[9 6

10.

INNEHÅLL AF TREDJE BANDET.

REUTER, O. M. Genera cimicidarum Europe disposuit

HUMMEL. D. Om Sveriges lagrade urberg jemförda med Syd-

vestra Huropas. Med 1 karta och & trägnitb.oooooxmmmsssoo.csco-om--

THEÉEL, H. Recherches sur le Phascolion (Phascolosoma) Strombi

HÖVIORNET SY SO ATA YA LT ESA RERRe ss SASET OF RAR OR AREt oa AET NANER

LUNDBERG, R. Bidrag till kännedomen om strömmingen i Stock-

äg EN RENSA 0 ACL ARS TO BEE TE AS pda SE er bra SN or Sa SMU

WALLENGREN, H. D. J. Species Tortricum et Tinearum Scandi-

VRES TNTNSIENO NA 2 SEE NANA TE Ia pre an fa ken SRA ndra

THÉEL, H. Etudes sur les Géphyriens inermes des mers de la

Scandinavie, du Spitzberg et du Groänland. Avec 4 planches

KJELLMAN, F. RB. Om Spetsbergens marina, klorofyllförande

(TING STÖRST Se dd td UeN6 NG IR rf a er SEN SSE SIR SRS RAR TIA SS Se

SCHULTZ, H. Normalorter och oskulerande element för plane-

SER favRTTNGRE (SA ETT SAN REA NE SIA FR a VER

TENOW, S. W. Bidrag till kännedomen om tandömsningen hos

slägtet Phoca L. Med 1 tafla

HERMITE. M. C. Sur les développements de la fonction

PTE Snr: or. dT) ou les exposants. sont entiers —-..—..-

EDLUND, E. Demonstration expérimentale que la résistance

galvanique dépend du mouvement du conducteur .........-...----

LINNARSSON, G. On the Brachiopoda of the paradoxides Beds

of Sweden. With 4 plates

TULLBERG, T. Neomenia a new genus of invertebrate animals

described. With 2 plates

STÅL, C. Observations orthoptérologiques

LAGERSTEDT, N. G. W. Saltvattens-Diatomaceer från Bohus-

län. Med 1 tafla

BONSDORFF, Å. och BACKLUND, J. O. Allmänna störingar, som

af jorden förorsakas i Enckeska kometens rörelse i en viss

del af dess bana

Sid.

1--66.

1—68

1—21.

1—90:

1—30.

1—34.

1—58.

1—20.

1—10.

1—27.

1—34.

1—12.

1—43.

1—566.

1—39.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET, AKAD. HANDLINGAR Band 3. N:o.

GENERA CIMICIDARUM EUROPE

DISPOSUIT

OTMERHU TER:

COMMUN. D. 13 JANUARII 1875.

STOCKHOLM, 1875.

P. A NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRYCKARE.

Genera Cimicidarum Europe

disposuit

O. M. REUTER.

Familia Cimicideae STtÅL, REur.

Antenne 4-articulate, numqvam apice clavate, plerumqve

apicem versus tenuiores, basi semper in capite superne di-

stingvenda. Caput lateribus obtusis. Rostrum liberum, arti-

culis qvattuor vel tantum tribus distinctis instructum. Ocelli,

qvum adsunt, inter se sat late distantes. Pronotum plerum-

qve trapeziforme, latitudine basali numqvam longius. Scu-

tellum parvum. Hemielytra forme macroptere cuneo frac-

tura completa vel incompleta disereto, magis minusve declivi.

Membrana basi areola unica (semiovali vel angustissime trian-

gulari, venas 1—4 vel venas nullas emittente) vel areolis

duabus instructa. Raro hemelytra venis hinc inde unitis areo-

las formantibus, cuneo nullo membranaqve areolis nullis, in

hoc casu autem antenn&e articulo secundo brevi, ultimis duo-

bus longis, tenuibus, setaceis, pilosis, secundo basin versus

incrassato. Segmenta abdominalia 6. Segmenta genitalia

maris duo, primum autem segmentis abdominalibus structura

omnino simile; segmentum secundum supra et infra distin-

gvendum, apicem abdominis occupans, apice apertura, inter-

dum supra lobo obtecta, instructum. Segmenta genitalia fe-

mine tria; primum tantum subtus distingvendum, e laminis

duobus elongatis, interne conniventibus, apicem segmenti

tertii attingentibus, vaginam terebre externam formantibus

compositum, inter lobos laterales segmentorum ultimorum

4 GENERA CIMICIDARUM EUROPA.

(vel segmenti ultimi) bifidorum positum; segmenta secundum

et tertium ad basin usqve bifida, margine interno lobi latera-

lis utrinqve segmentum primum attingentia; segmentum se-

cundum margine apicali utriusqve lobi plerumqve magis mi-

nusve sinuato, angulo apicali interno rotundato; interdum

tantum extus in lateribus ut lobus minutus triangularis ad

latera segmenti tertii positus distinguendum; interdum et

extus ad latera hujus segmenti et utrinqve ad basin vaginge

ut lobus parvus triangularis distinguendum (in hoc casu nem-

pe margine apicali utriusqve lobi valde profunde sinuato,

medio sub margine segmenti ultimi ventralis recondito?),

ex. gr. in spec. perpluribus subfamilie Anthocorina. Cor-

pus plerumqve molle, sepe parvum.

1. Conspectus subfamiliarum.

1(6). Antenne articulo tertio basin versus haud incrassato.

Hemelytra venis haud areolatim conjunctis.

2(3). Cuneus fractura completa ad marginem hemelytrorum

internum usqve ducta discretus (in Diplaco cuneus

haud disceretus). Caput ante oculos raro horisontaliter

prolongatum. Antenne articulis duobus ultimis typice

tenuibus. Rostrum 4-articulatum. Membrana vel ar-

eolis duabus vel areola unica instructa. CAPSINA

REUT.

3(2). Cuneus fractura incompleta, tantum ab apice embolii

formata. Caput ante oculos horisontaliter productum.

Ocelli in forma macroptera distincti.

4(5). Clypeus elongatus. Caput subtus haud canaliculatum.

Antenne articulis ultimis sxpe tenuibus. ANTHO-

CORINA Revuzr.

2(4). Clypeus triangularis, apice latior. Caput subtus cana-

licula minus distineta instructum. Antenne articulis

ultimis tenuioribus, pilosis. Species brachyptere. CI-

MICINA SrtTÅL (Acanthiina REvt. olim.)

6(1). Antenne articulo tertio basin versus incrassato; se-

cundo brevi, apicem versus incrassato, ultimis setaceis,

longis. Hemelytra venis hinc inde areolatim conjunc-

tis. CERATOCOMBINA ReEvur.

1(22).

25).

3(4).

4(3).

5(2).

6 (9).

78).

ST:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 1. 5

Subfamilia CAPSINA REvuzr.

Conspectus divisionum.

Ocelli (obsoletissimi vel”) nulli.

Caput inter oculos sulco tenui longitudinali instruc-

tum vel vertice postice transversim impresso. Pro-

notum lateribus saltim antice acutis, apice emargi-

nato. Ale hamo nullo.

Arolia nulla. Prostethii mucro triangularis, apice

acuminatus, basi convexus, cetero planus. Heme-

lytra venis cori tantum basi distinctis, furca cubiti

nulla; cuneo brevissimo, latitudine duplo breviore,

embolio bene discreto. Membrana areola unica sub-

triangulari. Corpus planum, oblongo-ovatum. Caput

ante öGulös longe productum, Nörtontale: TERATO-

DELLARIA ReEvur.

Arolia distincta. Prostethii mucro postice excavatus.

Hemelytra venis distinctis, furca cubiti discreta;

cuneo longo. «Corpus elongatum vel sublineare.

Mas segmento genitali subtus sepe longitudinaliter

carinato. MIRARIA REvuzr.

Caput inter oculos sulco tenui longitudinali destitu-

tum vel rarissime canalicula verticis instructum,

in hoc casu autem pronotum lateribus haud acutis,

immarginatis.

Pronotum lateribus antice subtiliter marginatis vel

acutis, apice strictura annuliformi instructum. Ale

hamo nullo.

Caput fere porrectum, vertice parum lato, genis sat

angustis. Antenne ad marginem interiorem oculo-

rum inferne inserte. Prostethii mucro postice ex-

cavatus. Hemelytra furcea cubiti discreta, cuneo

longo. Arolia magna, apice divaricata. Corpus elon-

gatum. MIRIDIARIA Revuzr.

Caput verticale, vertice lato, genis altis. Antenn

evidenter longius infra apicem oculorum inserte.

Hemelytra furcea cubiti disereta, cuneo elongato-tri-

') Kolenati in Melet: entom. fasc. II p. 95 dicit: »Sub microscopico pro

corporibus opacis constructo ocelli pone et retro oculos conspici possunt.

Ocelli in Capsinis numqvam nigri a me visi; semper enim pellucidi, hinc in

capite pallido dificillime visu. Facilius conspiciendi in lamella epicrani a

reliqvis capitis partibus separata.»

9 (6).

10(15).

11(12).

12(11).

13(14).

14(13).

15(10).

16(17).

17(16).

18(19).

GENERA CIMICIDARUM EUROPZ.

angulari. Arolia magna, apice divaricata. Mas se-

gmento genitali subtus carinato. LOPARIA RErvzr.

Pronotum lateribus antice rarissime marginatis vel

acutis, in hoc casu autem pronotum strictura apicali

nulla et ale hamo instructe.

Hemelytra furca cubiti completa vel subcompleta.

Pronotum apice strictura annuliformi instructum.

Ale hamo nullo.

Antenne infra apicem oculorum inserte. Pronotum

callis crassis latera superantibus. Arolia parva.

DYONCARIA ReEvuzr.

Antenne ad oculos interne inserte, magis qgqvam

oculi superne distantes. Pronotum callis latera haud

superantibus. Arolia magna, apice divaricata.

Hemelytra vena brachiali distincta, cuneo elongato-

triangulari. Pronotum sat obsolete punctatum, in-

terdum transversim rugosum. Mas segmento geni-

tali subtus plerumqve carinato. PHYTOCORARIA

REvu?.

Hemelytra vena brachiali rarissime discreta, cuneo

breviusculo, fractura sepe profunda. Pronotum cal-

lis discretis, disco postice distincte,' sepe fortiter

puncetato. CAPSARIA Revur.

Hemelytra furca cubiti rarissime completa, in hoc

casu autem pronotum strictura apicali annuliformi

nulla. Antenn&e haud vel vix magis qvam oculi su-

perne distantes. Species sxpe pterygo-dimorphee.

Hemelytra vena cubitali ultra medium profunde im-

pressa, deinde abrupta. Tarsi articulo ultimo incras-

sato. Membrana uniareolata, areola ovali. BRYO-

CORARIA REvuzr.

Hemelytra vena cubitali haud profunde impressa.

Tarsi articulo ultimo haud incrassato. Membrana

plerumqve biareolata.

Pronotum apice interdum strictura annuliformi in-

structum. Ale rarissime hamo instructe, in hoc

casu autem pronotum strictura apicali instructum

vel oculi postice pronoto incumbentes. CYLLO-

CORARIA ReEvuzr.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0 1. dT

19(18). Pronotum apice strictura annuliformi nulla. Alarum

areola hamo distincto instructa. Oculi pronoto num-

qvam incumbentes.

20(21). Corpus opacum vel opaculum. Clypeus crassus, la-

tus, haud carinato-compressus. Pronotum margine

apicali medio sinuato, lateribus sepe teretibus, an-

tice interdum subtiliter marginatis. Prostethii mucro

raro planus, plerumqve excavatus, marginatus, raris-

sime convexus. Scutellum basi detectum. Ungvi-

culi sepe dentati vel bifidi. Corpus supra plerumqve

nigro-hirsutum. ONCOTYLARIA Revr.

21(20). Corpus saltim supra nitidum. Clypeus sat angustus,

plerumqve distincte carinato-compressus. Pronotum

lateribus numqvam marginatis. Prostethii mucro con-

vexus vel planus, numqvam excavatus. PLAGIOGNA-

THARIA Revuzr.

22(1). Ocelli distincti et magni. Caput verticale. Membrana

biareolata, apice areolarum interdum venulam emit-

tente. Alex hamo nullo. ISOMETOPARIA REvur.

Divisio TERATODELLARIA ReEvr.

Genus unicum: Teratodella Rzrvt.: Corpus planum, ob-

longo-ovatum. Caput porrectum, latitudine longius, vertice

immarginato, loris haud discretis. Oculi magni, apicem pro-

noti attingentes, fortissime granulati, latera capitis tota occu-

pantes. Antenn&e corpore dimidio longiores, articulo primo

clypeum paullo superante, secundo primo fere duplo et di-

midio longiore, tertio primo &Xqvilongo. Rostrum coxas po-

sticas superans, tenue, articulo primo capite paullo breviore.

Pronotum trapeziforme, apice strictura angusta, sed distincta

instructum, lateribus pilis brevibus rigidis ornatis, presertiim

postice acutis, ante angulos posticos prominentes sinuatis,

basi late sinuata, disco medio canalicula tenui. Scutellum

basi detectum. Hemelytra abdominis longitudine. Femora

antica posticis haud subtiliora. Coxx antice longe. Tibix

mutice. Tarsi articulo secundo tertio duplo longiore. Me-

sosternum posterius convexum, medio sulcis duobus carinam

tenuem intermediam includentibus. Metasternum apice ob-

tusangulum.

8 GENERA CIMICIDARUM EUROPA.

T. anthocoroides REut. n. sp. Nigro-fusca, opaca, subti-

liter pallidopubescens. Antenne articulo secundo apice late

albo. Pronotum setis rigidis lateralibus fuscis. Hemelytra

basi sat late rubido-alba. Corium macula apicali externa

nivea. Membrana tota fusca. Coxe, femora apice, tibie

tarsiqve testacea. Long. 3'/3 m.m. Gallia (Rouen), D. PUTON.

Forsitan e Senegal navi importata.

Divisio MIRARIA ReEvuzr.

Conspectus generum.

1(10). ”Tarsi articulo primo secundo multo longiore, subtus

tomentoso.

2(3). Vertex sulco tenui longitudinali destitutus, pone

oculos transversim sat fortiter impressus. Prono-

tum lateribus late reflexolimbatis, disco medio carina

percurrente longitudinali instructum. Frons supra

clypeum producta. Gen. 1. Acetropis Fires.

3(2). Vertex sulco longitudinali distincto. Pronotum la-

teribus haud limbatis. Frons sepe supra clypeum

producta.

4(5). Pronotum margine basali truncatum, disco crebre,

concinne, sat fortiter punctatum, basin scutelli ob-

tegens. Scutellum distinete punctatum. Gen. 2

Miris F., Reur.

4. Femora postica subtus ante apicem dentibus

duabus, posteriore longiore, armata. Caput

fere transversum, angulo faciali sub-obtuso.

Frons producta clypeum haud superans. Subg-.

1 Brachytropis FIEB.

AA. Femora postica inermia. Subg. 2 Miris FE.,

l Reuvt. (= Lobostethus F1EB. et Miris F1EB.)

5(4). Pronotum margine basali distincte sinuato, apice

spe strictura annuliformi obsoleta instructo, disco

obsolete punctato. Scutellum leve, basi libera.

6(7). Caput latitudine distincte, plerumqve multo, longius.

Oculi angulos pronoti attingentes. Gen. 3 Megalo-

Ccer2ea FiEB., REUT.

4. - Tibie longe pilose, spinulis nullis. Antenne

corpore paullo longiores, articulo primo longe

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 1. 9

et dense piloso. Caput latitudine paullo lon-

, glus. Frons antice producta, apice bifida, cly-

peum obtegens. Clypeus a fronte impressione

profunda discretus. Subg. 1 Notostira F1EB.

AA. Tibie breviter pilose, tenuissime spinulose.

Antenn&e articulo tertio qvarto triplo longiore.

Frons parum vel haud prominens, clypeum

haud obtegens. Clypeus a fronte impressione

haud profunda discretus.

B. Antenne corpore longiores, articulo primo pro-

noto longiore, breviter adpresso-setoso. Femora

postica ubiqve &Xqvicrassa. Caput latitudine

multo longius. Subg. 2 Megalocerwa FI1EB.

BB. Antenne corporis longitudine, articulo primo

capiti eqvilongo, subtilissime pubescente. Fe-

mora postica basin versus crassiora. Caput

sat longum. Clypeus compressus, superne ele-

vatus. Subg. 3 Trigonotylus F1IEB.

7(6). Caput transversum. Oculi ab angulis pronoti di-

stantes. Vertex distincte transversim impressus.

3(9). Membrana areolis totis vel dimidio externo opacis,

cum cuneo confluentibus. Pronotum antrorsum haud

declive. Clypeus a fronte impressione obsoleta

discretus. Antenne articulo primo apicem versus

distinete attenuato. Gen. 4 Teratocoris FiEz.

9(8). Membrana areolis totis membranaceis. Pronotum

antrorsum declive. Clypeus a fronte declivi superne

vix discretus. Antenne articulo primo apicem ver-

sus haud attenuato. Corpus supra molliter longius

pilosum. Gen. 5 Leptopterna FiEz.

10(1). ”Tarsi breviores, articulo primo secundo vix longiore.

Vertex sulco medio longitudinali profundo. Frons

breviter producta. Oculi angulos pronoti attingen-

tes. Pronotum antrorsum declive, strictura apicali

distincta, lateribus sat explanatis. Gen. 6 Pantilius

Ouvert. (= Conometopus F1EB.). ;

Divisio MIRIDIARIA REvur.

Genus unicum europxeum Miridius FieB. (M. virgatus

Costa = Miris Hedenborgi STÅL).

GENERA CIMICIDARUM EUROPZA.

Divisio LOPARIA ReEvzr.

Genus unicum europxum Lopus Hann, REvt. (= Lopus

Fi1EB. et Horistus FIEB.)

Divisio DYONCARIA ReEvuzr.

Genus unicum europxum Dyoncus FiEB.

1(2).

21).

3(10).

4(5).

5(4).

6 (9).

Divisio PHYTOCORARIA ReEvuzr.

Antenn&e articulo primo saltim pronoto xqvilongo,

setis pluribus rigidis ornato. Rostrum longissimum.

Femora postica longa, anum superantia. Corpus

supra opacum, plerumqve intricato-pilosum. Gen. 1

Phytocoris Fair., H. ScH.

Antenne articulo primo minus longo, pronoto sem-

per, sepe multo, breviore. Femora postica anum

haud superantia. Corpus supra haud intricato-pilosum.

Vertex immarginatus.

Femina pterygo-dimorpha. Prostethii mucro sub-

planus, saltim apice longitudinaliter subcarinatus.

Pronotum lateribus sinuatum, basi distinete emargi-

natum, femin&e brachyptere fere campanuliforme,

maris apicem versus valde angustatum. Caput fe-

mine majus, nutans, rostrato-productum. Clypeus a

fronte leviter discretus, parum prominens. Rostrum

coxas posticas attingens, articulo primo caput paullo

superans. Terebra feming medium ventris superans,

sqvama parva, auguste triangulari. Segmentum ge-

nitale maris subtus carinatum. Gen. 2 Alleonotus

FIEB.

Species haud dimorphe. Mucro prostethii margina-

tus. Pronotum basi late rotundatum, haud vel ipso

medio vix sinuatum.

Rostrum coxas posticas haud superans, interdum

multo brevius.

60)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o 1. ll

Rostrum saltim coxas intermedias attingens. Frons

supra basin clypei haud tumida. Gen. 3 Calocoris

Fi1EB., REUT.

4. Gula distincta. Caput haud verticale. An-

tenne ad vel prope apicem oculorum interne

inserte.

B. Clypeus a fronte impressione distincte discre-

tus. Rostrum coxas intermedias superans, sepe

longum, articulo primo apicem mucronis attin-

genti. ;

C. Tarsi articulo primo secundo haud vel vix

longiore. MNSubg. 1 Calocoris FIEB., REUT. (=

Closterotomus F1EB., Calocoris F1EB. et Homode-

mus FIEB. partim). Conspectus specierum mihi

cognitarum:

a. Cuneus apice nigro, raro totus niger.

b. Hemelytra longitudinaliter nigrostriata. Ca-

put nigro-signatum. Pronotum strictura

apicali annuliformi sat lata. Antenne ferru-

gine&, articulo primo tenui, secundo apice

nigro.

ce. Longius nigro-pilosus. Color vwvirescens.

Pronotum maculis duabus qvadratis disci

angulisqve posticis” nigris. C. bimaculatus

HoFFM.

ec. Glaber. Color supra ferrugineus vel te-

staceus. Pronotum nigro-variegatum. C.

striatellus L. (= fornicatus DOouGL. et Sc.)

bb. Hemelytra haud longitudinaliter nigro-stri-

ata.

d. Supra glaber vel subtilissime pallido-pu-

bescens. Antenne articulo primo tenui.

C. 6-guttatus FALL.

dd. Supra pilis aureis sat dense vestitus. An-

tenne articulo primo sat robusto.

e. Pronotum strictura apicali annuliformi lata.

Antenn&e articulo primo toto articuloqve se-

cundo apice excepto testaceis, tertio basi

albido.

f. Antenne articulo secundo tertia parte api-

cali valde incrassata, fusiformi, nigra. C.

GENERA CIMICIDARUM EUROPA.

ee.

hh.

ad.

nn.

variegatus Costa (= Closterotomus bifasciatus

Haznn, FiEB. nec FF.)

Antenn&e articulo secundo apicem versus

nec nisi leviter incrassato. C. fulvomaculatus

DE GEER.

Pronotum strictura apicali annuliformi an-

gusta, lineari. Caput et pronotum nitida,

glabra.

Antenne articulis duobus primis totis nig-

ris. Cuneus interdum totus niger. C. seti-

cornis FE.

Antenn&e articulo primo secundoqve ferru-

gineis, hoc apice late nigro, duobus ulti-

mis basi albidis.

Antenne articulis duobus ultimis tenuibus.

Pronotum nigrum, tantum marginibus an-

tico et postico testaceis. Scutellum nigrum.

Hemelytra pallido- vel albido-testacea,nigro-

variegata. U. Reicheli F1EB.

Antenne articulis duobus ultimis minus

tenuibus. Pronotum mox ante marginem

basalem fascia, interdum deficiente, lata

nigra. Hemelytra innotata, ferruginea. C.

vandalicus RossI.

Cuneus totus unicolor.

Corpus sat robustum et crassum. Antenn2e

crassiuscul&, articulo primo breviusculo,

robusto. Femora subtus serie longitudinali

punetorum fuscorum.

Pedes glabri. C. detritus ME.

Pedes nigro-pubescentes.

Corpus supra pallido-pubescens. C. pilicor-

nis PANz.

Corpus supra nigro- vel aureo-pubescens.

Femora tantum subtus serie punetorum

notata. C. roseomaculatus DE GEER (= Ho-

modemus ferrugatus EF., F1EB.)

Femora saltim subtus apicem versus magis

minusve dense nigro-conspersa. Pronotum

disco sepe maculis vel punctis 2—4 nigris

notatum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:o 1. 13

o. Femora subtus parce nigro-conspersa. Mas

segmento genitali supra sinum sinistrum

dente valido armato. &C. bipunctatus EF.

00. Femora dense, etiam supra, nigro-conspersa.

Corpus supra aureopubescens, interdum

pilis fuscis immixtis. Mas segmento geni-

tali margine sinus sinistri superiore in

medio denticulo acuto armato. C. Che-

nopodii FALL. (+ var. annulicornis F.SAHLB.)1)

2. Corpus magis elongatum et gracile. An-

tenn&e longe, articulo primo longiore et

tenuiore. - Pronotum strictura apicali sat

lata. Femora innotata. Mas segmento ge-

nitali margine sinus sinistri superiore mu-

tico.

p. Pronotum apicem versus minus fortiter an-

gustatum. Antenne articulo primo basi

plerumqve nigro. Major. C. alpestris MEY.

pp. Pronotum apicem versus fortiter angusta-

tum. Antenne articulo primo virescenti.

Minor. C. affinis MEY.

CC. Tarsi articulo primo secundo duplo longiore

et crassiore. Corpus robustum. Femora po-

stica punctis in serie positis. Antenn&e arti-

culo primo brevi, clypeum parum superante.

Subg. 2 Pachypterna FIEB.

BB. Clypeus parum prominens, cum fronte conflu-

ens. Rostrum coxas intermedias haud supe-

rans. Antennge ad apicem oculorum interne

inserte, articulo secundo apicem versus non-

nihil incrassato. Pronotum apicem versus for-

titer angustatum, lateribus sub-sinuatis. Pedes

rufescentes vel magis minusve nigro-variegati.

Subg. 3 Pycnopterna F1EB., REUT. (Pycnopterna

Fi1EB. et Homodemus FIEB. partim.) Conspectus

specierum mihi cognitarum:

a. Antenne articulis ultimis duobus eqvilon-

gis. Pronotum strictura apicali nigra. He-

melytra longitudinaliter nigro-striata.

1) OC. 4-punetatus F. femoribus minus dense guttulosis tibiisqve haud

nigro-punctatis differt (sec. FIEB.). An spec. merito distincta?

ANAR

bb.

aa.

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

Antenne breves, articulo secundo apicem

versus sat fortiter incrassato, duobus ulti-

mis simul sumtis secundo parum longiore.

Rostrum articulo primo caput superante.

Niger, subtus griseo-sub-pruinosus, opacus,

pallido-pubescens. Antenne nigre. Rostrum

nigrum, nitidum. Caput nigrum, utrinqve

macula verticis aliaqve supra insertionem

antennarum luridis. Pronotum fusco-testa-

ceum vel luridum, marginibus omnibus,

strictura apicali callisqve, lateribus vittisqve

tribus disci postice abbreviatis, lateralibus

latioribus, nigris, disco transversim fortiter

rugosum. Scutellum nigrum. Hemelytra

fusco-testacea, commissura, sutura clavi ve-

nisqve coriil nigris, cuneo aurantiaco, apice

anguste nigro. Membrana venis aurantiacis,

extus fusco-marginatis, areola minore mar-

gineqve externo late fuscis. Coxe nigre.

Trochanteres testacei. Femora ferruginea,

basi ira nigra. Tibie ferruginex, apicem

versus nigre, nigro-spinose. Tarsi nigri.

Corpus supra, antenn&e et pedes dense ni-

gro-pilosa. Long. 7!'/> m.m. Habitat in

alpibus Noricis ad Nassfeld (5000”), D. A.

PALMÉN. CO. (P.) Palméni REvr. n. sp. (Mus.

Helsingfors.)

Antenn&e corporis longitudine, articulo se-

cundo apicem versus leviter incrassato.

Rostrum = articulo primo caput haud su-

perante. dC. (P.) striatus L.

Antenne longe, articulo ultimo penultimo

breviore. Pronotum strietura apicali flava.

C. (P.) marginellus EF. (Homodemus marginellus

F1E3B.)

Gula haud distingvenda. Caput breve, verticale.

Clypeus parum prominens. Antenne in me-

dio marginis oculorum interne insertze, articulis

duobus ultimis secundo crassitie 2&xqualibus,

ultimo penultimo plus !/3 breviore. Subg. 4

Megacoelum FI1EB.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 3. N:01. 15

8(7).

: 9(6).

10(3).

11(12).

12(11).

1020).

2(15).

3(14).

4(11).

5(8).

6(7).

Rostrum tantum medium mesosterni attingens. Frons

supra basin clypei prominentis tumido-convexa. Gen.

4 Brachycoleus F1EB.

Rostrum coxas posticas superans, segmentum ter-

tium ventrale attingens, articulo primo mucronem

prostethii superanti. Gula longa. Caput parum

nutans. Antenne articulo primo capiti eqvilongo.

Tarsi postici articulo primo secundo duplo longiore.

Gen. 5. Oncognathus Fi1EB.

Vertex saltim lateribus marginatus. Tarsi postici

articulo tertio secundo longiore. Mesosternum con-

vexum.

Caput magnum. Vertex medio fere immarginatus.

Antenne articulo primo clypeum haud superante.

Rostrum segmentum vventrale tertium attingens,

articulo primo mucronem prostethii superans. Gula

obliqva. Gen. 6. Dierooscytus FiEB.

Caput parvum. Vertex latitudine tota minus acute

marginatus. Antenne articulo primo clypeum su-

perante. Rostrum coxas posticas haud attingens,

articulo primo mucronis apicem fere attingente. Gula

haud obliqva. Pronotum ecallis unitis, tylum sat

crassum formantibus. Hemelytra levia. Gen. 7.

Plesiocoris Firz.

Divisio CAPSARIA Revuzr.

Antenn&e articulo secundo haud vel a basi sensim

incrassato.

Tarsi postici articulo primo secundo haud vel parum

longiore.

Oculi modice vel parum exserti, a pronoto haud di-

stantes, interne distincte emarginati. Pronotum basi

qvam apice plerumqve circiter duplo latius.

Vertex saltim lateribus marginatis. Hemelytra pu-

bescentia.

Hemelytra pilis aureo-flavis fragilibus destituta, cu-

neo oblongo-triangulari, fractura parum profunda.

Caput haud latum. Gene haud alte. Gen. 1. Lygus

HAEN, REUT.

BB.

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

Antenne tenues, dimidio corpore longiores.

Rostrum coxas posticas attingens vel paullo

superans.

Vertex tantum ad oculos utrinque striola trans-

versa a margine remota impressa, marginem

latum, sed haud incrassatum formante. Areola

membrane major angusta, elongata, medio haud

dilatata. Virescentes. Femora postica angusta,

annulis apicalibus mnullis. Tibie impunctate,

recte, pallido-spinulose, antice externe mutice.

Subg. 1 Lygocoris REvi. (Lygus pabulinus L.,

L. flavo-virens Fi1rB. et L. chloris F1EB.)

Vertex tota latitudine distincte elevato-margi-

natus. Tibie antice spinulose, spinis rarissime

vix conspicuis. Hemelytra tenuiter albo- vel

pallido-pubescentia. Subg. 2. Lygus HAHN, REUT.

(= Lygus FIEB. partim et Örthops FIEB. partim).

Conspectus specierum:

a. Supra subtiliter punctate.

b. Hemelytra dilute rufo-testacea, interdum

corio postice notato. Tibie pallide, im-

punctate, anticxe parum spinulose.

e. Cuneus apice concolore. Victus in Pinetis.

L. atomarius MEY., FIEB.

ec. Cuneus apice rufo vel rufo-nigro. Tibizx

spinulis concoloribus.

d. Rostrum segmentum ventrale tertium at-

tingens. Angustior. Victus in Pinetis. L.

rubricatus FALL.

dd. Rostrum coxas posticas attingens. Latior.

Caput sat breve. Victus in arboribus fo-

liosis. L. cervinus H. Scm. (Orthops id.

F1EB.)

bb. Virescentes, sepe nigro-notate. Hemelytra

margine externo concolore. Femora apice

nigro- vel fusco-annulata. Dorsum abdo-

minis plerumqve nigrum.

e. Tibie nigro-punctate.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8 N:o1. 17

hh.

ee.

mm.

Oblongo-ovate. Tibie testaceo-spinulose.

Caput vertice medio tenuiter sulcato. An-

tenn&e corporis longitudine. Victus in ar-

boribus foliosis.

Membrana tota hyalina, innotata. Prece-

dentibus minor. ÅL. innotatus REUT.

Membrana magis minusve fusco-notata.

Clypeus apice concolore. Antenne articulo

secundo apice vix obscuriore. Pronotum

margine postico concolore. Corium in an-

gulo interno stria parum lata fusca nota-

tum. ÅL. contaminatus FALL.

Clypeus apice nigro. Antenne articulo

secundo apice sat late fuscescente. Pro-

notum limbo postico fusco. Corium apice

macula triangulari sat lata nigra. Clavus

plerum qvyetfuseus ab: vinidis PALL. (=

L. commutatus FIEB.)

Tibie nigro-spinulose.

Vertex medio sulco longitudinali instruc-

tus. Femora postica apice haud rubra.

L. sulcifrons KIRSCHB.

Vertex convexiusculus, haud suleatus. An-

tenn&e breviores, articulo secundo basi pro-

noti paullo longiore. Ovatus. ÅL. limbatus

FALL.

Tibix haud nigro-punctate, sed nigro-spi-

nulose, postice leviter incurvate. Övatere.

Antenne breviuscule, articulo secundo basi

pronoti sub-&eqvilongo. Dorsum abdominis

virescens vel pallide virescens. Supra sub-

tiliter, sed sat dense albo-pubescentes.

Cuneus apice concolore. Hemelytra parce

nigricanti-notata. ÅL. lucorum MEY.

Cuneus summo apice nigro.

Hemelytra parce nigricanti-notata. ÅL. api-

calis MEY. (= nigronasutus REuT. nec STÅL ?)

Hemelytra tota immaculata. L. Spinole

MzEY.

Supra impresso-punctate. Hemelytra summo

margine laterali nigro. Tibie haud nigro-

18 GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

punctatex, sed mnigro-spinulosge. Dorsum

abdominis nigrum. Antenne breviuscule,

corpore dimidio tantum paullo longiores,

articulo secundo pronoti basi breviore. L.

pratensis L. (+ L. campestris L. et L. punc-

tatus ZETT.)

AA. Antenne breves, dimidio corpore haud vel pa-

rum longiores, articulo secundo pronoti latitu-

dine basali breviore, crassiusculo. Rostrum

coxas intermedias attingens vel nonnihil su-

perans. Hemelytra fortiter puncetata. Dorsum

abdominis nigrum. Femora apice plerumqve

nigro- vel fusco-biannulata. Tibie impunctate,

antice mutice. Victus in Umbellatis. Subg.

3. Orthops Fi1EB. Contpectus specierum mihi

cognitarum:

a. Cuneus testaceus, apice nigro. Antenn&

articulo secundo ultimis simul sumtis di-

stinetex longiore. - > (0) Kalmi 1: (+

fHlavovarius F.) et L (0) conspurcatus REur.

DSESpr

L. (0.) conspurcatus- REuT. n. sp.: Caput basi pronoti vix

duplo angustius, testaceum, lineis transversis margineqve ele-

vato verticis fulvis. Pronotum fortiter et sat dense puncta-

tum, testaceum, limbo basali, ipso margine excepto, sat angu-

ste nigro-fusco. Scutellum nigro-piceum, vittis tribus longitu-

dinalibus apiceqve testaceis. Hemelytra sat subtiliter punc-

tata, testacea, margine scutellari apiceqve piceis. Corium

apicem versus piceo-conspurcatum. Cuneus apice piceo.

Dorsum abdominis apicem versus picescens. Pectus testaceo-

et ferrugineo-variegatum. Long. tantum 2"/, m.m. (Speci-

men descriptum mutilatum, antennis pedibusqve destitutum).

> fronte oculo maximo angustiore. Habitat in Biskra Alge-

rie, D. LETHIERRY.

aa. Cuneus viridis, apice sepe anguste obscu-

riore. Antenne articulo secundo ultimis

simul sumtis eqvilongo.

b. Membrana fusco-notata. LL. (0.) pellucidus

F1EB.

bb. Membrana fere tota innotata. LDL. (0.) trans-

versalis E. (= Pastinace FALL.)

7(6).

8(5).

9 (10).

10(9).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:o 1. 19

Caput latum. Clypeus a fronte parum vel vix pro-

minens. Lora bucceata. Rostrum longum, coxas

posticas superans. Victus in Pinetis. Gen. 3. Hadro-

dema FiEB., REUT.

4. Vertex tota latitudine acute marginatus. An-

tenn&e articulo primo evidenter infra oculorum

apicem inserto. Pronotum strictura apicali an-

nuliformi dense pubescente, opaca, disco mi-

nus profunde punctato. Hemelytra obsolete

punctata. Orifiecia metastethii haud conspicua.

Subg. 1. Zygimus FIEB.

AA. Vertex medio tenutus marginatus. Antenne

ad marginem internum oculorum mox supra

apicem oculorum inserte. Pronotum fortiter

punctatum. Hemelytra distincete, sat fortiter,

sed remote punctata. Orificia distincta. Subg.

2. Hadrodema F1EB., RrEut. (H. pinastri FALL.).

Hemelytra pilis aureo-flavis fragilibus vestita. Cu-

neus declivis, fractura magis minusve profunda.

Corpus supra nitidum. Pronotum disco minus dense

et sat fortiter punctato. Cuneus fractura sat profunda,

apice nigro. Femora postica vix incrassata. Gen. 4.

Cyphodema Fi1EB., REUT.

4. Antenne attioulo primo brevi, verticis latitu-

dini &qvilongo vel hoc breviore. HRBostrum

coxas intermedias attingens. Vertex medio

fere immarginatus. Corpus minus fortiter con-

vexum. Subg. 1. Agnocoris REuvt. (Hadrodema

rubicunda FALL., F1EB.).

AA. Antenne articulo primo verticis latitudine lon-

giore. Rostrum segmentum secundum vel ter-

tium ventrale attingens, articulo primo api-

cem mucronis prostethii attingente vel sub-

attingente. Vertex tota latitudine marginatus.

Corpus fortiter convexum. Subg. 2. Cyphodema

FIEB.

Corpus supra opacum vel sub-opacum. Vertex ut-

rinqve macula lutea. Pronotum disco dense et ple-

rumqve subtiliter punctatum. Cuneus fractura pro-

funda, apice ferrugineo vel pallido. Femora postica

incrassata. Gen. 5. Peciloseytus FiEB., REuT

11(4).

12(13).

13(12).

14(3).

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

4. -Tarsi postici breves, articulo secundo primo

haud longiore. Corpus convexum. Gula vix

conspicua. Clypeus prominens. Pronotum

disco apicem versus valde convexo-declive.

Cuneus fractura profundissima, valde declivis,

latitudine basali fere brevior. Orificia magna.

Subg. 1. Charagochilus F1EB.

AA. Tarsi postici articulo secundo primo distincte

longiore. Corpus minus altum. Gula distincta,

sat longa. Metasternum medio tylo instructum.

Orificia inconspicua.

BB. wOlypeus: vit sprominens.vsPronotnm mistom.

Hemelytra lateribus (3) paullo vel ($) valde

dilatata. Cuneus latitudine basali haud lon-

gior, fractura profundissima. Mucro prostethii

excavatus, medio carina tenui instructus. Subg.

2. Systratiotus DOouGL. et Sc.

2B. Clypeus fortiter prominens. Pronotum limbo

basali flavo. Hemelytra lateribus (>) haud vel

(2) nonnihil dilatata. Cuneus saltim maris la-

titudini basali distincte longior, fractura sat

profunda, declivis. Mucro prostethii planus,

reflexo-marginatus. Subg. 3. Poeciloscytus F1EB.

Vertex immarginatus vel tantum ad oculos minus

distincte marginatus, margine haud elevato. Heme-

lytra glabra.

Pronotum crasse punctatum. Vertex ad oculos utrin-

qve marginatus, convexus. Clypeus fortiter pro-

minens. Rostrum tantum coxas intermedias attingens.

Gen. 6. Camptobrochis FirB. (C. lutescens SOHILL.

= nitens STÅL = punctulatus F1EB. — C. punctulatus

Fair. = Falléni HAEN).

Pronotum remotissime, sat obsolete punctatum. Vertex

immarginatus. Clypeus a latere visus arcuatus, api-

cem versus latior, a fronte parum prominens. Rostrum

coxas posticas attingens. Gen. 7. Liocoris FIEB.

Oculi valde, fere tota latitudine ultra apicem pronoti

exserti, a pronoto magis minusve distantes. Vertex

pone oculos transversim obsolete marginatus. Pro-

notum apicem versus valde angustatum, basi qvam

apice triplo latius. Antenne articulo secundo sepe

a basi sensim incrassate. Tibixe spinulose. Ungvi-

15(2).

16(17).

17(16).

18(19).

SNS

20(1).

1(2).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 1. 21

culi validi, ad medium usqve dentato-dilatati, dein

subito tenues. Gen. 8. DerXxocoris KIRSCHB., STÅL

= Capsus F1EB.)

Tarsi articulo primo secundo duplo vel fere duplo

longiore. Tibie haud spinulose. Pedes pilosi. An-

tenne articulo primo apicem clypei haud vel vix

attingente. Corpus saltim supra longius molliter

pilosum.

Tarsi breves, articulo ultimo duobus primis latiore

et his simul sumtis zxqvilongo. Scutellum postice

crista magna, alta, compressa, triangulari instructum.

Pronotum strictura apicali annuliformi lata, remote

pilosa, haud tomentoso-pubescenti. Caput breve, trans-

versum, verticale. Oculi exserti a pronoto longe di-

stantes. Antenne articulo secundo apicem versus levi-

terincrassato, ultimis brevissimis, simul sumtis secundo

plus qvam dimidio brevioribus. Membrana glabra.

Gen. 9. Stethoconus Fries. (= Acropelta MEILa).

Tarsi articulo ultimo magis minusve angusto. Scu-

tellum muticum. Bronorunj strictura Spica dense

tomentoso-pubescente.

Caput breve; transversum, verticale. Oculi exserti,

a pronoto longe distantes. Antenne articulo secundo

crassiusculo, ubiqve fere zeqvecrasso. Hemelytra

furea cubiti incompleta. Membrana pilosa. Femina

pterygo-dimorpha. Gen. 10. Bothynotus F1EB. (=

Trichymenus REur.).

Caput haud transversum, fere porrectum. Oculi a

pronoto parum distantes. Antenne articulo secundo

apicem versus (presertim S) sensim minus fortiter

incrassato. Hemelytra furca cubiti completa. Mem-

brana glabra. Gen. 11. Alleotomus FIEB

Antenne articulo secundo a medio subito clavato-

incrassato. Caput latum, vertice immarginato. Tibize

spinulose. Gen. 12. Capsus F., StåL. (= Bhopalo-

tomus FIEB.)

Divisio BRYOCORARIA REUz?.

Rostrum crassum, apicem mesosterni fere attingens,

articulo primo capite fere breviore. Pronotum for-

1(10).

6(5).

7(4).

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

titer transversum, dense punctatum. Metasternum

nitidum. Corpus breviter ovatum, fere glabrum.

Gen. 1. Monalocoris DAHLB.

Rostrum crassum, medium mesosterni haud superans.

Pronotum = elongato-trapezoidale, strictura apicali

opaca. Metasternum opacum. Corpus parce tenuiter

- pubescens. Gen. 2. Bryocoris FALL.

Divisio CYLLOCORARIA REevur.

Vertex latus apicem pronoti obtegens vel saltim po-

stice sub-arcuato-productus, arcuato-marginatus vel

acutus. ÖOculi pronoto incumbentes. Pronotum stric-

tura apicali nulla. Cuneus fractura profunda. Aro-

lia conniventia.

Clypeus basi cum fronte confluens, impressione nulla

vel obsoleta discretus, latus.

Pronotum basin scutelli haud obtegens. Antenne

artieulo secundo apicem versus incrassato. Caput

magnum, nutans. Oculi antrorsum divergentes. Meta-

sternum medio tylo instructum.

Pronotum margine basali supra scutellum emargina-

tum. Scutellum postice haud vel parum convexum.

Cuneus apice acuminatus.

Ale areola hamo nullo. Corpus nigrum, opacum,

supra pilis sub-sqvamiformibus pallidis vestitum.

Vertex arcuato-marginatus, postice nonnihil arcuato-

productus, apicem pronoti haud obtegens. Rostrum

apicem metasterni attingens. Gen. 1. Heterocordy-

lus FIiEB.

Alze areola hamo instructa. Vertex postice margina-

tus, acutus. Rostrum segmentum tertium ventrale

attingens. Hemelytra fasciis duabus niveo-sqvamo-

sis ornata. Pedes longiusculi. Corpus elongatum,

medio plerumqve magis minusve constrietum. Gen.

2. Pilophorus HaznN (= Camaronrotus F1EB.).

Pronotum disco postice valde convexo, margine ba-

sali rotundato, haud emarginato. Scutellum postice

convexum. Cuneus extus declivis, apice late trun-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:o 1. 23

8(3).

9 (2).

10(1).

11(26).

12(23).

13(16).

14(15).

catus. Vertex margine postico acuto. Rostrum

coxas posticas longe superans. Hemelytra locis ni-

tidis aliisqve opacis variegata, albofasciata. Corpus

valde elongatum, medio constrictum. Gen. 3. Mimo-

COriS SCOTT.

Pronotum basi late rotundatum, basin scutelli obte-

gens. Antenn&e breves, tenues, articulo primo api-

cem clypei haud attingente. Caput magnum, latum,

transversum, subverticale. Vertex postice arcuato-

marginatus, apicem pronoti obtegens. Oculi parvi.

Cuneus brevis. Corpus breve, latum. Ale unco in-

structae. Pedes breves. Arolia magna, divaricata.

Gen. 4. Stiphrosoma FiEB.

Clypeus basi a fronte distincte discretus, sub angulo

distineto prominens. Antenn&e longe, articulo primo

brevi. Oculi parvi. Gene oculos versus compresso-

convex&e&. Cuneus brevis. Al&xe unco hullo. Pedes

saltatorii. Gen. 5. Haltieus Burma. (= Halticocoris

DouGL. et Sc.)

Vertex apicem pronoti haud obtegens. Oculi pro-

noto haud incumbentes.

Oculi breves, rotundati, spherici vel spheroidici.

Caput apicem versus rostrato- vel subrostrato-pro-

ductum. Rostrum a pectore remotum, articulo primo

fortiter dilatato. Vertex latus. Gene alte. Arolia

divaricata.

Tarsi poctici articulo primo secundo haud vel vix

longiore.

Antenn&e plerumqve prope apicem oculorum inserte,

ab apice clypei longius distantes, articulo primo

brevi, verticis latitudine breviore, haud rigido-setoso.

Clypeus medio vel apicem versus haud dilatatus.

Vertex transversim haud excavatus. Pedes saltatorii.

Saltim femina dimorpha.

Antenn2e articulo primo verticis latitudine duplo vel

plus qvam duplo breviore, secundo vix incrassato,

tertio qvarto fere breviore. Rostrum coxas posticas

attingens. Frons tumido-convexa, nitida. Corpus

late rotundato-ovatum. FEtiam mas dimorphus. Forma

brachyptera (f. macroptera hactenus ignota) hemelytris

15(14).

16(13).

17 (20).

18(19).

19(18).

GENERA CIMICIDARUM EUROPZA.

medium abdominis haud attingentibus. Gen. 6. Pla-

typsallus J. SAHLB. I

Antenne articulo primo verticis latitudine distincte

breviore, secundo apicem versus plerumqve magis

minusve incrassato, qvarto tertio breviore. Rostrum

coxas intermedias haud attingens. Tantum femina

dimorpha. Forma brachyptera hemelytris medium

abdominis superantibus. Gen. 7. Orthocephalus

FiEB., Revt. (= Orthocephalus F1EB. partim.)

Antenn&e longe infra oculos inserte, articulo primo

verticis latitudine haud vel parum breviore. Vertex

transversim magis minusve excavatus, raro leviter

convexus. Metasternum saltim apice convexum.

Antenne articulo primo setis rigidis pluribus ornato.

Abdomen basi haud constrictum. Pronotum supra

scutellum medio emarginatum. Hemelytra forma

macroptere saltim medium abdominis attingentia.

Pedes sepe saltatorii.

Corpus opacum, sub-plumbeum. Caput verticale,

magnum, utringve apicem versus macula magna

aliaqve verticis ad oculos testaceis. FEpisterna mar-

ginibus testaceis. Tantum femina dimorpha. Gen.

9. Labops Burma., REur.

A. Vertex leviter transversim excavatus. Oculi

valde exserti, vix tamen pedunculati. Subg.

1. Merotrichea RBrvr. (= Orthocephalus F1EB.

partim, O. Freyi F1EB. et O. flavomarginatus

COSTA.)

AA. Vertex fortiter transversim excavatus. Oculi

longe pedunculati. Clypeus basi a fronte haud

discretus, apicem versus latior. Subg. 2. La-

bops BURM.

Corpus fere metallice nitens. Mas et femina dimor-

pha. Antenne articulo ultimo penultimo longiore.

Vertex transversim leviter excavatus. Frons supra

medio impressa. Clypeus a fronte bene discretus.

Gene albide. Abdomen apicem versus fortiter dila-

tato-rotundatum. Pedes saltatorii, femoribus posticis

valde incrassatis. Gen. 10. Euryopocoris Rreut. (=

Örthocephalus nitidus MEY.).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. "BAND. 8. N:O 1. 25

20(17).

21(22).

2221).

23(12).

24 (25).

25 (24).

26(11).

27 (50).

Antenne articulo primo setis rigidis nonnullis vel

setis destituto. Abdomen basi constricetum. Pedes

saltatorii, femoribus fortiter incrassatis.

Antenn2e articulo primo setis rigidis nullis, articulo

secundo apice clavato. Abdomen pyriforme. Heme-

lytra forme brachyptere 2/3 abdominis tegentia,

punctis elevatis seriatim ornata. Femora subtus

apice spinula tenui. Tibie breviter spinulose. Ca-

put nutans. Pronotum stricturis duabus apicalibus

instructum, posteriore medio incompleta. Gen. 10.

Gryllocoris BAR.

Antenne articulo primo setis rigidis nonnullis, ar-

ticulo secundo haud incrassato. Hemelytra formge

brachypter&e valde abbreviata, forma macroptere cu-

neo haud discreto, membrana areolis nullis, venis

liberis instructa. Femora et tibie spinulose. Ab-

domen basi valde constrictum, petiolatum, globosum.

Gen. 11. Diplacus SrtåL.

Tarsi postici articulo primo secundo duplo longiore.

Coxe postice ab epipleuris parum remote. Prono-

tum basi emarginatum, strictura apicali obsoleta.

Scutellum plane detectum. Hemelytra forme ma-

eroptere membrana areola wunica. Gula obliqva.

Clypeus basi cum fronte confluens. Rostrum lon-

gum, coxas posticas attingens. Mas segmento geni-

tali margine superiore aperture late reflexo.

Gula longa. Lora disereta. Caput apice compres-

sum. Mesonotum totum detectum. Abdomen ovato-

convexum vel sub-globosum, basi fortiter constric-

tum. Gen. 12. Myrmecoris GORSKI.

Gula brevis. Lora haud disereta. Caput apice

haud compressum, fere verticale. Scutellum detec-

tum. Abdomen basi haud constricetum. Corpus

elongatum. Gen. 13. Pithanus Fi1Ez.

Oculi longiores, oblongi, ovales vel rotundato-reni-

formis. Vertex haud latus. Arolia magna, raris-

sime divaricata, in hoc casu parum distincta. Coxe

postice ab epipleuris hemelytrorum vix vel parum

remote.

Oculi ab apice pronoti magis minusve distantes, ra-

rissime pronoto contigui, in hoc casu autem prono-

(

28(45).

29 (40).

30 (31).

31 (30).

32(39).

33(38).

34 (37).

35 (36).

GENERA CIMICIDARUM EUROPEZA.

tum strictura annuliformi apicali vel sulco trans-

versali latera superante instructum.

Pronotum apice strictura annuliformi apicali di-

stincta, interdum angusta, interdum membranacea

instructum. '

Pronotum callis haud vel minus distinctis, pone illos

sulco nullo transversali latera superante.

Oculi pronoto contigui, granulati. Antenne corpore

longiores, tenues, articulo primo clypeum superante.

Rostrum coxas posticas attingens, articulo primo ca-

put paullo superante. Pronotum lateribus sinuatum,

elongato-campanulatum. Tarsi postici articulo se-

cundo fere duplo breviore, secundo tertio vix lon-

giore. Clypeus a fronte impressione profunda bene

diseretus, verticalis, fortiter prominens. Frons for-

titer convexa. Gen. 14. Plagiorhamma FIEB.

Plagiorhamma suturalis H. ScH. forma brachyptera 9:

Pronotum disco planum, basi qvam apice tantum

dimidio longius, lateribus mox ante angulos posti-

cos prominulos sinuatum. Hemelytra tantum me-

dium dorsi abdominis attingentia, elavo disereto,

membrana nulla, apice intus obliqve truncata, pal-

lide flava, intus late apiceqve nigra; cetero omnino

ut in forma macroptera. Long. 3 mm. Italia (Mus.

PuTON).

Oculi a pronoto magis, minusve distantes.

Oculi in medio vel magis minusve pone medium

capitis positi.

Antenne prope apicem oculorum interne vel infra

horum apicem inserte. Pronotum strictura apicali

angusta, sed distineta. Rostrum coxas posticas su-

perans. Mas segmento genitali subtus apicem Ver-.xF

sus fere perpendiculariter sursum flexo, valde con=

vexo. =

Alx areola hamo nullo. Tarsi articulo primojst-

cundo vix longiore.

Vertex immarginatus. Oculi sat longe a basi capitis

positi. Abdomen maris oblongum, basi nonnihil

constrictum, femina sub-globosum, petiolatum. Ro-

strum articulo primo brevissimo, capite multo breviore.

Gula longa, obliqva. Gen. 15. Systellonotus FirEB.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:D 1. 27

36 (35).

37 (34).

38 (33).

40(29).

41 (42).

42 (41).

43 (44)

Vertex subtiliter marginatus. Oculi fere in basi ca-

pitis utrinqve positi, magni, granulati. Rostrum ar-

ticulo primo fere medium mucronis attingens. Gen.

16. Erotiecoris Dover. et Sc. (= Allodapus F1EB.)

Ale areola hamo instructa. Tarsi articulo primo

secundo fere duplo longiore. Vertex immarginatus.

Oculi prope basin capitis positi. Clypeus depressus.

Antenne infra oculos inserte. Pronotum strictura

discolore. Gen. I7. Cremnocephalus F1EB.

Antenne ad medium marginis interioris oculorum

inserte, articulo primo clypei apicem haud attin-

gente. Vertex immarginatus. Gula obliqva, capiti

dimidio 2&2qvilonga. Rostrum segmentum tertium

ventrale atttingens, articulo primo medium mucro-

nis vix attingente. Tarsi longi, tenues. Gen. 18.

Cyrtopeltis Fires.

Oculi ante medium ecapitis supra visi positi. An-

tenn&e ad apicem oculorum interne inserte. Clypeus

longus, a fronte impressione profunda discretus, ar-

cuato-prominens. Frons prominula. Gen. 19. Maecro-

lophus Fizz.

Pronotum callis bene discretis, pone hos sulco trans-

versali latera teretia superanti instructum. Corpus

elongatum.

Gula longa. Caput apicem versus sub-rostrato-pro-

ductum. Vertex semper immarginatus. Antennze

articulo primo brevi. Rostrum coxas posticas supe-

rans. Gen& humiles. Oculi a basi capitis sat longe

remoti. Pronotum strictura apicali lata. Cox an-

tice longe, medium mesosterni multo superantes.

Gen. 20. Dicyphus FrieB., ReEut. (= Brachycerea

F1EB. et Dicyphus E1EB.)

Gula brevis. Gene alte. Mesosternum pruinosum.

Coxe antice breves, medium mesosterni vix su-

perantes.

Pronotum apice striectura lata instructum. Ro-

strum coxas posticas attingens. ÖOculi in basi ca-

pitis utrinqve positi, pronoto fere contigui. An-

tenne articulo primo brevi, apicem clypei vix su-

peranti. Gen. 21. Campyloneura FIEB.

44 (43).

45(28).

46 (49).

47 (48).

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

Pronotum apice strictura angustissima. Rostrum

coxas intermedias attingens, articulo primo caput

superante. Oculi a pronoto distincte distantes. An-

tenne articulo primo longo, clypeum longe superante.

Gen. 22. Cyllocoris Hann, FIEB.

Pronotum strictura apicali haud discreta. Coxéx an-

tice breves.

Pronotum callis discretis, pone hos sulco distincto

latera teretia superante instructum.

Corpus nigrum. Mesosternum pruinosum. Caput

saltim femine plerumqve magis minusve globosum.

Species sepe dimorphe. Gen. 23. Globiceps LATz.,

REUT.

A. Corpus supra glabrum. Caput femine valde

tumidum. Antenne articulo secundo saltim

femine apicem versus incrassato. Pronotum

callis valde elevatis.

B. Pronotum callis altissimis, apice acutis, coni-

cis. Rostrum coxas intermedias haud superans.

Caput femine semiglobosum. Gula longa, fere

verticalis. Antenn&e articulo secundo maris et

femin2e apicem versus incrassåto. Pronotum

sulco, mesosternum lateribus, clavus puncto

ante-apicali, corimm fascia media cuneusqve

fascia basali argenteo-sqvamosis. Subg. 1. Glo-

biceps LATR. (Gl. sphegiformis Rosst).

BB. Pronotum callis minus alte elevatis, obtusis.

Rostrum coxas intermedias superans. Caput

femine sub-globosum. Vertex saltim feminz

immarginatus. Gula brevis, obliqva. Heme-

s lytra femine magis minusve abbreviata. Subg.

2. Kelidocoris Kor., REut. Conspectus speci-

erum mihi cognitarum. |

a. Vertex saltim feming&e immarginatus, mar-

gine maris concolore.

b. Vertex tantum femine immarginatus. An-

tenne articulo secundo et maris et femin2e

apicem versus sensim incrassato. Prono-

tum sulco, mesostethium lateribus, hemelytr:

sutura clavi et basi cunei sqvamis argenteis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 1. 29

CC.

bb.

ad.

facillime divellendis ornatis. Hemelytra

femine abbreviata saltim dimidium dorsi

abdominis attingentia, membrana brevi, sed

distincta predita. Mas forcipe dextra mar-

gine aculeis brevissimis armata.

Mas vertice ad marginem usqve convexo,

margine elevato arcuato, fronte valde con-

vexa, pronoto basi longitudine vix latiore

apiceqve circiter duplo latiore, corio ma-

cula basali magna totam latitudinem occu-

ponte pallida. Femina capite valde glo-

boso, vertice a latere visu valde convexo

et alto, trientem oculi altiore, nitidissimo.

Habitat inter herbas. Gl. (K.) flavomacu-

latus E.:, REvtT. (= Gl. selectus EF1EB.)

Mas vertice postice haud convexo, margine

elevato fere recto, fronte minus convexa,

pronoto valde declivi, basi longitudine cir-

citer !/g apiceqve fere duplo et dimidio

latiore, corio tantum margine exteriore pa-

ullo pone basin macula lineari medium

marginis haud attingenti albida notato, cu-

neo dimidio basali albicanti. Femina ver-

tice minus alte convexo, a latere viso mi-

nus alto, fronte minus tumida. Victus in

SAlkcetmskN Gl ulvpesk ScCoR: kur. (=

Gl. flavomaculatus FIEB. nec auct.)

Vertex maris et femine immarginatus. An-

tenn&e articulo secundo maris vix incras-

sato, feminex a medio subito valde incras-

sato, dimidio apicali fusiformi. Hemelytra

femine valde abbreviata, vix plus trientem

dorsi abdominis tegentibus, clavo, euneo

membranaqve haud discretis, apice rotun-

datis. Abdomen lateribus ultra medium

valde rotundato-ampliatum. Gl. dispar Box.

Vertex (FS) postice albido-marginatus. Cor-

pus supra totum dense argenteo-sqvamosum.

Gl. Picteti F1EB.

44. Corpus supra pilosum. Caput maris et femine

consimile, haud globosum. Vertex utriusqve

48(47).

49 (46).

21(52).

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

sexus marginatus. Rostrum coxas intermedias

haud superans. Pronotum confertim punc-

tatum, callis obtusis, sed elevatis, angulis po-

sticis productis, sub-reflexis: Coxe posteriores

distantes. Hemelytra utriusqve sexus completa.

Mas et femina consimiles. Subg. 3. Dryophi-

locoris Revr. (Glob. flavoqvadrimaculatus DE

GEER sec. spec. typ! = flavonotatus Bot.)

Corpus viride. Mesosternum haud pruinosum, opa-

cum. Caput parvum. Vertex subtiliter marginatus.

Antenne articulo primo clypeum longe superante.

Rostrum apicem metasterni attingens. Tibix spinu-

lose. Species haud dimorphe. Gen. 24. Etorhinus

F1EB.

Pronotum sulco medio nullo, callis haud discretis.

Oculi a pronoto longe remoti, in medio laterum ca-

pitis positi, parvuli, orbita interiore parallela. Rostrum

coxas posticas superans. Corpus virescens. Gen. 25.

Malacocoris FrIEB.

Oculi ab apice pronoti haud vel vix remoti. Pro-

notum apice strictura annuliformi nulla vel angu-

stissima, vix discreta, pone callos sulco medio di-

stineto et latera superanti destitutum. Calli sepe

minus distincti.

Oculi interne vix emarginati, leves. Caput antice

breve, compressum, verticale, pronoti basi parum

angustius. Vertex plerumqve macula utrinqve pal-

lida. Gen. 26. Chlamydatus Curt., REUT.

4. Caput, ante oculos acuminato-productum, latitu-

dine parum brevius. Vertex postice obsolete

marginatus. Gula sat longa, sub-verticalis.

Rostrum coxas posticas attingens, articulo pri-

mo a gula remoto. Antenne sat dense pilose,

articulo primo clypeum haud superante. He-

melytra fractura sat profunda. Subg. 1. Chla-

mydatus CURT.

44. Caput ante oculos parum productum, longitu-

dine distincete latius. Vertex immarginatus.

Rostrum coxas intermedias attingens, articulo

primo tantum dimidium mucronis prostethii

attingenti. Antenn&e subtiliter pilosulze, arti-

54 (53).

55 (60).

56 (57).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8 N:o1. 31

culo primo clypeum superante. Hemelytra

fractura obsoleta. Subg. 2. Cyrtorhinus F1EB.,

Révr. (= Cyrtorhinus F1EB. et Tyttus F1EB.)

Conspectus specierum mihi cognitarum:

a. Brevis, totus stramineus, sat dense longius

pallido-pubescens, Clypeus fuscus. An-

tenn&e fusco-nigre. Mas et femina heme-

lytris abbreviatis, cuneo membranaqve haud

diseretis. C. insignis Dover. et Sc. = Tyt-

thus flaveolus REUT.

aa. Caput mnigrum, macula verticis utrinqve

pallida.

b. Antenne articulo primo pallido-testaceo.

Pronotum unicolor. C. geminus FLOR.

bb. Antenne articulo primo ad maximam par-

tem vel toto nigro.

ce. Antenne articulo primo apice testaceo.

Pronoto margine apicali testaceo-maculato.

C. pygmeus ZETT. (= pellucens BoH.).

ee. Antenne tote nigre. Pronotum totum

nigrum. C. Carieis FALL. (= elegantulus

MeEY-.).

Oculi orbita interiore haud vel rarissime paralleli,

plerumqve antrorsum divergentes, granulati, a pro-

noto vix distantes. Caput antice parum compressum.

. Caput basi pronoto latius, fere horisontale, a latere

visum ubiqve &qvialtum. Vertex planus, horison-

talis. Öculi magni, granulati, a pronoto parum di-

stantes. Antenn&e ad apicem oculorum insert, ar-

ticulo primo valido, clypeum longe superante. Ro-

strum mesosternum attingens. Pronotum callis dis-

cretis, basi sub-emarginatum. Cuneus longus. ”Tarsi

postici articulo primo articulo secundo fere duplo

breviore. Gen. 27. Platyeranus FIiEB.

Caput pronoti basi angustius.

Antenne simplices.

Caput cum oculis apice pronoti parum latius. Oculi

pronoto contioui. Vertex fere planus, apice supra

basin clypei fere tumido-convexus. Clypeus fortiter

prominens, a latere visus valde arcuatus. Metaster-

58 (59).

59 (58).

GENERA CIMICIDARUM EUROPZA.

num convexum. Pronotum breve, basi qvam apice

duplo latius. Gen. 28. Camptotylus FriEB., REUT.

A. Rostrum coxas intermedias attingens, articulo

primo apicem mucronis prostethii fere attin-

gente. Mucro prostethii basi convexus, mar-

ginatus. Corpus supra longe, molliter pilosum.

Subg. 1. Loxops FIEB.

44. Rostrum breve, medium mesosterni attingens,

articulo primo crasso, medium mucronis attin-

gente. Mucro prostethii convexus. Corpus

supra subtiliter albopubescens. Hemelytra ni-

gro-pilosa. Subg. 2. Camptotylus F1EB.

Caput cum oculis apice pronoti distincte latius.

Vertex supra basin clypei haud tumidus, basi sepe

marginatus. Clypeus fortiter prominens. Metaster-

num convexum. Mucro prostethii plerumqve mar-

ginatus.

Clypeus a latere visus basi alte posita; clypeus et

vertex fere in linea eadem positi, unde caput a la-

tere visum ubiqve fere &qvi-altum. Rostrum breve,

medium mesosterni attingens. Mucro prostethii basi

convexus. Caput nutans. Gen. 29. Hypsitylus FiEs.

Caput a latere visum apicem versus distincte an-

gustatum. Clypeus fortiter prominens. Gen. 30.

Orthotylus FiEB., REUuT.

A. Rostrum coxas posticas haud vel vix superans.

Mucro prostethii excavatus, marginatus.

B£. Caput basi pronoti multo angustius. Pronotum

lateribus apicem versus fortiter angustatum.

(: Corpus supra pallido- vel albido-pubescens, ca-

put et pronotum numqvam nigro-pilosa, nitida.

Femora postica elongata. Victus in arboribus.

Subg. 1. Orthotylus F1EB., REUT.

a. Membrana leviter infuscata, venis rufescen-

tibus. Fuscus, supra fusco-rufescens, levis,

sat nitidus, subtiliter pallide griseo-pube-

scens. Caput fuscescens. Antenne cor-

pore dimidio longiores, flavo-testacer, ar-

ticulo primo eclypeum paullo superante, se-

cundo primo fere qvintuplo longiore, ter-

tio et qvarto conjunctim secundo &e2qvilon-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 1. 33

ad.

dd.

eC.

gis, tertio secundo fere duplo breviore.

Pronotum longitudine duplo latius, lateri-

bus rectis, callis distinctis, interdum obscure

fuscis. Pedes testacei, spinis longis conco-

loribus, tibiis et tarsis apice fuscis. Mas

vertice postice obsoletius marginato, fronte

oculo fere duplo latiore, hemelytris abdo-

men longe superantibus. Long. 4—4!/,

m.m. Femina fronte oculo fere duplo et

dimidio latiore, hemelytris abdomen paullo

superantibus. Long. 3!/, m.m. Habitat in

frondibus Pini Helvetix et Gallix, D. PUTON.

O. fuscescens Brut. (verisimiliter = Capsus

fuscescens KIRSCHB., qvi etiam in Pino ha-

bitat; ab illo tantum antennis apicem ver-

sus haud obscurioribus differt.) — (Mus.

PUR)

Membrana venis fuscis, ochraceis vel viri-

dibus.

Antenne articulis saltim ultimis fuscis. He-

melytra haud diaphara.

Pronotum lateribus fortius sinuatum, callis

disei elevatioribus, bene discretis.

Caput et pronotum nigra, hoc maculis tri-

bus pallidis. Subtus nigricans. 0. boreellus

ZETT.

Caput pronotum et scutellum pallide vire-

scentia, caput et scutellum vitta media lata

et pronotum fascia ante medium angulisqve

posticis fusco-nigris. Clavus fuscus. &O.

bilineatus Fair. (= Capsus Kirschbaumi

FLOoRr.)

Pronotum lateribus leviter vel vix sinuatum.

Membrana venis ochraceis vel fulvescenti-

bus, magis minusve fumata. Pronotum cal-

lis disceretis.

Minor. Mas antennis totis, capite callisqve

pronoti nigris, oculis luteo-cinctis. Femina

supra et subtus prasina, capite scutelloqve

sepe pallidis. OO. virens FALL.

34 GENERA CIMICIDARUM EUROPA.

f- Major. Membrana venis saturatius ochra-

ceis. Mas tantum articulo primo antenna-

rum nigro, cetero ut femina coloratus. O.

flavinervis KIRSCEB.

ee. Membrana fumata venis saturate viridibus.

O. nassatus F.

bb. Antenn&e tote pallide. Pronotum parum

declive, lateribus rectis. Hemelytra sub-

diaphana, nitida; membrana fere hyalina.

g. Membrana haud nebulosa. Hemelytra sub-

tilissime pallido-pubescentia, haud nigro-

pilosa.

h. Membrana venis pallide flavis. Antenne

corpore cum hemelytris parum plus qvam

dimidio longiores, articulis ultimis conjunc-

tim secundo breviore, subtilissime pallido-

pubescentibus. Tibixe sub-mutice. OO. te-

nellus FALL. (=0. angustus H. ScH., F1EB.)!)

hh. Membrana venis saturate viridibus. Tibizx

subtilissime spinulose.

i. Antenne articulo primo subtus concolore.

Il. Mas segmento genitali reliqvis abdominali-

bus simul sumtis breviore, xeqve lato.

m. Vertex postice distinete marginatus. An-

tenn&e (presertim IS) corpore parum bre-

viores, subtilissime adpressim fusco-pube-

scentes, articulo qvarto primo parum longi-

ore. O. diaphanus KIiRSCHB.

mm. Vertex postice obsolete marginatus. An-

tenn& corpore !/, breviores, articulo secundo

remote et parce pallido-piloso, articulo qvarto

primo vix &qvilongo (sec. KIRSCHB., mihi

ignotus). OO. viridinervis KIRSCHB.?)

U. Mas segmento genitali reliqvis abdominali-

bus simul sumtis xqvilongo et his latiori.

Vertex obsolete marginatus. Antenn&e sub-

tilissime adpresso-pubescentes,articulo qvarto

1) O. diaphanus KIRSCHB. in Bidrag till nordiska Capsiders Synonymi ut

synonymus &O. tenelli false citatur.

2) 0. ochrotrichus FIEB. tantum varietas hujus speciei, teste SAUNDERSI.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 l. 23)

primo fere dimidio longiore. &O. prasinus

FarL. (FLOR et THOMS.)

ät. Antenne articulo primo subtus vitta per-

currente nigra. Mas segmento genitali ven-

tralibus simul sumtis 2xqvilongo et his la-

tiore. O. stritcornis KIRSCHB.

gg. Membrana nebulis plurimis rotundatis sig-

nata, venis virescentibus. Hemelytra re-

mote, sed sat longe nigropilosa. ÖO. Fieberi

FREY.

Corpus (etiam caput et pronotum) supra nigro-

pilosum. Antenne articulo primo pilis 2—3

exsertis instructo. Membrana fumata. Femora

postica femin& magis minusve incrassata. Ti-

bie fortius spinulose. Victus inter herbas.

Subg. 2. Melanotrichus Brut. (= Orthotylus

Fi1EB. partim et Pachylops F1EB.) Conspectus

specierum mihi cognitarum.

a. Membrana venis areolisqve saturate viridi-

bus. Hemelytra maculis plurimis flavis no-

tata. Tibie spinulis concoloribus. 0. (M.)

flavosparsus C. SAHLB.

aa. Membrana areolis haud viridibus. Rostrum

breve, coxas intermedias haud attingens.

Antenn&e et pedes adpressim fusco-pube-

scentes.

b. Membrana venis ad maximam partem lurido-

testaceis vel sordide lutescentibus. Tibia

spinulis sat longis, concoloribus vel versus

apicem tibiarum fuscescentibus.

ce. Membrana vena areol&e minoris externa lute-

scente.

d. Major. Membrana venis omnibus pallide

luteis, areolis fulvescentibus. 0. (M.) obso-

letus F1EB.

dd. Minor. Membrana vena cubitali magis mi-

nusve virescenti-lutea, areolis pallide vel

vix lutescentibus. O. (M.) concolor KIrscHB.

ce. Membrana vena areol&e externa nigra. O.

(M.) virescens DouGL. et Sc.

BE:

GENERA CIMICIDARUM EUROPZ.

bb. Membrana nigricans, iridescens, vena bra-

chiali vel areolx majoris grisea, areolis

haud coloratis. Tibix spinis nigris, sat va-

lidis. O. (M.) chloropterus KIirRscHB. (=

Pachylops chloropterus F1EB.; Sf = Litosoma

bicolor Dov6eL. et Sc.

Caput latum. Vertex marginatus. Pronotum

breve, basi qvam longitudine plus duplo latiore,

lateribus apicem versus leviter angustatis. An-

tenn&e articulo primo clypeum parum superante,

articulo secundo hoc fere qvadruplo longiore.

Rostrum coxas posticas attingens. Femora po-

stica maris nonnihil, feming magis incrassata.

Corpus supra plerumqve nigro-pilosum, pilis

aliis depressis albis parce pubescens. Subg. 3.

Allocotus F1EB. et Put. Conspectus specierum:

a. Supra nigro-pilosuli pilisqve brevibus albi-

dis vel albis, fere micantibus, depressis parce

pubescens.

b. Membrana femine brevis, margine externo

cunei haud longiore, areolis angustis, dilute

fumata, venis areolisqve dilute virescenti-

bus. Hemelytra margine externo valde cur-

vato. Cuneus brevis latitudine multo bre-

vior.- Breviter ovatus, prasinus, dorso ab-

dominis fusco. Caput pronoti basi vix ma-

gis qvam !/, angustius, Vertex distinctis-

sime marginatus, femin2e oculo triplo latior.

Pronotum breve, basi longitudine magis

qvam duplo latius. Antenne corpore dimi-

dio nulto longiores, virescentes. Pedes vire-

scentes, tibiis spinulis concoloribus. 9. Long.

3 m.m. Habitat in Biskra Algerie, D. LE-

THIERRY. — Ö. (A.) curvipennis REUT. n. sp.

(Mus. LETH.)

bb. Membrana femine haud abbreviata. Heme-

lytra margine externo haud fortiter excur-

vata.

ce. Flavescens, abdomine virescente. Caput

basi pronoti circiter !/; angustius. Vertex

obsoletius marginatus. Frons femine oculo

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0o1l. 37

60 (55).

circiter duplo et dimidio latior. Embolium

et cumeus apice latius fuscescentia. Mem-

brana fere hyalina, venis pallidis. Dorsum

abdominis virescens. Tibie longius fusce-

scenti-spinulose. 9. Long. 22/, m.m. Ha-

bitat in Biskra Algerige, D. LETHIERRY. OÖ.

(4A.) Lethierryt Brut. n. sp. (Mus. LETH.)

ce. Supra fuscescenti-rufus. Membrana tota fu-

mata. Antenne et tibie nigricante-pube-

scentes. OO. (A.) rubidus F1EB. et Pur.

aa. Tantum parce, subtilissime albopubescens,

pilis nigris nullis. Virescentiflavus totus.

Membrana dilute infuscata, venis areolisqve

flavescentibus, antennis corpore longioribus.

Long. 2!/, m.m. Habitat in Gallia in Sal-

sola (La Nouvelle, Aude, Cette, Hérault),

D. D. LETHIERRY et Puton. OO. (A.) Sal-

sole: REuT. n. sp. (Mus. LETH., Put. et

REUT.)

AA. Rostrum coxas posticas superans. Antenne ar-

tenne articulo primo clypeum parum (gg) vel

haud (2) superante. Mucro prostethil convexiu-

sculus, lateribus tantum basi marginatis, disco

foveolato. Pedes saltatorii, femoribus posticis

presertim femine incrassatis. Corpus supra

nigro-pilosum. Subg. 4. Litocoris F1RB.

Antenne articulo primo crasso articuloqve secundo

magno dilatato-compresso pilosis; articulis ultimis ten-

nibus Xqvilongis, simul sumtis articulo secundo duplo

brevioribus. Vertex postice obsolete marginatus.

Oculi magni, granulati. Rostrum coxas posticas su-

perans, articulo primo crasso, caput nonnihil super-

ante. Gen. 31. Heterotoma FIEB.

Divisio ONCOTYLARIA Rervuzr.

Mucro prostethii planus vel convexiuscukus, lateribus

haud marginatis.

23).

3(2).

4(5).

5(4).

6(7).

7(6).

GENERA CIMICIDARUM EUROPZ.

Mucro prostethii medio subtiliter longitudinaliter ca-

naliculatus. Caput fere verticale. Gula distincta, obli-

qva. Clypeus a fronte impressione distincta discre-

tus, prominens. Rostrum coxas posticas superans,

articulo primo apicem mucronis attingente. Femora

postica incrassata. Tibie nigro-punctate, tenuiter

pallido-spinulose. Tarsi postici articulo tertio se-

cundo haud longiore. Gen. 1. Solenoxyphus. (=

Macrocoleus lepidus F1EB., PUT.)

Mucro prostethii haud canaliculatus.

Tibie et femora punctata. Rostrum coxas posticas

superans, articulo primo apicem mucronis attingente.

Gula obliqva. Mucro prostethil convexus, crassus.

Mesosternum apice truncatum. Tarsi articulo secundo

tertio longiore. Corpus supra pilis fragilibus nigris.

Gen. 2. Pachyxyphus Fizz.

Tibige haud nigro-punctat>e.

Caput latum, pronoti basi tantum !/; angustius, nu-

tans. Rostrum coxas posticas attingens, articulo primo

apicem mucronis attingenti. Clypeus a fronte di-

stinete discretus, prominens. Gula sat brevis, haud

vel vix obliqva. Antenn&e articulo primo apicem cly-

pei haud attingente. Mesosternum apicem versus

convexum, apice medio truncatum. Corpus supra

pilis nigris facillime divellendis. Gen. 3. Hadro-

phyes (F1EB.) Pur.

Caput pronoto basi duplo angustius, nutans. Gula

obliqva. Pronotum lateribus apicem versus sat for-

titer angustatum, callis disci diseretis. Rostrum coxas

posticas superans, articulo primo apicem mucronis

haud attingente. Mesosternum margine apicali medio

truncato. Corpus supra dense nigro-hirsutum. Gen.

4. Hoplomachus FiEB., REUT.

4. Clypeus prominens. Prostethii mucro planus.

Pronotum callis discoloribus. Rostrum articulo

primo dimidium mucronis attingente. Coxre

anticxe breves, medium mesosterni postice pa-

rum convexioris haud attingentes. Subg. 1.

Hoplomachus F1EB. Conspectus specierum:

» a. Ovatus. Caput pallidum, maculis duabus

frontis basiqve clypei nigris, nitidis. An-

8(1).

9(10).

10(9).

11(16).

12(15).

13(14).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 1. 39

tenn&e dimidio corpore parum longiores.

Pedes testacei, femoribus serie punctorum

nigrorum, tibiis spinulis nigris. H. Thun-

bergi FALL.

aa. Oblongus. Caput nigrum, vertice utrinqve

macula pallida notato. Antenn&e corpore

hemelytris exceptis parum breviore. Pedes

tot!” nigto-fuser ba dk uelerrichetiNeuT. (=

H. bilineatus H. ScH., F1EB. nec FALL.)

AA. Clypeus haud prominens. Prostethii mucro con-

vexiusculus. Pronotum callis concoloribus. Ro-

strum articulo primo dimidium mucronis haud

attingente. Coxx anticx longiores, dimidium

mesosterni postice convexi superantes. Subg.

2. Placochilus F1EB.

Mucro prostethii marginatus, plerumqve saltim medio

apicem versus concavus vel excavatus, raro medio

convexiusculus.

Rostrum brevissimum, crassum, tantum dimidium me-

sosterni attingens, articulo primo caput paullo su-

perante, tertio brevissimo, qvarto tumido, apice fere

aculeatim acuminato et duobus precedentibus simul

sumtis longiore. Gula haud conspicua. Femora po-

stica incrassata, subtus nigro-vittata. Tibix nigro-

maculate et nigro-spinose. Tarsi articulo secundo

tertio eqvilongo. Unqviculi validi, basi dentati. Gen.

5. Exaeretus Fr1EB.

Rostrum saltim coxas intermedias attingens, articulo

ultimo haud tumido.

Caput verticale, breve, longitudine latius. Metaster-

num convexum. Clypeus a fronte impressione bene

discretus, fortiter prominens, a latere visus margine

supero brevissimo, margine antico perpendiculari.

Gula obliqva, interdum brevissima. Rostrum coxas

posticas haud superans. Ungviculi sat longi vel lon-

gissimi. Color sepe in rubidum vergens.

Rostrum coxas posticas attingens.

Rostrum articulo primo parum incrassato, caput pa-

ullo superante. Clypeus medio vix impressus. Ca-

put ad basin clypei sat fortiter convexum. Pronotum

callis minus discretis, lateribus rectis. Tarsi postici

14(13).

15(12).

16(11).

17 (22).

18(21).

19(20).

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

articulo tertio secundo 2qvilongo. Ungviculi sat

longi. Corpus oblongem. Gen. 6. Stenoparia FI1EB.

Rostrum articulo primo crasso apicem mucronis fere

attingens. Clypeus medio impressus. -Pronotum cal-

lis bene discretis, lateribus leviter sinuatis. Tarsi

postici articulo primo brevissimo, tertio secundo fere

longiore. Ungviculi longissimi. Corpus elongatum.

Gen. 7. Conostethus FrtEB.

Rostrum coxas intermedias vix superans, articulo

primö crasso dimidium mucronis haud superante.

Clypeus medio vix impressus, a latere visus basi

qvam apice latior. Prostethii mucro crasse margina-

tus. Mesosternum breve, postice valde convexum.

Tarsi postici articulo primo minus brevi, tertio se-

cundo distincte longiore. Ungviculi longi. Gen. 8.

Xenocoris FIEB.

Caput haud verticale, haud transversum.

Caput fortiter nutans, antice haud rostrato-productum.

Rostrum coxas intermedias vix vel parum superans,

articulo primo caput paulio superante, dimidium mu-

cronis attingente. Clypeus a latere visus margine

antico longo, subrecto, perpendiculari.

Antenn&e simplices vel articulo secundo crassiusculo.

Rostrum «coxas intermedias vix superans. Mesoster-

num apice truncatum. Clypeus basi sub angulo sub-

recto prominente et in linea media oculorum posita.

Ungviculi longi. Gen. 9. Oncotylus FiEB. Conspec-

tus specierum:

a. Corpus subtilissime pubescens, pilis nigris

destitutum.

b. Corpus lateribus parallelis, elongatum. 0O.

decolor. FALL.

bb. Corpus saltim femin&e sub-ellipticum, supra

glabrum, subtus subtiliter pallidopubescens.

Pallide virescens. Caput pronoti basi vix

plus qvam 1/; angustius. Antenne cor-

poris dimidio paullo longiores, subtiliter

pallidopubescentes, apicem versus paullo

obscuriores, articulis duobus ultimis con-

junetim secundo parum longioribus, qvarto

tertio circiter 3/, breviore. Pronotum longitu-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 83. N:o l. 41

ad.

dd.

dine fere duplo latius. Hemelytra punctis

densissimis fuscis conspersa, corlio sXxpe

vitta longitudinali dilute fusca cum margine

externo parallela notata. Femora apicem

versus atomis fuscis minutissimis conspur-

cata. Tibie spinulis fuscis e punctis mi-

nutis fuscis nascentibus. Femina: terebra

medium ventris attingente, fronte oculo vix

duplo latiore. 9. Long. 3!/,—3!/, m.m.

Habitat in Gallia (La Nouvelle, Aude) in

Salsola m. Junii, D: D. PUTON et LETHI-

FERRY MOS MfutonmnNsvnn. sp. (Mus: PuT.

et REUT.)

Corpus supra nigro-pubescens vel nigro-

pilosum.

Femora haud nigro-punctata.

Tibie parce et subtiliter pallido-spinulose.

Lete ochraceus, supra nigro-pilosus. Ver-

tex fere marginatus. Membrana vix in-

fuscata, venis areolisqve totis pulchre ochra-

ceis. Apex antennarum, rostri, tibiarum et

tarsorum niger. ”Tibie parce et subtiliter

pallido-spinulose. O. pulchellus REvr.

Tibie nigro-spinulose.

Membrana areolis totis flavis vel hyalinis,

macula crocea notatis, venis aurantiacis vel

croceis, extus aurantiaco- vel croceo-margi-

natis.

Membrana infuscata macula magna pone

areolas nigricante, areolis pallide flavis, ve-

nis aurantiacis. Aurantiacus, subtiliter nigri-

conti-pilosus et pallido-pubescens. 0. fene-

stratus FIEB.

Membrana dilute infuscata, areolis hyalinis,

macula crocea notatis, Venis croceis, extus

croceo-marginatis; pone apicem cunei ma-

cula triangulari pellucida. - Viridi-flavus,

dense nigro-hirsutus, oculis virescentibus.

Vertex immarginatus. Antenne adpressim

nigropubescentes, articulis duobus ultimis

obscurioribus. Rostrum apice nigro. Pro-

20(19).

21(18).

22(17).

23(26).

24 (25).

GENERA CIMICIDARUM EUROPA.

notum callis discretis, lateribus sub-sinuatis.

Pedes adpressim nigropubescentes. Tibizx

fortius nigro-spinulose. Tarsi nigri. Fe-

mina terebra medium ventris nonnihil su-

perante, segmento secundo genitali apice

utrinqve late sed sat profunde sinuato, sqva-

ma elongatotriangulari, haud magna; fronte

oculo plus duplo latiore. Long. 5!/, m.m.

Habitat in Sarepta, BECKER. OO. Pyretri

BECKER sec. spec.

ee. Membrana areolis nigricantibus, venis flavi-

canti-albis. O. pilosus Dover. et Sc.

cec. Femora presertim subtus nigro-guttata. Ti-

bizxe saltim basin versus nigro-punctatze.

g. Mas et femina concolores. Hemelytra haud

fusco-punctata. Membrana areolis nigris.

O. punctipes REui. (=O. Tanaceti H. SCH.,

FiEB. nec FALL., FLOR et THOMS.)

gg. Mas et femina discolores. Hemelytra dense

fusco-punctata. &O. punctipennis FIEB.

Rostrum dimidium metasterni attingens. Mesoster-

num apice leviter impressum. Clypeus basi in linea

inferiore oculorum posita. Antenne articulo primo

a basi tenui subito clavato-inerassato. Pronotum cal-

lis discretis. Gen. 10. Anoterops FiEB.

Antenne articulis primo et secundo valde incrassatis,

secundo apicem versus angustato, ultimis simul sum-

tis secundo brevioribus. Caput fortiter nutans, a la-

tere visum basi qvam apice parum altius. Clypeus

discretus, a basi valde arcuatus. Rostrum coxas in-

termedias attingens. Corpus valde robustum, nigro-

hirsutum. Gen. 10. Cylindromelus Fi1EB.

Caput apicem versus rostrato-productum. Clypeus a

latere visus margine externo sensim arcuato. Ro-

strum coxas posticas superans. Gula raro obliqva.

Ungviculi sepe breves.

Clypeus leviter arcuatus. Rostrum articulo primo

dimidium mucronis attingente. Pronotum lateribus

antice haud marginatis.

Caput nutans. Clypeus a latere visus ubiqve fere

eqvilatus. Gula obliqva. Pronotum margimibus api-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0ol. 43

25 (24).

26 (33).

cem versus sat angustatis. Mucro prostethii excava-

tus. Mesosternum apice medio truncatum. Gen. 12.

Macrocoleus FiEB.

A. Tibie fortiter, antice triseriatim, spinulose.

Cox&e antice margine setis rigidis ornate. Fe-

mora postica femin2e crassa. Rostrum coxas

posticas superans. Subg. 1. Macrocoleus F1EB.,

ReEvt. (= Macrocoleus F1EB. partim. Obs. Ad

hoc subgenus Phytocoris Tanaceti FALL. verus

(verisimiliter = Macrocoleus aureolus F1EB.) re-

ferendus.)

AA. Tibie parcius et subtilius spimulose, antice fere

muticx. Femora postica haud vel vix incras-

sata. Ungviculi brevissimi. Tarsi postici arti-

culis duobus ultimis inter se vix nisi egerrime

discernendis.!) Rostrum coxas posticas parum

superans. Subg. 2. Mermimerus J. SAHLB. (—

Macrocoleus' FIEB. partim. Species mihi cogni-

te: M. cruciatus F. SAHLB., M. solitarius MEY.,

M. bicolor E1EB., M. nigripes Pui., M. Paykullii

FALL. et M. gracilis Put.)

Caput rostrato-porrectum. Clypeus a latere visus le-

viter arcuatus, sat latus, apice rotundato. Rostrum

articulo primo caput paullo superante. Antenne ar-

ticulo primo clypeum fere superante. Mucro pro-

stethii planus, sed distincte subtiliter marginatus. Me-

sosternum apicem versus sat convexum, apice medio

nonnihil impresso-marginato. Gen. 13. Macrotylus

F1EB.

Clypeus a latere visus fortiter arcuatus, latus. Rostrum

coxas posticas interdum longe superans, articulo primo

apicem mucronis prostethii attingente vel superante.

Pronotum lateribus antice distincte margimatis. Un-

gviculi modice longi. Gen. 14. Amblytylus FirB.

1) Tarsi ab.J. SAHLBERG articulis duobus primis brevissimis false de-

scripti.

Articulus primus brevis, secundus autem tertio fere nonnihil longior;

articulatio egerrime observanda.

1(2).

6(5).

7(8).

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

Divisio PLAGIOGNATHARIA REUT.

Antenn2&e articulo secundo tertio curvato breviore,

maris apice subtus compresso-tuberculato. Caput fere

verticale. Clypeus fortiter prominens. Rostrum breve,

coxas anticas haud superans. Gen. 1. Harpocera

GRID

Antenn&e articulo secundo tertio semper longiore.

Pronoto margine apicali recto vel brevissime sinuato.

Membrana biareolata.

Tibie pallido-spinulose, antice fere mutice vel sub-

tilissime spinulose. Oculi magni, sat fortiter granu-

lati. Gula raro brevis. Frons glabra. Femora po-

stica Vvix incrassata.

Tarsi postici longi, tenues, articulo secundo primo

triplo longiore. Pronotum margine postico medio

profunde emarginato; maris campanulatum, lateribus

basin versus sat fortiter sinuatis. Prostethii mucro

valde convexus. Mesosternum apicem versus sat for-

titer convexum, medio subtiliter longitudinaliter ca-

naliculatum. Metasternum breve. Femina mari valde

dissimilis, hemelytris coriaceis, membrana nulla, ab-

domine postice ampliato, terebra medium ventris haud

attingente. Mas segmento genitali subtus acute cari-

nato. Gen. 2. Byrsoptera SPin.

Tarsi postici articulo primo secundo ad summum

duplo longiore. Pronotum margine basali truncato,

lateribus haud sinuatis. Femina hemelytris comple-

tis, mari interdum colore dissimilis, terebra longa.

Mas segmento genitali subtus plerumqve (an semper?)

acute carinato.

Gula sat longa, semper distineta. Caput mnutans.

Rostrum articulo primo capitis basin haud vel vix

superante. Mas segmento genitali subtus longe et

acute carinato. Gen. 3. Phylus HaAznNn, Reur.

A. Rostrum coxas posticas haud (9) vel fere (S)

attingens. Antenn&e crassiusculxe, maris qvam

femin2e longiores, articulo secundo maris for-

titer incrassato et tertio duplo longiore; articulo

primo maris clypeum distincte superante. Mu-

cro prostethii distinete convexus. Mesosternum

8(7).

9 (10).

10(9).

11(4).

12(15).

13(14).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:ol. Å4)5

maris postice qvam” femine convexius. Tarsi

postici minus tenues, articulo secundo primo

vix duplo longiore. Mas et femina dissimiles.

Victus in Pinetis. Subg. 1. Brachyarthrum

Fi1EB.

AA. Rostrum coxas posticas attingens vel paullo su-

perans. Antenn&e tenuiores, articulo secundo

haud fortiter incrassato, raro crassiusculo. Mas

et femina concolores. Victus in arboribus fron-

dosis.

B. Gula longa. Antenne tenuissime, corporis lon-

gitudine, articulo secundo tertio duplo longiore.

Tarsi postici tenues. Subg. 2. Phylus HAN,

FiFB.

BB. Gula brevis. Antenne articulo secundo crassiu-

sculo. Subg. 3. Teratoscopus FI1EB.

Gula brevissima. Caput fere verticale. Rostrum ar-

ticulo primo caput distinete superante.

Rostrum coxas posticas distincte superans. Antenn

articulo primo clypeum distinete superante. Clypeus

prominens. Corpus oblongum. Femina terebra longa,

dimidium ventris longe superante. Victus in arbori-

bus foliosis. Gen. 4. Icodema Rrvr. (= Plagiogna-

thus infuscatus EF1EB. = ÖOrthotylus pallidus MEY.)

Rostrum coxas posticas nonnihil superans. Antenn

articulo primo clypei apicem haud superante, articulo

secundo maris incrassato. Clypeus vix prominens.

Pronotum apicem versus levissime convexo-declive.

Mesosternum postice convexum. Mucro prostethii

valde convexus. Femina terebra medium ventris

longe superante. Gen. 5. Plesiodema Rzrur. (=

(= Agalliastes pinetellus ZETT., F1EB. = ÅA. lugubris

FieB. = Plagiognathus pallidipennis J. SAHLB.)

Tibie evidenter nigro- vel nigro-fuscospinulose. Gula

minus longa, brevis vel brevissima et haud conspicua.

Corpus supra plerumqve pilis aureis vel cupreis vel

argenteis vel albis, facillime divellendis, dense vesti-

tum, supra numqvam virescens. d

UVculi fortiter granulati. Mas segmento genitali ple-

rumqve subtus carimato. Femina terebra plerumqve

14(13).

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

longa. Antenne sarticulo secundo incrassato, femin2

crassiore, sepe fusiformi. Rostrum longum. Cuneus

fractura sepe profunda. Mesosternum postice con-

vexum. Mas segmento genitali subtus mutico. Fe-

mina terebra brevi, medium ventris parum superante.

Gen. 6. Atractotomus FIEB.

Atractotomus fuscinervis REuT. n. sp. Af: Niger vel

piceo-viger, nitidus, pilis cupreis fragilibus sat dense

vestitus. Antenne articulis primis duobus nigris,

secundo primo fere qvadruplo longiore, mox ante

basin leviter fusiformiter incrassato. Hemelytra pi-

cea, cuneo toto concolore; membrana infuscata, ve-

nis areolisqve fuscis, tantum pone cuneum macula

parva apicem areolx minoris attingente pellucida,

albida. Femora picea, anteriora apice late testacea.

Tibie nigrospinulose, anteriores testacer, apice pi-

cescentes, postice ferrugine&e, apicem versus ob-

scurior&e. Tarsi picescentes. &.. Long. d!/—3Y/:

m.m. Habitat in Corsica, D. Puton. (Mus. Put.)

Åtractotomus apicalis REut. n. sp. 9. Niger, niti-

dus, pilis fragilibus cupreis vestitus. Antenne ar-

ticulis duobus primis nigris, secundo primo paullo

magis qvam qvadruplo longiore, fusiformi, breviter

nigro-pilosulo, ultimis albidis. Hemelytra nigropi-

cea, corio margine apicali extus lineariter albo, cu-

neo apice albo; membrana infuscata, venis fuscis,

vena externa tota areolx minoris venaqve marginali

areol& majoris (= vena brachiali) apice albis, areola

majori magis minusve pellucida, pone apicem cunei

macula triangulari hyalino-albida apicem areol&x ma-

joris attingente notata. Femora omnia picea, po-

stica nigro-picea. Tibie obscure testacer, nigro-

spinulose. Tarsitestacei, articulo-tertio fusco. Long.

2!/. m.m. Habitat in Austria, Laibach ad Gross-

kahlenberg m. Maji, D. A. ParméÉn. (Mus. Hel-

singfors.)

Antenn2& articulo secundo maris plerumqve nonnihil

incrassato, femin&e tenui. Rostrum longum. Gen. 7.

Psallus FiEB., REUT.

4. Gula distincta, femin&e brevior. Femora postica

minus fortiter incrassata. Species mnigricantes vel

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 1. 47

rubiginose. Subg. 1. Apocremnus FIEB. Conspectus

specierum nihi cognitarum:

aa.

CC.

dd.

ee.

Tibie postice dimidio apicali nigro. An-

tenne articulo secundo nigro, dimidio api-

cali testaceo. Ps. (A.) ancorifer FIEB.

Tibixe tantum apice nigr&e vel fusce.

Antenn&e pro parte nigre. Caput nigrum,

margine postico ferrugineo.

Antenn& breviores, articulo maris secundo

sat fortiter incrassato, articulis duobus pri-

mis utriusqve sexus nigris, ultimis testaceis.

Totus niger, cuneo nigro. Pedes genubus,

tibis tarsisqve ferrugineis, tibiis nigro-punc-

tatis et nigro-spinulosis, tarsis apice nigris.

Ps. (A.) intermedius F. SAHLB.

Antenne articulis duobus primis maris ni-

gris, secundo maris leviter incrassato; ar-

ticulo secundo femin&e nigro-piceo, ferrugi-

neo vel flavo, saltim apice nigro.

Mas segmento genitali subtus carina nulla.

Oleo-micans. Orificia nigra. Antenne ar-

ticulis ultimis duobus lateis, haud sordide

ferrugineis. Femina antennis luteis articulo

primo toto secundoqve apice nigerrimis.

Membrana areolis tantum apice nigris. Ps.

(A.) ambiguus FALL.

Mas segmento genitali subtus carinato. Ori-

ficia testacea. Antenn&e articulis ultimis

sordide ferrugineis.

Cuneus unicolor, basi lunula pallidiore de-

stitutus. Antenn&e qvam in speciebus reli-

pvis paullo robustiores, articulo secundo

femine duobus ultimis conjunctim longiore.

Membrana areolis totis fuscis. Color supra

variabilis, sepe supra, capite nigro excepto,

ochraceus. Ps. (A.) ethiops ZETT.

Cuneus basi lunula pallidiore notatus.

Sat magnus. Cuneus rubiginosus, lunula

basali albida. Membrana areolis totis fu-

scis, venis flavis. Ps. (A.) betuleti FALL.

(9 = Betule KIRSCHB.)

bb.

GENERA CIMICIDARUM EUROPE. FANN

Parvus. Cuneus nigro-piceus, basi lunula

rufo-picea, raro totus sangvineus. Membrana

venis flavis, areolis nigricantibus. Ps. (A.)

graminicola ZETT.

Antenne tote lutex vel testacexe. Femora

postica modice incrassata.

Saltim caput, pronotum et corpus subtus

nigra.

Pilis fragilibus albidis pubescentes vel sqva-

mos.

Supra pilis longioribus albidis fragilibus sat

dense pubescens. Antenn&e obscure testa-

cexX, articulo secundo duobus uvltimis con-

junetim paullo breviore, qvarto tertio cir-

citer duplo breviore. Hemelytra testacea,

clavo toto, corio marginibus omnibus excep-

tis cuneoqve basi lata excepto fuscis; mem-

brana infuscata, venis areolarum infuscata-

rum testaceis, pone apicem cunei macula

triangulari vel obcordata angulum areole

majoris attingente albido-hyalina; medio

membrane magis pellucido, limbo externo

obscuriore. Pedes testacei. Femora parce

fusco-guttulata, guttulis subtus fere triseria-

tis. Tibie fusco-punctate et nigro-spinulo-

se, spinulis sat longis et validis. 9 fronte

oculo circiter duplo latiore. Long. 4 m.m.

Habitat in frondibus Pini Laricis ad Zinal

Helvetiza (5500”) et in Graubindten (1500”),

D. FRrREY-GESSNER. Ps. (A.) Laricis REUT.

(= Brachyarthrum Laricis FREY-GESSNER in

litt.)

Supra dense albo-sqvamosus. Antennee ple-

rumqve articulo primo nigro, cetero sordide

testacex. Hemelytra tota nigra, tantum

ima basi corii testacea, cuneo toto nigro.

Pedes sordide testacei, femoribus plerumqve

infuscatis. Mas segmento genitali subtus

mutico. Ps. (A.) obscurellus FALL. (=

Capsus pityophilus FLOR et Atractotomus Pini

Dover. et Sc. — Varietas antennis articulo

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 1. 49

AÄÅ.

primo femoribusqve testaceis = Ågalliastes

Meyeri F1EB. Specimen masculinum (pube-

scentia detrita) = Phytocoris impurus Bou.

verisimiliter.)

hh. Supra aureo-pubescens, pilis nigris inter-

mixtis. Mas segmento ventrali ultimo sub-

tus obtuse carinato. Ps. (A.) variabilis FALL.

gg. Rubentes. Femora postica rufa, subtus

apice nigro-guttata. Corpus supra albido-

pubescens.

!. Antenne articulis duobus ultimis simul sum-

tis secundo fere 2eqvilongo, articulo tertio

qvarto haud duplo longiore. Membrana

vena areol&e majoris vel brachiali grisea,

vena areol&e minoris externa albida vel ru-

bida. Ps. (A.) simillimus KIiRSCHB.

UU. Antenne articulis duobus ultimis simul sum-

tis secundo vix 2&qvilongis, tertio qvarto

duplo longiore. Membrana venis albis. Ti-

bie dimidio basali rufescenti. Ps. (A.)

Qvercus KIRSCHB.

Gula brevissima. Caput crassius. Antenn lu-

tex. Femora postica incrassata, numqvam nigra,

nigro- vel fusco-guttulosa. Species haud nigri-

cantes. Subg. 2. Psallus F1EB. (Ad hoc sub-

genus LÄLiops FiEB. referendum. <Specimen

descriptum antennis mutilatis, compressis, exsic-

catis. Figura FIEBERI antennis false delineatis.

Secundum specimen FIEBERI typicum a PUTON

communicatum.) Conspectus specierum mihi

cognitarum:

a. Cuneus coloratus.

b. Cuneus sanguineus unicolor vel basi magis

minusve pellucido-albida. Species supra

sanguinex, rosexe, rufo-testacex vel grise-

scentes, sangvineo-irrorat2e.

C. Caput et pronotum atomis, raro evanescen-

tibus, fuscis, in seriebus transversalibus po-

sitis notata.

d. Supra pilis aureis fragilibus pubescens; spe-

cies sangvine&e. Cuneus apice concolore.

ee.

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

Hemelytra pilis aureis longioribus hinc inde

in nubiculis collocatis. Membrana leviter

obscurata, venis favis vel rubidis, areolis

pellucidis, apice infuscatis, macula sat magna

pone apicem cunei, postice fumatomarginata

fasciaqve media transversali sat lata pellu-

cidis, raro tota infuscata. Mas fronte oculo

magno fere angustiore. Ps. alnicola DovGL.

et 'Sc.

Hemelytra aureopubescentia, pilis haud hince

inde collocatis. Scutellum apice albido.!)

Membrana nigricans, venis flavis vel rubris,

macula tantum pone apicem cunei albida.

Mas fronte oculo dimidio latiore. Ps. lepi-

dus FIEB.

Supra subtiliter albido-pubescens. <Grise-

scens, coccineo-irroratus. Ps. Scholzi MEY.

Caput et pronotum atomis fuscis vel nigris

destituta. Rosei vel rufo-testacei.

Antenn2& - articulis duobus ultimis obscuris,

fuscis. Roseus vel rufo-ferrugineus, haud

sangvineus, nec coccineus. Cuneus basi et

apice albido, basi plerumqve late albo. Mas

fronte oculo vix latiore, articulo antenna-

rum secundo crassiusculo. Ps. roseus FALL.

(Ps. Kirschbaumi F1EB. mihi ignotus, Ps.

roseo simillimus.)

Antenne tote favotestacer, articulo qvarto

tertio vix magis qvam 1/; breviore. Supra

rufo-testaceus, unicolor, capite et pronoto

pallidioribus, nigro-hirsutulus et pilis pal-

lido-aureis pubescens. Scutellum leviter

fuscescens. Hemelytra rufotestacea, clavo

et corio unicoloribus, tantum corii margine

apicali anguste pallido; cuneo basi summo-

qve apice pallidis. Membrana fumata, ve-

nis pallidis, apice areolarum fusco, tantum

pone apicem cunei macula hyalina rectan-

gulari apicem areol&x minoris attingenti no-

') Ps. salicis KIRSCHB., mihi ignotus, Ps. lepido valde affinis, scutello

apice nigricante cuneoqve apice albo distingvendus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0l. Hill

bb.

hh.

tata. Pedes testacei, femoribus parce et

subtiliter fusco-guttulatis, tibiis spinulis pal-

lidis e punctis fuscis nascentibus. Femina

fronte oculo paullo magis qvam duplo la-

tiore. Ps. roseo sat similis, sed minor, clavo

et corio wunicoloribus, femoribus parum

fuscopunctatis, tibiis pallido-spinulosis, an-

tennis totis testaceis nec nom victu in ar-

boribus frondosis distinguendus. Long. 9

23/,—3 m.m. Habitat in Pino Gallie, D.

BuRnoN: ESAs) Ipintcola Rryr.o (Mus: PUT.)

Cuneus fuscescens, fuliginosus vel auranti-

acus. Species supra fuliginose vel flavo-

testacer, sxpissime aurantiaco-notate.

Majores. Species supra fuscescentes vel

fuliginose, interdum flavotestacer, in hoc

casu antenne articulo tertio femine qvarto

saltim duplo longiore.

Antenne articulo qvarto tertio magis qvam

1/5 breviore, sed haud duplo breviore. Fu-

scus. Pronotum dense nigroguttulosum.

Antenn&e fuscotestacer, articulo secundo

maris incrassato et ultimis duobus simul

sumtis fere duplo longiore. Cuneus apice

concolore, basi albido-pellucida. Membrana

infuscata, venis albidis, areola minore nigri-

cante, majere pellucida tantum apicem ver-

sus fusca; macula pone cuneum aliaqve mar-

ginis externi albidis, inter has obscure fusca.

Pedes testacei. Femora dense fusco-guttu-

losa. Tibie nigropunctate et spinulose.

Mas hemelytris lateribus parallelis, dorsum

longe superantibus, fronte oculo nonnihil

latiore. 1&. Tong. 4!/, m.m. Habitat in

Hispania, D. Puton. Ps. puncticollis F1EB.,

Reuvt. (= Liops puncticollis F1EB. sec. spec.

typic.)

Antenn&e articulo tertio femine qvarto sal-

tim duplo longiore. Pronotum atomis ni-

gris nullis.

15(12).

16(17).

GENERA CIMICIDARUM EUROPZA.

7. Caput et pronotum opacula. Antenn2e sub-

tiliter pilosulxe. Mas fronte oculo fere duplo

latiore. Femina fronte oculo circiter duplo

et dimidio breviore. Ps. lapponicus REUT.

Zi. Caput et pronotum nitida. Antenn&e sub-

tilissime pilosule. Mas fronte oculo fere

dimidio, interdum parum, latiore. Femina

oculo duplo latiore. Ps. varians H. SCH.

gg. Minores. Species flavescentes, aurantiaco-

notate. Antenne articulo tertio qvarto haud —

duplo longiore. Femora postica densius

nigro- vel fusco-guttulosa.

!. Caput et pronotum atomis nigris nullis. Fe-

mora postica modice incrassata.

m. Major, convexus. Corium margine apicali

lineariter albo. Supra subtiliter pallide

flavo-pubescens. Ps. convexus REUT. n. sp.

e Gallia.

mm. Minor. Corium margine apicali extus pa-

ullo latius albo. Supra dense aureo-pube-

scens. Ps. diminutus KIRSCHB.

I. Caput et pronotum atomis fuscis sat dense

notata. Femora postica densissime fusco-,

guttata, valde incrassata, femine latitudine

tantum paullo plus qvam duplo longiores. Ti-

bie antice fortiter nigrospinulose. Ps. al-

bicinetus KIRSCHB.

aa. Cuneus pellucidus, albus.

n. Hemelytra atomis nigro-fuscis conspersis

notata. Ps. salicellus Mer.

nn. Hemelytra atomis nigris nullis. Ps. san-

gvineus FE. (Ps. Alni EF: (= Qverceti FALL.

tantum variatio Ps. sangvinei mihi videtur;

= "Psi dihutus MET)

Corpus supra pilis aureis, cupreis vel argenteis faci-

liter divellendis rarissime vestitum, in hoc casu fe-

mina terebra medium ventris haud superante nec

non oculis levibus; mas segmento genitali mutico.

Oculi plerumqve leves.

Pronotum lateribus sinuatis, basin versus dilatatis,

campanulatum, disco postico convexo. Mesosternum

BIHANG TILL K. SV. VET.:-AKAD. HANDL. BAND: 8. N:O 1. 353

17(16).

18(19).

ante apicem foreolatum. Metasternum brevissimum.

Gen. 8. Auchenocrepis Fierz. (A. Schjödtet STÅL

1854 = Foreli Murs. 1856.)

Pronotum lateribus rectis vel leviter rotundatis.

Tarsi postici articulo tertio longo, duobus primis si-

mul sumtis fere longiore. Caput fere verticale. Oculi

femine latissime distantes. Rostrum coxas interme-

dias attingens vel paullo superans, articulo primo ca-

put haud vel parum superante, Mesosternum apice

medio emarginatum. Metasternum leviter convexum.

Tibie haud nigro-punctatze, sed nigro-spinulosXe. Un-

gviculi magni. Gen. 9. Megalodactylus Fi1EB., REUT.

4. Gula distineta. Clypeus basi fere in linea inter

bases antennarum ducta posita. Oculi minus

fortiter granulati. Tibixe basi nigre. Subg. 1.

Megalodactylus F1EB.

44. Gula haud distingvenda. Clypeus latiusculus, a

latere visus deorsum et retrorsum flexus. Caput

breve. Oculi fortiter. granulati. ”Tibie totze pal-

lide vel virescentes. Subg. 2. Tuponia REUuT.

Ad hoc subgenus referendi: Psallus Tamarisct

PErRrR (= notatus F1EB.), Oncotylus hippophaös

MEY. et

M. (T.) Lethierryi RBEuT. n. sp. Virescenti-

flavus, supra flavescens. Frons maris oculo

magno brunneo fortiter granulato fere dimidio

latiore. Clypeus basi supra basin antennarum

posita. Antenne dimidio corpore paullo lon-

gilores, crassiuscule, articulo secundo primo cir-

citer 4!/, longiore, 3:tio 2:do circiter !/, brevi-

orn, 4:to 3:tio plus duplo breviore. Pronotum

basi qvam apice duplo latius. Scutellum albido-

flavescens, basi detecta rufo-testacea (in speci-

mine descripto (an semper?) frenulo elevato

arcuato transversali instructo), angulis basalibus

nigris, disco vitta media angusta longitudinali

ochracea. Hemelytra abdomine parum longiora,

rufescenti-testacea, clavo apice fusco, corio limbo

externo cuneoqve albidis, corio apice cuneoqve

macula disci oblonga rubris. Membrana dilute

fumata, venis rubris, areola minore obscurius

19(18).

20(21)

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

infuscata. 'Tibie nigro-spinulose. Tarsi apice

nigri. Dorsum abdominis nigrum. &. Long.

21/, m.m. Habitat in Biskra Algerie, D. LzE-

THIERRY. (Mus. LeETH.)

Tarsi postici articulo tertio duobus primis simul sum-

tis breviore.

Peristomium et gula in eodem plano posita. Gene

late. Rostrum coxas posticas superans, articulo primo

dimidium mucronis attingente. Gen. 10. Tinicepha-

lus FirB.

Gula obliqva vel brevissima, haud conspieua. Oculi

leves. Gen. 11. Plagiognathus FiEB., REU?.

A. Antennge maris et femine structura coloreqve

dissimilis, maris articulo secundo fortius incras-

sato. Tibix nigro-spinulose, raro autem nigro-

punctate. Corpus supra pilis fragilibus, pallido-

pubescens et nigro- vel fusco-pilosum.

B. Antenne articulo secundo maris fortiter incras-

sato, articulo primo clypeum nonnihil superante.

Corpus supra pilis fragilibus pallidis vel aureis

aliisqve nigris vel fuscis pubescens. Mas seg-

mento genitali subtus medico. Femina terebra

brevi. Subg. 1. Criocoris F1EB.

Criocoris fulvus REut. n. sp. Fulvus, supra

sat dense nigro-pilosus et subtiliter pallidopu-

bescens. Antenn& maris nigre, articulo ultimo

apice ferrugineo,- articulo secundo sat fortiter

incrassato et duobus ultimis simul sumtis 2eqvi-

longo. Frons maris oculo 5/& latior. Femora

apice guttis nonnullis marginalibus majoribus

nigris. Tibie spinis nigris ex punctis nigris

nascentibus. Pectus fusco-variegatum. Abdo-

men nigro-fuscum, marginibus segmentorum ful-

vis." &. Long. 2!/. m.m. Habitat in Gallia, a

D. SAUNDERS lectus (Mus. SAUND., Put. et REUT.)

BB. Antenne longe, corporis longitudine vel hoc

longiores, articulo secundo maris incrassato, ar-

ticulo primo eclypeum longe superante. Rostrum

coxas intermedias fere attingens. Corpus supra

subtiliter pallido-pubescens, pilis nigris fragili-

BIHANG

DID)

CC.

TILL 'K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:o1l. 55

bus. Femina terebra longa. Subg. 2. Tragisco-

coris FIEB.

Antenn&e maris et femine structura similes, tan-

tum articulo secundo maris nonnihil crassiusculo,

rarissime discolores.

Clypeus vix prominens, depressus. Caput pa-

rum convexum, nutans, minusculum. Vertex

margine postico acuto. Antenne articulo se-

cundo brevi, latitudine pronoti postica breviore.

Femora postica nonnihil vel sat fortiter incras-

sata.

Rostrum articulo primo erasso capite parum

longiore. Antenn&e breves. Tarsi sat validi,

breviusculi. Subg. 3. Sthenarus FIEB.

Rostrum ultra coxas posticas longe excedens,

articulo primo crasso dimidium mucronis pro-

stethii attingente. Antenne dimidio corpore

vix longiores. Pronotum lateribus leviter-rotun-

datis, apicem versus modice angustatis. Tarsi

tenues, longiores. Subg. 4. Phenicocoris REvTt.

(= Agalliastes modestus MEYy., F1EB.)

Phenicocoris major REUT. n. sp. Ph. mo-

desto similis, sed duplo major, supra totus ni-

ger; pronoto minus transverso, longitudine haud

duplo latiore, et magis convexo, tibiisqve spinis

nigris e punctis sat magnis nigris nascentibus

bene distinctus. Habitat Galliam, D. D:r SIGNO-

RET. (Mus. Holm.)

Clypeus distinete prominens. Caput convexiu-

sculum vel convexum. Vertex sepe immargi-

natus. Rostrum articulo primo dimidium mu-

cronis prostethii attingente. Tarsi graciles, lon-

giores.

Antenne articulo secundo capitis basi plerumqve

distinete longiore. Caput basi pronoti saltim

!/, angustius. Femora postica fortiter incrassata.

Pronotum basi longitudine duplo vel duplo et

dimidio latius. Femora postica nigro-guttata.

Tibixe nigro-punctate etnigro-spinulose. Victus

inter herbas.

[or]

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

Femora postica modice incrassata. Tibie basi

macula nigra notate vel saltim ima basi nigra.

Gula distincta. Subg. 5. Plagiognathus F1EB.,

REuvz. Conspectus specierum:

a. Femora omnia margimibus superiore et in-

feriore vitta longitudinali nigra signatis, su-

pra apicem versus et subtus guttis nigris

notata. Pl. arbustorum FE.

aa. Femora tantum guttis nigris sepe seriatis

notata vel tota nigra.

b. Corpus supra nigro- vel fusco-pilosulum.

e. Antenne articulo primo apice excepto se-

cundoqve nigris, hoc apicem versus palli-

diore. Supra fulvus. Pl. fulvipennis KIRSCHB.

ce. Antenne tote vel ad maximam partem te-

stacex. Corpus supra virescens.

d. Antenne tote pallide, articulo primo tan-

tum intus atomo nigro notato. Mas et fe-

mina concolores. Corpus supra sat dense

nigro- vel nigro-fuscopilosum et subtiliter

adpressim aureo-pubescens, glauco-virescens;

subtus virescens, subtiliter pallido-pubescens.

Hemelytra innotata. Membrana dilute in-

fumata, venis pallidis, areola minore tota

et majore apicem versus obscurioribus, ma-

cula pone apicem cunei areolam majorem

attingente hyalina, postice fuscescenti-ter-

minata, striola apici vene brachialis parallela

nigricante. Pedes testacei. Femora nigro-

guttulosa, anteriores guttulis in medio seri-

atis. Tibie spinulis nigris e punctis sat

magnis nigris nascentibus. Mas oblongus,

fronte oculo circiter duplo latiore. Long.

4!/, m.m. Femina sub-elliptica, fronte oculo

paullo plus qvam duplo latiore, femoribus

posticis sat incrassatis. Long. 4Y, m.m.

Habitat in Tyrolia, Lienz, in alpibus Kirsch-

baumeralpe dictis, D. A. PALMÉN. Pl. al-

pinus Reur. n. sp. (Mus. Helsingfors).

dd. Antenn2& articulo secundo basi nigro, primo

vel toto nigro vel basi annuloqve anteapi-

BIHANG

PILL KSV VETSAAD. HANDS BAND 8. N:O 1. 7

cali nigris. Mas et femina discolores. Pl.

viridulus FALL.

bb. Corpus supra pallido-pubescens.

e Supra subtilissime albido-pubescens, caput

et pronotum fere glabra. &. Oblongus,

piceus vel nigropiceus, nitidus. Vertex

margine postico concolore. Frons oculo

fere duplo latior. Antenne articulo primo

nigro, secundo nigro-fusco vel apicem ver-

sus pallidiori. Hemelytra picea vel nigro-

picea, unicolora, tantum apice cuneo paullo

dilutiore. Membrana nigricans, tantum vena

externa areolxe minoris maculaqve pone cu-

neum apicem areole minoris attingente hya-

lino-albidis. Pedes cum coxis ochracei. Fe-

mora elongata, parce et obsolete nigro- vel

fusco-guttata. Tibie e punctis nigrofuscis

minus dense nigrospinulose, apice fusce.

Long. 3!/,—3!/, mm. Habitat in Corsica,

D. Puron. Pl flavipes REurt. n. sp. (Mus.

Punvset; RETT.)

ee. Supra pilis albidis longioribus fragilibus

vestitus. Cuneus saltim basi albidus. Fe-

mora sepe nigra, tantum apice testacea.

Pl. albipennis FALL.

GG. Femora postica sat fortiter incrassata. Tibie

basi pallide. Gula brevissima. Antenne arti-

culo secundo interdum brevi. Subg. 6. Ato-

moscelis Rrvt, (Ad hoc subgenus sunt refe-

rendi: Agalliastes Verbasci H. ScH., FIEB., ÅA.

onustus F1EB. et verisimiliter etiam ÅA. puncta-

tus EF1IEB.)

A. concinnus REUT. n. sp.: Parvus et gra-

cilis, subtus virescens, limbo abdominis latius

pallido. Caput favovirescens. Antenne cor-

poris dimidio longiores, articulo secundo duo-

bus ultimis conjunctim 2eqvilongis et latitudine

pronoti basali longitudine &Xqvali. Pronotum et

seutellum viridia. Hemelytra albida, guttis sa-

turate viridibus hinc inde conspersis, presertim

in eclavo, in medio et circa apicem corii collo-

FF.

GENERA CIMICIDARUM EUROPA.

catis, unde corium maculis albidis duabus ma-

joribus, altera basali, altera mox pone medium,

notatum. Cuneus viridis, basi late albido. Mem-

brana hyalina, venis albidis, areola majori apice

areolaqve minori tota infuscatis. Pedes pallidi.

Femora postica atomis virescentibus notata. Ti-

bie nigro-fusco-punctate etnigro-spinulose. Tarsi

apice fusco. Mas fronte oculo magno 3/, latiore.

Long. 13/, m.m. Habitat in Biskra Algerie,

D. LETHIERRY (Mus. LETH.)

Pronotum basi longitudine vix duplo vel tan-

tum 1!/, latius, lateribus rectis, callis disci sat

diseretis, nitidis. Femora modice incrassata.

Tibie pallide, nigropunctate et nigrospinulose2e,

ipsa basi tamen pallida. Caput majusculum, di-

midium pronoti marginis basalis distincte latius.

Vertex margine postico acuto, utringve sxepe

foveola instructus. Frons nitida, convexiuscula.

Oculi exserti. Antenn&e articulo secundo pro-

noti basi distincte breviore, articulis ultimis si-

mul sumtis hoc &eqvilongis. Victus in salicetis.

Subg. 7. Neocoris Dover. et Sc. Conspectus

specierum mihi cognitarum.

a. Cuneus basi late alba. Hemelytra albo-

variegata vel (9) ad maximam partem alba.

Membrana parum obscurata, venis pallidis.

Pl. (N.) Bohemani FALL.

aa. Cuneus totus mniger. Membrana obscure

fumata, venis fusco-testaceis.

b. Niger, nitidus, subtiliter pallido-pubescens.

Vertex macula ad oculos utringve margine-

qve postico anguste luteis. Antenne arti-

culo primo apice luteo, secundo apice ulti-

misqve ferrugineis. Rostrum coxas posticas

attingens, lutescens. Pronotum totum ni-

grum. Scutellum macula utringqve basali

tertiaqve media disci luteis. Hemelytra ni-

gra, tantum corio margine laterali ultra me-

dium testaceo. Membrana macula parva

sub apice cunei hyalina. Subtus totus

niger. Pedes cum coxis lutei. Tibie ni-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 1. 59

gropunctate et spinulosi. Tarsi apice fu-

sei. 9. Long. 3!/; m.m. Habitat im Gal-

Ia, Dunquerque; D.Puton. Pl. (N.) Pu-

tonir E1EB. (Mus. Put. et REUT.)

bb. Vertex ad oculos utringqgve macula parva

lutea notatus. Pronotum, scutellum et he-

melytra tota nigra, imnotata. Pl. (N.) nigri-

tulus ZeTT. (= Ågalliastes nigritulus ZETT.,

F1EB.)

EE. Antenn2e articulo secundo capitis basi eqvilongo

vel breviore. Caput latum, basi pronoti haud

vel tantum 1/.—Y/. angustius. Frons nitida,

valde convexa, gibbosa. Gula brevissima. Fe-

mina terebra medium ventris haud vel vix at-

tingente. Victus inter herbas locis aridis. Subg.

8. Agalliastes F1RB., Rruvtr. (= Ågalliastes F1EB.

partim). Conspectus specierum mihi cognita-

rum:

a. Hemelytra haud abbreviata, abdomine sal-

tim paullo longiora. Tibie nigro-punctatae

et nigro-spinulose.

b. Major, latior. Mas articulo secundo anten-

narum apicem versus albido. PI. (A-.) puli-

carius FALL.

bb. Minor, gracilior. Mas articulo secundo an-

tennarum toto nigro. Pl. (A.) pullus REut.

aa. Dimorphe. Hemelytra form&e brachypterae

raro abdominis longitudine. Tibixe nigro-

spinulose, sed haud nigro-punctatze.

ce. Cuneus distinete diseretus. Membrana sem-

per discreta, form&e brachyptere parva, anum

fere attingeus. Pl. (A.) signatus J. SAHLB.

(= Capsus opacus ZETT. partim (29).

ee. Clavus et cuneus a corio haud discreti.

Membrana angustissima, linearis vel nulla.

Hemelytra forma brachyptere dimidium

dorsi haud vel parum superantia. Antennze

articulo secundo crassiusculo.

d. Hemelytra basi pallida. Supra subtiliter

flavicanti-pubescens. Pl. (A.) saltitans FALL.

223).

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

dd. Hemelytra tota nigra.

e. Niger, nitidus. Tantum hemelytra opacula

subtilissime parcius flavicanti-pubescentia.

Pl. (A.) Wilkinsoni Douv6eL. et Sc.

ee. Niger, opacus, undiqve pube depressa lon-

giore pallido-cinerea dense vestitus. Pl. (A.)

evanescens Bou.

Pronotum margine apicali profunde emarginato, disco

antrorsum valde convexo-declive, callis distantibus.

Membrana uniareolata. Corpus convexum. Caput

nutans, triangulare. apice rostrato-produetum, cum

oculis longitudine fere 2Xqvilatum. Vertex parum

latus, margine postico haud acuto. Frons valde de-

clivis. Oculi oblongi. Antenn&e tenues, corpore fere

longiores, ad marginem oculorum interiorem inferne

inserte, articulo primo clypeum haud superanti, ar-

ticulo secundo duobus ultimis simul sumtis eqvilongo,

qvarto tertio fere duplo breviore. Rostrum coxas

medias attingens, articulo primo caput paullo su-

perante. Scutellum basi obtectum. Femora postica

valde incrassata. Tibie spinulose. Gen. 6. Colpo-

chilus ReEur n. g.

C. tenuicornis REut. n. sp.: Niger, nitidus, gla-

ber, antennis, apice femorum, tibiis tarsisqve flavo-

testaceis, articulo primo antennarum subtus sat late,

tibiis tarsisqve apice anguste nigris; tibiarum spinis

fuscis. Corium margine apicali anguste testaceo. Cu-

neus ipso apice testaceo. Femina fronte oculo cir-

citer triplo latiore hemelytrisqve abdomini zeqvilon-

gig NbLong:sd/sr mami: | Gallian (AlsascekyDIEETON:

(Mus:=Pur)

Divisio ISOMETOPARIA ReEvuzr.

Rostrum fere corporis longitudine. Antenne& articulo

primo minutissimo, secundo cylindrico, longo, tertio

hoc circiter qvadruplo breviore et multo angustiore,

ultimo parvo fusiformi. Gen. 1. Myiomma Pvuzr.

BIUMANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:0O 1. Gl

1(1).

1(2).

2(1).

1(2).

2(1).

1(6).

Rostrum segmentum secundum ventrale attingente.

Antenne articulo tertio et qvarto secundo angustiori-

bus, qvarto tertio circiter !/3 breviore, lineari. Gen.

2. Isometopus FI1EB.

Subfamilia ANTHOCORINA ReEvur.

Conspectus divisionum.

Rostrum distinete qvadri-articulatum. Membrana (&$S')

basi areola semi-ovali venas duas vel tres emittente

venaqve interna libera instructa. Femina brachy-

ptera ocellis obsoletis. MICROPHYSARIA ReEvr.

(= Subfamilia Microphysina REvt. olim.)

Rostrum articulis tantum tribus distingvendis. Mem-

brana basi areola triangulari angustissima plerumqve

venas 1—4 emittente instructa. ANTHOCORARIA

RevT. (= Subfamilia Anthocorina REvt. olim.)

Divisio MICROPHYSARIA REvur.

Conspectus generum.

Caput inter antennas breviter productum. Antenn

articulo secundo qvarto breviore vel longitudine sub-

eqvali. Rostrum crassum. - Gen. 1. Myrmedobia

Bär.

Caput inter antennas longius productum. Antennze

articulo secundo qvarto longiore. Rostrum tenue.

Gen. 2. Microphysa WEstw.

Divisio ANTHOCORARIA Revuz.

Alarum areola hamo nullo. Membrana qvadri-venosa.

Antenne articulis ultimis tenuibus.

23).

3(2).

4(5).

GENERA CIMICIDARUM EUROPE.

: Y

Pronotum disco fere planum, canalicula longitudinali

raro obsoleta notatum, apice truncatum. Corpus elon-

gatum, depressum. Gen. 1. Xylocoris L£ÉonN-DuF.

A. Antenne articulo primo apicem capitis haud

attingente. Rostrum coxas anticas vix superans,

articulo primo tantum insertionem antennarum

attingente. Femora parum incrassata. Subg. 1.

Xylocoris IXON-DUF.

AA. Antenne articulo primo apicem capitis attin-

gente. Rostrum medium mesosterni attingens,

articulo primo medium oculorum attingente.

Femora antica et postica dilatato-incrassata, an-

tica subtus denticulis armata. Subg. 2. Scolo-

poscelis F1EB. Conspectus specierum:

a. Angustior, niger, nitidus, tibiis subtestaceis.

Hemelytra nigro-fusca, unicolora: Membrana

alba, immaculata. X. (Sc.) obscurellus ZETT.

(= Xylocoris ferrugineus F. SAHLB., speci-

men immaturum).

aa. Latior, nigro-piceus, pedibus testaceis. He-

melytra albida, embolio cuneoqve piceis.

"Membrana alba, immaculata. X. (Sc.) pul-

chellus ZETT. (= crassipes FLOR.)

Pronotum antice tylo transverso sat elevato instruc-

tum, apice sinuatum. Hemelytra pubescentia.

Caput breve, latitudine inter oculos magnos vix lon-

gius. Pronotum transversum, lateribus explanatis.

Gen. 2. Brachysteles Fizz.

Caput latitudine inter oculos multo longius. Prono-

tum disco postico medio longitudinaliter impressum.

Gen. 3. Cardiastethus FrEB.

Alarum areola unco instructa. Corpus oblongum,

ovatum vel ovale.

Pronotum apice strictura annuliformi instructum.

Antenne articulis duobus ultimis fusiformibus, se-

cundo haud vel parum tennioribus.

Pronotum strictura apicali haud libera, angulis anticis

rotundatis, distinctissime marginatis, sub-reflexis. An-

tenn& articulo primo apicem capitis haud attingente.

Rostrum medium mesosterni attingens, articulo primo

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O Il. 63

9(8).

10(15).

11(14).

12(13).

13(12).

brevi, insertionem antennarum haud superans. Mem-

brana 4-venosa. Gen. 4. Tetraphleps Firr.

Pronotum strictura apicali libera, angulis anticis raro

margimatis. Antenne articulo primo apicem capitis

attingente.

Antenne articulo primo apicem capitis attingente.

Oculi basi prope apicem pronoti siti. Pronotum la-

teribus rectis vel subrectis, apicem versus marginatis.

Membrana 4-venosa. Pronotum lateribus rectis. Ro-

strum coxas posticas attingens, articulo primo fere

medium oculorum attingente. Coxe postice sat ap-

proxinate. Corpus ovale. Gen. 5. Acompocoris

Revr. (= Temnostethus F1EB. partim). Conspectus

specierum :

a. Niger. - Antenne tote nigre vel articulo

secundo medio piceo. Hemelytra piceo-

testacea. Membrana fumata, venis albidis.

Pedes piceo-testacei, femoribus basin versus

nigropiceis. Long. 3!/, m.m. Habitat veri-

similiter per totam Europam in frondibus

Pini. Species borealis et alpina. In Lap-

ponia et Dalecarlia Svecize, ZETTERSTEDT et

BoHEMAN; in Östrobothnia Fennize, D. WASA

STJERNA ; in Gallia, Vosges, D. PUTON; Au-

stria, D. PALMÉN. AA. alpinus BEuvt. (An-

thocoris alpinus ZETT. med. = Temnostethus

pygmeus var. b. Revt. olim.)

aa. Minor, niger vel nigro-fuscus. Antenne

fuscXe, articulo secundo medio flavo. He-

melytra favo-testacea. Membrana albida

vel obsoletissime fuscescens, ad basin vena-

rum 2 interiorum macula parva fuscescenti

notata. Pedes genubus, tihbis et tarsis fla-

vis, his posticis apice fuscescentibus. 4.

pygmeus Fair. (= Temnostethus lucorum

FALL., F1EB.)

Membrana 3-venosa. Pronotum lateribus sub-rectis.

Rostrum articulo primo brevissimo, insertionem an-

tennarum attingente. Corpus oblongum. Gen 6. An-

thocoris FaALL., FIEB.

14(11).

15(10).

GENERA CIMICIDARUM EUROPA.

Oculi ab apice pronoti longius remoti. Caput lati-

tudine longius. Pronotum lateribus distincte sinuatis.

Coxe postice distantes. Gen. 7. Temmnostethus

FiEB., Revt. (= Temnostethus F1EB. partim.) Con-

spectus specierum:

a. Species haud dimorphe. Hemelytra abdo-

mine paullo longiora.

b. Antenne crasse, angulos posticos pronoti

haud superantes, articulo secundo apicem

versus sat fortiter incrassato et ultimis duo-

bus fusiformibus fere longiore, nigre, nigro-

pubescentes. Rostrum piceum, coxas anti-

cas vix superans. Piceo-niger, tibis tarsis-

qve testaceis, tibiis posticis basin versus

picescentibus. Hemelytra testacea, clavo

apice late, corio dimidio postico cuneoqve

fuscis; corio puncto apicali luteo. Mem-

brana infuscata. Long. 24/. m.m. Habitat

in Algeria, D. Puton. T. crassicornis REUuT.

n. Sp.

bb. Antenn&e minus crasse.

c. Hemelytra fusco-testacea, cuneo picescente.

Membrana fuscescens, basi hyalina. T. ni-

gricornis ZETT. (= T. pinicola FREY.)

cc. Hemelytra sordide albida vel lutes-testacea.

d. Antenn&e nigre. Hemelytra sordide albida,

cuneo ad marginem internum usqve nigro-

piceo. T. nigrellus ZETT.

dd. Antenn&e articulo secundo basi excepto ter-

tioqve basi luteo-testaceis. Hemelytra luteo-

testacea, cuneo extus nigro-piceo. T. stig-

matellus ZETT. (= longiceps F. SAHLB. et =

. albipennis H. SCH.

Antenn&e articulo primo apicem capitis haud attin-

gente. Oculi ab apice pronoti longe remoti, fere in

medio laterum capitis positi. Caput longissimum,

ante oculos parvulos longe productum. Rostrum ar-

ticulo primo brevissimo insertionem antennarum haud

attingente. Corpus oblongum. <Pronotum lateribus

sinuatum. Gen. 8. Ectemnus FirB.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 1. 65

16(7).

17 (20).

18(19).

19(18).

20(17).

Pronotum strictura apicali nulla. Antenne articulo

primo apicem capitis attingente.

Pronotum apice truncatum.

Membrana tri-venosa. Rostrum coxas anticas vix su-

perans, articulo primo brevissimo. Femora haud in-

crassata. Gen. 9. Triphleps FrizrB.

Membrana tantum vena unica. Rostrum medium me-

sosterni plerumqve paullo superans, articulo primo

medium oculorum attingente. Pronotum basi vix

emarginatum. Abdomen lateribus apicem versus pi-

lis exsertis ornatum. Femora antica merassata. Gen.

10. Piezostethus Firz.

P. flavipes RrEvt n. sp.: Piceus, pallido-pube-

scens, antennis pedibusqve pallide flavo-testaceis, scu-

tello abdomineqve dilutius piceis, hoc late rotundato

ovato et pronoti basi fere duplo et dimidio latiore.

Pronotum lateribus apicem versus fortiter angustatis.

Hemelytra (form. brachypt.) scutello tantum duplo

longiora, apice late rotundato, testacea, angulo

externo apicali fusco. Pedes graciles, femoribus pa-

rum incrassatis. P. cursitantis forme brachyptere

similis, sed minor, pronoto lateribus apicem versus

magis angustatis, pedibus totis pallidis et multo gra-

cilioribus nec non hemelytris pallidioribus angulo

externo apicali fuscis distinctus. Long. 1!/, m.m.

Habitat in Biskra Algerie, D. LETHIERRY. (Mus.

LETH.)

Pronotum apice sinuatum, lateribus apicem versus

marginatum. Membrana vena unica. Abdomen pilis

exsertis apicalibus destitutum. Femora antica parum

incrassata. Gen. 11. Lyetocoris HAREN.

Subfamilia CIMICINA STåL.

Genus unicum europaxum Cimex L.

66 GENERA CIMICIDARUM EUROPA.

Subfamilia CERATOCOMBINA REUT.

Conspectus generum:

1(2). Rostrum tenue, longum, coxas posticas attingens, ar-

ticulo primo dimidio capitis vix eqvilongo. Caput

late et sat longe productum, supra 5-angulare. Cor-

pus supra convexum. Gen. 1. Ceratocombus Frez.

2(1). Rostrum crassum, breve. Caput antice breviter pro-

ductum, supra fere triangulare.

3(4). Rostrum apicem mesosterni attingens. Pronotum

qvadrangulare, leviter convexum, antice impressione

transversa instructum. Corpus supra convexum: Gen.

2. Pachycoleus FirB.

4(3). Rostrum tantum medium mesosterni attingens. 'Pro-

notum trapeziforme, basi longitudine duplo latius.

Corpus oblongum, depressum. Gen. 3. Dipsocoris

HALIiD.

Genera mihi ignota, sedis imcertx: Odontoplatys FriEB.

Dasyscytus Firz., Perideris FieB., Plagiotylus FirEB. et

SCOTT.

nn AG

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 3. N:o 2.

SVERIGES LAGRADE URBERG

JEMFÖRDA MED

SYDVESTRA EUROPAS.

DAVID HUMMEL.

MED 1 KARTA OCH 5 TRÄSNITT.

[MEDDELADT DEN 1i0 FEBRUARI 1875.|

STOCKHOLM, 1575.

PA NORSTEDT & SOONER

5 RYCKARE

KONGL BOETRYCKARE.

- er

FÅTIRA

er bätte a0aont OR

Nn + +

ar FR ?

Innehåll: Inledning; beskrifning öfver urformationens skiktade bergarter i

Sverige; något om deras utseende för mikroskopet; om deras kemiska skiljaktig-

het i stort; lagringsförhållanden på mera vigtiga punkter inom Sverige; återblick

och slutsatser; indelning af Sveriges urformation. — Pyreneernas, Alpernas,

Odenwalds m. fl. äldre kristalliniska bergarter; jemförande öfverblick.

Omfattande undersökningar af urformationens bergarter

och lagringsförhållanden hafva egentligen blott under de tre

sist förflutna årtiondena blifvit anordnade och äro sålunda af

så ungt datum, att det, med kännedom om svårigheterna

dervid, icke bör förvåna, om åsigterna i dit hörande frågor

ännu äro mycket delade och om vissa frågor synbarligen ännu

vänta på en tillfredsställande lösning. Genom de storartade

arbeten, som inom olika länder under nämnde tid med stats-

anslag bedrifvits för vinnandet af en noggrann kännedom om

de geologiska förhållandena i allmänhet, har likväl mycket

af vigt framgått, äfven rörande dessa äldsta bildningar i jor-

dens utveckling. I närmaste samband med sådana offentliga

arbeten hafva namnen EMMONS, LOGAN, ROGERS, HUNT m. di.

1 Norra Amerika, SCHEERER, NAUMANN, STUDER, V. D. LINTH,

CorttaA, GöMBEL, m. fl. i Tyskland, DuFrEnor, E. pE BEAv-

MONT, DAUBRÉE, DELESSE 1 Frankrike, KEILHAU, FORSSELLES,

ERDMANN, KJERULF i Skandinavien, blifvit kända såsom till-

hörande outtröttlige bearbetare af detta vidsträckta och svårt

utredda fält.

2 Utan att förringa värdet af de försök, som redan förut

af enskilda personer (exempelvis HISINGER 1 Sverige) blifvit

gjorda att komma till ett resultat, som för efterkommande

måtte vara till ledning, kan det sägas först genom sådana

mera i detalj utförda arbeten hafva varit möjligt komma på

den punkt, man nu befinner sig, rörande kännedomen om

urberget inom olika länder. Fullt berättigad är väl också

härvidlag den förhoppningen, att dylika detaljarbeten skola

medföra stor nytta, för så vidt de synas leda till utfinnandet

4 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

af någon viss ordning inom hela formationen; och särskildt

torde Hele gälla inom ett land sådant som Sverige, der det

onekligen är af vigt för vinnandet af en fullständig kunskap

om Halmerna att Hven lära känna verkliga förhållandet mellan

de bergarter, i hvilka malmer uppträda. Inom detta land

erbjudes också forskaren ett så stort och omvexlande fält,

att något annat land väl knappast torde kunna framte ett

liknande — säkerligen ej ett lärorikare! Funnes icke inom

detta fält tecken till en lagbunden ordning och kunde man

icke, på grund af dennas framträdande på enskilda håll, anse

sig berättigad att i öfverensstämmelse dermed draga slut-

satser rörande det stora hela, så skulle redan för längesedan

arbetet hafva förlorat allt intresse och den åsigten hafva

vunnit insteg, att hela urformationen ej vore annat än ett

kaos, eller en oredig vexling af de mest olika bergarter.

Lyckligtvis har inom Sverige denna lagbundenhet redan ti-

digt blifvit insedd och om än det första försöket till dess ty-

dande ej lemnat ett, inför en allt mer omfattande undersök-

ning, tillfredsställande resultat, så måste man dock med be-

undran se tillbaka på den, som så att säga bröt isen och

ingick på den väg, vi nu antagligen med långt mindre svå-

righet vandra.

De första försöken att dela ett helt lands urformation i

bestämda geognostiska grupper, hvar och en utmärkt genom

vissa Hgendömligheter, synas hafva blifvit gjorda temligen

samtidigt samt fullkomligt oberoende af hvarandra i Sverige

och 1 Canada (N:a Amerika).

Undersökningen i Sverige började på brukssocietetens

bekostnad år 1838 och det var 1855 som dess ledare, H. AF

FORSSELLES, lemnade sin redogörelse !) samt medelst profiler

(bifogade det utarbetade kartverket) förtydligade det ned-

skrifna. I Canada började undersökningen år 1843 och det

var 1857, som dess ledare WILLIAM LoGAN 1 den då gifna all-

männa redogörelsen först omnämnde sin sedan, 1 redogörelsen

1863, närmare beskrifna indelning ”).

1!) Jfr Nova Acta Regie Societatis Scientiarum Upsaliensis 1855. Delvis

också i den 1854 tryckta ”resonerande” katalogen. till bergartssam-

lingarne.

2) Det kunde tyckas, som skulle de redan långt förut beskrifna geolo-

giska förhållandena i Telemarken (sydliga Norge), på grund af hvilka

KEILHAU 1823 indélade den tr aktens gneis- och skifferbildning i ”förste”

och ”anden svite”, hafva verkat underlättande för nämnda undersök-

BIHANG TILL K.: SV. VET. AKAD. HANDL. «B. 8. N:O 2. 5

Af dessa båda försök till en gruppindelning har Fors-

SELLES” blifvit förbisedt men LoGANS blifvit verldsbekant samt

-derigenom sannolikt ledande inverkat på forskningarne inom

andra länder. Då äfven hos oss detta i någon mon torde

hafva varit fallet, är det ej utan ett visst intresse att först

något närmare lära känna resultatet af de utländska under-

sökningarne, innan vi öfvergå till det inom Sverige vunna.

Canadas azoiska formation delas af LOGAN uti två stora

system, ”Laurentian” och ”Huronian”. Det förra omfattar.

gneiserna, det sednare vissa finkorniga och finskifriga kristal-

liniska bergarter. Mellan båda råder i allmänhet en diskor-

dant lagring, hufvudsakligen antydd deraf att de huroniska

bildats till stor del på bekostnad af de laurentiska. Men

öfvergång lär heller icke saknas. De laurentiska gneiserna

äro i allmänhet röda, magnetitförande, än grofva och graniti-

ska, än finkorniga och väl skiktade samt vexlande med horn-

blendeskiffer och kornig kalksten, i hvilket fall äfven ”euri-

tiska” eller qvartsitiska mindre lager förekomma, stundom

med konglomeratartade bildningar. Gråa gneiser synas vara

sällsynta, men egendomliga, gråa, stundom gneisartade bild-

ningar förekomma på vissa ställen med betydande mägtighet

ehuru med ringa utbredning. Dessa hafva gifvit anledning

till det laurentiska systemets delande i två afdelningar, en

undre och en öfre, den sednare omfattande just dessa sist-

nämnde, hvilka på grund af sin trikliniska fältspat blifvit kal-

lade ”anorthositer” i motsats till undre afdelningens ortoklas-

gneiser. De karakteriseras äfven af pyroxen- och augit-mine-

raler och torde icke ega någon motsvarighet inom Sveriges

egentliga gneisbildningar. Det allmänna namnet på denna

yngre afdelning är ”Labradorian” eller ”Norian”. De huro-

niska bildningarne, särdeles de äldre, utmärkas af betydande

grönstensmassor och dermed i samband stående gröna skiffrar,

sökningar. Dervid är dock att hågkomma, att inom Sverige knappast

något motsvarande torde finnas till Telemarkens ”anden svite”, att

döma af KEILHAUS beskrifning (Magazin for Naturvidenskaberne, I

Bind), samt att FORSELLES i andra högst vigtiga frågor tydligen rönt

föga inflytande från KEILHAUS sida. I Amerika åter har, enligt STERRY

HUNTS uttalande, (jfr ”Geognosy of the Appalachians” etc. American

Naturalist V. 8. 1871.), Telemarkens geologi först blifvit bekant genom

MACFARLANES comparativa studier (jfr Canadian Naturalist VII. 125.

1862) samt derigenom visats vara öfverensstämmande med Canadas

i hvad som rörde de azoiska bergarterna, men isynnerhet en viss del

deraf (Huronian).

6 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

inneslutande bollar af äldre bergarter. Derofvanpå förekomma

. . . . . V

qvartsiter eller qvartsitskiffrar med inlagrade fina gröna glim-

mer- och talkskiffrar m. m. Konglomeraterna synas, efter

beskrifningen att döma, särdeles öfverensstämma med vissa

svenska, nemligen de i ”euriten”. anträffade.

Ett försök till utveckling af denna indelning gjordes år

1370 af StERRY HUNT, då han under namn af ”Terranovan”

uppställde såsom de azoiska bildningarnes yngsta afdelning

vissa skiffrar och fina grå gneiser, som äro rådande i White

Mountains (en del af Appalacherna) m. £. Förut hade dessa

bergarter såväl af Hunt (sedan 1847) som af N. Amerikas

geologer 1 allmänhet varit ansedda såsom öfversiltriska eller

devoniska 2").

Utan att några anmärkningsvärda likheter mellan de

amerikanska och de europeiska förhållandena inom urforma-

tionen egentligen blifvit vid den tiden framhållna, var det

dock, till följd af det stora intresse som LoGANS indelning

väckte, ganska naturligt, att man vid de stora undersöknin-

garne skulle i början söka tillämpa hans tvådelning äfven

här: Det är möjligen på sådant sätt, men icke för öfrigt,

som GÖMBEL i Ööfverensstämmelse dermed delar Bayerns ur-

formation i två stora afdelningar, ”Bojisches” och ”Hercynisches

Gneisstockwerk” ?).

Han sammanfattar under den förra benämningen de röda

gneiserna ”), under den sednare deremot de grå gneiserna

samt de finkorniga och finskiftriga bergarter, hvilka äro la-

grade derofvanpå. Den yngre eller den hercyniska afdelnin-

gen delas vidare i tre mindre grupper: gneisen, glimmer-

skiffern och lerskiffern, af hvilka glimmerskiffern stundom

ersättes af hornblendeskiffer.

Äfven i Pyreneerna har man trott sig spåra motsvarig-

heter till de laurentiska och huroniska bildningarne, förnäm-

ligast sedan tillfälle yppats att få jemföra bergartsstuffer från

!) I samband härmed vill HUNT äfven göra en viss del af de inom Eu-

ropa befintliga skiffrarna (i Ardennerna, Taunus, på Anglesea, Skotska

höglandet m. £.) till äldre, än hittills antagits, och anse dem som en

fortsättning af urformationens glimmerskiffrar samt äldre än de Kam-

briska lagren (jfr ofvan citerade arbete, sid. 480). I American Journal

of Science för 1875 uttalar sig DANA, på grund af nyare undersökningar,

fortfarande för den äldre åsigten, hvad beträffar N. Amerika.

2) Jfr Geognostische Beschreibung des Ostbayerisehen Grenzgebirges,

1868.

3) Undantagen dock SCHEERERS röda, ”eruptiva gneis” i Erzgebirge.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKADUHANDL. | Bi 90 N:O 3e 7

de skilda verldsdelarne. För den traktens bergarter redogöres

närmare längre fram.

I Norge delar KIEruLrE (jfr Universitetsprogram för

1870) urformationen uti en öfre och en undre afdelning.

Den öfre omfattar Telemarkens skiffrar (hufvudsakligen så-

ledes KELHAvS ”anden svite”); den sednare deremot de egent-

liga gneiserna. Desse delas i två grupper och torde ganska

väl motsvara de inom Sverige rådande. Då de ännu icke äro

sedda tillsammans, är ett direkt bestämmande af de båda

gneisgruppernas inbördes åldersförhållande förenadt med stor

svårighet.

Inom WSverige hafva redan för 20 år sedan försök blifvit

gjorda att sönderdela hela dess urformation i vissa geogno-

stiska grupper. På FORSSELLES geologiska karta, tryckt år

1855, göres det första. Han visar sig derigenom hafva kom-

mit till den åsigt, att de kristalliniska urbergarterna följa

hvarandra 1 en ganska bestämd ordning, hvilken, om den är

fullständigt känd, gör en gruppering möjlig. Han har så-

ledes kommit ett vigtigt steg framåt, efter som vi 1837 se

HISINGER yttra sig på följande sätt: !) ”Då de kristalliniska

skifferbildningarnes länkar så ofta öfvergå till hvarandra och

äro så intimt förbundne sins emellan och med graniten, böra

de med skäl uppföras på den Plutoniska sidan, helst som de

ej inom sig ega egenskap af egentliga lager eller strater,

men utgöras af flerfaldiga stenarter, med skifrig eller bladig

textur, sammanfogade till ett helt, utan att man kan bestämma

någon säker ordning eller deras relativa ålder. Indelningen

af Plutoniska bergarterna har derför endast sammansättningen

och sammansättningssättet till grund”.

En anordning i verkliga lager såväl som stora linser inom

hela urformationen är af FORSSELLES lika litet förbisedd som

en viss olikartad wiveckling på skilda nivåer, hvilken sednare

gaf honom anledning till följande indelning”), uppifrån —nedåt:

1) Jemf. Anteckn. i Fysik och Geognosi, 6, sid. 139.

?) Huru ringa FORSELLES' försök att ordna de kristalliniska bergarterna

varit kändt inom Sverige, framlyser af följande ord: ”De petrogra-

fiska olikheterna inom Sveriges gneisformation hafva redan länge

varit beaktade och redan på AF FORSSELLES' geologiska karta äro på

grund af dem en mängd olika bergarter särskilda. Något försök att

ordna dessa i bestämda geognostiska grupper göres der emellertid ej,

och något sådant hade väl ock, enligt den tidens uppfattning, svår-

ligen varit möjligt” (jfr A. E. TÖRNEBOHM: Några anteckningar öfver

Sveriges Urterritorium, Geol. Fören. Förh. Bd. I, 175).

8 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

Euritformationen.

Pilbolitiska d:o.

Urkalk d:o.

Aldsta granit och gneis d:o.

Den sistnämnda delar han uti jerngneis (med jerngranit)

samt äldsta röda och grå gneiser (med deras graniter) ”").

Den äldsta röda och gråa gneisen, af hvilken den sednare

är yngre än den förra, äro enligt Forsselles utbredda i Mälar-

trakten m. f.?).

Åt Jerngneisen (incl. ”jerngranit”) gifver Forsselles en

storartad utbredning. Från Torne till Kalmar, äfvensom ut-

efter Kattegatt, bildar den kusten, säger han i sin afhandling.

På kartan ser man derjemte, huru stor del af det inre landet,

den upptager. Dit räknas också de gråaktiga varieteter, som

i densamma bilda underordnade lager.

Urkalkformationen omfattar våra förnämsta kalklager samt

dermed vexlande hälleflintor.

Den pilbolitiska formationen utmärkes genom en grön

glimmerart, pilbolit ?). Då denna glimmer träffas såväl i

gneis som hälleflinta, qvartsit m. fl. bergarter, så äro också

dylika bildningar af F. sammanförda. Å sid. 289 säges pil-

bolitgneisen vara äldst inom denna grupp. Den benämnes

äfven ”protogyngneis”. Till äldre delen, men öfverlagrande

gneisen, föras äfven pilbolitqvarts (Jemtland ?) och Nerikes

malmtrakter) pilbolitskiffer, leptinit, granulit och urlerskiffer

(Örebro län), hvilka alla förekomma tillsammans. Dessa berg-

arter innehålla också stundom lager af kalksten (sid. 290 och

290): :

Euritformationen, eller Forsselles yngsta länk ?) af urberget,

utgöres af HElfdalens ”syenitporfyr” (äldst), euritporfyr samt

en art gråvacka, ”eurites arenaceus”, med fragmenter af lik-

!) Jfr ”Saxorum Characteres ex presenti mineralogie statu breviter ex-

ponendi periculum” Auctore I. H. a Forsselles 1. c. 1855, sid. 288.

SJ AC SO ÅN:

3) Afven i viss mon ”leptinit” och ”argillit”, hvilka hos F. betyda glim-

merarter, efter hvilka bergarten erhåller sitt namn.

+) Till urformationens pilbolitiska afdelning räknar F. vissa fjällbild-

ningar i öfverensstämmelse med HISINGER, men i strid med KEILHAU

(Magaz. for Naturvidensk. 1832), hvilken först insåg deras samman-

hang med de siluriska bildningarne i närheten.

”) Om denna säger han 1 ec. sid. 282: ”Formatio Euritica Gneisso est

superstrata tali, quale in regionibus litoralibus Septentrionis com-

mune est, quod nos vocavimus Gneissum ferreum”.

BIHANG TILL K: SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:O 2. 9

nande art, hvilken gråvacka bildar den yngre delen af serien

(sid. 294).

Det andra försöket till en delning af Sveriges urforma-

tion i bestämda geognostiska grupper gjordes af Prof. A.

ERDMANN. Efter att som medarbetare vid nyssnämnda under-

sökning under åren 1841—48 hafva samlat en rik erfarenhet

inom våra flesta provinser !), men från arbetet sjelfmant af-

lägsnat sig till följd af stridiga geologiska åsigter med dess

ledare, hade Prof. Erdmann tillfälle att äfven under de föl-

jande åren ända till sin död 1869 fortsätta sina studier i denna

riktning. Från år 1858 var det, såsom ledare för den på

Statens bekostnad började geologiska undersökningen, han i

ordets egentliga bemärkelse egnade sitt lif åt dessa forsk-

ningar. Ehuru sålunda utrustad med en högst ovanlig känne-

dom om sitt fäderneslands kristalliniska urbergarter, var det

likväl först år 1868, som han i ”Bidrag till kännedomen om

Sveriges Qvartära bildningar” på en liten öfversigtskarta (tab.

II) framställde sina åsigter om nämnda bergarters gruppering.

Han delar der urformationen uppifrån — nedåt uti:

Tritogena

Devterogena och

Protogena bildningar.

Till de protogena hänföras östra Sveriges (såsom typer

Södermanlands) gråa och röda gneiser; till de devterogena

vestra Sveriges röda (inclus. underordnade gråa), mestadels

s. k. jerngneiser; till de tritogena deremot de mikrokristalli-

niska bergarterna, alltså ”eurit”, hälleflinta, qvartsit, urler-

skiffer m. fl., då dessa hvar för sig eller tillsammans bilda

sjelfständiga aflagringar och icke äro att anse som blott under-

ordnade lager inom gneiserna. Förnämligast genom erfaren-

heten på Dalsland visade sig dessa sist nämnda bildningar

sannolikt kunna sammanfattas såsom en yngsta afdelning

inom urformationen. Några tydliga bevis härför inom andra

delar af landet voro då likväl icke framlagda. Rörande för-

hållandet mellan de protogena och devterogena var Erdmann

mycket tveksam. Tydligen var detaljundersökningen då ännu

!) Af ERDMANN ensam undersöktes hela Stockholms, Nyköpings, Linkö-

pings, Bohus, Kalmar och Blekinge län, jemte Öland och Gotland

samt en god del af Angermanland, men af honom i förening med

FORSSELLES en stor del af Upsala, Jönköpings, Kronobergs, Karlstads

och stora Kopparbergs län samt större eller mindre delar af Herjeå-

dalen, Jemtland och Vestergötland.

10 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

för mycket riktad på en viss, ringa del af landet för att ett

säkrare svar på denna fråga redan då skulle kunnat erhållas.

Jemföres denna indelning med FORSSELLES' så framträder

genast benägenheten hos E. att förenkla genom att samman-

slå vissa bergarter, som förut ansågos utmärkande för olika

grupper. Sammanförandet af de mikrokristalliniska bergar-

terna till en stor grupp, i stället för att de af Forselles hän-

föras såväl till urkalken som till Pilbolitiska och Euritforma-

tionen synes vara en åtgärd af klokhet!). Derigenom erhölls

också en mera bestämd gräns uppåt för de egentliga gneis-

bildningarne, än hos F. är fallet, då han lägger pilbolitgneis

(protogyn) ofvanpå urkalken med hälleflinta.

Hvad de egentliga gneiserna beträffar, så uppdrager vis-

serligen ERDMANN en egen gräns för sina med nya, och gan-

ska betecknande namn utmärkta grupper, men indelningen

sjelf är redan af FORSSELLES använd. Erdmanns protogena

motsvaras nemligen af ”äldsta röda och äldsta grå”; likaså

hans devterogena af ” ”jerngneisen” (och jerngraniten) med

dess grå underordnade lager. Åldersbestämningen är hos

båda författarne lika, men hvad utbredningen beträffar skilja

de sig högst väsentligt, märkligt nog till Forsselles” fördel.

En vigtig förändring, som Erdmann gör på sin öfversigts-

karta, är naturligen utsöndringen af vissa fjällbildningar från

urformationen, en fråga som likväl först något senare erhöll

sin utredning genom Geologiska Byråns arbeten, och hvar-

igenom KEILHAUS åsigter (1832) i väsentlig mon bekräftades.

Det tredje försöket att ordna urbergarterna har gjorts af

A. E. TÖRNEBOHM ”), som uppställer följande afdelningar, räk-

nadt uppifrån — nedåt:

5. ”Lerskiffer, grön eurit m. m., imnehåller i sin lägre del

malmer och kalkstenar”;

4. ”Furit med oligoklasgneis, innehåller stora kalkstens-

och malm-förekomster, företrädesvis 1 afdelningens

lägre delar”;

3. ”Höd gneis, innehåller kalkstenar och malmer”;

') Om på FORSSELLES” karta sammanslås allt. som der utmärkes såsom

euritformationens äldsta del, med pilbolitqvarts, pilbolitskiffer. urler-

skiffer. hälleflinta och urkalksten, så erhålles i det allra närmaste

hvad som ERDMANN utmärkt med färgen för tritogena bildningar på

sin karta.

2) Jfr ”Anteckningar öfver Sveriges Urterritorium”. Geol. Fören. Förh.

1873.

BIHANG fILLOCK. SV VET.-AKAD. HANDE. BAND. 8; N:o 2. lI

2. ”Grå gneis, innehåller kalkstenar, men först i sin öfre

del”: :

1. ”Jerngneis, innehåller hvarken kalkstenar eller malmer”.

Denna indelning står i bestämd strid med både FOors-

SELLES' och ERDMANNS, hvad beträffar gneiserna, men i öfver-

ensstämmelse med den sednares, hvad beträffar de mikro-

kristalliniska bergarterna, som här likväl delas i två skilda

grupper (5 och 4). Förnämsta afvikelsen röjes i åsigten om

gneisernas åldersförhållande. ERDMANNS devterogena intaga

här den lägsta nivån 1 stället för de protogena och dessa

sednare delas likasom af föregående författare i röda och grå,

men af hvilka den röda anses vara yngre än den gråa. Enligt

FORSSELLES skulle, som förut nämndes, det motsatta förhållan-

det ega rum.

Antagandet af jerngneisernas höga ålder synes i allmänhet

vinna bekräftelse och den devterogena bildningens-förläggande

till en lägre hivå än den protogena är således säkerligen fullt

berättigadt. Den röda och gråa gneisens förhållande till hvar-

andra inom Östra Sverige synes deremot vara ett annat, än

det af TÖRNEBOHM antagna. Detta antydes såväl af hans ord-

ningsföljds i detta hänseende ringa öfverensstämmelse med

den genom detaljundersökningen vunna erfarenheten, som

ock genom den förnyade granskningen af de profiler, på hvilka

nämnda ordningsföljd grundats och hvarest förhållandena,

såsom längre fram visas, synbarligen lättast tydas just i en-

lighet med nyssnämnda erfarenhet.

Då här nu kommer att framställas en i vissa fall afvi-

kande uppfattning och detta kan synas förhastadt, när det

gäller en svår fråga, öfver hvilken så nyligen två skiljaktiga

utredningar blifvit offentliggjorda, så finner detta sin för-

klaring uti beskaffenheten af de arbeten, hvarmed jag var

sysselsatt under förra hälften af sommaren 1873. I planen

för den vetenskapliga resa, jag då med statsbidrag gjorde till

sydvestra Europas bergstrakter, ingick nemligen såsom ett

önskningsmål att äfven söka utforska, huruvida det resultat,

till hvilket undersökningen af Sveriges urberg syntes mig

leda, i någon mon bekräftades af förhållandena på mera af-

lägsna trakter samt till hvilken grad en öfverensstämmelse

mellan bergarterna sjelfva gjorde sig gällande. Redogörelsen

för dessa jemförande undersökningar är ändamålet med denna

uppsats; men till en sådan jemförelse hör i främsta rummet

12 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

en framställning af de svenska förhållandena. Dervid har an-

setts lämpligt att först något närmare skärskåda våra egna

mera vigtiga strukturvarieteter bland bergarterna samt dessas

lagringsförhållanden, innan den större eller mindre öfverens-

stämmelsen med utlandet framlägges. Inom Sverige har jag

genom sammandragande af den ”Geologiska undersökningens”

arbeten sökt i någon mon vinna den styrka för bevisningen,

som endast en mängd iakttagelser kan skänka. Det är också

af intresse att finna, till hvilken enkelhet i uppfattningen af

våra invecklade förhållanden en sådan sammanställning leder.

Öfver ” ”Undersökningens” fältarbeten lemnas en öfvexske

i den bifogade karta, på hvilken de ännu så godt som okända

trakterna blifvit lemnade utan färg. Endast der detaljunder-

sökningen framgått äro konturer mellan bergarterna uppdragna

samt färgerna ostreckade.

I öfverensstämmelse med det gamla. bruket äro de egent-

liga gneiserna här till en början, vid beskrifningen, delade i

bd och grå. Derefter redogöres för en grupp af uti de

förra inlagrade, till färgen mera obestämda, gneiser.

De röda gneiserna igenkännas på en köttröd eller blekröd

fältspat (ortoklas), hvilken på ett mångfaldigt sätt är samman-

vuxen med blågrå eller rödbrun qvarts samt grön eller brun

glimmer. I denna blandning tillkomma äfven vanligen mindre

korn af en ofärgad och klar, eller smutsgul och oklar fält-

spat (oligoklas). Bland öfriga beståndsdelar må här anföras

magnetit, i form af större eller mindre enstaka korn och

klumpar !). Hornblende ingår ofta som en inom stora sträckor

men isynnerhet inom vissa lager ingredierande beståndsdel.

Stundom intager då hornblendet glimmerns plats. Tillsam-

mans med hornblendet förekommer oftast en hvit, triklinisk

fältspatsart i ganska stor mängd. Såsom tillfälliga bestånds-

delar kunna anses granat, cordierit, orthit m. fl. mineraler.

!) Dess förekomst har alltid ansetts som tillfällig. men att så icke är

förhållandet, kan man, på grund af dess sannolikt stora beroende af

det röda färgämnet (jernoxid) i bergarten, vara berättigad antaga.

Mikroskopiska undersökningarne lemna i detta hänseende vissa be-

lyssningar. På de ställen, der magnetiten förekommer i anmärknings-

värd mängd, har bergarten erhållit namnet jerngneis, (magnetitgneis);

FORSSELLES gifver dock detta namn en långt vidsträcktare betydelse,

än man i senare tider ansett lämpligt. I denna uppsats är ett när-

mande till den äldre åsigten gjordt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 2. 13

Amnordningen och den relativa mängden af de olika be-

ståndsdelarne förläna åt bergarten vissa utmärkande vexlingar

i struktur och färg, genom hvilkas noggranna iakttagande och

öfversigtliga framställande på kartor man kan erhålla en ganska

fullständig bild af böjningar och förkastningar, stundom också

värdefulla bidrag till utredandet af lagerföljden inom hela

gneisbildningen. Bland de för sin struktur mera anmärk-

ningsvärda röda gneisvarieteterna kunna följande anses ega

en stor betydelse för hvarje försök till utredning af lagringen:

Var. 1) grof, granitartad, röd gneis, der mineralernas ens-

artade och jemna fördelning gifva bergarten ett blott otyd-

ligt gneisigt utseende, beroende förnämligast på den under-

ordnade rol glimmern innehar. Detta mineral är likväl van-

ligen ordnadt så, att en viss parallelstruktur uppkommer, eller

så att den qvartsblandade fältspatsmassan delas uti ett par

linier breda samt en tum långa tillspetsade partier, derigenom

något påminnande om den s. k. ögonstrukturen, med den

skilnad, att hos den granitartade gneisen ett sammanhang

råder mellan fältspatspartierna, hvilket icke är fallet hos en

verklig ögöngneis. Qvartsen är sällan utsöndrad i större,

tydliga korn utan mestadels blott fint insprängd i fältspaten.

Denna bergart är en bland typerna för den s. k. jerngneisen.

Inom vissa trakter ser man också parallelismen hos glimmer-

bladen alldeles försvinna, eller glimmermängden ansenligt

förminskas, 1 hvilka fall man har att göra med en fullkomligt

granitlik bergart. Till skilnad från de egentliga, massformigt

och med skarp begränsning uppträdande graniterna, kan nämnda

bergart, så ofta den verkligen visar sig stå till gneisen i ett

innerligt samband, lämpligen utmärkas med det redan af Hri-

SINGER använda namnet ”granitgneis” +). Genom dess särskilda

betecknande på kartor, blifver det också för andra möjligt

att åt denna bildning egna den uppmärksamhet, den så väl

torde förtjena. Det är nämligen alls icke otänkbart, att denna

granitlika bergart, fastän tillkommen synbarligen samtidigt

med den omgifvande gneisen och således tidigare än de egent-

liga, massformigt genom samma gneiser uppsättande grani-

1) Detta namn har också af Prof. TORELL återupptagits för Geol. byråns

publikationer. , Härmed bör icke förvexlas benämningen ”gneisgranit”,

hvilken fortfarande lämpligen kan användas för att utmärka skifrig-

heten hos vissa graniter, men hvilka uppträda sjelfständigt och icke

förete någon öfvergång till gneisen. i

14 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

terna, likväl i genetiskt hänseende möjligen kan ega något

gemensamt med de -sednare. Men, om så är, då måste den

också tänkas hafva utöfvat på gneisbildningen sjelf ett vä-

sentligt inflytande, för så vidt man får döma efter förhållan-

det mellan med hvarandra samtida massformiga och skiktade

bergarter inom långt yngre formationer. Till en början torde

således här vara af vigt att veta, huruvida granitgneisen före-

kommer på olika nivå inom urformationen, eller icke, och i

förra fallet på hvilka nivåer eller inom hvilka bergarter.

Den granitartade röda gneisen har med något vexlande

groflek en ganska betydande utbredning, särdeles inom vestra

Sverige, bildande der stora linsformiga fält, omgifna af mera

tydligt skifriga och skiktade gneiser, såsom på södra, vestra

och norra sidan af Venern, men äfven i Nerikes södra och

östra del samt i Vestmanland. På Kolmorden och dess fort-

sättning mot N.W. framträder den mera sällan. I ytterstå

delen af Utö nordöstra skärgård synes den deremot vara rå-

dande, likaså utanför Karlskrona. Sannolikt har den äfven

ganska stor utbredning i nordligaste delen af Sverige.

Var. 2) röd ögongneis, der i en finare grundmassa ligga

inströdda, i parallela rader, ovala, röda eller blekröda fält-

spats-individer, tydligt afsöndrade från hvarandra. Grund-

massans färg och beskaffenhet är mycket vexlande allt efter

de konstituerande beståndsdelarne. Ofta utgöres den af en

mer eller mindre mörkt grönfärgad glimmermassa, något för-

orenad af blå qvarts. På vissa trakter ser man den också bestå

af qvarts, röd eller grå fältspat samt mörk glimmer i fin

blandning. I förra fallet äro också fältspats-ögonen i all-

mänhet mera skarpt begränsade; då storleken dertill vexlar

från en ”balf till tre tum i längsta genomskärningen samt

deras köttröda färg låter dem bjert framträda i den mörka

glimmermassan, såsom på Dal och i sydvestra Vermland, har

man .den praktfulla typen för denna art gneis. I en fältspats-

rik grundmassa deremot framträda de då vanligen endast

blekröda fältspats-utsöndringarne icke så tydligt. Denna va-

rietet är allmännast och förekommer ofta inom röda gneisen

såsom ganska mägtiga och vidsträckta lager eller linser,

exempelvis inom Vermland, Dal, Vestergötland, Småland m. fl.

Sannolikt måste äfven hit hänföras den betydande ögongneis-

artade bildning, som upptager en stor del af Östra Blekings

BIHANG TILL K.!SV: VET.-AKAD; HANDL. BAND. 8. -N:O 24 15

kustland samt 1i förening med den småländska gneisen af

samma varietet erbjuder åtskilligt af intresse för sina kontakt-

förhållanden till de omkringliggande, mera tydligt röda gnei-

serna. Som denna bergart synes vara föga underkastad art-

förändringar, hvad beträffar struktur och färg, samt således

är lätt att följa, är den också af stort värde som ledlager vid

utredningen af en trakts geologiska bygnad. Såsom mest

afvikande från det vanliga utseendet kunna anföras de ögon-

gneisartade bildningar, hvilka anträffas vid Jönköping, på

vissa ställen af Dalsland m. £., och hvilka utmärka sig för

en ljusare grön, talklik glimmer. De gneiser, som karak-

teriseras af denna slags glimmer, erhöllo fordom namnet

”protogingneis”, på grund af glimmerns likhet med den för

Alpernas protogingranit utmärkande. Denna glimmerart till-

hör dock ej endast nu nämnda varietet af ögongneis utan

snarare en hel serie af olika grofva gneiser inom vissa di-

strikt. Skäl, som längre fram meddelas, göra det nödvändigt

att föra dem till de röda gneiserna, med hvilka de öfverallt

också stå 1 närmaste samband.

Var. 3) röd körtelgneis, der i en medelgrof till finkornig,

blekröd grundmassa, af ortoklas, oligoklas, qvarts och glim-

mer, stora linsformiga, mer eller mindre regelbundna partier

samt långa, vanligen något slingrande och ojemna band af

röd eller blekröd, grofkristallinisk ortoklas äro utskilda, på så-

dant sätt förlänande åt bergarten i sin helhet ett slags lins-

eller körtelformig bygnad, eller oregelbunden skiktning. Denna

art gneis, som är en af våra gröfsta, är mycket allmän i Sö-

dermanland, der med inlagrade malmer och kalkstenar, i södra

Nerike, Östergötland, Småland, Skåne, Blekinge m. fl. pro-

vinser.

Var. 4) mörk, glimmerrik gneis med lameller af röd fält-

spat, hvilka intaga ett fullkomligt parallelt läge öfver stora

sträckor och således förläna bergarten en utmärkt tydlig

skiktning. Hufvudmassan i bergarten är den mörka, nästan

svarta, blandningen af glimmer och något qvarts. Fältspats-

lamellerna ligga i denna ofta på en fots afstånd från hvar-

andra, men allmännare på ett afstånd af blott en tum. Deras

tjocklek vexlar i allmänhet inom samma mått. Denna gneis-

varietet har stor utbredning mellan Karlstad och Kristinehamn,

16 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG. - :

omkring Uddevalla samt sannolikt öfver stora sträckor efter

vestra kusten, ända ned till Hallands Väderö. På grund af

den tydliga skiktningen närmar den sig ganska mycket den

efterföljande, under det den i sin kristalliniska utbildning

öfverensstämmer mera med Södermanlands röda, under var.

3 beskrifna, särdeles då den är temligen glimmerrik. Åfven

i Bleking m. £. provinser träffas den.

Var. 5) röd, bandig gneis, der genom mineralernas mera

egendomliga anordning en väl utpräglad skiktning uppkommit

af finkorniga, röda (fältspatsrika), grå (qvartsrika, ofta qvart-

sitiska) och mörka (glimmer- eller hornblenderika) lameller

eller små lager, hvilka till tjockleken likväl temligen noga

öfverensstämma med hvarandra och i allmänhet ej öfverskrida

en eller två tum. Hvad som, förutom den tydliga skiktnin-

gen med olikfärgade, jemntjocka lameller, utmärker denna

gneis, är den isynnerhet inom vissa lameller framträdande

finkorniga, något sandstensartade strukturen, som gör berg-

arten till en öfvergångslänk mellan gneisen N:o 3 och 4 å

ena sidan samt de längre fram beskrifna mikrokristalliniska

bergarterna å andra. Det är också med nämnda bergarter

den företrädesvis träffats i nära berörimg. Understundom ses

i densamma inväxta, tumslånga fältspatskristaller af grågrön,

matt färg (oligoklas) äfven som tvillingar eller mindre kri-

staller af blekröd ortoklas samt aflånga individer af horn-

blende. Det sistnämnda mineralet bildar äfven ofta för sig

små tunna gröna lager, såmedelst bidragande att föröka de

många färgvexlingarne.

Inom denna gneisvarietet äro ofta lager och linser af

kornig kalksten anträffade. Malmer torde ej heller saknas.

Den röda bandgneisen har stor utbredning inom vissa

trakter s.s. i Utö skärgård, på Kolmorden, SW:a Vermland;

Småland (möjligen äfven vid Gellivara malmfält) m. fl. Inom

dessa trakter hvilar den sannolikt alltid på gneiserna 3 och 4.

Omkring Venersborg har den också ganska stor utbredning,

der likasom S.W. om Lidköping utmärkt genom mera täta

lager af vexlande gröna och röda lameller, men hvilka ÖJ

invid Venersborg äro till den grad genomdragna af små

fältspatslinser och ådror (ofta granitartade), att bergarten er-

håller ett ögongneisartadt utseende och slutligen också på

sådant sätt mot Ö. tyckes öfvergå till en grof granitgneis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HÄNDL. -BAND. 9. N:0O 2... 17

(eller granit) med röda fältspatsögon. Om denna täta varietet

tillhör gneiserna eller bör hänföras till hälleflintbildningen,

-är ännu icke utredt.

Äfven finnas på vissa trakter röda eller blekröda gneiser,

som icke utmärka sig genom någon mera egendomlig utbild-

ning af det ena eller andra mineralet, men likväl genom sin

allmänna habitus äro lätta att igenkänna och följa öfver stora

vidder samt vid en geologisk utredning icke få lemnas ur

sigte. Att döma af deras läge torde de i hufvudsak motsvara

den nyssanförda bandiga gneisen. Men under det denne sed-

nare är att anse som den närmaste fortsättningen uppåt af

gneiserna 3 och 4, är den här i fråga varande en tydlig fort-

sättning på de mindre väl skiktade röda, grofva gneiserna,

såsom den granitiska eller ögongneisen, någon gång äfven af

körtelgneisen. Den bibehåller också dessas utseende till en

viss grad, fastän kornet inom allt yngre lager också blifver

allt mindre och skifrigheten finare, såmedelst bildande en

sakta och gradvis öfvergång till hälleflinta. Då den hvilar

på protogingneisen är den också likasom denne utmärkt ge-

nom den gröna, talklika glimmern. Der den utgör en fort-

sättning af ögongneis har den ofta också en med denna lik-

artad struktur, fastän fältspatsindividerna äro jemförelsevis

små, vid pass en linie i längd. Dessa finkorniga och fin-

strimmiga varieteter kunna måhända lämpligen sammanfattas

under namnet röd perlgneis (var. 6) på grund af fältspatens

vanligen något perllika utsöndring. Platsen för dessa gneiser

är, likasom för var. 5, oftast närmast under röd hälleflinta,

då sådan finnes, såsom förhållandet är i södra Nerike, i Små-

"land, på Dalsland m. £. ställen.

De egentliga gråa gneiserna, hvilka bilda sjelfständiga af-

lagringar eller större fält, utan att inom dessa kunna sägas

vexellagra med röda, utmärka sig genom sin hvita och matta

eller färglösa och vattenklara fältspat (ortoklas och oligoklas)?'),

blå qvarts samt svartgrön, brun eller hvit glimmer. Till dessa

komma ofta också i ringa mängd smutsgul, otydligt kristal-

!) Möjligen torde oligoklasen befinnas vara den rådande fältspaten i

dessa gneiser. Hittills gjorda mikroskopiska och kemiska undersök-

ningar häntyda derpå. I de röda är deremot ortoklasen utan tvifvel

den öfvervägande. :

| D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

linisk oligoklas, i form af små, nästan runda korn. Häri-

genom erhåller gneisen i sin helhet en rent grå färg, hvilken

endast genom den tillfälliga närvaron af röd pegmatit eller

blekröd fältspat i de pegmatitlika utskilningarne kan erhålla

en rödaktig färgnyans. För öfrigt vexlar den gråa färgen från

nästan svart till blåhvit, alltefter de rådande beståndsdelarnes

färg.

Med hänsyn till mineralernas anordning måste man dela

den gråa gneisen i vissa bestämda strukturvarieteter, af hvilka

följande synas yara mera vigtiga och märkligt nog väl öfver-

ensstämma med de förut beskrifna inom röda gneisen. De

anföras här i samma ordning som der:

Var. 1) granitartad, grå gneis, der uti en dels fullkomligt

granitlik, dels något skifrig grundmassa, här och der äro in-

växte större eller mindre, enstaka fältspatsindivider af hvit

färg !). Med skarp begränsning mot den omgifvande mörk-

gråa grundmassan utmärka de sig ofta för en nästan rund

form. I genomskärning uppnå de sällan mer än en tum. På

andra ställen äro de deremot tydliga tvillingkristaller (Utö

skärgård). Gneisen är härigenom lätt att förvexla med en

grå granit, hvilken äfven stundom innehåller tvillingkristaller

samt förekommer inom samma trakter, men genom sitt olika

uppträdande gör ett skiljande möjligt, åtminstone i hufvud-

sak. Genom den granitartade gneisens nära samband med

tydliga grå gneisbildningar samt vexellagring med hornblende-

skiffer, ”eurit” m. m. visar den sig vara samtidig med och

böra hänföras till den grå gneisbildningen. Då den likväl

synbarligen derinom intager samma ställning som den granit-

artade varieteten inom den röda, och likasom denna inne-

håller fullkomligt granitlika massor, för hvilka bestämda grän-

ser omöjligen kunna dragas, torde äfven för dessa grå namnet

”granitgneis” lämpligen kunna användas. Deras utsättande

på kartorna är af lika stor vigt, som för den röda granit-

gneisen antyddes vara fallet.

Fyndorter för granitartad grå gneis med granitgneis äro

trakten S. om Linde, Ornö, Utö m. £.

Var. 2) grå ögongneis, der i en vanligen mycket tydligt

grofskifrig, grå grundmassa ända till tumslånga, ovala, hvita

') Om dessa få anses såsom i någon mon utmärkande, kunna blott fort-

satta undersökningar bestämma.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0o 2. 19

fältspatsindivider ligga inbäddade, men i en bestämd ordning

1 motsats till förhållandet inom den föregående granitartade

varieteten. Möjligen äro dessa båda likväl att anse som hvar-

andra mycket nära stående bildningar inom den gråa gruppen.

Fyndorter äro: bergstrakten i södra Nerike (Tylösko-

gen) m. fl.

Var. 3) grå körtelgneis, der i en grå, mer eller mindre

mörk grundmassa af vexlande groflek den hvita eller grön-

hvita fältspaten förekommer utsöndrad i ofta ganska stora

och långsträckta körtlar eller linser, men äfven bildar helt

smala lager och lameller, hvilka likasom randiga bälten väl

sluta sig till oregelbundenheterna i linsernas form. Då grund-

massan är finkornig, är den också mycket qvartsrik eller glim-

merrik samt oftast mörk, bildande en öfvergång till de gråa

Vart Anoch 5:

Denna varietet utmärker sig imom stora vidder för sin

rikedom på granat, cordierit, grafit m. £., i hvilka fall gnei-

sen blifvit benämnd efter dessa mineraler.

Den förekommer ofta invid den röda körtelgneisen, med

hvilken den också i sin allmänna habitus nästan fullständigt

öfverensstämmer. Inlagringar af kalksten förekomma på flere

ställen. ;

Fyndorter äro: Södermanland, der den i närheten af Trosa

bland annat är särdeles vackert utbildad såsom granatgneis,

Nerike, Tiveden, trakten S. om Venern, ”Vestra Dal samt

Medelpad m. $. I sydligare delar af Sverige är den ingen-

städes anträffad.

Var. 4) mörk, glimmerrik grå gneis, som motsvarar den

röda, men i motsats mot denne utmärkes genom hvita fält-

spatsränder, träffas visserligen på några ställen inom de grå

gneisdistrikten; då den likväl ej ännu synes vara af någon

större vigt, anmärkes den här blott i förbigående. I nära

samband med honom står den följande.

Var. 5) grå, bandig gneis, der i en finkornig, vanligen

temligen mörk och qvartsig grundmassa parallelt inlagrade,

tunna band af mestadels hvit fältspat förläna åt bergarten en

utmärkt regelbunden skiktning. Grundmassan är äfven här

och der mycket glimmerrik. På andra ställen liknar den

20 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

fullkomligt den inom de röda gneiserna beskrifna bandiga

varieteten, med den enda skilnaden att den röda fältspaten

här ersättes af gråhvit. Dess vackra skiktning i en till några

få tum tjocka lager är alltid utmärkande.

Fyndorter äro: Ornö, Utö m. £. öar i Stockholms skär-

gård, Bråviken, Norrköpingstrakten o. s. v. Från vestra Sve-

rige är den ännu ej bekant. Den bildar underlaget för en

ljusgrå qvartsit (hälleflintartad) och öfvergången från denna

bergart till den egentliga grofva grå 'gneisen (körtelgneisen).

Var. 6) grå perlgneis, der i en tunnskifrig grundmassa

af mörk glimmer och blå qvarts, små hvita fältspatskorn af

vid pass en linies genomskärning ligga regelmässigt utsön-

drade; denna varietet är visserligen ofta nog anmärkt inom

Södermanland, Uppland, Vestmanland m. fl., men huruvida den

inom den gråa gneisgruppen är af lika betydelse, som dess

motsvarighet inom den röda, är ännu fullkomligt outredt.

Utom nu beskrifna varieteter af den sjelfständiga gråa

gneisbildningen gifves det andra likartade, hvilka endast bilda

underordnade lager eller linser inom de röda gneisernas vid-

sträckta grupp. Sådane rent gråa gneiser äro dock, särdeles de

linsformiga, i det hela taget af ringa betydenhet eller säll-

synta och böra icke, för så vidt man vill på en karta utmärka

olika gneisgrupper, sammanblandas med de sist anförda, lik-

heten må för öfrigt vara huru stor som helst.

Sålunda gifves det tydliga exempel på, att i de röda

gneiserna på Kolmorden linser af en grå körtelgneis finnas

inlagrade, men de äro sedda endast i närheten af det stora

gråa gneisfältet i norr, hvarigenom dessa enstaka linser lika-

som antydas vara antingen sjelfva början eller afslutningen

till den närliggande, sjelfständiga gråa gneisbildningen allt

efter som åldersföljden der i trakten tänkes vara. Samma-

lunda torde väl också förhållandet vara på andra trakter om-

kring östra Sveriges gråa gneis, då öfvergångar och täta vexel-

lagringar, vanligen utan den minsta förändring i strukturen,

här och der vid undersökningen blifvit uppmärksammade.

Denna blandade (röda och grå) gneisbildnings särskilda

utsättande på öfversigtskartor skall sannolikt lemna värde-

fulla upplysningar om lagringsförhållandet i stort, då den

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 83. N:O 2. 21

efter allt utseende uppträder endast och allenast på en be-

stämd plats, eller mellan den röda och den gråa gneisen.

Allmännare äro vissa andra gråaktiga inlagringar inom

de röda gneisfälten. Oftast träffas sådane inom mellersta

Sverige. Beståndsdelarne äro: hvit eller smutshvit triklinisk

fältspat, blå qvarts samt mörkgrön glimmer eller hornblende.

Den allmänna färgen är mörkt grå eller grågrön. Stundom

ingår äfven något röd fältspat. Hornblendet uppträder ofta

i riklig mängd, då glimmern 1 stället försvinner. Vanligen

är strukturen otydligt skifrig. Likheten med den finkorniga

varieteten af den förut omnämnda gråa granitartade gneisen

är ofta ganska stor. Skiktning kan endast 1 stort, genom

vexlingen med röda lager, förmärkas. Ofvergång ses sällan

mellan de röda och gråa lagren, utan en oftast mycket skarp

gräns. På detta sätt vexlande kunna de båda olikfärgade

gneiserna följas på långa sträckor, utan att den minsta för-

ändring försiggår; hvardera bibehåller sin färg och sin ha-

bitus oförändrad.

Då inom den röda gneisen det ljusgröna, talklika mine-

ralet förekommer, bruka likväl också de gråaktiga inlagrin-

garne vara inpregnerade dermed, hvarigenom således ett inre

samband der isynnerhet antydes ega rum. Så är nemligen

fallet med den s. k. Jerbogneisen på Dal, hvilken på grund

såväl häraf, som af sin olikhet med den egentliga gråa gneisen

på vestra Dal, blifvit hänförd till i fråga varande uti den röda

gneisen inlagrade gneisbildningar. Äfven andra skäl finnas,

som berättiga härtill, hvilket framgår af det följande.

Kalklager äro 1 dessa gråaktiga gneisvarieteter synbar-

ligen sällsynta. TÖRNEBOHM omnämner ett sådant Ö. om By-

elfven. Det är denna gråa (hornblende-)gneis, som af honom

identifieras med Södermanlands gråa, men här, på grund af

sin såväl under- som öfverlagring af röda gneiser (jerngneiser)

samt dessa sednares nära öfverensstämmelse med dem i Utö

skärgård m. £. ställen, blifvit hänförd till den röda gneisens

inlagringar. Vi återkomma till detta vid redogörelsen för

lagringen.

Förhållandet mellan samtliga nu anförda gneiser kan

sannolikt uppfattas på följande allmänna sätt. För den röda

gneisbildningen synes en gräns förefinnas, vid hvilken den

enligt regeln öfvergår till allt finare aflagringar såsom röd

finkornig gneis (med bandig gneis) och röd hälleflinta. Men

22 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

icke öfverallt har den röda gneisbildningen fått oförhindradt

på sådant sätt utveckla sig. Ungefär vid nämnda gräns —

mot den röda Hallotlintdfradd bildningen — framträda nem-

ligen inom vissa trakter rent gråa gneiser, hvilka måste er-

kännas vara lika sjelfständiga, som de röda, om också ej af

sådan betydenhet. Dessa gråa framträda likväl icke plötsligt

eller med skarp gräns, utan de likasom tillkännagifvas eller

företrädas först af med dem likartade inlagringar inom den

röda gneisbildningen.

. Detta allmänna förhållande antydes såväl af den ordning,

i hvilken gneisvarieteterna framträda, som af det beroende,

i hvilket särdeles vissa bland dem synas stå till hvarandra i

det att de företrädesvis träffas tillsammans. Huruvida det

också bekräftas af lagringsförhållandena i stort eller af hela

den geologiska bygnadens beskaffenhet, kan först vid redo-

görelsen för densamma ådagaläggas.

Hvad beträffar de namn, som användts för gneisgrupperne,

så måste medgifvas, att de, som äro grundade på färgen, äro

under många förhållanden högst olämpliga. De som Prof.

ERDMANN föreslagit (Protogen och Devterogen) äro redan

genom TÖRNEBOHMS framställning befunna vara oanvändbara.

Efter samråd med Chefen för Sv. Geol. Undersökning, Pro-

fessor O. Torrir, har jag här sökt tills vidare afhjelpa

denna brist i det jag föreslår benämningarne: ”jerngneisens

och granatgneisens regioner” för de båda stora afdelnin-

garne af gneiserna. dJerngneisens region anses då omfatta

de röda gneiserna med deras inlagringar, således också de

förut med namnet ”blandade gneiser” (gråa och röda, blek-

röda) utmärkta bildningar, som utgöra öfvergången till de rent

gråa. Detta namn grundas naturligen på magnetitens mer

och mindre rikliga mängd inom företrädesvis röda gneiser

samt på de s. k. jerngneisernas allmänna utbredning inom

våra flesta röda gneisfält. Granatgneisens region anses der-

emot omfatta de rent gråa, sjelfständiga gneiserna, hvilkas

egentligen utmärkande typ kan sägas vara ofta granatförande

och då blifvit kallad granatgneis (Södermanlands) ).

!) Detta namn har nemligen ännu ej blifvit användt för vissa i jern-

gneiserna inlagrade granatförande varieteter af obetydlig utbredning.

SKAR

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 2. 20

I nära samband med förut beskrifna gneisbildningar före-

komma också mycket finkorniga till täta och finskifriga berg-

arter, hvilka äro icke allenast utbredda öfver ganska vid-

sträckta områden, utan också i vissa hänseenden af den största

vigt för landet. Förnämsta utbredningen är inom Småland,

Nerike, Dal, Vermland, Dalarne, Jemtland, Vestmanland, Upp-

land och Södermanland samt såsom mindre aflagringar inom

andra provinser såsom Östergötland m. fl. Deras stora vigt

i ekonomiskt hänseende beror såväl af en högst betydande

malm- och kalkrikedom som ock af vissa bergartsvarieteters

eget värde, exempelvis för deras eldfasthet och användbarhet

till bygnadsföretag (i stället för sandsten, skiffer och dylikt).

Med hänsyn till strukturen kan denna serie af lagrade

bergarter benämnas den mikrokristalliniska till skilnad från

den egentliga gneisbildningen, som redan för blotta ögat är

tydligt kristallinisk. Den förra utmärker sig nemligen nästan

uteslutande genom bergarter, hvilkas beståndsdelar för sin

litenhet äro ytterst svåra, ofta omöjliga att skilja annat än

med tillhjelp af mikroskopet.

Bland dessa egendomliga bergarter intager den i Sverige

sedan gammalt kända ”hälleflintan” ett högst framstående

rum, såväl i anseende till utbredningen som till uppträdandet

på olika nivå inom serien. Detta är en orsak till, att hela

denna afdelning af urformationen i öfverensstämmelse med

det nyss anförda om gneiserna här upptages under benäm-

ningen hälleflintans region +)... Då de egentligen rådande be-

ståndsdelarne inom denna regionens bergarter äro qvarts och

glimmer med vanligen blott en ringare inblandning af fält-

spat, så är det också genom den vexlande mängden af först-

nämnde båda mineraler, som en egendomlig utveckling af

bergarterna synes betingad. Sannolikt kan man på grund

deraf dela regionen i tvenne lag: det qvartsiga och det glim-

riga. Till det förra, eller qvartsitlaget, böra då räknas sådana

bergarter, som röda, gråa och hvita hälleflintor med deras kor-

1) Men för att ett så betecknande och väl bekant svenskt namn som

”hälleflinta” må kunna användas endast för lagrade bergarter, är det

alldeles nödvändigt att i likhet med Prof. A. ERDMANN (jfr Vägled-

ning till bergarternas kännedom) skilja hälleflinta från felsit, hvilket

sednare namn utmärker den hälleflintlika grundmassan 1 vissa mass-

formigt eller gångformigt uppträdande bergarter (porfyrer) och hvilken,

om dess likhet med hälleflinta är än så stor, likväl icke geognostiskt

behöfver dermed sammanblandas, så länge vi söka skilja exempelvis

granit och gneis. Zz

24 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

niga varieteter (röd och grå ”eurit”, ”euritqvartsit”). Till det

sednare, eller argillitlaget "), böra hänföras lerglimmerskiffer,

chloritskiffer och urlerskiffer (argillit) jemte dit hörande mörka

hälleflintor eller hälleflintskiffrar.

Qvartsitlaget. ;

Var. 1) röd hälleflinta är en finkornig till tät bergart

med ett mer eller mindre flintlikt utseende samt köttröd till

rödbrun färg. Dess beståndsdelar äro qvarts, glimmer och

fältspat likasom hos gneiserna; men qvartsen synes i allmän-

het vara den öfvervägande beståndsdelen. Då glimmern före-

finnes 1 större mängd erhåller bergarten en ofta tydligt ut-

präglad skifrighet och förlorar dermed också det annars ganska

utmärkande ”skåliga brottet”.

Ej sällan äro i en sådan tät grundmassa inväxta korn af

qvarts eller kristaller af röd fältspat, hvilka gifva bergarten

ett porfyrlikt utseende... Denna varietet breder ut sig till

stora fält inom Småland, Nerike, Dal, Vermland, Dalarne,

Jemtland och Lappmarken ”) (i allm. i vestra Sverige).

I närmaste samband med denna bergart förekommer en

röd, kornig, vanligen ej så hård bergart med sandstenslikt

utseende, hvilken i vissa fall ej lämpligen kan kallas hälle-

flinta. För denna och vissa andra till strukturen lika berg-

arter har under 4 års tid namnet ”eurit” inom geologiska

byrån varit användt. Då likväl detta namn icke, som man

en tid kunde ha anledning tro, öfvergifvits af Fransmännen ?)

utan allt mer börjar användas, men städse i en, man kunde

säga, rakt motsatt betydelse till den, namnet hos oss erhållit,

så återstår väl rätteligen ej annat, än att i skrift utesluta

detta namn för att undvika missförstånd. Ett namn behöfves

likväl för att lätt och enkelt kunna omnämna sådana varle-

teter; men då såväl ”granulit” och ”weisstein” som ”leptynit”,

hvilka annars i viss mon motsvara vår ”eurit”, alla hafva en

för våra förhållanden icke lämpligen begränsad betydelse,

') Namnet argillit är upptaget efter FORSSELLES. Dess användning

kan här anses berättigad, då det är inom denna afdelning urler-

skiffern (argillit) egentligen erhåller någon utveckling.

?) Senare anmärkning.

3) Det lär nemligen vara föreslaget af d'AUBUISSON i början af detta

århundrade. MHärledningen är sannolikt från etovros, lätt flytande,

med afseende på den namngifna bergartens smältbarhet. Dermed

menas i ailmänhet en något kornig porfyrgrundmassa, således en

gångformigt uppträdande bergart.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 2. 25

har jag varit nödsakad i detta fall söka något nytt. Om lik-

väl i namnet leptit!?) det ej lyckats mig finna ett lika väl-

ljudande som ”eurit”, så torde dock dess ändamålsenlighet i

öfrigt icke gerna kunna sättas i tvifvel. Med leptit förstås

således i allmänhet de korniga, gröfre varieteterna af hälle-

fintregionens äldre eller qvartsiga afdelning. Röd leptit är

följaktligen att anse:som en röd tydligt kornig, mer eller

mindre sandstenslik bergart, hvilken, då den upptager$olim-

mer i någon större mängd, kan till följd såväl deraf, som af

fältspatens något tydligare utbildning erhålla utseendet af

en ytterst fin gneis, med utpräglad skifring eller skiktning.

Städse är likväl bergarten genom sin grundmassas beskatfen-

het, eller genom den på samma gång korniga och intima sam-

manblandningen af qvarts och fältspat, från de egentliga gnei-

serna och den täta hälleflintan lätt nog skild. Den kan ofta

anses som en öfvergångsbildning mellan dessa. Hornblende-

förande lager och lameller äro ej ovanliga, särdeles då sådana

i underliggande gneiser uppträda; likaså vissa grå och grön-

aktiga, skifriga bildningar, hvilka ofta fortsätta högt upp i

den röda hälleflintan (TÖRNSEBOHM kallar dem oligoklasgneis).

Magnetit är mycket vanlig i den röda leptiten, hvarigenom

den bland annat visar sitt nära samband med de röda gnei-

serna. Särdeles eger den nemligen denna egenskap, då den

hvilar på jerngneis. Dess färg är synbarligen beroende af

samma orsak som de röda gneisernas.

Var. 2) grå hälleflinta utmärker sig för samma utseende

som den förra, med undantag af färgen, som är rent grå.

Utskilda korn af qvarts och fältspat äro 1 denna likväl ej

vanliga. En fintartad struktur ser man blott inom mindre

trakter. Deremot är den korniga varieteten, eller grå leptit

(grå eurit) mycket allmän. Till strukturen liknar den röd

leptit, d. v. s. den utgöres af en finkornig, intim blandning

af qvarts och något (hvit) fältspat, i hvilken sandstensartade

grundmassa sitta inväxta, helt små glimmerfjäll. Dessas färg,

mängd och anordning är ganska olika. Varieteter ses också

ofta, som äro fullständigt utbildade som fina gneiser eller

glimmerskiffrar, under det andra likna sandsten eller qvartsit.

Denna bergart är stundom utmärkt genom en särdeles väl

1) Af jerttos, fin, med afseende på det fina kornet hos bergarten, äfven-

som glimmerns i allmänhet finfjelliga utbildning.

26 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG-.

utpräglad skiktning till följd af vexlande små lager af grön,

brun, grå och hvit färg. Detta förhållande beror då på när-

varon af hornblende, granat och t. o. m. olivin, förutom de vanliga

mineralerna !). Största utbredningen har den rent gråa varie-

teten med likformig något skifrig struktur.

Fyndorter äro företrädesvis på eller i närheten af de gråa

gneiserna (granatgneisregionen), till hvilka öfvergång också

rådet således i Södermanland, Uppland, Vestmanland, Nerike

och på W. Dal. I Småland ser man den röda hälleflintan

uppåt öfvergå till en grå, innan den svarta uppträder. Så är

förhållandet äfven i Nerike m. fl. trakter.

Var. 3) qvartsit (eller hvit hälleflinta ”) är en ljust hvitgrå

eller hvitgul bergart, hvilken utmärker sig genom sin stora

qvartsrikedom, sin vanligen täta och flintartade struktur samt

derjemte genom sin i allmänhet stora hårdhet. Glimmer och

fältspat äro högst underordnade. Dock saknas ej exempel

på, att glimmerns närvaro betingar en ganska tydlig skikt-

ning. Oftast uppkommer en sådan genom inlagringar af

andra bergarter såsom kornig kalksten m. fl., då man kan få

se båda bergarterna bilda med hvarandra särdeles täta vexel-

lagringar ?).

Denna bergart står 1 nämaste samband med den gråa

hälleflintans aflagringar, der den har sin största mägtighet

(Utön, Dannemora(?)”) Sala, Kjerfvingborn); men den saknas

ej heller der den röda hälleflintans varieteter råda. Invid dessa

har den ofta en blekröd färg ?). I närheten af argillitlagets

bergarter blifver den uppblandad med, som det tyckes, det

för den afdelningen utmärkande mörka färgämnet; så är

1) Jfr beskr. till bl. ”Zrosa”. En sådan egendomligt utvecklad varietet

kallade Prof. ERDMANN eulysit, (jfr Geogn. mineral. beskrifning öfver

Tunabergs s:n. Vet.-Akad. Förh. 1849).

Den har hittills städse blifvit beskrifven under namnet hälleflinta,

hvilket också torde vara bättre för den nära öfverensstämmelsen

under mikroskopet med öfriga hälleflintor, hvad strukturen beträffar.

3) Angående dessa förkållanden hänvisas till beskr. öfver bladen ” Trosa”,

”Nyköping” m. fl.

1) s. k. ”randig hälleflinta”.

3) Likartad bergart träffas äfven som smärre lager i vissa gneiser,

exempelvis i den bandiga, röda. Så ser man äfven förhållandet under-

stundom vara med hälleflintan (och leptiten). Men dessa inlagringar

äro alltid mycket oansenliga och böra icke på en geologisk karta

sammanblandas med de här anförda. för så vidt man vill framställa

något annat än blott och bart de petrografiska olikheterna.

LE]

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 98. N:0O 2. 27

fallet öfver vissa sträckor i närheten af Grythyttan, Kjerfving-

born m. fl. i Örebro län.

Huruvida den på Dal representeras af den betydande

qvartsitbildningen S.W. om Åmål?), är ännu icke fullt utredt.

Argillitlaget.

Var. 1) lerglimmerskiffer eller phyllit betyder här en berg-

art, med finskifrig grundmassa af mörk, glänsande g aha

i hvilken ofta ligen inbäddade små linser eller ögon (af om-

kring två liniers längd), bestående af qvarts eller kolsyrad

kalk. Vid bergartens förvittring ser man i förra fallet små

upphöjningar, i sednare deremot små fördjupningar på ytan.

Ehuru den icke synes hafva stor utbredning, torde den likväl

möjligen genom dessa kännetecken kunska vara till ledning

vid utredningen af Örebro läns skifferfält, der den Aitönförs

vid gränsen mot såväl Vermland som Dalarne.

Var. 2) chloritskiffer, eller grönskiffer, utmärker sig genom

den stora halten af Chlorit eller grön, glänsande glimmer, i

hvilken förekomma mikroskopiska korn af qvarts, möjligen

äfven något fältspat samt fint fördeladt hornblende.

Fyndorter äro: Elfstorp m. fl. i Örebro län, på Dal

samt i Småland (Ädelfors) ÖSTER VA

I dess närhet träffas också en massformig, grön bergart,

hvilken än är dioritartad, än genom upptagande af grön glim-

mer likasom öfvergår till chloritskiffern, men derjemte stundom

gångformigt Afskar vissa lager och malmer (Kjerfvingborn,

Elfstorp, Ådelfors). Synbarligen måste denna massformiga

bergart skiljas från skiffern, huru svårt det än torde blifva.

Var. 3) urlerskiffer eller argillit utmärker sig för sitt

mindre glänsande, stundom matta utseende, sin mörkgråa färg

samt en finkornig och finskifrig struktur. En tydlig skiktning

eller randning förefinnes ej sällan. Likaså träffas i densamma

också lager af en gråvackeartad natur.

I närmaste samband med denna skiffer ses på flere ställen

i landet en svart, hälleflintlik bergart, mestadels utbildad som

en ganska hård hälleflintskiffer med ej ringa mägtighet och

!y Jfr beskr. till bl. Åmål.

28 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

utbredning (N. Nerike, Småland och Dal). Denna bergart

öfvergår då åt ena sidan till lerskiffern, åt den: andra till

förutnämnda mörkfärgade eller på vissa ställen hvita qvartsit

(Var. 3). På Dal utmärker den svarta hälleflintan sig ofta

genom utskilda, små, röda fältspatskristaller ?).

Ganska allmänt anträffas inom hälleflintregionen konglo-

meratbildningar, hvilkas närvaro i denna, men, så vidt man

hittills sett, fullständiga frånvaro inom de båda gneisregio-

nernas mera typiska bergarter ?), berättigar till de vigtigaste

slutsatser för den geologiska utredningen af formationen.

Deras högre ålder i jemförelse med kända konglomerater i

allmänhet (de kambriska o. s. v.) förlänar dem också ett sär-

skildt intresse, då de antagligen utgöra en af de ytterst säll-

synta hållpunkterna för bedömandet af gneisens tidigaste

tillstånd.

" Vanligast finner man dem 1 den röda. eller grå hälleflint-

bildningen samt företrädesvis inom dess korniga varieteter.

Bollarne utgöras då af samma bergart som grundmassan, en-

dast med någon skilnad i färg, hvarigenom de, särdeles på

vittrad yta, äro synliga. I den gråa leptiten finner man bollar

af den röda, någon gång äfven af gneis; 1 den röda deremot

torde icke hafva anträffats bollar af grå, men väl af röd

leptit, äfvensom af gneis. Sammanväxningen mellan bollarne

och grundmassan, då de äro likartade, är i regeln mycket

stor 1 jemförelse med förhållandet hos yngre konglomerater,

så stor till och med, att de ej kunna lösgöras från hvarandra.

Bollarnes form är spetsigt oval, understundom också mycket

oregelbunden, så att en verklig breccia uppkommer, eller

också utmärkt genom så obestämd begränsning, att ett tyd-

ligt konglomerat icke kan sägas vara för handen. Det har i

sistnämnda fall också kallats ”qvasikonglomerat” ”).

Nu beskrifna konglomeratartade bildningar äro anträffade

på följande trakter:

1) Jfr beskr. till bl. Baldersnäs.

2) Man har på två ställen sett konglomerat i jerngneisregionen, men

sannolikt i dess yngsta lager; dessa bilda nemligen sjelfva öfvergången

från den gröfre gneisen till hälleflintan.

3) Jfr Anteckningar om Sv. urterritorium 1. c. samt beskrifningarne till

Dalskartorna.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDEL. BAND. 96; Ni0,26. 29

af A. E. TörNEBORM, W. om Hästefjorden samt N. om

Åmål, på Utön samt N.W. om Wattholma (Uppland) !);

af L. PALMGREN på Käglan (Nerike) ”?);

af A. ERDMANN och M. STOLPE, i Elfdalen (Dalarne);

af författaren, på Dal i trakten af sjöarne Ra och

fe men 3), i Vestmanland -Ö. om Lindesberg ”), i Småland

pawpladen) Huseby” och ”Wexiö”, i Stadkltolns län Ö. om

ÖENTOFR).

Att ej alltid grundmassan och bollarne ega en likartad

struktur antyddes här ofvan. Tydligt ser man detta såväl

på södra och norra Dal som 1 Småland. N. om Nättjebacka

(bl. ”Rådanefors”) funnos också bollar af traktens grofva ögon-

gneis i den fina, sandstenslika leptiten (hälleflinta); kristalli-

sationen i bollarne var der likväl ej fullt så tydlig som i närlig-

gande fasta klyft. Tikaledes träffades bollar af röd, granitlik

bergart, såväl inom nämnda del af bl. ”Rådanefors” som inom

bl. ”Huseby” i Småland. På sednare stället funnos bollar af

flere olika bergarter jemte hvarandra, nemligen röd leptit, röd

granit och en grönaktig fin skiffer, inbäddade i en grå, leptit-

bollarne mycket liknande bergart, hvilken anstår i trakten").

På norra Dal, i närheten af Svärdlång, anträffade jag vid

undersökningen 1865 det tydligast utbildade konglomerat, vi

hittills sett af en så hög ålder. Det är närmare omtaladt i

beskrifningen till bladet ”Baldersnäs” (sid. 25). Bollarne äro

här ända till en kubikfot i storlek, samt tydligen härstam-

mande från underliggande ”Jerbogneis” (en gröngrå, finkor-

nig). De äro inbäddade uti en kalkhaltig lerskiffer, hvilken

kan noga följas under en half mils sträcka N. ut. I sin syd-

liga ända bildar nämnda lerskiffer underlaget för horisontelt

liggande röda hälleflintor (med gneislager), under det den

sjelf hvilar diskordant på Jerbogneisen. Går man mot norr,

1) Jfr Anteckningar om Sv. urterritorium 1. c. samt beskrifningarne till

Dalskartorna. . k

2) Jfr beskr. till bl. Örebro. Bollarne äro röda, grundmassan grå.

3) Jfr beskr. till bl. Baldersnäs och Rådanefors.

2) Jfr beskr. till bl. Linde.

5) Här likväl i en finkornig, bandig röd gneis (var. 5), som står leptiten

nära, men som utgör underlaget för de gråa södermanländska gnei-

serna i trakten (jfr lagringsförhållandet vid Utö, längre fram).

5) Konglomeratet är här endast sedt i ett flera kubikfot stort block,

genom hvars svaga vittring bollarne på ytan voro lika tydliga som

i kambriska bildningar. Åfven bollarnes form var här med sådana

yngre mer än vanligt öfverensstämmande, men grundmassans utseende

och likhet med traktens bergart tillåter intet tvifvel om åldern.

30 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

får man snart se samma lerskiffer bilda ett lager, uti de der

varande hälleflintorna, hvilka nedåt öfvergå till Jerbogneisen.

I denna sistnämndes yngsta lager fann TÖRNEBOHM bollar af

en röd granitlik bergart. Vidare belysning erhålles af vid-

fogade tvenne träsnitt, lånade från nämnde beskrifning.

ule. Ö. Solsjön.

ENN äM TT Erropervorverrvee rie ND namn

Framställning af lagringsförhållandet vid Solsjöarne.

ad' Jerbogneis temligen finkristallinisk, vid a' mera granitisk,

b en finskifrig d:o, med bollar af granitisk gneis.

c en art röd hälleflinta, skifrig, stundom konglomeratartad.

dd' ett lager af glimrig, kalkig lerskiffer: vid d' med stora bollar af aa".

e ett lager grof, röd gneis, särdeles lik den äldre i trakten.

/ röd hälleflinta, något skifrig: bildar vackra öfvergångar till d' och e.

4 grön ”eurit”. |

h grof, röd gneis, lik den vid e.

Här föreligger således ett exempel på, att rubbningar,

åtföljda af konglomeratbildning, kunnat uppkomma inom

mindre trakter, utan att ett afbrott i den jemnt fortgående

lagerafsättningen i närheten egt rum. Verkliga strandbild-

ningar synas till och med så tidigt hafva uppkommit. Der

dylika sällsynta geologiska förhållanden såsom här tillåta en

närmare granskning, är det naturligt, att slutsatser böra kunna

dragas angående gneisernas beskaffenhet under en tid så nära

deras egen daning som möjligt. Utan tvifvel skulle man väl

inför dylika företeelser med skäl framställa den frågan, huru

det är möjligt, att gneisen i den ursprungliga moderklyften

och i bollarne kunna vara hvarandra så lika, oaktadt de sed-

nare äro inneslutne i helt olikartade sedimentbildningar så-

som hälleflinta, lerskiffer, m. fl., såvida ej det antagandet

kunde anses berättigadt, att gneisen redan då (vid konglome-

BIHANG TILL: K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 2. ål

ratets uppkomst) varit i viss mon kristallinisk och sannolikt till

utseendet ganska öfverensstämmande med den vi nu se.

Isynnerhet konglomerater med bollar från väsentligt olika

bergarter häntyda härpå ?).

KJIERULF ”) m. fl. hafva framhållit de kambriska och si-

luriska konglomeratbildningarnes stora vigt för bedömandet

af bergarternas forna beskaffenhet. Ännu större måste värdet

i nämnda hänseende vara af urformationens egna konglo-

merater ”).

De kristalliniska bergarterna erbjuda mycket af intresse

vid en granskning under mikroskopet. På detta fält hafva

värdefulla undersökningar redan blifvit verkställda af SORBY,

PHILLIPS, ZIRKEL, VOGELSANG, ROSENBUSCH m. fl. Då likväl

föga eller intet blifvit gjordt för kännedomen om våra sven-

ska lagrade urbergarter, har jag här nedan i korthet sökt

redogöra för några ännu visserligen mycket ofullständiga

försök i den vägen, men hvilka det på Geol. byrån samlade

materialet af preparater gjort till en pligt att efter hand an-

ställa. /

Gneiserna utmärkas för mikroskopet af en högst tydlig

kristallisation inom alla beståndsdelarne '). Detta förhållande

1) Huru denna kristalliniska struktur skall kunna tänkas förenlig med

gneisernas vid samma tid bevisliga böjlighet, är en fråga, som jag

redan förut haft tillfälle något vidröra. (Jfr ”OÖfversigt af de geol.

förh. vid Hallandsås” i Öfvers. af K. vet-akad. förhandl. 1871, sid.

599). Dervid påpekades, att den fria kiselsyran (qvartsen) genom sin

nätformiga utbredning och rikliga mängd måste hafva varit i väsentlig

mon bestämmande för bergartens böjlighet. Men kiselsyran måste då

sjelf hafva varit mjuk, antagligen geléartad, innan den blef hård

(qvarts).

2) Jfr ”Om Conglomeraterne i det Trondhjemske skiferfält og deres

Vidnesbyrd ligeoverfor Omvandlings-Theorierne”. Vidensk. Selsk. for-

handl. 1867.

Anmärkningsvärdt är, att det är företrädesvis inom Dal, som de med

dessa gamla konglomeratbildningars uppkomst sannolikt i samband

stående äldsta kända dislokationerna framträda tydligt och bestämdt

samt öfver en större yta. Ställes härmed i samband den omständig-

heten, att det just är också på Dal, som våra största och vackraste

yngre konglomerater (de kambriska m. £1.) äro till finnandes, så kan

ej nekas, att häruti ligger en bestämd antydan om rubbningarnes

periodiska uppträdande. Det synes då högst antagligt, att vi på Dal

i de äldsta rubbningarne kunna spåra första början till de vid kam-

briska tidens inträde mera storartade, genom hvilka först större land-

sträckor blefvo höjda ur hafvet, under det de förra sannolikt icke

åstadkommo annat än någon enstaka ögrupp.

2?) Man har dock trott sig spåra närvaron af s. k. glaskorn eller bild-

ningar, hvilka sakna all kristallisation. ”Om detta bekräftas”. säger

SVA D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

är likväl blott sällan fullständigt synligt vid vanlig belysning,

men väl vid användandet af ”polariseradt ljus”. Den gifver

sig tillkänna genom det färgspel, som mineralerna förmå

åstadkomma och hvilket är mycket olika hos olika mineraler,

samt i förening med andra egenskaper, såsom form, textur,

genomskinlighet m. m., gifver- ett medel till deras bestäm-

mande. Denna mineralernas bestämning är i allmänhet hos

gneiserna ganska enkel och af mindre intresse än hos yngre

kristalliniska bergarter. Hvad som i stället fäster uppmärk-

samheten är strukturens något olika tillstånd inom urforma-

tionens skilda delar. Hos gneiserna utmärka sig de olika

kornen för en högst oregelbunden form. Sammanfogningen

är också mycket invecklad. Särdeles är det i qvartskornens

utseende, som oregelbundenheten gör sig gällande. Sålunda

ser man dem i allmänhet bilda likasom sammanklämda massor

mellan fältspatens kristalloider, eller till och med ett nätverk

med ganska stort sammanhang. Något likartadt till form och

storlek finnes i allmänhet icke mellan gneisens mineral-

beståndsdelar.

Hvad mineralernas relativa mängd beträffar, intager van-

ligen fältspaten ett framstående rum. Hos de röda gneiserna

är sannolikt ortoklasen den rådande. Men derjemte är en pla-

gioklas ganska vanlig. Hos de rent gråa gneiserna deremot

synes sannolikt plagioklas (oligoklas) vara den förherrskande

fältspaten, såväl en klar och ofärgad, som en ogenomskinlig

och hvit eller smutsgul. Men tillsammans med denne före-

kommer äfven ortoklas med samma färg och genomskinlighet.

Leptitens (”euritens”) struktur för mikroskopet utmärker

sig i allmänhet genom en viss likhet med fina sandstenars.

Under det kornens form hos gneiserna är oregelbunden, är

den hos denna bergart tvertom ovanligt regelbunden och lik-

artad; likaså deras storlek. Grundmassan består nemligen af

ytterst små, tätt sammanfogade, kristalliniska korn, hvilka, på

samma gång de i form närma sig sferen eller sferoiden, likväl

oftast äro något kantiga, eller likasom något intryckta i hvar-

andra. Ganska ofta tycker man sig hos qvartskornen förmärka

en sexsidig form. Fullkomlig afrundning hos kornen, vilkoret

ZIRKEL, ”så är dermed en vigtig hållpunkt vunnen för dessa berg-

arters genetiska förhållanden. Svårligen skulle de då längre kunna

gälla såsom metamorfoserade sedimenter”. (Jfr Mikrosk. Beschaffen-

heit der Mineralien und Gesteine 1873).

,”

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:0O 2. 33

för den s. k. romstrukturen, är dock flerstädes iakttagen, men

egentligen hos rena qvartsiter, till och med hos sådana, som

för blotta ögat, eller för mikroskopet med vanlig belysning,

visa blott glasig qvartsmassa. Polarisations-mikroskopet lemnar

i dylika fall den säkraste upplysningen om strukturens rätta

natur. Under det en sådan regelbunden utbildning af struk-

turen sannolikt kan sägas vara typisk för i fråga varande

bergart, saknas likväl ej exempel, då strukturen, ehuru ut-

bildad i smått, fullkomligt diknar gneisens genom sina oform-

liga qvartsindivider. Vanligast är detta fallet inom vissa

mindre partier af preparatet. I detta förhållande ligger syn-

barligen en bekräftelse på, att gneis och leptit (eurit) äro

tvenne hvarandra till bildningssätt mycket närslägtade berg-

arter, hvilket redan för blotta ögat af deras öfvergångar sins

emellan m. m. angifves. Från de rent klastiska bergarterna

deremot skiljer sig leptiten såväl genom kornens form i all-

mänhet, den må vara regelbunden eller invecklad, som genom

deras noggranna passning emot hvarandras ojemnheter, hvilken

sednare omständighet blott som sällsynta undantag torde före-

finnas hos de äf små brottstycken sammankittade bergarterna.

Af mineraliska beståndsdelar är synbarligen qvarts den

rådande. Blott enstaka korn, mestadels af kristallinisk, strec-

kad plagioklas, kunna upptäckas; men mera allmänt små fjäll

af glimmer eller kristaller af hornblende. Magnetit och granat

äro också ofta närvarande i större eller mindre mängd.

Hvad särskildt beträffar de redan för obeväpnadt öga

ofta lätt synbara kornen af qvarts och fältspat, som inom vissa

trakter (särdeles uti den röda hälleflintan med sin leptit)

finnas utskilde i nu beskrifna grundmassa, så förete visser-

ligen båda- mineralerna tydlig polarisation, men isynnerhet

qvartsen, som också är fullkomligt klar och genomskinlig. På

dessa qvartskorn tycker man sig då också ganska tydligt se,

att de äro utskilda något senare, än grundmassan sjelf erhöll

sin nuvarande kristallisation. Detta antydes nemligen af

qvartskornens oregelbundna form, af deras icke alltid tydliga

och skarpa begränsning utan likasom öfvergång till grund-

massan genom upptagande af partiklar från denna, men isyn-

nerhet af deras små utlöpare åt sidorna (injektioner) in i

grundmassan äfvensom af tidt och ofta i dem inneslutna

34 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

fragmenter (?) utaf grundmassan !). Anmärkningsvärd i detta

hänseende är också den omständigheten, att fjäll och stäng-

lar (tvärsektioner?) af glimmer inom qvartskornen vanligen

ligga »kors och tvärs», under det de inom grundmassan der-

emot ega en viss parallelism samt der blott synas mellan-

lagra dess mikroskopiska qvartsindivider.

Den egentliga, täta hälleflintans utseende för mikroskopet

är sannolikt i hufvudsak detsamma som den kornigas (lep-

titen). Här är strukturen likväl mycket svårare att tydligt

iakttaga och en lång tid torde behöfvas, innan man lär känna

den temligen fullständigt. Påfallande är i allmänhet den stora

rikedomen på qvarts, under det fältspatsarterna, eller åtmin-

stone tydligt kristalliniska individer af dem, äro ganska säll-

synta ”). Likaså förekommer i ganska stor mängd hos de

röda varieteterna ett, likasom små molnlika massor ?) utbredt

rödt och gulaktigt, genomlysande färgämne (förmodligen

jernoxidhydrat), hvilket äfven förekommer inom röd fältspat

i allmänhet. Detta har synbarligen det största inflytande på

färgen inom den täta, röda hälleflintan.

Äfven i den röda gneisen och leptiten finnes det i gan-

ska stor mängd, såväl inom fältspaten som qvartsen. Före-

komsten och utbredningen af dessa, man skulle kanske lämp-

ligast kunna säga, jernoxidfällningar erbjuda sannolikt mycket

af vigt och intresse såväl för mikroskopisten som för geolo-

gen, isynnerhet om man uti dem skulle kunna finna ett nå-

gorlunda användbart skiljemärke mellan vissa gneis- och

hälleflintaflagringar genom att lyckas visa, att dessa fällningar

tillhöra sjelfva tiden för gneisbildningen samt företrädesvis

karakterisera en viss afdelning i densamma.

Hvad beträffar deras liktidiga bildning med gneisens

egen, så ega vi för ett sådant antagande för närvarande en

grund såväl i urkonglomeraterna, hvilka ofta utmärka sig ge-

!) ZIRKEL omnämner ungefär likartade förhållanden inom siluriska och

devoniska lerskiffrar och benämner denna qvarts den »sekundära» (1. ec.)

>) Efter allt utseende aftaga de i mängd till ju högre nivå inom urforma-

tionen, man sträcker sin undersökning. b

3) Dessa upplösas vid starkare förstoring till punkter och oregelbundet

formade partier, hvilka ganska mycket påminna om vissa jernoxidhydrat-

fällningar. De låta också utlösa sig med svag syra samt fällas med

jernoxidens reagentier. Stundom ser man detta färgämne hufvudsak-

ligen intaga sin plats mellan qvartskornen, eller också genom sin mera

regelbundna utbredning gifva åt bergarten nästan ett utseende, som

vore den fint skiktad.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL: B. 8. N:0O 2, 3)

nom röda bollar i en ljusgrå grundmassa (röd hälleflinta och

röd gneis i ljusgrå hälleflinta), som ock uti färgningen af så-

dan fältspat och qvarts, i hvilka icke den minsta förändring

"sedan deras bildning kan antagas hafva egt rum. Afvenså

torde väl åt jernoxidens ofta i vissa tätare hälleflintor lätt

synliga symetriska utbredning — på sådant sätt, att bergarten

erhåller någonting liknande, hvad man kallar fluktuationsstruk

tur — böra tillerkännas ursprunglighet !).

Hvad beträffar det förhållandet, att jernoxidfällningar skulle

företrädesvis utmärka en viss afdelning inom gneisbildningen

1 stort sedt, så återkomma vi dertill på grund af redogörelsen

för lagringen.

Förut har framhållits, att qvartsen spelar en vigtig rol

inom en viss del af den mikrokristalliniska bergartsserien,

nemligen den del, som här upptagits under namnet qvartsit-

laget. Man kan ofta redan för blotta ögat, men isynnerhet

med tillhjelp af mikroskopet finna detta.

Huru förhållandet i detta hänseende gestaltar sig, om man

vill göra en jemförelse mellan de egentliga gneiserna och

hälleflintorna, är ej så lätt att bedöma på nämnda sätt. Man

får, åtminstone icke ett säkert utslag. Bäst dervidlag är att

också taga den kemiska analysen till hjelp. Ehuru ännu ej

mycket i denna väg finnes att stödja sig på, för så vidt det

rör svenska bergarter, lemnas af det ringa materialet dock

vissa antydningar, hvilka, om de sammanställas med de inom

utlandet vunna, blifva så talande, att de väl kunna berättiga

till vidare undersökningar i en bestämd riktning och här så-

ledes icke böra förbigås.

Om analyserna?) på våra lagrade urbergarter samman-

ställas och jemföras, så synes vid första ögonkastet endast en

gradvis öfvergång 1 kiselsyrehalten från de mest basiska till

de mest sura ega rum, allt efter som glimmer eller horn-

blende å ena sidan samt qvarts å den andra utgör hufvudbe-

ståndsdelen. Utgallra vi deremot alla hornblendehaltiga berg-

arter såsom varande underordnade i det stora hela och ej

heller rätt användbara för en konseqvent genomförd jem-

!) Exempel saknas likväl icke, der man måste anse jernoxiden åtminstone

till en del vara sekundär.

2?) Här anföres egentligen blott resultatet af de sedan 1864 på Geol. By-

råns Laboratorium verkställda, eller de som i kartbeskrifningarne t. o. m.

1874 äro intagna.

36 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

förelse mellan de inom gneisformationen rådande, samt der-

jemte fästa oss hufvudsakligen vid deras halt af kiselsyra, så-

väl den bundna som den fria, så skall, om vi tillika lägga

märke till bergartens strukturförhållanden, en viss lag möjligen

kunna spåras 1).

Då finner man, att de egentliga glimmergneisernas kisel-

syrehalt i allmänhet tyckes variera mellan 60 och 722 ?), un-

der det att hälleflintornas (inclus. leptitens) i allmänhet öfver-

stiger 7092 och gerna tyckes hålla sig mellan 72 och 80

2, eller om de ljusa qvartsiterna inberäknas går vida högre

ända till öfver 9923). Att undantag härifrån gifvas åt båda

hållen är ganska naturligt, men ganska anmärkningsvärdt är

likväl, att de citerade analyserna gifva det nämnda resultatet,

ändock profven tydligen äro valda utan afseende härpå, utan

någon afsigt att komma till ett annat resultat, än att erhålla

en bild af dessa bergarters allmänna sammansättning, och så-

ledes äro tagna imom olika delar af landet, af olika personer

allt efter undersökningens fortgång.

Detsamma antydes äfven af ROoTtHS analyssammanställ-

ningar. I detta arbete är ett storartadt material samladt, men

hvilket måste med största försigtighet för här ifrågavarande

jemförelse användas, emedan bergarternas, särdeles gneisernas

strukturförhållanden icke alltid äro väl kända och således

mycket, som vi kallat »eurit», der kunnat infiyta under namn

af gneis?), i enlighet med bruket utomlands. Den der anförda

1) Kunde man äfven lyckas bestämma glimmermängden samt frånräkna denna,

då glimmern efter allt utseende bildar en temligen regellöst vexlande

beståndsdel i urformationens alla bergarter och således menligt inverkar

på bedömandet af kiselsyre- och fältspathalten, så vore kanhända ännu

mera vunnet.

2) Af 8 analyser visa: en 57, en 64, tre 67, en 69, en 71 och en 72 proc.

Si. Den sistnämnda bildar ett lager i hälleflinta med 75 proc. Si (Jfr.

analyserna i beskr. till bl. Baldersnäs). Om det gamla antagandet, att

de röda gneiserna äro kiselsyrerikare än de grå, äfven inom Sverige

håller streck, är af de få analyserna ej möjligt bedöma. En undersök-

ning i denna riktning vore af stort intresse.

3) Af 37 analyser (deri inberäknade 6 äldre af Erdmann och Svanberg)

visa: en 62, en 64, två 67, två 68, en 69, en 71, tre 72, två 73, en 74,

sex 75, tre 76, sex 77, fyra T8, en 79, en 80, en 81, en 99 procent Si

Möjligen skall sjelfva tillökningen i kiselsyrehalt befinnas bero i all-

mänhet på minskningen af fältspat. Låg kiselsyrehalt kan i många

»eurity-analyser bero endast af en rikligare mängd glimmer.

GiMBEL (1. c. sid 210) kommer till det resultat, att de gråa gneisernas

kiselsyrehalt i allmänhet vexlar mellan 602 och 742. Ett par analyser

hafva lemnat 8042. Häri äro likväl tydligen så finkorniga varieteter.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:0O 2, Jil

röda gneisen torde möjligen ofta nog vara avt anse som gra-

nit. Några få analyser äro å Geologiska Byråns laboratorium

gjorda med särskild hänsyn till en jemförelse mellan zneisens

och leptitens (»euritens») sammansättning !). Profven äro då

tagna på ställen, der man bestämdt ser, att den ena bergarten

uppträder som lager uti den andra och man derjemte kan ge-

nom lagrens orubbade läge bestämma åldersföljden. Sådana

tillfällen bjudas likväl ej ofta, hvarför antalet analyser ännu

är i hög grad inskränkt. Anmärkningsvärdt är, att äfven här

den regeln synes göra sig gällande, att leptiten (»euriten») är

den kiselsyrerikare (fältspatfattigare).

Sedan nu blifvit framstäldt hvad som här synes vara af

vigt att känna rörande urbergarternas struktur och samman-

sättning, lemnas en redogörelse för den geologiska bygnaden

på mera upplysande punkter inom landet, hvarvid nedanstå-

ende ordning följes: Småland, Bohuslän och Dal, Vermland,

Nerike; Vestmanland, Upland, Södermanland med en del af

Östergötland.

Inom Småland förekommer hälleflintregionen såsom stora

fält från trakten 5. om sjön Åsnen vidare N. ut på en sträcka

af mer än åtta mil. Dessa fält äro 1 allmänhet omslutne af

granit, men träffas också 1 direkt samband med gneisen, så

att man kan utreda det inbördes förhållandet. Gneisen är

den i södra Sverige så allmänna skifriga röda eller blekröda

med magnetitkorn (jerngneis). Mellan gneis- 'och hälleflint-

bildningen råder en tydlig öfvergång, 1 det att jerngneisen

blifver allt finare, fortfarande utmärkt genom sin röda färg

samt här och der inneslutande tunnare lager af en grågrön

gneis med likadan struktur.

I motsatt riktning mot öfvergången till gneis företer den

röda hälleflintan ?) en gradvis sådan till en grå hälleflinta

(med leptit), hvilken i sin ordning öfvergår till en allt mör-

kare slutligen svart, skifrig hälleflinta.

som våra . hälleflintor, inberäknade. Des. k. glimmerskiffrarne äro till

sammansättningen ej beskrifna.

!) Jfr. beskr. till bl. Baldersnäs.

?) Härefter användes namnet hälleflinta ofta äfven för korthetens skull i

dess mest vidsträckta betydelse, d. v. s. omfattande äfven de korniga,

ortöfre varieteter, som blifvit benämnda leptit.

38 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

Här kan icke, på grund af bergarternas, särdeles gneiser-

nas, mycket orubbade läge, ett tvifvel uppstå om lagerfölj-

den. Den bör synbarligen tänkas vara nedifrån: röd gneis

(jerngneis), röd och grå hälleflinta (med leptit), svart hälle-

flinta ").

Rent grå gneis af de varieteter, som förut beskrifvits

såsom sjelfständiga bildningar i mellersta Sverige, synes här

nästan alldeles saknas ?). Men inom sydöstra Småland äfven-

som hufvudsakligen i mellersta och södra Bleking uppträder

en blekröd eller gråaktig gneis med en ovanligt likartad ha-

bitus, bäst igenkänd på de blekröda fältspatsindividernas nå-

got ovala form. Bergarten är således en ögongneis, fastän ej

väl utbildad (jfr. var. 2 bland de röda gneiserna).

I Småland synes den öfverallt ligga uti den der rådande

röda gneisen, bildande större och mindre linser med stundom

rätt slingrande och oregelbunden kontakt mot densamme. I

Bleking deremot bildar den en aflagring af högst ansenlig

mägtighet ofvanpå den jerngneis, som råder i Karlskrona

yttre skärgård.

Då gneisskikterna der öfverallt stupa svagt inåt fastlan-

det (N. ut), kan man ej misstaga sig om lagringsförhållandet.

Att den röda gneisen i nämnda skärgård är äldre än den,

som utbreder sig öfver sydöstra Småland, är på grund af stup-

ningen från kusten N. ut högst sannolikt. Huru ögongneisen

och den röda i sin helhet förhålla sig mot vestra Bleking, är

ännu icke nöjaktigt utredt, men skäl saknas icke till att tro

dem derstädes vexellagra med och utkila i hvarandra så, som

1 vidstående träsnitt åskådliggöres.

G NN

a röd gneis med jerngneis. b ögongneis.

') Härtill kan fogas ännu en länk, nemligen urlerskiffern (med grönskiffer)

vid Adelfors, hvilken der antagligen öfverlagrar den svarta hälleflint-

skiffern.

2) En antydning till deras befintlighet på någon mindre trakt i nordöstra

Småland kan anses ligga deruti att ytterst fin, grå gneis träffats i stora

block tillsammans med en grå, granitlik bergart i närheten af Adelfors.

Den sistnämnde anstår i trakten. Om någon grå gneisbildning samman-

hänger med den rätt betydande gråa hälleflintbildningen i sydöstra Små-

land, är ännu ej genom undersökningen utredt. Då grå granit der fin-

nes i stor mängd, har man likväl en anledning misstänka äfven tillva-

ron af grå gneis.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:0O 2, 39

I så fall är det ganska förklarligt att ögongneisen kan

synas så mägtig i mellersta Bleking på samma gång den i

Småland är temligen oansenlig och i vestra Bleking alldeles

saknas.

Sådana ögongneislika inlagringar (likartade med denna)

äro på flere ställen sedda i röda gneiser. Men hvad som för

närvarande fäster intresset mera vid den Småländska äro kon-

taktförhållandena. Den oregelbundna och invecklade gränsen

dem emellan påminner ofta lifligt om graniternas, särdeles de

äldres, der den är mindre lätt att följa, exempelvis kring

Vexiö-Linköpingsmassivet. Då härtill lägges, att ögongneis-

sen, om man följer den nordligt från Karlskrona, allt mer

förlorar sin skifrighet samt öfvergår till en fullkomligt mass-

formig bergart, men ändock innesluter enstaka, mindre lager

af hornblendeskiffer, torde det vara skäl nog att egna bild-

ningen i dess helhet all möjlig uppmärksamhet för att få ut-

rönt, om den icke sannolikast bör anses som en mot kanterna

något skifrig (eller skiktad ?) granit, hvilken tillkommit sam-

tidigt med vissa lager af omkringliggande röda gneis.

Norra Bohuslän och Dal erbjuda ganska tydliga exempel

på lagringsförhållandet mellan gneiserna och de mikrokristal-

liniska bergarterna. Ånda från jernbanan mellan Venersborg

och Uddevalla N. ut, öfver Dal, in i Vermland, kan man med

få afbrott följa en storartad bildning af dessa sistnämnda

bergarter, förnämligast röda hälleflintarter, men äfven grå och

grön »eurit», grön skiffer och gråsvart lerskiffer. Öfvergången

från denna grupp till de röda gneiserna (med deras inlag-

ringar) är här mycket lätt att iakttaga. Likaså kan man här

ej misstaga sig om åldersförhållandet, emedan båda serierna

icke allenast ofta ligga fullkomligt vågrätt, med gneisbildnin-

gen underet, utan, då lagren genom senare dislokation blifvit

rubbade, likväl fortfarande befinnas så anordnade, att man

med lätthet kan se nämnda ordningsföljd öfverallt bekräftad.

Samma regel, som antydes råda i Småland, kan äfven här

skönjas, nemligen att röd hälleflinta (med sin leptit) på det

närmaste sammanhänger med den röda gneisbildningen. Men,

der den sednare upptager till färgen något afvikande inlag-

ringar, ser man sådana. ehuru finkornigare, äfven i den öfver-

liggande röda hälleflintan. Detta är just förhållandet med en

grågrön gneis (ofta finskifrig, men äfven ofta granitlik) kallad

»Jerbogneis». Ehuru denna ofta når en storartad och, man

40 » D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG. '

skulle vara frestad säga, sjelfständig utveckling, antyda dock

de flesta förhållandena, att den är blott en inlagring i de röda

gneiserna i likhet kanhända med ögongneisen i Bleking och

Småland. Detta framgår nemligen dels af sedda vexellagringar

dem emellan, dels af öfvergångar i lagerriktningen till röd

gneis, men framförallt af dess 1 stort sedt bestämda begräns-

ning, så att den blott inom en viss del framträder temligen

utvecklad, men mot ytterkanterna underordnas de röda gnei-

serna. Tager man dertill i betraktande dess mot vestra Dal

tydliga öfverlagring af rent gråa gneiser, hvilka med östra

Sveriges ega stor likhet, så torde deruti också ligga ett stöd

för det nyss sagda.

De röda gneiser, som så att säga innesluta »Jerbogneisen»,

äro mycket likartade med de under namn af jerngneis kända

finare och gröfre strukturvarieteter från Småland, Vestergöt-

land m. fl. Äfven granitlika saknas icke.

Men utom dessa intager också en annan, högst karakte-

ristisk bergart ett framstående rum och märkligt nog i all-

mänhet just i närheten af »Jerbogneisen», med hvilken den

har en egendomlig grön glimmerart gemensam. Denna berg-

art, som på Dal benämnts »Kroppefjällsgneis» (fordom »pro-

togyngneis») är utvecklad som en ögongneis, stundom med

tumslånga, ovala fältspatsindivider af röd eller blekröd färg,

inbäddade i en grundmassa af qvarts och nyssnämnda gröna

glimmer, hvilken mot visst håll utbytes mot svart sådan.

Dermed öfvergår bergarten till de vanliga ögongneiserna.

Den omständigheten, att skarpa kontakter på vissa ställen

och under egna förhållanden (Jfr. beskr. till »Rådanefors» och

»Baldersnäs») äro sedda mellan jerbogneisen och kroppefjälls-

gneisen, äfven der den förre konkordant öfverlagrar den sed-

nare, är 1 hög grad värd uppmärksamhet. Ställes härmed i

samband vissa företeelser på södra Dal, hvilka visa, att röda

hälleflintan (leptiten) stundom bildar med kroppefjällsgneisen

särdeles skarpa kontakter !), t. o. m. innesluter fragmenter

(rundade) af samma gneis, under det samma hälleflinta å an-

dra sidan företer en lika bestämd och tydlig öfvergång till

de röda gneiser inom trakten, 1 hvilka jerbogneisen måste an-

ses inlagrad, så är det knappast tvifvel underkastadt, att dessa

egendomliga förhållanden ega i väsentlig mon sin grund der-

1) Jfr. beskr. till bl. »Rådanefors» sid. 23, fig. 1.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o 2. 41

uti, att kroppefjällsgneisen der är den äldsta synliga berg-

arten och således följande ordning på vissa trakter skulle vara

gällande, nedifrån — uppåt:

Kroppefjällsgneis (ögongneis), röd. gneis (jerngneis) med

jerbogneis, röd hälleflinta (med leptit).

Anmärkningsvärdt är att i vissa hänseenden en öfverens-

stämmelse råder mellan förhållandena i Bleking (med Små-

land) och på Dal, just hvad beträffar den på båda ställena

iakttagna ögongneisen. Här likasom der utmärker den sig

såväl för sin öfvergång till fullkomligt massformiga varieteter

(så äfven jerbogneisen), som för sitt sannolika läge inom den

yngre afdelningen af de röda gneiserna. Det finnes nemligen

ännu icke det ringaste skäl för att anse kroppefjällsgneisen

som något annat, än en kolossal lins eller inlagring i de mäg-

tiga röda gneiserna ?).

TÖRNEBOHMS antagande, att jerngneisen är den äldsta,

inom urberget, skulle annars i viss mon strida mot erfaren-

heten på Dal.

Längre W. ut på Dal träffas som nämndes en annan

gneisart, med hvit fältspat och svart glimmer. Då skiktstup-

ningen på den trakten är mycket ringa, är man nödsakad an-

taga det synliga lagringsförhållandet för att vara det ursprung-

liga eller sanna, enligt hvilket denna gråa gneis öfverlagrar

såväl röd gneis som dess varietet »jerbogneis», hvilken också

här är mestadels röd, men fortfarande med sin gröna, talklika

glimmer ?). Då den gråa gneisen på det hittills undersökta

området icke, så vidt man vet, kommer i kontakt med röd

hälleflinta, har man svårt utreda förhållandet dem emellan här-

städes. Grå hälleflinta (leptit) saknas likväl icke. Den fram-

träder der dels som små lager uti den gråa gneisen, dels som

aflagringar ofvanpå den. Dess färg är i fullkomlig öfverens-

stämmelse med gneisens, nemligen rent grå. Då denna leptit

måste anses ega sin motsvarighet i den finskifriga, gråa berg-

!) Detta bekräftas äfven af förhållandena vid Jönköping, der en ganska

likartad gneisvarietet uppträder underordnad de röda jerngneiserna.

Kroppefjällsgneis eller ögongneis uppträder äfven som stora linser i jer-

bogneis och finare "röda gneiser såväl på Dal som i södra Wermland

(W. om Byelfven).

2) Detta förhållande mellan gneiserna är också af E. ERDMANN angifvet i

de förda dagböckerna öfver rekognoskeringen; likaså att vexellagring

mellan dessa röda och gråa gneiser i vestra delen af bladet Baldersnäs

finnes. Längre W. ut uppträder den gråa gneisen deremot sjelfständigt.

42 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

art, som på östra Dal vexellagrar med den röda hälleflintan

samt äfven öfverlagrar denna och N. om Billingsfors m. fl.

ställen når en ganska stor utveckling!), så bör den gråa gnei-

sen intaga sin plats mellan denna gråa leptit och »jerbognei-

sen» samt mot öster helt snart utkila ?). Detta skall sanno-

likt bestämdare kunna ses inom sydvestligaste Vermland.

I stort sedt torde således intet hinder möta för antagande

af följande ordning, nedifrån räknadt: röda gneiser (med in-

lagringar af kroppfjällsgneis och jerbogneis), grå gneis och

hälleflinta (röd och grå, med leptit).

Öfvergå vi nu till de mikrokristalliniska bergarterna på

Dal, så ln deras ordningsföljd synbarligen lättast bedömas

inom området för bladen »Baldersnäs» och »Åmål», der de äro

fullständigast utvecklade. Af de der gjorda noggranna un-

dersökningarne framgår, att röd hälleflinta bildar den äldsta

afdelningen af denna grupp. Derofvanpå lagra sig grå och

grön »eurit» (ofta en hälleflinta) och grönskiffer samt högst

upp en grå lerskiffer. En hvit eller ljusgrå qvartsit finnes

äfven, hvilkens plats inom bl. »Baldersnäs» synes vara uti

eller nära intill röda hälleflintan samt inom bl. »Å mål» under

den traktens »gröna eurit». Der saknas lerskiffern. På fera

ställen inom bl. »Baldersnäs» öfvergår den röda hälleflintan

uppåt till en grå leptit och svart häll&flinfa (med röd fält-

spat) samt vidare till grå lerskiffer. Detta förhållande anty-

der, att qvartsiten äfvensom den gröna »euriten» och grön-

skiffern der blott äro oansenliga öllär föga konstanta bild-

ningar, ehuru de inom bl. AN hälen en betydande ut-

veckling och der också genom konglomerater och struktur-

vexlingar erbjuda ett särskildt intresse.

Lagerföljden på Dal (med norra Bohuslän) åskådliggöres

i vidstående träsnitt, nästa sida.

I sydvestra Vermland ses fortsättningen på de bildningar,

hvilkas lagrimgsförhållande på Dal nyss beskrifvits. Kroppe-

fjällsgneisen och jerbogneisen upphöra här snart, i det de ut-

kila i de öfverallt sedan rådande röda gneiserna. Korniga

hälleflintor (leptit), såväl röda som grågröna och gråa, träffas

!) Dessa gråa leptiter äro på kartan (bl. Baldersnäs) sammanförda med

jerbogneisen, med hvilken de dock på vissa ställen bilda skarpa kon-

takter (jfr. beskrifningen sid. 28), nemligen der den gråa gneisen och

den röda hälleflintan saknas.

?) Träsnittet å nästa sida förtydligar detta förhållande.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 2. 43

Vestra Dal. : 'Östra Dal.

a ED

Resväg os

a urlerskiffer.

b grön hälleflinta (leptit, »eurit»).

ce grå » (leptit).

d röd » » :

e grå gneis.

£ blandade grå och röda, fina gneiser.

4 »jerbogneis» röd och grå.

A »kroppefjällsgneis» (ögongneis, röd).

i sannolikt röd gneis.

Prickningen: betecknar i allm. röda gneisen med dess inlagringar.

på vissa trakter, dock ej under så rediga förhållanden som

sydligare. Man kan dock se, att de öfverlagra gneiserna. De

närmast under dem liggande gneiserna utgöras af mestadels

mycket finkorniga röda och gråaktiga i vexling, hvilka under-

stundom, der lagren äro mycket tunna, erhålla ett här och

der framträdande leptitlikt utseende samt en bandig struktur.

I förening med mindre lager af hornblendeskiffer intaga dessa

finare gneiser en synbarligen storartad utbredning (jfr. var. 5

sid. 16) i denna del af provinsen, särdeles mot W., der ge-

nom böjningarne på vissa ställen likväl gröfre, underliggande

jerngneis med ögongneis framträder, likasom förhållandet äfven

är mot Ö., ända från Seffle förbi Karlstad till Kristinehamn.

Vid Seffle (Byelfven) upphör den fina röda gneisen med

sina gråa lager; gröfre röd gneis framträder derunder, alltid

fortfarande med ringa skiktstupning samt inneslutande horn-

blenderika gråa gneislager, ögongneis m. f., som äro äfven på

andra trakter ganska vanliga imom de röda gneiserna !). Lika

väl som man här kan i detalj bestämma lagringsförhållandena,

är det också synbart, att man här har att göra med en enda

stor och mägtig gneisaflagring, hvilken 1 hufvudsak karakteri-

seras af röda, mer eller mindre grofva gneiser med magnetit

och hvilken uppåt öfvergår genom finkorniga gneiser (äfven

1) TÖRNEBOHM jemför denna traktens profil med en af L. PALMGREN (från

bl. Nynäs) och grundar derpå sin indelning af gneiserna (jfr. förut cit.

arbete). Vid omnämnandet af förhållandena i Dalarö skärgård skall

redogöras för skälen till, att en sådan parallelisering ej kan anses rik-

tig numera, sedan den sistnämnda profilen genom ytterligare undersök-

ningar blifvit i viss mon förändrad,

44 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

magnetitförande) till den röda hälleflintan. En grågrön »eurit»

följer derofvanpå, men har sin egentliga utveckling nära

A mål.

Någon sjelfständig grå gneisbildning, som skulle kunna

identilieras med den på vestra Dal eller i Södermanland, är

deremot synbarligen icke till finnandes. «

I södra Nerike, på Tylöskogen, äro förhållandena mycket

likartade med dem på Dal och i Småland, fast ej så tydliga.

Bland de här uppträdande röda gneiserna ses ej den bandiga

varieteten (5), men i öfrigt de samma strukturvarieteterna.

Dessa öfvergå hastigt till en röd hälleflinta med qvartskorn,

fullkomligt likartad med den i de båda nyssnämda provin-

serna anträffade. Grågröna inlagringar äro äfven här ganska

vanliga, såväl i gneisen som i hälleflintan. Den sednare öfver-

går i sin tur till grå leptit (eurit) och grön skiffer, äfven med

qvartsitlager. Likheten mellan bergarterna är så stor på de

skilda trakterna, och ordningen dememellan så öfverensstäm-

mande, att man ej kan anse någon annan lagerföljd här vara

rådande än den nyss uppgifna, nemligen nedifrån — uppåt:

röd gneis, röd och grå hälleflinta (med leptit och grön skiffer).

Skikterna stå emellertid så upprätt, att man i detta fall må-

ste antaga en sammanpressning af de ursprungligen horison-

telt liggande lagren Rent grå gneis, ehuru allmän på norra

sidan om nu anförda bildningar, är ännu ej funnen i sam-

band med röda hälleflintan derstädes, hvarför förhållandet

dememellan är sannolikt ungefär detsamma som på Dal. Den

fullständiga utredningen af denna trakt är snart att förvänta

genom Geologiska Undersökningens detaljarbeten.

I norra delen af Örebro län äro förhållandena numera i

viss mon temligen utredda, sedan trägna arbeten såväl genom

öfversigtsresor som detaljundersökningar blifvit på Statens

bekostnad der utförda. Rådande äro här i allmänhet hälle-

flintregionens bergarter, hvilka äro moderklyften för denna

trakts rika malmtillgångar. I sannolikt ett sammanhang ut-

breda de sig öfver en area, i hvars orhkrets städerna Nora,

Linde, Falun och Filipstad ungefärligen äro belägna, således

in öfver stora delar af Vesterås län, Dalarne och Vermland.

Detta fält är likväl här och der sönderbrutet af granitmassor.

Utomkring och begränsande detsamma framträda såväl granit

som grå och röd gneis. Förhållandet mellan de lagrade berg-

arterna är i dessa trakter i allmänhet mycket inveckladt, hvar-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 2. 45

för det kan vid flygtigt skårskådande tyckas, som skulle här

ingen bestämd ordning förefinnas. Då likväl en sådan på

vissa trakter tydligt nog kunnat iakttagas, är det sannolikt,

att vid en revision med hänsyn härtill det nu oförstådda eller

otydliga skall blifva klart.

Hälleflintfältets gränser äro för närvarande noggrant kända

endast från dess sydliga spets i närheten af Dalkarlsberget

(bl. »Latorp») något förbi Filipstad samt på andra sidan förbi

Lindesberg och Norberg. Endast den sistnämnde, gående i

riktningen SW-—NO 1), är för oss här af mera intresse, eme-

dan den lemnar upplysning om förhållandet till gneiserna,

under det gränsen mot NNW (förbi Filipstad) endast fram-

visar granitmassor mellan hälleflintregionen och gneisen. En

jemförelse mellan båda visar dock till en början, att vestra

begränsningen ursprungligen utgjorts af den röda gneisen en-

sam, under det den östra (och södra) utgöres af såväl den gråa

som den röda.

I beskrifningen till bladet »Linde» sökte jag visa, avt

inom den trakten det egentligen endast är den gråa gneisen,

till hvilken »euriten» (leptiten) synes stå i något nära förhål-

lande. Vissa dislokationsförhållanden, för hvilka der redo-

göres, antyda också ganska bestämdt, att ordningsföljden der-

städes är: röd gneis, grå gnetis, »ewrit» (leptit). Der skiktläget

är mera orubbadt, antydes röda gneisen vara äldst af dessa

tre, hvilket också 1 någon mån torde bekräftas af gneisernas

förhållande till det stora granitmassivet, invid hvilket man

nästan uteslutande ser der röda gneisen. Detsamma kan också

slutas af förhållandena inom sjelfva hälleflintregionen, vestligt

mot Loka. Den från Linde så långt sämmanhängande fin-

korniga bildningen (leptit) öfvergår der till täta och finskif-

riga bergarter (s.s. röd hälleflinta, qvartsit, svart hälleflinta

och lerskiffer), hvilka genom sin fullkomliga öfverensstäm-

melse med ' dem på Dal måste anses som yngre, hvilket an-

tagande ej heller af deras lagringsförhållande på trakten be-

strides. Likheten med Dal sträcker sig ända derhän, att

t. o. m. vissa ofvanpå dess urbergarter (lerskiffer eller hälle-

flinta) diskordant lagrade konglomeratbildningar ega sina mot-

svarigheter i denna del af Örebro län.

!) Öfver de geol. kartbladen: Latorp, Nora, Linde, Riddarhyttan, Ramnäs,

Enqgelsberg, Avesta 0. s. Vv.

46 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

Den korniga hälleflintan (leptiten) inom bladet »Linde»

kan blott med svårighet delas i röd och grå; en sådan ut-

veckling är der ej tydlig.

Det är i Trosatrakten !) äfvensom inom Småland, Dal m.

fl. provinser en anledning förefunnits att så dela denna bild-

ning. Att likväl en delning äfven af Nerikes icke torde vara

omöjlig, visas af O. GuUMAaLIvs undersökningar 2). Åfven längre

W. ut, mot gränsen af samma fält är en röd leptit rådande,

fullkomligt likartad med den på andra trakter ofvanpå röda gnei-

ser sedda. Detta antyder, att nämnda bergart derstädes verk-

ligen utgjort en fortsättning på den något vestligare liggande

röda gneisen (Wermlands allmänna gneis) och att den gråa gnei-

sen i den trakten saknas, förmodligen till följd af en utkilning

mot W.

Ett sådant förtunnande af de gråa gneislagren inom norra

Nerike i allmänhet antydes för öfrigt icke blott af det nyss

anförda, utan också af förhållandena inom bladen »Latorp»,

»Riddarhyttan» och »Nora», der de på vissa trakter också full-

ständigt saknas 1 lagerföljden.

Oaktadt de invecklade förhållanden, som 1 allmänhet torde

råda 1 östra delen af norra Nerikes hälleflintregion, är det

likväl af de gjorda iakttagelserna ganska tydligt. att der de

tre bergarterna: röd gneis, grå gneis och hälleflinta med leptit

(eurit) förekomma tillsammans och i synbar skiktföljd, de

också intaga denna samma ordning.

Hvad den gråa gneisen inom bl. »Linde» beträffar, så er-

bjuder den ett likartadt intresse, som den stora ögongneis-

massan i Bleking (och Småland). Som förut omnämnts ut-

märker den sig för en på vissa trakter mycket granitlik struk-

tur. Då isynnerhet finnes i densamma också utbildade större

och mindre, vanligen temligen runda, hvita fältspatsögon

Afven med en sådan struktur kan den framte de tydligaste

vexellagringar med hornblendeskiffer och »euriter», men der-

jemte lika ofta de mest slingrande kontakter med samma

bergarter, äfvensom innesluta sådana bildningar af vissa bland

dem, som närmast skulle kunna liknas med bollar i ett konglo-

merat, utan att dock kunna för oregelbundenhetens skull som

') Jfr. beskr. till bl. »Trosa».

2) Jfr. beskrifningen till bladet »Nora» samt hans uppsats om malmerna

i Bihang till Vet.-Akad. Handl. 2: 1.

BIHANG TILL K.' SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8 -N:O 2. 47

sådana anses 1). Dertill kommer, att denna granitlika, gråa

bergart i vissa trakter öfvergår till en mycket tydlig grå

ogneis. Det är dylika med gneisbildningen nära sammanhän-

gande massformiga bergartsvarieteter, som kunna förtjena

särskildt utmärkas på kartor under benämningen »granitgneis»,

efter som med dem synas förbundne en mängd intressanta

företeelser. Rätt tydliga sådana exempel finnas omkring Ve-

devåg, vid torpen London och Paris i vestra kartkanten m. fl.

Innan vi lemna Nerikes geologiska förhållanden, torde

lämpligt vara något mera redogöra för hälleflintregionens ut-

veckling, särdeles hvad beträffar dess yngre bergarter, hvilka

sades vara rådande vid Vermlandsgränsen, närmare Filipstad

och Loka.

Den korniga hälleflint-(leptit-Jaflagringen (röd och grå)

öfvergår nemligen åt det hållet till röda och gråa täta hälle-

flintor, hvilka oaktadt denna sin tätare struktur likväl icke

förlora det för de korniga egendomliga i färg och habitus,

ett förhållande som i förening med deras inbördes läge gör,

att de här likasom inom Småland, Dal, södra Nerike m. f.

sannolikt måste anses såsom blotta strukturvarieteter inom

samma lager i stort sedt. Med den röda hälleflintartade struk-

turen följer der vanligen äfven en porfyrartad, som förut

nämndes vara utmärkande för stora fält inom Sverige. Än

framkallas den af små röda fältspatskristaller, än af qvartskorn,

eller båda samtidigt. Med den gråa täta strukturen följer der-

emot ett qvartsitartadt FIS Re Af dessa hälleflintbildningar

är den röda äldst. Detta synes temligen tydligt i trakten Öj

och NO. om Grythyttan. Närmast på denna röda ligger en

mörk hälleflintartad eller qvartsitisk bergart som snart, imom

yngre lager, öfvergår till en mer och mer skifrig hälleflinta,

slutligen till en fullkoralig lerskiffer (Cart tens takskiffer)

med FH Fäle skiktning till följd af vexlande, olikfärgade la-

meller. Den mörka hälleflintan blifver längre S. ut mera lik

en qvartsit (Kjerfvingborn, Elfstorp), stundom af rent hvit

färg. Sjelfva öfvergången i färg, från svart till hvitt, är af

intresse, emedan den stundom förser temligen hastigt och

ojämnt, hvarigenom den får Utseende af att vara beroende på

liksom en tillsvämning af mörkt lerslam till en typisk och

ren qvartsitbildning.

!) Jfr. beskr. till bl. »Linde», der äfven afteckningar af sådana förhållan-

den lemnats.

48 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

I samband med nu nämnda bergarter förekommer ocks

en grönskiffer (chloritskiffer), hvilkens ställning inom serien

är till följd af jordtäckning ännu svår att nöjaktigt bestämma.

Om den utgör ett verkligt lager på en bestämd nivå inom =:

hela serien eller får anses som blott här och der tilltjock-

nande inlagringar, lemnas tillsvidare oafgjordt. Likväl kan -

anmärkas, att den isynnerhet anträffats i närheten af vissa

dioritartade, finkorniga bergarter, hvilka icke allenast ofta

tyckas öfvergå, kanske blott skenbart, till nämnda grönskiffer,

men också kunna visas afskära dennes skikter och malminlag-

ringar, och genom sina breccieartade (eller tufflika) bildnin-

gar synbarligen måste anses tillhöra en helt annan klass än

de lagrade bergarterna (Kjerfvingborn, Elfstorp m. fl).

Sådana mörkt gråa eller gröna glimmerrika, glänsande och fina

skiffrar ses äfven i nära förening med den gråa och röda lep-

titen på vissa trakter (N.W. delen af bl. »Latorp» enligt

LINNARSSON) utan att man ännu kan bestämdt säga, i hvad för-

hållande de stå till de förutnämnda. De saknas ej heller på

Dal, der de antagligen hafva sin plats mellan den röda hälle-

flintan och örlgrskätenn, men för öfrigt ej ega någon konstant

utveckling, undantagandes på bl. »/ ÅN

Om således en dnm äfven inom hälleflintregionen kan

sägas vara rådande i norra delen af Örebro län, så torde den

sentir vara följande, uppifrån — nedåt:

urlerskiffer (och chloritskifter)

| svart hälleflinta

hvit qvartsit (hälleflinta)

qvartsitlaget | grå, tät och kornig hälleflinta (leptit)

röd, tät och kornig hälleflinta (leptit).

argillitlaget :

I alla dessa finnas inlagringar af kalksten oah jernmalmer,

de förra i synnerhet uti qvartsiten och den mörka hälleflintan.

Rörande de sednare har genom de speciela undersökningarne

af A. E. TÖRNEBOHM och Ö. GUMALIUS m. fl. (den förre inom

Filipstads bergslag, den sednare inom bladet »Nora»), hvilka

!) Dylika bergarter träffas i ganska riklig mängd inom mellersta delen af

vestra Sverige (Dal och Bohuslän). På Dal förekomma de likväl oftast

som mägtiga bäddar i den s. k. Dalformationens lägre afdelning. Detta

förhållande .skall möjligen befinnas vara en antydan om åldern äfven

för de öfriga, hvilka blott ses -genomsätta hälleflintorna och urskiff-

rarne.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 2. 49

j snart äro att förvänta i tryck, säkerligen mycket af vigt och

imtresse samlats.

Inom Vesterås län äro föga upplysningar att vinna i och

för lagerföljdens bestämmande. MHufvudsakligen äro der de

förut beskrifna varieteterna af den rent gråa gneisen !) rådande

och i samband med dessa står den stora hälleflintbildningen

vid Sala med sin kalksten och sina malmer. Om denna kan

för närvarande blott sägas, enligt O. GUMZELIUS, att äfven der

förekomma de festa af förut omtalade varieteter. Vid när-

mare undersökning torde kanhända äfven en viss ordning mel-

lan dem kunna skönjas.

i Åfven i närheten af Arboga finnas enligt E. SIDENBLADEH ?)

rätt betydande korniga och täta hälleflintaflagringar, begrän-

sade åt sidorna såväl af röd som grå gneis, hufvudsakligen

den sednare, hvilken äfven der antydes intaga platsen mellan

den röda gneisen och hälleflintan.

Inom Upsala län saknas ej heller de mikrokristalliniska

bergarterna. Främst bland deras aflagringar derstädes står

den i graniten inneslutne mellan Upsala och Dannemora, på

hvilken sträcka af 4 mil den kan följas i ett nästan oafbrutet

samband. De här rådande varieteterna äro grå, kornig samt

grå och röd, tät?) hälleflinta, men äfven den s. k. randiga

hälleflintan ?). Gneis är högst sällsynt och ännu ej anmärkt i

samband med de nyssnämnda bergarterna. Den i vestra delen

af bladet »Salsta» anträffade är en rent grå gneis, men genom

graniten skild från hälleflintbildningen. Af förhållandena på

bladet »Lindholm» antydes ock, att grå gneis ursprungligen

sannolikt bildat underlaget inom denna del af Upland. I

samma provins norra och östra del torde deremot den grå

gneisen helt och hållet saknas (se FORSSELLES' karta).

Södermanland jemte den del af Östergötland, som hör till

Kolmorden, är af stor vigt vid utredandet af urformationens

lagringsförhållanden. Särdeles gäller detta för sjelfva skär-

gården från Vaxholm ned till Norrköping. Här framträda

nemligen så egendomliga och lätt igenkänneliga strukturvarie-

!) Med större inlagringar af glimmerskiffer (Jfr. beskr. till bl. »Sala»).

?) Jfr. beskr. till bladet »Arboga».

3) Möjligen torde en del af dessa framdeles befinnas vara felsit, då sådan

stundom träffas som gångar genomsättande de öfriga bergarterna.

?) Den randiga är sannolikt en varietet af qvartsiten, således möjligen

yngre än den röda och gråa.

530 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBEBG.

teter af gneiserna, att man kan på en ovanligt stor sträcka

följa deras inbördes förhållande och lättare inse, att det lika

litet torde saknas en regel äfven i den gråa gneisens ställning

till de öfriga bergarterna, som en viss sjelfständighet i dess

uppträdarde.

Tydligast äro dessa förhållanden förmodligen i Dalarö

skärgård. De bergarter, som här råda, äro de finkorniga, ban-

diga gråa och röda gneiserna (var. 5.), hvilka, hvar och en å

sin sida, stå i nära samband med gröfre gråa och röda, nem-

ligen körtelgneisen (var. 3.) och den granitiska (var. 1.). De =

röda bilda tillsammans (Ö. om Dalarö) den yttre delen af &

skärgården; de gråa deremot, likaledes tillsammans, den inre 3

delen äfvensom fastlandet. Oaktadt den temligen genomgå-

ende veckningen kan man dock se, att gneiserna så samman- -

sluta sig, att de här böra grupperas 1 röda och gråa, hvilka

också ursprungligen intagit hvar sin olika nivå!). Då den röda,

bandiga gneisen Ö. om Örnö (på Fjellungön och N. derifrån)

bildar en svag, trågformig böjning med sin ena ända just i

den trakten, är det lätt utrönt, att den granitiska, röda, bil-

dar dess underlag. Denna skiktställning fortsätter mycket be-

stämdt åt S.S.W. från Fjellungön öfver Utön o. 8. v.; der

dock mer hoppressad, så att lagren erhålla en lodrät uppres-

ning. Här äro bergarterna: den gråa granatgneisen — rådande

äfven på vestra sidan om Örnö ?) — samt en ganska betydande

grå leptit och qvartsit, hvilken sednare på grund af böjnings-

förhållandena obestridligen är yngst af de nämnda.

'Ordningsföljden är synbarligen uppifrån — nedåt:

ljus qvartsit (med kalklager och jernmalm) |

grå leptit (kornig hälleflinta)

grå gneis (körtelgneis och bandgneis) .

röd gneis ( — d:o GEO RN

Huruvida den omnämnda grofva, gråa körtelgneisen (Sö-

dermanlands granatgneis) bildar öfvergång i lagerriktningen

TITT

!) Nyare undersökning har visat, att gränsen mellan dessa går utmed Orn-

öns vestra sida samt att Ornöns gneiser genom en öfverändakastning

skenbart hvila ofvanpå den vester derom liggande gråa granatgneisen.

TÖRNEBOHM antager, att Ornögneisen ligger ofvanpå hela Utöbildningen

(1. ce. sid. 181). Detta kan likväl icke vara förhållandet, eftersom denna

samma gneis från Ornön fortsätter utmed vestra sidan af Utön o. s8. v.

och således, om den trågformiga böjningen erkännes, måste erhålla sin

plats under Utöns öfriga bergarter. Grå gneis framträder äfven på samma

ös östra sida, likartad med den vid Musköns östra.

[CA]

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. NOK 2 Di

till den gråa bandiga, eller utkilar invid densamma på Ornö,

torde ännu få anses oafgjordt. De stå emellertid i så nära

förening med hvarandra, att nyssnämnda lagerföljd knappast

kan anses vara tvifvel underkastad. Bekräftelser på lager-

följden saknas ej heller inom andra trakter, såväl S.W. från

Utön, som också inom området för bladet »Trosa» samt vid

Bråviken, på Kolmorden m. 1.1) I beskrifningen till bladet

»Trosa» har jag utförligt behandlat frågan om den gråa »euri-

tens» (leptit) ställning till gneiserna derstädes; äfvenså för-

söktes der en utredning af dessas inbördes förhållande och re-

lativa ålder. Resultatet var, att den gråa »euriten» och »eurit-

qvartsiten» tillsammans bilda en sjelfständig aflagring ofvanpå

den gråa gneisen, till hvilken de öfvergå; att de hufvudsak-

ligen äro de kalkförande bergarterna samt derstädes erbjuda

ett särskildt intresse för vissa dislokationsförhållanden m. m.:

att den gråa gneisen efter all sannolikhet öfverlagrar den röda;

att äfven en röd »euritisk» bildning med vexlande gröfre och

finare lager finnes, hvilken står med den röda gneisen tyd-

ligen i det närmaste samband samt öfverlagras af grå »eurit»,

!) Visserligen har L. PALMGREN i beskr. till bladet »Nynäs» sökt göra

gällande den åsigten, att ordningen skulle vara följande, nedifrån: grå

gramatgneis (körtelgneisen), röd gneis, »eurit> (Utö); men, att en sådan

uppfattning beror på svårigheten, att i den trakten, der hafvet breder

ut sig öfver en stor yta, noggrant bestämma bergarternas inbördes ord-

ning, är ganska troligt, så mycket mer, som sannolikt just på grund

deraf, den gråa granatgneisens (var. 3 och 5) tillvaro i vestra kanten af Utön

m. fl. öar blifvit mindre beaktad och bergarten sammanförd med »euri-

ten». Endast denna omständighet, som enligt senare undersökning up-

penbarligen står i strid med förhållandet längre N. ut (Ornön, Fjellung-

ön), var tillräcklig att framkalla en profil, med hvilken A. E. TÖRNE-

BOHM kunde parallelisera förhållandena i Vermland och derpå grunda

sin uppfattning om ordningsföljden (Jfr. Geol. Fören. Förh. 1873). Som

nämndes å sid. 21 och 43 var detta andra stöd en profil i trakten Ö.

om Byelfven.

Den omständigheten, som PALMGREN framhåller, att gneisernas

skiktstupning vid Nynäs—Muskö- kusten är mot Ö, torde väl betyda

föga, då den är så brant som 50” å 70” och för öfrigt aldrig konstant

ens på kortare sträckor. De i gneiserna så ytterst vanliga öfverstjelp-

ningarne tvinga oss att endast i utmärkt tydliga fall begagna oss af

detta medel till lagerföljdens utredning.

Den gråa granatgneisens tillvaro också på Guwnnars stenar, i förening

med strykningen, häntyder direkt på dess plats mellan den röda gneisen

på Viksten och »euriten» på Nåtarö, åtminstone om strykningsförhållan-

dena der äro så konstanta, som de i allmänhet synas vara (Jfr. bladet

»Nynäs»). Men om den gråa gneisbildningen der i trakten intager sin

plats mellan den röda gneisen och »euriten» och således den röda band-

gneisen ligger under i stället för ofvanpå den gråa, så är naturligen den

hittills gjorda paralleliseringen med Byelfsprofilen ej längre hållbar. En

denna gråa gneis motsvarande bildning kan då blott sökas i den på W.

Dal anmärkta, hvilken visats vara yngre.

d2 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

då också båda ofta innehålla kalksten och jernmalm. Denna

»euritiska« röda bergart öfverensstämmer med den i Ornö och

Utö skärgård iakttagna, förnämligast genom sin skiktning.

Dess plats i lagerserien torde också vara densamma. Men på

grund af kännedomen om förhållandena i nämnde skärgård

kan den sannolikt icke lämpligen hänföras till hvad, som på

andra trakter nu blifvit benämdt röd hälleflinta (leptit), utan

till den på vissa ställen synliga, egendomligt utvecklade, yng-

sta röda gneisvarieteten (var. 5, sid. 16).

På Kolmorden är genom M. STtoLPEs med f:s undersök-

ning en dylik finkornig, vexlande grå och röd bergart funnen,

äfven der utmärkt genom sin tydliga skiktning samt, i likhet

med skärgårdens, genom sina på vissa ställen vackert utbil-

dade fältspatskristaller m. m. Den synes ega en ganska vid-

sträckt utbredning inom denna bergsträcka, men är egentligen

N. vid Simonstorp af större intresse för sina der mångfaldiga

strukturvexlingar, som också lätt kunna granskas till följd af

hällarnes nästan totala brist på vegetation. Hvad som der

bland annat fäster uppmärksamheten, äro vissa linsformiga in-

lagringar. Några äro nemligen röda, mycket grofkristalliniska

samt t. o. m. utvecklade som grof ögongneis, då också på-

minnande om dylika i sydvestra Vermland, af TÖRNEBOHM be-

skrifna (Geol. Fören. Förh. 1873 sid. 177), hvilka äfven äro

inlagrade i sådana bandiga, röda gneiser, som de här rå-

dande 1). Andra af de stora linserna äro utmärkta för en rent

grå bergart, fullkomligt likartad Södermanlands typiska, gråa

gneis, den som något längre åt N., på Kolmordens norra

sluttning, efter vexellagringar med den röda eller blekröda,

slutligen blifver rådande och som visats på andra trakter

öfverlagra de röda gneiserna. Genom dessa linsers tillvaro

lika så väl, som genom de sedda rent gråa, små lagren 1 de

röda gneiserna närmast intill de gråa gneisfälten, är det tyd-

ligt, att den gråa gneisbildningen, oaktadt den för öfrigt sjelf-

ständigt utvecklar sig inom vissa delar af landet, likväl icke

får tänkas såsom varande på den öfriga gneisbildningen di-

skordant lagrad; men lika litet får man på grund af samma

förhållanden tänka sig en ständigt upprepad vexellagring mel-

lan röda och gråa gneiser i de trakter, der båda råda. Om så

äfven på stora sträckor tyckes vara händelsen, så måste man

. . es "er LEN 3 2 o

') Exempelvis i närheten af sjön Sjö, nordost från Amål.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8 N:O 2. 53

dock städse dervid utreda, om ej detta är helt enkelt beroende

på en upprepad veckning af sjelfva öfvergångslagren mellan

båda bildningarna, således af hvad förut benämts de »blandade

eller vexlande gneisernay». Detta lagringssätt kan enkelt för-

klara det invecklade förhållandet mellan gneiserna på södra si-

dan af Kolmorden, så mycket hellre som följande fakta — nem-

ligen den märkliga öfverensstämmelsen mellan bergarterna här

och i Dalarö skärgård, de röda gneisernas framträdande mot

kusten, men de gråa gneisernas samt leptitens utbredning der-

emot mera W. ut på Östgötaslätten, äfvensom sedda direkta

pålagringar — alla gifva stöd åt ett sådant förklaringssätt.

En sak, som ej får förbises inom Södermanland med Kol-

morden, är tillvaron af röda gneiser, hvilka visa den största

likhet med vestra och södra Sveriges s. k. jerngneiser, på

samma gång den i östra Sverige rådande röda körtelgneisen

också har stor utbredning inom södra delen af landet.

Detta förhållande, som redan FORSSELLES bestämdt utta-

lar, är genom så många iakttagelser bekräftadt, att något skäl

ej finnes att skilja Södermanlands (eller östra Sveriges) röda

gneis från det öfriga landets, så mycket mindre som ett di-

rekt samband dem emellan verkligen synes förefinnas utmed

kusten !).

Det torde således äfven för Södermanland och Östergöt-

land böra antagas följande allmänna lagerföljd nedifrån —

uppåt: röd gneis, grå gneis och leptit (veurit»).

För jemförelsens underlättande anföres här nedan i ta-

bellform ordningsföljden inom olika provinser ?). ”

!) Jfr. FORSSELLES' karta äfvensom de geologiska bladen Årsta, Nynäs,

Trosa, Björksund, Nyköping samt de snart utkommande bladen Gotten-

vik och Norrköping. Sambandet mellan östra Sveriges kustbildningar

är derigenom ådagalagdt, men med detsamma också förhållandet till

de Småländska, då genom det stora Wexiö-Linköpingsmassivets upp-

trädande möjligheten att följa gneisernas och hälleflintans allmänna

inre samband visserligen icke upphäfves, om det också något försvå-

ras. Genom bergsträckorna Kolmorden, Tylöskogen och Tiveden, der

de röda gneiserna råda, finnes ett samband med Vestergötlands (isyn-

nerhet Skaraborgs läns) likartade bildningar.

Hvad beträffar ordningen mellan de röda gneiserna, så är den här

blott försöksvis uppställd. Hvad man för närvarande torde kunna

säga om deras ordning, är påpekadt sid. 17.

Nast

""" YS9IUvBIS (stou3uof

z it 5 ÄG äs ; å ås nr - g9nugue I stou3 poY

RAN SR FR RT NN EE RE Helpor 'stu3uo3o

He [Å | L bl | 19112 stougstjeljaddorg4 |

ö BLIFIYS IIJOIB YO JIVU

= + SI l or a Ft 25 + - ((stouBurol) stud po

z | ER JEAN (sus

D å Ne SE por uy pam) swvusoqIar

FA RE ERS TER Ane CE Prags SE - |

TE i + st9Uu3 por qa0 BI3 PEPULI

2 än je vå är (Ö äl ES l | (9 IBA) StuSprieq PO

ö na 7 (- swusjeurIs 'sus BIN

z + + sf 2 Istou3pueq VIS 'StoUSQUIN

an RETA EE I a EE IE tr) na LEAR (carmad) dat

= å l är a Te EA t å ? less paw BJurFoleq Ppox

SSR RE RS EE SE LE EE | («4tanac) 219091

E är ET an uu + 5 a an ET ga9 pom ejutgolled vu)

2 LS är i I ; 4 i | törn ARR PSA RE AA SN sul 'JSsjIBAbjurgollek

EL SE a Al Si AN Sr | | gum upsåa EN AR a RN FA AS

= a + ar 4 VN oo Är er ana

2 MA PIETE r 3 för (AS T319] 490

2 l T Fr ih | ES 1-2110T42 Pam) IAFIISININ

; | sd PN OR NE RE AR va "Wi

A i Em Ö ; Jå | 2 199819 WM0O[SUOJ BSTIJTIEH

FE 5 RET a | Ar rå, st NE a | ble 1 AR a ER OT ENE

"up 'puejuevt | "el od | .puej | |

"PIYBIGYS | -TOWTOM -4S9A ”M l-92I0 MN] om Er ARN SKE a 5 ; | HOME FI

— 00 |purequema | IRON SS mer orq EN pre 19. "Of TR Np uSTetR FASTNA Per |

5 -19p0S FOTO LION FER QAN ; | | |

HHBZZ0801Q0)X 3 - - " "- ->-; a2mnnnnp öts[t so dt Znnämmltmttm;tesO oGoQOos0msmeaEBéM+i ö3n0ölal=28SSECnLSLzDLxLS»S»SS:SLSL»tL:I":IIrST""""SPfNffSfNSSfSPDPSP?NfNNDD Mo MM Mi Mmm m,i:QiQm ll leoso(fmO:) JM Mn MMJMHJMHMMMH—

BIHANG TILL KA SV. VERSAKADA HANDH.. BANDS SL N:O 2. 55

Återblick och slutsatser. Efter hvad som blifvit anfördt,

torde väl vara ganska klart, att man egentligen blott har att

göra med två gneisbildningar, hvilka kunna sägas uppträda

sjelfständigt, såväl i den mening, att ingendera af dem kun-

nat visas vara inlagrad uti den andra, som deruti, att båda,

hvad beträffar det allmänna utseendet och vissa inblandningar,

ganska väsentligt skilja sig från hvarandra. Af dessa båda, i

korthet den röda och den gråa, är inom Sverige den röda för-

herskande ?).

Det nära samband, i hvilket de röda gneiserna stå till

hvarandra, kan ej misstydas, då man på mångfaldiga ställen

ser, att de uppåt öfvergå från gröfre till allt finare varieteter

genom en sakta och gradvis försiggående strukturförändring,

: genom röda, finkorniga, ofta väl skiktade gneiser till röd

hälleflinta med samma utmärkande mineraler, som den egent-

liga gneisen ?), samt med den skilnad blott, att kiselsyrehalten

uppåt 1 allmänhet tilltager på samma gång, som strukturen

blifver finare 2).

Denna förändring uppåt i struktur och sannolikt äfven i

kemisk sammansättning kan på grund af vår nuvarande kun-

skap sägas vara lag inom hela den röda gneisbildningen, sedd

i stort, d. v. s. i förening med sin röda hälleflinta +). Men

denna lag har gjort sig oafbrutet gällande endast inom en viss

del af landet, likväl inom den största (inom södra, vestra, en

del af mellersta samt sannolikt öfver en stor del af norra).

Tillvaron af en så beskaffad utveckling i stort, äfvensom

öfverensstämmelsen mellan olika trakters röda gneiser (inclus.

jerngneiser) samt det direkta sambandet mellan dem

allt

detta berättigar utan tvifvel att under ett namn, jerngneis-

regionen, tillsvidare sammanföra dylika gneiser. Att utsträcka

[

Här tages således icke i betraktande de inom de röda gneiserna före-

kommande inlagringarne, äfven då de såsom på Dal och i Bleking

äro ganska ansenliga. De sakna ännu nemligen hvarje inflytande på

gneisernas delning i stort, om de också vid ett försök att tyda

sjelfva gneisbildningens orsak torde befinnas vara af samma vigt som

de här behandlade sjelfständiga aflagringarne.

Högst anmärkningsvärd bland mineraliska beståndsdelar är den fria

jernoxiden, hvilken synes betinga dessa aflagringars färg och på hvil-

kens utskilning äfven magnetitens torde vara beroende.

Ett förhållande som sannolikast torde bero på en minskning i fält-

spatshalt. Fältspaten blifver i och med denna öfvergång uppåt allt

sällsyntare inom urbergarterna.

En gräns för nämnda lagbundna utveckling kan sannolikt sägas ega

rum vid de egentliga lerglimmerskiffrarnas eller svarta hälleflintans

(argillitlagets) början.

> e

56 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

detta betraktningssätt äfven till de delar af landet, der full-

komligt likartade gneiser framträda, men der nämnda lag af

vissa orsaker ej kunnat så lätt eller så fullständigt göra sig

gällande, torde väl ej heller anses oberättigadt, om samma

lag blott äfven der kan skönjas bland de mera invecklade för-

hållandena.

Sådana invecklade förhållanden råda inom de delar af lan-

det, der dé rent gråa gneiserna framträda. Förnämligast är

detta inom östra och vestra Sveriges mellersta del!). Sam-

manförandet af dessa bildningar under det gemensamma nam-

net granatgneisregionen är grundadt icke allenast på bergar-

ternas stora öfverensstämmelse sins emellan samt afvikelse

från den förutnämnda regionens, utan isynnerhet på deras lik-

formiga och lagbundna förhållande till dessa, hvad beträffar

lagringen. ?

Inom sistnämnda delar af landet äro följande förhållanden

beaktansvärda. Den röda hälleflintans varieteter (såväl de

korniga som de täta) äro der mycket sällsynta eller åtmin-

stone oansenliga, och likväl äro röda gneiser inom samma

trakter mycket vanliga, alltid till följd af böjningar intagande

sina bestämda fält ?). Hvad mera är — denna röda gneis ut-

göres ofta nog just af den förut omtalade finkorniga och väl

skiktade s. k. bandgneisen, hvilken bildar på andra trakter

öfvergången mellan gneisen och hälleflintan, eller med andra

ord: antyder den inom gneisbildningen inträdande benägen-

heten att öfvergå till finare strukturvarieteter. Dess här-

städes anmärkta plats på gränsen eller i sjelfva öfvergången

till den gråa gneisen kan derför möjligen tydas så, som att

orsaken till nämnda strukturförändring hos de röda gneiserna

äfven här redan börjat göra sig gällande, men blifvit genom

den gråa gneisens tillkomst likasom afbruten eller förhindrad

i sin bestämda utvecklingsgång.

Inom samma trakter finner man med lätthet, att äfven

den gråa gneisbildningen varit i likhet med den röda under-

kastad en bestämd lag, till följd af hvilken den uppåt öfver-

går till finare strukturvarieteter, men till en grå hälleflinta

!') I Mälarens och Hjelmarens omgifningar o. s. v. Möjligen äfven i

nordlig riktning genom Upland in uti ännu föga undersökta trakter.

2) Jfr. öfversigtskartan.

BIHANG TILLAK. SViSVET.-AKAD.UHANDL. BANDS: N:0 2: Öd

(med leptit och qvartsit) 1), hvilken, då den sammanträffar

med den röda, ligger öfver denna.

Tydligt är derför, att de båda hälleflintbildningarna, den

röda och den gråa, äro att anse såsom hufvudsakligen beroende

af hvar sin bestämda gneisbildning. Hvar och en af dem har

så att säga sin rot uti en viss gneisregion, den röda hälleflin-

tan i jerngneisregionen, den gråa deremot uti granatgneis-

regionen.

Som alla dylika förhållanden likväl efter allt utseende

ytterst äro beroende af gneisregionernas ursprungliga, inbördes

läge och tillkomsttiden, så sammanföres här 1 korthet, hvad

som bör anses bevisa jerngneisregionens högre ålder:

1:o0) den förut uppgifna ordningen: röd gneis, grå gneis,

hälleflinta (i allmänhet), der dessa bergarter äro utvecklade

tillsammans och i en följd, för så vidt den sist nämnde af sär-

skilda skäl kan anses vara yngst ?);

2:0) åldersförhållandet mellan den röda och gråa hälleflin-

tan, då de ju på grund af deras uppträdande måste tänkas så-

som afslutningen på hvar sin gneisbildning; den gråa hälleflin-

tans utbredning öfver den röda hälleflintan skulle således bero

på den gråa gneisens tillkomst senare än den röda gneisen:

3:o0) den på flera ställen med säkerhet iakttagna direkta

pålagringen af den gråa gneisen ofvanpå den röda, under det

att de motsägelser, som finnas härutinnan, kunnat förklaras

genom den i gneiserna mycket vanliga öfverstjelpningen af

veckade lager; -

4:0) granatgneisregionens förhållande till den röda finkor-

niga bandgneisen, hvilken (likasom vissa andra af de finkor-

niga, röda) kan sägas, till följd af sitt bestämda läge och sin

utveckling, bilda en öfvergångslänk till den röda hälleflintan

och således bör anses-tillhöra jerngneisregionens högsta nivå.

Af det nu anförda synes väl böra framgå, att den gråa

gneisen eller granatgneisregionen uppträder vid den tid som

2) Åfven här kan man se, att kiselsyrehalten tilltager uppåt, med struk-

tbrförändringen.

2) Fortvaron af denna ordning, efter en förutgåernde veckning och denu-

dation, är naturligen beroende af deras ursprungliga läge, den ena

öfver den andra, och har icke kunnat förändras annat än genom för-

kastningar. Bergarternas öfrergång till hvarandra är derför af stor

vigt att lära känna vid en utredning af ordningen.

Alla de noggrant utredda lagringsförhållandena på skilda trakter

angifva denna ordning. En bestämd motsägelse kan icke för närva-

rande sägas vara påvisad.

58 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

representeras af öfvergångsbildningen mellan röd gneis och

röd hälleflinta d. v. s. vid slutet af jer ngneisregionen och att

således möjligen den gråa gneisen stundom torde befinnas vara

samtidig med den röda hälleflintans äldre del; der en vexel-

lagring med åtföljande utkilning af båda eger rum och der

aflagringarne hafva någon större mägtighet ?). För att åskåd-

liggöra den omtalade lagen om utvecklingen samt dermed det

genetiska beroende eller närmare samband, som synbarligen

företrädesvis råder mellan vissa urbergarter och som förorsa-

kar, att man måste betrakta den röda hälleflintan såsom af-

slutningen på jerngneisregionen, den gråa deremot som slutet

på granatgneisens region, bifogas här följande ideela genom-

skärning af urberget ?).

a röd gneis (jerngneisregionen) >» blandad röd och grå gneis

a' » hälleflinta (jerngneisregionen)

c grå gneis (granatgneisregionen) d skiffrar (argillit, phyllit m. m.)

ce » hälleflinta.

Oaktadt det möjliga och det sannolika uti nämnda in-

vecklade förhållande mellan granatgneisregionen och den äldre

') Exempel på detta förhållande äro på några få ställen observerade.

Då bildar den röda leptiten små lager i den gråa gneisen; men på

något afstånd utvecklar den sig hastigt till betydande och mera

sjelfständiga aflagringar (W. delen af bl. Linde). Härigenom förkla-

ras kanske svårigheten att få se dessa bergarters hufvudaflagringar

tillsammans (S. Nerike, W. Dal m. fl.).

För så vidt detta märkliga samband kan visas vara gällande för ur-

formationen äfven utom Sverige, har man deruti tydligen ett ojäfak-

tigt bevis för, att en bestämd ordning inom denna formation finnes

och en ordning eller ett beroende, som väl knappast torde kunna

visas ega någon motsvarighet inom de rent mekaniska sedimenterna.

Denna lagbundenhet synes derför väsentligen strida mot det anta-

gandet, att urberget är blott en metamorfosprodukt af dylika sedi-

menter. Deremot torde den möjligen, i samband med hvad urkonglo-

meraterna lärt oss (jfr sid. 30), komma att lemna ett ej ovigtigt

stöd för den åsigten, att gneiserna med sina åtföljande respektiva

hälleflintor äro i mer eller mindre hög grad »ursprungliga bildningar»

d. v. s. danade ungefärligen i det skick, de nu befinna sig, hvad

struktur och sammansättning beträffar.

[5]

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 2. 59

delen af den röda hälleflintan, bör utan tvifvel den mikrokri-

stalliniska serien öfverallt, der den bildar några sjelfständiga

aflagringar, i stort anses vara yngre än gneisbildningen i dess

helhet och på denna utgöra, så att säga, sjelfva afslutningen.

Detta är ganska klart åtminstone på de ställen der denna se-

rie vinner någon nämnvärd utveckling, såsom inom Småland,

Bohuslän, Dal, Nerike, Vermland och Vestmanland. I en viss

ordning, högst likartad på de skilda lokalerna, fortgår den

derstädes i utveckling uppåt genom bergarter, som högre upp

ofta visa stor öfverensstämmelse med de yngre, med visshet

rent mekaniska sedimenterna. Denna regelbundenhet är väl

knappast tänkbar annat, än under förutsättning såväl af lik-

artade förhållanden för dessa bildningars uppkomst som af

deras uppkomst också under en viss period på olika trakter.

Detta bekräftas äfven deraf, att deras öfverlagring af gneis

på sådana trakter ännu ej är sedd. Att de s. k. kambriska

bildningarne blifvit lagrade ofvanpå dem, ofta t. o. m. utan

att någon synbar rubbning förut egt rum, samt tillkommit på

deras bekostnad, har man deremot ofta iakttagit.

Utan att förneka, att finkorniga bergarter såsom leptit,

hälleflinta, qvartsit och t. o. m. lerskiffer här och der anträffats

som tydliga inlagringar i den egentliga gneisbildningen, lika-

såväl som t. o. m. grofva gneiser stundom äro inlagrade i

den mikrokristalliniska serien — de saknas ju icke ens i våra

siluriska eller ännu yngre skifferbildningar! — är det dock

med lagringsförhållandena ofta mest öfverensstämmande, att

en stor del äfven af de mindre aflagringarne af i fråga va-

rande bergarter tydas såsom de i gneisvecken qvarliggande

resterna af en fordom möjligen mera betydande bildning och

således också hänföras till den afdelning af urberget, som här

på grund af sina många hälleflintartade varieteter blifvit be-

nämnd hälleflintregionen.

I icke oväsentlig grad visas också det berättigade uti

nämnda parallelisering genom de på vidt skilda ställen inom

landet funna urkonglomeraterna, hvilka till följd af sin stora

likhet, såväl i habitus som förekomstsätt samt framträdande

endast i vissa bergarter, väl sannolikt måste tänkas bero af

likartade verkningar under en viss period.

60 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

I öfverensstämmelse med det nu kända om struktur- och

lagringsförhållanden samt om det mera intima sambandet mel-

lan vissa bergarter, har följande ordning i stort blifvit här

uppställd, från de yngsta till de äldsta inom Sveriges lagrade

urberg:

Urlerskiffer (argillit) m. £. Argillit-

| Svart hälleflinta | laget.

(hvit hälleflinta) qvartsit [art

| Grå hälleflinta med gråleptit(»eurit»)) sit-

| Röd hälleflinta med röd d:o ( d:o )) get

Granatgneisregionen: rent gråa gneiser med s. k. »granatgneis»

(Södermanlands typiska).

Hälleflintregionen:

blandade eller vexlande, röda och gråa gneiser,

/ | ofta finkorniga, bandiga,

Jerngneisregionen i ; ;

röda gneiser med »jerngneiser» samt gråa och

grönaktiga inlagringar (ofta ögongneis).

En sådan regelbundenhet inom ett fält af den storlek som

södra Sverige borde äfven, för så vidt den är riktig, kunna

igenfinnas på aflägsnare trakter. För att bland annat vinna

någon upplysning härutinnan gjordes ett besök i sydvestra

Europas bergsträckor, Pyreneerna, Schweizeralperna, Odenwald

m. fl. En anledning härtill gaf också GäMBELS undersökning

i Bayern, då den synbarligen häntydde på en stor öfverens-

stämmelse i vissa hänseenden med de svenska förhållandena.

En kort redogörelse för de gjorda iakttagelserna, hvad

beträffar de äldsta kristalliniska bergarterna i nämnda trakter,

lemnas här nedan !).

Den del af Pyreneerna, som tillhör Frankrike, är särdeles

vexlande i geologiskt hänseende. Der äro icke allenast de

fossilförande formationerna i allmänhet representerade, utan

äfven kristalliniska bergarter af snart sagdt alla åldrar, från

urformationens gneis, glimmerskiffer, granit m. ff. till kritti-

dens och tertiärtidens hornblendebergarter (ophit).

') Dervid har någon afvikelse från planen för denna uppsats egt rum,

så till vida, att äfven massformiga bergarter m. fl. beröras, då så an-

setts lämpligt.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:0O 2. 61

Att denna bergskedja sannolikt i sin helhet en gång va-

rit dold af sedimentbildningarne, kan man sluta till af de rå-

dande förhållandena derstädes. Så exempelvis utgöras dess

högsta toppar af krittidens bergarter; blott en mindre del

upptages af urformationen och orubbade hvila ännu endast

tertiärtidens yngre aflagringar, omgifvande Pyreneernas fot.

Om det på grund af en noggran kännedom om dislokations-

förhållandena derstädes skulle kunna sägas, att denna väldiga

bergmassas höjning öfver hafvet vid kritperiodens slut egt

rum, så är dock dermed icke gifvet, att den under tiden förut

varit fri från dislokationer. Sådana af mångahanda slag kunna

der spåras, till och med så tidigt, som tätt efter urformatio-

nens daning. Detta antydes åtminstone af förhållandet mellan

de äldsta kristalliniska bergarterna gneis (med glimmerskiffer)

och granit.

Ganska ofta kan man nemligen se, att stora granitmassor

genomsätta urformationen, utan att intränga i de ofvanpå lig-

gande siluriska lagren. Med sådana förhållanden för ögonen

förefaller det besynnerligt, att konglomeratbildningar närmast

under silurlagren äro sällsynta, knappast sedda!). Då så-

ledes härigenom ofta de siluriska skiffrarne hvila, med svårt

märkbar gräns, konkordant på glimmerskiffern, är den gamla

åsigten förklarlig, att denna bergart skulle representera under-

siluriska eller kambriska bildningar. En motsatt åsigt har

likväl redan gjort sig gällande, enligt hvilken den intager

samma plats som ur-glimmerskiffern 1 ÖOstalperra. Denna

sednare åsigt antydes också af det följande ega ett visst be-

rättigande. I så fall tyckes en öfverensstämmelse mellan Py-

reneerna och Vestalperna derutinnan råda, att vid denna nivå

en viss större grupp af bergarter saknas ?), hvilket förhållande

upphör i Östalperna, 1 det att öfvergången från gneisforma-

tionens glimmerskiffrar till siluriska bildningar der är full-

ständig.

!) DUROCHER anför ett exempel på en grofkornig gråvacka, hvilken i

Andorra- och Seégredalen öfvergår i groft konglomerat. Sannolikt hör

detta till nämnda tid. (Annales des Mines 1844). Gråvackeartade

bildningar i de lägre delarne af siluriska skiffern äro likväl icke

ovanliga.

?) I Pyreneerna möjligen blott de kambriska. I Vestalperna sannolikt

både kambriska och siluriska, om ej de inom vissa trakter derstädes

rådande obestämda skiffrarne kunna anses delvis representera någon

af dessa perioder.

62 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

I Pyreneernas dalar kan man mot spanska gränsen vis-

serligen lätt skönja en särdeles långsamt försiggående öfver-

gång från rent grå gneis (med granatgneis) uppåt till allt fi-

nare gneis (leptit), qvartsit, fin glimmerskiffer (leptit) och ler-

glimmerskiffer, utan att den minsta antydan förefinnes till ett

afbrott under hela den tid, som dessa aflagringar represen-

tera; men här förändras allt helt plötsligt. Närmast ofvanpå

lerglimmerskiffern ser man nemligen en svart alunskiffer med

orsten, (eller grå, glänsande grafitskiffer), hvilken har skarp

gräns mot den underliggande bergarten, men uppåt öfvergår

till en gråvackeartad lerskiffer. Härmed börjar också tydligen

serien af klastiska bergarter. Ofvanpå denne hvilar Pyrene-

ernas egendomliga siluriska kalksten, hvilken egentligen utgö-

res af en tät vexellagring, äfven linsformig, mellan en blågrå,

temligen mörk kalksten och en »euritqvartsiten» liknande

bergart af ljusgrå färg. Inom denna bildning råder till en

början den sistnämnde, högre upp deremot kalken, i hvilken

+ skin

äro anträffade ÖOrtoceras Bohemicum, Cardiola interrupta, Örtis,

Scyphoecrinites (enl. LEYMERIE). I den underliggande skiffern

äro som en sällsynthet graptoliter funna, men icke af den be-

skaffenhet, att de kunnat bestämmas. HLerskiffern är inom

vissa delar af Pyreneerna utvecklad till en ganska stor mäg-

tighet och utmärker sig ofta nog genom vissa mineraler (chi-

astolit och andalusit) samt genom en tydlig skiktning. Den

öfvergår i lagerriktningen stundom till kalksten genom kil-

formig vexellagring och förefinnes äfven som körtlar i den-

samma — allt förhållanden, som öfverensstämma med dem i

Jemtland.

Alla de nyssnämnde kristalliniska bergarterna, hvilka sa-

des tillsammans tydligen utgöra en fortgående bildning, ega

sina motsvarigheter inom vår urformation. Den gråa gneisen

är nemligen en fullkomlig afbild af Södermanlands granat-

gneis och leptiten med dess fina glimmerskifferartade bild-

ningar äro också välbekanta från våra större hälleflintfält, sär-

deles i Småland. Den Södermanländska gråa gneisens gröfre

varieteter framträda likväl icke. Men det förhållandet att, då

granaterna saknas, gneisen likväl bibehåller sin habitus all-

deles oförändrad, råder der likasom här.

Samma körtelformiga bildning, samma färg på bestånds-

delarne, likartade inlagringar samt utvecklingen till allt finare

gråa strukturvarieteter gör sig gällande äfven der.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 2. 63

Motsvarigheter till de svenska röda gneiserna saknas der-

emot sannolikt alldeles i södra Frankrike, under det de i dess

nordvestra och östra del äro ganska allmänna och der likasom

hos oss ofta utmärka sig för hornblenderika inlagringar samt

äfven öfvergå uppåt genom röd hälleflinta och leptynit (leptit)

till glimmerskiffer och lerskiffer, antagligen likartade med de

nyss beskrifna !).

Hvad som föröfrigt ökar likheten mellan Pyreneernas och

Södermanlands gneisformation är gneisens förhållande till gra-

niten.

Hvad ZIRKEL ?) beskrifver vid Gavarnie (nära spanska

gränsen) såsom något högst märkligt, är alldeles detsamma,

som man med största lätthet kan se öfverallt i Stockholms

omgifningar m. f. ställen — gneisstycken af olika form, in-

bäddade i en finkornig granitmassa. Mellan båda bergarterna

råder vanligen en fullkomligt skarp gräns, men stundom också

en mindre tydlig. Detta sistnämnda förhållande i förening

med den ofta särdeles invecklade skrynklingen af gneisskik-

terna, äfven i fragmenter, bidrager att göra antagandet af gnei-

sens fordom stora böjlighet och ringa fasthet högst sannolik.

På samma gång man ser detta i närheten af granitmassi-

ver, framträder också i Pyreneerna ganska tydligt, att det

är nära efter den fina glimmerskifferns daning som vissa af

granitmassorna tillkommit. Glimmerskiffern är nemligen ofta

genomsatt af granit, under det öfverliggande siluriska lager

synas vara af densamma mycket oberörda. Antydningar sak-

nas dock icke till, att granit genomkorsar äfven de fossil-

förande lagren. Sålunda har Zirkel sett gångar af granit i

Liasbergarter 2). ;

Graniterna äro också mycket lika vår gråa, finkorniga va-

rietet; en af dem innehåller väl utbildade. fältspatsindivider

af hvit färg och en dec.-tums längd — i likhet med vår s. k.

»Örebrogranit» eller porfyrgranit.

1) Jfr. »Explication de la Carte Géologique de la France». Descr. Géol.

du Dep. de la Loire par Gruner; m. fl:

?) Jfr. »Beiträge zur geologischen Kenntniss der Pyrenäen»; Zeitschr.

der Deutsch. geol. Ges. .1867.

3) Hvad beträffar hans uppgift om, att granit antagligen också genom-

sätter krittidens lager, så är den säkerligen mycket tvifvel under-

kastad. Vid Loucroup kunde jag nemligen ej finna annat, än att ur-

formationens gråa gneis till följd af en förkastning blifvit höjd i

samma nivå med krittidens skiffrar, eller att dessa sednare blifvit

64 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

De kristalliniska bergarterna i vestra delen af Schweizer-

alperna !)," visa stor öfverensstämmelse med Pyreneernas och

Södermanlands. Icke allenast en likartad grå gneis, men i

saknad af granater ?), äfvensom mera finkorniga bergarter, lik-

nande leptiten och de fina glimmerskiffrarne, utan äfven en

qvartsitskiffer, hvilken äfven har sin motsvarighet i Sverige,

äro här rådande. Dertill kommer den temligen finkorniga gråa

graniten med sina väl utbildade tumslånga kristallindivider af

hvit ortoklas. Öfvergången mellan de skiktade urbergarterna

äfvensom den skarpa gränsen mellan dem och graniten kunde

också iakttagas.

Huruvida det i Pyreneerna anmärkta förhållandet mellan

gneisformationen och de klastiska bergarterna äfven här får

anses råda, är naturligen svårt att efter ett kort besök kunna

bedöma. En ganska bestämd antydan dertill saknas emellertid

icke, nemligen S. vid Téte Noire, der en lerskiffer 3) hvilar

på grå gneis. Mellan dessa båda bergarter förefinnes icke

allenast en skarp gräns, utan derjemte ett konglomerat med

bollar af granit, qvarts och en svart skiffer. Konglomeratets

grundmassa har ett ovanligt kristalliniskt utseende?) samt

mycken likhet med en granitartad bergart, som står i det mest

invecklade förhållande till lerskiffern sjelf, i det den med ho-

nom bildar än likasom lagervexling, än åter en linsformig

lagring på samma gång, som lerskifferns skikter äro mycket

oredigt böjda samt skarp gräns mellan båda bergarterna icke

finnes.

Om denna svarta skiffer verkligen är att hänföra till kol-

formationen, så visar detta, att ett långvarigt uppehåll egt rum

äfven 'i denna trakts sedimentbildning, hvilket förhållande först

längre mot Öster upphäfves, då der såväl siluriska som kam-

briska aflagringar framträda och mellan dessa och gneisen nå-

gon skarp gräns icke kan dragas, utan tvertom en tydlig

öfvergång lär hafva iakttagits. Antagligen hafva i Vestal-

aflagrade direkt på gneisen. En förkastning med sin rifningsbreccia

förefanns också på stället. Gneisen var visserligen genomsatt af

granit, men icke skiffern.

') Dessa besöktes egentligen för glacierernas skull, hvarför ej så mycken

tid kunde egnas åt bergarternas förhållande.

?) Granater äro dock ganska vanliga i Alpernas gneiser och glimmer-

skiffrar.

') Enligt A. FAVRE hör den till kolformationen.

+) Dylika bildningar äro kända hos oss på Dal (»Kappebogråvackan»

m, fl.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 2. 65

perna försiggått likartade rubbningar som i Pyreneerna, så att

äfven de förra möjligen erhöllo sin första tilldaning redan ti-

digt, om ock företeelser derjemte finnas, som angifva, att de-

ras nuvarande form och utseende måste tillskrifvas den tertiära

tidens dislokationer.

Hvad särskildt beträffar den s. k. Alpgraniten eller »pro-

togyngraniten», så är det visserligen sant, att den står 1 när-

maste samband med en tydligt skifrig varietet af samma

bergart. Men att denna skifriga bergart icke får förblandas

med traktens egentliga gneisbildning, eller tänkas bilda en

länk i gneisformationens lagerföljd, antydes ganska bestämdt

såväl af dess öfvergångar till varieteter, som fullkomligt likna

den tydligt uppsättande graniten i närheten, som ock af de

nämnda tvillingkristallernas utbildning såväl i den ena som

den andra).

Finkorniga kristalliniska bergarter af samma utseende som

i Alperna äro äfven rådande inom östra delen af ön Elba

samt moderklyft för flera vigtiga malmbildningar. Förhållan-

det till gneisen var der likväl ej synligt. Märklig är äfven

öfverensstämmelsen mellan Elba — Corsicagraniten och den i

Pyreneerna och Alperna funna, hvad beträffar såväl grund-

massan som de utskilda, hvita fältspatstvillingarne. Af sär-

skildt intresse på Elba är tillvaron af en trachyt, genomskä-

rande tertiära skifferlerlager, hvilkens hela habitus på vissa

sträckor ganska mycket öfverensstämmer med nyssnämnda gra-

nit och på vittrad yta ofta lätt kan förvexlas med densamma.

Vanligen äro dock de hvita fältspatsindividerna tydliga kri-

staller äfvensom grundmassan tät och porfyrartad; men ganska

väl utbildad glimmer saknas dock sällan.

Kornig, leptitartad glimmerskiffer, öfvergående till en ler-

skiffer, framträder äfven i Tyrolen (Klausen). Förhållandet till

gneiserna var jag ej i tillfälle granska. I dessa för sina geo-

logiska förhållanden så vigtiga trakter voro de till triastiden

hörande kristalliniska bergarterna (fältspats- och augitporfyrer

med deras tuffer) det egentliga föremålet för resan.

Mindre fördelaktigt var, att uppmärksamheten härefter

riktades åt Odemwald, hvilken bergstrakt visserligen eger mycket

1) Granskningen af lagringsförhållandena mera i detalj lär också hafva

gifvit ett sådant resultat.

LS)

66 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

af intresse, men likväl ej lemnat sådana upplysningar, som va-

rit att förvänta i Böhmerwald. Orsaken härtill är den bety-

dande jordtäckningen, som endast sällan låter berget fram-

träda. Af förhållandena i Hochstätterdalen samt i Melibocus

m. ff. var dock synbart, att äfven här vår Södermanländska

gråa gneis egde sin fullkomliga motsvarighet, om ock ej dess

granatförande varietet var att finna. En med den rödlätta

korniga hälleflintan (leptiten) i Sverige, (Nerike, Småland m.

f.) fullt likartad bergart har också ganska stor utbredning

och ligger, att döma af lagringen i nyssnämnde dal, antag-

ligen ofvanpå den gråa gneisen. Den innesluter der kalklager,

hvilkas egendomliga uppträdande erbjuda åtskilligt af intresse.

I Melibocus visade sig också ganska bestämdt, att en syenit-

artad granit genomsätter leptiten. Förmodligen är det denna

syenitbildning, hvilken vid den forna oriktiga tolkningen af

Odenwalds geologiska bygnad blifvit framställd i en storartad

vexellagring med alla de öfriga bergarterna.

Genom GiimMBELS undersökningar i sydvestra delen af

Böhmerwald äro der i ordning nedifrån — uppåt följande stora

bildningar skilda: röd gneis, grå gneis, glimmerskiffer (med

hornblendeskiffer) och urlerskiffer. Efter beskrifningen att

döma torde den röda gneisen sannolikt motsvaras af våra röda

varieteter 1 och 3. Den öfvergår uppåt till en grå 1), (hvilken

utgöres af gröfre och finare linsformiga partier), och denne

i sin ordning genom finkornigare gneiser till glimmerskiffern

o. s. v. Denna yngre finare gneisbildning är antagligen det-

samma, som den fina, leptitlika gneisen i Pyreneerna.

Från ännu aflägsnare länder, Siebenbiärgen och Wailachiet,

omnämnes af HOCHSTÄTTER, STACHE m. fl. inom urformationen

en gradvis öfvergång från gneis till tjockbankad glimmerskiffer

och lerglimmerskiffer, den sednare hufvudsakligen inneslutande

kalklager och malmer. Huruvida någon viss ordning äfven

inom de egentliga gneiserna der är rådande, synes vara

obekant.

Öfverblick vid en jemförelse af urberget inom Sverige och

sydvestra Europa kan man ej förbise den påfallande likheten

1) Denna utmärker sig ofta för inblandning af dichorit, granat m. fl.

mineraler likasom i Sverige.

msshetrå

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:0O 2. 67

såväl 1 bergarternas habitus, som i deras förhållande till hvar-

andra. Af allt hvad man för närvarande känner förmärkes

intet, som står i strid med den uppfattning, företeelserna

inom Sverige föranledt!). Tvertom är man efter en sådan

granskning öfvertygad om en storartad öfverensstämmelse. I

Frankrikes norra och östra del ger sig denna nemligen till-

känna uti de röda gneisernas gradvisa öfvergång uppåt till

finare röda aflagringar och till lerskiffer, såsom 1 vestra och

södra Sverige. Men 1 södra delen af Frankrike (Pyreneerna)

möter man samma afvikande förhållande som i mellersta Sve-

rige. En ofantlig grå gneisbildning utvecklar sig der på ett

likartadt sätt som hos oss (i Södermanland och Nerike) till

allt finare gråa aflagringar och till lerglimmerskiffer, under det

att den röda gneisbildningen (äfvensom dess hälleflinta och

leptit) är frånvarande eller åtminstone icke genom böjningar

kommit. i dagen.

Dessa sistnämnda förhållanden upprepas i Alperna, mot

hvilkas ostligare belägna del de röda gneiserna åter framträda.

Här är den Bayerska undersökningen af största vigt, i det den

icke allenast visar, att samma utveckling genom likartade

strukturvarieteter i en viss ordning äfven der eger rum, utan

derjemte låter oss känna åldersförhållandet mellan de röda

och de gråa gneiserna. Lägges härtill den omständigheten, att

i Odenwald den röda korniga hälleflintan (leptit) förekommer

i samma förhållande till den gråa gneisen som i Nerike, under

det att de ej aflägsna Vogeserna utmärka sig för röd gneis och

röd leptit (hälleflinta m. m.), och således antagligen den gråa

gneisen åt det hållet kilar ut, så kan ej nekas, att öfverens-

stämmelsen är högst anmärkningsvärd och helt visst af så

stort intresse, att den borde mana till ytterligare arbeten i

samma riktning samt inom en mera vidsträckt del af jord-

ytan.

Senare tillägg: Sedan jag denna höst, på återväg från en geologisk

öfversigtsresa i Sveriges nordligaste Lappmarker, varit i tillfälle studera

Norges lagrade urberg på vissa vigtigare punkter, har jag kommit till den

åsigt, att äfven der den största öfverensstämmelse med Sverige är rådande.

Norge utgöres nemligen till stor del af samma gråa gneiser, som inom Sve-

rige blifvit betecknade med namnet granatgneisregionen. Gränser för dessa

äro ungefärligen Molde i N.W. och Zidsvold i 8.0. Deremellan bilda de

sannolikt ett sammanhängande fält, som mot sydliga Norge breder ut sig

samt öfverlagras (i Telemarken) af en serie finkorniga och finskifriga qvarts-

1) Jfr. sidd. 55—60.

68 D. HUMMEL, OM SVERIGES LAGRADE URBERG.

och glimmerrika bergarter. ofta mycket nära öfverensstämmande med vissa

varieteter inom en del af vår hälleflintregion. Mot ytterkanterna af denna

rent gråa gneisbildning framträda vid Kristianssund och Österdalen (Östra

Norge) röda gneiser med magnetit, hvilka fullkomligt likna Sveriges jern-

gneiser. Hela skiktläget i Romsdalen samt den röda gneisens plats närmast

det stora granitmassiv, som följer Norges nordvestkust, gneisbildningarnes

egen utbredning och Telemarksskiffrarnes nära samband endast med de gråa

gneiserna tala synbarligen mest för det antagandet, att här skulle vara föl-

jande ordningsföljd rådande, nemligen nedifrån — uppåt: röd jerngneis (Kri-

stianssund, Österdalen) grå gneis (KIJERULFS Romsdalsgneis) Telemarkens

skiffrar, eller på det närmaste öfverensstämmande med den i Sverige, förut-

satt att Telemarkens bergarter äro identiska med hälleflintregionens.

Bihang till K Vet. Akad Handl. .Bd3.NE2.

S I |

SS 2 5 öra do

ULÖ29— Ub20-

| tag EA 20 RSS S

| Efter 'Geol Undersökningens" arbeten 7 SA da PR NN

NN SeRörea Fager SS Sd SR "0 S

Ba Bo,

I D. Hummel LSE, FR SÅ (FA ra pa

| 75 4 FÖ a SJEINEL

I 1675 mn. ILÖSO-— a, ÖJ)

| || S ”ngg Ma, 5 så

160); Skala fe rr Lå

VR 0 1:3000,000 -

| I |

III

I /d

sot

| IN

Lol fr

JAN |

I |

| i) |

JUN | =

I |

Il i

I ||

ol |

I [EE

OR I

30-H |

Li L

158

LL ill

RT |

I I

| II

52/1

I |

RNE

”

A RE

2 -NII03D

Förklariné :

2 Kombriska, Stluriska och yngre allagringar.

Hälletlintregionen.

Grauwargneistegionen.

i Jevugneisregionen.

I 30

Ht Granit. 1

ENE |

fär OR 2

HANG TILL K. SVENSKA VET. KAD. HANDLINGAR. Band. d. N:o d,

RECHERCHES

LE PHANCOLION (PHASCOLOSOMA) STROMBI (MONT)

;

HJÄLMAR THERIL.

SOMMAIRE

(COMMUNIQUÉ A L'ACADÉMIE DES SCIENCES DE SUEDE LE 10 FÉVRIER 1875.)

STOCKHOLM, 1875.

A. N |

ECNGL. BOETRYCKA RE:

mn KI MKaTn AMADA TONY Ha

(NOR) IOMUN HG ANDADIUJGA HT IH

i ; HÄFAMKOR

| '

| 1 |

& .

E $

eh J Ft

LJ '

| ”

, ”

Fes Recherches dont il s'agit ont été récemment présentées

å PAcadémie Royale des Sciences de Stockholm; mais comme

Finsertion dans les Mémoires ne peut avoir lieu avant quelque

temps, jai cru utile de résumer ici les principaux résultats

auxquels elles m'ont amené.

Le Phascolion strombi se distingue en plusieurs points im-

portants des genres Sipunculus et Phascolosoma. Ainsi, a la

différence du Sipunculus, il a les tentacules triangulaires, sa

proboscide peut se rétracter jusqu'au pore anal et la portion

postérieure du corps est dépourvue dorifice en forme de

grand pore; les rétracteurs sont au nombre de quatre chez

le Sipunculus et partent å peu pråés de la måme hauteur au

milieu du corps, tandis que le Phascolion strombi n'en a que

deux: un dorsal, qui est le plus gros, et un ventral, lequel

se divise å sa base en deux branches partant respectivement

de chaque cöté du cordon nerveux. Cette particularité des

rétracteurs ne-'se rencontre pas chez le Phascolosoma qui en

a ou bien quatre, deux ventraux et deux dorsaux, ou bien

n'en a que deux ventraux. En outre, lI'appareil digestif forme

chez le Phascolion strombi comme dans le genre Sipunculus

deux circonvolutions peu ou point tournées en spire, que de

nombreux muscles radiaires fixent å la paroi du corps. Dans

le genre Phascolosoma, ces circonvolutions forment une véri-

table spire, mais unique, qui se développe dans tout le corps

et n'est fixée par aucun muscle radiaire.

Par suite de ces différences caractéristiques, j'ai eru de-

voir détacher le Phascolion strombi des genres ou il a été

rangé jusqu'ici et en former un genre nouveau.

Je ne parlerai pas ici des meurs ni de Phabitation du

Phascolion strombi et renvoie aussi åa plus tard le soin de

4 HJ. THÉEL, RECH. SUR LE PHASCOLION (PHASCOLOSOMA) STROMBPI (MONT. )

traiter en détail des caractéres extérieurs de cet animal; je

me borne seulement, en ce qui concerne la structure de la

peau, å appeler P'attention sur la forme des aiguillons dont

elle est pourvue, parce qu'en ce point mes observations ne

concordent pas avec les données de M. KEFERSTEIN !).

Les aiguillons, vus de cöté, sont de forme triangulaire,

ordinairement un peu courbée, mais parfois presque rectiligne.

La base est double de la hauteur. Ils forment une cavité et

portent un trés-petit orifice å leur sommet et un plus grand

ä la base correspondante, au moyen duquel ils communiquent

avec les follicules (Hautkörper) voisins. Leur structure se

compose de grosses granulations qu'on apercoit distinctement,

si on les traite par P'acide sulfurique étendu d'eau ou å la

potasse chaude.

Les aiguillons changent de forme aussi bien que de di-

mension; äå PF'état normal, leur longueur est de O"" 965, la

hauteur O"”,916 et la longueur de la base O=mig48. D'aprés

KEFERSTEIN, la longueur serait de O=m 972 et la hauteur de

BES (DA

Les follicules dont il vient d'étre fait mention sont ren-

fermés dans des papilles et ont la forme d'un sac oblong qui

se rétrécit en un long canal passant par le sommet des pa-

pilles, ce qui met ainsi le follicule en communication avec le

milieu environnant. Le follicule lui-méme est composé d'une

membrane trös-mince renfermant une masse granuleuse et

plusieurs grandes cellules. C'est le méme cas pour le Phas-

colosoma ÖOerstedii KEF., sauf que c'est plus visible chez ce

dernier; car jail pu y observer sans difficulté aucune que de

la base du follicule s'é€tend une, quelquefois deux fibres ou

davantage, excessivement ténues, jusqu'aå la couche muscu-

laire circulaire ou je ne pus les suivre plus loin. Aussi suis-

je ”porté å croire que ces fibres existent chez le Phascolion

strombi, bien que je n'aie pu les y distinguer.

Sous le rapport des muscles de la paroi du corps, j'ai

trouvé entre les deux couches musculaires une quantité de

bandelettes fort ténues qui ne me semblent pas avoir été ob-

servées jusqu'a présent chez un seul Siponcle. Ces bande-

lettes se trouvent å peu pråés également séparées l'une de

Pautre et elles coupent transversalement les couches muscu-

!) Zeitschr. fiir wiss. Zool. XV, 1865, p. 431. P1. XXXIII, fig. 36:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0 3. 5

laires, de manidre 3 former des angles semi-droits avec elles;

on les voit surtout å la portion antérieure du corps propre-

ment dit.

Des deux rétracteurs, qui s'étendent dans tout le sens

longitudinal de VF'animal, le dorsal, plus gros que le ventral,

se courbe vers VForifice buccal en forme de gouttiere et en-

toure presque complétement la partie antérieure de I'cesophage

avec lequel méme il croit en partie. Ce contact est en contra-

diction évidente avec ce que dit KEFERSTEIN !), d'aprés lequel

le rétracteur dorsal ne toucherait pas V'appareil digestif.

I”appareil vasculaire m'a pas encore été observé chez le

Phascolion strombi. Il se compose d'un unique organe allongé

et cylindrique qui s'étend le long de toute la partie cesopha-

gienne å laquelle il est fortement lié par un tissu connectif.

Ce vaisseau se termine en cul-de-sac å VF'arriere, ov il s'€largit

et entoure la partie postérieure de I'cesophage; en avant il forme

un vaisseau annulaire qui distribue des canaux jusque dans les

tentacules. La paroi du vaisseau consiste en une mince mem-

brane entourée partout defortes fibres musculaires transversales

et elle est pourvue å V'intérieur comme å V'extérieur de grands

cils vibratils. Jy ai trouvé en abondance des globules ar-

rondis qui, å 'état frais, ont une nuance rougeåtre par laquelle

ils donnent å tout le vaisseau Papparence rouge; en contact

avec Vl'air, cette couleur passe au violet, puis au brun.

Les tentacules, au nombre de vingt, sont simples et placés

annulairement autour de la bouche. Ils se rétrécissent en

haut et s'élargissent en bas, en se pliant en forme de gout-

tigre, de manigre å former une aréte en dehors, ce qui leur

donhe Vapparence triangulaire. A la base, ils sont reliés

par une membrane qui entoure comme un anneau Forifice

buccal et forme dix festons demi-circulaires de chacun des-

quels partent deux tentacules.

I”appareil digestif se divise en trois parties, dont celle

du milieu, l'intestin proprement dit, se distingue par un sillon

cilié qui s'ouvre vers Vintérieur et ne consiste qu'en un pli

complétement entouré d'un large bord de cellules. Ce sillon

est revétu å l'intérieur de cils qui y entretiennent un courant

perpétuel. A Vavant il se termine en cul-de-sac, tandis qu'a

l'arrigre il entre dans Porifice d'un organe particulier que

1) Zeitschr. fir wiss. Zool. XV, 1865, p. 431.

6 HJ. THÉEL, RECH. SUR LE PHASCOLION (PHASCOLOSOMA) STROMBI (MONT.)

KEFERSTEIN !) appelle »Divertikel» et qui est formé par une

saillie de la paroi intestinale; cet orifice est pourvu de cils

vibratils et débouche å l'intérieur de F'intestin. La longueur

de ce »diverticule» est de + å + millimétre.

Le Phascolion strombi, ainsi qu'un petit nombre d'autres Si-

ponculiens, ne posséde qu'un seul organe segmental. Cetorgane -

se rétrécit en arrigre et a sa partie postérieure plus ou moins

courbée vers le cöté, en forme de cou-de-pied. Dans tout le

sens longitudinal, il est fixé å la paroi du corps par environ

vingt fortes bandelettes musculaires ou davantage, et en outre,

a lavant, par un grand nombre de fibres ténues qui forment

une espéce de mésenteére et se développent sur la paroi du

corps voisine. ÅA TPlintérieur aussi bien qu'å Vextérieur, tout

F'organe est pourvu de cils vibratils. Sa couleur est ordi-

nairement brunåtre, sauf une raie, le long de sa partie libre,

qui est d'un jaune clair et qui provient d'un corps contenant

une matiere grasse et situé dans l'intérieur de F'organe. En

la touchant par exemple avec la pointe de Vaiguille å dissé-

quer, om peut en presser des cellules jaunes qui ressemblent

tout-å-fait å des gouttes d'huile; si on les approche l'une de

P'autre, elles se fondent en une seule goutte. La couleur

brune de l'organe segmental provient d'une couche de cellules

arrondies aux' nucléus foncé8 et inégaux, qui se trouve sur

la paroi interne de F'organe; cette couche est enveloppée d'un

beau lacis de bandelettes musculaires longitudinales et trans-

versales qui sont libres ou anastomosées entre elles.

A Textrémité antérieure de YF'organe se trouvent deux

canaux assez rapprochés l'un de Fäutre, dont V'un se dirige

vers P'intérieur de la cavité générale du corps, tandis que

P'autre, entouré de grands muscles, débouche directement hors

du corps par un petit pore situé å cété et un peu au-dessous

du pore anal. Le premier canal est formé å son orifice an-

térieur d'un lobe musculaire partant de la portion antérieure

de Forgane segmental, lequel lobe se recroqueville en forme

de gouttiégre, dont les bords latéraux s'unissent å la paroi du

corps, de sorte qu'il se forme un orifice demi-circulaire; la

partie arquée est faiblement dentelée et bordée de grands cils

vibratils. Le canal, qui lui aussi est fortement cilié, se ré-

trécit peu å peu et s'incline vers la partie supérieure de

!) Zeitschr. fir wiss. Zool. XV, 1865, p. 409.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 8. dt

Forgane. Il ne se trouve donc pas en communication directe

avec I'autre canal débouchant en dehors. J'al aussi examiné

les organes segmentaux chez le Sipunculus nudus IL. et le

Phascolosoma Oerstedii et je les ai trouvés parfaitement d'accord

avec ce que jail dit plus haut. Cependant BRANDT!) nie

l'existence du canal se dirigeant vers Fintérieur de la cavité

générale du corps chez le Sipunculus nudus.

Le Phascolion strombi a les sexes séparés. En Juin, ja

trouvé des individus femelles qui avaient la cavité générale

remplie d'ceufs complétement formés et pendant les mois de

Septembre å Février, j'ai recu plusieurs envois d'animaux

vivants dont un grand nombre était jaune et gonflé d'ceufs.

Je tire de lå cette conclusion que le temps du développement

des produits de la génération est fort étendu et qu'il doit em-

brasser une grande partie de l'année. Malgré des observations

minutieuses, je n'al réussi qu'en Septembre å trouver l'ovaire

femelle et le testicule måle. Ces organes ont exactement la

méme position et la måme forme extérieure. Ils gs'étendent

comme une bande frangée, extrémement étroite, å partir de la

base du rétracteur dorsal, passent devant le ventral et s''le-

vent. un peu au-delå du cordon nerveux. Les organes de la

reproduction sont fixés dans toute leur longueur au péritoine

de la paroi du corps et, pour le reste, flottent dans le liquide

du corps. Il ne se trouve pas plus d'oviducte dirigeant les

mufs dans la cavité générale que de canal séminal. Quand

les produits de la génération ont atteint un certain degré de

développement, ils se détachent en plus ou moins grandes

masses de leur ovaire ou de leur testicule et tombent dans

la cavité générale du corps, ou ils nagent jusqu'a ce qu'au

moyen des canaux de F'organe segmental ils soient éloignés

du corps.

1) Anatomisch-histologische Untersuchungen iiber den Sipunculus nudus L.,

p. 29. (Mém. de VAcad. imp. des Sc. de St.-Pétersbourg. Sér. 7, XVI.

N:o 8.)

äl kets

AN FY Lr: fä EE ;

| Lämsruk resår ban pä se Åt "okob; « sal LT

- ”Elfimark STU tok Tate Lp Mede Mräkl

FÖlaslad rånNe Blend Litt

| i I lo vo HANN AL Net orre?

4 [| Kö

$ Lå Lr MM ' td Iriidi j J S äta

hb ; ST fö ol ARA |

Lö (

4 t

i i jö äl | I 2

| Mi '" I

de v ; I |

I JL LIN AT | | GUT

, EV RR

[ ||

Å Ali

| U e i

. f i

5 ?

- : AR

a " 4 r

i .

LÖ

d id ,

' )

; 4 <

”

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 3. N:o 4,

BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM STRÖMMINGEN I

STOCKHOLMS SKARGARD.

RUDOLF LUNDBERG.

STOCKHOLM, ÅR

P.A. NORSTEDT & SÖNER

4 i +

1 NDKImRTe MO KINO

sr Ca IR

SAR

| HAR TACK 2

| |

K .

j MM NTE

RV Vänd ds

eran fri TS Al

Frågan om sillens varieteter eller de s. k. sillracerna

torde ännu ej kunna anses vara på ett för vetenskapen till-

fredsställande sätt löst. Synnerligast gäller detta om de inom

ett inskränktare område förekommande lokalformer, som ofta

omtalas i den hithörande litteraturen. De skiljaktigheter, som

dessa förete, angifvas stundom vara sådana, som blott af ett

vandt öga och då fisken ses i större massa kunna varseblifvas.

Vetenskapen kan dock ej nöja sig med så obestämda och på

olika uppfattning beroende kännetecken, helst som man säker-

ligen ofta förvexlat olikheter, hvilka blott berott på skilnad i

ålder, olika tillgång på näring, mer eller mindre framskriden

generations-utveckling m. m., med verkliga raceskilnader.

Inom mindre hafsområden, der några betydligare olikheter i

afseende på vattnets sälta och faunans beskaffenhet ej kunna

uppvisas, genom hvilka uppkomsten af skilda racer kunde för-

klaras, torde en noggrann undersökning vara af nöden, innan

man söker tyda olikheterna, som anträffas hos sillformer, hvilka

uppträda på skilda tider och lokaler, såsom varande karakterer,

utmärkande skilda racer. Detta synes vara så mycket mera

nödvändigt, som helt visst berättigade tvifvel, huruvida sillen

verkligen är en så stationär fisk. som man vanligen antager,

i senare tider från flera håll blifvit framstälda >).

För att på ett af subjektivt tycke mindre beroende sätt

söka utröna, inom hvilka gränser de karakterer vexla, hvilka

vanligen användas vid beskrifningen af sillens racer, företog

jag mig, på uppmaning af Prof. F. A. Smitt, att uppmäta de

på Riksmuseum förvarade samlingarne af skandinaviska sill-

former. Den rikhaltigaste delen af dessa utgöres af den sam-

ling strömmingsformer, som hopbragts af Prof. C. J. Sunde-

1) Se G. C. Cederströms Naturhist. betraktelser öfver sillfiskarnes tillhåll

och vandringar, Sthm 1871, samt G. O. Sars Indberetning til Departementet

for det indre 1870—73.

4 . LUNDBERG, OM STRÖMMINGEN I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD. >

vall och Friherre C. J. Cederström under de år i början på

1850-talet, då den förre hade i uppdrag att verkställa fiskeri-

undersökningar i Stockholms skärgård. Det är sålunda hufvud-

sakligen från dessa samlingar, jemte dem jag under mina

resor 1 nämnde skärgård -förliden sommar var i tillfälle att

för Riksmusei räkning göra, som de mått blifvit hemtade, som

jag här går att Fobo i hopp att, äfven om de ej kunna

sägas fullständigt lösa frågan om huruledes de i nämnde skär-

gård och öfriga delar gl Östersjön förekommande sillformer

böra boralias de likväl skola kunna 1 någon mån bidraga till

frågans lösning.

Innan jag går att meddela dessa mätningar och i korthet

angifva FRAS af de samma, torde jag dock med någr:

en böra omnämna de vigtigaste former af Östersjösillen, som

hittills blifvit af olika ör Rgre anförda. — Redan Artedi och

Linné anföra strömmingen såsom en Östersjön tillhörig varietet

(5 membras) af vanliga sillen, skild från denna blott genom

mindre storlek. Gisler uppräknar i sin »Beskrifning om ström-

mingsfisket i Norrbotten» i Vet. Akademiens Handlingar för

1748 flera af fiskarena derstädes urskilda varieteter af ström-

mingen,:. hvarom mera nedan. Först Nilsson har i Prodromus

ichthyologix Scandinavice och Skandinavisk Fauna närmare

angifvit skilnaden mellan »hafssillen», eller de »från sundet

till Finmarken i öppna hafvet förekommande sillformerna», och

»skärgårdssillen» eller »Östersjöformen» af sillen. Denna se-

nare skiljes från den nyss nämnda »hafssillen» eller »verlds-

hafsformen» genom större hufvud, ögon och mun samt der-

igenom, att afståndet från nosen till bröstfenans bas är mycket

längre än det från bukfenan till anus, då detta afstånd der-

emot hos den utvuxna hafssillen är »lika med det från buk-

fenan till analöppningen.

Af Östersjösillen urskiljer han två former: »Kiviks- eller

Cimbritshamnssillen» och »strömmingen». Den förra formen

angifves tillhöra mellersta delen af Östersjön, den senare den

norra delen. Jemför man beskrifningarna 1 Skandin. Fauna

af dessa sistnämnda två former, så skulle skilnaden dem

emellan egentligen vara den, att hos Kiviksillen underkäkens

spets når upp till pannans linia, hvilket deremot icke är fallet

hos strömmingen, samt att öfverkäken hos denna sistnämnda

är något större ('/9 af kroppslängden till stjertfenroten) än hos

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 4. 5

Kiviksillen, der den blott utgör !/,, af samma afstånd; vidare

äro ryggfenans strålar 20 hos Kiviksillen och deremot blott

17—19 hos strömmingen. — Till ett par andra af samme förf.

anförda karakterer för Stromeaneen skall jag nedan åter-

komma.

Prof. Sundevall har i sina »Berättelser om Fiskeriet i

Stockholms skärgård» !) äfven behandlat frågan om sillracerna.

Bland dervarande strömmingsformer är det blott två som han

anser utgöra verkliga racer, nemligen den stora racen eller

»sillen» samt den s. k. Lidingö-strömmingen. Den förra ?)

utmärker sig genom sin betydligare storlek samt jemförelsevis

mindre hufvud än vanliga strömmingen.. Den sednare eller

Lidingöströmmingen ?) igenkännes på »en egen vacker och

rent silfverhvit färg, utom på ryggen, der den äfven är lju-

sare och mindre blåaktig än annan strömming, samt på en

egen fyllighet i kroppen, som dock är svår att med mått ut-

nyckaren sg. hufvudet synes vara något smalare, men ej kor-

tare». Mellan den vår- och höstlekande strömmingen har han

ej funnit någon skilnad. Öfriga af Gisler och säden anförda

varieteter anser han bero blött på åldersskilnad etc.

Om vi med ledning af bifogade mätningar med hvar-

andra jemföra Östersjösillen och den Hobuslandskagillen (tab. VT),

så befinnes den utvuxna bohusländska sillen hafva märkbart

mindre hufvud än äfven de största exemplaren af Östersjösillen

(tab. V) och ännu mera framträder denna skilnad, om den ut-

vuxna bohusländska sillen och den vanliga mindre strömmin-

gen sinsemellan jemföras. Med afseende på den andra af

Nilssohs ofvan anförda karakterer, eller afståndet från nosen

till bröstfenan, jemfördt med det från bukfenan till anus, är

skilnaden mellan bohus- och Östersjösillen oftast märkbar. Denna

skilnad torde dock mera bero på att strömmingen har större huf

vud, än derpå att bukfenorna skulle hos honom ligga längre till-

baka, såsom Nilsson angifver. Se vi nemligen på de bifogade

tab., så finnes i afseende på bukfenornas afstånd från under-

käkens spets ingen märkbar skilnad mellan dessa former, men der-

emot finner man att afståndet från denna till bröstfenans bas nära

!) Införda i Stockh. Läns Hushållnings-sällskaps Handlingar. Sjette

häftet, Sthm 1855

2) Anförda arbete, sid. 199.

3) Anförda arbete, sid. 100.

6 LUNDBERG, OM STRÖMMINGEN I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD.

öfverensstämmer med hufvudets längd. — Huruvida gällocket

hos strömmingen är konstant »bredare upptill vid ledknappen än

nedtill vid föreningen», såsom uppgifves i Skandinavisk Fauna,

har jag ej med säkerhet hunnit mäta och kan sålunda derom

ej yttra mig. — Hvad underlockets kant beträffar, må anmärkas,

att det samma äfven hos strömmingen ej sällan får en mer

eller mindre vinklig form, derigenom att bakre kanten är

något inskuren.

Jemföres den under namn af »sill» eller »sillströmming»

bekanta stora Östersjöformen med den vanliga mindre ström-

mingen, så afviker den förra, åtminstone lag de största ex-

emplaren (af 300 m. m. längd och deröfver, tab. V), genom

märkbart mindre hufvud, något kortare nos samt något mindre

ögon. Åfven öfver- och vbeskelisn visa sig ofta i samman-

hang med hufvudets mindre storlek kortare hos de större än

hos de mindre individerna. Allt karakterer, som äfven utmärka

den äldre bohusländska sillen från den yngre (»Loddsillen»,

tab. VD), blott med den skilnaden, att de i allmänhet äro mera

utpreglade hos den bohuslänska sillen. Äfven hos de största

exemplaren af utomskärsströmmingen finner man stundom

samma afvikelser (se t. ex. strömming från Harö, tab. ID. De

olikheter, som kunna märkas mellan den större Östersjöformen

och vanliga strömmingen, äro sålunda inga andra än sådana,

som i allmänhet utmärka äldre exemplar från yngre och torde

ingalunda bevisa någon raceskilnad. Att denna stora Östersjö-

form af Sundevall och andra blifvit ansedd vara »en egen

ärftlig race», torde också mindre bero på dess olikhet med

den vanliga strömmiugen, än icke fast mera på åtskilligå egen-

domligheter i dess förekomstsätt. Denna stora sillform fångas

nemligen icke vid utgrunden, der de störstn massorna af den

vanliga strömmingen gå till, utan på grundare vatten invid

stränderna samt inne i vikarne och aldrig i sådan mängd som

den vanliga. Den är ingalunda någon för Stockholms skär-

gård esekdojlile form, utan förekommer, enligt benäget med-

delande af fötenderten Widegren, långs hela Östersjökusten

från Blekinge ända upp till Hedaödant och anföres af Gisler

bland strömmingsformerna från Norrbotten.

Hvad den s.k. Lidingö-strömmingen, som enligt Sundevall

blott förekommer närmast Stockholm och i Vaxholmstrakten

norr om Vermdön, beträffar, så visa de mått, jag tagit af de

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 4. Y7

på Riksmuseum förvarade exemplaren, inga märkbara afvikel-

ser från annan strömming (tab. IV). Angående den ljusare

färgen på ryggen, hvarigenom den skall utmärka sig från an-

nan strömming, må anmärkas, att man äfven utomskärs på-

träffar stim, som hafva mera ljus färg på ryggen, och redan

Gisler anför bland kännetecknen på den s. k. »skjötström-

mingen», att denna är »grå på ryggen». — Tvifvelsutan vore

dessa två former förtjenta af en närmare undersökning. Un-

der mitt vistande i skärgården hade jag ej tillfälle att se

någondera af dem. — Å tab. V upptagas de få exemplar af

Malmösill, som finnas i Riksmusei samling. De afvika från

den vanliga strömmingen genom mindre hufvud och kortare

nos, men öfverensstämma för öfrigt med denna. Mellan den

å samma tab. upptagna Umeåströmmingen och den vanliga

har jag ej kunnat finna några anmärkningsvärda olikheter. —

I sitt ofvan anförda arbete omtalar Sundevall några vid Elfs-

nabben fångade strömmingar, utmärkta genom olika form på

hufvudet hos hannar och honor. Det är dessa som upp-

tagas under benämningen »gs et o dissimilesy på tab IV.

Det är 4 hannar och 3 honor, fastän Sundevall genom fel-

skrifning uppgifver motsatsen. Jag har ej påträffat några

dylika dar För öfrigt får jag hänvisa till nämnda ar-

bete, sidd. 101 och 199.

Med afseende på några andra af mig tagna mått!) må

anmärkas, att hvad beträffar rygg- och bukfenornas relativa

läge, detta redan hos yngel af blott 67 m. m. längd (tab.

VI) är lika med det hos de äldre. Enligt Sundevalls under-

sökningar angående fiskyngels utveckling (Vet. Akad. Handl.

1855), hafva hos det späda ynglet dessa fenor ett helt annat

läge i förhållande till hvarandra. Bukfenorna ligga nemligen

i början betydligt framom ryggfenan, hos något äldre yngre

(af omkr. 37 m. m. längd) ligga de midt under ryggfenans

början eller något litet framom den samma och flytta sig vid

tilltagande ålder allt mera tillbaka, under det ryggfenan der-

emot flyttas framåt. Vid hvilken storlek hos ynglet de få sitt

normala läge finnes ej angifvet. Enligt mina mätningar vexlar

ryggfenans afstånd från underkäkens spets mellan 42—47 : 100,

samt bukfenans mellan 44—50 : 100, och de senare ligga utan

undantag bakom ryggfenans början. Bröstfenornas längd vexlar

1) Hvaraf ett par ej finnas upptagna å de här meddelade tabellerna.

8 . LUNDBERG, OM STRÖMMINGEN I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD.

hos alla mellan 12 (sällan 11) — 14 : 100. Jag har funnit den-

samma temligen nära öfverensstämmande, ej sällan fullkomligt

lika, med afståndet från öfverkäkens knöl till bakbrädden af för-

locket. Vanligen äro de dock något kortare än nämnda afstånd,

ehuru exempel på motsatsen ejsaknas. Bukfenornaslängd varierar

mellan 7—9 : 100 såväl hos, yngre som äldre exemplar; blott

hos Bohussillen äro de något längre hos yngre exemplar än

hos de äldre. Analfenans bas är i allmänhet kortare än rygg-

fenans, mera undantagsvis lika med den samma. Jemförd

med afståndet från ögats bakbrädd till underlockets mest ut-

stående brädd, visar sig öfverkäken något kortare hos större

exemplar än hos yngre och i allmänhet individer af under

200 m. m. längd, hos hvilka detta afstånd och öfverkäkens

längd ofta äro lika. Bredden mellan ögonen är 1 det närmaste

lika hos alla, eller 3 : 100, undantagsvis 4 : 100. Malmö-

sillen (tab. V) afviker, kanske tillfälligtvis, genom mindre bredd

mellan ögonen.

I allmänhet synas mig de här följande mätningarne visa,

att hos strömming från samma lokal och samma stim variatio-

nerna äro lika stora, som hos sådan från skilda lokaler, och

de tyckas sålunda vara individuella eller beroende på ålders-

skilnad etc. Några antydningar till skilda racer synas mig

"ej af dem framgå. ;

Fiskare från denna skärgård, liksom väl fallet är öfver-

allt, der sillfiske idkas, omtala, som bekant, flera olika »sorter»

af denna fisk. Utan att vilja förneka, att en del fiskare hafva

en skarp blick i detta fall, synes man icke nog framhållit, att

fiskare med sillsorter mena någonting annat, än hvad zoolo-

gerna kalla racer, så att det stöd, som af deras uppgifter i

detta fall kan hemtas, torde vara väl svagt. — Gisler upp-

räknar i sin ofvan anförda afhandling, hvilken, enligt hans

egen utsago, grundar sig på fiskares uppgifter och ännu i dag

gifver en i hufvudsaken trogen bild af strömmingsfisket i skär-

gården, flera sådana »varieteter». Emedan åtminstone en del

af dem äro de samma, som fiskare ännu bruka omtala, och

såsom i mitt tycke upplysande i fråga om, hvad dessa mena

med strömmingssorter, vill jag här meddela dem:

»1:o. Sill är störst af alla.

2:0o. Vårströmming är närmast 1 storleken med sill, syn-

nerligen fet, har lös, stor mjölke samt stor, lös rom, skarpa,

stora ryggben etc.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 4. 9

3:0. Höstströmming är med föregående enahanda och

fås om hösten, fet som ål, då den ock har bredare rygg

än all annan strömming, tjockt och blåaktigt skinn på ryg-

gen etc.

4:0. Skjötströmming är litet mindre och magrare än n:ris

2 och 3, grå på ryggen och kobbig etc.

9:0. Notströmming är vekare, blötare, fetare och smärre

än n:o 4, har större hufvud, hvassare och tommare buk etc.

6:0 Hvassbuk, knifströmming — — — kommer öfverens

med n:o 5, fås med noten, när rimfrosten börjar falla om

sommaren.

T:o. Römagaströmming är stackig och tjock, oförlikneligt

fet och tranig, har rödgult speck etc.»

De två sist nämnda varieteterna skola, enligt Gisler, till-

höra Clupea sprattus, men namnet strömming, som han till-

lägger dem, jemte det att hvassbuken ej anträffats i Norr-

botten, visar att han häruti tagit miste. Knifströmming kallas

eljest tom, utlekt strömming, och römagaströmmingen torde

vara den samma, som i Stockholms skärgård kallas »fet-

strömming».

Förklaring öfver tabellerna.

Måtten äro millimeter. Tab. I—II innefatta mätningar af

färska exemplar, de öfriga äro af spritlagda exemplar.1) Tab.

I är vårlekande, II höstlekande strömming.

Total-längden = afståndet från underkäkens spets till de

öfver hvarandra lagda stjertfenflikarnes

spets.

Hufvudets längd = afståndet från underkäkens spets till gäl-

loekets bakre rand.

Nosens längd <= afståndet från underkäkens spets till ögon-

| hålans rand. >

1) Genom spritens inverkan hafva dessa naturligtvis något sammandragit

sig, så att total-längden på dessa exemplar torde hafva varit något längre än

den i tabellerna upptagna. Dock tyckes någon skilnad blott hos större ex-

emplar göra sig märkbar. Jag har om-mätt exemplar, som legat i sprit några

månader, och tyckt mig finna, att skilnaden belöper gig till omkring 1—2

m. m. på 100. På sprit-exemplaren har jag ej utsatt måtten på kroppshöjden,

emedan dessa, till följd af att de flesta exemplaren varit uppskurna, ej kunde

tagas med tillbörlig noggranhet.

| ryggfenans början.

Den samma satt till 100 och

= de öfriga måtten i propor-

tion derefter.

1247 100 145

= LÄ

a LG SS MA 0 GO > Oo DN fr CR OLLE CS Oo [öm NA DO

Total-längd. DPTITSLÅPÄTLÄASTÄTSRÄBPBALÄASSÄF DB NAS NR D

N NN NN AMA NRNNNRNNRRNHRAMMPRPAAUMNMNRNNR NAN ADPDPRNNDONRRNN

Sn —

ITenk stt ormam irnIg

-+—

k för fal TOR LÖFIGr Ork TO, ÖReR-ö: TO. KO! DOO JOFO: DÖ. TD: FÖ TO

RROr CR! AR de VAG KA ås Me AN, LPA & <A, AJA (Ava SÅ En ao 2 ee 2 2

. anfen oa > K—— —

ll OK MM HIT O NR MO MI ÖS FA VN MM NM IG DO FR KO MI mn AN KO NG ENRSKEOREN

MA AM AM MAMAMAMAAMNNRNANNNNRANNAAN

LUNDBERG, OM STRÖMMINGEN I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD.

Spjutsund invid Gålön.

Hufvudskär.

Örskär.

"seq SupUafj80.Lg

'sjads suvuaf

-28049 Woxeq plog suaddory

[9 sjgods swusgexropun uptrgi|

16,9

48,6 18,4

48,4 18,1

Wi21,3 | 19,2

4 20,7 | 17.1

48,4 [19,8 | 15,8

4974 | 20,8 | 17,1

49,7 121,6 | 16,9

488 | 20,6 | 16,5

Hr 211 | 17,7

49,2 | 20,7 | 18,5

50 | 2074 | 18,7

47,3 20,4 | 18,3

48 [20.3 18,4

48,7 | 21,7 | 16,3

48,6 | 19,5 15,2

48,7 | 20,7 | 16,4

47;9 | 21,1 | 18

47,5 | 20,6 | 17,9

47,8 | 21,1 115,2

'ol[e9S ewwrs ed appolp

- BIHANG BIDLVK. "SV.

18.3 | 10,3

3,9

3,7

8,1

9,6

5.5

3,2

8,8

5,3

dad

8,3

9.4

'sjods sunpuaf

-yng woxeq plog suaddosy

"p3uej sjapnAJuH

'1999we1wp "smo s)r30N

1 3,6

'u9u030 ureffav UuIppaIg

4 05

3,6

d,1

3,6

4,07

3,8

3,5

36 |

3,8

3,6

3,2

3,3

3,5

3,8

d,4

3,8

J,4

d,4

Jd,4

3,8

3,1

3,6

3,5

3,3

VET.-AKAD HANDL.

'p3uej SU2sON

7,28

6,9

6,2

7,5

7.9

3,2

7,4

(53

"p3ue] stoxeAIIAJO

'p3ue[ FRRRSN

'seq sueusjs3Åy

'p3uej sueuajjsoxE

'p3uej suevagyng

'seq SueuaJ[euy

Ern ofendns början. | 9

Den samma satt till 100 och

de öfriga måtten i propor- = TE GT Ad

tion derefter.

Tal

”

”»

& = Öö dm Sö I (d AM HH 0 ÖS BH rr RR MV vi 0 >

se : -lä St SS AR .

Total-längd. CE EE EA EE EE SRA

[=]

ÖrsO IRS fö (6) dö & förÖeIör Gö ER TS ög

5 ko ab pro)

sa TE TH fe Sj 0 fö KG 1 SA

MM AM AM AM AM AM AM AA AM AMN NAN MN

LUNDBERG, OM STRÖMMINGEN I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD.

Högsten, söder om Gräsön.

Stora Nassa.

Harö.

BIHANG TILL K. SV.

qg RN

miala |o5

Böle = = (>É

sc SUN => Hm :

AR SR SO

SEA brå |: 3

fees a mel & | 2 dr

rele: fo. 5 2

feriss | 5 rr) 5 |A |:

EE. | Se) 2

fr T = > =

SE SEN 2

| 8,9 116,9 | 19,2 16,9 | 4,6

14 115,5 | 20,3 |6,6 | 5,4

15915 15:5 20:67 5,5

SES Hög a är be 1 Ir GAR a

LT 20;2 | 7,1 | 5,2

GsNRGT 20,9 | 7,3 Ne

8,4 |12,7 | 21,2 | 7,2 | Ha

| I,03 IB GR BR ER | 5,5

3,6 | 14591 2058 6,9 | 51

Sar lg AAA

8,2 | 15,2 20,9 6,9 0D,A

8,2 | 14,7 | 20,6 | 7,3 | 51

SLR ae 21,4 7,8 D,4

8,3 | 14,7 214 7, | 5,1

8,8 | 14,9 | 21,3, 7,6 | 5,3

| 9;8.| 15,6 | 21,7 | 7,6 | 5,07

| 9,1 | 15,9 [21,9 17.1 | 5,5

=— je ARNE

8,3 |14,6 |20,6 | 7,06 | 4,9

8 |14,5/22 |75 | 5,7

9.7 | 17,5 20,7 | 6,3 | 5,6

9,1 | 15,7 | 21,3 | 7,1 | 54

'u2u030o uefav UIppaIg

jön Cal ANG

'p3uaej suJVAIIAJO

VET.-AKAD HANDL. BAND 3.

'p3uer suayryIopuN

10,4 |

10,8

11,3

I 10,7

10,4

| 12.1

ber

10,8

11,2

110,9

ejbl5e

11,6

11,4 |

11,6

11.8

11:32

| 12

Tile

11,6

'seq sueuojB3Y

| 11,5

10,4

la |

9I,5 |

'p3uej suruajjsoI

10,9

10,7

I 11,4 |

13,3

fora

12,3 |

120 |

12,6 |

10,9 | 13,9

| 10,5 | 12,9 |

110,3 | 13,8 |

| 10;7 | 12,6 |

10.9 | 12,6

110,6 [12,9

10,9 |12,5

10,9 14.2

11.1 | 12,7

11,6 | 13,6 |

11,1 | 13,2

110 RÅ

Holds

| 11,7. 13,5

'p3ue[ suptajng

3,1

3,6

8,4

3,5

8,4

7,9

7,8

3,8

9,1 |

8,6 |

3,7

8,3

8,5. |

'seq SuBuSJ[LUy

9,9

9I,4

10,2

9J,4

8.9

19,9

9,5

| 10,9 | 12,7 | 8,3 [10,2

| 1131 | 13,7 |.8,3 |OL1

14 LUNDBERG, OM STRÖMMINGEN I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD

Clupea membras Gräsö (Sthms. N.

skärg.) C. Sundevall.

Stockholms skärgård.

Ekholmen (ink. i Sthm.)

Gålön (ink. i Sthm.)

Svartnosig strömming Gräsö (Sthms.

skärg.), ej i lek.

. Lånna skärg. (V. om stora Möjan),

i vinternot, C. J. Cederström.

Svartlöga (i Sthms. skärg.)

OR VV NM mm

SS Oo NR 5

18351

"p3ue[-Te90k

'1933919p uorjtodoad ;

I Uu9gw TÄLJO ap 20

0O0T IM es Buwes Ua

-—

Tab

"uelioq suvuafbbks [TN

— sjads susgexiopun uptg

NN & NM

-—

BER

44 3

45,9

43,7

431

427

44.4

44.6

43,02

44.5

43,4

44,08

44.06

45,3

447

47,5

44.2

44,09

45,7"

45.4

"uelioq sunpuafiyng IM

sjods suaxexropun upyg

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD HANDL. BAND 3. N:O 4.

p3uej sjapnsajnl

"p3uel suageYropuN

p3uej sSupuJIsOIT

p3uej sueuajng

'seq SueuaJj[reuy

LUNDBERG, OM STRÖMMINGEN I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD.

Tal |

SSL =S

ov 2 2

=2/&- =

Rs SER

NR E

Elfsnabben — i full lek. 1| 18:54 or | 188 | 100 | 46,5 | 484

2 | oh SK » 2 21 45,9 I) AO

3. Or | 179 » 44,9 | 48,04

4 Si) 177 » | 44,6 | 50,2

I not vid Forsvik. 51 813050 |. i] 227 » 1 48,6 | 48,01

6 | 150 » 143,38 | 48,6

7 72 » — | 42,8. 1) 47,9

Byttaskär. 8 Od » 43,9 | 46.5

9 | 156,5 » 45,3 47,2

Clapea membras var. Lidingöströmming] 10 | 18451 | or | 219 » 45,7 | 47,4

(Sthm s. Värtan) C. Sundevall 11 | SER 5 44.5 48,9

12 or | 209,5] » | 44,4. | 48,8

13 | 3 | 189 » | 44,9 | 49,7

14 | 71200 | » 144,5 | 49

15 | I | 196 » | 45,4 | 484

Var. & Or dissimiles. Lekande vid |16 | 18451 | I | 210 » 1 1-42,87 146,05

SPELEN 17 3188 | » | 46,01 | 5106 |

18 | I or | 211 » | 45,4 | 49,7

Å 19 | Or | 212 » 1 44,8 | 48,1

20 | 1205 | » 148,4 | 47,3

21 or | 200 » | 44 49

22 | 192 » | 45,5 | 47,6

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 4, 17

| & /

=S Cd : S

= 2 = 5 2 = - E s =

NE IR

= 2 = = z 2 3 3 2

= = | |

21,2 7,4 5,8 JL 3 HO en fl I TT 11,9 3,5 10,1

; 21,3 T,4 5,3 3,2 F.09 ET RSS AS I,3 |

215 | 7,8 | 5,5 2.3 EG do RA AU SA RE SKE |

203 | 73 | Hos | 33 | 84 | 118 | 104 |12,9 | B4 | — |

Es 224 | 19 | 51 3,9 Sj TBS OS TENS le 9,2

Fö 21,6 8,6 6,3 4 10 12 10 ILE SARA |

ee | — | 55 | 41 | 9,7 | 11,8 |10,4 | 131 | 83 | 113 |

5 > 217 — 6,2 SALE DAN f204 LÖ AR SIS 9:9g, |

So ola | 7,8 | 5,7 a aa fa RESA SR SD SON

| mv 20,7 6,8 5,2 3,8 So NA 0 | 13,6 | 9,1 9,1

| 2 20,7 7,2 5,1 3,6 Sik SPL ÖNA öl SS 2

ON: | a | Hoz | 35 ! Be | 10,9 '10,5 |-18,3 | 83 | 10,04]

| 20,9 | 20,6 6,6 tea I HA STALL a 0 NGA 89

125 | 222 | Gig | 4 Se LR SR I (0 | 6 1 BC AE DG

IE | 214 | 7,6 | 58 13 NM dS:a Fr Oja | Gar) Ses

202 | 20,9 6,6 5.2 3,5 9,04 | 10,9 | KOST CTS OTO 9

21,2 | snö As NSL | das | dl | 1054.) 127 | Be 9 |

BÖN | 20,3 UR 5,2 3,3 Nej IGT eka (0 sal SRS alla Sn RET

| HS | 19,5 å DM BE 8,2 | 10,8 IA 10,8 ,5 9.9 |

ga | L3 | 5,3 3,4 Staal | TS | 13:6 5 9,2

20,5 | Oj Na 6 3 RI SE Aa AA fi a ST CR EE CE

HS 20,8 | 7,8 | 52 3,6 SA AIDS a Oe RIE RR RS

18 LUNDBERG, OM STRÖMMINGEN I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD.

p3ur[-Le)0,

'199J949p uorjrodosd

I n9))Bw TÄLJO Pp 420

09T UN nes ruruvstua

'seq supuafyng IN säll js

"uefioq supuafbbfiv IN

sjads susyryropun upur I

| | ;

Sill. Mörkö skärgård. 111 18036] Off 2 | 100 | 42,7 | 47.

Prosten Ekström. o | 4 ST 3 ARG |A

Sill. Mörkö. Sthms skärgård — | 3| 1839 | 293 | » | 4406] 47

dubbl. catal. a,b, c. 4 » 7 | 266 » 45,8 | 48

5 » Or | 300 » 42,3 | 49;

Sillströmming. Mörkö skärgård. 6 » lor | 266 | » 44,7 | 48,

Prosten Ekström. vå en | 246 3 44 3 / 3

-- | 203 » 43,3 | 48

Sill från Ornö i Sthms. skärgård. | 9 | Mars 1847 S05r ae 43.9 | 49.

(Köpt i Upsala) F. Sundevall. | :

1101 » | 274 » 1 43,7 |, 48

Dalarö Skärgård. Peyker. IE 1873 343 » 44 481

; 12 | » 286 » 43.7 | 48;

Sill. Malmö. [ENS Se 270 |. 2» | 45

Clupea Harengus. Malmö. (14) 1836? 236 » "| 43,4 | 47)

15 » 250 » flA5 47,8 |I

Umeå skärgård. C. Sundevall. 116] 18346 |or' 197 » 45,1 | 48;

|17 | 195 | » | 446 |

18 or! 205 » 45,3 | SOM

119 | | 199 I » | 45,2 | 49

| 20 Or | 142 ” 43,3 | 49

21 | | 190 » 46,05 | 50, II

[22] lor | 199 |. » -|-46,7 | 49

Slade suaqyxtopun ugIg i

'p3urej sjapnAjnH

'p3uej SUIsON

"1999weip ejLYGIA SIL3O

JES ER

3 &

SIP IEEE REN NR

An Aa wW Pr

FR»

"u3u030o uefpvu uIpparg

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.

"p3ter SURYLATVAJO

HANDL. BAND 8.

'påuej suayryrpuN

10,4

100

10,3

1i.3

10,8

10,9

10,2

10,4

10,3

9,9

10,3

11,2

Ara

11,5

11,9

121

12,06

= =

<< eh

2 =

= =

: >

1080 110:3

1057 11255

UD [a

10:90 LT

11 12:

IKON a RT

10)57 1713:

1058-13

110015 a a la 1

34 Vane | KR

Ir 1125

10.5 ) 12:2

10 1278

9,6 | 14,4

IA a SG

107) AIG

11,04 | 14,06

10,5 | 14.08

IVA (a

10,3 + 13,5

N:O 4, 19

RR nn 4 [YE AT Sr RARE RR RNE Rc oo

= =

3,6 8,6

3,3 sl

8,3 SST

8,2 8,2

8.6 8,3

8,2 3,2

8,5 8,9

3,6 10,3

8,03 | 10,1

8,4 8,7

8,4 OL

9,4 9I,.4

35 | 0

7,6 9I,9

8,4 10

GER 8,6

8,04 9,2

3.2 ,5

— 9,8

8,1 9,4

8,5 10,3

EA 20 | Fire

ÄN y är

20 LUNDBERG, OM STRÖMMINGEN I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD.

"p3ue[-[e)0

'199J249p uorprodord

I UIIBw TÄLJO ap YvO

00T I NES BumrSNaA

'uefsoq supuafbbkus IN

sjads sudyeprapun upp

'svq suvuafryng uno

Ung-sill. Clupea harengus jun.

Bohusl. skärg. Prof. B. EF. Fries.

| Å

aan 92 49,9

1 | Dec. 1836 109 11-100 | 43,03 I 45;

» 45,1

3 » 100 5. de 47,

Loddsill. Clupea Harengus jun. 41 181935 185 » 1 45.6 | 50,5

Bohusl. skärg. Prof. B. F. Fries. 5 sd 170 Se ÅAG 49,4

6 » 185,3 ee 44.s | 50

Sill från Bohusl. Fries. 7 = Ör | 267 2 48,07 | 48,

S » — | 243 » 44,4 | 46,9

9 » Or | 243 » 44,4 | 47,8

10 » 5 | 224 » 43,7 | 44,8

11 » SA » | 44,2 | 47,8

12 » 35 | 260 , 44,6 | 49,6

113 » (SF » 43,2 | 46,8

i 14 » =1199 » | 45,07) 47,1

Clupea Harengus. Bohusl. skärg. |15 » & | 240 » 45 46,8

V B. F. Fries. 16) 18:385 |.—]| 260 » 41.9 | 46,5

Clupea Harengus. Bohusl. skärg. 17 1872 — | 344 » 447 | 48,5

- Cederström. 18 311 p 44.6 | 47,9

19 » 306 » 44,1 | 48,2

20 » 290 » 45,1 | 48,6

Clupea Harengus, Norge, Marklin. |21 1823 197 » 45,1 | 474

22 > 220 » | 45,2 |, 48,60

23 » 213 » 45,02 | 48,3

LM ha VAS. VÄ Y

; +" vv ' v At

TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 3. N:0 4. 21

& Fv

= & ÖR Ne

= j 3 d | E z E E 3

7,3 ,5 3,6 9,6 118 IR KR RES 9 1 10109

8.6 D,9 4.3 ST 11,9 AR TAN 86: NOM

8 6 4 10 Un I 13,5 & 10

8,1 5,9 SK SJ 11.9 FANOR SN

8,2 5,5 T DA 123. | 10 14,7 9 8,2

8,1 5,4 0,2 Sö 11,9 1058-01) 35 8.6 | 10,2

5,9 VS | 3,3 CA ds LOG AS ES OR

6,1 4,5 d,2 HAS DS | 98 | ATA 3,2 9,05

5,3 4,5 3,2 Un SE 105--TNN SNÖ

| 4,4 Ar 7,3 Om 9:8 | 11,6 8.03 | 9,3

4,3 3,1 7,9 SA LO ee TORRA

Sd SAR | Söel 10 frälsa 123 Bor) De

4,4 d,2 6,1 10 10:85) 12,4 8 9,6

5H,1 3,6 8,8 10,8 ISS: 8,8 ös

ANSI SS rs AT OR 0) Eee on e0,e

FSS Häst ORE Hal0 9 Rs BSS

4.3 3,3 1.5 98 9,07 | 11,6 78 9,3

43 3,2 8,03 | 10,2 | 10,6 | 11,8 ESA DR

6,8 47 3,5 7,8 10,2 10-27 2 ES 8,8

6,5 4.8 3,4 örNIKstOs I 10 KRA 7,9 | 9,6

7,3 D,07 3,5 OM Ip 10.4 | 18,1 8:06. I LOG

2 5 3,6 SN 1 (STR a 10) 12,5 8,6 | 10,4

Ge, IA 0: Sork tllerd ds | 1291 Sar OS

ERA ö ög

, XX FR OR

e- AA & Fra

MAG

å p ARTE.

, +

« q

FR = la €

a M -— FR F

döm = —-— EE SN -. -

' 5 Md 3

LJ EV SA TE é ' - j SE + 4 ” < ,

Et tt 4 ee fula je & = 0 & 4200 Ä $

- Å >» & s FR 4

- JA av 5 q : Vv nn WW - Wat ; E

$ +

. t

- ) 3 vi

-. .

- a

; ;

É -

' 1

4 R +

”

é es -

< -

- + k

I w 3

Så

y .

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. BAND. 3 N:od.

SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM

SCANDINAVIA

ENUMERA VIT

ED: J. WATLLENGEREN.

MEDDELADT DEN 10 MARS 1875.

STOCKHOLM, 1875.

P. A NORSTEDT & SÖNER

EONOL,. BOETRYCKEARE.

I. Tortrices.

1. Gen. Rhacodia. Höken.

ik caudana- ARR. 'S; EB: 651. Trme. VIT 245: ETT.

ns 00989: ERriN./ IK 1) 1200 effroctana HUsN Of 109.

torquana ZETT. Ins. L. 989.

Habitat in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Östro-

gothia, Lapponia; in Norvegia: Gudbrandsdalia.

uk. ejfractana. FRORL. Tort. 30. TrRerr: VILL 2490 EH: 5:

IV. 154. Hein. IL 1. 12. scabrana FABR. Sp. 284. N:o

534. TuHBG. Diss. I. 20. caudana HöBNn. f. 232. indecorana

ZerT. Ins. HL. 989:

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Dalecarlia, Bottnia sept.

et in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

2. Gen. Teras TrEit. LED.

Hilleristanum. NABR. Mantsgos.. RET. MILE 203.

Hab. in Vestrogothia Suecie.

IAN OS fa Ur LEN nr En Se NKÖL LJ285 > ELBINSCLR 1 14

scabrana 'Treit. VIII. 252. H. S. f. 10—13. sparsana

MlRrn VE 2505 ap retan ad, RENT. VILI 2005 SSE

logiana FaABrR. S. E. 651. coronana THBG. Diss. I. 18.

buringerana HöBs. 216. scabrana HöBnN. 58. 169.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia, Up-

landia, Bottnia et Lapponia.

T. umbranum HöBN. t. 59. Tre. VIII 253. H. S. IV:

49 Elan IT 13 d3:

Hab. in Suecia: Scania.

T. maccanum 'Trmir. X. 3. 183. H. S. f. 14—16. IV.

TA9EHEnIN IR 163

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Dalecarlia, Bottnia, et

in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

T. fimbrianum 'THBG. Diss. II. 44. f. 3.

Hab. in Vestrogothia Sucie.

10.

1178

13.

14.

15:

16.

4 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

T. tristanvum Hörn. f. 50: -H: S-STVESARA Eee

logiana. HöBN. f. 64. H. Sof. 24: IV: 1455 ERem VITE

20115 ETT uns. L089.

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Dalecarlia, Lapponia,

et in Norvegia: Dowre. G

T. varieganum ER Hein, II. 1. 20. abildgaardana

Tr. VIII. 268. H. S. IV. 141. ecristana. HUNT E00S

Osbeckiana THBG. Ra a 19.

Hab. in Suecia: Scania, Hallandia, RE on Vestro-

gothia, Uplandia. a

T. literanum Lis. S. N. 876. TuBG. Diss. I. 21. var. a. HÖBN.

S0- CsREIT:, VII 184. H. S. IV. 152. /StAnr. Man. II

230. ELEIN. IE 1: 22

Hab. in Suecia: Scania, Hallandia.

T. squamanum Farr. S. E. 651. Hein. II 1. 21. aspe-

rama: TREIT.. VIII. 185. .H: Sv £523: IV352 öefana'

THBG., Diss, 21.,var. b. VHÖSN! Söx016

Hab. in Scania Succie.

T. niveanum FABR. Mant. II. 233. Hein. II. 1..22. tre-

ueriana Hösn. 100. Trrir. VIIL. 93: H. S: IV: 151.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia, Up-

landia, Bottnia sept.

T. logianum Lis. F. S. 1336. lipsiana Trerir. VIII. 270.

H. Si 8: 17. .18. ITV> 148:> HEN IL TUTSNESkeenRuuN

HöBN. 283. leporinana ZETT. Ins. L. 980.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Uplandia, Bottnia et Lapponia.

T. sponsanum FABR. Mant. II. 225. Hen. II. 1. 18. fa-

villaceana Hörn. 62. "Tre. VIII: 260: EL St270: Ive

143. Halliana TEsBG. Diss. II. 45.

Hab. in Suecia: Scania, Hallandia, Ostrogothia et Up-

landia.

T. rufanum FaABrR. Mant. II. 231. Hörn. 178. H.S. IV.

145. SrtAINT. Man. II. 232. autumnana NN 247. HEIN.

IT 1. 23. lucidana "Tre: VIL 226030 0S: 1205

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

T. Schallerianum Lin. F. S. 1339. Hösn. 288. 289. Treir.

VIII: 265." ZETT.-Ins. L. 989. HS: IV. 144NSSTAINT:

Mens II5 2317 Hey 198 enatena El SED:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia, Da-

lecarlia, Uplandia, Bottnia et Lapponia.

20.

22.

23.

24.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 3. N:O De 5

T.: comparanum Hösn. 284. 'Treir. VIII. 264: «H.S. IV:

1454 STAINT; Man: IIL-282. HEN. 24:

Hab. in Vestrogothia Suecie.

siNferuganum: SCHIFF. TRE. VII 2603.0 H:IS407. IV:

146. Hein. II. 1. 25. Modeeriana ZeTtt. Ins. Lapp. 979.

fernmugana AETT 1: e1 9890 MIaBe Disst I 23.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, Smo-

landia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Bott-

nia, Lapponia; et in Norvegia: Gudbrandsdalia, Ejby-

dalia, Dowre.

T. lithargyranum H. S. 23. IV. 147. rufana Hösn., 127.

IHIRIN. II. 1.26.

Hab. in Scania Suecie.

IRorskåleanum! DIN. OENES) 151900 IRerr. VE 120:

FASS SHEIaiNA IPN15528! TEVEN) 149:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia, Up-

landia.

rholmianunm LIN. EF. S:013255 HösN. 39. Tre: VIIER

WAERST FFV JA T693 Hmn: I: 1228:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia, Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia.

I: contaminanum Hörn. 142. Trrir. VII. 2500 H. S:

INVEST PEEINo TE: vE3720:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Uplandia, Lapponia.

SA Gen AA TOrtria. IN:

(Caccecia HöBN.)

I piceande JaNSs BINSA13127 TR! VILLI64 HÖRN.

2040ERN ST IVA ISTER vEleIN al 16532: sopora nasliN. EF. So

1315 9. Hörn. 112. 9. Trerr. VIII: 46. zylosteana HöBN.

264 &.

Hab. in Suecia: Scania, Ostrogothia, Uplandia.

T. podana Scor. Ent. Carn. 232. Hin. II. 1. 32. pyra-

strana HöBN. 124. A. congenerana HöBnN. 295. 9. ame-

KAR ÖEReTT VID A490.E: ST IV156

Hab. in Scania Suecie.

FP NCkateganarELuBN. 107) 9.1 /EREIT SVR om AES: IV:

159. HEin. II. 1. 33. roborana HöBn. 126. g&.

Hab. in Suecia: Scania, Ostrogothia.

6 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

26.

21.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

T.:" xylosteana "LIN: FF. S: 1313: Preto WERENGSSOELES

IV... 157. Hein. II. 1. 34. characterana Hösn. 125. We-

strimiana TuaBe. Diss. I; 22. ZeETrt. Ins. L. 978: :

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Hal-

landia, Vestrogothia, Östrogothia, Uplandia, Lapponia me-

rid. et in Norvegia: Gudbrandsdalia.

T. rosana Lin. F. S. 1314. Hösn. 302. SrTtAInt. Man. II.

204: Hein. II. 1. 34. ameriana Lin. EF. S. 13810. levi-

gana Treir. VIII. 62. H.S. IV. 159. oxyacanthana HöBsN.

117. 9. acerana HöBn. 118. &?. avellana Lin. F.S. 1316.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, Smo-

landia, Ostrogothia, Vestrogothia, Dalecarlia, Uplandia.

T. sorbiana Hörn. 113. Trerr. VILL 51. HOS E6S]

STAINT. Man; II: 202: "FIEIn: IL! 1.034

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia, Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia.

T. Modeeriana Lin. FE. S. 1331. costana FaABrR. Mant. II.

227: -H. S: IV: 1647 Hun. IL 1. 85:10 gnomanarBosN:

131: spectrana-'Treir: VIII 77: H. So 32 IMWABENGR:

Öfvers. K: V. A. Förh. 1853. 170.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Up-

landia.

T. semialbana GN. Ind. 3. STtAInT. Man. II. 202. Hein. II. 1.

35. consiemilana. Trerr. VIII-75,. HH STÖ4034CEINVeee0:

WaLLENGR. Öfvers. af K. V. A. Förhandl. 1852. 216.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Uplandia.

4. Gen. Pandemis. Häsrn.

P. corylana Fasr. E. S. 260. Treirt. VIII. 66. H. S. IV.

167. Hein. II. 1. 35. textana HösnN. 115.

Hab. in Suecia: Scania, Ostrogothia.

Pooribeana HöBsN. 114 ”TrReir.VIIL 67) Ho SOINCet00

FIETIN I 36:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Ölandia, Uplandia.

P-cerasana Hörn. 119: Treir: VIII 69: HSIMII0S:

Elen IK 1.136:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

P. cinnamomeana Treir. VIII. 61. H.S. IV. 166. Hein.

IISSASGt

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

(ES

36.

37.

38.

40.

41.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O De 7

Pilkeparana ISNcHIFFR.. TrRerT. VIII: 58: "HNS IV. 166.

Hein. II. 1. 36. ZerTT. Ins. L. 978. carpiniana HöBn. 116.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, Smo-

landia, Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia, et in Nor-

vegia: Dowre.

5. Gen. Ptycholoma. STEPH.

P. Lecheanum Lin. F. S. 1318. Hörn. 67. Trrirt. VIII

RÖGSEER SS VTT, dena 11138!

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia, Ölandia, Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia, Verm-

landia.

6. Gen. Lozotenia. H. S.

IL: musculana Högen. 98. Trerir. VIII 157: H. S. 53. IV.

168. Hein. II. 1. 39. trifasciana Hw.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Ostro-

gothia, Uplandia, Bottnia, Lapponia, et im Norvegia:

Ostrodalia.

pNEstirigana ElysN: 14150 Trerr VII 80: "Brev: Aet.

Häillölm. 18662. 1475 fi S-IV: 1637 HEIN) IL 1:40: rhom-

bicana HöBn. 46.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

7. Gen. Choristoneura. LED.

(ChlskdroersanartuBN. 2515 "Tre: VII. 77) HH: S! .50—=

52. IV. 161. WaLrLrEenGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1853.

WOORPErsTN. TEN ASO ransitangr ON. Ind: 4. -STAINT.

Man. IL: 200:

Hab. in Scania Suecize.

3. Gen. Lophoderus. STEPE.

NGN otanus: SöEIFRE. KiRBIT. VELES7T6X CE: SIV) 196:

Hein. II. 1. 41. albidana Hörn. 132.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, Vestro-

gothia.

EP figanus. Sopor. Bull, M:'18209144:;t: 3. VERS. X.

Ska SLY SOT) Er. [IR LA? horridana HYBN:.

327. modestana Trrit. VIII. 182.

Hab. in Suecia: Ölandia, Gottlandia, Bahusia, Vestro-

gothia.

8 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA,

42.

43.

44.

45.

46.

47.

L. ministranus Lin. F. S. 1311. Tzrerir. VIIL 89. ZETT.

Ins., 1: 979.:-H. S: IV. 175. Hen. I: 1Y480femugana

HösNn. 56.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Östrogothia, Uplandia, Dalecarlia, Nericia, Jemt-

landia, Lapponia, et in Norvegia: Ostrodalia, Gudbrands-

dalia, Nordlandia, Finmarkia.

9. Gen. Argyrotozxa. Wp.

ÅA. convayana FaBrR. S. E. 653. Hein. IL 1. 49: Hof

manseggana Hösn. 150. Treit. VIII. 287. H.S. IV. 174:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia.

A. Bergmanniana Lin. F. S. 1324. Hörn. 340. TREIT.

VIII: 121: H. S: IV. 170: HzEinNs IT. 15483 905090 0EN

137.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, Smo-

landia, Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia, et in Nor-

vegia: Östrodalia.

A. LToefllingiana Lin. F. S. 1323. HS; IV. 17050EEN:

II. 1. 48. plumbana Hösn. 54. TrEit. VIII 118.

Hab. in Suecia: Blekingia, Scania, Smolandia, Bahusia,

Gottlandia, Ölandia.

A. viridana Lay EF. So1307-3 Tre! VILT 965HESIIVe

172. Hein. II. 1. 44. HormeGr. Nyttiga och skadl. Ins. 302.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Ölandia, Gottlandia, Up-

landia et in Norvegia: ad Laurvig.

A. Forsterana FasrR. Sp. II. 279. Hein. Il 1137 0406

junctana- Treir. VIII. 54; H: Sc IV. 164.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, Östro-

gothia, Vestrogothia, Uplandia, Lapponia, et in Norve-

gia: Dowre, Finmarkia.

A. viburnana ScHirr. Trritr. VIII. 100. H. S. 45. IV.

173. Hrin. II. 1. 45: rhombana HösnN. 173. Qt ERE

VIII. 70. unitana Hösns. 123. argillaceana ZErT. Ins. L.

979. brunneana ZeTTt. 1. c. 980.

Hab. in Suecia: Scania, Ölandia, Ostrogothia, Vestro-

gothia, Dalecarlia, Lapponia merid., et in Norvegia:

Finmarkia.

49.

50.

51.

53.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B, 83. N:O 5. 9

Bdtikesneana Ram V IN 19577 SIV 173! CHRN. IP

1. 47. helvolana Hörn. 301. porcana ZETtT. Ins. Lapp.

980. stramineana ZETTt. 1. c. 980.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ostro-

gothia, Ölandia, Uplandia, Bottnia, Lapponia, et in Nor-

vegia: Finmarkia.

A. Rolandriana Lin. F. S. 1326. Hösn. 174. Treir. VIII.

NOTPERAST 48:44 IV5 17 HEN: IE 48: obsoletana

ZErr. Ins. Lapp. 980:

Hab. in Suecia: Ostrogothia, Uplandia, Lapponia, et

in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

10. Gen. Batodes. GN.

B. reticulana Hörn. 271. Hein. II. 1. 49. orana TREIT.

MEK OL LL IEREASRV. 160

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

t 11. Gen. Onectra. GN.

0. Pilleriana ScHirr. Högs. 172. Tre. VIII 83. H.S.

349. IV. 162. Hein. II. 1. 50. luteolana HösnN. 136.

Hab. in Gotlandia Suecie.

12. Gen. Amphysa. CURT.

VAG rotiana FABR. Mant. 200- DRET. VILLISE HS:

NEEl62 ERRIN II 01650: flavanarEtssa 133:

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

VAlignomanat Jun. BLS: 1300. 0 IREm) VIL TOM VETT.

lins app VY. LENS LV: 1647 Brno. 00

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia, Östrogothia, Vestrogothia, Bahusia, Uplandia, Ge-

strica, et in Norvegia: Gudbrandsdalia.

A. rubicundana H. S. 415. VI. 155. WocKz. Ent. Zeit.

AGE ASUNEEIN SONEN 51

Hab. in Norvegia: Finmarkia.

Å. cinerana ZeTT. Ins. Lapp. 978. WockKze. Ent. Zeit.

1802: 45.

Hab. in Norwegia: Dowre.

A. Gerningana ScHirr. FaABR. Mant. II. 232. Treir. VILL

TONERS 29 ATA IV 1605 HEN TEWI BI pechnana

Hörn. 108.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Vestrogothia.

59:

60.

61.

63.

64.

69.

66.

10 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

. 4. lunana TäeG. Diss. I. 24. prodromana Höss. Gesch.

Tort. IVB: ec: 2: a—e: STAINT! Man TE SKOLSSERSIN LIE

1. 52- Walkeranas E..S:.d0.rEYN 160:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bottnia sept.

A. favillaceana Högs. 255. Hein. II. 1. 53. terreana

PREITTAAE a 80. HS SARV ELLOS

Hab. in Suecia: Smolandia, Uplandia.

13. Gen. Sciaphila. TREIT.

S. osseana Scor. Ent. Carn. 238. Hein. II. 1. 54. angu-

lella THB. Diss. VII. 83. pratana Hösn. 227. 228. TRrREIT.

VIII. 101. H. S. IV. 178. boreana ZeTT. Ins: Tapp.: 980:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ostrogothia, Vest-

mannia, Jemtlandia, Lapponia, et in Norvegia: Gud-

brandsdalia, Ostrodalia, Dowre, Finmarkia.

S. argentana CLERE. Ice. 11. 14. goiiana Lin. FE. S. 1342.

gouana Lin. S. N. 879. Tre. VIT 1029 EES

Hein. II. 1. 54. magnana Hösns. 225. 226. margaritalis

HösNn. Pyr. 48.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Vestrogothia,

Vermlandia.

S: segetana ZELL. Isis. 1847. 670. H. S. 380. IV. 202.

Buavx. Act. Holm. 1862. 149.

Hab. in Scania Suecie.

S. Penziana Ture. Diss. II. 43. Hörn. 85. Treir. VIII.

126: 'H. S. 117-118: IV: 1987 WormsctrEnteteevs

403. Hein. II. 1. 56. diurneana GN. INnD. 32.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Uplandia, Lapponia, et in Norvegia: Finmarkia.

S. Wahlbomiana Lin. F. S. 1329. Hörn. 203. Tre.

VIII: 178: FELJSL0107:-125:-116: IVF 2003/5EESvonEre

58. ZzErTt. Ins. Lapp. 984. Var. commuwnana et mino-

rana H. S. f. 104—106. 113. 114.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia, Östrogothia, Vestrogothia, Uplandia, Lapponia et

Norvegia meridionali.

IS: alfeolana HS: TI2H1VE 200: MI TN158:

Hab. in Blekingia Sueci&e et Finmarkia Norvegie.

IS. virgåureana ”Treir. X. 3. 89. HH. S. 102: 103: IV.

2015 VE 159:

Hab. in Suecia; Scania, Blekingia, Olandia.

67.

68.

säl.

72.

13.

74.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 5. 11

IS könRceertana -ERETT. Ito. dl H.OSJS 121-122: TV: 199.

VI. 158. WaALLEnGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856.

216:

Hab. in Scania Suecie.

Strnubilana EUBN. 111. ERS OY I 167- Hmn, IN 1.62:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Gottlandia, Ve-

strogothia, Bahusia, Uplandia.

Bod smand HVeN. 99. IPISTLO0SHOT IV 29revIRrSS

Hezrin. II. 1. 62. sinuana STAINT. Man. II. 258. Wahl-

bomiana var. TrEIiT. X. 3. 253.

Hab. in Scania Suecie.

S. policolana GN. Inad. 40.

Hab. in Norvegia: Species a me non visa.

14. Gen. Cheimatophila. STEPH.

Ch. tortricella Hösn. Tin. 11. Hein. II. 1. 65. hyemana

ElörnN tr 200: "EIS. 128: 1124: TVIST: alternella TREIT.

NSP 3903: 1540 hyemella ”"I'rerr. X.d. 184

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Staclstatit Up-

landia.

15. Gen. Exapate. HöBN.

E. congelatella CrEerz. Ice. 8. 9. Hin. IL 1. 66. gela-

tella Lin. F. S. 1450. 'Trerr. IX. 1. 34. gelatana HöBN.

20080 ELI SILV 198:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Uplandia; et in Norvegia meridionali.

16. Gen. Olindia. GN.

0: "fasciana Lin: EF. S. 1304. ulmana HösN. 278. &.

VÄnRELNRLSISR. LO40 TNT LL ENSA VI 2245 MENS I 0 0:

Bam. Act. Holm. 1862. 145. areolana HöBN. 279. 9. BEmM.

Act. Holm. 1862. 145.

Hab. in Suecia: Scania, Blekirgia, Skolk

17. Gen. OConchylis. TREIT.

C. hamana Lin. F. S. 1309. Hörn. 140. Treir. VIII.

SNR STAV 5 BRN II: 12 16904 diversäna EUBN:

198

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, Ba-

husia.

80.

S1.

52.

34.

89.

12 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

C: : Zoegana Tan. 5. N. 876. EHörN. 138 Tra VIS

STAS IV 176: KEEINO IISnTO!

Hab. in Suecia: Scania, Ölandia, Gottlandia.

C. eruentana FrRoreL. En. Tort. 110: H.S. IV. 191. HEIN.

IL: 1: 713:angustana Trert. VIIL 284 NrS0l4SNES

4, rr BEMGS Aet: sHolm: 1862: 153:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro-

gothia.

C. ambiguella HöBs. Tin. 153. Hein. II. 1. 72. roserana

TrRErrT: VIII. 280: X.:3::143. /HASH9S--IVEIOR

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

C. straminea Haw. Lep. Br. 401. Hein. II 1. 74. Ti

scherana ”TRET. VIII. 275, X.3. 141: BH YSCINIISS

Hab. in Gottlandia Suecie. ;

C. rutilana HösnN. 249. H. S. IV. 182. StAnt. Manual.

II. 277. Hein. II. 1. 78. WALLEnGr. Öfvers. K. V. A:

Förhandl. 1856. 217.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, et in

Norvegia: Finmarkia.

C. vulneratana ZeTtTt. Ins. Lapp. 979. WocKz. Ent. Zeit.

1864. 204.

Hab. in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

C. Hartmanniana CLErRK. Ice. 4. 10. Hörn. 146. Bau-

mannmana FABR. Mant. II. 231. Trer. VIIL 113H: S.

IV. 184. Hein. II. 1. 176. pallidana ZeTtT. Ins: Lapp. 981.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Lapponia.

C. aleella "ScHuLrtzE. Naturf. IX. 106. t. 2. Groendali-

ana TuBG. Diss. II. 45. Heiseana FABR. Mant. 231. tes-

selana HöBN. 144. tesserana Treit. VIII. 111. H. S. 327.

NET TSK STEINS IX ft

Hab. in Suecia: Scania, Hallandia.

C. badiana Hösn. 147. rubigana Treir. VIII 117. H.S.

TV ESSER R ED: 815

Hab. in Suecia: Smolandia, Vestrogothia, Lapponia.

C. enicana DouBL. List. 27. STtAIntT. Man. II. 270.

Hab. in Lapponia Suecie.

C. Deutschiana ZETT. Ins. Lapp. 981. WockKz. Ent. Zeit.

1862. 48. 1864. 204.

Hab. in Lapponia Suecie et in Finmarkia Nor-

vegie.

86.

87.

58.

39.

90.

Sjal

92.

93.

94.

95.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 38. N:0 5. 13

C. Kindermanniana Treit. VIII. 276. X. 3. 141: H. S.

GÖS 84 HR. ET 80:

Hab. in Scania et Vestrogothia Succié.

C. Smeathmanniana FABR. Sp. II. 278. Tuec. Diss. III.

AREA VITT 2745 ZRTT ms Lapp. 9901 HSV.

SSSK LI. 1580: armen. et. Löko. LAN Hä

briciana FIösN. 149. stachydana H. S. IV. 185.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Ostrogothia,

Gottlandia, Lapponia.

C. furcana Bam. Act. Holm. 1862. 153.

Hab. in Seania et Gottlandia Suecie. 4

C. eiliella Hörs. Tin. 180. Hein. II. 1. 81. rubelluna

HiösNr 26) CIREIT: VII: 279:0X fö lA3: BEM. -ACet.

Hölmeat62. lö4EH. Sa KV AST

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Östrogothia, Gottlandia, Uplandia, Lap-

ponia.

Creliussentkkana IREIT. XX... 1413H5S: 88= 900-188:

HEIN. II. 1.185. vectisana STAINT. Man. IT. 273.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

COR biguangr PROBLT Jun. hort. kL2;, 0 HiSSiryg 192.

palltdana IH. 5. 69. pumiuang EK VSP66: TR. IL 1

907 nana STAINT. Man. IE 272.

Hab. in Smolandia Sueci&e et Dowre Norvegie.

C. frigidana GN. Ind. 60.

Hab. in Dalecarlia Suecie, secundum Dom. GUENÉE;

a me nondum visa.

C. adamantana GN. Ind. 64.

Hab. in Suecia (an Lapponia), secundum specimen a

Dom. SCHÖNHERR Domino BorispUVvALO missum. Speciem

nondum vidi.

CE dubuang Hörn, ck TrRar VIK 283: HS: IV. 192:

HR t J0LTBEM. Aret. Holm; 1862-153:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Dalecarlia, Lapponia, et

in Norvegia: Finmarkia.

CK sevrana. ETEN. 197. TRE. VILT: SSmq5. EH:

SKGERV ALSO: SEIN LIA 13:

Hab. in Scania Suecie.

96:

SIE

100.

100

102.

103.

104.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

C.: pallidana: ZELL. Isis. 1847. 742:5H: SK380xIV- 190:

HEin. II 1. 88.

Hab. in Blekingia Suecie.

18. Gen. Retinia. ON.

R.. duplana: HUBN.-229:,230. ”TrmT. VILL 158206

H: S.. IV: 222. --STAInT. Man. 1I1:,248: HEN IEEE

WALLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856. 217.

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia, Dalecarlia.

C. posticana ZeETT. Ins. Lapp. 982. WockKze. Ent, Zeit.

1862. 50. sylvestrana HEIN. II. 1. 94. (non CurRt.).

Hab. in Suecia: Dalecarlia, et in Norvegia: Fin-

markia.

C. pinivorana ZELL. Isis. 1846. 225. Sd Man. II.

248. Hein. II. 1. 95. pudendana H. S. 149: 19: IDA

222;

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia.

C. turionella Lis. F. S. 1420. Zzertt. Ins. Lapp. 982.

Bouoliana Trrir. VIII. 140: X: 3. 785 EL:ST 49: IV:

221.7-HmIn. IIS 1:,96: Bem.Aet; Holm: T86240aNStoy

losteana HöBN. 154. gemmana HösBn. 269.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, Up-

landia, Dalecarlia, Lapponia, et in Norwegia: Dowre.

C. resinella Lin. F. S. 1423. Hurin. II: 1. 96. restnana

TrRErT. VIII 128. X. 3. 77. Ha S: IV? 290070EN0ESSIeN:

ZeTT. Ins. Lapp. 982. HoimGr. Nyttiga och Skadl.

Ins. 306.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Uplandia, Lap-

ponia.

19. Gen. Penthina. TREIT.

P. profundana FaABrR. Mant. 229. Treir. VIII. 192. H.

SÅ IV. 2085 Hmn IL 1. 104: WATEENGR: pr KS

V. A. Förhandl. 1856. 217. porphyrana HöBN. 26

Hab. in Suecia: Scania, Hallandia.

P. Schreberiana Lin. E. S. 1338. Hösn. 45. Tri. X.,

Sw TOT. JHNSLITV. 160922 HeN. Ibra 104:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bahusia, Vestro-

gothia, Uplandia.

P. salicella Ian. Ex S. 1378: Hz. II; 1::105wsakeana

Tre VILL 24 SETS) JNER200:

103.

106.

108.

1004

110:

UT:

112.

113.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 5. 15

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Ostrogothia, Ölandia, Gottlandia, Uplandia; et in

Norvegia meridionali.

P. inundana ScHiFF. FaABrR. Manz. II. 225. Hörn. 60.

NiREEr EA. ör d25 HSE RS 22 ve wEferN. IK Te 105:

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Ostrogothia.

P. semifasciana Haw. Lep. Br. 431. Hein. II. 1. 105.

GEL "NREIT. I ÅN 340068: CERK SINA 1803 IV) 227.

WALLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1852. 216.

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia.

P. scriptana HöBs. 110. Hartmanniana Lin. F.S. 1322

(non vero Clerk). Fazr. Manz. II. 236. Trrir. VIII

AE ör O- CELL, Syr V t22 dt. ETEN. EA SL06:

Hab. in Uplandia Sueciz.

P: capreana Hörs. 250. Tre. VIII 27. X. 3:46. (ex

parte). -HEisN. II. 1. 106 (ex parte). Moestana WocKE.

Ent. Zeit. 1862. 52.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia, et in Norvegia: Gudbrandsda-

lia, Finmarkia.

F. betuletana HaAw. Lep. Br. 432. StaINt. Man. II. 193.

Hein. II. 1. 107. capreana H. S. 182. leucomelana GN.

nd. Lö:

Hab. in Lapponia meridionali Sueci&e et in Finmar-

kia Norvegie.

P. sororculana ZEtt. Ins. Lapp. 977. betuleana H. S.

20100252. IV. 230: prelongana GGN. Ind s18. 5 STAINT.

Mian oH0 194: HEN. MT. 107:

Hab. in Lapponia Suecie et Dowre Norvegie.

P. sauciana Hörs. 305. ZELL. Isis. 1846. 212: H. S.

KÖRER 22050 Ern (TT 108:

Hab. in Lapponia Suecix et Finmarkia Norvegiz.

P. cynosbatella Lin. F. S. 1379. StaAnt. Man. IL 194.

Hein. II. 1. 108. variegana Hörs. 14. Trrir. VILL 35.

ANDAS RSsVa228:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Ölandia, Uplandia.

AP nuNaN an ETEN 11550 BRBITOM IE 00: CERAS: KV.

PR SsREN S1 108: i

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, Ba-

husia.

114.

LL.

118.

1 ISE

120.

121.

122.

123.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVLE.

P: dimidiana Sopor: Bull: M::;18301 273505 CoRERESEIKE

2. 46: <H. ,5.-.164.165., IV: 2285 Hen PIECKIK09 RT

punctana ZETT. Ins. Lapp. 977. ochromelana GN. Ind. 18.

Hab. in Lapponia Suecige et Finmarkia Norvegie.

P. roseomaculana H. S. 163. IV. 229. ZELL. Emnt. Zeit.

1873. 128. Lienigiana Heis. II. 1. 111. (non vero Zell).

Hab. in Lapponia Suecie.

P: lediana Lin. F. S. 1330: ZELL. ERT Zemtolst3 1255

Westwoodiana ZzEtT. Ins. L. p. 990. Lienigiana ZELL.

Is. 1846. 213. dalecarliana GN. Ind. 26.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Dalecarlia, Lappo-

nia, et in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

P.pyrolana WocKE. Vat. Ber. 1857. 116. HEN: IL 1

UT: ZELL. Int, Zeit. MSS:

Hab. in Blekingia Sueci& et in Norvegia meridi-

onali.

P. lapideana H. S. 246. IV. 231. digitaliana MÖHLING.

Ent. Zeit. 1863. 72.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia.

P. turfosana H. S: 220:-221. IV. 217! vEEmtELEESNERE

Hab. in Scania Suecize etin Norvegia meridionali.

20. Gen. Euchromia. STEPH.

E. arbutella LIN. EF: S-13885. SvAnt Man: IIS261R

HEIN. II. 1. 101: arbutana Hörn. 195-005 TINCR2205

Hab. in Suecia: Blekingia, Dalecarlia, Lapponia, et

in Norvegia: Finmarkia.

E. mygindana ScHiFrF. FaABR. Mant. II. 238. Hörn. 181.

H. S. IV. 210. Hein. 101. flammeana Hösn. 321.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia, Östro-

gothia.

E. rufana Scor. Ent. Carn. 591. Hin: II 1: 102. ro-

setana HöBn. 130. 222. Tzreirt. VIII. 94. X. 3. 69. H.

SÖRIGEUNEE

Hab. in Suecia secundum specimen in Museo Holm.

conservatum.

FE. striana. ScHIFF. Tre. VILL 178: HSN I2098

Hein. II. 1. 102. rusticana HöBnN. 66. fasciolana HöBn.

26005 Tre. VIK 199:

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Gottlandia, Up-

landia.

125.

126.

128.

129:

130.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 83. N:0 5. 17

E. Branderiana Lin. FE. S. 1320. StAInT. Man. II. 261.

HEN. IL 1:-102. "fuscana IAN. P:S. 1321. grossana

TueBG. Diss. II. 45. maurana Hörn. 122. Tre. VIII

91. WaALLEesGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1852. 216.

viduana Hörn. 303. H. S. 41.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Bahusia, Uplandia.

21. Gen. Sericoris. TREIT.

S. Ljunghiana 'TEBG. Act. Holm. 1797. 168. metallicana

IENENSE0. 65 KRREIT: I VIKEN: AASE SEE SEI Od:

HEN. II 1: 119. nebulosana ZETT. Ins. Lapp. 9859.

Schenherriana GN. Ind. 24.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ölandia, Ostro-

gothia, Vestrogothia, Dalecarlia, Jemtlandia, Bottnia,

Lapponia, et in Norvegia tam meridionali tam boreali.

SAkirigudnd -. .S: 1A240425: MI 1607 UWOCKE. Emt.

Zettrk$0200- EHN. I .17 117:

Hab. in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

S. palustrana ZELL. Isis 1846. 630. SrTAINT. Man. II.

265. H. S. IV. 214. Hun. II. 1. 122. WALLENGR. Öfvers.

KV. A. Förhandl. 1852. 216. disertana H.S. 213—215.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Lap-

ponia, et in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

S. Schefferana H. S. 144—145. Hein. II. 1. 121. fur-

fukanar ELIS. VS]:

Hab. in Dowre et Finmarkia Norvegie.

S. Schulziana FABR. Gen. 293. Sp. II. 287. ZerTt. Ins.

11983. StAINT. Man. II. 265. FEIEIn. IL. 1. 120. Zineke-

NANA TI RET. VINT 143.003: SKER SCIVi 210: pine?

tana Hösn. 57. Ahrensiana HöBnN. 337. 338.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Uplandia, Ve-

strogothia, Dalecarlia, Lapponia, et in Norvegia: Gud-

brandsdalia, Ostrodalia, Döwre, Finmarkia.

S: olivana Treir. VIII: 101. X.: 3. 83. H. S. 218—219.

VER gERIN. 001 C128 micana HY SN243, STAT

Man. II. 263.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Uplandia, et in

Norvegia: Ostrodalia, Gudbrandsdalia.

133.

134.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

S. Boisduvaliana Dur. IX. 262. 8. p. 507: ZELL. Isis!

1846. 1226. JH. S. 344. ,IV:-2507 Elen) IERESI0

Hab. in Vermlandia Suecize.

S. arcuella CLERE. Ic. 10. 8. SrtAInt. Man. II. 240. ar-

ceuella IN. FE. S. 1317.- HörNo33ol TREtiVilEG6:

Nad.o84 HS IV. 250:57ERIno Eg 0 105 TNRENSNAet

L. 984.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Ölandia, et

in Norvegia: Gudbrandsdalia, Ostrodalia.

S. rivulana Scor. Ent. Carn. 600. Hein. II. 1. 123. con-

ehnana ”HösN. 106: TRE VII TAS DENS SES

PEKOTS:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Uplandia, Dalecarlia, et in Norvegia: Ostro-

dalia, Dowre.

SS. "Uurticaåna HöBN. 65: "TRET. VILESTASNERIISIR0D

2100 TV. 215. Hen 1263 ZeTtT. Inse: DII9G:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Uplandia, Lapponia, et in Nor-

vegia: Ostrodalia, Gudbrandsdalia, Dowre.

S. lacunana ScHiFrF. Dur. IV. 84. 53. H. S. 338—340.

IV: 215. Hein. II: 1: 126: -decussana ZErr. Ins4blapp:

984.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia,

Lapponia, et in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

S. coneretana WocKE. Ent. Zeit. 1862. 57.

Hab. in Finmarkia Norvegie.

IS: Cespitana -FlöBN. [244.1 245: "TRE: VIMEPIS20AIa!

SAFE IS-FLV 2155 Fan: I TY

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Uplandia, Lap-

ponia.

S. bifasciana Haw. Lep. Br. 468. SrtAIntT. Man. II. 264.

decrepitana H. S. 222.”IV. 216. Hein. II 1. 128!

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Uplandia. |

S. bipunctana FABR. EH: S. II 1::250: Trams VICE

154. H: S. 230. IV 2175 Hen: IL 1 T2900KERoSpS

L. 983. Achariana TuB6. Act. Holm. 1797. 168.

Hab. in Suecia: Blekingia, Vestrogothia, Lapponia, et

in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

140.

141.

142.

143.

144.

145.

146.

147.

148.

149.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0 5. 19

S. Tiedemanniana ZELL. Isis 1846. 233. Ent. ZFEiT. 1871.

BÖRA 9003 LV «= (Ls LER OLET ESO!

Hab. in Ostrogothia Suecie.

S. Charpentierana Hörn. 281. Trrr. VIII 153. H. S.

2015 PVE T8 HEN UIP PpAT29

Hab. in Suecia: Blekingia, Smolandia, Lapponia

merid.

SE kercynmiana TERRI. VILT 30) XH54 78! End IL 1.

131: HormGr. Nyttiga och Skadl. Ins. 307. Clausthali-

FREI ORT TLV 5220:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Lapponia, et in

Norvegia: Gudbrandsdalia.

Sc dehatana FABR. Mant. 259. IRrRmr. VII 171 XX 3.

SE SS PVE Oss dTEIN ALE AE 132: marmorana

IFlRRENS 20:

Hab. in Vestrogothia Suecie.

SER O lkana TEST S2 AVI209 EIEN. IE 1332 e=

cetana STAINT. Man. IL. 261.

Hab. in Scania Suecize.

S. antiquana Hörn. 213. 214. H. S. IV. 264. SrANT.

Nan 202 FERIN. (IVT 33.

Hab. in Suecia: Scama, Vestrogothia.

Su Civägana I AELu, skiss LSd6, 220. 0H5 S280: dad.

BIEINAr LL 0 1285 Slade ara erN. dk 208 AS EVE SDI

Hab. in Scania Suecie.

22. Gen. Aspis. TrEIT.

ÅA. Uddmannmana Lis. F;S. 1332. H. S. IV; 218. STAINT.

Man. II. 1. 205. Hen. II. 1. 133. achatana Hösn. 49

Solandriana Treir. VIII 157.

Hab. in Suecia: Scania, Ostrogothia, Uplandia.

23. Gen. Aphelia. STEPH.

A. lanceolana Hörn. 80. Trrem. VIII. 232. H. S. IV.

243. STAINT. Man. II. 226. Hem. II. 1. 134. Dibeliana

Hörn. 272. signana H. S. 317.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Verm-

landia.

A. furfurana Haw. Lep. Br. 466. Hein. II. 1. 135.

150.

151.

152.

153.

154.

155.

156.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

pauperana H. S. 302. scirpana H. S. IV. 243. lamana

ZELL. 18. 1846. 257. i

Hab. in Suecia: Scania, Olandia, Gottlandia.

24. Gen. Eudemis. Hörn.

E. artemisiana ZELL. Isis 1847. 27. Ent. Zeit. 1847.

282. HE. II. 1. 136. trifasciana H. SS: T6Repysp1g

Bum. Act. Holm. 1862. 148.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

FE. Ulittoralis Curt. WEstw. Br. M. II. 143. 1. 188: p-

bernana STtAUD. Ent. Zeit. :1859. 231. H. S. n. Schm. 96.

Hab. in Bahusia Suecie.

25. Gen. Lobesia. GN.

L. permixtana Hörs. 75. Fischnana Trrirt. X. 3. 146.

FSS vola ol IN 220.

Hab. in Bahusia Suecize.

26. Gen. Eccopsis. ZELL.

E. latifaseiana Haw. Trans. E. S. Lond. I. 337. STAINT.

Man. II. 264. Hin. II. 1. 139. venustana Hösn. 326. H.

SIV. 216. Dormoyana, DuP. IX. 250-10 fESTIST

188. Bum. Act. Holm. 1862. 148.

Hab. in Suecia: Scania, Hallandia.

27. Gen. Pedisca. TREIT.

P. grandevana ZELL. Isis. 1846. 238. H. S. 348. He.

II. 1. 141. Bam. Act. Holm. 1862. 149. tussilaginana

HAST240-TV: 205.

Hab. in Scania Suecie.

P. foenella Lin. F. S. 1375. StAint. Man. II. 213. Hen.

II. 1. 142. tibilana Hösns. 40. foeneana Trrir. VIII.

196. X. 3. 106. H. S. IV. 268. Scopoliana FABR. Mant.

I1.1238:0 Pjhegiana, EABR. Il ce. 221.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Uplandia.

P. Solandriana Lis. FE. S. 1327. semimaculana HöBn.

48..,..DREIT. MIIT 19850 stnuana, EIöBN> 2025 TETNOnE

143. parmatana HöBsn. 253. 254. Treir. VIII 199. X. 3.

108. H. S. IV. 203. trapezgana FABR. Mant. II: 228.

ZETT. Ins. L. 986. ratana Hösn. 236. sylvana Hörn. 128.

138.

161.

162.

163.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0 5. 21

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Nericia, Da-

lecarlia, Uplandia, Lapponia, et in Norvegia: Gud-

brandsdalia, Dowre, Finmarkia.

P. maculana FaABR. S. E. 647. Sp. Ins. II. 279. oph-

thalmicana Hörn. 51. Treir. VIII. 198. X. 3. 108. H.

SERVER OC EIEIN. CI: 15 TA

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia.

noimacuidna: DON. NI BE CNiEEeI 4505 CERN. IKT

145. similana Hösn. 41. dissimilana Trrit. X. 3. 103.

FERSS ISO.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia.

P: ravulana H. S. 143. IV. 241. WocKE: Ent. Zeit.

Nö62G0TTEHEN: IK 1 148.

Hab. in Finmarkia Norvegie.

P. graphana Treir. X. 3. 96. H. S. 409. IV. 240. Hen.

NEPIA TASTIBEM: Aet. Elolm. 1862: 1505

Hab. in Suecia: Scania.

P. Brunnichiana ScHier. FrRorL. En. Tort. 93. TREIT.

NERE STO 5 AN F38 102005) SEMA 2409 140:

profundana HöBnN. 21.

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia, Gott-

landia, Lapponia.

RN CEnSTa NO ARE Junt. Zeit. 1843. 150-50 5225. IV:

SAKER UME 150!

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

P. Pflugiana HaAw. Lep. Br. 441. scutulana Treir. VII

SNES 990 S228: DVGR2306- STANI Man. HE

ALONG EIRINSeölR51

Hab. in Scania Suecie. .

Pa Penkleriana” B.UR) pi sl98asER /S: IV 2820 FmNsl

1. 156. Mitterpacheriana Trrir. VIII. 214. X. 3. 257.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Gottlandia, et in Norvegia:

Finmarkia.

P. tetraquetrana Haw. Lep. Br. 454. Hein. II. 1. 157.

FRUGeta NA VELDBN. 1299. 294: NBRBID SSV HER I70REN 37-95:

ERS. IVIC282.

166.

169.

170.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Gott-

landia, Uplandia.

P. immundana FF. Ba d3g 2: podddr ENSIOIVS 29:

FENA TSE

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, et in Norvegia:

Dowre.

P. crenana Hörn. 242. ZELL. Isis. 1846. 236: Hein. II

11158: smonachana EH. SI JIVI 2407 METER

Hab. in Suecia: Smolandia, Vestrogothia, Uplandia,

Bottnia occid., Lapponia, et in Norvegia: Dowre.

P: nisella, CLERK.. Ie. 12,6. DIN FX StiBKEISTAN

Man; IT. 207: HN. IL 13 158: stiltceana buaNeLob:

Tre. VIE 211: 203114: Hl o So TVS2606e0enen

Woop. 946.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, et in Nor-

vegia: Gudbrandsdalia, Ostrodalia.

P. campolilkana ScHieF. Tre: VIII 212:7H: S: 269.

IV: 279. Hein. TI. 1. 159. subocellana DON. N. Hist.

NI fo

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, et in Norvegia: Ostrodalia.

P. tripunctana ScHiFF. FABR. Mant. II. 238. H. S. IV.

233. Hein. II. 1. 162. ocellana HöBsn: 18. cynosbana

Tent. VIL 38:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Ostrogothia, Ve-

strogothia.

P. roboräna SCHIFF. TrerrocV IL 30 2615 GI EHAS:

IV: 283. STAINt Mans Il;,2063 ;-4ELL: dänEret STD:

130. cynosbana FaABRrR. S. E. 654. GN. Ind. 21. aquana

HösNn. 17.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Uplandia.

P. biscutana WocxKzr. Ent. Zeit. 1862. 61.

Hab. in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

P. suffusana. ZELL. Isis. 1846. 2115:;H. S. 1781 IV: 232.

FRIN. IE Ka 102!

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Vestrogothia.

P. bilunana Haw. Lep. Br. 436. SrtAnt. Man. IL 216.

Hein. II. 1. 163: cretaceana Hörn. 318: «HSV. 203.

Hab. in Suecia: Gottlandia, Ostrogothia.

175:

178.

170

180.

181.

182.

183.

184.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0 3. 293

IPilirkododendrana- -H:sSil40141 TV 280) Hmn. II

AGA:

Hab. in Lapponia Suecie.

Ratnigricana IH. 5. 138. LV32205 Han. RO 165:

Hab. in Vestrogothia Sueciz.

Fruttjedellor CtmrRE. - Ice. 1059135 fan. FP: SS) VA24 ERT

IBnt Zeit t8d3. 204: comitand RET. VILL 132. XN3.

TÖS ELIS T ÄLV. 219: 0 fanns ot bodr64:Upiceana, £ETT.

Ins. DL. 982. hyrciniana STAINT. Man. II: 216.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Lapponia merid.

P. Hibneriana ZELL. Isis 1846. 237. H. S. 543. IV. 237.

Hab. in Gottlandia Suecie.

RNSkolimdna IE. SS; 229. -LV 2425 HENSHVARAH3.

Hab. in ”montibus Scandinavie”, secundum WocKE.

Specimina e Scandinavia a me nondum visa.

28. Gen. Semasia. H. S.

ISAEGiraNg LEVBN.: 1357 TRE VII 273. 23:

SEE IVII24 54 USTATINT.” Man. Tk 32550 Hen 1; 168:

Bam. Act. Holm. 1862. 152.

Hab. in Scania Suecie.

S. pupillana CLErz. Ic. 11.79. Lin. FE. S. 1340: STAINT.

Man. II. 255. Hein. II. 1. 168. absynthiana Höss. 34.

IRREIEN. 9:09 h2 UT FSA NIDVG, DA .

Hab. in Suecia: Scania, Ölandia, Gottlandia, Ostro-

gothia, Uplandia.

SS kaspidiscana THUBN. 20501 Prem) VIK 210: EH SAV.

247. Hein. II. 1. 172. nebritana H. S. 241... Dahlbomi-

ana ZETT. Ins. L. 987.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ostrogothia, Da-

lecarlia, Bottnia sept., Lapponia, et in Norvegia: Fin-

markia, Dowre.

S. hypericana Hörn. 23. Trerr. VIII 206. X. 3. 111.

ES VER240 0 SPAN VM an DR 02547 (EferN. od Lol

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Uplandia, et in Norvegia:

Romsdalia.

S. Hohenwartiana SCHIFF. Trrir. VIII. 204. X. 3. 111.

H. S. 296. IV. 248. Hein. II. 1. 173. monetulana Hösn.

2506

136.

139.

190:

192.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

Hab. in Suecia: Bahusia, Vestrogothia, Gottlandia,

Uplandia.

S. infidana HöBN. 296—298. H. S. IV. 244: Hen. II.

TEKKOTE

Hab. in Scania Suecie.

29. Gen. Grapholitha. Treir. H. S.

G. tenebrosana Dur. IV. 66. 5. ZELL. Ent. Zeit. 1849.

252: FH. , 5. 292. IV:-257.. Hen ID OS netkiana

ZELL. Ent. Zeit. 1849. 250. proximana STAINT. Man.

[I 251:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Uplandia.

G. funebrana Trreit. X. 3. 116. HH. S. IV: 259. "STANT.

Mans II: 253: "Ern Olet. 170:

Hab. in Suecia: Smolandia, Gottlandia.

G. succedana SCHIFF. FRoEL. En. Tort. 224. 'TREIT.

VIIE: 211: H: S) IV:v252: Elen. OIL 1 T93 mm ns:

L. 986. asseclana Hörn. 194.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Lapponia merid.

G. strobilella Lin. F. S. 1419. StaAint. Man. II. 246. HEIN.

II: 1. 189: strobilana Hörn. 70... Temo VILNISA0 EH:

S. 254. IV. 273. Zerrt. Ins. L. 982. Hormer. Nyttiga

och Skadl. Ins. 308.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Uplandia, Dalecarlia, Lapponia, et in Norve-

gia: Dowre.

G. cosmophorana Treir. X. 3. 124. H. S:3825. STAINT.

Man. II. 246. Hein. II. 1. 190. dalecarliana ZeTtT. Ins.

L. 986.

Hab. in Suecia: Uplandia, Dalecarlia, Bottnia, Lap-

ponia.

G. corollana Hösn: 2823 H.-.S: 235. IV: 965000 Han Oi

I. 184. Heegerana STAInT. Man. II. 244.

Hab. in Ostrogothia Suecize. |

G. coniferana;Rarz. Forsta Ins:217.7t. 12 0HTSY:

266. HEN. 15180: separatänarvH. S:822:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia.

G. pactolana ZELL. Ent. Zeit. 1840. 190. Isis. 1846.

200:--5EI. 15: 200 0LV f2NeR as RIN Sed 85,

Hab. in Gottlandia Suecie.

194.

105

196.

198:

200.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 3. N:0 5. 2D

G. Woeberiana ScHiFF. FABR. Mant. II. 230. Tre.

NOLETSEI6 45 T0EL: ST EMS 264. 00 STATINT. Man II241) "EIN.

II. 1. 191. ornana HöBn. 32. scriptana TuaBG. Diss.

420:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Gottlandia, Uplandia.

G. aureolana TENnGSTR. Bidr. 89.

Hab. in Lapponia meridionali Suecie.

G. compositella FABR. S. E. 663. SrTtaAInT. Man. II. 1.

245. Hein. II. 1. 184. Gundiana Högs. 42. Treir. X.

3. 122. ZeTT. Ins. L. 986. H. S. 281. composana H.

SVE 204

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia, Up-

landia, Lapponia.

G. duplicana ZzETTt. Ins. L. 986. Hein. II. 1. 188. ge-

minana ZETT. 1. ce. 987. interruptana H. S. 280. IV. 269.

Hab. in Lapponia Suecix et in Finmarkia Nor-

vegie.

G. Jungiella Lis. F. S. 1410. perlepidana STAINT. Man.

ERA RN. LK 1 183. Loderanda IREMG AN. d4 Lå.

Lathyrana H. S. 269.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Ostro-

gothia, Uplandia.

G. diseretana WocKz. Cat. I. N:o 1027. Hein. II. 1.

löd rdorsanar HUBN. 30. ZELL. Isis 1846.:2005 HH: S.

20-ERV-200:

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

G. dorsana FABR. S. E. 654. SrTAIntT. Man. II. 246.

Hei. II. 1. 182. lunulana HöBN. 35. Jungiana TREIT.

ME ENE SS HARAR. Isis BL: 200: HIV 22085

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Gottlandia, Uplandia, et in Nor-

vegia: Östrodalia.

G. phacana WocKz. Emnt. Zeit. 1864. 207.

Hab. in alpibus Norvegizxe meridionalis.

G. aurana FaABR. S. E. 653. STtAInT. Man. II. 242. HEIN.

II. 1. 192. mediana FABR. Man. II. 239. Hösn. 179.

KRETA VÄLL: 1201-73 kO Fc ERSTA INGET

Hab. in Vestrogothia Suecize.

26 WALLENGREN, SPECIES TORRTICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZE.

203.

204.

205.

206.

209.

210):

30. Gen. OCarpocapsa. TREIT.

C. pomonella Lis. F: S. 1418. Stat. Man. IL 253.

Hein. II. 1: 194. pomonana Hösn. 30: "Tre. VOL

161. H. S. IV. 251. Hormer. Nyttiga och Skadlk Ins.

3035. "ZELo. Ent. Zeit. LÖT. 055;

Hab. in Suecia: Scania, -Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Ölandia, Gottlandia,

Uplandia, et in Norvegia meridionali.

C. grossana Haw. Lep. Br. 438. SrtaIint. Man. II. 252.

Hen. II. 1. 195. fagiglandana Zen. Isis: 18547: 668:

H: 'S. 157—160. IV. 251. Buw., Act. Hölmar oseevtd

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

C. splendana Hörn. 31. Treir. VIII 163. StAINT. Man.

II; 252; HS. IV.) 251. Hen: IK 10 0

Holm. 1862. 148.

Hab. in Scania Suecie.

31. Gen. Coptoloma. LED.

C. janthinanum Dvur. IX. 248. SrtaAnt. Man. II. 241.

Fein: II 1. 196: "incisana EE. 5. 1798. IVEG202:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

32. Gen. Phthoroblastis. LED.

P. fimbriana Haw. Lep. Br. 446. Stant. Man. II. 249.

EIS: SV IVF 2625 SEEN. PIGS POS:

Hab. in ”Scandinavia”. secundum WocCKE.

P. argyrana Hörn. 46. FE SS. 192: IV 2020 STAINT:

Man. II. 243. Hein. II. 1. 199. Bum. Act. Holm. 1862.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Up-

landia.

P. plumbatana. ZELL. Isis. 1846. 249. HS 321 Ly.

254. Hein. II. 1. 198. splendidulana StAInt. Man.

IAN

Hab. in Uplandia Suecize.

P:- Juana OvRT. Bu. DCI t- 589 CASE

STAINT. Man. II. 252. Hein. II. 1. 201. nimbana H:S.

260: "ElfEnN. IE 200:

Hab. in Blekingia Suecize.

P. populana FaABrR. Mant. II. App. 382. SrtasT. Man.

212.

213.

214.

219.

216.

218.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:O de 2

II. 240. Hen. II. 1. 202. ephippana HöBn. 246. TREIT.

MIH.4223. HS. IV. 269:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Uplandia.

P. stragulana TEnGsTtrR. Bidr. 160.

Hab. in Suecia: Uplandia, Lapponia.

P. Ochsenheimeriana ZELL. Isis. 1846. 249. Hen. II.

WAR NATEo ciano HM; Sj 234 LVE 2003.

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Uplandia.

P. flexana ZELL. Ent. Zeit. 1849. 281. Hen. II. 1.204.

Ba. Act. Holm. 1861. 15l.: Migekanov EH. NS: 195.

IN2L94: z

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ölandia, Vestro-

gothia.

P. Germarana HöBn. (f. 47). Verz. 316. Tre. X. 3.

117. Hen. II. 1. 204. Germana H. S. 258. fulvifron-

tana ZELL. Ent. Zeit. 1849. 255. H. S. IV. 253. puncti-

costana STAINT. Man. II. 251.

Hab. in Scania Suecie.

PoRhediella CLERK. Ic. 12. 12: II: Fi S: 1405. STAINT.

Man. II. 229. Hei. II. 205. Rhediana Tre: 220. X.

3. 121. Daldorfiana H. S. IV. 153. auwrana Hörn. 22.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ölan-

dia, Gottlandia, Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia.

33. Gen. Tmetocera. LED.

T. ocellana ScHiFr. FABR. Mant. II. 228. Treir. VIII.

ARNES LISE SI Stl I VER30LI SPATNT. Svlamtell. 219.

Fn. IK -1. 206. luseana FABR. E. S. III 1:255. co-

mitana HöBnN. 16.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Ölandia, Ostrogothia, Uplandia.

34. Gen. Steganoptycha. H. 5.

S. incarnana Haw. Lep. Br. 435. dealbana Treit. X.

3. 153. H. S. IV. 232. SrtAnt. Man. II. 219. Hex. II.

207. Bam. Act. Holm. 1862. 145. minorana 'TREIT.

MINEN 48:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, et in Norve-

gia: Finmarkia.

220.

221.

[NA

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

S. ramella Lin: FE. S. 1376. Hei. IL. 1. 210. trique-

trana Hörn. 280. 336. Trerir. X. 3. 52. Paykulliana

STtAINT. Man. II. 219. ramana H.-S. IV. 279.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, OÖstrogothia. Gottlandia, Uplandia, et in Nor-

vegia: Ostrodalia.

S. pimicolana ZELL. Isis. 1846. 242. H. S. 384. 385.

IV. 207. Hex. II. 1. 210. oecultana STAINT: Man. II.

249.

Hab. in Suecia: Uplandia, Bottnia septentr.

S. Isertana FaABzr. BE. 8S. III. 2. 281. 163. Stroemiana

TuBG. Diss. I. 21. (non vero Fabr.). corticana HöBN.

270: "Tree: VIII: 193. EH S: TVA2073 SANT Man:

117288: Hen. IIS 124

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Hal-

landia, Bahusia, Vestrogothia, Uplandia.

S. Ratzeburgiana Rartz. Forst. Ins. 227. t. 12. 3. ZELL.

Isis 1846. 242. H..S.::3833. IV 2085 EmmN!bpiIsSienonss

tenerana STAINT. Man. II. 238.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Up-

landia.

S. ustomaculana Curt. Britt. E. VIII. t. 376. STAINT.

Man. II. 222. Hun. II. 1. 213. dorsivittana EH. S. 142.

RYLK2805

Hab. in Suecia: Smolandia, Ostrogothia, Bottnia sept.,

Lapponia.

S. vaceiniana ZELL. Isis 1846. 248. H. S. 206. IV. 275.

STAINT. Man. II. 242. Hein. II. 1. 214. Bum. Act. Holm.

SG Mo.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

5. S. nemorivaga TENFsSTR. Bidr. 88. Anm. 170. WoCKE.

Ent. Zeit. 1862. 65.

Hab. in Norvegia meridionali.

IS: ericetana 'H.'S:”1861 IV. 276. "HEN: IISNY215Nle:

xulana ZELL. Isis. 1846. 245. teniana ZeTT. Ins. L. 988.

Hab. in Suecia: Scania, Lapponia, et in Norvegia:

Dowre.

S. fractifasciana HaAw. Lep. Br. 466. Srtant. Man. II.

267. Hein. II. 1. 216. cuphana ZELL. Isis. 1846. 245.

H.:S.r134 IV. 276. BemocAcet: Holmul86251515

Hab. in Scania Suecie.

228.

229.

230.

231.

239.

234.

230.

236.

237.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0 5. 29

IS guddrand HUBN> 23054 BRIT. VIII169: HS 137:

PONY: STAND: Mansell 2075 JEN IL. 216:

strigulosana ZErt. Ins. L. 983.

Hab. in Suecia: Smolandia, Bottnia sept., Lapponia,

et in Norvegia: Finmarkia.

SE pygmeana Hörs. 69. Tre: VII 135. FS: IV.

ROSTAD: Man. II 247: ERN. IC f02Tg

Hab. in Uplandia Suecize.

SNkanitana, HH. 5. 303. LV. 280. HEN 6lL 13 218:

Hab. in Östrogothia Suecize.

Smercuriano HUBN. 322: sl. Sss20. LV 2125 -EIRIN.

II. 1. 218. monticolana STAINT. Man. II. 249.

Hac. in Lapponia Suecize.

S. Gimmerthaliana ZETtTT. Isis. 1846. 247. H. S. 399.

PVER279 BEM Aet, Holm. 1862: föl:

Hab. in Suecia: Blekingia, Smolandia.

S. Gyllenhaliana TEBG. Diss. I. 22. augustana HöBN.

2 0TUERERPRVIEPES 22 LA UEISS: 8623 IV. 027200 EIEIN. EL

1: 219. cruciana Zett. Ins. Lapp. 981.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Uplandia, Lapponia, etin Norvegia: Gudbrands-

dalia, Finmarkia.

S. crusiana Lin. FE. S. 1333. augustana STAINT. Man.

II. 191. viminana GN. Ind. 39. excoecana H. S. 363.

NNE aM246 ElEIN. II. 210!

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ölan-

dia, Uplandia.

Drubigenosanar El. 5: 185. LV. 2825 FEN. I 1: 219.

Hab. in Gottlandia Suecize. .

S. trimaculana Don. Nat. Hist. XI. t. 369. 1. STAINT.

Manon 2215 EE SA 2205 tithoxylana EH: Si 176

—177. IV. 283. Bum. Act. Holm. 1862. 150. ulmeriana

ZELL. Isis. 1846. 241.

Hab. in Suecia: Scania, Gotlandia, Uplandia.

ISEN GL ELDIBNI öde, LET. VII 216069. 114;

HS 17t4—175. IV. 283... STAINIT MAN. II:4+2215 HEN.

II. 1. 220. pediscana StAUD. Ent. Zeit. 1859. 233.

Hab. in Vestrogothie Suecize et in Gudbrandsdalia

Norvegie.

238.

bnD

[SO]

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

30. Gen. Phoxopteryz. TREIT.

Ph. Mitterbacheriana SCHIFF. HöBN. 192. StTAINT. Man.

II. 223. Hein. II. 1. 222: H. S. IV. 285. "Penkleriana

UPP RETE VD E SS ANEESO

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Ölandia, etin Norvegia: Gud-

brandsöfka

Ph. letana Fasr. E. S. 649. lactana FABR. Sp. 281.

harpana Hörn. 77. Hein. II. 1. 222. ramana TRE:

— VITE "235. X. 3. 125: - STAINT Mano lutade

240.

241.

244.

245.

246.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, ÖNA et in Norve-

gia: Örtrodslit

Ph. subarcuana DovGL. Trans. 2 S. Lond. V. 21. STAINT:

Man. II. 223. inornatana H. 306. PYSSG

Hab. in Suecia: Scania, Lg

Ph. uncella ScHiFF. Hein. II. 1. 224. uncana Hörs. 76.

TRE: VEN 287.1 H3S IVH2860

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

Ph. ungwicella Lis. EF. S. 1382. Srant. Man. II. 225.

Hen. IL 1.- 224) cunguteana "Tres VII 23900 HIS

IV. 286. ZETT. Ins. L. 987. falcana HössN. 718:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Bottnia, Lapponia,

et in Norvegia: Dowre, Finmarkia. |

Ph. apicella ScHiFF. Hein. II. 1. 224. siculana Hösn.

79. TrREm. VIIT 233. X. 3.125... STAINT. Mangul220

HEASEDVANbSt:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia. :

Ph. comptana FEFRoEL. Em. Tort. 242. H. S. 318: IV.

FÖRG. STAINT. Man, Li. 220, ELEIN., ID, 152200

Hab. in Suecia: Smolandia, Vestrogothia, Uplandia.

Ph. lundana FaABrR. Gen. 294. StANnT. Man. II. 224. cory-

lana Hösn. 53. badiana Treit. VIII. 243. Hen. I. 1.

225 VEKASSIVERZ0D

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Ostrogothia, Uplandia, Bottnia sept.

Ph. myrtillana Treit. VIII 245. H. S. 316. IV. 286.

StAInT. Man. II. 224. Hein. II. 1. 226. badiana ZETT.

Ins. Lapp. 988.

247.

248.

249.

250.

2015

254.

"BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 3. N:0 5. 31

Hab. in Suecia: Ostrogothia, Bottnia, Lapponia, et

in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

Ph. derasana Hörn. 206. Trrir. VIII. 244. H; Si IV.

280. STAINT. Man. II. 225. Hein. II. 1. 227.

Hab. in Blekingia Suecie.

36. Gen. Rhopobota. LED.

uk amterand HUBNT 201:. HAS, 2009 TV v2800 STAINT.

Manns 2 2lkaHRN: IL 15298.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Gottlandia, Uplandia.

37. Gen. Dichrorampha. CN.

HON Retiuenella ue eo 5. i 1301. STAINT. Man. eil7213.

ER. (1 1 230. Petiverana Tre. VIL 228. X. 3.

PR ÖERESIVSDdT. "montana ETEN. or.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Östro-

gothia, Gottlandia, Uplandia, et in Norvegia: Östro-

dalia, Gudbrandsdalia.

ID Yalpmana -RECA V LHR 2300 ES: 15351056. IV: 271:

STAINT. Man. II. 214. Hein. II. 1.230. politana GS. Ind.

51. Stat. Man. II. 214. WALLENGR. Öfvers. K. V. A.

Förhandl. 1856. 217.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Ölandia, Vestro-

gothia, Lapponia.

D. simpliciana Haw. Lep. Br. 444. Stan. Man. II.

2A4Nealigtnosanar Re. XN3119.- H5203. LV. 261.

Hein. II. 1. 234. Warirner. Öfvers. K. W. A. För-

handl. 1856. 217.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

DEplumbagana "TRE MIT 2180X 3. 120. HiS: 289.

IVER 608 Ear IERSET: 2303 tamdeetiSTATNT. Man. II.

214. salicetana Prittw. Ent. Zeit. 1844. 419.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

D. subsequana HaAw. Lep. Br. 448. montanana H. 5.

193. alpestrana H. S. IV. 260. monticolana Heis. II.

UREA

Hab. in Norvegia: Gudbrandsdalia, Dowre.

D. acuminatana ZELL. Isis. 1846. 255. 1847. 732. H. S.

IVER 25 90TSRATND Man; LL 215: CHEN IE 185 Ger-

marana 'TrREIT. X. 3. 117. (diagn.). EH) Sj 282.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Uplandia.

32 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ. ,

255... D. plumbana Scor. Ent. Carn. 592. Hein. II. 1. 239.

Zachana TreEit. VIII. 217. blepharana H. S. 297. 298.

IV: 254. ulicana STAINT. Man. II. 251.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Gottlandia, Uplandia.

Obs. Restant denique species sequentes, ut incolz

Scandinavie relate, sed nobis incognite: Phoxopteris

radiatana ZETT. Ins. Lapp. 988 e Pininurkas: Tortrix

punctana TuBG. Diss. I. 23; Tortrix Rhenana THBG.

Diss. II. 43. e Blekingia; Tortriz hMirundana THB. l.

ec. 44; Tortrix Blomiana THecG. Act. Holm. 1797. 169

et Teras arcticanum GS. Ind. p. 10, e Lapponia et Groen-

landia.

TANTinOR: -

1. Gen. Toleporia. HöBN. ZELL.

1. T. borealis WocKz. Ent. Zeit. 1862. 66.

Hab. in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

2. T. pseudobombycella HösnN, 212. 382. Trerr. X. 1. 169.

RT Re Ent;. VII 3897 Erxe; Dinsl2 BOSS:

Hen IT: 2.195 Ba? Act: "Holm s21852:001055!

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Gottlandia,

Uplandia.

2. Gen. Solenobia. ZELL.

3. S. clatkrella "EF: 'R:238: 1:'p 84 ZE find Rht NV

344. H. S. V. 88. Hein. II. 2. 22. triquetrella TRE.

KEKIEL69:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Uplandia.

47 Si lichenella INSE: SS: 1451: ZeEo5 Din Bat VI3850:

EH SVIT 88 winef ZELL. 1; e t348 EH SYVRdS

FIRINSILE 223:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Ostrogothia, Up-

landia, et in Norvegia occidentali et boreali.

5. S. cembrella Lin. F. S. 1422. TrnGstrR. Cat. 363. (73).

clathrella TEnGSTR. Bidr. 107.

Hab. in Uplandia Suecize.

6. SE triquetrella” E4ER2 39:ps87) »Zzon: hännt Vit

2515 FE: SPVaA88: (RRD lm St Han IRENE

Hab. in Ostrogothia Suecize.

10.

12.

13.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 5. 33

3. Gen. Lypusa. ZELL.

L. maurella ScHiFF. FABR. Mant. II. 244. Hörn. 122.

RER SEX. 225 11350 Ze int VIlknag4t HIS.

GSJKEIRIN. OK 20-28 Bet Aletsrutlolm., 18527 150

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bahusia, Ostro-

gothia, Dalecarlia, Lapponia, et in Norvegia: Dowre,

Finmarkia.

L. ethopella ZeTT. Ins. Lapp. 1009. 15.

Hab. in Lapponia Suecie.

4. Gen. Diplodoma. ZELL.

D. marginepunctella StEPE. II. IV. 358. ZELL. Lin. Ent.

IIS 60C ESA VI TOG EIN DER2: 395 / WATEENGR:

Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856. 219. siderella H. S.

SAR

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Ölandia, Göttlan-

dia, Vestrogothia, Jemtlandia.

5. Gen. Scardia. ZELL.

SaunNboletella.EABRS Eke SJ III22:. 2875 ElubN/ 181 TRE.

TENS polyporv ZE. lins Bat VIS ERE SÅ M-

63. Hein. II. 2. 38. boleti OsBECK. Nov. Act. Nat. Cur.

NIKS20CEtaD.eT LS2

Hab. in Scania et Blekingia Suecie.

ÖLIeS SWlatella KR AREA LIDE sunt: ov Ra90. HELYS: SLI. Vv.

ÖSUMELEIN. ILISE2 KS

Hab. in Lapponia, secundum Dom. WocKE. A nobis

nondum e Scandinavia visa.

S. boleti FARR. Gen.” 282. ZELL. LIN. Ent- VI. 91. FRrREr.

Mn SERNER 120815 (STAINT Man: IBS2860 fun-

gella TuHBG. Diss. VII. 93. mediellus Treit. IX. 1. 5.

NS -A50: CER SALA: |

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Ölandia, Uplandia, et in Norvegia:

Gudbrandsdalia.

6. Gen. Blabophanes. ZELL.

B. ferruginellus Hörs. 348. TrEit. IX. 2. 265. STAINT.

Mans, EX 200.-01ZEnT ins. Biht. yVIRSROSS0rE SSV Sv9:

Frey. Tin. 21. Hein. II. 2. 39. splendella Hörs. 381.

d4 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

14.

16.

198

20.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, et in

Norvegia: Dowre.

B. rusticellus Högs. 339. Trerir. IX. 2. 264. ZELL. Lin.

Emnt: /VIE0107.0HBNSAV: T920STAnt? Man sERBPSO0EE Rev

Tin. 21. Hein. II. 2. 40. spilotella TEnGstTR. Bidr. 109.

(var.).

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Uplandia, Jemt-

landia, Lapponia, et in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

7. Gen "Tinea, LiIN. ZEtre

T. fulvimitrella Sopor. Bull. M. 1830. 74. t. 1. 6. TRrREIT.

ÅN, 152: ZE. Jaan. ELVIS 114 pERSSKEPSSEOCIee

STAINT:, Man; : IL. 7290. :Erer Tins 225 HEN, 1INQ-42:

PBohemanella ZEtT. Ins. Lapp. 1006.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia, Da-

lecarlia, Lapponia et Norvegia: Finmarkia.

T: tapetiella. In. F.:"S. 1414... Hörn. 91-0 Pero pe

22. IX. 2. 261. /ZerTt: Ins. Lapp. 992. ZELL. fm: mt.

VI.F11650E5 SIV.68. ISTAINE) Man. JTI V2900RRRT CR

220 FIENNA IL. 292,

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Ölandia, Gottlandia, Uplandia,

Lapponia, et in Norvegia: Finmarkia.

IT. arcella FAsBrR. Gen. 295: 1ZE1L: Lind Bat. VIS RÖSTER

S. V. 68. FREY. Tin. 23. SrtAINT Man. fI29086E=

II. 2. 42. WaALLesGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856.

218. m»nivella FABR. Gen. 297. repandella HöBzN. 256.

auwritinctella WaALrzesGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl.

1852. 81.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Gottlandia.

I: corticella. Curt. Brit. Enti XI.F511, Z500 mt Bort:

NIE H1240E. 050 M3110: STAND: Mans IT: 199050

2. 43. cloacella H. S. 304.

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Uplandia.

T. laterella THBG. Diss. VII 94. arcuatella STAINT. Man.

II: 2917 FEN: MI IN2VAATA picarella -HUBN:- 210 FP Ram

IX. ADR 7 ZBuelns: Happsr990:- AbLn. TESEN

122,7 EL SKO82t MIO

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Lapponia.

T. picarella CLERE. Icon. 10. 15. Lin. F. S. 1389. STAINT.

21.

24.

[ud

26.

21.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O Ds 30)

Man. II. 290: Hei. IL 442 -Rigaölla Treir. X. 3. 150

iganella ARLL. in. Bat. NI 2004 Eh S299.-V369:

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Östrogothia, Uplandia,

et in Norvegia: Finmarkia.

Eg ramen LINA BP. SIS IRer? INK1II13: HöRN:

NGT ins Bnt. VIE 350 CHE SSV 0 PE REY;

Min: 23. STAINT. Man. II 2010 CHEN. II. 2. 46.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Ölandia, Gottlandia, Up-

landia, Dalecarlia, Lapponia, et in Norvegia: Ostroda-

lia, Dowre.

T. albipunctella HaAw. Lep. Br. 564. ZELL. Lin. Ent. VI.

IPEIRIESTATNT. Man: LL 2902. HS. 6320 V- ti.

Hab. in Scania Suecie.

Iilignicomella: EH. S: 279: 280: Vi: 34. AZEnL. Lin. Ent.

VI. 146. Hein. II. 2. 49. WALLEnGr. Öfvers. K. V. A.

Förhandl. 1856. 218. corticella TEnGstrR. Bidr. 110.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Vestrogothia.

Hikarisella, ARA. SIS. 830.184 Tan. Ent. MIST) H.

SARA RV SEC STATND, Man. - Il3 0292: (RREYSG lin. 24.

Hein. II. 2. 53. WALLEnGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl.

1856. 218.

Hab. in Suecia: Scania, Bottnia sept.

Sp retellarSCHEIBR. ZRLE La. Lat. Vi. 94. IHE S: Vv:

72. Herin. II. 2. 53. WALLEnGr. Öfvers. K. V. A. För-

handl. 1853. 171. fuseipunctella STAINT. Man. II. 232.

rar. uLm. 24. PEL,Ss00:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia.

Hipellton ella LaNstE. (Sv. 14155, TRE vINj 13 109 ZELL.

INT Bit. Ove. Lö gel SL 278 Mo 2:00 STAND. Man. IH.

2020 ERE ins 420. 0.EIRIN.. (25-545 ZRToxfIns4; Lapp.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia, Up-

landia, et in Norvegia: Gudbrandsdalia.

FT. lapella - ScHrF. Hörn. 252. STAInt. Man. II: 293.

HEN: IL 2:55. ZELL. Ent. Zeit. 1873. 133. ganomella

REIN SEX 23 209. ELI: un. Pat. ViHl063: HS: 002:

NEO

Hab. in Blekingia et Gottlandia Suecie.

28.

30.

3l.

32.

36 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

8. Gen. Phylloporia. HEIN.

Ph. bistrigella Haw. Lep. Br. 573. STtAInTt. Man. II. 294.

ZboL. fan: Bit. VIS 171 ED SUV TO RER nSS:

dilorella H. S. 266.

Hab. in Suecia: Gottlandia, Lapponia, et in Norve-

gia: Finmarkia.

9. Gen. Tineola, H. S.

T. biselliella Humm. Ess. Ent. III 13. p. 6—13. ZELL.

Lin. Ent. VI.-166: FH. 5. 281l:rV. 8 SPAN Nian Us

293. FREr. Tin. 25. Hmn. IL 2. 59. ermelerbReem las

112503. 1515 Kerr Ins. Papp. dog

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Ostrogothia,

Uplandia.

10. Gen. Lampronia. STEPH.

L. prelatella ScHiff. FArrR.: E. S. III. 2. 315. H. 5. 294.

295. V. 65. STAINT. Man. II: 296. EREY- Tin od En:

II. 2. 68. luzgella Trerr. X. 3. 204. Zertrt. Ing. Lapp.

1007. |

Hab. in Suecia: Scania et in Norvegia: Dowre, Fin-

markia.

L. rubiella BJERKAND. Act. Holm. 1781. 20. t. 6—-10.

STAINT. Man. II. 296. Hein. II. 2. 68. variella "TREIT.

X. 9. 206. ZELD. Lin: nt: VI. 198208 StIYyEGS Re

Tin: 30

Hab. in Suecia: Blekingia, Smolandia, Vestrogothia,

Gottlandia.

11. Gen. Incurvaria. HaAw.

I. muscatella FABR. Mant. II. 249. StAINT. Man. II. 297.

HEIN. IL 2:60. masculella Hörs. 1257 ”TRIISINIR:

120: "X3: 2045" Zeb. Lin: Ent.'V. 305. ENCSHSVSMV:

66. EREr. Tin. 32. "Ant. Ios. Lapp. 10075

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Ölandia, Uplandia, Da-

lecarlia, Bottnia, Lapponia.

I. pectinea Haw. Lep. Br. 559. SrtaAntT. Man. II. 297.

Hein. II. 2. 60. Zinckenii ZriL. Isis. 1839. 183: Lin.

Ent: VV: 1805: HI: S:05--007. Vi. 66.- EREYNSInd 00:

Bum. Act. Holm. 1852. 155.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Bottnia.

34.

36.

40.

41.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 5. 37

I. vetulella” ZETT. Ins. Lapp. 1007. ZrErL. Lin. Ent. V.

SAN EERASTIVS (67 SW OCKES Emib.Zert. 0027 (0. CELEIN.

TIO pallduwlella” HASSES

Hab. in Suecia: Ostrogothia, Dalecarlia, Lapponia, et

in Norvegia: Finmarkia.

I. circulella ZETT. Ins. Lapp. 1007. ZELL. Lin. Ent. V.

al:

Hab. in Dalecarlia Sueci&e et in Norvegia boreali.

I. Schoenherrella ZETtt. Ins. Lapp. 1007. ZzErL. Lin. Ent.

NERO.

Hab. in Vestrogothia Suecizxe et in Finmarkia Nor-

vegie.

HäNCapuellan OfERK: Icon. LIV 15 INS EIS. föTASVARLL.

Tantglint, VV akta vH3 Sk29898 Vas0d.; ISTAINT Man. I

297. Hein. II. 2. 62. auropunetella TEBG. Diss. VII. 89:

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Uplandia.

I. Oehlmanniella Treir. IX. 2. 122. X. 3. 204. ZeTTr. Ins.

Lapp. 1007. ZELL. Lin. Ent. V. 314. H. S. V. 66. STAINT.

Man. II. 297: EFRryr. Tin. 34. Hun. II. 2. 63. trimacu-

lella, EL. S. 291.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Dalecarlia, Lapponia, et in Norvegia:

Dowre, Finmarkia.

I. rupella ScHiFf. FABR. Mant. II. 250. Hörn. 250. ZELL.

Lan: Emt. V. 320. (ELIS: 0280-290: V. 67. Erer: Tin.

25: HEN. II 2: 03. capitellav'Trreir. IX: 2761. Naezge-

niana 'TEBG. Act. Holm. 1797. 169. Naezgenella ZETtt.

Ins. Lapp. 1006.

Hab. in Suecia: Dalecarlia, Ångermannia, Lapponia,

et in Norvegia: Dowre, Finmarkia.

12. Gen. Nemophora. HöBn.

N. Swammerdamella Lin. EF. S. 1391. Hösn. 410. 411.

TrErr. IX. 2. 149. ZErL. Lin. Ent. V. 348. StAint. Man.

TIS SMER SST VETT 6e EiREr, bin: 960. HEIN I. 70.

ZzETT. Ins. Lapp. 1008.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Uplandia, Lapponia, et in Norve-

gia: Nordlandia, Finmarkia.

N. Pangerella Hörn. 412: &.:, ZELL. Hin: Ent. V. 352.

EIS 16 ES OSINEETTT SE REY SSD: FÖRS rLEIEINS/L 26 (0-

Hab. in Blekingia Suecie et Finmarkia Norvegie.

28 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

42.

43.

44.

46.

48.

N. pilulella Hörs. 409. ZELL. Lin. Ent. V. 354. H. S.

215: V:I78. ErErY. Tin. "837: "HEIN IN 2. CUNpUelvet Rn

1X2! 153: ”ZETtT: Is: Happ: 1008: :

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Uplandia, Lapponia.

N. pilella ScHiFF. FABR. Man. II. 256. HöBN. 235. ZELL.

fin. sEnt. IV 3550 EL SA217 VAT STÅR INaoc CE

298. Frer. Tin. 37. Hein. II. 2.71. WALLENGR. Öfvers.

KENV ACA S Hörhand!TLSS2 Mekt:

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia, Östro-

gothia, Dalecarlia, Lapponia.

N. metaxella Hörn. 413. Trerr. IX.2: 152. ZELL. Lin.

Emnt. V. 857. H. Si V. 76: STAINT. Man. ISO NsöRny

Tin. 38. Hein. IT "22 71: Bam: Aet Folmsoksd]o:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Gottlandia.

13. Gen. Adela. LATR.

A. fibulella ScHiFF. FABR. Mant. II. 253. ZELL. Lin. Ent.

VIII. 3! H..S. 236.237: NM I10037 STAINYE, Mangalmr299:

PRET. lin: 99. HEN (4

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Uplan-

dia, et in Norvegia: Dowre.

A. rufimitrella Scor. Ent. Carn. 649. ZELL. Lin. Ent.

VIII. 12: SrtaArnt. Man. II: 299. FErer: Tin40! OEI.

II. 2. 75. WauzesGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856.

219. Frischella HUBNn: 4251426. Tre! ICS20at EN

S22420. VI OL

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

A. Degeerella Lin. EF. S. 1393. Trerr. IX. 1.131. ZELL.

Lin. Emt. VIIT 30: /StAInt: Man. IT: 3007 "EESEOVIE02

ErEY. Tin. 40. HEIN: IL 2. 77. ZETT. Inst Happsrloog

Geerella HöBN. 130. 440.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Östrogothia, Ölandia, Gottlandia, Vest-

mannia, Uplandia, Lapponia, et in Norvegia: Dowre.

A. Croesella Scor. Ent. Carn. 648. Sulzgella HöBsnN. 121.

TrEit. IX. 2. 132. SrtAnt. Man. II. 300. Sulgeriella H.

SS: 927: > Van 1045 FARS. In June. VALLIEN 200. REY.

20 OEIBINS ell gar dör

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Ölandia.

RA — DO > -

49.

50.

51.

52.

(SA

D4.

39.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD.: HANDL. B. 8. N:O De 39

A. Reaumurella CLERK. Ie. 12.2. Lin. FE. S. 1392? viri-

Bea Ra. DN 2148: MED skin Enty VIIL375 HAS:

LHF NVK 102: ISTATINTI Mans YlT 30054 ERHY: Tin. 42; HEIN:

II. 2. 80. sphingiella Höss. 129.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia, Da-

lecarlia. dö

A. cuprella ScHiFr. FABR. Mant. 2. 257. TuHBG. Diss.

NERE R8695 HUN TS MREGECT 200144 ER ASt 2190: 0V:

2 Lin vEnt:3 VIIDR 4290 "STATINTY Man: ER 300.

Hein. II. 2. 80. Eneella Zett. Ins. Lapp. 1007. &. cri-

mötella, AETT:l:e:-1008:39:

Hab. in Suecia: Scania, Ölandia, Ostrogothia, Vestro-

gothia, Dalecarlia, Bottnia, Lapponia.

14. Gen. Nemotois. HUÖBN.

N-. metallicus Popa. Ins. M. Grec. 94. scabiosellus SCoP.

mg Carns = 044 SPRED. NN. 2. LAG: CE. SS. 2295 VV I

ARNE. ön. sBnt. VALLE AQ. STAINT. Man. JO EREY. Lin.

4S3CEIERIN. 2: 82: Zen. Ins. Lapp. 1009.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Dalecarlia. :

N. minimellus SCHIFF. ZELL. Lin. Emnt. VIII. 76. H. S.

OVE ÖÖL SPATNT. Mans LE 30 CEREY lin. 40; ElEIN.

II. 2. 86. WaALLEnGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856.

2410)

Hab. in Suecia: Scania, Ölandia.

N. Dumeriliellus Dur. XI. 300. 12. ZELL. Lin. Ent. VIII.

SSEEASAWN 99: EREY. Tin. 45. , HEN. II 2:81. mau-

Farellar HS. 2213, 222.

Hab. in Gottlandia Suecie.

153. Gen. Ochsenheimeria. HöBN.

OF taurella ScHF. TRE: IN2.74: Fi R.oEnt) Zeit:

NET VIEN SPA SIIVI ls ner IE 2189 MWaAt-

LENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1852. 216.

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

OlraccewellarE IRS Ent. Zeit. 1842. 213: HSA. V.

KlOSHSTAINT: Mani IRS288: 1! Hr, INO SBER Act:

Holm. 1892. 156: taurella EöBN. 188 Tru: IN. 714.

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

26.

98.

JA:

60.

61.

62.

63.

40 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

16. Gen. Acrolepia. CURT.

A. cariosella TrEit. X. 3. 203. ZELL. Isis. 1839. 203.

H::S.-V2 105: " FREY. Tin T71:> EN. 1012 5050reRen-

lella- Hörn: 171. "TrEIr. INCL S252!

Hab. in Suecia: Smolandia, Bahusia, Vestrogothia.

17. Gen. Roeslerstammia. ZELL.

R. Erzlebeniella FABR. Mant. II. 256. TuBc. Diss. VII.

86. "STAINT. Man. II. 363. ZELL) Isis: 18389 HIRST955:

V: 137: FEN. IL 2:98: "ehrysttella Tran UDSSR Sa

Hab. in Suecia, secundum THUNBERG.

18. Gen. Scythropia. HöBN.

S.. crategella. Lin; 5. N. 855: HöBN. 257: CERERNSIDESEL

281: H. S: V:90 StAnt Man: IL 807. PREfITIISST

HEN. IG2: 104.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bahusia, Ostro-

gothia. [

19. Gen. Hyponomeuta, ZELL.

H. stanmellus Tara. Diss. VIL 97. HISTS5SoXroeva9n

Hein. II. 2. 108. rufimitrellus ZeiL. Isis. 1844. 209.

Hab. in Suecia: Smolandia, Bahusia, Jemtlandia, Bott-

nia, et in Norvegia: Dowre.

H. vigintipunetatus Retz. Gen. et Sp. 52. 153. ZELL.

Isis. 1844. 210: FE. S. V. 91. StAInt. Man. II 3075 Eleny!

II 2- 1080 sedella, TRE: IX: 12250, Hl SCA

Hab. in Suecia: Blekingia, Smolandia, Ölandia, Ba-

husia, Vestrogothia.

H. plumbellus ScHiFF. Hörn. 86. Tre. IX. 1. 213.

ZELL. Isis. 1844; 2125 HS. V. 91: STAINT HS UMangene

SOLA TEREX lin: GON ERRIN. IE 2: 108:

Hab. in Scania Suecize.

H. padellus Lis. FE. S. 1364. HöBn. 393—395. STAINT.

Man. II. 308. wvariabilis ZELL. Isis. 1844. 214. H. S. V.

91. RRET: BInokodSAHRING LE 2.109:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia.

H. malinellus ZerL. Isis. 1844. 220. H. S. V. 92. FreEr.

Tin: 40 9EEINV/IDE: 20 OO:

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

a RED ANT NAA

64.

69.

66.

67.

69.

((E

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0 5. 41

H. cognatellus Hösn. 391. 392. Trrir. IX. 220. evony-

mellus Scor. Ent. Carn. 631. STAINT. Man. II. 308. HEIN.

ERS TL05 evonymi ZELL. Isis... 18445 220; HSV. 92.

EmREx: Tin. 60:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Uplandia.

HFevonymellus LIN ES: 13608. SÅN. 2 d34. HUBN.

GSERnTn EX 1 v2155 padi ”ZELn Isis 544 205: ENS:

ERS 2EE SRATNT. Man. II 3083) EREY, din. 605 Emin: fE

2. MT:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia.

20. Gen. Swammerdamia. HöBN.

S. combinella Hösn. Beitr. 5. t. 1. c. comptella HöBN.

SOCKERT SN 2825 VI I280: ”ZELt. Isis. 1899. apieella, SmAIND.

iso TS05 ERE Cm) 05, HENSII23105:

Hab. in Suecia: Blekingia, Ostrogothia.'

S. griseocapitella STAInNT. Man. II. 306. H. S. 642. V.

281. ' HEIN. II. 2. 107. WocKkzr. Ent. Zeit. 1862. 75. nu-

beculella TEnNGSTR. Bidr. 112.

Hab. in Finmarkia Norvegie.

S: IHeroldella "Trerir. IX. 2. 97. ccestella FREr. Tin. 55.

EIEIN. (IA 20105: ZE. Bnt. Zeit, Lök. 70:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia.

IST oxyacanihelld DTr..IV.673:9: p:;-2053 -H:S321: V.

281. Frev. Tin. 56. Hun. II. 2. 106. WALLEnGR. Öf-

Mess iC 7 VARA ERörkand; 1853. 171: ZAPLLyEmnt) Zeit.

TSL

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia. |

SS. luwtarea. HAws Jepp: Bry 515... s STAINT. Man. IT. 306.

FIEINSsk 25106:

Hab. in Blekingia Sueciexe.

SIP YREllaN VILLERSAEN Su M51557 SAINT: Mans IE 562

ElemNse LIE fos 07: ZRLn. int: Zeit. 1871:s46H cexasiella

ElöRNS 9520 TREITH DC 302003: Hi N-3281 V:4281: FREY:

Tin. 356.

Hab. in Blekingia Suecie.

S. conspersella TEnGstrR. Bidr. 112. WocKrze. Ent. Zeit.

1862. 74.

Hab. in Finmarkia Norvegie.

42 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

73.

mn |

(ua

(CC

så

(fl

80.

21. Gen. Prays. HöBN.

P. fraxinellus BJIJERKAND. Act. Holm. 1781. curtisellus

DON. N. Eist. IT. 65. 47 77: STANT Man ohESSTOrSERa St

V. 263. Freyr. Tin. 65. Hein. 112. coenobitella HösN.:

309. maculella FABR. E. S. III. 2. 306.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Ölandia, Gottlan-

dia, Bahusia, Vestrogothia.

22. Gen. Atemelia. H. S.

A.storquatella »Zrir. Isis.,1846: 2793. S4 46NV-EE:

STAINT. Man. II: 361. Hein. II. 2. 113. compressella H.

radild.. VII2

Hab. in Bottnia septentrionali Suecize.

23. Gen. Argyresthia. HöBN.

AA. prunmella TIN. FE. S: 1386. ”HöBN 0: HV ZRNEN Lim:

Ent. II. 243. H. S. 652. ephippiella FABR. Mant. Gen.

297. STAINT. Mani IL: 369: HS. V: 276: FREE 185t

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia.

A. nitidella FABrR. Mant. II. 241. ZELL: Din. Ent. II.

250. I STAINT. Man. IE 369: HySbv65TVIR2O0 KRRDR

Tin. 186. prumniella Trerir. IX. 2: 156: curvella ZETT:

Ins. Lapp. 1008.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Lapponia.

A. semitestacella Curt. Ent. Mag. I. 119. Br. Emnt. 719.

STATNTA Man. II. 3693 H:0Si 602-603: VÖs2gusfiaRnY:

Tin. 187. WarzesGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856.

220. semipurpurella EH. S: V. 277.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

A. albistria HaAw. Lep. Br. 517. SrtAnt. Man: IL 370.

Frer. Tin: 189. fagetella ZELL. Lin. Ent. II. 256. H. S.

653. V. 278. WALLENnGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl.

1856. 220:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bahusia.

A. conjugella ZELL. Isis. 1839. 204. Lin. Ent. II. 258. f.

23. 5TAINT. Man. II ovOR0OHCSKOLTArVa 20:

Hab. in Uplandia Suecie.

A. tetrapodella Lin. S. N. 890. ZELL. Lin. Ent. II. 262.

H..S. 646. cesiella TrReit. IX:2. 157. X:2. 207: pru-

81.

82.

89.

34.

89.

86.

87.

88.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B, 8 N:05. 43

miella ZETT. Ins. Lapp. 1008. mendica STAINT. Man. 370.

PrREr. Tin. 190: mendicella H. S: VV: 277.

Hab. in Suecia: Blekingia, Smolandia, Bahusia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Lapponia.

A. abdominalis ZELL. Lin. Ent. II. 290. STAnt. Man.

TESTER S69114 VM: 2090-00 REx lins 191.

Hab. in Lapponia Suecize et Finmarkia Norvegie.

A. decimella StAINT. Suppl. Cat. 10. WocKkzE. Ent. Zeit.

1S( be PN

Hab. in Norvegia, secundum Dom. WOocKE.

ÅA. "retinella "ZE: um. Bnt. 1) 200: STAINT. Man. Ik.

a RER OS: VE 210. VERBYS LinstLd0

Hab. in Suecia: Smolandia, Ostrogothia, Gottlandia,

Uplandia.

A. gemmella Lin. E. S. 1388. comella FAsrR. BE. S. III.

2 ET NLREIT EN. 32: 02, AND. ÖKNAR NS Kn

Tra SOtVa 2145 Bam. Act. Holml892, 164, cur=

GellstSTANT.: Man. IL 371151 ERE. Tin:Pl92:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia, Vestrogothia, Uplandia, et in Norvegia: Östro-

dalia.

A. curvella Lin. EF. S: 1387. sorbiella Treir. IX. 2. 160:

NES 2L0 AT mn. Hate Ls 200. ES VIS Or STA TNT.

Nan sök föddea ERE, Ling: l9.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Uplan-

dia, Jemtlandia, Lapponia, et in Norvegia: Finmarkia.

VP gmeela HöRN. '353-— IREIT. IX31:2. 159: 20. 209.

VAR duns funt. . OJ ISTATINT. Man: EL ov. (ESV.

ESR REY: lin. 193.

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Ostrogothia, et in

Norvegia: Finmarkia. :

ANG oedantella AlaNG IH. S- 1401 Tre IX 25162: ,ZEcG.

ms nt. NS 282: UU STAINT. Mans II. 902. ZETT. Ins. Lapp.

1009- ERE: PI N104:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Ölandia, Gottlandia, Up-

landia, Dalecarlia, Lapponia, et in Norvegia: Romsdalia,

Rendalia, Finmarkia.

A. Brockeella Hörn. 362. Treir. IX: 2. 164. ZELL. Lin.

Bmt. bl N2S0-STAINT, Man: I 09720EIL:S) V-r200: FREY.

Ålborg

44 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZE.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia, Vestrogothia, et in Norvegia: Dowre.

89. A. arceuthina ZELL. Lin. Ent. II. 288. H. S. 688. V.

272. SrtAnT. Man. II. 372. WaALLEnGr. Öfvers. K. V.

AsFörhandbil852. 0217.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

90. A. aurulentella StAINT. Zoologist 1849. XL. Man. II.

Son FDA IV. 22:

Hab. in Norvegia boreali.

24. Gen. Cedestis. ZELL.

91: C. Gysselenmtellå Du?! XI '305. 4.7 ZE 5 in Bit ce

295. "STAINT: Man. IL 373: HS: V-279: ERreEFöimil05:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia, Up-

landia.

«92: C: farinötella DvP:- XI. 305. 11. ”Zrrr. Lin. Bnt: 1296:

STAINT. Man. II.-373. H. S. V. 279. Frer. Tin! 184.

Bux. Act. Holm. 1852. 165.

Hab. in Scania Sueciz.

25. Gen. Ocnerostoma. ZELL.

93. O. argentellum TIN. FS) 1481: ZELL: Isis T6908205:

pimariella ZELL. Lin. Ent. II 2995 STAÄNTO Mansa

ara. ELYS. 689. 690: ”V:”283." EREY. TInSOL9NE

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Gottlandia, Up-

landia.

26. Gen. Eidophasia. STEPH.

94. E. Messingiella F. R. 193. t. 68. 3. H. S. V. 84. Stunt. Å&

Man TENS SEEN II 2501T5.

Hab. in Suecia secundum specimen in Museo Hol-

miensi.

27. Gen. Plutella. SCHRKE.

95. «iP. porrectella NES -144951 Trey EXCRM20ECERNS:

V. 107. SrtAIntT. Man. II: 312. Frer. Tin. 68. Hein. II

2. 116. hesperidella Hösns. 169. Falleniellus DAHLB. Act.

Holm. 18355: 2005

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

96. P. cruciferarum ZETttT. Ent. Zeit. 1843. 281. HS. V

106. STAINT. Man. II-3123 ErREY: Tin. 68. CHEINOIIKYS!

98.

100.

101.

102.

103.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:O De 45

117. niveella ZzETTt. Ins. Lapp. 1001. xylostella Höss.

119. ”TrRreir. IX. 2. 25. annulatella H. S. 350.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bahusia, Smolandia,

YVestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Bottnia,

Lapponia, etin Norvegia: Gudbrandsdalia, Dowre, Fin-

markia.

PP: bicingulåta ZELL... Isis. 18390188- H.: S:1349. V. 107.

Hein. II. 2. 118. immaculicornella GN. Ind. 101:

Hab. in Lapponia meridionali Suecie.

P. annulatella Curt. Br. Ent. 420. STtAInT. Man. II. 312.

Hein. II. 2. 118. Sechmaltzella Zett. Ins. Lapp. 1001.

Hab. in Suecia: Smolandia, Bahusia, Uplandia, Bott-

nia, Lapponia.

P. senilella Zett. Ins. Lapp. 1001. marmorosella H.S.

659. PMalella I STAINTI Man. II. 3120 EEN:IIN2: 118:

vittella HöBnN. 164. t

Hab. in Lapponia Suecixe et Finmarkia Norvegieze.

28. Gen. Cerostoma, LATR.

CK RTttellum LINS BAS: 1366. HUN. 349: HH. S392. Vv

Sr Bra kan CL HEREINS I, 20 L203ESTAINT) Man. IE.

313. sisymbrella TrEit. IX. 2. 88.

Hab. in Suecia: Bahusia, Ostrogothia, Uplandia.

0: sequellum CLErRK. Icon. 10:14. Lin. ES. 1365.

IENUBN.S (1 00:60 ERELUN ING RISV22050 ISTATNT)S Man. ATI. 313.

ERSSIvbi onReY: Pins: fERN 23121: nycte-

merella FABR. Man. II. 254.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia, Up-

landia.

C. radiatellum Don. Nat. hist. III +t. 77. 3. 4. p. 14.

STAINT. Man. II. 313. variella HöBN. 106. fissella HÖBN. -

NOSIKIRBIN TI. 19. Sd. FHLSKKot0kta9L /V. 1501 FREY.

Tin. 72. lutarella Hösn. 168. byssinella Höns. 380.

unitella Treit. IX. 1. 30.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Sudermannia, Uplandia,

et in Norvegia intermedia.

C. parenthesellum Ian. F. S. 1435. costella Hörs. 107.

UERELTNHIDE. 2. Se Vs LILL 0 STATND. Mans ock, olé.

IRIRNV Sn. fås ILRIN, Rog 2

46 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

104.

1035.

106.

RONE

108.

109:

110.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Vermlandia, et in Norvegia:

Finmarkia. |

C. sylvellum Lin. S. N. 893. Hösn. 420. Tr. IX. 2.

16. - H.: S. V./149::. STAInNT! Man. II SM EREYGIN (0

HEN. 1R52, 1203:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Ostrogothia, Uplandia.

C. alpellum ScHiFF. FABR. Mant. II. 254. Trrir. IX. 2.

8. H.: 5. 618: 619: V: 1497 StAT Oo Mån EST HEN.

II. 2. 123. WaLnLreser. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856.

219:

Hab. in Scania Suecie.

C. lucellum FaåABrR. S. E. 667. 9STtAInTt. Man. II. 314

Hen. IE:2. 1240 ZELL; Ents Zeit L8TIN62 fiorir.I ae

tusana TuBG. Diss. I. 23. mucronella HöBzns. 99. an-

tennella ”P'.rerr. IX: 2—7.> HI SAM: 1492 FRaY Tin.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Ostrogothia, Up-

landia.

C. asperellum Lin. F. S. 1447. Hörn. 101. 329. Trrir.

IX. 2. 4: 0ES3I MV. 148! "StTAnNTö Man STRNSTANCRSET.

TmneöCK HEN 9: 24

Hab. in Suecia: Smolandia, Vestrogothia, Uplandia.

C:s -scabrellum Iin:E; Sv 1446. ”Trarr. INS204S09E0S:

620: V.:149. STAINT. Man. II: 314. ErEr Pm. (2 HEN.

IE. 2. 125. pterodactylella Högs. 102.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Uplandia.

C: horridellum. "Tres XJ! 3. 191: SE S:t AS

STAINT. "Man. II. 314: Erer: Tin. 75: EHENSEE 2125!

WaALLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856. 219.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Ostrogothia.

C. nemorellum Lin. FE. S. 1371. TurGe. Diss. VII 85.

HEUS. VI 1497, ISTAINT. Man. II: 315: EREYGOmE TE

Hein. II. 2: 126. hamella Hösn. 282. TreirsIN, 2. 40:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia.

C. 2ylostellum Lin. F. S. 1390. SrvaAnt. Man. II. 315.

FrEer. Tin. 76. Hem. II. 2. 126. dentella FAzrR. S. E.

667. harpella Hörn. 10: TrEIt) IX-2: 37.0ZETT Inst

Lapp. 1002. |

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Östro-

gothia, Uplandia, Lapponia.

112.

113.

114.

15:

k6:

BIHANG: TILL: K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8.0 N:0 0: 47

(Cöfjalcellunmu. SCHIFF. HöBN; bl2; DrRern IX 2. 39. H.

SAVE H0: ERE oci. 46. EBINVIR:20 126:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Vestrogothia.

29. Gen. Theristis. HöBN.

Fh. mucronella ScoP. Ent. Carn. 643. caudella Lin. S.

IN: 834: -STAINT. Man. II. 315. EEIn. IL.2. 127: cultrella

HEN SEI095 Tre. DENS FIS) M. 1525 FREY.

De 8.

Hab. in Scania Suecize.

30. Gen. Orthotelia. STEPH.

OfSparganrella, "TEB6. Diss. VIE? 950 TRE SIXST 261.

USA SOS ARR Isis, L550. CLS: ER SKV: 9057 SAINT.

Man. II. 318. Hein. II. 2. 129. tostella Hörn. 456.

Hab. in Vestrogothia Suecie.

31. Gen. Dasystoma. CURT.

D. salicellum Hörn. 9. Tre. IX. 1. 33. STAINT. Man.

WSR 2 SE 3205 Val 13: FREY din: 635 ElenN. (122:

131. rufocrinitalis ZeTT. Ins. Lapp. 975.

Hab. in Dalecarlia Sueci&e et in Dowre Norvegie.

532. Gen. Chimabache. ZELL.

Ch: phiryganeella Hörs. 10. Tremr. IX 1: 32. STAINT.

NET S2TE AST 0EVRNA EREY: lin. fe. HEIN.

UIP a

Hab. in Suecia: Bahusia, Vestrogothia, Gottlandia,

Uplandia.

CR fjagella -ScEIPE. FABR. Mant. II... 244. Tire. Diss.

NESS Elena 120 Tre. IX 2031ER SÅ 982. V.

MeLASRIS TA TNE Nan: «152825 IREY. Tin. 9. HEIN: II 2.

132.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Uplandia.

33. Gen. Semioscopis. HöBN.

S. avellanella HösBs. Vög. et Schm. 65 (1793). HöBn.

2 RETT SSG JAKSTSAN SAINT. CM anal 28093 (ELIS 930:

FREY: Tin: X. EEIN. II: 2. 136: atomella TEBcG. Diss.

NIT 947 (1794).

120.

121.

123.

124.

125.

126.

127.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Uplandia, et in Norvegia: Finmarkia.

S. antiquella Zett. Ins. Lapp. 992.

Hab. in Finmarkia Norvegie.

S. oculella TEBG. Diss. VII. 92. anella HösnN. 28. HEIN.

II: 2.136. alienella "Trerr. INS] 40:rHOSMISBNV- DEN

Hab. in Suecia: Smolandia, Vestmannia, Uplandia.

34. Gen. Epigraphia. STEPH.

E. Steinkellneriana ScHirr. H. S. 335. V. 131. STAINT.

Man. IL: 283. Frer. Tin. 9. Hen: IL 25 1363 Siem:

kellnerana TrEit. IX. 1. 36. characterella Hösn. 26.

Hab. in Vestrogothia Suecize.

35. Gen. Psecadia. Hösn.

P. pusiella RorEm. Gen. Ins. 88. t. 23. 9. STAINT. Man.

IT. 308: Hen. II. 2: 188: scaleWa" feumvlskoistt

230. Hi. S. V. 132. Frer. Tin. 62. lihospermella HUBN.

104 ERE STATE 09:

Hab. in Vestrogothia Suecize.

P. bipunetella FaABrR. S. E. 668. Srtant. Man. II. 309.

HzraiN. II.-2. 138. echella Hörn, 105: "TREMNOIENSINST

ZELL. Isis. 18447 231. Hl SS. V: 132: "NRRYovmenG62S

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Gottlandia.

P. decemguttella Hösn. 303. Treir. IX: 1. 225. ZELL.

Isis. 1344. 232. "STAINT. Man. II. 309-0SfStvenes:

INRE inr 0D. ELEN: LL SS2: LÖV:

Hab. in Blekingia Suecie.

P. pyrausta Parras. Reise I. 176. ZELL. Ent. Zeit.

1844. 379. SrtArnT. Man. II. 309. atropunctella THBG.

Diss VIT OT

Hab. in Sudermannia Suecize.

36. Gen. Exeretia. STAINT.

FE. allisellå' STANT:- Trans: E. S: London VI T520t ol

1: "Man IL 820- ZE; Län? Ene PX TOS

1155 EN: ONE AA.

Hab. in Scania Suecie.

37. Gen. Depressaria. HAw.

D. costosa Haw. Lep.: Br. 508. Srtant. Man. II. 320.

ZELL. Lin. Ent. IX: 1982 Prrr. On $25t Emot Moan

128.

130.

131.

132.

133.

134.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O be 49

lgldepunctella” Hörs. 1378: Tre (IX 1:280.0H. S.

V. 123. WaLLenGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1853.

17 ;

Hab. in Scania Suecie.

D. Kekeritgiana Lis. S. N. 876. 291. lUiturella TRrRErT.

INS. Zarr. Ins. Happ. rOo008 Zac. fan. fmt. IX.

JUN FE STAINT: Man. IL 3205 ERPY. Tim. dor BIN.

144. Sparrmanniana FaBrR. E. S. III. 2. 285. pallorella

HISS flavellar Hörs 9: FELIS:N dog

Hab. in Scania Suecie.

D. pallorella ZELL. Isis 1839. 195. Lin. Ent. IX. 204

STAN. Man. ob 3217 BrReY I lmn! Some, Hl. 2: 145.

Sparrmaniella H. S. 449.

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia, Ostro-

gothia.

D. arenella SCHIFF. TrREir. IX. 1. 258.X. 3. 184; STAINT.

Nan og? ARLK. in. int. Ng 220. TREY fin tG4:. H

SVEDA SE EIRINs JIE 235 MAS tguvellet ESS. 96:X Yea-

fangt LäABe. Diss: Il 51:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Östrogothia, Uplandia.

D. propinquella Treit. X. 3. 184. ZrrL. Lin. Ent. IX.

Sa SKV. 1942 STAIND, Manssllys223 HEN. IL 2:

150. WALLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856. 220.

Yeatiella Hiss. 418. |

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia.

D. cmiflonella ZELL. Isis 1846. 280. Lin. Emnt. IX; 255.

HISSA fl63NSTAMNT: Man: MA322A MERINaA IL 2

Hab. in Suecia: Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia.

iNErOcellana” RABR. NS. HK6D2T VÄRLD, mg Enty LX. 250.

STAINTA Man: [5324 /FREr! Tin. 85.0 HEIN. II. 2. 158.

characterella TrErr. IX. 1. 254. 2. 275

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia.

D. Alstroemeriana CLERE. Icon. 10. 1. Lin. S. N. 879.

ZELL. Lin. Emnt. IX. 250. StAInt. Man. IL 323. HEIN.

II. 2. 159. Alstroemiana Lin. EF. S. 1335. Alstroeme-

Kellel FÄRBIT. PN. 1Y2505. 2. rus HAN Va 124: pu

ella HöBn. 82.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Ostrogothia.

136.

140.

141.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVILZE.

D. liturella Hörn. 83. H. S. 4383. V. 115. hypericella

Tre. IX. 1. 236. ZECL. fm. BFnt IN 24800RRErAN:

HzEin. II. 2. 160. STAINT. Man. II. 323.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Uplandia.

D. conterminella ZE1i1. Isis 1839. 196. Lin. Ent. IX.

245. STAINT. Man. II:1324. Hen. II. 2440 gperis

cella HöBN. 441.

Hab. in Scania Suecie.

D. applana FaABrR. Gen. 294. TuBG. Diss. III. 52. ZELL.

Lin. Ent. IX. 270. HS! VS FIS" STANS SNanStes

325. FREY. Tin. 87. Hein. II. 2. 162. ciecutella FösN.

74. 419: Treir: IX. 1: 248. X. 3. 182. heractleella LIND:

Ins. Dapp. 999.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Uplandia, Lapponia.

D. ciliella STtAnt. Cat. 17. Trans. E. S. London V.

161. t 172 7. Man/I,'825: "HS VS ne rena

ZREL. Emt. £e1t. 1868. 416. HEN: IN 20107

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, et in Norvegia.

D. capreolella Zrir. Isis 1839. 196. Lin. Ent. IX. 274.

H. S. V. 120. Stat. Man: II 3250 BREV IIDIS5:

Hein. II. 2. 164. depressella H. S. 452.

Hab. in Suecia: Scania, Bottnia occid.

D. angelicella Höszs. 337. Treir. IX. 2. 273. X. 3. 183.

STAINT. Man. II. 324: ZELL. Tän. Emt. JoNfeG0-SENS

NY 20: BREES Pin. 80. SEIN. UL 2? 60:

Hab. in Suecia, secundum specimen in Museo Hol-

miensi.

D. depressella Högs. 407... ZELL. Lin. Ent. IX. 294:

STAINT. Man. II. 325. Hein. IT. 2. 171: depressana

H. S. V. 130. collarella ZEtTT. Ins. Lapp. 999:

Hab. in Dalecarlia Suecie.

D. pimpinelle ZELL. Isis. 1839. 195. Lin. Ent. IX. 298.

H. S. 439. V. 130: Stunt. Man. II: 326: EIBINS MYS:

Hab. in Scania Suecix et secundum Dom. WocKE

etiam in Norvegia.

D:" badielld ” EVEN: "92: ”TRerr: XC 3. 1805 ZELL LSS

1839. 196. Im. Batt IDV306. StTANT, Mat FH S28

Ho SP 447. V- 1285 Rev. lin. dO. TEN. PS

WaALLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandlingar 1853. 171.

Hab. in Scania Suecie.

Pr ORT REA RR

144.

147.

148.

150.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0 5. Öl

D. heracliana DE GEER. Mem. II. 407. Lin. F. S. 1334

(saltem larva). ZELL. Isis 1839. 305. Lin. Ent. IX. 306.

SPAIN. Mans. II 32807 S445: VI128.7 Hen IL 2.

176. wmbellella DAuIB. Skand. Ins. Skada och Nytta 218.

Hab. in Scania et Uplandia Suecize.

Daolerella, ZELL lin: Bot DE 337 Hen: IN 20177.

Hab. in Scania Suecie et in Norvegia intermedia.

D. nervosa Haw. Lep. Br. 506. ZzruL. Lin. Ent. IX.

dd OTANI. sMan. IL 320: Fre fm. 91: Elan: I 2,

185. aprella Hörn. 94: daucella "Ererr. IN: 1. 247. X.

SSOIEE SS 443: VX 120:

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Uplandia.

38. Gen. Gelechia. ZELL.

G Epingjvinella "Prem. IX 12445 FrRer Tin. 100.

Hun” 032. 194. populella "HösN: 21: turpella EL. S:

MEIS2.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Ostrogothia, Ve-

strogothia.

Gil nigra, HAw. Lep. Br. 550: Stan. Man. IT: 330.

EIN ti: 196: -cauwtella ZPLE. Isis: 1839: 2005 EL S.

001 Vi: 182:

Hab. in Scania Suecie.

Gu rkombella -'SeHrF. HÖRN 2ttr Pre. IX2. 93.

ZELL. Isis. 1846. 286 (larva). StAnt. Man. II: 3357 H.

SOV 0 ERE, fin. (83 EIRINsSliP201098: ax

lella Tarce: Diss. VIL :95.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia.

G. distinctella ZELL. Isis 1839. 199. StAinTt. Man. II. 337.

HI SKV. 73: Kreon: 114 Ert 23203:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

G. "sororeulella Hörn. 440: ”Trreir. IX. 2.238. H. S.

V. 183. STtAINT. Man. II. 332. FreEY. Tin. 110: Hein. 208.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia.

Gi kvelocella Db. XI297243: HIS) VI LT9SSTAIND:

Man. II. 331. Hun. II. 2. 209. WALLENGR. Öfvers. K.

V. A. Förhandl. 1853. 171. subsequella TrRerit. IX. 2.

83. affiniella ZETT. Ins. lapp. 1004.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Lapponia, et in

Norvegia: Finmarkia.

156.

159:

160.

162.

163.

WALLENGKEN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

G. 'pehella ”Irerr. X:13. 1983 ZARnpn:olSsals39r 199

StAInTI Man. II: 332- HS. 484 Vs 1091 Hemsö 2

211. Bum: Act: Holm. 1852. 159.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

G. tesserella ZetTtT. Ins. Lapp. 1005.

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, Lapponia, et in Norvegia: Finmarkia.

G. ericetella Hörs. 470. STtAIInt. Man. I. 331. FREY.

Tin. 1(101:« Hen. IL:2. 2115 gållinella rem! INST)

H. S. 585. V. 182. WaLLesGr. Öfvers. K. V. A. För-

handl. 1853. 172. mnmubilella ZETT. Ins. Lapp. 998.

Hab. in Suecia: Scania, Ostrogothia, Lapponia et in

Norvegia: Finmarkia ut etiam in Norv. meridionali.

G. infernalis ERS. F84A0V2 176: HEN. 11325 202:

Hab. in Finmarkia Norvegie.

G. lentiginosella ZEiL. Isis 1839. 198. Stant. Man. IH.

dal. H. S. V. 179. FrRer. Tim. 101. HENfettatotot

obscurella Treit. IX. 1. 241 (larva).

Hab. in Scania Suecie.

G. galbanella ZzEiL. Isis. 1839. 200. SrtaAint. Man. II.

3344 wEarSaA BI5e Va dvösfErRer. Ti 196 SEEN

' 9216. WaALLnEnGrR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1853. 192.

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia, Lapponia, et in

Norvegia: Finmarkia.

G. continvella ZELL. Isis 1839. 199. H. S: 512. Vv, 180.

FIN. 11312. ,219:

Hab. in Finmarkia Norvegize.

G. tarandella WocKzE. Ent. Zeit. 1864. 212.

Hab. in alpibus Norvegizxe.

G. solutella ZELL. Isis 1839. 199. SrtaAint. Man. II. 337.

HIS: 510915204:537.tV! 1757 HmN fe

Hab. in Scania Suecize.

G. wirgella, TBG: Diss. VII 92: ZETtr. Ins. Lapp: 998:

longicornis STAINT. Man. II. 332. Hein. IL 2: 220:

gebrella TrEit.. IX. 2..82. H. S. V. 187. Mstrionella

HösNt4647 Bray. Hin, tikS.

Hab. in Suecia: Ostrogothia, Dalecarlha, Bottnia,

Lapponia, et in Norvegia: Gudbrandsdalia, Dowre,

Finmarkia.

G. perspersella WocKkzE. Ent. Zeit. 1862. 236.

Hab. in Finmarkia Norvegie.

164.

166.

167:

-—

(SP

169.

NO:

IgE

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 3. N:0 De

Gi tdiffimis.s Flaw. Dep: Br. 501. StAInT. Man. II. 333.

Elen. II: 2. 224. Bam Act Holm) 1852: 160: dissi-

mäilella "Prem. IX: 200805 seabidella "ZE: Isis. 1839.

KO9IVERNS 068. VI U6TCKiriesellar ZeTnsIns: Lapp. 1005.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Uplandia, et

in Norvegia: Gudbrandsdalia, Finmarkia.

Görtelectella., 4BLL.. Isis) 8308 198: FL öS: 5s045EV. 166.

ElRmYSr un. l0d.sElEInstlIa92. 0220:

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

G. scalella Scor. Ent. Carn. 654. Hein. 226. alternella

Hösn. 151: bicolorella Trerr. IX. 1. 233. aleella FABR.

BASSE 2 NESaV 100 STAIND. iNlan. IL 341.

Bum. Act. Holm. 1852. 161.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

(GS lkguorellg FAR ABRICE. SÅ MIF 2E299ErERSi VS.

Rev sinter 221 OCEEN. [I552 0020 RTTssmns.: app.

999. luctificella HöBnN. 312. lunatella ZerTt. Ins. Lapp.

1003. |

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Lapponia, et in Nor-

vegia: Finmarkia.

(Gröt ielOEABR. us, LIL 202995 PrB6: Diss. VIL

91. ZeErtT. Ins. Lapp. 999. Hein. II. 2. 227. luctuella

EREY. Tin. 122. luctiferella H: S: Neue Schm: 42.

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Dalecarlia, Lapponia.

et in Norvegia: Finmarkia.

G. tessella HöBsN. Vög. und Schm. 3. quadrella FABR.

RAS OSS VANI60) FIEINSe 2228.

scopolella Hörn. 145. ”Trerr. IX: 2. 102: funestella

HösNn. 466.

Hab. in Blekingia Suecie.

39. Gen. Brachmia. HEIN.

B. pedisequella HöBns. 95. Mouffetella HöBN. 245. TRrREIr.

XC 25 ERNER: ls: 1846. 287. "STAINTMan-+II>342:.

FÖSSTNA vORTtERnr. 021 CERN. 13321 230 tpedise-

quella ZELL. Isis. 1839. 287.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Ostrogothia.

40. Gen. Bryotropha. HEiN.

B. terrella ScHiFF. Hörn. 170. TrEit. IX. 2077. ZELL.

sistL839: 199: STANT ÖNan? 300 ELIN. VLT. FREY.

54 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

172.

174.

I 7

176.

178.

150.

Tin. 114.,, HEIN! IL 2. 2351 sephyrellesfkser od

241. inulella Höss. 286.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Ölandia, Gottlandia.

B. senectella ”ZEuL. "Isis: 1839: "1299: (STANS EIMSn IE

334. HiS50T: VI TAP Tin

238.

Hab. in Suecia: Scania, Gotlandia et in Norvegia:

Finmarkia. i

B: umbrosella -ZErL: Isis "1839: 201: "BL YSTNyEineb:

FIEIN: II: 2. 242. Bay Act. Holm 1852: 162!

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia.

41. Gen. Lita. TRE.

L. psilella ,H. S. 496. .V. 171. Hen. IL:2. åt:

Hab. in Scania Suecie.

L. artemisiella Treit. IX. 297. -ZErL. Isis 1839: 201.

H. S: V. 172. STAInNT. Man. II 304: -FrRort limno f20:

Hein. II. 2.7248. Bum. Act. Holm. 1852. 162:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

L. roseella ZeETT. Ins. Lapp. 1005. WocKzr. Ent. Zeit.

1862: 235.

Hab. in Dowre Norvegize.

L. maculiferella Dover. Trans. Ent. S. London. I. 102.

STATNT. Man. II-338. HH: S: 475: V. 1655 Hem Re:

263.

Hab. in Gottlandia Suecize. o

L. marmörea Haws Leps Br. 559. STAN Man.

Sod. HH. So 598: VV: s1845-HEIn: 204, JManneNe ARE

Isis 1839. 198. WaALresGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl.

1859: 12.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

LDL. leucomelanella ZELL. Isis 1839. 198. H.: S-"473. V.

186. Humin. II.: 2. 270. WaALLesGr. Öfvers. K. V. A.

Förhandl. 1859: 172:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Up-

landia, Lapponia.

L..maculea Haw.: Lep: Br. 552. StAInt. Man. II: 337.

FIEIN. II -:2::962. blandelld TH: 25:50: Vad66:

Hab. in Blekingia Suecie.

181.

154.

185.

186.

188.

150:

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0-050:0D

42. Gen. Teleia. HEN.

T. vulgella Hörs. 346. HH: S: 500. V.: 169. StAnt. Man.

rS30: OPREY. Lin: d205-EEIN. LES2. 23.

Hab. in Vestrogothia Suecize.

istiseripiella EIUBN. Lo20 REMISOLX: 25 90: ZELL. Bat.

KeneLdv0. 154: HS] 2500 570. V- 168. STANT. Man.

PEr330. HN IL:2; 273:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Ostro-

gothia.

yrekseguaxr: ElAw. "Lep. "Bri oo2.0 ISTAINT. Man: II: 341.

Ra okin: 1065. FEN. II 25 2704fapieistrigella. IH; S.

ASSIV. LT 6.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Uplandia.

NN fäGitvella ”ARLT. Isis] Lö99. 200: ELIS: ot: Vv. 168:

STATN TA Man. 53034 HEN: LL 20205:

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

HäR ugacellar Zen. Isis. 1839-4200: Her fl) 2: 200:

Bam. Act. Holm. 1852. 161.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Östrogothia. :

Moujfetella” Lan. EF. SS. 1397. Zrrr. Ins. Lapp: 1004:

proBimella. HUBN. 228: oLREIT. IN. 2. 9010 ZELL. Isis

STA 00 HE SKA492T MM IGT SPANA. Mans II 3380.

eRYA kams 95 HN) II02 206 Bav., Act. Holm.

Iö32A Lö;

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bahusia, Vestro-

gothia, Jemtlandia, Bottnia, et in Norvegia: Dowre.

i motatella ElöBN: 344. Trem. IN20 04 ZE. Isis

NGLGE2STE I SMATNT: Man. cb 990. ERE: Tan. 119: HEN:

SEEK.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

T. paripunctella THBG. Diss. VII 96. triparella ZELL

lass tkSST2005 EH S5 5825 VV 0: STAINT: Man;

St VERIN. LE 250 200

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ostrogothia.

T. luculella. HösN. 397: H.: 5.497. V.: 167. STAINt. Man.

PETS 306-r1 PRE: un. Ads EIEINATL 20278: BEM: "Aect.

Flolm.: 1852: 162:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bahusia, Vestro-

gothia.

FAN

bag APA

Sd iz

36 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

90:

194.

196.

T. dodecella "Er: E/SA1421-THA5S! 301 VIT69 STAG.

Man: II. 342. Hein. II. 2.279. favillatieella ZErL.'Isis-

1839-201

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Gottlandia.

43. Gen. Recurvaria. H. S.

R. leucatella CrErK. Icon. 2. 3. Lin. FE. S. 1444. Tre.

IX: 2.0101:5 ZELL Isis1846-2863 JH:S: VJIO0S ESPANT

Mans II. 341. Erer. Tin. 112. HEN. Ik 20080

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Ostro-

gothia, Uplandia.

R. nanella : ScHreF. Hörn. 267... ETS BORNINOE6Te

STAINT.. Man: II: 342. ErErx. Tin..126.:, HENOK 22280:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ölandia, Gottlandia. i;

44. Gen. Poecilia. HEIN.

P. mivea HaAw. Lep. Br. 554. lepidella ZEeiL. Isis 1839.

202. H. S. 488. V. 165... Bum. Act. Holma sde nita.

gemmella STAINT. Man. II. 345. Fre. Tin. 127. HEIN,

[INR .

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Uplandia.

45. Gen. Argyritis. HEiN.

A. Wailkella IN: OF. S.: 1403. pictella ,ZEmsTlsiSL ISSN

202. Ent. Zeit. 1872. 113. SrtAnt. Man. IL 540:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

Al "supervella "ZELL. Isis. 1839. 2025 TIESStonömve

188. ZELL. junt. Ae. Löt2. Il. ELEING vs

Net: Holm. 1892. LOG

- Hab. in Scania Suecie.

46. Gen. Nannodia. Hein.

N:neviferella ”DuP- IV: 85: 45 CESSogErvDe

SrtanT. Man. II. 345. WALLEnGr. Öfvers. K. V. A.

Förhandl. 1853. 173. "stipella var. Fen. IT. 2. 285.

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

N. Hermannella FABR. Sp. II. 509. Tzrerr. IX. 2. 174.

H. S: V.0198: StTAINT. Man: IEO3460 ERbYTS Eino

Hein. II.-2. 285. WALLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl.

1856. 220. z2inckeella HöBN. 401. 402.

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

198.

ISS

200.

201.

204.

RATE av

345

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 3. N:0 5. 37

47. Gen. Ptocheuusa. HEIN.

IRS Ropella VRImanlSstS. SSRK 20L MEH ISKSOTAV 2200.

STAINT. Nan? PI6340 MAREN TCLI92: 200: ENVÄLLENGR.

Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1853. 173. paupella ZELL.

Isis. 1847. 858. StaAnt. Man. II. 347. abnormella H.

S. 549: V. 199.

Hab. in Scania Suecie.

48. Gen. Parasia. Du>r.

NG Pela FlLIN. ESA He SKV: 206. STAINT. Man.

NIA SS/ARrEN SBInt Zeros 25 0LEIRINS LES 2: 292.

eskvelld, ZBLL. 1518. 18395 2005 EL SK590:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

P. neuropterella ZELL. Isis. 1839. 202. H. S. 556. V.

207. SrtasT. Man. II. 348. Frey. Tin. 136. Hrin. II.

2-HADD:

Hab. in Suecia: Blekingia, Gottlandia.

49. Gen. OChelaria. HAw.

Ch. Hiubnerella Dos. Nat. Eist. XI. t. 382. 2:: STAINT.

Man. II. 349. conscriptella Hörn. 283. H. S. V. 205.

BRAY. slim. lad. HEN: IL 24294:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Up-

landia.

50. Gen. Ergatis. HEN.

E. brizgella Tre. IX. 2. 173. Srvanr. Man. II. 34

IEND AS VE ROTE UENEINS LIT 25 200:

Hab. in Scania Suecie.

E. ericinella. Dur. XI. 306. 1..2. p- 497. ZELL. Isis.

850024 SMAINT: Mansell. .320-0.E5 9:04073 VV. I97.

ERrEr: Tin. 132. HrEn. II. 2. 297. BEMm. Act. Holm. 1852.

Fö Prieella. EDEN, 210: ,1ERBIT:, IX: 2.0 17:00 3. 214

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

31. Gen. Doryphora. HEIN.

D. lucidella StErH. 11. TV. 221. StANT. Man. II. 344.

HEIN OMS 215805

Hab. in Gottlandia Suecie.

205.

206.

207.

208.

209:

210.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

52. Gen. Monochroa. HEIN.

M. tenebrella Höns. 434. Trrir. X. 3. 216. Zu. Isis.

1839. 201. SrtaAistT. Man. II. 342. Frer. Tin. 124. Hein.

II. 2. 308. Wanzieser. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1853.

172. tenebrosella ZELL. Isis. 1839. 201. 9 StAInT. Man.

IT. 342: HS. 528: VÖLO6T ERae a

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Gottlandia.

53. Gen. Lamprotes. Hein.

L. micella. ScHiFF:;, H. 5. 543. V. 198: TREY: Tinl2S.

Hein. II. 2. 311.. Bam. Aet. Holm. 1852.164: 1asterella

TREIT (IN 2 VS

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia.

54. Gen. Anacampsis. CURT. Mr.

A. coronilella TrEit: IX. 2. 87. STANt. Man. IL: 343:

H. S. 522.,V.,.193: Era: Tin. 1285: fÖefoea

Hab. in Gottlandia Suecie.

A. lVigulella.. ZEIL. Isis. 1839. 201: STANTOManE

342. H. S. V. 194. Her. IL -316. Fortwelat ken.

IX. 2. 206. cinetella Hörn. 142.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Gottlandia et in Norvegia: Ostrodalia.

ÅA. vorbicella Score. Emnt. Carn. 651. ZELL: Isis i839:

201. -STAINT. Man. II: 343. Erer. Tin. 129568 RN ok

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Ölandia,

Ostrogothia.

553. Gen = Acanthophila. HöBN.

A: alacella Dur. XI: 297. 127 ZErn: Isis PSS9 90

STAINT- Mans: TIL 183320 ”H. 5485: V- 191: 0ERIY En.

111: Hin IK 2) 320. Bam: Act. Holm. 1852=160:

Hab. in Suecia: Scania, Ölandia, Gottlandia.

56. Gen. Tachyptilia. Hösn.

T; populella” CLERK. Ieon. 11: 5: Lin. F. S. 1442. TRE.

IX,4A. s2420- Zero das: Happ 998: STAND: (Manu

330. FE -oS: Ma 1917, BRat. Tad005 HarNsCtaRd

blattariella Hiss. 148:

212.

214.

215.

210.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0O 5. 59

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Lapponia, et in

Norvegia: Ostrodalia. :

T. temerella ZEiL. Isis: 1849. 284. SrtAnt. Man. 330.

HOS. V. 195. Her. II 2. 323. Bum, Act..Holm. 1852.

159; dt

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ostrogothia.

57. Gen. Brachycrossata. HEIN.

iartetnerella, CERERK. leon. 11. 6. LINE; S: 1445: TREIT.

NESS: SAINT ovan) II: 182936 5) V. 200: FREY.

Tin. 96. HEin. 324. ZETT. Ins: Lapp. 1004. ardeliella

Hörn. 437.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Gottlandia, Uplandia, Lapponia.

58. Gen. Rbhinosia. TRrEIr.

Rh. ferrugella -ScHiFr. 'Trreir. IX. 2. 19::ErREy. Tin.

J9 THEN. IL 2. 329. coriacella Hörs. 233. ferrugi-

Föellar HR SIN lå

Hab. in Suecia: Scamia, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia.

59. Gen. Cladodes. HEIN.

C. dimidiella ScHiFF. Hörn. 253. ZELL. Isis. 1849. 290.

HAST MOR RE Alin. 23: KERINti; 20330. Wan-

LENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1853. 173. tetrapunctella

ibart. Diss-oV II1:96;

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

60. Gen. Cleodora. CURT.

C. cytisella Curt: Br. Ent. 671. StantT. Man. II. 348.

BRAY. Ulin. dds sELBIN. (I. 26 330. coenulentella H..S:

5062..V. 204. Walkeriella Dover. Trans: L. 88:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

61. Gen. Ypsolophus. FABR.

LERAS tale (las SERA: BE EL. Ser LI]: 253010: RREIP,; INT2

RET SPN oL BA föliRIre I ingtlödet ELEN, I. 23 d80-

capucinella Hiss. 159. 331.

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

218.

220.

lam

LEN

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZE.

Y. juniperellus Lin. F. S. 1449. Höss. 216. Zeu. Isis.

1846:0-278: Dre. sINC20T2. ARTREnS Lapp. 1000:

FEN) IH 2:1:340,

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Uplandia, Lap-

ponla.

Y. marginellus FaABr. Sp. II. 307. Srtant. Man. II. |

2503 -EE Sac Va nl55l Eat 11212. 03940- SSA RTEN an:

154: elarella, ERE I INT 23

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

- 62. Gen. Nothris. HöBn.

N. verbascella ScHirF. Hörn. 98. Tre. IN 1. 253.

H. S: 583. V. 163. STAInT. Man. IL J5HEPRREY CE

HENol? 221340

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ostrogothia.

N. sabinella ZEeiL. Isis. 1839. 190. H. S. 468. 469. V.

164:- HENRY SE

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

63. Gen. Sophronia. HöBN.

S. semicostella Hörn. 396. Trrrr: IX. 2. 49 H: S: V.

155. parenthesella Staint. Man. II. 351. Frer. Tim.

143. Hex. II. 2. 343. marginella THBG. Diss. VII 97.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia.

IS. steariella' ”ZELr. "Isis:: 1839: "189: EH =S BTEsSrVIrDt:

Hein: II. 2. 346... Bum. Act. Holm. 1852. 157.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Gottlandia, Uplandia.

64. Gen. Pleurota. HöBx.

P. bicostella CreErz. Icon. 3. 15. Lin. FE. S. 1438. Tre.

IX: 2.50. H. Si V. 147.” Stanr. Man. II./352. FREY,

Tin. 145 HEN lI92. 3565 ZerT. InsLappsro02:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ve-

strogothia, Ostrogothia, Uplandia, et in Norvegia:

Ostrodalia, Finmarkia.

65. Gen. Hypercallia. STEPH.

226.

-—

228.

229.

230.

231.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8 N:oDdD. G1

Mansell 303. sEREY rlingalkt6: CHRILLE 21-360 Chri-

stiernella Högs. 452. Treir. IX. 2. 65. Christiernini

ARE Isis ld39s 191.” SAM 142:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia.

66. Gen. OCarcina. HöBNn.

CliQuercana PABR. Si BEEGS20 FSTAINT. "Man. II 319:

HENSSS23023 fagana HYSS. MHortr tg. cm 5: V.

föl ERer. Tin: 80: faganelarkrer. INV2 675 can-

cella HöBN. 453. 454. montiniana THBG. Diss. I. 19.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Hallandia.

67. Gen. Enicostoma. STEPH.

EH. lobellum uScHIEF. flögN. 238. Tre: X5od: 196.

DÅ

Thunbergiana FaABrR. Sp. II. 248. Mant. II. 234. H.S. V.

143.

Hab. in Scania Suecize.

68. Gen. Anchinia. HöBN.

ÅA: daäphnella ScHiFF. HöBsN. 81. Tre: IX. 2.46. H.

SSE NE RIY. on. (LSI HEIN. INP2309

Hab. in Norvegia, secundum Dom. WocKE.

69. Gen. Harpella. SCHRANK.

H. forficella Scor. Ent. Carn. 338. majorella Hiss. 120.

Tre. IX. 2. 58. proboscidella ZELL. Isis. 1839. 191.

RSA ÖRE NS Om HREYd Tin till ARN. Il s25 371.

Hab. in Suecia: Scania, Ölandia, Vestrogothia.

H. Geoffroyella Lin. S. N. 896: ZELL. Ent. Zeit. 1850.

PE ESTANTS, Mans. LI83525 SEREY: lin, 152 .HEN. IL

Föll. RELS SANS 3000 Gruneniella kd. >. OC

Hab. in Suecia, secundum Dom. ZETTERSTEDT. (Ins.

Lapp. 1007 obs.).

H. bracteella Lin. 1426. Trrir. IX. 2. 62. Hörn. 156.

IFE S NV 34 KRETS Lin... 1524) SAINT iManiöll 359.

Hein. 372.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Ölandia.

[SG

(AD)

Oo:

240.

WALLENGREN, SPECIES TORRTICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

70. Gen. Dasycera. HAw.

D. sulphurella FABrR. S. E. 670. E. S.: TI. 2. 343. THEG.

Diss. VIL 92: Stan. Man. IE! 355 Emmie oda

orbonella FHösn. 313. H: S: V: 134.

Hab. in Suecia, secundum Dom. THUNBERG.

71. Gen. Oecophora. ZELL.

Oe. tinetella. Hörn: 214; Tr; IX52:,210 EOS YNe

STAINT; Man. II. 358. FErEx, Tim 160 TERmyniseg:

313: BAM; Act Holm. 1852..158:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia, et in

Norvegia: Ostrodalia.

Oe. unitella Hörn. 147. STtAnTt. Man. II. 358. HEN.

IT. 2. 375. artetella ZELL. Isis... 1539:-0192 SKE SAESNA

V. 138. Frey. Tin. 160. WaALLEnGr. Öfvers. K. W. A.

Förhandl. 1853. 171. xanthocephalella WaALLENGR. l. c.

1852). ST ;

Hab. in Scania Suecie.

Oe. flavifrontella Hörs. 126. Treir. IX. 2. 262. STAINT.

Man. II: 358. FI: SÅ V. 1987 EREY. Tan GOSSE LE

2.1000: DEM. AGbootlolm. Lö520L52.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Uplandia, et in

Norvegia: Finmarkia.

Oe. trinotella. TEBG. Diss. VII. 95. fuscescens. HAW.

Lep. Br: 555. STAINT. Man. II. 358. Jen. 2039

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia,

Oe. stipella Lin. F. S. 1427. Hein. II. 2. 379. sulphu-

rella FLöBN. 150. ”Trerr. IX. 2. 60. FIS V-T590 PRE:

Tim. 156: ZErT. Ins. Lapp. 1003: tigrella HUN 330:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Gott-

landia. Ostrogothia, Dalecarlia, Lapponia, et in Nor-

vegia: Gudbrandsdalia, Finmarkia.

Oe. Westermanella Zett. Ins. Lapp. 1003. s

Hab. in Lapponia meridionali Suecix et in Nord-

landia Norvegie.

Oe. augustella Hörs. 177. ZELL. Isis. 1839. 192. FRrer.

Tin. 157. FE. SS: V: 140: STAT. Man. II: 3560 Emm

IT: 197 381 "Ban Act Holm 1552: 158:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia.

Oe. Stroemella FABrR. Sp. II. 303. Zen. Isis. 1839. 192.

HH: ST4057 VISS EES ERS SST

241.

242.

fö

(SO

244.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0O DB. 0693

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia, Up-

landia.

Oe. minutella Lis. E. S 1440. Starnt. Man. II. 356.

FNSTNE40: EREY Tins/I56: OEIEIN. II 12381: öppo-

satella, "HABR. SJR 670: PRBG: Diss. OVIL 85 TREIT.

INS 005 HUurN: 141.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Ölandia, Gottlandia.

Oe. tripuneta Haw. Lep. Br. 557. StaAintT Man. II. 356.

EfnIN. (I. 20382. Brm: Act. Holm. 1852. 157. trisig-

hela AELL. Isis. 1839. 19235 FS: 403: Vv. 140:

Hab. in Blekingia Suecie.

VeskSckejrerella TIA RIIS: 14095 Tre. ING2: 127.

ElörNs 136; ERESSOVI köl SRRN. LL 2. 304.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

72. Gen. Hypatima. H. S.

Hibinotella.. TAB. Diss. VII. 951" ZBeb. Lin: Bat. XX.

264. Hein. II. 2. 386. Mouffetella HösN. 245. TREIT.

ROT TER Si 000: V2L25

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahugia, Vestro-

gothia, Gottlandia, Uplandia.

73. Gen. Glyphipteryz. Högs.

GEN bergsinesserella, .BABR. Sp. tU. 302. -HINSOW.: 92.

FRrer. Tin. 173. Lianeana Hösn. Tort. 84. ZELL. Isis.

1839. 203. Linneella HöBN. 436.

Hab. in Scania et Uplandia Suecie ut etiam in

Norvegia, secundum Dom. WocKE.

G. Thrasonella Scor. Ent. Carn. 658. ZzE1L. Isis. 1839.

203 SPATINI. Mans. II,3604 «hk S: JV. Jös ERE, Tin.

1747 Seppella Hörn: 223: Tre. IX. 2. 71.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Gottlandia.

G. Haworthana StEPH. II. IV. 262. t. 39. 2. STAINT.

Man: II. 364. HS: V.: 93. zgomella ZEert. Ing. Lapp.

1009.

Hab. in Suecia: Vestrogothia, Dalecarlia, Lapponia,

et in Norvegia: Finmarkia.

64 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

248:1 G.i.equitella Scor., Ent..;Carn.. 659: Prat NE 205

ZELL. Isis. 1839. 203. H.:' S. V. 93. STAININEnSGE

309: ,BREY- Tin; 175: |

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia, Ostro-

gothia, et in Norvegia: Ronsdalia.

249. G. Forsterella FABR. Man. II. 252. TuBG. Diss. VII.

90..,.ocalatella; , ZELL. Ent.Zerts;1850: 157. diltfS 2605.

V. 93: STAInT. ManitlIlL 065. EFRrRar Oav

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

250... 1.G. Fischeriella: IZErL:, Isis:-v1839:5240; 7 BENA

STAINT: Mancell: 3651 ErRmex. sin. 06.

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

74. Gen. Gracilaria. ZELL.

251. G. alehimiella Scor. Ent. Carn. 66. Swederella 'THBG.

Mus. Nat. VI. 80. StaArntT. Man: II. 376. Franckella 3

Hörn. 379. ZELL. Lin. Ent. II. 314; HH: Si VI 265-0Gr: a

pennella TrEit. IX. 2. 169. Thunbergella Bum. Act.

Holm. 1852. 166.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia.

G. stigmatella FABrR. Sp. II. 295. Tue. Diss. 141. 91.

ZELL. Lin. Ent. IL 3194: 5. M:i286500 STATS Na0:

II. 376. Frer. Tin. 231. upupepennella Treir. IX. 2.

195 ”ZETR »lns. Happ. LOS HöeN) 203

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Ostrogothia,

Bottnia.

253. G. falconipennella Hörs. 317. TzreErt. IX. 2. 203. ZELL.

Lin. Ent. II. 323. HIS: T27.IV :280-- STAINTOManWINSTT

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Uplandia.

254. G. populetorum ZELL. Isis. 1839. 209. Lin. Ent. II.

330:1 HasS: 726: Var288:s STAINT?: Mana DN9 TVR REY

Tin:A2dp:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Up-

StAsT. Man. II. 377. / Frey. Tin. :235. HS. 730. V.

289. punctella Lan. F. S. 1437. signipennella Tre.

INR: 005 EIDENS 905

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Östrogothia, Uplandia, Bottnia, Lap-

ponia, et in Norvegia occidentali. |

landia.

355. G. elongella Lin. F. S. 1436. ZzEiL. Lin. Ent. II 333.

256.

258.

260.

261.

269.

264.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0 5. 65

GG: rufipennella: ElöesN, 204. Trea: IX. 2. 198. ZEL.

föra srRmt; 13313 ESKS InV2894 PRE Tin. 239:

Hab. in OÖstrogothia Suecie et in Norvegia meri-

dionali.

GrRsyuringellar HABR. DISK. 2 328srZamm. in. Bnt.

SST STATINT: Mans: [ESS S741:M:290: EREY:

Tin. 237. ardeepennella. Treit. IX. 2. 205.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Gottlandia. ;

G. phasianipennella Hösn. 321. Trerr. IX. 2. 209.

Vän. lutn. En. MENS S0NT STAND Co Man, IN 348. Hö.

SHARV 20 ERBY ln f230:

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia.

G. quadrupella ZELL. Isis 1839. 209. Lin. Ent. II. 355.

H. S. 736. auroguttella StErE. Il. IV. 363.

Hab. in Uplandia Suecize.

G= lguadrisignella, ;:ZEmm.. Isis, 1839. 2093 Lin: Ent. IL

Böda El US. sf 7. V. 1291. WALLENGR., Öfvers., Ka V.oA:

Förhandl. 1856. 221.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia.

G. auroguttella StEPH. II. IV. 274. Frey. Tin. 238.

STAINT. Man. II. 378. lacertella ZEiL. Lin. Ent. II.

SD ASRELS STAD NIE

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

G. ononidis ZELL. Isis. 1839. 209. Lin. Ent. II. 358.

STAINT.. Man. II. 379. Freyr. Tin. 240. ononidella H. S.

MSDN 22:

Hab. in Bahusia Suecize.

75. Gen. Coriscium. ZELL.

C. cuculipennellum Hörn. Treir. IX. 2. 204. STAINT.

Vans RET ST9 ERE RIn 2425 ER Sth (18 alaudellum

ZELL. Lin. Ent. II. 369. ligustrinellum ZzrLL. Isis. 1839.

210.

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

C. sulphurellum Haw. Lep. Br. 564. SrtaAsT. Man. II.

379. FREY. Tin. 242. citrinellum ZELL. Lin. Ent. II.

IT TELAS. Mo 020D:

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Uplandia.

66 WALLENGKREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIEZ.

TÖxrGen. MÖrnig! ZELL

265. O. Gyllenhalella TEBG. Diss. VII. 89. guttea Haw. Lep.

266.

Br. 531. Srtant. Man. II. 381. Freyr. Tin. 244. Lin.

Ent.” XV: 5. guttiferella ZELL. Lin. Emt. IS'STSNELNIS:

128. VIR208:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia.

O. interruptella ZETT. Ins Lapp. 1009. Frer. Lin. Ent.

XV. 8 H.: S. V.-298. WocKE: Emt: Zem Loge eds

ccelatella ZELL. Lin. Ent. II. 585.

Hab. in Suecia: Dalecarlia, Lapponia, et in Nor-

vegia: Finmarkia.

O. coffeella ZEtT. Ins. Lapp. 1009.

Hab. in Nordlandia Norvegize.

0. polygrammella WocKkze. Ent. Zeit. 1862. 242. FREY.

ön Ent. OC Va Lo:

Hab. in Finmarkia Norvegi2.

O. anglicella StAntT. Man. II. 380. FRrer. Tin. 248. Lin.

Hint: 2CVs22 ERS, Vine d

Hab in Bothnia boreali Suecize.

0. avellanella STtaAint. Man. II. 380. Frey. Tin. 248.

Lin. Ent. XV. 23. H. S. V. 297. meleagripennella ZELL.

Fan CBhnt MI STA

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Gottlandia.

O. torquilella ZELL. Ent. Zeit. 1850. 161. SrtAnt. Man.

388 FREY. Hin. Emt. CV: 287 HSV

Hab. in Scania Suecie.

O. betule -STAINT. Man. II.380. ErREr: Ti 25Len:

Hint: "CV. d0.

Hab. in Suecia: Sania, et in Norvegia: Finmarkia.

O. scutulatella STAIntT. Man. II. 381. WocKze. Ent. Zeit.

1862:52415, ERA tm. Bats XV 35 E0SIVER00

Hab. in Finmarkia Norvegie.

0. finitimella ZErL. Ent. Zeit. 1850. 162. H. S: 725. V.

207. "EREY. Tim. 2487 Lin. Ent. CV. 205

Hab. in Blekingia Suecie.

77. Gen. Coleophora. ZELL.

C. laricella HöBN. 427. ZELL. Lin. Ent. IV. 376. STAINT.

Man. II: 384. WaALLENGR Öfvers. K. V. A. Förhandt

277.

218.

283.

284.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 5. 67

1859. 172. H. S. 667. V. 230. Frer. Tin. 218. argyro-

pennella ”Treirt. X. 3. 221. laricinella Hormer. Nyttiga.

Os Skadl.. Ins. 311.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Uplandia, Bothnia

sept. et in Norvegia: Dowre.

CE limosipennella Dur. IV. 75. ZrErL. Lin. Ent. IV.

406. STAINT, Man. II. 384. H. S. 677. V. 235. WALLENGR.

Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1859. 173. Frey. Tin. 226.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

C. lutipennella ZELL. Lin. Ent. IV. 398. StaAnt. Man.

II. 384. Wanzencr. Öfvers. K. V. A. Förhåndl. 1859

or HS:00. VI239. RET. in. 224)

Hab. in Suecia: Scania, Blekinga, Smolandia, Vestro-

gothia.

Cifuscedinelld. ZELL. um. Hunt. IV. 383. HH. 5. 669. V-

231. SrtantT. Man. II. 385. WALLEnGr. Öfvers. K. V.

AREROrhandi.." L8995 Ltd. EREY. Lin. 221. -

Hab. in Scania Sueci2&.

C. Glitzella Horm. Ent. Zeit. 1869. 119.

Hab. in Norvegia, secundum Dom. WocKE.

C, vitisella GREGSON. Zool. 1856. 5167. STAINT. Man. '

ESS

Hab. in Scania Suecie et in Norvegia (WocKE).

C. orbitella ZELL. Lin. Ent. IV. 385. STtAInT. Man. II. 386-

Hab. in Finmarkia Norvegie.

2. OC. gryphipennella BovcHÉ. Naturg. d. Ins. 134. STAINT.

Man. II. 385. luscimicepennella ZELL. Lin. Ent. IV. 390.

Hi 5. 673. 674.-V. 233. WALLENGR. Öfvers: KUWV. A.

Hörhandl. 21859-51433 Pray Tine 223:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia.

C. serratella Lin. EF. S. 1448. WALLEnGr. Öfvers. K. V.

A. Förhandl. 1859. 172. nigricella StAInt. Man. II. 385.

coracipennella Fösn. 208. ”TrEir. IX. 2. 213. H. S. 671.

NER2S0N RE, fan. flint. LV: Std: RET. Tin.s2205

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Gottlandia.

C. paripennella ZELL. Lin. Ent. IV. 211. StAnt. Man.

II. 386. WaLrrnenGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1859.

TOTEE ERNST O03AKV-2250:

Hab. in Scania et Blekingia Suecie.

286.

290.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

C. Frisechella Ean. F.-S: 13967 Z=fL: Lin) Ent:eny 209:

WaALLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1859. 167. STAINT.

Man. II. 386.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia. Smolandia, Bahu-

sia, Gottlandia.

C. deauratella- ZELL. Lin. Ent. IV. 204. SrtAInTtT. Man.

II. 387. H. S. 663. V. 229. WALLEnGR. Öfvers. K..V. A.

Förhandl. 1859. 167. ErEr. Tin. 203.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia.

C. Fabriciella "VILL. IL. .Emt. II: 527: STAT. Man. Jä

387. mayrella ZELL. Lin., Ent. IV. 200: WALLENGR.

Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1859. 166.

Hab. in. Scania Suecie.

C. anatipennella Högs. 186. Trerr. IX. 2. 211. X. 3I.

217. STAINT. Man. II. 387. tiliella. Zen: Lin; Bnto vc

278. H. 'S. 907. <V. 257... WALLENGR. Öfvers Ut VULAE

Förhandl. 1859. 168. Frer. Tin. 208.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ostrogothia, Vestro-

gothia.

C. palliatella ZINK. Germ. Mag. III. 40. ZELL. Lin. Ent.

IV. 282: STAINT. Man. II. 3885 H.: S: 9067 V525t. palln=

pennella "TrRET. IN 2: 212, NI 218: |

Hab. in Bahusia Suecie.

C. currucipennella ZELL. Lin. Ent. IV. 286. STAINT.

Man. II. 388. H. S. 894. V. 248. WALLENGR. Öfvers. K.

Vi A. Förhandl. 1859.:169: EmEr: Tr 2091

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

C. gallipennella Hösns. 202. Zen. Lin. Ent: IV. 263.

HIkSa68 NAS

| Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

05 'vibieigerella ZE. Lin. Ent. IV: 244 HIS t020N:

243. WALLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1859. 168.

Hab. in. Suecia: Sania, Gottlandia.

C. ”celebipennella: ”ZErL. Lin. Ent. IV: 1238 HIS, 104:

V. 244. WALLENSGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1859.

168.

Hab. in Scania Suecie.

C:ulizella Zen. Jan. BntosIV: 281. STANT) Mans

389. H. S. 713. V. 245. WaALLEenGr. Öfvers. K. V. A.

Förhandl. 1859. 220. FrEr. Tin. 206.

Hab. in Scania Sueci2e.

298.

2909:

200,

303.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0O 5. 69

C: ornanpennella EIöBN: 199. ZE. Lin. Ent. IV. 227.

RSS (120 V. 1245. WALLENGR. vOfvers. Ki V. Av Före

Handl ökad: 167. JIRET. din: 205:

Hab. in Suecia: Blekingia, Smolandia, Vestrogothia,

Gottlandia.

CEKbilihedrella, - ABL. Lan vämt. IL V.s212: HS: 090. VV:

239. WaALLENnGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1859. 168.

Hab. in Scania Suecie.

C. niveicostella ZELL. Lin. Ent. TV. 299. StAnz. Man.

II. 390. H.:S. 681: V. 236. WALLEncr. Öfvers. K. V.

ARERöthandL- 1859. 16935 ERE, din. 0.

Hab. in Bahusia Suecize.

C: onosmella BrRAHM.. Serib. Beitr. II. 133. t. 9. 7. 8.

ism. uutDn: skint. Ly. SMA. ISTANIS Nang Hr 905 EL 9.

716. a. b. V. 246. WALLENGR. Öfvers. K. V. A. För-

handl. 1859. 169. struthiopennella Treit. IX. 2. 219.

Hab. in Suecia: Scania, Ostrogothia.

OCT Kerimelld -LENGSTR. bidr. 141: ZELL. Gm. nt, LV:

BEST 858: VV. 250 STAINT: Man. IL. 3917 WALLENGR.

Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1859. 170. FrRer. Tin. 212.

Hab. in Scania Suecie.

C. gnaphali ZELL. Lin. Ent. IV. 357. WALLENGR. Öf-

vers. K. V. A: Förhandl. 1859. 171. gnaphaliella H. S.

VAIN 250:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

C. scolopacipennella WaALLENGR. Öfvers. K. V. A. För-

handl. 1859. 171.

Hab. in. Scania Suecie.

C. punctipennella TEnGstr. Bidr. 142. ZELL. Lin. Ent.

IV. 356. WaLznenGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1832.

218. stermipennella WALLENGR. 1. c. 1859.-170.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Up-

landia, Lapponia.

CC: granulatella ZELL. Dm. Ent. IV. 371. WALLENGR.

Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1859. 172.

Hab. in "Scania Suecie.

C. albicans ZELL. Lin. Ent. IV. 372. WALLENGR. Öfvers.

KOMESA IHörhand? 18500 172:

Hab. in Scania Suecize.

C. argentula ZELL. Lin. Ent. IV. 368. SrtaAInt. Man. II.

SVENS S90. MI 20

70 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

306.

307.

308.

309.

310.

SJU

312.

313.

Hab. in Scania. Suecie.

C. laripennella ZETT. Ins. L. 1011. WALLENGR. Öfvers.

K. V. A. Förhandl. 1859. 170. annulatella ZELL. Lin.

Ent. IV: 348: STtANT. Man. 11: 392. EL US 90ESVvS250:

EREY. Lin: los

Hab. in Scania Suecizex, in Dowre et Finmarkia

Norvegiz.

C. flavaginella ZE1iL. Lin. Ent. IV. 353. TEnGsTR. Bidr.

143.

Hab. in Scania Sue cie.

C. murinipennella Dur. IV. 87. 6. p. 484. Zz. Lin.

Ent. IV. 334. H. S. 881. V. 249. WaALLENnGR. Öfvers.

K. V:A. Förhandl. 1859. 170. ERA. Jinge rds

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia.

C. sternipennella ZEtt. Ins. L. 1011. cespititiella ZELL.

Lin. Ent. IV 338. Sramnt. Man. II. 392. H. S. 877.

Sön Vaj24örr EREN:; ling 214

Hab. in Lapponia intermedia Suecix et in Finmarkia.

Norvegie. |

78. Gen. Chauliodus, TREIT.

Ch. Illigerellus Hörn. 333. Trmr, IX: 2:32 STANT.

Man. Je oda, EH. Or Ve 200. TREY LIDT

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia et

in Norvegia: Ostrodalia.

Ch. cherophyllus Gozrzr. Beitr. III. 4. 169. 292. STAINT.

Man. II. 397. Frer. Tin. 267. testacella HösN. 326. H:

Sj VREDE

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Uplandia.

79. Gen. Laverna. CURT.

L. idev ZE. Jsst lös 21 Fra. TITS

Ent. XIV: 1887 EUS) 92ovo one

Hab. in Suecia: Gottlandia, Dalecarlia, Lapponia.

L. conturbatella Hösn. 450. Tzrrit. IX. 2. 86. FREY.

Tin. 278. Lin. Ent. XIV. 184: H. S.: V. 209: elegantella

ZETT. Ins. L. 1004.

Ela. in Dapponia Suecie.

314.

315.

316.

LT.

318.

319.

320.

321.

322.

323.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. NO: 50 71

L. rhammiella ZELL. Isis 1839. 211. STtAnt. Man. II.

4008 ERRY:ö Min. 282.1n. Eat. CV 2040 HAS: 2

NMETOT0:

Hab. in Vestrogothia Sueciz.

L. pilipennella. ZzETT. Ins. Lapp. 1008. Raschkiella.

Miner. 1818, 1839: 2 KENO S:f020--020. V. 214. EBREY.

in f28k Lin. nt. ÄCEV. 1863 STANT Mans, I13:398:00

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia, Ostrogothia,

Uplandia, Lapponia, et in Norvegia: Finmarkia.

L. Schranckella Hörn. 264. SrTAInT. Man. II. 400.

locupletella H. S.: V. 216.

Hab. in Scania Suecie&.

L. epilobiella RoEMER. STAINT. Man. II. 398. Langiella

Elen. LÖT. VEREITS, Sr TON VS RREYSLIN 2005 in.

Bing LV. 196. H:S-905. VV. 208:

Hab. in Uplandia Suecize.

80. Gen. Chrysoclista. STAINT.

Ch. Linneella CrErRK. Ieon. 12. 8 Lin. F. S. 1408.

SNART. Man. I. 4005 EES: Va2135: BoHEMSA ct Elolm.

NIJGTT. do fo Lt.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia.

81. Gen. Ochmia. STAINT.

O. dentella ZELL. Isis 1839. 204. StAintT. Man. II. 365.

HS AAM--2500

Hab. in Scania Suecie.

82. Gen. Tinagma. ZELL.

EN pendicellum Armi. dsistl830: 2043 EkS.N0 259.

Hab. in Suecia: Bahusia, Uplandia.

T. transversellum ZELL. Isis 1839. 204. H. S&S. V. 260.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

33. Gen. Douglasia. STAINT.

D. ocnerostomella STtAInt. Man. II. 367. echit H. S.

961. V. 259.

Hab. in Suecia: Scania. Gottlandia:

84. Gen. Heydenia. Horw.

H. statariella Hep. Ent. Zeit. 1863. 108.

72 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

324.

320.

326.

327.

328.

329.

330.

331.

Hab. in Norvegia, secundum Dom. WocKzE.

H.' fulviguttella -AErL.:0Isis "18390 T93NNER (SIVErT40:

flavimaculella StAIST. Man. II. 356.

Hab. in Gottlandia Suecie. i

35. Gen. Asychna. STAINT. é

Al eratellä ”AEL. 'Tsis - 1839.7212 .0HE- SP6920NE2605

STAINT. Man. II. 402.

Hab. in Scania Sue cie.

86. Gen. Stagmatophora. H. S.

S. serratella Tre. IX:720116800EK StC9oTStrynP ig

HREYn: 250:

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

37. Gen. Butalis. TREIT. |

PB. potentule ZELL. Lin. Hint <<. 202. EES

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia, Uplandia.

B. parvella H. S. V. 270 (non f. 938). ”ZErr. Lim. Emt.

X. 218. Warrencr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856.

2197

Hab. in Scania Suecie.

BB. laminella ELNS: 1985- MN27T0: ZELL. Tan SKR SE

218. WaLresGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1852. 217.

KREVKIinTI6D.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Gott-

landia, Uplandia. |

BB. Knockella FABR. BE. S. III 2; 318: ZE. fins hint

NTI32: Knockrella "ERRSVT2600-

Hab. in Suecia: Bahusia, Östrogothia, Ölandia, Up-

landia.

B. chenopodtrella Hösn. 320. ZELL. Lin. Emnt.. X, 243!

StAINT. Man. II. 360. H. S. V. 264. Frer. Tin. 165.

tristella ”Treit. IX. 2. 109. limbella ZrertT. Ins. Lapp.

1006. :

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Gottlandia, Sudermannia, Uplandia.

B. inspersellas Hörs 44997 Zeno: Ian: Bot sOfi2aR

H. S. 982. V. 264. WALLEnGr. Öfvers. K. V. A. För-

handl. 1856. 219.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bottnia sept.

[EN

[NA

[ul

398.

340.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0O 5. 73

Ip variella” [STEREAKIROIVA 27400. Lin: Ent. X.

255: STAINT; Man. II. 360.

Hab. in Suecia, secundum Dom. ZELLER.

usteeelld ”AERLL.. un. Hat. 290: JE. IS MV: ol4.

WaLLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856. 220.

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

IBilcieadella, ABLL: in. Batt 209. NS. 420: V.

204. STAINT.. Mans II::360:

Hab. in Suecia: Gottlandia, Ostrogothia.

88. Gen. Pancalia. CURT.

P. Latreillella Curt. Br. Ent. 304. STAInT. Man. II.

SOLEL SINE 210: -ErREYS lm. 1660.

Hab. in Scania Suecie.

P. Leuwenhoekella Lis. E. S. 1400. ZErTt. Ins. L. 1010.

SRANT. Man. LI 301 CEREY. Tin: 166: Schmidtella

RE IDE 2.007: ox 212:

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ba-

husia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia,

Lapponia.'

89. Gen. Endrosis. HöBNn.

iRtilacteelld. SCHIFF. Wi. Ve föder ELD. Ve 2024 EREY.

Tin. 168. betulinella Hösn. 20. 448. Trrir. IX. 1. 9.

ATOL

Hab. in Suecia: NScania, Vestrogothia, Uplandia. et

in Norvegia: Finmarkia.

90. Gen. Heliodines. STAINT.

H. Roesella Lin. EF: S. 1406. HöBrn. 135. 399. 400.

Trerr. IX. 2. 165: FrReEr: Tin. 274. SrtAnt. Man. II.

ADIESB EM. Act. Holm. 8301 Hj Sa: Vt Sld

Hab. in Suecia: Scania, Ostrogothia, Uplandia.

91. Gen. Schreckensteinia. HöBN.

IS-äfestallella” ElupN? 4498 Trav. Kl 3. 213. STAINT.

Man: ol 4025 ERaY: Pm. 272: ERNST VI262.

Hab. in' Suecia: Vestrogothia, Uplandia, Lapponia.

341.

342.

343.

344.

345.

348.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

92Gen: pejene a STAINT.

S. Pedella Lin. F; S- 1433! STAINT: I Mameölisön SSE

DV EGO REY 261. angustipennella HöBn. 197.

"Tre. IX 25NL0N: e

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Hal-

landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Ölandia, Bottnia.

93. Gen. Cosmopteryz. HöBNn.

C: eximia Haw. Lep. Br. 532. StanT. Man. II. 395.

Drurella Freyr. Tin. 259. Druryella H. S. 999. V. 284.

Hab. in Scania Suecize.

C. Druryella ZE. Ent. Zeit. 1850. 196. Frer. Tin.

258. (Anm.)

Hab. in Vestrogothia Suecize.

94. Gen. Batrachedra. STAINT.

B. preangusta Haw. Lep. Br. 530. SrtaAInt. Man. 396.

FreY. Tin. 255. turdipennella Treir. IX. 2. 210. H. S.

995. V. 283. WaALLEnGR. Ofvers. K.: V. AX Förhandl.

11856: 221.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Gott-

landia, Uplandia, et in Norvegia: Ostrodalia.

B. pinicolella Dur. XI. 310. 13. Frer. 'Tin. 256. STAINT.

Man. II. 396. H. S. V. 283. piniariella H. S. 996.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia.

95. Gen. Antispila. Hösn.

A. Treitschkiella F. RB. 100. 4. p. 296. Stant. Man. II.

3605 FISKE SL.

Hab. in Scania Suecie.

96. Gen. Heliozela. H. S.

H. sericiella HaAw. Lep. Br. 585. SrtaAnt. Man II. 367.

metalicella "HSE VV: 315 Frer: Tin: 16k

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

97. Gen. Elachista. STAINT.

E. magnificella TEnGstrR. Bidr. 148. Srtant. Man. II.

4043 Ek, Si 101614 V:4809:7 Frey: Tiny 28 Bat

XIII. 196. geminatella H. S. 1015.

349.

350.

3d1.

3d2.

3009.

J04.

300.

336.

351.

338.

359.

360.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0 5. 75

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia,

Gottlandia, Uplandia.

Fnobiuella ZELL Isis 1839 23 ER S: 1012. V.-309.

Raven. 200. an. Hint. ALNATS

Hab. in Suecia: Scania, Vestrogothia.

E. gleichenella FABR. Sp. 303. StAInT. Man. II. 405.

läran kan. 280. an. funtsrAes2000 fractella lo S:

TORSSON 309

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

E. albifrontella HöBn. 432. StAInNT. Man. II. 405. FREY.

His 00: um, nt. ALIS 2040 HSN 06:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Ostro-

gothia, Gottlandia, Uplandia.

EE. luticomella ZELL. Isis 1839. 212; StAINT. Man. IL

AO GTES OR 305 KE REY Rin 200:4 Lin. mt.

XIET212:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, ;

E. atricomella STAT. Man. II. 406. Freyr. Lin. Ent.

AMN 21A

Hab. in Suecia: Scania, Uplandia.

iiGtr ee STAINT., Nat. Hist. IL 11235 t 3: 3. FREY. Din.

Hint. ock. 2803.

Hab. in Norvegia occidentali, secundum Dom. WocKE.

E. montanella WocKze. Ent. Zeit. 1862. 247.

Hab. in dioecesi Bergensi Norvegiee.

E. grisescens WockzE. Ent. Zeit. 1862. 248.

Hab. in dioecesi Bergensi Norvegie2e.

E. nigrella Haw. Lep. Br. 583. StAnt. Man. II 406.

Hab. in Suecia: Scania. Uplandia.

E. Bedellella Sircom. Zool. 1848. 2057. STAINT. Man.

II. 407. Frey. Lin. Ent. XIII. 241. truncatella FREY.

an SE NT 05 n2gretlan El Sk942,

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

E. pullicomella ZEriL. Isis. 1839. 212. FreEr. Lin. Ent.

XII. 243. HOS. 947. V. 305. furvicomella” F.:.S. 945.

Bohemanni WALLEnGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl.

ITE IS

Hab, in. Suecia: Scania, Uplandia,

E. humilis ZELL. Ent. Zeit. 1850. 201. StAnt. Man. II.

40 0S0CSE REY: ln. 200. an: Hat. FM. 240.

2607.

308.

(

fn |

[SK

-J

WALLENGREN, SPECIES TORRTICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

humiliella H. S. V. 308. Zetterstedtii WALLENGR. Öfvers.

KK: VET Förhandll P8652502195

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia. et in Norvegia

ad Trondhjem. j

E. obscurella .STAINT. Man. II. 407: ErEY Lin. Emnt.

SEPA

Hab. in Scania Suecie.

E. Megerlella StAnt: Man. II. 408: H. S:954:,V. 303.

ErREY. Lan. Bat IM 2601.

Hab. in Scania Suecize et in Norvegia meridionali.

E. cinetella LIN. EF. S. 1380. ZELL. Emnt. Ze. L85032015

HS. .944: VV: 303. FREY. Lin. Bat seck

Hab. in Suecia: Scania, Gottlandia.

.E. adscitella STAINT. Man. II. 408: HÖ ST956V25503:

INRE You: bulbs ALLS 200:

Hab. in Sueci&: Scania, et ad Trondhjem Norvegie.

E. obliquella StAsT. Man. II. 409. Frer. Lin. Ent.

2 HE ERP

Hab. in Scania Suecie.

E. rhynchosporella Staint. Man. .II. 410. H: S. V.

310. Frear. Dim. Hint: XIII 281 wkginella VERS SPIOLT:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Gottlandia.

PB. squamosella H. S.: 958. V. 3037 EREY lm Kn.

XII: "294;

Hab. in Scania Suecie.

EB. dispilella: Zen: Tsis 1839: 213.H> ST IVO2SENNST2:

BREY. An. 2 Län. tunt CLEO

Hab. in Scania Suecie.

E. argentella CLErxz. Icon. II. 13. farixella THBG. Diss.

VII. 88. cygnipennella Hörn. 207. Frer. Tin. 303.

Jm. Emt.+ XIII: 305: cygnella> "TRE FASS

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Ostro-

gothia, Gottlandia, Uplandia.

E. subalbidella ScHiG. Ber. 1847. 241. ochreella STAINT.

Man NS AT23 EEC IS:1006-1 VI Sl3mBREIS fn ao

Din: Int. sorI309:

Hab. in Blekingia Sueci2e.

;

98. Gen. Lithocolletis. ZELL.

L. .Cramerella FABR. EE. 'S. III. 2: 327. SvAINT. Man.

TT) 44150 Zm]n. (än stBnts ör 2340 EL. SS. NONE aa

312.

314.

316.

d75.

319.

350.

351.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:O De 77

Frey. Tin. 357. WALLEsGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl.

1550: 222. |

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Östrogothia, Vestrogothia.

CNE Efeegeriellak ABL. dum. 6 limit. 232111. 209 HS.

KORERVIRS2300 BREYL In: BO

Hab. in Scania Suecie2&.

Haka nellar AE: Hinsekntuut220 KE. SJ (OL. MM. 206

FREY Tin. 354. WALLEnGr. Öfvers. K. V. A. Förhandl.

SH 222.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

husia, Vestrogothia, Uplandia.

Raj ella FEN SCEe Sa 1407: 0ZEn6 Lin. Böt. I 185-

Stirigulatella ZE. Isis 1846: 300: HjSt 1890: 324.

REA: ND dd.

Hab. in Suecia: Nericia, Dalecarlia, Lapponia et in

tota Norvegia.

Tnalmifoltella (ELöBN. A4457 Urs IN 20187. Zn.

TE teL. 2105 STATNTS I Mano ST 19405 NE

SJARREYS Kin: JD.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Uplandia, Dalecarlia, et in Norvegia:

Finmarkia.

rSESpino leone DTE: , XE, SUS. GAA SKON VV. 52:

STAINT. Man. II. 417. Frey. Tin. 348. hilarella ZETT.

SOLO:

Hab. in Lapponia Suecie et in Finmarkia Nor-

vegie.

L. pomifoliella ZELL. Lin. Ent. I. 196. StAInt. Man. II.

NGE STAS NA NIIVIS30) IREY. Tin. 590. WALLENGR:

Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856. 221.

Hab. in Scania Suecie.

L. cydoniella ERE. Tin. 337.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestrogothia.

L. spinicolella STtAInT. Man. II. 418. Frer. Tin. 343.

MpKurella EN SL MNL320.

Hab. in Scania Suecize.

HS fo ginellaRANEE NN Um. nt. 204. Anm. 3. fH- (83.

NW S20 ERE m: Sit phegophagella H.IS: vt. 178.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

JT corylt Niomur Ent. Zeit. 18511 36. H. $. 771.

RHYS bin; dJ0. corylella tEE-STNIS29]

Hab. in. Scania Suecixe.

384.

380.

386.

387.

388.

389.

390.

Hd.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

L. juwnoniella ZErm. Lin. EntsI; 215.f520. HIS: 70:

Vv. 329. i

Hab. in Lapponia Suecie et Finmarkia Norvegie.

L. quercifoliella Zen: Lin: Ent. I. 218. f.-22. STAINT.

Man. II: 420: HS 7608-M:. 3200 "EREYSV Ian avs

WaLLENGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1856. 221.

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Uplandia.

IL. betale 'Zenn: Lim. rEnt: I 22200f5 2400800S] vas

780. -FrREar. Timn:1352. betutella HH. SIV4330:

Hab. in Scania Suecie.

L. Froelichiella ZELL. Lin. Ent. I. 243. f. 35. STAINT.

Man. IT: 421. H. S.r798: MV. 3830: EREYS fiInatp:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Ostrogothia.

L. Kleemannella FaAsr. Sp. II. 509. Hösn. 201. ZzeLL.

Tin: Bint. I: 244 f. 36: STAINT: Man (IE RA420 TERS:

790. V. 333.

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia.

L. emberizepennella BoucHÉ. ZELL. Lim. Ent. I. 241.

f. 34. STAINT. Man. II. 422. EH: S::799: MYSseWERer:

Tin. 359.

Hab. in Suecia, secundum specimen in Museo Hol-

miensi.

IL. pastorella "ZriL. Lin. Ent. I. 248:f53900ELEST so

BINDA

Hab. ad Trondhjem Norvegie.

LE. lautella ZELL. Lin. Ent. I. 194. f. 14. StANNT. Man.

JIE CAT6: 5 S500: V50325 COREY. ns ne

Hab. in Vestrogothia Sue cize.

99. Gen. Tischeria. ZELL.

T. Ekebladella BJERKANDER. Act. Holm. 1795. 58. t.

2. f. I. 3. complanella ElösN. 428. "TremroiIN: 2: 190:

ZELL um. .Bnt. IM 335: STAINT. Man.c ILS 292595:

IVA 33 EF REN. in. 3005

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia, Östro-

gothia.

”

100. Gen. Lyonetia. HöBN.

L. Clerckella Lan. EF: S. 1411. Trerr. IX. 2.191. Zen

Lin. 'Ent. III. 252. SrtAmT. Man. II. 424:0H. SS. 856:

YI 201. "FREY. (Cm) SJ.

392.

393.

394.

399.

400.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0 3. 79

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Vestrogothia,

Ostrogothia, Uplandia et in Norvegia meridionali.

101. Gen. Cemiostoma. ZELL.

C. spartifolellum Högs. 335. ZELL. Lin. Ent. III. 272.

rd SJ. EE STAINT.. Man. II0422590ERES: 875: Vv: 342.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia.

102. Gen. Bucculatrizx. ZELL.

BB. mygricomella. ZELL. Lin. Ent. III. 2992: H. S. 847.

Wf330. fEREYS Din. äl9:

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Vestogothia, Up-

landia.

Borerdönella AELL. dan. Bmt. II 287: STAN: Man. I:

Säl Jäl rs tet VS SRS

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia.

bir boyerella Dyr. XI 309353. ZP. Hin. BEnt. IM

20105 44—46:: HH. 5: 851. V. 341.

Hab. in Scania Suecie.

B. frangulella GozzE. Beitr. III 4. 169. Zz. Lin.

nt IS T2055 I STANT a Mam: ILj' 4280 HAS MM: 341

FreYr. Tin. 318. rhamnifoliella Treit. IX. 2. 183.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Gottlandia.

B. gnaphaliella Treit. IX. 2. 180. ZeiL. Lin. Ent. III.

293. WALLEnGR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1852. 218.

Hab. in Scania Suecie.

B. thoracella TuBG. Diss. VII. 88. Mippocastanella ZELL.

sn Rnt. 0 I IIN297 STAT: Man. IH; A4293 IL: S. 852.

INERSSOSP BRRYG in: old: j

Hab. in Suecia: Bahusia, Vestrogothia, Uplandia.

Bor eristatellar AE. bin. nt. LI:,300. EL 5: 846. V.

337. Frer. Tin. 319. Wanresor. Öfvers. K. V. A. För-

handl. 1853. 173.

Hab. in Scania Sueeizx.

103. Gen. Opostega. ZELL.

OMESdladerellat TRE. 6 225-180. ZELL in. vänt. IE

250051 SEN, 300.

Hab. in Scania Suecize.

380 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZE.

401. O. reliquella ZELL. Lin. Ent. III. 282. H. S. 867. V.

360. Brm. Act. Holm. 1852. 167.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia. b

402. OO. erepusculella ZELL. Lin. Ent. III. 284. StAnT. Man.

I 497: HS. 8695 VI,300: CIRRY SDR

Hab. in Scania Suecie.

104. Gen. MNepticula. ZELL.

403. N-. ruficapitella HaAw. Lep: Br. 586: STAINT. Man: IL

431, EH S: Vi,.348: FREY skm. Stl fan ntrevettO

samaiatella 9 ZELL. Lin. Ent. III. 303.

Hab. in Scania Suecie.

404. N. anomalella Gozrzzr. Beitr. III. 4. 168. 290. STaAINt.

Måns IK 3 4397 VRRET. Tin: 3757 DD. Bates eS TRE

SL Verdd: G

Hab. in Suecia secundum Dom. WocCKE.

405. N. tristis WOoCKE. Ent. Zeit. 1862. 251.

Hab. in Finmarkia Norvegige.

406. N-. Nylandriella "TEenGstrR. Bidr. 152. Frey. Lin. Ent.

XI. 445. H. S.: 927. Hrin. Wien. Ent. Monatschr. 1862.

2505 |

Hab. in Suecia secundum Dom. WocKE.

407. N. strigilella THBe. Diss. VII. 87. aurella StAINT. Man.

IT: 438: CE REY: Lin: Pit AT 44 ER SKEVERS SO

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Up- &

landia. |

408. N. comari WocKze. Ent. Zeit. 1862. 253. ]

Hab. in Finmarkia Norvegie.

409: N. marginicolella StTAInt. Man. II. 437. EFrEr. Tin. 394.

Mine S OR, AS FSSSSVERO STA

Hab. in Scania Sueci2e.

410: N-. alnetella STAINT. Man. 1I. 437. FrErY.: Lm. Ent. XI.

437. HEIn. Wien. E. Monatschr. 1862. 266.

Hab. in Scania Sueciee. |

411. N. continuella STtAINT. Man. II. 437. Frer. Lin. Ent.

XI. 436. HzEin. Wien. E. Monatsehr. 1862. 301.

Hab. in Scania, Suecie.

412. N. betulicola STAT. Man. IL. 436. Frrr. Tin. 387:

Lin. Ent. XI. 424. Hrn. Wien. E. Monatschr: 1862.

303.

Hab. in Scania Suecie.

414.

415.

416.

424.

BIHANG TILL.K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 5. SÅ

N-. ignobiliella StAInt. Man. II. 434. Frer. Lin. Ent.

RATES HS. V350.

Hab. in Scania Suecize.

N. Tengstroemi NOLCKEN Fn. II. n. 879.

Dom. WocKkE hanc speciem ut incolam Norvegizx

dubius adnotavit.

N. luteella STAInT. Man. II. 434 Hein. Wien. E. Mo-

natsehr. 1862. 308.

Hab. in Scamia Suecie.

N. argentipedella ZELL. Lin. Emt. III: 316. STAIn?.

Nano A355 ERE. Din. 3$0. Lin. Unt Och 421: H

S. 834. V: 353.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro-

gothia, Gottlandia.

N. tityrella STtAINT. Man: II: 436. Frrr. Tin. 389. Lin.

Ent. XI. 429. basalella H. 8. 831. V. 354.

Hab. in Scania Suecie:

N.:"myrtilella - STAT. Man. IT. 436. Hein. Wien. E.

Monatschr. 1862. 317.

Hab. in Scania Sueciee.

INC ESalieis STAINT. Man. II. 434. ErEr. Tin. 381. Lin.

BACANE 408:0 ES: VGA

Hab. in Scania Suecie.

N. floslacetella HaAw. Lep. Br. 585. SrtAIntT. Man. II.

ASRiiREY STine ad Hint nt. oc 41 HSV. 355.

Hab. in Blekingia Suecize.

N. lapponica WocKkzE. Emnt. Zeit. 1862. 251.

Hab. in Finmarkia Norvegiz.

N. eatharticella STAIntT. Man. IT. 432. FREY. Tin. 377.

JäTNn. Bit SNI SÖ TEL SÅ VE -B00-

Hab. in Scania Suecie.

N. Weaweri STAINT. Man. II. 432. Frer. Din. Ent. XI.

396. HEin. Wien. E. Monatschr. 1862. 319.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia.

INEIISeRICOpeg20r ZRLL: Um. mht. ill. 920. of 48. IH. S.

341; 342. V.358. Frer. Lin. Ent. XI. 402: STAINT.

Man. II. 433.

Hab. in Uplandia Sueci2e.

N. subbimaculella HaAw. DLep. Br. 583. STAINT. Man.

IT. "4330 Exer Tin: 379. Lin. Ent. XI 379. cursoriella

RR nn Sent SL SÖ SES 850

426.

429.

430.

431.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

Hab. in Scania Suecize.

N. argyropega ZELL. Lin. Ent. III. 320. (ex parte).

STAINT.. Man. II. 433. Nat. Flist: I. 10: YILSIGSrtS9on2

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gotttlandia, Up-

landia.

105. Gen. Bohemannia. STAINT.

B. quadrimaculella Bam. Act. Holm. 1851. 167. STAINT.

Man. II. 439. H. S. 1004. V. 353.

Hab. in Scania Suecie.

106. Gen. Micropteryz. HöBN.

M- calthella. Lin. E.-S.: 1432: Tre. I 200CKARIT:

Lin... Ent. V- 323. -STAInNT: Man. II: 302--0ERESteENVe

SL. Frey. Tin. 48. ZELL. Ins.. i, 1008)

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Bahu-

sia, Vestrogothia, Ostrogothia, Lapponia.

M. aruncella Score. Ent. Carn. 660. ZzLL. Lin. Ent. V.

325. STAINT. . Man. II. 302:;- HosST 200-500 Fary

Tin. 48. WALLEnGrR. Öfvers. K. V. A. Förhandl. 1852.

217.

Hab. in Suecia: Scania. Blekingia, Bahusia, Ostro- 4

gothia.

M. aureatella Scor. Ent. Carn. 662. allionella FABrR. E.

STIL: 2:,1483 Zen: Lin. Ent: V.s3505var acne FREY

Tin. 49. ammanella Hösn. 388. Tre. IX. 2. 125.

ZETT. Ins. Lapp. 1008.

Hab. in Suecia: Smolandia, Ostrogothia, Vermlandin,

Dalecarlia, Lapponia, et in Norvegia: Ostrodalia, Fin- >

markia.

M. Thunbergella FABR. Man. II. 253. SrtAInt. Man. II.

303. Erzer. Tin. 49. H. S. V. 392. rubrifasciella ZELL.

Lin. Ent. V. 334. WALLEnGr. Öfvers. K. V. A. För-

handl. 1856. 218. Anderschella TrEit. IX. 2. 126.

Hab. in Suecia: Scania, Bahusia, Vestrogothia.

M. Sparmannella Bosc. Lin. Trans. I. 197. t. 17.'6. 7.

TABe. Diss: VIL 87. ZELL. Inn. Enti Vi fd38 orATIND

Man. Ila.3045 FREY, dina 535 SV SOS ERe

cella Zett. Ins. Lapp. 1008.

Hab. in Suecia: Scania, Smolandia, Ostrogothia, Up-

landia, Dalecarlia, Lapponia.

433.

434.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 86 N:O 5. 83

M. unimaculella Zertt. Ins. Lapp. 1008. SrtaAnt. Man.

SOA EN SS: V-393: purpurella ZELL. Lin. Ent. V.

345. var. b.

Hab. in Lapponia SueciXx et in Finmarkia Nor-

vegie.

M. semipurpurella StEPH. II. IV. 359. ZzEiL. Lin.

Ent. V. 343. SrtAINT. Man. II. 304. H. S. V. 394. vio-

lacella H. S. 9.

Hab. in Suecia: Dalecarlia, Jemtlandia, Lapponia

et in Norvegia: Finmarkia.

III. Pterophoridee.

1. Gen. Cnemidophorus. WALLENGR.

C. rhododactylus ScHiFF. W. V. 146. Hörn. 8. Trrir.

MENS 22 SIA Rn vin fönt: Vi. 20. EL SAM 300.

FrRer. Tin. 401. WALLENGR. Act. Holm. 1859. 10.

Hab. in Scania Sueci&e et Östrodalia Norvegie.

2. Gen. Platyptilia. HöBN.

P. Bertrami Rossrn. Wien. Monatschr. 1864. 54. ochro-

dactylus WALLENGR. Act. Holm. 1859. 11. (exclus. syn.)

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, forte

etiam - in Vestrogothia, Ostrogothia et Uplandia, sed

specimina e provinciis illis non vidi. P. ochrodactylam

Hörn. H. S. ZELL. in Suecia et Norvegia nondum vidi.

P. Zetterstedtii Zerr. Lin. Ent. VI. 333. Frey. Tin.

403. WALLENGR. Act. Holm. 1859. 11. tessaradactyla

ZETT. Ins. Lapp. 1012.

Hab. in Suecia: Blekingia, Uplandia, Lapponia et in

Norvegia: Finmarkia.

P. nemoralis H. S. 7. 8. V. 368. Zeunrn. Lin. Ent. VI.

3305. WALLENGR. Act. Holm. 1859. 12.

Hab. in Lapponia Suecizx.

P. gonodactyla ScHirr. W. V. 320. ZeuL. Lin. Ent. VI.

330. H. S. 9. V. 368. WALLEnGE. Act. Holm. 1859. 12.

tessaradactyla TrEir. IX. 2. 230.

Hab. in Dowre Norvegie.

118

WALLENGREN, SPECIES TORLTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVLAE.

P. tesseradactyla Lan. F. S: 1454. WALLENnGR Act.

Holm: 1859: 12. Fischeri ZEur. Lim: Eat. VIN3d4] EREv

Ain. 2405. ESA TVO

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, et in Norvegia: Ostrodalia, Fin-

markia.

3. Gen. Amblyptilia. HöBN.

AV acanthodåetyla EöBN.: 23! 24 "PRE. INS 20at el

5: 3. V. 369. ZELL. Lin: Bot VIS 9098. PRRerGrosA0N

WALLENGR. Act. Holm. 1859. 13.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bottnia sept. Lap-

ponia. |

A. cosmodactyla Hösn. 35. 36. H. S. 4. V. 369. FREY.-

Tin. 406. ulodactyla ZEert Ins. Lapp. 1012. acanthodac-

tylus var. ZELrL. Lin. Ent. VI. 338. WALLENGR) Act.

Holm. 1859: 13.

Hab. in Lapponia Suecie.

4. Gen. Oxyptilus. ZELL.

O. piloselle” Zarm! LanyEntSVIa349 FHISTIGSNVIG ET

Frer. Tin. 408. WALLENGR. Act. Holm. 1859. 14. didac-

tylaå ZETT. Ins. Lapp. 1013.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Hal-

landia, Vestrogothia, Östrogothia, Uplandia, Lapponia et

in Norvegia: Gudbrandsdalia.

ORKIeTaCW AELL.. Ju. JUuDt.. Vi. 090. El. Sa LAS

FREY. Tin. 409. WALLENGR. Act. Holm. 1859. 15.

Hab. in Scania Suecie.

OC ericetorum ZELL. um. Bnt. VI. 02. fl. GSEeLOsaNE

dl. WALLENGR. Act. Holm. 1859. 15:

Hab. in Suecia: Scanma, Blekingia, Bahusia, Smolandia,

Gottlandia.

05 00SCUTUS ABL. Ju. nt, VÄ d04. EK ST VER

EFrEr. Tin. 410: ”"WALLENGR. Act. Flolm. 1859. 155 par-

vidactylus Haw. Lep. Br. 480.

Hab. in Suecia: Blekingia, Gottlandia.

O. didactylus Lin. FE. S. 1453. WALLEnGrR Act. Holm.

1859. 16. trichodactylus HöBss. 18. ZzuL. Lin. Ent. VI.

3005 CER Ova VE

14.

15.

21.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HAND. BAND. 8. N:O 5. 50

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

0. Bohemani WALLENGR. Act. Holm. 1859. 16.

Hab. in Scania Suecie.

3. Gen. Mimeseoptilus, WALLENGR.

M. mictodactylus ScHiFF. ZELL. Lin. Ent. VI. 358. H. S

JASININST0. WALBENGR. Act. Holm. Lo59. 16.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia,

M. End WOCKE. Emt. em. LO64. 214.

Hab. Norvegia, secundum Dom. WocKE.

M. BN as mun anRER VISOR SIV 00:

"WALLENGR. Act. Holm. 1859. 18.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Ölandia, Gottlandia.

M. lekodaciylus Lin. EF. S. 1456. WALLENGR. Act. Holm.

SOS USCUST ARLL Un, Lat Stl REY. lan. 43:

Seve: piiloddctyla" ETEN: 1670 TRE. IX; 2.

244.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Hal-

landia.

M. paludicola WALLENGR. Act. Holm. 1859. 18. fuscus

MARC dL ARK. um. Sunt: VI St.

Hab. in Scania Suecie.

6. Gen. Oedematophorus. WALLENGR.

Oe: lithodactylus "Tre. IX..2 245: ”Zeir Din. Ent. VI.

SEE. Sr 105 VV. d08. Frey. Tin: £145 WAICENGR:

Aet. Efolm:: 1859: 19.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Gottlandia.

7. Gen. Pterophorus. WALLENGR.

P. monodactylus Lin. F.-S. 1452. WALLENnGR. Act. Holm.

1859. 20. pterodactylus Hörn. 4. Trreir. IX. 2. 242.

Värm kans Bmita VAL födde kd. 20; Va ddd. PRE: Din.

415.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Ostrogothia, Nericia, Uplandia, et in Norvegia:

Romsdalia, Ostrodalia.

22.

23.

24.

25.

26.

86 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVLE.

8. Gen. Leioptilus. WALLENGR.

L. scarodactylus HöBn. 21. 22. ZELL. Lin. Ent. VI. 378.

H. S. 26. 32. V. 379. Frey. Tin. 415. WALLENGR. Act.

Holm. 1859. 21. icarodactyla Treit. IX. 2. 247.

Hab. in Scania Suecize. ;

L. tephradactylus HöBsn. 17. ZELL. Lin. Ent. VI. 382.

H. S. 28. V. 380. Frer. Tin. 415. WaALLENGR. Act.

Holm: 1859-21: |

Hab. in Suecia: Dalecarlia, Lapponia.

L. microdactylus Hörn. 26. 27. Trerr. IX. 2. 248" ZELL.

Lin: Ent. VI. 388. H. S. V. 3805 FREY Lun Ad SEVV Ane

LENGR. Act. Holm. 1859. 22.

Hab. in Vestrogothia Suecie.

L. osteodactylus ZELL. Lin. Ent. VI. 388. H. S. 29. V.

381. Frer. Tin. 417. WALLENGR. Act. Holm. 1859. 22.

microdactyla ZETt. Ins. Lapp. 1013.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Bottnia sept. et

Lapponia.

L. brachydactylus Treit. IX. 2. 238. ZzrL. Lin. Ent.

VI. 389. H. S: 11. V. 381. Frrer. Tin. 411 WAILENGR

Act. Holm. 1859. 22. j

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia.

9. Gen. Aciptilia. HöBN.

A. tetradactyla Lin. F. S. 1455. Trrrr. IX. 2. 255.

ZELL. Lin. Emt. VI 394 HS 35. VYSOSSIERKrONITN

419. WaALLENGR Act. Holm. 1859. 23. leucodactyla

HöBN. 5.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ölandia, Gott-

landia.

A. pentadactyla Lin. F. S. 1457. 'Trerir. IX. 2. 249.

HöRN. 1. 7 Zrrn. Jans Ent. VI. 397: EL, SKOVSfögb steam

Tin. 419. WALLENGR. Act. Holm. 1859. 23.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Ölandia, Gott-

landia, et in Norvegia meridionali.

IV. Alucitina.

1. Gen. Alucita. Lin.

A. hexadactyla Lis. FE. S. 1458: WALLENGR. Act. Holm.

1859. 25. polydactyla HöBn. 28. ZzEuL. Lin. Ent. VI.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 5. 87

A0950vIRETr. IX 231 254 -Zmmnsinsi Lapp) 0141 HS.

MES89 ERE. CTin. 423.

Hab. in Suecia: Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro-

gothia, Östrogothia.

Obs. I. A. Hiibneri WALLENGR. Act. Holm. 1859. 24.

hexadaatyla Hiss. 30. 31. nondum in Scandinavia re-

perta.

Obs. II. Restant denique species sequentes mnobis

plane ignote: Scardia subquadrimaculella Zett. Ins.

Lapp. 991. Lampros capitella ZzETT. 1. ce. 1002. Lita

purpurella ZEeTtT. 1. c. 1004. Adela obscurella Zertrt. 1.

ec. 1007. Oecophora passerella ZEtt. 1. c. 1009. Ela-

chista ulmifoliella & Blancardella ZETtt. 1. ec. 1010. Fla-

”chista minimella ZErtt. 1. c. 1011. Tinea rhomboidella

fan. BS: 13720 Tatrigomella! EIN: le 1873. TT: Liste-

fella JENS ne k39500 albinellaslnN: ie 139800.

Bonnetella Lan. 1. ec. 1399. T. Merianella Lin: 1. ce. 1402.

T. Lyonetella Lin. 1. e. 1404. T. Harrisella Lin. 1. ec.

1411. T. sarcitella Lin. 1. ce. 1416. T. vestianella Lin. 1.

CLAES conticella klarnar les 4081 tessella Ian.

l. c. 1429. T. ustella Lin. 1. ce. 1434. T. fuscella Iain. 1.

ec. 1439. — Tinea flavifrontella TuBe. Diss. VII. 87. T.

quadriguttella Ture. 1. ec. 87. T. sexquttella & penicella

TuHBG. 1. c. 88. T. Paykulella TuHBe. 1. c. 89. T. bimacu-

lella TBG. 1. c. 89. T. Blancardella TaBe. 1. c. 90. at-

rella et obscurella TuBG. 1. c. 91. T. denticulella TuzG.

|. c. 97. Preterea sequentes ut incole Suecixe sunt

adnotate, non vero reinvente: Depressaria atomella

HöBN. ZELL. et Nemotois Latreillellus FABR. HöBN. Tre.

— Species novas et nondum descriptas, quarum non

pauce in collectionibus suxcanis adsunt, supra omisimus,

Addenda et Corrigenda.

9. T. holmianum etiam in Odalia Norvegie occurrit.

6. P. corylana in Odalia Norvegie reperta.

» P. ribearia in Norvegia meridionali.

14. BR. duplana in Odalia Norvegiz.

» BR. resinella in Norvegia meridionali.

15. P. cynosbatella in Norvegia meridionali.

pag

pag.

HG)

43.

WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIA.

115.b. P -gentianana -Hösn. 12. ”TreiTr. VHI 36.

H. S. IV. 230: StAIne: Man. sBESVIOGAUESIN ST

Frk :

Hab. in Odalia Norvegie secundum Dom. SCHÖYEN.

E. mygindane in Odalia Norvegie.

E. Branderiana in Norvegia meridionali.

S. antiquana in Odalia Norvegie.

S. lueivagana in Odalia Norvegize.

P. foenella in Norvegia meridionali.

222 b. (5: nanana "Prem: Avd. SOPSTANel Man:

II.:424953 Hen. IKOL1 213: nano HRSKIe0 Ty:

220.

Hab. in Scania et Smolandia Suecie ut etiam in

Norvegia meridionali.

P: isertana in Norvegia meridionali.

Ph. apicella in Norvegia meridionali.

Ph. lundana in Norvegia meridionali.

Toleporia lege : Taleporia.

N. pilulella in Norvegia meridionali.

N. pilella in Norvegia.

46 b. A. congruella F. RB. 67. 2. p. 191. ZeiL. Lin.

Ent: VIIL:33: HIASoVen 10430 FEN INSATT

Hab. in Norvegia meridionali. |

ÅA. tetrapodella in Norvegia occurrit.

Addenda,

que im Indicem Nostram Specierum Noctnarum et Geome-

trarum (Append. Act. Reg. Scient. Holm. Tom. 2. N:o 4)

pa.

pag.

pas:

sunt inserenda.

C. trapezina. Norvegia: Aggerhusia, dioecesis Ne-

denesis. |

P. telifera. Norvegia: dioececis Nedenzesis, Odalia.

0. litura. Norvegia: dioececis Bergensis.

X. flavago Norvegia: Odalia.

X. fulvago. Norvegia: Aggerhusia, dioecesis Ne-

deneesis.

X. citraqgo. Norvegia: Hardangeria, Odalia.

M. oxyacanthe. Norvegia: dioecesis Nedenzesis,

pag: 8.

Peres:

pag-.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 De 89

10.

13.

14.

S. satellitia. Norvegia: Odalia.

X. furcifera. Norvegia: Aggerhusia, dioecesis Ne-

denzesis.

X. ingrica. Norvegia: Odalia.

C. vetusta. Norvegia: Aggerhusia.

C. exoleta. Norvegia: dioecesis Nedenzesis, Har-

dangeria, Odalia.

C. lWwnula. Norvegia: Aggerhusia.

C. absinthii. Norvegia: Hardangeria.

C. polyodon. Norvegia: dioecesis Bergensis merid.

et Nedencesis.

H. rectilinea. Norvegia: Odalia.

D. scabriuscula. Norvegia: dioecesis Nedenzesis.

T. atriplicis. Norvegia: Aggerhusia, dioecesis Ne-

denzesis.

H. brassiee. "Norvegia: Odalia.

H. cucubali. Norvegia: Aggerhusia, dioecesis Ne-

denesis.

H. reticulata. Norvegia: Odalia.

H. persicarie. Norvegia: Aggerhusia.

H. bicruris. Norvegia: Aggerhusia.

H. carpophaga. Norvegia: dioecesis Nedenzesis.

H. advena. Norvegia: Odala.

H. albimacula. Norvegia: Aggerhusia.

P. polymita. Norvegia: Aggerhusia.

N. cespitis. Norvegia: dioecesis Nedeneesis.

N-. popularis. Norvegia: Odalia.

L. furva. Norvegia: Odalia.

L. secalis. Norvegia: Azggerhusia, dioecesis Ne-

denzesis. :

L. obsoleta. Norvegia: Odalia.

C. matura. Norvegia ad Risöer.

A. pronuba. Norvegia: Aggerhusia, dioecesis Ne-

denesis et Bergensis.

A. baja. Norvegia: dioecesis Nedenzesis.

ÅA. triangulum. Norvegia ad Ringebo.

ÅA. xanthographa. Norvegia: Aggerhusia.

A. brunnea. Norvegia: dioecesis Nedenesis et Ber-

gensis.

A. plecta. Norvegia: Aggerhusia, dioecesis Ne-

denesis, Odalia.

WIR RS

90 WALLENGREN, SPECIES TORTRICUM ET TINEARUM SCANDINAVIZ.

pag. 15.

pag-. 16.

pag. 17.

pag. 19.

pag. 20.

pag. 36.

185 b. A. latens Högs. Norvegia in Ringebo.

G. trigrammica. Norvegia: dioecesis Nedenzesis.

ÅA. segetum. Norvegia.

R. tenebrosa. Norvegia: dioecesis Nedenzesis.

ÅA. tragopoginis etiam in Norvegia occurrit.

E. lWucipara. Norvegia: Aggerhusia, dioesesis Ne-

denesis et Bergensis, Odalia.

N. typica. Norvegia: Aggerhusia.

J. celsia. Norvegia: Aggerhusia, Odalia.

P. triplasia. Norvegia: dioecesis Nedenzesis, Odalia.

P. tripartita. Norvegia: Aggerhusia, Odalia.

P. iota. Norvegia: dioecesis Nedenzesis, Odalia.

E. mi. Norvegia: Aggerhusia, Odalia.

Ph. viridaria. Norvegia: Odalia.

E. glyphica. Norvegia: Aggerhusia, dioecesis Ne-

denzesis, Odalia.

C. frazxini. Norvegia: Aggerhusia, dioecesis Ne-

dencesis.

nupta. Norvegia: dioecesis Nedenzesis.

. rostralis. Norvegia ad Solöer. e

. parthenias. Norvegia: Aggerhusia.

. nothum. Norvegia: dioecesis Nedenzesis, Odalia.

. apiciaria. Norvegia: Odalia.

C. verberata. Norvegia: Odalia.

153 b. OC seripturata. Högs. Norvegia: Odalia.

C. flavofasciata. Norvegia: Aggerhusia.

E-. oblongata. Norvegia: Odalia.

213 b. E. albipunctata. Haw. (tripunctaria H. 5.)

Suecia: Uplandia.

209 b. E. abbreviata. STEPH. Norvegia: Odalia.

E. minutata. etiam in Odalia Norvegie habitare

fertur, sed specimina nondum vidi.

SNrngA

;

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 3. N:o 6.

ÉTUDES

SUR

LES GÉPHYRIENS INERMES

DES MERS DE LA SCANDINAVIE, DU SPITZBERG ET DU

GROENLAND

PAR

HJALMAR THÉEEL.

AVEC QUATRE PLANCHES.

COMMUNIQUÉES Å L'ACADEMIE DES SCIENCES DE SUEDE

LE 10 MARS 1875.

STOCKHOLM, 1875.

P. A NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOKTRYCKARE.

Tableau des genres.

A. Corps dépourvu d'aiguilles calcaires:

I. Fam. I. Sipunculide. Tentacules buccaux:

1. Point de formation scutiforme å la base proboscidienne ni

å Pextrémité postérieure du corps:

a. T'appareil digestif

forme une spire non

fixée å la paroi du corps

par des muscles radi-

LINES sed l stes ud skrls des Genre 1. Phascolosoma LEUCKART.

8. Tappareil digestif

ne forme pas de spire,

mais des circonvolu-

tions, fixées å la paroi

du corps par de nom-

breux muscles radiaires Genre 2. Phascolion THEEL.

2. Formation scutiforme å

la base proboscidienne

et å PFextrémité pos-

femeurefdufeorpsi...... Genre 3. Aspidosiphon DIESING.

II. Fam. II. Priapulide. Pas de tentacules buccaux:

1. Le bas du corps pourvu

d'un appendice caudé Genre 4. Priapulus LAMARCK.

2. Le bas du corps sans

appendice caudé ... .. .. Genre 5. Halicryptus V. STIEBOLD.

B. Corps pourvu d'aiguilles calcaires: i

Fam. ITI. Chetodermid&e Genre 6. Chetoderma LOVEN.

4 THÉEL, ÉTUDES SUR LES GÉPHYRIENS INERMES.

Fam. I. Sipunculid& Barrp.

Tentacules placés si forme de couronne autour de la bouche.

Anus situé sur le cöté dorsal å la transition de la pro-

boscide au corps.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée par de nombreuses bandelettes ou isolées ou unies en

un plan continu.

Appareil digestif treés-long et formant une ou deux cir-

convolutions plus ou moins tournées en spire.

Organes segmentaux, un ou plusieurs.

Organes de la -reproduction ressemblant å des rubans

frangés, accolés å la paroi du corps juste derrieére les ré-

tracteurs ventraux.

Genre I. Phascolosoma LEUCKART.

Appareil digestif formant une circonvolution qui prend

la forme d'une vraie spire et n'est fixée å la paroi du corps

par aucun muscle radiaire.

Rétracteurs ou bien au nombre de quatre: deux dorsaux

et deux ventraux, ou bien seulement de deux ventraux,

d'égale dimension.

Organes segmentaux, deux ou trois.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée par de nombreuses bandelettes ou isolées, ou unies

en un plan continu.

Organes de la reproduction pairs ?).

Tableau des especes.

A. Quatre rétracteurs:

I. Extrémité proboscidienne munie d'épines:

1. Deux organes segmentaux:

a. Couleur de TPFextrémité pos-

térieure du corps: brun jaune et

DIET SCE INITE rise anses scen sober Ph. luteum THEEL.

8. Couleur ue Fextrémité posté-

rieure du corps: jaune påle sale,

tirant peu å peu sur la couleur

(TE (CORPS 3 ankor ten AR SS Ser Meese Ph. dubium THBEL.

2: [TOOLS Organes seomentaUx -.....-. Ph. validum THEEL.

II. Extrémité proboscidienne sans épines:

1. Tentacules peu nombreux, 10 å 20:

ty Comp. -p. 11.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 6. 5

c«. Tentacules longs, plus larges

å la base qu'au sommet ........... Ph. albidum THEEL.

8. Tentacules courts, plus étroits

arladbaser qWwau sSommeti... is... Ph. fulgens THEEL.

2. Tentacules nombreux, environ 60 Ph. CErstedi KEFERSTEIN.

B. Deux rétracteurs:

I. Vaisseau sans ramifications terminées

en cul-de-sac:

1. Peau épaisse avec de petites pa-

PUleSskpen visiblesst te. ti.tipsili.d Ph. boreale KEFERSTEIN.

2. Peau mince, <celair-semée de

grandes papilles digitées.. ..... .. Ph. digitatum THEEL.

II. Vaisseau distribuant de chaque cöté

des ramifications terminées en

GUlEAe:S20 a. orbrd i gpspie: dar def Ph. pyriforme DANIELSSEN.

Phascolosoma luteum THkEEL.

Pl I fiosk dhretr el Ib äg Lä

2 1865. Phascolosoma margaritaceum KEFERSTEIN. Nachrichten d. K. Ges.

d. Wiss., Göttingen. Mars, p. 201

—202.

2 1865 » » KEFERSTEIN. Zeitschr. f. wiss. Zool.,

IXOVEI Pp: 4305 på ol; fig. 9 et pl. 32,

fig. 28 et 29.

2? 1868 » » BAIRD. Proceed. of the Zool. Soc.

of London, p. 86.

Quatre rétracteurs: les dorsaux fixés 3 la paroi du corps

assez en avant des ventraux.

Tentacules longs et nombreux, 30 environ.

Extrémité proboscidienne non renflée, pourvue d'épines

passablement espacées ou droites ou courbes et longues de 0,""12.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Deux organes segmentaux débouchant de dedans en dehors

å la meéme hauteur que l'orifice anal.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formant un plan continu.

Peau tres-mince, luisante, transparente et å fines granu-

lations.

Couleur blanchåtre, sauf å la portion postérieure du corps

proprement dit et å la base proboscidienne, qui sont jaunes.

Cette couleur jaune de la portion postérieure du corps est

bien délimitée.

Longueur approximative du corps proprement dit: 35",

Hab. Dans le Gullmaren, cöte occidentale de la Suede

(LOVÉN); Bergen en Norwége (KEFERSTEIN).

6 THÉEL, ÉTUDES SUR LES GEPHYRIENS INERMES.

L'espece décrite ci-dessus gaccorde presque entierement avec la

figure et la description que KEFERSTEIN a données du Ph. margari-

taceum; elle s'en écarte seulement en ce que les épines de Yex-

trémité proboscidienne, chez les individus que j'ai examinés, s'avan-

cent jusqu'aux tentacules: KEFERSTEIN, au contraire, mentionne

que derrigre les tentacules du Ph. margaritaceum il y a une zöne

lisse, et postérieurement une autre pourvue d'épines. Cette différence

est trop légére pour qu'on soit autorisé par lå å former une nou-

velle espeéce. Quant au Ph. margaritaceum que mentionne SaARrs !),

il est impossible, du moins jusqu'å plus ample description, de con-

clure å Fidentité avec le Ph. luteum et KEFERSTEIN doute aussi que

P'espeéce quil a décrite soit identique å celle de SARS.

Phascolosoma dubivm THÉEEL.

P1 TI, fig: et- PE EL feg

Quatre rétracteurs; les dorsaux fixés å la paroi du corps

assez en avant des ventraux.

Tentacules passablement courts, 20 å 30 environ.

Extrémité proboscidienne non renflée et pourvue d'es-

pace en espace de petites épines obtuses et rectilignes de 0,1

de long.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Deux organes segmentaux débouchant de dedans en dehors

ä la me&me hauteur que PF'orifice anal.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée de bandelettes unies en un plan continu.

Peau particuligrement mince, mais non transparente, å

fines granulations.

Couleur jaune påle sale tirant plus sur le brun aux por-

tions antérieure et postérieure du corps.

Longueur approximative du corps: 50 mm. Un individu

mesurait meéme 85 mm.

Hab. Cöte occidentale de la Suéde, aux Väderöarne et

dans le Gullmaren (LOovÉN).

Le corps est trés-allongé en forme de fuseau ou de cylindre;

la -proboscide est moins longue que le corps. Les épines de

F'extrémité proboscidienne sont placées sur douze rangs environ et

bien moindres aux rangs antérieurs et postérieurs qu'aux séries in-

termédiaires. L'individu que j'ail examiné avait l'un des organes seg-

mentaux plusieurs fois plus long que TYautre. T'orifice anal est

particulitrement visible, car il est situé au sommet de la saillie tu-

biforme de la paroi du corps.

!) Nyt Magazin for Naturvidensk. Christiania, 1851, VI, p. 196—197.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8 N:0O 6. 7

Cette espeéce parait se rapprocher du Phascolosoma elongatum de

KEFERSTEIN et du Phascolosoma vulgare de BLAINVILLE; mais ces

deux dernigres espeéces n'ont que 16 tentacules, leurs épines de

la téte proboscidienne ont une forme plus effilée et leur cerveau est

pourvu de deux grandes taches pigmentaires que je nai pas pu

apercevoir chez le Phascolosoma dubium. D'ailleurs, il n'y a pas d'autre

difference essentielle entre les figures que ces auteurs ont données

des especes mentionnées plus haut et les exemplaires qui ont servi

å la présente description.

Phascolosoma validum THEEL,

PET, fig. 5, Pl, IL fig, 18 ett Pl IV, tg. 20.

Quatre rétracteurs; les dorsaux fixés å la paroi du corps

assez en avant des ventraux.

Tentacules nombreux, longs, filiformes.

Extrémité proboscidienne non renflée, mais clair-semée

d'épines presque rectilignes, longues de 0,""22.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Trois organes segmentaux: deux longs, bruns, et un petit,

eclair; ils débouchent å la méme hauteur et assez en avant

de F'orifice anal.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée de bandelettes unies en un plan continu.

Peau épaisse, coriace, rude, opaque et å fines granula-

tions.

Couleur brun-jaune clair, sauf å Pextrémité des portions

antérieure et postérieure du corps proprement dit, laquelle

est brun foncé.

Longueur du corps proprement dit: 70 mm. environ.

Hab. Dans le Gullmaren, cöte occidentale de la Suéde

(STUXBERG).

Les rétracteurs sont puissants et fixés å la paroi du corps å

une sensible distance les uns des autres: les dorsaux sont situés en

avant et les ventraux en arrieére de PForifice anal. Cette espeéce se

distingue par lå de toutes celles qui sont mentionnées dans ce tra-

vail, car ces dernieéres ont leurs deux paires de rétracteurs fixées å la

paroi du corps en arrieére de Vorifice anal.

Des trois organes segmentaux, deux sont particulierement longs

(25 mm.) et brunåtres, tandis que le troisieme est petit (4 mm.) et

de couleur claire. Les deux premiers sont situés comme les organes

segmentaux le sont en général dans le genre Phascolosoma, mais

le troisigme, le petit organe, se trouve å environ 10 mm. en ligne

droite en avant de PF'orifice anal et débouche de dedans en dehors

par un orifice fort distinct; il est fixé å la paroi du corps par

8 THÉEL, f£TUDES SUR LES GEÉPHYRIENS INERMES.

plusieurs grandes bandelettes musculaires et nombre de petites; les

deux grands organes segmentaux n'en sont pas munis. TL'individu

qui a servi å la présente description avait la cavité générale du corps

remplie d'oufs et les ovaires étaient particuligrement visibles å la

base des rétracteurs ventraux.

Phascolosoma albidum THEEL.

Pl. II, fig. 10.

Quatre rétracteurs; les dorsaux fixés au corps assez en

avant des ventraux.

Tentacules peu nombreux, 10 environ, assez longs, plus

larges å la base qu'au sommet.

Extrémité proboscidienne non renflée et dépourvue

d'épines.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Deux organes segmentaux débouchant de dedans en dehors

å la méme hauteur que PForifice anal.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée de bandelettes unies en un plan continu.

Peau trés-mince, 3 granulations extrémement fines, claire,

brillante et si transparente qu'elle laisse voir les circonvolu-

tio:s de P'appareil digestif.

Couleur blanc de céruse.

Longueur approximative du corps proprement dit: 20 mm.

Hab. Le Finmark, dans le Ulfsfjord (Gois et MALMGREN).

La description que SaArs !) a donnée du Ph. margaritaceum

s'accorde tellement avec les caractéres extérieurs qui distinguent

l'espeéce que je viens de décrire, que je n'aurais pas hésité å les re-

garder comme identiques, si DANIELSSEN ?) n'avait pas quelques an-

nées plus tard indiqué que le Ph. margaritaceum SARS est muni de

50 tentacules; des lors je suis obligé de le considérer comme une

nouvelle espeéce. — Le lieu ou se trouvent ces especes parait aussi

étre le méme, puisque DANIELSSEN et SARS ont recu leurs exemplaires

des Lofoden et du Finmark.

Phascolosoma fulgens THEEL.

BIS fe:

Quatre rétracteurs; les dorsaux fixés au corps assez en

avant des ventraux.

!) Nyt Magazin f£. Naturvidensk. Christiania, 1851, VI, p. 196—197.

2) Nyt Magazin f. Naturvidensk. Christiania. 1861, XI, p. 57.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 6. 9

Tentacules peu nombreux, environ 15, courts et sensible-

ment plus larges au sommet qu'å la base.

Extrémité proboscidienne non renflée et dépourvue

d'épines.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Deux organes segmentaux débouchant de dedans en dehors

ä la meéme hauteur que PF'orifice anal.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée de bandelettes unies en un plan continu.

Peau treés-mince et la plus brillante de toutes les formes

arctiques; a Pextrémité proboscidienne les papilles sont plus

rapprochées et plus visibles qu'ailleurs. La peau laisse voir

les circonvolutions de I'appareil digestif et les rétracteurs.

Couleur foncée, indécise.

Longueur approximative du corps proprement dit: 35 mm.

Hab. Le Sud du Groänland: Julianes-haab. i

Bien que cette espeéce ne se distingue pas du Ph. albidum par

des caractéres plus marqués, il faut la considérer comme différente.

En effet, le Ph. fulgens ala forme du corps plus allongée, il est plus

brillant et d'une couleur plus foncée; en outre, il a les tentacules

plus courts et plus larges.

Phascolosoma (Erstedi KEFERSTEIN.

1865.”7 Phascolosoma (Erstedi KEFERSTEIN. Nachrichten der k. Ges. d.

Wiss., Göttingen, Mars, p. 205—206.

1865. » » KEFERSTEIN. Zeitschr. f. wiss. Zool., XV,

p- 436—437; pl. 31, fig. 8 et pl. 33, fig. 39.

1865. » » QUATREFAGES. Hist. nat. des Annelés, II,

p- 620.

1868. » » BAIRD. Proceed. of the Zool. Society of

London, p. 84.

1871. » » EHLEBRS. Sitzungsber. der physik.-med.

Soc. zu Erlangen, III, p. 83—384.

Q[duatre rétracteurs; les dorsaux fixés å la paroi du corps

notablement en avant des ventraux.

Tentacules nombreux, 60 environ.

Extrémité proboscidienne non renflée et dépourvue

d'épines.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Deux organes segmentaux débouchant de dedans en dehors

å la meéme hauteur que VForifice anal.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du sons

formée de bandelettes unies en un plan continu.

10 THÉEL, ÉTUDES SUR LES GÉPHYRIENS INERMES.

Peau épaisse, opaque, réticulée å la parti postérieure du

corps et marquée de petits points.

Couleur jaune påle.

Longueur approximative du corps proprement dit: 35 mm.

Hab. Le Finmärk: Tromsoé, Grötsund, etc.; le Spitzberg:

Shoalpoint; et le Groönland: Godthaab; sur les fonds argileux

mélés de sable å une profondeur de 25 å 100 métres.

En outre, jai vu un individu du Spitzberg dont la couleur du

corps s'écarte complétement de celle qwa ordinairement le Ph. CEr-

stedi; cet exemplaire est en effet d'un gris påle marqué de taches

brun foncé plus ou moins grandes. Comme au reste les caractéres

internes et externes de cet individu s'accordent parfaitement avec

ceux du Ph. CErstedi, je ne me crois pas en droit d'en former une

nouvelle espece, mais bien de le considérer comme une variété, le Ph.

maculosum.

Phascolosoma boreale KEFERSTEIN.

1865. Phascolosoma hboreale KEFERSTEIN. Nachrichten d. K. Ges. d. Wiss.,

. Göttingen, Mars, p. 206—207.

1865. » » KEFERSTEIN. Zeitschr. f. wiss. Zool., XV,

p. 437—438; pl. 31, fig. 7 et pl. 33, fig. 33.

1865. » » QUATREFAGES. Hist. nat. des Annelés, II,

p- 620.

1868. » » BAIRD. Proceed. af the Zool. Soc. of Lon-

don, p. 84.

Rétracteurs composés de deux ventraux partant du tiers

intermédiaire du corps.

Tentacules courts, 20 3 30.

Extrémité proboscidienne non renflée et dépourvue

d'épines.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Deux organes segmentaux débouchant de dedans en dehors

3 la méme hauteur que Vorifice anal.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée de bandelettes unies en un plan continu.

Peau épaisse, opaque, å fines granulations.

Couleur brun sale.

Longueur du corps proprement dit variant entre 20 et

30 mm.

Hab. Le Groänland: Godthaab; le Spitzberg: Hornsund;

et le Finmark: Karlsoé.

L'appareil digestif, å sa partie cesophagienne, est fixé aux ré-

tracteurs par deux mésentéres ténus. Le vaisseau, que KEFERSTEIN 1)

!) Zeitschr. f. wiss. Zool. XV, 1865, p. 438.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. BANDL. BAND 38. N:O 6. ll

n'a pas eu l'occasion d'observer, est tres-visible, simple et sans ra-

mifications. Dans ma description des organes de la reproduction du

Phascolion strombi!), jai montré que cette espece n'avait qu'un seul

ovaire et qu'un seul testicule; j'ai été å méme d'examiner également les

organes de la reproduction du Phascolosoma boreale: ils sont pairs

et trés faciles å remarquer. Chaque ovaire et chaque testicule se

trouvent juste en arrigre du large point d'attache de chaque rétracteur

ventral; de lå ils s'étendent un instant vers le haut le long du cordon

nerveux qui passe entre les rétracteurs. Il semble résulter de ce fait

que lå ou il y a. deux rétracteurs ventraux, il y a deux ovaires ou

deux testicules.

Phascolosoma digitatum THEEL.

Pl. II, fig. 9 et Pl. IV, fig. 21.

Rétracteurs composés de deux ventraux partant du tiers

intermédiaire du corps.

Tentacules longs, 20 å 30.

Extrémité proboscidienne non renflée et dépourvue

d'é€pines.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Deux organes segmentaux débouchant de dedans en dehors

åa la meéme hauteur que Porifice anal.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée de bandelettes unies en un plan continu.

Peau mince, clair-semée de grandes papilles digitées.

Couleur gris jaune clair, sale å P'extrémité postérieure du

corps et å la base proboscidienne.

Longueur du corps proprement dit: 25 äå 30 mm.

Hab. La mer du Finmark, sur les fonds couverts de

Corallina a 40 métres de profondeur (Gois et MALMGREN); le

GroEnland.

Les papilles sont clair-semées sur tout le corps et ressortent en

forme d'appendice cylindrique ou digité, d'une longueur de 0,"=m12.

Toute la paroi du corps est beaucoup plus mince que celle du Ph.

boreale; les rétracteurs également sont sensiblement plus faibles.

Jai trouvé I'un des deux organes segmentaux beaucoup plus

petit que Fautre chez Findividu que Jai examiné.

Cette espeéce parait se rapprocher fort du Ph. papilliferum décrit

par KEFERSTEIN ?), mais elle est dépourvue des anneaux avec

épines å l'extrémité proboscidienne, qui sont propres au Ph. pa-

pilliferum, et posseéde beaucoup plus de tentacules.

!) Recherches sur le Phascolion strombi MONT. (Sommaire) in Bihang till

K. Svenska Vet.-Akad. Handl., III, N:o 3, p. 7.

2) Zeitschr. f. wiss. Zool. XV p. 433—434, pl. 32, fig. 18 et 19.

2 THÉEL, ETUDES SUR LES GEPHYRIENS INERMES.

Phascolosoma pyriforme DANIELSSEN.

Pl. AL säg. ret PlITViofis, 22

1859. Phascolosoma pyriforme DANIELSSEN. Forhandl. i Vidensk. Selsk.

i Christiania, p. 251.

Rétracteurs composés de deux ventraux partant prås de

Pextrémité postérieure du corps.

Tentacules assez longs, filiformes, 20 environ.

Extrémité proboscidienne non renflée et dépourvue

d'épines.

Vaisseau unique distribuant de chaque cöté nombre de

ramifications terminées en cul-de-sac.

Deux organes segmentaux, petits.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée de bandelettes unies en un plan continu.

Peau trés-mince et si transparente qu'elle laisse voir l'ap-

pareil digestif.

Couleur blanchåtre.

Longueur du corps proprement dit: 10 å 12 mm. environ.

Hab. Cöte occidentale de la Suéde (Gois, THÉEL), cöte

occidentale de la Norwége (DANIELSSEN), sur des fonds de

sable argileux å une profondeur de 25 å 90 métres.

Le corps a la forme d'une poire, c'est-å-dire plus large å V'ex-

trémité postérieure, se rétrécissant ensuite peu å peu et faisant in-

sensiblement transition å la proboscide. Celle-ci est au moins de

cinq fois plus longue que le corps, particularité qui n'a pas d'équi-

valent dans les autres formes arctiques.

La peau est trés-mince, transparente et finement réticulée; elle

porte une quantité de petites papilles clair-semées sur tout le corps.

Les rétracteurs sont tres-ténus et fixés å I'extrémité postérieure du

corps, de sorte qu'ils parcourent presque tout Y'intérieur de V'animal.

Le vaisseau distribue de chaque cöté de nombreuses ramifications

terminées en cul-de-sac qui abondent le plus å la partie postérieure

de Y'oesophage et décroissent en avant pour cesser complétement å sa

partie antérieure.

La courte description du Ph. pyriforme donnée par le DE Da-

NIELSSEN 1) ne permet pas å vrai dire de conclure avec rigueur å

Fidentité de F'espece décrite ci-dessus avec celle dont il parle, mais

la forme du corps comme la longueur extraordinaire de la proboscide

me Pont fait admettre néanmoins.

1!) Elle est ainsi congue: »Kroppen er pereformig omtrent 13 Linie lang;

Halsen är meget tynd, henved 12 Gange så lang som Kroppen og kan traek-

kes fuldkommen ind i denne..... »

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 38. N:o 6. 13

Genre II. Phascolion THÉEL.

"Appareil digestif formant deux circonvolutions plus ou

moins ' spiroides, qui ne prennent pas la forme d'une spire,

mais sont fixées å la paroi du corps par de nombreux muscles

radiaires.

Deux rétracteurs: un dorsal et un ventral; ce dernier est

beaucoup plus ténu et bifurqué å sa base en deux moitiés.

Organe segmental unique.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée de nombreuses bandelettes unies en un plan continu.

Organes de la reproduction impairs.

Tabléau des espéces.

A. Téte proboscidienne munie d'épines:

I. Ceinture de corps bruns et en forme

de fer å cheval, en arriere de la

Partietmedianer du COTPS:...--..-.--- ss 20

II. Pas de ceinture de corps bruns et en

forme de fer å cheval en arriere de la

parnetmediane, du. COMPS:..:.......1-..--.- Eh

B. Téte proboscidienne sans GJ UUNES boodkeovnat 2100

strombi MONTAGU.

tuberculosum THEEL.

spetsbergense THEEL.

Phascolion strombi MonTtaGU.

1799. »Snyltedyr» J. RATHKE. Skrivter af Naturhist. Selsk.

V, hefteT, p. 124—125; pl.3, fig.17; Kjöbenhavn.

1804. Sipunculus strombus G. MONTAGU. Transact. Linn. Soc., VII, p.

74; London.

1807. » » TURTON. , Brit: Fauns Pp. (4:

1828. » » J. FLEMING. History of Brit. Anim., p. 491.

1829. Siphunculus strombus J. E. GRAY. Bull. des Sc. nat. par Féruss.,

XVI Ip 4T2; Paris:

1829. » dentalii J. E. GRAY. Ibid.

1833. » » G. JOHNSTON. Magaz. of Nat. Hist., VI, p.

233: f£. 25; London.

1841. Sipunculus bernhardus E. FORBES. ÅA History of Brit. Starf., p.

251; London.

1843. » capitatus H. RATHKE. Nova Acta Ac. Leop. Car., XX,

pu A= 147: 1p1-16, fr. 20

23.

1844. Phascolosoma concharum A. S. ÖRSTED. De region. mar., p. 80. Havnie.

1844. » » A. 8. ÖrRstED. Kröyer's Naturh. Tidskr., p.

419. Kjöbenhavn.

1844. Sipunculus bernhardus V. DUBEN. Öfvers. af K. V. Akad. Förhandl.,

p. 115; Stockholm.

1851. Sipunculus concharum M. SaArs. Nyt Mag. f. Naturv., VI, p. 197.

Christiania.

1851. Phascolosomum dentalii M. DIESING. System. helm., II, p. 64; Vin-

dobone.

14 THEEL, ÉTUDES SUR LES GEPHYRIENS INERMES.

1851. Phascolosomum strombi M. DIESING. System. helm., II, p. 65; Vin-

-- dobone.

1851. » capitatum M. DIESING. » »

1851. Phascolosoma bernhardus F. DE POURTALÉS. Proceed. Amer. Ass. Adv.

Sc. Meeting, V, p. 41; Washington.

1854. Sipunculus capitatus O. SCHMIDT. Zeitschr. f. d. gesammt. Na-

turwiss., III, p. 2; pl. 1, £ 2; Halle:

1855. » bernhardus H. GossE. Manual of mar. Zool, I, p. 73;

London.

1859. Phascolosoma bernhardus M. DIESING. Sitzungsber. Math. Naturwiss.

Classe der Kaiserl. Akad. der Wiss., XXXVII,

p. 759; Wien.

1861. Sipunculus concharum DANIELSSEN. Nyt. Mag. f. Naturv., XI, p.

57—58; Christiania.

1865. Phascolosoma strombi KEFERSTEIN. Nachricht. d. K. Ges. d. Wiss.,

Göttingen., Marz., p. 202—203.

1865. » » KEFERSTEIN. Zeitschr. f. wiss. Zool., XV, p.

431; pl; 31l,.£ 10 et plr3d, rod ar aes

Leipzig.

1865. Sipunculus dentalii QUATREFAGES. Hist. nat. d. Ann., II, p.

627—628.

1865. » strombi QUATREFAGES »D p. 628— 629.

1868. Phascolosoma bernhirdus W. BAIRD. Proceed. Zool. Soc. of London,

p. 86—87.

1875. Phascolion strombi H. THÉEL. Bihang till K. Svenska Vet.

Akad. Handl., Bd III, N:o 3.

Extrémité proboscidienne renflée en forme de tete por-

tant des épines courbes ou rectilignes qui, vues de cöté, sont

triangulaires.

20 tentacules.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Ceinture de corps bruns chitinés en arrigre de la partie

médiane du corps. i

Couleur jaune clair.

Longueur approximative du corps proprement dit: 15 å

20 mm.

Hab. Cö6te occidentale de la Suede å une profondeur de

15 å 50 metres, sur des fonds de sable et d'argile; cöte occi-

dentale de Norwége (SARs et CErRsTED); le Spitzberg (MALMGREN).

L'animal varie de forme et de dimension, suivant la coquille

qwil habite. Ainsi, les individus qui s'établissent dans le Dentalium

- ont ordinairement le corps plus petit et plus étroit, de sorte qu'on

serait tenté de ies prendre pour des variétés de ceux qui demeurent

dans la Turritella, V Aporrhais, ete. La proboscide å l'état étendu est

au moins deux fois plus longue que le corps. La téte probosci-

dienne est pourvue de petites épines brunes, ordinairement serrées

mais parfois elair-semées, qui, vues de cöté, ont la forme d'un triangle

scaléne aux cötés rectilignes ou légérement courbées; leur hauteur

(0,"m016) est sensiblement moindre que la longueur de la base

(0,”mQ48). I y a 20 tentacules, d'une forme plus ou moins tri-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 6. 15

angulaire et d'une longueur au moins double de la largeur å la base.

Tout le corps porte des granulations fines et serrées, å l'exception

de la base proboscidienne et de l'extrémité postérieure du corps qui

présentent une forte granulation, surtout chez les exemplaires con-

servés dans Tl'esprit-de-vin, puisque ces parties se contractent alors

trés-fortement. En arrigre de sa partie médiane, le corps est en-

tourée d'une ceinture de corps bruns, plus ou moins rapprochés et

présentant la forme du fer å cheval, qui dirigent en avant leur

pointe libre parfois effilée. L'animal habite les coquilles laissées par

le Dentalium, la Turritella, la Littorina, YAporrhais, etc.

Phascolion tuberculosum THkbEL.

PT IAS let: PIE TERS de

Extrémité proboscidienne renflée en forme de téte et

pourvue d'épines trés-fortement courbées, parfois hameconnées.

Environ 15 tentacules.

Vaisseau simple et sans ramifications.

Pas de ceinture de corps bruns en arrieére de la partie

médiane du corps.

Couleur jaune påle.

Lonsgueur du corps proprement dit: 15 å 20 mm. environ.

S prop

Hab. Le fjord de Koster sur la cöte occidentale de la

Suéde (LJUNGMAN), sur des fonds de sable å une profondeur

på

de 20 3 a metres.

Cette espeéce est plus petite que les deux autres et en est dis-

tincte par la forme des épines aussi bien que par l'absence des corps

bruns qui enceignent la portion postérieure du corps des deux espéces

en question. Les épines de la téte proboscidienne sont plus

grosses et beaucoup plus clair-semées que celles du Ph. strombi. En

outre, elles ont une tout autre forme; elles sont erochues et parfois

hameconnées au sommet; leur base est fortement arquée et pourvue

d'un crochet au bord antérieur. Leur hauteur (0,""092) est sen-

siblement plus grande que la longueur de leur base (0,"”076). Les

tentacules sont moins nombreux que chez les deux autres espéces.

Les deux rétracteurs ne sont pas fixés å l'extrémité postérieure du

corps, mais un peu au-devant et sont de dimension exactement sem-

blable; le dorsal est bien un peu plus large å son point d'attache å

Farrigre, mais plus on s'approche de la proboscide, plus ils devien-

nent égaux, jusqu'å ce que dans la région probiscidienne méme les

röles changent pour ainsi dire. La partie oesophagienne de FPappa-

reil digestif n'est pas, comme dans les deux autres especes, indis-

solublement unie au rétracteur ventral, mais elle en est visiblement

16 THÉEL, EÉTUDES SUR LES GEPHYRIENS INERMES.

séparée et n'y est rattachée que par un large mésentere extréme-

ment mince. Seulement å l'orifiee buccal, les rétracteurs entourent

F'oesophage et s'unissent intimement avec lui. Le vaisseau est parti-

culierement visible. Jai eu lFoccasion d'observer Fovaire de cette

espece; on peut le distinguer å F'ceil nu sans aucune difficulté; il a

la méme position et le méme aspect que celui du Ph. strombi 1), sauf

qu'il est garni de franges un peu plus grandes.

Phascolion spetsberzgense THEEL.

Pl sed

Extrémité proboscidienne renflée en forme de téte et

dépourvue d'épines.

20 tentacules environ. É

Vaisseau simple et sans ramifications.

Ceinture de corps chitineux bruns en arriére de la partie

médiane du corps.

Couleur (chez les exemplaires conservés dans V'esprit-de-

vin) gris bleu.

Longueur du corps proprement dit: 20 å 30 mm.

Hab. Les mers du Spitzberg: Treurenbergbay, Hornsund

etc. (MALMGREN); et du Groönland (AMONDSEN), I une profondeur

de 35 å 85 metres sur des fonds argileux.

Cette espece est sensiblement plus grosse et plus grande que

les deux autres et la couche de la paroi du corps est aussi plus

épaisse. La téte proboscidienne est entierement dépourvue d'épines.

I y a environ vingt tentacules, exactement semblables å ceux

des deux autres especes. Les corps bruns qui forment une ceinture

autour de Tanimal en arrigre de la partie médiane du corps, sont

ordinairement plus effilés et plus saillants que chez le Ph. strombi.

Tout le corps est fortement granulé, mais surtout å la base probosci-

dienne et å la moitié postérieure du corps; de plus en ces deux

endroits la couleur du corps est sensiblement plus foncée que la

partie intermédiaire, ce qui fait paraitre la partie antérieure du corps

proprement dit comme entourée d'un anneau de couleur claire.

Comme dans les deux autres especes, les rétracteurs sont de

dimension fort différente, en ce sens que le dorsal est de plusieurs

fois plus gros que le ventral. La partie oesophagienne de F'appareil

digestif est, comme chez le Ph. strombi, intimement unie au ré-

tracteur ventral.

L'animal habite la demeure tubiforme de la Cistenides hyperborea

MALMGREN. Parfois il n'est entouré que d'une masse de sable

!) THÉEL, Recherches sur le Ph. strombi (Sommaire) inr Bihang till K.

Sv. Vet. Akad. Handl. III. N:o 8, p. 7.

/ si

= BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 38« N:O 6. 17

mélé d'argile et sans forme déterminée, å Vintérieur de laquelle, et

par conséquent dans le voisinage immédiat de Vanimal, j'ai toujours

trouvé une membrane plus ou moins mince qui ne peut étre autre

chose qu'une sécrétion de cet animal.

Genre 3. Aspidosiphon DIESING.

Appareil digestif formant une circonvolution qui prend

la forme d'une vraie, spire; elle west fixée å la paroi du

corps par aucun muscle radiaire.

Formations scutiformes å la base proboscidienne et å

Pextrémité postérieure du corps.

Anus situé derriéere le bouclier antérieur.

Deux organes segmentaux.

Aspidosiphon mirabilis THEEL.

Pl. I, fig. 6 et pl. III, fig. 12, 13, 14, 15.

Les deux boucliers bien distinets du reste du corps.

Le bouclier antérieur oblong et plus large å VParriére qu'a

F'avant; le bouclier postérieur parfaitement rond et de forme

cOnique.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

ä | 3

formée de bandelettes unies en un plan continu.

T , Se CR , a

Un seul rétracteur,. ventral, divisé a PFarriere en deux

moitiés.

Epines de la base proboscidienne disposées en 80 anneaux

ou davantage.

Couleur jaune-brun clair.

Longueur approximative du corps: 30 millim.

S PE I

Hab. Dans le Gullmaren, cöte occidentale de Suede.

(LOVÉN).

Les boucliers sont formés d'une quantité de plaques chitineuses

brun foncé, tres-rapprochées et reliées les unes aux autres. Le bouclier

antérieur, qui est situé å la transition de la proboscide au corps

proprement dit juste en avant de YForifice anal, est plus grand que

le bouclier postérieur; å V'avant il est inégal par suite d'élévations

I GU ; gal p

granuleuses et å F'arrigre au contraire par des sillons assez profonds

qui s'étendent dans le sens longitudinal du corps; ces sillons ainsi

que les intervalles. entre ces élévations sont blanchåtres, ce qui les

fait apparaitre d'autant plus clairement.

Le bouclier postérieur, qui est rond avec une élévation ou

pointe au milieu, ce qui lui donne une forme cénique, a aussi un

grand nombre de sillons radiaires comme ceux qui viennent d'étre

hand

18 THÉEEL, ÉTUDES SUR LES GÉEPHYRIENS INERMES.

mentionnés. La couleur de tout le corps est jaune påle allant au

brun, par suite des nombreuses petites élévations chitineuses de forme

annulaire disséminées sur toute la cuticule. Ces anneaux sont de di-

mension variée et particulierement rapprochés les uns des autres

> dans le voisinage de Y'orifice anal et du bouclier antérieur. A Fexamen

microscopique, on reconnait qu'ils consistent en une quantité de plaques

de différente dimension, qui, tres-voisines les unes des autres ou

bien séparées par un intervalle notable, environnent circulairement

les pores qui introduisent dans les follicules placés partout dans la peau.

Derriere la couronne tentaculaire que, faute de matériaux, je

nail pu étudier particulierement, se trouvent environ 80 anneaux

avec des épines; chaque anneau contient å peu prés 130 épines

qui doivent étre par le fait méme de leur grand nombre et trés-

petites et trés-rapprochées. Leur forme est plus ou moins crochue

et leur hauteur est de 0, "mO14:; leur base a une largeur å peu

pres égale. ;

Comme le bouclier antérieur est convexe en dehors, il doit se

trouver å V'intérieur une concavité correspondante; celle-ci est croisée

dans le sens longitudinal du corps par onze lamelles musculaires

dont celle du milieu est la plus large et la plus longue; les autres

au contraire diminuent en dimension de chaque cöté. La lamelle

médiane se divise å l'arriere en deux rameaux entre lesquels passe

comme un coin musculaire. Je n'ai pas pu découvrir le but de cet

agencement. Les orifices des deux organes segmentaux se trouvent å

la méme hauteur que V'orifice anal.

Il ny a qu'un rétracteur, savoir un ventral qui se bifurque å

F'arrigre en deux moitiés, lesquelles se fixent å V'extrémité postérieure

du corps. La partie ocsophagienne de Yappareil digestif est intimement

unie au rétracteur et comme enfouie dans un sillon qui se trouve

sur ce rétracteur. L'intestin proprement dit forme une grande cir-

convolution unique en forme de spire, qui traverse tout le corps et

est fixée å la paroi du corps tout å V'extrémité postérieure. Le rectum

est tres musclé et distribue dans le voisinage de F'anus quatre puis-

santes bandelettes musculaires, deux de chaque cöté. Il y a un

vaisseau unique fixé å la partie cesophagienne libre.

Espéeces incerte sedis !).

Phascolosoma eremita. SARS.

1857. Sipunculus eremita SARS. Nyt Mag. f. Naturvid. VI, p. 197. Christiania.

1859. Phascolosoma eremita DIESING. Sitzungsber. der Math. Naturwiss.

Classe der K. Akad. der Wiss. XXXVII, p. 760.

1861. Sipunculus eremita DANIELSSEN. Nyt Mag. f. Naturvid. XI, p. 58.

Christiania.

Hab. Tromsoö et Hammerfest.

1!) Pour ce qui concerne les six espéces suivantes, il m'a été impossible

de leur assigner une place déterminée. A ma connaissance, il n'existe aucune

Säker okej re

vv ADM

— ———LL LL

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 6. 19

Phascolosoma margaritaceum SARS.

1851. Sipunculus margaritaceus SARS. Nyt Mag. f£. Naturvid. VI, p. 196—

f 197. Christiania.

1861. » » DANIELSSEN. Nyt Mag. f. Naturvid. XI, p.

57. Christiania.

1868. Phascolosoma margaritaceum SARS. Forhandl. i Vidensk. Selskab

Christiania, p. 252.

Hab. Hammerfest.

Phascolosoma pusillum SARS.

1868. Phascolosoma pusillum SARS. Forhandl. i Vidensk. Selsk. i Christiania,

p. 252.

Hab. Cötes de Norwége.

Phascolosoma olivaceum SARS.

1868. Phascolosoma olivaceum SARS, Forhandl. i Vidensk. Selsk.i Christiania,

p. 252.

Hab. Cötes de Norwége.

Phascolosoma lcevissimum SARS.

1868. Phascolosoma levissimum SARS. Forhandl. i Vid. Selsk. i Christiania,

p. 252.

Hab. Cötes de Norwége. z

Sipunculus norvegicus DANIELSSEN.

1868. Sipunculus norvegicus DANIELSSEN. Forhandl. ved de Skand. Natur-

forskeres tiende Möde i Christiania, p. 541—542.

Hab. Le fjord de Hardanger sur la cöte occidentale de

la Norwége.

Fam. II. Priapulid2& Barrp.

Pas de tentacules.

Anus å l'extrémité postérieure du corps.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée d'un grand nombre de bandelettes ou isolées ou unies

en un plan continu.

Appareil digestif, non particulierement long, ne formant

aucune circonvolution en spire.

Pas d'organe segmental.

description des Ph. olivaceum, Ph. pusillum et Ph. levissimum et quant aux

trois autres espéces, Ph. eremita, Ph. margaritaceum et Sipunculus norvegi-

cus, la caractéristique qui en a été faite avec beaucoup de soin par des sa-

vants norwégiens, MM. SARS et DANIELSSEN, n'est pas suffisante pour déter-

miner avec certitude å quel genre elles appartiennent. Comme je mai pas

été å meme de voir des exemplaires-types, je me contente ici de les mentionner

sans indiquer de caractéres.

20 THEEL, ETUDES SUR LES GEPHYRIENS INERMES.

Organes de la reproduction consistant en deux organes

sacciformes débouchant preés de F'anus.

Genre 4. Priapulus LAMARCK.

Corps se prolongeant äå VPF'arriere en un ou deux appen-

dices' caudés munis de saillies papilliformes plus ou moins-

grandes. Orifice anal å la base des appendices caudés.

Rétracteurs proboscidiens de deux espeéces: nombreux

et courts, fixés å la portion antérieure du corps proprement

dit, et huit longs partant de la portion postérieure du corps.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée d'une quantité de bandelettes isolées. .

Tableau des especes.

A. Un appendice cylindroide å YVarriere

du corps proprement dit:

I. Huit longs rétracteurs probosci-

diens "d'égale dimension:

1. Appareil digestif rectiligne et

de la longueur du corps......... Pr. caudatus LAMARCK.

2. Appareil digestif formant une

circonvolution et d'unelongueur

AOUHISTAUGCOPP SN toes et TN Pr. glandifer EHLERS.

II. Deux des huit longs rétacteurs ne

sont que de moitié aussi longs :

que lesiautresti mik tirepessiede Pr. brevicaudatus EHLERS.

B. Deux appendices cylindroides å l'ar-

TNE CUT (TON EK EES OA EA Ph. bicaudatus DANIELSSEN.

Priapulus caudatus LAMARCK.

1758. Priapus humanus LINNÉ. Syst. Nat., ed. X, I, p. 656; Holmisge.

1759. » » » Amoenit. Acad. IV, p. 255; Holmigxe.

1767. Holothuria priapus a Syst. Nat., ed. 2015 ohoonarstemp:

1091; Holmize.

1770. Priapus F. HOUTTUYN. Natuurlyke Historie of uitvee-

rige Beschryving der Dieren, etc.; Eerste Deels

veertiende Stuk, p. 321—326; Amsterdam.

1772. »Madkamoder» OÖLAFSEN et POVELSEN. Reisei gennem Island,

PERpI00L pi 10) Ho97 Boro:

1776. Holothuria priapus OO. F. MÖLLER. Zool. DaniecXx Prodromus, p-

232: Havnige.

1780. » » 0. FABRICIUS. Fauna Groenlandica, p. 355;

Havni&e et Lipsie.

1788. » » J. G. GMELIN. Syst. Nat., ed. XIII, I, pars 4,

p. 3140.

1789. Holothuria priapus

1789.

1806.

1816.

1820.

1828.

1829.

1830.

1840.

1841,

1844.

1845.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 3. N:O 6. 21

Priapulus caudatus

Priapula caudata

Holothwria priapus

Priapulus caudatus

Priapulus hibernicus

Priapulus caudatus

Priapuluws hibernicus

Priapulus caudatus

Priapulus hibernicus

Priapulus caudatus

Lacazia hibernica

Priapulus caudatus

”

"ABILDGAARD. Schrifter der Gesellschaft na-

turf. Freunde zu Berlin, IX, p. 133; pl. 3, £f. 1—3,

O. FE. MÖLLER. Zool. Danica, III, p. 27; pl. 96.

O. F. MÖLLER. Zool. Danica, IV, p. 18; pl. 135,

£. 2; /Elavniees

LAMARCK. Hist. nat. des Anim. sans vert., III,

ed: Tp kd

SCHWEIGGER. Handb. der Naturgech. der ske-

lettl. Thiere, p. 553—554.

BLAINVILLE. Dictionn. des Sc. nat., LVII, p.

054: PATIS:

FLEMING. ÅA History of Brit. Anim., p. 492.

GUEÉERIN MENEVILLE. Iconog. du Régne anim.

derCuyier! i Z00pHR.; pl. Wi dy:

CUVIER. Régne animal, III, p. 242; Paris.

LAMARCK. Hist. nat. des Anim. sans vert., III,

ed.” II, p--46T.

FORBES. ÅA Hist. of Brit. Starf., pag. 256;

London. N

V. DÖBEN. Öfvers, af K. V. Akad. Förhandl.,

p. 115; Stockholm.

M'Cor. Ann. and. Mag. Nat. Hist., I Ser., XV,

Pp 20256pl LO: AL; Hondon:

FREY et LEUCKART. Beiträge zur Kentniss

wirbell. Thiere, p. 40—45; Braunschweig.

DIESING. Syst. helm., II, p. 71 et 356; Vindo-

bone.

DIESING. Syst. helm., 11, p. 71; Vindobone.

SARS. Nyt. Mag. f£. Naturv., VI, p. 197; Chri-

stiania.

MAITLAND. Faun. Belgii Septent., I, p. 97;

Lugd. Batav. /

PHILLIPS. Report of Brit. Assoc. 23rd meeting

at Hull, Notices and Abstracts, p. 70—71.

O. SCHMIDT. Zeitschr. fir die gesammt. Na-

turw., III. p. 4; pl. 2, £. 4, a—b; Halle.

GOSSE. A Manual of mar. Zool., I. p. 73; London.

DIESING. Sitzungsber. der Math. Naturw.

Classe der Kaiserl. Akad. der Wiss., XXXVII,

p-. 770; Wien.

DIESING. Hitzungsber. der Math. Naturw.

Classe der Kaiserl. Akad. der Wiss.. XXXVII,

Pr AhOS WIEN.

DANIELSSON. Nyt Mag. for Naturv., XI p. 58;

Christiania.

EHLERS. Zeitschr. fir wiss. Zool., XI, p. 209;

pl. 20; 21; Leizig.

KEFERSTEIN. Nachricht d. K. Ges. d. Wiss.,

Göttingen, Marz. p. 208.

KEFERSTEIN. Zeitschr. f. wiss. Zool., XV, p. 440.

QUATREFAGES. Hist. nat. des Ann., II, p. 601;

Paris.

QUATREFAGES. Hist. nat. des Ann., II, p. 604;

Paris.

BAIRD. Proceed. of the Zool. Soc. of London,

p- 104 —106.

WILLEMOES-SUHM. Zeitschr. f. wiss. Zool., XXI,

p. 386—387; pl. 33, £. 26.

22 THÉEL, ETUDES SUR LES GEÉPHYRIENS INERMES.

Un appendice cylindroide garni de papilles, å l'arrigre du

corps proprement dit.

Appareil digestif rectiligne et de la longueur du corps

proprement dit.

Huit longs rétracteurs proboscidiens d'égale longueur.

Dents å la partie antérieure de I'cesophage, grandes et

composées d'une longue sommité intermédiaire et de trois

autres petites de chaque cöté de la base de cette longue

sommité.

Hab. Les cötes occidentales de la Scandimavie; la Bal-

tique, ou l'endroit le plus septentrional dont j'aie vu des exem-

plaires est situé au 58” 6' Lat. N. et 20? 7 Long. HE. de

Greenwich.

Priapulus glandifer EHLERS.

1862. Priapulus glandifer EHLERS. Zeitschr. f. wiss. Zool., XI, p. 209; pl.

7A lr or

1865. » » KEFERSTEIN. Nachr. d. K. Ges. d. Wiss., Göt-

tingen, Mars, p. 208.

1865. » » Ip. Zeitschr. £. wiss. Zool., XV, p. 440—441.

1865. » » QUATREFAGES. Hist. nat. des Annelés, II, p. 601.

1868. » » BAIRD. Proceed. of the 'Zool. Soc. af London,

Pp. LOG:

Un appendice cylindroide armé de papilles, å Parriere

du corps.

Appareil digestif formant une circonvolution et deux fois

aussi long que le corps proprement dit.

Huit longs rétracteurs d'égale dimension.

Dents å la partie antérieure de Y'cesophage, grandes et

composées d'une longue sommité intermédiaire et de trois

autres petites situées de chaque cöté de la base de cette

longue sommité.

Hab. Le Groönland (KEFERSTEIN).

Priapulus brevicaudatus EHLERS.

1862. Priapuwlus brevicaudatus EHLERS. Zeitschr. f. wiss. Zool., XI, p. 209;

Pl IEA

1865. » » KEFERSTEIN. Nachrichten der k. Ges. d.

Wiss., Göttingen, Mars, p. 208.

1865. » » ID. Zeitschr. f. wiss. Zool., XV, p. 441.

1865. » » QUATREFAGES. Hist. nat. des Annelés, II,

» 601.

1868. » » Bara. Proceed. of the Zool. Soc. of Lon-

don, p. 106.

BINANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8 N:O 6. 23

T'arrigre du corps muni d'un appendice cylindroide garni

de papilles.

Appåreil digestif quelque peu courbé et un peu plus long

que le corps proprement dit.

Huit rétracteurs proboscidiens de dimension inégale; deux

n'ont que la moitié de la longueur des autres.

Dents å la partie antérieure de YF'cesophage, petites et

composées d'une sommité intermédiaire de chaque cöté de

laquelle se trouvent, å la base, quatre autres sommités qui

ne sont gueére moins hautes.

Hab. La Norwége (KEFERSTEIN), le Spitzberg et le Groöén-

land dans le Omenakfjord å une profondeur de 800 métres

(LINDAHL).

Priapulus bicaudatus DANIELSSEN.

1868. Priapulus bicaudatus DANIELSSEN. Forh. ved de Skandinav. Natur-

forskeres tiende Möde i Christiania, p. 542.

T'arriere du corps pourvu de deux appendices garnis de

papilles.

Huit rétracteurs proboscidiens d'inégale dimension: quatre

plus longs que les autres.

Dents å la partie antérieure de I'cesophage, grandes et

composées d'une grande sommité intermédiaire et 13 ou 14

petites de chaque cöété de la base de cette grande sommité.

Hab. Le fjord de Varanger en Norwége å une profon-

deur de 200 métres environ, sur des fonds argileux (Da-

NIELSSEN).

Genre 5. Halicryptus SIEBOLD.

Corps sans appendice caudé å P'arrieére.

Rétracteurs d'une seule espece partant en grand nombre

de la partie antérieure du corps proprerrent dit.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

non formée de bandelettes isolées, mais d'une couche de

bandelettes unies en un plan continu.

Halicryptus spinulosus v. SIEBOLD.

1849. Halicryptus spinulosus V. SIEBOLD. Neue preuss. Provincialblätter,

VII, p. 184, Königsberg.

1859. » » DIESING. Sitzungsber. der Math. Naturwiss.

Classe der Kaiserl. Akad. der wiss., XXXVII,

Piiddd: NVLen;

24 THÉEEL, ETUDES SUR LES GÉPHYRIENS INERMES.

1862. Halicryptus spinulosus V. SiEBOLD. Zeitschr. f. wiss. Zool., XI, p.

413—416.

1862. » » EHLERS. Zeitschr. f. wiss. Zool., XI, p. 401—

413; pl. 24.

1863. » » LOVÉN. Öfvers. af K. V. Akad. Förhandl.

N:0.7, pr 3008:

1865. » » KEFERSTEIN. Nachrichten d. K. Ges. d. Wiss.,

Göttingen, Marz, p. 208.

1865. » » KEFERSTEIN. Zeitschr. f. wiss. Zool., XV, p-.

441.

1865. » » QUATREFAGES. Hist. nat. des Ann., II, p. 599.

1868. » » BAIRD. Proceed. of the Zool. Soc. of London, p. 107.

1870. » » SZENGER. Verhandl. der Moscauer Naturfor-

scherversammlung, II, Zool., p. 207— 236.

IST » » EHLERS. Sitzungsber. der physik.-med. Soc.

zu Erlangen, III, p. 84—385.

1871. » » WILLEMOES-SUHM. Zeitschr. f. wiss. Zool.,

XXI pp. 385— 386:

Hab. Le Spitzberg; la Baltique, d'ov les exemplaires que

Jai vus n'avaient pas été trouvés plus au Nord que Bråviken,

ni plus au Sud que Ystad.

Fam. III. Chzaetodermidae ') THéÉzrL.

Corps dun brillant argenté et rugueux par suite d'ai-

guilles calcaires plus ou moins grandes et trés-rapprochées les

unes des autres.

Deux formations tentaculaires å V'extrémité postérieure

du corps; celles-ci peuvent se rétracter dans la partie POStönEaae

du corps en forme de tube.

Anus å la base des tentacules.

Couche musculaire longitudinale de la paroi du corps

formée par quatre larges bandelettes.

Appareil digestif traversant le corps en ligne droite.

Pas d'organe segmental.

Le corps est allongé, cylindrique et d'é€paisseur constaute; on

peut y distinguer trois parties: la proboscide formant environ & de

la longueur de F'animal entier, le corps proprement dit et le corps

postérieur qui est court et renflé en forme de globe. Ta transition

de la proboscide au corps proprement dit se distingue par un étrangle-

ment - annulaire dépendant de la contraction du muscle annulaire

situé å PFintérieur du corps. A PFétat étendu, la proboscide est en

outre plus épaisse que la partie du corps proprement dit immédiate-

ment voisine. Je nal rencontré chez aucun individu la proboscide

1) Le genre Chetoderma se distingue, sous le rapport anatomique, å un

tel point des familles precédentes. que j'ai cru nécessaire d'eh former une

famille å part. En plusieurs points elle présente une ressemblance frappante

avec les Holothuries. Aussi est-il indispensable d'en faire une description plus

exacte et plus détaillée que je n'ai pu le faire, faute d'exemplaires vivants.

[

Nr a

- fa 1

» vå

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 6. 25

rétractée tout entieére, c'est pourquoi je suppose que cette rétraction

ne peut avoir lieu qu'en partie. Le corps postérieur en forme de globe

renferme une cavité dans laquelle les tentacules peuvent rentrer å

volonté.

Le corps est d'un brillant argenté et rugueux par suite d'aiguilles

calcaires plus ou moins grandes et trés-rapprochées les unes des

autres, dont on remarque trois sortes, entre lesquelles cependant se

trouvent nombre de formes transitoires. A la premiere forme appar-

tiennent celles qui sont situées å V'extrémité postérieure du corps:

elles sont longues, minces, tout-å-fait rondes et effilées comme des

aiguilles å coudre, avec des stries faiblement sensibles comme dans

les deux autres espéces; leur longueur est de 0,5 et leur diamétre

å la base: 0,"m024.,

A la deuxieme forme appartiennent calls qui sont situées å la

partie médiane du corps; elles sont beaucoup plus courtes que les

précédentes, ont trois faces et sont légérement arquées; leur base est

sensiblement aplatie. Longueur: 0,"»18 et largeur å la base: 0,=”04.

A la troisieme forme enfin appartiennent celles qui sont situées sur

la portion antérieure du corps: elles ont aussi trois faces, mais

droites et un peu concaves latéralement; la base est ou bien échan-

crée ou bien aussi arrondie comme dans les deux formes précédentes.

Longueur: 0,"»1 et au-dessous; largeur å la base: 0,=»028..

La paroi du corps est composée de six couches: la cuticule,

I'hypoderme, le tissu connectif, la couche des fibres musculaires trans-

versales, les muscles longitudinaux et le revétement péritonéal. La

cuticule apparait aisément, si F'on traite d'abord la paroi du corps

par lacide chlorhydrique étendu d'eau et ensuite par la potasse ou

la soude chaude; V'acide dissout instantanément les pieces calcaires,

sil y en a, et la lessive dissout peu å peu les tissus de la paroi du

corps, de sorte qu'il ne reste qu'une membrane mince, transparente:

c'est la cuticule en question. De méme que chez les Holothuries,

la peau proprement dite posséde la faculté de déposer des parcelles

de carbonate de chaux qui prennent la forme daiguilles plus ou

moins grandes.

La couche musculaire circulaire est continue, tandis que la

couche longitudinale se compose de quatre larges bandelettes isolées

å des intervalles égaux, lesquelles s'€tendent du corps postérieur au

commencement de la proboscide, ou ils se séparent en un grand

nombre de petites bandelettes ou fibres, qui s'avancent jusqwå PFori-

fice buccal. TL'orifice du corps postérieur est entoure d'un puissant

sphincter et un autre semblable se trouve å la transition de la pro-

boscide au corps proprement dit.

A Tintérieur, la paroi du corps est tapissée d'une puissante

membrane péritonéale qui se développe sur les intervalles entre les

quatre bandelettes musculaires longitudinales, ce gui donne naissance

å autant de canaux parcourant le corps proprement dit. Un cordon

ténu s'étend tout le long du milieu de chacun de ces canaux. Comme

les présentes recherches sont faites sur des individus conservés dans

P'esprit-de-vin un temps plus ou moins long, je ne puis déterminer

26 THEEL, ETUDES SUR LES GEPHYRIENS INERMES.

avec certitude quel est le but d'une pareille disposition. Je suppose

que le cordon ténu å F'intérieur des canaux est ou bien un nerf ou

bien aussi un vaisseau. Dans le premier cas, il serait possible que

les canaux fussent des vaisseaux aquiféres. ;

Les tentacules, au nombre| de deux, s'unissent run å l'autre

prés de la base en entourant Y'orifice anal. 'Leur structure est fort

singuliere; elle se compose d'une lame musculaire, mince, des deux

cötés de laquelle se trouvent de nombreuses lamelles qui diminuent

en dimension en avancant vers le sommet des tentacules. Ces la-

melles sont trés-fortement ciliées au bord libre; on peut fort bien

observer ce fait sur des échantillons conservés dans YF'esprit-de-vin.

Les tentacules sont fixés å la paroi du corps par des muscles å l'aide

desquels ils peuvent -se rétracter dans le corps ou en sortir. De

chacun des deux tentacules part un rameau vasculaire ténu: ces ra-

meaux s'unissent l'un å Fautre et forment un renflement, lequel se

transforme ensuite en un tube trés-gréle qui parait suivre YV'intestin,

mais que je n'ai pas pu étudier davantage.

LT”'appareil digestif traverse presque en ligne droite tout le corps

é est partout fixé par de nombreux muscles å la paroi du corps.

Le long de YFintestin est suivi par deux puissantes bandelettes muscu-

laires, une de chaque cöté. Une membrane musculaire et mince ou

méséentére se dirige du voisinage de ces bandelettes vers la paroi du

corps, ce qui divise la cavité générale du corps en deux moitiés

longitudinales. |

L'orifice buccal est entouré d'une sorte de levre qui peut rentrer

ou sortir å volonté. L'oesophage est fortement musculaire et fixé

å la paroi du corps par de forts faisceaux musculaires. Il y a en

communication avec la paroi de F'cesophage un organe extrémement

singulier qui consiste en une petite vessie oblongue renfermant une

aiguille calcaire de 0,""22 de long. Cette aiguille, de forme cönique,

semble pouvoir se lever et s'abaisser au moyen de muscles qui Y'enu-

tourent; au sommet du cöne Yorgane vésiculaire est pourvu d'un

orifice conduisant dans Y'intestin et dans cet orifice méme se trouvent

deux autres pointes calcaires, tres-petites, courbées en forme de

crochet et ressemblant å des dents. Quelle est la destination de cet

étrange organe?

Tout le long de V'intestin s'étend un assez grand canal renfermant

une quantité abondante de grands corps å contenu granuleux; au milieu

de chacun de ces corps on voit une cellule ronde qui en contient

å son tour une autre plus petite; ces corps sont sans doute des oeufs

et tout le canal un ovaire.

Genre 6. Chetoderma LovÉN.

Mé&mes caractéres que ceux de la famille.

Chetoderma - nitidulum LovEN.

1844. Chaetoderma nitidulum LOVÉN. Öfvers. af K. V. Akad. Förhandl., I,

p. 116; pl. II; Stockholm.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 6. 27

1859. Chaetoderma nitidulum DIESING. Sitzungsber. der Math.-Naturwiss.

Classe der K. Akad., XXXVII, p. 770; Wien.

1865. » » KEFERSTEIN. Nachrichten d. K. Ges. d. Wiss.,

d Göttingen, Marz, p. 208.

1865. » » KEFERSTEIN. Zeitschr. f. wiss. Zool., XV, p.

442,

1865. » » QUATREFAGES. Hist. nat. des Ann., II, p. 602.

1868. » » BAIRD. Proceed. of the Zool. Soc. of London,

p. 107.

1868. » » SARS. Forhandl. i Vidensk. Selsk. i Christiania,

p. 246.

Longueur de FP'animal: 30 a 50 mm.

Hab. Cöte occidentale de la Suéde aux Väderöarne et

dans le Gullmaren (LovÉN); la mer du Spitzberg: Treuren-

bergbay, Crossbay; et les cétes de Norwége, ä une profondeur

de 25 å 500 métres, sur des fonds argileux.

28 THÉEL, ETUDES SUK LES GEÉPHYRIENS INERMES

Explication des Planches.

Planche I. |

Fig. 1. Phascolion js a THEEL. Grossi deux fois.

Fig. 2. Phascolion spetsbergense THREL. L'animal est entouré de

sa demeure de sable mélé d'argile.

Grandeur naturelle.

Fig. 3. Phascolion spetsbergense THEEL. La proboscide est ren-

trée. Grossi deux fois. |

Fig. 4. Phascolosoma pyriforme DANIELSSEN. Grossi deux fois.

Fig. 5. Phascolosoma validum THEEL. Grandeur naturelle.

a. orifice anal;

b. orifice externe pour le troi-

sieéme organe segmental (le

plus petit).

Fig. 6. Aspidosiphon mirabilis THEEL. Grossi.

Planche II.

Fig. 7. Phascolosoma luteum THEEL. Grossi deux fois.

Fig. 8. Phascolosoma dubium THEEL. Grandeur naturelle.

Fig. 9. Phascolosoma digitatum THREL. Grossi deux fois.

Fig. 10. Phascolosoma albidum THEEL. Grossi deux fois.

Fig. 11. Phascolosoma fulgens THEEL. Grossi deux fois.

Planche III.

Fig. 12. Aspidosiphon mirabilis THEEL. Grossi. L'animal est

ouvert pour montrer les parties

intérieures.

a. proboscide rentrée;

b. organes segmentaux;

c. partie oesophagienne de TYap-

pareil digestif:

d. rétracteur ventral;

e. circonvolution intestinale en

forme d'une vraie spire;

g. rectum;

bh. lamelles musculaires croisant

la concavité correspondante au

bouclier antérieur.

Fig. 13. Extrémité postérieure du corps d'Aspidosiphon mirabilis.

Grossi.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 6. 29

Fig. 14. Papille de la paroi du corps d' Aspidosiphom mirabilis.

Grossie plusieurs fois.

a. pore introduisant dans le fol-

licule;

b. plaques chitinceuses.

Fig. 15. Epine sur la partie antérieure de la proboscide d Aspi-

dosiphon mirabilis. Grossie plus-

ieurs fois.

Fig. 16. HEpine sur la téte proboscidienne de Phascolion tuber-

; culosum. Grossie plusieurs fois.

Fig. 17. Epine sur la partie antérieure de la proboscide de

Phascolosoma-luteum. Grossie plus-

ieurs fois.

Fig. 18. Epine sur la partie antérieure de la proboscide de

Phascolosoma validum. Grossie

plusieurs fois.

Fig. 19. Epine sur la partie antérieure de la proboscide de

Phascolosoma dubium. Grossie plus-

ieurs fois.

Planche IV.

Fig. 20. Phascolosoma validum THEEL. Grossi de fois. L'animal

est ouvert pour montrer les par-

ties intérieures.

a. partie coesophagienne de TIap-

pareil digestif;

bylrectame:

circonvolution intenstinale en

forme d'une vraie spire;

d. proboscide rentrée;

s. le petit organe segmental;

S. les grands organes segmentaux;

r. rétracteurs ventraux;

R. rétracteurs dorsaux;

o. partie de l'ovaire sinistre.

Fig. 21. Phascolosoma digitatum +THErL. Grossi deux fois.

a. partie oesophagienne de Tap-

pareil digestif;

b. rectum;

t. circonvolution intestinale en

forme d'une vrai spire;

n. cordon nerveux;

r. rétracteurs ventraux;

S. organes segmentaux.

30 THÉEL, ÉTUDES SUR LES GÉPHYRIENS INERMES.

Fig. 22. Phascolosoma pyriforme DANIELSSEN. Grossi six fois.

a. partie cesophagienne de Y'ap-

pareil digestif unie au vaisseau

qui distribue de chaque cöté

de nombreuses ramifications ter-

minées en cul-de-sac;

b. rectum;

t. intestin;

n. cordon nerveux;

S. organes segmentaux;

r. rétracteurs ventraux.

Så

Bihangt. K Svenska Vet. Akad. Handl. B.3,N? 6.

H. Theel'del. — Centr.Tr. lit. Afd.

Bihang t.K.Svenska Vet. Akad. Handl. B.3,N? 6. PCI

H. Théel del. Centr .Tr. lit. Afd.

Bihang t.K. Svenska Vet. Akad. Handl. B.3,N? 6. RIS

H. Théel del. Centr.Tr lit. Afd.

lit. Afd

BLEV

Centr. Tr

Bihangt.K. Svenska Vet. Akad. Handl. B 3, N?6.

H.Theel del

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 3. N:o 7.

OM SPETSBERGENS

MARINA, KLOROFYLLFÖRANDE THALLOPHYTER

F. R. KJELLMAN.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 10 MARS 1875.

STOCKHOLM, 1875.

EONGL. BOETRYCKARE.

bl +

e RR BA island AO

IN de den svenska expedition, som på föranstaltande och un-

der ledning af professor A.E. NORDENKIÖLD i början af Juli månad

1872 afgick till Spetsbergen och uppehöll sig här till början

af Augusti månad 1873, fortsattes de undersökningar af den

spetsbergska ögruppens växtverld, hvilka under föregående

expeditioner påbörjats. Det är för resultatet af en del af

dessa fortsatta undersökningar, nemligen dem, hvilka gälde

Spetsbergens marina, klorofyllförande thallophyter — Diatomace-

erna undantagna —, jag nu går att redogöra. Härvid skall

jag först meddela en förteckning på de arter thallophyter af

nämnda slag, hvilka hittills anträffats vid Spetsbergens kuster,

och derpå söka framställa ifrågavarande vegetations allmänna

karakterer.

Thallophytorum chlorophyllo preditorum,!) que in mari

Insulas Spetsbergenses alluente crescunt, enumeratio.

EET ROND EX:

Fam. I. CORALLINEHAAE. ?)

Gen: I ÖRTTE OTAMNION Pr:

Wiegm. Arch. v. 1, p. 387.

"1 L. fasciculatum (Lamarck) ARESCH.?)

in J. AG, Spec. II, p. 522. Millepora fasciculata Lamarck :

Elist-fanim. II p. 203.

!) Diatomaceis exceptis.

?) I afseende på familjernas begränsning följes här i allmänhet J. Ag.

Spec. Alg.

3) De med en asterisk utmärkta arterna äro sådana, hvilka ej iakt-

tagits vid Spetsbergen under föregående expeditioner eller åtminstone

icke finnas upptagna i de förteckningar öfver Spetsbergens alger,

hvilka J. G. Agardh publicerat. (Cfr. J. Ag.: Spetsb. Alg. Progr.,

Bidr. et Till.)

4 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER. ..

Isfjorden: Gåsöarna; Skansbay; Danesgat; Yttre Norskön;

Mosselbay; Treurenbergbay.

Särdeles ymnig var denna art vid Mosselbay, 1 myn-

ningen af hvilken vik den på en yta af 4—5 engelska qva-

dratmil helt och hållet täckte bottnen, bildande nästan klot-

runda, med andra Floridéer rikt bevuxna bollar, som ofta voro

15—20 ctmr.!) i diameter. Djupet vexlade här mellan 10 och

20 famnar. — Exemplar, insamlade i December månad, voro

försedda med propagationsorgan.

Gen. II.. MELOBESIA (Lamour.) ÅRESCH.

in J. AG. Spec. Alg. II p. 510. Lamour. Hist. Pol. p. 313;

lim. mut.

& I. M. spec.

Utanför Mosselbay erhöllos i April månad på 27 famnars

djup några individ af en bland de mindre arterna af ifråga-

varande slägte. De voro fästade på Ptilota serrata. Alla äro

sterila, och det är derföre omöjligt att med bestämdhet af-

göra, till hvilken art de böra föras. Närmast ansluta de sig

till M. pustulata Lamour. och M. membranacea Lamour.

Gen. III. HILDBRANDTIA NazrDo?)

Isis 1834, p. 675.

"1. H. rosea, Körz:

Phyc. gener. p. 384.

Skansbay i Isfjorden; Danesgat; Inre Norskön; allestädes

mycket sparsam.

Hos exemplar från Spetsbergen äro bålens celler märk-

bart större än hos svenska. — Endast sterila individ an-

träffades.

!) Ctmr. = centimeter; mm. = millimeter; u — micromillimeter (0,001

mm.).

2) I enlighet med Harvey (Phyc. Brit. p. VII och VIII) Thuret (List. d.

Alg. p. 19) och sednare förf. hänför jag till fam. Coralline& detta

slägte, hvilket J. Agardh (Spec. Alg. II, p. 493) räknar till fam.

Squamarie2.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8 N:07. Öd

Fam. II. RHODOMELEAE.

|Gen. I. ODONTHALIA LYNGB.

EHydr? Dansopsrgs

1. 0. dentata (L.) LynGs.

fe föcus dentatus 1. Syst.-nat. Md rl20v:2p. lö:

Sydkap (uppkastad på stranden); Isfjorden: Kolbay, Skans-

bay; Charles Foreland ; Yttre och Inre Norskön; Mos-

selbay; Treurenbergbay.

Arten är vid Spetsbergen föga vanlig och sällsyntare på

nord- än vestkusten. Den förekommer på 8—10 famnars djup,

fästad på andra alger eller (mera sällan) på stenar.

Hos spetsbergska exemplar öfverstiger bålens längd sällan

25 ctm. Bredden vexlar ej obetydligt. Stundom är nämligen

bålens midtelparti (rachis) endast 1, stundom åter 3—4 mm.

bredt. Grenarne af sista ordningen äro i allmänhet korta (om-

- kring 2—5 mm.), men individ erhöllos, hos hvilka deras längd

uppgick till 11 å 12 mm. Stichidierna äro än ogrenade än

greniga och sitta antingen i bålens grenveck eller aflägsnade

från dessa, oftare ensamma än gyttrade. Exemplar, insamlade

den 25:te juli, voro försedda med tetrasporangier.!) I bohus-

länska skärgården utvecklar denna floridé dylika organ endast,

så vidt man känner, under vintermånaderna: December, Ja-

nuari, Februari och Mars. Sporocarpie-bärande exemplar träf-

fades icke.

Gen. II. RHODOMELA (Ag.) J. AG.

Sp. Alg. IL p. 874. Ag. Spec. Alg. p. 368 (ex parte).

" 1. Rh. subfusca (Woodw.) AG.

1. c. p. 378. Fucus subfuscus Woodw:- Linn. Trans. 1,

pPalol; ft (2.

Isfjorden: Gåsöarna: Juli.

Endast några få exemplar erhöllos. De växte på 6—7

famnars djup, voro rikt förgrenade och buro tetrasporangier,

— Arten är ny för Spetsbergen. Den Floridé, som iJ. Agardhs

afhandlingar öfver Spetsbergens alger benämnes Rh. subfusca

var., är icke denna, utan följande, hvilken synes mig böra be-

traktas såsom en från Rh. subfusca skild art.

1) Tetrasporangium — Sphierospora J. Ag.

6 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Enligt Kleen (Nordl. Alg. p. 12) bär nu ifrågavarande

art tetrasporer vid Nordlanden äfven under sommaren, hvilket

också enligt Harvey (Phyc. Brit., förklaringen till t. CCLXIV)

skall vara fallet vid Englands kuster. Det vill häraf synas,

som skulle denna Floridé, i motsats till den förut nämnda,

utveckla tetrasporer vid Spetsbergen på samma tider som i

sydligare trakter.

2. Rh. tenuissima (Rupr.) NoB.

Fuscaria tenuissima Alg. Och. p. 29 et sequent.

Rhodomela subfusca var? J. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3.

Rhodomela subfusca. var. id. Spetsb. alg. Bidr. p. 11.

lamuli tetrasporangiferi numquam fasciculato-congestis;

planta hiemalis et sporocarpifera et tetrasporifera et sterilis

a planta estivali et vernali in statu analogo nihil differt.

ARN INET UR

Belsound; Isfjorden: Green Harbour, Skansbay; Danesgat,

Yttre Norskön; Fairhavn; Mosselbay; Treurenbergbay.

Denna art är en af Spetsbergens vanligaste Floridéer.

På' de flesta ställen vid vestra och norra kusten, der algolo-

giska draggningar företogos, anträffades den, på ett djup,

vexlande mellan några få fot och 6—8 famnar, fästad på min-

dre stenar eller Laminarior och Alarior. Särdeles ymnig var

den vid Mosselbayv.

De största exemplar, jag sett af denna art, äro omkring

15—20 ctmr. långa; vanligen öfverstiger längden ej 7—38 ctmr.

Hos 15 ctmr. långa exemplar är bålen vid basen knappt !/,

mm. i diameter; i allmänhet är tjockleken något mindre. —

Bålen är mera oregelbundet förgrenad än hos Rh. subfusca. —

Spermogonierna äro cylindriska, ej eller obetydligt afsmal-

nande mot spetsen; hos vinterexemplar af Rh. subfusca från

Bohuslän äro de deremot tydligt syllika eller utdraget koniska.

Vid Spetsbergen utvecklar denna Floridé propagations-

organ mera allmänt från Juli till slutet af Februari månad,

ehuru ännu under Mars och April månader ett och annat med

sporocarpier eller tetrasporangier försedt exemplar anträffas.

Lifligast synes utvecklingen af dylika organ försiggå under

sednare delen af Juli, under Augusti, November och början

af December månader. — De grenar, i och på hvilka propa-

gationsorganen förekomma, äro aldrig, hvarken under vintern

(se T. I, fig. 1, 2) eller under sommaren (se Rupr. Als: Ock

t. 10), mycket korta och närmade till täta, tofslika gyttringar,

EU UT

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 7. 7

såsom fallet är hos vinterexemplar af Rh. subfusca, utan all-

tid till storlek, form och anordning i det närmaste lika de ste-

rila smågrenarne. Häri afviker den sålunda från nämnda art i

väsendtlig grad. Den visar sig äfven olika denna deri, att den pe-

riodiska decomposition af grenarne af sista ordningarne, hvilken

är så karakteristisk för Rh. subfusca och hos den föregår ut-

vecklingen af de, så att säga, propagativa grenknippena, icke

hos den eger rum. På ett motsatt förhållande häntyder, så-

som det kan tyckas, figuren k, t. 10, Rupr. Alg. Och., hvilken

uppgifvas vara en bild af att »Fragment im winterlichen Zu-

stande, ohne Frichte, mit Diatomaceen stark verunreinigt.» —

Vid Mosselbay var jag 1 tillfälle att under hela vintern under-

söka en mängd individ af denna art, men aldrig träffades nå-

got, som öfverensstämmer med den citerade figuren. Deremot

erhöllos under sommaren (Juli) några exemplar, som mycket

likna denna. Åfven dessa voro betäckta med en mängd Diato-

maceer äfvensom andra organismer. Det synes mig häraf an-

tagligt, att det ovanliga utseendet såväl hos dem som hos det

af Ruprecht afbildade fragmentet antyder och framkallats

af ett sjukligt tillstånd och sålunda är abnormt.

Redan i Februari månad, men isynnerhet under Mars och

April försiggick hos Rh. tenuissima en liflig utveckling af

nya smågrenar från de äldre grenarnes toppar. De unga gre-

narne voro i början gyttrade och i spetsen hyalina. Först sedan

den nått en större längd, och genom mellanledernas tillväxt

aflägsnats från hvarandra, utbildades på och i dem propaga-

tions-organ.

Arten är mer än enårig. Åldre individ äro rikare förgre-

nade är yngre.

Att den vid Spetsbergens kuster vanligaste arten af slägtet

Rhodomela är identisk med Fuscaria tenuissima Rupr. synes

mig fullkomligt otvifvelaktigt. Att denna i väsendtlig grad

afviker från Rh. subfusca, har jag ofvan sökt påvisa. När-

mast ansluter den sig till Rh. gracilis Harv. (non Körz), ehuru

den äfven till habitus tyckes märkbart olika denna. Möjligen

torde dock dessa båda arter framdeles komma att förenas, om

det nemligen visar sig, att Rh. gracilis med hänsyn till gren-

fällning och de propagativa grenarnes form och anordning an-

sluter sig till Rh. tenuissima. Då man ännu ej, så vidt jag

har mig bekant, känner något härom, må de tillsvidare åtmin-

stone få gälla såsom från hvarandra skilda arter.

8 KJELLMAN, OM SPETSEERGENS THALLOPHYTER.

3. R. lycopodioides (L.) AG. ,

Spec. p. 377. Fucus lycopodioides L. Syst. Nat. Ed. II

pir.

f. Cladostephus (J. AG.)

Rhodomela Cladostephus J. Ag. Spetsb. Alg. Till. p.48—49.

Isfjorden: Skansbay; Amsterdam-öh; Yttre och Inre

Norskön.

Denna Floridé synes att döma af det ringa antal exem-

plar, det lyckades mig att erhålla, förekomma mycket spar-

samt vid Spetsbergens kuster. Vid Skansbay träffades den på

ringa (1—5 famnars) djup, vidfästad stenar. —

Af Kand. BE. G. KLEEN har jag erhållit tetrasporangie-

bärande, under sommaren (Augusti månad) 1873 vid Nordlan-

den insamlade exemplar af Rh. lycopodioides, hvilka till alla

delar öfverensstämma med exemplar från sydligare delar af

Norge. Hos dessa likna, så vidt jag kan finna, de tetraspor-

förande grenarne dem hos Rh. Cladostephus. Då sålunda,

efter hvad det vill synas, ej heller i detta afseende någon

olikhet förefinnes mellan de båda antagna arterna Rh. lycopo-

dioides och Rh. Cladostephus, om tetrasporangie-bärande exem-

plar från samma tidpunkter jemnföras med hvarandra — det

är just en olikhet med hänsyn till de tetrasporangie-förande

grenarne, J. G. AGARDH!) trott sig finna utgöra »den mest

framstående» skillnaden mellan nämnda arter — och då det är för

mig likaväl som för anförde förf. »svårt att finna karakterer

för åtskiljande»!) af dessa arter; har jag ansett rättast att be-

trakta Rh. Cladostephus J. Ag., såsom en lokal, högnordlig

form af Rh. lycopodioides (L.) Ag. — En rätt betydlig habi.

tuel olikhet finnes obestridligt mellan vissa spetsbergska och

norska exemplar men individ träffas dock af Rh. Cladostephus

J. Ag., hvilka vida mindre afvika från typiska, norska exem-

plar af Rh. lycopodioides än t. ex. vissa former af Rh. sub-

fusca afvika från hufvudformen. På grund emedlertid af den

habituela olikheten äfvensom de små skiljaktigheter, som i

öfrigt oftast förefinnas, mellan mera typisk Rh. lycopodioides

och den spetsbergska formen, och hvilka J. G. AGARDH på

anfördt ställe påpekat, torde, såsom ofvan skett, den sednare

förtjena att uppföras såsom en benämnd varietet af Rh. lyco-

podioides.

!) Cfr. J. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 48 och 49.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD: HANDL. BAND. 90 N:O Ye

Gen. III. POLYSIPHONIA GREV.

Fl. EDIN, p. 308. sec. J. Ag. Spec. Alg. Il, p. 900.

1. P. aretiea J. AG.

Spec. Alg. p. 1034.

Sydkap (uppkastad på stranden); Belsound; Isfjorden:

Kap Staratschin, Green-Harbour, Kolbay, Skansbay,

Gåsöarna; Charles Foreland; Danesgat; Fairhavn; Yttre

Norskön; Mosselbay; Treurenbergbay; Low Island. —

Denna art är Spetsbergens allmännaste 'Floridé såväl med

hänsyn till individantalet som dess utbredning längs kusten.

Rikast utvecklad träffas den på hård botten, på 1—15 fammnars

djup. Mestadels är den fästad på andra, större thallophyter.

Till storleken är denna växt temligen vexlande; de största

exemplar, jag sett, äro omkring 16 cetmr. långa. — De peri-

centrala sifonerna äro ej sällan 6 till antalet äfven i äldre

delar af bålen; i yngre delar uppgår antalet ytterst sällan till

7, hvilket tal J. G.-AGARDH (1. c.) uppger vara konstant. —

Vid hyilken tid af året propagationsorganens utveckling hos

denna art mera allmänt försiggår vid Spetsbergens kuster, kan

jag ej med bestämdhet afgöra. Jag har undersökt hundratals

exemplar under olika tider, men endast träffat några få, som

voro försedda med sporocarpier och tetrasporangier. De förra

insamlades under sommaren, de sednare under vintern (No-

vember och December månader). Tetrasporangierna äro jemn-

förelsevis mycket stora (250—260 u i diameter) och endast

få i hvarje gren. — Arten än mer än enårig. I April, Maj,

Juni och Juli månader är bålens tillväxt lifligast. Vid denna

tid äro grenarne af sista ordningarne knippade.

2. P. fastigiata (Roth) G Ev.

F1 EpiN, p. 308 (sec. J. Ag. Spec. Alg. II, p. 1030). Cera-

mium fastigiatum Roth. F1. Germ. III, p. 463.

Några sporocarpiebärande exemplar af denna als funnos

vid Sydkap, sittande på ett på stranden uppkastadt fragment

af Halicoccus nodosus. Ingen af dessa båda thallophyter såg

jag på något annat ställe på Spetsbergen. Under 1868 års

svenska expedition erhöllos dock båda i större mängd, så att

det synes vara utom allt tvifvel, att de tillhöra Spetsbergens

flora. Detta bevisa ej de under 1872—73 års expeditionen

funna exemplaren, då dessa skulle kunna antagas hafva blifvit

10 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

förda till Sydkap från norska kusten, der båda arterna, som be-

kant, äro mycket vanliga. Vid flera tillfällen och på flera

olika ställen såg jag under resan mellan Norge och Spetsber-

gen på hafsytan flytande hafsväxter. Så t. ex. iakttogs den

4:de Aug. 1873, då vi befunno oss något söder om Beeren

Eiland, en stor mängd Fucaceer: Fucus vesiculosus, Halidrys

siliquosa och Halicoccus nodosus, och såväl norr som söder

om denna ö och längs hela Spetsbergens vestra kust voro fly-

tande större thallophyter, mest Fucaceer, ej sällsynta.

(3. P. atrorubescens (Dillw.) GrEv.)!)

F1. EpiN, p. 308 (sec. J. Ag. Spec. Alg. 11, p. 1035). Con-

ferva atrorubescens Dillw. Cont. f. 70.

Cfr. J. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 48.

(4. P. elongata (Huds.) Harv.)

in Hook. Brit. Fl. v. II, p. 333. Confervå elongata Huds.

Fl. Angl. p. 599. sec. J. Ag. Spec: Als HImpaloDE

Of JA Si töpetab.. AGA bidr tp.okl3

Fam. III. SPHAROCOCCEAE.

Gen. I. DELESSERIA (Lamour.) J. AG.

Spec. Alg. II, p. 677. Lamour. Ess. p. 34; ex parte.

1. D. sinuosa (Good. & Woodw.) Lamour.

]; ce... p. 36; Fucus sinuosus Good. & Wood) sm.

Trans. III, p. 111. Sydkap (—/f. angusta — uppkastad

på stranden); Isfjorden: Kolbay, Green-Harbour, Skans-

bay, Gåsöarna; Smeerenbergbay; Foulbay; Fairhavn;

Mosselbay; Treurenbergbay (hufvudformen och f. an-

gusta) Low Island; Duym Point. —

Af denna lokalförteckning synes, att arten förekommer

längs Spetsbergens hela vestra och norra kust och äfven blif-

vit anträffad på ostkusten af Vestspetsbergen — i Hinlopen

Strait. Den är en bland Spetsbergens vanligaste Florideer,

men anträffas dock ingenstädes i något större antal individ. —

Det djup, på hvilken den förekommer, vexlar högst betyd-

ligt. Vid Mosselbay erhöllos unga individ på 1'/,—2 famnars

!) Dermed, att namnet på en art är omslutet af parentes, antydes, att

arten uppgifves förekomma vid Spetsbergen, men ej blifvit återfunnen

under expeditionen 1872—1873.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 7. 11

djup. Under en af de draggningar, som sommaren 1873 gjor-

des i hafsbassinen norr om Spetsbergen, upphämtades åter några

fullt friska exemplar från 85 famnars djup. Oftast erhölls

den på ett djup vexlande mellan 10 och 20 famnars.

Spetsbergska exemplar öfverensstämma väl med sådana

från nordliga Norge, men äro ofta betydligt större än dessa.

Ej sällan uppgår bålens längd till 30 ctmr. och de bladlika

båldelarnes bredd till 7 etmr. Från svenska exemplar skilja

de sig i allmänhet märkbart genom större yppighet och mör-

kare färg. Vid Green Harbour erhöllos dock ett betydligt

antal individ, hvilka 1 habitus temligen nära ansluta sig till

mera yppigt utbildade från Bohuslän.

« Med tetrasporangier försedda exemplar iakttogos under

Januari, Februari, Mars, Juni, Augusti, September, November

och December månader. Rikligast utvecklades dylika organ

under sednare delen af året: November och December. —

Tetrasporangierna förekommo vanligast i små, tandlika från

den bladlika delen af bålen utgående grenar. Understundom

voro äfven de celler, som lågo närmast innanför dessa gre-

nars bas omdanade till tetrasporangier och i vissa fall utveck-

lades dessa i sjelfva kanten af den bladlika delen af bålen. —

i den del af densamma, som åtskiljde tvenne grenar. Från

årets början och sedan allt framgent under våren fanns vid

Mosselbay en rik mängd unga plantor, hvilka sannolikt upp-

kommit ur de under senhösten utvecklade tetrasporerna. På

några af dessa, hvilka insamlades i Mars månad och hade en

längd af 6 —8 ctmr., funnos sporocarpier. Äldre individ voro

i Augusti månad försedda med dylika organ. — Det vill så-

lunda synas, som skulle denna art vid Spetsbergens kuster ut-

veckla tetrasporangier året om, men sporocarpier företrädesvis

under sensommaren och våren. Enligt Areschoug (Phyc. Scand.

p. 291) skall den vid Skandinaviens kuster vara försedd med

fortplantningorgan under Mars och April månader. Sjelf har

jag i Bohuslän tagit såväl sporocarpie- som tetrasporangie-biä-

rande exemplar i December och Januari.

I de under 1872—73 års expedition hemförda samlingarne

finnes en form af denna art, som 1 så betydlig grad afviker

från den typiska, att den synes mig förtjena att uppställas så-

som en benämnd varietet. För densamma föreslås namnet

angusta.

12 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

D. sinuosa.

f. angusta Nob. D. sinuosa thallo angusta, !/,—1 ctmr.

lato; ramis ultimis jam ab initio petiolatis, demum fo-

liola propria, ambitu lanceolata vel lineari-lanceolata,

integerrima vel serrata constituentibus.

Mest afvikande från den typiska formen äro några exem-

plar från Sydkap. Hos dessa äro alla bålens grenar platta,

bladlika, tydligt, men kort skaftade; de af första ordningarne

till omkretsen lancettlika, jemnbredt lancettlika eller viggelika,

de af sista ordningen lancettlika eller jemnbredt lancettlika,

tydligt skaftade, alla smala, der bredden är störst, !/,—1 etmr.

breda och helbräddade. Grenarna af sista ordningen visa sig

redan tidigt tydligt afskilda från de grenar af närmast högte

ordning, från hvilka de utgå. — Några individ, som mycket

likna dessa exemplar, men afvika från dem .deri, att alla gre-

narne äro i kanten tandade eller (sällan) flikiga, erhöllos vid

Treurenbergbay. Med dessa synas den varietet öfverensstämma,

hvilken Kleen omnämner i sin förteckning på MNordlandens

högre Hafsalger (Kleen, Nordl. Alg. p. 14). — Propagations-

organen hos denna form äro okända.

Vid Fairhavn erhölls ett exemplar af D. simuosa, hos

hvilket somliga grenar af sista och näst sista ordningen voro

trådsmala, nästan trinda, efter hela sin längd eller i spetsen

tydligt plattade. Några af dessa grenar ega en längd af 3—4

ctmr. Exemplaret låg löst på lerbotten.

2. D. Berii Rurr.

Alg. Och. p. 239 et sequent.

Sydkap (uppkastad på stranden); Fairhavn och de kring-

liggande öarna; Mosselbay (Februari).

Denna art är enligt min erfarenhet sällsynt vid Spetsber-

gen. Under expeditionen 1872—73 erhöllos endast några

få imdivid.

På spetsbergska exemplar liksom på ost-asiatiska!) före-

komma axillära grenar. 1 eller på dessa har jag dock aldrig

funnit tetrasporangier eller sporocarpier, men väl äro de stun-

dom omdanade till spermogonier (se T. 1, fig. 3 och 4). Till

dylika organ kunna äfven de normala grenarnes toppar trans-

formeras. Spermatozoidernas moderceller uppkomma genom

!y Cfr. Rupr. Alg. Och. p. 241.

Ån NAR sen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. I. N:0 7. 105

kortikalcellers upprepade delning i radiär och (stundom) tan-

gentiel riktning. De äro omkring 3—>5 mu i diameter. I större

delen af deras membraner har cellulosan öfvergått till gele-

ämne, till följe hvaraf cellerna synas imbäddade i ymnig inter-

cellularsubstans.

Sporocarpierna äro klotrunda; rostrum kortare, längre eller

lika långt som sporocarpiet, dock aldrig så långt i förhållande

till detta som hos arten D. rostrata. Stundom bär ett sporo-

carpium tvenne rostra, i hvilket fall det är anlagdt och utbil-

dadt på den del af en biaxel af näst sista ordningen, som

ligger omedelbart under utgångspunkten för samma axels

yngsta biaxel. Finnes endast ett rostrum, har åter sporocarpiet

utbildats på en biaxel af sista ordningen, något nedanför dess

spets. — Sporocarpierna äro omkring ?/, mm. i diameter.

Sporerna äro stundom runda, oftare dock m. 1. m. kantiga,

45—60 u långa och 40—50 u tjocka. Sporocarpiebärande

exemplar erhöllos i Augusti månad.

Tetrasporangierna äro klotrunda, omkring 90 u i diameter.

De dela sig »triangule». — Några individ, tagna i Juli, bära

tetrasporangier. Med hänsyn till bålens förgrening afvika

de insamlade exemplaren rätt märkbart från hvarandra. Hos

somliga är grensystemet mera tydligt racemöst, hos andra åter

fastigiato-corymböst. — Nedtill är bålen knappast I mm. tjock.

Ett tvärsnitt af bålens nedre del är bredt elliptiskt. — Korti-

kalcellerna likna hvarandra temligen nära till storlek och form;

marginalcellerna äro dock mindre än de mediana och hafva

större utsträckning 1i transversel än longitudinel riktning, de

mediana tvärtom. Alla äro i optiskt längdsnitt kantiga, stun-

dom med något afrundade hörn. Deras längd och tjocklek

vexlar mellan 15 och 45 u.

Gen. II. GRACILARIA (Grev.) J. AG.

ATIälebi.tp- LT, Los Grev. Alg. Brit. po l21,; ex parte.

? (G. confervoides (L.) GRrREv.)

le: pk23. Fucus' confervoides: LD. Spec: Plant: p. 1629.

Såväl 1 den förteckning öfver Spetsbergens hafsalger, som

J.G. Agardh 1862 meddelat (J. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3),

som ock i den, hvilken är intagen i samme författares afhand-

ling af år 1868: Bidrag till kännedomen af Spetsbergens alger,

finner man denna art angifven såsom tillhörande Spetsbergens

14 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

flora. Under 1872—73 års expedition iakttogs den icke. I

Riksmusei samlingar af Florideer, hemförda under de svenska

Spetsbergsexpeditionerna, finnas inalles trenne, Gracilaria con-

fervoides benämnda exemplar. Alla angifvas vara tagna under

1868 års expedition. Två af dem äro från »Norvegia arcticap,

det tredje år etiketteradt: »Gracilaria confervoides Spetsbergen,

Berggren.» — Intetdera af dessa synes mig kunna hänföras

till ifrågavarande art. De två från Norge!) tillhöra, så vidt

jag kan finna, någon form af slägtet Rhodomela, det från

Spetsbergen åter Halosaccion ramentaceum. — Att döma häraf,

skulle Gracilaria confervoides böra utslutas från de vid Spets-

bergen förekommande Florideernas antal.

Fam. IV: CHANTRANSIE2ZBE.?)

Gen. I. CHANTRANSIA (D. C.) Fries.

Syst: veg. p. 338. D. C. Fl. Fr. II, p. 49 et sequent.; Char: mut

" 1. Ch. efflorescens (J. AG.)

Callithamnion efflorescens J. Ag. Spec. Aig. II, p. 15.

Fairhavn (Augusti); Treurenbergbay (Juli).

Af denna för Spetsbergen nya art erhöllos "några individ,

fästade, somliga på Chetomorpha Melagonium, andra på en

Floridé, som jag ej lyckats bestämma och som längre fram

skall omnämnas. De upphämtades från betydligt (10—15 fam-

nars) djup. —

Exemplaren från Spetsbergen äro mindre och märkbart

finare än de, jag varit i tillfälle att se från Bohuslän. Deras

längd är omkring 2 mm. och båltrådarnes tjocklek öfverstiger

ej I u. I öfrigt råder öfverensstämmelse. — Några af exem-

plaren bära väl utvecklade sporer.

!) Med dessa öfverensstämmer ett exemplar benämdt Gracilaria confer-

voides likaledes hemfördt under 1868 års Spetsbergsexpedition, hvilket

finnes förvaradt i Upsala Botaniska Museum, dit lemnadt från Riks-

museum.

2) Cfr. Thur. List. d. Alg. p. 16. Möjligen torde denna familj böra

förenas med familjen Batrachosperme2e.

BIHANG TILL KR: SV. (VET ARKAD: HANDL! BAND. Se N:O 7 15

Fam. V. RHODYMENIEAE.

Gen. I. RHODYMENIA (Grev.) J. AG.

AlstiLiebm. p. 15: Grev: Alg: Brit. p. 84; ex parte.

1. Rh. pertusa (Post. et Rupr.) J. AG.

Spec. Alg. II, p. 376. Porphyra pertusa Post. et Rupr.

TIA TS Rosstp, 20, taby XXOOME

Vid Fairhavn erhöllos några sterila individ af en Rhodyme-

nia, hvilka, att dömma af exemplar af Rh. pertusa i Professor J. E.

Areschougs herbarium och den figur som af samma art lemnas

i Ill. Alg. Ross., väl öfverensstämma med unga individ af denna,

endast vid Kamchatka och Grönland förut funna Floridé. De

största af individen äro omkring 9 ctm. långa och, der bredden

är som störst, 22 mm. breda. Bålen är membranartad, mörkt

rödviolett, till formen utdraget eller viggelikt omvändt ägg-

rund. Två af exemplaren äro i spetsen urnupna, de öfriga

fullkomligt helbräddade. Stipes är jemnförelsevis något kor-

tare än den uppgifves vara på exemplar från Kamchatka. Till

strukturen afvika de i någon mån från exemplar af Rh. pal-

mata, 1 det de inre, endokromlösa cellerna i bålens nedre del

äro talrikare, mindre och mera jemnstora hos de förra än

hos de sednare.

2. Rh. palmata (L.) Grev.

ASEA STRucns palmatust Lt Spec. blant. Ii;

p- 1630.

Sydkap (f. marginifera Harv., uppkastad på stranden);

Belsound; Isfjorden: Green Harbour, Kolbay (särdeles

yppig), Skansbay; Charles Foreland; Danesgat; Norsk-

öarna; Mosselbay.

Denna art är en af Spetsbergens allmännaste Florideer.

På vissa ställen förekommer den t. o. m. mycket ymnigt,

så t. ex. 1 Green Harbour, der den jemte Ceramium rubrum

f. decurrens på rätt betydliga sträckor utgjorde hufvudmassan

af thallophyt-vegetation. Det djup, på hvilket den oftast an-

träffas, vexlar mellan 1 och 15 famnar. i

Den vanligast förekommande formen är hufvudformen

(Turn. Hist. Fuc. t. 115, a.). Vid Sydkap träffades några exem-

plar af f. g. mårginifera Harv. Phyc. Brit. t. COCXVII. Den

1 bohuslänska skärgården vanliga f. marginifera Turn. (Hist

16 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPRYTER.

Fuc. t. 115, c. et Aresch. Alg. exsiec. N:o 154) såg jag dere-

mot aldrig. — Till färg och konsistens vexlar bålen hos spets-

bergska exemplar högst betydligt.

Tetrasporangiebärande individ erhöllos i Januari, Fe-

bruari, Mars, April, Maj, Juli, Oktober och December Pe-

trasporangierna dela sig cruciatim.

Under December, Januari och Februari månader voro

unga plantor jemnförelsevis mycket vanliga vid Mosselbay.

Gen. II: "EBUTHORA J: AG

Spec. Alg. II, p. 383; Alg. Liebm. p. 11; Char mmu:

1. E. eristata (Turn.) J. AG.

Alg. Liebm. p. 11. Fucus cristatus. Turn. Hist. Fuetl,

p- 48, t. 23.

Sydkap (uppkastad på stranden); Kap Staratschin; Norsk-

öarna; Mosselbay; Treurenbergbay; Duym-Point; alle-

städes mycket sparsam, på ett djup af omkring 10

famnar.

Till habitus äro exemplar från Spetsbergen mycket olika.

Oftast är bålen omkring 1, stundom dock ända till 4 mm.

bred. I afseende på förgrening och konsistens visar bålen

betydlig vexling. De största exemplar, som erhållits, äro

3—4 ctmr. höga.

Arten bär vid Spetsbergen tetrasporangier åtminstone i

Juli, sporocarpier i Juli och Januari. E. Kleen (Nordl. Alg.

p- 17) uppger sig hafva vid Nordlanden under hela sommaren

sett exemplar försedda med propagationsorgan.

Gen. III. RHODOPHYLLIS Kätz.

Bots Zeit, d34N,, pr 23:

1. Rh. vepreeula, J. AG.

Spec. Als: Il, Pp. 390.

Norsköarna (Augusti).

Endast några få (5) exemplar erhöllos under sista expe-

ditionen. Hos ett af dem voro tetrasporangier under ut-

veckling.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL:.. BAND; 80; :N:O 7. 17

Fam. VI. DUMONTIEAE.

? Gen. I. HALOSACCION (Kätz.) Rurr.!)

Alg. Och. p. 292—9295. Kätz.” Phyc. gen. p. 439; spec. adj.

1. H. ramentaceum (L.) J. AG.

Spec. Alg. II, p. 358. Fucus ramentaceus L. Syst. Nat. II,

PuL: sec. J. AG le.

Sydkap (uppkastad på stranden); Belsound; Isfjorden:

Kap Staratschin, Green Harbour, Skansbay, Kolbay;

Charles Foreland; Smeerenbergbay; Fairhavn och de

kringliggande öarna; Greyhook; Mosselbay; Treuren-

bergbay; Duym Point; Low Island.

Näst Polysiphonia arctica torde H. ramentaceum vara att

anse för Spetsbergens allmännaste Floridé. Allestädes, der

draggningar företogos, anträffades den, stundom i ett ganska

betydligt individantal. Vanligast fanns den på ett djup vex-

lande mellan 1 och 10 famnar.

I granittrakterna uppnår denna art vid Spetsbergen en

betydlig storlek. Vid Norsköarna erhöllos många individ, som

hade en längd af 253—30 ctmr. Bålens tjocklek öfversteg säl-

lan 3 mm. — På lösare botten blir den mindre, spädare och

till färgen ljusare. — Bålens förgrening vexlar mycket. Hos

flertalet af de vid Norsköarna insamlade exemplaren eger

bålen en kort hufvudaxel, från hvilken utgå långa (ända till

20 ctmr.), ogrenade biaxlar. Den vid södra delen af Spets-

bergen vanliga formen öfverensstämmer mera med den norska.

— Kortikaleellernas antal i radial riktning är olika i yngre

och äldre båldelar. I de förra är kortikallagret enskiktigt, i

de senare flerskiktigt.

Tetrasporangier förekomma såväl på spädare som större,

yppigare individ. J. Agardh (Spec. Alg. II, p. 399) uppger,

att de endast skola finnas »in speciminibus tenuioribus.» Jag

har sett 28 ctmr. långa exemplar vara rikt försedda med dy-

lika organ. Det är, såsom på nyss anfördt ställe riktigt upp-

gifves, de subkortikala cellerna, som omdanas till tetrasporan-

gier, men dessa genomtränga snart kortikallagret och skjuta

med en del af sin yta öfver detta. Set. 1, fig. 5. J. Agardhs upp-

gift (1. c.) »Spherospore.....tenui strato cellularum superfi-

cialium tecte» gäller sålunda endast om dem, medan de äro

1) Att det är osäkert, om slägtet tillhör fam. Dumontiex, har jag

med vidstående frågetecken velat angifva.

18 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER. r

mycket unga. Tetrasporangiernas storlek är något vexlande.

Då de nått den utveckling, att en fullständig delning försig-

gått, äro de vanligen 50—55 u i diameter. I allmänhet hafva

de en klotrund form. De dela sig cruciatim. Den vinkel,

som delningsplanen bilda med hvarandra, är icke alltid rät.

— Tetrasporangiebärande exemplar anträffades i April, Juli,

Augusti, Oktober, November och December; allmännast och

rikligast synes utvecklingen af dessa organ försiggå vid Spets-

bergens kuster under Juli och Augusti månader. De delar af

bålen, i hvilka tetrasporangier förekomma, äro ofta urblekta, stun-

dom dock af bålens vanliga färg. Sedan tetrasporerma utfallit,

upplösas de grenar, i hvilka de bildats, till större eller mindre

del. Från hufvudstammarne och grenresterna, i synnerhet om

dessa äro något större, utväxa sedermera nya biaxlar, hvilka

i sin ordning alstra tetrasporangier. "Fill det olikå utseende,

olika individ af denna art ega, synes mig orsaken vara att

söka i nu angifna förhållande. H. ramentaceum liknar i be-

rörda afseende åtskilliga andra Florideer, t. ex. Rhodomela

subfusca och Polysiphonia elongata. Hos alla dessa utbildas

tetrasporangierna i de under året utvecklade grenarne, och

dessa decomponeras till större eller mindre del, sedan tetras-

porerna lemnat tetrasporangierna. — Exemplar af H. ramen-

taceum med mer eller mindre upplösta grenar finner man

vid Spetsbergen visserligen året om, talrikast äro de dock

under senhösten och vintern, utan tvifvel i sammanhang med

och såsom en följd af den lifliga alstring af tetrasporer, som

eger rum under slutet af sommaren. Utvecklingen af nya gre-

nar i de upplöstas ställe försiggår allmännast under våren.

På några i November och December vid Mosselbay tagna

exemplar förekomma vårtlika utväxter, bildade (se t.1, fig. 6)

af en småcellig, utan gräns i båtens kortikallager öfver-

gående cellväfnad, hvars celler äro temligen tydligt och regel-

bundet anordnade i radiala rader. De yttersta cellerna i dessa

cellrader äro högst betydligt större än de öfriga (omkr. 35 u.

långa och 25 u. tjocka, till formen elliptiska, rikt endokrom-

haltiga. Deras innehåll delas slutligen i 4 portioner, — sporer (7),

hvilka uttränga genom en i modercellens öfre del bildad större

öppning. De likna fullkomligt cruciatim-delade tetrasporan-

gier (se t. 1, fig. 7). Hos denna Floridé skulle sålunda före-

komma tvenne till sin utveckling väsendtligen olika slag af

tetrasporer. Som bekant har man ännu icke funnit sporocar-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0O 7. 19

pier hos densamma. Månne ej nämnda bildningar skulle kunna

antagas vara dylika organ och de i dem bildade sporerna

sålunda gamosporer, — d. v. s. sporer uppkomna efter för-

siggången befruktning?

Anmärkas må, att på ett af de exemplar, hos hvilka de

vårtlika utväxterna iakttogos, äfven tetrasporangier, sådana

dessa blifvit afbildade på t. 1, fig. 5, förekommo.

Ham. MIT. CGIGAR EINE.

Gen. I. KALLYMENIA J. AG.

Alg. Med. p. 98—99.

1. K.? integra Nos.

Fronde purpureo-vinosa, plus minus carnoso-membranacea

a stipite distincto sensim dilatata elongato- vel lineari-obo-

vata, integra, margine plano. T. 1, fig. 8, 9:

Isfjorden: Gåsöarna och Skansbay; Mosselbay (vintern

1872—73). |

Under expeditionen 1872—73 träffades på några ställen

vid Spetsbergens norra och vestra kust en Floridé med mem-

branlikt utbredd bål, hvilken jag ej lyckats identifiera med

någon hittills beskrifven art och som, då alla de erhållna exem-

plaren äro sterila, ej kan säkert bestämmas till slägtet. Till

form och konsistens äro exemplaren rätt olika, dock ej mera

än att de kunna anses tillhöra samma art, synnerligen som de

i afseende på bålens struktur på de närmaste öfverensstämma

med hvarandra. — Bålen utgöres af trenne lager: ett inre, bildadt

af långa greniga, tätt packade, om hvarandra gående celltrådar;

ett medlersta af talrika runda eller aflånga, något kantiga större

celler och ett tredje, det kortikala, af mycket små, i radiala rader

anordnade celler (se t. 1, fig. 9). De sednare äro starkt endokrom-

haltiga, de öfriga hafva ett finkornigt, ofärgadt innehåll. I mellan-

lagrets celler öfvergå de celltrådar, af hvilka det innersta lagret

bildas. Då denna struktur i alla väsendtliga afseenden, så vidt

jag kan finna, öfverensstämmer med den för slägtet Kallyme-

nia karakteristiska, har jag hänfört formen till detta slägte.

Endast deri afviker bålens struktur hos de vid Spetsbergen

tagna exemplaren från den för Kallymenia angifna, att hos dem

mellanlagrets celler äro mindre kantiga och mera skilda från hvar-

andra än fallet skulle vara i bålen hos arterna af nämnda slägte.

Bålen är vidfästad medelst en callus. Stipes är distinkt,

blir uppåt småningom sammantryckt och öfvergår i allmänhet

20 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

långsamt och omärkligt i en utdraget eller jemnbredt omvändt-

äggrund lamina, som normalt är alldeles helbräddad. De festa

exemplaren synas vara unga och äro omkring 6 ctmr. långa

och upptill 6—7 mm. breda. Hos några af de smärre bildar

bålens öfre kontur ej en båge utan en vinkel. Ett större, un-

der sommaren taget individ — de mindre erhöllos alla under

vintern — har jemnförelsevis kortare stipes, som öfvergår

mera hastigt och tvärt i laminan. Ett fragmentariskt, — bå-

lens nedre del saknas — i kanten söndersargadt exemplar,

hvilket är omkring 20 ctmr. långt och 16 ctmr. bredt, visar,

att denna Floridé kan uppnå en betydlig storlek. — Så vidt

det är möjligt. att af fragmentet döma, har detta exemplar varit

till formen bredt omvändt-äggformigt. Till konsistensen är bålen

mer (yngre individ) eller mindre (äldre individ) köttig.

Den form af slägtet Kallymenia, till hvilken ifrågavarande

art närmast ansluter sig i afseende på bålens form, är K. reni-

formis var. Ferrarii (Lamour) J. Ag., från hvilken den dock

genom sin alltid ogrenade, helbräddade bål synes vara välskild.

Gen. II. AHNFELTIA (Fries.) J. AG.

Alg. Liebm. p. 12. Fries FI. Scan. p. 309; ex parte.

+ 1. A. plicata (Huds.) Fries:

1. c. p. 310. Fucus plicatus Huds. FL 'Angl. p. 589. sec.

J. Ag. Spec. Alg: II, p. 311.

Isfjorden: Skansbay på 2—3 famnars djup.

Af denna för Spetsbergens flora nya art erhöllos endast

några få exemplar. De äro väl utvecklade, möjligen i någon

mån finare än, men öfverensstämma i öfrigt till alla delar med

exemplar från bohuslänska skärgården.

[De nematheciilika bildningar, som ej sällan träffas hos

denna Floridé, förekomma äfven på de spetsbergska exem-

platen. "Af hvad art de äro, kan jag ej afgöra.

Gen. III. PHYLLOPHORA (Grev.) J. AG.

Alg. Med. p. 93. Grev. Alg. Brit. p. 135 et Syn. Alg: p. LIV; ex

: parte.

1...Ph. interrupta (Grev.) J. AG.

Spetsb. Alg; Progr. p. 3. Spherococcus interruptus Grev.

Act. Leopy XIV, 2, p. 423.

BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD: HANDL. - BAND. 9. N:O 7. 21

Sydkap (uppkastad på stranden); Isfjorden: Green Har-

bour, Skansbay, Gåsöarna; Danesgat; Fairhavn och

trakten deromkring; Mosselbay, Treurenbergbay; (Lief-

debay)!).

Till sitt förekomstsätt jär denna art mycket egendomlig.

I allmänhet förekommer den sparsamt längs Spetsbetgens hela

vestra och norra kust, vidvuxen snäckskal och smärre stenar,

på 5—15 famnars djup. På vissa ställen åter träffas den i

stora massor liggande lös på bottnen!).

| På södra sidan om Fairhavn utmynnade en liten glacier,

utanför hvilken bottnen bildades af lera. Djupet upgick till

12 3:15 famnar. Här förekom denna art i så stor mängd, att

på en kort stund flera tunnor af den upphämtades med botten-

skrapan. Hundratals af de här tagna exemplaren undersöktes;

hos intet observerades något vidfästningsorgan. Hos alla vi-

sade sig bålens nedre del stadd i upplösningstillstånd. De

öfre delarne voro deremot fullt friska, och några individ

voro t. o. m. försedda med unga nemathecier. Till färg och

konsistens afveko dessa exemplar dock från dem, hvilka såväl

omkring Fairhavn som annorstädes träffades vidvuxna. Bålen

var tunnare, urblekt, starkt stötande 1 grönt.

Växten är i allmänhet omkring 10 ctmr. hög, men individ

finnas, hvilkas längd uppgår till 20 ctmr. Stipes är oftast kort,

l-—1!/; etmr.: Bålens största bredd : vexlar mellan I och 4

ctmr. Prolifikationernas form är, såsom J. G. Agardh påpe-

kat (J. Ag. Spetsb. Alg.: Till: p. 47), underkastad rätt stor

vexling. |

I Ner. Am. p. 149 uppger Harvey, att en olikhet i struk-

tur” skulle finnas mellan denna art — af honom benämnd

Rhodymenia? interrupta — och Phyllophora Brodiei. Olik-

"heten skulle, såsom det vill synas, bestå deri, att kortikallagret

skulle vara starkare utveckladt och dess celler mera jemnstora

och mera tydligt anordnade i vertikala rader hos den senare

än hos den förra. — Yngre delar af laminan hos Phyllophora

interrupta ega en struktur, som till alla delar öfverensstämmer

med den, hvilken enligt "nämnde författare skall vara egen-

domlig för denna art, liksom också äldre delar af laminan hos

Phyllophora Brodizxi visa samma byggnad som den, hvilken

han uppger karakterisera arterna af slägtet Phyllophora, till

1), Cfr. J, Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 47.

22 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

hvilket slägte, såsom förut påpekats, Ph. interrupta vid denna

tid ej fördes.

Undersöker man emedlertid äldre delar af laminan hos

Ph. interrupta och yngre hos Ph. Brodiei, skall man finna,

att kortikallagret i de förra utgöres af jemnförelsevis talrika, i

det närnmraste jemnstora och i distinkt vertikala rader anord-

nade celler, i de sednare åter af jemnförelsevis få, utåt i stor-

lek aftagande, mindre tydligt radvis liggande celler — eller

med andra ord, att de förra ega samma struktur, som skulle

karakterisera Ph. Brodiei, de senare åter den, som skulle

vara egendomlig för Rhodymenia? (Phyllophora) interrupta.

Häraf framgår, att hos hvardera af ifrågavarande arter yngre

delar af bålens lamina äro olika de äldre till strukturen, och

att mellan de båda arterna ingen olikhet finnes med hänsyn

till laminans struktur, om delar af denna, som ega samma

ålder, hos båda arterna sinsemellan jemnföras.

Detsamma gäller äfven beträffande bålens stipes. I yngre

delar af denna är hos båda arterna det periferiska eller korti-

kala lagret relativt föga utveckladt och det centrala bildadt af

stora celler med tunna membraner och stora lumina. I den mån

stipes tilltar i ålder, blir hos begge det periferiska lagret mäk-

tigare och förtjockas de inre cellernas membraner i centripetal

riktning.

Typiskt utbildad är denna art genom bålens egendomliga

habitus lätt att skilja från Ph. Brodizxi, men den eger former,

mellan hvilka och former af den variabla Ph. Brodixei det sy-

nes mig omöjligt att uppdraga några säkra gränser.

Nematheciebärande exemplar erhöllos i Juli, Augusti, No-

vember, December, Januari, |. Februari och Mars månader.

Vintermånaderna voro den tid, under hvilken dessa organ,

allmännast och i största mängd förekommo. Under December

och Januari månader åtminstone träffas nemathecie-bärande

exemplar af Ph. Brodizei allmänt i bohuslänska skärgården.

Nemathecierna äro, såsom J. G. Agardh (Spetsb. Alg. Progr.

p- 3) uppger, något mindre hos Ph. interrupta än hos Ph. Brodizei.

Hos båda arterna öfverensstämma dock tetrasporangterna till

storleken. De äro till formen klotrundt-elliptiska och, sedan del-

ning inträdt, 15—20 u efter sin längsta diameter.

Sporocarpier fann jag ej hos denna art.

På exemplar, som insamlades under vintern, förekommo

mycket allmänt, flikiga, till omkretsen mycket oregelbundna

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 7. 23

utväxter, utgående antingen från laminans kant eller dess öfre

eller undre yta. Till strukturen öfverensstämma de med den

del af laminan, på hvilken de sitta, utom deri, att de inre,

centrala cellerna icke äro lika stora, utan somliga, som hafva

ett obestämdt läge, betydligt större än de öfriga. — Af hvad

art dessa bildningar äro, kan jag ej afgöra. Analoga dylika

förekommo under samma tid hos Fucaceer och en och annan

Ph2exozoosporacé.

2 2. Ph. Brodizei (Turn.) J. AG.

WilstMedi, p. da., Fucus Brodie Turn. Fist, Fuc: I,

Pal:

I de förteckningar öfver Spetsbergens alger, som J. G.

Agardh (Spetsb. Alg. Progr. p. 2 och 3 och Till. p. 11) lemnat,

finnes denna Floridé upptagen, men såsom osäker. Sjelf har

jag icke lyckats att fullt säkert konstatera dess förekomst vid

Spetsbergens kuster. Vid Danesgat träffade jag emedlertid

två, mycket små individ af en Phyllophora, hvilka mycket af-

vika från exemplar af Ph. interrupta på samma utvecklings-

stadium och (i synnerhet det ena) nära öfverensstämma med

unga individ af Ph. Brodizi från Bohuslän. Jag hänför dem

derföre, men med tvekan, till den sistnämnda arten. Exem-

plarens ringa utveckling gör en fullt säker bestämning omöjlig.

Fam. VIII. CRYPTONEMEAE.

Gen. I... SCHIZYMENIA J. AG.

Spec. Alg.: II, p. 169:

+ 1. Sch. edulis (Stackh.) J. AG.

PECKp. td2.5 0 Rucus edulis, Stackh. ; Ner: ,;Brit., Hd: 1,

Pr JOASeC. J-FA Si id: ILNp., 22.

Isfjorden: Gåsöarna.

Endast ett, och detta fragmentariskt, men fullt säkert be-

stämbart individ erhölls. Med hänsyn till bålens struktur,

konsistens och äfven form, (för såvidt denna kan af fragmen-

tet bedömas) liknar det fullkomligt svenska exemplar af

denna art. Färgen är också densamma, men ej alldeles så

klar hos det spetsbergska exemplaret som hos bohuslänska.

24 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Gen. II. FURCELLARIA LAMOUR.

Ess. p. 25.

(1. F. fastigiata (L.) Lamour.).

1. ec. p. 26. Fucus fastigiatus L: Spec. Plant. p. 1631.

Cfr.J. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11.

Gen. III. HALYMENIA (Ag.) J. AG.

J. Ag: Alg. Med. p. 95—96. Ag. Syn. Alg. p. XIX; charsimut.

1. H. rosacea J. AG.

Spetsb. Alg. Till. p. 45. L

Sydkap; Lat. n. 80” 6 Long. o. 14” 40'; Mosselbay (Ja-

nuari månad); Treurenbergbay; — (Green Harbour

och Liefdebay)?!).

På de båda förstnämnda af dessa lokaler träffades arten lig-

gande lös på bottnen, vid Mosselbay och Treurenbergbay äfven

vidfästad Ptilota serrata. Här förekom den på omkring 10 fam-

nars djup. Alla exemplar, som erhöllos under 1868 års expe-

dition, då arten uptäcktes, lågo lösa på bottnen. — Vidfästade

individ ega en kort (1—2 mm. lång), nedtill i form af en liten

callus utsväld stipes. Laminan är såsom ung njurlik eller

nästan cirkelrund, tunnt membranartad, glänsande, i kanten

helbräddad eller försedd med några få, breda, men ytterst korta,

uttill afrundade, något vågiga lober eller grenar. I den mån

bålen tilltar i ålder, blir dess konsistens fastare, glansen min-

dre och loberna större och talrikare. Stipes bildas till största

delen af talrika, longitudinelt förlöpande, tätt packade cell-

trådar, omgifna af ett enkelt lager af små, starkt färgade

kortikalceller. Ett mediant, tredje lager finnes ej i stipes, och

äfven i sjelfva laminan är hos de af mig tagna exemplaren, hvilka

alla äro mer eller mindre unga, detta lager ringa utveckladt

och svårt att tydligt urskilja.

IYVCER: JO AGP e

BIHANG TILL K. SV. VET.--AKAD. HANDL. BAND. 86 N:0 7. 23

Fam. IX. CERAMIEAE.

Gen. I. CERAMIUM (Adans?) HaARV.

Man. p.. 98. Adans? sec. J. Ag, Spec. Alg. Il, p. 139.

1. Ceramium rubrum (Huds.) AG.

Disp. Alg. p. 17. Conferva rubra (Huds.) F1. Angl. p. 600.

C. rubrum.

var. a decurrens J. AG.

Spec: vA lg. II p. 127.

Hufvudformen: Sydkap (uppkastad på stranden); Kolbay.

Var. decurrens: Green Harbour, Skansbay och Gåsöarna

i Isfjorden.

Vanligast af de båda vid Spetsbergen förekommande for-

merna af denna art är den varietet som J. G. Agardh på an-

fördt ställe benämner decurrens. Allmännast visade den sig

vara i Green Harbour, der den på vissa ställen, på 1—3 fam-

nars djup, jemte Rhodymenia palmata bildade hufvudmassan

af vegetationen. Exemplar från Spetsbergen öfverensstämma

i allmänhet väl med dylika från Bohuslän. Artiklarne beklä-

das dock, som det synes, hos denna form med ett kortikallager

mindre tidigt i de arktiska trakterna än i sydligare. Till

färgen äro de vid Spetsbergen insamlade individen betydligt

ljusare än sådana af hufvudformen. — Exemplar från Gås-

öarna närma sig mycket C. circinatum Körz, mellan hvilken

art och var. decurrens af C. rubrum skilnaden synes vara yt-

terst obetydlig.

Tetrasporangiebärande exemplar af såväl hufvud- som

underformen erhöllos i slutet af Juli och början af Augusti

månad. Vid Skandinaviens vestra kust utvecklar C. rubrum

enligt Areschoug (Phyc. Scand. p. 321) propagationsorgan

hela sommaren. Detsamma gäller enligt Kleen (Nordl. Alg.

p- 20) om var. decurrens vid Nordlanden.

(2. C. tenuissimum L>.”?) |

Cfr. J. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p: 10.

26 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

Gen. II. PTILOTA (Ag.) J. AG.

Spec. Alg. II, p. 92. Ag. Syn Alg. p. XIX; spec. cxel

1. Pt. plumosa (L.) AG.

1]. "ce. p- 39, excel. f. 8. Fucus plumosus 11 Manttprradt

Yttre Norskön.

Endast tvenne med unga sporocarpier försedda exemplar

erhöllos på nämnda ställe den 10 Juli 1873 bland Ptilota ser-

rata, som här förekom i rätt stor ymnighet. Enligt Areschoug

(Phyc. Scand. p. 319) har denna art propagationsorgan vid

Skandinaviens vestra kust hela sommaren. Kleen (Nordl. Alg.

p. 20) träffade vid Nordlanden i Juli och Augusti exemplar

af densamma försedda med sporocarpier och tetrasporangier.

2. Pt. serrata Körz.

Bot. Zeit. 1847, p. 36.

Sydkap (uppkastad på stranden); Kap Staratschin; Charles

Foreland; Smeerenbergbay; Foulbay; Fairhavn; Norsk-

öarna; Greyhook; Mosselbay; Treurenbergbay; Lat. n.

TOT DARond OL ag Ale

Såsom häraf synes, finnes denna art såväl vid Spetsber-

gens norra som vestra kust. Vid Nordkusten är den yppigare

och en af de allra vanligaste Florideerna. I det inre af de

stora fjordarna, Isfjorden och Belsound, träffade jag den icke.

Allmännast förekommer den på 10—20 famnars djup, ej

sällan träffas den på grundare vatten och i Smeerenbergbay

upphämtades några individ från 150 och på ett par:ställen

norr om Spetsbergen från 80—100 famnars djup. Sporocar-

piebärande exemplar erhöllos i November och December, tetras-

porangiebärande under större delen af året (Februari, Mars,

April, Juli, Augusti, October och November månader). — Vid

Nordlanden har Kleen (Nordl. Alg. p. 20) funnit individ af

denna art med propagationsorgan i TLL och Augusti.

Gen. III. ANTITHAMNION (Neg.) THUR.

List. d. Alg. p. 111. Neg. N. Algens. p. 200; char. mut.

1. A. Plumula (Ell.) THUR.

1. ep. 112 Conferva Plummula BU PHI Transit

p.- 425.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKÅD. HANDL. BAND. 8. N:O 7. 27

Isfjorden: Gåsöarna; Danesgat; Fairhavn; Mosselbay;

Treurenbergbay.

Arten förekommer i allmänhet sparsamt vid Spetsbergens

kuster, vidfästad andra marina thallophyter såsom Delesseria

sinuosa, Ptilota serrata och Chetopteris plumosa, på ett djup

vexlande mellan 1 och 20 (vanligen 5 och 10) famnar. Ym-

nig och särdeles yppig fanns den i vissa delar af Mosselbay

på rester af i upplösning stadd Desmarestia aculeata.

Spetsbergska exemplar afvika i någon mån från svenska

och engelska. De äro mörkare till färgen än dessa och hafva

orenarne af sista och näst sista ordningarna längre och gröfre

samt oftare motsatta eller alternerande d. v. s. mindre regel-

bundet ensidigt anordnade.

Tetrasporangierna äro mera tydligt ellipsoidiska än de an-

gifvas vara på den figur af denna art, Harvey i Phyc. Brit.

1. CCXLII lemnat, dock ej så utdraget ellipsoidiska, som figuren

Et. IV i Aresch. Phyc. Scand. utvisar. Deras längd är vanligen

50—60 u deras tjocklek 35—45 u. — Tetrasporangiebärande

exemplar erhöllos i Juli och Augusti. Enligt Kleen (Nordl.

Alg. p. 21) utvecklar arten under samma månader dylika or-

gan vid Nordlanden; så också längre söderut efter Skandi-

naviens vestra kust enligt Areschoug (Phyc. Scand. p. 333).

Gen. IV. THAMNIDIUM (Thur.) NoB.

Phur: Last. d. Algsp. t105 im. mut.

Thallus filiformis, articulatus, monosiphonius, parce ramo-

sus, ramis ramulisque alternis vel subsecundis; tetrasporangia

cruciatim divisa.

Subgen. I. THAMNIDIUM s. s. TEHUR.

ISS

> 1. Th. Rothii (Turt.) TEvRrR.

Jfesp UK Gonferva Ihothi; lurt. Syst. VI,rp: 1806 sec.

Pilwa Br. Conf. fado.

Isfjorden: Green Harbour, Skansbay; Fairhavn.

Vid det förstnämnda stället växte denna art strattormigt

utbredd på klippor i öfre vattenmärket, vid de båda sistnämnda

åter på små stenar på temligen djupt vatten. De spetsbergska

28 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

exemplaren öfverensstämma väl med bohuslänska. Några i

Juli insamlade bära ett fåtal tetrasporangier. I Skandinavien

är denna art, såvidt jag känner, ej anträffad med dylika organ.

Vid Frankrikes kust bär den tetrasporer under våren (enligt

Le Jol. List. de Alg. p- 111).

” 2. Th. intermedium, Nos.

Th. cespitosum, cespite densissimo, subgloboso, 2—3 ctmr.

alto; ramulis tetrasporangiferis subterminalibus, dense corym-

boso-aggregatis. 'T. 1, f. 10.

Isfjorden: Gåsöarna ad scopulos undis maris expositos in

superiori aque limite. i

Species inter Th. Rothii et Th. floridulum (Dillw.) Thur.

intermedia, habitu huic, ramulis tetrasporangiferis illi per-

similis.

Cespites efficit 2—3 ctmr. altos, violaceos, densissimos,

subglobosos, qui filis basi decumbentibus, tenuissimis circa

15 u crassis, in funiculos truncatos apicem versus incrassatos

leviter intricatis constituuntur. Thalli fila (erecta) parce ra-

mosa, ramis sparsis vel subsecundis, elongatis, adrecto—ad-

pressis, fastigiatis ad apices numerosioribus, simplicibus vel

uno alterove ramulo elongato preditis. Cellul&x thalli cylin-

drice, diametro 3—4 duplo longiores. Ramuli tetrasporangi-

feri subterminales, dense corymboso-aggregati, numerosi. Te-

trasporangia transformatione cellularum apicalium ramulorum

orta, obovoidea vel ellipsoidea, (juvenilia) 15—17 u crassa

et 20--25 u longa, cruciatim divisa. Sporocarpia ignota.

Växten bildar ett violett, nästan halfklotrundt, mycket

tätt, 2—3 ctmr. högt knippe, sammansatt af talrika, nedtill

sammanhängande, uppåt i tjocklek tilltagande, tvärhuggna

småknippen, som å sin sida utgöras af fina, löst invecklade

båltrådar. Dessa äro vanligen nedtill omkring 15 u tjocka och

aftaga föga i tjocklek mot spetsen. Vid basen äro de något

nedliggande och bära endast ett fåtal grenar, af hvilka de flesta

utgå ofvan båltrådarnes midt. Grenarne äro föga smalare än

den cell, från hvilken de utgå, tilltryckta, långa och uppnå

nästan samma höjd. An äro de ogrenade än försedda med

en eller annan förlängd gren af högre ordning. Grenarne

och smågrenarne äro alternerande eller ock sitta 2—3 efter hvar-

andra åt samma sida. — Häri öfverensstämmer denna art med

BIHANG JILL-K. SV. VET. AKAD. HANDL. . BAND. 83. N:O 7. 29

Th. floridulum (Dillw.) Thur. Hos den: äro dock båltrådarne

något tjockare (nedtill 25—30 u på exemplar från Frank-

rike). Från denna är den väl skild genom anotdningen af

de tetrasporangiebärande grenarne!). Dessa bilda nemligen

täta knippen, hvilka utgå i närheten af hufvudtrådarnes och

grenarnes af första ordningen toppar. Dessa grenknippen sitta

än ensamma än 2—3 jemte hvarandra och då stundom alterni,

stundom subsecundi. Grenarnes toppceller transformeras till

tetrasporangier, som dela sig cruciatim. Med hänsyn till de

tetrasporangiebärande grenarne ansluter sig arten till Th. Rothii,

från hvilken den skiljer sig genom sitt växtsätt, genom sin

betydligare storlek och de vegetativa cellernas längd i förhål-

lande till tjockleken. — Bålens celler äro i allmänhet rent cy-

lindriska, 3—4 gånger längre än tjocka. De celler, från hvilka

en gren utgår, äro oftast kortare än de öfriga, i optiskt längd-

snitt 5-kantiga.- De tetrasporangiebärande grenarnes celler äro

föga längre än tjocka.

Några af de. erhållna exemplaren — alla insamlades i

Juli månad — voro försedda med tetrasporer. — Arten före-

kom på en liten i Isfjorden belägen ögrupp och växte i öfversta

vattenmärket på klipphällar, som voro mycket utsatta för

vågsvallet.

-- Subgen. II. THAMNISCUS?) Nos.

Thalli fila plus minus repentia et stratum formantia vel

erecta, czespites parvos efficientia. Ramuli tetrasporangiferi

solitarii, (e parte media solum? vel) fere a basi ad apicem

filorum egredientes.

Hvad som hufvudsakligen utmärker detta underslägte är

de tetrasporangiebärande grenarnes anordning. Dessa sitta

nemligen icke m. 1. m. gyttrade i närheten af båltrådarnes

och de ifrån dessa utgående grenarnes af första ordningarne

toppar, utan ensamma vid, ofvan och under dessas midt.

> 3. Th. mesocarpum (Carm.) KLEEN.

Nordl. Alg. p. 22. Callithämnion mesocarpum Carm. in

Hook. Brit. F1. p. 348.

IEEE ibyndia fe. TÖNebyle, Jol: List. .d. Alg.. t.; VI.

2) JIauuvilozos.

30 KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

f. penicilliformis Nos. Th. mesocarpi forma epiphytica

penicilliformis; penicilli nani, circa 2 mm. alti, strato

horizontali, filis repentibus, ramossisimis constituto, exi-

guo. Articuli diametro 2xquales, sequi-ad duplo longi-

Ores.

In Chetomorpha Melagonio apud Fairhavn.

I sin förteckning öfver Nordlandens högre hafsalger upp-

tar Kleen (Nordl. Alg. p. 22) en liten Floridé, hvilken han,

såsom det vill synas, på antagliga grunder identifierat med

Callithamnion mesocarpum Carm. Denna art föres emellertid

till slägtet 'Thamnidium Thur. Att den verkligen också när-

mare liknar arterna af detta slägte än dem af Callithamnion

8. 8. synes mig obestridligt, men den afviker dock från dem

allt för mycket, för att kunna föras till slägtet Thamnidium,

så begränsadt, som det blifvit af Thuret. (List. d. Alg. p. 110).

Jag har derför ansett mig här böra utvidga gränserna för slägtet

Thamnidium, men bibehålla såsom ett underslägte under detta

slägtet Thamnidium Thur. och för den af Kleen benämda Th.

mesocarpum och närstående arter bilda ett andra underslägte

under Thamnidium s. 1. för hvilket namnet Thamniscus föreslås.

Under 1872—73 års svenska Spetsbergsexpedition erhöll '

jag en liten Floridé, tillhörande slägtet Thamnidium såsom

det här blifvit begränsadt. Den liknar närmast Th. mesocar-

pum (Carm.) Kleen. Från denna skiljer den sig i följande

afseenden. Den är epifytisk, bildande små (omkring 2 mm.

höga) tofsar på Chetomorpha Melagonium. Th. mesocarpum

växer på sten och är stratformigt utbredd. Hos båda finnes ett

basalt, horisontalt lager, bildadt af på underlaget krypande

båltrådar (hufvudtrådarne?). Detta är mindre hos den förra

än hos den sednare, och de båltrådar, af hvilka det bildas,

äro tätare sammanträngda och utsända ett större antal vertikala

orenar, — nästan en sådan från hvarje cell — samt sakna rhiziner.

Åfven kort skaftade tetrasporangier utgå från de nedliggande

båltrådarne. Alla bållens celler äro jemnförelsevis kortare än

hos Th. mesocarpum, enligt den figur af denna som Harvey,

i Phyc. Brit. t. CCCXXV lemnat. I öfrigt liknar den spetsbergska

formen Th. mesocarpum (Carm.) Kleen. Att till arten skilja

den från denna synes mig derföre obefogadt, men de anförda

afvikelserna torde dock vara nog stora för att göra den berät-

tigad att upptagas såsom en benämnd form under denna. —

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 7. dl

Den är af intresse derföre, att den i vissa afseenden bildar en

mellanform mellan Th. mesocarpum och den art, hvilken jag

nu går att beskrifva.

+ 2. Th. spetsbergense Nos.

Th. epiphyticum, cespitosum, cespite laxo, 1—2 mm.

alto, filis thalli erectis, parce ramosis, ramulis tetrasporangi-

feris fere a basi ad apicem filorum primariorum et ramorum

egredientibus, 2—3 articulatis, articulo terminali elongoto-obo-

voideo, singulis tetrasporangium singulum cruciatim divisum

in superiori latere gerentibus.

Fairhavn in Chetomorpha Melagonio.

Cespites format separatos, minutos, 1—2 mm. altos, laxos.

Thalli fila erecta, inferne 10—12 u crassa, apicem versus paul-

lum attenuata, parce ramosa. Rami alterni vel subsecundi,

elongati, erecto-patentes, apicibus sepe hyalinis, ut fila pri-

maria, sepe uno alterove ramulo, brevissimo adpresso pre-

diti. Articuli cylindrici, sesqui- ad 3:plo diametro longiores.

Ramuli tetrasporangiferi fere a basi ad apices filorum prima-

riorum et ramorum primi ordinis egredientes, alterni vel sub-

secundi, raro inter se vel ramo longiori oppositi, brevissimi,

2—3 articulati, articulo terminali elongato-obovoideo, singuli

tetrasporangium singulum in latere superiori gerentes. 'Te-

trasporangium gerens cellula sectione optica longitudinali 5-an-

gulata. Interdum articulus terminalis ramuli 2—3 articulati,

raro rami longioris in tetrasporangium transformatur. 'Tetras-

porangia ellipsoideo-globosa vel obovoidea, 25—35 wu longa,

20—22 u crassa, cruciatim divisa. Sporocarpia ignota.

Till skillnad från de öfriga, hittills kända arterna af slägtet

Thamnidium äro hos denna hufvudtrådarne ej krypande eller

vid basen nedliggande. Flera båltrådar utgå från samma fäste-

yta, bildande glesa tofsar. Dessa öfverstiga ej 2 mm. i längd.

Båltrådarne äro nedtill omkring 12 u tjocka och afsmalna

märkbart, men obetydligt mot spetsen. TI allmänhet äro de

försedda med en och annan, under (omkring) 45” vinkel ut-

gående, temligen lång, gren, hvilken liksom hufvudtrådarne

afslutas med ett större eller mindre antal hyalina celler.

Utom dessa längre grenar bära hufvudtrådarne i allmän-

het några korta, starkt tilltryckta grenar. Dylika finnas

ock på de större grenarne och afslutas vanligen med en

EV KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

utdraget päronformig toppcell. Bålens celler äro i allmänhet

cylindriska, sällan lika långa som, vanligen 1!/,—3 gånger

längre än tjocka. Deras membraner är jemnförelsevis af be-

tydlig tjocklek, innehållet i det närmaste homogent. Det för

arten mest utmärkande är de tetrasporangiebärande grenarnes

beskaffenhet och tetrasporangiernas plats på dessa. Grenarne

äro mycket korta, bildade antingen af 2:ne celler: en inre, i

optiskt längdsnitt 5-kantig, som på sin öfre sida bär tetras-

porangiet, och en yttre, till formen utdraget omvändt-ägg-

rund eller långsträckt päronformig cell; eller af 3ne celler,

af hvilka den medlersta är cylindrisk, de båda andra af

samma form som de motsvarande cellerna i den 2-celliga grenen.

Stundom är det den medlersta, som bär tetrasporangiet och

denna är då i optiskt längdsnitt 5-kantig, och den inre i så fall

cylindrisk, i optiskt längdsnitt rektangulär. Den omvändt-äggfor-

miga cellen sitter liksom ett slags involucrum i närheten af

tetrasporangiet. Sällan är det toppeellen i en dylik gren, som

transformerats till tetrasporangium; någon gång har toppeellen

i en längre gren öfvergått till ett sådant. I sednare fallet ut-

går vanligen från den cell, som uppbär tetrasporangiet, en kort

gren, bildad antingen af en enda cell, som då är utdraget

päronformig eller af 2ne celler: en cylindrisk och en — topp-

cellen — långsträckt omvändt-äggformig. Tetrasporangierna,

hvilka oftast äro omkring 25 u långa och 20 u tjocka, hafva

vanligen en elliptiskt-klotrund form. Mera sällan äro de

omvändt-äggformiga. De dela sig cruciatim.

Af denna lilla utmärkta art erhöllos endast några få in-

divid. De insamlades vid Fairhavn i Augusti månad och voro

liksom förut omnämnda form fästade på Chetomorpha Mela-

gonium.

Fam. NPORPEFYREMDSN,

Gen: 15, PORPHYRASTFAG:

Syst. Alg. p. XXXII. Porphyra Ulve tribus in Spec. Alg. p. 404.

"1. P. miniata, AG.

Syst. Alg. p. 191. Ulva purpurea 8 miniata Ag. Syn. Alg.

p. 42.

Fairhayn.

1). Cfr.. Thur. List. d. Alg. p. 16.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0 7. 39

Af denna för Spetsbergen nya art erhöllos under sista

expeditionen 2:ne väl utvecklade exemplar. De äro till for-

men jemnbredt-aflånga, i kanten något vågiga, krumböjda,

starkt glänsande, klart karminröda. De upphämtades med

bottenskrapa från 10—15 famnars djup i Augusti månad.

Slutligen må här omnämnas en Floridé, hvilken i det

tillstånd, den är, ej kan bestämnas. Till habitus liknar den

mycket en fin Gracilaria confervoides, till strukturen afviker

den dock från denna art och ansluter sig häri till arterna af

slägtet Rhodomela. Den erhölls i rätt många exemplar i

Treurenbergbay under Juli månad 1873. Alla individen äro

sterila.

ÖR KJELLMAN, OM SPETSBERGENS THALLOPHYTER.

EXPLICATIO FIGURARUM.

Fig. 1—2. Rhodomela tenuissima (Rupr.), NOB.

Fig. 1. Planta sporocarpifera. hieme lecta, magn. nat.

Fig 2. Planta tetrasporangifera, hieme lecta, magn. nat.

Fig. 3--4. Delesseria Berii Rupr.

Fig. 3. Spermogonium axillare, 40:ies amplif.

Fig. 4. Sectio transversalis ejusdem, 245:ies amplif.

Fig. 5 7. Halosaccion ramentaceum (L.), J. AG.

Fig. 5. Pars thalli tetrasporangifera, 150:ies amplif.

Fig. 6. Sectio transversalis thalli partis, tuberculum gerentis cellulis

minutissimis e strato corticali egredientibus radiatim dispositis

contextum, quibus ex cellulis samme majores evadunt et cru-

ciatim dividuntur. Fig. 40:ies amplif.

Fig. 7 — cellul&e talis jam divise est imago 2003es amplif.

Fig. 8—9. Kallymenia integra NoB.

Fig. 8. Planta juvenilis, magn. nat.

Fig. 9. Sectio transversalis thalli, 150:ies amplif.

Fig. 10. Thamnidium intermedium NoB.

Pars superior thalli tetrasporangifera, 40:ies amplif.

Fig. 11—12. Thamnidium spetsbergense NOB.

Fig. 11. Filum primarium totum, 40:amplif.

Fig. 12. Pars thalli tetrasporangifera, 150:ies amplif.

| o

[e]

S —==Jl

Central-Tryckeriet, Stockholm

5.6.7 Halosaccion ramenfaceum.

"Kjellman del.

1,2. Rhodomela tenuissima. 3 Delesseria Berti.

8,9. Kallymenia ?integra. 10.Thamnidium intermedium. 1112. Thamnidium spetsbergense.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 3. N:o 8

NORMALORTER OCH OSKULERANDE ELEMENT

FÖR PLANETEN ALEXANDRA (54)

BERÄKNADE AF

HERMAN SCHULTZ.

(MEDDELADT DEN 10 MARS 1875.)

STOCKHOLM, 1875.

P. AA. NORSTEDT & SÖNER

EONGL BOEKTRYCKARE.

RR CK bea. år

FORA fv Reaion RO HAR

a 0 AEA ETEN

Å fd 4vn€ Lå

2 id bh

EI0HJA MAMSPOA

” - LJ " il

- ”

KATY nr ut VETA SSA

26 Sa vh et MILO

LER PERIAR IN

M Å

EE a é

; | &

Planeten Alexandra, som upptäcktes på hösten 1858 i

Paris, har till början af år 1873 blifvit observerad i nio oppo-

sitioner. Banberäkningen är utförd af författaren till denna

uppsats och hufvudresultaten äro under form af banelement

och löpande efemerider reguliert meddelade i de respektive

årgångarne af Berliner Jahrbuch. Några detaljer af dessa räk-

ningar från de första åren förekomma äfven i smärre uppsatser

i Åstronomische Nachrichten och i Upsala Universitets Årsskrift.

De element, hvilka jag användt vid efemerid-räkningen, äro

sedan flera år tillbaka tillräckligt noggranna för evaluering af

allmänna perturbationer; men andra arbeten hafva hittills för-

hindrat mig att företaga denna räkning, så att perturbationerna

således f. n. äro härledda med användning af mekaniska inte-

grationer ända till slutet af år 1876. Då räkningen redan om-

fattar en icke obetydlig tidsperiod, och det således ur flera än

en synpunkt är önskvärdt, att beräkningen af de allmänna

perturbationerna icke längre uppskjutes, har jag nu påbörjat

detta arbete och lämnar såsom en inledning till detsamma i

föreliggande uppsats en öfversigt af de förut utförda räknin-

garne jämte reviderade normalorter och de oskulerande element

för Alexandra, på hvilka jag grundar den allmänna perturba-

tions-räkningen. i

g 1.

Observationer.

I följande tabeller äro de observationer upptagna, hvilka

jag användt vid bildandet af de definitiva normalorterna. Bok-

.stafven m i sista kolumnen utmärker, att positionen grundar

sig på en meridian-observation; siffrorna hänföra sig till kom-

parationsstjernornas nummer i den nedan följande förteck-

ningen.

EA SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Observerade Apparenta Positioner för Alexandra.

Observations-

Observations-Tid.

OR | [dd J | Källa. |

| |

1858 | | |

Parasiter I13 Sept. 10" 7” 5'la1"t37"27,83/— 6& 312850] Bref mi

Tegden..:.... 15, — —9.46.26 21. 36. 18,06|— 6. 1.30, 5|Astr. N. 1187] 1

tr [LO EA OS far. 35:45:42] — (RS = |

BENIN spec. CE 2 grejer 25-43; 4:21 105 a ORRE 9 Astr.. No T213/ 1)

— [27 — 13... 5 5 |22. 35-11, 34] 5. 50-20, 4 VE I

NE 5 == 13: 11:37 [21:39:50 TO= GHOSTS rn: 2

— [ÖS le od ÖRA. SSE SS 2: TAN OM sen ARN ONRON ol =S ål

öda 1959 | |

Berlin .:...... | & Dec. 8" :o"367 5" 1422, rolst 347-27 ANI NIT 3)

EN 15 FR 4 ÖRNEN | 4. 59.:4:0,; 79bt 30-459: ib 9 == i

| 1861 | |

BES sova 14 Febr. 14" 5"33'|].9.41. ;5, 73| t, 10 22 22,'0| AS. oN- U13270L 51

SA 1 Mars 12. 56. 36 |.,9..27- 26, o3| t 10. 50: 8, Il RE 6)

LE I me V 4] 9, 23: 34> 29|+ 10, 57:48, I RE 7)

7, — 8.29. 18] 9, 22.48, a8) FT. TOr 50: 14: SS ;

1863 | | |

Leijden ....,... fo Okt tratt stl era ål 32” 39' 44,"7| Astr. N. 1460 |.m

EE II ff 12:58. 41 |.2. 10. 4, 86|+ 32430: 12500 SR m

== FA TSAR Zeb 1135 RE 2. 30 TASTE === m

Josephstadt:.|15 — + 10.-37.47 | 2. 15. 21, 25) 32. 34. 53, 9) VÄSKNAENE 1494 ål

UPSAlarscosc: 17 — IO.40: Ol 2: 13..21, 521 + 32.31. DA > CIAO 9j

Terjden des 18 — I12.24-:19 | 2. 12. 13; 821 J2. 28.450 4) ASWSENSERIHG mi

Upsala, sc 19 = 10.51: O| 2:15 18,97) + 32. 26.33, 6) OKSFJOUTnalNES

Josephstadt..|19 — -11.10.20] 2. 1. 17, 68) + 33.26. 31, 2| Astr.NITAGARG

= 20 — IO: 20. 441 :243 10-18, os $2: 2353 9

Upsala ..... 24 — IO. 51. 57) 2. 60. 8,12] 32..10:42, 5) ObsEJonmmlaxe

Leipzig ill... 24UF T2:31.501 2.00. "2, 62] T 32: 10: 29) 9) ASH LNSKIARONTS

[Kö psald fer 25 — "10. 0: OM 26 5: 70:00] FT Fe OA OT OO DNSEOR MALEN

| Teijden:..... 127 = 11.730: 38 | 2:02. 50, 461 T 31. 50: TT, OJASUr MN SED ONAn

MIexp2g men. 3 Növ. 10:44. 41 | 55: 545 O0| T 31: 23. 1, SI LASU. NG TAR OMR

TT fa VA AR 6 Jädl sl 215 Lo) ff GY 2, 68/+ FIS DEER Sr 12

Josephstadt | 7 — : 6.4C. 54 | I. 52. 15, I5|+ 31. o. 7, 5) Astr. N. Täok rg]

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. ' BAND. 8«. / N!O 8:

Observerade Apparenta Positioner för Alexandra. (Forts.)

| Ft Observations-Tid. G | d | Källa. |

| rt. | | | |

| |

re 1 | | | ; | |

Leipzig ...... OL NOM TT 24.34: 1150 14,'33 5 300 401 SALEN ITA BODA

KHegden .-.... TENN TOS. 321 |: ANA, 36 + 30: 26. '8, 5) ÅA. N. 1460 | Mm

= 13 10: 16.47 | 1:46: 51, 32|+ 30. 195 21, 1| rr | mi

MNC | | |

INGeDISS a ge 8 Mars 11" 33” 7'lr2"18”41,80/— 16 41 16, 4j AA N. 1663 |15|

Berlin... ..s15 — 13. 8.47 12. 12. 31, 62) 16. 38. 9, 8) ÅA. N.: 1043 16]

MHeljden, -.,. [15 — 12.39. 3|r2.12. 30, 99 — 16. 38. 20, o ÅA. N. 1607 | A

Berlin::.o.ccs HÖNS YT: 33-08 02: 1TA39, 947 105 37- I, 1 ANS TO4SNNITG

| Teijden......: Hö TE MERRY ae |12 11.35, 80|/— 16.36. 55, 9| ÅA. N. 1607 | m

Washington |17 — 12.28. 4/12. 10.28, 07|— 16. 35. 2, 3 = | ml

| iendenstftillgor.— 12:14. 3 Ir2. 7- 50) JO FÖRS OTO; 9 Fr m)

Upsala: 3... 22 — 12.29.5112. 5.57,58— 16. 25.47, 2) Obs.-Journal |17]|

Heden. 35... RET CARIN Ir2. SSG 50) 16: 25:45, 6| A+ N.: 1607 | m!

ILUPSAN a os Zl 10:42:39 I12. 5. 4,18|— 16. 23. 32, 1| Obs.-Journal [18]

SV Za T23 10: TONTZ: 5 Or SY KOTA ATG al SSR fal

Washington. J26 — 11.44. 3/12. I. 52,90|— 16. 14. 10, gl A. N. 1607 |m

Leipzig ...... 20 — 10.58. 14 |I1. 59. 15, 29/— TÖ-10GAnG; a A. N. 1600 19

Leijden 2 April 11. 11. 16 |11. 55. 27, 70|— 15. 50 18, 9 A. N. 1607 | m!

| Berlin. eoccn 2 EO Blrio 216 l11. SANS NNADSAT, 2 ACENST 043 Pe

Teljde .. cs 3 i. 52511. 54-32, 59) 15:46: 19, 71. ACNE TOOL an)

Ven ms AN Äla II. 12. 28 |11. 50. 57, SN fige 20 ee AN IT603 20

| 1867 | | | |

Upsala 118 Aug. 13 401322" 43"13:'70] + o 342,8] Obs.-Journal |21

SETT) TOT lg. 10: 240 I 42. 24, 74| 5: 24; 9 —— pe

| Paris 19 — 12.50.43|) 42.16,41| 5. 51, 1| LeVerr., Bull. | ml

UPsala ma: sc 2 VG od | ERE 7-12, 3) Obs.-Journal 22

Leijden ...... je 12.302 5| > 39:24542| TOx42, Il Ao NI 1703 | n

= PST eZ SKATE) 38. 26, 16| Hg GR == | mn

Pata en 23 — 12.31. 9 38. 25, 59) 12. 8, 5) LeVerr., Bull. | m

RAA NI DORA 37: 26, 85) 13: ZI; 2 — mm

Leijden ..... Zig a FRAS TT. 31 34. 28, 75| NGM: 7) AC Nor r70Gk ur

RAS. sces Feeä LTL R29 34. 28, 23 I05 85 å LeVerr., Bull. | m/

RR J28 20:34 | 33. 28, 71| 16. 48, 4 — | mi

| WeipZig users 29 — II SAO 32: 33> 15) LANDS: 21 AC: 1672 l23]

rä Ce ERE SÖS 3. 31,03) 17. 44, 3. A. N. 1666 | ml

6: HR SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Observerade Apparenta Positioner för Alexandra. (Forts.)

| FIserNa fig Observations-Tid. | &« Källa.

rt. | |

| I I

| 1867 | | |

| Leijden -..... 31 Aug. 11"51”49']22" 30" 30,10] + "0: 18.135 17 | ps NICEGOSTAND

| Leipzig. 1 Sept: nes AF lr 20-80) 6) A. N. 1666 | m

julund nas | 2 — 11.39. ol 28.33,83| 4) Årsskrift 24

IEbeljden ss. 2. UI. 41250] — 228-132500] 7) ÅA; NE2708 | m

| ÄLTA eos. jl3 = 110: 22. 101] «, 27-383 13) 6| — Årsskrift 24

[Berlin . suget | 3 — 10.49.15| 27.36,96 3l AC NII704 23

| LeMPZIP: | SN ITS 27. 34, 82| 21 A. N. 1666 | al

Berlin .. .<.: 14 — 11.28.28 | 26.37, 16| dl A. N. 1764 |24]

|EHerpzg FA TT: 32: 190, 26375 o9| äl A. N. 1666 |m

ILeijden: :.:...s Aliens ITS MN T20:SG50A 6| ÅA: NI 17081 fe

| IäTeCn WICES:sk öde 1E.-R0RS 25-37 57] r LeVerr., Bull. | m

Kremsmunster] 6 — II. 22.35 2443, SA 3] A. N. 1770 mi)

Lund ... 70:30: 0 23 48, 81] 7 Årsskrift 24)

Greenwich Ne OAL RG 23.445 07 : LeVerr., Bull. m)

| Lund ök 10:21. 40 22.53» 57| 8) — Årsskrift 24,

| Leijden IOF" IT:NGe 21 2,44] al ÅG; NI T708 mi

Berlin FÖR ÄV Vg 19. 17, 49] 5) Ar Noryea [25]

SN Lä 0:20. 30 3275 Gi Sr J25

| BETIS odds 6. — 10. 34.30] 16: 33991 s| LeVerr., Bull. | m

Leijden ...... 17 Sr IO: 20:50 15. 19. 09| 1] AL Nifivost ne

KY TRO; (AA. Lä OLAS 35 Ke 8 ss m

BaANStSl Taj 10:20:30 18552506 2/ LeVerr., Bull. | m

a 2 TOR KI Od I2531 I [0] =S mi

1868 | |

USund ses. T3NNEeC.. för SO fOl 5E 30435 22 38,”1| — Årsskrift 26.

Washington. 17 -— 8.27. 14 | 25-555 33 39, 2 FASEN 1757 |27|

= IB RRROA 24. 48, 22 20-12 =S 27

1870 |

Leiiden Dr Kepr. 12 47. SANTOS fd SA 24, '2| Av Ni 1822 |m

— 1ö— fö A2RNAGS (IKE SNÖN a 2

== IS RAS SFL FINA 26 535 SS m

BE. AA en 700 TANKORS 20: 73 34, al ÅA. NI 1926 0128

===> 26 — 9. 8.321 9.51. 19, 98] 58, ol = 28

= 235 NA 00 Let 1 | IE NO: 68] oj — 29

1871 ;

Washington .|12 Juni 11"44722'[16"31723,'11/— 40” 7' 10,6! A. N. 1879 l30]

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 8. dv

Komparations-stjernornas medelpositioner, gällande för bör-

jan af det år då desamma blifvit använda, äro sammanstälda i

följande tabell:

Medelpositioner för Komparations-Stjernorna.

fa Stjerna J Observations-Ort eller

ä N:o. Katalog.

| |

t I | AMA SENS NE 16 SSE Berlin.

1858 | ;

20 INA Z2 NOTA) save RA Berlin.

| 3 | SBA SBS an ST STINA | "Berlin.

1859 j

4 Se HOR2ASLNAN ak 305 AO TOR Berlin. |

| | 5 09-43-44, 55, |önn TO: T9: 4T>, 5 Berlin. i

1861 6 9. 28. 6,98 | + 10: 52. 32; 9 | Berlin.

i 0: 23-:40,301 | + FO: 53-19; 3 Berlin. |

( 8 2.21.21,04 | + 32:33:32, 5 | Berlin.

9 ÖARALG STAS RAS 25N590: O Berlin.

| 10!) 2. 6.26,30 | + 32: 3:22, 6 | Berlin.

1863 . 11 KASS 45 OM la STATE RÖN | Berlin.

| 12 FS Ag AnINOOr | rg 2 ÖRAT Astr. Nachr. 1489.

| P3 AT SE 025, 14 Ae a ÄN SSM RANE Berlin.

| 14 1:53: Ty SÖ) TOLO Berlin. |

( 15 TZ Kr TORA STANNA Argel. Oeltz. |

| 16 FANKO-5Os ZY i KÖRD: 42; I Berlin.

IE EZ 2. 6. 3,54 | — 10.23-21, 7 | Arg. Oeltz. och BB: VI

1866 : HOT

18 | 12. 5.29,26 | — 16.27- 54, 2 | Arg. Oeltz. och BB. VI. |

| 19 TESTAD AES TS RSS Arg. Oeltz.

| 20 FIA Lig Ol fr LS SYRA Arg. Oeltz.

| 20 22.41. 55,87 | + Oo. 3.12, 6 | Mikrom. jämf. med +22.

| 22 2000 TAOO' | rt ORLO:A:25 S Schjellerup.

1867 | 23 BANAR SOROS Berlin.

24 22125 53, 49) FF OC25-155 3 Berlin.

| FA RR AN ENA ösktON 0 sr 183 Berlin.

| 20 1 lus 32.56, Horl + 3460: 22. 21; 4 | Lunds Årsskrift.

| vd | 27 Ar 405 OR METSO 21.407 Washington.

J| 28 GASTA RON Meti 07-35: 1252 Berlin.

| 0 I ZOMIN 10:47: 4703 [AE GENER Berlin.

WSESr 30 16. 54. 26, 31 | — 39. 53-49> 3 Washington.

1) Denna stjernposition är tagen från A. N. 1637, men det 1. c. angifna

sekundtalet 59,7 har hypotetiskt blifvit ändradt till 56, 7.

ÖR Hy SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Dessa stjernpositioner och således äfven de af dem här-

ledda planet- -positionerna referera sig till WOLFERS system.

För att med afseende härpå gifva likformighet åt kalkylen,

har jag i det följande vid observationernas jämförelse med be-

räkningen äfven sökt att reducera meridian-observationerna till

samma - system och dervid begagnat mig af följande approxi-

mativa relationer:

WOLFERS — Paris 21105 ON ETTONAR

— - — Leijden ==" +r0;.07 "14 Or 2

— — Washington = + o, o3: + 1, 0 7

— :— Greenwich = + 0,07: + 0, 5;

hvilka jag antagit med ledning af ÅRGELANDERS uppgifter i in-

ledningen till” iöenbew sun se von 250 Sternen” och BECKERS

reduktionstal i inledningen till ”Tafeln der Ampbhitrite, etc.”

De små qvantiteter, på hvilka reduktionen till normalkatalogen

hvilar, äro i det hela blott medehal, hvilka de återstående

felen i de enskilda planet-positionerna efter all sannolikhet

oftast märkbart öfverstiga, och det är således svårt att antaga,

att en sådan reduktion kan hafva någon reel betydelse för en

observations-serie som den här föreliggande, i hvilken de in-

gående positionernas antal är alldeles för begränsadt, för att

observationsfelen skola kunna vara eliminerade ur slutresultaten

med den noggrannhetsgrad, som dessa reduktioner vanligen

förutsätta. Den frågan kan äfven uppkastas, huruvida det an-

vända normal-systemet verkligen eger giltighet för den tid, till

hvilken observationerna referera sig; och att WOLFERS system

strängt taget icke kan betraktas såsom normalsystem för den

n. v. tiden, har prof. GYLDÉN påtagligen uppvisat i en uppsats

om Stockholms Observatorii tidsstjernor i Kongl. Vet.-Akade-

miens Förhandl. 1874, N:o 10. Då dessa principfrågor emel-

lertid icke kunna ega någon egäntlig praktisk betydelse för

min n. v. planet-räkning, så har jag med afseende på reduk-

tion till normalkatalog ej velat afvika från det nu gängse

bruket.

Af den ofvan meddelade förteckningen öfver observatio-

nerna finner man, att något mera omfattande observations-serier

blott erhöllos i den 4:e, 5:e och 6:e oppositionen, att opposi-

tionen år 1871 blott gaf en enstaka observation, och att pla-

neten för öfrigt icke blifvit observerad i de fyra oppositionerna

1862, 1864, 1872 och 1874. Att några observationer ej före-

ligga ifrån sista oppositionen, kan bero derpå att jag, i öfver-

BIHANG TILL K. SV. VETi-AKAD. HANDL. BAND 8. N:O 8. 9

ensstämmelse med en af redaktionen för ”Berliner Jahrbuch”

uttryckt åsigt angående ny anordning af förutberäkningen af

småplaneterna, icke publicerat någon oppositions-efemerid för

densamma. För oppositionen i Mars och April detta år (1875)

har jag emellertid till observatorierna i Washington och Berlin

enskildt meddelat en noggrann efemerid och redan från ”Rear-

Admiral” Davis fått löfte om observationer från Washington.

De i tabellerna anförda planetpositionerna afvika 1 flera

fall något ifrån dem, som sjelfva källorna angifva. Detta beror,

såsom man finner, vanligen derpå att jag i dessa fall användt

andra positioner för komparations-stjernorna än de, hvilka ob-

servatören sjelf antagit. Det bör slutligen anrmärkas, att åt-

skilliga i de två första apparitionerna förhandenvarande obser-

vatiorer icke här äro upptagna, såsom man +t. ex. kan se af

min uppsats ”Om Alexandra” i Vet.-Societetens Årsskrift 1861.

I första oppositionen 1858 observerades nämligen planeten på

min begäran i Berlin ända till frampå våren 1859, på det att

man genast skulle vinna så noggranna element, som förhållan-

dena möjligen kunde medgifva. Af dessa Berliner-observationer

har jag nu blott upptagit de, hvilka falla närmast oppositionen.

I andra oppositionen i slutet ar år 1859 förefinnas utom de

två anförda Berliner-observationerna fyra rimgmikrometer-obser-

vationer från Königsberg, men hvilka jag på den grund ute-

slutit, att de i rektascension visa en konstant afvikelse från

Berliner-observationerna på ungefärligen en half tidssekund.

Element- och Perturbations-Räkning.

Sedan observationerna nu blifvit meddelade skall jag, innan

jag öfvergår till beräkning af normalorterna, först angifva så

väl de element, hvilka f.n. ingå i räkningen, som den senast

beräknade perturbations-serien.

I de föreliggande räkningarna komma ännu följande fyra

element-system till användning, hvilka här referera sig till

medeleqvinoktiet för epoken och antagas vara oskulerande för

samma tid.

10 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Elem.-Syst. IV. Elem.-Syst. V. Elem.-Syst. VI. Elem.-Syst. VII.

Epok = 1858 December 30,0

Wi IIE= 15200 30 a SAME 2A55A 52" 11' 15,'76 52” 11' 19,67

IT..20.:=294+ 16.40, 51 2942 16. 0,46 294-50: 185-77 204-10: t8oR25

D.=313.49:29, 3 313:49.27, 44 313:49: 27> 04 313-49. 25, 80

BRES = 11.46. 59, 4 1:40. 58, 20 11.46. 58, 42 11:40. 585 71

flicka == II: 27. 42. Ö EI: 2.305 OT I Fo 2708 RO 11:27: 355007

Mo. = 795; 56379 795: '63387 795, "62435 795: 62672

loga = 0.4328877 o.4328622 0-4328657 0-4322648

" (ur 2 oppos.) (ur 3 oppos.) (ur 4 oppos.) (ur 6 oppos.)

För elementens reduktion till andra medeleqvinoktier kan

man i dessa räkningar vanligen tillräckligt noga använda föl-

jande formler:

JIT=[9g.13818]-t

JAN =A9.15100].2

UHT==7-0107)-06

då t är uttryckt i medeltidsdygn.

De använda perturbationerna innefatta summan af Jupiters,

Mars” och Saturni perturbationer; och den senast utförda per-

turbationsräkningen, som grundar sig på de 3 sista element- |

systemen, har gifvit följande resultat, uttryckta i de rätvinkliga

ekliptiska koordinaternas sjunde decimal såsom enhet, hvarvid

tecknen naturligtvis äro så att förstå, att perturbationen ut-

trycker skilnaden mellan det perturberade och det elliptiska

locus.

Första Perturbations-Serien

refererar sig till medeleqvinoktiet 1860,0 och beräknades med

Elem.-Syst. V oskul. för Epoken 1858 Dec. 30,0.

VINES ys = TERS STAS

TUNER SEEN = 294. 16. 50; 771

SER. ses = YST3: SOTO 2 ÖRNVATSOGIS

KIELI TEE SKULL = 11.46. 58, ss)

|! 1 EE ARA ND (ig få Loe a

[DEAR SA 795>'63387

ÅORY IG ake use 0.4328622

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 83.

Perturberande Krafter.

Ns0:8, Tik

Berlin. met. o". p.4 vå Z

FSS SR ÅN Da a sota väder selen — 86:28. | — 4533 — 0,88

| FER sedlar | = 185960 SL LAN JR SN

| KÖNET a aa stege eder = ie = "IAA43 EE 9,73

| En ee SS Sue, — 8465 | — 462 | — 13.93

| FOR SKETT Od sc sve se sn niska Ne — 94571 + 8.400) = HI9:25

| [BOREN at es ör mods a rr = ME + 19,96 — 26,10

225 RT jr KAS — NN + 28,36 | — 34525

MVA EERO ES om onde esse ke a = Re Fes 0 MADE

STAS os Sd des kas = Hör + 41,08 | — 51,29

TED > For Bo dORNSNNE SNS Odds — 189,14 = STL — 58,54

| 2 Rue LÅT lo SR AROS SER ASEA mr R205ROS Me 69,11 | — 63,96

(01 ig ENDE dor SEG SETT SR OA Fr 22052 ISO — 66,88 |

NERE SN 20 oj scale evo = PN ir 142,22 | 166304. |

MATEN JES RÅ don ae cn a E — 268,12 + 204598 | - 62,48 |

MUGG Sole safe = 305-95 (EE 289,76 | = 153,06

ANT GIANG FISK AA SAS BESS — 359,53 899: 39:33

NVIED] PRAT a tea st rie sön Aer = "434514 a 535,24 | — 118579 |

SJÄEKIN INS OS RS an ole he Se SEE = RE RRASAN on ar OD

Aug: I = 1009:73 | + 8879 IE 40,12

"SIE UR neN SSA Oster SAR EA ER SRA FL S45OONIF EE TOJ9:02 fö 74,13

Okt. 20 = + 1276,05 | HELG

NÖVSKO sne övar es = 1304509 + 1447.81 | + 119,81

NENSGR- JANA Md deg sek E SS ig OF 1564,44 | HAL IO; ET

TNCL2N EN ig sas ERAN — 2222,22 | + 1586,83 | + 62,24 |

RYESES EON ner a BARE EE or — 2822,97 | + 1466-37 1 3523

[VIN ASA maneter oasen äv dn des — 3546,39 | ie EIA2,20 = 191:04 |

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater.

Berlin. m.t. o". E ” C

NODE ENT 17 dr a Son SAST | = bud rn OA 68,6

Sept LÄTE Rd rote oknenss fia rå = Sf NN = 0

ma KÅRE ERE ENE 0 ffeer se a gle, Sejr — 260359 | 2336 Tr2903

ÖKFERNATRESRTGA «öser säd — 16934 = HG 2050

Fe Slet OA AO INS

12 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater. (Forts.)

Berlin. m.t. o". | ö | Ul | c

ENG NOM OT Uk oci — 43:0 | 1,3 EL 7:4

| Ten: SHOT fika bo = TIAON 0,0 — 2,0

| OG sn EES S NL 0.0 | 0;0 0,0

Ef CJ EINE fr bojor RER RES KA ao = 11,4 | 0,5 IR

Febr. 8.. = 4653 | SANNA 9,2

RA SPEER SES == TO07:0 | 9,3 | ord 21,8

NIEES aa BARE oo esse steder = 1 -205:0: | 20,5 | = 14059

DPF Vr I 314,5 | 37,81 — 67,6

RS RSA Poseer I: cbr sr RRNEAA 466,4 | 62,2 Jr ter 102,8

M3j: 20 öre are ao RN 1 1658:90| 94,5 | — 147:7

Juni 38.. as VOL 195401 ARENA

| = FR NISSE oh MN MAAS = 1145;8 | 185,7 200

| Jur I8AS lä OS 246;85) FN 3500

| Up RR slesssklo ts | = 1809,6 | 318,4 | = " 44459

| lg RE Sr NA RAN ul Fer 403530), ANS

NePU: LOSS STEN SE arten son nde N der = 12060239 | 50259 = 07755

ORKEN HAr rer nesbcbe ARLA | — 3164,6 619,9 BA TVR

FaR AO | — 37202 757,5 FSRO7SS

NOV: T5 Rodd — 433152 | 919,71]. RAND

BD (Os ecrBoc NE SELENE Ve of 4999,8 | IIITI;OM Ca TAGGA

EEE RBNGAAR Sod les VW 1339,0 FI5ASR

1860 Jan. 14... 652154 1609,4 "AV 00R

Hebei SNES — 7380,9 1931,1 — 2004,5

ag RN SSR SERENA SAR = KB3SLILD 2314,0 = 22NTA

Mars 14 .. "031955 2769;5 =—"2523,9

April 3. = I6409;8 331055 — 2802,0

SS Re at SN andra SS LIISOO 39514 — 800011

IVLS] (EG Ssang use NS SE - 12869,0 4708.4 |. 33556

JUL, > Foss gr Ania ANS Ke NDS = 14 25035 5599,4 | — 36855

FR RAR fr SR SSE OA DE m— 15V0435 6643,8 | = 308750

AULA a 0 rp engine kvin erg RRSSEEN = LSD 7862,6 — 4286,6

SAID: fon RU öre bedes NAS = 19198:2 9278,3 | SEO

Sr RA RAN SN ATEN 10914,6 | FI4309:7

HÖPb.: TO rs KR or ie ka kr SRS -— 23305:0 12795,9 SSTLING

FASO a dare rea ajönjeelsg RNE — 25664,0 + 14947:2 SE485,8

(OMKUES RO ua sREtonmrpo vs stav SIR 08201 17393,2 | =="s012,0

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 8 13

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater. (Forts.)

/ Berlin. mit. o". & n (5

TSG ÖGA FORE ANS de. soner sect ske. ES GM NAN ER 20158,I 15 OM454

= 29 = [342042 IN r23204:51 | E-59884

| ECE AE. = 137808:4 + 26732,6 =10132;0

MER AN, fölendedoostion « Sod — 41698,4 NE 305791 | — 6247:0

| — = ed AN SR | — 460292 + 34816,53 — (SLL

| Febr. 17 = 15085255 | = 304503 — 6398,8

IRS a) SE SE SSA ARN 20 SA — 56231,9 | + 44480,4 — 6448,0

===V20 gore RESER ene — 62238,9 | + 49896,5 049255

BAN IGT ÄRR SR ERE Sa orre sr AASE, [689519 NS ÖRSKS (öre 6545;9

YI SE SNDA ER re tens osa ek | — 76458,4 Fr ÖTNI EIN | 002052

Härefter transformerades elementen till oskulationsepoken

1861 Jan. 8, och för hvilket ändamål för denna tid beräknades

ö=— 0,0041698 dö/dt ="— 0,0000205 . 11

/= + 0,0030579 dn/dt = + 0,0000201 .- 99

(== 0,0006247 dö/dt = 0,0000005 .- 01

och

Md 253 920025 dxy/dt = — 0,0049297 - 786

Yg=20802919 dygldt == 0;00705391- 500

20 = — 0,0586312.43 d2y/dl = — 0,0017609 . 166

Vid transformationerna till ny oskulationsepok har jag al-

drig beräknat ju ur det transformerade a utan alltid genom

serieutveckling härledt det direkte ur de rätvinkliga koordina-

terna, dessas perturbationer och differentialerna af dem.

Andra Perturbations-Serien

refererar sig äfven till medeleqvinoktiet för 1860,0 och beräk-

nades med

Syst. V oskul. för Epoken 1861 Jan. 3,0.

HURTS ==tMAN40LS5 2

20 ROR EAA NRA == 1004. 5254, gi

PR SH003: 48. 75 9SrUgv: 18000:

(1 ARS NOPE ENE == uro ff MANS

(PLAN oreri SEN Greg

Meese SI TE O gt 204,59

log a ==0 - 433 7482

14 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Perturberande Krafter.

Berlin. mit. o". pe | Yi | Z

| F860MNOvV; [grå —1 702,98 | + 520.540] - FHL MSB

i DLP Tor pir FAR SNRA SR GD = 60: | + 515;92 + 44549

FAGERWAN: "2800 SAD or iris kk =! 07.28 + sILRJS I 73,94

VISITS? TORRE CE. ok ros RR a LSE T 500,42 Fl OL59

| VAÄPELL) BO st Abd rtter 0 FU SSN +. 471198 NS

| ITNE AD a RER SEN ST 1 531509 | + 418556 +" 7640

JU 19 igt SIR PSP — 556,96 | 328.330] FRA 42:05

Aug. 16 .. = 595384 + 190:24] =. 028

| NÖPG SSK ERA signe FI 620:50 EE 5,61 4 66:07

| NOV FAL s0 et orhars oder dad — ! 617570 — 261,84 [NN 152,61

| Dec. "HAr. 1 20,20 — 565554 | NONE

18 GIUNTA GNIN EDEN rese denseeS = 280127 —=/8I7:22 = 2S0:

| tr [250 4. bron Ee pro t AERLÄ NEAR SARS + rILIG | ITU ="2409;29

| Nån I de st SER OR SEDER OR SITA + 673-814) , — 1185;044 | UNT omAS

| MBJ 85: Korn rer + 1315,60)] (==493575 = TOS

| STIL ERE CSR SF 1852:109) FR NANNA + 48,26

| BLT I TANIA Fa se + 2024:70 | TF 732503 FT2TO:O

i FST] Tor SER ARR NER + 1607:30 | + 1883;22) SK0,8G

| Okt. 30 ST ÖJEROSO + 2788,49 + 308,28

10 jäs SD UTE SENSE NNE RRRES =- 890,58 je 3084,92 + 164,32

DOG SEG SIG HAR SSE de ad SN SA — 2327,53 | + 2625,21 = NS

IH ERT er SS a åa sele s ke rel =—"8250:03 + 1545;74 | VERS

APELIRSA =" 2771,94. + "64512 NU Se

YE NEN Sr etase fe ar seine ög FÖRAS EE — 3588,55 — 1190,61 | — 700,13

TNT NA RAS TKA LA As bstn ae SS ER - 2293,25 | — 736,59

INDEPE (DrrASSS RASA == 2091-72 | = Z049,14, ERODAEG

SEM (IS NASA a fara ders stolar oe ELADAS — 345VSSA | = 5030

(ÖJ drar IS bea RNE SR INSE == 1223,88 | — 355 | — 460599

IDA 1 CNS Bg NS AA LE FrIEO2,87 | = 34725320) 300557

18645 Jan. TIP. niel ORT, DA + 1285-6500 2206

| 1 RNE NE BT RA AR pg SINA de + 1830,71 | — 2880,88 | 37:00

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater.

BAND. 3.

N:0O 8.

Berlin. met. or".

1860 Dec.

1861 Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

1862 Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

80,3

070

78,2

308,1

683,8

1199,8

185139

2637-3

355459

4605,6

579157

711753

8586,8

I10205,1

= lege |

139906,1

SIR

18232,9

2”

P3353

257534

FRK

[SR

= 31163,4

33853:I

360448.:3

— 38874,6

— 41052,4

= 42902,0

— 443494

45365

— 45824,5

F2A5S103

— 45325,1

= 44441.1

— 43271,8

— 41964.8

20618,5 |

2844550 |

ES RE RE EE +

+ +

-F

I-

6453

O,0

64,1

256,2 |

SSV

1019,2 |

1585,2

2269,1

3065,1

3965:4

4960,2

6036,8

71796

8369:7 |

958455 |

107976 |

11978:7

13094,1

14106,9

14.978,4

15668,8

16140,4

16358,8

16298,0

1594251

15201,7

14366,4

13209,3

118238,9

104995>5

9158,6

8001,4 |

ges

6812,5

7048,6

7978.4 |

- 6,9

[oo]

F 8,2

+ 348

TS 8234

AF rS258

+ 24.057

2038

Er 50255

FR 6602

SE Gage

FALOIOsY

NI2062

ENSO 25E

SETS,

TN RER

16 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA,

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater (Forts.)

Berlin. m.t. o". 3 ” | É

| |

TR02-NCE:7 1 LORIN syd oda sås RV — 40693,7 | + 9661,6:| = 1809;9

a TRÖR:N sesrkendras bir BiA | — 39645,3 | + 121120) Tr lIJIG:5

E0G3 JAN: TÖSörooorrtereisbr nr 21 BO005A [ET 15295,4 = 1600:7 |

1 ST 15 SR ör, FSE ROR ES KO BS Ber — 38944,6 | + 19131,6 fs TISIS:6 |

NLA nn SAT EE SE LEA =" 39669,0 + 23502,0 | — 1483;9 |

IFA: SFOS-O.sErE. sd sond oder = HU TROoD,A + 28256,8 = 5367

April" "Sp Rogers os dört kd = USLA | + 33229;0 | litt å 170354 |

Fr I DOLORES Fenssr ENA — 46864,9 | TF 382258 TiM 201255

Må) 80.3 098. ok ot Bend PR | =S + 43122,9 == 248258 |

JUNI” Vf gg sderr fr RT == 1508233:3 | + 4770753 abs r270

SS ORKANEN RENEE = (6233758 + 5184759-] nvIDSGAA

JU YSL rr RET I — 69072,0 + 55416,9 = 490957 |

7:03 [RR ERE SR rr | RS | + 58308;91] "ITA 61556 |

fr Ör aRRr one nr = MIG | + 60440,6 Id dr

Sept. Törpbögdarvte. rk Brå = l9266157. | kb OSLO — 904459

Okt: TA öns stör! = 1Or26 330 + 62198,0 ana folk CN

Fr ör. Ene 8 Förarna = PO0T458 |, hh GT9S0:0 TTE2524;2

NOV: "TAB OTT bror solbpleg | Hr8ägAr | bt ARS —=-14445;2

DEC: Värdena RT =" T29000:1 + 58SBL:7 —=16463,4

| a NN sr aräler HSN TEA — 18560)7

| INGA: 2 Oe TIG: RAG SN na | = I44602;1 | ot 5I20053 ”=2071859

IT arnåg KAR ESR SENSE ARME | —152663;0 | + 46477:4.] Yr AND

ST BE AES SARS Or SORNSSES Ag | = 60330:9 + 40987-4 | 518505

Elementen transformerades derefter till den nya oskula-

lationsepoken 1863 Nov. 14,0, och för detta ändamål evaluera-

des för denna tid

E= — 0,0118832 dåö/dt= — 0,0000440 : 64

Nn= + 0,0060428 dn/dt = -— 0,0000088 . 83

(== — 0,00 144455 - 2 dö/dt =— 0,0000098 . 66

och

TZ, = + 2,0360484 dzy/dt= — 0,0051548 . 702

Yo==E+k-1>7802648 dyg/ dt = + 0,0088541 . 122

20 = + :0,5637580. 5 dzy/dt = + 0,0005024 - 9092,

hvaraf erhölls

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 8 17

Syst. V oskul. för Epoken 1863 Nov. 1490.

SNIA ER ==0831 30-13,-109

ENE =="205- 22-43, FÅ:

SETS enda = 313. 45. 42, 39 ;Medel-Eqvin. 1860,0.

PESENSEERERNeN oc = 11.46. 31, 61

VRT SSE = MI20. 50,98

[INSE SES OKSAREN = 794, '39874

i ONE asteS =0-4333124

Föregående räkning gifver således följande element-per-

turbationer:

1861 Jan. 8-—-1858 Dec. 30. 1863 Nov. 14—1861 Jan. 8.

BAMVIG san drev = = TORPAN2O

ATL VTG: 14 14 FER ONA SES

AQ = 2. 11, 28 a DA Ge

AE FSE ST 12, 90 = 39, 87

FLAT NASSER SE = UR är 29, 88

LA FOSS cs: = — 2,"42928 + 1,'19415

Derefter härleddes nya element på grund af de 4 första

oppositionerna, hvilken räkning gaf det ofvan angifna för 1858

Dec. 30 oskulerande elementsystemet VI, hvilket mycket nära

satisfierade observationerna. Perturbationsräkningen fortsattes

med detta nya elementsystem.

Tredje Perturbations-Serien

refererar sig såsom de föregående till medeleqvinoktiet 1860,o

och den beräknades med

Elem,-Syst. VI oskul. för Epoken 1863 Nov. 14,0.

TI fr SEN =" Co a

12 STIETE = 295. 22. 51, 45

SPNTPIYSSSR = 313. 45. 41, 99 ;Medel-Eqvin. 1860,0.

2 BosAR ESO = 11.46. 31, 83

SNI TEN 20:40; 55

ERS FS ar = 794,"38922

(fr SSE ="0:43331555

då transformationen af elementen utförts med de ofvan funna

element-perturbationerna, hvilket här säkerligen är tillräckligt

noggrannt.

18 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Perturberande Krafter.

Berlin. mm. t. oc | Xx | 7 | Z

NL ESS IE Iker SO OSSE En TAS ++ AGS RAA

| Ökbo (2 rssere tvi tnss nere STA FÄR FSI = RE

| BYS DNR EES NER Aro EE SER AASE + 173500 + sä a fr

[AL SOT ANN SÅSER RESAS SN AISA Fr 6028 SUNDA |

| Pl DE öser ass s öre ske rr RARE SNS + FR + 68,92 FNS

MÄT TILA osa rn Vasas Sd SKR SA + 69,96 + 79,57 AR LR

Majl GR Loodt SE LORE: FF GIT Fl - 0L.NO FX OGS

STIAN 2 AS RSA SA a a RS2L0A. + 102,30 + TA |

JL 0 Se Sd Esk Bones ast FT AOI + MIRA RR. Ky

D EjL: (RO set skor sön sensor SU 7. Bo] + 20:05 + (606

(kl NG RAR räd essens äners TR 4578 F 124556 NOG

TN ON NE AS RS SA NE — 16596 TF 124594 +. 6;69

SÅGA STREET Bg fö fr SRA SKE SN LA SAO SER == 140,70 T 120,34 + — 6,01 |

1 rg RE SEN VETT AS edge Pet == 64:60 +P 1109555 FENA

INFärsko SIG 000 MOS gå RAS +' 91:89 TI LÄNDADG

Int K-Y ORT Eee Ba 20 01 SOPA ER SR fade 08,37 + "66:74 + Ög

ANT OKI IIITIRIITT — 124300 FI 85 a

"UTI RNE ap SARS LER 141,04 = 7,78 0269

STELT RAS Se SS CT ÖRE AA EE 127,54 = 50 en NH

(SIA ER NG ke REA SE 107504. > INTA =>. BAR

IN[ON SSG fås RS ERA K RE FORE 004508 = 109:00 a IR

LÖXSPSE RAL er INTET SL BE SES 22200 me de (ce |

ASIEN TIA OST BRASS VS CSKA TT 116,38 —= 026059 FR

INTET 10, keane a ae afton talsjalel sla Ek ÖRSe, Ve = (267508 + 5005

US AA 10 är HA RADEON rna FR31550 — 218:08 + 195585

STEL a Saga beg elene In 084532 = 8508 TÄDSO27

DTI Na et Se jen SÖS ble satsen Sn + 829,65 + 16679 FIRT0ÖR

ÅTTA STEG OSTEN e SbIEl su Sf Äta sale lol Stas + 958,98 + 564525 + 294,67

ÖJRG rk OL esesre nn er ls5 es LNSNESSE Ne 5 CASA + 1103:34 + 363,48

NOVEL IG Sa elsker är sjö ss dra Sys neS + 649342 + 1721509 + 398,94

[DG CRS Aa UA ost sas ss NSNSNS RAD + 2209517 + 366,96

1,80 LER ODLA FÖ esse de 08 msbrslds RA Oh EN + 252431 + 237,87

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. BAND 3. N:O 8,

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater.

102)

Berlin. m.t. o". 5 ” ä

HAGAR ÖkKb AR oSNSE ges enssa se RT Sr 9,2 Fr 6,6 FFV 039

INOM FANA RE dag sr 0,0 [Ko] 0,0

12255 Är rak äg de SARA SER SR är 9,1 =E Ösd - (TO

nn SA Be on Väse rn veka dr om Fr 2750 = 358

HOOVER Äng ten öda soda oda ind AS te =E 61,5 = 814

[Hen SNR bo ösensns std an AR SORT = YLE

=P INLDR sr AS IRA SARA SPAR IE + 228,8 3 176,9 =V2r,8

iver fä osar Sas TERSErr a ÖBPAE doe cl 3205 riv ASO0 — Clerei

VÄRST 200 ERNER dertakels + 448,1 30 3050

=== us SRA Uob reson i RAG ABA a CN

KVA ene ch vand dess ssd RE a NA G25A = FOR

TTT bd öd Son RESA SRA ES 1 1000,I + 17909 = (Mr

=== 1 dr SER + 1089,6 + 980,5 = Fu

ATL ORT cha ör AA S 1280, 2 AAGE = 80:4.

=== dUesopesorsaresdend HESrsdEnE =E 140557 43750 + 03:9

ÄTT BEE Ode le eb Fö NNE + 1714,8 ar ok == ielorpd

SENS AG) eo Itos sm ARI SA + 1942,2 rn 200455 LOSE

— (61 0008 odusabbos OR ARAS ar NGA 22300 = UNG

DÅ gi Mon cor So NELSNNS SSE re Ag +. 2696,8 a) fr of

INONEL. ÖR dan BE skoosss TR + 2651,0 308759 ==HTO,4

ITP APOR övre oats SER + 2887,8 DIEN — Ile

HCGS TS She fiskens ond = 312054. = 39064.I =1105:0

ler bd ESSIN G fer örn SS AN SAAER RE SE ERA RANA + 4443,5 0050

frn Af SORSELE avers a sofra fejd + 3560,9 + 4963,0 = Ds

CDT Sens sel ssk ör esk 200340 TT 550044 =" EN

IA Lenin Fog SSR ANNE LENE + 3948,9 Er GOTTA =

== FAN nsongorogsgsades lö ke + 4115,6 007353 Fr 0850

April 17... SÅ + 4260,5 + T202,4 = Cr

VHS ESS ASESESA AA: BORIS EN 1006 + 4380,8 FU 793155 SM4633

ann AS Sj löle als ce Sjeja vf ol sälar Lås + 447450 TT BLS AGA

UNT Kökenasdt FOSS SoA RAN SO 20 CRASN AN

SITTER OP RE SEIN VE oe oa SON RAPETA ASO + 9932,6 = 29

= ma AA ORSRAEEREE SE Bs 457159 + 10612,8 = di

SUNE AR Hesa OR RA SARA + 4539,8 Tr EIZOI,2 += 658

SEJ UFR GB ITA TELNR FL AAT55O + 11961,6 än Gr

FF NB fon öD SRE RS ORSA RE + 4378.4 + 12617,8 ar

20 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater. (Forts.)

Berlin. m.t. o". | 5 n | &

I 800- OK: (TA fborsorsses bocseka DANSAS FT 42520 +F-1325850 FIG

NOV. | 13 Modslaesusrde sosjun Aires, + 4098,9 + 13860,3 FM: 3

RA + 39238 | + 14432,5 + 42,4

DEC) IA. deeR socket + By + 14962,4 + > 40,0

| 1860 JA, ”Eodsloe mrvessekss ker 353 Fo I5SAAGGE 07 Ar I

| = | SPeokrbe ls sns nee, starr +F + 3335,0 + 15868,6 230687 I

| BER. DT: SA bossvsnpss Urval gen F SINGS +-16233:2 FD

| MATS: 13. ot oslo BART + 2095:2 +:16532:9 "EOS

SS ler ge 3 AE SEA OL AE Fl RANN + 16765,5 FLÄTA25

APP SBE sover Keel rusk + 2834,8 + 169317 a del ds fo |

M3j 2-sleke. SN NS pA + 2870,9 + 1705 + 256,7 |

ET RASA ANEN SC Eon ae on nåd +T 301550 + 17084,8 + 38475;2

JR IIsstsskssger inre Ses ANT St KARNA + 17093,4 + 468,1

ART ÄN såR, SEA SE RR Ca LA + 37278 + 17081,2 Tr 626,7

= ERE | + 434753 + 170757 FRRS SIS K

NUET: TÖTSSNoS eco oda NES FE 57357 + 171100 + 1090,2 |

enn LR SEASON SSE SAL DT + 6226,6 +. 172570 RATTA |

BED HÖ. Spree es BRL SEA + 7518,3 + 17503 + 1810,1

ORE 19- Fre RAR 0 dd 8 + 9052,0 + 177457 + 2289,7

VÄ JR SSR RON REISAN SE + 10817,9 +P 187203 + 2859,9

NOUS: EN rok bdreni ease kro VR + 12789,6 + 19822,6 + 3526,8

DNA Ro SEE SL or RE SAB Ede + 14922,1 + 213552,6 a 6 AN

an VÄ 0 BRAST SEE + 1714.851 + 23386,0 + 5157,2

TROR UI Tire dasnersenesa sko + 1937955 + 25985,1I + 6112,6

TNE] SR DG se RANN TK ET + 2150759 + 29194,5 + 7146,4

Då perturbationerna i sista serien 1 allmänhet äro små, och

deras summa således till början af år 1867 ännu icke hunnit

växa till något betydligare belopp, så hade räkningen på denna

grund visserligen kunnat fortsättas längre med samma osku-

lerande element. Men, då de använda koordinaterna för de

störande planeterna referera sig till medeleqvinoktiet för 1870,0,

och ett ombyte af eqvinokt således ur beqvämlighetens syn-

punkt var önskvärdt, så föredrog jag dock att redan nu

transformera elementen till ny oskulations-epok och valde der-

till 1866 Okt. 9,0.

BIHANG TILL: K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0.8. 21

För denna tid beräknades således:

Fr 0,0009052 d5/dt = + 0,0000082. 67

N= + 0,0017975 dn/dt = + 0,0000029 . 75

(= + 0,0002289 . 7 dö/dt = + 0,0000026 . 17

och

Zy = — 1,3387997 dzy/dt = + 0,0105273 . 41

Yo = — 1,9067797 dyg/dt = — 0,0053166 . 159

20 = — 0,4764996 . 7 dzo/dt = + 0,0008183 . 9113

Fjerde Perturbations-Serien

refererar sig till medeleqvinoktiet 1870,0 och den beräkna-

des med:

Elem.-Syst. VI oskul. för Epoken 1866 Okt. 9,0.

IVER sons = Cigg

TEA 053730 33]

SPEER Aras = 313. 53. 24, 61 Medel-Eqvin. 1870,0.

SSR SAANSGSS = 11.46. 52, Ej

(CIO SANERSNE = FT TN23HLO: 187

RR ANER 10 21705; 07021

LORud NR dera 2 2=01-14330674

Perturberande Krafter.

Berlin. m.t. o". Xx y Z

FREY ELINA SAN a RTR SORTED F44538 ANN VS TOGS

EPI TO sd NS eden een dörr sr BÖR + 48,59 EN 20,07

(ÖRTER dare sier srnrr EE pel + 40,81 + 22,12

HPC SV es sksnefsd eg on Nesns IO3547. ar SCA 2 ASTA

MRC RE JAN I fock iksestene oderösedire AL32503 + 28:29 7 23591

TEL SRESE Or 3527 SES EAS SALA är US + 2,00 rd 17:90

ASJEEI LE EDA ot äte seen de Bas FI200573 — 64,60 HF STA

VER) EE RS ek oder RES + 276,90 — 179,40 = 10KGS

ITIS leor4'9. SR BE a AA + 407,04 = SUS FRAN

ASSA SNS EON osa der dr + 584,36 = leror = 034559 ;

Nei CARD IR ock e sen RARE s + 768,80 — 398,29 FFV LISTA |

(OKES (24 IEEE oibuseneds REN + 906,35 — 255-36 Fre 34505

ID ECSNES FN a as Rad F1054573 SÖN + 89,98

| KIOSK JAN: TOT eocsbesckod de + 897,19 + 278,44 + 139,78

Hebr rSSSEE So sales b LS + 743,50 sn SAG FE 1173:01

| ADEL STR EE or casa FI SLOS2 + 769,28 + 187,60

22 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Perturberande Krafter. (Forts.)

Berlin. m.t. o". x yo | Z |

| r868- Ma]. III bagrögrte voit 0 255,40 EF, 002530 + 182,80 |

| JUN ROT: RE blNdorher fon skol = 120559 + 977,66 + 162,69 [

| JUL ESO estrar S NR or srs SS = 287550 EN VA FASLSO |

ND EPls JrlO es upa ssk ansa sa SNSD0S + 904574 + 93,53

| (017 SS rader 6 dd = FAODE + 789,05 FSI

| NOV: [23705 --5E nos hdk bd 100558 +. Ö35sA 109108

[BrS0G DN: Öre sne ne serkantar RAT — 1045,69 + 453,84 PNSR98

| MENT: SE Ner ass eps se set Seder Ve — 1137,12 + 252,20 | NAR

| IV RRS VO fiose a alseR ble e Sije ES SSE — 1187,47 FYLLA — 108,89

104 US) i AA RS KE — 1196,81 — 184,65 — 140,83 |

I fdr lä bsr SARK A SRS EE LA —" 104594 | — A408:09 = =167:03

| Är IR or ade SR Jere ad — 1001530 1) — GI0DN — 188,44 |

| (SJ) Åge (RSS BEE RR SE AA AE =— 1975:07. | — 343508 FT 20

| (0). oe en a SR SENOR ARA — 814,73 | — 1041,68 — 208,33 |

NOV: Dörr NTE 008577 = 121900M:8 — 205,12 |

MEG: "8 Oasen Sepk lssg ban Sisi = HAND — 1364,06 SE C0RS |

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater.

Berlin. m.t. o". E Nn G

18 GONSCPl (PD sassklse skiss sp se As + 7,6 aln SSK a SÖ

(CIA GA SES Sen) 20 0,0 0,0 0,0

Fr nd ANS ARE SSE ae är 8,5 1 JNA FL DN

INO VVE TS RR oral sar sE or BÖRSE SEI 250 + 21LI FN [FÖR

DEC: 19) PRASE.. os tessenkosesk Ed RS + 46,2 + 2459

SE DEE teRR Ene RS sense sate TOT a 80: FN450

TSO7UJ AM: TJ RAR Nag RAR + 266,6 + 122,6 cunf dy Fo

| Per: 6 RAS SR ola RNE AO FIN sSkÖTORST

| == 200 0EÅRR crt RN FÅ SÄ + 2057 + 140,6

INFAES:, SCORE SER ora nsfåsfr DE + 179556 27959 + 182,6

April: PEO ss + 105559 + 32755 + 227,4

= AY rdr <BR + 1366,9 + 358,6 IVO

Maj; 17 Färre RANN FI1730:5 + 360,4 F ss

MUD, 160 SSA rören sd INSE +Fl217550 Sn Ne JASETT

Sa (ZON dee rider sten) REREN + 2698,8 + 212,0 HSO

—? ? -K !Jv— 2 bas

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0O 8 23

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater. (Forts.)

Berlin. met. o". E | (5

AE OL OR areas SRA SKAR SE FERSSE an EO är 28,3 IFE ATS

HENNE OSA SAS LERR ÅSE: sense saa såsen + 40722 Ts ARNE AR CER

== Pla uggoB NASAS SA + 14060655 REGION SAKEN AA

BEE TA SNIA dare e väte der + 16030;5 = I 1109,6 ENG 427

(INU ZE SSE DE SARPS AR ERE RSA Fl J28060)5 SK 0953 SE ARG

PAS SIST rdele oas ejer OSS — 1 23598;0 Fisen A4:250

NOV: T30JAN ds. soc HLR + 10447,0 FF A088:0 FP AS259

I INSE Gr RN TS FlE2475:0 Eke Er TT ATG

=== Cb ror or ocnsdg + 14542,4 FA 402055 FSA 252055

HA GSR NARE TA slet sr RT = TOOGA 535457 aa (ÖSK

LTR SRS ESR SAT RN RE BASERAS + 19568,1 = 6019:4 TERS i

a SSE Sj fa elem ae RNE ers +T 22400-3 = 1 057033 =. 806752

2 TER RE PE AAA + 25418,0 = 700150 + 1062,1 |

25 FOG ING RR Er ASSR Le + 28594,0 GEES E200:7

=== ir SS ESSENS TITO = 73205 Kan ISO

KYRA REDS Sas sele de Sann res se ANAR = EG SR REO2AG2

— + (JU SE0SERsa SS NESSa + 38773,2 = 057955:3 230359

KLUVEN 2 Obj 0 5 er pss slopa esse + 42270,3 =E SAYS

JUL FÖR «ss dre Er 457025 KSS 2150 SSI

TS ONE AS Äldsta SVA SS fö) Sa a tels ol sla lj sS + 492153:4 SE RAG + 3692,0 I

ÄTS NEO Ear sele rö SR ENE SES AE + 525967 = RATAS + 4225,8

SEP rskr Syst DSS = HRT + 4787.8

TA a nn RÅ SE Ale a + 59020,9 +T 52050 ko SI 32

ÖT ROSAS + 62006,8 RAS AESN + 5976;9

INKINIG ger AESS EEE SNR + 648077 + 4760,0 än Ö593-5

=== Pros ÖNSKAS + 67400,8 TATA äro GIG

Dec: Inre BARER + 69765,8 AVGAS Tr 734452

ÖGON JANA I Öm oceseeellier tres sara + 71884,8 + 12406,4 + 8467,6

= ASG TRES SND Ok GR + 737420 +T 15212,8 + 9g082,8

INCE: UNS Eset so bleker släde lr SSD ESKO HSM + 968437

IG INE Sens soo AASSEAAEEL EA + 76626,3 + 21065,6 + 10268,5

FR ER Se oss ue de isen dip ale + 77634,6 + 24060,0 + 10829,6

Ja Rb OS on oroas S SERNER + 78346,2 + 27063,8 + I1130355

Maj FROSSA, RAR oden + 78758,6 + 30049,2 + 11866,0

FE ON RRSSN Se oe dns slagna bn TOG 20 + 32988,5 Ar LG

STUDIET SER EN Uackle eidere se DNS SN + 78689,1 1 350530 + 12761,8

24 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater. (Forts.)

Berlin. m.t. o". | E | 7 | [a

569 JU vi dsRaonssnseras srobnant do + 832052 + 38616,5 + 13148,6

ST SER AS sele ande JNA + T7450: + 41249,3 + 13490,6

Aug; TAR sedan scr + 76428,6 + 43724,6 + 13785,6

Sepl. tokerier Nad + 75139,6 + 46015,6 + 14031,5

= 20 ERRA rskr rr + 730071 + 48095,9 + 14226,9

Okt. TEN SEEN + 71849,6 + 49940,2 + 143707

NOV.” perl dest evon sa | SF 69888,6 + 515241 + 14462,5

= BORN Sar seas NITAR + 67748,5 + 52824,9 + 14502,4

DEC: I IG radta sr FAN 05450 + 538003 + 14491,0

REK sra vt sr SRSRRSES + 63042,7 + 54493,6 + 14429,7

Beräkningen af denna perturbations-serie afbröts här, för

att ur de vigtiga oppositionerna 1866 och 1867 härleda för-

bättrade element. För att först ur de med element-syst. VI

beräknade koordinat-perturbationerna erhålla motsvarande ele-

ment-perturbationer, transformerades detta system till den nya

oskulations-epoken 1869 Dec. 12,0. Till den ändan beräknades

för denna tid:

S= + 0,0065456 . 5 d5/dt = -— 0,0000117 . 962

= + 0,0053821. 2 dn/dt = + 0,0000041 . 896

Ö= + 0;0014491 . 0 di/dt = — 0,0000001 . 830

och

Zy = 2,3962801 dz, /dt = — 0,0049667 . 330

yY0= +F 2,0921716 dyg/dt = — 0,0070058 . 161

20 = — 0,0576629 . 73 dzy/ dt = — 0,0017595 - 518,

hvaraf erhölls

Syst. VI oskul. för Epoken 1869 Dec. 12,0. i

HRT SSERN ee ="214. 3140; 90

JINSEREE Tas =="205: 10.:4.1; 07

SKER cos =S5RUSN STI 38 eden 1870,0.

bj jäser = 11:46. 33, 13

(PETRA == 11:24: 28, 54

URNA ASS = 795) 32093

TOR AN ses =0.4329761

Perturbations-räkningen med systemet VI gifver således

följande element-perturbationer:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

BAND. ös! N:0: 85 20

1869 Dec. 12—1866 Okt. 9.

+ 26' 6,"34

200 RA

1.45, 86

= 19, 06

TNE OT

1866 Okt. 9—1863 Nov. 14.

ANSER == 1"50,"38

KE RER sleek sf lise == 05 (nr dglå nde

AR RR ed snuset == Kb

ZEN er SSR =++ =: 16, 56

FL ngar ss poAS ENSE =S PL VM)

[Ad Rn ERE cross od = + 0,"68099

+ 0,'25072

För härledning af nya element ur de 6 första oppositio-

nerna användes preliminära normalorter, och differential-eqva-

tionerna, som beräknades enligt Syst. VI oskulerande för den

30 Dec. 1858, blefvo

= f[- 034325. di + 1,28774 - d' + 1,38976 . dll — 0,27310 du' +

å & + 1,76258 . dq + 1,99724 . dM, — 0," 19 = €

SE) 0,58115 . di — 2,85746 . d2'+ 0,86193 . dl — o,13129 du' +

= "

= + 1,26308 . dy: + 1,20540 . d/M) + 0, 34 = &

Stlee 0,03670 . di — 0,25567 . d!!'+ 1,44971 . dll + 0,37668 . du' +

(I + 1,60846 . dy: + 1,08550 . dM, + 0,'07 = e&

2 SJ) + 1,20200. di + 1,64835 . d2— 0,04626 . dll + 0,00398 . du" —

- — 0,13191 . df — 0,04707 . dM,y + 0,70 = &

É [— 016767 .di + 1,17090 . d2'+ 1,23581. dllI + 0,68504 . du' —

Bo — 1,13125. dif: + 0,89803 . dM, — o,"12 = &

S lr 0,28931 . di + 2,62223 . dl!'— 0,72271 » dlI — 0,41753 - dt" +

< + 0,71076 . dq' — 0,53155 - dMy — 0,07 = &

0,56756 . di — o,16601 . dV + 1,43100. dll + 2,45355 : du' +

Or + 2,79158 . dy: + 1,39280 . dMy — 0," 13 = &

S EE 1,41078 . di — 0,45696 . d! + 0,56632 . dIl + 0,93916 . du' + -

- + 1,06608 . d(p + 0,51475 . dlMy — 1,16 = På

2 [— 0,63308. di + 0,70375 . d2' + 1,31811. dll + 3,23068 . du' — så

= c

= a — 2,46105 . df' + 1,22450 . dMy — 1,"78 = &€

= LG 1,04600 . di + 1,78270 . d— 0,79177 . dlI — 2,04213 . du' +

< + 1,52542 . dq: — 0,76393 - d/M,y + 2,"15 = |

= [— 0,41755 - di + 1,43670 . dSY + 1,50331. dll + 6,60731. du" + OM

2 å + 2,24368 . df + 2,08853 . d/My — 17,'49 = € pt

S ; 8

&5 "+ 0,65562. di —2,95390 . d'+ 0,95625 . dll + 4,15029 . du +

- + 1,55064 . dp + 1,30383 . dMy — 12,"83 = &

I dessa eqvationer äro

där== 1000, di och df = nde,

och dM, refererar sig tydligtvis till oskulations-epoken 1858

Dec. 30,0.

Tiderna, för hvilka dessa eqvationer gälla, äro här

blott approximativt angifna på tiondedelen af dygnet.

26 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Behandlas dessa

så gifva de följande

eqvationer enligt minsta qvadratmetoden,

värden på de obekanta

= + O20

0,002568

== I,

== 5;

= + 0,41

= + 3,91 (för den 30;o Dec: 1858);

af hvilka således det i början af afhandlingen meddelade elem.-

syst. VII oskulerande för epoken 30 Dec. 1858 omedelbart

resulterar. Jämföres detta nya system med de använda nor-

malorterna, erhållas följande afvikelser mellan räkning och

observation:

da. cos d 40

17 Sept. 1858. .. — 0, OI ST IE

gär DON ne Isrrg oO 0; 0 + 0, 8

28 RER TS ÖL svaren sssorbneset =—=105; 17 + 0, 8

SÖKT T80S mode ss srgeng AreL Sri

25 Mats, 1800--s.-ckssbors set F,. 0: 14 ST EE

AR ST] ING rig RESER AA 0:09 — 2, 0

Perturbations-räkningen fortsattes nu med det nya sy-

stemet VII.

Femte Perturbations-Serien

refererar sig till eqvinoktiet 1870,0 och beräknades med

Elem.-Syst. VII oskul. för Epoken 1869 Dec. 12,0.

= 295. 10. 36, I5

== 313: "51: 37, 52 01870,;0.

ET: 40-355 AL

11. 24. 28, 95

= 795>"32330

= 0-:4329753

Perturberande Krafter.

| Berlin. mit. o". Xx VA Z

18607 OKUIVIISG der scheasoser ENS skr ar AN = 00525 =="0;26

INGV 3 MED EORa ls Hee er klv oe sek RS ER 2 7,64. -- 96,39 + 1,62

TS JOTI Al: "7 Ios Uesle selsse in leka SNS SAGTS = 104595 FRA

Rebr VON stake Men sö fan är ke — 93,64 + 4,68

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 8 27

Perturberande Krafter. (Forts.)

| Berlin. met. o". Xx Y Z

KERO RIVS 2 ad ort sevnjrnskteenr ISA. ONE FR dÖGTE

INET USTA RE oe degenssr skole en a NN FrL5S

IDR Tale ra por EPDR SEE Tr R20LON = "NR LSS

JENS SONS SE rtoeder a dirr Fd 13 OA || sr OAS I 0520

LED FAN ger gon RR SS SEE SS RESA ma FINS =P ULASSRS AN 09:3

SÖRIFSRES KR SER lean ass skleldere är ISSA:0LI Tr R2A0A = 04504

UNDRET ARE obe e sens oa ss bin SH 430500H5 rk ZS,5NA =) 3359

TD Ve Ps a Sören be RS ARSA SJÄRG = 108453 20 rr NIS2 == DIGLNG

MEgSKOrEREDES (50 fslelite dre ed = i Ke TN ANG

SITTER ghd enar Ei BENA BAR SDR CR = (20570 = NI025:00 — frn

April 263,2. js BR ASK SRA Pot an = (240509 = 0374;03 ST Arla

JETDNA IR e us SR NSORE SO DN BALEN = II FT ÖT ="143:48

UTSE ae SAN ET b ru 43:82 USS SALA

ARE DAS < ptggsrr M Ra + 421551 = LO5SYs TA st TAG

ÖRTER TALS ra desk I UGLOJI4N || 1 KOADNE (ISS

INTETV EE UT e SS a orena + 1390,26 = GEA + 56,88

DEG Ps rsnad DLR BEEEES SA SS an LPM NNK Im eo

IE 22, JO [ET RNA NS SFR RSS ARTAS Ar SS + 1819,54 a PN + 286,50

Mars, TIER Ssd SKE OR + 1667,54 + 859,47 854508

SN] gäst RS ae mos Es SSE SER RA + £324370 + 1326,69 FE 377350

NS s OR bet dnr BORK + 1631,66 + 360,31

JTI a Ra or + 398,90 a TIA 2532 STASIS

IGT NBA rate SSA RARE RAP SE To SE GSR r2NIOG

SVT at SR RB NAR SS AS = UNS FLÖGS + 180,66

a INS [ET ER Sen AD ASEA så Fo = NORA + 1498,12 + 109,92

IDEAS Oo sc den kasse [= H023,06 + 12815;39 + 42,96

105 37 G ENA bye ot Se RAR SEE = HUD a KOATSJ2 =

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater.

Berlin. mit. o". | ö | Ul (6

MIOG EN OV r2 2 ek Se Loe ssherm enes | = 150 — 12,0 är (SEG

HDCCK CESAR Aer gas s ska 0,0 0,0 0,0

BUFO JAN: Fö IP RAR nleser slank ÄR dig OA | + 053

2 DNR on sedd RAR = 16 AA RE. SS + 1,5

28 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater. (Forts.)

Berlin. met. o". & 2 | C

21870. Febr: TOLMssaleeesk osar + IÖ — 106,8 + 3,6

Mars” de grenas ERT RAL = r895NE 6,8 |

BA oe Ia DNS Hår UD AE == 20553 Hok EIS |

VN ajg ER er EN SES, SNRA STAR SN SSE FNB Fr RS TALE rd

Maj Sekr FRNTO Je 57457 STA

fm SA feels le seeds TI Ö9:2 hl 747,0 Sk 19553

JUN SO FANAN + 13450 119399 ARA

SS Gel orre ee der öd bd FÅ 1700 > ILSA sd 0

Juli” FOS INN a Arr dr FI 250 = 11382:0 51 TR

ARE 10 AE orensad SNETT | + 282,8 = 1628:0 + 96,0

= 00 RARE a rer RR ER KVA: — 1888,1 + 116,8

Sept. 18 cosy itunes tå T LAI = SLR +1139:6

Okt. förr AE ror are + V49I;6 == 2AAPRar NG FÖRS

HÖ ERk dv FN + 507,2 = 273000 SÅ TOHO |

NOVI DT Str krd okok SENT + 640:3- BORN F2r6L

DEG | 17 NAR issn EE + 705,77 | — 3331L5 NT

or 127 Sösd Esso, DEER om SG fog ==4 SOAGLA + 1263.5

TIN JAN: DÖR rer FJ FF 3050:0 bh 280

Bebis 5 ret or slneer sik RA + 788,8 — 429939 ag:

FR KN rå a RAR SE ÖR ELIEL: — 4644,2 + 291,9

Marsch RER + 668,0 850305 ri 775

IÄDTIN 63 krk TA5304: = 15465:4 FIL 24455

mr RÖN fe rdr FIG =— 5969:4 FA 18853

MJ HÖRN ETEN. fer ARS SÅ EGG = 656744 Er 10453

UNT In, Fen en snott ma ÅR 20 SV. 10

2 EAS arken Sr LL 5802 = , 816450 == 1 163,8

Jul, BORSTA sraetnstktl Te EG FCRSR = 02 GE AR oc

LÅN RN Aer SAGE nisi de | —1320,6 = 10512,I —

a 7 USA SETS SSR Bor CST == T02750 ==T20415E =" 847:

SA Uk looposonorosagosvsnssbenster TR ="T9OKaN TAS

OKT: UJ be en esk = 186455 — 15894,8 == 1465:5

a SIE TTR SE ENAT ERNER RSA = 10735 = 182174 RAD)

NOVA 2 out ade rna oe Re SEE —11192;60 = 200790 V2136:8

TD EO MPR SNETT slets san de de nr = 36459 LF 2858 = 2450:8

RSA AE SANNA ANNE Hc Sr RIVAL == 2645 2 —2740;2

Nf EN SR dh SSBR ER ARD Joar + 2509,5 — 29410,5 = 20851

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 8 29

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater. (Forts.)

Berlin. mit. o". | 3 | ” S

. |

HE JUSSI oe riela sslele nas, sno jejönlö nr nr ca | I AOITS210 — 3239453 =" 317059

| PEREIRA REN oas dr ans so | = 71004 I — 13580854 Fr SON

HVAR STAT me SSA ears era na rr | 10163,5 — 38078,6 AGN

= ige I S570S — 40634,4 20050

KVPEI EO OK seals reses va enn narr = LASONA = 420 ms INNAN

UT. TYST SE SAS + 21488,9 — 44861,0 = 207250

= HO störd | + 25887,2 — 4643457 = 250763

ATERN ee fenor aker er nys (Bel (elen R SR + 30504,4 470053 — Huge

| JFR ET AO er a seas arta bajset era ell är 35280,9 — 48338,4 — DN

| = i 2 Bosopgönsassgensn APOR =E 4OT5733 FASOS = ÖNSEA

HAT SAT OSA LA sleona sjön vissa E.öre + 45075,8 — 48481,4 = OCH

NEP aan front 49981,7 — 47886,7 + 36857

a Af Så du se minskar in Siren leran + 54823,8 — 468 59,1 an REAGSE

(OLE rk FÖRSE SSR RESER ER 595548 | —45414,1 + 1966,6

Na Sass sell = Yger + 64132,2 =" 4357154 + 2824,4

| = aa tro SER SENSE + 68517,6 a TSH + 370957

INET Gb a ok senere rr rr + J207 732 287891 + 4613,9

| DÖTTRAR BRI ar go RR 552859 I

=== fOljs0r FAN NESRASSRS NEAR | +F 80204,3 — Glo + 6446,9

Elementen transformerades derefter till den nya oskulations-

epoken 1872 Nov. 26,0, för hvilket ändamål för denna tid så-

ledes beräknades:

= + 0,0068517 . 6

N = — 0,00413 54 -

SE 0:0003709 «

Ty = + 1,7902455

Yo= + 2,1247307

20 = + 0,5760218.

dö/dt = + 0,0000213 .

dn/dt = + 0,0000119 .

dlö/dt = + 0,0000044 -

dxzy/dt= — 0,0062424 -

dyg/dö= + 0,0077704--

dzy/dt = + 0,0001841 .

892

788

8oI

971

875

176.

30 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Sjette Perturbations-Serien

refererar sig till medeleqvinoktiet 1870,0 och beräknades med

Elem.-Syst. VII oskul. för Epoken 1872 Nov. 26,0.

a se == (g2Ase 25,85

TIER pen = 294. 55. 34, 86

AREAN = 313. 50. 52, 71 ;Medeleqvin. 1870,0.

ERE SENARES EA = 11.406. 29, 93

East ar se = "11. 23:40, 81

(TAGER ÅAS RE = 795, 12848

logi Aer =0.4330459

Perturberande Krafter. j

| Berlin. mit. o". PAT y Z |

| 1872 ed) 1 arg A Assn ARA Re + 116:92 RS RS

NOT. Ösd le orserrapras sk + 0,26 =" 7240 CN

Dec. 16.3 RS SA Ru) = TR MEN

1873 Ja. 25 JRs NPA Gis0 seat Se a = FSE = 76585 ="14:78

Nars 6 oc. ör. SRS StssR = TENS = "SNR =""16526

[NFL (5.5 obs ae kon spe SKV SLS SN = 120349 = 0450S ANNO

iv ET NR & BRA Se sr = 124,07 109501 =="219:03

ETTA GC AE REA SA IS ASL Ge =— (24:55 = 126,45 — ÖA

22 WT Fler ge ee tet ören Are bre = 20505 VDA ="10:05

| EUS Soldier SöS IANA SENJAES = 2550 = 167500 RNE

IN [ONA NT DS dB SERA VERA SA ge = TÖAE = ESS

TD eäN I 26 ae SAS Ev ske + 20,53 = 200.011 = T0,84

TÖFA AN (OR st ANN rr a ANA — 221,63 — 3,96

INTAR. URS0r RIS dnTar Fr AO — 230,40 + 5,46

| /NTD) ILE fe AS RAS EA SN sr LO7SOT — 23015 + IL71

VIS] 2 O Ve SS Pe 055 sen dei sön + 141,68 — 217,85 + 32,95

| JUNI. DO esse nens sr sne rf NTA — 190,02 EV SING

AMS ÖNS Seb sj Rs asjAS ra = OS50T ASNN FLVATNOS

Sept. 17 le (Ere bj Mee earn sel NR SRK pl TT TO7:3I ASEA + 94509

(0) 7 Re SR NS OSA + 171,58 + TI + 115,36

I DRA NN od SN SN ORAL SA od + 101,21 SF ISO + 131,66

1S7SANANE (GRs dos ENS — 31,62 | + 258,51") + 136,40 |

| RED: 124 oven sanne SANKT — 245575 + 375,59 + 120,50

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3.

N:0 8. 31

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater.

Berlin. met. o". S n (4

TEE NOVE, Gl. Jose uplelsled er ol malb kela 0 == 9.1 0 Fe

FE EE AE SRA SAN RAS 0,0 [SK] 0,0

TD ta TO bgs ee re ORSA SAKER — (0 — 9,1 — 1,6

KASTAR Gedser ola sl Je er VR dee = 360 = Gö

= = Cibyarts os rs = 1357 = . 18257 = ie

MERIT: TA shoe klent selen sla — SA kr TAS = 1

INIARSE NGE SNES es ena beska = ön = REGN == 43:06

mn ÖP mör lelerejele sjre ja nal lera sj aeren == 112754 = 1339:5 ==" 16358

[STEELE slogs nlsinlastelelen oosjelsnin = GA =" "A0OS:A TER

FR Rn Ra mn ae ls lansera — 64,1 — 62057 — 117,1

=== 280 ROR SANS NASA = 00:75 == 170553 == 5O0:0

ITE AS sele vores EE N2258 SS TOOST ar Rek

ÄTER NRA So oe Sr sprasäls eör T (16250 NIE = RO |

än SN Säl els fa seja sö ske selen . = 220059 TA iso = 280,0

ÄT pA Ta a trans sas ef Ja = 25750 = 1803: RR SS

FE Dgbssensrgösd sr SSNJEES = sioket — 2139,6 | — 390,9

(RES er Es elelr oa = nr sjöjsje Sj ae = 137350 = 250553 = A45055

(I Hio OT ae ARTNR ANT Tr AINA = 203250 == 52050

HÄNGA ALE olsag sek Unsjae jär SRS = HI — 3394,2 — 592,3

= 0 = 150054 = 13902;7 = 60757

IDEESILIE: saster gåsokae pk noder 0 AGRNES — KVM 10404

SA Esa wia nigra sjön 0 ajälej ejer = OS5A4 SS SOA = 82060

HATA NATINER? OM se slelele sj stela oe lösen sa a SAST — 20 =" Gu

HEDE NNOL sec ornsakassner sin later NR mm SJS = (Mio = 109550

HVIA ERE TES resa les nsl sn na — Her = NL = LOJO+S

LV PRE E SNS ss PAS =>0290750 FMBO00:4: = 1162;6

[MPR fÖRESE ERS S NESSER = "784 — 89511 124240

=== (I YO EDR SERIE RCPEA — 732,2. | — 989953 = our

NVIAJNNSS OS on seja Lsje Heja jane or = 605458 — 10903-9 = 138765

ÄRTER Oe a sas ella ela ij see 0 SAD = IL90258 — 1443,6

=== Delat sanne — oe = 13073>1 = 140052

ATJEL LT To Aa sa sla 6 åa 53 egfälera rr = 19457 (Vil eloba TBG

OEI ff IR fee rå ESS SEEK Eh RA:055 — 543059 = SRS

FIN RAL ERE SENSE BRASAN ES är CKlsde — 16666;5 — UNS

Ne PU PJ skr s beses se Sä + 675,0 = 17929:9 UNG

COS fä Make re ES SAR RES TEO03:2 — 19211,8 — leg

32 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater. (Forts.)

Berlin. m.t. o". & | | c

|" Öga OR RR oder NASR + 1498,4 = 2050153 44055

| NOV DOLT vc sate + 197673 210780: =MSAT

Dees 6:55 PES RSS EN Te + 248977 = 2305250 ra RI

| = (SGML ARN + 3028,0 — 24286,0 — 1062,4

TÖJGEJAN: MASKAR Ess d sasse ds | FI 357740 — 25470)6 | — 869,7

| Feb: ACK ITE cos ser ne + 411750 — 26590,6 NOAA

DÅ Hr ANN ass gr | + 4625,9 = 2709150 =300383:6

Då det var beqvämt att ombyta eqvinokt, transformerades

elementen redan ånyo till annan oskulations-epok, hvilken för-

lades till 1875 Febr. 4,0. För denna dag beräknades således:

E= + 0,0004117 . 6 d5/dt = + 0,0000026 . 441

Nn = — 0,0026 590 . 6 dn/dit = — 0,0000054 . 127

= 0;0000643 I di/dt = + 0,0000012 . 165

och

Ty= 2,78927904 dz,/dt = + 0,0024426 . 927

yo = — 0,0898089 . 59 dya/ dt = — 0,0096877 . 267

2) = — 0,4313167 . 3 d2y/di = — 0,0010317.. 542.

Sjunde Perturbations-Serien,

som refererar sig till medeleqvinoktiet 1880,0, beräknades med

Elem.-Syst. VII oskul. för Epoken 1875 Febr. 4,0.

MRS sons = 269-45 46,"48

TIA ten = 294. 50. 31, 93

USS SR Be = 313. 58. 15, 66 ;Medeleqvin. 1880,0.

RESOR Sv NE ar = 11.45. 55, 82

TARA = Reg Rh

LURAS Roel = 794," 12206

JOB ara SR ==O0K,4834124

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 3.

Perturberande Krafter.

N:O 8.

Nara sr ER RR RR FR oe

| Berlin. m.t. o". Xx HK | Z

HAGRDGE. 6. oden ssArs sen seder fe riN = LOOS NI 2R0582 i KÖG3G

MSS RRE 15 bege bros daj ove od rer er =— 220,36 = 249569 30:39

ISIN ANSER ög ones d ed rr = 1240:490 KR mn 245525 HrÄrOB,3T

i UTTER) sr SERENA RSA = 12975290 RASA + 96,06

Maj; Ir: = 234538 — 210:44 + 82,04

FIRE 2 sr Nl ss ger = BUNYES | SNNO 40533

FEBER 19 BEAN denes sa a SR = 1410;05 = (272449 FAILISIS

BERLO SAR SN. rkeslerenkrrrgr ASA NE SORAN SO

TV g- Ps OS FEAR SAN NA SSE — 247,53 —— 568,93 = IA

| LE Dö föl te Or ce SO RER CR REA = 112504 = 27509 = 199:05

2 reg (EIN (OSP JA SEE är CAS = GUESS 204540

| 192 Ra fOJa eps de SSR SEDEN SOA + 848,41 — 609,90 — 101,28

INISITSKIO NEG dos + 1165,03 — 226,02 GG

US INEO) AE eögerit sås sömnen er + D244537 + 202527 SN 4,47

| RANG Sot el ädel nee SE Fjörs ee + 1050,70 705 Eri Ge

FL RSS SR a da Pads w a mede a 082505 + 1134:07 ROSS

ERE Ö es age Rr onde safe gr tl or + 172,68 = 1258:57 Fn 14470

| FÖ JET Til SE ue SERA TS SR — 271,62 + 1179:27 SE RS

| 1 (NR Na Er FSE E RASK RE SNS = 805,31 + 865,84 — ge

MIR SG a: gps No ba = RS2TGON FNCO3T4 NG

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater.

Berlin. m.t. o". & 1 ö

TI Eee Sr ERS Sr Sa RS ARA RE Ho Eg

112 ät KR mo S SARS RANAA 0,0 [ole] 0,0

Vf da EE ARR AN BREANG = 0) ES 0 SN a I

USA ENE SE NE Nee == MR PASSA

YDRE AS Seder ser EEE RAR KA RIGA fe FTF 10452

SE os So SSD ET SSR = SI RAS 950 ALSO

lav. Gas sbodssn JR SEELORAA — 820,9 == YA40;0 | 2059

UAE TA a re lo ar Vejle — 1213,0 — 1062,7 . + 417,5

Er KA SNES SNR a alles ej ele sajter mm ÖGA = TAGILO | + 559,8

JIELL ERA Ro Brs åa brcafe da vete dd ÖREN) a FGGAS | Ar GLK

34 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Perturbationer i Rätvinkliga Koordinater. (Forts.)

Berlin. m.t. o". 5 | c

1875 AUZ:> FQL rd RN see rev =" 205351) = 29555 FSA

DAR RRA- So bopiers seg AR == 873455 — "2885,9 + 102759

Bepb TE RETA Ios deserve = "KOLJSTI RA FLYGA

ORUST FO Rloe Net oa rör SA FINE!] = 559454 | — FARAN + 1295,7

FASS OK RN ob igen e sr 100537 => "510059 + 1389,5

IN OMS VER SSnö deg a seden NAS = 777450: |" = "GODA F 1445;3

MEN: EA oroc dee RfS = 8926,1 =07251,6 + 1456,1

a SEINE BN ärva ola NE = 100713 — 859052 "FF LAIYGA

TRIO WAI: OTO Nesse vor oov dels bdale tr = 1r162,8 | = TOTa40,0 + 1326,6

1 ue ERRARA BER Je dd EE — 11842,8 + 1185,0

HEN: MQ:s eiderdnsso seten SNR = 12970,2 | — 129748 FrÖ067

11 (5 a HD ole Sr SRS RIE SL = 13590,6 — 100 TITO

RES SIN SN SEN a Grd VASER == 13050,4- | = =O FYi08A

VATJITI (TG SES RP ide state skor = 14019,3, | — 20175;0 TRY

NEN IQ SEA Ste sabel SRS N SNR 20 = 13779,8 | 223366 | SEGA

1 TER AGT > ARR SNR Er da SRA —N4230:7 = 24524:0 mma

UJ bra Gr RR Add AB SR SER ST = 12988,10) — 206 FB

TIN: SKER LR TE SO SRREET — 11283,8 — 2832757 | =S NGEA

SE Urs Ne daRbdrn särar — 9962,9 — 29884,5 mt fet

2: BT ER ög fr dor SERA ASEA OR — 8479,1 md Lu — 1418,8

DEL DI TS AGES SRS TRA RN — 16892,3 — g2128554 — 1646,7

SR NON MSSESOAE ND SNS SRS ASEA =" 5203, — 2278550 = TSUTT

ÖRKUS ELO öser sovr ass sasse — 36447 | — 33130;2 == 007950

INST Ai eseesde ole Ses Ae == 2091-94] — 3318150 | 228259

of ESO EE — 680,3 —"42207453 — 2501,6

SD rg OSSE de + 529,2 | —32551,8 ==27404

De rätvinkliga koordinaterna för de störande kropparna

erhöllos ända till slutet af år 1874 ur bekanta tabeller, hvilka

grunda sig på Berliner Jahrbuch. För åren 1875 och 1876

har jag sjelf enligt B. J. beräknat dessa koordinater, hvilka

äro sammanstälda i följande tabeller:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0O 8.

Ekliptiska Koordinater för Jupiter.

Medel-Eqvin. 1880,0.

Berlin. m.t. , , , - (40). = — (40). Rn 40: —

ot. y 2 NUR ER RAR fee rr UR Ean

(i enhet af 7:e dec.).

1875

Jans 15 | 5,12675|— 1,85740l+ 0,12254| + 142,76 = SISTe 34

Febr. 24 |=— 5,01990]|— 2,12436| + 0,12110 + 139,94 +" 150522 SKO

April 5 |—4,89838|— 2,38510]+ o,11930] + 136,76 066559 — Se

Nise EA 76250)-— 2,63886)F 0,11716]4 I++ 133;22 Ur NE a Se

Juni 24 |—4,61266/— 2,88489| + 0.11467 Fr Pe + 80,89 = sf

Anpan 3 1—14.44927/— 3,12243) + 0,11184 + 125,10 Se. ST LIEG

Neptur2a 1 4,272751- 3,350761-+ 0,10868) | + 120,51 + 94551 307

Okt. 22 |—4,08360/— 3,56918/ + 0,10521 Skr1I5559 + IOLOS 12598

DEE 288263) 3,77.701/ 5 0,10142 + E10533 FR TO7SAG 2,88

1876

Jan; 40 | 3,66948|= 3,97358| + 0,09732] + 104573 FoRIGSAE ET DR

Febr. 19 |— 3,44565|/— 4,15826|+ 0,09294] + 98,81 + 119,24 2506

| Mars 30 |— 3,21145/— 4,33043| + 0,08828 + 92:56 + 124,81 2554

Maj 9 |— 2,96754|— 4,48950] + 0,08335] + 85:99 + 130,10 = 2541

Juni 18 |— 2,71461|/— 4,63493| + 0,07816|] + 79,12 + 135,09 =

Juli 28 |— 2,45340/— 4,76619! + 0,07274| + 71594 + 139,76 2

Sept. 6 |— 2,18465|/— 4,88279| + 0,06710] + 64547 + 144510 =

Okt. 16 |— 1,90913/— 4;98428| + 0,06124| + 56,72 + 148,08 ="182

Nov: 251--11:627661- 5:07023|-+ 0;05520 AS57O 500 = 20

| Dec. 35 | 1,34107|— 5,14028| + 0,04898 + 40,41 + 154390 — fra

Ekliptiska Koordinater för Saturnus. Medel-Eqvin. 1880,0.

Berlin. m.t. ; ; ; |=(40p. — (40)? . CON - 2

Öm: j S FS

| (i enhet af 7:e dee). |

1875

Jan: 15 | + 751338: — 6,8536 | 0;1712 =— 9;96 ar bg FOA

Febriagr | + 727451 6,6915 Il 0,1795 = HO Ir OA + 0,25

April 5 | 74116 1— 655259 | — 0,1878 = 10540 + 9,16 + 0,26

Maj 15 | Sr SN SIA 105315 72 I 051900 — 10,62 ar OG + 0,28 |

Juni 24 | + 7,6750|— 6,1855 |— 0,2041 — 10,83 18503 + 10529

Ag g | 7: 6,0100 = 0;2121 IEA + 8350 FOO

Sept. 12 | + 7,9232 | — 5,8326 | — 0,2200 — AE + 327 EROS

H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Ekliptiska Koordinater för Saturnus. Medel-Eqvin. 1880,0o. (Forts.)

--—-—-——-—=n—=On:GH—=— 4! " ?2 — ? = |: X-->>>>>>—-————— oo ————r— ..z.zz—

"k2zg' 'k2y' 'k2z'l

Berlin.mut. = å (408 —t407 55 GO FA

fn A (i enhet af 7:e dec.). |

1875

Okt. 22 | + 8,0414 | — 5,6517 | — 0,2277 | — 11544 + 8,04 | + 0,32 |

DEC. Fr I] + 81558] — 546821 0:2354 FL ROSTA + 7,80 | FOS |

1876 |

Jamen fror | + 8,2659| — 5;281811.77 0,2429 FFNS +.'75556 LÅ 2

Febr. 19 est 8,3719 | — 50927 | —7 0,2503 r20A FRE + 0,36 |

Mars 30 EE 8:473&4 | —4,9017 153 B,2576 Fr 20 + 7,06 + 0;39:0 |

Maj 9 | + 8,5714 | —4,7070 | — 0,2648 ar FIER | + 6,30 038 |

Juni 18 | + 8,6646 | — 4,5104 | — 0,2718 TE IAS +/6,54; + 0,39

Juli 28 | + 8,7533 | — 43115 | —0,2787 = (2472 + 6,27 + 0,41

Sept. 6 [EE8:3375 lä TÖ4S 0,2855 | = 12,89 Fig + 0542 |

I Okt: 167) + 8:91741'— 3,9073 | = 0,2921 305 + 57 +F048

Nov. 25 | + 8,9929]-— 3,7023 | => 0,2985 | 320 + 548 | + 0,44 |

Dec. 35 | + 9,0636 | — 3,4951 | = 0,3048 | — 13,35 NCR Il + 0,45

Ekliptiska Koordinater för Mars. Medel-Eqvin. 1880,0.

'Berlin.m.t. så gt — (40)? : z EE al = — (40) AE

MS (i enhet af 7:e dec.). |

1875 |

MANA tl 1501OGH 7-7 0,2705. | + 0:033I | OO FÖRE GOT |

Rebr 24 1,4003-1-— 037507") + 0,0179 | FF 0.01 FrO;3S 0,01 |

UPN IemsAK==r5so2808-1-—"T;T49O-Fr0;0007 + 0,49 + 0,54 0,00

Maj 15 -|— 0,5452 | = 1,3960 | — 0,0166 + 0529 FONS + L0:0R

Jun 24 |A 050250] — 13:44:83 = 0;0315 = OT + 0,84 + 0,02

| ARTS AINO: OSO NS T527935 STEG SNRA + 0,81 trreger

Sept. 12 | + 1;0556 | — 0,8958 | — 0,0447 | — 0,70 + 0,60 La oHek

Okfsire2") FF ,53640)- 0,3. 571 050400 == 0,89 + 0,24 + 0,03

Decky nl 153829) = 0,24460N-10;0263 | — 0,88 — 0,16 + 0,02 |

1876 |

Jan. 10 | + 1,1970 | + 0,8064 | — 0,0118 FF ÖRG =="Dj47 + 0,01 |

Febr. 19 | + 0,8245 | + 1,2441 | + :0,0066 044 = 0:66 0,00

Mars 30 | + 0,3349 | + 1.5074 | + 0,0241 F0,10 =O = SOK

Maj 9 |—0,1985]| + 1,5791 | + 0,0385 | + 0,09 DON FORA

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3.

Ekliptiska Koordinater för Mars.

N:O 8.

Medel-Eqvin. 1880,0.

317

(Forts.)

m'kex' 2 M'k2y! 2 Mk

'Berlin. m.t. Sr ; : = (40)8 LE AON DUE ra

ot Yy KA ee —

| (i enhet af 7:e dec).

esse ne AAA ST LASS for RAR FA San

1876

| Juni 18 |— 0,7097 | + 1,4669 | + 0,0485 +10529 — 0,60 — 0,02

Jul N2Rr 11443 | + 151952] + 0:0533 + 0,44 =O = D;o2

| Sept. 6 |— 1,4604 | + 0,7994 | + 0,0525 20550 ÖJ 0502

| ORIKrONE-T6279 It 0;32221+0;04.604 +70,63 7 | 0,12 = 10502

NONE SR 6279) 0;1879.:1 ++ 050355 + 0,65 + 0,08 =S olör

WeckEs sr 154542 | = 0,6775 | 050208 | FHrRO;02 = O329 = O0;0K

De såväl här som i den föregående räkningen använda

massorna äro

KOTA JUpTCerTA.. PIATOT JUL met

dd 1047,89

MO URNUS GRs ide il eS—

3501,6

= (MU LORNAS jö

4VECLLO ocecooRrt ser RBP RA 2680337

Under den tidsperiod, som räkningen omfattar, hafva af-

stånden po mellan Alexandra och Jupiter gestaltat sig på föl-

jande sätt:

TSCSEAUS: La (T:Star (ASC). ssssnrnrsbe 5>87

TBG OTN OVE 2 OS gollelee a sökes säs isl Snr 2,14 (min.)

118 AT UVA JIE LONG Se Se äre sele ss jäfejs is näe s levra 8,27

180:7 HOPUST AN rp Seed das oren ses Mlokkkiget Krk 2,78 (min.)

TORER BEDES & 15 efte Esser sus HA sg jao sl sl sne 7,36

FOGIS MAPLE USS. vakter öde fldl IG Are 2,96 (min.)

TLA AS (SI50å Cd Ae one sens sense sas 7,09

NRO:

Normal-Orter.

Då räkningen alltid utförts enligt Berliner Jahrbuch, men

solkoordinaterna och ekliptikans obliqvitet under de första åren

blifvit korrigerade enligt Astron. Nachr. 1334, grundar sig

räkningen således ända till år 1871 på de Hansenska solorterna

men sedan på LeVerriers soitabeller. För reduktion af obser-

vationerna till jordens centrum, har solparallaxen alltid antagits

38 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

= 8",9 och, vid observationernas jämförelse med beräkningen,

STRUVES aberrationskonstant blifvit använd. De i det följande

förekommande efemeridloca äro alltid perturberade och referera

sig till de respektive tidernas sanna eqvinoktier. De efemeri-

der, hvilka här meddelas, afvika för öfrigt i flere fall från

dem, hvilka jag förut publicerat.

För differensernas reduktion till de antagna normaltiderna

har det knappt varit af något intresse att göra afseende på de

högre potenserna af tiden; och jag har således utom i ett enda

fall helt enkelt utfört dessa beräkningar enligt eqvationer af

formen

0 = wy + (t— to)k,

då t, är den tid, för hvilken normaldifferensen wy gäller, och

w betyder någon af de gifna differenserna motsvarande tiden t,

samt & är en konstant koefficient, som räkningen skall be-

stämma. I de enligt denna formel uppstälda konditions-eqva-

tionerna har tidsenheten antagits = 10 dygn.

Det är slutligen måhända ej öfverflödigt att här anmärka,

att sannolika felen af mig alltid beräknas i öfverensstämmelse

med BIÉNAYMÉ'S principer.

Första Apparitionen (1858).

För observationernas jämförelse med räkningen beräknades

här (såsom äfven vid bildandet af 2:a och 3:e normalorterna)

efemeridloca direkte för observationstiderna reducerade till Ber-

lins meridian och korrigerade för aberration.

Efemerid-Orter för Alexandra i Sept. 1858 enligt Syst. IV.

Berlin. mit. c J | log 4 A berett

Sept. 13,44466 21" 37" 27,64 — 6 3424,"4 | 0. 12274| 11" 0,4

| — 15,42426 36:18; 18 = 6W1.26, 5 0 . 12733 | RIE

— OL 356 45534 05 Or AA O F.12075 | TG LE

Ma L0MO2A 25: 43548 =—6; Os 215 0 0. 12980 |) II: AL;S

lar LG5S73S 35. 11,38 — 5: 59-15, 4 | 0-13246 | II. 14,3

— 120,54178 235 50,14 —55;455- 5558 O.. 14018], IIS BANA

FYR VA 32. 13,85 — 5:49.55, 4 | 0-15328/| 11. 48,5

a GL SL SEN Le SA = 5":59' 18,3): |; 0. 13236 INNDENNSTN]

Ru ————R RR RRREERRERE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0 8. 39

Jämförelsen med observationerna gaf följande resultat:

| Räkn.-Observat.

Ort och Tid. TRE Se RA

de .Cosdö! 40

IBATSE As sn Sept. 13 | — 0,24 | — 2,1

ierjden, ...ss. 15 + 0,08 | — 1, 6

SN rede FÖ 00 NG

Berlin” ..s.s = 16 | 0713 NG

| — osesss === — 0, 16 | =K15 cl

a DONNER rear VON Ron et IAAO

| rr = OR ÖN Se

Med antagande af Sept. 17,5 såsom tiden för normal-orten

bestämmer jag normal-afvikelserna Ja. Cosd och AJS helt en-

kelt enligt

0,4055 .k — Au. Cos d — 0,24 =>

0,2076 .k — du. Cosd + 0,08 = &

0,1068 .k — Au. Cos d — 0,08 = &€

0,1008 .k — da. Cos d — o,13 = &

0,0037 .k + Au. Cosd + 0,16 = &

0,3042 .k + Aa. Cosd + 0,26 = &

0,7877 .k + Ae. Cos d + o,19 = &

och

0,4055 .k'— Ad — 2,1 = &

0,2076 .k' —AS — 1, 6=e€

0,1068 .k' — Ad — 1, 6=—&€

0,1008.k — 4 — 1, 5=e

0,0037 .k' + Ad + 1, 4 =

0,3042 .k' + dd + I, o— €

0,7877 Bo + 405 — oo, 3 =,

hvilka eqvationer gifva

4e . Cos d =— 0,'136 + 0,'053

AD 45 0,06.

Normalorten blir således:

1358 Sepb. 1455,--.. SN 12685 —--0r HY 1IGG:

Ur några fotometriska estimeringar har jag funnit planetens

klarhet m, motsvarande de samtidiga afstånden' för solen = a

och för jorden = a — 1

My'= 11,0,

då my, således är uttryckt i stjernstorlek. Planetens klarhet vid

tiden för denna normalort fås häraf

m == 10,1.

4() H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Andra Apparitionen (1859).

Efemerid-Orter för Alexandra i Dec. 1859 enligt Syst. IV.

Berlin. m.t. ae J | log 4 Aberr.-tid.

Dec. 2,32145 | SEI FSR 20: 59 +:37 27' 5,3 | 0-32953 TAS: KT

—— 15,34072 | 4 59: 40,29 | + 36.49. 13, 8 | 0-33139 17: 47>7

— 8,5 Er al got] IA SAL 228 | 0. 32913 17” 42,1

Jämförelsen med observationerna gaf följande resultat:

| Räkn.-Observat. |

| Ort och Tid.

| Au. Cos o AJ PAR

1305 db RE Deck org | + or

Media för tiden Dec. 8,5 bestämdes enligt

0,6179 .k — Jt . Cos I — 0,24 —&

0,6841 .k + du. Cosd + 0,28 =&€

och

0,6179 .k — dd + 0.1 =

0,6841 .k' + 4 — Has ANG

hvaraf

40 .Cosd = — 0,"259

A0 = + 2, "14.

Normalorten blir således:

TSHOrDe0: S:5 kk Br 223 08:87 12 200

För samma tid fås

IE DÖ

Tredje Apparitionen (1861).

Efemerid-Orter för Alexandra i Febr. och Mars 1861 enl. Syst IV.

Berlin. mit. | « | d log 4 | Aberr.-tid.

Febr. 14,57478 ÖT AIG ANN +. 10722' 54,9 | O.3328851) I7IS IFA

Mars +1,52688 27: 23,12 50: 39,0] O1987690H TSMASN

I |

Il en 10283 253 231 AnLTA ESILJA | 0. 34193 | 18. 13;9 |

| 340998 22. 45> 36 59-45, 8 | 0-34297 | 18. 16,5

— = =2,5 9" 26" 34,46 | + 10” 52 16, LS 033983) TSRNSNOT)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 8& 41

Jämförelsen med observationerna gaf följande resultat:

Räkn.-Observat.

Ort och Tid. a 1 TS

Ze . Cos I 20

Berlin......... Febr. 14 | — 3,19 | + 30, '1

rs ekerae S ENATR TE | SA 2005 ad er RE

| == 1 Gus 160 | — 2; 90. rt 20), 5

FR vs dere le + 285 2

Mars 2,5 antogs till tid för normalorten och normal-

afvikelserna bestämdes enligt

1, 5025 kt COS UY 13 TNE

0,0973 -.k — dte. Cosd — 2,95 =>

0,3833 -k + du. Cosd + 2,96 =E

0,4841 .k + du. Cosd + 2,98 = &

och

1,5925 .k'— Ad +. 30,"1 =

0,0973 .k' — 0 + 28, 1=e&

0,3833 kb! + Ad — 26, 5 =?

0,4841 .k' + Ad — 28, 2="'t,

hvaraf erhölls

du. Cos d =— 2,'944 + 0,'023

AVE 27105 1 Ox SY

Normalorten blir således:

1861 Mars 2,5..0..A 9" 267 37,46; + 10 51'48,'5

ME=TI5LO-

De vid efemerid-räkningen i de 3 första apparitionerna

användd perturbationerna togos ur tab. i Astr. Nachr. 1287

(jämf. uppsatsen ”Om Alexandra”) och elementen voro i alla

3 fallen oskulerande för 30,0 Dec. 1858.

Fjerde Apparitionen (1863).

Efemeriden beräknades enligt Syst. V oskulerande 1861

Jan. 8,0, sådant detta är angifvet i min uppsats om Alexandra

i Univers. Årsskrift 2:a årg., hvarvid äfven de på samma ställe

anförda perturbationerna ursprungligen kommo till användning.

Men då märkbara fel sedan upptäckts i dessa, korrigerades

efemeriden i enlighet dermed och erhöll sålunda följande ut-

seende:

429 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Oppositions-Efem. för Alexandra 1863.

Berlin, FRE (G [Betis mt] ar ner 6 = | tog ARR d | log .4 yr -tid. |

| |

OK oro 220" 4,94 5 RS (ÄN IS AE adt järn Aes on 888,'6

11 19: 19,47 20022, I ; 25085 887, 0

i 12 | för 13,030 | 38:37. 9 | 25011 885, 5

13 17. 15,68 37-38, 7 24944 884, I

| 14 1/6: 175 48 30.24, 5 | 24883 882,8

| 15 15. 18,50 34:55» 3 | 24827 881, 7

| 16 | 14. 18,81 | ok RAN 24778 880, 7

| 17 13: 18:50 STAD 24734 879, 8

| 18 12. 217: 66 28. 58, 6 24697 879, I |

19 | II. H0,35 26. 30, 4 24667 878, 5

| 20 10. 14,64 23:47, 6-1 24642 877,9

21 | 9. 12,62 20. 50, 6 24625 877,6 |

22 | 8: 10,37 17. 320, 6 24613 877,4

23 7: 7,95 14. 14, 6 24608 877> 3 |

24. 6. 5,44 IC. 36, o | 24610 877> 3

25 5: OS 6:44»; I 24618 877, 5

26 | äs 049 | 2 Ko VN AR 24633 877,8

27 | 3. 58; 20 + 31" 58.21, 5 24655 878, 2

28 | 1. 56; 10 £9.51; 3 24683 878, 8

29 Oo: 54.30 49: 9 0 24718 879» 5

30 I NE0:152, 88 AA: TA, 9 24760 880, 3

31 58. 51,89 SOM 9, 4 24808 881, 3

Nov. I | 6.7 51530 33: 53,10 | 24863 882,4

i 2 | 56. 51,48 28. 26, 0 24925 , 883,7

) 3 | 55. 52,23 22.48, 9 24993 | 885, I

| 4 | 64: Na Ye 25068 886. 6

| 5 53: 55,96 | 11. 6, 0 25149 | 888, 3

| 6 52. 59,06 SARDNS 25237 | 890, I

7 SPOR cnLG + 30” 58. 48, 5 25331 892, 0

8 51. 8,14 52.27, 9 25432 894, I

9 50. 14.21 46. 0, I 25539 896, 3

ION] AI 21538 | LV 25653 898, 6

II 48-29:,73) 0] 324514] 25772 901, I

12 47: 39 32 25:59» 5 25898 9903» 7

13 46. 50, 21 19. .8,.6 26030 906, 5

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL; BAND. 8. N:0 8 43

Observationernas jämförelse med denna efemerid gaf föl-

jande resultat: ;

Räkn.-Observat.

Ort och Tid.

Au. Cos d AS

Teyden «. sv. Oktar 10,559290], dö 135 (GE SA |

— ooo . — 11,55594 | + 1,19 | + 5, 6 |

=S Vs nt FANSASON rr Or EA SAO

Josephstadt.... — 15,42448 EEE BESS

LITET ENS ESA See sr CISA 225 2 Tr SA GAS SD |

Henden &-ssoc.r a LSS STAV | 1,56 | EF 65 9

Upsala Tr. KÖ 0TG är 2 De Tr ERE

Josephstadt a EO A ATA INET O ON Er ROSE

ES 20:4T209 a AF FS

[ Upsalar.rse. se — 24,43085 | + 1,47 | + 4, 8 |

IEEE pZAg BER me 2455 04S5 At I SV Ren

Upsala NIE RNA ATS ATS SG IN SAS

| Heljdeng: sen. = NG I Tar fn oe | Arr gla |

Leipzig ....$... Nov. 3,44025 | + 1,43 | + 6, I |

odat St 10:40004 ENI45 (8 OG |

INEIDSephetadtisss ee 725085 MATASE 24008 9

ISTIGTpZ1S fo satts OSA OT SEN EES are

Leijden...... 100 SE UL RAN) ART EB | CAP iulA At

== Cooeesnsea ST MGM IE DT rele RE Cl

hvarest tiderna äro de för aberration korrigerade och till Ber-

lins meridian reducerade observationstiderna. Här visar sig i

4a.Cosd en tydlig om ock svag periodisk variation beroende

på tidens 3:e potens; variationerna i ./d, som äro mycket ir-

reguliera, kunna deremot ej antagas antyda annat än propor-

tionalitet emot tiden. Dessa förhållanden framträda i båda

fallen något tydligare, om några af de närliggande afvikelserna

sammanslås till media på följande sätt:

Tid. 4u .Cos d AJ

OKEITI1,O58 | F 1,27 SEG

14,546 I ESKgÖ Sr

IO:423 01 oc Es 56 fl SNS

18,531 ANS = Og

44 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA,

Tid. Aa .Cos I 105

Okt: 19:4597|- FA7f6Ll SE

20,413 nets 790 1acE

24,4.73 EO AN Ps REA

26,447 YT) 46 1N så

34:440 I OERATS 43 )E re 105

| Ae

37,407 | +T 1545 | » 6 |

28,260 älg | isg

40,468 FARS $310 TN ÖR |

43,944 FYI; $i | Tr LOR |

Tiden för normalorten förlades till Okt. 24,5, och normal-

afvikelserna sattes

210. COSid= ck. LS

och AJ == 6,'0 + I,

hvarefter x och y bestämdes genom följande eqvationer:

1,3442 . ky, — 1,8068 . ky + 2,4287 .kg — L — 0,23 — €

0,9954 - ky — 0,9908 . k, + 0,9863 . kg — Tr 0, 14 == &

0,8077 - ky — 06524 . ky + 0,5269 . kg — X + 0,06 = &

0,5969 . k,y — 0,3563 - ky + 0,2127 .kg — X + 0,06 = €

0,5061 . Äj — 0,2561 -&> + 0,1296 ks — 0 I 0, 11 E

0,0683 .k3 — XL + 0,29 = €

0,0000 .k3 — XL + 0,02 —E

0,0074 . ka + TX + 0,04 = €

0,9821 .kz + XL + 0,07 =E

2,1503 .ks + LT + 0,05 =E

1,3760 . ky + 1,8934 . ky + 2,6053 . ks + Xx + 0, 19 = &

1,5968'.k, F 2,5498 ka F 450715. ka TI T + 0; YE

1,9444 - ky + 3,7808 . ky + 7,3513 .kz + z + 0,19 =E

0,4.087 . ky — 0,1670 . ka

0,1947 . ky + 0,0379 - ka

0,9940 . ky + 0,9881 . ka

0:0027 - ky — 0,0000 . ka

1,2907 . ky, + 1,6660 . ka

tt t tt tt tt

och

1,3442 .k! — y — 1,'5 —

0,9954-.k' —y— 1, 4 =>

0,8077 <kK' —y— 0, 5=>&

0.5969 .k' —y + o, 9 = €

fal STEEN RE RER:

0,4087 .k' —y + 1, 0

0,0027 .k' — y + 0, O

0,1947 .k' + y — 0, 2

0,9940. .k' + y— 0, 1=8

1,2907.-& + Yy— 0, 6=>&

1,3760.k Hy — 2, 9=>2€

1,5968 kt Yy— 3 4 =E

1,9444 .k + Yy— 4, 2=8

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 8.

Häraf fås normalafvikelserna

40. Cosd =+ 1,'596 + 0;"075

och AJ =>=— 6,"37 ar 0535;

så att normalorten således blir:

SOA Oki 24:56 loss 2087 355: Be ÖL AE

M = 11,1.

Femte Apparitionen (1866).

Oppositions-Efem. för Alexandra enligt Syst. VI osk. Nov. 1863.

|Berlin. mu: ec d log: <f Aberr.-tid.

Mars 5 12-701 2,08 — 16" 39' 36,"7 O.28104 | 15” 50,8

6 20: 105 25 | 40-20, 2 27923 | 15. 46, 9

Få Ng: 28349 | 40352 I 27748 | FSI. I

8 | 10: 39,61 4:12 3 27578 | 15: 39,4

9 17. 49, 80 41. 20, 7 27413 15. 35,3

IO 16. 59> 907 41.17, 4 27253 ESS

| 11 IG: 7, 45 SS, Än 27099 | DS: 2030

TZ | F5e LNY AOL 40: 3159 Ö 26951 —j I5. 25,8

13 TA: INTO ET ke 26808 | I.5e 22

14 | 193: 2703 30:35 750 26671 | I5. 19,9

| 15 | 25183 20 ERAGON 26540 | 15: 171

16 11. 38,00 | SG 26415 | 15: 14, 5

17 10: 42520 SIS SR 26296 | KSO

18 9. 45,96 ELIAS 26183 | 15: 0,7

19 | 8. 49, 27 3220 5 O 26077 Ison gal

20 | 7: 52,23 30. 8, 2 25977 IIS SG

21 6. 54,88 28:20; I 25883 TS SVA.

22 55 SO 254 0 | 25796 LISE ISA

23 | 4. 59:55 25kM3: Or | 25705 TA S9A9

| 24 | CS Eg 20: 345 4 | 25641 14. 54,38

| 25 | 3. | 380 17:46: 2 | 25574 14. 5.0

| 26 | 2. 5:93 14.48, 6 25513 14; 55>7

27 | Fo ITA II. 483 3 25459 FAL ASO

28 | 0, 10:50 8: 20703 25411 fAG SSRK

20011 CITE 59: 13506 FÖ. 25370 | 14. 52.8

30 | 585 1590 1 30; G 25336 | I4- ARKA

31 57: 19,06 FLAG 25309 RSTS

46 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Opposit.-Efem. för Alexandra enl. Syst. VI osk. Nov. 1863. (Forts.)

Berlin. mot « J log. 4 Aberr.-tid.

era

Mars 31 11" 57” 19;'06 — 15” 57' 49,9 0. 25309 | 14-65

April 1 50: 122,60 SA SN 25288 14. 51>1I

2 55. :260, 60 SÖ MR 25274 | 14. 50,8

3 | 542 31 IA 46. 5, 8 25267 14. 50,6

4 | 53: 30; 18 AT: SN 25266 14. 50,6

Sa 52. 41,87 37-43 6 25271 14. 507 |

6 LO SSA 25283 14:51; 0

7 50. 55 34 | 28. 58, 7 25301 14. 51,4

8 söka 24 RASA 25326 14. 51,9

9 49: 12,00 19. 54» 2 25357 14. 52,5

10 48. 21,65 I5oIS7 25395 14. 59,8 |

Observationernas jämförelse med denna efemerid gaf föl-

jande resultat:

| Räkn.-Observat.

| Observations-Ort och Tid. | Re

4ea Cos I JJ

Wienfabilie. Mars 8,46217 | — 023 + o,"4

Berlibas rs ST LEMAN Kr ag OSAR

LeijdehP)L sar — = 15:54126 | ÖR sb 25

Berlinds >. Je tinG471oy |A Be Fr SE

|" UHeldenE >: ss = 1UG53792 | I OOR FT |

| Washington ?): — 17,76039 | — 0,47 aa LD |

jupnogdeng Te RT 202404. | = 01.07 + 17 On

UPSalAE sr = 22:49854 | = 021 + 0, 8 |

| TeHEeERgs omoesl a 1 22051775 | =E GBS Foxes

I POPSAlA, E.evcsks FT 2242 | OMIY 2 |

CATE ess RR ÄNSOS | = MOS + Oy 4 |

| Washington.... — 26.72998 | — 0,29 | —090) 5

| TeipzZigr...ssn + N29:44957 | FOTS | NG |

| Leijden......... April 2,48060 | — 0,09 -F2, Ti

| Berling... ss = 3,38656 | + 0,13 + 3, 6

Te deg sync — 1: 347654 Fe 24 SodR

NYLON ende Sn 44030. TF OO st 25100]

!) Deklinationen num. minskad med 10".

. 2) Deklinationen num. ökad med 10”.

MN om

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 8 47

Afvikelserna för samma dag sammanslogos till media, så

att de definitiva afvikelserna blefvo:

Tid 40 . Cos I Ad

Mars 8,462 | — 0;'23 + 0,4

155300 10-028 32

16,504 | —0,14 | + 2,2

17.760 | —0>47 |oe 353

20,524 | — 0,07 ELSA

22,508 | FOR nd NR

233450; 11 FIG

20573 0'tNe 03 20 OA

205-450 + 058 00

33548 05:09 sh r2A

34543AML 0:06 age

38,448 ORO 25,0

Normalafvikelserna för tiden Mars 22,5 bestämdes häraf

helt enkelt genom eqvationerna

1,4038 .k — da . Cos d — 0,23 = €

0,6961 . k -— du. Cos d — 0, 28 = €

0,5996 .&— Ju . Cos I — 0, 14 = &€

0,4740 .k— du . Cos d — 0,47 = &€

0,1976 .k — du . Cos'd — o, 07 = €

0,0008 .k + du. Cosd + o,30 = €

0,0951 .k + At. Cosd + o, 11 = €

0,4230 .k + da. Cosd + o, 29 = &

0.6950 .k + du. Cos d — 0,18 =>&€

1.0981 .k + du. Cosd + o, 09 = €

1,1931 .k + da. Cosd + o, 06 — €

1,5948 .k + du. Cosd — 0,05 — E

och

1,4038 .k' — Ad + 0,4 =€

0,6961.k'— Ad + 2, 7=>8

0,5996 .k' — Ad + 2, 2=e€

0,4740 .k'— Ad + 3, 3 = &

0,1976 .k' — Ad + 1, o=€

0,0008 .k' + 40 — 1, 3 =E

0,0951 .k' + dd — 1, 7 =E

0,4230 .k' + Ad + o, 5 =E

0,6950 .k' + dd + o, 6 =E

1,0981 .k' + dd — 2, 1=€E

1.1931 .k' + dd — 3, 5 =E

1,5948 .k' + dd — 2, Oo €

48 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Dessa eqvationer gifva respektive .

Ae .Cos J=— 0,'167 + o0,'051

Ad0= Pr s8 dor

Normalorten blir således

1866 Mars-22,5... .... 12:57 5717: — 16125149 195

ER Me

Sjette Apparitionen (1867).

Oppos.-Efem. för Alexandra år 1867 enl. Syst. VI osk. 1866 Okt. 9,0.

| |

enn me [GG J log :tT Aberr.-tid. |

Ke |

Ang: 16 | 22545" 15,23 | -—- 0 0 52,"9 o. 10820 10” 38,'6 |

| 17 | 44. 10, 56 | HÖ 1. 23,9 10752 T0-37:5

| 18 43: 16,04 | KEN Re 10691 10. 36, 6

19 425 BSTA 5r20, 4 10639 IO:095:18

| 20 413 Brå | ke 10594 | 10. 352 |

21 | 40: 245 10 | FETA 10558. |. .IO- 34,9

22 320:25> 90 LORD 10530 16:42453

23 28: 27 | 11.51, 0 | 10510 10: 3470

24 Kg fo a NL SE Fo 10499 10: 33,9

25 36: 2807 14. 9, 4 10496 10: 93:68

26 | 35. 28,97 FEJNG, 3 10502 | 10. 339

| 27 | 34. 29,12 I5. 55, Oo 10507 | IO. 34, I |

28 | 33. 29,18 | 16. 36, I 10540, (1: LO: Sa

29 32. 20,24. | 1720; 46 10572 10: I:0 |

30 | 31. 29,40 USSR 10612 10. 35,6

2 | 30, 20-73 EAS | 10661 | 10: 36,3

Sept. I | 20:30; 32 1817 GA | 10719 LYSER SR I

| 2 CE RR 18:14, 2 10785 FO. 38,1

3 3 59 18:14; 5 10860 16:.40;3

4 26. 34,43 18. 9, 0 10943 10. 40,5

3 25:136;85 | KJS I 11035 I). IKONER

| 6 24. 39,92 | 17.42; I 11135 10:,4:85 3 |

7 29: 43-FE IJN2T; 3 11243 | "10. 44,9

8 22. 48, YI 6:50 I 11359 10. 46,6

9 2: 5357 O PÖ:20, 7 11483 10. 48,4 |

10 21: 0, 160] ÖRING 5 11615 10. 50,4

| II 20, ANAR 15.16, 8 11755 10. 52,6

| 12 19. 15,97 14. 36, 9 11953 | TO. SÄGS

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 8 49

Oppos.-Efem. för Alex. år 1867 enl. Syst. VI osk. 1866 Okt. 9,0. (Forts.)

age Eg a s log . 4 Aberr.-tid.

Sept. 12 22" 19” 15,97 + 0” 14'36,"9 0. 11903 10” 54,8

13 18. 25,51 193: 545 2 12053 TOS

14 7. 8022 135585,9 | 12220 10. 59,6

15 | 16. 438, 14 12.21, 4 | 12390 IR OR Nee AN

16 | 165 1534 TIS32 ON 125005, | OREGR 458 |

| 17 I5. 15,85 IO:41; O 12749 | 0 FA |

| 18 14. 31,72 9.48, 8 | 2039. | EI TOS |

| 19 | 13. 49,01 SST 13135 11. 13,6

20 | AS VIS POR HL 13338 TT: E0,7

| 21 | 12. 28,00 (ÖNA FOR AL 135470 | TER 200]

Observationernas jämförelse med efemeriden gaf följande

afvikelser:

Räkn.-Observat.

| |

| LU

Observations-Ort och Tid. | en

An COR Ål 40 |

Upsala tt AA Aug: r8,54353 | ers RO

fö inv — 19:41424 | — 1,01 | I I

INAPARS odat 1O;S5SES I TOA: | — ESA NA!

| Upsala SSE 2 120539900-)- —A IT N-- 10; 4

Heyjdent:" "MA a 225424 | 207 | — 15 I |

NET = Kai ERS ONANI 1459

US BRTIS: 4 sea Fr 4502 arg NOEN TAR 3 |

Fr KAS RAA RASA OK förr 7 = 14, 2 i

Hejjdent se AAA rn 22 SS |

Barsk 0 — 27553135 | — 1,24 | — 12, 2 |

SA Sr ADA — 28,52793 = — I, 26 | — 11, 6

Leipzig ... ..... — 29,45979 | — 1,43 | — 12, 2 |

Sm NOS SIS Tr SOF0S24 kran in23 | 1470 |

TeljdenLxoccsrs = UU FÖR |

KelPZS or ansnsee Sept. 1,48640 lära 28 In

I F0 TN [De pA AR Tr nA 47500. ar NA 1380

| Hede one SS one | Fate SA

HET G SSR Fre 094252 |G 109 | — 13, 6 |

| Berlin. sons = 1I44345 | "101 | —- AF Fo

50 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Räkn.-Observat.

Observations-Ort och Tid.

40 . Cos I AJ

Leipzig ...... . Sept. 3,47855 | —0;'98 | — 13,"0

Beta oss sra a REL rs

TICIPYAR: «ss steka = "Ax47014.1 — 1, 28 | = 296 :

Leiiden ...... .. — 4,49803 | — 1,15 | — 15, 2

Greenwich ..... — 5,50703 | — 1,19 | -— 14, 6

Kremsminster')-— 6,46452 | — 1,29 | — 12, 5

TALS ssk — "7;4.4001-] 155395 ÅRA

Greenwich ..... — 7,50024 | — 1,06 | — 14, 4

1 bi peer — S4å433 | — 1,04 | — 19, 2

Leljden «svs rs == "10:47709 18517 |G

Berlin .... ... — r12,49370”] — 1,28 | — 12, 7

ön drrastatrela fru KS RANE 1 Sn 20 LER

FU 2 a RR ENE = 16:460364 13028 | ERNA

Leden ...s.c.cdcs = 17:45040T 0) 127 ESR

SST rn Lt lar 0 flere LA |

Pars sr 19,45383 0 FIS 5

— oe — 21,44737 | — 1,17 | — 13, 3

De tal, hvilka tillhöra samma dag, sammanslogos till media,

hvarigenom den definitiva tabellen öfver afvikelserna erhöll

följande utseende:

| Tid. Sv 008KN- AJ

AUBTE5543, | Fölrig | -G 120

19,486 | — 1,03 | — 13, 3 |

20:300 TEE 1 = 20;

AR MANAD Har IST |

23,542 och Fr (RES pr |

245542 | 1; 27 | — 14, 2

FSA NS NES les ön |

28,528 — "1,26 | — 11, 6 |

20:400 |" v4g IS |

ISF] I 23 4, GO |

ST,512 | SIA | a VM |

!) Deklinationen minskad med 10”,

2) Rektascensionen ökad med 1”,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

BAND.

Tid.

Aug. 32,486 | — 1,'28 | — 145”2 |

33,491 2 ARN nt 2Ö |

34.449 | — 1, 03.113, 2 |

S540r | — I, 150 RÖ

303507 TSAEg EA ig TASK OK

| 37,465 | — 1,29 | — 12, 5 |

28:405 IL 20 FO

Krall (RS to | ÄT RER

4T3470 | I, 7 NöceE25 Or

43.494 | — 1,28 | —12> 7

445302: |. EKO fö

| 47504 Im ON LSS |

| ÖSKAASIE ar Ir (= Be |

| A945M I SSD,

SE dt före

NAT lr INA Mg

Tiden för normalorten förlades till Sept.

afvikelserna sattes

da .Cosd =— 1,20 + x

ZOE 143 OY

3. N:O 8. bi

3,5, och normal-

hvarefter x och y bestämdes genom följande eqvationer:

155957

1,5014

1,4101

Hola

1,0958

0,9958 -

0,6972 .

055972 «

0,5040

074.007

0,2988

O,2014

0,1009

0,0051I

0,0981

0,2007 «

0,2965

0,3965

0,4924 .

sb NO OM SE

sö RINGS RE

ale PIE NO, OD

fl tr 0, LAST 6

skr TT 0,02.= €

för DO ONE

0 -—1009.—E

k— z— 0,06 — &€

fö EO, 23

UA oa KS

skita 0,00, =E

k—z—0,08—€

-k—XZ— 0,01 —€E

kx + 0,17 =E

kt z—0,05 =E

Jäla OR ON =E

ok + L + 0,09=>8€

sk Ft TT 0,00=E

rf 0, 10 E

52 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA,

0,6978

0,8994

0,9882

1,2964

1,3954

E+ 2Z— 0,03 =E

k+z+0,08=e€

kt z— 0,04 =&

ok + 20,18

KF ORON

1,4951 -k + £ + 0,15 = €

1,5954 -.k + £ + 0, 11 =

1,7947 .k + Xx — 0,03 =E

och

1,5957 .k —y + 2,0 =

1,5014 -.k —y + 0, 7=t

1,4101 .k —y + 3, 6—=t

11958 kl -—gf— nyIé

1,0958 .k' — y — 0, 6=&

0,9958 .k —y — 0, 2—&

0,6972 .kK —y + 0, 2—=&

0,5972.k' —y + 2, 4 = &

0,5040 .k' —y + I, 8—=t

0,4007 .k'— y + 0, oO= &

0,2988 .k' —y + 0, o=t

02014 .k' — y — 0, 2=t&

OTO Mir AS

0,0051 .k'—y + o, 8 =

0,0981.kK' + y + I, OF

0,2007 .k' + 'y + o, 6=&

0,2965 .k' + y— I, 5 =—=t

0,3965 «k' + y — 0, o—= &

0,4924 .k' + y— 0, 8 =E

0,6978.F' + y — 1, 4 =

0,8994 .k' + y-— 1, 3 —=+&

0,9882.K --y— I, 3 =

1,2964 .k + Yy— I, Oo

1,3954 -K' + y 1, 8=t

1,4951 .k + y— 2, 2=t

1,5954 .k' + y— 0, 5 =

1,:7947

k+y—0, 7=t

Häraf erhållas följande normalafvikelser:

Aa. Cosd = 1,'192 + 0;'023

40 =—13,"20 + 0,26,

så att normalorten blir:

1867 September 3,5...

AE 22" 27" 83,18; + 018267

Mm= 10,0:

BIHANG TILL K. SV, VET. AKAD., HANDL. BAND. 80 N:0 8& 03

Sjunde Apparitionen (1868).

Oppos.-Efem. för år 1868 enligt Syst. VI oskul. 1866 Okt. 9,0.

Berlin. m.t.

| |

| SR a | log 4 Aberr.-tid. |

| | ÖR

| Dec. 1 | STAG, SEA 0. 33707 HE Sä |

| 2 42. 50,95 33054 | 17: 50,4

| 3 | 41. 46, 03 33606 I.

| 4 | 40. 40,45 4 33504 | XJ: 48,2 |

5 39: 34» 28 6 33527 17: 473 |

| 6 | 385 205 7 33497 | 17: 4656, |

| z | 37. 20,41 ji 33472 17. 46,0

| 8 36. 12,87 6 33454. 0) EJ: 14550

| 9 35: 5:02 3 3844E | Te 4503

| 10 | 33: 56,94 9 33434 | Ifa 45, I

| Tr | 32. 48,71 4 RA ER 45 |

12 31. 40,40 8 33439 17. 45,2

3 | 30: 32,09 3 33451 17: 45> 5

14 | 29. 23,86 9 33468 17. 45,9 |

ESA 28. 15,80 Z 33492 17. 46, 5

16 27. 7598 8 33522 17: AGA

| 17 26. 0,47 5 38,55 50 na Sr

| 18 245. 53,35 8 33600 IgE 495 |

| 19 23:40, 70 o 33648 Pe KO, 3

| 20 22. 40, 58 3 33702 ESSIN |

| 21 2165-3550 8 33762 Ng fat |

| 22 20: 30; 24 8 33828 TYS SA NA

| 2 10: 20,15 6 33900 75055

24 18. 22,87 4 33977 17. 58,4

| 25 17. 20,45 4 34060 SER

26 16. 18,96 o 34149 BON, ANA

27 | 15. 18,46 4 34243 Fö Väs

28 | 14. 18,99 o 34343 16. 750

| 29 | 13: 20581 34448 18. 10,2

30 | 12. 23,37 34558 18. 13,0

31 II: 27:32 34674 18: 15,9

20, | 10: 32550 34795 18: 1859

331 0: 38195 34920 Kö |

Oe CH. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

De få förhandenvarande observationernas jämförelse med

denna efemerid gaf följande afvikelser:

Räkn.-Observat.

Observations-Ort och Tid. RAL

Ae C0o8 0 | — AG

kändegrstvee Dec. 13,35630 | — 0;'95 | + 5,"4

| Washington.... — 17,59112 | — 0,64 RSA

| för ot vAINV070 | TORG 0; I

Normalafvikelserna bestämdes för Dec. 17,5 enligt eqva-

tionerna

0,4144 .k — du. Cosd — o,'95 = &

0,0091 . k + eli. Cosd + 0,64 = &

0,1091 .k + Ja. Cosd + 0,61=+&

och

0,4.144 . k' -— Ad + 5,4 =E

0,0091 . k' + 0 — 0, 3 =

| o,1091 .k' + Ad + o, 1 = &,

hvilka gåfvo

4e . Cos d = — 0,'667

40= + [LR

Normalorten blir således:

1868 December 17,5......... 5' 26" 1,30; + 36 22' 56,7

Åttonde Apparitionen (1870).

Observationernas "jämförelse med oppositions-efemeriden i

Berliner Jahrbuch gaf följande afvikelser:

Räkn.-Observat.

Observations-Ort och "Tid.

4a . Cos d AJ

Höjden Fred Bebn rs 954542 | — orSS + 3,"6

lr RS —" 110354208 | = 0533 SAN

| RT Na FEBS ST | Tr ONSS 116; &

| BES ok RSNANOYOL =r-ONSS 3 6

— os. = 12080909 — 0,61 02 Åke Kd

SET REA AS Ft RTR TO = Or4LSN RSK

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 83. N:0O 8. 55

Febr. 24,5 antogs till tid för normalorten, och normal-

afvikelserna bestämdes genom följande eqvationer:

1.4955 .k — Ae. Cosd — 0,55 =E

1,3958 .& — fe. CosP — 0,33 = €

1,2961 .k— 40. Cosd — 0, 58 =E

0;0791 .k + Aa. Cosd + 0,53 =E

0,1869 .k + Zu. Cosd + 0,61 =>

0.2798 .k + Au. Cosd -- 0,41 =>&

och

134055 «6 — 00 JE

1,3958 .k' — Ad + 5, 7=0&

1,2961 .k' — Ad + 6, o=

0,0791 .k' + Ad -- 3, 6=12

0,1869 .k' + Ad — 3, 7=>e€

0,2798 .k' + Ad — 3, 7 =e&,

hvaraf

Aa. Cosd = -— 0,'512 1 0,'074

ZI 2588 TON ÖR.

Normalorten blir följaktligen:

STD Februari 2455. ....... ÖEHSTBIL TIG ob ere BIS

OSSE

Nionde Normalorten (1871)

utgöres tyvärr af blott den enstaka Washington-observationen:

1871 Juni 12;73310 Berlin. mit. ........ 16" 54" 26,'31; — 39" 58' 49,3,

MODA

Såsom ett supplement till det föregående meddelas här

äfven den ännu icke publicerade oppositions-efemeriden för

detta år.

36 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Oppos.-Efem. för år 1875 enligt Syst. VII oskul. 1875 Febr. 4,0.

"Berlin. m.t. ec | d | log A Aberr.-tid. |

| Mars 13 12" 46" 32,'65 | — 21" 0'48,"6 0. 26335 15" 1290

| 14 45. 44,98 | 1348, I 26151 9,0 d

15 | 44 sö 2:34, 7 25971 5

SN 44. 6,44 | 37 8; Q 25797 1,6 |

17 | 43. 15,68 | I-20: 7 25628 SST |

13 | 42. 23,99 3:38 2 25465 54, 8 |

| 19 41. 31,42 3:33 9 25306 51,6 |

| 20 40. 38,03 | 3:17, 0 | 25154 48,4 |

21 39- 43,85 2047 SN 25007 45,4 |

22 | 28. 48,96 2: 4200 24866 220

23 | 37: 53:40 1. 9, 8 24731 39» 9

24 | 36. 57,24 | Ör Näsa I 24602 7

25 | 36. 0,52 | — 20 58.42, I | 24479 345 7

26 35 331 | 57 95 24363 32, 3

27 340 507 | 55:24, 4 | 24253 39, I

28 33: 7,68 | 53027 | 24149 28,0

29 32: 9,38 | 51-48; 2 | 24051 26, I

| 30 31. 10, 861] 48. 57, I | 23961 | 2455

| SEA 40: 12; 17 | 46. 24, 4 | 23877 227

April i | 20: 134539 43-40, 4 | 23799 | 21,1

2 | 29:71 545 50] 405450 SM 23728 | 19, 7

3 | 27- 15,83 | 37. 38, 9 | 23664 | 18, 5

| 4 | 26. 17,19 J4-22NO 23607 | 17,4

| 5 | 25. 18,73 30.550 23557 | 16,4

| 6 24: 20; 52 27-05. I 23503 1656

| 7 23-022105 235805 2344 14, 7

| 8 | FEET 19. 35, 8 | 23446 | 14, 2

| 9 21. 28,17 15337) 14G | 23424 13,7

| 10 | 20: 3ITOG | PER | 23408 13,4

| IT! 19. 35,34 | 6. 58, o | 23399 | 13,2

| 12 | T8: 40,63, | 2729, 8 | 23396 | 13, 2

13 17. 46, 16 — 19 57. 54, 7 | 23400 | 13,2

14 | 16. 52,47 | S3r3, Av 23400 13,4

Vid oppositionen Mars 29,5: m = 11,0.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 8 57

De i det föregående härledda normalorterna äro, såsom

man erinrar sig, perturberade loca refererade till de respektive

tidernas apparenta eqvinoktier. För bättre öfversigts skull

sammanställer jag dem här slutligen i följande tabell:

Normal-Orter för Alexandra (54).

ib Berlin. mit. u J Obs.

| |

a 1858 Sept. 17,5 21" 36” 12,68 — 5 591679 7

II T3s9L Dec: ==8;5 FAROR Er 3 TARO 2

TITT 1861 Mars 2,5 90-20: 375; 40 F-KOR FINANS 4

IV 1863 Okt. 24,5 NESS El82. 10-200 19

Vv | 1866 Mars 22,5 TZ00S SCA 052 5 NASN 17

NI 1867 Sept. 3,5 RP fa SNR AGE RNA 36

VII 08 Dec. 1755 Fe20. 1530 is 3

VIII 1870 Febr. 24,5 Ga SER SS AGES re 6

IX 1871 Juni 12,7331 [ÖT SA. 2056 = 29: 53-405 3 I

Såsom man finner af det föregående är sannolika felet i

en normalort per medium något mera än !/; bågsekund; hvar-

vid för jämförelse med andras resultat det dock bör anmärkas,

att om sannolika felen beräknats utan afseende på BIÉNAYMÉS

teorier man alltid kunnat märkligt nedtrycka felens valörer ge-

nom införande af flera obekanta i vilkorseqvationerna. Denna

stundom använda utväg att oberättigadt vinna ett litet sanno-

likt fel är lyckligtvis helt och hållet afskuren, då man följer

de nyare och riktiga teorierna.

Normalorternas jämförelse med elementsyst. ' VII gifver

följande återstående afvikelser:

Räkn.-Normalort.

4a . Cos d 403

+ 0,10 + 1,"4

0200 Ar Lie

= ONES ARN

är (Ost 08 6

EROS FR ORG

— 00 =" 5

| = 10527 + 0 4

ÖS FÖ

TRI RS

58 H. SCHULTZ, NORMALORTER M. M. FÖR PLANETEN ALEXANDRA.

Denna jämförelse utvisar således en ganska god öfverens-

stämmelse mellan räkning och observation, så att element-

systemet VII med all säkerhet beqvämt kan amvändas till be-

räkning af de allmänna perturbationerna, och det följaktligen

vore ändamålslöst att på grund af de små återstående afvikel-

serna redan nu härleda nya element-korrektioner. Då denna

räkning efter förloppet af några oppositioner kan blifva oaf-

vislig, bör element-systemet VII först ånyo jämföras med nor-

malorterna, alldenstund solkoordinaterna, vid härledning af ta-

len i sista tab. föregående sida, såsom förut för särskilda år

blifvit tagna ur olika sol-tabeller, och äfven mot reduktions-

elementen för öfrigt något kan vara att anmärka.

De här föreliggande resultaten erbjuda i och för sig intet

af intresse för en revidering af Jupitersmassan, och efter all

sannolikhet måste ännu många oppositioner observeras, innan 1

detta hänseende något skulle kunna vinnas.

Sedan tryckningen af. denna uppsats redan var börjad,

hafva följande Leipziger-observationer på planeten i sista oppo-

sitionen blifvit meddelade i Astr. Nachr. N:o 2053.

Leipzig. m.t. app. « app. J Komp.»

1976 FAPNISET JAG.. 10 AG BSR UT2010" 305753 20 JONER a

Fröllinge TO:130:133 IRL 12.017: 505150; = IÖN5SSIA002 Myr

Komparations-Stjern. Med. Pos. 1875,0.

KÖSNTING a 12" 18” 16,'09; — 207 6' 19,"0 Arg. Oeltz. 12140

FLSA SAR 124 17: Iskl4G = 205 1:33, 8 ATS: OCIATeree

Observationernas jämförelse med efemeriden sid. 56 gifver

(Observat.-Räkning).

Ada Ad

+ 0,70 — 8,"8

+ 0.98 JT :

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 3. N:o 9.

BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM TANDÖMSNINGEN

HOS SLÅGTET PHOCA. I.

S. W. TENOW.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 14 APRIL 1875.

P; A NORSTEDT & SÖNER

Mile MAN tha

tävnler ON a Set ENARE iver Å6

N JE > VIDOPM fsergeen tv

: 7

i y så

; MS ' + PR Vid ”

KäSKeNÖnLe 10 IA

FaD0R rand le

WONAT Nä é

Oaktadt tandömsningen hos slägtet Phoca L. flera gånger på

senare tiden varit föremål för undersökning, har dock denna

undersökning varit mer eller mindre partiel i så fall, att nä-

stan ensamt mjölktänderna iakttagits, utan att någon jemfö-

relse mellan dessas försvinnande och de permanenta tänder-

nas utveckling blifvit anställd samt, såvidt jag kunnat finna,

alltid företagen å ofödda ungar, hvarföre ock förloppet i tand-

ömsningen ännu icke kan sägas vara fullt utredd.

Då härtill kommer, att högst få kranier, iföljd af den

ringa tillgången, blifvit i detta hänseende beskrifna och bland

dessa blott ett enda tillhörande Phoca barbata O. E. MörL-

LER af Prof. STEENSTRUP i Vid. Medd. f. d. Naturh. Fore-

ning 1860, hvilket han fann i öfverkäken vara försedt med

ett från de öfriga sälarterna afvikande antal mjölkkindtänder,

anser jag det af ganska stor vigt, att så många kranier af

ofödda eller nyfödda ungar, som möjligt, underkastas gransk-

ning, på det man skall kunna komma till visshet om, huru-

vida detta abnorma antal af mjölkkindtänder oftare förekom-

mer hos sälarna eller om det är inskränkt till ensamt denna

art eller möjligen ock här är ett sällsyntare fall.

Tillfölje häraf har jag icke dragit i betänkande att offent-

liggöra en undersökning af tänderna, som jag anställt å ett i

härvarande Riksmusei samlingar befintligt kranium af en ofödd

Phoca barbata och vill härtill foga beskrifning på tandsätt-

ningen hos en äfvenledes i härvarande samlingar förvarad

Ph. foetida O. EF. MöLLERr och Ph. groenlandica O. F. MÖLLER,

så mycket mer som dessa begge stå på ett senare utvecklings-

stadium än både de af Prof. STEENSTRUP i ofvannämnda Tid-

skrift berörde och den af Prof. W. LinrLJEBORG i Förhand-

lingar vid De Skand. Naturf. Nionde Möte i Stockholm 1863

beskrifne Ph. hispida Erxl. Fabr.

Innan jag öfvergår till ämnet, återstår mig en kär pligt

att aflägga min vördsammaste tacksägelse till såväl Prof. FE.

4 TENOW, TANDÖMSNINGEN HOS SLÄGTET PHOCA.

A. Smitt, som godhetsfullt ställt till min disposition de af

mig nedanför beskrifne kranier och öfriga i Riksmusei sam-

lingar för mina undersökningar behöfliga materialier, som ock

Prof. W. LILLJEBORG, som välvilligt lemnat mig tillträde till

Upsala musei till detta ämne hörande samlingar.

Phoca fetida. 0O. F. MörLEr.

Ungen, hvars kranium begagnats vid nedanstående beskrif-

ning, tagen vid Hartsö i Stockholms skärgård den 28 Januari

1873, är en & och enligt uppgift nyfödd. Kroppen, ännu

ihöljd den hvita ulldrägten, mäter från nosspetsen till svans-

roten 204 m.m... Xx

Skallens längd från cond. os. occip. till främre spetsen

af intermaxillarbenet 101 m.m. Densammes bredd öfver ok-

benen 70 m.m. Underkäkens längd från proc. cond. till spet-

sen af os interm. 65 m.m.

Ofverkäken. Permanenta tänder.

Af de 51 hvardera käkhalfvan förekommande kindtänderna

finna vi den bakersta (m 5) stå på en betydligt högre utveck-

lingsgrad än de öfriga, i det att dess rot företer tvänne tyd-

ligt skilda grenar, som inuti äro ihåliga och fylda med pulpa.

Å den något framåtlutande, 4 m.m. höga och 6 m.m. långa

tandens krona urskiljes en större midteltagg samt en på hvar-

dera sidan om densamma belägen mindre sidotagg. 4:de och

3:dje (m 4, m 3) kindtänderna, som likaledes äro försedda med

tydligt utvecklad midteltagg och sidotaggar, skilja sig i vä-

sendtlig mon från föregående derutinnan, att de blott påbör-

jat sin rotbildning. Sinsemellan visa de dock i sitt läge en

ganska stor olikhet, bestående deri, att den senare af dem,

som är 5,5 m.m. hög och 5,5 lång, är starkt inåtlutande, hvar-

igenom dess spets ej kommer att ligga i rak linie med de

öfriga tändernas spetsar, utan betydligt innanför desamma,

då jag deremot funnit den förra 5 m.m. höga och 4 m.m.

långa tanden intaga ett mera upprätt och med de öfriga tän-

derna liknande läge. De tvänne derpå följande, som äro nå-

got mindre än de förut beskrifne — den ena (m 2) n. 5 m.m.

hög och 5 m.m. lång, den andra (m 1) 4,5 m.m. hög och

3,5 m.m. lång — äro bägge jämte midteltaggen försedda med

"mA

Milner

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8 N:O0 9. 5

bakre sidotagg och påbörjad rotbildning, hvilken dock tyckes

vara mera framskriden hos den främsta.

Hörntanden (c), som är 11 m.m. hög och redan har den

bakre skarpa kanten tydligt utpreglad, är skarpt böjd samt

har rotbildningen tämligen framskriden, såsom ock förhållan-

det är med de 3:ne framför hörntanden i intermaxillarbenet

liggande omkr. 5 m.m. långa, med inåtböjda spetsar försedda

framtänderna (i).

Myjölktänder

förekomma i denna käke till ett antal af 6 stycken i hvar-

dera käkhalfvan: 2 kind-, 1 hörn- och 3 framtänder. Af de

bägge kindtänderna har den ena sitt läge vid 4:de och den

andra vid 2:dra perm. kindtanden. Deremot saknas sådan

vid 1:sta, 5:te samt äfven vid 3:dje perm. Den förra (m”) af

dessa mjölkkindtänder, hvars krona är nära 1,5 m.m. hög och

2 m.m. lång, är i betydlig grad anfrätt å sina nedre partier.

Så finna vi den främre roten i det närmaste försvunnen samt

af den bakre endast en 1,5 m.m. lång, smal, på undre sidan

skroflig rest. Åfven kronans undre sida företer samma skrof-

liga utseende, hvilket antyder, att densamma varit utsatt för

resorptionens verkan. Bättre bibehållen finna vi främre mjölk-

kindtanden (m'), som har sitt läge vid 2:dra perm. kindtan-

den och hvars något öfver 1 m.m. höga krona å sin undre

sida visar spår till resorption. 'Tanden är försedd med tvänne

tämligen väl bibehållna, starkt divergerande rötter, af hvilka

den främre ligger öfver den yttre och främre delen af motsv.

perm. tands midteltagg och den bakre, som är något längre,

sträcker sig till yttre och öfre sidan af samma tands bakre

sidotagg. I. förhållande till sina motsvarande perm. tänder

befinna sig sålunda dess bägge mjölktänder hufvudsakligen

på yttre sidan af desamma. Vid 3:dje perm. kindtanden sak-

nas helt och hållet spår till motsvarande mjölktand, hvilken

således troligen blifvit resorberad, innan ungen föddes.

Strax bakom och under spetsen af perm. hörntanden på-

träffar man den lilla, 2 m.m. långa, cylinderformiga återsto-

den af mjölkhörntanden (c'), liggande nästan parallelt med käk-

kanten.

De trenne framtänderna af denna dentition, af hvilka den

yttersta (i'), af ungefär 2 m.m. höjd, är störst och den smala,

nålformiga, innersta (i”) minst samt tyckes vara nära att för-

6 TENOW, TANDÖMININGEN HOS SLÄGTET PHOCA.

svinna, finna vi deremot belägna framom hvar och en af sina

resp. perm. tänder.

Underkäken. Permanenta tänder.

Vid jämförelse med motsvarande tänder i öfverkäken

finna vi dessa vara i allmänhet starkare utvecklade, isynner-

het hvad de 5 kindtänderna beträffa; dock är gången af ut-

vecklingen ungefär densamma. Så hafva vi äfven här den

bakersta (m 5) bäst utbildad. Dess krona är försedd med 1

sidotagg framom och 2:ne bakom midteltaggen, af hvilka den

bakersta likväl är liten och obetydlig. Den 5,5 m.m. höga

och 6 m.m. långa tanden eger tvänne tydligt skilda, med pulpa

försedda rötter. 4:de (m 4), 3:dje (m 3) och 2:dra (m 2) kind-

tänderna äro äfvenledes 4 spetsade samt hafva påbörjat sin

rotbildning, dock är denna ej så långt framskriden, att de

bägge rötterna äro h. o. h. skilda från hvarandra. Föregå-

ende tand har jag funnit betydligt framåtlutande, beroende

af alveolens sneda läge i käken. Dessa tänder deremot in-

taga ett mera upprätt läge, men stå icke i rak linie med hvar-

andra, utan med främre ändarne inåtrigtade, hvarigenom den

främre ändan af den bakom liggande tanden täckes af den

framom liggandes bakre del. Främsta kindtanden (m 1), 4,5

m.m. hög och 4 m.m. lång, försedd med 1 sidotagg på hvar-

dera sidan om midteltaggen, har en enkel tydligt utbildad

rot, hvarföre man ock måste tillerkänna den en högre utveck-

lingsgrad än de mellersta kindtänderna. I likhet med baker-

sta tanden intager den i käken ett snedt framåtlutande läge

samt ligger något högre än föregående tänder.

Hörntanden (c) står i utvecklingen något efter motsva-

rande tand i öfverkäken. Så saknar den den bakre skarpa

kanten, är blott 7 m.m. lång samt har rotbildningen ej så

långt framskriden. I följd häraf har den med sin spets ej

ännu hunnit upp i jämnhöjd med käkkanten, såsom förhål-

landet är med öfriga tänder af denna dentition. Hos de

tvänne i intermaxillarbenet liggande framtänderna (i), af hvilka

den yttre är 5 m.m. lång, har jag funnit de ihåliga rötterna

väl utvecklade, utgörande ungefär 3 m.m. af hela tandens

längd. Deras kronor äro i spetsen skarpt böjda inåt.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:0 9.

Mjölktänder.

Redan vid ett ytligt betraktande af denna käke tyckte

jag mig finna en anmärkningsvärd olikhet i mjölktändernas

antal i hvardera. käkhalfvan, hvilket äfven bekräftade sig vid

uppmejslingen. I högra halfvan påträffades det hos slägtet

Phoca normala antalet af denna dentition: 3 kind-, 1 hörn-

och 2 framtänder, då deremot venstra halfvan blott var för-

sedd med 2 kind-, 1 hörn- och 2 framtänder, hvarföre vi här

kunna sluta till närvaron af en olikformig resorption. Då

likväl, om vi undantaga den i högra käken förekommande

öfvertaliga tanden, de öfriga tänderna i ena käkhalfvan hufvud-

sakligen öfverensstämma, hvad läge och utseende beträffa, med

motsvarande tänder i den andra, vill jag blott, liksom jag gjort

iöfverkäken, sysselsätta mig med venstra halfvans mjölktänder.

Fästa vi oss först vid kindtänderna, anträffa vi sådana en-

dast vid 4:de ochzs 2:dra perm. kindtanden, då deremot 5:te,

1:sta och 3:dje sakna dylika. Den bakre af dessa mjölktän-

der (m"”), hvars med en liten konvexitet å främre sidan för-

sedda krona är 1,67 m.m. hög, har ett afstånd af 6,67 m.m.

mellan rötternas något böjda spetsar, hvilka jämte tandens

undre sida genom sitt grusiga utseende visa sig hafva varit

utsatta för resorption. Hos främre mjölkkindtanden (m'), hvars

krona är 1 m.m. hög, har jag äfven funnit begge rötterna till-

städes, dock i ganska hög grad anfrätta, isynnerhet är detta

fallet med främre roten, af hvilken endast återstår en liten,

kort, flisartad rest. Bakre roten är mera bibehållen, likväl anfrätt

såväl 1 spetsen som, liksom sjelfva tanden, å undre sidan. Vid

3:dje perm. kindtanden saknas, såsom ofvan är sagdt, motsvarande

mjölktand; hvaremot sådan finnes tillstädes i andra käkhalf-

van. Den är beröfvad både rötterna och nedre delen af kro-

nan och består endast af en 0,75 m.m. hög återstod af kro-

nans öfre del. Hvad mjölktändernas läge i förhållande till

motsv. perm. tänder beträffar, gäller här samma anmärkning,

som blifvit gjord vid beskrifningen af öfverkäkens tänder.

Framom och något på yttre sidan om perm. hörntanden,

nästan i samma ställning som denna, finna vid en motsvarande

mjölkhörntanden (c'), hvars rot är helt och hållet och inre och

bakre sida delvis försvunnen genom resorption, så att af tan-

den endast återstår en liten, knappt 2 m.m. hög, stilettformig

rest.

8 TENOW, TANDÖMSNINGEN HOS SLÄGTET PHOCA.

Strax framför hvar och en af de tvänne perm. fram-

tänderna, anträffas en liten, smal, ungef. 2 m.m. hög mjölk-

framtand (i,i”), hvars undre del jag funnit starkt anfrätt; dock

äro dessa tänder bättre bibehållna än motsvarande tänder i

öfverkäken.

Formlerna för denna säls tandsättning på detta utveck-

lingsstadium, d. v. s. strax efter födseln, skulle sålunda blifva:

perm. tänder nm.

FET EN

SET 2—2 1—1 . 3—3

mjölktänder mm. a a NS

Phoca groenlandica. 0. F. MöLLER.

Ungen, som enligt uppgift är nyfödd och tagen på Grön-

land d. ?/, 1834, är ännu iklädd den hvita ulldrägten med

något mörkare nosspets och en mörk fläck öfver hvardera

ögat samt mäter från nosspetsen till svansroten 720 m.m.

Skallens längd från främre kanten af for. magnum till

spetsen af os intermaxillare utgör 99 m.m. Densammes bredd

öfver okbenen 62 m.m. Alveolarranden i öfverkäken 37 m.m.

Underkäkens längd från proc. cond. till spetsen af os inter-

maxillare 64 m.m. Alveolarranden i samma käke 35 m.m.

Öfverkäken. Permanenta tänder.

I allmänhet äro dessa hos föreliggande exemplar ringa

utvecklade. Så har jag funnit dem ännu endast bestå af en

ej fullständigt ossifierad krona samt vara med få undantag i

saknad af till och med antydning till rotbildning. Hela tand-

sättningen af 2:dra dentitionen, som utgöres af 5 kind-, 1 hörn-

och 3 framtänder i hvardera käkhalfva, häntyder sålunda på, att

djuret ännu behöft en proportionsvis ganska lång tid för tänder-

nas färdigbildande. Bäst utvecklad af kindtänderna synes den ba-

kersta (m 5) vara, i det denna tand, som är 3 m.m. hög och 6

m.m. lång, icke allenast är försedd jämte midteltaggen med

tydliga sidotaggar, 1 främre och 2 bakre, utan äfven visar

spår till bildande af rot. I följd af denna sin kraftigare ut-

bildning af kronan och sin påbörjade rotbildning: har den

med sin spets kommit närmare käkkanten än de mellersta

kindtänderna af denna dentition. Närmast i utveckling står

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 35 N:0O 9. 2)

utan gensägelse den 3 m.m. höga och 4,5 m.m. långa främsta

kindtanden (m 1), hvars krona har en med midteltaggen för-

enad bakre sidotagg. Derigenom att dess alveol ej är så

djupt insänkt i käkbenet, som de mellersta kindtändernas,

kommer också dess spets att i likhet med bakersta tandens

ligga ungefär 1 jämnhöjd med käkkanten.

Strax bakom hvar och en af de mellersta med en å främre

och bakre sidan från spetsen till basen löpande skarp kant för-

sedda kindtänderna förekommer en liten fritt stående ossifie-

rad tagg, som tydligen vid en mera framskriden utvecklings-

period af tänderna kommer att förbindas med desamma och

uppträda såsom sidotagg bakom den tämligen skarpt afsmal-

nande och mot spetsen bakåt böjda midteltaggen, som på

tändernas nuvarande utvecklingsstadium ensam utgör tandens

hufvudparti.

Hörntanden (c) är, fastän den endast består af krona,

ganska stor i förhållande till kindtänderna. Å den 7,67 m.m.

höga tandens bakre sida anträffas redan den hos den utväxta

tanden befintliga skarpa kanten, som här löper från tandens

spets till dess bas.

Framtänderna (i) äro 3:ne till antalet, utan antydning till

rotbildning och med spetsen skarpt inåtböjd. Af dessa är

den med en liten å yttre sidan befintlig skarp sidotagg för-

sedda, 5 m.m. höga, yttersta tanden störst. De begge inre

deremot äro endast 3,5 m.m. höga.

Myjölktänder.

Fastän, såsom vi ofvanför sett, de perm. tänderna ernått

en så ringa utveckling, finna vi dock mjölktänderna dels för-

svunna, dels ganska starkt angripna af resorption. De före-

komma till ett antal af 6 i hvardera käkhalfvan: 2 kind-, 1

hörn- samt 3 framtänder. De bägge kindtänderna, af hvilka

den ena (m"”) är -belägen vid 3:dje och den andra (m'”) vid

4:de perm. kindtanden, ligga i sina kapslar på yttre och undre

sidan af sina motsvarande perm. tänder. Vid 5:te, I1:sta och

2:dra saknas hvarje antydan till mjölktand. Den bakre af

dessa mjölktänder har redan genom resorption förlorat bägge

sina rötter samt eger endast i behåll den 1,5 m.m. höga och

1,5 m.m. långa kronan, hvars undre sida redan börjat bortfrätas.

Något bättre bevarad finna vi den vid 3:dje perm. kindtanden

Hasan mjölktanden, hvars rötter, om ock i ganska betyd-

10 TENOW, TANDÖMSNINGEN HOS SLÄGTET PHOCA.

lig mon angripna, dock äro tillstädes, och hvars n. 2 m.m.

höga, starkt sammantryckta och mot spetsen afsmalnande

krona företer å undre sidan ett genom resorptionens inverkan

grusigt utseende.

Såsom redan förut är anmärkt, saknas vid 2:dra perm.

kindtanden hvarje spår till mjölktand, hvilken sålunda vid

djurets nuvarande ålder redan försvunnit. Genom noggrann

undersökning af tandköttets yttre sida på det ställe, der denna

tand varit belägen med sin spets, har jag öfvertygat mig om,

att ingen öppning derstädes funnits, emedan, om så varit

händelsen, ett ärr ovilkorligen skulle uppstått på detta ställe.

Detta tyckes mig vara ett ganska talande skäl för tandens

fullkomliga resorption inom sin: kapsel. Jag torde längre

fram blifva i tillfälle att återkomma till detta ämne.

Strax utanför perm. hörntandens spets, nästan parallelt

med käkkanten anträffa vi den lilla 1,5 m.m. långa återsto-

den af mjölkhörntanden (c'), hvilkens rot och nedersta del af

kronan tyckes vara helt och hållet förtärd.

Främst i käken på främre sidan af hvardera af de perm.

framtänderna ligga resterna af de trenne mjölkframtänderna

(i', i", i”), af hvilka den yttersta, 2,67 m.m. långa, är betyd-

ligt gröfre än de omkring 2 m.m. långa inre, som äro ytterst

smala, nästan nålfina.

Underkäken. Permanenta tänder.

Redan vid ett flygtigt betraktande af tandsättningen hos

detta kranium finner man, att tänderna i denna käke i all-

mänhet äro mera försigkomna än 1 öfverkäken. Synnerligast

är detta förhållandet med de 5 kindtänderna. Visserligen

sakna de helt och hållet rötter, men deras kronor äro större

och mera distinkt framträdande. De trenne lika djupt i käk-

benet liggande mellersta af dessa öfverensstämma i sin bild-

ning med motsvarande tänder i öfverkäken derutinnan, att

de hvar och en bestå af en å främre och bakre sidan skarp-

kantad, i spetsen bakåtsvängd midteltagg och en strax bakom

densamma befintlig, liten, fritt stående sidotagg. Den mel-

lersta af dessa trenne tänder (m 3) är störst och mäter 4 m.m.

i höjd. Bakom dessa finna vi den något högre i käkbenet

liggande och framåtlutande, 3,5 m.m. höga och 7 m.m. långa

bakersta kindtanden (m 5), hvars sidotaggar, af hvilka en är

mindre samt belägen framom och en större bakom den med

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:O 9. al

spetsen något bakåt böjda och å främre sidan skarpkantade

midteltaggen, äro fullständigt sammanväxta med sjelfva tan-

den. Främsta kindtanden (m 1) deremot är belägen betydligt

högre upp i käken. Härigenom når den ock med sin öfver-

sta spets i jämnhöjd med käkkanten. Tanden, hvars höjd är

4 m.m. och längd 4,25 m.m., är försedd med midteltagg samt

en på hvardera sidan om densamma med tanden sammanväxt

tydlig sidotagg.

Framom denna tand och nästan berörande densamma lig-

ger den 6 m.m. höga, i spetsen svagt böjda perm. hörntanden

(c), å hvars främre och bakre sida från spetsen nedlöper en tyd-

ligt urskiljbar kant. Rotbildning saknas helt och hållet hos

densamma.

Framtänderna (i), som äro 2:ne till antalet och ungefär

2,» m.m. höga, äro i storlek betydligt underlägsna de mot-

svarande i öfverkäken, sakna rotbildning samt äro försedda

med skarpt inåtböjd spets.

Mjölktänder.

Mjölktandsättningen i underkäken är fullständig, d. v. s. be-

står af 3 kind-, 1 hörn- och 2 framtänder i hvarje käkhalfva, fastän

alla tänderna äro i mer eller mindre mon anfrätta. Så hafva vi

hos de trenne kindtänderna, hvars kapslar ligga på yttre si-

dan ofvanför de permanentas, de främre rötterna h. o. h. resor-

berade. Bakersta af dessa kindtänder (m'”), som har sitt läge

vid 4:de perm. kindtanden, eger qvar endast en knappt 2

m.m. hög återstod af kronan samt ett litet, flisformigt stycke

af den bakre starkt resorberade roten. En ännu starkare re-

sorption visar sig hos den mellersta eller den vid 3:dje perm.

liggande mjölktanden (m”). Här finna vi den 1,75 m.m. höga,

å den undre sidan anfrätta kronan nästan ensam qvarstående.

Den lilla obetydliga del af bakre roten, som ännu finnes

qvar, är tydligen stadd i försvinnande. Att döma af bakre

rotens längd har den främsta af dessa mjölktänder (m'), som

ligger vid 2:dra perm. kindtanden, minst lidit af resorptionen.

Dock är denna rot liksom den 1,5 m.m. höga kronan å un-

dre sidan i ganska betydlig grad anfrätt, så att af densamma

qvarstår endast en 1. m.m. lång, smal, kantig rest. När man

betraktar den uppmejslade käken från sidan, finner man denna

tands krona sitta ungefär midt öfver sin motsvarande perm.

tands midteltagg, då deremot de bägge föregående mjölktän-

12 TENOW, TANDÖMSNINGEN HOS SLÄGTET PHOCA.

dernas kronor äro skjutna något tillbaka, så att de komma

att ligga bakom sina resp. perm. tänders midteltagg. Ingen

af nu beskrifna tänder ha genombrutit tandköttet.

På yttre och något på främre sidan om den perm. hörn-

tanden, anträffa vi en liten 1,67 m.m. lång, smal återstod af

en mjölkhörntand (e'). Denna, hvars rot i det närmaste är

resorberad, finna vi mera upprättstående i käken, än fallet

var med motsvarande tand i öfverkäken.

Strax utanför hvar och en af de perm. framtänderna be-

finner sig en liten mjölktand (i', ii”), som är ungefär af samma

höjd och tjocklek som mjölkhörntanden samt försedd med”

något inåtböjd spets.

Formlerna för tandsättningen på detta utvecklingsstadium

hos Phoca aroenlandica blifva sålunda:

Med Kane sy

I—5 1—1 . 3—3

perm. tänder m. -. Ce. FRA

5-5 1-1 "2—2

FEN ER Tore bar Up 1—1 . 3—3

mjölktänder m. 3 SYCNGOTJÄRE ocg

Phoca barbata. OO. F. MörLERr.

Det kranium, som föreligger för denna undersökning,

har tillhört en ur modren utskuren och från Grönland af

Grönlandsexpeditionen 1871 hemförd Qunge, som mäter från

nosspetsen till svansroten 405 m.m. och är iklädd sin smuts-

gulaktigt hvita på undre sidan något ljusare ulldrägt. Svan-

sen och öfre sidan af bakre extremiteterna äro något mör-

kare.

Skallens längd från cond. os. occip. till spetsen af os.

interm. 80 m.m. Dess bredd öfver okbenen 58 m.m. Alve-

olarranden i öfverkäken 31 m.m. Underkäkens längd från

proc. cond. till spetsen af os interm. 52 m.m.

Öfverkäken. Permanenta tänder.

Dessa äro alla under bildning och bestå af 5 kind-, 1 hörn-

och 3 framtänder i hvardera käkhalfvan. De flesta af de på inre

sidan.starkt konvexa och på yttre nästan plana kindtänderna hafva

de ännu ej fullständigt ossifierade kronorna utrustade med huf-

vud- och sidotaggar, here deras rotbildning ej ännu är på-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 8. N:0O 9. 13

börjad. Dock har jag funnit antydning till rotsammansnörning

hos den bakersta kindtanden (m 53), som är 2 m.m. hög och 5,75

m.m. lång samt på hvardera sidan om midteltaggen försedd

med en sidotagg, af hvilka den bakre är större och tydligare

utpreglad än den främre. Strax framom och med den bakre

kanten nästan stötande intill denna tand anträffa vi 4:de perm.

kindtanden (m 4), som är 3 m.m. hög och nära 4 m.m. lång

samt eger en liten sidotagg bakom och en framom midteltaggen.

I rak linie med dessa tänder sitta de tvänne följande, af hvilka vi

finna den förra (m 3), som är 3 m.m. hög och 3,5 m.m. lång,

liksom föregående försedd med bakre sidotagg samt dessutom

äfven med antydan till sådan å främre sidan; den bakre (m 2)

deremot, som är något mindre, saknar både främre och bakre

- sidotagg, hvadan tanden tyckes vara sämst utvecklad af alla

kindtänderna. Hos den 3 m.m. höga och 3,5 m.m. långa

främsta kindtanden (m 1), hvars alveol ligger lägre i käken

än de föregåendes, finna vi jämte midteltagg distinkt fram-

trädande bakre samt äfven under bildning varande främre

sidotagg.

Den djupt i käkbenet insänkta, n. 7 m.m. höga, hörntanden

Kronan, som ej ännu är fullständigt ossifierad, har bakre kan-

ten nästan rät, främre deremot svagt böjd. I följd af sin

proportionsvis ringa utbildning har tandens spets ej skjutit

ned i jämnhöjd med kindtändernas spetsar.

Framför denna hörntand finna vi 1 intermaxillarbenet de

trenne framtänderna (i), resp. 3,25, 2,5 och 2,25 m.m. höga,

hvar och en med något inåtböjd spets samt utan spår till

rotbildning.

Myjölktänder

förefinnas i denna käke till sitt normala antal: 3 kind-, 1 hörn-

samt 3 framtänder 1 hvardera käkhalfva. De förstnämnda af dessa,

som i likhet med mjölkkindtänderna hos de af mig förut be-

skrifna sälarne äro belägna i egna, utanför de motsvarande perm.

tänderna liggande kapslar, hafva sitt läge vid 4:de, 3:dje och 2:dra

kindtänderna af 2:dra dentitionen. Vid deras läge i förhål-

lande till hvarandra har jag anmärkt, att den ena ej ligger i

rak linie med den andra, utan intaga de i käken ett snedt

läge, så att vid betraktande af den uppmejslade käken från

sidan den föregåendes bakre rot undanskymmes af den efter-

14 TENOW, TANDÖMSNINGEN HOS SLÄGTET PHOCA.

följandes främre. Tydligast framträder detta hos mellersta

tanden. Om vi undantaga rötternas yttersta spetsar, hafva de

ej ännu, såvidt jag kunnat finna, blifvit angripna af någon

nämnvärd resorption. Hos den bakersta (m”'), 5 m.m. mellan

rotspetsarne skrefvande, mjölktanden är den 2 m.m. höga,

mot spetsen afsmalnande kronan på inre sidan konvex och

på yttre nästan plan, hvarigenom dess spets kommer att vetta

något utåt. Mellersta tanden (m") af denna dentition har jag

deremot funnit konvex både å den 2 m.m. höga kronans yttre

och" inre sida, hvarför ock denna, som vid främre sidan är

försedd med en inknipning och har mera afrundad spets, er-

håller en nästan vertikal ställning i käken. Vid undersök-

ningen af tandens rötter, mellan hvilkas spetsar afståndet är

4 m.m., visade det sig, att den bakre är något mera angripen

än den främre. Främsta mjölkkindtanden (m'), hvars krona

är något mindre än de föregåendes, har jag funnit sakna den

vid första tanden anmärkta inknipningen, samt hafva de vidt

(4 m.m.) skrefvande rötterna, af hvilka den främre är något

längre än den bakre, föga angripna af resorption.

Mjölkhörntanden (c), hvilken, såsom af figuren 3 framgår,

har sitt läge på yttre och undre sidan af motsvarande perm.

tand samt sträcker sig bakifrån snedt framåt under spetsen

af densamma, är 5 m.m. lång, smal med hvass spets och starkt

anfrätt rot.

Längst fram i käken strax utanför hvar och en af de

tvänne inre perm. framtänderna påträffar man en 1,5 m.m. I

san

lång, nålformig mjölkframtand (i", i") med inåtböjd spets

samt starkt resorberad rot, hvaremot den (i'), som har sin

plats utanför yttersta perm. framtanden, är betydligt större

(n. 3 m.m.) och gröfre samt nästan oresorberad.

Underkäken. Permanenta tänder.

Vi finna dessa, liksom i öfverkäken, fulltaliga: 5 kind-,1

hörn- och 2 framtänder i hvarje käkhalfva, alla varande under

bildning. Rotbildningen är ännu ej påbörjad, ej heller ossifika-

tionen af kronan fullständigt afslutad, hvarföre också ingen af

dem hunnit upp i jemnhöjd med käkkanten, ännu mindre genom-

brutit tandköttet. Alveolen, hvari den bakersta (m 5) af kind-

tänderna utvecklas, innehar i följd af käkbenets svängning

uppåt ett snedt läge, hvarföre och sjelfva tanden, hvars 3,25

m.m. höga och 5,67 m.m. långa krona redan är försedd med

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:O 9, 15

de för den fullt utbildade tanden karakteristiska sidotaggarne,

får en snedt framåtlutande ställning. 4:de, 3:dje och 2:dra

(m 4, m 3, m 2) kindtändernas alveoler ligga djupare nedsänkta

i käkbenet samt intaga ej sneda lägen, hvarföre ock tänderna

sitta mera lodräta. Kronorna, hvardera ungefär 2,5 m.m. höga,

hafva endast baktaggen under bildning. Någon antydning

till främre sidotagg har jag ej påträffat hos dessa tänder. AA

den 2,67 m.m. höga och n. 4 m.m. långa främsta kindtanden

(m 1), hvilken, såsom vi ock sett fallet vara med motsvarande

hos Ph. foetida och Ph. groenlandica, ligger högre i käken

än de föregående, har jag deremot iakttagit tydligt utpreglad

bakre och främre sidotagg.

Strax framför denna tand, djupt insänkt i käkbenet lig-

ger den 5,75 m.m. höga hörntanden (c), som ännu ej påbör-

jat sin rotbildning och står i utveckling långt efter kind-

tänderna.

Af de tvänne i hvardera intermaxillarbenet förekommande

perm. framtänderna (1) är den yttersta, d. v.s. den strax fram-

för hörntanden befintliga, något större än den inre, hvilkens

längd uppgår till 2 m.m. Ingendera af dem har påbörjat af-

snörning till rot.

Mjölktänder.

Dessa, som äro 6 till antalet i hvarje käkhalfva: 3 kind-,

1 hörn- och 2 framtänder, har jag funnit i allmänhet vara

större och bättre bibehållna än motsvarande 1 öfverkäken.

Vända wvi oss först till kindtänderna, finna vi en sådan vid

hvar och en af 4:de, 3:dje och 2:dra kindtänderna af 2:dra

dentitionen. Liksom i öfverkäken äro de belägna i utanför

"och öfver de permanenta befintliga kapslar, inom hvilka de

ligga helt och hållet inneslutna. Bäst bibehållen af dessa

tänder är den bakersta (m”'), som icke allenast är störst —

dess krona mäter i höjd 1,67 m.m. och afståndet mellan de

3 m.m. långa rötternas spetsar utgör 6 m.m. — utan ock eger

en genom en djup inskärning från midteltaggen tydligt skiljd

främre sidotagg. A kronans bakre sida förekommer en kon-

vexitet. Sjelfva kronan ligger liksom hos mellersta tanden

något bakom motsvarande perm. tands midteltagg. Mellersta

mjölkkindtanden (m'") har såväl å sina rötter som å sin

undre sida varit utsatt för en intensivare resorption. Vid

uppmejslingen af käken och borttagandet af kapselväggen

16 TENOW, TANDÖMSNINGEN HOS SLÄGTET PHOCA.

fann jag tandens bakre rot stöta intill den bakomliggande

tandens främre rot, hvaremot dess främre täcktes af den

framomliggandes bakre. Tandens kapsel intager sålunda en

sned riktning i käken. Den 1,67 m.m. höga, å yttre sidan

konvexa och å inre konkava och derigenom med spetsen nå-

got inåtlutande kronan saknar främre sidotagg, men eger i

stället, der denna skulle setat, en konvexitet. Huruvida nå-

gon sidotagg derstädes ursprungligen funnits, är omöjligt för

mig att afgöra med visshet, enär jag ej haft lägenhet att

undersöka något exemplar med fullständigt bibehållna mjölk-

tänder. Å bakre sidan förekommer ock en konkavering, dock

ej så skarp som hos föregående. Afståndet mellan tandens

begge rötter, af hvilken den bakre är kortare och mera böjd

än den främre, utgör 4 m.m. Hos den främsta mjölkkind-

tanden (m') sakna vi hos den 1,5 m.m. höga kronan både

främre sidotagg och konkaveringen baktill, deremot är den i

likhet med bakersta mjölkkindtanden konvex å både inre och

yttre sidan, hvarigenom dess spets riktas rätt upp. Afstån-

det mellan de i spetsen något resorberade rötternas spetsar utgör

4 m.m. Främre roten har jag funnit vara ganska skarpt krökt "').

På främre och till dels öfre sidan af perm. hörntanden,

anträffa vi den jämntjocka med trubbig och något böjd spets

försedda, 3,5 m.m. långa mjölkhörntanden (c'), som innehar en

mera vertikal ställning i käken än motsvarande i öfverkäken.

Denna dentitions tvänne framtänder (i', 1") finna vi, helt och

hållet omslutna af sina kapslar, ligga utanför och med spet-

sarne sträckande sig ofvanför de permanenta framtänderna.

De äro ungefär 1,5 m.m. långa, små och nålformiga.

Tandformlerna för Phoca barbata på detta utvecklings-

stadium blifver sålunda:

jänd d—95 1—1. > 3—3

perm. tänder m., » Oi —p bo 2

SE ENE 3—? FSS

mjölktänder mm. RN BE fÄAR ERT

+) Af ofvanstående beskrifning på såväl permanenta- som mjölktänder inses,

att både det af Prof. Steenstrup iakttagna ”Gab” mellan 4:de och 5:te

permanenta tänderna som ock den derstädes belägna 4:de mjölkkindtan-

den helt och hållet saknas hos föreliggande kranium. Så har jag ock

funnit förhållandet vara bos ett annat i härvarande samlingar förvaradt

kranium af en enligt uppgift ofödd Phoca barbata, som i mjölktand-

sättningen fullkomligt öfverensstämmer med det beskrifna, men visar en

olika formbildning i mjölkkindtänderna, i det deras rötter ej äro vidt

skrefvande, utan nästan parallela med hvarandra.

2 2 RN DEE AN RNE

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 9c N:0O 9 Ile

Förloppet i tandömsningen.

Innan vi öfvergå till det egentliga förloppet i tandömsnin-

gen, torde det ej vara ur vägen undersöka en fråga, hvilken

gifvit anledning till meningsskiljaktighet hos de författare, som

sysselsatt sig med tandömsningen hos sl. Phoca: sättet, på

hvilket mjölktänderna försvinna, huruvida de genombryta tand-

köttet och sedan uwutfalla ur käkbenet eller försvinna genom

total resorption inom sina kapslar. Prof. STEENSTRUP, som,

mig veterligt, är den förste, som fullständigare beskrifvit tand-

skiftet hos slägtet Phoca, säger om mjölkkindtänderna i un- s

derkäken hos Ph. barbata, att de äro ”i Fserd med at gjen-

nembryde Tandkjödet eller til dels brudte igjennem dette”).

Om hörn- och framtänder af samma dentition nämner han

intet i detta afseende, såvida man icke af hans yttrande längre

fram 1 samma afhandling ””): ”ingen af disse har mere end

netop naaet igjennem Tandkjödets Ofverflade”, får draga den

slutsats, att han anser alla mjölktänderna hafva genombrutit

tandköttet. Enligt hans åsigt skulle sålunda mjölktänderna

utfalla ur käkbenet, då tänderna af 2:dra dentitionen hunnit

så långt i sin utveckling, att de kunna ersätta dem.

En annan åsigt framstäldes kort derefter af Prof. W.

LILLJEBORG "”””) på Naturforskarnes nionde möte i Stockholm

1363. Han anser det sannolikt ”att tänderna blifvit helt och

hållet resorberade medan de ännu legat inneslutna i sina

kapslar”. Äfven W. H. FLOWER säger på tal om Ph. groen-

landica's mjölktänder, utan att dock närmare redogöra för de

undersökningar, hvarigenom han kommit till detta resultat ft):

”The majority of them never cut the gums and are absorbed

actually before birth”.

Sjelf har jag anställt de noggrannaste undersökningar,

huruvida mjölktänderna genombrutit tandköttet eller ej och

+) Maelketandsaettet hos Remmesaelen. Swartsiden og Fjordsaelen (Phoca

barbata O. Fabr., Ph. grönlandica O. Fabr. og Ph. hispida Schreb), og

i Anledning deraf nogle Bemerkninger om Tandsystemet hos to fossile

Slegter (Hyaendon og Pterodon). Vid. Medd. f. d. Naturh. Forening

f. 1860. Kbhvyn, pag. 253.

FRV ER. Cr pr 200

>"+<+x) Om utvecklingen af tänderna hos Ph. hispida Erxl.; Fabr. (= Ph. foe-

tida, Fabr.; Ph. anellata Nilss). Förhandl. vid Skand. Naturforsk. ni-

onde möte i Stkhm 1863, pag. 390—391.

1) Remarks on the Homologies and Notations of the teeth of the mamma-

lia. — The Journal of Anatomy and Physiologi, May 1869, pag. 269.

18 TENOW, TANDÖMSNINGEN HOS SLÄGTET PHOCA.

har kommit till. det resultat, att hos alla de af mig under-

sökta exemplaren ingen af de tillstädesvarande mjölktänderna

genomträngt detsamma. För att utröna, huru härmed kunde

förhålla sig, har jag alltid först underkastat tandköttets yttre

sida hos de torkade kranierna en omsorgsfull granskning,

samt sedermera, innan sjelfva bortmejslingen af käkbenet

företagits, uppblött tandköttet för att se, om möjligen någon

öppning för mjölktänderna skulle vara för handen, hvilken då

otvifvelaktigt varit mycket lätt att iakttaga.

Såsom af det föregående inhemtats, saknas mellersta

mjölkkindtanden i öfverkäken samt samma tand i venstra

halfvan i underkäken hos Ph. foetida; så ock förhållandet

med främsta mjölkkindtanden i öfverkäken hos Phoca gro-

enlandica. Redan vid ett ytligt betraktande af käkranden,

märktes tydligt frånvaron af dessa tänder, hvarföre jag mycket

noga undersökte yttre sidan af tandköttet på det ställe, der

hvar och en af dem skulle haft sin plats. I den händelse

dessa tänder före försvinnandet genombrutit tandköttet, skulle,

tyckes mig, åtminstone ett ärr hafva utvisat detta, så mycket

mer, som tiden för tandens försvinnande ej borde hafva varit

så långt aflägsen från djurets dödande. Något sådant fanns

dock icke, lika litet som undersökningen af tandköttets in-

nersida gaf någon antydan till dessa tänders genombrott före

försvinnandet.

Äfven hvad mjölkhörntänderna beträffa, tror jag, att de

de genom sitt läge åtminstone i öfverkäken bevisa, det

undergå 'en total resorption. I strid med Prof. STEENSTRUPS

iakttagelse har jag funnit dessa tänder i öfverkäken hos alla

af mig undersökta kranier intaga ett, allteftersom resorptio-

nen framskrider, mer och mer horizontalt läge, så att tanden,

såsom förhållandet är hos Ph. foetida, vid tidpunkten för

försvinnandet ligger nästan parallelt med käkkanten, utan att

hafva genombrutit tandköttet. Då den icke redan nu banat

sig väg genom tandköttet, är det föga troligt, att den fram-

deles erhåller förmåga att göra det..

Taga vi till sist en öfverblick af denna dentitions fram-

tänder, så finna vi, att de hos alla de beskrifna kranierna va-

rit tillstädes, utan att hafva utträdt ur sina kapslar. Dock

sakna vi äfven här icke helt och hållet antydan till total re- =

sorption. Vi erinra endast om den lilla,i upplösning stadda, —

innersta mjölkframtanden hos Ph. foetida, som ligger helt

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:0O 9. 19

och hållet innesluten inom sin kapsel. I följd häraf anser

jag icke osannolikt att, såsom ock Prof. J. REINHARDT ”) i

fråga om Cystophora's mjölktänder antager, mjölktänderna

hos sl. Phoca helt och hållet resorberas i sina kapslar och

försvinna, utan att hafva genombrutit tandköttet.

Hvad det egentliga förloppet i tandömsningen beträffar, har

. jag naturligen ej kunnat med tillräcklig noggrannhet följa

detsamma, tillföljd af den ringa tillgång jag haft på exem-

plar, hvarföre jag här vill inskränka mig till blott några få

anmärkningar beträffande de permanenta tändernas tillväxt och

mjölktändernas ömsning hos de af mig undersökta kranierna.

Vid de permanenta tändernas tillväxt skulle man kunna, tror

jag, uppställa den allmänna regeln, att kindtänderna först

bildas och ernå sin fullständiga utveckling, af dem isynner-

het 1:sta och 5:te, hvilka jag alltid funnit dels bättre ossi-

fierade, dels stående på en högre utvecklingsgrad än de mel-

lersta, med hvilka hörntanden möjligen håller jemna steg i

utbildning. Blott vid ett enda tillfälle har jag sett nedre

delen af hörntanden afsnöras till rot, under det de mellersta

kindtänderna ej ännu visa någon antydning till rotbildning

neml. hos Ph. barbata i öfverkäken. Dock var denna rotbild-

ning högst obetydligt framskriden. Ungefär samtidigt med

dessa sistnämnda eller möjligen något senare torde framtän-

derna bildas, alldenstund jag icke hos något af de undersökta

kranierna anträffat framtänder proportionsvis bättre utbildade

än de öfriga tänderna, utan snarare tvärtom.

Vända vi oss till de tänder, som måste vika för de per-

manenta, finna vi visserligen flera olikheter i deras resorption

hos de olika arterna, dock tyckas kindtänderna, åtminstone

några af dem, vara de, som först försvinna, hvarpå vi sågo

exempel hos mellersta mjölkkindtanden i öfverkäken och

samma tand i venstra underkäkshalfvan hos Phoca foetida

samt främsta mjölkkindtanden i öfverkäken hos Phoca groen-

landica, under det alla de öfriga tänderna af denna dentition

hos begge voro tillstädes. Huruvida alla kindtänderna först

försvinna, torde vara osäkert och möjligen olika hos de olika

arterna. Mest utsatta för resorptionens verkan har jag utan

undantag funnit dem i öfverkäken. Att döma efter Prof.

STEENSTRUPS figg. öfver tänderna hos Ph. grönlandica och

+) Om Klapmydsens ufödte Unge og dens Maelketandsaet. Vid. Medd. f.

d. Naturhb. Förening. Kbhvn 1864, pag. 251.

20 TENOW, TANDÖMSNINGEN HOS SLÄGTET PHOCA.

barbata har äfven han kommit till samma resultat. Åfven

här synas flera af dem stå 1 begrepp att försvinna.

Denna dentitions fram- och hörntänder angripas propor-

tionsvis ganska tidigt af resorption, dock hafva de ej helt och

hållet resorberats hos de Phoca-arter, hvars kindtänder till

dels försvunnit. Blott hos en enda art har jag kunnat an-

ställa jämförelse mellan hörn- och framtändernas resorption,

neml. hos Ph. foetida, der jag fann, att innersta framtanden

stod nära sitt försvinnande, under det hörntanden ännu tyck-

tes ha någon tid qvar, innan dess fullkomliga resorberande.

fr ST Vet fet rt CA

NTE Fr EE Pre

j AG 2

VILA »$

AR JIA AA

» AJ Vv |

H ( é ja

"PV AX

Boi

ÄN. 1 i

+”

hy STA

fa ne vild ) - FR : ri

” unket äl |

As katt ia) song STR RE

An das. ankntumnsg | mwlaltobdj Jä

vitt tå | mods AÖ0rs fr & SAP g 2

» dim Rinse Amisäsrota AT NE M

re; j ANTA £ a iUéort Byl and smd armod

Rebas Bov inbring. sä ani lade ngtörateb z

nd kria sleabeidalöl

ae: Gjäg I R.E bem

Förklaring af figurerna.

af Phoca foetida med perma-

nenta- och mjölktänder.

Li TG Öfverkäken

B. Underkäken

Fig: 2. A. Öfverkäken

B. Underkäken

Bio AS Öfverkäken |

af Phoca groenlandica med

permanenta- och mjölktänder.

af Phoca barbata med per-

manenta- och mjölktänder.

B. Underkäken

Bokstäfverna beteckna hos A. och B. i alla tre figurerna

detsamma nemligen m permanenta kindtänder, m, m", m”

mjölkkindtänder, c perm. hörntand, c' mjölkhörntand, i perm.

SU billi

framtänder, i', i", i” mjölkframtänder.

Bihan$ till K.Vet. Akad Hand. Bd.3, N?9.

N.0. Björkman rit.och lith 'Fr.hos ABjörklund

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 3. N:o 40.

Sur les développements de la fonction

HUT) = IEEE

ou les exposants sont entiers

M. CH. HERMITE.

[Présenté å F'Académie Roy. des Sciences le 14 Avril 1875.]

STOCKHOLM, 1875.

P. AA NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRYCKARE.

4 JA

Last More

”

> Höltaitot &l-öb alnomodyölsväba

- N

MT RENT OR ER

proldna JOOR BTIBEOIrES

iver MJORBIGT

i "Ör WW TUR PAETIOY ÅA i

o4 NR LL

Le mode de calcul que je proposerais, résulte de la pro-

position suivante. Soit £(2) une fonction uniforme, ayant pour

périodes 2K et 2:K'; si I'on

considére un föctanele, dont les

cötés paralléles aux axes Ör et

Öysrsorent: ABE=2K rADEÉESKS)

la somme $sS des résidus de £(2)

| pour les valeurs de P'argument

qui repondent å des points com-

X pris dans PF'intérieur du rec-

tangle, est nulle. C'est ce que

donne en effet I'intégration de

F(2) d2 suivant le contour ABCD, car en appelant p pour un

moment, l'affixe de 4, on obtient ainsi la relation:

2iKkK'

je tor |s0 rande fee

-fro+ar+gue 2070S

ou bien:

fieo + 2) — £ (pt UK + 2)] de

2iK'

— fl +2 — £(pt2K-+F2)ld2 = 275

et; les conditions: £(2+ 2K) = (2), F(2 + XK') = (2)

donnent sur le champ: S =0. Ce principe posé, je distingue

a Pégard de F(x), Vaprös les rélations:

Fler +2K) =(— 1)td F(2), F(2+2K') = (— 1)+te F(e)

quatre cas différentes, suivant que la periodicité étant celle

de sn x, cn £, dnr, sn? x, on aura:

4 M. CH. HERMITE.

F(re+2K) = — F(v)

ä | F(24+2iK').= + F(2)

F(2x +2K) = — F(2)

| Flo RR) PG

F(x +2K) = + F(2)

a . RlR-aKA os Ve

IV ENSE NYARE)

; F(r + 2XK) = + F(2)

et j'en ferai successivement l'application aux fonctions:

ER F (2) F' (2) F (2) F' (2)

SE)'= sn (Tx — Zz)” cen (xc —2z) dn(Tv— 2)? sn? (Tv — 2)

Considérant d'abord le premier cas, j'observe que toutes

les valeurs de 2 qui rendent le numérateur inlini, et le déno-

minateur nul, sont: 2 = iK' + 2mkK + 2niK', 2 = & + 2mK

+ 2niKk', m et n étant des nombres entieres. On a donc å

Vintérieur du rectangle ABCD, qu'a considérer deux quantités

qui peuvent &tre ramenées å z = iK', 2:=x, pour en deduir

les residus correspondants, c'est å dire les coefficients de -

dans les développements suivant les puissances ascendentes

de &, de : F(iK' + &e), F (x+ ee). Soit å cet effet, en éerivant

les seules termes qui contiennent & en dénominateur:

ce AG An

ou sous une forme préférable:

F((K' Fe) = Ac! + AA, Dee! Foo. TF Ar DEE AN

En multipliant membre å membre avec PFégalité suivante;

5 £

FÖRSE ksn (x — e) = k | sna = 2 sna +

2 2

tr Di aren Fl NA DN

il vient pour le coefficient de i dans le produit des seconds

membres, V'expression:

k [Asnxz + 4, Dy sne +... FA, Då sne].

LT'autre résidu correspondent å z = x, étant évidemment

— F (a), la relation S =0 donne la formule:

F (2) = klAÄsna-F 4, Dy sng FF --sock An Di snel.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 10. 5

F(£)

. , d (ör 1 Fä

Dans le second cas, ou £(2) = — Fre

le développement

cn (x — iK' — €)

j observerai qu' ayant:

conduit 3 un calcul tout semblable; mais

1 ik

He ER md

on peut poser:

1 ik -

REGERINGS S |en ( 3 FRE Di, cen(cx— K)+

ee? 2 /

Fra ER sö

multipliant membre avec V'égalité precédemment employée:

REK: + 8) = Ae !bA, Del 4+ Aj Diet tv

le residu cherché s'obtient donc sous la forme suivante:

= | Aen (FKA, Denna — K)jF sc Ar Dieu K)|

Maintenant F'équation cn f(x — 2) = 0 donne la solution

2=2—K, et le résidu qui lui correspond a pour valeur:

SEN d'ou la relation:

F(2— K) = ik [Acn (£ — K) + 4, Dy en (0 — K) +... |

et en changeant x en & + K:

F (a) = ik[Acnz FH AA, Di enz FH... FA, DE ene].

Le troisiéme cas, en faisant usage de la relation:

il , : «JT!

dn(z — ik") — k dn (x— KK —iK')

donne de méme:

F(a) = —i[Adne + A, Dy dne +... + 4, Di dnr];

mais la quatrieme se présente differemment, le résidu de la

F (2) APS Es RR LI GE = .

mr —2) Pour 2 = & étant F(r) on obtient en effet:

F(r) = — kt [Asnte +F A, Di sne... FA, Då sne].

Or le théoreéme IS = 0, appliqué å la fonetion F(2) remplissant

actuellement les conditions: F(2 + 2K) = F(2), F(z-+F 2XiK')

= F(2) et qui n'a qu'un seul résidu, fait voir que ce résidu

est nul. Ayant ainsi Å = 0, on parvient en intégrant les deux

membres, å la relation cherchée:

fonetion

6 M. CH. HERMITE.

F(2) = Const — k? [A, sn?x + A, D;snz+...+F 4. Di 'sn?r]

qui donnera comme les précedentes, aux moyen des coefficients

A, 4,,-... le développement de F(zx) en série de sinus et de

cosinus. Ce point établi, je reprends F'égalité:

F(iK' +e) = Ae! + A, Dee! FH... FA DEE

et observant que les formules:

he eN il

sn (CK - x) ksna

SN dnz R

en (CK OF = RSNE FSA TERRAN

iksn (2, 5

; r 2 Ke eCNx 2 FREE

dn (iK' + 2) = isnx sn (iz, k')

permettent d'écrire:

2”

F(iK' +2) = (+) (ä) I

NEN AE

snaT sno l kr, sne lix, k

. . , Lå 1 .

je suis amené å m'occuper de développement de — suivant

les puissances ascendantes de la variable. Or un moyen simple

de F'obtenir, résulte de la formule suivante:

k+ik 1 i

of + ik 5 k— ik — sne sn (ix, KY”

AEA RETA

car en REN

I lt mo.+mkt)e+.. FIRA.

de sorte que II,.(k) = a + Bk tFykt +... + BT? + ok?

on en deduira:

k + ik )2n k— ik 3 SE

(SERuR 1, (7-7) = HM (b)-(— LE HA (EN

2M- = k — ik

et cette relation détermine les coefficients 8, y, ... au moyen

de « qui est donné davance par le développement connu de

Fre Soit par exemple n = 4; en faisant: & = cosq d'ou:

k' = Sing, k + ik = eg?, on aura facilement

64 [IT, (k) + IT,(k')) = 163 a + 1048 + 48y

+ (280 + 248 + 167) Cos 4 q

+ a Cos Sq

puis:

(k+ik') Il (Tp) = 20 Cos8q+28 Cos4y+y

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. BAND 8. N:O 10. f

et par conséquent les équations suivantes:

y = 2[1630 + 1048 +48y]

p = 280+ 246 +16y

d'ou I'on tire:

127 — 284R? + 186kt — 2845 + 127RS

I (k) = SfE

15 XE(2.3.4.51 6758)

1 å lj

Le développement de AMS semble aussi mériter une

attention particuliere, et je remarquerai en premier lieu, qu'en

posant:

sn?x

= 3 + O(k)+ Oy(kjär+ ... + On(kjän2 +.

le coefficient D, (k), s'obtient au moyen de IT, (k) comme il suit:

(222—-1-— 2) DO, (k) = (2n — 2) CR IT, (k)

TN (1+ky> (3 =

C'est la conséquence en effet de la relation:

1 OT 1 i (1 + &)

sng ERT Pela i . ( FETA =) |

5 sn ;

NERE EA

et inversement en partant de celle-ci:

FOR i (1 + &) 2 5

DEE — sn? En = | 1 k

EA RET

on exprimera IT, (k) au moyen de ,(k).

Voici le systéme des formules qui conduissent 3 ces

resultats sur — et TAR

sna sn?x

i (1 + &£) — enz + dne

3 ESR NES sne

2 ILE

k + ik I El ene

så É -F UR hk — ik sne

2 RESA

1+ PK — 1 + dng

a 1 + RK - == före snä

| 2 FR

I (CER GR (MS RCL0:D)

> snar? |

sn?—

5 | M. CH. HERMITE.

jen tirerai cette dernigre conclusion:

(RR) or k Atal 2

ml Fi SA Lf RR

2 TT 2 FANN

Hel JAFEG- id

- sn (CARRT.: EE SR FANS 0

NES LER

qui donne pour le caleul direct de &, (k) la relation:

(k + ik)" Om (7-5) + A+) Om (TT)

+ (— 1)" (1+ 4)" Or (7) = (4 + 2) Om).

Mais une remarque est d'abord & faire sur la forme algebrique

des polynömes O»(k). Les AG

sn (ke, 7 s) = sne,

+ sn (te, RK) 5

montrant en effet que:

2 Or (5) = De (k)

Oo, (kk) = (— 1)" OD. (k)

on est amené å rechercher l'expression la plus générale des

polynömes entiers q(r) de degré n satisfaisant aux conditions:

a q(-) = p(z)

pilH= FAP

Supposons d'abord n impair; en faisant x =3 dans ces

deux égalités et v = —1 dans la premiere seulement, on en

conclura: q&(3) = 0, gå (2) = 0, qå(— 1) = 0, par oå I'ön voit

que g(x) contient le facteur:

(x + 1) (2x —1) (x — 2).

Soit donc pour un moment:

p(z) = (2 + 1) (22 —1) (2 — 2) Y (2),

le polynöme de degré pair Y(z) sera réciproque et vérifiera

la condition W(1 — x) = YW(x), car le produit: (z+1) (2x — 1)

(x— 2) change de signe quand on y remplace x par 1 —z.

Le cas de n impair est ainsi ramené 3 celui de n pair que je

vais considérer en posant n = 2m. J'observe å cet effet qu'en

posant:

rv) = gle) — 4 (2 —2+1)"

ou Å est une constante arbitraire, on aura encore:

ÖÄRNN ense ROSSET

rmVA

BIHANG TILL K. SV: VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:0O 10, 9

ep ( | = pr (2)

all —2)= gy (2)

Cela posé, déterminons A de manieére que gy(x) admette

la racine x=0; la condition g,(1— x)= g(x) fait voir qu'on

introduira en méme temps la racine x = 1, de sorte qu'on

peut fawe: gy(r) = X (1 — Xx) 9 (£). ÖT on trouve å légard

du nouveau polynöme q,(x) les relations:

pe (1 — £) = få (2)

9 c 1

fe ti) = — 2 (X)

fur donnent pour v= 1, 9» (1) =0 et q9> (0)= 05 done. comme

tout å Iheure cd, (2) admet le facteur x (1 — x), par ou I'on

voit qu on doit faire:

AN — I NI2 np

pr (2) = [2 (1 — 2) på (£)

d'ou resultera

på (1 — 2) = på (2)

: id

Mm — 6 EYE

arm =" pa | -) = q3 (2)

Ainsi &3 (x) est un polynöme de méme nature que q(x)

mais du degré 2m — 6, de sorte qu'en raisonnant sur le nou-

veau polynöme comme sur le précédent, on arrivera de proche

en proche å V'expression cherchée:

5 (61) = 122 (bår er Ormar (EET AA en EE ER ra 22)

+ C(r—X + 195 (x?— Xx)

RACE

+ LUP BL) R)

p désignant Ventier contenu dans > et on en conclut en fai-

Ban

RAN — Pe B(I — Py ER

GEES je ÖRA RISIEE E FÖR (TE == kyr 20 le rip:

Cette forme canonique, si je puis dire, des coefficients du

il c c c

développement de — sSuivant les puissances croissantes de la

variable, contiendra au plus, sous forme homogéne, deux coeffi-

cients inconnus, jusqu'aux limites nn = 10 et » = 13 suivant

que n est pair ou impair. Et si on €écrit pour abréger

Dk) = HA — kk 2Yym3n (kk)

10 M. CH. HERMITE."”

on aura les formules suivantes

(1+k)> 0, ( — - ) = SH(1 +14k2 + ktyn— 32 (4kkayn

LÄD 1 R ? ) '

(1+k)en Oo, | ER ) = SH(16 — 16k2 + kry — 3" (AKTIER

(k+ ik), (Tr) = SH — 1662 2yn 30 (dill fn

qui permettent tomployer la HOME

(k+ik' Yen, (gr) + A+ OT

rag

+(1+k) 0 (- (4" +2) DO, (k)

Soit par exemple n = 6, on aura: |

0; (k) = A(1 — kk) 4 B(kk')t :

et I'hypothése particuliere: kk? =1 d'ou F'on tire, kö = —1, i

puis: 1+14k +kt = 15k?, 16 — 16k + kt = — 1ckt, 1— 16k?

+16k! — — Ig, et enfin (4kk")2 + (4 k')2+ (4ik ky — 48jaka

= — 48, conduira å V'égalité:

1524 +1382B5B = 0

Soit encore n = 4; de la valeur O(k) = A(1— Ek) qi est

immédiatement connue, nous tirerons celle de f(k) au moyen

de la relation générale

22n—1 (dn —1) IL,(k) = 22" 1 0, (k) — (= 11 + OA

et l'expression précédement calculée se retrouve en effet, sous

la forme suivante:

127 — 284k? + 186kt — 284k6 + 127k8 = 211 — k? + kt)?

— (1 + 14k? + kt)?

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 3. N:o tl.

DEMONSTRATION EXPERIMENTALE

LA RESISTANCE GALVANIQUE

PAR

E. EDLUND,

JE A L'ACADEMIE ROYALE DES SCIENCES

UR DE PHYSIQU

EONGL. BOZTRYCKARE

ss ST EPN JE Cr Fra a TA ' ( SAN js

Ad FRAM RN Ve FA Fr AT , EL Uv 2 F rd ul Ar

Å va = + AA . f p

» ES TVR ; gå

Å 260

ERAN 0 2 [TI årsenskkna så AR

” 3 Å bg nde Ler Aa

3 Or Bien Lig Narnn AG SATVInAG f ; - 2

B ANS / NE d BR FF

Sä

0 | - fps 10 Na, vån OK SA

DE "> tes HJATASMIIA TID AOMPASTOVN

1 AJOMEVJAD avled

» RE a ÅN l

SURF EOKTAO0D AMI VANA JÖM ud dv

VU GER cd Arv

YTIYT A emuntt ov EB

AV |

I é .

Öv

arvet ÖRON

' et ÅRn & FEGA ONE

uu Lä -

Dans ma »Théorie des phénoménes électriques»!), j'essayais

de démontrer par la voie de la déduction que la résistance gal-

vanique est proportionnelle å Vl'intensité du courant. Ce ré-

sultat de la recherche théorique est en opposition directe

avec l'opinion, admise jusqu'ici, d'aprés laquelle la résistance gal-

vanique serait indépendante de l'intensité du courant. Une étude

plus exacte des faits améne toutefois å constater que cette opinion

manque de tout appui réel dans les recherches expérimen-

tales faites jusqu'å ce jour. J'ai prouvé, dans le travail

mentionné ci-dessus, que les méthodes employées jusqu'ici

pour mesurer la résistance galvanique, laissent totalement in-

décise la question de savoir laquelle des deux opinions indi-

quées est la juste. Pour déterminer expérimentalement si la

résistance galvanique est, comme on I'a admis, indépendante

de TVintensité du courant, ou si elle y est proportionnelle,

comme l'exige la théorie proposée par mor, jai fait les expé-

riences suivantes:

Soit 2 lintensité du courant, a la section du conducteur,

J la masse d'éther libre par unité de volume du conducteur,

masse qui, suivant la théorie, peut åtre considérée constante

et invariable quand il est question d'un courant galvanique,

et h la vitesse de l'éther: i sera égal å dah d'aprés la théorie

précitée. Cela veut dire en dautres termes que Vintensité

du courant se mesure par la quantité d'éther qui, pendant

lP'unité de temps, passe par la section a. C'est ce que jar

nommé la mesure mécanique de l'intensité du courant.?) Soit r.

la résistance dans -I'unité de longueur du må&me conducteur

quand il est traversé par un courant dont l'intensité est égale

a Punité, rr, désigne alors la résistance dans la signification

admise jusqu'ici, et que jai nommée résistance principale

pour la distinguer des résistances qui ont lieu å dautres in-

tensités de courant.?) Si maintenant r signifie la résistance dans

!) K. Vetenskaps-Academiens Handlingar T. 12, N:o 8. Ce mémoire

se vend chez M. M. Norstedt et Söner å Stockholm, et Brockhaus å Leipzig.

fölbidem p. 10. ?) Ibid. p. 24. ;

4 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RESISTANCE GALVANIQUE.

P'unité de longueur du méme conducteur, quand il est traversé

par un courant de Pintensité i, on aura, d'aprés la meme

théorie, 7 = 7r,t, ou, en éliminant 1, 7 = ry dah.. Anns d apres

la théorie énoncée, la résistance 7 est proportionnelle äå la vi-

tesse relative Ah entre les molécules de Véther et celles du con-

ducteur. Si, par conséquent, le conducteur recoit une vitesse

hy, dans la m&me direction que celle de Véther, la résistance »

en sera diminuée, et deviendra égale å r,da (h—h,). Si le con-

ducteur se meut au contraire avec la méme vitesse dans une

direction opposée å celle de Véther, la résistance augmente et

devient égale å r,da (h + hy).

D'aprés la théorie (page 27), quand l'imtensité du courant

est devenue constante, la force électromotrice doit étre égale

3 la somme de toutes les résistances. Soit £ la force électro-

motrice d'une pile dont la résistance principale est A,; soit

en outre 7, la résistance principale du conducteur unissant les

poles de la pile, et ? l'intensité du courant. On aura alors:

H=Ry + ry, dot Pon obtient = Er G

Ro + 79

Si maintenant le conducteur, dont la résistance principale

est 7,, recoit un mouvement h, soit dans la méme direction ou

dans une direction .opposée aä celle du courant d'éther, on aura,

sur la base de ce qui précéde, l'intensité de courant obtenue

étant désignée par ty:

. NR AX . E+r d h

= är NO ar Un VE BIG NA LON SS

0 [1

La différence entre ces deux courants sera donc:

) s + ra, Jah,

es NBL NETA AR Ua talare Tja

? Ro+t7o ( |

La différence occasionnée dans VF'intensité du courant par

la mise en mouvement du conducteur est donc proportionnelle

å la vitesse h, et å la section a de ce dernier. Si la résis-

tance R, est assez petite pour pouvoir &tre négligée en com-

paraison de r,, cette méme différence sera indépendante de la

résistance.

Il semblera possiblement å premiere vue que la vitesse hy

qui peut étre communiquée de maniére ou d'autre au conduc-

teur, est si petite en comparaison de la vitesse A de Pether,

que la différence i—i, est totalement inappréciable méme

avec l'emploi du galvanométre le plus sensible. L'explication

donnée par moi, page 56 du travail précité, sur les courants

FFrEC TON SY, Seg

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O ll. 5

diaphragmiques de Quincke, indique cependant qu'il doit étre

possible d'observer la difference en question. Je résolus pour

cette raison de soumettre le résultat théorique å une épreuve

expérimentale.

I] faudrait des agencements mécaniques spéciaux pour

donner å un conducteur solide la vitesse nécessaire a ces ex-

périences. J'ai donc employé pour conducteurs des liquides

faciles 3 mettre dans un mouvement suffisamment rapide. Mais

il en résulte deux inconvénients, dont il est nécessaire d'éli-

miner V'influence nuisible par des mesures convenables. L'un

de ces inconvénients, c'est la polarisation galvanique des plaques

polaires par lesquelles le courant galvanique communique avec

la colonne de liquide qu'l sg'agit de mettre en mouvement.

Le second inconvénient consiste dans la difficulté qu'il y a å

rendre les deux plaques polaires assez égales au point de vue

galvanique, pour que Vl'inégalité qui peut exister entre elles ne

donne pas naissance å un courant galvanique quand les plaques

polaires sont introduites dans le liquide. Cependant, ni la

polarisation ni la différence entre les plaques polaires n'auraient

une bien grande importance, si elles ne subissaient une modi-

fication quand le liquide est mis en mouvement; or il est fa-

cile de se convaincre qu'une modification pareille se produit

effectivement. On ne peut donc exécuter ces expériences en

-faisant passer un courant galvanique par une colonne de liquide,

puis en mesurant l'intensité de courant obtenue quand la co-

lonne est au repos, et ensuite quand elle a été mise en mou-

vement ; car, comme la polarisation et les differences entre les

plaques polaires se modifient quand la colonne de liquide est

mise en mouvement, la difference entre les deux intensités de

courant peut dépendre tout aussi bien de cette modification

que d'une modification dans la résistance de la colonne de

liquide.

Aprés que quelques méthodes proposées d'observation, dont

je ne crois pas nécessaire de rendre compte ici, eurent été

mises å Vl'essai et trouvées peu propres au but visé, je m'arrétai

au procédé suivant, qui fournit des résultats certains: ab est un

tube de verre cylindrique, å diaméetre partout égal, muni des trois

tubes latéraux ce, d et e (voyezla fig.1). La distance entre c et d

6 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RESISTANCE GALVANIQUE.

ETG. oL

est égale å celle entre d et e. Dans chacun de ces tubes

latéraux est fixé, au moyen d'un ligge et de cire d”Espagne,

un fil d'or portant å son extrémité un petit disque rond du

méme métal. A chaque extrémité du tube de verre est une

douille en laiton, å pas de vis, qui peut &tre vissée au tube

par lequel le liquide devant servir å I'expérience entre dans

le tube de verre. G représente le magnétoméetre employé,

dont les aiguilles aimantées sont autant que possible astatiques,

et suspendues å une mince fil d'argent par la torsion duquel

le systeéme recoit une position d'é€quilibre déterminée. Cette

position est presque indépendante des modifications que subit

la déclinaison du magnétisme terrestre, vu que la position

d'équilibre du systéme est principalement déterminée par la

force de torsion du fil d'argent. Le temps d'oscillation du

systeme comporte environ 28 secondes, et un épais fourreau

de cuivre, qui environne l'une des aiguilles magnétiques, pro-

voque un décroissement si considérable des osallations, que

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 11. 7

le systeme reprend bientöt sa position d'équilibre. La lecture

se fait å la maniére ordinaire au moyen d'une lunette et d'une

éehelle. Quoique I'on påt, sans doute, donner par un autre

agencement une plus grande sensibilité å Finstrument, il pré-

sente par contre le grand avantage que la position d'€quilibre

est presque invariable et indépendante de la position du plan

de déclinaison du magnétisme terrestre, ce qui a été d'une

utilité patente dåns les expériences en question.

J'employai dans ces expériences deux couches de fils de

Vinstrument, dans lesquelles le nombre des tours et la résis-

tance étaient égaux. Les extrémités des fils de PF'une des

couches étaient unies aux vis de pression f et g, et les extrémités

de Vautre å A et n. En K était placée une pile dont l'un des

påles se trouvait relié å g et å h, et I'autre å la plaque d'or

du tube latéral intermédiaire d. Les plaques d'or des tubes

latéraux ec et e étaient religesa f et an par des fils conducteurs.

Si Pon remplit le tube de verre d'un liquide, et que ce

dernier soit au repos, le courant de la pile se divise entre

les deux circuits, et les deux parties du courant traversent en

sens inverse les couches de fils du magnétométre. Les résis-

tances dans les deux circuits sont aussi égales qu'il est pos-

sible de les rendre, et la polarisation dans l'un des circuits

doit etre de méme aussi grande que dans F'autre, vu que la

polarisation de la plaque dor dans le tube latéral intermédiaire

agit avec une force égale sur les deux parties du courant, et

que la polarisation des deux plaques polaires extérieures est

de la méme espeéce et doit en outre avoir la méme force. Les

deux parties du courant devront donc &tre au plus prés d'in-

tensité égale, et par conséquent leur action sur le magnéto-

métre se neutralisera nécessairement. Les expériences mon-

treérent aussi que le courant galvanique ne modifiait la position

d'équilibre que d'un trés-petit nombre de divisions d'échelle.

Quand le liquide entre en mouvement, p. ex. de a ä b,

une des deux parties du courant galvanique suit la méme direc-

tion que le liquide en mouvement, mais l'autre partie va en sens

inverse de ce liquide. Si le pöle positif de la pile est uni åla

plagque polaire du tube latéral intermédiaire, la partie de courant

de va dans la meéme direction que le courant du liquide, et la

partie cd dans la direction inverse. C'est V'inverse qui a lieu par

contre quand le pöle négatif est uni la plaque polaire précitée. Si,

maintenant, comme l'exige la théorie, la résistance est dépendante

8 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RÉSISTANCE GALVANIQUE.

du mouvement du liquide, les deux parties du courant ne se-

ront plus d'égale grandeur, et le magnétométre devra par suite

donner une déviation dont il est facile de prévoir la direction.

Mais il existe aussi une autre cause de la variation éventuelle

de la position d'équilibre de TYFaiguille aimantée. Quand le

courant de liquide entre en mouvement, la force de la polari-

sation se modifie sur les trois plaques polaires. La modifica-

tion de la polarisation de la plaque polaire intermédiaire n'exerce

évidemment aucune influence sur V'intensité relative des deux

parties du courant, vu que cette plaque polaire est commune

å ces deux parties, et qu'une modification dans la polarisation de

celle-ci exerce par conséquent une action égale sur toutes les

deux. Une modification dans la polarisation de la plaque po-

laire intermédiaire n'apporte donc aucune modification 3 la

position d'équilibre du systeéme d'aiguilles. Mais il n'en est

pas de méme des deux plaques polaires extérieures. Quoi-

qu'elles aient la méme grandeur et la m&me forme, et qu'elles

soient soumises de la méme facon å PFaction du courant de

liquide, il est possible cependant qu'il existe a ces égards une

légere différence entre elles, et qu'en conséquence la modifi-

cation provoquée dans leur polarisation par I'€coulement du

liquide varie légerement d'une plaque å PFautre. Il existe

dans toutes les circonstances une différence entre ces plaques

polaires, et cette différence, c'est que, tandis que le liquide

g'écoule, la plaque polaire supérieure subit une pression plus

grande que Yinférieure. On peut donc g'attendre + ce que,

quand le liquide commence å s'€couler, V'aiguille aimantée

donne une petite déviation par suite de ce que la polarisation

ä I'une des plaques polaires extérieures varie un peu plus ou

un peu möoins qu'å Pautre. On a cependant la possibilité de

rendre aussi petite que I'on voudra la déviation qui peut étre

produite par la modification de polarisation des deux plaques

polaires extérieures. Comme on le verra plus loin, on n'aura

qu'å employer dans ce but des liquides offrant une résistance

galvanique suffisante. Les expériences opérées démontrent au

reste avec certitude que la direction de la déviation est ex-

clusivement déterminée par le fait que la résistance du liquide

diminue quand il se meut dans la direction du courant gal-

vanique, et que cette résistance augmente quand le liquide se

meut dans une direction opposée.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 38. N:0 ll. 9

Voici quels furent å cet égard les résultats des expériences:

Si le pöle positif de la pile était uni å la plaque d'or du tube

latéral intermédiaire, on obtenait, des que le liquide commen-

cat a couler dans la direction de a å b, une déviation indi-

quant que la partie du courant galvanique qui traversait la

colonne de liquide de, c.-å-d. la partie de ce courant ayant la

méme direction que le courant du liquide, était plus intense

que Fautre. Cela pouvait provenir: soit de ce que la résistance

était plus petite dans la colonne de liquide de et plus grande

dans la colonne ed, que quand le liquide était au repos; soit

peut-étre aussi de ce que, par suite du mouvement du liquide,

la polarisation de la plaque polaire en e était plus faible que

celle de la plaque en ce.

Si cette derniere éventualité est la réelle, elle doit é&tre

due å ce que les plaques polaires des tubes latéraux c et e,

différent légerement entre elles aux points de vue de la gran-

deur, de la forme, ou de la position, ou aussi a F'inégalité de

la pression åa lagquelle sont soumises ces plaques polaires

quand le liquide commence åa couler. Ainsi, I'on ne peut tirer

d'une seule expérience une déduction certaine relative å la dépen-

dance ou la résistance se trouve du mouvement du liquide. — La

position du tube fut ensuite renversée de maniere que le li-

quide s'€coulåt par le tube de b å a, toutes les autres circon-

stances restant égales. $Le tube ayant cette position, le ma-

gnétométre donna une déviation en sens inverse de la premiere,

indiquant par lå que la partie du courant galvanique allant de

d å ce, c.-å-d. la partie du courant qui suivait maintenant la

méme direction que le courant du liquide, devenait plus forte

que Pautre. Il suit de ces deux expériences, que la différence

qui peut-étre existait entre les deux plaques polaires exté-

rieures aux points de vue de la grandeur, de la forme ou de

la position, et que la différence de polarisation fondée lå dessus,

n'exercent aucune influence sur la direction de la déviation. Lors-

que, comme dans la premiere expérience, le courant du liquide

allait de a å b, mais que le pöle négatif de la pile et non

son pöle positif se trouvait en relation avec la plaque polaire

du tube latéral intermédiaire, on obtenait une déviation indi-

quant que la partie du courant galvanique qui traversait la

colonne cd, c.-å-d. la partie de ce courant allant dans la direc-

tion du courant de liquide, était plus forte que Vautre. Ainsi,

dans les deux premitres expériences, le courant le plus fort

10 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RÉSISTANCE GALVANIQUE.

passait entre la plaque polaire intermédiaire et celle des deux

plaques extérieures exposée å la moindre pression de la co-

lonne de liquide en mouvement; dans la derniere expérience,

au contraire, la partie de courant la plus forte passa entre la

plaque polaire intermédiaire et celle des deux plaques exté-

rieures exposée å la plus grande pression. Par conséquent, la

différence de pression n'a pu avoir aucune influence médiate

ou immédiate sur la direction de la déviation. Il se montra

par contre dans toutes les expériences que la partie la plus

forte du courant était toujours celle qui suivait la meéme direc-

tion que le courant de liquide. Ainsi, les expériences ont

prouvé que le phénoméne en question ne peut &tre attribué a

une autre cause qu'a celle que la résistance devient moindre

si le conducteur se meut dans la méme direction que le cou-

rant galvanique, mais plus grande si son mouvement suit une

direction inverse.

Pour que les déviations soient régulieres, il est nécessaire

que le liquide employé posséde une trés-grande résistance. Le

calcul suivant montre l'effet de cette résistance.

Nommons r la somme des résistances principales dans la

colonne de liquide ed, dans le fil conducteur ef et dans Y'une

des couches de fil entourant le magnétométre; désignons la

sommes des résistances dans la colonne de, dans le fil conduc-

teur en et dans l'autre couche de fils du magnétométre par 7 + 0,

ou 9 est une tres-petite quantité, vu que les résistances ont été

rendues aussi égales que possible. Si l'on suppose que le pöle

négatif de la pile est uni å la plaque d'or du tube latéral

intermédiaire, etsi le liquide est de I'eau, cette plaque se re-

couvre d'hydrogéene, dont la force électromotrice de polarisa-

tion peut étre désignée par w. Les deux plaques polaires exté-

rieures se recouvrent par contre d'oxygene, dont la force €lec-

tromotrice sur la plaque polaire du tube c peut &tre désignée

par s, et sur la plaque polaire du tube e, par s + &, ou &g est une

quantité tres-petite, vu que la polarisation sur ces plaques po-

laires doit étre 3 peu prés la méme. Désignons par tila partie

du courant qui traverse la colonne de liquide cd, et part, la

partie de ce méme courant qui passe par de. Nommons en

dernier lieu £ la force électromotrice de la pile, £ la résis-

tance principale dans la partie non divisée de la conduite, et I

Pintensité totale du courant. Nous aurons alors, d'apreés les

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O ll. 11

lois de Kirchhoff pour la division du courant entre plusieurs

conducteurs:

E—(w-+Fs) = RI +ir; E—(w+s+0) = RI+i, (r+0), et... I=i+i,

D'ou I'on obtient par elimination:

— Er— Ro—r(0-+s+0)

0 a Ch

ji — E(r+0) + Ro—(r+0) (0'+5) 3

Fa BlRkefR skor Frolo UD 260 Mi fr d STAT SD .

et par conséquent:

ofyle Riala OT 00 OR 08 saa Le ar En RN adl SUN (4).

2Rr+7r + Ro+ro

Cette différence i—1, détermine la position d'équilibre de

Paiguille aimantée quand le liquide est au repos. Si le liquide

entre en mouvement, s se change en s + Bb, et s + 0 en s + I + Bj,

et enfin w en w+7. Si nous nommons alors 2, le courant

qui traverse la colonne ed, et 2,,, celui qui passe par de, l'on

obtient de la måme facon:

js Er +R8— Ro—RBf,—r(w++s+0+64,)

LU Bira RO ro TTG NG

in = E(r+0) + Ro+RB,—RB—(r+o)(wtn ts +8B) (6);

par conséquent:

; i — EoF2Bb,—2BE5 + 2Ro+trö tre, —r8— 0(w-Fz-+s-+ 8) (7)

äl 2R-+Fr?tRotro jr

RS RENEE Ah JA (5),

En retranchant la premiere différence (4) de la derniere

(7), on recoit lI'expression de la déviation qui serait produite

exclusivement par la modification de la polarisation quand le

liquide entre en mouvement. On obtient de cette maniére:

ML 2 rv IEEE EA (ERE EE Ve 3)

(En å11) (i 2) OC mr a a AT SA (8)

Mais 0 est une quantité si petite, que oz, 08, Ro et ro

peuvent &tre négligés. La déviation u, qui provient exclu-

sivement de la modification de la polarisation par le mouve-

ment du liquide, deviendra de la sorte

Cette déviation est donc en raison inverse de la résistance

du liquide. Pour ce qui concerne, par contre, la déviation due

aå la modification de la résistance quand le liquide entre en

mouvement, on voit, sans explication ultérieure de I'€quation (1),

12 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RESISTANCE GALVANIQUE.

qu'elle est presque indépendante de la résistance du liquide.

En choisissant pour les expériences des liquides doués d'une

résistance suffisante, il est donc possible d'écarter V'effet nui-

sible de la polarisation sans diminuer par lå la déviation résul-

tant de la modification de la résistance par suite du mouve-

ment du liquide. Au reste, la méme équation (1) indique que

la déviation en question est proportionnelle å la section du

tube de verre et å la vitesse du-liquide, mais indépendante de

P'intensité du courant galvanique.

Du grand nombre d'observations faites de la maniere in-

diquée ci-dessus, il suffira de communiquer les suivantes.

ILL

Je me servis dans mes expériences d'un vase de cuivre

cylindrique, étamé, å parois solides et de la capacité d'envi-

ron 25 litres. Le cété supérieur de ce vase formait une demi-

sphére, et était muni de trois ouvertures. Dans FV'une de ces

ouvertures était fixé un robinet, communiquant par un tube en

plomb avec une pompe de compression. Un manométre pou-

vait ötre vissé å I'une des autres ouvertures pour la détermi-

nation de la pression. Cette måéme ouverture servait aussi å

remplir en partie le vase de liquide, apres que le manométre

avait été dévissé. La troisieme ouverture était occupée par

un tube de cuivre muni d'un robinet. La partie de ce tube

qui pénétrait dans le vase, descendait presque jusqu'au fond

de ce dernier. La partie du méme tube située en de-

hors, était ployége en demi-cercle immédiatement au-dessus

du cöté supérieur du vase; ainsi, le reste du tube avait

une position verticale et presque paralléle au flane du

vase. A TPlextrémité de ce tube était vissé le tube de verre

qui a été décrit ci-dessus, et par lequel le liquide coulait dans

un récipient en verre ou en bois placé en dessous. Avant

chaque expérience, de lair était comprimé dans F'espace libre

du vase au-dessus du liquide, jusqu'a ce que P'on atteignit une

pression de deux ou trois atmosphéres au-dessus de la pres-

sion atmosphérique extérieure. Quand le liquide commengait

å g'écouler, et que par conséquent I'espace libre du vase g'a-

grandissait, la pression diminuait. Aucune mesure n'avait été

prise pour rendre cette pression constante. La vitesse d'écou-

lement du liquide subissait donc aussi une diminution succes-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O ll. 13

sive pendant la marche de l'expérience. Cela n'amenait aucun

inconvénient, selon moi, puisque ces recherches avaient simple-

ment pour but de démontrer expérimentalement que la résis-

tance dépend du mouvement du conducteur, mais non d'exa-

miner en détail la loi de cette dépendance.

Experiences avec de leau distillée.

12 Experience. Le diaméetre du tube de verre compor-

tait 5,5 milliméetres, et la distance entre les tubes latéraux

70 milliméetres. La longueur totale du tube était d'environ

210 mm. Les plaques dor étaient placées dans les tubes

latéraux de facon å se trouver å la distance de 1 centimétre

de la surface voisine intérieure du tube vertical.

J'essayai premierement si un courant galvanique naissait

de la seule circonstance que l'eau commengait a couler, sans

qu'une pile ett été placée en K, la plaque d'or du tube inter-

médiaire ayant été mise en communication directe avec y et h

au moyen d'une simple fil conducteur. Comme Pon s'y pou-

vait attendre, il fut impossible de constater le moindre indice

d'un courant semblable.

Une pile de deux éeléments de Daniell fut maintenant

placée en K. La position d'équilibre que prenaient les aiguilles

quand le tube de verre était rempli d'eau en repos, ne diffé-

rait que de quelques divisions d'échelle de la position obte-

nue quand le tube était vide, et qu'en conséquence aucun

courant ne passait par les tours du magnétométre. Je dé-

signe dans ce qui suit par A la position d'équilibre des

aiguilles quand le tube était rempli d'eau en repos: par 6£,

la division d'€chelle å laquelle, I'eau étant mise en mouvement,

les aiguilles retournaient aprés avoir fait leur déviation, et par

D la différence entre A et B, c'est-å-dire la déviation ob-

tenue.

Le pöle négatif mis en communication avec la plaque in-

termédiaire. Le courant d'eau suit la direction de a & b.

ÅA. ib: 10

Gl 619,0 2,0

617,0 618,8 L3

617,0 619,2 2,2

Moyenne 2,0

14 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RÉSISTANCE GALVANIQUE.

La déviation montra que la partie du courant galvanique

qui passait de c å d, et par conséquent dans la meme direc-

tion que le courant d'eau, était plus forte que V'autre.

Le tube de verre fut maintenant renversé de maniere

que le courant d'eau le traversåt dans la direction de b å a.

Toutes les autres circonstances au reste les mémes.

Al. B. D.

618,0 616,0 2,0

618,1 615,9 2,2

618,0 615,9 230

Moyenne 2,1

Ainsi, la déviation eut lieu cette fois-ci du cöté opposé,

indiquant par lå que la partie du courant galvanique allant de

e å d, c.-å-d. ayant la méme direction que le courant d'eau,

eétait la plus forte.

Le pöle positif en communication avec la plague inter-

médiaire. Le courant d'eau continuant 3 suivre la direction

detona a

ÅA. 1536 20

ÖL 615,8 ir

617,5 615,0 2,5

617,2 614,9 2,3

Moyenne 2,0.

La déviation avait maintenant la méme direction que dans

la dernigre expérience, a laquelle le pöle négatif était en com-

munication avec la plaque dor intermédiaire. Cela montre

que la partie du courant galvanique qui passait de då c, par

conséquent celle qui avait la måme direction que le courant

d'eau, était la plus forte.

Le tube fut maintenant renversé de maniere que le cou-

rant d'eau allåt de a å b, comme dans la premiere expérience.

Toutes les autres circonstances au reste égales.

HM: B. 3

617,0 619,2 22

617,8 620,4 26

618,0 621,0 SG

Moyenne 2,6

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0O 11. 15

Ainsi, le courant galvanique le plus fort est également

dans cette expérience celui qui va dans la direction du courant

d'eau.

2me Eapérience. Cette expérience fut semblable å la pré-

cédente, a cette seule différence prés, que les plaques d'or des

trois tubes latéraux, au lieu d'étre reportées en arriére, avaient

leur place immédiatement au bord du courant d'eau. Elles

étaient donc plus exposées que dans Fexpérience précédente

a Paction mécanique du courant d'eau. Le pöle positif en

communication avec la plaque intermédiaire.

A' JET DD

628,8 691,8 3,0

628,8 632,8 d,2

Moyenne 3,1

La direction de la déviation montra que la partie du cou-

rant galvanique qui suivait la méme direction que le courant

d'eau était la plus forte.

Le tube de verre fut ensuite renversé, de sorte que le

courant d'eau le traversait en direction inverse. Toutes les

autres circonstances égales.

Å. B: IDA

628,9 626,0 259

628,7 625,9 2,8

628,9 625,2 Md

Moyenne 3,1.

Le pöle négatif en communication avec la plaque inter-

médiaire. Toutes les autres circonstances égales.

sl. B. il

631,3 629,0 205

631,5 629,0 Z,5

631,5 629,0 2,5

Moyenne 244.

Le tube renversé. Toutes les autres circonstances

égales.

16 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RÉSISTANCE GALVANIQUE.

Av VE ER

632,0 634,0 2-0

632,0 634,0 2,0

631,9 634,2 243

Moyenne 20.

Cette série d'expériences donne donc le méme résultat

que la premiere, savoir que la résistance galvanique diminue

si le conducteur se meut dans la méme direction que le cou-

rant galvanique, et que cette résistance augmente par contre

si les deux courants suivent une direction opposée.

Dans ces expériences faites avec de VF'eau distillée, la vi-

tesse moyenne de l'eau variait entre 9 et 10,5 métres par

seconde.

Ezxpériences avec de Valcohol contenant 249, deau.

Les expériences eurent lieu avec ce liquide de la méme

maniere que les précédentes avec de P'eau distillée; elles four-

nirent parfaitement les måmes résultats. Il est par conséquent

superflu de les détailler ici.

Expériences avec leau de baqueduc

(de Stockholm).

Des expériences faites dans ce but, montrérent que la

résistance galvanique de TFeau distillée était environ 50 fois

plus grande que celle de F'eau de Paqueduc. Un tube de verre

de la méåme condition que celui décrit plus haut, fut vissé å

un robinet de laqueduc de maniére å recevoir une position

verticale. Les communications entre les plaques d'or intro-

duites dans les tubes latéraux, de méåme quw'entre la pile et

le magnétomeéetre, étaient agencées de la måme maniere que

dans les expériences précédentes. Les expériences exécutées

avec F'eau de Paqueduc étaient par conséquent égales å celles,

déerites précédemment, exécutées avec l'eau distillée et avec

Falcohol. La seule différence consistait en ce que la quantité

de liquide étant illimitée ici, les déviations constantes furent

observées, et non, comme cela avait eu lieu dans les expé-

riences précédentes, la division d'échelle å laquelle Faiguille

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:o 11. 17

retournait aprés avoir fait sa premiere oscillation. Au moyen

d'expériences spéciales exécutées sans l'emploi d'une pile, je

m'étais convaimceu qu'aucun courant galvanique ne naissait du

seul fait que, le robinet ouvert, l'eau commengait å couler

dans VP'entonnoir placé en dessous, depuis lequel un tube

conduisait l'eau dans la terre. Il n'existait done aucune cause

étrangere de courant galvanique a måéme de provoquer des dé-

viations chez F'aiguille aimantée du magnétométre.

T'eau de P'aqueduc se montrant ä un degré si considérable

meilleur conducteur que l'eau distillée etle mélange d'alcohol,

la polarisation des plaques d'or devait nécessairement avoir ici

une plus grande influence que dans les expériences décrites

précédemment. Cela resort d'une maniere évidente de V'€qua-

tion (9). TI fallut donc prendre dans ces expériences les pré-

cautions nécessaires pour que la polarisation n'influåt pas sur

la direction des déviations. Le courant galvanique étant entré

en mouvement, on dut laisser aux plaques le temps suffisant

pour se polariser. MSouvent cela exigeait une heure entiére,

pendant laquelle le robinet de Paqueduc était ouvert et fermé

å plusicurs reprises. Ce n'était quw'apres cette préparation que

l'on pouvait compter sur des déviations constantes et réguliéres.

Il se comprend également de soi-meéme que Pon doit prendre

garde que l'une des plaques ne soit soumise plus longtemps

que Pautre 3 la polarisation. Je signalerai au reste que

le courant galvanique employé ne doit pas &tre trop intense,

vu que Peffet de la différence "qui peut exister au point

de vue galvanique entre les deux plaques polaires extérieures

augmente avec l'intensité du courant. Dans les expériences

qui sont déerites ci-dessous, une pile de 2 éléments de Daniell

avait été placée en K (Fig. 1).

Aprés avoir pris toutes ces mesures préalables, un grand

nombre d'expériences eurent lieu, dont il suffira de donner

les deux séries qui suivent. A, B et D ont la meéme signi-

fication qu'auparavant. :

3'me Expérience. Jemployai un autre tube de verre que le

précédent; la distance entre les plaques polaires était toute-

fois å-peu-preés aussi grande que dans le premier. «La vitesse

de Feau, quand on ouvrait compleétement le robinet, était de

10 métres par seconde. — Dans le calcul de la grandeur des

déviations, j'ai pris la moyenne de deux positions d'équilibre

successives quand l'eau était en repos.

18 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RESISTANCE GALVANIQUE.

Le pöle négatif de la pile en communication avec la

plagque intermédiaire.

Å.

608,0

608,8

609,0

609,v

Le pöle positif de la

plaque intermédiaire.

626,5

625,0

626,0

625,5

626,4

Jas TA

611,0 2,6

611,2 2,3

610,2 1,2

610,5 1,5

611,0 2,0

Moyenne 1,92.

pile en communication avec la

628,8 2,3

627,5 1897

628,5 3,0

627,5 CE

627,2 1,2

Moyenne 1,98. ;

Dans les deux séries d'observations qui précédent, les dé-

viations eurent lieu dans la direction donnée, par la circon--.

stance que la résistance galvanique diminue quand le courant

d'eau et le courant galvanique suivent la må&me direction.

Le tube de verre fut ensuite renversé de facon que le

courant d'eau entråt par son autre extrémité. 'Toutes les

autres circonstances égales.

Le påle positif en communication avec la plaque inter-

médiaire.

627,3

627,0

626,5

626,7

624,9

624,0

624,4

624,0

Moyenne

2,8

2,0

2,6

2,8

2.6

2,66.

Le pöle négatif en communication avec la plaque inter-

médiaire.

— JR

VR Vr

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 11. 19

Å. B. DD.

606,4 605,0 1,6

606,8 603,0 d,9

607,0 605,4 ilEg

607,5 605,4 1,9

607,0 604,2 20

607,0 GE FREE

Moyenne 2,30

Comme on le voit, ces dernieéres séries concordent totale-

ment avec les précédentes. Les déviations sont dirigées ici

vers des chiffres inférieurs, ce qui doit &tre le cas puisque

le tube est renversé.

4ime Fxpeérience. Je me servis pour cette série d'un autre

tube de verre, et j'apportai en outre å P'appareil la modifica-

tion que les plaques polaires furent reportées en arriere, de

facon 3 se trouver å la distance d'environ 8 millimétres du

bord du courant d'eau. Elles étaient placées au bord méme

de ce courant dans la derniere série.

Le pöle négatif en communication avec la plaque inter-

meédiaire. q

ÅA. B. JON

626,0 623,0 2,0

624,0 622,6 | 24

626,0 622,8 257

625,0 622,5 240

624,0 622,5 1,5

624,0

Moyenne 2,12.

Le tube de verre renversé, de manieére que le courant

entråt par son autre extrémité. 'Toutes les autres circonstances

égales.

625,5 629,0 4.0

624,5 629,0 4.7

624,0 629,0 4.7

624,5 628,5 4.0

624,5 629,0 4,7

624,0 iq

Moyenne 4,42.

Le pöle positif de la pile mis en communication avec

la plaque intermédiaire. 'Toutes les autres circonstancse égales

20 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RÉSISTANCE GALVANIQUE.

A. IB: D.

615,0 617,0 1,6

65.8 616,2 08

615,0 616,2 1,2

615,0 616,0 1,0

615,0 NARE AG a

Moyenne 1,15.

Le tube de nouveau renversé. ”Toutes les autres circon-

stances égales. Les observations qui suivent eurent lieu un

jour plus tard que les précédentes.

A. B. DA

612,4 610,53 2,2

6130 610,0 3,0

613,0 610,0 3,0

613,0 610,0 2,5

612,0 610,0 2,2

612,4

Moyenne 2,58.

La direction des déviations de la 4?me série concorde avec

le "résultat des séries précédentes. Ces déviations montrerent

de méme que la résistance galvanique de la colonne d'eau est

plus petite quand le courant d'eau et le courant galvanique

suivent la méme direction, et par conséquent plus grande

quand ils vont dans une direction opposée.

Dans les explorations expérimentales qui viennent d'étre

communiquées, l'importance principale se trouve dans la direc-

tion des déviations obtenues. Il ne faut pas, par contre, s'at-

tacher å leur grandeur absolue, car elle est modifiée en partie

par la polarisation. Des que ie liquide est entré en mouve-

ment, les deux parties dans lesquelles se divise le courant ve-

nant de la pile ne sont plus d'égale grandeur. La partie qui

suit la måme direction que le liquide en mouvement, a aug-

menté en intensité, tandis que l'autre partie du courant en a

diminué d'autant; par les plaques polaires des deux tubes laté-

raux extérieurs passent par conséquent des courants d'intensité

différente. Comme, pour des courants aussi faibles que ceux

employés dans les expériences préénoncées, la polarisation

augmente avec l'intensité du courant, le courant le plus in-

tense sera par suite un peu plus affaibli que VFautre par la po-

larisation. Or, les déviations étant proportionnelles ä la diffé-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o 11. 21

rence entre les deux parties du courant, les déviations seront

par conséquent plus petites que si aucune polarisation n'avait

lieu. La polarisation qui se produit sur la plaque polaire in-

termédiaire n'exerce par contre, comme il a déja été dit,

aucune influence sur la grandeur relative des deux parties du

courant. Ainsi, les expériences communiquées ci-dessus ne

donnent pas une mesure certaine de la grandeur de la modi-

fication que subit la résistance galvanique quand le conducteur

est mis en mouvement. BElles montrent seulement quwil se pro-

duit effectivement une modification, et que cette modification

ne peut pas &tre au-dessous de la limite que lon peut calculer

des déviations obtenues. -

Comme il a déja été indiqué, il est nécessaire qu'un cou-

rant galvanique traverse la colonne d'eau du tube de verre,

pour que I'on obtienne une déviation quand le liquide est mis

en mouvement. Par conséquent, les 'déviations obtenues ne

provenaient pas d'une espece quelconque de courant diaphrag-

mique ni d'une autre cause étrangeére queleonque. TI«/'observa-

tion suivante, sur laquelle je prends la liberté d'appeler Y'at-

tention des personnes qui pourraient vouloir contröler mes ex-

périences, n'infirme cette these en aucune facon. Si, apres

avoir terminé une serie d'observations, Yon enleéve la pile en

K (Fig. 1); qu'on la remplace par un simple fil conducteur

au moyen duquel la plaque polaire du tube latéral intermé-

plaire est mise en communication avec g et h, et que I'on mette

ensuite le liquide en mouvement, l'on obtiendra une dévia-

tion de PFaiguille aimantée du magnétoméetre allant du méme

cöté que celle obtenue quand la pile se trouvait en K. Si

maintenant l'on renverse le tube, on obtient effectivement

une déviation dans la direction opposée. Il est facile de com-

prendre d'ou viennent ces déviations. Quand la pile était

placée en K, les plaques polaires des tubes latéreaux étaient po-

larisées et les deux extérieures recevaient une précipitation

du méme gas. Or, comme la polarisation ne disparait que

lentement, un courant de polarisation passait pour cette cause,

apres Féloignement de la pile, dans chaque moitié de la co-

lonne de liquide; mais, dans I'une des moitiés, ce courant allait

de haut en bas, et, dans l'autre, de bas en haut, de la måme

facon que quand le courant de la pile le traversait. Le liquide

mis en mouvement, la résistance galvanique devenait inférieure

dans Pun des courants et supérieure dans F'autre å ce qu'elle

22 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RÉSISTANCE GALVANIQUE.

était auparavant; les deux courants présentaient donc une in-

tensité différente, dont le résultat était de RONNE la dé-

viation de PFaiguille aimantée.

J'ai essayé de vérifier le résultat des expériences préci-

tces par une méthode d'exploration différente å tous égards

de celle décrite ci-dessus. Voici, en peu de mots, quelle est

cette méthode.

+ KOHLRAUSCH et NIPPOLDT ont montré que les courants d'in-

duction alternants qui se suivent avec une rapidité suffisante,

peuvent servir avec avantage a mesurer la résistance galva-

nique des liquides indépendamment de la polarisation galva-

nique.!) Si le liquide par lequel passe le courant galvanique

est de PFeau, la précipitation d'hydrogéne sur TPFune des

plaques polaires et d'oxygéne sur Pautre, sera treös-insigni-

fiante pendant la courte durée du courant d'induction. Tin-

stant d'aprés, les courants changent de direction, de sorte

que la plaque polaire qui avait recu premierement I'hydro-

gene recoit maintenant l'oxygene et vice versa. Si les cou-

rants sont d'intensité égale, s'ils sont de courte durée et s'ils

se succédent rapidement, il est facile de comprendre que la

polarisation doit åtre réduite å un minimum, et les expériences

des savants précités ont montré qu'elle était sans influence

sensible sur l'exactitude des mesures opérées.

Posons. maintenant que les plaques polaires des deux tubes

latéraux extérieurs c et e (Fig. 1) sont en communication avec

les tours du magnétométre, de telle sorte qu'un courant gal-

vanique passe dans la måöme direction par la totalité de ces tours,

et que par suite ils agissent tous dans la méme direction

sur l'aiguille aimantée. Le tube latéral intermédiaire est fermé

et la plaque polaire de ce tube n'exerce ici aucune action.

Si maintenant, pendant que le tube de verre est rempli d'eau

äå P'état de repos, l'on introduit entre c et f un électromoteur

envoyant des courants alternants, de courte durée, a succession

rapide et å intensité égale, Vaiguille aimantée restera évidem-

ment immobile, vu que deux courants successifs s'annullent

mutuellement. Si, par contre, I'eau entre en mouvement, celui

3) Pöle. Ann. T. 138.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND, 8. N:O 11. 23

des courants alternants qui va dans la méme direction que le

courant d'eau subira une moindre résistance, et celui qui prend

une direction opposée, une plus grande résistance, d'owv il suit

que les courants différeront d'intensité et produiront une dévia-

tion sur le magnétométre.

Je ne me servis pas dans mes expériences de courants

dinduetion comme KOouHLRAUSCH et NIPPOLDT Vl'avaient fait

dans les leurs; je preférai employer le procédé suivant:

Une rondelle circulaire en buis, de 75 millimetres de diamétre

et de 20 mm. d'épaisseur, les deux cötés recouverts d'un

disque de laiton, pouvait étre mise en rotation autour de son

axe au moyen d'une manivelle. Un engrenage permettait a

la rondelle de faire 5 tours par seconde, tandis que la mani-

FIG. 2. velle n'en faisait qu'un pendant le méme

temps. La Fig. 2 représente une partie de

la circonférence de la rondelle. De chacun

des disques de laiton A et B partent de pe-

tites plaques du méme métal a, b, ce, d et e,

toutes parfaitement d'égale largeur et placées 3

la méme distance V'une de PFautre. HBElles sont

encastrées dans la rondelle en buis de manieére

que leur surface supérieure coincide avec la

circonférence de cette derniére. De deux

plaques, l'une appartient au disque en laiton A et V'autre au

disque £. Ces plaques sont au nombre de 24, dont 12 se

trouvent par conséquent en communication galvanique avec

Arvet 12 avec B. La distance entre: les 'plaques de laiton

était égale å leur largeur. Sur la circonférence de la ron-

delle trainaient deux ressorts en laiton, munis > leurs ex-

trémités d'un revétement en acier, et isolés l'un de Vautre, de

telle sorte que quand Pun des ressorts touchait la plaque a,

Pautre était en contact avec la plaque b ete. Un agencement

appropié tenait le disque AA en communication permamente

avec l'un des pöles de la pile, de méme que le disque 5 avec

Fautre pöle. Lun des ressorts en question communiquait avec

la plaque polaire du tube latéral supérieur c (Fig. 1); de la

plaque polaire du tube latéral inférieur e, un fil conduisait ä

FPune des extrémités des fils du magnétoméetre; Vautre ex-

-trémité des mémes fils était en relation avec le second res-

sort. Il appert évidemment de lå, que, quand on mettait la

rondelle de buis en rotation au moyen de la manivelle, les

34 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RÉSISTANCE GALVANIQUE.

courants changeaient incessamment de direction tant dans le

tube de verre que dans les tours du magnétométre. La ma-

nivelle était ordinairement tournée 3 la vitesse d'une rotation

par seconde, et les courants changeaient par conséquent 120 fois

de direction dans le måme espace de temps. .

Afin de constater si I'on pouvait effectivement se rendre

totalement indépendant de la polarisation au moyen de ce ren-

verseur, je procédai å F'opération suivante: Une caisse en bois,

p arallélipipede, enduite d'asphalte å VFintérieur, fut remplie

de F'eau de Paqueduc, dans laquelle je placai deux plaques

d'or å surfaces assez grandes pour remplir toute la sec-

tion transversale de la caisse. Ces plaques furent placées

åa 50 centiméetres de distance I'une de lI'autre, et un courant

galvanique constant fut lancé å travers la colonne d'eau inter:

posée entre ces plaques. Quand les plaques eurent eu le temps

de subir une polarisation compléte, je mesurai l'intensité du

courant au moyen du magnétométre. La distance entre les

plaques fut ensuite réduite å 25 centimétres, et une résistance

rhéostatique insérée dans la conduite, de telle sorte que, la

polarisation redevenue complete, YV'intensité du courant fåt

aussi grande quw'auparavant. &La résistance rhéostatique devait

alors nécessairement &tre égale 3 la résistance de la colonne

d'eau de 25 centimétres de longueur.

J'examinai maintenant si I'on obtenait, au moyen des cou-

rants alternants produits par le renverseur, la méme valeur pour

la résistance dans la colonne d'eau de 25 centimétres. Si

c'était le cas, I'influence de la polarisation était effectivement

insensible. La communication entre la pile, la colonne d'eau

ou le rhéostat, le magnétométre et le renverseur, fut, 3 cet

effet, agencée de maniere que les courants allassent tous dans

la méme direction par les tours du magnétométre, mais qui'ils

changeassent de direction dans la colonne d'eau ou dans le

rhéostat. Lun des pöles de la pile fut mis dans ce but en

communication avec l'un des disques de laiton 4 ou £, et le

second pöle avec I'une des extrémités des tours du magnéto-

métre. L'autre extrémité de ces måmes tours fut mise en

communication avec le second disque de laiton. En dernier

lieu, je combinai, au moyen des fils conducteurs, les deux

ressorts trainants ou avec les plaques d'or, ou avec les ex-

trémités des fils du rhéostat.

+ so ide VA NO VÄLA RAN RR RA rr

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o ll. 25

La résistance rhéostatique ayant été insérée dans la con-

duite, j obtins, au moyen du renverseur, une déviation sur Ile

Maanctiomötresderta s2.sluuvalsedabnart 135 divisions d'échelle.

Avec la célonne d'eau seule la déviation

CENT i ög oa 2 BSS (ERSTA ETANOL DE 136,5 » »

Da premiere observation répeétée fournit 138,0 >» »

La moyenne de la premiére et de la der-

MiGte Em esure done. tolstedisst ol F36,5D »

c.-å-d. le méme chiffre qu'avec la colonne d'eau.

Une autre expérience, ou le renverseur fut tourné avec

une vitesse différente, et dans laquelle la colonne d'eau était

insérée dans la conduite, donna une déviation constante de

125,3 divisions d'échelle, contre 125,0 quand, au lieu de la co-

lonne d'eau, la résistance rhéostatique était introduite dans le

courant.

Ainsi, lemploi du renverseur élimine si totalement la po-

larisation, que son influence possible est en dedans des limites

des erreurs d'observation.

Les plaques d'or dont je me servis dans ces dernieéres ex-

périences étaient plusieurs fois plus grandes que celles em-

ployées dans les tubes latéraux du tube de verre. Mais Pl'in-

tensité du courant était aussi beaucoup plus grande que la

précédente. La polarisation par unité de surface ne pouvait

done &tre bien différente dans les deux cas, et, par suite, ce

qui a été prouvé sur la capacité des courants alter-

nants d'écarter la polarisation, s'applique également au cas on

Flon employa le tube de verre avec les petites plaques d'or

dans les tubes latéreaux.

Pour que la méthode indiquée soit applicable, il n'est au

reste nullement nécessaire que toute la polarisation soit sup-

primée. La seule chose de rigueur, c'est que les deux plaques

d'or se trouvent parfaitement au méme état de polarisation,

et ce devra toujours étre le cas du moment ou deux courants

de courte durée et de direction opposée se succéderont rapi-

dement.

Quand Peau du tube était au repos et que le renverseur

était mis en rotation avec une vitesse constante, I'aiguille

aimantée ne subissait, comme je Pai dit plus haut, aucun dé-

rangement. Si, par contre, on mettait ensuite l'eau en mou-

vement, on obtenait toujours une déviation dont la direction

indiquait que le plus fort des courants alternants était celui

26 EDLUND, RECHERCHES SUR LA RÉSISTANCE GALVANIQUE.

qui suivait la måme direction que le courant d'eau. Les ex-

périences furent faites tant avec l'eau de FPaqueduc, le tube

de verre étant vissé au robinet de la conduite, qu'avec de

Feau distillée et en se servant du vase de cuivre méntionné ci-

dessus. Les déviations étuient toutefois plus petites que dans

les expériences au moyen de la premiere méthode. On pou-

vait s'attendre d'avance å ce que ce serait le cas. La distance

entre les plaques de laiton encastrées dans la rondelle de buis

étant égale å la largeur de ces plagques, le courant galvanique

n'était fermé que la moitié du temps pendant lequel la rota-

tion avait lieu. Les courants qui allaient du meme cöté ne

duraient donc que le quart du méme temps. Il doit &tre ob-

servé en outre que les deux courants alternants présentant

une intensité différente par suite de ce que F'eau entre en

mouvement, la polarisation n'est pas entierement supprimée

sur les plaques dor; mais le courant le plus intense, celui

qui passe dans la måme direction que le courant d'eau, en est

plus affaibli que PF'autre, ce qui produit naturellement une di-

minution dans la déviation. Malgré cela, les déviations du

magnétométre étaient pleinement évidentes et parfaitement régu-

lieres. Afin d'obtenir des déviations plus fortes, un galvano-

métre ordinaire ä aiguilles astatiques, construit par Rulunkori-

fut muni d'un miroir et les déviations furent lues de la ma-

niere ordinaire avec la lunette et F'échelle. J'obtins de la sorte

un instrument plus sensible que le magnétométre, mais ayant

a la méme fois Finconvénient de modifier sa position d'€qui-

libre avec les variations de déclinaison du magnétisme ter-

restre. Les déviations devinrent maintenant beaucoup plus

grandes et concordérent au reste avec celles obtenues précé-

demment au moyen du magnétométre.

Les deux méthodes d'observation indépendantes ont conduit

par corstquent au mime résultat final, prévu par la théorie

énonebe, que la resistance galvanique diminue si le conducteur

se meut dans la méme direction que le courant galvanique,

mais quelle augmente au contraire si les deux courants sutivent

une direction opposée.

Je signalerai en terminant que j'essayal aussi d'employer

pour les expériences en question une solution saturée de vi-

triol de cuivre, avec des pöles de cuivre, et en outre une so-

lution å moitié saturée de vitriol de zinc avec des pöles de zinc

amalgamés. Mais ces deux essais resterent sans résultat, vu

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O Il. 27

que, malgré plusieurs efforts, je ne réussis pas å rendre les

plaques polaires parfaitement égales au point de vue galva-

nique, et, si cela réussissait parfois, ä conserver cette égalité

sams variation quand le liquide était mis en mouvement. Ji-

gnore quelle était la cause de cet inconvénient. Je me con-

tente seulement d'ajouter qu'a Panalyse chimique le vitriol de

zine se montra contenir beaucoup de fer.

pre

dy mv

| 4 Tr - på

Nr VR FYR fr SUJETIND FERIELIRT

Å FV > gå

invag röt. Heart) vh TIYTGANIER

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 3. N:o I

THE BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS

OF SWEDEN.

G. LINNARSSON.

WITH 4 PLATES.

PRESENTED TO THE R. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES 1875, MAY 12.

STOCKHOLM, 1876.

P.A NORSTEDT & SÖNER

EONGL. BOKTRYCKARE.

SÅ s Add GAUTKOGARAT ant äl A0OTOMDA |

| (We 2

I. ffmntroduetory Remarks.

As far back as about fifty years ago, it was noticed by

WAHLENBERG and DALMAN that the alum-schists of Sweden con-

tain a peculiar fauna, totally different from that of the overlying

strata. 1) The importance of this geological horizon was not,

however, fully appreciated, until Mr. BARRANDE pointed out its

wide range, and showed that the oldest fossil-bearing strata of

Bohemia contained a fauna analogous to that of the Swedish

alum-schists. The ”Primordial zone”, of which these Swedish

and Bohemian deposits were made the types, was soon recog-

nized in several countries, but its classification has not been

worked out in detail until within the last few years.

The first attempt to establish subdivisions in the Primordial

zone of Sweden was made by Professor ANGELIN, by whom it

was divided into two ”regions”, regio A. Olenorum and regio

B. Conocorypharum. ?) Their stratigraphical relation to each

other was not made out, but the latter, having a richer fauna,

was considered the younger. The regio Conocorypharum was

stated to occur only at Andrarum in Scania and in the island of

Bornholm, while all the Primordial strata of the other Swedish

provinces were, as a whole, referred to the regio Olenorum.

When I began to study in detail the Primordial zone of

Westrogothia, I soon found that the Oleni were exclusively

confined to the upper portion of the alum-schists, and that the

lower contained quite different genera, as Paradoxides and Co-

nocoryphe. I therefore sproposed to restriet the regio Olenorum

to the upper portion of the alum-schists and refer the lower

portion, in which no Oleni occur, to the regio Conocorypharum,

1!) See, for instance, WAHLENBERG, Geologisk afhandling om Svenska jor-

dens bildning, Upsala 1824, pp. 38, 52, etc.; DALMAN, K. Vet. Akad. Handl.

1826, p. 150.

2) Palxontologia Scandinavica, p. III, IV.

4 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

which must consequently be the older of the two regions. !) I

also endeavoured to show that the regio Conocorypharum, thus

defined, might in Westrogothia be divided into three subdivi-

sions, and that of these the middle one was equivalent to AN-

GELIN'S typical regio Conocorypharum, ?) which is identical to the

”Andrarum limestone” of his geological map of Scania, the two

others having been referred by him to his regio Olenorum. Con-

sidering, however, that, wherever the Primordial zone occurs in

Sweden, Paradoxides is the most characteristic genus of its

lower portion, of which Professor ANGELIN'S regio Conocorypha-

rum is, in its original sense, only a subdivision, I have later

proposed to use the name Paradoxides beds, or, as schists are in

Sweden the prevailing rocks, Paradoxides schists ?), for the lower

part of the alum-schists, and of the Swedish Primordial zone in

general. In a similar sense Mr. BARRANDE has previously used

the term Phases å Paradoxides, but the erroneous accounts given

by Professor ANGELIN of the fauna and position of the regio

Olenorum have led him to refer also the Olenus schists to his

Phases å Paradozxides, while he correctly refers their British

equivalents to the Phases postérieures aux Paradoxides. "The

three subdivisions of the Paradoxides beds of Westrogothia are

the following:

3. Strata with Agnostus levigatus.

2. » » Paradoxides Forchhammeri.

18 » » Paradoxides Tessini.

Soon after the Primordial succession had been worked out

in Westrogothia, Dr. NATHORST began his important researches

in the Primordial rocks of Andrarum in Scania. ?) He ascer-

tained that the typical regio Conocorypharum, or the Andrarum

limestone underlies in Scania also the Olenus beds. Besides,

he found, below the horizen of the Andrarum limestone, several

fossiliferous strata, before unknown, contaiming various species

of Paradoxides and other Primordial genera. Professor TORELL?)

1) Bidrag till Vestergötlands geologi. Öfvers af K. Vet. Akad. Förhandl.

1868.

2) Om Vestergötlands Cambriska och Siluriska aflagringar, K. Vet. Akad.

Handl., Bd 8, N:o 2, 1869, p. 42.

3) Zeitschrift der Deutschen geologischen Gesellschaft, 1873, p. 698.

1) See NATHORST, Om lagerföljden inom den kambriska formationen vid

Andrarum i Skåne, Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl. 1869.

5) Petrificata suecana formationis cambrice, Acta Universitatis Lundensis

for 1869, printed 1870.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 12. d

has since given in a tabular form an account of the Paradoxides

beds of Andrarum. "They are arranged and termed by him as

follows.

Agnosti levigati strata.

Selenopleur2e strata.

Paradoxidis Davidis strata.

Paradoxidis Hicksi strata.

Paradoxidis Wahlenbergi strata.

Of these the ”Selenopleure strata” correspond to the ”An-

drarum limestone” and to those above termed by me strata with

Paradoxides Forchhammeri. ”Paradoxidis Hicksi strata” are equi-

valent to the Westrogothian strata with Paradoxides Tessini.

The other two divisions do not occur in Westrogothia. The

strata with Paradoxides Davidis are, as far as hitherto known,

peculiar to Scania. ”Paradoxidis Wahlenbergi strata” have not

been found in any other locality in Sweden, but they occur in

Norway; the Paradoxides occurring in these strata is, as far as

can be made out from the imperfect materials I have myself

collected or seen in the museum of Lund, identical to the Pa-

radoxides Kjerulfi, which I have found in Norway, in a horizon

underlying that of Paradoxides Tessini.!) This undermost part

of the Paradoxides beds may therefore be termed the strata with

Paradoxides Kjerulfi.

Of special interest are also the Primordial rocks of the island

of Öland, which have been made known chiefly by the labours

of Mr. SJÖGREN. ?) The Paradoxides beds are divided by him

into two divisions, of which the lower, consisting of arenaceous

flagstones, is characterized by Paradoxides Tessini, the upper,

consisting of greenish shales with intercalated calcareous and

arenaceous beds, by Paradoxides ölandicus. Some time ago I

found, from rock specimens collected by Dr. WALLIN and con-

taming Brachiopoda characteristic of the strata with Paradoxides

Forchhammeri 3), that there occurs also a third division. Simce

then I have myself visited Öland and found the strata

with Paradoxides Forchhammeri at Södra Möckleby. They are

1) See LINNARSSON, Om några försteningar från Sveriges och Norges ”Pri-

mordialzon”, Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl. 1871.

2) See SJÖGREN, Anteckningar om Öland, Öfvers. af K. Vet. Akad. För-

handl. 1851; Bidrag till Ölands Geologi, Öfvers. af K. Vet. Akad. För-

handl. 1871; Om några försteningar i Ölands Kambriska lager, Geol.

Fören. Förhandl., Bd I, 1872.

2) See Geol. Fören. Förhandl., Bd II, N:o 4, p. 79.

6 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

there immediately overlain by the Olentus beds, the strata with

"Agnostus lzevigatus being entirely wanting in that place. Thus

the succession in the Paradoxides beds of Oland is:

3. Strata with Paradoxides Forchhammeri.

2 » » Paradoxides ölandicus.

5 » » Paradoxides Tessini.

The relative position of 1 and 2 I give on the authority of

Mr. SJÖGREN. During my visit to Öland I could nowhere find

a superposition showing their relation. In two places I saw the

strata with Paradoxides Tessini lying immediately beneath those

with Paradoxides Forchhammeri. Wherever the strata with Pa-

radoxides ölandicus were exposed, neither of the other two di-

visions was visible in the vicinity.

The Paradoxides beds of our other provinces are partly less

important than the preceding, partly very insufficiently known.

In Nerike the three divisions known from Westrogothia are re-

presented, but they are less developed, at least the two upper

ones. The strata with Paradoxides Tessini are greenish and shaly,

with intercalated bands of limestone; the others consist, as usual,

of alum-schists with bituminous limestone. !)

In Östrogothia no complete sections of the Paradoxides beds

are hitherto known. A few years ago I found, in some loose

slabs of alum-schist, some of the fossils characterizing the strata

with Paradoxides Forchhammeri and those with Agnostus lzevi-

gatus, and recently I have also found the same divisions in sutu

at Pålstorp and Knifvinge.

The strata with Paradoxides Tessimi and those with Para-

doxides Forchhammeri have been found in Jemtland,?) the

latter, however, not in situ, only in detached stones. Besides,

there occurs, for instance at Lillviken near Östersund, a non-bi-

tuminous schist with Paradoxides and Ellipsocephalus, the po-

sition of which has not yet been fully ascertained. It seems to

correspond most nearly to the strata with Paradoxides ölandicus,

but the fossils hitherto found can hardly be identified with full

eertainty.

!) For further particulars see LINNARSSON, Öfversigt af Nerikes öfvergångs-

bildningar (Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., 1875, N:o 5).

?) See LINNARSSON, Anteckningar om den kambrisk-siluriska lagerföljden i

Jemtland, Geol. Fören. Förhandl. 1872.

BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 83. N:O 12. 7

Finally, the Paradoxides beds occur also in Lapland, '!) but

of their distribution and of the succession of the strata in that

distant region very little is known.

From what has been stated above, it will be found that

there are in the Swedish Paradoxides beds at least six divisions,

each containing its peculiar fossils. These divisions may be

arranged as follows:

6. Strata with Agnostus levigatus.

ÖN » » Paradoxides Forchhammeri.

4 » » Paradoxides ölandicus.

Då » » Paradoxides Davidis.

2 » » Paradoxides Tessini.

i » » Paradoxides Kjerulf.

It must, however, be remembered that the relative position of

the strata with Paradoxides ölandicus is not yet settled.

The fauna of the Paradoxides beds is far richer than that

of the Olenus beds, though in the former too only a few classes

of the animal kingdom are represented. The "Trilobites have

a decided preponderance. Professor ANGELIN has described

about 30 species of them. To these there are to be added a large

number, partly undeseribed, partly described by Mr. SJÖGREN and

myself. Of other Crustacea only a Leperditia has been described.

The Mollusca are only represented by two classes, the Pteropoda

and the Brachiopoda. Of the former only some species of

Hyolithus are known. More numerous are the latter. Of Sponges

Dr. NATHORST mentions from the Paradoxides beds of Scania a

Protospongia. Bryozoa, Corals and Echinodermata are totally

unknown from the Paradoxides beds, as, indeed, from the whole

Primordial zone of Sweden.

The Brachiopoda, though comparatively numerous and, next

to the ”Trilobites, by far the most important fossils of the Para-

doxides beds, have hitherto met with but little attention. Among

the Brachiopoda described by WAHLENBERG, DALMAN and HISIN-

GER only one species, Orthis lenticularis, belongs to the Pri-

mordial zone, and this occurs in the Olenus beds. No Brachio-

poda have since been described from the Primordial zone of

Sweden, >) but the following enumeration of the Primordial Bra-

1) See LINNARSSON, Försteningar från Lappland, insamlade af Hrr E. SIDEN-

BLADH och E. ERDMANN, Geol. Fören. Förhandl. 1874, N:o 4.

2) From the rocks below the Primordial zone I have myself described two

species, Obolus (2) monilifer and Lingula (?) farosa (Geol. Magazine 1869;

Geognostiska och pal&xontologiska iakttagelser öfver Eophyton-sandstenen

8 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

chiopoda of Scandinavia is given by Mr. BARRANDE, !) from com-

munications by Professor ÅNGELIN:

Brachiopodes de la Faune primordiale de Scandinavie.

I I

Genres. | Observations. | Localités.

ÖT SUS estraden I (GG [rar BR AE SR SUR AR REL San a | |

I '

ÖTLHIS: sr basesarea sea I (RA SENSE a RAR TRE a cn I ;

| | |

Reg. i 2? Atrypa (micula/ | forme arrondie qui rappélei Fre

PAT 2) as KR | 14| celle dObolus et se rap-

| proche de Lingula .......

| EST (1 ET RR AN CA REN RA bevarar SE KONER SR |

/ | | Oeland.

ORRTCRLSA Aas gles ska | a 259 RESER AR Man |

p 1 |analogue å Orth. pecten...| Oeland.

| Orthis T

| Reg. A. 0 NE LE JAA å Orth. elegantula..., Bornholm.

| | 'f[Oeland. |

| ? Atrypa (lenticula-|| 3 f| accompagne souvent les was, -

| FIS DATLMT) Se NM | OLENUS Torr se bed de as ANN | Wesitynegehse;

| | I [Scanie. |

Of the eight species enumerated in the preceding list only four,

all from the regio A Olenorum, are stated to occur in Sweden.

As Professor ANGELIN refers to his regio A not only the Olenus

beds, but also the lowest and highest parts of the Paradoxides

beds, it is uncertain whether any of these species belong to the

Paradoxides beds.— In studying the Primordial deposits of Westro-

gothia, I found that the strata with Paradoxides Forchhammeri

abounded in Brachiopoda, which I, partly erroneously, referred

to the genera Orthis, Obolella, Discina and Lingula. 3) This

induced me to direct special attention to the Brachiopoda of the

Paradoxides beds in general, and therefore I have, of late, brought

i Vestergötland, K. Vet. Akad. Handl. Bd 9, N:o 7, 1871). The generic

position of both is very doubtful. At least the former should probably

form a new genus.

!) Parallele entre les dépöts siluriens de Bohéme et de Scandinavie (Aus

den Abhandlungen der kön. böhm. Ges. der Wiss. V. Folge, 9 Bd.) Prague

1856, p. 43.

2) Atrypa micula is cited by DALMAN (K. Vet. Akad. Handl. 1827, p. 135)

from a black limestone at Fågelsång, and is probably a Lower Silurian

species. It can hardly be identified from the short description of

DALMAN,

?) Om Vestergötlands Cambriska och Siluriska aflagringar, p. 21.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 12. 9

together as many of them as I could. The richest harvest I

have made in Westrogothia, but also from Scania, Nerike, Oland,

and Jemtland I have brought home collections for the museum

of the Geological Survey. From Öland the museum of the

Geological Survey also possesses some species of Brachiopoda

collected by Dr. WALLIN in the Paradoxides beds of that island.

Dr. LUNDGREN has kindly placed at my disposal all the specimens

from Andrarum in the museum of the university of Lund. I

am also indebted to Professor JOHNSTRUP of Copenhagen for the

liberal manner in which he has permitted me to make use of

the rich collection of Brachiopoda made by him in the island of

Bornholm. In that island the ”Andrarum limestone” contains

quite the same Brachiopoda as in the original locality in Scania,

and, as many of the specimens sent by Professor JoHNSTRUP excel

the Swedish ones, I have also had some of the former figured.

Though I have thus had an opportunity of using most of the

colleetions hitherto made in Scandinavia, I must own that the

materials are still, in many respects, insufficient, but, notwith-

standing, I have thought it advisable not to defer any longer

giving an account, though imperfect, of the species found. Be-

fore describing them, I will say a few words of their mode of

occurrence, and the state of preservation in which they are usu-

ally found.

The Brachiopoda, like most other fossils, are comparatively

seldom met with in the schistose and shaly beds which chiefly

constitute the Swedish Primordial zone, and, when found, they

are often so compressed as to be hardly recognizable. They

occur more copiously in the intercalated layers and nodules of

limestone, and in these their shape is usually not at all altered

through pression or contortion. The shell substance is also usu-

ally perfectly preserved in the limestone, but it sticks so fast to

the rock that it is often impossible, among thousands of speci-

mens, to obtain one single entire valve. Both valves I have not

in any instance found united, with the exception of one spe-

cimen of Acrothele. The best specimens are obtained where the

rock is somewhat weathered; there one may sometimes, though

seldom, succeed to get loose an entire valve, even of the larger

species, as the Örthides; of the smaller species it is less difficult

to obtaim entire valves.

The number of the Brachiopoda varies much in the different

divisions of the Paradoxides beds. In the strata with Paradoxides

10 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

Forchhammeri they are most numerous, particularly in Westro-

gothia, where the limestone of that division is often replete

with closely packed fragments of their valves. Even in Nerike,

Öland, and Jemtland some species occur abundantly in the same

division, while agaim in Scania they are comparatively scarce,

the ”Trilobites having a great predominance in the Andrarum

limestone of that province. In the other divisions the Brachio-

poda are not numerous, and most of the species found are iden-

tical with species occurring in the beds with Paradoxides Forch-

hammeri, or, at least, very nearly related to them.

II. Descriptions of the Species.

Orihis Lindströmi n. sp.

PIL pl I figs: 9=12:

Rotundato-quadrate, wider than long, 'broadest anteriorly.

Hinge-line straight, less than the width of the shell; cardinal

angles rounded; front subtruncated or, sometimes, slightly in-

dented. Ventral valve very gently convex, most so near the

beak, without fold or sinus; beak small; area low, directed back-

wards, but not distinetly seen in any of the specimens obtaimed.

Dorsal valve rather decper than the opposite one, divided lon-

gitudinally by a sinus, which extends from the beak and ante-

riorly often becomes obliterated. In the interior of the ventral

valve the cardinal area is shallow, rhombic, usually marked

with concentric wrinkles; from its anterior margin there extend

on either side two parallel furrows, enclosing a slight ridge;

after having run parallel for a space, these furrows bend asunder,

so that the two middle ones meet in the median line, whereas

the two outer ones bend outwards and backwards, parallel to the

circumference of the valve; this feature is usually best seen in

the internal casts; outside the furrows there is a space co-

vered with numerous, very delicate, branched, radiating veins.

The spaces within the furrows are, on the contrary, smooth. Of

the dorsal valve I have not been able to obtain any good in-

teriors; especially the hinge-margin is always in a bad state of

preservation, as it sticks very hard to the rock because of its

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 12. 11

inequalities; in weathered stones only can it be obtained tole-

rably perfect, but worn and indistinet (as fig. 7); the small car-

dinal process seems to be bifid; from under this process there

extends a flattened mesial ridge, which usually soon becomes

obliterated; the muscular scars are small and very obsolete. Sur-

face of the valves marked by numerous radiating ribs, intersected

by numerous concentric lines of growth, of which, in the adult,

one or two are more marked and imbricating. The radiating ribs

increase in number through interpolation; a real bifurcation I have

not seen in any instance, though a younger rib often begins not

in the middle between two older ones, but much nearer to the

one of them. The interpolation takes place very irregularly.

Full-grown specimens vary but little in shape and orna-

mentation. Only in the interior are the features much more

marked in some specimens than in others. The young indi-

viduals vary more. Fig. 9 represents a ventral valve with one

imbricating line near the margin; it is somewhat narrower ante-

riorly than the typical specimens. Fig. 10 represents another

ventral valve, in which no suck line has yet been developed.

The dorsal valves figs. 11 and 12, in pl. II, belong, I think, to

young examples of" this species, though they differ somewhat

from the type, being more transversely oval, and less widening

anteriorly; besides, in one of them the cardinal angles are more

acute than usual.

Some adult, typical specimens measured:

Length. Breaåth.

DOrsalk valvet ss öl ne 13 mm.

» Pg SSL SALSA 1400. bösLa

VÄSTER FD SL IR ANS

Some junior specimens, in which the characters of the adult

were not yet developed, measured:

Length. Breadth.

IN GGSAl valvet RSA 9 mm. fm

» PA sm bdrssoe Al J,5 »

» DT Lo ERR ASEA SN SS » KO

I do not know any species ,with which this can be con-

founded. At least the adult specimens are always easily recog-

nized. In the young ones the characters are less marked; espe-

cially in the dorsal valves. The interior and the internal cast of

the ventral valve is in all stages of growth easily recognized.

12 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

Orthis Lindströmti is confined to the strata with Paradoxides

Forchhammeri. In these it is not rare at Kinnekulle and Lo-

vened in Westrogothia, and at Södra Möckleby in the island of

Öland. In Jemtland I have found it in loose stones at Lill-

viken.

Orthis exporrecta n. sp.

P1. (IL, figs. 13—19; pl UK hes 202

Circumference of the shell transversely oval or nearly semi-

circular; hinge-line shorter than the width of the shell; cardinal

angles rounded; front gently curved or nearly straight. Surface

covered with numerous radiating ribs, erossed by a large number

of extremely minute concentric strie, visible only under the

lens, and by a few more marked. "The ribs increase in number

through interpolation, but most of them, though of very unequal

coarseness, begin at the umbone, where they are so subtle as to

be hardly discernible. "The ribs are usually rounded and broader

than the interstices; sometimes though seldom they are somewhat

angular and narrower than the interstices. Ventral valve without

fold or sinus, very convex, most so near the beak and at the sides,

somewhat depressed in the anterior portion of the mesial part.

Beak pointed and directed backwards. Area high, but not well

visible in any specimen. In the interior the muscular impression

is small but deep, subrhomboidal, or curved anteriorly, surroun-

ded by a raised edge, and divided longitudinally by two linear

ribs. From the anterior margin of the muscular depression two

slightly diverging shallow furrows extend a longer or shorter

space, while near the margin there are several radiating furrows.

Dorsal valve very gently convex or almost flat, with a slight

mesial depression, shallowing and widening forwards. In the

interior the cardinal process is triangular, undivided, situated

between two widely diverging brachial plates. From under the

cardinal process a widish, flattened, mesial ridge extends a longer

or shorter space, separating the muscular scars, which are small

and indistinct. Those of the anterior pair are oblong and lon-

gitudinal, the posterior shorter and transverse.

Some specimens measured:

Length. Breadth.

NCntral valve sv Ren 3 mm. 10 mm.

» SSK SSU SNS 6 » ()

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 12. 13

Length. Breadth.

NÖTSALSVAVC: to frcsodorsd os 8 mm. 11 mm.

» SSE SN SS PL (AS 9 >»

Though I have collected thousands of specimens of this

species, I have only found a very few tolerably good ones. The

internal casts are generally the best, but even these are nearly

always defective or obscure in the cardinal region. I have had

some casts figured. Figs. 14 and 15 represent typical forms of the

internal cast of the ventral valve; fig. 16 represents a specimen

somewhat deviating through the radiating ribs, which are un-

usually coarse and extend to the cardinal region. In the figured

internal cast of the dorsal valve (fig. 19) the lobes corresponding

to the grooves in the interior between the cardinal process and

the brachial plates are larger than usual.

Among previously described species none, perhaps, is more

nearly related to this than O. Hicksi (SALt.) Dav. The latter,

however, differs by having fewer and coarser ribs. It also seems

to have the beak less pointed, and the area lower than O. ex-

porrecta.

O. exporrecta occurs chiefly in the strata with Paradoxides

Forchhammeri. In Westrogothia it is by far the most abundant

fossil of that horizon, and it is very plentiful wherever these

strata are accessible, as at Kinnekulle, Lovened, and Gudhem. I

have also found it in several places in Nerike; at Södra Möck-

leby in Öland; and, in loose stones, at Lillviken in Jemtland.

In the strata with Agnostus levigatus I have found some few

specimens at Carlsfors in Westrogothia, near the north end ot

mount Billingen. At Andrarum in Scania and at Bornholm,

where the strata with Paradoxides Forchhammeri contain a very

rich fauna, this species, as well as the preceding one, seems to

be altogether wanting.

Orthis Hicksi (SaLt.) Dayv. aft.

PECO SöS us

By the above name I will designate, provisionally, a species

of which hitherto, besides a single interior of the dorsal valve,

only a very few, mostly incomplete, internal casts have been

found, and for which, therefore, I will not create a new specific

name. It is nearly related to the preceding, but perhaps still

more so to the British O. Hicksi, though I do not think it im-

14 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

probable that it will turn out to be an independent species, when

sufficient materials have been obtamed.

The ventral valve, judging from the internal cast, is mode-

rately and evenly convex. The area is not seen in the cast, but

it seems to be much lower than in the preceding species. The

muscular depression is small, surrounded by a raised border, to

which, in the cast, corresponds a depression. The internal cast

is covered with a few sharp, distant, radiating ribs, with concave

interspaces. Most of them extend from the muscular depression

to the margin. Between these only a few shorter ribs are in-

terpolated. — 'The dorsal valve is nearly semicircular, or semi-

elliptical, gently convex, with a shallow longitudinal depression

extending from the umbone to the front. In the interior the

small cardinal process is situated between two widely divergent

brachial plates. The muscular scars are strongly marked and

separated by a wide mesial ridge, which” extends from the car-

dinal process to the front. The anterior pair are oblong, lon-

gitudinal, the posterior more rounded. The internal cast, like

that of the ventral valve, is covered with distant, sharp, angular

ribs, the number of which, near the anterior margin, is about 20.

Two dorsal valves measured:

Length 6 mm. Breadth 9 mm.

» 6,5 » » 9 >»

In most respects this species, as has already been stated,

bears a great analogy to the preceding one, especially to such

examples as fig. 16. The most important differences are, as far

as can be judged from the imperfect materials, the following.

The ventral valve is less convex, and the muscular depression in

its interior not so distinctly trilobed as in the preceding species.

The dorsal valve, on the contrary, seems to be somewhat deeper

than in the preceding, and the muscular scars are more strongly

marked. The radiating ribs, at least on the internal casts, are

fewer, stronger, and more angular. In this latter respect it agrees

more with O. Hicksi, the valves of which seem also to have a

similar form. Their relation cannot, however, at present be ascer-

taimed in a satisfactory manner.

This species seems to be confined to the strata with Para-

doxides Forchhammeri. I have only found it at Kinnekulle and

Lovened in Westrogothia, and at Södra Möckleby in the island

of Öland. -

EESOVT

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 12. 15

Genus Lingula, or Lingulella.

Pl. III, figs. 24—30.

Of Lingula or Lingulella various forms occur in the Para-

doxides beds of Sweden, but the materials obtaimed are very

scanty and insufficient, so that it is hardly possible to limit and

characterize the species in a satisfactory manner.

From the other Swedish forms differs considerably, especially

through its comparatively large dimensions, one species, figs. 29

and 30, which occurs in the strata with Paradoxides Kjerulfi at

Andrarum in Scania. The specimens are, however, too defective

to allow a satisfactory determination of the specific characters.

Fig. 29, of an external cast, seems to be nearly complete, and

to give a tolerably exact idea of the general shape; fig. 30 shows

a more mutilated internal cast. The shell is very slightly con-

vex. The outline is ovate or somewhat pentagonal. The surface

18 not preserved in any specimen, nor are the external casts di-

stinet enough to give information of its ornamentation. The.

species was first found-by Dr. NATHORST, and it may therefore

be named Lingulella (?) Nathorsti. The specimens figured measure:

| Length 9 mm. Breadth 7,5 mm.

SATS BO » 3 »

In the strata with Paradoxides Forchhammeri there occur

other forms of Lingula or Lingulella, figs. 24—28, which are all

more convex and of a smaller size, varying from 3 to 6 mm. in

length. Their shape is somewhat different, but as the materials

are very scanty, I do not feel certain, whether they belong to

one or more species, and therefore I will not, at present, affix

to them any specific denominations. Some specimens (figs. 24,

25) are ovate, with the sides curved and gradually merging into

the obtusely pointed beak. In others (fig. 28) the beak is more

acutely pointed, with nearly straight slopes. Finally, the shell

is in some specimens (fig. 26) somewhat pentagonal, though not

with quite straight sides. The shell surface is in none so well

preserved that its ornamentation can be made out. The interior

is almost unknown. In one specimen a low, flattened, or somewhat

concave, mesial ridge is seen to extend, slightly widening, from

the beak to about the middle of the shell. In the same specimen

small punctiform pits, resembling those occurring in the interior

of Lingulella Davisi, are seen. — The forms here referred to

occur in the strata with Paradoxides Forchhammeri at Kinne-

16 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PAÅRADOXIDES BEDS.

kulle and Lovened in Westrogothia, at Andrarum in Scania, and

in the isle of Bornholm. gor in the arenaceous flagstones which

in the island of Öland contain Paradoxides Tessini sä forms

are found.

Obolus (?) sp. indet.

PlLIIIKShSN 31.

Because of its general shape, I refer to the genus Obolus a

species of which the materials are very unsatisfactory, so that I

will not create for it a specific name, though it is easily distin-

guished from all the Primordial Brachiopoda of Sweden. The best

specimen is an interior (fig. 31), somewhat mutilated anteriorly,

and with the innermost shell layers partly exfoliated. Its width

is 16 mm., the length about 14 mm. The shell is very slightly

convex; its circumference resembles a sector of a circle; the front

is broadly rounded; the slopes forming the beak seem to be

nearly straight, and make a somewhat obtuse angle. The sur-

face is not i preserved in any specimen; judging, however from

some small fragments, I should think that a concentric striation

is prevailing, but that there are also radiating ribs. In the inner

shell layers little more than a longitudinal striation is seen; the

innermost are perforated by small punctiform pits. The inner

layers are polished and glossy, the outermost seems to be opaque.

Of this species I have only found a few, mostly very frag-

mentary specimens at Lillviken in the province of Jemtland; in

loose masses of bituminous limestone, belonging to the strata

with Paradoxides Forchhammeri. They were associated with

Orthis LTindströmi, Orthis exporrecta and Åcrothele coriacea. The

species is, in its general shape, not unlike Obolus plumbeus SALT.,

which is, however, distinguished by having the surface polished

and marked with very distinct radiating strie. The latter also

occurs at a much higher horizon.

Acrotreta socialis VY. SEEBACH.

P1. III, figs. 32—35.

ÅAcrotreta socialis V. SEEBACH, Zeitschr. der Deutschen geol. Ge-

sellschaft, vol. XVII, 1865, p. 341, pl. VIIL a, figs: 1-4

Shell small, nearly circular in cirecumference, but somewhat

truncated posteriorly. Ventral valve acutely conical, with the

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 8. N:0O 12. 17

posterior side flattened, thus forming a sort of false area. This

area is often somewhat depressed longitudinally, but without any

distinct groove. Beak pointed, not very excentric; profile from

the beak to the anterior margin straight, from the beak to the

posterior margin usually very slightly convex. 'The surface is

smooth, as far as I can see. At the apex I have not been able

to discern any foramen, but I have only seen a very few spe-

"cimens with the shell preserved, and, owing to its extreme mi-

nuteness, the foramen, even if extant, might be very difficult to

discern. The interior is not visible in any of the specimens at

hand, but the internal cast (fig. 34) shows at the apex a groove,

bordered by two longitudinal, subparallel ridges. — The dorsal

valve is very slightly and uniformly convex, marked with con-

centric lines of growth. Its beak is marginal. The interior is

unknown. — The diameter of the shell seldom exceeds 2 mm.,

the length being usually very little less than the width. The

height is about half the width.

Acrotreta socialis was originally described by Professor v.

SEEBACH from the regio Conocorypharum, or the strata with

Paradoxides Forchhammeri, in the island of Bornholm. Though

the species I have before me does not agree in every respect

with the above cited description and figures by Professor Vv. SEE-

BACH, I do not hesitate to adopt for it the specific name given

by him. It occurs abundantly in the strata with Paradoxides Forch-

hammeri in the island of Bornholm, whence it has been sent me

by Professor JOHNSTRUP under the name of A. socialis. "The

want of agreement in certain instances between my specimens

and the description of Professor V. SEEBACH is probably due to

the circumstance that he has, as it seems, made up his descrip-

tion from specimens belonging to more than one species. That

he has included in his Acrotreta socialis really different species

may be inferred with great probability even from his statement

that it occurs also in the Graptolite schists. Hence he concludes

that these also belong to the regio Conocorypharum, but it is

quite unquestionable that the Graptolite schists occupy a much

higher horizon, !) and it is not probable that they have any spe-

cies in common with the regio Conocorypharum; at least I have

not found, or seen in the collections from Bornholm any species

1) The Graptolite schists referred to by Professor V. SEEBACH are, no doubt,

the middle Graptolite schists (or Dicranograptus schists), the place of

which is about the middle of the Lower Silurian.

18 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

from the Graptolite schists which I can identify with the 4.

socialis of the regio Conocorypharum. It seems probable that

from the true regio Conocorypharum also more than one species

has been referred by Professor Vv. SEEBACH to the ÅA. socialis.

The exteriors figured by him belong probably to the same spe-

cies for which I have retained the name, though I can see no

traces of the minute Wwarts with which, according to him, the

surface is covered, and though the relative dimensions do not

quite agree. On the other hand it does not seem improbable that

the description and figures of the interior are made from specimens

of Obolella sagittalis, but they do not give an altogether clear

idea of the features which should be illustrated. The two pro-

tuberances near the hinge margin of the smaller valve. which

are especially pointed out as ER very characteristic, and

which are said to remind of the hinge teeth of the Terebratulide,

might well be the projecting ac ulan scars of Obolella sagit-

talis. I must, however, repeat that I do not myself know the

interior of Åcrotreta socialis, and that, therefore, in this matter

I can set forth only a conjecture.

As to the generic position, I can scarcely doubt that the

species is to be referred to the genus Acrotreta, though I have

not myself been able to discern the foramen at the apex. In

general shape it resembles very much the species formerly de-

seribed from Russia and Canada, but it is lower. From the

Russian type, 4. subconica Kur., it differs also by not having

any distinct groove in the false area of the ventral valve.

Acrotreta socialis occurs chiefly in the strata with Parado-

xides Forchhammeri, in which it has been found at Kinnekulle

and Lovened in Westrogothia, and in the island of Bornholm. In

the strata with an ölandicus, Dr. WALLIN has found it

at Borgholm i in the island of Öland. Perhaps it also occurs in a

budne band between the strata with Paradoxides Kjerulfi and

those with P. Tessini at Andrarum in Scania. This limestone

band is crowded with fragments of Trilobites, especially a Para-

doxides, but they are so imperfect that it has not been possible

to determine any species. It cannot, therefore, at present be

settled to which division this limestone is to be referred. Be-

sides Trilobites it only contains an Åcrotreta, which I cannot,

from the imperfect materials, separate from ÅA. socialis, and an

Acrothele, which will be referred to in the sequel.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o 12. 19

Obolella sagittalis (SaALT.) DAv.

PLO fiesla0— AL.

Obolella sagittalis Dav., Geol. Mag., Vol. V, 1868, p. 309, pl.

XV, figs. 17—24.

» » — Dav. Monograph of British Silurian Brachio-

poda, p. 339, pl. L, figs. 1—14.

Nearly circular, a little wider than long, rather broader an-

teriorly. Surface smooth, polished. Ventral valve moderately

and uniformly convex; beak situated near the posterior margin,

bent backwards and perforated by a minute, round foramen,

which, however, I have seen only in one single specimen. Be-

tween the beak and the margin there is no distinct area to be seen

in this specimen, which is very well preserved; and therefore it

probably never occurs. I have not found any interior of the

ventral valve, but internal casts are common. They show a

rounded groove at the apex, and two smaller ones behind that.

In the interior of the dorsal valve two projecting muscular scars,

of variable size and shape, are situated close to the posterior

margin. Between them a nearly linear, but slightly widening

mesial ridge extends from the margin to about the middle of

the valve. Its length varies, so that in some specimens it does

not reach the middle, while in others it exceeds it. Close to

the mesial ridge there is, on either side, a smaller, almost pa-

rallel ridge. The anterior muscular scars I have not been able

to discern. — The dimensions of the shell are always small, the

larger diameter hardly exceeding 4 mm. Some specimens measure:

Length 3 mm. Width 4 mm.

DR fö VN,

DEE =S DD DN Te)

Though the Scandinavian species above described does not

in every respect agree with the admirable figures and descrip-

tions given by Mr. DAVvIDson, the differences do not seem to be

greater than to admit of an identification with the English species.

Mr. DAVIDSON tells us that he has not seen in the English spe-

cies any groove for the passage of a pedicle, but I do not think

it impossible that more ample materials will show this character

to be common to both, and that this disagreement will thus be

removed. The interior of the ventral valve agrees completely,

judging from the numerous internal casts I have had an oppor-

20 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

tunity of examining. Not quite so well do the interiors of the

dorsal valve agree, but the differences may depend only on in-

dividual variations and, perhaps, also on the mode of preserva-

tion. The greatest difference seems to be in the shape of the

longitudinal ridges. The two lateral ones are not mentioned by

Mr. DAVIDSON,- but they are indicated by the branches figured

behind the anterior muscular scars. In the Scandinavian speci-

mens examined by me the lateral ridges are more separated

from the mesial one, and not so small in comparison with it.

The circumstance that the anterior muscular scars have not been

observed in the Scandinavian specimens cannot be considered as

proving a real diversity, as that cireumstance must be owing to

the mode of preservation.

Acrothele n. g.

Shell corneous, composed of several laminz2, the inner smooth

and polished, the outermost one rough and opaque. Ventral valve

slightly conical, with excentric umbone, pierced by a minute

foramen, in front of which there are, at least in one species, two

small wart-like protuberances; the field between the umbone and

the posterior margin is usually a little flattened, thus forming a

slight indication of a false area. Dorsal valve with marginal

umbone, consisting of two wart-like protuberances. In the in-

terior of the dorsal valve there are two oblong, diverging mu-

scular scars close to the posterior margin, and two small, rounded

scars near the middle. The muscular scars are separated by a

longitudinal ridge.

The above generic description is chiefly founded on one of

the two species found, as I have not had any opportunity of

examining the interior of the other, of which the materials have

been imperfect also in other respects. 'The two species are,

however, so similar in general shape that it is probable that the

inner characters also are much the same. 'The most nearly re-

lated genera are, I think, Obolella and Acrotreta. "The former

differs, according to the generic description given by Mr. Bi-

LINGS, by having the shell calcareous, though I think that species

with corneous shell substance have, by some authors, been also:

referred to this genus. Of Acrotreta the interior is nearly unknown.

In external characters it has many undeniable affinities to ÅAcro-

thele. "Thus they have both the dorsal valve flattened, with mar-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 12. 21

ginal umbone, and the ventral valve conical, with excentric um-

bone, and perforated by a small round foramen. Acrothele differs,

however, at least from the typical species, such as Åcrotreta

subconica Kurt. and A. gemma BiiL., by having the ventral valve

much lower, and the false area only very slightly indicated.

More nearly related than the typical species is probably the

doubtful Aecrotreta MNicholsoni DAv. Among the Russian Bra-

chiopoda described by KurtorGa!) Siphonotreta tentorium may

also be a somewhat allied species. As KUTorGA himself remarks,

it differs much from the typical Siphonotrete, but also from

Åcrotreta, by not having any traces of a false area. Like the

true Siphonotrete it is said to have the surface covered with

warts and spines. I do,not think it improbable that some spe-

cies described as Discine will prove to belong to this genus,

for in many species the characteristic longitudinal slit in the

ventral valve has not been observed. Thus, for instance, I may

suppose that the Discina primaeva BARR. & VERN. ?) is founded

on a ventral valve of this genus.

Acrothele coriacea n. sp.

Pl. IV, figs. 44—48 (and 49, 5302).

Almost circeular in outline, but a little wider than long,

broadly rounded anteriorly, somewhat truncated posteriorly;

greatest width usually a little before the middle: Outermost

shell layer rough, somewhat like leather, not distinctly granulated,

usually of a dull brown or nearly black colour, but in some few

Westrogothian specimens bluish. — Ventral valve slightly conical,

with the umbone very excentric, its distance from the anterior

margin being two or three times that from the posterior. The

umbone consists of two very small wart-like protuberances. Close

behind the warts the shell is perforated by a foramen which,

owing to its extreme minuteness, is usually difficult to discern.

Between the umbone and the posterior margin there is a narrow,

triangular, somewhat flattened space, which might be considered

as an indication of a false area. This area is, however, very

faintly marked and not sharply separated from the other part of

the shell, nor is there any trace of a longitudinal groove as in

1) Ueber die Brachiopoden-Familie der Siphonotreterx, Verhandl. der Kais.

Mineral. Gesellschaft 1847.

ArBull; Soc: Géol. Fr., ts XVII, p. 5632, pl: VIIL fig. 4:

22 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

Acrotreta subconica and ÅAecrotreta Nicholsoni. "The surface of

the shell is marked by numerous lines of growth, which are

most conspicuous in the false area, over which they continue

uninterrupted. Some specimens show in the anterior part a

very slight indication of radiating ribs. Of the interior I have

not found any examples quite satisfactory. It is smooth and

polished; in a few specimens only some radiating lines are

very faintly indicated. The foramen is larger than at the

surface, and always easily perceptible. Before the foramen

there is a semicircular ridge, judging from the internal casts,

which in that place always exhibit a semicircular groove. The

false area is also slightly indicated in the interior and in the

internal casts. Of the muscular scars I have not been able to

detect any trace. — The dorsal valve is almost flat. The um-

bone is marginal, with two wart-like protuberances as in the

ventral valve. From the umbone a very slight depression is

often seen to extend to about the middle of the valve. The.

surface is rough, with several concentric lines of growth, which

cross the posterior margin of the shell. Of the interior I have

only found one single good specimen (fig. 48). As it exhibits

some remarkable features, I shall describe it in some detail,

though I am uncertain whether this description will, in every

respect, be generally applicable. Near the umbone there is a

small polygonal space, marked with several equidistant ridges

and grooves, parallel to the margin of the space. This I

cannot interpret otherwise than as the scar of an umbonal

muscle, corresponding to that of Lingula. The umbone itself

is in this specimen somewhat mutilated, but from another spe-

cimen it appears that there are two extremely minute pits,

corresponding to the wart-like protuberances on the external

surface of the shell. From the anterior part of the wrinkled

polygonal space a low, dome-shaped, longitudinal ridge extends

to about the middle of the valve, where it sends off, on both

sides, some very faint linear ribs. The longitudinal ridge se-

parates two pair of muscular- scars, which are shallow and only

feebly marked. The posterior are oblong, oval, concentrically

wrinkled, directed obliquely. forwards and outwards, bordered

on the inner side by linear ridges, on the exterior by a gently

curved slope, which gradually merges into the flattened margin

of the shell. The anterior scars are very small, nearly round.

Finally, there seems to be in the anterior part of the longi-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 12. 23

tudinal ridge an oblong scar, which might be produced by the

”anterior occlusors.” Some specimens measure:

Length 9 mm. Breadth 10 mm.

SVAREN 0 » In

» 4,5 » » ÖNA

» DE » SD

Åcrothele coriacea is the most widely spread species in the

strata with Paradoxides Forchhammeri. In the north I have

found it in loose stones at Lillviken in Jemtland, in the south

at Andrarum in Scania. It is also common in the interjacent

provinces. In Westrogothia it occurs at Kinnekulle and Lo-

vened; in Nerike at Sanna, Hjulsta, Vinala, and Vrana; in Öland

at Södra Möckleby. That it also occurs in Bornholm is shown

by specimens sent by Professor JoHNSTRUP; these are, however,

few in number, and it seems therefore to be rather scarce in

that island.

At Andrarum a similar form occurs in the limestone band,

above referred to, lying between the strata with Paradoxides

Kjerulfi and those with Paradoxides Tessini. I have only

examined some very few specimens, communicated from the

museum of Lund by Dr. LUNDGREN. They are not in such a

state that I will venture to express a decided opinion of their

relation to the preceding species, but, if not identical, they

are certainly nearly allied to it. I have prepared figures of

two specimens, the only ones tolerably perfect. The one (fig.

30) is an internal cast of the ventral valve. It is nearly cir-

cular, the length being 5,5 mm., the breadth 6 mm. The um-

bone is perforated by a round foramen; it is not very excen-

tric, the distance from the anterior margin being hardly twice

that from the posterior. The other specimen (fig. 49) is an

interior of the same valve, in which the inner shell layers are

in part exfoliated. It seems more transverse, but the margins

are not quite perfect, and the real shape cannot, therefore, be

exactly ascertained. The umbone is more eccentric; it is per-

forated by a round foramen, and before that two minute pits

are seen, indicating that also in this there are on the exterior

two wart-like protuberances. The shell surface is not visible

in any specimen; nor have I seen any dorsal valve.

24 LINNARSSON. BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

Acrothele granulata n. sp.

Pl. IV, fig. 51 (and 521).

Almost circular, a little wider than long. Ventral valve

slightly conical. Umbone pointed, very excentric, the distance

from the front being about four times that from the posterior

margin. Its shape cannot be exactly defined from the mate-

rials hitherto obtained. Of a false area there is hardly more

than a slight trace, only a very narrow space between the

umbone and the posterior margin showing a slight difference

from the other parts of the shell. The anterior part of the

valve is depressed. The inner shell layers are smooth and po-

lished, the outermost one opaque, granulated and marked near

the circumference by concentric lines of growth. The interior

is unknown as well as the dorsal valve. The only specimens

of the ventral valve measure:

Length 8 mm. Breadth 9 mm.

» 3,5 » > LÖS

DA LR te RE

Though the scanty materials give but an imperfect know-

ledge of this species, it cannot be questioned that it is very

nearly allied to ÅA. coriacea. It seems, however, to be distinct

by having the un:bone more pointed and excentric, the surface

distinetly granulated, and the false area hardly indicated. It

is also, upon the average, larger.

Acrothele coriacea has been found in Jemtland at Lillviken

near Östersund, and in a section at the river Billstaån in the

parish of Hackås. The rock which has yielded -it probably

belongs to the strata with Paradoxides ölandicus.?)

In the island of Öland Dr. WALLIN has found, near Borg-

holm, in the strata with Paradoxides ölandicus one single dorsal

valve (fig. 52) the sculpture of which resembles that of the

ventral valves from Jemtland above described, and which may

possibly belong to the same species. This valve is, however,

more transverse, its length being 10, its breadth 13 mm. It

is gently and uniformly convex, not so flat as the dorsal valve

of A. coriacea, but I do not think it impossible that its ori-

ginal shape has been somewhat altered.

1) Cfr. ante, p. 6.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o 12. 25

Kutorgina cingulata Birr., var. pusilla.

Pl. IV, figs. 53, 54.

Cfr. Kutorgina cingulata Birr., Pal. Fossils of Canada, Vol. I,

p. 8, figs. 8—10.

» » DAV: GEO MagT 1808, pp: Sl2vep

| XVI, fo 10

» » Dav., Mönberept of Brit. Silurian Bra-

chiopoda, p. 342, pl. L, fig. 25.

Shell small, transversely oval, broadest about the middle.

Hinge-line straight, shorter than the width of the shell; car-

dinal angles rounded. Shell substance apparently corneous..

Surface marked with numerous, sharply marked, concentric

lines of growth.

Length 3 mm. Breadth 4 mm.

As I have not had an opportunity of examining more than

a very few specimens, I have thought proper not to create a

new species at present, but provisionally to refer this species,

as a variety, to the Kutorgina cingulata of BirrinGs, though I

am by no means certain of the specific identity. Imperfect as

our knowledge is, as well of the Canadian as of the Scandi-

navian form, their agreement in general aspect makes it pro-

bable that they are at least nearly allied. The greatest dif-

ference is in the size, which in the Scandinavian is many times

less. It is also more transverse than the specimens figured by

Mr. BirrinGs. More nearly it resembles the English figured

by Mr. DAvipson. In the specimens from Bornholm the only

ornamentation of the surface consists in the concentric lines;

in a specimen from Östra Ryninge in Nerike there is also a

slight indication of radiating ribs.

This species is rare in the strata with Paradoxides Forch-

hammeri in the island of Bornholm (Museum of Copenhagen).

One single specimen, a little differing, I have found in the

strata with Agnostus levigatus at Östra Ryninge in Nerike.

Iphidea ornatella n. sp.

Pl. III, figs. 42, 43.

Shell small, transversely oval; sides and front rounded;

hinge-line straight, or nearly so, shorter than the width of the

26 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

shell; cardinal angles rounded. Surface marked with retiform

eminences, including small excavations. The eminences often

swell out and become higher at the crossing-points, thereby

giving to the surface a somewhat granulated appearance (as in

fig. 43). In some specimens there are also more or less di-

stinct radiating ridges, especially near the median line of the

shell. The shell substance is apparently corneous, but I have

not been able to discern more than one layer. The colour in

the specimens from Bornholm is black, in those from Westro-

gothia more brown. — Ventral valve convex, subconical. Beak

erect and pointed, pierced by a minute, round foramen. The

posterior, visible only in one specimen, is truncated, so as to

form a false area, which has in the middle a triangular fissure,

arched over, in the upper part only, by a convex pseudodel-

tidium. — Dorsal valve less convex, somewhat flattened along

the middle; greatest height at the beak, which is not, however,

so prominent as in the opposite valve. Hinge-area not visible

in any of the specimens. — Interior of both valves unknown.

Two specimens measured:

Length 3 mm. Breadth 4 mm.

DEG eo AD SEINE

There are so many analogies between this species and the

Iplhidea bella Birr. (Pal. öka” vol. II, pt. I, p. 76) that I tbink

it scarcely dubious that they belong to one and the same genus,

though the internal characters of neither are known. The Swe-

dish species differs by having the false area narrower and oc-

cupying only the upper part of the triangular fissure. The

sculpture of the shell surface is also' different, and the size

many times smaller. To Orthisina this genus has certain ana-

logies, but I think that they are only superficial. It seems

to be well distinguished by the nature of the shell substance.

Probably it is most nearly allied to Kutorgina.

Iphidea ornatella occurs in the strata with Paradoxides

Forchhammeri. In Westrogothia I have found a few specimens

at Lovened. From Borsbölm several specimens have been sent

by Professor JOHNSTRUP.

As will be seen from the above descriptions, the Bra-

chiopod fauna of the Swedish Paradoxides beds is well deve-

sr Cr

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 12. 27

loped in comparison with that of contemporary formations. In

no other country have so many specific or generic forms been

found. From the Primordial zone of Bohemia Mr. BARRANDE

mentions only two species, Örthis Romingeri BARR. and Obolus

bohemicus BARR. mscr. Of the same age as the Bohemian Pri-

mordial zone is evidently the Spanish, from which BARRANDE

and VERNEUIL have described four species of Brachiopoda,

namely Discina primava, Orthis primordialis, Orthisina vaticina

and ÖOrthisina Pellico. ") Besides these, two undescribed spe-

cies of uncertain genus are stated to occur. In the Baltic

provinces of Russia the oldest fossiliferous beds contain several

species of Brachiopoda, but among these beds there are none

which can be parallelized with the Paradoxides beds. In Great

Britain several species have been brought to light in the Me-

nevian and underlyimg rocks, which correspond to the Swedish

Paradoxides beds and, in part, to the sandstones underlying

the Paradoxides beds. Up to this day, however, as far as I

know, only six species have been described, namely Lingulella

ferruginea SALT. and primeva HicKS, Discina pileolus HicKSs,

Obolella sagittalis (SALT.) Dav., Obolella maculata HicKS and

Orthis Hicksi (Sart.) Dav. "To these might perhaps be added

Kutorgina cingulata Birr., but the age of the English rock

which has yielded it is not yet settled; by the English geo-

logists it is supposed to belong to a higher horizon than the

Menevian. As to the American forms, I am not certain that

I can give a complete enumeration, partly because the descrip-

tions are scattered in many publications, of which perhaps some

may be unknown to me, partly because it does not yet seem

to be quite made out which of the American beds belong to

the Paradoxides period. The best known representative of the

Paradoxides zone: in America is the St. Johns group of New

Brunswick. From that Mr. Hartt has named four species,

Lingula Matthewi, Obolella transversa, Discina acadica and

Orthis Billingsi.?) One undescribed species of Lingula and

one of ÖOrthis are also said to occur. In the first volume

of his Palxozoic Fossils Mr. BILLInGs describes several Bra-

chiopoda from the Potsdam sandstone, of which at least

three, Obolus labradoricus, Obolella chromatica and Kutorgina

cingulata, occurring on the north shore of the Straits of

!) Bull. Soc. Géol. Fr., vol. XVII, p. 532 et seqq.

> ?) See DAWSON, Acadian Geology, 1868, p. 664.

28 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

Belle Isle, seem to belong to the Paradoxides period, as they

are said to be associated with Olenellus Thompsoni, which has

no affinity to ÖOlenus, but is a true Paradoxides (or Anopolenus).

Of the species described in the second volume Obolella misera,

and probably Iphidea bella belong to the Paradoxides period.

Finally, Mr. MEzEK has described from Montana one species,

Iphidea (?) sculptilis, !) which is probably of the same age.

These are, as far as I know, all the Brachiopoda hitherto

published from the Paradoxides beds of Europe and America.

The number of forms which have received distinct specific

names is about 29. Several species have also been men-

tioned to which no specific name has been assigned. Even

including these latter, the Brachiopoda are few in number,

when compared with the Trilobites, of which already about

150 species have been described, new ones being added in

quick succession. Mr. BARRANDE states in 18712?) the total

number to be 168, but this number is too high, as he com-

prises the whole Swedish Primordial zone in the ”Phases å

Paradoxides”. In the Olenus beds not a single Paradoxides

occurs, nor any representatives of most other Trilobite genera

characterizing the Paradoxides beds in Sweden, as well as in

other countries. It is not unlikely, however, that this number

will soon be reached, or even surpassed. Next to the Tri-

lobites the Brachiopoda are the most important part of the

fauna of the Paradoxides beds. As the Brachiopoda in general

have a far wider range in time than the Trilobites, it is not

to be expected that the Brachiopod fauna of the Paradoxides

beds will show so striking peculiarities as the Trilobite fauna,

though the facts hitherto known tend to show that the Pa-

radoxides beds contain many peculiar types also among the

Brachiopoda. How far the differences in this respect extend

between the Paradoxides beds and the overlying formations it is

not, at present, possible to ascertain with full certainty, as the

limits of many of the genera are still very uncertain, and

probably many species ought to be referred to other genera

than those to which they have hitherto been referred. In

general, the Paradoxides beds are chiefly characterized by most

of their Brachiopoda having a corneous shell, composed of

1) Sixth Annual Report of the United States Geological Survey of the Ter-

ritories, 1873, p. 479.

2) Trilobites, p. 195.

BIHANG TILL K. SV. VET.-ÅKAD. HANDL. BAND. 38. N:0 12. 29

several thin laming, while in the Lower Silurian strata the

forms with a compact, calcareous shell have a great preponde-

rance. Among the generic types Kutorgina, Acrothele and

Iphidea seem to be the most characteristic, none of them being

hitherto, with certainty, found in rocks of younger age than the

Paradoxides period.

As hitherto no full account in one place has been given

of the faun&e of the Swedish Primordial zone, I here subjoin

a list of the species described up to this day from the Para-

doxides beds of Sweden. Several undescribed species occur,

but of these I will only refer to a few of the more important.

The works in which the species have, under the names used

in the list, been first described or mentioned as occurring in

Sweden or any of the other Scandinavian countries are the

following:

ANG. 1851, 1854. ANGELIN, Paleontologia Scandinavica, fasc.

TRKGSL fase:- I 1854.

BRONGN. 1822. BRONGNIART, Histoire naturelle des Crustacés

fossiles.

DaLrm. 1828. DALMAN, Årsberättelse etc., afgifven den 31 Mars

1828.

LiNRS. 1869. LINNARSSON, Öm Vestergötlands Cambriska och

Siluriska aflagringar (K. Vet. Akad. Handl. Bd 8, N:o 2).

LisEs. 1872. LINNARSSON, Öm några försteningar från Sveriges

och Norges ”Primordialzon” (Ofvers. af K. Vet. Akad. För-

handl. 1871, printed 1872).

LiSRs. 1875. LINNARSSON, Öfversigt af Nerikes öfvergångsbild-

ningar (Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl. 1875).

NaArH. 1869. NaATHorst, Om lagerföljden inom kambriska for-

mationen vid Andrarum i Skåne (Öfvers. af K. Vet. Akad.

Förhandl. 1869).

SJÖGR. 1872. SJÖGREN, Om några försteningar i Ölands kambri-

ska lager (Geol. Fören. Förhandl., Bd 1, N:o 5).

V. SEEB. 1865. Vv. SEEBACH, Beiträge zur Geologie der Insel

Bornholm (Zeitschr. der Deutsch. geol. Gesellsch., Bd XVII).

Tor. 1870. Tore, Petrificata Suecana Formationis Cambricz

(Acta Universitatis Lundensis for 1869, printed 1870).

Vår

30 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

sl Ella 2 Aa

3 1 SARAS

List of the fossils of the Paradoxides beds or FSE 22 2533:

of Sweden. 2 3 z Sd På FJ

3 | 2 | & 2 E 3:

BE = =

: 5

Paradoxides Kjerulfi LINRS. 1872 ooo >

» "Tessini, BRONGN: L822:m0o oas tosse +

» Hicksi SALT. (TOR. 1870)----i: SETS x

> Davidis" SAvS (NAT. 1869) Lt x

» ölandicns SJÖGER, lå72, :ooxmcbroskoogonleese fiske x

» Forchhammeri ANG. 1851-...... Lo LYEIE ande ERE + ? !

» Tove ANG LBB do KI kr [SE 1-2 +

Ellipsocephalus muticus ANG. sp. 1851,| |

STING ÖMON Soo sb Sa do an dans SSE EN KEEL x

'Arionellus,difförmis. ANG. sp. 18512 .o-cioclsselistts Jar sd Jess +

» aculeatus ANG. sp. 1851 ....c.... |fass2ale- 2 SINE x

» acuminatus ANG. sp. 1851 ...... ISA | oo &

» sp; indeb. LINRS; 1872 oo se ln

Anomocare excavatum ÅNG. 1851 ...........- | EES [SE lo UN k

| » limbatum, ANG. 1851........--- BE TN [SEE MR se a &x

» Je VÖ LAN G-TLD Blom Är | FSE Er EES ga +

Liostracus costatus ÅNG. 1854... ooo---------- | SEE VINES SE (RS KE +

» micCrophthalmus ANG... sp; 1851 ESS] pe en x

» SCR LESUUS FANG LÖD a ostodsrobselodest 1 |

| Dolichometopus? suecienus! ANG: MIS54T.. 3153: i5 55) x

Conocoryphe -Dalmani ANG] 18545! :-.35 NIELS See +

» Slabrata: ANG; 802 dee ae dose ört olocs rar ENSE SN >

» Sp. indéren Da. utred Ik CaGNSA &x

Selenopleura holometopa ANG. 1851-..s--5-0-| sto lo ooord leser x

» canaliculata FANG H851-- st lea flzasos &x

» brachymetopa ANG. 1851-...... ERE EEE + j

» (fy) stenometopa ANG. 18511) ]:-=-= = 000 2?

Elyx laticeps ÅNG. 1851..........m............ [BN EN OA ER x

Harpides breviceps ANG. 1854 (ErinnyS?J.sloooo|ee--s-l-os-s=|-===-- +

Anenacanthus, acutangulus ANG: J880L s----s|-oossv|ossde lek o-es]- ed x

Microdiscus sp. indet. NATH. 1869............|- FARA >

1) This species Professor Angelin cites from the regio Olenorum in Westro-

gothia and Öland. It is unknown to me, but I am inclined to think

that it belongs to the strata with Paradoxides Forchhammeri. An iden-

tification is hardly possible from the description and figure given in

Pal. Scand.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 38. N:O 12.

lg: 5 Ze

. 5 5 ss eS e BT

List of the fossils of the Paradoxides beds | "> | "7 | ” Jä 3l>3/3 25

of Sweden. e 5 3 = 2 ; >

20 RR NR FE

Wprynexochknus spinulosas: ANG: 1856:2--.-—=--lar css rlessss- ks &

MStostus oxpbus: HINRS. 1860 oosossssssssströrlöseses x

» FIS TABS SI tv ASSA [EN &

» BlanICARO a FANG: I80L-oosossotor scr oso (SE SUNSET aa RT +

» (23 SGT LENAS ER 1 fa NES SNI AGT (nr a [2 ES LTR +

» punetuosus ANG. 1851: oo------- fl +

» EXCITE NR LS SNES RSA MO SR [0 SE) Ag ja sg fire +

» Parvitrons:; fINRS. 1869 -occo-c------ Jes + |

» LÖTREN AI HHONOIS! JANTESS Pilo15) 1 BOINC (En) re (EN x

» San dTFOTMAS KANE LS oss ore slant a ere anna +

» Piruberculatus ANG. 1851 ----:-- ROR [ob sr a +

» [VA Saknas PATM:: LS208-0s. seson sosse ens NIA Ser x x

» RELARSLSJOÖGRA ikÖT2Eoosesosaednsasrre|-==a se KIA RA x

IR ute Eken Kssn sma lIINRS. 1009 oooo0<4-ssss-s-s]soncoalbsrrop|össeon|ssooc- +

Teperditia primordialis LINRS. 1869 coon ; CER SETS VERS x

VO bus! söcialls LINBS; 1872ooo 0s--ee-s==-=-|onocns x

» KeruIStea bus: LENBS” LÖ e ooo s eo be SR AR En x

» SP= IN4eb: SJOGE. : LSG2r se SES renar er a: +

BRUKER BAER ATAG SLÖTA fl BPsoooocseros orena ATA ease x

DIR PORTECEAEN SDS orons seas esse sosse er el öasdelessste rr x +

SYRE ENT CISA (OSA TS) ST AV ana mm a ab ulbssuceledreselasss er +

Tingulella' (2) Nathorsti D.SPloossmros-s--s5c-- x

» [Ufa IG (El oss RE SEE AA Ed) Rn LER x

MRORISE INS R NRee ESA a ee dirseses ag EAT) ER Er SR x

| Obolella sagittalis (SALT.) DAV........ciooos lo. Na CRS SUG 3

ACKObIeta ESO CIAlIS VE SERB. 1000 seessselsssere [Neros] ror + | +

AKNE ELER EORIACE USES P tt po ons bodde | rodse asarna s|esosne lens +

» ENAT AFAMNNNSP LE Sot SU FR el ts Ma 2

Kutorenna. eingulata bill. Var, pUSHlä...sccl-oos-sjooo-s licens ]so=o>= + +

Uphardea ornatella be ESp de ooo oceodscessercelsrerr | NERE a [Be Ng &

| Protospongia sp. indet. NATH. 1869........-- | LSE | SER x

32 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

In the Olenus beds the Trilobites are still more prevalent,

though not so many in number and only comprising, perhaps

with one single exception, a few genera of the OÖOlenide and

Agnostide families. The only other fossils hitherto described

from the Olenus beds are Beyrichia Angelini BARR.,!) Örthis

lenticularis WAHLENB., Dichograptus tenellus LiSRs. and Dicty-

nema flabelliforme EicHWw.?) Though the lastnamed species

occurs together with an OÖlenide at Fågelsång in Scania, the

genus Dictyonema is chiefly characteristic of a somewhat higher

horizon, which I have, therefore, termed Dictyonema schists.

In these schists it is associated with Obolella Salteri HoLr and

a Dichograptus. The Ceratopyge limestone that follows above

the Dictyonema schists has a distinctly Lower Silurian fauna.

!) This name Mr. BARRANDE, without a description, has given to a species

figured by ANGELIN in an unpublished plate, and stated to occur in the

alum schists of Scania. I have recently described and figured the spe-

cies from specimens collected in Nerike.

Among undescribed species there are some -Lingulide.

[Cd

—

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 12. 33

Explanation of Plates.

ETATNBIET

Figs. 1—38. Orthis Lindströmi n. sp.

1. Ventral valve, Lovened. 2. Interior of ventral valve,

Kinnekulle. 3. Internal cast of ventral valve, Kinnekulle.

4, 5. Internal casts of ventral valve, Lovened. 6. Exterior

of dorsal valve, Kinnekulle. 7. Interior of dorsal valve,

Lillviken. 8. Internal cast of dorsal valve, Kinnekulle.

Figs. 9-—12.

Figs. 13—19.

PFA CRIRTORE

Orthis Lindströmi, junior.

9, 10. Ventral valves, Kinnekulle. 11, 12. Dorsal valves,

Kinnekulle.

Ortlis exporrecta un. sp.

13. Ventral valve, Kinnekulle. 14—16. Internal casts of

ventral valve, Lovened. 17. Dorsal valve, Kinnekulle.

18. Ditto, Lovened. 19. Internal cast of dorsal valve,

Lovened.

PI: ASEA NIE:

. Orthis exporrecta.

Interiors of dorsal valve.

- Orthis Hicksi (Saut.) Dav. af.

22. Internal cast of ventral valve. 23. Internal cast of

dorsal valve, Lovened.

Lingulella (?) sp. indet. (from the strata with Paradoxi-

des Forchhammeri). 24. Exterior, somewhat exfoliated,

Kinnekulle. 25. Interior, Bornholm (Museum of Copen-

hagen). 26, Exterior, Andrarum. 27. Ditto (Museum of

Lund). 28. Exterior, Kinnekulle.

Lingulella (2) Nathorsti n. sp.

29. External cast, Andrarum (Museum of Lund), enlarged

(2 diam.). 30. Internal cast, Andrarum, enlarged (2 diam.).

Obölus (?) sp. indet.

Interior, partly exfoliated, Lillviken, enlarged (2 diam.).

34 LINNARSSON, BRACHIOPODA OF THE PARADOXIDES BEDS.

Figs. 32—35.

Figs. 36—41.

Figs. 42, 43.

Figs. 44—48.

Figs. 49—50.

Fig. 51 (and

Figs. 53, 54.

Åcrotreta socialis V. SEEBACH.

32. Ventral valve, Kinnekulle, strata with Paradoxides

Forchhammeri. 33. Ditto, Borgholm, strata with Para-

doxides ölandicus (Coll. WALLIN). 34. Internal cast of

ventral valve, Bornholm (Museum of Copenhagen). 35.

Exterior of dorsal valve, Borgholm (Coll. WALLIN).

Obolella sagittalis (SaALT.) Dav.

36. Ventral valve, Bornholm (Museum of Copenhagen).

37, 38. Internal casts of ventral valve, Andrarum (Mu-

seum of Lund). 39. Interior of dorsal valve, Andrarum.

40. Interior of dorsal valve, Bornholm (Museum of Co-

penhagen). 41. Internal cast of dorsal valve, Bornholm

(Museum of Copenhagen).

Iphidea ornatella n. sp-

42. Ventral valve, Bornholm (Museum of Copenhagen).

43. Dorsal valve, Lovened.

PIRATE OEV.

Acrothele coriacea un. sp. |

44. Ventral valve, Kinnekulle. 453. Interior of ventral

valve, Kinnekulle, enlarged (4 diam.). 46. Internal cast

of ventral valve, Kinnekulle. 47. Dorsal valve, Kinne-

kulle. 48. Interior of dorsal valve, Lovened.

Acrothele coriacea. ?

49. Interior. 50. Internal cast of.ventral valve, Andra-

rum, in the limestone band lying between the strata with

Par. Kjerulfi and those with Par. Tessini (Museum of

Lund).

52?). Acrothele granulata n. sp.

51. Ventral valve, Lillviken. 52. Dorsal valve (of the

same ?), Borgholm (Coll. WALLIN).

Kutorgina cingulata BILL, var. pusilla.

53. Exterior, Bornholm (Museum of Copenhagen). 54.

Exterior, somewhat exfoliated.

Bihang till Kongl. Vet. Akad. Tandl.Bd.3 NEG Ta

Central Tryckeriet, Stockhohm

Bihang till Kongl.Vet. Akad. Handl. Bd.3,N?12. PEST

Central Tryckeriet, Stockholm.

Bihang till Kongl. Vet. Akad. Handl.Bd.3,N? 12. Tafl. III

Central Tryckeriet, Stockholm.

Bihang till Kongl. Vet. Akad.Handl.Bd. SUNET, Tafl. IV.

Central Tryckeriet, Stockholm

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 3. N:o fö.

NEOMENIA

A NEW GENUS OF INVERTEBRATE ANIMALS

DESCRIBED BY

TYCHO TUELBERG

WITH TWO PLATES.

COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES, MAY 12, 1875.

EE En

STOCKHOLM, 1875.

P. 4, NORSTEDT & SÖNER

SE : hua SLabedk ark ti

« EL Ö ; ter

r & EA

här j

+ MV

et PIAMIMA SPA HAGTARYVI 10 RV

' ' M |

; ad

j ka SÅ «

| -

7 | | urtia ter ORDOYT

| | SM

så - «

; ; | ti kH

| | a

dT IN

a i ULIK ALL eg

tå j på ” FN 1 i

4, + 5, p 4

| i . At bv ; 3

Ag residing last NE ar, the islands and fiords of

the western coast of Sweden, I met with an animal, the mere

external appearance of which immediately attracted my parti-

cular attention. It was dredged at a depth of about 50 fathoms.

Unfortunately I obtained only one specimen, and as I was but

slenderly provided with zoological books, I thought it best to

defer the anatomical and histiological investigation of it, till

I could command a more extensive litterature. I thus lost

the opportunity of studying the tissues while still fresh,

and from this many deficiencies in the following descrip-

tion arise. That I have, nevertheless, obtained some results,

I owe to the kindness of Professor S. Lovén, who obligingly

placed at my disposal five specimens of the same animal pre-

served in the National Museum of Zoology in Stockholm.

They were ali from the fiords of our western coast, and mostly

captured by Professor Lovén himself. Of the six specimens

I thus have had at my disposal, four have been used for ana-

tomical researches.

NNVeomenia!) carinata n. wants every trace of articulation.

When in a contracted state (1, 2, 3.) it is curved almost in

the form of a halfmoon, somewhat compressed above, so that

a longitudinal ridge is formed along the back. Only one of

the specimens of which I could avail myself was extended

(4, 5.). The under profile was almost straight, whereas the

back remained somewhat convex. The specimen I have

myself taken continued to live a couple of days in seawater,

during the whole of which time it lay, in a contracted state,

on its side, showing no other signs of life than an occasional

opening of the anal aperture. The colour of the animal was

) Veounvia, alluding partly to the lunated form of the body, and partly to

the novelty of its structure,

4 ; TULLBERG, NEOMENIA.

light grey with a shade of rosy red around the anus. The

largest specimen that I opened was, in the contracted state,

20 mm. long, the smallest but little more than 8 mm.

The external covering is very thick and firm, and den-

sely set which very minute spines, scarcely visible to the

naked eye, but giving it a velvety appearance. The most re-

markable feature in the animal is its alimentary canal, forming

an extensive internal hollow, or stomach. (6 d), and not sur-

rounded throughout the greater part of its length, by any

perivisceral cavity. Behind it itapers to a short rectum

(6 f) terminating in a tolerably wide anal orifice (6 g).

The mouth, which is situated in the fore-part of the body,

consists of a protrusible pharynx (6 b). In the specimen found

by me this organ was entirely drawn in, in one of the others

it seemed to be fully extended (10 b). Immediately above the

stomach lies a single ovary (6 u) extending backward to

the commencement of the rectum, where it is bounded by a

sackshaped organ (6 x). In a cavity connected with the

anterior wall of the rectum lies a peculiar and probably pro-

trusible organ, in form something like an inverted mushroom

(6 q). In the midst of this organ opens the common ef-

ferent duct of two large glands situated one on each side of

the rectum. The under part of the rectum is free, uncon-

nected with the surrounding organs, and thus a sort of peri-

visceral cavity mav be here discerned (6 0). With this cavity

communicates a tolerably broad canal (6 n), beginning imme-

diately behind the pharynx and extending backward in the

mesial line of the lower part of the covering. At the ante-

rior extremity of this canal are placed two infra-esophageal

ganglia, each sending out backwards a strong nervetrunk (7 8)

running parallel with the canal just mentioned. In front they

are connected with a single supra-esophageal ganglion (6 p).

There are moreover two other longitudinal nervetrunks, pro-

ceeding one along each side (7 »).

After this short account of the animals appearance and

the relative position of the different organs, I proceed to a

detailed description of the form and structure of these parts,

as far as they have been made out at present.

The integument consists of a thin cutiele, with a matrix

also thin, and under these two coverings, a Very thick mus-

cular coat. The outermost surface is studded with wartlike

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 13. Öd

elevations (23), and it is between these warts that the above

mentioned spines are situated. Some of these are smaller

(0,1 mm. long, 0,004 mm. broad) and appear merely as roun-

ded bristles, slightly bent, without any cavity (21, 23), others

are considerably larger, nearly straight (0,: mm. long, 0,01 mm.

broad) with a longitudinal groove (20), out of which those situated

along the ridge of the back are suddenly dilated near the free

end (17, 18, 19). The substance of these spines appears to

be carbonate of line, as it dissolves rapidly, developing gas,

on the application of acid. The grooved spines are filled

with a granular substance. The muscular coat, which in the

larger specimens attains a thickness of about I mm., is remark- '

able for its abundance of connective tissue. This consists of

a homogeneous substance (22 a), in which are found scattered

-cells, some smaller (0,008 mm.), provided with ramifications

(22 b, 24, 25), some considerably larger (0,025 mm.), oblong

and without any ramifications (22 c, 26). These last-mentioned

cells contain a granular yellowish matter, and are provided

with a strongly refracting nuclear body. Besides these

two kinds of cells, I have in two sections observed other

rounded cells, somewhat smaller than the last-named, but with

conspicuous nuclei and colourless contents (27).

In this connective tissue muscle- and nerve-fibres are im-

bedded, and a great number of ramified canals. The muscular

fibres (22 d) are linear and more or less flattened. I have

not been able to see any distinct nuclei in them. Viewed

edgewise, they present a narrow strongly refracting stripe,

whereas viewed sidewise, they appear longitudinally striped.

In the inner part of the muscular coat the muscles are much

more numerous than in the outer part, and lie close to each

other, forming actual strata or bands. Innermost is a layer

of ring-muscles of but trifling thickness, after which come lon-

gitudinal threads, which are most numerous in the under parts

of the body, where they form broad contiguous bands (7 «).

These bands decrease in strength upwards, till on the upper

parts of the body they almost disappear. Outside them comes

another pretty thick layer of ring-muscles, from which issue

a number of threads obliquely outwards, towards the surface

of the body. Outside this external layer of ring-muscles, the

threads become less numerous, while the connective tissue in-

creases in quantity. Most of these threads run in a longitu-

6 TULLBERG, NEOMENIA.

dinal direction. A large number of radial, generally finer,

muscular fibres passes across through all these layers (22 f).

A number of fine branching canals also extend through

the connective tissue (22 i). They are filled with roun-

ded cells (28), and can hardly be anything else than blood

canals. Whence these have their origin, I cannot with

certainty say, but they probably communicate with the larger

canal (6 n), that runs along the under wall of the muscu-

lar coat, and therefore also with the cavity surrounding the

inferior part of the rectum (6 0). Under, and parallel to

that canal, the integument forms a rather deep furrow (6 k),

beginning immediately behind the mouth, with a vertically

directed passage, which dilates somewhat inwards, but seems to

terminate blindly (6 1). Backward the furrow is continued

to the anus, and its bottom exhibits a number of longitudinal -

folds, of which the middle one is the largest (6 m). When the

animal is contracted, the furrow is scarcely visible from without

(2 c), but becomes gradually distinct as it extends itself (4 c).

The nerves in the muscular coat (22-g) are at first sight

like the muscular fibres, but are easily distinguished from

them by their ramifications. They in fact send out a number

of larger or smaller branches, which penetrate the connective

tissue, and sometimes interlace with each other so as to form

a net-work. With the nerves a number of cells containing

pigment (15, 16, 22 h), are connected. They are often pro-

vided with several ramifications, and sometimes form a sort of

dilatation of the nerve itself. The upper esophageal ganglion

(11) is of an elliptic form, and from it proceed a large num--

ber of nerves, at least six on each side. TI have not been

able to follow these very far, and cannot therefore describe

their course, but it is evident that a pair of them are united

with the inferior ganglia (12). These are of an oblong trian-

gular form and are united by a very slender commissure.

From these ganglia, behind, proceed the two abdominal nerves,

sending out branches on both sides (13, 14). Whether any

of these branches pass over from the one nerve-trunk to the '

other, I cannot with certainty say, though I think I could

sometimes discern such to be the case. The two ventral nerves

go, as has been stated above, one on each side of the canal

that passes through the inferior wall ofthe body, and between

them and this canal is a peculiar tissue consisting of rounded

EE ES ARE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 13. 7

cells, each containing one strongly refracting granule. Not

only the ventral nerve-trunks, but also the two lateral nerves

(7.y) appear to lie in a sort of canal, which was particularly

distinet round the side-nerves in the extended specimen.

These canals, which are much smaller than the great ventral

canal (6 n, 7 n), are probably also a sort of bloodvessels. The

two lateral nerves undoubtedly originate in the supra-eso-

phageal ganglion. The ganglia are covered with a membrane

consisting of connective tissue, within which is a mass of irre-

gular cells, with ramifications. No ganglionic enlargements

appear on the great longitudinal nerve-trunks.

The alimentary canal is composed of three principal parts:

the pharynx, the stomach, and the rectum. The pharynx

agaim consists of two parts, of which the posterior (6 c) forms

an annular fold, which contracts (9 c, 10 c) when the anterior

part is protruded, and when that is contracted, dilates and

surrounds it like a erown (6 c, 8 c). The anterior part (6 b, 9 b)

dilates when protruded, and thus covers the surrounding por-

tion of the skin (10 b). The stomach commences immedia-

tely behind the pbarynx. It is peculiarly broad, occupying

more than two-thirds of the body's breadth, and more than

half its length. From the side-walls of this large cavity pro-

jeet a great number of closely set transverse lamelle (6 e,

7 e), giving it a most peculiar appearance. The substance

of these lamellx is composed of a membrane of connective

tissue which for the greater part of its length is fastened to

the wall of the muscular coat and, like it, traversed by muscu-

lar threads. The upper extremity of the lamelle is united

with the membrane that divides the stomach from the

ovary (7 v). The whole stomach, together with its lamellz,

is covered with a thin layer of a brownish soft tissue, in which

I could not discover any distinct cells. The rectum (6 f) is

rather narrow in the middle, but considerably dilated just be-

fore the anus. This more spacious portion is provided with a

number of lamellx, of considerably smaller dimensions, how-

ever, than those in the stomach, and placed in a longitudinal

| direction (6 h).

l The ovary (6 u) is bounded on its under side by the

walls of the stomach, and on its upper side by the muscular

coat. The whole organ is divided by transversal membranes

(6 w) of connective tissue into a number of compartments

8 TULLBERG, NEOMENIA.

"tor the most part wider outwards than inwards. These compart-

ments are filled with lamin&e, which, in the largest specimen that

I examined, were, with the exception of the hindermost, com-

posed of eggs in different stages of development, so arranged

that the most developed were placed outermost (32). The

innermost part of every lamina is formed of small cells

probably of the same character as those from which the eggs

had been developed (33). Such cells were also found between

the eggs. In two smaller specimens on the contrary the ex-

terior portions of these lamin&e consisted of a granular sub-

stance, also cellular, but of an entirely different character

from the cells just mentioned (34). In these specimens only

the inner parts are occupied by eggs and egg-cells (35), but

in them also the arrangement is such that the largest eggs

are outermost. I have not been able to discover either in

what relation the granular mass stands to the eggs, or by

what means the eggs, when mature, are discharged from the

ovary. It would be natural to suppose that they come out

into the stomach by breaking through the walls of the ovary,

and are afterwards discharged through the anus, but this would

be inconsistent with their appearing in the bag (6 x) behind -

the rectum. This bag I found, at least in the larger speci- &

mens, filled with a number of irregular bodies exactly resem-

bling the more mature eggs in the ovaries, but with their

contents less transparent and without any distinet nucleus. I”

cannot conjecture what else these can be than eggs, though I

cannot account for their presence in the bag. In this organ

are also three singular bodies, one above and two below, which -

in the smaller specimens looked like mere elevations on the

wall of the muscular coat, but in the largest specimen differ

considerably; inasmuch as that, throughout the greater part

of their length, they are free, and the upper one is longitudi-

nally divided by a furrow (6 y). The compartments of the

ovary nearest to this bag contain no eggs, but are filled with

lamine of a yellow shining substance, the nature of which I

am not at present able to explain. No external limit is vi-

sible between this part and the rest of the ovary, and the

yellow shining lamine begin almost immediately where the

formation of the eggs ceases. Possibly this organ may commu-

nicate with the two large lateral glands (29 a). These two glands,

of which I did not succeed in making entirely uninjured pre-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 138. 9

parations, and to the structure of which I have not paid par-

ticular attention, I shall here only mention in a few words.

They show a somewhat large lumen in which the inner mem-

brane forms very deep folds. The mushroom-shaped organ

(29 b) which contains their common efferent duct is, 'at its free

and dilated end (30), provided with a number of conical ex-

erescences (31), and the widening of the rectum, in which

this organ is inclosed, has a great number of leaflike protube-

rances (6 t). It seems to me probable, that the two glands

are testes and that the mushroom-like organ performs the of-

fice of a penis, but to make this matter clear, living speci-

mens are of course necessary. In” front of each of these

glands is a cordlike organ of a very peculiar kind (36). This

organ is fastened by its anterior and upper extremity (36 a),

to the muscular coat beside the back part of the ovary. Erom

this point it extends backwards and downwards to a point im-

mediately in front of the anal orifice, where the lower ex-

tremity (36 b) seems to be attached to the muscular coat.

But before reaching this point it gives off two pretty strong

branches, the anterior of which (36 c) is attached to the mus-

cular coat and the posterior or inner (36 d) to the wall that

ineloses the hollow, in which the organ supposed to be a

penis, is situated. The cord-like organs each contain two staff-

like bodies, probably of carbonate of lime. Both these staves

are thicker at the upper end, and gradually taper downwards;

but whereas the one is awl-shaped and almost round (37 a),

the other is shaped into a furrow in which the first is placed (37 b).

The cordlike covering, which incloses these two staves, ap-

pears to be differently constructed in different parts, but is ge-

nerally distinguished by its fibrillous character. Part of the

fibres are connected with small cells, and present a most sin-

gular appearance, somewhat resembling the ganglionic cells in

the sympathetic nerve-system- of the higher animals. It seems

in fact as if there proceeded, in opposite directions, a thick

thread from each side of the cell, spun round with other fine

threads issuing from the same cell. On closer examination I

think however I can discern that the cells, instead of emitting

the thicker threads, only lie close beside them, and that what

looked like a spiral thread is only a covering of the thick

thread, united with the cell and transversely wrinkled so as

to look like a spiral thread (38). The thread itself tapers

10 > TULLBERG, NEOMENIA.

(somewhat rapidly towards one of its extremities. These

thicker threads present themselves principally at the upper

end of the organ, above the commencement of the calcareous

staves, whereas the threads which surround the: staves them-

selves are entirely destitute of covering. Flat, rounded cells,

without ramifications, are found scattered in great numbers

within the organ.

As regards the systematic position of this singular animal,

some few remarks offer themselves, but it seems safer to defer

all detailed discussion on the subject until more complete in-

vestigations will have been made. As elsewhere, embryology

will give the best ciue to its affinities. At present the type

of Mollusca and that of Vermes seem both to claim Neomenia

as a distant relation, the latter perhaps with more right than

the former. Neomenia, however, presents considerable devia-

tions from both, in the absence of a radula, in the structure

of the alimentary canal and of the nervous system, as also

in other respects, as the form of the body and the spines

on the skin.

Printed October 1875.

Fig.

IBIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 18. 11

14.

BXPLANATION OF THE ”PLATES.

PIATEROE

Side view of Neomenia carinata in a contracted state ; natural size ;

a, mouth ; b, anus.

Lower view of the same; a, mouth; b, anus; c, ventral furrow.

Upper view of the same.

Lower view of an extended specimen, natural size; a, mouth;

b, anus; c, ventral furrow.

Side view of the same; a, mouth ; b, anus.

Longitudinal section of a contracted specimen; a, mouth; b, an-

terior part of the pharynx entirely drawn in; e, posterior part

of the same; d, stomach; e, tranversal lamella; £, rectum ; g,

anus; Ah, longitudinal lamell&e in posterior part of rectum ; i, in-

tegument; &, ventral furrow; l!, vertical passage; m, one of the

longitudinal folds in the bottom of the ventral furrow; n, the

longitudinal canal; o, rudimental body-cavity; p, supra-esopha-

geal ganglion ; 4, mushroom-shaped organ not cut through; 7,

section -of the duct from the left lateral glard; s, cavity in-

closing the mushroom-sbaped organ; t, leaflike protuberances in

this cavity; u, ovary ; v, egg-laminge in the ovary ; 2, transver-

sal membranes of connective tissue; x, egg-bag; y, z bodies

fixed on the posterior wall of this bag.

Transversal section of a contracted specimen; «, longitudinal

muscle-bands ; £, ventral nerve-trunks; y, lateral nerve-trunks;

the rest of the letters signify the same as in the preceding

figure.

Inner view of the contracted pharynx; letters as in fig. 6.

Longitudinal section of the pharynx, when about to be pro-

truded ; letters as in fig. 6.

Longitudinal section of the entirely protruded pharynx; letters

as in fig. 6.

Supra-esophageal ganglion.

Infra-esophageal ganglia.

Ventral nerve-trunk from an extended specimen.

The same from a contracted specimen.

Fig. 15, 16. Nerves from the integument; a, pigment cells.

2 TULLBERG, NEOMENIA. /

Fig. 17. 'Spine from the ridge of the back, viewed from the grooved:

side. ST

Fig. 18. Side view of the same.

Fig. 19. Distal part of the same.

Fig. 20. Grooved spine from the side of the animal.

Fig 21. Bridle-like spine.

PIACP EN IT

Fig. 22. Radial section of the integument ; a, homogeneous substance;

b, e, cells in this tissue; d, longitudinal muscle-fibres ; e, sec-

tions of muscle-fibres going obliquely outwards from the ring-

muscle-layer; /, radial fibres; g, nerve; A, pigmented mnerve-

cells; i, bloodcanals.

Fig. 23. Warts and spines from the surface of the integument.

Fig. 24, 25, 26, 27. Cells fröm the integument:

Fig. 28. Cells from the blood-canals.

Fig. 29. Right lateral gland (a) with the common mushroom-shaped ef-.

ferent duct (b).

Fig. 30. Lower surface of the same duct.

Fig. 31. Excrescences on this surface.

Fig. 32. A transversal egg-lamina from the ovary of a large specimen.

Fig. 33. A part of the same lamina highly magnified.

Fig. 34. Transversal lamina from a smaller specimen.

Fig. 35. A part of the same.

Fig. 36. Lateral cord-like organ; a, upper part: Db, lower part; c. d.

branches ; e, stafflike bodies. OG

Fig. 37. Lower part of the staff-like bodies highly magnified; a, the coni-

cal staff; b, the furrowed.

Fig. 38. Fibres from the cord-like organ.

EE SEE I SS

2L.]

Bihang t.K. Svenska Vet. Akad. Handl.Bd.3,N2 13 Z

----

E SEE

Certral Tryckeriet, Stockholm.

I. Tullberg del : 2 i

” då Pr

De aut

EST BTR a Vv

år. ne ,

På

» DN C

- +

S b

| Cr |

Se Ng NR

— Bihang f.K. Svenska Vet. Akad. Handl. Bd. 3, N? 13.

STIRRADE Ra

SRNUROS ESO

EEE RE

Central Tryckeriet, Stockholm.

1 Tullberg del.

wi ja

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5. N:o 44

OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIOUES

CERSTIRYAS:

PRESENTE A L'ACAD. DES SCIENCES LE 9 JUIN 1875.

STOCKHOLM, 1875.

tai

nal lan Ser

MANA

i q CFAARVA É

d .

vi I «

[| ”

å ' AR , -

1. SUR UNE: SYSTEMATISATION NOUVELLE

DES PHASMIDES. |

On trouvera, dans la troisieme partie de ma »Recensio

Orthopterorum», le- plan détaillé d'une systématisation nouvelle

des Phasmides. Jy ai employé la méthode synoptique,

surtout afin d'étre plus court, mais aussi dans le but de

ne pas m'éloigner de la méthode dont je me suis servi dans

les parties précédentes pour le systeme des Acridides et des

Locustides. Principalement par suite de sa longueur, ce plan

paraitra peut-étre laisser ä désirer au point de vue de la

clarté de P'ensemble aux yeux des personnes peu familiarisées

avec un exposé systématique présenté sous cette forme. Je

erois donc devoir donner ici les traits principaux de mon

systeéme sous une forme abrégée et plus facile a saisir, méme

a FPoeil, et réduire en outre sensiblement le nombre des genres

pour les personnes qui aiment å en avoir aussi peu que

possible. Les nombreux genres nouveaux introduits dans ma

»Recensio», pourront alors, suivant le gotit de chacun, dépen-

dant de la connaissance plus ou moins grande du systéme, et

du degré d'aptitude aå le comprendre et aä le retenir dans tous

ses détails, étre considérés soit comme des genres indépen-

dants ou comme des sous-genres. Jirai méme jusqu'a accor-

der que ce dernier procédé serait trés-convenable dans cer-

tans cas.

Le besoin d'un systeéme nouveau et scientifique pour les

Phasmides est des plus pressants. Non-seulement les divers

systemes exposés jusqu'ici sont entigrement artificiels, man-

quent par suite de toute importance scientifique, et ne con-

tiennent pas méme le germe d'un développement rationnel

ultérieur, mais ils sont en outre fourvoyants au plus haut

degré, méme pour ceux dont TI'objet est exclusivement de

retrouver les espéces. Si I'on désire pour les Phasmides un

4 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

systeme artificiell dans la eroyance que ce systeme, comme

plus compréhensible pourle premier venu, facilite la recherche

des especes, je m' engage äå en fournir plusieurs basés sur

les principes les plus divers, mais chacun plus clair, plus

compréhensible, plus net, et dans ses résultats extrémes

— la compréhension des genres, — infiniment meilleur et

plus står guwaucun de ceux proposés jusqu'iecil. Apres un

examen, méme superficiel, du dernier systéme, on ne

pourra guére s'empécher de remarquer que, si I'on excepte

Phyllium, il existe å peine un seul genre qui ne soit pas hå

considérer comme le licu de rencontre le plus curieux des

cléments les plus hétérogenes. LI'étude spécifique des in-

sectes et principalement leur description deviennent tou-

jours plus hasardeuses, du moment ou I'on sort du domaine

d'une certaime faune plus restreinte; mais, dans tous les

cas, comment une étude des especes peut-elle &tre pos-

sible, quand le systeéme force a chercher non-seulement les

especes les plus rapprochées, mais encore les sexes différents,

dans des genres qui, rationnellement compris, devraient étre

considérés comme typiquement séparés. Avant de donner,

sous la forme la plus succinete possible, les traits généraux

de mon systeme tout en réduisant assez considérablement le

nombre des genres, quil me soit permis de présenter les

considérations suivantes.

Comme le plan que l'on trouvera plus loin a pour dor-

née d'exposer les principes généraux qui servent de base au

systeéme, jen ai exclu d'un cöté une quantité de caractéres

peu importants ou d'une application moins générale; de

Tautre, je n'al pas eru nécessaire de signaler les exceptions

å ces principes qu'il sera rarement possible d'éviter dans un

systeme naturel, et qui s'accusent surtout quand on expose

le systeme dans une forme synoptique moins convenable pour

un systeéme pareil. Jai cru avec d'autant plus de raison &tre

autorisé a éviter de signaler ici ces exceptions, que non-

seulement on pourra les étudier dans ma Recension, mais aussi

parce que le nombre s'en trouvera sans nul doute plus grand

que ne l'indiquent les matériaux a ma disposition. Ces cas

d'exception ne pourront jamais etre compris et appréciés que

par des systématiciens et des spécialistes expérimentés, —

et le nombre en sera toujours tres-restreint, — et il faudra

un apercu trés-elair du systeme, et un oeil tres-exereé aux

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 86 'N:O lÅ4. 5

affinités naturelles, pour étre a méme de déterminer la

place que doivent prendre dans le systeéme certaines formes,

peut-étre méme un assez grand nombre de formes aberrantes.

Je crois, pour ma part, n'avoir besoin d'hésiter que pour les

senres Promachus, Oxyartes, Menexenus et Orobia, dont les

trois premiers se rapprochent peut-étre 'davantage de Lon-

chodes et de Pachymorpha que de Phantasis; mais cela ne

pourra éetre décidé, et leur place systématique réelle fixée,

que du moment ou les deux sexes et surtout plusieurs es-

peces de ces genres seront accessibles.

Dans la réduction du nombre des genres, jai parfois

fortement hésité sur la question de savoir ou je devais m”ar-

réter pour donner aux genres unc délimitation suffisamment

naturelle, en combinaison avec I'equivalence nécessaire entre

eux, et je ne me ecrois pas Xx måéme, å I'heure qu'il est, de

décider toujours cette question. Jy attache toutefois peu

dimportance, et je considére que ma tåche actuelle doit ötre

d'essayer de présenter dans ses traits principaux un plan

systématique si généralement applicable, que la grande ma-

jorité, — I'on ne peut espérer la totalité, — des formes de

cette famille si diversifiée, puisse y åtre comprise et y

prendre sans difficulté sa place naturelle. Si la préparation

et Fexécution de cette entreprise ont été accompagnées de

difficultés considérables, j'ose espérer cependant ne pas avoir

entierement manqué mon but, fondant cet espoir sur la cir-

constance que le plan, une fois achevé, me parait trés-clair

et trés-facile å saisir. Je crois done que mon systeéme

peut avoir des droits a étre considéré comme trées-naturel,

et comme propre, en cette qualité, a comprendre, sans de

trop grandes modifications dans le plan général, un nombre

imfiniment plus grand d'espéces et de formes que celles par-

venues a ma connaissance. Je suis cependant prét d'avance

a trouver que la caractéristique présentée par moi a besoin

de subir plusieurs modifications; — et comment pourrait-on

sS'attendre a autre chose avec nos connaissances et nos maté-

riaux actuels?

4. Tibie subtus usque ad apicem carimate vel tectiformes,

areola apicali triangulari vel ovata, impressa vel obtusata,

destitute, carilla illa apice sxpe in dentem vel spinam

prominula; antenne femoribus anticis raro multo breviores,

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

in hoc casu' est articulus primus antennarum multo

longior quam latior et mesothorax metathorace plerumque

longior.

B. Segmentum medianum metanoto brevius, plerumque

multo brevius, transversum vel quadratum, raro lon-

gius quam latius, rarissime metanoto longius; articulus

primus antennarum, plerumque quoque articulus se-

cundus, longior quam latior; femora et tibie in mar-

ginibus plerumque inermia vel apicem versus spinis

paucis vel una armata, rarissime multispinosa ; carina

inferior media tibiarum apice rarissime in dentem

acutum distinetum vel spinam prominula; cerci nun-

quam magni, nec late foliacei; corpus plerumque

apterum; elytra, quum adsunt, brevia.

C. Articulus primus antennarum proportionaliter lon-

gus, saltem duplo longior quam in medio vel pone

medium latior, articulo secundo duplo vel plus

duplo longior, sepe difformis, apud mares plerum-

que simplex vel levissime dilatatus et lateribus

parallelis vel subparallelis instructus, apud femi-

nas complures (plurimas?) magis minusve dilatatus

et plerumque ante medium, nunquam pone me-

dium latissimus; articulus secundus antennarum

plerumque distinctissime longior quam latior, in-

terdum duplo vel plus duplo longior quam latior;

caput inerme vel inter oculos tuberculis vel spinis

duabus equalibus, plerumque distantibus, armatum,

rarissime posterius tuberculis duobus inequalibus

instructum; thorax valde elongatus, dorso in parte

basali segmentorum spinis destitutus; pleura iner-

mia vel saltem haud acute spinosa; metathorax

multo - longior quam latior; genera orbis antiqui.

D. Segmentum dorsale nonum abdominis marium

tectiforme, magis minusve compressum, antice

convolutum, apice plerumque productum, fis-

sum et bilobum, segmentum idem feminarum

posterius angustatum, apice latum vel haud

ahgustum, late truncatum vel sinuato-trunca-

tum, rarissime apice in lobum depressum pro-

ductum. — (Lonchodes et affinia).

BIHANG TILL KSV. VET.sAKAD. HANDL: BAND. 86 N:O 14. 7

Segmenta sex anteriora abdominis, etiam

in feminis mihi cognitis, longiora qgquam

latiora, apud mares duplo vel plus duplo

longiora quam latiora; pedes posteriores

superne lobis vel dentibus foliaceis vel tu-

berculis compressis rarissime instructi.

b. Femora et tibie, saltem posteriora, in

marginibus lateralibus supra subtusque

multispinosa; carina inferior media

tibiarum posteriorum spinosa, apice in

dentem vel spinam prominula; corpus

marium sepe alatum. — Phryganistria

STÅL. (= 'Lonchodes p. WEsTw. et Phi-

balosoma p- WESTW.)

bb. Femora posteriora et tibix in margi-

nibus inermia vel spinis dentibusve

paucis, in femoribus: subtus tantum

prope apicem positis, armata; carina

inferior tibiarum apice in dentem hauc

prominula.

ce. Lamina supraanalis feminarum bre-

vis, haud longior quam latior, par-

viuscula, segmentum abdominale

decimum haud simulans; femora

intermedia feminarum apicem se-

gmenti primi abdominis haud attin-

gentia; segmentum dorsale nonum

abdominis marium apice bilobum.

d. Antennex femoribus anticis lon-

giores; segmentum dorsale no-

num abdominis feminarum apice

late obtuseque emarginatum vel

subsinuato-truncatum, et lamina

supraanali lata vel latiuscula,

transversa, prominula, instru-

ctum. — Lonchodes GRAY (—

Lonchodes p. WESTW.)

dd. Antenne femoribus anticis bre-

viores, apud feminas multo bre-

8 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

viores; segmentum dorsale no-

num abdominis feminarum apice

in medio emarginatura parva

angulata instructum et lamina

supraanali parva, triangulari, le-

viter prominula, emarginaturam

illam replente, vel haud pro-

minula (lesa?) preditum. —

Clitumnus STÅL. if = Lonchodes

p. WEstw.; 9 = Badillus p-

WESTW.)

ec. Lamina supraanali magna, longior

quam latior, segmentum abdominale

decimum simulans, antice segmento

nono abdominis haud vel vix an-

gustior; mares ignoti. — Hyrtacus

STÅL. (= Bacteria p. WESTW.)

aa. Segmenta anteriora vel saltem basale ab-

dominis feminarum transversa vel subqua-

drata, segmentum basale abdominis marium

haud plus qguam dimidio longius quam

latius; pedes, saltem apud feminas, lobis

vel tuberculis compressis superne instructi-

ee.

Antenne graciles, femoribus anticis lon-

oiores, articulis numerosis composite.

— Stheneboea STÅL. (& = Lonchodes p-

WEs1TW.; 29 — Prisomera p. WESTW. et

Acanthoderus p- WESTW.)

Antenne brevcs, femoribus anticis

multo breviores, rigide, articulis minus

numerosis composite. — Pachymorpha

GRAY.

DD. Segmentum dorsale nonum abdominis marium

" transversim convexum, nec nisi obtusissime

tectiforme, nec compressum, apice late rotun-

datum vel obtusissime subsinuatum; segmen-

tum nonum feminarum longius quam latius,

compressum vel compressiusculum, a supero

visum sensim angustatum, apice angustum, in-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 14. 9

CC:

tegrum vel anguste emarginatum vel fissum,

segmento octavo longius; pedes longi, apud

(=>) Oo

' mares longissimi et gracillimi; mesothorax

metathorace longior; antenn&e femoribus an-

ticis plerumque multo breviores. — Clonaria

STAR. ((— Baculus p. WESIW. et Bacteria p:

WESTW.)

Antenn&e femoribus anticis haud breviores, arti-

culo primo sexuum conformi vel subconformi, ex-

tus sepe fortiter declivi et longitrorsum impresso,

proportionaliter breviore quam in formis typicis

seriei precedentis, plerumque paullo vel circiter

dimidio longiore quam latiore, raro circiter duplo

longiore quam latiore; caput inter oculos raro

spinis acuminatis armatum; segmenta dorsalia tho-

racis basi interdum spinosa; pleura interdum spi-

nosa vel tuberculis parvis armata; segmentum dor-

sale nonum abdominis marium rarissime bilobum.

— (Bacunculus et affinia.)

a. Segmenta sex anteriora abdominis feminarum

haud vel paullo longiora quam latiora, segmen-

tum primum marium paucorum cognitorum

haud vel vix duplo longius quam latius; pleura

feminarum tuberculis vel spinis serie positis:

instructa.

b. Pars basalis media segmentorum dorsaliunm:

thoracis nec non pleura, saltem metapleura,

spinis acutis distinctis, una vel pluribus,

armata; pedes lobis foliaceis rotundatis vel

tuberculis obtusis compressis destituti; typus

orbis antiqui. — Promachus STÅL. (= Lon-

chodes p. WEsTW., Anophelepis Pp. WESTW. et

Acanthoderus Pp. WESTW.)

hb. ”Dorsum thoracis et pleura granulis vel tu-

berculis parvis, in thorace interdum sublo-

hiformibus, haud raro instructa, spinis acutis

distinctis rarissime predita, in hoc casu est

segomentum nonum abdominis marium sim-

plex, haud bilobum, et operculum femin:e

10 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

ad.

apicem abdominis superans; genera ame-

ricana.

CC.

Pedes breves, robusti; femora superne,

saltem apicem versus, lata et ibidem

quam infra haud vel paullo angustiora,

imtermedia metathorace, postica segmen-

tis tribus basalibus abdominis haud lon-

giora; tarsi subtus in medio nudi, arti-

culo primo brevi, articulo quinto bre-

viore; mares ignotil. — Phantasis SAUSS.

(= Phantasis SAvss. et Pygirlynchus Pp.

NAUSS.) z

Pedes minus breves, interdum longi; fe-

mora superne angusta vel angustiuscula,

intermedia metathorace longiora, postica

seomentis quattuor basalibus abdominis

haud breviora; tarsi subtus setosi, arti-

culis primo et quinto feminarum longi-

tudine subequalibus, illo longiore guam

in genere precedente. — Caulonia STÅL.

(9 = Bacteria p. WESTW. et Acanthoderus

p. WES8TW.; 2 = Ceroys p. WESTW: et

Bacteria Pp. WESTW. et SAUSS.)

Segmenta sex anteriora omnia vel plurima ab-

dominis feminarum distinete longiora quam

latiora, primum interdum leviter transversum

vel subquadratum, segmenta illa marium (an

semper quoque segmentum primum”?) plus du-

plo longiora quam latiora.

dd.

Segmentum medianum breve, haud vel

aullo longius quam latius, guarta parte

€ 1 , 4

metanoti brevius. — Bacunculus BURM.

(= Bacteria p. Wesiw., Diapheromera

GRAY et Ceroys p. SAUSS.)

Segmentum -medianum longius gquam

latius et saltem tertiam partem longitu-

dinis metathoracis occupans. — Clonistria

STÅL. (= Bacteria p. WESTW-)

ro SÖTA

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 14. 11

BB. Segmentum medianum plerumque longius quam latius

et metanoto longitudine 2quale vel longius, raris-

sime !) metanoto multo brevius; articulus primus

antennarum oculis plerumque haud longior, articulus

secundus sepe transversus; femora et tibie in margi-

nibus et in carima media inferiore per totam longitu-

dinem vel per magnam partem longitudinis sepe spi-

nosa vel acute dentata; carina media lateris inferioris

tibiarum apice sepe, et in formis apteris semper, in

dentem vel spinam prominula; cerci sepe magni et

late foliacei; corpus sepe alatum.

E. Cerci breves, teretes, rarissime leviter compressi

vel in margine obtuse carinati; tarsi tibiis plus

dimidio breviores; femora in marginibus per to-

tam longitudinem dentibus acutis vel spinis ma-

joribus vel majusculis haud armata; caput inter

oculos tuberculis vel spinis nullis vel reliquis haud

majoribus armatum; genera americana. — (PBa-

eteria et affinia.)

a. Articulus primus tarsorum superne distinctis-

sime compressus et magis minusve ampliatus,

a latere visus basi angustatus, subtus plerum-

que distinete carinatus; caput tuberculis duo-

bus majoribus inequalibus destitutum. — Ba-

cteria LATR. (= Bacteria p. WEstw., Phibalo-

soma p-. WESTW., Pterinoxylus SERV., Bactri-

dium p. SAUsSS. et Xylodus SAUSS.)

aa. Articulus primus tarsorum subtus carina de-

stitutus, articulus idem tarsorum posteriorum

superne teres vel tectiformis, haud compres-

sus; caput tuberculis duobus paribus inequa-

libus, recto majore, instructum. -— Diapherodes

GraYr. (= Haplopus GRAY.)

Cerci nunc distinctissime compressi, sepe magni

et foliacei, nunc teretes; tarsi, saltem antici, tibiis

dimidiis sepe haud longiores; femora in margi-

nibus per totam vel fere totam longitudinem

5 Olitarehus, Arphag.

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

sepe dentibus acutis vel spinis armata; genera

orbis antiqui.

Cercei plerumque compressi et foliacei, plerum-

que quoque magni et lati, rarissime teretes;

corpus plerumque alatum; elytra typice ma-

ona et longa, capite pronotoque simul sumtis

longiora vel multo longiora, pone metanotum

longe extensa, rasissime — in formis quibus-

dam brachypteris, genis latis vel foveola in-

structis, — capite pronotoque simul sumtis

breviora et pone metanotum haud vel levis-

sime extensa.

(Tr.

GG.

Caput inter oculos tuberculis duobus

fortiter appropinquatis vel contiguis, com-

positis vel altissime elevatis, ipsis tuber-

culatis vel dentatis, armatum; impressio

transversa discoidalis pronoti quam” in

generibus reliquis familie ad basin ma-

gis appropinquata, ad partem tertiam ba-

salem pronoti posita; cerci teretes. —

Buctrododemu STÅL. (= Palophus WESTW.

et Cyphocraniu Pp. WESTW.)

'Caput inter oculos tuberculis duobus altis:

vel compositis, contiguis vel subconti-

guis, tuberculatis vel dentatis, destitu-

tum; impressio transversa pronoti fere

media vel paullo ante medium posita.

IT. Gene anterius anguste vel angustiu-

sculze, nec oblique nec impressione

parva punetiformi instructe.

I. Abdomen feminarum haud vel

leviter depressum, segmento

octavo a supero viso haud vel

viX transverso; cerci plerumque

sat longi et non nisi posterius

angustati, in parte basali haud

sensius angustati, rarissime te-

retes et subsensim acumimati.

— (Cyphocrunia et affinia.)

0 a HARAR EN ERNA RR Aten EN

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

(21

ad.

BAND. 9. N:O 14. 13

Antenn&e graciles, articulo

primo lateribus sensim rotun-

dato; segmentum medianum

breve, vix quartam partem

dorsi metathoracis

cerci foliacei, angusti. — Cli-

tarehus STÅL. Bacillus p-

WESTW. et Acanthoderus +p-

WESTW-)

occupans;

Articulus primus ajtennarum

apice haud vel obsolete an-

gustatus, lateribus totis vel

fere totis rectis, parallelis vel

basin versus convergentibus;

seomentum medianum meta-

thorace rarissime dimidio bre-

ViUS.

b. Articulus primus tarsorum

superne compressus, sub-

tus carlnatus, in tarsis

posticis articulis reliquis

simul sumtis longitudine

equalis vel subequalis;

pedes graciles, spinis totis

vel fere totis nigris ar-

mati; femora intermedia

apicem segmenti primi

abdominis superantia vel

subsuperantia. — fteno-

morpha GRAY. (= Åcro-

phylla p.- WESTW-)

tb. Articulus primus tarsorum

posteriorum articulis reli-

quis simul sumtis brevior,

superne tectiformis,rarius

compressus; pedes minus

graciles, spinis typice non

nisi apice nigris armati;

femora intermedia apicem

segmenti primiabdominis

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

haud attingentia vel sal-

tem haud superantia.

CC:

Tibie posteriores, vel

saltem posticrx, subtus

in utroque margine

per totam vel magnam

partem = longitudinis

spinis acutis distinctis-

simis armate. — Cy-

phocrania SERV. (= Cy-.

phocrania Pp. WESTW.)

Tibie posteriores sub-

tus in marginibus am-

bobus vel exteriore,

saltem ante medium,

mermes vel obsolete,

obtuse remotfeque sub-

serrate vel crenate.

d. Antenne utriusque

sexus femoribus:

anticis multo bre-

viores; mesothorax

et metathorax su-

pra subtusque pun-

ctati, — tuberculis:

granulisve = desti-

tuti; segmentum

medianum meta-

noto plus dimidio

brevius; cerci te-

retes; corpus apte-

rum. — ÅArphax

StåÅL. (= Bacillus:

p- WESTW.)

dd. Mesothorax et me-

tathorax tubercu-

lati, granulati vel

spinosi, haud pun-

ctati; segmentum

medianum <meta- |

r U—Jir

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. SSLANEO, LAG LD.

noto longitudine

subequale vel lon-

gius; cerci fortiter

compressi, foliacei;

corpus alatum.

e. Pedes simpli-

ces, femoribus

posterioribus

feminarum ra-

rissime dilata-

tis; occiput le-

viter vel levis-

”sime tume-

scens.— Diura

GRAY. (= Tro-

pidoderus GRAY,

Podacanthus

GRAY et Åcro-

phylla p-

WESTW.)

ee. Femora et tibia

nec non latera

segmentorum

quarti, -quinti

et sexti abdo-

minis dilatata,

laminata; occi-

put conicum,

spinosum. —

Extatosoma

GRAY.

Abdomen feminarum sat fortiter

depressum, segmentis omnibus

vel plurimis transversis vel sub-

transversis, segmento octavo bre-

vi, fortiter transverso; cerci bre-

ves, parviusculi, laminati, sensim

angustati. — Monandroptera SERV.

(= Rhaphiderus SERV., WESTW.

et Cyphocrania Pp. WESTW.)

)

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

AH. Gene late vel latiuscule, anterius

oblique vel foveola parva instructe; '

prosternum utriusque SeXUS transver-

sum, antice latum; metasternum

posterius inter acetabula sensim an-

gustatum ; uterque sexus alatus. —

(Platycrania et affinia.)

ad.

Gene anterius oblique, foveola

nulla nisi obsoleta instruct:r; ar-

ticulus primus tarsorum superne

suleatus. — Platyerania GRAY (=

Greffea BrRUss., Lopaphus p-

WEsSTW., et Ancphelepis p. SAUSS.)

Gene anterius foveola parva

magis minusve distincta instru-

ctx, haud vel levissime obliquee;

articulus primus tarsorum su-

perne sulco destitutus. — Ar7-

rhideus STÅL. (= MNecroscia p.

WESTW.)

FF. Cerci breves vel breviusculi, teretés, rarissime

compressi et foliacei, in quo casu uterque

sexus alatus, elytra brevia, ale longe, pars

posterior angustata metasterni inter coxas

jacens lateribus rectis vel subrectis et parallelis

instructa, pedes graciles et plerumque inermes;

corpus sepe alatum ; elytra brevia, capite pro-

notoque simul sumtis breviora vel haud lon-

giora, pone metanotum haud vel levissime

extensa.

Carina inferior tibiarum apice in dentem

vel spinam haud prominula; antenn lon-

ge, graciles; metapleura haud spinosa.

iVecroscia SERV. (= Necroscia p. WESTW.,

Anophelepis p. WrEstw. et Lopaphus Pp.

WESTW-.)

Carina inferior tibiarum apice in dentem

acutum vel spinam producta; pedes spi-

nosi, plerumque multispinosi; metapleura,

än

AA.

BIHANG TILL

KUSV. VET SAKAD. HANDED. BAND. öv N:O 14. '17

saltem apud feminas, dentibus vel spinis

plerumque armata.

LL.

Metathorax multo longior quam la-

tior; corpus fortiter elongatum, te-

retiusculum vel minus depressum;

pronotum longius quam latius, re-

trorsum haud ampliatum ; pedes longi

vel mediocres, graciles vel minus va-

lidi; femora et tibie dorso angusta

vel minus lata. — Hermarchus STÅL.

(= Phibalosoma p-. WESTW.)

Metathorax leviter transversus vel

subquadratus; corpus depressum, la-

tum; pronotum transversum, retror-

sum ampliatum, postice capite latius;

pedes breves, validissimi; femora et

tibie superne lata. — HFurycantha

Boisp. (= Eurycantha p. WESTW.)

Tibizx subtus areola apicali triangulari vel ovata, saltem

ad latera impressa vel obtuse transversim convexiu-

scula, nuda, instructe, carima media destitute vel carina

prope apicem furcata vel apice obtusata predite, raris-

sime per totam longitudinem carinate vel tectiformes,

in quo caso antenne tote crassiusculxe, femoribus anti-

cis breviores, articulus tertius, saltem apicem versus, ar-

ticulo secundo crassitie et latitudine &equalis, nec non

metathorax mesothorace haud brevior.

M. Antenne femoribus anticis longitudine subequales

vel longiores, articulo secundo rarissime transverso,

articulo tertio tereti, basin versus haud angustato,

articulo secundo vel saltem hujus parte basali di-

stincte graciliore.

N. Pars capitis

oculos ferens, saltem <anterius,

distincete elevata; oculi breviter pedunculati vel

subpedunculati; pronotum xque longum ac latum

vel subtransversum, capitis latitudine vel latius;

articulus primus tarsorum plerumque brevis; se-

gmentum medianum transversum, raro in maribus

eque longum ac latum. — (Heteropteryx et af-

finia.)

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

NN.

aa.

Prosternum tuberculis duobus granulosis vel

asperis destitutum; corpus alatum. — MHete-

ropteryx GRAY. (= Heteropteryv WESTW. et

Cyphocrania p. WESTW.)

Prosternum utrimque tuberculo sat magno,

leviter elevato, verruciformi, granulato vel

aspero, instructum; corpus apterum. — Ho-

ploclonia STÅL. (= Acanthoderus p. WESTW.)

Oculi sessiles; pars capitis oculos ferens nullibi

elevata; pronotum plerumque longius quam latius;

segmentum medianum plerumque longius quam

latius; prosternum tuberculis duobus asperis de-

stitutum.

00.

Tibie tarsis saltem triplo longiores, tectifor-

mes, sulco dorsali percurrente nullo vel ob-

soleto et angustissimo instructe; abdomen

corpore reliquo brevius, raro apud feminas

quasdam paullo longius, in quo casu segmen-

tum dorsale nonum fortiter productum; pars

illa pectoris inter prosternum et metasternum

posita foveola oblonga vel lineola sat fortiter

impressa, antice plerumque profundiore, in-

structa; corpus apterum. — Cladomorphus

GrAY, STÅL. (= Pygirhynchus SERV., Ceroys

p. WEstW., Acanthoderus p. WESTW. et Ba-

ctridium Pp. SAUSS.)

Tibixe, saltem intermedie, tarsis haud plus

quam duplo vel ne duplo quidem longiores,

rarissime plus duplo longiores, in quo casu

abdomen corpore reliquo plerumque haud bre-

vius, segmentum dorsale nonum feminarum

haud fortius productum; pars pectoris inter

prosternum et metasternum posita lineola im-

pressa plerumque nulla vel raro obsoleta in-

structa; corpus plerumque alatum vel rudi-

mentis alarum instructum.

P. Segmentum medianum metanoto plus

dimidio brevius; operculum femine longe

productum; corpus apterum. — Orobia

STAL,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. Bs 8. N:O l4. 19

PP. Segmentum medianum metanoto haud

vel raro paullo brevius; operculum femi-

n&e haud productum; corpus plerumque

alatum vel rudimentis alarum instructum.

Q. Unguiculi subtus pone medium pe-

ctinati vel dentibus acutis pluribus

armati. — Aschipasma WESTW.

QQ. Unguiculi simplices, inermes vel sub-

tus denticulo unico obtusissimo obsole-

toque prediti. —(Phasma et affinia.)

a. Elytra nulla vel rudimentaria vel

breviuscula, pone metanotum haud

vel levissime extensa; caput spi-

nis acutis tuberculisque majori-

bus destitutum, lexvigatum vel

leviusculum.

b. Segmentum medianum et se-

gmenta omnia vel anteriora

abdominis transversa vel eque

longa ac lata; mesothorax me-

tathoraci longitudine 2qualis

vel longior; ale nulle vel bre-

viusculze, haud multo longiores

quam latiores. — Anisomorpha

GRAY. = Anisomorpha Pp.

WEsTW. et Phasma p. WESTW-.)

bb. Segmentum medianum et se-

gmenta anteriora abdominis

longiora quam latiora; meso-

thorax metathorace brevior;

elytra et ale rite explicata,

he multo longiores quam la-

tiores; corpus et pedes gra-

cecilia. — Phasma FABR., STÅL.

(= Phasma p. WESTW.)

aa. Elytra longiora, pone metanotum

sat longe vel longissime extensa,

sepe basin abdominis attingentia

vel superantia; elytra aleque ra-

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

rissime deficientia vel fortiter ab-

breviata, in quo casu caput for-

titer spinosum vel tuberculatum

vel distinctissime multigranula-

tum; caput raro levigatum vel

inerme, plerumque spinis tuber-

culisve armatum vel granulis

seriatis praeditum.

e. Margo exterior lateris in-

ferioris femorum anticorum

raro, posticorum nunquam

dilatatus, rarissime denti-

culis armatus, in hoc

casu est linea media lateris

inferioris, saltem in femo-

ribus posticis, denticulata;

caput haud transversum ;

"> tarsi tibiis multo breviores.

— NXerosomu SERV. (= Xe-

rosoma WESTW., Creoxylus

p- WeEestW., Metriotes

WeEsTW., Phasma p. WESTW.

et Bacteria Pp. WESTW.)

ec." Femora omnia subtus ma-

gis minusve ampliata, ibi-

dem dentata vel lobis folia-

ceis instructa, linea media

inermi, haud carimata; ca-

put breve; tarsi tibiis lon-

gitudine zxequales vel bre-

viores. — FPrisopus SERV.

(= Dinelytron GRAY.)

MM. Antenn&e brevissime, femoribus anticis circiter dimi-

dio vel plus dimidio breviores, rarius apud mares

quosdam femoribus illis multo longiores, articulo

tertio basin versus articulo secundo crassitie et lati-

tudine &quali vel latiore; mesothorax metathorace

longitudine subequalis vel brevior; arolia magna.

Corpus elongatum, gracile, lateribus abdominis

haud vel levissime dilatatis; articulus primus an-

BIHANG TILL K. Sw VET.-AKAD. HANDL. BAND, 8, N:O 14, | 21

tennarum brevium haud transversus; mesothorax

et metathorax elongati; pedes simplices. — Ba-

cillus LATR. (= Bacillus p. WESTW.)

RR. Corpus latum, lateribus abdominis fortiter am-

pliatis; antenn& marium longe; mesothorax et

metathorax breves, lati; femora laminato-am-

pliata; elytra marium brevia, feminarum longis-

sima, lata. — Phyllium ILLIG.

2. 'SUR LE SYSTEÉME DES ACRIDIIDES.

Quand, il y a bientöt deux ans, dans la premiere partie

de ma »Recensio Orthopterorum», je présentais pour les Acri-

diides un systeéme nouveau, cette mesure était une prépara-

tion nécessaire au traitement des especes de la méme fa-

mille décrites par Linné, De Geer et Thunberg, et dont

Fexamen critique constituait la premiere donnée de mon

travail. Je he publiais alors mon systeéme que comme un

essai, propre, peut-étre, a fournir un élément, si minime qu/'il

fåt, a la solution de la question singuligrement ardue de la

systématisation des Acridiides, et dans VF'espérance d'avoir

réussi du moins äå donner å certains types et a certaines

formes génériques une limitation plus naturelle et plus stre

que ce n'avait été le cas jusque lå. Je signalais en outre

une foule de rapports d'organisation auxquels on avait prig

peu garde jusqu'alors, et qui doivent é&tre sans nul doute

considérés comme fort importants, si méme, n'ayant acceés

qu'a une collection trés-incompléte, je n'ai pas toujours réussi

a apprécier cette importance et å leur donner Vapplication

qu'ils méritent. Pendant lestemps qui s'est écoulé depuis la

publication du systeme, jai eu l'occasion d'étendre ma connais-

sance de ces Orthoptéres, etle résultat de mes nouvelles études

est que le systeéme devra etre remanié dans plusieurs parties.

Ce n'est pas mon intention d'exposer et de motiver ici les mo-

dificeations que je crois devoir proposer, et je me contenterai

de n'en signaler que les plus importantes.

22 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

Il faudra abandonner ma division des Acridiides, fondée en

premier lieu sur la longueur des antennes et de deux de leurs ar-

ticulations, d'un cété parce que ces caractéres non-seulement

ne peuvent étre appliqués aux Mastacides asiatiques, qui

forment en outre une transition naturelle et évidente aux

Choroetypides, mais aussi parce que tant ces deux types que

les Proscopides paraissent devoir &tre rapprochés des Tétti-

gides, par suite de particularités dans les pattes et dans les

antennes. Il faudra placer les Phymatides etles Pamphagides

plus prés de Truxalides et des Oedipodides. A PFégard des

vrais Acridiides, je crois qu'il y a lieu de chercher une autre

limite entre les types Acridium et Calliptenus, si voisins l'un

de F'autre, de chacun desquels quelques genres (Goniea, Stro-

pis, Cratippus, Coryphistes) devront étre séparés pour former

un type spécial, ä ce qu'il parait exclusivement australien,

rappelant Tropinotus par la forme de la téte. Par cette sépa-

ration, les deux types précités seront, aprés un léger élagage,

plus purs et plus faciles å limiter. Il faudra, en dernier lieu,

ou diminuer ou augmenter le nombre des sousgfamilles.

La caractéristique déja présentée par moi, est, å ce que

je crois, en général telle, que la détermination des diverses

sous-familles, de méme que de leurs types principaux et de

leurs genres, ne doit pas amener de trop grandes difficultés,

dés qu'il ne g'agira pas de formes par trop aberrantes de celles

que jai eu l'occasion d'examiner. Les vrais Acridiides con-

stituent toutefois une exception å cet égard. A Peffet de

faciliter la détermination de leurs principales formes et de

leurs genres, en général trés-difficiles 3 limiter, je crois que,

dans leur caractérisation, il faudra avoir égard 3 certaines

particularités de sculpture et de ponctuation du thorax, ä la

forme et å la distance des lobes sternaux, ainsi qu'å la présence

ou äå I'absence d'une épine apicale sur les deux bords ou

sur un bord seulement du cété supérieur des tibias postérieurs

etc. Je me contenterai de toucher brigvement ici la ques-

tion des épines apicales mentionnées.

Dans quelques-unes des sous-familles proposées par moi,

il existe chez tous, ou chez presque tous les genres, une épine

apicale aux deux bords supérieurs ou seulement å l'un des

bords des tibias postérieurs. Ainsi, I'on voit »p. ex. une

épine å PI'un des bords seulement des tibias des Truxalides,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o Il4. 23

une épine å chaque bord des måmes parties chez les Pam-

phagides et les Phymatides, parmi lesquels se trouvent cepen-

dant deux genres, Chrotogonus et Pyrgomorpha, n'ayant d'épine

apieale qu'å I'un des bords. Cette dernigre circonstance m'a

paru d'autant plus interéssante äå observer, que déja, quand

je traitais les Phymatides, je considérais qu'il existait une

affinité évidente entre ces deux gentfes, sans pouvoir cepen-

dans réussir ä présenter dans mon plan un caractére de na-

ture å motiver un rapprochement entre eux. Je dois avouer

toutefois qu'a cet égard le manque de P'une des épines api-

cales aux tibias postérieurs a moins d'importance pour moi

que certaines autres particularités communes aux deux genres,

malheureusement trés-difficiles, sinon måme impossibles å ex-

primer par des paroles. On rencontre également une épine

apicale å chaque bord des tibias postérieurs du genre Deri-

corys tout récemment parvenu a ma connaissance, et sur les

affinités duquel je ne suis pas encore parfaitement fixé; il

parait se rapprocher å quelques égards des Pamphagides.

Les vrais Oedipodides n'ont d'épine apicale qu'å lI'un des bords

des tibias, mais le type Eremobia porte une épine pareille å

chaque bord, å P'exception du genre Thrinchus y appartenant,

qui manque totalement d'épines apicales.

T'existenee des dites épines est variable chez les vrais

Acridiides, quoiqu'elle goit assez constante dans la plupart

des types principaux. Ainsi, p. ex., la totalité ou du moins

la grande majorité des genres des types Tropinotus, Rhomalea,

Ozxya etc., portent une épine apicale å chaque bord du cöté

supérieur des tibias postérieurs, tandis que les types Acridium

et Calliptenus n'ont dans la råögle qu'une épine pareille au

bord intérieur de ces tibias.

Les genres suivants présentent une épine å chaque

bord des tibias en question: ”)

Prionholopha. | Elceochlora.

Tropinotus. | Alophonota.

Colpolopha. | Diponthus.

Procolpia. | Titanacris.

1) Le manque d'exemplaires complets ne me permet pas de déterminer

pour le moment ce owil en est å cet égard des genres Tetratenia et Omma-

tolampis.

24 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

Tropidacris. Pheoparia p.

Dictyophorus. Platyphyma.

Teniopoda. Ozyrrhepes.

Rhomalea. | Tristria.

Zoniopoda. | Quilta.

Teniophora. | Ozya.

Euthymaia. Tropidopola.

Hysta. | Ischnacrida.

Charilaus. |

Les genres, qui suivent, manquent d'épine apicale au

bord extérieur des tibias postérieurs:

Monaclhidium. Coptacra.

Oncolopha. Traulia.

Copiocera. ÅAcridium.

Hermistria. Catantops. «=

Coscineuta. Orbillus.

Proctolabus. Vilerna.

Rhytidochrota. Cirphula.

Gergis. | Calliptenus.

Gonima. | Pezotettizx.

Stropis. Ozxyblepta.

Cratippus. Arnilia.

Coryphäistes. Leptysma.

Pheoparia p. Mesops.

3. DIAGNOSES D'ORTHOPTERES NOUVEAUX.

RUBELLIA SrtÅL.

Fastigium capitis fortiter productum, longius quam la-

tius, lateribus parallelis instructum, apice fotens. Vertex

nigro-notatus. Pronotum postice leviter productum, dorso

teres, carina longitudinali obtusa preditum, sulcis transversis

distinetis. Elytra aleque abbreviata, illa apice in angulum

terminata, venis flavescentibus vel rufescentibus instructa.

Tuberculum prosternale obtusum, convexum. Tibix posticre

superne spinis apicalibus duabus armate. Monistrie et Poecil-

locero affine genus, forma capitis mox distinguendum.

BIHANG TILL, Ks SV4 VET:sAKAD: HANDL: BAND: 80: NO: 14. 25

1. R. nigro-signata STÅL. — Flavescens, nigro conspersa;

vitta laterali corporis nigra, flavescente-maculata; elytris rufe-

centibus, intus flavescentibus; alis roseis; antennis mnigris,

flavo-variis &. 2. Long. corp. 23—30 mill.

Patria: Madagascar.

MONISTRIA STÅL.

1. M. conspersa STÅL. — Ferruginea, corpore superne

pedibusque maculis parvis subcallosis flavescentibus consper-

sis, vittis quattuor capitis, limbo laterali pronoti, maculis la-

teralibus serie positis dorsi abdominis vittaque femorum flave-

scentibus; antennis nigricantibus; elytris sordide flavescentibus,

dense reticulatis, areolis fuscis; M. pustulose simillima, major,

antennis brevioribus, fastigio capitis nonnihil longiore, tho-

race abdomineque callis parvis numerosioribus flavescentibus

conspersis, elytris multo densius reticulatis et distantibus pr>e-

sertim differt. 9. Long. corp. 38 mill. ;

Patria: Australia.

GYRTONE STÅL.

Corpus compressum, dorso thoracis et abdominis fortiter

compresso-elevato. Caput productum; fronte inter antennas

bicarinata. Antenne triquetre, depresse, late, articulis plu-

rimis transversis. Pronotum retrorsum sensim adscendens,

margine exteriore obliquo, angulis posticis acutis. Segmenta

dorsalia crista dentiformi instructa. Prosternum spina arma-

tum. Mesosternum antice in angulum obtusum prominulum.

Tibixe postice superne utrimque spina apicali armate. Ad

Systellam, mihi ignotum genus, approprinquare videtur, differt

autem corpore superne fortiter compresso, pronoto abdomine-

que dorso acutissime tectiformibus, nec planis, nec teretibus.

1. G. compressa STÅL. — Olivaceo-flavescens; fronte gra-

nulata; vertice rugoso; thorace umbilicato-puncetato, sulcis

transversis distinctis, postico continuo, reliquis in summo

dorso interruptis; pedibus anticis fusco-variis, articulo apicali

torsorum anteriorum apice nigricante; pupa £Y. Long. corp.

31 mill.

Patria: Malacca.

26 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

CHARILAUS STÅL.

Caput magnum, fortiter exsertum; vertice convexiusculo,

bicarinato, fastigio depressiusculo; carimis frontis percurrenti-

bus, intermediis magna parte inter se fortiter appropinquatis,

apicem versus fortiter divergentibus. Antenne anguste ensi-

formes. Pronotum dorso transversim convexum et in medio

carinis duabus percurrentibus distincetissimis instructum, inter

lobos laterales et dorsum ruga preditum, posterius angulatim

productum, marginibus lateralibus partis producte sinuatis.

Tuberculum prosternale transversum, apice sinuatum. Pedes

mediocres, femoribus posticis angustis; tibiis posticis superne

in utroque margine spina apicali armatis. Genus maxime in-

signe, prope Atractomorpham locandum, capite breviore, stru-

ctura thoracis, femoribus posticis dorso anterius haud produ-

ctis, habitu singulari, elytris brevioribus, minus dense venosis,

(et apice rotundatis?) distinctum.

1. C. carinatus STÅL. — Griseus, fronte, vitta genarum

et vittis duabus verticis fuscis; elytris fusco-venosis, vitta

pallida; alis griseo hyalinis, fusco-venosis, area posteriore

rosea." &'. Long: corp.. 23 mill.

Patria: Transvaalia.

PYRGOMORPHA SERV.

1. P. granulatu STÅL. — P. rosee simillima, differt ca-

pite longiore, magis exserto, fastigio verticis magis pro-

ducto, genis serie confusa granorum albicantium distinctissi-

morum instructis, pronoto dorso loco carimarum lateralium

granulis remotis instructo, lobis lateralibus limbo exteriore

albicante calloso et granulato, elytris alisque brevioribus,

apicem abdominis haud attingentibus, illis apicem versus ma-

gis angustatis. P9. Long. corp. 28—30 mill.

Patria: Africa meridionalis.

PORTHETIS SERV.

1. P. sabulosus STÅL. — Cinereus, fusco-variegatus; ma-

culis parvis pedum anteriorum, femoribus tibiisque posticisintus,

his quoque superne glaucis; antennis angustissime subensifor-

mibus, fere linearibus; elytris fortiter abbreviatis; crista pro-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 14. 27

noti sensim leviter rotundata, posterius denticulata, utrimque

leviter triimpressa; frontis basi vix producta; pedibus anticis

tibiisque posticis haud granulatis; P. cinerascenti affinis, magni-

tudine minore, antennis angustioribus, elytris brevibus, thorace

distinctius granulato divergens. &S. Long. corp. 37 mill.

Patria: Africa meridionalis.

2. P. serratus STÅL. — P. lineato simillimus, differt crista

pronoti fortius dentata, fronte genisque granulis pallidis nullis

vel paucis et obsoletis instructis, lobis lateralibus pronoti

multo minus dense granulatis. SA. Long. corp. 34 mill.

Patria: Africa meridionalis.

DERICORIS SERV.

1. D. acutispina STÅL. — D. albidule, sec. descriptionem,

maxime affinis” videtur, differt spina prosternali sensim acu-

minata, apice integra, tibiisque posticis utrimque spinis toti-

dem armatis. &. 2. Long. corp. 15—30 mill.

Patria: Aegyptus.

TROPINOTUS Serv., STÅL.

1. T. granulatus STÅL. — Ferrugineo-flavescens; thorace

punctato, dorso pronoti pectoreque granulatis; pronoti crista

inermi, marginibus lateralibus dorsi sulcis transversis inter-

ruptis, ante sulcos in dentem prominulis, ante humeros pre-

terea inermibus, pone humeros obtuse denticulatis: elytris alis-

que fortiter abbreviatis, illis coriaceis, densissime reticulatis

et venis longitudinalibus fortiter elevatis instructis, triangu-

laribus, apice oblique truncatis, vitta arex interioris, maculis

duabus are& intermedie et una are&e exterioris obscure ferru-

gineis, anguste fusco-cinctis; femoribus posticis haud scabris;

spinis utriusque lateris tibiarum posticarum equalibus; statura

T. discoidei, fastigio verticis latiore, nigro-marginato, antennis

brevioribus. &. Long. 36 mill.

Patria: Monte Video.

COLPOLOPHA STÅL.

1. C. Burmeisteri STÅL. — Fusco-ochracea; alis infusca-

is, area anali ultra medium dilute sordide virescente; OC. si-

28 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

nuate valde affinis, sed major, margine fastigii verticis integro,

antennis gracilioribus, dorso pronoti marginibus lateralibus

minus dense tuberculatis, margine antico in angulum brevio-

rem et minus acuminatum producto, crista humiliore, posterius

prope basin in lobum angulatum haud prominula, elytris alis-

que nonnihil longioribus, apicem abdominis leviter superanti-

bus... tlong: cop. 62 mill.

Patria: Venezuela.

MUNATIA SrtåL.

Procolpie affine genus et cum illo structura capitis, an-

tennarum et thoracis congruens, differt elytris areaque radiali

alarum productis, subacuminatis, illis apicem versus sensim

curvatis et margine exteriore basin versus sensim rotundato

instructis, pedibus longioribus, femoribus posticis gracilioribus,

carina dorsali apice obsoleta et in angulum haud prominula.

1. M. punctatu STÅL. — Ochracea, capite thoraceque sat

fortiter denseque punctatis; lateribus thoracis maculis quattuor

nigricantibus notatis; elytrorum vitta media sensim evane-

scente, ferruginea, parte apicali nigro-fusca; alis (flavescenti-

bus?) apice fuscis; antennis fuscis, longissimis. &S. Long.

corp. 41, cum elytr. 61 mill.

Patria: Chiriqui.

ELZEOCHLORA SråÅL.

1. ZE. granulosa STÅL. — Olivaceo-virescens; elytris api-

cem abdominis attingentibus, area discoidali a basi ultra me-

dium ferruginea, area anali flavescente, anterius extus infn-

scata, vena areas illas separante nigricante; alis sordide flave-

scentibus? tibiis posticis superne et intus glauco-subsangui-

neis, spinis flavescentibus, apice mnigris; HE. scabre maxime

affinis, pictura elytrorum, fastigio capitis angustiore, subequi-

latero, costa frontali distinctiore, per totam longitudinem,

licet apicem versus minus distincte, sulcata, magnitudineque

minore divergens. 9. Long. corp. 51 mill.

Patria: Bogota.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8» N:o 14. 29

EUTHYMIA SrtåL.

Corpus robustiusculum, breviusculum. Caput breve, ob-

tusum, vertice fastigioque declivibus, hoc leviter obtuseque

prominulo, fronte breviuscula, costa lata, depressa, apicem

versus angustiore. OÖculi magni, sat prominuli. Antennze

longe. Pronotum dorso teres, haud carinatum, sulcis tribus

transversis distinctis, posteriore pone medium posito, instru-

ctum, postice leviter productum et obtuse rotundato-subangula-

tum. Elytra apicem abdominis haud superantia, area postra-

diali tri vel quadriseriata, vena intercalata nulla. Pedes ro-

bustiusculi, femoribus posticis apicem abdominis attingentibus

(SF) vel haud attingentibus (2); tibiis posticis superne utrim-

que spina apicali armatis; tarsis posticis longis, articulo

secundo primo circiter dimidio breviore. Lobi metasternales

utriusque sexus contigui. Tuberculnm prosternale obtusum.

Genus habitu, forma capitis et pronoti, oculis fortiter

prominulis, antennis tarsisque posticis longis ad Teniophoram,

Coscineutam et affinia approprinquans, vertice fastigioque ma-

gis declivibus, spatio intraoculari capitis latiore, pedibus po-

sticis brevioribus et ceteris divergens.

1. E. melanocerca STÅL. — Olivaceo-flavescens, parce pilosa;

fronte thoraceque dense distincteque punctatis; elytris vire-

scentibus; alis infuscatis; femoribus posticis intus dilute cin-

nabarinis; antennis, articulis duobus basalibus exceptis, mar-

gine postico pronoti ante insertionem elytrorum, basi ima

elytrorum, macula utrimque laterali apicali femorum postico-

rum, tibiis posticis, vitta exteriore excepta, harum spinis, vitta

dorsali interiore tarsorum posticorum cercisque nigris. I. Y.

Long. corp. 21—38 mill.

Patria: Madagascar.

GERGIS STÅL.

Generi precedenti valde affine, differt elytris minus dense

reticulatis, area postradiali biseriata et vena intercalata recta

distinctissima instructa, costa frontali ante ocellum evane-

scente, tibiis posticis spina apicali exteriore superne destitutis.

ig G. allidinervis STÅL. — Dilute olivaceo-flavescens ; Ca-

1te, dorso oron oti nedibusque Darce virescente-cons ersis ;

, 1

30 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

elytris olivaceo-virescentibus, venis pallide flavescentibus;

alis infuscatis; geniculis posticis utrimque olivacecis; femo-

ribus tibiisque posticis intus subsanguineis, his apicem versus

fuscis et spinis apice nigris armatis; antennis, articulis basa-

libus exceptis, nigro-fuscis; capite thoraceque sat dense distin-

cteque punctatis. &. Long. corp. 22 mill.

Patria: Madagascar.

HYSIA STÅL.

Generibus duobus precedentibus affine, quoad staturam

autem ad Öxyam magis appropinquans, ab hoc genere tamen

oculis magis prominulis, marginibus superioribus tibiarum

posticarum teretibus, lobis genicularibus femorum posticorum

apice rotundatis et ceteris divergit. Corpus apterum. Caput

ab antico visum breve; vertice antice inter oculos angusto et

declivi; fastigio magis prominulo quam in generibus duobus

precedentibus, haud declivi, leviter sulcato; fronte obliqua,

costa sulcata, apicem versus evanescente. Antenne longe.

Oculi fortiter prominuli. ÖOcelli distincti. Pronotum basi

truncatum, dorso teres, haud carinatum, sulcis transversis di-

stinctis, posteriore prope basin posita. Pedes mediocres,

femoribus posticis maris apicem abdominis attingentibus;

tibiis posticis superne utrimque spina apicali armatis; tarsis

posticis longis, articulo secundo primo paullo breviore. Lobi

metasternales maris subcontigui. Tuberculum prosternale sat

altum, truncatum. Fastigio capitis longius prominulo, haud

declivi, tuberculo prosternali altiore, articulo secundo tar-

sorum posticorum longiore a precedentibus duobus generibus

distinguendum.

1. H. nigricornis STÅL. — Dilute griseo-flavescens, vitta

laterali capitis, in fronte incipiente, per latera thoracis usque

ad pedes posticos ducta, purius licet dilute flavescente, utrim-

que dilute olivaceo-limbata; femoribus posticis intus subsan-

suineis, apice intus et superne nigris; tibiis posticis apice

fuscis, spinis fere totis nigris; antennis, basi apiceque exce-

ptis, nigris; capite, thorace dorsoque abdominis antice puncta-

tis; cercis fuscis. &. Long. corp. 22 mill.

Patria: Madagascar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O l4. 31

CRATIPPUS STAL.

Corpus rugosum, robustum, breve, crassum, in medio tho-

racis latissimum, hinc antrorsum et retrorsum angustatum.

,Caput breve; spatio intraoculari verticis lato, fastigio trans-

verso, plano, antice obtusissime angulato, submarginato; fronte

vix obliqua, costa percurrente, utrimque carinata, basin ver-

sus sensim angustata. Prothorax retrorsum sensim ampliatus,

postice quam antice fere duplo latior, dorso postice truncatus,

margine postico obtuse eroso, carina dorsali leviter elevata,

suleis transversis subtilibus. HElytra rudimentaria, oblonga,

lateralia. Abdomen dorso carinatum. Femora postica lata.

Tibie portice superne spina apicali exteriore destituta. Pe-

ctus latum, lobis sternalibus fortiter distantibus, transversis.

Tuberculum prosternale transversum, truncatum- — Gonicece

affine genus, notis allatis distinctissimum.

RE bufo STÅL. — Terreus, vitta loborum lateralium pro-

noti et elytrorum fusca; femoribus posticis intus purpura-

scentibus; dorso pronoti utrimque carima marginali instructo,

his carinis anterius parallelis, dein retrorsum divergentibus,

margine postico quinque-sinuoso, ad medium sinuum crassiore

et carinula predito; dorso abdominis ante medium utrim-

que carina longitudinali sinuosa instructo. 2. Long. corp.

20moul

Patria: Australia.

2. C. rana STÅL. — Griseo-, ferrugineo fuscoque varie-

gatus; femoribus posticis intus vitta lata purpurascente-fusca

notatis; pronoto carinis marginalibus dorsi obsoletioribus et

hic illic interruptis, margine basali vix sinuoso, nullibi incras-

sato, carinulis nonnullis longitudinalibus instructo; dorso ab-

dominis rugulis consperso. 2. Long. corp. 25 mill.

Patria: Australia.

TRAULIA SrtAL.

1. T. specularia StåL. — Ferruginea vel ferrugineo-fusca,

dorso dense punctata; pleuris antice late, retrorsum sensim

angustius obscure fuscis, intus vitta pallescente limitatis; fe-

moribus posticis plerumque fusco-variis; tibiis posticis fusco-

conspersis; elytris rudimentariis, lateralibus, retrorsum am-

32 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

pliatis, apice oblique angustatis, extus macula nigra levigata

nitida notatis; cercis maris compressis, apice bifidis. &. 9.

Long. corp: 19—27 mill.

Patria: Malacca.

PEZOTETTIX Buzrmw.

1. P. nigro-vittatus STÅL. — Griseo-pilosus, flavescens; vit-

tis tribus capitis, per thoracem et partem anteriorem abdo-

minis extensis, vittis duabus exterioribus et maculis magnis

interioribus femorum posticorum, basi, apice spinisque tibia-

rum posticarum nigris; vitta nigra dorsali media linea flave-

scente notata; tuberculo prosternali conico; dorso pronoti

tereti; tibiis posticis apicem versus leviter incurvis; cercis

gracilibus basi latioribus, curvatis. &A. Long. corp. 21 mill.

Patria: Mexico.

PLATYPHYMA Fiscn. Fr.

1. P. vittipennis STÅL. — Griseo-flavescens, lateribus cor-

poris vittaque femorum posticorum fuscis; margine exteriore

vittaque loborum lateralium pronoti nec non vitta elytrorum

pallidissime flavescentibus; tibiis tarsisque posticis rufescenti-

bus; P. Giorne major, capite magis exserto, fronte obsoletius

punctata, costa frontali teretiore, elytris angustioribus, tuber-

culo prosternali latiore, ab antico depresso, apice obtuse si-

nuato, femoribus posticis angustioribus, pronoto basi trun-

cato. 9. Long. 19—23 mill.

Patria: Terra capensis.

OXYA SERV.

1. O. polychroa STÅL. — Nigra; fronte pronotoque fortiter

punctatis; rugis frontis, parte dorsali capitis et pronoti nec

non area anali elytrorum olivaceo-viridibus, extus anguste

flavescente-marginatis; vitta laterali frontis, parte inferiore ge-

narum et loborum lateralium pronoti, macula mesopleurorum

et metapleurorum, vittis lateralibus dorsi abdominis, pectore,

ventre, fasciis tribus obliquis latis per partem superiorem

et exteriorem femorum posticorum extensis flavescentibus;

pedibus anteriorihus tarsisque posticis olivaceo-virescentibus;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o 14. 33

femoribus posticis intus et subtus rufescentibus, posterius

nigris et fascia flava notatis; alis pallide czerulescentibus,

apice fuscis; spina apicali marginis superioris exterioris tibia-

rum posticarum minutissima, egerrime distinguenda. 47. Long.

corp. 26 mill.

Patria: Malacca.

2. O. punctatissima STÅL. — Flavescens; fronte, thorace

dorsoque abdominis sat fortiter punctatis; antennis, parte ba-

sali excepta, vitta postoculari genarum, per latera thoracis et

abdominis continuata, lateribus geniculorum posticorum nec

non apice spinarum tibiarum posticarum nigris; elytris rudi-

mentariis, minutissimis; cercis maris latis, compressis, lami-

natis, apice truncatis, angulo apicali inferiore in dentem

acutissimum producto; ocellis distinctis. &. Long. corp.

18 mill.

Patria: Africa occidentalis.

LILZEA STÅL.

Corpus crassum, latum. Caput os versus ampliatum,

carinis destitutum, genis convexis; vertice inter oculos declivi,

fastigio haud prominulo, obtusissimo; temporibus immargina-

tis; fronte subperpendiculari, costa obtusissima, lata, non nisi

inter antennas leviter elevata, ibidem utrimque leviter am-

pliata. Oculi parviusculi. Antenne graciles, ante oculos in-

serte. Thorax latus, depressus, a medio antrorsum fortiter

angustatus, carinis destitutus; pronoto transverso, basi apice-

que truncato, transversim leviter convexo, lobis lateralibus

angustiusculis. Elytra aleque nulla. Prosternum intra margi-

nem anticum impressum. Lobi mesosterni et metasterni for-

tissime distantes, divaricati. Pedes breviusculi; femoribus

posticis latis, extus convexis; tibiis posticis superne in mar-

gine interiore spina apicali armatis, in margine exteriore

spina apicali destitutis.

Genus singulare ad Fremobiam appropinquans, corpore

aptero, depresso, lato, tibiis posticis superne in margine ex-

teriore spina apicali destituto, segmento dorsali primo abdo-

minis in angulis anticis haud granulato divergens.

1. L. depressa STÅL. — Griseo-ferruginea; thorace remote

subtiliterque granulato, margine basali segmentorum granulis

34 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

majoribus instructo; abdomine dorso rugulis granulisque sub-

tilibus consperso; area interiore intermedia femorum postico-

rum ultra medium nigra; tibiis posticis pallide sordide flave-

scentibus, spinis apice nigris. 9. Long. 36, Lat. thor.

13 mill.

Patria ignota.

METHONE SrTåÅL.

Corpus robustum, ruguloso-granulosum. <Caput carinis

destitutum; vertice lato, oblique declivi, fastigio declivi, an-

trorsum fortiter angustato, in costam frontalem sensim conti-

nuato; fronte obtuse subtectiformi, apice depressiuscula,

costa obtusissima, non nisi basin versus et inter antennas

leviter elevata, haud sulcata; temporibus immarginatis. Oculi

parviusculi. ÖOcelli nulli distincti. Antenne graciles, lineares,

depresse, ab oculis longe remote. Pronotum dorso obtusis-

sime tectiforme, basi apiceque truncatum, in medio autem in

angulum breviter productum. Elytra rudimentaria, angusta,

pone thoracem extensa, lateralia, venis crassis longitudinalibus

densissime instructa. Ale nulle. Prosternum margine antico

leviter elevato et in medio bidentato. Lobi mesosterni et

metasterni maxime distantes. Segmentum dorsale primum ab-

dominis ad angulos anticos costis duabus brevibus longitudi-

nalibus instructum. Pedes breves; femoribus posticis abdo-

mine circiter dimidio brevioribus, latissimis, supra subtusque

fortiter ampliatis et margine crenulatis et dentatis, intus

prope basin spinulis erectis pluribus armatis. Tibix poste-

riores femoribus breviores, postice superne in utroque mar-

gine spina apicali armate. Articulus primus tarsorum posti-

corum superne in apice tumidus, elevatus.

Genus insigne, Eremobie affine, femoribus posticis latis-

simis, dilatatis, spinulis interioribus basalibus femorum posti-

corum, cum costulis angulorum basalium segmenti primi ab-

dominis apparatum stridulatorium sine dubio efficientibus,

corpore robustiore, subaptero divergens.

1. JV. Anderssonii STÅL. — Terrea, densissime granulosa,

granulis in capitis lateribus posterius in rugas longitudinales

confluentibus; pedibus pilosis. 9. Long. corp. 76, Lat. pro-

thor. 18, Long. fem. post. 25 mill.

Patria: Terra Damara.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 83. N:o l4. 35

EREMOBIA SERVv.

1. E. biloba STÅL. — EP. muricate simillima et maxime

affinis, differt crista lobi antici pronoti biloba, lobis longitu-

dine equalibus, margine postico dorsi pronoti anguste pallido,

area anali alarum intus fusca, tibis posticis intus sanguineis.

AA. Long. corp. 30 mill.

Patria: Daghestan.

2. EP. cinerascens STÅL. — Grisea vel ferrugineo-grisea;

elytris fusco-variegatis; alis pallidissime sulphureis, fascia

arcuata pone medium posita, a margine posteriore nonnihil

remota, parteque apicali fuscis; pronoto crista destituto, cristze

loco subtilissime carinato, lobo antico tereti, granulato, lobo

postico levissime convexo, dense ruguloso et granulis rugu-

lisque majoribus remote consperso; capite granulato, costa

frontali ante ocellum oblitterata; femoribus tibiisque posticis

intus dilute sanguineis, illis interdum in violaceum vergenti-

' bus; alis apicem abdominis sat longe superantibus; H. acces-

sorie FiscH. DE W. affinis videtur, alis autem apice fuscis

tibiisque posticis intus dilute sanguineis. &. 2. Long. corp.

30—38 mill.

Patria: Persia.

3. E. subsulcata STÅL. — HE. cinerascenti maxime affinis,

differt pronoto ruga longitudinali obsoleta percurrente sub-

tiliter sulcata instructo, lobo postico depressiore, fortius gra-

nulato, alis ante medium purius flavescentibus, fascia arcuata

fusca posterius marginem ipsum alarum attingente, parte

apicali decolore, fusco-venosa, femoribus posticis in margine

dorsali tuberculis nonnullis parvis obtuse dentiformibus in-

structis, femoribus tibiisque posticis totis corpori concoloribus,

magnitudineque majore. <&£. 2. Long. corp. 38—53 mill.

Patria: Persia.

THERICLES STtåÅL.

Corpus apterum. Caput vertice magis-minusve adscen-

dente, inter oculos antrorsum fortiter angustato, apice angu-

stissimo; fronte quadricarinata, carimis mediis valde appropin-

quatis, versus verticem contiguis, in margines laterales

verticis continuatis, instructa. Ocelli adsunt. Antenner bre-

36 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES-.

vissim&e, crasstuscule. Pronotum medio leviter carimatum,

basi truncatum, lobis lateralibus extus oblique truncatis, an-

tice fere longitudine genarum. Pedes mediocres, femoribus

posticis latiusculis, superne acute dentatis. Genus Mastaci

affine, antennis brevioribus et crassioribus, capite inter sum-

mos oculos angustiore et compresso, lobis lateralibus pronoti

longius deorsum extensis, pedibus brevioribus, femoribus po-

sticis latioribus, divergens.

1. T. obtusifrons STÅL. — Virescens, suberuginosus, se-

gmentis dorsalibus thoracis et anterioribus abdominis maculis

duabus parvis nigricantibus notatis; fronte basi inter oculos

leviter compresso-elevata; vertice levissime adscendente. $Y.

Long. corp. 20 mill.

Patria: Africa meridionalis occidentalis.

2. T. compressifrons STÅL. — Dilute fuscus, pedibus ante-

rioribus subvirescentibus; antennis maxima parte rufescen-

tibus; fronte” basi inter oculos fortius compresso-elevata; ver-

tice distinete adscendente. 2. Long. corp. 18 mill.

Patria: Africa meridionalis occidentalis.

ERUCIUS SråL.

Genus Meastaci affine, oculis convexioribus, ultra latera

capitis fortiter prominulis, pedibus brevioribus, femoribus

posticis corpore brevioribus, apicem abdominis haud vel haud

longe superantibus, tarsorum posticorum articulo primo in

marginibus lateralibus superioribus acute denticulato distin-

guendum.

Typus generis: Mastax agrionoides HAAN.

ERIANTHUS SrtÅL.

Genus Choroetypo affine, pronoto dorso tereti, leviter ca-

rinato, antice truncato, posterius obtuse producto, alis elytris

nonnihil brevioribus et quiescentibus apicem elytrorum haud

superantibus, area radiali apice oblique truncata, haud cau-

dato-producta, femoribus posticis minus compressis, carina

dorsali haud ampliata, parte apicali gracili, divergens.

Typus generis: Mastax guttata WESTW.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 14. 37

CYCLOPTERA SErRyv.

1. C. incisa STÅL. — Flavescente-grisea, parce setulosa; pro-

noto granulato, postice sat producto et in medio inciso, posterius

carima longitudinali, tuberculis duobus predita et ad marginem

posticum tuberculis parvis duobus instructo; elytris minutis-

sime fusco-granulatis, venis fasciolisque indistinctis infuscatis

notatis, prope medium marginis interioris maculis nonnullis

irregularibus subvitreis, obsoletis ornatis, a basi ultra medium

ampliatis, dein angustatis, angulo apicali anguste producto et

leviter extrorsum vergente, margine exteriore pone medium,

ubi excurrunt rami radiales, obtusissime lobulato; femoribus

amterioribus subtus dentibus quattuor, plurimis latis, armatis;

pariete foraminis interioris tibiarum anticarum convexa, sat

fortiter dilatata; tibiis intermedis a basi ultra medium am-

platis; alis albicantibus, venis sordide flavescentibus. 4Y. Long.

corp. 24, elytr. 37, ovipos. 13, Lat. elytr. 24 mill.

Patria: Chiriqui.

SCOPIORUS STÅL.

1. S. nigridens STÅL. — Olivaceo-flavescens; fastigio ver-

ticis acuminato; pronoto longiore quam latiore, obsolete pun-

ctato, sulco transverso postico pone medium posito, lobis late-

ralibus longioribus quam latioribus; elytris elongatis, lateribus

parallelis ante medium instructis, pone medium sensim mo-

dice angustatis, apice rotundatis, margine exteriore fere toto

recto; alis albicantibus, mediocribus, elytris plus duplo latio-

ribus et haud multo brevioribus: femoribus anticis in margine

interiore pone medium dentibus quattuor, posterioribus in

margine exteriore prope apicem dentibus duobus vel uno nigris

armatis, preterea inermibus; angulis posticis segmenti dor-

salis ultimi abdominis spina armatis; lamina subgenitali longe

producta, apice biloba; cercis sensim acuminatis, apice cur-

vatis. &. Long. corp. 25, elytr. 25, fem. post. 18, Lat. elytr.

6 mill.

Patria: Chiriqui.

Corpore, elytris pedibusque longioribus, forma elytrorum,

alis majoribus, antennis minus gracilibus, elytris extus densius

38 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

reticulatis, lobis mesosterni minus acuminatis, lobis metasterni

obtusis, et ceteris in diagnosi relatis a Scop. sutorio divergit.

DIOPHANES SråL.

Genus quoad habitum species quasdam Platyphylli et Me-

roncidii memorans, elytris autem convexioribus, venis radia-

libus basin versus subceontiguis, pone medium distincte diver-

gentibus, forma pronoti, cujus lobi laterales fere perpendicu-

lariter declives sunt, forma structuraque ovipositoris, forma

mesosterni et metasterni, quorum latera in lobum dentiformem

extensa sunt, ad typum Cyrtophylli referendum; pronoto ru-

goso-punctato, costa distincetiore tibiisque anticis superne

inter foramina angustatis cum Cyrtophyllo, vena radiali exte-

riore elytrorum ramos rectos paucioribus emittente cum Sco-

pioro congruens, ab ambobus generibus tamen differt fastigio

verticis ante lobum interiorem marginis serobum haud pro-

minulo, elytrorum margine interiore in medio haud rotundato,

venis radialibus fere a medio sensim distincte nonnihil diver-

gentibus, pedibus validioribus, femoribus posticis subtus per

maximam partem longitudinis spinosis, lobis genicularibus

femorum posticorum ad apicem dente acuto armatis, alis sat

amplis, venis radialibus distantibus et subrectis instructis”?).

+) In Conspectu generum Pseudophyllidarum (Rec. Orth. 2. p. 48 et

sequ.) lege:

19 (30) Elytris — — — margine interiore plerumque rotundato, -— — —:

pronoto — —- —-- sulco postico in medio vel prope medium dorsi

posito; -—— — — sternis angustis, mesosterno et metasterno, vel sal-

tem mesosterno, utrimque lobum acutangulum vel dentiformem, ere-

etum vel suberectum, formantibus; — — — lamina supraanali re-

trorsum raro distinctius angustata.

27 (20) Antennis — — —; fastigio verticis ante lobum interiorem marginis

serobum plerumque prominulo; elytris — — — vena radiali ex-

teriore in medio vel pone medium elytrorum divergente: lobis late-

ralibus pronoti (dele: fere xque longis ac latis) extus late truncatis

vel subtruncatis; — — — — (Cyrtophyllus).

a. Fastigio verticis ante lobos scrobiculares prominulo; elytris mar-

gine interiore sensim magis minusve rotundato, vena radiali ex-

teriore sat longe pone medium elytri a vena radiali interiore

subito fortiter divergente; femoribus posticis pone medium vel

tantum apice spinis vel spina armatis, lobis genicularibus prope

apicem inermibus vel dente obtusissimo obsoleto armatis: lamina

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HADL; BAND. 8. N:O 14. 39

1. D. rosaceus STÅL. — Viridis; alis dilute roseis, limbo

angusto areaque radiali obsolete pallescentibus; Platyphyllo

perspicillato STOLL, SERV., quod sine dubio ad hoc genus est

referendum, sec. descriptiones et figuram STOLLI maxime af-

finis videtur, venis transversis alarum haud albicantibus

distinguendus. 9. Long. corp. 42, cum ovip. 63, elytr. 56,

fem. -ant..16, fem. post. 35, Lat. elytr: 17 mill:

Patria: Chiriqui.

Al& Plat. perspicillati fusco-fasciolate, sec. figuram STOLLI.

BRISILIS STÅL

1. B. curvidens STÅL. — B. aquiline simillima et maxime

affinis, pronoto apice rotundato, nec rotundato-subangulato,

rugula transversa discoidali destituto et in lobo postico tuber-

culis lateralibus mnullis nisi obsoletissimis instructo, elytris

alisque longioribus, apicem ovipositoris nonnihil superantibus,

femoribus anterioribus a latere visis latioribus, dentibus femo-

rum magis curvatis, ovipositore femoribus posticis nonnihil

breviore, margine superiore ovipositoris prope partem tertiam

apicalem sensim levissime rotundato, nec ibidem angulum

supraanali retrorsum haud vel levissime angustata, apice ro-

tundata.

b. &A. Elytris margine exteriore pone medium recto vel sub-

recto, nec nisi apice rotundato, costa cum rete confusa;

venis radialibus ramos obliquos paucos emittentibus; tibiis

anticis superne inter foramina haud vel obsolete angustatis.

— Scopiorus STÅL.

bb. P. Elytris margine exteriore pone medium sensim fortiter

rotundato, costa recta, distincta, a vena radiali haud multo

divergente, venis radialibus ramos obliquos numerosos, di-

stinctissimos. rectos et simplices extus emittentibus; tibiis

anticis superne inter foramina distinctius angustatis. —

Cyrtophyllus BURM.

aa. 9. Fastigio verticis ante lobos scrobiculares haud prominulo;

elytris margine interiore in medio recto, vena radiali exteriore

fere in medio elytri a vena radiali interiore sensim leviter diver-

gente, subrecta, hac vena ramos obliquos minus numerosos et

minus regulares emittente, costa a vena radiali sat fortiter diver-

gente ; femoribus posticis subtus per maximam partem longitu-

dinis spinosis, lobis genicularibus prope apicem dente acuto

distinctissimo armatis; lamina supraanali retrorsum distincte

angustata, apice obtuse sinuata. — Diophanes STÅL.

40 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

obtusum distinctum formante, differt. 7. Long. corp. 49,

elytr. 66, fem. ant. 15, fem. post. 36, ovip. 33 mill.

Patria: Chiriqui.

PLATYPHYLLUM SeErv.

;

1. P. tuberosum STÅL. — Cervinum, antennis pedibusque

breviter pilosis, fusco-variegatis; pronoto tuberculis compluri-

bus parvis parum elevatis consperso, dorso tuberculis latera-

libus quinque vel sex obtuse subconicis, in seriem medio in-

curvam positis, instructo; elytris venis plurimis tranversis

fuscis vel anguste fusco-marginatis, parte circiter tertia api-

cali lateribus parallelis instructa, apice late et oblique ro-

tundato; alis fuscis; pedibus validiusculis, anticis proportio-

naliter longis; spinis inferioribus femorum posteriorum et

superioribus interioribus tibiarum posticarum sat magnis;

ovipositore femoribus posticis nonnihil breviore, pone medium

nigricante, margine superiore partim crenulato et paullo pone

medium angulum obtusissimum formate, clypeo, disco maximo

mesosterni et metasterni, nec non latere inferiore femorum

nigricantibus. Y. Long. corp. 51, cum ovip. 76, elytr. 60,

femwant: 19; fem. post: 34 mill:

Patria: Chiriqui.

Species insignis, pronoto fortiter tuberculato formaque

elytrorum a congenericis mihi cognitis divergens. Margines

anticus et posticus pronoti medio tuberculo obtuso parvo in-

structi.

DIYLLUS SrTåÅL.

Genus ad typum Meroncidu referendum, alis multo lon-

gioribus quam latioribus pedibusque longis et gracilibus ad

Leptotettigem et Ischnomelam appropinquans, ab his generibus

autem femoribus posticis subtus per maximam partem longi-

tudinis distinctissime spinosis, femoribus anterioribus subtus

spinis compluribus armatis costaque tota a vena radiali diver-

gente distinguendum. A reliquis generibus typi divergit ely-

tris posterius haud angustatis, pedibus longis, femoribus po-

sticis angustis, femoribus anterioribus spinis numerosioribus

armatis, alis multo longioribus quam latioribus. Pronotum

granulosum, lobis lateralibus fortiter declivibus, haud tamen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 14. 41

perpendicularibus. Elytra marginibus interiore et exteriore

parallelis instructa, apice subsemiciculariter rotundata, venis

radialibus totis distantibus. Mesosternum et metasternum

modice transversa, haud angusta, illius lateribus angulum

formantibus. Tibixe intermedix superne in margine interiore

spinis pluribus armate.

1. D. discophorus STÅL. — Viridis; alis luridis, disco

maximo interiore nigricante. S. Long. corp. 36, elytr. 48,

alar. 45, fem. ant. 18, fem. post: 32, Lat. -elytr.; 9, alar.

28 mill.

Patria: Chiriqui.

MERONCIDIUS SERV.

a. Spinis femorum apice mnigris, etc. (vide: STÅL, Rec.

OrtH) 2) p: 00.)

aa. Spinis femorum, saltem posticorum, mnigris totis vel

prope apicem annulo vel macula pallescente notatis; lobis geni-

cularibus femorum, excepto lobo geniculari interiore femorum

intermediorum, qui apice in dentem acutum est productus, ob-

tusis, inermibus; lateribus mesosterni ante medium obtuse rotun-

datis vel quam in divisione precedente angulum obtusiorem for-

mantibus ; lamina supraanali maris apice utrimque processu spi-

niformi armata; stylis depressis, longissimis; spinmis femorum an-

ticorum et tibiarum posticarum numero variantibus.

1. M.incurvus STÅL. — M. atrispino simillimus et maxime

affinis, ab illa specie magnitudine majore, elytris posterius

proportionaliter magis angustatis, femoribus anticis spinis quat-

tuor subtus armatis, tibiis posticis superne spinis minus nume-

rosis, in margine interiore circiter duodecim, instructis, disco

sternorum coxisque totis vel maxima parte concoloribus, la-

teribus mesosterni angulum distinetiorem formantibus, nec

non forma laminarum supraanalis et subgenitalis longitudine-

que stylarum facile distinguendus; lamina supraanali in pro-

cessum longum, basi latiorem, medio sensim incurvum, subtus

ibidem carinatum, posterius latiorem et fere convolutum,

producta; lamina subgenitali producta, pone medium angu-

stata et carina, versus apicem sensim altiore, subtus instructa;

stylis longis, depressis, ante apicem lamin&e subgenitalis in-

42 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIQUES.

sertis. &. Long. corp. 33, elytr. 33, fem: ant. 11, fem.

post. 22, Lat. elytr. prope bas. 8 mill.

Patria: Chiriqui.

EPPIA STÅL.

Genus Subrie affine, fastigio verticis latiore, apice oculis

latitudine subzequali, elytris apice subsinuato-truncatis, pro-

sterno spinis duabus longis armato, mesosterno et metasterno

postice bilobis, illius lobis longiusculis, acuminatis, hujus

lobis minus longis et minus acutis, distinguendum.

1. EB. truncatipennis "STÅL. — Lurida, -fusco-conspersa et

variegata; fronte nigra; femoribus anticis basi obscure fuscis;

pronoto carina obtusa longitudinali instructo, posterius pun-

ctato; alis levissime infuscatis, venis transversis fuscis. 2YX.

Long. corp. 25, cum ovip. 34, elytr. 43, fem. ant. 7, fem:

post. 25, Lat. elytr. 7 mill.

Patria: Chiriqui.

CALLIMENUS FiscH.

1. C. dilatatus StåL. — C. onisco affinis, forma pronoti

et lamin2e subgenitalis, spinis prosterni minoribus, brevioribus

distinguendus; capite femoribusque nigro-conspersis; dorso

abdominis rugulis longitudinalibus nigris seriatim positis va-

riegato vel nigro, longitrorsum flavo-variegato. &. 2. Long.

40—48 mill.

&. Pronoto longiore, pone medium ampliato et convexo,

lobis lateralibus dilatatis, anterius angustioribus; lamina sub-

genitali magna, posterius obtuse bicarinata, apice in medio

obtusissime sinuata.

9. Pronoto pone medium haud vel levissime convexo,

lobis lateralibus haud dilatatis, pone medium angustioribus ;

lamina subgenitali posterius rotundata, apice integra et

inermi.

Patria: Asia minor.

Obs. Specimen femininum e Persia reportatum pictura

forte variabili occipitis, pronoti et dorsi abdominis, presertim

autem tibiis robustioribus, a latere visis latioribus, a OC. dila-

ato divergit, occipite, pronoti dorso ante medium dorsoque

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 14. 43

abdominis nigris, hoc vittis duabus percurrentibus maculisque

parvis apicalibus laterum segmentorum flavo-virescentibus

notato, insigne; forte species distincta, C. latipes STÅL.

MANTIS L.

1. M. latipes STÅL. — Viridis; elytris alisque abbreviatis,

medium abdominis vix superantibus, illis latis, opacis, his

virescente-hyalinis; capite depresso, vertice summo sat for-

titer rotundato; femoribus anticis latis, superne fortiter com-

pressis et apicem versus sensim ampliatis, macula basali in-

teriore nigra. 2. Long. corp. 58. mill.

Patria: Africa meridionalis.

2. M. pulchripennis STÅL. — Virescens; elytris opacis

oblongis, stigmate lineari; alis hyalinis, venis transversis

are& radialis flavo-marginatis, illis are& ulnaris sordide sub-

sanguineis. 9. Long. corp. 46 mill.

Patria: Africa meridionalis.

; ahgällr guditn vinn Bud öiiv/g söila

CLEVE VS HUA Attilovd VET H- red

HG DN, ETEN

nude öva ANOR attireadal

må Dä Barbie. sanitet Bloodfr anor

FP PIVNANM

Acralvagddarguparlacsmyle satbitiVasaAne

alrbosninadan gitar sl Adina AR

TOT SN DENA FAMN ergo HAr

QR AamnNbth a "Hua fira LITEN and urna

altÉ Flvärd inga nl BOCA SN ngn AINA

JA han Be qTA WALD

lanofobvira + öv a

då LA HiTbvda å LA LSSJIE ART J bam I (Å rn avi Syna

- a BU

LÖ

Un IUthTOR WwETA IKONAL BLI etta TNE otalt

il vå ba ö

” N ' Vä sATT +) vu NÖE SM

| nolbriwvin stR

> |

ös i

- '

. |

E Å

é - ||

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 3. N:o 5.

SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

MED 1 TAFLA.

NEG WTA GERSTEDIT

MEDDELADT DEN 9 JUNI 18753.

STOCKHOLM, 1876.

PP AT NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOKTEYCKARE.

ET gaDANGTd oa

hå

; | i

| .

UD fn nal Tr

å åh

i i YE

C å ( Nar än Är N

4 -

R i

M | j

d +

; NK MÖR

Ly A t b i

(Lv uR FUN FE VEN

| stå NR OR MANA d

i DD

- ja |

Ändamålet med denna uppsats är att framlägga resultaten

af de undersökningar, hvilka jag verkstält å material, insam-

ladt i Bohuslän under sommaren år 1871, då jag med under-

stöd af K. Vetenskaps-Akademien uppehöll mig derstädes för

algologiska undersökningar. Utom detta material har jag för

utarbetandet af föreliggande uppsats äfven genomgått och under-

sökt en samling preparat, innehållande marina diatomaceer från

Bohuslän och tillhöriga Prof. P. T. CLEvE, hvilka af honom

godhetsfullt blifvit för detta ändamål stälda till mitt förfo-

gande. !) Dessa diatomaceer voro till en del från Gullmars-

fjorden, tillvaratagna af Prof. S. LovÉn,?) och de återstående

från Koster-öarna, anskaffade af Doc. A. LJUNGMAN. 3) Slut-

ligen har Dokt. F. C. T. HökK haft godheten låna mig en sam-

ling väl utförda teckningar af svenska diatomaceer och tillåtit

mig att af de på dessa upptagna lokalerna anföra sådana för

Bohuslän, af hvilken tillåtelse jag begagnat mig i de fall, då

jag ansett mig med säkerhet kunna bestämma teckningarna.

Uppgifter om svenska diatomaceer hafva förut lemnats af

nedanstående författare, uti de arbeten, som för hvar och en

anföras:

C. A. ÅGARDH uti följande arbeten: Disp. Alg. Suec.;

lattbDec ti Sva. Bots 1B.i VIE; Syns Alg., Scand.;, Syst: Alg.;

Consp. Diat.

1!) Till Prof. CLEVE står jag ytterligare i förbindelse, derföre att han väl-

villigt tillåtit mig att begagna sin rikhaltiga samling af diatomacé-

preparat och sina anteckningar ur diatomacé-literaturen.

2) Dessa tillhörde samma material, som förut blifvit undersökt af Prof.

CLEVE för hans afhandling om »Svenska och Norska Diatomåcéer». —

Jag har för dessa anfört lokalen endast i det fall, att samma former icke

träffats i mina egna samlingar från Fiskebäckskil.

3) En del af det material, till hvilket dessa hörde, hade förut undersökts

af Prof. CLEVE för den i föreg. not nämnda afhandlingen.

4 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER "FRÅN BOHUSLÄN.

WAHLENBERG i Fl. Lapp. Blott tvenne arter omtalade.

EHRENBERG i Berl. Akad. Ber. 1837 och 1838. På dessa

ställen meddelar han underrättelser om diatomacé-lagren vid

Degerfors !) och i Lillhagsjön uti Vesterbotten samt vid Loka

i Vestmanland och har beskrifvit eller omtalat arter från dessa

platser, dels uti Infus. dels i Berl. Akad. Ber. 1840. Uti Mikrog.

Tab. XVI har han afbildat diatomaceer från nyss nämnda ställen.

De nu omtalade lagren äro sötvattensbildningar. TI Infus. an-

föras äfven några arter, hvilka EHRENBERG funnit i hafsvatten

från Bohuslän, hvilket han fått genom Prof. S. Lovén. ?) Uti

Berl. Akad. Äbh. 1839 och Berl. Akad. Ber. 1840 upptager

han flere arter, som träffats i hafsslam från ön Tjörn i Bo-

huslän, hvilket slam blifvit honom tillsändt från Prosten C. U.

ExKstrRÖM. Åfven en art från Stockholmstrakten beskrifvgs i

Berl. Akad. Ber. 1840.

J. E.- ARESCHOUG i Symb. Alg. Scand. Den samme har

i Alg. Scand. exs. meddelat en och i Alg. Scand exs. Ser.

Nov. åtskilliga arter af diatomaceer.

RABENHORST i Suässw. Diat. och F1. Eur. Alg. Diat. En del

af i dessa arbeten förekommande uppgifter om svenska diato-

maceer äro endast citater efter andra författare. I samme för-

fattares exsikkatverk Alg. Eur. meddelas äfven några diato-

maceer från Sverige.

Hör i Sv. Läk. sällsk. Handl: B: 8." På detta stalle har

nämnde författare lemnat en redogörelse för sina undersök-

ningar af svenska badgytjor och dervid egnat mycken upp-

märksamhet åt diatomaceerna, såsom utgörande en vigtig be-

ståndsdel af de samma, äfvensom omnämnt några af de former,

som förekommit i de särskilda gytjorna, mestadels dock endast

slägtnamn.

GRUNOW 1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860 och 1862 omnämner

några diatomaceer, som han träffat bland hafsalger från Skaftö

i Bohuslän, tagna af Prof. J. E. ArREscHouG. I RABENH. Beitr.

H. II uppger han en sötvattens-art såsom funnen bland mossa

från Stockholm.

1) Prof från detta ställe hade sändts till EHRENBERG af Prof. A. RETZIUS,

som sjelf påbörjat undersökning, men öfversändt de af honom förfär-

digade teckningarne jemte profvet till EHRENBERG.

Enligt upplysning, af Prof. LovÉN var detta från Kosteröarna. I Infus.

står i stället för denna lokal öfverallt Göteborg.

tå

sige

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 15. »D

HeIBERG i Consp. Diat. Dan. lemnar en uppgift angående

förekomsten af en art vid kusterna af Bohuslän.

CLrEvE i Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1868. I den uppsats

om de svenska och norska diatomaceerna, som på detta ställe

förekommer, har denne författare lemnat det vigtigaste bidrag,

vi ännu ega, till kännedomen om de svenska diatomaceerna.

Han upptager 189 arter för Sverige, af hvilka 80 marina från

Bohuslän.

Fru ÅKERMARK har i sitt exsikkatverk Typs. Skand. Alg.

meddelat några diatomaceer.

A. Scummr i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872

73. På detta ställe omtalas fyra diatomacé-arter såsom träffade

i material från Bohuslän. Detta material, af hvilket nämnde

författare genom Prof. CLEvE fått del, tillhör det samma, som

af mig blifvit insamladt och för hvars undersökning i denna

uppsats redogöres.

De uppgifter om svenska diatomaceer, som jag funnit hos

åtskilliga andra författare såsom KÖTZING, RALFS m. f. äro tyd-

ligen blott citater från någon eller några af de föregående.

För fullständighetens skull hafva ofvan upptagits alla de

författare, hos hvilka orignaluppgifter om svenska diatomaceer

träffats. Vidkommande de uppgifter, som i de äldre af de

citerade arbetena lemnas, torde dock böra anmärkas, att endast

undantagsvis något närmare afseende kunnat fästas vid de

samma. De äldre författarnes beskrifningar och figurer äro

nämligen efter regeln så ofullständiga, att man icke utan origi-

nalexemplar kan säkert afgöra, hvilka arter de menat, och i

många fall icke ens försöka en sannolik gissning härutinnan. !)

Klart är, att man under sådana förhållanden lika litet kan anse

såsom tillförlitliga de bestämningar, som i andra hand blifvit

gjorda efter så beskaffade beskrifningar och figurer.

I de fall, då det synts otvifvelaktigt, hvilka arter som

menats, hafva i denna uppsats äfven blifvit återgifna de upp-

gifter, som i andra arbeten förut lemnats om marina arter från

Bohuslän. Endast de uppgifter, som meddelas 1 den ofvan

nämnda uppsatsen af CLEVE, har ansetts öfverflödigt att här

upprepa, då detta arbete torde vara tillräckligt kändt för hvar

') Angående beskaffenheten af äldre arbeten om diatomaceerna, se för öf-

rigt »Indledende Beme&erkninger» uti HEIB. Consp. Diat. Dan.

6 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

och en, som i någon mon sysselsatt sig med svenska diato-

maceer. !)

Antalet arter af saltvattens-diatomaceer från Bohuslän, som

i denna uppsats anföras, utgör 206. Af dessa äro 114 nya för

Sverige. ?) Bland de öfriga äro 10 endast citerade efter andra

författare. |

Förut torde med säkerhet vara kända såsom tillhörande

vårt land nära 240 diatomaceer. Hela antalet hos oss funna

arter uppgår sålunda nu till vidpass 350.

Under mitt vistande i Bohuslän år 1871 insamlade jag

diatomaceer hufvudsakligen i närheten af tvenne platser, näm-

ligen Väderöarna i norra och Fiskebäckskil på Skaftön i mel-

lersta Bohuslän. Några prof hemtades äfven vid Uddevalla.

De båda först nämnda ställena ansåg jag lämpliga att välja till

uppehållsorter på grund af följande skäl. Väderöarna äro de

yttersta bland alla öar i bohuslänska skärgården och ligga i

öppna hafvet, 2 mil från närmaste fastland; här borde man

alltså, syntes mig, hafva största utsigt att träffa rent marina dia-

tomaceer. Fiskebäckskil, som ligger mer än 6 mil sydligare

vid mynningen af Gullmarsfjorden, syntes äfven böra vara en

tjenlig lokal för rent marina diatomaceer, då vattnets salthalt

uti hafvet derutanför och i Gullmarsfjorden är temligen stor

och knappast mindre än på någon annan punkt af Bohuslän-

ska kusten. ?) Derjemte var sannolikt, att vid Fiskebäckskil,

såsom liggande på en större ö och i närheten af fasta landet, skulle

finnas många och goda lokaler för bräcktvattens-diatomaceer.

— Att diatomacé-vegetationen vid Uddevalla skulle visa en

annan karakter än på de nu nämnda ställena och på den grund

vara af intresse att lära känna, syntes äfven på förhand kunna

antagas. Nämnde stad ligger nämligen vid Uddevalla-åns ut-

lopp i Byfjorden, hvilken åter blott genom andra fjordar af

flere mils längd sammanhänger med öppna hafvet, och i sam-

band dermed är vattnets salthalt i denna fjord mindre än på

de båda andra ställena. ?) Af det sagda framgår, att de tre

') De uppgifter, som lemnas af ÅA. SCHMIDT, hafva icke särskildt återgifvits,

då dessa blott hänföra sig till samma material, som jag sjelf samlat

och undersökt.

?) Dessa äro utmärkta med tecknet " i den efterföljande förteckningen.

”) F. L. EKMAN. Om hafsvattnet utmed Bohuslänska kusten. Kongl. Svenska

Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 9. N:o 4. Stockholm 1870.

1) F. L. EKMAN anf. st.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 15. = 7

nämnda ställena visa de hufvudsakliga skiljaktigheter i afse-

ende på läge vid kusten, som i Bohuslän förekomma, och på

grund häraf torde vara antagligt, att de skiftningar i diato-

macé-vegetationen, som kunna vara en följd häraf, på dessa

lokaler bort visa sig tydligt utpreglade.

De nu verkstälda undersökningarna hafva visat, att vid

Väderöarna och Fiskebäckskil förekomma i det hela samma

diatomaceer. Dock har ett större antal bräcktvattensformer

träffats i materialet från sist nämnda ställe, såsom kunde för-

modas. Äfven preparaten af diatomaceer från Kosteröarna

innehålla nästan uteslutande sådana former, som vid endera

eller båda af de nämnda ställena förekomma, ehuru antalet af

de samma var mindre, då materialet från denna lokal var rin-

gare. Från alla tre dessa ställensvoro rent marina former

öfvervägande. Så var icke förhållandet i profven från Udde-

valla. Dessa karakteriserades genom förekomsten af bräckt-

vattensformer jemte några bland de allmännaste af de mera

marina arterna. Samtliga de vid Uddevalla funna formerna

utgöra dock blott ett fåtal, hvilket visserligen till en del kan

förklaras genom den ringa tid jag egnade åt undersökningar

på detta ställe, men som hufvudsakligen torde bero på de

omständigheter i afseende på ortens läge, som ofvan blifvit

antydda.

Af de förekommande arterna hafva följande visat sig mest

allmänna: Paralia sulcata, Stauroneis aspera (dessa båda

oftast förekommande), Coscinodiscus radiatus,excentricus,

Actinoptychus undulatus, Biddulphia aurita, Syne-

dra undulata, Rhabdonema ”minutum, Grammatophora

oceanica, serpentina, Surirella fastuosa, Campylo-

discus parvulus, Tryblionella punctata &« curta, Na-

vicula Cyprinus, Apis, Bombus, didyrrma, Smithii, ab-

rupta, Liber, Amphora Proteus, Cocconeis Scutellum.

Ganska vanliga äro äfven nedanstående, hvilka dock mera må

nämnas såsom exempel, då åtskilliga andra torde med lika skäl

kunna anföras och, svårt är att härvidlag draga någon bestämd

gräns: Melosira maculata, Actinocyclus Ehrenbergii,

Auliscus sculptus, Cerataulus Smithii, Dimeregramma

fulva, Synedra tabulata, superba, fulgens, Rhabdo-

nema arcuatum, adriaticum, Navicula Pinnularia,

semiplena, fusca, suborbicularis, nebulosa, Henne-

dyi, Lyra, polystiecta, Pleurosigma angulatum.

8 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

För att vinna en möjligast fullständig kännedom om de

förekommande formerna, sökte jag under mitt vistande i Bo-

huslän att insamla diatomaceer från så många och olikartade

lokaler, som ske kunde, särskildt från olika djup. Härmed

afsåg jag äfven att möjligen lemna något bidrag till frågan

om, 1 hvad mon yttre förhållanden utöfva inflytande på ifråga-

varande växters förekomst. I sammanhang dermed ämnade jag

ursprungligen att vid hvarje art uppgifva, på hvilka lokaler och

djup den träffats. Senare har dock denna plan blifvit öfver-

gifven; det syntes mig nämligen, som om de uppgifter, hvilka

nu kunnat lemnas, dels ej vore nog talrika för att ur dem

några slutsatser af värde kunnat dragas, dels ej kunde anses

såsom fullt tillförlitliga med afseende på den verkliga före-

komst-orten för en art. Derföre att en sådan förekom i ett

prof från en viss lokal eller ett visst djup, var nämligen icke

alldeles gifvet, att hon ursprungligen der funnits, helst som

profven icke fullständigt undersöktes, medan diatomaceerna

ännu lefde. — Att döma efter det, som hittills blifvit iakt-

taget, synes det dock, som om lokaler, djup och dylikt hade

ringa inflytande på diatomaceernas förekomst. Mest känsliga

synas de vara för vattnets salthalt.

Vid citeringen af auktorsnamn hafva samma grunder

blifvit följda, som i en föregående uppsats i Bih. Vet. Akad.

Handl. B. 1, N:o 14, och må hänvisas till det der p. 10 sagda.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 19. 9

Diatomacer (AGc.) Körz.

vltimn: 1993, Pp. dal. AG. Consp. Diat.. Pp.o.l. —Dia-

Tome AG. Syst. Alg. p. XL.

Fam. I. Melosire&e (Kiörtz.) GRUN.

NN Ten SZSTB. Ges nVerhi 1860;p-so13: I Körzi Bacips

d2, 48.

Gen. I. Melosira (AG.)

AG: "Syst. CAlg ps XIV.

1. M. hormoides »MONT.»

Flor: Boliv.' p. 2. (enl. Körz. Bac.)? Trochiseia monili-

förmist MONT. i Ann. Sc. Nat. Ser. Il, T. VIII, Bot. p. 3497

Bodosma hormoides W. SM. Syn. Brit. Diat. V. II, p. 53,

Free S20 CP odosira Smithiana AA. SCHM. 1 Kiel.

Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 94, T. III, f. 27.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

F2IEME maculata, (W- SM) Eigi 1

Hodostra maculata W. SM. Syn. Brit. Diat- VI I qp

SEGE fT820.

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Figuren hos W. SmMIirH återgifver ej väl skulpturen på

skalen hos denna art. Dessa äro nämligen indelade i fält af

något olika storlek, och inom hvart och ett af dessa finnas

punktstrimmor vida mer tätt stälda, än af SMitHs figur synes,

och hvilka ganska regelbundet korsa hvarandra 1 trenne rikt-

ningar. På den lemnade figuren har jag sökt återgifva detta.

Gränsen mellan fälten antydes vanligen delvis, ehuru ej alltid,

af gröfre, oregelbundna linier. Jemf. FröG. 1 Kiel. Comm.

Unters. Meer. Jahresb. 1871, p. 87.

3. M. Montagnei (> Körz.»)

Bodosira Montagnei, Körz. Bac: p. 952, T. 29, fi 85?

NET meya Brut. Diat, Verli, pda Ca ALINA £-026.

Diametros valve 36—058 wu. ”)

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

') dMeloseira.»

2?) u = 0,001 millimeter.

10 LAGERSTEDT, SALTVATTENSDIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Huruvida den form, som jag hit hänfört, verkligen är

denna art, är jag ej fullt säker på, helst som jag endast funnit lösa

skal. Dessa äro kupiga, och skulpturen utgöres af mycket fina

och tätt stälda punkter. Skulpturen liknar ganska mycket den

hos Eupodiscus subtilis GreG. i Edinb. Soc. Trans. V.

XXI, p. 501, P. XI, f. 50, men den ringformiga fläcken på

skalens midt och knölen nära kanten saknas. Erinras må, att

enligt GREGORYS beskrifning äfven Eup. subtilis har skalen

konvexa. GRUNOWS beskrifning på skulpturen hos M. Mon-

tagnei i Reis. Nov. Alg. öfverensstämmer icke med den af

mig funna formens. Med denna är för öfrigt måhända iden-

tisk Coscinodiscus spec. dubia A. Scam. i Kiel. Comm.

Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 95, T. III, f. 42.

4. M. nummuloides »(DILLW.) AG.»

Dyst. -Alg. ps ör MW. OM- Dyns Brut. DiatöVSabe oa

P. XLIX,) £ 329. Conferva nummulordes Dia bt

(0705 2 NR oj LST RR nd RN

Väderöarna; Fiskebäckskil; Uddevalla.

HEIBERG har 1 Consp. Diat. Dan. stält denna art som typ

för ett eget slägte Lysigonium, hvilket han grundar på den

upphöjda kiselkanten på skalen. Denna är dock hos ifråga-

varande art af temligen oväsentlig beskaffenhet, hos vissa celler

kan den ej upptäckas. Jemf. W. Sm. Syn. Brit. Diat. V-. II,

p. 55, 56. Arten synes derföre lämpligast böra bibehållas

under sl. Melosira.

Gen. II. Paralia HeIB.

Consp. Diat. Dan. p. 33.

1. P. sulcata (EHRENB.) CL.

1 Bih. Met. Akad. Handl. B: I: N:o, 13, Pos AGa lie

nella sulcata EHRENB. i Berl. Akad. Ber. 1837, p. 61. Infus.

p- 170, 'T. XXI, fi V. Orthosira marina WISEIEEn

Brit Diet VA ps od RSEMESTS30:

Mycket vanlig. Strömstad (Hök i Sv. Läk. sällsk. Handl.

B. 8); Kosteröarna; Grebbestad (HöK anf. st.); Väderöarna;

Fiskebäckskil; Marstrand (Hök enl. fig.).

Gen. III. Pyzxidicula (EHRENB.)

i Berl. Akad. Abh. 1835, p. 173.

"1. P. cruciata EHRENB.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 15. 11

i Berl. Akad. Abh. 1841, p. 422, T. III, vn, f. 6. GREG.

i Edinb. Soc. Trans. V. XXI, p. 498, P. X, f. 42. Dictyo-

pyxiskeruciatea UEHRENB! Mikrog. PPG X,ERITP xmy ff

TREA

Forma areolis in lineis rectis dispositis, media

parte valve 4—5, secundum margimem 6 in 25 u.

Diametros valve 65 u.

Sällsynt. Fiskebäckskil (ett exempl.).

Gen. IV. Coscinodiscus EHRENB.

i Berl. Akad. Abh. 1838, p. 128.

1. C. Oculus Iridis EHRENB.

ler SRA kad Abb l8s0, po l4t. Mikrog: C XMITÉ

2 gl BD DA RA

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

2. C. radiatus EHRENB.

ber RA kad SCADh. -1839,,P.. 1487 05 IL WS:

Sm fbe Diat: Vv. Lp. 20, P..IIL, f. d4

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Denna och föregående art förmodas af CrzEvE (i Bih. Vet.

Akad. Handl. B. 1, N:o 11, p. 4) blott vara varieteter af

samma art. Åfven GRUNOW (i Reis. Nov. Alg. p.- 104) upp-

gifver, att han iakttagit öfvergång dem emellan.

3. C. excentricus »EHRENB.»

i Berl. Akad. Abh. 1839, p. 146? W. Sm. Syn. Brit. Diat.

MIB ip 3 25,0P III 8.

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Förekommer både med och utan krans af taggar. Att

föra dessa båda former till olika slägten, som EHRENBERG och

efter honom RaALFS (i PritcH. Infus.) gör, synes obefogadt, då

de påtagligen blott äro obetydliga förändringar af samma art.

Jemf. GRUN. 1 Reis. Nov. Alg. p. 26.

4. C. lineatus EHRENB.

upbert Alkad4:sAbb. 1838, po 1295 Mikrogi PIX VMIIEuf

JA FJÄN ev Sehlesnta(GesisAbh:11862, psckl;s T.k Asfi143

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

CLEVE håller, troligen med skäl, denna art blott för att

vara en varietet af föreg. Äfven GRUNOW tviflar på dess art-

rätt. Punkterna (areolx&) tyckas dock, utom olikheten i af-

12 LAGERSTEDT, SALTVATTENSDIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

seende på anordning, efter regeln vara något mindre hos denna.

Jemf. Cr. i-Bih: Vet sAkad. Handl: B: 1; N:o Il INpi tlochiB:

1; N:o, 13; p:6: GRUN: i Reis:NNovsvAlg;p: 265

+5. C. nitidus GREG.

i. Ediab:-Soce: Trans” V. XALp:49095P: NI THRASCEN:

i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 94, T. III,

f. 32. Campylodiscus (?) GrEc. 1 Lond. Micr. Soc: Trans:

New Ser: VC LV. pe ods Fill et 0.

Strie marginales 20—21 in 25 u.

Sällsynt. Väderöarna; Fiskebäckskil.

Jag har både funnit exemplar, som hafva skalytan cirkel-

rund och sådana, hos hvilka den till formen mer eller mindre :

liknar den afbildning, som GREGORY lemnat 1 Lond. Micr. Soc.

Trans. anf. st. Punkterna på skalens midt äro icke eller obe-

tydligt större än de vid kanten. Af de anförda figurerna är

SCHMIDTS i allo god, de öfriga ej fullt tillfredsställande.

Gen. V. Actinocyclus (EHRENB.) RALFS

1 PritcH. Infus. p. 833. EHRENB. i Berl. Akad. Ber. 1837,

Pp; OM

1. A. Ehrenbergit RALFS :

1 PritcH. Infus: p. 834: AA. Ralfsii RANFPS äniöstep.

885, PV, fi 84" Eupodiscus qu?” Ralfsirö GREtINGe:

Micr. Journ. V-. III, p. 39, P.: TV) fi 11: Eupediseusspar

sus GrEG. 1 Lond: Micr. Soc. Trans: New SersV Vi post,

Pa I; fö 47. Eupodiscuskerassus 'W. Sm. "Syn. Brit Diat

V. I, p. 24, P. IV, f. 41. ActinocycelustLunafbinona:

rius, duodenarius, Saturnus, octonarius, binonarius

JAN. 1 Schles. Ges, Abb:1862,.TII.B,£:2, LOTISESSEINEAS

EP NS OR

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Tjörn (EHRENB.

i Berl. Akad. Abh. 1839 och Berl. Akad. Ber. 1840).

RarFs har i Pgitocm. Infus. verkstält en ansenlig, men väl-

grundad reduktion af detta slägtes arter. Jag har dock nöd-

gats att till hans A. Ehrenbergii ytterligare hänföra A.

Ralfsii och Å. crassus, emedan det varit mig omöjligt att

för dem finna i någon mon hållbara karakterer. Jemf. GRUN.

i Hedw. 1867, p. 31. Ehuru det icke eger prioritet, torde

likväl finnas tillräckliga skäl att det oaktadt nytja namnet A.

Ehrenbergii.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 15. 13

"2. AA. fulvus-(W. SM.) RALFS

1 PrircH. Infus. p. 835. Eupodiscus fulvus W. SM.

Svart brits Diet VV Lp: 245 Pr IV5frA0 FANS dam) il Kiel.

Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—713, PEANAINEIE 540.

Sällsynt. Fiskebäckskil.

Gen. VI. Eupodiscus (EHRENB.) RALFS

1 PrircH. Infus. p. 842. EHRENB. i Berl. Akad. Ber. p. 73.

+1. E. Argus CEHRENB.) W. SM.

Svag bt; Diat. Mil, po 24, ES IV, fl39:. Iripodiscus

FANS O rs RERENSBA 1 ber! Akkad. Abb. 1839, po 159; I IT,

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Intet fullkomligt helt skal funnet.

Gen. VII. Auliscus (EHRENB.) BALL.

WSmiths: »Contr.. V. VIL Pp. 9... EHRENB. i Berl "Akad.

Ber. 1843, p. 270-

1. 4. sculptus (W. SM.) RALFS

1 ERITOH. Infus. p. 845, P: VI, f. 3. Bupodiscus scul-

piuSsyV SM. Syn; brit. Diat. V:s ly ps 20, ES IV, f. 42.

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Gen. VIII. Actinoptychus (EHRENB.) GRUN.

1 Reis. Nov. Alg. p. 25. EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1841,

p- 400.

1. ÅA. undulatus (>Kötz.) EHRENB.»

i Berl. Akad. Ber. (enl. JAN. o. RABENH. 1 RABENH. Beitr.

Hö TA etinocyclus undulatus. Körz Bac, p--1a2, /T. 1,

FSNEEVNVES ME Swan. Bri. Diat. Vol. pe 20, RRNHTS

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Sannolikt är, att EHRENBERGS Actinoptychus (Actino-

cyclus) senarius är identisk med denna art. Hans figurer,

föreställande cellen från midtbandsytan, visa dock ingen an-

tydan till skalens undulering.

+2. A. splendens (SHADB.) RALFS

i PritcH. Infus. p. 840. Actinophenia splendens

SHADB. i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. II, p. 16.

Actinocyclus sedenarius Ror. i Lond. Micr. Soc. Trans.

INGEW I Den Ve Jb pod Pr NIA

Sällsynt. Kosteröarna; Fiskebäckskil.

1) Kallas på taflan Tripodiscus germanicus.

P P g

14 LAGERSTEDT, SALTVATTENSDIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Gen. IX. Creswellia GREG.

1 Hdinb; Söc.: Trans, Vs SXhap:r090,

1: Co Turrist GREG.

1 Edinb. Soc. Trans: N5 KR p>'538v P: SODVIifr 109!

Sällsynt. Fiskebäckskil (ett exempl.).

Fam. II. Biddulphie&e (Körz.) Her.

Consp. Diat. Dan. p. 38. - Körz. Bac. p. 130, 136.

Gen. I. Cerataulus (EHRENB.) RALFS

i PritcH. Infus. p. 846. EuHRENB. i Berl. Akad. Ber. 1843,

p- 270.

1. C. Smithii RALEFS

i PritcH. Infus. p. 847. Eupodiscus radiatus? W.

Sk.” Syn. Brit: Dist. V: Iy p: 247 BP: XXX, Sv0 00 IP,

ECT, 250

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Areol& kantiga såsom på den anförda figuren hos SMITH.

I beskrifningen opel han i strid deremot, »cells circular.»

Gen. II. Biddulphia (GRAY) HerB.

Consp. Diat. Dan: p:.39:4 GRAY Nat. Arr: Borats avet

p- 294.

1. B. aurita (LYNGB.) »BRÉB.»

Cons: Diat. p. 12? W. Sm. Syn. Brit. Diat VI IIpeCa

P. XLV, f. 319. Diatomarauritum LyYncsB. Tent: Hydr.

Dan. p, 182, T. 62, f. D (vad. spec. auth.»> HeIB.).

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Lysekil (HöÖK enl. fig.?));

Fiskebäckskil.

2. B. Rhombus (»EHRENB.») W. SM.

Syn. Brit: .Diat.,V: II p.495 P3 XL, fB200ESRTTT

320. Zygoceros Rhombus EHRENB, i Berl. Akad. Ber. 1839,

p.. 1567?

Sällsynt. Kosteröarna; Fiskebäckskil.

£3v BI Beileyvi WW SM

Syn. Brit: (Dist: VI TILp. 50; P.XLV pf T329 Pe

f. 322. Zygoceros Mobiliensis Bai. i Smiths. Contr. V.

II, (Micer. Obs.) p. 40, P. 2, f. 34, 35?

!) På planschen står Biddulphia radiatus, påtagligen genom tryckfel.

Jemf. V. II, p. 48.

2?) EHRENBERG, som haft Dr HÖKS teckningar till granskning, har bestämt

denna figur till »Denticella aurita.»

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 38. N:o 15. 15

Sällsynt. Kosteröarna (ett exempl.).

"4. B. granulata Roe.

umtondsEMier. Soc. Trans. New Sex: V- MIL pyl3 bad,

f£ 10511, P. II, f. 12. .Denticella, turgida EHRENB. i Berl.

Akad. Ber. 1840, p. 207?

Sällsynt. Kosteröarna; Fiskebäckskil.

Gen. III. Triceratium (EHRENB.) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 41. EHrEnNB. i Berl. Akad. Ber. 1839,

Pp; 130:

EC Fövus BHRENB.

1 Berl. Akad. Ber. 1839, p. 156, Berl. Akad. Abb. 1839,

RO INA W. SM: Syn. Brit: Diat: Villy pv26nP. V,

PRAIR INO fv 44:

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Endast från Kosteröarna har jag funnit hela skal, från de

andra lokalerna blott större eller mindre delstycken.

2. T. punetatum BrRIGHTw.

BKO TNHet SN Journ: VÄ LV), p. 275, PP XVII. 18:

Sällsynt. Kosteröarna; Fiskebäckskil.

3. T. alternans >BAIL.»

Hr Smiths. Wontr.soy sank SA Bxam.Sound.); po. 4, f. 55,

ö0r lant. st. (Mic) Obs)p. 407 0WIISY Syn. Brit) Diat: V.

ENSE VALE AD EP NN GL 45,

Sällsynt. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

4. T. striolatum »EHRENB.»

1 Berl. Akad. Ber. 1839, p. 156? Berl. Akad. Abh: 1839,

RS ÖVR SIV EST XE ROR. i Kond. Micr. Soc: Irans. New

Ser. V. IL, p. 74, T. VI, f. 3. T. convexum GrREv! i Lond.

Mitcri4 Soc) "rats. New! Sertiv: Nepano27, Puck i£h6? I.

Biddulphra EHrB. Corsp: Diat. Dan. ps 41oT) IL fo Vk

Forma. Frustulum a facie valvarum spinis mar-

ginalibus binis prope processus angulares, medio pas-

sim spinis brevissimis instructum.

Sällsynt. Kosteröarna; Fiskebäckskil.

Den beskrifna formen; är måhända blott en varietet af

Biddulphia Rhombus. Skulpturen liknar dennas. Jemf.

EEE BiN Vet. Akaditlandl Bb. 1, N:o 19, po 0, Tf fer

Exemplar af T. striolatum på MÖLLERS Typenplatten likna

16 LAGERSTEDT, SALTVATTENSDIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

den af mig funna formen; dessa exemplar hafva dock på hvarje

kant ett par gröfre taggar utom de strax bredvid hörnen sit-

tande.

Gen. IV. Ampbhitetras (EHRENB.) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 42. EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1839,

p. 122.

1. ÅA. antediluviana EHRENB.

1 Berl. Akad! Abb. 1859; p. 142. Miktog/ uk OoPXeis 9

W. SM. Syn. Brit. Diat. V. IE p. 47, P5 chVEtoE

Tjörn (EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1839).

pg W. SM.

aAnfräst:nrt., Löja.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

De karakterer, som hittills användts för att åtskilja släg-

tena Biddulphia, Triceratium och Amphitetras, synas

ej vara konstanta. Måhända böra dessa slägten sammanslås till

ett enda. Jemf. Cr. i Bih. Vet. Akad. Handl. B. 1, N:o 13,

p. 8, Ror. i Lond:; Mier; SocyTrans:. New SersycnMubsps

21 och följ.

Fam. III. Isthmiege Ci.

i Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1867, p. 663.

: Gen. I. Isthmia (AG.) EHRENB.

Infus. p. 208. - AG. Consp. Diat. p. 55.

1. Z. enervis EHRENB.

Infus:;p., 2095 T: XVI, f£. VI W: SM: Syn Bader

NEC EE upa 02, PS VIT

»Kusterna af Bohuslän» (HzriB. Consp. Diat. Dan. p. 15);

Kosteröarna (EHRENB. Infus.!)) samt enligt exemplar af Doc.

F. R. KJELLMAN); Fiskebäckskil.

2. I. obliquata (>J. E. SmM.») EHRENB.

Infus>-p. 209; TAVILpfaV: sConfervadoblagnatee

E. Sy. Eng. Bot. PD: 18692, I-nervose WE SM Syagtbit

Diats VE Tp 02 INA:

Kosteröarna (EHRENB. Infus.!)).

!) »Göteborg» EHRENB. Se not 2 på pag. 4.

BIHANG TILV KK: SV. VETS-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 15. I7

Fam. IV. OCheetocereg&e RALFs

i PritcH. Infus. p. 860.

Gen. I. Syndendrium EHRENB.

Hera kad Ber. 18455 pr; to.

"1. S. Diadema EHRENB.

mb eNAmdA Ber. 1545p- 11555 GMikro stl KOCKAR

VS EB RIGHTW. 1 Qu. Mic: dournsry.: cknysgpeenöon, P.

VII, f. 49—32.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Fam. V. Fragilarie& (AGc.) Her.

Consp. Diat. Dan. p. 534. AG. Consp. Diat. p 43.

Gen. I. Plagiogramma GREV.

OT: Mer: JJourn. VV. VIL: ps, 208:

1. P. staurophora (GREG.) HEB.

Consp. Diat. Dan. p. 55 (»P. staurophorum»!)). Denti-

cula staurophora GREG. i Edinb. Soc. Trans. V. XXI, p- 496,

BIrNARERSda ES oregorranum GREV. 1.Qu. Micr. Journ, V.

MIISpe208,-P.. X,f - 2.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Gen. II. Fragilaria (LYNGB.) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 58. LynGB. Tent. Hydr. Dan. p.

XXKI och 182.

1. Fixstriatula (»J. E. SM.») LYNGB.

lent” Hydr: Dan. op. 183, I 05, fy Av(enly auth. ex.

Hirsi Gonsp. Diat. Han. p. 15). WW. SM: Syn. Brit; Diat. V.

PEEPSRS TES NNRNIE 2085 0 Conferva striatula J.H. SM.

rskr Bor CP 1928 7

»Hafvet vid Bohuslän» (ÅRESCH. Alg. Scand. exs. Ser.

Nov. N:o 199); Väderöarna.

De bandlika kolonierna visa i lefvande tillstånd, och innan

de genom torkning skrumpnat, samma utseende som hos öfriga

Fragilaria-arter, såsom äfven W. Sm. anf. st. p. 24 antyder.

2. PF. eÅequalis Here.

ConspsrbiatebDan. p.,ol, Lava 2

| Olin transv. (29-43: 1n:20cu.

Sällsynt. Fiskebäckskil (bräckt vatten).

1) Plagiogramma synes hellre böra härledas af yoauur linia, än yoduuc

bokstaf, derföre femin.

18 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Gen. III. Dimeregramma (RALFS) GRUN.

i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 318, 375. RALFS i PRITCE.

Infus:-p: 190:

1. D. distans (GREG.) RALFS j

1 PritcH. Infus. p. 790. Denticula distans GREG. i

Edin'b./Soc: , Bransr VI COXI prdA9555P. NOIf deg

Väderöarna; Fiskebäckskil.

2. D. fulva (GREG.) RALFS ;

1 PritcH.: Infus: p. 790 (D. fulvums) Dentremla

fulva GREG. Y Hdinb.- Söc. "Trans. V: XXI porfdeskaree

OR .

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

3. D. Williamson (W. SM.) GrRUN.

1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 375, 371. Himanti-

dium Williamsonii W. SM. Syn. Brit. Diat. V-EILEperGs

P. XXXIII, f. 287. Diadesmis (?) Williamsonii GREG. 1

Edinb. Soc. Trans. V. XXI, p. 497, PX, £ A0FTGIVEROS

desmis adriatica A. ScHwm. 1 Kiel. Comm. Unters. Meer.

Jahresb. Lö(2— 03; p. 92, I. UIF TOS oka

Sällsynt. Väderöarna.

AT ff RESE

Om denna art tillhör sl. Dimeregramma eller ens fam.

Fragilarie&e, torde vara tvifvel underkastadt. Förhanden-

varon af medelknöl (jemte ändknölar) tyder snarare på slägt-

skap med fam. Naviculegz.

Gen. IV. Rhaphoneis EHRENB.

i Berl. Akad. Ber. 1844, p. 74.

1. BR. Rhombus »EHRENB.»

i Berl. Akad. Ber. 1844, p. 87? GrRUN. i Wien. Z. B. Ges.

Verh., 1862;.p. 379:;381,,; T..7; £:36.-Co,econeTSERHNOnNbuS

EHRENB. 1 Berl. Akad. Ber. 1840, p. 206?

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Rörande denna art jemf. -GrRun. i Reis. Nov. Alg. p. 99.

2. R. Ampliceros EHRENB.

i Berl. Akad. Ber. .18445 p: 87. Mikrog. TT RKNXIINXN;

f. 22. "Cocconeis Amphiceros EHRENB. i Berl. Akad. Ber.

!) Jemf. noten på pag. 17.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 15. 19

1840, p. 206. Doryphora Amphiceros W. Sa. Syn. Brit.

lÖjstanv pa ft, -Px XXIV)f 2245, Ra gemmifera, fasci-

olata, pretiosa, rhombus RoPr. i Lond. Mier. Soc. Trans.

Nera Ser NEC Pp. 10, Pi YI, fö 1, 8, 9; 10:

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

SI. Rhaphoneis bildar en öfvergång mot fam. Cocco-

neide& och hör måhända dit. Jemf. GRUN. 1 Wien. Z. B.

Ges. Verh. 1862, p- 378, 431, i Reis. Nov. Alg. p. 9.

Gen. V. Synedra (EHRENB.) GRUN.

1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 319, 384. (Jemf. GRUN.

i RABENE. Beitr. HH. II; p. 7). EHRENB. i Berl. Akad. Abh.

1830, p- 40.

1. S. gracilis >»KöTz.»

Baskr0 ES, fo XIV, TT 14, £ IL ob: E215 VII

RASER Syn. Brit. Diat. V: IL Pp. 10, PYXBIES5 S.

fasciculata Grus. i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 385, 391.

Fiskebäckskil; Uddevalla. !)

2. S. Gaillonii »(Bory) EHRENB.»

i bBerl. Akad. Abh. 1833, p. 2737 W. SM. Syn. Brit. Diat.

NEED PI NN, fi 2600 Nawvicula Garllonir BORT

i Encycl. Meth. 1824 (enl. EHRENB.)?

Dime transv. 20—2810 200ju. .

Väderöarna; Fiskebäckskil; Skaftö (GRrRUN. i Wien. Z. B.

Ges. Verh. 1862).

Den form, jag funnit, afviker från den anförda beskrif-

ningen och figuren hos SMITH genom skalytans jembreda form.

Dennas form är dock synnerligen vexlande inom sl. Synedra.

Jemf. GRUN. 1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 384—408, t.

ex. NS. splendens. Ifrågavarande form är analog med 95.

splendens var. & obtusa ORUN. anf. st. p. 397. Kanske

äfven icke specifikt skild från denna??)

3. S. tabulata » AG.) Kötz.»

Barn GSE TOW SM Syn Drit. D1at.e Vv. ka

1) I ett bottenprof ur Uddevalla-ån nära mynningen träffades den med

denna art närslägtade S. minutissima »KÖrTz.» W. SM. Syn. Brit. Diat.

NSI SU Ra RT

2) I British Museum har jag sett Smithska originalexemplar af S. Gaillonii,

helt och hållet öfverensstämmande med den af mig funna formen.

20 LAGERSTEDT, SALTVATTENSDIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

p. 72, P. XII, f. 96. Diatoma tabulatum AG. Consp. Diat.

p. 50? S. affinis (win deren Formenkreis nach TH. EuLEN-

STEIN S. tabulata und S. Arcus gehören») RABENH. Alg. Eur.

N:o 2123.

»Hafvet vid Bohuslän» (Fru S. ÅKERMARK i RABENH. Alg.

Eur. anf. st.); Väderöarna; Fiskebäckskil; Uddevalla.

På anf. st. hos RABENH. äro exemplar med bågformigt

böjd midtbandsyta mycket vanliga. Dessa hänförbara till S.

Arcus. Såsom derstädes antydes, äro måhända S. tabulata,

Arcus och affinis att betrakta som former af samma art.

Jemf. Grun. i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 404.

+4. SS. Arcus »KUTZ.»

Bac. p. 08, I. 30, fl 50? "W- SM. Syn: Bripsebiatsnyen

| PR (NL an a Er I DAS I LÄRA do fela

Uddevalla.

5. S. parva >Körtz.»

Bac. p. 67, T. 15, f. IX? GrRuN i Wien: Z: BYGeStVeD

IS02;-p. TO karög LNLO:

»Hafvet vid Bohuslän» (S. ÅKERMARK i RABENH. Alg. Eur.

N:o 2101).

Längre och smalare än på GRUNOWS figur.

6. S. seuperba »KÖTz.»

Bac: ps 69; T:515, f/ XIII?! WOSM Syn BiauroDaRvet

pParrAsRBt ILE 102

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

7. S. erystallina »(A6G.) Körz.»

Bac.. p.. 69, I... 16, £. I? W. SM. SYD: sbrmhdeD aa

p. 14, P: XL, f. 101. Diatoma crystallinum AG NSysk

Alg. p. 3? zu

»I hafvet. Bohusl.> (AxErRM. Typs. Skand. Alg. N:o 95).

Sd. OS fulgens OGREVD) Wi SM;

Syn. Brit. Diat.s VI; ps 4; P: RILf; 1035 0BSoreme

fulgens GrREv. Scott. Crypt. F1. P. 291?

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Skalytan hos den form, jag hit hänfört, mera jembred och

mindre hopdragen mot ändarna än på SMITHS fig. Strimmor

31—37 på 25 u. Genom allt detta närmar den sig S. ery-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 15. 21

| stallina. Svårigheten att särhålla S. fulgens och S. cry-

stallina som arter påpekas af GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Verh.

1862, p. 407. En jembred form af denna art är måhända S.

Baeulus GreEG. 1 Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. V,

PES Ru TO.

KOST endulate (BAT) W.: SM.

Byn: bt. Diat. Vv. ll, pdf. GREG. I HNdmubiscc: Wrans.

NEN par Sol) P3 XIV, fi 107. Toxarium undwlatum

Broms Contr: Vi. VIL: p.. 15, £ 24725.

Vanlig. Väderöarna; Fiskebäckskil; Skaftö (GRUN. i Wien.

ZabrGes: Verh. 1862).

Gen. VI. Sceptroneis EHRENB.

i Berl. Akad. Ber. 1844, p. 264.

+]. SS. marina (OREG.)

Meridion (?) marinum GREG. i Edinb. Soc. Trans. V.

ANSETT RE Nf 41. Synedrajnutzsehrotdes GRON.

Wäkerst Nov. Als. p. 90,4 Tal Aj £. TC?

Strie transv. 13—20 in 25 u. Long. 32—50 u.

Lat. 5—38 u.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

GrRuNow (1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 354, Reis.

Nov. Alg. p. 95) anser denna art böra föras till sl./Sceptroneis.

Fam. VIL. Epithemie&e GRUS.

i Wien. Z. B. Ges: Verh. 1860, p. 908.

Gen. I. Epithemia (BrÉB.) W. SM.

Hy Brit. Mia Vi sck pa kt BREB. Coss; Diat. p. LO.X)

1: E. turgida »(EERENB.) KöTZ.>

Back ORT IV? TW ISM Syn. Brit Diat. M-

Spa f250E-AI fr23 Naviculalturgidea ERRENB.i Berl. Akad.

Abh. 1830, p. 64?

a. genuina GRUN.

TENWGe ner Zeb AG es Vern lL86 2 Fp 200L 40, 2 NYE SM.

ant.yst.

Sällsynt. Väderöarna.

1) >Epithema.»

22 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

2. E. gibberula (>»EHRENB.») Körtz.

Bac. p. 35, T. 29, £.:54, TI30, £!130GRONTGANGSR

B. Ges. Verh. 1862, p. 330. Eunotia gibberula EHRENB.

1 Berl. Akkad. Abb: 1841 p. 414, T. III, nm; £987

BP. genuina GRUN.

anf. st. p. 331. Kuörg: ant. st. I 30 ESNenLeGRoN):

Fiskebäckskil.

y. rupestris (W. SM.) GRUN.

anf. st. p. 331. Epithemiarupestris W. SM. Syn. Brit.

Dia: VER eps LASER MISS

Fiskebäckskil.

3. E. Musculus »Kötz.»

Bae. Pp. 35, I. 30, f£/ 6? W. SM. Syn. Brit Ditte

14; BB:

Fiskebäckskil.

"4. E. constricta BrREB.

1 W. SM. Syn. Brit: Diat. V. I; p. 14 PICK:

EvL. Diat.. Sp. Typ. n:o 35 (spec. orig.).

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Denna art och föregående äro efter all sannolikhet blott

artförändringar af BE. gibberula. Jemf. BrRÉB. i Rev. Sc.

Nat... (DUBR. et HECK) T. I p::195.

Fam. VII. Striatellee (Körz.) Her.

Consp. -Diat. Dan..p. 69. 'Körz: Bac- pp. Ilos

Gen. I. Rhabdonema (Körz.) W. Sm.

Syn. Brit. Diat. Vv. IL ps. 32. Körs Bacp arab:

1. RB. arcuatum (LYNGB.) Körtz.

Bac. p. 126, TT. 18; få VI "W. SM. Sygobritstomtve

II, :p. 32,P: KNMVIIN £ 3055 a; fy +: DYSfomraanens

atum LynGB. i Fl. Dan. T. MDXCVIII, f. 2 (vad spec. auth.>

HEr1B.).

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

2. R. minutum »KöTz.»

Bac. p. 126, T. 21, f. II, 4? W. Sm. Syn. BritDinten

IT) pp. 05 ET ANV DOE

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Udde-

valla.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 15. 23

3. R. adriaticum »KötTz.»

IB acttp vt 0 VIL ST fa VER AW SMI Syns bit. Diaty. Vs

NIfAp ADA RR. areuatum. W. SM. anf. st. P5 XNOVII 305,

ba, Ib

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Gen. II. Grammatophora (EHRENB.) W. SM.

Syn. vbrit. Diat.. V. II, p. 42. FARENB. i-Berl. Akad.

Ber. 1840, p. 161.

1. G. oceanica »EHRENB.»

inb Akad. Ber. 1840, p. 1617 GRUN. 1 WienyZ. B.

Ges. Verh. 1862, p. 414, 417.

B. genuina GRUN.

an rst op. LHlGL ORHRENB.. Mikrog. dt: OCVv II fö 87, T-

NUET 301 a, Pab, KXRKRIN, £ 72/7 (enl! GRUN):

" Fiskebäckskil. |

y. macilenta (W. SM.) GRUS.

ant. si ps 418. GG: macilenta W: SM. Syn Brit. Diat.

WE lj prao, PJ LATE, fT. 382:

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Udde-

valla.

2. ÅG. islandica »EHRENB.»

iBerl Akad: Abh: 1841, p. 416? GRUS. i Wien. Z. B.

Ges. Verh. 1862, p. 418.

a. hamulifera GRUS.

antytt: px 419. 11 .f 14;

Sällsynt. Väderöarna.

3. G. serpentina »(RBALFS) Kötz.»

BacsEp. 29 S20WE SM: Syns bit. oDiadt Vv.

Ip s45, PO XL ff 315: Striatella tenieformis y ser-

DICH KI NA RPIVATES. "1 FA TID: Net. Hist. VI hp. 450, PG

KSR)

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Gen. III. Striatella (AG.) GRUN.

1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 426. AG. Consp. Diat.

p. 60.

!) I RALFS' uppsats är vid detta namn hänvisadt till fig. 5 y, ehuru be-

skrifningen gäller fig. 5 £, beroende derpå att på planschen betecknin-

garna för dessa båda figurer blifvit ombytta.

24 LAGERSTEDT, SALTVATTENSDIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

1. S. unipunctata (LYNGB.) »ÅG.»

Consp. .Diat..p. 61? W. Sm Syn.sBrit: Diet VStiap- ST

P. XXNXIK,f: 307. HerB., Consp:/Diat.: Dans p-w20rtvie

XVI. Fragilaria unipunctata LynesB. Tent. HydtöDan.

p. 183, T. 62, f. G (vad spec. auth.> HeIB.).

»Hafvet vid Bohusl» (1 RABENH. Alg. Eur. n:o 2122 på

en Polysiphonia); »I hafvet. Bohusl.» (ÅKERN. Typs. Skand.

Alg. n:o 97); Väderöarna.

Exemplar af denna art hafva aldrig träffats i de kokta prof-

ven. Troligen är kiselsyrehalten ganska obetydlig, i följd hvaraf

membranen förstöres vid prepareringen.

Gen. IV. Licmophora (AG.) GRUN.

1 HedWw.,; 1867,:p. 33. AG. i Flora 1827, p. 628:

1. DL. tinceta (DAG.») GRUN.

i Hedw. 1867, p. 35. Gomphonema tinctum AG. Consp.

Diat. Pp..sI0.5

Forma Nubecula (>Körtz.>) GRUN.

anf. st. Rhipidophora Nubecula Körz. /Bacs pyl22,

MEET OVE

»Hafvet vid Bohusl.» (»Rhipidophora elongata (Körtz?)

W. SM» ARESCH. i RABENE. Alg. Eur. n:o 1542: »Podo-

sphenia Jurgensii (AG.)» ARrREsCH. Alg. Scand. exs. Ser.

Nov. n:o 241).

2. IL. paradoxa (LYNGB.) GRUN.

i Hedw. 1867, p. 35. Echinella paradoxa LYNnGB. Tent.

Hydr. Dan. p. 211, T. 70,-f. E (vad spec. auth.» Hr). Po-

dosphenia communis HeiB. Consp. Diat. Dan. p. 76, T. VI,

f5 CK:

»Hafvet vid Bohusl.» (Liemoph ora paradoxa (LYNGB.)

GRUN.» S. ÅKERMARK i RABENH. Alg. Eur. n:o 2122); Mar-

strand (»Rhipidophora paradoxa (LYNGB.)» ÄARESCH. Alg

Scand. exs. Ser. Nov. n:o 37. [121]).

Det, som på nu nämnda ställen under anförda namn med-

delats, torde knappast tillhöra denna art.

Fam. VIII. Surirelle&e (Körz.) GRUN.

i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 320. KötTgrBarnp:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 15. 25

Gen. I. Surirella (TurP.) GRUN.

Tä NGTen! 40 BB. Ges: Nerh 1862; p. 4487 Tore. äskaris

Mus. d'hist: nat. Mém, T. XVI, p. 361.

1. S. striatula TURP.

Rans) Mus. d mist nat. Mem. I. 2CVT, po s0635rPsmi>

(de största figurerna). W. SM. Syn. Brit. Diat. V. I, p. 32, P.

IX, fn 64:

Fiskebäckskil.

2. S. ovata >»KuTz.» |

Bac-4p.162; Tod4, ft L—EFV ?, WOSM. Syn. Brit, Diat: V. I,

arpa RT LA, fött0:

Fiskebäckskil: Uddevalla.

3.e S. fastuosa EHRENB.

' ber WA kad) VAbDI. "STR D885 T. I IX TRE,

ve I eva, fa IL 2 MW Siv Sys Brit. sv Diet: Må

rp BRSEENO Sf. 60: ASEM: Atl. IDiat. 0:05, fiT, ME.

FE Navicula (Surirella) fastuosa EHRENB. i Berl. Akad. Ber.

| 1841, p. 214.

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Tjörn

(EHRENB. i Berl. Akad. Ber. 1840); Marstrand (HÖK enl. fig.).

4 ES: lata, W- SM: a

SyRSTbrRt HlAtsnVegte På digg ke NG it. OLAS SCHMS1 Kiel.

Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 92, 'T. III, f. 9.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Öfvergår mot föregående.

Gen. II. Campylodiscus (EHRENB.) GRUN.

i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 431. EHRrRENB. 1 Berl.

Akad. Ber. 1840, p. 205.

TC imbatus BREES.

i töherbal5oc: Ses Nat. , MémsxhILup: :250f EE AGREG.

Bökldimnbh fSccIirans. VV. XXI ps 004, PIX 55

Sällsynt. Fiskebäckskil (ett exempl.)

FOSIE IR also SSM

Byt. DTI SD1aR 0 Ved a pi NS0, IP. ANDA, fö 207: ORIGTT

frdinb. oc tirans Ve XE pab02,P. NIIf52:0xdecorus

BrRIBAr Gherb. SOC. SC. Nat. Mem, I. I ps 2ol, f.2.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

26 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Vidkommande sambandet mellan C. Ralfsii och C. de-

corus jemf. BréB. Diat. Cherb. Add. p. 21 och Grus. i Wien.

Z. B. Ges. Verh. 1862, p. 443. Den form, jag funnit, öfver-

ensstämmer närmast med anförda figurerna hos GREGORY och

BRrRÉBISSON.

3. C. angularis GREG.

i Edinbi:Soe.: Trans. V. XXI, p. 502, EPEhiEntas:

Sällsynt. Fiskebäckskil.

4. C. parvulus W. SM.

1 Ann: Nat. Hist: Ser. IL VS VIL Sp. o7, FSE Srees one

Brit. "Diat. V.: I, p. 30, P: VI, fi 56. Cl THuTEEINBEIEN

Cherb. Soc. Sc. Nat. Mém. TIP: 2510Er5tiOmerB

Vet. Akad. Handl. B. 1, N:o 13, p. 13.7 CO. -simulans GREG:

1: Loönd.' Micr:i Soc. Trans. New! Ser. Vi SV, psard, aret

A. ScHwm. i Kiel. Comm. Unte s. Meer. Jahresb. 1872-73, p.

SP Be SERA 0 :

Vanlig. Väderöarna; Fiskebäckskil.

CLEVE har, anf. st., såsom det synes på fullgoda skäl, sam-

manslagit C. parvulus och C. Thuretii. Afven RALFS i

PritcH. Infus. p. 801 håller sannolikt, att den förre blott är

en liten varietet af den senare. På SmitEs figur af C. par-

vulus 1 Syn. Brit. Diat. synes på skalens midt en längsgående

linia. Framträdandet af en sådan beror på förekomsten af en

rännformig fördjupning längs skalens midt (se anf. fig. hos

A. SCEMIDT); denna linia synes lätt, då skalen ligga något sneda,

men visar sig vanligen icke, då man ser dem rätt framifrån. !)

5. OC. Fcheneis EHRENB.

1 Berl. Akad. Ber. 1840, p. 206: C. eribrosustW sm

sSjyd: rit. Wat Velg Ps 20 Vibeka

Kosteröarna; Fiskebäckskil; Uddevalla; Marstrand (Hör

en). 05)

Fam. IX. Nitzschieg& Grus.

1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860, p. 510.

') I femte häftet af Atl. Diat., som först sedan ofvanstående var skrifvet,

kommit mig till handa, uttalar äfven A. SCHMIDT den åsigten, att C.

simulans är identisk med C. parvulus.

?) Bestämd af EHRENBERG »Campylodiscus Echeneis.»

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0O 15. 27

Gen. I. Nitzschia (HaAss.) Hei.

Consp. Diat. Dan. p. 111. Hass. Brit. Freshw. Alg. p. 435.

FUIEKEENG finistignas: GREG.

mkond:fMicrsoc:, brans. New "Ser. V:s Visp. SO, Ei I,

f.. 46.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

+2.. N. latestriata (>»BRÉB») RALFS

1 PritcH. Infus. p. 780. Amphiprora latestriata Brå.

1 Körz. Spec. Alg. p. 93: (enl. W: SmM.)? N. bilobata W. Sm.

Sant. Diat. Mal, p: 42, P; XV,f: 113.

Strie transv. 38—42 in 25 u. Puncta carinalia

FET in 25 uu. Long. 98-—165 u.

Sällsynt. Fiskebäckskil; Uddevalla.

Afviker från SMITHS beskrifning (str. 56 in 0,001”) genom

glesare strimmor. På SMITHS figur äro strimmorna temligen

grofva, ojemna och glesa. |

FORNE lata: WITT

Hiftslovikn-Nius: God” EK; Lip. 663 TI 8, £16.

B. elegans nov. var. Fig. 2.

Frustulum a facie valvarum oblongum vel subli-

neari-oblongum, medio constrictum, subasymmetricum,

apicibus subacutatis. Valve subplan&e vel longitudi-

naliter levius undulate. Strie transversales punctatee,

subrecte, 33—37 in 25 u, interrupte vitta longitudi-

nali levi, angusta, apices versus sensim attenuata,

excentrica, margini carinali subapproximata, et cur-

vaturam ejus (quamquam minus distincte) imitans.

Punctå striarum in tria systemata striarum ordinata,

unum transversale, duo directionibus oppositis obliqua.

Coste carinales breves, centrum valve dimidie uni-

uscujusque versus convergentes, 15—18 in 25 u.

Long. 93—120 u. Lat. 30—34 u.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Denna varietet afviker från hufvudarten hufvudsakligen

genom skalytans form och mindre täta strimmor, äfvensom de

28 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

korta kölribbornas beskaffenhet. Närslägtad med N. lata är

N. (?) panduriformis GreG. i Edinb. Soc. Trans. V. XXI,

p. 529, P. XIV, f. 102; HANTZSCH i RABENHS Bertel ep:

20, T. VI, f. 7; men då de anförda figurerna tydligen icke

äro korrekta, kan man icke med säkerhet bestämma något

närmare om förhållandet mellan den eller de former, som legat

till grund för dessa figurer å ena sidan och N. lata samt 8

elegans å den andra.

4. N. constricta (KöÖTZ.) RALFS

i PRITCH. Infas. p. 780. Synedra conSstrieta Nor

Bac. p. 64, T. 3, f. LXNX (»ad spec. que dedit BrRÉB. >»W. SM).

NI dubra WOSM. Syn. Brit: Diat- VI, per er

BO a

Strie transv. circa 56 in 25 u. Puncta ecarmalia

circa 23 in 25 u. Long. 52—96 u. Lat. 12—18 u.

Väderöarna; Fiskebäckskil; Skaftö (Grus. i Wien. Z. B.

Ges. Verh. 1862).

"Dr 0 NI parvula, WE SMI

Syn. Brit: "Diet? VV: Dp Cttt PIECmT srOg

Puncta carimalia 21—26 in 25 u. Long. 42—

36 u. Lat. 11—13 u.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Något större än SMITH angifver.

6. N. macilenta >»GREG.»

GREyv. 1 Qu. Micer. Journ. V. VII Pp. 53,05 Vers

Puneta canal AIG IN 2

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

SENSE S 2 garvar (0 KUA) WESM:

Syn. Brit. Diat. V. I,.p. 00, P. XII, fo LOSTESYnednan

SI FN VLNU DAB AC pe OIL EDO, TSAR

Fiskebäckskil.

Med arter af sl. Nitzschia, företrädesvis N. Sigma (till

en del troligen äfven N. macilenta) torde utan tvifvel vara

identisk Amphipleura sigmoidea W. Sa. Syn. Brit. Diat.

VIT) po 45j0P. NV £ 128(=Arigrda Körz.).s Detipreparat

i SMITHS samling i British Museum, hvilket har till påskrift

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o 15. 29

Amphipl. sigmoidea innehåller N. Sigma. Jemf. GEUuNn.

I i Hedw. 1867, p. 37.

SÖN distans. GREG.

erna SOC. Lrans: VI exp. 090, PY Vi 05:

Väderöarna; Fiskebäckskil.

OEN. pazilijer (MörL.) HEB.

Consp. oDiat; Dan. cp. Il. Vibrio paxillifer MU.

Anns Infos. p. 54, To VII, f-3=7. Baerllaria paradoxa

NERenet Syna but iDiats vn p. 10; PI NEXIB TRI E279:

Kosteröarna (EHRENB. Infus. 1)); Väderöarna; Fiskebäckskil.?)

FLORENS ocials. GREG.

imkond Mick Soc: Trans. New Ser: VI Vip. 805 PB. I,

145:

| tree transv. circa 30 in 25 uu. Puncetarcarmalia

13—16 in 235 u. Long. 87—1135 u. Lat. 7-8 u.

Sällsynt. Väderöarna; Fiskebäckskil.

Blott några få exemplar iakttagna. Dessa förekommo en-

staka, utom i ett fall, då två lågo omedelbart intill hvarandra.

11. MN. Homoeocladia HeIB.

Consp. Diat. Dan. p. 115. Homoeocladia sigmoidea

MWErSsatSya Brit. Diat. Vv. II pssl BILM, f549,

Puncta carinalia 22—23 in 25 u. Long. 46—63

au. Lat. (a facie membrane connexive) 5 u.

Sällsynt. Uddevalla.

Gen. II. ”Tryblionella (W. SM.)

NES Syns, Bits Diet. MV. Ly po Sd.

TR cireumsuta, (BAI), RALES

1 PrRircH. Infus. p. 192. Surirella ecirecumsuta BAI.

Sharcns Ar Contr: Vt (Micr. Obs), po. 40, CP. 2f 530 (5ad

sSpecimina» W. SM.). T. Scutellum W. Sm. Syn. Brit. Diat.

MEST Pp do Le AN of 14.

Puncta carimalia 20—21 in 25 u. Long. .157 u.

Kat. 56 ju.

Sällsynt. Gullmaren (ett exempl.).

1) »Göteborg» EHRENB. Se not 2 på pag. 4.

2) Jag har äfven träffat denna art på östra kusten näml. vid ön Helsingen

i Gräsö socken, Upland.

30 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Det funna exemplaret afviker från SMITtES figur deruti,

att blott ena skalkanten är försedd med punkter, att den längs-

gående linien ej är fullt central, utan något excentrisk och

bågböjd samt närmad den icke punkterade kanten, och att skalen

äro punkterade, med punkterna otydligt anordnade 1 oregel-

bundna tvärstrimmor. Smithska originalexemplar i British

Museum öfverensstämma med det af mig funna exemplaret.

"2. T. marginata W. SM.

SyngBritt(Diats, Vi La p: 30 PIA ORDS

Sällsynt. Kosteröarna; Fiskebäckskil.

da ff punctata Wi SM.

Syns Brit. Diat. V: I; pi 36, PIX, f£ (60 ÖRA

NGAN) Re NANNE 201

a. curta GRUN.

1 Wien. »Z. B: Ges. Verh: 1862; p5543 WII SM tanföen

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Udde-

valla.

B. constricta GRUN.

T. punctata var. y constricta GRUN. 1 Wien; Z. B.Ges.

Verh. 1862, p. 544.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

4. T. Victorie GRUN.

i Wien: Z. B. Ges. Verh. 1862, Pp, 553, TY XRILINST

Strie transv. 16—21 in 25 u. Long. 45—76 u.

Lat. 14—138 au.

Sällsynt. Fiskebäckskil.

De exemplar, jag sett, äro något smalare, än GRUNOWS be-

skrifning och figur angifva arten. Ett liknar i det närmaste

GRUNOWS figur af T. Hantzschiana i Wien. Z. B. Ges. Verh.

15625 07 AI EfRONe:

5. IT. acuminata W. SM.

SMOb Lt Nara VRap SON RING fo

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Fam. X. Amphipleureg&g Grus.

1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862; p. 320, Reiss NONSEae

00; 22.

BIFANGNIILIN KivSV: SVA T:sAKAD: HANDIG v BAND. 88 oN:0 15: 31

Gen. I. Berkeleya (GREV.) GRUN.

1 Hedw. 1868, p. 2, jemf. Grus. i Hedw. 1867, p. 17, 36-

GEREv. Scott. Crypt. F1. P. 294.

1. B. Dilhoynit (AG.) GRUN.

i Reis. Nov. Alg. p. 22, Hedw. 1868, p. 2. Schizonema.

Dillwynii AG. Syst. Alg. p. 10.

Hafvet vid Bohuslän (oSchizonema Dillwynii AG.»

ÅRESCH. Alg. Scand. exs. Ser. Nov. N:o 1971); »Berkeley2

Dillwynii Grus. in Hedw.» S. ÅKERMARK i RABENH. Alg. Eur.

N:o 2102; »Schiz. Dillwynii AG.» ÅKERN. 'Typs. Skand. Alg.

N:o 100; »Schiz. rutilans LYNGB.» ARESCH. Alg. Scand. exs.

Ser. Nov. N:o 198; »Schiz. rutilans (TRENTEP.) LYNGB.»> ÅRE-

USCHOUG i RABENH. Alg. Eur. N:o 1483; »Schiz. rutilans (RoTH.

IULYNGB.)» ÅKERM. Typs. Skand. Alg. N:o 99).

»In sinubus interioribus Bahusie, Zosteram marinam fa-

gciculis latissimis, 4—5-pollicaribus investiens, denique libere

natans et magna sua copia cymbis retibusque piscatorum odi-

osa. Apr. Majo, denique Junio evanescens.» ARESCH. Alg.

ISeand. exs. Ser. Nov. N:o 198.

2. B. fragilis GREV.

Scott. Orypt. F1. P. 294. Grus. i Hedw. 1868, p. 5. Ra-

BENH. Alg. Eur. N:o 2006.

»I hafvet. Bohusl.> (ÅKERM. Typs. Skand. Alg. N:o 98).

Fam. XI. Navicule&e (Kirz.) GRUN.

WS SrSSEN Öv FAS: pole Körg. Baesp.sO, 88.

| Gen. I. Navicula (Borr) Hei.

Clonsp.= Pirat. = Dan. p. sö: .BorY 1 Diet. dihist. nat ff

p- 128.

"1. N. Trevelyana DONE.

rQuseMier. i Journ. New Ser. Vi) ipsi8, iP. sf 2:Hist.

frit Diatsspa 00,:F- KG fs .6.

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Marstrand (Hör

enl. :fig.).

2. MN. blanda A. ScHm.

i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872-—73, p. 90.

BERNS 20.

' Troligen Bohuslän, ehuru lokal ej finnes utsatt.

d2 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLAN.

Strie transv. 17—20 in 25 w: Long. 60 113 u.

Lat. 13—18 u.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Afviker fråu den citerade figuren hos SCHMIDT derutinnan,

att en sådan längdstrimma, som på denna figur löper längs

kanten af skalytan och orsakar afbrott i strimmorna, saknas.

Måhända har dock ScHwmior icke fullt riktigt tecknat den nämnda

figuren. En liknande, ehuru ej lika tydlig, längdstrimma visar

sig nämligen vid passande inställning af mikroskopet och beror

på skalens konvexitet, men ej på något afbrott i strimmorna.

Jemf. N. consimilis. — Denna art är nära slägt med och

kanske varietet af N. rectangulata GrEG. i Edinb. Soe.

Träns: : V:s XXI p.c 479,:P:4IX;/£,7H Närstående tiilkdesss

synes äfven vara Pinnularia Ergadensis GREG. i Lond.

Mier:nSoesm fans: New Ser. Ma IV, P..4£S, HO NETEREP

3. N. cruciformis DONE.

i Qu. Micr. Journ. New Ser. V: Ip. fOSSPEREErems sier

Brit. Diat. p. 65, P. X, f/ 4. ”A. ScHMi Kiel” Oömmöbo nters

Meer. Jahresb. 1872—73, p. 90, T. TI, f£. 25.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

De exemplar, jag funnit, öfverensstämma med figurerna 1

Hist. Brit. Diat. och hos SCHMIDT, men icke med den först

anförda figuren.

4. N. Pinnularia OL.

i Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1868, p. 224, T. IV, fi 1, 2.

N. quadratarea A. ScHm. i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jah-

resh ildt2- tejp: 0 TIL f: 20,

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Strimmor ofta tätare än CLEVE anf. st. uppgifver. Jemf.

OMEAR: 1 Qu. Mier. Journ.; New Ser. V: ALVSpreds0

5. N. distans (W. SM.) GrRUNn.

i Wien. 4. B: Ges: Verh. 1860, p. 523, Pinnulstiadi-

stans W. SM. Syn. Brit. Diat. VY. I, p. 56, P- NVIIEESGO:

Kosteröarna; Fiskebäckskil.

6. N. peregrina » (EHRENB.) Kötz.»

Bac. p. 97, T: 28, f. 52? Pinnularia peregtinashanons.

1 Berl. Akad. Abb. 1841; piv421 Diljor ff. 57:56 TNE:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0 15. 33

INA bi pra IW Sik bSyn.: Brit. Diat.

NEG Ip b00r, PSOCVILG: £170:;

Väderöarna; Fiskebäckskil.

+7. N. polaris LAGERST.

IbiNviVets AkadftandlAB. 1; Nio 14; pi-267 T. I ds8:

Fiskebäckskil; Uddevalla.

Synes öfvergå mot föreg. Torde endast vara varietet af

denna. |

8. N. Cyprinus »(EHRENB.) KöTZ.»

Bac. på rER200: 107 PriniaulariatCVyptinuws

BIERANB. 1 Berl. Akad. Abby 1841, p:;4205T. Han f) TT? W.

SM Syn. Miata Lip. sot, PAM 176: Pinnu-

laria digitoradiata A. ScHm. i Kiel. Comm. Unters. Meer.

Jahresb.. 1872—73, p. 92, T. III, f. 4.

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Udde-

valla.

9. N. directa (W. SM.) RALFS

reRrron. Imfus..p. vO7tai binnularia directarW. SM.

Syrran vDiat: Mal pro6, RB: MIL fe 172.

Väderöarna: Fiskebäckskil.

10. MN. longa (GREG.) RALFS i

NEERITCH. Intfus., ps 206... DONE. Ejist. Brit. Diat: Pp. 900, 5:

MERSEEeS TA Pin nvulariaj lonsda GREG: 1 Lond. Micr.: Soc.

Trang: New Ser.s V.SLV Sp 47, Pi. V, f 18.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

"11. N. fortis (GREG.) RALFS

Sr RRIMGT Vintus. ps JCJ-, DONK. Hist. Brit. Diat. pr dd, kb:

VINES a Rannularra > Lortis. GREG. 1.,.uond..Mier.. Soc.

IiranssäNemuSet VM» LV,ap. 47, P3 V; f. 19:

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

S2 EN umpressa nov. spec. Fig: 3.

Frustulum a facie valvarum lineare, apices obtu-

sos versus angustata; a facie membrane connexiva

rectangulare, angulis oblique presectis —— subrotundatis,

marginibus lateralibus inflexis. Valve convexe, medio

depresse. Nodulus centralis egre conspicuus, rotundato-

J4 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

oblongus; noduli terminales? Lineasmedia e lineis dua-

bus subrectis composita. Strie transversales valide, sub-

recte vel leviter curvate, nodulum centralem versus

convergentes, apicibus proxime hos versus conver-

gentes, 12—13 in 25 u. Area longitudinalis linearis,

circa nodulum centralem subdilatata. Long. 64—79 u.

I BER (VE L2NTTA

Fiskebäckskil.

Denna art synes utgöra en mellanform mellan N. fortis

och N. retusa BréB. i Cherb. Soc. Sc. Nat. Mém. T. II, p.

254, f5 6.1 Dong. Hist: Brit: Diat: p; 64; PIN, f3l Oftverens

stämmer med den senare 1 ans. till skalytans jembreda form

och med den förra genom de mera tillspetsade eller hoptryckta,

icke afrundade ändarne.

+13. MN. cancellata DOonK.

Hist. Brit. Diat. p. 55, P. VIII f.. 4. Nytruncata DONE

i Qu. Micr. Journ. New Sers Ni Jap: 9jCPI AVN

Strega stransvulkeealint25 ju.

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

14. N. compressicauda A. SCHM.

i Kiel. Comm. Unters. Meer.'Jahresb. 1872—73, p. 91,

TTR 30

Strie transv. 11 in 25 u. Long. 152 u. Lat. 25 u.

Sällsynt. Kosteröarna (ett exempl.).-

+15. MN. apiculata BrRÉB. 5

i Cherb., Soc: Se, Nat: Mém. :E: II p- SAS Pan.

nularia rostellata GrEG. i Edinb. Soc. Trans. V. XXI, p.

488, FP. IX, f. 20... N. rostellata >OREG( DEASESTTMee

Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 90, T. II, f. 31.

Sällsynt. Väderöarna.

De af mig funna exemplaren öfverensstämma närmast med

anf. figurerna hos SCHMIDT.

+16. N. arenaria DONE.

1 Qu. Micr.. Journ: New per. Vv. 1, ps 10, Ps FÖRSVSköonen

Fist: Brrt. "i D1av. pr 0, ESV TATE:

Sällsynt. Väderöarna.

oo ten

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND. 8. N:O 15. 35

17 ON. minor: GREG.

Wändinb. Soc: Trans. V. XXI po 477, PNG fIL-ADONK

Ehsty Bud, Diats piss RP VII fy.

BilrreLFanSv,. 20-21, 10-20

Sällsynt. Väderöarna; Fiskebäckskil.

Strimmorna äro hos den form, jag hänfört hit, glesare, än

hvad GrREGoRY och DONKIN uppgifva. Den förre uppger 30—

39 strimmor, den senare 34 strimmor på 25 u. Nav. are-

naria och minor äro sannolikt varieteter af samma art. "Till

denna torde äfven höra N. inflexa (GREG.) RALFS (DONE.

ElStarbInt DAG. Pa DAP, V LIL, fy 2).

+18. NN. viridula >»Kötz.»

IBaes pe OLE FI0 fi 047 Erustulia viridula Köra

mn AGS pe JR SKANE of Ton Binnularia vixtdula

NYSE SMER Syns brits Date Vi bypa OGP IT fyllda gin

DALTON SM SMI SynsBrit.sDiat.y Vs Lipgod, P.

KML 174:

Sällsynt. Fiskebäckskil (bräckt vatten).

19. N. semiplena (GREV.) DONE.

Blstst Brit Diatypr265 P3 IV, fl Pinnularia semi-

PUemA GRHYG 1. Qu: Micr.-Jousn,;V: VILIP:184, PI VI, £T2:

N. angulosa, Var. 8 GREG. 1 Lond. Mier. Soc. Trans. New

SeTHV SVALA 424 IPA VO ft B

Väderöarna; Fiskebäckskil.

2050INEL prtesectal ÅA... SCHM.

i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 90,

SS 40:

BIC transvs 23-—25 10425. ww!) Long. 405-66. u.

Mat. LIA u.

Sällsynt. Väderöarna.

Troligen en form af föregående, å andra sidan något när-

mande sig N. arenaria.

21. N. Crabro (EHRENB.) Körz.

Spec. Also. p. 83. DONE. Hist. Brit. Diat. p. 46, PX VII,

f. 1. A. ScHwy. i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—73,

PORTER 0, TT 4 Pinnularia Crabrto HaRENB.

36 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

i Berl. Akad. Ber. 1844, p. 85. Diploneis Crabro EHRENB.

Microg: TT NIN, £. 29:

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Marstrand (HÖE

enl. .us- DS

22. N. interrupta >KöTzZ.»

Bac. ;p. .100,.T..29, f. 932 -DONKE., Flist:, Brit: CD:atsapskt

P. VII, f. 2. LaGersr. i Bih. Vet. Akad. Handl. B. 1, N:o

14 ps Agge Li, fe i;

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

23. N. Apis »EHRENB.»

1 Berl. Akad. Abb. 1841, Pp: 420; TT: II VOSEIot DONE

Hist. Brit. Diat. p. 48, P. VIL fi 3 /A: Sci Kaehötormn:

Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 86, 'T. I, f. 9.

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

+24. N. Entomon »EHRENB.»

i Berl. Akad: Abh. 1839, p. 156? DonKz. Hist. Brit. Diat.

p: 49, P. VII, f. 5.. N. splendida GREG: i LoSdYWMiatstom

Trans. New Ser. V.: IV,rp:244xP. Ny £Id4sHAD Swmmtaiter

Comm. Unters. Meer., Jahresb. 1872—73, 'p. 85.. T. I, £. 3, 4,

TT: DESCNO

Väderöarna; Fiskebäckskil.

25. N. Bombus (EHRENB.) Körz.

Spec. Alg. p. 83. Pinnularia Bombus EHRENB. i Berl.

Akad. Ber. 1844, p. 84.

N. Bombus GrEcG. i Edinb. Soc. Trans. V. XXI, p. 484,

RIX, £ 1259 DonE., Hist. Brit. Diat; p- 50:50 VISAN

Diploneis Bombus EuHRENB. Mikrog. T. XIN, f. 31.

ös

N. Bombus DONE. anf. st: fi 7, bo N. AdTdYTNa VVE Ser

Syn. Brit. Diat."V. I; p. 53, P. XVII f. 15458 5)05 Arten

Kiel.: Comm. Unters: Meer. Jahresb.187T2==73/p. Sö LIE

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Udde-

valla.

26. N. didyma »(EHRENB.) Körz.» Fig. 4.

Bäac. p. 100,.T.; 4, f.; VIL iT..28,(f. 75? Dong Histpbrit

1) Bestämd af EHRENBERG »Diploneis Crabro.»

2) Enligt exemplar i British Museum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 15. 37

Brat. ol, PI VILT 8 NI Diidymous /EEReysor Berl.

Akkad FAbi: 1839;p-,1557 j

Frustulum a facie valvarum oblongum, apicibus

subcuneatis, obtusis, medio constrictum; a facie mem-

brane connexive rectangulare, angulis rotundatis, medio

leviter constricetum. Noduli? Linea media e lineis duabus,

rectis, crassis, apices valve versus subattenuatis, spatio

levi subquadrato in medio separatis, composita. Strie

transversales valide, subrecte, partem centralem valve

versus leviter convergentes, non vel obsolete punctatze,

15—16 in 23 ju; stria unaquaque e partibus duabus com-

posita; interiore breviore, subobsoleta, puncto obscuriore

"instructa; puncta hec striarum lineas longitudinales

plus minus distinctas formantia; exteriore parte longi-

ore, distincta, regione parva dilutiore prope marginem

interrupta; regiones he dilute striarum lineas lon-

gitudinales duas, marginibus subparallelas formantes.

Area longitudinalis sublinearis, apices versus leviter

attenuata, circumdata regione, partes obsoletiores stri-

arum continente, ab exteriore distincte striata, acute

limitata. Long. 63—86 u. Lat. 23—29 u.

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Då jag icke är fullt säker på ofvanstående forms identitet

med någon förut afbildad eller beskrifven art, har jag lemnat

beskrifning och figur af den samma. Sannolikt är dock, att

det är denna, som DOonKin i Hist. Brit. Diat. beskrifvit under

ofvan anförda namn och afbildat åtminstone på den ena af dit-

hörande figurer (fig. 8, b). Troligen höra äfven N. Musca

PÖNrSWEn Stan tr at ps rv0,T PR. VII f6) och N. Dons

kinii A. ScHMm. i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872

Nat KSO IR TE. MIT, > fiv8r till samma artis JU tan

att jemföra originalexemplar vågar jag dock icke med säkerhet

afgöra detta.

27. N. Musea GREG.

WERdimNNSoc krans Vi CN pi 479 CP. IXfE6SVA

ScnHw. i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 86,

ILS SO

38 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER ERÅN BOHUSLÄN.

Sällsynt. Väderöarna.

CN. Musca Dons. Hist. Brit. Diat. p. 50, P. VII, f. 6, är

icke denna art.

28. N. Proserpine (EHRENB.) RABENE.

FI: Har. ”Alg.” Diat. p. 203. Diploneis Prosetpine

EHRENB. i Berl. Akad. Ber. 1858, p. 14, Berl. Akad. Abh.

1872;-p-158; 2675, Tv XL f5272, N: Kitzimng in GRONIMIen,

Z; BA GessMerbr, L800 Ps 022,0 Daly lylds

Hafvet vid Bohuslän (RABEnH. F1. Eur. Alg. Diat. p. 204).

29. N. fusca GREG. j

RarFs 1 PritcH. Infus. p. 898. DonK. Hist. Brit. Diat. p.

1, PI, fi 54. Ni Smithil, var. py fusca GREGCa Hera bopsäe

Trans: . V. XXI, p. 486; P. IX, fi 15. N.- byPpeLboReaeenmns

1. Wien. £. D. Ges. Vern. 1860; Paddly de dk

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Denna art öfvergår, såvidt jag kunnat finna, utan gräns i

följande. Jemf. FröG. i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb.

1871, p.' 93, GRUS: i Wien. Z.'B. Ges! Verh: Hö60 Marys

930. N. Smithii »BRÉB.»

W. Sy. Syn. Brit. Diat. V. IL; p. 92. Dont fENStebee.

Diat. p.6) P.:dI, £. 4. ”N. elliptica W. SM SymoBmtDiatavs

Ip: 40; PAaAXNILE ELK

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Udde-

valla.

SL UNG elliptice »KöTz»

å Bac. Pp. 98, 1:00, f 557 DONK.) Elist. Brit Diateypskesde

16) IN: owalis W: SM. Syn. Brit. Diö. VEptyspste sme

AVE KELD

Fiskebäckskil; Uddevalla.

GRUNOW tror, sannolikt med rätta, att denna art ej är spe

cifikt skild från föregående. Se Wien. Z. B. Ges. Verh.;1860,

p..;dal; Jemf. WAIK: ARN. 1 Qu. Mier:-Journ: Va VIESpaddos

+32. N. niutescens GREG.

RALFS 1 PritcH. Infus..p. 898. A. ScHm: Atl.Distseken

f. 38—41. N. Smithii, var. y, nitescens GreEG. i Edinb.

Soe. "Trans: NINI padreke TNGRE IG:

Fiskebäckskil.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.-HANDL. BAND. 8. N:o 15. 39

33: N. lineata DONE.

Trlond: Micr. Soc. frans. New Ser. V. VI, p: od, P: IT,

AErENst. bit. Diat. p. 0, PD, böt. d. AV NCHEM. i Kiel” Comm.

Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 387, T. I, f. 16, 17.

Str, transv..22 in 25 u. -Höng:'80 uw. "Lat. 29 u.

Sällsynt. Väderöarna (ett exempl.).

DOnKins båda figurer afvika något från hvarandra, men

synas föreställa olika former. Det exemplar, jag funnit, står

till flere karakterer mellan båda dessa och öfverensstämmer

närmast med fig. 16 hos A. SCHM. anf. st.

34. N. suborbicularis GREG. É

HATES HÖR RrrecHE. Infus.'p.- 998. Av ScHM> AtlDiats I. 8,

f.1=6. N. Smithili, var. d, suborbicularis GREG. i Edinb.

SO GATES VE SEEN pa ök ING £ LTT.

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

35. N. pygmea »Kötz.»

Spec. Alg.. p. 77? W. Sya. Syn. Brit. Diat. V. II, DI

A. Scnwm. 1 Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p.

SONESSON min utula Wi Sm.oSyns BritonDiat Ms I

PS TSP SEXA XI, £ 274.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Synes öfvergå mot följande. Jemf. A. SCHMIDT anf. st. p.

SYMNE. LA) 44.

36. N. foreipata GREV.

TER Miere oucn VVE Tp: da, EP. SV, T. 10, 11. DONK.

St. Diats på 25 F.D f 4 ACCStCHEM: I Kiel, Corem.

lömifers SeMeer: "Jahresba löt2— 10, p. 00, Poly. 45, TI f.

16, 18.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

"97. N. abrupta GREG.

Donate bat, Diat. poolo, Pell öd 0, AN ScHm: At.

örat. "PISA NT yra, var. $, abrupta GREG. 1 Hdab,

oc krans MM. XXI p. 460, Po LX, fi 14:

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Mar-

strand (Hök enl. fig.!)).

1) Bestämd af EHRENBERG »Pinnularia quadrifasciatay.

40) LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Synes öfvergå mot föreg. Den enda något hållbara ka-

rakter, som till skilnad från denna uppges, är, att strimmorna

äro teml. mycket glesare. Åfven dessas täthet är dock mycket

vexlande hos diatomaceerna.

38. MN. nebulosa GREG.

1 Edinb. Soc. Trans. MV. XXI p. 480, PI TEXTEN ON

Hist. Brit. Diat. p. II, P. TI, ,fa2. AA. BOHM ASSR Take

f. 14:

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Mycket nära slägt med följande art.

39. N. Hennedyi W. SM.

Syn. Brit. Diat. V. II, p. 93. GrEG. i Lond. Micr. Soc.

Trans; New. Ser: V. IV, p. 40, PB. V, f.-33, DONE SES br

Diat. p. 11, P. II, f. 3. A: Scmm.i Kiel. Comm. Unters: Meer.

Jahresb. Löt2=—-l3, Ti I, 4 At Diatoa Ge

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

40. N. spectabilis GREG.

1; Bidinb. 4306: iLTans. «Vi. ND Aps LÖT, flag IX, f. 10. Donz.

Hist. Brit. Diat. p. 12, P. Il, f.s5.. AC SCHM: ATS mee

1. 20; 2.

Sällsynt. Kosteröarna; Väderöarna.

41. N. Lyra EHRENB.

i Berl. Akad. Abh. 1841, p. 419, T. I, 1, f. 9. as GREG.

iBdinb:- Soc. Trans. V: XXI. p. 485, P- IXTfESOmNoNG

Hist Brit..Diad: p. 14, BP. IL föT.

Väderöarna; Fiskebäckskil; Marstrand (Hör enl. fig.).

” Varierar mycket. Af de förekommande formerna förtjenar

särskildt upptagas:

8. elliptica MÖLL.

A. SocHm. i Kiel. Comm. Unters.Meer. Jahresb. 1872

—T78,; p: 89, TT: I, f.j35;,38,, 39. Atly Diat. T..22; ET20T00N

ellipitica var. W. SM. Syn. Brit. Diat. V. Ip. 48505 Exil

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Uddevalla; Mar-

strand (HÖK enl. fig.!)).

') Bestämd af EHRENBERG »Pinn. quadrifasciatap».

—

BIHANG. TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 15. 41

Öfvergångsform till föreg. art. Vissa exemplar närma sig

mycket N. Lyra var. recta Grrv. 1 Edinb. Phil. Journ. New

Ber VA, Pp. 28,10: IV fot

"492. N.-. elavata GREG.

WekLondMicry Soc. .Fransj New, Sex. Vi IVi ps 46, ,P. Vi

KT DON tEist Brit. Dia p. 10, PI VS

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

De längsgående, glatta sidoareerna äro ofta vid midten på

utsidan något inböjda mot hvarandra. Härigenom eger ett

närmande rum till N. Lyra.

+43. N. Sandriana GRUN.

Wien AS boGes: Verh. 1803, ps 155, I. 13, fo N.

rimosa GREV. I Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. XIV,

PASTE 20.

Sirs transv. 20-032 10 25 u. Long. 80 a. Lat.

UL |

Sällsynt. Kosteröarna.

"44. N. pretexta EARENB.

Wes eAkad Ber 18407 p. 2149 GREG 1 Bdmb.i Soch

Eran SVR Tpl 4815 P:OEXY ff PI Doc Fist Brit. Diet.

prrLOW PYTT Pinnularia pretexta WHERENB.. Mikrog.

fr RIE FIT

Strie transv. 16—18 in 25 u.

- Sällsynt. Väderöarna; Fiskebäckskil.

45. N. latissima GREG.

mekondMicr: Soc. Irans. New Ser. tv. LV; pc ad0, P: Vä

RR DONE Sist ab. ID iat. fp: PS LI 2 AV SOHM

pkreDiat. 1.60, fö

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

+46. MN. humerosa »BRÉB.»

DIETER VV SMÖR Syn seb Ert. VD tabs Vi EL, Pardo. DONE.

[ns Bris Drat.k patos bd FORMA NScRM ARV Diet?

gr ÖN öduadrarte GRIG. i Lond. Mict;sSoc:rIrans.

fäNew Ser. V. IV, p. 41, P. V, f. 5.

Kosteröarna; Fiskebäckskil.

47. N. brevis GREG.

1kdinp. Sock-iranss Vi AIP. t(058k NEKA

42 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Hist: Brit. 'Diat. p. 19, PITT T”4! Ar SCEN SsORselGömm.

Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 88, T. II, f. 15.

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

N. brevis A. ScHm. i Kiel: Comm. Unters. Meer.' Jah-

resb:, 1872—73, P-00:,.L IT. UD

Strie transv. 28—29 in 25 u. Long. 104 u. Lat.

JAR US

Sällsynt. HFiskebäckskil (ett exempl.).

Liknar fullkomligt den anf. fig. hos ScHmiot. Till denna

form torde böra hänföras N. crassa GREG. 1 Qu. Micr. Journ.

RY ACER EL ER OR el I a PN Kro,

Frustulum a facie valvarum medio constrictum.

Sällsynt. Fiskebäckskil (ett exempl.).

Denna varietet liknar N. humerosa GRUN. i Wien. Z. B.

Ges Verh.,.1860;:p: 090; Paul, £26;

+48. N. marina RALFS

i PrircH.iInfus. p. 903: 'DOnK. Eist., Brit D:atopolor:

III, f£.5. A. Scmwx. Atl. Diat. ;T. 6, f. 9; 9. N. punctulata

W.I SM. Syn. Brit. Diat. V. I, p-.52, P. OVLETRISE

Fiskebäckskil.

49. N. polysticta GREV.

1 Bdimnb.: Phil: Journ. New Ser: 250pr28, CRV

N. Baileyana A. Scuewm. i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jah-

resb.. 1872—73; p3:38,, 09, TI, £ 31. Atl: Diatyl6rtre6fen

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

50: 0N. pusillä IW-SM:

Syn. Brit. Diat. V. I, p. 52, P. XVII, f; 145 DONE

Brit:, Diat. p. 20, vP:,IIL £,6.. Nagastroides GaEGNIutu

Miexssdpouras V..llESpa 4050P.- IV: Le.

Fiskebäckskil.

"51. MN. inflata >Körtz.»

Båc, p. 99, T. 3, f. XNXNVI” DONE, Fist Britstbriap:

21, P.: III, f£. 9. Frustulia itflata Körs": mn asömp:

545: TD KIEV?

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND. 8. N:O 15. 43

Strie transv. centrales 28—30, terminales 40 in

250. Long. 50—57 u. Lat. 17—18 u.

Sällsynt. Fiskebäckskil (bräckt vatten).

De exemplar, jag sett, äro ej hopdragna nedanför de ut-

. dragna ändarne, såsom förhållandet är på DOoNnKIiINns figur.

FIONA telegans Wai SM.

fra Dial. Vol, p. 40. P. XVI, f 137. DONE Eist

Bira pa 205 F.LV, fsk

Kosteröarna; Väderöarna.

53. N. subsalina DONE.

Hist Bri. Diatcop. 245 PnIV,; f. N. Amphisbena

Vär. ÖRAWE ISM: Syn: Brit. Diat. V. . pp rökTPR AVN

147:0g.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Mösligen äro N. Amphisbzena »Borr», N. subsalina

och N. brevis varieteter af samma art. Jemf. DOonKz. Hist.

Brit. Diat. p. 24. WALK. ARN. 1 Qui Mier. J.oumn: SV RV VI

pruLlv6t

54. ON. Liber W. SM.

FS BT. Diat. VI; po dör Pr cv ES TI 190. IDONK Est.

Bara sia & pe G250 FARA, TD AN SoRMS i Krel Corim. Un-

ters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 91, T. II, f. 45. N. maxima

förkn6 RIGID. SOC: Trans, VA NAXL/ pi'487,. PB. IX fP18J0A.

ScHM. anf. st. f. 44 (figuren till höger).

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Udde-

valla.

Jag har äfven från Fiskebäckskil funnit en mindre form,

som liknar N. linearis GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860,

p. 346, T. 1, f. 2. Denna synes dock icke förtjena att skiljas

från N. Liber. Donrin (Hist. Brit. Diat. p. 62) har äfven upp-

stält N. linearis som synonym till sist nämnda art.

B. maxima GREG.

INSE a scimia GREG. T Qu:. Mier.Journ: Vv. LIL up: ER. IV;

frl9 ond. Micr. Soc. Lrams. New Ser. V. IV, ps 39, Ps VY,

KON OTE ITDONE -klist; Bri. cD1at. p. 60,-P. IN 4. NIPTeu-

Deata GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Verh: 1860, p. 546, T:1,f.4.

44 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

N. maxima var. bicuneata A. Scewm. i Kiel. Comm. Unters.

Meer. Jahresb. 1872—73, p. 91, T. II, f. 44 (figuren till venster).

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

GRrRUNOW (i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1863, p. 154) hänför

denna, förut äfven af honom som egen art upptagna var., till

N. Liber.— Crrve (1 Ofvers. Vet. Akad” Förl! "18687 pl22a

T. IV, f. 3, 4) omtalar och afbildar midtbandsytan som kil--

formig. Så är den i allmänhet dock icke. Trol. är det ett

exemplar, der skalen och midtbandsringarna lossnat och skilts

från hvarandra mera vid ena ändan än den andra, som CLEVE

iakttagit.

+55. N. formosa GREG. .

1: Lond. /Micr. 'Soc: 'Trans.! New .Ser.sIV. IVER puude is

VY. £V0:

Strize transv. 29—231 in 25 u.

Kosteröarna; Fiskebäckskil.

N. formosa tyckes vara nära slägt, om ej identisk med

Ni Fenzlii GRUN1 Wien. Z.: Bi Ges: Verh: 1865,p- 1950

N: elegans GRUN. anf. st.. 1860, p. 534, T.: 2; ft: Den

form, jag funnit, närmar sig denna i afseende på skalens form

och bredd.

+56. N. Grevillit (AG.) Heis.

Consp. Diat. Dan. p. 83. Schizonema Grevillii AG.

Consp. Diat. p. 19 (»ad spec. auth» W. Sm.) W3 SM. Syn:

Brit... Diat. M. II, p::77, P: LNIII, f. 3640 Ni fhombica GRae:

i Lond: Micr. Soc. Trans. New: Ser... V. IV. pi a, Bdov sek

Don Hist. Brit. Diat. p.,.58, PIX, föl: NI Erbellmplerkn:

i Hdimb. Soc. Trans. p. 329, P. XIV; f. 1017 EibellostGre:

villii Ob a bil. Vet. Akad, Handl. B. 1, N:ovkörmpotee

Väderöarna; Fiskebäckskil.

CLEVE hänför anf. st. denna art till ett nytt slägte Li-

bellus, grundadt på midtbandets beskaffenhet, hvilken åtgärd

synes hafva goda skäl för sig.

57. N. Subula »Körtz.»

SAC: P-00 13 IT. OAL

Var?

GruUNn. i Wien. Z. B.; Ges. Verh. 1860, p. 548, Mm ITA22.

Skaftö (GRUN. anf. st.).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANEL. BAND. 8. N:O 15. 45

«58. N. Schmidtii nob.

Navicula? A. ScHm. i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jah-

fesbactör2—13; p. 92, TT fr; 8.

Strie transv. 41—46 in 25 u. Long. 60—74 u.

BER RN

Fiskebäckskil.

SCHMIDTS båda figurer föreställa tydligen samma art, ehuru

” på den ena (möjl. tecknad vid sned belysning) strimmorna

blifvit synbara, på den andra icke.

FONT IN. IconsimiliskA;'SCHM:

j i Kiel. Comm. Unters. Meer.. Jahresb. 1872—73, p. 91,

Er Lif; 46.

Striestransv:: 31-35 in" 25 u. Long. 60-96 u.

har. Su.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

De längs kanten löpande längdstrimmorna äro ej fullt så

tydliga, som på SCcHMIDTS figur. De uppkomma icke genom

afbrott 1 tvärstrimmorna, utan beteckna snarare gränsen för

ett mera upphöjdt parti af skalen.

60. N-. Claviculus GREG.

TER Bes oc: HETA VECTRA, NIESSTINO "fa SA

"Scnwy. i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872-73, p. 90.

NOEN 28:

Väderöarna; Fiskebäckskil.

"61. 'N. inconspicua GREG.

N? inconspicua GREG. 1 Edinb. Soc. Trans. V. XXI, p.

ee. NI Histula AA. Scem. i Kieli Comm Un-

ters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 90, T. II, f. 29.

Sällsynt. Väderöarna.

=62. MN. Cluthensis GREG.

Rdr Soc. . ranss Mo XXL pv418, Pi INGSfA2.00N:

erythrea GRUS. i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860, p. 539, T.

BL.

Str transv. d0- JAydl 25 ju Long s0—4V u.

atv 416: jä.

Sällsynt. Väderöarna; Fiskebäckskil.

46 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

De få exemplar, jag funnit af denna art, afvika $enom

mindre storleksförkållanden och tätare strimmor. Jag har der-

före med någon tvekan hänfört dem hit.

63. N. aretiea OL.

Navicula (Amphiprora?) arectica Cr. i Bih: Vet. Akad:

Handl., B:- 1; N:os 13; :p-.16, T. 3, £ 15:10 ÅN p bon aska

roptera; BA: 1, Smiths. Contr:: V. MILL P4 Suse AS

Amphiprora lepidoptera GrEG. i Edinb. Soc. Trans. V.

NK) p: 5055 PI KIL £/ 59 ec” Amphiprofa obiuösenrmetn

anf. st. p. 506, P. XII f. 60,' A. ScmM. i Kiel Comm Un

ters. Meer. Jahresb. 1872—73,p->91, TTR -Evt

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Denna art är otvifvelaktigt en Navicula, såsom äfven H.

L. SmirH, hvilken undersökt Baileyska originalexemplar, funnit,

ehuru den är teml. ensamt stående inom slägtet. Jemf. H.

L. Sv. i The Lens, V. II, p. 89... Huru GREGORY kunnat han.

föra den till Amphiprora lepidoptera, är svårt att förstå.

Möjligen finnes dock en häntydning mot detta slägte genom

det upphöjda breda partiet längs skalens midt. A. SCHMIDT anf.

st. förmodar att GREGORYS Amphiprora obtusa föreställer

midtbandsytan af denna art. Då jag haft tillfälle att under-

söka ett par skal både från skal- och midtbandsytan, kan jag

till fullo bekräfta denna förmodan.

Gen. II. Scoliopleura GRUN.

i: Wien. Z3 B. Ges: Verh: 1860, p. 554.

SLIEST Westo (WE CSKO) "GRUN.

1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860, p. 555. Navicula W e-

Stii/W. SM.cdynpt Brit DiatocV. Iypu £9rB! tv

Fiskebäckskil.

2. S. tumida (BRÉB.) RABENH.

F1. Eur. Alg. Diat. p. 229. Eur. Diat. Sp. Typ. N:o 84

(spec. orig. Brébisson.). Navicula tumida BréB. i Körz.

Spec. Alg. p. 77. Navicula Jennerii W. SM. Syns Brit. Diat.

Vi Lip. 40089 DCVILy f. 184

Sällsynt. Kosteröarna; Gullmaren.

"3. S. convexa (W. SM.) GRUN.

i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860, p. 555. Navicula con-

vexa W. SM. Syn. Brit: Diat IV TI spo49s BN VEFaRS0

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 15. 47

Väderöarna; Fiskebäckskil; Marstrand (Hök enl. fig.)

Gen. III. Stauroneis (EHRENB.) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 87. EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1841.

1. S. aspera (EHRENB.) Körz.

Bae:p- LOG, I 200 fr l20rStauropteravaspera FARENB.

föinben Arkad. ADH, ETS41/P..2813 (Pad rfil, 2,70: jam, if. 1

EE 20, TTT Var £. 20, dy EV, IV £. dd. Navi

cula MSP:Erar DONK. Hist Orit., Diat. p.,02, FP. 23 fl. S:

fraseb ena NVSSSM I Synsrbrits Diat. Me Lp. OL SE AINSE 1943

id Mycket vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Skaftö (GRUN.

NORA BraGee. Verk 1860); Fiskebäckskil; Uddevalla;

Marstrand (Hör enl. fig.!)).

Att S. aspera (EHRENB.) Körz. och S. pulchella W.

SM. äro identiska, torde ej längre kunna anses tvifvelaktigt.

Jemf. GrRUN. i Hedw. 1867, p. 28.

2. S. amphioxys GreG. Fig. 9.

» i Lond. Micr. Soc. Trans: New Ser. V. IV, p. 48, P. V.

CCR

Forma facie valvarum lanceolata, non rhomboidea.

Strie transv. 30-—48 in'25:uv Long. 62—120 u. Lati

EM VR

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Afviker genom skalytans form och glesare strimmor från

GREGORYS beskrifning och figur. Möjligen är S. salina W.

SYESyn Brit. at. Voll Pa 60, PI NIX, ff. 1383, nära slägt

eller identisk med denna art, hvilket dock af SmitHs figur och

knapphändiga beskrifning ej med säkerhet kan afgöras.

3. S. scandinavica nob.

Navicula lacustris »GreG. (?)» A. ScHwx. i Kiel. Comm.

Unters. Meer. Jahresb. 1872—73, p. 88, T. I, f. 29. At. Diat.

E.T6 100:

. Strie transv. 25—29 1n::25 u, Long. 63—105 u.

Hat. 280-32 uu.

Sällsynt. Väderöarna.

Denna art kan svårligen tillhöra Navicula lacustris

GREG., som är en sötvattensart och betydligt mindre. Dess-

1!) Bestämd af EHRENBERG »Stauroptera aspera.»

48 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

utom har S. scandinavica medelknölen utvidgad åt sidorna

samt upptagande ungefär 1/, af skalens hela bredd och tillhör

sålunda sl. Stauroneis, såvida detta slägte skiljes från Na-

vicula.

Gen. IV. Pleurosigma W. Sm.

1.sAmn.. NatoElist! Ser KLIN IV. TEX pA:

1. P. formosum W. SM. ;

1 Ann. Nat. Hist. Ser. IL VAX, På OscEgltoe Sy

1355 0 DIN LU Da FR Od fö (ee

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

9.0 P..decorum W. SM.

Sjin.dBrita Diat:oV- I PI 68 Pa AG SrAIG

Fiskebäckskil. | .

Synes föga skild från föreg. art. Jemf. GRUN. i Wien. Z.

B. Ges. Verh. 1860, p. 556. RABENnH. F1. Eur. Alg. Diat. p. 232.

8. P. angulatum (Quex.) W. SM.

Syn. Brit. Diat. V. I, p. 65, P. XXI få 2088t0e0]- I

latum' 8 Wi Sm i Amn. Nat. Hist. Ser. II; Vt INNIpITi P-

I, f. 8 Navicula angulata QuEK. Miecr. p.o438, P8,

f. 4—7.

Striae transv. 35—38 in 25 u. Long. 150—232

just ab 20-—-3do kl

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

Den form, jag upptagit under ofvanstående namn, afviker

från SmitHsS beskrifning och figur genom frånvaro af vinklighet

vid skalens midt och glesare strimmor. Måhända bör den

hellre räknas till följande art.

"4. P. strigosum W. SM.

1 Ann. Nat. Hist. Ser: II, Vv: IX, pp: 0, Feer ORmn

Brit. Diav., ps Od, BO KO KRITTE 203:

Stress. ansv. ov0-—-40 10: 20 1 ALONG 127-106

uu. i hat 18—5S200

Sällsynt. Väderöarna; Fiskebäckskil.

Åndarne spetsigare än på figuren hos W. Sm. i Syn. Brit.

Diat.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 19. 49

5. P. naviculaceum BRÉB.

i fherb: Soc. Sc. Nato Mémi TI Hp. 255, fu

Strie transv. 42—44 in 25 u. Long. 162—172

MM. Nat STON

Sällsynt. Fiskebäckskil.

Ändarna något spetsigare än på BRÉBISSONS figur.

6. P. elongatum ” W. Sw.

Aon Nat, Hist, Sers jig V. IX; pa 6, Pa Leifi 4. Syn.

Brurpbviat Vsch, pa04, P3 XX. 199.

Strie transv. 35—44 in 25 u. Long. 180—200

je ilkat. 24-32 uu.

Sällsynt. Väderöarna; Fiskebäckskil.

Bredden större i förhållande till längden än på SMITHS

figur i Syn. Brit. Diat.

T. P. intermedium "W. Sw.

Sya bet. Diat. Vv. I, pc 04, P. XXL ff 200.

| Strie transv. 38—43 in 25 u. Long. 222—226 u.

Hart o3 uu.

Sällsynt. Fiskebäckskil.

Bredden något större än på SMITHS figur. — Denna och

de föregående arterna från och med P. angulatum bilda en

grupp af närstående former. Möjligt är, att flere ibland dem

eller alla tillhöra en enda art.

+8. P. giganteum GRUS.

TW ien. ZI Bb. Ges, "Verb ela360,p., 358, Lv4, fi. 1, anf.

st. 1863, p. 155. |

Btrie -transv. 40-=441 in 25 ju.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Har tvärgående och i två riktningar sneda strimmor. Några

gröfre punkter vid skalens kant och nära medellinien, som

GRUNOW uppgifver skola finnas, har jag ej kunnat se. Det är

ej osannolikt, att P. giganteum är identisk med P. validum

SHADB. i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. II, p. 16, P.

I, f. 8. Möjligen hör äfven P. rigidum W. Su. hit. Jemf.

GrusN. i Hedw. 1867, p. 28, 29 och Cr. 1 Bib. Yet. Akad.

flandl Boll, N:o:I3, p- 19, 20:

50 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

9. P. longinum »P. SMITH.»

»P. longina P. SmitH»> BricEtw. 1 Qu. Miecr. Journ. V.

VIII pak80;- BRIDE fd

Bland alger från Bohuslän, tagna af ARESCHOUG (RABENH.

F]. Eur: Alg. Diat.).

10. P. balticum (>EHRENB.») W. SM.

1 Ann. Nat. Hist. Ser. II, V. IX,.p: 9, > ISYCESSsNSynt

Brit. Diat. V. I, p. 66, P. XXIII, XXIII, ff 2074acke Bb ochty:

Navicula baltica EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1883, p. 258?

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

+11. P. Wansbeckii DONE.

i Lond. Micr: Soc: Trans. New Ser. MI vVINSpuroEE

JUNKER

Strig transv. 44 in 25 uk. Long. Ta20e tet

LOT ju:

Sällsynt. Fiskebäckskil (ett exempl.).

12. P. Fasciola (EHRENB.) W. SM.

i Ann. Nat. Hist. Ser: II, V.: IX, p: 9, PI TRFERGNNSEne

Brit, Diat. V. I, p--.67, P. XXI f. 211. Ceratonetsthasciole

EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1839, p. 144, T. IV, £. VI.

Tjörn (EHRENB. i Berl. Akad. Abh. 1839); Marstrand (Hör.

enl. fig.).

Gen. V. Donkinia RALFS

TöPRRIToR: Infus: ps 920:

1. D. compacta (GREV.) RALES

1 PritcH Infus. p. 921. Pleurosigma compactum

GREvV. I Qu. Micr. Journ. V< Vy py il2, PP: IIL fI9xmEletno-

sigma rectum Donr. i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V.

NIS Po 20 RR TSG:

Long, 1145: bag ens hat. lör 14; u.

Sällsynt. Väderöarna.

Bestämningen ej fullt säker, då endast två exemplar och

dessa blott från skalytan iakttagits. Strieringen mycket fin

och knapt märkbar; den tycktes utgöras af rätvinkligt hvar-

andra korsande longitudinella och transversella strimmor.

"BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:o 15. 51

Gen. VI. Amphiprora (EHRENB.) GRUN.

i Nada Z: BliGes: Verk: 1860, p- 967. EHRENB. i Berl.

Akad. Abb. 1841, p. 401.

1. AA. maxima ' GREG.

Hpbldmp:E Soc uhrans. Vv: NXIp: s07:5P. NI Cf Ol

Väderöarna; Fiskebäckskil.

"2. A. lepidoptera GREG.

kon dy Mick Soc: Trans: New Ser. Vv Vv Ip rio, Pn bit

Skadan IRS Eran VIKT pe503eP XI £590050b:

Väderöarna; Fiskebäckskil; Marstrand (Hör enl. fig.3).

"3. ÅA. elegans W. Sw.

Syns brits Drat. Vv. ll, p. JO. GREG. 1 UdINP. SOC> LIaNs.

MENS pr0055 ES OXIE £758:

Strizee transv. 29—31 in 25 u. Long. 224—280 u.

Sällsynt. Väderöarna; Gullmaren.

Den form jag funnit afviker genom glesare strimmor. I

detta afseende liknar den A. longa Cr. i Bih. Vet. Akad.

Handel N:0o013; p. 20, Di 3, £. 15, hvilken art tyckes stå

nära A. elegans.

"4. AA. alata »(EHRENB.) KöTz.»,

BACONS) NT WES Syn. brt. Diats Vv.

I, p. 44, P. XV, f. 124. Navicula alata EHRENB. i Berl. Akad.

Ber. 1840, p. 212?

Marstrand (Hör enl. fig.?)).

Fam. XII. Cymbelle&e (AG.) GrRUN.

1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860, p.: 511. AG. Consp. Diat.

Pp.

Gen. I. Amphora (EHRENB.) W. SM.

Syn. Brit. Diat. V. I, p. 19. EHrRENnB. Infus. p. 189.

RISET Gris GREG:

TR DEN So CET ansa nV Xx pe AR EXNIT EE ET TAb Ge:

Strie transv. inconspicue. Long. 52—62 u. Lat.

(a facie membrane connexiva) 12—18 u.

Sällsynt. Väderöarna.

!) Bestämd af EHRENBERG »Amphiprora constricta.»

2?) Bestämd af EHRENBERG »Entomoneis alata.»

52 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Från denna art är väl knappast skild A. levissima GREG.

ANLASEX Pogsilartle NN Ne:

9 ÅA. membranacea W. SM.

Syn. Brit. Diat. V. T, p. 20, P. II, £X29 ROR: NOTES

Journs hy. 4 Vil, ip. od eså LOL 69

Strie transv. 31 in 25 u. Long. 43 u. Lat. (a

facie membr. conn.) 31 u.

Väderöarna (ett exempl.).

Hos det funna exemplaret närmar sig midtbandsytans form

den rektangulära mera än på de citerade figurerna.

+3. AA. ocellata DONE.

i Qu. Mier. Journ., New Ser. V.lI, pe LISE SUSpeR

Väderöarna; Fiskebäckskil.!)

4. ÅA. obtusa GREG.

i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. V, p. 72, P. I, £ 34.

Strie transv. 42—43 in 25 u. Long. 88—110 u.

Sällsynt. Väderöarna; Fiskebäckskil.

På de anträffade exemplaren äro strimmorna glesare än

GREGORY uppgifver.

5. ÅA. vitrea CL.

i Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1868, p. 237, T. IV, f. 5, 6.

Strie transv. 35 in 25 u. Long. 95 u:

Sällsynt. Väderöarna (ett exempl.).

Strimmor tätare på det af mig iakttagna exemplaret än

CLEVE funnit (22—23 in 25 u).

6. ÅA. crassa GREG.

i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. V> pyrdest kona:

357 I Hamb. Soc: Irans. Vs XXL p. d24, PFOCIVArREROR

Strie transv. 14—18 in 25 u.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

7. A. truncata GREG.

1 Hdinb. Soc. Irans. V. XL op: ol5, PE: XIIENer

!y Bland Dr HÖKs diatomacé-teckningar finnes utaf denna art en figur utan

angifven lokal, af EHRENBERG bestämd »Amphora fasciata.»

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 15. 53

Strie transv. 37—42 in 25 u. Long. 44—71 u.

Fat: (a facie membr. 'conn.) 15—24 u.

Sällsynt. Väderöarna.

HeL-SMImE (1 The, Lens, V. Il, P: 76) anser denna art

böra förenas med A. sulcata BrÉB. i Cherb. Soc. Sc. Nat.

NIGER PE 25001 8. GREG ucbdinp.. Soc: ranst iv. XXI,

»p. 523, P. XIII, f. 92. Den synes äfven vara föga skild från

ArNdiuadrata GREG. 1 Bdinb. Soc. Trans. M- XXI p. s21, P.

XIII, f. 85. — Hos de exemplar, jag funnit, är bredden från

midtbandsytan mindre i förhållande till längden än på GRE-

GORYS figur.

+8. A. Grevilliana GREG.

fölond ryker" Soc. Irans. New Ser. V. Vi p: fo, Pp. I; fi

SöSO0T kdb]. Soc. Irans. V. XXIbyp.rco22, PP. 89

RazrFs i PrircH. Infus. p. 883. A. fasciata GREG. 1 Edinb.

Nocskirans (VE AX p. 323, P. XII, 490.

Sällsynt. Fiskebäckskil.

9. A. Arcus GREG.

NOTE Mier. > Journ., Vs. Hip. sd Bb: IV, fr4rLond:

Niiert Soc. trans. New Ser Vy: VI ip. dö, Pool; front, Bdmpb.

Sockirans. Vv. XXL p. o22, P. XIIBrGS:

Strie transv. 22 in 25 u.. Long. 78—83 u. Lat.

(a facie membr. conn.) 43 u.

Sällsynt. Väderöarna (två exempl.).

Att döma efter de exemplar jag funnit synes skilnaden

vara ringa mellan denna och A. Milesiana och nästan endast

bestå i skalens inböjning vid midten hos A. Milesiana. Äfven

härtill finnes en, fastän knapt märkbar, antydning på exemp-

laren af ÅA. Arcus.'

10. AA. Milesiana GREG.

iNladanb. I SOC Lrans., Ve AX apa 21 RN XII fö 83:

Strie transv. valve 22, membrane connexivee 18

im 2500. "Lonov 15 u Lat, (a facie membr. conn.)

40 u.

Sällsynt. Väderöarna (ett exempl.).

Det exemplar, jag funnit, är större till dimensioner och

har glesare strimmor än GREGORY angifver. På GREGORYS figur

04 LAGERSTEDT, SALTVATTENSDIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

äro ej medellinierna afbildade; de visa sig lätt vid passande

inställning, äro inböjda mot hvarandra vid midten, ungefär

som hos A. Proteus.

"11. ÅA. lyrata GREG.

1 Bdinb: Soc, Trans. V: XXL ip. 520, P. XIIEGERS2:

Strie transv. 32 in 25 u. Long. 41 u. Lat. (a

facie membr. conn.) 15 u.

Sällsynt. Väderöarna (ett exempl.).

12. A. Proteus GREG.

i Edinb. Soc: Trans: V. XXI, p- 518; P: NEMSSEFSINAAN

affinis W. SM. Syn. Brit. Diat: Vd, P9 ESTINEE0TE

Vanlig. Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

+13. ÅA. robusta GREG.

1 Hdimbi Soc. vPrans. Vv. XXL 'p. 516, P. XIII, f. 79.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

"14. ÅA. spectabilis GREG.

1 Eidinb. Soc. Frans. V:s XXL. p. b16, PEeSesv

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil.

"15. AA. acuta GREG.

1 Edinb:- Soc. Trans. , Va XXL Pp. SAP: XM XIV,

(E90.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

"16. ÅA. cymbifera GREG.

1. Eidinb. Soc. Trang. V:/ XXI.p..5205, B-INOHERSTE

Strie transv. 31 in 25 u. Long. 49-u. Lat.

valve 9 u.

Sällsynt. Väderöarna.

SUQEN AT COStatarn NYE SM,

Syn. Brik Diat. NV. Lt, Pp. 20, P. XXX, fo 255000

EF dinb-=S0C:- NL fans, Va pA dl, No ATV TR9D

Strie transv. 16—19 in 25 u. Long. 64—69 u.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

"18. ÅA. proboscidea GREG.

i. Bidinby Soc. Trans: V. KXIp- 020,F2 XILVS RIS:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o 15. 55

Strie transv. 28—29 in 25 u. Long. 58—64 u.

Sällsynt. Väderöarna.

Blott ensamma skal iakttagna.

+19. AA. ventricosa GREG.

Häbldinh-Sock Inans Vä XXL pa SIR I 5 68

Strie transv. 20—23 in 25 u. Long. 60—988 u

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Med denna art äro nära slägt och möjligen identiska A.

Ergadensis GrecG. i Edinb. Soc. Trans. V. XXI, p. 512, P.

PSU EEE OehRA NT Tamiee olata. Om: 1, Ofvers. Vet: Akkad.

Hörhifilst674 p.067-, Jemf H: LDL. SvirH + The Lens,.V. IT,

p- 85, 86 och CLEVE anf. st.

Fam. XIII. Cocconeide&e (GRUN.)

GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Verh.. 1862, p. 430, Reis. Nov.

AlSTp: Oo.

Gen. I. Campyloneis GRUN.

TaWiIen IVB: "Ges. Veth. "1862, p- 429:

FI Ch costata (GREG.)

Cocconeis costata GREG. i Qu. Micr. Journ. V. III, p.

JAR 0: Lond., Mier. "Soc; Irans. New Ser. Vv. V, pP-

GÖRA KAT! 20.

Väderöarna; Fiskebäckskil.

Gen. II. Cocconeis (EHRENB.) GRUN.

1 Reis. Nov. Alg. p. 9. EHrREnB. i Berl. Akad. Abb. 1835,

PN.

"1. C. quarnerensis (GRUN.) ÅA. SCHM.

i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—-73, p. 93, T.

III, f. (15?), 16. Rhaphoneis quarnerensis GRUN. i Wien.

VASER Ges NäVerh 145624 p- cl 1 4, f.24; Riquarnerensis

Ma rom sajorttra bur Vet. Arkad. Handl. BY; N:o 13, ps 23,

Aer ER in nu lara Allmaniana GREG. 1 HBdinp. Soc.

Irans. V. oCKI) pe 486, POTTAN 2?

Valva superior (nod. centr. carens): Strie transv.

:16—20 in 25 u. Long. 30—56 u. Lat. 18—31 u.

36 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Valva inferior (nod. centr. instructa): Strize transv.

centrales circa 16, terminales circa 20 in 25 u. Long.

58—560 u. Lat. 31—32 u.

Väderöarna; Fiskebäckskil; Gullmaren (både öfre och

undre skalet).

Af undre skal har jag endast sett några få i profvet

från Gullmaren. Atminstone ett exemplar har jag tydligt iakt-

tagit, der båda skalen sutto till sammans. Omkring medelknölen

finnes en liten area, hvilken icke synes på SCHMIDTS figur.

Troligen är Pinnularia Allmaniana identisk med denna art.

2. C. Scutellum EHRENB.

1 Berl. Akad. Abb. 1835, p. 173., Infus. p. 194-00

f. VII W. Sv, Syn: Brit. Diat: V. I; p. 22,0RSetERRRSe

Vanlig. Kosteröarna (EHRENB. Infus.!)); Väderöarna; Ly-

sekil (HÖK enl. fig.); Fiskebäckskil; Uddevalla.

8 distans GREG.; GRUN.

C. Scutellum var. distans GRUN. i Reis. Nov. Alg. p.

9, 10: C.: distansvGResst Qus Micer. Journ VEiEperags

Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser: V. V,p: 6, PoE 25;

Edinb. Soc. Irans. V. XXL, pc 490, PEN FER2S:

Väderöarna; Fiskebäckskil.

"3. C. pseudomarginata GREG.

i Edinb. Soc. Trans. V. XXI, p. 492, P-TXS Po Vake

sup.). GrRUN. i Reis. Nov. Alg. p. 13. C. pellucida GRUN. i

Wien. Z. B. Ges. Verh. 1863, p. 145, T. 13, f. 6 (Valva sup.).

C. major GREG: 1 Edinb.” Soc: Trans; VJXNIp, 4920 EOEXG

f. 28 (Valva inf.).

Valva superior: BStrize transv. 46 in 25 u. Long.

48—49 u. Lat. 35—36 u. Valva inferior: Strize transv.

30—34 in 25 u. Long. 43—51 u. Lat. 33—40 u.

Fiskebäckskil.

Intet exemplar med båda skalen sammanhängande har jag

iakttagit.

Gen. III. Orthoneis GRUN.

i Reis. Nov. Alg. p. 9.

!) »Göteborg» EHRENB. Se not 2 på pag. 4.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 15. 57

1. 0. punctatissima (GREV.)

Cocconeis punctatissima GRrREv. i Qu. Micr. Journ.

NERvaRprö, OP. TEL Of) I Orthonevs splendida GRoON3 1

Reis: Nov. Alg..; p. 15:

Förma. minor... Stre transv. 27—30 in 25 u.

Long. 42—58 u. Lat. 27—38 u.

Kosteröarna; Fiskebäckskil.

Gen. IV. Mastogloia »THWAIT.»

Ding utt» (enl SW SM): W.SM. Syn: Brit. Diat. VI,

p. 693.

1. M. lanceolata »THWAIT.» )

»in litt.» W. SM. Syn. Brit. Diat. V. I, Pa 04 POLIV,

i el

a. GRUN.

1 Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860, p. 5376. N. lanceolata

INVI SM, ant. st.

Fiskebäckskil; Uddevalla.

8." GRUN.

Wiens. Bb, Ges. Verb; 186007-p; 0400; Id, fi6..0 Mi

Smatna W- M.Syn. Brit. Diat. V. IL p. 65, P. HLV) f 341.

Väderöarna; Fiskebäckskil; Uddevalla.

+2. M. angulata LEW. ,

TE ARA CONAt. SC. Er0C, LOOK, Pp. 00: . LIV f 4. M.

apiculata GRUN. i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860, p. 577, T.

SEE Rol

Striee' transv. 25—27 in 25 u. Loculi irregulares.

Long. 73—76 u. Lat. 28—32 u.

Sällsynt. Fiskebäckskil.

Punkterna ordnade till hvarandra skärande linier, som äro

dels tvärgående, dels sneda i två riktningar.

Fam. XIV. Achnantheg&e (Körz.) Grus.

Wiens Ges. Merh. 1860: ps oll, jemt. Wien. 4.

byGes I Verhirl862; p.430; Kör: Bac..p. 10, 14.

Gen. I. Achnanthes (Borr) HEB.

(Consp.Wiat Dan. p. Il. BORT a Diet. d hist. nats I,

p. 19, 9393.

08 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

1. ÅA. longipes »AG.»

Syst. Alg. p. 1? W. Sm Syn: Brit. Diat VISINpre6, P:

NROIOV, KNNRVT) £5300:

Väderöarna; Fiskebäckskil; Marstrand (Hör enl. fig.).

Gen. II. Achnanthidium (Körz.) HEIB.

Consp. Diat. Dan. p. 118. Körtz: Bac: p. 15.

1. ÅA. brevipes (VAG.») HeIB.

Consp. Diat. Dan. p. 118. Achnanthes brevipes AG.

Syst: Algop. 1? CW.SM. 'Syn. /Brit:/ Diat?o VSIRIp2t nt

NERVER 301

Kosteröarna; Väderöarna; Fiskebäckskil; Uddevalla.

+2. ÅA. subsessile (Körtz.) Her.

Consp. Diat.. Dan. p. 119. Achnanthes subsessilis

Körz. Alg. Germ. Dec. V, N:o 42. W. Su. SynsDbrts Diat

NET? pi 28, KX MINRL302

Väderöarna.

"3. AA. arcticum CL.

1 Bih: Vet Akad:- Handl; Bal, N:o 3, ps Bortteberegn.

Strie transv. valve convexe& 15, valve concave

17 in 25 u. Long. 48—76 u. Lat. 14—18 u.

Sällsynt. Väderöarna.

Synes skild från föregående blott genom de gröfre och

glesare strimmorna.

Gen. III. Rhoicosphenia GRUN.

i Wien. Z. B.: Ges. Verh: 1860, p. 511.

1. BR. curvata (Körz.) GRUN:

i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860, p. 511: "Gomphonema

curvatum Körz. Bac. p. 85, T. 8, f. I-HI. Gompho-

nema? curvatum, G? marinum W. Sw. Syn. Brit. Diat.

VI TLIpeolo EE, XLR SE T2A5 246:

Väderöarna; Lysekil (HöK enl. fig.); Fiskebäckskil; Udde-

valla.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 15. 959

Efterföljande förteckning upptager de arbeten, som under

nedan angifna förkortningar i föregående uppsats citeras. De

arbeten, hvilka jag icke haft tillfälle att sjelf rådfråga, utan

citerat efter andra författare, betecknas med en asterisk.

AG. Disp. Alg. Suec. — C. A. AGARDH. Dispositio Algarum Suecie. Lunde

1810—1812.

— — Älg. Dec. I. = C. Å. AGARDH. Algarum Decas Prima. Lunde&e 1812.

— — i Sv. Bot. B. VII. = C. A. AGARDH uti Svensk Botanik utgifven af

G. J. BILLBERG, och O. SWARTZ. Sjunde Bandet. Stockholm 1812.

— -- Syn. Alg. Scand. = C. A. AGARDH. Synopsis Algarum Scandinavie.

Lunde 1817. q

fö Hyst. Alg. = C. A. AGARDH. Systema Algarum. Lunde 1824:

=— — i Flora 1827. = CO. A. AGARDH. Aufzählung einiger in den öst-

reichischen Ländern gefundenen neuen Gattungen und Arten von

Algen nebst ihrer Diagnostik und beigefigten Bemerkungen;Flora

oder Botanische Zeitung. Zehnter Jahrgang. Regensburg 1827.

— — Consp. Diat. = C. A. AGARDH. Conspectus criticus Diatomacearum.

Lunde 1830—1832.

AÅRESCH. Symb. Alg. Scand. = J. E. ARESCHOUG. Symbolze Algarum Ra-

riorum Flor&2& Scandinavice. Lunde 1838.

— — Alg. Scand. exs. = J. E. ARESCHOUG. Alg&e Scandinavic&e exsiccate.

Fasc. I—III. Gothoburgi 1840—1841.

— — Alg. Scand. exs. Ser. Nov. = J. E. ARESCHOUG. Alg&e Scandinavice

exsiccate. Ser. Nov. Fasc. I—VII. Upsalie 1861 - 1871.

BORY I Diet. d hist. nav. — J. Bb. BORY DELS, VINCENT. Achnanthes,

Arthrodiées, Bacillariges; Dictionnaire classique dhistoire naturelle.

Tome I, I Paris 1822:

BorY i Encycl. méth. = +J. B. BOoRY DE S:T VINCENT i Encyclopédie mé-

thodique; Histoire naturelle des Vers etc. Tome II. Histoire natu-

relz2 des Zoophytes ou animaux rayonnées. Paris 1824.

IBATL. I Smiths. Contr. NV. II. (Exam. Sound;) == J4 W.. BAILEY: Micro-

scopical Examination of Soundings made by the U.S. Coast Survey

off the Atlantic Coast of the U. S.; Smithsonian Contributions to

Knowledge. Vol. II. Washington 1851.

— — i Smiths. Contr. V. II. (Micr. Obs.) = J. W. BAILEY. Microscopical

Observations made in South Carolina, Georgia and Florida; Smith-

son. Contrib. to Knowl. Vol. II. Washington 1851.

— — i Smiths. Contr. V. VII. — J. W. BAILEY. Notes on New Species

and Localities of Microscopical Organisms; Smithson. Contrib. to

Knowl. Vol. VII. Washington 1855.

60 LAGERSTEDT, SALTVATTENSDIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

BRÉB. Cons. Diat. — ÅA. DE BRÉBISSON. Considérations sur les Diatomées.

Falaise 1838.

— — i Cherb. Soc. Sc. Nat. Mém. T. II. = ÅA. DE BREBISSON. Note sur

quelques "Diatomées marines rares ou peu connues du littoral de

Cherbourg;!) Mémoires de la Société Impériale des Sciences Natu-

relles de Cherbourg. Tome II. Cherbourg 1854.

— — i Rev. Sc. Nat. (DUBR. et HECK.) T. I. = A. DE BRÉBISSON. Dia-

tomacées de la Mousse de Corse; Revue des Sciences Naturelles

publiée sous la direction de M.M. E. DUBRUEIL et E. HECKEL.

Tome I. Montpellier 1872—1873.

BRIGHTW. i Qu. Micr. Journ. V. IV. = T. BRIGHTWELL. On the Filamen-

tous, Long-horned Diatomacezrx, with a Description of two new spe-

cies; Quarterly Journal of Microscopical Science. Vol. IV. London

1856.

— — i Qu. Micr. Journ. V. IV. — T. BRIGHTWELL. Further Observa-

tions on the Genus Triceratium, with Descriptions and Firures of

New Species; Quart. Journ. of Microscop. Science. Vol. IV. London

1856.

— — j Qu. Micr. Journ. V. VII. = T. BRIGHTWELL. On some of the

Rarer or Undescribed Species of Diatomacer. Part I; Quart. Journ.

of Microscop. Science. Vol. VII. London 1859.

CL. i Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1867. — P. T. CLEVE. Diatomaceer från

Spetsbergen; Öfversigt af Kongl. RER -Akademiens Förhand-

lingar. 24:de årgången 1867. Stockholm 1868.

— — i Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1868. — P. T. CLEVE. Svenska och Norska

Diatomaceer; Öfvers. af Kongl. Vet. Akad. Förh. 25:te årgången

1868. Stockholm 1868 —1869.

— — i Bih. Vet. Akad. Handl. B. 1, N:o 11. := P. T. CLEVE. Examination

of Diatoms found on the Surfade of the Sea of Java; Bihang till

K. Svenska Vet. Akad. Handlingar. Band. 1. N:o 11. Stockholm 1873.

— — i Bih. Vet. Akad. Handl. B. 1. N:o 13. = P. T. CLEVE: On Diatoms

from the Arctic Sea; Bih. till K. Svenska Vet. Akad. Handl. Band.

1: N:o 1335 Stockholm 1873:

DILLW. Brit. Conf... = L. W. DILLWYN. British Conferve: London

1809.

DONK. i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. VI. = A. S. DONKIN. On

the Marine Diatomacer of Northumberland, with a Description of

Eighteen New Species; Transactions of the Microscopical Society

of London. New Series. Vol. VI. London 1858.

— — i Qu. Micr. Journ. New Ser. V. I. = A.S. DONKIN. On the Marine

Diatomacex of Northumberland, with a Description of Several New

Species; Quart. Journ. of Microscop. Science. New Series. Vol. I.

London 1861. j

— — Hist. Brit. Diat. = A. S. DONKIN. The Natural History of the Bri-

tish Diatomace&. Part I—III. London 1870—1873.

1) Af detta arbete finnes särskildt utgifven: Deuxieme Edition Avec Additions

et Corrections. (BRÉB. Diat. Cherb. Add.).

GRAY

GREG.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 15. 61

HRENB. i Berl. Akad. Abh. 1830. = C. G. EHRENBERG. Beiträge zur

Kenntniss der Organisation der Infusorien etc.: Abhandlungen (Phy-

sikalische) der Königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin.

Aus dem Jahre 1830. Berlin 1832.

i Berl. Akad. Abh. 1831. = C. G. EHRENBERG. Ueber die Ent-

wickelung und Lebensdauer der Infusionsthiere; Abhandl. (Physik.)

der K. Akad. der Wissensch. zu Berlin 1831. Berlin 1832.

i Berl. Akad. Abh. 1833. = C. G. EHRENBERG. Dritter Beitrag zur

Erkenntniss grosser Organisation in der Richtung des kleinsten

Raumes: Abhandl. (Physik.) der K. Akad. der Wissensch. zu Berlin

1833. Berlin 1835.

i Berl. Akad. Abh. 1835. = C. G. EHRENBERG. Zusätze zur Er-

kenntniss grosser organischer Ausbildung in den kleinsten thieri-

schen Organismen; Abhandl. (Physik.) der K. Akad. der Wissensch.

zu Berlin 1835. Berlin 1837.

Infus..= C. G. EHRENBERG. Die Infusionsthierchen als vollkom-

mene Organismen. Leipzig 1838.

i Berl. Akad. Abh. 1838. = C. G. EHRENBERG. Ueber die Bildung

der Kreidefelsen und des Kreidemergels durch unsichtbare Orga-

nismen: Abhandl. (Physik.) der K. Akad. der Wissensch. zu Berlin

1838. Berlin 1839.

i Berl. Akad. Abh. 1839. = C. G. EHRENBERG. Ueber noch jetzt

zahlreich lebende Thierarten der Kreidebildung etc.; Abhandl. (Phy-

sik.) der K. Akad. der Wissensch. zu Berlin 1839. Berlin 1841.

i Berl. Akad. Abh. 1841. = C. G. EHRENBERG. Verbreitung und-

Einfluss des mikroskopischen Lebens in Siid- und Nord-Amerika; Ab-

handl. (Physik.) der K. Akad. der Wissensch. zu Berlin 1841. Berlin

1843. !)

Mikrog. = C. G. EHRENBERG. Mikrogeologie. Leipzig 1854.

i Berl. Akad. Abh. 1872. == C. G. EHRENBERG. Mikrogeologische

Studien iber das kleinste Leben der Meeres-Tiefgrinde aller Zonen

und dessen geologischen Einfluss; Abhandl. (Physik.) der K. Akad.

der Wissensch. zu Berlin 1872. Berlin 1873.

i Berl. Akad. Ber. = C. G. EHRENBERG. Meddelanden i Bericht

iber die zur Bekanntmachung geeigneten Verhandlungen der Kö-

nigl. Preuss. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Aus den

Jahren 1837, 1838, 1839; 1840, 1843, 1844, 1845, 1858.

Diat. Sp. Typ. = TH. EULENSTEIN. Diatomacearum species typice.

Cent. I. Stuttgartie 1867.

. 1 Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1871. = J. H. L. FLÖGEL. Dia-

tomaceX; Jahresbericht der Commission zur wissenschaftlichen

Untersuchung der deutschen Meere in Kiel fir das Jahr 1871. I.

Jahrgang. Berlin 1873.

Nat. Arr. Brit. Pl. = 8. F. GraAr. A Natural Arrangement of Bri-

tish Plants. London 1821. s

1. Qu./ Micr. Journ. VII. — W. GREGORY: , On a Post-Tertiary

Lacustrine Sand, containing Diatomaceous Exuvie, from Glenshira,

1) Detta arbete finnes äfven särskildt utgifvet.

GREG.

GRUN.

LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

near Inverary: Quart. Journ. of Microscop. Science. Vol. III. London

18535.

i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. IV. = "W! GREGORY. On the

Post-Tertiary Diatomaceous Sand of Glenshira. Part II; Transact.

of the Microscop. Soc. of London. New Series. Vol. IV. London 1856.

i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. V. —= W. GREGORY. On the Post-

Tertiary Diatomaceous Sand of Glenshira. Part II; Transact. of the

Microscop. Soc. of London. New Series. Vol. V. London 1857.

i Edinb. Soc. Trans. V. XXI. — W. GREGORY. On New Forms of

Marine Diatomacer, found in the Firth of Clyde and in Loch Fine;

Transactions of the Royal Society of Edinburgh. Vol. XXI. Edinburgh

1857.

. Scott. Crypt. F1l. = RB. K. GREVILLE. Scottish Cryptogamic Flora.

Edinburgh 1823—1828.

i Qu. Micr. Journ. V. V. = R. K. GREVILLE. Description of some

New Diatomaceous Forms from the West Indies: Quart. Journ. of

Microscop. Science. Vol. V. London 1857.

i Edinb. Phil. Journ. New Ser. V. X. = R. K. GREVILLE. Descrip-

tions of some new species and varieties of Navicule etc., observed

in OCalifornian Guano; The Edinburgh New Philosophical Journal.

Vol. X. New 8eries. Edinburgh 1859.!)

i Qu. Micr. Journ. V. VII. = R. K. GREVILLE. Descriptions of New

Species of British Diatomacer, chiefly observed by the late Pro-

fessor Gregory; Quart. Journ. of Microscop. Science. Vol. VII. Lon-

don 1859.

i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. X. = RB. K. GREVILLE. De-

scriptions of New and Rare Diatoms. Series V; Transact. of the

Microscop. Soc. of London. New Series. Vol. X. London 1862.

i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. XIV. = R. K. GREVILLE.

Descriptions of New and Rare Diatoms. Series XX: Transact. of the

Microscop. Soc. of London. New Series. Vol. XIV. London 1866.

i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1860. = A. GRUNOW. Ueber neue oder un-

geniigend gekannte Algen; Verhandlungen der k. k. zoologiseh-bota-

nischen Gesellschaft in Wien. Band X. Jahrgang 1860. Wien 1860.

i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1862. = A. GRUNOW. Die österreichischen

Diatomaceen nebst Anschluss einiger neuen Arten von andern Lo-

kalitäten und einer kritisehen Uebersicht der bisher bekannten

Gattungen und Arten. Erste, Zweite Folge; Verhandl. der k. k. zoo-

log.-botan. Gesellsch. in Wien. Band XII. Jahrg. 1862. Wien 1862.

i Wien. Z. B. Ges. Verh. 1863. = A. GRUNOW. Ueber einige neue

und ungeniigend bekannte Arten und Gattungen von Diatomaceen;

Verhandl. der k. k. zoolog.-botan. Gesellsch. in Wien. Band XIII.

Jahrg. 1863. Wien 1863.

i RABENH. Beitr. H. II. = A. GRUNOW. Siisswasser-Diatomaceen

und Desmidiaceen von der Insel Banka, nebst Untersuchungen iber

die Gattungen Ceratoneis und Frustulia; Beiträge zur näheren Kennt-

!) Denna afhandling förekommer äfven uti: Transactions of the Botanical

Society of Edinburgh. Vol. VI. Edinburgh 1859.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:o 15. 63

niss und Verbreitung der Algen, herausgegeben von L. RABENHORST.

Heft II. Leipzig 1865. i

GRUN. i Reis. Nov. Alg. = A. GRUNOW. Alg&e; Reise der österreichischen

Fregatte Novara um die Erde. Botanischer Theil. I Band. Wien

1867 (18682?).

— — i Hedw. 1867. = A. GRUNOW. Diatomeen auf Sargassum von Hon-

duras gesammelt von Lindig; Hedwigia. Sechster Band. Dresden

1867.

— — i Hedw. 1867. = A. GRUNOW. Nachträgliche Bemerkungen iiber

die von Herrn Lindig gesammelten Diatomeen von Honduras; Hed-

wigia. Sechster Band. Dresden 1867.

— — i Hedw. 1868. = A. GRUNOW. Beiträge zur Kenntniss der Schizo-

nema- und Berkeleya-Arten; Hedwigia. Siebenter Band. Dresden

1868.

HANTZSCH i RABENH. Beitr. H. I. = C. A. HANTZSCH. Ueber einige Dia-

tomaceen aus dem ostindischen Archipel; Beiträge zur näh. Kenntn.

und Verbreit. der Alg., herausg. von L. RABENHORST. Heft I. Leip-

zig 1863.

Hass. Brit. Freshw. Alg. = A. H. HASSALL. A History of the British

Freshwater Alg&e. London 1845.

HEIB. Consp. Diat. Dan. = P. A. C. HEIBERG. Conspectus criticus Dia-

tomacearum Danicarum. Kritisk Oversigt over de Danske Diato-

meer. Kjöbenhavn 1863.

HÖK i Sv. Läk. sällsk. Handl. B. 8. = F. C. T. HÖK. Några upplysningar

rörande Sveriges badgyttjor; Svenska Läkaresällskapets Nya Hand-

lingar. Åttonde Bandet. Stockholm 1854.

JAN. i Schles. Ges. Abh. = C. JANISCH. Zur Charakteristik des Guano's

von verschiedenen Fundorten; Abhandlungen der Schlesischen Ge-

sellschaft fir vaterländische Cultur. Abtheilung fir Naturwissen-

schaften und Medicin. 1861. Heft II. 1862. Heft II. Breslau 1861—1862.

JAN. 0. RABENH. i RABENH. Beitr. H. I. = C. JANISCH und L. RABEN-

HoRST. Ueber Meeres-Diatomaceen von Honduras; Beiträge zur

näh. Kenntn. und Verbreit. der Alg., herausg. von L. RABENHORST.

Heft I. Leipzig 1863.

Körz. i Linn. 1833. — F. T. KÖTZING. Synopsis Diatomearum oder Ver-

such einer systematischen Zusammenstellung der Diatomeen; Lin-

nea. Achter Band. Jahrgang 1833. Berlin 1833. ”

me Als Germ. Dec. = EF" T.: KUTZING. Algarum aqu&e duleis germa-

nicarum Decas I-XVI. Halis Saxonum 1833—1836.

— — Bac. = F. T. KÖTZING. Die kieselschaligen Bacillarien oder Dia-

tomeen. Nordhausen 1844. Z

ff öSpec: Alg: =E T. KUTZING. Species Algarum. Lipsie 1849.

LAGERST. 1 Bih. Vet. Akad. Handl. B. 1, N:o 14. = N. G. W. LAGER-

STEDT. Sötvattens-diatomaceer från Spetsbergen och Beeren Ei-

land; Bih. till K. Svenska Vet. Akad. Handl. Band 1. N:0 14. Stock-

holm 1873.

LEW. i Phil. Ac. Nat. Sc. Proc. 1861: = F. W. LEWIS. Notes on new

and rarer species of Diatomace&e of the United States Sea Board;

64 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia.

1861. Philadelphia 1862.

LINK. i NEES AB'ESENB. Hor. phys. = "YH. F. LINK. Epistola de Algis

aquaticis in genera disponendis; C. G. NEES AB ESENBECK. Hore

physic&e berolinenses. Bonne 1820.

LYNGB. i F1l. Dan. = H. C. LYNGBYE uti Icones Plantarum Flor&e Danice

edite a J. W. HORNEMANN. Volumen IX. Fasciculus XXVII. Hau-

nie 1818.

— — Tent. Hydr. Dan. = H. C. LYNGBYE. Tentamen Hydrophytologizxe

Danice. Hafnie 1819.

MONT. i Ann. Sc. Nat. Ser. II, T. VIII, Bot. = J. F. C. MONTAGNE. Cen-

turie de plantes cellulaires exotiques nouvelles: Annales des Sci-

ences Naturelles. Seconde Série. Tome VIII. Botanique. Paris

1837.

— — Flor. Bol. = +J. F. C. MONTAGNE. Florula Boliviens$Sis. Paris 1839.

MULL. Anim. Infus. — O. F. MÖLLER. Animalcula Infusoria fluviatilia et

marina. Cura O. FABRICIL. Haunie 1786.

O'MEAR. i Qu. Micr. Journ. New Ser. V. XIV. = E. O'MEARA. On Diatomacer

from Spitzbergen; Quart. Journ, of Microscop. Science. New Series.

Vol. XIV. London 1874.

QUEK. Micr. = J. QUEKETT. A Practical Treatise on the Use of the

Microscope. London 1848.

RABENH. Alg. Eur. = L. RABENHORST. Die Algen Sachsens, Die Algen

Sachsens resp. Mitteleuropas. Die Algen Europas. Dresden 1848—

1874.

— — Siissw. Diat. = L. RABENHORST. Die Siässwasser-Diatomaceen. Leip-

zig 1853.

— — Fl. Eur. Alg. Diat. = L. RABENHORST. Flora Europ&ea Algarum

aque dulcis et submarine. Sectio I Algas Diatomaceas complectens.

Lipsie 1864.

RALFS i Ann. Nat. Hist. V. XI. — J. RALFS. On the Diatomace&; The Annals

and Magazine of Natural History. Vol. XI. London 1843.

— — i PRITCH. Infus. = J. RALFS. Diatomee&e or Diatomacer; A History

of Infusoria by A. PRITCHARD. Fourth edition. London 1861.

Ror. i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. II. = F. C. 8. ROPER. Some

Observations on the Diatomace& of the Thames; Transact. of the

MicroscegQp. Soc. of London. New Series. Vol. II. London 1854.

— — ij Qu. Micr. Journ. V. VI. = F. OC. S. ROPER. Notes on some New

Species and Varieties of British Marine Diatomace&xe; Quart. Journ.

of Microscop. Science. Vol. VI. London 1858.

— — i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. VII. = F:;: C: 8. ROPER. On

the Genus Biddulphia and its Affinities; Transact. of the Micro-

scop. Soc. of London. New Series. Vol. VII. London 1859.

A. ScHM. i Kiel. Comm. Unters. Meer. Jahresb. 1872—1873. = A. SCHMIDT.

Die in den Grundproben der Nordseefahrt von 21. Juli bis 9. Sep-

tember 1872 enthaltenen Diatomaceen; Jahresber. der Comm. zur

wissenschaftl. Unters. der deutsch. Meere in Kiel fir die Jahre

1872. 1873. II. und III. Jahrgang. Berlin 1875.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:0 15. . 65

ÅA. ScHM. Atl. Diat. = A. SCHMIDT. Atlas der Diatomaceen-Kunde. Hef

IV. Aschersleben 1874—1875. -

SHADB. i Lond. Micr. Soc. Trans. New Ser. V. II. — G. SHADBOLT. ÅA

Short Description of some New Forms of Diatomace>e from Port

Netal; Transact. of the Microscop. Soc. of London. New Series.

Vol. II. London 1854.

H. L. SM. i The Lens, V. II. = H. L. SMITH. -Conspectus of the Diato-

macex. Analysis of the Species of the Genus Amphora: The Lens.

Vol. II. Chicago 1873.

J. E. Sm. Engl. Bot. = J. E. SMITH. English Botany. Vol. XXVI, XXVII.

London 1808.

W. SM. i Ann. Nat. Hist. Sery II, V. VIL. — W. SMITH. Notes on the

Diatomacee; with descriptions of British species included in the

genera Campylodiscus, Surirella and Cymatopleura; The Ann. and

Magaz. of Natur. Hist. Second Series. Vol. VII. London 1851.

— — i Ann. Nat. Hist. Ser. II, V. IX. = W. SMITH: Notes on the Dia-

tomace&; with descriptions of British species included in the genus

Pleurosigma; The Ann. and Magaz. of Natur. Hist. Second Series.

Vol. IX. London 1852.

— — Syn. Brit. Diat. = W. SMITH. A Synopsis of the British Diato-

mace&e. Vol. I. London 1853. Vol. II. London 1856.

TURP. i Paris Mus. d'hist. nat. Mém. T. XVI. = P. J. F. TURPIN. Öbser-

vations sur le nouveau Genre Surirella; Mémoires du Museum dhi-

stoire naturelle. Tome XVI. Paris 1828.

WAHLENBERG F1. Lapp. = G. WAHLENBERG. Flora Lapponica. Berolini

1812.

WALK. ABN. i Qu. Micr: Journ. V. VII. = G. A. WALKER-ÅRNOTT. What

are marine Diatoms?; Quart. Journ. of Microscop. Science. Vol. VII.

London 1859.

WiTtT i Journ. Mus. God. H. I. = O. N. Witt. Bericht iiber die Unter-

suchung zweier Diatomaceen-Gemische; Journal des Museum Go-

deffroy. Heft I. Hamburg 1873.

ÅKERM. Typs. Skand. Alg. = 8. ÅKERMARK. Typ-samling af Skandina-

viens Alger. Götheborg 1870.

66 LAGERSTEDT, SALTVATTENS-DIATOMACEER FRÅN BOHUSLÄN.

EXPLICATIO FIGURARUM.

frustulum a facie valvarum visum.

Ög =

b = frustulum a facie membran& connexive visum.

Figure omnes 600-ies amplificate sunt.

Fig. 1. Melosira maculata (W. Sm.)

» 2. NMNitzschia lata Witt B. elegans nov. var.

» 83. MNavicula impressa nov. spec. Fig. 3. b = valva

una a latere visa.

» 4. N. didyma »(EHRENB.) KöTZ.»

» 5. Stauroneis amphioxys GREG.

Rättelser.

Pag. 9 rad. 18 står Podosira bör vara Podosira?

FE I RNE El a ER ER oc dl » HPI

DA LS 4 » AA. ScHM. » Podosira hormoides

»SM.(?)» A. SCHM.

NT Jo ae AMN 5 » 40. » 402?

» » » SNDBEr. » Ber. 1844,

HELA AO DL, » tip;

ALS TRA LG Dr » dium?

De SL ÖR RED AS » Xx, 1—3?

DN 20 LD 271) Diatoma » ? Diatoma

pr > 17 >» nitzgsehioides » nitzschioides Var. mi-

nuta

WW 22 a 5. 5 TILLIT » IILIV

Di 25 DL MOD SAT » 1840

» » » 35 » GREG. » C. Ralfsii »SM(!)» GREG.

HÖ) Du a ÖT B44 » 554

Pp. sd MN IPA IO7T » 906

JE PAR NÖD » 14

DD AE NESS DENS » NED Å

» » DID FITTAN » Trans. V: XXI,

D 48 Da lör DA » XXI

Tryckeriet, Stockholm .

var. Fig.3 Navicula i

Fig 4. N.didyma. Fig.d. Stauron

SN —

Central

CTR RNNANENN nm,

551

ILLUNUTEN

Bihanég till KVet Akad. Handl. Bd.3, N: 15.

Rit.af Lagerstedt.

Impressa.

eis amphioxys.

ulata. Fig.2 Nitzschia lata,

rig1 Melosira mac

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 3. N:o 16.

ALLMÄNNA STÖRINGAR,

SOM AF JORDEN FÖRORSAKAS I

ENCKESKA KOMETENS RÖRELSE

I EN VISS DEL AF DESS BANA,

BERÄKNADE AF

A. BONSDOREFF OCH J. O. BACKLUND

ÖFVERSTELÖJTNANT I K. RYSKA M AMANUENS VID STOCKHOLMS

GENERALSTABEN OCH DIREKTÖR FÖR OBSERVATORIUM.

OBSERVATORIUM I TASCKENT.

UTGIFNA AF

J. O. BACKLUND.

[MEDDELADT DEN 8 DECEMBER 1875.]|

STOCKHOLM, 1876.

P; A NORSTEDT & SÖNER

EONOL,. BOETRICKARE,

ETTA

YR ROGAN AA FR TR RE ANAR - pe

[IAS ”ETSARPNEPIEPIRESEENEE

EE TR

Sedan Professor GYLDÉN genom införandet af elliptiska

funktioner i störingsproblemet gjort HANSENS så kallade parti-

tionsmethod praktiskt användbar, har, för så vidt mig är be-

kant, ingen mer än Dr. v. ASTEN publicerat störingsräkningar,

som utförts enligt denna method. De räkningar, Vv. ASTENS

”Untersuchungen uber die Theorie des Enckeschen Cometen”

innehålla, afse de allmänna Jupiterstöringarne för Enckes

komet; fullständigt med hänseende till första potensen af den

störande kraften äro dessa utförda endast för den del af komet-

banan, som ligger mellan medelanomalierna 118” 5Y 5.11

och 180”. FEmär afståndet mellan den störande planeten och

kometen i denna bandel kan erhålla sitt minsta värde, är det

lätt begripligt, att de utförda räkningarne höra till de svåra-

ste, som beträffa Jupiterstöringarne. Den förbättrade methoden

har här bestått profvet och visat sig egnad att med framgång

kunna användas för finare undersökningar af rörelser i ellip-

tiska banor med stor excentricitet. Det var alltså att vänta,

att jordstöringarne för samma komet skulle kunna beräknas

med bättre påföljd, än det var möjligt för HANSEN 1 sitt ar-

bete: ”Mémoire sur le Calcul des perturbations qu'é€prouvent

les cométes”.

Under sin vistelse i Stockholm 1874 egnade sig Öfverste-

löjtnanten i ryska generalstaben AXEL BONSDORFF med sällspord

arbetsförmåga åt härledningen af dessa störingar; den korta

tid, han för detta ändamål disponerade, tillät honom likväl

ej att fullfölja sin afsigt att bringa räkningarne åtminstone

för en del af kometbanan till slut. De räkningar, som här-

» med offentliggöras, äro grundade på och utgöra en fortsätt-

ning af de Bonsdorffska. Det torde derföre vara nödvändigt

— förutskicka en kortfattad redogörelse för gången af dessa och

gard

EKRAR Ng RAR IS VAN 6/5 NE IG NaN SLE ed

NOPE IN SR SARS NASN ER 05 ma :

| 7 öv än é ; i 4

Fö NS RA TER Då

' ” 4 «

på

4 J. O. BACKLUND, OM ENCKESKA KOMETENS RÖRELSE.

anföra de siffror, som närmast ligga till grund för de af mig

härledda numeriska uttrycken.

De antagna elementerna äro följande:

Enckes Komet. Jorden.

1848 De: 26 3 Pariser medeltid.

FAN di 7 = 1007 20724669

9=334 21 nl .slEpokens M. E. pg = 0KSESIE

== 01 18-320 a= 1

= ' S 2 En

p ÖN 42Rg m SB0a9É

n = 1076".43281

loga= 0.3453465

BOoNsDoRFF utför den första delningen af banan sålunda,

att han förlägger delningspunkterna der, hvarest excentriska

anomalien är + 90” och — 90”, således symmetriskt med afse-

ende på banans storaxel.

Beteckna & och f kometens excentriska och sanna ano-

mali samt K och L fullständiga elliptiska integraler af första

slaget, så kan en symmetrisk delning af banan analytiskt ut-

tryckas genom formlerna:

Sin 3 e = k Sin am”? 0 (mod |

| oron oh Ja (1)

Sin + f = I Sin am — 4 (mod l) |

af hvilka den första eger giltighet för banans nedre och den

andra för banans öfre del. Den öfre delen utesluter Bons-

DORFF helt och hållet och de utförda räkningarne afse derföre

endast den nedre, hvilken ock erbjuder det största intresset,

aldenstund kometens afstånd från jorden här erhåller sina

båda minimivärden.

Qvadraten på afståndet, (4), mellan jorden och kometen

uttryckes genom relationen:

OMR =71? +? — Arr' Cos f Cos f' — Brr" Sin f Sin f'

Orr Sm fC08f = Dre "Cos f Sin foo even (2)

r och f äro kometens, »' och f' jordens radius vector och

sanna anomali, och A, B, C, D konstanter, som beräknas

enl. bekanta formler. Dessa konstanter hafva för ifrågavarande

fall värdena:

EP log ÅA = 9.7815078;, log B = 9318

logi CI=="9:0 1am2a8

vå

Use

hå

3049;

log D = 9.9252824.

Kometens koordinater för banans nedre del kunna på

grund af den första af eqvationerna (1) uttryckas såsom funk-

tioner af den partiella anomalien w genom formlerna:

Sin ee — 2k Sin am = w.4 am "+ == 2k|

Cos T— ok Sin am = ot Ez

r = (0.1325077)

| —(9.9702061) Cos 20

| —(8.9060494) Cos 4

>) —(7.717763) Cos6w

| —(6.47833) Cos8w

| —(5.21085) Cos10w

| — (3.925) Cos 12w

é CT

r Cosf = a (1—e) — 2ak Sin am ES ot

5 d Cos = [0]

(a) do

; 2 fa Rör he

Me ndt = [1 = 2 ME [Sin am = ot R 22= Cosa am Sn dew

i r Sin f = — 2a Cos qk

r = a (1 — e) + ack ISin am ul :

7 Cosf=— ().9374159)

+ (0.0418871) Cos 2w

+ (8.9777304) Cos 4w

+ (7.189444) Cos 6w

+ (6.55001) Cos 8w

+ (I.2825) Cos 10w

+ (3.997) Cos 12w

der koefficienterna äro logarithmiskt angifna, och

nt == 0.6240111 Sin w

— 0.1072410 Sin 3w

— 0.0088286 Sin 5w

— 0.0003327 Sin 7w

—0.0000311 Sin IJw

— 0.0000017 Sin 11w

— 0.0000001 Sin 13w

d Cos am = w

i Högra membra af dessa eqvationer kunna utvecklas i

> trigonometriska serier.

Bonsdorff har härledt följande:

7 Sin £ = (0.1283295) Sin w

+ (9.2594128) Sin 3w

+ (8.1169201) Sin 5w

+ (6.89867) Sin 7w

+ (5.64344) Sin IJw

+ (4.365) Sin 11.

+ (3.225) Sin 13w

- Betecknar g' jordens mä odelkbasts så tid

man för banans nedre del sätta: -

der således c' är medelanomalien för t = o. |

På grund af serien för at kan derföre g' skrifvas under

formen: 3

ös g =e —2n, Sin w-— 2n, Sin/d0w 15 ETEN I

” É ör

RN: Medelst denna likhet är det möjligt uttrycka jordens

ARS koordinater såsom funktioner af den partiella anomalien ww.

Å För detta ändamål måste man först beräkna koefficienterna i

; ; serierna:

| r? = XR, Cos Å 3

r' Cosy" = 30 Cosiy'V i TEE (6): 4

RS SL STE ig | |

BONSDORFF har erhållit

RR 7” —(0.0001832) r' Cosf' = (8.4006555) r' Sinf'=(9.9999237) Sing" |

— (8.5255789) Cos g' + (9.9999542) Cos g' + (7.923503) Sin 27 |

bi. — (6.148057) Cos 29' + (7.923442) Cos 29" + (6.02310) Sin 37'

- — (4.0717) = Cos3y' + (6.02305) Cos3g' + (4.1964) Sin ag 1

So oooeobasureasesas + (41964) ' Cos4g/ dd

Medelst (5) antaga då dessa formen

- 7” = 2 (R, Cos ic P; + R, Sin tc' Q,) |

7' Cos f' = X (C, Cos ie P, + C, Sin ie Q) j-- (8)

| Tr Smj =3(D. Smic P,—D, Cosie,Q)

Insättas nu dessa och de i (3) angifna uttrycken för jor-

dens och kometens koordinater i formeln för (4)”, så öfvergår

denna 1:

(4Y = M, + M, Cose' + M, Cos 20 + M, Cos de +... 1

+ N, Sine + NS Sin 2c + N, Sin 36. rs -

der :koefficienterna äro serier af formen:

(i)

(CER (i) (ONE ik

BANee a NSI bs 9, Cos 2w + 9, Sin Sw FE |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 16. 7

Här måste då erinras, att ce' är konstant hela den tid,

kometen behöfver för att fullborda ett helt omlopp, men att

det ändrar sitt värde från ett omlopp till ett annat på ett

diskontinuerligt sätt och alltid med samma qvantitet, hvilken

. . 2

1 förevarande fall är + -—

Då konvergensen hos de serier, som betecknas med M;

och N; i uttrycket för (AY, är allt för ringa, fortsätter Bons-

DORFF delningen af banan och substituerar w, medelst formeln:

2 LE

SIN w = SN” SAG

hvarigenom han inskränker sig till den del af banan som lig-

ger mellan perihelium och & = + 90”. De substitutionsform-

ler, som framgå af denna relation finnas angifna i HANSENS

ofvannämnda arbete. Men BOonNsporer nöjer sig ej med dessa

delningar. Den punkt, som bestämmes af e = + 49” 41' 0”.0,

gör han till ny delningspunkt — radius vector är här 1 det

närmaste lika med jordbanans halfva storaxel, och (4) nära sitt

minimum. För denna punkt finner han w = 31" 57 46".0 och

w, = 93" 18' 38".0, och genom att endast använda relationen:

Sin + w, = Sin (46" 39' 19”.0) Sin + A

har han således begränsat räkningarne till den del af banan,

som ligger mellan perihelium och den nya delningspunkten,

för hvilken 2 är = 180”. Slutligen inför han en ny vinkel u,

förbunden med 2 genom likheten:

Cos A= 008" = 4

Efter denna substitution afse derföre de följande räknin-

garne endast den ringa del af kometbanan, som ligger mellan

BER 0 34 och a = + 4941 07:0, och hvilken. kor

meten tillryggalägger på 27.19835 dagar. Substitutionsform-

lerna för w, och A äro:

Cosw =1(9.6731365) + (9.7233526) Cos 2

Cos 20, = — (9.44 14962) + (9.9985491) Cos 2 + (9.4467052) Cos 22

Cos 30, = — (9.3105401) + (9.4246066) Cos 2 + (9.8979929) Cos 21

+ (9.1700578) Cos 32

Cos 40, = (9.3509149) — (9.7357990) Cos I + (9.8351321) Cos 22

+ (9.7462843) Cos 32 + (8.893410) Cos 42

Cos dw, = (9.1071156) — (9.2541680) Cos I — (9.1430642) Cos 22

+ (9.8924374) Cos 32 + (9I.5665470) Cos 42

+ (8.616763) Cos 5Å

8 J. O. BACKLUND, OM ENCKESKA KOMETENS RÖRELSE.

Cos 60, =— (9.2982337) + (9.64 04037) Cos 2 — (9.6965488) Cos 22

+ (9.4762568) Cos 31 + (9.8474502) Cos 42 + (9.3690807) UpeDA

+ (8.3401156) Cos 62

Cos To, = — (8.924980) + (9.072192) Cos 2 + (8.777674) Cos 24

— (9.590218) Cos 32 + (9.760897) Cos 42 + (9.730382) Cos 52

+ (9.159380) Cos 62 + (8.063468) Cos 72

Cos 30, = (9.25979) — (9.58314) Cos i. + (9.61308) Cos 22 — (9.51787) Cos 32

— (8.83673) Cos 42 + (9.83104) Cos 52 -+ (9.62108) Cos 6&

+ (8.94075) Cos 72 + (7.78682) Cos 82

Cos Iw, = (8.72411) — (8.84230) Cos I — (8.69845) Cos 22 + (9.41399) Cos 34

— (9.66009) Cos 42 + (9.41369) Cos 52 + (9.81557) Cos 64

+ (9.46967) Cos 72 + (8.71325) Cos 84 + (7.5102) Cos 92

Cos 100, =— (9.22724) + (9.54 028) Cos I — (9.55269) Cos 24

+ (9.48526) Cos 37 — (8.94037) Cos 42 — (9.516153) Cos 51

+ (9.69199) Cos 62 + (9.75126) Cos 72. + (9.30203) Cos 82

+ (8.48430) Cos 92 + (7.2330) Cos 102

Cos 110, = — (8.4518) — (8.2279) Cos I + (8.7694) Cos 22 — (9.2046) Cos 34

+ (9.5597) Cos 47. — (9.5507) Cos 52 — (8.8182) Cos 62

+ (9.7801) Cos 72 + (9.6545) Cos 82 + (9.1219) Cos 92

+ (8.2480) Cos 1027 + (6.956) Cos 112

Cos 120 = (9.1943) — (9.5039) Cos 4 + (9.5101) Cos 22 — (9.4399) Cos 32

+ (9.1203) Cos 42. + (9.1529) Cos 52. — (9.6264) Cos 62

+ (9.3181) Cos 72 + (9.7915) Cos 82 + (9.5346) Cos 92

+ (8.9320) Cos 102. + (8.0102) Cos 112. + (6.6802) Cos 122

Cos 130, = (7.903) + (8.724) Cos i — (8.839) Cos 22 + (9.146) Cos 32

— (9.493) Cos 42. + (9.330) Cos 51 — (9.272) Cos 64

— (9.480) Cos 72 + (9.383) Cos 32 + (9.750) Cos 92

+ (9.400) Cos 102 + (8.741) Cos 112 + (7.78) Cos 122

och

Cos2 =— (9.6989700) — (9.6989700) Cos u

Cos 21 = — (9.3979400) + (0.0000000) Cos u + (9.3979400) Cos 2u

Cos 34 =(9.3979400) — (9.5740313) Cos u — (9.8750613) Cos 2u

— (9.0969100) Cos 3u

Cos 42 = (9.2730013) — (9.6989700) Cos u + (9.8750613) Cos 2u

+ (9.6989700) Cos 3u + (8.795880) Cos 4u

Cos HA — — (9.2730013) + (9.4948500) Cos u — (9.8927900) Cos 3u

— (9.4948300) Cos 4u — (8.4948500) Cos Hu

Cos 61 = — (9.1938200) + (9.5740313) Cos u — (9.7123339) Cos 2u

+ (9.6409780) Cos 3u + (9.8170693) Cos 4u + (9.2730013) Cos 5u

+ (8.1938200) Cos 6u

Cos 7). — (9.1938200) — (9.4368580) Cos u + (9.0389180) Cos 2u

+ (9.4368580) Cos Ju — (9.8170693) Cos 4u

— (9.6921305) Cos 5u — (9.0389180) Cos 6u

— (7.892790) Cos 7u

Cos 82 = (9.13583) — (9.4 9485) Cos u + (9.60879) Cos 2u — (9.64098) Cos du

+ (9.03892) Cos 4u + (9.83727) Cos 5u + (9.53624) Cos 6u

+ (8.79388) Cos 7u + (7.79588) Cos 8u

TRES 2 Ny & PA JES

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:O 16. 9

Här, liksom öfverallt i denna afhandling, betyda paren-

theserna kring numeriska koefficienter, att det är de briggiska

logarithmerna, som stå i stället för sjelfva talen.

Efter dessa operationer hafva serierna M, och N; erhållit

formen:

är Cos u + i Cos 2u + Ae Cos du + ---

Sedan räkningarne blifvit bragta till denna punkt, transforme-

rar BONSDORFF uttrycket för (4)? medelst professor GYLDÉNS

eleganta method. Denna method, som gjort partitionsprincipen '

fruktbärande för störingsräkningarne, består, såsom bekant är,

deri, att 6 utbytes mot en elliptisk integral, y, medelst ett

uttryck af formen:

, VALLA 2K 1

eu = 20m + 24 (mod k),

der F är en konstant.

Analytiskt genomför ej BONSDORFF denna transformation,

hvilket ej heller är nödvändigt, då man medelst mekanisk

qvadratur vill verkställa utvecklingen af störingsfunktionens

differentialkoefficienter efter multiplerna af argumentet y. Han

delar derföre periferien i 32 lika delar och af de eqvidistanta

värden, som y härigenom får, härleder han de motsvarande

för ce. Dessa inför han i uttrycket för (A)?, som derigenom

erhåller lika många specialvärden, och beräknar deraf slut-

ligen de speciella värdena för (4)-?, hvilka, multiplicerade

med jordens massa, m', och kometbanans halfva storaxel, a,

äro sammanstälda i följande tabell:

ma(4)-3

ff ÖrOC0KD TEST 00 2230 0Cor SA N0R

Med 2042 4 — 21 45 2.0 20030 A02- 240

Cos 0u + 0”.2714 + 0”.3022 + 0'.3865 + 0”.5552

Cosu — 0 .1130 —0 .1375 —0 .1876 — 0 .2808

Cos 2u + 0 .0094 + 0 .0175 + 0 .0298 + 0 .0512

Cos 3u — 0 .0001 —0 .0014 —0 .0033 —0 .0062

Cos 4u + 0 .0001 + 0 .0002 + 0 -.0003 + 0 .0007

Cos Hu — 0 .0001

m==45-0" 0.0 0 NTA DEG ÖR S0FT0EOL FTSNADNROEG

44 21 3 a (0 CN a Sr (2 BOR [EN RES 0 de

Cos Ou + 0”.8660 + 17.4154 + 2”.3390 + 9'.1973

Cosu —0 .4437 — 0 7007 — 1 .0328 — 1 .2835

ER SN rr

Vie

rEha

fir FOR

SEN

—Cos 6u —0 .0001 —0 .0001

—Cos 2 + 0

10866. Nk ei ÖL SAS At RE

—Cos3u —0 .0106 0 0130 —0 .0024 ;

Cos 4u + 0 .0010 + 0 .0001 —0 .0040

Cos 5u + 0 .00v1 + 0 .0004 + 0 .0011

Cos Tu

Ce SE

TARA

123: 45' 3 id

EN 0T 1050 TOTT 150705 II2T50-10RG

FR AN DEG 103 44 25.4 110 5 5527 1152 1NSE

Cos 0u + 5”.9617 + 90289 + 13”.2981 + 19".18260 MH

Cosu —1 .0475 +0 .3720 + 3 .9000 + 10-570

Cos 2u —0 .1041 —0 .4913 — 0 -.6877 + 0-.0782

Cos 3u +0 .0999 +0 .1001 — 0 .0906 — 04720 >

Cos4u —0 .0122 + 070120 + 0'.0209 —" 0: 10597

Cos5u —0 .0019 —0 .0072 — 0 0044 —o— 0 -.0140 j

Cos 6u —0 .0004 +0 .0002 = 0 .0024 — 0 00085 2

COS du — 0 .0011 +0 .0001 — 0 .0004 + 0-0002

Cos 8u + 00008 |

Cos Ju + 0 0004

Cos 10u + 0-.0001

y = 185" 0 0.0 14615'0".0 157:30' 0.0 -168-400NEGN

2 = 119 44 56.4 123 30 8.6 126 47 49.s 129 47 52.4 |

Cos0u —+ 27".0664 + 36”.8942 + 47”.52353 + 56.2981

Cosu + 21 .3071 + 36 .2076 + 53 .4601 + 68 .4762

Cos2u + 2 .8634 + 8 4579 + 16 .4040 + 24 .1336

Cos 3u — 0 .7099 — 0-.21701 + 1.3352 + 3 0

Cos4u — 0 .4937 — 1 -.0942 — 1.6975 — 2 22906" I

Cos5u — 0 .1414 -— 0 -.5227 — 1 .1886 — 20016

Cos6u — 0 .0203 — 0-.1374 — 0 .4446 — 000

Cos7u + 0 .0021 — 0 -.0104 — 0-.0968 — 0.2354

Cos 8u + 0 -.0020 + 0-.0096 4 0 -.0167 + 0-.0008

CosIu + 0 -.0005 + 0-.0090 + 0-.0201 + 0-.0391

Cos 10u — 0 .0001 + 0-.0011 + 0-.0097 + 0-.v269

Cos 11u-- 0 .0002 sr 0008 + 0-.0091

Cos 12u — 0 .0064 + 0-.0004 + 00020

Cos 13u — 0 .0009 — 0 -.0002 — 0 -.0001

Cos 14u -— 0 .0004 — 0 -.0001

Cos l5u — 0 .0001 — 0

0001 å

»=1807 0"07.0- "TITIH 070 720230 070 FRK i

e'=132 39 17 .6 —22445129 17 .2—221 29 14 :s— 218 IINSOrEN

Cos 0u + 59.8484 + 567.3660 + 47”,.2613 + I0LSELÖ LA

Cosu + 75 .2962 + 70 .6627 + 57 .0691 + 40 .2994 0

Cos 2u —+ 27 .7650 + 25 .2326 + 18 .1663 + 1ÖCBLINNAAG

Cosd3u + 3 .7122 + 2 4516 ÖRON = 1 (84880 CN

Cos4u — 3 .2714 — 3 .5617 — 3 .8064 — 3 .2012

+ 0 .2093

+ 0 -.0591

S 124 —0 .0040

l3u —0 .0047

s14u —0 .0031

Cos 15u — O -0001

Cos 16u 0 0000

s17u + 0 .0001

s 18u + 0 .0001

Cos0u + 25”.2412

Cosu + 20 .4058

Cos2u + 4 .4103

Klosgu -— 2 3714

Cos 4u — 2 1357

Cosdu — 0 .7594

Cos6u — 0 .0462

Cos7u + 0 .1031

Cos8u + 0 .0624

Cos Ju + 0 -.0173

Cos 10u + 0 .0007

Cosilu — 0 .0o022

Cos 12u — 0 .0010

Cos13u — 0 .0002

Jos 14u — 0 .0001

+ 4”.2285

+ 1 .5288

—0 .5507

.3001

.0226

.0232

.0082

.0005

.0002

0002

0007

.0003

225” 0 0".

2= —214 2621.

— 0 .0013

—0 .0003

2 —210 232

+ 16'.8444

+ 14 .5356

.0813

9604

1265

.2310

.0631

.0641

.0207

.0003

.0032

.0014

.0001

(EE SR

(EDLA EDAEN (Yr VTA

sopor

—190 4041 .4 —181 1251 .e —169 4040 .o —155 4311 .s

+ 2”.6040

+ 0 .5281

—0 .3630

—0 1145

+ 0 .0069

+ 0 .0101

+ 0 .0014

—0 .0005

—0 .0002

2361 0.0

.9 — 204 47 20

+ 10”.s430

OM LJ 0ROE

59835

.3141

2581

4671

0172

0548

0238

.00235

9013

.0008

OO Sao

+ 1".6089

.0992

.2053

0351

.0082

.0033

.0006

.0001

2 S0ROKO

+ 0 .0525

250

0123

«0024

«0001

0016

0003

20845 07.0

.0 —198 2550 2

+ 6"”,8178

+ 3

—0

— 0

—0

303435 0.0

.6139

.6462

.6687

.1422

.0307

.0264

.0048

-:0008

.0008

FÖL009S

.0607

.1063

.0068

0047

0001

JÅ

CM Sa Sa

24 vt sf

12 I. 0. BACKLUND, OM ENCKESKA KOMETENS RÖRELSE.

Z=: 9150:0".0 1326" 15-07.0-- 3377-30-00 STRONG

e=-139 3 2 .2 —119 322 .0— 97 197300 ER NDO REN

Cos 0u + 0”.6553 + 0”.4502 + 0”.3369 + 0”.2821

Cosu —0 .10538 —0 11038 08059 —0 .1046

Cos 2u — 0 .0505 —--0 .0212 —0 .0056 + 0 .0027

Cos 3u + 0 .0007 + 0 .0021 + 0 .9016 + 0 0097

Cos 4u + 0 .0021 + 0 .0008 + 0 .0004 + 0 -.0001

Cos 5u —0 .0001 —0 .0002

II;

Med de anförda numeriska värdena till utgångspunkt har

jag verkställt följande räkningar och medelst dem erhållit ut-

trycken för första ordningens störingar i medelanomalien och

naturliga logarithmen för radius vector.

För härledningen af dessa fordras störimgsuttrycken för

de Hansenska elementerna Y, 'F, =, hvars differentialkoeffi-

cienter jag beräknat enl. formlerna:

2 Tegel (HM) + DO (TSE

2 (> Cos f + eT)a (är)

Cos ” q df | I

dä = ” sl

= rg —[A (H) + B(K)]

i Vane ANS id PIAS AG ||

(2 Cos £ (5) TR ör SN (FF)

VS 3a JAN u

RR Cos q (7)

ÅA, B, C, D, äro de förut anförda konstanterna, Q stö-

ringsfunktionen, och (4), (K) och [> -) bestämmas genom lik-

heterna:

(KK) = 5 Sin ffa (5 | —+(5) ]

(1) = Ton ana Co fl) — RR

alF)=— (4 = Sin f + C-Cos f)(H)

—(B>- Sin f — DD QCos f) (K)

”

dera ==

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 8. N:o 16. 13

Den första uppgift, jag nu löser, är härledningen af de

speciella värdena för (H) och (K).

Dertill fordras de speci-

ella värdena för m' (5) - Cos f' och iz Sin f”.

För eqvationerna (8) har jag medelst eqv. (7) och de an-

gifna substitutionsformlerna erhållit följande uttryck:

Cos e'

Cos 0u — 0.0294186

Cosu + 0.0036187

Cos 2u + 0.0006815

Cos 3u + 0.0000643

Cos 4u + 0.0000017

Cos Hu — 0.0000003

Cos 3c'

Cos 0u — 0.0000002

Cos u + 0.0000008

Cos 2u + 0.0000001

Cos c'

Cos 0u + 0.8769946

Cosu —0.1078792

Cos 2u — 0.0203173

Cos 3u — 0.0019178

Cos 4u — 0.0000513

Cos Hu + 0.0000097

Cos 6u + 0.0000012

Cos 3e'

Cos 0u + 0.0000138

Cos u —0.0000689

Cos 2u — 0.0000069

Cos 3u + 0.0000011

Cos 4u + 0.0000003

Cos e'

Cos Ou + 0.4511652

Cosu + 0.2049976

Cos 2u + 0.0097248

Cos 3u — 0.0008693

+ 1.0004219 Cos 0c'

Sin e'

+ 0.0151353

+ 0.0068770

+ 0.0003262

— 0.0000291

— 0.0000071

— 0.0000004

Sin 3e'

+ 0.0000010

+ 0.0000001

— 0.0000001

rCosfT

— 0.0251568 Cos 0c'

Sin e'

— 0.4511969

— 0.2050120

— 0.0097235

+ 0.0008693

+ 0.0002102

+ 0.0000111

Sin 3e'

— 0.0000918

— 0.0000082

+ 0.0000116

+ 0.0000021

+ 0.0000001

fr SIN fa

Sin ce

+ 0.8769330

— 0.1078717

— 0.0203159

— 0.0019176

Cos 2e'

— 0.0000774

+ 0.0000526

+ 0.0000083

+ 0.0000003

— 0.0000001

Cos 2c'

+ 0.0046162

— 0.0031360

— 0.0004966

— 0.0000196

+ 0.0000054

+ 0.0000010

+ 0.0000001

Cos 4ce'

— 0.0000004

— 0.0009012

0.0000000

+ 0.0000001

Cos 2e'

+ 0.0064500

+ 0.0021556

— 0.0001986

— 0.0000710

Sin 2e'

+ 0.0001082

+ 0.0000362

— 0.0000033

— 0.0000012

— 0.0000001

Sin 2e'

— 0.0064491

— 0.0021553

+ 0.0001986

+ 0.0000710

+ 0.0000076

— 0.0000001

Sin 4ce'

— 0.0000012

+ 0.0000005

+ 0.0000003

Sin 2c

+ 0.0046169

— 0.0031365

— 0.0004 967

— 0.0000196

- SÖ06 4u 0 0002102

Cos 64

—0.0000513

Cos 5u — 0.0000111 + 0.0000097

+ 0.0006012

Cos 3e' Sin 3e' Cos 4e'

Cos Ou + 0.0000918 + 0.0000138 + 0.0000012

Cosu + 0.0000082 — 0.0000689 — 0.0000005

Cos 2u — 0.0000116 — 0.0000069 — 0.0000003

Cos 3u — 0.0000021 + 0.0000011

Cos 4u — 0.0000001 + 0.0000003

hvarest, såsom af det föregående lätt inses, Cos c', Sin c', Cos 2c',

Sin 2c', etc. äro faktorer till de under dem vertikalt skrifna

serierna. Af ARR serier erhållas de speciella värdena för

äd 7 Cos KA och mn Jörefter ANT af specislvärdel

pa cc. Or. de Klia värdena för.r” har jag härledt de mot-

ÅS '

svarande för m'a (5) . ; SR

; å

För L, bestämd genom likheten: år

bee la Rd

hafva sålunda på grund af de för ma(4)- >? anförda värdena

följande specialvärden beräknats: ;

ELO FE de 22” 30 SA

Cos Ou — 1”.0775 — 1'.0506 — 0”.9373 — 0".7714

Cosu —0 .1185 —0 .1358 —0 1777 —0 .2681

Cos 2u + 0 .0099 + 0 .0186 + 0 .0304 + 0 .0526

Cos au 0 .0000 —0 .0012 —0 .0032 —0 .9064

Cos du + 0 .0001 + 0 .0002 + 0 .0003 + 0 .0007

Cos 5u —0 .0001 |

= 45 BET 67” 30" > NSVANN

Cos Ou — 0”.4406 + 07.1273 + 1”.0662 + 2'.5364

Cosu —0 .4290 —0 .6857 —1 .0185 —1 .2704

Cos 2u + 0 .0879 + 0 .1356 + 0 .1706 + 0 1212

Cos 3u — 0 .0106 —0 .0130 —0 .0024 +0 03878

Cos 4u + 0 .0010 + 0 .0001 —0 .0040 — 001180

Cos du + 0 .0001 + 0 .0004 +0 0011 + 0 .0013 |

Cos 6u —0 .0001 —0 .0001 + 0 .0001

= 90" 101715 Id 35A0 1237 45

Cos Ou + 4".7096 + 7'.1833 + 12”.0572 + 177.945

Cosu —1 .0357 + 0 .3825 + 3 .9096 + 10 15855

+ 25'.8317

+ 21 .3145

+ 2 .8633

— 0-.7100

— 0 4937

— 0 1412

— 0 -.0203

+ 0 .0021

+ 0 -.0020

+ 0 -.0003

0 .0001

Tu — 00002

0 .0004

0 .0009

0 .0004

0 .0001

180”

söÖu + 58”.6196

+ 75 .3008

+ 27 .1646

Sr 121

3 .2714

3 .2909

1 2679

0 .2493

0 .4020

0 .2093

0 .0591

0 0 .0019

Cos 12u — 0 .0040

Cos 13u — 0 .0047

l14u — 0 -.0031

; 0 .0001

0 .0000

0 .0001

EE 0 000

RESORT

ENN 0072

+ 0-.0002

+ 0-.0001

AGES

+ 30”.6614

+ 36 .2142

+ 8 4577

— 0-.2102

— 1 .0942

— 0 -.5227

— 0 1374

— 60 .0104

+ 0-.0096

+ 0-.0090

+ 0-.0011

LOTT

+ 5D.1381

+ 70 .6666

+ 25 .2322

2 .4515

d .5617

2 -.9307

— 1-.2794

— 0 -.3023

+ 0 -.0323

+ 0 -.0900

+ 0-.0500

+ 0 0174

— 0 -.0003

— 0 -.0020

— 0 -.0013

— 0 0003

+ 0 0209

— 0 .0044

— 0 .0024

— 0 .0004

TRES

+ 46”.2923

+ 53 .4660

+ 16 .4037

+ 1.3351

— 1-.6975

.1886

4446

0968

0167

.0201

.0097

.0022

.0004

.0002

Itt bt + |

(CP/M YH) Aa (a

202730:

+ 46”.0343

+ Di. -0723

+ 18 .1658

.1080

.8064

.5189

.8982

.0941

ALIS

.0896

.0366

.0071

0 .0016

— 0 .0021

— 0 -.0007

-— 0 -.0001

— 0 .0002

OSS SNUS

SF ÖRESD TA ON

0 .0008

+ 0 -.0002

+ 0-.0003

+ 0 .0004

OSA

+ 55”.0682

+ 68 .4814

+ 24 1333

SE .2148

— 2296

.0016

.9002

2354

.0008

0391

0269

0091

0020

.0001

0001

SOICSRESNESTCKETET ES TNORNDELD

+ 34”.6352

-+ 40 .2929

+ 10 .3127

.8434

.2012

.6152

— 0 3831

+ .0635

+ 0-.1073

+ 0-.0325

SGI] UR

0 .0123

0 .0024

-— 0 .0001

— 0 -.0016

— 0 -.0003

16 <:J. O. BACKLUND, OM ENCKESKA KOMETENS RÖRELSE.

y= 2205”

Cos 0u —+ 247.0154

Cosu + 25 .4074

Cos2u + 4 .4096

Cosd3u — 2 .3715

Cos4u — 2 .1357

Cosdu — 0 .7594

Cos6u — 0 .0462

Cos7Tu + 0 .1031

Cos 8u + 0 .0624

CosIu + 0 .0173

Cos 10u + 0 .0007

Cos 1lu — 0 .0022

Cos 12u — 0 .0010

Cos 13u — 0 .0002

Cos 14u — 0 .0001

RÖ

Cos0u + 3”.0008

Cosu + 1 .5248

Cos2u — 0 .5518

Cos3u — 0 .3005

Cos4u — 0 .0226

Cos5u + 0.0232

Cos6u + 060 .0082

Cos7u — 0 .0005

Cos8u — 0 .0002

Cos Ju — 0 .0002

Cos 10u — 0 .0007

Cos 1lu — 0 .0003

NE RÖL?

Cos 0u — 0”.6074

Cosu — 0-.1193

Cos2u — 0 .0519

Cos3u + 0.0006

Cos4u + 0 .v021

Cos 5u

236” 17

+ 15”.6190

+ 14 .5361

+ 1 .0806

— 1 .9605

— 1 .1265

0 .2310

0 .0631

0 .0641

0 .0207

0 .0003

0 .0032

— 0 .0014

0 .0001

| a a

326” 17

— 0'”.8334

1257

.0224

.0021

0008

.0001

SELL GS

241-30

+ 9”.6175

+ 7 .5978

—0 .3149

—1 .2582

—0 .4671

—0 .0172

+ 0 .0548

+ 0 .0238

+ 0 .0025

—0 .0015

—0 .0008

292” 30

Jar 30

— 0”.9713

—0 .1204

—0 .0064

+ 0 -.0016

+ 0 0004

Definitionen på L leder till likheterna:

(K)=="

(H)j==-5Cosf L

TSE

258745

+ 5'.5918

+ dT

—0 .6471

—0 .6688

—0 .1422

+ 0 .0307

+ 0 .0264

+ 0 .0048

—0 .0008

—0 .0c08

303485

— 0”.2378

—0 .0718

— 0 .1077

—0 .0069

+ 0 .0047

—0 .0001

348 4

—1".0301

—0 .1160

+ 0 .0024

+ 0 .0007

+ 0 .0002

— 0 .0002

Enligt dessa formler har jag genom mekanisk multiplika-

tion härledt de speciella värdena för (H) och (KX).

Mrs vr

a ORSA

BERO 0261

os0u — 0”.1695

= (0 ORO

+ 0-.1839

— 0 -.0174

+ 0 -.0014

— 0 -.0001

305

= H".7122

— 0 -.6398

+ 0.:2513

Cosdu — 0 .0823

2 Cos4u — 0 .0034

Cos5u + 0 .0040

I Cos6u + 0 .0010

Er Cos7tuw + 0 .0002

— Cos 8u

Cos Ju

Cos 10u

Re 135

3 Cos Ou — 51”.4193

— 47 .3405

mr 80096

Cosdu + 1 .1567

Cos4u + 1 .0983

Cosdu + 0 .3433

+ 0-.0553

— 0 -.0028

0 .0045

0 .0013

0 .0002

0 .0005

0 .0009

0 .0018

0 -.0009

0 .0009

0 .0003

2”.2408

— 0 -.2300

+ 0-.0805

+ 0 .0043

+ 0 -.0007

+ O1724

— 0 .0817

ÖNSTSA

— 0 0213

+ 0-.0008

+ 0-.0001

IU0DE a

— 11”.6678

— 3. .4076

+ 0-.5674

— 0-.0385

0 .0289

0 .0075

0 .0011

(0)

=jS

== -:0001