, olösligt pulver. Enligt

uppgift skall särskiljandet blifva så fullständigt medelst denna

metod, att man kan använda densamma vid qvantitativa be-

stämningar.

ZSCHIESCHE, som uppger sig hafva förgäfves sökt att genom

glödgning med soda eller oxidation med amoniumnitrat sär-

skilja cer från lanthan och didym, använder deremot följande

modifikation af GiBBS metod: De blandade sulfaterna lösas i

vatten och lösningen kokas med salpetersyra och så mycket

mönja, att all svafvelsyra kan bindas vid blyoxid. Vätskan

färgas härvid rödgul, blysulfat afskiljes och ceriumbioxidnitrat

(jämte lanthan- och didymnitrat, blynitrat och något blysulfat)

går i lösningen. Denna afhälles, sedan en del bly blifvit af-

lägsnadt genom tillsats af utspädd svafvelsyra. Det olösta bly-

sulfatet uttvättas med salpetersyra; lösningen afdunstas till siraps-

konsistens samt ingjutes derpå i en stor qvantitet vatten, då rent

basiskt ceriumbioxidnitrat afskiljes. Detta uttvättas väl, öfver-

föres till sesquioxidsulfat genom upphettning med svafvelsyra i

öfverskott, renas medelst vätesvafla från bly och kristalliseras.

Lösningen, som jämte lanthan- och didymnitrat ännu innehåller

cer, kan befrias derifrån, om den fälles med oxalsyra och fäll-

ningen glödgas samt behandlas med mycket utspädd salpeter-

syra, då all cer i form af bioxid (dock icke ren) stannar olöst.

HERMANN behandlar de genom glödgning af nitraterna er-

hållna blandade oxiderna med mycket utspädd salpetersyra, löser

återstoden i svafvelsyra, utspäder lösningen med mycket vatten

och upphettar till kokning, då enligt hans uppgift rent basiskt

cersulfat utfaller. RAMMELSBERG förfar på samma sätt. WOLF

fann emellertid, att detta basiska salt ännu höll didym, hvarför

han renade det genom att lösa det i salpetersyra och åter utfälla

det genom att öfverföra lösningen i ett kärl, innehållande en

stor mängd kokande vatten. Genom att upprepa detta förfarande

erhöll han slutligen didymfritt salt. WinG använde samma me-

tod. ERK åter uppgifver, att han erhållit rent basiskt sulfat en-

dast genom att lösa de blandade oxiderna i salpetersyra, afdrifva

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. 17

öfverskott af syra, blanda den sirapstjocka lösningen med kokande

svafvelsyrehaltigt vatten och uttvätta det utfälda basiska saltet.

Genom upprepade kristallisationer kan man ej skilja metal-

lerna åt. WorF fann, att ceriumsulfat, som var förorenadt af ett

spår didym, ännu efter 20 omkristalliseringar var didymbhaltigt.

Bunsen har föreslagit följande, af flere kemister använda

metod, som beror på egenskapen hos ceriumsesquioxiden att vid

glödgning med magnesia vid lufttillträde oxideras till bioxid:

Den från kiselsyra, jern, koppar, vismut, molybden m. m. be-

friade lösningen af ceriten blandas med så mycket jernfritt mag-

nesiumsulfat, att dess vigt är lika med ceritens. Blandningen

fälles i kokning med natriumkarbonat, fällningen torkas, glödgas

svagt och löses i koncentrerad salpetersyra. Ur lösningen erhållas

kristaller af dubbelnitrater af magnesium och ceritmetaller, hvil-

kas lösning, blandad med en stor mängd svafvelsyrehaltigt, ko-

kande vatten, afsätter rent basiskt ceriumbioxidsulfat, som seder-

mera kan lösas i koncentrerad svafvelsyra, reduceras med svafvel-

syrlighet och fällas med oxalsyra. HOoLZMANN angifver, att pro-

portionerna vid nyssnämnda operationer böra vara följande: 100

gram af dubbelnitraterna sammanrifvas med 100 kubikcentimeter

vatten och blandas med 2 liter vatten, som blifvit försatt med

12 kubikcentimeter svafvelsyra. Blandningen måste upphettas

till kokning, emedan i köld ingen fällning uppstår. Det basiska

sulfatet uttvättas med kokande svafvelsyrehaltigt vatten. Genom

dess digestion med kali erhålles ceriumbioxidhydrat, som är lätt-

lösligt i koncentrerade syror. JEGEL blandar ceritoxalaterna med

deras halfva vigt magnesia alba och glödgar blandningen svagt,

då ett kanelbrunt pulver erhålles, som innehåller all cer i form

af bioxid. Detta löses lätt i varm salpetersyra och förvandlas

direkt till basiskt sulfat och nitrat, i hvilket senare fall utspäd-

ningsvattnet bör vara salpetersyrehaltigt. MAYER förfar på samma

sätt. CzuDNowricz smälter de erhållna dubbelnitraten vid en tem-

peratur af 250—300”, till dess sönderdelning börjar imträda, då

massan behandlas först med kokande, sedan med kallt, salpeter-

syrehaltigt vatten, hvarvid basiskt cerimumbioxidnitrat afskiljes.

Såväl CZzUDNOWICZ som ZSCHIESCHE finna emellertid användandet

af magnesiumföreningar obehöfligt och rent af skadligt, emedan

dels ceren icke fullständigt afskiljes, utan delvis qvarstannar i för-

ening med magnesiumnitrat i form af sesquioxidsalt, dels talk-

jorden är svår att skilja från lanthan- och didymoxiderna.

18 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Goda analytiska metoder för qvantitativt särskiljande af ce-

rium från lanthan och didym torde ännu saknas. De i det före-

gående omnämnda, af GIBBS samt PATTISON och CLARKE angifna,

uppgifvas emellertid vara användbara vid analyser. MARIGNAC,

CLEVE m. fl. hafva för qvantitativt bestämmande af cerium an-

vändt ceriumbioxidsalternas egenskap att oxidera jernoxidulsalter.

De blandade ceritoxiderna lösas i koncentrerad svafvelsyra och

öfverföras i en jernklorurlösning af känd halt, hvarefter mäng-

den af icke oxiderad jernoxidul bestämmes med kaliumperman-

ganat. BUNSEN föreslår att bestämma halten af cerium indirekte

på följande sätt: Sedan .man genom oxidation (med klor) erhållit

cerium i form af (lanthan- och didymhaltigt) bioxidhydrat och

uttvättat detta, kokar man det med rökande saltsyra, uppfångar

den bortvikande klorgasen i en lösning af jodkalium och be-

stämmer mängden af frigjord jod genom titrering med svafvel-

syrlighet eller natriumhyposulfit. Mot hvarje atom jod svarar

en molekyl ceriumbioxid, såsom synes af följande reaktions-

formler:

2Ce0, + 8HCI1 = 2CeCl, +4H,0O + Cl, och

Cl, +2KJ=2KCl+J,

I den 'qvalitativa analysen skiljer man ceritmetallerna från

öfriga af svafvelamonium fällbara metaller (utom thorium) der-

igenom, att koncentrerade lösningar af deras salter fällas af en

koncentrerad lösning af kaliumsulfat. Från thorium kunna de

enligt HERMANN skiljas på det sätt, att en neutral lösning af

de blandade sulfaterna kokas med natriumhyposulfit, då thorium-

hyposulfit utfälles.

Ceriums atomvigt.

Cerimums eqvivalentvigt har åtskilliga gånger blifvit bestämd

och i allmänhet med god öfverensstämmelse.

BERINGER fann 1842 genom analyser af cerklorur, sulfuret,

sulfat och formiat såsom medeltal 576,73 (0 = 100) eller 46,138.

Då BERINGERS undersökningar emellertid gjordes före upptäckten

af didym, "så voro hans cerföreningar med all säkerhet didym-

haltiga.

HERMANN bestämde 1843 eqvivalentvigten genom analys af

vattenfritt ceriumsesquioxidsulfat och fann den vara 575,0 eller 46.

MARIGNAC, som 1848 bestämde ceriums eqvivalentvigt, äfven-

ledes genom analys af sulfatet, fann som medeltal 590,3 eller

Fe SE

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD.; HANDL. B. 2. N:0 14. 19

47,24. Han erkände emellertid sedermera oriktigheten af detta

tal och angaf såsom det rätta talet 575 eller 46.

KJgJErRULF erhöll 1853 genom analys af oxalatet talet 727,33

eller 58,186, ett resultat, som man med säkerhet kan anse såsom

oriktigt, alldenstund det så betydligt skiljer sig från alla öfriga

bestämningar af cerimmms eqvivalent.

JEGEL bestämde 1858 cerimms eqvivalent genom analys så-

väl af ceriumbioxiden, som af sesquioxidens sulfat och oxalat.

Såsom medeltal erhöll han 575,8 eller 46,064.

RAMMELSBERG fann 1859 genom analys af oxalatet m. m.

eqvivalentvigten vara 375,9 eller 46,073.-

WoLrF erhöll 1868, genom att med didymfritt ceriumsulfat

upprepa det förfarande, genom hvilket han skiljer cerium från

lanthan och didym, produkter med allt mindre och mindre atom-

vigt. Slutprodukten förvandlades liksom de föregående till sulfat,

genom hvars analys WoLF fann ceriums eqvivalent vara 45,664.

WinG förfor 1870 på alldeles samma sätt som WoLrF och

erhöll talet 45,665.

Om man afräknar KJIERULFS felaktiga bestämning, skilja sig

de erhållna talen föga från 46, som också allmänt ansetts för

ceriums rätta eqvivalent. Då cerium betraktats såsom en två-

atomig metall, måste detta tal naturligtvis fördubblas, så att 92

blir ceriums atomvigt. Helt nyligen har emellertid MENDELEJEW

uppträdt med förslaget att anse cerium för en tre- (och fyr-)

atomig metall!) med atomvigten 138 (=3.46), på grund deraf

att cerium då skulle erhålla en lämplig plats i det af MENDELE-

JEW uppgjorda schemat öfver de enkla kropparne och cerium-

bioxiden bilda en passande öfvergång från titansyran och zirkon-

jorden till blysuperoxiden. En approximativ bestämning af spe-

cifika värmet hos metalliskt cerium (från SCHUCHARDTS kemiska

fabrik), som MENDELEJEW gjorde, gaf talet 0,05 eller i det när-

maste samma tal, som han fann vid bestämning af bariums spe.

cifika värme. Detta resultat talar äfven mycket för rigtigheten

af MENDELEJEWS åsigt (138 .0,05=56,9). Mot denna har RAM-

MELSBERG uppträdt på grund dels af att i vissa ceriumoxiduloxid-

(>)

ITA Tag n

(bioxid)salter en bas af sammansättningen Ce;O, eller CeO + 20e,0;

1) Att, såsom här måste blifva fallet, finna ett och samma element uppträ-

dande såsom både tre- och fyr-atomigt, är visserligen ovanligt och utgör

alltid ett undantag från den allmänna regeln, men är dock ej allena-

stående. Med molybden är förhållandet detsamma och wolfram uppträ-

der såsom både fyr- och fematomigt element.

20 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

måste antagas, hvilken ej kan uppdelas i Ce,O, och CeO, !),

dels att MENDELEJEWS ceroxider, Ce,O3; och CeO,, icke förhålla

sig analogt med oxiderna R;0; och RÖO,, utan att t. ex. Ce,O,

sönderdelar salmiaklösning, hvilket oxiderna R,O, vanligen ej

göra, CeO, kristalliserar reguliert ?), såsom oxiderna R;O,, men ej

isomorft med titansyra och zirkonjord o. s. v.

Då emellertid nästan alla de föreningar af cerium, som jag

undersökt, erhålla betydligt enklare och naturligare formler om

metallen antages vara treatomig, än hvad de i följd af det äldre

föreställningssättet skulle få, så har jag obetingadt anslutit mig

till MENDELEJEWS åsigt och således i det följande öfverallt an-

tagit ceriums atomvigt vara 138 >).

Metalliskt cerium.

Den rena cermetallen är ännu icke framstäld. Den ganska

ofullkomliga kunskap, vi derom ega, är grundad på undersök-

ningar, som blifvit anstälda med orent material, så att den van-

ligen ytterst ringa qvantitet metall, som erhållits, alltid varit för-

orenad af lanthan och didym och merändels af jern.

Såsom förut blifvit nämndt, lyckades redan ÖCRONSTEDT att

ur ceriten erhålla ett metallkorn, som dock antagligen till större

delen bestod af jern. BErzELIus och HISInGER erhöllo vid glödg-

ning af en intim blandning af ceroxid och kol icke metall, utan

endast ett svart pulver, som löste sig i klorvätesyra och, enligt

hvad MOsANDER visat, innehöll ceroxidul. VAUQUELIN sökte förgäf-

ves att genom glödgning af en blandning af kol och ceriumoxalat

framställa metallen; deremot lyckades han bättre genom använ-

dande af ceriumtartrat, som tillsammans med kimrök, olja och

borax upphettades i en porslinsretort, vid hvars hals ett rör af

samma ämne var fastgjordt. VAUTQUELIN erhöll likväl blott en

ringa qvantitet små metallkulor, något förorenade af jern, men

betydligt hårdare, sprödare samt hvitare i färgen än denna metall.

De löstes endast med stor svårighet i kungsvatten. Orsaken till

det ringa utbytet anser VAUQUELIN ligga deruti, att metallen är

flygtig vid hög temperatur. Något sublimat erhöll han likväl ej

') Basen Ce,O, får likväl formeln Ce,,O,, om cerium antages treatomigt,

och denna formel skiljer sig så föga från CeO,, att den torde kunna sak-

löst ersättas deraf.

?) Jämför sid. 28.

3) Enligt WOLFS och WINGS bestämningar skulle atomvigten vara 137, men

då nästan alla författare för öfrigt antagit eqvivalentvigten 46, har jag

ej ansett lämpligt att frångå denna.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 21

i det för detta ändamål vid retorten fastgjorda röret. "THOMSON

omnämner emellertid ett på CHILDRENS laboratorium utfördt för-

sök, som tyckes tala för metallens flygtighet. Då nämligen ce-

riumoxalat glödgades mycket starkt i en koldegel, hvars myn-

ning bestod af en lerpipa, erhölls ej någon återstod.

MosaAnDER, som förgäfves sökte reducera cerium genom att

leda kaliumgas öfver upphettad ceroxidul eller fluorcerium (i förra

fallet inträffade ingen, i senare en mycket ofullständig reduktion),

nådde målet genom användande af klorcerium. För att erhålla

detta vattenfritt, upphettade han svafvelcerium i en ström torr

klorgas, hvarvid klorsvafvel bortgick och vattenfritt klorcerium

(vanligen förorenadt af basiskt salt) återstod. Sedan klorgasen

bortdrifvits genom en ström af torr vätgas, upphettades klor-

cerium och kaliumgas leddes deröfver så länge som den absor-

berades. Härvid erhölls en mörkbrun massa, som bestod af re-

duceradt cerium, insmält i klorkalium. Då för att aflägsna detta

senare ett lösningsmedel måste användas och detta, vare sig det

var vatten eller sprit, dekomponerades af den reducerade metallen,

så blef det erhållna ceriumpulvret alltid förorenadt af en större

eller mindre mängd oxid. Denna orena, pulverformiga cer, som

var röd eller rödbrun till färgen, sönderdelade vatten redan vid

0”, men vid kokning med samma häftighet, som om en svag

syra varit närvarande. Af äfven mycket utspädda syror löstes

den med lätthet. Då metallpulvret polerades, erhöll det en matt,

oråaktig glans. Vid upphettning i fria luften eller i klorgas

tände det sig lätt och förbrann med liflighet. Af luftens fuktig-

het oxiderades det småningom. Med svafvel bildade det svafvel-

cerium, men först vid stark upphettning. Upphettadt med fos-

for deremot syntes det ej angripas. Det tycktes icke leda elek-

triciteten.

GÖBELS uppgift, att metalliskt cerium kan erhållas helt en-

kelt genom glödgning af formiat i för luftens tillträde skyddadt

kärl, fann BERINGER ej öfverensstämmande med verkliga förhål-

landet. Likaledes försökte BERINGER förgäfves att reducera cer-

oxid med kol vid häftig blästereld. Deremot erhöll han metallen

i form af ett tungt, grått pulver, som för polerstålet antog me-

tallglans, genom att i en ström torr klorgas upphetta en bland-

ning af klorcerium och salmiak, till dess den senare bortgått,

hvarefter lager af den återstående vattenfria cerkloruren, omvex-

lande med natriumkulor, inlades i ett i ena ändan tillsmält glas-

rör, som upphettades i koleld, hvarefter massan behandlades med

22 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

kallt vatten, som lemnade metallen olöst. Den oxiderades vid

vanlig temperatur föga af vatten, men raskt vid kokning och

särdeles lätt af syror. Vid upphettning i fria luften förbrann

den under stark ljusutveckling till brun (således didymhaltig) oxid.

PopPp har uppgifvit, att om ceriumoxalat glödgas i ett i

ena ändan tillsmält glasrör, under det att luften så mycket som

möjligt afhålles, erhålles metalliskt cerium såsom ett svartgrått

pulver, som vid lindrig upphettning börjar glöda och förbrinner

till röd oxid. Vatten synes icke verka oxiderande på detta pulver, '

som emellertid antagligen ej är annat än den af flere författare

omnämnda föreningen mellan kol och cerium.

WOÖELER tyckes bäst af alla hafva lyckats i framställningen

af den reducerade metallen, men han erhöll den ej ren, utan

blandad med lanthan- och didym-metall. Genom att i saltsyra

lösa ceritoxid (erhållen genom glödgning af de blandade oxala- ”

terna), tillblanda lika mycket klorkalium och salmiak, afdunsta

till torrhet, upphetta återstoden tills amoniumsalterna blifvit

bortdrifna, smälta massan och glödga den tillsammans med na-

trium, erhöll WÖHLER jämte osmält, pulverformig metall äfven

större och mindre kulor af cerium. De största vägde omkring

60 milligram. Han beskrifver dem såsom egande en färg, hvil-

ken ligger mellan jernets och blyets; polerad har metallen stark

glans, är smidig och mjuk, nästan som bly. Dess egentliga vigt

är ungefär 5,5 vid +12" C. I luften anlöper den småningom

med blå färg (den osmälta, pulverformiga metallen förbrinner

till oxid vid lindrig uppvärmning i luften, redan under 100”).

Med vatten utvecklar den vätgas, men först vid kokning och

då svagt. Af klorvätesyra och utspädd salpetersyra löses metallen

med stor lätthet, koncentrerad salpetersyra förvandlar den till

ljusbrun, blott i koncentrerad svafvelsyra löslig oxid. För blås-

rör förbrinner den till oxid; vid häftig och plötslig upphettning

sker detta explosionsartadt under kringkastande af glödande,

starkt lysande partiklar.

Vid elektrolys af ceriwumsalter (klorcerium och cerosulfat) er-

höllo BeErzEtivs och HISINGER icke metall, utan endast sesqui-

oxid vid negativa polen. ERK deremot uppgifver, att han erhållit

metall vid elektrolys både af smältande klorcerium och af kon-

centrerad sulfatlösning, i senare fallet såsom ett ringa svart aniflog

på den till pol tjenande platinatråden.

Genom undersökning af åtskilliga ceriumsalters förhållande

vid inverkan af en stark elektromagnet fann FARADAY !) sig för-

1) Philosophical Transactions: London 1846, sid. 46.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 23

anlåten att anse ceriummetallen magnetisk. VERDET iakttog lika-

ledes att lösningar af klorcerium och cerisulfat (i synnerhet det

förstnämnda saltet) äro magnetiska och vrida ljusets polarisations-

plan negativt, d. v. s. i motsatt rigtning mot den kring magneten

gående elektriska strömmen.

Ceriums oxider.

Redan HIsINGER och BERZELIUS funno, att cerium kan ingå

tvänne föreningar med syre och VAUQUELIN iakttog, att skilnaden

i syrehalt mellan dessa båda oxider är jämförelsvis ringa. 5e-

dermera antogs det för gifvet, att den högre oxiden skulle, i

analogi med jerns och mangans oxider, innehålla en half gång

till så mycket syre som den lägre. Mot denna åsigt uppträdde

först MOSANDER, som visade att denna högre oxid (som skulle

hafva formeln Ce,O;, då Ce=592 och O=16) aldrig kunde er-

hållas ren, utan alltid var blandad med oxidul. Genom MARIGNACS

och i synnerhet RAMMELSBERGS undersökningar sattes det äfven

utom allt tvifvel, att den ifrågavarande högre oxidens formel var

Ce;O, eller, då ceriums atomvigt sättes = 138, CeOs.

Åtskilliga författare, såsom HERMANN, STAPFF och PopPr, hafva

trott sig finna ännu högre syrsatta oxider af cerium. HERMANN

uppger, att den oxid, som erhålles genom nitratets glödgning

och som äfven skulle bildas vid den vanliga oxidens upphett-

ning i syrgas, har formeln CezO; eller Ce;Og (Ce,O; eller CesO0,3,

om Ce=138) samt lägre egentlig vigt än den vanliga oxiden.

STAPFF beräknar af glödgningsförlusten hos nitratet vid olika

temperaturer tillvaron af åtskilliga högre oxider af formlerna

CeO,, Ce;O,, CeOs; och Cez;0,, (då Ce=392), af hvilka ett par

skulle uppträda såsom syror. Slutligen har Porp uppgifvit, att den

ljusgula fällning, som klor vid närvaro af natriumacetat åstad-

kommer ' uti lösningar af ceriumsalter, är hydratet af en super-

oxid CeO, (om Ce=92), hvarom äfven HERMANN talar. ERK har

emellertid visat, att denna förmodade superoxid ej är annat än

ett basiskt ceriacetat och det är mer än troligt, att äfven HER-

MANNS och STAPFFS uppgifter i detta fall bero på misstag.

Ceriumsesquioxiden, Ce,O3, eller ceroxidulen är 1 vattenfritt

tillstånd enligt RAMMELSBERG ett blågrått pulver, som erhålles

genom upphettning af karbonatet eller oxalatet 1 en ström af

luftfri vätgas. Sesquioxiden upptager syre ur luften och för-

vandlas under upphettning till bioxid. Enligt samme författare

kan sesquioxiden äfven erhållas genom bioxidens upphettning i

24 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

vätgas, men upptager då ännu hastigare syre ur luften och för-

glimmar (till större delen åtminstone) till bioxid, äfven om den

förut fått fullständigt kallna i vätgasatmosfer. Äfven Porr upp-

gifver, att han på detta sätt erhållit oxidulen såsom ett hvitt, i

luften rodnande pulver. .

Ceriwumsesquioxidhydratet (cerohydratet) fälles med hvit färg

af alkalier ur lösningar af sesquioxidens salter. Den voluminösa

och gelatinösa fällningen mörknar emellertid hastigt genom upp-

tagande af syre ur luften och antager en gulgrå färg, som små-

ningom genom absorption af mera syre och kolsyra öfvergår till

rödgul. Hydratet är en stark bas; nyss fäldt utdrifver det vid

kokning med amoniumsalter amoniak ur dessa, men har det nå-

gon tid varit utsatt för luften, går denna egenskap förlorad. I

alkalier är hydratet fullkomligt, i alkalikarbonater i det närmaste

olösligt. Nyss fäldt är hydratet ytterst lättlösligt i syror, men

delvis oxideradt genom luftens syre, bildar det stundom vid be-

handling med syror svårlösliga basiska salter och löses endast

delvis; losunden är då gul; upphettadt med klorvätesyra utveck-

lar dant hydrat klor och kolsyra. År hydratet utfäldt medelst

amoniak, innehåller det oftast basiska cerosalter, i synnerhet är

detta fallet, om det fälts ur sulfatlösning, i hvilken händelse den

i hydratet närvarande svafvelsyran ofta ej ens kan fullständigt

bortjagas genom glödgning. Vid upphettning förvandlas hydra-

tet till bioxid.

Om hydratet utfälles med natron vid närvaro af en betydlig

mängd kloramonium, är det som vanligt hvitt, men denna färg

förändras icke mera, beroende på att hydratet nu ej upptager

syre ur luften, utan endast kolsyra. Vid behandling med klor-

vätesyra utvecklar det ej heller klor, utan blott kolsyra. Vid

upphettning till 100” upptager det något syre (enligt ZSCHIESCHE

så mycket, att den derigenom bildade bioxiden uppgår! till 5,31

proc. af det hela). ZSCHIESCHE, som närmare undersökt denna för-

ening, har funnit, att den är ett basiskt cerokarbonat, men upp-

ställer för densamma en föga antaglig formel.

Lika obeständig som ceriumsesquioxiden är, lika beständiga

äro dess salter. De lösliga cerosalterna ") äro färglösa, såvida ej

den ingående syran är färgad, och deras lösningar ega en in-

1) Jag har för korthetens skull användt benämningarne cero- och cerisalter

om ceroxidernas föreningar, ehuru dessa benämningar (motsvarande ferro-

och ferrisalter) möjligen skulle kunna antyda att cerens oxider, liksom

jernets, egde formlerna RO och R,0, i stället för, såsom här blifvit an-

taget, R;O; och RO,.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 20

tensiv, söt och sammandragande smak. De verka i allmänhet

icke reducerande. De gifva för spektroskopet intet absorptions-

spektrum och man kan derigenom lätt pröfva, om de äro fria

från didym. De kristallisera i allmänhet väl. De olösliga. sal-

terna äro vanligen hvita fällningar.

Cerosalterna förhålla sig mot vanliga reaktionsmedel på föl-

jande sätt:

Kali och natron fälla ur lösningar af cerosalter hvitt, i luf-

ten hastigt gulnande cerohydrat.

Amoniak fäller äfven cerohydrat, likväl stundom förorenadt

af basiska salter. Närvaro af vinsyra hindrar fällningen.

Svafvelamonium fäller cerohydrat under utveckling af väte-

svada.

Alkalikarbonater fälla hvita, i början voluminösa, sedan kri-

stalliniska dubbelsalter (af cerium och alkalit). Amoniumkarbo-

nat fäller dock rent cerokarbonat. Dessa fällningar äro högst

obetydligt lösliga i öfverskott af fällningsmedlen.

Oxalsyra fäller ur neutrala lösningar af cerosalter en hvit, i

början ostlik, men snart kristallinisk fällning af cerooxalat. Åfven

ur temligen sura lösningar utfälles oxalatet, men först efter nå-

gon tid, och då kristalliniskt. I mycket sura lösningar uppstår

ingen fällning, förrän en del af öfverskottet på syra blifvit neu-

traliseradt med ett alkali. Oxalatet är alldeles olösligt i öfver-

skott af oxalsyra.

Kalium- och natriumsulfat utfälla ur koncentrerade lösningar

af cerosalter genast, ur utspädda efter någon tid hela cerhalten

1 form af kristalliniska, hvita dubbelsalter af cerosulfat och ka-

: lium (natrium) sulfat. Dessa fällningar äro mycket sparsamt lös-

liga! 1 vatten och så godt som alldeles olösliga i en mättad lös-

ning af fällningsmedlet.

Ferrocyankalium ger en fällning, hvars färg är hvit med

tydlig dragning i blågrönt.

Ferricyankalium ger ingen fällning.

Natriumhypoklorit och fri klor (i alkalisk lösning) fälla ci-

trongult bioxidhydrat. Denna reaktion synes först hafva iakttagits

af HIsInGER.

Metalliskt jern och zink åstadkomma icke någon inverkan.

Behandlas lösningen af ett cerosalt med salpetersyra och

blysuperoxid, så färgas vätskan vid kokning gul, till följd af att

sesquioxiden förvandlas till bioxid. Enligt GiBBS, som upptäckt

denna reaktion, kan man dermed upptäcka de minsta spår af

26 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

ceriumföreningar (är cerium i dessa närvarande i form af bioxid,

måste denna naturligtvis först reduceras till sesquioxid).

Angående cerosalters förhållande till kaltumpermanganat

hafva olika meningar uppstått. STAPFF uppgifver, att kalium-

permanganat affärgas af ceroxidulsalter, men att dessa snart åter

reduceras; likväl kan man enligt hans påstående icke bestämma

en halt af jern vid närvaro af cerium medelst titrering med ka-

liumpermanganat. GiIBBS deremot förnekar att permanganatet

inverkar på cerosalter förrän efter någon tids kokning och för-

modar, att den oxidation, hvarom STAPFF talar, förorsakats af

klor, härrörande af att det af honom använda cersaltet (cerokalium-

sulfat) varit löst i klorvätesyra.

För att försöka utreda hvilken af dessa åsigter vore den

rätta, gjorde jag följande bestämningar:

0,406 gram vattenfritt Ceresnkar löstes i vatten och blanda-

des med en lösning af 0,9435 gram amoniumferrosulfat. Bland-

ningen innehöll alltså 0,1348 gram jern. Efter tillsats af några

droppar svafvelsyra titrerades blandningen med en nyss beredd

lösning af kaliumpermanganat, hvaraf 10 kub. cm. motsvarade

0,10956 gram jern. Af denna lösning åtgick 12,2 kub.cm., mot-

svarande 0,1337 gram jern.' Den obetydliga skilnaden mellan

den funna och beräknade jernhalten kan endast bero på ett fel

vid titreringen eller afläsningen, hvilket fel motsvarar ungefär

0,1 kub.cm. af den SN lösningen. Af den sista droppen

af titreringsvätskan färgades blandningen tydligt röd och denna

färg försvann först efter en temligen lång stund.

0,736 gram cerosulfat och 0,447 gram amoniumferrosulfat

(motsvarande 0,06386 gram jern) löstes och blandades. Vid ti-

treringen åtgick 5,8 kub.cm., motsvarande 0,06354 gram jern.

Då en lösning af cerosulfat försattes med en droppe af ka-

liumpermanganatlösningen, färgades vätskan genast röd och denna

färg var ännu efter !/,—3/, timme ej försvunnen. Vid uppvärm-

ning försvann den deremot snart och vätskan blef då tydligt '

gul. Om denna delvis oxiderade lösning efter afsvalning ånyo

försattes med en droppe af permanganatet, blef den åter tydligt

röd, men färgen försvann nu något fortare än förut.

Af dessa försök framgår emellertid, att en halt af jern äfven

vid närvaro af cerosalter fullkomligt väl kan bestämmas medelst

titrering och att således STAPFFS uppgifter härom äro origtiga.

Ceriumbioxiden, CeO, (ceroxiduloxiden) eller ceroxiden har

ett något olika utseende, allt efter de olika sätt, hvarpå den

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. B. 2. N:0O 14. OM

framställes. Genom glödgning af oxalatet eller karbonatet er-

hålles den såsom ett stundom citrongult, vanligen svagt gulrödt,

nästan orangefärgadt, fint fördeladt pulver; framstäld af cero-

hydratet eller nitratet deremot är den vanligen ljusgul till färgen.

Vid upphettning blir färgen alltid betydligt mörkare, men ljusnar

åter vid afsvalning. Den glödgade, vattenfria oxiden löses högst

obetydligt i salpetersyra och föga mer i klorvätesyra. I senare

fallet sker lösningen under reduktion, så att ceriumtriklorid bildas.

I brom- och jodvätesyra är oxiden lättare löslig. Af fri klor

förändras den icke. Koncentrerad svafvelsyra löser den smånin-

gom, i synnerhet vid uppvärmning. Lösningen är pomeransgul

till färgen. Oxidens löslighet i syror ökas genom tillsats af nå-

got reducerande ämne, såsom alkohol, svafvelsyrlighet o. d.; lös-

ningen innehåller naturligtvis då cerosalt. Ännu mera ökas lös-

ligheten, om oxiden är intimt blandad med någon lättlöslig oxid.

Det är detta, som i så hög grad försvårar skiljandet af cerium från

lanthan och didym. HOLZMANN har visat, att om ceriumoxalat

blandas (torrt eller utrördt med vatten) med sin halfva eller lik:

vigt lanthan- och didymoxalat och blandningen glödgas, så löses

ej någon ceroxid vid behandling med salpetersyra, har deremot

blandningen skett i lösning, d. v. s. om blandningen af de lösta

salterna fälts med oxalsyra eller om de blandade oxalaterna lösts

i koncentrerad salpetersyra och åter utfälts genom lösningens ut-

spädning, och den sålunda erhållna blandningen af oxalaterna

glödgas, så löses alltsammans utan svårighet i salpetersyra.

Ceriumbioxiden kan, enligt hvad RAMMELSBERG visat, icke

oxideras högre, hvarken genom smältning med kaliumklorat eller

-hydrat eller genom upphettning i syrgas. I senare fallet iakt-

togs visserligen en vigttillökning, som dock ej var konstant

(maximum var 1,25 proc.), hvarföre produkten ej kunde anses

såsom en bestämd oxid.

Ceriumbioxidens sammansättning är genom mångfaldiga ana-

lyser bestämd, bland annat af RAMMELSBERG genom elementar-

analys af oxalatet och af JEGEL genom titrerimg af den (öfver

sesquioxiden) öfverskjutande syrehalten. RAMMELSBERG och MAa-

RIGNAC hafva äfven visat, att den genom nitratets glödgning er-

hållna oxiden också har sammansättningen CeO, och nyligen har

ERK ådagalagt, att oxiden, vare sig den varit upphettad 1 syr-

gasström (starkt eller svagt) eller i luften, likväl alltid har samma

sammansättning. Härmed torde icke-tillvaron af alla de ”cer-

superoxiduler”, ”cersuperoxider” och ”cersyror”, som HERMANN,

28 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

STAPFF och PorPP uppgifvit existera, vara bevisad, äfvensom ogil-

tigheten af HERMANNS och Porpps bevis för tillvaron af oxiden

Ce,O, 1) (Ce,O3s, om Ce = 92) ådagalagd. BERINGER har uppställt

formeln CesO,3, men den oxid, han undersökt, var tvifvelsutan

förorenad af lanthan och didym, enär den delvis löste sig i ut-

spädda syror.

Ceriumbioxidens egentliga vigt är af HERMANN uppgifven

vara 6. HISINGER anför talet 3,03, men han har undersökt en

af lanthan och didym förorenad oxid.

Ceriumbioxiden är för blåsröret osmältbar, olöslig i alkalier

och nästan olöslig i alkalikarbonater, men löses genom smältning

med alkalibisulfater. Af borax och fosforsalt löses den äfven.

Boraxglaset är i yttre blåsrörslågan gulrödt i värme, efter af-

svalning ljusgult; i inre lågan blir glaset färglöst. Genom stark

mättning eller fladdring blir det emaljartadt. Fosforsaltglaset för-

håller sig hufvudsakligen på samma sätt, men är efter afsvalning

alltid klart och färglöst. BERZELIUS uppgifver, att om de båda

(klara) glasen smältas tillsamman, erhålles ett opakt glas, som

icke genom någon upphettning kan erhållas klart.

A. E. NORDENSKIÖLD erhöll genom att under 48 timmar

smälta bioxid (framstäld genom glödgning af cerohydrat) med

borax i en af Rörstrands porslinsugnar små färglösa kristaller af

6,936 eg. v. vid 15”,5. Vid ett annat försök voro kristallerna

svagt tegelröda och hade 7,092 eg. v. vid 14”,5. De voro kom-

binationer af kub och oktaeder (fullkomliga medelkristaller), po-

lariserade icke genomgående ljus och aftogo ej 1 vigt vid glödg-

ning. De löstes endast genom digestion med svafvelsyra. Må-

hända voro dessa kristaller icke ceriumbioxid, utan sesquioxid,

som bildats vid den höga temperaturen. Detta tyckes antydas

deraf, att då lösningen fäldes med amoniak och den från svafvel-

syrehalt befriade fällningen glödgades, erhöll NORDENSKIÖLD af

100 delar kristaller 104,1 delar vanlig ceriumbioxid. 100 delar

ceriumsesquioxid gifva nämligen vid oxidation 104,9 delar bioxid.

Ceriumbioxidhydratet (ceroxiduloxidhydratet) eller cerihydra-

tet erhålles som en gul fällning, om klor inledes i lösningen af ett

cerosalt under tillsats af alkali eller denna fälles med kalium-

hypoklorit. Samma förening erhålles äfven (dock ofta förorenad

!) HERMANN uppgifver sig hafva erhållit denna oxid genom glödgning af

basiskt cerisulfat med dess dubbla vigt soda samt genom glödgning af

oxalatet vid lufttillträde, PoPP genom att lösa ”cersuperoxid” i varm

salpetersyra, fälla med amoniak och glödga fällningen.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 29

af basiska salter) genom att fälla lösningen af ett cerisalt med

ett alkali. Hydratet, vare sig det är framstäldt på ena eller an-

dra sättet, har sammansättningen 2Ce0,, 3H,0 (enligt ana-

lyser af RAMMELSBERG och ERK, KJERULF uppställer formeln

2Ce0,+ H,0). Denna formel torde lämpligast böra skrifvas

2 ar emedan derigenom den lätthet angifves, hvarmed ett

cerisalt förvandlas till motsvarande cerosalt under afgifvande af

den vid metallens så att säga extra frändskapsenheter bundna

syreatomen, som enligt SONNENSCHEIN bildar ozon.

Cerihydratet upptager, i synnerhet om det är fuktigt, med be-

gärlighet kolsyra ur luften. Vid upphettning förlorar det vatten

och förvandlas till bioxid. Det är temligen lättlösligt i svafvel-

syra och salpetersyra; med klorvätesyra utvecklar det klor redan

i köld och ännu mera vid upphettning; lösningen är gul till

färgen, ehuru cerium deruti ingår hufvudsakligen såsom triklorid.

Vid hydratets behandling med syror löses det likväl ofta endast

delvis, i det att mycket svårlösliga, icke närmare undersökta, ba-

siska salter bildas. I myrsyra, ättiksyra och fluorvätesyra är hy-

dratet olösligt (OrDwAr), likasom i allmänhet i utspädda syror.

I kaustika alkalier är det äfvenledes olösligt, men deremot tem-

ligen lösligt i alkalikarbonater, i synnerhet bikarbonater (särdeles

amoniumsaltet), som lösa det med gul färg (MOSANDER, WÖHLER),

förmodligen under bildande af dubbelkarbonater.

Ceriumbioxidens salter eller cerisalterna äro i allmänhet röd-

gula eller guldgula till färgen. De äro föga beständiga (enligt

ZSCHIESCHE reduceras t. ex. sulfatet delvis genom lösningens stående

i fria luften eller kristallernas utpressning mellan papper) och för-

vandlas lätt under afgifvande af syre till motsvarande cerosalter.

Detta är utan tvifvel orsaken till att de undersökningar, som af

olika kemister gjorts rörande dessa föreningar, så föga öfverens-

stämma med hvarandra. Sålunda reduceras cerisalterna lätt genom

lösningarnes kokning med klorvätesyra, oxalsyra, alkohol eller

(enligt StAPFF) metallisk koppar och ögonblickligen af svafvel-

syrlighet. I följd häraf äro de utmärkta oxidationsmedel, som

genast öfverföra ferrosalter till ferrisalter, frigöra jod ur jodkalium

m. m. och utgöra (enligt SONNENSCHEIN) ett särdeles förträffligt

reagens för alkaloider (0,000001 gram stryknin skall dermed

kunna upptäckas). En lösning af cerisulfatet har också blifvit

(af LANGE och SONNENSCHEIN) föreslagen att användas såsom ti-

treringsvätska vid bestämning af jern, i stället för kaliumperman-

30 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

ganat. Vid lindrig upphettning öfvergå cerisalterna i allmänhet -

till cerosalter, vid starkare upphettning dekomponeras de. De

neutrala salterna kristallisera väl, men förvandlas lätt till olösliga

basiska föreningar (t. ex. vid behandling med vatten). -

Mot vanliga reaktionsmedel visa cerisalterna följande för-

hållanden:

Kali och natron fälla gult bioxidhydrat, som kan befrias

från en halt af alkali genom uttvättning med ättiksyrehaltigt

vatten; tillsättas de i öfverskott, blir fällningen rödgrå, men

gulnar snart i luften. Den rödgråa fällningen är enligt RAM-

MELSBERG hydratet af en intermediär oxid Ce;O, (=3Ce0O,+

Ce,O;), som under upptagande af syre ur luften förvandlas till

bioxid.

Amoniak och svafvelamonium fälla äfvenledes cerihydrat (det

senare under utveckling af vätesvafla), som enligt Erk kan till

större delen befrias från basiska salter genom tvättning med

amoniakhaltigt, hett vatten.

Alkalikarbonater gifva en hvit fällning, som i öfverskott af

fällningsmedlet (synnerligen om detta varit amoniumbikarbonat)

är något löslig, men åter kan utfällas genom lösningens kokning.

Oxalsyra åstadkommer en smutsigt brunröd fällning, som

vid vätskans upphettning till kokning hastigt öfvergår till hvitt,

kristalliniskt cerooxalat, under det att vätskan genom reduktion

blir färglös. År oxalsyra närvarande i öfverskott, inträffar denna

omvandling, fast långsammare, äfven utan uppvärmning.

Ferrocyankalium och ferricyankalium åstadkomma gula fäll-

ningar.

Reduktionsmedel affärga hastigt cerisalternas lösningar.

Direkta föreningar mellan cerium och kol, kisel,

fosfor, svafvel och selen.

Kolcerium, CeCs. DLAUGIER är den förste, som omnämner

denna förening. Han erhöll genom att blanda bioxid (beredd

genom glödgning af oxalatet) med olja och glödga blandningen

i en porslinsretort en svart, med glänsande punkter försedd massa.

Om denna ännu varm bragtes i beröring med luften, tände den

sig och förbrann utan vigtsförändring till oxid.

MOsANDER erhöll genom svag upphettning af oxalatet (eller

tartratet), under hindrande af luftens tillträde, ett svartgrått pul-

ver, som delvis löste sig i saltsyra under utveckling af klor, men

BIHANG TILL K.: SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 31

qvarlemnade olöst ett”tungt, svartbrunt pulver. Efter tvättning

och torkning befahs detta vara kolcerium. Föreningen angreps

ej af syror, men tände sig vid upphettning till luften och för-

brann utan vigtsförändring till oxid !). Äfven BERINGER erhöll

vid upphettning af oxalatet i slutna kärl ett svart pulver, som

tände sig i luften. Den s. k. cermetall, som GöBEL och Porr

erhållit, är utan tvifvel samma förening. DELAFONTAINE upp-

gifver, att om det (genom upphettning af oxalat eller formiat i

vätgas erhållna) svartgråa pulvret digereras med utspädd klor-

vätesyra, utvecklas luktlösa gasblåsor och efter 2 till 3 dagar

återstår olöst kolcerium, nästan olösligt äfven i koncentrerade

syror. Detta karburet har sammansättningen CeC;, ehuru kol-

halten stundom kan öfverstiga den beräknade med 2 till 4 procent.

I karburetet synes cerium uppträda såsom fyratomigt.

Kiselcerium, Ce,Si;, erhölls af UrrtiK, då han med en elek-

trisk ström sönderdelade en i en porslinsdegel befintlig smäl-

tande lösning af fluorcerium i fluorkalium. Vid negativa polen

afsatte sig en brun klump, som sönderrifven med vatten gaf ett

svart pulver, hvilket renades genom utkokning med utspädd

klorvätesyra och vid analys befans ega ofvanstående samman-

sättning. Kiselhalten härrörde från degeln. Kiselcerium är olös-

ligt i vanliga syror och förbrinner ofullständigt vid upphettning.

Fosforcerium. Denna kropp är ännu högst obetydligt känd.

HIsIngER och BErzEnos iakttogo vid ett tillfälle att en bit fosfor,

inlagd i en neutral lösning af klorcerium, efter ett par dagar

öfverdrog sig med en brun, seg, i mörkret lysande hinna, som

vid antändning brann liksom fosfor, med qvarlemnande af en

ringa mängd jernhaltig ceroxid (eller rättare ceritoxid). MOsan-

DER erhöll genom att upphetta (lanthan- och didymhaltig) cer-

oxid i en atmosfer af fosforväte ett grått pulver, som vid upp-

hettning i luften småningom blef hvitt. Detta gråa pulver an-

greps obetydligt af koncentrerade syror; lösningen innehöll fosfat,

det olösta, ett svart pulver, ansåg MOSANDER vara fosforcerium.

Svafvelcerium, Ce,S;. Såsom redan är nämndt, fäller svaf-

velamonium ur ceriumsalters lösningar endast hydrat, icke sulfu-

ret. MOsANDER erhöll sulfuretet genom glödgning af ceroxidul(?)

i en ström af kolsvafla i form af ett rödt pulver. Samma kropp

bildade gulgröna, glänsande kristallfjäll, liknande musivguld, då

den framstäldes genom att smälta ceroxid eller torrt klorcerium

!) Denna omständighet angifver karburetets formel att vara Ce,Czg.

32 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

med dess tredubbla vigt natriumpentasulfuret. BERINGER gjorde

samma iakttagelser och fann genom analys af sulfuretet att dess

sammansättning var Ce,S;. Enligt MOosaAnpeEr har (det af lan-

than och didym förorenade) ceriumsulfuretet följande egenskaper:

Det undergår icke någon förändring i luften (enligt SONNEN-

SCHEIN afger det svafvelväte med lätthet och förvandlas till oxid),

ej heller förändras det af vatten, men äfven de svagaste syror

lösa det lätt under utveckling af vätesvafla. Ingen rest af olöst

svafvel erhålles härvid. Vid upphettning i luften tändes det

lätt, brinner med blå låga under utveckling af svafvelsyrlighet

och qvarlemnar ett basiskt sulfat. Upphettas det i klorgas, så

bildas klorcerium och klorsvafvel. Vid upphettning i kaliumgas,

jodgas eller vätgas förändras det cj till sin sammansättning, men

blir först mörkrödt, sedan svart till färgen; vid afsvalning återfår

det sin förra färg. Af fosfor angripes det ej. Det synes icke

leda elektriciteten.

Ceriumoxisulfuret. Svafvelcerium förvandlas enligt MOosaAn-

DER af kaustikt kali småningom till ett grönt oxisulfuret. LANGE

uppger, att om torr vätesvaflegas ledes öfver torr ceriumbioxid,

så förvandlas denna under upphettning till ett smutsigt grön-

orått pulver, som vid ett försök höll 45 proc. svafvelcerium, vid

ett annat blott omkring 19 proc. Om ceroxiden skakas i ett

öfverskott af vätesvafla, sker reaktionen under eldfenomen, äfven

om gasen ej är torr. I beröring med syre förvandlas oxisulfuretet

(i finfördeladt tillstånd under eldfenomen) till bioxid. Det synes

icke ega någon bestämd sammansättning, utan snarare vara en

blandning af sesquioxid och sulfuret.

Selencerium, Ce,Ses, framstäldes af MOSANDER genom att

leda vätgas öfver till hvitglödgning upphettadt ceroselenit och

erhölls af honom såsom ett brunrödt, illaluktande pulver, hvilket

vid upphettning förvandlades till hvitt, basiskt selenit. Vatten

inverkade icke på denna kropp, men af syror sönderdelades den

genast under utveckling af selenväte.

Ceriums haloidsalter.

I sina föreningar med saltbildarne uppträder cerium i all-

mänhet såsom treatomigt. Undantag härifrån utgöra endast den

ännu icke framstälda ceriumtetrakloriden, hvars tillvaro angifves

af den gula färg, en lösning af cerihydrat i klorvätesyra äfven

efter en tids kokning bibehåller, samt ceriumtetrafluoriden, hvilken

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 14. 33

dels ensam, dels i förening med cerimmoxid bildar några ytterst

sällsynta, i trakten af Fahlun förekommande mineralier.

Klorcerium.

Ce Cl; + 7H, 0.

Ceriumtrikloriden framstälde jag dels genom dubbel sönder-

ning af eqvivalenta mängder klorbarium och ceriumsulfat (A),

dels genom att lösa cerokarbonat i klorvätesyra (B). Saltet ut-

kristalliserade i stora (nära tumslånga) plattryckta prismer, som

voro färglösa (eller mycket svagt gulaktiga) och deliqvescenta.

Vid upphettning afgifver saltet, enligt BERZELIUS, större de-

len af sitt kristallisationsvatten, men vid starkare upphettning

erhålles ej vattenfritt salt, utan klorväte bortgår och en med oxid

blandad klorid återstår. Vid stark glödgning af klorcerium er-

höll jag bioxid.

Öfver svafvelsyra förlorar saltet ej något i vigt.

Koncentrerade lösningar af klorcerium uppsupa gerna syre

ur luften, så att de dels färgas gulgröna (af tetraklorid), dels

ofta grumlas af hvit oxiklorid. Denna erhölls emellertid städse

i alltför ringa mängd för att kunna analyseras.

Analvser:

ÅA. a) 0,5959 gram gaf vid fällning med silfvernitrat 0,67 73

gram klorsilfver.

b). 0,3535 gram löstes under tillsats af svafvelsyra och gaf

efter afdunstning till torrhet i luftbad 0,2665 gram vattenfritt

cerosulfat.

B. 0,5055 gram fäldes med silfvernitrat och gaf 0,5854

gram klorsilfvor.

I procent. Funnet. Beräknadt.

Aa. Ab. B.

NETA SL ek ANOS -— 260,89. — 37,24.

NGT rada sd 20,13: — 28,66. ÖNA

LANGE erhöll genom att digerera en blandning af klorväte-

syra och ferrocyanvätesyra med ceriumbioxid en klorid, som en-

ligt hans uppgift har annan kristallform än den vanliga. Enligt

hvad hans analyser, utvisa, har emellertid denna klorid samma

sammansättning som den af mig analyserade.

Vattenfritt klorcerium erhölls af MOSANDER såsom en hvit,

porös massa, genom att upphetta svafvelcerium i klorgas. BE-

34 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

RINGER erhöll samma förening genom att i klorgas glödga cer-

oxid eller upphetta en blandning af vattenhaltig klorid och sal-

miak. Den vattenfria kloriden smälter vid upphettning, men

är icke flygtig.

Erk erhöll vid elektrolys af en koncentrerad klorcerium-

lösning klor vid den positiva polen och cerihydrat vid den ne-

sativa. Då han sönderdelade smältande klorcerium med den

elektriska strömmen, erhöll han vid negativa polen metalliskt

cerium samt oxiklorcerium.

Oxiklorcerium.

CEO

Oxiklorcerium erhålles genom stark upphettning af vattenhal-

tigt klorcerium som en hvit, 1 syror nästan olöslig massa, som

i fuktig luft lätt gulnar. WÖHLER erhöll vid reduktion af orent

klorcerium med natrium jämte metalliskt cerium ett mörkt pur-

purfärgadt, skimrande kristallpulver, som efter uttvättning med

utspädd saltsyra egde den sammansättning, som ofvanstående

formel angifver. WOÖHLERS oxiklorid var sannolikt något för-

orenad af lanthan och didym, ty ERK, som erhöll samma för-

ening vid elektrolys af rent klorcerimm, beskrifver den såsom

bildande rödhvita blad. Oxikloriden löses knappt af koncentrerad

svafvelsyra eller salpetersyra och alldeles icke af klorvätesyra.

[Klornatrium-klorcerium. |

Ett försök att erhålla detta salt på våta vägen genom att

lösa natriumceerokarbonat i klorvätesyra lyckades icke. Vid den

från öfverskott af syra befriade lösningens afdunstning öfver

svafvelsyra utkristalliserade nämligen båda salterna hvart för sig.

Klorcerium-qvicksilfverklorid.

I. Ce Cl, +4Hzg Cl, +10H, 0.

I en varm lösning af kristalliseradt klorcerium upplöstes så

mycket qvicksilfverklorid, att på två molekyler klorcerium kommo

nio molekyler qvicksilfversalt. Vid den filtrerade lösningens af-

kylning afsatte sig först kristaller af qvicksilfverklorid, som så-

ledes varit tillsatt i öfverskott, och derpå kristaller af ett dubbel-

salt. Sedan de förre aflägsnats och de senare åter lösts genom

tillsats af litet vatten, försattes hela lösningen med något mera

klorcerium och afdunstades öfver svafvelsyra. Efter någon tid

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. at)

utkristalliserade klorcerium-qvicksilfverklorid i glänsande, färg-

lösa eller (genom tät streckning) hvita kuber, ofta trappformigt

hopvuxna med hvarandra.

Saltet är ganska lättlösligt. I fria luften förändras det föga,

men öfver svafvelsyra vittrar det och förlorar småningom 3/, af

sin vattenhalt.

Analyser:

A) på mellan papper utpressadt salt.

a) 1,4210 gram löstes i vatten och fäldes med vätesvafla.

Filtratet härifrån fäldes med amoniak. 0,8780 gram qvicksilfver-

sulfid (torkad vid 100”) och 0,1572 gram cerimumbioxid erhöllos.

b) 4,5135 gram torkades öfver svafvelsyra till konstant vigt

(hvartill behöfdes en tid af öfver 2 månader). Vigtsförlusten ut-

gjorde 0,4030 gram. Af detta torkade salt afvägdes de följande

profven.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b.

(CST AS ASS ETS — Ina.

VVTGlsSiklyeis os sie en den DING = Tons.

NIaTELe nn RE usa fist 35934 178;9:5v (= 13 mol):

B) på öfver svafvelsyra torkadt salt. Detta har, enligt hvad

som nyss visats, sammansättningen 2(Ce Cl; +4Hzg CL) +5H, 0.

a) 0,7625 gram löstes i vatten och fäldes med vätesvafa.

Filtratet försattes med svafvelsyra och afdunstades till torrhet.

0,5130 gram qvicksilfversulfid och 0,1560 gram vattenfritt cero-

sulfat erhöllos. |:

b) 1,2330 gram löstes i vatten och fäldes med vätesvafa.

Filtratet afdunstades till ringa volym och fäldes med oxalsyra,

fällningen glödgades. 0,8310 gram qvicksilfversulfid och 0,1515

oram ceriumbioxid erhöllös.

I procent. Funnet. Beräknadt.

216 b.

(JETPIETT 3 Ls GR ARS ANN SIENA ARSA LU EO IE OS 10,05.

(IST ESTU NER EN FEGA VA EET AE SCA Hö. LOL 285,24.

IT. i 30 Cl ABlorClorse kl Or)

Koncentrerade lösningar af klorcerium och qvieksilfverklorid

; blandades. Salterna voro ej afvägda; i lösningen ingick emeller-

tid betydligt mera klorcerimum (i förhållande till qvicksilfver-

kloriden), än fallet var vid framställandet af saltet I. Lösnin-

sarnes blandning afdunstades i exceiecator och bildade en gulgrön,

36 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

sirapstjock vätska, som vid afdunstning till torrhet lemnade en

stråligt kristallinisk, deliqvescent saltmassa. Vid ett tillfälle af-

satte sig ur denna vätska små, färglösa, otydliga prismer. Dessa

befriades genom pressning mellan papper från moderlut, men då

de genast flöto sönder i luften och således ej kunde afvägas till

analys, så löstes en så noga som möjligt utpressad qvantitet af

dem i vatten och lösningen fäldes först med vätesvafla och se-

dan, efter qvicksilfversulfidens affiltrering, med amoniak. 0,2520

gram qvicksilfversulfid och 0,1385 gram ceriumbioxid erhöllos,

motsvarande 0,21724 gram qvicksilfver och 0,11243 gram cerium.

Divideras dessa tal med resp. atomvigter, erhållas tal, som för-

hålla sig som 4 till 3, hvaraf synes att saltet troligen har den

sammansättning, som ofvanstående formel uttrycker.

Klorcerium-qvicksilfverklorid (I) är förut framstäld (ehuru

ej i rent tillstånd) af v. BOonsporFr, som dock ej anfört någon

analys deraf.

Klorcerium-platinaklorid.

Ce Cl, + Pt Cl, +13H, 0.

Då koncentrerade lösningar af klorcerium ,och platinaklorid

blandades och blandningen afdunstades öfver svafvelsyra, utkri-

stalliserade detta dubbelsalt snart i form af stora, vackra, rät-

vinkliga taflor, mörkt rödgula till färgen. Saltet är mycket lätt-

lösligt i vatten och alkohol. I luften förändras det ej, såvida

icke den innehåller mycken fuktighet, i hvilket fall saltet deli-

qvescerar. Öfver svafvelsyra vittrar det. Vid upphettning till

110” förlorar saltet 9 molekyler vatten; vid glödgning sönder-

delas det och gifver en af ceriumbioxid och platina bestående

återstod. — Till analys användes mellan papper utpressadt salt.

Analyser: |

a) 1,1010 gram löstes i helt litet vatten, några kristaller at

oxalsyra tillsattes och alltsammans afdunstades till torrhet. Åter-

stoden glödgades och vägde derefter 0.+8s8v gram.

b) 0,7135 gram förlorade öfver svafvelsyra 0,1010 gram i

vigt och vid derpå följande upphettning till 110” ytterligare

0,0420 gram. Profvet löstes derpå i vatten och behandlades

upprepade gånger med vätesvafla, till dess all platina blifvit ut-

fäld. Fällningen glödgades för bläster och vägde derpå 0,1750,

gram. Filtratet fick stå en längre tid i fria luften, till dess lukt

af svafvelväte ej mer kunde iakttagas, och fäldes derefter med

silfvernitrat. 0,8516 gram klorsilfver erhölls.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. : N:O 14. dT

c) 0,7145 gram löstes i vatten och fäldes med en lösning

af en afvägd mängd klorkalium, hvarvid 0,4162 gram kalium-

platinaklorid erhölls. Filtratet afdunstades till torrhet, återstoden

löstes i litet vatten och försattes med några droppar svafvel-

amonium och klorvätesyra, då ytterligare en ringa mängd svafvel-

platina erhölls. Denna glödgades och lemnade 0,0014 gram pla-

tina. Filtratet fäldes med amoniak; fällningen gaf 0,1520 gram

ceriumbioxid.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. ($l a

STR er A SIN dere slangde Elen -— NE EERO

Jäla ENS ARN så ena dd == oso 23KTN2A TE

NUTS R rrtebred rårga 20, Sd — 30,36.

Vatten, bortgående öfver SÖ; = KING — 14,29 1),

STEN » vad okORE = 20:08 ELSA

Ro CerORNrnd. cs söckurdikla 44.89. => — 44:96.

HoOLZMANN erhöll, genom att långsamt afdunsta en lösning

af ceriumplatinaklorid öfver klorkalcium, väl utbildade, rätvink-

liga prismer, åt hvilka han gifver formeln 2CeCl, + Pt Cl, +8H, 0

(då Ce=792). MaARrIiGnac har nyligen också framställt detta salt

och uppgifver dess sammansättning vara 4Ce (Cl, +3Pt Cl, +36H,0

(då Ce=792). Af kristallvattnet skulle hälften bortgå vid 100”.

Då nu cerium antages vara treatomigt, så blifva HOLZMANN's

och MARIGNAC's formler förvandlade till

4Ce Cl, + 3Pt Cl, + 24H, O (HoLZMANN)

och 8Ce Cl; +9Pt Cl, +108H, O (MARIGNAC),

och dessa äro alltför komplicerade för att vara antagliga.

Den af mig uppstälda, enkla formeln är för öfrigt fullkom-

ligt analog med formeln för motsvarande lanthansalt, som blifvit

framstäldt och analyseradt af CLEVE ?).

Klorcerium-guldklorid.

Ce Cl; + Au Cl; + 13H, 0.

Då en blandning af koncentrerade lösningar af klorcerium

och guldklorid fick afdunsta i exsiecator, utkristalliserade inom

kort detta dubbelsalt i form af små, klara, ljust guldgula pris-

1) = 6!/, mol.; halfva vattenhalten.

3) I en senare uppsats (Arch. d. sc..ph. et nat. 50, 212) har MARIGNAC emel-

lertid erkänt rigtigheten af CLEVES formel för klorlanthan-platinakloriden

och förklarat för troligt, att äfven ceriumsaltet har en dermed analog formel.

38 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

mer, temligen deliqvescenta och ytterst lättlösliga. Saltet för-

lorar vid torkning öfver svafvelsyra 4 molekyler kristallvatten

och vid upphettning till 100” 5 molekyler. Det till analyser an-

vända saltet utpressades väl mellan papper och invägdes skyndsamt-

Analyser:

a) 0,5210 gram löstes i utspädd svafvelsyra. Lösningen af

dunstades till SOL i luftbad. Återstoden (guldstsösspsuladd

vägde 0,3170 gram och lemnade efter behandling med vatten

0,1345 gram guld och 0,:825 gram cerosulfat. |

b) 0,8700 gram dekomponerades med utspädd svafvelsyra.

0,2215 gram guld erhölls. Filtratet derifrån fäldes med amo-

niak; fällningen glödgades och gaf 0,1810 gram ceriumbioxid.

c) 0,9680 gram förlorade vid torkning öfver svafvelsyra

0,0920 gram 1 vigt och vid derpå följande upphettning till 1007

ytterligare 0,0190 gram. Profvet löstes derpå i utspädd svafvel-

syra och lösningen afdunstades till torrhet. Återstoden vägde

0,5915 gram.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a b. (CR

(ÖPTTUTIN Se rr nod BL EE TR AR rr blad TA ser LIGOR RON ENNIMESe

Guld . SAS FNS DAG — 25,19.

Vatten, Fportbiende öfver Sö. : = — "9350 RAN

» » vid ÖDE — = ÖR CFR 178 SS

ARDEN SES RÖRT (ÖS SEEN ID (DE STAT =— "6110. OMS

Detta salt har förut blir undersökt af HOLZMANN, som för

detsamma uppställt formeln Ce Cl; + Au Cl; + 10H, O (eg. 32Ce Cl; +

2Au Cl, + 20H, 0). Orsaken till att HOoLZMANN funnit mindre

vattenhalt än jag, är den, att han undersökt salt, som varit tor-

kadt öfver klorkalcium. De af HoLZMANN framstälda kristallerna

mättes af LANG och befunnos tillhöra det monoklinometriska sy-

stemet.

Klorcerium-jodzink.

HoLZMANN erhöll vid afdunstning öfver klorkalcium af en

blandning af koncentrerade lösningar af klorcerium och jodzink

en sirapstjock, stundom kristalliserande massa. Saltet var dock

alltför deliqvescent för att kunna analyseras.

;

Bromcerium. é

Ce Br, +x H, 0.

Detta salt framstäldes genom dubbel sönderdelning af brom-

barium och cerosulfat. Lösningen afdunstades öfver svafvelsyra

NI EER mol — 2)0== Smör

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD: HANDL. .B: 2. N:o 14. 3'

i lufttomt rum till sirapstjocklek och stelnade derefter till en

strålig massa af otydliga, prismatiska kristaller, som egentligen

voro färglösa, men till följd af inblandad moderlut rödaktiga.

Vid fortsatt torkning i lufttomt rum vittrade saltet något, men

så fort det kom i beröring med luften, Ulin det så

starkt, att något prof deraf till analys ej kunde afvägas. Den

deliqvescerande saltmassan användes derföre till assallnie af

följande salt.

BErRrHrMor har framställt (lanthan- och didymhaltigt) brom-

cerium genom att lösa ceroxid i bromvätesyra och funnit det

vara yocket deliqvescent och okristalliserbart. Då oxidens lös-

ning 1 bromvätesyra afdunstades till torrhet och återstoden upp-

hettades till rödglödgning under någon tid, afgaf den spår af

brom och öfvergick till olösligt oxibromceriwm.

Bromcerium-guldbromid.

Ce Br, + Au Bry; + SH, 0.

Detta salt framstäldes genom att blanda bromcerium med

fint fördeladt metalliskt guld och brom. Blandningen lemnades

att stå vid vanlig temperatur. Efter några dagars förlopp hade

guldet löst sig. Den mörkt purpurfärgade, nästan svarta lös-

ningen filtrerades, afdunstades i vattenbad till sin halfva volym

och "sattes i exsiccator att kristallisera. Redan efter ungefär en

timmes förlopp utkristalliserade en oredig massa af svarta ri

staller. Dessa renades genom omkristallisering och visade sig då

vara väl utbildade Hrombiska taflor eller prismer, af mörkt brun.

nästan svart färg. Saltet löses mycket lätt och med intensiv,

mörkt rödbrun färg i vatten. I fuktig luft deliqvescerar det nå-

got; vid torkning öfver svafv elsyra förändras det ej. Vid lindrig

upphettning a afoifver saltet en del af sitt kristallvatten, vid föga

starkare värme smälter det. Upphettas saltet under någon

tid till 1007, så börjar det sönderdelas. Till amalys anvi ämdes

mellan papper väl utpressadt salt.

Analyser:

a) 1,1040 gram upphettades lindrigt, till dess större delen

af kristallvattnet bortgått och reducerades derefter med vätgas.

Återstoden försattes he utspädd svafvelsyra och afdensiudes

till torrhet, bestod nu af guld och vattenfritt cerosulfat samt

vägde 0,5535 gram. Den uttvättades med vatten, ända tills

tvättvattnet ej längre gaf någon fällning med amoniak. Ur lös-

40 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

ningen erhölls 0,3310 gram cerosulfat; amoniak hade utfällt

0,0005 gram ceriumbioxid.

b) 2,0535 gram gaf 1,0360 gram guld +-cerosulfat. Genom

denna återstods uttvättnmg och lösningens fällning med oxalsyra

erhölls 0,4110 gram guld och 0,3730 gram ceriumbioxid.

c) 0,9890 gram löstes i vatten (efter föregående upphettning

till 100”, hvarvid profvet delvis sönderdelats under afskiljande af

guld) och fäldes med vätesvafla. Filtratet fäldes med oxalsyra.

0,2000 gram guld och 0,1760 gram ceriumbioxid erhöllos.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. Ce.

Cerlumyytemskt sdocubösberstett dt änn TARA ANNES

Gulduys sla dnstno oden yatdr 20087 2000 SER

Aut Cex =O «0005 ÖRE — 49,94.

Jodcerium.

CeJ;+x H, 0.

Ceriumbioxid, beredd genom glödgning af oxalatet, lemna-

des under ungefär en vecka 1 beröring med jodvätesyra. Den

filtrerade, af jod färgade lösningen afdunstades derpå till torrhet

i vattenbad. Återstoden löstes i litet vatten och lösningen af-

dunstades öfver svafvelsyra. Sedan afdunstningen drifvits nästan

till torrhet, erhölls en ringa mängd otydliga, deliqvescenta, tafvel-

formiga kristaller, som egentligen voro färglösa, men till följd

af inblandad moderlut syntes röda. Ett prof, som genom press-

ning så vidt möjligt var befriats från moderlut, visade sig inne-

hålla jod och cerium. Någon qvantitativ analys kunde icke göras

på det orena och ytterst deliqvescenta saltet.

LANGE erhöll genom att afdunsta en lösning af cerrumbioxid

1 jodvätesyra tillsammans med ett öfverskott af oxid under fort-

satt inledning af vätesvafla (för att lösa den sig afskiljande joden)

tunna, färglösa, deliqvescenta kristaller af formeln Ce J; + 9H, O.

Enligt BERrRInGER erhålles ren ceriumbioxid vid glödgning af

den återstod, som bildas vid afdunstning till torrhet af en lös-

ning af ceroxidul i jodvätesyra.

Fluorcerium.

Ce, FI; + H, O.

Då en koncentrerad och något sur lösning af ceronitrat för-

sattes, med fluorvätesyra, uppstod en hvit, slemmig fällning, som

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 41

vid vätskans uppvärmning blef tyngre och mera kompakt, Den

tvättades medelst dekantering, ända till dess tvättvattnet ej längre

reagerade surt, filtrerades och torkades öfver svafvelsyra. Saltet

bildade nu hårda, skarpkantiga, halfgetnomskinliga stycken, som

vid rifning gåfvo ett hvitt pulver. Detta torkades öfver svafvel-

syra till konstant vigt och afvägdes till analys.

Fluorcerium förlorar vid upphettning till 100” nästan intet

(endast 0,37 proc. vid ett försök) i vigt. Utsättes saltet för stark

slödgning vid lufttillträde, så sammansintrar det i början till

hårda stycken af grönaktig färg (måhända en oxifluorid) och

öfvergår slutligen fullständigt till ceriumbioxid. Afstarka syror

dekomponeras fluorcerium, ehuru oftast temligen långsamt.

Analyser:

a) 0,5780 gram dekomponerades med svafvelsyra (hvilket

måste upprepas 3 gånger innan konstant vigt erhölls). 0,7980

gram cerosulfat erhölls.

b) 0,8090 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0030

gram i vigt. Profvet gaf derpå efter långvarig glödgning 0,6755

gram ceriumbioxid.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b.

Creritnn. FRIAS Ore OETSE 67,64.

Fluorcerium bildar några mycket sällsynta, 1 trakten af

Fahlun (Broddbo, Finbo) och vid Bastnäs förekommande mine-

ralier. BERZELIUS fann vid analys af fluorcerium från Broddbo

detsamma innehålla 82,64 proc. ”eeroxid” samt ”flusspatsyra” jämte

1,12 proc. ytterjord. Detta tal motsvarar formeln Ce FL; vi

hafva således här ett exempel på ett haloidsalt af fyratomigt ce-

rium. BErRzZELnuUS har äfven undersökt ett neutralt och ett basiskt

fluorcerium från Finbo, hvilket senare innehöll 84,20 proc. ”Cer-

oxid”, och 4,95 proc. vatten. På samma ställe förekom äfven

ett af ”flusspatssyradt cerium och flusspatssyrad ytterjord” be-

stående mineral, som dock enligt hvad BERZELIUS visat blott var

en mekanisk blandning af de båda salterna. Slutligen har äfven

ett basiskt flhorcerium från Bastnäs blifvit undersökt af HISINGER

och nyligen af NORDENSKIÖLD, som gifvit det namnet hamartit

och visat att det är en förening mellan fluorcerium och cerokarbonat.

Ceriumtetrafluorid.

"Denna förening erhålles enligt BERZELIUS genom dubbel sön-

derdelning i form af ett gult, olösligt pulver.

49 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

[Fluorkalium-fluorcerium.]

Urrnik har gjort ett försök att framställa detta salt genom

att blanda en del med kali mättad fluorvätesyra med ungefär 2

delar med cerimumbioxid mättad syra. Den till torrhet afdun-

stade blandningen smälte lätt till en gulhvit massa. Denna sön-

derdelades emellertid af vatten och visade sig endast vara en

lösning af fluorcerium i fluorkalium.

[Kiselfluorcerium. |

Då en lösning af cerosulfat försattes med kiselfluorvätesyra,

uppstod en hvit, i syror nästan olöslig fällning. Sedan denna

fullständigt uttvättats, torkades den i exsiccator och förhöll sig

dervid alldeles såsom fluorcerium. +0,3760 gram af det torkade.

pulveriserade saltet afdrefs upprepade gånger med koncentrerad

svafvelsyra, tills slutligen en produkt erhölls, som helt och hållet

löste sig i vatten. Vigten af det sålunda erhållna cerosulfatet

var 0,4840 gram, hvilket visar att det undersökta saltets halt

af cerium var 63 procent. Detta resultat utvisar, att det ifråga-

varande saltet ej var någon kiselfluorförening (i sådant fall skulle

halten af cerium hafva varit betydligt mindre), utan troligen en-

dast orent fluorcerium. ;

Cyancerium.

En i en flaska befintlig lösning af cerosulfat försattes med

en lösning af cyankalium, då genast en voluminös, rent hvit

fällning uppstod. I trots af att den fyllda flaskan genast till-

slöts och sattes på ett för direkt solljus skyddadt ställe, började

den i vätskan befintliga fällningen efter ganska kort tid att

mörkna och antaga samma utseende som cerohydrat, hvilket nå-

gon tid varit utsatt för luftens inverkan. Då flaskan efter några

dagar öppnades, märktes stark lukt af cyanväte. Cyanterium

sönderdelas således af vatten i cyanväte och cerohydrat.

Såväl KLAPROTH som BERZELIUS och HISINGER hafva fram-

ställt cyancerium, men ingen af dessa kemister omnämner dess

lätta sönderdelande, som först synes hafva blifvit iakttaget af

BERINGER.

Sulfocyancerium.

Ce(CN sS)a-F7TH350. :

Detta salt framstäldes genom dubbel sönderdelning af cero-

sulfat och sulfocyanbarium. Vid afdunstning öfver svafvelsyra i

BIHÅNG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 20 N:O 14. 43

lufttomt rum afsatte lösningen en massa af prismatiska kristaller,

egentligen färglösa, men oftast rödfärgade af mekaniskt inblandad

-moderlut. De befriades genom pressning mellan sugpapper från

moderlut och afvägdes derpå till analys.

| Saltet är Blalicen deliqvescent och mycket lättlösligt i vatten

och alkohol. Det söndenlelas ganska lätt. Redan vid upphett-

ning till 100” blir det svafvelgult till färgen (förmodligen ge-

nom bildande af persulfocyan) och förlorar heta sin vattenhalt.

Vid torkning öfver svafvelsyra vittrar det genast och antager

Kom kort en matt, gulhvit färg. Det på ena eller andra sättet

förändrade saltet löses ej längre fullt klart i vatten. Vid tillsats

af ett par droppar saltsyra blir lösningen likväl genast klar.

Analyser:

a) 0,4460 gram torkades öfver svafvelsyra. Vigtsförlusten

var 0,0497 gram. Profvet torkades derpå vid 100? och förlorade

dervid ytterligare 0,0773 gram i vigt. Det dekomponerades der-

efter med utspädd svafvelsyra och gaf 0,2874 gram cerosulfat.

b) 1,1730 gram löstes i vatten, försatt med något klorväte-

syra, och fäldes med oxalsyra. 0,4540 gram cerrumbioxid erhölls.

c) 0,9430 gram löstes fullständigt genom behandling med

brom och vatten. Lösningen fäldes med klorbarium. 1,4555

gram bariumsulfat erhölls.

I procent. Funnet. Beräknadt.

ar b. C. q

BEG UNTER ar SÄL gane lö ef KO LABS NY DLNAE = ENL

RNEN NG SRA an. los ärar ade = ENS EGO

EROS or I Te sng jet AO — — 28,76.

Sulfocyancerium-cyanqvicksilfver.

Ce'(CN . 5), +3Hz (CN), + 12H, 0.

En lösning af sulfocyancerium blandades med en lösning al

så mycket cyanqvicksilfver, att på hvar molekyl af det förra

saltet kom tre molekyler af det sednare. Blandningen fick af-

dunsta frivilligt vid vanlig temperatur och afsatte efter några

dagars fätloppy dels ytterst små, gulhvita kristallnålar, dels färg-

lösa, temligen stora och väl RICE sexsidiga taflor. Dessa

taflor utplockades försigtigt, torkades på sugpapper och afvägdes

till analys.

Saltet löses lätt i vatten, men lösningen är, liksom hos-före-

gående salt, vanligen ej klar, om icke vattnet är surt af några

droppar klorvätesyra. I luften vittrar saltet något; kristallerna

”

sc i

44 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FORENINGAR.

blifva derigenom hvita och ogenomskinliga. Vid torkning öfver

svafvelsyra förlorar saltet 7 molekyler af sitt kristallvatten; vid

upphettning till 100” 10 molekyler.

Analyser:

a) 1,3750 gram torkades öfver svafvelsyra till konstant vigt.

Vigtsförlusten var 0,1357 gram. Vid derpå följande upphettning

till 100” förlorade profvet ytterligare 0,0650 gram i vigt, eller

inalles 0,2007 gram.

b) 0,9640 gram löstes i saltsyrehaltigt vatten och fäldes med

vätesvafla; filtratet derifrån fäldes med oxalsyra. 0,5238 gram

gram qvicksilfversulfid och 0,1270 gram cermmbioxid erhöllos.

c) 1,2920 gram löstes genom behandling med brom och

vatten och fäldes med klorbarium. +0,6180 gram bariumsulfat

erhölls.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. Cs

CEN stR FR Sk — 10,69. — 10,73.

Qvicksilfveri kr big oe z — 46,84. — 46,73.

Svafvel . Prysköraens é == rÖs ROLL

Vatten lansnende LG :

FÖRE TG = — 1 9;81 (7 mol:

» vid 100? 14,39. — — 14,02 (10 mol.).

Ferrocyankalium-cerium.

Ce ll (C

Re Föll. (Ol

K ft i

Då en lösning af ceronitrat försattes med en lösning af

ferrocyankalium, uppkom genast en fint fördelad fällning af hvit,

i grönt stötande färg. Vid torkning blef denna färg något tyd-

ligare blågrön. Saltet uttvättades noga med kallt vatten såväl

genom dekantering som på filtrum, torkades vid 100” till kon-

stant vigt och afv ägdes till analys. Ofvanstående formel tillkom-

mer alltså det vid 100” torkade saltet.

Analyser:

a) 1,3283 gram glödgades svagt i en platinadegel och be-

handlades med vatten. Den olösta, af ceriumbioxid och jernoxid

bestående återstoden affiltrerades, glödgades starkt vid lufttillträde

och vägde nu 0,7600 gram. Den smältes derpå med kalium-

bisulfat; smältan löstes fullständigt i utspädd klorvätesyra och

lösningen reducerades genom kokning med 'jernfri zimk samt ti-

trerades med en lösning af kaliumpermanganat (titre: 100 k.em.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 45

= 0,4286 gram jern), hvaraf erfordrades 40 k.cm., motsvarande

0,1714 gram jern.

b) 1,1970 gram behandlades på samma sätt. 0,6770 gram

Ce O, + Fe, 0; erhölls. Vid titreringen erfordrades 34,8 k.cm.

af titreringsvätskan, hvilket motsvarar 0,1492 gram jern. — Det

vatten, hvarmed det glödgade profvet uttvättades, försattes med

klorvätesyra och afdunstades till torrhet, då 0,1835 gram klor-

kalium erhölls.

c) 0,5650 gram gaf 0,3205 gram Ce O,+Fe, Og.

I procent. Funnet. Beräknadt.

2 b. &

FEST) cr AR TR ROLLE Eee 1 6 Ne US GS = SITA

NS Nena NAS oe en al a a oh FÖR OKO:SE = "882.

jie RET a maa teten 2,91. pl 2,40, == MA

HENOSReOa ne sc sd 22 00556 OSA, VOLK

LANGE försökte förgäfves att framställa ferrocyancerium ge-

nom att låta ferrocyanvätesyra inverka på ceroxidul. Samme för-

fattare uppger, att den fällning, som cerosulfat ger med ferro-

cyankalium, vid torkning sjelfantänder sig och förglimmar till

jernoxid och ceroxid.

Ferricyancerium.

Ce, (CN), Fe, +8H, 0.

Om man till en lösning af ceronitrat sätter en lösning af

ferricyankalium, så erhålles ingen fällning, utan vätskan färgas

endast gröngul. Då denna blandning af de båda salternas lös-

ningar försattes med alkohol, uppstod en smutsigt gulgrön fäll-

ning, som affiltrerades och löstes i vatten, hvarefter lösningen

fäldes med alkohol. Den sålunda erhållna brungröna fällningen

pressades mellan sugpapper och torkades öfver svafvelsyra i mörkt

rum. Det sålunda torkade saltet afvägdes till analys.

Det öfver svafvelsyra torkade, mörkbruna saltet löses delvis

vid kokning med vatten, men lösningen sönderdelas genast. Vid

upphettning till 100” förlorar saltet endast obetydligt (0,32 proc.)

i vigt.

Analyser:

a) 0,7875 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0025

gram i vigt. Profvet glödgades derpå. Återstoden vägde 0,4685

gram och aftog ej i vigt hvarken vid behandling med varmt

eller kallt vatten. Den smältes med kaliumbisulfat; smältan

46 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

löstes i utspädd klorvätesyra och lösningen titrerades, efter förut-

gången reduktion medelst en afvägd mängd zink !), med kalium-

permanganat samt befans innehålla 0,1020 gram jern. |

b) 0,4550 gram behandlades på samma sätt som profvet a)

och gaf 0,2708 gram Ce O,+Fe, 0; samt 0,0594 gram jern.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. | b.

(CT TUTO ANe rr br don ror Fart ER ENARE Jd,1 74 32,10.

SINE ON So MAN & vr SYRE a FRA VIRA AS LI [2 GA 13,05: 13;27.

FORSA HERON SNR ENT DAG 290,52. 39,24

Platocyancerium.

08 (CN) > Pla kB

Detta salt framstäldes genom dekomposition af cerosulfat

med platocyanbarium. Den från bariumsulfat affiltrerade lös-

ningen afsatte vid afdunstning öfver svafvelsyra kristaller af

platocyancerium. Dessa voro vackra, icke synnerligen stora, men

väl utbildade prismer. De egde hufvudsakligen grön färg, men

vissa ytor reflekterade svafvelgult, andra blått ljus. Deras lös-

ning i vatten var ofärgad. Vid fullständig torkning öfver svafvel-

syra antager saltet en brun, i blått skiftande färg och förlorar 6

mol. H, O, vid upphettning till 100” blir det svart och afoifver 15

mol. H, 0." Vid glödgning sönderdelas det och gifver en svart,

af platina och ceriumbioxid bestående återstod.

Analyser:

a) 0,7435 gram torkades till konstant vigt öfver svafvelsyra

och förlorade dervid 0,0530 gram i vigt. Profvet löstes derefter

och fäldes med oxalsyra. 0,167v gram ceriumbioxid erhölls.

b) 1,0115 gram förlorade vid upphettning till 100? 0,1770

gram i vigt. Profvet glödgades derpå. Återstoden vägde0,6 225 gram.

c) 0,4828 gram sglödgades. Återstoden vägde 0,3010 gram.

I procent. Funnet. 3eräknadt.

a. b. (05

Cerrumara. A4blrabnös. möj -— — 18.33.

Vatten, bortgående öfver

SÖKS — GL (ODIN

» SSR Rare BE (010 ONE I FARAN — 17,92 (15 mol).

Pte Oe 051. IL Ron: — 61,54. 62,34. 62,02. j

!) Då den zink, som härtill användes, vid förutgången undersökning be-

funnits innehålla 0.01 proc. jern, så afvägdes alltid den mängd, som

behöfdes i och för reduktionen, och korrektion för den deri befintliga

jernhalten infördes.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 47

Platocyancerium har förut blifvit framstäldt af LANGE och

CzupnNowIicz. De hafva användt ofvan anförda metod för dess

framställande (Czupnowicz erhöll det äfven genom att direkte

mätta platocyanvätesyra med cerokarbonat) och erhållit samma

formel för dess sammansättning. Enligt CZupNowicz förlorar det

emellertid redan öfver svafvelsyra 9 mol. H,O och vid 100"=7110"

ungefär 14 mol. LANGE uppger att saltet vid upphettning till

150? förlorar 19,45 proc. i vigt, hvilket motsvarar 16 mol. H,0O-

(beräknadt = 19,12 proc.)

CzuDpNoWICcz omnämner, att ett platocyancerium med mindre

vattenhalt kan erhållas i hvita kristaller, hvilka dock redan vid

stående i fria luften upptaga vatten och öfvergå till det här of-

van omnämnda saltet.

Ceriums syresalter.

I. Cerosalter.

Ceronitrat.

Ge JOE (NODE 050:

Eqvivalenta mängder cerosulfat och bariumnitrat löstes och

blandades. Den från bariumsulfat befriade lösningen afsatte vid

långt drifven afdunstning (vid vanlig temperatur och så väl i

fria luften som i exsiccator) en hvit, strålig, af mycket små

prismer bestående kristallmassa. Saltet är ej synnerligen deli-

qvescent, men utomordentligt lättlösligt så väl i vatten som 1 al-

kohol. Vid torkning öfver svafvelsyra vittrar det och förlorar

21 mol. H, 0. Vid upphettning till 100” förlorar det 5 mol.

H, 0; vid glödgning afger det småningom sin syra och lemnar

först efter stark upphettning ren ceriumbioxid.

Analyser:

a) 1,3330 gram förlorade vid torkning i exsiccator 0,1335

oram i vigt och vid upphettning till 100” ytterligare 0,1415

gram. Profvet glödgades derpå för bläster och gaf 0,5210 gram

ceriumbioxid.

b) 0,9585 gram lemnade efter glödgning 0,3785 gram cCe-

rum bioxid.

c) 1,3990 gram dekomponerades med svafvelsyra och lem-

nade 0,9259 gram cerosulfat.

48 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. C.

CerluM- .. soc c s >. > cis. OL TSE BA0NEA JANNA

Vatten, bortgående öfver

SO IMVD = — "10741 (23 mol).

» » vid 100: -20763. -— — 20,83 (5 moll.

LANGE har framställt nitratet genom att vid närvaro af alkohol

lösa ceriumbioxid 1 salpetersyra. Enligt honom har saltet en svagt

rosenröd färg (förmodligen härrörande af inblandad didym). Han

har äfven erhållit ofvanstående formel för saltets sammansätt-

ning, men uppger, att det vid 150? blott förlorar halfva vatten-

halten; vid 200? sönderdelas saltet.

Erk fann, att då en lösning af nitratet sönderdelades med

en elektrisk ström, förblef lösningen färglös, men amoniak ut-

vecklades, så att vätskan blef starkt alkalisk, hvarigenom cero-

hydrat utfäldes. I lösningen fans efter slutad operation motsva-

rande mängd amoniumsalt. Vid negativa polen afsatte sig en

gulbrun massa.

Ceronitratet bildar med åtskilliga nitrater af kalium-, mag-

nesium- och jerngruppernas metaller väl kristalliserande dubbel-

salter, hvilka hufvudsakligen blifvit undersökta af LANGE och

HoLZMANN. De bilda i allmänhet hexagonala taflor och kunna

gifva öfvermättade lösningar.

Kaliumceronitrat.

Ce. Oz. (NO) + 2K.0O.NOJ)+2H, 0.

Små, glänsande, färglösa kristaller, som förlora sin vatten-

halt vid upphettning till 180”. Saltets sammansättning synes va-

riera. Ofvanstående formel tillkommer salt, som bildats vid af-

dunstning öfver svafvelsyra af en blandning af koncentrerade

lösningar af kaliumnitrat och ceronitrat. LANGE.

Amoniumceronitrat.

2[Ce:. O3.(NO;);]+3(NE, .O.: NO) +12H; 0.

Ett fint färglöst kristallmjöl eller en grofstrålig, kristallinisk

massa. Saltet är deliqvescent. Det erhålles genom afdunstning”

af en lösning af amoniumnitrat och ceronitrat. HOLZMANN.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 49

— Ceromagnesiumnitrat.

2Eter0r (NO), S(MEKOLI(NOD.) F24H70:

Stora, lättlösliga, svagt rosenröda kristaller, som erhållas ge-

nom lösning af eqvivalenta mängder talkjord och ceriumbioxid

i salpetersyra vid närvaro af alkohol. Saltet förlorar 9 mol. vatten

vid 110”; resten vid 200”, då det smälter. LANGE.

Enligt HOoLZMANN kristalliserar saltet med 18 mol. H, O i

fullkomligt färglösa kristaller.

Cerozinknitrat.

2002 103: (NO) + 3120: Os NO 240:

Stora, färglösa kristaller, som erhållas genom afdunstning af

en blandning af de enskilda deri ingående salternas lösningar.

LANGE, HOLZMANN.

[Ceroferronitrat. |

ZSCHIRSCHE sökte förgäfves framställa ett dubbelsalt af cero-

nitrat och ferronitrat (beredt af ferrosulfat och bariumnitrat).

Han erhöll endast otydliga, af jernoxid brunfärgade kristallmas-

sor, emedan ferronitratet upptog syre ur luften.

Ceromangannitrat.

200e-:03-(NO,);) +38IMn. O; (NO); F24Hj Q.

Tumslånga, rosenröda kristaller, som vid 150” förlora halfva

sin vattenhalt. Saltet börjar redan vid denna temperatur att

sönderdelas. LANGE, HOLZMANN.

Cerokoboltnitrat.

20020; (NOJ) -F8(Co 0. (NOJ -F24E5 0:

Detta salt erhölls först vid de blandade lösningarnes afdunst-

ning öfver svafvelsyra eller kali i bruna eller brunröda, deliqve-

scenta kristaller. LANGE, HOLZMANN.

Ceronickelnitrat.

2000-07. (NO) FNL. 05 (NOJ) + 24 O.

Vackra, smaragdgröna, tumslånga, luftbeständiga kristaller,

som afsatte sig vid afkylning af en blandning af heta koncen-

trerade lösningar af ceronitrat och nickelnitrat. LANGE, HOLZMANN.

Enligt ZSsCHIESCHE finnas två olika ceronickelnitrater.

50 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Ceroperklorat.

Cen O:(CION:FFERS 0!

Detta salt framstäldes genom dubbel sönderdelning af eqvi-

valenta mängder cerosulfat och bariumperklorat. Den från ba-

riumsulfat befriade lösningen afdunstades i vattenbad till dess

salt började afsätta sig. Det utkristalliserade, ytterst deliqvescenta

saltet lemnades 1 fria luften, tills det helt och hållet flutit sönder

till en klar vätska. Denna afdunstades öfver svafvelsyra. Per-

kloratet afsatte sig då i tunna, klara och färglösa, otydliga taflor,

som voro ytterst deligvescenta. De utpressades hastigt mellan

papper och afvägdes till analys.

Saltet är utomordentligt lättlösligt. Vid upphettning för-

störes det och lemnar en af ceriumbioxid bestående återstod.

Analyser:

a) 0,2970 gram gaf efter glödgning 0,0870 gram cerium-

bioxid.

b) 0,9738 gram glödgades och lemnade 0,2803 gram ce-

riumbioxid.

c) 1,2590 gram upphettades tillsammans med blyoxid. Det

bortgående vattnet upptogs i ett vägdt klorkalcium-rör och be-

fans väga 0,3190 gram.

d) 1,0640 gram löstes i vatten och blandades med natrium-

oxalat och natriumkarbonat. Blandningen afdunstades till torrnet

och glödgades; återstoden löstes i salpetersyrehaltigt vatten och

fäldes med silfvernitrat. 0,7884 gram klorsilfver erhölls.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. GC d.

(JETIUM ssd etrde Be AE 2008 SE — — 2300

KU OT UNI CARRY EG = = =— "18,34... LÖjSHG

IVIRLLER So ds or ter AS = — 25,34. ARNE

Cerobromat.

Detta salt lyckades jag icke erhålla. Vid ett försök att

framställa det genom att lösa cerosulfat i vatten och tillsätta en

eqvivalent mängd bariumbromat iakttogs stark lukt af brom re-

dan vid blandningens frivilliga afdunstning vid vanlig tempe-

ratur. Då den filtrerade lösningen, hvari cerosulfat var närva-

rande i öfverskott, afdunstades öfver svafvelsyra i lufttomt rum,

stelnade den först till en oredig massa, som vid fortsatt afdunst-

ning blef mycket voluminös, fullkomligt torr, porös och glän-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. Sd

sande gulbrun till färgen. Denna massa, som luktade starkt af

brom, syntes vara fullkomligt amorf. Af klorvätesyra löstes den

delvis med lemnande af ceriumbioxid. Den underkastades icke

någon vidare undersökrling.

RAMMELSBERG har likväl lyckats att af cerosulfat och ba-

riumbromat erhålla cerobromatet 1 form af färglösa (eller gul-

aktiga), bladiga eller stråliga, lättlösliga kristaller, som icke vitt-

rade öfver svafvelsyra och vid glödgning gåfvo oxid. Deras sam-

mansättning motsvarade formeln Ce. O,.(Br O;); +9H, 0. Det

af RAMMELSBERG undersökta saltet var likväl med säkerhet för-

orenadt af lanthan och didym.

Cerojodat.

CerOL (JON 2

Då en utspädd lösning af ceronitrat försattes med jodsyra i

öfverskott, uppstod en ymnig hvit, amorf fällning.

Jodatet är obetydligt lösligt i kallt vatten. Af syror löses

det temligen lätt. Åfven en kokande lösning af ceronitrat löser

jodatet. Lösningen afsatte vid afsvalning först en ringa mängd

af ett gult pulver och vid fortsatt afdunstning ett hvitt, lockigt

salt, som affiltrerades, utpressades mellan papper och vid analys

befans vara oförändradt jodat. (Jfr anal. f)). Vid upphettning

till 100” förlorar jodatet 1 mol. H, O; vid glödgning sönder-

delas det och afger jod med qvarlemnande af ceriumbioxid. Till

analys användes öfver svafvelsyra torkadt jodat.

Analyser:

a) 0,4620 gram löstes i svafvelsyrlighetsvatten och kokades

med salpetersyra och silfvernitrat. 0,+615 gram jodsilfver erhölls.

b) 0,464) gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0130

gram 1 vigt. |

c) 0,4255 gram glödgades. Återstoden vägde 0,1065 gram

och vigten förblef konstant äfven efter tillsats af oxalsyra och

förnyad glödgning.

d) 0,5940 gram förlorade vid upphettning till 100—110”

0,0180 gram i vigt. Profvet löstes derpå i svafvelsyrlighets-

vatten, fäldes med silfvernitrat och kokades med salpetersyra.

0,5925 gram jodsilfver erhölls. Sedan öfverskott af silfver bort-

tagits medelst klorvätesyra, afdunstades filtratet till torrhet; åter-

stoden löstes i vatten och fäldes med amoniumoxalat. 0,1440 gram

ceriumbioxid erhölls.

52 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

e) 0,2120 gram dekomponerades med utspädd svafvelsyra.

0,085v gram cerosulfat erhölls.

f) 0,1610 gram (erhållet ur en lösning af jodatet i cero-

nitrat) lemnade efter glödgning 0,0390 gram ceriumbioxid.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. (ch d. e: ES

(CELIUTD Ts reler SARA — — 20,32. 19,68. 19,62. 19,66. 19,74.

NOM 5 AA oe ITNE Sh SEA 54,01. — — 53,93. — — 54.51.

Vatten, bortgående vid

1100 0 RR re RS Ae — 1 2580. — 3,03. — -— 2,58 (1 mol.).

RAMMELSBERG och HOLZMANN hafva förut undersökt cero-

jodatet. Den förre har analyserat salt, som blifvit framstäldt

af (orent) cerosulfat och natriumjodat och torkadt vid unge-

fär 530”; den senare har framställt jodatet af ceronitrat och

jodsyra och torkat det vid 110”. Båda hafva erhållit formeln

2(Ce.O,.(JO,);) + 3H, O (eller Ce 0; (JO,), + H,, 0, då Ce = 92).

Enligt RAMMELSBERG blir jodatet vattenfritt genom upphettning

till 2007. $

I Ceroperjodat. |

Då en lösning af ceroacetat försattes med öfverjodsyra, upp-

stod en fällning, som först var hvit, men nästan ögonblickligen

upptog syre och blef gul (förmodligen i följd af öfverjodsyrans

oxiderande inverkan). Den blef ej närmare undersökt. Något

ceroperjodat synes alltså icke kunna existera.

Cerohypofosfit.

CesON PONT RRNO

RAMMELSBERG har genom dubbel sönderdelning af cerosulfat

och bariumhypofosfit erhållit detta salt i form af hvita, svårlös-

liga kristallkrustor.

Cerosulfater.

Få salter torde i så hög grad som cerosulfatet ega förmågan

att i olika förhållanden förena sig med kristallvatten. Jag har

erhållit icke mindre än 9 skiljda, kristalliserade sulfater och må-

hända finnas ännu flere.

I. Vattenfritt cerosulfat, Ces.Og.(SO>). Det vattenfria

saltet erhålles genom måttlig upphettning (icke till glödgning)

af kristalliseradt cerosulfat eller cerisulfat. Det bildar ett hvitt

pulver, lätt lösligt i kallt vatten, svårare i varmt. För att er-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. Jö

hålla en koncentrerad lösning af saltet måste man likväl inröra

små portioner deraf i vatten, emedan, om på en gång större

qvantitet af sulfatet behandlas med vatten, saltet under värme-

utveckling bildar svårlösligare klumpar af kristalliseradt, vatten-

haltigt sulfat. I alkohol är sulfatet olösligt, i koncentrerad svafvel-

syra högst svårlösligt.

Vid glödgning förlorar det vattenfria sulfatet småningom

svafvelsyra och öfvergår fullständigt till bioxid redan vid häftig

glödgning för en vanlig gaslampa.

Analys:

0,7375 gram förlorade efter ungefär 15 minuters stark glödg-

ning (medelst en Bunsen's gasbrännare) 0,2720 gram i vigt.

Efter förnyad glödgning (under omkring fem minuter) hade vig-

ten aftagit med ytterligare 0,0190 gram och förblef sedan kon-

stant, äfven efter glödgning för bläster. Återstoden 0,4+65 gram,

var ceriumbioxid.

I procent. Funnet. Beräknadt.

(ÖERLNN., 4et ds HOS SIGGE ADDA 48,94.

Då en vid vanlig temperatur åstadkommen, koncentrerad lös-

ning af det vattenfria saltet upphettades, utföll salt i ymnighet.

Denna utfällning började först vid en temperatur af omkring 75”.

De bestämningar af det vattentria sulfatets löslighet, som

jag verkstälde, gåfvo till resultat, att 1 del vattenfritt cerosulfat

till sin lösning fordrar

6,2 delar vatten af 0

5,7 (5,6) » INELOE (MÖR):

45,0 » LOV:

100 delar vatten af 0” lösa således 16,1 delar, 'af omkring

20” 17,8 delar och af 100” 2,2 delar vattenfritt cerosulfat.

II. Ce, .Og-. (SO), +5H, O. Detta salt erhölls genom att ;

vattenbad småningom upphetta en vid vanlig temperatur tillkommen,

koncentrerad lösning af vattenfritt salt. Härvid utkristalliserade

stjernformigt hopgyttrade, färglösa prismer, hvilka bibehöllo sin

glans i luften, sedan de blifvit befriade från moderlut. Vid tork-

ning öfver svafvelsyra eller upphettning till 100” förlorar saltet

högst obetydligt i vigt, men vid 190”—200” bortgå 4 af dess

kristallvattenmolekyler och vid starkare upphettning blir det,

liksom alla de följande sulfaterna, vattenfritt. Det är betydligt

svårlösligare i vatten än saltet Ce,.Og.(S0,);+8H, O.

!) Möjligen är lösligheten ännu mindre, ty ett annat försök gaf som resul-

tat löslighetsförhållandet 1:65.

(LJ

54 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Analyser:

a) 2,0030 gram förlorade öfver svafvelsyra blott 0,0v2+ gram

eller 0,1 proc. i vigt. Profvet löstes derpå 1 vatten (försatt med

några droppar svafvelsyra) och afdunstades till torrhet. 1,:300

gram vattenfritt sulfat erhölls. Vigtsförlusten var således 0,2730

gram.

b) 1,8310 gram förlorade vid upphettning till 100”—110”

0,0170 gram, vid 190?” ytterligare 0,1760 gram och vid starkare

upphettning ytterligare 0,0580 gram i vigt. Återstoden löstes i

vatten och fäldes med oxalsyra. +0,946v gram ceriumbioxid

erhölls.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b.

(FETT Kar SARS al väja DA o— 41,94. 42,20.

Vatten, bortgående vid 190” .. — "10,54. IL 0reCREmO

0 SER (BILD) Mage eo RA SE ss ST 15363. Lö,7L. LONE

III. Ce, . O;.(SO,), +6H, 0. Detta salt erhölls på samma

sätt som det föregående; upphettningen gick möjligen något ha-

stigare, emedan den skedde i sandbad. Saltet liknade mycket

föregående sulfat.

Analyser:

a) 1,1754 gram torkades i luftbad till konstant vigt. Vigts-

förlusten var 0,1842 gram. Återstoden löstes och fäldes med

oxalsyra. 0,5958 gram ceriumbioxid erhölls. Filtratet fäldes med

klorbarium och gaf 1,2393 gram bariumsulfat.

b) 1,500v gram förlorade vid torkning 0,2395 gram vatten

och gaf 0,7608 gram ceriumbioxid samt 1,5685 gram barium-

sulfat.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b.

ÖTCKTU al sr eg 2 1 0 fara SI BRT fe SL EAD

SVA LVel re corset TENS NENBOS OERS

NYC TiS 0 RO SR NS 1567 LT ÖSONE

De båda nu omnämnda salterna hafva till följd af sin ringa

olikhet i sammansättningen och stora likhet för öfrigt i allmän-

het blifvit ansedda för identiska. Den förste, som analyserade

det i värme kristalliserande sulfatet, var OTTo, som tilldelar dat-

samma formeln Ce, . Og. (SO.), +41 H;, O (eller 2(Ce O, SO3s) +

3H, O, om Ce = 92). BERINGER erhöll samma formel, men båda

dessa kemister hafva undersökt blekröda, d. v. s. starkt didym-

haltiga, salter. HERMANN uppstälde sedermera formeln

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B..2. N:0o 14. 5

Ce,.O;.(SO,)3 + 6H;0 och CzuDpNowWIcz formeln Ce,.Og.(SO,); +

2H,O, men någon tid derefter visade den förre, att båda dessa salter

existerade och bildades under alldeles samma omständigheter; de

förekomma dock icke blandade med hvarandra. WorF och WiInG

erhöllo vid afdunstning i vattenbad af en koncentrerad sulfat-

lösning endast saltet II.

Enligt HERMANN kristallisera båda salterna i rhombiska pris-

mer, men dessa äro hos saltet II kombinerade med ett brachy-

doma, hos III med ett makrodoma. Enligt CZUDNOWICZ deremot

kristalliserar saltet II (det andra har han ej erhållit) uti mono-

kliniska prismer.

Besynnerligt nog anföra både CZuUpNowicz och HERMANN, att

de nu omnämnda salterna i luften blifva bräckliga och ogenom-

skinliga, men att det följande deremot är lufebestsadist Jag

har här vid lag kommit till rakt motsatt resultat.

IV. Ce, .Os. (SO); +8H, 0. Då en koncentrerad lösning

af vattenfritt sulfat får afdunsta frivilligt vid vanlig temperatur,

så afsätta sig på kärlets väggar otydliga, blomkålstika aggregater

af kristaller. Dessa öfvergå stundom genom molekylär omvandling

till oktaödriskt salt. Detta kan äfven bildas direkte vid långsam

afdunstning af en neutral lösning, men uppträder i synnerhet väl

utbildadt om lösningen är sur af svafvelsyra. En sur, koncentre-

rad lösning afsätter vid afdunstning vid vanlig temperatur nä-

stan uteslutande saltet Ce,.Og:(SO,), +8H, O i temligen stora,

väl utbildade rhomboidal-oktaédrar (ofta förskjutna, kombinerade

med spetsigare oktaédrar, o. s. v.), glänsande så länge de befinna

sig 1 beröring med moderluten, men matta och ogenomskinliga

så fort de varit utsatta för luftens inverkan. Vid förEnus öfver

svafvelsyra förlorar saltet föga (1,1 proc.) 1 vigt; vid Rplelt:

ning till 100” bortgå 4 mol. H, O. Saltet löses i omkring 6,7

delar vatten af 20”.

Analyser:

a) 1,5870 gram förlorade öfver svafvelsyra 0,0175 gram i

vigt. Protvet gjordes derpå vattenfritt och förlorade då ytterli-

gare 0,3152 gram i vigt.

b) 1,6335> gram förlorade vid upphettning till omkring 100”

0,1810 gram i vigt. Vid starkare upphettning (i luftbad) bort-

gick ytterligare 0,1574+ gram. Profvet löstes derpå i vatten och

fäldes med oxalsyra. 0,7830 gram cermmbioxid erhölls. Fil-

tratet fäldes med klorbarium. 1,6342 gram bariumsulfat erhölls.

06 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

c) 1,0017 gram löstes och fäldes med oxalsyra; filtratet fäl-

des med klorbarium. 0,4775 gram ceriumbioxid och 0,9925

gram bariumsulfat erhöllos.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. e&

(GCKIUIN or sgrs er Br SSE — 38,91. 38,69. 38,98.

NHR ONET RA FR FOSS DR SES a — 13,74. 13,61... d3;56-

Vatten, bortgående vid

GORANS RS — , I1,08. — 10,17 (4 mol).

» (SUR nos 20596. 20372. — 20,34.

V. Ce, . O; (SO), + 9H, O. - Vid afdunstning 1 måttlig

värme (på sandbad) af en starkt sur lösning af cerosulfat utkri-

stalliserade knippen af temligen stora och grofva prismer. Ett

prof af dessa utpressades mellan papper och underkastades analys.

Analys:

1,2020 gram förlorade vid upphettning i luftbad 0,2600 gram

1 vigt. Aterstoden löstes, fäldes med oxalsyra och gaf 0,5735

gram ceriumbioxid.

I procent. Funnet. - Beräknadt.

Ceru st NR 35,73. 25,02.

NEN ERE NT SAGOR Pe VAS PR ke

De båda sista sulfaterna hafva länge ansetts såsom ett och

samma salt. Analyser deraf hafva gjorts af Orto, BERINGER,

MarIiGnNaAcC och Czupnowicz, hvilka alla erhållit formeln Ce, . Og.

(SO), +9H, 0. Af dessa synes endast MArIGnac hafva erhållit

och undersökt det oktacédriska saltet, men han har också, sedan

HERMANN visat att båda salterna IV och V existera, erkänt sitt

misstag och instämt med den sistnämnde rörande salternas sam-

mansättning. Deremot har han bevisat, att saltet IV är oktae-

driskt och icke, såsom HERMANN uppgifvit, bestående af rhombi-

ska prismer. Saltet V åter är enligt MARIGNAC hexagonalt. Det

bildas vid afdunstning 1 fria luften vid 40”—50” (CZUDNOWICZ,

MARIGNAC), men äfven vid vanlig temperatur, om afdunstningen

sker öfver svafvelsyra (CZzupNowicz, HERMANN). Sker den der-

emot (vid vanlig temperatur) i fria luften (HERMANN) eller i tom-

rum (MARIGNAC) uppkommer saltet IV. Det är äfven utan tvifvel

detta salt, som Worr gifver formeln Ce, .Og.(SO5); + 71H, O

(2(Ce O, S0,)+5H, 0, om Ce = 92) och som han erhöll vid

mycket långsam afdunstning 1 vattenbad af en neutral sulfat-

lösning.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 14. HM

VI. Ce, .Og.(SO,); +12H, 0. Såsom redan blifvit nämndt,

bildas vid frivillig afdunstning af en koncentrerad neutral sulfat-

lösning hvita blomkålslika knölar eller gyttringar af mikrosko-

piska kristallnålar. Vid fortsatt afdunstning liksom uppväxa ur

dessa knölar busklikt törgrenade aggregater af små hvita kri-

staller. Stundom beklädas äfven afdunstningskärlets inre väggar

af mycket tätt sittande, fina, hvita kristallnålar. Detta salt synes

vid torkning i exsiccator förlora omkring !/, af sin vattenhalt.

Analyser:

a) 0,2935 gram af de busklikt greniga kristallaggregaterna

afskiljdes försigtigt från den öfriga saltmassan och torkades öfver

svafvelsyra, hvarvid profvet förlorade 0,v300 gram 1 vigt. Åter-

stoden löstes i vatten, afdunstades till torrhet och gaf 0,2135

gram vattenfritt sulfat. Hela vattenmängden utgjorde således

0,0800 gram.

b) 0,4205 gram af de blomkålslika knölarne, väl utpressade

mellan papper, torkades öfver svafvelsyra. Vigtsförlusten var

0,0365 gram. Profvet gaf 0,3065 gram vattenfritt sulfat. Hela

vattenhalten således 0,1140 gram.

I procent. Funnet. Beräknadt.

As b.

Vatten, bortgående öfver SÖg .. 10,22. 8,58. 9,23 (4 mol).

» ARS AR der ble el 225 HALMIA FNEGO

Åtskilliga andra bestämningar gåfvo afvikande (i allmänhet

för låga) resultat. Orsaken härtill var förmodligen den, att det

analyserade saltet vid dessa tillfällen ej erhållits rent, utan blan-

dadt med sulfater af annan vattenhalt. Troligt är ock, att ännu

åtminstone ett, med saltet VI till utseendet nära öfverensstäm-

mande, sulfat finnes, hvilket förmodligen har sammansättningen

Cer0R- (SO): + 1083 0:

En lösning af cerosulfat fälles af alkohol så fullständigt, att

filtratet från fällningen blott innehåller obetydliga spår af cerium.

Något surt cerosulfat synes icke existera. Det af HISINGER

ooh BERZELIUS omnämnda är ej annat än neutralt salt (IV och

V). Basiska sulfater af okänd sammansättning uppstå deremot

stundom i mycket ringa mängd i neutrala sulfatlösningar och

bilda olösliga flockar. Vid stark upphettning af vattenfritt sul-

fat bildas äfven först basiskt salt, sedan bioxid. Afvenså fäller

amoniak ur en utspädd sulfatlösning ett basiskt salt. ERK fann

vid elektrolys af en koncentrerad lösning af cerosulfat, att vid

negativa polen jämte en ringa mängd reduceradt cerium (upp-

38 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

trädande som ett svart anflog på poltråden) bildades en flockig

massa af basiskt sulfat, som först var vaxlikt, sedan blef kristal-

liniskt, men vid torkning förvandlades till amorfa stycken, hvilka

enligt Erk hafva en sammansättning, som motsvarar formeln

Ce, Om |H, "+ 6H, 0.

Kaliumeerosulfater.

TT, Oey. Op (SONET OAS T

Då afvägda, eqvivalenta mängder af cerosulfat och kalium-

sulfat löstes hvar för sig och de ganska utspädda” och kalla lös-

ningarne sammanslogos, uppkom icke någon fällning. Bland-

ningen fick först afdunsta någon tid sid omkring 50? (nisch-

värme), då tunna, hvita, sammanhängande lager af mycket små

kristaller afsatte sig på kärlets väggar. Sedan detta salt (II) af-

lägsnats, fick den återstående lösningen afdunsta frivilligt vid

vanlig temperatur, då inom kort tunna, hvita, kristalliniska

hinnor bildades. De utpressades mellan papper och afvägdes till

analys. Saltet är svårlösligt 1 rent vatten. 1 del salt for-

drar ungefär 56 delar vatten af 19”—20” för att lösas. I en

mättad lösning af kaliumsulfat är det så godt som olösligt; 48

kub.cm. af en sådan lösning, som under flere veckor vid vanlig

temperatur varit i berörmg med dubbelsaltet, lemnade vid kok-

ning med natronlut endast ovägbara spår af cerohydrat.

Vid upphettning till 100” förlorade ett prof af saltet endast

0,01 proc. i vigt; ett annat prof förlorade vid stark upphettning

i luftbad blott 0,33 proc., utan tvifvel hygroskopisk fuktighet.

Saltet sönderdelas vid glödgning.

Analyser:

a) 0,7660 gram löstes i saltsyrehaltigt vatten och fäldes

med klorbarium. 0,9750 gram barimmsulfat erhölls.

b) 0,8255 gram löstes och kokades med kaustikt natron.

Fällningen tvättades väl och lemnade 0,2715 gram ceriumbioxid.

c) 0,5070 gram löstes och fäldes med amoniak. Fällningen

gick förlorad. Filtratet afdunstades till torrhet, återstoden gaf

efter amoniumsalternas afrökning 0,231v gram kaliumsulfat.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. (GC:

Cenmumppst vassle = 26,69. — 205404

Kal Aer NEN — — 20,45. 21,59.

ISVaRVely spe Skenet. 17,48: — — 17367:

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 59

Tillvaron af svårlösliga dubbelsalter af cero- och cerisulfat

mad sulfater af kalium och natrium omnämnes redan i de äld-

sta arbetena öfver cerium, men analyserade blefvo dessa för-

eningar först senare. Det ofvan omnämnda saltet (som i all-

mänhet utgör den fällning, hvilken uppstår, då lösningen af ett

cerosalt försättes med en koncentrerad lösning af kaliumsulfat)

är förut undersökt af HERMANN, som erhöll det genom att bringa

en lösning af cerosulfat i beröring med kristaller af kaliumsulfat

(1 stort öfverskott), och af CZuDpNowicz, som framstälde det ge-

nom att blanda koncentrerade lösningar af cerosulfat och kalium-

sulfat, lika vigtsdelar af båda salterna (eller öfverskott af det

senare).

BöNEGe: Oc (SO,)4 + 21 Kr Op SÖN NON

Beredningen af detta salt är redan omnämnd under I. Saltet

liknar mycket det föregående, men är mera grofkristalliniskt. I

sina löslighetsförhållanden äro båda salterna lika. Vid torknimg

öfver svafvelsyra förlorar saltet II 0,42 proc. i vigt, vid upp-

hettning till 100” 0,83 proc., motsvarande !/; och 1/, af hela

vattenhalten. Vid upphettning i luftbad till börjande glödgning

blir saltet vattenfritt.

Till analys användes mellan papper utpressadt salt.

' Analyser:

a) 1, 3120 gram löstes i saltsyrehaltigt vatten och fäldes

med amoniak. Fällningen gaf 0,485» gram cermmbioxid; ge-

nom filtratets afdunstning erhölls 0,:6:0 gram kaliumsulfat.

b) 1,8v20 gram förlorade vid 100” 0,0150 gram i vigt.

Återstoden löstes och kokades med kaustikt natron. 0,65s5 gram

ceriumbioxid erhölls.

c) 2,8265 gram förlorade öfver svafvelsyra 0,0120 gram i

vigt, löstes derefter och fäldes med klorbarium. 3,4515 gram

bariumsulfat erhölls.

d) 1,5590 gram förlorade vid stark upphettning i luftbad

0,0520 gram i vigt.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a b. C d.

MET DN fo dl le rf Ö0IENN20 66 — 0 SOROS

MRS HUEN bor dust ease or laser ÄNDAR = 5 LG

eve a Säters Hå — LÖNT — 16:87

Eter kene — = — dre INNE

60 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

HERMANN har äfven framställt detta salt. Han erhöll det

genom att blanda koncentrerade lösningar af 1 del cerosulfat och

2 delar kaliumsulfat. Deremot kunde icke CZUpNowWIcz trots flere

försök erhålla något salt af denna sammansättning.

III. Gezin0g (SOFs Op SÖJeF IRA

Czupnowicz erhöll detta salt genom att blanda lösningar af

2 delar cerosulfat och 1 del kaliumsulfat. Efter någon tid af-

sätter sig saltet som en hvit, kornigt kristallinisk fällning. Äfven

om cerosulfatet var närvarande i betydligt öfverskott, bildade

sig detta med natriumcerosulfatet analoga salt. Liksom före-

gående salt förlorar det sin vattenhalt vid svag glödgning.

HERMANN uppgifver, att vid förening af koncentrerade lös-

ningar af lika delar cerosulfat och kaliumsulfat bildas ett salt af

sammansättningen 2(Ce,.Os.(SO,);) + 3IK,.O,. SO Detta

är måhända endast en blandning af de förut omnämnda salterna;

CzuDpNowicz erhöll genom samma förfarande endast saltet I.

Amoniumcerosulfat.

Ges 7105. (505): FCH, Nys rOFISOTF SH 0

Då en blandning af temligen utspädda lösningar af cero-

sulfat och amoniumsulfat fick afdunsta frivilligt vid vanlig tem-

peratur, afsatte sig inom kort temligen stora, färglösa, glänsande

kristaller, hvilka tycktes vara mycket plattryckta, med ett doma

kombinerade prismer. I vatten löstes de temligen lätt.

Saltet förlorar icke något i vigt vid torkning öfver svafvel-

syra. Vid upphettning till 100” bortgå 6 mol. kristallvatten;

vid 190” blir saltet vattenfritt. Vid starkare upphettning bort-

går äfven amoniumsalt, så att vattenfritt cerosulfat återstår.

Till analys användes salt, som blifvit väl utpressadt mellan

papper.

Analyser:

a) 0,3510 gram förlorade vid stark upphettning i luftbad

O,114v gram i vigt (beräknadt: 0,1153 gram). Återstoden löstes

i vatten och fäldes med oxalsyra. 0,1425 gram cerimmbioxid

erhölls.

b) 0,7420 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0970

gram i vigt. Profvet kokades derpå med natronlut, och den

bortvikande amoniakgasen upptogs i utspädd klorvätesyra. 0,1005

gram kloramonium erhölls.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 6l

ec) 2,4150 gram upphettades till 1907. ”Vigtsförlusten ut-

gjorde 0,+080 gram. Återstoden glödgades svagt, försattes med

svafvelsyra nedan basiskt salt genom glödgningen bildats) och

gaf 1,6280 gram vattenfritt BET -

d) 1,6835 gram löstes i vatten och fäldes med amonium-

oxalat. Filtratet fäldes med klorbarium. 0,6870 gram cerium-

bioxid och 1,8595 gram bariumsulfat erhöllos.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. (&6 d.

(CENT a es de 32,96. SEE FANGOR FJDMO NSZNSÖS

FÄMOnN sv vo. — 4,56. — — 498.

IVER — = EN ae LO Dr

Vatten, bortgåen-

de vid 100”. . — 13,07. — — 12,86 (6 mol).

Vatten, (allt) .. - —' 16,89. — 17,14.

Detta salt har förut endast blifvit undersökt af CZzUDpNOWIcCzZ!),

som funnit det blott hålla 7 mol. H, 0, men för öfrigt kommit

till samma resultat som jag. Enligt hans uppgift förlorar saltet

redan vid 150” hela sin auttenhale

Cerosulfat och amoniumsulfat tyckas endast kunna ingå

en förening med hvarandra, ty i hvilka förhållanden jag än blan-

dade dessa salters lösningar, erhöll jag dock alltid blott det nu

omnämnda dubbelsaltet och af det af de enkla salterna, som va-

rit tillsatt i öfverskott, utkristalliserade öfverskottet för sig.

Natriumceerosulfat.

(ILO (SOM Na, .O,. 50, +2H, OQO.

Eqvivalenta mängder af cerosulfat och natriwansulfat löstes i

vatten och de padda lösningarne blandades. Härvid uppstod

icke någon fällning, men då blandningen afdunstades i värme (i

sandbad), utföll snart ett hvitt, fint, kristalliniskt pulver, som ut-

pressades mellan papper och afvägdes till analys. Filtratet från

detta salt innehöll nästan uteslutande natriumsulfat.

Natriumeerosulfatet är ganska svårlösligt 1 rent vatten, men

löses lätt vid tillsats af en syra. I en mättad lösning af natrium-

sulfat är det nästan olösligt; 56,5 kub.cm. af en sådan lösning,

som i flera veckor vid vanlig temperatur varit i berörimg med

dubbelsaltet, lemnade efter kokning med kaustikt natron endast

0,0035 gram ceriumbioxid.

2) ERINGER har äfven framställt saltet, men ej i rent tillstånd, utan blek-

rödt, d. v. s. didymhaltigt.

62 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Vid torkning öfver svafvelsyra förlorar dubbelsaltet nästan

intet i vigt. Ett prof, som stått i exsiccator under 4 månader,

förlorade derigenom blott 0,31 proc. Ej heller vid upphettning

till 100” aftager saltets vigt nämnvärdt. (Ett prof förlorade vid

upphettning ill 100” 0,59 proc. i vigt.) Vid upphettning till

börjande glödgning förlorar deremot saltet hela sin vattenhalt.

Analyser:

a) 0,7960 gram löstes i saltsyrehaltigt vatten och kokades

med kaustikt natron. 0,3690 gram ceriumbioxid erhölls.

b) 1,0855 gram löstes och fäldes med klorbarium. 1,3480

gram bariumsulfat erhölls.

c) 1,1290 gram förlorade vid svag glödgning 0,0610 gram

1 vigt. .

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. Ce;

(SENT hg inr Ar MLGS. — Je DD

SVENS SAALE ad ant SS 17,05. — NEG

AVG UUGINE RS mrer er or SRS a NE = = NNE 4,85.

CzupNowicz har äfven analyserat detta salt och uppställt

fullkomligt samma formel för dess sammansättning som den of-

van anförda. "Trots flere försök lyckades han icke erhålla någon

annan förening än denna mellan cerosulfat och natriumsulfat.

BERINGER har för natriumcerosulfatet uppställt formeln

21006,. Og. (SO))3s) + IK 0, SÖK

Cerothalliumsulfater.

HrICStOR(50: ESS NI 240 3SORN (+ENO

ZSCHIESCHE erhöll detta salt såsom en finkornig, kristallinisk

fällning, då mättade lösningar af cerosulfat och thalliumsulfat vid

vanlig temperatur blandades med hvarandra.

IT. "Oe; 207 (SON FE TL LO SÖL HT

Detta salt, som äfven blifvit framstäldt och analyseradt af

ZSCHIESCHE, bildar grofkristalliniska krustor och erhålles, om

temligen koncentrerade lösningar af thalliumsulfat och cerosulfat

(det senare i öfverskott) blandas och lindrigt uppvärmas.

Thalliumcerosulfat har äfven blifvit framstäldt af DELAFON-

TAINE, som dock mig veterligen ej publicerat någon analys derå.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 63

Cerodikobolttriaminsulfat.

Ce, -'Og - (SO3)3 + Cosa (Hz Na - Og. (SO); + Hz 0.

WinG erhöll, då han till en varm lösning af cerosulfat

satte en het, koncentrerad lösning af luteokoboltsulfat, en vac-

kert gul kristallinisk fällning af ofvanstående sammansättning.

Cerodikoboltditriaminsulfat.

CEN OI(SON:3: + Co> (H3 No -0Of6-(SO)3 FÖ!

Detta salt är äfven framstäldt af Wine. Det erhölls af cero-

sulfat och roseokoboltsulfat, men uppstod endast då det senare

saltet var närvarande i öfverskott. Dubbelsaltet sönderdelas lätt

af vatten.

Ceroseleniater.

Liksom cerosulfatet kan äfven ceroseleniatet ingå föreningar

med olika antal kristallvattenmolekyler.

I. Ce, .O;.(Se O,);+6H, 0. En neutral lösning af cero-

seleniat afsatte vid afdunstning i värme (i vattenbad) ett af fina,

färglösa, stjernformigt grupperade kristallnålar bestående salt. Öfver

svafvelsyra eller vid upphettning till 100” förlorar detta salt 2

mol. H, 0; vid försigtig upphettning i luftbad bortgår hela

vattenhalten och vattenfritt seleniat återstår i form af ett hvitt

pulver, som vid starkare upphettning sönderdelas.

Till analys användes mellan papper utpressadt salt.

Analyser:

a) 2,2807 gram förlorade vid torkning i exsiccator 0,1157

gram i vigt. Profvet löstes derefter, reducerades genom kok-

ning med klorvätesyra och fäldes med svafvelsyrlighet. 0,6435

gram selen (torkad vid 100”) erhölls. Genom fitratets afdunst-

ning erhölls 1,5430v gram cerosulfat.

b) 1,2140 gram gaf 0,3495 gram selen och 0,3430 gram

cerosulfat.

c) 14088 gram gaf 0,9725 gram cerosulfat.

d) 0,5310 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0235

gram i vigt och vid upphettning i luftbad ytterligare 0,0495

gram.

64 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. C: s

(CST NER Sp dJJ.21. I, NS SITS — 393,89.

HATE 25-00-20 — — 29,28.

Vatten, bortgående öf-

ver SÖ, och vid 100? 5,07. -— — 4,42. 4,42 (2 mol).

Vätten(allt)p sars. oc slö NN 18jvan klase.

Troligen finnes äfven ett ceroseleniat med 5 mol. kristallvatten.

II. Ce, . Og. (Se 05); + 9JH, 0. Detta salt framstäldes på

två olika sätt. A. Då en lösning af ceroacetat upphettades med

öfverskott af selensyra 1 vattenbad utkristalliserade ett salt, som

mycket liknade de båda föregående, men som vid upphettning

till 100” endast förlorade helt obetydligt (0,32 proc.) i vigt.

B. Då en svagt sur lösning af seleniat fick afdunsta frivilligt

vid vanlig temperatur ända till torrhet, afsatte sig hvita, mycket

lättlösliga bollar och äfven dendritiska aggregater af ytterst små

kristaller. I fria luften förändrades de icke märkbart: De ut-

pressades väl mellan papper, innan de analyserades.

Analyser.

A) 1,5500 gram förlorade vid upphettning till 100” endast

0,0050 gram 1i vigt. Selenbestämningen gick förlorad. Genom

fällning med amoniumoxalat erhölls 0,6090 gram ceriumbioxid.

B) 0,4100 gram kokades med klorvätesyra och fäldes med

svafvelsyrlighet. 0,1150 gram selen erhölls. Ur filtratet fälde

amoniumoxalat 0,1610 gram ceriumbioxid.

I procent. Funnét. Beräknadt.

(ERUTAANAREO- FIG Jily89n Bl;ssunDINe

SEIenE us ie REA == "805

Måhända har det under B. anförda saltet snarare samman-

sättningen Ce, . Og - (Se O5); + 8H3 O. Denna formel fordrar

32,45 proc. Ce och 28,04 proc. Se. Analysen lemnar oafgjordt,

hvilken af dessa formler är den rigtigaste.

Något mot det oktaedriska sulfat svarande seleniat lycka-

des jag icke erhålla.

III. Ce, . Og. (Se O,); +12H, 0. Detta salt erhölls vid af

dunstning i exsiccator af en neutral seleniatlösning och bildade

hvita, blomkålslika, lättlösliga klumpar, fullkomligt liknande sal-

tet, II, B:

De utpressades väl mellan papper och afvagdes till analys.

Saltet förlorar vid torkning öfver svafvelsyra 7 mölekylet af sitt

kristallvatten.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 14. 65

Analys:

0,9022 gram förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 0,1222

gram i vigt. Återstoden löstes i vatten och gaf efter fällning

med oxalsyra 0,3316 gram ceriumbioxid. Selenbestämningen

gick förlorad.

I procent, Funnet. Beräknadt.

(FERLIN «ge ss : ASA IN

3,54. 13,66 (7 mol.).

Ceroseleniatet har liksom sulfatet egenskapen att vara mera

lösligt i kallt än varmt vatten. Om derföre en icke alltför ut-

spädd lösning deraf upphettas, så utfaller salt, som vid lösningens

afsvalning åter upplöses.

Kaliumceroseleniat.

Glen Og a(Se-Ojle-kölKS HOrSSS Ok

En portion selensyra mättades nåstan fullständigt med cero-

karbonat, en annan, ungefär lika stor, med kaliumkarbonat och

båda blandades med hvarandra. Vid den lindrigt sura blandnin-

gens frivilliga afdunstning afsatte sig inom kort hvita kristall-

krustor, som fullkomligt liknade kaliumcerosulfat. Saltet utpres-

sades mellan papper och torkades öfver svafvelsyra (hvarvid

blott en ytterst ringa vigtsförlust iakttogs). Det är märkbart lätt-

lösligare än kaliumceerosulfat.

Analyser:

a) 1,4620 gram kokades med klorvätesyra och fäldes med

svafvelsyrlighet. 0,4980 gram selen erhölls. Filtratet fäldes med

amoniak, hvarvid 0,2880 gram ceriumbioxid erhölls, och filtratet

från denna fällning gaf vid afdunstning till torrhet och återsto-

dens glödgning 0,6810 gram kaliumsulfat.

b) 1,7940 gram gaf 0,6025 gram selen. Filtratet fäldes med

amoniumoxalat. Fällningen glödgades och uttvättades med svafvel-

syrehaltigt vatten; filtratet och tvättvattnet afdunstades till torr-

het och återstoden glödgades. +0,3+30 gram ceriumbioxid och

0,8320 gram kaliumsulfat erhöllos.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b.

Getium ss ae IBA UR ANA

Källman «cc gu tes. 209 OSS NINA

elelr forsk 3406: JJ,58. FJD

Sannolikt finnas äfven andra, kaliumcerosulfaterna motsva-

rande, dubbelsalter af ceroseleniat och kaliumseleniat.

66 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Blandade lösningar af ceroseleniat och kaliumsulfat afsatte

vid frivillig afdunstning ett hvitt, kristalliniskt salt, som vid

analys befans innehålla (såsom medeltal af dubbla bestämningar)

2,05 proc. selen och 22,02 proc. cerium. Saltet kunde icke ge-

nom tvättning befrias från sin selenhalt, hvilken således ej kunde

bero på mekaniskt inblandadt ceroseleniat. Troligen hade selen

delvis substituerat svaflet uti kaliumcerosulfatet.

Amoniumceroseleniat.

Cen: OG (De 05) (HN) Osr5e ORO

Detta salt framstäldes genom att till en lösning af cerosele-

niat sätta kaustik amoniak och lösa den fällning, som dervid upp-

stod, medelst tillsats af selensyra. Lösningen fick afdunsta fri-

villigt. och afsatte dervid dubbelsaltet såsom gyttringar af små,

men väl utbildade, färglösa, prismatiska kristaller, hvilka utpres-

sades mellan papper och afvägdes till analys.

Saltet är lättlösligt. I luften vittrar det något och kristal-

lerna antaga småningom en i gult stötande färg. Vid torkning

öfver svafvelsyra förlorar saltet ungefär 1 molekyl af sitt kristall-

vatten (funnet 1,09 proc., beräknadt 1,72 proc.). VWVid 100”-blir

saltet vattenfritt.

Analyser:

a) 1,0550 gram förlorade i exsiceator 0,0115 gram i vigt.

Vid upphettning till 100” förlorade profvet ytterligare 0,1490

gram i vigt. Aterstoden gaf efter behandling med klorvätesyra

och svafvelsyrlighet 0,3100 gram selen.

b) 0,9390 gram lemnade 0,2765 gram selen och genom fil-

tratets afdunstning till torrhet 0,5050 gram cerosulfat.

c) 1,vu310 gram löstes och kokades med kaustikt natron.

Amoniakgasen upptogs i utspädd” klorvätesyra. 0,3375 gram ce-

riumbioxid och 0,11:15 gram kloramonium erhöllos.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. Ce

(Centum./ os 0 20 2 0SHERADESAE

Amonium . = SSG DG

Selenik .. fö t2Ji3SN Ad AG. — 30,34.

Matten s.cklo od. — — 15,46.

Då lösningar af ceroseleniat och amoniumsulfat blandades

och blandningen afdunstades i lindrig värme, erhöllos kristaller,

som dock tydligen ej alla voro af samma slag, hvarför de ånyo

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. 67

löstes i vatten. Den filtrerade lösningen afsatte vid frivillig af-

dunstning vid vanlig temperatur små färglösa kristaller, som vid

analys befunnos innehålla cerium, men blott ett ringa spår selen

och således troligen voro amontiumcerosulfat. Ur moderluten,

hvars halt af cer var obetydlig, utkristalliserade amoniumsulfat

och amoniumseleniat (7), det senare i vackra, rätvinkliga prismer.

Natriumeeroseleniat.

Ce- 06 -(Se05)3 + Näs. 05: Se 05 Hal

Två portioner selensyra mättades nästan fullständigt, den

ena med natrium-, den andra med cerokarbonat, och blandades.

Den något sura blandningen afsatte vid frivillig afdunstning efter

någon tid små färglösa, temligen lättlösliga kristaller, hvilka ut-

pressades mellan papper och rodde fill analys.

Saltet förlorar intet i vigt vid torkning öfver svafvelsyra

och knappast något (0,18 proc.) vid upphettning till 100”, men

vid 190”—200? bortgå 4 molekyler af kristallvattnet. Om kri-

stallerna någon tid utsättas för luftens inverkan, gulna de van-

ligen något.

Analyser:

a) 0,8500 gram förlorade vid 100” 0,0015 gram. Profvet

lemnade 0,2680 gram selen, 0,2870 gram ceriwmmbioxid (erhållen

genom fällning med amoniak) och 0,1400 gram natriumsulfat.

b) 0,9085 gram gaf 0,3100 gram ceriumbioxid och 0,1440

gram natriumsulfat.

c) 0,6575 gram förlorade vid upphettning till 200” 0,0525

gram i vigt. WäRoden gaf 0,2090 gram selen och 0,2260 gram

ceriumbioxid.

d) 0,8250 gram kokades, sedan selen blifvit afskild, med

kaustikt kali och gaf 0,2910 gram ceriumbioxid. Selenbestäm-

ningen gick förlorad.

I procent. Funnet. Beräknadt.

Ac b. (86 d.

(MER aber ae SG AT ANGIE, JANNA HSE LANT

Nat fn. sn da 33 OKI — = bör

Selentivs ut . 91,53. SEO = ÖA

Vatten, bortgåen-

de vid 2007... — NN AC — 7,30 (4 mol).

Måhända: håller saltet ej mera än 4 molekyler vatten. Ana-

lyserna lemna oafgjordt, hvilkendera formeln är den rigtigaste.

68 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Cerohyposulfat.

CET: Of (Så OJ ALE ON

Detta salt bereddes genom dubbel sönderdelning af cero-

sulfat och bariumhyposulfat. Den öfver svafvelsyra till siraps-

tjocklek afdunstade lösningen afsatte cerohyposulfatet i form af

mycket stora, hexagonala taflor.

Cerohyposulfatet är ytterst lättlösligt, men ej deliqvescent.

Det mellan papper utpressade saltet förlorar vid torkning öfver

svafvelsyra ej mindre än 20 molekyler af sitt kristallvatten. Så-

väl vid upphettning som vid längre tids stående i fria luften

sönderdelas saltet under afgifvande af svafvelsyrlighet; likaså vid

behandling med syror.

Analyser:

a) 1,0275 gram torkades i exsiccator till konstant vigt (hvar-

till åtgingo 3 till 4 veckor). Vigtsförlusten var 0,3050 gram.

Återstoden dekomponerades med utspädd svafvelsyra och gaf

0,4810 gram cerosulfat.

b) 1,2310 gram förlorade öfver svafvelsyra 0,3655 gram.

Profvet löstes, fäldes med amoniak och gaf 0,3515 gram ce-

riumbioxid.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. bi

(ÖETHANNES ört FALSE Hon Se Ve SÅRA RO DRAS DAD

Vatten, bortgående öfver SO, . . 29,68. 29,69. 30,30 (20 mol)

Cerohyposulfat är förut endast framstäldt af HEERESN. Han

erhöll det genom att lösa (lanthan- och didymbhaltigt) cerokar-

karbonat i undersvafvelsyra och beskrifver det såsom bildande

små, luftbeständiga fyrsidiga prismer. Det af mig undersökta

saltet var emellertid utan tvifvel hexagonalt. =

Cerosulfit.

(CEST (NV Bel

Då en lösning af ceroacetat försattes med en lösning af

svafvelsyrlighet, uppstod en hvit fällning af cerosulfit, som ge-

nast löste sig, men åter utföll vid tillsats af alkohol. Denna

fällning undersöktes dock ej. Det analyserade saltet erhölls ge-

nom att (vid vanlig temperatur) lösa cerokarbonat i svafvel-

lighetsvatten. Lösningen afsatte vid uppvärmning en hvit, lätt,

flockig, af små kristallnålar bestående fällning, som vid afsval-

ning åter löste sig. Denna fällning affiltrerades hastigt, utpres-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 69

sades mellan papper och torkades till konstant vigt i lufttomt

rum. Filtratet gaf vid uppvärmning en ny portion salt o. s. v.

Sulfitet befans vid pröfning ej innehålla ett spår af svafvelsyra.

Ofvanstående formel tillkommer det i luftpump torkade

saltet. Vid upphettning till 100” förlorar det högst obetydligt

(0,34 proc.) i vigt. Saltet upptager gerna syre ur luften.

Analyser:

a) 0,2965 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0010

gram i vigt. Profvet dekomponerades derefter med svafvelsyra

och gaf 0,2950 gram cerosulfat.

b) 0,4610 gram löstes, oxiderades med brom och vatten och

fäldes med klorbarium. +0,5545 gram bariumsulfat erhölls.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b.

(CERN co ora oda Bb ESBO = Blog

SVELAND SNS NE — 16,52. 16,84.

KLrAPRoTH erhöll genom frivillig afdunstning af en lösning

af (orent) cerokarbonat i svafvelsyrlighetsvatten ett i ljust ame-

thyströda nålar kristalliserande sulfit.

Ceroselenit.

I. Neutralt, Ce, . Og. (Se 0); +3H3 O.

Då en koncentrerad lösning af ceronitrat försattes med selen-

syrlighet, uppstod ej någon fällning, men vid tillsats af amoniak

utföll ett hvitt hydratiskt salt, som småningom i beröring med

luften antog en grågul färg. Om ceroacetat användes i stället för

nitrat, erhölls samma salt genast. I stort öfverskott af selen-

syrlighet löstes saltet. Fällningen affiltrerades, torkades på filtrum,

pulveriserades och torkades till konstant vigt öfver svafvelsyra.

Det torkade saltets färg var gulgrå.

Som af det föregående synes är ceroselenitet olösligt i vatten

och ättiksyra, lösligt i salpetersyra och en koncentrerad lösning

af selensyrlighet. Af klorvätesyra löses det med lätthet. Vid

upphettning till 100” förlorar det torkade saltet hälften af sin

wvattenhalt.

Analys:

0,2925 gram förlorade vid 100” 0,0100 gram i vigt och

lemnade derpå 0,0975 gram selen och 0,2350 gram cerosulfat.

170 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

I procent. Funnet. Beräknadt.

CIeramnay (44. Rs va E EA 2100,31 OSA

Selene: Sa NAN JJ:38. bi DIATNE

Vatten, bortgående vid. 1007, 3,42. 42, 0EEEm oh:

Filtratet från ett af ceronitrat, selensyrlighet och en till full-

ständig utfällning otillräcklig mängd amoniak beredt salt af-

dunstades till torrhet i lindrig värme. Återstoden behandlades

med vatten, som lemnade ett brandgult pulver olöst. Lösningen

innehöll amoniumnitrat, men äfven både cer och selen. Den

undersöktes icke närmare. Det brandgula saltet analyserades och

befans innehålla 40,31 proc. selen och 33,65 proc. cerium (medel-

tal af 3 öfverensstämmande analyser), hvaraf ingen sannolik

formel kan uppställas. Möjligen var detta salt ett ceriselenit.

II. Surt, HA 0, . (Se 0), +2H; 0:

För att erhålla detta salt behandlades cerokarbonat med en

temligen utspädd lösning af sublimerad selensyrlighet. Kolsyra

bortgick och alltsammans stelnade till ett hvitt gelé. Sedan nå-

got mera selensyrlighetslösning tillsats, tillslöts det kärl, hvari

beredningen försiggått. Efter ett dygn var geléet förvandladt

till en massa af små, rent hvita kristallnålar. Dessa affiltrerades,

tvättades med kallt vatten och utpressades väl mellan papper.

Saltet är luftbeständigt, olösligt i kallt vatten, men lättlös-

ligt i utspädda syror och löses äfven af öfverskott af selensyr-

lighet. Öfver svafvelsyra förlorar det nästan intet (0,35 proc.)

1 vigt.

Analyser:

a) 1,2900 gram i exsieccator torkadt salt löstes i mycket ut-

spädd klorvätesyra och fäldes med svafvelsyrlighet. 0,4810 gram

selen och 0,8360 gram cerosulfat erhöllos.

b) 0,9480 gram mellan papper utpressadt salt lemnade 0,3520

gram selen och 0,6140 gram cerosulfat.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b.

(ÖS sng ANS RON SEN BDT DANNE

Selel, cc se tv OKT NKTSSNAORONS:

BERZELIUS beskrifver i sin Lärobok (orent) ceroselenit som

ett hvitt, olösligt pulver och cerobiselenit (7?) såsom ett lösligt salt.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14, Til

Cerokromat.

Om cerosulfat blandas med kaliumkromat, uppstår en smuts-

brun fällning, som i luften mörknar allt mer och mer. Filtratet

från denna är 1 början klart, men grumlas efter någon tid af

en gulaktig fällning.

Kaliumbikromat åstadkommer 1 en lösning af ett cerosalt efter

några ögonblick en gul fällning.

Ingen af dessa fällningar undersöktes närmare.

Enligt BERZEuvS är cerokromat ett gult, olösligt pulver,

cerobikromat deremot ett lättlösligt, i små röda, genomskinliga

kristaller anskjutande salt.

PATTISON och CLARKE uppgifva, att de blandade ceritoxiderna

lösas i kromsyra och att, om de blandade kromaterna upphettas

till 110”, endast. cerokromatet sönderdelas under bildande af ce-

riumbioxid.

Ceromolybdat.

Enligt Brrzeuivs och HIisInger fäller amoniummolybdat ur

neutrala lösningar af cerosalter ett hvitt, flockigt, i vatten olös-

ligt, i syror lättlösligt salt.

Cerosilikat.

Såsom silikat förekommer cerium 1i naturen städse förenadt

med lanthan och didym, vanligen äfven med jern och alumi-

nium, ofta med erbium, yttrium och beryllium samt bildar mi-

neralierna cerit. cerin, orthit, gadolinit m. 1. fr sid. 9). Af

dessa är ceriten det, som innehåller cerium 1 största mängd.

Den är hittills endast funnen vid Bastnäs.

Ceriten är derb, kristallinisk (mycket sällan kristalliserad

och då, enligt NORDENSKIÖLD, 1 rhombiska systemet), till färgen

rödbrun eller rödgrå (pulvret är askgrått), skimrande, ogenom-

skinlig och osmältbar samt spröd med ojemnt brott. Dess eg.

vigt är 4,9 till 5,0. De äldsta analyserna derå har jag redan

(sid. 6—8) anfört; i nyare tider hafva KJIERULF, RAMMELSBERG,

HERMANN och NORDSTRÖM analyserat den med följande resultat:

(2 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

KJERULF. RAMMELSBERG. HERMANN. NORDSTRÖM.

SIS 200. IKE 21,346. 22,19:

(CEO EES ETOD 64,55. 60,987. 24,06.

AR EA 7,28. (700 35,37.

He RIRR TEEN VA is 1,54. 1,457. 3,92.

(FER rr KAS In. 1,649. 4.35.

FO CONELS ET: Sd Uggla 9,44.

JOTSASE MG 100,000.

ochkudessutom Al, 'O35- SES

Vismutglans . 3,58.

Kopparkis isak OM

Summa 99,52.

KJIERULF fann dessutom 3,27-proc. Mo5S, och 0,184 proc.

B3 D3-

DEMARCAY uppgifver sig i cerit hafva funnit små flittror af

metalliskt jern (måhända vismut?).

Cerokarbonat.

Cen: OG (CO): 0

Detta salt framstäldes genom att till en lösning af cerosulfat

sätta en varm, nyss beredd lösning af amoniumsesquikarbonat,

så länge fällning uppstod. Under liflig kolsyreutveckling bil-

dades härvid en ymnig, hvit, gelatimös fällning, som efter ett

par dagars stående i vätskan betydligt sjönk ihop och förvand-

lades till en massa af ytterst fina kristallnålar. Sedan saltet full-

ständigt uttvättats med kallt vatten (hvartill åtgick lång tid),

befanns det vid pröfning innehålla hvarken svafvelsyra eller amo-

niak. Det mellan papper utpressade saltet bildade en lätt, nä-

stan silfverglänsande ?) massa, som efter pulverisering och tork-

ning i exsiccator ofta antog en gulgrå färg. Äfven efter upp-

hettning till 100” var saltets färg gul. Detta härrörde troligen

från en partiell oxidation.

Karbonatet är alldeles olösligt i vatten. I öfverskott af

amoniumkarbonat är det obetydligt lösligt. Vid saltets bered-

ning är stundom den öfver fällningen stående vätskan färgad gul

af deruti upplöst cerisalt. Vid upphettning till 100” förlorar det

sin vattenhalt. Vid glödgning ger det ceriumbioxid.

DECOT=0S3P

?) Denna silfverglans iakttogs redan af VAUQUELIN.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. B. 2. N:O 14. Hd

Den uppgifna formeln tillkommer öfver svafvelsyra torkadt salt.

Analyser:

a) 0.5880 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,1010

gram i vigt.

b) 0,3130 gram behandlades med svafvelsyra i Winr'ska

apparaten. Vigtsförlusten var 0,0760 gram.

c) 0,7400 gram behandlades på samma sätt som föregående

prof. Vigtsförlusten var 0,1750 gram.

d) 0,5160 gram dekomponerades med utspädd svafvelsyra

och lemnade 0,5300 gram cerosulfat.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. Ce då

ering, SRA — — — 30,26. 30,55.

NOISE ale sie «a = 2 20165 — 24,17.

MENS SG EE STEL — — = MH

Profven ec) och d) voro af annan beredning än a) och b).

Cerokarbonat är förut "analyseradt af HISINGER, som derå

fann en formeln Ce, . Og. (CO); +6H,0O motsvarande samman-

sättning, samt af BERINGER och Czupnowicz, hvilka uppgifvit

dess formel vara Ce, . Os. (CO), +9H, 0. Enligt den sistnämnde

kan saltet ej utan sönderdelning befrias från sitt kristallvatten

och ej heller erhållas fritt från bioxid; renast erhålles det af

cerosulfat och amoniumsesquikarbonat, mindre rent af natrium-

bikarbonat, orenast af natriumkarbonat (förmodligen i följd af

inblandadt natriumcerokarbonat).

Basiskt cero (lanthan-, didym-) karbonat förekommer i na-

turen, tillsammans med fluorkalium bildande mineralet paristt.

(Jfr sid. 41.)

Kaliumcerokarbonat.

SO (CO), +K3. OS COT-SEH50:

En kokande lösning af kaliumbikarbonat försattes med en

lösning af cerosulfat. Härvid uppstod en hvit, volyminös fäll-

ning. Sedan alltsammans kokat ett par minuter, infördes såväl

fällning som moderlut i en flaska, som derpå helt och hållet

fylldes med rent vatten och tillslöts. Efter ett par dagar, hvar-

under flaskans innehåll alltsomoftast omskakades, hade fällningen

omvandlats till ytterst fina, lätta kristallnålar. Den öfver dem

stående vätskan var svagt gul. Saltet affiltrerades och utpressa-

des hastigt mellan papper (utan någon föregående tvättning) samt

egde då ett silfverglänsande utseende. Det utpressade saltet tor-

14 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

kades öfver svafvelsyra i tomt rum, hvarvid det antog en något

oulaktig färg, pulveriserades derpå och torkades ånyo i luft-

pumpen till konstant vigt. Det sålunda torkade saltet, hvars

färg var svagt gulgrå, afvägdes till analys.

Vid upphettning till 100” blir saltet vattenfritt.

Analyser:

a) O.7890 gram gaf 0O,2060 gram kolsyra (bestämd som

förlust).

b) 0,8090 gram glödgades svagt. Aterstoden utkokades med

vatten. Efter tillsats af klorvätesyra och kloramonium (för att

hindra ceriumbioxiden att gå genom filtrum) affiltrerades den

olösta ceriumbioxiden och filtratet afdunstades till torrhet. 0,4290

gram ceriumbioxid och 0,1580 gram klorkalium erhöllos.

c) 9,6480v gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0550

oram 1 vigt.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. e

(FEL grn ec FS EIO — 43,04. — 42.58.

[CALL föda dock tt So aik — 10,23. — 12,06.

KOSTA tek: gar Nen. olen ONE — — 27,15.

NICE UTE NGA hc fajt RE RE SR ERE Ale — in Öst TNOTSBE

Oaktadt bestämningarne af kalium och kolsyra utfallit be-

tydligt för lågt, är saltets formel likväl otvifvelaktig.

[Amoniumcerokarbonat. |

Någon sådan förening tyckes icke existera. Vid ett försök

att framställa densamma af cerosulfat och amoniumsesquikarbonat

förfors på fullkomligt samma sätt som vid framställandet af före-

gående salt. En hvit fällning erhölls, som snart nog blef kri-

stallinisk. Den öfver densamma stående vätskan var tydligt gul

och afsatte efter neutralisation med klorvätesyra och tillsats af

amoniak en ringa mängd cerhydrat. Fällningen utpressades mellan

papper och torkades 1 luftpump. Ännu efter mer än 14 dagars

torkning var saltets vigt ej konstant. Det uttogs likväl ur luft-

pumpen och analyserades, hvarvid det befans, att saltet ej inne-

höll ett spår amoniak. Det höll deremot 51,03 proc. cerium och

25,51 proc. kolsyra, hvilket temligen väl motsvarar förmeln

Cen mise NRO

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD: HANDL. B. 2: N:O 14. (5)

Natriumeerokarbonat.

STO: (CO): + 21 Nar 3 Oss OR

Detta salt framstäldes genom att till en kokande lösning af

natriumkarbonat sätta en lösning af cerosulfat, då fällning genast

uppstod. Kokningen fortsattes ännu ett par minuter, hvarefter

alltsammans häldes på en flaska, som fyldes med vatten och tillslöts.

Då efter några dagars förlopp (hvarunder faskans innehåll då och

då omskakats) den tunga, hvita fällningen ännu icke visat några

spår af omvandling till kristaller, affiltrerades den (filtratet var

alldeles fritt från cer), utpressades hastigt mellan papper och tor-

kades till konstant vigt öfver svafvelsyra 1 lufttomt rum. Det

sålunda erhållna, torkade saltet, som var grågult till färgen, af-

vägdes till analys.

Ett prof af saltet, som upphettades till 100—110”, antog

dervid en svafvelgul färg och förlorade 1,56 proc. i vigt.

Analyser:

a) 0,8310 gram — glödgades svagt och återstoden behand-

lades med saltsyrehaltigt vatten. Efter tillsats af kloramo-

nium kunde den olösta ceriumbioxiden affiltreras. Den vägde

efter glödgning 0,4030 gram. Filtratet afdunstades till torrhet

och gaf 0,2900 gram klornatrium.

Ds 0,6000 gram behandlades med svafvelsyra i W ILL'S appar

rat. NE ssfarlasten var 0Ö,1830 gram. Återstoden löstes i ko-

kande saltsyrehaltigt vatten och fäldes i kokning med kaustikt

natron. Fällningen glödgades och utkokades med saltsyrehaltigt

vatten. 0,2920 gram ceriumbioxid erhölls.

ec) 0,6200 gram behandlades med svafvelsyra i WiLr'ska

apparaten. Vigtsförlusten var 0,1900 gram.

d) 0,4360 gram dekomponerades med utspädd svafvelsyra.

Sedan öfverskott af denna afrökts, glödgades den af natrium- och

cerosulfat bestående återstoden svagt. Dess vigt var då konstant

och = 0,5280 gram.

I procent. Funnet. 3eräknadt.

a. bh: C: d.

ÖNA RT le il rer DD SM KOD BOR — OP Me

Ati Fris is kh elle ars si kö — — = mlas0n:

INOlsyrae cc os — 30,50. 30,64. — 31,25.

Ge, O; (SO,), + 2A (FE SO, : — — — 121,10. 120,45.

Såväl detta salt som de öfriga karbonaterna voro smittade

af ett spår bioxidsalt, som förorsakade deras gulgråa färg och

76 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

den gulaktiga färg, som deras lösningar i syror vanligen antogo.

I fullkomligt rent tillstånd äro de utan tvifvel hvita.

Cerofosfater.

ORO fosfat. Ce OS BO SS2E5O:

Då en neutral lösning af cerosulfat försattes med orthofosfor-

syra, uppkom en hvit fällning, som snart blef kristallinisk. Den

tvättades och torkades i exsiccator. Vid analys befans den emel-

lertid innehålla 8,61 proc. fosfor och 18,:2 proc. vatten, hvilket

angifver förhållandet mellan cerium och fosfor vara 4:93. Någon

häremot svarande antaglig formel kan ej uppställas. Då det alltså

var att förmoda, att saltet icke erhållits rent, bereddes det på

nytt på följande sätt: En temligen sur lösning af klorcerium för-

sattes med orthofosforsyra. Härvid uppstod ej någon fällning,

men då, efter tillsats af mera fosforsyra, alltsammans afdunstats

till torrhet i vattenbad och återstoden behandlades med vatten,

stannade fosfatet olöst i form af en hvit, slemmig massa. Denna

uttvättades fullständigt med kallt vatten (hvartill åtgick fere

veckor) och torkades sedermera 1 exsiccator, hvarvid den för-

vandlades till hårda, skarpkantiga stycken, som vid pulverisering

gåfvo ett hvitt pulver. Detta pulver torkades öfver svafvelsyra

till konstant vigt och afvägdes derefter till analys.

Saltet är olösligt i vatten, men löses utan svårighet af syror.

Vid upphettning till 100” förlorade ett prof 2 procent i vigt.

Analyser: :

a) 0,4200 gram löstes i salpetersyra och fäldes fullständigt

med molybdenvätska. Fällningen löstes i amoniak och lösningen

fäldes med talklösning. Efter tvättning, lösning 1 klorvätesyra

och omfällning med amoniak samt glödgning erhölls 0,1530 gram

magnesiumpyrofosfat.

b) 0,3990 gram förlorade vid 100” 0,0080 gram, och vid

derpå följande glödgning ytterligare 0,0450 gram i vigt.

c) 0,1480 gram löstes i salpetersyra och fäldes fullständigt

med molybdenvätska. Fällningen (innehållande 1,63 proc. fosfor)

torkades vid 100? och vägde 0,9650 gram.

d) 0,1720 gram löstes i salpetersyra. Lösningen fäldes med

oxalsyra och filtratet från denna fällning med amoniak. 0,1095

gram cerimmbioxid erhölls.

BIHANG! TILL K. SV. VET. AKAD.; HANDL. B. 2: N:O 14. äl

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. lor (& d.

SENT RENEE — « — — Hl68.. 130.

Fn StoRfe se a sc . 107: LÖR — 11.52.

Eivalvelt RE bl on: ec = IR = — 13,38.

Ehuru fosforbestämningarne utfallit alldeles för låga, torde

någon annan formel för saltet än den ofvan anförda likväl icke

vara möjlig.

I. Pyrofosfat, 3 | Oa- Pa Os +3H, 0.

Ceronitrat fälles af natriumpyrofosfat, men vid uppvärm-

ning löser sig fällningen åter till större delen. Den filtrerade

lösningen afsatte vid frivillig afdunstning tunna flagor af ett

hvitt salt, förmodligen ceropyrofosfat (ett prof befans vid analys

innehålla 15,49 proc. fosfor). För att erhålla pyrofosfatet i full-

komligt rent tillstånd, behandlade jag cerokarbonat med en

temligen utspädd lösning af pyrofosforsyra (nyss förut beredd

genom sönderdelning af silfverpyrofosfat med vätesvafla), som i

små portioner under lindrig uppvärmning tillsattes. Lösningen

afhäldes för hvarje gång och filtrerades. Slutligen återstod en

olöst massa (ÅA), som ej längre med pyrofosforsyra utvecklade

kolsyra. Efter tvättning och torkning i exsiccator var denna, af

pyrofosfat bestående, massa hvit och nästan sidenglänsande. Lös-

ningen afsatte inom kort små, hvita, svårlösliga, af nästan mi-

kroskopiska nålar bestående bollar (B), hvilka väl utpressades

mellan papper. De förlorade vid torkning öfver svafvelsyra en-

dast 0,14 proc. i vigt. A och B egde samma sammansättning.

Till analys användes öfver svafvelsyra torkadt salt.

Vid glödgning afgifver pyrofosfatet både sitt kristallvatten

och det basiska vätet, bundet vid syre (tillsammans 3!/, mole-

kyler). Två molekyler pyrofosfat gifva sålunda en molekyl cero-

tetrafosfat, Ce, .Og.P,O,, som är ett amorft pulver af ljus, 1

blågrått stötande färg.

Analyser:

A) 0,2165 gram löstes i utspädd salpetersyra och fäldes med

oxalsyra. 0,1000 gram ceriumbioxid erhölls.

B) a) 0,2525 gram kokades flere timmar med salpetersyra

och fäldes med molybdenvätska. Fällningen löstes i amoniak

och lösningen fäldes med talklösning. Efter omfällning, uttvätt-

ning och glödgning erhölls 0,1490 gram magnesiumpyrofosfat.

78 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

b) 0,3450 gram glödgades starkt och förlorade dervid 0,0615

gram i vigt.

I procent. ” Funnet. Beräknadt.

A. Ba. Bb.

(SETIUMY 2731 rok Ner bre — — 531,60.

Hosför uRåt ute ses -- 16,48. — 16,89.

Nattens ra. — — 17,82. 17,17 (33 mol).

Beräknas halten af cerium (såsom förlust) ur de båda sista

analyserna, erhålles som resultat 37,85 procent.

Cero (lanthan-, didym-) fosfat förekommer i naturen, bil-

dande mineralierna monaztit (edwardsit) och kryptolith (fosfo-

cerit). Monaziten innehåller äfven thorium och kryptolithen litet

jern. Enligt RADOMINSKI förekommer dessutom vid Kårarfvet

ett fluorhaltigt ceritfosfat (kårarfvit) Y).

Ceroarseniat.

Enligt HisingEr och BeErzEuvs fälles en lösning af klor-

cerium icke af fri arseniksyra. Då syran digergrades med (lan-

than- och didymhaltig) ceroxid, erhöllo de ett i vatten olösligt

salt, som löstes af arseniksyra 1 öfverskott. Lösningen innehöll

ett surt salt, som icke kristalliserade, men vid afdunstning in-

torkade till en färglös, genomskinlig, gelatinös massa.

Ceroformiat.

GerkOsE(CO ENA

Då lösningar af cerosulfat och amoniumformiat blandades,

uppstod icke genast någon fällning, men efter några minuter af-

satte sig ceroformiat i form af hvita, mycket små, af mikrosko-

piska kristallnålar bestående bollar.

Saltet utföll genast, då blandningen af cerosulfat och amo-

niumformiat uppvärmdes. Efter utpressning mellan papper bildar

det ett fint, hvitt, ytterst lätt pulver, som föga adhererar till

vatten, hvari det är mycket svårlösligt (1 del formiat fordrade

för att lösas omkring 360 delar myrsyrehaltigt vatten af 19”).

Saltet förlorar ej något i vigt hvarken vid torkning öfver svafvel-

syra eller upphettning till 1007”.

Såsom redan BERINGER och DELAFONTAINE hafva iakttagit,

kan formiatets halt af cerium ej bestämmas genom direkt glödg-

') Enligt mätningar af NORDENSKIÖLD är den s. k. kårarfviten emellertid

ej annat än monazit.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 79

ning !), emedan saltet vid upphettning försättes i en rörelse, lik

kokande vätskors, så att partiklar deraf tränga ut genom de

minsta mellanrum i det kärl, hvari upphettningen försiggår, och

dervid förbrinna ”raketartadt”.

Analyser:

a) 0,5705 gram i exsiccator torkadt salt löstes i saltsyre-

haltigt vatten och fäldes med natron. 0,3545 gram cerimum-

bioxid erhölls.

b) 0,2630 gram mellan papper väl utpressadt salt (af annan

beredning än föregående prof) dekomponerades med utspädd

svafvelsyra och gaf 0,2765 gram cerosulfat.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b.

NÖCTATIT NERE SL a Sa ale le endå on NOAA 20,49. 30,55.

BERINGERS uppgilt att saltet skulle innehålla kristallvatten (en-

ligt honom 4,31 proc., motsvarande formeln 3(Ce O; (COH);| +

2H, 0) tyckes sålunda icke besanna sig.

GÖBEL beskrifver formiatet såsom ett halmgult pulver.

Ceroacetat.

21Ce.. O:(CEHTO ar.

Detta salt bereddes genom att blanda lösningar af eqviva-

lenta mängder cerosulfat och bariumacetat samt upphetta bland-

ningen till kokning. Sedan bariumsulfat affiltrerats, fick filtratet

afdunsta till torrhet. Återstoden löstes i vatten och lösningen

sattes att afdunsta frivilligt vid vanlig temperatur. Den fick stå

så länge, att-afdunstningen ånyo gick ända till torrhet, hvarvid

saltet delvis sönderdelades, så att vid återstodens behandling med

vatten en hydratisk, rödaktig massa (troligen ett basiskt acetat)

stannade olöst. Den filtrerade, med litet ättiksyra försatta lös-

ningen afsatte vid afdunstning öfver svafvelsyra ceroacetat i form

af blomkålslika gyttringar af små, hvita, sidenglänsande nålar,

hvilka utpressades mellan papper och afvägdes till analys.

Saltet löses lätt i vatten, lättare i kallt än varmt. (Enligt

LANGE lösa 100 k.cm. vatten vid 27”,6 26,147 gram kristallise-

radt acetat, vid 95” endast 17,86 gram). Kristallvattnet. kan ej

genom upphettning bortdrifvas utan att saltet sönderdelas, hvil-

ket börjar inträffa redan vid omkring 130”.

LANGE uppgifver, att acetatet genom torkning öfver svafvel-

syra kan erhållas vattenfritt. Ett prof af det af mig erhållna

!) Vid ett försök, som jag gjorde, erhölls cerhalten mer än 6 proc. för liten.

boll) JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

saltet förlorade emellertid vid torkning i exsiecator endast 1,72

Proesri i vigt:

Vid glödgning ger acetatet en volyminös, af ceriumbioxid

bestående återstod.

Analyser:

a) 1,07+40 gram förlorade i exsiecator 0,0185 gram i vigt.

Vid glödgning erhölls 0,5395 gram ceriumbioxid.

b) 1,257v gram dekomponerades med svafvelsyra öch gaf

10390 gram cerosulfat.

I procent. Funnet. Beräknadt..

a. b.

(ETS LR Ekarne HADES 40,45. 40,35.

Acetatet är förut och med samma resultat analyseradt af

LANGE och CZzUDNOWICZ.

Enligt LANGE erhålles vid försigtig sönderdelning af ceri-

sulfat medelst bariumacetat em gul lösning (af ceriacetat?), som

till en viss grad tål uppvärmning och afdunstning, men vid star-

kare koncentrering reduceras och blir färglös.

Ceroozxalat.

CERN OSV

Omi en neutral lösning af ett cerosalt försättes med oxalsyra

eller amoniumoxalat, uppkommer en ymnig, hvit, ostlik fällning,

som snart bildar sega klumpar, hvilka åter efter ett par minuter

sönderfalla till ett snöhvitt, kristalliniskt pulver. År cerosaltets

lösning starkt sur, bildas fällningen småningom och är då ome-

bart kristallinisk. I ytterligt sura lösningar uppkommer ej nå-

gon fällning.

Osalatet är så godt som olösligt i rent vatten. 1 del (vatten-

haltigt) fordrar ej mindre än 8175 delar vatten af vanlig tem-

peratur för att lösas. Åfven i utspädda syror är oxalatet mycket

svårlösligt. Sålunda fordras vid vanlig temperatur omkring 375

delar normalsvafvelsyra (hållande 40 gram svafvelsyreanhydrid på

litern) för att lösa 1 del (vattenbaltist) oxalat. I koncentrerade,

starka syror löses oxalatet lätt.

Ännu efter fullständig utpressning mellan papper håller

oxalatet vid pass 1 procent hygroskopiskt vatten, som först efter

långvarig torkning öfver svafvelsyra fullständigt bortgår. (Ett

prof af saltet torkades ungefär 4 veckor i exsiccator, innan kon-

stant vigt erhölls; vigtsförlusten var då 0,98 procent.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 51

Vid upphettning till 100? förlorar saltet 71/, mol. vatten;

vid starkare upphettning vid lufttillträde kolas det och förglim-

mar sedan till (vanligen ljust orangefärgad) cerimmbioxid. Sker

upphettningen i en ström luftfri vätgas, erhålles enligt RAMMELS-

BERG ett blågrått, af sesquioxid bestående pulver.

Det till analys använda saltet var beredt af cerosulfat och

oxalsyra.

Analyser:

a) 1,0773 gram i exsiccator torkadt salt förlorade vid upp-

hettning till 100” 0,2067 gram i vigt och lemnade vid glödg-

ning 0,5175 gram ceriumbioxid.

b) 0,9351 gram mellan papper utpressadt salt gaf vid glödg-

ning 0,4470 gram ceriumbioxid.

c) 0,6545 gram mellan papper utpressadt salt förlorade vid

upphettning till 100” 0,1313 gram 1 vigt.

I procent. Funnet. Beräknadt.

a. b. Ce

(CEST mr SAS [DT KRETS 38,99. 38,80. — 39,31.

Vatten, bortgående vid

O0SE LOS ="1019:085). 1925 (Skolk):

BERINGER, RAMMELSBERG och MAYER hafva äfven erhållit

ofvanstående formel för oxalatets sammansättning. KJIERULF ger

saltet formeln Ce, . Og .(C, O,); +3H, O. GiBBS, som rekommen-

derar att qvantitativt bestämma cer (tillsammans med lanthan och

didym) genom direkt vägning af oxalatet, uppgifver att detta ämne

efter torkning vid 100” har sammansättningen Ce,.Og.(Cs O5)3 +

9H, 0. ErxK deremot påstår, att lufttorkadt oxalat håller 12 mol.

vatten, hvaraf 9 bortgå vid 100” äfvensom vid långvarig tork-

ning öfver svafvelsyra, men resten icke utan att saltet sön-

derdelas.

Enligt HoLzMANN kan oxalatet erhållas i väl utbildade kri-

staller (enligt mätning af LAnG hörande till monoklinometriska

systemet), om det löses i varm (icke kokande), ej för koncen-

trerad salpetersyra och lösningen afdunstas öfver kali. Det så-

lunda erhållna saltet har enligt FIOoLZMANN sammansättningen

Ce, Cs O,, +12H, 0. Vid ett af mig gjordt försök att erhålla

detta salt, sönderdelades emellertid oxalatet, så att endast kri-

staller af oxalsyra erhöllos.

1) Efter afdrag af 0.98 proc. hygroskopiskt vatten.

32 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Oxalatet är den enda af cerimms föreningar, som fått någon

praktisk användning. Det är nämligen af SIMmPson föreslaget att

användas såsom läkemedel (mot häftiga kräkningar hos hafvande

qvinnor).

[Kaliumceroozxalat. |]

Enligt uppgift af BErzELIvs skall ett sådant dubbelsalt exi-

stera. Någon analys derå är dock icke anförd. Trots flere för-

sök har det icke lyckats mig att erhålla något sådant salt. Då

cerooxalat i små portioner infördes i en kokande koncentrerad

lösning af kaliumoxalat, löste det sig temligen lätt. Den mättade

lösningen afsatte vid afsvalning en hvit kristallmassa, som vid

analys befans innehålla (i medeltal) 39,01 proc. kalium, 2,78

proc. cerium och 10,27 proc. vatten. Någon mot dessa tal sva-

rande antaglig formel kan ej uppställas, så att det undersökta

ämnet utan tvifvel endast var en blandning af kaliumoxalat och

cerooxalat. Det sönderdelades också af vatten och afskiljde der-

vid en ringa hvit fällning, utan tvifvel cerooxalat.

Då en varm lösning af kaliumbioxalat sattes till en koncen-

trerad lösning af ceronitrat, uppstod en hvit fällning, som vid

analys visade sig innehålla (i medeltal) 37,68 proc. cerium men

blott 0,74 proc. kalium, och således ej var annat än cerooxalat,

som vid sin utfällning släpat med sig något kaliumoxalat.

Cerosuccinat.

21080 (Ca TON NIRO.

Detta salt, som framstäldes redan af BERZELIUS och HISINGER,

är analyseradt af Czupnowicz. Hvit, kristallinisk fällning, som

erhålles af cerosulfat och amoniumsuccinat. Saltet är lösligt i

syror (enligt BERZELIUS ej 1 bernstensyra) och i öfverskott af

amoniumsuccinat. Ofvanstående formel tillkommer lufttorkadt

salt. Kristallvattnet bortgår vid 100” till större delen, vid 150”

fullständigt.

Cerotartrat.

CEO ASO ONT

Blandningen af cer-, lanthan- och didymoxid förenar sig di-

rekt med vinsyra till ett svårlösligt salt, som enligt VAUQUELIN löses

i öfverskott af vinsyra, enligt BERZELIUS deremot ej är lösligare

i vinsyra än i vatten. CzupNOWICZ, som analyserat saltet, erhöll

det af cerosulfat och amoniumtartrat såsom en hvit, amorf, voly-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2, N:O 14. Sö

minös fällning, lättlöslig i syror, alkalier och alkalitartrater, olös-

lig i öfverskott af cerosulfat. Vid upphettning till 100? blir

saltet vattenfritt.

Ceroparatartrat.

Ce, . 0; . (C, Hj O,); + IH, 0.

Detta salt är äfven analyseradt af CzupnNowicz och enligt ho-

nom i alla afseenden fullkomligt likt föregående salt. Enligt BE-

RINGER är saltet lätt lösligt i fri drufsyra, men ej i ättiksyra.

Cerocitrat.

20CeO,s 0, HOTEL 0:

Czupnowicz erhöll vid blandning af lösningar af cerosulfat

och natriumeitrat en hvit, i början voluminös, sedermera kristal-

linisk fällning, löslig i syror (äfven i citronsyra) och i natrium-

citrat, olöslig i öfverskott af cerosulfat. Lufttorkadt salt eger

ofvanstående sammansättning; vid 100” bortgå 2 molekyler af

kristallvattnet.

Cerocitratets ' lösning i citronsyra afsätter enligt BERZELIUS

vid afdunstning ett surt salt i form af en gul, gummilik, icke

kristalliserande massa.

Cerobenzoat.

GerOsei (Ch EO) anta JEROS

Detta salt framstäldes redan af HISINGER och BERZELIUS, men

har i rent tillstånd först af Czupnowicz blifvit undersökt. Han

erhöll det af cerosulfat och amoniumbenzoat såsom ett kornigt

kristalliniskt, i vatten svårlösligt pulver, som lätt löstes af syror

och af öfverskott af cerosulfat, men var olösligt i öfverskott af

amoniumbenzoat. Kristallvattnet bortgår fullständigt vid upp-

hettning till 1007”.

Cerohippureat.

Ger OF (CE EHINONsEEEEO DV:

CzUDpNOWICZ framställde detta salt af cerosulfat och amonium-

hippureat; det afskiljde sig först efter någon tid och bildade

gyttringar af mikroskopiska nålar. Saltet är lättlösligt i syror

(äfven hippursyra) och i en lösning af cerosulfat, men olösligt i

alkalihippureater. Vid 100” blir det vattenfritt.

!) CZUDNOWICZ uppger vattenhalten vara '/, molekyl större, men mot hans

analyser svarar ofvanstående formel bättre.

54 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

IH. Cerisalter.

Cerinitrat.

Glödgad, ren ceriumbioxid är nästan olöslig i salpetersyra,

men cerihydrat löser sig deruti. Denna lösning gifver enligt

DELAFONTAINE vid afdunstning en gulröd, honingsliknande, deli-

qvescent massa, som efter afdunstning till torrhet och upphett-

ning till 100” lemnar en återstod, hvilken af vatten fullständigt

löses till en opaliserande vätska. Denna lemnar vid afdunstning

till torrhet en röd, hartslik massa, som är ett basiskt salt.

Cerinitratet kan ej erhållas i kristaller, men ger med andra

nitrater kristalliserande dubbelsalter. En lösning af nitratet sön-

derdelas lätt, såvida den ej håller fri salpetersyra.

Om man i en stor qvantitet hett, salpetersyrehaltigt vatten

ingjuter en koncentrerad lösning af cerinitrat, afskiljas gula floc-

kar af ett basiskt nitrat. Detta salt är lättlösligt i rent, men

olösligt i salpetersyrehaltigt vatten. Torkadt öfver svafvelsyra

bildar det ljusgula, ogenomskinliga stycken, hvilka enligt ERK

hafva sammansättningen Ceg H; N,; Om.

Enligt ÖrpDwAY kan” man genom direkt förening af ceri-

nitrat och cerihydrat erhålla ett lösligt, trebasiskt nitrat; tillsats

af mera hydrat förorsakar bildandet af ett gult, olösligt salt.

Genom behandling med bariumkarbonat kan man likväl erhålla

ett serbasiskt lösligt nitrat; ytterligare tillsats af bariumkarbonat

förorsakar fullständig fällning.

Kaliumcerinitrat.

2106-504 -(NOarri 1 Os (NOJ 350)

HOoLZMANN erhöll detta salt genom att blanda lösningar af

lika delar cerinitrat och kaliumnitrat. Vid blandningens afdunst-

ning öfver klorkalcium och kalk erhöllos jämte kristaller af ka-

liumnitrat vackra, gulröda, deliqvescenta sexsidiga prismer af

ofvanstående sammansättning. Vid upphettning blir saltet blod-

rödt, dekrepiterar och smälter.

Amoniumcerinitrat.

210e 105- (NOJ, + (HAN), OL NOSEL POLO:

Detta salt, som äfven blifvit analyseradt af HOLZMANN, erhölls,

å samma sätt som föregående salt, af cerinitrat och amonium-

P g >

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 5)

nitrat och bildade små, orangeröda, deliqvescenta, vårtlikt hop-

gyttrade sexsidiga prismer.

Natriumcerinitrat.

Detta salt, erhållet på samma sätt som de båda föregående,

bildar enligt HOoLZMANN fina, gulröda nålar. Han erhöll likväl

dubbelsaltet alltid så förorenadt af natriumnitrat, att han ej kunde

söra någon analys derå.

HoLZMANN uppgifver sig äfven hafva erhållit kristalliserande

dubbelsalter mellan cerinitrat och nitrater af magnesium, zink

och nickel och anför äfven analyser å dessa dubbelsalter. Enligt

nyligen gjorda undersökningar af ZSCHIESCHE och RAMMELSBERG

äro dessa föreningar emellertid ej annat än de förut (sid. 49)

omnämnda dubbelsalterna med ceronitrat. Deras röda färg och

halt af bioxid är endast förorsakad af mekaniskt inblandad mo-

derlut, hvarifrån de genom upprepade omkristallisationer kunna

befrias.

Med nitrater af barium, calciwm, jern, mangan, kobolt, krom,

koppar och bly ingår cerinitratet enligt FOLZMANN icke någre

föreningar.

Cerisulfater.

Vid lösning af ceriumbioxid i varm, koncentrerad svafvel-

syra erhålles en rödgul vätska, som vid ytterligare uppvärmning

mörknar, men vid afsvalning antager en vacker guldgul färg.

Ur denna lösning ansköt vid afdunstning ett i vackra, genom-

skinliga, stjernformigt grupperade prismer kristalliserande salt af

suldgul färg. Vid försigtig upphettning förvandlades detta salt

till cerosulfat. 0,5325 gram mellan papper pressadt salt lemnade

0,3365 gram cerosulfat, motsvarande en halt af 30,92 proc. ce-

rium. Vid upphettning till 110” förlorade saltet 2,20 proc. i

vigt, men sönderdelades dervid, likasom ock vid behandling med

vatten, då ett hvitgult, basiskt salt afsatte sig. Måhända var

detta guldgula salt detsamma som RAMMELSBERGS första salt. Det

undersöktes icke vidare.

Cerisulfaterna hafva blifvit undersökta af HERMANN, MARIGNAC,

RAMMELSBERG, CZUDNOWICZ, /SCHIESCHE och ERK. Dessa kemister

hafva i allmänhet kommit till mycket olika resultat, hvilket väl

till en stor del får tillskrifvas cerisalternas obeständighet oah be-

nägenhet att öfvergå till cerosalter, hvartill de enligt ZSCHIESCHE.

delvis reduceras till och med af filtrerpapper.

56 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

RAMMELSBERGS undersökningar torde väl emellertid med skäl

kunna anses för de noggrannaste, hvarföre jag här hufvudsak-

ligen anför dem.

1.,140e31:107 -(S05); +81CeHO0F (SO) STEN

Detta salt, hvilket, såvida man ej vill antaga tillvaron af en

oxid Ce; Os, måste liksom åtskilliga af de följande anses för ett

dubbelsalt af cero- och cerisulfat, erhålles enligt RAMMELSBERG

vid behandling af -ceriumbioxid med öfverskott af svafvelsyra

äfvensom, ehuru i mindre mängd, vid upplösning af basiskt ceri-

sulfat i utspädd svafvelsyra. Saltet, som endast kristalliserar vid

närvaro af fri syra, anskjuter i små reguliera, hexagonala, orange-

färgade prismer, hvilka enligt ScHABUS äro dikroitiska. Vid be-

handling med hett vatten förvandlas de, såsom MOosANDER först

iakttog, till en seg, klibbig, hartsartad och i syror svårlöslig

massa. Af en större mängd vatten sönderdelas saltet och af-

skiljer det basiska saltet III. Vid upphettning öfvergår det först

till cerosulfat och sedermera, vid stark glödgning, till cerium-

bioxid.

Enligt Czupnowrcz håller saltet 27 molekyler vatten.

HERMANN och ZSCHIESCHE uppställa helt andra formler för

detta salt. Enlig den förre har det sammansättningen Ce, Os,

2Ce 0,, 9503, 27H, 0 ?); enligt den senare åter formeln 4Ce,0,,

6Ce 05, 27503, SIH, 0-3).

IT. Ce OT (SOLO

Detta salt erhålles enligt RAMMELSBERG ur moderluten från

föregående salt samt vid lösning af följande salt i svafvelsyra.

Det bildar en svafvelgul,” kristallinisk massa, som endast genom

tvättning med absolut alkohol kan befrias från vidhängande fri

syra. Saltet löses i vatten med gul färg, men lösningen grum-

las snart, 1 det att basiskt salt (IIT) afskiljer sig. Vid upphett-

ning till 200” förlorar saltet sitt kristallvatten; vid glödgning ger

det ceriumbioxid.

') RAMMELSBERGS formel är visserligen Ce, S; O,, + 21laq (då Ce = 92) och

håller således !/, mol. H, O mer än den här antagna, men denna skilnad

torde utan fara kunna förbises.

?) 2((Ce 0), (SO;);) + Ce, O,, 380,+27H, O, då Ce = 92,

?) (Ce 0); (SO3)s + Ce, 03. 3S0,+27H, O, då Ce= 92.

BIHANG IILL-K, SV. VET. AKAD. HANDI. B. 2: N:O 14. ST

ErK erhöll samma salt, men med större vattenhalt, i form

af druflika aggregater, som först voro bruna, sedan gula och

egde sammansättningen Ce.O,.(SO,), +7H, 0.

ZSOCHIESCHE påstår, att det gula sulfatet endast är en varie-

rande blandning af cerosulfat och föregående salt. Emligt HER-

MANNS analyser skulle det deremot hafva sammansättningen Ce, Os,

18Ce O,, 4550,;, 126H, O 1). HERMANN anser emellertid sannolikt,

att det finnes flere gula cerisulfater af olika sammansättning.

(503)3

SETS

+ 5H,, 0), erhålles som en gulhvit fällning vid behandling af något

af de båda föregående salterna med vatten. Om tillräckligt med

TIT. Basiskt cerisulfat, Ce, S,O,,+6H,O (eller (Ce0),.0

vatten användes, blir sönderdelningen så fullständig, att filtratet

blir färglöst och endast innehåller cerosulfat. Saltet är mycket

svårlösligt (enligt MOosAnper fordrar det 2500 delar vatten för att

lösas); i svafvelsyra löses det lättare och ger då åter salterna I

och II. Vid långvarig upphettning i vattenbad förlorar saltet

enligt RAMMELSBERG 6 molekyler vatten; vid upphettning till

200” börjar svafvelsyra bortgå.

ERE uppställer för det basiska sulfatet en formel, som (på en

BORRA ; y (SO: 6 ;

atom, väte när) är — (Ce 0), Og. Hm +6H,O och således en-

dast med en molekyl vatten skiljer sig från RAMMELSBERGS?). ERK

iakttog för öfrigt, att saltet vid långvarig uttvättning eller ut-

kokning med hett vatten småningom förlorar sin svafvelsyra.

Detta bekräftas al RAMMELSBERG.

MARIGNAC ger det basiska sulfatet sammansättningen Ce, 03,

12Ce 05, 1250, 21H, 0 3), men har dervid utgått från en alltför

hög atomvigt för cerium (jämför sid. 15).

HERMANN antager tillvaron af tvänne basiska sulfater: det

första erhålles på samma sätt som RAMMELSBERGS och har sam-

mansättningen Ce, Os, 18Ce O,, 1850,, 36H, 0 samt ger vid

lösning i svafvelsyra både saltet I (dock i ringa mängd) och sal-

tet II; det andra erhålles vid utspädning af en lösning af ce-

1) 2[(Ce 0), (SO;)3] SE 31 Ce, Os, 380,! +42H O, då ceriums atomvigt antages

vara 92.

2) ERKS formel är egentligen Ce, HSO; +2H,0, då Ce = 92.

3) Den af MARIGNAC uppstälda formeln är 3Ce O, 2Ce, O,. 450,, TH, O,

därCe== 92.

55 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

riumbioxid i svafvelsyra, har sammansättningen 6Ce 05, 3503,

5H, O och ger vid lösning i svafvelsyra ST saltet II ?).

Kaliumcerisulfater.

Det tyckes som om flere sådana funnes. De af olika för-

fattare uppgifna formlerna afvika betydligt från hvarandra. Den

enklaste och sannolikaste är

CEO, (SON + 2045-057 SONEN

hvilken enligt MARIGNAC tillkommer de små, gula, glänsande,

sneda, rhombiska prismer, som erhållas vid frivillig afdunstning

en blandning af lösningar af hexagonalt cerisulfat och kalium-

sulfat. Saltet ger vid svag glödgning en af cerosulfat och ka-

liumsulfat bestående återstod. Det förekommer alltid förorenadt

af en gulbrun, svårlöslig fällning, hvars sammansättning enligt

en analys af MARIGNAC motsvarar formeln 7Ce, 03, 6Ce O,, 15K3 O,

48503, 21E; O'>).

Då koncentrerade lösningar af cerisulfat (I) och kaliumsulfat

blandas, uppstår en citrongul, kristallinisk fällning, som enligt

MOosaANDER är olöslig i en mättad lösning af kaliumsulfat, men

sönderdelas af vatten under afskiljande af ett basiskt salt (III).

Vid glödning blir det hvitt, förlorar syre och svafvelsyra och

lemnar en af cerosulfat och kaliumsulfat bestående återstod. Saltet

har blifvit analyseradt af HERMANN och RAMMELSBERG. Enligt

den senare har den gula fällningen en vexlande sammansättning,

till följd deraf att den är en blandning af åtminstone två olika

dubbelsalter af formlerna 2Ce, 03, 6Ce O;, 9K,0, 2750;, 18H; O

samt Ce, 05, 30810, 9K5 0, LSSOFSLHS OP)

Amoniumcerisulfat.

Enligt MArIGNAC erhålles detta salt på samma sätt som ka-

liumsaltet, hvarmed det tyckes vara isomorft, och ebildar icke

mätbara, orangefärgade kristaller, hvilka vid glödgning gifva ce-

riumbioxid.

1) HERMANNS formler äro (då Ce = 92) 4(Ce O, S03) + 3Ce, Os, 2503 +

12H, O samt 3(Ce O, 503) +3Ce, O;, 2S0,+ 5H, O.

2) MARIGNACS formel är egentligen (då Ce 25G 2) 8(CeO, 503) + Ce,O,, 350; +

S(K, 0; SO;)+ 7H, 0.

3) RAMMELSBERGS formler äro, då Ce =92,

e(i02 NN 50;) + Ce, Oz, 3503 + 6H, O samt

3K, Ol

9 ice Oj 150;) 1 Ce, O;, 3503+6H, O.

BIHANG TILD K. SV. VET AKAD. HÄNDE. oB. 20 N:O 14. SJ

RAMMELSBERG uppgifver, att tvänne amoniumcerisulfater exi-

stera. Om lösningar af cerisulfat (1) och amoniumsulfat blandas

och blandningen uppvärmes, afsätter sig en af små gula kristaller

bestående , fällning; vid frivillig afdunstning åter bildas stora,

orangeröda, trikroitiska, fyrsidig a prismer, hvilka äro Jäktlöskioe

i vatten och vittra något i luften. Fällningen har sammansätt-

ningen Ce, O;, 6Ce O,, 12(H, N), O, 27503, 12H, O!), för kri-

stallerria uppställer RAMMELSBERG en föga antaglig formel ?),

hvilken emellertid så föga skiljer sig från den dena formeln

Ce. 04. (SO3)> + IH, NO 0,.S0,1+3H,O, att man (trots RAm-

MELSBERGS 1 hans senaste uppsats uttalade invändningar deremot)

kan antaga, att denna är den rätta. Båda salterna gifva vid

glödgning ren ceriumbioxid.

Cerikoboltaminsulfater.

Då en mycket sur lösning af cerisulfat i värme filles med

en sur, mättad lösning af luteokoboltsulfat, uppstår en vackert

gul, i öfverskott af svafvelsyra olöslig fällning, bestående af mi-

kroskopiska, hexagonala prismer. Användes roseokoboltsulfat, så

erhålles ett orangefärgadt eller brunt, otydligt kristalliniskt dubbel-

salt, som sönderdelas af vatten. Båda salterna äro undersökta af

WiNG, men de formler, hvartill han kommit, kunna svårligen

vara rigtiga (de förutsätta nämligen tillvaron af oxiden Ce, Oj

eller, om 08-99 ESO:

År det Ruvända cerisulfatet förorenadt af didym, blifva fäll-

ningarne äfven didymbhaltiga.

Ceriseleniter.

Neutralt ceriselenit är enligt BERZELIUS ett gult pulver (jäm-

för sid. 70), som vid glödgning ger oxid. Ceribiselenit är lösligt

och intorkar till en gul, förnisslikeande massa, som vid upplet

ning blir hvit, Sö oeknlig och kristallinisk (d. v. s. öfvergår

till erbgaln:

Cerikarbonat.

HISINGER framstälde detta salt genom att fälla cerinitrat (för-

orenadt af lanthan och didym) med amoniumkarbonat. Fällningen

Di ci ENA 50, |+ Ce, 05, 350, +4H, O, då Ce antages = 92.

Ce O ff

2 = ) 120 N (0) I Y 2Q 1 o Y

2) Re ö da 1805 ]+ Ce, 03, 350; + 6H, O, då Ce = 92,

a |

920 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

var mindre hvit och volyminös än cerokarbonat och innehöll, att

döma efter de tal, HISINGER anför, !/, molekyl kristallvatten.

Ceriums sulfosalter.

Allt hvad som om dessa är bekant härrör från undersök-

ningar af BErRzELuUVS, hvilka äro gjorda med af lanthan och di-

dym förorenadt material.

Cerosulfokarbonat tyckes vara lösligt, emedan klorcerium ej

fälles af sulfokarbonater.

Cerosulfotellurat är en gul, sig långsamt afsättande fällning,

som småningom blir brun.

Cerosulfarseniat är, vare sig saltet är neutralt eller basiskt,

en blekgul fällning.

Cerisulfarseniat är en hvitgul, i vatten obetydligt löslig

fällning.

Cerosulfarsenit är en vacker, orangegul fällning, som vid

svag glödgning smälter till en genomskinlig massa, hvilken vid

starkare upphettning afgifver arseniktrisulfid, men likväl för-

blifver genomskinlig. Denna massa kan lätt genom upphett-

ning: vid lufttillträde förvandlas till ett sulfat.

Cerosulfomolybdat är en mörk, nästan svartgrå fällning, som

vid torkning ger ett mörkbrunt pulver.

Cerisulfomolybdat är ett brunt, i vatten lösligt salt. Ur den

mörkgula lösningen fäller amoniak ett basiskt, brunt, slemmigt salt.

De båda motsvarande hypersulfomolybdaterna äro röda, olös-

liga fällningar. |

Cerosulfowolframat är en gul fällning, som först efter 24

timmar afsätter sig.

Ändamålet med detta arbete har varit att söka skaffa några

bidrag till afgörandet af den omtvistade frågan om ceriums atom-

värde. I hvad mån detta lyckats, derom må andra döma. Jag

vill dock påpeka svårigheten af att, om cerium antages vara

tvåatomigt, på ett tillfredsställande sätt kunna i enlighet med

den nyare kemiens theorier förklara sådana fakta, som att cerium

endast förmår att binda tre af ferrocyanens fyra frändskaps-

enheter, men deremot alla sex hos ferricyanen, att den fyratomiga

pyrofosforsyran och den tvåatomiga selensyrligheten med cerium

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. 91

gifva sura salter, i hvilka endast en atom basiskt väte ingår

0. S. V., för att icke tala om alla dessa sulfater, seleniater och

dubbelsalter, i hvilkas formler, om de skrifvas med atomvigten

Ce = 92, tretalet skulle komma att ingå på ett genom sin fre-

qvens högst egendomligt och oförklarligt sätt.

För det fullständiga afgörandet af denna fråga vore ett nog-

grant bestämmande af specifika värmet hos metalliskt cerium

utan tvifvel af största vigt. (Den af MENDELEJEW utförda un-

dersökningen (se sid. 19) var nämligen, efter hvad han sjelf

uppgifver, gjord med ej fullt tillförlitligt material.) Till dess en

sådan bestämning blifvit gjord, äro de båda åsigterna angående

ceriums atomvärde endast två hypotheser. Det tillhör vetenskapen

att bestämma sig för den sannolikaste.

Jag vill slutligen här bifoga en förteckning på de af mig

undersökta salterna, deri deras formler för jämförelsens skull

skrifvas "både enligt det äldre och nyare föreställningssättet.

Co=NNN Ce =92.

Ce:Cl. + TH, O. Ce Cl;-+ 5H, 0: (!).

Ce'Cl; + 4Eg Cl, + 10H, 0. 3Ce Cl, + 8Hg Cl, + 20H, 0.

3Ce Cl. +4Hg Cl, +x H, 0. 9Ce Cl, + 8Hg Cl, +x H, 0.

Ce Cl; + Pt Cl, +13H, 0. 3Ce Cl, + 2Pt Cl, + 26H, 0.

Ce Cl; + Au Cl; +13H, 0. 3Ce Cl, + 2Au Cl; + 26H, 0.

Ce Br; + Au Br, + 8H, 0. 3Ce Br, + 2Au Br, + 16H, 0.

Ce, Fl; + H, 0. 3Ce Fl, + H, 0.

Ce(CNS); +7H,0. Ce (CNS9S), + 5H, O (?).

Ce (CNS); + 3Hg (CN), +12H,0. Ce (CN59), + 2Hg (CN), + 8H, 0.

CeK.(CN);Fe+3H,0. Ce; KK. [(CN); Fel, + 6H, 0.

Ce, (CN),. Fe, + 8H, 0. Ce, (CN),., Fe, + 8H, 0.

Ce, [(CN),. Pt]; +18H,0. Ce .(CN),.Pt+6H,O.

Ce.O3. (NO); + 6H, 0. Ce.O,.(NO,), +4H,0O.

CESOTI(CION:— SELL 0. Ce .0,.(C103), + 6H, 0 (2).

Ce.O3;.(JO,);+2H,O. 3(Ce.O,.(JO),)+4H, 0.

CEORE(SO0N: + 50. 3(Ce.O,.SO0,)+5H, 0.

Ce,.0O;.(SO,);+ 6H, 0. CerOFSOT-T 20.

CesrO (SO); SE, 0. I(Ce:05- SON SEO:

Ce,-0, (SO,)s+ IH, 0: Ce.O,.S0,+3H, 0.

CesOF(SON: + 12H,0. Ce0550;- £E50:

CEO 505)3 + 3(K,-05.505): CEO SOT FE ROSISO

Ce;.0; (SO); + 2(K,.0,.5SO0,) +2H,0. 3(Ce.0,:SO,)-F2(K,.0,.5S0,)+2H,0.

Cer==M38!

Ce, .0;.(S0,); + (HN), .0,. SO, + 8H30.

GerkOj. (S05)3-t Nas 03150; H2TIRO.

Ce): 03:(5e.05)3--6EH, 0.

Ce 05(Se05)3-r JEHTO:

Ce,. 0;. (Se 0,); + 12H, 0.

Ce: OF (5053 5(K3.:03SE0,):

Ce, 05. (Se07)3 + (HAN), .0,.Se0, +

9H, 0.

05. (Se0,)3 + Na, .0,. Se0,+5H,O.

ÖBO:

CEO O)T SEO:

CerORReORO:

CeH.0,.(Se0),+2H,0.

Ce,.0;.(CO),+5H, 0.

Ce,.07.(CO); + K,-0,. CO-+3H, 0;

Ges. 07: (CO), -2(Nay.0,.C0)-+2H,0-

Ce.0,.PO+2H,0.

CBI OF:

Ce. 0,.(CHO)g3.

:20Ce.03.(C,H,0);) +3H,0:

Ce OF(C;ON;F9EO.

Ce,.

CET

JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR.

Ce==0M

3(Ce.O,.SO,)+(H,N),.O0,.SO,+8H,0.

3(Ce.O,.SO;)-+Na,.0,.50;-+2H,0.

Ce rOrISe0 TERO

Ce.0O,.Se0,+3H,0.

Ce.O0,.Se0,+4H, 0.

3(Ce.O,.Se0,)+5(K,.0,.5e 05).

'3(Ce.O,.Se 0.) + (H, N),.O,.Se Oj -+

9H, 0.

3(Ce.O,.Se 0,)+Na,.0,.Se0,+5H,0-

03,05 HOTEN.

CET ORISOETERO:

CERORSSOT ENN

3(CesO3:Sel0)E SeOO:

3(Ce-0,.C0)+ 550.

3(0e 07.00) +EK3:03-0OENSHSO:

3(Ce.0,.CO)+2(Na,.O;. CO) +2H,0-

GELON (BON END:

Ce EH 05 (PO act RO

UeOT (CEO

GBs0 CERRO O.

Ger ONICN OSSE

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 15.

GRUNDDRAGEN

EN METHOD FÖR BERÄKNINGEN AF ABSOLUTA STÖRINGAR,

MED HUFVUDSAKLIGT AFSEENDE PÅ DE SMÅ PLANETERNAS BANOR

HUGO GYLDÉN.

(MEDDELADT DEN 10 JUNI 1874.)

LK ee

STOCKHOLM, 1875.

A; NORSTEDT & SÖNER

KONOL. BOETRYCEARE.

2 5 ; OG SMA HR

2 0 t Ån

bat Ara ia akne mi

bl ÄARHaTaNALS ÅND 20 ÅT: ÄKTA tj

AR Fävivo Dave

( Irbi lan, 6 vad TaArmaastit)

Aer HAdNrINT Me

Te ”

OR oTn ba NB STL

kik AN i <Å Å I å ; | Fe f fr pod Ne

; | ' ' mL LJ

a NAV | TM Le / | FAR fo q RN

HAR GR NRA MER UUSDAGT UTA SP KOKT Jä SA FARS Er ee

; Sa

Med anslutning till en föregående uppsats om beräknin-

gen af de små planeternas relativa störingar, skall jag i den

föreliggande försöka att utveckla en method, enligt hvilken

äfven de absoluta störingarne mojligast lätt kunna härledas;

och detta i en sådan form, att begagnandet af de allmänna stö-

ringsuttrycken ej erfordrar det tidsödande förarbetet af en

tabullering. En, genom ett sådant företräde sig utmärkande

form erhåller man, om störimngarne utvecklas efter tvenne så be-

skaffade argument, att det ena under vissa tidsintervaller bi-

behåller sitt värde oförändradt.

Det gifves flere olika sätt, på hvilka störingsuttrycken

kunna göras beroende af sådana argument, men vid alla dessa

blifver giltigheten af störingsformlerna inskränkt inom någon

viss del af banan. Af denna orsak måste de fullständiga stö-

ringarne representeras af minst två olika formelsystem. Detta

är visserligen en olägenhet, hvilken dock vida öfverväges af

den fördel, begagnandet af argument med ofvan omnämnda

egenskap medför.

Den utgångspunkt, från hvilken methoden för beräknin-

gen af de relativa störingarne härleddes, öppnar äfven en väg

för härledningen af absoluta störingar i den påtänkta formen.

Den störda planetens excentriska anomali bibehålles härvid

såsom det ena argumentet, men den störande planetens koor-

dinater uttryckas medelst såväl det förstnämnda argumentet

som den vinkel, hvilken i den föregående uppsatsen blifvit be-

tecknad med X,. Införandet af dessa argument ske på grund

af eqv. (5) i nämnde uppsats, eller!)

2 (CATE .

g = FR + Ben Sin (2n + 1) (e — m7)

; Wo as MID RANG

— ee — Sing — — 2 ol, SM 2ne

n 22

1) De i den föregående uppsatsen begagnade beteckningarne användas oför-

ändrade äfven här; vid citationer till nämnde uppsats betecknas den-

samma med (TI). ;

4 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

Genom denna eqvation har argumentet g' blifvit ersatta

af trenne nya, nämnligen &, X, och mz; enär de trigenome-

triska funk. af det sista argumentet likväl endast kan antaga

de tvenne olika värdena + 1 och — 1, så kan man, genom att

sönderdela ofvanstående uttryck i tvenne, undvika förekomsten

af det tredje argumentet i störingsuttrycken. Vi hafva der-

före

a) då m betecknar ett jemnt tal

2n+1

HSK = 37. Sin (2n + 1) & — Zu Sin E—u2 av) Sin Me

b) då m betecknar ett udda tal

g=X,— u= ön Sin (2n + 1) & — e'u Sin & — ua) Sin 2ne

i hvilka eqvationer vi för korthetens skull betecknat förhål-

landet = med u.

Vid användningen af dessa formler kan man anmärka

den omständighet, att sålänge som man tilldelar åt & speciella

värden, hvilka ej öfverskrida gränserna — 5 och > 3, så gäller

uttrycket

2n+1

DA Sin (2n + 1) e&—Z al? Sin 2ne =

och således äfven:

(A) g'=>X, + ue— eu Sin &

Då deremot & erhåller värden utöfver dessa gräuser, så är

00 2 I

— 28”. Sin (2n + 1) £—3 om Sin 2n e= & — nt;

0 1

således

(B) g'=X,— ut + ue — e'u Sin &

Då m är ett jemnt tal kan man begagna sig af likheten

(A), i det motsatta fallet åter af likheten (B).

För att afkorta den följande framställningen, sätta vi

oc S NG

| V=u3 ön Sin (2n + 1) e — eu Sine —u Fan Sin 2n &

W = —u 2 850, Sin (2n + 1) e& — eu Sin & — uX 5 aPSin2ne

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O15. = 5

och hafva då, så ofta m är ett jemnt tal

(2) SRS TI

I det följande skola vi bibehålla denna förutsättning i

afseende å m, emedan man endast behöfver utbyta V mot W

för att erhålla de formler, som gälla för udda m-värden.

Emedan V är en funktion endast af e, så har densamma

för hvarje specielt värde af & ett bestämdt numeriskt värde;

i uttrycken ,

Sin kg'= Sin kV CoskX, + CoskV Sin kX,

Cos kgy'= CoskV CoskX, — Sin kV Sin kX,,

der & betecknar något helt tal, äro derföre endast Cos kX,

och Sin kX, föränderliga, så ofta man specialicerat ett nume-

riskt värde för &. Man erhåller vidare med stöd af dessa re-

lationer och de bekanta utvecklingarne för Sin &', Cos &' och

Cos 2g'

Sin &'= (F i JO] (Sin V Cos X, + Cos V Sin X,!

3 2

+ (I + 2 [Sin 27 Cos 2X, + Cos 2V Sin 2X,!

Sd (J: Jo, 4 + J) (Sin3V Cos 3X, + Cos3V Sin 3X, |!

Cosé=—->e'+ (IN — EE | (Cos V Cos X, — Sin V Sin X.!

(7) — JY)(Cos2V Cos2X,—Sin2V Sin2X,)

sa (IR JO—JQ äl Cos3V Cos3X, — Sin3V Sin3X, I

Cost CE +JO | [Cos V Cos X, — Sin X Sin X,!

+ 3 7 (JV JO ) ([Cos 2V Cos 2X,— Sin 2V Sin 2X, |

(FR ad Jo) [Cos3V Cos 3X, — Sin 3V Sin 3Z,)

6 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

Insättes dessa utvecklingar i uttrycket för 4 (I, eqv. 6),

i hvilket vi äfven förutsätta & vara specialiseradt, så erhålla vi

följande resultat

(3) (2)= År TLA Cop Kock Sd Costas

+ B, Sin X, + B, Sin 2X,+

Koefficienterna A,, 4,, 0. s. v. hafva under denna förut-

sättning konstanta värden, nämnligen

A= yo + = er

4= =p (SJ) CosV — fo (IP, + JA) SA V

— ee (I + I) CosV

VISET (J2 — Jo] Cos 27— = Bo (I 4 J2) Sin 2V

+ ee (J9 —J?)Cos2V

BER je) Sm V— bol + js) COM

+ ec (I + J7)SDV

B,= + (I) —J?) Sin2V— 5 8o(IY—JY) Cos2V

OF 2 > (JY— Fo Sin 2V

I uttrycket (3) äro koefficienterna A,, A,, och 5, af

nollte storleksordningen i hänseende till den störande plane-

tens excentricitet; A, och £, af första ordningen, 4, och B;

af andra, o. s. v. Häraf följer att ifrågavarande uttryck kon-

vergerar ganska fort, alldenstund de större planeternas bane-

excentriciteter äro små. Man kunde derföre, omedelbart ut-

gående från den anförda formen för (3 = ) härleda utvecklingen

4 Mm"

Efter en transformation, beroende på ett ytterst enkelt konst-

grepp, kunna dessa utvecklingar likväl i betydlig grad för-

3 . .

af (5) ; (5)> 0.8. Vv. i serier, fortgående efter argumentet X,.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 18. 7

enklas. Denna transformation består deri, att uttrycket (3)

multipliceras med en faktor

(1. + 2 Cos X,.+ y Sim X,),

i hvilken & och y bestämmas sålunda att koefficienterna för

Cos 2X, och Sin 2X, försvinna i produkten. Man erhåller så-

lunda ett resultat af denna form

(4) (1 + « Cos X, + y Sin X,) (SV=

1 a

= ag + a, CosX, + az Cos 3X, +

+ b, Sin X,+ b, Sin 8X,+

m m

Summan af de trenne första termerna beteckna vi med

D, samt summan af de öfriga med £; det är sålunda

D = a,+ a, Cos X, + by Sin X,

IINES a (ÖSTE

+ by Sin 3X, + by Sin 4X, +

+ a, Cos4 X, +

Det vilkor, som vi fästat vid bestämningen af x och y,

uttryckes analytiskt med följande eqvationer

ij 1

0 = ÅA, + 19 2 (A ar A;) —S y(B,—B3)

1 1

0=B,+ De (BIRD > (AT As

Genom upplösningen af dessa eqvationer finner man

och y; man ser tillika att dessa koefficienter äro af första stor-

leksordningen i afseende på den störande planetens excentri-

citet, och således ej betydliga. Koefficienterna i uttrycken D

och E erhållas enklast genom mekanisk multiplikation, dervid

det visar sig, att qvantiteten £ är af andra ordningen i afse-

ende å nämnda excentricitet. I anseende härtill kan funktio-

vid, i anseende till den starka konvergensen endast högst få

termer behöfva medtagas. Denna utveckling gifver

nen ( ) utvecklas efter potenserna af förhållandet, 5 hvar-

(0) (Sj=11—2 CosX,+y Sin XJ ER

Digg ER

n(n + 1) E?

VE TN

8 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

För att vidare kunna utföra de 1 denna formel beteck-

nade operationerna, erfordras den särskilda utvecklingen af

LSE FÖDS EA. + dj Sin X, 17 SEEN ERS Di O. 8. V., SAML al

potenserna af É£. De sistnämnda utvecklas lämpligast medelst

mekaniska multiplikationer, hvarföre vi nu kunna lemna de-

samma åsido. Vi vända oss då främst till utvecklingen af

M:S SC X,+ y Sin XX

hvilken utveckling i anseende dertill att x och y äro små

qvantiteter af samma ordning som den störande planetens

banexcentricitet, kan utföras på ett serdeles enkelt sätt. Vi

införa

r=—9g CosG; y=g SinG

och erhålla då

M'=(1—9g Cos(G + X,)

Detta uttryck kan enligt bekanta methoder utvecklas ef-

ter multiplerna af G + X,, men äfven med fördel efter po-

tenserna af g, hvarefter den förstnämnde utvecklingen, hvilken

i alla händelser åsyftas, ganska lätt erhålles. Det sednare för-

farandet gifver

M"=1-— 39; 0086 + X)4 "2 gl + O0sB(GNN

n(n — 2) (n — 4 >

arr LE Cos (G + X,) ++ Cos 3(G + X |

år Öö oc

För utvecklingen af DE DJ 0. 8. Vv. sätta vi

2=—/f CosF; 2 = Sin F,

hvarefter

D =a, [1 —/f Cos (F + X,)]

samt

DEL grn Opal

De [CS IE

Utvecklingen af dessa funktioner sker, i anseende dertill att

qvantiteten f ofta rätt betydligt närmar sig enheten, lämpli-

gast direkt efter multiplerna af F + X,. I afseende å sådana

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 19. 9

utvecklingar kan hänvisas till HANSENS Auseinandersetzung

eine Zwechmässigen Methode &c. pag. 150 o. f.

För att erhålla utvecklingen af uttrycket (5) efter multi-

plerna af X, måste åtskilliga mekaniska multiplikationer ut-

föras. Då man afser beräkningen af störingar, beroende af

massornas första potens, behöfver man visserligen blott ett

enda af de värden, som äro representerade genom eqv. (5),

. 3 . . . -. .

nämnligen (5); men i de partiella differentialkoefficienterna

af den s. k. störingsfunktionen ingå, förutom denna potens af

det ömsesidiga afståndet, äfven produkten af densamma med

några faktorer, hvilka bero af den störande planetens läge,

Dessa faktorer blifver således uttryckta medelst de båda ar-

gumenten & och X, eller, om det förra specialiseras, medelst

X. Utvecklingen af ifrågavarande faktorer efter de båda ar-

gumenten & och X, skulle ganska lätt på analytisk väg, men

det är fördelaktigare att multiplicera de speciella, endast efter

X, utvecklade värdena af desamma med de motsvarande spe-

" ciella värdena af (5) och sedan på produkterna tillämpa den

mekaniska qvadraturen.

t '

56 T : Y bid . a

De omtalade faktorerna äro = Cosf och = Sin f; af

denna form framgår att man erhåller de tvenne produkterna

= .

genom att särskilja den reella från den imagmära delen af

produkten

hvarigenom en multiplikation insparas. Det är: följd af denna

Z ) under imaginär form,

omständighet nödvändigt att angifva |

SN ES .

under hvilken äfven funktionerna Dh , LR -,E Os IBV. fö He

0. 8. v., samt M? före deras multiplikation kunna uppställas.

För sådant ändamål sätta vi

e EE

10 GYLDÉN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

Efter substitution af dessa värden erhålles hvarje specielt

3 . .

värde af (+) , uttryckt såsom en serie af följande form

(6) ( s RA Par VETE Q u

Ailuste

der

pra

Q; OS JR (08

Vi skola nu äfven uttrycka faktorn (5) e'""” såsom en

funktion af u. Härtill begagna vi först och främst de be-

kanta likheterna

r' I t

(5) Cosf = Cos e— e

7! . JAN SO ' 3 t

(5) Sin f' = Cos & Sin &

och erhåller, sedan i desamma blifvit substituerade de redan

anförda uttrycken för Cos &' och Sin e&',

9! V=L Ö 7 ST ; 5 ;

(7) (5) e ii CoB ere NET Cos q' Sin &

+00 å ASENOS |

0 VESA

00 —00

1 hvilket uttryck koefficienterna &«, och f, äro på följande sätt

sammansatta

JO + Jo] Cos &'] Cos V

[= Jo 30) 2

26 Re 2e 2

1 1

TR al

= 1 ( JOE JE ) + HH Så - släR ) Cos &'| Cos2V

ale! |

Jö— Jo) + (I? + I?) Cos g'|Cos3V

RE RA + J,) Co &'] Cos V

NT le

a =3[(2 = Fog RA) NG '|Cos2V

AC ER ÖRNEN 2

= slö LNY J- (2? + JO ) Cos «| Cosaå V

3L21 30 20! 21032 32

OÖFAS VE

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 19. 11

Po= 0

= 1f1(g0 Jo) + +(J9 + JA) Cosg/] Sin V

| 112 3e' 1e' 1e' Je z

SÅ

fd 5 | (77 6 OSAR Vv

SN,

Pet go) (+ I) ce &'| SinV

Bo [F(5 NT (7 + J9 ) Cos g'| Sin2V

Vid användningen af dessa formler är det ej utan bety-

denhet, att faktorerne till Cos kV och Sin kV endast bero af

den störande planetens excentricitet; desamma kunna derföre

en gång för alla beräknas för några få värden af denna ex-

centricitet, hvarefter man lätt då desamma endast undergå

små förändringar medelst interpolation finner dessa faktorer

för mellanliggande tidpunkt. Vid beräkningen af dessa fakto-

rer, dem vi vilja beteckna |

AES db (EEE TR) > (k—1) (k+1) N ,

Br k E (I ge ) ar 2 ÖR + Spa ) Cos q'|

bd > ; if ;

SEE 2) OR) ET NA er JEN 2 ER ) Cos |

; ae k3 ) z | k3 ks

kan man lägga märke till att

fc:

Cos &'= 1— 2 Sin >

hvaraf följer

if | RECOS = (NE FN Sin > g |

Med dessa beteckningar har man

ARE

o.= nn, CoskV; B.= n, Sin kV

b) —k > 0

al =0) CosKV; Bi opSin kV

12 GYLDÉN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

Produkten af uttrycken (6) och (7) bildas utan svårighet

genom mekanisk multiplikation, hvarefter man erhåller resul-

tat af följande

ge NS ESA +00 EE) i

(8) (FNS: "SEM w4+V12Nu

I - 09 -

Koefficienterna PF; och &Q; äro i likhet med M, och N,

beroende af argumentet & och böra beräknas för ett antal

speciella och eqvidistanta värden af detsamma. På dessa vär-

den har man att sedermera tillämpa de bekanta formerna för

funktioners utveckling i periodiska serier medelst mekanisk

qvadratur; och man erhåller sålunda resultat af denna form

PSP, 0 0) Coster SS B(UTS)RSTS

Q,.= 5 Q(f', i, e) Cosie+ 3 Q(i,i, s) Sin iz

Likaväl som den mekaniska qvadraturen tillämpas på

koefficienterna 1 uttrycket (8), kan man först ur detta härleda

tvenne under reell form, nämnligen

(FS) Cosf==Biu'+VIT2S0

(9) "Va 109

(5 El Sin f' = STUNTS OR

ert

R = = (M, a VERS)

S = ? (N,.— N ;)

= 3 (N.+N 4)

(U5= —— (M.—M ;)

hvarefter reglerna för den mekaniska qvadraturen komma till

användning.

13 . .

Förutom de hitintills betraktade, med (5) multiplicerade

funktionerna, behöfvas för de partiella differentialkoefficien-

terna af störingsfunktionen, så till vida dessa ingå i beräkningen

af störingarne af första ordningen, ännu följande trenne, af de

båda argumenten & och X, beroende:

(2) (EE) 000) (sms

Den första af dessa finner man ur formeln

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 2, N:o 15. 13

(10) (=)= + 27, [CosV Cos X,— SinV Sin X,]

| + 27, [Cos2V Cos FX — Sin 27 Sin2X;]

FN Cen

der vi betecknat

707 Cosq?

n= (3 + 3 CE der )

n= als Ne tö+ )

n= slet SE )

ne Mer)

= Här)

Medelst mekanisk multiplikation af uttrycken (7) och (9)

finner man de tvenne öfriga funktionerna.

$i2:

För beräkningen af störingarne af första ordningen er-

fordras de trenne partidlla differentialkoefficienterna

ar (9 ar =) (SÅ a)

le ) (ad / dH

af störingsfunktionen

ERE (> RESA

1+ n| 4 r?

A= på 2rr H

der

samt

H=A Cosf Cosf' + B Cosf Sin f

6 Sin, Cos f-RD Sa Sa

hvarvid åter koefficienterna 4, B, C och D hafva ER

betydelse

14 GYLDÉN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

A= — Cos+ J? Sin (II—IT) + Sin 3 J2 Sin (I'+ I)

B= Cos+ J? Cos (IV —TI)— Sin TJ? Cos (I'+ II)

C = Cos+ J? Cos (II'— IT) + Sin > J? Cos (I + IN)

D=— Cos 5 J? Sin (IM —II)—Sin AJ? Sin (I + I)

De tvenne sednare af ofvananförda differentialkoefficienter

erhållas omedelbart, nämnligen

ANN nen Biljör r afaY? EE fant

(12) ar [$)= rna (NTA (S-HE))

DL m 1 fa of a XY?

m' al (5)

G sa) (SAN RR HR söfra V> 1 fav?

(12) 0 (ära se (H)—-+(5)']

der &« betecknar förhållandet =

Den partiella differentialkoefficienten i afseende å & er-

hålles medelbart ur formeln

s d2) a Cos q fdA e Sin £ d2'

(13) al) TR TI = i Cos 9 Sn (7)

I densamma har man att insätta det sednast anförda ut-

trycket för ar (2); och dessutom

(42 ap SLR r' STA 1 / ÄV] jdH

(Frei)

hvarvid man har

= AS Cosy = BSmg Sm

—C Cosf Cosf'+.D Cosf Sinf

Efter dessa insättningar blifver

(14) a(f)= rr (5) Cosf Sinf( Cosg

källa st

4 23 = B(—) SIN Sm Ål Cos q

er Cos Aes

a Cos q

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 15. 15

APR (=) Cos f' (Cos q Cosf

SCENE Sin f? Je )-+(5)

a Cos q er & Va |

a Cos q 4 elr

m =) Sin f 2 ON

1 +meola! Cosq 4

Nu är emellertid

2 AGATON RA

Cos 9 2

således

Sr er Cosf — Bg

Cos LÄTE a = OTO

Vidare har man

er FR LEO Cos f?

Cos q ke Ae = Cos q Cos f + OS ETT

SA + Cos f (Cos SE er)

a TH p PT a cos p

= q a - (Cosf ät e)

Medelst dessa uttryck kan formeln (14) i väsentlig mån

förenklas; vi skela dock jemte denna förenkling införa den

excentriska anomalin i stället för den sanna med stöd af

formlerna

PRE Sine

a Cos q

r (Cosf+e) — ;

> Og Cosq Cose;

samt slutligen använda beteckningarne

RR ee

Härefter erhåller man

(15)

16 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

(16) a[7)=—4 Sin & (H) — B Sin e (K)

—C Cos q Cose(H) + D Cosq Cos e(K)

m' oe Sin a NV?

FT Eee a e 0 Aj

Med begagnande af de genom eqvationerna (11) införda

beteckningarne, samt efter införandet af & i stället för f fin-

ner man

(17) ar (5) = — ÅA (Cos e& — e) (H) + B£ (Cos e—e) (K)

— C Cos 9 Sin e€ (H) + D Cos & Sim & (K)

nr FL RN ae

IR ESD - a5)

Eqvationen (12) komma vi att använda i den utsatta formen.

g 3.

Såsom bekant är, utvecklar HANSEN störingarne af medel

anomalin, af den naturliga logarithmen för radius-vektor, så-

dan denna blifvit beräknad med den för störingarne korrige-

rade medelanomalin, samt af bredden. De tvenne första af

dessa störingar finnes genom integration af följande differen-

tialformler

FN NS Cosf + n Sin f + nE

(18)

dw Y Sin f—

Nea (Cosf + 0)

I stället för den sednare af dessa kan man äfven använda re-

lationer

(19) w=—3Y(-) [öPs re 'P(—) Sinf— 3 =

Den tredje koordinaten, eller Sinus för bredden finnes

utan integration ur formeln

ds = dq Sinf— dp Cosf

eller

(20) — ös = dq (+) Sinf— dg (+) Cosf

För att göra differentialerna af ndz och w beroende af &

begagna vi oss af formeln

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. B. 2. N:O 15. il

ndt = — de

och erhålla

=(1—e Cose) [Y (Cose—e) +P Cosq Sin e + 5)

(21)

dw id Ne 1

| To SKY Sie F Coq Col:

De fem s. k. elementen ZE, Y, EF, p och gi erhåller. man

genom att integrera följande fem differentialformler, hvilka

likväl endast äro riktiga, så när som på storheter af andra

ordningen:

COLE MEL Rd | 1 N pÅ jan I S6 dN

ndt — Cos q I r S Cos a) Cos/ z Cos Å (

. L

+ — Sin fr ())

CERT J ad 1 $ jdQ a d2

( r a Cos =) Sinf() AR Cos fa (GEN

ndt Cos q I df

ee En og a Sin Sin f Sin (f + IT) ER

ndt Cos q dH

Rua 1 ög Sin J Cosf Sin (ff FI =

ndt Cop VA ; Nr . ) lan

I de båda sista af dessa eqvationer skola vi först och

ent, bestämd genom likheten

23) A(2-= rr Sin S() Sin (0 +) fe (5)

— (5 SÅ

& Va f

dÅ

3 dd p i

il c AA ST c Lo adv

Relationen emellan (5) och (2) finner man genom att

jemföra det föregående uttrycket med eqv. (12); resultatet

blifver

SRA . å ER GIS och fee GA 5 SS

främst 1 stället för (aa) införa en annan differentialkoeffici-

= Sin I Sin II' (H) + Sin I Cos IT (K)

—a Sin I Sin (+ 1) (ÅF) = AZ)

hvarmed vidare erhålles

18 GYLDEÉN, BERAKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

| d Cosi [Tr d.L

DI S Sin f a (7 Å

ndt — Cos q ICA

dq Cosi | r C of 4

— = —) Cos f a

ER Cos q ( a ) hh dZ

essa formler såväl som i de trenne första af uttr n

I d forml åväl de tre första af uttrycke

(22) skola vi nu införa & såsom oberoende föränderlig i stället

för nt; derjemte skola vi eliminera den partiella differential-

koefficienten (5) med stöd af eqv, (13), eller

al” Soda al) — —] Sin f ar SE

df | Cosq a de ora ( dr

Först och främst erhålla vi härmedelst

5 dE i 2) r A? dl de r dQ

20 Pite are

— öv! + 5e — 2e Cose + Te Cos2e] a al?)

(23)

3 il: . dl

3 (Sin &€ ja CSM 20) ar(= )

Cos q i

Den andra af eqvationerna (22) gifver oss efter ifrågava-

rande substitutioner

= FASEN SR RE aa =)

+|[Cosq Sinf= gr. > Sinf((1+4G CIS a) COS

e Tr d.A

ör og ar(T h

Denna eqvation kan likväl betydligt förenklas. Man er-

håller nämnligen med stöd af den identiska eqvationen

il r )? r e [ENAS

ee A re nee Cosf:

tar (= )') Cosf =2= Cosf — 0 de Cosy)"

således

(a) (- + ox vt) ) Cos f + osa) =22 Cosf

BIHANG "TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B: 2. N:O 15. 19

= 2 (Cos & — e) ro Fe Cos 2e

: 10 5 :

Faktorn till ar() reduceras åter medelst eqvationerna

(BLA Cos q. Sin f = = FN SE Cosf= Ory a DIN (S= SMS

och

ar OM al ål r

(0) = Cos 9 a olle a Cos f Cos g? =)

= One Sinf— (Cosf +e)

= föfnar (OO E

Man erhåller sålunda

dY 2 3 1 dl

2 == — 2 Cose— ee Cos2 =

(25) 0 al Ste Cose-— Cos e| al zz )

2 Nie il Ne (dl

2 Oo | Sin a ae Sin 20 | ar (7)

Slutligen hafva vi

dr 2 EN dl

SF NN ERE NOVR ST

—| JOS JOS fr a AS a + NTE -) Sin f] ar( ))

hvilken åter förenklas medelst likheterna

(d) = Tr os vlt)) SMIDE 2— nea )'Cosf Sin /:

= 2 Cosq Sin e— os p NE (Cose—e)

samt

(än Cosg Cosfikigrsea - Sin f? = Cosq Coss(1 — Sa Cos 7)

Cos p a

ER KRA

Cos q? a

ala (Cos f + e)

Cos P a

= Cos q Cose

och

20 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

np e e Ne 2

(f) Cos q? al 2) Smf? = Cos fp Sin ex

Eqvationerna (d), (e) och (f) gifva oss följande uttryck

an dP 2 e? Ånget OM dN

(26) == 02 + Gös ov) Sin & — DI Cos p? Sin 2 € | al)

2 ij i al

Se Cos q? EPOST 2080 Cos 2e Jar i )

Eqvationerna (23) förvandlas lätt genom införandet af

variabeln e i stället för nt 1 följande

få = (0080 |Sin glas Sim 20 | a)

2 dZ

(27)

ER == os] TF e + (1 + e?) Cos se Cos 2e Ja)

& 4.

Sedan differentialkoefficienterna blifvit utvecklade efter de

båda argumenten &€ och X,, återstår integrationen af desamma.

Inom de tidsintervaller, under hvilka X, förblifver konstant,

kan denna integration utföras omedelbart; man har dervid en-

dast att ändra sinus till cosinus och tvärtom, att ändra teck-

net framför de ursprungliga sinus-koefficienterna, samt att

dividera hvarje koefficient med index, som angifver den mul-

tipel, till hvilken den ifrågavarande koefficienten hör. Man

erhåller sålunda uttryck, gällande för hvarje särskildt, ett

visst värde af X, motsvarande halfomlopp af den störda pla-

neten, vid hvilka integrationskonstanterna kunna bestämmas

på grund af den omständighet, att störimgens numeriska be-

lopp vid begynnelsen af ett nytt halfomlopp måste vara iden-

tiskt med störingsbeloppet vid slutet af nästföregående half-

omlopp. Dessa konstanter erhålla således förändrade värden,

beroende af vinkeln X,, och man kan uttrycka desamma me-

delst allmänna formler i form af trigonsmetriska serier efter

nämnde vinkel såsom argument. TIfrågavarande uttryck er-

håller man, 1 nära öfverensstämmelse med HANSENS framställ-

ning i »Calcul des perturbations &c» på följande sätt.

För att visa härledningen af integrationskonstanterna så-

som funktioner af X, utvälja vi exempelvis differentialkoeffi-

. 1Y fn he

cienten Ez och antaga att densamma blifvit uppstäld under

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 15. 21

den form, som de i det föregående antydda utvecklingarne

leda till. nämnligen

(4) X=By(m) + Ry(1m) Cose + 2R,(m) Cos2e + 3Ky(m) Cos3e+ ..

: —Pi(m) Sin e—2 Py(1n) Sin 2e —3P3(m) Sin 3e—...,

Härvid hafva vi, för att vinna en större beqvämlighet, be-

gagnat oss af beteckningarne

än (Mö =in0:0 + Ty COSK, + jo COX

Af SD EA a Sö SPN

FA (m),= Pro + ry C08 Xi tifo) CoOS2X,

FE STen SITEN SES Te STI SN

+ + + +

OB, (ÄGA

+ qa Sin X, + q7.0 Sin 2X, +

P, (m) = pro + Pra Cos X,, + pro Cos 2X, +

De med r, s, p och 4 äro konstanta, genom de föregående

räkningarne bestämda koefficienter.

Den anförda utvecklingen må antagas gälla för jemna

värden af m; för att utmärka den motsvarande utvecklingen,

som gäller för udda värden af om, förse vi de ofvanstående

koefficienterna med accenter, så att

(B) = Ray(m+ 1) + Ry On + 1) Cose +...

— Py (m + 1) Sine—. ..

der £yOm + 1) Rbtm + 1) o. s. v., äro analoga funktioner med

0 1 2 D

ig (00) kö (MT) RORES. Vi

Då vi nu gå att integrera uttrycken (4) och (B) utmärka

vi omloppens antal med s, samt beteckna de inom hvarje

halft omlopp gällande integrationskonstanterna med

Y,. — 2sz Ry(2s)

samt

Yu (28 + 1) By(28 + 1),

af hvilka den förra hörer till integralen af (A); den sednare

åter till integralen af (6£). Integrationen leder nu till föl-

jande formler

22 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

(28) Y=Y,, + Ri(2s)(e—2s7) + Ry(2s) Sin & + Ry(2s) Sin 2e+..

+ Pi(2s) Cose +IPa(2s) Cos 2e+...

(29) Y=Y,,,, + B'9 (28 + 1) (€ — (2s + 1)a) + B'y(2s + 1) Sin &

+R'(2s+1) Sin 2e + ..

+ P,(2s+1) Cos e+ P-(2s+1) Cos2e+...

Vår uppgift är nu den, att härleda uttryck för Y,, och

Y,.,, såsom funktioner af X,, eller XX, samt Yj- Denna

sednare storhet har karakteren af en absolut konstant, som,

i händelse störingsvärdena blifvit beräknade med oskulerande

elementer, bestämmes sålunda att Y försvinner för oskulations-

epoken. — För att lösa denna uppgift förskaffa vi oss först.

rekursionsformler emellan Y,,,, och Y, samt emellan Y,, och

Y,, ,. Af dessa erhålla vi den första genom att i eqvationerna

(28) och (29) insätta «= 28 + Ön, då tvenne samtidigt gäl-

lande värden af Y erhållas. På grund af denna likhet fram-

går nämnligen omedelbart

Yan = Y, + (Ry(28) FRY(25+1)) 5 +R,(25)—Ry(2s+1)—(Pi(25)

—P,(2s+1)) — (Ry(2s) — RB (2s+1)) +... .

Sätta vi vidare 1 eqv. (29) s—1 i st. för s, samt e=2sn— 9 0

såväl i den sålunda uppkomna likheten som i eqv. (28), så

finna vi den andra af de önskade formlerna, nämnligen

Ya FYR a F(Ra(28) FA (251) + Ry (25) RASEN

+ P,(2s) —-- P,(2s—1) — (B(2s) — R's(2s—1)) =...

Dessa uttryck leda åter omedelbart till följande

Yn a =Yo + al RO) + By2) + ot RO) + Ro)

är SE HR) =E Ra03) SEPT 3 Ry(2s+1)]+ Za (0)

lm an ; 1 a D (c

+ 2]z Ri0) FIP (2 NN:0S > Ri(29)| + £4y(25)

SKIN 2 UN Å

= 23 Ry(D) + RB) 4 ar Ry) |D

0 Fel (EL Le. de

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 15. 23

Y,.=Y,+ | R(0 ++ + RN)

+a| 5 RN +RB) + oo + 5 RY2s—1)]+ FR

+ R'(2s — 1)

Ri(0) + B,(2) +... + + 2)

— 2

+ 217

[+ RATE Öl rd (2s—1)| SRA

EKG)

HP (25) — Pi(0)

Uttrycken, som här förekomma inom parentheserna, kunna.

ganska lätt summeras; man har dervid att urskilja olika fall,

Vane af de termers beskaffenhet, som förefinnas i funktio-

nerna R. Vi betrakta då först och främst den konstanta

termen i BR, och finna lätt, om afseende endast fästes vid

denna term och man således sätter

RNE

1 R0)+ R2)4 1 R(2s)=sr

5 R(0) + R(2) +... + = R(2s)=5r

På samma sätt är ock, om man sätter

(28 + 1) =r7y,

IRA RB) ++ RQ + 1) =

Antages

R(2s)=7,; Cosi X,,

dörvid i betecknar ett helt tal, så har man

1 R(0) + R(2 LAGE RIE BOSRTE Cos 0.

> K(0) + bh tU Ei 08? Äg, t OS 7? 9 är ere

+ 2 Cos i a

Det beroende, i hvilket X,, står till s, inses af likheten i

= FR AD

der 'F har det konstanta värdet

c— UC

Enligt en bekant formel finner man då

24 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR.

RO) AG + 1 R(2s) = ri SBotg iu P+2

Oj vol Nar ( ) ET de 2 IE ig SUwUT + int ( + su7t)

hö Cotg iu Sin iP

På samma sätt framgår ur likheten

Jas) FR CIA Arn

R(1) + R'(3)+..+ 3 ROs+1) => + Cotg iun Sini (P

-—

> Cositun Sin i(F + un)

+ (28 + DJ un)

Ar slutligen

HA (2SE= SSD fee

så gäller formeln

SR 20) + R(2) + .. + > R(2s) = $; > Cotgiun Cosi('F+2sun)

+ 8; - Cotg tu CosiP,

samt då

(28 ta DNE="80 SIA na

har man

3 RDR) STR Par) + Cotg iuz', Cos i ('F

+ (2s + ljuz)

— s; > Cotgiuz CosilP + un)

Sedan man medelst dessa formler bestämt allmänt giltiga

uttryck för Y, och Y,.,, angifva eqvationerna (28) och (29)

qvantiteten Y för hvilken tidpunkt som helst.

Genom liknande operationer utföres den andra integratio-

nen genom hvilken man finne ndz och aw.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 16.

OM KOMPARATIONS-STJERNORNA

VID NEBULOS-OBSERVATIONERNA I UPSALA,

HERMAN SCHULTZ.

[MEDDELADT DEN 9 SEPTEMBER 1874.]

STOCKHOLM, 1875.

NORSTEDT & 50

KONGL. BOEKTRYCKARE.

Si År

FIT

6 Ål

I afsigt att lämna en säker grundval till ett framtida

studium af nebulosornas egna rörelser, har jag under loppet

af flere år utfört relativa positions-bestämningar för ett större

antal sådana föremål i förhållande till vissa antagna kompa-

rations-stjernor. Men, då dessa stjernors rektascensioner och

deklinationer måste förutsättas såsom bekanta, för att de mot-

svarande koordinaterna för de observerade nebulosorna skola

kunna erhållas ur mina observationer, så sönderfaller arbetet

i sin helhet således i tvänne delar: differential-observationer af

nebulosorna och meridian-bestämningar af komparations-stjernorna.

I saknad af en meridian-cirkel har jag i Upsala endast kunnat

utföra den första delen af arbetet, och för öfrigt har blott

den utvägen stått mig öppen att anlita stjernkatalogerna eller

i allmänhet andra astronomers medverkan. Det är gifvet, att

båda delarna af arbetet äro af lika stor vigt, alldenstund intet

kan afgöras om de observerade nebulosornas egna rörelser,

innan man fått visshet om, till hvilken grad de använda stjer-

norna äro att betrakta såsom fixpunkter — eller med andra

ord: en undersökning af de ifrågavarande nebulosornas egna

rörelser förutsätter ovilkorligen ett dylikt och independent

studium med afseende på de använda komparations-stjernorna.

Sedan jag således i K: Vet. Soc. i Upsala nyligen meddelat

en större, ehuru ännu ej afslutad, serie af differential-observa-

tionerna, meddelas härmed såsom fortsättning af arbetet en

katalog öfver komparations-stjernornas positioner, såvida dessa

f. n. äro mig bekanta. Med hänsyn till de enskilda positio-

nernas antal saknar stjern-katalogen ännu på flere punkter

önskvärd fullständighet; men, då med afseende på hufvud-

ändamålet de använda positionerna här blifvit fullständigt

meddelade, bibehåller den föreliggande katalogen alltid sin

betydelse och erfordrar, för att fullständigt kunna uppfylla

sitt ändamål, blott några relativt obetydliga tillägg.

Ett af hufvudskälen, hvarföre jag redan nu publicerar

stjern-katalogen, är det, att jag genom att framlägga de re-

4 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

dan samlade materialierna hoppas att lättare än annars kunna

vinna andra astronomers benägna medverkan till arbetets full-

ändande; så att således äfven stjern-katalogen möjligtvis kan

blifva fullständigt färdig till den tid, då de ännu återstående

differential-observationerna böra vara afslutade. Nybestäm-

ningar äro 1 första hand behöfliga för sådana stjernor, för

hvilka blott äldre (om ock endast 2 a 3 decennier gamla)

bestämningar föreligga, och för öfrigt i allmänhet önskvärda

för stjernor, hvilka redan visat antydningar till egen rörelse,

och för sådana, hvilkas positioner blott hvila på differential-

observationer.

Innan jag går vidare, är det lämpligt att nämna några

ord om tillkomsten af stjern-katalogen i allmänhet, för att

dermed äfven förklara orsaken till den skenbara godtycklig-

heten vid valet af positioner, då i många fall positioner sä-

kert förefinnas, hvilka här icke blifvit upptagna. De första

komparations-stjernor, som jag använde vid mina nebulos-

observationer, äro sådana, hvilka förut för samma ändamål

blifvit använda af SCHÖNFELD i Mannheim, och af hvilka de

flesta äro noggrant bestämda med meridian-cirkeln i Bonn.

Till dessa kommo sedan några få andra stjernor, hvilkas

positioner på min begäran äfven blifvit benäget bestämda i

Bonn. Alla dessa stjern-positioner återfinnas således i 6:e

Bandet af Bonner-Observationerna (jemf. 1. c. pag. II inledn.,

N:o 10); och de äro med några få undantag de hufvudsakliga

moderna bestämningar, som jag haft att disponera, och hvil-

kas bestämnings-epoker icke mycket skilja sig från medel-

epoken för mina differential-observationer. För arbetets huf-

vudmål hade äfven dessa stjernor för öfrigt bordt uppsökas

i alla till buds stående stjern-kataloger; men detta har i all-

mänhet ej ännu medhunnits, och för dessa Bonner-stjernor

äro således andra positioner blott angifna i de fall, då sådana

tillfälligtvis påträffats. För de stjernor, hvilka ej observerats

1 Bonn, var jag i de flesta fall uteslutande hänvisad på

äldre eller nyare stjern-förteckningar. I första hand upp-

söktes stjernorna 1 Lalandes, Bessels och Argelanders zoner,

hvarvid jag alltid bemödat mig att erhålla kontroll på de

Lalandeska och Besselska positionerna, hvilket äfven 1 de flesta

fall lyckades, då samma stjernor oftast voro observerade åt-

minstone af begge dessa astronomer. I de få fall, då posi-

tioner blott äro angifna enligt endera af ifrågavarande auk-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 16. 5

toriteter, hafva stjernorna således förgäfves blifvit eftersökta

i alla andra kataloger, hvilka stått till mitt förfogande. För

öfrigt har jag i alla de fall, då stora afvikelser förefunnos

mellan de redan föreliggande positionerna, uppsökt stjernorna

i alla katalogerna, för att om möjligt få visshet, om dessa

afvikelser sannolikt berodde på egen rörelse eller icke; och

jag har dervid i några få fall äfven påträffat otvifvelaktiga

antydningar till egen rörelse. I sådana fall, då stora afvi-

kelser förelågo, har jag alltid begagnat alla mig bekanta fel-

förteckningar öfver katalogerna och blott i några undantags-

fall, då intet tvifvel syntes mig kunna komma 1 fråga, tagit min

tillflykt till hypoteser. I de få fall slutligen, då inga andra

bestämningar förefunnos, hvila positionerna på differential-

observationer utförda i Bonn (lånade från Schönfelds Mann-

heimer-observationer) eller i Upsala.

Enligt det anförda synes det vara troligt, att media af

de i min katalog angifna positionerna i allmänhet böra gifva

rätt tillförlitliga positioner, ehuru katalogen, för att kunna

bilda ett så fullständigt grundlag för den ifrågavarande un-

dersökningen, som f. n. bör och kan angifvas, ännu icke

är att anse för fullständig, alldenstund dels ovilkorligen er-

forderliga nybestämningar för vissa stjernor saknas, och dess-

utom de i de äldre katalogerna befintliga positionerna här

icke äro fullständigt upptagna. Jag förbehåller mig således

att, så snart förhållandena kunna medgifva, i en supplement-

katalog få meddela det ännu felande.

Stjern-katalogerna.

Såsom inledning till katalogen öfver Upsala-stjernorna

lämnas här en förteckning öfver de stjern-kataloger, hvilka jag

haft att tillgå, jämte redogörelser för positionernas reduktion

till Upsala-katalogens epok 1865,0 och deras reduktion till

en gemensam normalkatalog, till hvilken jag valt den Wolfer-

Argelanderska, sådant dess system är angifvet i inledningen

till ÅRGELANDERS bekanta arbete: ”Higenbewegungen fär 250

Sterne” i 7:e Bandet af Bonner-observationerna. Det bör

emellertid anmärkas, att de i min katalog meddelade positio-

nerna icke referera sig till nämnde normalsystem, och hvilket

6 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

här således blott i de fall kommit till användning, då frågan

var att evaluera en egen rörelse och för öfrigt vid härled-

ningen af den preleminära katalog öfver nebulosorna, som är

införd i Januari-häftet för år 1875 af Monthly Notices.

G.D' Ag. = Reduction of the observations of fixed stars made

by DID Agelet at Paris 17183—217895, etc., by G. A.

GouLD.

Katalogens epok är 1800,0, men, då egna rörelsen på intet

ställe är anbringad, referera sig positionerna med afseende på

denna alltid till de angifna observations-epokerna.

Reduktionen till Wolfers (BB. VII, p. 9)

RAR 0002

i Dekl. = — 0",18 + 0",004. d?.

Precessions-konstanterna för medelåret 1832,5 för reduk-

tion till 1865,0 enligt Bessel

mu 005

log.n = 1.302253

LL. = A Catalogue of Stars in the Histoire Céleste Franguise oj

De Lalande by EF. BAY.

Jag har användt numrerna i denna katalog för att beteckna

de Lalandeska stjernorna, men för öfrigt hafva katalog-positio-

nerna blott kommit till användning vid uppsökandet af stjer-

norna. Positionerna äro nämligen alltid tagna direkte ur

Histoire Céleste och reduktionerna till 1800 utförda medelst

v. AsTENS ”Neue Huilfstafeln”.

Alldenstund v. ASTEN (1. c., p. VI) icke användt BESSELS

bekanta korrektion på Piazzis stjernor, böra reduktionstalen

för de Lalandeska positionerna till normal-katalogen vara de

samma som för Piazzi, nämligen

1 AR = + 05141 + 05143. tang d

i Dekl. = A— 0",28 + 0",005. d?,

hvarest A äro konstanta korrektioner för de respektiva de-

klinationerna angifva i ÅRGELANDERS Åbo-Katalog p. XI (BB.

NOUR öd, 10 HIN 12).

Precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0 äro

nyss ofvan angifna.

Pi, = Precipuarum Stell. inerrantium positiones medic, ineunte

seculo XIX, ex observationibus habitis in Specula Panor-

mitana etc.

Alldenstund jag ej har Piazzis senare katalog, har jag blott

1 några få fall användt hans positioner; och då jag der-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 16. (

vid ej ansett det löna mödan att med afseende på reduk-

tionerna till normal-katalogen göra en åtskilnad mellan de 2

kat., har jag äfven här användt de nyss ofvan angifna reduk-

tions-talen till normal-katalogen. Skulle det framdeles visa

sig önskvärdt att i flere fall använda de Piazziska positionerna,

och dessa i enskilda fall möjligen komma att blifva af större

vigt, få reduktionerna utföras med större omsorg och fram-

för allt positionerna direkte evalueras ur Piazzis ”Storia

Celeste”.

De använda precessions-konstanterna äro förut angifna.

W,B = Positiones Medic Stellarum fixarum in Zonis Regio-

montanis a Besselio inter — 15? et + 15? declinationis

observatarum, etc. |

W,B = Positiones Mediz Stellarum fixarum in Zonis RBegio-

montanis a Besselio inter + 15? et + 45? declinationis

observatarum, etc.

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p. 13).

ap —J- 0 0M + (Zon. 1—260)

An —1 + 05,044 + 05,0006 (t — 1830) (från Zon. 261)

2 NTE TN

Alldenstund katalogernas epok är 1825,0, har man för

reduktion till 1865,0 att använda precessions-konstanterna för

medelåret 1845,0

510 = AUDUAD

log.n = 1.302227.

I alla tvifvelaktiga fall, och då märkbara afvikelser visat

sig mellan Bessels positioner och andras, hafva positionerna

alltid blifvit tagna direkte ur zonerna.

PM. = Stellarum Fixarum imprimis duplictum et multiplicium

positiones medie pro epocha 1830, etc. Auctore F. G.

W. STRUVE.

Med afseende på egen rörelse gälla positionerna här i

allmänhet för observations-epokerna utom i några få fall, då

positionerna med den antagna egna rörelsen äro reducerade

till katalog-epoken, och hvilket är angifvet genom ett Bi

observationernas epok-kolumn.

Reduktion till normal-katalogen (BB. NEP LG)

RAR ==0500

1 Dekli = = 0148 010098302-

8 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

Precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0 äro för

medelåret 1847,5

mo = 46:05805

lögini=(1302229;

Cd. = DLEX Stellarum Fixarum positiones medie ineunte anno

1530. Ez observationibus Abow habitis deduxit, etc., FE.

W. A. ÅRGELANDER.

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, Pp: 8) för epo-

ken 1830,0

I ACREr == 05038:

Deku EOr0006T)E

Precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0 äro of-

van angifna.

R, = Mittlere Oerter von 12000 Fixsternen fär den Anfang von

1836, ete. von C. RÖMKER.

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p- 20)

TANT 05058--0303062 tang Öd

Wen ek 0046-07 016-02

Jag har öfverallt förutsatt, att positionerna med afseende

på egna rörelsen gälla för observations-epokerna, hvilka för

de 13 första timmarna enligt Argelander (1. ec.) hypotetiskt

antagits vara

FÖRSONA 1841

LÖT SAN MEAN 1342.

Precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0 äro för

medelåret 1850,5

m = 46" 05925

Arm. = Places of 53345 Stars observed from 1828 to 1854, at

the Armagh observatory, by ROBINSON.

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p- 20):

TEASRSE TE 020455

och i deklination enligt följande tab.

J(1840) Red.

OST RR ATEN TSK

ANOD Er ers NON

EERO rens lines RID KNNESÖNG

ELON LMG 1 oss etern

FA 207 SAR Ban SG SA ASO EO

a NIUE FAR SRTRES BLS I (ill)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 16. 9

Positionerna referera sig här alltid med afseende på egna

rörelsen till observations-epokerna.

I alla de fall, då jag 1 denna redogörelse icke angifvit

precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0, har denna

reduktion såsom i n. v. fall blifvit utförd med de i katalogen

angifna precessions-talen.

Si — Descrizione del circolo meridiano dell osservatorio di Pa-

dova, seguwita da un catalogo di stelle fisse per Vanno

MDCCCXL (Vol. V dei N. Saggi dell" Academia di Padova).

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p. 26)

i ADR, = 00 :

1 DEREN

Osäkerheten i positionerna gör, att dessa för mitt ända-

mål blott kunna ega en tillfällig betydelse.

12" Åy = Catalogue of 2156 Stars formed from the observa-

tions made during twelve years, from 1836 to 1847,

at the Roy. observatory, Greenwich.

ÅRGELANDER diskuterar utförligt (l.c., pp- 27,28) reduk-

tionen för egna rörelsen; men, alldenstund jag blott användt

en enda position ur denna katalog, är det tillräckligt att

angifva, att denna med fullkomlig skärpa kan antagas gälla

för observations-epokerna.

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p. 27)

TALR G= 105065---050442 1itasd

1 De 2 WAS = 0007-07

Ö.A. = Argelanders Zonen-Beobachtungen von 45 bis 50 Grade

nördlicher Declination, in mittleren Positionen fiir 1842,0

nach gerader Aufsteigung geordnet von W. ÖELTZEN.

Reduktion till normal-katalogen (BB., p. 27)

TCACR == 0504

1 IDA = 0 2530

Reduktion till 1865,0 utförd enligt ÖELTZENS föreskrifter

i inledningen till katalogen.

JC == IC Radeliffe Catalogue of 6317 Stars, etc., reduced to

the epoch 1545,0.

Min katalog innehåller blott en position från denna ka-

talog, och hvilken gäller för observations-epoken, alldenstund

ingen egen rörelse är angifven.

Reduktion till normal-katalogen (BB., pp: 28,29)

TRARR ES == r0 501145

10 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

och i deklination enligt följande tab.

J(1845,0) Redukt.

42 208 vat brains Re Hot RE

H807 (12 avlar RE satt BRN

ETS ARE RR RR

+ 30? SR S(0) 3

RR, = Neue Folge der mittleren UVerter von Fixsternen fir den

Anfang von 1850. Von C. RUMKER.

AT denna katalog finnes på Upsalas observatorium endast

timmarna OP och 6, De af mig använda positionerna refe-

rera sig till observations-epokerna. :

Reduktion till normal-katalogen (BB., p. 31)

i ALIN Se (ÖS

i IDG = se 0

Lam, = Verzeichniss von 9412 Aeqvatoreal-Sternen zwischen + 3”

und — 3” Decl., welche in den Minchner Zonen-Beobach-

tungen vorkommen, reducirt auf den Anfang des Jahres

1850.

Med afseende på egen rörelse referera sig positionerna

till observations-epokerna.

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p-, 42)

VARSE 05.06

i De ==

Jag har diskuterat, de af LAMONT (pp. 461—541) angifna

afvikelserna från SCHJELLERUPS katalog och, trots dessas stora

irregularitet, funnit bestämda antydningar, att afvikelserna så

väl i A.R. som i Dekl. kunna framställas såsom kanske något

komplicerade funktioner af A.R. ARGELANDERS reduktionstal

till normal-katalogen äro således, såsom han äfven sjelf an-

märker, endast att anse såsom medeltal. Media af de af mig

för de olika timmarna funna reduktions-talen stämma nära

öfverens med ARGELANDERS, och hvilka jag således här så

mycket mindre tvekat att använda, som utan en grundlig

revision af positionerna deras osäkerhet blott kan gifva dem

en efemerisk betydelse för mitt ändamål.

Sp(PM.) = Catalogus continens 175 Stellarum positiones medias

ad 1851,0 ex observationibus Pulcovensibus reductas.

(Observationerna utförda af SABLER).

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, ps 16)

IRARSE==10:00

1 Dekl. = — 0",90 + 0”,0093. J?2.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 16. i

BB. VI — Mittlere Oerter von 33811 Sternen abgeleitet aus den

am Meridiankreise der Bonner Sternwarte in den

Jahren 1845—1867 angestellten Beobachtungen, etc.,

von EF. W. A. ÅRGELANDER.

Reduktion till normal-katalogen har före år 1859 samma

form som för Åbo-katalogen; och den kan för tidsintervallet

1854—1859 antagas vara (BB. IV Eprör ochE pd 0)

ARR = 10505

TöDekl. = 0065 OKONS TO:

Från början af året 1859 referera sig deremot positio

nerna omedelbart till WOLFERS system (1. c., p. 39).

ÅRGELANDER har vidare meddelat vissa korrektioner på de

i katalogen angifna deklinationerna beroende på cirkelns läge

(BBOVI p. XIV. och p. XX). Kallas nämligen denna kor-

rektion + k, allteftersom cirkeln ligger åt öster eller åt vester,

så erhållas de ifrågavarande korr. ur följande tab.

0) k(cirkeln östl.)

——

= = 09 SAK

BRG a ÖR SE SR LA ee ORO

FE Sa ko EAST fade er LS SS ÖNS

TIN SPE 0 NAR AS SRS Gee ar FK ÖNSE

STP [278 [os DRAR RR RON Pr nota po HR 0

LS RES SR INN fs Or

RÖ 3 22 SSA BEE ÖLA

LOSER OT AE TASFNORO

FER SAR NE ra 0 TO IR SER der msk KÖ Es

NSD TOO Reis SNES EST EN fell ORSA

TENS SRA NIER EN La SORT Sa oc SA EMG

+ 13 AMD a SEO)

För reduktion till 1865,0 äro precessions-konstanterna för

medelåret 1860,0

m = 46" 06219

log.n = 1.302196.

RC, = Second Radcliffe Catalogue deduced from observations

extending from 1854 to 1861 etc. and reduced to the

epoch 1860.

De få positioner, hvilka jag funnit i denna katalog, kunna

med afseende på egna rörelsen utan märkbart fel anses gälla

för observations-epokerna.

12 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, pp. 39, 40)

TSAREN S000

och i deklination enligt den under RC, angifna tabellen.

YW = Catalogue of Stars observed at the U. S. Naval Observa-

tory during the years 1845 to 1871 etc. by M. YARNALL.

Epoch 1860,0.

Positionerna i denna katalog referera sig med afseende

på egna rörelsen alltid till observations-epokerna.

Då katalogen är af yngre datum, förekommer densam-

ma icke i ARGELANDERS ofta citerade arbete; och jag har så-

ledes med användning af den af AUVERS (Vierteljahrs-schrift

der Astr. Gesellsch., IV Jahrg., pag. 324 och följ.) angifna egna

rörelsen sjelf direkte jemfört de BESSELSKA fundamental-stjer-

norna 1 denna katalog och dess ”clock-stars” (i inledningen

pag. VIII och följ.) med Worrers. Afvikelserna visa inga

bestämda periodiska variationer beroende på A.R. eller Dekl.;

men de äro dock i båda koordinaterna märkbart mera regel-

bundna i de 12 första än i de sista 12 timmarna. Jag har

ej kunnat göra annat än att med någon kritik taga media af

de omedelbara afvikelserna och har således erhållit följande

reduktioner till normal-katalogen

ARR 02103

IDG sa MLA

hvarest det sista talet dock blott får antagas gälla mellan

ungefärligen eqvator och d = + 502.

RC, = Radeliffes Års-katalog 1861.

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p- 40)

TARRSEEE 0 05!

och i deklination enligt tab. angifven under HOT

Schj. = Stjernefortegnelse indeholdende 10000 positioner af tele-

skopiska Fixstjerner, etc., af SCcHJELLERUP. Epok 1865,0.

Med afseende på egna rörelsen referera sig positionerna

alltid till observations-epokerna.

Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p. 41)

IL LAN = 3 (PIG

Del NU

RC(62,...70) = Radelifres Ärskataloger för åren 1862—1870.

Med afseende på egna rörelsen referera sig här alltid

Nautical-Almanac-stjernorna till de respektiva katalog-epo-

kerna men de mindre stjernorna deremot till observations-

epokerna.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2, N:o 16. 13

Alldenstund tidsbestämnings-stjernorna i dessa kataloger

äro tagna från Greenwich's Seven-Year-Catalogue, har jag

antagit reduktionen till normal-katalogen att vara (BB. VIL,

pp. 37, 40) ;

1 ARI = +05,06:

För reduktion i deklination har jag för åren 1862—1864

antagit de af ARGELANDER angifna tabellerna (BBSVIRpp 0;

41) och för år 1870 medel-afvikelserna enligt en direkt jem-

förelse af WoOLFERrs mellan hans egna och RC-positionerna

(Monthly Notices, Vol. XXXIV, N:o 1, p- 44). För de åter-

stående åren söktes reduktions-talen deremot genom en täm-

ligen indirekt räkning med användning af MAINs egna jem-

förelser med Greenwicher-observationerna och formeln (BB.

NIEp: 0)

Wolf—Seven-Year-Cat. — + 0",48 — 0",007. d?.

| De sålunda för dessa år funna afvikelserna förenades

sedan i media, hvilka utjemnades medelst kurvor och slutligen

korrigerades medelst medel-tal, som erhöllos genom att äfven

genomföra samma räkning för åren 1863, 1864, 1870, och

jemföra de sålunda funna talen med de enligt det föregående

redan bekanta reduktions-talen för samma år.

Då till följd af denna alltför långsökta härledning de

erhållna talen blott kunna ega ett högst problematiskt värde,

anser jag det ej ega något intresse att här anföra detal-

jerna af räkningen. Men, då jag blott har några få positioner

från dessa kataloger, finner jag det å andra sidan icke löna

mödan att åtminstone f. n. vidare fullfölja den ifrågavarande

undersökningen eller härleda reduktions-talen på en direk-

tare väg. De erhållna reduktions-talen äro

WoLE— RADCLIFFE.

enn

fö) 62 63 64 65 66 67 68 69 70 |

"17 AREA ES KN BLESS ers ON)

ÖT 0 OC RON RO 1'',0/— 0" ,4/— 0,4 ESS

fs 3 —0 341 0353-0 2-1 50— 1 53/+ 051-02 0-0

ac JUO ST EE 0 OR 10 4/—1-;2/—0 9 + 0,20 3 + 043]

FAST he — 0 ,8/+ 0 .,1/—0 ;1/—0 ,8—=0 .1+ 01.5 0.40] + 0,71

0 114) = 0 31 0.:0)-+ 0.:2/— 0; ,2/-+ 0,52) + 1 0] OM OD

ac — 0 ,3j— 0 1 + 0 ,8)+ 0:.,3/+ 0 ;4|+ 058) + 0 s21-+ 0.3

SOT LD 0.,:0/—0 ,;2|+ 0.59) + 0 .4|+ 0 .1|+ 0 öl + 0521-011

250 RN 0-0 SE 0 NTE RANE ERE UR DN

+ 40 | — 0,49 0 .,0/— 04/4 0 ,7|+ 05-00 5,5] + 0.57 00

hvilka således preliminärt få gälla, hvad de kunna.

14 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

NA.(65) = Nautical Almanac 1865.

Genom en direkt jemförelse med WOLFERS af 28 ”Standard-

Stars” från &« Scorpii till 6 Tauri har jag funnit följande

reduktion till WOLFERS

TRANS 0209

i IDG UNO

PH. = Pulkowaer-Hauptsterne. Epok 1875,0 (V iertel-jahrs-

schrift der Astronom. Gesellsch., IV. 4, p. 324 och

följande).

Reduktion till normal-katalogen är enligt AUVERS (les

p- 323) approx.

ACER 02036

1 Dekl. = + 0",6 (för 8 Androm.)

CB. = Mittlere Oerter der in den Zonen 0? und — 1? der Bonner

Durchmusterung enthaltenen Sterne zum 9,0 Grösse, beo-

bachtet und auf 1575,0 reducirt von COPELAND und BÖRGEN.

I inledningen till katalogen (p. XIII) angifvas medelre-

sultaten af en jemförelse med SCHJELLERUP:

CBS Bea 0008 ONS

hvilka, kombinerade med de ofvan meddelade relationerna

mellan SCHJELLERUPS och WOLFERS positioner, gifva följande

reduktion till WOoLFERS för här ifrågavarande katalog

ANN = 3 (OSIMO

De 00

Utom de stjernpositioner, hvilka tagits ur här anförda

kataloger, har jag användt några få enstaka bestämningar af

särskilda observatörer:

1:0). Observationer af MAYER, Wien 1830;

Observationer af WICHMAN, Königsberg (redukt. till normal-

katalogen i BB. VII, p. 41);

Observationer af DEMBOWSKI, Neapel 1856 (redukt. till

normal-katalogen i BB. VII, pir30):

2:0). Observationer från Berlin, Leipzig och Königsberg 1860—

IS65, hvilka jag antager vara omedelbart refererade

till WOLFERS system.

3:0). Slutligen hafva på begäran på sista tiden några positio-

ner blifvit bestämda i Bonn, Leipzig och Leiden, hvilka

Jag äfven antager refererade till WOLFERS system.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. BAND. 2. N:O 16. iö

Upsala-katalogen.

Här är framför allt att anmärka, att de meddelade posi-

tionerna, så ofta icke något annat är särskildt angifvet, alltid

äro de omedelbara katalog-positionerna endast med BESSELS

precession reducerade till epoken 1865,0. Med afseende på

egna rörelsen äro positionerna afsedda att gälla för de respek-

tiva observations-epokerna. Innehållet af katalogens särskilda

kolumner inses genast på grund af deras rubriker, så. att

blott några få upplysande anmärkningar kunna anses behöfliga.

En " vid katalogens löpande nummer hänvisar på de

efter katalogen bifogade anmärkningarna till densamma. Stjer-

nornas storlek är angifven under deras nummer 1 1:sta ko-

lumnen. I katalogens sista kolumn — rubriken: ”År” — äro

observations-åren angifna; men 1 de få fall, då dessa äro

obekanta, har jag i stället här helt enkelt infört katalog-

epoken. Det syntes mig öfverflödigt att utsätta årtalens 2

första siffror.

En siffra inom parentes bredvid stjernans katalog-nummer

i 4:e kolumnen (rubrik: Auktoritet) angifver antalet af enkla

observationer, på hvilka positionen är grundad. En" bredvid

katalog-nummern enligt BB. VI har här samma betydelse

som i original-katalogen; men detta tecken har dock här blif-

vit bifogadt äfven i de fall, då icke alla de enskilda observa-

tionerna voro ”fullständiga”. Beteckningarna C.V. och CO:

efter samma katalog-nummer angifver cirkelns läge vid ob-

servationen.

| A.R Deklin é ;

INNER 1865 0 1865,0 Auktoritet. | År.

1 Slo 0=57:,66 |+ 3239'55",6| W,B. 2321352,1353 |

(8,5) 1 (BZ. 376,438). )283

om (0 2 34.64 |+ 352300) W,B.OM2(BZ. 116) 22.8

Sd 10 3 12.75 |+ 27 050 ,5| BB. VI" (3) (C.V.) 62,9

(sy 10 3 37:50 |+ 301615 ,9| W,B.O"6 (BZ. 374) 27,7

SR 10 6 39 ,38 |+ 301425 ,1| Mikr. Jemf. m. + 4 (2) 73,9

6 | å

(85) 10 7 0,53 |+ 3235 6,5) LL. 140 98,8

cö 10 12.359 |+ 2137 8,2 W,B.0"305 (BZ. 392) 27,9

IR 10 14 6,72 |+ 164158 ,5| BB. VI" (2) (C.V) 66,0

0 15 55 ,74 |+ 213822 ,6| LL. 424, 426. 94,9

YI 56 ,75 3.01 RR; SL (1) 46

(7,5) å åa 0) Miki: Jemfmt or kn) 74,0

4 '5| Mikr. Jemf. m. . 11 (1). | 740

ad 10 16 3,17 |+ 282711 ,2| W,B.O"396 (BZ. 385) 27,7

Sö 10 16 39 ,86 |+ 213240 ,1| LL. 448 95,9

122 fl0 20 25,01 + 2 359 ,2| W,B. 0330 (BZ. 36) 21,9

(GC) 24 72 60 '€ BB. VI" (4) (C.V.) 64,4

0 24 33 29 |+ 12325 ,7| W,B.0"393 (BZ. 36, 40) | 22,0

13 33 26 27 '7| Schj. 172, 173 61,9

(8,8) 33 26 27 '8) YW. 232 (2) och (6) 62.9

33 33 26 5| BB. VI" (2) (C.V.) 66.0

14 f)029 3.12 |+ 231653 4| LL. 896 93,7

0 3 58 52 4| W,B. O"727, 728, 729 jga

(tl) (BZ. 325, 445, 488) ;

15 f030 1:00 |+231623.8 LL. 928 93,7

(Cd i 20 20 '9| W,B.O"757,758 (BZ.445,488) > 29,4

SST 0 :96 20 '7| R, 243 (1) |] 46

(35 (030 82.86 [+ 11528 ,7 Mikr Jemf. m. + 17 2) | 739

0 (030 42:88 |+ 121 7.1] BB. VI (3) (C.V) 58.9

SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

—

S | 5 S

NW i i Cd S FIN OG J

fal

MA MA Mr mm I AMN AM rr Mr mn Ar LL

(=)

[SK]

Öp

[

—

00:u Ne

co MN D

[JONS ATV

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0o 16. 17

A.R. Deklin. ; | |

1865,0. 1865,0. Auktoritet. År.

ÖRSASSI 90 | Thy 96 94,9

4 35 | 13 ,6 | YW. 297, (2) och (4) | 58,8; 59,1

4,45 | 16154 |, Schj. 213 61,5 |

4,43 | ST RR VE (6) (CL) | 62,2

0 31 53,04 | + 01225 ,9 | W,B. 0527 (BZ. 40) |: 22.0

Nf 2 Berlin. I 60

032 9,73 | + 22247 ,6 | Argelander 65,0

0 32 31,68 | + 23423 1 | BB. VI" (2) (C.V.) | 63.9

0.32 33,90 | + 15818.,6 | Schj. 220 | 61,8

34 ,13 17 ,3 | Mikr: Jemf. m., 18 (1) | 7L7

0 33 37,45 |'+ 405922 ,G6 | W,B. O"864 (BZ. 441) | 289 — |

(0£35346,,48. | + 0 GAORSN Mike Jemfymslok(LE EL

0 36 15,84 | + 40 950,3 | BB. VI+ (3) (C.V.) 62,2

037 24,78 | + 403428 ,1 | W,B. 0969 (BZ. 440) | 28,9

24,76 | 22,3 | Leipzig (3) | 65

0542135 75, | + 3128 5052 LR lag4 | 98,8

34.21 | H3TALEWEB: Or1082 (BZ, 438). 1288

45 | + 265826 ,9 | PM. 60 (7) | 39,0

38,16 20046 NRGSIGS (Ilock (3) 61,8

38,54 | SR ANERGTISGG SI (1) 166,9

33.07 | SAS VIEN (5) ck (3) 169 8; 70, 6

ÖKI5T50545T FE 293655 3SIEBBIVET (2) (CN) 62.0 |

50 ,35 53,8 | YW. 446 (2) | 68,8; 57,31

OF49IEST67 293202 EBBA VE (SOV) 62,7

0 50 38,69 | + 293524 ,;2 | LL. 1635 97,8 |

39,66 | 16 ,9 | R, 232 (6) 41 |

40,27 | 14 ,7 | Vogel, Mikr. Jemf. m.,29(2)| 66,3

40,37 | 14 ,0 | Mikr. Jemf. m. ; 29 (1) RE |

40,22 | 14 ,9 | Mikr. Jemf. m. + 30 (1) | 73,9

0 58 46,21 | + 312733 ,1 | W,B. 01464 (BZ. 438) | 288

46 ,15 | 29 ,4 | RÖ. 1865, 58 (1) 65,9

46 ,05 | 30.2 | RC: 1868, 63, (1) och (2) | 68,8; 69,0

0:59 43,47 | + 313233 .,6 | Mikr. Jemf. m. &« 32-(1) « | 72,1

1 210,89 | + 345414 32 | Viert.-Jahrsschr. IV. 4 65,0

201443 | + 385555069 | Mikr. Jemf. m. « 39 (2) | 14,0

I3ör38ra2 | + 30AGSR IBBI VE (2) (0: 0) 165,8

1 419,64 | + 32 122,9 | W,B. Ir51 (BZ. 438) 28.8

185 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

RR AA

——-+——-——- ---» nn -—ppp0O0>—— oo nonu—-—-—"-22 — 22 -

gr AR. Deklin. ;

N:r. 1865,0. 1865 0. Auktoritet. År.

| 1" 4” 3608 | + 353058',1 | W,B.I56 (BZ. 387) 27.8

39 f/ 15 24 85 | + 312129 4 | PM. 94 (6) 23,5

73) 24 .5N 2074TIFBBI NES (2)I(CENS 69.9

(73) | 24,95 | 29 ;4 | RC. 1869, 66, (1) | 69,9

Tö | 1 5 33,96 | + 322625 .7 | BB. VI" (3) (C.V.) | 63,1

ap f| 2 8 46:94 | + 322410 ,9 ING. DA. 250 4.7

ov 46 74 9 0 | P,.1"29 (7) 00

47 15 | 10 3 | W,B. 1"144 (BZ. 438) 280

425 ( 111 21,10 | + 324816 ,1 | LL. 2342, 2243 ago

(7,8) 21.65 18 2 | W,B. 1206 (BZ. 438) 28.8

43 || 112 24:97 | + 234456 | WiB. 176 (BZ. 130) 22,9

CU 24 93 AT 5 | Schj. 414 61,8

30 25 10 47 9 | YW. 649, (2) och (5) 62.9; 62,8)

2 | 114 33-42 | + 324812 4 | Mikr. Jemf. m. + 42 (2) NEG

oh | 115 23,29 | + 43242 5 | BB. VI. (2) (C.V.) 61,8

26 11115 37,97 | +3285 0,9 | W,B. 1303 (BZ. 438) — |288

116 1,94 | + 82860 .6 | LL. 2493 93,9

iF 1,84 53 2 W,B. 1245 (BZ. 111) 228

(7,9) 1,90 59 ,0 | Si. & 16 (3) 39,0

217 56 0 | Schj. 428 62.9

Gå | 116 "38,06 | + 82429 ,9 | BB. VI (1) (C.V.) 56.0

495 | [oa

a | 118 21,19 | + 9 021,7 | Leipzig (2) 73,0

50 ( 119 23,10 | + 84939 ,3 | W,B. 1310 (BZ. 111) 282

(9,0) 23,28 38 8 | BB. VI" (2) (C.V.) öL8

5 | 119 23,97 | + 335615 ,0 | W,B. 1"400 (BZ. 439) 28,8

59 | 126 46,12 | + 15 43454 | W,B.i 1575, (BZ.1392) 28.0

(CE 46 33 35 0 | BB. VI? (2) (C.V.) 61,8

Se | 46 ,46 35,8 | YW. 729, (6) och (3) 65,0; 57,6

I | I

| i | 127 40.82 | + 295844 ,1 | W,B. 1"597 (BZ. 390) 27.9

54 | 135 14 89 | + 13. 311 ,2 | W,B. 1627 (BZ.32,124,126))| 22,6

(8,8) Vi 14 ,67 Sr ERT JOKE) 41

| 55+ f/ 137 29:09 | +28 32057 | LL. 3197 00,8

SKON 29 62 21 9 | W.B. 1"848, 849 (BZ. 447,1.

(7,9) | 2 31,0

232)

| Sö (1140 22.36 | + 271428 3 | W.B.1'917,918(BZ.447,535) 310

| 57142 LAS re häng FRA 00,8

(8,2) | 1,50 55.1 | W.B. 1"962 (BZ. 447) 28,9

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND. 2. N:0O 16. 19

| ÄR Deklin. |

N:r. 1865.0. 18650. Auktoritet. År.

Åö | 1"42m29: 81 | + 2647'837,2 | BB. VI" (1) (C.Ö.) 59,1

sg tjl 145 140507. | + 2119 117,1 | DL: 3488 93,8

40 74 9 :9 | W,B. 11045, 1067 (BZ. 200,|la=

(8,3) 392) 20,9

CS | 150 4,04 | + 323054 ,2 | W,B. 11156 (BZ. 334) | 26,0

61” I 150 8,73 | + 181956 4 | W,B. 151164 (BZ. 332) | 26,0

(8,8) Y| 8 36 51 5 | BE VE C)(CV) 61.9

03 ( 150 17,46 | + 322556 5 | Mikr. Jemf. m. « 60 (2) | 71,9

3 I I

(5 || 152 43,64 | + 3041 9 4 | W,B. 11237 (BZ. 582) — | 33,0

| 4 |

(Sh 12 0 47,61 | + 383654 6 | BB. VI (1) (C.Ö) 581

| |

(ÅS ( 2 1 5,79 | + 102157 2 | Schj. 623 I 61.9

Så (| 2 2 35.83 | + 38 350,2 | W,B. 2:4 (BZ. 527) 32.9

c (12 6 42,13 | + 3241 0,2 | W,B. 2185 (BZ. 534) 33,0

6sx || 2 9 56.92 | + 135029 ,3 |G, LT | 93,8

57,23 20 8 | W,B. 22134 (BZ. 32) 219

(8,2) 56 87 17 '2 | R, 579 (2) | 41

+ fl 210 44,00 | + 135082 ,1 | W,B. 22143 (BZ. 32) 21,9

Sö 43 76 31 0 | R, 584 (2) (a

j 43 TI 28 1 | VW: 10305 (3) och (2) | 61,9; 55,0

9 | 211 37,03 | + 8287 9 ,0 | Mikr. Jemf. m. + 67 (2) | 720

71" f 223 21,28 | + 363339 ,4 | W,B. 22542 (BZ. 446) 28.9

(8,9) V| 20,82 46 ,4 | BB. VI" (2) (C.V.) 61,9

TAN 227 19.25 | + 821614 ,9, | LL. 4751 95,9

(7,8) XV 9,78 14,2 | W,B. 2639 (BZ. 534) 33,0

I I I

73 [ 232 31,55 | + 382934 ,9 | W,B. 2762 (BZ. 527) 32.9

(8,8) 31.45 41 8 | BB. VI" (3) (C.V.) 62.0

74 I 235 53,78 | + 314749 5 | LL..5017 95,9

(7,5) V D3 74 | 45.53. W,B. 2855 (BZ. 534) 33.0

75 || 252 17,86 | + 244222 5 | W,B. 21246 (BZ. 580) — | 33,0

(8,8) |. 17,92 21031 Vv BBINISTC) CN) 64,2

| st fl 420 21:17 | + 345746 ;2 | W,B. 4416, 417; 418 (BZ. lar a

er 402, 508, 508 RR

(6,8) 21,26 46 4 BB. VI" (2) (CV &

| 21,26 | ) . (2) (C.V.) 63,0

Sr 11421. 18,58 | + 08158 :2 | BB. VI" (3) (C.V)) 62,2

| Sö d 428 20,73 | + 028834 | BB. VI" (3) (C.V.) 60,6

20 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

Na | ÅR och onDeklin. | Auktoritet.

C Ut. | "IA

(g0) || £2373670 | + O14274 | BB. VI (1) (C.Ö)

80." Sf] 424 29:44 | + OML3LIT | Makt! Förmt m SNSKU

(95) 20559 ot || Mikt. Jem m.. <td MN)

| Sa 525 14,32 | + 34 7 9 1 | BB. VI (2) (C.V.)

: I

(04) 1| 529 27,94 | +3156 7,1 | BB. VI (1) (C.Ö

SS 582 9,26 | + 9 112,6 | BB. VI" (2) (C.V.)

ör 534 824| + 9 532,8 | BB. VI" (3)(C.2 Ö. och 1 V.)

5 | 535 38,28 | — 0 5 4, | W,B. 52896 (BZ. 48)

38 48 1 3 | Schj. 1892

(8,1) 38 24 | 3

3 ,9 |-CB. 1726, 1727

[=P]

0 | H39 10.58 | — 002948 | Mike. Jemt m. 25500)

87 fl 625 21,97 | + 101541 5 | W,B. 6"742 (BZ. 60)

(8,2) VU 21:08 | EOTIEBBEVPSR)CN)

SÖ (| 631 56.35 | + 84526 I | BB. VI (2) (C.Ö.)

(62) 1 687 23,12 | + 334522 ;7 | BB. VI” (3) (C.1 Ö. och 2 V.)

(83) || 638 10,42 | + 61 455,5 | ÖA. 7224 (AZ. 93)

35) (| 638 48,10 | +61 115,5 | ÖA. 7230 (AZ. 93)

TT | 6388-51-51 | + ds Å238 0 | Miki. Jemi mrs Sd a)

93 ; ut

SN 7 2 1,04 | +19 329,5 | LL. 13847

26) (| 719 42,01 | + 294140 ,9 | BB. VI" (2) (C.V.)

0 721 11,71 | + 211245 ,0 | BB. VI" (2) (C. 10. och 1V.)

a | T21 13068: |14, 3472 40 | Mike Jemfl m. FOT)

OD | 721 56,03 | + 335914 ,6 | W,B. 7606 (BZ. 403)

98 f| 722 30,97 | + 21 828,9 | W,B. 7"632 (BZ, 279)

9,1) 31 12 30 2 | BB. VI" (2) (C.Ö.)

a9 f) 724 19,49 | + 0 2 3,2 | W,B. 7"734 (BZ. 208)

19 37 Tid. | Taro, JADE

(Bo 19 53 4 5 | BB. VI (1), p. 369 (C.V.)

| EO | 728 12,34 | + 353256 ,0 | W,B. 7"799 (BZ. 451)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 16. 21

5 A.R. Deklin. ; s

N:r. 1865.0. 1865,0. Auktoritet. | År.

101 ( T28m395,39 | + 3910'367,8 | W,B. 7"812 (BZ. 452) | 29,2

(7,3) 39 '25 34 ;7 | BB. VI" (2) (C.10. och 1V.)) 64.0

102 ( 366 1,04, | + 32 017 4 | Mike. Jem, mi «103 jo

(9,4) 16 ,96 19 ,1 | Mikr. Jemf. m. - 104 (1) | 74,0

103" | 742 25,69 | + 315712 8 | LL. 15204 98.2

(7,0) 25 80 3 '1'| W,B. 721200 (BZ. 401) — | 28,1

104" | 742 81,73 | + 815722 ,3 | LL. 15206 98,2

(8,1) 31.66 16 .5 | W,B. 721204 (BZ. 401) — | 28,1

Bo) (| 754 19.45 | +16 216 4 | W,B. 71494 (BZ. 278) | 252

CO || 765 56,02 | + 234655 4 | Mikr. Jemf. m. « 108 (1) | 741

107 f/ 758 2,26 | + 94736 ,6 | W,B. 721690 (BZ. 55) 22,2

(9,0) | 2,19 35,9 | BB. VI" (2) (C.V.) 62,2

108 f| 8 3 28.83 | + 235250-,4 | LL. 15965 96.2

(8.3) 28,64 | 45,8 | W,B. 825 (BZ. 344) 26,1

od | 8 4 38,17 | + 342343 6 | Leiden (2) 71.2

å I 8 7 3643 | + 214820 ,3 | W,B. 8136 (BZ. 278) 23,2

HITS 9 30.46: | + 58 938-.5 ÖA 8812 (AZ. 188) | 43,2

(6,0) 30 72 38 3 | YW. 3331, (2) och (2) 59,7; 68,7

05 (8 9 43.83 | +234886 6 | Mikr. Jemf. m. « 108 (1) | 74.1

rn | 813 20,20 + 213414 I | BB. VI" (2) (C.V.) 66,2

rt) | I

69) (| 817 42,51 | + 225510 ,7 | W,B. 8386 (BZ. 278) — |252

| EO | 824 37,20 | + 225155 .7 | BB. VI (1) (C. Ö.) 59.1

| Sö | 826 25.17 |.+ 2258:05 | Miki: Jemf. m.! ; 115 (1) | 741

hed (| 838 4,13. + 193217 ,7 | BB. VI" (2) (C.V.) 62,3

118 f| 844 47,97 | + 514511 ,6 | Mikr. Jemf. m. « 120 (1) | 74,0

(SIV 48 ,17 953 | Mikt. Jemf. m. & Lol (Dk 40

05 1 848 5.19 | + 335549 ,9 | BB. VI (2) (C.V) 61,3

= | 849 46,91 | + 514138 ,2 | ÖA. 9456 (AZ. 99) 422

0 | 850 26,12 | + 514128 4 | ÖA. 9475 (AZ. 99) 422

Fö | 856 23,64 | + 61 349 ,3 | ÖA. 9543 (AZ. 183) 43.2

22 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

3 NR. Deklin. TE

N:r. 18650. 1865.0. Auktoritet. År.

0 | | 9" 0=54556 | + 21'35'38”.4 | W,B. 81493 (BZ. 278) | 25,2

(6.5) 1 9 8 -57.,60 [+ 78442 9 | BB. VI" (2) (C.V) 61,8

125" f| 9 4 47,90 | + 191335 4 | W,B. 9:69 (BZ. 277) 25,2

ORjA 47.90 | 32 5 | BB. VI (1), p. 370 (C.V.) | 672

| 9 5 3,48 | + 853935 ,7 | LL. 18128, 18129 97,2

D W,B. 9:70 7 Fk

NE | 3.56 32 5 | RC. 1866, 410 (1) 66.2

3.65 31 2 | RC. 1867, 412 (3) 672

127 A a

EO ) 9 8 24,64 | + 208757 ,5 | R,. 2799 (1) 42

GO | 9 9 21.73 | +"204029 8 | Mikr: Jemf. m. + 127 (DE GUN

Gö 1 913 725 | +5185 9.7 | ÖA. 9812 (AZ. 99) 42,2

130" f| 915 33,76 | + 35 742 5 | LL. 18451, 18452 97,2

(GAO 34 ,33 3300 KBBI VET (2)I(EN) 63,2

(6.0) | 917 88,80 | +63 178 | ÖA. 9876 (AZ. 183) 432

ER 4 918 51,84 | + 115930 ,7 | Mikr. Jemf. m. , 133 (2) | 65,1

133 || 920 23,18 | +12015";6 | LL. 18603 96,2

GON 23 44 | 10 9 | W,B. 9:417 (BZ. 65) 22'2

SDN 2310 11.9 | Sch. 380 62,1

134" || 922 40,86 | + 221021 2 | W,B. 9461,462(BZ.278,278) 25,2

(8.9) ; 41 ,27 18 40 | Königsberg (2) 60

SN ANI 18,5 | BB. VI" (2) (C.V.) 63,2

135 ( 923 45,99 | + 104445 ,6 | LL. 18696 96,2

(7,7) 45.99 48 7 | W,B. 92493 (BZ. 155) 23.2

(64) 1 927 11,04 | +104458.,8 | Mikr. Jemf. m. « 185 (1) | 712

LR 933 22,14 | + 323141 ,8 | BB. VI" (3) (C. 1Ö. och 2V.)| 61,2

05 | 935 42,24 | — 3 528,5 | BB. VI (2), p. 329 (C.V.) | 613

(0.0) (| 941 18,79 | + 224012 ,0 | W,B-9'857,858(BZ.345,453) 27,7

140 | 941 58,55 | + 341347 ,6 | LL. 19233, 19234 1962

(7,8) 58,91 | 43 ,5 | W.B. 9874 (BZ. 495) 30,3

ör | 942 1,42 | + 694035 .5 | BB. VI" (2) (C.V.) 61,3

00 UA TS ZE

| Bö 1 945 49,99 |-+ 294947 7 | W,B. 9'954 (BZ. 406) — |282

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD- HANDL. BAND. 2; N:O 16. 23

N:r. ad EN Auktoritet. År.

ud gr46m12,92 | + 2950'567,0 | W,B. 9964 (BZ. 406) 28.2

145" | 949 48.35 | + 453 2 2 | W,B. 91057 (BZ. 64, 156)| 22,8

(7,5) 47 ,93 | SUTBBSOVES(2)E(CSVA) 62,2

Le | 950 36,09 | + 692148 5 | BB. VI (2) (C.V.) 61.3

| | |

å | 951 16,01 | + 11 358 ,7 | BB. VI" (2) (C.Ö.) 66.2

148" mf eden ong | ÖH 10AANAZS LOG:

EN | 252 -0,95.1 +H6926 212 | "28

SÖ | 957 47.14 | + 252231 2 | W,B. 91213 (BZ. 500) | 318

2 110 0 40,65 | — 7 4 5,0 | BB. VI" (2), p. 329 (C.V.) | 618

151" (10 5 34,55 | + 233159 ,7 | W,B. 10104 (BZ. 345). | 262

(8,3) VU 34,33 62 ,0 | Königsberg (4) 48

CA 110 6 1250 | + 4 323,2 | BB. VI" (2) (C.V.) 161,3

153 ino 6 40,24 | + 232658 8 | Mikr. Jemf. m. « 151 (1) | 70,3

SE (10 TRASAG” | or AT SNIA NStkonfeld- 158 | 62

155 fl10 9 11,98 | + 41313 .9 | W,B. 10"135 (BZ. 156) 23,3

S 11,95 1183) |) 188 MES (OD) (CO) | 65,2

1ONORS202NE-E 2235SKOKEWEB: SR (BZ. 453) 29,2

32 03 34 (BH VIN OC) (CV) 613

LR JS kol ANT 9 | Bonn, Heliom. Jemf. m. |

1ä6) (10.10 31,31 | + 2222 4.2 | "I & x

SE 110 10 31,34 | + 223832 9 | BB. VI" (2) (C.V.) 61.8

DÅ (10 12 31,54 | + 203123 2 | Naut. Alm. 1865 65,0

Ce (10 19 45,39 | + 232718 1 | BB. VI" (1) (C.Ö.) 57.3

Cm (10 20 4.22 | + 29 636 4 | BB. VI" (1) (C.Ö.) 66.2

162" flin 92 Need Soda Ilan

(66 (1022 10,3. | +30118 BB. 302024

0 (110 23 19,03 | + 291957 ,9 | BB. VI" (2) (C.V.) 61,2

RÖ (11023 29,96 | +30 816,7 | BB. VI (1) (C.Ö) 57,3

1857 (11024 23,20 | + 291846 ,7 | Mikr. Jemf. m. « 163 (1). | 741

» 165 fl1028 56,36 |-+ 38 246 ,6 | W,B. 10557 (BZ. 407) | 28,3

24 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

| ARE Deklin. 5

| N:r. 1865.0. 1865,0. | Auktoritet. | ÅT

| |

NN SN ST SR 4

167" f/10"32"5758 | + 223117'.5 | W,B. 10661 (BZ. 496) | 30,3

(8,6) 57 61 20 4 | BB. VI" (2), p. 371 (C.V.) 672

| 65 (1034 46,73 | + 142735 2 | LL. 20645 96,3

| SA Sl11036 24,89 | + 122459 1 | BB. VI" (2), (C.V) 61,2

| Så (10 37 16,05 | + 254020 ,4 | W,B. 10746 (BZ. 500) | 313

| 03) (1038 25,92 | + 142932 1 | BB. VI (2), (C.V.) 61,3

1 SSR

| 1725 fI10:397 24515 | + 131886. | Königsberg (3) 60

| (9,3) X 23:96 | 37 ,9 | BB. VI" (2), (C.V.) 61.3

173 (11040 15,58 | + 14 522 1 | BB. VI" (2), (C.V.) 62,0

1 (85) X 15 56 22 :4 | YW. 4496 (2) 59,7; 70,8

20 ( 1040 23.81 | + 123250 ,0 | BB. VI" (3), (C.V.) 62.2

[1042 28,31 | + 2841 8,7 | W,B. 10852 (BZ. 526) |32,3

175 || 28 30 8 2 | R,. 3350 (3) 42 |

(6,3) 1 28.16 | 8 '2 | YW. 4510, (2) och (10) — | 59,2;53,2]

28,21 TOROLIBBEVE 2): (CV) 635

69) 11043 0.50 | + 285019 7 FEB. YE (0 63.5

| 177 fl1044 33,46 | + 332045 4 |G. D'A. 2339 95,3

| (7.5) I 33,11 39 ;5 | W,B. 10892 (BZ. 357) | 263

| 178 f|1045 10,09 | + 334223 ,;2 | W,B. 10902 (BZ. 357) —|263 |

(TED) 992 2TEDNLBBISVISE2) (CV) 64,3

| &ö 1[1045 17,06 | + 42856 3 | BB. VI" (2), (C.V.) 62,8

03) (1045 33,66 | + 143924 ,9 | BB. VI (1), p. 370 (C.V.) | 67,3

| re. | | | |

0 (10 52 37,80 | + 143736 ,6 | BB. VI" (3), (C.V.) 161,6

182 f,1054 47,76 | + 283557 ,8 | LL. 21155 942

(8,3) I 47:94 | 53 5 | W,B. 101089 (BZ. 526) | 323

| 183" (11055 49,86 | + 293922 4 | LL. 21179, 21181 | 9433.

(7,0) VV 49 98 23 8 | W,B. 10"1109 (BZ. 356) | 26,3

| 10571: 6:57) + 04146-4:! Lam, 3186 (4) | 50.4

184” 6 57 44 '4 | BB. VI" (2), (C.V.) 62.2

(8,2) 6 ,44 45 459 | Berlin 65,0

| 6,47 4651 YWS4624 (2) och(h) 71,3; 70,2

0 (11058 16,96 | +2845 0,7 W,B. 101163 (BZ. 526) | 328

2 | |

EVIL 7 ATG SdBMS4SeR. BRNVISK SN Ce 61,3

(9,3) 3 6 | är Ö , | , ( BA ( . 5) 2"

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

BAND. 2.

N:O 16.

Na a

(2 AST.

N:r 18650:

jr 8m545 58

54 ,50

187 54.56

54 59

188 |

dö (ln 9 25,59

189

TS (el 11 15.20

190 ff ;

DD (un 12 18.37

ITS 434

(9.0) 4 39

192 (un 13 51.24

(8.3) 51 59

193 f

Sä (un 14 12,45

194

LM (Le 15 37,85

195 fi 5

Sö (En 15 57,39

1967 fu 16 16 26

(9,3) 16 73

197 (ju 16 17,53

(8,9) 18 16

193 4

a (EE 16 50 41

199 f11119 22,51

(8,6) | 22 34

200 f

a 19 37

201 St

2 (1119 45 31

202 f'

ön ( 20 40,91

Oy dll22 8.46

204 flyt oc

6) (22 47,57

205

25 (un 22.55 ,62 |

206" , |

(00 (123 33,57 |

207 (ns 6.15 |

(8.2) 6:02 |

208 [| SI

ST (1183 46,83 |

Deklin.

1865,0.

+ 133455” ,6

+ 5550 46

+ 59317 26

+ 185045

+ 134537

336

+ 142676

+ 19 512

+ 67 23.01 ,

+ 354

+ 3020

+ 3827 30

+ 3828 6

+ 17 41 54

+ 261918

+ 17 4611

+ 175854 ,

+ 57 39 10

| NT ABAGT a

EESTORSKS

+ 37 1328

+ 1827 35

[or]

Vv NU

dok) ÖN. ep)

8 |

Auktoritet.

W,B. 112123 (BZ. 73)

Arm. 2443, (5) och (4)

RC. 1865, 493 (1)

RC. 1864, 572 (1)

ROLHS65TSSeTu)

ÖA. 11622 (AZ. 100)

ÖA. 11644, 11645

BBIVFER) (CN)

BBIVEER) (CN)

Schj. 4112

W,B. 11"202 (BZ. 159)

PM. 1303-(2)

W,B. 11"224 (BZ. 73)

BBIEVENC2)I(CN)

OA HELTAL ET (ANG)

W,B. 11261 (BZ. 159)

IL YW. 4753; (£)yxock (1)

ib, ÖR

W,B. 11"283 (BZ. 498)

Mikr. Jemf. m. « 199 (1)

LL. 21763

| W,B. 11"342 (BZ. 411)

BB. VI" (5), (C. 1Ö. och 4V.)

W,B. 11"351 (BZ. 500)

BB-VE CE) (CN)

BB VETEN)

ÖA. 11805 (AZ. 199)

| W,B. 11418 (BZ. 456)

W,B. 11"396 (BZ. 66)

LL. 22099

Ri 3080 (1)

År.

Fn nn Rn rn

23,3

64.0; 67,3)

94,2

ala

ASEA

SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

5 ACK: Deklin. 3

N:r. | 1865)0. 1865,0. Auktoritet. | År.

209 f11"34=10557 | + 253318".9 | LL. 22122 94,3

(8,4) | 10 98 11 6 | W,B. 11"656 (BZ. 503) | 31.3

fe 84 "45,08 | + 253910 ,8 | Mikr: Jemf. m. . 209 (1) | 74,3

| 211 fl1135 4,27 | + 121234 3 | BB. VI" (2), (C.V.) 61,3

(8.9) | 4,38 34 2 | Schj. 4221 62,3

S (Le 39 55,83 | + 274621 ,8 | BB. VI” (3), (C.V.) 60,9

TD | 1143 56,98 | + 873836 1 | LL. 22355 94,2

od du 50 32.18 | + 561656,9 | Mikr: Jemf.-m. - 249 (ME frLG

| &5) (152 28555 | + 5553 0.0 | BB. VI (D, (C.V) 60,3

| ro mn 52 51,82 | + 514858 ,8:| ÖA. 12225 (AZ. 105) 42,3

| oe In 53 11,89 | + 6243 4 9 | ÖA. 12239 (AZ. 184) 43.2

om ju 55 31,82 | + 205229 1 | W,B. 11"1084 (BZ. 502) | 313

0 iu 56 50,22 | + 561618 ,7 | BB. VI (1), (C.V.) 60,3

220 f1158 7,07 | +51 2 6 2 | ÖA. 12298, 12299, 12300 us :

(8,2) XV (AZE178; 196105) örn

| od (re! 58 47,87 | + 675340 ,2 | Mikr. Jemf. m. + 230 (1) | 74,0

| SV (5 59 5,77 | + 625536 ,9 | ÖA. 12327 (AZ. 184) 43.2

223. f/I2 0 29,28 | + 435056 ,9 | LL. 22750 93,3

SR 29 30 50 9 | G. IA. 2825 (1) 934

(6,8) | 28 89 58 9 | W,B. 11"1187 (BZ. 461) | 293

221 (12 3 24.25 | + 2056857-5 | W,BI 19:87, 40, 41 (BEJAAE

(8,9) | i "| 467, 496, 502) 30.3

TT i12 3 27,66 | + 655534 ,6 | ÖA. 12409 (AZ. 189) 43,2

226 [12 4 3,74 | + 5118 0,0 | R,. 3847 (1) 42

KaCTSS)EN

SS | 12 5 43,29 | + 37 029 8 | W,B. 12"106 (BZ. 463) 29,3

0 (2 5 53,64 | + 191711 ,3 | BB. VI" (2), (C.V.) 613

299" f112 6 19,40 ! + 113616 ,7 | LL. 22908 98,3

| (8,0) I 19.20 5,7 | W,B. 1277 (BZ. 154) 23.3

1230 f ;

| 63 112 6 32,03 | + 674927 ,9 | ÖA. 12470 (AZ. 189) 432

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2... N:O 16. 27

å VAERG Deklin. 3

N:r. 1865.0. 1865 0. Auktoritet. År.

RE |A frn Enn ST AR nd

3 ie 8”105.28 | + 34” 0'23".6 | W,B. 12154 (BZ. 409) — | 283

Cd (2 8 20,49 | + 135840 ,4 | BB. VI" (3), (C.V.) L.6L3

233 (fe 8 57,15 | '+ 81149 1 | YW. 5109 (2) 59,2; 55.8

(9,2) 57 06 48 0 | BB. VI" (2), (C.V.) 62,4

ca 12 9 7,54 | +37 148 0 | Mikr. Jemf. m. + 227 (2) | 742

12 9 8.90 | + 1539 3,2 | W,B. 12"170, 171 (BZ. 283. lor

Cd | | 360) RS

8.82 3 5 | Arm. 2628, (5) och (5) | 35,0;54,0

SÅ (12 10 14,92 | + 302212 1 | BB. VI" (2), (C.V.) | 628

Da 2 10411 | a TBS | BBIVETON-(C:N) 62,3

233 [1210 50,02 | + 82459 7 | W,B. 12"149 (BZ. 287) | 243

SS 50 ,07 55 1 | BB. VI" (4). (C. 10, 3,V.)”| 611

3 50,12 54 1 | YW 5120, (2) och (3) 68,8; 55,3

Ez i2 10, 52.53 | + 155347.6 | BB. VIE 3), (C.V.) 61,3

2 | 1241 1,63 | + 74857 6 | BB. VI" (3), (C.ÖJ | 55,3

gal fi211 24.27| +16 423,9 | Bonn, Heliom. Jemf. m. «| |

(10,3) | 239 (2) If

OM (12 11 45,05 | + 6 637,6 | Schönfeld. 107 62

43. ([1212 44.03 | + 285445 2 | WB. 12252 (BZ. 468) — | 294

AV 44 10 46 3 | CA. 273 (7) 30.0

? 43 ,72 42 9 | RC, 1176, (3) och (4) | 58,7; 57,8

om [1212 53.84 | + 64727 1 | W,B. 12189 (BZ. 157) — 233

3 54.05 26 2 | BB. VI (2), (C.V.) fal

EN 53 91 28 3 | Schj. 4446 | 62,4

On Il2 12 59,93 | + 15 758 4 | BB. VI" (2), (C.V.) | 613

246 fi1213 6,55 | + 512851 | BB. VI" (2), (C.V) | 61.3

(HSAN 6,26 33 ,8 | Sch). 4448 | 62,4

| io |

0 1213 11,10 | + 640 3.0 | BB. VI" (2), (C.ÖJ 66,2

1213-18 ,40. || + 6.30 LD

18,49 FR NU Re MES (CM) 66.2

18.61 | 4 3 | YW. 5140 (1) 69.3; 70,3

W,B. 12199 (BZ. 157) | 22.4

HINDI FOS SO RANA (CE) 62.3

1214 28.75 | 15B0BS0ES | BREVET T(2)(CWVS 62,3

219 (12 4 ve.32 | - BI720 Si) Milk. Temfim. 1246 (2), | JAS

28 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

1 HhHh- mt ,|/tess hh h.h,h]h h HO [ÖÖÉÖjg

| A.R. Deklin. å

N:r. 1865.0. 18650. | Auktoritet. År.

h m s | 00- ' JIJhe

(9,0) 4.94 54 1 3026 (1) 42

[1215 12,03 | + 172947 ,9 | G. D'A. 2916 93,4

253 12.13 AT..0 | Bl 23 952 |

(6,8) 12.03 38 ,7 | W,B. 12311 (BZ. 361) | 264

12 25 | 41 .1 | R,. 3927 (1)

1215 40,49 | + 6 324 ,8 | CA. 277 (7) 30,0

är 40 '66 | 26 0 | PM. 1414 (4) 30.0

el 40 '58 | 27 4 | W,B. 12241 (BZ. 157) — | 233

See 40,27 22 8 | YW. 5157, (11) och (3) 61.2; 60,6

| 40 25 22.6 | BB. VI" (2), (C.V.) 62.3

SA 11215 56,21 | +815955.2 | BB. VI (1), (C.V) 62,3

(8,0) | |

256" fi a [RLS ' | BEOT9TA

(9,5) V1216 26,4 | +295947 — | BB. 302264 AR

(0.2) ([1916 30,74 | + 1325 2.7 | BB. VI" (2), (C.V.) 61,3

NEAR I I

SO | 1216 51,73 | + 1855 4 ,9 | BB. VI" (2), (C.V.) 63,3

259 f1217 18,47 | + 64319 ,4 | W,B. 12264 (BZ. 157, 237) 238

TON 18 28 15.0 | BAG 42

SN 18,51 1553 BB MET eYN(C:0N 66,2

260" f/1217 41,71 | +188726 ,5 | Königsberg (2) 60

(9,4) 41 57 27 '6 | BB. VI" (3), (C.V.) 61,3

Cd (aa 18 29,41 | + 3042 5,1 | W,B. 12877 (BZ. 408) | 9283

(00) 11218: 31.88 | + 1524 213 | Mike, Jemt. m. + 201 (RA

(89) 111218 87,15 | + 53849 8 | BB. VI" (2), (C.V.) 62.3

Vv I

264 f/1220 27,49 | + 75923 3 | W,B. 12"315 (BZ. 237) —|243

OR 27 25 18 ;8 | Schj. 4481 62.4

EN 27 ,40 18 '5 | BB. VI" (2), (C.V.) 66.3

265" f11220 36,73 | + 84538 8 Königsberg (2) 60

(8.1) V 36,72 39,8 | BB. VI" (2), (C.V.) 6L3N

266 (11220 38,99 | + 11.53 3 I 23289 98,3

(8,7) 39 57 SEE .B. 12320 (BZ. 154) — | 233

Om 111220 40,11 | + 1330 2,9 | BB. VI" (4), (C. 1Ö, 3V) | 60,6 |

| |

(00) 11220 40,89 | + 114624 ,8 | W,B. 12322 (BZ. 154) — | 232

(02) (1220 53,91 | +15 0 6,9 | BB. VI" (1), (C.Ö) 55,3

2 fia 8,90 | + 141133 .,8 | BB. VI" (4), (C.V.) 61,3 |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 16. 29

24 Re ES Deklin. > .| "a |

N:r 1865.0. 18650. | Auktoritet. | År.

FR [rr (RR nn

22213 | + 185881 | BB. VI” (2), (C.V.) 61,3

0 26 25 | 38 '3 | Schj. 4487 624

2 27 12 | 38 6 | YW. 5200, (3) och (2) | 63,2;66,7

ud | öd AM 04 | + 144153-,9 | BB. VE" (2), (C.V.) 62.3

2734 f1221 57,84 | + 1350 9,6 | Königsberg, (3) och (2) 60

(9,0) | 57,64 | OKT PB BANER) (CNS) 62,3

1222 16,21 | + 144146 ,)9 | W,B. 12456, 457, 458 — No36

274 | (BZ. 283, 285, 360) 29

(5,6) 16 ,00 | 50 ,8 | Schj. 4494 62.3

16 09 51 2 | BB. VIF (2), (C.Ö.) 55 3

275 ([1222 37.93 | +1153 8,7 | W,B. 12366 (BZ. 154) — | 232

Så 37 70 | 5 1 | Sthj. 4495 623

; ST 10 '0 | BB. VI" (2), (C.V.) 63.8

276 (2 23 41.51 | + 41513 ,9 | W,B. 12:380 (BZ. 159) — | 233

(1,5) 41,30 19 8 | Schj. 4503 623

977 (1223, 41.92 | + 102753 ,3 | W.B. 12381 (BZ. 232) — | 242

RO 42 20 53 5 | PM. 1428 (5) 27.3

i; | 42,28 Neapel (10) 36.2

I I

278 (je 24 19,64 | + 41888 4 | BB. VI" (2), (C.V.) 623

(8,1) 19 51 39 2 | Schj. 4507, 4508 62.4

Då Ile 24 43,90 | + 832 8,6 | BB. VI (2), (C.V.) 66,3

280 (2 24 50.16 | + 263663 5 | LL. 23423 94,3

(8.2) 50 36 58 6 | W,B. 12513 (BZ. 503) — |513

Lö Ile 25 8,21 | + 30 340,7 | LL. 23435, 23436, 28487 | 96,3

252 f-4 d RAR | he ArEN

52 (l1225 15.88 | +15 453 5 | Mik, Jomf. m. « 269 (1) 74,3

Ga (1225 29,27 | + 142414 8 | BB. VI" (4), (C.V.) LG

20 (12 26 16,59 | + 75946 4 | BB. VI" (2), (C.V.) 61.3

285 f1226 33,92 | + 841398 | W,B. 12430 (BZ. 232) — | 242

(7,5) VI Jol ST FORIKEBBINES 2)(CNS) 66 3

56+ (1226 41,95 | + 82521,5 | Arm. 2700, (1) och (5) — | 533; 52,3

KE 41 97 539 | Kömesberg C) 60

1) || 41 49 21 6 | BB. VI" (3), (C.V.) 63.0

987" (1226 43,06 | + 8 187,5 | LL. 23467 | 96,3

(8,6) 43 29 40 '4 | W,B. 12"434 (BZ. 237) — | 245

0 (2 27 18.28 | + 131947 ,7 | BB. VI" (2), (C.V) 61.3

beg« ([1L27 38,98 | + 82860 ,5 | W,B. 12451 (BZ. 237) > | 243

7.1) 38,89 | 20 Ak | Königsberg a 60

(6 38 ,92 52 ;4 | Schj. 4522, 4523 62.4

290 fli227 48.01 | + 12 250,9 | LL. 23508, 23509 96.8

(1,8) 47.83 47 1 | W,B. 12454 (BZ. 154) | 233

30 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

N:r. | ad TN | Auktoritet. År.

05 | 1228" 9:36 | + 15”14'25”,5 | BB. VI" (2), (C.V.) . ” |623

(36) (1229 1,70 | + 264338 4 | BB. VI" (1), (C.V.) 62,3

(11229 11,98 | + 12 913,5 | LL. 23552, 23553 96,8

fsk | 11,59 8 4 | W,B. 12476 (BZ. 154, 161)) 23,3

C 11.40 10 7 | PM. 1442 (4) 35.0

3 | 11.25 9 ;8 | Sp(PM.) (2) 52.2

10 .66 7,7 | Schj. 4536, 4537 623

294 Ji2 29 12486 | + 151541 ,9 | Mikr. Jemf. m. 291 (1) | 74;3

295 Slj929 14.68 | + 185538 0 | BB. VI" (1), (C.Ö,) 55,3

20 SI1229 57,89 | + 12 021 3 | Mikr. Jemf. m. . 290 (DE LILe

207 f11230 19,59 | + 125535 ,8 | Schj. 4541 62,3

(8,5) U 19,75 | Sd IB BANVIS (3), (CNE) 64,0

ö (12 30 23,23 | + 123340 ,7 | BB. VI (3), (C.V.) 62,3

299 [11230 5940 | + 5 1579 | BB. VI" (2), (C.V 62,3

(55) N 4 , är e a . ( 5 ( . :) ,

3000 fIl231 7542 | + 123927,2 | BB: VI (1), (C.Ö) 55,3

(9,4) X (DD 22 ,5 | Mikr. Jemf. m. 298 (DI TTER

od (2 34 12,63 | + 325141 4 | W,B. 12"718 (BZ. 408) | 283

302 f1234 38,84 | + 24418 ,9 | YW. 5293 (2) 65,3; 56,9

(AN 38,74 | JEKA EBBES TC) (CNS 61,3

Sö (5 34 52,06 | + 123020 ,)9 | LL. 23690 95,2

DAN san. KgnBåga ne NS 237 24.4

(9,0) L ,OU sr (0 23 IA 10: 12 (9) ( . ) ,

1235 2.05 | + 105853 ,8 | 6. D'A. 3039, 3040, 304$ | 93.4

2 30 5358 | P, XI1S1 (6) 00.0

305" | 2:98 51 ,1 | W,B. 122575 (BZ. 161, 232)| 23.9

(5,2) Y| 2,95 ATERN ISIN OR 643) 40.3

| 2 87 49 ;8 | R, 4080 (2) 42

| 3,06 49 ,0 | RC. 1870, 664, (6) o. (5) | 703

306 [1235 45,52.| + 31916 ,9 | LL. 23708 96,3

(85) || 46 ,08 | 12,6 | W,B. 12588 (BZ. 159) 23,3

So 45,75 | 9,8 | Si 4”. 142 (3) 38,4

307 (S 36 38,68 | + 32143 ,8 | LL. 23731 96,3

| (83) V 38:93 | 36 ,6 | W,B. 12604 (BZ. 159) | 233

80 (1287 6,83 | + 848256 | BB. VI" (2), (C.V.) 61,3

309--1119.30, 15 66 Egon 801 FAS

(9,2) UT? LR TE Sr | Mikr. Jemf. m. + 301 (1) (4,2

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 16.

a ——

Nir. | 18650.

R Re0r18r0

0 Il 39 21.59

OT (11240 15,50 |

SO 2 40 38.79 |

SM (12 42 46 47

Be (2 49 SA

ID (2 45 54,19

1245 59,00

i on

318 (1246 41.20

(7) NV 41.38 |

SL (2 ÅT 21.66

CM (2 AT 26 47

TS IR 47 58,99

1253 0,97

a | 258 13,98

3 (2 54 2.99

Få (13 0 21,35

326 (2 3 47.88

(7,9) 47 ,87

SN (18 18 3240

ag (52 2

RNE co 259

Ö 27 33,70 |

1327

30,96

Deklin.

1865,0.

| + PIN

SE ING

+ 171350),

SEI

— DD DM

+ 2614 42

11 56 35

29 43 34

16 349

12 242

2219 0

28 47 46

NA NE

+ 15 630

+ 2852 36

+ 375233 ,

20.5

+ 47 55 49

46 ,

-—

+ 93736

9 3544 ,

| LL. 23831

BB: VI (2), P- 330, (CV) |

IEBIBIAVISE(R) (CEN)

| Königsberg (3)

BIBSNVISE(2) (CE

| BB. 112491

[WIB- 12141 (BZ) 159)

IFBBAVIESKRN (CN)

Auktoritet.

—X—-— - - !!"Ä Ö——— >X=X X! !222.s.——? = KO ektO— ———]!

BB. VIS(5), (CV)

Mikr. Jemf. m. « 319 (1) |

BBIAVEN(5) (CM)

LL. 23998

Lam,. 3888 (2)

LL. 24024, 24025

W,B. 12941 (BZ. 468)

W,B. 12"949 (BZ. 360)

W,B. 12960 (BZ. 467)

LL. 24196, 24197

W,B. 12"1043, 1044 (BZ. j

464, 468)

Mikr. Jemf. m. & 324 (1)

W,B. 12"1065 (BZ. 360)

W,B. 121180 (BZ. 468)

LL. 24479

W,B. 13:39 (BZ. 463)

BIBSKVIET (2)5(CV5)

Ö.A. 13720 (AZ. 198)

RC,. 3038 (5) och (3)

LL. 25096

| 442

| 46,5; 45,7]

År.

SV SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

DN NN NDlD HNDHA HO LH LÖN HH HH HH OO OO nn

ER: | Deklin. i

Ni. | 4865.0. | 1865). Auktoritet. År.

| I I

=S RDF £2N0D£NÅTi] cb» HH rr

I Bh (18:37"3818 | + 862844"0 | LL. 25325 95,4

Se | 1342 23,27 | + 6050 31,8 | BB. VI" (5), (C.V.) 62.3

[13:49 320780) — 55166 2 LTR. 25034 1 98,3

| 3334 33 65 13 :6 | W,B. 13"343 (BZ. 83) 224

(8.0) | 33 45 14 2 | Si 6160 (2) 38.5

| SN 15 0 | R, 4520 (1) 45

334 (1850 37,10 | + 554 3.7 | W,B. 13860 (BZ. 83) = |224

(9,0) 1 36 ,91 33510) BBSVI (3), (CN) 62,4

335 f11351 10.27 | + 54640 5 | W,B. 18"868 (BZ. 83) |9224

CAR 9.99 42 7 | Schj. 4990 | 62,4

| 2 18 59 56,02 | + 553033 ,6 | BB. VI" (2), (C.V.) 62,3

337 fl14 8 32,86 | + 34534 2 | W,B. 14125 (BZ. 82) 24

| (5) 32,63 35 7 | PM. 1596 (1) 254

| 338 fI412 5.76 | + 431 6,4 | PM. 1608 (3) 25,4

ER 5 87 6 7 | Sp(PM) (2) 52.2

| 66) 5 81 3 '9 | BB. VI" (2), (C.V.) 62.3

339 f1412 24,92 | + 37 922,3 | W,B. 14257 (BZ. 415) |9284

| (9,0) XY 24 200 EBBINE (BI ACN) ' 63,4

| 340 fI1412 56,44 | + 43750 ,5 | LL. 26206 | 98,3

(8,5) | 56 93 45 ;0 | W,B. 14219 (BZ. 82, 83) | 224

| 341" f|11413 17,14 | + 350 7,0 | Mikr. Jemf. m. + 337 (1) | 74,3

(9,2) I 16.68 6 9 | Schj. 5100 624

(0.1) (1481 27,26 | + 55418 ,3 | W,B. 14:567 (BZ. 83) — | 22,4

an | 1433 36,40 | + 6 244 ,4 | W,B. 14603 (BZ. 168) | 23,4

2 (24 34 0,70 | + 01742 5 | BB. VI” (2), (C.V.) 614

245 fi I FDL Se DERAS I SIT 98,3

| (85) DILJA 54 ,0 | Lam, 4476 (2) , 444

Sn 55,52 52 7 | Schj. 5225 62.4

1439 26,07 + 22749 ,4 | W,B. 14718 (BZ. 86) 22.4

25,79 50,9 | Ca. 336 (5) | 30,4

346" 25,80 HOT CATm. bl3; (2) ock (5) | 41,4; 53,2

(4,0) 25,89 51 ,4 | Lam, 4487 (2) 44.

| 25,47 48 '6 | RC. 1862, 441 (2) 62.3

25,41 51 2 | RC. 1865, 517 (1) 65,47

347: f 1440 38,88 | + 01728 5 | W,B. 14748 (BZ. 74) 22,3

OK 39:23 | 31 5 | Lam, 4495 (2) 50,4; 67,1

or 39:06 | 27.0 | YW. 6087, (3) och (2) | 67.1:65.5

; | |

| 348 f1454 21,28 | + 22325 ,1 | Lam, 4567 (1) 44,5

EO 21.23 26 ,1 | Schj. 5336 : | 63,5

2,2) || 21 36 27 5 | BB. VI" (2), (C.ÖJ | 654

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0o 16. 33

A.R. | Deklin.

1865,0. 1865,0. Auktoritet. År.

BBVI (0 (C:0) 59,4

Mikr. Jemf. m. , 351 (1) | 74,3

Mikr. Jemf. m. & 352 (1) | 74,3

LL. 27459, 27460 20

J4r56r 2546 | + 2 BNI

2,31 SJUA

2,43 48 ,

1458 27,34 | + 23243 ,9

27,75 38 4 | W,B. 14"1088 (BZ. 86) | 22,4

27,68 40 '7 | R, 4923 (3) 42

27 70 40 2

27,75 40 ,6

ar 33,38 | + 2 9-3 6 | Lam, 4616 (1) 44.5

Sv JL BEEOÖRIEBIBS VI" (CEN 61,4

15 2 6,21 8 | W,B. 15"1 (BZ. 86) 22.4

| 6,25 25 9 | S, 2 473 (2) 38,4

6,28 28 5 | Schj. 5385 63,5

Tam; 4502, CR 445

BB VET (2) (C:0) 69,0

—-—

15 2 9,76 | + 20 156 ,5 | W,B. 15"8, 9 (BZ. 290, 294) 25,4

476)

11623 8,97 | + 393918 ,3 | Mikr. Jemf. m. & 354 (1) | 69,7

1624 46,97 | + 201325 4 | W,B. 16"725 (BZ. 295) — | 25,5

16 25 29,91 | + 395345 ,5 | W,B. 16"760 (BZ. 476) 29,5

1626 15,85 | + 20 730 ,7 | Mikr. Jemf. m. + 356 (1) | 69,7

1633 53,21 | + 391035 ,2 | W,B. 161057 (BZ. 422) | 284

I 20 10,29 | + 394350 ,4 | W,B. 16597, 598 (BZ. 422, Jag i

1634 39,36 | + 363154 ,9 | BB. VI" (1), (C.V.) 65,5

1638 44,36 | + 37 051,5 | BB. VI" (2), (C.V.) 65,5

1639 24,28 | + 235810 ,5 | Königsberg (3) . 60

24 37 8 4 | BB. VI" (2), (CÖL och 1V.)| 65,5

363 S1642 35,95 | + 4747 9 ,4 | BB. VI" (2), (C.V.) 62.5

9) | ?

1713 33,25 | + 481737 ,5 | Königsberg (5) 60

| 32,56 3005 | BB: VIS (4) (CM) 62,2

58 11,17 | + 663920 4 | BB. VI" (4), (C.V.) 621

6 | 18 2 45,49 | + 173612 ,0 | W,B. 18:42 (BZ. 431) 28,6

NSL DS AT:AS | + 630 113 KÖe bene (3) 60

| AT 31 2 '0 | BB. VI" (2), (C.V.) 61,6

| 1825 8,59 | + 395011 ,2 | W,B. 18"718 (BZ. 429) — | 28,6

SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

i ARR. Deklin. ;

N:r. 18650. 1865 0. Auktoritet. År.

SÖ | 18"25m29:48 | + 3945'17'.7 | Mikr. Jemf. m. + 368 (2) | 69,7

370 f|1849 36,13 | + 325529 5 | W,B. 18"1511 (BZ. 484) | 29,7

(9,0) | 30LJ SD BB. VI" (2), (C. 1V och 1Ö)| 65,6

ÖN | 19 3 35,04 | + 04647 ,3 | BB. VI" (2), (C.V.) 61.6

Sö 912 50,26 | + 614 0,8 | BB. VI" (3), (C. 2V. och 1Ö.)| 66,0

SO | 1925 23,30 | + 852 9 2 | BB. VI" (2), (C.V.) 63,6

CSA 11938 13,58 | + 501247 .;2 | BB. VI” (2), (C.V.1 och 1Ö.)| 65,7

SR (19 57 11,00 | + 331223 1 | W,B. 19"1872 (BZ. 484) | 29,7

- 5 12014 11,60 | + 30 922,8 | BB. VI" (2), (C.Ö.) 65,8

dr" f2015 27,57 | + 194012 ,3 | Königsberg (3) 60

(8,4) 27 48 10 5 | BB. VI” (2), (C.V.) 61,6

318" fl2027 27,50 | + 65629 ,1 | Königsberg (3) 60

(9,0) 2000 20 se BBR NING 61,6

a 2 Ro 37 H2LBHe] + 121610 LBB. VI) (C:0J 55,8

30 120 56 36,54 | + 154143 ,1 | BB. VI" (2), (C.V.) 616

80) 12057 16.69 | + 292652 5 | BB. VI" (2), (C.Ö 65,8

(02) (21 9 27:14 | +13 250,2 | W,B. 21"185 (BZ. 24) — | 218

05) (2114 22,73 | + 255624 ,7 | Mikr. Jemf. m. « 384 (2) | 69,7

384" f2116 13,52 | + 2556 3 ,4 | W,B. 21"877 (BZ. 309) 25,7

(8,8) VV 13,58 4 6 | Wien (4) 30

355 (2 23 56,80 | + 15327 4 | LL. 41825 94,6

(8,3) 56 79 21 2 | Lam, 8341 (6) 48,0

3867 (2 24 FST. TA | + 118245. | Königsberg (2) 60

(7,0) 37 93 46 1 | BB. VI" (4), (C.V.) 62.3

dn (2124 53,36 | + 15249 ,9 | Mikr. Jemf. m. + 385-(2) | 69,7

a ie 25 52,58 | — 12839 2 | BB. VI" (3), (C. 1Ö och 2V.) 59,3

80) (2144 21,60 | + 218748 1 | W,B. 21"1078 (BZ. 198) | 238

'390 (2! 47 53,88 | + 21154 9 | W,B. 211113 (BZ. 14) | 217

(9,0) 53.69 53 7 | Lam, 8602 (3) 471

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2 N:0.165 ID

-——n- ——=———=m——— !bSie——- ei 19 <

| |

ARR: Deklin.

N:r. 1865 0. 1865.0 | Auktoritet. | År.

EA RR RER, Pe Ern BN ERS

FI (ferson 9.03 | + 17 48971 | BB. VI (2), (C.V) Gäst |

Få 22 2 917 | + 3049 71 /| BB. VI" (2), (C.Ö.) 65,8

393 (ee 21 57.98 | + 152545 2 | Mikr. Jemf. m. « 394 (1) | 69,7

394+ f/22 23 56,35 | + 151945 ,5 | LL. 43972, 43973 93,8

(8,2) 56.89 35 0 | W,B. 22491 (BZ. 110) — | 228

cö 2228 13,30 | + 451 6,6 | BB. VI" (3), (C.V.) 1 61,8

CM 2229 16,79 | + 334421 5 | BB. VI" (2), (C.V.) | 61,9

397 F 29 19,42 | + 193446 ,2 | W,B. 22"638 (BZ. 196) | 23,8

(6,3) 19 04 52 7 | RC,. 2239, (2) o. (4) 59.3; 59,5)

Se ie 30 34,62 | + 21 015,9 | W,B. 22679 (BZ. 196) — | 23,8

309 fl2231 38,89 | + 95458 ,7 | LL. 44248 193,9

(8,1) | 38 83 52 2 | W,B. 22654 (BZ. 108) | 228

Ce ie 33 30 34 | + 23 540 8 | BB. VIF (2), (C.V.) 618

Oh ie 40 31.19 | + 105933 ,4 | W,B. 22"843 (BZ. 108) — | 22,8

A02=flo240 35.34 | + 1052 2,1 | W.B. 22"841 (BZ. 108) | 228

(8,9) 35 24 rg RILOGLTSGN) | 44

403 f2243 49,98 | + 105310 ,3 | Mikr. Jemf. m. + 40151) EGR

(9,5) 49 ,33 13 ,4 | Mikr. Jemf. m. + 402 (1) | 69,7

2248 5,23 | + 02046 ,2 | W,B. 22"988 (BZ. 34) 21,9

f0å 5.48 46 8 | Si 0". 264 (2) 38,9

GS BJ 47 ,6 |.bamy. 2026 (8) 47,0

CT 5 23 46 7 |”Schj. 9393 627

5 07 46 4 | YW. 10068 (2) 63.2; 68,4

fos 220t 42,97 | FULT | Lam, 9059 (5) 46,8

(8,8 42 98 H9LIEBBI VIS) (C:0) 54,8

;5) 43 12 59 0 | Schj. 9455 62,9

0 | 2254 44 14 | + 154024 ,1 | BB. VI" (2), (C.V.) 61.8

407 fl2255 2,04 | + 151847 1 | BB. VI" (3), (C.V.) 61,8

(8,4) | 1 91 48 2 | Schj. 9456 61,8

408 fl2255 16,09 | + 292644 ,2 | W.B. 22"1252 (BZ. 374) | 21,7

(9,0) 16,08 AGENT BB INIS (2) (CNE) (GRLI

SS | 2256 41,12 | + 814 9 5 | W,B. 221182 (BZ. 120) | 22,8

410 flagg 48.90 | + 113459 0 | BB. VI" (2), (C.V I 619

(9,5) 9) (OS OTIS a (fa) NEN) JR

4ll (log 6 38.94] + 12 011,9 | Mikr, Jemf. m. « 412 (1) | 698

(9,4) Rn JD ,u sr KG ,) | Mikr. Jemt. m. + rEL0 0) JR

26 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

Ifa A.R. Deklin. j

[SEN 1865.0. | 1865,0. | Auktoritet. År.

EV fr 7=495.74 | + 12 VI6"A | Rj. 10922 (2) 45

| (8,4) 49 67 17 3 | Schj. 9565 62,0

| Hö 123 8 36 24 | + 225650 ,1 | Mikr. Jemf. m. . 423 (1) | 67.7

Mens 128 918,63 | + 1227 275 | Mike. Jem m. . 425 (2) |] 6n7

| Sö (pa 9 2810-114 155114) 27| Mikr. Jemf. in. «AID La

| 416 fl23 9 28,06 | + 345 9 1 | Schj. 9577 61,9

| (8,6) 28,28 100 EBBIVE 2) (CNS 65,9

| Sm (3 10 42,74 | + 54743 ,6 | BB. VI (1), (C.Ö.) 54,7

| 418 fR311 12,16 | + 181628 ,9 | W,B. 23213 (BZ. 194) — | 23,8

1 (9,0) | 12,47 SN BBSVE (2) (CIO lScHNS KG

| 419" fl23 11 18,88 | + 74839 0 | Mikr. Jemf. m. , 428 (2) | 740

FGLORL 18,88 423 I Bonn (1) 73,0

DS ie 11 27,37 | + 123931 2 | R,. 10992 (2) 51

Sh (2312 15,94 | + 729 0 4 | BB. VI" (2), (C.V.) 61,9

29 [(P312 58,20 | + 71444 ,2 | W,B. 23245 (BZ. 38) 22.0

Rå | 57 .90 42 '2 | R,. 11017 (2) 5

(1. 57 94 41 7 | BB. VI" (2), (C.V.) 63,8

2313 57,47 | + 23 0 6 ,3 | W,B. 23"275 (BZ. 488) | 29,8

4935 2 ot å : OR (3) och (2) är De.

— H7, | . 11037 (7). 4

(5,0) 57 50 6 '9 | 12" Ay. 2096, (4) och (8)| 45,0; 43,6

57-47 5 6 | YW. 10295, (4) och (2) | 46,4; 68,9]

CO 123 14 11,99 | + 163046 ,0 4 BB. VI" (2), (C.V.) 67 |

; I

425 14 51,76 | + 122657 4 | IL. ASTAT 93.9 |

(8,7) 51.58 Bö..6r IR. 11057) (1) 50 ;

123 1) 15-271.4 TADAT 5 I MiknJemf. mö. vAl(L) ae

Fr (23 15 40,82 | + 729 7 5 | W,B. 235299 (BZ. 120) — | 22,8

2319 36,13 | + 75453 8 | LL. 45878, 45879 95.4

4285 36 75 | 46 8 | W,B. 235378 (BZ. 120) | 229

(7.1) 36 36 38. 8: | R,. 11165 (2) 50

36 61 36 7 | BB. VI" (2), (C.V.) 60,8

429 (8 20 9,55 | + 414859 ,6 | LL. 45910, 45911 95,7

(7,4) 9 49 | 57 4 | BB. VI" (2), (C.V.) GLT7

SÅ i 20 22,19 | + 114815 ,3 | BB. VI" (2), (C.V.) | 619

FE (12320 56,27 | + 113857 ,1 | Mike. Jemf. m. « 430 (1) | 677

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 16. 57

; AR

N:r. | 1865,0

23h29m 30,42

432" 0

(6,5) 30 00

2997

433" (2330 34,88

(9,5) 35 02

434 (lön a

I (28 33 28.97

435" (2 35 56 ,84

(7,5) 56 .S1

TT 123 42 41.95

437 duon

CS | 2343 16,24

433 f|2356 30,46

(7,5) 30 29

439 fl. se

SÅ (P3 57 12.76

440" (12358 351

(9,3) | 3 39

Deklin.

1865,0.

+ I2190t8

SLR

+ 10 6

+ 9 8

+ 1921

+ 1922

19.55

+ 1522

+ 1956

1058

34,

33,

10 ,2

15.8

20,8

50 ,5

13,8

2105

13-55

14 3

Auktoritet.

W,B. 235599 (BZ. 34, 36)

Si. 2251 (3)

Lam,. 9249 (3)

YW. 10421 (2)

Schj. 9740

Schj. 9747

BB: VETR(CN)

BB NET2I(CN)

WiBi 23rtL9, (BZ429)

BB: VES(2)5 (CV)

BBINVEET2)(CN)

BBI VETR)(CN)

W,B. 23:1209 (BZ. 324)

R,. 11922 (5)

BIBSVISK(O)E (CV

Mikr. Jemf. m. + 438 (1)

1185)

2,0

60,8; 58,8

62,9

61,8

61,9

66,0

21,8

61,9

62,0

61,9

25.7

FX)

61,8

Anmärkningar till katalogen.

"9. Här synes en egen rörelse vara otvifvelaktig

jak 2

ALI!

20.

FORD.

+ 24.

årlig egen rörelse

TEN SES ME + 050186 = —0" 228

1 NG reses SÖND, 0 NAT

TOC Mikel obe, HÅ 310:,0194 — —0.:2096

Denna sjerna förekommer i Brit. Ass. Catalogue under N:o 97, och

dess årliga egna rörelse angifves der vara

— 05,011; — 0,06.

Berliner-positionen är bestämd af Förster (Astronom. Nachr. N:o

1328, p. 115). Observationsepok sannolikt 1860?

Årliga egna rörelsen enligt Argelander, B.B. VIL,

+ 050510; + 07,287.

Den anförda positionen är lånad från samma källa och refererar

sig således, efter anbringande af egna rörelsen, med afseende på

denna till det angifna året 1865,0.

Den mikrometriska bestämningen af denna stjerna är utförd af

Studenten Herr Jäderin, som är en god observatör.

appar. differ. 1871 Sept. 29

+22 — +18: + 89',68 (23); — 177,3 (5).

Den mikrometriska bestämningen af stjernan utförd af Herr Jä-

derin.

appar. differ. 1871 Okt. 1

+24 — +19: + 233,21 (20); — 1937,2 (5). .

Leipziger-positonen af Engelmann är tagen ifrån Vogels ”Nebel-

Beobachtungen”; men ”reduktionen till Schönfeld” (1. c., p. 14),

hvars betydelse jag ej inser, här subtraherad.

Denna stjerna, hvars två angifna positioner starkt afvika från

hvarandra, har icke påträffats i någon annan katalog.

=i, Piscium, som är den sydligt följande komponenten.

För den nordligt föregående komponenten i, Pisc. gifva katalo-

gerna följande positioner för 1865,0.

0"42"38",02; + 2658'29”,6. LL. 1334

38 ,29 29 ,9. RC;

38 ,29 30 ,4. RC. (1864)

38,29 ' 31 .5. RC. (1866)

38,37 TH IROGNET: NINVE

Nordpols-distancerna för de 2 stjernorna äro tydligen förväxlade

i RC. (1866).

+ 31.

+ 32.

+ 34.

Sd.

+ 40.

+ 41.

"AQ.

"44.

"A9.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 16. 39

Årliga egna rörelsen i AR.

EM; Pa OL fuska ss ssres + 0",0056.

EM: = (RC'3: XY Wee. + 0,0070.

Mädler antager följande egna rörelser

+ 0',0033; + 07,01

I fall Lalandes deklination icke är felaktig på 10”, så är egen

rörelse i båda koordinaterna här högst sannolik

årlig egen rörelse

101 je a ad ARE ER SS SE SA ... + 0',0181; — 0",163

PRE WOSel AR oa + 00191 -— 0 ,135

SE "Upsala pr. fjlrnsnrre + 0,0182 —0 ,124

Börs VOSCl sken + 0,0228 —0 ,088

RÖ Up SALA inippgkurseddlnre + 0,0182 — 0 ,073

Mädler antager egna rörelsen att vara

+05:00855— OMOM

=8 Andromede&e. Egna rörelsen enligt Auvers (Vierteljahrs-Schrift,

IV. 4, p. 324)

+ 050182; — 07,092.

Den nordligt följande komponenten.

Den sydligt föregående af två.

D'Agelets A.R. är korrigerad med + 1":

Lalandes rektascensioner differera på 1”, och hans första position

(1793 Aug. 12) är således korrigerad med +—+1".

Den sydligt föregående af två nära lika ljusstarka stjernor.

Positionen benäget meddelad af Professor Bruhns. De af D:r Engel-

mann bestämda apparenta positionerna äro:

1873. Dec. 30 (8,8). 1"18748597; + 93 11:”,03

TESTAT Jan: sr, fe (SEN INSTANSEN ITTAAO

af hvilka jag härledt medelpositionerna 1865,0

Tis IT; + NOT

21 ,20 220

Reduktion till normalkatalogen enligt Bruhns = 0.

Bessels A.R. är hypotetiskt korrigerad med -+ 1".

TLalandes båda deklinationer äro hypotetiskt korrigerade med — 10".

Alldenstund båda stjernorna observerats af Lalande samma dag

(1800 Nov. 13), men den första stjernan blifvit bestämd af Bessel

i 2 särskilda zoner, så anser jag det nämligen för sannolikast, att

det förmodade felet är att söka hos Lalande.

. > Positionen för stjernan W,. 1"1067 tagen från Weisses katalog p. 289.

Bessels A.R. enligt Argelander (BB. IV, p. XVIIT) korrigerad med —1".

BB. 37.495 ungefärligen 3' sydligt från denna stjerna.

Om Lalandes position icke har ett fel på 10”, så är här en märkbar

egen rörelse i deklination för handen

årlig egen rörelse i dektin.

LL = VIBESS CL ar esse nee = 0", 1T7TI

BESSOL FARA Vr VERNSSUSUSSSET STAS ANN, PAD

LL === SKUM PINK I ESIMIAR ch OSAR — 0 ,194,

40) scHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

+69. Denna grann-stjerna till , 68 kan möjligen äfven misstänkas hafva

en egen rörelse i deklination?

+'71. Stark afvikelse mellan båda positionerna,

&z 101.) Då dessa båda stjernor icke påträffats i flere kataloger, så kan

+ 101. ingen slutsats göras angående de förhandenvarande felen i de-

klination. BB. IV har här ett fel på 1 min. i A.R.

+ 109. Denna position benäget meddelad af D:r Valentiner.

(1875,0)

8h5m16",80; + 34”21'59",5 (1871 Mars 10)

16 ,60; 59 ,6 (1871 Mars 12)

+ 125. Argelanders deklination korrigerad med — 32",9 (BB. VII, p. 521).

+ 130. Alldenstund Lalande observerat denna stjerna i två särskilda

zoner, och öfverensstämmelsen mellan resultalen är utmärkt; så

synes det ej vara osannolikt, att variationen i deklination kan

vara réel.

+ 134. Königsberger-positionen är af Sievers (Astr. Nachr. 1392). Observa-

tions-epoken sannolikt ungefärligen 1860?

+ 142. Denna stjerna förekommer ej i någon af de vanliga stjern-kata-

logerna; den har på min begäran blifvit observerad både i Leiden

och i Lund, men resultaten äro mig ej ännu bekanta.

+ 145. Bessels A.R. afviker starkt från Argelanders.

+ 148. Deklinationen endast bestämd i en zon.

+ 151. Königsberger-positionen är af Wichmann (Astr. Nachr. 694, pp.

341, 342). Observations-epokerna falla sannolikt nära 1848?

+ 154. Stjernan är identisk med + 58 i Schönfelds Nebulos-observationer

i Mannheim (p. 100); Schönfelds position här angifven.

+ 157. Stjernan identisk med + 61 i Schönfelds Mannheimer-observationer

(p. 101). Schönfelds position här använd.

+ 159. =>7y, Leonis. Årliga egna rörelsen enligt Argelander (Cat. Ab.)

4 0',020; — 0",14.

+ 162. Samma anm. som vid stjernan 142.

+ 165. Denna stjerna, som synes mig vara något klarare än 9,5, finnes

ej upptagen i BB. IV — den kunde betecknas 292059".

+ 167. Bessels A.R. hypotetiskt korrigerad med + 1".

"172. Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Observationsepo-

kerna icke närmare kända?

"183. =BB. 29”.2116. Stjernan 292115 ligger 3' nordligt och prece-

derar 2".

+ 184. Berliner-positionen är af Romberg (A.N. 1637).

+ 192. Bessels position tagen ifrån Weisses senare katalog p. XLVI.

"196. Weisses A.R. öfverensstämmer med zonerna.

+ 206. =BB. 10”.2294. Stjernan 102293 går 1" förut och ligger 4' sydl.

+ 223. Positionen osäker. Egendomligt, att jag ej lyckats påträffa denna

ljusstarka stjerna i någon modern katalog.

"229. Bessels position är tagen från zonerna. Bessel eller Lalande måste

här hafva ett fel på 10” i deklination?

241

+ 242.

+ 243.

+ 248.

+ 254.

+ 256.

260:

+ 265.

REO:

291:

282.

+ 286.

251

2659:

203:

+ 305.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 16. 41

Stjernan identisk med , 105 i Schönfelds Mannheimer-observa-

tioner (p. 101). Schönfelds position här antagen.

Stjernan identisk med , 107 i Schönfelds Mannheimer-observa-

tioner (p. 101). Schönfelds position här antagen.

Argelander angifver i Cat. Ab. följande årliga egna rörelse för

denna stjerna

— 0:,0167; = 01195.

Cat. Ab. jemförd med Radel.-katalogen gifver talen

200145 7-—-05I25

Yarnalls deklination är korrigerad med + 10".

Årliga egna rörelsen för denna stjerna är angifven att vara

em NeArgelender (CA) ESSEN . —0:,013; — 0",08

= MU MDJS MAREN ASEA SNSrSSSoLDgSDES —=" 0,01; — 05509:

Jag har vidare först jemfört Struve och Bradley, och derefter

Struve och Argelander (1830) å ena sidan med Washington och

Argelander (1862) å den andra, hvaraf respektive följande tal er-

hållits

-— 05,0109; — 0”,065

= 0.:01005- 01-065:

Samma anm. som vid stjernan 142.

Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Observations-epok

1860?

Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Observations-epok

1860?

Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Observations-epok

1860?

Neapel-positionen är af Dembowski (A.N. 1256).

Lalandes sista position har i R.A. blifvit korrigerad med =-1",

hvarefter de 3 loca stämma ganska bra öfverens.

En något svagare stjerna sydligt föregående.

Königsberger-positionen är af Sievers (CARNIIN3 92):

Deklinationen i Wrisses katalog bör enligt zonerna hafva 14" i

stället för 15.

Weisses deklination öfverensstämmande med zonerna. Königsberger-

positionen är af Sievers (A.N. 1392).

Egen rörelse i A.R. synes här vara otvifvelaktig; jag har näml.

erhållit följande tal

årlig egen rörelse i A.R.

Ju, BEssel oc PNG ceseeseearies sell sill el 0050T87

LL., Bessel — Sp. (P.M.), Schj. .....- .. — 0.0182

PM: — Sp:(EM-)5 Ch ereosessssrnensnssssss ss = OKOME

Egen rörelse i deklination icke heller osannolik?

Piazzis deklination är korrigerad med — 10”.

Enligt Bradleys position för denna sjerna i Bessels Fundamenta

12"35"25,59; + 1059'0”,9

är det icke sannolikt, att den sekulära egna rörelsen här skulle

öfverstiga -+ 0,5 och — TOR

+ 423.

+ 428.

SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER.

Samma anm. som vid stjernan 142.

Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392).

Lalandes A.R. korrigerad med -—+F 1 minut i tid (BB. VII, p.: 225).

Lalandes deklination korrigerad med — 10”, och Riimkers med —1".

Denna stjerna ovilkorligen identisk med Schj. 5100: Schjellerup

har i A.R. 14 min. i st: för 13 mim,

Egen rörelse i A.R. här icke osannolik. Media af respektive de

4 första positionerna och af de 2 sista gifva sekund-talen

183555 jer Feer RARE SN 25:,856

8638 RAR SN SE KR Se ARA 25 ,503.

Bessels position tagen ifrån zonerna. A.R. hypotetiskt korrigerad

med SF A

A.R. från Lalandes observation 1794 hypotetiskt korrigerad med

Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392).

Den stora afvikelsen i A.R. emellan de 2 väl bestämda positio-

"nerna beror sannolikt på tryckfel i Astr. Nachr.?

Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392).

Stjernan är den nordligt precederande af två.

Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392).

Wiener-positionen är af Mayer (A.N. 190). Observations-epokerna

obekanta — sannolikt omkring år 1830.

Königsberger-positionen är af Sievers (A.N. 1392).

Denna stjerna är den sydliga af 2 närbelägna. Lalandes Z.D. i

Hist. Cel. Nov. 7 är korrigerad med + 30”. (Jemf. BB. VII).

Weisse har här 30,01 i stället för 36,01; så att stjernan 22"841

således i verkligheten kommer senare än 22"843.

Bonner-positionen benäget meddelad af Geheimerådet Argelander.

Original-positionen:

HSV more be FRAS FIBA IC BSR aft AN JA

Stjernan passerade redan för tidigt i aftonskymningen, för att

medgifva flere observationer.

Bessels deklination korrigerad med — 10'.

Z.D. i Hist. Cel. af Lalandes första position korrigerad med + 10".

Den egna rörelsen i deklination är fullkomligt tydlig.

Årlig egen rörelse i deklin.

TRA Bessel mcvcesks sa srt SONATA AEG — 0" 154

AA 0 TAN PANEL RS FS TRANS SR tr AR TNE — 0 ,236

— NE oi DRA SERA EA BREES es — 0 ,238

I SYTT lr SADE SNS TEA EE de nia RET ERR

— ELBE VI tass a Sr Sist sek SARS -—- 0 ,300

R. CET SAGA häften lp obs ån segare E=SÖR SAG:

Rektascensionerna öfverensstämma illa men angifva ingen egen

rörelse.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 16. 43

«432. Här är det ej osannolikt att afvikelserna i A.R. helt enkelt bero

på observationsfel. Media gifva följande sekundtal:

Bessel och Santini (LS3055) soccss-ss.cceksssek 30,34

BETA YIWS TD ChT5 (SDU) ess SSE eEEES SSA 30 ,05.

+ 433. Schjellerups deklination korrigerad med — 10".

«435. — BB. 95265 endast funnen i en af Bessels zoner. Stjernan 9”.5264

precederar 7" och 2' sydligt.

+x 440. Den andra mikrometriska bestämningen af Herr Jäderin.

App. dilj. 1871 Oct. 3.

Ar 1 3 AO. ens re + 93,08 (20): + 60,8 (5).

Sedan ofvanstående redan var tryckt, har Prof. Valentiner i Leiden

benäget meddelat mig följande med meridian-cirkeln i Leiden utförda

nybestämningar:

med. « (1873,0) med. I (1873,0)

OO RE LISAS es NS T:21744" 60; + 3£ I 6759

44 .60 ÖS

med. « (1874,0) med. I (1874,0)

220] [0 SRK SR ELEN 7"36"51",35: sr NT DO

51 ,26 3.3

[Ur a as 945 044: TOLKA SKG

0,70 2003

FTNÖT ser esus sr LÖRD2MSORUDS + 30” 9'20",9

39 ,90 20 ,1

DO uses T2N6rösSL0SE + 295658” ,6

53 15 Hö

oa (UR SAS 12'389”47:,70; ENN SON SA

S 47 ,82 AA er

FR IN ög jan ba;

FR PLAN FRAN söder

Å taTOn

KD / 5 VT rf NN

SY '

MM hör

(öka; UU chi ud Färna la Så

bk FDR fä re

(öA MN Ev N Vane 4

Ifö

Å ban ie röv Låvker MA ALA

Kd Se hu ”

sho 1 oltavla? AoT ad sdovil wev anhan

alvityttr

YLd ä 4 ih mi N 1S9v7p

(ATBDy Lv a Fe LO, BRBARE- stylikiy 416

ONA RT DNS bn ME

WT ah UURIE AS

”&

FÅ LAT HAT fu In ÖLKEAL) Ny- JM

Re NO Ten RET FA

JE, ; LS £ a

IR NS NN AS

ONA KTL a

tLUTQ Ol AVRESA >

ye 08 rg No JAK

KORV VIL ; IOMA

då "ola NY)

" i OT NENR |

pv Så, VE

— - sr

il LI

f DÅ .

(Be

i Vi kål

CN re OVAL AA h

[/ |

- RR SRA

”

Fr eu RAT Ia TE 20 tik

ballvd. iv ulodrikmmanibbsae kun ORAL! 1K0G

vil

[öd

fö

Jä lt

DRA /

Aled

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 17.

RECHERCHES

LE SYSTEME DES PHASMIDES

GLRSKEATE:

STOCK HOLM, 1875.

NORSTED

KONGL. BOETRICKARE:.

AoA Ra 280 BNGTÖR

Lä

Pb les familles des Örthoptéres, il n'en est aucune qui,

depuis une époque déja reculée, ait attiré une telle attention

et ait été I'objet d'études monographiques aussi réitérées que

celle des Phasmides. Les divers auteurs qui s'en sont occu-

pés, ont essayé, chacun å sa manicre, de grouper les formes

et les especes ä eux connues, et ils ont, 3 la régle, admis,

comme base principale de leur systématisation, V'existence

des organes du vol chez les deux sexes ou seulement chez

Pun d'entre eux. Les autres caractéres considérés par eux

comme propres å la délimitation générique, ont été cherchés

dans la présence des ocelles, dans la grandeur des ailes, la

longueur des antennes, des pattes et des diverses parties. du

thorax, la propriété des pattes d'étre munies ou dépourvues

d'excroissances foliacées, d'épines ou de carénes. Ce furent

les mémes principes qui inspirerent Burmeister, quand il

présenta, il y a prés de 40 ans, son systeéme, qui, tout en

constituant un progres å certains égards, était loin Vétre satis-

faisant; et Westwood, l'auteur qui s'est occupé le dernier des

Phasmides, quoique aidé dimmenses matériaux, n'a pas ajouté

de nouveaux points de vue par lesquels son systéme se soit

élevé au-dessus des essais de ses prédécesseurs. &Le manque

d'un systeme rationnel est d'autant plus regrettable, qu'il exerce

une influence trös-fåcheuse sur F'étude et la détermination

d'une certaine quantité des especes actuellement décrites.

C'est principalement le cas quand on a devant go1 des especes

ou du moins des femelles dépourvues d'ailes, pour la déter-

mination de la place systématique desquelles les systeémes

présentés jusqu'ici ne fournissent pas la moindre direction.

Westwood a toutefois traité avec le plus grand soin la partie

spéciale de son travail, qui, par les figures nombreuses, trés-

caractéristiques et supérieurement exécutées dont il est accom-

pagné, constitue un incomparable chef-d'oeuvre d'iconographie,

appelé 3 &tre toujours admiré et apprécié comme une oeuvre

4 — C. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DERES PHASMIDES.

capitale pour la connaissance de ces insectes. Si, malgré

cela, il survient parfois des difficultés pour la détermination

des espéces, il faut I'attribuer soit å la circonstance que Pauteur

m'a connu et décrit que l'un des sexes, soit au manque d'un

systeme et d'une caractéristique générique fondés sur une base

rationnelle, ainsi qu'a Pabsence de toute tentative de répar-

tir, dans des genres riches en especes, ces dernieéres, d'aprés

leurs affinités naturelles, en groupes nettement caractérisés.

Les auteurs qui ont traité les Phasmides, paraissent avoir

été sous le poids de Vimpression que la systématisation de ces

insectes présente des difficultés presque insurmontables, et

quil est impossible de trouver un meilleur principe de classi-

fication que celui tiré de l'existence des organes du vol. Je

ne puis, pour ma part, partager cette manigre de voir. Je

crois qu'il existe des caractéres 3 V'aide desquels les Phasmi-

des doivent pouvoir se grouper tres-naturellement, mais, en

méme temps, que plusieurs points remarquables d'organisation,

et ceux-ci sans nul doute les plus importants pour le systéme,

ont été négligés jusqu'ici, tandis que l'on s'est servi des ca-

ractéres les plus banals dont on ait pu disposer. J'ai méme

Pespérance que, loin d'étre impossibles å se préter å un Sy-

steme ä la fois naturel et basé sur des caractéres nets, les

Phasmides présenteront 3 cet égard moins de difficultés que

la plupart des autres familles des Orthoptéres, moins surtout

que celle des Mantides, dont le systéme, malgré les laborieux

et remarquables efforts dun spécialiste distingué, est encore trös-

peu satisfaisant, et restera sans doute longtemps encore dans le

méme état. En tentant, dans les pages qui suivent, de pré-

senter succinctement et dans ses traits les plus généraux un

plan de groupement des Phasmides sur des bases toutes nou-

velles, je suis fort loin de m'imaginer avoir réussi dans une

entreprise que mes illustres prédécesseurs n'ont pu mener å

bien. Je ne puis donc espérer que mon systéme des Phas-

mides se trouvera employable, du moins dans son ensemble,

et je déclare d'avance que je le verrai avec la plus grande

résignation céder la place å un systeéme sérieux et fondé sur

une meilleure connaissance des faits. Je publie toutefois ce

plan dans Pespérance que certains traits, du moins, du systeéme

en question pourront étre jugés dignes d'une adoption plus ou

moins étendue et que des matériaux meme minimes pour la

solution de la question ne seront pas recus sans intérét. Je

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 17. 5

crois en réalité, — autant, du moins, qu'il m'est possible d'en

juger par les matériaux relativement peu considérables qui sont

å ma disposition, — que mon systeme groupe les espéeces

d'une maniére naturelle, et qu'il montre avec une évidence

suffisante l'affinité tant entre des formes génériques dont on

parait, il est vrai, avoir pressenti, mais non réussi ä prouver

la parenté, qu'entre d'autres qui, par suite des exces de leur

habitus, ont été jusqu'ici considérées comme tellement différentes

entre elles, que l'on en a constitué les extrémes de la famille.

On verra, d'un autre cété, que des formes regardées comme

tres-proches, ou meéme réunies dans le meme genre, sont en.

réalité séparées typiquement et n'ont rien de commun entre

elles qu'une ressemblance habituelle plus ou moins grande.

Avant de passer å l'exposé de mes vues sur la systéma-

tisation des Phasmides, je prends la liberté de faire quelques

remarques sur certains genres, qui me paraissent etre d'une

nature singulierement hétérogéne, et dont, en conséquence,

la caractéristique, plus que pour la plupart des autres, n'est

nullement satisfaisante.

Bacillus. — Tia caractéristique de ce genre, qui est princi-

palement basée sur la longueur des antennes, et n'exclut pas la

possibilité d'y réunir certaines especes éparses dautres genres,

est trés-insuffisante. Il n'en pouvait au reste pas &tre autre-

ment, du moment ou elle devait comprendre une variété

aussi hétérogéne d'especes dont une partie se rapprochent de

Bacteria et -une autre probablement d Anophelepis; pour ce

qui regarde le genre Bacillus, limité d'une maniere rationnelle,

il présente, > moins que je ne me trompe fort, Paffinité la

plus rapprochée avec Phyllium. Le genre Bacillus WESTW.

doit etre divisé en trois genres au moins, d'apreés le plan qui

svit:

a. Segmentum medianum breve, transversum; metanotum elon-

gatum. ,

b. Tibie, saltem posteriores, carina inferiore prope api-

cem furcata, furca areolam triangularem terminante;

articulus secundus antennarum transversus. — Baci-

lus LATR.

bb. ”Pibie subtus carima usque ad apicem continuata, apice

integra, instructe; articulus secundus antennarum

haud transversus. — Clonaria StåL, N. G. (B. Na-

talis WESTW. et gracilis BURM.)

6 oC, STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES.

aa. Segmentum medianum longum, haud transversum; meta-

notum breve. — Echetlus StåL, N. G. (B. Peristhenes

WEsTW. et Peridromus WESTW.) ;

Bacteria. — Les especes de ce genre, mais principalement

les måles, paraissent souvent tres-difficiles 3 distinguer, et il

m'a été impossible de déterminer plus de quelques-unes des

especes å moi connues. La cause en est peut-étre que je ne

connais pas toujours le sexe méme qui a seul été décrit.

Je connais trés-peu les espåces du vieux monde qui ont

été rapportées å Bacteria. Mais elles forment sans nul doute

une série distincte des espåces américaines, qui parait se rap-

procher de Clonaria STÅL (= Baocillus Pp. WESTW.) et de Bac-

tridium, SAUSS., genre auquel on a assurément eu tort de réu-

nir B. Aetolus, espåce qui ne correspond pas, au reste, avec

la diagnose générique de Westwood. B. Molorcha parait

avoir une affinité intime avec une partie des especes rapportées

a Metriotes, et je ne puis avoir aucun doute 4 cet égard, si j'en

juge d'aprés un exemplaire du Musée de Stockholm, qui cor-

respond exactement å la description et 3 la figure de West-

wood. Cela parait prouver, soit, — ce qui est peu probable, —

que le genre Metriotes possåde aussi des especes dépourvues

d”ailes, soit que B. Molorcha west qu'une larve ou nymphe,

supposition qu'émet aussi Westwood et que je partage. Les

especes américaines de Bacteria WESTW., qui se trouvent au

Musée de Stockholm, ont été groupées par moi de la manidre

a. Tibix subtus areola triangulari subimpressa destitute, ca-

rina usque ad apicem continuata et integra.

b. Segmentum medianum haud transversum, saltem ter-

tiam partem dorsi metathoracis occupans, ante acetabula

postica extensum.

c. Segmentum medianum plus quam dimidium dorsi

metathoracis occupans. — Bacteria LATR.

cc. Segmentum medianum partem dimidiam dorsi me-

tathoracis occupans. — Clonistria STAT NIE

cec. Segmentum medianum circiter tertiam partem

dorsi metathoracis occupans. — Bostra STÅL, N.

G. (PB. turgida WEstw.)

bb. Segmentum medianum breve, transversum; metano-

tum longum.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 17. tå

d. Femora posteriora subtus in linea media prope

apicem spina magna vel majuscula destituta.

— Bacunculus BURM.

dd. Femora posteriora subtus in linea media

prope apicem spina magna vel majuscula ar-

mata. — Diapheromera GRAY.

aa. Tibix posteriores subtus areola apicali triangulari subim-

pressa instructe; segmentum medianum fortiter elongatum.

— Donusa STÅL, N. G.

Lonchodes. — Ce genre, dans lequel ont été réunies une

foule "d'espåces sans nul doute apparentées entre elles, doit

toutefois ötre partagé, a moins que Pon ne veuille se conten-

ter, comme jusqu'ici, de le caractériser uniquement par une

certaine particularité chez les måles, et Westwood lui-meéme

a donné 3 entendre qu'il n'est satisfait ni de V'étendue ni des

limites de ce genre: A cette suite d'especes en appartiennent,

sans doute, aussi plusieurs autres rapportées a Phibalosoma.

Sous le nom générique de Phryganistria, et avec Lonchodes

sarmentosus WESTW. comme type, je propose un genre qui

se distingue de Lonchodes, Bacteria et Phibalosoma par les

caractéres sulvants:

Segmentum medianum longius quam latius, ante acetabula

postica extensum; femora posteriora subtus in utroque

margine dentata; segmentum sextum abdominis segmen-

tis duobus sequentibus haud longius, segmentum nonum

marium productum, profunde fissum.

Acanthoderus. — Ce genre renferme sans nul doute des

especes hétérogenes, dont quelques-unes sont, peut-ötre avec

raison, placées par M. de Saussure dans la suite des Bacté-

ries. M. Bates veut rapporter, peut-étre aussi avec raison, Å.

bufo 3 Heteropteryz. Mais je connais diverses especes, auxquelles,

å en juger d”aprös les figures de Westwood, plusieurs autres

encore viennent s'ajouter, qui ne peuvent guégre etre placées

sous Aecanthoderus. Ces espåces se distinguent par un méta-

thorax qui n'est pas ou qui n'est que trös-peu plus long que

large devant les hanches postérieures, par les épisternes mu-

nis en arrigre d'épines ou de dents, par un segment médiaire

court, comprenant la moitié ou prås de la moitié de la lon-

gueur de la partie dorsale du métathorax, par les segments

abdominaux ordinairement transversaux ou du moins pas plus

longs que larges, et par un corps et des pattes plus ou moins

3 GC. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES.

raboteux ou armés d'épines. Il faudra sans nul doute répar-

tir ces especes entre plusieurs genres, dont je me contenterai

de signaler jusqu'a nouvel ordre les deux suivants: Hoplo-

clonia (type: Å. Gecko), å prosternum muni de deux tubercu-

les assez grands et granulés, et Acanthoclomia (type: A. Tisi-

phone), a prosternum dépourvu de ces tubercules.

Phubalosoma. — Ce genre est impossible å caractériser dans

son étendue actuelle. Quelques especes, P. Cantori, Hyphar-

pax, Tirachus et probablement plusieurs autres encore, appar-

tiennent sans nul doute å Lonchodes ou mieux encore Aå

Phryganistria. P. Pythonius parait se rapprocher de certaines

especes de Cyphocrania. Lees vrais Phibalosomes, qui se trouvent

sans nul doute exclusivement en Amérique. se distinguent par

la grandeur et la forme massive de la femelle par rapport au

måle, par les pattes épaisses de la premiere, par le sixieme

segment dorsal d'une longueur äå peu press égale å celle des

trois derniers réunis, etc.

Cyphoerania et Acrophylla. — Les diagnoses de ces genres

ne suffisent pas 3 les distinguer l'un de l'autre, et l'on a, en

outre, rapporté a ces derniers des especes qui ne correspondent

pas avec les caractéres les plus essentiels des diagnoses géné-

riques. Ils sont au surplus impossibles 3 caractériser dans

leur étendue proposée, et il faut les dissoudre totalement.

Je ne doute pas que C. wstuans n'appartienne pas å Palo-

phus; C. Pasimachus se rapproche, par ses pattes, des ÅAcro-

phylles typiques, chez lesquelles la grandeur des cerci con-

stitue un caractére spécifique. C. Tamyris est 'une des especes

auxquelles la diagnose générique ne peut s'appliquer, mais

que je suis hors d'état de rapporter å un genre convenable;

aprés un coup d'oeil rapide sur la figure, C. Jumnos peut avec

une tres-grande streté &tre rapportée > Monandroptera. Acro-

phylla violascens ne peut guéere tre attribuée å d'autre genre

actuellement connu qu'å Tropidoderus, dont on n'a pas remat-

qué jusqu'ici la proche affinité avec Podacanthus.

Tandis que Pon gest efforcé, depuis les temps les plus

anciens, de baser le systeme des Phasmides sur l'existence

des organes du vol, il n'est venu å l'idée de personne d'ex-

aminer si le thorax et par-dessus tout le métathorax subit des

changements en connexion avec la présence ou l'absence des

organes précités. Chez les Phasmides ailés, le métathorax est

a Pordinaire beaucoup plus long que large, et le segment mé-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 17. Ö

diaire occupe pour le moins la moitié de la partie dorsale, en

måéme temps qu'il est, dans la régle, quadratique ou plus long que

large, et trös-rarement transversal. Si I'on examine des exem-

plaires dépourvus dailes, on trouve que chez eux aussi le

segment médiaire varie considérablement en longueur, et quil

n'occupe souvent qu'une partie insignifiante du dos du méta-

thorax. Cela conduit tout droit å rechercher les rapports des

femelles apteres d'especes dont on sait avec säreté que les

måles sont ailés, avec ceux des femelles appartenant aux espe-

ces chez lesquelles les deux sexes sont dépourvus dailes,

méme les plus rudimentaires. Autant qu'il m'est possible

d'en juger d'aprés les matériaux å ma disposition, il paraitrait

résulter de cet examen que, dans la reégle, ce sont seulement

les femelles apteéres dont le segment médiaire est plus long

que large, et gs'étend devant les acétabules postérieurs, qui

peuvent avoir des måles ailés, et qu'en général les especes

| segment médiaire transversal manquent d'ailes dans les

deux sexes. Il existe toutefois des exceptions, en ce que des

especes å segment médiaire allongé plus que d'ordinaire pour

les individus dépourvus dailes, sont apteéres chez les deux

sexes (les vraies Bactéries), ou que les deux sexes d'especes

då segment médiaire transversal sont ailés (Héteropteryx, Phyl-

liurm); mais, dans ce dernier cas, tout le métathorax est court,

et le segment médiaire occupe la moitié de la longueur de sa

partie dorsale. On pourrait croire ces circonstances de nature

å former la base d'une répartition des Phasmides en deux ou

trois groupes principaux qui pourraient étre caractérisés a peu

prés de la facon suivante:

a. Metathorax multo longior quam latior, plerumque sat

elongatus, segmento mediano longiore quam latiore vel

rarius quadrato, ante acetabula postica extenso; species

plerumque alate, raro in utroque sexo apterze.

aa. Metathorax longus, elongatus, segmento mediano brevi,

transverso vel raro subquadrato, ante acetabula postica

haud extenso; species semper apter2e.

aaa. Metathorax brevis, zxeque longus ac latus, raro paullo

longior quam latior vel subtransversus, segmento medi-

ano brevi, transverso, dimidium vel fere dimidium lon-

gitudinis metathoracis occupante; species plerumque ap-

ter2.

10 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES.

Un groupement pareil serait en réalité basé sur des ca-

ractéres trés-nets, mais il est toutefois, ce me semble, totale-

ment artificiel, quoique constituant, méme comme tel, un pro-

grés considérable sur toutes les divisions générales des Phas-

mides proposées jusqu'ici. Mais ce groupement est basé sur

des rapports organiques qui sont plus ou moins combinées

avec VP'existence des ailes ou qui peut-étre impliquent jusqu'a

un certain point cette existence, et il doit depuis plus de

vingt ans é&tre clair å tout orthoptérologiste expérimenté,

que des caractéres tirés de la présence de ces organes ne

peuvent servir a titre immédiat de base au groupement

scientifique d'une famille queleconque des Orthoptéres. Cela

ne doit pas empécher, cependant, d'en faire parfois un

usage pratique dans la délimitation de certains genres ou

de . certains groupes génériques. J'appellerai en dernier lieu

Fattention sur la circonstance que la limite entre le méta-

notum (dans un sens restreint) et le segment médiaire

est parfois difficile å distinguer chez les Phasmides dé-

pourvues d'ailes, la fine impression lingaire qui distingue or-

dinairement cette limite faisant totalement défaut ou étant

singuligrement peu marquée. Il existe toutefois un moyen

de déterminer cette limite avec une assez grande streté. Chez

les Phasmides aptéres, les épiméres, ou du moins la partie qui

en est visible, ne s'€tendent pas seulement sur toute ia longueur

du segment médiaire, mais elles s'avancent méme légerement en

devant de celui-ci; le segment médiaire commence un peu

en arriere de V'extrémité antérieure des épiméeres.

Si Pon examine l'extrémité du cöté inférieur des tibias

des Phasmides, ou du moins des tibias postérieurs, on décou-

vrira sans peine, chez une foule d'especes, une petite aire sé-

mi-ovale ou triangulaire, parfois assez allongée, plus ou moins

imprimée du moins å sa périphérie, une aire qui se dilate

successivement en arriere pour comprendre enfin toute la lar-

geur de PFextrémité des tibias. Quand cette aire existe et

que les tibias sont carénés åa leur cöté inférieur, la caréne s'ar-

réte au point ou elle rencontre laire 'susdite, ou elle parait

former une fourche qui semble enfermer ou circonscrire

Paire en question. Dans la plupart des cas, cette aire est fort

évidente et trés-facile å observer, pourvu que l'on g'assure

que Pon examine réellement le cöté inférieur de la partie

apicale du tibia. HL'aire est, p. ex., trés-prononcée chez Hete-

BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 175

ropteryx, Phasma, etc. Elle Pest parfois moins, et, dans ce

cas, souvent plus allongée que d'ordinaire, méme légerement

tectiforme ou" obtusément convexe, comme chez Baeillus,

Pygirhynchus, etc.

Ces propriétés des tibias me paraissent contenir des carac-

teres de la plus grande importance; et s'ils peuvent, comme

je P'espåre, s'appliquer å des matériaux plus considérables que

les miens, ils modifieront du tout au tout le groupement adopté

jusqu'ici pour les Phasmides. A la section dépourvue d'une

åire imprimée å V'extrémité des tibias, appartiennent les genres

Bacteria, Phibalosoma, Cyphocrania, Ceroys, Necroscia, ete.; a

la division munie d'une aire pareille: Acanthoderus, Phasma,

Metriotes, Bacillus, Phyllivm, etc. Bien des personnes donne-

ront peut-étre la priorité å un groupement basé sur la lon-

gueur du métathorax et du segment médiaire. On verra peut-

tre, p. ex., avec un certain étonnement Necroscia et Phasma,

Eurycantha et Heteropteryx répartis dans des groupes diffé-

rents, tandis que I'on trouve réunis Bacillus et Phylliwm, con-

sidérés jusqu'ici comme les extrémes de la famille. Je ne

crois pas, toutefois, qu'il y ait matiere å scrupules äå cet

égard; MNecroscia me parait plus rapproché de Cyphocrania et

surtout de Platycerania que de Phasma. Tout en concédant

qw Eurycantha et Heteropteryz ont une forte ressemblance

dans leur facies et qu'ils possédent en commun plusieurs ca-

racteres saillants, il me parait difficile de prétendre positive-

ment qu'il existe entre ces deux genres une plus grande af-

finité qwentre HFurycantha et Monrandroptera. A FPégard de

Phyllium, personne ne s'imaginera sans doute désormais que

ce genre posseéde une affinité soit avec Prisopus, soit avec

Tropidoderus, quelque dilatées que puissent étre les pattes

de ces genres. Il est vrai que Bacillus et quelques autres

genres présentent dans leur habitus et dans la plupart

de leurs caracteres une conformité évidente aved certaimes

Bactéries, et que V'aire imprimée de V'extrémité de leurs tibias

est moins évidente que chez d'autres genres de la section

dans laquelle je les ai placés. Mais Paire existe pourtant, et

jai d'autant moins trouvé cause de faire pour ces genres une

exception a la regle, que Bacillus, aprés avoir regu une limite

rationnelle, me parait avoir sa principale affinité avec Phyl-

lium, genre possédant le caractére divisionnel fortement pro-

noncé. En prétendant que, parmi les genres connus, Bacillus

12 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES.

est le plus rapproché de Phyllium, je ne veux pas dire par

lå que leur affinité soit particulierement intime. Il doit exis-

ter, ou plutöt, il doit avoir existé une série de formes ayant

rempli le vide, plutöt apparent que véritable, qui parait se trou-

ver entre ses types génériques.

Phyllium est un genre auquel la forme de la plupart

de ses membres a imprimé un facies si étrange, et qui

parait si monstrueux dans toute son apparition, que cela ne

doit pas exciter d'étonnement si la détermination de ses rap-

ports d'affinité a toujours été considérée comme singulitrement

difficile. Mais, du moment ou l'on veut tenter cette déter-

mination, il semble naturel de faire totalement exception

des formes extravagantes qu'ont prises la plupart des parties

du corps de ce type générique remarquable, formes qui ne

se retrouvent, réunies surtout, chez aucun des autres genres de

la famille, et encore moins dans la section å laquelle ce genre

doit &tre rapporté selon moi. Si, sans avoir égard au corps

aplati et dilaté, ni aux pattes et aux élytres foliacés, caracté-

res propres å Phyllum, on recherche sous quels rapports le

genre présente la plus grande affinité avec celui ou ceux

dont il peut &tre considéré se rapprocher d'aprés les principes

du systeéme, il est probable qu'on g'attachera surtout aux an-

tennes, en prenant en considération leur longueur, et certains

rapports de longueur et de forme chez une ou deux de leurs

articulations. Il se montrera, il est vrai, que ce sont uniquement

ou principalement les femelles de Phyllium qui sont conformes

å cet égard a Bacillus, mais cela a peu d'importance. Il n'est

pas si singulierement rare de voir les caractéres systématiques

les plus importants et les plus particuliers se présenter exclu-

sivement ou étre le plus accusés chez l'un des sexes.

Pour poursuivre ultérieurement la systématisation des deux

principaux groupes des Phasmides, je crois que l'on pourra g'at-

tacher av&c avantage aux modifications de forme que subissent

les parties sternales, principalement le måétasternum, la partie

postérieure du métastethium placée entre les acétabules. Les

formes extrémes se rencontrent chez /Vecroscia, avec un métaster-

num treés-aminci, de méme que chez Phyllium et Diapheromera,

dont le métasternum est presque aussi large ou plus large méme

que le reste du métastethium. Il faudra en outre avoir égard å la

longueur du segment médiaire”et å son rapport avec le méta-

notum; a la forme des segments abdominaux; 3 la longueur

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 17. 13

du sixieme segment dorsal relativement aux trois derniers

segments, caractére qu'il ne faudra toutefois pas employer

avec trop de pédantisme; å I'armement des pattes, par dessus

tout å celui des bords latéraux et de la ligne médiane du

cété inférieur des cuisses; å la position de la caréne au cöté

inférieur des tibias antérieurs, cette carene étant placée soit

a peu pres dans la ligne médiane, ou, ce qui est souvent le cas,

plus ou moins prés du bord intérieur des tibias; dans ce der-

nier cas (comme p. ex. chez Phibalosoma), elle se trouve de

temps äå autre å la fois si prés du bord en question, et elle

est en outre si dilatée et rabaissée en dehors, qu'on pour-

rait douter de sa présence, si I'on n'apercevait de cöté un

sillon profond, limité en dedans par la caréne horizontalement

abaissée; åa certaines particularités des tarses; a Parmement

des ongles, etc. etc., tous caractéres qui n'ont pas été em-

ployés jusqu'ici, mais å l'aide desquels j'ai presque totalement

établi le systeéme dont je soumets ci-dessous les traits les plus

généraux åa l'examen éclairé et bienveillant de mes collégues.

1 (20) Tibie subtus areola apicali triangulari vel semiovali

impressa destitutze.

2 (5) Articulus primus tarsorum superne per totam longitu-

dinem distincte sulcatus, haud compressus; metaster-

num latum, retrorsum haud vel levissime angustatum.

3 (4) Segmentum medianum transversum vel subquadratum,

ante acetabula postica haud extensum. — Clonaria STÅL;

Cladomorphus GRAY, STÅL (= Ceroys SERV.); Bacun-

culus BUrRM.; Diapheromera GRAY.

4 (3) Segmentum medianum longius quam latius, ante aceta-

bula postica extensum. — Bostra STÅL; Clonistria

STÅL.

5 (2) Articulus primus tarsorum superne plerumque sulco

percurrente destitutus, raro sulco instructus, in hoc

casu est vel articulus ille superne compressus et sulco

in medio subtilissimo et obsoletissimo instructus vel

metasternum retrorsum distincete angustatum, inter

coxas interdum angustissimum; segmentum medianum

ante acetabula postica extensum.

6 (19) Articulus quintus tarsorum articulo primo haud vel

paullo longior, articulus primus magis minusve elon-

gatus et articulo secundo multo longior; metathorax

longior quam latior.

14 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES.

7 (18)

8 (15)

9 (10)

10 (9)

12 (11)

Mesonotum basi apiceque xeque vel fere eque latum,

antice raro levissime angustatum; segmenta abdominis

longiora quam latiora vel, parte laterali dilatata ex-

cepta, apud feminas quasdam subquadrata.

Pedes posteriores superne distincte carinati vel sulcati;

tibie posteriores per totam longitudinem plerumque

eque late, marginibus lateralibus prope basin sinu

vel incisura, in speciebus, quarum tibie robustiores

sunt, distinctissima instructis; metasternum inter coxas

raro fortius angustatum, femora posteriora in hoc

casu subtus in utroque margine spinosa.

Segmentum dorsale sextum abdominis segmentis tribus

apicalibus simul sumtis haud vel paullo brevius; meta-

sternum latum; articulus primus tarsorum superne

magis minusve compressus et sepe dilatatus, raro sulco

supero distincto instructus. — Bacteria LATR.; Phi-

balosoma GRAY.

Segmentum dorsale sextum abdominis segmentis duo-

bus sequentibus simul sumtis brevius vel haud vel

paullo longius.

Segmentum dorsale sextum abdominis segmentis duo-

bus sequentibus simul sumtis longitudine 2xquale vel

subequale; metasternum inter coxas haud vel minus

fortiter angustatum; articulus primus tarsorum superne

sulco nullo vel obsoletissimo subtilissimoque instruc-

vus. — Phryganistria STÅL; Åcrophylla GRAY; Cypho-

crania SERV.; Bactrododema STÅL (= Palophus WESTW.).

Segmentum dorsale sextum abdominis segmentis duo-

bus sequentibus simul sumtis multo brevius; meta-

sternum inter coxas posticas distinctissime vel fortiter

angustatum; segmenta dorsalia abdominis feminarum

subquadrata vel subtransversa.

13 (14) Oculi ultra latera tota capitis prominuli; tarsi superne

14 (13)

15: (8)

haud sulcati. — Podacanthus GRAY; Tropidoderus GRAY.

Oculi ultra partem inferiorem laterum capitis haud

] P

prominuli; gene anterius oblique; articulus primus

tarsorum superne sulcatus. — Platycrania GRAY.

Pedes gracillimi, posteriores superne carinis vel sulco

ullis vel minus distinctis instructi; tibix gracillime,

basi paullo latiores, incisura vel sinu laterali subbasali

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 17. 15

destitute; metasternum inter coxas posticas fortiter

angustatum.

16 (17) Caput maximum, longum, pronoto multo longius, ge-

nis anterius infra oculos foveola profunda instructis.

— Arrhideus STÅL, N. G. (Necroscia Styxius WESTW.)

17 (16) Caput mediocre, pronoto haud longius, genis foveola

destitutis. — Necroscia SERV.

18 (7) Mesonotum antice quam postice distincte angustius,

anterius vel ante medium distincetissime angustatum;

metastethium latum; metasterno inter coxas posticas

sat fortiter angustatum; segmenta abdominis apud fe-

minas transversa vel subquadrata. -— Diapherodes

GraY; Monandroptera SERV.

19 (6) Tarsi compressi, superne obtusi, articulo quinto lon-

gissimo, articulo primo articulo secundo paullo lon-

giore, brevi; metathorax haud vel paullo longior quam

latior; metasternum retrorsum angustatum — JHury-

cantha Boisp.

20 (1) Tibizx, saltem posteriores, subtus areola apicali im-

pressa, semiovali vel triangulari, instruct2e.

21 (22) Antenne, saltem in maribus, brevissimae, femoribus

anticis multo breviores, articulo secundo brevi, trans-

verso, articulo tertio basi vel basin versus magis mi-

nusve distincte gracilescente; segmentum medianum

transversum; abdomen interdum fortiter foliaceo-dila-

tatum. — Phyllium I1r.; Bacillus LATR.

22 (21) Antenn longiores, articulo secundo haud transverso,

articulo tertio tereti, basin versus haud gracilescente.

23 (26) Segmentum medianum transversum, ante acetabula

j postica haud extensum, raro nonnihil longius gquam

latius, in hoc casu metanoto saltem dimidio bre-

vius; corpus plerumque apterum, raro alatum, ale in

hoc casu elytris haud longiores; segmenta abdominis

transversa vel rarius subquadrata.

24 (25) Tarsi superne teretes vel obtusi; corpus spinosum vel

coriaceum. — Heteropteryx GRAY; Acanthoderus Pp.

WrEstW.; Pygirlynchus SERV.

25 (24) Tarsorum articuli basales triquetri, superne tectifor-

mes; corpus inerme, lxvigatum, fortiter elongatum,

teretiusculum; pedes crassiusculi, triquetri, femori-

bus tibiisque subtus planis, carima destitutis, harum

I6 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES.

26 (23)

27 (28)

28 (27)

29 (30)

30 (29)

areola impressa apicali obsoleta, femoribus tibiisque

anticis longitudine subequalibus, femoribus posteriori-

bus subtus in utroque margine sat dense' spinosis; me-

tathorax elongatus, segmento mediano metanoto saltem

dimidio breviore; metasternum sensim nonnihil an-

gustatum; antenn&e sat longe. — Orobia STÅL, N. G-.

Segmentum medianum raro quadratum, plerumque

longius quam latius, metanoto haud brevius, ante ace-

tabula postica extensum; corpus rarissime apterum;

ale elytris multo longiores.

Unguiculi subtus apicem versus pectinati; caput breve;

pronotum ante medium tumescens, hujus margine po-

stico nec non mesonoti margine antico elevatis; foramen

illud, quod in reliquis Phasmidis quasi infra margines

angulorum anteriorum pronoti positum est, intra mar-

gines eosdem in parte dorsali situm; margines laterales

pectoris compresso-elevati; metasternum retrorsum an-

gustatum; pedes teretes, breves. — Åschipasma WESTW.

Unguiculi simplices vel denticulo obtuso obsoleto

medio subtus armati.

Mesothorax fortiter elongatus; tibix antice femoribus

coxisque anticis simul sumtis longiores; segmentum

medianum elongatum, metanoto longitudine subequale,

segmento primo abdominis multo longius; pedes di-

stincte carinati, tibis et articulis basalibus tarsorum

triquetris; areola impressa apicali tibiarum minus di-

stincta; corpus apterum; metasterno inter: coxas haud

angustatum. — Donusa StÅL, N. G.

Mesothorax leviter vel minus fortiter elongatus; tibizae

antice femoribus coxisque anticis simul sumtis haud

longiores; segmentum medianum segmento basali ab-

dominis haud vel paullo longius; metasternum inter

coxas posticas magis minusve, sepe fortiter angustatum,

et lateribus rectis parallelisque instructum. — Phasma

STOLL; Metriotes WESTW.; Dinelytron GRAY.

Clonistria Bartholomwa STÅL. — Aptera, mortua griseo-

flavescens (>) vel fuscescens (P); vitta laterali capitis pone oculos

posita fusca, magis minusve distincta; femoribus posterioribus

subtus prope apicem in linea media minute denticulatis; capite

depresso, retrorsum sensim angustato, sulco subtili longitudi-

nali, postice distinctiore, instructo; pronoto postice rugula longi-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 17. 7

tudinali instructo, longiore quam latiore; capite thoraceque

simul sumtis abdomini longitudine subequali. &. I.

Patria: Insula Sancti Bartholomei Indie occidentalis.

(Mus. Holm.)

S. Gracillimus, statura fere Bacterie Hate; lxvigatus,

nitidulus; mesothorace metathorace paullo plus quam duplo

longiore; methathorace segmentis duobus basalibus abdomi-

nis simul sumtis nonnihil breviore; segmentis quattuor ba-

salibus abdominis que longis, fere plus triplo longioribus

quam latioribus, quinto et presertim sexto illis nonnihil bre-

vioribus, tribus apicalibus inter se 2que longis, septimo et

octavo simul sumtis segmento sexto longitudine equalibus,

nono apice obtusangulo; segmento ventrali ultimo apicem se-

gmenti dorsalis octavi subattingente; cercis brevibus, teretibus

sensim nonnihil gracilescentibus, apice obtusis, posterius le-

vissime incurvis; péedibus gracilibus, obsolete carinatis; arti-

culo primo tarsorum fortiter elongato; antennis — ? — Long.

corp. 64, cap. 3, proth. 23, mesoth. 181, metath. 9, abd. 32,

fem. ant. 21, fem. interm. 161, fem. post. 22 mill.

9. Minus gracilis, major; corpore remote granulato; meso-

thorace metathorace duplo vel vix plus quam duplo longiore;

metathorace segmentis duobus basalibus abdominis simul sumtis

longitudine equali; abdomine pone segmentum quintum leviter

angustato, posterius leviter unicarmato, segmentis quinque

basalibus 2xque longis, nonnihil longioribus quam latioribus,

segmento sexto paullo longioribus, hoc segmentis duobus se-

quentibus simul sumtis nonnihil breviore, segmentis septimo et

nono eque longis, octavo nonnihil longioribus; operculo apicem

abdominis subattingente, posterius sensim acuminato; cercis

brevibus, rectis, productis, sensim gracilescentibus, triquetro-

teretiusculis; pedibus minus longis, distincte carinatis; anten-

nis capite thoraceque simul sumtis longitudine subzequalibus.

Long. corp. 80, cap. 4, proth. 4, mesoth. 21, metath. 11, abd.

49, fem. ant. 201, fem. interm. I4, fem. post. 19 mill.

Orobia nigro-lineata STÅL. — Aptera, elongata, olivaceo-

flavescens; linea dorsali, nunc percurrente, nunce tantum in

pronoto distinguenda, nigra. &.

Patria: Madagascar. (Mus. Holm.)

&S. Gracilis, linea dorsali subpercurrente, posterius eva-

nescente, nec non linea laterali mesothoracis et metathoracis

nigris; capite longiore quam latiore, retrorsum leviter angu-

18 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTÉME DES PHASMIDES.

stato, haud tumido, lineis longitudinalibus impressis subtilibus,

media distinctiore, instructo; oculis sat prominulis; antennis

puberulis, capite, thorace et dimidio abdomine paullo breviori-

bus; pronoto longiore quam latiore, linea longitudinali et ante

medium linea transversa cruciatim impresso, lateribus subpa-

rallelis; mesonoto et metanoto linea impressa subtilissima,

posterius oblitterata, instructis; segmento mediano nonnihil

longiore quam latiore; segmentis sex basalibus abdominis cir-

citer duplo longioribus quam latioribus, segmentis tribus api-

calibus illis multo brevioribus, leviter transversis, ultimo con-

vexo, apice subacutangulariter emarginato, subtus posterius gra-

nulis acutiusculis fuscis aspero et piloso; segmentis ventrali-

bus tribus ultimis fortiter convexis, ultimo paullo pone se-

gmentum dorsale octavum extensum, disco dente retrorsum ver-

gente armato, pone dentem carinato; pedibus validiusculis;

femoribus superne inter carinas duas distinctas sulcatis, sub-

tus planis, anticis superne haud dilatatis, subtus basin versus

subearimatis, in margine exteriore apicem versus dentibus non-

nullis acutis armatis; femoribus posterioribus subtus in utro-

que margine per totam longitudinem dentibus inequalibus

armatis; tibis et tarsis pilosis, illis subtus carina lata obtusis-

sima instructis; tibiis anticis inermibus, posterioribus subtus

in utroque margine sat dense denticulatis, superne sulco subtili

instructis; cercis breviusculis, subcompressis, sensim angusta-

tis. Long. corp. 86, proth. 5, mesoth. 21, metath. 15, abd.

43, fem. ant. 223, fem. interm. 18, fem. post. 22 mill.

9. Mare multo major et robustior; capite retrorsum haud

angustato, oculis minus prominulis, antennis pedibusque bre-

vioribus, pronoto pone medium retrorsum subampliato, se-

gmento mediano transverso, segmentis abdominis brevioribus

et latioribus, segmento dorsali ultimo apice non nisi obtusis-

sime emarginato, pedibus robustioribus, femoribus anticis su-

perne dilatatis et subtus in margine exteriore per totam longi-

tudinem sat fortiter dentatis, cercis brevioribus, a mare dif-

fert; operculo longo, anterius subecymbiformi, carinato, poste-

rius angustato, parte fere dimidia apicali pone apicem abdomi-

nis extensa. Long. corp. 122, proth. 73, mesoth. 30, metath.

20, fem. ant. 28, fem. interm. 18, fem. post. 24 mill.

Donusa proliza STÅL. — Pallide griseo-flavescens, nitida;

antennis puberulis, articulis partis dimidixe apicalis basi infu-

scatis. &S. Long. corp. 81, cap. 33, antenn. 65, proth. 33, me-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 175 19

soth. 21, metath. 14, abdom. 39, fem. ant. 25, fem. interm. 183,

fem. post. 23 mill.

Patria: Valparaiso. (Mus. Holm.)

Gracillima. Caput depressum, retrorsum sensim distincte

angustatum, inter Partem posticam oculorum lineolis duabus

impressis transversis et leviter obliquis instructum, basi in

medio obsolete bituberculatum. Antenn&e capite, thorace

et dimidio abdomine nonnihil longiores, articulis elongatis.

Pronotum fere duplo longius quam latius, linea subtili longi-

tudinali et ante medium linea transversa impressa instructum,

lateribus parallelis. Mesonotum ruga longitudinali intra mar-

gines laterales instructum. Metanotum (sensu strictiore) ruga

laterali intramarginali instructum, segmento mediano nonnihil

brevius, ab hoc segmento impressione transversa haud discre-

tum, basi tuberculo parvo instructum. Pedes graciles, sat

longi, inermes; femoribus superne distincte bicarinatis; tibiis

triquetris, femoribus longioribus, subtus carina subtili, in ti-

biis posterioribus apice furcata instructis, areola apicali im-

pressa obsoleta, triangulari, elongata; tarsis triquetris, superne

sulco destitutis, articulo primo reliquis simul sumtis longiore.

Mesosternum et metasternum haud angustata. Abdomen se-

gmentis sex primis circiter duplo vel plus duplo longioribus

quam latioribus, segmentis tribus apicalibus longitudine sube-

qualibus, distincte longioribus quam latioribus, nono retrorsum

leviter angustato, apice rectangulariter emarginato; segmentis

ventralibus tribus ultimis conjunectim sensim retrorsum tume-

scentibus, ultimo vix pone medium segmenti dorsalis octavi

extenso, fortiter convexo, disco compresso-elevato, posterius

cearinato. Cerci producti, mediocres, compressiusculi, sensim

subampliati, truncati, subcurvati.

;

JT N

2 i

ne EN höjsnrl; |

Kn iu OA Aili i JET IATATO sats

(NTA OM (NVATTGD Ny OTTT SEPT UAS PATA: Gr: OT ot AR

RAR 2 ARA AES SROM URE M

fen 4 1 Jå (fö SA MA å

Kub saa LEE PANG rr (frn

urdu oss lane nere An

tand aeinkakdern Aiupikla, PEST SK STL

NV NSTE IF. HORA svg , oo sttuskofrad ud

Aik Ns tifysktöypanlyok »filirreo dvs A

tundra ene, Font Rare utan ae Hae

idontjert ÖRA OMLANTERI SM Wire

AR LL Uastbnigant IST PRAO sdife s

AD Lögoråorta pt Deer) FörgaraoTA NT STI

fjakgeteynnd OMR O TAR arvargo matt PER

NE sval k hun hy här Re tdAANN NON cå1en irrar od

IA CELESTE SET vanan URL Gr Mi

”-”

& Vv

Ad HETS TAN ITE SIREN EA POE bee (LITEN pe

SUI HKD KI AUT er ACK KIAN Alva de VE ROT DIEH sag PN y

f CM - a i un TA:

SRK NIER 4 AO FA SPDTRI MTRL TI Re INET PUNG

STA AUTRAN LI AD 14 RA a KRUG ERA [RESTEN G Al

FADO HN tä da Na fa AR or bTÖJAS EEG

säten IUTIO TOA sstölspnnk uar (MITTE U MR GET FF

a f

Uska AE ON KINO ebordan andakt

det KY 7 BROAR nn) fira oe MIN: ul ct FAN

é + 4 = Ja

LU LUNGT PLAN ÄGA UNO RUTAGCS HieO Nl AUT Ph IT

4 ; i é WAT re

Tal: ANNETAL I UK 3 TE FT ALAT ET UAE IA ent [(

på vg NN

HILL HU OFTA BILIST ONANI | KLIN "SEN

NITAR RING (LO UKKO DIY STIG SYS

. - I pa ON

RUNN gles in

2 IN

' v + gl

N E

Vv ,

4 4

y -

i 2

I É LA

- : id I

LJEE

UN Må KTV

FSA rea

[ År MM

Ni SÅ NW W vel ad

& kr

Må. fo RN AL ky RR,

KS du

d vi i

BIHANG TILL K. SVENSKA VET AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 18.

REDOGÖRELSE

FÖR

DEN SVENSKA POLAREXPEDITIONEN

ÅR

1872—1873,

A. E. NORDENSKIÖLD.

(MEDDELAD DEN 9 SEPTEMBER 1874.)

— 4-2

STOCKHOLM, 1875

NORSTEDT & SÖN E

KKOIaa Tand

BL 4 i | £i8-—8IM

tf JÖTAV SEO HOV "i JA

+ j AG MAT TAO I Kna UM EUR SA

3 MPEGS Nee.

4 äs

NYA ST In IORANGNETRSN v

trö0fd i V ÖR SDN RR

: f a AR då UT ESA NR

FA [ F RÅ

S iv

A y 107 [

ge Å Å p vi id wAN

Vå y a 7 ON 4 ' | | NEN NÖD

Den svenska polarexpeditionen 1872—1873 hade till upp-

gift, dels att under vintern upprepa de försök, som förut som-

martiden gjorts att från Spetsbergens nordkust på polarisen

framtränga mot polen, dels att under så väl sommarmånaderna

som vintern vetenskapligt undersöka den norr om Europa

belägna delen af polarbassinen, i hvilken, så lätt tillgänglig

och oss närbelägen den än är, någon för vetenskaplig forsk-

ning utrustad expedition aldrig förut öfvervintrat.

Medel till expeditionens utförande bereddes i första hand

genom åtskilliga i Göteborg bosatta affärsmäns, i synnerhet gross-

handlaren Oskar Dicksons, frikostighet, hvilka anslogo de för

ändamålets vinnande nödiga penningebeloppen. Dess utom om-

fattades företaget af regeringen och allmänna institutioner inom

vårt land med det högsinta intresse, som vetenskapliga före-

tag hos oss alltid kunna påräkna. Oberäknadt ett ej obetyd-

ligt penningebidrag, stälde sålunda Kongl. Majestät till expedi-

tionens förfogande ej allenast ett för ändamålet särskildt utru-

stadt och bemannadt fartyg, den för vinterpostfart i Östersjön

bygda ångbåten Polhem, utan äfven för sommarmånaderna, till

upptransport af boningshus och annan utrustning, ett annat af

flottans fartyg, briggen Gladan. Genom vetenskapsakademien,

universiteten i Upsala och Lund samt kungl. biblioteket i

Stockholm försågs expeditionen vidare med ypperliga astrono-

miska, magnetiska och meteorologiska instrumenter, motsva-

rande vetenskapens nuvarande ståndpunkt, en riklig veten-

skaplig materiel och ett omfattande bibliotek.

Planen var att under sommaren 1872 uppföra ett rymligt

och välförsedt hus, jämte nödiga observatorier, på någon af

Sjuöarna eller, om dessa under sommaren 1872 ej tids nog

vore tillgängliga, på något annat ställe af Spetsbergens nord-

kust, att derstädes under loppet af vintern anställa en så

fullständig serie som möjligt af meteorologiska och magneti-

ska observationer, af iakttagelser öfver luft-elektriciteten, norr-

skenet, refraktionen, af pendelobservationer m. m., hvartill

skulle komma dagliga, under hela vinterns lopp fortgående

4 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

draggningar för zoologiskt ändamål, samt slutligen ett försök

att från detta ställe alk på våren med slädfärder på isen fram-

tränga så långt mot norden som möjligt. Dess utom hade ex-

peditionen till uppgift att under sommarmånaderna 1872

1873 anställa geologiska och naturhistoriska undersökningar

vid Spetsbergens kuster, äfvensom djupdraggningar i kringlig-

gande haf.

För isfärden medfördes från Norge omkring fyratio drag-

renar. Nödvändigheten att för dessa medföra omkring 3000

säckar renmossa, äfvensom ångbåten Polhems behof af sten-

kol, gjorde utrymmet i de 2:ne fartyg, som Kongl. Maj:t stält

till expeditionens förfogande, otillräckligt. Expeditionen må-

ste derför ytterligare förhyra ett transportfartyg, ångbåten

Onkel Adam från Göteborg.

Expeditionen var således sammansatt på följande sätt:

1:o Post-ångfartyget Polhem, fördt af löjtnant L. Palander,

samt utom chefen och läkaren d:r A. Envall, som tillika

åtagit sig att såsom fotograf tillhandagå expeditionen, beman-

nadt med 16 örlogsmän från Karlskrona. Löjtnant Palander

hade förut såsom sekond på ”Sofia” deltagit i 1868 års Spets-

bergsexpedition. Med detta fartyg följde äfven:

A. E. Nordenskiöld, chef för expeditionen i dess helhet.

Pugenio Parent, löjtnant vid italienska marimen; med-

följde expeditionen på särskild begäran af italienska regeringen.

A. Wijkander, docent i astronomi vid Upsala universitet,

numera docent i fysik vid universitetet i Lund.

JET ee Kjellman, docent i botanik vid universitetet i Upsala.

En konservator från Stockholm, fyra i Tromsö förhyrda

lappar och en fångstman.

Ångfartyg et Polhem var bygdt för vinterpostfart i Öster-

sjön af ypperlig svensk jernplåt och försedt med en högtryck-

ningsmaskin om 60 hästkrafter.

2:0 Kongl. Maj:ts brigg Gladan, förd af löjtnant G. v. Kru-

senstjerna. Medkommenderad officer E. H. v. Holten. Under-

befäl och manskap 23. Briggen Gladan hade förut varit använd

för transporten af de stora grönländska meteorjernblocken till

Sverge.

3:o Angbåten Onkel Adam, förd af kofferdi-kaptenen L.

Clase, bemannad med 12 personer, bland hvilka en konser-

vator från museet i Göteborg.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 5

Ursprungliga afsigten var, att briggen Gladan och Onkel

Adam skulle innan vintern återvända till Norge. Såsom be-

kant, blefvo dock alla tre fartygen oförmodadt i medlet af

september instängda i Mosselbay.

Den vetenskapliga utrustningen utgjordes af:

a) Meteorologiska instrumenter. Qvicksilfverbarometrar,

aneroider, qvicksilfvertermometrar, sprittermometrar, maximi-

och minimi-termometrar, regnmätare, vindfana, anemome-

ter af Rubensons modell, galvanometer och trådledningar för

mätande af jordtemperaturen, Thomsons spegel-elektrometer,

förändrad af adjunkten Holmgren i Lund.

b) Magnetiska instrumenter. Fullständig reseteodolit af

Lamont, inklinatorium, Lamonts variations-instrumenter så väl

för deklination som för horisontal- och vertikalintensiteten;

Wredes variations-instrumenter.

c) Astronomiska och fysikaliska instrumenter. En trans-

portabel meridiancirkel af Repsold med cirkel af Littman.

Ett passage-instrument af Ertel, tuber, reflexionscirklar, sex-

tanter, boxkronometrar, fickkronometrar, registreringsapparat

af Mayer och Wolff, satt i förbindelse med ett elektriskt ur

af Theorell, pendelapparat med reversionspendlar, spektroskop

”Y vision directe” af Wrede.

d) Trenne vid en snickerifabrik i Stockholm förfärdi-

sade observatorier, af hvilka det, i hvilket magnetiska iakt-

tagelser skulle anställas, var hopfogadt med spik, gångjern

m. m. af koppar.

e) "Apparater och linor för lodning och bestämmande

af temperaturen på djupet. Bland dessa må särskildt nämnas

åtskilliga förträffliga Bulldog-apparater af Torells och Chy-

denii konstruktion. ;

f) En riklig zoologisk utrustning, bestående af ett tillräck-

ligt antal spritfylda flaskor af glas, sprit-cisterner af jernbleck,

skrapor, håfvar, tillbehör för konservering af däggdjur och

foglar m. m. |

g) Ett för arbeten och förströelse under vintern så väl

för befäl som för manskap afsedt bibliotek, inberäknadt de

böcker deltagarne i expeditionen enskildt medförde, bestående

af omkring tusen volymer. En del af dessa hade landshöf-

dingen i Göteborg grefve Ehrensvärd ur sitt rika bibliotek

stält till expeditionens förfogande.

6 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Sedan provianten, det för öfvervintring afsedda huset, de

tre i Stockholm förfärdigade observatorierna, instrumenter

m. m. blifvit tagna om bord, lemnade Polhem och Gladan

Göteborgs hamn d. 4:de juli. Gladan satte kursen direkte på

Spetsbergen, Polhem tog derimot vägen öfver Tromsö, hvarest

den skulle ytterligare intaga en mängd för expeditionen af-

sedda saker; Vid ankomsten till Tromsö låg den österrikiska

expeditionens fartyg ”Tegetthoff” i hamnen, och några af den

svenska expeditionens deltagare hade derför nöjet att här

taga kännedom om den österrikiska expeditionens ändamåls-

enliga utrustning och göra bekantskap med dess raska och

intelligenta officerare, herrar Payer, Weyprecht, Kepetz m. 4.

Beklagligen hade dock Tegetthoff lemnat Tromsö hamn innan

min ditkomst: jag hade nämligen tagit landvägen från Göte-

borg till Trondhjem och derifrån vidare med vanlig ångbåts-

lägenhet till Tromsö:

Först här gick jag den 21:sta juli om bord, samma dag

som Polhem lyftade ankar för att stäfva till de egentliga polar-

regionerna. Vinden var gynsam, så att vi, då vi kommit utom

skärgården, kunde släcka elden under pannan och hissa segel.

Vi passerade Beeren-Eiland utan att kunna se ÖDE

följd af de tjocka dimmor, hvilka, då hafvet är isfritt, ofta

samla sig i denna trakt, just i följd af öns läge på gränsen

mellan den arktiska strömmen och golfströmmen.

Vår afsigt att landstiga här, för att genom en astronomisk

bestämning af öns norra udde fullständiga den karta vi förut

lemnat af ön, kunde derför ej verkställas. Tvänne gånger

förut, 1864 och 1868, hafva vi för detta ändamål landstigit i

granskapet af öns norra udde, men båda gångerna utan att

kunna erhålla de solobservationer, som för detta ändamål äro

nödvändiga, 1 följd hvaraf en viss osäkerhet är rådande i af-

seende å dess utsträckning mot norden. Genom observationer

af v. Otter, Dunér och Palander är derimot läget af södra kusten

noggrant bestämdt !), och genom de undersökningar, som an-

stälts under 1864 och 1868 års svenska expeditioner, har öns

1 många hänseenden intressanta forna och nutida fauna och

I 4. E. Nordenskiöld, Astronomiska ortbestämningar under svenska polar-

expeditionen 1868. Öfversigt af Vet. Akad. Handl. 1870. Enligt en iakt-

tagelse under 1864 års expedition af Dunér är stugan i sydhamnen be-

lägen vid 74? 22' 56” mn. 1 och 19 15' 15" (1: 17" 1") long. occ från

Greenw.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 7

flora blifvit utredd!). Någon anledning att uppoffra mycken

tid för ett förnyadt besök på stället förefans derför ej, och

vi seglade utan att afbida gynnsammare väder vidare.

Den 25:te juli nådde vi södra udden af Spetsbergen, och

då vädret var lugnt och sjön smul, begagnade vi tillfället att

landstiga vid ön utanför Sydkap. Ingen af de föregående

svenska expeditionerna hafva varit i land på denna del af

Spetsbergen, och kartläggningen af denna udde är derför

mycket bristfällig, emedan den endast grundar sig dels på pej-

lingar från hafvet, utförda 1864 under kryssning rundt om udden,

dels på uppgifter af norska fångstmän. Denna brist hoppades

vi nu kunna afhjelpa, men knappast hade vi hunnit landstiga,

efter att hafva passerat en mängd bränningar och undervattens

skär, innan en så tät dimma lade sig öfver nejden, att hvar-

ken vinkelmätningar eller solobservationer kunde företagas.

1) N. Dunér och A. E. Nordenskiöld, Svenska expeditionen till Spetsber-

gen och Jan Mayen. Stockholm 1867. s. 11—32.

Th. M. Fries och C. Nyström, Svenska Polarexpeditionen 1868. s. 24.

Th. M. Fries, Om Beeren-Islands fanerogamvegetation. Öfvers. af

Vet-. Akad. Förh. 1869. s. 145.

A. E. Nordenskiöld, Meteorologiska iakttagelser anstälda af skepparen

Sievert Tobiesen under en öfvervintring 1865—1866 på Beeren-Eiland

etc. Vet. Akad. Handl. 1869.

A. E. Holmgren, Bidrag till kännedomen om Beeren-Eilands och Spets-

bergens insektfauna. Vet. Akad. Handl. B. XIII. 1869. 'Åfven på en-

gelska: Descriptive Outlines of the Insectfauna of Beeren-Eiland and

the Spitzbergen. Stockholm, 1869.

Oswald. Heer, Fossile Flora der Bären-Insel. Vet. Akad. Handl. B. 9

N:o 5. 1871. I denna afhandling beskrifves de af svenska expeditio-

nerna på Beeren-Eiland insamlade fossila växter, och här finnes äfven

intagen en afhandling af A. E. Nordenskiöld: ”Die Bergkalk-formation

auf der Bären-Insel und Spitsbergen” med geologisk karta och profiler

öfver ön. Uppfattningen af Beeren-Eilands fossila flora har sedermera

varit föremål för en polemik inom Geological Society i London mellan

Oswald Heer, Carruthers, Dawson m. fl.

Heer, On the Carboniferous Flora of Bear Island. Quart. Journ. of Geo-

log. Soc. Vol. XXVII. p. 1. 1870 (abstract). Vol. AVI p:ol61 T8T2:

Damson, Notes on the Relations of the supposed Carboniferous Plants

of Bear Island with the Paleozoic Flora of North America. Quarterly

Journal of Geolog. Society Vol. XXIX s. 24. Rörande denna uppsats må

här nämnas, att Dawsons förmodan, att 2:ne särskilda floror skulle möj-

ligen vid Beeren-Eiland förekomma nära eller i kontakt med hvarandra,

icke har någon sannolikhet för sig, enär alla växtförsteningar, med un-

dantag af några stora, i sandsten förekommande stammar, träffats i

samma, endast 16 fot mäktiga lager af skiffer och kol med skifferband.

8 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Jag nödgades derför nöja mig med några nog torftiga geolo-

giska iakttagelser, hvilka utvisade, att den vestra kuststräckan här

liksom längre norr ut utgöres af fossilfri grå kiselskiffer och

dolomit (heklahook-formation), fallande 30” till 40: mot

SV. Talrika lösa stenar visa, att dessa bergarter äfven här-

städes täckas 'af röda och gröna skiffrar (liefdebay-lager)

samt af kalk- och sandstenar, rika på försteningar, tillhörande

bergkalksformationen.

På stränderna träffades en mängd hvalben, af hvilka några

tillvaratogos. Dylika ben förekommo äfven på otaliga andra

ställen af Spetsbergens kuster, t. ex. Hornsund, Dödmansören,

Amsterdamön, Verlegenhook, Greyhook, Ryssöarna, Schoalpoint

m. m., ferstädes i sådan mängd, att man sommaren 1873 ut-

sände en särskild ångbåt från Norge för att tillvarataga dem

för en i norra Norge befintlig guano-fabrik. Företaget lö-

nade sig dock icke. För att kunna bestämma den art, Gul

hvilken dessa ben hört, hafva vi under de olika expeditionerna

hemfört en mängd ben, bland hvilka särskildt förtjenar om-

nämnas öfra delen af en hufvudskål, som 1873 af kapten v.

Krusenstjerna på Gladan hemfördes från Mosselbay. Hval-

benen träffas i allmänhet närmast stranden, några fot öfver

den nuvarande strandvallen, någon gång dock ett stycke in i

landet, t. ex. i Rendalen på Kap Thordsen, hvarest vi träffat

ett hvalben, infruset i en mosse 2? till 3 kilometer från kusten.

De flesta hvalbenen tillhöra den art, Balena mysticetus L.,

som i forna dagar var föremål för en så storartad fångst vid

Spetsbergens kuster. Enligt A. W. Malm tyckes dock Spets-

bergshvalen utgjort en från den grönländska något afvikande

varietet. Dess utom förekomma ben af hvitfisk (Delphinapte-

rus leucas, Pallas) och af åtskilliga andra bland de djurarter,

som härstädes utgöra föremål för fångst.

Några få timmar efter det vi landat begynte en vestlig

sjögång, som nödgade oss att genast återvända till fartyget

med oförrättadt ärende. Ebb hade nu inträdt, och man kunde

från stranden se, att kusten var omgifven af otaliga, långt ut

1 hafvet gående, vid högt vatten dolda ref, mellan hvilka vi

endast med svårighet funno en väg tillbaka.

Snart voro vi dock om bord, och Polhem fortsatte sin kurs

mot norden, längs med Spetsbergens af praktfulla berg och

väldiga isbräer upptagna vestkust, förbi de stora fjordarna

Hornsound och Belsound till Isfjorden, hvarest vi den 27'

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 19

juli i Adventbay träffade briggen Gladan, som redan 2:ne

dagar tidigare ankommit till denna, i Göteborg utsatta mötes-

plats. Polhem ångade härifrån vidare mot det inre af Is-

fjorden, men hade den oturen att strax utanför Adventbay

stöta på ett sandgrund, hvilket skjuter tämligen långt ut på

norra sidan om Adventbays mynning. För att komma bort

från grundet nödgades man lossa betydligt af lasten och invänta

högvatten. Någon vidare olägenhet hade vi visserligen icke at

detta tillbud, men vi hade dock under ut- och inlastningen af

våra effekter fått dessa så i oordning, att vi nödgades åter kasta

ankar i den närbelägna hamnen, som först lemnades den 29:de

för en utflykt till Dickson-bay och »Kolonien» eller »Svenska lu-

set» vid Sauriehook.

Detta hus har blifvit uppbygdt af ett svenskt bolag, som

bildats för att tillgodotaga åtskilliga härstädes förekommande

fosfatförande lager, hvilka först upptäcktes af mig under den

svenska expeditionen till Spetsbergen 1864 och sedermera på

bekostnad af åtskilliga i saken intresserade affärsmän närmare

adersöktes år -1870-taf VA. (G:s NArsorkstiuochsEL WILANDER:")

Dessa undersökningar visade, att man i den alpina triasforma-

!) Rörande denna resa har d:r NATHORST meddelat följande data:

»Vi afseglade d. 4:de juli 1870 från Tromsö, anlände den 5:te på e. m. till

Skorö, lade till vid Beeren-Eiland den 12:te. Anlände till Belsound

natten mellan 16 och I7:de och lågo der för motvind till den 22:dra, då

"vi seglade till Kap Staratschin, hvarest vi för storm måste ligga till

den 24:de, då vi ankrade utanför Sauriehook. I land till 25:te på qväl-

len, då fartyget till följd af storm mot land, måste lyfta ankar och

kryssa till Adventbay. Derifrån rodde vi, sedan vinden saktat, natten

mellan 29 och 30:de mot Rendalen, men drefvos in i Nordfjorden mot

Dickson-bay och kunde derför först den 5:tc augusti slå läger vid Kap

Thordsen (tältelfven). Der stannade vi till den 17:de, då vi hämtade far-

tyget, som låg i Skansviken. Efter ett kort besök i Klaas Billen-bay

återvände vi till Kap Thordsen och lastade fartyget etce., hvilket slutade

den 22:dra. då vi tänkte åter begifva oss till Klaas Billen-bay, men måste

för motvind vända om och å nyo kasta ankar. Den 23:dje rodde vi öfver

till Gipshook och funno der stenkolsväxterna. Den 26:te anlände vi till

Greenharbour och sökte förgäfves derimellan och Kap Staratschin efter det

tertiära växtförande lagret. Den 27:de seglade vi hemåt: utkomna ur fjor-

den fingo vi motvind och drefvos af vind och ström norr ut, så att vi

måste vända och ånyo kasta ankar vid Kap Staratschin den 28:de. Den

29:de reste vi med Halvorsen till Rysselfven och rodde till Kolbay för

att taga Betula nana, hvarifrån vi på qvällen, då vinden blef gynsam.

styrde hemåt. Drefs af storm sydvest om Lofodden och anlände till

Tromsö den 8:de september.» >

10 NORDENSKIÖLD, POLAREX”EDITIONEN 1872—73.

tion, som förekommer på Spetsbergen, träffar en följd af lager,

som äro utomordentligt rika på fosfater, hvilka dels förekomma

som större koprolitbollar eller som små runda koprolitkorn, in-

blandade i en svart lerskiffer, dels bilda egna lager bestående

af bituminösa koprolitkorn, sammanbundna af kolsyrad kalk.

Halten af fosforsyra i dessa senare lager uppgår till 23—24 «,

motsvarande 50—53 2 trebasisk fosforsyrad kalk. Om stenen ef-

ter upphettning vid en temperatur tillräckligt stark att utdrifva

kolsyran från kalken, men ej så stark att hela massan blir död-

bränd, får ligga en tid i fuktig luft eller vatten, så faller den

fullständigt sönder till en blandning af stoftfint kalkhydrat och

små runda jämnstora koprolitkorn, som lätt genom slamning

skiljas från kalkhydratet och sedermera bilda ett särdeles vackert

fosfatpreparat, snarlikt roffrö eller frö af någon gräsart. Detta

preparat är naturligtvis vida rikare på fosforsyra än den ur-

sprungliga stenen och skulle helt säkert, om det kunde anskaf-

fas i större skala, blifva ett mycket begärligt gödningsämne för

landtbrukarne.

För att bearbeta dessa lager bildades i Sverge ett bolag,

hvars grundregler faststäldes af Kongl. Maj:t d. 9:de febr. 1872.

Bolaget uppsände under sommaren 1872 2:ne fartyg jämte en

mängd manskap till Isfjorden, uppförde derstädes ett hus på

Kap ”Thordsen, bygde en liten spårväg. från huset till stranden,

men öfvergaf sedermera företaget. D:r ÖBERG, förut deltagare 1

1870 års expedition till Grönland, medföljde bolagets expedition

såsom geolog och hemförde ganska vackra paleontologiska sam-

lingar, 1 synnerhet från triaslagren på Kap Thordsen och jura-

lagren på Kap Boheman.

Isfjorden grenar sig, såsom kartan visar, 1 2:ne, utaf 1864 och

1868 års svenska expeditioner kartlagda armar, af hvilka den

längst mot norr gående af oss benämts Dickson-bay. Denna

arm blir i följd af sin smala och grunda mynning först ganska

sent isfri, och inloppet är dess utom delvis spärradt af långt

utskjutande undervattensgrund, till följd hvaraf inseglingen är

förenad med stora svårigheter, som i allmänhet tyckas hafva

afskräckt fångstfartyg att besöka denna del af fjorden. Ej heller

hade någon af de föregående svenska expeditionerna hittills haft

tillfälle dertill. En lucka förefans derför här i vår kännedom

om Isfjordens geologi, hvilken jag ej ville försumma att, då

ullfälle dertill erbjöd sig, fylla. Sedan vi tagit kännedom om

arbetena vid »Kolonien» och i dess granskap gjort åtskilliga ut-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 11

flykter, bland hvilka jag vill nämna ett misslyckadt försök att

afhämta det hvalben, som redan af 1864 års expedition träffades

långt uppe i Rendalen, beordrade jag Polhem att försöka trängs:

in i den ifrågavarande fjorden. Jag säger försöka, ty fullt vissa

voro vi icke att mynningen var passerbar med fartyg. Under

ständiga lodningar och åtskilliga bugter för undvikande af ban-

karna i fjordens mynning passerade vi lyckligen sundet vid Kap

Wijk. Längre fram blef fjorden åter djupare för att, såsom fal-

let är med en mängd fjordar på Spetsbergen, närmare bottnen

blifva så grund, att ej ens en båt kan ro fram. Bifogade träsnitt

visar en genomskärning af en dylik fjord.

Mynningen. Bottnen af fjorden.

1. Genomskärning af en fjord på Spetsbergen.

A. Sandgrund, eller, såsom t. ex. i Belsound, holme i fjor-

dens mynning. B. Midten af fjorden, ofta betydligt djup. &C.

Vidsträckt sankt, af jökelelfvar genomskuret lågland. OD. Lem-

ningar af den isbrä, som urhålkat fjorden, men som numera

icke ens når hafvet. För kanske icke så synnerligen lång tid

tillbaka har denna isbrä haft den begränsning, som den pric-

kade linien Z. anger, och för än längre tid sedan har den, så-

som den prickade linien F. anger, fylt hela fjorden.

Exempel på fjordar der isbräen slutar som vid D. har man

t. ex. vid v. Mijen-bay i Belsound, Dickson-bay, Ekman-bay,

vestra armen af' Wijde-bay, m. fl. st. Fjordar, der man i bottnen

finner en tvärbrant isstupa såsom J., möta oss i St. John-bay,

Kings-bay, Magdalena-bay, Foul-bay, östra armen af Wijde-bay,

Lady Franklin-bay, m. m., och slutligen har man öfver allt på

Spetsbergens kuster exempel på jöklar, som mynna vid sjelfva

landets ytterkant, och som helt säkert, om de draga sig tillbaka,

komma att lemna först en fjord med en tvärbrant isvägg 1

bottnen (såsom .), hvilken sedermera då isen dragit sig än

längre tillbaka, förvandlas till en fjord, som afslutar med ett

lågland. På några ställen af Spetsbergen, t. ex. i Storfjorden

och Wahlenberg-bay, träffar man i bottnen af fjorden väldiga

moränbildningar, såsom figur 2 utvisar.

12 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

3. Axels isbrä i Belsound 1864.

Här bryter isbräen åter fram, fyller fjorden med is, ren-

sar och vidgar den, för att åter efter några seklers eller år-

tusendens lopp draga sig tillbaka. Att för öfrigt några mycket

långa tidsperioder ingalunda behöfvas för att åstadkomma mycket

stora förändringar i DESS utbredning, skall jag framdeles visa.

Öfver Hbfvid taget visa de geologiska förhållandena på Spets-

bergen, t. ex. rikedomen på miocena växtförsteningar och brist på

saltvattensförsteningar från denna period, att större delen af här-

varande fjordar, åtminstone Belsound, Isfjorden och Kings-bay.

blifvit bildade efter miocentiden, sannolikt, såsom mytiluslagren

i Isfjorden antyda, efter början af den europeiska istiden.

I geologiskt hänseende erbjuder för öfrigt Dickson-bay icke

samma omväxling som andra delar af Iafjördent I mynningen

träffar man ytterst petrifikatrika lager, tillhörande bergkalkforma-

tionen, hvilka på Kap Thordsen öfverlagras af trias- och jura-

lager och i sin tur öfverlagra de röda öd gröna skiffrar, hvilka

nästan uteslutande upptaga de vackra berg, som bekransa den

egentliga Dickson-bay. Dessa röda skiffrar söndergrusas lätt,

till följd hvaraf vattnet i bäckarna och äfven långt ut i hafvet

har en rödgul färg. Försteningar i hithörande lager äro mycket

sällsynta och utgöras uteslutande af fiskfjäll jämte några sötvat-

tenskrustaceer. De träffades först af MALMGREN i Liefdebay

under 1868 års expedition, sedermera i större mängd af NATHORST

och WILANDER under deras resa till Isfjorden år 1870.

Låglanden och bergsluttningarna vid Isfjordens stränder

voro för ganska kort tid sedan ytterst rika på renhjordar, och

oaktadt den skoningslösa jagt, som anstälts under de senaste

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 2. N:o 18. 13

100 åren, först af ryssar, sedan af norrmän, träffar man ännu

dessa djur härstädes ganska rikligt. Äfven under vår vistelse i

Dickson-bay sågo vi en mängd renar. De voro dock så skygga,

att de ej släppte våra kanske något ovana jägare inom skotthåll.

Derimot fångades af besättningen på ångbåten Mimer, som var

förhyrd för Isfjordsbolagets räkning, en fjorårs-renkalf lefvande,

då den genom simning sökte rädda sig undan en jägares förföl-

jelse. Det händer ganska ofta, att Spetsbergsrenen, då den för-

följes, ger sig ut till sjös, förmodligen emedan den i detta

element är snabbare än dess hufvudfiende björnen, hvilken oak-

tadt sina halft amfibiska lefnadsvanor, dock rör sig så lång-

samt i vattnet, att den lätt uppnås genom rodd. Att ro fatt en

ren är ett ganska drygt arbete, och oaktadt det denna gång en-

dast gälde ett årsgammalt djur, var det endast med knapp nöd,

som en från fartyget utsänd, med 2:ne roddare bemannad fängst-

båt kunde fånga detsamma. Strax efter fångsten var renkalfven

trött och uppskrämd, men snart blef den fullkomligt tam och men-

niskovänlig. Den blef sänd som present till polarexpeditionernas

gynnare, grosshandlaren OSKAR DICKSON i Göteborg. För öfrigt

skjutas ännu i dag af fångstmännen i Isfjorden flera hundra,

kanske tusen renar om året.

Hufvudfångsten utgöres dock sedan några få år tillbaka

af hvitfisken, Delphinapterus leucas. Förut jagades detta

vackra, späckrika djur af hvalrossfångarne, ehuru utan någon syn-

nerlig framgång, enär den var svår att döda med kula och till

följd af sin lösa hud ej kunde fångas med vanlig harpun. Den

fick derför gå tämligen ostörd, och stora hjordar af detta vackra

hafsdjur voro för några få år sedan mycket allmänna i de flesta

af Spetsbergens fjordar. Detta har lockat åtskilliga företagsamma

norrmän att till deras fångande utrusta egna fartyg, hvilka föra

med sig en ofantlig not, som utlägges längs med stranden, van-

ligen i granskapet af en elf, t. ex. vid Kolfjället, Kap Lyell

och Scott glacier i Belsound, vester om Sandstenskammen, vid

Kap Heer, Rysselfven mellan Greenharbour och Kolbay, strax

vester om mynningen af Adventbay, mynningen af Dickson-

bay m. fl. ställen i Isfjorden. Då hvitfiskstimmet simmar fram

utmed stranden, löper det in i notens bugt, hvarpå notens öppna

sida tilldrages och de instängda hvitfiskarna dödas med lans.

Man kan på detta sätt i ett enda notvarp få den lilla fångstskutan

fullastad, men det händer äfven, att flera månader förgå, utan

att man ser en enda fisk. Det dödade djuret uppdrages på land,

14 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEITIONEN 1872-73.

flås och späckas, hvarpå kroppen lemnas qvär på stranden i

granskapet af det tält, der fångstmännen slagit upp sin bostad.

Detta kan ske utan någon olägenhet och utan att någon stank

sprides i trakten, emedan dessa ömsom för solvärme, ömsom

för fukt och väta utsatta döda djurkroppar ej förruttna i dessa

trakter. Sommaren 1873 kom till och med en särskild ångbåt

upp till Isfjorden för att insamla ben m. m. för en guanofabrik

i norra Norge, och bland annat intog han som last öfver

hundra, sommaren 1872 dödade, på stranden liggande, ännu all-

deles köttiga, men icke förruttnade hvitfiskkroppar. Ett krafti-

gare bevis derpå, att någon förruttnelse i egentlig mening ej

försiggår på Spetsbergen, kan man väl knappast begära. Utan

tvifvel står denna brist på fermentämnen i luften i det närmaste

sammanhang med traktens lyckliga sanitära förhållanden, hvilkas

beskaffenhet närmare framgår af följande, 1 beskrifningen på

1864 års resa intagna skildring:

»Man förkyler sig sällan på Spetsbergen, ehuru man der nä-

stan dagligen är utsatt för temperaturväxlingar, hvilka i sydli-

gare klimat förr eller senare skulle medföra ganska betänkliga

följder; och man kan trygt påstå, att ett sundare, för kroppens

välbefinnande mer gynsamt sommarklimat än Spetsbergens

knappast torde finnas på jordytan. Under de trenne somrar, de

svenska expeditionerna besökt dessa trakter, har intet enda fall

af katarr, diarré, frossa, feber eller någon annan sjukdom inträffat

om bord på expeditionens fartyg. Vi stodo dess utom i nära be-

röring med nästan samtlige Spetsbergsskeppare och tillbragte

mången stund med dem i samspråk om dagens stora frågor.

hvilka naturligtvis ej kunde röra sig kring Polens, Preussens

eller Mexikos angelägenheter. Vår verld var mera inskränkt,

dess invånares antal mer fäåtaligt; äfven obetydligare tilldra-

gelser, t. ex. ett mindre olycksfall, utgjorde derför en för våra

förhållanden anmärkningsvärd och behörigen kommenterad hän-

delse. Då vi aldrig hörde en sjukdom omtalas, så kan det der-

för anses såsom ett bevis derpå, att under de tre somrar, som

vi vistades på Spetsbergen, ingen enda af de två till tre hundra

man, som sysselsatte sig med spetsbergsfängsten, varit angripen

af någon allvarligare sjukdom. Härtill kommer, att under hela

den tid, som norska Spetsbergsfångsten varat, d. v. s. un-

der en tidrymd af omkring 40 år, intet enda af sjukdom

förorsakat dödsfall egt rum under sommarexpeditionerna; och

dock har under denna tid större delen af fångstmännen ofta

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 15

plötsligen utbytt den tidtals kalla, tidtals nästan outhärdligt

starkt upphettade kajutan mot en vistelse under flera dygns tid

i fria luften, utan skydd af tält eller ytterplagg; de flesta at

dem hafva någon gång, efter ett ofrivilligt iskallt bad, låtit de

våta kläderna torka på kroppen; för alla hafva torra strumpor

och fotplagg utgjort en sällsynt lyx. Orsaken till detta, i hygie-

niskt hänseende så exempellöst gynsamma förhållande tro vi

att man bör söka i bristen på smittämnen i luften. De otaliga,

knappast för det skarpaste mikroskop skönjbara fröpartiklar, som

i sydligare länder fylla luftkretsen, minska dess klarhet och,

efter hvad man trott, utgöra orsaken till de i jordländernas pa-

radis härjande epidemierna, saknas här helt och hållet. Åfven

då ett hastigt temperaturombyte inom menniskokroppen beredt

jordmonen för febern, kan den derför i dessa trakter af brist på

frö ej uppstå och utbilda sig, och det skulle derför ej förvåna

oss, om i en framtid mången sjukling skulle från södern sändas

upp till den höga norden för att vinna ny hälsa och nya kraf:

ter.» Ytterligare upplysningar om hithörande förhållanden lem-

nas i följande arbeten: C. Nyström, Om den sista (1868 års)

svenska Spetsbergsexpeditions utrustning och hygien. Upsala

Läkareförenings Förhandl. B. VI. s. 419

och förruttnelse-processerna på Spetsbergen. Sammastädes B.

IV. s. 551—571, och AXEL ENVALL, Rapport öfver hygien och

sjukvården under den svenska polarexpeditionen 1872— 1873.

Svenska Läkaresällskapets Handlingar för 1873.

Den 31:sta juli lemnade vi Dickson-bay, ångande först till

Adventbay, sedan till Grenharbour, der vi ankrade d. 2:dra au-

gusti: Jag gjorde genast en utflykt till det i geologiskt hänseende

så märkvärdiga Kap Staratschin för att ytterligare insamla af de

439, Om jäsnings-

tertiära växter, som under våra föregående expeditioner träffats

på detta ställe !). De för mig så välbekanta taxodiumlagren

återfann jag visserligen, men så söndergrusade och bortsköljda,

1) Se härom:

HEER, Flora fossilis Arctica. Zirich 1868. Fossile Hölzer aus den

arktisehen Zone, von D:r OC. CRAMER. De i detta arbete beskrifna fossila

träd-arter (Pinites latiporosus, pacuriporosus och cavernosus, Tafl. XX XII.

fig. 3. 4, XL—XLII), träffades af mig 1858 i ett tunt lager af groft

konglomerat just i granskapet af det ställe, der sedermera under 1865

års expedition de växtlemningar insamlades, som finnas beskrifna i:

HeEErR, Die Miocene Flora von Spitsbergen. Vet.-Akad. Handl. 1869.

(De i denna afhandling s. 79 uppräknade molluskerna träffades 1858 till-

sammans med de fossila trästyckena i ofvannämda konglomeratlager.)

16 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—7173,

att man endast med svårighet kunde träffa några spår af de

vackra växtlemningar, som vi förut hemfört från detta ställe,

och någon ny skörd, värd att tala om, kunde derför icke gö-

ras, med mindre betydliga jordrymningar blefvo verkstälda.

I stället träffade jag, öster om den vid yttersta delen af udden

utskjutande sandstenskammen, ett lager af svartgrå, sandblandad

skiffer med ”försteningar af växter, hvilka genast vid första ögon-

kastet visade sig vara betydligt skilda från de miocenväxter som

förut träffats i granskapet. Likheten med växterna från Kome

1 Grönland ledde mig till det antagandet, att äfven dessa

blifvit aflagrade under kritperioden, ett antagande, som en ut-

förlig undersökning af HEER sedermera bekräftat. Vid sjelfva

ankarplatsen i Greenharbour skjuter äfven en likartad sandsten

som vid ”Sandstenskammen” eller, som fångstmännen kalla

stället, ”Fästningen” fram ur de lösare bergarterna. Den petro-

grafiska likheten mellan dessa båda sandstenar ledde mig

till den förmodan, att kritväxter äfven skulle förekomma vid

denna senare lokal. och vid närmare efterletande träffade jag

verkligen äfven här några växtlemningar tillhörande detta tid-

skifte. Dessa ställen besöktes åter af mig sommaren 1873.

och för att ej i en senare del af min berättelse behöfva åter-

komma till ett förut afhandladt ämne, skall jag till redogö-

relsen för denna senare del af resan uppskjuta den utförligare

skildringen af expeditionens geologiska arbeten i dessa trakter.

Yttersta delen af Kap Staratschin bildas af en större, långt i

hafvet utskjutande klippa, som med åtskilliga böjningar fort-

sätter öfver land, lik en kolossal konstgjord vall. Dess yt-

tersida är fullsatt med rostbruna, runda urgröpningar af en till

två decimeters genomskärning, tydligen uppkomna genom vitt-

ring, men snarlika "märken efter kanonkulor. Stället har der-

för äfven af fångstmännen erhållit namnet ”Fästningen”. En

graf och lemningarna af en liten stuga gifva till känna, att det i

forna dagar "valts till vinterstation, förmodligen af ryssar, hvilka

här öfvervintrat för ren- och räffångst. En sägen går till och med,

att spetsbergseremiten STARATSCHIN på detta pittoreska ställe

haft sin bostad och funnit sin graf, med anledning hvaraf jag

efter honom benämt” den i geologiskt hänseende så intres-

santa landsträckan vester om Greenharbour. Ett stycke vester

om fästningen finnes en ypperlig, men för N.V. vindar öppen

ankarörund och, till följd af en derstädes -mynnånde elf, god

lägenhet till hvitfiskfångst. Med anledning häraf hafva några

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 17

hvitfiskfångare under de senare åren här uppslagit sina tält.

Åfven lax förekommer vid mynningen af denna elf i ej obe-

tydlig mängd. Oster om Fästningen finnes en af Spetsbergens

yppersta ankarplatser vid utloppet af en elf, på vestkusten af

Greenharbour, ett stycke innanför fjordens mynning. Derimot

har i åtskilliga nyare kartor ett misståg insmugit sig, då en

ankarsättning angifves strax öster om Sandstenskammen. Här är

hafvet tvärt om alldeles orent.

Den 4:de augusti lemnade vi Isfjorden, efter att på Miäst-

ningen hafva i en varde nedlagt post och ett par kistor med

de nyss insamlade växtförsteningarna från kritformationen. Dessa

skulle afhämtas af ångbåten Mimer, som af isfjordsbolaget

återsändes till Norge för upptransport af 2:ne hästar och

diverse materiel. Växtförsteningarna blefvo sedan direkte

afsända till professor OswaALp HEER i Zurich, som innan vår

återkomst, hösten 1873, hade till akademiens handl. inlemnat

en af taflor åtföljd beskrifning öfver dem. !)

Den 5:te augusti ångade vi genom Forelandsundet och

ankommo, efter att den 6:te under några timmar hafva nödgats

lägga bi för storm, den 7:de om morgonen till Norskön. För

att kunna jämföra de längdbestämningar, som vi blefve i tillfälle

att göra under denna expedition, med SABINES, stego vi 1 land

och togo några solhöjder vid dennes ”observatorium”, utmärkt

genom en ringmur på stranden af inre Norskön. Dess läge är

enligt SABINE: Bredd. = 19" 49 58”, Tänsd = LR A00306

(0' 46” 42') ost fr. Greenw.

Till följd af 2:ne i öfra delen af Forelandsundet belägna

sandgrund, hvilka skjuta ut från. båda stränderna och dad

lemna en smal för fartyg farbar ränna mellan sig, är Fore-

landsundet svårt att passera med segelfartyg, åtminstone om

vinden är ogynsam. Chefen å briggen Gladan hade = der-

för föredragit den för öfrigt ej synnerligen stora omvägen rundt

om ön. Den 8:de augusti sågo vi under tämligen tjock Ju Gla-

dan segla förbi vår Ankacplates ställande kursen norr ut. Vi

lättade genast ankar och upphunno med ångans hjelp snart

vår Fäade kamrat. Emedan vinden samtidigt mojnade af,

togo vi Gladan på släp och ångade vidare i riktning mot Parryön.

1!) OSWALD HEER, Die Kreideflora der Aretisc hen Zone, gegrindet auf die von

den Schwedischen Expeditionen von 1870 und 1872 in Grönland und Spitz-

bergen gesammelten Pflanzen. Vet. Akad. Handl. XII. N:o 6. Stockholm

1874.

18 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Redan ett stycke utanför Norsköarna mötte vi dock spridda

isstycken, som snart blefvo allt tätare och tätare, så att vi

slutligen icke kunde komma vidare. Vi förtöjde derför far-

tyger vid ett större isflak för anställande af lodningar, smärre

utflykter på isstyckena o. s. v. Härunder kom jag tillfälligt-

vis att göra ett fynd, hvilket till fullo bekräftar äldre af mig

i Sverge gjorda iakttagelser, som, oaktadt de endast gälla oor-

ganiska, mikroskopiskt små partiklar, dock torde komma att

1 mer än ett hänseende blifva af ganska stor och

genomgripande betydelse för läran om vårt jord-

klot. .

Vid granskning af det snölager, med hvil-

ket drifisfälten voro betäckta, fann jag nämligen

detta tätt beströdt med små svarta partiklar, dels

utbredda på snöns yta, dels insprängda i ett några

tum djupare beläget, till en kornig ismassa för-

vandladt snölager, eller spridda på bottnen af

små, vertikala, cylindriska hål, af hvilka snöns yta

öfver allt var genomdragen. Vid insamlingen var

detta stoft nästan svart, men blef efter torkning

grått. Det innehöll magnetiska partiklar i riklig

mängd, hvilka rifna i agqgatmortel gåfvo gråa me-

vängd, Ihvi | gatmortel gåfvro gråa me RER

iuttror. som. ur kon 2439 $97, "älde me is) ning af snöytan

tallflittror, som-wur kopparvitriol utfälde metallisk AO ee

koppar. Samma undersökning upprepades den B0SN- Trea

2:dra september, då vi, likaledes hindrade af storleken).

is, nödgades förtöja fartyget vid 80” Lat. och 15” Long. ost från

Greenwich. Ytan af isfältet bestod nu öfverst af ett 50 m.m.

tjockt lager af lös, nyfallen snö (1), derpå vidtog ett S m.m.

tjockt lager af tillhårdnad gammal snö (2), derpå ett 30 m.m.

tjockt lageraf snö omvandlad till en kristallinisk kornig massa (3),

sedermera tillhårdnad snö (4). Lagret 3 var fullt med små svarta

korn, som vid torkning blefvo gråa, och bland hvilka funnos

talrika med magnet utdragbara partiklar, hvilka, liksom de nyss

beskrifna, i agatmortel gåfvo gråa metallflittror, som ur koppar-

vitriol utfälde metallisk koppar. Mängden af de på dessa stäl-

len i snön inblandade magnetiska partiklarna torde kunna upp-

SRASCASK TU ÖN] milligram på qvadratmetern.

Jag blef här i tillfälle att insamla så mycket af det ifra-

gavarande ämnet, att jag vid hemkomsten kunde med några

få milligram af detsamma anställa följande qvalitativa prof:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 10

Ämnet behandlades med saltsyra, hvarvid en del blef olöst.

Det lösta oxiderades fullkomligt med rykande salpetersyra och

försattes med ammoniak i öfverskott, hvarvid jernoxidhydrat

m. m. utföll. Filtratet försattes med en droppe vätesvafladt

svafvelammonium, hvarvid vätskan antog en brun färg och

efter 24 timmar afsatte en ringa svart fällning, som för blås-

rör med borax gaf ett vackert koboltfärgadt glas. Då ammoniak-

fällningen åter löstes och försattes med molybdenvätska, erhölls

en tydlig reaktion på fosforsyra.

Ämnet innehöll således, utom metalliskt jern, fosfor, kobolt

och sannolikt äfven nickel. Det, som ej löstes i syror, bestod

af ett fint, kantigt, ofärgadt grus, bland hvilket ett eller annat

fragment af diatomacéer kunde urskiljas:

Detta på polarisen norr om Spetsbergen insamlade stoft

hade mycken likhet med det märkvärdiga stoft (kryokonit),

som jag 1870 fann i ej obetydliga qvantiteter ganska jämt

utbredt öfver Grönlands inlandsis, så väl vid dess bräm som

på ett afstånd af 30 engelska mil från kusten och på en höjd af

omkring 700 meter öfver hafvet!). Sannolikt hafva dessa stoft,

åtminstone hvad de i dem ingående metalliska partiklarna be-

träffar, ett gemensamt ursprung.

Dessa iakttagelser jämte likartade, som blifvit anstälda i

Sverge och Finland, och för hvilka närmare redogöres i 'en

särskild, i öfversigten af Akademiens Förhandlingar intagen

afhandling?), visa, att ringa qvantiteter af ett kosmiskt stoft, in-

nehållande metalliskt jern, kobolt, nickel, fosforsyra och ett

kollikt, organiskt ämne, med nederbörden nedfaller till jord-

ytan. Så ringa och obetydlig mängden af detta ämne än är

i förhållande till den samtidigt nedfallna snön eller vattnet,

torde det dock spela en vigtig rol i naturens hushållning, t. ex.

för att med sin fosforsyrehalt återge den af upprepade skör-

dar utarmade jorden dess bördighet. Af stor vigt torde denna

iakttagelse äfven vara för teorien om stjernfallen, norrskenen,

solröken, m. m. Det torde äfven förtjena att undersökas, om

man ej i ett dylikt fenomen bör söka förklaringen tilk den i

!) A. E. NORDENSKIÖLD, Redogörelse för en expedition till Grönland.

Öfversigt af Vet. Akad. Förhandl. 1870, N:o 10. Öfversatt i Geolog. Ma-

gaz. XX. 1872.

2) A. BE. NORDENSKIÖLD. Om kosmiskt stoft som med nederbörden faller

till. jordytan. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. Jan. 1873, N:o 1. Öfver-

satt i Pogg. Ann. 1874, m. fl. st.

€

20 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

meteoriterna så ymnigt förekommande magnesians rikliga upp-

trädande i vissa bestämda geologiska horisonter, och om ej en

visserligen ringa, men dock oupphörligt försiggående tillök-

ning af jordens massa måste betinga mycket väsentliga för-

ändringar i de nu gällande geologiska teorierna, hvilka gå ut

från det antagandet, att jordklotet, sedan växters och djurs

första uppträdande, varit i qvantitativt hänseende i det när-

maste oförändradt, att de geologiska förändringarna alltid be-

rott på förändring 1 massans fördelning på jordytan, aldrig

på tillkomsten utifrån af nytt byggnadsmateriel till vårt jord-

klot.

Det var tydligen omöjligt att genom isen framtränga till

Parryön. I stället försökte vi att nå Liefdebay, för att derifrån

passa på ett lägligt tillfälle att framtränga till vår egentliga

bestämmelseort. Efter en mängd, med åtskilliga äfventyr

förenade zigzagfärder, under hvilka våra fartyg ofta nog fingo

sig allvarliga famntag af isen, måste vi äfven afstå härifrån

och återvända till vår utgångspunkt Fairhaven, hvilken, oaktadt

sitt läge strax söder om 80”, alltid om sommaren och kanske

till och med största delen af året är isfri.

Under kryssningen bland isen träffade vi en på jagt stadd

fångstbåt, hvars besättning tillhörde ett fartyg, som för 3:ne

veckor sedan blifvit af is instängdt i Liefdebay. Sedan dess

hade de hållit daglig utkik på isen och alltid funnit hafvet

norr ut fullkomligt isbetäckt.

Om aftonen d. 9:de augusti föll vårt ankar å nyo på samma

plats, som vi med så stora förhoppningar lemnat föregående

dags morgon. Detta ställe är på kartorna betecknadt med

namnet Fairhaven och bildar en af de många, tidigt isfria ham-

nar eller rättare ankarplatser, som träffas vid Spetsbergens

N.V. hörn. I forna dagar utgjorde stället en samlingsplats

för talrika hvalfångare, som vid dess stränder hade tranbränneri-

anlägg, af hvilka grundmurarna ännu ferestädes stå qvar. Någon

egentlig hamn finnes här icke, utan ankarplatsen utgöres af

ett mellan Norsköarna och fasta landet beläget sund, rent mot

norr, men utan något vindskydd, söder ut derimot så fullt af

granitgrund, att ankarplatsen svårligen kan anlöpas denna väg.

I början ankrade fartyget ett stycke utanför inre Norsk-

öns sydspets, hvarest dock något skydd för nordliga vindar ej

förefans och dessutom en stark, med ebben växlande ström

var rådande. Sedermera flyttades derför Polhem till en liten

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18: 21

midt imot inre Norskön belägen bugt, omgifven af höga gneis-

och granitberg, hvars botten såsom vanligt upptages af ett

tvärbrant glacierbräm, utvisande att denna bugt blifvit på samma

sätt urhålkad ur de omgifvande gneisklipporna som de stora

fjordarna. Här låg fartyget väl skyddadt för vind och ström,

på lagom djup samt god ankargrund, och stället skulle derför ut-

göra en ypperlig hamn, t. ex. för fartyg, som önskade öf-

vervintra i dessa trakter för att passa på ett gynsamt tillfälle

att till sjös tränga vidare norr ut, om ej sjelfva bugtens myn-

ning vore stängd af ett sandgrund, som endast med stor

försigtighet kan passeras äfven af ett så föga djupgående far-

tyg som Polhem.

Lika så intressanta och omväxlande som Spetsbergen äro i

geologiskt hänseende, lika så fattig är denna ögrupp på vackra

och väl utbildade mineralier. Ett undantag i detta hänseende

bildar dock poranitgneisregionen å Spetsbergens N.V. del.

2 2 2

och det kan kanske med anledning deraf vara på sin plats

att här lemna en

Förteckning öfver de på Spetsbergen och PBeeren-FEiland

funna mineralier:

Grafpit. I ringa mängd insprängd dels i gneis, dels som

små kristallfjäll jämte kondrodit och spinell i urkalk (Cloven-

cliff).

> Jern. Stoftformigt, af kosmiskt ursprung. Iakttaget bland

snön på polarisen.

Silfver. Uppgifves vara funnet gediget på Beeren-Eiland!).

Arsenikkis. I ringa mängd, dels i urbergen, dels i de

miocena och postmiocena lagren i Isfjorden.

Blyglans. Som en obetydlig sprickfyllnad i en diorit-(?)

artad bergart på holmen i Recherchebay. På Beeren-Eiland,

jämte zinkblende och witherit bland stenröse mellan Sydham-

nen och Fogelberget.

1) Jag trodde förr att denna uppgift berodde på en förväxling med Björnön

i Hvita hafvet, men 1868 funno d:r NAUCKHOFF och jag under en ut-

färd på Beeren-Eiland, från Sydhamnen öfver land mot Fogelberget, lösa,

dock tydligen ej långt transporterade, utan från bergväggen nedrasade

stycken, innehållande blyglans, zinkblende, witherit m. fl. mineralier,

hvilka pläga åtfölja silfvermalmgångar. Detta tyckes bestyrka äldre

berättelser om silfverfynd på denna ö.

22 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872-73.

Zinkblende. Jämte blyglans m. m. på Beeren-Eiland (se

ofvanföre). Ej kristalliserad, men någon gång af en vacker ljus-

gul färg.

Pyrit. I ringa mängd här och der så väl i urformationen

som i de sedimentära lagren. I de lager,som förde fossilt trä

vid Kap Staratschin, träffade jag, 1858, små af vatten rundade

flintstycken, hvilka innehöllo, ett stycke från den genom rull-

ning uppkomna ytan, ett lager med pyrit. Då dessa bollar

tydligen äro klappur (pebbles), ej mandelstensbildningar, så

kan pyritens förekomst som ett med ytan parallelt lager i

dem endast förklaras genom antagandet, att en omsättning och

infiltration i den färdigbildade bolla egt rum.

Markasit. Jämte pyrit i ringa mängd i de sedimentära

lagren.

Magnetkis. I rimga mängd i urformationens bergarter.

Kopparkis. Åfvenledes i urformationen, 1 ringa mängd.

Pyrolusit. "Träffades i ringa mängd af BLOMSTRAND vid

Heklahook.

Qvarts. Allmän, dels som kristaller (ofta vridna) på gån-

gar 1 urformationen, t.'ex. vid Kap Hansteen, dels som bestånds-

del 1 urformationens bergarter, dels som egna lager af ofant-

lig mäktighet, i synnerhet i bergkalkformationen, eller som

bollar insprängda i de sedimentära lagren.

Is. I riklig mängd. Vackert kristalliserad, i stora tunna

taflor- på sidorna af isblocken på polarisen; i tjocka sexsidiga

taflor bildande ett eget lager på inlandsisen, några fot under

ytan.

Hämatit. I ringa mängd i urformationens skifferlager.

Titanhaltig, som beståndsdel i diabas.

Brucit. Kalkstenen på Clovencliff innehåller någon gång

punkter af ett hvitt talkjordshydrat, som i luften utvittrar lät

tare än den kolsyrade kalken

Limnit. 1 ringa mängd och illa utbildad i de sedimen-

tära lagren.

Spinell. Små, vackra, violetta kristaller, insprängda med kon-

drodit i kalk vid Clovencliff m. fl. ställen inom urformationen.

Magnetit. I ringa mängd, som illa utbildade kristaller in-

sprängda 1 urformationens bergarter.

Wollastonit. Flerestädes (t. ex. vid Amsterdamön och

Magdalenahook) på gränsen mellan urkalken och de omgifvande

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL: BAND, 26 N:O 18. 23

bergarterna. Vackra orofkristalliniska massor tillsammans med

idokras, kalkgramnat, augit, apatit, m. m.

Augit. Illa utbildade kristaller i urkalklagren vid Amster-

damön, m. m. Som en beståndsdel i en del af Spetsbergens

plutoniska bergarter.

Hypersthenit och Diallag? Som en beståndsdel 1 en del

af Spetsbergens plutoniska bergarter (?).

Hornblende. Kvristalliniska korn och körtlar på grinsen

mellan urkalklagren och omgifvande silikatbergarter. Som horn-

blendesten, bildande hufvudmassan af bergen, i synnerhet sö-

der om Mosselbay.

Antofyllit? Insprängd i graniten på norra sidan af

inre Norskön.

Kondroilit. - Insprängd i urkalken, i synnerhet på Cloven-

cliff. Ganska vacker, fullkomligt lik kondroditen från Pargas

och Lojo.

Olivin. I ringa mängd insprängd i diabasen. Oftast blott

mikroskopiskt inblandad.

Cyanit. I ringa mängd insprängd i glimmerskifter. Lös

sten från Extremehook.

Granat. Vanlig almandin, föga väl utbildad, insprängd 1

slimmerskifter, t. ex. vid Parryön, Norsköarna m. m.; melanit

som en sällsynthet på lossnor i diabasen vid Fosters öar.

Kalkgranat på urkalklagren, i synnerhet vid Amsterdamön.

Idokras. Ganska rikligt, på sidan om urkalklagren vid Am-

sterdamön, Magdalenahook m. fl. ställen.

Epidot. Oansenliga sprickfyllnader i gramitregionen.

Orthit? Ringa spår insprängda i granit (BLOMSTRAND) från

trakten af Norskön. Pegmåtitgångarna på Sjuöarna och Ca-

stréns öar innehålla ej orthit.

Skapoltit. Ila utbildad, på sidan om urkalklagren vid Am-

terdamönt mn. ti ställen. Insprångde kornig kalk i kalkklip-

porna vid vestra mynningen af Treurenberg-bay.

Cordierit. I små korn, insprängda i oranit. Amsterdamön.

Turmalin. Vackra, i pegmatitgångar insprängda kristaller

vid Nordkap, Castréns ö, Parryön.

Ortoklas och

Oligoklas. Såsom beståndsdelar i graniten, gneisen m.

fl" af urformationens bergarter. På gångar af pegmatit på

Sjuöarna, Nordkap, m. fl. ställen.

24 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Labrador. Ymnigt, men aldrig vackert utbildad, som be-

ståndsdel i diabas. ;

Anortit. (Amfodelit.) I ringa mängd insprängd i kornig

kalk. Danskön, Amsterdamön m. fl. ställen.

Titanit. Hartsbruna och gula kristaller jämte augit, ido-

kras, kalkgranat, m. m., på sidorna af det korniga kalkstens-

lagren vid Nordvestspetsbergen. Enligt BLoMstRAND tillsam-

mans med ortit, inbäddad i hvit felsspat, omedelbart intill

kalklagren å fasta landet vid Norskösundet.

Serpentin. Obetydliga i kalk insprängda körtlar på Hvit-

holmen i sundet mellan Norskön och fasta landet. Som små

runda, med hvarandra delvis sammanhängande korn insprängda

i kalk, flerestädes inom Nordvestspetsbergens granitregion.

Denna bildning liknar så fullständigt eozoon-marmorn från

Kanada och Kolmård-marmorn, att jag icke kan tveka att anse

dem för alldeles likartade, sannolikt äfven liktidiga bildningar.

Om derför eozoon verkligen är af organiskt ursprung, hvil-

ket dock hvarje mineralog torde anse föga sannolikt, så före-

kommer den äldsta kända försteningsförande formationen äfven

på Spetsbergen. Åfven diabasen på Spetsbergen är någon

gång, om ock sällan, metamorfoserad till en vattenhaltig ser-

pentinförande bergart. Förmodligen beror denna metamorfos

derpå, att den i diabasen ingående olivinen upptagit vatten

och sålunda förvandlats till serpentin. Serpentin-arbest eller

krysotil förekommer i ringa mängd å holmen i Recherchebay.

För öfrigt utmärka sig de lager af urkalk, som vid Nordvest-

spetsbergen föra wollastonit, idokras, kalkgranat, skapolit, o. s.

v., genom samma fattigdom på serpentin, som motsvarande

lager i Skandinavien, t.ex. vid Pargas, Frugård, Malsjö, m. m.

Glimmer. Allmän i urformationen. Såsom bladiga massor

af något större dimensioner jämte turmalin 1 ofvan anförda

pegmatitgångar. Äfven som oansenliga blad, insprängda i

yngre sedimentära formationer.

Klorit. Som beståndsdel i åtskilliga skiffrar i urformationen,

eller i yngre skifferlager af föga betydlig utsträckning på norra

stranden af English bay (öfre delen af heklahook-formationen),

på ostkusten af Pr. Charles Foreland, vid Mittelhooken i

Belsound.

Kalcit. I betydliga massor, men aldrig vackert kristallisé-

rad. a) Urkalk. Flerestädes på Spetsbergens N.V. hörn och

vester om Treurenberg-bayv. b) Sedimentärkalk. Bildar i synner-

- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2 N:o 18. 25

het i bergkalkformationen så väl på Spetsbergen som på Bee-

ren-Eiland mäktiga, på försteningar utomordentligt rika lager.

Afven i jura- oeh triasformationen. I dessa utgör kalken ofta

bindemedlet för kolossala, i andra bergarter insprängda bollar,

hvilka i synnerhet förekomma 1 riklig mängd vid Sauriehook

och ofta innesluta ben-rester af saurier och skal af cefalopo-

der. Bollarna äro dess utom genomdragna af regelmässiga

sprickor, fylda med kristallinisk kolsyrad kalk!) och bergbeck.

Enligt analys af G. LaispstrRöm innehålla bollarnas hufvud-

massa:

Kfölsytade kalkjord se: ISO

» Jernoxidul FT FÖRR TAL 0) TO

Lerjord med litet fosforsyra... Ng

Eldfast återstod efter lösningen... 6,20.

ler SOME SONEN EN RAN aa spår.

Bitumen, och faktighet.........cccc Le

100,00.

Naturligtvis träffar man bland Spetsbergens sedimentära

lager dess utom otaliga slag af kalkhaltiga skiffrar eller märgel-

arter.

Siderit. Som sprickfyllnader i heklahook-formationen el-

ler försteningsmedel i juran. Lager af oren kalk och ler-

blandad siderit träffas på norra stranden af Englishbay och

vid Agardhberg. Sideriten från detta senare ställe för ymnigt

illa bibehållna juraförsteningar och innehåller, enligt analys

af G. LINDSTRÖM:

Kolsyrtadrikalkyord KNIT rs ONA

» GENUS (Oral sh bästis SEILDASIGE

» NCO SA sar Öl BO:

Svafvelsyrad kalkjord CN UR ARA

Posforsyrad Kalkjföfd .....c.c.- cy SSE

Jernoxid med litet Lerjordk.. co.cc. CAS

Fldfast återstod efter lösningen .. 21,07.

JC] (Oe rs SR SE SUNNE EASIT spår.

Bituminösa ämnen och fuktighet 1,90.

100,00-

Dolomit. Typisk dolomit, af formeln Ca O CO, + Mg O COS

förekommer på Spetsbergen i lager af ofantlig mäktighet och

!) Enligt v DRASCHE qvarts, men detta beror på ett misstag eller en miss-

skrifning.

26 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. a

utbredning. 1:0 i heklahook-formationen. Grå, tät, genomdragen

af hvita kalk- och qvartshaltiga ådror. 2:o i undre delen af

bergkalkformationen (Ryssö-dolomit). Grå, efter vittring gul,

af en högst egendomlig korallartad struktur.

Dessa båda dolomiter äro analyserade af G. LINDSTRÖM,

som funnit dem innehålla:

I 2

Från Från en

English- - holme vid

bay. Shoalp:nt.

Kölsyradbikelkgordae: fo IE 23,98. 24,07.

» talkjordjatris säs 44 69. 44.77.

» METRO ATA OMR 0,32;

Eldfast rest efter lösning i syror .. 1,39. 0,24.

Klor Bayern ae Md er NN spår. spår.

100,24. 99,40.

Lager fullkomligt lika med 1. förekomma vid Heklahook,

Englishbay, Alkhornet, Mittelhooken i Belsound, flerestädes

å öarna på Spetsbergens vestkust, m. fl. st., och Ryssö-dolomiten

har en ännu större utbredning på nordöstra stranden af Hin-

loopen, södra sidan af Kingsbay, stranden af Klaas Billen-bay

m. m. Åfven mindre talkhaltiga dolomiter träffas mångenstä-

des, t. ex. i Lifdebay-lagren vid Englishbay (3) och i trias-

lagren vid NSauriehook, omedelbart under koproliten (4); äfven

dessa hafva blifvit analyserade af LINDSTRÖM.

) 4

Kolsyrad kalkjord............ katnr 41,70. 24,69,

» talkjörd 4 SARA SO 20,56.

» Hernosadubta NR IBS 4.80.

Dej ondas Ht e. SN PEO 0,34.

Svafvelsyrad kalkjord ............ - 0,14.

Eldfast återstod efter lösning . 27,33. 13,55.

KÖlöT Ar bong AYVILOLRA AE SUNE ARE | spår. spår.

99,56. 99,08.

Ytterligare analyser skulle helt säkert visa, att en mängd

andra af Spetsbergens kalkarter i sjelfva verket äro dolomiter.

Witherit. Stora, vackra, koncentriskt stråliga, mjölkhvita

massor från ofvan angifna ställe på Beeren-Eiland. Innehåller

enligt analys af G. NAUCKHOFF:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. oh

Iolsyradb any bes 97,94.

Kolsyrad strontian......... 0,82.

Kölsyradökalk& Eee ved 1:05.

Svafvelsyrad baryt......... 0,23.

Jernoxid och lerjord...... spår.

100,04.

öns den= 4 Var a

Natrokaleit? Vid Adventbay i lIsfjorden förekomma genom

pseudomorfoser förändrade kristaller, liknande natro-kalcitens,

insprängda i en svart lerskiffer.

Baryt. Jämte witherit på Beeren-Eiland. Bladigt strå-

liga massor. Innehåller enligt analys af G. NAUCKHOFF:

Svafvelsyrad baryt............ 96,78

Svafvelsyrad strontian...... 0,97

Smatvelsyradt kalktoii [ISS

JernoaN, SO rs spår.

99,33

Tyngden = 4,40.

Anhydrit. Jämte gips på stränderna af Klaas Billen-bay.

Kristalliniska massor af rödlätt färg.

Gips. Bildande egna lager af stor mäktighet och utbred-

ning omkring Klaas Billent bay. Dessa lager tillhöra berg-

ölfornationen och föra endast obetydligt försteningar. Mans

ligen är gipsen grå och lerblandad, men någon gång före-

kommer den äfven, såsom vid Skansviken, afsöndrad i hvita,

perlbandlikt i den lerblandade oipsen insprängda alabasterbollar.

Apatit och Fosjorit. Fosforiten bildar egna mäktiga lager

i triasformationen, i synnerhet på Kap Thordsen. Apatiten förd

kommer i små kristaller, insprängda, jämte kalkgranat m. m.,

i urkalklagren vid Amsterdamön.

Turkos. Vackert blåfärgade benlemningar efter Saurier i

Isfjordens triaslager. Äfven fisklemningarna från Liefdebay

äro någon gång på samma sätt metsmoriöserade

dinitk Insprängd i kol från miocenformationen, t. ex.

som små droppar i en svart, lignitartad skiffer vid Kap Lyell

i Belsound. Åfven de iktadade kolbitar, som förekomma i de

mäktiga konglomeratbäddar, som på detta ställe mellanlagra de

miocena sandstenarna och skiffrarna, hålla retinit, hailsn Så-

ledes måste hafva tillhört kollager, färdigbildade och åter för-

störda redan under miocentiden.

28 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Bergolja. I ringa mängd på sprickor i bollar, inbäddade

i triasformationens lager.

Kol. Mäktiga kollager förekomma flerestädes på Spets-

bergen. Dessa tillhöra:

1:o Understa afdelningen af bergkalkformationen. Beeren-

Eiland och Klaas Billen-bay.

2:0 Jura-formationen. : Kap Boheman; hit höra möjligen

äfven lagren i fjällen mellan Adventbay och Greenharbour.

53:0o Miocenformationen. Kap Heer, Kap Staratschin i Isfjor-

den, Kolfjället, Kap Lyell och Scotts glacier i Belsound och

Kolhamnen i Kingsbay. Af dessa lager äro de på Beeren-Ei-

länd, Kap Boheman och Kap Heer tillräckligt mäktiga för be-

arbetning, i fall fyndställena vore belägna i mer tillgängliga

trakter.

Ofvanstående öfversigt visar att N.V. delen af Spetsber-

gen är den enda del af landet, som kan lemna den egentliga

mineralsamlaren något nämnvärdt utbyte. I geologiskt hän-

seende åter erbjuda de härvarande kristalliniska bergarterna ej

den omväxling, som utmärker formationerna i Isfjorden och

Belsound; men i alla fall vore ett noggrant studium af öfver-

sängen mellan kristalliniska bergarter och de rent sedimentära

lagren i Rödebay och Kingsbay af stor vigt, i synnerhet med

anledning af de geologiska upptäckter, som under senare åren

blifvit gjorda i Sverge rörande den relativt ringa åldern af äåt-

skilliga bland de kristalliniska bergarter, som träffas på högsta

delen af fjällryggen, och det vore kanske lättare att här än i

vårt eget land finna nyckeln till lösandet af åtskilliga frågor

rörande de kristalliniska bergarternas geologi inom den skandi-

naviska halfön. Nödvändigheten att ständigt passa på ett gvn-

samt tillfälle att framtränga till Sjuöarna hindrade dock de ut-

flykter, som varit nödvändiga för dessa frågors afgörande, och

en utförlig undersökning af N.V. Spetsbergens geologi måste

derför uppskjutas till en annan gång. I stället sysselsatte vi

manskapet med draggning, hvarvid ett mycket rikt utbyte be-

lönade våra bemödanden.

Det är bekant, att hafvet kring de högsta polarländernas

stränder utmärkes genom en rikedom på djurlif, som knappast

öfverträffas i tropikerna, och att man derför vid draggningar i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 18. 29

dessa haf ofta erhåller en för konservatorn brydsam massa af in-

divider. Detta är dock ingalunda fallet öfver allt. På en del

ställen, der glacierelfvarna nedföra mycket stora massor af lera,

måtte denna verka hinderligt för djurlifvets utbildning. Likaledes

tyckes det röda slam, som nedsköljes från trakter betäckta med

TLiefdebaylager, äfvensom den lösa sandgrund, som flerestädes ut-

breder sig miltals, t. ex. längs Spetsbergens nordkust, vara föga

synsamt för utvecklingen af ett rikt djurlif, och genom dragg-

ning i dessa trakter kan man derför föga göra sig en föreställ-

ning om det marina djurlifvets rikedom på ställen, der bottnen är

synsam och der hafsvattnet hvarken utblandas af större qvan-

titeter tillströmmande sött vatten eller utgrundas af tillflytande

lerelfvar. En sådan terräng bildar den i fasta landet inskjutande

bugt, der vi nu lågo för ankar. SAR

Den 12:te augusti bestego d:r WIJKANDER och jag toppen

af inre Norskön för bestämmande af dess höjd öfver hafvet.

För bestämningen användes en aneroid al: GOLDSCHMID :

Motsvarande

Gold- Aneroidens lufttr. i mil- Luftens

schmids : SN temapes

ER temp. — lim. qvicks ov

amneroid. : ser LALUE:

silfv:o. 07 C.

Vid stranden 4 meter öfver

hafvet, före uppstigningen 444,1. + (ERT I dl

Dito efter nedstigningen ... 444,4. + YI". (50: 6--ARN

På toppen af [eder O0SIONAT 127. fÖ0S Kn sr (RN

Beräknad höjd öfver hafvet = 253 meter.

Från toppen af ön har man en tämligen vidsträckt utsigt

åt norr och nordost, om luften är klar, hvilket dock denna dag

icke var fallet. Vi sågo dock tillräckligt för att öfvertyga oss

derom, att täta drifismassor fortfarande spärrade vägen så väl mot

Sjuöarna som öster ut mot Liefdebay.

Vid uppgörandet af programmet för expeditionen antogs,

att briggen Gladan skulle efter aflemnandet af sin last vid Sju-

öarna hinna återvända till Norge, för att afhämta de derstädes

uppköpta renarna. Redan innan jag lemnade Göteborg, insåg

jag dock, att detta endast under ytterst gynsamma vind- och

väderleksförhållanden kunde medhinnas, och en särskild ångbåt,

"Onkel Adam, förhyrdes derför, som i Göteborg skulle intaga den

i Sverge uppköpta mossa, hvilken ej rymdes på Polhem och Gladan,

samt derpå anlöpa Tromsö, för att der ytterligare taga om bord re-

narna (40 stycken) och det i Norge för dem inköpta fodret. Vi vän-

tade med otålighet detta fartygs ankomst. Den 13:de augusti sågs

50 NORDENSKIOLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

ändtligen en ångare passera utanför öarna. Fem man utsändes

genast i båt för att norr om Norskön genskjuta ångaren och

varsko den om vår ankarplats. Några timmar derefter lopp

Onkel Adam in i hamnen. Samtliga renarna voro om bord, väl-

behållna och utan att hafva synnerligt lidit af den för dem

ovanliga färden öfver oceanen. Den 14:de augusti utsändes åter

några man till toppen af den inre Norskön att taga reda på

isens läge. De återkommo med det besked, att allt var oföränd-

radt. Som årstiden redan var långt framskriden, beslöt jag i

alla fall att försöka tränga fram, och alla fartygen bröto derför

åter upp natten mot den 15:de, men mötte efter några få tim-

mars ångande 1 öppet vatten eller gles is fullkomligt ogenom-

trängliga ismassor, som nödgade oss att återvända till vår förra

ankarplats. z

Jag har förut nämt, att jag innan afresan från Isfjorden”

ytterligare förhyrde isfjordsbolagete ångbåt Mimer för att från

Tromsö till Isfjorden transportera åtskilliga polarexpeditionen

tillhöriga effekter, i synnerhet ett större parti kol. Dessa skulle

sedermera i Isfjorden afhämtas af något bland expeditionens egna

fartyg, hvilka förmodades vara lediga vid den tid, då Mimer

skulle återkomma. Denna var nu inne, innan något af våra

egna fartyg kunnat ens uppnå sin bestimmelseort. Årstiden

var dock nu så långt framskriden, att det blef högst angeläget

att få alla expeditionens förråd samlade på ett ställe, och jag

måste derför, så ledsamt det än var, låta lossa Onkel Adams

last på Norskön, för att med detta fartyg kunna från Isfjorden

upptransportera de ifrågavarande effekterna.

Äfven renarna landsattes på denna ö. Här gjorde de sig

snart hemmastadda och funno ett torftigt bete högst upp i

fjällraset, der spillning af nordens talrika fogelsvärmar fram-

kallat en vegetation, vida rikligare än vid stranden. Detta för-

anledde förlusten af 2:ne djur, som blifvit af snågon grön

gräsmatta eller några svarta laffläckar lockade för högt upp och

nedstörtat.

Den 18:de augusti afreste Onkel Adam till Isfjorden.

Samma dag inlopp en norsk fångstångbåt norr ifrån till vår an-

karplats. Den hade varit af is instängd i-Liefdebay och först

nu kunnat komma ut. Vidare berättade kaptenen, att ytterligare

me ångbåtar och fem segelfartyg voro instängda dels i Hin-

loopen, dels i Wijdebay, att isen allt sedan midten af juli

legat tätt packad mellan Nordostlandet och Vestspetsbergens

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:O 18. al

nordkust, och att enligt hans tanke föga sannolikhet fans, att

vi detta år skulle uppnå Sjuöarna. Följande dag träftade vi

ytterligare 2:ne fångstskeppare, hvilka varit instängda vid Kap

Torell i Strädet och endast med stor svårighet lyckats derifrån

slå sig ut. Den ena af dem hade under 30 somrar drifvit fångst

vid Spetsbergens kuster och aldrig varit ute för ett så svårt isår

som detta. Äfven han betviflade möjligheten att detta år nå

Sjuöarna.

För att ytterligare taga reda på isens läge, rodde PALANDER,

WIJKANDER och Vv. KRUSENSTJERNA den 20:de augusti till Vestra

Rödebay. Äfven från bergen derstädes visade sig, att ett ogenom-

trängligt fält af drifis betäckte hafvet norr om 80:de breddgraden,

och att således icke någon möjlighet ännu ' förefans att nå vär

egentliga bestämmelseort, Sjuöarna. Så vidt tiden medgaf, gjor-

des äfven andra utflykter åt skilda Hall eat NVATE

KJELLMAN och WIJKANDER till Foulbay, hvarvid som resultat

hemfördes af ENVALL en serie särdeles vackra och för glacierernas

uppträdande upplysande fotografier, af KJELLMAN en rik bo-

tanisk och zoologisk skörd, af WIIKANDER en serie observa-

tioner för bestämmande af ställets jordmagnetiska konstanter;

till de utanför liggande öarna af PARENT och mig, hvarvid

löjtnant PARENT bland annat bestämde höjden af Clovenchft.

vr Il ATS EDLG Lufttemperatur.

ss Vid uppstisandet ......... OAS 763,0. + d3,0-

VER | Efter nedkomsten . ...... 763,0. 764,4. 35 DD be

iNoppen an berget. «sr 138,5. MAR =E (00

Beräknad höjd öfver hafvet = 276 meter.

Sjelfva Clovencliff 'består liksom Norskön hufvudsak-

ligast af gneis; på dess södra del träffar man dock 2:ne väl-

diga lager af urkalk, skilda genom en mäktig granit-bädd.

Vid strandklipporna imnehålla dessa kalklager små insprängda

hvita korn utaf ett mineral, liknande bruciten (Mg O HO) från

trakten af Filipstad.

Närmast den inre ankarplatsen i Fairhaven utfaller en

vacker glacier i hafvet, med ett på midten tvärbrant, på sidorna

långsamt sluttande bräm. Redan på afstånd kunde man se, att

isen flerstädes var färgad röd och grön, såsom vanligt af små

mikroskopiska alger, hvilka insamlades och efter hemkomsten

undersökts af docenten WIiTTROCK. :

Den 28:de augusti gjordes åter ett försök att framtränga

mot nordost, men åter förgäfves. Arstiden var dock nu så

2 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

långt framskriden, att vi ovilkorligen måste börja med uppfö-

rande af vårt vinterhus. Vi lyfte derför å nyo d. 1:sta sept.

våra ankare, fast beslutna att söka oss en hamn för vintern. Löjt-

nant v. HOLTEN, jämte fyra man och lapparne, qvarlemnades

dock vid Norskön för att der invänta ångbåten Onkel Adam,

hvilken, såsom jag nämt, afoått till Isfjorden, för att afhämta det

med isfjordsbolagets ångbåt Mimer upptransporterade kolet.

Ett stycke utanför Norskön råkade vi åter ut för den

dimma, som nu under lång tid varit rådande vid Spetsbergens

nordkust, och innan natten stötte vi på is, dock, så vidt man i dim-

man kunde se, föga tät. Solen gick redan under horisonten,

och vi nödgades derför för några timmar lägga till vid ett

större isflak vid 30” Lat. och 15” Long. o. från Greenwich. —

7. Glacier i Fairhaven, med röd och grön snö, efter fotografi af d:r ENVALL.

Här draggades och svablades på 95 famnars djup, hvarvid er-

hölls en mängd sjöborrar, opriurider och talrika exemplar af en

stor, praktfull crinoide hvilken tyckes vara ganska allmän på

större djup i dessa trakter. Åfven här var jag i tillfälle. att

på isen observera det förutnämda svarta stoftet, innehållande

flittror af metalliskt jern.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:O 18, 393

I dagningen fortsattes vägen mot Lågön, och för några

ögonblick inbillade vi oss, att vi hade isfritt vatten ända till Par-

ryön. Snart visade sig dock den vanliga hvita randen vid ho-

risonten i N.O., och då vi kommo närmare, spärrades vår

framfärd i granskapet af Brandywinebay af ett ofantligt band

af hummoks. Tanken på en öfvervintring på Sjuöarna och till

och med Lågön måste derför öfvergifvas. Jag beslöt i stället

att söka vinterqvarter i Murchison-bay, men då äfven denna fjord

var isfyld, nödgades vi vända i Hinloopens mynning. Efter

att en stund under den mörkaste delen af natten hafva lagt

bi vid ett högt isblock, stälde vi härifrån kosan till Mossel-

bay, der vi kastade ankar den 3:dje sept. om morgonen. Nå-

gra timmar derefter var platsen för den byggnad vi medförde

utstakad, och redan under dagens lopp hjelptes alla man åt

till grundmurens läggande. Vädret var härligt, men en gan-

ska tjock is betäckte redan vattenytan närmast stränderna.

Den 6:te vid middagstiden erhölls det glada bud från det

i land sysselsatta folket, att Onkel Adam. nalkades, och kort

derpå ångade den, lastad nära nog till relingen med kol, mossa,

renar, m. m., in i hamnen.

Expeditionen hade nu utan något missöde fått hela sin

med skilda lägenheter upptransporterade utrustning samlad

vid vinterstationen. Visserligen hade vi icke, som först afsedt

var, kunnat uppnå Sjuöarna, hvarigenom utsigten till framgång

för den tilltänkta isfärden betydligt minskats, men vi hade i

alla fall ändtligen nått en för öfvervintring lämplig eller åt-

minstone antaglig hamn; transporten af renarna, för hvilken

innan afresan så många farhogor hystes, hade lyckats öfver för.

väntan; omkring 3000 säckar renmossa hade i Sverge och

Norge blifvit hopsamlade och väntade nu på lossning; tillgån-

gen på kol var riklig och proviantförrådet dubbelt större än

hvad som erfordrades, för Polhems besättning under den tid,

för hvilken expeditionen var beräknad. Framtidsutsigterna,

som voro dystra nog, medan vi lågo och väntade på Onkel

Adam, hade sålunda betydligt förbättrats. Med friskt mod

togo ock alla man i tag med uppförandet af huset, lossning

af fartygen och allahanda förberedelser för viutern. Det gick

raskt framåt, så att takstolarnas resning redan den 10:de kunde

firas med vanligt taköl och med uppfästande på takåsen af

den vanliga, denna gång från Norge medförda och derför nå-

got förtorkade löfruskan.

34 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Renarna landsattes på södra sidan af Mosselbay, och ett

tält uppfördes i granskapet för de 4 lappar, vi medtagit

till renvaktare. Jag önskade nämligen låta renarna så länge

som möjligt föda sig sjelfva genom bete och framför allt att så

länge som möjligt undvika att tjudra dem. Detta blef orsaken

till ett af de svåraste missöden, som drabbat expeditionen,

i det att samtliga renarna 1 medlet af september under en

snöstorm rymde söder ut och på detta sätt gingo förlorade, på

en enda när, som illa skadad återkom några dagar efter rym-

ningen.

Under första hälften af september månad arbetades ifrigt på

lossning af stenkol, mossa, bräder, intagande af barlast o. s. vV.,

så att Gladan och Onkel Adam den 16:de sept. voro klara att

lyfta ankar och återvända hem. Den erfarenhet, de norska

fångstfärderna lemnat rörande isförhållandena på Spetsbergens

nordkust, tycktes visa, att detta var tids nog. En fångstman,

som genom att långt in på hösten dröja vid Spetsbergens nord-

kust hoppades att draga den stora vinsten i fångstmännens far-

liga lotteri, d. v. s. träffa »hvalross på land», lemnade t. ex.

1861 Brandywinebay först den 2:dra oktober. Samma år lem-

nade den ”Torellska expeditionen Kobbebay vid Spetsbergens

nordvestra hörn först den 12:te sept. Många fångstmän, med

hvilka jag talat, sade sig ännu i oktober hafva norr om Spets-

bergen mött isfritt vatten, och 1871 lemnade Marriras Wijde-

bay först den 12:te oktober. Åfven denna sommar sades han

hafva påräknat att under senhösten fylla sin skuta och lär med ett

visst trots ha förklarat, att han, i händelse sommarfångsten ej blef

riklig, ingalunda tänkte lemna Wijdebay före medlet af oktober.

En nödtvungen öfvervintring är dock för desse män en allvar-

sam sak, enär de ej pläga medföra mera proviant än hvad som

åtgår för sommaren. Jag kunde derför icke inse att den rin-

gaste risk förefans att uppehålla fartygen till medlet af sep-

tember, d. v. s. till en tidpunkt, en månad tidigare än den tid,

till hvilken fångstveteranen MATTILAS, som fyratio somrar seg-

lat i dessa farvatten, ansåg att ett fartyg utan vinterproviant

kunde qvardröja vid Spöket nordkust. Det visade sig snart,

att för år 1872 den 16:de sept. var jämt en dag för sent.

Den 16:de september, samma dag som förljeren skulle af-

resa, begynte en svår N. och N.V. storm att blåsa, medförande

snö, ofta hoptåfvad till koncentriskt stråliga, nästan pyramid-

formade, hagelartade korn. Samtidigt sjönk temperaturen ha-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 18. 35

stigt ända till 21” under 0”. Stora ismassor drefvo in från

norr, fylde snart hela Wijdebay och Mosselbay samt fröso

i den starka kölden snart tillsammäån, så att man redan den

19:de kunde gå öfver nyfrusen is i land. Den 17:de kommo

lapparne med underrättelse att renarna 2:ne dagar förut rymt,

och att de i alla riktningar blifvit eftersökta, men förgäfves.

Det blef tydligen nu nödvändigt att bereda sig derpå, att

jämte den egentliga polarexpeditionen äfven Gladans och Onkel

Adams besättningar skulle tillbringa vintern i Mosselbay. In-

alles blefve det således nödvändigt att under vinterns iopp föda

67 man i stället för, såsom först afsedt var, några och tjugu,

ett nog bekymmersamt förhållande, då hvarken Gladan eller

Onkel Adam beredt sig härpå. Lyckligtvis var expeditionens

förråd på vinterkläder mycket rikligt, och det visade sig äf-

ven, efter noggranna beräkningar, att om portionen inskränktes

till två tredjedelar af den beräknade, så fans på de trenne far-

tygen lifsmedel för alla man till nästkommande augusti eller

september månad. <Knappast hade dessa beräkningar blifvit

afslutade, förr än vi mottogo en annan ledsam underrättelse.

Den 30:de sept. ankommo nämligen sju fångstmän öfver isen

från sex vid Greyhook och Redbeach instängda fartyg med för-

frågan, om vi kunde under vintern lemna lifsmedel till dessa

fartygs besättningar, hvilka sammanlagdt belupo sig till 57

man. Sjelfva sade de sig hafva lifsmedel, de flesta endast för

en, några för tre månader.

Som jag redan nämde, hade vi efter Gladans och Onkel

Adams instängning icke ens tillgång till full ranson för oss

sjelfva under vintern, och om antalet ytterligare skulle för-

dubblas, så blefve det nödvändigt att inskränka portionen till

hälften af hvad den ursprungligen varit — ett förhållande, som

helt säkert hade haft högst bedröfliga följder. Men icke var det

heller möjligt att, medan ännu något fans att dela på, låta med-

menniskor gå hungersdöden till mötes i vårt omedelbara gran-

skap, och vi lemnade derför till fångstmännens utskickade ett

skriftligt svar med det besked, att vi skulle, så godt vi kunde,

mottaga, föda och härbergera dem. Lyckligtvis inträffade om-

ständigheter som gjorde, att den erbjudna hjelpen icke kom att

tagas i anspråk. Hade det inträffat, så hade sannolikt ingen

enda hvarken af oss eller af fångstmännen öfverlefvat vintern.

Det bedröfliga öde, som i alla fall drabbade en del af fångst-

36 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

männen, och för hvilket en redogörelse längre fram skall lem-

nas, berodde såsom bekant åtminstone ej på proviantbrist.

När Wijdebay redan i slutet af september täcktes med ett

fast sammanhängande istäcke, så väntade vi, att vintern skulle

blifva mycket sträng. Detta inträffade åtminstone till en början

icke. Tvärt om refs den nybildade isen åter delvis loss, och

mildväder var ända till början af februari något ganska vanligt.

Under de våldsamma stormar, som ofta rasade, såg det flera

gånger ut, som om de instängda fartygen skulle komma loss,

men då vädret lugnat sig så mycket, att en möjlighet började

yppa sig att lemna hamnen, blef den alltid åter stängd af nya

ismassor.

Den vid Mosselbay uppförda stugan var rymligt tilltagen

för det antal personer, som enligt den ursprungliga reseplanen

skulle qvarblifva härstädes, men med den tillökning expeditio-

nen nu erhållit kunde det ej mer ifrågakomma att i stugan hysa

samtliga de personer, hvilka frivilligt eller tvungna öfvervin-

trade i dessa trakter. I stället för att hoppacka allt folk i bygg-

ningen i land, en sak som ovilkorligen hade haft ett ytterst.

menligt inflytande på hälsotillståndet, inreddes Gladan och On-

kel Adam till vinterqvarter hvar för sin besättning. För bere-

dande af större utrymme inredde fartvgscheferna en stor del af

lastrummet till bonings- och slöjdrum; kojerna bekläddes, så vidt

tillgångarna medgäfvo, med renhudar; däcket försågs med en

öfverbyggnad, på Onkel Adam af snö, på Gladan af segel; nå-

ora reservkaminer insattes; kapten CLAsE på Onkel Adam för-

sökte till och med att bygga en ugn af sten i Onkel Adams

lastrum, hvilken dock, till följd af byggnadsmaterialets olämp-

lighet, ramlade. Genom dessa anstalter blefvo fartygen både

varma och beqväma, men att i alla fall ett rymligt bonings-

hus i land är att föredraga framför ett fartyg, visar en jäm-

förelse af hälsotillståndet i Polhem och på fartygen under

vintern.

Orsaken till det gynsammare hygieniska förhållandet i bo-

ningshuset torde företrädesvis böra sökas deri, att vistelsen i

land lemnade rikligare tillgång och tillfälle ej allenast till kropps-

arbete utan äfven till mångahanda växlande intryck, små fröj-

der, omsorger och bekymmer, utan hvilkå äfven den mest lyck-

ligt lottades lif blir en dödande enformighet. Härtill bidrog ej

allenast de vetenskapliga arbetena och den ganska trägna hand-

räckning dessa kräfde äfven från manskapets sida, den ständiga

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. SM

slöjdningen i slöjdrummet, den under långa tider 1 storm och

snöyra utanför boningshuset under bar himmel blossande smeds-

härden o. s. v., utan äfven i sin mon den brokiga sammansättningen

af stugans invånare. Svenskar, lappar, norrmän och qväner

voro här representerade hvar med sina egenheter, fördomar och

intressen. Ett bidrag till omväxling och en anledning till sys-

selsättning lemnade äfven den enda återkomna renen, de fyra

qvarblifna hundarna, af hvilka en under vintern framfödde en

talrik, med allmänt intresse omfattad skara valpar, 3:ne svin,

hvilka tycktes trifvas godt äfven här uppe, och som slagtade

jultiden satte oss i tillfälle att på vanligt sätt fira de nordiska

ländernas förnämsta årshögtid. Äfven får skulle helt säkert

med lätthet kunna födas vid denna breddgrad under vintern, och

jag tror att, om, såsom önskvärdt är, en permanent meteoro-

logisk station upprättas på Spetsbergen, man bör ställa så till,

att konserverna kunna ersättas med färskt kött af får, svim

och ren. I sådant fall blir det nödvändigt att för de först-

nämda djuren i stugans granskap uppföra ett större, med eld-

stad försedt skjul af plank.

En god del af oktober månad åtgick till inredning af huset,

förfärdigande af husgeråd, sängar, stolar, bord m. m. — vi hade

med afsigt tagit föga möbler och mycket bräder med oss —

samt anordnandet af de vetenskapliga arbetena. För dessa upp-

fördes i husets granskap 3:ne observatorier, ett för meteorolo-

gsiska och magnetiska iakttagelser och 2:ne för astronomiskt ända-

mål. Under vinterns lopp uppfördes dess utom längre fram

af säckar, fylda med renmossa, ett särskildt observatorium för

iakttagelser rörande luftelektriciteten. 'I dessa obgervatorier an-

stäldes hvarje timme iakttagelser öfver temperaturen, vindens

styrka och riktning, himmelens molnbeklädnad, norrsken, den

jordmagnetiska kraftens riktning (deklination och inklination)

och styrka, m. m. Tvänne gånger i månaden, d. I1:sta och

15:de, anstäldes dess utom dygnet om hvar femte minut obser-

vationer rörande växlingarna i jordmagnetismen. Utförliga ai-

handlingar öfver dessa iakttagelser komma att i akademiens

handlingar offentliggöras af expeditionens fysiker d:r WIJKANDER.

Såsom nämdt är, rymde renarna 1 medlet af september,

utan att sedermera höras af, med undantag af en enda, som

återkom illa sårad i ryggen, ovisst om af en björn eller till följd

af ett fall utför någon bergsluttning. |

25 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN LST RE

I början var jag dock icke allt för orolig med anledning af

denna händelse. Jag trodde nämligen, att renarna ej skulle be-

gifva sig å stad öfver isfjällen, och att de derför måste återfin-

nas på landsträckan mellan de i bottnen af Treurenberg-bay och

söder om Aldert Dirkses-bay från inlandsisen utfallande isbräer,

hvilka på dessa ställen afslutas mot hafvet med en tvärbrant

isstupa och sålunda afskära förbindelsen mellan de isfria land-

sträckorna kring Mosselbay och i det inre af Wijdebay. För

att taga reda på rymmarena utsändes lapparne i alla riktningar,

först inom den angifna terrängen, derpå, då renarna icke kunde

träffas derstädes, längre bort. Det var dock förgäfves. Ren-

spår, hvilka lapparne med bestämdhet påstodo härröra från tam-

renen och ej från Spetsbergens vildren, syntes väl på inlands-

isen, men sjelfva renarna kunde ej återfinnas. Lapparne påstodo

för öfrigt från början, att renarna funnit betet vid Mosselbayv

allt för dåligt, klimatet allt för ruskigt, och att de derför begit-

vit sig hem åt, d.v.s. söder ut, så långt de kunde komma. Ej

heller följande sommar sågo fångstmännen någonstädes till våra

renar, och det är derför högst sannolikt, att de omkommo bland

inlandsisens remnor. Bland lapparnes vandringar förtjenar en

omnämnas, vid hvilken vägen togs från Mosselbay öfver in-

landsisen till bottnen af Lommebay, derifrån åter öfver isen till

Wijdebay och sedan längs med denna fjords östra strand hem.

Under denna färd sågs i bottnen af Lommebay vildrenar. Åf--:

ven under ett annat renletningsparti blefvo åtskilliga vildrenar

skjutna, hvarigenom rensökarena sattes i tillfälle att blifva borta

längre än först afsedt var och längre än den tid, för hvilken de

medförde proviant. Vi blefvo derför vid vinterstationen oroliga

för deras öde, hvarför jag den 11:te oktober afgick med ett

.slädparti mot det inre af Wijdebay för att uppsöka dem. Re-

dan följande afton mötte vi dock renletarena. Någon anledning

förefans derför icke att framgå vidare, hvarför tält uppslogs,

en kolossal stockeld uppgjordes med drifveden, af hvilken stora

massor, dels smärre stycken, dels hela trädstammar med rötter.

men nästan alltid utan bark, funnos hopade i tältets granskap.

Aftonen och en god del af den mörka oktobernatten tillbragtes

derpå vid brasans sken under glam och skämt. Rörande sin

färd (börjad d. 1:sta okt.) berättade lapparne, att de till en bör-

jan togo vägen tvärs öfver den 1,000 fot höga isplatån söder

om Mosselbay, hvarest vägen gick öfver ett jämt och slätt snö-

täckt isfält. Första natten tillbragtes på isen i en med yxa i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 39

den tillhårdnade snön urhålkad bädd. Natten var kall till

följd af snöyra. Snöyran fortfor den andra dagen, så att de

nödgades åter begifva sig ned till stranden, som råkades in-

nanför den söder om Aldert Dirkses-bay utfallande isbräen.

De följande dagarna fortsattes färden längs med Wijdebays

stränder till Ostfjorden, hvars botten upptager ett stort isfjäll.

Härifrån vände de den 7:de oktober längs med stranden hem åt.

Några spår till våra egna renar syntes icke, men väl en mängd

vildrenar, inalles omkring 50 stycken, 1 synnerhet i sydligaste

delen af fjorden. Drifved fans ymnigt på stranden i fjordens

mynning, men sparsamt på kuststräckan innanför isfjällen söder

om Aldert Dirkses-bay.

Öfver allt vid Spetsbergens kuster träffar man föremål, som

blifvit af hafsströmmar hitdrifna från långt aflägsna trakter.

Dock äro dessa föremål mycket ojämt fördelade, i det att de

förekomma endast i ringa mängd på sådana ställen, der hafs-

stranden är brant sluttande, och på vissa sträckor i synnerhet i

det inre af fjordarna, men derimot i desto större mängd på låga

öar och lågnäs, som vid ytterkusten skjuta långt ut i hafvet.

För öfrigt är nordkusten ojämförligt rikare på drifved m. m. än

vestkusten, hvarimot drifved åter förekommer ymnigt på de

låga uddarna och öarna vid Sydkap och enligt v. HEUGLIN!)

på flera ställen af de stora öarna öster om Storfjorden. Såsom

synnerligen rika fyndorter må nämnas: Lågön, Schoalpoint, de

låga öarna i södra delen af Hinloopen, kuststräckan mellan

Treurenberg-bay och Aldert Dirkses-bay, Moffen och Sydkap.

På dessa ställen har man vid stranden, ofta ett godt stycke från

hafvet och på en höjd af intill 8 meter?) öfver dess yta, en

brokig blandning af de mest olikartade föremål, bland hvilka

följande företrädesvis ådraga sig uppmärksamhet:

a) Lemningar efter skeppsvrak, hvalharpuner, fragmenter

arNtunnor, tat Mm. Mm.

b) Aflånga flöten af trä. af det slag som användes vid fiske-

rierna, t. ex. vid Lofoten. Ofta äro dessa flöten försedda med

inskurna märken.

1) Reisen nach dem Nordpolarmeer. Del. III, sid. 345.

2) Dessa förhållanden tyckas antyda, att Spetsbergen under de allra se-

naste tiderna höjt sig ganska betydligt. De våldsamma vinterstormarna

i Mosselbay 1872—1873 öfvertygade oss dock derom, att drifveden un-

der denna tid af året kan uppkastas och af den mot stranden pressade

drifisen uppskjutas till en vida högre nivå än den, som nås af hafvet

under sommarmånaderna.

40 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

c) Flöten af ihåliga glaskulor, likaledes ibland försedda med

märken och äfvenledes härrörande från fiskerierna vid Norges

nordvestkust. Ett dylikt flöte, bestående af en rund glaskula

om 125 mm. genomskärning och fortfarande omgifvet af det garn-

. nätverk, med hvilket det varit fäst vid fiskredskapet, tillvara-

togs under 1868 års expedition bland drifisen vid 80” 40' n. l.

norr om Spetsbergens nordkust. Oftast äro glaskulorna runda,

af grönt glas, med en genomskärning af 120 till 130 mm., men

äfven ovala flöten af brunt glas förekomma.

d) Flöten af hoprullad näfver, ofta omlindad med garn.

Dessa härröra enligt fångstmännen från fiskerierna å "europeiska

Rysslands rer

e) Flöten af kork. Åfven dessa anses härröra från fiske-

rierna på Norges vestkust.

f) Pimpsten, vanligen svart, stundom äfven tegelbrun till

färgen, med runda (icke till länga pipor utvidgade) hålrum.

Pimpstensbitarna äro sällan af en knuten hands storlek och

förekomma ymnigt, i synnerhet på vissa ställen, t. ex. vid Schoal-

pomt. De pimpstensstycken, som under ett ofrivilligt uppehåll

härstädes midsommartiden 1873 uppsamlades af mitt manskap,

fylde en mindre säck. Förmodligen härrör denna pimpsten

från Island eller Jan-Mayen. <Likartad pimpsten träffas vid

Norges kuster, 1 synnerhet har jag sett den ymnigt vid Ham-

merfest.

2) Frukter från Vestindien. 1861 fann TOorrir vid Schoal-

poimt en böna af Etada gigalobium, och 1870 fann NATHORST i

Adventbay äfven en böna af Guilandina Bonduc. Märkvärdigt

vär, att vi icke bland drifveden lyckats finna några bitar af

tropiska trädslag. Orsaken härtill torde dock möjligen böra

sökas deri, att trästycken från Vestindien blifva så genomträngda

af vatten under den långa öfverfärden, att de sjunka, innan de

nå fram till Spetsbergen.

h) Drifved, oftast i smärre, tydligen mycket nötta bi-

tar, men också i stora stammar med lemningar af grenar och

rötter. Åfven på dessa är barken oftast alldeles afnött.' Någon

gång bära stammarna märken efter yxhugg. Drifveden utgöres

för öfrigt till största delen af en rödlätt barrträdsart, hvilken är

mycket lätt och lätt tändes och brinner, äfven då den framdra-

ges ur ett täcke af halfsmält snö. Flerestädes vid kusten före-

kommer drifveden så ymnigt, att man kunde tala om drifveds-

snår. Professor J. G. AGARDH i Lund har offentliggjort en ut-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDEL. BAND. 2; N:o 18. 41

förlig afhandling om den spetsbergska drifvedens ursprung,

i hvilken han kommer till det resultat, att samtliga de stycken,

som han undersökt, utgjorts af barrträd, af hvilka 3:ne hufvud-

slag kunna urskiljas, nämligen med röd, med hvit och med brun

ped. Genom utförliga mikroskopiska undersökningar har det

vidare visat sig, att den röda drifveden enligt all sannolikhet

härstammar från det siberiska lärkträdet (Pinus Larix), hvilket

utgör norra Siberiens allmännaste trädslag. Den hvita och bruna

drifveden har det derimot ej lyckats att till arten bestämma.

Jag har ansett mig böra här 1 största korthet sammanställa

de vigtigaste af oss gjorda iakttagelser rörande de föremål som

af hafsströmmarna föras till Spetsbergens kuster. 1y Af dessas

beskaffenhet, äfvensom af de iakttagelser öfver hafsströmmarna,

som vi under våra seglatser utmed Spetsbergens kuster varit i

tillfälle att anställa, framgår det tydligt, att 2:ne olika hafsström-

mar mötas i dessa trakter af polarbassinen, nämligen en ström

som kommer från söder, berör Norges kuster och derpå, åtmin-

stone med den ena af sina armar, framgår längs med Spetsber-

gens vestkust för att på dess nordkust och på trakten mel-

lan Spetsbergen och Beeren-Eiland möta och kämpa om

herraväldet med en annan ström, för hvilken kanske namnet

Novaja Semlia-strömmen kunde användas, hvilken leder sitt ur-

sprung från det siberiska ishafvet och derifrån till Spetsbergen

öfverför en del af den massa drifved, som Siberiens stora

floder föra ned till hafvet. Sannolikt leder denna ström sitt

första upphof från de väldiga vattenmassor, som Obi, Jenesei m.

f. af Siberiens floder föra ut till hafvet, passerar sundet mellan

Novaja Semlia och Frans Josefs land och grenar sig, då den

. stöter mot Kung Karls land och Ostspetsbergen, i 2:ne grenar,

af hvilka den ena går ned förbi Sydkap till Beeren-Eiland för

att i dess granskap dels tillintetgöras af Golfströmmens väldi-

gare vattenmassor, dels, om ock i mycket förminskad skala, tvin-

gas tillbaka mot norden längs Spetsbergens vestkust, den andra

sveper om Nordostlandet och Spetsbergens nordkust. Åfven

1) Öfversigt af Vetenskaps-Akad. handlingar 1869, s. 97. Jämför äfven:

TH. v. HEUGLIN, Reisen nach dem Nordpolarmeer in den Jalren 1870

— 1871. Del. III, sid. 342. I detta arbete finnes den. tämligen vidlyf-

tiga hithörande literaturen uppräknad (not. s. 345). Särdeles intres-

santa upplysningar rörande hafsströmmarna i denna del af polarhafvet

meddelas äfven af MIDDENDORFF i Der Golfström ostnarts rom Norgé, 8

kap (PETERMANN, Mittheilungen 1871, s. 25). 74

42 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

på Beeren-Eiland förekommer drifved, ehuru till följd af strän-

dernas beskaffenhet i ringa mängd, och likaledes funno PALAN- |

DER och jag drifved i tämlig mängd på gynsamma terränger å

nordöstra delen af Nordestlandet. I Hinloopen växla strömmarna

med ebb och flod. Slutligen må äfven anföras, att hvalben träf-

fas i riklig mängd på nästan samtliga drifvedsbetäckta näs och

öar. De härröra således från döda hvalkroppar, hvilka blifvit af

hafvet uppkastade och af drifis uppskjutna på stranden.

Följande dagen, den 13:de okt., återvände jag jämte lap-

parne till Mosselbay. Mitt eget manskap lemnade jag qvar vid

vändpunkten för att försöka sin lycka med jagt. Åfven de åter-

vände dock ett par dagar derefter, utan att hafva sett till några

renar. . Under återvägen passerade jag en tämligen stor elf med

rinnande vatten. Det var för denna tid af året något ovanligt.

Kort efter snösmältningens upphörande utsina nämligen de flesta

elfvar på Spetsbergen, och allt det färskvatten, som man behöf-

ver, måste derför anskaffas genom smältning af is eller snö.

Smält snövatten är dock vida sämre än smält glacieris. Det

förra har en egendomlig fadd och obehaglig smak, som tydligen

ej ensamt kan härröra af brist på de salter, som utgöra ett nöd-

vändigt vilkor för godt dricksvatten. Hövst sannolikt innehåller

Oo OO EO

sjelfva snön ämnen, som menligt inverka på dess användning

till dricksvatten.

Den elf, som vi under återvägen passerade, var på sina

ställen, till följd deraf att den ursprungliga strömfåran frusit

helt och hållet till, utvidgad till smärre, af vattendränkt is och

snö täckta dammar. Då jag pässerade dessa dammar, såg jag

en mingd poduror lifligt hoppa ikring på snön i en lufttempe-

ratur af —5” till —7". Den vattendränkta snö. på. hvilken. po-

durorna lefde, hade derimot en temperatur af 0”. Afven en lef-

vande mygga sågs bland dem, ehuru som det tycktes halft stel-

nad af köld.

Under återvägen träffade jag närmare fartygen några man

från Gladan och Onkel Adam, som varit ute på ripjagt. En af

manskapet visade mig en »mycket stor ripa», hvars rätta natur

é jÄ is :

dock ögon, näbb och klor genast röjde. Det var ett ungt exem-

plar af Strix nyctea, till färgteckning så förvillande lik en verk-

lig ripa, att misstaget var förlåtliot för den i zoologien mindre

fav) Å Oo ; 2

hemmastadde. Fyndet var särdeles intressant. Ett exemplar af

denna roffogel träffades redan 1861 af några fångstmän på top-

pen af ett kringdrifvande isberg, fäldes och lemnades till 1861

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:o 18. 43

års svenska expedition. Efter fångstmännens beskrifning var

dock fogeln alldeles förvillad och förbryllad, och MALMGREN in-

registrerade derför denna Spetsbergens enda verkligen fångade

roffogel bland de foglar, som tillfälligtvis förirra sig till dessa

trakter. Nu visade det sig tydligen, att Strix nyctea verkligen

häckar på Spetsbergen, och det sannolikt just på de fjäll, som

utgöra tillhåll för riporna, efter hvilkas drägt ugglans är helt

och hållet modellerad, och hvilka äfven helt säkert utgöra ugg-

lans förnämsta föda. Den nu skjutna fogelns fullkomligt oska-

dade kräfva innehöll endast några blyhagel, härrörande från nå-

gon sårad och af ugglan förtärd ripa.

Under våra föregående expeditioner hade vi endast sällan

lyckats träffa några ripor, och det var derför för oss ganska

oväntadt att finna, att äfven denna, förut såsom tämligen säll-

synt ansedda fogel häckar kolonivis, hvarvid den, liksom alla

andra arktiska fogelarter, hvilka ej såsom grågåsen äro starka

nog att försvara sig, väljer häckningsstället så, att det ej är till-

gängligt för polarräfven. Åtminstone tycktes detta vara fallet

med det ripfjäll, som låg i granskapet af Polhem, på södra si-

dan af Mosselbay. Det egentliga häckningsstället låg nämligen

mycket högt upp bland otillgängliga stenras. För att söka sin

föda — knoppar och frön af allahanda växter — kommo dock

riporna, 1 synnerhet vissa tider på dagen, ned till lägre belägna,

snöfria ställen. Här kunde de nås af våra skyttar, som ock un-

der vinterns lopp sköto flera hundra stycken. Denna jagt bil-

dade ett verkligen värdefullt bidrag till vår vinterkost, som om-

ständigheterna gjort väl knapp och otillräcklig. - Polarripans

kött är mycket fett och har förmodligen derigenom ett visst

tycke med köttet af god sjöfogel. Åtskilliga af oss trodde sig till

och med, om den skjutna ripan förvarades allt för länge innan

den spisades, hos densamma förmärka en tydlig transmak.

Min erfarenhet rörande de vanligaste spetsbergsfoglarnas

ätbarhet och smak är följande:

Fjärplyt (Tringa maritima). Utmärkt, fullt jämförlig i af-

seende å köttets smak med beckasinen.

Ripa (Lagopus hyperboreus). Utmärkt god, åtminstone om

ripan ej förvarats allt för länge.

Grågås (Anser brachyfhynchus). Fullt ut lika god som

vanlig vildgås.

Spetsbergsgåsen (Anser bernicla). Af fängstmännen kallad

»rapphöna». God. i

44 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Ejder (Anas mollissima). Köttet väl groft, men eljest

tämligen godt.

Praktejder (Anas spectabilis). Skall enligt fångstmännen

vara bättre än den vanliga ejdern.

Rottges (Mergulus alle). God. Köttet svart, men fint,

utan märkbar transmak.

Alka (Uria Briinnichii). Tämligen god, såsom färsk utan

någon synnerlig transmak:

Teist (Uria Mantii). Föga köttig, till smaken snarlik

alkan.

Borgmästarn (Larus glaucus). Köttet af unga »borgmä-

stare» ganska godt, ljust till färgen.

Stormfogeln (Procellaria glacialis). Dess vidriga lukt gör

den allt för oaptitlig, för att den skulle kunna förtäras annat än

1 yttersta nödfall. Köttet skall dock enligt C. PETERSEN ej vara

osmakligt.

I den förklaring, som vi lemnade de hjelpsökande fångst-

män, hvilka lågo instängda vid Greyhook och Welcome point,

sågo vi oss, till följd af otillräckligheten af vårt proviantförråd,

tvungna att tillhålla dem att så länge som möjligt lifnära sig

med den proviant de sjelfva egde och den jagt de kunde

erhålla. Vi voro i alla fall förvånade öfver att sedan början af

oktober ej mer hafva hört det ringaste af dem. För att skingra

den häraf härrörande oron och se till huru våra olyckskamrater

befunno sig, företog PALANDER den 22:dra okt. jämte 5 man en

slädfärd öfver till Greyhook. Vägen togs öfver Wijdebays myn-

ning, men isen var här så hopskjuten och isblocken så kastade

om hvarandra, att man endast med största svårighet kunde taga

sig fram. Något öppet vatten eller vak syntes ej under hela

vägen. Den lägsta under färden iakttagna temperaturen var

200

Den 24:de oktober framkom PALANDER till Greyhook, hvar-

est alla man befunnos raska. Skepparena på fångstfartygen med-

delade, att 17 man den 7:de oktober afgått med 2:ne båtar öf-

ver isen vester ut för att från Norsköarna, hvarest man väntade

[inna öppet vatten, söka framtränga till Isfjorden, äfvensom att

de qvarblifnes mat icke kunde räcka till d. 1:sta december, så-

som först uppgifvits, utan endast till medlet af november, hvar-

för de anhöllo att få komma öfver till Polhem redan d. 10:de

november, en anhållan som genast beviljades. Fartygen vid

Greyhook voro ännu oskadade, men af storm och is uppskjutna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ATIN:0 18: 425

långt på grund och omgifna af isblock, hvilka höjde sig ända

till 3 famnar öfver den nyfrusna isen. Skepparena hoppades

ännu kunna berga fartygen, men förmodade, att de ej skulle

komma loss förr än följande år. Efter att några timmar hafva

samspråkat med fångstmännen och blifvit af dem på det hjert-

ligaste, om ock efter omständigheterna, undfägnad, återvände Pa-

LANDER till Polhem, dit han och hans manskap återkommo väl-

behållna den 26:te.

De underrättelser om fångstmännen, som PALANDER medde-

lade efter ofvan beskrifna färd, voro de sista, som vi innan våren

erhöllo om dem. Ihållande blidväder och hårda vindar sönderbröto

nämligen kort derefter isen och öppnade för de vid Welcome point

instängda fartygen vägen hem. Med dessa återvände äfven större

delen af manskapet vid Greyhook. Manskapet på de sex in-

stängda fångstfartygen (vid Greyhook: jakterna Ellida, skeppare

Marrtinas, 10 man; Drageducken, skeppare ANDERSSON, 10 man;

Svanen, skeppare C. JOHANSON, 6 man; Helene, skeppare MYRA,

11 man; vid Welcome point: sluparna Jakobine, skeppare KNUT-

SEN, 10 man, och Pepita, skeppare N. JOHANSEN, 10 man, in-

alles 57 man) blef sålunda fördeladt i 3:ne partier.

1:o. 17 man, som i 2:ne fångstbåtar afreste till Isfjorden,

lyckligen ankommo dit och togo qvarter i isfjordsbolagets hus,

för att der tillbringa vintern. Oaktadt de derstädes funno rik-

lig proviant, omkommo de alla under loppet af vintern och vå-

ren af skörbjugg.

Angående dessas öden meddelar en i Isfjorden qvarlemnad

journal !) följande:

Afresan från fartygen börjades d. 7:de oktober, 1 det man

drog 2:ne båtar öfver isen i nordlig riktning, d. v. s. i den

riktning, der man hoppades fimna öppet vatten på närmaste håll.

Första dagen återvände man dock till fartygen, sedan båtarna

blifvit framsläpade ett godt stycke. Följande dag fortsattes bå-

tarnas släpande öfver is, tills öppet vatten nåddes d. 8:de, kl. 5

e m. Strax, sedan ett par under dragning på isen uppkompa

hål blifvit lappade, skötos båtarna ut, men några timmar der-

efter måste de åter för ogenomtränglig is dragas upp på ett

större isflak. Följande morgon fortsattes färden under vind-

stilla och tjocka genom öppningar i isen till Norskön, hvarest

1) Journalen finnes fullständigt aftryckt i Tromsö Stiftstidende 1873, nr

55, 56 (feltryckt 65) och 60 för den 10:de, 13:de och 27:de juli.

46 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 18792—73.

man landade kl. 1 e. m. Efter en kort rast fortsattes färden

till Kobbebay, som nåddes -samma afton. Följande dag rastade

man vid Mockhook. Fredagen den 11:te fortsattes resan under

stilla och klar luft. Omkring 200 hvalrossar sågos på en land-

tunga, och 2:ne af dem skötos för att erhålla späck till bränsle,

i händelse drifved ej skulle påträffas. Nattqvarter togs på låg-

näset i Forelandssundet. Följande dag rodde man vidare under

dimma och snötjocka till St. Johnsbay. Söndagen den 13:de

fortsattes färden till Dödmansören, och följande dag till Mittel-

hooken i Isfjorden, hvarest man slog sig ned i det af svenskarne

uppförda huset. Man fann här rikligt med proviant, kläder,

bränsle och fotogen. Öfvervintringen började derför med så

goda utsigter som möjligt. Man försökte jaga, men utbytet blef

ringa. Den 18:de okt. skötos 2:ne björnar, den 19:de 2:ne räf-

var. Den 23:dje sågos nio renar på fjället, men utom skotthåll.

Den 25:te fäldes 2:ne renar, den 29:de åter 2:ne. Den 5:te

nov. säges att jagten var så godt som omöjlig för mörkret.

Den 7:de säges: »Jagten alldeles hevet formedelst Mörke. Da-

gen omtrent 7 Timer, men dog saa mörkt att man Intet kan

foretage uden Belysning.» Den 8:de nov. litet regn. Den 30:de:

»Fjorden fri for Is og efter mit Skjön paa Sögangen er Kysten

ingenlunde sperret for Is til Datum» 2:dra dec. inträffade det

första sjukdomsfallet, som dock föga tyckes hafva oroat, enär det

omnämnes först flera dagar derefter i journalen. a:dje dec.

Litet is har lagt sig längs landet, men för öfrigt öppet vatten.

Den 6:te. En fjerdedel af fjorden isbelagd, närmast land. Den

S:de. Fjorden åter isfri. Den 14:de. Fjorden ännu isfri. Den

19:de: »Ingen Sygeforbedring, 2 Mend for stedse paa Sygesen-

gen» Den 24:de. Fjorden isfri. Sundhetstillståndet mycket

dåligt, så godt som alla man illamående. Ett eget rum ordnas

för de sjuka. — 2:dra jan. Fjorden isfri. 3:dje jan. En tredje

man sängliggande, och d. 5:te ytterligare en. Den 7:de säges:

»Sygdommen griber Flere og Flere og ingen Forandring.» Den

l4:de. - Isfjorden tillfrusen från Mittelhooken tvärs öfver. Den

I6:de. Fjorden isbelagd så långt man kan se. Den 19:de jan.

2:ne af de sjuka afledo, den ena efter 14 dagars, den andra ef-

ter en månads sjukdom. Den 22:dra. 2:ne nya sjukdomsfall om-

talas. Den 25:te jan. Fjorden isfri. — Febr. 3:dje. Sjukdomen

har tilltagit, endast 3 man friska. Den 4:de. Fjorden åter delvis

isbelagd. Den 16:de. Sjukdomen förfärligt svår. Den 21:sta. Åter

ett dödsfall efter 82 dagars sjukdom. Den 2ö5:te: »Jeg vil herved

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 47

optegne den sörgelige Beretning, at jeg har en Mand, der

er frisk og som maa passe hele Huset.» Den 28:de. En man

död efter att hafva legat till sängs sedan den 2:dra januari. —

Mars 2:dra. Åter ett dödsfall Sn ytterligare ett d. 3:dje efter

två månaders sjukdom. Den 9:de mars upphör anteckningarna

om väderleken och temperaturen, som dittills förts tämligen or-

dentligt, och sedermera finnes endast datum antecknadt för hvarje

dag jämte de dödsfall som inträffat d. 10:de, 13:de, 16:de, 23:dje,

27:de och 31:sta mars samt den 4:de och 19:de april. Med

denna dag afslutas dagboken fullkomligt. I fall dödsfallen äro

riktigt antecknade, voro då ännu tre man vid lif.

2:0o. 2:ne man, MATTILAS, en spetsbergsveteran, som 40

somrar seglat i dessa farvatten, och hans kock, en ung, rask

qvän. Dessa qvarblefvo vid Greyhook för att berga de med

fångst rikt lastade fartyg, som blifvit instängda af is vid detta

ställe och ieke under novemberstormarna ömt loss. Äfven

dessa dogo af skörbjugg i ett tält, som de uppbygt åt sig med

fall

spillror och segel från deras under vinterstormarna bröst

fartyg.

3:0o. 38 man, som d. 4:de nov. blefvo i tillfälle att segla

siter till Norge med de 2:ne vid Welcome point instängda slu-

parna Pepita föck Jakobine.

Angående sin nedresa meddelar skepparen NILs JOHANSEN

följande: Efter att från d. 20:de juni till d. 4:de augusti hafva

legat i Storfjorden, afseglade han till Nordkusten, dit han ankom

i medlet af augusti; här gjordes i grannskapet af Moffen fångst

till medlet af sept., då JOHANSEN seglade till Wijdebay för att

intaga vatten och jaga renar. "Men då man den 14:de sept.

kommit på land och fylt några vattenfat, såg man att isen i

stora massor dref söder ut och höll på att stänga fjorden. An-

karet lättades nu, och man sökte nå Norsköarna, men isen kom

i förväg, så att fartyget den 16:de sept. instängdes vid Welcome

point. Under den senare delen af september inträffade en yt-

terst sträng köld, så att drifisen frös fullkomligt tillsammans.

Vid slutet af oktober månad blefvo vindarna mera sydostliga,

och under de första dagarna af november blåste en storm från

sydvest, hvarigenom isen splittrades och drefs i nordostlig rikt-

ning. Den 4:de nov. var hafvet så isfritt vid Welcome point,

att ankar kunde lättas, hvarimot isen fortfarande låg qvar vid

Greyhook. Manskapet på de vid Greyhook sjattöngrade fartygen

gingo derför alla, med undantag af Marmzas och hans qvänske

48 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

kock, om bord på Pepita och Jakobine och återvände med dem

till Norge. Den 4:de november gick man sålunda till segels,

passerade Norsköarna d. 5:te, hvarvid fartygen under en snö-

tjocka blefvo åtskilda. Den 6:te passerade Pepita södra udden

af Charles Foreland och sökte hålla in i Isfjorden för att berga

dervarande kamrater, hvilket dock ej iyckades, till följd af den

starka storm, som blåste ut ur fjorden. Öfverresan till Norge

var mycket svår till följd af våldsam sjögång, ostadiga och mo-

tiga vindar. Drifis omtalas derimot icke.

För fullständighetens skull vilja vi här kortligen omnämna

de expeditioner, som utsändes till att rädda de instängda fångst-

männen, för hvilkas öde man var ytterst orolig i Norge, oak-

tadt det snart upplystes, att tillräcklig proviant förefans i is-

fjordsbolagets hus. |

Den första af dessa expeditioner utsändes af norska rege-

ringen, som för detta ändamål förhyrde en för .Jan Mayen-

fångst bygd ångbåt Albert, om 193 com-.-läster. Fartyget

afreste, bemannadt med 35 man under befäl af kaptenlöjtnant

Orrto, från Hammerfest den 21:sta nov. Under tämligen godt

väder fortsattes resan till höjden af Spetsbergen, som nåddes

den 24:de nov. En svår storm från ostsydost började nu rasa, -

under hvilken rodret skadades, dock ej mer än att det åter

kunde iståndsättas. Stormen minskades något den 29:de nov.,

och man satte kurs på Charles Foreland. En våldsam sydost-

storm började dock åter den 1:sta dec., som slutligen nödgade

kapten Orrto att återvända. Under återvägen var vädret tämli-

gen godt ända till granskapet af Norge, då åter en svår storm

uppstod, som förhindrade fartyget att löpa in till Tromsö. I

stället fortsattes färden söder ut till Christiansand, der ankaret

kastades den 14:de dec. Utförliga meddelanden rörande denna

färd och de under densamma gjorda meteorologiska iakttagelser

äro lemnade af professor Mon i PETERMANNS Mittheilungen för

1872 s. 469, 1873 s. 107 och 252.

Underrättelsen om »Alberts» misslyckade försök att nå Is-

fjorden väckte ett stort, om ock alldeles oberättigadt missnöje i

Tromsö. De erfarnaste ishafsfarare ansågo att Spetsbergens

vestkust var öppen äfven midt under vintern, och man beslöt

att försöka uppsända ett vanligt fångstfartyg, slupen Isbjörnen,

fördt af kapten KJELDSEN och bemannadt med 10 man. KJELD-

SEN lemnade Norge den 2:dra jan. I början var väderleken

mild med sydlig vind, men snart öfvergick vinden till nordost,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2: N:0O 18. 49

hvarvid temperaturen föll till —10”. Natten mellan d. 7:de och

8:de jan. fick man Beeren-Eiland i sigte. Här mötte man is-

sörja, som hindrade att framtränga norr ut, och äfven ett försök

att nå Beeren-Eiland måste öfvergifvas. I stället sökte man segla

mot vester för att kringgå hindren, men svårigheterna tilltogo

beständigt, i synnerhet genom öfverisning af fartyg och rigg, så

att det slutligen blef nästan omöjligt att sköta seglen. Den 8:de

uppgafs försöket, och man återvände söder ut samt ankom, efter

att den 9:de hafva utstått en svår storm, den 11:te till Sörön.

Hvarken mörker eller is tyckes hafva utgjort något väsentligt

hinder för seglatsen, men väl nedisningen.”!)

Ytterligare afsände den bekante redaren för så många före-

tag till de arktiska farvattnen, herr ROSENTHAL i Bremen, en

hjelpexpedition på ångaren” Grönland under kapten MELSoM.

MELSOM afseglade från Christiansund d. 28:de jan., pejlade Jan

Mayen d. 10:de febr., fortsatte sedermera längs iskanten, för

undvikande af sjögång och nedisning ofta inom bältet af tunn

nyfrusen is, och bland drifis till den 5:te mars, då hafvet vid

75” n. lat. och 113” longitud ost från Greenwich blef isfritt.

Om aftonen nåddes mynningen af Belsound. Packis och stora

flak af gammal bayis lågo vid kusten, öfver 2 mil ut från land.

Belsound var isbelagdt. Man försökte framtränga genom isen

vidare för att nå Greenharbour, men ogenomtränglig is sträckte

. sig från norra sidan af Belsound i böjd linie mot Saddle point.

Den 7:de vid middagstiden nödgades derför kapten MELSOM

vända, efter att hafva framträngt till 23 mil V.S.V. från Alkhor-

net. Att afsända en slädexpedition till det inre af fjorden an-

sågs ej görligt eller rådligt, då fartyget ej lyckats nå någon

fhamn.s)

Sjelfva fingo vi ej förr än på våren veta, att största delen af

fångstmännen lemnat vårt granskap, och vi måste derför, åt-

minstone under de första månaderna, vara beredda att mottaga

och föda dem. Vi voro för öfrigt icke de enda, som detta år

öfvervintrade i polartrakterna. Utom den amerikanska expedi-

tionen, under HALL, och den österrikiska under PAYER och WEY-

PRECHT, öfvervintrade ytterligare besättningen på en skandinavisk

fångstskuta ofrivilligt i polarländerna, nämligen TOoBIESEN och

hans fångstmän på Novaja-Semlia. En utförlig skildring af de-

1) PETERMANN, Geogr. Mittheilungen 1873, s. 108. Tromsö Stiftstidende

8/3; Mr 64. 23:0]e jan.

2) Tromsö Stiftstidende d. 8:de juni 1873, n:r 46.

50 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

ras öden finnes intagen i Tromsö Stiftstidende för den 14:de

sept., 27:de nov. och 7:de dec. 1873 (n:r 74, 95 och 98).

Då temperaturen redan i slutet af sept. sjönk till —29”,2,

ansågo vi detta såsom ett förebud till en ytterst sträng vinter.

Temperaturen under de närmast följande månaderna motsvarade

dock ingalunda denna vår förväntan. Blidväder inträffade ofta, och

istäcket på Wijdebay bröts åter upp af stormar och hårda vindar,

dock oftast med qvarlemnande af ett isband i Mosselbay, till-

räckligt starkt och bredt att hindra våra fartyg att utlöpa, och

när äfven isen i hamnen var bruten, såsom 1 början af december,

lade andra omständigheter, i synnerhet tjocka och mörker, hin-

der för återfärden, mången gång just då ankaret skulle lyftas.

Mosselbay är, såsom ofvan blifvit anfördt, beläget vid 9?

53 n 1 Med behörigt afseende på horisontal-refraktionen

försvinner således solens öfre kant under horisonten om hösten,

d. 21:sta oktober, för att först åter visa sig efter fyra månaders

förlopp, den 20:de februari.

Till följd af vår vinterstations nordliga läge förhöll sig

månen på samma sätt som solen, d. v. s. att den vid pass en

tredjedel af sin omloppstid ständigt var öfver horisonten och

ungefär lika länge ständigt under.

Nedanstående tabell, för vintern 1872—1873, visar detta

närmare:

Månen ständigt synlig. ” Fullmåne. Månen icke alls synlig.

Från sept. 20. 1t f. m. den 17:de Från sept.v. ft spm

till sept. 30! 8' e. m. sept. tillssept. TÖS emm:

fräna polkt. I kH SKE. den 16:de från ”ökt: 4912 0ean

till Sökt. 28:04: f. m. okt. till" okt! 24 Pt SR

från nov. 13. €T£ e. m. den 15:de från: okt: JFG

LIES Ove FA lCenan. Nov. till. nov. fÖMGSEEm:

från dec.” LL. If em: den 14:de från nov 28-056

till 9dec: ALNLLe dec. till. dec. 3 de

från öjans vg erföm; er denWlo-de från dec. 25. 3' e. m.

till "jane fö fo tem: jan. till j2ni oe Sms

från. stebr.. J, OC midd: 4) den -I2:te från, jjan..21; Lem:

tillssrebr 4 SON febr. till: jan. OM. AE

från mars 2. 8! e. m. den 14:de från febr... 18:.55 fom.

bill mars. Lö. no: e.d. mars. till febr. 27. 20em.

Om under de dagar, då solen ständigt var under horison-

SAR

ten, »den mörka tiden», äfven månljus saknades, så var det mid-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. äl

vintertid till och med om middagen så mörkt, att man ej kunde

se ojämnheterna på marken. Vid fullmåne åter och klar luft

såg man äfven nu tillräckligt för att utan svårighet kunna ar-

beta ute och för att från bergshöjderna, äfven på ett ganska

långt afstånd, kunna skilja isbelagdt och isfritt vatten. Derimot

var månljusets styrka ej tillräcklig för att genomtränga töcken

och dimma, och man hade derför gagn af det, endast då him-

melen var molnfri.

Norrskenet, som väl någon gång omtalas såsom ersättande

solljuset under polarnatten, bidrager dock i sjelfva verket föga

dertill. Det är dertill, eller var åtminstone vid Mosselbay under

vintern 1872—73, allt för svagt och obeständigt, i allmänhet

vida svagare än starka norrsken i Skandinavien, och det hade

öfver hufvud en annan prägel, 1 det att koronan här är vida all-

männare än i sydligare trakter. De talrika norrskenen gåfvo

dess utom tillfälle till undersökning af deras spektra, med en af

WEEDE konstruerad spektralapparat »å vision directe». Resulta-

ten af dessa iåkttagelser finnas sammanstälda i en i »Öfversig-

ten af Vet.-Akad. förhandlingar» för 1874, nr 6 s. 45, införd

uppsats af d:r WIJKANDER. Ur denna uppsats vilja vi endast

här sammanställa nedanstående tabell å de i spektrum iakttagna

Iiniernas våglängder:

Norrskenets spektrum, enligt iakttagelser af:

ÅNGSTRÖM äClg Fa Bö Ar AS

Möcnen i 620,7 557, 539,0 — 523;3 518,9 5004 — HA

LEMSTRÖM —- 556,09 — — 523,5 - 496,9 — 469,4 — 426,2

Enligt iakttagelser af svenska polarexpeditionen USE Ehde

IWIJKANDER —- 557,2 535,9 528,9 523,9 499,6 487,3 469,2 436,6 428,6

BARENT:..... = ESPEN RANA 487,4 470,9 — 428,8.

I sammanhang med norrskensfenomenet må här omnämnas,

att ett rikligt stjernfall inträffade d. 27:de nov. från trakten af

Cassiopea. Det började, eller rättare iakttogs först kl. 6 e. m.

(ställets tid) och fortfor till kl. I på natten. Sin största styrka

tyckes det hafva nått några timmar efter det vi blefvo upp-

märksamma på företeelsen. Samtidigt sågs, såsom nästan stän-

digt, då himlen var klar, ett norrsken, ehuru ej synnerligen

starkt.

Äfven i hafvet, hafsbandet och snön längs med stranden

kunde man under den mörka tiden förmärka åtskilliga ljusfeno-

men, hvilka härrörde från fosforescerande evertebrater. Dessa

visade sig under hela den mörka tiden, så väl bland vattnet eller

issörjan uti hvarje i isen uppkommen springa som bland det

411,

52 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

med skrapan upptagna muddret, minst dock under de varma

dagarna i januari månad, då lufttemperaturen var i närheten

af 0. I det öppna vattnet härrörde ljusfenomenet hufvudsak-

ligast från små krustaceer, af hvilka en mängd med släphåf in-

samlades. Upphofvet till de lysande punkterna i den med

draggen upptagna leran utgjordes derimot nästan alltid af en

liten annelid.

Samma ljusfenomen visade sig vid sjelfva stranden, ehuru

här i en mycket mer storartad skala. Om man under vinterti-

den (jag iakttog företeelsen första gången den 3:dje januari)

framgår längs hafsbandet på den snö, som vid ebbtid är torr,

vid flodtid mer eller mindre genomdränkt af hafsvatten, så upp-

står för hvarje steg man tager ett ytterst intensivt, praktfullt,

blåhvitt ljussken, som i spektroskop gifver ett enfärgadt labra-

dor-blått spektrum. Det vackra ljusskenet uppstår i den förut

fullkomligt mörka snön, då den omröres, varar endast några

ögonblick, efter det snön åter lemmnas orörd, och är så inten-

sivt, att det ser ut som om ett eldhaf skulle öppna sig för hvart

steg man tager. Det gör i sanning ett egendomligt intryck att

under en mörk och ' bister vinterdag framgå i denna blandning

af snö och lågor, hvilken för hvarje steg man tager stänker åt

alla sidor, lysande med ett sken så intensivt, att man vore fär-

dig att befara, det skodonen och kläderna blefve förbrända.

Vid närmare undersökning visade det sig att ljusfenomenet

härrörde från små krustaceer af samma art, som de hvilka vin-

tertiden lysa i springor och råkor af isen. Sjelfva den tidtals

af saltvatten genomdränkta snösörjan vid stranden tycktes dock

utgöra dessa smådjurs egentliga element. Temperaturen är här,

äfven när sörjan är som mest indränkt med salt vatten, alltid

under 0”, såsom följande observationer visa.

Temperaturen af snö innehållande fosforescerande kru-

staceer:

Febr. ä:te — 3,5. Snösörja.

» Il:te —,5”,6. Snön ej fullt torr.

» 12:te —10”,2. Torrsnömed mareldskrustaceer i ringa antal.

» » — 7,2

» » — $,2p Snön fuktig. Lufttemperaturen —29'”.

» » — 3,8

» 15:de — 2,01 Rikligt med mareldsdjur i snösörja kring grundisarna. Luft-

3 temperaturen —32”. Temperaturen' i den torra, ej lysande

» » 2 Al sl snön vid hafsbandet —20?.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. Dö

Det föreföll mig ganska oväntadt, att djur, hvilka helt sä-

kert icke inom sin organism ega något medel att i nämnvärd

grad höja den inre kroppsvärmen öfver det omgifvande medi-

ets, kunna lefva vid en temperatur betydligt under 0”, d. v.

s. betydligt under den temperatur, vid hvilken de flesta anima-

liska vätskor frysa, i fall ej öfverkylning af en eller annan an-

ledning eger rum. Vid en temperatur lägre än —10?” tyckes

dessa krustaceers förmåga att fosforescera upphöra. Men då det

element, i hvilket de lefva — ytan af snön närmast stranden —,

otaliga gånger under vintern blir ytterligare afkyldt ett par tio-

tal grader, är det väl föga sannolikt, att dessa små djur lida nå-

got men genom att utsättas under några timmars lopp för en

köldgrad af —20” till —40”, om ock deras lys- och förmodligen

äfven rörelseförmåga 'afstannar betydligt tidigare.

Såsom ofvanför nämdes, verkstäldes under vinterns lopp

dagligen draggningar för zoologiskt och botaniskt ändamål, i öp-

pet vatten, om något isfritt ställe förefans i granskapet af stu-

gan, eljest under isen. Lapparne, som efter renarnes bortsprin-

gande fått dessa arbeten på sin lott, gingo härvid till väga på

följande sätt:

"Åtskilliga hål höggos i en rad, på något större afstånd

från hvarandra än längden af den längsta handterliga spira, som

vi kunde anskaffa. Vid denna spira fastbands draggningslinan,

så att den lopp utmed hela stången och var fästad vid hvar-

dera af dess ändar. En 13 famns lång sladd hängde lös för

främre ändan. Derpå dels kastades, dels manades stången un-

der vattnet från det ena hålet till det andra, tills den slutligen

upptogs från det sista hålet på det sätt, att man först med en

lång båtshake, som från vaken stacks ned under isen, uppdrog

sladden och derpå med dess tillhjelp stången. När isen var

tjock och till följd deraf de hål, som höggos i isen, trängre, var

stångens upptagning ofta ganska svår och ej möjlig, med mindre

den lösa sladden var fästad ytterst på stångens ända, hvarigenom

den häfstång man erhöll för att bringa den förut horisontala

spiran i det vertikala läge, att den kunde upptagas från den

trånga och djupa vaken, blef så stor som möjligt. Sedan på

detta sätt en lina en gång var frammanad ett tillräckligt långt

stycke, verkstäldes draggningen på vanligt sätt, dock så, att

2:ne linor, en från hvardera vaken, voro fästa vid skrapan,

hvarigenom man flera gånger kunde med skrapan öfvergå samma

terräng och med en obetydlig förflyttning af ändpunkterna be-

34 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

sagna samma dragningslina för flera draggningar. Dels på detta

sätt, dels i öppet vatten skrapades från d. 23:dje okt., då vinter-

draggningarna började, till d. 24:de april, då jag afgick med släd-

färden norr ut, sammanlagdt omkring 150 dagar. Draggningarna

verkstäldes således utan något längre afbrott under hela vin-

terns lopp och böra derför, då de blifvit behörigen bearbetade,

lemna oss en bild af djurlifvet på hafvets botten under den

långa vinternatten. Här vill jag blott nämna, att det under

hela vintern tycktes vara oförminskadt, men ingalunda oförän-

dradt.

Omgifningarna af Mosselbay äro dock, äfven hvad hafvet

beträffar, ingalunda i afseende å rikedomen på djurlif jämförliga

med t. ex. Hinloopen och Norsköarna. Orsaken härtill är, att

hafsbottnen ingenstädes i Mosselbays granskap upptages af den

mjuka, numera färdigbildade och således med klart, ej med

muddervatten täckta glaciallera, som i mynningen af Hinloopen,

på vissa ställen vid Norsköarna, i Kingsbay, Isfjorden m. fl. st.

utgör hemvist för ett så utomordentligt rikt utveckladt djurlif.'

Ej heller träffar man här det af glacierelfvar föga uppblandade,

klara, rena vatten, som möter oss i granskapet af öarna i mel-

lersta och i södra Hinloopen, och som utgöra vilkoret för tref-

naden af de utomordentligt rika djurkolonier, som valt Hinloo-

pens djupt under hafsytan belägna diabasklippor till sitt hem-

vist. I stället träffar man i mynningen af Mosselbay och Wij-

debay vidsträckta trakter, förmodligen upptagande flera hundra

kilometer, der bottnen utgöres af en korallartad alg (Lithotamnion

fasciculatum), hvilken uppträder så ymnigt utvecklad, att den

bildar en verklig korallbank och gifver upphof till ett af kol-

syrad kalk bildadt nytt lager, som helt säkert under gynsamma

förhållanden kan nå en stor mäktighet. Detta är det enda exem-

pel jag känner på nybildningar af kalksten i de arktiska hafven.

Den ifrågavarande korall-lika algen börjar först att såsom en

röd dilern gredelin hinna Hejäcka stenar, musslor m. m., men

växer södetmiens ut till en stor, ofta flera kilogram tung kalk-

boll, som fullkomligt inhöljer det ursprungliga fal Växaniet

måtte gå ganska hastigt, emedan man kan träffa ganska stora

bollar omgifvande ännu lefvande maskar och musslor. Ofta om-

höljer Lithotamnion ett stort exemplar af en död snäcka; i

detta finnes ett mindre af samma art, så åter ett mindre, o. s.

v. En hel serie af generationer hafva här lefvat på samma

ställe, och då hvar och en lemnat ett skal efter sig, så är hålan

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.:; BAND. 2. N:O 18. 55

numera fyld med en mängd musselskal, det ena inom det

andra. För resten vimla alla håligheter inom en Lithotamnion-

boll af maskar, krustaceer m. m., och terrängen utgör derför

en ganska gynsam draggningslokal, om ock något enformig.

Den stränga köld, som inträffade i slutet af september, då

temperaturen sjönk till —29”,2, och som fortsattes nästan utan

afbrott under oktober månad, gaf i slutet på oktober vika för

mildväder, hvilket i sin tur för det mesta var rådande under

november. Detta, jämte hårda sydliga och sydvestliga vindar,

skingrade isen i mynningen af Wijdebay — dock med qvar-

lemnande af ett isband, nog bredt och starkt att hindra far-

tygen att lemna Mosselbay.

Den 3:de nov. började dock isen äfven. här att skjuta ut

från hamnen, och Gladan, som låg för ankar längst ut, kom

snart loss, utan att röna något men af den i stark rörelse stadda

isen. Pannorna på Polhem eldades, och vi beredde oss att löpa

ut på en draggningsfärd, men islossningen afstannade åter, innan

stängseln för de 2:ne andra fartygen öppnats. Den 1:sta dec.

var ett starkt yrväder rådande, som hindrade verkställigheten af

de vanliga femminutersobservationerna, och den 2:dra dec. bör-

jade åter ny is att bilda sig. Den 3:dje blef vädret lugnt, och

ett egendomligt ljud likt brusande, qvidande och suckande hör-

des utåt hafvet. Det uppkommer dels af vågsvallet, dels af is-

fältens gnidning mot hvarandra, och anger att isen är bräckt

och på väg att skjuta ut. Några dagar derefter, d. 8:de dec.,

lågo alla fartyg åter i öppet vatten, eller rättare bland stora, af

smala springor skilda isflak. Ankarena lyftes, men imnan ång-

fartygen hunnit utom hamnen, blef resans fortsättning hindrad,

å Polhem derigenom att rorpinnen brast, å Onkel Adam genom

en mindre skada på propellern, och innan dessa skador hade blif-

vit reparerade, var hamnen åter belagd med ett tjockt, för far-

tygen ogenomträngligt istäcke. Detta sönderbröts, oaktadt den

ganska starka köld som var rådande under december månad, af

en stark nordlig eller nordvestlig vind d. 23:dje dec., så att far-

tygen åter lågo i fullkomligt öppet vatten. Nu hade dock må-

nen gått ned, och det var så mörkt, att tanken på återresa

eller utfärder måste uppgifvas eller åtminstone uppskjutas tills

månen åter visade sig. Några dagar derpå frös hamnen å nyo

till. Nyåret började med en middagstemperatur af —24”, som

strax' derpå, med en torr sydostvind, steg till —5”. Den 3:dje

jan. steg temperaturen till och med till +2”,6, men föll sedan

526 NURDENSKIÖLD,| POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

åter, så att månadens första hälft var tämligen kall. Den 7:de

t. ex. sjönk temperaturen till —32”,4, och befälhafvaren på Gla-

dan utspände åter det nedtagna tältet, »fullt säker att vintern

ändtligen inträdt». Han blef ej sannspådd. Tre dagar derpå

var isen bruten innanför ankarplatsen. Redan den 16:de inträdde

ock blidväder å nyo med ihållande sydliga vindar. Medeltem-

peraturen för den 22:dra och 23:dje var till och med +0,97 och

+0,52, för den 29:de +1”,13. Ett par gånger steg termome-

tern under dessa dagar till och med till +3",6. Till följd af

dessa vindar lossnade isen åter fullständigt i Mosselbay d. 26:te

januari. Fartygen gjordes klara, Gladan och Onkel Adam för

att återvända hem, Polhem för att försöka framtränga så långt

norr ut som möjligt. De närmaste dagarna hindrades afresan af

svåra stormar, hufvudsakligast från söder och sydost. I alla fall

beslöto vi att utlöpa den 29:de. Ångan var uppe, det nödiga

manskapet, de officerare och vetenskapsmän, PALANDER, PARENT

och jag, som skulle deltaga i färden norr ut, om bord, och tim-

men bestämd, då ankaret skulle lyftas. Afresan måste dock för

den starka vinden uppskjutas, först till följande dag kl. 2 f. m.

och sedan åter från timme till timme. Långt ifrån att afstanna

tilltog dock vinden så häftigt, att en båt, som kl. 10 f. m. d.

30:de förde mig och PARENT i land, då den återvände, endast

med yttersta svårighet kunde lägga till vid fartyget, oaktadt

detta fortfarande låg i hamnen. Kort derpå blef båten krossad

mot fartygets sida. Snart blefvo sjö och vind ytterligt häftiga.

Så väl Gladan som Onkel Adam kommo 1i drift. Polhem sökte

länge förgäfves bispringa Gladan, som dref mot stranden, hvar-

est dock ett i stora isflak sönderbrutet bälte af fast is hindrade

den att helt och hållet drifva i land. Sjögången var nu så häf-

tig och det inre af fjorden så grundt, att Gladan högg mot

botten och förlorade roder och en del af löskölen. Efter flera

fåfänga försök lyckades ändtligen Polhem kl. 8 e. m. bogsera ut

Gladan 1 riktningen mot huset. I mörkret gick dock Polhem

för nära land, hvartill kom att en ända fäste sig i propellern,

då Gladans bogsertross skulle kastas loss. Ångbåten sköt der-

igenom längre fram än som var afsedt och stötte på grund,

lyckligtvis strax efter lägsta vattenståndet, på grundets läsida

och så lindrigt, att det några timmar derpå, sedan åtskilliga

effekter blifvit lossade och vattnet något stigit, åter var flott,

visserligen fortfarande med oklar propeller men, tack vare

den goda svenska plåten, utan någon läcka, oaktadt fartyget i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2uN:o 18. HN

den svåra sjögången högg ganska starkt emot klippgrundet.

Den ytterst häftiga stormen gjorde allt fortfarande alla tre far-

tygens läge högst farligt, oaktadt de nu voro åtminstone något

skyddade mot den häftiga sjögången af det grund, 1 hvars gran-

skap Polhem stötte på. I synnerhet såg det följande förmiddag

åter högst betänkligt utj.då alla tre fartygen började drifva för

en ytterligt häftig vind, som slutligen drog sig på N.V. Denna

vind förde snart en sådan massa af isgrus in i hamnen, att all

sjögång upphörde och att fartygen åter inom kort lågo säkert

inneslutna i en isdocka, i hvilken de lugnt kunde trotsa den

fortfarande förfärliga stormen. Om morgonen d. 1:sta febr.

kunde man från fartygen gå i land öfver en sammanhängande

is, som nu med ett starkt täcke fängslade den aftonen förut

i våldsamma vågor svallande fjorden.

Istäcket var nu flerestädes ett par meter tjockt och bildadt

af idel små isbitar, som frusit ihop eller rättare under det våld-

samma tryck, som stormen åstadkom, pressats ihop. Annorlunda

kan jag ej förklara huru issörjan, strax efter det den hopat sig

kring fartygen, blef så sammanhängande, att man kunnat släpa

kanoner på den.

En öfverblick öfver den skada vi lidit visade, att vi kom-

mit ifrån föregående dagars äfventyr utan allt för svåra för-

luster. Intet fartyg var läck. Polhem hade fått propellern

oklar, kastat öfver bord några tiotal säckar stenkol och förlorat

en båt med diverse draggningsredskap; några dagar derefter

var dock propellern åter 1 gång. Gladan förlorade rodret och

en del af löskölen, Onkel Adam ett ankare med ketting, hvilka

dock några veckor derefter uppfiskades. Faran hade varit stor,

ej allenast för fartygen, utan äfven för hela expeditionen. Om

nämligen, såsom en stund syntes oundvikligt, fartygen förlist i

hamnen, så hade enligt all sannolikhet alla man, men föga pro-

viant blifvit bergade, och i sådant fall hade helt säkert den redan

förut knappa ransonen behöft ytterligare inskränkas — en åt-

gärd, som helt säkert haft allmän skörbjuggsdöd till följd.

Den massa isgrus, som fylde hamnen, var tydligen orsaken till

vår räddning. Utanför klippan var hafvet fortfarande öppet och

isfritt så långt man kunde se, och en ytterligt hög sjö, af hvil-

ken kolossala isblock kastades högt upp på stranden, gåfvo tyd-

ligen till känna, att det öppna vattnet sträckte sig flera mil utåt.

Natten mot den 7:de började barometern plötsligt stiga med

N.V. storm och snötjocka. Temperaturen föll till —15”. Oak-

58 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

tadt stormen dref ingen is in i mynningen af Wijdebay. Tvärt

om skingrades den på sina ställen ett par meter tjocka, men

förmodligen föga sammanhängande isen i hamnen ännu en gång,

och det så hastigt, att manskap, som voro i land från fartygen,

icke hunno om bord, innan den isbrygga, på hvilken man strax

förut kunnat släpa kanoner, var försvunnen. Men redan 2:ne

dagar derpå belades hafvet med ny is under en köld af —27”,6,

och denna is blef sedan qvarliggande ända till slutet af juni.

Återstoden af februari, mars och april månäder var kall, dock

sjönk temperaturen aldrig till —40”. Den kallaste dagen, den

20:de febr., med en medeltemperatur af —35”,87, var samma dag,

som den, då solen åter vid Mosselbay höjde sig öfver horisonten.

Redan den 11:te febr. kunde man utan att tända ljus eller

lampa läsa och skrifva i stugan mellan kl. 9 f. m. och 3 e. m.

Den mörkaste tiden af december såg man derimot middagstid

knappast någon ljusstrimma å horisonten i söder, och det var så

mörkt, att man icke kunde urskilja höjningar och sänkningar på

marken. |

Under vintern hade djurlifvet på land nästan helt och hål-

let upphört. Däggdjuren, räfven,' renen och isbjörnen, blifva

naturligtvis qvar, men tycktes hafva dragit sig inåt landét. Vid

Mosselbay sågs under denna tid endast en räf, d. 15:de dec., och

2:ne björnar. Den ena mötte draggningsmanskapet på isen, den

andra sköts af PALANDER vid stugan den 6:te mars, just då den

gjort ett försök att bemäktiga sig den vid stugknuten fastbundna

renen. Derimot sågo vi vid Mosselbay ej en enda vildren un-

der vintern, och ej heller kunde vi vid solens återkomst för-

märka några vildrenspår på de vidsträckta snöslätterna i gran-

skapet. Under slädfärden sågo vi derimot vid kusterna af nord-

ostlandet, i synnerhet på dess norra sida, en mängd renar och

björnar, och ferestädes, i synnerhet utanför uddar som stupade

brant emot hafvet, verkliga gångstigar efter dessa djur. Björ-

narna gingo ofta två och två tillsammans, voro mycket magra

och togo i allmänhet genast till flykten då de förföljdes. De träf-

fades så väl vid kusterna som långt ute på isen, -oaktadt några

sälar eller andra djur, som kunde utgöra föremål för deras jagt,

derstädes icke kunde upptäckas. Renarna höllo sig vid kusten

och tycktes i synnerhet söka sin föda på de der förekommande

nakna, på lafvegetation ganska rika fjällsidorna. På ett par

ställen gåfvo samlingar af blod och hår på snön till känna, att en

ren blifvit dödad och uppäten af en björn, och ofta sågos spår

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. SLLIN:O 18: DV

af en björn under långa sträckor följa spår af renen. En ren

sköts den 16:de maj af PALANDER på Parryön. En mängd

renspillning gaf för öfrigt till känna, att dessa djur under lop-

pet af vintern uppehållit sig i ej obetydligt antal på de från

Nordostlandet norr ut utskjutande uddarna och de utanför lig-

gande öarna. Åfven en mängd räfspår förekommo så väl vid

kusterna som på öarna, äfvensom långt ut på isen.

Med undantag af en enda alka, som en af styrmännen

uppgaf sig hafva sett den 23:dje dec., sågos under den mörka

tiden inga sjöfoglar i Mosselbay, oaktadt hafvet ofta var öp-

pet. Men derimot började de åter visa sig vid solens åter-

komst. Sålunda flögo omkring 12 stora foglar d. 3:dje mars

förbi Polhem snorr ut, den 4:de mars sågos 3:ne tejster och

fem stormfoglar, den 5:te 2:ne stormfoglar, den 22:dra en tejst,

den 27:de fem tejster, den 30:de mars rikligt med alkor,

tejster och stormfoglar i det öppna vattnet utanför Mosselbay,

likaså den 4:de april, då äfven rotges för första gången vi-

sade sig. Samma dag hördes kackel af tejster och stormfog-

lar, som förmodligen började vid ripfjället tillreda sina nästen.

Vid PALANDERS vandring öfver isen till Verlegenhook den

17:de—19:de april sågos derimot endast stormfoglar. Den för-

sta snösparf syntes vid Polhem den 3:dje april.

Under slädfärden sågos skaror af döda rotges på isen i

mynningen af Hinloopen den 27:de och 28:de april. På de

flesta voro bröstmusklerna uppätna, sannolikt af måsar, enär

räfspår ej syntes i granskapet. För öfrigt syntes icke några

foglar under första delen af maj månad, oaktadt vi passerade

ett par fogelfjäll t. ex. vid Kap Hansteen. Möjligen var det

dåliga vädret härtill orsaken, ty 2:ne dagar derpå, den 12:te maj,

sågs en mängd fogel vid Castrens ö. Ån större fogelskaror

mötte oss under den senare delen af maj månad vid de från

nordöstra delen af Nordostlandet utskjutande uddarna. Otaliga

skaror af alkor, tejster och hvitmåsar hade här slagit sig ned,

oaktadt det öppna vattnet, hvarifrån de kunde hämta sin föda,

icke kunde träffas på närmare håll än hundra, kanske två hundra

kilometer. Märkvärdigt nog kunde man ej heller här, såsom

eljest är vanligt vid fogelfjällen, se några betydligare i luften

kringsvärmande fogelskaror. De flesta tycktes hålla sig på fjäl-

lets afsatser och i dess springor och klyftor, hvarifrån de

gåfvo sin närvaro till känna genom ett beständigt skrik och

kacklande. Ej heller såg jag någonsin foglar slå sig ned på

60 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

isen i granskapet af tältet, oaktadt lemmingarna af en af oss

slagtad ren eller björn ofta torde hafva varit den enda föda,

de eljest ingalunda skygga eller blyga måsarna kunde finna

på nära näjder. Några gäss, ejdrar, ripor eller snäppor sågos

ej till på Nordostlandets nordkust under maj månad !). Un-

der vandringen öfver isöknen i Nordostlandets inre sågo vi

endast 2:ne ismåsar och en snösparf.

Ripor uppehöllo sig tydligen vid ripfjället söder om Mos-

selbay under hela vintern, och sannolikt äfven ripans följesla-

gare och fiende ugglan (Strix nyctea). Dock gömma de sig

vid dåligt väder under stenrösen och snön, förmodligen för

dagar och veckor. Den mörkaste tiden kunde naturligtvis

någon ripjagt ej anställas, ej ens vid månljus. » Men knappast

blef middagsgryningen tillräckligt ljus för att möjliggöra jagt,

förr än våra skyttar lyckades fälla en mängd foglar. Sålunda

sågs den 4:de febr. en mängd ripor, af hvilka en fäldes; den 5:te

och 6:te skötos sju ripor med kräfvan fullproppad med knoppar

af Cerastium uliginosum. Den 7:de gömde sig riporna för

oväder och visade sig ej åter förr än den 16:de, då jagten

åter började. På en af de ripor, som skötos den 26:te fe-

bruari, sågs en sommardrägtsfjäder.

För jämförelses - skull vill jag här meddela nedanstående

förteckning på: A

De djur, som syntes under TOBIESENS öfvervintring 1872

—1873 vid 76” n. lat. och 59? ostl. long. på Novaja Semlias

vestkust ?).

1872. Sept. 26:te. 2:ne björnar skötos.

29:de. En björn sågs.

Okt. 26:te. En räf sågs.

30:de. Besök af en björn.

» En räf skjuten. é

Nov. 2:dra. En räf skjuten.

3:dje. 2:ne räfvar skjutna.

8:de. En björn med unge sågs. Modern fäldes.

10:de. EN räf sågs.

Dec. 8:de. En räf sågs.

ll:te. En räf skjuten.

14:de. En räf skjuten.

') I augusti månad 1861 sköts Charadrius Hiaticula på Mortens ö.

?) Förteckningen är utdragen ur en vid olyckstillfället af TOBIESEN d. y.

förd journal.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 61

1873. Jan. 4:de. En räf skjuten.

17:de. En räf sågs.

23:dje. 2:ne räfvar sågos.

Febr. 4:de. 3:ne björnar sågos, en af dem skjuten.

3:te. En björn sågs.

8:de. En björn sågs.

ll:te. En björn skjuten.

13:de. En björn sågs.

27:de. En räf sågs.

Mars 11:te. En räf skjuten.

14:de. En räf skjuten.

- April 12:te. 2:ne björnar, moder med unge, sågos.

; De återkommo och skötos följande dag.

Journalen afbrytes vid Sirvert ToBIESENS död den 29:de

april.

Förteckningen visar, att ingen björn syntes till från den

8:de nov. till den 4:de febr., hvaraf man möjligen kan draga

den slutsatsen, att björnarna vid denna tid ligga i ide. Några

foglar tyckas ej hafva synts till vid vinterstationen, under den

tiden journalen omfattar, och ej heller några sälar. Åtmin-

stone de senare skulle ovilkorligen omtalats i en journal, förd

af en fångstman.

Från Polhem utsändes under hela vintern nästan dagli-

gen draggningspartier, hvilka, då vädret ej var allt för ogyn-

samt och öppet vatten fans i granskapet, uppsökte detta

för att slippa besväret att hugga hål i isen. Det förtjenar

anmärkas, att några sälar icke syntes till under den mörka

tiden, oaktadt hafvet, med ett ringa afbrott i oktober och bör-

jan af november, var öppet långt in i februari. Derimot sågos

i början af mars sälar på isen. Det visar sig således, att äf-

ven dessa djur under midvintern flytta till sydligare trakter.

Blid väderlek rådde fortfarande de första dagarna af fe-

bruari, men från och med den 9:de inträdde en stark köld,

som sedan med föga afbrott varade till medlet af maj. Från

den 19:de febr. till den 2:dra mars steg temperaturen t. ex.

aldrig öfver —25” och var ofta under loppet af hela dagen

under —30”. Någon daglig temperaturvariation kunde natur-

ligtvis under den mörka tiden icke observeras och är äfven,

såsom de meteorologiska tabellerna utvisa, under sommaren

ganska obetydlig. Denna stränga köld oaktadt fortsattes utar-

betena och draggningarna under isen utan olägenhet, i fall

62 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

vädret var lugnt. Derimot ådrog man sig lätt frostskador,

om jämte sträng köld äfven blåst var rådande.

Under december och en del af januari månad hade vi

naturligtvis nödgats bränna lampa äfven middagstiden, men

redan den 1l:te februari kunde man utan lampa arbeta i Pol-

hem mellan 9 f. m. och 3 e. m., och den 22:dra kunde vi

utan att lampan var tänd äta frukost i vår matsal, som endast

upplystes af ett litet mot söder beläget fönster. Den 20:de

febr. hade solen åter bort synas, men den doldes ännu några

dagar af de berg, som i söder begränsade Mosselbay, så att

den först den 1:sta mars blickade in genom fönstren i slöjd-

salen. Kringliggande trakter hade då redan i tio dagar varit

solbelysta hvarje middag. ;

Sedan den mörkaste delen af polarnatten var öfver, bör-

jade vi att förbereda slädfärder åt skilda håll. Men äfven

härvid förföljdes vi af samma ihärdiga otur, som många gån-

ger förut och efteråt lade hinder i vägen för fullföljande af

våra planer. Sålunda ämnade vi, innan vi företogo vår stora

slädfärd norr ut, företaga en utfärd öfver inlandsisen till Tumb-

point och derifrån till Giles eller Kung Karls land. Den

15:de mars voro slädarna lastade och timmen utsatt för afresan.

Men just då vi skulle lemna Mosselbay, inträffade ett starkt

snöfall med så häftig snöyra, att qvänen CHRISTIAN, som af-

sändes från stugan med ett bud till ett af de några hundra

alnar från stugan infrusna fartygen, höll på att förvilla sig på

vägen. Afresan måste uppskjutas flera dagar. När vädret

åter blifvit bättre, var marken betäckt med så djup, lös snö,

att ingen möjlighet förefans att framdraga slädarna genom

snödrifvorna innan dessa något packat sig, och detta dröjde

så länge, att denna utfärd öster ut icke alls kunde medhinnas.

Jag har förut lemnat en redogörelse för isförhållandena i

hafvet utanför vår stuga till slutet af januari. Det torde här,

innan jag går att redogöra för vår isvandring, vara på sin

plats att ytterligare i ett sammandrag fullständiga dessa upp-

gifter för den återstående delen af vintern och våren. I slu-

tet af januari var hafvet isfritt, och det, att döma af den

svåra sjögången, sannolikt en betydlig sträcka mot nordvest.

Till och med drifisen hade helt säkert då drifvit bort från

hafvet närmast Spetsbergens nordkust. De svåra stormarna i

slutet på månaden förde nämligen endast jämförelsevis obe-

tydligt drifis med sig. Den 4:de februari kunde man dock

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 63

från ripfjället se, att håfvet vid Schoalpoint var isbelagdt,

och under den svåra köld, som kort derpå inträffade, frös haf-'

vet till så långt, att man den 11:te icke kunde se öppet vat-

ten från bergkullarna 1 stugans närmaste granskap. Från

ripfjället såg man dock ännu den 16:de öppet vatten i N.V.,

hvilket äfven angafs af en i denna riktning märkbar vatten-

sky. Den 18:de draggade lapparne i öppet vatten norr ut mot

Verlegenhook 3 till 4 kilometer från stranden. Den 28:de

derimot tycktes hafvet, så långt man kunde se från bergen i

stugans granskap, Vara fullkomligt isbelagdt. Isen var dock

ett stycke utanför stugan i Wijdebay på en del ställen ännu

endast några få tum tjock. Ifrån land sedt, såg det ut, som

om den skulle vara bildad af väldiga hummoks, men vid en

längre utfärd den 4:de mars, visade det sig, att de förmodade

stora isblocken endast utgjordes af uppskrufvad ny is. Något

spår till verklig gammal drifis förefans icke, ett bevis, att

tillgång härpå vid sista isläggningen ej förefunnits. Långt

ute såg man nu en smal öppen ränna, och i hamnen rådde

under den obrutna isen en stark dyning, som angaf att öppet

vatten i alla fall ej kunde vara långt borta. Några af kam-

raterna, som Samma dag bestego termometerberget !), berät-

tade att den öppna vattenrännan upptog en betydlig, af is om-

gifven sträcka mellan Greyhook, Schoalpoint och Verlegen-

hook. Den 15:de hade den öppna vattenrännan ytterligare

vidgat sig under en denna dag rådande stark storm, men den

23:dje var allt åter tillfruset, så att man ej ens från termometer-

berget kunde se något öppet vatten. Den 26:te bildade sig

dock . en öppning i isen i mynningen af Wijdebay, och den

28:de hade denna öppning utbredt sig till en från Verlegen-

hook till Greyhook gående ränna, som den 30:de ytterligare

vidgade sig till granskapet af Mosselbay. Draggarena berät-

tade att det öppna vattnet sträckte sig långt norr ut och ve-

ster ut mot Greyhook, ehuru här och der afbrutet af isstrim-

lor. Innan man kom till öppningen blef isen så svag, att re-

nen, som drog draggarenas fångstredskap, föll sken jB:dje

april kunde jag från termometerberget hvarken mot vester

eller norr se annan is än ett eller annat drifisband. Den 4:de

!) Med detta namn hafva vi betecknat en ej synnerligen långt norr om

stugan belägen, till bergskedjan mellan Mosselbay och Treurenberg-bay

hörande bergstopp, som ofta af oss begagnades till utkikspunkt. Dess

höjd öfver hafvet bestämdes genom aneroidiakttagelser till 140 meter.

64 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

var afståndet till öppet vatten från stugan endast 8 kilometer,

"och ganska talrika fogelskaror syntes i det öppna vattnet.

Den 13:de var dock hafvet på en obetydlig strimma i N.V.

betäckt med nybildad is, som den 15:de, åtminstone närmast

den gamla isen, var stark nog att bära en fotgängare. Den

30:de gick PALANDER öfver Wijdebay. Isen var på sina stäl-

len mycket svag, på andra högt uppskrufvad till svårpasser-

bara iskast. Den 25:te—28:de april passerade jag jämte några

man Hinloopens mynning. Isen var stark, men ytterst ojämn.

Ännu i slutet af juni månad var Hinloopen belagd med is

ända till Fosters öar. Från Spetsbergens nordkust och Sju-

öarna kunde vi under slädfärden i maj månad icke se öppet

vatten åt något håll, förr än vi kommo till nordostligaste delen

af Nordostlandet, då vi från toppen af v. Otters ö den 31:sta

maj kunde se en betydlig strimma öppet vatten, som sträckte

sig från Smitts ö mot nordostligaste isudden af Nordostlandet

och derifrån, såsom vi efter uppklättringen på inlandsisen kunde

se, söder ut, ett långt stycke längs med ostkusten.

Norr om Sjuöarna bestod isen af idel kolossala hopskruf-

vade hummoks, och äfven öster om Sjuöarna mötte vi ofta

kolossala gamla isblock och vidsträckta fält af gammal is.

De flesta iskast bestodo dock af nybildade, ytterligt högt upp-

skrufvade, skarpkantade isblock. ;

Af' ofvanstående ser man, att Mosselbay är ytterst ogyn-

samt belägen för en expedition, som önskar företaga slädfär-

der norr ut. Oaktadt vi dels till följd häraf, dels till följd af

manskapets, af otillräcklig ranson under vintern ganska med-

tagna krafter och slutligen till följd af olyckshändelsen med

renarna icke hade någon utsigt att nå en så nordlig bredd-

grad, som vi hade räknat på, ville vi dock icke lemna vår

rika slädfärdsutrustning alldeles obegagnad. Oberoende af

den latitud, som kunde uppnås, var för öfrigt en slädfärd norr ut

af mycket stort intresse, emedan man endast härigenom kunde

få en på verkliga iakttagelser grundad kännedom om polar-

isens beskaffenhet under denna tid på året. Min afsigt var

att om möjligt låta hufvudpartiet åtföljas af 2:ne mindre, af

hvilka det ena skulle medföra proviant till Sjuöarna och der-

ifrån återvända, det andra åter återvända först ett stycke norr

om nämda ögrupp. Med tillhjelp af 3:ne lappar (den fjerde

hade just vid expeditionens afgång svårt insjuknat, såsom det

sedermera visade sig, i skörbjugg), 2:ne för expeditionen i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:018. 65

Tromsö förhyrda norrmän och en volontär, styrman CHRISTEN-

SoN, från Onkel Adam, kunde hufvudpartiet och det »retur-

ning party», som” skulle följa detsamma längst mot norden,

utrustas från Polhem. Det tredje partiet hade chefen på Gla-

dan lofvat organisera med manskap från det under hans be-

fäl stälda fartyget). |

Afgångstiden var utsatt till den 23:dje april, men måste

”uppskjutas till följande dag, emedan en af slädarna bräcktes,

strax då den skulle sättas i gång. Vi bröto derför upp först

den 24:de april med 3:ne slädar, försedda med hvar sin båt.

Vägen togs öfver den ungefär 1,000 fot höga bergskedja, som

skiljer Mosselbay från mynningen af Treurenberg-bay. Nästan

alla man, som voro friska, hjelptes till en början åt att forsla

slädarna upp för de höga, men långsamt sluttande backar,

hvarmed denna bergskedja sänker sig mot utgångspunkten

för vår färd. Oaktadt backarna och slädarnas tunga belastning

gick det derför tämligen raskt framåt. Vid höjdpunkten lem-

nade oss följeslagarne, och vi fortsatte ensamma färden utför

bergsryggen, som äfven här tämligen långsamt sänkte sig mot

Verlegenhook.

rer färden utför inträffade dock en ny olyckshändelse,

i det att den släde, som var bestämd för hufvudpartiet, kros-

sades, och då vi längre fram mötte Vv. KRUSENSTJERNA, som

tagit en annan väg öfver bergskedjan, fingo vi den ledsamma

underrättelsen, att en af det till hans parti hörande manskapet

insjuknat, hvarför han såg sig tvungen att genast återvända.

Äfven en af vårt folk kände sig illamående, som det seder-

mera visade sig, af ett tämligen häftigt skörbjuggsanfall. Allt

tycktes således förena sig imot oss.

Det var i alla fall vår afsigt att genast fortsätta med de

2:ne partier, som utgått från Polhem, efter att hafva ersatt

den krossade släden med den, som var bestämd för v. KRrRu-

SENSTJERNAS parti; men vid närmare undersökning fans, att äf-

ven denna var bräckt. Det var nu tydligt, att våra, efter mön-

ster från England, med stor omsorg i Köbenhavn förfärdigade

fordon icke voro tillräckligt starka, för att på skrufis eller

på ojämn mark tåla den stora belastning, som här var af nö-

den (2- till 3,000 &), och i fall färden skulle åter upptagas,

!) Ett utdrag ur den redogörelse, som här lemnas för slädfärden, är redan

förut tryckt i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidn. för oktober 1873.

66 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

blef det derför nödvändigt att med de tillgångar, som vid

vinterstationen stodo oss till buds, anskaffa nya eller tillräck-

ligt förstärka de gamla fordonen. För ätt ombesörja detta

återvände PALANDER jämte en del af manskapet till Polhem.

Att alla man skulle för detta ändamål återvända var na-

turligtvis ej nödigt, hvarför jag beslöt att använda den tid,

som måste anslås till förfärdigande af nya slädar, till nedläg-

gande af en depöt, så långt på vår väg norr ut, som var för3

enligt med möjligheten att om åtta dagar låta nödigt manskap

. möta vid Verlegenhook. Utan tillhjelp af en del af det man-

skap, jag behöfde för denna färd, kunde nämligen hufvud-

partiets vid Verlegenhook qvarlemnade utrustning ej forslas

vidare.

Åtföljd af 10 man, bröt jag den 25:te april upp från vår

tältplats vid Verlegenhook, tagande vägen öfver Hinloopen

strait mot Schoalpoint. Den minsta båten togs af fyra man

på axlarna, provianten, tältet och annan utrustning lastades på

2:ne kälkar och en rensläde (pulka), för hvilken den enda

qvarblifna renen var spänd, hvilken af mig följdes och obser-

verades med ett alldeles särskildt intresse, hufvudsakligast för

att få en fullt tillförlitlig, på erfarenhet grundad kännedom

om detta djurs användbarhet för sådana färder som dessa.

Jag kan trygt förklara, att den öfverträffat våra förväntnin-

gar. Renen drog, oaktadt lapparne förklarade att den ej var

en af de bästa, öfver 200 & (en god ren drager 300), var sedig

och lätt skött som en gammal arbetshäst, spisade med begärlighet

den medförda mossan och lemnade, sedan denna tagit slut, slaa-

tad ett ypperligt kött. — Med fyratio sådana dragdjur och

Parry-ön till utgångspunkt hade vi helt säkert kunnat hinna

ganska långt mot norden, äfven under så ogynsamma isför-

hållanden, som de, hvilka under detta år voro rådande norr

om Nordostlandet.

Afståndet från Mosselbay till Verlegenhook var, inberäk-

nadt den omväg vi gjort, nära 2 svenska mil. Denna väg

hade vi tillryggalagt på första dagen, oaktadt en in imot 1,000

fot hög bergshöjd passerades. Derimot behöfde jag, till följd

af isens ytterst oländiga beskaffenhet, trenne dygn för att

komma öfver Hinloopon strait, som på det ställe, der jag pas-

serade detsamma, är minst 30 kilometer bredt. Väderleken

var i början gynsam, men redan andra dagen sänkte sig öf-

ver Hinloopens mynning, en isdimma, som omöjliggjorde ut-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 67

väljande af en för våra kälkar lämplig väg mellan skrufisfäl-

ten. Denna dimma skingrade sig dock snart för en ostlig och

sydostlig vind, som i stället förde med sig, långs marken, en

ström af yrsnö, bestående af fina, i solen glittrande isnålar,

hvilka inom några minuter spårlöst fylde mer'än qvartersdjupa

hål i snödrifvorna. Öfra delen af himmelen blef visserligen

fortfarande: fullkomligt klar, så att ej allenast solen, utan äf-

ven talrika praktfulla vädersolar och solgårdar, uppkomna ge-

nom solstrålarnas brytning mot isnålarna, syntes. Derimot

höljdes allt närmast horisonten i ett ogenomträngligt töcken.

De flera mil aflägsna höga bergstoppar, som omgåfvo Treuren-

bergbay och Lommebay, visade sig med så tydliga och skarpa

konturer, 'att de tycktes ligga helt nära, hvarimot föremål,

belägna nära isen eller marken, redan på ett afstånd af några

hundra steg antingen alldeles icke kunde urskiljas eller fram-

skymtade, då vinden och yrsnön för några ögonblick minska-

des, som höga snöhöljda bergssträckor, skenbart vida längre

bort belägna än de flera mil aflägsna bergen vid Lommebay

och Treurenberg-bay. Dessa, från förhållandet i hemlandet så

afvikande dagrar gåfvo anledning till den enda med förlust

af menniskolif förenade olyckshändelse, expeditionen har att

inregistrera.

Innan jag lemnar en framställning härom, skall jag med

några ord redogöra för de af dessa isdimmor alstrade, prakt-

fulla haloer, som under dessa dagar ständigt visade sig. Be-

klagligen hade mina ögon, redan dagen efter det vi lemnat

Verlegenhook, till följd af min oförsigtighet att ej genast an-

lägga snöbrillor, blifvit så angripna af början till snöblindhet,

att äfven den ringaste ansträngning af ögonen var förenad med

de häftigaste plågor. Det blef derigenom för mig omöjligt

att verkställa några mätningar, och jag kan således här endast

lemna en afteckning och beskrifning af detta praktfulla feno-

men, ej de vinkeluppgifter, som för dess fullständiga tolkning

äro oumbärliga.

Haloen visade sig, såsom nämdt, nästan ständigt, men med

växlande ljusstyrka och utbredning. Ibland bestod den endast

af en enkel ring, med antydan till vädersolar, men stundom

kunde man, såsom taflan visar, följa ljusfenomenet rundt om

hela horisonten. Äfven då fenomenet visade sig som star-

kast, voro dock solgårdarna endast på den åt solen liggande

delen af horisonten färgade. Sjelfva haloen bestod icke af cir-

68 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

klar, utan af vackert böjda kroklinier af mycket olika form,

och i viss mon äfven växlande till deras inbördes läge. Den

närmast solen belägna af dessa bildar sålunda en ned åt spet-

sig, päronformig figur (bb'), i hvars kant 3:ne vädersolar voro

synliga, 2:ne särdeles praktfulla, på samma höjd som solen,

och en, mindre utbildad, nedtill. Då solen låg lågt vid hori-

sonten, var den nedre bisolen ej synlig; jag observerade den-

samma uppe på inlandsisen tangerande horisonten d. 7:de juni

kl. 6 e. m. Vi voro då på en latitud af ungefär 79” 50', och

man kan häraf beräkna vinkelafståndet mellan solens midt och

nedra spetsen af den päronformiga solgården till 221. När

haloen var fullständig, omgafs den päronformiga solgården af

2:ne andra, en inre omegalik och en yttre klockformig, hvil-

ken, liksom den päronformiga solgården, ytterligare öfverst

tangerades af en skålformig ljusbåge. Dessa bågars inveck-

lade form anges närmare af vidfogade tafla.

Af dessa 2:ne yttre solgårdar var det dock vanligen en-

dast bågarna e, som tangerade den inre päronformiga solgår-

den, och f, som tangerade den yttersta synliga. Den inre

sidan af e var för öfrigt fyld med ett diffust, färgadt, men ej

skarpt begränsadt ljussken. En från solen genom e och f

dragen linie sammanföll dock ingalunda alltid med vertjkal-

planet, utan oscillerade ofta inom en kort stund och, efter

hvad jag tyckte mig förmärka, med vinden, hvilken förmod-

ligen hade inflytande på isnålarnas läge, ganska, betydligt, än

åt höger, än åt venster. Samtliga de linier, som hittills be-

skrifvits, voro färgade med regnbågens färger, någon gång

ganska intensivt, oftast dock endast svagt. På taflan är den

röda sidan utmärkt med »r, den violetta med v. Genom solen

och de 2:ne horisontala vädersolarna gick ett ljusband aqa',

som, ehuru svagt, fortsattes rundt om hela horisonten, här

och der med tydligt markerade, starkare ljusknutar. De på

motsatta sidan af solen synliga solgårdarna bestodo af cirkel-

lika eller päronformiga kroklinier af samma storlek som den

päronformiga figuren bb'. Midt imot solen på motsatta sidan

af horisonten tangerade 2:ne dylika kroklinier hvarandra, utan

att visa spår af vädersolar i tangeringspunkten h, hvarimot 2:ne

svaga ljusknutar i:7' syntes midt imot gy". För öfrigt var hela

himlahvalfvet liksom marmoreradt af regelmässigt grupperade

ljusare och mörkare fläckar, hvilkas läge jag dock ej kunde när-

mare utreda. Samtliga dessa linier voro ofärgade.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 69

De former jag här beskrifvit, och som äfven, om ock

mindre tydligt utvecklade, visade sig längre fram under vår

vandring öfver Nordostlandets inlandsis, afvika betydligt från

de haloer som förut blifvit aftecknade. Detta beror kanske

derpå, att i detta fall det méd isnålar fylda luftlager, som gaf

upphof till brytningsfenomenet, låg helt nära jordytan, långs

med hvilken isdimman af häftiga vindar framdrefs med våld-

sam fart.

Haloernas uppkomst beror, såsom bekant, på solstrålarnas

brytning i och reflexion mot de isnålar, med hvilka luften tidtals

är uppfyld. För teorien om detta fenomen är derför känne-

domen om isens kristallform af högsta vigt. Redan förut har

jag försökt lemna en utredning häraf !), och äfven under detta

års vistelse bland polarländernas is och snö har jag flera gån-

ger varit i tillfälle att anställa hithörande iakttagelser, hvilka

visa, att de uppgifter, som man finner härom i de flesta ve-

tenskapliga handböcker, äro dels högst ofullständiga, dels all-

deles oriktiga. Man utgår härvid vanligen från iakttagelser

om snöflingornas form, hvilken finnes beskrifven af NEPPLER,

DE MAIRAN, WILKE, SCORESBY m. fl. Dessa och en mängd an-

dra författare hafva visat, att snöflingorna och likartade med

konst framstälda kristaller af vatten bilda mer eller mindre

invecklade sexsidiga stjernor, sammansatta af fina, utdragna, i

vinklar af 60 och 120” till hvarandra fogade kristallnålar.

Häraf har man sedermera dragit den slutsatsen, att isens

grundform skulle utgöras af en regulier sexsidig pyramid.

Oaktadt tvillingsbildningar af det slag, som träffas vid snö-

flingorna, icke absolut utesluta möjligheten af en hexagonal

kristallform, äro de dock så mycket mindre bevisande derför,

som dylika tvillingsgrupperingar sällan förekomma i det verk-

liga hexagonala systemet, men vida oftare vid rombiska kri-

staller med en grund prisma af nära 120”.

För att afgöra frågan om isens verkliga kristallform må-

ste man undersöka enkla kristaller af tillräckligt betydande

storlek, för att kunna kristallografiskt bestämmas. Genom en

dylik undersökning har jag funnit, att isen, är dimorf. Den

kristalliserar nämligen:

1:o. Hexagonalt. Optiskt enaxiga, korta, sexsidiga pris-

mor, sällan afstympade af pyramidytor och icke visande nå-

1) Öfversigt af Vet.-Akad. Förhandl. för 1860, s. 439.

70 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

gon synnerlig benägenhet att 'bilda tvillingkristaller. Kristal-

ler af detta slag, snarlika kristaller af ofärgad apatit, iakttog

jag redan för flera år sedan på några mineralier, som in-

packade i fuktigt läskpapper varit utsatta för afkylning under

0”, och bland gammal snö, som fera gånger växelvis varit

utsatt för blidväder och köld. Vackrast träffades dock dylika

kristaller under färden öfver Nordostlandets inlandsis. De

bilda 'här ett eget lager, som utgör öfvergången mellan den

lösa snöh och den fasta isen, och äro ofta särdeles regelmäs-

sigt utbildade, i synnerhet på väggarna af de håligheter, med

hvilka detta lager är genomdraget. Kristallerna begränsas

vanligen af basiska ändplanet och en sexsidig prisma. Basiska

planet är jämt och glatt, prismaytorna streckade. Sällan äro

kanterna afstympade af pyramidytor, hvilka vanligen före-

komma endast på ena ändan af kristallen. Isen tyckes således

vara hemimorf, ett förhållande som är af betydelse, derför att

alla ämnen, som kristallisera hemimorft, äfven bruka vara pyro-

elektriska, d. v. s. bruka under uppvärmning och afsvalning

blifva polarelektriska. Denna isens pyroelektricitet är samno-

likt orsaken dertill, att isnålarna i luften ofta äro parallela,

hvilket åter utgör ett vilkor för en del af de vackra refrak-

tions- och reflektionsfenomener, hvarom nyss var fråga.

2:o. Rombiska systemet. Den is, som afsätter sig på inre

sidan af fönsterrutor, på metallföremål, stenar m. m. dylikt,

som stå fritt ute i fuktig luft, kristalliserar ej i sexsidiga taf-

lor, utan i rätvinkliga parallelipipeder, förmodligen tillhörande

det rombiska systemet. Några afstympningar af kanterna har

jag icke träffat på dessa kristaller, och det har derför ej

lyckats mig att bestämma axelkonstanterna. Af analogi med

andra på en gång i rombiska och hexagonala systemet kristalli-

serande ämnen kan man dock sluta, att äfven här grundpris-

mans ytor luta mot hvarandra nära 120”. De kristallnålar, af

hvilka snöflingorna äro sammansatta, höra sannolikt oftast till

detta, och ej till det hexagonala systemet.

Då jag tredje dagen efter vårt uppbrott från Verlegen-

hook antog, att vi måste vara nära stranden vid Schoalpoint,

gaf jag vid middagsrasten befallning till 2:ne af lapparne att

lediga (utan någon belastning) framgå ett stycke längre för att

se, om vi icke voro så tätt intill land, att drifved kunde er-

hållas för middagskokningen. De återkommo snart, den ena

med det besked, att han sett land helt nära, den andra med

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 92, N:o 18. 71

en vedbit från sjelfva stranden. Denne fick nu, jämte qvänen

CHRISTIAN, befallning att med den ena kälken gå till land ef-

ter ved. Af missförstådt nit företogo sig dess utom två af

sjömännen, utan order af mig, att med den andra kälken äf-

venledes för vedhämtning aflägsna sig från tältet, men utan

att följa det af mig utsända partiet eller att ens fråga om

riktningen. Den ena märkte dock snart, att det bar åt galet

håll, och återvände derför, efter att förgäfves hafva uppmanat

den andre, båtsmannen SNABB, till detsamma. Denne, en dug-

lig, men envis och till religiöst grubbel benägen man, fortsatte

detta oaktadt sin en gång började stråt och återkom aldrig

mer. Ånnu samma afton försökte jag och en af lapparne. att

följa spåren af SNABB och den kälke han dragit med sig, men

alla märken i snön voro redan spårlöst igenyrda, och något

verksamt letande utan spår medgaf yrvädret icke. Lika frukt-

lösa voro andra försök, som gjordes för hans igenfinnande

under loppet af de följande dagarna, försök, som i hög grad

försvårades genom det under hela denna tid rådande yrvädret

och våra ögons ytterst angripna beskaffenhet. Lappen JOHN

t. ex. var så blind, att han måste ledas, och många af oss

andra voro nära lika illa deran.

Denna olyckshändelse afbröt min färd vidare, så att jag

beklagligtvis nödgades afstå från min föresats att nedlägga

en depöt längre upp mot Sjuöarna. Det var nämligen ej

möjligt att lemna dessa trakter, innan allt hvad göras kunde

för SnaBBsS återfinnande blifvit gjordt och innan den tid till-

ändalupit, inom hvilken en möjlighet förefans för hans åter-

komst. 'Innån dess var tiden inne' för atty isenlighet med

träffad öfverenskommelse, sända manskap till mötes vid Ver-

legenhook.

Den 2:dra maj ditsändes öfver isen sex man. Sjelf blef

jag med trenne man qvar vid Schoalpoint, hvarest på den öf-

verenskomna tiden (den 5:te maj) PALANDER inträffade jämte

slädarna, hufvudpartiets utrustning m. m. Medan större de-

len af manskapet gick till fots långs med iskanten, hade Pa-

LANDER för transport af båtarna och provianten kunnat be-

gagna en öppning, som under de sista dagarnas blåst bildat

sig 1 isfältet, samt derigenom lyckats undvika den skrufis,

som så länge uppehöll mitt parti. Härigenom hade han på

18 timmar kunnat passera Hinloopen straits mynning. Med

PALANDER följde det manskap, jag sändt honom till mötes.

72 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872-73. d

v. KRUSENSTJERNA hade derimot nödgats afstå från sin afsigt

att i början medfölja expeditionen, hvarigenom en betydlig

minskning uppkom 1 antalet af de dagar, för hvilka hufvud-

partiet kunde föra proviant med sig efter att hafva lemnat

Sjuöarna.

Slädpartiet var nu sammansatt som följer:

1:o. Hufvudpartiet, bestående af PALANDER, mig och 9 man.

Vi förde med oss en båt, tält, nödig utrustning af kläder,

sofattiralj, skjutgevär, instrumenter, läkemedel, kokapparater,

talg till bränsle och slutligen proviant för 50 dagar. Utrust-

ningen var lastad på 2:ne slädar, som numera, efter de förän-

dringar PALANDER låtit verkställa, segerrikt bestodo alla de

svåra prof, för hvilka de under den återstående färden voro

utsatta.

2:o. Ett parti af sex man, som endast skulle medfölja till

'Sjuöarna, för att under vandringen dit underhålla hufvud-

partiet och medföra proviant till den depöt vi ämnade ned-

lägga derstädes.

Vår normala tåg- och lefnadsordning under slädfärden var

följande: Tvänne timmar innan uppbrottet purrades kocken

(en mindre angenäm post, som gick i tur mellan manskapet,

så att hvar och en blott innehade den en dag i sänder) för att

koka kaffe. Kokningen skedde, då tillgång dertill fans, med

drifved, eljest med talg, och måste i slikt fall, för besparings

skull, oftast anställas inne i tältet, hvilket härvid snart fyldes

med ymnig sotrök, som meddelade dess invånare en svår-

utplånlig, jämnsvart hudfärg, ej olik folkslagens från Afrikas

brännande öknar. När kaffet var färdigt, tillkännagafs detta

med ljudlig röst af kocken, som strax derpå utdelade det-

samma i lika lotter, i rymliga bleckmått, hvilka på en gång

tjente till kaffekoppar och soppskålar. I stället för katfepan-

nan sattes nu en stekgryta, innehållande 5 & pemmikan för

hvar man, på elden. Dess utom utdelades på morgonen 25

ort bröd och 19 ort smör. Sedan maten var förtärd bröto vi

upp. Efter 5 timmars gång, afbruten af 15 minuters rast

hvarje 11 timme, hölls en timmes middagsrast, hvarvid 25

ort bröd, ett stycke fläsk och 1 kub.tum bränvin utdelades.

Derpå fortsattes färden ytterligare 5 timmar, hvarpå tältet

uppslogs för natten. Om aftonen utdelades åter per man 1

tum bränvin, 25 ort bröd och I € pemmikan, som kokades

till en kraftig och särdeles omtyckt soppa, hvilken helt säkert;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. T3

om den jämte lämpliga vegetabilier under vintern kunnat an-

vändas ett par gånger i veckan, skulle skyddadt alla expedi-

tionens deltagande personer för skörbjugg. Derpå förtärdes

aftonkaffe (eller té), kautschuksmadrasserna uppblåstes och ut-

breddes, hvar och en kröp in i sin pesk, ett gemensamt grått

filttäcke utbreddes öfver alla man, och några ögonblick der-

efter voro alla djupt insomnade. Någon nattvakt hölls icke,

oaktadt vi under vandringen långs Nordostlandets nordkust

dagligen mötte björnar. Om natten ofredade dessa oss aldrig.

Den 6:te maj om morgonen bröto vi upp från Schoal-

point och hunno, gynnade af en god vind, som tillät oss be-

gagna slädseglen, 2:ne svenska mil till södra udden af Lågön.

Följande dag inträffade ett rikligt snöfall, hvarjämte vinden

tilltog i häftighet, medförande en svår snöyra, som nödgade

oss att efter några få timmars gång stanna och söka skydd i

våra tält. Vind och snöyra, med en köld af ända till —19”,5,

fortforo de båda följande dagarna, så att vi måste ligga overk-

samma i vårt tält, hvarest uppehållet nu blef ganska oange-

nämt, dels för det snöstoft, som blåsten pinade in genom den

tunna bomullsdukens väf och fogar, dels för det ganska rik-

liga snöfall, som inom tältet egde rum, då blåsten skakade lös

den rimfrost, som under den stränga kölden ständigt af-

satte sig på inre sidan af det med menniskor fullpackade täl-

tet. Vi voro derför rätt glada, då vi den 10:de maj under

härligt väder och en temperatur af —17',5> åter kunde bryta

upp för att fortsätta vår färd. Vägen togs förbi Kap Han-

steen öfver, Brandywinebay och det låga, nu till följd af storm

och blåst nästan snöfria näs, som skiljer denna fjord från" vi-

ken vid Extremehook. Den 12:te maj nådde vi Castréns öar.

Isen i Brandywinebay var jämn och slät, och några mycket

stora drifisblock funnos ej långs med stranden, ett bevis der-

för, att denna bugt blifvit isbelagd innan de svåra vinterstor-

marna börjat. Från bergshöjderna vid Kap Hansteen kunde

man derimot se, att isen längre ut var ytterst ojämn. Den

utgjordes förmodligen der af drifismassor, hvilka under vin-

terns lopp af de då rådande svåra stormarna blifvit uppskruf-

vade mot Nordostlandets vestkust och sedermera sammanfrusit..,

Det näs, öfver hvilket vi gimgo fram, var nästan snöfritt och

blottadt på vegetation. Det bildades af låga granithällar, be-

strödda med otaliga lösa stenblock, af precis samma slag som

den underliggande graniten, hvilken hade stor benägenhet awvt

74 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

under frostens inverkan sönderfalla till grus. Tydligen lågo de,

oaktadt deras rullstenslika utseende, in situ och hade bildats

derigenom, att ytan af berget, efter det glacieren dragit sig

tillbaka, under frostens inverkan söndersprungit, till ett visst

djup. På samma sätt som sandstenslagret mellan Sydhamnen

och Engelska älfven på Beeren-Eiland har äfven här den i

stora block söndersprängda berghällen derpå ytterligare blifvit

af frosten betydligt omkastad och söndergrusad samt sålunda

förvandlad dels till rundade, men på ytan skrofliga, rullstens-

lika block, dels till ett groft, kantigt granitgrus. Till följd

häraf kunde man ej heller någonstädes på de berghällar, hvilka

på otaliga ställen lågo blottade, förmärka ens en antydan till

refflor. Dessa förhållanden äro af ett allmännare geologiskt

intresse, emedan dylika pseudo-rullstensbildningar äfven, så-

som IGELSTRÖM och GUMALIUS visat!), ofta förekomma hos

oss. Näsets höjd öfver hafvet var, på det ställe der vi pas-

serade detsamma, enligt bestämning med aneroiden = 34

meter.

En af lapparne hade blifvit fullkomligt snöblind, så att

han, jämte ett af tälten, måste qvarlemnas på Castréns ö. I

hopp om att på en enda dag kunna framkomma till Parryön,

qvarlemnade vi dess utom på samma ställe större delen af ut-

rustningen för det parti, som skulle återvända, den för deras

återfärd nödvändiga provianten o. s. v. Under den af an-

ordningarna härtill föranledda rastdagen utsändes ett par af

lapparne på renjagt. De återkommo utan att hafva sett någon

ren, men väl massor af renspår och spillning efter ren. Dess

utom berättade de, att midt imot det inre af Castréns ö ytter-

ligare fans en betydlig ö. Vid närmare efterfrågan tycktes

det, som om den af lapparne omtalade ön skulle bildas af de

bergmassor, hvilkas nordspets på kartan betecknas med Nord-

kap, och som om Beverly-bay skulle utgöras icke af en bugt,

utan af ett sund. I sådant fall måste dock en isbrygga hafva

täckt detta sund, då jag 1861 gjorde vinkelmätningar från top-

pen af det närbelägna Grytberget.

Tidigt den 14:de maj fortsatte vi vår väg mot Parryön,

hvars sydspets endast är 10 minuter aflägsen från vår rast-

plats på Castréns ö. Det mellanliggande hafvet var dock nu

!) IGELSTRÖM, Öfvers. af Vet.-Akad. Förhandl. 1849, s. 255.

GUMAELIUS, Öfvers. af Vet.-Akad. Förh. 1871, s. 569.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ANIN:O 18: TD

betäckt, ej med jämn is, utan med så tätt hopade skrufis-

massor, att vi, oaktadt ytterligt ansträngande dagsmarscher,

måste använda nära tre dygn för att tillryggalägga denna obe-

tydliga väg.

Först den 16:de vid middagstiden nåddes Parryön, vid

hvars stränder isen åter var fullkomligt jämn och slät. Vi

hade nu en af de få vackra dagar, vi under hela vår slädfärd

kunde inregistrera. Den för komfort i tältet så vigtiga drif-

veden fans på stranden i riklig mängd, och en för ombytes

skull synnerligen välkommen anledning till vedens begag-

nande lemnade en ren, som varskoddes just då vi skulle gå

i land vid det för nedläggande af depöten utsedda stället, å

öns sydöstra sida, och som genast jagades och fäldes. ”Tal-

rika spår och lemningar visade, att till och med dessa, i gran-

skapet af 81” belägna öar utgöra hemvist för ganska stora

växtätande djur, hvilka dock, om endast lättheten att förvärfva

sig lifvets nödtorft skulle utgöra det för val af hemvist be-

stämmande momentet, borde söka sig till långt sydligare

trakter. En mängd björnspår, ofta under långa sträckor föl-

jande spåren af renarna, gåfvo till känna, att en farlig fiende

till renen under vintern uppehåller sig i dess granskap.

Hufvudfödan för björnen, under den del af vintern då han

icke ligger i ide !), utgöres dock sannolikt af sälar, kanske

äfven i nödfall af mossa och lafvar, till hvilket man bland

annat kan sluta deraf, att det antal sälbål, vi under fortsätt-

ningen af slädfärden kunde upptäcka, var långt mindre än an-

talet af de björnar, som under denna tid mötte oss. I magen

på en under 1864 års expedition i Storfjorden skjuten björn

fans intet annat än jord, blandad med växtlemningar.

Sedan en mindre depöt blifvit härstädes nedlagd och till

skydd mot björnar täckt med stora stenar, återsändes styrmannen

ÖHRISTENSON jämte det i Tromsö förhyrda manskapet. Sjelfva

bröto vi upp den 17:de maj, tagande vägen långs med det

mellan Phipps och Martens öar belägna sundet, hvilket för till-

fället var betäckt med en jämn och god is, så att vi efter

fem timmars gång nådde sydöstra udden af den förstnämda

Hand dessa "öar. "Här lade vr till, förvatt från en bergshöjd

taga en öfversigt af isens läge och möjligen finna något jämt

1) Fångstmännen uppge, att äfven isbjörnen ligger i ide. Dock är detta

ingalunda afgjordt. Märkvärdigt är, att man aldrig lyckats fälla en

drägtig isbjörnhona.

76 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

isfält mellan de skrufismassor, som redan från bergsfoten syn-

tes spärra vägen mot norr.

Uppkomna på höjden hade vi en vidsträckt utsigt, hvil-

ken visade, att hafvet norr om Sjuöarna var betäckt af ett

virrvarr af höga, tätt mot hvarandra tornade ismassor !), in-

genstädes afbrutna, hvarken af öppet vatten eller af jämna

isfält, långs med hvilka en möjlighet skulle förefunnits att

med våra tungt lastade slädar tränga fram. Denna syn var

för mig så mycket mera öfverraskande, som jag, vid 2:ne före-

gående tillfällen, från närbelägna bergstoppar varit i tillfälle

att öfverskåda just samma del af polarbassinen och då funnit

den bilda ett oafbrutet jämt istäcke, hvilket icke tycktes

uppställa några allt för stora svårigheter för en längre släd-

färd, om ock man alltid måste vara beredd på att här och

der möta svårpasserbara ställen. Detsamma tycktes äfven

så väl PARRYS och SCORESBYS som vår egen erfarenhet 1868

(vid 81” 42' n. 1) bekräfta. Såsom polärisen norr om Sju-

öarna nu var beskaffad, var det derimot tydligen omöjligt att

kunna öfver densamma framtränga ens en enda grad, och ett

fortsättande af vår slädfärd i nordlig riktning var således all-

deles utan ändamål.

Om vi hade lyckats uppföra vårt vinterhus på Parryön, i

stället för på stranden af Mosselbay, så hade vi äfven med:

nuvarande isförhållanden, genom föregående rekognosceringar

åt olika håll, kunnat taga rätt på en för våra färder mot nor-

den mera gynsam terräng, utan att derigenom det för den

egentliga slädfärden närmast afsedda proviantförrådet behöft

underkastas någon förminskning. Nu var detta derimot omöj-

ligt, emedan ett för detta ändamål fortsatt uppehåll vid Sju-

öarna skulle medfört en så stor förminskning i det proviant-

förråd, hvarmed våra slädar ännu voro belastade, att det som

blifvit qvar ej skulle varit tillräckligt för oss att ens under de

gynsammaste isförhållanden nå synnerligen långt norr ut. Här-

till kom, att jag med anledning af isförhållandena under vin-

tern och det öppna vatten, som redan visat sig öster om

') I sitt, efter återkomsten till Tromsö, till sjöministern afsända telegram

säger PALANDER »svår» is, hvilket vid telegraferingen blifvit förändradt

till »svag» is — ett telegraffel, som: beklagligen gifvit anledning till åt-

skilliga oriktiga reflexioner, bland annat i n:r IX, s. 338, af PETER-

MANNS Mittheilungen för 1873. Felet finnes, på min begäran, rättadt i

ett senare nummer. ;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. FNNN:O 18:

Schoalpoint, hoppades, att vi med ångbåten Polhem skulle

något senare på sommaren kunna tids nog uppsöka en annan,

tillräckligt högt mot norden belägen utgångspunkt för en ny

slädfärd, som kanske kunde med fullastade slädar börja vid

en breddgrad betydligt nordligare än Sjuöarnas. Dessa om-

ständigheter förmådde mig att icke nu fortsätta en färd norr ut,

hvars utgång i alla fall var förut gifven.

På det att den på slädfärden redan nedlagda mödan ej

måtte gå alldeles förlorad, valde jag dock för återfärden ej

den direkta väg vi kommit, utan vägen rundt om Nordostlan-

det, hvarigenom utsigt förefans att kunna fastställa detta

lands omtvistade gräns mot öster, att utreda dess geologi, be-

skaffenheten af dess inlandsis, utsträckningen af de nordost

om Nordostlandet belägna ögrupper m. m. Äfven med denna

mycket betydliga omväg hoppades vi kunna vara åter vid

vårt vinterqvarter om 20 till 30 dagar, således tids nog för

anställande af det andra försöket för framträngande norr ut.

Återfärden upptog dock, oaktadt åtskilliga inskränkningar i

den ursprungliga resplanen måste göras, öfver fyratio dagar

och blef förenad med vida större besvärligheter, svårigheter

Hel ifaror än vi förmodat, men äfven det vetenskapliga ut-

bytet blef rikligare än vi väntat, i synnerhet genom de nya

upplysningar som här erhöllos rörande den spetsbergska in-

landsisens beskaffenhet, i mer än ett hänseende afvikande

från inlandsisen i de af mig besökta, 10” sydligare belägna

trakter af vestra Grönland. A

Sedan vi, för att lätta våra slädar, lemnat båten äfven-

som åtskilliga andra effekter, som numera ej voro absolut

nödiga, qvar vid vårt rastställe på Phipps ö, bröto vi den

18:de maj upp, tagande vägen söder om Martens ö, mot Kap

Platen. I början hade vi god is, så att det gick raskt framåt,

men då vi närmat oss längden af Martens ös sydöstra udde,

mötte oss en ytterligt svår skrufis, öfver hvilken vi endast

ytterst långsamt kunde framtränga. Denna obehagliga terräng

fortfor. här och der med afbrott af jämna isfält, ända till Kap

Platen, som till följd häraf nåddes först den 23:dje maj. Af-

ståndet från vår vändpunkt dit var dock endast 20 minuter

eller 31 svensk mil.

Den skrufis, vi sålunda passerade, bildas ej af kolossala

isklippor eller isberg, utan af kantiga, af vatten icke nötta,

isblock, staplade löst öfver hvarandra till pyramider eller-"is-

78 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

vallar af intill 30 fots höjd, hvilka voro hopade till hvarandra

så tätt, att mellanrummet mellan dem mångenstädes ej ens var

stort nog för tältet.

3. Genomskärning af en isvall eller ett iskast.

ill AR

MAMMAN = ll

9. Bildning af isvallar och iskast.

Orsaken till bildandet af dessa isvallar, hvilka äfven iakt-

togos af WRANGEL på Siberiens nordkust, bör förmodligen

sökas i den betydliga volumförändring isen undergår vid för-

ändrad temperatur. TIsens liniära utvidgningskoefficient är en-

ligt PLUCKER och GEISSLER = 0,0000528. Om is af 0” afky-

las till —15”, måste derför sprickor uppstå, som för 1,000

meter hafva en bredd af 0,8 meter. Dessa sprickor eller rå-

kor tillfrysa naturligtvis strax derpå, och då isen sedermera

åter uppvärmes, t. ex till —5'”, så måste en förskjutning ega

rum utaf 0,528 meter på kilometern. Under vinterns lopp

upprepas detta fenomen otaliga gångei — islager skjuta upp

på islager, ända tills hela isfältet bildar ett virrvarr af mot

hvarandra upptornade isblock. Likartade krafter äro äfven

verksamma i den fasta jordskorpan, visserligen med mindre in-

tensitet, till följd af bergarternas mindre betydande utvidgnings-

koefficient samt obetydligheten af de i dem förekommande tempe-

raturväxlingarna och till följd deraf, att de bildade springorna här

åter kunna skjuta i hop, i fall ej, såsom ofta torde vara fallet,

kemiska eller mekaniska sedimenter afsatt sig i dem. I stället

verkar kraften i den fasta jordskorpan under millioner år, och jag

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 79

betviflar ej, att man i de här antydda förhållandena oftast har

att söka rätta orsaken till de fasta jordlagrens veckning, för-

kastning och skjutande öfver hvarandra. Detta sistnämda

torde, att döma af de iakttagelser, jag varit i tillfälle att göra

på polarisen, vida oftare inträffa, än man vanligen antager —

och när det sker, så förekommer ofta, såsom figur 9 vi-

sar, icke någon betydande rubbning i lagrens ursprungliga,

horisontela läge. De med främmande mineralier uppfylda

gångar, af hvilka i synnerhet de öfra jordlagren i alla rikt-

ningar genomskäras, leda helt säkert i de festa fall sitt

ursprung från likartade orsaker, d. v. s. från springor, som

upprepade gånger till följd af temperaturvariationer ömsom

vidgats, ömsom tillslutits, för så vidt detta ej hindrats af in-

fallet grus. Detta har dock ofta egt rum, och ofta hafva i

springan hopat sig betydliga massor sedimenter, bildade på me-

kanisk eller kemisk väg, hvilka under de geologiska tidsperi-

odernas ofantliga längd tillhårdnat och metamorfoserats till fasta

kristalliniska bergarter — kalksten, qvarts, felsit, pegmatit m. m.

Sjelfva isblockens sidor voro betäckta med praktfulla, vid

minsta stöt nedfallande kristaller af is, löst fogade till hvar-

andra likt de kristaller, som bilda rimfrosten, men här, i isens

hemland, ofta öfver en tum i genomskärning. Mellan is-

blocken lågo större eller mindre qvantiteter af snö, som på

de ställen, der skrufisfältet bildat sig under denna vinter, var

föga djup samt ytterst lucker och lös, och derutinnan föga hin-

drande för vår framkomst; på andra ställen åter, der iskasten !)

härrörde från ett föregående år, djup och tämligen packad,

dock icke nog hårdt för att bära fotgängare, och derutinnan för

dem ytterst besvärlig och mödosam. För att bana väg för

slädarna måste yxa och spade ständigt anlitas, och äfven med

yttersta ansträngning kunde man mången dag ej framtränga

en enda minut eller 1 svensk mil. Härtill kom, att under

nästan hela den tid, vi vandrade bland denna skrufisterräng,

liksom under större delen af vår slädfärd, en så svår isdimma

var rådande, åtminstone närmast horisonten, att man oftast

måste framgå på slump, utan val af väg. Det hände t. ex.

flera gånger, att vi timtals framgingo på en ytterst svår ter-

1) I brist på något annat betecknande namn för dessa hopar af lösa. lik-

som hopkastade isblock, torde man kunna använda detta ord, bildadt i

artalogi med det ord, »jättekast», hvarmed den svensktalande allmogen i

Finland betecknar stora forntida stenkummel.

30 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

räng, oaktadt vi, då luften tillfälligtvis lättnade, upptäckte, att

vi hade ett jämt isfält tätt bredvid ogs.

En mängd isbjörnar sågs under vår öfverfärd, och nästan

öfver allt var isen genomkorsad af björnspår. Åfven denna

ödsliga terräng utgör således ett tillhåll för vertebrerade land-

djur, oaktadt man har svårt att förstå anledningen, hvarför

björnen med förkärlek tyckes uppehålla sig härstädes, då hvar-

ken några sälhål eller några lefvande djur, som kunnat ut-

göra föremål för björnens jagt, syntes till. Eget var att se

den omsorg, med hvilken björnen väljer den lämpligaste och

minst besvärliga vägen, undviker stora iskast och djupa snö-

drifvor, 1 fall dessa ej äro tillräckligt packade att bära björ-

nens tunga, men på breda labbar stödda kropp. Då, såsom

ofta var fallet, isdimma hindrade oss att sjelfva leta ut den

fördelaktigaste vägen och björnspår förefunnos i riktningen

för vår färd, följde vi derför mången gång dessa långa stycken

och funno oss merendels väl dervid.

Öster om Kap Platen var isen god, åtminstone i granska-

pet af kusten, så att vi kunde framgå ganska hastigt, ehuru

färden fördröjdes af nödvändigheten att göra åtskilliga omvä-

gar för kartläggningen och att dröja på ett eller annat ställe

för anställande af astronomiska ortbestämningar. Äfven vädret

var ofta nog tämligen vackert, någon dag i slutet på månaden

till och med varmt, så att snön bortsmälte och smärre sötvat-

tensamlingar kunde uppletas i hål och sänkningar långs med

bergens sidor. Den 29:de maj erhöllo vi sålunda för första

gången på året naturligt dricksvatten. Vi befriades nu från

den tid- och bränsleödande issmältningen, dock endast för ett

par dagar, emedan vi kort derpå framgingo öfver inlandsisen,

hvarest ännu under första hälften af juni månad allt var fru-

set och snön ej ens kram. Derimot förekommer snöafdunst-

ning under hela vintern, och det i så storartad skala, att ett

snötäcke, så tätt packadt att det ej kan blåsa bort, hastigt för-

svinner genom afdunstning under häftiga och torra vindar,

äfven vid en temperatur betydligt under 0.

Mångenstädes voro fjordarna omgifna af vackra berg,

hvilkas upptill tvärbranta fjällsluttningar redan nu, oaktadt

öppet vatten ej fans på nära näjder, utgjorde hemvist för

millioner i dessa fjäll häckande sjöfoglar, medan fjällfoten bil-

dades af ofantliga stenras, rikt beklädda med svarta lichener.

Någon gång syntes äfven från fjoråret härrörande, lifligt gröna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 81

gräs- eller rättare mossmarker, i synnerhet vid fogelfjällens

fot. Dessa långt mot norden belägna trakter, i hvilka någon

jägare sannolikt aldrig förut stört friden, erbjödo derför yp-

perliga och säkra betesmarker för en mängd renar. Verkliga

gångstigar efter renar och björnar syntes ock på otaliga stäl-

len, framför allt långs med stränderna eller utanför uddarna.

Naturligtvis blefvo äfven åtskilliga renar skjutna, och dessa

voro märkvärdigt nog vida fetare än de renar, som vi förut om

våren skjutit i mer sydligt belägna delar af Spetsbergen.

Färden utmed Nordostlandets nordkust upptog hela den

återstående delen af maj månad, således en betydligt längre tid

än vi väntat. Orsaken härtill var, att Nordostlandet, såsom vidfo-

gade karta visar, utsträcker sig betydligt längre mot öster än

hvad som på de flesta sjökort anges, ett förhållande som först

påpekades af m:r B. LriGH SMITH, hvilken, såsom bekant, upp-

repade somrar besökt Spetsbergen dels för jagt, dels för anstäl-

lande af geografiska och naturhistoriska forskningar. Vi blefvo

nu i tillfälle ej allenast att genom noggranna, i artificiel hori-

sont anstälda astronomiska ortbestämningar i hufvudsaken be-

kräfta hans uppgifter, utan äfven att lemna en fullständig karta

öfver den öster om vändpunkten vid 1861 års expedition belägna

delen af Nordostlandets nordkust.

Under de senare dagarna hade en mörk sky visat sig i

öster och nordost, hvilken tycktes antyda, att öppet vatten re-

dan bildat sig på Spetsbergens östra sida. För att öfvertyga oss

härom och för erhållande af en öfversigt öfver hafs- och in-

landsisens beskaffenhet längre mot öster och söder, bestego Pa-

LANDER och jag den 3l1:sta maj högsta toppen af v. Ötters ö,

på några små låga holmar när, den ostligaste bland de öar som

möta oss på Nordostlandets nordkust. Bergets höjd var enligt

aneroidiakttagelser 105 meter.

Vi hade härifrån en vidsträckt utsigt, som visade att

en betydlig, öfver allt isomgifven sträcka öppet vatten fans

långs med Nordostlandets ostkust ända upp till Brocks och

Föyens öar. «Något land kunde derimot ej ses i nordost,

hvarför det är antagligt, att det på nyare kartor i dessa trak-

ter åter upptagna landet kommer att gå samma öde till mötes

som König Carl Wilhelms land.

Då frågan om ett land öster om Spetsbergen sedan några

år tillbaka varit föremål för åtskilligt meningsutbyte imellan

tyska, engelska och skandinaviska geografer, och då här vid lag

32 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

åtskilliga mindre riktiga uppgifter insmugit sig och nästan vun-

nit fotfäste inom den geografiska literaturen, må det här tillåtas

mig att något längre uppehålla mig vid denna fråga.

Ett land öster om Spetsbergen anföres redan på gamla hol-

ländska sjökort, t. ex. på det af VAN KEULEN, på grund af GILES

och UrtGER REPs afteckningar, i Holland utgifna sjökort, af hvil-

ket en fotografisk kopia i förminskad skala finnes bilagd mitt i

Vetenskaps-Akademiens handlingar, band. 6, nr 7 (1866) in-

tagna »Utkast till Spetsbergens geologi». På detta kort finnes

det ifrågavarande landet utritadt strax norr om 80” n. 1. un-

gefär 30 minuter öster . om Nordostlandets ostkust, som dock

är förlagd allt för långt mot vester. Landet betecknas med

»Commandeur Giles Land entdekt 1707, is hoog Land». Seder-

mera utelemnades detta land på nyare kartor öfver dessa trakter,

ända tills norska fångstmän åter konstaterade tillvaron af ett

land öster om Spetsbergen, hvars belägenhet dock var något

sydligare än som angafs på det holländska sjökortet. Norrmän-

nen kallade landet i alla fall Giles land. 1864 kommo engelsmän-

nen BIRKBECK och NEWTON i sigte af detta norrmännens Giles

land, och samma år pejlades och afritades samma land af

DunÉrR och mig från toppen af Hvita berget, strax norr om

Helis sound. Landet finnes utlagdt på den af oss publicerade

kartan under namn af Giles land. Då grefve ZEIiL och baron vy.

HEUGLIN några år derpå besökte Storfjorden, pejlade de samma

land från några höga berg på nordöstra sidan af Edges land,

men trodde sig böra gifva landet en mycket lång utsträckning

mot söder. Landet betraktades såsom nytt och erhöll namnet

»König Carl Wilhelms Land». Till en början negligerades Dv-

NÉRS och min iakttagelse fullständigt. Sedermera förklarades att

det af DusÉr och mig sedda landet endast var en platåformig

ö eller ett förland, »Schwedisches Forland», som låg framom det

nya upptäckta landet, en uppgift, hvars oriktighet visas, så väl

af vår i 1864 års resebeskrifning publicerade teckning af landet

sedt från Hvita berget, som af vår 1 nämda resa intagna be-

skrifning.

Med anledning deraf, att vi, för att ej onödigtvis belasta

kartan med något nytt namn, fortfarande betecknade landet med

namnet Giles land, och att vi, på grund af våra under gyn-

samma förhållanden anstälda mätningar från Hvita berget, be-

stredo, att landet skulle sträcka sig så långt söder ut, som V.

HEUGLIN förmodade, voro vi utsatta för åtskilliga häftiga anfall

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 83

från PETERMANN, som uttryckligen förkla-

rade, att vår anmärkning endast härrörde

af afund och andra mindre vackra beve-

kelsegrunder. Den stora utsträckningen,

som v. HEUGLIN gaf landet mot söder, för-

anledde äfven engelsmännen att vilja iden-

tifiera det med ett på PurcHas karta under

namn af WicHEs land öster om Spetsber-

"gen aftecknadt land och att sålunda för en-

gelsk räkning göra anspråk på upptäckten.

Åfven dessa fan språk afvisades dock på det

bestämdaste af PETERMANN. Åndtligen blef

frågan om det nya eller gamla landets

utsträckning fullständigt löst 1872, i det att

2:ne norska fångstmän, ALTMAN, JOHNSEN

och NILSEN, kringseglade detsamma och

faststälde dess utsträckning. Det visade sig

nu, att den af DUNÉrR och mig i norr och

söder angifna begränsningen var fullkom-

ligt riktig, och att såsom vi påstått hvar-

ken König Carl Wilhelms land eller Wiches

land existerade. De norska fångstmännens

iakttagelser blefvo sammanstälda af pro-

fessor Motn i Kristiania, som tillika, för

att slita namntvisten, föreslog att, med för-

kastande af alla de gamla namnen, benämna

landet efter Sverges konung — Kung Karls

land, en lösning af namnfrågan, mot hvil-

ken, åtminstone från svensk sida, ingen an-

märkning är att göra. På åtskilliga under

senare åren publicerade kartor öfver polar-

hafvet har PETERMANN med namnet Giles

land betecknat ett land långt i nordost om

Nordostlandets nordöstra udde, beläget lika

mycket norr om VAN KEYLENS Giles land,

som Kung Karls land är beläget söder om

detsamma. Det är framtiden förbehållet att

visa, om detta land i verkligheten existerar.

Från toppen af v. Otters ö kunde, såsom

jag förut nämt, något land i den af PETER-'

MANN angifna riktningen ej förmärkas.

'J9PUBIISOPION Je Udj9p BIJSOPIOU PIA BUTIBUT[OT YIO ae 'u9sdrogq je FUuruteswouag "OT

'JTUBIg 'D

'I9gIYSsIOWLWUL3 YO SSI) 'g

34 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73

«De geologiska förhållandena öster om Kap Platen äro yt-

terst enformiga. Bergen utgöras öfver allt af en merendels

horisontelt lagrad, här och der gneissartad glimmerskiffer, hvi-

lande på hvitgrå granit, till yttre utseendet snarlik Stockholmsgra-

niten, men saknande orthit. Lager af en likartad granit växla

med skiffern, hvilken, ehuru 1 stort taget horisontelt lagrad, dock

tillika är ytterligt starkt vågigt veckad. Nästan öfver allt utgöres

underlandet och de låga utanför liggande öarna af granit, bergen

af glimmerskiffer, ir enlighet med hvad vidstående profil utvisar:

Tydliga refflor ser man visserligen härstädes sällan, dessa hafva,

der glacieren efter sitt tillbalssskridande lemnat 1 dagen en blot-

tad Ch v. s. ej af vatten eller lera täckt) berghäll, blifvit genom

inverkan af atmosferilier och lichener förstörda. Men otaliga an-

dra tecken tyda derpå, att Nordostlandets inlandsis i forna da-

gar sträckt sig många mil längre norr ut och att isens denun-

derande inverkan betingat den nu varande landfördelningen.

11. Genomskärning i större skala af en bland de i föregående

profil upptagna holmarna.

Lä

ÄRA VART

SÅS lag x

se SE [AG NA Ax

LI 3 SÅ TR 2

nh 2

STÄRK

FÖRA

A RR ENAS VAR

ATEN ALS TARSRR arter SIS PE LSI

SN FIS FLYTT sn

12. Berghällens utseende å en dylik holme.

Glimmerskifferns motståndskraft har härvid tydligen varit vida

mindre än den hårda granitens, och den nu varande bergytan

bildas derför på låguddarna och lågöarna af sjelfva kontaktlagret

mellan de 2:ne 1 fråga varande bergarterna. Här kan man

långa stycken framgå öfver vidsträckta horisontela granithällar, i

hvilka, att döma af ytan, kantiga -gneisstycken äro liksom inknå-

dade. En geolog af v. BucHs skola skulle utan tvifvel här tro

sig se ett ofantligt eruptivt granitmassiv, öfver allt insprängdt

med mekaniskt medförda gneissbitar. Vid närmare granskning

finner man dock, att någon verklig inneslutning af gneiss i gra-

nit här alldeles icke ifrågakommer, utan att det hela beror

derpå, att denunderingen just afstannat vid gränsen mellan de

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 85

2:ne bergarterna, hvarvid dock icke alla bugter af de veckade

lagren blifvit följda, till följd hvaraf ett och annat i graniten

nedskjutande gneissveck qvarblifvit. Från ytan bedömdt ser

det derför ut, som om hela bergmassan skulle utgöras af granit,

fullt insprängd med stora kantiga gneissblock. Att graniten och

gneissen här till sitt bildningssätt stå till hvarandra i samma

förhållande som sand och lerlager i yngre bergarter, anser jag

för gifvet.

Att äfven hos oss gneissinneslutningar 1 granit ofta hafva

ett likartadt ursprung, anser jag högst sannolikt, om ock många

fall förekomma (t. ex. vid gneiss- och magnetit-blocks inne-

slutning i pegmatit), då detta förklaringssätt ej är tillämpligt.

Innan vi från bergshöjden på v. Otters ö hade upptäckt

den öppna vattenränna, som ofvanför omtalas, hade jag varit

ganska tveksam, antingen vägen vidare borde väljas på hafsisen,

långs med Nordosilandets ostkust, hvarigenom det blefve möj-

ligt att noga bestämma inlandsisens utsträckning åt detta håll,

en bestämning, som, om den efter några årtionden upprepades,

blefve af stor vigt för fastställande af den hastighet, hvarmed

isen skjuter fram eller drager sig tillbaka!); eller öfver sjelfva in-

landsisen mot Kap Mohn eller Kap Torell, hvilket erbjöde ett

rikt tillfälle till iakttagelser öfver denna 1 geologiskt hänseende

utomordentligt intressanta bildning. Det öppna vattnet. vi sågo

från nämda bergstopp, gåfvo dock i detta hänseende ej mera

något val. Om nämligen, såsom antagligt var, någon betydli-

gare vak eller vattenränna utbredde sig från det öppna vattnet

intill glacierens tvärbranta, obestigliga bräm, så skulle den, då

vi lemnat vår för slädfärden afsedda båt qvar vid Sjuöarna,

komma att bilda ett kanske oöfverstigligt hinder för vår färd

vidare, i fall vägen togs långs med ostkusten. Sedd från afstånd

tycktes derimot Nordostlandets inlandsis vara jämn och utan

klyftor.

Nordostlandet utgör den nordligaste af de fyra stora öar, i

hvilka Spetsbergen är deladt. Dess utsträckning är från norr

till söder 13 svenska mil, från öster till vester ungefär 16 mil.

Hela inlandet upptages af ett 2- till 3,000 fot mäktigt istäcke,

till hvilket nederbörden så väl sommar som vinter medför nytt

!) En jämförelse mellan den af DUNÉR och mig 1864 upprättade karta öf-

ver Storfjorden, och den karta som Vv. HEUGLIN 1870 lemnade öfver

samma trakt, tyckes visa, att glacieren vester om Edlunds berg skridit

på några få år betydligt framåt.

86 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

ismateriel och som derför skulle oafbrutet ökas, om ej, såsom

fallet är vid alla glacierer, ismassan långsamt men oafbrutet skulle

flyta ut till hafvet. Hufvudriktningen af isströmmen går på

Nordostlandet åt öster, och hela dess östra kust upptages derför

af en enda, tvärbrant, från hafvet otillgänglig isvägg, som, in-

genstädes afbruten af bergshöjder eller landtungor, bildar den

bredaste glacier eller skridjökel man känner. Den är t. ex. be-

tydligt bredare än den af KANE med så lifliga färger beskrifna

Hum boldtglacieren på Grönland. Norr ut afslutas derimot Nord-

ostlandets inlandsis med en jämt och långsamt sluttande dosse-

ring, som någon gång når hafvet, men oftast lemnar en smal,

isfri landsträcka långs kusten. Från denna sida hindras man åtmin-

stone ej af tvärbranta stupor att framtränga 1 det inre af landet.

Efter att hafva, för anställande af geografiska ortbestäm-

ningar och smärre utflykter åt olika håll, uppehållit oss ett

helt dygn vid vårt sista rastställe på Nordkusten, bröto vi den

l:sta juni åter upp!). Kosan togs dock numera ej åt öster, utan

söder ut, åt ett håll, der inlandsisen tycktes afslutas mot hafvet

med en backe, tillräckligt långsluttande för upptransporten af

våra slädar. Uppforslingen gick raskare och med mindre svå-

righet än vi väntat; men vi hade knappast framgått några hun-

dra alnar, innan färden vidare för en stund afbröts af ett våd-

ligt äfventyr, som visade oss, att vi nu beträdt en mark, full

med faror, visserligen ej oväntade, men dock vida svårare än

jag förmodat.

Liksom glaciererna i Skandinavien, uti Schweitz och på

Grönland, äro äfven glaciererna på Spetsbergen afbrutna af

springor och klyftor, hvilka oftast sträcka sig lodrätt tvärs ige-

nom hela den flera tusen fot mäktiga ismassan. Uppkomsten

af dessa klyftor står i nära sammanhang med ismassans rörelse,

och man möter dem derför i mindre antal der, hvarest glaci-

eren utan afbrott af bergshöjder är utbredd öfver en vidsträckt,

jämn terräng. Med anledning häraf hade man skäl att antaga,

det springor och klyftor icke skulle i synnerligen stort antal af-

skära den väg vi valt, och jag hoppades dess utom att samtliga

springorna skulle under vinterns yrväder hafva blifvit snö-

fylda. Dessa antaganden voro så till vida riktiga, att klyftor

här ej förekommo i sådant antal eller af sådan storlek som på

') Ett utdrag ur nedanstående berättelse öfver vandringen på Nordostlan-

dets inlandsis har förut blifvit meddeladt i åtskilliga in- och utländska

tidningar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. S1

den del af Grönlands inlandsis, hvilken 1870 undersöktes af d:r

BERGGREN och mig — men djupa, nästan bottenlösa afgrunder

förekommo dock här i mängd, ofta tillräckligt stora att sluka

oss och våra slädar, och desto farligare, som de för det mesta

voro så fullkomligt dolda af ett bräckligt snöhvalf, att man, äf-

ven då man stod vid klyftans rand, endast genom borrning med

en jernskodd käpp, ganska ofta först genom att sjelf falla ned,

kunde öfvertyga sig om dess tillvaro, riktning och utsträckning.

Redan innan vi släpat upp slädarna ett hundratal fot, mötte

vi en bred, men ej synnerligen djup, flerestädes öppen, d. v. s.

ej af snö täckt klyfta, som dock lätt passerades på en under

något yrväder bildad snöbrygga, tillräckligt stark att bära oss

och våra slädar, och då man icke med ögat kunde urskilja nå-

gra klyftor vidare, antog jag, att Nordostlandets, såsom jag förut

nämt, nästan fullkomligt jämna inlandsis framdeles, åtminstone

tills vi nådde andra stranden, skulle vara sammanhängande och

säker. Men knappast hade vi ytterligare framgått ett tusental

alnar, innan en af manskapet försvann under den på detta ställe

alldeles jämna isen, och det så hastigt, att han ej ens hann upp-

gifva ett rop om hjelp. Då vi förskräckta blickade ned i det

vid hans fall bildade hålet, funno vi honom hängande i drag-

linan, vid hvilken han var fästad med en rensele, öfver en

djup, förut af ett tunt snöhvalf fullständigt dold afgrund. Nå-

gra ögonblick derefter var han åter upphissad, oskadd och oför-

färad, men något förvånad öfver sitt äfventyr — någon aning

om tillvaron af dylika fallgropar hade han förut icke. Om ar-

men hade glidit undan renselen, som utgjordes af ett enkelt

axelgehäng, så hade han varit förlorad.

För säkerhetens skull förändrades dragselarna nu så, att nå-

gon glidning ur selen icke behöfde befaras, för den händelse

man blefve hängande i densamma; den främste mannen för-

sågs med en båtshake, med hvilken han skulle, så vidt möjligt

var, undersöka misstänkta ställen, och så gingo vi vidare. Un-

der denna återstående färd passerades otaliga klyftor, bland

hvilka en stor del först upptäcktes derigenom, att snöhvalfvet

störtade in för våra fötter, eller att någon af oss föll ned med

foten eller halfva kroppen. Vanligen lyckades man dock i tid

att få den andra foten på mer säker botten, eller att med hän-

derna få tag i någon släde eller någon af kamraternas linor och

derigenom undvika att falla helt och hållet ned. Men äfven

detta inträffade ofta, dock, tack vare draglinornas styrka, utan

388 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—173.

att medföra någon vidare olyckshändelse. Jag kan ej nog prisa

den oförsagdhet, som våra sjömän härvid visade, och det snart sagdt

muntra och skämtsamma sätt, på hvilket de togo dessa för dem

och deras yrke nya och opåräknade äfventyr.

Luften var under den första dagen af vår vandring på in-

landsisen tämligen klar, så att vi hade en god utsigt, hvilken

visade, att strimman af öppet vatten öster och nordost om oss

ytterligare vidgats. Något land i öster eller nordost kunde lika

litet härifrån som från vårt förra rastställe upptäckas. Inlands-

isen utbredde sig åt söder och vester, utan afbrott af några

bergssträckor eller s. k. glacierholmar, höjande sig jämt och för

ögat omärkbart till en oöfverskådlig, 2- till 3,000 fot öfver haf-

vet belägen slätt, långs med hvars jämna yta hvarje vindpust

framdref en ström af fint snöstoft, hvilket genom den lätthet,

med hvilken det trängde in öfver allt, var lika besvärligt för

oss, som den fina ökensanden för resandena i Sahara. Genom

detta fina, af vinden ständigt framdrifna snöstoft blef öfversta

lagret af glacieren, hvilket icke'bestod af is, som på Grönland,

utan af hårdt packad, bländande hvit snö, glättadt och poleradt,

så att man tycktes framgå på ett oöfverskådligt fel- och fläck-

fritt golf af hvit marmor, eller kanske snarare

öfver en hvit sammetsmatta. Vid rastställena

gräfdes nästan alltid för kockens räkning en djup

grop i glacierens yta, hvarigenom jag blef i till-

fälle att närmare undersöka glacierisens bildning

af snö.

Såsom vidfogade träsnitt utvisar, öfvergick

snön på ett djup af 2 till 3 alnar till is, i det

att den ombildades först till ett lager af idel stora,

för kristallografens ögon praktfulla iskristaller,

derpå till en kornig ismassa och slutligen till

en hård, sammanhängande glacieris, i hvilken

man dock fortfarande kunde märka talrika blå-

sor fylda med luft; förtätad af den öfverlig-

gande isens tryck. När vid isens smältning

ishöljet blir för svagt för trycket, springa dessa

blåsor sönder med ett egendomligt knistrande

Ad EA SÖ: ljud, som man under sommaren ständigt är i

manhängande is, mne- tillfälle att höra från de i fjordarna kringdrif-

slutande blåsor med för- sek

tätadiluft. vande glacierisstyckena.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2: N:0 18. 39

Med undantag af den första dagen rådde under hela vår

vandring på inlandsisen (1:sta—15:de juni) antingen en snöyra,

som, i fall vinden var hård och motig, hindrade vår framfärd

och nödgade oss att, tätt packade i ett tunt tält af bomullsduk,

tillbringa flera dygn i fullständig overksamhet, eller ock en så svår

snödimma, att man endast kunde se några få alnar framför sig.

Då isen i början, oafsedt de förut omtalade, 1 alla fall af snö

dolda springorna, var fullkomligt jämn, så inverkade denna dimma

ej synnerligen menligt på vår framfärd, hvars riktning bestäm-

des med kompassen; men då inlandsisen längre fram begynte

att genomskäras af breda kanaler (hvilka ej böra förväxlas med

de förut omtalade klyftorna), som på de flesta ställen voro allt

för breda och djupa och begränsade af allt för branta väggar,

14. Rast i en glacierklyfta.

90 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—173.

för att kunna passeras med slädar, blef denna isdimma ytterst

besvärlig. Den hindrade oss ej allenast att välja den af kana-

ler minst afbrutna terrängen, utan åstadkom äfven en så besyn-

nerlig dager, att man omöjligen kunde med ögonen urskilja, om

man hade framför sig en djup, opasserbar ränna eller en endast

alnsdjup sänkning. Det blef derför nödvändigt att på miss-

tänkta ställen nedhissa en man för att utröna djupet. Ofta måste

han hissas upp igen, utan att hafva nått botten, men det hände

äfven, att sänkningens botten nåddes redan på några få fots

djup. ofta nog efter det vi, för ett sådant obetydligt dikes skull,

gjort en flera timmars, som man för sent insåg, alldeles onödig

omväg. En annan gång hände det i en dylik dimma, att vi af

en ismås, som slagit sig ned i vårt granskap och i dimman såg

ut som en ofantlig isbjörn, narrades att vidtaga de vanliga för-

beredelserna för en björnjagt, d. v. s. alla mans kommenderande

1 tältet eller bak slädarna, på det att björnen ej skulle, i förtid

skrämd, undgå oss. l

Nedanstående tabell lemnar en jämförelse mellan tempera-

turen på inlandsisen och på hafskusten och visar, att en icke

obetydlig temperaturskilnad egde rum.

Jämförande tabell öfver temperaturiakttagelser på inlands-

isen och i Mosselbay:

Medeltemp. i Mosselbay. Approx. medeltemp. Höjd öfver haf-

på inlandsisen. vet),

födan Il HO OC. —53",2 C. 0— 98 meter.

AE +1 ,26. —2 13. JOÖNEED)

» 3. +1,63. —4 14. LONA)

» al. +1 490. —)D 46. JSARS

» D. —L1 458. —4 029. 78—307 »

DG I —Jd 55. d308—454 =»

» T. —2 199. —T 45. 434—495 =»

» 5. —5 ,09. —T7 ,1. 4095,

DR LIL 2908: = sie 4953—488 =»

IQ) +0 ,45. —) 9. 490—407 = »

a Ra +0 ,35. —)D 4,5. 407—473 = »

Vg IL +0 ,26. —4 .6. 468—492 = »

Sr IL +9 ,83. +0,4. 471—480 =»

Bis HAL +1,72. —A4 48. 480—550 =»

NEN ar lg. 156: 0000-5531

') Beräknad genom jämförelse af barometeriakttagelser på inlandsisen och

i Mosselbay.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:o 18. 91

Under vandringen på inlandsisen hade vi flerfaldiga gånger

en högst egendomlig nederbörd, bestående af: j

1:o0. Små, runda, någon gång stjernlika snöflingor, af ett

ulligt utseende.

2:0. Samtidigt nedfallande korn af ungefär samma storlek

som snöflingorna, men bildade af en genomskinlig, oregelmäs-

sig iskärna, omgifven af ett vattenlager, som dock några ögon-

15. Af vatten omgifvet iskorn, i förstorad skala. Nederbörd på inlandsisen.

blick efter nedfallandet frös till is och inom kort öfverdrog våra

slädsegel, m. m. med en tunn och glatt isskorpa eller fäste

sig på hår och kläder som små genomskinliga isdroppar. Me-

dan en dylik nederbörd egde rum den 5:te juni, sågs samti-

digt en svagt utbildad halo och en vanlig regnbåge, och tem-

peraturen var 4 till 5” under fryspunkten. Att en nederbörd af

vattenblandad is kan ega rum vid en så låg temperatur beror

tydligen derpå, att nederbörden härrörde från ett molnlager, bil-

dadt af öfverkylda vattenångor, d. v. s. bildadt af idel små vat-

tendroppar, afkylda under fryspunkten, men dock fortfarande fly-

tande. För öfrigt torde en likartad nederbörd vara ganska allmän

äfven i sydligare trakter och t. ex. gifva upphof till den isskorpa,

som under senhösten så ofta fäster sig på alla tackel och tåg

på fartyg, och som utgör ett af vinterseglatsens svåraste obehag.

Ett likadant ursprung hade sannolikt äfven den tunna isskolla,

som, då TorELL och jag under 1861 års expedition bestego ber-

gen på Mortens ö, betäckte alla klippor och stenar derstädes

med ett så löst fäst genomskinligt isskal, att det vid minsta

rörelse nedföll.

I många hänseenden eger en ganska väsentlig olikhet rum

mellan det inlandsisfält, öfver hvilket vi nu färdades, och den

inlandsis, som under juli månad 1870 besöktes af mig på Grön-

land. Orsaken härtill torde i väsentlig mon bero derpå, att vi

på Nordostlandet vandrade öfver en art nevéregion, d. v. s. öf-

ver den del af glacieren, der ytan upptages af snölager, som

Iz NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

icke under sommaren bortsmälta, medan derimot på Grönland

redan under början af juli månad snön: på glacierens yta nästan

fullständigt bortsmält. Något spår till de glaciersjöar, vackra

och vattenrika glacierälfvar, praktfulla vattenfall och springbrun-

nar m. m., som öfver allt möta oss vid den grönländska in-

landsisen, kunde här ej förmärkas, och terrängförhållandena an-

gåfvo, att dylika bildningar äfven längre fram på sommaren

antingen alldeles icke eller endast mycket underordnadt upp-

träda. Snösmältningen försiggår tydligen i en allt för obetydlig

skala på Spetsbergen, för att dylika bildningar skulle kunna

uppstå.

Såsom man kunde vänta, voro klyftorna på Grönlands in-

landsis större än på Nordostlandets, men åtminstone vid vårt

besök vida mindre farliga, emedan de voro öppna, ej' snötäckta.

På Nordostlandet voro derimot nästan alla klyftor spårlöst dolda

af ett tunt hvalf af dels lös, dels tillhårdnad snö. Här måste

man derför hvarje ögonblick vara beredd på, att en afgrund öpp-

nade sig. för ens; fötter. Öfver, Grönlands inlandsis kunde d:r

BERGGREN och jag framgå obundna, och till och med utan att

hafva något rep med oss; vid vandringen på Nordostlandet bjöd

försigtigheten derimot att hålla alla man bundna vid slädarna,

att noga undersöka den terräng, der tältet uppslogs, att under

nätterna med instuckna käppar utstaka det område, hvilket man-

skapet hade lof att obundna och utan särskildt tillstånd beträda.

Klyftorna framlöpa i allmänhet parallelt med hvarandra, i

rak riktning; dock kröka de sig äfven under stundom, och på

sina ställen förekomma 2:ne olika spricksystemer, som korsa

hvarandra. Här är faran mångdubblad. Om man blickar ned

från en öppning i snöhvalfvet, så ser man huru klyftan nedtill

liksom upplöser sig i ett blåsvart mörker. Upptill glittra väg-

garna af otaliga löst fästa, tafvelformiga iskristaller, liknande

dem - man ser på sidorna af de isblock, som bilda iskasten.

Sjelfva ytan af snön var, såsom redan förut omnämts, alldeles

Jämn, oftast af stormarna hårdt tillpackad samt fullkomligt glät-

tad och polerad af en snöström, som äfven den svagaste vind-

fläkt förde fram långs marken. Denna ström af snö, eller rät-

tare snöblandad luft, hade dock, i fall snönederbörd ej egde rum

och i fall vinden ej var allt för våldsam, endast en höjd af

några få fot. Den slog bräckliga bryggor af snö öfver klyf-

torna, men fylde dem ej, bildade vid stora branter verkliga snö-

kaskader och utplånade inom några minuter alla grundare hål

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 93

och sänkningar. Då vi t. ex. om morgonen stego upp från vårt

tält, voro oftast alla spår dertill, att snön föregående afton blifvit

nedtrampad, försvunna och slädarna dolda i en stor drifva. Nå-

gra sådana cylindriska, 1 till 2 fot djupa, vattenfylda hålor, som

träffades öfver allt på Grönlands inlandsis, förefunnos således

här icke, åtminstone ej denna tid på året, och naturligtvis kunde

man i följd häraf ej heller förmärka, hvarken det märkliga,

till sitt ursprung gåtfulla stoft (kryokonit), som af mig iakttogs

på Grönlands inlandsis, eller de mikroskopiska alger, som d:r

BERGGREN upptäckte derstädes.

När man kommit ett stycke från kusten, mötte man på

Grönlands inlandsis grunda, skålformiga fördjupningar, hvilkas

midt upptogs af en eller flera små sjöar eller dammar utan syn-

bart utlopp, ehuru de mottogo vattnet från otaliga, långs med

fördjupningens sidor nedlöpande älfvar. Här förekommo, såsom

jag redan förut omnämt, dylika sänkningar icke, men i stället

mötte vi den 10:de juni, då vi närmat oss Kap Mohn, en ter-

räng, som var genomskuren af kanaler, hvilka för det mesta

lupo parallelt med hvarandra, på vissa ställen med ett afstånd

af endast 300 fot. Djupleken var intill 40 fot, bredden 30 till

100. Att utan omlastning forsla våra slädar uppför en brant af

några få fot var redan en omöjlighet, och terrängen hade varit

helt och hållet opasserbar, om man ej, efter att en stund hafva

gått långs med glacierkanalens sidor, alltid hade mött något

ställe, hvarest kanalen hade varit nästan helt och hållet snöfyld

och derför passerbar med slädar. Dessa passerbara ställen lågo

dock alltid i ett nyckfullt zigzag, som nödgade oss till omvägar,

mångfaldiga gånger längre än den raka vägen. Passagen var

dess utom alltid förbunden med fara och risk, emedan kanalen

på sidorna var begränsad af snötäckta, i kanalens riktning lö-

pande djupa glacierklyftor, stundom af en betydlig storlek:

Fullt säker kunde man ej heller någonsin vara, att ej den snö-

drifva, som passerades, blott var ett bräckligt snöhvalf. En gång

t. ex. nedstörtade ett dylikt hvalf öfver en kanal, stor nog att

för alltid sluka oss och våra slädar, framför våra fötter, Just 1

det ögonblick vi ämnade använda detsamma till brygga. Äfven

farliga tvärspringor förekommo, hvilka likaledes oftast voro upp-

till snötäckta, men mot sjelfva kanalens vägg mynnade med ett

mörkt, öppet gap. Ofta nog använde vi, såsom vidfogade figur

14 utvisar, för att erhålla skydd mot vinden, bottnen af en ka-

nal till. tältplats.

94 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Någon gång förekommo äfven andra,

från alla sidor af branter begränsade sänknin-

gar af större djup än glacierkanalerna, men af

föga betydlig utsträckning; dessa torde lämp-

ligast kunna benämnas med det namn, som

sjömännen gåfvo dem, »dockor» eller »gla-

cierdockor». En tvär genomskärning af gla-

eierdalarna lemnar vidstående figur.

Nordostlandets inlandsis var vid vårt be-

sök allt för snötäckt, för att jag med full sä-

kerhet skulle kunnat afgöra glacierkanalernas

uppkomstsätt. Att de ej voro några flod-

dalar var tydligt. De voro nämligen mycket

djupare än älfdalarna på Grönlands inlandsis,

der dock snösmältningen måste försiggå i

vida betydligare skala än på Spetsbergen,

och förekomma allt för tätt samlade på vissa

ställen, medan de på andra ställen saknades

fullständigt, för att de skulle kunna utgöra

afloppsbäddar för de helt säkert ganska obe-

tydliga rännilar, som bildas här under hög-

sommaren. Högst sannolikt härröra de der-

imot från förkastningar i isen, snarlika de,

hvilka iakttagas i de fasta jordlagren, och

hvilka der liksom här leda sin uppkomst

från jordlagrens eller isens växelvisa utvidg-

ning och sammandragning till följd af tem-

peraturvariationer.

a. Öppen glacierka-

d. Glacierklyftor.

Kanal dold af ett snöhvalf.

der denna är genomskuren af glacierkanaler.

(eh

b. Snöfyld kanal.

Profil af! inlandsisen i en trakt,

nal.

NV NW

SD NÖ SD

| NN» N

17. Genomskärning utvisande uppkomsten af en

glacierkanal.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 95

- AJ

Om t. ex., till följd af en ringa temperatursänkning i en fast

massa, de springor, som bilda sig, nedtill sammanlöpa, så att

de omsluta ett kilformigt stycke a, så är det naturligt, att

detta för hvarje temperatursänkning och derpå beroende sam-

mandragning af den fasta massan sjunker något litet, utan att

vid en derpå följande, på förhöjd temperatur beroende utvidg-

ning åter kunna höja sig. Friktionen vid dd' är härtill för

stor. Utvidgningen måste derför åstadkomma förskjutning på

något annat håll, kanske långt ifrån det ställe, der sänkningen

egt rum. För hvarje följande temperaturvariation måste samma

företeelser upprepas, och det är derför ej förvånande, om slutli-

gen kilen a sänkes flera tiotal fot. Om förklyftningarna dd. ej

äro alldeles regelmässiga, så qvarblifver alltid på dessa ställen

fortfarande oregelmässiga springor, som gifva upphof till klyf-

torna vid kanten af glacierkanalerna eller till de sedermera af

grus och kemiska sedimenter fylda skölbildningar, som nästan

alltid träffas på förkastningsytorna i de fasta jordlagren.

Från det ställe på inlandsisen, der vi togo af mot vester,

kunde vi, då dimman för några ögonblick lättade, tydligen se,

att inlandsisen längre söder ut varit underkastad ännu betydli-

gare rubbningar, än de som förefunnos på de ställen, der vi

gingo fram. Från vår vändpunkt mot vester, som var belägen

på en höjd af 407 meter, sänkte sig nämligen inlandsisen långsamt,

till en betydligt lägre belägen isslätt, från hvars södra sida den åter

hastigt höjde sig i branta afsatser, och med beväpnadt öga kunde

man här urskilja mäktiga, kantiga isblock, som lågo kringströdda

på isslätten, vid foten af de terrassformiga afsatserna, från hvilka

de nedstörtat. Möjligt är, att sjelfva isslättens höjd öfver hafvet

var mycket obetydlig och att vi här hade framför oss en på

Nordostlandets ostkust mynnande, af ett sammanhängande is-

fält täckt hafsarm.

Det var denna oländiga is-terräng, som nödgade oss att af-

stå från planen att från v. Otters ö gå ned till Kap Mohn och

derifrån långs kusten till Kap Torell, vidare öfver Hinloopen

och Vestspetsbergens inlandsis, förbi Chydenii berg till Mossel-

bay. I stället veko vi af åt vester mot Wahlenberg-bay. AT

ven här möttes vi dock af en ytterligt oländig, 1,500 till 2,000

fot öfver hafvet belägen terräng, som uppehöll oss ända tillrd

'15:de juni, då vi helt oförväntadt kommo ned till ostligaste de-

len af Wahlenberg-bay, hvilken sträcker sig betydligt längre

mot öster än vi förmodat.

96 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

I denna efter den berömda botanikern och glacialkännaren

benämda bugt mötte oss (d. 15:de Juni) årets första blommor,

en vacker röd Saxifraga. Den första blomman år 1861 erhölls

i Treurenberg-bay först sjelfva midsommaraftonen.

Inlandsisen afslutas icke mot bottnen af Wabhlenberg-bav

med någon tvärbrant stupa, utan med en af inga branter eller

klyftor afbruten långsam sluttning, utför hvilken färden med

våra slädar gick med en rask fart. I granskapet af den innersta

bugten framsköto på en höjd af 280 meter några låga granit-

hällar ur ismassan, och längre fram sågos vidsträckta, 45 me-

ter höga, af lera och kantigt grus bildade moräner, tillhörande

samma typ som de, hvilka jag 1858 såg vid Axels öar i Bel-

sound och 1864 i bottnen af Storfjorden. Jag anser som högst

sannolikt, att dessa moräner härstädes liksom på Axels öar blif-

vit upptryckta af glacieren och att dennas bräm på detta ställe

icke drager sig tillbaka, utan skrider framåt.

När vi ankommo till Wahlenberg-bay d. 16:de juni, Såg OS

redan talrika vakar och råkar i fjordens istäcke, i synnerhet vid”

stränderna, så att vi endast med svårighet kunde komma ned

på detsamma och åter upp på andra stranden i granskapet af

fjordens mynning, hvarest hafsisens sönderfrätta beskaffenhet åter

nödgade oss att taga vägen öfver den glacier, som upptager södra

delen af halfön mellan Murchison-bay och Wahlenberg-bay. Af-

ven här var glacieren närmast Wahlenberg-bay ytterligt sönder-

skuren af farliga remnor, men längre fram blef den fullkomligt

jämn och sprickfri samt afslutades norr ut och vester ut med

en jämn sluttning utan några tvära afsatser. Svåra yrväder uppe-

höllo oss dock äfven här, så att vi först midnatten mellan den

23:dje och 24:de juni hunno Schoalpoint. Från den högt be-

lägna iskammen, öfver hvilken vi passerade under vandringen

mellan Wahblenberg-bay och Murchison-bay, kunde vi se en skuta,

som kryssade i tämligen isfritt vatten i norra delen af Hin-

loopen. Förgäfves sökte vi dock genom aflossande af skott,

flaggning m. m. ge oss till känna, och vi gingo derför, till

vär stora ledsnad, miste om de underrättelser detta det första

bud från hemlandet eljest kunnat lemna oss.

Med en liten vid Schoalipoint vid utfärden nedlagd båt

reste PALANDER jämte 3 man i hårdt väder och svår sjö genast

öfver till Mosselbay. Jag nödgades jämte det öfriga manskapet

blifva qvar vid Schoalpoint, tills PALANDER kunde utsända en

tillräckligt stor båt att afhämta oss. Innan den hann ankomma,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 97

fick jag dock fatt på en vid Lågön för ankar liggande fångst-

skuta från Tromsö, hvilken öfverförde mig och mitt manskap

till Mosselbay, der hela expeditionen således åter var saralad

eftermiddagen den 29:de juni.

Rörande arbetena vid vinterstationen under vår frånvaro

meddelar d:r WIJKANDER följande:

»Sedan PALANDER den 3:dje maj definitivt lemnat vinter-

qvarteret Polhem, för att tillsammans med NORDENSKIÖLD, som

redan förut afgått, anträda färden mot norden, återstodo af den

i land boende delen af expeditionen så få, att några slädfärder

från deras sida ej kunde ifrågakomma, utan riktades här hela

uppmärksamheten åt de vetenskapliga observationernas: bedrif-

vande. Derimot vidtogos af v. KRUSENSTJERNA förberedelser för

en expedition till Norsköarna, att der i en varde nedlägga un

derrättelser om tillståndet i Mosselbay och äfvenledes söka er-

hålla meddelanden från Sverge eller Norge. På vägen skulle

efterses, om några af de fångstmän, som förliden höst vid Grey-

hook innestängdes, der öfvervintrat, hvilket vi kort förut fått

anledning att förmoda genom ankomsten af en hund, som igen-

kändes hafva tillhört dem. Den 20:de maj anträddes färden af

v. KRUSENSTJERNA och PARENT samt 7 man. Utom proviant för

en månad medfördes, för den händelse att öppet vatten skulle

anträffas, en båt, förfärdigad af segelduk med stomme af trä.

Följande dagen återkommo några af v. KRUSENSTIJERNAS folk med

båten för att få medarna bättre jernbeslagna, hvarpå de med

denna ofördröjligen åter uppsökte de öfriga. Öppningar i isen

hade mötts i Wijdebays mynning, hvarför vägen måste tagas

längre söder ut i höjd med Aldert Dirkses-bay. Åfven här var

isen delvis svår och hopskrufvad, hvarför detta parti tvangs att

öfvergifva det afsedda målet och återvände den 27:de maj efter

att på Greyhook hafva nedlagt en depot för att underlätta ett

nytt försök, som var afsedt att ofördröjligen företagas. Dock

skulle å den medförda segelduksbåten några förändringar vid-

tagas med stöd af den kunskap, som nu erhållits om isens be-

skaffenhet.

98 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Den 23:dje maj återvände det hufvudsakliga, af lapparne

bestående parti, som åtföljt NORDENSKIÖLD på färden norr ut för

att, så länge de af dem medförda förråden räckte, understödja

hufvudpartiet. De hade lemnat detta på Parry-ön den 15:de

och medförde i allo goda underrättelser. Vid deras afresa hade

ännu utsigterna sett lofvande ut för polarfärden, om ock kort

derefter förhållandena i grund förändrade dessa. Lapparne voro.

vid återkomsten raska och välbehållna.

Den 28:de började redan öppet vatten visa sig utanför viken,

och den 4:de juni kunde v. KRUSENSTJERNA i öppet vatten skicka

en båt mot Norsköarna. v. HoLTtEn, som förde befälet öfver

denna, påträffade vid Greyhook en skrifvelse med underrättelse

om att fångstfartyg med understöd afgått till Mosselbay och

återvände derför. |

Den 7:de juni ankom det första fartyget, hemma i Ham-

merfest, dock utan att medföra några närmare underrättelser

från Sverge. Följande dagen kommo tvänne skutor från Tromsö

— Just de, hvilka å Greyhook nedlagt nyssnämda skrifvelse —

med bref och tidningar; dess utom hade sakföraren EBELTOFT med-

skickat mjöl och smör för cirka 14 dagar för alla man. Å Grey-

hook hade de anträffat skepparen MATTILAs och hans kamrat

döda, efter hvad det tycktes, i skörbjugg. Någon underrättelse

om de fångstmän, som förra hösten begåfvo sig till Isfjorden,

kunde de ej gifva. 5

Då, enligt deras utsago och innehållet af de ankomna bref-

ven och tidningarna, intet fartyg, medförande något större pro-

viantförråd, var afsedt att till oss afoå, äfvensom provianten ej

räckte längre än några dagar in i augusti, oaktadt ”portionerna.

under hela vintern varit och fortfarande voro nedsatta med en

tredjedel, samt vidare tillståndet hos besättningarna ej medgaf

ytterligare förknappning, utan gjorde önskligt att åstadkomma

portionernas höjande, och då derjämte ännu viken låg belagd

med så tjockt istäcke att säkerhet ej förefans, att den skulle

uppgå inom den närmaste tiden, gjordes försök att förmå ett af

de fartyg, som lågo i dessa trakter för fångst, att återvända till

Tromsö för förråds intagande och hitförande. Innan denna

plan hann att fullbordas till följd af de svårigheter, som å

fångstmännens sida gjordes att aflägsna sig från dessa trakter,

der, om lyckan är gynsam, full last för skutan snart är intagen,

ankom hit den 11:te juni en engelsman, herr LEIGH SMITH, som

nu på sin tredje expedition till de arktiska farvattnen uppkom

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 99

med så väl en större ångbåt som ett segelfartyg, det senare

medförande kol och förråd för det förra. Redan före hösten

sammanträffade han vid Norsköarna med oss och yttrade då det

lifligaste intresse för öfvervintringen. Nu erbjöd han expedi-

tionen med stor frikostighet så väl riklig mängd förfrisknings-

medel af lime-juice, tobak och rom, som ock förråd af potatis

och preserver för något mer än tvänne veckor för alla man, hvilken

gåfva expeditionen med tacksamhet mottog, då en viss osäker-

het alltid är häftad vid framkomsten af det fartyg, som möjli-

gen kunde erhållas att från Tromsö skaffa proviant och å andra

sidan med denna förstärkning all sannolikhet förefans, att far-

tygen skulle kunna afvakta isens uppbrott och hinna uppnå

hamn, der nya förråd kunde intagas, innan de gamla voro ut-

tömda.

Det istäcke, som ännu låg öfver viken och tvang de an-

kommande fartygen att lägga sig på ganska långt afstånd från

vinterqvarteret, minskades i utsträckning för hvar dag. Tid-

vattnet och vågsvallet lösbröto och bortförde det ena stycket ef-

ter det andra, och snart var afståndet till det öppna vattnet så

litet, att det ansågs lämpligt att medels sågning söka påskynda

de innestängda fartygens frigörande. Den 24:de juni ankom

PALANDER från färden norr ut, efter att med-ett par man i den

minsta af isbåtarna hafva passerat Hinloopen strait i ett ganska

svårt väder. Båt skickades genast efter NORDENSKIÖLD, som med

återstoden af partiet qvarstannat på Schoalpoint. Storm hin-

drade dock båten att genast passera nyssnämda sund, och före

dess framkomst hade NORDENSKIÖLD gått om bord å ett fångst-

fartyg, med hvilket han den 29:de ankom till vinterqvarteret,

samma dag som rännan blifvit färdigsågad för fartygens utlö-

pande ur hamnen och dessa började hala ut.

Första hälften af maj var ännu kall, men så småningom

inträdde en varmare väderlek. Djur- och växtverlden hade bör-

jat att vakna till nytt lif. De zoologiska och botaniska under-

sökningarna fingo derför en större utsträckning. De regelbundna

draggningarna under isen, äfvensom de meteorologiska och mag-

netiska iakttagelserna, fortgingo utan afbrott. Till följd af det

större utrymme, som förefans 1 boningshuset under maj och

juni, kunde under denna tid ett af rummen användas till an-

ställande af pendelobservationer. Någon annan härför lämplig

lokal fans ej, och genom golfvets uppbrytande i detta bereddes

tillfälle till uppförande af fasta postamenter.

100 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Under maj månad tillkommo några fall af skörbjugg, och i

allmänhet kunde sägas att en viss nedsättning i krafterna egde

rum, till följd af den långa vintern och de nedsatta rationerna.

Under juni inträdde dock häri vändning, och slående var den

verkan, som utöfvades på sinnena af de med det öppna vattnet

ankommande underrättelserna från hemlandet.»

Vid slädexpeditionens afgång hade jag hoppats, att det

öppna vattenfält, som redan då visade sig, snart skulle sprida

sig till våra fartygs ankarplats, så att Gladan och Onkel Adam

redan i maj månad skulle kunna anträda återresan till Norge.

Detta hade dock ej inträffat. Det öppna vattenfältet hade en-

dast småningom vidgat sig till en smal ränna vid Spetsbergens

nordkust, och närmandet till sjelfva hamnen hade skett ytterst

långsamt. Jag fann derför vid min återkomst den 29:de juni

en stor del af Mosselbay ännu isbelagd och alla tre fartygen

qvar vid vinterstationen. De voro dock just på väg att löpa ut

genom en ränna som blifvit sågad igenom det isband, som

skilde dem från öppet vatten.

Dessa ogynsamma isförhållanden nödgade mig att uppgifva

planen att med fartyg uppsöka någon långt mot norden belä-

gen gynsam utgångspunkt för en ny slädfärd norr ut, och jag

beslöt i stället att använda den återstående delen af sommaren

dels till :djupdraggningar långs Spetsbergens nordkust, dels till

geologiska forskningar i Isfjorden och Belsound.

Samma dag, som jag återkom till Mosselbay, lemnade Gla-

dan och Onkel Adam sin vinterhamn och återvände hem. Åf-

ven Polhem iyfte ett par dagar derpå (d. 1:sta juli) ankar, för

att under den tid, som behöfdes för inpackning af instrumenter

m. m., med en del af manskapet företaga en draggnings- och is-

rekognosceringsfärd. Till en början ångade vi till Greyhook,

för att begrafva de 2:ne män, som derstädes blifvit offer för

den långa polarnattens mörker och köld. De nedlades d. 2:dra

Juli i en enkel graf i granskapet af det af åror, segel m. m.

förfärdigade tält, som utgjort deras sista bostad. Derpå ångade

vi under ständig lodning och draggning norr ut, men mötte

redan vid höjden af Taffelön ogenomträngliga ismassor. Vi

återvände derför först till Mof.n och sedan till Treurenberg-bay,

hvarest vi sammanträffade med B. LEIGHT SmIHts 2:ne fartyg

Diana och Samson. Härifrån ångade vi in i Strädet för att

dragga bland dess på marint djurlif utomordentligt rika diabas-

klippor. Bland annat anstäldes här nedanstående lodning utan-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 101

för en vid Duympoint i hafvet mynnande glacier med 30 meter

högt, tvärbrant bräm: |

Afstånd från glacier-brämet, Hafvets djup.

20 meter. 13 meter.

0 Il

SOME SAND

EO HATE

AQ OBLED

ILO FILED

200415) 99 »

230 10» OSEED

2006 -» INO

Härifrån begåfvo vi oss åter till Mosselbay, hvarifrån vi,

sedan ytterligare kol blifvit intaget, d. 9:de juli ångade söder

ut genom Forelandssundet till Isfjorden. Efter att ännu under

sjelfva högsommaren hafva för några timmar varit vid Norsk-

öarna uppehållna af snöbyar, ankommo vi den 12:te till vår be-

stämmelseort.

Ankaret fäldes på vestra sidan af Greenharbour vid utloppet

af en tämligen vattenrik älf. Här var stranden ännu strax in-

nanför hamnen upptagen af en ganska hög, mot hafvet tvärbrant

snöfot, öfver hvilken åtskilliga genom snöns smältning upp-

komna rännilar med kristallklart vatten silade sig fram. Pa-

LANDER begagnade tillfället att låta fylla Polhems vattencister-

ner. Vetenskapsmännen använde dröjsmålet med utflykter åt

alla håll. Under vattenfyllningen förmärktes en mängd tämligen

stora laxar, hvilka, på ställen der klart färskvatten från snö-

drifvorna silade sig ut i hafvet, trängde sig så långt upp mot

land, att en betydlig del af ryggen syntes öfver vattenytan.

Beklagligen hade vi denna gång icke några fiskredskap med

oss, och någon ordentlig fångst kunde således icke anställas.

Dock var PARENT nog lycklig att kunna döda ett par vackra

fiskar med kulan från ett remingtongevär. Köttet var blekt

och. efter hvad jag tyckte, ej jämngodt med den skandinaviska

fjäll-laxens.

Laxen på Spetsbergen förekommer ganska rikligt, i Ssyn-

nerhet i de fjordar, der större älfvar om sommaren falla ut i

hafvet. Under 1868 års expedition fångade sålunda MALMGREN

åtskilliga vackra exemplar med not i Adventbay, och 1872 och

1873 fångade fångstmän i Isfjorden flera tunnor. Laxen söker

sig äfven här, då tillfälle dertill erbjuder sig, upp i sött vatten.

102 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

I en af de många insjöar, som träffas i granskapet af Aldert

Dirkses-bay på östra sidan af Wijdebay vid 79” 40' n. l., träffa-

des under 1861 års expedition flera laxar, som expeditionens

zoologer dock förgäfves sökte fånga !), och under somrarna

1872—1873 sade sig hvitfiskfångarena vid Kap Staratschin hafva

gjort den bästa fångsten i en sötvattenssjö, strax ofvan om de-

ras tältplats.

Kap Staratschin är, såsom bekant, en af de i geologiskt

hänseende intressantaste punkter i norden. För att kunna draga

så stor nytta som möjligt af vår återstående arbetstid, qvarblef

jag jämte 2:ne lappar, tält, båt m. m. vid Kap Staratschin, me-

dan Polhem gick norr ut för draggningar och för att än en gång

pröfva sin lycka bland den egentliga polarbassimens isfält. Jag

insamlade till en början en ny svit af växtförsteningar från krit-

lagren vid Fästningen och sökte åter de närbelägna taxodimu-

lagren, hvilka lemnat 1868 års expedition en så rik skörd. När-

mast jordytan voro dessa dock nu så söndergrusade, att några

nya samlingar icke kunde göras, med mindre betydliga jord-

rymningsarbeten anstäldes, hvartill för tillfället nödig tid och

nödiga hjelpmedel saknades. Några egentliga båtfärder kunde ej

heller anställas med de 2:ne man och den lilla båt, som stod till

mitt förfogande. Jag begagnade derför med begärlighet ett till-

fälle, som erbjöd sig, att följa med några hvitfiskfångare, som den

14:de begåfvo sig i båt till Belsound. Färden gynnades af här-

ligt väder och svag, men gynsam vind. Ungefär midt på vä-

gen rastade vi vid några små ejderholmar, hvilka under namn

af Lissettes Islands redan finnas utsatta på PURCHAS karta. Sedan

fångstmännen här insamlat dun och de ägg, som ännu icke

voro förlegade, lade vi för en stund till vid den midt imot hol-

men liggande fastlandskusten, som här bildar ett vidsträckt låg-

land, fullt med otaliga, små, grunda sötvattensjöar, hvilka just

under den nu pågående ruggningstiden tycktes vara ett favorit-

tillhåll för stora skaror af fångstmännens »rapphöns», Anser ber-

nicla. Massor af stora trästammar med rötter, af drifvedsbitar,

gamla föten för fisknät m. m. lågo spridda långs med stranden,

jämte en mängd hvalben. Hafvet utanför är mycket grundt och

fullt med undervattensgrund, så att till och med en båt har

svårt att leta sig fram. :

Följande förmiddag kommo vi till Belsound, som för till-

fället var höljdt i en så tjock dimma, att man endast på några

3 Svenska Exped. till Spetsbergen år 1861, p. 318.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 103

få stegs afstånd kunde urskilja några landkonturer. Under det

vi i denna dimma sökte följa långs med fjordens norra strand

till Kolfjället, träffade vi några klippor, hvilkas läge jag dock

till följd af vår zigzagrodd i dimman icke närmare kunde be-

stämma, bildade af en grof sandsten, full med stycken af stora

stammar och illa bibehållna bladaftryck och tillhörande samma

formation (undre bergkalk-), som växtförsteningarna från Beeren-

Eiland. Sandstenen var dock så hård, att jag med de medel,

som för tillfället stodo till mitt förfogande, endast kunde få loss

ett enda stycke, innehållande en mindre stam af en Knorria.

Fyndstället förtjenar att framdeles närmare undersökas. Att

växtförsteningar tillhörande ett mycket gammalt geologiskt tid-

skifte skulle förekomma i Belsound, angafs redan af M. ROBERT,

som dock tydligen äfven hänförde åtskilliga mycket unga lager

till stenkolsformationen. Med anledning häraf har jag sedermera

yttrat tvifvel mot RoBERrTS uppgift, i det att jag trodde, att en

förväxling skulle egt rum med de miocena kolförande lager,

hvilka träffas på så många ställen af Spetsbergen, bland annat

vid fregatten Recherches forna ankarplats i Belsound. Det vi-

sade sig dock nu, att tviflet på riktigheten af ROBERTS uppgifter

var oberättigadt.

Först sent på natten mot den 15:de kommo vi, efter en

farlig rodd, alldeles utmed det söndersplittrade brämet af Fri-

thiofs glacier, fram till Kolfjället, hvarest vi på det gästvänli-

gaste mottogos af en der förankrad fångstman.

Fångsten detta år hade varit dålig, hvarimot talrika på

«stranden uppradade hvitfiskkroppar visade, att stället föregående

år lemnat fångstmännen ett rikt utbyte. Hvitfiskkropparna från

fjoråret voro omgifna af förtorkadt, ej förruttnadt kött, och så

luktlösa, att hundratal af dem utan olägenhet kunde i en ång-

båt transporteras till Norge, för att användas vid en fabrik för

konstgjorda gödningsämnen. De betalades med 2 ort stycket

(där 607 öre).

Detta år förekommo praktejdrar ganska rikligt i Belsound.

De kläckte jämte den vanliga ejdern på Axels öar. Praktejderns

talrikhet härstädes tyckes dock vara ganska olika under olika år.

SUNDEVALL såg således härstädes rikligt nog af denna fogel som-

maren 1838, hvarimot ej ett enda exemplar syntes till som-

rarna 1858 och 1864, då äfvenledes svenska expeditioner besökte

denna fjord.

104 NORDENSKIOLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

1864 fann MALMGREN en mängd uppkastade bollar innehål--

lande sillben, rundt om benen af stor-måsar eller borgmästare,

som häckade på sidosluttningarna af Mitterhooken, och han

drog deraf den slutsatsen, att betydliga sillstim stundom träffas

i dessa farvatten. Vi erhöllo nu bekräftelse härpå. 1872 hade

en skeppare från Tromsö i Belsound fångat en massa torsk på

30 till 40 famnars vatten. Sill fans ofta i magen på de fån-

gade torskarna. Samma sommar hade en hval förföljt ett sill-

stim i Belsounds mynning, och enligt min sagesmans, en fångst-:

mans utsago var »Silden saa tyk, at den veltede af Ryggen paa.

Hvalen, da den kom op».

Van Miensbay är, såsom en blick på kartan utvisar, skild ,

från hufvudfjorden genom en betydligare ö och ett par smärre

holmar. De fartyg, som löpa in i fjorden, hafva någon gång

passerat det södra inloppet, mellan Mitterhooklandet och skären.

Farvattnet är dock här mycket orent, och fångstmännen välja

derför vanligen det jämförelsevis klippfria norra sundet, mellan

holmen i sundets midt och fastlandet. Sedan den närbelägna

hamnen blifvit fyld af Frithiofs glacier, bruka fångstmännen

ankra vid Kolfjället.

Efter att den 16:de hafva förgäfves sökt att få rätt på de

lager med miocena växtförsteningar, som jag 1858 träffade vid

Kolfjället, rodde jag åter den 17:de mot Belsounds mynning,

för att med mina fångstmän återvända till Isfjorden. Strax på

andra sidan Axels öar mötte jag en annan båt med en tysk geo-

log om bord, herr v. DrRAscHE, hvilken inbjöd mig att med

hans fartyg återvända till Isfjorden. Jag begagnade detta an-,

bud så mycket hellre, som en färd i öppen båt långs med Spets-

bergens öppna, ytterligt orena vestkust lätteligen kan blifva

mycket fördröjd genom vestlig vind och sjögång. Efter några

ytterligare utflykter i granskapet med d:r v. DRAScHE följde

jag sålunda med hans fartyg till Isfjorden, dit jag åter ankom

den 18:de juli.

Tvänne dagar derefter, den 20:de på eftermiddagen, syntes

vid fjordmynningen en ångare, hvilken, då den kom närmare,

visade sig vara Polhem. Jag gick med mina lappar genast om

bord och ångade vidare till Skansbay, hvarest ankaret fäldes d.

21:sta på eftermiddagen.

Rörande Polhems färder under denna tid meddelar d:r

KJIELLMAN följande:

x& .

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 105

»Vid middagstiden den 13:de juli lemnade vi Kap Starat-

schin och styrde åter mot norr. Denna gång togs vägen vester

om Charles Foreland. Vi draggade hvarannan timme. Långs

hela vestra kusten norr om Isfjorden visade sig bottnen, på det

afstånd från land, på hvilket vi befunno oss, vara af mycket

enformig beskaffenhet — sten ach grusbotten — och djupet

obetydligt, växlande mellan 75 och 200 famnar. Djurlifvet före-

tedde också en anmärkningsvärd fattigdom och enformighet.,

Bryozoer voro de enda djur, som förekommo i någon större

ymnighet, och dessa jämte några arter Ophiurider samt ett

slags maskar med platta, af små hoplimmade stenskärfvor bil-

dade »hus» karakteriserade djurlifvet i denna del af Ishafvet.

Midnatten den 14:de juli voro vi på höjden af Norsköarna.

Vi funno nu, att den is, hvilken vi, då vi för ett par dagar

sedan här foro förbi, sett ligga långt mot norr, under vår från-

varo dragit sig söder ut. Endast några få mil norr om nämda

öar vidtog en tätt packad, oöfverskådlig ismassa.

Att skynda till Mosselbay och derifrån åter till vestkusten

blef i följd häraf vår angelägnaste uppgift. En uppkommen

tät dimma nödgade oss imellertid att lägga bi utanför Norsk-

öarna. Först på e. m. den 15:de lyckades vi inkomma i det

sund, som åtskiljer dessa. Här ankrade vi och dröjde hela nat-

ten under fåfäng väntan, att luften skulle klarna. Dimman syn-

tes tilltaga, i stället för att aftaga, i täthet. Strax efter midnatt

ankommo till oss tvänne »friskyttar», hvilka hade sin hufvud-

station vid Welcomepoint, derifrån de begifvit sig hit för att

hämta ett antal tomma tunnor, som de hade upplagda på den

ena af Norsköarna. Af dessa fångstmän erhöllo vi den upplys-

ningen, att isen, som det heter, satt ned från norr och låg i ett

bredt band under Greyhook, men dock ännu var så spridd, att

ett ångfartyg utan större svårighet borde kunna tränga sig fram.

Friskyttarne erhöllo, till deras stora belåtenhet, af PALANDER löfte,

att de sjelfva jämte deras båt och tomfat skulle få medfölja Pol-

hem till Welcomepoint.

Kl. 9 f. m. den 16:de lemnade vi, oaktadt dimman ännu

fortfor, Norsköarna och styrde öster ut. Redan utanför Rödebay

kommo vi in i isen. Här var den ännu gles och af ringa stor-

lek. Åt Greyhook till blef den tätare och af betydligare dimen-

sioner, snarlik den vi för någon tid sedan sett i närheten af

Sjuöarna. Mången gång tycktes vår väg spärrad åt alla håll,

men alltid upptäcktes vid närmare efterseende någon liten öpp-

106 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

ning, som var nog stor att rymma vårtelilla fartyg. Styrdt af

PALANDERS skickliga hand, smög sig Polhem under tusen svän-

gar och krökar fram mellan de väldiga isblocken och isfälten,

utan, att en enda gång få en allvarsammare stöt. Öster om

Greyhook träffade vi åter öppet vatten, men nödgades här ännu

en gång göra ett långt uppehåll. För att kunna inlöpa i Mos-

selbay, måste vi hafva sigte på land, och detta doldes fortfa-

rande af den envisa dimman.

Först strax efter midnatt den 17:de kunde vi efter många

irrfärder fälla ankaret i nämda vik. Vid Polhem stod allt väl

till. Oaktadt manskapet varit i oafbruten verksamhet sedan vi

lemnade Norsköarna, måste de genast börja inlasta hvad som

ännu fans qvar i land. Besättningen på en i viken liggande

fångstskuta bisprang oss. Efter 24 timmars förlopp hade vi

alla våra tillhörigheter om bord. Huset stängdes, och öfver in-

gångsdörren spikades ett bräde med följande inskrift: »Detta

hus tillhör svenska polarexpeditionen; olofligt inbrott kommer

att lagligen åtalas. NORDENSKIÖLD.»

De tvänne båtar, engelska båten och norska snipan, hvilka

vi ej kunde medtaga, uppdrogos högt på stranden. Sedan detta

skett, begåfvo sig alla om bord, hvarefter båtarna hissades och

ankaret lättades. Kl. half 1 på morgonen den 18:de sattes ma-

skinen i gång. Alla — maskinisterna och eldarne undantagna —

voro vi församlade på Polhems öfra däck och sade farväl åt dessa

stränder, skär och fjäll, som under vår långa vistelse vid Mosselbay

hunnit inpräglas i vårt minne, och åt vår lilla, trefliga stuga, der

vi upplefvat så många oförgätliga tilldragelser, så väl glada som

dystra, der så många förhoppningar hos oss födts för att inom

kort omintetgöras och der vi alla efter bästa förmåga sökt verka

för expeditionens stora mål. Vid Greyhook var det endast med

knapp nöd som vi kommo fram. Vester om denna udde var

isen gles och lade inga hinder i vägen för vårt framträngande.

På aftonen samma dag fälde vi ankar i Smeerenberg-bay, der

vi qvarstannade till den 19:de på e. m., hvilade oss, draggade,

fotograferade och anstälde hvarjehanda observationer. Kl. 2

fortsatte vi färden söder ut, gjorde ett kort besök i Kobbebay,

för att lemna och se efter bref på »postkontoret», och ankommo

den 20:de på aftonen till Kap Staratschin. Sedan vi här af-

hämtat NORDENSKIÖLD och hans följeslagare, styrde vi in i Green-

harbour och ankrade här på vår gamla, förträffliga ankarplats.»

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ISS SEO LE LOV

Skansbay bildar en liten bugt, som vid mynningen af

Klaas Billen-bay skjuter in på östra sidan af Kap Thordsen. Ett

vackert, af horisontela bergkalklager bildadt, skanslikt berg ( Skans-

berget), på bugtens norra sida, har gifvit anledning till dess

namn. Inåt öfvergår Skansviken småningom, nästan utan någon

egentlig gräns, till ett vidsträckt lågland, som till stor del vid

högvatten är under vatten, och som längre upp afslutas mot ett par

numera obetydliga glacierer, hvilka fordom urgräft fjorden. Södra

kusten bildas äfven af höga, men ej synnerligen branta berg,

utför hvilka just i granskapet af den lämpligaste ankarplatsen

en vissa tider mycket vattenrik snöbäck nedstörtar, hvilken ur

de rådande gipsbergen urhålkat en mindre bassin, så regelmäs-

sig, att man skulle tro den vara gjord af menniskohand. Den

rådande bergarten utgöres af gråa gipslager tillhörande berg-

kalkformationen, på detta ställe tämligen fattiga på försteningar,

men rikligt insprängda med bollar af en bländande hvit ala-

baster, som af fångstmännen användes till piphufvud m. m.

Sedan den 22:dra juli blifvit använd till utflykter i omgif-

ningarna af Skansbay, reste jag tillsammans med WIJKANDER och

fyra man först till kolonien vid Kap Thordsen och sedermera

till Kap Boheman.

Kap Boheman utgör den ostligaste och största af de tre

låga uddar, som utskjuta från Isfjordens norra strand. Jag be-

sökte udden första gången 1864 och fann då, vid några, på sö-

dra sidan af udden liggande holmar, kolband och en grof sand-

sten med otydliga växtlemningar, till yttre utseendet fullkomligt

lik en miocen sandsten från Kolfjället i Belsound. Med anled-

ning häraf betecknade jag på min geologiska karta öfver Spets-

bergen denna och de tvänne närmare Safehaven belägna, af samma,

lager bildade uddarna såsom miocena. Jag erfor nu, att fångst-

männen börjat att på Kap Boheman bryta stenkol, hvarför jag

ville besöka stället, för att möjligen göra en rikare växtskörd

än förra gången. Detta lyckades äfven, och till min förvåning

fann jag, att de bestämbara växtaftryck, som nu erhöllos, till

stor del utgjordes af ormbunkar och cycadeer. Således måste

lagren vara vida äldre än jag förut förmodat och tillhöra en

geologisk horisont (såsom professor HEERsS undersökningar seder-

mera visat, juran) från hvilken några växtförsteningar förut icke

erhållits på Spetsbergen.

Sjelfva Kap Boheman bildar en mot hafvet tvärt stupande,

nästan jämn, på sensommaren snö- och isfri platå af några få

108 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

meters höjd. Vid uddens bas uppstiger mellan de glacierer, som

upptaga Isfjordens norra strand, en mängd höga bergstoppar.

Medan jag var sysselsatt med de intressanta försteningar, som

träffades i granskapet af vårt landningsställe, gjorde WIiJKANDER

en utflykt till dessa berg, hvilka befunnos bestå af starkt upp-

resta lager af sandsten och skiffer med kolband, beklagligen utan

försteningar. Tydligen intaga dessa högfjällslager en horisont.

imellan juralagren vid Kap Boheman och bergkalklagren vid

Safehaven, och det är i så fall högst sannolikt, att de tillhöra

samma tidskifte (öfre stenkolsformationen) som lagren vid Ro-

berts dal i Belsound. Om stället närmare undersökes, är det

derför sannolikt, att man här skall kunna finna vigtiga bidrag

till kännedomen äfven om denna formations uppträdande i polar--

trakterna.

Den 25:te på eftermiddagen reste vi vidare tvärs öfver Is-

tjorden till kuststräckan mellan Advent- och Kolbay för att un-

dersöka de kollager, som BLOMSTRAND träffat vid denna del af

Isfjorden. Det vigtigaste kollagret kunde ej återfinnas, kanske till

följd af bergras, och vid ett annat kolband, som på en obetydlig höjd

öfver hafyet sträcker sig utmed foten af de höga, tvärbranta

fogelfjällen mellan Kol- och Adventbay, kunde några bestäm-

bara växtfragmenter icke upptäckas, oaktadt ifrigt letande. Att

lösbryta stenar vid foten af dessa tvärbranta fjäll, från hvilka

stenblock ofta nedrasa, i synnerhet sedan sommarvärmen bort-

smält islimningen i bergens springor, är för öfrigt förenadt med

den ögonskenligaste fara att blifva krossad af något uppifrån

nedramlande fjällstycke. Det negativa resultatet af vårt letande

hade derför det goda med sig att befria oss från ett längre

uppehåll i denna farliga trakt. Vi reste vidare först till Kol-

bay, hvarest vi för några timmar lade till på bugtens östra

strand, dels för att se till om ej de härvarande tertiära lagren

kunde innehålla några växtlemningar eller andra anmärknings-

värda bildningar, dels för att närmare undersöka dvärgbjör-

kens förekomst på detta ställe. Växtförsteningar erhöllo vi

ej, men derimot funno vi ej synnerligen långt från det ställe,

der vi lagt till med båten, på en af vatten från fjället genom-

silad terräng, en fläck fullkomligt täckt med blombärande skott

ar dväxgbjörken (Betula nana, L. var. B. relicta TH. FRIES).

Medan dvärgbjörken i Skandinavien bildar höga buskar, kryper

den här med långa refvor långs med marken, öfver hvilken den

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18., 109

endast höjer sig ett par tum. Den är tydligen en förkrympt

lemning från forna, i klimatiskt hänseende mera lyckliga tider.

Efter en stunds rast vid Kolbay rodde vi vidare till den:

udde (Kap Heer), som på östra sidan begränsar Greenharbour

och som benämts efter den berömde vetenskapsman, professor

Herr i Zirich, som på ett så mästerligt sätt utredt den högsta

nordens forna flora. Här hade ett sällskap af hvitfiskfångare

slagit sig ned. Dessa berättade oss, att ett mäktigt kollager,

som hittills undgått vår uppmärksamhet, låg blottadt vid den

branta strandafsatsen, strax vid inloppet till Greenharbour. Stäl-

let besöktes genast, och jag hade det nöjet att finna ej allenast

ett ganska mäktigt och lätt tillgängligt kollager, utan äfven en

mängd miocena växtlemningar i den omgifvande skiftern.

Den 28:de juli afreste vi från Kap Heer och rodde till

Kap Staratschin, hvarest jag stämt möte med Polhem, som äf-

ven träffades på utsatt tid och ställe. Min afsigt var att genast

resa till Belsound, men en hård S.V. vind nödgade oss att söka

hamn i Greenharbour. Några förlista fångstmän togos här

om "bord.

6 Den 30:de hade vädret något lugnat sig, så att vi kunde

ånga till Recherche-bay i Belsound, dit vi ankommo på efter-

middagen samma dag. Strax efter det ankaret fallit, lät jag be-

manna en af båtarna och rodde, försedd med tält och proviant

för ett par dagar, till det ställe, der jag 1858 funnit en sandsten

med kolbitar, i hvilka små korn af retinit funnos insprängda.

Tiden hade då ej medgifvit en närmare undersökning af stället,

men då allt kol, som vi dittills funnit på Spetsbergen, var mio-

cent, antog jag, att dessa lager, som tydligen bildats senare än

de i dem inneslutna rundade kolbitarna, skulle vara post-mio-

cena. Jag hoppades nu på detta ställe få nyckeln till förkla-

ringen af den märkliga klimatförändring som polartrakterna un-

dergått sedan den tertiära tiden. Denna förhoppning uppfyldes

visserligen icke, men jag fann i stället härstädes, just i gran-

skapet af ankarplatsen för flera föregående vetenskapliga expe-

ditioner, det kanske rikaste fyndstället för miocena växter 1 hela

polarbassinen. Då jag längre fram kommer att i ett samman-

hang lemna en framställning af Isfjordens och Belsounds geo-

logi, vill jag här blott nämna, att klipporna vid Kap Lyell, så

har jag benämt detta märkliga fyndställe, på en sträcka af öf-

ver hundra meter bildar ett enda kolossalt herbarium, i hvilket

hvarje blad talar derom, att den glacialperiod, som nu råder i

110 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

den högsta norden, endast tillhör det senaste geologiska tidskiftet,

och att man, för att få ett motstycke till den härliga vegetation,

som fordom rådde i dessa trakter, måste gå till länder långt sö-

der ut. Lagren vid Kap Lyell tiöllaklägide på åtskilliga srällöe

af några smala obetydliga kolband, och sandstenen är ofta så

fullsatt med rundade retinitförande kolbitar, att ett verkligt kol-

konglomerat uppstår. Några brytvärda kollager förekomma der-

imot icke härstädes. Derimot underrättade hvitfiskfångarena mig,

att de hämta sitt kolförråd från en bäckbrant, belägen ett stycke

in imot Recherche-bay. Åfven detta ställe besöktes.

En liten från glacieren kommande bäck genomskär här

strandvallen och blottar åtskilliga lager af lera, lerskiffer och lös

sandsten, med obetydliga kolband. Dess utom träffar man linser

af jernlersten inbäddade i leran. Dessa linser likna linserna med

jernlersten från Atanekerdluk och äro liksom dessa rika på växt-

aftryck. Växtaftryck träffas äfven ymnigt i de omgifvande

lagren.

För insamlande af de på dessa ställen förekommande rika

geologiska skatter, slog jag upp mitt tält på stranden och dröjde

här till den 1:sta augusti. Efter att hafva omsorgsfullt inpackat

de insamlade försteningarna i tunnor, inköpta af hvitfiskfångarena,

och försändt dem med hvitfiskfångare till fartyget, som låg för

ankar i det inre af Recherche-bay, rodde jag tvärs öfver fjorden till

östra sidan af den praktfulla glacier, som på inre sidan af Re-

cherche-bay skjuter ut i hafvet. En för Spetsbergen betydlig

älf, så stor att vi kunde ro i dess mynning, faller här ut i haf-

vet. Dess ena sida är bildad af sjelfva glacieren, här ofantligt

taggig och ojämn, dess andra af vertikala sandstens- och skiffer-

lager, hvilka flerestädes stupa mot älfven med en 10 till 20 fot

hög tvärbrant. Skiffern är så svart, att den af fångstmännen

ansågs för stenkol, och innehåller försteningar, om ock ganska

sparsamt. Dessa tillhöra en för Spetsbergen alldeles ny geolo-

gisk horisont, nämligen den verkliga stenkolsperioden. Stället

lemnar oss derför upplysningar om klimatet och landfördelnin-

gen under detta märkliga tidskifte, från hvilket förut icke några

försteningar erhållits på Spetsbergen.

Ett annat särdeles märkligt förhållande, som jag var i till-

fälle att på detta ställe iakttaga, må ännu med några ord om-

nämnas. Då jag för att få rätt på något lager af växtförstenin-

gar, rikare än det vid älfvens mynning, följde utmed de vid

älfstranden blottade klipporna, påträffade jag, ungefär en engelsk

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 111

mil från utloppet, på en bergshäll invid sjelfva älfstranden, lem-

ningar efter åtskilliga byggnader, förmodligen trankokerier, be-

stående af flera isolerade, tämligen stora, runda eller ovala grund-

murar af gråsten, till byggnadssätt alldeles olika grundmurarna

till s. k. rysstugor, som träffas på otaliga ställen af Spetsber-

gens kuster. Åfven tegelbitar och stycken af hvalben lågo kring-

spridda på stället. Det är väl fullkomligt afgjordt, att hvalfån-

garena ej anlagt sitt etablissement så, att de nödgats släpa dessa

ingalunda lätta fångstprodukter en hel engelsk mil fram och

tillbaka. Hafvet har således, vid den tid:då trankokning egde

rum, på detta ställe gått tätt intill etablissementet, och en af

hvalfångarena begagnad hamn är således äfven här uppfyld afen

mäktig, ytterst söndersplittrad och farlig glacier.

Beklagligen kunde vi ej uppehålla oss tillräckligt länge i

Recherche-bay, för att fullständigt å nyo kartlägga denna fjord

och dess omgifningar. Ett dylikt arbete hade varit af stort in-

tresse, i synnerhet i afseende å en jämförelse med glacierernas

nuvarande utsträckning och den utsträckning de hade då fjor-

den 1838 omsorgsfullt kartlades af den franska expeditionen med

LA RECHERCHE. Några mätningar af PARENT, för hvilka jag

dock icke nu kan i detalj redogöra, tycktes visa, att äfven un-

der den korta tid, som förflutit sedan fransmännens besök, här-

varande glacierers utsträckning undergått en ganska betydlig

förändring.

Den 1:sta augusti om aftonen kom jag åter om bord på

Polhem, hvars officerare och vetenskapsmän under tiden syssel-

satt sig med utflykter åt olika håll, draggning, botanisering,

magnetiska konstantbestämningar o. s. v. Kort derpå lyftades

ankar, för att återsegla till Tromsö, dit vi ankommo den 6:te

augusti förmiddagen.

112 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Tillägg.

Det var ursprungligen min afsigt att till förut anförda

berättelse öfver expeditionens gång foga en redogörelse för de

vetenskapliga resultat, som genom expeditionen vunnits. Då

en betydlig del af det insamlade materialet ännu är obe-

arbetadt, har detta dock icke varit möjligt, och jag nödgas

derför i stället här inskränka mig till att meddela vidfogade

karta och literaturförteckning. :

Kartan grundar sig på en mängd, hufvudsakligast under

de svenska expeditionerna gjorda ortbestämningar, hvilka blif-

vit jämte äldre iakttagelser sammanstälda af d:r WIJKANDER.

Nedanstående tabell är lånad ur en af honom till Akademiens

handlingar inlemnad afhandling.

I. Nordostlandet och Hinloopen strait.

Nordl. lat. Ostl. long. fr. Gr. 1) Obs. 2)

Phipps ö, östra udden ------ 80421 gt 1:24 5'=21" 1 T5NGIRNSR

D:o SYydligAre-—sooce 80, 40.11, 1:23 20:10 20 b2la ND.

Martens (Oo: so, Mare osree 80-39-18 — 11-20 2 RBS »

Parrys ö, sydöstra vikens

HOTA SÖKA OLo ot stek d SSR seck lt (80 38 5) 1 22 38 20 39 30 LAR:

1) I afseende på orsaken till de förändringar, som vidtagits i longituduppgifterna, får jag hän-

visa till d:r WIJKANDERS afhandling. Här vill jag blott nämna, att våra longituder efter d:r

WIJKANDERS beräkning hänföra sig för det mesta till en vid Mosselbay under vinterns lopp

utförd mycket noggrann absolut longitudbestämning. De longitudbestämningar, som utförts

af LA RECHERCHE medels från Frankrike transporterade kronometrar, äro tydligen fel-

aktiga på flera längdgrader. Jämte åtskilliga andra longitudbestämningar, som af en eller

annan anledning ej kunnat användas vid nppgörandet 'af kartan, äro dessa inneslutna d

klammer.

2): B.: BRAVAIS, medlem af franska expeditionen.

DE DUNÉR, medlem af de svenska expeditionerna 1861 och 1864.

DEL.: DELAROCHE, medlem af franska expeditionen.

F.: FABVRE, dito.

VAR B. LILLIEHÖÖK, svensk medlem af dito.

L. P.: LoUuIs PALANDER.

ND.: NORDENSKIÖLD.

P. F.: PARRY och FOosTER, den senare deltagare i den förres expedition.

S SABINE.

S.-V.: DE SAINT-VULFRAN, deltagare i den franska expeditionen.

V. O.: VON OTTER, deltagare i den svenska expeditionen af 1868.

WER.: WIJKANDER.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

Barrysio, sydligarec. cc-cioccc

ISNORG USE anar TEARS

(USSEHÖMSNÖJ- === =S sol otiklenn

DSG NE SSE Ru EA nn De.

Prins Oskars land, ostkusten

SvONoane CSE

Ställe mellan Bird- och Bran-

((LYNVAJIre =D OY Ios sresobosear sd

HRORSM COOK Tsar ses

I5S(GOTREN Oy 0) SN SE BE E-NR

DON IEHE NANG VOSS ER AAE TE Tee

Prins Oskars land, vestku-

SEC ON ss stösersdsrsssst set

(SICH INST (Oss Sf STEIN AI

Nordkusten af nordostlan-

det, lågnäs på Kap Berg-

[SJ EEKONGDN ce SSA SAEESAASR ENSE VINN

Nordkusten, Kap Bruun......

D:o Kap v. Otter...

SO AEPORIR s-taceskssess sar

D:o sydligare sex

Murshison-bay, Säludden -..

D:o EHivalöoniis

D:o Hvalrossud-

(0 (Sjal Ret SER TEESE ERE Ta

Murshison-bay, Depotön .....-

FIAT SPatten: ad. Bio folooodier

Kalkstranden

D:o sydligare -......

10215 4010 TSE a SEE ES ER SS

Wahlenberg-bay, botten

DH moränen

långt inne 1 fjorden.-------

Wahlenberg-bay, 1,5 eng. mil

S. 80” W. från föregående

Wahlenberg-bay, nära stran-

den vid norra udden -..---

Ib lCHaKO SNC ke) a SE BA EN SE Md

15 Dy] OS cd ro a SSE SI SES

IANA OL IISSH ccs RR RN

NUGSPeETSK Or: ra gr Se EE Se

Syartar vorget Ok-Z0r05 Cod

Lomme-bay, <drifvedsstran-

GET AE APR SS AE

TNOVCHSPHeEPEA oooeso lo ooo dess abens

Wahlbergs ö

Nordl. lat.

80” 36' 50"

31 43

29 47

380

26 15

25 b2

-—

HH HH

BAND. 2. N:o 18.

Ostl. long. fr. Gr.

MAP: SE P08- VBA

19 54

20 43

21 13]

32 27

33 22

174056

21 16

25 47

15 28

19 58 30

20 10 45

20 18 15

23 6 45

23 20 30

19 29

20-29 -:0

21 26 45

18 54 45

113

Obs.

ND.

»”

114 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

II. Vestspetsbergens nordkust.

Nordl. lat. Ostl. long. fr. Gr.

Verlegen-hook, vestra udden 80” 3'34" 1" 5"43=—=16"25' 45"

» mellersta ud-

(STIAN Kr TR NE 80-321 1 6: 90 GRS

Verlegen-hook, östra udden +:80 235 1 655 16 43 45

MiOTEeT eos Socorro sr JARRE 80 I 6 0-57 48,0, 147 20000

Hostersaudde-s=— 9 Art TIXDTRBOIA 1A-8-5620 TIS

Ställe mellan P:t Crozier och

Fosters udde: Free 79 5TElORA 18 44 LT

Treurenberg-bay, Boli kors 79 56 31 T 42 16 55 30

D:0o d:o = SI

D:o Parrys

Mag gs tan ok. Ls se SS IRS ER20 RATES

D:o d:o — Ba

D:0o d:o == I UV IG RR (ET SAN

Vinterqvarteret Polhem...... 79753 T6 To "4 16 AN

NIGER UNOTSKÖD Col ooososostecL te 79-50-55 0:46 56 > TIPSEN

CIONeEn CITES SSE es Nan 79.50 27 046 35 11-38 45

inre NÖrS kon CE Se Ce no ae 79 49 58 0 46 42 11 40 30

Fairhaven, Ejderholmen -.... 79 49 9 046 37 11 39 15

Foulbay, en mindre holme

ÖSter tom (dentstOrad---s.cvs 19 4832 046 15 11 33 45

GTEYyhOOK pos: AB9-CRsA nt IR 19 47.39 05914 14-48 30

Redbay, mynningen å östra

STORAN obe os sd ss AE 19-47 391 0:49: ilngak2 slStke

FJOL POTAG rs =s 044 1AIA FSA 79 46 56 ' 045 43 11 25 45

Redbay, varden å halfön på

östra stranden. t.f. Hö 19.44 F6T AN 0149 51355-L2pLSKS

Liefdebay, vestra stranden 79 41 36 05352 13 28 0

Aldert oDirkses:bayr = k or 19 410230 VUS-1£5 ISRN

Liefdebay, vestrarudden -< 1179 405564 0:55,130 13: 48018

D:o ö söder om an-

Kkarplatseniss sosse ser tale 79 40 41 054 43 13 40 45

Liefdebay, östra Sidén om

Mit been Oo Ookense > e ess ee 793250 0153 43rSRRonmA

Woodbay, östra sidan -.....- 79 30:5970! 0155 3£1013155 30

Wijdebay, ryss-stugan ---..-- 79. 14:51 13 OrISNOSNO

DE drifvedsstranden 79 652 1 3 29 15 52 15

III. Vestspetsbergens vestra

KObbesbays Se a 79 4159

[SLOJ0 [sa UPN roa 79 38 33

Magdalena:bayr.eo:so ooo tes 79 34 11

D:0o grafvarnas

HAllö 252 METER 79 33 45

Ställe mellan Magdalena-bay

OCK HOÖROSS = MYT AA N TOK20E0

0 43 55

(0 dh

[0 35 17]

(0): EI

kust.

10 58 45

030

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

Möllers-bay, Mittel-hooken'-.

D:o sydligare resa

Wälllrehöks=bAY ooo-----s---=sooo-

Kings-bay, Blomstrands hamn

D:o KORAMNGN oerccssc=

Pr. Charles” Foreland, norr

OMAR TLIFASSU ooo oli goes to

Ekman-bay, norra sidan af

Capitollbergetrr.ssssss-con.

Nordfjorden, Kap Wijk -....-

D:o Woodsiaudden

D:o ryssS-stugan ---

Klaas Billen-bay, nordkusten

Skans-bay, bäcken å vestra

(SNC NG NONE NES KT EE

Nordfjorden, mellan Kap

Thordson och Kap Wijk...

(ET JOSDOE TEE SVANS RAANTSSET

apr HOTASeN on osoo soo 2= =>

Kusten söder om S:t John's

EVR Ene 4 Resa

ERP, BODCMAN oocsgosc die nd ebars

Ställe mellan Adventbay och

(SEYET SIDEN frossar SAK

Adventbay, ryss-stugan -.---..

D:0o ORO

D:o mynningen af

FRV GTI Sr oa

Safe-Haven,hängandeisfjället

D:o 1NONAD (Öl oe SR

Pr. Charles” Foreland, södra

IKE RKS AAA SN ES NA

Nfölbay Hamnen.se san

ID:o. vestra udden... -

Kap Staratschin vid Taxo-

3 lb Gao nio (oleNel ER SRAE SAARINEN

Greenharbour, laxälfven åå

Vesta stranden .-.oot+------

Van Mijens-bay, nordkusten

D:o Sundevalls

PETE OVI NRA sy eg KA Le da

Van Mijens-bay, kolberget..

D:0o sydkusten .

Belsound, hamnen vid Middle-

[OO oe ESR SEA

Belsound, vid mynningen -..

Van Keulens-bay, norra ku-

TÖ(CM oå pesee so EES

Van Keulens-bay, Kap Ahl-

Sa a monde der Ad stl

BAND. 2. N:O 18.

Nords lat. . Ostl. long. fr.

TITO ÖRA STR Vis"

CT2 TT 10 480 KN AG

TIFLÖESSE "0547 0 11 45 0

KIDS 046050 Trg2rR0

78 56 dl 0 47 55 11 58 45

78 46 0 0 44 58 ITE

78 41 48 0 59 46 14 56 30

78 35 25 100043 Tr 10R45

ti 3 I 0 59 52 1458 0

78 34 38 I 15 16 45

(for aa Ai IEEE 16 18 0

(ls SLS 1 4 26 67630

78 27 59 FP oT46 15 26 30

Or20 20 PrarD2 62300

TSL20-10 2 153030

JPR ne VN 12 30 43

78 22 36 0:59 25 14 bl 15

78 20 52 TRA Tror

ISKELaE 2 WL 2 SI 15 dT 45

— 1 232 1538 0

T815 PE2KSKSrSloNSo2

78 14 11 US 15 37 45

ter MER a ND 13 56 45

78 1322 05561 0 14 0 0

TSG ORO UPS TAN

78 0 0 54 58 13 44 30

178 0 10:25 KORS

ÖKSIESL 14 57 45

Sn ORLR 056 17 14 415

TSER2KON 0 56 47 14 11 45

Ra ERS) 1 5 Ila 2AD d

77 50 16 Tä 15 45 15

kd 47 207 -0-B9BE 14 58 30

TT 44 48 1 3 Mt 15 46 0

UNS GP20MOEBIR30 14:52 30

NNASSEL2 OC5Y Lil 14 25 15

TT St 32 1 SR 15 48 0

fi 1 0:26 1570-6130

130

116 NORDENSKIÖLD,

Van Keulens-bay, sandudden

Belsound, Fairhaven, Tyss-

POLAREXPEDITIONEN

Noradl. lat.

TT 31' 56"

1872-001

Ostl. long. fr. Gr.

15 3” VERA

TNNEISKEI EV eo LASSE DA sp at ESKS TI 3028 IOr49EB2]

D:o d:o TT SO —

D:o SVAL TIRe Es oc dd SOLEL

INIDrTa Clun On =S FSA TE SAVE FLENORTT

Ställe, norr om Eörnsund-1-tr 150, EF OP54

D:o d:0o = I Be (ES)

Hornsund, mynningen......--- I OH28 Vv iv 153

Storfjorden.

Flelis/tsund = 784039 IST

Edlunds berg, diabasudden «78 36 52 1 20 22

Kap Lee, d:o TSG PRI

Kap FA Sardn SES e fager ee Tjo N er gt I LI Ef

WiHSTesppOLRG VA sees. Lato s ABS FIRST SES

Beeren-Eiland.

IMOPIesenst stuga srt TASSLbE TASTE

IVIestrapyaten sosse Se (Sr H2 [I BEST

KöllNamnen! -=s64-sS-- Aros er 74 2835 1 16 38

Sydhamn en 1oW5srereea nat TA22550 ISEN

48 30

9 30

15 15

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND. 2. N:O 18. 117

Arbeten och uppsatser

öfver

de svenska arktiska expeditionerna.

Geografi.

1. Torell, 0., Bref om Island.

KVA. Öfvers. Årg. 14 (1857). S. 325—332.

2. Chydenius, K., Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861

under ledning af Otto Torell. Ur deltagarnes anteckningar och

andra handlingar skildrad. Stockh. 1865. 8:0 (5; 480; 4 sid.;

KLO 5):

Öfvers. Se N:o 4.

53. Svenska expeditionen till Spetsbergen och Jan Mayen, utförda

under åren 1863 och 1864 af N.: Dunér, A. J. Malmgren, A. E.

Nordenskiöld och A. Qvennerstedt. Stockh. 1867. 8:o (3; 261;

ANT STOSSN RKS Et)

Innehåll:

a. Dunér, N. & Nordenskiöld, A. E., Svenska expeditionen till

Spetsbergen år 1864 om bord på (skonerten) Axel Thordsen,

under ledning af A. E. Nordenskiöld. S. 1—1352.

Öfvers. Se N:o 4.

b. Quennerstedt, A., Anteckningar från en resa till Ishafvet i

trakten af Jan Mayen, år 1863. S. 153—238.

c. Malmgren, A. J., Vetenskapligt bihang till Svenska Spetsbergs-

expeditionen 1864. 5. 239—261.

Öfvers. Se N:o 4.

4. Die schwedischen Expeditionen nach Spitzbergen und Bären-Ei-

land ausgeföhrt in den Jahren 1861, 1864 und 1868 unter Lei-

tung von O. Torell und A. E. Nordenskiöld. Aus dem Schwe-

dischen ibersetzt von L. Passarge. Jena 1869. 8:o (14; 518

Snalag RNA

Öfvers. af N:o 2, 3 a, 3 c, 7.

118 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

5. Grad, Ch. A., Esquisse physique des iles Spitzbergen et du

Pöle Arctique. Paris 1866. 8:o (164 sid., 1 k.).

Annales des voyages. Sér. 6. Année 11 (1866). T. 1. S. 26—49, 158—194,

273—302; T. 2. S. 72—103, 171—208:

6. (Fries, Th. M.) Resultaterna af de Svenska expeditionerna till

OPEtsbhergen skalas e: i

Svensk literatur-tidskrift utg. af C. R. Nyblom. Arg. 4 (1868). S. 216—240.

7. Nordenskiöld, A. E., 1861 års svenska polarexpedition under

ledning af A. E. Nordenskiöld och Fr. v. Otter.

Framtiden utg. af C. v. Bergen. Bd 2 (Årg. 2. 1869). S. 642—657.

Ofvers. !) Se N:o 4.

» Petermann, Mittheil. 1868. sS. 298—304.

» London, R. Geogr. Soc., Proceed. Vol. 13 (1868/69). S. 151—165.

» London, R. Geogr. Soc., Journal. Vol. 39 (1869). S. 131—146 (1 karta).

» Paris, Soc. de la Géogr., Bulletin. 1869. S. 357—9378.

3. Fries, Th. M., & Nyström, C., Svenska Polarexpeditionen år

1868 med kronoångfartyget Sofia. Reseskizzer. Stockh. 1869.

BON (ÖT SSL SA, AL kartar tan),

9. Heer, Osw., Ueber die neuesten Entdeckungen im hohen Norden.

Vortrag gehalten den 28. Januar 1869 auf dem Rathhaus in Zä-

rich. Zurich 1869. 8:0 (28 sid.).

Öfvers.: Heer, Osw., Om de nyaste upptäckterna i den höga norden. Föredrag

hållet den 28 Januari på rådhuset i Zurich. Ofversättning från Tyskan.

Stockh. 1869. 8:o (26 sid.).

10. Nordenskiöld, A. E., Redogörelse för en expedition till Grön-

land år 1870.

KVA. Öfvers. Årg. 27 (1870). S. 973 —1082 (4 tafl.).

Ofvers. Se N:o 34, 51.

» Geol. Magazine. Vol. 9 (1872). S. 289—306, 355—368, 409 —427,

449—463; 516 —524 (2 kartor).

» Paris, Soc. de la Géogr., Bulletin. Sér. 6. T. 6 (1873). S. 318--325.

11. Fries, Th. M., Grönland, dess natur och innevånare; efter äldre

och nyare författares skildringar samt egen erfarenhet tecknade.

Upsala ts 182: Sor(AFELzz6T sid IN

12. Heer, Osw., Die Schwedischen Expeditionen zu Erforschung des

hohen Nordens vom Jahr 1870 und 1872 auf 1873. Zurich 1874.

83:o (46 sid.).

13. Nordenskiöld, A. E., Redogörelse för den Svenska Polarexpedi-

tionen år 1872—1873.

KVA. Handl. Bih. Bd 2. N:o 18. (118 sid. 1 karta, 1 tafla).

Ofvers. Petermann, Mittheil. Bd 19 (1873). S. 444 —- 453.

14. Kjellman, Fr., Svenska Polarexpeditionen 1872—73.

(Under tryckning.)

!') Under denna beteckning äro här anförda så väl fullständiga öfversättningar

som utförligare sammandrag och bearbetningar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 119

15. Lindhagen, D. G., Geografiska ortbestämmelser på Spetsbergen

af Prof. A. E. Nordenskiöld; beräknade och sammanställda.

KVA. Handl. Bd 4 (1861, 62). N:o 5 (47 s.).

Ofvers. Petermann, Mittheil. 1864. S. 14 —15.

16. Nordenskiöld, A. E., Geografisk och geognostisk beskrifning öf-

ver nordöstra delarne af Spetsbergen och Hinloopen-Strait.

KVA. Handl. Bd 4 (1861, 62). N:o 7 (25 s., 1 karta).

Ofvers. Petermann, Mittheil. 1864. S. 127—135, 208—215 (1 karta).

17. Dunér, N., & Nordenskiöld, A. E., Anteckningar till Spetsber-

gens geografi.

KVA. Handl. Bd 6 (1865, 66). N:o 5 (15 sid., 1 karta).

Ofvers.: Explanatory remarks in illustration of a map of Spitzbergen. Trans-

lated from the Transactions of the Royal Swedish Academy of Scien-

ces. Stockh. 1865. 8:o (23 sid.).

» Petermann, Mittheil. Ergänz. H. N:o 16. 1865. S. 26—33 (1 karta).

18. Nordenskiöld, A. E., & v. Otter, F. W., Karta öfver hafvet

emellan Spetsbergen och Grönland utvisande ångfartyget Sofias

kurser under den Svenska Polarexpeditionen 1868, äfvensom drif-

isens läge under olika tider af året, lodningar m. m. (Stockh.

1869) fol.

19. Petermann, A., Das Relief des Eismeer. Bodens bei Spitzber-

gen. Nach den Tiefsee-Messungen der Schwedischen Expedition

unter Nordenskiöld und v. Otter, 1868.

Petermann, Mittheil. Bd 16 (1870). S. 142—144 (1 karta).

20. Nordenskiöld, A. E., Astronomiska ortbestämningar under Sven-

ska Polarexpeditionen 1868.

KVA. Öfvers. Årg. 27 (1870). S. 569-—580.

21. Daa, L. K., Om Spitsbergens Russiske navn Grumant.

KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 899—907.

22. Jäderin, E., Geografiska ortbestämningar under svenska expedi-

tionen till Grönland 1870.

KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 925—940.

23. Wijkander, A., Astronomiska observationer under den svenska

arctiska expeditionen 1872—1873. 1. Tids- och ortbestämningar.

KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 9. (Under tryckning.)

24. Chydenius, K., Om den under Svenska expeditionen till Spets-

bergen år 1861 företagna undersökning af en gradmätnings ut-

förbarhet derstädes.

KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 89 —111 (1 karta).

Ofvers. Petermann, Mittheil. 1863. S. 24—27.

25. Torell, 0., Explorations in Spitzbergen, undertaken by the Swe-

dish Expedition in 1861, with the view of ascertaining the prac-

ticability of the measurement of an arc of meridian.

London, R. Soc., Proceed. Vol. 12 (1862/63). S. 658—662 (1 karta).

120 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

26. Torell, 0., Extract of a letter to General Sabine, dated from

Copenhagen, Dec. 12, 1863.

London, R. Soc., Proceed., Vol. 13 (1863/64). S. 83—84.

27. Skogman, C., Completion of the preliminary survey of Spitz-

bergen, undertaken by the Swedish Government with the view of

ascertaining the practicability of the measurement of an arc of

the meridian. In a letter addressed to Major-General Sabine:

dated Stockholm, Nov. 21, 1864.

London, R. Soc., Proceed., Vol. 13 (1863/64). S. 551—553.

28. Dunér, N., & Nordenskiöld, A. E., Förberedande undersökningar

rörande utförbarheten af en gradmätning på Spetsbergen.

KVA. Handl. Bd 6 (1865, 66). N:o 8 (19 sid., 1 karta).

Fysik och meteorologi.

29. Agardh, J. G., Om den Spetsbergska drif-vedens ursprung.

KVA. Öfvers. Årg. 26 (1869). S. 97—119.

30. (v. Otter, F. W.) Finnes det öppet vatten vid Nordpolen? af

INSE LO

Carlskrona, K. Örlogsmanna-Sällsk., Tidskr. Årg. 33 (1870). 8. 47—58, 121—137.

31. Johannesen, E. H., Observationer, Ilisforholde og Dybde under

Fangstreisen på Novasemlia 1 Sommeren 1869. Uddragen af

Journalen ombord 1 Skonnerten »Nordland».

KVA. Öfvers- Årg. 27 (1870). 8. 111—115. !

Ofvers. Petermann, Mittheil. Bd 16 (1870). S. 194—199 (1 karta).

32. Johannesen, E. H., Hydrografiske Takttagelser under en Fangst-

tour 1870 rundt om Novaja-Semlia.

KVA. Öfvers- Årg. 28 (1871). 8. 157—168 (1 karta).

Ofvers. Petermann, Mittheil. Bd 17 (1871). S. 35—36, 230—232 (1 karta).

33. Meteorologiska iakttagelser anställda på Beeren-Eiland vintern

1865—1866 af skepparen Sievert Tobiesen, och inom Norra

Polarhafvet sommaren 1868 af Kaptenen Friherre Fr. von Otter

och Löjtnant L. Palander. Meddelade af A. E. Nordenskiöld.

KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 11 (20 s.).

Ofvers. Petermann, Mittheil. Bd 16 (1870). S. 249—254.

34. Nordenskiöld, A. E., Temperatur von Omenak, Westgrönland.

Wien, Österreich. Ges. f. Meteorol., Zeitschr. red. v. Jelinck u. J. Hann. Bd7

(1872). S.141-—142.

(Utdr. ur n:o 10.)

35. Wijkander, A., Observations météorologiques de V'expédition

arctique Suédoise 1872—1873. |

KVA. Handl. Bd 12 (1873). N:o 7. (Under tryckning.)

36. Nordenskiöld, A. E., Föredrag vid K. Vet. Akad:s årshögtid

31 Mars 18735 (Om det forna polarklimatet).

Aftonbladet 1875. N:o 82.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 121

37. Chydenius, K., Bidrag till kännedomen om de jordmagnetiska

förhållandena vid Spetsbergen, samlade under den Svenska expe-

ditionen år 1861.

KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 271—300.

Öfvers. Petermann, Mittheil. 1863. 5. 212—214.

38. Lemström, K. S., Magnetiska observationer under Svenska po-

lar-expeditionen år 1868.

KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 8 (47 sid.).

39. Lemström, K. S., Observationer på luftelektriciteten och polar-

ljuset under 1868 års Svenska polarexpedition.

KVA. Öfvers. Årg. 26 (1869). S. 663—688 (1 tafla).

40. Dunér, N. C., Magnetiska inclinationsbestämningar på Spets-

bergen.

KVA. Öfvers. Årg. 27 (1870). S. 581—596.

Öfvers. Archives des sc. phys. et nat. Nouv. pér. T. 41 (1871). S. 147—165.

de la Rive, A.. Quelques remarques å V'oceasion du mémoire de M. Lemström.

Ib. s. 165—1638.

41. Wijkander, A., Iakttagelser öfver luftelektriciteten under den

svenska polarexpeditionen 1872—73.

KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 6. S. 31—40.

Öfvers. Archives des sc. phys. et nat. Nouv. pér. T. 51. S. 31—42.

42. Wijkander, A., Om norrskenets spektrum.

KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 6. S. 41—45.

Öfvers. Archives des sc. phys. et nat. Nouv. pér. T. 51. S. 25—30.

43. Wijkander, A., Observations magnétiques pendant VPexpédition

aretique Suédoise en 1872—1873.

KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 16. (Under tryckning.)

Geologi och mineralogi.

44. Torell, 0., Bidrag till Spitsbergens molluskfauna. Jemte en

allmän öfversigt af arktiska regionens naturförhållanden och forn-

tida utbredning. 1. (Akad. afhandl. Lund.) Stockh. 1859. 8:0

(Tf 54sid 2 tall).

Öfvers. Petermann, Mittheil. 1861. S. 49—067.

45. Nordenskiöld, A. E., Geografisk och geognostisk beskrifning öf-

ver nordöstra delarne af Spetsbergen och Hinloopen-Strait. Se

a:0 16.

46. Blomstrand, C. W., Geognostiska iakttagelser under en resa till

Spetsbergen år 1861.

KVA. Handl. Bd 4 (1861, 62). N:o 6 (46 sid., 2 tafl.).

Öfvers. Petermann, Mittheil. 1865. S. 191—195.

47. Nordenskiöld, A. E., Utkast till Spetsbergens geologi.

KVA. Handl. Bd 6 (1865, 66). N:o 7 (35 sid., 2 kartor).

122 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

Öfvers. Nordenskiöld, A. E., Sketch of the geology of Spitzbergen. Translated

from the Transactions of the Royal Swedish Academy of Sciences. Stockh.

1867. 8:o (59 sid., 2 kartor).

48. Lindström, G., Analyser på bergarter från Spetsbergen.

KVA. Öfvers. Årg. 24 (1867). S. 671—0675. :

49. Nordenskiöld, A. E., Föredrag på K. Vet. Akad:s årshögtid

31 Mars 1871 (Om Grönlands inlandsis).

Stockholms Dagblad 1871, n:o 104.

50. Nordenskiöld, A. E., Utkast till Isfjordens och Belsounds, geologi.

Stockh., Geol. Fören., Förhandl. Bd 2 (1875). 5. 243—260, 301—-322, 356 —372

(1 karta).

51. Nordenskiöld, A. E., Der Eisenfund bei Ovifak in Grönland.

Tschermak, Mineralog. Mittheil. Bd 1 (1871). S. 109—112. (Utdr. ur n:o 10.)

52. Nordström, Th., Kemisk undersökning af meteorjern från Ovi-

fak på Grönland.

KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 453 —462.

53. Meteoric iron from Greenland.

Geol. Mag. Vol. 8 (1871). S. 570—571.

54. Nauckhoff, &., Om förekomsten af gediget jern i en basaltgång

vid Ovifak i Grönland. Geognostisk och kemisk undersökning.

KVA. Handl. Bih. Bd 1. N:o 5 (38 sid.).

Öfvers. Tschermak, Mineralog. Mittheil. 1874. S. 109 - 136.

55. Nordenskiöld, A. E., Remarks on the Greenland meteorites.

London, Geolog. Soc., Quarterly Journ. Vol. 28 (1872). P. 1. S. 44—46.

56. Daubrée, G. A., Examen des roches avec fer natif, decouvertes

en 1870, par M. Nordenskiöld, au Groönland.

Paris, Acad, des Sc., Comptes rendus des séances. T. 74 (1872). S. 1541—1549.

57. Daubré, G. A., Examen des météorites d'Ovifak (Groénland),

au point de vue du carbone et des sels solubles qu'ils renfer-

ment.

Paris, Acad. des Sc., Comptes rendus des séances. T. 75 (1872). S. 240—246.

58. Wöhler, F., Analyse des Meteoreisens von Ovifak in Grönland.

Nachträgliche Bemerkungen.

Göttingen, K. Ges. d. Wiss., Nachrichten 1872. S. 197—204, 499—501.

59. Nordenskiöld, A. E., Föredrag på K. Vet. Akad:s högtidsdag 5

April 1872 (Om meteorjernet från Ovifak).

Stockholms Dagblad 1872, n:o 107.

Öfvers. Revue scientifique de la France et de V'étranger. Sér. 2.73 (18)

128—-131.

60. Steenstrup, J. (Oplysninger om de Grönlandske Jernmasser).

Kjöbenhavn, Naturhist. Foren., Videnskab. Meddelelser, T8T2AS AL

61. Das gediegene Bisen von Ovifak in Grönland.

Der Naturforscher hrsg. v. W. Sklarek. Jahrg. 7 (1874). N:o 50. S. 473—475.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 123

62. Flight, W., A chapter in the history of meteorites. — Meteoric

irons found August 1870. — Ovifak (or Uigfak) near Godhavn,

Kekertarssuak or island of Disko, Greenland.

Geol. Mag. N. Ser. Decade 2, vol. 2 (1875). S. 115—123:

63. Tschermak, G., Der Meteoritenfund bei Ovifak in Grönland.

Tschermak, Mineralog: Mittheil. 1874. S. 165—174.

64. Nordenskiöld, A. E. (Lettre contenant des observations sur les

. Zz . .

poussieres charbonneuses, avec fér métallique, qu'ila observé dans

la neige; communiquée par M. Daubrée.

5 '| I

Paris, Acad. des Sc., Comptes rendus. T. 77 (1873). S. 463—465.

65. Nordenskiöld, A. E., Om kosmiskt stoft, som vid nederbörden

faller till jordytan.

KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 1. S. 3—12.

Öfvers. Poggendorff, Annalen. Bd 158 (1874). S. 154-165.

» Archives des sc. phys. et nat, Nouv. pér. T. 51 (1874). S. 252—284.

»” Philos. Mag. Ser. 4. Vol. 48 (1875). S. 456 —457.

Paleontologi.

66. Lindström, G., Om Trias- och Juraförsteningar från Spetsbergen.

KVA. Handl. Bd 6 (1865, 66). N:o 6 (20 sid., 3 tafl.).

Öfvers. Geol. Mag. Vol. 5 (1868). S. 29—530.

67. Hulke, J. W., Memorandum on some fossil vertebrate remains

collected by the Swedish expeditions to Spitzbergen in 1864 and

1868.

KVA. Handl. Bih. Bd 1 (1873). N:o 9 (11 sid.).

Heer, Osw., Flora fossilis arctica. Die fossile Flora der Polar-

länder. Bd 1—3. Zärich & Winterthur 1868—75. 4:0.

68. Bd 1: Die in Nordgrönland, auf der Melville Insel, im Banks-

land, am Mackenzie, in Island und in Spitzbergen entdeckten fos-

silen Pflanzen. Mit einem Anhang iber versteimerte Hölzer der

aretisehen Zone von Carl Cramer (199 sid., 1 karta, 50 tafl.).

69. Bd 2: 1: Fossile Flora der Bären Insel. Enthaltend die Be-

schreibung der von den "Herrn A. BE. Nordenskiöld und A. J.

Malmgren im Sommer 1868 dort gefundenen Pflanzen. Stockh.

NSFKT(G SM förta: :

KVA. Handl. Bd 9 (1870). N:o 5.

70. Bd 2: 2: Flora fossilis Alaskana. — Fossile Flora von Alaska.

Stockh. 1869 (41 sid., 10 tafl.).

KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 4.

124 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

71. Bd 2: 3: Die miocene Flora und Fauna Spitzbergens. Mit einem

Anhang iber die diluvialen Ablagerungen Spitzbergens. Stockh.

1870 (98 sid., 16 tåfl.).

KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 7.

72. Bd 2: 4. Contributions to the Fossil Flora of North-Greenland.

73. Bd 3: 1: Beiträge zur Steinkohlen-Flora der arctischen Zone.

Stockh.. 1874 (TlrsadjkK6tad):

KVA. Handl. Bd 12 (1873). N:o 3.

74. Bd. 3: 2: Die Kreide-Flora der arctischen Zone, gegrändet auf

die von den Schwedischen Expeditionen von 1870 und 1872 in

Grönland und Spitzbergen gesammelten Pflanzen. Stockh. 1874

(H3SKstd SKtal:

KVA. Handl. Bd 12 (1873). N:o 6.

75. Bd 3: 3: Nachträge zur miocenen Flora Grönlands, enthaltend

die von der Schwedischen Expedition im Sommer 1870 gesammel-

ten miocenen Pflanzen. Stockh. 1874 (29 sid., 5 tafl.).

KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 2.

76. Bd 3: 4: Uebersicht der miocenen Flora der arctischen Zone.

Zurich 1874 (24 sid.).

77. Heer, Osw., Om de af A. E. Nordenskiöld och C. W. Blom-

strand på Spetsbergen upptäckta fossila växter.

KVA. Öfvers. Årg. 23 (1866). S. 149—155.

78. Heer, Osw., Utdrag ur ett bref af Professor Oswald Heer rö-

rande fossila vexter från nordvestra Amerika, insamlade af Berg-

mästaren Hj. Furuhjelm. Meddeladt af A. BE. Nordenskiöld.

KVA. Öfvers. Årg. 25 (1868). S. 63—068. L

79. Heer, Osw., On the Miocene Flora of the Polar Regions. Two

lectures given at the annual meeting of the Natural History So-

ciety of Switzerland on the 9th and 11th September, 1867, at

Rheinfelden (Transl. by John Edward Lee).

Geol. Mag. Vol. 5 (1868). S. 273—280.

30. Heer, Osw., Ueber die meiocäne Flora der Polarregionen.

Das Ausland. Jahrg. 41 (1868). S. 277—280.

31. Stur, O. Heer. Flora fossilis arctica.

Wien, K. K. Geol. Reichsanstalt, Verhandl. Jahrg. 1868. S. 179—181.

32. Heer, Osw., Die miocene Flora von Spitzbergen. Vorgetragen

den 23. August 1869 bei der Versammlung der schweiz. naturf.

Gesellschaft in Solothurn.

Schweiz. Naturforsch. Ges. Verhandl. 1869. S. 156—168,

33. Heer, Osw., La flore miocéne du Spitzberg.

Archives des Sc. phys. et nat. Nouv. pér. T. 36 (1869). S. 289—300.

34. Heer, Osw., Förutskickade anmärkningar öfver Nordgrönlands

kritflora, grundade på den svenska expeditionens upptäckter 1870. |

KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 1175—1184.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18: 125

85. Heer, Osw., On the Carboniferous Flora of Bear Island (lat.

AS OMS:

London, Geol. Soc., Quart. Jou:n. Vol. 28 (1872). P. 1. S. 161—169.

86. Dawson, J. W., Note on the relations of the supposed Carbo-

niferous plants of Bear Island with the Palseozic flora of North

America.

Geol. Mag. Vol. 10 (1873). S. 43.

87. Heer, Osw., Om de miocena växter, som den svenska expedi-

tionen 1870 hemfört från Grönland.

KVA. Öfvers. Årg. 30 (1873). N:o 10: S. 5—12.

88. Heer, Osw., Anmärkningar öfver de af svenska polarexpeditio-

nen 1872—73 upptäckte fossila växter.

KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 1. S. 25—32 '!).

Zoologi.

89. Quennerstedt, A., Några anteckningar om Spetsbergens däggdjur

och foglar. (Akad. afhandl.) Lund 1862. 8:0 (23 Rök

90. Andersén, C. H., Om Spetsbergsrenen, Cervus tarandus, forma

spetsbergensis.

KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 457—461.

91. Malmgren, A. J., Iakttagelser och anteckningar till Finmarkens

och Spetsbergens däggdjursfauna.

KVA. Öfvers. Årg. 20 (1863). S. 127—155.

sÖfvers. Zeitschr. f. d. gesammt. Nat. wiss. von Giebel u. Siewart. Bd 24 (1864).

5. 454—458. :

» Petermann, Mittheil. 1865. S. 112—114.

92. Malmgren, A. J., Om tandbyggnaden ho Hvalrossen (Odobze-

nus rosmarus L.) och tandombytet hos hans ofödda unge.

KVA. Öfvers. Årg. 20 (1863). S. 505—522 (1 tafla).

93. Malmgren, A. J., Anteckningar till Spetsbergens fogel-fauna.

KVA. Öfvers. Årg. 20 (1863). S. 87—126.

Öfvers. Journ. fär Ornithologie. Jahrg. 11 (1863). S. 358—3887, 447—458.

» Petermann, Mittheil. 1863. S. 401—405.

94. Malmgren, A. J., Nya anteckningar till Spetsbergens fogelfauna.

KVA. Öfvers. Årg. 21 (1864). S. 377—412.

Öfvers. Journal för Ornithologie. Jahrg. 13 (1865). S. 192—216, 261—270.

95. Newton, A., Notes on the birds of Spitsbergen.

The Ibis. New. ser. Vol. 1 (1865). S. 199 —219, 496 -5259 (1 tafla).

1) Anmälanden och utdrag ur n:o 68—70, 76, 81 af Heer finnas i Leonhard

u. Bronn, Neues Jahrb. för Min., Geol. u. Palzeont. 1868: s. 870—871;

1870: s. 383, 517-—519; 1871: s. 553—556, 979—981; 1872: s. 894.

126 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

926. Malmgren, A. J., Zur Vogelfauna Spitzbergens. Auf Anlass von

Mr Alfred Newton's »Notes on the birds of Spitsbergen» in »The

Ibis» 1865.

Journal fur Ornithologie. Jahrg. 13 (1865). S. 385—400.

97. Newton, A., Zur Vogelfauna Spitzbergens. Auf Anlass von Dr.

A. J. Malmgrén's Aufsatz im »Journal fär Ornithologie 1865».

S. 385—400.

Journal fär Ornithologie. Jahrg. 15 (1867). S. 207—211.

98. Sundevall, C. J., Spetsbergens foglar med huvudsakligt avseende

på dem som blivit funna under Prof. Nordenskiölds resor dit

åren 1868 och 1872—17173.

KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 3. S. 11—25.

99. Malmgren, A. J., Om Spetsbergens fisk-fauna.

KVA. Öfvers. Årg. 21 (1864). 8. 489—539.

Ofvers. Petermann, Mittheil. Ergänz. H. N:o 16 (1865). S. 34—59.

100. Boheman, C. H., Bidrag till kännedomen om Spetsbergens in-

sekt-fauna.

Förhandl. vid de Skand. Naturforsk. nionde möte i Stockholm 1863. S.393—399.

Ofvers. Petermann, Mittheil. 1866. S. 181—183.

101. Boheman, C. H., Spetsbergens insekt-fauna.

KVA. Öfvers. Årg. 22 (1865). S. 563—577 (1 tafla).

102. Holmgren, A. E., Bidrag till kännedomen om Beeren BEilands

insekt-fauna.

KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 5 (56 sid.). .

Den i n:o 8, s. 228, anförda Eng. öfvers. blef aldrig utgifven.

103. Holmgren, A. E., Insekter från Nordgrönland samlade af Prof.

A. BE. Nordenskiöld år 1870. Granskade och beskrifna.

KVA. Öfvers. Årg. 29 (1872). N:o 6. S. 97—105.

104. Thorell, T., Om Arachnider från Spetsbergen och Beeren-

Eiland.

KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). 3. 683—702.

105. Thorell, T., Om några Arachnider från Grönland.

KVA. Öfvers. Årg. 29 (1872). N:o 2. S. 147—166.

106. Goös, A., Crustacea decapoda podophtalma marina Suecize, in-

terpositis speciebus norvegicis aliisque vicinis, enumerat A. Goés.

KVA. Öfvers. Årg. 20 (1863). S. 161—180.

107. Goös, A., Crustacea amphipoda maris Spetsbergiam alluentis,

cum speciebus aliis arcticis, enumerat A. Goés.

KVA. Öfvers. Årg. 22 (1865). S. 517—586. (6 tatl.).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 127

108. Sars, G. 0., Cumaceer fra de store Dybder i Nordishavet, ind-

samlede ved de Svenske Arktiske Expeditioner Aarene 1861 og

1868.

KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 797—9802.

109. Lilljeborg, W., De under Svenska vetenskapliga expeditionen

till Spetsbergen 1872—1873 derstädes samlade Hafs-Entomostraceer.

KVA. Öfvers. Årg. 32 (1875). N:o 4. (Under tryckning.)

110. Lovén, S., Om Molluskslägtet Pilidium Midd.

KVA. Öfvers. Årg. 16 (1859). S. 119—120.

Torell, 0., Bidrag till Spetsbergens molluskfauna. Se n:o 44.

111. Mörch, 0. A. L., Catalogue des mollusques du Spitzberg re-

cueillis par le D:r H. Kroyer pendant le voyage de la corvette la

Recherche en juin 1838.

Bruxelles, Soc. Malacol. de Belgique. Annales. T. 4 (1869).

Innehåller äfven åtskilligt om mollusker insamlade under svenska exped.

112. Lindahl, J., Om Pennatulid-slägtet Umbellula Cuv.

KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 3 (22 sid., 3 tafl.).

113. Smitt, F. A., Kritisk förteckning öfver Skandinaviens Hafs-

BryoZzoer. -l-—9.

KVA. Öfvers. Årg. 22 (1865): s. 115—142 (1 tafla); årg. 23 (1866): s. 395—533

(11 tafl.); årg. 24 (1867): s. 279 —429 (5 tafl.); årg. 24 (1867), bihang (230

sid., 5 tafl.); årg. 28 (1871): s. 1115—1134 (2 tafl.).

114. Smitt, F. A., Bryozoa marina in regionibus arcticis et borea-

libus viventia recensuit F. ÅA. S—.

KVA. Öfvers. Årg. 24 (1867). S. 443—487.

115. Malmgren, A. J., Nordiska Hafs-Annulater.

KVA. Öfvers. Årg. 22 (1865). S. 51—110, 181—192, 355—410 (20 tafl.).

116. Malmgren, A. J., Annulata polycheeta Spetsbergise, Grönlandiz,

Islandie et Scandinavise hactenus cognita.

KVA. Öfvers. Årg. 24 (1867). S. 127—235 (14 tafl.).

Utkom samtidigt såsom akadem. afhandl. i Helsingfors under titel: Spetsber-

gens, Grönlands, Islands och den Skandinaviska halföns hittills kända An-

nulata polycheeta. Helsingf. 1867. 8:o (128 sid., 14 tafl.).

117. Théel, H., Borit- och Stjernmaskar, tagna i grannskapet af

80:de graden under Svenska Polar-expeditionen 1872—1873.

(Under tryckning.)

118. Ljungman, A., Ophiuroidea viventia huc usque cognita enu-

merat A— 1L—.

KVA. Öfvers. Arg. 23 (1866). S. 303 —336.

128 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

119. Lovén, S., Till frågan om Ishafsfaunans fordna utsträckning

öfver en del af Nordens fastland.

KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 463—468.

120. Lovén, S., Om resultaten af de af den Svenska Spetsbergs-

expeditionen 1861 utförda djupdraggningar.

Förhandl. vid de Skand. Naturf. nionde möte i Stockholm 1863. S. 384--386.

Öfvers. Petermann, Mittheil. 1866. S. 180 —181.

121. Malmgren, ÅA. J., Om förekomsten af djurlif på stora hafsdjup.

Helsingfors, Finska Vet. Soc , Öfvers. 12 (1869/70). S. 40 —49.

122. Quennerstedt, A., Anteckningar om djurlifvet i Ishafvet mel-

lan Spetsbergen och Grönland.

KVA. Handl. Bd 7 (1867). N:o 3 (35 sid., 3 tafl.).

123. v. Goös. (Om Tardigrader, Anguillule m. m. från Spetsbergen).

KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 18.

Botanik.

124. Malmgren, A. J., Öfversigt af Spetsbergens fanerogam-flora.

KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 229—268.

Öfvers. Petermann, Mittheil. 1863. S. 47—53.

125. Andersson, N. J., Bidrag till den nordiska floran. 1. Ett hit-

tills obeskrifvet gräs från Spetsbergen.

KVA. Öfvers. Årg. 23 (1866). S. 121—124 (1 tafla.).

126. Fries, Th. M., Tillägg till Spetsbergens fanerogam-flora.

KVA. Öfvers. Årg. 26 (1869). S. 120-14 (£ tal).

127. Fries, Th. M., Om Beeren-Islands fanerogam-vegetation.

KVA. Öfvers. Årg. 26 (1869). S. 145—156.

128. Fries, Th. M., Plante vasculares insularum Spetsbergensium

hactenus lectex. — Plante vasculares in insula »Beeren-Eiland»

reperte. Upsalie 1871, fol. (2 sid.).

Förteckning öfver den af honom gjorda exciccatsamling, innehållande 151 arter.

129. Berggren, S., Bidrag till kännedom om fanerogamfloran vid

Diskobugten och Auleitsivik-fjorden på Grönlands vestkust.

KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 853—9897.

130. Kjellman, F. R., Några tillägg till kännedomen om Spetsber-

gens Plant&e vasculares.

KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 3. S. 31--42.

131. Lindberg, S. 0., Mossor år 1858 på Spetsbergen insamlade

af Professor A. E. Nordenskiöld.

KVA. Öfvers. Årg. 18 (1861). S. 189—190.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 20 N:0/18. 129

132. Lindberg, S. 0., Förteckning öfver mossor, insamlade under

de Svenska expeditionerna till Spitsbergen 1858 och 1861.

KVA. Öfvers. Årg. 23 (1866). S. 535—561.

133. Berggren, S., Musci et Hepaticee Spetsbergenses.

KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 7. (Under tryckning.)

134. Berggren, S., Undersökning af mossfloran vid Diskobugten

och Auletsivikfjorden.

KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 8. (Under tryckning.)

135. Agardh, J. G., Om Spetsbergens alger. Univ. Progr. Lund

1862, fol. (4 sid.)

136. Agardh, J. G., Bidrag till kännedomen af Spetsbergens alger,

jemte Tillägg.

KVA. Handl. Bd 7 (1867, 68). N:o 8 (49 sid., 3 tafl.).

137. Cleve, P. T., Diatomaceer från Spetsbergen.

KVA. Öfvers. Årg. 24 (1867). S. 661—669 (1 tafla).

138. Berggren, S., Alger från Grönlands inlandsis.

KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 293—296 (1 tafla).

139. Agardh, J. G., Bidrag till kännedomen af Grönlands Lamina-

rieer och Fucaceer.

KVA. Handl. Bd 10 (1871). N:o 8 (31 sid.).

140. Nordstedt, 0., Desmidiacex ex insulis Spetsbergensibus et Bee-

ren Eiland in expeditionibus annorum 1868 et 1870 suecanis

collectz2e.

KVA. Öfvers. Årg. 29 (1872). N:o 6. S. 20-241 (20tafl5):

141. Lagerstedt, N. G. W., Sötvattens-diatomaceer från Spetsbergen

och Beeren FEiland.

KVA. Handl. Bih. Bd 1 (1873). N:o 14 (52 sid., 2 tafl.).

142. Cleve, P. T., On diatoms from the Arctic Sea.

KVA. Handl. Bih. Bd 1 (1873). N:o 13 (28 sid., 4 tafl.).

143. Kjellman, F. R., Om Spetsbergens marina klorofyllförande

thallophyter. 1. Florideze.

KVA. Handl. Bih. Bd 3. (Under tryckning.)

144. Fries, Th. M., Lichenes Arctoi Europe Groenlandiaeque hac-

tenus cogniti. Collegit, examinavit, disposuit Th. MIpET

Upsala, R. Soc. Sc. Upsaliensis, Nova Acta Ser. 3. Vol. 3 (1861). S. 103—393.

145. Fries, Th. M., Lichenes Spetsbergenses determinavit Th. M.

EF—.

KVA. Handl. Bd 7 (1867). N:o 2 (53 sid.)

Öfvers. Petermann Mittheil. 1868. S. 62—64.

130 "NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73.

146. Karsten, P. A., Fungi in insulis Spetsbergen et Beeren Biland

collecti. Examinavit, enumerat P. A. K—

KVA. Öfvers. Årg. 29 (1872). N:o 2. S. 91—108.

Hygien.

147. Nyström, C., Om den sista svenska Spetsbergs-expeditionens

utrustning och hygien.

Upsala Läk.-Fören. Förhandl. Bd 4 (1868/69). 38. 419—439.

148. Nyström, C., Om jäsnings- och förruttnelseprocesserna på

Spetsbergen.

Upsala Läk.-Fören. Förhandl. Bd 4 (1868/69). 8. 551—571.

149. Från Spetsbergs expeditionen. — Bref från Axel Envall. (Vin-

terqvarteret Polhem i Mosselbay d. 16 Juni 1873.)

Hygiea. Bd 35 (1873). S. 408—412.

150. Envall, A., Rapport till Kongl. Sundhetskollegium öfver hygi-

enen och sjukvården under den Svenska Polarexpeditionen 1872

= [ND

Stockh., Sv. Läkare-Sällsk., Nya Handl. Ser. 2. D. 5: 3. S. 87-—122.

Notiser.

LÄ

I det föregående äro icke anförda de talrika bref, rapporter

och andra uppsatser, som finnas intagna i en mängd in- och ut-

ländska tidningar. De vigtigaste af dessa meddelanden finnas sam-

lade och återgifna i följande tidskrifter:

Petermann, Geogr. Mittheilungen:

1859: S. 125—126. Der Schwedischen und Finnischen Naturfor-

scher Torell, Quennerstedt und Nordenskiöld's Reise nach Spitz-

bergen in Sommer 1858.

Ur bref från Nordenskiöld.

1861: S. 156—157, 201, 350—351. Die Schwedische Expedition

nach dem Nordpol.

Bref från C. F. Frisch och medlemmarne i expeditionen samt utdrag ur

Deutsch-Skand. autographirte Correspondenz.

1862: 5. 193. Die Schwedische Expedition nach Spitzbergen 1861.

Öfvers. af Prof. Wahlbergs berättelse på Kongl. Vet. Akad:s högtidsdag 1862

3. KVA. Ofvers. Arg. 19 (1862). S: 325—326.

1864: 5. 67. Die Gradmessung auf Spitzbergen.

1865. Ergänz. H. N:o16: S. 34. Planimetrische Areal-Berechnung

von Spitzbergen auf Grund der Schwedischen Karte (med 1 karta).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:018 131

1868: S. 368-372. Neueste Nachrichten aus dem EFismeere: . ..

von der Schwedischen Expedition bis zum 3. August 1868.

Ur ett bref från v. Otter, Green-Harbour, Spetsbergen 2 Aug. 18685 Ur

bref från Nordenstiöld, Smitt och Malmgren, +dvent-bay, 2 Aug. 18685—

Ur ett bref från en deltagare i expeditionen, ibid., 2 Aug. 1568.

1868: 3. 429—436. Die Schwedische Nordpol-Expedition, 20 Juli

bis 14 September 1868.

Bref från Nordenskiöld, Amsterdam-ön (NV.-Spetsbergen) 21 Aug. 1868 (ur

Göteborgs Handels-Tidning). — Ur bref från Nordenskiöld till Ehrensvärd,

ibid., 21 Aug. 1868. v. Otters rapport, dat. Amsterdam-ön, 21 Aug.

1868. — Ur ett bref från v. Otter. Kobbe-bay. 30 Aug. 1868. -— Ur ett

bref från en af medlemmarne i expeditionen, ibid., 27 Aug. 1868. — Vv.

Otters rapport till H. M. K., dat. Amsterdam-ön, 13 Sept. 1868. — Bref

från Nordenskiöld, ibid., 14 Sept. 1868.

1868: 8. 453—456. Die Schwedische Nordpol-Expedition, 15 Sept.

bis zu ihrer Räckkehr nach Tromsö, 20 Okt. 1868.

Ur v. Otters rapport, dat. Tromsö, 20 Okt. 1868 (Post- och Inr. Tidn. n:o

260, Stockholms Dagbl. n:o 261). — Ur ett bref från v. Otter, från Tromsö.

1870: 3. 423—424. Professor Nordenskiöld's Expedition nach West-

(Grönland, Mai bis Juli 1870.

Ur ett bref från Nordenskiöld till Kongl. Vet. Akad:s Sekr., dat. Christians-

haab d. 29 Juli 1870.

1872: S. 468—469. Die Schwedische Ueberwinterungs-Expedition

in Spitzbergen und die Norwegische Wiuterfahrt im Dampfer »A1-

bert».

1873: 8. 337—360. Die finfte Schwedische Nordpolar-Expedition

unter dem Commando von Prof. Nordenskiöld 1872/3.

1. Vorbemerkungen.

2. Riöckkehr zweier Schiffe der Schwedischen Expedition, Anfang Juli

1873, die Ueberwinterung der Schweden und Norweger auf Spitz-

bergen 1872/3.

Bref från Stockholm, 16 Juli 1873. — Palanders rapporter, dat. Mosselbay.

15 Sept. 1872; 29 Jan. och 15 Mars 1873.

3. Die Schlittenfahrten, 1873; wissenschaftliche Arbeiten.

Palanders rapport, dat. Mosselbay, 29 Juni 1873. — Bref från Nordenskiöld,

ibid., 23 Febr. 1873. — Utdrag ur Nordenskiölds bref, ibid., 13 Mars

1873. — Bref från A. Wijkander, ibid., 293 Juni 1873. — Bref från en

deltagare i expeditionen, Mosselbay, 10 och 19 Juni (Aftonbladet 1873, n:o

165). — Ny Illustr. Tidn. n:o 29, 48, 49: Korrespondens från svenska

Polarexpeditionen, Mosselbay, 21 Apr. 1873. — G. v. Krusenstjernas rap-

port, dat. Tromsö-Sund 13 Juli 1873 (Post- och Inr. Tidn.).

4. Röckkehr des Hauptschiffes der Schwedischen Expedition nach

Tromsö 6 Aug. 1873.

Annales des voyages:

NSGSMEL- 4: SEKO 92 FRxpedition Suédoise au Pöle Nord. —

Résumé dun rapport officiel et d'une lettre particuliere du com-

mandant de la Sophie, M. le capitaine, baron F. W. von Otter.

(Le rapport officiel, adressé au ministre de la Marine, est datée

d' Advent-bay, le 3 aott, et la lettre de Green-Harbour, le 2 aovt 1868.)

2 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872--73.

1868. T. 4: 8. 239—250. Nouvelles de l'expédition polaire sué- ;

doise.

Bref från J. H. Kramer, Stockholm 25 Okt. 1868. Av

London, Royal Society, Proceedings:

Vol. 16 (1867/68): S. 381—382, 464—465; vol. 17 (1868/69):

S. 91, 129—131.

Bref från Nordenskiöld till societetens president om polarexped. 1868.

Oesterreichische Botanische Zeitschrift, red. v. A. Skofitz:

Jahrg. 19 (1869): S. 82—85: Berggren, S., Aus hohen Breiten.

London, Royal Geographical Society, Proceedings:

Vol. 16 (1871/72): S. 227—240. Osborn, S., On the Exploration

of the North Polar Basin, with a Résumé of recent Swedish, Ger-

man and Austrian attempts to reach the Polar Circle from the

Atlantic Ocean.

Paris, Académie des Sciences, Comptes rendus:

PD: 77 (1873. Juillet=—Déec:): Sir 187-—190:4 Nordenskiölds ARSIRE

(Lettre datée de Mossel-Bay, contenant des faits recueillis par

l'expédition pendant son hivernage; communiquée par M. Daubrée.)

Revue Scientifique de la France et de Vetranger:

2:e Ser. 93:e Année (1874): 5: 608-661: Grad, CH Lestexpedis

tions scientifiques au Pöle Nord.

ME Che

OTOYLIYIL PVBIYO Ppes UNOS UV UDPIS DITPSI vd WUpruDs

UTPUOSILOY UD IPUUL PUDG

se Y 2

"BkSI VAdy SD 305 AL UPdOOFUI JD Munn a VP2S !OYSUPFYDLAT

2ST8I1E 0 dee PTOTTSUOPTO NT (ZP) STEN PT PSH REY 10 IN Fuerg

TROR SE Sa Sr

5 VEN

SSE a EE I Sn

200 FAN

fuvpaog sano)s

GON OVE au OR

Mopmynsk

falk ke

(NEN sd 0008 4 am prueput)

fer kpubprus boy 20 0007 2220)

fuspsog

Söp

påxIng

RR Fr

SPI

= S

Sonmaxie

keno

fIoewall mere san ISO NA?

Prver 1500 för hög 1v033la

JAH

fiarg a

2 Ferm

no Fan

£5

ne ser sneda anden

fer

fan Pena VEN)

rpuvgur boj)

i Sa

SN N

+ X

9. NY ER

31 SEN

23 1 Cd

SF) Meermupeg -

sd APPS

I ers -

) 3

(an penna vr

”VÅ

fanremna xbi)

spuvjus ben)

FAR

10 FATTA HLINS 'NIT9048 "(IMAIdTON

äv

auwrur uaFtaqsladg je uajap euyso

AHHVd 0 ANDA 'NITANVHS "ANOOHA

PP vijsdAPTON SuJFIVgsIadg

£24j9 oburupouw go 2puvubobag pau yao

£181-9c81 euiowompadxa EYSUJAS

See

42sjaboyyvr 1672 Isobiyospnamy

"NEDAN ELTIE

120

VLHVN

BL WHOI Library - Serials

5 WHSE 02713

eden ål iden äran STATYN ”Héf foder

besttepe= I sonef eter enn er KLAR

I of kr ERAN Rel FAT i rr

ne beteketeä-Nebefebrponrrjeutner

ARE ON NR rr

tobek ej Nr

WTA PRR NAN NANNA rr

POR Ar rdtrAN A

Mebrfeke

help pel Heed

Free rer

Hebe) polare

Möprered 4

bes ( ;

4 . ve HN Art fel 4 bi0-HWedsts kol frönrg

ft Toke fekeg Herr fe v effe rrtref ter v

UjöT ASA rok Aet a blj oe Sa ebeprs FE FIFA 4 Ver MIN så föjeåegel tråd :prd

Hun fl RT

”

” 4 Ne

HL CR Fra Breen

sär

sep ved AJA . a

Mohefaförng för fsk betspedeflene Rbe0: borde

ETERN AK

Heken pr ob TA far wi

pers ög 47 HC

Söriasel Teds sar

(hag St Bj Rts skgae

(spar

0 este

oreretor

soperk

dej obrå

betr hel

ren RS i Per rra

Pr Before

4 nusirde bd Had FUN botar od bea

step ör A Uörssalsör ben srsiee jÄcH GE fraead

ev Hr

Hr NN rr NAN

RRERORET Port Hesa I

H-fehrlfegajrtr rr

Å rå

hv Nee fre kr PN Reef NER) ARN

Heflelie! 'Brpeke je MLA åt Mee depån 4 Aote

bisgalledl FN ene örter Sy H fyren fis: SeN PER RLSEN ans

v + Fur ål rr för) fr 4-

å Ad MAYS

Pure delegat gast NANA

+ Hen shrtied « ee fa KH

SKER jv jota briotrålrir sen rbrRr HSE BiA föga RR olet

ice ”

"Å febeheg Heter jr PenekPr fr

iran ISÄR se RARE |

kd M Md en depeterss peå tå Bökoj fr

ee ser tnn . etrB sr G bekod een it Ub R AL ker rg serndra

Hrded SN ; svejen å

Hellen rr

PM li ob åiskatrll sk shed RR

vd kel bade fed betr lr ker eh. file brbede

] sNelräer. hek HÖR Bedjebideliörbe skrin

[Hebe hetspsllnenryed Herre

ep tie

128244

tjolodste Kotepetlet öpenrda drf Heter Ne

KH Je jbefele ehe

KeA KN ARR Pe al beå:0 RA jerk (SN EEeT aa a

Sä : på SMR pe

Frege Ks RYMS Fynd 4 ; Ar ätskjete fen ot

mwidliläölfslanfif,f

rbb pen

ep Pet.prbrå

ND Slucberen ste FAT Abborren r

YA Ifrarted-p Pr. Vrör .

JAN

väder Rn

"+ D-FOR-rere rr

Votenet |apbirg tr

Ketrnsp ich

per Pre

Fehepidetsedr ft

3 4 St ATEA PLN f

se kh ifr gera

Hefökejonrpode

6 strun

is pe

: vek fe Bar

i biter han urred

v ad SIVU AA

M Hide VESNA

a ER

ink ale

FEI neg Ag

bubtepg ipren SR

2 oreda

Tal.flil. fit: leigila

being

= P4! ord

We ebederi de

hh bod ser

- Wok

brå

«4 -

: "Hobrrefepet bat

fe 4

be! 00

ep fe

en SA FAR er bri rå

É - . 520-0-B-berrNr 4. 760 Hoho bf pa fr H

d ; d| - <b-p6 Arr eken

Me vf ob pNråeer ke RK v MUM TT

bbefegde ör ae er

aloe oisöener Hå frdekare

- $epen i

fsk ag sg

w $0).0e4- dop

FAN bg

EA ORTATR

WSR

sk Urbe

DH bebbe

$-åed:keg.

Serene

i ee,

Säk rövl ehe Jun edet

PENN FA fe.

bolt se ned NAS eE Fine

ERRIN AD HSK HAR

Msvohepad Bele ir så rfreh MYS BANA hodiofloNirMopeksr

Höra dl FÅR ; fli st reg

Ren

Aten Frey

reor rn

" he

ps gl sar 66

FIA LAN js rik hr ste DA vera näyf Sr Rå 4 fs ”

NNE LARs "Hee jet od

vrå FA - mid or une un a in

HörnR

SUsker

fkoter Hrentrgn

$e4.

Lar,

Hates

Fobestnt pirog väg

ix Vårt bANRENA Frängl VI

års6öe rå sårar Sa rata sven

;törflegog FER LES ENA MAA brändes bijedeb så MARIE

”

Pie bed ifeNskri re HEHE SHE (tarsesd

Sd ajniörOrsr lärs eN Ada RA LON BsR SH Ner or årärker

FU NEN "dif dr rdnd "= Vs ys 14 G-

VESPA sr

PO bofe lor fr Nb

HP Vor fair SSA HURT toi

et iskeetete brer AR ALA SANS 0 Nee UlrärrRrr

sar i9h a rg NS LSBRVSRiReREN DUNN VTA RENEE arr. eg beregef

FITN LA E Lr rEsA FENA AA virka Lr T LA ler fa ; j årlegek ri led

i NAN rr FIoN Ned Ar GER UMAS AS RED rR eps Ard Få vu i; fe -RrReU speed,

rt Rd SR är le Hrdekekeor Vottekegiol vå Nope Ar NeNs NS NR Ana a -

P0 r4 Vkit RS bhkhs på bys beg Ang a j sobytrd "Ho ij

ad ki seslsRenen diet MM be Nr

hör, pt

(Ef fösks Renee kapa ras Nr tR TEN 2 SER

beh BRR dee Heftbrd

9 bee jit er

Neve trek h Heng

420-04 -a rr) ror rt

bok Bebejirgr är do kek abs dr

bbeper hej porr ttr J

HÄRAR ylP sr MAA LA bry S VRETA VET Te ÅA VOM fö

p ft ISDN 29

nöstoker Hehe.

FINA AD E RONNE RIGA i

FYNSEVN RENAR HAD PY S Ike

RU ibeat

en 194 >) Plsj ejer dbe hell rd nkrg fa BMA

bedrar +

Fr Uuhnpe

Jord

äras vs hen

PR ng ar FRAN ISAR FA

eilekér fis ' pi hans i äre flssrrrpa å

slang. De MM ses pf)

RIAA AS ERA AME äng sed an, fs

Dö äed ssh ide äras fra dansönhrärer I LER DERA nga pel UREA

ade river VPA Sko BAS prt Sr

Stern ARN

FR RGAS0CA Ser

säl

AYALA 4-por0chs

Feet är Abd

+ Hå

hå

kela ”- Fot IVEN

Setebal

FNS

en.

ARR SVAN

4 SÅS Köper

bet SR dr BANAR Ihre brå a

Vb ÅN

Hodeflel

$ ofrtr)) rer l

1-4 Ber 02 bråkar,

rd seb SAR Drar,

vd (NEN SSI VE.

pole RT ber BF SAE NA SAR ND NG AL AS : ra,

NN:doN bor OR NRAE 2 FNS RN

Bö HRT AsrkGr IgE NU SA stIe bered che bed IR

Ada KA spi hehed

sh. Rts JA

TT ESR SAN

DRAS RA

Prb pr

SRF

tfn

öokrd