SRETSORATe ige e sfrojefa

bre (PAPEARaRE AE -

Öl såser herr jet Prdrtokopetre ta

rr) d trå VY SA ROAT

teve

äpskad oda Jstad else str Kring nn

4 IESR OR | värn pepog

(Få pv

AR ; SR

N ya på "

od så pd ok RR v ve

bläck fse-bdib VR PA så srsksRråASNER

FRYS TETIE KR Ol y A

MAFA EE

1rrrrg

5 ev

outer

KETEYKTET)

MOST EUEPS TNT SURA

vetat MJ ita

LA äts

ene

Kal

41190.

snön 40 ff

AJA 4 4 i 4 AR ds 5 Bry idbeh oda lSN pelha , Väs vård

mk dr AE AA Le ; Sa Far HR sö ere ; te OUR

SER rr : 4 es Må L ; ån dl aker IR

AN KÖN VESA

LIMIKURLE

Bedste NS

än40dpiyrdal A4-f oy da

40 vall så

ad ost

ste 4

sås (a

rs Ble 120258

RA ATEN

AKNE va

met ILSLM

Fö Fur 0066 AA

ot ann

Kå

' RE sag

SEPA

LÄKA

eder de 6

sadel näsan é EN

ar é nd

+ sig - ras frEsNG

4 : : dd ME 4 S VN

rå

fet R AS SN TKT

MösdeR 0 IR lg kb ad sea

HUbor ä ås så

ä 4 4

sam

ie:

Må

4. Nas RN blNrg

DISK

SORTI 4 mt M

rerjoré an SOTAIAA Ger

[| Lå LJ '” jÅ

4 Uk T sgadot ALAA

, PORER Md é fn

ag -tatjöl ga tet 1 dor sd " FUM

. (V vader ngt AN BRA

v-vtal botad VANN

4 oj er 16

- 404 4

så je

sär

ask ör et ibgäedet

ROK

bot ars aa RANA

ter 00 NART

6 byar kl +

KET FDL M ved

LORREI sån 1 Hag: dos br Kr på

PORT SE ETS ECE RA Mia Jå ara same FAR UM Å def

or råa Me pl ok 1 ps byts . få NSLa rg fetsäsran (a sörärteljid

iu RAR MTI La

säel-4- 4

La må » bård vå

KIL IEM

bERPer

ULAL JE

NAT al 4

NidsteR de

KOM SAS ef

FREE SURT FEBER UE LUTA

br SPRAK TNE PRE RTR DUR OM ER SUNE

a de

adj Arr DJ a äl UMAR

stränder (af RR RAN ns Vsppppd ar

Kreta a ANA hå peb ys af or Ch ottljädke ps met but 4 je Skola

nope fr VARAR eg VA M UNEISUKOAR EL

Hj HR (tiger ANETTE Na , tjl AN I r, ” ref dy ÅSE

be (gå ber Hoj yt Arg sb je' Skoda

, CM PEFC SE . ek j fanebada PA NR r AVE RN LÄRA

A va 2440 nee + Ha 0 stl Nå UkdAb vi sit

44 Jona LIT ARE MET PES

sad FOO rdr Lå Ill

FRR THULE va

MRUREE

ed Ur 4

FFS JO h an ” MH byt Prb

4-11002

ER ör VENT EOR Iujserk far

(3 fer Saräsla MIRLK , Ma Byns LM Helt ss AD Bl

KÖRESLIRLEN dagar i jafotaheg af ANA NA v CK

OM 4 » KRK fal HR lead ae fslrs keE se

KR sisdsde Balett

Ar ERA PES

REG 1

SHRGA nns

ötrfrr

ITE

MYSTIKER

LEROU SLOTS 4 mu

stage

fiärpar

RR DEL

Hege ar

reed

vd dra

CrtsOK

KOLLA

”v

Ae osgsdedekr

stred

MN i AR UTAN JARED MOE AE i NA a

I K MR AR Af | (NA I

K rån (a

ÅR. ja

h KR (MN iu l DANN ( KN j

I fv OM Mi NE TN |

LM Mp fir i gp NM z IN

h NIAN SÄND Id JM

ANTA

i NN AE

Hå NV

Kl RNE

vå MY

NN "Ag KN |

LM 4

| KOM ML

BIHANG

KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADENTENS

HANDLINGAR.

10.

13.

14.

16.

INNEHÅLL AF FEMTE BANDET.

TORELL, O. On the causes of the glacial Phenomena in the north

eastern portion of North America. With I platesssoosoooo—--

ROSENBERG, J. O. Undersökningar öfver Nitroso-svafveljernför-

eningarne och deras förhållande till Nitroprussid-föreningarne.

1 SSE AJ ET Ae Ho OSSE yn BERTS ERS St RN RU RES ANT ORDERN

SPÅNGBERG, J. Species Gypore, generis Homopterorum .............

STÅL, OC. Systema Acridiodeorum. Essai d'une systematisation des

FÄTGA (TO (LE GS NRA NETA NRA SAN AU a SR a a a ge ERAN RR TE ae dt OR RGN 3

WITTROCK, V. B. On the Spores formation of the Mesocarpe&e and

especially of the new genus Gonatomena. With 1 plate.........

KJELLMAN, F. R. Ueber die Algenregionen und Algenformationen

im Ööstlichen Skagerrack, nebst einigen Bemerkungen iiber das

Verhältniss der Bohuslänschen Meeresalgenvegetation zu der

INOTLBWE SISCHens pe MYCSL ER Ante SS ee En TR rs Aer

ARTTERSTEDTE,; J: EB: Vegetationen på VISINPB0 oocooooooo-cos.

CLEVE, P. T. Diatoms from the West Indian Archipelago. With

DM TESEN AVIS SATSA NER SE BR SN Ae ADR Sea SER SR SL

STÅL, C. Observations orthoptérolgiques. 3. oooomooooom.. ASEAS

TÖRNEBOHM, ÅA. E. Ueber die eisenfihrenden Gesteine von

OvifakiundfAssuk in Grönland; Mit 2 bafelm- cc close

STÅL, C. Sur les caractéres distinctifs des Hétéroptéres et des

ETOD TERES SIECKERE SO LES Ts AR RA nat SN renar RAM AKER feg TE AR fr REN

SPÅNGBERG, J. Note sur les variétés sugdoises de la Brenthis

SETenen (VVE PV) EA LAN e Gv Lp LAT CIO: sad gles ease dee osa Ess EE

CALLANDREAU, O. Sur les rapports qui existent entre les

méthodes de Hansen et de Laplace pour le calcul des per-

CUT ALTO SSE ERE ser pr oa gr Se REN FIRE NEN Asa el

EDLUND, E. Sur la déduction d'un phénoméne électrique resté

IN STPLYGTEFTTS GUESS SNEE FE rena oe MANar Te RARE Ne 2

LECHE, W. Ueber die Entwicklung des Unterarms und Unter-

schenkels bei Chiroptera. Mit 1 Tafel -...... EE Sar AE

EISEN, G. Preliminary report on genera and species of Tubifi-

CI STEVVLD IEND Latte Sj Se rn a rat NA RENNIE ban SVA SO rv

EDLUND, E. Ueber die elektromotorische Kraft, die beim Strö-

men von Fliissigkeiten durch Röhren erzeugt wird.............-

Sid.

il—(

1— 30.

1—76.

100

1-8,

TE=86:

1—22.

i1—20,.

1—22,

10:

lil6:

125,

62495

18.

AURIVILLIUS, JHR. On a new genus and species of Harpacti-

Cida. "WID 2KP1St6ES5ö oo edocser dras ever: SKSSeNA ons RE a don sr dT

THÉEL, HJ. Preliminary report on the Holothurid& of the ex-

ploring voyage of H. M. S. ”Challenger”. Part 1. With 2 Plates

AF KLERCKER, C. E. Sur le spectre anormal de la lumiegre....

ENESTERÖM, G. Trois lettres inédites de Jean 1:er Bernoulli å

I ST Xop ol: ba 0 RN Do LNY RSS TSE ET Bra a Se org a a AR ENE

STUXBERG, ÅA. Evertebratfaunen i Sibiriens Ishaf. Med 1 karta

EDLUND, E. Om orsaken till de elektriska strömmar, som upp-

komma vid vätskors strömmande genom för åå .aca FÖRE RN

HAMBERG, H. E. Sur la variation diurne de la force du vent

AURIVILLIUS, CHR. BSekundäre Geschlechtverschiedenheiten nor-

discher Tagfalter.' "Mit-0r DaTelp os5c sf: sstocees-so sc SEBNNES VISET

1=46-

=20

NM.

1—76.

130:

1—50.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET, AKAD. HANDLINGAR: Band 5. Not

ON THE CAUSES

THE GLACIAL PHENOMENA

IN THE NORTH EASTERN PORTION OF NORTH AMERICA.

OTTO PORERIE:

VWWIETENTASAMIARS

COM MUNICATED TO: THE R. SWED. ACAD. OF SC: 1877 APRIL 11.

STOCKHOLM, 18578.

P.A NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRYCKARE

rg 3 Folk Se AN ENIOAR ÅKA

a PN IPREN :

C 4 i > M

” 4 ' Y » r

år NN Å

META SVE Ne gås AK

EE TAMARA

på

Lä '

'd I

CM r Å

[ 4 » Y å i 4 >) « å

É ar Jå ER AR

s ALE LR ET AG

g Gäl, ,

; i

die

j pl + fu NS &

d nu Å 2 s

U- så

. DN PA

LA GES AFA

p dj é 11

: ff Ra ” -

iF may be assumed that the circumstances essential to

the formation and movement of glaciers are these:

1. Abundance of moisture in the atmosphere.

2. ÅA low temperature, due either to great elevations in

low latitudes or to high latitudes with or without such eleva-

tions of land. I

These conditions insure such accumulations of show above

the line of perpetual frost as will sooner or later descend below

the line of perpetual snow and be changed to ice and water.

The water forms glacial rivers, and the ice will move

as a plastic mass to a line determined by the amount of

snow on the one hand and the climate on the other.

The advancing movement of the glacier is accompanied

by erosion and scratching of the rocks below and by the

formation of different kinds of moraimes, as till or blue

boulder-clay, and yellow unstratified masses, — terminal,

lateral and superficial moraines. Simultaneous with these

phenomena, we have the action of the glacial rivers, consisting

in a partial denudation of the moraines, and the formation

of stratified gravel, sand and clay.

The glacial phenomena of the glacial period were as

follows:

1. The sinking of the temperature, accompanied by the

formation and increase of glaciers.

2. The motion of the ice to its extreme limit.

3. The formation of moraines, of which a part were

moved forward and constituted terminal moraines, while

another portion was passed over by the ice and then became

bottom- or ground-moraines.

4. "The removal by this advancing glacier of the glacial

river-deposits, or their being covered by the glacier itself

and its ground-moraine.

A geological section at the edge of the ice would then

present either

4 O. TORELL, GLACIAL PIIENOMENA OF N: AMERICA.

a. Preglacial beds.

b. Stratified glacial deposits.

c. A ground-moraine.

d. The ice with its terminal moraines.

a. MSeratched rocks.

b. A ground-moraine.

c. Ice and terminal moraines.

The first named section is the most common one in the parts

of Europe covered by Scandinavian erratics. 'The second is

found generally in Scandinavia and in the United States.

The retrograde movement of a NE during the period

of melting is lömfberised:

1 By the formation of upper or terminal moraines

which : are more or less levelled by the local backward -

forward movement during successive intervals of time.

2. By stratified river-deposits lying upon the unstrati-

fied yellow moraines, so that a section above the sections

just deseribed will present:

a. Preglacial beds.

b. Stratified deposits.

ce. Till or ground-moraine.

de Tse moraines levelled down to great fields

containing unstratified material.

e. Stratified beds formed by glacial rivers with gra-

dually ascending sources.

'The characteristics of the deposits b are: that only in

the vicinity of high mountains they contain rounded stones,

while farther away they consist of deposits of sand and clay.

The characteristics of the deposits c are: a blue colour,

due to seclusion from the oxydizing action of the ar;

compactness and hardness; rounded form of the boulders,

which are polished and scratched, and also generally brought

from remote places.

The characteristics of the deposits d are: a yellow and

reddish colour, occasioned by peroxidation of the iron; com-

parative looseness of the mass; and greater angularity of the

boulders, which are rarely scratcehed and usually belong to

neighbouring localities.

The Slsmsetötisties of the deposits e are: stratification;

abundance of rounded and unscratched boulders; they gene-

rally consist of beds of gravel and sand without clay.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 1, 5)

These phenomena are found not only in Europe where-

ever there are traces of the ice-age, but are also observable in

the United States and in the region to the north of them.

Each glacier has had its own limited area, and the same

appears to have been the case with all the great drift-deposits

in North America.

The greatest ice-field of Europe was that which originated

in the highlands of Scandinavia and thence extended over

those portions of northern Europe Which are known to be

covered by Scandinavian erratics. By investigations extending

through a long period of years, I have found that the above-

mentioned glacial beds or deposits exist in all the coun-

tries above indicated.

The Scandinavian glacier crossed the Baltic and the

German ocean and extended its moraines into the suburbs

of London on the west, to the slopes of the Riesengebirge

in the southeast and to the Tscheskaia bay of the Icy sea

on the northeast.

The presence of precisely similar phenomena in North

America has established in the minds of a majority of geolo-

gists the conviction that a vast area, over which such phe-

nomena are found, has also been covered with ice. But if

we carefully examine this region, it will readily appear that

the glacial area is not continuous from ocean to oceam, but

is divisible into the northeastern area and the Rocky moun-

tain area and others to the west, separated by a broad driftless

belt extending from the base of the Rocky mountains to the

close vicinity of the Mississippi, thus forcing the conclusion

that the great eastern and western ice fields have had totally

different sources.

It has been the opinion of many distinguished American

geologists that the source of the castern ice-field is to be

searched for in the Canadian highland. Against this opinion se-

veral important reasons may be urged. First, in those parts of

Canada in which the glaciers in question are supposed to

have originated we have reason to believe that the rocks are

rounded and scratched, phenomena everywhere recognized as

glacial, but, I think, in no case characterizing rocks known

to have been covered with perpetual snow.

Again, the elevation and extent of the highest portions

of Canada are hardly sufficient to account for the requisite

6 O. TORELL, GLACIAL PHENOMENA OF N. AMERICA.

accumulation of snow and ice. And, finally, so far as I have

learned, there is not formed upon the rocks of the northern

slope of Canada, nor in boulders moved by glacial force,

any satisfactory evidence that there has been a northward as

well as southward movement of glaciers from the highlands

of Canada.

If, therefore, the phenomena of the northern and eastern

United States usually supposed to be glacial are indeed

such, and if there is not sufficient reason for assuming the

Canadian highlands to have been the source of the glaciers

which produced these phenomena, then their source must

be found elsewhere. I think it will be coneeded by all

geologists who have studied the glacial phenomena of these

regions that both the character of the erratics and the direc-

tion of the scratches upon the rocks show that this source

must lie to the northeast. Following the line of glacial mo-

vement across Baffins bay and Davis” strait to Greenland,

we find the largest body of land in the northern hemisphere

covered by ice and snow to a depth not less than 2000 feet

and at this moment sending down its icebergs as far as the

middle Atlantic.

From the 60" degree of latitude to above the 80”, this

vast area of land is known to be ice-covered, and from the

scarcity of the icebergs on the eastern compared with the

western coast of that land, it may be concluded that the

general slope of the surface is to the southwest, and in the

exact direction of the glacial markings and of what is known:

to have been the course of transported boulders in north-

bastern America.

Moreover, if we bear in mind the ascertained fact that

during the glacial period the glaciers moving from the heights

of Greenland toward the sea could not have formed detached

icebergs, as now, but must have for the time blocked up all

avenues except the one of easiest escape for the immense

accumulations of ice, we may reasonably assume that this

avenue was southwestward directly across the British America

and the northeastern parts of the United States.

Finally, it may be remarked that this view is strongly

confirmed by a comparison of the Scandinavian with the

American glacial areas, for, in addition to the identity of the

general phenomena, there is observable a marked resemblance

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. SAND. 56 N:O 1.

in the proportion between the extent and other circumstances

of the two areas, and that by allowing due weight to all the

evidences adduced in support of the view that Greenland was

the source of the glacial phenomena of the area in question,

we find a probable and rational solution of a hitherto enig-

matical problem.

Addendum.

What strengthens and cogently proves the truth of my pre-

vious statements is the circumstance that Professor NOkDENSKIOLD

during his expeditious to the Yenisei, from the mouth of that river

to Yeniseisk, found no evidence showing that any grand covering

of ice existed in the Arctic lowlands of Siberia during the Glacial

period. The fact that the glaciers of the Altai did not reach as

far as to Yeniseisk may be explained by the dry climate of the

highlands of Asia. —

a POE EE

= 0

4 SIN TM VRT HN IRSE MANN DAG IRS fer NA

enat fdr INN JAG fog RN OTEL

indklö, dar äskar Ben yst rdr LR PE

KOR neo (HETS LO AR IA HATAR ärr bn :

nia bud rt Efmike A sel mrs pg spf dr

ST ne

vatten (ocker Hard HNINA lan AATRE, Så

7 Cr

te 4 fw 2114

star SN Kön Ma iNnSRE AG

Y fa IS SARV VIN] / Ve Up ; + FR

te OT ÖRING lr va ik

NY TVETE a EA savantorl Jen RR

FIG faen AU NIR ARV I uaksge NM ap SN

öiNOR HAANS SING, ANSE ATT snyalt 1 va bita

E 1750

I le Ä

;Mjäjind a eb aflTiegtb FL IG BRAUN pplasnd, ÄR

sina fa, 0" År BlReEN SRA

äg Wi: MT vida DA aut SEA 2 våga 1

d i Sd

A 13 [0 i

- i dd 2 - Rt li

50 - es sä Yr. - TN

z < ' ä

pl (+ FE 2 jer

' NN

NIT

(1 ,”-x” AT

+ Vi kT 4

NIS-00

3” 4

) TKA

vs VvådT

Ei NÅ LS

Py vV

SMR. € rt J LON KPA Apdål PES Kata små ÄT a

FRÖN Pa! ät A ör Ed Så - | ;öG JG areas nd

'å 3 RC CARRERA TOS Lan RRSTET

Len 20 lg SVAL SN ING hår Arg

"Runs 4 PRIDE URÅA fur IR E Gu y AN H SKFUREICE

Bihang till K.Vet Akad Handl, Bd.5. N?1.

MAP

showinS the extent of the Northern Drift

and

the direction of the Glacial Furrows

EUROPE AND NORTH ÅMERICA

Explanations:

— Limit of Drift Area(where the line is dotted

the limitis only conjec tural)

The arrows mark the direction of the glacial furrows

IT Lv

6 ES

Tong.360 Ferro

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 9. N:o 2,

UNDERSÖKNINGAR

ÖFVER

NITROSO-SVAFVELJERI-FÖRENINGARNE

NITROPRUSSIDFÖRENINGARNE.

FÖRSTA SERIEN.

J. O. ROSENBERG.

MEDDELADT DEN 13 JUNI 1877.

STOCKHOLM, 1878.

PIA NORS TEDI&E SÖMN ER.

KONGL. BOKTRYCKARE,

Under de 20 år, som förflutit, sedan L. Roussin upptäckte

de egendomliga föreningar af qväfoxid, svafvel och jern, åt

hvilka han gaf benämningen »MNitrosuljfures doubles de fer»"),

hafva endast trenne till denna grupp hörande kroppar blifvit

med någorlunda visshet kända, ehuru redan inom detta in-

skränkta område serdeles skiljaktiga åsigter gjort sig gällande,

ej blott i afseende på den verkliga inre byggnaden, utan redan

sjelfva den procentiska sammansättningen. Att så blifvit för-

hållandet torde snarast böra tillskrifvas de stora svårigheter,

som äro förknippade med såväl framställningen som analysen

af dessa ovanliga salter.

Å andra sidan har man ej kunnat förbise den vigtiga plats

dessa föreningar af rent oorganisk natur intaga vid sidan af

ferrocyan- och ferricyan- samt framför allt nitroprussid-förenin-

garne, på hvilkas omisskänliga förvandtskap redan RoUsSIN

fäster uppmärksamheten med framkastande af den hypotesen,

»att svafvel i nitrosulfures doubles de fer spelar samma rol

som cyan i nitroprussidföreningarnep».

Tyvärr visade sig snart sjelfva grunden för en sådan hy-

potes föga tillförlitlig, då de af Dr PORZCZINSKY i Odessa?)

framlagda rön väl i åtskilliga fall öfverensstämde med Roussins

uppgifter, men deremot i flera vigtiga omständigheter, bland

annat den empiriska sammansättningen af det enda salt, som

utgjort föremål för bådas analys, erbjödo de betänkligaste af-

vikelser, på grund hvaraf Porzcezinsky uppställde helt andra

formler, närmast erinrande om vanliga svafvelsalter, hvilkas

enda egendomlighet skulle vara halten af qväfoxid; jernets

förekomst på sådant sätt att det med vanliga medel ej kunde

upptäckas — en serdeles utmärkande karakter för dessa salter —-

lemnades genom Porzezinskys formler alldeles oförklarad.

1) Annales de Chimie et de Physique LII, 285.

2) Annalen der Chemie und Pharmacie CXXV, 302.

4 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

Vid de undersökningar öfver nitrosulfures doubles de fer,

som jag för längre tid sedan företog, erhöll jag resultater,

hvilka oväntadt nog hvarken öfverensstämde med de af Roussin

eller Porzczinsky erhållna. Tyvärr mötte derjemte vid fram-

ställningen af vissa sönderdelningsprodukter, som Roussin upp-

gifvit sig »med största lätthet» hafva erhållit, så oöfvervinneliga

svårigheter, att jag fann mig nödsakad afstå från ytterligare

arbete på detta område.

En kortfattad öfverblick af frågans dåvarande ställning

torde snarast ådagalägga dess outredda skick. För korthetens

skull betecknas ofvan anförde afhandling af Roussin med Rn,

Porzezinskys undersökningar med Py samt Acta Univ. Lundensis

1866 »Om Nitrosvafveljernföreningarne» med Hy.

Det först upptäckta saltet är:

Rn: Binitrosulfure de fer: Fes; S;H(NO,), rationelt: Fe,Ss3,

NO, + FeS, NO, + HS eller med atombeteckning: Fe,S(NO), +

+ FeS(NO), + H; S.

Py: Nitroschwefeleisensaures Schwefeleisen: EezS3(NO>)» +

+2HO, rationelt: FeS, Fe, S(NO;),+2HO eller med atombe-

teckning: Fes, Fe, S.(NO), +2H,0.

Rg: Nitrosvafveljern: FesS;(NO,); +4HO eller med atom-

beteckning: FesS;(NO),, +4H50.

Svarta, i kallt vatten svårlösliga kristaller, hvilka i eter-

ångor sönderflyta; jernhalten kan ej genom vanliga reaktions-

medel upptäckas.

Motsvarande analytiska resultater äro:

Rn. FYE Ey.

JET oda Lira 317,00. 29,90. 35,70.

SMALVe OA 30,20. 21,04. 18,52.

(vax 26,40. 28,69. d4,65.

NI dbes kr 0,44

IVRUb beer SLA — 5,22. 7,56.

99,04. IT;85- SSK

Föreningen anföres i Wurtz's Dictionnaire de Chimie,

»Fer» p. 1415 och 1658 under benämningen »tetranitrososulfure

de fer», hvarvid framhålles, hurusom nya undersökningar äro

oundgängliga för att ådagalägga förhållandet mellan de olika

salterna och förklara den stora skiljaktigheten i bearbetarnes

analyser.

I Graham-Ottos »Lehrbuch der Chemie», Vierte Aufl., Fisen

5. 1083 anmärkes vid redogörelsen för dessa salter, att de

SEO SS Un

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:0O 2, 5

genom benämningen nitrosoföreningar böra skiljas från de egent-

liga nitroföreningarne, i hvilka ingår NO, (atomistiskt NO, =

Nitryl), hvaremot 1 dessa salter måste antagas närvaron af NO,

(atomistiskt NO = Nitrosyl).

Under benämningen »Stickoxydselhivefeleisen» beskrifves

saltet i Gmelin-Kraut's Handbuch der Chemie, Eisen S. 372

med framhållande af de stora skiljaktigheterna i de befintliga

uppgifterne, hvaribland t. ex. följande förtjena anföras:

»Saltets kristallform är långa, snedt rombiska nålar [Rn],

monokliniska taflor [Py], trikliniska prismer [Rg]; förpuffa vid

WaOrefka]; vid 160 [Py]; vid 235” [Rg]; svårlösligt 1 vatten

[Rn], lättlösligt [Py], 1 del löslig i 112 delar vatten af +318”

[Rg]; sönderdelas af kokande alkali under fällning af jern-

oxid och utveckling af ammoniak [Rn], sönderdelas under fäll-

ning af jernoxid, men utan ammoniakutveckling, såvida ej

alkali tillsättes i stor mängd och vid häftig kokning [Py],

sönderdelas under fällning af jernoxid och utveckling af 1,65 4

ammoniak, hvaremot ingen inverkan eger rum vid så ringa

mängd alkali eller så svag uppvärmning att gasutveckling ej

inträder [Ryg]».

Det andra och tredje saltet af denna grupp är en kalium-

eller natriumförening, som vid sistnämnde reaktion erhålles.

Roussin har endast framställt natriumföreningen, Porzezinsky

endast kaliumföreningen; skiljaktigheterna möta fortfarande.

Sålunda är:

Nitrosulfure sulfuré de fer et de sodium: Fe,S3,(NO),, 3 NasS [Rn].

Nitroscluwefeleisensaures Schwefelkalium: K;S, Ee;S(NO), [Py].

Nitrosvafveljern-natrium: Fes S;(NO), + 2Na, Fe S,) (NO), +

+ 24H,O [Ry].

Neztrosvafveljern-kalium: FesS; (NO) + 2 K, Fe 5, (NO), + 19

30 [Ba

Motsvarande analysresultater äro:

Pn. Ry. Py: Ry.

JEKDE ss Ze AON JENA es 2080 SE T2ISOE

Svafvel.. 38,25. 14,59. Svatvel-- 1t,87. 1468.

Qvätoxid dil95. 286 7- Qväfoxid 25,12. 27,30

Natrium. 20,49. INR. Kalmum= H:56-0-LÖS70:

Vatten... —- [22,83]. Wartten--l615050 HTS

100,00. I, INAG.

Anmärkningsvärdt är dessutom, att dessa alkaliföreningar i för-

hållande till föregående salt på olika sätt uppfattas, dels såsom

6 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

"nya föreningar af annan art [Rn, Ry], dels såsom fullkomligt

analoga, endast med utbyte af Fe mot K, [Py].

Ur detta natriumsalt har Roussin framställt ett stort antal

nya föreningar, hvilka det ej lyckats de båda öfriga att erhålla.

Uppgifterna blifva ytterligare mot hvarandra stridande. Be-

handlas alkalisaltet med en syra vid vanlig temperatur, så er-

hålles en rödaktig, flockig fällning [Rn, Ag]; vätskans färg

mörknar utan att fällning uppkommer och vid afdunstning

erhållas kristaller af det ursprungliga saltet [Py]. Tillsättes

syran vid kokning, bildas en svart fällning, löslig i svafvel-

natrium till ett nytt rödt salt »Nitrosulfure de fer et de sodium,

hvilket med salter af tunga metaller lätt omsätter sig till be-

ständiga föreningar [Rn]; vid kokning uppkommer en »kaffe-

brun» fällning, som småningom blir svart, är löslig i svafvel-

alkali, men ur denna lösning erhålles det ursprungliga saltet

[Py]; vid kokning erhålles dels en svart vätska, hvarur svarta

nålar utkristallisera, dels en ringa svart fällning, hvars lösning

i svafvelalkali är röd samt snart sönderdelas utan att kri-

stallisera [Ag].

Det anförda må vara nog att styrka befogenheten af

Wurtz's ofvan anförda uttalande om den ståndpunkt, hvarpå

forskningen befinner sig med hänsyn till nitrosulfures doubles

de fer.

Närmaste anledningen att återtaga dessa arbeten och till-

äfventyrs föra frågan något steg närmare sin lösning, gafs mig

genom O. LoEW's upptäckt!) af en ny förening, hvilken med

de ifrågavarande synes ega en viss analogi, det af honom be-

nämnda »HFisennitrososulphocarbonat», framstäldt af ferrosulfat,

natriumnitrit och natriumsulfokarbonat. Förhållandet mellan

nitroprussidväte, Roussins salt och denna nya kropp anser sig

Loew kunna på följande sätt uttrycka: [med eqvivalentbe-

teckning]

Fe,lCysz Fesl 5; S

EH INO, > H (NOD, Per (NO) 05

Nitroprussidväte -Roussins salt -Eisennitrososulphocarbonat

och betraktar föreningen såsom derivat ur ett hypotetiskt

sulfosalt Fe,S,, CS.

1) Chem. Centralblatt 18653, 948.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:0 2. dj

Vid afslutandet af redogörelsen för mina föregående ar-

beten hade jag redan framhållit nödvändigheten af mera om-

fattande undersökningar inom ett vidsträcktare område än de

tre salter, som hittils blifvit kända. Då på analytisk väg föga

syntes vara att hemta, vände jag mig till de af Roussin upp-

gifna sönderdelningsprodukter och häribland företrädesvis de

som uppkomma genom en syras inverkan på något af alkali-

salterna. Snart erhöll jag också helt oväntade reaktioner, hvilka

syntes öppna en ny väg att komma till insigt i dessa före-

ningars konstitution.

Enligt Porzezinskys uppgift skulle ur Nitroschwefeleisen-

saures Schwefelkalium vid tillsats af utspädd syra återbildas

det ursprungliga saltet, en reaktion, som vid mina föregående

försök varit omöjlig att erhålla, ithy att en gulröd fällning

dervid alltid uppkommit. För att ej lemna någon utväg opröf-

vad, upprepade jag nu försöken med en oupphörligt alltmera

utspädd syra och lyckades slutligen vid utspädning till ungefär

en tjugofemtedel framkalla Porzczinskys reaktion; ingen fäll-

ning förmärktes, men vätskans färg mörknade och blef efter

neutralisering slutligen mörkbrun; vid afdunstning erhöllos

svarta kristaller, hvilka i form, löslighet i vatten och alkohol,

känslighet för eterångor o. s. v. fullkomligt liknade det ur-

sprungliga saltet. ”Tvenne bestämningar af jernhalten, efter

saltets rening genom omkristallisering på vanligt sätt genom

att utdraga med alkohol, afdunsta och lösa 1 vatten, gåfvo

följande resultater:

Amnal. 1. Ur 0,6710 gr. erhölls 0,3725 gr. FeO; motsvarande

| 38,86 4 Fe.

AA BD RÖGSSS » 0.3646 >» » motsvarande

38,90 24 Fe.

Medium är 38,88 «» Fe.

Det ursprungliga saltet, Nitrososvafveljern, innehåller 38,70 24 Fe.

Om också denna sönderdelning af kaliumsaltet i viss mån

bekräftade min för detta salt förslagsvis uppställda formel

(se ofvan) såsom ett dubbelsalt af det ursprungliga och en ny

kaliumhaltig kropp, blef det så mycket svårare att förklara

den olika inverkan af en högst utspädd syra och en i vanlig

mening utspädd syra, då vid tillsatsen af denna sednare alltid

erhölls en gulbrun, olöslig fällning. Syran skulle således i

vanliga fall sönderdela kaliumsaltet till en ny olöslig kropp,

hvilken efter all sannolikhet borde vara radikalens motsvarande

8 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

väteförening, 1 högst utspädt skick deremot regenerera det

ursprungliga lösliga saltet. En sorgfälligare undersökning gaf

det resultat, att vid den starkt utspädda syrans inverkan upp-.

kom i första hand samma gulröda fällning, hvilken dock löste

sig 1 öfverskottet af kaliumsaltet och derigenom återbildade

nitrososvafveljern. Gentemot förut antydda åsigt måste således

detta sjelft anses vara ett dubbelsalt af en viss olöslig kropp

och kaliumsaltet, ehuru i dylikt fall nitrososvafveljern måste

innehålla kalium, hvartill analysen ej gifvit ringaste antydan.

Samtidigt blef jag äfven varse ett annat lika oväntadt för-

hållande. Såsom jag redan tidigare anmärkt, sönderdelas en

lösning af nitrososvafveljernkalium ganska snart i luften, hvar-

vid den gulröda färgen öfvergår till grönaktigt brun och slut-

ligen svartbrun. Bland de så erhållna sönderdelningsproduk-

terna fann jag nu en icke obetydlig mängd svarta kristaller,

hvilka i form, löslighet o. s. v. syntes fullkomligt öfverens-

stämma med nitrososvafveljern, hvilket således syntes kunna

ur kaliumsaltet regenereras redan genom luftens inverkan.

Dessa invecklade reaktioner gåfvo så mycket större skäl

att vända uppmärksamheten på den genom syror erhållna guil-

bruna fällningen, hvilken jag i enlighet med dess förmodade

sammansättning tillsvidare vill benämna Nitrososvafveljernväte,

motsvarande Roussins »nitrosulfure sulfuré de fer». Dess fram-

ställning i rent tillstånd mötte en viss svårighet, tillfölje af dess

benägenhet att sönderfalla under utveckling af vätesvafla, såsom

redan Roussin funnit, på grund hvaraf han endast »försökt»

en analys, 1 hvars utförande han på förhand anser sig ej hafva

kunnat fullt lyckas. Han vågar endast med förbehåll [sous

toute réserve] framställa formeln Fe,5S;, NO,;, 4HS [eller ato-

mistiskt Fe,5S3s(NO).,, 4H,S].

Upprepade försök hänvisade slutligen på den rätta meto-

den för minskande af denna olägenhet. Tillsattes syran till

saltets lösning, blef den öfver fällningen stående vätskan ej

färglös, häntydande på uppkomsten af andra sönderdelnings-

produkter; om deremot saltets lösning droppvis fick rinna in

uti ett stort öfverskott af syran under ständig omröring, erhölls

en fullkomligt färglös vätska utan halt af jern, hvilket således

fullständigt ingått i fällningen. Syram befanns lämpligast vara

svafvelsyra, utspädd till ungefär normalhalt. Den i början äfven

af mig iakttagna och fullt märkbara utvecklingen af vätesvafla

tycktes dock alltför svag, äfven vid användande af stora qvan-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9: N:0O 2, 9

titeter nitrososvafveljernkalium, för att höra till den egentliga

reaktionen, utan snarare bero på fällningens benägenhet att

sönderdelas; vid sönderdelning med tillbjelp af en redan med

vätesvafla mättad syra blef någon gasutveckling icke längre

märkbar, hvadan reaktionen måste anses bestå endast i utbyte

af kalium mot väte. Utfällningen kunde ej fortgå till syrans

neutralisering, emedan i dylikt fall nitrososvafveljern lätt åter-

bildades. Det i början gulhvita, efter några sekunder bruna och

slutligen mörkbruna pulvret uttvättades med vätesvaflevatten

under luftens utestängande så vidt möjligt, till dess svafvel-

syran blifvit fullt aflägsnad.

Fällningens beståndsdelar funnos vara jern, svafvel och

qväfoxid.

Vid förvarimg i luften sönderdelades pulvret serdeles

hastigt, afgaf vätesvafla och betäcktes på ytan af rödbrunt jern-

oxidhydrat. Under vatten kunde det deremot förvaras 1 flera

timmar och sönderdelades endast långsamt, hvarvid vattnet

erhöll en svagt gulaktig färg. Med kokande vatten inträdde

en häftig reaktion, vätesvafla utvecklades rikligen under stark

skumning, det förut bruna pulvret antog ett svart, nästan me-

tallglänsande utseende, hvarjemte vätskans färg alltmera mörk-

nade, tills den slutligen blef svartbrun. Efter filtrering och

afdunstning utkristalliserade svarta prismer, 1 yttre egenskaper,

löslighet o. s. v. fullkomligt liknande nitrososvafveljern.

Denna reaktion gaf således förklaring på Roussins iakt-

tagelse angående en syras inverkan på nitrosulfure sulfuré de

fer et de sodium i kokning, hvilken inverkan lika fullständigt

framkallas endast af kokande vatten på mnitrosulfure sulfuré

de fer. För att öfvertyga mig derom, att ensamt den högre

temperaturen vid vattens närvaro åstadkom sönderdelningen,

anställde jag flera försök, hvilka ständigt gåfvo samma resultat:

det bruna pulvret meddelade kallt vatten endast en svagt gul

färg utan märkbar gasutveckling, hvaremot detsamma, imfördt

i kokande vatten, genast förorsakade häftig utveckling af väte-

svafla och delvis löste sig till en starkt färgad mörkbrun vät-

ska. En så lätt inträdande sönderdelning torde snarast finna

sin förklaring i antagandet af nitrososvafveljernväte såsom ett

sulfhydrat, hvars motsvarande sulfanhydrid vore det metalliskt

glänsande svarta pulver, som ännu efter långvarig kokning

med vatten återstod och hvars identitet med Roussins »nitro-

sulfure de fer» torde vara sannolik. Oförklarad blir dock,

10 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

äfven enligt Roussins formel Fe,S;NO, [atomistiskt Fe,5S;(NO);]

den samtidigt inträdande och af mig vid de äldre försöken

med kokande utspädd syra iakttagna regenereringen af nitro-

sosvafveljern.

Nämnda regenerering, som sålunda redan i tre fall in-

träffat, visade sig äfven på åtskilliga andra sätt vara möjlig,

hvilket föranledde mig att serskildt derpå rikta uppmärksam-

heten, då tilläfventyrs häruti den säkraste ledningen skulle

vinnas för bedömande af nitrososvafveljerns rätta natur. De

vid nedannämnde sönderdelningar erhållna svarta kristaller

öfverensstämde i form, löslighet, förhållande till eterångor o.

s. v. så fullkomligt med' nitrososvafveljern, att jag ej ansåg

nödigt att i hvarje serskildt fall underkasta dem analys.

Nitrososvafveljern fann jag kunna regenereras:

1:o vid behandling af nitrososvafveljernkalium med högst

utspädd syra eller ock genom att lösa nitrososvafveljernväte i

nitrososvafveljernkalium (se ofvan):

2:o då nitrososvafveljernväte behandlades med kokande

vatten (se ofvan) eller nitrososvafveljernkalium med kokande

utspädd syra till sur reaktion;

3:o då en koncentrerad neutral eller svagt alkalisk lösning

af nitrososvafveljernkalium någon tid lemnades i beröring med

luften. Huruvida det samtidiga afskiljandet af jernoxidhydrat

hörde till reaktionen, kunde jag ej direkt afgöra, ehuru dess

ringa mängd snarast tycktes motsäga ett sådant antagande.

Sönderdelningen af nitrososvafveljernkalium eller i sjelfva ver-

ket återbildningen af nitrososvafveljern genom luftens inverkan

visade sig försiggå med så stor benägenhet, att t. ex. några

från ett filtrum fallande droppar koncentrerad neutral lösning

af det förra saltet, tillfälligtvis upptagna på filtrerpapper, efter

12 timmar qvarlemnade väl utbildade kristaller af nitrososvaf-

veljern. Den vid sönderdelning i stort erhållna färglösa mo-

derluten visade sig innehålla en oväntadt ringa mängd kalium-

salt, oaktadt nitrososvafveljernkalium vid analysen gifvit nära

17 2 kalium, hvadan äfven denna reaktion tycktes tvinga till

antagandet att ritrososvafveljern skulle innehålla kalium, hvilket

åter af samtliga analyser å detta salt vederlägges.

Efter omkristallisering på vanligt sätt underkastades saltet

analys. Ur 0,3602 gr. erhölls 0,1988 gr. jernoxid, motsvarande

35,63 2 Fe, hvadan identiteten med nitrososvafveljern ej kunde

dragas 1 tvifvelsmål.

;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 3. N:O 2. 11

4:o Behandlades nitrososvafveljernväte med ammoniak,

löste det sig ytterst lätt till en gulröd vätska, hvilken vid kok-

ning mörknade under afskiljande af svafvel; ur den svartbruna

vätskan bildades vid afsvalning en riklig mängd svarta kristaller,

till form, löslighet, förhållande till eterångor o. s. v. fullkom-

ligt liknande nitrososvafveljern. För att utröna det afskilda

svaflets mängd i förhållande till nitrososvafveljern, anställde

jag följande försök: En obestämd mängd nitrososvafveljern-

väte löstes i varm ammoniak, svaflet affiltrerades och tvättades

med kokande vatten, utdrogs med kolsvafia och befanns vid

vägningen utgöra 0,0375 gr. Den svartbruna vätskan afdun-

stades försigtigt i platinaskål och gaf intet annat än svarta

kristaller af nitrososvafveljern, hvilkas vigt utgjorde 0,7471 gr.

Förhållandet mellan det afskilda svaflet och saltet utgjorde

således 5,02 2 eller 27,11 2 af det i saltet befintliga svafvel.

Denna i och för sig egendomliga omsättning från nitroso-

svafveljernväte genom inverkan af ammoniak, ej såsom man

kunnat vänta till motsvarande ammoniumsalt [hvilket dock möj-

ligen förefanns i den gulröda vid vanlig temperatur bildade

lösningen], utan vid kokning under afskiljande af svafvel till

det ursprungliga saltet nitrososvafveljern, syntes knappt för-

klarlig under annan förutsättning, än att nitrososvafveljern skulle

innehålla en del qväfve i form af ammonium.

Häraf föranleddes jag att sorgfälligare undersöka förloppet

vid inverkan af kokande alkali på nitrososvafveljern, för att

utröna, huruvida den ammoniakutveckling, som redan Roussin

iakttagit, men tillskrifvit omsättning af qväfoxid och vätesvafla

[1] ec. 294, der dock utan tvifvel endast genom tryckfel före-

kommer »acide sulfurique» i. st. f. »sulfhydrique» jfr 289] och

hvars betydelse för reaktionen Porzcezinsky bestämdt förnekat,

verkligen vore af så föränderlig art, att den ej skulle kunna

anses bero på annat än sekundär inverkan af sönderdelnings-

produkterna sinsemellan; på samma gång ville jag äfven be-

stämma den mängd jernoxidhydrat, som afskildes. Apparaten

liknade den tidigare af mig använda [l. ce. sid. 18]; ammo-

niaken upptogs i titrerad oxalsyra, jernoxidhydratet, hvilket all-

tid utföll kristalliniskt, tvättades med kokande vatten, löstes

i saltsyra och fälldes ånyo.

Anal: 1. Ur 1,0588 gr. erhölls 0,02448 gr. Ak och 0,1729' gr.

FeO; motsvarande 2,31 7 Ak och 16,33 2, FeOs.

12 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-PÖRENINGAR.

2.Ur1,7053 gr.0,0419 or. Ak,0,2781 gr. Fe032,4620 Ak, 16,312 FeO0z.

RON BUENA ENSE YE MONS SI LÖ, 3/9

AND IOGT NON 0,1931 » 2.584 » 16,01946 >»

da» 12721 » 003068 » — 4160 Ph —— —L

Medium 2,462 Ak, 16.260 Fe0,.

Häraf syntes åtminstone möjligheten gifven, att ammoniakut-

vecklingen ej vore af så tillfällig art, som Porzezinsky vill

göra troligt, om också en bestämd slutsats med afseende på

qväfvets förekomstsätt ännu ej kunde dragas.

Jag återgick derföre till mina tidigare anställda talrika

försök att direkt bestämma qväfoxiden i nitrososvafveljern ge-

nom saltets sönderdelning med kopparsulfat och qväfoxidens

upptagande i jernoxidulsalt; resultaterna visade sig dock, alla

försigtighetsmått oaktadt, fortfarande alltför otillförlitliga. Vid

saltets sönderdelning afskildes dessutom kopparföreningen på

vätskans yta 1 form af en pösande, seg massa, hvilken förhin-

drade hvarje noggrann volumetrisk bestämning af qväfoxiden.

Efter upprepade försök måste jag afstå från tanken att på ana-

lytisk väg afgöra, huruvida min förmodan, det en del N såsom

H.,N” inginge 1 saltet, vore riktig. Visshet i denna för be-

dömande af hela gruppens natur så ytterst vigtiga fråga erhöll

jag framdeles på helt annan väg.

53:o Behandlades nitrososvafveljernväte med varmt svafvel-

ammonium, så löstes pulvret fullkomligt till en i början röd.

småningom svartbrun vätska, hvarur svarta kristaller med ni-

trososvafveljerns vanliga egenskaper afsatte sig. Porzezinsky

har ock på detta sätt erhållit endast det ursprungliga saltet,

hvaremot enligt Roussins uppgift ur nitrosulfure de fer och

något svafvelalkali en ny serie af röda salter skulle med största

lätthet kunna framställas.

Åfven denna reaktion syntes tala för möjligheten af H,N

i nitrososvafveljern.

6:0 Då till en lösning af nitrososvafveljernkalium sattes

en för utfällning otillräcklig mängd jernklorur, bildades en

djupt svartbrun vätska jemte en ringa fällning; ur lösningen

afsatte sig inom kort svarta kristaller af den vanliga formen

och i löslighet, förhållande till eterångor m. m. öfverensstäm-

mande med nitrososvafveljern. Efter omkristallisering gaf ana-

lysen följande resultat:

Ur 0,6364 gr. erhölls 0,3552 gr. FeO; motsvarande 39,07 4 Fe.

Genom att till nitrososvafveljernkalium återgifva det jern, som

ERE fr

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND: 0. N:0 2, 13

vid dess framställning ur nitrososvafveljern blifvit afskildt I

form af jernoxidhydrat, skulle således äfven nitrososvafveljern

kunna återbildas. Ammoniakens frånvaro vid denna regene-

rering, men bestämda uppträdande vid nitrososvafveljernkaliums

framställning, syntes dock medföra en betänklig motsägelse, som

åter rubbade hypotesen om H,N 1 nitrososvafveljern. Dessa

talrika återbildningar af det ursprungliga saltet, hvilka dels

hänvisade på närvaron af H,N, dels förblefvo oförklarliga utan

antagande af kalium i samma salt, voro således till en början

mera egnade att framkalla nya svårigheter med hänsyn till såväl

rationella som pa visst sätt empiriska sammansättningen, då äfven

1 sednare hänseendet analysen ensam ej kunat fälla utslaget med

afseende på qväfvets förekomst endast såsom qväfoxid eller

möjligen en del qväfve bundet vid väte såsom ammonium.

Genom en ytterligare undersökning af nitrososvafveljern-

väte sökte jag att ur denna kropp, såsom radikalens enklaste

förening, vinna en utgångspunkt, för att vid jemförelse med

nitrososvafveljernkalium kunna draga några slutsatser.

Dess förhållande till kallt och kokande vatten är ofvan

angifvet; i alkohol löste pulvret sig fullständigt, likaså i eter,

men lösningarne intorkade utan att kristallisera. I kalium-

hydrat löstes det utan återstod till en gulröd vätska, hvarur

vid stark koncentrering erhöllos kristaller liknande nitroso-

svafveljernkalium; lika förhållande inträdde med natriumhydrat.

Med motsvarande sulfureter och sulfhydrater erhöllos, under

stark fräsning af bortgående vätesvafla, röda lösningar, hvilka

dock vid afdunstning sönderdelades med grön färg utan att

kristallisera. I cyankalium löstes det fullständigt under stark

utveckling af vätesvafla; lösningen gaf med svafvelalkali den

karakteristiska violetta färgningen såsom reaktion för Mi-

troprussidförening.

Den qvantitativa analysen erbjöd en nästan oöfvervinnelig

svårighet, redan af Roussin framhållen: föreningen kan nem-

ligen ej torkas utan att oupphörligt afgifva vätesvafdla. Efter

flera fåfänga försök till torkning öfver koncentrerad svafvel-

syra, i torr luft, i torr vätgas, hvarvid dock ständigt sönder-

delning inträdde, måste jag såsom sista medel använda skynd-

sam utpressning mellan filtrerpapper, så länge ännu något spår

af fuktighet kunde förmärkas. På detta sätt erhölls ett rost-

14 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

brunt pulver, hvilket så skyndsamt som möjligt afvägdes och

analyserades; metoderna voro desamma, som af mig förut vid

dessa föreningar blifvit använda, med den skillnad att jag för

besparing af material [hvaraf en betydlig mängd gick förlorad

vid pressningen] bestämde jernet i samma qvantitet som svaflet.

Den vid glödgning med qvicksilfveroxid och natriumkarbonat

erhållna massan löstes i saltsyra, hvarpå svafvelsyran utfälldes

med klorbarium och ur filtratet jernet med ammoniak. Så-

lunda erhöllos följande analysresultater:

Anal. 1. Ur 0,9040 gr. 0,6724 gr. Ba.O,.SO, samt 0,3782 gr. FeOz.

DET 080 » » > ÖBO ERA

Båda dessa analyser verkställdes å samma preparat.

Anal. 3. Ur 0,3672 gr. 0,2925 gr. Ba.O,. SO, samt 0,1532 gr. FeOs.

Ds ATA ÖGONEN » » 025206 DEN

DOT ÖMT SS ÖS ANS » > OTTO

Dessa trenne prof voro tagna af samma preparat.

Beräknadt i procent erhöllos SE Pe:

Arma bys bs Ar. SR Dee 10,21. 29,29.

» 2 NIUE AREA ONS 29,02.

» SET EVE JUNE 10,94. 20090

» AR TSG GEN FER 10,40. 29,29.

» FSE ALE SAG 10,76. SOM:

Medium utgör 10,46 2 S och 29,40 2 Fe. En mot nitroso-

svafveljernkalium svarande formel skulle fordra 22,43 2 S och

34,s9 24 Fe.

Om också de anförda resultaterna vidgat området för un-

dersökningarne, röjde sig dock en alltför stor brist på material,

just der det mest varit af nöden, nemligen föreningar, analogt

sammansatta med Roussins ursprungliga salt. Hvarken Roussin,

Porzcezinsky eller mig hade det lyckats att erhålla någon mot

detta salt verkligen svarande förening (om man undantager

dels en uppgift af Roussin om en löslig blyförening, dock

utan närmare angifvande af sammansättningen, dels Porzce-

zinskys åsigt om nitrososvafveljernkalium såsom analog med

nitrososvafveljern, hvilket alltför mycket strider emot det förra

saltets framställningssätt, hvarvid jernoxidhydrat och ammoniak

obestridligen afskiljas ur det sednare saltet). Sjelfva utgångs-

punkten för denna klass af salter, nitrososvafveljern, var fort-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. BN: Ole LD

farande enstående i sitt slag; försöken att införa andra metaller

i denna komplex hade misslyckats. Först vid saltets nyss

nämnda sönderdelning med alkali blef det möjligt att erhålla

en förening, tydligen af annan radikal, hvilken medgaf infö-

randet genom dubbel sönderdelning af andra metaller i st. f.

alkalimetallen. Vid tillsats af tunga metallers salter till ni-

trososvafveljern sjelft inträdde deremot alltid utveckling af

qväfoxid och gruppens fullkomliga sönderfallande.

Lika omöjligt hade det visat sig vara att med syror af-

skilja ur mnitrososvafveljern någon syra, motsvarande t. ex.

ferrocyanväte, ferricyanväte eller nitroprussidväte. De kon-

centrerade syrorna förorsakade nemligen radikalens sönder-

fallande, de utspädda syntes vara utan inverkan.

Innan jag ytterligare undersökte de af mig tidigare fram-

ställda, mot nitrososvafveljernkalium svarande, föreningarne t.

ex. med silfver, bly o. s. v., ville jag än en gång rikta mina

försök på det ursprungliga saltet och de beslägtade föreningar

med metaller eller väte, hvilkas tillvaro och beskaffenhet mera

än någon annan förening vore egnade att sprida ljus öfver

detta enstående salt. Försöken kröntes med framgång, om

också först efter åtskilliga omvägar och fruktlösa arbeten; de

dervid vunna resultaterna icke blott belyste verkliga beskaffen-

heten af Roussins nitrosulfure de fer, utan kullkastade alldeles

samtliga de äldre föreställningarne om detta salt.

I sin afhandling om Eisennitrososulphocarbonat uppgifver

sig Loew hafva derjemte framställt ett svart, för eterångor

känsligt salt, innehållande jern, qväfoxid, svafvel och antimon,

hvilket han benämnt FEisennitrososulphantimoniat och anser

sannolikt motsvara formeln

He IN lg S ehuru han ej med bestämdhet ådagalagt an-

2UNOJ:sJ ””timons närvaro. Till en början ville jag

endast närmare tillse, huru sig härmed förhölle, då ett dylikt

salt tilläfventyrs skulle utgöra det sökta analogon till nitroso-

svafveljern; skulle uppgiften bekräfta sig, förefunnes äfven

sannolikhet för införandet af den beslägtade arsenik och kanske

äfven tenn i dylik förening med qväfoxid, svafvel och jern.

För att kunna anställa försöken under likartade förhållan-

den använde jag endast natriumsalter, nemligen natriumnitrit i

lösning, ' innehållande på 1000 cc. 200 gram salt, torkadt i

vattenbad, natriumsulfantimoniat i lösning, innehållande på

1000 cec. 100 gram Nags.5S;. SbS+18 aq. Jernlösningen inne-

16 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

höll på 1000 cc. 50 gram Fe.O,. SO, +7 aq. Försöken visade

snart nödvändigheten att arbeta med bestämda volymer af till

sin halt kända lösningar, då en ringa förändring, serdeles i

qvantiteten svafvelförening, kunde fullkomligt förhindra reak-

tionen; det lyckades också först efter talrika försök med vex-

lande mängder att finna rätta proportionen. Vid användning

af 100 cc. nitrit, 80 cc. sulfantimoniat och 280 cc. jernlösning

erhölls en intensivt svart lösning, ur hvilken efter svaflets af-

filtrering afsatte sig svarta, nålformiga kristaller 1 stjernlika

knippen. I eterångor visade dessa kristaller samma lättlös-

lighet som nitrososvafveljern, hvaremot förhållandet till vatten

otvetydigt var ett annat. Nitrososvafveljern är i kallt vatten

så svårlösligt, att några kristaller deraf i vatten bibehålla sin

form och endast meddela det en svagt brungul färg; detta

nya salt visade sig deremot genast lösa sig i ungefär lika

volym vatten till en nästan svart vätska. På grund af denna

stora lättlöslighet befanns omkristalliseringen förenad med

svårigheter, hvadan också beståndsdelarne vid första under-

sökningen funnos vara ej blott qväfoxid, svafvel och iern, utan

äfven antimon. För att komma till full visshet, utdrog jag

saltet med absolut alkohol, afdunstade och omkristalliserade

ur vatten; efter sönderdelning med syra erhölls intet spår af

antimon; tillfölje hvaraf Loew's ofvannämnde antagande angå-

ende det svarta salt, som erhålles af natriumnitrit, Schlippes

salt och ferrosulfat, ej vunnit bekräftelse.

Ett försök med natriumsulfantimonit gaf alldeles samma

resultat: ett svart, lättlösligt, för eterångor känsligt salt utan

halt af antimon.

I tanka att större möjlighet skulle förefinnas till införande

af andra elektronegativa metaller, anställde jag försök med

arsenik såväl i form af sulfarseniat som sulfarsenit. I förra

fallet löste sig fällningen efter en stunds kokning vid använ-

dande af 100 cc. natriumnitrit, 140 cc. lösning, innehållande

på 1000 cc. 100 gr. Nags.Sg. AsS +18 aq., samt 360 cc. lösning

af Fe.O,. SO,; i sednare fallet syntes ett nytt svart salt med

största lätthet bildas redan före kokning. Af sulfarsenitlös-

ningen, innehållande 10 Zz As, användes 30 cc. till 100 cc.

Na.O. NO och 280 ce. jernlösning. Det sednast erhållna saltet

visade sig äfven kristallisera med långt större lätthet (hvarvid

i den arsenikhaltiga moderluten den egendomliga kristallbild-

ning flera gånger inträffade, att i en skål af 10 centimeters

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 2. 17

diameter nästan hela saltmassan samlade sig vid skålens ena

sida till en hopgyttrad grupp af fina, svarta, ända till 2,5 cm.

långa kristallnålar). Efter utdragning med absolut alkohol och

omkristallisering ur vatten befunnos dock båda dessa salter

fria från arsenik.

Ett försök med natriumsulfostannat gaf likaledes svarta,

nålformiga, lättlösliga, i eterånga sönderflytande kristaller, men

utan halt af tenn.

De negativa resultaterna af samtliga dessa försök hän-

visade dock alla på tillvaron af åtminstone ett hittills okändt

salt af qväfoxid, svafvel och jern; närmare jemförelse mellan

de. erhållna salterna tycktes nemligen alltmera antyda, att de

voro med hvarandra identiska, om ock på grund af moderlutens

olika beskaffenhet en viss skiljaktighet, serdeles vid första

kristallisationen, stundom röjde sig. Då likväl detta nya salts

olikhet med nitrososvafveljern ej kunde förnekas, föranleddes

jag till ytterligare undersökning efter upprepade omkristalli-

seringar, hvilken gaf det öfverraskande resultat, att saltet inne-

höll ännu en fjerde beståndsdel, natrium.

Den af Lorw föreslagna formel för Eisennitrososulfanti-

moniat kunde således på intet sätt motsvara detta nya salt,

hvilket dels saknade antimon, dels innehöll natrium.

Att direkt ur svafvelnatrium framställa saltet syntes nu

böra vara en möjlighet, hvarigenom åter ett närmande till ni-

trososvafveljern skulle inträda. Efter en serie af försök 1

svafvelnatrium (framstäldt genom att lösa 200 gr. Na.O.E —1

1000 ce., mätta hälften med Hs5S och tillblanda andra häll — )

lyckades jag finna de passande proportionerna, utgörande 100

ec. Na.O.NO, 36 cc. NasS och 560 cc. Fe.0O3:5S0O5, hvarvid fäll-

ningen nästan fullständigt löste sig. Efter svaflets affiltrering

och stark koncentrering afsatte sig knippvis grupperade, svarta,

nålformiga, nästan hårfina kristaller, lättlösliga redan i kallt

vatten, deliqvescerande i eterångor; de utdrogos med absolut

alkohol och omkristalliserades ur vatten. Beståndsdelarne be-

funnos vara qväfoxid, svafvel, jern och natrium.

Utan att ännu uttala en bestamd åsigt om detta salts inre

byggnad, vill jag tills vidare såsom lämplig benämning, syftande

dels på beståndsdelarne nitrosyl, svafvel, jern och natrium, dels

på saltets öfvergång till nitrososvafveljernförening under af-

skiljande af jern, använda det visserligen invecklade, men sanno-

18 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

likt enklaste möjliga, empiriska namnet Nitrosojernsvafveljern-

natrium.

Min ofvan antydda misstanka, att nitrososvafveljern möj-

ligen innehölle en del qväfve bundet vid väte och således vore

att betrakta såsom en ammoniumförening, hade redan 1 till-

varon af detta nya salt vunnit ökad styrka. Dock borde i

dylikt fall äfven ett kalvumsalt af analog beskaffenhet förefinnas.

Jag riktade mina försök åt detta håll och lyckades äfven att

med 100 ce. Na.O.NO, 40 cc. lösning af K.S (af en koncentra-

tion motsvarande förut uppgifven för Na,s) samt 560 cc. jern-

lösning erhålla ett svart, serdeles väl kristalliserande salt, som

i löslighetsförhållande till vatten, alkohol och eter, kristallform

0. 8. V. visade största likhet med nitrososvafveljern, men efter

upprepade sorgfälliga omkristalliseringar ur alkohol och vatten

dock innehöll ej blott qväfoxid, svafvel och jern utan äfven

kalium, hvadan den med natriumsaltet analoga föreningen otvif-

velaktigt förelåg. Detta andra nya salts benämning torde så-

ledes tills vidare blifva MNitrosojernsvafveljernkalium.

Den egentliga hufvudfrågan, qväfvets plats i nitrososvaf-

veljern, hade härmed ryckt ett steg närmare sin lösning; då ur

Na.O.NO och Fe.0,.50O, med Ks5 erhölls en kaliumförening, med

Na,S en natriumförening, så hänvisade all analogi derpå, att det

med AmsyS erhållna saltet verkligen innehölle en del af qväfvet i

form af FLN, d. v. s. att nitrososvafveljern vore en ammonium-

förening. Att på analytisk väg afgöra spörsmålet hade, såsom

jag ofvan framhållit, ej varit mig möjligt; på syntetisk väg erhöll

jag deremot en serdeles talande bekräftelse på min förmodan, då

jag behandlade dessa trenne salter med kokande kalilut. Ur

nitrososvafveljern erhölls alltid ammoniak och det i nästan

konstant mängd, ur nitrosojernsvafveljernkalium erhölls intet

spår ammoniak lika litet som ur nitrosojernsvafveljernnatrium.

Vid användande af ungefär 3 gr. salt, stort öfverskott af ka-

lilut och destillatets uppsamlande i en kulapparat af EKMANS

konstruktion, hvari förefanns med lackmus färgadt vatten, för-

satt med en droppa normalsyra, kunde efter 1/; timmes kok-

ning, hvarunder lösningens färg fullständigt öfvergått till röd-

gul och en stark fällning af jernoxidhydrat på vanligt sätt

uppkommit, intet spår till neutralisation upptäckas i kulröret.

Den af både Roussin, Porzezinsky och mig iakttagna utveckling

af ammoniak vid behandling med kokande alkali kan således

icke, såsom Roussin förmodar, tillskrifvas »l'action reciproque

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. d. N:0O 2. 19

au bioxyde d'azote et de F'acide sulfhydrique», då ju samma

reaktion borde inträda med de på liknande sätt framstälda

kalium- och natriumföreningarne — utan måste bero på en halt

af ammonium i det ursprungliga saliet.

Om ännu något tvifvel återstått, häfdes detsamma full-

ständigt genom de resultater jag ytterligare erhöll vid dessa

trenne salters behandling med syra. Redan tidigt anställde jag

försök att genom utspädd syra möjligen ur nitrososvafveljern

afskilja den deri ingående radikalens väteförening. Likasom

vid den förut nämnda framställningen af nitrososvafveljern-

väte fann jag endast svafvelsyra kunna användas, då saltsyra

och ännu snarare salpetersyra föranledde fullständig förstöring

af föreningen. Min förmodan att kunna lika lätt och full-

ständigt sönderdela mnitrososvafveljern, som nitrososvafveljern-

kalium d. v. s. så, att lösningen blefve jernfri och endast en

sönderdelningsprodukt uppkomme, visade sig till en början ej

uppfyllas. Tillsattes koncentrerad syra till saltets vid vanlig

temperatur mättade lösning, utfälldes saltet såsom ett fint pul-

ver, hvilket af rent vatten åter löstes, men i syran småningom

fullt sönderdelades under utveckling af qväfoxid; användes

deremot svafvelsyran utspädd, inträffade till en början ingen

reaktion. först efter ungefär 24 timmars förlopp började på

ytan samla sig ett svartbrunt skum under utveckling af qväf-

oxid, ett brunt pulver afsatte sig på kärlets botten, men vätskan

blef ej färglös, förr än full sönderdelning af produkten någon

tid fortgått. Om ock det bruna pulvret utgjorde den sökta

föreningen, befann det sig dock synbarligen i ett sönderdel-

ningsstadium, hvarunder dess verkliga beskaffenhet svårligen

skulle kunna utrönas. I tanka att skummets bildning på ytan

möjligen berodde på luftens inverkan, lät jag reaktionen för-

siggå i slutet kärl och understödde den genom omskakning,

men dervid uppkom en stark utveckling af qväfoxid under

bildning af samma skum, dock utan lösningens affärgning,

hvarföre jag måste afstå från försöket.

Frågan var dock af alltför stor vigt, att alldeles öfver-

gifvas oaktadt den skenbara omöjligheten, då hvarken kon-

centrerad eller utspädd syra gifvit tillfredsställande resultat.

De nya försöken anställde jag dels på det sätt, att jag lät en

starkt utspädd syra inverka under längre tid, hvarvid dock

såsom förut andra sönderdelningsprodukter i form af svart-

brunt skum afskildes på vätskans yta, dels så, att en utspädd

20 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

syra fick inverka i stort öfverskott. Derigenom lyckades det

slutligen att redan inom några minuter fullständigt afskilja den

nya kroppen; möjligheten fanns bero på användande af dels

en syra af passande utspädning att omedelbart inverka dock

utan förstöring, dels en ringa mängd saltlösning till ett stort

öfverskott af syra. En annan svårighet mötte deruti, att den

erhållna svartbruna fällningen väl var olöslig i vatten, men i

syran snart åter sönderdelades under tydlig stänkning tillfölje

af qväfoxidutveckling, serdeles vid luftens tillträde. Att ge-

nom svagare syra söka undvika denna under sjelfva filtreringen

inträdande sönderdelning befanns fruktlöst, ty i dylikt fall in-

verkade syran ej på saltet. Det lyckades mig slutligen att

åstadkomma på samma gång en snabb sönderdelning och snabbt

serskiljande af fällning och syra, på det sätt att vätskan silades

genom duk, ehuru en svag lukt af undersalpetersyra vid pre-

pareringen ej kunde förhindras. (Redan denna gasutveckling

antydde, att kroppen var af annan art än det förut framstälda

nitrososvafveljernväte, vid hvars frivilliga sönderdelning väte-

svafla afgifves). — Lämpligaste metoden för denna omsättning

befanns vara följande:

I en större skål, innehållande 1000 cc. normalsvafvelsyra,

låter man 100 cc. mättad lösning af nitrososvafveljern inströmma

i fin stråle under ständig omröring. Efter ungefär 3 minuter

börjar vätskan blifva grumlig af ett brunt, fint pulver, efter

5 minuter samlar sig detta pulver till större svartbruna klum-

par, hvilka med största möjliga skyndsamhet genom duk silas

från den alldeles färglösa vätskan. I denna kan man ånyo

låta 100 cc. saltlösning inströmma, hvarvid samma omsättning

inträder; efter utfällning ur 4 å 500 cc. har syran blifvit för

svag att omedelbart inverka, så att blandningen behåller den

svartgröna färgen. Att på en gång tillsätta 400 ce. lösning

medför svårighet vid föreningens afskiljande, då den endast

vid stort öfverskott på syra samlas i tillräckligt stora, flockar

för att kunna genom silning frånskiljas. Den erhållna fällnin-

vingen tvättas skyndsamt med kallt vatten, under luftens ute-

stängande så vidt möjligt, och kan derefter utan märkbar för-

ändring förvaras under vatten 4 å 6 timmar. Efter längre tids

förlopp börjar vattnet småningom antaga en gulbrun färg, hvar- »

jemte det eljest ganska tunga pulvret flyter upp på ytan un-

der utveckling af qväfoxid och afskiljande af jernoxidhydrat.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 2. 21.

På grund af framställningssättet torde lämpligaste benäm-

ningen för denna kropp tills vidare blifva MNitrosojernsvafvel-

jernväte.

För så vidt densamma verkligen utgjorde väteföreningen

till den i de tre förutnämnda salterna ingående radikalen,

borde den ur dessa trenne salter erhållas med fullkomligt lika

egenskaper, hvari ock ett ytterligare bevis skulle vinnas för

dessa salters analoga konstitution. Jag behandlade derföre

lösningar af kalium- och natriumföreningen på samma sätt och

erhöll dervid svartbruna fällningar. Den jemförande under-

sökningen af dessa trenne fällningar gaf följande resultater:

Fint flockigt pulver af svartbrun färg.

Vatten: 1 köld fullkomligt olösligt, vid kokning stark gas-

utveckling och sönderdelning, hvarigenom vätskan antager

gulbrun färg, dock utan att fullständig lösning erhålles. Den

bortgående gasen befanns till största delen bestå af qväfoxid.

Absolut alkohol: löses delvis till en brun vätska.

Pter: löses likaledes ofullständigt till en gulbrun vätska.

Ammoniak: 1 köld löses med gulbrun färg, ehuru ej full-

ständigt; vid kokning mörknar lösningen och erhåller den

för nitrososvafveljern vanliga färgen.

Kaliumhydrat: i köld löses med brun färg, ehuru ej full-

ständigt; vid kokning löses vida mera, hvarunder jernoxid-

hydrat afskiljes (såsom bruna, glänsande flittror, skimrande i

regnbågsfärger).

Cyankalium: löses till en purpurröd vätska under afskil-

jande af svafvel såsom lätt flockigt pulfver; lösningen ger

med svafvelalkali den vanliga nitroprussidreaktionen.

Svafvelkalium: löses utan märkbar gasvtveckling till en

gulbrun vätska (afgörande olikhet mot nitrososvafveljernväte,

vid hvars lösning i svafvelkalium vätesvafla med fräsning

bortgår).

Natriumhydrat: löses delvis och lättare än i K.O.H, lös-

ningen brun, vid kokning gulröd under afskiljande af jern-

oxidhydrat.

Svafvelammonium: löses fullständigt med rödbrun färg.

Svafvelsyra, koncentrerad, kall: angripes föga, efter 12 tim-

mar färgas syran svagt röd och sönderdelning börjar inträda.

Saltsyra, vurm: löses under tydlig utveckling af qväfoxid,

svafvel afskiljes och lösningen gifver jernets reaktioner. Efter

utfällning, afdunstning och glödgning ingen eldfast återstod.

22 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

I alla dessa fall anställdes motsvarande försök med de

trenne ur kaliumsaltet, natriumsaltet och nitrososvafveljern

framställda fällningarne, utan att någon olikhet kunde iakt-

tagas. Äfven utan stöd af analysen, för hvars tillförlitlighet

fällningens lätta sönderdelbarhet i luften gaf föga sannolikhet,

förefanns således tillräckliga skäl att antaga identiteten af

dessa trenne fällningar.

Dock borde denna öfverensstämmelse ytterligare kunna

på syntetisk väg vinna bekräftelse. Vore fällningen verkligen

väteföreningen af salternas radikal, så borde man t. ex. genom

utfällning ur någotdera saltet och fällningens lösning i ett

annat alkali erhålla den mot detta sednare alkali svarande

nitrosojernsvafveljernföreningen, d. v. s. man borde kunna

genom nitrosojernsvafveljernväte öfvergå från det ena alkali-

saltet till det andra. För detta ändamål anställde jag följan-

de försök:

1:o. Ur nitrosojernsvafveljernnatrium utfälldes pulvret

på vanligt sätt, tvättades till neutral reaktion och behand-

lades med varm ammoniak. Med undantag af en ringa åter-

stod (sannolikt beroende på den under silningen och tvätt-

ningen oundvikliga sönderdelningen) löstes pulvret till en

mörkbrun vätska, ur hvilken vid afdunstning erhöllos svarta

kristaller, grupperade till falska nålar d. v. s. 1 sjelfva verket

sammansatta af en stor mängd sneda, prismatiska kristaller;

i vatten voro dessa endast i ringa grad lösliga, således i båda

hänseenden liknande nitrososvafveljern.

2:o. Ur nitrososvafveljern framställdes nitrosojernsvafvel-

jernväte och behandlades vid vanlig temperatur med en ringa

mängd natriumhydrat (då en större mängd i kokning natur-

ligtvis skulle kunna föranleda afskiljande af jernoxidhydrat

och den möjligen uppkomna nitrosojernsvafveljernföreningens

öfvergång till nitrososvafveljernförening). En i början gul-

aktig, sedan mörkbrun lösning erhölls, ur hvilken afsatte sig

stjernlika grupper af hårfina, svarta, äkta kristallnålar, till

utseendet fullkomligt liknande nitrosojernsvafveljernnatrium.

I vatten visade de sig i hög grad lättlösliga, således i båda

hänseenden öfverensstämmande med nyssnämnde salt.

De i samma syfte anställda försök att öfverföra nitroso-

jernsvafveljernkalium till nitrososvafveljern eller tvärtom, gåfvo

likaledes full bekräftelse på antagandet ati de trenne salterna

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 2. 23

utgöra kalium-, ammonium- och natriumföreningar af samma

radikal, hvars väteförening är den genom utspädd syra fram-

ställda, svartbruna fällningen.

Det s. k. »ursprungliga saltet», Roussins »nitrosulfure de

fer», nitrososvafveljern, måste således erhålla den förändrade

benämningen »MNitrosojernsvafveljernammoniump.

Det återstod ytterligare att utröna, under hvad förhållande

det ena eller andra af dessa trenne salter uppkommer, i hän-

delse tvenne olika alkalimetaller äro vid beredningen när-

varande. Om t. ex. den vid svafvel bundna metallen städse

skulle visa sig ingå i det nya saltet, torde häraf vigtiga slut-

satser kunna dragas med hänsyn till föreningens inre gruppe-

ring. För jemförande försök lämpade sig bäst natriumför-

eningen i förhållande till kalium- eller ammoniumföreningen,

då härvid redan olikheten i kristallform och löslighet kunde

vara afgörande.

1:o. Att ur kaliumnitrit och svafvelammonium erhålles

nitrosojernsvafveljernammonium framgår redan af Roussins

undersökningar, då 1 nitrosulfure de fer någon halt af kalium

ej iakttagits; mina tidigare undersökningar öfver »nitroso-

svafveljern» framstäldt på alldeles samma sätt, hade likaledes

ådagalagt frånvaron af eldfast alkali. I detta fall hade så-

ledes den vid svafvel bundna metallen upptagits af det nya

saltet.

2:0. Ur Na.O:NO och K,S hade jag, såsom ofvan är

nämndt, Nam ett svart salt, hvilket visat sig vara kalium-

föreningen, hvadan äfven här den vid svafvel bundna metallen

upptagits af det nybildade saltet.

3:o. Ur K.O.NO och Na, S framställdes på vanligt sätt

med FerOx-sO:/en Hitrssojernsvat rele nonan Den ut-

kristalliserade sädoka nålformiga grupper, hvilka vid förstoring

visade sig vara sammansatta af en stor mängd prismatiska

kristaller; i kallt vatten var saltet serdeles svårlösligt, egen-

skaper, hvilka tydligen ådagalade, att i detta fall ej den vid

svafvel bundna metallen upptagits, utan att kaliumsaltet bildats,

synbarligen beroende på dess svårlöslighet.

4:o. Flera försök ådagalade att nitrosojernsvafveljern-

natrium endast erhålles, då natriumföreningar vid beredningen

användas, men att närvaron af kalium eller ammonium, vare

sig såsom nitrit eller svafvelförening genast föranledde denna

metalls ingående i det nybildade saltet. Ur framställnings-

24 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

sättet kan således ingen slutsats dragas med afseende på me-

tallens ställning, då härvid utan tvifvel endast den större eller

mindre lösligheten är afgörande.

Atskilliga vigtiga slutsatser framgå deremot med afseende

på de tidigare funna resultaterna inom nitrososvafveljernföre-

ningarnes grupp.

Den stora olikheten mellan Roussins och Porzezinskys

uppgifter finner sin enkla förklaring i det alltför sannolika

faktum, att Porzczinsky arbetat med natriumföreninger. Enligt

hans egen uppgift (1. c. 303) har han framställt saltet genom

att »mätta en jernoxidullösning med qväfoxid, behandla den med

natriumsulfhydrat till neutral reaktion och uppvärma till 100?

C». Under sådana förhållanden kan synbarligen endast ni-

trosojernsvafveljern-natrium uppkomma. Ett stöd för denna

förklaring af Porzezinskys besynnerligt afvikande resultater

torde man ytterligare finna deri, att saltet »vid långsam af-

dunstning afsätter sig i sköna kristallnålar, som äro knippvis

grupperade»; denna beskrifning passar fullkomligt in på na-

triumföreningen, men ingalunda på ammoniumföreningen,

hvilken på grund af sin stora svårlöslighet afsätter sig redan

vid afsvalning och visserligen bildar nålar (af Roussin äfven

så uppfattade) men, såsom jag tidigare ådagalagt, falska nålar

d. v. s. grupper af sneda, prismatiska kristaller. Hvarje tvifvel

med hänsyn till naturen af Porzezinskys salt måste slutligen

försvinna vid hans uppgift, att kristallerna äro »mycket lösliga

i vatten», hvilket lika fullständigt passar in på natriumsaltet,

som det är omöjligt att tillämpa på ammonium- eller kalium-

föreningen. Porzcezinskys ytterligare uppgift om dessa kri-

staller såsom stundom tafvelformiga torde deremot fortfarande

qvarstå lika oförklarlig som den bifogade teckningen.

Att Porzezinsky ej kunnat erhålla någon ammoniakut-

veckling vid behandling med kokande alkali är likaledes en

naturlig följd af saltets olikhet med Roussins; i hvilket qväfve

redan delvis ingår såsom ammonium; att han deremot lyckats

»genom stor mängd alkali vid stormig kokning» framkalla

ammoniakutveckling torde tillsvidare få anses oförklaradt,

för så vidt ej vissa dylika uppgifter af Porzcezinsky möjligen

bero derpå, att han stundom framställt sitt salt enligt Rous-

sins metod och således arbetat med t. ex. en blandning af

natrium- och ammonium-föreningen eller i vissa fall med det

rena ammoniumsaltet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 2. 25

Åfven med hänseende till åtskilliga af mig ofvan be-

skrifna egendomliga fall af »nitrososvafveljerns regenerering»

torde ej ringa belysning framgå ur tillvaron af tvenne i yttre

hänseenden med hvarandra serdeles öfverensstämmande ni-

trosojernsvafveljernföreningar af kalium och ammonium. Miss-

tankarne att i nitrososvafveljern skulle ingå dels ammonium,

dels kalium, visade sig således vara ganska väl grundade.

Så t. ex. utgjorde det svarta salt, som vid tillsats af högst

utspädd syra till nitrososvafveljernkalium utkristalliserade, syn-

barligen nitrosojernsvafveljernkalium.

Det ur nitrososvafveljernkalium genom frivillig sönder-

delning i luften utkristalliserande svarta salt var likaledes

icke ammonium- utan kalium-föreningen, hvadan den ringa

halten af kalium i moderluten blir lätt förklarlig, då kalium

ingått i det nya saltet.

Vid lösning af nitrososvafveljernväte i varm ammoniak

erhölls ett svart salt, hvars identitet med nitrosojernsvafvel-

jernammonium nu ej kunde dragas i tvifvelsmål, sedan halten

af ammonium blifvit bevisad.

Att Porzezinsky genom nyssnämnde fällnings behandling

med svafvelammonium erhållit »det ursprungliga saltet» står

också i full öfverensstämmelse med detta salts konstitution

såsom en ammoniumförening, om ock härvid tydligen en

öfvergång af radikalen i nitrososvafveljernförening till radi-

kalen i nitrosojernsvafveljernförening måste tänkas hafva

försiggått.

Det genom nitrososvafveljernkaliums behandling med en

ringa mängd FeCl, erhållna och således ammoniumfria saltet

kunde ej vara nitrosojernsvafveljernammonium, hvaremot an-

tagandet af dess identitet med nitrosojernsvafveljernkalium

ej medför svårigheter vid reaktionens förklaring.

Sammanställas de hittills vunna resultaterna, befinnas

nitrososvafveljernföreningarne hänförliga till trenne grupper,

hvilkas gemensamma karakter kan anses vara dels jernets

latenta förekomst, dels samtliga föreningarnes lätta öfvergång

till nitroprussidförening vid behandling med KCÖy. De sednaste

undersökningarne hafva gifvit vid handen, att härvid upp-

kommer ej blott nitroprussidförening utan småningom sjelfva

den praktfullt blåvioletta kropp, hvars bildning är så karak-

26 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

teristisk å ena sidan för nitroprussidföreningar, å den andra

för svafvelalkalier. Förhållandet mellan denna nya nitroso-

grupp och PLAYFAIR'S nitroprussid- (eller rättare nitrosoprus-

sid-) föreningar torde åskådligast så framställas, att likasom

nämnde violetta kropp erhålles af en nitrosoprussidförening

och ett svafvel-alkali, så uppstår den äfven ur en bland dessa

nya föreningar och ett cyan-alkali.

Första Gruppen.

Föreningar af NO, 5 och Fe med väte eller en metall

bland alkalierna eller alkaliska jordarterna. Väteföreningen

svartbrun, olöslig i vatten, löslig i K,S utan H,S-utveckling;

salterna svarta, lösliga i vatten, deliquescerande i eterångor.

Då den andra gruppens föreningar erhållas ur den första ge-

nom afskiljande af jern, och äfven i den empiriska benäm-

ningen en olikhet måste antydas, torde detta lämpligen ske

genom namnet Nitrosojernsvufveljernföreningar. "Till denna

grupp höra af de förut kända salterna endast Roussins »bini-

trosultfure de fer» (nitrosvafveljern £g) och Porzezinskys »Ni-

troschwefeleisensaures Schwefeleisen».

Hittills framställda föreningar af första gruppen äro:

1. Nitrosojernsvafveljernkalium.

Svarta, prismatiska kristaller, tillhörande trikliniska syste-

met. Oföränderligt i luften och öfver svafvelsyra; vid upp-

hettning till 100? afgifves vatten, hvarjemte sönderdelning in-

träder under utveckling af qväfoxid. I vatten svårlösligt vid

vanlig temperatur (1:88 vid +18”), vid kokning lättlösligt;

lösningen sönderdelas småningom under afgifvande af qväfoxid.

I alkohol lättlösligt, väl utkristalliserande ur dylik lösning;

sönderflytande i eterångor.

Vid upphettning med kalilut afgifves ej ammoniak. Ur

mina för närvarande fortgående analyser af samtliga dessa

nya salter vill jag endast anföra följande resultater:

Anal. 1. Ur 0,9877 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt erhölls

0;5434 gr. FeO; motsvarander.. sot 38,51 2 Fe.

Du 200 Ur 85 sr NON SnG ÖS 385,48 » »

och 0,3403 gr. K,.O,.SO, motsvarande.....- Bs Ka

» 3. Ur 1,3028 gr. erhölls 1,6043 gr. Ba.O,.SO, 16,91 » S.

Vattenbestämningen har här, såsom vid de förut under-

sökta salterna, visat sig förknippad med stora svårigheter, då

FE ES OEI

bot

TÄaRA

NGN äs

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 2. 27

endast en del af vattnet afgifves vid 100, men redan vid

denna temperatur en af qväfoxidutveckling åtföljd sönder-

delring inträder.

2. Nitrosojernsvafveljernammonium.

Binitrosulfure de fer Rn.

Nitrosvafveljern Rg.

Framställning och egenskaper motsvarande föregående

salt. Vid behandling med kokande alkali utvecklas ammoniak.

Utan tvifvel kommer analysen af de med detta salt fullt

analoga föreningarne med K, Na, Ba, Sr och Ca att sprida

ljus öfver mina äldre analyser af s. k. nitrosvafveljern, sär-

deles med hänsyn till fördelning af den funna qväfvehalten,

hvilken till en del måste beräknas ingå såsom qväfoxid, till

en del såsom ammonium.

3. Nitrosojernsvafveljernnatrium.

MNitroschwefeleisensaures Sclhwefeleisen Py.

Svarta kristallnålar, vanligen förenade 1 stjern- eller

qvastlika grupper. . I vatten serdeles lättlösligt, för öfrigt

liknande de båda föregående salterna. I vattenlösning synes

det dock ännu lättare sönderdelas. Ammoniak utvecklas ej

vid behandling med kokande alkali.

Ur analysen vill jag anföra:

Anal. 1. Ur 1,0319 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt erhölls

(ksposrer Te ReO0l motsvarande ss, osten 30,94 2 Fe.

» 2. Ur 0,9921 gr. af samma beredning erhölls

(sög or CON motsvarande sc CSE 30,89 VI -»

» 3. Ur 2,0508 gr. af annan beredning erhölls

IN060, gr BeO03T motsvarande or. ere 36,73 » »

samt 0,3006 gr. Na. O,. SO, motsvarande 4,76 » Na.

» 4: Ur 0,4629 gr. erhölls 0,5455 Ba.O,.SO>; » 16,18» S.

VOUS 06604 » 0,7810 » > VG NA

4. Nitrosojernsvafveljernbarium.

Erhålles ur väteföreningen genom behandling med kau-

stik baryt, afdunstning till torrhet, utdragning med absolut

alkohol och omkristallisering ur vatten. Nålformiga kristaller,

i vatten lättlösliga med svartgrön färg.

3. Nitrosojernsvafveljernstrontium.

Framställes såsom föregående salt, med hvilket det i egen-

skaper på det närmaste öfverensstämmer.

28 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR.

6. Nitrosojernsvafveljernkalcium.

Erhålles genom väteföreningens behandling med kalk-

mjölk. Kristalliserar lättare än de båda föregående, kri-

stallerna hårfina, qvastlikt grupperade, i vatten lättlösliga.

7. Nitrosojernsvafveljernbly.

Roussin uppgifver sig hafva erhållit en blyförening ur

»binitrosulfure de fer» och blynitrat. Vid sammanblandning

af dessa salters koncentrerade lösningar erhålier man dels en

brungrå fällning, dels ett i fina svarta, starkt glänsande, sneda

prismer utkristalliserande salt, i vatten serdeles svårlösligt, i

alkohol lättlösligt, i eterångor deliqvescerande. Beståndsde-

larne äro jern, svafvel, qväfoxid och bly; med cyankalium

och svafvelalkali erhålles nitroprussidreaktion. Huruvida detta

lösliga salt verkligen är analogt med t. ex. nitrosojernsvafvel-

jernbarium torde först en blifvande analys afgöra.

8. Nitrosojernsvafveljernväte.

Framställning och egenskaper se ofvan sid. 20, 21. Det

analytiska resultatet af denna förening torde endast till ringa

grad kunna utfalla tillfredsställande, då saltets oupphörliga

sönderdelning, såväl under tvättningen som torkningen, ej

kan förhindras.

Andra Gruppen.

Föreningar af NO, S och Fe med väte eller metaller.

Väteföreningen rödbrun, nästan olöslig 1 vatten, löslig i K;S

under utveckling af HAS, deliqvescerande i ammoniakgas;

metallföreningarne af alkalier och alkaliska jordarter röda,

lättlösliga i vatten, nästan olösliga i eter; föreningarne af

öfriga metaller svarta eller bruna, olösliga fällningar. Alkali-

föreningarne framställas ur första gruppens alkaliföreningar

genom kokning med kaustikt alkali i öfverskott, hvarvid jern-

oxidhydrat utfaller; väteföreningen afskiljes genom utspädd

syra ur alkalisalt; alkaliska jordarternas föreningar erhållas

genom att lösa väteföreningen i motsvarande hydrat; de

öfriga metallföreningarne framställas genom dubbel sönder-

delning af ett alkalisalt. För denna grupp torde den em-

piriska benämningen <NMNitrososvafveljernföreningar vara mest

passande. Hit höra bland förut kända föreningar: Roussins

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 2. 29

»nitrosulfure sulfuré de fer et de sodium» (nitrosvafveljern-

natrium Ry), »nitrosulfure sulfuré de fer» och »nitrosulfure de

fer» samt Porzezinskys »Nitroschwefeleisensaures Schwefelka-

lium» (nitrosvafveljernkalium Ky).

Hittills framställda föreningar af andra gruppen äro:

1. Nitrososvafveljernkalium.

Nitroschwefeleisensaures Schwefelkalium Py.

Nitrosvafveljernkalium Rog.

Framställning och egenskaper se Acta Univ. Lund. 1866

sid. 18—22.

2. Nitrososvafveljernnatrium.

Nitrosulfure sulfuré de fer et de sodium Rn.

Nitrosvafveljernnatrium Ryg.

Framställning och egenskaper 1. c. sid. 23, 24.

Den motsvarande ammoniumföreningen synes ej kunna

erhållas 1 kristalliserad form, då den redan vid afdunstning

sönderdelas och öfvergår till nitrosojernsvafveljernammonium.

3. Nitrososvafveljernbarium.

Ur nitrososvafveljernväte erhålles med barythydrat en

fullständig lösning, ur hvilken vid afdunstning i vattenbad

afsätta sig svarta, prismatiska kristaller, lättlösliga med svart-

grön färg i vatten och alkohol, sönderflytande i eterångor.

4. Nitrososvafveljernstrontium och

9. Nitrososvafveljernkalcium

erhållas på motsvarande sätt och med liknande egenskaper;

kaleiumsaltet är dock svårare att bringa till kristallisation.

6. Nitrososvafveljernbly.

Erhålles genom utfällning med blyacetat. Rödbrunt pulver,

olösligt i vatten, afgifver i luften småningom vätesvada.

7. Nitrososvafveljernsilfver.

Utfälles såsom föregående. Svart pulver, olösligt i vatten,

temligen beständigt i luften.

Föreningar med åtskilliga andra metaller synas kunna er-

hållas, dock endast om nitrososvafveljernföreningen är närvaran-

de i öfverskott; i motsatt fall sönderdelas den nya föreningen

hastigt under afgifvande af vätesvafla. Af serdeles intresse

30 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-PÖRENINGAR.

äro ferro- och ferri-föreningarna, vid hvilkas utfällning, såsom

ofvan är nämndt (sid. 12), derjemte en nitrosojernsvafveljern-

förening återbildas.

8. Nitrososvafveljernväte.

Nitrosulfure sulfuré de fer Rn.

Framställning och egenskaper se ofvan sid. 8.

Tredje Gruppen.

Föreningar af NO,S, Fe och en metall. Erhållas genom

behandling af nitrososvafveljernväte med ett svafvelalkali och

synas äfven kunna uppkomma på liknande sätt ur föreningar

af första gruppen. Salterna snabbt kristalliserande i platta

taflor, ofta förenade i trädlika grupper, till färgen röda, lätt-

lösliga i vatten, alkohol och eter. Lösningarne lätt sönder-

delbara, såväl vid frivillig afdunstning, som isynnerhet vid

uppvärmning. Till denna grupp hör Roussins »nitrosulfure

de fer et de sodiumpy.

På grund af den sannolikt större svafvelhalten torde de

kunna till skillnad från föregående grupp benämnas MNitroso-

svafveljernsvafvelföreningar.

Mina ännu fortgående undersökningar af denna grupp

hafva, såsom vid den tidigare behandlingen, visat sig förenade

med stora svårigheter, då visserligen såväl ett kalium- som

ett natrium-salt erhållits tydligen kristalliserade med ofvan

angifne egenskaper, men omkristalliseringen hittills ej lyckats.

Den lätta öfvergången till föreningar af föregående grupperna,

äfvensom å andra sidan till nitroprussidföreningar vid be-

handling med KCy, synes antyda ett nära samband åt ömse

sidor, hvaröfver jag hoppas att i följande undersökningsserier,

jemte analytiska data för samtliga dessa nya salter, kunna

framlägga ytterligare resultater.

BIINANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 5. No 3

SPECIES GYPONAE

GENERIS HOMOPTERORUM

DESCRIPSIT

JACOBUS SPÅNGBERG.

(COMMUNICE EDA 13 JUNE St)

STOCKHOLM 1878.

P. ÅA. NORSTEDT & SÖNER,

KONGL. BOKTRYCKARE.

AT Fi

I 1 OL KM HÖR

oh daldkNAERANE sure: YR Te

N Nb & j FSS ADRG

ww ' IL

| ; Pe a iv :

(tem ET 4 SKROT RIP TT SNN

. ”, k | Md

[ 4

[d 2 LJ

4 [|

(NN Le EMeANY i 4 (

ve AN

Å a

( 4 Ho

N tr LJANBIR Mae Wivra

CFA TA ÖRE EU JO Je

SSV I ue

Genere Gypon&x Homopterorum, quod a GERMAR !) anno

IMDOCCXXI e genere Cercopis a FABRICIO descripto secretum

est, dux et quinquaginta ad hoc tempus cognite species con-

tinentur. Quarum FABRICIUS annis MDCOLXXXVII?) et

MDCCCIII?) sex species descripsit, Sar?) anno MDCCCXXV

unam, quam ad genus Tettigonie referebat, BURMEISTER 3) an-

nis MDCCCXXXVIII-XXXXVI septem species, FITCH 5) anno

MDCCCLI unam, STÅL 'annis MDCCCLIV 7), MDCCCLXII 2);

MDCCCLXIV ?9) sex et triginta, UHLER !9) denique hoc anno

unam.

Apparet igitur maximum harum numerum a STÅL esse de-

sceriptum, qui quidem et affinitatem ostendit specierum, quz

ad nostram 2&tatem sunt cognite, et notas, quibus singule spe-

cies inter se sejungi facile possent, in lucem protraxit.

Earum ad numerum, que ante erant cognite, mihi, ut

novas quingue et quinquaginta species adderem, contigit. At-

| c

!) GERMAR: Bemerkungen iiber einige Gattungen der Cicadarien (Magazin

der Entomologie, B. 4, Halle 1821.)

2?) FABRICIUS: Mantissa insectorum, tom. 2, Hafni& 1787.

=) » Systema Rhyngotorum, Brunsvigie 1803.

+) SAY: Descriptions of new Hemipterous insects collect. in the Expedition

to the Rocky Mountains etc. (Journal of the Academy of Nat. Scienc,

of Philadelphia, vol. 4, 1825.)

?) BURMEISTER : Genera quedam insectorum, vol. 1, Berolini 1838—46.

") ASA FITCH: Catalogue with references and descriptions of the insects

sollect. and arrang. for the State Cabin. of Nat. Hist. NewYork. (Fourth

Report of the State Cabin. of Nat. Hist. Albany 1851.)

:) STÅL: Nya Hemiptera (Öfversigt af Kongl. Vet. Akad. Förh. årg. 11,

1854.)

5) STÅL: Bidrag till Rio Janeiro-traktens Hemipter-Fauna (Kongl. Vet.

Akad. Handl. Band 3, N:o 6.), Stockholm 1862.

?) STÅL: Hemiptera mexicana (Stettiner entomol. Zeitung, Jahrg. 25).

Stettin 1864.

10) UHLER: Report upon the Insects col. during the Explorations of 1875.

(Bull. geol. and geogr. surv. tom. 3, Washington 1877.)

4 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.AÉ GENERIS HOMOPTERORUM.

que harum omniumque prope huc usque cognitarum specierum

exempla in museo zoologico Holmize optime praeparata asservan-

tur. Uberrimam hanc insectorum copiam summa benevolentia

mihi utendam tradidit C. STÅL, doctissimus ille Professor, cui

nunc occasione oblata amplissimas ago gratias, quod et per eum

aditus mihi hujus copiexe est datus et ipse suis admonitionibus

consiliisque me, quum hoc opusculum conscriberem, adjuvit.

Holmix mense Junii 1577.

Gen. Gypona GERM.

GERMAR, Mag. Ent., tom. 4, p. 73 (1821).

BURMEISTER, Gen. ins., tom. 1, gen. 16 (1838).

AMYOT et SERVILLE, Hist. nat. d'ins., Hémipt. p. 579: (1843).

Å. AÅreolw tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus

destitutwe. Spec. 1—73.

B. Areole teqminum vel omnino vel ex parte venoso-reticulatae.

i. e. venis minoribus irreqgulariter ramosis, inter se conjun-

ctis; tegmina areolis plurimis apticalibus instructa. Spec.

1—9.

OC. Areolme omnes venoso-reticulatce. Spec. 1—S$.

1. Gypona lineata Burw.

Dilute subolivaceo-flavescens; pronoto vittis novem sub-

aurantiacis ornato.

Mas segmento ventrali ultimo vix longiore quam penul-

timo, apice truncato.

Femina segmento ventrali ultimo distincte longiore quam

penultimo, apice medio sinu subsemicirculari et utrimque sinu

minutissimo instructo.

&: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 3 mill.

Q: » AS » 10 » IR)

Gypona lineata Burm., Gen. ins., tom. 1, Gyp. 11, fig. 1

(1838).

Patria: Rio Janeiro, Buenos Ayres.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus maxime

attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato vel

interdum apice subangulatim producto, vertice vittis septem

subaurantiacis, plus minusve distinctis ornato, sat distincte

striato, striis longitudinalibus inter se apicem versus conver-

gentibus, et nonnullis impressionibus instructo, medio gquam

6 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM.

ad oculos plus duplo longiore, linea impressa longitudinali

media verticis obsoleta, non obscuriore; fronte clypeoque sub-

tilissime densissimeque punctulatis, illa ad basin impressa;

ocellis roseo-ferrugineis, pone medium verticis positis, ab apice

quam a basi plus duplo longius et ab oculis quam a basi pane

duplo longius remotis, inter se et ab oculis fere &eque longe

distantibus. Pronotum fere &que longum ac vertex, trans-

versim distincte strigosum, antica et lateralibus partibus sub-

tilissime irregulariter striatis, fere lzeviusculis, nonnullis im-

pressionibus instructis, marginibus lateralibus anticis quam

posticis multo longioribus. Scutellum vittis quingque subauran-

tiacis, interdum obsoletis ornatum, subtiliter punctulatum, an-

gulis basalibus fere leviusculis, parte apicali transversim sub-

tiliter puncetulato-striata. Tegmina venis subcallosis numerosis

reticulata, appendice membrane angustissima. Ale subvitrer,

hyaline.

2. Gypona plebeja n. sp.

Dilute subolivaceo-virescens; pronoto vittis novem sub-

aurantiacis plerumque obsoletis ornato.

Mas segmento ventrali ultimo fere &eque longo ac penul-

timo, apice medio sinu sat lato et utrimque sinu minutissimo

instructo.

Femina segmento ventrali ultimo haud vel vix longiore

quam penultimo, apice subsinuato in medio emarginato.

&: long. corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. 10;5 mill. lat: mil

Q: » 10,5 » » il H- AFI

Patria: Bogota.

Hzc species precedenti simillima et vix diversa, preter

notas supra illatas, nisi vertice aliquanto magis rotundato et

ob eam rem ad pronotum aliquanto breviore quam speciei

precedentis.

3. Gypona rugosa n. sp.

Dilute et sat obscure olivaceo-flavescens, subtus cum pe-

dibus multo pallidior; pronoto vittis oeto inter se aliquanto

confluentibus, obsolete subaurantiacis vel olivaceo-flavescentibus

ornato.

Mas ignotus.

BIHANG: TILL) K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 8 I

Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam

penultimo, apice utrimque sinu minutissimo et medio usque

ad medium transversim subrectangulariter inciso, margine trans-

verso hujus incisure convexo et medio leviter emarginato,

lobis lateralibus incisure retrorsum productis et rotundatis.

FErlonstcorp. 9 mill)" long: Corp. c.tegma L2- nail lat.

OT mL

Patria: Mexico.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenua-

tum, margine antico rotundato, vertice vittis sex subaurantiacis

ornato, subtilissime irregulariter striato, striis longitudinalibus

inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos

fere duplo longiore, linea impressa longitudinali media verticis

distineta, non obscuriore; fronte clypeogque subtilissime den-

sissimeque punctulatis, illa ad basin impressa; ocellis subroseis,

paullo pone medium verticis positis, inter se, ab oculis et ab

apice verticis fere &que longe remotis. Pronotum fere dimidio

longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus

partibus subtilissime punctulatis, fere lxeviusculis, nonnullis im-

pressionibus instructis, margimibus lateralibus anticis quam pos-

ticis longioribus. Scutellum vittis quattuor subaurantiacis, plus

minusve distinctis ornatum, subtiliter punctulatum, angulis ba-

salibus fere lxeviusculis, parte apicali transversim subtiliter pun-

ctulato-striata. Tegmina rugosa venis subeallosis et areolis callis

parvis nonnullis aliis instructis, appendice membrane angustis-

sima. Ale vitree, hyaline.

4. Gypona octolineata (Sar).

Pallide flavescens: tegminibus et alis subvitreis, vittis ver-

ticis, pronoti scutellique, facie, pedibus ad maximam partem,

margine postico segmentorum abdominis venisque tegminum

et alarum cinnabarinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore guam

penultimo, apice latissime leviter sinuato.

9: long. corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. 11,5 mill., lat. 3,5 mill.

Tettigomia octolineata SAY, Journ. Ac. Phil, tom. 4, p.

340 (1825).

Patria: Wisconsin.

8 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus atte-

nuatum, vertice vittis sex cinnabarinis ornato, fere lxeviusculo,

subtilissime striato, antice subsemicirculariter rotundato, medio

quam ad oculos fere duplo longiore, linea impressa longitudi-

nali media verticis obsoleta, obscuriore; fronte clypeoque sub-

tilissime densissimeque punctulatis, fere lxviusculis, illa ad

basin valde impressa, hoc marginibus lateralibus in medio com-

pressis; ocellis roseo-flavescentibus, paullo pone medium ver-

ticis positis, inter se, ab oculis et ab apice verticis fere xeque

longe remotis. Pronotum fere dimidio longius quam vertex,

vittis octo cinnabarinis ornatum, transversim strigosum, antica

et lateralibus partibus fere leviusculis, nonnullis impressionibus

instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis multo

longioribus. Scutellum totum subtiliter punctulatum, vittis

quattuor cinnabarinis ornatum. ”Tegmina minus dense venoso-

reticulata quam specierum affinium, limbo costali a basi usque

ad partem apicalem haud reticulato, appendice membrane an-

gustissima. Al& hyaline.

3. Gypona flavilineata FircH.

Virescens, subtus cum pedibus pallidior; pronoto vittis

octo subaurantiacis ornato, vertice scutelloque etiam subauran-

tiaco-vittatis, abdomine flavescente, teominibus alisque lacteis,

his ad basin hyalinis, illis venis virescentibus instructis.

Mas segmento ventrali ultimo fere eque longo ac penul-

timo, apice truncato.

Femina ignota.

Along: corp; 9-mill.;' long: corpse: tegm.: 11;5 mill, latiömi:

Tettigonia octolineata var. a SAY, Journ. Ac. Pbhil., tom. 4,

p- 340 (1825).

Gypona flavilineata Asa FitcH, Cat., p. 57 (1851).

Patria: Texas.

H2ec species precedenti simillima sed diversa, preter co-

lorem, vertice apice subangulatim producto, parte apicali scu-

telli transversim subtiliter striata, ocellis inter se quam ab

oculis paene longius remotis, tegminibus totis densissime ve-

noso-reticulatis, fronte et presertim clypeo hic et illic pilis

parvis instructis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 0. N:O 8. 9

6. Gypona pruinosa n. sp.

Quoad colorem precedenti simillima, forsitan migrans in

stramineum, minor, vertice et parte antica pronoti sat distincte

striatis, illo striis parvis plus minusve longitudinalibus, inter

se apicem versus convergentibus instructo, hac subtilissime

irregulariter striata, limbo costali tegminum a basi usque ad

partes duas haud reticulato, pronoto fere dimidio longiore

quam vertice.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice subrotundato-truncato et medio leviter emar-

ginato.

Femina segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen-

ultimo, apice trisinuato.

&: long. corp. 7 mill., long. corp. ce. tegm. 9 mill., lat. 3 mill.

Q: » OM » HOMES ÖL

Patria: Texas et Georgia.

7. Gypona serupulosa n. sp.

H&ec species precedenti maxime affinis non differt nisi

seomento ventrali ultimo femine paullo longiore quam pen-

ultimo, apice latissime sinuato.

Mas ignotus.

SEG

long. corp. 7,75 mill., long. corp. c. tegm. 9,75 mill., lat. 3 mill.

Patria: Carolina meridionalis.

3.- Gypona brachycephala n. sp.

Pallide straminea; pronoto fere duplo longiore quam ver-

tice, vittis octo subaurantiacis obsoletissimis ornato, vertice

margine antico rotundato, ocellis longe pone medium verticis

positis.

Mas segmento ventrali ultimo fere xque longo ac penul-

timo, apice subrotundato-truncato.

Femina ignota.

A: long. corp. 10 mill., long. corp. c. tegm.12,5 mill., lat.3,75 mill.

Patria: Bogota.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus aliquanto

attenuatum, vertice subsemilunari, subtiliter striato, striis fere

10 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus, medio

quam ad oculos dimidio longiore, vittis sex subaurantiacis, in-

terdum obsoletissimis ornato; fronte clypeogue subtilissime

densissimeque punctulatis; ocellis roseis, inter se, ab oculis

et ab apice verticis fere &que longe remotis. Pronotum trans-

versim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter pun-

ctato-rugosis, nonnullis impressionibus instructis, marginibus

lateralibus anticis quam posticis distinete longioribus. Teg-

mina parcius venoso-reticulata quam in affinibus presertim

clavus, appendice membrane aliquanto latiore quam prece-

dentis. Ale subhyalin&e, apice sublactere, preterea vitrexe.

CC. Areolw apicales et subapicales dense reticulate, dimidiuvm

basale tegminum haud reticulatum. Spec. 9.

9. Gypona striata Burm.

Pallide straminea, subtus cum pedibus plerumque pallidior;

vertiee scutelloque subaurantiaco-vittatis, pronoto vittis octo

ejusmodi ornato, alis lacteis, subopacis.

Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen-

ultimo, apice subrotundato-truncato.

Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore gquam

penultimo, apice latissime sinuato et in medio levissime emar-

ginato.

&: long. corp. 7 mill, long. corp: e. tegm. 3,5 mil. lati2sstnisl lt

23 » 5,5—9,2 » » 10-11 > 3 »

Gypona striata BURM., Gen. ins., tom. 1, Gyp. 9 (1838).

Patria: Wisconsin, Illinois, Carolina meridionalis, Georgia,

Texas et Pennsylvania.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus atte-

nuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato vel inter-

dum apice subangulatim producto, vertice subtiliter striato,

striis longitudinalibus inter se apicem versus convergentibus,

medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa

longitudinali media verticis sat distinceta, aliquanto obscuriore;

fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, illa

ad basin sat multo impressa; ocellis subroseis, fere ad medium

verticis positis, inter se quam ab oculis aliquanto longius re-

motis. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, trans-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 0. N:O &. ull

versim strigosum, antica et lateralibus partibus subtilissime

striatis et punctulatis, fere leviusculis, nonnullis impressionibus

instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo

tamen distincte longioribus. Scutellum subtiliter punctulatum,

parte apicali transversim punctulato-striata. Tegmina appen-

dice membrane angustissima.

BB. Areole tegminum haud venoso-reticulatme, tegmina areolis

quinis apicalibus instructa. Spec. 10—73.

D. — Ocelli pone medium verticis positi. Spec. TO

E. = Ocelli inter se quam ad oculos multo magis propingui.

Spec. 10—214.

10. Gypona albicans n. sp.

Flavescente-albida; tegminibus pallidioribus, vertice pro-

notoque vittis nonnullis obsoletis subaurantiacis ornatis, alis

lacteis, opacis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam

penultimo, apice in medio leviter emarginato et utrimque la-

tissime subsinuato. b

2: long. corp. 13,5 mill., long. corp. c. tegm. 16 mill., lat. 4,5 mill.

Patria: Bogota.

Caput Supra subtusque depressum, apicem versus attenua-

tum, margine antico plus minusve rotundato, vertice subtilis-

sime irregulariter striato, medio quam ad oculos fere dimidio

longiore, linea impressa longitudinali media verticis brevissima

et obsoleta; fronte clypeoque subtiliter denseque punctulatis,

hoc apicem versus sensim ampliato, illa ad basin transversim

impressa; ocellis roseis, longe pone medium verticis positis,

ab apice quam a basi plus duplo longius remotis, ab oculis

quam a basi fere duplo longius distantibus. Pronotum fere

duplo longius quam vertex, transversim subtiliter strigosum

et paullo punctatum, antica et lateralibus partibus pene-lxevi-

usculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis fere duplo

longioribus. Scutellum subtilissime punctulatum, parte apicali

transversim striata. Ven& tegminum pilis parvis instructze, ap-

pendix membrane apicem versus aliquanto ampliata.

12 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONJE GENERIS HOMOPTERORUM.

11. Gypona brevipennis n. sp.

Sordide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli-

dior; margine antico capitis obscuriore, imo apicali utrimque

supra antennas fusco, dorso abdominis ad basin subtestaceo,

alis vitreis, hyalimis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo pane dimidio longiore

quam penultimo, apice medio sinu parvo subsemicirculari, sinu

ipso in medio leviter emarginato, et utrimque latissime sinuato.

Q: long. corp. 10—10,5 mill., long. corp. c. tegm. 10,5 mill., lat.

4 mill.

Patria: Bogota.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde

attenuatum, margime antico subsemicirculariter rotundato, ver-

tice inter ocellos plerumque lzeviusculo. inter ocellos et oculos

subtiliter irregulariter striato, striis oblique inter se apicem

versus convergentibus, medio quam ad oculos pene duplo lon-

giore, linea impressa longitudinali media verticis distincta, ali-

quanto obscuriore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque

punctulatis, hoc pilis parvis parcissime instructo; ocellis sub-

roseo-flavescentibus, ab apice verticis quam a basi fere duplo

longius remotis, ab apice et ab oculis fere eque longe et inter

se quam a basi aliquanto longius distantibus. Pronotum vix

plus dimidio longius quam vertex, transversim distincte stri-

gosum, antica et lateralibus partibus subtiliter ruguloso-pun-

ctatis, fere lxeviusculis, nonnullis impressionibus instructis, mar-

ginibus lateralibus anticis quam posticis duplo longioribus,

margine postico sat sinuato. Scutellum ruguloso-punctulatum,

angulis basalibus fere l&eviusculis, parte apicali transversim ru-

guloso-striata. Tegmina venis longitudinalibus presertim clavi

utrimque punctulatis, parte apicali tegminum excepta, appen-

dice membrane sat lata, ad basin et apicem angustata.

12. Gypona fuscinervis STAL.

Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus plerumque pal-

lidior; margine antico capitis fusco-ferrugineo, imo apicali ut-

rimque supra antennas nigro, tegminibus et alis hyalimis, fu-

sco-vel nigro-venosis, illis pallidissime testaceo-flavescentibus,

his vitrels, tarsis nigris.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 8. 13

Mas segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam

penultimo, apice latissime et leviter emarginato.

Femina ignota.

gi Rklöng.-corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 3,5 mill.

Gypona fuscinervis STÅL, Stett. E. Z. 25. p. 84 (1864).

Patria: Vera Cruz, Brasilia.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenu-

atum, margine antico subsemilunariter rotundato, vertice sub-

tiliter irregulariter striato, striis oblique inter se apicem versus

convergentibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore,

linea impressa longitudinali media verticis paullo distincta, vix

obscuriore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque pun-

ctulatis, pilis nonnullis parvis instructis, illa sat convexa ad

basin transversim impressa, hoc apicem versus ampliato; ocellis

testaceo-roseis, ab apice verticis quam a basi vix duplo lon-

gius remotis, ab apice et ab oculis fere xeque longe et inter

se quam a basi distincte sed paullo longius distantibus. Pro-

notum pane duplo longius quam vertex, transversim distincte

strigosum, parte antica subtiliter ruguloso-punctata, fere lxvi-

uscula, nonnullis impressionibus instructa, marginibus lateralibus

anticis quam posticis duplo longioribus, margine postico sat

sinuato. Scutellum ita ut in specie precedente. Tegmina

venis longitudinalibus clavi utrimque hic et illic punctulatis,

appendice membrane basin et apicem versus angustata, basi

infumata.

13. Gypona lugubrina n. sp.

Dilute subolivaceo-flavescens; ventre pallidiore purius fla-

vescente, dorso abdominis, partibus lateralibus exceptis, sub-

ferrugineo, vitta prostethii et mesostethii ad coxas, coxis ad

maximam partem, femoribus mediis et posticis superne, tibiis

posticis, tarsis !), macula parva annuliformi basali clypei, mar-

gine capitis imo apicali utrimque supra antennas, dimidio ba-

sali clavi, fascia subapicali venisque tegminum (venis costali,

radiali externa et ulnari, illis a basi usque ad partem apicalem

tegminum, hac a basi ad venulam primam transversam, excep-

tis), fuscis vel nigris, alis vitreis, hyalinis, fusco-venosis, parte

apicali infumata.

!) In individuis junioribus pedes et partes pectoris minus nigro-maculata sunt.

14 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

kå

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice latissime subsinuato vel subtruncato.

Femina ignota.

SA: long. corp: 3 mill., long. corp. c.tegm. 9,5 mill, lat: 3 mill

Patria: Bogota.

Hec species, precedenti simillima et valde affinis, differt,

preter notas supra illatas, vertice distimcetius striato, ocellis

inter se atque a basi verticis fere que longe remotis, pronoto

proportionaliter breviore, margine postico hujus magis sinuato,

scutello longiore, apice magis acuminato.

14. Gypona tristis n. sp.

Sordide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus ali-

gjuanto obscurior; dorso abdominis, margine capitis imo apicali

utrimque supra antennas, facie pene tota, lateribus pectoris,

tarsis presertim posticis, areola basali clavi, fascia sat lata

subapiecali, macula subrectangulari limbi costalis medii venisque

tegminum, parte basali vene ulnaris excepta, fuscis vel nigris,

alis vitreis. hyalinis, fusco-venosis, parte apicali infumata.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice latissime et leviter sinuato.

Femina ignota.

AA: long. corp. I mill., long; corp. ce. tegm. 10 mill; lat:3:5 milt

Patria: Bogota.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde

attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato, ver-

tice distincte striato, striis inter ocellos longitudinalibus, striis

lateralibus plus minusve transversis, inter se apicem versus

convergentibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore,

linea impressa longitudinali media verticis distincta, obscuriore;

fronte clypeoque subtiliter denseque punctulatis, illa ad basin

longitudinaliter sat profunde impressa, disco ad maximam par-

tem nigro-fusca, ad latera subolivaceo-flavescente et trans-

versim fusco-lineata, clypeo apicem versus ampliato, nigro, in

medio macula flavescente ornato; ocellis fuscescentibus, ab

apice verticis quam a bagsi fere duplo longius remotis, ab oculis

et ab apice pene eque longe et inter se quam a basi vix lon-

gius distantibus. Pronotum plus dimidio longius quam vertex,

transversim distincete strigosum, parte antica fere lxviuscula,

BIHANG ATILLOK. SV. (VET. SAKAD! HANDL. BAND, DA N:0:.060 I3

margimibus lateralibus anticis quam posticis pene duplo lon-

gioribus, margine postico minus sinuato quam in affinibus.

Sceutellum ruguloso-punctulatum, angulis basalibus fere levi-

usculis, apice acuminatum. 'Tegmina venis clavi utrimque hic

et illic puncetulatis, appendice membrane fuscescente, basin et

apicem versus angustata.

EE. Ocelli inter se et ab oculis fere weque longe remoti. Spec.

F. Venule transverse due discoidales corii obscuriores quam

HEN

vena radialis externa, fusce vel nigro-fuscw. Spec. 13

15. Gypona glauea (FABR.).

Dilute subferrugineo-flavescens, subtus cum pedibus sor-

dide flavescente-albida (ÖS), sordide subsanguineo-albida, late-

ribus pronoti subtus flavis (9), segmentis dorsalibus abdominis,

lateribus exceptis, subferrugineis (5), fere totis cum margine

postico segmentorum ventralium subsanguineis (9), margine

antico capitis subferrugineo, in femina obscuriore, fere nigro;

clavo a basi usque ad medium, venis tegminum (venis costali

et radiali externa, radiali interna et ulnari, illis a basi usque

ad partem apicalem tegminum, his a basi ad venulam primam

transversam, exceptis), parte apicali tota (3) et fascia sub-

apicali horum (9) tarsisque (5) fuscis vel nigris. alis vitreis,

parte apicali infumata.

Mas segmento ventrali ultimo fere tertia parte longiore

quam penultimo, apice rotundato, medio leviter sinuato.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore

quam penultimo, apice utrimque sinu subsemicirculari et medio

sinu profundissimo instructo, hoc sinu in medio semicircula-

riter sinuato, lobis inter sinus laterales et medianum produ-

ctis, acuminatis.

&: long. corp. 9 mill., long. corp..c. tegm. 10,5 mill., lat. 3,5 mill.

SG » fl » 12550 Hed AD

— Cercopis glauca FABR., Syst. Rhyng., pag. 91. 16 (1803).

; Gypona glauca Burm., Handb. d. Ent., tom. 2. 1, pag. 114. 1

(1835). — StÅL, Hem. Fabr., tom. 2, pag. 84 (1869).

Patria: Cayenna (Mus. Holm.), Brasilia sec. Burm.

Caput antice sat rotundatum, apicem versus supra sub-

tusque depressum, folioso-attenuatum, vertice obsolete irregu-

16 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONE GENERIS HOMOPTERORUM.

lariter striato, striis lateralibus et apicalibus fere transversis,

striis mediis interocellaribus longitudinalibus, inter se apicem

versus convergentibus, medio quam ad oculos fere tertia parte

Jongiore, linea impressa longitudinali media verticis obsoletis-

sima, vix perspicua; fronte clypeoque subtilissime punctulatis;

ocellis sanguineo-flavescentibus, distincte pone medium verticis

positis, inter se, ab oculis et ab apice fere &que longe distan-

tibus, interdum inter se quam ad oculos aliquanto magis

propinquis, praesertim in maribus. Pronotum duplo longius

quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus par-

tibus fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis quam po-

sticis sat multo, nec tamen duplo longioribus. Tegmina venis

clavi utrimque parum distinete punctulatis.

16. Gypona glaucina n. sp.

Simillima et valde affinis Gyp. glauccwe FABR. sed pallidior,

dorso abdominis subminiato, margine antico capitis subferru-

gineo, facie, parte maxima pectoris pedibusque sordide fave-

scente-albidis, lateribus pectoris ventreque flavis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam

penultimo, apice utrimque leviter bisinuato, medio subsemi-

circulariter sinuato, hoc sinu in medio sat profunde acutan-

gulariter inciso, lobis inter sinus laterales et medianum acu-

minatis.

2: long. corp. 12 mill., long. corp. c. tegm. 13,3 mill., lat. 4,5 mill.

Patria: Brasilia.

17. Gypona assimilis n. sp.

Etiam hec species Gyp. glaucce FABR. simillima vix differt,

preter segmentum ventrale ultimum femine, nisi margine an-

tico capitis magis, subsemicirculariter rotundato, hoc margine,

facie ad basin marginibusque lateralibus anticis pronoti san-

guineo-ferrugineis, marginibus lateralibus anticis quam posticis

duplo longioribus, ocellis ab apice verticis quam ab oculis ali-

quanto longius remotis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore

quam penultimo, apice medio usque ad medium elliptice in-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 8. 17

ciso, utrimque late, profundius introrsum, oblique sinuato,

sinubus his lateralibus in medio levissime rotundatis, lobis

inter sinus laterales et medianum postice acuminatis.

2: long. corp. 12,5 mill., long. corp. c. tegm. 13,3 mill., lat. 4 mill.

Patria: Bogota.

18. Gypona affinis n. sp.

Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; ventre

purius favo, vertice, pronoto scutelloque flavescente-subsan-

guineis vittis ornatis, margine antico capitis, marginibus late-

ralibus anticis pronoti tibiisque anticis sanguimeo-ferrugineis,

his extus lineis binis nigris instructis, tarsis obscurioribus.

Mas ignotus. å

Femina segmento ventrali ultimo plus duplo longiore quam

penultimo, apice utrimque sinu semicirculari parvo instructo,

in medio latissime sinuato, hoc sinu in medio profundissime

et late inciso, lobis inter sinus illos semicirculares et media-

num productis, rotundatis.

2: long. corp. 11,5 mill., long. corp. ce. tegm. 13 mill., lat. 4 mill.

Patria: Brasilia.

19. Gypona Stålii n. sp.

Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior, purius

flavescens; vertice, pronoto scutelloque flavescente-sanguineis in-

terdum obsoletis vittis ornatis, margine antico capitis lineaque

tibiarum anticarum fuscis vel nigris.

Mas segmento ventrali ultimo fere tertia parte longiore

gquam penultimo, apice in medio sat distincte sinuato, ad latera

rotundato.

Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam

penultimo apice medio usque ad medium elliptice inciso, ut-

rimque latissime leviter bisubsinuato, lobis ad sinum medianum

positis paullo productis, rotundatis, lobis lateralibus prope con-

nexivum magis productis, rotundatis.

&: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 3 mill.

(or » 120 » 13 DD, DAD

Gypona glauca STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 45 (1862).

Patria: Rio Janeiro, Sao Leopoldo et Argentina.

Hec et precedens species a ceteris speciebus hujus sectio-

nis facile differunt vittis pronoti flavescente-sanguineis, inter

18 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZ GENERIS HOMOPTERORUM.

se vix diverse nisi forma segmenti ventralis ultimi femine;

margo anticus verticis hujus speciel magis rotundatus et ob

eam rem vertex longior quam in precedente.

FF, Vemuile transverse due discoidales corii non obscuriores

quam vene cetere. Spec. 220

20. Gypona mexieana n. sp.

Nigra, subtus cum pedibus, marginibus lateralibus anticis

pronoti et margine antico capitis sordide flavescente-grisea, in-

terdum forsitan migrans in olivaceum; tegminibus subaureo-

nitidis, limbo costali pallidiore, fusco- vel nigro-venosis, parte

apicali horum plus minusve infuscata, alis fuscescente-vitreis,

hyalinis, apice infumatis.

Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen-

ultimo, apice subtruncato.

Femina ignota.

AA: long. corp. 7,75 mill., long. corp. c. tegm. 8,2 mill., lat.2,5 mill.

Patria: Mexico.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus atte-

nuatum, margine antico obtuse subangulatim rotundato, vertice

distinete striato, striis mediis interocellaribus longitudinalibus,

striis lateralibus et apicalibus fere transversis, inter se apicem

versus convergentibus, prope marginem posticum maculis dua-

bus parvis punctiformibus sordide flavescentibus, inter se quam

ab oculis fere duplo longius remotis ornato, medio quam ad

oculos pene plus dimidio longiore, linea impressa longitudinali

media verticis sat distincta, sordide flavescente-limbata, fronte

clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, pilis non-

nullis parvis instructis, illa ad basin transversim valde impressa,

hoc apicem versus paullo ampliato, apice sinuato, ocellis gri-

seo-flavescentibus, ab apice verticis quam a basi fere dimidio

longius remotis, inter se, ab oculis et ab apice fere eque longe

distantibus. Pronotum vix duplo longius quam vertex, ma-

culis nonnullis pallidioribus hic et illic instructum, transversim

strigosum, apicali et lateralibus partibus subtiliter ruguloso-

punctatis, nonnullis impressionibus instructis, marginibus late-

ralibus anticis quam posticis vix dimidib longioribus. Scu-

tellum subtiliter punctatum, angulis basalibus et parte apicali

pallidioribus, griseo-flavescentibus, illis fere leviusculis, hac'

£4

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 8. 118)

transversim punctulato-striata. Tegmium venis clavi utrimque

punctulatis, appendice membrane fuscescente, sat lata, apicem

versus ampliata.

21. Gypona melanota n. sp.

H&ec species precedenti simillima et valde affinis ab ea

sine dubio diversa; latior, supra nigra, margine antico capitis

et tegminibus pallidioribus, his subhyalinis, nigro-venosis, limbo

costali nigro-fusco, subtus cum pedibus marginibusque latera-

libus anticis pronoti virescente-olivacea, vertice antice magis

rotundato, ob eam rem medio proportionaliter aliquanto bre-

viore quam in specie precedente, pronoto paullo subcelivo, alis

leviter infuscatis, hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice subtruncato.

Femina ignota.

ekerlons.: corp. 3 mill., long. corp. ce. tegm. Jd mill; lat. 9,5 mil

Patria: New Yersey et Georgia.

22. Gypona splendidula n. sp.

Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus multo

pallidior, vertice medio et apice, pronoto fere toto, dorso ab-

dominis facieque fere tota miniatis, alis dilute vitreis, hyalinis.

Mas ignotus. -

Femina segmento ventrali ultimo fere xque longo ac pen-

ultimo, apice latissime et sat profunde emarginato.

2: long. corp. 13 mill., long. corp. c. tegm. 14,5 mill., lat. 4 mill.

Patria: Bogota.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus paullo

attenuatum, margine antico levissime subangulatim rotundato,

vertice subtiliter striato, striis inter se apicem versus conver-

- gentibus, vel fere lxviusculo, medio quam ad oculos dimidio

longiore, linea impressa longitudinali media verticis distincta,

aliquanto obscuriore, fronte clypeoque snbtilissime densissi-

meque punctulatis, illa sat convexa ad basin valde foveolata,

hoc apicem versus vix ampliato, ocellis flavescentibus, ab apice

verticis quam a basi fere dimidio longius remotis, inter se, ab

oculis et ab apice fere &que longe distantibus, interdum ab

20 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZE GENERIS HOMOPTERORUM.

apice quam ab oculis aliquanto, tamen parum longius positis.

Pronotum fere duplo longius quam vertex, transversim subti-

liter strigosum, antica et lateralibus partibus fere lzxeviusculis,

marginibus lateralibus anticis ac posticis fere eque longis. Scu-

tellum quoad structuram ut in specie precedente. Tegmina

venis longitudinalibus utrimque punctulatis, parte apicali teg-

minum excepta, appendice membrane medio sat lata, basin et

apicem versus angustata.

23. Gypona pinguis STÅL.

Sordide subolivaceo-flavescens, subtus fere pallidior, mar-

gine antico capitis, angulis basalibus discoque scutelli et mar-

gimne scutellari tegminum plus minusve obsolete rufescente-

testaceis, macula parva basali media scutelli, vittis prostethii

et mesostethil ad coxas, coxis anticis et posticis ultra medium,

femoribus fere totis intus tibiisque posticis fere totis intus ni-

gris, femoribus preterea, tibiis apice tarsisque infuscatis, alis

vitreis, hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam

penultimo, apice utrimque latissime et levissime sinuato, medio

sat profunde, nec tamen usque ad medium, elliptice sinuato,

hoc sinu in medio obtusissime et latissime emarginato.

Ö:dlöng. corp. 10 mill, long. corp. ec. tegm. dO050emISEaT

4,2 mill.

Gypona pingwis STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 46 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim

leviter attenuatum, margine antico admodum rotundatum, ver-

tice parce et subtiliter striato, striis mediis interocellaribus

fere longitudinalibus, striis lateralibus plus minusve oblique

transversis, inter se apicem versus convergentibus, medio quam

ad oculos dimidio longiore, linea impressa longitudinali media

verticis vix perspicua, fronte clypeoque fere lxeviusculis, pilis

parvis nonnullis paucis instructis illa ad basin leviter impressa,

lateribus faciei sat dense pilosis, ocellis flavescentibus, ab apice

verticis quam a basi vix duplo longius positis, inter se et ab

oculis fere xque longe distantibus. Pronotum vix duplo lon-

gius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus

partibus subtilissime rugulosis, marginibus lateralibus anticis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND de N:O 8: 21

quam posticis fere dimidio longioribus, margine postico ad-

modum sinuato. Scutellum, quoad structuram ut in prece-

dente, apice sat acuminatum. Tegmina venis clavi utrimque

punctulatis, appendice membrane longiore quam in congene-

ribus, apicem tegminis versus sensim angustata.

Hzec species de Gypona brevipenni, a me nunc descripta,

presertim forma corporis lati et brevis multo admonet, situ

ocellorum et colore pectoris pedumque facile distinguenda.

24. Gypona nigro-terminata STÅL.

Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli-

dior; pronoto vittis sex subaurantiacis et macula parva nigra

utrimque aliquanto ante medium ornato, vertice scutelloque

etiam plus minusve distincte subaurantiaco-vittatis, margine

antico capitis nigro, dorso abdominis subminiato, tegminibus

commissuram versus lutescente-micantibus, margine apicali te-

nuiter infuscato, alis fuscescente-subvitreis, subhyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo 2xque longo ac penultimo,

apice bisinuato, lobis inter sinus rotundatis.

Femina ignota.

SLKORTICORP. 0,51, Mill;rlong.keorp, C-tegmi-2;s on lar

203 vä

Gypona mnigro-terminata STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2,

p. 45 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde

attenuatum, fere folioso-attenuatum, margine antico obtusissime

subangulatim rotundato, vertice subtiliter striato, striis inter

se apicem versus convergentibus, parte apicali fere lxeviuscula,

medio quam ad oculos vix duplo longiore, linea longitudinali

media verticis vix perspicua; fronte clypeoque subtilissime

densissimeque punctulatis, illa ad basin paullo impressa, hoc

2equilato apicem versus non ampliato; ocellis pallidissime fla-

vescentibus, paullo pone medium verticis positis, inter se, ab

oculis et ab apice fere 2&Xque longe distantibus. Pronotum

aliquanto longius quam vertex, transversim strigosum, antica

et lateralibus partibus fere lxeviusculis, marginibus lateralibus

anticis quam posticis paullo longioribus. Scutellum utin con-

generibus. Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, appen-

dice membrane aliquanto infuscata.

22 —. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM.

25. Gypona varians n. sp.

Dilute subminiato-olivacea; facie, pectore, pedibusque sor-

dide, ventre lateribusque abdominis dorsi pallide virescente-

flavescentibus; segmentis dorsalibus abdominis, lateribus ex-

ceptis, subpuniceis, pronoto vittis octo subolivaceo-miniatis or-

nato, vertice scutelloque plus minusve distincte subolivaceo-

miniato-vittatis; limbo costali apiceque tegminum subdecolo-

ribus, pallidissime infuscatis; alis testaceo-vitreis vel vitreis,

subhyalinis; margine antico verticis inter antennas nigro.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere &eque longo ac pen-

ultimo, apice oblique introrsum profundius biemarginato, lobo

medio leviter producto, postice latissime sinuato.

2: long. corp. 10,5 mill., long. corp. ce. tegm. 12 mill., lat. 4 mill.

Patria: Bogota.

Quoad colorem h&ec species multo variat, color subminiatus

in pure olivaceum colorem sepe migrat.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim

attenuatum, margine antico rotundato, vertice plus minusve

irregulariter subtiliter ruguloso, rugis lateralibus et apicalibus

fere transversis, rugis mediis longitudinalibus inter se apicem

versus convergentibus, medio quam ad oculos fere dimidio

longiore, prope marginem posticum maculis parvis duabus ob-

scurioribus inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis;

fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis; ocellis

roseo-ferrugineis, paullo pone fere ad medium verticis positis,

ab oculis quam a basi distinete longius distantibus, inter se et

ab oculis 2xque longe remotis. Pronotum fere plus dimidio

longius quam -vertex transversim strigosum, antica et latera-

libus partibus subtilissime punctulatis, impressionibus nonnullis

parvis instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis

aliquanto longioribus. Scutellum ut in congeneribus. 'Tegmina

venis longitudinalibus utrimque punctulatis, apice tegminum

excepto, appendice membrane basi fusco-maculata, apicem ver-

sus sat dilatata.

26. Gypona setinervis n. sp.

Subolivaceo-flavescens, subaurulenta, subtus cum pedibus

multo pallidior, pronoto vittis octo subminiato-aurantiacis or-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 23

nato, vertice scutelloque etiam plus minusve distincte submi-

niato-aurantiaco-vittatis, margine antico capitis medio et imo

apicali supra antennas nigris, alis obscure subvitreis, hyalinis.

Mas ignotus. ;

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore

quam penultimo, apice latissime et sat profunde sinuato, hoc

sinu in medio lobo leviter producto et postice sinuato instructo.

Q: long. corp. 8,5—9 mill., long. corp. c. tegm. 10—10,5 mill.,

lats Srmill.

Patria: Bogota.

Caput supra subtusque leviter depressum, apicem versus

sensim attenuatum, margine antico rotundato, vertice subtiliter

irregulariter striato, striis inter se apicem versus convergentibus,

medio quam ad oculos vix dimidio longiore, linea longitudinali

media verticis obsoleta; fronte clypeoque subtilissime densissi-

meque punctulatis, illa sat convexa, ad basin paullo impressa,

hoc apicem versus non ampliato; ocellis pallide flavescentibus,

vix pone medium verticis positis, ab oculis quam ab apice fere

longius distantibus. Pronotum dimidio longius quam vertex,

transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter

ruguloso-punctulatis et nonnullis impressionibus instructis, mar-

ginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus.

Scutellum ut in congeneribus. Tegmina venis longitudinalibus

utrimque punctulatis et pilis parvis sat dense instructis, appen-

dice membrane ad basin infuscato-maculata.

27. Gypona bimaculata n. sp.

Subolivaceo-flavescens, subaurulenta, subtus cum pedibus

pallidior, pronoto vittis octo subaurantiacis et macula parva

nigra utrimque paullo ante medium ornato, vertice scutelloque

etiam plus minusve subaurantiaco-vittatis, alis vitreis, hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo fere &que longo ac pen-

ultimo, apice subtruncato.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore gquam

penultimo, apice latissime, leviter subsinuato, hoc sinu in medio

lobo minuto, postice sinuato instructo.

AA: long, corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill.

Q: » 3,5 » » 9d,5 » » 3 »

24 — SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM.

Patria: Mexico.

He&ec species quoad structuram et formam precedenti si-

millima et valde affinis.

28. Gypona concolor n. sp.

Tota subolivaceo-flavescens, subaurulenta, subtus cum pe-

dibus aliquanto pallidior, alis sublacteis, fere opacis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo distincte, fere dimidio

longiore qguam penultimo, apice fere usque ad medium latis-

sime sinuato, hoc sinu quinque sinubus minutis instructo.

Q: long. corp. I mill. long. corp. ec. tegm. 10 mil: latktamal:

Patria: Bogota.

He quatuor simillime et valde affines species inter se fa-

cile differunt: Gyp. nigro-terminata enim vittis sex subauran-

tiacis, Gyp. bimaculata et setinervis illis octo ornate, Gyp. con-

color vittis subaurantiacis destituta. Gyp. bimaculata a Gyp.

settnervi maculis parvis nigris pronoti facillime distinguenda, que

tamen nota ad Gyp. nigro-terminatam quoque attinet. A ceteris

Gyp. nigro-terminata et setinervis margine antice capitis nigro

differunt, qui margo, ut supra vidimus, in his speciebus suo-

quogque modo nigro-marginatus. Gyp. concolor a Gyp. setinervi

preter notas supra illatas areolis apicalibus tegminum propor-

tionaliter longioribus et angustioribus clypeoque apicem versus

sat multo dilatato. Przaeterea segmentum ventrale ultimum

notas prestantissimas, ut omnino in Gyponis, prebet.

29. Gypona abdominalis n. sp.!)

Pallide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli-

dior et dilutior; pronoto vittis octo valde obsoletis, subauran-

tiacis maculaque minuta utrimque subapicali fusca ornato, scu-

tello angulis basalibus parteque apicali aurantiacis, segmentis

dorsalibus abdominis medio maculis fuscis, postice apicem ver-

sus magnitudine decrescentibus ornatis, segmentis tribus ul-

timis sanguineo-aurantiaco-limbatis; alis sublacteo-vitreis, sub-

hyalinis. :

Mas ignotus.

1) Hec species ad sectionem DD. propinqua ocellis vix pone medium ver-

ticis positis. Non dubito speciem ad hanc sectionem referre ob univer-

sam similitudinem specierum ad hanc sectionem pertinentium.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND De N:0 86 = 20

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore

quam penultimo, apice utrimque levissime subsinuato, in medio

sat profunde emarginato-sinuato.

2: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 9I mill., lat. 3 mill.

Patria: Bogota.

Caput apice supra subtusque distincte sed paullo depres-

sum, margine antico obtuso modice rotundato, vertice prope

oculos et apicem subtiliter transversim striato, inter ocellos

leviusculo, medio quam ad oculos vix dimidio longiore, linea

impressa longitudinali media verticis distincta, obscuriore;

-fronte clypeoque subtilissime vel vix punctulatis, illa multo

gibboso-convexa; ocellis fuscis, vix pone, pene ad medium ver-

ticis positis, ab oculis quam a basi fere dimidio longius dis-

tantibus, inter se et ab oculis xque longe remotis. Pronotum

vix dimidio longius quam vertex, irregulariter transversim

strigosum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, mar-

gime postico sat sinuato, marginibus lateralibus anticis quam

posticis aliquanto longioribus. ”Tegmina venis longitudinalibus

utrimque obsolete punctulatis, apice tegminum excepto.

30. Gypona unicolor STAL.

Palidissime subolivaceo-flavescens, dorso abdominis paullo

obscurior, alis sublacteis, hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo 2que longo ac penultimo,

apice truncato.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam

penultimo, apice subtruncato vel latissime subsinuato.

INOons Corp. d mill, long. corp. c. tegm. 9,5 mill, lat. ö mi.

Q: » ÖL » I ER DNR

Gypona unicolor STÅL, Stett. EB. Z. 25, p. 84 (1864).

Patria: Mexico.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenu-

atum, margine antico subsemicirculariter rotundato, vertice

subtiliter striato, striis plus minusve longitudinalibus, inter se

apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere

duplo longiore, linea longitudinali media verticis sat distincta;

fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, illa

ad basin transversim impressa, hoc apicem versus aliquanto

26 = SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM.

dilatato; ocellis roseis, paullo pone medium verticis positis,

inter se, ab oculis et ab apice fere 2xque longe distantibus.

Pronotum in maribus aliquanto, in feminis fere dimidio lon-

gius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus

partibus subtilissime punctulatis, fere lzxviusculis, marginibus

lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus, margine

postico leviter subsinuato. Scutellum subtiliter ruguloso-pun-

ctatum. Tegmina venis longitudinalibus utrimque vix punctu-

latis, appendice membrane sat angustata.

EEE. Ocelli inter se quam ab oculis longius remoti. Spec. 31

EE |

31. Gypona Germari STÅL.

Pallidissime flavescente-virescens; vittis sex verticis, octo

pronoti, quattuor scutelli venisque tegminum purius flavescen-

tibus, subaurantiacis; alis albidis, hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen-

ultimo, apice subtruncato.

Femina ignota.

A: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 2,5 mill.

Gypona Germari STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 84 (1864).

Patria: Vera Cruz.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus distin-

ctissime attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotun-

dato, vertice subtilissime striato, fere leviusculo, medio guam

ad oculos duplo longiore, linea impressa longitudinali media

verticis obsoleta, vix perspicua; fronte elypeoque subtilissime

densissimeque punctulatis, illa ad basin transversim impressa,

hoc lateribus aliquanto dilatato; ocellis roseo-ferrugineis, paullo

pone medium verticis positis, ab oculis quam a basi paullo

longius distantibus, inter se quam ab oculis tertia parte lon-

gius remotis. Pronotum fere tertia parte longius quam vertex,

transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere lxevi-

usculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto

longioribus, margine postico sat sinuato. Scutellum ut in con-

generibus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque non pun-

ctulatis, appendice membrane subalbida, sat longa et angu-

stissima.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9: N:0O 8. 27

32. Gypona chalcoptera BurwM.

Subolivaceo-fulva, aurulenta, subtus cum pedibus pallidior;

pronoto sex vittis valde obsoletis, subaurantiacis ornato, Ver-

tice scutelloque etiam subaurantiaco-vittatis, alis vitreis, hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam

penultimo, apice oblique introrsum profundius biemarginato,

lobo medio sat lato, postice rotundato-truncato.

frilona. Corp. tt mill; long; corp.. ce; tegm. 12 mill, lats 3 mul

Gypona chalcoptera BURM., Gen.ins., tom. 1. Gypona, 7 (1838).

Patria: Rio Janeiro.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus sat multo

attenuatum, margine antico subangulatim rotundato, vertice ir-

reoulariter subtiliter striato, striis longitudinalibus et inter se

apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos duplo

longiore, linea impressa longitudinali media verticis paullo ob-

scuriore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctu-

latis, illa ad basin leviter impressa; ocellis roseo-flavescentibus,

ab apice verticis quam a basi fere duplo longius positis, inter

se quam ab oculis dimidio longius remotis, inter se et ab apice

fere &eque longe distantibus. Pronotum paullo longius gquam

vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere

leviusculis, impressionibus nonnullis instructis, marginibus la-

teralibus anticis quam posticis distincte, fere tertia parte lon-

gioribus, margine postico sat sinuato. Scutellum fere totum

subtiliter ruguloso-punetatum. Tegmina venis longitudinalibus

utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, appendice mem-

bran&e sat angustata.

33. Gypona liturata STÅL.

Supra subolivaceo-ferruginea; segmentis dorsalibus abdo-

minis obscure sanguineis, facie, pectore pedibusque sordide

flavescente-albidis, ventre flavescente, margine antico verticis,

punctis liturisque subapicalibus pronoti, margine postico hujus

venulisque binis discoidalibus tegminum nigris vel nigro-

fuscis, alis infuscatis, subhyalinis, nigro-venosis.

Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen-

ultimo, apice latissime et leviter subsinuato.

28 . SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZ GENERIS HOMOPTERORUM.

Femina ignota.

>: lohg. corp. 10 mill., long. corp. c. tegm. 11,5 mill., lat. 3,5 mill.

Gypona liturata STÅL, Rio Jan. Hem., t. 2, p. 45 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput supra subtusque depressum, distinetissime, pene

folioso-attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotun-

dato, vertice irregulariter ruguloso, rugis inter se apicem ver-

sus convergentibus, medio quam ad oculos dimidio longiore,

linea impressa longitudinali media verticis obsoleta, ante oculos

maculis duabus lineiformibus parvis nigris ornato; fronte cly-

peoque subtilissime densissimeque punctulatis, fere leviusculis;

ocellis flavescentibus, distinete pone medium verticis positis,

ab apice quam a basi vix dimidio longius distantibus, ab oculis

quam a basi et inter se quam ab oculis fere dimidio longius

remotis. Pronotum antrorsum proclivum, vix duplo longius quam

vertex, transversim irregulariter strigosum, antica et lateralibus

partibus irregulariter subtiliter rugulosis, margine postico sat

sinuato, marginibus lateralibus anticis quam posticis multo lon-

gioribus. Scutellum fere totum ruguloso-punctulatum. Teg-

mina venis longitudinalibus utrimque distinete punctulatis, apice

tegminum excepto, appendice membrane sat lata.

34. Gypona spinifera n. sp.

Dilute subolivaceo-ferruginea, subtus cum pedibus palli-

dior; segmentis dorsalibus abdominis sordide olivaceis, seg-

mentis ventralibus hujus subsanguineo-limbatis, limbo basali

faciei, disco clypei margineque interno clavi nigris, tegminibus

subaureo-nitidissimis, alis subvitreis, hyalinis fusco venosis.

Mas ionotus.

Femina segmento ventrali ultimo paullo plus dimidio lon-

giore quam penultimo, apice oblique introrsum, sat profunde

bisinuato, lobo medio sat lato, leviter emarginato.

2: long. corp. 13 mill., long. corp. c. tegm. 14,5 mill., lat. 3,5 mill.

Patria: Amazon.

Caput supra subtusque distinctissime depressum, apicem

versus valde, fere folioso-attenuatum, vertice, a basi apicem

versus proclivo, irregulariter subundulatim dense ruguloso,

medio quam ad oculos vix duplo longiore, linea impressa lon-

LANT

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 29

gitudinali media verticis obsoleta, non obscuriore; fronte cly-

peoque subtilissime punctulatis, fere lxeviusculis, illa ad latera

fusco-lineata; ocellis olivaceo-fuscescentibus, ab apice verticis

quam a basi fere duplo longius positis, ab oculis quam a basi

dimidio longius distantibus, inter se quam ab oculis fere tertia

parte longius remotis. Pronotum duplo longius quam vertex,

a basi apicem versus convexo-declivum, transversim strigosum,

antica et lateralibus partibus irregulariter, subtiliter rugulosis

vel ruguloso-punctulatis, marginibus lateralibus anticis quam

posticis vix duplo longioribus. Scutellum totum punctato-ru-

gulosum, longius quam latius, apice sat acuminatum. 'Tegmina

venis longitudinalibus utrimque punctulatis, apice tegminum

excepto, appendice membrane extensa a sutura clavi usque

ad marginem costalem, includente quattuor areolas apicales, basi

fusco-maculata, margine interno clavi a vena axillari ad sutu-

ram clavi spinis nonnullis parvis armato.

35. Gypona fusiformis n. sp.

Dilute subolivaceo-ferruginea, subtus cum pedibus sordide

subferrugineo-flavescens; segmentis dorsalibus abdominis sub-

olivaceis, vittis fuscis binis ornatis, margine antico verticis

areolaque apicali media tegminum fuscis vel nigro-fuscis, teg-

minibus et alis fusco-venosis, illis subaurulentis, his subvitreis,

hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo ad latera fere duplo lon-

giore quam penultimo, apice latissime usque ad medium si-

nuato, medio paullo emarginato.

Q: long. 'corp. 15,5—16 mill., long. corp. c. tegm. 17 mill., lat.

5 mill.

Patria: Cayenna, Amazon.

Caput supra subtusque distinctissime depressum, apicem

versus folioso-attenuatum, margine antico subangulatim rotun-

dato, vertice foveolato. irregulariter striato, striis plus minusve

longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus, medio

quam ad oculos plus duplo longiore, linea impressa longitudi-

nali media verticis vix perspicua; fronte clypeoque fere leviu-

sculis, hoc remote piloso, apicem versus ampliato; ocellis fu-

scescentibus, ab apice verticis quam a basi fere plus duplo

longius positis, ab oculis quam a basi dimidio longius distan-

30 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

tibus, inter se quam ab oculis fere tertia parte longius remotis.

Pronotum, dimidio longius quam vertex, transversim strigosum,

antica et lateralibus partibus subtilissime punctulatis, a basi

apicem versus leviter proclivum, margine postico sat sinuato,

marginibus lateralibus anticis quam posticis duplo longioribus.

Scutellum fere totum subtiliter punctulatum, apice transversim

rugulosum, acuminatum et productum. 'Fegmina venis longi-

tudinalibus clavi utrimque punctulatis, appendice membrane

infuscata, sat longe extensa, in medio dilatata.

36. Gypona dorsalis n. sp.

Sordide flavescente-subolivacea, subtus cum pedibus ali-

quanto pallidior; macula parva punctiformi utrimque paullo ante

medium pronoti maculaque magna dorsali triangulari abdomi-

nis, apice retrorsum verso, nigris, tegminibus, clavo venisque

exceptis, subvitreis, alis basi et venis fuscescentibus, preterea

decoloribus, subhyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam

penultimo, apice latissime sinuato.

O:long. corp. llfomill., long: corpse: tegm.sil;stmonlömlad

4 mill.

Patria: Mexico.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim

attenuatum, margine antico sat rotundato, vertice distincte

striato, striis mediis interocellaribus longitudinalibus, fere pa-

rallelis, striis ceteris oblique subtransversis, inter se apicem

versus convergentibus, medio quam ad oculos fere duplo lon-

giore, linea impressa longitudinali media verticis” distincta

paullo obscuriore, prope marginem posticum impressionibus

duabus parvis ornato; fronte clypeoque subtilissime densissi-

meque punctulatis, illa ad basin transversim leviter impressa,

hoc apicem versus ampliato; ocellis flavescentibus, distincte

pone medium verticis positis, ab oculis quam a basi fere di-

midio longius distantibus, inter se quam ab oculis dimidio

longius remotis. Pronotum plus dimidio, paxne duplo longius

quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus par-

tibus subtilissime rugulosis et impressionibus nonnullis parvis

instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis fere plus

dimidio longioribus. BScutellum fere totum punctulato-rugulo-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 8e dl

sum, apice sat acuminatum. Tegmina venis longitudinalibus

utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, appendice mem-

bran&e immaculata.

Quoad formam et staturam corporis admonet hec species

de Gyp. pingui Stål.

37. Gypona mirabilis n. sp.

Subferrugineo-olivacea, plus minusve in testaceum migrans;

pronoto, parte apicali excepta, et fere totis tibiis testaceo-fer-

rugineis, tegminibus subolivaceo-griseis, ad marginem exteri-

orem aliquanto ante medium maculis binis flavescentibus, al-

tera exteriore, sat magna, subrotundata, altera interiore, multo

minore, lineiformi, arcuata, et pone has maculas maculis singulis

magnis, fuscis, triangularibus, includentibus maculam minorem

flavescentem, ornatis, apice fusco-maculatis, alis vitreo-hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam

penultimo, apice subtriangulariter producto, rotundato.

Femina ignota.

stlonc corp. 12 mill, long. corp. ce. tegm. 19 mill., lat. « mil.

Patria: Cayenna.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenu-

atum, margine antico rotundato, vertice punctulato-rugoso, me-

dio quam ad oculos vix dimidio longiore, linea impressa lon-

gitudinali media verticis destituto; fronte clypeoque subtilis-

sime densissimeque punctulatis, illa ad basin profundissime fo-

veolata, hoc apicem versus leviter angustato; ocellis flavescen-

tibus, ab apice verticis auam a basi fere dimidio longius po-

sitis, ab oculis quam a basi vix longius distantibus, inter se

quam ab oculis dimidio longius remotis. Pronotum pene plus

duplo longius quam vertex, transversim punctato-rugulosum

vel strigosum, parte apicali punctata vel subtiliter punctato-

rugulosa, marginibus lateralibus latera versus angulatim pro-

ductis, marginibus lateralibus anticis et posticis eque longis,

marginibus pronoti antico et postico parallelis. Scutellum ru-

gulosum. Tegmina a basi ultra medium sat dense punctata,

appendice membrane multo angustata.

DD. Ocelli ad vel ante medium verticis positi. Spec. 38—73.

G. Ocelli inter se et ab oculis fere eque longe remoti. Spec.

356—41.

H. Segmenta dorsalia abdominis haud nigra. Spec. 38—43.

32 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM.

38. Gypona pulchra n. sp.

Olivaceo-miniata; facie, pectore pedibusque pallidioribus,

margine antico verticis, lateribus pronoti margineque costali

tegminum pallide subolivaceo-flavescentibus, ventre pallide vi-

rescente-flavescente, segmentis dorsalibus abdominis miniato-

roseis, apice tegminum plus minusve decolore, infuscato, alis

roseo-fuscescentibus, opacis. |

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen-

ultimo, apice latissime sat profunde sinuato, hoc sinu in medio

leviter emarginato.

P:long; corp. S mill; long: corp. cec. tegm. 9 mil: Marr sm

Patria: Bogota.

Caput supra subplanatum, subtus apice distincte trans-

versim impressum, subfolioso-attenuatum, margine antico sub-

semicirculariter rotundato, vertice subtilissime striato, striis

lateralibus et apicalibus fere transversis, striis mediis inter-

ocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus convergen-

tibus, medio quam ad oculos fere duplo longiore, linea longi-

tudinali media distineta obecuriore; fronte clypeogue subtilis-

sime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus aliquanto

ampliato; ocellis subferrugineo-flavescentibus, ad medium ver-

ticis positis, ab oculis et a basi eque longe distantibus, inter

se et ab oculis fere &que longe remotis. Pronotum vix di-

midio, fere tertia parte longius quam vertex, transversim stri-

atum, antica et lateralibus partibus subtilissime punctulato-

rugulosis, marginibus lateralibus anticis quam posticis distincte

longioribus. Scutellum apice acuminatum. Tegmina sat mem-

branacea, venis longitudinalibus clavi utrimque obsolete pun-

ctulatis, appendice membrane basi fusco-maculata.

39. Gypona angulata n. sp.

Pallide virescente-albida, subtus cum pedibus pallide fa-

vescente-virescens; tegminibus virescente-venosis, alis lacteis,

subopacis.

Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen-

ultimo, apice subtruncato.

Femina ignota.

SA: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2 mill.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 233

Patria: Texas.

Caput superne visum subtriangulare, apice angulatim ro-

tundatum, supra distincte, subtus leviter impressum, vertice

subtilissime sed distincte striato, striis lateralibus fere trans-

versis, mediis interocellaribus longitudinalibus, inter se apicem

versus convergentibus, medio quam ad oculos duplo longiore,

linea impressa longitudinali media verticis distincta et obscu-

riore; fronte clypeoque gibboso-convexis, subtilissime densissi-

meque punctulatis, hoc apicem versus sensim angustato; ocellis

pallide vel sanguimeo-fuscescentibus, fere ad medium verticis

positis, a basi, ab oculis et inter se fere xque longe distan-

tibus. Pronotum vix dimidio, fere tertia parte longius quam

vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus

subtiliter punctulato-rugulosis, fere lzeviusculis, margine postico

modice sinuato, marginibus lateralibus anticis quam posticis

aliquanto longioribus. Scutellum apice admodum acuminatum.

Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, parte

apicali tegminum excepta, appendice membrane angustata, im-

maculata.

40. Gypona vitticollis n. sp.

Dilute virescente-flavescens, subtus cum pedibus pallidior;

pronoto vittis sex subaurantiacis ornato, vertice scutelloque

plus minusve distincte subaurantiaco-vittatis, margine antico

verticis basique faciei subferrugineis, alis vitreis, subhyalinis.

Mas ignotus. ;

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam

penultimo, apice latissime, sat profunde sinuato.

0: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill.

Patria: Columbia.

Caput margine antico subsemicirculariter rotundatum, de-

planatum, supra apice vix depressum, subtus basi faciei di-

stinctissime impressum, vertice fere leviusculo, subtilissime

irregulariter striato, vittis quattuor obsoletissimis subaurantiacis

ornato, medio gquam ad oculos fere dimidio longiore, linea im-

pressa longitudinali media verticis obsoletissima, vix perspicua;

fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc pro-

portionaliter brevissimo; ocellis subsanguineis, ad medium ver-

ticis positis, a basi, ab oculis et inter se xque longe remotis.

Pronotum, vix dimidio longius quam vertex, transversim stria-

34 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM.

tum, antica et lateralibus partibus fere lxeviusculis, margine

postico sat sinuato, marginibus lateralibus anticis flavescente-

limbatis, aliquanto longioribus quam posticis. Scutellum vittis

obsoletissimis subaurantiacis. Tegmina venis longitudinalibus

impunctatis.

41. Gypona tenella n. sp.

Dilute substraminea; ventre virescente-flavescente, alis sub-

vitreis, hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice subrotundato-truncato.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore

quam penultimo, apice latissime sinuato.

or: long. corp. d,2 mill; long. corp. c.tegm. « mill: latt omar

Q: » UED » NN ERT

Patria: Georgia.

Hec species quoad formam et structuram Gyp. bigemmi

SP. valde affinis, ab ea tamen diversa vertice longiore pro pro-

noto et quod Gyp. tenella maculå parvå basali clavi nigrå

careat.

42. Gypona bigemmis n. sp.

Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli-

dior; macula parva basali clavi nigra, ocellis sangumeis, alis

pallide fuscescentibus, subhyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam

penultimo, apice truncato.

Femina ignota.

&: long. corp. 5,5 mill, long. corp. ec. tegm. 4,33, mulsolat

2453Smmon

Gypona aurulenta BURM., Gen. ins., tom. 1. Gypona 6 (1835).

» » STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 45 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput supra subtusque paullo impressum, apice obtusum,

margine antico paullo rotundato, vertice subtiliter irregulariter

striato, striis lateralibus et apicalibus fere transversis, striis

mediis interocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus

convergentibus, medio quam ad oculos paullo longiore, linea

impressa longitudinali media verticis paullo obscuriore, obso-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 3. N:O 8. 30

leta, prope margimem posticum impressionibus duabus parvis,

inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis; fronte

clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc ad me-

dium coarctato, apicem versus dilatato; ocellis fere ante me-

dium verticis positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius

distantibus, inter se et ab oculis &que longe remotis. Prono-

tum duplo longius quam vertex, quoad structuram ut in con-

generibus, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix lon-

gioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctu-

latis, apice tegminum excepto.

43. Gypona paupercula n. sp.

Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior;

pronoto vittis sex subaurantiacis interdum sat obsoletis ornato,

vertice scutelloque plus minusve distincte subaurantiaco-vittatis,

alis sublacteis, subhyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen-

ultimo, apice subtruncato-rotundato.

Femina ignota.

stRlons. Corp. 2,5 mill:; long. corp: e.tegm. « mill, lat; 2 mill

Patria: Argentinia.

Caput supra subtusque depressum, margine antico paullo

rotundato, vertice medio et ad oculos fere &eque longo; fronte

clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc apicem

versus vix dilatato; ocellis ad medium verticis positis, ab ocu-

lis quam a basi distincte, fere dimidio longius distantibus, inter

se et ab oculis &que longe remotis; preterea structura pre-

cedenti simillima.

HH. Segmenta dorsalia abdominis ad maximam partem nigra.

Spec. 44—47.

44. Gypona nigro-nervosa STÅL.

Subferrugineo-flavescens, subtus cum pedibus sordide pal-

lidior; vertice, maculis ocellos circumceimgentibus duabusque

parvis basalibus exceptis, disco maximo regioneque pone ocu-

los pronoti, macula basali magna quadrata scutelli, segmentis

dorsalibus abdominis, lateribus exceptis, venisque tegminum,

venis costali et subcostali exceptis, nigris; alis infumatis, sub-

opacis.

36 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore gquam

penultimo, apice sudtruncato, valvulis genitalibus brevissimis,

apicem versus vix vel paullo angustatis, apice subtruncatis.

Femina ignota.

&A: long. corp. 6,33 mill., long. corp. c. tegm. 7,5 mill., lat. 2 mill.

Gypona nigro-nervosa STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854.

p. 293.

» » » Rio Jan. Hem., t.2, p.47 (1862).

Patria: Minas Geraes, Rio Janeiro.

Caput supra subtusque apice impressum, paullo attenua-

tum, margine antico leviter rotundato, vertice subtiliter striato,

striis lateralibus et apicalibus oblique subtransversis, striis me-

diis interocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus con-

vergentibus, medio quam ad oculos vix longiore, linea impressa

longitudinali media verticis obsoletissima, vix perspicua; fronte

clypeoque fere leviusculis, hoc apicem versus ampliato; occllis

fuscescentibus, ad medium verticis positis, ab oculis quam a

basi fere longius distantibus, inter se et ab oculis 2eque longe

remotis. Pronotum vix duplo longius quam vertex, transver-

sim striatum, antica et lateralibus partibus fere lzviusculis,

marginibus lateralibus anticis quam posticis distinete longiori-

bus. Tegmina venis longitudinalibus sat crassis, tantum his

clavi utrimque, obsoletissime punctulatis, appendice membran

infumata, in medio dilatata.

45. Gypona bogotana n. sp.

Simillima et valde affinis Gyp. nigro-nervose Stål sed

major. Preterea ab hac vix diversa nisi venis tegminum mi-

nus crassis et segmentis genitalibus maris.

Mas segmento ventrali ultimo distincte longiore quam pen-

ultimo, apice rotundato, subtruncato, valvulis genitalibus xque

longis ac lobis hypopygialibus, apicem versus celeriter angu-

statis, reflexis.

Femina ignota.

&: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8,5 mill., lat. 2,7 5 mill.

Hz2ec species multo variat pronoto fere subferrugineo-fla-

vescente, nigro-maculato vel fere toto nigro.

Patria: Bogota.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 38:e d1

46. Gypona gibbiceps n. sp.

Dilute subaurulento-flavescens, subtus cum pedibus palli-

dior; ventre pure flavescente, vertice scutelloque ad maximam

partem dilute flavescentibus, macula minuta utrimque paullo

ante medium pronoti, segmentis dorsalibus abdominis, lateribus

exceptis, venisque tegminum presertim venulis transversis dis-

coidalibus, venis costali et subcostali exceptis, fuscis vel nigris;

alis obscure fuscescentibus, subopacis.

Mas segmento ventrali ultimo fere eque longo ac penul-

timo, apice rotundato-subtruncato, valvulis genitalibus &eque

longis ac lobis hypopygialibus, apicem versus sensim angu-

statis.

Femina ignota.

AA: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8,33 mill., lat. 2,75 mill.

Patria: Bogota.

Caput prope apicem supra distincte transversim impres-

sum, subtus impressione minutissima instructum, margine an-

tico leviter rotundato, vertice distincte striato, stris lateralibus

et apicalibus fere transversis, striis mediis interocellaribus lon-

gitudinalibus, subparallelis, medio quam ad oculos fere dimidio

longiore, linea impressa longitudinali media verticis vix per-

spicua; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis,

fere lxviusculis, illa gibboso-convexa, hoc apicem versus sub-

angustato; ocellis fuscescentibus ad medium verticis positis,

ab oculis quam a basi fere longius distantibus, inter se et ab

oculis vix xeque longe remotis, forsitan aliquando inter se quam

ad oculos pene magis propinquis. Pronotum fere dimidio

longius quam vertex, preterea quoad structuram et formam ut

in Gyp. nigro-nervosa STÅL. Tegmina venis clavi utrimque oh-

solete punctulatis.

47. Gypona minuta n. sp.

Sordide et dilute subferrugineo-flavescens, subtus cum pc-

dibus pallide virescente-flavescens; macula minuta utrimque

paullo ante medium pronoti, angulis basalibus scutelli, dorso

abdominis, lateribus exceptis, venisque tegminum, venis costali

et subcostali exceptis, fuscis vel nigris; alis obscure infumatis,

opacis.

Mas ignotus.

38 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam

penultimo, apice bisinuato, lobo medio aliquanto producto, po-

stice subsinuato.

Q: long. corp. 5,75 mill., long. corp.c.tegm. 6,75 mill., lat. 2,5 mill.

Patria: Bogota.

' Caput apice supra subtusque paullo impressum, obtusum,

margine antico levissime rotundato, vertice transversim subti-

liter striato, medio quam ad oculos non longiore, linea im-

pressa longitudinali media verticis distincta, obscuriore, prope

marginem posticum impressionibus duabus parvis obsoletis-

simis ornato; fronte clypeoque subtilissime densissimeque pun-

ctulatis; ocellis fuscescentibus, ad vel paullo ante medium ver-

ticis positis, ab oculis quam a basi fere longius distantibus,

inter se et ab oculis zeque longe remotis. Pronotum, duplo et

dimidio longius quam vertex, irregulariter transversim striatum,

antica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus late-

ralibus anticis pallidioribus, paullo longioribus quam posticis.

'Tegmina venis clavi utrimque punctulatis.

GG. Ocelli inter se quam ab oculis distinete, nec tamen duplo

longius remoti. Spec. 48—090.

48. Gypona flavicosta STÅL.

Dilute subolivaceo-Havescens, subtus cum pedibus aliquanto

pallidior; apice verticis, lateribus pronoti margineque costali

tegminum purius flavescentibus; alis sublacteis, opacis.

Mas segmento ventrali ultimo dimidio longiore quam pen-

ultimo, apice rotundato.

"Femina ignota.

: long. corp. 1,5 mill., long. corp. ce. tegnm. 9 mill, lat sSmmn:

Gypona flavicosta STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 46

(1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput apice supra subtusque depressum, margine antico

admodum rotundato, vertice irregulariter subtiliter striato, striis

inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos

fere dimidio longiore, linea impressa longitudinali media ver-

ticis distincta, aliquanto obscuriore; fronte clypeoque subtilis-

sime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus ampliato;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND 5. N:0 8 39

ocellis flavescentibus, ad medium verticis positis, a basi et ab

oculis fere 2&que longe distantibus, inter se fere tertia parte

longius remotis. Pronotum vix duplo, fere dimidio longius

quam vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo

longioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctu-

latis, apice tegminum excepto, appendice membrane angustis-

sima sed longa.

49. Gypona meditabunda n. sp.

Virescente-flavescens, subtus cum pedibus, lateribus pro-

noti margineque costali tegminum multo pallidior; segmentis

dorsalibus abdominis subaurantiacis, venis tegminum virescen-

tibus; alis subferrugineo-albidis, opacis.

Mas segmento ventrali ultimo non longiore quam pen-

ultimo, apice subrotundato-truncato.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore

quam penultimo, apice latissime sinuato.

S: long, corp. 6 mill., long. corp. ce. tegm. 7,5 mill., lat. 2,5 mill.

Or: » ÖL » ur DURD »

Patria: Texas.

Valde affinis precedenti, sed minor, vertice vix striato,

fere lzeviusculo, medio quam ad oculos fere duplo longiore,

tertia parte breviore quam pronoto; ocellis roseis, ad medium

verticis positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius distan-

tibus, inter se quam ab oculis fere tertia parte longius remotis.

Pronotum margine postico sat sinuato, marginibus lateralibus

anticis quam posticis aliquanto longioribus, quoad structuram

ut in congeneribus. NScutellum fere totum subtiliter punctu-

lato-rugulosum. Tegmina venis longitudinalibus femin2e non,

maris paullo utrimque punctulatis, appendice membrane pal-

lide subferruginea, sat lata.

50. Gypona limbata n. sp.

Subolivaceo-lutea, subtus cum pedibus pallide virescente-

flavescens; segmentis dorsalibus abdominis sanguineo-auran-

tiacis, lateribus purius aurantiacis, tegminibus nitidis, subhya-

linis, campo costali a basi usque ad areolam apicalem luteo,

macula minuta utrimque subapicali pronoti, macula basali clavi

40 —. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM.

apiceque tegminum fuscis; alis pallide fuscescentibus, subhya-

linis, venis obscurioribus.

> Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam

penultimo, apice latissime et sat profunde sinuato, hoc sinu in

medio lobo sat producto et postice sinuato instructo.

2: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 10,5 mill., lat. 3 mill.

fuscipennis n. var.

Margine antico verticis inter antenras, margine scutellari

suturaque clavi, parte discoidali rami interioris ven&e radialis

venulisque binis transversis discoidalibus tegminum nigris vel

fuscis.

Patria: Bogota.

Caput apice supra subtusque aliquanto depressum, paullo

attenuatum, margine antico modice rotundato, vertice subtilis-

sime striato, striis lateralibus et apicalibus fere transversis,

striis mediis inter ocellos longitudinalibus et inter se apicem

versus convergentibus, medio quam ad oculos vix dimidio lon-

giore, linea impressa longitudinali media verticis distincta, ali-

quanto obscuriore, prope marginem posticum maculis duabus

parvis, punctiformibus, obsoletis, fuscescentibus ornato, mar-

gine antico ante ocellos fuscescente; fronte clypeoque subti-

lissime vel vix punctulatis; ocellis fuscescentibus, fere ad me-

dium verticis positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius

distantibus, inter se quam ab oculis admodum longius remotis.

Pronotum vix duplo longius quam vertex transversim strigo-

sum, antica et lateralibus partibus fere lxeviusculis, marginibus

lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus, margine

postico sat sinuato. Tegmina venis longitudinalibus clavi

utrimque punctulatis.

51. Gypona punctigera STÅL.

Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli-

dior; segmentis dorsalibus abdominis ferrugineis, lateribus sub-

olivaceo-flavescentibus, macula minuta utrimque subapicali pro-

noti punctoque basali clavi nigris, margine apicali tegminum

fuscescente; ocellis anguste nigro-cinctis, alis subvitreis, sub-

hyalinis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 8. 41

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo distincte longiore quam

penultimo, apice oblique, sat profunde sinuato, hoc sinu in

medio lobo producto et postice sinuato instructo.

2: long. corp. 7 mill., long. corp. ce. tegm. 8,2 mill., lat. 2,7 mill.

Gypona punctigera STÅL, Rio Jan. Hem., t. 2, p. 45 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput apice supra subtusque impressum, margine antico

leviter rotundato, vertice subtilissime striato, striis inter se

apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos paullo

longiore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctu-

latis; ocellis fuscis, vix ante medium verticis positis, a basi et

ab oculis que longe distantibus, inter se quam ab oculis ali-

quanto longius remotis. Pronotum fere dimidio longius quam

vertex, subtiliter, transversim strigosum, antica et lateralibus

partibus fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis quam

posticis distincte longioribus, margine postico paullo vel vix

sinuato. Tegmina venis obsolete lutescentibus, venis clavi

utrimque obsolete punctulatis.

Heec species precedenti simillima, ab ea vix diversa nisi

magnitudine et colore; preterea margo posticus pronoti hujus

speciel minus sinuatus et ocelli illius speciei ab oculis quam a

basi verticis distincte longius remoti, sed in hac specie ocelli

ab oculis et a basi fere xeque longe distantes.

52. Gypona inornata STÅL.

Pallide ferrugineo-olivacea, subtus cum pedibus pallidior;

segmentis dorsalibus abdominis sanguineis, lateribus horum

subaurantiacis; alis pallide fuscescentibus, subhyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere longiore quam pen-

ultimo, apice latissime emarginato.

2: long. corp. 10 mill., long. corp. ce. tegm. 11,5 mill., lat. 3,5 mill.

Gypona inornata STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 45 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim

attenuatum, margine antico leviter subangulatim rotundato,

vertice distincte striato, striis inter se apicem versus conver-

gentibus, striis lateralibus fere transversis, striis mediis plus

minusve longitudinalibus, medio quam ad oculos dimidio lon-

49) SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZ GENERIS HOMOPTERORUM.

giore; fronte clypeoque subtilissime punctulatis, hoc apicem

versus ampliato; ocellis pallide flavescentibus, ad medium ver-

ticis positis, ab oculis quam a basi dimidio longius distantibus,

inter se quam ab oculis fere dimidio longius remotis. Prono-'

tum vix duplo longius quam vertex, transversim strigosum,

antica et lateralibus partibus subtiliter ruguloso-punctulatis,

marginibus lateralibus anticis quam posticis distincte longiori-

bus, margine postico sat sinuato. Scutellum fere totum, an-

gulis basalibus exceptis, punctulatum. Tegmina venis longi-

tudinalibus utrimque distinete punctulatis, parte apicali tegmi-

num excepta.

53. Gypona Signoreti STtÅL.

Olivaceo-lutescens; facie, pectore pedibusque pallidioribus,

ventre pallide virescente-flavescente, segmentis dorsalibus ab-

dominis puniceis, apice tegminum alisque fuscescentibus, his

opacis.

Mas segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore quam

penultimo, apice rotundato.

Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice medio acute sat profunde emarginato, ut-

rimque levissime subsinuato.

A: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8,5 mill., lat. 2;5 mill.

2: » JE » 10 Pig NED »

Gypona Signoreti STÅL, Stett. 1. Z. 25, pag. 83 (1864).

Patria: Mexico.

Caput leviter rotundatum, apice supra leviter, subtus di-

stinctissime transversim impressum, vertice subtiliter striato,

striis lateralibus et apicalibus transversis, striis mediis inter

ocellos longitudinalibus inter se apicem versus convergentibus,

medio quam ad oculos paullo longiore; fronte clypeoque paullo

punctulatis, hoc sat longo, medio compresso, apicem versus

ampliato; ocellis subferrugimeo-flavescentibus, fere ad medium

verticis positis, ab oculis quam a basi distinete longius distan-

tibus, inter se quam ab oculis aliquanto longius remotis. Pro-

notum duplo longius quam vertex, transversim strigosum, an-

tica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus late-

ralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Tegmina

venis clavi utrimque obsolete punctulatis, apice membrane

sat lata.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 43

54. Gypona disecieollis SrvAL.

'Testaceo-ferruginea, subtus cum pedibus sangumeo-flave-

scens; seomentis dorsalibus abdominis subsanguineis, ad latera

pallidioribus, ventre sanguineo-irrorato, vitta media lata ma-

culisque parvis duabus basalibus verticis prope oculos, macula

maxima triangulari pronoti, scutello toto, angulis basalibus

apiceque exceptis, apice venarum clavi margineque interiore

hujus nigris, fascia prope apicem tegminum apiceque ipso fu-

scescentibus, alis fusco-subhyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice truncato, valvulis genitalibus apicem versus

paullo angustatis, apice rotundatis.

Femina ignota

(

Gypona discicollis STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 48 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput breve, margine antico leviter rotundato, obtuso, ver-

&: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill.

tice distincte striato, striis subtransversis inter se medium ver-

sus convergentibus, medio gquam ad oculos vix longiore, prope

apicem transversim vix depresso, linea impressa longitudinali

media verticis non obscuriore, facie basi transversim rugosa;

fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc

apicem versus non ampliato, apice truncato; ocellis roseo-flave-

scentibus aliquanto ante medium verticis positis, a basi et ab

oculis fere xeque longe distantibus, inter se quam ab oculis ter-

tia parte longius remotis. Pronotum duplo longius quam vertex,

macula maxima triangulari basin pronoti totam occupante et

apicem pronoti attingente notatum, marginibus anticis ac po-

sticis eque longis. Tegmina venis longitudinalibus utrimque

vix punctulatis.

55. Gypona pracellens SrtÅL.

Subsanguineo-ferruginea, subtus, fronte excepta, cum pe-

dibus marginibusque costali a basi ad medium et apicali tegmi-

num sordide flavescente-albida; vertice, lateribus pronoti lim-

boque costali tegminum fuscis, segmentis dorsalibus abdominis

sanguineis, alis fuscescentibus, opacis.

Mas ignotus.

44 — SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

Femina segmento ventrali ultimo non longiore quam pen-

ultimo, apice latissime et leviter bisubsinuato, medio lobo mi-

nutissime rotundato producto.

2: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,75 mill:

Gypona prcecellens STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 47 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput, supra subtusque paullo depressum, margine antico

rotundato, vertice transversim irregulariter ruguloso, medio

quam ad ocnulos paullo longiore, linea impressa longitudinali

media verticis non perspicua, facie basi transversim rugulosa;

fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis; ocellis

fuscis, paullo ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis

fere 2eque longe distantibus, inter se quam ab oculis fere di-

midio longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam

vertex transversim strigosum, antica et lateralibus partibus

subtiliter punctulatis, marginibus lateralibus anticis quam po-

sticis aliquanto longioribus. 'Tegmina venis longitudinalibus

clavi utrimque punctulatis, appendice membrane fuscescente,

in medio pallidiore, apicem versus multo dilatata.

GGG. Ocelli inter se quam ab oculis fere duplo vel plus duplo

longius remoti. Spec. 36 —10.

I. Pronotum utrimque pone oculos macula minuta subapicali

obscuriore destitutum. Spec. 36—67.

56. Gypona vittulata STÅL.

Pallidissime subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus

pallidior; vittis sex pronoti, quattuor verticis, duabus scutelli

plus minusve distinete subaurantiacis, segmentis dorsalibus ab-

dominis aurantiacis, tegminibus immaculatis, alis lacteis, sub-

hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam

penultimo, apice levissime bisubsimuato, medio leviter emar-

ginato.

2: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill.

Gypona vittulata Står, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 253.

» » >» Rio" Jan. Hemy ti 2, p. 47 (1862)

Patria: Rio Janeiro.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 8. 45

Caput supra subtusque maxime depressum, valde attenu-

atum, margine antico elliptico-rotundato, vertice fere lxviu-

sculo, tantum prope oculos striis oblique transversis striato,

medio quam ad oculos duplo et dimidio longiore, linea im-

pressa longitudinali media verticis vix perspicua, non obscu-

riore, vittis subaurantiacis lateralibus multo obsoletis, mediis

duabus in unam confluentibus ante ocellos, facie basi vittis

tribus subaurantiacis ornata, leviuscula, valde impressa; fronte

elypeoque subtilissime punctulatis, fere lxeviusculis; ocellis ro-

seo-aurantiacis, paullo pone, fere ad medium verticis positis, a

basi quam ab oculis multo longius distantibus, inter se quam

ab oculis fere plus duplo longius remotis. Pronotum 2que

longum ac vertex, vittis subaurantiacis lateralibus obsoletis, le-

viter transversim strigosum, antica et lateralibus partibus lxeviu-

sculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo lon-

gioribus. Tegmina venis subobsoletis, impunctatis.

57. Gypona citrina n. sp.

Supra citrina, subtus pallidior; pedibus segmentisque dor-

salibus abdominis pallide subferrugineis, apice lateribusque ho-

rum pallide flavescentibus, lateribus pectoris fuscis, apice ve-

narum clavi venulisque transversis discoidalibus duabus et ple-

rumque apicalibus corii nigro-fuscis, apice tegminum subhya-

lino, alis albido-subbyalinis, venis fuscescentibus.

Mas segmento ventrali ultimo fere plus duplo longiore

quam penultimo, apice rotundato-producto.

Femina segmento ventrali ultimo vix duplo, fere dimidio

longiore quam penultimo utrimque leviter sinuato medio ad-

modum emarginato.

sttlonsicorp. « mill; long. corp. c:tegm. 3 mill.) lat. 2/75

Q: » 3,5 » » IDDE »

Patria: Texas.

Caput supra subtusque vix depressum, apicem versus pa-

ullo attenuatum, margine antico leviter subangulatim rotun-

dato, vertice subtiliter striato, striis transversis ad medium

angulatim productis, medio quam ad oculos tertia parte lon-

giore, prope apicem inter ocellos transversim aliquanto depresso,

impressionibus duabus parvis pone ocellos basi notato, linea

impressa longitudinali media verticis distincta, aliquanto obscu-

riore, facie ad basin transversim striata; fronte clypeoque sub-

46 = SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM.

tilissime densissimeque punctulatis, illa ad latera rugis trans-

versis parvis nonnullis notata, hoc apicem versus vix ampliato;

ocellis obscure vel sordide roseis vel fuscis, paullo ante me-

dium verticis positis, a basi quam ab oculis vix longius di-

stantibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis.

Pronotum dimidio longius quam vertex, transversim striatum,

antica et lateralibus partibus subtilissime punctulatis, marginibus

lateralibus anticis et posticis eque longis. Tegmina venis lon-

gitudinalibus utrimque fere impunctatis, appendice membranze

infuscata.

58. Gypona pectoralis n. sp.

Dilute vel sordide tlavescens; lateribus abdominis ventreque

pallidioribus, facie, pectore, lateribus exceptis, pedibusque sub-

ferrugineo-albidis, maculis duabus parvis pone oculos subapi-

calibus pronoti, angulis basalibus scutelli, dorso abdominis, la-

teribus pectoris, fascia segmenti primi ventralis maculisque

punctiformibus nonnullis sparsis tegminum fuscis vel nigro-

fuscis, tegminibus apicem versus sensim pallidioribus, sub-

decoloribus, alis infuscatis, limbo intimo pallidioribus, limbo

costali hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam

penultimo, apice utrimque leviter subsinuato, medio emarginato.

Ömlong. corp. d mill; longicorp. c:tegnms LOs HaTsS tm:

Patria: Illinois.

Caput supra subtusque leviter depressum, apicem versus

paullo attenuatum, vertice transversim striato, striis transversis

ad medium subangulatim productis, prope apicem transversim

aliquanto depresso, impressionibus duabus parvis basi notato,

linea impressa longitudinali media verticis distincta et sat ob-

scura, medio quam ad oculos fere tertia parte longiore, facie

basi aliquanto depressa, transversim striata, margine verticis

supra antennas fusco; ocellis roseo-fuscescentibus, ante medium

verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius distan-

tibus, inter se quam ab oculis duplo longius remotis. Prono-

tum vix duplo longius quam vertex, transversim striatum,

antica et lateralibus partibus subtilissime punctulatis et impres-

sionibus parvis nonnullis notatis, marginibus lateralibus anticis

ac posticis fere &que longis. Tegmina venis longitudinalibus

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8 47

utrimque subtiliter punctatis, apice tegminum excepto, appen-

dice membrane infuscata.

39. Gypona limbatipennis n. sp.

Fusca et flavescens; vitta discoidali limbogque posteriore

pronoti, scutello, tegminibus, limbo costali excepto, abdomine,

lateribus et maxima parte connexivi exceptis, vitta media fa-

ciei, lateribus faciei et pectoris tibiisque posticis fuscis vel

nigro-fuscis, partibus ceteris flavescentibus, alis fusco-subhya-

linis, limbo costali hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam

penultimo, apice rotundato.

Femina segmento ventrali ultimo vix duplo, fere dimidio

longiore quam penultimo, apice obtusissime rotundato, medio

emarginato.

AA: long. corp. 6,25 mill., long. corp.c.tegm. 8,7 5 mill., lat. 2,5 mill.

P: » (TEN SD » GG SLL DE I)

Patria: Illinois.

Hec species quoad structuram precedenti simillima sed

colore et forma segmenti ventralis ultimi femin&e ab ea facile

distinguenda. Gyp. pectoralis preterea aliquanto major.

60. Gypona preusta STÅL.

Sordide flavescens; apice venarum clavi venulisque trans-

versis duabus discoidalibus corii nigro-fuscis, macula indeter-

minata basali corii apiceque hujus ad maximam partem fusce-

scentibus, dorso abdominis aurantiaco, alis fusco-hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo plus duplo longiore

quam penultimo, apice rotundato et sinubus quattuor minutis

notato.

Q: long. corp. 7 mill., long. corp. ce. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill.

Gypona preusta StÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 252.

Patria: Brasilia.

Hec et proxime species sectionis hujus facile distinguendee

precedentibus margine antico verticis obtusiore et ob eam

rem vertice breviore. Caput, a latere visum, superne prope

marginem anticum transversim levissime, subtus haud depres-

sum, margine antico obtusiusculo, vertice medio quam ad ocu-

48 —. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM.

los haud longiore, transversim rugoso, rugis transversis ad me-

dium verticis vix angulatim productis; ocellis roseis, ante me-

dium verticis distinete positis, a basi quam ab oculis longius

distantibus, inter se quam a basi duplo longius remotis. Pro-

notum duplo et dimidio longius quam vertex, preterea ut in

congeneribus. Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque

punctulatis.

61. Gypona conecinna STÅL.

Supra ferruginea, subtus cum pedibus maxima parte sor-

dide flavescente-albida; parte basali corii tibiisque posticis,

apice excepto, aurantiacis vel pallide flavescentibus, macula

costali pone medium tegminum subsemicirculari, subhyalino-

albida, vertice, lateribus pronoti, basi clavi, apice limboque

costali corii inter maculas posito tibiisque posticis apice nigro-

fuscis, segmentis dorsalibus abdominis sanguineo-ferrugineis,

lateribus pallidioribus, alis fuscis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo circiter duplo longiore

quam penultimo, apice subtruncato, medio late rotundato.

2: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill:

Gypona concinna STÅL, Rio Jan. Hem., t. 2, pag. 48 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput breve, margine antico paullo rotundato, transversim

subtiliter rugoso, nigro, vertice medio quam ad oculos non

longiore, superne prope apicem transversim vix depresso, trans-

versim distincte rugoso, rugis transversis medio obtusissime an-

gulatim productis, linea impressa longitudinali media verticis vix

perspicua; fronte plana, sat lata, fuscescente; ocellis flavescen-

tibus, ante medium verticis positis, a basi et ab oculis 2eque

longe distantibus, inter se quam ab oculis vix duplo longius

remotis. Pronotum duplo et dimidio longius quam vertex, trans-

versim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter undu-

lato-punctatis et nigro-maculatis, marginibus lateralibus anticis

quam posticis vix longioribus, margine antico sat rotundato.

Pars basalis corii illa aurantiaca vel pallide flavescens trian-

guliformis, in margine posteriore oblique terminata, margine ex-

teriore quam interiore multo longiore. Tegmina venis longi-

tudinalibus clavi utrimque subtiliter punctulatis, appendice mem-

bran& dilatata, latissima, ad maximam partem infuscata.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8 49

62. Gypona quadri-puncetata STÅL.

Subferruginea, subtus cum pedibus subferrugineo-albida;

ventre dilute flavescente, apice segmentorum hujus subferru-

gineo-limbato, tegminibus longe pone medium fascia obscuriore

ornatis, pone fasciam ferrugineo-flavescentibus, subhyalinis,

apice venarim clavi maculaque costali prope apicem nigro-

fuscis, venulis transversis duabus discoidalibus corii fuscescen-

tibus, alis fusco-hyalinis.

Mas ignotus.

Feraina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice subtruncato, medio minutissime emarginato.

9: long. corp. 3,33 mill., long. corp. c. tegm. 9,33 mill., lat. 3 mill.

Gypona quadri-punetata STÅL, Rio Jan. Hem., t. 2, p. 48

(1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput breve, margine antico leviter rotundato, obtuso, ver-

tice medio quam ad oculos vix longiore, prope apicem transver-

sim levissime depresso, impressionibus duabus parvis pone oculos

basi notato, transversim subtiliter distineteque striato, linea im-

pressa longitudinali media verticis vix obscuriore; facie, fronte

clypeoque ut in congeneribus; ocellis pallidissime flavescenti-

bus, ante medium verticis positis, a basi et ab oculis eque

longe distantibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius

remotis. Pronotum duplo et dimidic longius quam vertex, trans-

versim striatum, antica et lateralibus partibus subtiliter pun-

ctulatis, impressionibus minutis nonnullis paucis notatis. Teg-

mina venis longitudinalibus clavi distinete corii subtilissime

utrimque punctulatis, parte apicali tegminum excepta, appen-

dice membrane sat longa et angusta.

63. Gypona nebulosa STÅL.

Flavescente-ferruginea, subtus cum pedibus subferrugineo-

albida; ventre pallidiore, apice venarum clavi, venulis trans-

versis duabus discoidalibus corii, limbo interiore coriil a basi

ad medium suture clavi, macula indeterminata costali media

maculaque parva costali prope apicem nigro-fuscis, alis fusco-

subhyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice subrotundato-truncato.

50 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

Q: long. corp. 7,75 mill., long. corp. c.tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill.

Gypona nebulosa STÅL, Rio Jan. Hem. tom. 2, pag. 48

(1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput breve, margine antico leviter rotundato, obtuso, vertice

medio quam ad oculos vix longiore, prope apicem transversim le-

vissime depresso, transversim subtiliter distineteque striato, linea

impressa longitudinali media verticis paullo obscuriore; facie

basi transversim rugosa, haud depressa, fronte et clypeo sub-

tilissime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus vix am-

pliato, apice subtruncato; ocellis ferrugineo-roseis, ante medium

verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius distan-

tibus, inter se quam a basi duplo longius remotis. Pronotum

pene plus duplo longius quam vertex, transversim strigosum,

antica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus late-

ralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Scutellum vix

2que longum ac latum, distincte punctulatum, parte apicali

transversim striata, angulis basalibus fere leviusculis. Tegmina

venis longitudinalibus presertim clåvi utrimque punctulatis,

parte apicali tegminum excepta, appendice membrane ut in

precedente.

64. Gypona Wallengreni STÅL.

Flavescente-ferruginea, subtus, facie excepta, cum pedibus

sordide albida; segmentis dorsalibus abdominis subferrugineis,

apice angustissime, lateribus late sordide flavescente-limbatis;

limbo costali cori a basi ultra medium et parte apicali teg-

minum pallidioribus, subdecoloribus, margine ipso apicali ob-

scuriore, alis fuscescentibus, hyalinis.

Mas ignotus. ,

Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice utrimque latissime et levissime sinuato, medio

inter sinus illos aliquanto producto, parte producta in apice

leviter emarginata. /

Q: long. corp. 7,75 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 2,5 mill.

Gypona Wallengreni STÅL, Stett. E. Z. 25, pag. 82 (1864).

Patria: Mexico. ;

Caput sat rotundatum, margine antico sat obtuso, vertice

medio quam ad oculos non longiore, prope marginem anticum

transversim depresso, transversim distincte striato, striis inter

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 3. N:0 8. Öl

se apicem versus medium convergentibus, linea impressa lon-

gitudinali media verticis paullo obscuriore ; facie basi transversim

rugosa, haud depressa, fronte clypeoque subtilissime densissi-

meque punctulatis, hoc apicem versus leviter ampliato, apice

subtruncato; ocellis flavescente-ferrugineis, fere ad medium ver-

ticis positis, ab oculis quam a basi longius distantibus, inter se

gquam ab oculis fere dimidio longius remotis. Pronotum vix

duplo et dimidio longius quam vertex, apice rotundatum, margi-

nibus lateralibus anticis quam posticis vix longioribus, maxima

parte transversim striatum, antica et lateralibus partibus fere lze-

viusculis. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis,

parte apicali tegminum excepta, appendice membrane apicem

versus dilatata.

65. Gypona vinula STÅL.

Sordide fiavescente-straminea, subtus cum pedibus sordide

albida; ventre pallide flavescente, segmentis dorsalibus abdo-

minis fusco-sanguineis, lateribus horum stramineis, maculis dua-

bus punctiformibus subapicalibus pronoti pone ocellos positis,

maculis nonnullis parvis sparsis clavi, macula media irregulari

parva, venis venulisque transversis pone medium tegminum

positis fuscis vel nigro-fuscis, parte interiore clavi subcinna-

barina, tegminibus pone medium subdecoloribus, preterea stra-

mineis, alis infuscatis, subhyalnfis, marginibns pallidioribus.

Mas segmento ventrali ultimo duplo longiore quam pen-

ultimo, apice valde rotundato.

Femina ignota.

stonskeorp. Om. long: corp..c. tegm., 4,5 xo. lat 2mil

Gypona vinula STÅL, Stett. E. Z. 25. p. 81 (1864).

Patria: Mexico.

Caput sat rotundatum, margine antico obtustusculo, vertice

prope apicem transversim distincte depresso, medio quam ad

oculos vix longiore, impressionibus duabus parvis pallidis pone

ocellos basi notato, transversim striato, striis transversis medio

apicem versus verticis obtusissime angulatim productis, linea >

impressa longitudinali media verticis distineta et aliquanto ob-

scuriore; facie basi transversim striata, non depressa, fronte

sat convexa subtiliter punctata, clypeo apicem versus vix am-

pliato, apice leviter simuato; ocellis ferrugineo-roseis, aliquanto

ante medium verticis positis, a basi et ab oculis fere xque

52 =. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONE GENERIS HOMOPIERORUM.

longe, sed inter se quam ab oculis duplo longius remotis.

Pronotum duplo longius quam vertex, marginibus lateralibus

anticis quam posticis aliquanto longioribus. ”Tegmina venis

clavi subtiliter punctulatis, areis apicalibus omnibus immacu-

latis,, appendice membrane sat longa, apicem versus sensim

dilatata.

66. Gypona bicolor n. sp.

Nigra, vertice facieque basi badio, prothorace toto cinna-

barino, alis fuscis.

Long. icorp. ce: tegm. Sr mill. lat. 3 mill

Patria: Cayenna.

Caput modice roetundatum, margine antico obtusiusculo,

vertice medio quam ad oculos non longiore, prope apicem vix

depresso, transversim distincte striato, striis transversis medio

obtusissime angulatim productis, linea impressa longitudinali

media verticis non obscuriore, vix perspicua; facie basi trans-

versim leviter depressa, strigosa, fronte subtiliter punctata,

clypeo apicem versus aliquanto ampliato, apice truncato; ocellis

sordide flavescentibus, ante medium verticis positis, a basi

quam ad oculis aliquanto longius distantibus, inter se quam a

basi duplo longius remotis.. Pronotum fere duplo et dimidio

longius quam vertex, transversim strigosum, antica et laterali-

bus partibus subtiliter punctulatis, marginibus lateralibus anticis

quam posticis distincte longioribus. Tegmina venis longitudi-

nalibus presertim clavi utrimque punctulatis, parte apicali teg-

minum excepta, appendice membrane apicem versus valde

dilatata.

Individuum tantum unum speciei hujus vidimus et idem

abdomine mutico, quare decernere non possumus, utrum mas

an femina sit. Ex ommnibus congeneribus tamen tot notis est

distinguendum, ut hoc individuum speciem huc usque incogni-

tam sine dubio habeamus.

67. Gypona Bohemani STÅL.

Flavescente-ferruginea subtus obscurior; facie fere tota,

pectore, ventre, apice maculisque marginalibus stramineis ex-

ceptis, femoribus tiblisque, apice excepto, nigro-fuscis vel

nigris, dorso abdominis ferrugineo-sanguimeo, apice venarum

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0O 8. 53

clavi venulisque transversis tegminum plerumque fuscis, teg-

minibus apice pallidioribus, basi fascia obscuriore terminata

ornatis, alis infuscatis, subhyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen-

ultimo, apice rotundato.

Femina ignota.

Stklongcorp. « mill, long. corp. ce tegm. ö mill; lat: 2,75 mul.

Gypona Bohemani STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 81 (1864).

Patria: Vera Cruz, Bogota.

Caput modice rotundatum, margine antico obtusissimo,

convexo, subtus neque superne depresso, vertice transversim

distincete striato, medio quam ad oculos vix longiore, linea

impressa longitudinali media verticis distincta et obscuriore;

facie basi transversim striata, fronte clypeoque subtilissime

densissimeque punctulatis; ocellis fuscescentibus, ante medium

verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius di-

stantibus, inter se quam a basi fere duplo longius remotis.

Pronotum duplo et dimidio longius quam vertex, transversim,

strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter punctatis,

marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus.

Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque punctulatis,

appendice membrane sat angustata, basi fusco-maculata.

IT. Pronotum utrimque pone oculos macula minuta subaprcali

obscuriore notatum. Spec. 68—73.

65. Gypona simulans STAL.

Pallide subolivaceo-flavescens; vertice pronotoque vittis

inter se plus minusve confluentibus subaurantiacis ornatis,

macula minuta utrimque pone oculos paullo ante medium pro-

noti maculaque basali clavi nigro-fuscis, alis lacteis, subhyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore

quam penultimo, apice subtruncato.

O:long: corp: 6,5 mill., long.corp: e. tegm. 8 mill., lat: 2 mi.

Gypona simulans STÅL, Rio Jan. Hem. tom. 2, p. 45 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim

attenuatum, margine antico rotundato, vertice vittis quattuor

subaurantiacis ornato, transversim irregulariter subtiliter stri-

54 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

ato, striis transversis medio apicem versus angulatim produ-

ctis, medio quam ad oculos distincte longiore, linea impressa

longitudinali media verticis paullo obscuriore; facie basi trans-

versim rugulosa, fronte clypeoque subtilissime densissimeque

punctulatis, hoc apicem versus paullo ampliato; ocellis flave-

scente-roseis, vix ante medium verticis positis, a basi guam

ab oculis aliquanto longius distantibus, inter se quam ab

oculis fere duplo longius remotis. Pronotum fere dimidio

longius quam vertex, vittis sex subaurantiacis ornatum, trans-

versim striatum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis,

marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus.

Tegmina venis longitudinalibus utrimque subtiliter punctu-

latis, apice tegminum excepto, appendice membrane angu-

stissima.

Individuum a STÅL descriptum coloris diluti et obsoleti est.

69. Gypona puncticollis n. sp.

Dilute subcitrina, subtus cum pedibus abdomineque sub-

ferrugineo-flavescens; maculis duabus parvis pone ocellos, ma-

culaque parva utrimque pone oculos posita pronoti, apice ve-

narum clavi venulisque transversis binis discoidalibus teg-

minum fuscis, vertice et praesertim pronoto maculis puncti-

formibus sanguineis hic illic sat denuse ornatis, alis albido-

subopacis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore

quam penultimo, apice bisinuato.

Q: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 3 mill.

Patria: Texas.

Caput sat rotundatum, margine antico obtuso, vertice

transversim subtiliter striato, striis transversis medio apicem

versus levissime productis, prope apicem supra transversim

sat depresso, medio quam ad oculos dimidio longiore, linea

impressa longitudinali media verticis non obscuriore; facie

basi transversim striata, non depressa, fronte elypeoque sub-

tiliter punctulatis, illa sat convexa, pene efflata; ocellis fusce-

scentibus, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis

aliquanto longius distantibus, inter se quam ab oculis fere

duplo longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam

BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND 90 N:O 8. DD

vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus sub-

tiliter punctulatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis

aliquanto longioribus. 'Tegmina venis longitudinalibus ut-

rimque sat distincte punctulatis, parte apicali tegminum ex-

cepta, appendice membrane immaculata, angustata.

70. Gypona venosa STÅL.

Dilute griseo-flavescens, subtus cum pedibus purius pal-

lide flavescens; maculis duabus minutis verticis pone ocellos

positis, maculis compluribus parvis pronoti prope apicem trans-

versa serie ordinatis, angulis basalibus lineisque duabus trans-

versis scutelli, dorso abdominis. macula basali parva et apice

venarum celavi, venulis binis transversis discoidalibus, fascia

subapicali maculaque indeterminata tegminum ad medium

limbi exterioris sita fuscis vel nigricantibus, alis infumatis,

fusco-venosis, subopacis.

Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam

penultimo, apice fortiter rotundato.

Femina ignota.

&A: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 3 mill.

Gypona venosa STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, pag. 252.

Patria: Minas Geraes.

Caput modice rotundatum, margine antico obtuso, vertice

transversim distincte striato, prope apicem transversim levis-

sime depresso, medio quam ad oculos non longiore, linea im-

pressa longitudinali media verticis paullo obscuriore; facie

basi non depressa, fronte clypeoque subtilissime punctulatis,

illa sat lata, lateribus transversim punctulato-striata; ocellis

fuscis, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis

paullo longius distantibus, inter se quam a basi fere duplo

longius remotis. Pronotum fere duplo longius quam vertex,

transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter

punctatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix

longioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque pun-

ctulatis, parte apicali tegminum excepta.

71. Gypona obtusa n. sp.

Sordide ferrugineo-flavescens, subtus cum pedibus palli-

dior; ventre pallide flavescente, connexivo fusco-maculato

56 < SPÅNGBERG, SPECIES GYPONE GENERIS HOMOPTERORUM.

dorso abdominis badio, maculis duabus minutis verticis pone

ocellos positis, maculis nonnullis parvis pronoti prope apicem

transversa serie ordinatis, angulis basalibus scutelli, macula

basali parva et apice venarum clavi venulisque binis trans-

versis discoidalibus tegminum fuscis vel nigricantibus, alis

subvitreis, hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen-

ultimo, apice subtruncato.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore

quam penultimo, apice oblique, distinete bisinuato, lobo medio

producto, postice leviter sinuato.

AA: long. corp. 6 mill., long. corp. c. tegm. 7,5 mill., lat. 2,5 mill.

&: » (ID » S » DIANNE

Patria: Bogota.

Caput modice rotundatum, neque subtus neque supra de-

pressum, margine antico obtusissimo, vertice transversim di-

stincte striato, medio quam ad oculos non longiore; fronte

clypeoque subtiliter punctulatis, illa sat lata et convexa, ad

latera fusco-lineata; ocellis fuscescentibus, distincete ante me-

dium verticis positis, a basi quam ab oculis longius distan-

tibus, inter se quam a basi fere plus duplo longius remotis.

Pronotum fere dupio et dimidio longius quam vertex, quoad

formam et structuram precedenti simillima. Tegmina venis

longitudinalibus utrimque punctulatis, parte apicali tegminum

excepta, appendice membrane immaculata.

72. Gypona quadri-notata n. sp.

Subferrugineo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior;

ventre virescente-flavescente, maculis duabus parvis pronoti

utrimque pone oculos positis maculaque basali clavi nigris,

maculis duabus basalibus verticis, apice venarum clavi et in-

terdum venulis binis transversis discoidalibus tegminum fu-

scis, dorso abdominis subferrugineo, lateribus pallidioribus,

alis subferrugineo-albidis, opacis.

Mas segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen-

ultimo, apice subtruncato, interdum levissime bisubsinuato.

Femina segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen-

ultimo, apice usque ad medium subangulatim bisinuato, lobo

medio postice leviter sinuato.

BIHANG. TIG Kl SV. VST-ARAD SS HANDL: BAND ÖR N:O 80 DT

AA: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,75 mill.

Q: » id » » RENA NO »

Patria: Georgia, Texas.

Caput rotundatum, neque subtus neque supra depressum,

margine antico obtusissimo, vertice transversim striato, medio

quam ad oculos non longiore; facie basi transversim striata,

fronte clypeoque subtiliter punctulatis; ocellis roseis, multo

ante medium verticis, prope apicem hujus positis, a basi quam

ab oculis aliquanto longius distantibus, inter se quam ab oculis

fere duplo et dimidio longius remotis. Pronotum pene ter

longius quam vertex, transversim striatum, antica et lateralibus

partibus subtilissime punctatis, fere leviusculis, marginibus

lateralibus anticis quam posticis non longioribus. Tegmina

venis longitudinalibus clavi utrimque punctatis, appendice

membrane sat angustata, apicem versus paullo dilatata.

73. Gypona ocellata n. sp.

Supra subtusque sordide flavescente-grisea; maculis duabus

parvis basalibus verticis maculisque duabus parvis pronoti ut-

rimque pone oculos positis nigris, tegminibus venoso-reticu-

latis '), venis horum fusco-limbatis, alis subvitreis, hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice leviter rotundato.

Femina segmento ventrali ultimo distinete longiore quam

penultimo, apice sat profunde bisinuato, lobo medio postice

sinuato.

on: long. corp. 6 mill., long. corp. c. tegm. 7,5 mill., lat. 2 mill.

Os » (SD » 'o) » DI VD)

Patria: Puna, Taiti(?).

Caput rotundatum, supra levissime depressum, margine

antico obtuso, vertice transversim striato, striis transversis

medio apicem versus angulatim productis, medio quam ad

oculos paullo longiore, linea impressa longitudinali media

verticis distineta et obscuriore; facie basi transversim striata,

fronte clypeoque subtilissime punctulatis; ocellis roseis, per-

magnis, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis

aliquanto longius distantibus, inter se quam a basi duplo lon-

gius remotis. Pronotum pene plus duplo et dimidio longius

') Hec species ad sectionem B. propinqua tegminibus venoso-reticulatis.

Non dubito speciem ad hanc sectionem referre ob universam simili-

tudinem specierum ad hanc sectionem pertinentium.

38 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM.

quam vertex, transversim striatum et sat dense punctatum

antica et lateralibus partibus subtiliter puncetatis, marginibus la-

teralibus anticis quam posticis vix longioribus. Tegmina venis

longitudinalibus utrimque subtiliter punctulatis, appendiec

membrane valde angustata.

AA. Avreole teyminum lituris vel maculis parvis punctiformibus

ornatce. Spec. 714—3596.

L. Ocelli inter se quam ab oculis longius distantes. Spec. 74

—6S85.

M. Pronotum quattuor vel quinque partibus longius quam ver-

tex. Spec. 14—710.

74. Gypona albo-guttata n. sp.

Subferruginea, subtus cum pedibus subferrugineo-flave-

scens; vertice pronotoque dilute flavescentibus et maculis

punctisque fuscis vel ferrugineis dense ornatis, scutello teg-

minibusque ferrugimeis et maculis flavescente-albidis hic illic

ornatis, illo plerumque maculis basalibus duabus et mediis la-

teralibus duabus, areolis tegminum basalibus sat dense dilute

albido-maculatis, maculis subapicalibus nonnullis paucis in-

structis, macula discoidali tegminum transverso-rectangulata;

dorso abdominis subsanguineo; apice tibiarum nigro, alis ob-

scure infumatis, opacis

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo vix duplo longiore quam

penultimo, apice latissime et leviter sinuato, hoc sinu in medio

semicirculariter sinuato.

2: long. corp. 12 mill., long. corp. ce. tegm. 14 mill., lat. 5,5 mill.

Patria: Cayenna, Brasilia.

Caput obtusissimum, subtus a latere visum conyvexo-ro-

tundatum, supra magis deplanatum, prope marginem anticum

transversim leviter depressum, vertice transversim undulato-

rugoso, medio quam ad oculos pe&ne breviore, linea impressa

longitudinali media destituto; facie basi fusco-punctata et

irregulariter transversim rugulosa, fronte clypeoque subtiliter

et dense punctulatis, hoc apicem versus paullo ampliato; ocel-

lis ferrugineis, distinete ante medium verticis, prope apicem

positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius distanti-

bus, inter se quam ab oculis plus duplo et dimidio, pene

ter longius remotis. Pronotum quinquies longius quam ver-

BIHANG TILL K3 SV. VET:-PKAD: HANDL: LAND 0: N:0O 8. 59

tex, totum distinete punetatum et, parte antica excepta, trans-

versim strigosum, marginibus lateralibus anticis quam posticis

aliquanto longioribus. Scutellum dense punctulatum, parte api-

cali transversim striata, angulis basalibus fere leviusculis.

Tegmina venis longitudinalibus a basi usque ad medium teg-

minum utrimque punctatis, nonnullis callis transversis instru-

eta, appendice membrane sat angustata, fusco- vel mnigro-

maculata.

75. Gypona marmorata n. sp.

Subferruginea, subtus aliquanto pallidior; vertice, pronoto

teominibusque maculis ferrugineis vel fuscis majoribus et mi-

noribus densissime ornatis, scutello paullo pone medium ma-

culis duabus flavescente-albidis instructo, lateribus frontis,

clypeo, pectore pedibusque nigro-maculatis, dorso abdominis

obscure sanguineo, alis fuscis, opacis.

Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen-

ultimo, apice paullo sinuato, subtruncato.

Femina ignota.

&: long. corp. 11,5 mill., long. corp. c. tegm. 13,5 mill., lat. 4,5 mill.

Patria: Bogota. | :

Caput obtusissimum, vertice inter ocellos et fronte ad

basin transversim leviter depressis, vertice transversim stri-

goso, medio quam ad oculos non longiore, linea longitudinali

media sat brevi, obscuriore ornato: facie ad basin irregulariter

transversim striata, fronte transversim punctato-striata, clypeo

subtiliter punctato; ocellis flavescente-ferrugineis, paullo ante

medium verticis positis, ab oculis et a basi eque longe di-

stantibus, inter se quam ab oculis fere ter longius remotis.

Pronotum quater longius quam vertex, transversim strigosum

et punctatum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis,

marginibus lateralibus anticis quam posticis vix dimidio, fere

tertia parte longioribus. Scutellum ut in precedente. Teg-

mina venis longitudinalibus a basi usque ad medium tegmi-

num utrimque punctatis, appendice membrane fusco-vel nigro-

maculata, apicem versus dilatata.

MM. Pronotum muximum duplo et dimidio longwus quam vertex.

Spec. 16—588.

N. — Oscelli ante vel ad medium verticis positi. Spec. 16—587.

60 —. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM.

76. Gypona conspersa n. sp.

Dilute subvirescente-flavescens, subtus cum pedibus pal-

lidior; pronoto sat dense nigro-fusco-punctato, partibus hujus

antica et lateralibus haud punctatis, maculis parvis puncti-

formibus nonnullis nigro-fuscis ornatis, quarum dux majores

pone ocellos posite, scutello prope angulos basales macula

parva fusca utrimque notato, tegminibus venis longitudinali-

bus utrimque fusco-punctulatis, parte apicali tegminum ex-

cepta, macula parva basali clavi nigra, areolis plurimis pre-

sertim pone medium maculis parvis nigro-fuscis ornatis, alis

fusco-subhyalinis, marginibus sublacteis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere &que longo ac

penultimo, apice bisinuato, lobo medio sat lato, obtusissimo.

Q: long. corp. 9 mill., long. corp. c.tegm. 11,25 mill., lat. 3,25 mill.

Patria: Mexico.

Caput breve, sat rotundatum supra subtusque prope mar-

oinem anticum transversim leviter depressum, vertice trans-

versim subtiliter striato, pone ocellos basi impressionibus dua-

bus parvis pallidis notato, medio quam ad oculos paullo lon-

giore. linea impressa longitudinali media verticis distinceta et

obscuriore; facie ad basin transversim striata, fronte elypeoque

subtilissime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus vix

ampliato, apice subtruncato; ocellis roseis, pauilo ante me-

dium verticis positis, av oculis et a basi eque longe distan-

tibus, inter se quam ab oculis duplo longius remotis. Pro-

notum fere duplo et dimidio longius quam vertex, transver-

sim strigosum, antica et lateralibus partibus fere lxviusculis,

marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longiori-

bus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque subtiliter pun-

ctatis, parte apicali tegminum excepta, areolis apicalibus

prima, quarta et quinta immaculatis, appendice membrane

sat lata, fusco-maculata.

77. Gypona irrorella n. sp.

Pallide ilavescente-grisea, supra maculis punctiformibus

parvis sanguineis dense irrorata; segmentis dorsalibus abdo-

minis, apice angustissimo excepto, subferrugineo-sanguineis,

apice venarum clavi venulisque transversis duabus discoida-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 3. 61

libus et amnteapicalibus plerumque nigro-fuscis; alis fuscis,

opacis. :

Mas segmento ventrali ultimo plus duplo longiore quam

penultimo, apice subelliptico-rotundato.

Femina ignota.

sö long: corp. 4 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill:, lät. 3 mill.

Patria: Texas.

Caput rotundatum, vertice transversim subtiliter striato,

striis transversis in medio apicem versus paullo angulatim

productis, prope apicem transversim depresso, medio quam

ad oculos distincte longiore, pone ocellos ad basin impressio-

nibus duabus parvis notato, linea impressa longitudinali media

verticis distineta et obscuriore; facie ad basin non depressa,

transversim striata, fronte clypeoque subtilissime densissimeque

punctatis; ocellis roseo-flavescentibus, multo ante medium

verticis positis, a basi quam ab oculis distincte longius di-

stantibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis.

Pronotum vix duplo, fere dimidio longius quam vertex, trans-

versim strigosum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis,

marginibus lateralibus anticis et posticis fere z2que longis.

Tegmina venis longitudinal:bus utrimque punctulatis, apice

tegminum impunctato, appendice membrane infuscata, uni-

colore.

78. Gypona punetipennis STÅL.

Sordide stramineo-grisea, subtus cum pedibus aliquanto

pallidior; pronoto maculis parvis punctiformibus nigro-fuscis

dense sparso, tegminibus, parte apicali excepta, venis longitu-

dinalibus utrimque distinete fusco-punctatis, areolis presertim

pone medium tegminum maculis majoribus vel minoribus fu-

scis ornatis, venulis transversis discoidalibus duabus aliquanto

obscurioribus, macula parva basali clavi nigra; punctis duobus

basalibus verticis pone ocellos positis, impressionibus non-

nullis apicalibus pronoti angulisque basalibus scutelli etiam

fuscis, dorso abdominis subferrugineo, alis fuscescentibus sub-

hyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere eque longo ac pen-

,ultimo, apice subtruncato, levissime trisinuato.

9: long. corp. 7,25 mill., long. corp. e. tegm. 8,5 mill., lat. 3 mill.

62 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

Gypona punetipennis STÅL, Stett. EB. Z. 25, p. 82 (1864).

Patria: Mexico.

Caput rotundatum, supra prope marginem anticum trans-

versim depressum, vertice transversim striato, striis transversis

in medio apicem versus leviter angulatim productis, pone

ocellos ad basin impressionibus duabus parvis notato, medio

quam ad oculos aliquanto longiore, linea impressa longitudi-

nali media. verticis distineta et obscuriore; facie ad basin

transversim striata, fronte clypeoque subtilissime densissi-

meque punctulatis; ocellis ferrugineis, distinete ante medium

verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius di-

stantibus, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius

remotis. Pronotum vix duplo et dimidio longius quam vertex,

transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere laeviu-

sculis, impressionibus nonnullis parvis instructis, marginibus

lateralibus anticis quam posticis distincte longioribus. Teg-

mina venis longitudinalibus clavi utrimque punctulatis.

79. Gypona Dohrni STAL.

Sordide flavescens, subtus cum pedibus paullo pallidior;

punctis duobus basalibus verticis pone ocellos positis, punctis

numerosis pronoti, quorum nonnulla anteriora majora, pun-

ctisque duobus mediis scutelli fuscis, tegminibus venis longi-

tudinalibus ante medium utrimque subtilissime fusco-punctatis,

areolis tegminum, areolis apicalibus exceptis, maculis majo-

ribus vel minoribus fuscis ornatis, venulis transversis discoi-

dalibus duabus aliquanto obscurioribus, macula parva basali

clavi nigra, dorso abdominis subsangineo-ferrugineo, alis fu-

scescentibus, subhyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice subrotundato-truncato.

2: long. corp. 6,75 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 2,5 mill.

Gypona Dohrni STÅL, Stett. E. Z. 25,:p. 82 (1864).

Patria: Mexico. |

Hec species precedenti simillima et valde affinis, ab ea

preter notas supra illatas vix diversa nisi margine antico ca-

pitis magis rotundato, vertice in medio quam ad oculos paullo

longiore, stris transversis verticis in medio apicem versus

vix productis, ocellis ferrugineo-roseis, distincte ante medium

BIHANG TILL KR. SV VBI-AKAD. HÄNDE BAND: 58 NIO 060 Ö3

verticis positis, a basi quam-ab oculis paullo longius distan-

tibus, inter se quam ab oculis duplo longius remötis. Pro-

notum fere duplo longius quam vertex, transversim strigosum,

antica et lateralibus partibus fere laeviusculis, impressionibus

nonnullis parvis instructis, marginibus lateralibus anticis quam

posticis sat multo longioribus. 'Tegmina proportionaliter lon-

gsiora quam in precedente, venis clavi utrimque punctulatis,

appendice membrane sat lata, fusco-maculata.

30. Gypona sanguinolenta n. sp.

Subtestaceo-grisea, subtus cum pedibus sordide subferru-

gineo-albida; dorso abdominis subsanguineo-testaceo, vertice

pronotogque maculis punctiformibus parvis sanguineis irroratis,

maculis duabus parvis subapiealibus pronoti, macula basali

apiceque venarum clavi, venulis transversis binis discoidälibus

maculisque compluribus parvis teominum areolarum fuscis vel

nigro-fuscis, alis fuscescentibus, opacis.

Mas segmento ventrali ultimo vix duplo longiore gquam

penultimo, apice sat fortiter rotundato.

Femina segmento ventrali ultimo vix duplo longiore quam

penultimo, trisinuato, sinubus lateralibus quam medio ma-

joribus.

SALON COrpa EI mill; long. corp. ex tegem. d-mill, lats, mit

Q: » dar » SDN RN

Patria: Georgia, Texas.

Caput rotundatum, vertice transversim striato, striis trans-

versis in medio apicem versus angulatim leviter productis.

prope apicem transversim depresso, medio quam ad oculos

distinete longiore, pone ocellos ad basin impressionibus dua-

bus minimis notato, linea impressa longitudinali media ver-

ticis distineta et obscuriore; facie ad basin transversim rugu-

losa et depressa, fronte sat convexa, subtiliter punctata; ocellis

roseo-fuscescentibus, ante medium verticis positis, a basi quam

ab oculis longius distantibus, inter se quam ab oculis plus

duplo longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam

vertex, quoad structuram ut in precedente, marginibus late-

ralibus anticis quam posticis non longioribus, paene breviori-

bus. Tegmina venis longitudinalibus subsanguineis utrimque

punctulatis, apice tegminum excepto, appendice membrane

fusco-maculata.

64 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.L.E GENERIS HOMOPTERORUM.

81. Gypona grisea n. sp.

Obscure favescente-grisea, subtus cum pedibus sordide

subferrugineo-albida; segmentis dorsalibus abdominis subsan-

guineis, impressionibus duabus basalibus verticis pone ocellos

positis, punctis numerosis sparsis pronoti, apice venarum clavi,

venulis transversis discoidalibus maculisque compluribus par-

vis tegminum areolarum fuscis vel nigro-fuscis, alis infumatis,

limbo costali pallidiore, hyalino.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam

penultimo, apice sat profunde bisinuato, medio lobo sat lato,

apice leviter sinuato.

2: long. corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. 10,5 mill., lat. 3,5 mill.

Patria: Georgia.

Caput rotundatum, vertice transversim subtiliter striato,

prope apicem transversim paullo depresso, medio quam ad

oculos aliquanto longiore, linea impressa longitudinali media

verticis distinceta et obscuriore; facie ad basin transversim ru-

gulosa et leviter depressa, fronte elypeoque subtilissime den-

sissimeque punctatis; ocellis nigrescentibus, sat multo ante

medium verticis positis, a basi quam ab oculis longius distan-

tibus, inter se quam ab oculis fere duplo lungius remotis.

Pronotum fere duplo longius quam vertex, transversim stri-

gosum et subtiliter punetatum, apicali et lateralibus partibus

fere leviusculis, impressionibns nonnullis minutis instructis,

marginibus lateralibus anticis et posticis fere &que longis.

Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, appendice mem-

brane fusco-maculata.

82. Gypona sanguineo-sparsa STÅL.

Dilute flavescens, tota maculis parvis sanguineis sat dense

irrorata; fronte, lateribus exceptis, maculis parvis duabus ba-

salibus verticis, octo subapicalibus transversa serie positis

pronoti, duabusque mediis scutelli nigris, vittis ventris tribus-

lateribus abdominis maculaque subapicali limbi interioris teg-

minum fuscis vel dilute fuscescentibus, alis infuscatis sub-

hyalinis.

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore gquam

penultimo, apice subtruncato.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 38. 65

Femina ignota.

>: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 3 mill.

Gypona sanguineosparsa STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1554,

-pag. 232.

Patria: Brasilia.

Caput breve, rotundatum, vertice transversim subtiliter

striato, striis transversis in medio apicem versus angulatim

productis, medio gquam ad oculos paullo longiore, prope api-

cem transversim distincte depresso, linea impressa longitudinali

media verticis vix perspicua; facie ad basin striata, fronte cly-

peoque subtilissime densissimeque punctulatis, illa disco sub-

plano, lateribus rugis transversis nonnullis paucis notata et

fusco-maculata; ocellis subsanguineis, vix ante medium ver-

ticis positis, ad basin quam ad oculos magis propinquis, inter

se quam ab oculis quarta parte longius remotis. Pronotum

vix duplo longius quam vertex, quoad structuram ut in pre-

cedente, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix lon-

gioribus. Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque pun-

ctulatis.

33. Gypona interspersa STÅL.

Flavescente-grisea; segmentis dorsalibus abdominis sub-

sanguineis, vertice, pronoto scutelloque dense, facie, pectore

pedibusque remote maculis parvis vel punctis fuscescentibus

irroratis; tegminibus venis longitudinalibus clavi utrimque

fusco-punctatis, corii utrimque fusco-limbatis, areolis fusco-

maculatis instructis, alis albidis subopacis; connexivo maculis

parvis nigro-fuscis serie positis.

Mas ignotus,

Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore

quam penultimo, apice usque ad medium biimciso, lobo medio

sat magno, apice profunde sinuato. |

2: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill.

Gypona interspersa STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, pr 202:

Patria: Brasilia.

Caput rotundatum, apice supra subtusque depressum et

leviter angulatim productum, vertice dense punctato et irre-

gulariter subtiliter striato, striis apicalibus et lateralibus trans-

versis, striis discoidalibus longitudinalibus et inter se apicem

66 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

versus convergentibus, medio quam ad oculos distincte lon-

giore, linea impressa longitudinali media verticis vix perspi-

cua; facie ad basin transversim subtiliter striata et fuscescente-

maculata, fronte clypeoque subtilissime densissimeque pun-

ctulatis, illa disco plerumque fuscescente-maculata, lateribus

fuscescente-lineata, hoc macula discoidali fusca ornato, late-

ralibus coarctato, apicem versus ampliato; ocellis fuscescenti-

bus, paullo ante medium verticis positis, ab oculis quam a

basi longius distantibus, inter se quam ab oculis circiter

quarta parte longius remotis. Pronotum vix duplo fere di-

midio longius quam vertex, transversim strigosum et punctu-

latum, antica et lateralibus partibus subtilissime punctulatis,

marginibus lateralibus anticis quam posticis vix longioribus.

Tegmina venis longitudinalibus presertim clavi utrimque pun-

ctulatis, apice tegminum excepto.

84. Gypona australis n. sp.

Sordide flavescente-albida; abdomine supra subtusque fla-

vescente vel aurantiaco, vertice, pronoto, scutello facieque,

presertim fronte, maculis punctiformibus parvis sanguineo-

ferrugineis irroratis, pedibus areolisque tegminum obsolete

fuscescente-maculatis, maculis binis discoidalibus horum, line-

aque longitudinali prope apicem venarum clavi”fuscis, alis

lacteis, subopacis.

Mas ignotus.

Hec species a Gypona interspersa Stål vix differt nisi

magnitudine, colore segmentoque ventrali ultimo femine fere

duplo longiore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio

producto, apice emarginato.

2: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,75 mill.

Patria: Buenos Ayres.

385. Gypona moesta n. sp.

Simillima G. intersperse Stål, quoad colorem aliquanto

obscurior, segmento ventrali ultimo feminze vix longiore quam

penultimo, apice latissime et leviter bisubsinuato, medio lobo

producto, emarginato, connexivo maculis parvis nigro-fuscis

destituto, alis infuscatis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 8. ÖT

Mas ignotus.

Q: long. corp. 3,5 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill.

Patria: Surinam.

86. Gypona punctata n. sp.

Sordide subtestaceo-flavescens, subtus cum pedibus sub-

ferrugineo-albida; segmentis dorsalibus abdominis obscure fer-

rugineis, apice pallidioribus, punctis duobus basalibus verticis,

maculis parvis numerosis sparsis pronoti, quarum tres utrim-

que majores transversa serie subapicali posite, maculis parvis

duabus scutelli compluribusque tegminum intervenalibus api-

ceque tibiarum posticarum fuscis vel nigro-fuscis, alis infu-

scatis, fere opacis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam

penultimo, apice latissime bisubsinuato, medio rotundato.

2: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 3 mill.

Patria: Bogota.

Caput rotundatum, vertice transversim subtilissime irre-

gulariter striato et punctato, medio quam ad oculos distincte

longiore, linea impressa longitudinali media verticis distincta

et obscuriore; ocellis flavescentibus, aliquanta ante medium

verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius di-

stantibus, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius

remotis. Pronotum vix duplo longius quam vertex, transver-

sim strigosum et punctatum, antica et lateralibus partibus fere'”

leviusculis, impressionibus nonnullis minutis instructis, mar-

ginibus lateralibus anticis et posticis eque longis. Tegmina

venis longitudinalibus utrimque punctulatis, apice tegminum

excepto.

87. Gypona adspersa STÅL.

Dilute flavescens, subtus cum pedibus sordide virescente-

flavescens; segmentis dorsalibus abdominis badiis; vertice,

pronoto scutelloque densissime, facie, pectore pedibusque

parce maculis parvis vel punctis nigro-fuscis irroratis; tegmi-

nibus venis ferrugineis, areolis lituris ferrugineis vel nigro-

fuscis densissime ornatis; alis fuscis, subopacis; connexivo

maculis parvis nigris serie positis.

68 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore

quam penultimo, apice levissime bisinuato, medio leviter

emarginato.

2: long. corp. 10—11 mill., long. corp. c. tegm. 11—13 mill.,

lat. 3,5—4 mill.

Gypona adspersa Står, Ofvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 252.

Patria: Brasilia, Minas Geraes.

Caput rotundatum, apice supra subtusque distinete de-

pressum, attenuatum et angulatim productum, vertice dense

puncetato et transversim irregulariter subtiliter ruguloso, rugis

in medio apicem versus angulatim productis, medio quam ad

oculos distincte longiore, linea impressa longitudinali media

verticis vix perspicua; facie ad basin transversim subtiliter

striata et nigro-maculata, fronte clypeoque subtilissime den-

sissimeque punctulatis, illa disco nigro-maculata, lateribus ni-

gro-lineata, hoc macula discoidali fusca ornato, apicem versus

ampliato; ocellis flavescentibus, paullo ante fere ad medium

verticis positis, a basi quam ab oculis vix longius distantibus,

inter se quam ab oculis duplo longius remotis. Pronotum

vix duplo, fere dimidio longius quåm vertex, dense punctula-

tum et, antica et lateralibus partibus exceptis, transversim stri-

atum, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto

longioribus. Scutellum subtilissime punctulatum, parte api-

cali transversim striato-punctata. 'Tegmina venis longitudi-

nalibus utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, venulis

transversis pluribus quam specierum affinum instructa, appen-

dice membrane angustissima.

NN. Ocelli pone medium verticis positi. Spec. 88.

88. Gypona Schaumi STÅL.

Dilute testacea, subtus cum pedibus subferruginea; scu-

tello prope angulos basales maculis duabus parvis nigris, ad

marginem anticum maculis duabus parvis sordide albidis, inter

se et ab angulis basalibus xque longe remotis, et pone me-

dium maculis duabus albis, annulo fusco circumdatis, ornato;

tegminibus parce, obsolete, obscurius testaceo-conspersis, alis

pallide infuscatis, subopacis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 69

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore

quam penultimo, apice oblique, distinctissime bisinuato, lobo

medio producto, postice latissime sinuato.

9: long. corp. 11 mill., long. corp. ce. tegm. 13 mill., lat. 4 mill.

Gypona Schaumi STÅL, Stett. E. Z. 25, pag. 83 (1864).

Patria: Mexico.

Caput sat rotundatum, supra subtusque depressum et at-

tenuatum, vertice irregulariter, subtiliter ruguloso, medio quam

ad oculos distincte longiore, linea impressa longitudinali me-

dia verticis obsoletissima; facie ad basin distinctissime im-

pressa, fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctu-

latis, hoc apicem versus paullo ampliato; ocellis pallide fla-

vescentibus, paullo pone medium verticis positis, ab oculis

quam a basi longius distantibus, inter se quam ab oculis fere

tertia parte longius remotis. Pronotum vix duplo et dimidio

longius quam vertex, transversim striatum, antica et lateralibus

partibus irregulariter subtiliter rugulosum, marginibus later-

alibus anticis quam posticis paullo longioribus. Scutellum

subtiliter punctulatum, parte apicali transversim rugulosa et

paullo acuminata. Tegmina callis parvis irregularibus parce

adspersa, venis longitudinalibus clavi utrimque obsolete pun-

ctatis, appendice membrane pallide infuscata, basi et prope

apicem fusco-maculata.

LL. ÖOcelli inter se et ab oculis fere wque longe distantes. Spec.

89-—-993.

89. Gypona antica STAL.

Dilute subolivaceo-flavescens, vertice pronotoque maculis

punctisque ferrugineis parce ornatis, scutello obscure ferrugineo,

basi maculis duabus minutis albido-flavescentibus instructo, line-

olis transversis frontis utrimque, macula clypei, maculis laterali-

bus pectoris maculisque parvis exterioribus tibiarum fuscis vel

nigris, teominibus obscurius venosis, areolis lituris maculisque

ferrugineis et fuscis densissime ornatis, limbo costali paullo ante

medium macula parva albido-flavescente et pone hanc nonnullis

minoribus instructo, alis fuscis, opacis.

Mas ignotus,

70 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONE GENERIS HOMOPTERORUM.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore

quam penultimo, apice sat late bisinuato, lobo medio producto,

postice sinuato.

Q: long. corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. 11 mill., lat. 3,5 mill.

Gypona antica STÅL, Rio Jan. Hem., tom 2, p. 46 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput rotundatum, prope marginem anticum supra sat di-

stincte, subtus leviter transversim depressum, vertice transversim

striato, striis interocellaribus longitudinalibus, medio quam ad

oculos vix longiore, linea impressa longitudimali media desti-

tuto; facie ad basin transversim subtiliter rugulosa, fronte

clypeoque subtilissime densissimeque punetulatis, hoc apicem

versus multo ampliato; ocellis sordide flavescentibus, ad medium

verticis positis, ab oculis quam a basi longius distantibus, imter

se et ab oculis eque longe remotis. Pronotum fere duplo lon-

gius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus parti-

bus fere lzeviusculis, impressionibus parvis nonnullis instructis,

marginibus lateralibus anticis et posticis &que longis. Tegmina

venis” longitudinalibus utrimque leviter punctulatis, apice tegmi-

num excepto, appendice membrane fusco-maculata.

90. Gypona nigrina STÅL.

Obscure et sordide flavescens, subtus fere tota cum predibus

et abdomine nigra; vertice, pronoto scutelloque dense nigro- vel

fusco-sparsis, fronte lineis transversis lateralibus et punctis mediis

fuscis ornata, lateralibus pectoris et abdominis connexivogque pu-

rius flavescentibus, areolis tegminum densissime fusco-maculatis,

alis fuscis, opacis.

Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam

penultimo, apice leviter bisinuato.

Femina ignota.

ok long. Corp. do mill, long. corp. c. tegm. 6,5 mill., lat. 2,25 mill.

Gypona nigrina STÅL, Ofvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 252.

Patria: Buenos Ayres.

Caput rotundatum, apice supra subtusque depressum, attenu-

atum, vertice transversim striato, striis interocellaribus in medio

apicem versus angulatim productis, medio quam ad oculos paullo

longiore; fronte clypeoque subtilissime punctulatis; ocellis fuscis,

fere ad medium vecticis positis, ab oculis quam a basi longius

distantibus, inter se et ab oculis eque longe remotis. Pronotum

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8 YI

paullo plus dimidio longius quam vertex, transversim strigosum,

antica et lateralibus partibus laxviusculis, nitidis, marginibus later-

alibus anticis et posticis fere axque longis. ”'Tegmina levissime

subceallosa presertim ad venas.

91. Gypona irrorata STÅL.

Dilute ferruginea, subtus eum pedibus pallide ferrugineo-

flavescens; maculis duabus parvis vecticis, pone ocellos positis,

fascia angustata basali frontis, lateribus faciei, apice femorum tibiis-

que posticis ex parte nigro-fuscis, tegminibus sordide flavescenti-

bus, ferrugineo-venosis, areolis sat dense fusco-irroratis et nigro-

maculatis, alis infumatis, subopacis.

Mas segmento ventrali ultimo pene duplo longiore quam

penultimo, apice subsemicirculariter rotundato.

Femina ignota.

PE: long. corp. 7,5 mill.,; long. corp. c. tegm. 9,5 mill; lat. 3 mill.

Gypona irrorata STÅL, Rio Jan. Hem., tom 2, p. 47 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

Caput rotundatum, Supra subtusque transversim depressum,

apicem versus attenuatum, vertice transversim striato, stris inter-

ocellaribus longitudinalibus, medio quam ad oculos paullo longiore,

linea impressa longitudinali media destituto; facie ad basin trans-

versim rugulosa, fronte clypeoque subtilissime densissimeque pun-

ctulatis, illa sat convexa, hoc apicem versus valde dilatato, ocellis

sordide flavescentibus, vix ante, fere ad medium verticis positis,

ab oculis quam a basi aliquanto longius distantibus, inter et et ab

oculis 2xque longe remotis. Pronotum vix duplo longius quam

vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subti-

liter punctulatis, fere lzeviusculis, 1mpressionibus nonnullis parvis

instructis, marginibus lateralibus anticis et posticis fere &xque

longis. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis,

apice tegminum excepto, appendice membrane apicem versus

dilatata, fusco-maculata.

92. Gypona mystica n. sp.

Pallide sordide testaceo-flavescens, supra ferrugineo-irrorata;

puneto apicali et maculis duabus parvis basalibus verticis, macu-

lis nonnullis subapicalibus pronoti, maculis duabus parvis basali-

bus scutelli, lineolis transversis lateralibus et maculis minimis

72 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM.

medius frontis, macula clypei, pectore, lateribus exceptis, fascia-

que sat lata media ventris nigris, pedibus fusco-maculatis, teg-

minibus ferrugineo-venosis, areolis ferrugineo- vel fusco-irroratis

et maculatis, alis fuscescentibus, subopacis.

Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam

penultimo, apice sat fortiter rotundato.

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam

penultimo, apice leviter bisinuato, lobo medio fortiter producto,

postice vix sinuato.

AP: long. corp. 8 mill., long. corp. cec. tegm. 9 mill., lat. 3 mill.

Patria: Mexico et Bogota.

Quoad formam et structuram pracedenti valde affinis, vertice

aliquanto magis rotundato, subtiliter punctato-ruguloso, ocellis fusce-

scentibus, distincete ante medium verticis positis, ab oculis quam

a basi aliquanto longius distantibus, inter se et ab oculis xque

longe remotis. Pronotum fere duplo longius quam vertex. Teg-

mina venis longitudinalibus clavi utrimque subtilissime punc-

tulatis.

93. Gypona atomaria STÅL.

H2c species precedenti simillima et valde affinis, ab ea fa-

cile differt segmento ventrali ultimo maris paullo longiore quam

penultimo, apice subtruncato, lobo medio producto postice rotun-

dato, ocellis flavescentibus, paullo ante medium verticis positis,

ab oculis quam a basi fere dimidio longius distantibus, inter se

et ab oculis xeque longe remotis, vertice pronotoque punetulatis

et striatis, hoc fere plus duplo longiore quam vertice.

A: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill.

Gypona atomaria STÅL, Rio Jan. Hem., tom 2, p. 47 (1862).

Patria: Rio Janeiro.

LLL. Öcelli inter se quam ad oculos magis propinqui. Spec.

924—-96.

94. Gypona fraterna n. sp.

Pallide sordide flavescente-albida, ferrugineo hic illic sub-

tiliter irrorata, maculis duabus parvis basalibus verticis, maculis

tribus parvis basalibus scutelli, lineolis transversis lateralibus et

punctis nonnullis mediis frontis, macula clypei, macula utrimque

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 86 79

mesostethii maculisque duabus segmenti penultimi abdominis

nigris vel mnigro-fuscis, seomentis, connexivi nigro-lineatis, teg-

minibus venis longitudinalibus utrimque fusco-punctatis vel fusco-

limbatis, areolis maculis fuscis vel mnigris ornatis, alis lacteis,

subhyalinis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo vix duplo, fere dimidio

longiore quam penultimo, apice sat fortiter bisinuato, lobo medio

sat lato, postice distinete sinuato.

2: long. corp. 9,5 mill.. long. corp. c. tegm. 12,5 mill., lat. 4 mill.

Patria: Texas.

Caput subsemicirculariter rotundatum, supra subtusque api-

cem versus attenuatum, vectice subtilissime punetato-ruguloso,

medio quam ad oculos pene duplo longiore, linea impressa longi-

tudinali media verticis vix perspicua; fronte elypeogque subtilissi-

me densissimeque punctulatis, illa ad basin distincte impressa;

ocellis sordide flavescentibus, fere ad medium vertieis positis,

inter se quam a basi paullo longius distantibus, inter se quam

ad oculos aliquanto magis propinquis. Pronotum vix dimidio

longius quam vertex, transversim striatum et distincte punctatum,

antica et lateralibus partibus subtilissime puncetato-rugulosis, mar-

sinibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. ”Teg-

mina venis longitudimalibus utrimque punctulatis, apice tegmi-

num excepto, appendice membrane augustissima, albida.

95. Gypona miliaris STAL.

Sordide flavescente-albida, subtus testaceo-ferruginea; vertice,

pronoto scutelloque ferrugineo- vel fusco-conspersis, basi et lateri-

bus faciei, pectore fere toto, femoribus, apice excepto, basique

ventris nigricantibus, dorso abdominis pallide griseo-testaceo,

teominibus pallide flavescente-albidis, areolis lituris vel maculis

parvis numerosis fuscis ornatis, alis infuscatis, fusco-venosis,

opacis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quaro

penultimo, apice levissime trisinuato, lobo medio, inter simus

iaterales posito, sat lato et producto.

92: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3,5 mill.

Gypona miliaris STAL, Stett. E. Z. 25, p. 83 (1864).

Patria: Vera Cruz:

74 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZ GENERIS HOMOPTERORUM.

Caput rotundatum, supra subtusque apicem versus attenu-

atum, vertice subtiliter transversim punctato-striato, medio quam

ad oculos vix duplo longiore, linea impressa longitudinali media

verticis vix perspicua; fronte clypeogque subtilissime densissime-

que punctulatis. illa ad basin valde impressa; ocellis sordide

flavescentibus, fere ad medium verticis positis, inter se quam a

basi paullo longius distantibus, ab oculis quam inter se fere di-

midio longius remotis. Pronotum vix plus dimidio longius quam

vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus-fere

leviusculis, impressionibus nonnullis parvis instructis, marginibus

lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Tegmina

venis clavi utrimque punctulatis, appendice membrane apicem

versus dilatata, sublactea.

96. Gypona sordida STAL.

Sordide subtestaceo-flavescens; vertice, pronoto parce, scu-

tello dense et facie nigro-punctatis, margine postico pronoti

angustissime et margine antico scutelli nigro-limbatis, lateribus

pectoris segmentisque ventralibus plus minusque nigro-macu-

latis, tegminibus commisuram versus nigricantibus, areolis li-

turis vel maculis parvis numerosis fuscis ornatis, macula inte-

riore femorum anticorum, apicibus tibiarum intermediarum

tarsorumque, femoribus apicem versus tibiisque posticis intus

nigro-fuscis, alis infumatis vel nigricantibus, opacis.

Mas ignotus.

Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam

penultimo, apice bisinuato, lobo medio sat lato, rotundato.

Q: long. corp. 9,5 mill., long. corp. c. tegm. 11 mill., lat. 4 mill.

Gypona sordida STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 252.

Patria: Rio Janeiro, Minas Geraes.

Caput rotundatum, supra subtusque apicem versus atte-

nuatum, vertice vix vel subtilissime striato, medio quam ad

oculos fere duplo longiore, linea impressa longitudinali media

verticis vix perspicua; fronte clypeoque punctulatis, illa ad

basin valde impressa; ocellis sordide flavescentibus, pone me-

dium verticis positis, inter se et a basi fere eque longe di-

stantibus, ab oculis quam inter se fere dimidio longius remotis.

Pronotum vix dimidio longius quam vertex, transversim stri-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 8. fd

gosum, antica et lateralibus partibus fere lxviusculis, impres-

sionibus nonnullis parvis instructis; marginibus lateralibus an-

ticis quam posticis fere plus dimidio longioribus. Tegmina

venis clavi utrimque punctulatis, appendice membrane sat an-

gustata, fuscescente.

Species mihi ignote:

Gyp. ignita (FABR.) — Cicada ignita FABR., Mant. ins., t.

2, p. 272 (1787). -— Gypona ignita STÅL, Hem. Fabr., t: 2,

p. 34 (1869).

Gyp. marginata (Fazr.)— Cercopis marginata FABR., Mant.,

ins., t. 2, p. 273 (1787). — Gypona marginata STÅL, Hem.

iHlaloret to 2,p. 3300).

Gyp. thoracica (FABR.) — Cercopis thoracica FABR., Syst.

Rhyng., p- 91 (1803): — Gypona thoracica STÅL, Hem. Fabr.,

t.s2; p. 34 (1869).

Gyp. equestris (FABR.) — Cercopis equestris FABR., Syst.

Rhyng., p. 92 (18503). — Gypona equestris STÅL, Hem. Fabr.,

ta 200p. 04 (1869):

Cyp. aurulenta (FABR.) — Cercopis aurulenta FABR., Syst.

Rhyng., p. 92 (1803). — Gypona aurulenta STÅL. Hem.

IHaprart: 2p- 53. (1869):

Gyp. pallens Burwy., Gen. ins., t. 1, Gyp. 4 (1838).

Gyp. histrio Burw., 1. ce. Gyp. 5.

Gyp. prasina Burw., 1. c. Gyp. 8.

Gyp. cana Buruy., 1. c. Gyp. 10.

Gyp. verticalis StÅL, Stett. E. Z. 25, p. 84 (1864).

Gyp. cinerea UurLEr, Bull. geol. and geogr. surv., t. 3,

p- 460 (1877).

—e — >

INDEX SPECIERUM GENERIS GX PONA

Gyp. abdominalis n. SP:.-..-- pag.: 240) Gyp. mexicana. hy Sp. do... page

DES SPErSA IST AN bor sd SER 67.1 >» PMTlLATIS (ÖTAT > bg ETS 13.

EAT SUN. (SPN fa NASN 17:11 DJ MINUS I SD oss ERNA 37.

DLADTG ANS IR NSP set LSE TNE 112 DD OTAPTISE INS Se 31.

Habo: OUtbbabd MN SPI sees ss HOT Hi UMOSSbann SPIS rer 66.

jr STAT OIUNL ALANIS NSP ere er ekt se 32: .P -PMIYStICA SP: oc oc SER TIER

pr atLGA RANG FSA t LSS 69: Dr TED UlOSA STAT or cee SeS SSA 49.

Dr WE ARSTOM TN SJ AS Dy AE FÖ DD TISTA STAT ert SA AR JO

Di atOmaa. NPADLE I Ia FORE nigro-nervosa OTTAR KH ed 30.

pi taurulenta (EABRD ok ot 75.| » nigro-terminata STÅL — oc 21:

Da ATS BALISKILS NSP speosaockese of 60.) obtusa n. SPI osprtgt KN 55.

SSA ÖNDG JOSE rg RA LE 52.1] » Ocellata 1. Bpesss Preseeg DÖ

HIIBISEHIM TS) TIN OPs soba sosdgtnsd 34. | » octolimeata, (SAM) EE rospeyet Te

Dr OLD GLUACS 0 SPorssserago= sor 2 2301 Mi PallensC BURMESS Tee fö.

HAE DOE BUSDA IT BP terar es ooo ses eo 36. | » Ppaupereula 13 spio Ftssmeer 35.

HVB O He ANS INA oc codes et 52. | HI ommectoralis 07 sp, -<ESSEeyees 46.

AITaCh YCeEPhAla, DD: ISP; --c.oo---- 9.) PD > PINGUIS OTATL oc see Keene 20-

PIbLevipenhIS. NSP, oocosaosodo to LZ, ». 3 Plebeja Mm.” SPI Cesc Regner 6.

HE CANARDURMAT fre ofog dee 75.) —D -Precellexbsi SPATT SC See 48.

»< Fehalcoptera BURM:- sosse 27.1 » preusta ST NBA oa 2 SER SEA SRER 47.

PINGA EKG, VU MLBR As SEA TÖ.. |; Di 4 Prasina BURNS. "Pressemegam TO.

DIE MELON TI; SSP: orter ssngN 45. |» UPLRINOSATD ASPA 5 CCEAeseeee 9:

JÄRN CINNA (OTAT ooo ssk sos 48:.) 1» pulehra Dn. sp. c-r--s Cesena 32.

RE GORCOLOF? 2 SP. sgcsos MAAS 24. ) opunctata. Nn; Spor.-—estoesemere 6:

HJK CONSP SRS TIS SP sc onaor sans 60. » PUNCHeEolHS MCSPa ce TK 54.

PD AISETCOLIS' STAT «ooo 43. | » punctigera STÅL Ed SSR DIKE 40.

DID Hun STA sc AULAN BRA 62. 9: > Punctipennis (STAT. .-es esse 61.

DA FRLOLSAISUN SPA eds de 30.1 » qguadri-notata n. spy-- te 56.

HE NEG eSbrIS4 (IFATBIRI === sssosor T5d. » quadri-punctata STÅL COA LEe 49.

DR TAVICOSTANS RAT omr Es se oss- os 38] HM TUgOSU DH. Sp.sss a -Sresaeseee 6.

HET VInSATa LITGHS Eder 8. » sanguineo-sparsa STÅL ......- 64.

REPA EDN ASPA 0 ST 12.) » sangumolenta DSpace" 63.

Di Ei aSCINeTViS, SMAL dot ago sed 12.0) 2» FSChauwm SPARAS Sens 68.

HH TVEISTEORMIS UN SP ccs obest stesss 29:51 12» I SCEUPULOSATINENS Peter ee EE Sk

DING ENTLAR SLA os go corsssb oss 26. »; - SEtinervis: D.SP:. 2 SETT

DOLD BLCEPS Is SPY <b reorcdatsrsse SIA PD I DSISBOretr RATAS SrreT egT 42.

1 La (RABE) ct oosp eds 1551.» simulans STAD. Le een 53.

DI NESlalerna Ne SP:E ass åt 16..|); D- sordida SDAT. 1 YSsNreee för

DER OTASCN fd. BIN or. ska SAKER ANNAS 64:17 D ISPINTera, D:ASPpsssecs AL LNEP 28.

fra INLSENIOr IB UTM os tsto rs FANTA 75. ». splendidula nosp-sssssssrrme 19:

Dry klOTGA T(ABR, oaser e do SEPA 75.) » striata BUR 0 Foeemnemgs

WS Br lin (05 13 0 eta Sit] ND DPS Ag ASL 41) » Stålil niospsec toes vå

DA CITterSpersa ORAL cross 655) ».. tenella n.sps tosse 34.

DI ENIRROTA BA NISKA srt or AS Ne Tio > tHOraciea (RABRIYEEEESEAANa Tf

EF SG N OR LE NE NA rg 0 AS SS 60:44 2 bEISISJ ING SPe SA or AE 1i.

INIDAta DN: Spin oerorseo dess 391 » Unieolor STAL —C-Corsesene 25.

an limbatipennis DD: SP: Eot.fe- 47. |, >, Wallengreniv STAT stomme 0.

HIneata BURMA toos dates ses Sh - D VATIANSP I BPA ree SEE SVR 22.

pr EIIGHPAtTE STAD. ce var IE AT) Mr VEN OSA SRA As ere 55.

Dr FIUSRWBNIRA MYSSPA Fr pipes ere Ja 1 vertiealis SNAR << Seve T5.

H-- margemata (FABRIsoo.scci se TO l -D VIINAA SPA Tees dare ee SST SNRA 5.

5 - MM ALINOTAGA Ms (BP se opnos ess A 59.1 »- VICEICOLNS HSP eo ESA

HD. -meditabunda nÅSPp. <-ste 30. I» Vitbulabar STAD SEE 44.

Bål INSLAGNA SPA SANS NOK

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 5. N:o

SYSTENA ACRIDIODEORUM

ESSAI D'UNE SYSTEMATISATION DES ACRIDIODÉEES.

PAR

COMMUNIQUÉE LE 19 SEPTEMBRE 1877

STOCKHOLM, 1878.

P. Å, NORSTEDT & SÖN ER.

KONGL. BOKTRYCKARE,

ww y « ' ME

b [7 je .

q NV -

Åk

p 5

i 5

4 ,

> j

' »

Rn la FÖRR RDR 1

sl $ i

ue rså ) FE |

4 X 3 ” (oc

SUS YRAN ENA - a t

Rek d d

UBRLYM SNS | f vy

rn | Fu

rå ue sk: ANNE HSE TJAT LAGLIE

BOON era öre.

äN

IPL CC

I YITET VR ov:

fÖG nt å rÄ | RANA oråd ning

ND and rd Sod

=D EC . f N & M

EN Sp RUNEGS NN

TRA " l Så - - 3

Nee Fr FSE LE

i 6 Aa NGA ; S

RS AA REN fä PGA NAR

S RANE 1 ktöA SRA

I Fin FN pe pe

+) 7 fez I eV ; Tx

bi än I s i | [rn has JE ' bv

ed ala, i r AC E NYC Aa AES ANN Vän ÄN

J a Su Cl

[CN ah 3 ENT Fk ef

AVSÉNG ) k tv i

Ar ÄRE i > sl AA Rö tjed

arg färjan fr L sd RA [| 4 sn LA

Vira HER ara 4 K FANA

2" SREDLYC n RT GENI R DER

INvtd UT v

At Våsie FÖRT

rt: EES / e LAM

UTE lär NN ö Cn ön VA [LEE

Et. Mö t PRE fr

AA Ttyk '' pet TREES HA SALCNNE Hör

NN > ä ria ä

2 SR IE RT Sr a

Me I byar ig ' Lö « On YES 2

- GQ Ping] 1005: 0 a ER ONT

/ IN SÖT URELU ou

vå I [

å i

VA +

I röda LA

| ' | j

vy | t.; 5

( -

hu å Are

TE '

Svep ÖVRE

Fe VE NYE LA ”

atv be RNA p je

tyll BN VANNS j Ne vr

unventrgäda lygi 0; Kor

LEE TS T MT ar

NLA br Mg PEN

Jai basé le groupement des Acridides principalement

sur des caractéres tirés de la plus ou moins grande distance

entre les lobes métasternaux, comme aussi de la présence ou

de Fabsence d'une épine ”apicale au bord externe des tibias

postérieurs. J'ai cependant cru devoir dévier dans quelques cas

de ces principes fondamentaux du systeme, mais j'al toujours

eu soin d'appeler l'attention sur ces cas exceptionnels, qui

ne pourront jamais tre évités dans un systeme ayant la pré-

tention d'étre appelé naturel, et encore moins du moment ou

ce systeéme est présenté sous une forme synoptique. Il y

aurait peut-étre lieu de faire encore quelques exceptions,

parmi lesquelles je signalerai seulement que le genre Dicce-

archus, muni, au bord externe des tibias postérieurs, d'une

épine apicale fort petite, dont la présence est tres difficile

3 constater, devrait occuper, dans le systeme, une place plus

rapprochée du genre Aygesander, manquant de cette épine.

Ce rapprochement pourrait au reste se motiver par la proche

conformité qui existe dans la plupart des caracteres de ces

genres, et peut-étre aussi dans la forme des parties anales

du måle, inconnu chez l'un des genres.

Jai réparti les Aecridides en treize divisions, dont la

plupart me paraissent tres mnaturelles. J'espere en méme

temps avoir réussi å trouver pour ces divisions des carac-

teres généralement bons et faciles a saisir. Jai toutefois

été forcé dans quelques cas de réunir dans la m&me division

des éléments sur l'affinité naturelle desquels j'ai certains

doutes, en partie par suite du manque de matériaux suffi-

samment complets. Les plus importants de ces cas sont les

suivants.

Le genre Mazcwa parait se rapprocher par plusieurs carac-

teres des genres de la premiére division. Il présente, d'un

autre cöété, des différences si notables dans la forme de la

téte et la position des ocelles, que I'on peut se demander

si sa place dans la méme division que Tropidonotus et Vautres

genres voisins est vraiment conforme å la nature.

4 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

Jai également des doutes sur P'affinité des trois genres

compris dans la troisieme division. Ils présentent toutefois

certains caracteres communs assez remarquables, et il m'est

impossible de leur donner pour le moment une place plus

convenable dans le systeme. Dans la sixieme division, ja

réuni des genres indubitablement rapprochés l'un de Vautre

par la largeur insignifiante de la cöte frontale å sa base,

mais qui paraissent, d'un autre cöté, présenter entre eux des

différences assez sensibles. Il est possible que quand on en

connaitra un plus grand nombre d'especes dans les deux

sexes, il faudra dissoudre cette division et répartir les genres

sur des points différents de la huitieme. Le genre Coryplustes

constitue une forme assez distincte. WVilerna et Nuceria, genres

qui me paraissent assez voisins, semblent, il est vrai, se rap-

procher de Coryphistes par la forme de la cöte frontale; mais,

d'un autre cöté, dans la forme des cercei et la conforma-

tion du dernier segment dorsal, comme de la plaque suranale

chez les måles, ces meémes genres, Vilerna du moins, présen-

tent une conformité si évidente avec certains genres de la

huitieme division, comme Nicarchus, p. ex., que I'on devrait

pouvoir soupconner dans cette conformité une affinite plus

intime entre les genres en question. Les genres Gonica,

Stropis, Cratippus et Cirphula, tres voisins les uns des autres,

pourront peut-étre conserver leur place prés de Coryphistes;

mais, d'un autre cöté, ils se rapprochent, — et c'est principale-

ment le cas de diverses especes de Stropis, — si intimement

de quelques espeéces australiennes du genre FEuprepocnemis,

qwil sera difficile de trouver une difference générique, sinon,

peut-étre, dans le nombre supérieur d'é€pines aux tibias posté-

rieurs de ce dernier genre. Il faudra faire la connaissance

d'une plus grande quantité d'especes australiennes d Fuprepo-

cnemis, et cela dans les deux sexes, pour étre en état de décider

cette question. AÅAnthermus ressemble évidemment & Catantops

dans la plupart de ses caractéres, mais la largeur insignifiante

de la partie basale de la cöéte frontale m'a amené a placer,

jusqu'a nouvel ordre, le premier de ces genres dans la sixieme

division, comme c'est aussi le cas d”Aleuas, conforme, toutefois,

å bien des égards, avec Pezotettix, type d'une limitation des

plus difficiles.

Jai réuni dans la huitieme division quantité de genres

qui non-seulement paraissent avoir entre eux une grande affinité,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4, D

mais qui sont en partie excesstvement difficiles a limiter, surtout

å Paide de caracteres communs aux deux sexes; cela en

dépit de la circonstance que, dans la plupart des cas, les genres

ne sont pas difficiles a distinguer pour un connaisseur, par

suite de caractéres habituels impossibles å exprimer par des

mots. Je n'ai pu trouver jusqu'ici des caracteres sur lesquels

je fusse å méme de fonder, dés I'abord et a ma satisfaction, un

groupement synoptique des genres en question. Je me suis donc

vu forcé de scinder mon plan en deux groupes basés sur I'habi-

tat, qu'il se trouve dans l'ancien monde ou dans le nouveau

monde. Ces deux groupes me paraissent répondre assez bien

aux exigences d'un systeme naturel, et je ne crois pas qu'l

soit possible d'exiger qu'un systeme pareil soit toujours pré-

senté et motivé sous une forme synoptique. Si les types et

les genres de la huiticme division sont en général tres difficiles

ä caractériser, c'est particulierement le cas de Pecotettix, et je

mnesveroisr pas avo réussi a le: faire. Il faut disposer de

matériaux infiniment plus riches que je n'ai eu la faculté d'en

examiner jusqu'ici, pour etre ä méeme de fixer les rapports

entre Pezotettix d'un cöté, Osmilia, Dactylotum, etc., de Vautre.

On arrivera peut-étre au résultat qu'un groupement de na-

ture å satisfaire, devra se baser exclusivement sur certaines

particularités des måles. Toutefois, il ne faudra pas trop se

håter de donner une importance auw'elles ne méritent pas,

äå certaines particularités saillantes, faciles å constater å pre-

miere vue, mais ä tout prendre d'une faible valeur systématique.

Sil m'a été possible de rendre aussi complet quil se

présente ici, cet essai de systématisation des Acridiodées, c'est

gråce åa la libéralité bien connue avec laquelle M. C. Brunner

von Wattenwyl a eu F'obligeance de mettre å ma disposition

les riches matériaux de sa précieuse collection.

Fam. ACRIDIODEA BurRM.

Subf. Aerididae STÅL.

Conspectus divisionum.

1 (4). "Lobi sternales in utroque sexu distantes, metasternales

gquam in plurimis Aerididibus multo magis distantes; in-

tervallum loborum metasternalium intervallo loborum meso-

(3).

(2).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

sternalium subequale vel latius, in feminis latius quam in

maribus; tuberculum prosterni haud transversum; tibia

postic&e superne in utroque margine spina apicali distin-

ctissima armatze, calcari apicali intimo calcari adjacente

typice nonnihil longiore; intervallum oculorum latum,

parte ocelligera costa frontalis saltem duplo latius; ca-

ringe laterales frontis in formis, quarum costa frontalis

percurrens est, a costa haud vel levissime divergentes;

artieulus ultimus palporum maxillarium lamine instar

haud ampliatus; sulci transversi tres posteriores pronoti

in formis alatis in dorso continui; lobus posticus pronoti

in alatis, etiam in brachypteris, lobo antico haud vel raro

paullo brevior; tympana haud vel levissime immersa; area

radialis et analis alarum anterius vel ante medium, saltem

in intervallis quibusdam venarum longitudinalium, venis:

transversis, quam in reliquis Acrididibus numerosioribus,

areolas transversas, plerumque fortiter transversas, forman-

tibus instructee !); intervallum venarum tertium arese radialis

alarum latiusculum, intervallum secundum area analis in

plurimis !) per majorem vel minorem partem longitudinis

magis minusve dilatatum, intervallis reliquis latius, et

venulis transversis rectis, parallelis, areolas transversas

formantibus, instructum; intervallum primum area analis

alarum anterius vel ultra medium plicam longitudinalem

teretem, extrorsum cumbentem, venulis transversis si-

gmoideis instructam, plerumque formans 1); articulus se-

cundus tarsorum posticorum brevis.

Fastigium vertieis horizontaliter vel in planum occipitis

productum, totum vel anterius sensim angustatum, ple-

rumque triangulare, marginibus lateralibus totis vel per

majorem partem compressis a facie separatum; tempora

haud discereta; costa frontalis per totam longitudinem

vel saltem basin versus sensim distinete angustata, parte

basali interdum fortiter compressa et laminata; ocellus

coste frontalis ab antennis plerumque distinete remotus;

emora postica in margine dorsali plerumque serrata vel

denticulata; spina interiores tibiarum posticarum ple-

rumque longe vel longissime, spina apicales spinis re-

liquis breviores; sinus geniculares femorum posticorum

plerumque angusti, angustiores quam in Acrididibus ple-

risque reliquis; lamina subgenitalis marium cognitorum

producta, conica, acuminata vel subacuminata, vel com-

presso-acuminata; tibia fasciis vittisve nigris destitutae;

tarsi unicolores. — Divisio prima.

Fastigium verticis magis minusve declive, rarissime sub-

horizontaliter vel in planum occipitis productum, in quo

casu lamina subgenitalis brevis, recurva, et pedes magis

') Exceptionem praebent genera Procolpia et Munatia.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. De N:O fe il

(1);

(6).

minusve nigro-picti; ocellus coste frontalis fere in linea,

inter partem anticam scrobum antennarum ducenda, po-

situs vel ab hac linea parum remotus; costa frontalis ante

ocellum plerumque abbreviata vel minus distincta, basin

versus rarissime distinctius angustata, pone antennas num-

quam lamina instar compressa; margo dorsalis femorum

posticorum plerumque integer vel inermis; spinee interiores

tibiarum posticarum spinis exterioribus haud multo lon-

giores. — Divisio secunda.

Lobi metasternales contigui vel minus fortiter distantes,

raro apud feminas seque vel fere saeque distantes ac lobi

mesosternales; ala venis transversis minus numerosis, are-

olas quadratas vel longiores quam longiores formantibus,

plerumque instructa; intervallum nullum alarum fortius

dilatatum, nec venis scalaribus instructum.

Obs.: Heaec genera lobis metasternalibus, apud feminas

saltem, fortiter distantibus gaudent:

Diponthus, Dericorys et Antandrus, in quibus fastigium

verticis fortiter declive et sulci lobi antici pronoti, posterior

saltem, in dorso interrupti vel obliterati;

Monachidium, Oncolopha et Antiphon, in quibus tibia

postice in margine exteriore spina apicali destitutze;

Trybliophorus et Ommatolampis, in quibus articulus

ultimus palporum maxillarium lamina instar compressus

et ampliatus.

Sulei transversi lobi antici pronoti, saltem posterior, in

dorso late interrupti vel obliterati, sulcus posterior, quum

adest, fere usque a lateribus lobi sensim recurvus et versus

sulcum illum continuum, a quo lobi pronoti separantur,

oblique ductus; intervallum oculorum costa frontali latius;

fastigium verticis magis minusve declive, breve; oculi

mediocres; lobi mesosternales per totam longitudinem

distantes; lobi metasternales feminarum quam lobi meso-

sternales vix vel haud multo minus distantes; tibia posticae

superne in utroque margine spina apicali armatee; arti-

culus secundus tarsorum posticorum brevis. — Divisio

tertia.

Sulei transversi lobi antici pronoti plerumque continui,

raro in dorso obliterati vel interrupti, in quo casu tibize

postice superne in margine exteriore spina apicali de-

stitutze.

Tibia postice in margine exteriore spina apicali destitutze.

Obs.: Genera ÅAristia et Abila, in quibus tibia posticeae

superne in utroque margine spina apicali instructae, in

hac serie prope Pheopariam posui, propter structurum

insignem partium quarundam capitis, Pheoparie pecu-

liarem.

SIG

BLAS).

LÖT

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

Obs.: Genera Mesops et Cervidia, licet in margine ex-

teriore tibiarum posticarum spina apicali destituta, in

serie 20 (7) posui, propter maximam eorum affinitatem

cum Ischnacrida et aliis.

Sulei transversi lobi antici pronoti in dorso vel saltem

in lateribus dorsi, obliterati; lobus posticus pronoti

usque a lateribus in cristam sensim elevatus vel sensim

convexus, gibbosus; oculi, praesertem apud feminas, in

vertice sat distantes, sat convexi; caput obtusum; fasti-

gium verticis maxime declive, in costam frontalem sensim

obtuse arcuatim continuatum, immarginatum, cum tempo-

ribus confusum; costa frontalis depressa, ante ocellum

evanescens vel subevanescens, a basi ocellum versus sensim

angustata; carinae laterales frontis obliquae; antenne long,

lineares; elytra margine exteriore sensim curvato, costa

a vena radiali sensim divergente; ale apicem versus

late vel latiuscule, area radiali apice obtusa, leviter vel

levissime prominula; lobi sternales apud feminas fere

eque distantes, metasternales apud mares parum distantes;

femora postica gracilia, marginibus carimisque inermibus;

tibie posticae extus in parte saltem quarta basali inermes:;

cerci marium cognitorum teretes, sensim acuminati; la-

mina supraanalis marium triangularis; lamina subgenitalis

marium modice producta, obtusiuscula. — Divisio quarta.

Sulei lobi antici pronoti, saltem sulcus unus, continui,

rarius in medio dorsi interrupti, rarissime obliterati, in

quo casu lobus posticus pronoti depressus.

Carinee laterales frontis os versus sat fortiter divergentes,

apice quam ad antennas duplo vel fere duplo magis di-

stantes; costa frontalis angusta, inter antennas intervallo

oculorum circiter dimidio angustior, per maximam partem

longitudinis levissime elevata, percurrens vel prope apicem

frontis evanescens, apicem versus haud ampliata, margi-

nibus cariniformibus vel levigatis instructa; frons pun-

ctata; fastigium directione varians, breve vel brevissimum;

vextex anterius pone fastigium impressione vel sulco trans-

verso, utrimque recurvo, anterius et extus carina vel ruga,

nunc continua nunc interrupta, terminato instructus, prae-

terea carina subtili, nunc usque ad basin capitis extensa,

nunc brevissima et tantum prope sulcum illum distin-

guenda, preditus: caput magnum vel majusculum, ex-

sertum ; ocellus costa frontalis ab antennis distincte nonni-

hil remotus; lobus posticus pronoti lobo antico brevior;

pronotum totum punctatum vel ruguloso-punctatum ; elytra,

quum completa sunt, ante medium dense irregulariterque

reticulata, areolis campi postradialis et interulnaris pree-

sertim numerosis; spina prosternalis gracilis, proportiona-

liter longa, subeylindrica vel sensim acuminata; lobi

BIHANG TILL K.: SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 9

IT(E0):

12 (19).

is Ck

14 (15).

mesosternales per totam longitudinem sat distantes; lobi

metasternales apud mares levissime distantes, apud fe-

minas quam lobi mesosternales haud multo minus di-

stantes; margo dorsalis femorum posticorum serratus;

cerci marium cognitorum longi vel longiusculi; tibia

postice extus, praeter spinam apicalem interdum defici-

entem, spinis octo armatza; margines dorsales tibiarum

posticaruim teretes, haud ampliati; tympana haud vel vix

immersa. — Divisio quinta.

Carine laterales et costa frontis plerumque ubique aeque

vel fere zeque distantes, interdum distinctius divergentes,

apice tamen quam in typo Pheoparie proportionaliter

minus distantes; vertex antice sulco transverso, utrimque

recurvo, anterius ruga limitato, destitutus.

Margines dorsales tibiarum posticarum teretes vel tere-

tiusculi, haud laminati; cerci marium plerumque toti recti

vel subrecti, rarissime prope basin subito recurvi.

Spine marginis exterioris tibiarum posticarum numero

variantes, raro tantum quingque vel sex, in quo casu in-

tervallum spinarum intermediarum intervallis reliquis haud

vel tantum paullo longius.

Fastigium verticis horizontaliter vel subhorizontaliter promi-

nulum, cum occipite in eodem vel fere eodem plano jacens,

usque a basi vel saltem ante medium triangulare, apice

raro obtusius rotundatum, ibidem numquam incisum ; tem-

pora et latera fastigii inter se angulum distincetum rectum

vel subrectum formantia, vel margine compresso separata,

illa perpendicularia vel frontem versus reclinato-declivia:

costa frontalis per totam longitudinem vel saltem pone

antennas basin versus sensim angustata, basi angusta vel

angustissima, ibidem intervallo oculorum saltem dimidio

angustior, parte coste inter antennas sita parte basali

saltem duplo latiore, marginibus lateralibus usque ad

apicem frontis magis minusve distincte elevatis vel laevi-

gatis; carine laterales frontis et margines coste paralleli

vel subparalleli, ill&e distinctae et usque ad apicem conti-

nuata; lobi mesosternales magis minusve distantes; lobi

metasternales apud mares contigui vel leviter distantes,

apud feminas cognitas magis distantes; pronotum totum

vel saltem in lobis lateralibus punetatum vel rugulosum ;

tibie postice in margine exteriore spinis typice haud

ultra novem armate. — Divisio sexta.

Obs.: Species quaedam, que quoad formam costa fron-

talis et directionem fastigii ad formas hujus divisionis

appropinguant, quarum autem tibige posticae in margine

exleriore spinis ultra novem armatea, in genere Pupre-

pocnemi quserendee.

lör 4).

KON:

ie (GUD

TSK):

19 (12).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

Obs.: In Coryphiste quoque quzerenda est species, cui

est fastigium sat fortiter declive.

Fastigium verticis plerumque distincte vel fortiter declive,

raro subhorizontaliter prominulum, in guo casu costa

frontalis tota vel partim immarginata, vel ubique latitu-

dine subzequalis, vel sulcus coste apicem fastigil inter-

Secans.

Lobi mesosternales longiores quam latiores, retrorsum

sensim ampliati vel subampliati, margine interiore toto

recto, angulo apicali interiore distincto, acutiusculo; inter-

vallum loborum mesosternalium retrorsum sensim angu-

statum vel lateribus parallelis instructum, longius quam

latius; lobi metasternales leviter vel levissime distantes;

fastigium capitis breve, obtusum, leviter declive, in costam

frontalem sensim arcuatim continuatum; tempora angusta,

obliqua, a fastigio verticis obsolete discreta vel cum hoc

confusa; costa frontalis latiuscula vel lata, basi haud vel

levissime angustata, inter antennas intervallo oculorum

latitudine 2aequalis vel subequalis; carina laterales frontis

distinct, usque ad apicem continuatze; pronotum carima

dorsali instructum vel in lobo antico tectiforme, lobis

ambobus longitudine 2equalibus vel subequalibus; elytra

et ala in speciebus omnibus huc usque cognitis completa,

illa in area postradiali dense et confuse pluriseriatim reti-

culata; oculi in vertice modice distantes; typus, presertim

propter formam loborum mesosternalium eorumque inter-

valli facile recognoscendus; species magne vel majusculz.

— Divisio septima.

Lobi mesosternales transversi vel fere aeque longi ac lati,

angulo apicali interiore recto vel obtuso, plerumque rotun:

dato, sepe obtuse rotundato; lobus posticus pronoti lobo

antico plerumque brevior; elytra et ale sepe abbreviata,

rudimentaria vel nulla; species plerumque mediocres vel

parve. — Divisio octava.

Spin& marginis exterioris tibiarum posticarum quingque

vel sex, intervallum spinarum duarum mediarum inter-

vallo spinarum reliquarum circiter duplo longius; tibia

posticae femoribus breviores; caput fortiter exsertum; frons

fortiter obliqua; pronotum basi rotundatum; femora postica

in margine dorsali inermia; tuberculum prosternale apice

transversim ampliatum; angulus posticus loborum late-

ralium pronoti rectus vel acutus, apice tamen rotundatus;

abdomen apicem femorum posticorum superans; cerci

marium recti, inermes, graciles; corpus gracile. — Di-

visio nona.

Margines dorsales tibiarum posticarum apicem versus vel

pone medium acuti, laminati, ciliati; cerci marium cogni-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 4, 11

SORT):

21 (24).

23 (22).

torum basi lati, pone basin subito graciliores, superne

sinuati et subito recurvi; femora postica in marginibus

et carinis inermia et laevigata, lobis genicularibus acu-

minatis; elytra et ale in mihi cognitis numquam defici-

entia, raro abbreviata, plerumque longa et angusta; inter-

vallum oculorum angustum vel angustissimum, parte in-

terantennali coste frontalis haud latius, plerumque an-

gustius; vertex anterius inter oculos plerumque nonnihil

declive; fastigium verticis horizontale vel leviter et quam

pars antica verticis minus declive, a vertice interdum im-

pressione transversa separatum; lobi mesosternales et me-

tasternales in utroque sexu plerumque contigui; pronotum

dorso teres, carina longitudinali raro instructum, sulcis

transversis tribus continuis preditum, saltem in dorso

per totam longitudinem punctatum, lobo postico abbre-

viato, posterius obtuso. — Divisio decima.

Tibize postice quoque in margine exteriore spina apicali

armatae, spina plerumque distinctissima, rarissime minu-

tissima, obsoleta et xegre perspicienda, in una tibia interdum

fortuito deficiente; lobi geniculares femorum posticorum

plerumque sensim acuminati vel apice angulum formantes,

interdum in lobum longum producti.

Obs.: Genera quzedam, Lentula, Cervidia, Mesops, quo-

rum tibia posticx in margine exteriore spina apicali de-

stitutae, in hac serie queerenda.

Obs.: Spina illa apicalis tibiarum posticarum minutis-

sima et 2&gerrime perspicienda in Dicearcho, Tauchira,

Racilia et Tylotropidio, in Racilia imterdum deficiens.

Lobi mesosternales magis minusve distantes; costa fron-

talis basi haud vel leviter angustata, raro basi ipsa su-

bito fortiter compressa, hinc numquam per totam longi-

tudinem vel per majorem partem longitudinis sensim am-

pliata; antenn&e lineares, rarissime angustissime subensi-

formes.

Costa frontalis ad sulculos transversos disci frontis subito

evanescens, rarius ad vel fere ad apicem frontis continuata,

in quo ecasu pars basalis costae antrorsum distincte an-

gustata vel antennas versus oblique declivis; articulus se-

cundus tarsorum posticorum plerumque elongatus; antennee

plerumque longae; dorsum pronoti teres, carina nulla nisi

obsoletissima instrucetum. — Divisio undecima.

.Obs.: Genus Hysia, in quo costa frontalis ante sul-

culos transversos discoidales frontis nonnihil continuata

est, propter articulum secundum tarsorum posticorum

longum in hac divisione quzerendum.

Costa frontalis percurrens vel longe versus apicem frontis

continuata; pars basalis coste sulculos discoidales frontis

24 (21).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

versus haud vel obsoletissime angustata; articulus secundus

tarsorum posticorum brevis. — Divisio dvodecima.

Lobi mesosternales per maximam partem longitudinis

sutura longa et recta contigui, rasissime leviter distantes;

basis vel pars basalis longitudine varians coste frontalis

angusta, plerumque lamine instar fortiter compressa, costa

per majorem vel minorem partem longitudinis ante illam

partem angustam sensim ampliata; antenne plerumque

ensiformes. — Divisio decima tertia.

DiVISIO PRIMA.

2. Ocelli ad marginem fastigii capitis positi; ocellus

costa frontalis ab antennis sat remotus; caput superne

carina, percurrente instructum; fastigium triangulare, mar-

ginibus lateralibus totis vel fere totis compressiusculis:

frontis carina laterales ab antennis usque ad apicem ex-

tens, sensim divergentes, rectae, subtuberculate, apice

elevatiores; costa frontalis apicem versus abbreviata, maxima

parte humilis, marginibus lateralibus carimato-elevatis in-

structa, inter et prasertim pone antennas versus basin

sensim sat fortiter elevata, basi fortiter compressa, carinis

lateralibus coste inter antennas abbreviatis, parte com-

pressa basali inter antennas carinre instar breviter con-

tinuata; antenne —? pronoti dorsum transversim leviter

convexum, basi apiceque truncatum, postice haud pro-

duetum, carina subtili longitudinali, suleis transversis

subtilibus intersecta, instructum, antrorsum sensim angu-

statum, cum lobis lateralibus angulum distinctum, obtuse

subcarinatum, formans; prosternum leviter elevatum et

tuberceulo conico, subacuminato, armatum; femora postica

validiuscula, supra subtusque granulata, carina dorsali

granulato-serrata, sinubus genicularibus subrectangulis;

spine utriusque lateris tibiarum posticarum longitudine

subequales; tarsi breviusculi; arolia parviuscula; corpus

apterum. — (Gen. 1.) 1. Mazea STtTåL, 1876.

FP. Ocelli a margine fastigii capitis remoti; corpus

plerumque alatum, raro brachypterum, rarissime apterum.

FP. Antenne articulis circiter novem composite, de-

pressiuscule, anguste subensiformes; fastigium capitis sat

productum, marginibus lateralibus usque a basi compressis :

carinee laterales frontis obsolete; costa frontalis percurrens,

per totam longitudinem carinato-marginata, maxima parte

angustissima carinisque marginalibus hic illic contiguis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 4. 13

(3)

3 (12).

Gr):

(8).

vel confusis instruceta, parte circiter tertia apicali sensim

ampliata; thorax et abdomen tectiformiter compressa;

pronotum postice haud productum, basi apiceque trun-

catum, lobo postico . brevissimo, acute tectiformi, lobo

antico dorso anguste deplanato, sulcis transversis destituto,

parte deplanata antrorsum sensim latiore, utrimque carina

wmarginali terminata; tympanum nullum; prosternum leviter

elevatum et spina conica graciliuscula instructum; lobi

metasternales quam in generibus reliquis Tropidonoto affini-

bus minus distantes, usque a foveolis divergentes; femora

postica mediocria, margine dorsali remote serrato; spinzae

interiores tibiarum posticarum spinis exterioribus haud

multo longiores; lamina subgenitalis maris compresso-

producta, haud longa; corpus: apterum.: — (Gen. 2.) 2.

Tropidostethus PEIL.

AP. Antenne articulis numerosioribus, circiter viginti

vel viginti duobus, composite; pronotum dorso pasterius

fortiter productum, lobo postico lobo antico haud breviore,

suleis transversis in dorso haud interruptis; lamina sub-

genitalis marium cognitorum conica, magis minus acu-

minata, sat longe producta; corpus alatum; elytra, saltem

ante medium, plerumque dense vel densissime reticulata.

SP. Pronotum per totam longitudinem in cristam altam,

compressam vel acute tectiformem, interdum sublamina-

tam elevatum, dorso anterius in angulum distinctissimum

prominulum, posterius acutangulariter productum, lobo

postico in macropteris lobo antico longiore; dorsum pro-

noti fere usque a sinu humerali antrorsum sensim angu-

statum, cum lobis lateralibus angulum distinctum, cari-

natum vel serie tuberculorum parvorum preditum, for-

mans; vena axillaris, quum elytra completa sunt, distin-

ctissima, prope medium elytra cum vena anall confluens;

interstitium scalare arearum radialis et analis alarum am-

pliatum et dense transversim venosum. — (Gen. 3—06.)

AP. Costa frontalis per totam vel fere totam longitu-

dinem sensim angustata vel subangustata, haud nisi basi

ipsa fortius compressa, in medio quam apicem versus

haud multo angustior; fastigium capitis triangulare, subse-

quilaterum vel transversum; angulus, quem format margo

anticus dorsi pronoti. obtusus, raro rectus vel acutiusculus;

margo summus ecriste pronoti sensim vel subsensim ar-

cuatus; lobi geniculares femorum posticorum angusti vel

augustiusculi; elytra et area radialis alarum in macropteris

apice angustiuscula, oblique truncata.

AP. Frons fortius obliqua; margines coste frontalis

toti distincte elevati; crista summa pronoti per totam

longitudinem crenulata vel subserrata; lobi laterales pro-

noti margine exteriore recto vel sensim subrotundato,

(10):

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

angulo postico distinctissimo, recto, apice haud rotundato;

margo costalis elytrorum pone ampliationen subbasalem

haud sinuatus; femora postica angusta, in carinis den-

tata, lobis genicularibus acuminatis, angulis genicularibus

in dentem acutum productis; spine interiores tibiarum

posticarum sat longae. -— 3. Prionolopha STÅL, 1873.

AP. Frons minus fortiter obliqua; margines coste fron-

talis haud vel leviter, nec umquam per totam longitu-

dinem elevati; crista pronoti integra tota vel tantum po-

sterius leviter crenulata; lobi laterales pronoti angulo

postico obtuso vel obtusiusculo, rotundate; femora postica

modice lata, basin versus latiora quam in genere preece-

dente; spine interiores tibiarum posticarum spinis exte-

rioribus haud multo longiores.

FP. Fastigium verticis haud vel leviter transversum:

crista pronoti posterius magis minusve distincete crenulata

vel erosula; lobi laterales pronoti margine exteriore an-

gulum obtusum rotundatum formantes, margine postico

vix vel leviter obliquo; elytra et ale completa, illorum

margine costali pone ampliationem subbasalem leviter si-

nuato; carina dorsalis femorum posticorum saltem an-

lerius serrata; lobi geniculares femorum posticorum acu-

minati. — 4. Tropidonotus SBERV., STÅL.

FS? Fastigium verticis latum, fortius transversum: oculi

fortiter distantes; crista summa pronoti nullibi erenulata

vel erosula; lobi laterales pronoti margine exteriore in

medio leviter curvato, margine postico fortiter obliquo,

angulo postico igitur obtusissimo; elytra et ale fortiter

abbreviata, illa subtriangularia, retrorsum sensim am pliata,

postice oblique truncata, coriacea, punctata, venis duabus

longitudinalibus elevatis instructa; carina dorsalis femorum

posticorum integra, inermis; lobi geniculares femorum

posticorum apice rotundata. — 5. Alcamenes STÅL, N. G.

FP. Costa frontalis inter ocellum et basin angusta vel

angustissima, basin versus compressa et fortius elevata,

ante ocellum sensim ampliata, carinis distinctis usque ad

apicem 'continuatis marginata, his carinis apice quam ad

ocellum saltem quadruplo magis| distantibus; fastigium

verticis longius quam latius, a basi ultra medium leviter,

apice fortius angustatum; angulus, quem format margo

anticus pronoti, acutus. sat longe productus: margo summus

cristee pronoti ab apice longe ultra medium rectus, dein

in parte posteriore lobi postici angulum formans, vel totus

fere rectus: elytra "et area radialis alarum apice .distincte

et late truncata vel subsinuato-truncata; femora postica

basin versus latiuscula, margine dorsali serrato, lobis geni-

cularibus latiusculis, apice rotundatis; spin&e interiores

tibiarum posticarum sat longa. — 6. Colpolopha STÅL, 1873.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:0 4. 15

TUM)

117 (CI kol)

HAN.

15 (16).

ör):

17 (14):

18 (13):

2. Pronotum ecrista alta, acute tectiformi vel com-

pressa, destitutum, margine antico truncato vel in angulum

obtusum, interdum apice emarginatum, prominulo; lobus

posticus pronoti lobo antico longitudine 2qualis vel subee-

qualis, posterius angulum rectum vel subacutum formans;

vena axillaris elytrorum obsoleta vel obsoletiuscula, libera.

— (Gen. 7—11.)

AP. Costa frontalis pone antennas fortiter compressa,

ibidem sulco destituta, ante antennas per majorem vel

minorem partem longitudinis sulcata vel marginibus ele-

vatis instructa; interstitium scalare are analis alarum

haud vel levissime ampliatum; pronotum medio carimatum

vel obtuse suberistatum.

FP. Fastigium verticis longum, circiter duplo longius

quam basi latius; costa frontalis inter et pone antennas

fortiter elevata et laming instar compressa, ibidem sulco

destituta, dein inter antennas et ocellum latior et leviter

marginata, ante ocellum obliterata; carime&e laterales frontis

nullze vel tantum apice distinguendae; antenner longe, ensi-

formes, articulo primo longiore quam latiore; elytra apicem

versus sensim fortiter angustata; femora postica in carina

dorsali distincte serrata vel denticulata, lobis genicularibus

latis; spina interiores tibiarum posticarum longae

2. Elytra et area radialis alarum apice truncata; carina

dorsalis femorum posticorum postice sat fortiter elevata

et apice in dentem majusculum prominula; femora postica

breviuscula. — 7. Procolpia STÅL, 1873.

s. Elytra et area radialis alarum longe producta, apicem

versus fortiter angustata, apice anguste rotundata: carina

dorsalis femorum posticorum posterius haud fortius elevata,

apice in denticulum prominula; femora postica longiuscula.

8, Munatia. STAL, 1849.

9. Fastigium verticis triangulare, vix longius quam la-

tius; costa frontalis percurrens, per maximam partem

longitudinis sulcata et marginibus elevatis instructa, pone

antennas subito compressa, ibidem sulco destituta; carinze

laterales frontis distinctse tote, ab ocellis usque ad apicem

continuata; antennse mediocres, sublineares; pronotum ca-

rina longitudinali instructum; elytra apicem versus leviter

angustata, apice obtuse rotundata; area radialis alarum

apice rotundata; carina dorsalis femorum posticorum inermis,

subintegra; lobi geniculares femorum posticorum leviter

producti, haud lati, sensim angustati; spina interiores

tibiarum posticarum spinis exterioribus haud multo lon-

giores. — 9. Catreus StåL, N. G. (Tropinotus ornati-

collis BLANCH. et sulcaticollis BLANCH.)

FY. Interstitium scalare arex analis alarum ampliatum;

carinze laterales frontis inter serobes antennarum et apicem

LIF(20):

20:19):

SELL

(4).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

extense, tote distincte; spina interiores tibiarum posti-

carum fortiter elongatee.

SP. Costa frontalis haud nisi interdum basi ipsa com-

pressa et sulco destituta, sulco plerumque usque ad vel

fere ad basin continuato; pronoti dorsum carina longi-

tudinali, interdum obtuse suberistata, instructum vel ob-

tuse tectiforme; lobus posticus pronoti lateribus parallelis

instructus vel antrorsum sensim leviter ampliatus, cum

lobis lateralibus angulum, magis minusve torosum, for-

mans; margines illi lobi postici pronoti, elevationis ob-

tussima et magis minusve tuberculate instar, per latera

lobi antici obligque antrorsum continuati; elytra alreque

feminarum magis minusve abbreviata, illa prope basin

latissima, hinc sensim fortiter angustata, apice angustis-

sima. — 10. FElwochlora STÅL, 1873.

SF. Costa frontalis pone antennas lamine instar fortiter

compressa et ibidem sulco destituta; pronotum dorso

planum, carina longitudinali nulla vel tantum posterius

distinguenda instructum, antrorsum per totam longitu-

dinem sensim leviter angustatum ; interstitium scalare arese

analis alarum maxime et per fere totam longitudinem

arexe ampliatum. — 11. Alophonota STÅL, 1873.

DIVISIO SECUNDA.

FP. Oarina vel crista lobi antici pronoti, quum adest,

in summo margine sulcis transversis leviter intersecta,

crista vel carina lobi postiei haud altior; lamina supraa-

nalis marium omninam mihi cognitorum et feminarum pluri-

marum tota vel lateribus nigra; femora postica in area

media lateris exterioris maculis albicantibus destituta. —

(Gen. 1—5.)

FP. Elytra latiuscula, tota minus dense irregulariter

reticulata, inter ramos radiales et ulnares vera imtercalata

nulla vel irregulariter flexuosa et cum reti confusa, in-

structa; pronotum per totam longitudinem distincte cri-

statum vel carinatum; pedes nigri vel nigro-vittati; Ila-

mina supraanalis marium usque a basi sensim triangu-

lariter angustata; lamina subgenitalis brevis, pone laminam

supraanalem vix vel leviter prominula. — (Gen. 1—2.)

SP. Fastigium verticis subhorizontale, cum parte reliqua

verticali capitis fere in eodem plano jacens, a latere visum

cum costa frontali angulum rectum formans; costa fron-

talis pone antennas basin versus sensim angustata, basi

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 17

(3).

(2).

(7).

(6).

(9):

ipsa compressa, ibidem sulco destituta; pronotum dorso

obtuse carinatum, margine antico angulum obtusissimum

rotundatum formante. — 1. Dictyophorus THUNB.

AP. Fastigium verticis fortiter declive, cum costa fron-

tali a latere visa angulum obtusum, subrotuudatum, for-

mans; costa frontalis basi haud vel levissime angustata,

inter ocellum et basin distincte sulcata; pronotum dorso

cristatum vel altius carinatum vel tectiforme, margine

antico angulum distincetum formante. — 2. Teniopoda

STAT ALS Å

AP. Elytra minus lata, pone medium inter ramos radiales

et ulnares seriebus duabus regularibus areolarum subre-

ctangularium, vena intercalata distineta et recta separatis,

instructa 1); pronotum carina leviter elevata, haud cristata,

in lobo antico interdum deficiente, instructum, margine

antico truncato vel obtussime rotundato, in medio ple-

rumque leviter sinuato; fastigium verticis magis minusve

declive.

FP. Pronotum sulceis transversis sat fortiter imvressis

instructum, lobo antico lavigato, nitido, dorso tereti, ca-

rina destituto, postice impressionibus duabus parvis in-

structo, lobo postico lobo antico nonnihil longiore, re-

trorsum subadscendente, depresso, carina instructo; costa

frontalis ante ocellum subito evanescens, pone ocellum

suleata; lamina supraanalis triangulariter angustata; la-

mina subgenitalis brevis. — (Gen. 3.) 3. Rhomalea BURM.

FP. Pronotum sulcis transversis distinetis, quam in ge-

nere pracedente tamen minus fortiter impressis, instructum,.

carina, in lobo antico interdum obsoletiore vel fere obli-

terata, praditum, lobis ambobus, saltem in dorso, pun-

ctatis vel rugosis, lobo postico lobo antico haud longiore;

lamina supraanalis marium a basi fere ad vel ultra medium

lateribus subparallelis instructa, posterius fortiter angustata;

lamina subgenitalis producta; segmentum dorsale ultimum

abdominis apice in medio bilobum. — (Gen: 4—5.)

FP. Frons parce rugosa, costa pone antennas obtuse

subsulcata, ante -ocellum angustata, obtuse sulcata et

marginibus leviter elevatis instructa, fere ad apicem con-

tinuata; vena alarum, que interstitium scalare intus limitat,

haud. incerassata; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi

marium apice in medio lobis duobus parvis obtusis in-

structus, inter lobos angulariter sinuatus; lamina supra-

analis marium anterius vel ante medium lateribus parallelis

instructa, posterius subito fortiter angustata, suleo obtuso

longitudinaH, cujus margines leviter elevati sunt, instructa.

— 4. Zoniopoda STÅL, 1873.

; Ca + : :

1) Specimen unicum mihi cognitum A4naue elytris destitatum.

[NA

ANG):

10 CD):

11 (14).

123).

13. (12);

14 (11).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

s. Frons dense fortiterque punctata, costa ante ocellum

subito evanescente; vena illa alarum, que interstitium

scalare, quam in genere precedente distinctius ampliatum,

intus limitat, in medio alarum distinctissime incrassata;

pars media sat lata marginis apicalis segmenti dorsalis

ultimi marium in processum longissimum, lamina supra-

anali longiorem, sensim acuminatum, profundissime fissum,

producta; lamina supraanalis marium anterius lateribus

subparallelis instructa, dein apicem versus sensim levissime

angustata, apice subito obtuse rotundata, in medio acute

biincisa, inter incisuras lobum' brevem emittens, sulco

longitudinali instructa, pone medium utrimque carina brevi

obliqua predita. — 5. Anaua STÅL, N. G.

SF. Lobus anticus pronoti in cristam altam, sulcis

transversis profunde intersectam, inter sulcos magis minusve

distinete lobatam, elevatus; lamina supraanalis marium

carinis duabus, pone medium evanescentibus vel divergen-

tibus, instructa, nec nigra, nec nigro-picta; lamina sub-

genitalis marium longa, porrecta; pars dimidia lateralis

marginis apicalis segmenti dorsalis ultimi marium fere in

medio, ad cercos, angulum magis minusve distinetum

formans; femora postica in area media laterum maculis

albicantibus, seriatim dispositis, ornata; caput obtusum;

fastigium verticis fortiter declive, in costam frontalem

sensim obtuse arcuatim continuatum ; costa frontalis nonnihil

ante ocellum subito evanescens vel ante ocellum obtusis-

sima; series spinarum tibiarum posticarum longe versus

basin tibiarum continuate. — (Gen. 6—8.)

2. Oculi minus fortiter distantes; costa frontalis an-

gustiuscula, basin versus haud ampliata; vena axillaris

libera; lobi metasternales fortius distantes; caput parte

posteriore pronoti angustius.

SF. Elytra densissime irregulariterque reticulata, areolis

illis reticule, que ad venas harumque ramos posita sunt,

areolis reliquis majoribus; veng intercalate vel spuriae

nulie vel cum reti confuse; lamina subgenitalis marium

apice integra. — 6. Titanacris Scupp., STÅL. (= Lo-

phacris ScUDp.)

2. Elytra minus dense reticulata, inter ramos radiales

et ulnares areolis quådrangularibus duplici serie positis in-

structa, inter series areolarum vena intercalata distincta

predita; lamina subgenitalis apice magis minusve distincte

emarginata. — 7. Tropidacris ScuDpp.

2. Oculi fortiter distantes; caput parti posteriori pronoti

latitudine &quale: costa frontalis lata, pone ocellum basin

versus sensim ampliata; fastigium verticis maxime declive,

obtusissimum. in costam frontalem subito continuatum, an-

terius obtuse sulcatum, marginibus lateralibus haud elevatis:

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 19

finge)

PT)

SKO:

NGN

pronotum parviusculum, per totam longitudinem cristatum,

crista multilobulata, lobo postico lobo antico multo lon-

giore; elytra ante medium densiuscule reticulata, pone

medium inter ramos radiales et ulnares areolis subre-

etangularibus, longioribus quam latioribus; duplici serie

positis, instructa; pectus angustum; lobi metasternales

quam mesosternales nonnihil minus distantes; corpus com-

pressiusculum ; pedes postici —? — 8. Prionacris STÅL, N.G.

DIVISIO TERTIA.

2. Lobus anticus pronoti brevis, lobo postico fere di-

midio brevior, antice subtruncatus, dorso teres, carina

destitutus, sulcus transversus posticus late interruptus,

versus sulcum, lobos separantem, ductus; lobus posticus

pronoti carina subtili instructus, posterius angulum sub-

rectum, apice rotundatum, formans; oculi fortiter distantes;

fastigium verticis fortiter declive, in costam frontalem

sensim arcuatim continuatum; costa frontalis lata, obtusa;

carine&e laterales frontis obtusissima; elytra et ale com-

pleta, illa remote venosa; carine femorum posticorum

inermes, integre; articulus primus tarsorum posticorum

longiusculus. — 1. Diponthus STÅL, 1860.

SF. Lobus anticus pronoti lobo postico longior, cristatus

vel tectiformis, margine antico angulum magis minusve

distinetum formante; lobus posticeus pronoti postice trun-

catus vel angulum obtusum formans; oculi minus fortiter

distantes; costa frontalis minus lata, marginibus saltem

partim elevatis instructa; carina laterales frontis distincta;

margo dorsalis femorum posticorum, ante médium saltem,

remote serratus vel dentatus.

2. Pronoti dorsum obtuse tectiforme, cum lobis latera-

libus angulum distinetum, vix tamen carinatum, formans;

lobi pronoti sulco profundo separati, lobus posticus bre-

vissimus, postice truncatus; sulei transversi lobi antici in

dorso obliterati, sulcus posticus in latera dorsi brevissime

extensus; elytra et ale nulla; tympanum nullum; mar-

gines et carime fere omnes femorum posticorum denti-

culati; articuli primus et tertius tarsorum posticorum

longitudine subrequales; fastigium verticis leviter declive,

cum costa frontali angulum obtusiusculum subrotundatum

formans; costa frontalis per totam longitudinem sulcata:

carin& laterales frontis sat obliquax. — 2. Antandrus STÅL,

N. G. (Typus: Podisma viridis BLANCH.)

FP. Lobus anticus pronoti in ceristam integram, medio

altiorem, elevatus, sulcus anticus prope marginem positus

(4).

(3).

(2).

(1)

(2).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

anguste interruptus, sulcus medius obliteratus, sulcus po-

sticus late interruptus et versus marginem posticum lobi

ductus; lobus posticus pronoti depressiusculus, leviter

carinatus, posterius angulum obtusum vel obtusissimum

formans; elytra et ale completa, illa remote reticulata;

femora postica in margine dorsali, saltem ante medium,

denticulis interdum obsoletis, instructa, carina superior

lateris exterioris denticulis preaedita; fastigium verticis sat

declive; costa frontalis saltem partim sulcata; carince late-

rales et margines laterales cost frontis subparallelze, illa

vix oblique; cerci marium breviusculi, teretes, sensim

gracilescentes; segmentum dorsale ultimum marium apice

inter cercos obtuse sinuatum; lamina supraanalis marium

triangularis, in medio transversim subplicata, lateribus

plice laminatis vel sublaminatis et nonnihil productis;

lamina subgenitalis brevis. — 3. Dericorys SERV.

DIVISIO QUARTA.

AP. Elytra tota remotissime reticuiata; lobus anticus

pronoti dorso teres, haud cristatus, margine antico sensim

obtusissime rotundato; spina tibiarum posticarum breves;

oculi magni, apud mares maximi et fortiter prominuli.

&. Lobus posticus pronoti tumidus, sensim convexus,

lobo antico nonnihil brevior, posterius rotundatus, carina

subtili longitudinali instructus; elytra minus lata. — 1.

Oncolopha STÅL, 1873.

2. Lobus posticus pronoti in cristam altissimam, an-

terius supra lobum anticum productam, elevatus, posterius

productus et angulum formans, lobo antico multo lon-

gior; elytra latiuscula. — 2. Monachidium SERV.

AZ. Elytra lata, tota dense reticulata; pronotum dorso

per totam longitudinem in cristam altam, erosam, elevatum,

antice posticeque in angulum productum, lobo postico lobo

antico longiore, crista lobi postici antrorsum supra basin

lobi antici producta; spinee tibiarum posticarum mediocres;

oculi mediocres, sat prominuli. — 3. Antiphon STAL.

(= Monachidium STÅL, Rec. Orth.) É

DIVISIO QUINTA.

2. Costa frontalis inter basin et ocellum plana et sulco

destituta, ibidem proportionaliter latior quam in generibus

sequentibus, ante ocellum obsoletiuscula, obtuse subsulcata,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD., HANDL. BAND 9. N:0O 4, 21

2 (4).

AT (2)

TrCr6):

2 (15).

apicem versus evanescens; margines laterales fastigii nul-

libi elevati; tempora subperpendicularia; dorsum pronoti

callis vel tuberculis parvis destitutum; femora postica

valida, lata, parte graciliore apicali breviore quam in generi-

bus sequentibus; tibia postice femoribus breviores, su-

perne in margine exteriore spina apicali minutissima et

aegre distinguenda armate. — 1. Abila StåL, N. G.

FP. Costa frontalis angusta, inter basin et ocellum di-

stincte sulcata et marginibus distincte elevatis instructa,

ante ocellum quoque, licet interdum minus distincte, sulcata,

ad vel fere ad apicem frontis continuata; fastigium magis

minusve, interdum fortissime declive, quod in eodem ge-

nere variat, marginibus lateralibus totis vel anterius elevatis

et in margines elevatos costa frontalis continuatis; tem-

pora parva, obliqua; dorsum pronoti antice, sepe quoque

postice, rugulis vel tuberculis nonnullis, magis minusve

distinetis, instructum; femora postica minus lata, parte

apicali graciliore longiore quam in genere preaecedente;

tibie posticx femoribus vix breviores; gene in exemplis

rite coloratis fuscee.

SP. Tibix postice superne in utroque margine spina

apicali distincetissima armate; dorsum pronoti antice ru-

gulis nonnullis obsoletis instruetum; margo apicalis se-

gmenti dorsalis ultimi marium in medio lobulis duobus

obtuse subtriangularibus leviter distantibus instructus; la-

mina supraanalis marium triangularis, longior quam latior,

retrorsum per totam longitudinem sensim vel subsensim

angustata. — 2. Aristia STÅL, 1876.

AP. Tibie postice superne in margine exteriore spina

apicali destitute; dorsum pronoti antice, interdum quoque

postice, rugulis vel tuberculis parvis distinctis instructum;

margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium lobis duobus

dentiformibus distantibus instructus; lamina supraanalis

marium a basi ad vel ultra medium sensim leviter angu-

stata vel lateribus parallelis instructa, dein utrimque su-

bito sinuata, pone sinum angusta et sensim angustata.

— 3. Pheoparia STÅL, 1873.

DIVISIO SEXTA.

Ar. Margo dorsalis femorum posticorum remote vel remo-

tissime serratus; lobi mesosternales plerumque sat di-

stantes; margo exterior loborum lateralium pronoti haud

vel subliliter elevatus.

F2. Lobi mesosternales sat distantes.

(4).

(7).

(6):

STATS SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

FP. Costa frontalis ante et pone ocellum subito nonnihil

coarctata, pone ocellum elevata et cum fastigio antrorsum

prominula, pone antennas sensim fortiter angustata, basi

fortiter compressa; vertex inter oculos leviter declive;

fastigium occipite humilius; oculi lati, fortiter convexi;

ocellus coste frontalis ab antennis levissime remotus;

pronotum dorso carina media obtusa instrucetum, lobo

postico lobo antico multo breviore, margine postico obtuse

rotundato vel angulato, inter medium et humeros utrimque

sinuato; elytra angusta, minus dense venosa; tuberculum

prosternale crassum, breve, obtusum; pectus angustumj;

lobi metasternales marium leviter, feminarum magis di-

stantes; femora postica margine dorsali parce serrato,

lobo geniculari exteriore triangulari; tarsi mediocres; tibize

posticae in margine exteriore spinis typice novem armatee;

tympana retrorsum leviter vel levissime immersa; cerci ma-

rium mediocres, graciliusculi, sensim acuminati, apice sub-

curvi, vix compressi. — (Gen. 1.) 1. Coryphistes CHARP.

SP. Costa frontalis basi haud vel minus fortiter com-

pressa, haud nisi ante ocellum coarctata; oculi minus lati;

tuberculum prosternale alte elevatum; lobi geniculares fe-

morum posticorum apice rotundati.

FA? Typus americanus; costa frontalis ante ocellum magis

minusve distinete coarctata; intervallum loborum meso-

sternalium haud vel vix transversum; lobi mesosternales

haud vel vix transversi; ocellus coste frontalis a serobibus

antennarum leviter vel levissime remotus; tuberculum pro-

sternale teres vel compressiusculum, obtusum; tibia poste-

riores extus spinis septem vel octo typice armatae; tarsi

anteriores mediocres vel longiusculi; tympana retrorsum

leviter immersa; cercl marium cognitorum breves, sensim

acuminati, prope basin intus processu armati. — (Gen. 2—3-.)

SP. Costa frontalis ante ocellum utrimque distincte si-

nuata, ibidem coarctata, pone antennas basin versus sen-

sim angustata; fastigium verticis horizontale, pone me-

dium lateribus subparallelis instructum, ante medium

sensim angustatum; antenn anguste ensiformes; elytra

minus dense reticulata, inter costam et radium vena inter-

calata instructa; cerci marium breves, compressiusculi,

sensim acuminati, intus prope basin processu sat longo,

sub lamina supraanali occulto, instructi; margo apicalis

segmenti dorsalis ultimi marium lobulis tuberculisque mi-

nutis nigris pluribus instructus; lamina supraanalis marium

nigro-granulata; lamina subgenitalis marium breviter conica,

nonnihil recurva. — 2. Vilerna STÅL, 1873.

2. Costa frontalis ante ocellum utrimque non nisi ob-

soletissime sinuata, per fere totam longitudinem basin

versus subsensim angustata; carin& laterales frontis sensim

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 23

B(0):

9 (10).

T[OTC9):

1 (14).

12 (13).

distinctius divergentes quam in genere precedente; an-

tenne lineares; fastigium verticis sensim angustatum, late-

ribus posterius nonnihil declivibus; elytra sat dense ve-

nosa, ante medium irregulariter reticulata, inter costam

et radium vena intercalata destituta; femora postica gra-

ciliuscula; tarsi anteriores longi vel longiusculi, antici

tibiis ejusdem paris haud multo breviores. — 3. Nuceria

SMAL, No G-

FP. Typus australicus; ocellus costae frontalis a scro-

bibus plerumque sat fortiter remotus; costa frontalis ad

ocellum haud coarctata; fastigium verticis horizontale et

cum occipite in eodem vel fere eodem plano jacens; occiput

et vertex plerumque carina longitudinali instructa; pro-

notum totum vel saltem in lobis lateralibus ruguloso-

punctatum, interdum granulis rugulisve conspersum, dorso

carinatum, tectiforme vel cristatum; elytra in area postra-

diali confuse reticulata; femora postica lata vel latiuscula;

tarsi plerumque breves vel breviusculi; tibiee postica extus

spinis septem — novem armata; cerci marium cognitorum

fortiter compressi, laminati, sensim curvati, vel subtus

sensim sinuati, apice obtuse vel minus fortiter angustati,

breves vel modice elongati; lamina subgenitalis marium

brevis, obtusiuscula; tuberculum prosternale obtusum, forma

varians. — (Gen. 4—7.)

FP. Femora postica sat compressa; sulci lobi antici pro-

noti in medio interrupti; area dorsalis lateris exterioris

femorum posticorum lateribus parallelis vel subparallelis

instructa, angusta, area discoidalis lata, anterius area illa

dorsali quadruplo vel fere quadruplo latior; costa fron-

talis basi angustissima; intervallum loborum mesosterna-

lium haud transversum.'— 4. Gonicea STAL, 1873.

AP. Femora postica crassiora, minus compressa; area

dorsalis lateris exterioris femorum posticorum anterius

lata, apicem versus sensim distinctissime angustata, area

discoidalis lata, anterius area illa dorsali tantum triplo,

vel ne triplo quidem latior; intervallum loborum meso-

sternalium saepe transversum.

FP. Costa frontalis per totam vel magnam partem longi-

tudinis basin versus sensim angustata, basi angustissima,

ante ocellum quam pone ocellum haud angustior; carina

lobi antici pronoti sulcis transversis duobus intersecta;

tympana leviter vel modice immersa.

FP. Pectus modice latum; fastigium verticis vix vel

leviter transversum; intervallum oculorum latiusculum vel

modice latum; oculi parte infraoculari genarum nonnihil

longiores; tuberculum prosternale obtusum, forma varians;

elytra nunc completa, nunc rudimentaria. — 5. Stropis

STÅL, 1873.

13 (12)

14 (11).

15:02)

16: (1).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

Q. Pectus latissimum; fastigium verticis breve, fortiter

transversum, obtusissimum; intervallum oculorum latissi-

mum; oculi parvi, parti infraoculari genarum longitudine

aequales vel fere breviores; tuberculum prosternale late

transversum, elytra rudimentaria, lateralia, angusta, oblonga,

fortiter distantia. — 6. Cratippus STAL, 1875. ;

FP. Costa frontalis ante ocellum qguam pone ocellum

angustior, pone antennas basin versus subsensim angustata,

basi ipsa proportionaliter latior quam in generibus austra-

licis preacedentibus, parte basali carina longitudinali in-

structa, parte dimidia apicali lateribus parallelis instructa;

angulus apicalis fastigii leviter truncatus; carina lobi antici

pronoti sulco tantum uno intersecta, sulcus posterior lobi

ad carinam interruptus; tympana posterius fortiter immersa.

— 7. Cirphula !) Står, 1860. é

SA. Lobi mesosternales intus fortiter rotundati, ante me-

dium inter se fortiter appropinquati, hinc antrorsum et

retrorsum sensim divergentes; lobi metasternales per magnam

partem longitudinis contigui; fastigium verticis horizontale,

triangulare, leviter transversum, in plano occipitis jacens;

costa frontalis, basi sat compressa excepta, per totam longi-

tudinem excavata et marginibus elevatis instructa, apicem

versus lateribus parallelis predita; oculi mediocres; pro-

notum granulatum, dorso carina subtili percurrente in-

structum, sulcis transversis in dorso continuis, lobis eque

longis, postico posterius angulum obtusum formante; elytra

ultra medium sat dense irregulariterque reticulata, angusti-

uscula; tuberculum prosternale teres, obtusum; femora

postica modice lata; tarsi anteriores mediocres; cerci maris

sat longi, sensim gracilescentes, apice furcati; lamina sub-

genitalis breviter subeonica; habitu et conformatione la-

borum sternalium hoc genus Catantopem wmemorat. —

(Gen. 8.) — 8. Anthermus STÅL, N. G.

SF? Femora postica graciliuscula vel minus lata, sensim

angustata, margine dorsali integro, inermi, lobis genicu-

laribus sensim angustatis, apice obtusis, rotundatis; caput

nonnihil exsertum ; fastigium transversum, obtusum, planum,

haud vel levissime declive; intervallum oculorum latum vel

latiusculum, parte latissima costa frontalis haud angustius;

tempora perpendicularia, punctata; frons modice obliqua,

costa basi angustata, per totam longitudinem sensim am-

pliata, punctata, marginibus lavigatis, elevatis vel sube-

levatis; carin&e laterales frontis a marginibus coste fron-

talis leviter divergentes; antenn&e lineares, mediocres; prono-

tum totum punctatum, dorso obtuse teres, carina obtusa

subtili percurrente instructum, lobo postico posterius obtuse

producto, lobo antico breviore, margine exteriore loborum

1) Calliptenus carbonarius SERV. ad Cirphulam quogue referendus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 25

lateralium subrecto, distincte incrassato; elytra minus dense

reticulata; vena radialis interior ante medium elytri a

vena radiali intermedia quam in plurimis Acrididibus fortius

divergens, intervallum, auod in medio elytri inter illas

venas exstat, dense transversim venulosum; tuberculum

prosternale conicum; lobi mesosternales apud mares levis-

sime, apud feminas leviter distantes; 1lobi metasternales

marium contigui, feminarum distantes; femora postica

minus lata; tibie postice extus spinis sex — octo ar-

mate; tarsi anteriores mediocres vel longiusculi; lamina

subgenitalis marium nonnihil producta, sensim subcom-

presso-angustata; species hujus generis habitu et pictura

speciebus quibusdam Oszxye haud dissimiles. — (Gen. 9.)

IFA enas Sn NE Gr

DIVISIO SEPTIMA.

Genus unicum: ÄAcridium SERV., STÄL.

DIVISIO OCTAVA.

ÅA. Genera orbis antiqui.

1 (26). AP. Cerci marium variabiles, numquam prope basin su-

perne subito fortiter sinuati et pone sinum subito recurvi,

nec cornei et compressi, nec laminam supraanalem dimidia

longitudine superantes; segmentum dorsale ultimum marium

normale, breve, haud tumidum; dorsum pronoti in lobos

laterales sensim transiens, Jlimite inter dorsum et lobos

laterales obtuse vel obtusissime tereti, raro subangulato,

angulo numquam carinato, nec toroso, nec levigato ; femora

postica margime dorsali serrato vel area dorsali exteriore

distinete punctata vel subgranulata instructa: tarsi an-

teriores mediocres vel longiusculi, intermedii tibiis dimi-

diis longiores; articulus primus tarsorum posticorum arti-

culo tertio raro longior; articulus primus tarsorum anteri-

orum breviusculus.

2 (19). SP. Oculi magis distantes; intervallum oculorum basi

coste frontalis latius vel haud angustius !); lobi meta-

sternales marium leviter vel levissime, feminarum fortius

distantes; articulus primus tarsorum posticorum articulo

tertio raro nonnihil longior; tympanum leviter obliquum,

retrorsum sensim leviter immersum; frons punctata vel

1) Excepta Coptacra premorsa, in qua intervallum oculorum basi costa fron-

talis angustius est.

SB)

47 (5).

BIS).

NR CE

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

granulata; tuberculum prosternale conicum, stepe sat acu-

minatum. — (Gen. 1—9, Teratodes, Coptacra et affinia).

Oeculi fortiter distantes, breves; intervallum oculorum

oculis latitudine subzequale vel latius, parte latissima costa

frontalis saltem duplo latius; vertex maxime declivis; costa

frontalis depressa, in fastigium verticis sensim continuata,

pone ocellum lata, ante ocellum multo angustata; fastigium

verticis maxime declive, apice latum et cum costa frontali

confusum; margo dorsalis femorum posticorum serratus

vel dentatus; pronotum dorso per totam vel fere totam

longitudinem in eristam altam elevatum, anterius angulatim

productum; tibizxe postice extus spinis octo vel novem

armate. — (Gen. 1—3, Teratodes et affinia).

9. Pedes minus validi, mediocres; area dorsalis exterior

femorum posticorum modice lata; femora postica haud

crassa, supra subtusque latitudine subaqualia; costa fron-

talis percurrens, tota marginata, ante ocellum angustior,

pone ocellum basin versus sensim nonnihil ampliata; oculi

parvi, angustiusculi; pronotum dorso per totam longitu-

dinem in eristam quadrilobam, sulcis transversis inter-

sectam, elevatum; lobus posticus pronoti brevis; elytra

angustiuscula, prope basin latiora, hinc sensim angustata,

irregulariter, ante medium densius, reticulata; lobi meso-

sternales transversi; intervallum loborum mesosternalium

transversum; series exterior spinarum tibiarum posticarum

quam series interior minus longe versus basin extensa.

— 1. Ecphantus STAL, N. G.

9. Pedes validi; femora postica crassa, dorso latiora, area

dorsali exteriore latissima; series exterior et interior

spinarum tibiarum posticarum versus basin 2eque longe

extense; costa frontalis ante medium angustissima; sulci

transversi pronoti cristam haud intersecantes vel prope

summam cristam fortius impressi; elytra lata, coriacea,

densissime irregulariterque reticulata, apicem abdominis

haud superantia; lobi mesosternales fere &eque longi ac

lati; intervallum loborum mesosternalium haud transversum.

Costa frontalis percurrens, pone ocellum basin versus sen-

sim nonnihil angustata, ad ocellum subito angustata, ante

ocellum angustissima, marginibus lateralibus elevatis; oculi

angustiusculi, leviter convexi; pronotum dorso in cristam

fortiter compressam, sulcis transversis haud interruptam,

postice serratam, preeterea integram, percurrentem, ele-

vatum, antice posticeque acutangulariter fortiterque pro-

ductum, lobis ambobus longitudine subequalibus; femora

postica in marginibus sat fortiter dentata. — 2. Tera-

todes BRUL.

2. Costa frontalis subpercurrens, ante ocellum lateribus

subparallelis instructa, pone ocellum minus subito angu-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 4. 27

Sn: (3):

IT(16):

10: (13).

1n(R2):

ör 15):

stata et proportionaliter minus angusta quam in genere

precedente, marginibus lateralibus elevatis, prope apicem

interruptis; oculi latiusculi, sat convexi; pronotum dorso

in cristam, erosulam et dentatam, elevatum, antice posticeque

obtuse angulariter productum, lobo postico lobo antico

multo breviore. — 3. Althemenes STÅL, N. G. (Typus:

Acridium macula lutea HAAN.

FP. Intervallum oculorum plerumque angustum vel an-

gustiusculum, oculis saltem dimidio angustius, rarissime

latum et oculis latitudine subequale; vertex et fastigium

haud vel minus fortiter declivia, hoc in costam frontalem

sensim arcuatim continuatum, arcu magis minusve obtuso;

areze laterales frontis prope ocellum costa frontali num-

quam plus quam duplo vel vix plus quam duplo latiores;

antenne et prasertim ocelli ab oculis leviter vel levissime

distantes; pronotum dorso leviter carinatum vel tectiforme,

margine antico truncato vel obtusissime angulato; elytra

variabilia, nunc completa, nunc rudimentaria, quod in

eodem genere, imterdum. in eadem specie, variat; femora

postica margine dorsali serrulato vel subtilius denticulato

instructa, area exteriore superiore area intermedia multo

angustiore, his areis inter se angulum obtusum vel obtu-

sissimum, dentibus majoribus destitutum, formantibus. —

(Gen. 4—9, Coptacra et affinia.)

FP. Elytra macula nigra, nitida, cornea vel subcornea,

destituta.

FP. Pars basalis interantennalis coste frontalis leviter

vel levissime elevata, costa frontalis igitur tota in eodem

plano jacens, et, quum a latere examinatur, in medio vel

prope medium haud sinuta; cereci marium cognitorum

apicem lamina supraanalis haud superantes, teretes vel

teretiusculi, haud vel obsoletissime compressi, sensim graci-

lescentes, acuminati vel subacuminati, recti; lamina supra-

analis marium cognitorum triangularis, usque' a basi sensim

angustata.

FP. Elytra magis minusve abbreviata, apicem abdominis

haud superantia, interdum brevissima, rudimentaria, apice

rotundata; ale, quum adsunt, area radiali apice rotundata;

tibie postice intus spinis haud ultra novem armatee;

dorsum pronoti carina media instructum, lobo postico

lobo antico breviore, postice angulum obtusum vel obtu-

sissimum formante. — 4. Bibracte StåL, N. G. (Typus:

Acridium Hagenbachii HAAN.)

FP. Elytra aleque longa, apicem abdominis et femorum

posticorum superantia, illa per magnam partem longitudinis

eque lata, apice oblique truncata vel subtruncata; area

radialis alarum apice oblique truncata vel subtruncata;

tibie postice intus spinis saltem decem armate; dorsum

13-(10).

14 (15).

15 (14).

UTEN:

TCLS)

18tdTN:

19 (2).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

pronoti carima media instructum vel tectiforme, interdum

acute tectiforme, lobis ambobus longitudine subaqualibus,

lobo postico posterius angulum rectum vel fere rectum

formante. — 5. Coptacra STÅL, 1873.

FP. Pars basalis interantennalis coste frontalis magis

minusve elevata et parte reliqua coste altior, costa a

latere visa igitur ante hanc partem magis minusve di-

stincete sinuata; costa frontalis angusta, parte dimidia

basali lateribus parallelis instructa vel basin versus levis-

sime angustata, intervallo oculorum haud latiore, ple-

rumque angustiore; pronotum leviter vel levissime cari-

natum, lobo postico, etiam in macropteris, lobo antico

breviore; tibia postice extus spinis septem vel rarius sex

armatae.

FP. Fastigium verticis sat fortiter declive; tempora di-

stinctissima, ad latera fastigii oblique declivia, triangularia,

a fastigio carina separata; pronotum posterius angulum

obtusum distinetum formans; elytra nunce completa, apicem

femorum posticorum haud superantia, per magnam partem

longitudinis sensim angustata, apice rotundata, nunce rudi-

mentaria et circiter duplo longiora quam pone medium

latiora; area radialis alarum angustiuscula, apice rotun-

data; cerci marium fortiter compressi, longi. — 6. Traulia

STÅL, 1873.

9. Fastigium verticis vix vel levissime declive; tempora

obsoleta vel obsoletiuscula, cum fastigio confusa vel ab

hoc minus distincte separata; pronotum posterius trun-

catum; elytra rudimentaria, angustissima, apicem segmenti

mediani attingentia, maxime distantia. — 7. Mesambria

Sj DA SINSE

2. Elytra variabilia, completa vel rudimentaria, apice

rotundata vel rotundato-truncata, macula nigra, nitida,

levigata, cornea vel subceornea, notata; pronotum cari-

natum vel tectiforme.

S9. Macula nigra elytrorum in area radiali posita; tibiee

postice intus spinis saltem novem, extus spinis saltem

octo armate; cerci maris unici cogniti levissime com-

pressi, usque a basi sensim acuminati, apice integri. —

— 8. Gerenia STÅL, N. G.

FP. Macula nigra elytrorum in area costali posita; tibia

postice intus spinis octo, extus spinis septem armate;

cerci marium sat compressi, sensim angustati, apice fissi.

— 9. Sedulia Står, N. G. (Typus: Traulia specularia

STÅL.)

AP. Oculi leviter vel levissime distantes; intervallum

oculorum, saltem apud mares, basi costa frontalis angu-

stius; costa frontalis lata vel latiuscula, percurrens vel

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 4. 29

(21).

(20).

(23).

(22).

(25).

(24).

(1):

longe versus apicem distinguenda; lobi metasternales ma-

rium omnium mihi cognitorum feminarumque plurimarum

contigui, sepe per magnam partem longitudinis sutura

recta contigui; tibiee postice extus spinis saltem octo ar-

mate; elytra aleque plerumque completa, apicem femorum

posticorum superantia, illa angusta vel angustiuscula, apice

rotundata; tympana fortiter obliqua, retrorsum fortiter im-

mersa. — (Gen. 10—13, Catantops et affinia.)

FP. Pronotum per totam longitudinem cristatum; fasti-

gium verticis fortius declive; cerci marium recti, leviter

compressi, sensim angustati; lamina supraanalis marium

triangularis, pone medium fortius angustata; lamina sub-

genitalis marium producta, conica, acuminata; tuberculum

prosternale acutius conicum. — 10. Abisares STÅL, N.G.

(Typus: Monachidium viridipenne BURM.)

FP? Dorsum pronoti carina obtusa, leviter vel levissime

elevata, interdum obsoleta, instructum; fastigium verticis

subhorizontale vel leviter declive; tuberculum prosternale

obtusius conicum vel plerumque cylindricum vel apicem

versus tumescens.

SP. Sulcus pronoti posterior, a quo separantur lobi,

suleis reliquis fortior et profundior; cerci marium recti,

teretes, sensim acuminati; lamina supraanalis marium tri-

angularis; lamina subgenitalis apice leviter compressa et

producta. — 11. Orbillus STÅL, 1873.

SP. Sulcus posterior pronoti sulcis reliquis haud vel

vix fortior.

SP. Cerci marium cognitorum magis minusve curvati;

lamina supraanalis marium cognitorum anterius lateribus

parallelis instructa vel sensim levissime angustata, posterius

fortius angustata; lamina subgenitalis marium magis mi-

nusve producta, plerumque conica, interdum sat acumi-

nata; lobi metasternales in utroque sexu contigui, raro

apud feminas levissime distantes; tibise posticae extus spinis

saltem novem armate. — 12. Catantops SCHAUM.

OQO. Lobi metasternales feminarum sat fortiter distantes;

tibiee posticx extus spinis octo armata; intervallum ocu-

lorum latitudine varians. — 13. Stenocrobylus GERST.

SP. Dorsum pronoti, saltem in lobo antico, cum lobis

lateralibus angulum plerumque formans, plerumque quoque

ab his lobis carina vel ruga lzevigata, continua vel inter-

rupta, quam dorso opaco nitidiore, separatum, raro in

lobos laterales sensim continuatum; lobus anticus pronoti

seepe levigatus vel parce et obsolete vel obsoletissime

punctatus: cerci marium plerumque compressi, interdum

superne prope basin sinuati et pone sinum subito re-

curvi; segmentum dorsale ultimum marium interdum maxi-

27 (28).

28" (20).

29 (30).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

mum, antrorsum productum, tumidum; femora postica in

margine dorsali plerumque, licet interdum remotissime

et obsoletissime, serrata; tarsi anteriores proportionaliter

breves vel breviusculi, articuio primo plerumque longiore

quam in plurimis Acrididibus. et articulo tertio seepe haud

breviore; articulus primus tarsorum posticorum articulo

tertio longior; tympanum macropterorum retrorsum for-

titer vel modice immersum. — (Gen. 14—16.)

FP. Cerci marium basi lati, subtus ampliati, superne

prope basin subito fortiter sinuati, pone simnum subito

fortiter recurvi; margo posticus segmenti dorsalis ultimi

marium sensim late sinuatus, medio nec emarginatus nec

bilobus; lamina supraanalis marium brevis, posterius subito

maxime angustata, interdum subtruncata, apice in medio

tamen in lobum prominula, tuberculis duobus vel quattuor

nigris, parvis vel minutissimis, serie transversa positis,

instructa; lamina subgenitalis marium brevis, obtusa; in-

tervallum oculorum parte latissima coste frontalis haud

angustius; oculi mediocres; pronotum carina media, inter-

dum cristata, instructum, dorso a lobis lateralibus carina

vel ruga magis minusve distincta, interrupta, separato;

elytra et ale completa in mihi cognitis, interdum tamen

breviuscula; tuberculum prosternale obtusum, transversum,

forma varians; pectus latum: lobi mesosternales trans-

versi; intervallum loborum mesosternalium secundum spe-

cies latitudine varians, nunc fortiter, nunc leviter trans-

versum; lobi metasternales marium leviter vel levissime,

feminarum fortius distantes; femora postica lata vel la-

tissima, margine dorsali serrato; tibia anteriores graciliu-

scul:e; tarsi anteriores breves. — 14. Euryphymus STÅL,

JBtSLet, LSYO.

S?. Cereci marium prope basin nec profundi sinuati,

nec subito recurvi; costa frontalis obtusa, haud nisi ad

ocellum subexcavata, percurrens vel subpercurrens, apicem

versus tamen sensim humilior; intervallum oculorum costa

frontali haud vel paullo angustius; fastigium verticis magis

minusve declive, opacum, haud latum, marginibus plerumque

obtusis, nitidis; dorsum pronoti opacum, saltem in lobo an-

tico carina vel ruga vel rarius linea nitidiore a lobis latera-

libnus separatum; margo dorsalis femorum posticorum ple-

rumque, licet interdum remotissime, subtilissime et vix

perspicue, serratus; tarsi anteriores breviuscula; articulus

primus tarsorum posticorum articulo tertio longior.

7. Segmentum dorsale ultimum marium maximum,

tumidum, antrorsum fortiter productum, anterius et late-

ribus convexo-declive, margine apicali sensim subsinuato,

in medio haud nisi obsoletissime emarginato, lobis desti-

tuto; cerci marium maximi, longi, toti lati et compressi,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 4. 31

cornei; lamina supraanalis marium triangularis, longior

quam latior, lateribus anterius rotundatis vel subparallelis

- instructa. — 15. Calliptenus SERV.

30 (29). 9. Segmentum dorsale ultimum marium magnitudine

et forma normale; cerci marium variabiles, numquam tamen

uti in Callipteno formati; lamina supraanalis variabilis;

tibie postice extus spinis numerosis vel saltem novem

armatae. — 16. Fuprepocnemis FIEB.

B. Genera americana 2).

1 (30). SP. Lobi ambo dorsi pronoti in eodem plano jacentes,

vel lobus posterior retrorsum sensim adscendens; inter-

vallum oculorum angustum vel modice latum; caput leviter

exsertum; tarsi anteriores mediocres, articulo primo brevi

vel breviusculo.

2 (21). 2. Articulus secundus tarsorum posticorum brevis, a

supero visus articulo primo plus dimidio brevior.

3 (4). SP. Tibie postice in margine exteriore spinis typice

saltem novem armatse; costa frontalis percurrens vel sub-

percurrens vel ante ocellum distinete continuata, basi ob-

tuse arcuatim in fastigium transiens, parte basali in axem

corporis haud fortius prominula; lobus anticus pronoti

plerumque lavigatus vel obsolete remoteque punctatus,

raro densius et distinetius punctatus vel rugosus, numquam

tuberculatus; sulci lobi antici pronoti plerumque subtiliter

impressi, in medio dorsi plerumque interrupti vel obsole-

tiores, sulcus posterior ejusdem lobi utrimque versus mar-

gines dorsi a sulco lobos separante distincte divergens;

femora postica in area dorsali plerumque lavigata, mar-

gine dorsali integro, inermi; lamina supraanalis marium

cognitorum, saltem anterius, impressione vel sulco longi-

tudinali instructa; cerci variabiles, saltem partim plerumque

compressi, spe fortiter compressi et laminati, in medio

vel prope medium spina introrsum vergente destituti;

oculi leviter vel minus fortiter prominuli, leviter vel

minus fortiter convexi; articulus primus tarsorum posti-

corum articulo tertio plerumque nonnihil longior, arti-

culus secundus brevis; pars illa prosterni, qua secundum

marginem anticum mesosterni extensa est, haud vel leviter

tumescens; tuberculum prosternale plerumque fortiter vel

sat fortiter elevatum, plerumque conicum; limites inter

1) In hac divisione quserenda sunt species nonnullae europsaese, in quibus mar-

gines dorsi pronoti ruga destituti et lamina supraanalis marium nigro-picta, nec

non genus africanum (Gergis) in quo dorsum pronoti carina destitutum et teres

venzeque analis et axillaris in medio elytri confluentes et articulus secundus tar-

sorum posticorum elongatus.

32 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

dorsum et lobos laterales pronoti obtusi, teretes, rarissime

ruga longitudinali obsoletiuscula instructi; elytra macro-

pterorum per maximam partem longitudinis apicem versus

sensim angustata, remote reticulata; species seepe brachy-

ptere, rarissime aptere; habitus singularis; genus europao-

americanum. — (Gen. 17.) 17. Pezotettir BURM. (= Pezo-

tettixv STÅL!) 1876, Trigonophymus STÅL 1873, Dichroplus

STÅL 1873, Melanoplus STÅL 1873, Hermistria STÅL 1873,

Hesperotettix SCUDD., Paroxya SCUDD.)

4 (3). FP. Tibie postice in margine exteriore spinis haud ultra

octo, plerumque tantum sex vel septem armata; oculi

plerumque fortiter prominuli; costa frontalis ante ocellum

sepe subito evanescens, parte pone ocellum posita ple-

rumque elevata et in axem corporis antrorsum prominula;

cerci marium cognitorum plerumque breves vel breviusculi

et recti, saltem apicem versus teretes, styliformes vel conici.

intus sepe processu spiniformi armati; pronotum, etiam

in lobo antico, plerumque distincte punctatum vel ru-

gosum vel granulatum, interdum tuberculatum, sulcis

transversis plerumque fortiter vel quam in Pezotettige

distinetius impressis, sulceis duobus posterioribus lobi an-

tieci in dorso continuis; femora postica in area exteriore

superiore plerumque distinete punctata, margine dorsali

plerumque, licet interdum obsolete et remotissime, serrato:

articulus primus tarsorum posticorum articulo tertio raro

longior, interdum brevior; lobi metasternales marium cogni-

torum magis minusve distantes; species plerumque apter2e;

genera habitu singulari plerumque insignia et a Pezotettige

divergentia. ?) — (Gen. 18—26.)

5 (20). FP. Margo inferior femorum posticorum per magnam

partem longitudinis usque ad lobos geniculares rectus.

6 (9). SP. Pars basalis vel interantennalis coste frontalis ultra

planum disci frontis in axem corporis antrorsum haud

prominula; costa frontalis latiuscula; cerci marium medi-

ocres, totli vel apicem versus graciles, acuminati; oculi

"leviter vel minus fortiter prominuli.

7 -.-(8). SP. Costa frontalis percurrens, inter antennas nonnihil

ampliata, basin versus vel pone ocellum plana; fastigium

verticis subhorizontale vel leviter declive; oculorum inter-

vallum angustum, costa frontali angustius; pronotum dorso

carina percurrente, in lobo antico interdum sat obsoleta,

instructum, sulceis transversis distinctis, lobo postico lobo

antico haud vel paullo breviore, posterius angulum di-

!) Ad Pezotettigem sensu strictiore, (vide STÅL, Obs. orth. 2. p. 17) quoque

referendi Pez. nigro-vittatus STÅL et glacialis ScuDp.

?) Genera quzaedam, quoad habitum ad Pezotettigem appropinguantia, numero

spinarum tibiarum autem ab hoc genere divergentia, in conspectu haud tractavi,

quia mares mihi ignoti sunt.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLE. BAND. 5. N:O 4. 33

Sn (CA

(6):

TOFCKD):

stincetum formante, lobo antico dorso transversim obtusis-

sime convexo; elytra et ale completa; femora postica

dorso magis minusve distincte punctata, margine dorsali

integro vel subintegro; cerci marium basi compressiusculi,

sensim gracilescentes; articuli primus et tertius tarsorum

posticorum longitudine sequales; tibia postice extus spinis

octo armate; intervallum loborum metasternalium lateribus

rectis et parallelis instructum; lobi metasternales angulo

apicali inuteriore distincto, recto. — 18. Osmilia STÅL,

SLI

AP. Costa frontalis versus apicem frontis evanescens,

inter antennas haud ampliata; fastigium verticis sat de-

eclive, in costam frontalem sensim continuatum; inter-

vallum oculorum latiusculum, costa frontali paullo latius;

pronotum dorso teres, sulceis transversis fortiuscule im-

pressis, sulco illo, qui prope marginem positus est, etiam

in dorsum continuatus et in medio anguste interruptus;

lobus posticus pronoti posterius rotundatus, carima media

instruetus, lobus anticus carina destitutus; elytra rudi-

mentaria vel fortiter abbreviata; lobi mesosternales diver-

gentes; femora postica dorso subimpunctata, margine dor-

sali integro, inermi; tibie postice extus spinis septem

armate; articulus primus tarsorum posticorum articulo

ultimo vix longior; cerci marium mediocres, basi latiu-

sculi, medium versus sensim angustati, parte apicali gra-

cili, tereti, sensim acuminata. — 19. Dackylonsn DD CHARP.

FP. Pars basalis vel interantennalis coste frontalis ultra

planum disci frontis in axem corporis antrorsum distincte

prominula, quod a latere facile distinguitur; pronotum in

lobis ambobus carina dorsali plerumque destitutum; fe-

mora postica dorso plerumque distincete punetata vel granu-

lata, margine dorsali plerumque serrato, vel dentato; arti-

culus primus tarsorum posticorum articulo tertio haud

longior, plerumque brevior; oculi fortiter prominuli.

SP. Corpus apterum, dorso, etiam in abdomine licet

remotius et subtilius. punctatum, rugosum vel granosum;

cerei marium breves, teretes, sensim acuminati, intus tu-

berculo vel processu destituti; lamina supraanalis marium

usque ad apicem sensim angustata, triangularis, lateribus

haud emarginatis; articulus tertius tarsorum sat longus;

intervallum oculorum angustum vel angustiusculceum ; costa

frontalis angusta vel angustiuscula; pronotum basi trun-

catum, lobo postico fortiter abbreviato, sulceis transversis

distincetissimis vel sat fortiter impressis, sulco illo, qui

prope marginem anticum positus est, etiam in'dorsum

continuato, in medio tamen interrupto, margine antico

1) Pezotettix picta THOM.; Dact. bicolor CHARP. mihi ignotum.

ELO

12 (15).

13 (14).

14 (13).

15: 0612),

LOI:

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

dorsi sepe nonnihil adscendente et producto; lobi meso-

sternales sat fortiter divergentes. — 20. Rhytidochrota

STAT, LTD:

SP. Corpus alatum vel rudimento elytrorum, interdum

minutissimo, squamulam parvam simulante, instructumj;

cerci marium breves vel breviusculi, teretes, plerumque

crassi, sensim acuminati, intus tuberculo vel processu

spiniformi vel filiformi armati; lamina supraanalis marium

lateribus pone medium vel prope apicem magis minusve

distincte sinuatis instructa; lobi laterales pronoti extus

pallidi.

AP. Pronotum inter dorsum et lobos laterales subru-

goso-elevatum vel serie tuberculorum instructum; dorsum

pronoti in linea media tuberculis acutis, compressis, in-

structum, margine postico medio dente recurvo armato ;

femora postica in carinis tuberculata vel dentata, dorso

spina apicali magna terminata; costa frontalis angusta,

marginata; articulus tertius tarsorum sat longus; vertex

inter oculos tuberculo parvo instructus.

FP. Fastigium verticis distinete declive; pars interanten-

nalis coste frontalis ante fastigium prominula; dorsum

pronoti tectiforme; margo apicalis segmenti dorsalis ul-

timi marium inermis; cerci marium graciliusculi, prope

apicem intus tuberculo parvo obtuso instructi; lamina

supraanalis marium granulis destituta; lobi mesosternales

haud divergentes. — 21. Polysarcus SAuUss.

&S. Fastigium verticis horizontale; pars basalis coste

frontalis ante fastigium haud prominula; dorsum pronoti

haud tectiforme; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi

marium obtuse quinque-dentatus; cerei marivm breves,

crassi, intus ante medium processu spiniformi, introrsum

et antrorsum vergente, sub lamina supraanali extenso, ar-

mati; lamina supraanalis biseriatim granosa; lobi meso-

sternales divergentes. — 22. Micarchus STAL, N. G.

SQ. Pronotum dorso teres, inter dorsum et lobos late-

rales nec tuberculatum, nec rugoso elevatum; lobus an-

ticus pronoti tuberculis compressis et acutis destitutus;

margo posticus lobi postici pronoti dente recurvo desti-

tutus; femora postica dorso spina apicali parva vel minu-

tissima terminata, margine dorsali serrato; cerei marium

crassi, breves, intus ante medium processu longo, spini-

formi vel subfiliformi, introrsum vergente, sub lamina

supraanali extenso, armati; costa frontalis angnsta vel

angustiuscula; intervallum oculorum angustum vel an-

gustiusculum; fastigium verticis distimete declive.

SP. Articulus apicalis palporum maxillarium haud ampliata,

haud nisi levissime compressa; elytra et ale completa.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 35

(18).

(Ca)

(16.)

(5).

FP. Pronotum dorso carina longitudinali destitutum, lobo

antico in linea media bituberculato, lobo postico horizontali,

basi obtuse angulato, crista destituto; elytra angusta, sen-

sim angustata; alae minus longae, obtusa ; tuberculum proster-

nale acuminatum, basi crassum; margo apicalis segmenti

dorsalis ultimi marium in medio processu Jato, truncato,

fisso, bilobo, lobis apice extus dente armatis; lamina supra-

analis marium triangularis, lateribus longe versus apicem

sensim leviter rotundatis; lobi mesosternales haud vel ob-

soletius divergentes. — 23. Antiphanes STåL, N. G. (Typus:

Ommatolampis nodicollis BURM.)

SA. Pronotum dorso in lobo postico carina longitudinali,

retrorsum sensim cristato-elevata, instructum, lobo postico

basi obtusissime subrotundato, retrorsum sensim adscen-

dente; elytra sensim angustata; als lata, obtusa; tuber-

culum prosternale obtusissimum, leviter elevatum; margo

apicalis segmenti dorsalis ultimi marium in medio levis-

sime prominulus; lamina supraanalis marium brevis, trans-

versa, lateribus in medio angulum distinetum formantibus,

pone angulum leviter sinuatis; lobi mesosternales haud

divergentes. — 24. Demonarz STAL, N. G.

SP. Articulus apicalis palporum maxillarium ampliatus,

compressus, laminatus; pronotum dorso teres, carina desti-

tutum, basi subsinuato-truncatum, lobo postico brevissimo;

elytra rudimentaria, lateralia, angusta; tuberculum proster-

nale acuminatum, spiniforme; margo apicalis segmenti dor-

salis ultimi in medio leviter emarginatus, inermis; lamina

supraanalis marium apicem versus sensim angustata, apice

subito fortius angustata; articulus ultimus tarsorum longus;

lobi mesosternales divergentes; habitus Bhytidochrote. —

29. Ommatolampis BURM., SAUSS.

SP. Margo inferior femorum posticorum ad lobos geni-

culares subito distinetissime sinuatus, sinum versus sensim

liviter dilatatus; costa frontalis percurrens, marginata, tota

in eodem plano jacens, basi angustata et sulceata, sulco

in apicem fastigil continuato; fastigium verticis levissime

declive, subhorizontale; pronotum dorso teres, carina desti-

tutum, suleis transversis quattuor sat fortiter impressis,

omnibus continuis, instructum, lobo postico brevi, basi

emarginato-truncato, dense distineteque punctato, lobo

antico parce obsoleteque punctato; elytra rudimentaria,

elongata, angusta, distantia; margo dorsalis femorum

posticorum inermis; articuli primus et tertius tarsorum

posticorum longitudine subaquales; segmentum dorsale

ultimum marium apice in medio emarginatum; cerci ma-

rium compressi, a latere visi sensim acuminati, intus pro-

cessu medio spiniformi armati; lamina supraanalis re-

trorsum sensim rotundato-angustata. — 26. Agesander

STAT ONIAG:

22.29).

23 (26).

24 (25).

25 (24).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

FP. Articulus secundus tarsorum posticorum quam in

plurimis reliquis Acrididibus longior, parte dimidia arti-

culi primi longior, interdum articulo primo longitudine

subaqualis; oculi sat convexi et prominuli; pars inter-

antennalis vel basalis coste frontalis ultra planum disci

frontis haud vel raro levissime prominula; intervallum

oculorum angustum vel angustissimum; pronotum dorso

teres, in lobis ambobus punctatum, carina longitudinali

plerumque destitutum, rarius carina obsoleta, vix nisi in

lobo postico distinguenda, instructum, lobo postico lobo

antico breviore, plerumque multo breviore, basi truncato

vel obtuse rotundato vel rotundato-angulato; elytra inter-

dum rudimentaria, 1n mihi cognitis numquam deficientia;

margo dorsalis femorum posticorum inermis; lobi geni-

culares femorum posticorum apice in angulum terminati;

genera habitu singulari et longitudine articuli secundi

tarsorum posticorum Tzaeniophore et affinibus similia, sed

tibiis posticis in margine exteriore spina apicali destitutis

ab his generibus divergentia. — (Gen. 27—31.)

AP. Ven analis et axillaris elytrorum libere excurrentes;

tibie posticae spinis paucis, in margine exteriore typice

haud ultra sex vel septem, raro in una tibia octo, ar-

mate; margo dorsalis femorum posticorum inermis; ge-

nera americana, elytris rudimentariis interdum instracta.

&. Cerci marium intus spina introrsum vergente armati;

fastigium verticis distinctius prominulum, magis minusve

declive; frons fortius obliqua.

&A. Costa frontalis fere usque ad apicem frontis extensa,

ante ocellum tamen obsoletiuscula, inter antennas et apicem

obtuse sulcata; fastigium verticis apice truncatum; margo

apicalis segmenti dorsalis ultimi marium in medio angula-

riter emarginatus, ad emarginaturam utrimque dente acuto,

toto vel apice nigro, armatus; cerci marium magni, longi,

validi, cornei, in margine dorsali intus nigro-tuberculati,

subtus dente medio armati, pone dentem sensim angustati,

intus prope dentem illum dente introrsum vergente prae-

diti; lamina supraanalis marium granulis destituta, pone

medium rotundato-angustata; articuli primus et secundus

tarsorum posticorum longitudine subaeéquales. — 27. Procto-

labus SAUSS.

SA. Costa frontalis ante ocellum obliterata; fastigium ver-

ticis brevius quam in genere precedente, apice obtuse

rotundatum; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi ma-

rium lobis quattuor obtusissimis brevissimisque nigris in-

structus, inter lobos medios leviter emarginatus: cerci

mediocres, sensim gracilescentes, intus spina introrsum

vergente armati; lamina supraanalis marium subtriangu-

laris, anterius tuberculis duobus parvis distantibus nigris

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 37

26 (23).

WE(2RS):

28-- (20):

29. (22).

(CI

instructa; articulus primus tarsorum posticorum articulo

secundo fere duplo longior. — 28. Anniceris STÅL, N. G.

SP. Cerci marium simplices, inermes; fastigium verticis

minus prominulum, obtusum, transversum; frons minus

obliqua; costa frontalis longe versus apicem frontis ex-

tensa, ante ocellum tamen obsoletiuscula; margo apicalis

segmenti dorsalis ultimi marium cognitorum inermis, in

medio leviter sinuatus; lamina supraanalis tuberculis de-

stiltuta; frons breviuscula.

FP. Frons distinctius obliqua; costa frontalis ante ocellum

leviter excavata, inter antennas latior, hince basin versus

et antrorsum ultra ocellum sensim distincte angustata; fasti-

gium sat declive; oculi fortiter divergentes; pronotum di-

stincte punetatum, basi truncatum, lobo postico brevissimo;

elytra rudimentaria; articulus secundus tarsorum posticorum

articulo primo paullo brevior; tuberculum prosternale sub-

conicom. — 29. Dellia StåL, N. G.

FP. Frons levissime obliqua; costa frontalis ante ocellum

subsubito coarctata et suleata, basi haud vel vix angu-

stata; fastigzinm leviter vel levissime declive; oculi sat

fortiter divergentes; pronotum fortiter punctatum, lobo

postico lobo antico nonnihil breviore, postice rotundato-

angulato; elytra alaeque completa, apicem femorum posti-

corum superantia; articulus secundus tarsorum posticorum

articulo primo distinete brevior. — 30. Coscineuta STÅL,

1873.

AA Vena axillaris fere in medio elytri cum vena anali

confluens; frons brevis; costa frontalis ante ocellum su-

bito abbreviata; fastigium breve, sat declive; oculi for-

titer divergentes; pronotum totum punctatum, dorso teres,

basi obtuse angulatum; tuberculum prosternale breve, ob-

tusum; lobi metasternales sutura recta et longa contigui;

tibie postice extus spinis octo vel novem armata; margo

apicalis segmenti dorsalis ultimi marimum in medio sat

fortiter sinuatus, ad sinum utrimque lobatus; cerci ma-

rium mediocres, recti, sensim acuminati, inermes; lamina

supraanalis marium triangularis, longiuscula; articulus

primus tarsorum posticorum: articulo secundo fere dimidio

longior; genus africeanum. — 31. Gergis STÅL, 1875.

2. Lobus posticus pronoti elevatus, posterius horizon-

talis, antice declivis, basi obtuse rotundatus; lobus an-

ticus pronoti dorso teres; sulci transversi pronoti distincti,

posterior sat fortiter impressus, sulcus ille anticus, qui in

Acrididibus plurimis tantum in lobis lateralibus distin-

guitur, etiam per dorsum continuatus; caput magnum,

sat fortiter exsertum; vertex cum fastigio fortiter declivis;

costa frontalis latiuscula, anterius sensim ampliata; carimae

(2).

(19!

(8).

(5).

(4).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

laterales frontis sat fortiter divergentes; intervallum ocu-

lorum latum; oculi parviusculi, lati; elytra et ale angusta,

longa; tuberculum prosternale sat longum, teres, sensim

acuminatum; intervallum loborum mesosternalium angu-

stum, medio coarctatum; femora et tibia anteriora pro-

portionaliter brevia; tarsi anteriores longi, articulo primo

longo; pedes postici longi, femoribus gracilibus, margine

dorsali inermibus; tibixe postice extus spinis octo vel

novem armate,; articulus primus tarsorum posticorum arti-

culo tertio fere longior, articulus secundus longiusculus,

articulo primo tamen plus dimidio brevior; valvulizee geni-

tales subrectae, inermes. — (Gen. 32.) 32. Adimantus

STÅL, N. G. (Typus: Ozya ornatissima BURM.)

DIVISTO NONA.

AA. Caput fortins exsertum ; fastigium longum, porrectum ;

costa frontalis pone ocellum sulcata, inter antennas for-

titer coarctata et ibidem sulco destituta, pone antennas

basin versus sensim angustata; sulei pronoti fortiter im-

pressi; tuberculum prosterni apice leviter ampliatum. —

1. Opomala SERV., BURM. (Gen. ins.)

SP. Caput minus fortiter exsertum, fastigium breve;

costa frontalis pone ocellum haud vel obsolete sulcata,

inter antennas haud coarctata; sulei pronoti subtiles; tuber-

culum prosternale apice fortiter ampliatum. — 2. Copio-

cera BURM.

DIVISIO DECIMA.

F2. Lobi mesosternales magis minusve distantes; elytra

et area radialis alarum apice rotundata vel rotundato-

subacuminata; margo exterior loborum lateralium pronoti

distinete rotundato-angulatus.

AP. Caput levigatum, nitidum; lamina supraanalis maris

uniei cogniti retrorsum sensim angustatum, lateribus rectis,

integris; fastigium verticis breve, obtusum, rotundatum:

pronoti lobus posticus basi obtuse angulatus vel sub-

angulatus, angulo ipso leviter sinuato; elytra apicem fe-

morum posticorum haud superantia; tuberculum proster-

nale spiniforme, acuminatum; margines intervalli loborum

mesosternalium recti, paralleli vel subparalleli; spine mar-

ginis exterioris tibiarum posticarum sex—octo. — (Gen.

1—2.)

2. Caput leviter exsertum; frons leviter declivis; costa

frontalis obtusa, haud sulcata, ante ocellum evanescens;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 39

(7).

(6).

fastigium verticis nonnihil declive; intervallum loborum

mesosternalium lobis haud multo angustius, fere zeque

longum ac latum; lobi metasternales in maribus leviter,

in feminis magis distantes; segmentum dorsale ultimum

marium apice quadridentatum, dentibus duobus mediis

fortiter appropinquatis, lateralibus ante angulos basales

lamina supraanalis positis. — 1. Tetratenia STÅL, 1873.

9. Caput magis exsertum; frons fortius obliqua; costa

frontalis percurrens, per totam longitudinem late sulcata;

fastigium verticis subhorizontale; intervallum loborum meso-

sternalium angustum, longius quam latius; lobi metaster-

nales contigui. — 2. Mastusia STAL, N. G.

2. Caput saltem in fronte genisque punctatum; lamina

supraanalis marium posterius subito angustata; segmentum

dorsale ultimum marium apice in medio lobulis vel dentibus

duobus parvis, obtusis, nigris, instructum; lamina supra-

analis marium in angulis basalibus macula vel tuberculo

parvo nigro notata; lamina subgenitalis marium brevis,

sensim angustata; pronotum dense punctatum, margine

basali medio integro; elytra apicem femorum posticorum

plerumque superantia. — (Gen. 3—4.)

SP. Fastigium verticis carina longitudinali instructum,

subeequilaterum vel longius quam latius, triangulare, margi-

nibus lateralibus acutiusculis, carimiformibus; frons sat

fortiter obliqua; costa frontalis angusta, tantum inter

antennas distinctius elevata; tuberculum prosternale gra-

eiliusculum, sensim acuminatum; sulci transversi are

exterioris medixe femorum posticorum continui, sensim

arcuati vel subarcuati, sulculo longitudinali haud con-

juneti; margo basalis dorsi pronoti sensim rotundatus;

antennae ab ocello coste frontalis longe remoti; oculi sat

prominuli, plus quam dimidii ante antennas extensi, in

vertice levissime distantes; lobi mesosternales magis mi-

nusve distantes; lobi metasternales marium contigui, fe-

mine unice mihi cognitae nonnihil distantes. — 3. Steno-

pola StåL, 1873 (= Oxyblepta STÅL, 1873.)

SP. Fastigium verticis carina destitutum, marginibus

apud mares acutiusculis; frons sat obliqua; costa fron-

talis minus angusta, inter antennas minus elevata; tuber-

culum prosternale conicum, apud feminas crassior et sub-

cylindrica; sulei transversi area exterioris media femorum

posticorum angulati, plurimi sulculo longitudinali medio

conjuncti; margo basalis dorsi pronoti obtuse angulatus;

antennae ab ocello coste frontalis leviter remotaee; oculi

minus prominuli, circeiter dimidii ante antennas extensi,

in vertice nonnihil magis distantes quam apud species

generis precedentis; lobi mesosternales sat distantes; lobi

metasternales in utroque sexu contigui; lamina supra-

(1).

IRON:

(9).

1 (12).

(7).

STÅL , SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

analis marium basi utrimque tuberculo parvo nigro, an-

terius carinis duabus longitudinalibus appropinquatis et

pone medium tuberculis duobus nigris instructa. — 4.

Cornops STÅL (=? Cornops Scupp.) (Typus: Acridium

longipenne DE GEER.)

SP. Dobi mesosternales et metasternales utriusque sexus

per magnam vel maximam partem longitudinis sutura

recta contigui; elytra et ale acuminata vel subacuminata,

longa, angusta; corpus angustum, elongatum; pronotum

dense punctatum; pectus angustum; fastigium horizontale;

articulus primus tarsorum anteriorum longiusculus; costa

frontalis percurrens vel subpercurrens, basi excepta sulcata.

(Gen. 3—6.)

SP. Caput pronoto nonnihil brevius, minus fortiter ex-

sertum; fastigium mediocre, marginibus minus compressis;

costa frontalis basi ipsa leviter angustata; pronotum basi

obtuse rotundatum; elytra alzeeque leviter acuminata; tuber-

culum prosternale teres, obtusum; lamina subgenitalis

marium fortiter producta. — 5. Arnilia STÅL, 1873.

FP? Caput pronoto longitudine subaequale vel plerumque

longius, fortiter exsertum; fastigium magnum, horizontale,

antrorsum sensim angustatum, marginibus saltem ante me-

dium compressis; frons fortiter obliqua; costa frontalis

basi fortiter compressa; pronotum basi obtusum et ple-

rumque rotundatum; elytra alxeque plerumque longissima

et fortiter acuminata, raro abbreviata et apice rotundata;

tuberculum prosternale obtusum, interdum compressum ;

lamina subgenitalis marium producta. — 6. Leptysma

STÅL, 1873.

DIVISIO UNDECIMA.

9. Limbus costalis elytrorum per totam longitudinem

late membranaceus et reticulo destitutus; antennsae longis-

sime, plerumque quoque gracillimae; lobi geniculares fe-

morum posticorum triangulares, interdum sat acuminati;

tibie et tarsi postici sat dense et longe pilosi; tarsi

postici longi, articulo secundo elongato; costa frontalis

ad sulculos transversos frontis subito abbreviata; fastigium

declive; oculi plerumque fortiter divergentes, plerumque

et preesertim apud mares fortiter prominuli; spinee tibi-

arum posticarum parve vel parviuscule. — (Gen. 1—6.)

9. Intervallum oculorum minus angustum, costa fron-

tali latius vel saltem haud angustius; articulus primus

antennarum intervallo oculorum haud latior; area analis

elytrorum percurrens, per totam longitudinem lata, apicem

[ap]

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 41

(4).

(3)

(2).

versus haud vel levissime angustata; lobi metasternales,

etiam in feminis mihi cognitis, per magnam partem

longitudinis sutura recta et longa contigui; margo api-

calis segmenti dorsalis ultimi marium obtuse emarginatus,

lobulis duobus magis minusve obtusis dentiformibus in-

structus, vel lobulorum loco leviter angulatim ampliatus;

cerei marium recti, teretes, sensim acuminati; lamina

subgenitalis marium brevis, obtusa; genera asiatica. —

(Gen. 1—3.)

AP. Caput fortius exsertum, lobo antico pronoti lon-

gius; tuberculum prosternale apicem versus transversim

ampliatum, apice latum, truncatum; tympanum adest medi-

ocre, haud vel leviter obliquum.

FF. Oculi lati, subrotundati, fortissime divergentes; frons

brevis, carimis lateralibus fortiter divergentibus, obtusis;

pronotum breve, basi obtusissime rotundatum, sulcis trans-

versis fortiter impressis, lobo postico brevissimo; femora

postica latiuscula, lzevigata, margine dorsali in medio hic

illic levissime obsoleteque subinciso; tibie posticae extus,

preeter spinam apicalem, spinis quattuor armata; articuli

primus et secundus tarsorum posticorum geque longi. —

(i Crandé STÅL, NG.

FF. Oculi latiuscule ovales, minus fortiter divergentes;

frons longior et magis obliqua quam in genere prace-

dente, carinis lateralibus obliteratis; pronotum minus breve,

lobo postico producto, postice angulum obtusum formante,

suleis transversis subtilibus; femora postica modice lata, in

carimis marginibusque granulata; tibise postice extus, preeter

spinam apicalem, spinis septem vel octo armate; articulus

primus tarsorum posticorum articulo secundo nonnihil lon-

STORA SN DUCT GSE STATSANT Gå

AP. Caput leviter exsertum, lobo antico pronoti haud

longius; frons brevis, carinis lateralibus obtusissimis, obso-

letis, sat divergentibus: oculi magni, late ovales, modice

prominuli, fortiter divergentes; pronotum postice produ-

ctum et subangulato-rotundatum, angulo ipso obtuse rotun-

dato, sulcis transversis distinctis; tuberculum prosternale

breviter subeonicum; tympanum nullum; femora postica

lata, in margine dorsali sat dense serrata; tibiae posticae

in margine exteriore, preter spinam apicalem, spinis septem

vel octo armatae; articulus primus tarsorum posticorum

articulo secundo circiter dimidio longior; valvule geni-

tales feminarum recta, imermes, teretiuscule. — 3. Phe-

monoé STÅL, N. G.

FP. Intervallum oculorum utriusque sexus angustissimum,

costa frontali et articulo primo antennarum angustius; elytra

interdum rudimentaria; lobi metasternales apud mares con-

(8).

TOT:

VE EUONE

(1).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

tigui vel leviter distantes, apud feminas magis distantes;

tympanum parvum, haud immersum, vel nullum; genera

americana. — (Gen. 4—6.)

Q. Costa frontalis inter antennas fortiter elevata, in

axem corporis antrorsum prominula et a latere visa rotun-

data, inter antennas et sulculos sulecata; frons minus

brevis: articulus primus antennarum, solus qui restat in

exemplo descripto, magnus, costa frontali fere latior; pro-

notum posterius modice productum et sensim rotundatum:

tuberculum prosternale obtuse subeonicum; lobi mesoster-

nales sat distantes, sensim leviter divergentes; lobi meta-

sternales modice distantes; pedes postici — ? — 4. Nautia

STAT, Ner Ge

ASP. Costa frontalis inter antennas leviter vel modice

elevata; frons brevis vel breviuscula; articulus primus

antennarum costa frontali angustior vel haud latior; fe-

mora postica in margine dorsali magis minusve distincte

serrata; tibiae postice extus, preter spinam apicalem,

spinis sex vel septem armate; tarsi postici longi, arti-

culo secundo articulo primo longiore vel haud breviore;

margo apicalis segmenti dorsalis ultimi inarium cognitorum

obtuse emarginatus, inermis; lamina subgenitalis marium

obtusa.

SP. Frons et pronotum dense fortiterque punctata; costa

frontalis inter antennas et sulculos transversos frontis for-

titer punctata; carinzee laterales frontis obliteratae; oculi

minus prominuli; pronotum carina destitutum, basi sub-

truncatum vel sensim obtuse rotundatum; tuberculum

prosternale obtusissimum; cerci marium teretiusculi, sensim

acuminati; valvule genitalis feminarum rectse, inermes,

graciles. — 5. Ophthalmolampis STAL. (=? Ophthalmo-

lampis Savss.) (Teniophora geniculata STÅL ad hoc genus

referenda.)

SP. Frons et lobus anticus pronoti laevigati vel parce

et subtilius punctati; costa frontalis inter antennas et

suleulos transversos levigata vel parce et minus fortiter

punctata; carne laterales frontis obtusissimeae, obsoletae;

oculi fortius prominuli; pronotum basi truncatum vel, in

speciebus, quarum elytra et ale magis explicata sunt, ob-

tuse ,angulatum, lobo postico carina subtili instructo;

tuberculum prosternale obtusissimum et apice posterius

tuberculo parvo instructum; cerei marium cognitorum com-

pressiusculi, toti latiusculi, apice truneati vel sinuato-

truncati; valvula genitales feming unice cognite prisma-

ticae, forma normalis. — 6. Teniophora STÅL, 1873.

SP. Elytra, quum adsunt, usque ad marginem costalem

reticulata vel venosa, margine costali non nisi anterius

interdum angustissime membranaceo et enervi.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDE. BAND 5. N:O 4. 43

13 (14).

140013).

15 (20).

L6n(17):

kärl):

AA. Pronotum dorso pone suleum posticum lobi antici

elevatum, posterius levissime productum et obtuse subro-

tundatum, sulcis transversis fortiuscule impressis, margine

antico bituberculato; caput latiusculum; frons brevis, ca-

rinis lateralibus leviter divergentibus; costa frontalis lata,

longitrorsum obtuse excavata, basi sinuata; fastigium ver-

ticis breve, transversum, apice et lateribus sinuatum ; oculi

late ovales, sat fortiter prominuli, fortissime divergentes,

intervallo sat lato distantes; tuberculum prosternale obtu-

sissimum, leviter elevatum; tympanum parviusculum; fe-

mora postica compressa, in carinis exterioribus et in mar-

gimibus dorsali et inferiore serrata, margine inferiore a basi

ad capitulum geniculare recto, margine dorsali subsensim ar-

cuato, areis superiore et inferiore lateris exterioris ubique

latitudine sequalibus, marginibus parallelis instructis; tibia

postice extus, preter spinam apicalem, spinis quattuor

armate; tarsi postici longi, articulis primo et tertio longi-

tudine subaequalibus, articulo secundo paullo longioribus;

margo apicalis segmenti dorsalis ultimi maris ante laminam

supraanalem sensim obtuse sinuatum, et lobulos quinque

nigros emittens; lamina supraanalis triangularis, marginibus

lateralibus dente fere medio instructis; cerei maris validi,

lati, compressi, haud longi, ante medium subito fortiter

angulatim curvati; lamina subgenitalis conica, haud longa;

lobi metasternales sutura longa recta contigui. — (Gen. 7.)

> Mezentia STAL, N. G.

SP. Pronotum posterius haud elevatum.

&. Femora postica minus compressa, a supero visa

versus capitulum geniculare distincete gracilescentia, areis

superiore et inferiore lateris exterioris anterius latioribus,

hinc retrorsum sensim distincte angustatis; tympanum

adest; articulus secundus tarsorum posticorum brevis vel

minus longus; costa frontalis angusta vel angustiuscula,

ante sulculos discoidales haud vel breviter et obsolete

contiuuata; lobi metasternales feminarum sat fortiter di.

stantes; intervallum oculorum angustiusculum vel modice

latum; fastigium magis minusve declive; maris ignoti. —

(Gen. 8—10.)

2. Articulus ultimus palporum maxillarium compressus,

latus, lamelliformis: oculi fortiter prominuli; pars basalis

costa frontalis sat prominula; pronotum posterius for-

titer productum; articulus secundus tarsorum posticorum

nonnihil elongatus: tibiae postice extus, preter spinam

apicalem, spinis sex armate. — 8. Trybliophorus SERV.

9. Articulus ultimus palporum maxillarium teretiusculus.

haud dilatatus; pronotum basi truncatum, lobo postico

brevissimo; articulus secundus tarsorum posticorum brevis,

LSE):

195 (18):

20 (15).

21 (22).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.:

articulo primo dimidio brevior; habitus Ommatolampidis,

sed oculis minus prominulis.

2. Frons ante medium planiuscula; costa frontalis sul-

cata, sulco in fastigium verticis continuata; fastigium

angustiusculum; intervallum oculorum costa frontali vix

latius; tuberculum prosternale breviter conicum; lobi

mesosternales que longi ac lati, intus rotundati, inter-

vallo lobis angustiore, haud transverso; carine&e femorum

posticorum denticulate; corpus apterum. — 9. Hisychius

SMG INGER

9. Frons ante medium transversim convexiuscula; costa

frontalis sulco destituta; fastigium sulco nullo nisi obsole-

tissimo subtilissimoque ”instructum, transversum; inter-

vallum oculorum costa frontali duplo latius; tuberculum

prosternale basi latum, crassum, apice subito acuminatum;

lobi mesosternales breves, transversi et intervallo trans-

verso distantes; femora postica in carinis marginibusque

inermia; spina apicalis marginis exterioris tibiarum posti-

carum minutissima, xegerrime distinguenda; elytra rudimen-

taria, angusta, lateralia. — 10. Diceéearchus StåL, N. G.

AP. Femora postica magis conpressa, a supero visa per

totam longitudinem latitudine sequalia vel apicem versus

sensim levissime angustata, areis superiore et inferiore

lateris exterioris marginibus parallelis instructis; costa fron-

talis ante sulculos transversos continuata, interdum apicem

frontis attingens, cerci marium sensim acuminati. — (Gen.

11—13.)

&A. Costa frontalis angusta, nonnihil ante suleulos trans-

versos continuata, sulcata, marginibus elevatis, antice ob-

tusissimis, obsoletis et divergentibus; frons obliqua; fasti-

gium horizontale, leviter sulcatum; vertex inter oculos

fastigium versus nonnihil declive; oculi late ovales, haud

longi, fortiter prominuli; intervallum oculorum costa fron-

tali distincte latius; pronotum basi truncatum, lobo postico

fortiter abbreviato; tuberculum prosternale subtransversum,

sat elevatum, truncatum; lobi metasternales levissime di-

stantes; femora postica angusta, levigata, inermia; arti-

culus secundus tarsorum posticorum elongatus, articulo

primo nonnihil brevior; antenna longae; tympanum nullum ;

corpus gracile, apterum. — 11. Hysia SrtåL, 1875.

AP. Costa frontalis lata, ante medium angustior, per-

currens vel subpercurrens, obtusa, haud sulcata; inter-

vallum oculorum, saltem apud feminas, sat latum; pars

interocularis verticis et fastigium sat fortiter declivia, hoc

obtuse arcuatim in costam frontalem continuatum; caput

obtusissimum ; femora postica apicem abdominis haud supe-

rantia; frons vix vel levissime obliqua; tuberculum proster-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 4. 45

23 (24).

24 (23).

(LS:

24(LI):

nale leviter elevatum, obtusum vel obtusissimum ; articulus

secundus tarsorum posticorum articulo primo plus dimidio

brevior.

FP. DLatera coste frontalis inter antennas fortiter de-

elivia; corpus alatum; elytra et ale apicem abdominis

haud superantia, illa densiuscule et usque ad marginem

costalem venosa; pronotum basi leviter productum et sen-

sim rotundatum, sulceis transversis distinctis, continuis;

tibize postice spinis numerosioribus instruetse, in margine

interiore spinis quattuordecim — viginti armatze, in mar-

gine exteriore spina apicali preditae; lamina supraanalis

marium triangularis, lateribus integris. — 12. Futhymia

SMART

2. DLatera coste frontalis inter antennas leviter et

oblique declivia; corpus apterum; tympanum nullum ; pro-

notum basi truncatum, sulcis transversis obsoletissimis,

in dorso obliteratis vel interruptis; tibia posticee spinis

minus numerosis, in margine interiore decem vel undecim,

intervallo 2equali distantibus, armate, in margine exteriore

spina apicali destitut&e; lamina supraanalis marium in me-

dio laterum profunde incisa. — 13. Lentula STåL, N. G.

DIVISIO DUODECIMA.

SP. Tuberculum prosternale, saltem basi, angustum, teres

vel teretiusculum, numquam Hnisi apicem versus fortius

transversim ampliatum; lobi geniculares femorum posti-

corum plerumque triangulares, apice sape fortiter acu-

minati, rarius apice rotundati; fastigium verticis haud vel

leviter declive, plerumque horizontale vel subhorizontale;

costa frontalis sulcata; lamina subgenitalis marium pro:

ducta, conica vel acuminata, longitudine varians. — (Gen.

19 OPyd ret raffinia.)

FP. Tuberculum prosternale totum teres vel teretiu-

sculum, subceonicum vel subeylindricum, apicem versus

haud ampliatum; spina apicalis marginis exterioris tibi-

arum posticarum distinctissima.

FA. Caput sat exsertum; fastigium longum, longius quam

latius, subtriangulare; frons fortiter obliqua; costa fron-

talis ante sulculos transversos evanescens, basi ipsa subito

fortiter compressa et ibidem sulco destituta; antenna ab

ocello coste frontalis longe remote; oculi parte infra-

oculari genarum vix vel haud multo longiores, leviter

prominuli; lobi mesosternales leviter distantes, metaster-

nales per maximam partem longitudinis sutura longa con-

HARE

(3).

SMALA SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

tigui; anguli apicales dorsales femorum posticorum in

spinam acutam producti; lobi geniculares femorum postico-

rum apice in spinam acutam extensi; tibia posticae laminato-

dilatatae, in margine exteriore, preter spinam apicalem,

spinis sex vel septem armate; segmentum dorsale ultimum

marium obtuse emarginatum, ad emarginaturam utrimque

lobulo brevissimo obtusissimoque nigro instructum. — (Gen.

TNT TRE Q usa STATS 1800:

SP. Caput leviter vel minus fortiter exsertum ; fastigium

verticis breve, oculis multo brevius, plerumque sat fortiter

transversum et obtusum; frons minus fortiter obliqua;

costa frontalis percurrens, sulco percurrente vel subper-

currente instrueta, basi haud vel leviter compressa; an-

tenna ab ocello coste frontalis leviter remota; oculi ma-

rium sat prominuli, magni vel majusculi; anguli apicales

dorsales femorum posticorum inermes vel raro spina brevi

terminati; sezmentum dorsale ultimum marium cognitorum

apice obtuse emarginatum, lobulis nmigris destitutum.

2. Carine laterales frontis per totam longitudinem inter

ocellos et apicem frontis recte&e vel subrectee, ocellos versus

cum margine oculorum sensim convergentes; intervallum

oculorum feminarum parte interantennali coste frontalis

haud vel vix latius; lobi geniculares femorum posticorum

acuti; tuberculum prosternale minus gracile; intervallum

inter costam et venam radialem anterius biseriatim reti-

culatum, rarius hic illie triseriatim reticulatum; latera capitis

et thoracis vitta obscura postoculari ornata; valvula geni-

tales margine denticulata vel spinulose. — (Gen. 2—9.)

SP. Pronotum minus fortiter punetatum, lobo postico,

etiam in brachypteris, parte illa lobi antici, que inter

sulcos duos posteriores posita est, longiore; elytra num-

quam squamulam minutissimam simulantia; lobi meta-

sternales marium omnium et feminarum plurimarum con-

tigui; carina dorsalis femorum posticorum apice in denti-

culum nullum nisi obtusissimum et transversum prominula;

margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium inter me-

dium et latera haud dilatatus; cerei marium angusti, haud

vel leviter compressi; valvulze genicales feminarum in mar-

gine exteriore densius denticulatze vel spinulosze.

SY. Pars spinosa tibiarum posticarum apicem versus sensim

laminato-ampliata; tibia posticae in margine exteriore, preeter

spinam apicalem, spinis typice septem armateze.

2. Fastigium capitis haud vel vix transversum; costa

frontalis inter ocellum et apicem angustata; oculi minores;

elytra in loco, ubi divergunt venze radiales due interiores,

inter venas easdem venulis transversis dense positis in-

structa; lobi metasternales feminarum distinete nonnihil

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 4. 47

OMG):

OR):

TFR(6):

KINO)

13 (14).

distantes; tibia postice in margine interiore spinis octo

armatee, intervallo spinarum duarum apicalium intervallis

spinarum reliquarum duplo vel triplo longiore. — 2.

Gesonia Står, N. G. (Typus: Oszya punctifrons STÅL.)

SP. Fastigium capitis obtusum, transversum; costa fron-

talis ante ocellum haud angustata; oculi magni; elytra in

loco, ubi divergunt vene radiales dur interiores, inter

venas easdem venulis transversis remotis instructa; lobi

metasternales utriusque sexus contigui; tibia postica in

margine interiore spinis typice decem armatae, intervallis

spinarum ommnium subaequalibus. — 3. Ozya SERV.

SA. Margines spinosi tibiarum posticarum haud laminati;

tibie postice in margine exteriore, preeter spinam apicalem,

spinis octo armatza, spinis marginis interioris aeque distan-

tibus; oculi magni. — 4. Caryanda STÅL, N. G. (Typus:

Ozxya spuria STÅL.)

SA. Pronotum fortiter punetatum; lobus posticus pronoti

brevissimus, parte pronoti inter sulcos transversos duos

posteriores posita haud longior; elytra minutissima, squa-

mulam parvam, pone mesonotum vix extensam, simulantia;

lobi metasternales marium levissime distantes; margo ex-

terior tibiarum posticarum, preter spinam apicalem, spinis

sex armatus; carima dorsalis femorum posticorum apice in

denticulum acutum prominula; oculi magni; margo apicalis

segmenti dorsalis ultimi marium inter medium et latera

fortiter dilatatus; cerei marium lati, compressi. — 5.

Digentia Står, N. G. (Typus: Orya punctatissima STÅL.)

AP. Carme laterales frontis inter oculos primum ab

oculis magis distantes, dein ad antennas subito distincte

curvati, et inter antenanas et ocellos ad oculos fortiter

appropinquate; intervallum oculorum feminarum parte inter-

antennali coste frontalis distincte latius; intervallum inter

costam et venam radialem quam in divisione precedente

densius et plerumque confuse pluriseriatim irregulariter

reticulatum; tibie postice in margine exteriore, prieter

spinam apicalem, spinis septem — novem armata; oculi

marium mediocres, feminarum parviusculi; lobi metaster-

nales feminarum plurimarum leviter distantes; valvulzae

genitales margine inermes vel subinermes; pronotum linea

levigata obsoleta, in lobo postico subelevata, instructum.

— (Gen. 6—7-.)

SP. Carma dorsalis femorum posticorum ultra marginem

apicalem femorum in dentem acutum prominula; latera

capitis et thoracis vitta postoculari fusca orpata; sulci

transversi pronoti subtilius impressi; lobi geniculares fe-

morum posticorum triangulares, interdum fortiter acu-

minati; venge radiales et costalis elytrorum per magnam

partem longitudinis, partibus basali et apicali exceptis,

(13);

(2).

(17).

(16).

(1).

(26).

(23).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

spinulis erectis vel suberectis minutissimis, csegre perspi-

ciendis, magis minusve dense positis, instructe; elytra

feminarum ante medium in venis ulnari interiore et anali

pilis erectis, mågis minusve dense positis, instructa; genus

Oxy&e simillimum. — 6. Bermius STÅL.

AP. Carina dorsalis femorum posticorum apice in dentem

nullum nisi obtusissimum prominula; latera capitis et thoracis

vitta fusca destituta; sulei transversi pronoti fortius im-

pressi; lobi geniculares femorum posticorum triangulares,

apice interdum rotundati; caput validiusculum ; intervallum

oculorum apud feminas latum. — 7. Hieroglyphus KRAUSS.

SP. Tuberculum prosternale basi angustum, apicem versus

sensim transversim ampliatum, apice latum; spina api-

calis marginis exterioris tibiarum posticarum minutissima,

nutans, egerrime distinguenda, interdum deficiens; mar.

gimes tibiarum posticarum haud laminati, margo exterior,

preeter spinulam- apicalem, spinis septem vel octo armatus;

lobi geniculares femorum posticorum acuminati. — (Gen.

EL)

SP. Caput minus exsertum ; fastigium capitis transversum,

apice obtuse rotundatum; frons minus obliqua; carine late-

rales frontis usque ad apicem sensim divergentes; tuberculum

prosternale apice bisinuatum; valvula genitales feminarum

margine denticulate; margines laterales tibiarum posti-

carum apicem versus acutiusculi. — 8. Tauchira STÅL,

N. G. (Ozxya polychroa STÅL et abbreviata SERV.)

&?. Caput fortius exsertum; fastigium capitis triangulare,

apice rotundatum, haud transversum; frons sat fortiter

obligua; carina laterales frontis apice fortius divergentes;

tuberculum prosternale apice truncatum, integrum vel sub-

integrum; valvule genitales feminarum inermes; margines

laterales tibiarum posticarum teretiusculx. — 9. Racilia

STÅL, N. G.

AP. Tuberculum prosternale usque a basilatum et trans-

versum; antenne breves vel breviusculz; oculi, preesertim

marium, magni vel majusculi; tibia posticae haud dilatatae;

lobi geniculares femorum posticorum apice plerumque rotun-

dati; costa frontalis raro sulcata. — (Gen. 10—16, Platy-

phyma et affinia.)

AP. Intervallum loborum mesosternalium fere eque latum

ac longum, lateribus rectis vel subrectis, parallelis vel

retrorsum leviter divergentibus, instructum; lobi metaster-

nales, etiam in maribus paucis mihi cognitis, leviter vel

levissime distantes; elytra alzeque fortiter abbreviata; tym-

pana posterius vix vel levissime immersa.

sS?. Tuberculum prosternale triangulare, apice angulum

distinetum formans vel acuminatum; margo dorsalis fe-

morura inermis, integer; tempora angusta, teretia, haud

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 49

21 (22).

22 (RU

(20).

[SV]

24 (25).

20 (24).

27 (30).

disereta; margo exterior tibiarum posticarum, preter spinam

apicalem, spinis septem vel plerumque octo armatus. —

(Gen: L0==L1)

FS? Femora postica apicem abdominis sat longe supe-

rantia; tuberculum prosternale late triangulare, breve;

carina dorsalis femorum posticorum apice in denticulum

parvum, acutum, distinetum prominula; lobi geniculares

femorum posticorum apice rotundati vel saltem haud

acuti; tibixe postice extus, preter spinam apicalem, spinis

octo armatae; valvula genitales feminarum margine inermes.

10. Prazilla STåL, N. G.

2. Femora postica apicem abdominis subequantia; carina

dorsalis femorum posticorum in denticulum obtusum, ob-

soletissimum minutissimumque, prominula: lobi geniculares

femorum posticorum triangulares, acuti; tibia postica extus,

preter spinam apicalem, spinis septem armate; tuberculum

prosternale altius elevatum quam in genere pracedente;

valvule genitales margine denticulate. — 11. Cercina

STAN NL GE

SS? Tuberculum prosternale apice truncatum; tempora

latiuscula, obliqua, punctata; carima dorsalis femorum

posticorum apice haud prominula; lobi geniculares femorum

posticorum apice rotundati; margo exterior tibiarum posti-

carum, prseeter spinam apicalem, spinis typice novem vel

decem armate; valvule genitales feminarum margine

inermes. — (Gen. 12—13).

AP. Caput leviter exsertum; carina laterales frontis di-

stinctae; margo exterior loborum lateralium pronoti sub-

tilissime eievatus; tibixe posticee extus, preter spinam api-

calem, spinis typice decem armate; calcaria duo interiora

tibiarum posticarum zequalia. — 12. Platyphyma FiscH. FR.

2. Caput fortius exsertum; carina laterales frontis obli-

terate; margo exterior loborum lateralium pronoti latius

elevatus et callosus; tibixe postice extus, preter spinam

apicalem, spinis novem armatee ; calcaria interiora tibiarum

posticarum ingequalia. -— 13. Loryma STÅL, N. G. (Typus:

Platyphyma vittipennis STÅL.)

SP. Intervallum loborum mesosternalium multo longius

quam latius; lobi metasternales utriusque sexus sutura longa

recta per maximam partem longitudinis contigui; elytra

aleque completa; caput nonnihil exsertum; margo ex-

terior loborum lateralium pronoti anguste elevatus et cal-

losus; frons magis minusve obliqua; valvulae genitales

margine inermes, interdum obsolete suberenulats; articulus

primus tarsorum posticorum longus; tympana retrorsum

fortiter immersa.

SP. Spina apicalis exterior tibiarum posticarum distin-

ctissima, spinis reliquis ejusdem marginis haud brevior;

28 (20):

29.-(28).

30 (27).

UNO):

SMÅL; SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

intervallum loborum mesosternalium in medio vel pone

medium fortiter angustatum. — (Gen. 14—215.)

FP. Costa frontalis sulcata; fastigium carina destitutum;

discus elytrorum in loco, ubi divergunt venzee radiales duze

interiores, inter has venas venulis transversis dense positis '

instructus: tibia postice extus, prater spinam apicalem,

spinis novem vel decem armatze; tuberculum prosternale

apicem versus haud incrassatum, apice subsinuatum. —

-— 14. Spathosternum KRAUSS.

2. Costa frontalis plana, lata, obtuse marginata; elytra

in medio inter venas radiales interiores venulis trans-

versis remotis instructa; tibiae posticer extus, preeter spinam

apicalem, spinis duodecim vel tredecim armatz ; tuberculum

prosternale apicem versus ampliatum et incrassatum, apice

planum quadratum formans. — 15. Tristria STÅL, 1873.

9. Spina apicalis exterior tibiarum posticarum minutis-

sima, segerrime distinguenda; costa frontalis lata, obtusa,

teretiuscula; fastigium cum costa frontali confusum, le-

viter declive, in costam arcuatim continuatum; pronotum

carina obtusa, distinctissima, obtuse callosa, instruetum,

lobis dorsalibus que longis; spina prosternalis erecta,

apice sinuato-truncata; femora postica ante medium lata,

pone medium gracilia, margine dorsali serrato; tibiae

postice extus, praeter spinulam apicalem, spinis circiter

undecim armatae; intervallum Icborum mesosternalium

lateribus rectis et subparallelis. — (Gen. 16.) 16. Tylo-

tropidius STÅL, 1873.

DIVISIO DECIMA TERTIA.

FP. Antenne prope oculos inserte; oculi os versus

longe descendentes, maximi; fastigium capitis leviter vel

minus fortiter productum ; caringe laterales frontis distinctae;

caput pone fastigium inter oculos transversim impressum ;

vertex carinatus; lobi mesosternales et metasternales per

maximam partem longitudinis sutura recta contigui; tibia

posticx in margine exteriore spina apicali armate; tym-

pana fortiter immersa. — (Gen. 1—09.)

FP. Fastigium capitis leviter prominulum, apice an-

gulum rectum vel obtusum formans; tempora per totam

longitudinem fastigil extensa; frons modice obliqua; costa

frontalis tota obtusa, basin versus sensim angustata, basi

haud compressa; antenne lineares; pronotum dorso de-

pressiusculum, postice angulum obtusum formans; femora

postica apicem abdominis attingentia vel subattingentia,

lobis genicularibus triangularibus vel subtriangularibus,

apicem femorum haud superantibus; pedes anteriores medi-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 4. äl

(2).

(9).

(8).

(0):

(6).

(5).

ocres; femora intermedia apicem coxarum posticarum attin-

gentia; tibixe postice in margine exteriore, praeter spinam

apicalem, spinis saltem duodecim armata; elytra apicem

abdominis superantia; corpus minus gracile. — (Gen. 1.)

1. Ozxyrrhepes STAL, 1873.

SP. Fastigium capitis longius productum, saltem xeque

longum ac latum; tempora plana, fastigio breviora; frons

fortiter obliqua; costa frontalis basi vel basin versus magis

minusve compressa, dein apicem versus sensim ampliata

et marginata, parte basali compressa immarginata, haud

sulcata; dorsum pronoti teres; femora postica abdomine

breviora, plerumque multo breviora; elytra apicem abdo-

minis haud superantia; corpus gracile.

FA? Caput ante oculos minus fortiter productum, pro-

noto longitudine subequale; fastigium capite reliquo multo

brevius; antenna capite longiores; margo exterior loborum

lateralium pronoti rectus; lobi geniculares apicem femorum

posticorum haud superantes. — (Gen. 2—4.)

FP. Antenne crassiuscule, teretes vel teretiuscula; oculi

minus lati; margo exterior loborum lateralium pronoti

anguste elevatus, callosus; tuberculum prosternale altum:

femora postica minus gracilia, lobis genicularibus sensim

leviter angustatis; femora intermedia apicem coxarum

posticarum attingentia; tibix anteriores minus breves;

corpus minus fortiter compressum et elongatum.

SAP. Corpus minus compressum; fastigium verticis carina

longitudinali instructum; tempora fastigio dimidio breviora;

area postcostalis elytrorum posterius haud ampliata; tuber-

culum prosternale apice ampliatum, truncatum; tibia po-

sticee extus spinis decem vel duodecim armata; articulus

ultimus tarsorum longus; lamina subgenitalis marium

sensim conico-acuminata, minus longa. — 2. Tropidopola

STÅL, 1873.

9. Corpus magis compressum; fastigium verticis carina

destitutum; tempora ultra medium fastigii extensa; area

postceostalis elytrorum marium posterius leviter ampliata;

tuberculum prosternale compressum, apice haud ampliatum ;

tibi& postice extus spinis quindecim vel septemdecim ar-

mata; articulus ultimus tarsorum brevis; lamina subgeni-

talis marium longe producta, compressa. — 3. Metapa

SJS ONE

FP. Antenne ensiformes, depressae; oculi latissimi;

fastigium verticis carina destitutum; tempora longe versus

apicem fastigii extensa; area postradialis versus medium

elytrorum ampliata; tuberculum prosternale parvum, ad

marginem anticum sterni positum; femora postica gracilia,

lobis genicularibus angustis, ubique z2zeque latis; pedes

JA!

ORC:

UTG):

2015):

13 (14).

STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

anteriores breves; femora intermedia basin coxarum posti-

carum attingentia; tibiae anteriores breves; articulus ultimus

tarsorum brevis; lamina subgenitalis marium longissime

producta, fortiter compressa. — 4. Ischnacrida STÅL, 1873.

9. Caput ante oculos fortissime productum, pronoto plus

duplo longius, parte producta capite reliquo circiter triplo

longiore, antrorsum sensim angustata; tempora ultra medium

fastigil extensa; costa frontalis inter basin et antennas

fortissime compresso-elevata, laminata, ante antennas plana

et sensim ampliata; oculi magni; antenne lineares, graciliu-

sculae, fastigio capitis circiter tertia parte breviores; margo

exterior loborum lateralium pronoti rectus, anguste elevatus;

tuberculum prosternale fortiter compressum; pedes ante-

riores breviusculi; femora intermedia apicem coxarum

posticarum subattingentia; femora postica gracilia, lobo

geniculari exteriore longissimo; tibia posteriores extus

spinis circiter quindecim armate; tibie anteriores breviu-

scule; articulus ultimus tarsorum breviusculus. — (Gen. 5.)

5. Gonyacantha STÅL, 1873.

SP. Antenna ab oculis longe remote, ensiformes; caput

ante oculos longissime productum; oculi quam in divi-

sione pracedente minus longe descendentes; abdomen

apicem femorum posticorum longe superans.

9. Caput inter oculos pone fastigium sulco transverso

magis minusve distineto instruetum: fastigium planum

vel planiusculum; pedes anteriores minus breves; femora

intermedia basin coxarum posticarum superantia, apicem

coxarum earundem plerumque attingentia; tibia anteriores

minus breves; costa frontalis basin versus compressa et

sulco destituta; valvulzae genitales feminarum exsertae. —

(Gen. 6—8.)

9. Vertex et fastigium carina longitudinali, interdum

abbreviata, instructa; costa frontalis in parte circiter tertia

vel quarta basali compressa, inter illam partem et apicem

sensim ampliata et utrimque marginata; carinee laterales

frontis distinetae, versus antennas sensim obsoletiores vel

evanescentes; tempora distincta vel subdistinceta; sulcus

transversus interocularis capitis subtilis; valvulae genitales

feminarum forma normalis.

9. Carina fastigil verticis percurrens; margo exterior lo-

borum lateralium pronoti totus rectus, margo anticus prope

angulum sinuatus; tympana leviter immersa; tuberculum

prosternale apice ampliatum, truncatum et retrorsum pro-

ductum; lobi mesosternales contigui; lobi geniculares fe-

morum posticorum sensim angustati, triangulares, leviter

producti; tibixe posticae extus, preter spinam apicalem,

spinis circiter duodecim armate. — 6. Xenippa STÅL,

NG:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 4. 593

14 (13).

TörC2).

16 (TN).

9. Carina fastigil verticis antrorsum sensim evanescens;

margo exterior loborum lateralium pronoti in medio obtu-

sissime angulatus, ante angulum obliquus, margo anticus

usque ad angulum rectus; tympana fortius immersa ; tuber-

culum prosternale breve, crassum, truncatum, apice haud

ampliatum; lobi mesosternales levissime distantes; lobi

geniculares femorum posticorum magni, exterior longis-

simus, foliaceus, longe ultra apicem femorum productus;

tibie postice extus spinis novem vel decem armatse, spina

apicali destitute. — 7. Cervidia STAL, N. G.

9. Caput superne carina destitutum; costa frontalis per

maximam partem longitudinis vel inter basin et ocellum

tectiformis, basi fortius compressa, ante ocellum apicem

versus ampliata, marginibus obtusis; carinee laterales frontis

obliteratx; tempora teretia, cum lateribus fastigii verticis

confusa; sulcus transversus interocularis capitis fortiter

impressus; dorsum pronoti horizontale; margo exterior

loborum lateralium pronoti fere in medio obtusissime sub-

angulati, fere recti, margo anticus totus rectus, angulus

anticus obtusus; tympana leviter immersa; tuberculum

prosternale apicem versus subampliatum, subtruncatum et

posterius productum; tibia anteriores mediocres; lobi geni-

culares femorum posticorum mediocres, triangulares, apicem

femorum haud attingentes; tibia postice in margine exte-

riore, prater spinam apicalem, spinis tredecim vel quindecim

armate ; valvulae genitales feminarum longe, recta, inermes;

cerci feminarum longe, late, compresse. — 8. Carsula

SJR NGE

SP. Caput superne carina longitudinali, ante oculos

distinctissima, totum fastigium percurrente, pone oculos

sensim evanescente, instructum, inter oculos sulco trans-

verso destitutum; latera fastigii excavata; tempora di-

stincta, plana, longe versus apicem fastigil extensa; costa

frontalis planiuscula, basin versus sulcata, sulco usque

ad basin continuato; caringe laterales frontis distinct,

ad scrobes antennarum incipientes, apicem frontis attin-

gentes; margo exterior loborum lateralium pronoti sensim

leviter sinuatus; tympana fortiter immersa; tuberculum

prosternale compressiusculum, retrorsum nutans; pedes

anteriores breves, tibiis brevibus instructi; femora inter-

media basin coxarum posticarum attingentia; lobi geni-

culares femorum posticorum angusti, apicem versus vix

angustati, apicem femorum attingentes: tibixe postica in

margine exteriore spina apicali destituta; cerci breviu-

sculi, sensim angustati; lamina subgenitalis marium longis-

sima, triquetra, compressa, superne carinata; valvule geni-

tales feminarum breves, apicem lamina supraanalis longae

haud attingentes. — (Gen. 9.) 9. Mesops SERV.

34 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

ALCAMENES STÅL.

1. 4. granulatus StTåL. — Viridis vel ferrugineo-flavescens;

intervallo oculorum latiore; costa frontali basi sat fortiter compressa;

oculis parvis, apud mares parti infraoculari genarum longitudine subse-

qualibus, apud feminas brevioribus; dorso pronoti basi apiceque in

angulum acutum fortius producto, lobo postico lobo antico longiore,

margine laterali sulcis transversis profundius inciso; maculis duabus

interioribus elytrorum majoribus, longioribus, anteriore longe versus

basin extensa; femoribus posticis extus in area media rugulis parvis

subtilibus conspersis; tibiis posticis extus spinis duodecim vel trede-

cim armatis. FP. Long. 29—46. Lat. pron. 81—13 mill.

Tropinotus: granulatus STAL, Obs. orth; 1. ps 27: 13 (1875).

Patria: Uruguay, Monte Video. (Mus. Holm.)

2. ÅA. brevicollis STÅL. — Precedenti simillimus, differt cor-

pore angustiore, costa frontali basi minus angustata, intervallo ocu-

lorum nonnihil angustiore, oculis majoribus, parte infraoculari ge-

narum nonnihil longioribus, pronoti dorso antice posticeque minus

produeto, lobo postico lobo antico nonnihil breviore, marginibus

lateralibus sulceis transversis leviter intersectis, maculis duabus inte-

rioribus elytrorum minoribus, rotundatis, anteriore posteriore minore

et a basi remota, femoribus posticis nonnihil angustioribus et rugulis

parvis sparsis destitutis, tibiis posticis extus spinis novem vel decem

ALDNADISE 4 (Kent OnSS RAN Slät: mi

Patria: Corrientes. (Mus. Holm.)

Variat virescens vel ochraceus et fusco-conspersus.

ANAUA STÅL.

1. ÅA. fissa StTÅL. — Obscure olivaceo-viridis; alis dilute ru-

cescente-testaceis, hvalinis, parte circiter tertia apicali fusca; an-

tennis, basi excepta, nigris, longis, gracilibus. &. Long. 34 mill.

SA. Lamina subgenitalis sat producta, sensim angustata, subtus

transversim convexa, apicem versus sulcata, apice incisa; vena, quee

intervallum scalare arez analis alarum intus terminat, in disco ala

sat incrassata.

Patria: Peru. (Mus. Holm.)

Frons, gene anterius et apice, pronotum et pleura .dense for-

titerque rugoso-punctata. Fastigium verticis leviter declive, trans-

versum, apice truncatum. Costa frontalis plana, sulculos versus

sensim leviter angustata. Pronotum dorso in lobo antico ruga longi-

tudinali obsoleta, sulcis transversis interrupta, instructum, margine

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.- BAND. 9. N:0O 4. 530

antico in medio leviter prominulo et obtuse sinuato; lobo postico

lobo antico nonnihil breviore, postice angulum sat obtusum formante.

Elytra mutila in exemplo descripto. Alx apicem femorum posti-

corum nonnihil superantia. Tuberculum prosternale coricum, erectum.

Tibia postice extus spinis novem armatee.

PRIONACRIS STAL.

1. P. compressa STÅL. — Flavescente-olivacea, subtus pilosa;

elytris pellucidis, concoloribus, apicem versus dilutioribus, olivaceo-

testaceo-venosis, venulis transversis hic illic sordide albicantibus; alis

in area radiali et parte adjacente arez analis ultra medium elytris

concoloribus, area anali praterea longe ultra medium rosea, parte

rosea posterius leviter infuscata, parte circiter tertia apicali alarum

vitrea, fusco-venosa. 9. Long. 51 mill.

Patria: Nova Granada. (Coll. BRUNNER.)

Caput magnum, parte antica pronoti nonnihil latius. Inter-

vallum oculorum latissimum, diametro longitudinali oculorum vix

angustius. Fastigium verticis fortissime declive, anterius punetulatum

et sulco longitudinali, in basin coste frontalis continuato, instructum.

Frons et gene infra oculos distincte punctate. Costa frontalis latis-

sima, leviter elevata, ocellum versus sensim nonnihil angustata, ante

ocellum angustior, obsoleta. Carimee laterales frontis obtusissimee.

Oculi ovales, sat prominuli, parte infraoculari genarum circiter di-

midio longiores. Pronotum dense et sat fortiter punctatum, in lobo

antico subrugosum, crista dorsali compressa, leviter elevata, in lobo

antico incisuris tribus vel uquattuor instructa, in lobo postico tuber-

culis circiter duodecim dentiformibus armata; lobus anticus brevis,

margine antico angulum obtusum formante; lobus posticus lobo

antico fere duplo longior, posterius in angulum acutum productus.

Elytra ultra medium irregulariter et modice dense reticulata, pone

medium inter venas longitudinales vena spuria unica et preterea

venis transversis rectis remotis instructa: area postradialis lata, area

interulnari multo latior. Ale uti in Lophacri formata, vena autem,

a qua intervallum scalare ares&e analis intus terminatur, haud incras-

sata. Tuberculum prosternale teres, compressiusculum, obtusum.

Antenna et pedes postici desunt in exemplo descripto.

ANTIPHON STÅL.

1: ÅA. gallus STÅL. — ÅA. acropyrino PERtTY (= ornato SAUsSs)

simillimus et maxime affinis, differt elytris nonnihil densius reticulatis,

pronoto longiore, posterius fortius producto, crista summa lobi postici

distinete erosula, macula subapicali arez radialis alarum majore, ma-

cula apicali are&e analis minore, breviore, fortiter transversa, abdo-

56 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

minis dorso subsanguineo, fusco-cingulato, colore corporis pallidiore,

flavescente-olivaceo, femoribus posticis concoloribus, tibiis tarsisque

posticis testaceis, oculisque minoribus. 2. Long. 34—61 mill.

Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.)

ABILA STAL.

1. ÅA. latipes STÅL. — Lurida; elytris fuscis, pone medium

dilutioribus, area anali pallide lurida; alis roseis, apicem versus le-

viter infuscatis, in parte exteriore fusco-venosis; femoribus posticis

intus et subtus, nec non tibiis posticis superne glauco-fuscis, harum

spinis dilute flavescentibus, apice nigris. 92. Long. 50 mill.

Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.)

Habitu punceturaque speciebus Pheeoparize similis, sed robustior.

Caput lobo antico pronoti longitudine subzaequale, punctulatum, punctis

disel genarum in series confusas irregulariter curvatas dispositis.

Vertex anterius cum fastigio leviter declivis, pone impressionem cur-

vatam interocularem carina percurrente instructum, nigro-conspersum ;

fastigium transversum, sulco longitudinali instructum, postice ad suleum

obtusissime obsoleteque subelevatum. Intervallum oculorum costa

frontali duplo latius. Costa frontalis inter antennas leviter elevata,

apicem versus obliterata. Oculi parti infraoculari genarum longitu-

dine subieequales. Pronotum dense distinceteque punctatum, dorso

parce nigro-conspersum, lobis lateralibus ad dorsum, prasertim po-

sterius, infuscatis; lobo postico lobo antico tertia parte breviore,

postice angulum obtusiusculum vel fere rectum formante. HElytra

apicem femorum posticorum leviter superantia, pone medium sensim

leviter angustata, apice angustiora et oblique subtruncata. Spina

prosternalis sensim gracilescens. Femora postiea dorso remote ob-

soleteque serrata. Tibia postice extus spinis octo, praeter spinam

minutissimam apicalem, armate. Articulus primus tarsorum posti-

corum articulo tertio nonnihil longior. Antenne lineares, in exemplo

deseripto partim mutile, infuscatae (an fortuito?) et annulis duobus

pallidioribus ornate.

ARISTIA STÅL.

1. ÅA. megacephala BRUNN. — Capite majore, ubique multo

subtilius punctato, fastigio breviore, distinete nonnihil declivi, ca-

rinis frontalibus acutioribus, costa frontali basi a latere visa arcuata,

sulco cost&e in apicem fastigil subcontinuato, pronoto subtilius pun-

ctato, dorso tereti, in lobos laterales sensim continuato, carina media

subtili instructo, basi emarginato-subtruncato, lobo postico pronoti

breviore, elytris rudimentariis, distantibus, apicem segmenti mediani

attingentibus, angustis, extus pone medium leviter ampliatis, an-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 4.” 57

tennis gracilioribus, nonnihil longioribus, oculis nonnihil latioribus et

convexioribus, lamina supraanali nonnihil latiore ab ÅA. mordace di-

VELSALNK GL LONG, 234 mill.

Pezotettix megacephala ”BRrRunn., Verh. z.-b. Ges. Wien. 11. p.

220-861.)

Patria: Venezuela. (Coll. BRUNNER.)

Lamina subgenitalis leviter producta, sensim angustata, apice

anguste rotundata, subtus convexa, illi A. mordaci verisimiliter similis.

PHAEOPARIA STÅL.

a. ÄAntenne anguste subensiformes; ocelli magni; elytra maculis

fuscis vel nigris destituta, pone medium linea, hic illic interrupta,

oblique transversa, albicante notata, parte circiter tertia apicali

nonnisi apice retrorsum angustata, apice oblique truncata vel sinuato-

truncata, angulo apicali exteriore acuto, margine costali antice di-

stincte sinuato; vene transverse partis posterioris elytrorum utriusque

sexus cum venis longitudinalibus angulos rectos vel subrectos et areolas

longiores quam latiores formantes; margo apicalis segmenti dorsalis

ultimi maris unici cogniti lobis duobus latis, brevibus, minus distan-

tibus, instructus; spine tibiarum posticarum fusce.

TER in een albar Ib SIKAT. Rec Ort ho FA pa ALIS

2. P. castanea BRUNN. — Opomala castanea ”BRUNN., Verh.

ZsbNRGeS Ven. Lis prie203. (L3GT)

Patria: Paramaribo. (Coll. BRUNNER.)

Z. Lamina supraanalis nonnihil longior guam latior, ultra

medium sensim leviter angustata, dein subito utrimque angulum sub-

prominulum formans, pone angulos sinuata, apice anguste producta.

aa. AÅAntenne graciliores, lineares vel sublineares; ocelli minores,

haud tamen parvi; elytra maculis fuscis vel nigris in disco plerumque

ornata, pone medium linea obliqua albicanti nulla vel obsoletissima

notata, margine costali antice haud vel levissime sinuato; vence trans-

verse partis posterioris elytrorum apud feminas oblique et irregula-

riter disposite; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium cogni-

torum dentibus vel spinis duabus fortiter distantibus armatus; spine

tibiarum posticarum pallide, apice fusem.

b. JFastigium leviter vel levissime declive.

ec. Articuli apicales palporum maxillarium distinetissime com-

pressi et nonnihil ampliati; antenne longiores.

SNRA ONNUTC OTRS SNAT ReEG. LOKE: Cl Pars SMI)

Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.)

4. P. rotundata STAL. — Ferrugineo-flavescens; antennis, arti-

culis quinque vel sex basalibus exceptis, genis, vitta angusta inze-

quali loborum lateralium pronoti ad dorsum posita, limbo laterali

mesosterni et metasterni, macula coxarum posteriorum, nec non heme-

38 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

lytris fuscis, horum area anali ferrugineo-flavescente; elytris apice

rotundatis.. &. Long. 22 mill.

&. Margo apicalis segmenti dorsalis ultimi in medio leviter

emarginatus, dentibus quattuor, duobus majoribus maxime distantibus

duobusque obtusis parvis, obsoletis, minus distantibus, armatus; la-

mina supraanalis vix longior quam basi latior, a basi nonnihil

ultra medium lateribus parallelis instructa, dein subito fortissime

angustata et posterius in lobum angustum producta; anguli laterales

laming supraanalis, qui ante partem apicalem angustam exstant,

oblique sinuato-truncati; cerci sensim angustati, apice incurvi; la-

mina subgenitalis nonnihil producta, sensim nonnihil angustata, apice

rotundata, subtus leviter convexa.

Patria: Chiriqui. (Coll. BRUNNER.)

P. annulicorni maxime affinis, differt antennis nonnihil crassio-

ribus et longioribus, pone medium annulis pallidis destitutis, elytris

alisque brevioribus, tantum ad partem tertiam apicalem femorum

posticorum extensis, illis apice rotundatis, obscurioribus, maculis

fuscescentibus destitutis, bis vinaceis, area radiali apice rotundata,

nec non forma lamina supraanalis, cujus anguli laterales in dentem

acutum haud prominent.

ce. Articuli apicales palporum maxillarium haud nisi levissime

compressi, haud ampliati; antenn& breviores.

5. P. maculipennis STÅL. — Fusca vel ochracea. capite thorace-

que dense punctatis; dorso pronoti, prasertim anterius, granulis parvis

obscurioribus consperso; elytris fusco-nebulosis et ante medium ma-

culis duabus vel tribus obscure fuscis vel nigricantibus, nitidulis,

anteriore vel duabus anterioribus obscurioribus et reticulo destitutis,

lzevigatis; alis dilute cinnabarinis, harum area radiali elytrisque apice

truncatis, apicem femorum posticorum vix superantibus; limbo laterali

sternorum, coxis posterioribus subtus, femoribus posticis subtus et

intus, maculis parvis carinarum femorum posticorum nec non antennis

apicem versus nigro-fuscis. $$. Long. 36 mill.

Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.)

P. annulicorni maxime affinis, sed major, forma palporum,

antennis brevioribus, capite pronotoque simul sumtis longitudine

2equalibus, elytris alisque nonnihil brevioribus, maculis elytrorum

multo obscurioribus, anteriore levigata, forte etiam forma partium

analium maris adhuc ignoti, distineta. Lobi mesosternales, uti in

P. annulicorni, distinctissime transversi.

Species affinis, elytris alisque fortiter abbreviatis, adest in colle-

ctione Brunneri.

bb. Fastigium verticis fortissime, subperpendiculariter declive;

elytra fortiter abbreviata, angusta, ultra medium sensim leviter am-

pliata, haud valvantia; ale rudimentarie; articuli apicales palporum

maxillarium leviter compressi, haud vel viz ampliati.

6. P. obtusa STÅL. — Ochracea; genis, vitta loborum latera-

lium pronoti ad dorsum, vitta media elytrorum femoribusque posticis

intus fuscis; maculis duabus elytrorum levigatis, subnitidis, nigris,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 59

una minore media, altera majore posteriore; femoribus posticis subtus,

tibiis posticis tarsisque rufo-testaceis; femoribus posticis apicem versus,

tibiis posticis basin versus infuscatis. &. Long. 22 mill.

ÖS. Margo posticus segmenti dorsalis ultimi abdominis in medio

obtusissime sinuatus, ad sinum utrimque dente armatus; lamina supra-

analis nonnihil longior quam latior, anterius sulco longitudinali in-

structa, marginibus lateralibus ultra medium parallelis, reflexis et

posterius dente parvo lato instructis, predita, dein postice subito

maxime angustata et apice in processum angustum, brevem, sensim

subangustatum, apice obtusum prominula; cercl compressi, curvati,

a latere visi ultra medium sensim angustati, apice oblique angustat;

lamina subgenitalis levissime producta, sensim nonnihil angustata,

apice latiuscule truncata.

Rama. berus (Mus: Flolm.)

Congenerieis habitu sculpturaque simillima, sed fastigio ante

oculos subito fortiter declivi, elytrisque fortiter abbreviatis, se-

gmentum medianum nonnihil superantibus facile distinguenda. An-

tennae exempli descripti magna parte mutile, fusce, basi ochracece.

Lobus posticus pronoti brevis, angulum obtusum integrum formans.

Elytra ante medium contigua vel subcontigua. Alex parvee.

7. P. emarginata STÅL. — Viridis; antennis, basi excepta,

maculaque posteriore laviuscula nitida elytrorum mnigris; femoribus

posticis apice incarnatis; tibiis tarsisque posticis rufescentibus, illa-

rum spinis apice nigris. 92. Long. 34 mill.

Patria: Puerto Cabello Venezuelxe. (Mus. Holm.)

P. obtuse maxime affinis, lobo postico pronoti postice obtuse

rotundato et in medio angulatim emarginato, elytris angustioribus

et latiuscule distantibus, divergens. Ala minutissimee.

CORYPFEISTES CHARP.

a. Femora postica crassiora, leviter vel minus fortiter com-

pressa, lobis genicularibus triangularibus, longitudine cequalibus vel

subequalibus, apicem femorum haud superantibus.

b. Fastigium verticis longius quam basi latius; femora postica

modice crassa, angulis genicularibus triangularibus vel dentiformibus;

elytra longa.

1. C. cyanopterus CHARP.

bb. Fastigium verticis eque longum ac basi latum; fastigium

cum parte basali coste frontalis minus productum quam in divisione

precedente; femora postica crassa vel crassiuscula, angulis geni-

cularibus obtusis, plerumque rotundatis; elytra minus longa.

2. OC. nigrinervis Står. — Pallide olivaceus, fronte, pronoto,

pleuris pedibusque nigro-conspersis; vitta verticis lineaque laterali

postoculari obliqua fusco-ferrugineis; elytrorum reticulo nigro-macu-

60 STÄL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

lato, venis longitudinalibus nigris et posterius nigromarginatis; alis

leviter infuscatis, fusco-venosis; femoribus posticis intus tibiis tarsisque

posticis subsanguineis, tibiarum spinis apice nigris. A. Long. 45 mill.

&. Margo apicalis segmenti dorsalis ultimi in medio sat late

rectus et incisura instructus; lamina supraanalis —? cerci leviter

compressi, sensim leviter angustati, apice leviter decurvi; lamina

subgenitalis sensim angustata, subacuminata, nonnihil producta.

Patria: Peak Downs Australig. (Mus. Holm.)

Caput lzevigatum. Margines laterales coste frontalis distincte

elevati. Fastigium triangulare, horizontale, apice ieviter sulcatum,

marginibus lateralibus anterius levissime sinuatis, angulo apicali

acuto. Pronotum laevigatum, in lobo postico punctulatum; dorsum

lobi antici sulcis transversis obsoletis praditum, in medio laterum

inter sulcos tuberculo obtuso minus distinceto instructum; lobus po-

sticus lobo antico nonnihil altior; carina dorsalis maxima parte

obliterata, tantum antice ruge instar elevata, postice quoque cum

parte adjacente marginis basalis obtuse elevata. HElytra apicem abdo-

minis leviter superantia. Femora postica sat crassa, in marginibus

dorsali et inferiore nec non in carma superiore lateris exterioris re-

mote distincteque serrata. Antenna anguste ensiformes, capite pro-

notoque unitis multo longiores.

3. C. nutans STÅL. — Pallide griseo-flavescens, maculis minutis

remotis et inzequalibus nigris conspersus, vertice minutissime con-

sperso, maculis duabus disci nonnihil majoribus; elytris maculis parvis,

in area radiali majoribus et elongatis, conspersis; alis sordide sub-

vinaceo-hyalinis, apice parce fusco-conspersis; fenroribus tibiisgue po-

sticis intus carneis. 9. Long. 52 mill:

Patria: Rockhampton. (Mus. Holm.)

A precedente, cui sat affinis, differt fastigio distinetissime de-

clivi et marginibus lateralibus totis rectis instructo; marginibus costa

frontalis obtusioribus et tantum in disco frontis elevatis; antennis

angustissime ensiformibus et nonnihil brevioribus; pronoto basi obtu-

sissimo, intra marginem anticum et in lobo postico distincetius pun-

ctulato, carina longitudinali obtusissima, prope apicem vix elevatiore,

basi haud elevata, instructo; lobo postico pronoti quam lobo antico

haud altiore, margine ipso basali in medio leviter incrassato; elytris

alisque brevioribus, apicem femorum posticorum leviter superantibus,

apicem abdominis haud attingentibus; femoribus posticis minus crassis,

magis compressis, tantum in carina dorsali, licet multo obsoletius

et remotius, serratis; praterea corpore pedibusque minutius et magis

inequaliter nigro-conspersis, lateribus pronoti nigro-marmoratis, elytris

alio modo pictis; oculis quoque, uti videtur, majoribus.

aa. Femora postica graciliuscula, sat compressa, lobo geniculari

interiore foliaceo, fortiter producto, apicem femorum superante.

4. OC. validicornis STÅL. — Ferrugineus, vittis duabus genarum,

in latera frontis continuatis, vitta angusta verticis pone fastigium,

vittis quingue angustis pronoti nigris; elytris lurido-pellucidis, ma-

BIHANG TILL K. SV: VET./ AKAD. HAÅNDT. BAND. 95 N:O 4. Öl

culis parvis ferrugineis remote conspersis; alis leviter infuscatis,

fusco-venosis, in area anali basin versus leviter czeerulescentibus;

femoribus, ts tarsisque posticis carneis, illis extus fuscis, in area

media albidis et nigro-carinatis, intus in apice obscure violaceis,

lobo geniculari interiore albicante; pedibus anticis ferrugineo-olivaceis.

9. Long. 63 mill.

Patria: Peak Downs. (Mus. Holm.)

A congenericis mihi cognitis reliquis antennis late ensiformibus,

extus leviter serratis, fastigio capitis majore et alio modo formato,

femoribus posticis gracilioribus et compressioribus et ceteris distin-

ctissimus. Fastigium fere dimidium longitudinis verticis efficiens,

nonnihil longius quam basi latius, sensim angustatum, apice rotun-

datum et transversim excavatum, posterius carina subtili obtusa,

per verticem continuata, instrucetum, marginibus lateralibus in medio

bisinuatis, posterius rotundatis. Antennze capite pronotoque unitis

nonnihil longiores, femoribus posticis nonnihil breviores. Caput laevi-

gatum, fronte apice genisque granulis parvis remotissime conspersis.

Pronotum granulis parvis remote conspersum, ad marginem anticum

et in lobo postico sat dense punctulatum; sulci transversi sat di-

stineti; carima dorsalis partim obliterata, tantum in apice et in lobo

postico distinguenda; margo basalis obtusissime rotundato-subangu-

latus; lobus posticus lobo antico haud altior. Mesopleura et meta-

plenra punctata et remote granulata. Elytra et ale apicem abdo-

minis nonnihil superantia. "Femora postica in marginibus dorsali

et inferiore, nec non in carmis lateris exterioris remote serrata.

Tuberculum prosternale obtusissimum. Lobus genicularis exterior

femorum posticorum longior et angustior quam in congenericis.

VILERNA STÅL.

1. V. rugulosa STÅL. — V. eneo-oculate DE GEER simillima

et maxime affinis, differt colore corporis obscuriore, costa frontali

et intervallo oculorum nonnihil latioribus, fastigio verticis nonnihil

majore, pronoto distinctius ruguloso et ad margines anticum et posti-

cum granulis rugulisque distinetissimis nigricantibus consperso, elytris

alisque brevioribus, apicem femorum posticorum attingentibus, nec

non area anali elytrorum haud pallescente. 2. Long. 20—28 mill.

Patria: Peru (Mus. Folm.) Rio Janeiro. (Coll. BRUNNER.)

NUCERIA STAL.

1. N. roseipennis STAL. — Olivaceo-flavescens; temporibus pone

oculos et lateribus verticis conjunctim virescentibus; antennis linea-

ribus, fuscis; pronoto olivaceo-testaceo, vitta marginali loborum late-

62 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

ralium, in mesopleura continuata, sordide flavescente; elytris dilute

olivaceo-virescentibus, area anali pallide testaceo-flavescente; alis

sordide hyalinis, olivaceo-fusco-venosis, area anali ultra medium rosea.

2. Long. 48 mill.

Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.)

Quoad habitum et picturam laterum pronoti et elytrorum Vi-

lerne eneo-oculate haud dissimilis. Caput maxima parte levigatum,

fronte ante medium leviter rugosa; fastigio leviter declivi, triangulari,

nonnihil latiore quam longiore. Antenne capiti pronotogque longi-

tudine subaquales. Pronotum totum sat fortiter rugulosum, in lobo

postico rugoso-punctatum, dorso carina obtusa percurrente distincte

elevata, sulcis transversis distincte intersecta, instructum, lobo antico

lobo postico nonnihil longiore, margine antico obtuse angulato, lobo

postico posterius angulum obtusum formante. Elytra apicem fe-

morum posticorum nonnihil superantia, ultra medium sat dense irre-

gulariterque reticulata, pone partem fere tertiam basalem apicem

versus sensim angustata, apice angustiuscula et rotundata, margine

costali ante medium sensim rotundato. Tuberculum prosternale sat

longum, compressum, obtusum. Margo dorsalis femorum posticorum

remote, obtuse obsoleteque serratus. ”Tibixe posticae extus spinis octo

armatee.

GONIZEA STÅL.

a. Costa frontalis marginibus partim parallelis instructa, parte

anteriore tantum apicem versus sensim distinctius ampliata; tuber-

culum prosternale apice ab antico posticoque compressum, sinuatum

vel sinuato-truncatum et interdum ampliatum; dorsum pronoti crista-

tum vel tectiforme.

b. Pronotum carina distincte elevata et subcompressa instructum

vel cristatum, lobo postico lobo antico longiore et posterius angulum

acutum formante; tuberculum prosternale ab antico visum usque ad

apicem sensim angustatum.

1. G. Australasie LescH. = Tropinotus cinnamomeus SERV:

2. G. maculicornis STÅL. — G. Australasice magnitudine, forma

partium plurimarum, sculptura et colore simillima, differt fastigio

verticis nonnihil breviore, fronte genisque rugulosis, haud granulatis,

pronoto criste arcuate loco carina ubigue sequaliter elevata, sub-

compressa, instructo, antice posticeque minus fortiter angulatim pro-

ducto, angulo antico obtuso, angulo postico subacuto, area anali

alarum basin versus leviter roseo-induta, antennis intus nigro-maculatis,

parte basali compressa costa frontalis nonnihil breviore, femoribus

posticis angustioribus, spinis tibiarum posticarum totis vel basi ob-

scurioribus, oculisque majoribus. &SQ. Long. 31—48 mill.

Patria: Queensland. (Mus. Holm.) Rockhampton. (Coll. BRUNNER.)

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 63

bb. Pronotum crista vel carina subcompressa destitutum, lobo

antico lobo postico breviore vel subbreviore, angulo, quem format

margo anticus, obtuso et rotundato, lobo postico posterius angulum

obtusum, apice rotundatum, formante; tuberculum prosternale ab an-

tico visum apicem versus haud angustatum, a medio vel fere a basi

ad apicem ubique ceque latum vel subampliatum, apice late sinuatum.

ce. Pronotum carina distineta levigata instructum; vertex carina

percurrente, levigata et sat distincta preditum.

3. G. ensicornis STAL. — G. rugulose maxime affinis, differt

magmitudine majore, antennis distinctius ensiformibus, vertice carina

percurrente instructo, pronoto carina levigata, nitida, laevissime elevata,

obtusa, apud feminam in lobo antico et parte anteriore lobi postici

subtilissime subsulcata, instructo, femoribus posticis proportionaliter

nonnihil angustioribus, intus sanguineis. 9. Long. 29—46 mill.

Patria: Cap York Australize. (Coll. BRUNNER.)

Antenna maris basin versus angustiores quam in femina et

angustissime ensiformes. Elytra apicem abdominis superantia. Tibia

postica variant intus glauco-caerulescentes vel violaceo-sanguines. La-

mina sapraanalis et cerci maris longiores quam in G. Australasie.

4. ÅG. carinata STAL. — Precedenti maxime affinis, differt an-

tennis obsoletius ensiformibus, carina verticis et pronoti distinctiore,

elytris apicem abdominis subattingentibus, femoribus posticis brevio-

ribus et nonnihil latioribus, uti in G. Australasie formatis, spinis

tibiarum posticarum obscurioribus, in uno latere, uti videtur, totis

nigris, tuberculoque prosternali apice latiore et subampliato. 2. Long.

33 mill.

Patria: Gayndah Australie. (Mus. Holm.)

cc. Pronotum obtuse tectiforme, carina levigata nitidiore desti-

tutum; carina verticis obsoletissima.

SIREGruguosanSTAT) ReckOrtI» ip. 36,1 ((L8TS.)

Patria: Australia. (Mus. Holm.)

aa. Costa frontalis per totam longitudinem basin versus sensim

angustata; tuberculum prosternale totum teres vel apice obsoletius

compressum, ibidem haud sinuatum.

d. Dorsum pronoti teres vel teretiusculum, a lobis lateralibus

carina haud diseretum.

6. G. limbata STÅL. — Olivaceo-ferruginea, subtus pallescens:

elytris griseo-hyalinis, maculis parvis subannuliformibus conspersis;

alis vinaceis, posterius fusco-limbatis, area radiali fusco-venosa; femo-

ribus posticis griseis vel ferrugineo- griseis, carinis lateris exterioris

nigro-maculatis, latere interiore sanguineo; tibiis tarsisque posticis

stramineis, illarum latere interiore sanguineo, spinis apice nigris. SY.

FA. Minor, gracilior, antennis femoribus EST longioribus.

lobis metasternalibus subcontiguis. Long. 30 mill

2. Major, minus gracilis; antennis femoribus postieis nonnihil

brevioribus, lobis mesosternalis magis distantibus. Long. 55 mill.

64 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

Patria: Queensland. (Mus. Holm.) Australia borealis. (Coll.

BRUNNER.)

Species insignis, pictura alarum, forma cost2e frontalis et femo-

rum posticorum a congenericis reliquis divergens. Vertex carina

percurrente instructus. Frons granulis parvis obsoletis remotissime

conspersa, prope apicem rugulis tribus parvis oblongis distinetioribus,

una longiore in costa posita, instructa; carina frontales summeae palle-

scentes, laterales obscurius limbata. Antenna lineares. Pronotum

anterius et in lobo postico dense ruguloso-punctatum, praeterea re-

mote subgranulatum, dorso teres, carina obtusa percurrente instructum,

margine antico angulum obtusum rotundatum formante, lobo postico

lobo antico paullo breviore, posterius obtuse rotundato-subangulato.

Elytra apicem femorum longe superantia, pone medium sensim angu-

stata, apice rotundata, margine costali anterius sensim leviter rotun-

dato. Femora postica sat compressa, subtus pone partem tertiam

basalem magis ampliata quam in congenericis reliquis. Tuberculum

prosternale apice truncatum vel subtruncatum.

7. G. fuscula Står. — G. limbate simillima et maxime affinis,

differt colore multo obscuriore, carinis frontalibus fusco-maculatis,

quod tamen forte variat, preesertim autem antennis brevioribus, apud

marem quam femoribus posticis nonnihil brevioribus, alisque vire-

scente-infuscatis, fusco-venosis. &. Long. 28 mill.

Patria: Sydney. (Mus. Holm.)

dd. Dorsum pronoti planum, in marginibus lateralibus carinatum.

8. G. plana Står. — Fusco-cinerascens, parce minuteque, in

pectore ventreque densius nigro-conspersa; costa frontali nigra, mar-

ginibus albicantibus; alarum area anali fulvescente, apice et intus le-

viter infuscata, area radiali infuscata, fusco-venosa; femoribus posticis

intus nigro-fuscis; tibiis posticis superne intus fuscescente-violace-

scentibus, spinis interioribus totis vel fere totis nigris; vitta verticis,

dorso pronoti areaque anali elytrorum pallescentibus, elytris basi vitta

brevissima nigricante; antennis flavescente-albidis. 2. Long. 39 mill.

Patria: Australia, Peak Downs. (Mus. Holm.)

Species maxime insignis, forma pronoti a congenericis divergens.

Gene avicem versus et frons remote ruguloseae. Vertex carina desti-

tutus; intervallum oculorum nonnihil angustius quam in congenericis.

Pronotum presertim in lobis lateralibus rugulosum; dorso in lobo

antico granulis nonnullis obsoletis conspersum et anterius punctu-

latum, in lobo postico parce granulato-subrugosum, posterius punctu-

latum; dorsum planum, antice angustissimum, hinc retrorsum sensim

ampliatum, carina media subtili et obtusa instructum, marginibus

lateralibus carina obtusa subtili, antice posticeque obsoletiore, in-

structis; lobus posticus lobo antico vix longior, postice angulum

obtusum, apice rotundatum et subemarginatum, formans, lobus anticus

apice obtuse rotundato-prominulus. Elytra apicem abdominis supe-

rantia, apice oblique truncata. ”Tuberculum prosternale cylindricum,

apice convexum. Antenne lineares, femoribus posticis dimidio bre-

viores.

BIHANG: TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND. :5. N:O 46 :6D

STROPIS STÅL. |

a. Carina dorsalis pronoti subtilis, levissime elevata; sulei trans-

versi pronoti paralleli.

b. - Pronotum basi obtuse productum, rotundatum vel subangu-

latum; elytra latitudine normalia, contigua vel valvantia.

c. Elytra aleque completa, apicem abdominis attingentia vel

leviter superantia.

d. Frons levigata, haud rugosa.

1. S. maculosa STAL. — Acridium (Stropis) maculosum STÅL,

Recsorths Tp: 69: 225 (M873:)

Patria: Australia. (Mus. Holm.) Å

dd. Frons parce et magis minusve distincte rugosa.

e. Pronotum rugosum, in lobo postico preterea magis minusve

distincte punctatum.

f. Pronotum in lobo antico obsolete rugosum, inter dorsum et

lobos laterales ruga subtili destitutum.

2. S. rufipes STÅL. — Fuscescens vel ferrugineo-fuscescens,

subtus cum capite femoribusque posticis pallidior; alis sordide hya-

linis, fusco-cinnabarinis, subtus cinnabarinis; tibiis posticis cinna-

barinis, spinis apice nigris; tarsis posticis fusco-violaceis. &2.

S. Segmentum dorsale ultimum apice in medio bidentatum;

cerci breves, nonnihil longiores quam latiores, sensim leviter angu-

stati, apice nigri, truncati; lobi metasternales contigui. Long. 20 mill.

2. DLobi metasternales nonnibil distantes. Long. 33 mill.

Patria: Sydney. (Coll. BRUNNER.)

Statura formaque pronoti G. rugulose sat similis, sed antennis

elytrisque mnonnibil brevioribus, forma coste frontalis, femoribus

posticis latioribus, pronoti dorso teretiusculo, sculptura pronoti et

ceteris facile distinguenda. Gene apicem versus et frons rugulis

parvis remote consperse. Costa frontalis ante ocellum apicem versus

sensim nonnihil ampliata, inter ocellum et antennas lateribus sub-

parallelis instructa et ibidem latior quam in G. rugulosa. Carinze

frontales interdum fusco-maculate. Vertex pone fastigium obsolete

carinatus. Margo cariniformis fastigii postice furcatus. Antenna

lineares, capite pronotoque vix longiores (S) vel nonnihil breviores

(2). Pronotum remote rugulosum, in lobo postico punctatum et

rugulis longitudinalibus laevigatis distinctioribus conspersum, dorso

teres, carina obtusa leviter elevata instructum; margo anticus pronoti

obtuse rotundatus; lobus posticus posterius obtuse rotundato-angu-

latus. lobo antico paullo brevior.

ff. Pronotum fortius rugosum, inter dorsum et lobos laterales

rTuga subtili continua vel interrupta instructum.

3. S. pictipes STAL. — Pallide sordide flavescens, dorso in

cinnamomeum vergens; lobis lateralibus pronoti ad dorsum nigri-

66 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

cantibus; elytris cinnamomeo-pellucidis, obscurius venosis; alis fulve-

scentibus; dorso abdominis, femoribus posticis intus, tibiis tarsisque

posticis subeinnabarinis; femoribus posticis extus superne fasciis tribus,

intermedia latissima, nigricantibus ornatis. &. Long. 25 mill.

&A. Segmentum dorsale ultimum apice in medio dentibus duobus

nigris instructum; lamina supraanalis triangularis, ante medium ca-

rinis duabus distantibus concoloribus, ante medium praterea carina

transversa nigra, fortius elevata, medio interrupta, instructa, margi-

nibus lateralibus posterius leviter sinuvatis; cerci breviusculi, com-

pressi, obtusi, lamina subgenitalis brevis, obtusa; lobi metasternales

levissime distantes.

Patria: Australia, Peak Downs. (Mus. Holm.)

Caput maxima parte levigatum, genis apicem versus fronteque

rugulis obtusissime elevatis rarissimis conspersis. Fastigium verticis

distinete nonnihil declive. Costa frontalis ante medium apicem versus

sensim leviter ampliata, inter medium et antennas lateribus parallelis

instructa, basi leviter angustata. Pronotum parce rugulosum, in

lobo postico punctulatum, inter dorsum et lobos laterales ruga sub-

tili, pluries interrupta, instructum, his rugis obsoletis, ante medium

lobi antici antrorsum subdivergentibus, pone medium lobi ejusdem

sensim distinctius divergentibus. Tuberculum prosternale teres, ob-

tusum. Lobi mesosternales sat divergentes, leviter transversi. An-

tenn&e sat longe, femoribus posticis haud multo breviores.

ee. Pronotum in lobo postico punctulatum, in lobo antico dorso

leviusculum vel obsolete rugulosum, in lobis lateralibus rugoso-reticu-

latum; vitte due, per verticem, pronotum et elytra extense, ferrugineo-

Hlavescentes.

4. oS. tricarinata SråL. — Fuscescente-lurida; antennis fuscis;

elytris fuscescentibus, apicem versus pallidioribus; vittis duabas, per

verticem, latera dorsi pronoti et aream analem elytrorum extensis,

ferrugineo-flavescentibus, intervallo vittarum nigricante; tibiis posticis

subviolaceo-testaceis, spinis pallidis, apice nigris; carinis lateris ex-

terioris femorum posticorum fusco-maculatis; alis dilute fulvescentibus;

pronoto carina media distinctissima et, inter dorsum et lobos late-

rales, carina recta distincta, in lobo postico obsoletiore, instructo,

dorso in lobo antico leviusculo. 92. Long. 31 mill.

Patria: Australia borealis. (Coll. BRUNNER.)

5. S. bivittata STÅL. — Precedenti simillima, ab illa magni-

tudine majore, pronoto densius punctato et rugoso-reticulato, inter

dorsum et lobos laterales carina destituto, dorso in lobi antici late-”

ribus rugoso-reticulato, carina superiore lateris exterioris femorum

posticorum fusca divergens. 9. Long. 40 mill.

Patria: Australia, Gayndah. (Mus. Hoim.)

cc. Elytra et ale abbreviata, pone segmentum primum abdo-

minis viz extensa.

6. S. rugifrons STÅL. — Olivaceo-tlavescens; elytris ad aream

analem pallescentem linea fusca notatis; disco interiore maculisque

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 4. 67

carine discoidalis superioris lateris exterioris femorum posticorum,

nec non parte brevi basali interiore apiceque spinarum tibiarum

posticarum fuscis. 2. Long. 43 mill.

Patria: Victoria. (Coll. BRUNNER.)

Forma elytrorum abbreviatorum, pronoti femorumque posticorum

a congeneris reliquis divergens. Caput, presertim in fronte, rugosum.

Costa frontalis pone ocellum latior quam in plurimis congenericis,

inter ocellum et antennas lateribus parallelis instructa. Vertex ca-

rina obtusa, in fastigio obsoleta, instructus. Pronotum sat fortiter

irregulariterque rugosum, in lobo postico punctatum et posterius

rugis nonnullis longitudinalibus, marginem basalem attingentibus, in-

structum; dorso teres, carima obtusa nitida instructum, marginibus

antico et postico obtuse rotundatis, hoc utrimque leviter sinuato;

lobo postico lobo antico nonnihil breviore. Elytra pronoto longitu-

dine subequalia, extus fortiter rotundata, pone medium sensim

oblique rotundato-angustata, vix dimidio longiora quam latiora. Ale

vinacee. Femora postica minus compressa, et area dorsali exteriore

quam in congenericis latiore instructa. Antenna lineares, pronoto

longitudine subzequales.

bb. Pronotum abbreviatum, basi subemarginato-truncatum; elytra

rudimentaria, angusta, fortiter distantia, pone segmentum medianum

viz extensa, a basi ultra medium sensim leviter ampliata, extus leviter

rotundata, margine interiore fere toto recto.

7. S. reticulata STÅL. — Flavescente-cinamomea; lobis latera-

libus pronoti ad dorsum vitta fuscescente notatis; elytris rudimen-

tariis; disco interiore maculisque carinee discoidalis inferioris lateris

exterioris femorum posticorum nec non tibiis posticis basi intus

nigro-fuscis. 92. Long. 31 mill.

Patria: Australia borealis. (Coll. BRUNNER.)

Caput quam in congenericis pracedentibus fortius densiusque,

et quoque in vertice rugosum. Carinze frontales nigro-conspersee.

Antenne lineares, capite pronotogue longitudine subeequales. Prono-

tum irregulariter et minus dense distinctissimeque rugosum, in lobo

postico quoque remote punctulatum, carima subtili percurrente dor-

sali instructum, rugis in dorso lobi antici longitudinalibus, undulatis,

rugis illis, gquibus dorsum lobi hujus a lobis lateralibus separatur,

distinetioribus, a medio lobi antrorsum et retrorsum sensim leviter

divergentibus; margine antico obtusissime rotundato; lobo postico

fortiter abbreviato. basi obtuse sinuato. HElytra oblonga, cireiter

triplo longiora quam latiora, pone segmentum medianum leviter ex-

tensa, fortiter distantia. Metanotum et segmentum medianum longi-

trorsum rugosa. ”Tuberculum prosternale ab antico posticoque leviter

compressum, subtriangulare. Lobi mesosternales transversi. Inter-

vallum loborum mesosternalium transversum, lobis latitudine sub-

zequale. Lobi metasternales distautes. Femora postica lata, margine

dorsali remotissime obtusissimeque serrato. Propter formam elytrorum

speciebus Cratippi subsimilis, sed multo angustior. Color verisimiliter

variabilis, tiblis posticis in vivis forte rufescentibus.

68 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

8. S. limbatella STÅL. — S. reticulate simillima et maxime

affinis, differt magnitudine minore, capite pronotoque minus fortiter

rugosis, vertice cum fastigio lavigato, capite tumidiore, carinis frontis

obtusioribus; pronoto inter dorsum et latera lobi antici ruga subti-

liore et multo obsoletiore instructum, margine inferiore femorum

posticorum distincte rotundato, subampliato, femoribus posticis su-

perne fusco-trimaculatis, tibiis posticis fulvescentibus, tuberculo proster-

nali latius triangulari, elytris margine interiore venaque adjacente

flavescente-albicantibus, vena illa fortiore. 9. Long. 26 mill.

Patria: Australia, Peak Downs. (Mus. Holm.)

9. oS. vermiculata STÅL. — Precedentibus duabus, et, propter

verticem rugulosum, carinas frontales distinetiores, caput haud tu-

mescens, colorem elytrorum formamque femorum posticorum, .S. reticu-

late praesertim affinis, distinctissima autem pronoto distinete subvermi-

culato-rugoso, inter dorsum et lobos laterales ruga destituto, tuber-

culo prosternali basi angustiore, apice angustato, vix vel minus di-

stincte triangulari, femoribus intus, saltem apice, nigris, tibiis po-

sticis pone medium intus et superne subsarguineis, ante medium

intus nigris, annuloque pallido ornatis. 9. Long. 34 mill.

Patria: Rockhampton Australie. (Mus. Holm.)

aa. Carina dorsalis pronoti fortius elevata, in lobo antico cristam

humäilem posterius interruptam formans; sulci transversi lobi antici

pronoti in medio dorsi, ubi interrupta est crista, appropinquati.

10. S. cristulata STAL. — Varicolor, cinerascens, vertice dorsoque

pronoti late nigro-vittatis, vel ferrugineo-grisescens, fusco-couspersa;

capite pronotoque rugulis fortiter elevatis conspersis; elytris griseo-

pellucidis, venis obscurioribus, fusco-lineolatis; alis pallidissime cee-

rulescentibus, in area radiali subinfuscatis et fusco-venosis; tuber-

culum prosternale cylindricum; intervallo loborum mesosternalium

lobis angustiore; carina dorsali et carina superiore lateris exterioris

femorum posticorum denticulatis:; antennis mediocribus. 9. Long.

43 mill.

Patria: Australia, Gayndah. (Mus. Holm.)

ANTHERMUS SrTåÄL.

1. ÅA. granosus STAL. — Dilute olivaceo-virescens, parce pilosus;

elytris apicem versus subdecoloribus et hyalinis, areis costali et anali

leviter subsanguineo-indutis; alis ante medium roseis, pone medium

decoloribus; apice tibiarum posticarum articulisque basalibus tarsorum

posticorum subsanguineis. &. Long. 19 mill.

s. Segmentum dorsale ultimum apice sensim obtuse emargi-

natum; lamina supraanalis longior quam latior, a basi ad medium

lateribus parallelis instructa, dein apicem versus sensim rotundato-

angustata, apice subacuminata, sulco longitudinali instructa; cerci

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 69

sat longi, teretes, sensim gracilescentes, apice furcati; lamina sub-

genitalis nonnihil producta, sensim angustata.

Patria: Port Natal. (Coll. BRUNNER.)

Habita et forma partium plurimarum, strueturaque sternorum

speciebus typicis Catantopis simillimus, intervallo oculorum autem latiore

costaque frontali in medio coarctata et pone antennas sensim fortius

angustata divergens. Frons, geni, pronotum et pleura distinctissime

oranulata, vertex remotius et obsoletius granulatus, fastigium laevigatum.

Frons nonnihil obliqua. Costa frontalis in medio leviter coarctata, ante

medium lateribus parallelis instructa, inter antennas latior, hince basin

et ocellum versus sensim angustata, basi fortiter angustata. HFastigium

subhorizontale, obtuse triangulare, apice rotundatum, marginibus sub-

elevatis. Antenn crassiusculae, leviter depressa, anguste ensiformes,

capite pronotoque nonnihil longiores. Pronotum dorso obtusissime

teres, carina subtili percurrente instructum, lobis ambobus z2eque

longis, postico posterius angulum obtusum formans. FElytra angustiu-

seula, ultra medium sat dense irregulariterque reticulata, apicem fe-

morum posticorum superantia. ”Tuberculum prosternale cylindricum,

obtusum. Pedes remote setosi. Femora postica modice lata, mar-

gine dorsali distinete et minus dense serrato. Tibia »osticee extus

spinis septem vel octo armatee.

ALEUAS STÅL.

a. Tibie postice extus spinis sex vel septem armate; cerci

marium teretes, viz compresse, mediocres, sensim acuminati; margo

posticus segmenti dorsalis wultimi marium in medio lobos duos denti-

Jormes contiguos emittens; pronotum fortius rugoso-punctatum; lobus

posticus pronoti lobo antico circiter tertia parte brevior; carina pro-

noti distinctior; intervallum oceulorum latum; ima basis tibiarum posti-

carum nigra.

1. ÅA. vitticollis STÅL. — Parce pilosus, luridus, interdum in

ferrugineum vergens; vitta postoculari capitis, vittis una angusta

dorsali media et duabus loborum lateralium pronoti, inter quas una

ad dorsum, altera angustior ad limbum exteriorem pallescentem

fuscis vel nigris, interdum evanescentibus; elytris flavescente-griseis,

vitta posthumerali indistincta, ad vel ultra medium extensa, fusca;

alis sordide hyalinis, in parte exteriore fusco-venosis; femoribus

posticis interdum pallide olivaceo-flavescentibus, impressionibus arcuatis.

lateralibus apicalibus nigris; tiblis tarsisque posticis sanguineis, illis

basin versus ceerulescentibus, spinis pallidis, apice nigris, in margine

exteriore typice sex; elytris apicem femorum posticorum leviter supe-

rantibus, apicem abdominis haud attingentibus. AP. Long. 35—51 mill.

SA. DLamina supraanalis pone medium rotundato-angustata, apice

angustato-producta; oculis majoribus, intervallo oculorum angustiore-

quam apud feminam.

70 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

Patria: San Leopoldo. (Mus. Holm.) Montevideo. (Coll. BRUNNER.)

Sequentibus maxime affinis, major et robustior. Caput in fronte

et apice genarum remote punctulatum, praterea laevigaium. HFasti-

gium transversum, obtusissime triangulare, apice rotundatum. Pro-

notum fortiter rugoso-punctatum, lobo postico posterius obtuse rotun-

dato. Antenna pronoto nonnihil longiores (>) vel longitudine sub-

zequales (9).

2. ÅA. gracilis STÅL. — Precedenti maxime affinis, differt sta-

tura graciliore; fastigio capitis minus obtuso, nonnihil magis promi-

uulo, utrimque ad oculos lineola longitudinali nigra notato; fronte

magis obliqua; pronoto posterius angulum obtusum formante, saltem

in exemplo descripto pictura nigricante destituto, carima dorsali

tantum ferrugineo-fusca; antennis, elytris alisque apicem abdominis

nonnibil superantibus; femoribus posticis gracilioribus et intus vitta

nigra ornatis; lamina supraanali marium fere usque a basi subsensim

angustata. &. - Long. 31 mill.

Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.)

Color exempli descripti olivaceo-flavescens. Tibize et tarsi postici

uti in specie precedente picti. Margo exterior tibie postica, quae

restat in exemplo descripto, spinis septem armatus.

aa. Tibie postice spinis typice octo extus armate; cerci marium

sat longi, presertim apicem versus compressti, a basi ad medium sensim

nonnihil angustati, dein apicem versus sensim leviter ampliati, margine

superiore ante apicem rotundato; margo posticus segmenti dorsalis

ultimi marium medio sinuatum, lobis destitutum; pronotum subtilius

punctatum, haud rugosum; lobus posticus pronoti lobo antico nonnihil

brevior, longior quam in divisione precedente; carina pronoti minus

distineta, subtilior; intervallum oculorum minus latum; pars basalis

tibiarum posticarum tota pallida; vena radialis elytrorum basi nigricans.

3. Å. lineatus STAL. — Virescens; ore pedibusque anterioribus

dilute olivaceis; fasciola laterali frontis, pone antennas posita, ple-

rumque quoque linea marginem interiorem oculorum sequente, nigris;

pronoto vitta dorsali marginali angusta, per genas obsolete conti-

nuata, fusca, ornato, que vitta in pronoto vitta angusta inaequali,

in lobo antico subcallosa et levigata, extus terminatur; margine mandi-

bulari genarum margineque exteriore calloso loborum lateralium pro-

noti albicantibus; elytris hyalinis, ante medium virescentibus, area

anali pallidissime testacea; alis vitreis; carina discoidali superiore

lateris exterioris femorum posticorum saturatius virescente vel fusco-

virescente; tibiis posticis luridis, apicem versus glaucis, spinis albi-

cantibus, apice nigris; tarsis posticis testaceis; elytris apicem abdo-

minis nonnihil superantibus. SP. Long. 25-35 mill.

AA. Lamina supraanalis pone medium primum leviter, dein

posterius subito fortius angustata, apice anguste producta.

Patria: Buenos Aires. (Mus. Holm.) Uruguay. (Coll. BRUNNER.)

Piectura pronoti interdum evanescit. Fastigium capitis trans-

versum, obtusum, obtuse triangulare, apice rotundatum.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 4. TYl

ECPHANTUS STÅL.

1. EZ. quadrilobus STÅL. — Virescens, remote pilosus; elytris

alisque apicem abdominis leviter superantibus, illis apice angustis

et oblique truncatis, his decoloribus, pallidissime virescente-venosis;

margine dorsali et carina discoidali superiore lateris exterioris fe-

morum posticorum dentibus acutis fusco-olivaceis remote armatis;

capite pronotogque remote granulatis, hoc in lobo postico punctulato,

crista arcuata, inter lobos fortiter intersecta; antennis linearibus,

gracilibus, pronoto longitudine 2&equalibus. 9. Long. 31 mill.

Patria: Queensland. (Mus. Holm.)

BIBRACTE STÅL.

1. B. cristulata STÅL. — Olivaceo-flavescens; pronoto fusco-

marmorato; antennis fusco-sanguineis, basin versus dilutioribus; elytris

fortiter abbreviatis, fuscis, parte fere dimidia interiore olivaceo-flave-

scente; lateribus abdominis nigro-fuseis; pedibus obscure olivaceis;

femoribus posticis subtus tibilsque posticis viridi-olivaceis, his su-

perne pone medium tarsisque posticis sanguineis; spinis tibiarum

posticarum sanguineis, apice nigris. &. Long. 18 mill.

SA. Segmentum dorsale ultimum apice angulatim emarginatum;

lamina supraanalis triangularis, nonnihil longior quam latior, sulco

longitudinali instruceta; cerci mediocres, teretes, sensim gracilescentes,

recti; lamina subgenitalis leviter prominula, obtusa; lobi metasternales

leviter distantes.

Patria: Java. (Coll. BRUNNER.)

Quoad habitum et formam sculpturamque partium plurimarum

B. Hagenbachii simillima, differt autem antennis brevioribus et crassio-

ribus, pronoto fortius rugoso-punctato, cristato-carinato, postice ob-

tusius angulato, elytris rudimentariis, oculisque nonnihil angustioribus

et minus prominulis. Antenna femoribus posticis nonnihil breviores.

Caput, presertim in fronte genisque, fortiter punctatum; costa fron-

talis ante medium lateribus parallelis instructa; pone ocellum basin

versus sensim leviter ampliata, basi subito nonnihil angustata. Pro-

notum fortiter rugoso-punctatum, carina percurrente, sulcis trans-

versis sat fortiter intersecta, in lobo antico leviter cristata, instructum,

margine antico dorsi obtusissime subangulato; lobus posticus lobo

antico dimidio brevior. Elytra paullo pone segmentum medianum

extensa, ultra medium sensim ampliata, dein angusta, distantia.

Femora postica apicem abdominis sat longe superantia, supra subtusque

punctata, in margine dorsali et in carina superiore lateris exterioris

remote distincteque serrata.

Preter B. Hagenbachii HAAN species tertia bujus generis mihi

cognita.

2 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

TRAULIA STÅL.

Xiphocera p. SERV.

a. Pedes anteriores intus nigri; femora postica nigra, flavo-

picta; tibie postice annulo flavescente prope basin ornata.

1. TI. azureipennis SERV. (= dimidiata HAAN.)

2. T. flavo-annulata STÅL, Rec. Orth. 1. p. 58. 1. (1873.)

aa. JFemora et tibie anteriora intus tantum apice nigra; femora

postica magna parte sanguinea; tibie postice prope basin superne

fascia obsoleta sordide flavescente notate.

3. IT. sanguinipes STÅL. — T. azureipenni simillima, differt

pietura pedum; pedibus anterioribus sanguineo-flavescentibus, femo-

ribus tiblisque apice intus tarsisque intus nigris; femoribus posticis.

sanguineis, superne infuscatis, fascia flavescente prope apicem ornatis,

genubus nec non vitta ad marginem superiorem arez discoidalis ex-

terioris, pone medium femorum ampliata, ad fasciam flavescentem

abbreviata, mnigris; tibiis nigricantibus, subtus subsanguineis, basi

fascia obsoleta sordide flavescente notatis; tarsis posticis flavescen-

tibus, intus nigris; elytris alisque completis. 9. Long. 31 mill.

Patria: Borneo. (Coll. BRUNNER.) :

MESAMBRIA STÅL.

1. M. maculipes STÅL. — Subferruginea; antennis ante apicem

infuscatis; vitta angusta loborum lateralium pronoti, ad dorsum po-

sita, posterius subito fortiter ampliata, macula inferiore coxarum

posteriorum et trochanterum anteriorum, -maculis nonnullis parvis:

inferioribus et lateralibus femorum anteriorum, fasciis duabus an-

gustis inferioribus tibiarum anteriorum, maculis tribus parvis femorum

posticorum, una majore exteriore basali et duabus dorsalibus, inter

quas una basalis et una ante medium posita, apice spinarum tibi-

arum posticarum, articulo secundo et basi apiceque articuli tertii

tarsorum anteriorum nec non tarsis posticis fere totis nigricantibus;

pectore lateribusque abdominis fusco-conspersis. €£$. Long. 28 mill.

Patria: Celebes. (Coll. BRUNNER.)

Statura fere Aristie mordacis. Caput, dorsum et latera thoracis

distinete, dorsum abdominis anterius obsoletius irregulariter reticulato-

rugosa. Antennee crassiusculxe, basin versus depressiuscule et levis-

sime ampliate, capiti pronotoque longitudine sequales. Fastigium

verticis subhorizontale, triangulare, subtransversum, concaviusculum.

Tempora subimpressa, distinctiuscula, triangularia. Costa frontalis

angusta, leviter marginata, basi sulcata, ante antennas leviter coar-

ctata, hinc apicem versus sensim, leviter ampliata, parte basali sat

fortiter antrorsum in axem corporis prominula. Carinee laterales frontis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. d. N:0O 4. 73

leviter divergentes; prope apicem obsoletae. Vertex pone fastigium

carina subtili instructus. Pronotum dorso pianiusculum vel obsolete

transversim convexum, basi apiceque truncatum, carina obtusa per-

currente instruetum, margine basali medio leviter emarginato, ad

emarginaturam utrimque obtusissime sublobato; dorsum cum lobis

lateralibus angulum formans; vitta nigra loborum lateralium opaca,

levigata. Elytra cireiter quintuplo longiora quam latiora, intervallo

oculorum - vix latiora, marginibus parallelis instructa. Tuberculum

prosternale 'leviter curvatum. Intervallum loborum mesosternalium

lobis latitudine zequale. Femora postiea mediocria, margine dorsali

remote serrato. Tibize posticee extus-spinis septem, intus spinis octo

armateae.

2. M. geniculata STÅL. — Olivaceo-ferruginea, subtus palle-

scens; fromte genisque ante medium palpisque stramineis; antennis

pallide ferrugineo-flavescentibus, maculis partis media parteque fere

tertia apicali nigro-fuscis; pedibus anterioribus dilute olivaceis, superne

fusco-conspersis; femoribus posticis apice utrimque et in disco ex-

teriore fuscis; tibiis posticis dilute viridi-olivaceis, parte brevi basali

apiceque spinarum nigris, illa superne macula basali sordide flave-

scente notata. 9. Long. 26 mill.

Patria: Ceylon. (Coll. BRUNNER.)

Antennis longioribus, gracilioribus et linearibus, corpori dimidio

longitudine 2equalibus, fastigio capitis obtusiore, nonnihil declivi,

temporibus haud diseretis, cum fastigio confusis, oculis nonnihil

latioribus et convexioribus, costa frontali inter antennas minus elevata,

ante antennas haud coarctata, fronte genisque punctatis, pronoto .

minus distinete rugoso, in lobo postico punctato, dorso transversim

convexiore, apice obtuse subrotundato, basi per totam latitudinem

sensim obtuse emarginato, limite inter dorsum et lobos laterales

sensim obtuse tereti, elytris a basi ultra medium angustissimis, po-

sterius ampliatis, spina prosternali graciliore, recta, carina dorsali

femorum posticorum subcompressa, tibiis posticis extus spinis sex,

intus spinis septem armatis, a M. maculipede distincetissima.

GERENIA STÅL.

1. G. obliquinervis STÅL. — Subeinnamomea, subtus cum pe-

dibus cinnamomeo-flavescens: antennis subtus ultra medium pallide

flavescentibus; elytris alisque completis, illis ante medium macula

discoidali nigra, subrotundata; carinis omnibus femorum posticorum .

remote serratis. 9. Long. 41 mill.

Patria: India orientalis. (Coll. BRUNNER.)

Frons, gene apicem versus, fastigium verticis, pronotum et

pleura .mesothoracis et metathoracis dense distineteque punctata;

"pronotum dense ruguloso-punectatum et in dorso granulis parvis obso-

letis remote conspersum. Antennee lineares, capite pronotogue unitis

TA STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

nonnihil breviores. Fastigium sat declive, in costam frontalem sensim

obtuse arcuatim continuatum, obtusum; tempora obliqua, magna,

latera leviter declivia fastigii formantia, intus carina utrimque abbre-

viata subtili obtusaque limitata. Intervallum oculorum latum, oculis

haud multo angustius. Costa frontalis lata, obtusa, basi vix angu-

stata, fere a basi a ocellum sensim nonnihil angustata, dein lateribus

subparallelis instructa, apicem versus sensim subevanescens. Oculi

leviter convexi. Pronotum obtusissime subtectiforme, carina subtili

percurrente instructum, margine antico obtusissime rotundato; lobus

posticus lobo antico paullo longior, posterius angulum rectum, apice

rotundatum formans. Elytra apicem femorum posticorum superantia,

pellucida, basi opaciora, ante medium dense irregulariterque reticu-

lata, pone medium sensim leviter angustata, (apice oblique rotun-

dato-truncata?) margine costali anterius leviter ampliato; ven&e trans-

verse partis dimidizae apicalis inter ramos radiales posita obliquae,

inter se angulum formantes. Ale sordide hyalinge, in area anali

obsoletissime ceerulescentes, fusco-venosa, area radiali apicem versus

subinfuscata. Intervallum loborum mesosternalium 2que longum

ac latum. Pedes anteriores fusco-conspersi. Femora postica sat

lata et crassa, area exteriore inferiore infuscata, carinze, quae illam

aream limitant, fusco-maculatae. ”Tibie postice extus spinis novem

armatze, apicem versus supra subtusque sordide violacere, spinis

pallidis, apice nigris. Tarsi postici sordide violacei.

2. G. ambulans StåL. — Dilute cinnamomea; elytris fortiter

abbreviatis, macula nigra notatis; femoribus posticis tantum in mar-

gine dorsali et in carima discoidali exteriore superiore serratis. 29.

Kong. 27 mil.

Patria: Cambodja. (Coll. BRUNNER.)

Precedenti maxime affinis, magnitudine minore, punctura for-

tiore, oculis magis convexis, minus distantibus, costa frontali an-

gustiore, marginibus lateralibus leviter elevatis, levigatis et sub-

parallelis instructa, carinis lateralibus frontis magis elevatis, pronoti

lobo postico abbreviato et posterius angulum sat obtusum formante,

elytris rudimentariis, lobis antico et dimidio postico pronoti unitis

longitudine subequalibus, ovalibus, apice in angulum subrectum termi-

natis, macula nigra elytrorum ad apicem fortiter appropinquata, extus

truncata, intus fortiter rotundata, tuberculo prosternali breviore, inter-

vallo loborum mesosternalium transverso, femoribus posticis intus

nigro-bimaculatis, carinis plurimis femorum posticorum inermibus,

carina discoidali inferiore lateris exterioris crassiore, magis elevata,

nitida et maculis paucioribus et majoribus nigris notata, tibiisque

posticis extus spinis octv armatis, facile distinguenda.

CALLIPTENUS SERV.

a. Corpus et femora postica breviora, robustiora; intervallum

loborum mesosternalium transversum vel subtransversum; tibice postice

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 4. 79

extus spinis haud ultra decem armate; latera lamine supraanalis

marium anterius haud sinuata; cerci marium apice incisi.

1. C. pedarius STÅL. — Ferrugineo-flavescens; genis apicem

versus, fronte lateribusque thoracis distinete punctatis; dorso pronoti

depressiusculo, läeviusculo, in lobo postico obsoletissime punctato,

opaco, carina distinctissima media carinaque distineta obtusa per-

currente marginum lateralium nitidis; vitta angusta postoculari genarum,

vitta verticis, in apicem pronoti continuata, vitta laterali dorsi abdo-

minis, arcu laterali partis apicalis femorum posticorum, nec non basi

tibiarum posticarum nigris; tibiis posticis extus spinis octo apice

nigris armatis; vitta nigra verticis linea pallida notata; elytris rudi-

Mentanis.. &. Long: 32 mill.

JA. Lamina supraanalis anuterius lateribus parallelis instructa,

dein utrimque rotundata et apicem versus sensim angustata; cerci

extus maxima parte nigri, in medio apicis anguste incisi, apice igitur

bilobi, lobo inferiore quam lobo superiore nonnihil latiore et longius

producto.

Patria: India. (Coll. BRUNNER.)

Inter species mihi cognitas C. italico proximus, et cum hoc ad

divisionem bl) generis referendus, distinetissimus fronte distinctius

punctata, costa frontali basi angustata, oculis minoribus, pronoto

basi obtussisime angulato et lobo postico breviore instructo, elytris

rudimentariis, late ellipticis, paullo pone segmentum medianum ex-

tensis, nonnihil distantibus, tuberculo prosternali conico, sensim sub-

acuminato, lobis mesosternalibus nonnihil minus brevibus, igitur propor-

tionaliter minus transversis, femoribus posticis subtus minus ampliatis,

articulo primo tarsorum posticorum breviore, lamina supraanali nonnihil

latiore, apice cercorum aliter formato, nec non pictura. Tibize posticae

extus spinis octo armatee.

aa. Corpus et femora posteriora longiora et graciliora; inter

vallum loborum mesosternalium angustum, nvulto longius quam latius;

tibie postice extus spinis duodecim — quattuordecim armate; latera

lamine supraanalis marium anterius sinuata; cerci marium apice

integri, intus per partes duas tertias apicales subexcavate; habitus

Euprepocnemidis. — Demodocus STÅL.

2. CO. capensis THUNB. — Pecotettiv (Euprepocnemis) capensis

STAR Rec: Ont Lispsrd.0sr 0. (1873:)

Patria: Calcutta. (Coll. BRUNNER) sine patria in Mus. Holm

RHYTIDOCHROTA STAL.

a. Tibie postice in margine exteriore spinis septem armate;

antenne longissime; pars interantennalis coste frontalis fortiter pro-

minula; caput a basi oculos versus distincte adscendens; pronotum

anterius distincete adscendens; femora postica pone medium gracilia.

ty Wide STÅL, Obs. orth. 2: ps 3.

OR STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

b. Tuberculum prosternale basi crassum et obtuse elevatum, apice

in spinam longiorem abiens; pars interantennalis coste frontalis for-

titer. prominula; intervallum oculorum costa frontali circiter duplo

latius; antenne minus graciles, magis minusve distincete ensiformes;

pedes longi; femora postica longa, in carinis omnibus vel plurimis

tuberculata vel denticulata; articulus tertius tarsorum posticorum arti-

culis duobus basalibus unitis nonnihil longior; tympanum adest.

c. Femora postica in carinis omnibus distinctissime armata,

posterius inermia vel obsoletius denticulata; costa frontalis angustata,

sulcata, marginibus sat elevatis; margo apicalis dorsi femorum posti-

corum denticulo acuto armatus.

1. RB. ensicornis STÅL. — Obscure viridi-olivacea, rugosa, re-

mote pilosa; antennis, basi excepta, subsanguineis, basin versus

superne infuscatis; pedibus anterioribus, tibiis posticis apicem versus

tarsisque posticis miniatis; lateribus dorsi abdominis in miniatum

leviter vergentibus; spinis tibiarum posticarum nigris. &S. Long. corp.

24 ant. 25, fem. post. 21 mill.

SF. Segmentum dorsale ultimum apice distincete angulariter

emarginatum; lamina supraanalis triangularis, in parte tertia basali

obtuse sulcata, pone partem eandem transversim subimpressa; cerci

breves, teretes, sensim gracilescentes; lamina subgenitalis brevis,

obtusa.

Patria: Panama. (Coll. BRUNNER.)

Coloribus verisimiliter varians. Habitu formaque partium RB.

sellate simillima, ab hac specie magnitudine majore; antennis longio-

ribus et distincte ensiformibus; costa frontali sulcata; pronoti dorso

utrimque inter sulcos duos posteriores tuberculo laterali leviter ex-

trorsum vergente armato, lobo postico carina alte cristata predito;

mesonoto, metanoto et abdomine anterius fortius rugosis; mesonoto

et metanoto basi tuberculo altiore preeditis; mesonoto utrimque tuber-

culo longitudinali extrorsum nutante, granoso, metanoto utrimque

ruga longitudinali granosa instructis; pedibus, uti videtur, longio-

ribus; femoribus posticis plus quam dimidiis ultra apicem abdominis

extensis, in carinis omnibus longitudinalibus distinetius obtusiuscule

dentatis, in parte apicali tamen inermibus, dentibus carinarum lateris

interioris majoribus; spinis tibiarum posticarum, preesertim interioribus,

multo longioribus; pectore, etiam posterius, fortius rugoso.

2. B. varicolor StåL. — Corallina vel subolivaceo-nigra; an-

tennis longissimis, angustissime obsoletissimeque subensiformibus;

spinis tibiarum posticarum nigris. SP. Long. 22—32 mill.

Patria: Medellin Columbi&e. (Coll. BRUNNER.)

R. ensicormni et sellate simillima et maxime affinis; ab ambabus

dorso thoracis et segmento mediano granosis, haud rugosis, divergens.

Forma antennarum, segmentis dorsi thoracis postice minus fortiter

tuberculatis. mesonoto metanotoque tuberculo vel ruga laterali granosa

destitutis, femoribusque tantum dimidiis apud marem abdomen supe-

rantibus a R&B. ensicorni facile distinguenda et his in characteribus cum

R. sellata optime conveniens, antennis autem longioribus instructa.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.: HANDL. BAND. 5. N:O 4. TT

Femora postica illis £. ensicornis similia, margine apicali dorsi autem

denticulo acuto minore, distinctissimo tamen, instructa. Spine tibiarum

posticarum longiores quam in R. sellata, breviores quam in B. ensicorni.

Pectus subgranoso-punetatuim, disco et posterius lzevigatum. Costa

frontalis basin versus sensim leviter angustata. Antenne partim

mutilae in exemplis descriptis.

| ce. Femora postica in carinis dorsalibus ante medium minus

distincete vel obsolete denticulata, in carinis inferioribus inermia vel

remotissime, obtusissime obsoletissimeque subserrata, dorso in medio

marginis apicalis dente obtuso armata; costa frontalis punctata, non

nisi anterius subsulcata; spine tibiarum posticarum minus longe,

mediocres; antenne basin versus vixz latiores.

FR/TeRsellatar STAT Rec North. I. pet do: ras (LES

Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.)

b. Tuberculum prosternale obtuse elevatum, apice spinula brevi

et obtusa armatum; pars interantennalis coste firontalis minus fortiter

prominula; antenne graciles, lineares; pedes minus longi; femora

postica minus longa, tantum in carina dorsali anie medium remote

et minus distincte serrata; articulus tertius tarsorum posticorum arti-

culis duobus basalibus unitis longitudine equalis; intervallum oculorum

coste frontali latitudine subequale; tympanum nullum vel obsoletissimum.

4. R. pilosa STÅL. — Dilute olivaceo-flavescens, sat dense pilosa;

geniculis posticis dilute sanguineis; margine apicali dorsi femorum

posticorum, tibiis posticis subtus nec non harum spinis apice nigris.

SKIT LOonotcorp. (lä; ant. 14; fem. post. (1 mill

A. Segmentum dorsale ultimum apice in medio rectangulariter

emarginatum, ad emarginaturam utrimque in denticulum apice nigrum

prominulum; lamina supraanalis triangularis, anterius sulco obtuse

longitudinali et pone illum sulco transverso instructa, disco granulis

nonnullis nigris predita; cerci breves, teretes, sensim gracilescentes;

lamina subgenitalis brevis, obtusa.

Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.)

Preecedentibus, presertim RB. sellate, affinis, ab hac specie notis

supra allatis, costa frontali latiore, ocellum versus subangustata, oculis

multo minus distantibus, lobis mesosternalibus fortius divergentibus,

mesonoto et metanoto basi in medio obsolete subcarinato-elevatis,

corpore densius piloso femoribusque posticis vix plus quam tertia parte

apicali abdomen superantibus divergens. Caput, dorsum corporis et

peetus anterius sat fortiter rugosa.

aa. Tibie postice in margine exteriore spinis octo armate;

pars interantennalis coste frontalis levissime prominula; caput oculos

versus haud vel vix adscendens; pronoto anterius haud adscendens,

margine antico haud vel viz reflexo; Jemora postica modice longa,

posterius minus gracilza; antenne lineares; intervallum oculorum costa

frontali haud vel viz latius.

d. Pronotum dorso utrimque maculis levigatis, subelevatis, sub-

callosis, instructum.

78 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

5. R. antennata STÅL, Rec. orth. 1. p. 55. 2. (1873).

Patria: Remedios Columbixe. (Mus. Holm.)

OR ER REL TORSO DAT ee Subferrugineo-olivacea, parce pilosa;

capite nigro, fascia subapicali, per frontem et genas ducta, flave-

scente; pedibus virescente-olivaceis, geniculis posticis subsanguineis;

spinis tibiarum posticarum pallidis, apice nigris; maculis lateralibus

serie positis dorsi thoracis et abdominis dilute olivaceis. PTEROnN:

corp. 18, ant. 10, fem. post. 11 mill.

Patria: Ad flumen Amazonum. (Coll. BRUNNER.)

A RB. antennata differt antennis gracilioribus; capite maxima parte

levigato et tantum in parte intraoculari frontis et lateribus verticis

punctato; costa frontali latiore, laevigata, tantum anterius punctata,

haud impressa, marginibus parallelis, haud elevatis; dorso thoracis

et abdominis uti in R. antennata dense fortiterque rugoso-punctatis,

hoc autem serie laterali macularum oblongarum lzevigatarum notato,

maculis lateralibus duabus pronoti minoribus, mesonoto et meta-

noto utrimque macula parva laevigata instructis, macnula laterali se-

menti mediani minore et angustiore; tuberculo prosternali obtusiore

et apice tuberculo minutissimo obtuso instructo; femoribus posticis

tantum in earina dorsali remote serratis, a supero visis minus crassis;

tympano nullo distincto.

dd. Dorsum corporis maculis levigatis, subcallosis, destitutum;

tympanum distinctum; femora postica subinermia, tantum in carina

dorsali anterius remotissime et obsoletissime subserrata.

7. R. turgida STÅL, Rec. orth. 1. p. 54. 1. (1873)

Patria: Antioquia Columbize. (Mus. Holm.)

8. R. Brunneri STÅL. — Obscure olivaceo-viridis; antennis,

palpis, cercis geniculisque posticis subsanguineis. &. Long. corp.

141, ant. 8, fem. post. vix 10 mill.

s. Segmentum dorsale ultimum apice in medio obtusangulariter

emarginatum, ad emarginaturam utrimque in dentem parvum nigrum

prominulum; lamina supraanalis triangularis, basi longitudinaliter

impressa, marginibus impressionis obtuse elevatis; cerci breves, sen-

sim gracilescentes; lamina subgenitalis brevis, obtusa.

Patria: Columbia. (Coll. BRUNNER.)

R. turgide, cujus tantum femina mihi cognita, proxima, ab illa

specie divergit, corpore graciliore, dorso ante medium haud tume-

scente, capite dorsoque corporis, preesertim dorso abdominis, minus

dense et minus fortiter punctatis, costa frontali sulcata, sulcis pro-

noti fortius impressis, intervallis sulcorum teretiusculis.

NICARCHUS SrTåL.

1. N. erinaceus StäL. — Pallide olivaceo-viridis; vitta lata

laterali postoculari pronoti cinnamomea, utrimque anguste fusco-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 79

marginata; lateribus mesothoracis et metathoracis femoribusque posticis

dorso ante medium in cinnamomeum vergentibus; femoribus posticis

intus ante medium et subtus a basi ultra medium tibiisque posticis

pone medium sanguineis. &. Long. 17 mill.

FS. Margo apicalis segmenti dorsalis ultimi ante laminam supra-

analem rectus, integer, denticulis quinque nigris armatus; processus

interior cercorum apicem versus niger; lamina supraanalis triangularis,

paullo longior quam latior, tuberculis nonnullis parvis nigris, duplice

serie positis, instructa, marginibus lateralibus sensim levissime rotun-

datis; lamina subgenitalis breviter subeonico-prominula.

Patria: Panama. (Coll. BRUNNER.)

Caput remote obtuseque rugosum, pone oculos ad verticem ruga

oblique longitudinali pallida distinetiore instructum. Vertex inter

partem posteriorem oculorum tuberculis tribus parvis, lateralibus ad

oculos positis, instructus, inter oculos leviter declivis; fastigium

horizontale, longitrorsum excavatum, fere longius quam latius, tri-

angulare, marginibus ante medium lobulo rotundato instructis, apice

emarginatum. Costa frontalis percurrens, marginibus elevatis instructa,

basi leviter angustata, dein ultra medium lateribus parallelis predita,

in parte tertia subapicali leviter ampliata, marginibus apice fortius

elevatis. Carin& laterales frontis subparallele, apicem attingentes,

lobos tres, apicem frontis versus sensim majores, gerentes. Inter-

vallum oculorum angustiusculum, parte interantennali costa frontalis

nonnihil latius. Pronotum rugosum, in lobo postico punctatum,

carima percurrente, in lobo antico lobos duos magnos, altissimos,

acuminatos, et ante lobos dentem acutum gerente, in lobo postico

posterius in lobum obliquum elevata, instructum; margines laterales

dorsi in lobo antico primum antrorsum convergentes, dein divergentes,

dentibus quattuor, anterioribus duobus distantibus parvis, posterioribus

duobus maximis, extrorsum vergentibus, armati; lobus posticus lobo

antico brevior, posterius angulum acutiusculum formans; lobi late-

rales ad margines anticum et posticum tuberculis nonnullis fuscis

vel nigris instructi. HElytra et ale abbreviata, vix pone medium

abdominis extensa, illa densiuscule reticulata, pone lobum obtusum

medium marginis costalis sensim angustata, apice rotundata. Ale

sordide hyalinge. Tuberculum prosternale conicum. Lobi mesosternales

sensim nonnihil divergentes, vix transversi, basi intervallo latitudine

subequales. Lobi metasternales sat distantes. Femora postica apicem

abdominis sat longe superantia, in carinis dentata; dentes carinarum

inferiorum parvi, carinarum superiorum illis majores, dentes tres vel

quattuor carina discoidalis exterioris superioris maximi; carina dor-

salis apice in spinam magnam abiens; anguli geniculares in dentem

prominuli. Tibixe postice extus spinis septem armatae. Antenna

et tarsi postici exempli descripti desunt. Tympana haud immersa.

30 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

. DEMONAX STÅL.

1. D. cristulatus StTåL. — Pallide olivaceo-flavescens, obscure

olivaceo-variegata; alis infuscatis; lateribus thoracis femoribusque

posticis subsanguineo-maculatis. &A. Long. 19 mill.

ÖS. Margo apicalis segmenti ultimi abdominis sensim leviter

sinuatus, prope angulos hbasales laminee supraanalis obtuse emarginatus,

in medio lobulis duobus minutis contiguis instructus, ante laminam

niger; lamina supraanalis mnonnihil transversa, lateribus a basi ad

medium sensim leviter convergeéntibus, in medio angulum rectum

apice nigrum formantibus, pone angulum leviter sinuatis et subito

fortiter convergentibus, apice obtusangulo; cerci breves. crassi, intus

ante medium processum longum, curvatum, subecompressum, nigrum,

emittens, lamina subgenitalis obtusa, apice processu transverso, brevi,

emarginato, instructa.

Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.)

Caput lzaviusculum, in genis parce rugosum. Frons testacea;

costa carinisque lateralibus olivaceo-flavescentibus, obscure olivaceo-

conspersis, illa lateribus parallelis instructa, medio leviter coarctata,

pone medium obtusa, immarginata, obtuse arcuatim elevata et pun-

ctata, ante medium carinis duabus obtusis representata. Fastigium

modice dedlive, obtusum, subrotundatum, cum costa angulum fere

formans, obtuse lateque sulcatum. TIntervallum oculorum angustiu-

sculum, latitudine costa frontalis.. Oculi magnitudine medioeres, late

ovales, fortiter prominuli. Pronotum et pleura remote obscure olivaceo-

punctata, illius lobis lateralibus disco testaceo-indutis, extus purius

flavescentibus et olivaceo-maculatis. Dorsum pronoti obtuse tere-

tiusculum, in lobo postico planiusculum et retrorsum leviter adscen-

dens, antice quoque leviter adscendens et carimula longitudinali obtusa

instructum, lobo postico carina, retrorsum sensim eristato-elevata,

instructo; margo anticus rotundatus, margo posticus subtruncatus;

lobus posticus lobo antico fere plus dimidio brevior. Mesopleura

et metapleura macula testacea vel subsanguinea notata. HElytra aleque

nonnihil pone medium abdominis extensa, illa pone medium sensim

angustata, apice angustata et rotundata, minus dense reticulata, pone

medium maculis fuscis conspersa. Ale obtuseg, posterius fortiter

rotundate, fere zeque lata ac longe. Tuberculum prosternale leviter

elevatum, obtusissimum. Lobi mesosternales subquadrati, intervallo

nonnihil latiores. Lobi metasternales leviter distantes. Femora an-

tica incrassata, remote punctulata. Tibia anteriores leviter curvate.

Femora postica latiuscula, apicem abdominis nonnihil superantia,

in margine dorsali acute serrulata, ante medium sanguineo-varia,

carinis exterioribus olivacco-maculatis. Tibia et tarsi postici sat dense

pilosi, ille extus spinis sex armatae. Antenna lineares, pallescentes,

femoribus posticis longitudine subaquales. Tympana retrorsum vix

immersa.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 45 81

OMMATOLAMPIS BURM.

1. O. palpata STÅL. — Olivaceo-virescens vel flavescens, remote

pilosa; palpis, parte dimidia anteriore frontis genarumque nec non

limbo latissimo exteriore loborum lateralium pronoti, interdum quoque

fastigio verticis pallide sordide flavescentibus; spinis tibiarum posti-

carum apice nmigris. ÖP. Long. 22—42 mill.

&A. Oculi majores, fortiter convexi; elytra angusta, elongata,

apicem versus vix ampliata, intervallo oculorum vix latiora, apicem ”

segmenti mediani attingentia; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi

ante angulos lamina supraanalis subsinuatus, ante laminam truncatus,

in medio leviter emarginatus, denticulis obtusis sex nigris instructus;

lamina supraanalis triangularis, nonnihil longior quam latior, apice

subito angustata, tuberculis parvis nigris duplici serie positis praedita,

marginibus lateralibus longe ultra medium reflexis; cerci breves, conici,

intus prope basin processu compresso nigricante armati; lamina sub-

genitalis brevis, obtusa; lobi metasternales leviter distantes.

2. Oculi minores, minus convexi; elytra minutissima, oblouga,

intus magis rotundata, pone mesothoracem haud extensa; lobi meta-

sternales sat distantes.

Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.)

Habitu, punctura, forma pronoti loborumque sternalium Ommato-

lampidi perspicillate !) simillima, ab hac specie autem fastigio verticis

nonnihil magis declivi, parte basali frontis nonnihil minus elevata,

margine antico dorsi pronoti distinctius reflexo, elytris minoribus,

alio modo formatis et unicoloribus, dorso abdominis posterius minus

dense rugoso-punetato, articuloque ultimo palporum maxillarium nonni-

hil angustiore differt. - Antennee graciles, lineares, longa. Tuberculum

prosternale acuminatum, basi crassum. Femora postica apicem abdo-

minis sat longe superantia (>) vel haud attingentia (2) modice lata,

apicem versus graciliuscula, in carinis omnibus denticulata. Tibia

postica extus spinis typice septem armatcee, pilis longioribus instructae.

Costa frontalis ocellum versus haud sulcata.

AGESANDER STÅL.

1. ÅA. ruficornis STÅL. — Olivaceo-virescens; antennis, interdum

quoque labro, femoribus anterioribus, carinis exterioribus femorum

posticorum, nec non lateribus ventris maculisque lamina subgenitalis

maris sanguineo-indutis vel sanguineis; antennis apicem versus infu-

Scatis; SP: Long. 16—25 mill.

&. Oculi mediocres, modice convexi; intervallum oculorum parte

interantennali costa frontalis paullo angustius; femora anteriora in-

') In exemplo nostro hujus speciei antenn, tuberculum prosternale et pedes

postici desunt.

32 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

crassata; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi sensim leviter sinu-

atus, in medio emarginatus, ad emarginaturam utrimque vix promi-

nulus; lamina supraanalis lateribus anterius parallelis instructa, pone

medium sensim rotundato-angustata, sulco longitudinali predita, margi-

nibus lateralibus reflexis; cerci mediocres, compressiusculi, sensim acu-

minati, apice leviter incurvi, superne fere ante medium processu spini-

formi, introrsum leviter vergente, armati; lamina subgenitalis leviter

prominula, apice acuminata; intervallum loborum mesosternalium

eque longum ac latum, lobis latitudine subaequale; lobi metasternales

subceontigui.

2. Oculi minores et minus convexi; intervallum oculorum parti

interantennali costa frontalis latitudine subequale; intervallum lo-

borum mesosternalium transversum; lobi metasternales sat distantes.

Patria: Columbia. (Mus. Holm et Coll. BRUNNER.)

Quoad puncturam pronoti et capitis cum Dactyloto picto con-

gruens. Lave. Costa frontalis percurrens, basin versus parce pun-

ctata, marginibus lateralibus maxima parte parallelis et obtuse ele-

vatis instructa, inter antennas leviter ampliata, vasi leviter angustata

et ibidem sulculo, in fastigium verticis continuato, instructa. Carinze

laterales frontis obtuse, distincte, leviter divergentes. Fastigium

verticis subhorizontale, obtusum, apice emarginatum, basi fere coar-

ctatum, sulcatum. Pronotum in lobo antico parce subtiliterque, in

lobo postico dense distincteque punctatum, sulcis quattuor transversis

continuis instructum, dorso teres, apice subrotundatus, basi emargi-

nato-truncatus, lobo postico brevi, carimato. HElytra rudimentaria,

angusta, reticulata, vena longitudinali fere: media distinetissima in-

strueta, apicem segmenti mediani attingentia. Tympana retrorsum

vix immersa. Tuberculum prosternale obtusissime subeonicum. Femora

postica impressione arcuata laterali geniculari fusca, carinis inermibus.

Tibie postice basi ipsa nigre, macula subbasali dorsali flavescente;

margine exteriore spinis octo pallidis apice nigris armato. Antenne :

breviusculae et crassiusculae, lineares, capiti pronotoque unitis longi-

tudine subaquales, articulis octodecim composite.

ANNICERIS STÅL.

1. ÅA. geniculatus StTåL. — Dilute olivaceo-virescens, capite,

thorace, elytris dorsoque abdominis anterius in exemplo descripto

fusco-olivaceis; geniculis posticis subsanguineis; tibiis posticis apicem

versus fusco-violaceis. I. Long. 13 mill.

&. Oeculi sat convexi, late ovales, modice longi; intervallum

oculorum angustissimum; lobi metasternales posterius levissime di-

stantes, subcontigui; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi rectus,

lobulis minutis obtusissimis quattuor nigris instructus; lamina supra-

analis triangularis, lateribus anterius rotundata, prope basin tuber-

culis duobus parvis nigris instructa; cerci breviusculi, crassiusculi,

BIEANG. TIG NE: SVA SVE BA LAKADSSMANDI. BAND, 90 NO: 30

acuminati, intus ante medium prope marginem inferiorem processu

lineari compresso, obtuso, apice nigro, instructi; lamina subgenitalis

obtusiuscula.

Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.)

Quoad habitum speciebus Proctolabi subsimilis, facie autem

obliquiore, costa frontali tantum inter antennas distinguenda, formaque

partium analium abdominis maris ab illis divergens. Caput fere totum,

thorax et dorsum abdominis anterius sat dense et fortiuscule punctata,

vertice inter oculos fastigioque impunctatis. Frons sat fortiter obliqua,.

carinis lateralibus obsoletissimis, subtilissimis; costa tantum inter

antennas distinguenda, ibidem arcuatim elevata, modice lata, basi

haud angustata. Fastigium verticis sat fortiter declive, subtriangulare,

apice truncatum, sulcatum. Vertex inter oculos leviter carinatus.

Pronotum dorso teres, carina destitutum, basi apiceque obtussisime

rotundatum: lobus anticus lobo postico fere duplo longior. HElytra

pronoto nonnihil longiora, pone medium sensim nonnihil angustata,

levissime distantia, circeiter duplo longiora quam latiora. Tympana

haud obliqua. Femora postica apicem abdominis longe superantia,

in carinis inermia. Tibixe postice extus spinis sex armatae, pilosa.

Tarsi postici pilosi. Tuberculum prosternale basi crassum, apice

spinula armatum. Antenna exempli descripti mutilze.

- 2. ÅA. nigrinervis STÅL. — Dilute olivaceo-virescens, facie et parte

exteriore loborum lateralium pronoti in colorem flavescentem vergen-

tibus; vitta postoculari genarum et pronoti obscure olivacea; elytris

glauco-virescentibus; venis radialibus ultra medium nigris; alis leviter

infuscatis, fusco-venosis; vertice utrimque ad marginem posticum ocvu-

lorum maculis duabus parvis pallide flavescentibus notato. A. Long.

12 mill.

Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.)

A precedente, cui maxime affinis, differt vertice laviusculo;

fastigio apice obtuse et late rotundato; fronte pronotoque minus

dense punctatis, hoc subrugoso et hic illic vestigio carin&e instructo;

elytris alisque longioribus, illis pronoto fere duplo longioribus, ultra

medium abdominis extensis; lamina supraanali, que in nostro speci-

mine est fortiter inflexa, uti mihi videtur tuberculis subbasalibus

nigris destituta; processu cercorum breviore; articulo secundo tar-

sorum posticorum nonnihil breviore, nec non notis in diagnosi allatis.

Antenna graciliusculae, capite pronotoque munitis paullo longiores,

lineares. Spin marginis exterioris tibiarum posticarum sex vel septem,

verisimiliter typice sex.

DELLIA STAL.

1. D. insulana STÅL. — Dilute virescente-olivacea, remotis-

sime, in tibiis tarsisque posticis densius pilosa; antennis nigrican-

tibus, apice imo leviter pallescentibus, articulis duobus basalibus

(0 0

Å STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

virescentibus; vitta nec non limbo exteriore fere toto loborurn latera-

lium pronoti fusco-olivaceis, illa vitta per latera thoracis in basin

abdominis extensa; mesopleuris macula subsanguinea notatis; macula

laterali apicis femorum posticorum nigra; tibiis et tarsis posticis

glaucis, illarum spinis pallidis, apice nigris. &A. Long. 18 mill.

&. Oculi late ovales, sat convexi; intervallum oculorum costa

frontali nonnihil angustius; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi

obtuse emarginatus, inermis; lamina supraanalis a basi ad medium

sensim levissime angustata, dein utrimque subito angulum obtusum

formans, pone angulum fortiter subsinuato-angustata, anterius sui-

culo et utrimque impressione laterali media instructa; cerci longiusculi

et graciliusculi, recti, sensim acuminati; lamina subgenitalis obtusa;

lobi metasternalis postice contigui.

Patria: Cuba, (Mus: Holm.)

Habitu et forma partium speciebus Coscineute similis. Frons,

apice genarum, fastigium, vittae due divergentes verticis, dorsum pro-

noti dorsumque abdominis ultra medium densiuscule et sat distincte

punctata, latera pronoti parce punctata. Antenne longee, graciles,

lineares. Costa frontalis sat longe versus apicem frontis continuata,

inter antennas latior, hinc apicem versus sensim leviter, basin versus

fortius angustata. Fastigium sat fortiter declive, transversum, obtuse

subrotundatum. Pronotum capite angustius, dorso teres, carina loco

linea lzviuscula obsoleta instructum, apice leviter rotundatum et in

medio sinuatum, basi emarginato-truncatum; lobus anticus lobö

postico plus duplo longior. Elytra rudimentaria, angusta, lateralia,

sensim subangustata, apicem segmenti mediani attingentia. Femora

inermia; apicem abdominis superantia. Tibie postice extus spinis

sex armate. Tuberculum prosternale conicum.

MASTUSIA STåL.

1. M. quadricarinata StåL. — Dilute olivacea; antennis, genis,

lobis lateralibus pronoti, mesopleuris et metapleuris, elytris apiceque

spinarum tibiarum posticarum nigris; antennis apice pallidis, basi

olivaceis; vitta per verticem et dorsum pronoti ducta fusca; vitta

per genas et latera thoracis ducta, nec non margine mandibulari

genarum vittaque interiore elytrorum flavescentibus; femoribus anterio-

ribus apice testaceis, posticis apice fuscis; tibiis posticis obscure

glaucis; alis sordide subalbido-hyalinis. 9. Long. 32 mill.

Patria: Peru. (Mus. Holm.)

Tetratenie suriname similis. Caput laxviusculum, lateribus ver-

ticis punctulatis. Frons opaca, quadricarinata; carime nitidae, dux

media, que costam representant, recte, parallela, laterales sensim

divergentes, inter oculos curvatae. Fastigium breve, obtusum, leviter

impressum. Pronotum dorso et in parte posteriore loborum latera-

lium densiuscule et distinctissime punctatum, preterea in lobis

BIHANG TILL K: SV. MET-AKAD: HANDEL. BAND 96 N:0-45 80

lateralibus parce punctatum; dorso carima obtusa instructum, basi

apiceque obtusissime subrotundatum, lobo antico gquam lobo postico

duplo longiore. HBlytra abbreviata, vix valvantia, medio latissima,

hinc angustata, pronoto nonnihil longiora. Tuberculum prosternale

acuminatum, spiniforme. Femora postica apicem abdominis nonnihil

superantia. Antenn graeiles, lineares, capite pronotoque unitis longi-

tudine axquales. Margines valvularum genitalium exteriores denticulati.

CRANAE StÅL.

1. OC. patagiata STÅL. — Olivaceo-flavescens; antennis, limbo

lato costali elytrorum, alis, arcu utrimque laterali apicali femorum

posticorum, apice spinarum nec non basi ipsa tibiarum posticarum

nigricantibus; antennis apice et basin versus pallidis. AQ. Long.

23—30' mill.

S. Segmentum dorsale ultimum apice sensim obtuse emargi-

natum et dentibus duobus obtusis distantibus nigris instructum;

lamina supraanalis subtriangularis, subtransversa, apice anguste rotun-

data, marginibus lateralibus fere ante medium obtuse subangulatis,

ibidem sulculo trausverso et ante sulculum macula parva nigra in-

structis; cerci sat longi, teretiusculi, sensim acuminati; lamina sub-

genitalis brevis, obtusa; oculi quam in femina fortius convexi.

Patria: Amboina. (Coll. BRUNNER.)

Caput et pronotum parce obsoleteque punctata, hoc basi et

apice densius et fortius punctatum. Caput pronoto fere longius.

Josta frontalis planiuscula, lateribus parallelis instructa, sulculos

discoidales versus sensim evanescens. Fastigium et pars anterior

verticis sensim modice declivia, illud antrorsum angustatum, apice

truncatum. Intervallum oculorum costa froutali nonnihil latius.

Pronotum subtransversum, dorso teres, carima destitutum, basi apice-

que obtusissime rotundatum. Elytra aleque abbreviata, capite pro-

noloque unitis haud vel paullo longiora, nonnihil distantia; illa,

limbo costali excepto, sat dense reticulata. Tibixe et tarsi postici

sat dense et longe pilosi, hi-longi, tibiis fere tertia parte breviores.

FPemora postica latiuscula et breviuscula, apicem abdominis vix attin-

gentia. Autenne longissime et gracillime.

LUCRETILIS STAL.

1. &L. temata StåL. — Dilute olivaceo-virescens, in capite

thoraceque olivaceo-flavescens; antennis nigris; costa, vittis duabus

ante medium positis, ad ocellum incipientibus, hinc antrorsum diver-

gentibus, nec non macula laterali media frontis, vittis duabus posto-

cularibus genarum, vitta verticis anterius abbreviata, vittis tribus

pronoti, una dorsali, unaque in lobis lateralibus, nec non horum

36 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. 2

margine angusto exteriore, tibiis tarsisque posticis obscure olivaceis

vel fusco-olivaceis; limbo lato costali elytrorum alisque obscure fuscis;

geniculis posticis apiceque abdominis rufo-testaceis; alis fuscis. &.

Long. 20 mill.

A. Segmentum dorsale ultimum apice sensim sat fortiter emargi-

natum, margine apicali prope medium utrimque in lobulum obtusis-

simum ampliato; lamina supraanalis triangularis, ante medium sul-

cata; cerci mediocres, sensim acuminati; lamina subgenitalis brevis,

obtusa; oculi sat convexi.

Patria: Sumatra. (Coll. BRUNNER.)

Acridio unistrigato HAAN maxime affinis videtur. Frons, gena

apicem versus, vitte duge verticis nec non pronotum sat dense et

fortiter punctata. Frons sat obliqua. Costa frontalis leviter sul-

cata, lateribus subparallelis. Vertex inter oculos et fastigium mo-

dice declivia, hoc obtuse subtriangulare. = Intervallum oculorum

costa frontali vix latius. Pronotum capite nonnihil longius, dorso

teres, carina destitutum, postice angulum obtusum formans. Elytra

medium femorum posticorum attingentia, minus dense reticulata,

apice oblique angustata. Femora postica apicem abdominis longe

superantia, modice lata, apicem versus graciliuscula, in carinis omnibus

obtuse denticulata, denticulis nec non granulis arege discoidalis obscure

olivaceis. Antenna longe, graciles, partim mutile in exemplo de-

seripto.

PHEMONOR StåL.

1. P. rufo-vittata STÅL. — Olivaceo-nigra, signaturis ante

medium frontis genarumque, vitta laterali pronoti, anterius angustata

et interrupta, per elytra late continuata, pedibus anterioribus mnec

non femoribus posticis a basi ad capitulum geniculare rufo-testaceis:

palpis maxillaribus apicem versus sordide albicantibus. &S9. Long.

29—33 mill.

SA. Segmentum dorsale ultimum apice obtuse emargimatum et

lobulis duobus parvis distinctis obtuse dentiformibus instructum:

lamina supraanalis triangularis, lateribus leviter rotundata, apice

leviter producta, ante medium suleata, disco transversim subplicato-

carinata; cerci mediocres, sensim gracilescentes; lamina subgenitalis

obtusa, brevis; oculi modice convexi.

9. Valvule genitales recte, teretiusculae, leviter compresse,

inermes; oculi leviter convexi.

Patria: Amboina. (Coll. BRUNNER.)

Corpus crassiusculum. Caput et latera thoracis remote, dorsum

pronoti densius distinete punctata. Frons leviter obliqua. Costa

frontalis obtusa, anterius obtuse sulcata, ante sulculos leviter conti-

nuata, lateribus subparallelis. Intervallum oculorum costa frontali

cireiter duplo latius, in utroque sexu subequale. Pronotum dorso

BIHANG. TILL K. SV. VET-AKADA HANDE. BAND. de. N:O 4: Öd

teres, carina destitutum, lobo postico qgquam lobo antico nonnihil

breviore, posterius' rotundato. HElytra et alx apicem abdominis sub-

attingentia, illa apice obtuse rotundata, sat dense seriatim reticulata,

opaca, coriacea. Ale fuscae. Pedes crassiusculi. Femora postica

valida, lata, apicem abdominis leviter superantia (>) vel vix attin-

gentia (9) supra subtusque punetata. Antenna longee, crassiusculze,

nigrae.

NAD TIA SDAT:

1. N. flavo-signata STÅL. — Obscure olivacea, subtus cum

pedibus pallidior; maculis parvis tribus lateralibus verticis ad oculos

positis, vitta obliqua laterali frontis, ante antennas secundum oculos

ducta, dein infra oculos per genas retrorsum continuata, maculis

signaturisque pronoti, in vittas quattuor dispositis, leevigatis, callosis,

dilute favescentibus; vitta sat lata elytrorum dilute sordide flave-

scentibus; alis fuscis. 9. Long. 31 mill.

9. Valvule genitales graciles, breviuscule, rectre, inermes.

Patria: Panama. (Coll. BRUNNER.)

Caput, pronotum et pleura fortiter rugoso-punctata. Carinze

laterales frontis delete. Vertex inter oculos sat fortiter declive.

Fastigium parviusculum, leviter sulcatum, levissime declive, cum

costa frontali confusa. Costa frontalis obtusa, inter antennas et

suleulos transversos sulcata. Articulus primus antennarum, solus

qui restat in exemplo descripto, magnus, costa frontali fere crassior.

Pronotum carina destitutum, suleis transversis distinctissimis in-

structum, margine antico leviter producto et in medio sinuato, lobo

antico quam lobo postico vix dimidio longiore. HElytra dense reti-

culata, coriacea, opaca, mnonnihil ultra medium abdominis extensa,

sensim leviter angustata, apice rotundata. Pedes postici exempli

descripti desunt.

OPHTHALMOLAMPIS Sauss.

1. Ö. cinctipennis STÅL. — Dilute olivacea; antennis, basi ex-

cepta, mnigris; elytris rudimentariis, angustis, distantibus, pone set

gmentum medianum leviter extensis, coriaceis, punctulatis, eburneis,

: limbis lateralibus violaceo-nigris, levigatis, membranaceis; marginibus

capituli genicularis femorum posticorum fusco-olivaceis. &. Long.

18 mill.

S. Segmentum dorsale ultimum apice emarginatum, margine

apicali inter emarginaturam et cercos rotundato et nigro; lamina

supraanalis triangularis, parviuscula; cerci teretes, sensim acuminati;

lamina subgenitalis obtusissime subconica, brevis.

38 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.)

Ö. geniculate maxime affinis, capite pronotoque vittis flave-

scentibus destitutis, costa frontali prope basin latiore, elytris multo

minoribus et alio modo pictis, femoribus posticis tantum in carina

dorsali serratis, nec non intervallo loborum mesosternalium angustiore

distincetissima.

TAENIOPHORA STÅL.

1. TI. pulchripes StåL. — Dilute olivaceo-flavescens; pedibus

dilute olivaceo-virescentibus; vitta verticis per dorsum pronoti conti-

nuata, vitta postoculari genarum, per lobos laterales continuata, limbo

exteriore loborum lateralium pronoti, limbo exteriore et interiore

elytrorum, capitulo femorum posticorum, basi parteque dimidia api-

cali tibiarum posticarum nigris; trochanteribus anticis, nec non femo-

ribus omnibus basin versus dilute sanguineis; elytris angustis, di-

stantibus, pone segmentum medianum leviter extensis. &. Long.

14 mill.

ÖS. Femora anteriora dorso ecrista vel dente destituta.

Patria: Santa Marta. (Coll. BRUNNER.)

Punctura formaque partium congenericis mihi cognitis simillima,

elytris rudimentariis femoribusque anterioribus inermibus preesertim

divergens.

Ommatolampis carinipes GERST. ad Teniophoram vreferenda.

MEZENTIA STÅL.

1. M. gibbera STÅL. — Dilute olivaceo-flavescens; pronoto antice

et posterius leviter ferruginante; elytris alisque fuscis, illorum venis

ferruginantibus, hic illic subflavescentibus; femoribus posticis extus

et intus maculis duabus vel tribus magnis olivaceis notatis; tibiis

posticis cum spinis nigricantibus, basi et extus olivaceo-flavescentibus;

antennis nigricantibus, basi pallide olivaceis. &. Long. 30 mill.

SF. Segmentum dorsale ultimum sensim leviter productum, apice

ante laminam supraanalem sensim obtusissime sinuatum et lobulis

quingue dentiformibus obtusis decurvis nigris, lateralibus latioribus,

obtusioribus et apice incicis, armatum; lamina supraanalis triangu-

laris, disco ante medium transversim subtiliter sulcata et tuber-

culis duobus minutis nigris iustructa, marginibus lateralibus late.

subreflexis, medio dente subacuto armatis; cerci validi, compressi,

ante medium fortiter angulato-curvati, margine dorsali pone angulum

nigro; lamina subgenitalis acuminata, modice producta.

Patria: Panama. (Coll. BRUNNER.)

Species maxime singularis. Caput breve, transversum, os versus

angustatum, obtusum, in vertice et apice genarum remote punctulatum ;

BIHANG TILL K. SV. VET:-ÅKAD. HANDL. BAND. 96 N:O 4e 59

fronte rugosa, costa rugoso-punctata. Costa frontalis lata, abbreviata,

basi et ocellum versus leviter angustata, basi ante fastigium sub-

prominula, leviter excavata. Fastigium transversum, breve, obtusum,

sat fortiter declive. Intervallum oculorum latum, costa frontali latius.

Oculi sat magni, fortiter convexi. Antenne graciles, verisimiliter

longe, in exemplo descripto maxima parte mutile. Pronotum breve,

rugoso-punctatum, dorso pone medium tuberculis pluribus instructum,

carina destitutum, pone medium subito elevatum, sulcis transversis

sat impressis; margo anticus bituberculatus, leviter reflexus, margo

posticus obtuse rotundatus, quinquesinuatus; lobus posticus lobo an-

tico dimidio brevior. Elytra et ala abbreviata, illa capite pronotoque

unitis nonnihil longiora, sensim sat fortiter angustata, apice angusta

et rotundata. Pedes anteriores crassiusculi. Femora postica apicem

abdominis subsuperantia. Tarsi postici longissimi.

HISYCHIUS STAL.

1. H. nigrispinus STÅL. — Olivaceo-fuscescens; macula parva

segmenti mediani ad tympana, nec non spinis tibiarum posticarum

nigris. 92. Long. 45 mill.

Patria: Peru. (Mus. Holm.)

Statura Ommatolampidis palpate, cui simillimus, sed punectura

densiore et subtiliore, costa frontali sulcata, sulcis pronoti minus

fortiter impressis, femoribus posticis latioribus, corpore aptero et

eeteris divergens. Caput et dorsum thoracis abdominisque dense

et fortiuscule, in vertice et dorso abdominis tamen minus fortiter,

puncetata. Antenna gracillima, lineares, longee, in exemplo descripto

partim mutile. Costa frontalis sulcata, lateribus parallelis instructa,

ad sulculos transversos coarctata, ante sulculos in formam rugarum

duarum subtilium et obsoletarum breviter continuata. Vertex inter

oculos nonnihil declive. Fastigium leviter declive, suleatum, apice

sinuatum, sulco cum sulco costa frontali continuo. Pronotum teres,

carina destitutum, basi truncatum, tuberculis minutissimis praesertim

ad margines remote conspersum; margo anticus leviter productus,

medio leviter sinuatus; lobus posticus brevissimus. Mesonotum in

margine basali minute tuberculatum. Metanotum parce minuteque

tuberculatum. Femora postica apicem abdominis attingentia, in ca-

rinis omnibus obtuse denticulata, denticulis alternis carimae discoidalis

inferioris lateris exterioris femorum posticorum nigricantibus. Tibia

posticae extus, preter spinam apicalem, spinis sex armata. Tibiee

et tarsi postici pilosi.

DIC/AEARCHUS STAL.

1. D. eribellatus Står. — Ferrugineo-olivaceus; pedibus ante-

rioribus dilutioribus; antennis nigris; capite, lineis exterioribus nec

90 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

non latere interiore pedum anteriorum, areaque discoidali ex-

teriore femorum posticorum fusco-olivaceis; fascia angusta media

frontis, per genas obsolete continuata, limbo exteriore loborum late-

ralium pronoti, macula mesopleurorem ad coxas nec non carinis

femorum posticorum ferrugineo-flavescentibus; elytris rudimentariis

palpisque sordide flavescentibus; pectore, ventre, femoribus posticis

subtus, tibiis tarsisque posticis subsanguineis; geniculis posticis nigris.

9. Long. 17 mill.

Patria: Columbia. (Coll. BRUNNER.) .

Quoad habitum, formam generalem capitis, pronoti elytrorumque,

longitudine et crassitie antennarum Agesandro ruficorni sat similis.

Caput at segmenta dorsalia corporis dense fortiterque rugoso-punctata.

Costa frontalis angustiuscula, lateribus parallelis instructa, haud sul-

cata, ad sulculos transversos abbreviata. Fascia pallida frontis lrevi-

gata. Vertex anterius cum fastigio leviter declive, hoc triangulare,

subtransverso, apice anguste truncato. Antenna breviusculae, cras-

siusculze, lineares, articulis septemdecim composite. Pronotum teres,

vestigio ”'obsoletissimo carina Iinstructum, sulcis transversis distin-

ctissimis preditum, basi apiceque truncatum, lobo postico brevis-

simo. Femora postica apicem abdominis leviter superantia, modice

lata. Tibia postice extus, preter spinam apicalem, spinis septem

armate. HBElytra angusta, sensim leviter ampliata, apicem segmenti

mediani attingentia.

EUTHYMIA Står,

12 CE. brevifrons STAL. — Olivacea; elytris obsoletetfuseo-

nebulosis; alis sordide hyalinis, limbo posteriore sat late infuscato;

arcu laterali capituli femorum posticorum apiceque spinarum tibiarum

posticarum nigris. 9. Long. 50 mill.

Patria: Borneo. (Coll. BRUNNER.)

Ab E. melanocerca, cui sat similis, differt magnitudine majore,

capite pronotoque nonnihil fortius et minus dense punctalis, capite

quam pronoto latiore, fronte breviore, costa frontali marginibus ob-

tusioribus et magis teretibus instructa, basi utrimque ad ocellos de-

pressa, margine antico pronoti medio distinete sinuato, suleis pronoti

distinetius impressis, elytris alisque longioribus, apicem femorum posti-

corum nonnihil superantibus, illorum margine costali non nisi ob-

soletissime sinuato, femoribus posticis in margime dorsali minute

serratis, tibiis posticis extus. preter spinam apicalem, spinis septem

vel octo armatis, nec non pictura.

LENTULA STAL.

1. L. obtusifrons STÅL. — Dilute olivaceo-virescens vel ferru-

gineo-grisescens; vitta per partem inferiorem genarum laterumque

BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. Jil

thoracis ducta pallidiore; orbitis oculorum angustis, arcu laterali capi-

tuli femorum posticorum, tibiis posticis basi imferne apiceque spina-

rum, nec non vittis duabus lamina supraanalis nigris; tibils tarsisque

posticis corallinis. 2. Long. 20—29 mill.

. Segmentum dorsale ultimum apice sensim sat fortiter angu-

latim emarginatum; lamina supraanalis granulis conspersa, in medio

longitudinaliter leviter elevata, ante medium sulcata. lateribus ante

medium subparallelis instructa, posterius triloba, lobo medio majorc

et longius producto: cerci mediocres, basin versus subcompressi,

apicem versus sensim acuminati; lamina subgenitalis sensim nonnihil

compresso-producta; intervallum' oculorum modice latum, costa fron-

tali nonnihil angustius; lobi metasternales contiguwi.

2. Intervallum oculorum latum, parte interoculari coste fron-

talis nonnibil latius; lobi metasternales in medio subceontigui.

Patria: Port Natal. (Coll. BRUNNER.)

Statura ”fere Futhymie melanocerce. Caput et thorax dense

distinctissimeque punctata, dorsum abdominis transversim subaci-

culato-punctatum, anterius distinetius punctatum. Caput obtusissi-

mum; fastigium brevissimum, fortiter declive, obtusissimum. Costa

frontalis obtusissima, carinis duabus subpercurrentibus, in marginibus

fastigii continuatis, representata, inter antennas levissime elevata,

parte inter carinas et antennas posita antennas versus oblique levis-

simeque declivi. Carina laterales frontis subtiles, apicem versus sensim

leviter convergentes. Oculi mediocres, leviter convexi. Antennie

exemplorum descriptorum mutile. Pronotum dorso teres, carina

loco linea laviuscula instruetum, basi apiceque truncatum, sulcis

transversis obsoletissimis, lobo postico brevi. HElytra et ala nulla.

Tuberculum prosternale breve, crassum, obtusum. Femora postica

apicem abdominis attingentia vel subattingentia, rugis transversis

lateris exterioris obtusissime pallido-subgranosis. In exemplo femi-

nino descripto margo posticus pronoti maculis parvis pallidis notatus.

margo posticus segmentorum dorsalium abdominis minute nigro-

maculatus.

BERMIUS SrTåL.

a. Corpus minus elongatum; caput latius; frons minus obliqua;

fastigium verticis obtusum, transversum; femora postica denticulo

apicali dorsali parvo, angulis apicalibus dorsalibus obtusis, rotundatis,

lobisque genicularibus minus productis et minus fortiter acuwminatis in-

structa; elytra apicem femorum posticorum minus longe superantia

vel sat abbreviata; spina prosternalis minus gracilis; margines tibia-

rum posticarum apicem versus angustissime laminati; margo costalis

elytrorum feminarum anterius leviter rotundatus.

b. Tibie postice subtus vitta nigra destitute; lobi geniculares

femorum posticorum macula fusca destituti.

92 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. |

1. B. brachycerus STAL. — Virescens, remotissime pilosus;

vitta postoculari genarum, per partem superiorem laterum thoracis

dueta, nigro-fusca, utrimque albicante-marginata; antennis subtestaccis,

capite et dimidio pronoto unitis vix longioribus; elytris apicém fe-

morum posticorum nonnihil superantibus, pellucidis, basin versus

virescentibus et opacis, venis ulnaribus subtestaccis vel infuscatis;

alis decoloribus, venis pallide testaceis; vitta arez& discoidalis femorum

posticorum ad carinam superiorem fusco-olivacea; spinis tibiarum

posticarum apice nigris; fronte remote subtiliterque fusco-conspersa;

pronoto remote et obsoletiuscule, antice et in lobo postico densius

et distinctius punctato; margine exteriore loborum lateralium pronoti

subtiliter calloso, albicante. 9. Long. 33 mill. ;

Patria: Australia. (Mus. Holm.) Sydney. (Coll. BRUNNER.)

Habitu picturaque Ozxym veloci similis.

bb. Tibie postice glauco-virescentes, subtus vitta nigra, ad basin

incipiente, ultra medium lata, apicem versus angustata et marginem

tantum exteriorem tibiarum occupante, ornata; vene radialis et ulnaris

exterior elytrorum fuscescentes vel fusce; lobi geniculares femorum

posticorum antice macula parva fusca notati.

2. B. odontocercus "STÅL. — B. brachycero simillimus, differt

antennis longioribus, pallidioribus et fusco-variegatis, vitta laterali

nigrieante haud albicante-marginata, intervallo elytrorum inter costam

et radium anterius nonnihil minus dense reticulato, femoribus anterio-

ribus apice macula minutissima exteriore nigra notatis, femoribus

posticis apice utrimque arcu fusco instructis, pietura tibiarum posti-

carum coloreque laterum corporis pedumque virescente-flavescente.

0 Hong. 20-04.

SA. Segmentum dorsale ultimum apice sensim sinuatum; la-

mina supraanalis retrorsum sensim angustatum, anterius utrimque

subrotundatum, postice subito angustatum, ante medium sulcatum,

lateribus longitrorsum obtuse impressis; cerci longi, graciles, acu-

minati, superne longe pone medium dente obtuso armati; lamina

subgenitalis longe producta, ultra medium sensim angustata et de-

pressa, dein postice lateribus subparallelis instructa, apice truncata

vel subsinuato-truneata; antennae capite pronotoque unitis longiores;

lobi metasternales contigui.

2. Antenne capite pronotoque unitis longitudine subaquales;

lobi metasternales leviter distantes.

Patria: Australia borealis. (Coll. BRUNNER.)

Intervallum oculorum utriusque sexus costa frontali nonnihil

latius.

3. B. infirmus Sån. — B. odontocerco simillimus, differt cor-

pore nonnihil graciliore; capite proportionaliter crassiore; genis etiam

pone partem inferiorem oculorum vitta obliqua abbreviata fusca no-

tatis; elytris alisque abbreviatis, illis capite pronotoque unitis longi-

tudine subrequalibus, pone medium sensim fortiter angustatis; venis

radialibus elytrorum obscurius fuscis; antennis subtestaccis, haud

BIHANG -ULGD KK: SSVO VET sARADS HANDEL. <BAND. 56 N:O-45 da

variegatis; lobis metasternalibus femine contiguis, femoribus anterio-

ribus apice macula nulla vel obsoletissima notatis, arcu apicali laterali

femorum posticorum deficiente, femoribusque posticis angustioribus.

FIrEbons 30 mill.

Patria: Australia borealis. (Coll. BRUNNER.)

Antenn&e exempli descripti partim mutilae.

aa. Corpus magis elongatum; caput angustius; frons magis

obliqua; fastigium verticis magis prominulum, minus 'obtusum; femora

postica dente apicali dorsali longiore et acutiore, angulis apicalibus

dorsalibus in dentem acutum productis lobisque genicularibus longio-

ribus et fortius acuminatis instructa; elytra apicem femorum posti-

corum sat longe superantia; margo costalis apud feminas anterius

fortius rotundato-ampliatus, costa ejusdem sexus qguam apud mares

anterius fortius elevata et a radio magis distans; vena ulnaris in-

terior et vena analis ante medium elytri apud feminas dense pilosa;

spina prosternalis gracillima; margines tibiarum posticarum fortius

laminati; frons levigata, haud fusco-conspersa.

4. BB. acutus Står. — Flavo-virescens, nitidus; vitta posto-

culari genarum, per partem superiorem laterum thoracis ducta, nec

non venis radialibus et ulnari elytrorum mnigricantibus; femoribus

anticis apice extus macula obsoleta testacea; femoribus posticis extus

vitta obscuriore destitutis, capitulo arcu laterali testaceo notato, lobis

genicularibus anterius macula marginali obscuriore obsoleta instructis;

tibils posticis subtus nigro-vittatis; pracedeutibus simillimus, sed

longior, gracilior. 2. Long. 31—35 mill.

SA. Segmentum dorsale ultimum apice sensim obtuse sinuatum;

lamina supraanalis parviuscula, triangularis, utrimque leviter rotun-

data, apice acute producta; cerci mediocres, teretes, sensim acumi-

nati; lamina subgenitalis in conum gracilem, acuminatum, spini-

formem, sat longe producta; intervallum oculorum costa frontali

latitudine 2aquale; antenne capite pronotoque unitis nonnihil longi-

ores; lobi metasternales contigui.

9. Antenne capite pronotoque unitis paullo breviores; lobi

metasternales nonnihil distantes.

Patria: Gayndah Australie. (Mus. Holm.) Cape York. (Coll.

BRUNNER.)

HIEROGLYPHUS KRAUss.

a. Pronotum dorso anterius et posterius subadscendens, mar-

gyne postico sensim obtuse rotundato; spina prosternalis minus gra-

cilis; tibie postice subtus vitta percurrente nigra instructe, superne

in apice haud nigre, annulo subbasali nigra destitute; tarsi postici

unicolores.

1. H. daganensis KRAUSS.

aa. Pronotum dorso nec anterius nec posterius adscendens, po-

sterius angulum obtusum, apice rotundatum, formans; spina proster-

94 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

nalis gracillima; tibie postice subtus vitta nigra percurrente destitute,

annulo subbasali apiceque lateris dorsalis nigris; articulus primus

tarsorum posticorum basi niger.

2. H. furcifer SERV.

3. H. tarsalis STÅL. — Virescens; antennis fuscis, basin versus

interdum pallidis, articulis 'apice pallidis; sulcis tribus posterioribus

pronoti fundo nigris; macula minutissima dorsali ipsius baseos fe-

morum anteriorum, macula anteriore capituli femorum posticorum,

annulo subbasali apiceque tibiarum posticarum, calcearibus tibiarum

posticarum totis vel fere totis, nec non parte plus quam dimidia

basali tarsorum posticorum nigris. &S2. Long. 41—562 mill.

S&S. Margo apicalis segmenti dorsalis ultimi obtuse sinuatus, in

medio leviter incisus, ad incisuram utrimque obtusissime rotundatus:;

lamina supraanalis primum sensim, apice subito fortius angustata.

ante medium sulco instructa, marginibus ante medium latiuscule

subreflexis; cerci mediocres, teretiusculi, sensim acuminati; lamina

subgenitalis levissime prominula, obtuse subconica; lobi metasternales

contigui; intervallum oculorum minus latum, oculis angustius; oculi

mediocres, latiusculi.

2. Lobi metasternales sat distantes; intervallum oculorum latum,

oculis fere latius; oculi angustiores.

Patria: Silhet; China. (Coll. BRUNNER.)

H. furcifero maxime affinis, differt presertim magnitudine ma-

jore, intervallo oculorum latiore, elytris in areis postradiali et inter-

ulnari: vena intercalata destitutis, cercis inermibus, lamina subgenitali

multo breviore, parte basali nigra articuli primi tarsorum posticorum

longiore oculis, angustioribus, minus convexis. Antenna exemplorum

deseriptorum partim mutilze.

RACILIA STÅL.

1. RB. femoralis STÅL. — Olivaceo-nigra vel subcezeruleo-nigra;

antennis nigris, apice pallide flavescentibus; vitta laterali corporis,

in fronte ad antennas incipiente, oculos sequente, per partem infe-

riorem genarum et laterum thoracis ducta, flava; vitta dorsali capitis,

pronoti et abdominis, in feminis latissima, nec non area anali ely-

trorum viridi-testaceis vel glauco-virescentibus; alis infuscatis; pedibus

anterioribus olivaceo-virescentibus; femoribus posticis rufo-testacels,

extus in disco interdum in olivaceum vergentibus; capitulo geniculari,

tibiis tarsisque posticis obscure glaucis vel glauco-nigris. 78. Long.

20-29 mill:

JA. Segmentum dorsale ultimum apice sinuatum et in medio

lobulis duobus obtusis instructum; lamina supraanalis triangularis,

ante medium sulcata, medio carina interrupta transversa instructa;

cereci mediocres, teretes, sensim gracilescentes; lamina subgenitalis

obtuse conica, levissime producta; antennae capite pronotoque unitis

multo longiores; fastigio capitis angustiore.

BIHANG TILL K: SV. VET. AKAD: HANDLE: BAND. 03” N:O 45" 95

2. Antenne capite pronotoque unitis breviores; fastigio latiore.

Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.)

Caput in fronte lateribusque verticis minus dense obsoletiuscule

punctatum. Fastigium apud feminam nonnihil longius quam latius

et planum, apud marem duplo longius quam latius, leviter excavatum.

Costa frontalis angusta, marginibus elevatis, parallelis. Intervallum

oculorum costa frontali duplo latius. Pronotum capiti longitudine

subequale, in lobo postico subcarinatum; dense distinctissimeque

punctatum; lobus posticus lobo antico dimidio brevior, basi obtuse

rotundato-angulatus. Blytra et ale medium abdominis attingentia,

illa posterius leviter angustata, apice rotundata, margine costali an-

terius leviter ampliato. Femora postica apicem abdominis leviter

superantia vel haud attingentia. $Lobi metasternales utriusque sexus

sutura recta et longa contigui. Antenne minus graciles. Oculi

utriusque sexus sat convexi.

PRAXILLA STAL.

a. Elytra latiora, viz vel leviter distantia, utrimque leviter

rotundata, venis longitudinalibus pluribus crassiusculis instructa; pro-

notum basi obtuse rotundatum; femora postica apicem abdominis lon-

gissime superantia; pronotum dorso planum vel planiusculum, a lobis

lateralibus ruga subtili levigata separatum.

1. P. laminata STÅL. — Olivaceo-virescens, dorso fuscescente-

testacea; vitta postoculari genarum, per partem superiorem laterum

thoracis et segmentorum quinque anteriorum abdominis continuata,

nigra; mesopleuris et metapleuris fere totis nigris, oblique flavescente-

vittatis; femoribus posticis apicem versus subtestaceis. &. Long.

13 mill.

&A. Abdomen postice recurvum; segmentum dorsale ultimum

apice late obtuseque emarginatum, inerme; lamina supraanalis brevis,

obtusa, sensim angustata, apice rotundata, basi lamina erecta, alta,

triangulari, apice rotundata, nigro-marginata, basi utrimque sinuata,

armata, carinis duabus mediis nigris, antice abbreviatis, retrorsum

convergentibus, et posterius utrimque carimula nigra instructa, margi-

nibus lateralibus pone medium subreflexis et nigris; cerci longiusculi,

fortiter compressi, foliacei, sensim angustati, leviter incurvi; lamina

subgenitalis nonnihil producta, erecta, apice obtusa, rotundata; lobi

metasternales levissime distantes, pone foveolas subito divergentes;

oculi sat magni, modice convexi.

Patria: Australia, New South Wales. (Coll. BRUNNER.)

Platyphyme Giorne statura et punctura similis, sed fastigio

horizontali, nonnihil mågis prominulo, fronte obliquiore, apice abdo-

minis crassiore, recurvo, antennis longioribus, punctura capitis re-

motiore, costa frontali pone antennas distinctius angustata et ceteris

divergens. Gene apicem versus et frons remote distincte punctulata.

26 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

Costa frontalis fere a basi ultra medium obtuse excavata, pone an-

tennas basin versus sensim distincte angustata. Carinzee laterales

frontis sensim sat divergentes. Pronotum dorso planiusculum, carina

distineta percurrente instructum, marginibus lateralibus levigatis, sub-

callosis, a medio lobi antici antrorsum subdivergentibus, retrorsum

distinetius sensim divergentibus, instructum; in dorso ubique et sat

dense fortiusculeque, in lobis lateralibus vix nisi antice et posterius

punctatum; lobus anticus lobo postico vix duplo longior. Elytra

leviter distantia, ovalia, nonnibil pone segmentum medianum extensa.

Antenn&e partim mutile in exemplo descripto, capiti pronotoque

unitis longitudine saltem zequales.

2. P. latipennis STÅL. — Virescens, dorso testacea; vitta late-

rali corporis, longe ultra medium abdominis extensa, in lobis latera-

libus pronoti antice posticeque angustata, nigra; femoribus posticis

apicem versus subtestaceis, extus ad carinam superiorem disci vitta

abbreviata infuscata notatis; metapleuris oblique flavescente-vittatis:

forte femina precedentis, a qua differt statura robustiore, antennis

brevioribus, pronoto tantum longitudine z2equalibus, dorso pronoti

minus plano, marginibus lateralibus per totam longitudinem sat for-

titer et sensim divergentibus instructo, elytris majoribus, latioribus,

contiguis, apice subtruncatis, lobis metasternalibus nonnihil distinctius

distantibus, oculis minoribus et leviter convexis. 9. Long. 15 mill.

Patria: Lord Howes Island. (Coll. BRUNNER.)

aa. JFlytra anqusta, lateralia, extus rotundata, margine interiore

recto, venis duabus vel tribus longitudinalibus, una fortiore, instructa;

pronotum basi emarginato-truncatum; femora postica apicem abdominis

minus longe superantia; dorsum pronoti teres, a lobis lateralibus ruga

nulla separatum.

[>]

3. P. geniculata STÅL. — Dilute testaceo-grisea, subtus cum

pedibus dilute olivaceo-virescens; vittis duabus genarum, inferiore

obliqua et interdum fere omnino deficiente, superiore per lobos late-

rales pronoti continuata, limbo exteriore horum loborum, mesopleuris

et metapleuris, vitta laterali longe versus apicem dorsi pronoti ex-

tensa, lateribus capituli femorum posticorum cum lobis genicularibus,

nec non basi tibiarum posticarum nigris; vitta genarum et loborum

pronoti, inter vittas mnigras posita vittaque obliqua mesopleurorum

et metapleurorum pallide flavescentibus; flyta fuscis, intus pallidis.

2. Long. 17—138 mill.

Patria: Australia borealis. (Coll. BRUNNER.)

Notis allatis, nec non fronte loboque postico pronoti subtilius, illa

quoque densius, punctatis, costa frontali basi levissime angustata a

precedentibus divergens. Antenn&e capiti loboque antico pronoti

unitis longitudine 2equales.

BIHANG. MILE K. SV. VET: ARKAD. HANDEL. BAND. 36 N:O 409

CERCINA STÅL.

1. C. obtusa STÅL. — Dilute” olivacea, nitida, remotissime

pilosa; vitta postoculari genarum et loborum lateralium pronoti ob-

scuriore; tibils posticis testaceis, spinis apice nigris. 9. Long.

20 mill.

Patria: Ceylon. (Coll. BRUNNER.)

Statura et punetura fere specierum Prazille. Gene apicem

versus et frons minus dense, pronotum densius distinete punctata,

punctura pronoti in lobo postico quam in lobo antico subtiliore et

densiore, in disco loborum lateralium sat remota. Antenne breves,

crassiusculae, pronoto nonnihil breviores, articulis brevibus. Costa

frontalis obsolete obtusissimeque sulcata, lateribus parallelis, basi

leviter angustata. Fastigium transversum, obtusissimum, subhorizon-

tale. Intervallum oculorum fere latius quam in feminis generis praeece-

dentis, costa froutali duplo latimws. Oculi leviter convexi. Pronotum

dorso teres, basi apiceque truncatum, carina loco linea lzeviuscula

instructum, sulceis lobi antici in medio interruptis. FElytra angusta,

lateralia, pone segmentum medianum leviter extensa, fere plus duplo

longiora quam latiora, extus quam intus fortius rotundata. Femora

postica apicem abdominis vix superantia. Lobi metasternales levis-

sime distantes.

SPATHOSTERNUM KRaUss.

1. S. venulosum STÅL. — S. nigro-teniato maxime affine,

differt magnitudine minore; fronte, uti videtur, minus obliqua; margi-

nibus lateralibus dorsi pronoti anguste levigatis, rugae subtilis et

obtusr instar subelevatis; elytris disco vitta abbreviata fusca, antice

posticeque venulis albicantibus instructa, ornatis, ultra medium den-

sius reticulatis, venis presertim illis transversis, que inter venas

radiales interiores in disco elytris posite sunt, multo numerosioribus;

vitta laterali nigricante capitis thoracisque nulla vel in vittam satu-

ratius virescentem mutata; lobis mesosternalibus pone medium fortius

divergentibus; tibiisque posticis extus, preter spinam apicalem, spinis

decem armatis, quod tamen forte variat. 9. Long. 20 mill.

Patria: India orientalis. (Coll. BRUNNER.)

METAPA STÅL.

1. M. natalensis STAL. — Lurida, in ferrugineum leviter vergens,

supra remote, subtus densius pilosa; pronoto lineis longitudinalibus

nonnullis infuscatis obsoletis interdum ornato, margine incrassato

98 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

exteriore loborum lateralium pallidiore; femoribus posticis in parte

'inferiore lateris interioris vitta nigra, superne lineolas similiter colo-

ratas pectinatim positas emittente; tibiis- posticis dilute testaceis,.

subtus in basi apiceque nigris. FY. Long. 37—51 mill.

s. Segmentum dorsale ultimum profunde sinuatum; lamina

supraanalis longa, triangularis, apice fortius angustata, sulco percur-

rente retrorsum angustato, cujus margines elevati sunt, instructa;

cerci mediocres, compressiusculi, sensim acuminati, apicem lamina

supraanalis haud attingentes; lamina subgenitalis longissima, lamina

supraanali fere duplo longior, acuta, fortiter compressa; intervallum

costa et radii in medio elytri leviter ampliatum et venis transversis

minus curvatis et minus obliquis instructum.

SA. Intervallum coste et radii in medio elytri haud ampliatum,

venis transversis, fortiter obliquis, sigmoideis, numerosioribus instru-

ctum; valvulze genitales margine inermes; lamina supraanalis sulcata.

Patria: Port Natal. (Coll. BRUNNER.)

Habitu punecturaque Tropidopole fasciculate sat similis, sed

capite margis producto; fastigio capitis majore; temporibus posterius

parti interjacenti fastigii latitudine subaqualibus, distinete punctatis;

costa frontali basi fortius et per spatium longius compressa, apicem

versus magis ampliata; elytris apicem femorum posticorum nonnihil

superantibus (5) vel vix attingentibus (2); pedibus posticis apicem

abdominis minus longe superantibus; femoribus posticis nonnihil

angustioribus, et ceteris que ad notas genericas pertinent. Tibiae

posticae extus spinis sedecim vel septemdecim armatee.

KENIPEPA STAL.

1. X. viridula STÅL. — Dilute virescens; supra remotissime,

subtus densius pilosa; antennis dorsoque corporis in pallidissime

testaceum vergentibus; spinis tibiarum posticarum apice nigris. 9.

Long. 50 mill.

9. Lamina supraanalis obtuse sulcata; valvula genitales margine

ante medium obtuse crenulatze.

Patria: Chartum. (Coll. BRUNNER.)

Propter longitudinem capitis Mesopi habitu subsimilis, corpore

autem breviore, capite per totam longitudinem apicem versus sensim

angustato, antennis brevioribus et angustioribus, pedibus posticis

nonnibil longioribus et ceteris valde divergens. Caput pronoto cir-

citer duplo an a supero visum per totam longitudinem sensim

angustatum, in fastigio fronteque minus profände rugulosum, in

genis verticeque subtiliter remoteque punctatum ; fastigium dimidium

longitudinis capitis occupans, planum, apice rotundatum, carina di-

stineta, in verticem inter oculos contlinuata, instructum; vertex a”

fastigio sulco obsoleto separatus, inter oculos sensim levissime de-

clivis, utrimque sulco obsoletissimo, usque ad basin extenso, in--

BIHANG TILL K: SV. VET: SAKSDE HAND: BAND De N:O44e 09

structus. Costa frontalis in parte circiter tertia basali fortiter com-

pressa, laminata et sulco destituta, hinc apicem versus sensim am-

pliata et marginata. Carime laterales tantum partem dimidiam api-

calem frontis occupautes. Tempora longa, usque ad antennas extensa,

subtiliter carimato-marginata. Oculi parte infraoculari genarum di-

stinete nonnihil longiores, sat distantes. Antenna ensiformes, tri-

quetre, extus compressae, capite nonnihil longiores. Pronotum dorso

teres, basi obtuse rotundatum; sat dense punctatum, in lobo postico

longitudinaliter rugosum, carina media percurrente obtusa distincta

instructum. Elytra et ale fortiter abbreviata, illa pronoto nonnihil

longiora, lanceolata. Pedes anteriores breves, postici apicem abdo-

minis haud multo superantes. Tibie posticxe extus spinis duodecim

vel tredecim armatee.

CERVIDIA" STAL.

1. C. lobipes STÅL. — Cervina, nuda, in parte apicali ventris

et tibiis posticis remote pilosa; elytris pellucidis; alis levissime sub-

infuscatis, olivaceo-venosis; vertice genisque pallescentibus, vittis

obscurioribus notatis; femoribus posticis intus dilute flavescentibus,

subolivaceo-vittatis, ad capitulum geniculare fasciola nigricante no-

tatis; tibiis posticis intus corallinis, basi pallidis et macula parva

nigra notatis, spinis omnibus apice, interioribus quoque intus per

totam longitudinem, nigris; mesonoto, metanoto vittaque lata dorsali

abdominis olivaceis. 9. Long. 77 mill.

2. Lamina supraanalis obtuse sulcata; valvulae genitales margine

inermes, subintegre, postice sinuato-acuminatze.

Patria: Cape York Australie. (Mus. Holm et Coll. BRUNNER.)

Statura fere Xenippe& viridule, capite autem proportionaliter

breviore. Caput pronoto multo longius, in vertice genisque parce

subtiliterque, in fastigio fronteque densius et fortius punctatum.

Fastigium fere plus quam dimidiam longitudinem capitis occupans,

antrorsum sensim distinete angustatum, apice subito fortius angu-

statum et in angulum obtusum distinetum terminatum, anterius

transversim leviter excavatum, carina subtili, vix nisi posterius di-

stinguenda, instructum, basi sulco transverso subtili a vertice sepa-

ratum. Tempora longa, teretiuscula, immarginata. Vertex et fastigium

in eodem plano jacentia. Frons carinis lateralibus ab antennis usque

ad apicem extensis, antennas versus subtilioribus; costa in parte

fere plus quam quarta basali fortiter compressa et laminata, hinc

apicem versus sensim ampliata et marginibus elevatis laevigatis in-

structa. Antenna ensiformes, depresse, apicem versus lineares et

teretes, capite pronotoque unitis nonnibil longiores. Oculi mediocres.

Intervallum oculorum latiusculum, oculis angustius. Pronotum rugoso-

punetatum, in lobo postico densius et subtilius punctatum, dorso

teres, carina obsoletiuscula percurrente instructum, basi sensim

minus obtuse rotundatum, lobo antico quam lobo postico haud

100 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.

multo longiore. Elytra aleque longa, apicem abdominis sat longe.

superantes, illa remote reticulata, angusta, apice fortiter angustata,

apice angustissima, rotundata. Pedes postici apicem abdominis

superantes. Femora postica ad partem quartam apicalers abdominis

extensa. Tibia postice extus spinis novem vel decem armatae.

CARSULA STAL.

1. OC. suleiceps STÅL. — Subferrugineo-flavescens, subtus sat

dense pilosa; antennis basin versus nigro-variegatis; alis sordide

hyalinis; tibiis posticis glauco-virescentibus, spinis apice nigris. Q.

Long. 64 mill. ;

O. Lamina supraanalis sat longa, acuminata. ultra medium

suleata; cerci longi, laminam supraanalem superantes, compressi,

recti, posterius leviter angustati, obtusi, parce pilosi; valvula anales

long, pilosa, rectae, inermes.

Patria: Insul& Philippine. (Mus. Holm.)

Statura fere NXenippe viridule. Frons, fastigium, pronotum

et pleura densissime fortiusculeque punctata, vertex et gena minus

dense punctata. Caput lobo antico pronoti plus duplo longius;

fastigium sensim angustatum, apice rotundatum, planum, carina desti-

tutum, a vertice sulco profundo separatum; dimidium longitudinis

capitis efficiens. Tempora teretia, immarginata, haud disereta. Frons

carinis lateralibus destituta, costa inter basin et ocellum tectiformiter

fortiter elevata, in parte quarta apicali ante ocellum depressa, sensim

ampliata, vix impressa, margimibus obtusis. Antenner anguste ensi-

formes, depressee, superne basin versus obtusissime subtectiformes,

capite vix longiores. Oculi mediocres. Intervallum oculorum angustiu-

sculum. Pronotum dorso teres, carinse loco linea obsoletissima laeviu-

scula instructum, sulcis transversis distincetioribus quam in generibus

reliquis hujus divisionis, posterioribus duobus sat distantibus; lobus

anticus lobo postico duplo longior, hoc basi rotundato. Elytra et

ale nonnihil ultra medium abdominis extensa, apicem femorum

posticorum attingentia, illa posterius leviter angustata, apice rotun-

data. Pedes postici apicem abdominis haud longe superantes. Tibia

postice extus spinis quattuordecim vel sedecim, intus spinis numero-

sioribus, apicem versus dense positis, armatee.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 5; N:o d.

THE SPORE-FORMATION OF

or MÅSOCARPEGT

GON AA TON EMA

VERB ERWIERTROCK?

WITH A PLATE.

COMMUNICATED TO THE R. SWED. ACAD. OF SC. 1877 DEC. 12:

STOCKHOLM, 1878.

P. ÅA NORSTEDT & SÖN ER:

KONGL. BOKTRYCKARE,

i EST BAN

, | $ j OM ast ET EN UrNA PN

n é i

> i F | | för SJ ( | - KK Il HH

» Åt sg pd

LL 4 > & | ; i

5 zA ATS EE Le Vv : | tutea (YR (

Å Ä a A A 7 , ä 1 Ern j ja LW ViN 4 HÖNA Le

Ö [IA

ERA VO AYO

Ae JEEP

4 Å

J:r å : € = U|

dr y v ÅA

;. RS f INed ML he it) d y

j SN

JL BO IRAN byt uti va MÖTER OVR

Md 3 Å Fntvke fa

d ,

6 EMI N d 4 i

Å | Mit (å LIE ”

6 fa KARA ANAR NRA LERA I Rs besk, MG

4 ,

ANTA 1 NG & I RES

' B Cad lå TJIUSO FOTA

+ i A

J öd | fy vå 3 ÄR ETS d

; ]

SE RN

LERA SATVASIE MANA Fn

Er UGRR UR 5 NN

al BÖNER INR: gh

Although the hypnospores of a species belonging to the

family of Mesocarpex were known already to DILLWwYyN, in the

beginning of this century, and although numerous other algo-

logists, such as OC. A. AGARDH, G. H. K. THWAITES and ÅL.

Braun, have later observed and described the spores of se-

veral species belonging to this family, it was not till as late

as the 6:th decennium of this century that the spores of the

Mesocarpee were known as to their origin and the history of

their development. The merit of having explained these

things is due to A. pE Barry, who has in his excellent

work »Untersuchungen iiber die Familie der Conjugaten»

(1858) given a detailed description of the course of the con-

jugation and of the formation of the hypnospores in species

belonging to three of the genera of Mesocarpew, namely Crate-

rospermum Al. Br., Mesocarpus Hass. and Staurospermum Kirtz.

On account of the essential differences as to conjugation and

formation of hypnospores shown by those groups when com-

pared with the genera Zygnema and Spirogyra, DE BARY remo-

ved them from the old family of Zygnemecw Menegh., in which

they had before had their place, and regarded them as types

of a separate family, Mesocarpece; which separation has gamed

deserved approbation by all later investigators.

DE BaryY's exposition of the course of the conjugation

of the Mesocarpee is shortly this!). Two cells grow to-

gether in the common manner by conjugation-outgrowths,

and a resorption of the double septum between the two

conjugating cells takes place. By this a cruciated or H-shaped

»double cell» is formed, in which at first no other change

takes place, than that the canal of conjugation is somewhat

widened and that the chlorophylleoloured part of the con-

tents of the double cell moves into the canal of conjuga-

tion and into the parts of the double cell nearest to the

canal. This cruciated or H-shaped cell thus formed im-

1), Compare DE. BARY 1. c. p. 19, 21, 22 and 70:

4 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZEZ.

mediately by the conjugation, DE BARY regards as the zygo-

spore of the Mesocarpece, and gives it the character of being

not contracted, in contrast with the zygospore of Zygnemee

and Desmidiee. "This »zygosporey» exists, however, only for

a very short time as such. The above-named moving of

the chlorophyllaceous bodies (not of the whole protoplasmatic

mass) into the connecting canal having been accomplished,

the »zygospore» is divided, by two or four septa, into 3 or

5 cells, of which one, the central one, is a hypnospore, rich

in chlorophyllaceous protoplasm (and later in oil), whilst the

2 or 4 lateral cells, containing no chlorophyllaceous proto-

plasm, are sterile and soon going to die.

Thus the Mesocarpew have, according to DE BARY, spores

of two kinds?!?), namely zygospores, which are formed

simply by the growing together of the two conjugating cells,

without contraction ”), and which do not repose, and hypno-

spores (»Ruhesporen»), which are formed by the partition of

the zygospores and which repose (as the name indicates) for

a time before germinating. The Zygnemee and Desmidiee

have, on the contrary, according to DE BARY, spores of only

one kind, namely typical zygospores”), in the formation of

which a fusion and contraction of the whole protoplasmatic

contents of the conjugated cells takes place”), and which be-

come hypnospores without a preceding partition.

DE BaARrRY'S interpretation of the nature of the spores of

Zygnemee and Desmidiee has, on very good grounds, been

accepted by all later investigators. But the interpretation of

the spore-formation of the Mesocarpee has not been able to

gain equal approbation. Almost all authors who have written

on the Mesocarpee after DE BARY have, in the old manner,

given their hypnospores the name of zygospores”), thus

DI See DE BARY, La C:o Pp: (0.

2) They have, consequently, exactly the same form as the two cells joined

by the conjugation, when regarded together.

3) With zygospores DE BARY, as well as almost all botanists after him,

means membrane-coated spores formed immediately by an act of

fecundation, in which two or more cells of the same kind (not sexually

different) have participated.

4) They have also quite another form than the conjugating cells.

5) Thus L. RABENHORST in Flora Europ&ea Algarum, Sect. III. 1868. p.

256—260;: M. CORNU in Bulletin de la Société botanique de France. 1869.

Tome XVI, p. 240; J. SACHS in Lehrbuch der Botanik, 4:te Auflage.

1874, p. 261.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 9. 5

making them analogous to the spores (the real zygospores) of

Zygnemee and Desmidiee. To me it seems, however, per-

fectly clear that DE BaArRY is quite right in saying that the

hypnpospores of the Mesocarpee are not analogous to the zy-

gospores of the Zygnemec, or in other words, that they are

no zygospores at all. The hypnospores of the Mesocarpece

are formed by partition and not by an immediate fusion of

the protoplasm of conjugating cells, as the case ought to be

with zygospores.

Allowing DE BaAryY to be in the right as to the hypno-

spores of the Mesocarpew not being zygospores, the question

remains whether his interpretation of the cruciated or H-

shaped, not quiescent »double cell», formed immediately by

the conjugation, as being a zygospore, is adaptable. For

my part, I have never found this interpretation quite satis-

factory. This »double cell» differs too widely, as it seems to

me, both as to its outer shape and its contents not only from

typical zygospores, but from everything that has been called

a spore. But I have not succeeded in finding a more satis-

factory explanation of the nature of the result of the fecun-

dation in these alge, nor has any body else given one.

Not till N. PRInGsHEIm's ingenious work »Ueber die Spros-

sung der Mossfrichte und den Generationswechsel der Thal-

lophyten»') was published, the question seems to me to have

gamed its solution.

In accordance with the leading ideas which PRINGSHEIM

develops in this work”), the course and result of the conju-

gation seems to me to be naturally explained in something

like the following manner. The act of conjugation may be

divided into two different stages. The first, being properly

speaking only introductory, consists in the two cells which

participate in the conjugation growing together by conjuga-

tion-outgrowths, and the septum between the cells thus grown

together ' being resorbed. This part of the act of conjuga-

tion is what PRINGSHEIM calls copulation. The second stage

consists in an intimate fusion taking place of the proto-

plasmatic contents of the conjugating cells. This fusion is

1) In »Jahrbiicher fir wissenschaftliche Botanik». Band XI. 1877.

2) Compare especially p. 14—22.

6 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZ.

effected here in the Mesocarpee principally through the mov-

ing of the chlorophyll-coloured parts of the protoplasm (=the

chlorophyllaceous bodies) into and to the neighbourhood of

the somewhat widened conjugation-canal. This second and

more important stage of the fecundation PRINGSHEIM calls

connubium. The conjugation having taken place in this

manner, its effect appears, as has been said before, by the

tripartition or quinquepartition of the cruciated or H-shaped

cell formed by the copulation. Of the cells formed by this

partition the central one is fertile, the 2 or 4 lateral ones

sterile. The result of the conjugation is, consequently, not

one cell but several cells, and not cells of one kind but of

two, namely, one propagative cell (a spore), and around it 2

or 4 cells not capable of germination. It would be difficult

to find a reasonable interpretation of such a result, save the

one suggested by PRINGSHEIM, ofits being a sporocarpium.

And to me this interpretation seems not only reasonable,

but perfectly natural. For, although the sporocarpium does

here remain on a very low, not to say the very lowest stage

of development, it does however already possess the consti-

tuent parts of a typical sporocarpium. It has a nucleus and

a pericarpium, or at least an zxquivalent to one. The nu-

cleus is the single, central spore-cell, and the pericarpium is

represented by the 2 or 4 iateral sterile cells.

A sporocarpium of so simple a construction does not

occur in other alge, as far as is now known”). Among the

fungi, however, a sporocarpium of an analogous construction,

and formed nearly in the same manner, occurs in the family

of the Piptocephalide Bref.”).

If the explanation given above of the result of the fecun-

dation in the Mesocarpew is accepted, the essential difference

between these alge and their nearest relations, Zygnemew and

Desmidiece, might be expressed in the following manner. 'The

result of the connubium in the former is a sporocarpium

(and their spore is consequently a carpospore), but the result

in the latter is a zygospore”).

!) If not in Sirogonium sticticum (E. B.) Kätz. Compare DE BARY |. c., Pp.

14, 15, pl. 2, fig. 1—6; and PRINGSH. 1. c. p. 20.

2) Compare O. BREFELD, Botanische Untersuchungen iiber Schimmelpilze.

JAETefE: MöT2STFeIS and von 9:

3) This is the case also with the genus Sirogoniwm, which differs otherwise

as to its system of fructification not a little from the other Zygnemece.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O De 7

If we observe the sporocarpium of the Mesocarpee espe-

cially as to its construction, we find that it is always mono-

sporous, but that the number and place of the cells forming

the pericarpium may vary: The researches of pE BArRY quot-

ed above have shown that the sporocarpium is formed

(or according to the view of DE BARrRY, that the zygospore is

divided) either by tripartition or quinquepartition, the former

being the case in the groups of Craterospermum and Meso-

carpus, the latter in the group of Staurospermum. In the for-

mer case the spore is rounded or cylindric; and the cells of

the pericarpium 2, placed one on each side of the spore”?).

In the latter case the spore is quadrangular and compressed;

and the cells of the pericarpium are placed one at each of

the four angles of the spore. — The knowledge of the different

forms in which the sporocarpium of the Mesocarpew may appear,

has later been enlarged by P. T. CLEVE by observations

upon a plant which this author makes a type of a distinct

genus, Plagiospermum”). The sporocarpium of this genus

consists, besides of the spore, of 3 cells forming a pericar-

pium and arranged almost as our fig. 16 shows”). At the con-

nubium the chlorophyllcoloured protoplasm has here accu-

mulated in the conjugation-canal and in the middle part of

one of the conjugating cells, instead of accumulating, as in

Mesocarpus and Craterospermum, solely in the connecting canal,

or, as in Staurospermum, filling both the connecting canal

and the middle part of the two conjugating cells. The for-

mation af three septa is required to confine the space occu-

pied by the chlorophyllcoloured protoplasm, and consequently

a pericarpium of three cells is formed besides the carpospore.

It is known, that in Mesocarpew in general no difference as

to sex exists between the cells which participate in the

fecundation. They are not only perfectly of the same nature

before the fecundation, but act also during the copulation

and connubium in a perfectly similar manner. But here, in

1) When longitudinal conjugation takes place, as is common in Mougeotia

genuflexa (Dillw.) Ag., the two cells of the pericarpium are made to lie

on the same side of the spore. Compare our fig. 19.

?) See P. T. CLEVE, Försök till en monografi öfver de svenska arterna af

algfamiljen Zygnemacere, in Nova Acta Reg. Soc. Scient. Upsal. Ser. III,

NOERKVISIIr868. i

3) This fig. does not, however, represent the genus Plagiospermum. See

on this just below.

8 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZA.

Plagiospermum, it seems to me that an approximation at least

to a sexual difference exists, thus, that one of the conjugat-

ing cells yields at the connubium the whole of its chlorophyll-

coloured protoplasm, whilst the other one (and the connecting

canal) receives it!). The former cell might thus form the

male element, and the latter the female.

In an earlier essay”) I have endeavoured to give a con-

tribution to the knowledge of the spore-formation in the Meso-

carpee. I may be permitted to recall the most essential parts

of it. In one and the same species, Mougeotia calcarea (Clev.)

Wittr. (Spherospermum calcareum Clev.), I made the unexpec-

ted observation that the formation of spores can take place

equally in the manner of Mesocarpus, Plagiospermum and

Staurospermum, equally by tripartition, quadripartition and

quinquepartition. Compare our fig. 15, where the spores a

and b are formed by quinquepartition, whilst the spores c

and d are formed by tripartition of the conjugation-cell, and

fig. 16, where the spore is formed in the manner of Pla-

giospermum, by quadripartition. Thus the sporocarpium ap-

pears in this species in all its known forms, with a peri-

carpium of 2, 3 and 4 cells (most frequently with 4). In the

same species I observed formation of spores without conjuga-

tion. In some isolated filaments, which had had no opportunity

of conjugating, the single cells behaved almost in the same

manner as if participating in an act of conjugation. They

sent forth conjugation-outgrowths which remained closed,

because they were met by none from other cells. Within

each cell the chlorophyllaceous protoplasm moved into these

outgrowths, and then a partition took place, which separated

the chlorophyll-filled part of the cell from the other part.

In some cases a tripartition was needed to effect this (the

Staurospermum-type), see fig. 17; in other cases only a bi-

partition (the Mesocarpus-type), see fig. 18. These spores

may be calied parthenospores, as being originated by

single cells properly designed to participate in an act of fe-

cundation, if an opportunity had offered.

Another instance of parthenospore-formation I have found

in Mougeotia genuflexa (Dillw.) Ag. (= Pleurocarpus mirabilis

1!) See M. CORNU 1. c. fig. 1 and 2.

2) »Om Gotlands och Ölands sötvattensalger», published in Bihang till

K. Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar. Band. I. 1872.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 9. 9

Al: Br.). The conjugation is in this species, as is known,

often longitudinal (i. e. between 2 cells belonging to the

same filament and abutting on each other). In the case of

longitudinal conjugation which I have represented fig. 19,

the septum in the connecting canal has never been re-

sorbed, and consequently there has been no possibility of a

connubium taking place. Nevertheless, the chlorophyllaceous

bodies in the two conjugating cells have moved into the

conjugation-outgrowths, after which the chlorophyll-filled part

of each cell has been confined by a septum. In this manner

two parthenospores have, as the figure quoted above shows,

been made to lie close to each other in the intended canal

of conjugation. —

In all the manners of spore-formation in Mesocarpew de-

seribed above, the spores have been formed after a fecunda-

tion, or at least by cells which were meant to be fructifica-

tive. But in the case of spore-formation which I am now

goimg to discribe, the spore-formation seems to me to take

place in a purely neutral way, through the agency of cells

which have never had the power of nor been meant for con-

jugation. The plant which has given me opportunity to make

the observations written below has grown during this antumn

(the months of October and November) in an aquarium in

the warm-house belonging to the botanical garden of Upsala.

My attention was called to the plant by Prof. TH. M. FRIes,

who did also with great Iiberality place at my disposal an

excellent material for examination gathered there by him.

This plant — which I believe to be new to science and to

which I have given the name of Gonatonema ventricosum -——

showing several interesting peculiarities, I will here give a

somewhat detailed exposition of its structure and of its life,

as far as it is known to me.

On its vegetative stage Gonatonema ventricosum consists,

as well as the other Mesocarpew, of cylindric cells arranged

in a single tow; see figs. 1, 2 and 3. The membrane of the

cells is very thin and consists of pure cellulose. The bottoms

of somewhat older cells are gently curved inwards, which

gives rise to a small lense-shaped room between the cells.

The contents of the cells consist of 1:o a parietal, thin,

colourless layer of protoplasm, 2:o an axile, chlorophyll-

10 VITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZ.

coloured, rather thick band of protoplasm — the single!)

chlorophyllaceous body of the cell — which runs through

the whole length of the cell and which is most frequently

more or less excavated at both ends of the cell (see figs. 1

and 2); in the band of chlorophyll occur the so-called amylon-

kernels (»Amylonkerne» DE BaArY) in a number of 2—4;

3:0 a rounded nucleus, which has its place at the side of

the chlorophyllaceous body or very often in a small circular

opening in the middle part of the band of chlorophyll (see

fig. 1 n); 4:o small drops of oil, attached partly to the inner

side of the parietal layer of protoplasm and partly to the

outer side of the chlorophyllaceous band, and 5:o colourless

cell-liquid, which fills the vacuoles between the parietal layer

of protoplasm and the axile chlorophyllaceous band.

Among the different constituent parts of the contents of

the cell in this plant, the chlorophyllaceous body is of espe-

cial interest. In purely vegetative cells the chlorophyllaceous

body is found to possess the power of making free and rather

quick movements. In the series of cells for instance which

[ have represented fig. 3 (in such a position that the chloro-

phyllaceous bands of the cells are seen in side-view), the

chlorophyllaceous bands were, when I began to copy them

with the assistance of the camera lucida, gently and rather

regularly undulated in all the cells, in the manner which the

two lower cells show in the figure. While I was busy com-

pleting the drawing, the chlorophyllaceous bands changed

their position first in the two upper and afterwards also in

the two lower cells, so that they became a great deal more

powerfully and irregularly curved than before, in the manner

which the two upper cells of the quoted figure show. These

movements were accomplished in all the cells during the

short time of about two minutes. The cells in which these

movements took place were quite young (formed by an act

of cell-partition just completed) and were therefore in a

lively longitudinal increase. Perhaps these movements of

the chlorophyllaceous bands might be in some degree depen-

dent on this longitudinal increase of the cell. Here it seems

as if the chlorophyllaceous bands had grown more rapidly

than the rest of the cell. — But similar movements of the

') Sometimes the band of chlorophyll is interrupted in the middle, so that

the cell is made to contain two chlorophyllaceous bodies; see fig. 4 b.

BIHANG TILL K. SV. VET: AKADSHANDL. BAND: (9: N:0 3. 11

chlorophyllaceous bands occur also in cells which have already

attaimed their definite length. In one of the cells belonging

to the filament represented fig. 1, about a third part of the

chlorophyllaceous band turned 90 degrees around its longi-

tudinal axis, but resumed its original position within a short

time, not to mention other similar instances. Whether such

movements of the chlorophyllaceous body of the vegetative

cells occurs also in other Mesocarpee, 18 not known. It seems

however probable; and this circumstance may be worth ob-

serving by those who can obtain fit material for investigation.

— Gonatomena ventricosum thus gives a second in-

stance of independent movements of chlorophylla-

ceous bodies belonging to vegetative!) cells. The

first instance has very lately been made known by Dr. W.

VELTEN ”), who has drawn attention to the free motion of the

chlorophyllaceous granules in two species of the genus Charu.

The formation of vegetative cells in Gonotonema ventri-

cosum takes place by bipartition exactly in the same manner

as in the rest of the Mesocarpew. We may therefore let this

alone, and pass to an account of the manner of the formation

of spores. The cells destined to bring forth spores have al-

ways a very considerable development as to length. While

the vegetative cells just formed by bipartition are only 5—6

times as long as thick, the cells which are ready to form

spores are at least 9 and more often 12—16 times as long as

thick. A rather considerable increase as to volume, by deve-

lopment in length, does consequently take place in these

cells, before they are capable of fulfilling their propagative

purpose. .

The first sion of a beginning spore-formation is that the

cell widens at its middle, so that this part resembles a cask.

This widening is not, however, equally powerful on all sides,

but is stronger on one side than on the other sides. At the

same time the cell bends at its middle like a knee, so that

its two halves form a more or less obtuse angle with each

other; see fig. 4a. The point of the angle is placed where

the before mentioned more powerful widening of the cell has

taken place. Almost always the formation of spores takes place

') On the movements of the chlorophyllaceous bodies in the conjugating

cells, see below in this treatise.

?) In Oesterreichische Botanische Zeitschrift. 26 Jahrgang. N:o 3. 1876.

12 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZA.

at the same time in all the cells of a filament. Then it regu-

larly occurs, that the cells bend alternately in opposite direc-

tions, so that if cell no. 1 bends to the right, cell no. 2 bends

to the left, no. 3 to the right and no. 4 to the left again, and

so on. Consequently the cells in a filament producing spores

will form a zig-zag line; see figs. 7, 8 and 11. Exceptions

from this rule do, however, now and then occur, thus, that

two cells abutting on each other bend in the same direction,

after which the two next bend in an opposite direction, and

so on. When this occurs, the filament is gently curved like

an S, alternately in two directions; see fig. 12. — When the

spore-forming cell widens and bends, the chlorophyllaceous

band of the cell is often interrupted at its middle part, by

which the cell gets two chlorophyllaceous bodies instead of

one; see fig. 4a. The chlorophyll-coloured protoplasm now

begins anew to give proofs of its power of free motion. "The

chlorophyllaceous body (or bodies, if there are two) moves

freely, and rather quickly, from the other parts of the cell

to the widened middle part. When all of it has entered this

part of the cell, which has thus become almost quite filled

with chlorophyll-coloured protoplasm, the cell is divided into

three cells by two septa, appearing one on each side of the

chlorophyll-filled central part (compare fig. 5, where one of

the septa is already complete, but the other one is just being

formed, whilst the chlorophyllaceous body from one half of

the cell is still moving into the widened middle part). — The

cells formed by this partition are of two essentially different

kinds. The two lateral cells have very little living contents.

All the chlorophyll-coloured "protoplasm is gone and only the

thin parietal layer of protoplasm (and some drops of oil) are

left. The rest of the contents are only colourless cell-

liquid. These cells have in fact filled their purpose. They

soon die, and remain, as mere skeletons of cells, attached

for some time (2 or 3 weeks) to the central cell. The

central cell is, in contrast to the lateral cells, very rich

in living contents, having received all of the chlorophyll-

coloured protoplasm of the mother-cell. It is also designed

to become the hypnospore, through which the propa-

gation of the species is to be effected. But before it becomes a

complete hypnospore, it is to pass through severai stages of

development. The first of these is that the cell-contents sur-

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. BAND 56 N:O 5. 13

round themselves with a new layer of cellulose, mesosporium,

within the original one, exosporium, see figs. 7, 8, 11, 13.

The mesosporium increases by and by in thickness, till it is

considerably thicker than both the exosporium and the endo-

sporium (which appears later). The mesosporium gets no

sculpture (as is the case with so many other Mesocarpew); it

remains always smooth. But, having been at the beginning

hyaline, it soon assumes a faint yellow colour. Within the

mesosporium a new layer of cellulose forms during the first

week; this is called endosporium (see fig. 13). It remains

always hyaline and very thin. During this time the contents

of the cell have also suffered a change. The chlorophyll-

coloured protoplasm, at least the greater part of it, has changed

into a fat oil which is coloured in the same manner as the

mesosporium, i. e. a faint yellow. — The hypnospore, which is

now ready, shows a somewhat different shape if regarded from

different sides. If regarded in the position it has when the

curvatures of the spore-forming filament are directed to the

right and left of the observer, the spore is as a rule non-

symmetrically elliptic with abrupt ends (see figs. 7 and 8);

very seldom it is almost circular; see fig. 11. The want of

symmetry consists in the spore being more convex on the side

towards which the knee of the mother-cell has bent. If we

imagine the spore having turned + of a turn round its longi-

tudinal axis, it appears somewhat narrower and perfectly ellip-

tic with abrupt ends; see figs. 9 and 10.

How the spores behave when germinating I have not yet

had any opportunity of observing. And I think I have only

very little hope of being able to observe the germination at

some future period with the assistance of the material which

I am cultivating, because the Gonatonema is almost quite over-

grown by a species of Anabena, which occurs in a considerable

quantity. ?

It appears from the course of the spore-formation which

I have described above, that the spores (of which I have had

opportunity to see a very great number) in this species are

always formed — unlike what is the case in other Mesocarpece

— without a preceding act of conjugation. When attempting

to explain this so very extraordinary phenomenon, we have

two ways to choose between. We may, when choosing the

flrst, simply and without any presuppositions regard the act

14 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZA.

of spore-formation as purely neutral. Then a conjugation

would not even have been designed, and the spores would be

pure agamospores. In this case Gonatonema ventricosum ought

to be regarded as a primitive neutral form which has not yet

attained the higher degree of development, when an act of

fecundation is necessary to the formation of the propagative

cells. Or we may — knowing that in two Mesocarpemw, in

which normally an act of conjugation precedes the formation

of spores, spores may nevertheless in rare and exceptional

cases be formed by the instrumentality of a single cell — assume,

that the plant of which I am speaking is a form where this

exception has become a general rule, and the spores would

then be regarded as parthenospores and not as agamospores.

At present I think it scarcely possible to decide with ab-

solute certainty which of these interpretations is the right

one. But the reasons which speak in favour of the first in-

terpretation seem to me decidedly stronger. One of these

reasons — and I think a very powerful one — is the circum-

stance, so characteristic in Gonatonema, that the cells in the

same filament bend, when forming spores, in a zig zag line

alternately in two opposite directions. Ifithad been du-

ring some earlier period in the nature of the species, asitis in

that of other Mesocarpee, to conjugate, the bending of the

cells ought to take place (as in these) in the same direction.

Otherwise only part of the cells (in G. ventricosum every other

one) would find a possibility of meeting with its conjugation-

outgrowth the corresponding cell in another filament placed

near it. At the formation of parthenospores in Mougeotia

calearea it always occurs, that all the cells in the same fila-

ment bend (or send forth conjugation-outgrowths) towards the

same side; see figs. 17 and 18. — Another circumstance which

favours the view that the spores of G. ventricosum are agamo-

spores and not parthenospores is, that the spores are here of

a comparatively considerable size, and that they are fully devel-

oped both as to their contents and their membrane. The par-

thenospores of Mougeotia calcarea are comparatively much

smaller (compare figs. 17 and 18) and have, as far as I have

had opportunity to observe, a membrane of only one or two

layers instead of, as normal spores, of three. 1!) On account

1) In the well-known parthenogenetic form of Zygnemer, Zygnema mirabile

Hass. (Spirogyra longata (Vauch.) CLEVE, 1. c. pag. 20. pl. 4) the spores

BIHANG TILL: K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND: 9. N:0O 5. 15

of these reasons I think the spore-formation of this

alga ought to be regarded as purely neutral; and be-

cause this plant differs in such an essential respect from the

other Mesocarpew, I have thought fit to form a new genus for

it.!) To this I have given the name of Gonatonema (from

yovv, yovatogs knee, and »jua filament) because of the appea-

rance of bent knees which the filament presents when the

formation of spores is begun.

The diagnosis of this genus may be given thus:

GONATONEMA nov. gen. e Mesocarpearum familia; sporis

(agamosporis nec carposporis) sine conjugatione, tripartitione

cellul& matris, ex media hujus parte formatis.

As a name for the species of this genus, the history of

which I have tried to give above, I have chosen G. ventrico-

sum because of the appearance of the spores.

In looking through the literature on Conjugate I have

found another plant, described and figured so as to be with

certainty referable to this genus. This form is Mesocarpus

notabilis, deseribed and figured by :A. H. HASSALL?) more than

thirty years ago. Already the first glance at one of HASSALL'S

figures — for the sake of easy comparison copied on my plate in

fig. 14 — is enough to convince the observer, that this plant is

a near relative to G. ventricosum. But that they are notiden-

tical seems equally certain. HASSALL'S species is of a consi-

derably greater size and its spores have a different shape.

The genus Gonatonema does, consequently, at present embrace

two species, viz. G. ventricosum n. sp. and G. notabile (Hass.)

nob. Of these species the following diagnoses may be given:

have also, according to DE BARY 1. c. pag. 7, a membrane of only one

layer.

1) If we attached importance only to the neutral or sexual nature of the

spore-formation, as some of the modern systematizing botanists do even

in the lower Cryptogame, we should be obliged to form a separate

family for it, which might not even be placed in the class of Con-

jugate. To me the accordance with Mesocarpee as to the vegetative

cells and the formation of the spores seems too great to allow the

separation of Gonatonema from this family. — It may not be un-

necessary here to call to mind, that the class of Diatomaceae, in which

the formation of spores is in general effected through conjugation, does

also embrace some genera where the spores are formed neutrally. Such

is the case with the genera Melosira, Orthosira, Cyclotella and Biddul-

plia. Compare E. PFITZER, Untersuchungen iber Bau und Entwicke-

lung der Bacillariaceen, in J. HANSTEIN, Botanische Abhandlungen. 2

Heft. 1871; and EL. BORSCOW. Die Siisswasser-Bacillariaceen des siid-

westlichen Russlands. 1873.

?) In A History of the British Freshwater Alg&e. 1845. Page 170, pl. 46.

16 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZG.

1 Gonatonema ventricosum nov. spec.

G. sporis a fronte visis oblique ellipticis (latere uno magis

convexo quam altero) apicibus truncatis, a latere visis ellipti-

cis apicibus truncatis, masosporio levi, flavescente; crassitu-

dine cellularum vegetativarum 5—7 u, longitudine 6—16plo

majore; longitudine sporarum 22—29 wu, latitudine 13—-16 j,

crassitudine 12—15 u.

Habitat in Suecia in aquario magno caldari horti botanici

upsaliensis; ubi cel. TH. M. FRIES primus observavit.

2 Gonatonema notabile (Hass.) nob.

G. sporis a fronte visis geniculato-subeylindricis (latere

uno convexo, altero concavo) apicibus truncatis; crassitudine

cellularum vegetativarum 12,5—14,1 u (tio rita lin. paris).!)

Hab. in Anglia ad Notting Hill, ubi cel. A. H. HASSALL

invenit >).

!) The measurements are given after KUTZING in Species Algarum, p. 434.

HASSALL never gives any definite measurements, as is well known.

His figures of Zygnemee and Mesocarpee would seem in general to be

magnified 300 times. If this is the case with Mesocarpus notabilis also,

it ought to be a fourth part smaller than KÖUTZING says.

I will here quote the description of the species which HASSALL gives

1. c. He says: »Mesocarpus mnotabilis Hass. Character: Filaments at

first cylindrical, but subsequently becoming angulated, the angle of

flexion being situated in the centre of each cell. Cells usually about

eight or ten times as long as broad, but frequently longer. Sporangia

non-symmetrical, a single one being placed in the angle formed in each

[CS

of the cells. -— Mougeotia notabilis Hassall, in Ann. Nat. H. vol. på

p. 46. — Hab. Found in great abundance in some brick-fields near

Notting Hill: A. H. H. — I am unwilling to create a new genus for

the reception of this curious and anomalous production, and am induced

to refer it to Mesocarpus, on the supposition that were the filaments

in any case to conjoin, amd sporangia to be formed, that these would

present the characters of the genus, and be either spherical or oval».

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 5. 17

The position of the genus Gonatonema among the other

Mesocarpee may be made clear by the following scheme:

| agamospore2,

sine conjugatione,

tripartitione cellu-

larum singularum Genera:

5 Orte: I Gonatonema

5 n. gen.

2 Subgenera:

[20] 8 5 .

ER RSS RO ER quadricellulare

& | conjugatione = bi-

1. Staurospermum Kitz.!) (incl.

SEDER Re Spherospermum Clev.).

peracta, tri-quadri-

partitione cellulze

conjugationis orte. II Mougeotia

(Ag.) Wittr.

Pericarpium

tricellulare

1 Plagiospermum Clev.

bicellulare

3. Mesocarpus Hass. (incl. Cra-

terospermum A. Br. et Pleu-

rocarpus A. Br.)

1) To this subgenus I think also Mougeotia calcarea (Clev.) Wittr. (1. c., p.

40) ought to be counted. During a renewed visit to Gotland I have

found that the formation of carpospores in this species is regularly

effected through quinquepartition. The formation of spores through

tri- and quadripartition as well as the formation of parthenospores is to

be regarded as exceptional.

Obs.

WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZ.

Explanation of the figures.

All the figures are magnified 400 times, with the exception of the one

copied after Hassall, fig. 14, which is probably magnified 300 times.

1—13. Gonatonema ventricosum n. sp.

;

HH DO

13.

18:

195

Piece of a vegetative filament with almost full-grown cells. » indi-

cates the nucleus of the cell.

A vegetative cell in such a position that the chlorophyllaceous

band is seen from its edge.

Piece of a vegetative filament with very young cells. The chloro-

phyllaceous bands, which are seen from their edge, are in a cur-

ling motion.

Piece of a filament ready for spore-formation; the upper one of

the two cells is at the first stage of spore-formation.

A cell on a more advanced stage of spore-formation. One of the

two septa is complete; the other is just being formed.

Cell in which preparations to the formation of spores have taken

place, but which has afterwards changed its plan and been divided

in a vegetative manner.

Part of a filament with ripe spores; the spores are here somewhat

more slender than the common form.

Part of a filament with ripe spores of the common form.

and 10. Spores in side view. The cell-contents not drawn.

Part of a filament with ripe spores of an uncommon form.

Part of a spore-forming filament, where every other pair of mother-

cells of the spores have bent in different directions. Contents of

the eells not drawn.

A ripe spore with the cell-contents removed through pressure. The

three layers of the membrane of the spore, the exo-, meso- and

endosporium, are visible. The spore has been treated with chlor-

zinkjod. ;

Gonatonema notabile (Hass.) nob. Part of a filament carrying spores.

—-18. Mougeotia calcarea (Clev.) Wittr.

A series of sporocarpia formed by conjugation followed by cell-

partition. The two upper sporocarpia have pericarpia of 4 cells

(Staurospermum-type) and the two lower pericarpia of 2 cells

(Mesocarpus-type).

A sporocarpium with a pericarpium of 3 cells (Plaqgiospermum-type).-

Part of a filament whose cells have brought forth parthenospores

by bipartition (Mesocarpus-type).

Part of a filament whose eells have formed parthenospores through

tripartition (Staurospermum-type).

Mougeotia gemwflexa (Dillw.) Ag. Twin parthenospores formed in

conjugation-outgrowths designed for longitudinal conjugation.

Bihang till K Vet Akad Handl. Bd.5. Ne 5.

V' Wittrock del

"QUEEN Sa

Central-Tryckeriet Stockholm

1.13. Gonatonema wventricosum. 14. G notabile. 15-18. Mougeotia calcarea. 19. M. genuflexa.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 5. N:o 6,

UBER

ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN

IM ÖSTLICHEN SKAGER RACK

NEBST EINIGEN BEMERKUNGEN ÖBER DAS VERHÄLTNISS DER BOHUSLÄN'SOHEN MEERES-

ALGENVEGETATION ZU DER NORWEGISCHEN.

F. R. KJELLMAN.

MIT EINER KARTE.

MITGETHEILT DEN 10. JANUAR 1878.

STOCKHOLM, 1878.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOETRYCKARE:.

HH F 47 cr

6 KANE vd; AR, G

' AR ASA Mara 0 ne

, f LJ s =E

ye TV Så il d Ö

” - VS

exe

Vv SÅS

0. Si . É

4 5 åå - Å Ek. 4 | ||

kd f > +.

j - I

- 4

Y 4 t t

; RATAR ad

bid Jt Vi TI

- I

YT st NR ir MA j ANU UV

,;” b Ä

; sw kad $

2 S

' ,.

t JAG) bs CU MEN FRIA

de RAR Seb Sy

KönNir vGR CR

J. G. AGARDH ist, so viel ich weiss, der erste, der einen

Versuch gemacht hat die Physiognomik der Meeresalgenflora an

den skandinavischen Kiisten darzustellen. In einer akademi-

schen Dissertation: »Novitie Florxe Suecie ex Algarum fami-

la», Lunde 1836, hat nämlich dieser Algolog gezeigt, dass

das Aussehen der Vegetation auf verschiedenen Abschnitten

des mit Algen bewachsenen Meeresgrundes an diesen Kiästen

ein verschiedenes ist und auf diese Verschiedenheit eine

Eintheilung dieses Meeresgrundes in Algenregionen und Al-

genreiche gegriändet und zugleich das Charakteristische dieser

Abschnitte in Hinsicht der Zusammensetzung ihrer Vegetation

und ihres Vorkommens unter bestimmten äusseren V erhält-

nissen angegeben.

Aus dem von J. G. AGARDH angegebenen Gesichtspunkte

und mit Leitung der von ihm gewonnenen Resultate stellte

später A.S. Öka eine Ua sucbuna der Algenflora des

Öresunds an, von welcher dieser bekannte Naturforscher eine

verdienstvolle Darstellung in seinem Aufsatze: »De regio-

nibus marinis» geliefert hat.

Wichtige Beiträge zur Beleuchtung dieses Gegenstandes

hat J. E. ARESCHOUG in seinen algologischen Arbeiten (vor-

zugsweise Phyc. Scand.) mitgetheilt; ebenfalls F. L. EKMAN

(Skand.Hatsalo), 1. O.CBI NI KrRor, (Bidr), und CEYPANIG:

KLEEN (Nordl. Alg.). Keinem von diesen Algologen ist

es doch gelungen ein scharfes Gesammtbild der skandinavi-

schen Meeresalgenvegetation zu geben; es ist auch nicht

möglich ein solches mit Hilfe der Angaben, die sich in ihren

Arbeiten und anderen algologischen Werken vorfinden, zu

entwerfen. Aber ehe ein solches ermittelt ist, ist die Kennt-

niss der skandinavischen Algenflora in einem wesentlichen

Punkte unvollständig, und besonders dann nicht hinlänglich

wenn die Rede davon ist, sie aus pflanzengeografischem Ge-

4 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

sichtspunkte zu behandeln. Um ein solches natärliches und

scharfes Gesammtbild der erwähnten Vegetation zu erhalten,

ist es, meiner Meinung nach, nothwendig den Entwurf weiter

auszufuhren, welchen J. G. AGARDH in seinen »Novitixe» ge-

macht und dessen Unvollständigkeit der Verfasser nicht zu

verhehlen sucht. HEinen kleinen Beitrag dazu mögen die im

Folgenden mitgetheilten Beobachtungen leisten, von wel-

chen die meisten im Laufe des vorigen Sommers gemacht

sind, wo ich mich, durch Unterstiätzung der königlichen schwe-

dischen Akademie der Wissenschaften, in Bohuslän aufhielt

und mit algologischen Studien beschäftigte.

Algenregionen im östlichen Theile des Skager Rack an

der bohuslänsehen Kiste.

In emer vor Kurzem herausgegebenen Abhandlung iber

die Algenvegetation des Murmanschen Meeres an der West-

kiäste von Nowaja Semlja und Wajgatsch (KIErLm. Murm.

Meer. Algenv. p. 37) habe ich den dortigen algenbewachse-

nen Meeresgrund in drei grosse Gebiete eingetheilt, nämlich:

das litorale, sublitorale und elitorale Gebiet. Die Grenze

zwischen den beiden erstgenannten ist eine scharfe und na-

tärliche. Die Vegetation auf dem einen Gebiete ist in einem

höchst wesentlichen Grade von derjenigen des anderen ver-

schieden, und dies ist augenscheinlich eine natärliche Folge

der besonderen, ungleichen äusseren Verhältnisse, die inner-

halb eines jeden dieser Gebiete vorwalten. Weniger scharf

oder wenigstens nicht so auffallend war dagegen die Grenze

zwischen dem sublitoralen und dem elitoralen Gebiete. Die

Thatsache aber, dass die Algenvegetation sowohl hier als an

den Kisten von Spitzbergen auf dem Abschnitte des Bo-

dens, der in einer Tiefe von 3 bis 20 Faden lag, verhältniss-

mässig reich an Individuen wie an Arten war, aber in einer

orösseren Tiefe einförmig und arm gefunden wurde, ver-

mochte mich zu der Annahme, dass in diesen Gegenden, bei

eimer Tiefe von 20 Faden und mehr, die äusseren V erhält-

nisse, welche auf die Algenvegetation HEinfluss irgend einer

Art ausiiben, einen solchen Charakter angenommen, dass

nur wenige der vielen Arten, welche an den weniger

tiefen Theilen des Meeresgrundes gedeihen, in geringer

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 6, 5

Menge von Individuen vorkommen können. Bei einer Tiefe

von etwa 20 Faden tritt folglich hier eine wesentliche Ver-

änderung des Charakters der Algenvegetation ein, woher auch

die so tief und tiefer liegenden Theiie des Grundes als ein von

den untieferen verschiedener Abschnitt betrachtet werden

missen. — Dieselben drei Abschnitte des algenbewachsenen

Grundes, die ich, der gewöhnlichen pflanzengeografischen Ter-

minologie gemäss, nicht Gebiete, wie ich in oben citirter

Abhandlung gethan, sondern Regionen nennen will, können

auch an Skandinaviens nördlicher Kuste unterschieden werden;

— dies will ich an einem anderen Orte näher beruähren. Hier

ist doch die Grenze zwischen der sublitoralen und elitoralen

Region nicht so deutlich und diejenige zwischen der letzt-

genannten Region und der litoralen etwas unbestimmter als

in den hocharktiscehen Gegenden. — Auch an der bohuslän'”-

schen Kiste, wo bekanntlich Ebbe und Fluth vermisst wer-

den, kann meiner Ansicht nach dieselbe Eintheilung in drei

Regionen fir berechtigt gehalten werden... An der Nordkiste

Norwegens tritt gerade an der Grenze zwischen der litoralen und

sublitoralen Region, aber, ihrer Ausdehnung zufolge, zu der

letzteren gehörend, eine Algenvegetation auf, die, weil La-

minarieen ihr das Gepräge geben, die Laminarieenformation

genannt werden kann. In Bohuslän findet man zwar Lami-

narieen ganz dicht an der Wasserfläche, aber erst in ST bis

2 Faden "Tiefe erscheinen sie in ihrer völligen Ueppigkeit

und in solchen Massen, dass man von einer Laminarieenfor-

mation im eigentlichen Sinne reden kann. Vergleichen wir

nun die Vegetation an der Zone des Grundes, die iiber der

Laminarieenformation liegt, mit der Vegetation derjenigen

Zone, die sich von der oberen Grenze dieser Formation bis

in eine Tiefe von etwa 20 Faden erstreckt, ergiebt es sich

unverkennbar, dass diese beiden Vegetationsabschnitte in

Vielem sehr verschieden sind. Während nämlich die Fucoideen,

sowohl was Arten und Anzahl von Individuen betrifft, auf bei-

den Zonen ungefähr gleich vertheilt sind, zeigt sich die iber die

Laminarieenformation liegende Zone reich an Chlorophyllo-

phyceen und an Nostocaceen, aber arm an Rhodospermen,

die andere dagegen reich an Rhodospermen, aber arm an

Chlorophyllophyceen und Nostocaceen. Es ist wohl anzu-

nehmen, dass diese ungleiche Anordnung der Bestandtheile

der Vegetation wenigstens in hohem Grade auf einer Ver-

6 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

schiedenheit der äusseren Verhältnisse beruht, welchen die

Algenvegetation unterliegt. Gegenwärtig ist uns unmöglich

anzugeben, worin diese Verschiedenheit besteht. Diese

Aufgabe mögen die kinftige Pflanzenphysiologie und Hydro-

oraphie lösen. Bis auf Weiteres missen wir annehmen,

dass an der Kiste von Bohuslän noch bei eimer Tiefe von

1!/; bis 2 Faden die Temperatur des Meereswassers, sein

Gehalt an fixen Bestandtheilen und an Gasen, der Wasserdruck,

die Menge und Beschaffenheit des bis in diese Tiefe hinab-

dringenden Lichtes u. s. w. fär die meisten der Chlorophyl-

lophyceen und Nostocaceen vortheilhaft sind, dass aber erst

in grösserer Tiefe diese Verhältnisse so modificirt werden,

dass sie den meisten Rhodospermen-Arten angemessen und

sänstig sind. Dem sei wie ihm wolle, es scheint mir die

Verschiedenheit der Vegetation der fraglichen Vegetations-

zonen der Art zu sein, dass es fär berechtigt gehalten wer-

den muss, eine jede als eine besondere Algenregion zu be-

trachten. Die obere Zone, welche sich oberhalb des Bezirkes

der Laminarieenformation ausbreitet, nenne ich die litorale

Region, die untere, an deren oberer Grenze die erwälnte

Formation auftritt, die sublitorale Region.

Die Untersuchungen, die ich bisher Gelegenheit gehabt

auszufiihren — sie sind freilich nicht sehr weit umfassend

— thun dar, dass auch an der nordwestlichen Kiiste Schwe-

dens eine reiche Vegetation bis in einer Tiefe von etwa

20 Faden vorkommt, dass aber der tiefer liegende Ab-

schnitt des Grundes entweder alle Vegetation — von den

Diatomaceen abgesehen — entbehrt, oder nur eine sehr

sparsame, einförmige Vegetation besitzt. Zu denselben

Resultaten ist auch J. E. ARESCHoUG durch seine mehr-

jährigen Untersuchungen der bohuslän'schen Algenflora ge-

langt. In Phyc. Scand. p. 231 heisst es: »Infra viginti et quin-

que orgyas vegetatio marina, sive specierum numerum sive pul-

chritudinem indiiduorum respicis, valde decrescit. In altiori>

(ac viginti vel triginta) >fundo vix alias quam formas valde de-

minutas WFloridearum, precipue Delesserice sanguinew, invenis. —

Man kann also auch an Bohuslän aus denselben Grinden

wie an der Westkiiste von Nowaja Semlja und Wajgatsch

eine elitorale Region von der sublitoralen unterscheiden.

Diese Eintheilung des algenbewachsenen Meeresgrundes

an Schwedens nordwestlicher Kiste, deren Berechtigung ich

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. de. N:O 6. 74

nun zu vindiciren versucht — nämlich in eine litorale Re-

gion, welche sich von der obersten Grenze der Meeresvege-

tation bis zu 1!/,—2 Faden Tiefe erstreckt, sodann eine sub-

litorale, die unterhalb der vorigen anfängt und bis in eine

Tiefe von 20 Faden hinabgeht, und endlich eine elitorale,

die den tiefer als 20 Faden liegenden Theil des Meeres-

orundes' umfasst, scheint mir vor der den VWVorzug zu

haben, welche J. G. AGARDH in Nov. FL Suec. p. 5—7

vorgeschlagen hat. Seiner Darstellung gemäss wirde das

von Algen bewachsene Gebiet von Skandinavien in drei

Reiche eingetheilt werden können, nämlich Regnum Al-

garum Zoospermarum, Regnum Algarum OÖOlivacearum und

Regnum Algarum Floridearum. HEine jede der von mir oben

dargestellten Regionen bildet eine mit der Kiistenlinie

parallele Zone, deren Vegetation im Ganzen ein gewisses

eigenthuämliches Gepräge besitzt, und auf welcher die äus-

seren Bedingungen der Algenwelt von einer besonderen,

eigenthimlichen Art sind, mag es auch sein, dass diese noch

nicht durch direkte Beobachtungen dargelegt und näher be-

stimmt worden ist. Dagegen ist jedes der Agardh'schen

Reiche, sofern ich sie recht aufgefasst habe, eine Zusammen-

fassung aller solcher Abschnitte des Meeresgrundes, deren

Vegetation, ihrer Hauptmasse oder ihrer charakteristischen

Bestandtheile nach, von Algenarten zusammengesetzt ist,

welche zu derselben Algenklasse gehören, und die in Hin-

sicht der äusseren Verhältnisse gewissermassen iibereinstim-

men, abgesehen davon, ob sie ein zusammenhängendes Ganzes

bilden oder nicht. Hin Bezirk, welcher zu dem Regnum

Algarum Zoospermarum gehört, kann folglich in einer hori-

zontalen, mit der Kiste parallelen Richtung, an em Gebiet

gorenzen, das einem der anderen Reiche zugehört. Gewisse

Theile der Strandsäume selbst machen z. B. die Regio

Ulvacearum aus, welche zum Reiche der grinen Algen ge-

hört, andere dagegen die Regio Fucorum, welche wiederum

eime Provinz des Reiches der braunen Algen ist. Die Ueber-

schaulichkeit der Vegetationsdecke des Meeresgrundes wird

dadurch beeinträchtigt, wozu noch kommt, dass es schwer

sein dirfte, irgend eine fir jedes Reich in seinem ganzen

Umfang geltende Aehnlichkeit der äusseren Verhältnisse

zu finden und anzugeben, und gleichfalls eine bestimmte.

iberall wiederkehrende Verschiedenheit in dieser Hinsicht

8 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

zwischen den besonderen Reichen festzusetzen. Wenn man

z. B. einerseits vielleicht beweisen kann, dass eime soleche

Verschiedenheit zwischen Regio Ulvacearum und Regio Fu-

corum in Bohuslän existire, welche, der Eintheilung J. G.

AGARDHS gemäss, verschiedenen Reichen angehören, so kann

es andererseits in Frage gestellt werden, in wie fern nicht

diese Unähnlichkeit sogar weniger bedeutend ist als dieje-

nige, welche z. B. zwischen Regio Fucorum und Regio Dic-

tyotearum stattfindet, die zu demselben Reiche gehören (vergl.

J. G. AG. 1. c., p. 6—7). Im Folgenden werde ich darlegen,

dass es innerhalb der sublitoralen Region in etwa derselben

Tiefe theils Gebiete giebt, welche zufolge des Charakters der

Vegetation auf das Regnum Algarum Floridearum hingefuhrt

werden miissen, theils auch andere, welche zum Regnum Alga-

rum Olivacearum gehören -sollten, obschon man annehmen

kann, dass die äusseren Verhältnisse, die auf den letzteren

Gebieten vorwalten, denen mehr ähnlich sind, welche auf den

von Rhodospermen bedeckten Gebiete herrschen, als denen,

unter welchen z. B. die Fucaceen vorkommen.

Die von Algen bewachsene Strecke des Meeresgrundes von

Öresund hat A. S. ÖrRsTED in der obenerwähnten Arbeit: »De

regionibus marinis», in drei Abschnitte (Regiones) abgetheilt,

nämlich: Regio Algarum viridium seu Chlorospermearum,

welche sich von der Wasserfläche bis in 2—5 Faden Tiefe

erstreckt und von griinen Algen und Phycochrom-Algen charak-

terisirt ist, sodann Regio Algarum olivacearum s. Melanosper-

mearum, deren obere Grenze in 3—5 und die untere in 7—58

Faden Tiefe fällt, und endlich Regio Algarum purpurearum

s. Rhodospermearum, die den 8—20 Faden tiefen Abschnitt

des Meeresgrundes umfasst und deren Vegetation der Haupt-

masse nach von Rhodospermen gebildet wird. Mag es auch

sein, dass es, bei diesem Versuche aus biologisch- topo-

graphischem Gesichtspunkte eine der systematischen ent-

sprechende Eintheilung der Pflanzenwelt von Öresund zu ver-

mitteln, ÖRSTED gelungen ist natärliche, in Öresund wirklich

zu unterscheidende Vegetationszonen durch die besprochenen

drei Regionen anzugeben: hinsichtlich der Vegetationsverhält-

nisse im östlichen Theile des Skager Rack sind die von ÖRSTED

dargestellten Vegetationszonen äns und unnatärlich.

ANeR in Öresund tritt, wie es scheint, die Grenze zwischen

den beiden tiefsten Regionen, der Region der braunen und

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O Ö. 9

der der rothen Algen nicht sehr deutlich hervor. Solche

Angaben wie die Koldssen welche in ÖRSTEDS eigener Ar-

beit vorkommen, AEA dafur Beweise; »!Hec FSI duga (Lå-

minariearum) .... »maxima ex puarte in sequentem transit. Modo

paucis freti locis hec regior (Algarum purpurearum s. Rhodosper-

mearum) »distincte circumscripta est et hic cum extrema sub-

regione prioris regionis, Laminariearum, pine confluit.» (Reg. mar.

p- 47 u. 51.) An Bohuslän kann unmöglich, meiner Erfahrung

nach, eine solche Grenze gezogen werden. Der Abschnitt

des Meeresgrundes, welcher von 5 å 6 bis 20 Faden tief

liegt, muss zufolge des Vegetationscharakters unbedingt als

ein zusammenhängendes Gebiet betrachtet werden, zu wel-

chem es mir am natiärlichsten vorkommt die nächst nach

oben liegenden Theile des Meeresgrundes hinzufihren, deren

Vegetation zum grossen ”Theil aus Laminarieen besteht. Da

es zugleich eine unbestrittene Thatsache ist (vergl. J. G. AG.

Nov. El. Suee. p. 6, und ArREscH. Phyc. Scand. ps 233), dass

die Vegetationszone in Bohuslän, welche ÖRSTEDS Regio Al-

garum viridium s. Chlorospermearum entsprechen sollte, we-

nigstens in ebenso hohem Grade von Fucoideen als von

Chlorophyllophyceen und Nostocaceen charakterisirt wird,

diärften hinlängliche Beweise fär die Behauptung angefihrt

worden sein, dr die von ÖRSTED dargestellte Eintheilung

des mit Vegetation bedeckten Meck sn von Ösesnad

nicht nde werden kann, wenn 08 Rede von der Al-

genvegetation im östlichen Theile des Skager Rack an der

bohuslän'schen Kiste ist.

Algenformationen im östliehen Theile des Skager Rack

an der bohuslämnschen Käste.

Aus zahlreichen, während mehrjährigen Studien der Mee-

resalgenvegetation Bohusläns gesammelten Thatsachen, welche

in Phyc. Scand. angegeben worden, schliessend hält J. E.

ARESCHOUG dafir an der bohuslän'schen Käste: certas quasdam,

intra quas crescunt familie, regiones vix circumscribi atque limitari

posse (1. c. p. 234). Die Richtigkeit dieser Behauptung dirfte

Niemand bestreiten wollen, der durch eigene Anschauung

Kenntniss der Meeresalgenvegetation dieser Gegenden er-

worben hat. Dies verhindert doch natirlicher Weise nicht,

10 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

dass sowohl bei Bohuslän als an anderen Orten die Algen-

vegetation eine grössere oder geringere Anzahl an Ausdeh-

nung ungleicher Abschnitte, welche alle ihr eigenthiimliches

Gepräge tragen, besitzt. Als solcehe kann man, wie es mir

scheint, die von J. G. AGARDH sogenannten Regiones be-

trachten, ebenfalls die von ÖrsTED in Öresund vänersekede

nen Subregiones. An einem anderen Orte (Murm. Meer.

Algenv.) habe ich gezeigt, dass solche Vegetationsabschnitte

in den hocharktiscehen Gegenden vorkommen. In diesem

Aufsatze habe ich sie, nach AGArRDHS Beispiel, Regionen

genannt, und dabei jede von diesen als ein durch seine eigen-

thiämliche Vegetation karakterisirtes Bodengebiet aufgefasst.

Aus demselben oben angefihrten Grunde, welcher mich die

Benennungen: litorales, sublitorales und elitorales Bodengebiet

mit den Namen litorale, sublitorale und elitorale Region aus-

zutauschen veranlasst hat, scheint es mir auch angemesse-

ner und richtiger anstatt Fucaceen-, Laminarieen- u. s. w.

legion die Bezeichnungen Fucaceen-, Laminarieen- u. s. w.

Formation anzuwenden. Unter einer Algenformation sollte

folglich ein Abschnitt der ganzen Algenvegetation verstanden

werden, der durch ein eigenthiämliches Vegetations-Gepräge

ausgezeichnet ist. Im Allgemeinen erhalten diese Abschnitte

dadurch dieses Gepräge, dass eine oder einige Algenarten

die Hauptmasse ihrer Bestandtheile ausmachen. So oft dies

der Fall ist, dirfte man sie nach den vorherrsechenden

Algenarten benennen können. J. G. AGARDH hat (vergl. Nov.

F1. Suec. p. 6—98) acht dergleichen unterschieden, die den

Meeren angehören, welche die skandinavische Halbinsel um-

geben, von welchen die meisten natirlich und leicht zu er-

kennen sind.

Unter diesen acht Formationen treten deren vier innerhalb

der litoralen Region auf, nämlich die Ulvaceen-, Fucaceen-, Spha-

celarieen- und Chordarieenformationen, von denen die Sphace-

larieenformation vielleicht mehr angemessen die Cladostephus-

und die Chordarieenformation richtiger die Dietyosiphon- oder

die Chordaria-Dictyosiphonformation genannt werden diärften.

Mit der Vegetation dieses Gebietes habe ich mich bisher frei-

lich wenig beschäftigt, aber glaube doch den eben genannten

litoralen Algenformationen wenigstens drei: die Nemalion-,

Porphyra- und Callothrixformationen hinzufiigen zu können.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 6. 11

Die Nemalionformation wird von MNNemalion multifidum (Web.

et Mohr) J. G. Ag. charakterisirt, und wo diese Formation,

typiseh entwickelt vorkommt, besteht sie beinahe nur aus

dieser Algenart. An einigen Orten tritt in Gemeinschaft

mit ihr die eine oder andere von Bohusläns litoralen Algen

auf, z. B. Polysiphonia Brodiei (Dillw.) Grev., Cladophors

rupestris (L.) Käitz, Ectocarpus fasciculatus Harv. u. s. w.

Sie bekleidet unmittelbar iiber der Wasserfläche mehr oder

weniger steile Felsen, vorzugsweise solche, die dem Meer-

schwalle ausgesetzt sind, obschon sie an geschitzteren

Stellen nicht vermisst wird. Aus Zzoologisch-botarischem

Gesichtspunkte wiirde sie die Balanus-Nemalionregion be-

nannt werden können, denn im Allgemeinen tritt sie an

solchen Stellen am besten entwickelt auf, wo sich Balanen

aufhalten. Sie bildet einen Streifen von unbedeutender Breite,

aber sehr beträchtlicher Länge. Im Winter vermisst man

sie im mittleren Bohuslän. Ihre höchste Entwickelung

scheint sie während des Monates August zu erreichen. Bei

Lysekil (vergl. die beigefigte Karte), wo der grösste Theil

der Untersuchungen ausgefihrt worden ist, welche wir im

Folgenden mittheilen werden, war sie sehr gewöhnlich, z. B.

an der westlichen Seite von Stångehufvud, am Blåbärsholmen

und bei Kristineberg.

Die Porphyraformation. Während eines Aufenthaltes an

der Westkiiste um algologische Studien zu treiben, im harten

Winter 1874—75, wurde ich iiberrascht zu finden, dass die

Algenvegetation an gewissen Strecken aus grossen Massen

von Porphyra vulgaris Harv. gebildet wurde. Diese Vegeta-

tionsabschnitte scheimen mir zu verdienen, dass man sie als

eine besondere Algenformation auffasse. Sie dirfte mit dem

Namen Porphyraformation benannt werden können. Ob einige

andere Algenarten in der dichten Porphyramasse vorkommen,

habe ich nicht untersucht. — Die Formation findet sich etwas

oberhalb der Nemalionformation und wie diese an festen.

glatten Felsen. Im Frihling und Sommer kommt sie nicht

vor und ist also, im Gegensatz zu der vorigen, eine Winter-

formation. Besonders prachtvoll war sie bei Lysekil während

der späteren Hälfte der Monate December und Januar. Sie

nimmt eine etwas grössere Breite als die Nemalionformation,

ungefähr 1—1'!/5> Meter, ein, aber besitzt, so weit ich sie kennce,

eine gerimgere Ausdehnung in horizontaler Richtung als jene.

12 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

Als eine Stelle, wo sie sehr ausgezeichnet auftrat, habe ich

den nordwestlichen Theil von Stångehufvud an der sidlichen

Seite der Meerenge annotirt, welche zwischen diesem Vor-

gebirge und der kleinen Insel Skeppsholmen liegt.

Die Calothrixformation. Ebenso einförmig und leicht zu

erkennen als die beiden erstgenannten, innerhalb der lito-

ralen Region vorkommenden Formationen ist eine, die man

mit dem Namen der Calothrixformation benennen dirfte.

Sie wird von Calothriz scopulorum (Web. et Mohr.) Kätz

charakterisirt. Welche Arten nebst dieser als Bestandtheile

in dieser Formation eingehen, habe ich nicht untersucht,

aber sicher ist es, dass sie beinahe ausschliesslich von dieser

Alge gebildet wird. Sie bekleidet in Form eines fast schwar-

zen Ueberzuges glatte, abschissige Felsen oberhalb der Wasser-

linie, sowohl solche, die eine gegen das Herandringen des

offenen Meeres geschiätztere als eine mehr offene Lage haben.

Ich habe sie nicht nur im Sommer sondern auch im Winter

angetroffen, und, meiner Erfahrung nach, ist sie sich während

versehiedener Jahreszeiten völlig gleich. Sie hat zuweilen

eine sehr bedeutende Ausdehnung sowohl in horizontaler als

in vertikaler, das heisst einer gegen die Kistenstreckung

senkrechten Richtung; doch ist öfter die horizontale Er-

streckung die iberwiegende. Während des Winters fand ich

diese Formation an zwei Stellen in der Nähe von Lysekil,

und im vorigen Sommer traf ich sie an mehreren Orten amn.

Besonders schön erschien sie an einigen Klippen, welche im

Meerbusen westlich von Lysekil liegen, und auf einigen In-

selchen ausserhalb des Stångehufvud.

Ehe ich die litorale Region verlasse, deren Vegetation

in Bohuslän sehr verdient, ihrer Anordnung nach, genauer

studiert zu werden, will ich erwähnen, dass ich während des

Winters 1874—75 an ein paar Stellen innerhbalb der litoralen

Region in seichten Meerbusen mit geschitzter Lage, wo der

Grund aus Steinchen bestand, eine Vegetation fand, die zum

grössten Theil von in Entwickelung begriftenen Monostroma

Grevillei (Thur.) Wittr. und Dumontia filiformis (E1. Dan.) Grev.

f. a. (ARESCH. Phyc. Scand. p. 312) gebildet war, wovon die

letztere am Ende des Decembers und am Anfang des Ja-

nuars eine ungewöhnliche Ueppigkeit besass. Kinftige Be-

obachtungen mögen zeigen, inwiefern nicht auch dieser Vege-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6, 13

tationsabschnitt als eine besondere, der litoralen Region

angehörende Algenformation zu betrachten sei.

Von der Vegetation der sublitoralen Region besonders

des tiefer liegenden Theiles können wir natärlicher Weise

mit der Arbeitsmethode und den Instrumenten, die noch

angewendet werden, keine so genaue und sichere Kennt-

niss, wie von der der litoralen Region erhalten. Viele Arten

können hier auf eine solcehe Weise vorkommen, dass sie ent-

weder gar nicht erreicht werden, ungeachtet des fleissigsten

Dreggens, oder, obschon sie in grosser Menge auftreten und

im wesentlichen Grade zum Gepräge der Vegetation bei-

tragen, nur spärlich mit dem Schleppnetze emporgefördert

werden können. Daraus folgt, dass auch auf einem so genau

wie möglich untersuchten Gebiete der sublitoralen Region

die Zusammensetzung der Vegetation, ja sogar ihr Charakter

ein wesentlich anderer sein kann, als wir, aus der Be-

schaffenheit der mit dem Schleppnetze heraufkommenden

Algenmasse schliessend, angenommen haben. Ueber weite

Strecken ist doch in Bohuslän die Beschaffenheit des Grun-

des eine solche, dass wir, mit beinahe völliger Gewissheit die

Wahrheit zu treffen, aus der Zusammensetzung der mit dem

Schleppnetze emporgeförderten Algenmasse auf die Zusam-

mensetzung der Vegetation schliessen können, und wo dies

nicht der Fall ist, miissen wir uns bis auf Weiteres mit der

Kenntniss vom Aussehen der Vegetation begniägen, die wir

uns durch fleissiges Dreggen mit guten Instrumenten ver-

schaffen können.

Die Untersuchungen der sublitoralen Algenregion in

den Umgebungen von Lysekil, die von mir sowohl friher

als besonders während des vergangenen Sommers vorge-

nommen, beweisen, meiner Ansicht nach, bestimmt, dass es

auch innerhalb dieser Region recht viele Algenformationen

giebt, von denen die meisten ganz scharf von einander

unterschieden und leicht zu erkennen sind. Im Folgenden

werde ich dieselben zu erörtern suchen. Unter den von

J. G. AGARDH unterschiedenen Regionen sollten die drei fol-

genden innerhalb des fraglichen Gebietes fallen: Regio Di-

ctyotearum, Regio Chondrizarum und Regio Delesseriearum.

Die zwei letzten kenne ich nicht. Die erste kann fir gleich-

bedeutend mit ÖrstEDS Subregio Laminariearum gehalten

werden, und mit dem Namen der Laminarieenformation be-

14 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

zeichnet werden. Wenigstens kommt eine Algenformation im

bohuslän'schen Meere vor, welche so benannt zu werden

verdient, indem ihre hauptsächlichen und am meisten charak-

teristiscehen Bestandtheile von den beiden scehwedischen Lami-

narien, L. saccharina und L. digitata ausgemacht werden.

Die Tilopterideenformation. Diesen Abschnitt der sublito-

ralen Vegetation lernte ich schon im Frihling (Mai) 1870

kennen, und habe seitdem Gelegenheit gehabt sie mehrmals

und zu verschiedenen Jahreszeiten, sowohl im Vorsommer

als im Hochsommer und im Winter, zu untersuchen. Ihrer

Hauptmasse nach wird sie von Phleospora subarticulata Aresch.

gebildet. Da aber diese Art nach ArREscHovc (Obs. Phyc. III,

p- 25) auch in grosser Menge innerhalb anderer Formationen

vorgefunden wird, habe ich diese Formation nicht nach die-

ser Fucoide benannt. Ihre am meisten bezeichnenden Bestand-

theile machen die drej bisher bekannten skandinavischen Tilo-

pterideen-Arten aus. Sie können wohl als Bestandtheile anderer

Formationen eingehen, aber niemals in so grosser Menge und

so iippig entwickelt. Die Zusammensetzung der Formation geht

aus folgendem Artenverzeichnisse hervor:

Melobesia spec. — Im Sommer habe ich verschiedene Exem-

plare einer Melobesia-Art angetroffen, aber immer in

einem solchen Entwickelungsstadium, dass es unmög-

lich gewesen ist die Art zu bestimmen. Vermuthlich M.

farinosa (Lamour.) Aresch. Spärlich an abgestorbenen

Zosterablättern befestigt.

Polysiphonia byssoides (Good. et Woodw.) Grev. — Sparsam an

Furcellaria fastigiata befestigt. Im Hochsommer.

— roseola (Ag.) Aresch. — Spärlich. Im Sommer.

Furcellaria fastigiata (1.) Lamour. — Spärlich an alten Austern-

schalen. Frähling und Sommer.

Åntithamnion plumula (EN.) Thur. — Sparsam an Zosterablät-

tern und Muschelschalen sitzend. Das ganze Jahr hin-

durch.

Callithamnion Furcellarie J.G. AG.? — Steril und von äusserst

geringer Entwickelung, so dass die Bestimmung unsicher

ist. Nur im Friähsommer gefunden.

Pilopteris Mertensii (Engl. Bot.) Kiätz. — An Schalen von Apor-

rhais und Turritella in einzelnen Exemplaren angeheftet;

nicht spärlich. Im Frähling.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND..5. N:OG6, 15

Haplospora globosa Kjellm. — In Gemeinschaft mit der vorigen.

Im Friihling zahlreich.

Scaphospora speciosa Kjellm. — In Gemeinschaft mit den beiden

vorigen. Im Friihling. Zahlreich.

Chetopteris plumosa (Lyngb.) Kitz. — Ziemlich häufig, das

ganze Jahr hindurch an alten Muschelschalen.

Sphaceluria cirrhosa (Roth) Ag. — Frihling und Sommer.

Ectocarpus confervoides (Roth) Le Jol. | mit Zosterablättern

f. siliculosa (Ag-) »vermischt in kleinen

ftaretan (Kuta) | Ballen.

Ectocarpus ovatus Kjellm, — Spärlich. Sommer.

Phloeospora subarticulata Aresch. — Zahlreich im Friihling; sit-

zend an Schalen von Turitella und Aporrhais in grossen,

dichten, iippigen Bischeln. Kommt auch im Sommer

vor, aber nur spärlich und in Auflösung begriffen.

Seluzonema spec. — Auf den Blättern von Zostera marina

kommt nicht selten zu allen Jahreszeiten ein Schizonema

vor; zu welcher Art es gehört, weiss ich nicht.

Die Tilopterideenformation kommt auf solchem, 5—10 Fa-

den tiefem Grunde vor, der in algologischen Arbeiten mit

dem Namen »fundus ostreiferus, conchiferus», benannt wird,

und welcher aus Thon und vermodernden Muschel- und

Schneckenschalen besteht, besonders aus den beiden

Schneckenarten Aporrhais Pes Pelecant L. und Turritella ungu-

lina L. Diese Arten wurden nebst einer kleinen Art von der

Muschelgattung Tellina in lebendigem Zustande in ganz grosser

Menge an den beiden Orten gefunden, wo ich bisher diese

Formation angetroffen. Sie ist, wie das oben gegebene Ver-

zeichniss ihrer Bestandtheile zeigt, während ungleicher Jahres-

zeiten sehr verschieden. In ihrem höchsten Flor steht sie

während des Frihlings, da fast an jeder Schale der eben ge-

nannten Schnecken ein dichter, iuppiger Bischel von Phloeo-

spora subarticulata sitzt, in dem man die erwähnten Tilo-

pterideen, welche nun mit Propagationsorganen versehen sind,

selten vergebens sucht. Aeusserst diirftig ist sie dagegen

während des Winters, denn zu dieser Zeit vermisst man alle

diese Arten, und dies ist auch der Fall im Hochsommer,

wenn dann noch irgend ein in mehr oder weniger weit fort-

geschrittener Auflösung begriffenes Exemplar der Phloeo-

spora und der Tilopterideen ibrig ist. Bisher habe ich sie

nur an zwei Orten gefunden, nämlich an der sädlichen Spitze

16 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

der Insel Gåsö und am siädlichen Vorgebirge der Insel Kornö,

welche Inseln nicht weit von Lysekil liegen. Auf der bei-

gefäeten Karte ist dieser Standort durch ein braunes, cirkel-

förmiges, mit T bezeichnetes Feld angegeben.

Die Punctariaformation besteht in ihrer Hauptmasse aus

Punctaria tenuissima Grev. und Chorda minuta Kjellm., wovon

doch die erstere in grösserer Anzahl an Individuen auftritt.

Als Bestandtheile dieser Formation habe ich folgende

verzeichnet:

Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag.

f. intrateniensis Aresch. — (Obs: Phyc. III) p. 6'et Allo!

Scand. exsiec. N:o 303, B.). — Ziemlich häuvfig.

Polysiphonia elongata (Huds.) Grev.

£, Lyngbyei o« vernalis. J.G: Ag. Spec. Algip-10045==

Ziemlich allgemein, doch nicht so zahlreich wie die vor-

hergehende. .

Purcellaria fastigiata (L.) Lamour. — Sehr spärlich.

Ceramium rubrum (Huds.) Ag. -— Spärlich; in Auflösung be-

oriffen.

— arachnoideum Ag. (= O. tenuissimum Aresch. Alg. Scand.

EXSTCGALNSO ELO) EE SPArSAnm

Peyssonnelia Dubyi Crouan. — Spärlich.

Chorda minuta Sp. nov. alio loco describenda. — Nächst der

Punctaria tenwissima die allgemeinste Art.

Chetopteris plumosa (Lyngb.) Kiätz. — Sparsam.

Ectocarpus confervoides (Roth) Le Jol. — Zahlreich.

Spacelaria cirrhosa (Both) Ag. — Sparsam.

Dichloria viridis (Mäll.) Grev. — Spärlich.

Punctaria tenuissima Grev. — In sehr grosser Menge.

Calothriz confervicola (Dillw.) Ag. — Spärlich an Ceramium

rubrum befestigt.

Schizonema spec. — Möglicher Weise dieselbe Art, welche

innerhalb der Tilopterideenformation vorkommt. Häufg.

Wo ich diese Formation bisher angetroffen, kam sie in

einer Tiefe von 6 bis 10 Faden vor. Der Grund bestand

aus sandigem Thon, mit Schnecken- und Muschelschalen und

Massen von BSeegrasblättern im Zustande der VYermode-

rung. Gegenwärtig kenne ich ihr Aussehen nur während

des Sommers. Ende Juli trat sie ippig ausserhalb Ly-

sekil auf. Dort iiberzog sie eine weite Strecke des Meeres-

grundes sädöstlich von Kornö, derselben Insel, wo die Tilo-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 6. 17

pterideenformation vorkam. Auf der beigefugten Karte giebt

ein braunes Feld, mit P bezeichnet, ihren Standort an.

Die Lithodermaformation. In meinem oben erwähnten

Aufsatze iber die Algenformation des Murmanschen Meeres

(Kjellm. Murm: Meer. Algenv. p. 66—67) habe ich ange-

zeigt, dass Lithoderma fatiscens Aresch. in dem Theile des

nördlichen Eismeeres, welcher Spitzbergen und Nowaja Semlja

umgicbt, auf gewissen Strecken der sublitoralen Region in einer

sehr grossen Menge auftritt und der Vegetation ihr Gepräge

giebt. Diese Algenart ist nicht ungewöhnlich in den Meeren,

welche die skandinavische Halbinsel umfliessen (vgl. ARESCH.

Obs. Phyc. III, p. 23). Selbst habe ich sie an mehreren Or-

ten zu verschiedenen Jahreszeiten in den bohuslän'schen

Skären angetroffen, aber erst im vorigen Sommer fand ich

hier einen Vegetationsabschnitt, der mit gleichem Rechte,

wie der im HEismeere verkommende, werth wäre als eine

Lithodermaformation betrachtet zu werden. Er wird in Bo-

huslän wie im Eismeere durch Lithoderma fatiscens charakte-

risirt, welches den Hauptbestandtheil der Vegetation aus-

macht. Einen wichtigen Theil an die Zusammensetzung dieser

Formation nehmen die beiden Florideen Lithothamnion poly-

morphum und Phyllophora Brodigi. — Sie ist ibrigens arm

an Arten, wie folgendes Artenverzeichniss zeigt:

Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. — Spärlich.

Polysiphonia nigrescens (Engl. Bot.) Grev. — Sparsam.

— violacea (Both) Grev. — Selten.

Spermothammnion Turneri (Mertens) Aresch. — Spärlich, auf Fur-

cellaria fastigiata befestigt.

Delesseria sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. — Spärlich.

Purcellaria fastigiata (T..) Lamour. — Ziemlich gemein.

Phyllophora Brodiei (Turn.) J. G. Ag. — Gemein, aber von

niedrigem Wuchs.

Lithoderma fatiscens Aresch. — Gemein.

Cheetopteris plumosa (Lyngb.) Kitz. — Spärlich.

Sie bekleidet im Skager Rack wie im Eismeere den Kies-

grund im mittleren Theile der litoralen Region. Von ihrem Aus-

sehen während des Winters kennt man noch nichts. Aber

zufolge der Kenntniss, welche ich von den Algenarten, die

sie bilden, besitze, glaube ich behaupten zu können, dass sie

sich das Jahr hindurch beinahe gleich bleibt, ausser dass

verschiedene ihrer Arten, die im Sommer nur steril auf-

: 2

18 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

treten, während des Winters mit Propagationsorganen ver-

sehen sind. Bisher habe ich sie nur an einem Orte in Bo-

huslän, nämlich an der westlichen Seite von einigen kleinen,

dem offenen Meere ausgesetzten Inseln, Jemningarne, in

der Nähe von Lysekil det Die Tiefe war hier 10

bis 15 Faden. Auf der Karte wird ihr Standort von einem

braunen Felde, mit L bezeichnet, angegeben.

Die Dichloriaformation. Das weiter unten angegebene

Artenverzeichniss zeigt die Zusammensetzung dieser Formation

an. Sie ist nicht völlig dieselbe an beiden Stellen, wo sie

bisher angetroffen wurde, Jemningarne und Tistholmen Ich

habe daher bei jeder Art angegeben, ob sie an beiden Stellen

oder nur an der einen vorkam, und in solechem Falle den

Ort bezeichnet. Ihrer Hauptmasse nach wurde sie an den

beiden Örten von Dichloria viridis (Mull.) Grev. gebildet.

Aber nebst ihr kam Furcellaria fastigiata sehr reichlich vor,

doch bei weitem nicht so häufig als in einer Formation, die ich

später erörtern werde.

I hodomela subfusca (Woodw.) Ag. — Jemningarne. Ziemlich

gemein.

Polysiphonia byssoides (Good. et Woodw.) Grev. — Jemnin-

garne und Tistholmen. Nicht selten.

— violacea (Roth) Grev. — Jemningarne. bSpärlich.

Chantransia secundata (Lyngb.) Thur. — Tistholmen. Spärlich.

Delesseria alata (Huds.) Lamour. — Jemningarne und Tisthol-

men. Selten.

— sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. — Tistholmen. Spärlich.

Rhodymenia palmata (L.) Lamour. — Jemningarne. Sparsam.

Hydrolapathum sanguineum (1L.) Stackh. — Jemningarne. Spär-

lich.

PFurcellaria fastigiata (1:.) Grev. — Jemningarne und Tisthol-

men. Gemein.

Cystoclonium purpurascens (Huds.) Kiätz. — Tistholmen. Ziem-

lich gemein.

Phyllophora membranifolia (Good. et Woodw.) J. G. Ag. —

Jemningarne. Spärlich.

Chondrus cerispus (L.) Stackh. — Jemningarne und 'Tisthol-

men. Spärlich.

Ceramium rubrum (Huds.) Ag. — Jemningarne und Tistholmen.

Ziemlich gemein.

ÅAsperococcus bullosus Lamour. — Jemningarne. Nicht zahlreich.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 5; N:O 6. 19

Mesogloia vermiculata (Engl. Bot.) Le Jol. — Jemningarne und

Tistholmen. Spärlich.

Leathesia difformis (L.) Aresch. — Tistholmen. Spärlich.

Desmarestia aculeata (L.) Lamour. — Jemningarne. Sparsam.

Dichloria viridis (Miull.) Grev. — Jemningarne und Tistholmen.

Ueberaus zahlreich und sehr äppig.

Fetocarpus confervoides (Roth) Le Jol. .

f. penicillata Ag. — Jemningarne und Tistholmen. Ziem-

lich gemein.

Diese Formation scheint eine grössere Ausdehnung in

horizontaler als in vertikaler Richtung zu haben. Sie be-

deckt den Felsengrund in 5—10 Faden Tiefe. Ich kenne ihr

Aussehen nur während des Sommers. Wie schon erwähnt

ist, habe ich sie an zwei Orten, nämlich an der westlichen

Seite der Inseln Jemningarne und östlich von Tistholmen

angetroffen. Das Gebiet zwischen diesen beiden Standorten,

welche auf der Karte mit braunen, mit D bezeichneten

Feldern angegeben worden sind, war von einer anderen For-

mation iberzogen, die ich im Folgenden erklären werde.

Die Chzetopterisformation. Aus dem Verzeichnisse der

Algenarten, welehe die vorher erwähnten Formationen bilden,

geht hervor, dass Uhetopteris plumosa (Lyngb) Kitz. einen Be-

standtheil von mehreren dieser Formationen ausmacht. Sie

nimmt auch Theil an der Bildung von denen, die im Folgenden

beriihrt werden sollen, doch auch hier einen unbedeutenden.

Es giebt aber Gegenden in den bohuslän'schen Skären, wo

auch diese Art in sehr grosser Menge auftritt und das Aus-

sehen der Vegetation bestimmt Wemnigstens ist eine solche

bekannt. Diese Chetopterisformation kenne ich nicht durch

eigene Beobachtungen, sondern nur durch Mittheilungen,

welche Dr. WIiTTROCK mir gitigst geliefert hat. Sie besteht

nebst Chetopteris plumosa aus Zostera marina und Phloeospora

tortilis (Rupr.) Aresch. und kommt auf schlammigem, 1—1!/,

Faden tiefem Grunde vor, so dass sie also gerade auf der Grenze

zwischen der litoralen und der sublitoralen Region auftritt. Dass

ihr Aussehen während des Winters und Sommers höchst ver-

schieden sein soll, kann man aus der Ungleichheit schliessen, die

wenigstens zwei ihrer Arten vorzeigen während dieser Jahres-

zeiten (vergl. ArEscH. Obs. Phyc. III, p. 20).tuSie ist zwi-

schen Kristineberg und Fiskebäckskil angetroffen worden,

20 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

dem letzteren Orte etwas näher. Auf der Karte giebt ein

braunes, mit C bezeichnetes Feld diesen Ort an.

Die Furcellariaformation. Dass diese Formation, die ihrer

Hauptmasse nach aus Furcellaria fastigiata (1:.) Lamour. besteht

und in Folge dessen von ihr charakterisirt wird, von reichhal-

tigerer Zusammensetzung ist als jede der oben erwähnten For-

mationen, zeigt folgendes Verzeichniss ihrer Bestandtheile, das

zugleich angiebt, ob eine Art im Sommer oder im Winter

oder während beider dieser Jahreszeiten vorkommt, und in

welchem Entwickelungsstadium sie zu einer gewissen Zeit

auftritt.

Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag.

f. extrateniensis Aresch.

f. intrateniensis Aresch. -— Im Winter mit Sporocar-

pien und Tetrasporangien beladen; im Sommer steril.

Ziemlich gemein.

Polysiphonia elongata (Huds.) Grev.

f. Lyngbyei J. G. Ag. — Im Sommer kam die Form

dewudata vor, im Winter eine Form, die sich der Form

prolifera nähert. Beide steril. Nicht selten.

— byssoides (Good. et Woodw.) Grev. — Im Sommer häufig

aber noch Mitte August steril. Fehlte im Winter.

— urceolata (Dillw.) Grev. — Nur im Sommer und dann ganz

spärlich.

— violacea (Roth) Grev. — Sehr selten, steril und von nie-

drigem Wuchs im Winter; ziemlich gemein und ippig

im Sommer aber noch Mitte August steril.

Dasya coccinea (Huds.) Ag. — Im Winter wurde ein Tetra-

sporangien-Exemplar gefunden.

Polyides rotundus (Gmel.) Grev. — Im Sommer spärlich und

steril, im Winter zahlreich und Sporocarpien tragend.

Spermothamnion Turneri (Mertens) Aresch.

f. repens (Dillw.) — Im Winter sehr gemein, und mit

Tetrasporangien versehen; im Sommer spärlicher und

steril.

Chantransia efflorescens (J. G. Ag.) Kjellm. — Nur im Sommer.

Delesseria sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. — Im Sommer

steril, im Winter mit Sporocarpien und Tetrasporangien

versehen.

— alota (Huds.) Lamour. — Tetrasporangien-Exemplare

spärlich im Winter.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6. 21

Cruoria pellita (Lyngb.) Fries. — im Winter häufig und reich

an Propagationsorganen; im Sommer steril und seltener.

Rhodymenia palmata (L.) Grev. — Spärlich und steril im

Sommer und im Winter.

Hydrolapathum sanguineum (1L.) Stackh. — Dem Anscheine

nach häufiger im Winter als im Sommer. Im Winter

mit Sporocarpien und Tetrasporangien.

Furcellaria fastigiata (L.) Lamour. — Ueberaus häufig im

Sommer wie im Winter. Im Sommer steril, im Winter

reich an Tetrasporangien. Sporocarpien-Exemplare sel-

tener. |

Phyllophora membranifolia (Good. et Woodw.) J. G. Ag. —

Spärlich im Winter und im Sommer. Im Sommer steril,

im Winter reieh an Nemathecien.

Endre Churn))E J.E. ASNEfiemiich Semem lm

Sommer steril, im Winter mit Nemathecien.

— rubens (Good. et Woodw.) Grev. — Im Sommer nicht

bemerkt. Im Winter hier steril.

Cystoclonium purpurascens (Huds.) Kitz. — Im Winter nur

eimige wenige, junge, sterile Exemplare. Im Sommer

häufig, völlig entwickelt und mit Sporocarpien versehen.

Ahnfeltia plicata (Huds.) Fries. — Spärlich im Winter wie im

Sommer. Nur steril.

Desmarestia aculeata (L.) Lamour. — Spärlich und steril im

Sommer.

Dichloria viridis (Miäll.) Grev. — Nur im Sommer und steril.

Phloeospora subarticulata Aresch. — Nur im Sommer. Spär-

lich.

Lithoderma fatiscens Aresch. — Ziemlich häufig, im Winter

mit Zoosporangien, im Sommer steril.

Aglaozonia parvula (Grev.) Zanard. — Mit Sicherheit nur im

Winter. Spärlich.

Chetopteris plumosa (Lyngb.) Kätz. — Ziemlich häufig. Im

Sommer steril, im Winter fast immer mit Zoosporangien.

Sphacelaria cirrhosa (Both) Ag. — Ziemlich häufig, aber steril

im Sommer; im Winter nicht bemerkt.

Ectocarpus confervoides (Both) Le Jol.

f. inter f. arcta (Kätz) et f. penicillata Ag. intermedia.

Nur im Sommer. Trug mehrzellige Zoosporangien.

Cladophora gracilis (Griff.) Kätz. — Spärliceh im Winter wie

im Sommer.

22 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

Chetomorpha Melagonium (Web. et Mohr) Kitz. — Sehr

gelten im Sommer.

Hieraus ergiebt sich, dass diese Formation ein verschie-

denes Aussehen während des Winters als im Sommer dar-

bietet, welche Verschiedenheit theils, obgleich in geringerem

Grade, darauf beruht, dass die Zusammensetzung während

der ungleichen Jahreszeiten etwas ungleich ist, theils beson-

ders dadurch verursacht wird, dass ihre Arten in ungleichen

Entwickelungsstadien im Sommer und im Winter auftreten.

Während des Winters sind die meisten ihrer charakteristischen

Arten mit Propagationsorganen versehen, im Sommer dagegen

steril, so dass man sie fir eine Winterformation halten kann.

An der Stelle, wo ich sie bisher gefunden, nämlich west-

lich von Stångehufvud oder, näher bestimmt, zwischen

Stångehufvud und Skellholmen, kam sie in einer Tiefe von

etwa 7 Faden vor. Der Grund bestand aus grobem Sand,

Steinchen, Schnecken- und Muschelschalen. Diese Stelle wird

auf der beigefigten Karte mit einem rothen, mit F bezeich-

neten Felde angegeben.

Die Lomentaria-Mesogloiaformation. = Vier Arten, wovon

2 Rhodospermen und 2 Fucoideen, nämlich Polysiphonia bys-

soides (Good. et Woodw.) Grev., Lomentaria kaliformis (Good.

et Woodw.) Gaill., Asperococcus bullosus Lamour. und Meso-

gloia vermiculata (Engl. Bot.) Le Jol. scheinen mir die charak-

teristiscehen Algen dieser Formation zu sein. Es ist aber

schwer zu unterscheiden, welche von diesen im höchsten

Grade dazu beitragen, der Vegetation ihr Gepräge zu geben.

Dennoch glaube ich, dass die beiden Arten Lomentaria

kaliformis und Mesogloia vermiculata, welche, soweit meine

Erfahrung reicht, innerhalb dieser Formation in grösserer

Menge als anderswo vorkommen, als vorzugsweise fir diese

Formation charakteristisceh angesehen werden können. Daher

habe ich die Formation nach ihnen benannt. An einer der

Stellen, wo sie bisher mit Sicherheit bekannt ist, nämlich

bei der Insel Lilla Långholmen in der Nähe von Fiskebäcks-

kil, macht auch, nach gefälliger Mittheilung des Doktors

WIiITTROCK, Bonnemaisonia asparagoides, die hier ungewöhnlich

zahlreich auftritt, einen auszeichnenden Bestandtheil dieser

Formation aus. Sie wird aus folgenden Arten gebildet:

Jania rubens (L.) Lamour. — Nicht selten.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6. 23

Corallina officinalis 1. — Selten.

Lithothamnion polymorphum (L.) Aresch. — Spärlich.

Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. f. intrateniensis Aresch. —

Sehr sparsam.

Polysiphonia byssoides (Good. et Woodw.) Grev. — Zahlreich.

— violacea (Both) Grev. — Ziemlich selten.

— elongata (Huds.) Grev. f. Lyngbyei, denudata J. G. Ag. —

Ziemlich zahlreich.

Dasya coccinea (Huds.) Ag. — Spärlich.

Bonnemaisonia asparagoides (Woodw.) Ag. — Zahlreich bei

Lilla Långholmen.

Lomentaria kaliformis (Good. et Woodw.) Gaill. — Zahlreich.

Delesseria sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. -—— Sparsam.

Rhodymenia palmata (L.) Grev. Spärlich.

Hydrolapathum sanguwineum (L.) Stackh. -— Spärlich.

Chyloeladia clavellosa (Turn.) Grev. — Verhältnissmässig sehr

zahlreich.

urcellaria fastigiata (1.) Lamour. — Nicht selten.

Phyllophora membranifolia (Good. et Woodw.) J. G. Ag. —

Spärlich.

— Brodiei (Turn.) J. G. Ag. — Selten.

Cystoelonium purpurascens (Huds.) Kitz. — Nicht selten.

Chondrus crispus (L.) Stackh. — Spärlich.

Ceramium rubrum (Huds.) Ag. — Ziemlich gemein.

vallithamnion Furcellarie J. G. Ag. — Sehr selten.

Asperococcus bullosus Tamour. Häufig.

Mesogloia vermiculata (Engl. Bot.) Le Jol. — Häufig.

Dichloria viridis (Mull.) Grev. — Spärlich.

Lithoderma fatiscens Aresch. -— Sparsam.

Cheetopteris plumosa (Lyngb.) Kitz. — Selten.

Sphacelaria cirrhosa (Both) Ag — Nicht häufig.

Ectocarpus confervoides (Roth) Le Jol.

f. typicea. — Spärlich.

f. penicillata Ag. — Ziemlich gemein.

Dass das Aussehen eben dieser Formation bedeutend ver-

schieden im Sommer und im Winter sein muss, geht daraus

hervor, dass alle ihre Charakteralgen Sommeralgen sind.

Während meiner Untersuchungen der bohuslän'schen Algen-

vegetation zur Zeit des Winters fand ich nur äusserst wenige,

unbedeutend entwickelte Exemplare von Lomentaria kalifor-

mis und Polysiphonia byssoides, wogegen nicht ein einziges

24 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

von Asperococcus bullosus und Mesogloia vermiculata. Die

Lomentaria-Mesogloiaformation kommt in einer Tiefe von

etwa 10 Faden, wie es scheint mit Vorliebe auf felsigem,

umwechselnd steinigem, an Muschelschalen reichem Grunde

vor. In den Umgebungen von Lysekil hat sie eine grössere

Ausdehnung als irgend eine der anderen sublitoralen For-

mationen. Sie iberzieht die weite Strecke des Meeresgrun-

des, der sich zwischen den Inseln Jemningarne und Tist-

holmen erstreckt, tritt weiter zwischen Flatholmen und

Gråskär und an der westlichen Seite der Insel Lilla Lång-

holmen auf. Ihre Standorte sind auf der beigefugten Karte

von einem rothen, mit M bezeichneten Felde angegeben.

Die bunte Formation. An der nördlichen Seite des Flat-

holmen — die Stelle ist auf der Karte mit einem rothen, mit

B angegebenen Felde angezeigt — traf ich im vorigen Som-

mer eine Algenvegetation, welche mannigfaltiger war als ich

anderswo gesehen. Keine der Arten schien hier :vor-

herrschend zu sein in derselben Meinung wie diejenige

oder diejenigen der iibrigen Formationen, nach welchen

die Formationen benannt worden sind. Dieser Mangel

an auszeichnenden Algen und die bunte Zusammensetzung

der Formation scheint mir das fär sie am meisten eigen-

thämliche zu sein, und deshalb habe ich sie die bunte ge-

nannt.

Sie wurde aus folgenden Arten gebildet:

Corallina officinalis L.

Melobesia farinosa (Lamour.) Aresch.

Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag.

Polysiphonia byssoides (Good. et Woodw.) Grev.

— roseola (Ag.) Aresch.

— violacea (Both) Grev. form. plur.

— urceolata (Dillw.) Grev.

— elongata (Huds.) Grev.

Polyides rotundus (Gmel.) Grev.

Chantransia secundata (Lyngb.) Thur.

Chantransia efflorescens (J. G. Ag.) Kjellm.

Delesseria sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour.

— alata (Huds.) Lamour.

Cruoria pellita (Lyngb.) Fries.

Peyssonnelia Dubyi Crouan.

Hydrolapathum sanguineum (1L.) Stackh.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.: HANDL. BAND. 9. N:O 6, 29

Purcellaria fastigiata (L.) Lamour.

Cystocelonium purpurascens (Huds.) Kitz.

Plhyllophora membranifolia (Good. et Woodw.) J. G. Ag.

an örodaien (Kura) Ja Gr Ag.

Ceramium rubrum (Huds.) Ag.

— arachnoideum Ag.

Antithamnion Plumula (BEl.) Thur.

Callithammion Furcellarie J. G. Ag.

Tilopteris Mertensii (Engl. Bot.) Kitz.

Punctaria tenwissima Grev.

Striaria attenuata Grev.

Desmarestia aculeata (L.) Lamour.

Dichloria viridis (Mill.) Grev.

Lithoderma fatiscens Aresch.

Åglaozonia parvula (Grev.) Zanard.

Chetopteris plumosa (Lyngb.) Kitz.

Sphacelaria cirrhosa (Both) Ag.

Ectocarpus confervoides (Both) Le Jol. form. plur.

Bryopsis plumosa (Huds.) Ag.

Cladophora gracilis (Griff.) Kitz.

Calothrix confervicola (Grev.) Kitz.

Sie trat auf 10—15 Faden tiefem, aus Thon, Schlick,

Steinchen und Muschelschalen bestehendem Grunde auf.

Als Anhang zu diesem Verzeichnisse iiber die Algen-

formationen, die in den Gegenden von Lysekil vorkommen,

will ich einige Worte iiber noch zwei andere Formationen

hinzufigen, die in einem anderen Theile der bohuslän'schen

Skären bemerkt worden sind. Die eine will ich die Graci-

lariaformation, die andere die Sporochnusformation. nennen.

Die erstere traf ich schon im Jahre 1870 an, ehe ich noch

diesem Gegenstande, den ich oben behandelt, und den ich

hoffe kinftig weiter ausfäihren zu können, einen Gedanken

gewidmet. Schon damals erregte indessen dieser Vegetations-

abschnitt meine Aufmerksamkeit, weil er, seiner Hauptmasse

nach, aus der sowohl vor- als nachher nur sehr selten an

den Käisten Skandinaviens angetroffenen Gracilaria confer-

voides (L.) Grev. gebildet wurde, welche hier in einer ausser-

ordentlich grossen Masse vorkam. Ich erinnere mich freilich,

dass sich verschiedene andere Algen in ihrer Gemeinschaft

befanden, zeichnete sie aber nicht an und habe sie jetzt

26 < KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

ganz vergessen. Diese Formation erschien an der sidlichen

Seite der Insel Hvalön in der Nähe von Fjellbacka.

Die Sporochnusformation, welche von Sporochnus peduncu-

latus (Huds.) Ag. ausgezeichnet wird, neben welcher verschie-

dene der seltensten Algenarten von Schweden vorkommen,

z. B. Culteria multifida (Smith.) Grev., Halymenia ligulata

(Woodw.) Ag. und Castagnea virescens (Carm.) Thur. f: Ek-

manni Aresch. Diese Formation habe ich selbst keine Ge-

legenheit gehabt zu untersuchen. Nach Angaben von F. L. EE-

MAN (EKEM. Skand. Hafsalg. p. 10 u. 13), weleher der erste zu

sein scheint, der sie gefunden hat, und den Mittheilungen ge-

mäss, welche mir die Doktoren J. SPÅNGBERG und K. AHLNER

auf mein Verlangen gefälligst gegeben, tritt sie in 8—10

Faden tiefem, steinigem, an Muschelschalen reichem Grunde

auf, im sädlichen Theile der ausserhalb Fjellbacka liegenden

Inseigruppe, welehe Wäderöarna heissen.

Nach den Untersuchungen, die ich bisher vorzunehmen,

im Stande gewesen, kann man, wie aus der oben gegebenen

Darstellung folgt, in den Umgebungen von Lysekil 16 be-

sondere Algenformationen unterscheiden, von denen sieben

innerhalb der litoralen und neun innerhalb der sublitoralen

legionen auftreten. Jene sind folgende: Die Ulvaceen-, Fu-

caceen-, Cladostephus-, Chordaria-, Nemalion-, Porphyra- und

Calothriz-F ormationen; diese sind: die Laminarieen-, Tilopte-

rideen-, Chetopteris-, Punctaria-, Tithoderma-, Dichloria-, Fur-

cellaria-, Lomentaria- Mesogloia- und die bunte Formation.

Unter diesen bedecken die Ulvaceen-, Fucaceen-, Lamina-

rieen- und wie es mir scheint die Lomentaria-Mesogloiafor-

mation jede eine grössere Oberfläche des Grundes als irgend

eine der iibrigen.

Die Erörterung der Zusammensetzung und des Vorkom-

mens dieser Formationen zeigt, dass wenn auch die Vegetation

der litoralen Region ihrer Hauptmasse nach aus Ulvaceen

und Fucoideen besteht, es doch in Bohuslän auch Strecken

dieser Region geben kann, auf welchen Florideen und Nos-

tocaceen als vorherrschend und das allgemeine Aussehen

der Vegetation bestimmend auftreten. Sie zeigt auch, dass

eine weit grössere Anzahl, als vorher bekannt gewesen, von

verschiedenen durch ein gewisses eigenthimliches Gepräge aus-

gezeichneten Vegetationsabschnitten in der sublitoralen Region

unterschieden werden können, sowie dass, wenn diese auch

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6, 27

verdienen sollte die Rhodospermenregion genannt zu wer-

den, weil innerhalb derselben die Mehrzahl der Rhodosper-

men von Schweden vorkommen, dennoch die Fucoideen

einen sehr wesentlichen Theil der Zusammensetzung ihrer

Vegetation ausmachen. Nicht genug damit, dass es mir

nicht gelungen, eine Strecke der mit Algen bewachsenen

sublitoralen Region von erwähnenswerthem Umfange anzu-

treffen, auf weleher Fucoideen ganz und gar vermisst wer-

den, obschon sie bisweilen nur in einer geringen Individuen-

Anzahl vorkommen; aus den angefihrten Untersuchungen

ergiebt sich unverkennbar, dass ein bedeutender Theil

dieser Region von Algenformationen bedeckt ist, die zufolge

ihrer Zusammensetzung zur Kategorie der Fucoideenforma-

tionen gehören; die Laminarieen-, Tilopterideen-, Chetopte-

ris-, Dichloria-, Lithoderma- und Punctaria-Formationen geben

uns dergleichen Beispiele genug. Sie erscheinen nicht nur,

wie es der Fall bei der Laminarieen- und Chetopterisfor-

mation ist, in der Nähe von der oberen Grenze der. Re-

gion; sie können auch, wie es der Fall mit der Tilopteri-

deen- und Lithodermaformation ist, in ihren tiefer liegen-

den Theilen, in ihrer Mitte oder näher an ihrer unteren

Grenze, vorgefunden werden. HEinen sehr geringen Antheil

der Zusammensetzung der sublitoralen Algenvegetation neh-

men dagegen die Chlorophyllophyceen und Nostocaceen.

Keine Art von der letzteren Algenklasse und nur eine ein-

zige von der ersteren, nämlich Cladophora gracilis (Griff.)

Kitz. kommt in erwähnenswerther Menge innerhalb der sub-

litoralen Region vor. Diese Algengruppen gehören zur lito-

ralen Region.

Aus dem oben Gesagten geht auch hervor, dass das all-

gemeine Aussehen der Meeresalgenvegetation an der bohus-

län'schen Käste nicht dasselbe während des ganzen Jahres

ist. Die Porphyraformation kommt nur im Winter zum Vor-

schein, die Nemalionformation nur während des Sommers.

Die Tilopterideenformation ist äusserst dirftig im Winter

und im Sommer, im Frihling dagegen ippig und reich. Die

Zusammensetzung der Lomentaria- Mesogloiaformation ist

sehr verschieden im Winter und im Sommer, und auch der

Charakter der Furcellariaformation während des Winters ist,

wie oben angegeben, auffallend von dem unterschieden, wel-

chen sie im Sommer offenbart.

28 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

Die obenangefihrten Algenformationen sind einander

nicht nur darin unähnlich, dass sie aus ungleichen Arten zu-

sammengesetzt sind, und dass sie auf verschiedenartigem

Bodengebiete auftreten und in verschiedenen Jahreszeiten

ihre höchste Entwickelung erreichen; sie unterscheiden sich

auch von einander in anderen Hinsichten: durch die Aus-

dehnung, den Reichthum an Arten und Individuen. HEinige

sind iberwiegend in horizontaler Richtung ausgestreckt, bei

anderen weicht die horizontale Richtung von der vertikalen

wenig ab. Ersteres ist vorzugsweise der Fall bei den lito-

ralen Formationen und tritt am stärksten bei der Nemalion-

formation hervor; letzteres gilt mehr von den sublitoralen For-

mationen, obschon es unter gewissen Verhältnissen bei ver-

schiedenen von den litoralen Formationen, z. B. den Ulva-

ceen- und Calothrix-Formationen, der Fall sein kann. — Einige

Formationen sind sehr artenarm, z. B. die Nemalion-, Por-

phyra-, Calothrix- und Chetopteris-Formationen, andere wie-

der reich an Arten, so besonders die bunte Formation und

die Lomentaria-Mesogloiaformation. Mehrere halten die

Mitte zwischen diesen beiden Extremen. Dies zeigt, dass es

an Schwedens nordwestlicher Kiste theils Gegenden giebt, wo

die äusseren Verhältnisse so beschaffen sind, dass hier nur

die eine oder andere Algenart in grösserer Menge auftreten

und gedeihen kann, theils wieder andere, wo eine grosse

Menge in systematischer Hinsicht mehr oder weniger ver-

schiedene Arten ginstige Lebensbedingungen finden; oder

aus einem anderen Gesichtspunkte, dass einige Meeresalgen

Schwedens solche äussere Verhältnisse ertragen und mit

Vorliebe suchen, die fir beinahe alle anderen unange-

messen und unginstig sind, und andererseits einige, die

unter denselben äusseren Verhältnissen wie eine grosse Menge

anderer Arten vorkommen oder gedeihen können. Nemalion

multifidum ist ein Beispiel der ersteren Kategorie; die Arten

wieder, welche die an Arten reichen Formationen bilden, liefern

ein Beispiel der letzteren Kategorie. — Die Angaben, welche

oben von der Zusammensetzung der besonderen Algenfor-

mationen dargestellt worden, beweisen ohnedies, dass es

einerseits Arten giebt, welche auf Gebieten des Meeresgrun-

des vorkommen, wo man zufolge des verschiedenartigen

Charakters der Vegetation annehmen muss, dass die äusseren

Bedingungen des Pflanzenlebens nicht völlig gleichartig sind,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 6. 29

andererseits aber dass es Arten giebt, die nur innerhalb

Gebiete vorkommen, die hinsichtlich der äusseren Verhält-

nisse, denen die Algenvegetation unterliegt, untereinander

gleich sind. Das spätere ist der Fall z. B. bei Nemalion mul-

tifidum, das letztere z. B. bei Rhodomela subfusca, Polysi-

phonia byssoides, P. elongata, Delesseria sinuosa, Furcellaria

fastigiata, Ceramium rubrum, Sphacelaria cirrhosa, Cheeto-

pteris plumosa, Lithoderma fatiscens, welche alle und jede

Bestandtheile einer grossen Anzahl von ungleichen Forma-

tionen ausmachen.

Es ist mir auch vorgekommen, als ob sich die angefihr-

ten Algenformationen in der Individuenanzahl von eimander

unterscheiden, so dass Abschnitte desselben Umfanges von

verschiedenen Algenformationen aus einer bedeutend unglei-

chen Menge von Individuen zusammengesetzt werden kön-

nen. Als Formationen, die reich an Individuen sind, wirde

ich z. B. die Furcellaria- und Dichloriaformation bezeich-

nen können, dagegen als weniger reich an Individuen die

Tilopterideen- und Lithoderma-Formationen.

Gegenwärtig ist es unmöglich die Ursache anzugeben,

welche die Anordnung der Algenvegetation in bestimmte

Abschnitte, mit einem gewissen, jedem von diesen eigen-

thimlichen Gepräge, bewirkt. Es mag mir doch erlaubt sein,

gewisse Verhältnisse hervorzuheben, welche, meines Erach-

tens nach, im Zusammenhange damit stehen. Dass die Be-

schaffenheit des Grundes hier eine wesentliche Rolle spielt,

halte ich fir sehr wahrscheinlich. An den beiden weit von

einander entlegenen Stellen, wo die Tilopterideenformation

auftrat, war die Zusammensetzung des Grundes, so weit ich

finden konnte, ganz gleichartig. Sehr auffällig war, wie oben

erwähnt, die hier vorkommende Menge von Schalen der

beiden Schneckenarten Aporrhais Pes Pelecani und Turritella

ungulina. An diesen war der grösste Theil der Algenmasse

dieser Formation befestigt. Phloeospora subarticulata und

Tilopteris Mertensii scheinen sich mit besonderer Vorliebe

an diesen Gegenständen zu befestigen, denn fast immer, wo

ich sie als Bestandtheile anderer Formationen gefunden,

habe ich sie an solchen sitzend angetroffen. Die Ulvaceen-

formation scheint Kiesgrund, die Fucaceenformation dagegen

felsigen Grund vorzuziehen. Die Dichloriaformation bedeckt

30 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

auch felsigen Grund, die Lithodermaformation dagegen aus-

schliesslich aus Steinchen bestehenden Grund.

Dass hier auch andere Umstände obwalten, geht deut-

lich daraus hervor, dass z. B. die Unterlage der Porphyra-

und Nemalionformationen von gleichartiger Beschaffenheit ist

und dass die Furcellariaformation und die bunte Formation

einen Grund derselben oder fast derselben Art bedecken.

Fir einen solehen Umstand dirfte die mehr oder weniger

exponirte Lage eines Ortes, dem offenen Meere gegeniiber,

gehalten werden. Die Fucaceenformation tritt, wie schon

J. G. AGARDH (Nov. Fl. Suec. p. 7) angegeben, an Stellen

auf, die gegen das offene Meer geschitzt liegen, die Nema-

lionformation scheint dagegen in solchen Lokalitäten, wo

das Meer hinanbraust, mit Vorliebe vorzukommen. Wahr-

scheinlich kann auch dieser Umstand auf die Anordnung

der Vegetation der sublitoralen Region Einfluss ausiben und

es mag daher erwähnt werden, dass die Lithodermaforma-

tion, wie die Karte zeigt, in einem Theile des bohuslän'-

schen Skärengiärtels vorkam, wo das offene Meer ungehindert

andrang. Dagegen lag die Gegend mehr geschitzt, wo z. B.

die Furcellariaformation auftrat. — Einige Thatsachen deuten

darauf hin, dass die Vertheilung der Vegetation auf dem

Meeresgrunde von Strömungen bedingt wird. Da wo die

Punctariaformation auftrat, befanden sich auf dem Grunde eine

grosse Menge in Auflösung begriffener Zostera-Blätter, an

denen die meisten der Algen dieser Formation sassen. Keine

Zostera befand sich in der Nähe, sondern die hier angehäufte

Zosteramasse war sicher durch Bodenströmungen hergefiihrt

und zuriickgelassen worden. Ich habe oft in der Nähe des

nördlichen Ufers vom Flatholmen gedreggt, wo die bunte

Formation vorkam, und beinahe immer ist die Arbeit durch

die starke Strömung, welche hier stattfand, erschwert wor-

den. Dagegen war an dem Standorte der Furcellariaformation

am häuvfigsten keine Strömung bemerkbar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6. 31

Einige Bemerkungen iber das Verhältniss der bohus-

län'schen Meeresalgenvegetation zu der norwegischen.

In einer seiner Arbeiten hat J. E. ARESCHOUG mehrere

Verschiedenheiten angegeben sowohl der Algenvegetation

selbst, als der auf der Algenvegetation eimwirkenden äusseren

Verhältnisse, die sich in den verschiedenen Theilen der

Meere bemerkbar machen, welche die Ufer Skandinaviens um-

geben. Was besonders das Verhältniss zwischen der bo-

huslän'schen und norwegischen Algenvegetation betrifft, die

längs der Kiiste vom Nordkap bis nach Lindesnes vorkommt,

giebt der Verfasser die letztere als die reichere und jener

gegeniiber als durch folgende dort auftretende Algenarten cha-

rakterisirt an: Alaria esculenta, Himanthalia lorea, Pelvetia

canaliculata, Polysiphonia fastigiata und Rhodomela lycopodioi-

des, welche alle an der bohuslän'schen Kiste feblen. Als

die wichtigsten Ursachen der Hervorrufung dieser reicheren

Vegetation an der westlichen Käste von Norwegen werden

der grössere Salzgehalt des Wassers, die hier eintreffenden

Ebbe- und Fluthströmungen und die Eisfreiheit des Meeres

das ganze Jahr hindurch betrachtet (Phyc. Scand. p. 258).

Wenn auch nicht in Hinsicht der Pflanzengeographie

wichtiger, so doch wenigstens mehr auffallend ist die wesent-

lich verschiedene Physiognomik, welche die bohuslän'sche

und norwegische Meeresalgenvegetation besitzt. Durch seine

lebhafte und malerische Schilderung der allgemeinen Zige

der Algenvegetation an der norwegischen Kiste bei Kristian-

sund hat F. L. EKMAN (Skand. Hafsalg. p. 2) deutlich gezeigt,

dass sich eine wesentliche Verschiedenheit hinsichtlich der Ver-

theilung der Vegetation an der norwegischen Westkiste und an

der Kiiste von Bohuslän offenbart. Dort kommt der grösste

Theil der Algenvegetation in der litoralen Algenregion vor

und liegt während der Ebbezeit entblösst, wogegen, wie der-

selbe Verfasser sehr richtig in der citirten Ahhandlung an-

gefihrt, bei Bohuslän der grösste Theil der Meeresalgenflora

»der Anschauung des Botanikers verborgen ist», weil die Haupt-

masse der Algenvegetation an dieser Kiste zur sublitoralen

Region gehört. Was in dieser Hinsicht von den Umgebun-

gen Kristiansunds gilt, das gilt auch von den nördlich und

2 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

sädlich davon belegenen Theilen von Norwegen. Dass der

Fall so im Nordlanden ist hat KLEEN (Nordl. Alg. p. 7—9) ge-

zeigt, und selbst bin ich durch eigene hier vorgenommene

Untersuchungen im Stande mitzutheilen, dass dasselbe von

der nördlichen Kiste Norwegens gilt. HEiner gefälligen Be-

nachrichtigung gemäss, welche mir vom Dr. WIiTTROCK mit-

getheilt worden ist, findet dasselbe Verhältniss an der säd-

westlichen Kiste Norwegens, nördlich von Stavanger, statt,

so dass sich längs fast der ganzen West- und Nordkiste Nor-

wegens diese, von der bohuslän'schen verschiedene Verthei-

lung der Vegetation offenbart. An den Kisten von Nowaja

Semlja und Spitzbergen begegnet uns ein dem Norwegischen

entgegengesetztes Vegetationsbild. Dort ist nämlich die

Hauptmasse der Algenvegetation innerhalb der sublitoralen

legion gesammelt. So ist es auch an der bohuslän'schen

Kiste der Fall, aber während in den erwähnten arktischen

Gegenden die litorale Region beinahe gänzlich von aller Ve-

getation entblösst ist (Vergl. KJErLzM. Murm. Meer. Algenv.

p. 37-—63), so giebt es in Bohuslän eine reiche litorale Vege-

tation, obschon sie der Artenanzahl nach fir weniger reich

gehalten werden muss als die der sublitoralen Region.

Im Zusammenhang mit der eben genannten sehr verschie-

denen Vertheilung derVegetation auf den besonderen Regionen,

welche sich an den bohuslän'sehen und norwegischen Kisten

geltend macht, steht eine wesentlich ungleiche Zusammen-

setzung der Vegetation derselben Region (wenigstens der

litoralen und sublitoralen) an der bohuslän'sehen und der

norwegischen Kiiste nördlich von Stavanger. Die litorale

Region in Bohuslän wird von den Ulvaceen- und Fucaceen-

Formationen charakterirt. Die von diesen bedeckte Strecke

der litoralen Region iibertrifft an Umfang sehr diejenige,

die von Algenformationen eingenommen ist, deren Haupt-

bestandtheil Rhodospermen und Phaozoosporeen ausmachen.

Mag es auch sein, dass an der norwegischen Kiste die

Fucaceen- und Ulvaceen-Formationen den Hauptbestandtheil

der Algenmasse der litoralen Region bilden, treten doch so-

wohl Pheozoosporeen wie insbesondere die Rhodospermen

in weit grösserer Masse hier als dort auf. Darauf weisen

EKMAN's Beschreibung der litoralen Vegetation bei Kristian-

sund, gleichwie die von KLEEN gelieferte Darstellung der

Algenvegetation von Nordlanden hin. Aus eigener Erfahrung

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:06. 303

kann ich bezeugen, dass es sich auch an der Nordkiste Nor-

wegens so verhält. Die norwegischen litoralen Rhodosper-

men-Arten sind weit zahlreicher als die bohuslän'schen. Dar-

unter giebt es freilich einerseits viele, die in Bohuslän ver-

misst werden, z. B. an dem sidlicheren Kistenabschnitte

Polysiphonia fastigiata, Rhodomela lycopodioides, Gelidium

corneum, Catenella opuntia, Gigartina mamillosa, Ceramium

acanthonotum, Callithamnion arbuscula, Callithamnion ro-

seum, Antithamnion floccosum, Thamnidium mesocarpum

und innerhalb des nördlichen Abschnittes: Rhodomela lyco-

podioides, Polysiphonia fastigiata, Halosaccion ramentaceum,

und Gigartina mamillosa. Aber andererseits giebt es eine

nicht unbedeutende Anzahl, die hier als litorale auftreten,

aber, soweit bekannt ist, entweder ausschliessend oder we-

nigstens vorziuglich den tiefer liegenden Theilen der sublito-

ralen Region Bohusläns angehören. Von ihnen tragen mehrere

durch ihr massenhaftes Auftreten im wesentlichsten Grade

zur Bestimmung des Charakters der litoralen norwegischen

Algenvegetation bei. Als solche mögen vor allen Rhodymenia

palmata, Delesseria alata und Ptilota elegans hervorgehoben

werden. Zu dieser Gruppe gehören auch folgende: Rhodo-

mela subfusca, Polyides rotundus, Cruoria pellita, Phyllo-

phora membranifolia, Cystoclonium purpurascens, Furcellaria

fastigiata, Callithamnion Hookeri, C. polyspermum (vergl.

KLEEN, Nordl. Alg.). Diese schwer zu deutende Thatsache,

welche der Annahme zu widersprechen scheint, dass die

meisten Rhodospermen das Licht scheuen, wird um so mehr

auffallend, als es eine bedeutende Anzahl Rhodospermen

giebt, welche theils weder an Bohusläns noch an Norwegens

Kiisten, wenigstens selten oberhalb der oberen Grenze des

sublitoralen Gebietes angetroffen werden, oder an diesen

beiden Stellen sowohl innerhalb der litoralen als der sub-

litoralen Region vorkommen. Das erste gilt von Odonthalia

dentata, Polysiphonia elongata f. Lyngbyei, P. violacea, P.

parasitica, P. byssoides, Delesseria sinuosa, Peyssonnelia Du-

byi, Hydrolapathum sanguineum, Plocamium sanguineum,

Sarcophyllis edulis u. a. Das letztere ist der Fall z. B. bei

Ahnfeltia plicata, Chondrus crispus.

Ein Versuch an Norwegens Kirsten verschiedene 'Algen-

formationen zu unterscheiden ist leider noch nicht gemacht

worden. An einem anderen Orte werde ich darzulegen ver-

534 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN.

suchen, dass es mehrere dergleichen, sehr gut ausgezeichnet,

an der nordwestlichen Käste Norwegens giebt. Aus den

beiden oben erwähnten Arbeiten geht aber hervor, es befin-

den sich sowohl bei Kristiansund als bei Nordlanden eine

Fucaceenformation (vielleicht giebt es deren zwei von ein-

ander verschiedene), eine Laminarieen- und eine Lithotham-

nionformation (letztere von Lithothamnion fasciculatum aus-

gezeichnet). Die letzgenannte, welche im Eismeere nördlich

von Nordlanden, an den Kisten des nördlichen Norwegens,

Spitzbergens und Nowaja Semljas weit verbreitet ist, fehlt,

sofern bisher bekannt, in Bohuslän, obwohl die Art hier vor-

gefunden wird. Die Laminarieenformation bekommt durch

das Auftreten von Alaria-Arten eine andere Zusammensetzung

an den norwegischen Kiästen als bei Bohuslän und hat ohne-

dies, wie es scheint, dort eine weit grössere Ausdehnung.

Himanthalia lorea wird an den Kästen Finmarkens vermisst,

findet sich aber in Nordlanden und sädlicher. Sie kommt

an dem offenen Meere ausgesetzten Stellen mit Vorliebe vor,

wo dagegen die ibrigen Fucaceen nicht gedeihen. Es will

daraus erscheinen, als könnte man an der norwegischen Kiste

zwei Fucaceenformationen unterscheiden, eme Himanthalia-

formation, durch H. lorea ausgezeichnet (die in Bohuslän

ganz fehlt), und eine Fuceenformation, durch Fucusarten

und anderen Fucaceen bezeichnet. Letztere- erscheint in

Bohuslän, aber ihre Zusammensetzung ist hier nicht dieselbe

wie an der norwegischen Käiäste. Es bilden sie im sädlichen

Theile dieser Kästenstrecke Pelvetia canaliculata (eine Art,

welche in Bohuslän nicht vorkommt, wie oben bemerkt

ist), Fucus spiralis, F. vesiculosus, F. serratus, Ozothallia no-

dosa. Nordwärts wird sie von Pelvetia canaliculata, Fucus

spiralis, F. vesiculosus, F. serratus und besonders F. fur-

catus und anderen arktiscehen Fucus-Arten und Former,

wie F. distichus, F. filiformis, F. linearis zusammengesetzt.

Es wäre zu winschen, dass die Anordnung der Vegetation

auf den verschiedenen Algenregionen an Norwegens west-

licher Kiste zum Gegenstand genauer Untersuchungen ge-

macht wurde, denn ehe dies geschehen, ist es unmöglich ein

Gesammtbild dieser Vegetation zu entwerfen und eine er-

schöpfende Vergleichung zwischen diesen und der Algen-

vegetation von anderen Meeren anzustellen. Gegenwärtig

missen wir uns auf die oben gegebenen Bemerkungen iber

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6, 35

das Verhältniss zwischen der bohuslän'schen und der norwe-

gischen Meeresalgenvegetation beschränken. Sie sind freilich

sehr wenige, dirften aber hinreichen um darzulegen, dass

diese Gegenden in der Physiognomik der Algenvegetation

so grosse Verschiedenheiten offenbaren, dass sie entweder

als zu verschiedenen Florengebieten gehörend oder wenig-

stens als verschiedene Abschnitte desselben Florengebietes

ausmachend betrachtet werden missen. Welche von diesen

Betrachtungsweisen die am meisten berechtigte und natir-

lichste sei, diirfte auf dem gegenwärtigen Entwicklungssta-

dium des algologischen Zweiges der Pflanzengeographie kaum

entschieden werden können.

Verzeichniss der im Vorhergehenden erwähnten

Literatur.

AG. J. G. Nov. Fl. Suec. = J. G. AGARDH. Novitige Flore Suecie ex Al-

garum familia, quas collegit.... J. G. AGARDH. (Akademische Dis-

sertation.) Lunde 1836.

» Spec. Alg. = J. G. AGARDH. Species Genera et Ordines Algarum.

Lunde 1848—76.

ARESCH. Alg. Scand. exsice. = J. E. ARESCHOUG. Alg&e Scandinavice exsic-

cate. Ser. Nov. Fasc. I--VIII. Upsalie 1861—1872.

» Obs. Phyc. III. = J. E. AÅRESCHOUG. Observationes Phycologice

Part. III. (Nova Acta Regia Societatis scientiarum Upsaliensis, Ser.

TITT VOL: XI Upsabel 85):

» Phyc. Scand. = J. E. ARESEHOUG. Phycearum, que in maribus

Sceandinavie crescunt, enumeratio. (Nova Acta Regie BSocietatis

scientiarum Upsaliensis Vol. XIII, Upsalie 1847 und Vol. XIV, Up-

salie 1850).

EKM. Skand. Hafsalg. = F. L. EKMAN. Bidrag till kännedomen om Skan-

dinaviens Hafsalger. (Akademische Dissertation) Stockholm 1857.

KJELLM. Murm. Meer. Algenv. = F. R. KJELLMAN. Ueber die Algenvege-

tation des Murmanschen Meeres an der Westkiste von Nowaja

Semlja und Wajgatsch. (Nova Acta Regie HSocietatis Scientiarum

Upsaliensis Ser. TIIT. Festtome. Upsalie 1877).

KLEEN. Nordl. Alg. = E. KLEEN. Om Nordlandens högre hafsalger. (Öfver-

sigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1874. N:o 9).

KrRoK. Bidr. = TH. O. B. N. KRoK. Bidrag till kännedomen om Alg-floran

i inre Östersjön och Bottniska viken. (Öfversigt af Kongl. Veten-

skaps-Akademiens Förhandlingar 1869. N:o 1. Stockholm 1869).

ÖRSTED Reg. Mar. = A. 8. ÖRSTED. De regionibus marinis (Dissertatio in-

auguralis) Haunie 1844.

Die beigefiigte Karte ist eine vergrösserte Copie von »Topografiska

Corpsens Karta öfver Sverigey.

Bihang till K.Vet. Akad.Ha

Kjellman 5

(St. Kormö

& 0

Hlälskäret/

2 0

Vtunnerskär

& Gakven

familjen e Ö

LIL Harpöl >

St.

CS Berghy .ylteskär

LHangholav

Märrekullen/

if ER

SE Nabeko len V f

+ I /

Skellholmenk>3 e Ba

Hi ud >

Tistholm/ 5 - SR

LÖ

NS SR

gp Oy. Cråskär

z 0

fsholm/

Ö T—- Zilopterideen

formation.

& P—- Punctaria

formation.

| & L — Zithoderma

formation.

O D — Vicktoria

formation.

O C = Chatopteris

formation.

6 F—- Farcellaria

i formation.

Ö M= Lomeraria =

Mesogleia

formation.

Ö B — Dic bunte

4 3

Formation.

; [DS He

Tu 1

son

Å LIES

oe &

/ Fiskebäckskil)

Få

T =

— Länge 6?

35 043'19"5 SEE v.

F erro.

stressade

J20'von der Sternwarte Stockholms (

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 5. No 7,

VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ

JIE: ZETTERSTED'T;

MEDDELADT DEN 13 MARS 1878.

STOCKHOLM, 1878.

P. AA. NORSTEDT & SÖNER.

KONGL. BOKTRYCKARE,

a ”N FRUN på FJ 0 ”

AN og IN i Å 4 pi CM T ST WAT.

Cd + |

| É i

' Åh .

” LÄ

[| ' 8 nt OM -

se RAM Vb DEREN NI MR fa

| od

a i dj LAN

1 i )

ÅN ÅA

[

be +

SU É

(nt ' '

i ( iv |

" [|

[| [

j i

, vå --

In [Ne å

OR i -

Lå

s Nn å

(SJ qv

j i

Å ”

"| å |

q. [

- y

Å j

I J |

il [

NOS

FLN Ve

I JA a

NASA j j

i . Vv -

bv ar Å

KA hå

(el i gå -

NE syd

r 4

2 Åh Wp SA

Visingsö är för närvarande något öfver 14 mil lång och

på bredaste stället (mellan Visingsborgs slottsruiner och Rö-

kinge) fullt + mil bred. Dess areal är enligt Forssells statistik

5253 tunnland eller ungefär + qvadratmil, jemn och slät mark

med en obetydlig höjning mot öns midtellinia, der högsta

höjden uppgifves vara 70 fot öfver Vetterns yta. Den hvilar

på sandsten och lerskiffer, hvilka bergarter på öns sydöstra

del vid Vettern framträda i dagen, och på gränsen mellan

Näs och Stigby egor hinna dessa berglager en höjd af 36 fot

öfver Vetterns yta. Ingenstädes träffas gråberg i fast häll;

men större och mindre erratiska block och jordstenar af granit

och gneiss äro allmänt spridda öfver ön, af hvilka det största

blocket ligger på öns medlersta del nära Kumla prestgård och

det märkvärdigaste, en forntida offersten den så kallade Loa

sten, längre mot söder på prestgårdens utmarker mellan Busarp

och södra skolhuset.

Jordmånen är på största delen af ön lera, men på södra

delen finnes äfven sandjord. Från Kumlaby, som. ligger någor-

lunda midt på ön, löper längs öns midtellinia en sandås ända

ned till öns södra del. Under vanliga år lider ön af torka

och ingen egentlig bäck finnes på hela ön, ehuru man här

och der träffar några små vattengölar eller kärrmarker, som

vid rikligare vattentillgång aflemna sitt öfverflödiga vatten,

som då genom större och mindre diken rinner ut i Vettern.

Endast vid Erstad finnes en större kärrtrakt, det så kallade

Erstads kärr eller Erstads träsk, som står i förbindelse med

Vettern, och der träffas flertalet af de få vattenväxter, som

finnas på ön. Näst Erstads träsk äro grefve Pers fiskdammar

de största vattensamlingarne på ön. Nära 3 at öns areal upp-

tages af åker; det öfriga af skog och betesmarker, hvaraf om-

kring 1200 tunnland utgöras af härliga ek- och furu-skogar,

som tillhöra kronan. Ekskogarne upptaga en rymd af 800

tunnland och den vackra furuskogen mellan Abrahamstorp

4 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

och Haga 400 tunnland. Föröfrigt finnas här och der små

björkskogar eller björkdungar.

Ön förminskas årligen, såväl i norra och södra ändan,

som äfven på sidorna, synnerligen på östra sidan. Denna för-

minskning har fortgått sedan århundraden tillbaka och man

har derpå flere slående bevis. Den sten, som vid Per Brahe

den yngres tid låg midt på ön (i norr och söder), ligger nu

längre mot norra ändan, hvilket visar, att norra ändan för-

minskats mer än den södra; och af Näsbo slott på öns södra

ända, der Magnus Ladulås dog 1290, hafva ruinerna till största

delen nedstörtat i Vettern, så att blott några få qvadratalnar

återstå af desammn. Det lider dock intet tvifvel att detta

slott anlades på ett visst afstånd från Vetterns strand och att

det var omgifvet af parker och trädgårdar, fast öns södra ända

nu är kal och trädlös. ALLVIN omnämner !), att Visingsö all-

moge anhöll om skatteminskning till följd af den förlust af

jord, som sjön årligen förorsakar, och till följe deraf anstäldes

undersökning år 1835, hvilken visade, att vid Eds och Erstads

byar ön, på det ställe der den har minsta bredden, sedan år

1800, då kartor öfver nämde byar upprättats, förminskats med

icke mindre än 68 fot. Att denna oupphörliga förminskning

i sin mån bidragit till att förändra öns flora, torde äfven kunna

antagas, ehuru andra förhållanden dertill medverkat i högre

orad. Hvilka förändringar vegetationen undergått sedan öns

storhetsperiod under Sverkerska och Erikska ätterna samt

Folkungaätten, derom kan man knappt ens våga en gissning,

om ej den att ön då var mindre odlad och mer skogbeväxt

än nu.

Då ön 1562 förlänades såsom grefskap åt Per Brahe den

äldre och sedan i 120 år var i Braheslägtens ego, undergick

dess vegetation utan tvifvel betydliga förändringar och man

kan uppvisa spår deraf ännu 1 dag. Det är nemligen allmänt

kändt att Per Brahe den yngre synnerligen uppmuntrade träd-

gårdsskötsel, och som hans önskningar voro lag för öns inne-

vånare, är det utan tvifvel ända från denna tid, som man här

och der träffar en mängd förvildade fruktträd och bärbuskar,

såsom Pyrus Malus och communis, Prunus domestica, imsititia,

Cerasus och avium, Ribes Grossularia och rubrum. Nästan

alla dessa arter träffas förvildade i Kungsgårdens sjöbranter

och några, såsom Prunus insititia, i betydande mängd. Utan

') Beskrifning öfver Vista härad p. 23.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 0, NO f. d

tvifvel från denna tid förvildade finnas ännu i dag på slotts-

vallarne Corydalis cava och Viola odorata samt den såväl här

som annorstädes förvildade Aquilegia vulgaris.

Den sista stora förändringen, som öns vegetation under-

gått, sammanhänger med ekplanteringarne, som började 18532.

I sjelfva ekplanteringarne träffas vanligtvis en trivial vegeta-

tion, dock olika i äldre och yngre ekplanteringar; dertill har

den lifligare samfärdsel, som under de sista decennierna upp-

kommit öfver hela vårt land, äfven 1 sin mån bidragit till att

omgestalta och föröka öns fora. Under de sista decennierna

hafva hit inkommit (sannolikt tillfälligtvis med frön af kultur-

växter) åtskilliga arter såsom Cuscuta Trifolii, Cerastium ar-

vense, Myosotis versicolor, Trisetum flavescens. Andra arter,

såsom HBSalix hastata och depressa, Polygala amara, Avena

elatior, äro möjligen samtidiga med de äldre ekplanteringarne;

men jag tror mig utan att frukta för misstag kunna påstå, att

de alla inkommit efter 1832. Bunias orientalis, som redan

1817 observerades på Visirgsö af E. FriEs och J. FORSANDER,

har sannolikt blifvit införd under de första åren af vårt år-

hundrade. Att de i ekskogarne talrikt planterade trädslagen,

såsom vanlig gran, lärkträd, silfvergran, bok och afvenbok,

äfvenledes i en framtid komma att utöfva ett ej ringa in-

flytande på vegetationen i ekskogarne, torde knappt vara tvifvel

underkastadt.

Alla de förändringar i Visingsö's vegetation, som här

ofvan påpekats, hafva, med undantag af öns årliga förminsk-

ning, förorsakats af menniskan sjelf. Vi hafva ej heller här

några data att framhålla, som kunna tyda på andra orsaker,

men att sådana kunna finnas, torde ej vara djerft att påstå.

Vegetationen visar sig ofta nog olika år efter annat på samma

lokal, alldeles oberoende af menniskans åtgärd. Säkert har

hvarje botanist iakttagit, att ett kärr och dess vegetation har

ett annat utseende ett våtår än ett torkår. Under det sed-

nare händer det att åtskilliga Carex-arter blomma och sätta

frukt i riklig mängd, då de deremot under ett våtår ej ens

komma i blomma. Utricularie, som finnas i mängd under

vissa år i en trakt, t. ex. vid Jönköping, äro andra år ganska

sparsamma eller nästan saknas, hvilket beror på det olika

vattenståndet. Ingenstädes märkes dock denna olikhet tyd-

ligare än i fjelltrakterna. Vissa år smälter snön vida längre

ned på de höga fjellen än andra, och då kan man finna en

6 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

temligen rik och ofta interessant vegetation vid snödrifvornas

rand på platser, som en annan sommar äro helt och hållet

täckta af snö. Somliga år äro gynsamma för de lägre da-

larnes vegetation, ändra för de höga fjellens., Så var 1854

års sommar synnerligen gynsam för de högre fjellväxternas

blomning och utveckling på Dovre, och utom många andra

växter blommade rikligen på Knudshöe Petasites frigida och

stora sträckor på fjellen stodo detta år liksom 1858 hvita af

den lilla vackra Andromeda hypnoides. År 1870 visade en

helt annan fysionomi. Den yppigaste och rikaste vegetation

träffades då i de lägre dalarne och aldrig har jag på Dovre

sett en sådan mängd af Saxifraga Cotyledon som då, hvar-

jemte gräset var så frodigt att den gamle gästgifvaren, som

då bott 51 år på Kongsvold, aldrig haft så rik höskörd,

som detta år. Men på högfjellen var förhållandet ett annat.

Här hade snön smält tidigare än vanligt på våren, köld hade

derpå kommit, så att ej få växter deraf tagit skada. Jag

kunde ej på Knudshöe finna en enda individ af Petasites fri-

gida i blomma eller frukt och Andromeda hypnoides var så

sparsam i blomma, att jag knappt påträffade ett dussin blom-

mande exemplar. Ett exempel af annat slag kan ock anföras.

Vid stränderna af Fogsån samt några andra större bäckar på

Dovre samlade jag ett ej ringa antal rara mossor och phanero-

gamer under åren 1854, 1858 och 1868; men 1870 hade en

stor förändring inträdt, ty då hade snön i stor massa smält

på våren och försommaren, så att den våldsamt framstörtande

- vattenmassan helt och hållet förhärjat vegetationen, renspolat

stenar, förut klädda af mossor och åtminstone för det året

ödelagt phanerogamerna vid bäckarnes rand. Jag har ej haft

tillfälle att jemföra samma hafsstrands vegetation under olika

år, men jag tviflar ej på att likartade iakttagelser äfven der

kunna göras. Visingsö torde ej vara något synnerligen tack-

samt fält för observationer af dylik art; men att under en

längre följd af år, t. ex. 20 åa 30, äfven här ske betydande

försmidritsar oberoende af menniskans åtgärd, lider intet tvifvel.

Det är ock derför, som jag bemödat mig att i detalj så noga

som möjligt redogöra för Visingsö's vegetation, sådan den

visade sig för mig under sommaren 1877, för att framdeles

man må hafva tillfälle att göra jemförelser mellan vår tids

vegetation och våra barnbarns.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Be. NIO. der dl

Så ryktbar Visingsö är i historiskt hänseende, så ringa

är åter den uppmärksamhet, som blifvit egnad dess flora.

Den har visserligen blifvit besökt af flere botanister och äfven

af prof. E. FRIES, som besökte den d. 30 och 31 Juli 1817; men

vi ega dock blott några få och strödda uppgifter om dess

vegetation, som väl ej heller är så rik eller lockande, att ej

botanisten föredrager att offra sin tid åt andra rikare trakter.

Skogarne utgöras af ek, tall och björk. Att eken sedan

långa tider tillbaka vuxit vild på ön torde väl få antagas,

men de nuvarande ekskogarne äro alla planterade och bland

ekarne träffas planterade bok, lärkträd, silfvergran och afven-

bok. Gran finnes ock planterad bland ekarne, men här och

der i tallskogarne träffas enstaka granträd, som väl må anses

såsom wmilda. Vildt växande träd äro dessutom asp, al, arre,

alm, ask, rönn, oxel, hägg, af hvilka flere endast träffas vilda

i de östra sjöbranterna, der man nu träffar förvildade, - utan

tvifvel sedan Per Brahe den yngres tid, krikon, körsbär, fogel-

bär, äfvensom här och der äpple- och päronträd. Odlade finnas,

jemte flera af de ofvannämnda, lind, lönn, kastanie, skörpil,

plommonträd, idgran. Såsom buskar eller smärre träd före-

komma dessutom, Viburnum Opulus, Rhamnus cathartica,

Crategus oxyacantha och monogyna, Salix pentandra och

caprea, Corylus Avellana. Buskvegetationen är synnerligen

talrik i östra sjöbranterna, och utom ofvannämnda arter må

nämnas: Prunus spinosa, Berberis vulgaris, Rhamnus Frangula,

Ribes alpinum, rubrum och Grossularia, Rubus idzeus och cesius,

diverse former af Rosa, Salix cinerea och andra smärre Salix-

arter, Vaccinium uliginosum, Juniperus communis.

Ekskogarne äro prydda med en från andra lokaler af-

vikande, men i det hela trivial vegetation. Då de hafva en

så betydlig utsträckning, så följer äfven deraf att en del arter

der förekomma i oerhörd mängd. Den 15 Juni 1877 !) blom-

made här i största mängd: Primula veris, Anemone nemo-

rosa (delvis öfverblommad), Orobus tuberosus, Anthoxanthum

odoratum, Alchemilla vulgaris. ”Trollius europeus var ännu

ej i blomma. Den 14 Juli blommade här talrikt: Ranunculus

acris, Veronica Chameedrys, Trifolium medium (knapptiblomma).

Melampyrum pratense, Cerefolium silvestre, Galium boreale.

Trollius europeus var öfverblommad, ehuru man på skuggiga

') Detta års väderlek var i flere afseenden exceptionel, så det är

sannolikt att förhållandet gestaltar sig något annorlunda under vanliga år.

S ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

ställen här och der kunde träffa någon enstaka blomma. Den

3 Augusti voro Campanula persicifolia, Prunella vulgaris och

Trifolium medium i full blomma. Hypericum qvadrangulum

och Hieracium rigidum knappt i blomma. Hieracium um-

bellatum i knopp. Ännu i full blomma sedan mer än 8

dagar sedan stodo: Galium boreale, Trichera arvensis, Cam-

panula rotundifolia, Hieracium vulgatum, Stellaria graminea,

Melampyrum pratense. Utom ofvannämnda arter förekomma:

Scorzonera humilis, Rumex Acetosa, Ranunculus auricomus

och polyanthemos, Spirea Ulmaria, Geum rivale, Myrtillus

nigra, Orchis maculata, Lathyrus pratensis, Silene nutans,

Vicia Cracca och sepium, Trifolium pratense, Crepis pre-

morsa, Potentilla Tormentilla, Ononis hireina, Chrysanthemum

Leucanthemum, Heracleum sibiricum, Ajuga pyramidaks, Viola

silvatica, Pyrola minor och rotundifolia. De flesta af dessa

äro allmänna. <Listera ovata förekommer sparsamt. Dess-

utom finnas åtskilliga gräsarter i mängd, såsom Avena pube-

scens och pratensis, Dactylis glomerata, Poa pratensis, Aira

cespitosa och flexuosa, Agrostis vulgaris. I de unga ekplan-

teringarne, som äro mer solöppna, är vegetationen delvis en

annan och förändras naturligtvis med ekarnes tillväxt. Ej få

arter finnas i de yngre ekplanteringarne, men saknas i de

äldre, såsom Polygala amara, Daucus Carota, Triodia decum-

bens, Hieracium Pilosella, dubium, glomeratum, cymosum och

bifidum, Carex glauca, Myosotis versicolor, Bellis perennis,

Trifolium agrarium, Hypericum perforatum, Chamzanerium

angustifolium, Jasione montana, Gnaphalium silvaticum, Cir-

sium acaule, Turritis glabra, Erigeron acris.

Stora 'Tallskogen mellan Haga och Abrahamstorp. som

jag för korthetens skull benämner Kungsskogen, har äfven-

ledes en trivial vegetation, mindre rik och yppig än eksko-

garnes, men här finnas dock ej så få arter, som för öfrigt saknas

på ön. Mer och mindre allmänt växa: Luzula pilosa (ytterst

allmän), Anthoxanthum odoratum, Anemone nemorosa, Myr-

tillus nigra, Veronica Chame&edrys och officinalis, Viola sil-

vatica, Ajuga pyramidalis, Luzula campestris var. multiflora,

Vaccinium vitis idxea, Campanula rotundifolia och persici-

folia, Hieracium Pilosella och vulgatum, Orobus tuberosus,

Potentilla ”Tormentilla, Carex leporina, Rumex Acetosa, Pyrola

minor, Stellaria graminea, Ranunculus acris. Polygonum am-

phibium var. terrestre, Festuca ovina, Salix repens. På sanka

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O Ye Ö

ställen i Kungsskogen växa: Galium palustre och uliginosum,

Ranunculus Flammula och repens, Carex vesicaria och vul-

garis, Callitriche verna, Mentha arvensis, Cardamine pratensis,

Viola palustris, Alopecurus geniculatus, Alisma Plantago, Myo-

sotis palustris och cespitosa, Juncus effusus, Epilobium pa-

lustre, Cirsium palustre. Atskilliga arter äro endast tunna i

Kungsskogen: Oxalis Acetosella, Goodyera repens, Linnea

borealis, Trientalis europ&ea, Pyrola uniflora, chlorantha och

secunda, Monotropa hypopitys, af hvilka de två sistnämnda

någongång tillfälligtvis sprida sig till de närmaste ekplante-

ringarne.

I ängar och björkskogar växa allmänt: Trollius europeus,

Ranunculus auricomus och acris, Geum rivale, Campanula

rotundifolia, Orobus tuberosus, Rumex acetosa, Rhinarthus

minor, Anemone nemorosa, Alchemilla vulgaris, Anthoxanthum

odoratum, Poa pratensis, Scorzonera humilis. Spridda, mer

och mindre sparsamma, växa: Orcehis maculata, Platanthera

bifolia, Polygonum viviparum, Crepis premorsa, Arnica mon-

tana, Hieracium murorum, Ajuga pyramidalis, Galium uli-

gimosum, Leontodon hastilis. I sanka ängar förekomma åt-

skilliga arter, såsom Cirsium palustre, Crepis paludosa, Pedi-

cularis palustris, Pinguicula vulgaris, Primula farmosa, Par-

nassia palustris, Lychnis flos cuculi, Orehis angustifolia, Her-

minium Monorchis, Epipactis palustris, Eriophorum latifolium,

Carex Hornschuchiana, fulva och Oederi, Molinia cerulea.

Många af dessa äro dock temligen sparsamma.

Pa åkrar och trädgårdsland växa: Chrysanthemum Leu-

canthemum, Matricaria inodora, Anthemis tinctoria och ar-

vensis, Senecio vulgaris, Centaurea Scabiosa och Cyanus, Car-

duus crispus, Cirsium arvense, Sonchus arvensis, oleraceus och

asper, Lapsana communis, Crepis tectorum, Trichera arvensis,

Galium Aparine, Cuscuta epilinum, Lycopsis arvensis, An-

chusa officinalis, Myosotis arvensis, stricta och hispida, Litho-

spermum arvense, Stachys palustris, Lamium purpureum, inter-

medium och amplexicaule, Galeopsis Ladanum, Tetrahit och

versicolor, Veronica arvensis, verna och agrestis, Odontites

rubra, Rhinanthus major, Anagallis arvensis, Daucus Carota,

Aethusa Cynapium, Myosurus minimus, Delphinium Consolida,

Papaver Argemone och dubium, Fumaria officinalis, Brassica

campestris, Sinapis arvensis, Melanosinapis communis, Erysi-

mum Cheiranthoides, Barbarea vulgaris, Raphanus Rhapha-

10 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

nistrum, Lepidium campestre, Capsella Bursa pastoris, Thlaspi

arvense, Camelina silvestris och foetida, Draba verna, Erodium

cicutarium, Viola tricolor var. arvensis, Silene noctiflora, Agro-

stemma Githago, Arenaria serpyllifolia, Spergula arvensis,

Alchemilla Aphanes, Vicia villosa, Cracca och angustifolia,

Ervum Lens, hirsutum och tetraspermum, Trifolium agrarium,

Euphorbia Helioscopia, Scleranthus annuus, Polygonum lapa-

thifolium och Convolvulus, Rumex Acetosella, Atriplex pa-

tula, Chenopodium album, Lolium temulentum och linicola,

Bromus secalinus, Apera spica venti. Största delen af dessa

växter äro allmänna.

Vid åkerrenar, dikeskanter och vägar växa allmänt:

Achillea Millefolium, Centaurea Jacea, Cirsium lanceolatum,

Scorzonera humilis, Hieracium Pilosella och Auricula, Taraxa-

cum officinale, Leontodon autumnalis, Trichera arvensis, Galium

boreale, silvestre och verum, Glechoma hederacea, Veronica

officmalis och serpyllifolia, Plantago major, media och lanceo-

lata, Carum Carvi, Pimpinella Saxifraga, Ranunculus bulbosus,

Viola canina, Viscaria vulgaris, Stellaria graminea, Ceråstium

vulgatum, Saxifraga granulata, Fragaria vesca och collina,

Potentilla anserina, reptans och argentea (sparsammare Poten-

tilla verna och maculata), Carex leporina och muricata, Triti-

cum repens, Lolium perenne, Festuca elatior och rubra,

Bromus mollis, Briza media, Poa pratensis och compressa,

Agrostis vulgaris, Alopecurus pratensis, Phleum pratense,

Anthoxanthum odoratum.

I diken och kärr, vid vattengropar och på sanka ställen

växa: Bidens cernua, Galium palustre, Myosotis palustris och

cespitosa, Mentha arvensis, Lycopus europeus, Scutellaria

galericulata, Menyanthes trifoliata, Veronica Beccabunga och

scutellata, Naumburgia thyrsiflora, Ranunculus Flammula och

repens, Caltha palustris, Cardamine pratensis, Nasturtium pa-

lustre, Viola palustris, Stellaria palustris och uliginosa, Peplis

Portula, Epilobium palustre, Comarum palustre, Montia fon-

tana, Polygonum Hydropiper, Callitriche verna, Aliema Plan-

tago, Triglochin palustre, Juncus conglomeratus, effusus, fli-

formis, articulatus, alpinus och bufonius, Heleocharis palustris,

Eriophorum angustifolium, Carex vesicaria, ampullacea, panicea,

stricta, vulgaris, stellulata, canescens, disticha och dioica, Poa

trivialis och annua, Glyceria plicata och fluitans, Agrostis stoloni-

fera, Alopecurus geniculatus. FEj få af dessa äro dock sällsynta.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND 9. N:O 7. 11

De egentliga vattenväxterna äro helt få och de festa

växa blott på enstaka lokaler, såsom Batrachium heterophyllum,

Hippuris vulgaris, Polygonum amphibium var. aquaticum, Hydro-

charis morsus ran&e, Lemna minor och trisulea, Potamogeton

natans, gramineus och pusillus, Sparganium simplex, Scirpus

lacustris.

I Vettern vid Visingsö stränder finnas väl några alger,

men ej en enda fanerogam växt, emedan det ej finnes någon

i landet djupare inträngande vik eller något för stormarne

skyddadt läge. Den yttersta strandkanten vid Vettern saknar

äfven till följe af vågornas våldsamhet all vegetation; men

öfver den reser sig nästan efter öns hela längd tvära ler-

branter, som hafva olika vegetion på olika delar af ön. Endast

på några få ställen äro stränderna låga och sandiga, t. ex.

på vestra sidan vid Rönäs båthus, der äfven ett litet kärr

finnes vid stranden med några för Visingsö sällsynta växter.

På östra sidan är stranden låg endast i nordost vid Erstads-

viken, der den sällsynta Carex Schreberi växer temligen tätt

1 sanden på ett område af ett par qvadratfamnar, och vid

stranden innanför sanden har man ett vidsträckt kärr eller

träsk, som genom en liten ränna står i omedelbar förening

med Vettern, och der man träffar åtskilliga kärrväxter och

fertalet af öns egentliga vattenväxter. Vid Erstads östra

udde växa på den låga sandiga strandbrädden Elymus arena-

rius sparsamt och Carex arenaria mindre sparsamt.

De vestra ierbranterna utmed Vettern äro alldeles kala

och trädlösa. Vegetationen är densamma, som öfverallt på

åkerrenar och dikeskanter. Annat är förhållandet med de

östra lerbranterna. Redan vid Pavola Malm och Vrixlösa

båthus äro lerbranterna, ehuru kala, rikare än på vestra sidan,

men det är först söder om Hamnen, som en rikare vegetation

börjar. Från hamnen till Haga sjöbranter gå ekskogarne ända

ut till randen af branterna, som här äro betydligt högre än

på vestra sidan, och tillika äro sjelfva branterna klädda af en

mängd buskar och löfträd och mellan dessa träffas en temligen

rik växtlighet, helt olika mot öns öfriga flora. De växter,

som isynnerhet karakterisera dessa branter, som till hela sin

längd tillhöra Kungsgården, äro: Tanacetum vulgare, Arte-

misia campestris, Solidago Virgaurea, Centaurea Scabiosa, Trago-

pogon pratensis, Hieracium vulgatum, rigidum och umbellatum,

Viburnum Opulus, Valeriana officinalis, Galium verum, Campa-

2 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

nula persicifolia, Lithospermum officinale (flerstädes i mängd),

Origanum vulgare, Fraxinus excelsior, Verbascum Thapsus,

Scrophularia nodosa, Linaria vulgaris, Melampyrum silvaticum,

Torilis Anthriscus. Heracleum sibiricum, Angelica silvestris,

Adoxa moschatellina, Aquilegia vulgaris, Actea spicata, Ber-

beris vulgaris, Erysimum hieracifolium (på flere ställen, men

sparsamt !), Turritis glabra, Hypericum perforatum, Viola hirta,

Silene nutans, Arenaria trinervia, Ribes Grossularia, rubrum

och alpinum, Rhamnus cathartica och Frangula, Sedum Tele-

phium och acre, Chamenerium angustifolium, Epilobium mon-

tanum och roseum, Pyrus Malus och communis, Sorbus scan-

dica och aucuparia, Crategus oxyacantha och monogyna, Rosa

canina, Reuteri, coriifolia, mollissima och cinnamomea, Agri-

monia Eupatoria, Rubus cesius och saxatilis, Spirea Filipen-

dula, Prunus insititia, spinosa, Cerasus, avium och Padus,

Trifolium medium, Ulmus montana, Corylus Avellana, Populus

tremula, Salix aurita, Betula alba, Alnus glutinosa och incana,

Listera ovata (strax ofvan branterna), Convallaria majalis och

Polygonatum, Paris' quadrifolia, Poa nemoralis, Calamagrostis

epigejos. På gränsen mellan Kungsgården och Stigby visa

branterna åter en annan karakter. De äro nu trädlösa, ehuru

man här och der finner täta busksnår af Prunus spinosa med

flere buskar, och vid Vetterns rand träffas sandstens- och

skiffer-lager, som höja sig mot söder, så att de till slut uppnå

en höjd af 36 fot. Dessa branter, som tillhöra byarne Stigby

och Näs, hafva en rik vegetation med till en del samma arter,

som nyss blifvit uppräknade, ehuru här naturligtvis saknas

alla der nämnda arter, som älska skugga, hvaremot antalet

ökas af sådana arter, som föredraga solöppna ställen. Arter,

som finnas här, men tyckas saknas i Kungsgårdens branter,

äro: Senecio silvaticus, Filago minima, Hieracium glomeratum,

Lonicera Xylosteum, Jasione montana, Myosotis stricta och

hispida, Calamintha Acinos, Gentiana campestris, Verbascum

nigrum, Papaver dubium, Barbarea stricta, Arabis hirsuta,

Camelina silvestris, Lathyrus silvestris, Ervum hirsutum, Tri-

folium agrarium, procumbens och arvense,; Carex ericetorum,

Agrostis canina, Phleum Böhmeri.

Visingsborgs slottsvallar hysa dels en mängd föröfrigt

på ön allmänna eller temligen allmänna växter, såsom Barbarea

vulgaris (i största mängd), Anchusa officinalis, Fragaria vesca

') Ar mindre sparsam i Stigby och Näs sjöbranter.

BIHANG TILL K. SV. VET.AKAD. HANDEL. BAND! decN:0O €. 13

och collina, Rosa Reuteri, coriifolia och mollissima, Chelidonium

majus, Tragopogon pratensis, Carex leporina och muricata,

Myosotis hispida, Avena pratensis och pubescens, Aegopodium

Podagraria, Ranunculus bulbosus, Sedum acre, Potentilla rep-

tans, Hypericum perforatum, Plantago media, Veronica arvensis,

Rubus cesius, Draba verna, Geum urbanum, Galium Aparine,

Epilobium montanum, Lapsana communis, Linaria vulgaris,

Papaver dubium, Carduus crispus, Verbascum nigrum; dels

ock åtskilliga arter, som antingen saknas föröfrigt på ön eller

der äro sparsamma, såsom Cynoglossum officinale, Echino-

spermum Lappula, Allium oleraceum, Onopordon Acanthium,

Geranium silvaticum och pusillum, Viola hirta, Triticum cani-

num; dels några arter, som utan tvifvel äro förvildade sedan

längre tid tillbaka, såsom Aquilegia vulgaris, Corydalis cava,

Viola odorata, Artemisia Absinthium.

Med stöd af det ofvan anförda finna vi, att Visingsö har

rikedom på åkerogräs, har en mängd arter på åkerrenar och

dikeskanter, men temligen få arter i kärr och på sanka ställen,

ty lokalerna för sådana växter hafva en ringa utsträckning;

dessutom är Visingsö nästan helt och hållet i saknad af egent-

liga lundväxter samt har helt få vattenväxter. Jemför man

t. ex. Visingsö's vegetation med den långt rikare Jönköpings-

traktens, så visar sig en betydande åtskilnad. Jönköpings-

trakten är rik på vattenväxter och der finnas ej mindre än

11 arter af Potamogeton, 5 arter eller former af Utricularia,

våra vanliga neckrosor, Nymph&ea och Nuphar, i mängd samt

Phragmites communis i största ymnighet. På Visingsö åter

finnas blott 3 arter af Potamogeton, ingen Utricularia, ingen

af Nympheaceernas familj, hvarjemte den öfver vårt land så

allmänna Phragmites communis äfven helt och hållet saknas.

Likaså har Jönköping stor rikedom på kärrväxter, som helt

och hållet saknas på Visingsö, såsom diverse Carexarter, Öxy-

coccus, Andromeda, Ledum, Myrica, Calla, Eriophorum vagi-

natum, Peucedanum, Drosera rotundifolia, intermedia och longi-

folia, Rhyncospora alba och fusca m. fl. Jönköpings lund-

växter, såsom Dentaria bulbifera, Orobus vernus, Pulmonaria

officinalis, Lathrea squamaria, Convallaria verticillata och multi-

flora, Campanula latifolia och Trachelium, Stellaria nemorum

och Friesiana, Cardamine hirsuta, Alliaria officinalis, Asperula

odorata, Lactuca muralis m. £., äfvensom några som växa vid

bergsidor och bergsrötter, såsom Melia nutans, Calamagrostis

14 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSO.

arundinacea, Festuca gigantea, Polygonum dumetorum, Carda-

mine impatiens, Hypericum montanum, Geranium sanguineum

och lucidum, Orobus niger, Hedera helix m. £. saknas alldeles

på Visingsö. Utom ofvannämda arter saknas åtskilliga all-

männa växter helt och hållet på Visingsö, såsom Bidens tri-

partita, Thymus Serpyllum, Geranium robertianum, Lythrum

Salicaria, Empetrum nigrum samt af våra vanliga Carexarter

C. flava, acuta och digitata, alltsammans arter, som äro all-

männa vid Jönköping, der äfven Elymus arenarius och Carex

arenaria finnas långt ymnigare än på Visingsö. Föröfrigt äro

somliga slägten särdeles svagt representerade på Visingsö; så

finnes af Cardamine blott 1 art, men vid Jönköping 4 arter,

af Geranium blott 2 arter, båda sparsamma, men vid Jön-

köping 6 arter. Ehuru, såsom ofvan nämndt är, Jönköpings-

trakten har en långt rikare vegetation än Visingsö, så finnes

dock här ett antal arter, som saknas vid Jönköping eller ock

derstädes äro ytterst sällsynta, såsom Lithospermum officinale,

Hieracium dubium, glomeratum och cymosum, Primula fari-

nosa, Polygala amara, Salix depressa, Herminium Monorchis,

Epipactis palustris, Ononis hircina, Galium silvestre, Carex

Schreberi, Lolium temulentum och linicola, Cuscuta epilinum,

Prunus spinosa, Calamagrostis epigejos, Echinospermum Lap-

pula, Convolvulus arvensis, Anagallis arvensis.

Ser man återigen på växtlighetens yppighet och rikedom

på individer, så måste man erkänna att Visingsö ej är van-

lottadt och har så att säga en tät vegetation, ty af de 470

arter phanerogamer, som äro funna på Visingsö, äro ej mindre

än 3 af hela antalet eller 190 arter allmänna eller temligen

allmänna. De artrikaste familjerna äro: Synantheree 58 arter,

Boraginee 13, Labiate 16, Personate 19, Ranunculace& 19,

Crucifere 23, Alsinace&e 12, Senticose 26, Papilionacer 23,

Cyperacee 30, Graminee 44.

Ingen socken i Sverige är i botaniskt hänseende så väl

undersökt som Femsjö. Dess areal uppgifves vara 15,952

tunnland eller 1 det närmaste tre gånger så stor som Visingsö's.

Enligt Fries Flora femsjonensis finnes 394 arter phanerogamer. !)

Härtill torde möjligen kunna läggas 8 ä 10 i sednare tider

skilda arter af slägtena Hieracium, Rosa m. £$1.; men icke dess

1 En del i Flora femsjonensis såsom varieteter ansedda former äro

här beräknade såsom arter, för att gifva likformighet åt beräkningen

vid jemförelse med Visingsö's vegetation.

BIHANG TILL KK. SV. VET-AKAD: HAND. BAND. 060 N:O 7. 15

mindre är det alldeles tydligt att Visingsö, som till arealen

är så betydligt mindre än Femsjö, likväl har en långt rikare

phanerogam fora.

Om Visingsö snarare kan kallas rikt än fattigt på phane-

rogamer, så är förhållandet omvändt i afseende på krypto-

gamer, ty det synes vara fattigt på alla kryptogama ordningar,

ehuru minst i afseende på mossorna. Fattigast torde denna

ö vara på alger, då passande lokaler för dessa växter blott

finnas på få ställen. Fattig tyckes äfven ön vara på svampar,

ehuru åtskilliga rara arter lära förekomma !); ty äfven för

dessa äro lokalerna få, helst alla kronans skogar hållas i ett

särdeles städadt och putsadt skick. Ingenstädes träffade jag

någon större myckenhet af svampar, utom i Kungsskogen,

der några arter uppträda i stora massor.

Ormbunkarne äro ej många och detta gäller i främsta

hand de egentliga ormbunkarne eller familjerna Polypodiacer

och Ophioglosse&e. Ingen art af dessa familjer har jag träffat

på de 1,000 tunnland, som utgöra öns nordligaste del?). Ej

heller har jag träffat en enda art på öns sydligaste del, som

tillhör byarne Näs, Stigby och Aspby. De 8 arter af Poly-

podiace&e och 2 arter af Ophioglossezxz, som förekomma, finnas

alla uteslutande på öns medlersta del, mest i Kungsskogen,

men äfven i sjöbranterna mellan Haga och Hamnen, samt

någongång på sank mark i ekplanteringarne. Ej endast ar-

terna äro få, utan äfven antalet individer är öfverraskande

ringa. Flerstädes spridda på medlersta delen af ön förekomma 4

arter, Polypodium Dryopteris, Polystichum Filix mas och spinu-

losum, Asplenium Filix femina. Sparsamma äro Polypodium

Phegopteris, Polystichum cristatum, Blechnum Spicant och den

i vårt land sällsynta Polysticechum ÖOreopteris, som blott är

funnen mycket sparsamt i Kungsskogen i närheten af Abra-

hamstorp. Två arter” finnas af Ophioglossex, nemligen Bo-

trychium Lunaria och Ophioglossum vulgatum, båda mycket

sparsamt. Det är för botanisten en verklig öfverraskning att

Pteris aquilina och Polypodium vulgare alldeles saknas på ön.

På sandstens- och skifferklipporna på Näs och Stigby egor

finnes ej en enda ormbunke, och våra föröfrigt i bergspringor

1!) Funna 1817 af prof. E. FRIES och d:r J. FORSANDER.

2) Byarne Ed, Erstad, Säby, Lyckan och Aflösa.

16 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

ej sällsynta arter, såsom Cystopteris fragilis, Woodsia ilvensis,

Asplenium Trichomanes och septentrionale, alla växande i

bergen vid Jönköping, saknas helt och hållet på ön. Af Equi-

setacee finnas 6 arter, af hvilka 1 är allmän, 3 växa Herstädes

och 2 äro sparsamma. Af Lycopodiacex finnas blott 2 arter,

båda endast i Kungsskogen. Af Marsileacex finnes ingen art.

Jemför man med Femsjö, så visa sig många olikheter. Af

Polypodiace& finnas i Femsjö ej mindre än 15 arter (eller nära

dubbelt så många som på Visingsö), af hvilka 6 arter äro all-

männa och finnas i massa. Af Ophioglossee liksom på Vi-

singsö 2 arter. Af Equisetum endast 5; men af Lycopodiacez

äfvenledes 5, hvaraf 3 arter allmänna och af Marsileacee 2

arter, båda allmänna.

Mossorna äro relativt mindre sparsamma på Visingsö än

ormbunkarne, så till arter som individer. Af familjen Bryacez

äro funna 150 arter, hvaraf endast 28 arter äro allmänna eller

temligen allmänna, men ett stort antal arter förekomma spar-

samt och äro blott funna på enstaka lokaler. Ingen art finnes

af Andreea. Af Sphagnum finnas 6 arter, ingen allmän; alla

dessa äro endast funna på öns södra hälft. Öns norra hälft

är äfven i afseende på Bryace2 långt fattigare än den södra.

På de stora åkerfälten saknas nästan all mossvegetation. I

lerdiken äfvensom i diken af sandblandad lera, hvilka sist-

nämnda endast finnas på öns sydligaste del, förekomma åt-

skilliga mossor, såsom Pleuridium alternifolium, Hymenostomum

microstomum, Dicranella crispa, varia, rufescens och Schreberi,

Leptotrichum homomallum, Barbula unguiculata, Pottia truncata,

Webera annotina och albicans, Pogonatum nanum, aloides och

urnigerum, Brachythecium rutabulum, Hypnum arcuatum; men

många af dessa äro sparsamma. Vid vattengropar i kärr och

på sank mark förekomma åtskilliga arter; men som dessa lo-

kaler ej äro så många och vanligen hafva en ringa utsträck-

ning, är äfven antalet arter ej betydligt. Här träffas förnäm-

ligast: Dieranum palustre och Schraderi, Leucobryum glaucum,

Bryum pseudotriquetrum, Philonotis fontana (ofta äfven i ler-

diken), Aulacomnium palustre, Polytrichum gracile och strictum;

Amblystegium riparium, Hypnum Kneiffii, lycopodioides, exan-

nulatum, ”fluitans, intermedium, cordifolium, giganteum och

cuspidatum, samt af Sphagnum 6 arter. Flere af dessa arter

förekomma temligen sparsamt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. Da: N:O 7. 17

Trädmossorna äro ej många, ehuruväl trädens antal är

betydligt; men som dessa till största delen utgöras af ek, tall

och björk, hvilka trädslag här på Visingsö nästan sakna all

mossvegetation, så blir antalet arter ringa. De festa före-

komma på planterade pyramidalpopplar och på träden i Haga

sjöbranter. Slägtet Orthotrichum är temligen rikt represen-

teradt, ty det har ej mindre än 9 arter, af hvilka dock flere

äro sparsamma; af Ulota finnas 2 arter, båda sparsamt; der-

jemte några få andra arter, såsom Leucodon sciuroides, Pylaisia

polyantha och Amblystegium serpens. På ruttna stubbar i

skogarne träffas några få arter, såsom Dicranum montanum

och fuscescens, Webera nutans, Aulacomnium androgynum,

Brachythecium salebrosum, velutinum och reflexum, Plagio-

thecium silesiacum, Hypnum uncinatum.

De på ön spridda gråstenarne, af hvilka några hafva en

betydande storlek, utgöra en egendomlig lokal, hvars moss-

flora skiljer sig i hög grad, såväl från de omgifvande sko-

garnes och fältens, som ock från sandstens- och skifferklip-

pornas vid Stigby och Näs. Tre arter, Hypnum cupressiforme,

Dicranum scoparium och Hedwigia ciliata äro allmänna öfverallt

på jordstenarne och de erratiska blocken i ekskogarne och

Kungsskogen; temligen allmänna äro äfven Grimmia apocarpa

och Racomitrium heterostichum. Mer och mindre sparsamt före-

komma på sådana stenar Dicranum longifolium, Grimmia Mihlen-

beckii och Schultzii (den sistnämda endast på stora blocket

vid prestgården), Orthotrichum rupestre och anomalum, Pteri-

gynandrum filiforme, Brachythecium populeum, Hypnum in-

curvatum. Homalothecium sericeum är förunderligt sparsam

på Visingsö oeh endast funnen på en enstaka lokal. På vestra

Vetterstranden finnas inga erratiska block, men deremot tem-

ligen många vid den östra, såsom vid Pavola Malm 2), vid sjö-

branterna mellan Hamnen och Haga samt vid öns södra udde.

På erratiska blocken och stenarne vid stranden växa, utom

några af de ofvannämda, äfven Grimmia pulvinata, ovata,

leucophea och commutata samt Antitrichia curtipendula, alla

sparsamt.

Björkskogarne, betesmarkerna och de sanka ängarne äro i

allmänhet fattiga på mossor, men ett undantag göra i detta

fall betesmarkerna nedom södra Skolhuset, der man jemte all-

1) Här har fordom varit en hamnplats, så en del af dessa stenar

torde blifvit ditförda af menniskohand.

; 2

18 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

männare mossarter träffar Hypnum polygamum, lycopodioides,

intermedium, filicinum och molluscum.

De vidsträckta ekskogarne hafva äfvenledes en fattig moss-

flora, ehuru några arter der förekomma i oerhörd mängd, såsom

Hypnum Schreberi, Hylocomium splendens, triquetrum och

squarrosum.

Kungsskogen kan sägas utgöra en särskild mosslokal och

är äfven jemte Haga och Stigby sjöbranter den i bryologiskt

hänseende intressantaste trakten af ön. Hypnum Schreberi

och Hylocomium splendens finnas 1 största mängd; allmänt

förekomma derjemte Hylocomium triquetrum och squarrosum,

Polytricehum commune och juniperimum, Dicranum undulatum

och scoparium, den sistnämde såväl vid trädrötter som på grå-

stenar, samt Hypnum cupressiforme och Hedwigia ciliata på

de här och der strödda gråstenarne. På samma lokal som de

sistnämda arterna, men mer spridda, förekomma Dieranum

longifolium och Racomitrium heterostichum. Spridda växa

Dicranum montanum och fuscescens, Leucobryum glaucum,

Webera nutans, Thuidium tamariscinum, Brachythecium sale-

brosum, Eurhynchium Stokesii, Plagiothecium denticulatum,

Hypnum uncinatum, exannulatum, fluitans, crista castrensis,

cordifolium och purum, Sphagnum acutifolium, fimbriatum,

squarrosum, rigidum och subsecundum. Vid diken och grafvar

i Kungsskogen nära Abrahamstorp träffas Atrichum undulatum,

Pogonatum nanum, Dicranella heteromalla (som äfven finnes

vid trädrötter), Hymenostomum microstomum, Pleuridium alter-

nifolium, Fissidens taxifolius, Webera annotina, samt i kärr

nära grafvarne Dicranum palustre.

Sjöbranterna mellan Haga och Hamnen hafva en temligen

rik och från öns öfriga trakter afvikande mossvegetation, hvilken

är rikast i branterna nedom Haga. Här växa Fissidens bryoides

och taxifolius, Didymodon rubellus, Barbula muecronifolia och

unguiculata, Ulota Bruchii och crispula, Orthotrichum speciosum,

obtusifolium, fastigiatum, patens, stramineum och lejocarpum,

Bryum capillare, Mnium cuspidatum, affine och undulatum,

Atrichum undulatum, Thuidium recognitum, Pylaisia polyantha,

Homalia trichomanoides, Camptothecium lutescens, Isothecium

-myurum, Brachythecium velutinum, Eurhynchium strigosum,

striatum var. longifolium, piliferum och prelongum, Plagio-

thecium denticulatum och silvaticum, Amblystegium serpens,

Hypnum Sommerfeltii och palustre. På skifferklipporna strax

BIHANG TIDLOKS SV. VETSAKAD. HANDEN "BANDY Den N:O: 4. 9

söder om Hamnen växer den sällsynta Trichostomum tophaceum

sparsamt i klippspringorna tillsammans med Funaria hygro-

metrica och äfven i frukt.

Sjöbranterna vid Stigby ända ned till gränsen af Näs sjö-

branter hafva väl ej någon rik mossvegetation, men dock sär-

deles afvikande från öns öfriga delar. Endast här finnas i

skifferbergens springor några verkliga klippmossor, såsom

Gymmnostomum rupestre, Cynodontium virens var. serratum,

Dichodontium pellucidum, Amphoridium Mougeotii, Rhyncho-

stegium rusciforme, allesammans sparsamt. Föröfrigt växa här:

Didymodon rubellus, Barbula mucronifolia, Grimmia apocarpa,

Webera cruda, Encalypta vulgaris, Bryum pallescens och ca-

pillare, Mnium cuspidatum och punctatum, Philonotis fontana,

Camptothecium lutescens, Brachythecium velutimum och ruta-

bulum, Eurhynchium strigosum, Hypnum filicimum och pa-

lustre; de flesta förekomma sparsamt.

Näs slottsruiner hysa några mossor, som ej blifvit funna

på någon annan punkt af ön nemligen Leptotrichum flexicaule,

Barbula rigidula och convoluta. Här förekommer äfven den för-

öfrigt på Visingsö endast sparsamt växande Thuidium abietinum.

Af det ofvan anförda se vi, att klippmossorna på Visingsö

äro mycket få, att trädmossorna och de egentliga kärrmossorna

ej äro många, men att jordmossorna föröfrigt utgöra ett rätt

betydligt antal. Sommaren 1877 utmärkte sig för sin ringa

värme och ovanligt rika nederbörd, hvilket utan tvifvel i be-

tydlig mån gynnat mina undersökningar af öns mossor och

lefvermossor. Jemför man antalet mossor på Visingsö med

de i Flora femsjonensis anförda, så finner man att de förra

utgöra 156 och de, sednare endast 143 (då några i förteck-

ningen såsom varieteter upptagna äfven äro räknade som

arter); men som Femsjöfloran utgafs 1825, så var bryologiens

ställning då en helt annan än nu, och många af de i denna

uppräknade mossarterna måste anses såsom kollektiva, t. ex.

Orthotrichum striatum, så att det ej lider ringaste tvifvel att

Femsjö mossflora är rikare än Visingsö's.

Lefvermossorna äro på Visingsö af mycket underordnad

betydelse. Arterna äro få, eller endast 24. Antalet individer

är mycket ringa. Ingen enda art är allmän, och utom några

få arter, som på ett och annat ställe finnas i mängd, äro de

nästan allesammans sparsamma på sina lokaler. Äfven våra

föröfrigt allmännaste lefvermossor, såsom Plagiochila asple-

20 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

nioides, Ptilidium cliare, Jungermannia barbata m. ff. växa

här helt sparsamt och det vida största antalet arter äro på ön

verkliga rariteter. Några arter växa på trädstammar, såsom

Radula complanata och Frullania dilatata; andra på trädrötter,

såsom Ptilidium ciliare, Jungermannia ventricosa och exsecta;

andra på ruttna stubbar, såsom Jungermannia incisa, Lopho-

colea heterophylla och Lepidozia reptans; men de flesta växa

på fuktig jord. Ingen art finnes på gråsten eller i klipp-

springor. Åtskilliga arter växa i diken vid Näs, såsom Ali-

cularia scalaris, Scapania irrigua och curta, Jungermannia crenu-

lata, Trigonanthus bicuspidatus, Pellia epiphylla. Deremot äro

de på mossor rika Haga sjöbranter så fattiga på lefvermossor,

att jag knappt der observerat mer än 3 arter, Radula com-

planata, Frullania dilatata och Lophocolea heterophylla. Stigby

sjöbranter äro äfven mycket fattiga på lefvermossor, så att

endast 4 arter, Plagiochila asplenioides, Jungermannia inter-

media, Trigonanthus divaricatus och Lophocolea minor, blifvit

funna der, alla mycket sparsamt. Den enda lokal, som ej är

fattig på lefvermossor, är Kungsskogen, der ej mindre än 16

arter förekomma, de flesta på fuktig jord, men äfven några

arter på trädrötter och ruttna stubbar, såsom Scapania irrigua,

Jungermannia exsecta, crenulata, ventricosa, barbata, incisa

och trichophylla, Trigonanthus divaricatus och bicuspidatus,

Lophocolea bidentata, minor och heterophylla, Chiloscyphus

polyanthos, -Lepidozia reptans, Ptilidium ciliare, Marchantia

polymorpha.

Jemför man lefvermossorna på Visingsö med Femsjö's,

så förefinnas stora olikheter. I Femsjöfloran upptagas ej mindre

än 49 arter, hvaraf 21 allmänna, hvilket visar att Femsjö otvifvel-

aktigt är en af våra på lefvermossor rikaste trakter, då Visingsö

i detta afseende väl kan räknas till de fattigaste, synnerligen

hvad antalet individer beträffar.

Lafvarne på Visingsö äro få, om man endast afser ar-

ternas antal. Detta låter lätt förklara sig. Nästan alla kalklafvar

saknas. !) Gråberg finnas ej i fast klyft, utan blott ett antal

större och mindre jordstenar, och derföre saknas äfven en

mängd af våra på granit och gneiss allmänt växande arter.

Följande slägten, som hafva en eller Here i vårt land all-

männa och lätt i ögonen fallande arter, saknas helt och hållet

1) Endast på Näs slottsruiner växa några kalklafvar.

BIHANG TILL K. 'SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 7. 21

på Visingsö, såsom Sticta, Umbilicaria och Gyrophora, Pannaria,

Hematomma, Spherophoron, Endocarpon. Åtskilliga lätt i

ögonen fallande arter, som åtminstone i medlersta Sverge äro

allmänna eller temligen allmänna, saknas äfvenledes, såsom

Cetraria juniperina med var. pinastri, Ramalina polymorpha,

Parmelia stygia, centrifuga och incurva, Amphiloma lanu-

ginosum, Caloplaca aurantiaca.

Jor Mligvdr ne äro få och neka sig hufvudsakligen till

några större arter i skogarne, företr ädesvis [Cbabstksaen: såsom

Peltigera aphtosa, malacea, canina och polydactyla, Cornicularia

aculeata, Cladonia rangiferima, furcata, turgida och squamosa,

Cetraria islandica. Stereocaulon tomentosum är funnen på jord

i ekplanteringarne ofvan Rönäs.

Stenlafvarne äro få och de flesta finnas på de här och der

strödda erratiska blocken. Allmänna på gråsten äro: Parmelia

saxatilis och conspersa, Aspicilia cinerea, Rhizocarpon geogra-

phicum. Mer och mindre spridda på samma lokal växa: Leca-

nora atra och sordida, Placodium saxicolum, Caloplaca vi-

tellina, Physcia cesia, Parmelia olivacea var. prolixa, Stereo-

caulon coralloides. Rikaste fyndorten för sådana lafvar är

Pavola Malm. På lerskiffer- och sandstens-hällarne i Stigby

och Näs sjöbranter finnas ock några arter af slägtena Collema,

Deptogium, Lecidea och Verrucaria, men alla temligen sparsamt.

På Näs slottsruiner växa: Placodium circinatum, Caloplaca mu-

rorum och Aspicilia calcarea. På Visingsborgs ruiner Calo-

placa citrina och murorum, hvarjemte den sistnämnda före-

kommer vid Ed på den sten, som P. Brahe upprest till minne

af Borga slott. <

Trädlafvarne hafva utan jemförelse den största rolen, ty

åtskilliga af dem finnas i oerhörda massor och temligen många

äro allmänna. Ehuru artrikare än jordlafvar och stenlafvar, ut-

märka de sig mer genom individernas myckenhet än genom

arternas mängd. Allmännast äro de arter som växa på tall

och ek; sparsammare de som växa på andra löfträd. Rikast

på trädlafvar är Kungsskogen. Mer och mindre allmänt på

träd växa: Usnea barbata, Alectoria jubata, Ramalina calicaris

med var. fraxinea och farimacea, Evernia prunastri och fur-

furacea, Cetraria glauca och sepincola var. chlorophylla, Parmelia

saxatilis, physodes, diffusa och olivacea, Physcia ciliaris, pulveru-

lenta, dbsdara och stellaris med var. hispida, Xanthoria parietina,

Fecanora subfusca, albella och varia, Pertusaria Weulfenii var.

Så ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

lutescens, Uladonie på rutten ved i Kungsskogen, Psora ostreata,

Lecidea elxochroma m. fl. arter af samma slägte, några arter

af Buellia, Calicium, Chenotheca, Opegrapha och Arthonia,

Leptogium saturninum. På gärdesgårdar växa: Usnea barbata

var. hirta, Alectoria jubata, Ramalina calicaris var. farimacea,

Evernia prunastri och furfuracea, Cetraria glauca och sepin-

cola var. chlorophylla, Parmelia physodes, olivacea och diffusa,

Xanthoria parietina och lychnea, Trachylia tympanella.

Ehuru ofullständiga mina anteckningar äro öfver lafvarne,

åt hvilka egnats långt mindre tid och omsorg än åt phanero-

gamer och mossor, så tror jag mig dock kunna påstå att art-

antalet är ringa och betydligt mindre än mossornas, samt föga

öfverstiger 100 å 110 arter. Några och 80 arter har jag ob-

serverat på Visingsö, hvaraf dock ej så få förekomma endast

sparsamt. Jemför man den här befintliga lafforan med Fem-

sjö's, så är olikheten långt större än i afseende på phanero-

gamer och mossor. Öfver 300 arter äro funna i Femsjö socken

och många, som der växa ymnigt, saknas helt och hållet på

Visingsö.

COTYLEDONEA.

I. DICOTYLEDONEZ.

Ser. I. Corolliflorze.

Fam. 1. Synanthere&e.

1. Bidens eernua L. Vid stränderna af Erstads träsk temligen

ymnigt.

2. Chrysanthemum Leucanthemum L. Allmän på åkrar, dikes-

renar och i ängar.

Chrysanthemum Parthenium (L.). Förvildad vid torpstugor

invid stora vägen och på kyrkogården.

3. Matricaria inodora L. Allmän på åkrar.

4. Matricaria Chamomilla L. På kyrkogården.

Anthemis tinctoria L. På åkrar mellan Busarp och södra

Skolhuset.

LO:

106

16.

17.

18.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND. 9. N:O 7. 23

Anthemis arvensis L. Allmän på åkrar.

Achillea Millefolium L. Allmän på dikesrenar, åkerkanter,

vid gårdar och 1 östra sjöbranterna. Förekommer

äfven, ehuru sparsammare, med röda blommor, var.

rubriflora, t. ex. vid Rökinge.

Tanacetum vulgare L. Mångenstädes vild i östra sjöbran-

terna, t. ex. söder om Hamnen, Haga sjöbranter,

Stigby sjöbranter i mängd, Näs sjöbranter. Finnes

äfven här och der odlad vid torp och gårdar.

Artemisia Absinthium DL. Mångenstädes på torra ställen

vid torp och gårdar, t. ex. torp nära Carlslund, Rö-

kinge, Slottsvallarne, Tunnestad, Kumla prestgård.

Artemisia campestris L. Mångenstädes i östra sjöbranterna

från Pavola Malm och Vrixlösa båthus ända ned till

Näs sjöbranter och Näsbo slott, ofta i myckenhet och

synnerligen ymnig i Stigby sjöbranter.

Artemisia vulgaris L. Flerstädes vid gårdar t. ex. nära

Carlslund, Busarp, Erstad.

Arnica montana L. Flerstädes på ängsmark t. ex. Näs, Haga,

Busarp, men vanligtvis blott några få exemplar till-

sammans.

Senecio silvatieus L. Sällsynt vid Näs sjöbranter.

Senecio vulgaris L. Allmän vid gårdar, i trädgårdar och

på potatesland.

Gnaphalium uliginosum L. Mångenstädes på sanka ställen

och sidländta åkrar, t. ex. Näs, Haga trädgård, Hus-

gärde, Rökinge, nedom Busarp, Tunnestad, Vrixlösa,

Prestgårdskärret.

Gnaphalium silvaticum L. Mångenstädes på ängsmark, t. ex.

Näs, Stigby, Haga, södra Skolhuset, nedom Busarp,

Kungsskogens nordligaste del, Tunnestad, gamla Gym-

nasium, Komministergårdens trädgård. I största mängd

finnes den i de unga ekplanteringarne i närheten af

Haga och 'Tunnestad.

Antennaria dioica (L.). Allmän på torra ställen isynnerhet

på sandbackarne längs stora vägen. Nedstiger derifrån

stundom på sankare mark, såsom vid Stigby, der den

växer tillsammans med Primula farimosa.

Filago montana L. Stora ättehögen nära Carlslund i mängd.

24 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

19. Filago minima FR. På sandjord vid Näs sjöbranter fler-

städes 1 mängd.

20. Bellis perennis L. Sparsamt funnen vid Haga 1 Stigbyhagen.

21. Erigeron acris L. Mångenstädes på torra ställen, synner-

ligen på trädesjord, t. ex. Näs sjöbranter, Stigby, Haga

i Stigbyhagen, Näs utmarker ofvan Rönäs, nedom Bus-

arp, ofvan Rökinge, Smedstorp, Tunnestad, Erstads

östra udde.

(NS

Solidago Virgaurea L. Flerstädes i östra sjöbranterna, t. ex.

mellan Haga och Hamnen, Stigby och Näs sjöbranter.

23. Tussilago Farfara L. Allmän på leriga dikeskanter och

vid Vetterns stränder.

24. Centaurea Scabiosa L. Mäångenstädes på åkrar och odlade

ställen, men isynnerhet ymnig i östra sjöbranterna,

t. ex. Näs, Stigby och Haga sjöbranter, södra ek-

planteringarne ofvan Rönäs, mellan södra Skolhuset

och Busarp, sjöbranterna söder om Hamnen, Vrixlösa

båthus, Pavola Malm, Prestgården.

25. Centaurea Cyanus L. Allmän på åkrar isynnerhet bland

höstsäd.

26. Centaurea Jacea L. Allmän på åkerrenar, dikeskanter och

i sjöbranterna.

27. Carlina vulgaris L. Vid stora vägen mellan Tunnestad

och Kumlaby.

28. Onopordon Acanthium L. Flerstädes på torra ställen, men

vanligtvis sparsamt, t. ex. Slottsvallarne, Prestgården,

Eds säteri i trädgården.

29. Carduus erispus L. Mångenstädes på torra ställen vid

gårdar och på åkrar, t. ex. Stigby, nära Smedstorp,

Tunnestad, Kyrkogården, Slottsvallarne, Pavola Malm.

30. Cirsium lanceolatum (L.). Allmän vid vägar och dikes-

renar.

al. Cirsium palustre (L.). Mångenstädes på sanka betesmarker

och ängar, t. ex. unga ekplanteringar vid Haga, nedom

Busarp, ofvan Rökinge, i kärr i Kungsskogen, Gäst-

gifvargårdens äng.

(SO

Cirsium acaule (L.). Mångenstädes i ängar och betesmarker

samt på dikesrenar, t. ex. Stigby och Haga sjöbranter,

unga ekplanteringar vid Haga, södra ekplanteringarne

[SE]

(SA

[]

[DG

-—

oc Oh

ESA

40.

41.

44.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 7. 25

ofvan Rönäs, Näs utmarker ofvan Rönäs, mellan Hus-

gärde och södra Skolhuset, vid nedkörsvägen till Rök-

inge, ekplanteringar ofvan Rökinge, Pavola Malm,

Erstadviken, Spetaln och Ed.

Cirsium arvense (L.). Allmän på åkrar.

Lappa minor DC. Temligen allmän vid gårdar och väg-

kanter. |

Cichorium Intybus L. Här och der odlad, stundom för-

vildad, t. ex. vid Prestgården.

Sonchus arvensis L. Allmän på åkrar.

Sonchus oleraceus L. ”Temligen allmän på åkrar, potates-

land och i trädgårdar, men sparsammare än de båda

samslägtingarne och oftast i få exemplar.

Sonchus asper ViLL. Temligen allmän på åkrar, potates-

land och i trädgårdar.

Lapsana communis L. Temligen allmän på odlade ställen.

Tragopogon pratensis L. Mångenstädes på ängsmark, t. ex.

unga ekplanteringar vid Haga, sjöbranterna mellan

Haga och Hamnen, Slottsvallarne, Kyrkogården, Kumla-

by, Vrixlösa, Lyckan.

Scorzonera humilis L. Allmän vid vägkanter och åker-

renar samt i ekplanteringarne.

Crepis paludosa (L.). Flerstädes på sank ängsmark, t. ex.

1 en äng nära ekplanteringarne ofvan Rökinge, Tunne-

stads ängar, Gästgifvaregårdens äng.

Crepis teetorum L. ”Temligen allmän på åkrar, isynnerhet

på södra delen af ön.

Crepis premorsa (L.). Flerstädes på ängsmark, t. ex.

Haga ekplanteringar och sjöbranter, ängar nedom Bus-

arp, Tunnestads ängar, Gästgifvargårdens äng.

Hieracium Pilosella LD. Allmän på torra ställen, vid dikes-

kanter och åkerrenar. År allmännast af hela slägtet

och varierar i hög grad.

Hieracium Auricula L. Allmän vid dikeskanter och åker-

renar.

Hieracium dubium DL. — Harm. FL ed. X, p. 22. På

ängsmark” rar och endast funnen i ekplanteringarne

vid Tunnestad nära Rysskyrkogården samt nära Kungs-

gården. :

48.

49.

30.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Hieracium glomeratum FRÖL. Mångenstädes på torr ängs-

mark 'och 1 sjöbranterna, t. ex. Stigby sjöbranter,

Aspby, Rönäs, södra ekplanteringarne ofvan Rönäs,

sjöbranterna norr om Hamnen, i största mängd i yngre

ekplanteringar nära Tunnestad, Kumlaby, Pavola Malm

vid stranden, Erstad.

Hieracium cymosum L. Flerstädes på torr ängsmark, t. ex.

yngre ekplanteringar nära Tunnestad i mängd, ek-

planteringen vid Kungsgården på norra sidan, Säby

vid stora vägen, Erstad.

Hieracium murorum L. På ängsmark sparsamt, t. ex. björk-

ängar vid Näs. Tunnestads ekplantering (Stud. A.

MoHLIN).

Hieracium cesium FR. Visingsö (C. J. LINDEBERG). -

Hieracium bifidum Kit. På ängsmark sparsamt och endast

funnen vid, dikeskanterna i de unga ekplanteringarne

nära Haga.

Hieracium vulgatum FR. Allmän på ängsmark, synnerligen

i ekplanteringarne och i östra sjöbranterna.

Hieracium rigidum HaArTm. Mångenstädes på ängsmark

och i sjöbranterna, t. ex. Näs och Stigby sjöbranter,

ekplanteringarne ofvan Rönäs, Haga ekplanteringar

och sjöbranter, ymnig i sjöbranterna söder om Hamnen,

ekplanteringar nära Tunnestad, Vrixlösa båthus, Säby

vid vägen. En mellanform mellan denna art och

Hieracium Friesii växer vid gränsen mellan Näs och

Stigby sjöbranter.

Hieracium umbellatum L. Allmän i ängar, synnerligen i

ekplanteringarne och i sjöbranterna.

Taraxacum officinale WEB. Allmän på torra ställen vid

vägkanter, åkerrenar och gårdar, men nedstiger under-

stundom till fuktiga ställen och öfvergår då till den

form, som fått namn af var. palustre (SM.), hvilken

dock är sällsynt på Visingsö och endast funnen i diken

mellan Husgärde och södra Skolhuset.

Leontodon hastilis L. Mångenstädes på torr ängsmark,

isynnerhet på öns södra del, t. ex. Näs, Stigby, Haga

i Stigbyhagen vid vägen, nära Carlslund, södra ek-

planteringarne ofvan Rönäg i mängd, Prestgården. På

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 7. 27

Visingsö förekommer endast den ludna formen, forma

hispida.

37. Leontodon autumnalis L. ”Temligen allmän på ängsmark,

åkerrenar och dikeskanter.

285. Hypocheris maculata L. På torra backar och hård ängs-

mark temligen allmän på öns södra del vid Näs och

Stigby samt i ekplanteringarne ofvan Rönäs.

Fam. 2. Dipsacee.

59. Trichera arvensis (L.). Allmän på dikeskanter, åkerrenar,

i ängar och på odlade ställen.

60. Succisa pratensis (L.) MorscH. Temligen allmän på ängs-

mark och i beteshagar, men öfverses lätt, emedan

den blommar mycket sent. Ännu den 15 Augusti

hade jag ej träffat den i blomma.

Fam. 3. Valerianeg&e.

61. Viburnum Opulus L. Flerstädes på ängsmark, men endast

1 närheten af de östra sjöbranterna, t. ex. Haga sjö-

branter och ekplanteringarne nära sjön, sjöbranterna

norr om Hamnen samt vid Fiskdammarne.

Sambucus nigra L. Här och der odlad vid torp och gårdar

samt stundom skenbart förvildad, t. ex. vid torp på

Näs utmarker samt vid Tunnestad.

62. Valeriana officinalis L. Endast 1 östra sjöbranterna, men

derstädes i mängd från Näs, Stigby och Haga sjö-

branter till sjöbranterna norr om Hamnen. Öfver

allt träffas endast den form, som anses för den typiska

Valeriana officinalis. Var. sambucifolia tyckes helt

och hållet saknas på Visingsö.

Fam. 4. Rubiace&e.

63. Galium boreale L. Allmän vid dikeskanter, åkerrenar samt

i ängarne och ekplanteringarne.

64. Galium palustre L. Allmän på fuktiga ställen i kärr,

diken och vattengropar.

[0 6)

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

65. Galium uliginosum L. ”Temligen allmän på fuktiga ställen

i diken, ängar och betesmarker samt i barrskogarne.

66. Galium silvestre Porr. Ymnig på åkerrenar och dikes-

kanter vid Kumlaby och ”Tunnestad, samt derifrån

spridd till Vrixlösa och Torp samt utmed stora vägen

ända ned till södra Skolhuset. Den här växande formen

liknar den, som förekommer i Kronobergs län, men

skiljer sig till habitus från den Öländska genom längre

och grönare stjelkar.

67. Galium Mollugo L. Visingsö !) (ScHEUTZ Smålands Flora

Pad)

68. Galium verum L. Allmän vid åkerrenar och dikeskanter

samt i sjöbranterna.

69. Galium Aparine L. Allmän på åkrar och odlade ställen.

På Visingsö har jag endast träffat den gulblommiga

formen, var. infestum.

Fam. 5. Caprifoliace&e.

70. Lonicera Xylosteum L. Endast funnen vid Stigby sjö-

branter vid Nedergårdens båthus.

71. Linnea borealis L. I Kungsskogen i närheten af Abra-

hamstorp ymnig, mellan Abrahamstorp och Haga på

några ställen sparsamt.

Fam. 6. Campanulace&e.

72. Campanula persicifolia L. Temligen allmän på ängsmark,

synnerligen i ekskogarne samt östra sjöbranterna.

Finnes med rent hvita blommor, forma albiflora, i

Stigby sjöbranter.

Campanula rotundifolia L. Allmän i ängar, skogar, betes-

marker, på åkerrenar och dikeskanter.

74. Jasione montana L. Flerstädes på sandjord, t. ex. Näs

nära stora vägen; Näs sjöbranter i stor mängd, hvar-

ifrån den utbreder sig till Stigby sjöbranter; unga

ekplanteringar nära Tunnestad.

!) Lektor SCcHEUTS har. enligt benäget meddelande i bref, ej sett exem-

plar från Visingsö, så att uppgiften tills vidare möjligen må anses

tvifvelaktig.

81.

[67 a

[oe]

59.

86.

87.

88.

la]

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL: BAND De NIO 12

Fam. 7. Convolvulaceg&e.

Convolvulus arvensis L. Temligen sparsamt i östra sjö-

branterna, t. ex. Pavola Malm, Erstad.

Cuscuta Trifolii BAB. Flerstädes såsom parasit på klöfver,

t. ex; Faga i Stigbyhagen, Prestgårdens utmarker

nära Loa sten, Kumla.

Cuseuta Epilinum WziH. I en linåker nedom Busarp i

mängd.

Fam. 8. Boragine&e.

Anchusa officinalis L. Temligen allmän vid gårdar och

på odlade ställen.

Lycopsis arvensis L. Allmän i åkrar.

Myosotis palustris L. Flerstädes i kärr, men varligtvis

sparsamt och i få exemplar, t. ex. vid Rönäs båthus,

nedom södra Skolhuset, Prestgårdens kärr. Erstads träsk.

Myosotis cespitosa SCHULTZ. Nästan allmän 1 diken och

på fuktiga ställen samt långt talrikare än föregående,

t. ex. Näs utmarker ofvan Rönäs, nedom södra Skol-

huset, Rökinge, Tunnestad, Kungsskogen, Slottsgraf-

varne, Vrixlösa, Prestgårdens kärr, nedom Kommi-

nistergården.

Myosotis arvensis Horrm. Allmän på odlade ställen och

i sjöbranterna.

Myosotis stricta LINK. Temligen allmän på torra ställen,

på åkrar samt i och vid sjöbranterna.

Myosotis versicolor Sm. Sällsynt kring unga ekplantor i

Stigbyhagen nära Haga.

Myosotis hispida SCHLECHT. . Temligen allmän på torra

ställen, på åkrar och 1 sjöbranterna.

Lithospermum officinale L. Endast i sjöbranterna mellan

Hamnen och Haga, men der flerstädes i mängd och

synnerligen ymnigt söder om Hamnen.

Lithospermum arvense L. Allmän i åkrar.

'Echium vulgare L. Förekommer någon gång sporadiskt

på odlad mark, t. ex. vid Haga i Stigbyhagen. Af-

lösa (Stud. A. MoHLIN).

39.

90.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Cynoglossum officinale L. Slottsvallarne.

Echinospermum Lappula (L.). Visingsborgs slottsvallar och

ruiner. På rudera af Näs slott (E. FRIES och J. FOoR-

SANDER 1817, men ej veterligen der funnen i sednare

tider.)

Fam. 9. Labiate.

Mentha arvensis L. Temligen allmän 1 kärr, diken och

på fuktiga ställen.

Lycopus europeus L. Vid grefve Pers Fiskdammar.

Origanum vulgare L. I östra sjöbranterna flerstädes ymnig,

t. ex. söder om Hamnen, mellan Hamnen och Haga,

Stigby sjöbranter.

Calamintha Acinos (L.). Sparsamt i Stigby och Näs sjö-

branter.

Scutellaria galericulata L. Vid grefve Pers fiskdammar.

Prunella vulgaris L. Allmän på magra ängar och betes-

marker, på åkerrenar och dikeskanter. Varierar med

hvita blommor, forma albiflora, på Näs utmarker ofvan

Rönäs.

Glechoma hederacea L. Allmän på åkerrenar och dikes-

kanter samt i ängar.

Stachys palustris L. Åkrar nedom Busarp i mängd. Bladen

under tätt gråludna eller den form, som fått namn af

var. agrestis.

Lamium album L. Kumlaby vid diken vid stora vägen.

Lamium purpureum L. Allmän i trädgårdar, på åkrar

och odlade ställen. Varierar med inskurna blad, var.

decipiens. E

Lamium intermedium FR. På åkrar och trädgårdsland

vid Erstad.

Lamium amplexicaule L. Temligen allmän på åkrar och

trädgårdsland.

Galeopsis Ladanum L. Allmän på åkrar, isynnerhet råg-

åkrar och allmännast af slägtet.

Galeopsis Tetrahit L. Allmän på åkrar och potatesland.

Varierar med hvita och röda blommor.

BIHANG TILH Ko SV.) VET AKAD. HAND. BAND. 0: N:O 7, Oh

105. Galeopsis versicolor Curt. ”Temligen allmän på åkrar

och potatesland.

106. Ajuga pyramidalis LD. Allmänt spridd i ekplanteringarne

och tallskogarne. Varierar med hvita blommor, forma

albiflora, vid Haga och i Kungsskogen. |

Fam. 10. Menyanthe&e.

107. Menyanthes trifoliata L. Mångenstädes 1 kärr, t. ex. i

kärr vid Rönäs båthus, Tunnestads ängar, Prestgårdens

kärr, Gästgifvargårdens äng, Erstads träsk.

Fam. 11. Oleineg&e.

108. Fraxinus excelsior L. Vild i östra sjöbranterna, t. ex.

Stigby sjöbranter, Kungsgårdens sjöbranter. Dess-

utom odlad här och der vid gårdar samt i ekplan-

teringarne nära 'Tunnestad.

Fam. 12. Gentianee.

109. Gentiana campestris L. Flerstädes på ängsmark, dock

vanligen sparsamt och 1 få exemplar, t. ex. Stigby

sjöbranter, ängar nedom södra Skolhuset, Erstads östra

udde.

Fam. 13. Solanace&.

110. Solanum Dulcamara L. Vid grefve Pers fiskdammar.

Solanum tuberosum L. Potates. Allmänt odlad.

Nicotiana Tabacum L. Tobak. Odlad här och der vid

torp och gårdar.

111. Hyoseyamus niger L. Flerstädes vid gårdar och vid sjö-

stranden, t. ex. Kungsgården, Prestgården, söder om

Hamnen vid stranden, Lyckan vid stranden. =

Fam. 14. Personate.

112. Verbascum Thapsus L. Mångenstädes i östra sjöbran-

terna mot Vettern, t. ex. Näsbo slott, Näs, Stigby

och Haga, norr om Hamnen, Vrixlösa båthus.

114.

115:

120:

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Verbascum nigrum &L. Mångenstädes på torr mark och

1 östra sjöbranterna, t. ex. Näs och Stigby sjöbranter,

Slottsvallarne, Kumlaby. :

Serophularia nodosa DL. Flerstädes i östra sjöbranterna,

t. ex. Stigby sjöbranter, Haga sjöbranter, branterna

mellan Haga och Hamnen, vid grefve Pers fisk-

dammar.

Linaria vulgaris (L.) MiuL. Allmän vid torp och gårdar

utmed stora vägen samt i stor mängd i östra sjö-

branterna från Kungsgården ned till Näs. Förekommer

stundom med nästan hvita blommor, t. ex. vid ru-

inerna efter Näsbo slott.

Veronica serpyllifolia L. Allmän på odlade ställen samt

i ängar och betesmarker.

Veronica officinalis L. Allmän på magra betesmarker

och ängar, samt 1 tallskogar, på åkerrenar och dikes-

kanter.

Veronica Cham&edrys L. Allmän i ängar och skogar, syn-

nerligen i ekskogarne och Kungsskogen.

Veronica Beceabunga L. Mångenstädes 1 diken och vatten-

gropar, t. ex. Stigby, Rökinge båthus, mellan Haga

och kyrkan, Tunnestad, Vrixlösa, Kumla, Torp.

Veronica scutellata L. Mångenstädes i diken och på fuk-

tiga ställen, t. ex. Näs, ofvan Rönäs, nedom södra

Skolhuset, Kungsskogen, på heden norr om Kungs-

skogen, Prestgårdens kärr, Kumla. Varierar glatt och

luden. Den ludna formen har blifvit kallad var. villosa.

Veronica arvensis L. Temligen allmän på åkrar och

åkerrenar.

Veronica verna L. Flerstädes på åkrar och torra backar,

t. ex. Stigby vid stora vägen, ofvan Rökinge, Tunnestad.

Veronica agrestis L. Flerstädes på åkrar och trädgårds-

land, t. ex. Stigby på åkrar, Haga trädgård, Kommi-

nistergårdens trädgård, Erstad på åkrar.

Odontites rubra (L.) Pers. Temligen allmän på åkrar.

Euphrasia officinalis L. Temligen allmän på ängar och

betesmarker, på åkerrenar och dikeskanter.

Rhinanthus major EmHrH. Allmän på åkrar och klöfver-

land, synnerligen på rågåkrar.

BIHANG PITT” kö SVI VET:SAKAD. HANDEL? "BAND: 56 N:O 7. 0

127. Rhinanthus minor EtrRH. Allmän på ängar.

128. Pedicularis palustris DL. Flerstädes 1i sanka ängar och

kärr, t. ex. nedom Busarp, Tunnestads ängar, Prest-

gårdens kärr.

129. Melampyrum pratense L. Allmän i ekskogarne och Kungs-

skogen samt 1 ängar och betesmarker.

130. Melampyrum silvaticum L. Sparsamt på beskuggade ställen

i sjöbranterna nedom Haga.

Fam. 15. Lentibularie&e.

131. Pinguicula vulgaris L. Mångenstädes i sanka ängar, diken

och kärr, t. ex. Stigby med Primula farinosa, ekplan-

teringar ofvan Rönäs, ofvan Husgärde, nedom södra

Skolhuset, Tunnestads ängar, Kumlaby.

Fam. 16. Primulaceg&.

132. Trientalis europea L. Sparsamt i Kungsskogen, dock

på fere ställen.

133. Lysimachia vulgaris L. Vid grefve Pers fiskdammar.

134. Naumburgia thyrsiflora (L.). Sanka kärr och stränder,

t. ex. 1 kärret vid Rönäs båthus, vid stränderna af

Erstads träsk. |

135. Anagallis arvensis L. Mångenstädes på åkrar och odlade

ställen, t. ex. Näs, Aspby, Haga 1 Stigbyhagen, Rök-

inge, Tunnestad, Prestgården, Erstad. Enligt upp-

gift af kronojägaren C. Lindqvist förekommer var.

cerulea somliga år i Haga trädgård, tydligen till-

fälligtvis införd med utländska växtfrön.

136. Primula veris L. Allmän på fuktiga ställen i ängar och

högeligen allmän 1 ekplanteringarne.

137. Primula farinosa L. Flerstädes 1 kärr och sanka ängar,

t. ex. Stigby i ett kärr vid stora vägen, ängar nedom

Busarp och ofvan Rökinge, Tunnestads ängar, Gäst-

oifvargårdens äng.

Fam. 17. Plantagineg&g.

138. Plantago major L. Allmän vid gårdar och vägar.

34 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

139. Plantago media L. Allmän på åkerrenar, dikeskanter

och vägkanter.

140. Plantago lanceolata L. Allmän i ekskogarne samt vid

vägkanter och åkerrenar.

Ser. II. Thalamiflore.

Fam. 18. Umbelliferg&e.

Myrrhis odorata (L.). Scor. Förvildad i Komminister-

gårdens trädgård.

141. Cerefolium silvestre (L.). Allmän vid gårdar, trädgårdar

och i ängar, men synnerligen i ekplanteringarne.

142. Torilis Anthriscus (L.). Mångenstädes ymnigt i östra

sjöbranterna, t. ex. Stigby och Haga sjöbranter, sjö-

branterna söder om Hamnen, Slottsvallarne, sjöbran-

terna norr om Hamnen.

143. Daucus Carota L. Mångenstädes på åkrar och odlade

ställen, t. ex. Haga i unga ekplanterimgar ymnig,

åkrar i Näs utmarker, dikeskanter i ekplanteringarne

ofvan Rönäs, Rönäs, Kungsgården, Prestgården, Säby.

144. Heracleum sibirieum L. Mångenstädes i östra sjöbranterna

och på ängsmark, t. ex. Stigby och Haga sjöbranter,

unga ekplanteringar vid Haga, södra ekplanteringarne

ofvan Rönäs, sjöbranterna söder om Hamnen, Kumla.

145. Pastinaca sativa L. Förvildad vid Prestgården. Här och

der odlad vid torp och gårdar.

Anethum graveolens L. Här och der odlad. Förvildad

vid Prestgården.

146. Ängelica silvestris L. I branterna vid Vetterns strand,

så på östra som vestra sidan, t. ex. Haga sjöbranter,

Rökinge båthus, Vrixlösa båthus.

147. Aethusa Cynapium &L. Flerstädes i trädgårdar och på

odlade ställen, t. ex. Tunnestad, Prestgården, Vrixlösa.

148. Aegopodium Podagraria L. Mångenstädes vid gårdar, t. ex.

Haga ymnig, Rökinge, Abrahamstorp ymnig, Kyrko-

gården, Slottsvallarne, gamla Gymnasium.

149. Carum Carvi L. Allmän vid vägar, åkerrenar och dikes-

kanter.

LANG

158.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 7. 3

Pimpinella Saxifraga L. Allmän vid åkerrenar, dikes-

kanter och vägkanter. Jemte den vanliga formen

förekommer äfven var. dissectifolia (KocH. Syn. vol. I,

[oe TID)

Fam. 19. Adozxege&e.

Adoxa Moschatellina L. Endast funnen på ett skuggigt

ställe i Haga sjöbranter, men der i mängd.

Fam. 20. Acerinee&e.

Acer platanoides L. Här och der vid gårdar. Några

äldre träd växa 1 närheten af Rönäs båthus. Lönnen

hör ej till våra egentliga skogsträd och torde ej böra

anses såsom svensk växt.

Fam. Regsedaceee.

Reseda luteola L. Visingsö (Hartnm. Fl ed. 2, 1832).

På sednare tider ej veterligen funnen på Visingsö.

Fam. 21. Ranunculace&.

Ranunculus Flammula L. Allmän på fuktiga ställen, i

diken och vid mindre vattensamlingar.

Ranunculus auricomus L. Allmän i ängar och isynnerhet

i ekplanteringarne.

Ranunculus acris L. Allmän i ängar och betesmarker,

på vägkanter och åkerrenar.

Ranunculus repens L. Allmän på fuktiga ställen i diken

och vattengropar.

Ranunculus polyanthemos L. Flerstädes på ängsmark,

t. ex. Haga i ekplanteringar temligen ymnig, vid sjö-

branterna mellan Haga och Hamnen, ekplanteringar

nära Tunnestad, sparsamt bland Ranunculus acris vid

Erstads östra udde.

Ranunculus bulbosus L. Allmän på torra ställen, backar,

åkerrenar och vägkanter.

159.

160.

161.

162.

163.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Ranunculus sceleratus L. Flerstädes på sanka fuktiga

ställen, t. ex. Tunnestads ängar, sanka ängar vid

Gästgifvargården, Fiskdammarne, Erstads träsk.

Batrachium heterophyllum HoFFm. I vatten, t. ex. i Vi-

singsborgs slottsgrafvar, Erstads träsk.

Ficaria ranunculoides (L.) MöÖncE. Vid grefve Pers fisk-

dammar i mängd.

Myosurus minimus L. Flerstädes på åkrar och trädgårds-

land, t. ex. Haga trädgård, Tunnestad i rågåkrar,

Kumla.

Anemone nemorosa L. Allmän i ängar och skogar, och

mycket allmän så i ekplanteringarne som 1 Kungs-

skogen.

Anemone ranunculoides L. På gräsmark i Komminister-

gårdens trädgård (Stud. G. MOZART.) ,

Anemone Hepatica L. Gamla Gymnasii trädgård (Stud.

G. MozART.)

Pulsatilla vulgaris (L.) MinL. Gamla Gymnasii trädgård

(Stud. G. MozZART.)

Caltha palustris L. Allmän på sanka ängar och fuktiga

ställen.

Trollius europeus L. Allmän 1 ängarne och ekskogarne.

Aquilegia vulgaris L. Sedan längre tid tillbaka förvildad

på torra ställen, t. ex. Slottsvallarne ymmnig, sjöbran-

terna söder om Hamnen, södra ekplanteringarne ofvan

Eket, Rönäs båthus (med hvita i skärt gående blom-

mor). Föröfrigt finnes den här och der vid gårdar.

Har vanligen blå blommor, sällan hvita eller skära.

Delphinium Consolida L. Flerstädes på åkrar, t. ex. vid

gamla Gymnasium, Prestgården, Erstad.

Actea spicata L. Endast på skuggiga ställen 1 Haga

sjöbranter, der den dock finnes flerstädes.

Fam. 22. Berberide&e,

Berberis vulgaris L. Haga och Stigby sjöbranter. För-

öfrigt här och der vid gårdar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0O 7. 37

Fam. 23. Papaveracee.

173. Papaver Argemone L. Mångenstädes i åkrar, t. ex. Stigby

nära sjöbranterna, Aspby, Rökinge, Tunnestad, Torp,

gamla Gymnasium, Vrixlösa, Aflösa. På det sist-

nämnda stället träffades en varietet med handflikade

kronblad, var. petalis palmato-partitis.

174. Papaver dubium L. Mångenstädes i åkrar och sjöbran-

terna samt på jordhögar, t. ex. Näs i åkrar, sjöbran-

terna vid Näsbo slottsruiner, Stigby 1 åkrar och i sjö-

branterna, på ett källartak mellan Hvita huset i Stigby

och Carlslund, Slottsvallarne, gamla Gymnasium.

Papaver somniferum L. Här och der förvildad vid gårdar

och på Kyrkogården.

175. Chelidonium majus L. Flerstädes vid gårdar och murar,

t. ex. Slottsvallarne, Vrixlösa torp nära ekplanterin-

garne, Prestgården.

Fam. 24. Fumariacee.

176. Corydalis eava (EHEREH.). Slottsvallarne i mängd med

Aquilegia vulgaris, utan tvifvel förvildad sedan lång

tid tillbaka. .

177. Fumaria officinalis L. Allmän på åkrar och trädgårdsland.

Fam. 25. Crucifere.

178. Brassica campestris L. På åkrar temligen sparsamt, t. ex.

Stigby, Kumlaby.

Brassica Rapa L. Allmänt odlad.

179. Sinapis alba L. På trädgårdsland vid Stigby.

180. Sinapis arvensis L. Allmän på åkrar.

181. Melanosinapis communis (L.) SPENN. Mångenstädes på

åkrar, men talrikast på öns norra del, t. ex. Rönäs,

linåkrar nära Loa sten, Aflösa, Säby, Erstad, i mängd

vid Spetaln och Ed.

182. Sisymbrium Sophia L. Flerstädes vid gårdar och murar,

t. ex. Carlslund, Hamnen, Tunnestad, Prestgården.

184.

186.

För:

188.

189.

190.

(Gilla

92:

193.

194.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Sisymbrium officinale (L.). Vid torp mellan Busarp och

Seldehög:

Hesperis matronalis L. Här och der förvildad vid torp

och gårdar; äfven någon gång 1 klöfverland, t. ex.

vid Aspby sörgård.

Erysimum cheiranthoides L. Mångenstädes 1 åkrar och

nästan allmän, t. ex. Näs, Aspby, Carlslund, Tunne-

stad, gamla Gymnasium, Torp, Spetaln, Ed.

Erysimum hieracifolium L. Endast i östra sjöbranterna,

men der på flere ställen, t. ex. branterna mellan

Hamnen och Haga, på gränsen mellan Haga och Stigby

sjöbranter ej sparsamt, på gränsen mellan Stigby och

Näs sjöbranter temligen ymnigt.

Cardamine pratensis L. Allmän på fuktiga ängar och

betesmarker, synnerligen i ekplanteringarne.

Arabis hirsuta (L.). Stigby sjöbranter.

Arabis Thaliana L. Temligen allmän på torra ställen,

synnerligen i sjöbranterna.

Turritis glabra L. Flerstädes på torra ställen, förnäm-

ligast i sjöbranterna, t. ex. Näs och Stigby sjöbranter,

branterna mellan Haga och Hamnen, nära Tunnestad.

Barbarea vulgaris (L.) R. Br. Allmän på åkrar och på

Slottsvallarne.

Barbarea stricta FR. Sparsamt på fuktiga ställen vid

Vetterns strand, t. ex. Stigby sjöbranter, Rönäs båthus.

Nasturtium Armoracia (L.) Fr. Odlad och tillfälligtvis

förvildad här och der vid gårdar och torp.

Nasturtium palustre DC. Vid Prestgårdens kärr.

Raphanus Raphanistrum L. Allmän på åkrar.

Bunias orientalis L. Flerstädes på torra ställen vid gårdar,

t. ex. Kumlaby vid gamla Gymnasium och Prestgården

i mängd, Komministergårdens trädgård, vid torp nära

nya Fattighuset, torp nära Vrixlösa.

Lepidium campestre (L.). Flerstädes på torra ställen och

åkrar, t. ex. nära Carlslund på stora ättehögen, Rönäs

på åkrar, Prestgården.

Capsella Bursa pastoris (L.). Allmän på åkrar och torra

ställen.

BIHANG TILL K. SV- SVET.-AKAD. HAND. BAND. SÅ N:O0 7, 39

197. Thlaspi arvense L. Allmän på åkrar.

198. Camelina silvestris (L.) WaALrrr. Mångenstädes på åkrar

och äfven i sjöbranterna, t. ex. Stigby sjöbranter,

Aspby, Rönäs, Rökinge, Tunnestad, Kumla, Pavola

Malm, Aflösa, Erstad.

199. Camelina foetida Fr. Flerstädes i linåkrar, t. ex. Näs,

nära Loa sten, nedom Busarp.

200. Draba verna L. Allmän på torra ställen såsom sjöbran-

terna och Slottsvallarne samt 1 åkrar.

Fam. 26. Polygale&e.

201. Polygala vulgaris L. Allmän på ängsmark. Har van-

ligen blå blommor, men varierar äfven med röda och

hvita.

202. Polygala amara L. På ängsmark, förnämligagt i de unga

ekplanteringarne, t. ex. Haga i Stigbyhagen, ekplan-

teringar ofvan Rönäs, ofvan Husgärde. Varierar med

blå och hvita blommor.

Fam. Tiliace&e.

Tilia parvifolia EHRH. var. vulgaris. Sparsamt odlad;

ingenstädes vild.

Fam. Malvace&e.

Malva Alcea L. Odlad här och der vid gårdar och på

Kyrkogården.

Malva moschata L. Odlad och der vid gårdar och

på Kyrkogården.

Fam. 27. Gruinales.

203. Geranium silvatiecum L. På ängsmark sparsamt, t. ex.

Haga i ekplanteringarne rar, Slottsvallarne ej sparsamt.

Geranium pyrenaicum L. Vid Slottet (ALLVINS beskrif-

ning öfver Vista härad p. 38). Under de sednaste

åren. ej veterligen återfunnen.

204.

208.

209.

210.

210

212.

L[D)

—

[SG

214.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Geranium pusillum &L. På torra ställen, t. ex. Stigby,

Slottsvallarne.

Erodium cicutarium (L.). Mångenstädes på åkrar, t. ex.

Stigby, Näs utmarker ofvan Rönäs, södra Skolhuset,

Busarp, Smedstorp, Tunnestad, Kumla.

Oxalis Acetosella L. I Kungsskogen flerstädes och ymnigt

i närheten af Abrahamstorp.

Linum catharticum L. Temligen allmän på ängsmark

och betesmarker.

Linum usitatissimum L. Allmänt odlad. '

Fam. 28. Hypericineg&e.

Hypericum quadrangulum &L. Allmän i ängar och isyn-

nerhet 1 mängd i ekplanteringarne.

Hypericum perforatum &L. Allmän på torra backar och

högländta ställen. I stor mängd i östra sjöbranterna.

Fam. 29. QOCistineg&.

Helianthemum vulgare (L.) GäÄrtTsS. På ängsmark i ek-

planteringarne, t. ex. vid vägen mellan Haga och Carls-

lund temligen ymnig, ekplanteringar ofvan Rökinge.

Fam. 30. Violariee&e.

Viola odorata L. Slottsvallarne i mängd, sjöbranterna

norr om Hamnen rar. Utan tvifvel förvildad sedan

lång tid tillbaka.

Viola hirta L. Endast i närheten af östra sjöbranterna,

men der på många ställen, t. ex. Haga i Stigbyhagen»

sjöbranterna mellan Haga och Hamnen flerstädes,

Slottsvallarne sparsammare än Viola odorata, sjö-

branterna norr om Hamnen.

Viola palustris L. På sanka ställen flerstädes, t. ex. ek-

planteringar nedom Haga, Kungsskogen 1 kärren, Fisk-

dammarne.

Viola silvatica FR. Allmän på skuggig gräsmark, synner-

ligen 1 ek- och barrskogarne.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. de N:O 7. 41

215. Viola canina L. Allmän på solöppna ställen utmed vägar,

dikeskanter och åkerrenar.

216. Viola tricolor L. var. arvensis. Allmän på åkrar.

Fam. 31. Droseracegee.

217. Parnassia palustris L. På sank ängsmark sparsamt, t. ex.

ängar nedom Busarp rar, Tunnestads ängar ej sparsamt.

Fam. 32. Silenaceg.

218. Silene inflata (L.) Sm. Mångenstädes på torra ställen,

t. ex. Haga i Stigbyhagen, Carlslund, Rönäs, Busarp,

Smedstorp, ekplanteringar nära Tunnestad.

219. Silene nutäns L. Mångenstädes på torra ställen, isynnerhet

i östra sjöbranterna, t. ex. Näs och Stigby sjöbranter,

Carlslund vid stora vägen, Haga, Haga sjöbranter och

branterna mellan Haga och Hamnen, Kumlaby.

220. Silene mnoctiflora L. På åkrar och trädgårdsland, t. ex.

vid torpet Småland (nära Tunnestad), Prestgården.

221. Melandrium pratense RötHL. På ängsmark vid gårdar,

t. ex. gamla Gymnasium, Komministergårdens träd-

gård.

222. Viscaria vulgaris (L.) Rörtr.. Allmän på torra backar,

vid vägar och åkerrenar. Varierar med hvita blom-

mor i Näs sjöbranter.

223. Lychnis Flos euculi L. Allmän på fuktig mark i ängarne

och ekskogarne.

224. Agrostemma Githago L. Temligen allmän på åkrar.

225. Dianthus deltoides L. På ängsmark nära kyrkan vid vägen

till Haga.

Fam. 33. Alsinace&.

226. Stellaria media (L.). Allmän vid gårdar och på odlade

ställen.

227. Stellaria palustris Retz. På sank ängsmark vid Erstads

träsk.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Stellaria graminea L. Allmän på ängsmark, åkerrenar

och dikeskanter. Varierar med små kronblad knappt

så långa som blomfodret, forma micropetala.

Stellaria uliginosa Murr. På fuktig mark vid Fiskdam-

marne.

Cerastium arvense L. På åkerrenar vid stora vägen vid

Stigby.

Cerastium vulgatum L. Allmän på ängsmark, åkerrenar

och dikeskanter.

Cerastium semidecandrum L. Temligen allmän på torra

sandiga ställen.

Arenaria trinervia L. På beskuggade ställen i östra sjö-

branterna, t. ex. sjöbranterna nedom Haga flerstädes

i mängd, sjöbranterna norr om Hamnen.

Arenaria serpyllifolia L. Allmän på torra ställen och i

åkrar.

Sagina procumbens L. ”Temligen allmän i diken och på

fuktiga ställen.

Spergula arvensis L. Allmän i åkrar. Var. maxima odlad

vid Prestgården.

Lepigonum rubrum (L.). Vid torp nära Vrixlösa.

Ser. III. Calyciflore.

Fam. Cucurbitacee.

Bryonia alba L. Planterad här och der vid torp och

gårdar.

Fam. 34. Ribesiace&e.

Ribes Grossularia L. Förvildad i sjöbranterna nedom

Haga samt på Slottsvallarne, äfvensom här och der

vid torp och gårdar.

Ribes nigrum L. Odlad i trädgårdar, men ingenstädes

funnen förvildad.

Ribes rubrum L. Flerstädes i östra sjöbranterna nedom

Haga samt mellan Haga och Hamnen, Fiskdammarne.

240.

TSG

244.

245.

ba |

248.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 7. 43

Ribes alpinum L. Flerstädes i östra sjöbranterna, t. ex.

mellan Haga och Hamnen, Fiskdammarne. Varierar

med långt utdragna bladflikar.

Fam. 35. Rhamnege.

Rhamnus cathartica L. Flerstädes i Stigby och Haga

sjöbranter, Slottsvallarne.

Rhamnus Frangula L. Sparsamt i Haga sjöbranter.

Fam. 36. Saxifragee.

Saxifraga granulata L. Allmän på ängsmark, åkerrenar

och dikeskanter.

Fam. 37. Orassulacee&e.

Sedum Telephium L. I Stigby och Haga sjöbranter.

Sedum acre L. ”Temligen allmän utmed stora vägen midt

på ön från Kumla och Tunnestad ned till Näs. Ymnig

1 östra sjöbranterna.

Fam. 38. Lythrarie&e.

Peplis Portula L. Prestgårdens kärr i mängd.

Fam. 39. Onazrarieee.

Chamenerium angustifolium (1L.). Mångenstädes i östra

sjöbranterna och i de unga ekplanteringarne, t. ex.

Näs och Stigby sjöbranter, branterna nedom Haga

och mellan Haga och Hamnen, sjöbranterna norr om

Hamnen, öfverallt 1 mängd; södra ekplanteringarne

ofvan Rönäs, ekplanteringar nära Tunnestad.

Epilobium montanum L. Mångenstädes på ängsmark och

i sjöbranterna, t. ex. Stigby sjöbranter, Haga ekplan-

teringar, sjöbranterna mellan Haga och Hamnen, Slotts-

vallarne, ekplanteringar vid Tunnestad, Komminister-

gårdens trädgård. Var. collinum finnes 1 Näs sjö-

branter.

249.

250.

291.

259.

294.

200.

256.

2517.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Epilobium roseum SCHREB. Flerstädes på lerskifferhällar

vid Vettern från Stigby till Hamnen, t. ex. Stigby

sjöbranter nedom Nedergården, på gränsen mellan

Stigby och Haga sjöbranter, sjöbranterna midt för

Haga, sjöbranterna söder om Hamnen, öfverallt tem-

ligen sparsamt.

Epilobium palustre L. Mångenstädes i kärr, diken och

sanka ängar, t. ex. ekplanteringarne ofvan Rönäs i

diken, ängar nedom Busarp, i kärr i Kungsskogen

samt i diken i den nordligaste delen nära Vrixlösa,

Slottsgrafvarne, Prestgårdens kärr, vid en vattenhåla

nedom Komministergården, kärr nära Gästgifvar-

gården.

Fam. 40. Halorageg&e.

Hippuris vulgaris L. I Erstads träsk.

Fam. 41. Pomacege.

Pyrus Malus L. Mångenstädes förvildad vid torp och

gårdar samt i ekplanteringarne. Afven i sjöbranterna

mellan Haga och Hamnen.

Pyrus communis L. Sparsamt i sjöbranterna. Föröfrigt

förvildad här och der vid gårdar och torp och då

alltid bärande tornar.

Sorbus scandica FR. Flerstädes 1 sjöbranterna, t. ex.

Stigby sjöbranter, branterna mellan Haga och Hamnen.

Äfven här och der vid torp och gårdar.

Sorbus aucuparia L. Mångenstädes i sjöbranterna samt

här och der i ängar och skogar.

Crategus Oxyaeantha L. Allmän i östra sjöbranterna och

i ekplanteringarne.

Crategus monogyna JAcQu. Temligen allmän i sjöbran-

terna från Stigby till Vrixlösa. Åfven på Slotts-

vallarne och i ekplanteringarne. Föga skild från före-

gående, ehuru stundom tydligen afvikande till habitus.

Här och der förekommer äfven en varietet med djupt

inskurna blad, var. pinnatifida.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 7. 45

258. Cotoneaster vulgaris (L.) LInDL. Visingsö (SCcHEUTZ Smål.

Fl. p. 167). Uppgiften är af gammal dato och växten

1 sednare tider ej veterligen funnen.

Fam. 42. Senticose.

259. Rosa eanina L. Temligen allmän utmed vägar, i ek-

planteringarne och i sjöbranterna. Öfverallt är det

forma nitida, som blifvit observerad.

260. Rosa Reuteri Gop. Temligen allmän vid vägar, i ek-

planteringarne och på Slottsvallarne. Forma imponens

är funnen på Slottsvallarne.

261. Rosa dumetorum TEvILL. I ekplanteringarne nedom Haga.

262. Rosa coriifolia FR. Temligen allmän utmed vägar i ek-

planteringarne, sjöbranterna och på Slottsvallarne.

263. Rosa mollissima FR. Temligen allmän vid vägar, i ek-

planteringarne, sjöbranterna och på Slottsvallarne.

Forma resinosa förekommer äfven, t. ex. på Slotts-

vallarne.

264. Rosa cinnamomea L. Endast på ett ställe i sjöbranterna

söder om Hamnen, men derstädes 1 mängd.

265. Agrimonia Eupatoria L. Mäångenstädes på torr ängsmark,

mest 1 östra sjöbranterna, t. ex. Stigby och Haga sjö-

branter, branterna mellan Haga och Hamnen, Slotts-

vallarne, Kyrkogården.

266. Alehemilla vulgaris L. Allmän på ängsmark, isynnerhet

i ekplanteringarne.

267. Alehemilla Aphanes (L.). Flerstädes på åkrar, t. ex. Smeds-

torp ymnig 1 rågåkrar vid stora vägen, nära gamla

Gymnasium, vid torp nära Vrixlösa.

268. Rubus idgeus LDL. Temligen allmän på åkerrenar och dikes-

kanter samt i sjöbranterna.

269. Rubus cesius L. Mångenstädes på torra ställen vid vägar

och murar, men isynnerhet i östra sjöbranterna, t. ex.

Stigby och Haga sjöbranter, Stigby vid stora vägen,

sjöbranterna vid Hamnen, bSlottsvallarne, vid stora

vägen mellan Smedstorp och Tunnestad, Prestgården.

270. Rubus saxatilis L. Flerstädes i sjöbranterna och i ek-

planteringarne, t. ex. sjöbranterna nedom Haga ymnigt,

283.

284.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Haga ekplanteringar, ofvan Rönäs i ekplanteiringarne,

vid Fiskdammarne.

Fragaria vesea L. Allmän på dikesrenar, vid vägkanter

och i de unga ekplanteringarne.

Fragaria elatior EHrRH. Flerstädes förvildad, t. ex. Slotts-

vallarne, gamla Gymnasium, Lyckan i trädgården.

Fragaria collina EHrRH. Temligen allmän vid åkerrenar,

dikeskanter och vägkanter öfver hela ön från Näs och

och Stigby upp till Erstad och Ed, samt här och der

i mängd, t.' ex. på Slottsvallarne.

Comarum palustre L. Flerstädes i kärr, t. ex. Rönäs

båthus, nedom södra Skolhuset, Gästgifvargårdens äng.

Potentilla anserina L. Allmän vid vägkanter och dikes-

renar.

Potentilla reptans L. Allmän vid vägkanter, åkerrenar

och dikeskanter.

Potentilla argentea L. Allmän vid vägar, åkerrenar och

gårdar.

Potentilla verna L. Mångenstädes vid vägkanter och

åkerrenar, t. ex. Stigby vid stora vägen, vägkanter

vid Carlslund, Rönäs båthus vid stranden, Husgärde,

mellan Kumla och Aflösa.

Potentilla maculata Pourr. Flerstädes vid vägkanter och

på torr ängsmark, t. ex. Näs utmarker ofvan Rönäs

vid vägen, ekplanteringar nära Tunnestad, Erstads-

viken. |

Potentilla Tormentilla (L.) Scor. Allmän på betesmarker

samt 1 ängar och skogar.

Geum urbanum L. Mångenstädes på torr ängsmark, t. ex.

torp vid stora vägen nära Busarp, Slottsvallarne, nära

Kyrkan, Kumlaby ferstädes.

Geum rivale L. Allmän på fuktiga ängar och isynnerhet

i ekskogarne.

Spirexa Ulmaria L. Allmän på fuktig ängsmark, i betes-

hagarne och ekskogarne.

Spirea Filipendula L. Allmän på torra ställen utmed

vägarne samt i sjöbranterna och ekplanteringarne.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 7. 47

Fam. 43. Drupacee.

Prunus domestica L. Här och der vid torp och gårdar

odlad.

285. Prunus insititia L. Flerstädes isjöbranterna, t. ex. Stigby

sjöbranter, mellan Haga och Hamnen vid sjöbranterna

på många ställen, branterna norr om Hamnen.

286. Prunus spinosa L. Ymnig i östra sjöbranterna, spar-

sammare i vestra sjöbranterna och stundom vid vägar

i ekplanteringarne, t. ex. Stigby sjöbranter i mängd

och der stundom uppväxande till träd, Rönäs vid sjön,

Haga sjöbranter, Haga vid vägen i ekplanteringarne,

sjöbranterna norr om Hamnen, ymnig vid Vrixlösa

båthus.

287. Prunus Cerasus L. I Haga sjöbranter på flere ställen.

Förvildad här och der vid torp och gårdar.

288. Prunus avium L. Flerstädes i sjöbranterna, t. ex. Stigby

sjöbranter, mellan Haga och Hamnen, Kungsgården.

Förvildad här och der vid gårdar och torp.

289. Prunus Padus L. Flerstädes, t. ex. Haga vid sjöbran-

terna temligen ymnig, Slottsvallarne.

Fam. 44. Papilionace&e.

Pisum sativum L. Allmänt odlad.

290. Lathyrus silvestris L. Sjöbranterna på öns sydligaste

del vid Näs och på gränsen mellan Stigby och Näs

temligen ymnig.

291. Lathyrus pratensis L. Allmän på ängsmark och åker-

renar. : Varierar glatt och luden. En mycket tät-

luden form, var. velutinus, förekommer på lerjord vid:

Aspby och Rönäs.

292. Orobus tuberosus L. Allmän i ängar och isynnerhet i

ekskogarne.

Vicia Faba L. Allmänt odlad.

293. Vicia villosa RotH. Mångenstädes i åkrar, synnerligen

bland höstsäd, t. ex. Näs, Aspby, Stigby, södra Skol-

[ul

(

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

huset, Rökinge, Busarp, Tunnestad, 'Torp, Kumla,

Aflösa, Erstad.

Vicia Cracea L. Allmän i åkrar och ängar. Varierar,

ehuru sällan, med hvita blommor, forma albiflora,

t.ex. vid Haga.

Vicia sepium DL. ”Temligen allmän 1 ängar och ekskogar.

Vicia sativa LDL. Allmänt odlad; här och der förvildad.

Vicia angustifolia RortH. Mångenstädes 1 åkrar och på

odlade ställen, t. ex. Näs, Aspby, Stigby, Haga, Rök-

inge, Busarp, Tunnestad, gamla Gymnasium. Varierar

med hvita blommor, forma albiflora, samt med mycket

smala småblad, var. Bobartii, hvilken förekommer vid

Dammen 1 Stigby och vid gamla Gymnasium.

Ervum Lens L. I en hafreåker vid Aspby tillsammans

med Vicia sativa i mängd.

Ervum hirsutum L. Mångenstädes i åkrar och stundom

1 sjöbranterna, t. ex. Stigby sjöbranter, Aspby, Busarp,

Rökinge, Tunnestad, Kumlaby, Erstad.

Ervum tetraspermum &L. Mångenstädes 1 åkrar, t. ex.

Rökinge, Tunnestad, Slottsvallarne, Vrixlösa, Kumlaby.

Astragalus glycyphyllus L. HEkplanteringarne vid Haga

invid uppkörsvägen, och i ekplanteringarne ofvan

Rönäs nära intill stora vägen.

Lotus corniculatus L. Allmän på ängsmark, åkerrenar

och vägkanter.

Medicago sativa L. Någongång odlad och förvildad.

Medicago lupulina L. Temligen allmän på torra sol-

belysta ställen, vid vägkanter och åkerrenar.

Trifolium agrarium L. Flerstädes 1 åkrar och i sjö-

branterna, t. ex. Näs sjöbranter, Stigby sjöbranter och

i klöfverland, unga ekplanteringar nära Tunnestad,

Kumla, Pavola Malm 1 klöfverland. |

-Trifolium procumbens L. Flerstädes på torra ställen vid

gårdar och i sjöbranterna, t. ex. Stigby sjöbranter

nedom byn i mängd och derifrån spridd till ofvanför

liggande klöfverland, vid vägen nära Carlslund spo-

radiskt, gamla Gymnasium, Prestgården.

Trifolium repens L. Allmän vid vägar, åkerrenar och

dikeskanter.

312.

15.

16.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 7. 49

Trifolium hybridum L. Allmän vid vägar, åkerrenar och

dikeskanter.

Trifolium arvense L. Flerstädes på torra ställen, synner-

ligen i sjöbranterna, t. ex. Näs sjöbranter, på gränsen

mellan Näs och Stigby samt Stigby sjöbranter i mängd,

gamla Gymnasium.

Trifolium pratense L. Allmän på ängsmark, vid vägar

och åkerrenar.

Trifolium medium L. Allmän på ängsmark, isynnerhet i

ekplanteringarne och östra sjöbranterna.

Ononis hireina JACQ. Mångenstädes på ängsmark samt

vid dikeskanter och åkerrenar, t. ex. södra ekplan-

teringarne ofvan Rönäs 1 mängd, Rönäs, unga ek-

planteringar vid Haga, Rökinge, unga ekplanteringar

nära Tunnestad, Slottsvallarne, Kumla, Lyckan, Er-

stadsviken.

Anthyllis Vulneraria L. Temligen allmän på torra backar

och åkerrenar.:

Fam. 45. HEricineg&.

Myrtillus nigra (L.) Gin. Allmän både i ekplanteringarne

och i barrskogarne.

Myrtillus uliginosa (L.). Temligen allmänt spridd på

fuktiga ställen, så i björkskogarne som 1 ekplante-

ringar och betesmarker, från öns södra del vid Näs,

Aspby och Stigby upp till Rökinge och Busarp; spar-

sammare mot norr, t. ex. vid Kumla och Afösa.

Vaccinium Vitis idea L. Flerstädes så i barrskog som

löfskog, t. ex. Näs i björkskogarne, ekplanteringar

ofvan Rönäs, i Kungsskogen temligen allmän men

sällan i blomma, på heden norr om Kungsskogen.

Calluna vulgaris (L.). Allmän på magra betesmarker på

öns södra och medlersta del från Näs upp till Aflösa

och Säby.

Pyrola rotundifolia L. Flerstädes i ekskogarne, t. ex.

ekplanteringarne ofvan Rönäs, Haga på flere ställen

och i ekskogarne mellan Haga och kyrkan.

Pyrola chlorantha Sw. I Kungsskogen nära Haga sparsamt.

[SO

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Pyrola minor L. Flerstädes i ek- och tall-skogar, t. ex.

i tallskogen ofvan Aspby, ekplanteringar vid Haga,

här och der i Kungsskogen, Kungsgårdens ekplan-

teringar, vid Fiskdammarne. i

Pyrola secunda L. Mångenstädes i Kungsskogen mellan

Haga och Abrahamstorp, hvarifrån den sprider sig

till närliggande ekplanteringar.

Pyrola uniflora L. På sank mark i Kungsskogen i när-

heten af Abrahamstorp på flere ställen ej sparsamt.

Förekommer äfven med dubbla blommor med 6 till

10-kronblad.

Monotropa hypopitys L. Allmänt spridd på tallrötter i

Nungsskogen, men talrikast i närheten af Haga. Öfver-

går stundom från tallskogen till de närmaste ekplan-

teringarne, såsom vid Haga.

Fam. 46. Euphorbiacee&e.

Euphorbia Cyparissias L. Förvildad i Komministergårdens

trädgård.

Euphorbia Helioscopia L. Allmän på åkrar och träd-

gårdsland.

Fam. 47. Portulacace&e.

Montia fontana L. Temligen rar vid källsprång i ängar,

t. ex. i diken i ängar nedom Busarp, Gästgifvar-

gårdens äng i mängd.

Fam. 48. Paronychie&e.

Herniaria glabra L. Flerstädes på torra sandiga backar,

t. ex. Stigby, nära Carlslund, södra Skolhuset, Kumlaby.

Seleranthus annuus L. Allmän på åkrar och torra backar.

Fam. 49. Polygonee&e.

Polygonum viviparum L. Mångenstädes i ängar och ek-

skogar, t. ex. björkängarne vid Näs och Aspby, södra

BIHANG TIL Ko SV: VET.SYKADI HANDLA BANDS 00 NIO fe Hl

ekplanteringarne ofvan Rönäs, ekplanteringar vid Haga,

ängar nedom Busarp, Tunnestads ängar.

328. Polygonum amphibium L. Var. terrestre är temligen allmän

i diken och på fuktiga ställen, men var. aquaticum

förekommer endast i Erstadsträsk.

329. Polygonum lapathifolium L. Allmän på åkrar. Var. incanum

förekommer här och der, t. ex. i Prestgårdens kärr.

3950. Polygonum Hydropiper L. Mångenstädes i diken och

vattengropar, t. ex. Näs i diken, nedom Busarp, vatten-

gropar och diken söder om Kyrkan, Slottsgrafvarne,

Kumla, Prestgårdens kärr.

391. Polygonum aviculare L. Allmän vid vägar och gårdar.

5332. Polygonum Convolvulus L. Allmän på åkrar.

330. Rumex obtusifolius L. Flerstädes i diken och på fuktiga

ställen, dock vanligtvis blott få exemplar tillsammans,

t. ex. 1 diken 1 södra ekplanteringarne ofvan Rönäs,

i diken mellan Smedstorp och Tunnestad, Slotts-

vallarne.

334. Rumex erispus L. Temligen allmänt spridd öfver hela

ön i diken och på fuktiga ställen, men vanligtvis

blott få exemplar.

350. Rumex domesticus Harm. Flerstädes 1 diken och på

fuktiga ställen, men långt sparsammare än föregående

och vanligtvis blott några få exemplar tillsammans,

t. ex. Smedstorp, Prestgården. På sistnämnda ställe

förekommer äfven en varietet med ett kalkblad gryn-

bärande, forma unå valvulå graniferå.

356. Rumex Acetosa L. Allmän i ängar, synnerligen i ek-

skogarne.

337. Rumex Acetosella L. Allmän på sandiga åkrar och isyn-

nerhet i stora massor på Stigby gärden.

Ser. IV. Incomplete.

Fam. 50. Ulmacege.

[SA]

[9 0)

Ulmus montana SM. Sparsamt spridd i Näs och Stigby

sjöbranter; Kungsgården. Föröfrigt planterad vid torp

och gårdar.

341.

342.

343.

344.

345.

346.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Fam. 51. Urticacee&e.

Humulus Lupulus L. Förvildad vid Kumlaby nära Gäst-

gifvargården.

Cannabis sativa LDL. Här och der odlad. t. ex. vid Rö-

kinge Norrgård.

Urtica urens L. Temligen allmän vid gårdar, vägar och

i trädgårdar.

Urtica doiea L. Allmän vid gårdar och vägar.

Fam. 52. Chenopodiacee&e.

Atriplex hortensis L. Här och der odlad, stundom för-

vildad, t. ex. vid Prestgården. Varierar med röda

blad och stjelkar.

Atriplex patula L. Flerstädes i trädgårdar och potates-

land samt på jordhögar, t. ex. torpet Småland, Tunne-

stad, gamla Gymnasium, Slottsvallarne.

Blitum Bonus Henricus (L.). Flerstädes vid gårdar och

vägar, t. ex. Busarp, Tunnestad, Kumlaby.

Chenopodium urbicum L. Prestgården vid gamla kyrkans

mur.

Chenopodium album L. Allmän på åkrar och i trädgårdar,

synnerligen i potatesland.

Chenopodium polyspermum L. På blomsterrabatter i Kom-

ministergårdens trädgård.

Fam. 53. Cupulifere.

Quercus Robur L. Planterad i stor skala sedan 40 år

tillbaka och nu på ett område af 800 tunnland. Några

gamla träd förekomma här och der och jag antager

att ek funnits på ön sedan många århundraden till-

baka.

Fagus silvatiea L. Planterad här och der i ekskogarne

på ett betydande område.

Carpinus Betulus L. Planterad i ekskogarne 1 närheten

af Haga.

347.

BILANG: TilK Ky SV. VET.SAKAD. HAND BAND de. NO 46 J3

Corylus Avellana L. I mängd 1 östra sjöbranterna, t. ex.

Haga sjöbranter, Kungsgårdens norra sjöbranter, vid

Fiskdammarne.

Fam. 54. Salicine&e.

Populus tremula L. Allmän i ängar, vid vägar, 1 ek-

skogarne och sjöbranterna.

Salix pentandra L. Mångenstädes på fuktiga ställen, t. ex.

Rönäs båthus vid stranden, ekplanteringar ofvan Rönäs,

Haga ekplanteringar, ängar nedom Busarp, Tunnestad,

Slottsgrafvarne.

Salix fragilis L. Flerstädes vid vägar och gårdar, utan

tvifvel ursprungligen planterad, t. ex. Rökinge, 'Tunne-

stad, Erstad.

Salix viminalis LDL. Slottsvallarne, Eds säteri.

Salix caprea L. Temligen allmän i ängar och ekplan-

teringarne samt i östra sjöbranterna.

Salix cinerea L. Flerstädes på fuktiga ställen i ekplan-

teringarne, t. ex. ofvan Rönäs, ofvan Rökinge, nära

Tunnestad.

Salix aurita LC. Temligen allmän i ängar, synnerligen

i ekplanteringarne och äfven i östra sjöbranterna.

Salix depressa FR. (Salix livida We. Salix vagans

ANDRS.) I diken vid stora alléen i ekplanteringarne

ofvan Rönäs träffas flere stora buskar.

Salix repens L. Allmän i diken och på fuktig mark i

ängarne och ekplanteringarne. Varierar mycket.

Salix nigricans Sv. Flerstädes spridd i ekplanteringarne,

t. ex. ofvan Rönäs, vid Haga.

Salix hastata L. Sällsynt i diken i ekplanteringarne

ofvan Rönäs.

Fam. 55. Betuline&.

Betula alba L. Allmän och på några ställen bildande

täta skogar, såsom vid Näs, Stigby och Aspby, ofvan

Rökinge, vid Torp och Aflösa. Öfverallt den form,

som erhållit namn af Betula verrucosa EHrRH.

54 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

359. Alnus glutinosa (L.) Wiznzrp. Temligen allmän på fuk-

tiga ställen, mest i närheten af Vettern, både på östra

och vestra sidan.

360. Alnus incana (L.) Wiuzp. I stor mängd i östra sjö-

branterna från Vrixlösa ned till Stigby och Näs.

Fam. 56. Conifere.

361. Pinus silvestris L. Bildar flere skogar, af hvilka den

största, Kungsskogen, har en utsträckning af 400

tunnland.

362. Pinus Abies L. (Abies excelsa DC.). Här och der träffas

ett enstaka träd i tallskogarne. Planterad i stor mängd

i ekplanteringarne. z

Pinus Picea L. (Abies pectinata DC.). Planterad i ek-

planteringarne.

Pinus Larix L. (Larix europ&ea DC). Planterad i mängd

i ekplanteringarne.

[SE]

(SG

Juniperus communis L. Allmän på magra betesmarker

och i tallskogarne.

Taxus baceata L. Planterad vid Kungsgården.

Fam. 57. Callitrichine2&e.

364. OCallitriche verna L. I stora kärret och på fuktiga ställen

på gångstigar i Kungsskogen flerstädes och under trenne

olika former.

II. MONOCOTYLEDONEAAE.

Fam. 58. Orchidee&e.

365. Orchis angustifolia Wiumm. Mycket sällsynt i sanka ängar

nedom Busarp tillsammans med” Epipactis palustris.

366. Orchis maculata L. Temligen allmän på fuktiga ängar

samt här och der i ekplanteringarne.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND De N:O 7. D0

367. Platanthera bifolia (L.). Temligen allmän 1 ängar och

ekplanteringar, men vanligtvis blott få exemplar till-

sammans.

365. Herminium Monorchis (L.). Sällsynt på fuktiga ängar

vid Tunnestad tillsammans med Epipactis palustris.

Studeranden G. MozArRT, som visade mig växtstället

för denna art, nämde att han under föregående år

sett den i temlig mängd; men 1877 funnos endast

några få individer. Studeranden Mozart har dess-

likes funnit ett exemplar af denna art på ett sankt

ställe nedom Komministergården.

369. Goodyera repens (L.). I Kungsskogen nära Abrahams-

torp på ett ställe i temlig mängd.

310. Epipactis palustris (ScoP.). Flerstädes i sanka ängar, t. ex.

nedom Busarp i flere ängar temligen ymnigt, Tunne-

stads ängar rar, äfven funnen af G. MOzART i Säby

ängar.

[SG]

a |

Listera ovata (L.). Flerstädes i ängar och ekplanteringar,

men vanligtvis i få exemplar, t. ex. ekskogarne och

sjöbranterna mellan Haga och Hamnen på flere ställen,

Tunnestads utmarker nedom södra Skolhuset, ängar

nedom Busarp.

Fam. 59. Hydrocharidee.

3172. Hydrocharis Morsus ran& L. Erstads träsk i mängd.

Fam. 60. Liliaceg&e.

Lilium bulbiferum L. Här och der odlad vid torp och

gårdar och någon gång förvildad.

Allium oleraceum L. Slottsvallarne mot sjön. I en åker

norr om Kumlaby (E. FriEs och J. FORSANDER 1817.)

ÖS

(SV)

Ornithogalum umbellatum L. Förvildad vid Erstads sjö-

branter.

3174. Gagea lutea (L.). Allmän på Visingsö (Stud. G. MOZART).

375. Convallaria majalis L. Flerstädes på ängsmark imvid sjö-

branterna, t. ex. vid sjöbranterna mellan Haga och

Hamnen och vid Fiskdammarne, öfverallt endast blad

och 1877 ej någonstädes anträffad i blomma.

SUS

250.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Convallaria Polygonatum L. Sällsynt i och vid sjöbran-

terna mellan Haga och Hamnen. Vid Fiskdammarne

(Stud. G. MOZART.)

Majanthemum bifolium (L.). På ängsmark, t. ex. i ek-

planteringarne nedom Haga. Vid Fiskdammarne (G-.

M0zZART.)

Paris quadrifolia L. Flerstädes på ängsmark och skuggiga

ställen nära sjöbranterna, t. ex. nedom Haga, mellan

Haga och Hamnen, norr om Hamnen.

Fam. 61. Alismaceg&.

Alisma Plantago L. Flerstädesi vatten, sanka kärr och diken,

t. ex. i kärret vid Rönäs båthus, diken i Kungsskogen

nära Abrahamstorp, Prestgårdens kärr, Erstads träsk.

Triglochin palustre L. Mångenstädes i kärr och på sanka

ställen, t. ex. i kärr vid Rönäs båthus, ängar nedom

södra Skolhuset, ängar nedom Busarp, Slottsgrafvarne,

Tunnestads ängar, Prestgårdens kärr, vid en vatten-

håla nedom Komministergården.

Fam. 62. Juncace&e.

Juncus conglomeratus L. Temligen allmän 1 diken och

på fuktiga ställen.

Juncus effusus L. Flerstädes 1 kärr och diken, t. ex.

Kungsskogen i kärr, i diken i skogens nordligaste

del nära Kumla och Vrixlösa, vid Fiskdammarne.

Juncus filiformis L. I diken vid Näs ej sparsamt.

Juncus articulatus LD. Temligen allmän i diken och på

fuktiga ställen.

Juncus alpinus ViLnL. Flerstädes i diken och på fuktiga

ställen, t. ex. i diken i södra ekplanteringarne ofvan

Rönäs, vid en vattenhåla nedom Komministergården.

Juncus squarrosus L. På sandiga dikeskanter vid Näs

sparsamt. i

Juncus compressus JACQ. Temligen allmän vid vägar

och gårdar; äfven på Vetterns strand nedom Haga.

Juncus bufonius L. Allmän i diken och på fuktiga ställen.

BIHANG. TID GK: SV. VET: AKND. HANDIn BAND. de N:O 0 DÅ

389. Luzula pilosa (L.). Allmän i skogar och i största mängd

öfverallt i Kungsskogen.

390. Luzula eampestris (L.). Allmän på ängsmark och i sko-

garne. Man finner i skogarne en lärgre och spens-

ligare form, som erhållit namn af Luzula multiflora

och i Kungsskogen träffar man den på skuggiga ställen

med blek färg, var. pallescens. Denna i medlersta och

och södra Sverige förekommande form bör icke för-

blandas med Juncus pallesceens WELNBG. FI. Lapp.

n. 165, som växer i tufvor, samt har smärre och tal-

rikare tydligen skaftade ax. Åfven af denna sist-

nämnda art eller form finnas gröfre och mörkare

exemplar i medlersta Sverige och dessa jemte den

bleka nordliga formen torde utgöra en från Luzula

campestris skild art, som verkligen förtienar namnet

Luzula multiflora.

Fam. 63. Aroidege.

Calla palustris L. Inplanterad af pastor C. G. MOZART

i ett dike nära den vattenhåla, som finnes nedom

Komministergården.

391. Lemna minor L. Flerstädes i vattensamlingar och diken,

t. ex. i diken i ängarne nedom Busarp, nedom Kom-

ministergården i diken och i en vattenhåla, Torp,

Fiskdammarne, Erstads träsk.

392. Lemna trisulea L. Erstads träsk 1 mängd.

Fam. 64. Potamogetone&e.

393. Potamogeton natans L. Erstads träsk i mängd.

394. Potamogeton gramineus L. Prestgårdens kärr i mängd.

395. Potamogeton pusillus L. I vestra Fiskdammen i största

mängd.

Fam. 65. Typhacee.

396. Sparganium simplex Hups. Flerstädes 1 vatten t. ex.

Prestgårdens kärr, i en vattenhåla nedom Kommi-

nistergården, Erstads träsk i mängd.

[9 0)

[SK]

398.

400.

404.

405.

406.

408.

ZETTERSTEUT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Fam. 66. Cyperacee.

Seirpus compressus (L.). Flerstädes på fuktig gräsmark,

t. ex. vid dikeskanten nedom södra Skolhuset, ängar

nedom Busarp, vid Slottsgrafvarna.

Scirpus lacustris L. Erstads träsk ymnig.

Scirpus pauciflorus LiGHTF. Flerstädes på fuktig gräs-

mark vid vägar och dikeskanter, t. ex. nedom södra

Skolhuset, ofvan Rökinge.

Heleocharis palustris (L.). Temligen allmän 1 diken och

vattensamlingar. Hufvudformen är långt sparsammare

än var. uniglumis, och den förra är endast anmärkt

i Prestgårdens kärr, i diken nära Erstad och Ed,

samt 1 Erstads träsk.

Heleocharis acicularis (L.). Prestgårdens kärr.

Eriophorum angustifolium Rorr. Mångenstädes 1 kärr,

t. ex. Rönäs båthus, ofvan Husgärde och nedom södra

Skolhuset, Tunnestads ängar, Prestgårdens kärr, kärren

vid Erstads träsk.

Eriophorum latifolium Horr. Flerstädes i kärr och sanka

ängar, t. ex. nedom södra Skolhuset i mängd, nedom

Busarp.

Carex vesicaria L. Mångenstädes i kärr och mindre vatten-

samlingar, t. ex. i björkängar vid Stigby, 1 ekplan-

teringarne ofvan Rönäs, Rönäs båthus, nedom södra

Skolhuset, nedom Busarp, Nungsskogen, nedom Kom-

ministergården, Prestgårdens kärr, Erstads träsk.

Carex ampullacea Goop. Flerstädes i kärr och vatten-

samlingar, dock långt sparsammare än föregående,

t. ex. kärr vid Rönäs båthus, ängar nedom Busarp,

Erstads träsk.

Carex hirta L. Flerstädes på sandblandad lera vid Vet-

terns stränder, t. ex. Stigby sjöbranter, Rönäs båthus

i mängd, Erstadviken, Erstad.

Carex glauea Scor. Allmän på lerjord i diken och på

fuktiga ställen, isynnerhet i åkerkanter, samt allmän-

nare på vestra sidan än på den östra.

Carex pallescens L. ”Temligen allmän på ängsmark och

vid dikeskanter, isynnerhet 1 ekplanteringarne.

409.

410.

411.

414.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5» N:O 7. 59

Carex Hornschuchiana Horr. Mångenstädes på fuktiga

ängar, men vanligtvis i ringa mängd, t. ex. i ett kärr

nära stora vägen vid Stigby tillsammans med Carex

Oederi var. pygmea; ängar nedom södra Skolhuset,

ängar nedom Busarp, ängar ofvan Rökimge, Tunne-

stads ängar.

Carex fulva Goop. På sanka ängar nedom Busarp med

Carex Hornschuchiana.

Carex Oederi EmrH. Flerstädes i diken och på fuktiga

ängar, t. ex. kärr vid Stigby med Primula farinosa,

i ekplanteringar ofvan Rönäs, ängar nedom södra

Skolhuset, Tunnestad i diken och ängar. Nästan

öfverallt förekommer blott den lilla lågväxta formen,

som fått namn af var. pygmea.

Carex panicea L. Allmän i diken och sanka ängar, synner-

ligen på öns vestra sida.

Carex pilwlifera L. Flerstädes på magra betesmarker,

t. ex. Näs 1 diken, ekplanteringar ofvan Rönäs, på

heden i Kungsskogens nordligaste del.

Carex precox Jaco. Flerstädes på torra backar, t. ex.

Näs på södra udden, Stigby, Kungsskogen, Erstads

östra udde, Ed.

Carex ericetorum Porr. På torra sandiga ställen vid Näs

sjöbranter.

Carex strieta Goop. I kärret vid Rönäs båthus i mängd.

Carex vulgaris Fr. Temligen allmän i kärr och diken,

isynnerhet på öns vestra sida.

Carex stellulata ScHREB. Mångenstädes i kärr och sanka

ängar, t. ex. 1 ett kärr i ekplanteringen ofvan Rönäs,

betesmarker nedom södra Skolhuset, ängar nedom

Busarp, Kungsskogen nära Abrahamstorp, Tunnestads

ängar, vid en vattenhåla nedom Komministergården.

Carex canescens L. På sanka ängar nedom Busarp.

Carex leporina L. Temligen allmän på ängar, dikes-

kanter och åkerrenar.

Carex Schreberi SCHRANK. Erstadviken på sand vid Vet-

terns strand, på ett område af några qvadratfamnar i

mängd, men blombärande strån temligen sparsamt

(20 Juni 1877 i full blomma).

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSO.

Carex arenaria L. Erstads östra udde i sanden nära

Vetterns strand ej sparsamt.

Carex distieha Hups. Mäångenstädes i kärr och diken,

t. ex. Rönäs båthus ymnig, Husgärde, Slottsgrafvarne,

Kumlaby, Ed.

Carex murieata L. Temligen allmän på torr ängsmark,

vid åkerrenar och dikeskanter.

Carex pulicaris LD. I Kungsskogen nära Abrahamstorp.

Carex dioica L. Flerstädes i kärr och sanka ängar, dock

vanligtvis i ringa mängd, t. ex. i kärr vid Stigby med

Primula farinosa, betesmarker nedom södra Skolhuset.

Fam. 67. Graminege&e.

Tritieum vulgare VinrL. Odlas allmänt.

Triticum repens L. Allmän vid åkerrenar, dikeskanter

och potatesland.

Triticum eaninum L. Slottsvallarne.

Secale cereale L. Odlas allmänt.

Elymus arenarius L. Erstads östra udde i sanden vid

"Vetterns strand sparsamt.

Hordeum vulgare L. Odlas allmänt.

Lolium temulentum L. Flerstädes i åkrar, men endast

bland korn, t. ex. Näs utmarker ofvan Rönäs, Tunne-

stads utmarker nära södra Skolhuset i mängd, nedom

Busarp 1 mängd, Rökinge.

Lolium linicola Sonp. Mångenstädes 1 åkrar bland lin,

t. ex. Näs, Rönäs, Husgärde, nära Loa sten, nedom

Busarp, Tunnestad, Vrixlösa.

Lolium perenne L. Allmän vid vägar och dikesrenar.

Cynosurus cristatus L. Flerstädes på torr ängsmark, t. ex.

Stigby, nedom södra Skolhuset, Slottsvallarne, Säby.

Dactylis glomerata L. Allmän på ängsmark, isynnerhet

i ekplanteringarne.

Festuca elatior L. Allmän på ängsmark, vid vägar, åker-

renar och dikeskanter.

Festuca rubra L. Allmän vid åkerrenar och dikeskanter.

Festuca ovina L. Allmän på torra sandiga ställen i betes-

marker och skogar. På några ställen träffas den bleka

BIHANG. TILL K. SV. VET AKAD: HANDEL. "BAND de N:O fo Öl

halmgula formen, var. straminea, t. ex. vid Näs och

Stigby.

438. Schedonorus teetorum (L.). Flerstädes på torra hög-

ländta ställen, t. ex. på stora ättehögen nära Carls-

lund och vid torp söder om Carlslund, Slottsvallarne,

Tunnestad på torftak, Prestgården vid gamla kyrkans

mur.

439. Bromus seealinus L. Allmän i rågåkrar.

440. Bromus arvensis L. Visingsborg (E. FriEs och J. FOR-

SANDER 1817).

441. Bromus mollis L. Temligen allmän på torra ställen vid

- I

gårdar, åkerrenar och dikeskanter. Var. glabratus före-

kommer långt sparsammare, t. ex. Näs 1 branterna nära

(<) 9

slottsruinerna, Husgärde.

442. Briza media L. Allmän på ängsmark, vid dikeskanter

och åkerrenar.

443. Poa pratensis L. Allmän i ängar och ekskogar, vid dikes-

kanter och åkerrenar. Var. humilis förekommer här

och der, t. ex. Rökinge, Tunnestad, Aflösa, Erstadviken.

444. Poa compressa L. Allmän på torra ställen och vid dikes-

kanter samt isynnerhet på de solöppna sjöbranterna,

så de östra som de vestra.

445. Poa trivialis L. Temligen allmän i diken och på fuktiga

ställen.

446. Poa nemoralis L. Allmän på ängsmark och i östra sjö-

branterna på beskuggade ställen.

447. Poa annua L. Allmän 1 diken och på fuktiga ställen.

448. Glyeeria plicata Fr. I diken nära sjöbranterna vid Stigby

Nedergård tillsammans med Veronica Beccabunga.

449. Glyceria fluitans (L.). Temligen allmän i diken och på

fuktiga ställen.

450. Molinia ecerulea (L.). Flerstädes på sanka ängar och vid

dikeskanter, t. ex. dikeskanter vid åkrar 1 Näs ut-

marker ofvan Rönäs, ängar nedom södra Skolhuset,

ängar nedom Busarp, 1 ekplanteringarne ofvan Rökinge.

451. Triodia decumbens (L.). Mångenstädes i betesmarker och

vid dikeskanter, t. ex. unga ekplanteringar nära Haga,

Tunnestads utmarker nedom södra Skolhuset, ängar

457.

458.

459.

460.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSU.

nedom Busarp, ekplanteringar ofvan Rökinge, 1 Kungs-

skogens nordligaste del.

Avena sativa L. Odlas allmänt.

Avena elatior L. Mångenstädes på torr ängsmark isynnerhet

i ekplanteringarne och sannolikt inkommen med gräsfrö,

t. ex. ekplanteringar vid Eket, ekplanteringar ofvan

Rönäs, Haga vid stora vägen, ekplanteringar vid Tunne-

stad, Kyrkogården, Pavola Malm vid bryggan.

Avena pubescens L. Allmän i ängar och isynnerhet i

ekplanteringarne.

Avena pratensis L. Allmän på torr solöppen ängsmark,

på åkerrenar och dikeskanter.

Trisetum flavescens (L.). Kurla vid gamla kyrkan i

mängd, utan tvifvel inkommen med gräsfrön.

Aira cespitosa L. Allmän på ängsmark och i ekplan-

teringarne. På beskuggade ställen förekommer den

bleka halmgula formen, var. straminea, t. ex. i ek-

planteringarne vid Haga och i Kungsskogen.

Aira flexuosa L. Allmän på magra betesmarker, i skogar

och vid vägkanter.

Holcus lanatus L. Mångenstädes i diken och i ekplan-

teringarne, t. ex. ofvan Rönäs i mängd, Haga, Loa

sten, Busarp, Smedstorp, Tunnestad, Kungsskogens

nordligaste del.

Calamagrostis epigejos (L.). I sjöbranterna mot Vettern

flerstädes mellan Haga och Hamnen.

Apera Spica venti (L.). Mångenstädes på åkrar och nästan

allmän på öns södra del, t. ex. Näs, Aspby, Stigby,

nära Carlslund, Tunnestad.

Agrostis stolonifera L. Flerstädes i diken och på fuktiga

ställen, t. ex. dikeskanter vid åkrar af Näs utmarker

ofvan Rönäs, nedom södra Skolhuset, Rökinge i diken,

Prestgårdens kärr, Säby i diken. Forma straminea

;tyckes saknas på ön, der endast den mörka formen

är funnen.

Agrostis vulgaris ViTH. Allmän på magra betesmarker,

vid åkerrenar och dikeskanter. Var. straminea före-

kommer i ekplanteringar vid Haga.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDEB. BAND 960 N:0O fe 00

463. Agrostis eanina L. På sandjord strax ofvan Näs sjö-

branter i mängd, och vid branterna på gränsen mellan

Näs och Stigby.

464. Alopecurus pratensis L. Temligen allmän på åkerrenar och

dikeskanter, synnerligen på öns vestra och norra del.

465. Alopecurus geniculatus L. ”'Temligen allmän i diken och

vattensamlingar. Var. fulvus är långt sällsyntare än

hufvudformen, men förekommer här och der t. ex. i

Kungsskogens kärr.

466. Phleum pratense L. Allmän på ängsmark, åkerrenar och

dikeskanter.

57. Phleum Böhmeri WiB. Stigby sjöbranter nedom Neder-

gården sparsamt. |

468. Baldingera arundinacea (L.). Sparsamt på sanka ställen i

björkskogarne vid Stigby, 1 Tunnestads utmarker nedom

södra Skolhuset, 1 diken vid Tunnestad, Vestergård-

469. Anthoxanthum odoratum L. Allmän i ängar, ekskogar,

barrskogar samt på dikeskanter och åkerrenar.

470. Nardus strieta L. Mångenstädes på öns södra del, t. ex.

Näs, Stigby, södra ekplanteringarne ofvan Rönäs, ofvan

Husgärde, Tunnestads utmarker nedom södra Skolhuset.

NEMEAZE.

III. HETERONEMEAE.

CI. Filices.

Fam. 68. Polypodiacee.

471. Polypodium Phegopteris L. Sparsamt i Kungsskogen nära

Abrahamstorp.

472. Polypodium Dryopteris L. Flerstädes 1 ek- och barr-

skogarne, t. ex. vid sjöbranterna nedom Haga samt

mellan Haga och Hamnen, Kungsskogen flerstädes,

men isynnerhet i närheten af Abrahamstorp.

475. Polystichum Oreopteris (EHRH.). Ganska sparsamt men

fruktbärande i Kungsskogen nära Abrahamstorp i när-

heten af Polypodium Phegopteris (3 Aug. 1877).

64 ZETTERSTED'T, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

474. Polystichum Filix mas (L.). Flerstädes i skogar och löf-

ängar, t. ex. vid sjöbranterna nedom Haga 1 mängd,

Kungsskogen nära Abrahamstorp sparsamt, Slotts-

vallarne sparsamt.

475. Polystichum eristatum (L.). I ett kärr i ekplanteringarne

ofvan Rönäs.

476. Polystiehum spinulosum (Sw.). Flerstädes på sank mark

i ek- och barr-skogarne, t. ex. 1 ett kärr i ekplan-

teringarne ofvan Rönäs med Polystichum cristatum,

här och der 1 Kungsskogen men talrikast i närheten

af Abrahamstorp. Var. dilatatum förekommer i Kungs-

skogen norr om Abrahamstorp, men långt sparsam-

mare än hufvudformen.

-—-

Asplenium Filix femina (L.). Flerstädes på fuktiga ställen

i ek- och barr-skogarne, t. ex. 1 kärr 1 ekplanterin-

garne ofvan HRönäs, Tunnestads utmarker vid södra

Skolhuset, Kungsskogen här och der men temligen

sparsamt, vid Fiskdammarne.

478. Blechnum Spieant (L.) RotH. Kungsskogen nära Abra-

hamstorp ganska sparsamt (Stud. G. MozART).

Fam. 69. Ophioglosseg&e.

479. Botrychium Lunaria (L.). Sparsamt på gräsmark vid upp-

körsvägen till Haga. Vrixlösa båthus (Stud. G. MOZART).

480. Ophioglossum vulgatum L. På gräsmark 1 Komminister-

gårdens trädgård (Stud. G. MozART).

Fam. 70. Hquisetacee.

481. Equisetum arvense L. Allmän på sandblandad lerjord på

sanka åkrar och dikesrenar.

482. Equisetum pratense EmrH. I ekplanteringarne vid Haga

ferstädes och Tunnestad vid dikeskanter.

483. Equisetum silvatieum L. I ängar vid stora eken mellan

Stigby och Näs egor.

"484. Equisetum palustre L. Mångenstädes 1 sanka ängar och

betesmarker på öns vestra sida, t. ex. 1 kärr i ek-

planteringar ofvan Rönäs, nedom södra Skolhuset och

BIHANG TILL. Ks SV. VET: AKAD. HANDL. BAND. 96 N:O 7. 65

489.

490.

491.

492.

ofvan Husgärde i mängd, nedom Busarp, ofvan Rök-

inge och vid nedkörsvägen till Rökinge, Tunnestads

ängar.

Equisetum fluviatile L. Flerstädes på sanka ställen och

vid vattensamlingar, t. ex. Tunnestads utmarker nedom

södra Skolhuset, Kumlaby, Erstads träsk 1 stor mängd.

Equisetum hiemale L. Sparsamt vid Erstads östra udde

i sanden nära stranden tillsammans med Carex arenaria.

Fam. 71. Lycopodiacee.

Lycopodium annotinum L. I Kungsskogen flerstädes, synner-

ligen i närheten af Abrahamstorp, men mindre spridd

än följande art.

Lycopodium elavatum L. I Kungsskogen här och der

spridd öfver nästan hela skogen.

CI. Musci.

Ham (2: -BLryacesg:

Phascum cuspidatum ScHrREB. Haga trädgård.

Pleuridium alternifolium Br. eur. flerst. t. ex. unga ek-

planteringar vid Haga; 1 diken 1 ekplanteringarne

ofvan Rönäs, Kungsskogen vid dikeskanter nära Abra-

hamstorp, öfverallt i mängd.

Systegium erispum (H.). Unga ekplanteringar vid Haga

sparsamt.

Hymenostomum microstomum (H.). Unga ekplanteringar

vid Haga i mängd; 1 ekplanteringar ofvan Rönäs i

diken; i Kunggskogen vid dikeskanter nära Abrahams-

torp. Öfverallt tillsammans med Pleuridium alterni-

folium. :

Gymnostomum rupestre SCHWAGR. r. Stigby sjöbranter

nära gränsen till Näs branter, rar.

Cynodontium virens (H.) var. y serratum SCHIMP. SYN. r.

Stigby sjöbranter nära gränsen mot Näs branter, rar.

Dichodontium pellucidum (H.). Stigby sjöbranter flerstädes

ej sparsamt.

500.

301.

302.

303.

204.

509.

J06.

213.

214.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Dicranella cerispa (H.) r. Näs i diken.

Dicranella Grevilleana (BR. eur.) r. Prestgårdens kärr

på fuktig jord.

Dicranella Schreberi (H.) r. Aspby vid dikeskanter.

Dieranella varia (H.) flerst. t. ex. 1 diken vid Näs, i ler-

diken i ekplanteringarne ofvan Rönäs.

Dieranella rufescens (TURN.) ferst. i diken, t. ex. Näs,

Rökinge, Haga trädgård.

Dieranella heteromalla (H.) flerst. t. ex. i Kungsskogen

på flere ställen på trädrötter och vid diken, isynnerhet

i närheten af Abrahamstorp och i dess nordligaste del

mot Vrixlösa och Tunnestad; Prestgårdens kärr.

Dieranum montanum H. ferst. i Kungsskogen.

Dicranum longifolium H. flerst. i Kungsskogen.

Dieranum fuscescens Turn. Kungsskogen vid trädrötter,

isynnerhet i närheten af Abrahamstorp.

Dieranum scoparium (L.) a.

Diecranum palustre Brip. ferst. på sank mark, t. ex. Kungs-

skogen, kärrängar nedom Busarp, Tunnestads mark-

nadsplats, Erstads kärr.

Dicranum Schraderi SCHWAGR. ferst. t. ex. björkskogar

vid Näs och Aspby, betesmarker nedom södra Skol-

huset, Tunnestads ängar.

Dicranum undulatum Br. eur. Ymnig i Kungsskogen.

Leucobryum glaucum (L.) mångenst. t. ex. Stigby, betes-

marker nedom södra Skolhuset, Kungsskogen.

Fissidens bryoides H. flerst. t. ex. sjöbranterna nedom

Haga; nära Fiskdammarne.

Fissidens taxifolius (L.) mångenst. t. ex. unga ekplan-

teringar vid Haga, Haga sjöbranter samt mellan Haga

och Hamnen; Kungsskogen i diken nära A brahamstorp.

Fissidens adianthoides (L.) r. Sjöbranterna nedom Haga

mycket sparsamt.

Pottia truncata (L.) mångenst. t. ex. Aspby, Haga träd-

gård, Rökinge, Kungsgården, gamla Gymnasium.

Didymodon rubellus (RorH), flerstädes t. ex. Stigby och

Haga sjöbranter, sjöbranterna söder om Hamnen,

Kungsgårdens norra ekplanteringar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:o 7. 6

515. Ceratodon purpureus (L.) a.

516. Leptotrichum homomallum (H.) ferst. i diken vid Näs,

såväl vid östra sjöbranterna som på vestra sidan.

517. Leptotrichum flexicaule (SCHWAGR.) r. Näs slottsruiner

i mängd.

318. Trichostomum tophaceum Brip. r. På skifferklippor söder

om Hamnen med frukt.

319. Barbula unguiculata H. mångenst. t. ex. Näs, Aspby, i

diken i ekplanteringarne ofvan Rönäs, Stigby och

Haga sjöbranter, söder om Hamnen, Kungsgården,

Rökinge båthus, Pavola Malm, Säby.

520. Barbula rigidula (SM). Trichostomum rigidulum var. £

densum Br. eur. r. Näs slottsruiner sparsamt.

5321. Barbula convoluta H. r. Näs slottsruiner ej sparsamt.

522. Barbula tortuosa (L.) ferst. t. ex. på tufvor bland buskar

1 betesmarker ofvan Husgärde.

323. Barbula subulata (L.) r. Vid dikeskanter vid stora vägen

norr om Smedstorp ej sparsamt.

524. Barbula mucronifolia SCHWAGR. ferst. synnerligen i sjö-

branterna, t. ex. Stigby och Haga sjöbranter på flere

ställen, i dikeskanter vid stora vägen söder om södra

Skolhuset, sjöbranterna söder om Hamnen, sjöbranterna

nära Fiskdammarne.

5325. Barbula ruralis (L.) t. a.

526. Grimmia apocarpa (L.) t. a.

527. Grimmia pulvinata (L.) r. På gråsten vid Vetterns strand

vid Pavola Malm.

53238. Grimmia Schultzii Brio. r. På stora stenen vid Prest-

gården i stor myckenhet.

329. Grimmia Miihlenbeckii SCHIMP. t. r. t. ex. på gråsten vid

Kumlaby och Säby.

530. Grimmia ovata W. & M. r. På en stor sten vid Vetterns

strand söder om Hamnen ej sparsamt.

531. Grimmia leucophea GrrEv. r. På gråsten vid Vetterns

strand vid Pavola Malm och mellan Pavola Malm och

Vrixlösa båthus ej sparsamt.

532. Grimmia commutata His. t. r. på gråsten vid Vetterns

strand, t. ex. Näs södra udde och på en stor sten

nedom Haga. Varierar med lång och kort hårudd.

399.

5341.

343.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Racomitrium heterostichum (H.) t. a. Varierar mycket.

Racomitrium canescens (H.) var, ericoides Br. eur. r. - På

sandjord ofvan Näs sjöbranter.

Hedwigia ciliata (DIicKS.) a.

Amphoridium Mougeotii SCHIMP. r. Stigby sjöbranter

sparsamt.

Ulota Bruchii HORNSCH. r. Stigby sjöbranter på träd

sparsamt.

Ulota ecrispula BruvcH. r. Stigby och Haga sjöbranter

på träd sparsamt; Abrahamstorp på pyramidalpopplar

ytterst sparsamt.

Orthotrichum anomalum H. derst. på gråsten, t. ex. Näs

södra udde; Stigby sjöbranter; nära Kyrkan. Var. 8

cylindricum (= ÖOrthotrichum saxatile Woop.) på stenar

vid Vetterns strand söder om Hamnen.

Orthotrichum rupestre SCHLEICH., mångenst. på gråsten,

t. ex. nedom södra Skolhuset, vid Vetterns strand

söder om Hamnen, Kungsgården, Säby vid stora vägen.

Orthotrichum obtusifolium SCHRAD., mångenst. på träd,

dock vanligen sparsamt, t. ex. Haga sjöbranter fler-

städes, Kumlaby, Komministergårdens trädgård.

Orthotrichum affine SCHBRAD., flerst. på sten och träd, t. ex.

vid Vetterns strand söder om Hamnen, på en stenmur

vid Ängen, Pavola Malm på sten.

Orthotrichum fastigiatum BrUucH.. ferst. på träd, +t. ex.

Haga sjöbranter, Slottsvallarne, Abrahamstorp på pyra-

midalpoppel, Komministergårdens trädgård på pyra-

midalpoppel.

Orthotrichum speciosum NEES. t. a.

Orthotrichum patens BrucH. r. På träd i Haga sjöbranter

ytterst sparsamt med Orthotrichum affine.

Orthotriehum stramineum HORNSCEH, r. På träd i Haga

sjöbranter.

Orthotrichum pumilum SWw., lerst. dock vanligen sparsamt,

t. ex, Rönäs strand på Lönn, Komministergårdens

trädgård på pyramidalpoppel, Pavola Malm på sten.

Orthotrichum diaphanum SCHRAD. r. På pyramidalpoppel

i Komministergårdens trädgård ej sparsamt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 50. N:O 7. 69

249. Orthotrichum lejocarpum Br. eur. r. På träd i Haga sjö-

branter mycket sparsamt.

550. Tetraphis pellucida (L.). På ruttna stubbar vid Fisk-

dammarne.

531. Encalypta vulgaris H. r. Stigby sjöbranter sparsamt.

552. Physcomitrium pyriforme (L.). På fuktig jord vid Erstads

träsk bredvid Erstadviken.

203. Funaria hygrometrica (L.). Här och der spridd öfver

hela ön, isynnerhet i sjöbranterna.

554. Webera nutans (SCHREB.) t. a.

555. Webera eruda (SCHREB.) t. a. men vanligtvis i ringa mängd.

6. Webera annotina (H.). I diken vid Näs, vid Haga, i

Kungsskogen.

557. Webera albicans (WHLNBG.) r. I diken vid ekplante-

ringarne mellan Rökinge Norrgård och Tunnestad.

258. Bryum bimum SCHREB. I diken i ängar nedom Busarp.

559. Bryum pallescens SCHLEICH. t. a.

560. Bryum cespiticium DL. a.

561. Bryum argenteum L. Haga trädgård, ekplanteringarne

ofvan Rönäs. Var. y lanatum förekommer talrikare

än hufvudformen.

562. Bryum capillare L. t. a. isynnerhet i sjöbranterna.

56093. Bryum pseudotriquetrum (H.), mångenst. t. ex. ekplan-

teringar ofvan Rönäs, betesmarker ofvan Husgärde,

'Tunnestads ängar, Kumla nedom Komministergården.

564. Bryum pallens Sw., flerst. på öns södra del, t. ex. i diken

vid Näs, vid Aspby och i ekplanteringarne ofvan Rönäs.

265. Mnium cuspidatum H., ferst. t. ex. Haga sjöbranter, i

diken vid stora vägen söder om södra Skolhuset.

566. Mnium affine BLAND., flerst. t. ex. sjöbranterna söder om

Hamnen och mellan Haga och Hamnen. Var. £ elatum

Schimp. Syn. (= Mnium insigne Mitt.) förekommer

äfven flerstädes, t. ex. i diken längs med ekplan-

teringar mellan Rökinge och Tunnestad samt i Tunne-

stads ängar.

Ott

Mnium undulatum H., mångenst. i ekplanteringar, synner-

ligen mot sjösidan, såsom vid Haga sjöbranter; björk-

skogar vid Aspby.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Mnium hornum L. r. I diken vid ekplanteringarne mellan

Rökinge Norrgård och Tunnestad.

Mrium punetatum H. r. Stigby sjöbranter på hällar vid

Vetterns strand sparsamt.

Aulacomnium androgynum (L.) r. På ruttna stubbar i

björkängarne vid Näs och Aspby.

Aulacomnium palustre L. a.

Bartramia ithyphylla Brin. r. I dikeskanter vid stora

vägen norr om Smedstorp temligen sparsamt.

Philonotis fontana (L.) t. a. Varierar 1 hög grad.

Atrichum undulatum (L.) t. a.

Atrichum tenellum (RÖHL.), ferst. t. ex. i unga ekplan-

teringar vid Haga, Smedstorp och Tunnestad.

Pogonatum nanum (H-.), ferst. på öns södra och medlersta

del, mest i diken vid Näs, men äfven i Stigby sjö-

branter, i unga ekplanteringar vid Haga, 1 diken i

Kungsskogen nära Abrahamstorp.

Pogonatum aloides (H.) r. I dikeskanter vid Näs fer-

städes ej sparsamt.

Pogonatum urnigerum (L.), ferst. i diken, t. ex. Aspby

Sörgård, ekplanteringarne ofvan Rönäs, Kungsskogens

nordligaste del vid Vrixlösa och Tunnestad, Aflösa.

Polytrichum gracile MEnz. r. Ekplanteringar vid Haga

sparsamt.

Polytrichum juniperinum H. a.

. Polytrichum formosum H. r. Kungsskogen nära Abra-

hamstorp på flere ställen.

Polytrichum strictum MzENz. r. Björkskogar vid Näs och

Aspby.

Polytrichum commune L. t. a., isynnerhet i Kungsskogen.

Homalia trichomanoides (SCHREB.) r. Sjöbranterna nedom

Haga.

Leucodon sciuroides (1L.) t. a.

Antitrichia curtipendula (L.) r. På en stor sten vid Vet-

terns strand söder om Hamnen. ;

Thuidium tamariseinum (H.), mångenst. i Kungsskogen

och i ekplanteringarne nedom Haga.

BIHANG TILL) KSV. VET AKAD: HANDLE. BAND. de N:O: 7. 1

387. Thuidium recognitum (H.), mångenst. t. ex. Stigby sjö-

branter, Haga vid stora vägen.

388. Thuidium abietinum (L.) t. r., t ex. Näs slottsruimer,

Kumla nära gamla Gymnasium.

5389. Pterigynandrum filiforme (Tiumm.). På gråsten vid Tunne-

stad.

590. Climacecium dendroides W. et M. t. a.

591. Pylaisia polyantha (SCHREB.) t. a.

592. TIsothecium myurum BriD., flerst. isynnerhet i Haga sjö-

branter i mängd.

593. Homalotheceium sericeum (L.) r. Kumla nära gamla Gym-

nasium.

394. Camptothecium lutescens (HUDs.) a.

595. Brachythecium salebrosum (HOFFM.) t. a.

596. Brachythecium glareosum Br. eur. r. Kumla nära gamla

Gymnasium.

597. Brachythecium albicans (NECK.), mångenst. isynnerhet i

ekplanteringarne i närheten af Haga.

598. Brachythecium velutinum (H.), ferst. t. ex. Stigby sjö-

branter, vid stora vägen söder om södra Skolhuset,

Busarp 1 diken vid vägen, sjöbranterna söder om

Hamnen.

599. Brachythecium reflexum (W. et M.), ferst. dock sparsamt,

t. ex. björkskogar vid Aspby, på ruttna stubbar nära

sjöbranterna söder om Hamnen.

600. Brachythecium rutabulum (L.) t. a.

601. Brachythecium rivulare Br. eur. r. Vid Fiskdammarne.

602. Brachythecium populeum (H.), mångenst. t. ex. sjöbran-

terna söder om Hamnen, Busarp, Kungsgården, gamla

Gymnasium.

603. Eurhynchium strigosum (HOoFFM.), flerst. t. ex. Stigby sjö-

branter sparsamt, sjöbranterna nedom Haga samt mellan

Haga och Hamnen flerstädes dock temligen sparsamt.

Sällsyntare är var. 8 imbricatum Schimp. Syn. (=

Hypnum precox H.), som endast är funnen i dikes-

kanter vid stora vägen norr om Smedstorp till-

sammans med Barbula subulata och Bartramia ithy-

phylla.

2 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

604. Eurhynchium striatum (SCHREB.) var. longifolium ZETT. r.

Sjöbranterna nedom Haga sparsamt.

605. Eurhynchium piliferum (SCHREB.), mångenst. t. ex. Haga

1 sjöbranterna och ekplanteringarne på många ställen,

vid stora vägen söder om södra Skolhuset, nära gamla

Gymnasium.

606. FEurhynchium prelongum (L.), mångenst. t. ex. i diken

vid Aspby, sjöbranterna nedom Haga samt mellan

Haga och Hamnen i mängd, Kungsgården, Fiskdam-

marne.

607. Eurhynchium Stokesii (TURN.) r. Endast på gångar i

Kungsskogen, men der mångenstädes i synnerhet i

närheten af Abrahamstorp.

608. Rhynchostegivm rusciforme (WEIiS.) r. Stigby sjöbranter

på flere ställen.

609. Plagiothecium silesiacum (SEL.) r. På ruttna stubbar nära

sjöbranterna söder om Hamnen och nära Fiskdam-

marne.

610. Plagiothecium denticulatum (L.), Herst. t. ex. i Kungs-

skogen på många ställen, sjöbranterna nedom Haga.

611. Plagiothecium silvatiecum (L.) r. I sjöbranterna nedom

Haga på flere ställen.

612. Amblystegium serpens (L.) a. isynnerhet i sjöbranterna

nedom Haga.

613. Amblystegium riparium (L.), ferst. t. ex. vid Fiskdam-

marne, Erstads träsk vid Erstadviken.

614. Hypnum Sommerfeltii MYR. flerst., t. ex. sjöbranterna nedom

Haga, Kungsgården, Fiskdammarne.

Hypnum chrysophyllum BriD. var. £ tenellum Schimp.

SYN., flerst. men endast vid östra stranden, t. ex.

Stigby sjöbranter, sjöbranterna söder om Hamnen,

Pavola Malm.

616. Hypnum stellatum SCHREB. var. £ protensum Schimp. SYN.

ferst. t. ex. i diken 1 nya ekplanteringar vid Haga

eller den s. k. Stigbyhagen, i diken nedom södra

Skolhuset.

Hypnum polygamum (BR. eur.) r. I diken nedom södra

Skolhuset.

(

(ae)

-—

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 06. N:O 7. 3

618. Hypnum Kneiffii Schimp. Coroiri. (= Hypnum aduncum

Schimp. SYN.) t. r. +t. ex. 1 vattengropar 1 ekplan-

teringarne ofvan Rönäs, Prestgårdens kärr.

619. Hypnum lycopodioides ScHWzAGR. r. I kärr nedom södra

Skolhuset ej sparsamt.

620. Hypnum exannulatum GÖMB., mångenst. t. ex. i ekplan-

teringarne ofvan Rönäs, i kärr nedom södra Skolhuset,

Kungsskogen, Prestgårdens kärr.

621. Hypnum fluitans H., flerst. t. ex. i ekplanteringarne ofvan

Rönäs, Kungsskogen, Prestgårdens kärr.

622. Hypnum intermedium LinDB., ilerst. dock sparsammare än

de två föregående, t. ex. i kärr nedom södra Skol-

huset och ofvan Husgärde, Kumla vid en vattenhåla

nedom Komministergården.

623. Hypnum uncinatum H. t. a., isynnerhet i ekplanteringarne

nära Haga.

524. Hypnum filiecinum L., mångenst. t. ex. Stigby sjöbranter

på många ställen, i diken nedom södra Skolhuset,

Kungsgården.

625. Hypnum incurvatum SCERAD., flerst. på sten, t. ex. Slotts-

vallarne, Kungsgårdens norra ekplanteringar, i ek-

skogen nära Vrixlösa.

626. Hypnum cupressiforme L. a.

627. Hypnum arcuatum LIiNnDB., mångenst. isynnerhet i ler-

diken och nästan allmän, t. ex. Näs, Stigby sjö-

branter, Kungsskogen, Rökinge, gamla Gymnasium,

Pavola Malm.

628. Hypnum molluseum H. r. I diken nedom södra Skolhuset.

629. Hypnum ÖCrista eastrensis L. Kungsskogen på många

ställen och temligen ymnigt.

630. Hypnum palustre L., mångenst. men endast i östra sjö-

branterna på sten och berghällar, t. ex. Stigby sjö-

branter på många ställen, Haga sjöbranter, sjöbran-

terna söder om Hamnen.

631. Hypnum ecordifolium H., mångenst. t. ex. i lerdiken vid

Näs, Aspby och Rökinge, men isynnerhet i mängd i

Kungsskogen.

632. Hypnum giganteum SCHIMP., ferst. t. ex. i kärr och diken

vid Rönäs, 1 kärr nedom södra Skolhuset.

6399.

640.

641.

642.

6043.

544,

045.

646.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Hypnum cuspidatum L. a.

Hypnum Schreberi WiILLD. a.

Hypnum purum L., mångenst. t. ex. i diken i ekplan-

teringar nära Haga, Kungsskogen på många ställen i

mängd.

Hylocomium splendens (H.) a.

Hylocomium squarrosum (L.) a.

Hylocomium triquetrum (L.) a.

Fam. 73. Sphagnacee&e.

Sphagnum acutifolium EERH., ferst. t. ex. 1 björkskogarne

vid Näs och Aspby, Kungsskogen.

Sphagnum fimbriatum Wirs. Kungsskogen på många

ställen i mängd.

Sphagnum squarrosum PERS. t. r. Kungsskogen temligen

sparsamt.

Sphagnum rigidum NEEs et HornsoH. t. r. Kungsskogen

temligen sparsamt.

Sphagnum subsecundum NEBS., ferst. t. ex. i ekplante-

ringarne ofvan Rönäs, Kungsskogen på många ställen

i mängd.

Sphagnum cymbifolium EHRH., mångenst. t. ex. i björk-

och furu-skogar vid Näs och Aspby, 1 ett kärr i ek-

planteringarne ofvan Rönäs, i kärr nedom södra Skol-

huset.

Cl. Hepatice.

Fam. 74. Jungermanniacee&e.

Alicularia scalaris (SCHRAD.) t. r. I diken vid Näs på

fere ställen. r

Plagiochila asplenioides (L.) t. r. Stigby sjöbranter

sparsamt, nära Fiskdammarne. Bladen nästan hel-

bräddade.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BANDI DcR NIO de — HO

647. Secapania irrigua N. v. Es., flerst. t. ex. i diken vid Näs

och Aspby, i diken mellan Rökinge Norrgård och

Tunnestad, Kungsskogen.

648. Seapania curta (MaARrTt.) t. r. t. ex. Näs i diken.

649. Jungermannia exsecta SCHMID. t. r. Björkskogar vid Aspby

och Näs, Kungsskogen.

650. Jungermannia crenulata SM. t. r. Näs i diken, Kungs-

skogen bland Trigonanthus bicuspidatus.

651. Jungermannia ventricosa Dicks. Kungsskogen på träd-

rötter här och der.

652. Jungermannia intermedia LINDENB. Ir. Stigby sjöbranter

mycket sparsamt, i diken i ekplanteringarne ofvan

Rönäs.

653. Jungermannia barbata ScHMID. Kungsskogen, vid stora

vägen söder om södra Skolhuset.

694. Jungermannia incisa SCHRAD. r. Kungsskogen sparsamt.

653. Jungermannia trichophylla L. r. Kungsskogen sparsamt.

596. Trigonanthus divarieatus (E.B.). t. r. Kungsskogen fler-

städes men sparsamt; Stigby sjöbranter bland Junger-

mannia intermedia.

657. Trigonanthus bicuspidatus (L.), ferst. t. ex. Kungsskogen

ej sparsamt, Näs 1 diken, på ruttna stubbar vid sjö-

branterna söder om Hamnen.

638. Lophocolea bidentata (L.), Åerst. t. ex. Kungsskogen nära

Abrahamstorp, vid stora vägen söder om södra Skol-

huset.

659. Lophocolea minor N. v. Es., flerst. t. ex. Stigby sjöbranter.

Kungsskogen, 1 en sank äng vid Gästgifvargården.

660. Lophocolea heterophylla (SCHRAD.), ferst. t. ex. sjöbran-

terna nedom Haga samt mellan Haga och Hamnen,

Kungsskogen, Fiskdammarne.

661. Chiloseyphus polyanthos (L.) r. Kungsskogen vid vatten-

hålor mellan Haga och Abrahamstorp.

662. Lepidozia reptans (L.). Kungsskogen på flere ställen.

663. Ptilidium eiliare (L.), mångenst. dock vanligen sparsamt,

t. ex. Kungsskogen, vid stora vägen söder om södra

Skolhuset, norr om Visingsborgs ruiner, Fiskdam-

marne.

669.

666.

6067.

669.

670.

ÖT

672.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Radula complanata (L.). Sjöbranterna nedom Haga i

mängd, samt mellan Haga och Hamnen.

Frullania dilatata (L.). Haga sjöbranter flerstädes.

Pellia epiphylla (L.), flerst. t. ex. i diken vid Näs, Rök-

inge och Tunnestad.

Fam. 75. Marchantiace&.

Marchantia polymorpha L. Kungsskogen på sanka ställen

nära Abrahamstorp i mängd.

Fam. 76. Ricciaceer.

Riccia glauca L. r. Haga trädgård mycket sparsamt.

IV. HOMONEMEAE.

CI. Lichenes. ')

Fam. 77. Lichenace&e.

Usnea barbata (L.) med var. hirta a.

Alectoria jubata (L.) t. a.

Evernia prunastri (1) a.

Ramalina calicaris (L.) var. fraxinea och farinacea a., var.

fastigiata sparsamt, t. ex. vid Erstad.

Ramalina pollinaria (WESTR.), flerst. t. ex. Haga på de

stora ekarne, vid gränsen mellan Stigby och Näs egor

på en. stor ek.

Stereocaulon coralloides Fr. På gråsten vid Haga ytterst

sparsamt.

Stereocaulon tomentosum (FR.) TH. Fr. På en dikeskant

i ekplanteringarne ofvan Rönäs nära Eket.

Cladonia rangiferina (L.) var. silvatica, flerst., t. ex. på ljung-

hedar på gränsen mellan Stigby och Näs sjöbranter,

Haga vid stora vägen, Tunnestads utmarker nedom

södra Skolhuset.

1) Lafvarne hafva blifvit granskade af prof. TH. M. FRIES.

BIHANG TILL OK: SV. VET:AKAD. HANDL. BANDS ör NIO 0 (7

Cladonia digitata (L.), flerst. i Kungsskogen.

Cladonia ecnotea (AcCH.). Kungsskogen.

Cladonia squamosa HorFrwm., flerst. i Kungsskogen.

Cladonia fureata Hups. med var. erispata, racemosa och

subulata, mångenst. t. ex. Haga 1 unga ekplanteringar

nära sjöstranden och vid stora vägen, ekplanteringar

ofvan Rönäs, nedom södra Skolhuset, Kungsskogen.

Cladonia gracilis (L.) var. hybrida. Haga vid stora vägen.

Var. eornuta (L.) Haga vid stora vägen.

Cladonia fimbriata (L.), ferst. t. ex. Haga vid stora vägen,

Kungsskogen.

Cladonia turgida (EHrREH.), ferst. t. ex. Tunnestads ut-

marker nedom södra Skolhuset, Kungsskogen.

Cetraria islandica (L.) med var. erispa och platyna, ferst.

t. ex. Haga vid stora vägen, Erstads östra udde i

i sanden med Cetraria aculeata.

Cetraria aculeata (SCHREB.), ferst. t. ex. vid stora vägen

nära Busarp, Erstads östra udde i sanden.

Cetraria glauca (L.) t. a.

Cetraria sepincola (EERH.) var. ehlorophylla t. a.

Peltigera aphtosa (L.), ferst. t. ex. ekplanteringar ofvan

Rönäs nära Eket, Haga vid stora vägen, nära Ryss-

kyrkogården.

Peltigera malacea ACHE., flerst. t. ex. Haga vid stora vägen,

Kungsskogen på flere ställen i närheten af stora vägen.

Peltigera eanina (L.), ferst. t. ex. Stigby sjöbranter, Kungs-

skogen vid stora vägen flerstädes i mängd.

Peltigera polydactyla HorFrm., flerst. t. ex. Haga vid stora

vägen, Kungsskogen, Slottsvallarne på ask, öfverallt

sparsamt.

Parmelia saxatilis (L.) a. å

Var. omphalodes (L.) Kungsskogen sparsamt på gråsten.

Parmelia furfuracea (L.) a.

Parmelia physodes (L.) a.

Parmelia olivacea (L.) a.

Var. prolixa AcH, Pavola Malm på gråsten.

Parmelia conspersa (EHREH.) a.

(

697.

698.

699.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

Parmelia diffusa (WEB.) t. a.

Physcia ciliaris (L.) t. a.

Physcia pulverulenta (SCHREB.) a.

Var. muscigena (ACH.) på rötterna af stora eken mellan

Stigby och Näs egor.

Physcia stellaris (L.) a.

Var. adseendens (FR.) a.

Physcia cesia (HOFFM.), ferst. t. ex. Pavola Malm på grå-

sten, Borga-sten vid Ed.

Physcia obscura (EHRH.), flerst. t. ex. Haga, Busarp, Tunne-

stad, vanligtvis på asp.

Xanthoria parietina (L.) a.

Xanthoria lychnea (AcCH.) TH. FRr., ferst. t. ex. Kungs-

skogen på tall, Tunnestad på gärdesgårdar.

Xanthoria coneolor (DicCKs.) TH. FR. Kungsskogen på tall

Caloplaca murorum (HOFFPM.) med var. miniatum Herst. t. ex-

Näs slottsruiner, Visingsborgs slottsruiner, Borga-sten

vid Ed.

Caloplaca citrina (HOFFM.) Visingsborgs slottsruiner.

jaloplaca pyracea (ACH.) Näs slottsruiner på sten.

Caloplaca vitellina (EERE.), ferst. t. ex. Tunnestad på

gärdesgårdar, Pavola Malm på gråsten.

Placodium saxicolum (PorL.) Pavola Malm på gråsten.

Placodium circinatum (PErRs.) r. Näs slottsruiner.

Leeanora atra (Hups.), flerst. på gråsten, t. ex. Pavola

Malm, Kungsskogen.

Lecanora subfusea (L.) med var. glabrata och rugulosa a.

Lecanora albella HOoFFM. a.

Leeanora sordida (PErs.) Pavola Malm på gråsten.

Lecanora dispersa (PErs.) Flk. r. Näs slottsruiner.

Lecanora varia (EHRH.) med var. expallens flerst. t ex.

på ungar ekar i ekplanteringarne ofvan Rönäs, Kungs-

skogen på tall.

Aspicilia calcarea (L.) r. Näs slottsruiner.

Aspicilia cinerea (L.) a.

Pertusaria Wulfenii (DC.) var. lutescens r. på stora eken

mellan Stigby och Näs egor.

721.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND. 5. N:O 7. 79

Sphyridium byssoides (L.) r. Haga vid stora vägen. På

denna arts crusta växer parasitiskt Lecidea (Buellia)

scabrosa Ach., som af prof. TH. FRIES anses som

svamp (Lich. Scand. v. Ip, 586).

Bacidia umbrina (AcCH.). Tunnestad på stenmurar vid

ängen.

Bilimbia obscurata (SMRFLT.) Kungsgården.

Arthrorhaphis flavovirescens (DICKS.) r. Näs i diken på

lerhaltig sandjord.

Lecidea (Psora) ostreata (HorFm.) Kungsskogen flerstädes

i mängd.

Lecidea (Biatora) fusca (SCIHER.). Sjöbranterna nedom Haga

sparsamt.

Lecidea (Biatora) coarctata (SM.). Näs på lerskiffer.

Lecidea (Biatora) uliginosa (SCHRAD.) Kungsskogen fer-

städes. |

Lecidea (Biatora) Cadubriz (MaAss.) Kungsskogen flerstädes

på tall.

Lecidea elxochroma (ACH.) a.

Buellia parasema (ÅCH.) t. a. på unga ekar.

Buellia Schereri D. Not. Kungsskogen på tall.

Buellia alboatra (HOorFm.) flerst. t. ex. på stora eken mellan

Stigby och Näs egor, Busarp på asp.

Rhizocarpon geographicum (L.) a.

Rhizocarpon distinetum TH. Fr. ”Tunnestad på stenmurar

vid Ängen.

Rhizocarpon calcareum ( WEIS.) med var. eoncentricum flerst.

t. ex. Stigby sjöbranter, Näs slottsruiner.

Opegrapha varia (PERrRS.) Busarp på asp.

Opegrapha vulgata AcCH. på stora eken mellan Stigby och

Näs egor.

Arthonia radiata (Prrs.) sjöbrarterna söder om Hamnen

på träd.

Arthonia epipasta (ACH) på unga ekar i ekplanteringarne

ofvan Rönäs.

Cyphelium tympanellum ACEH., flerst. på gärdesgårdar, t. ex.

utmed stora vägen vid Kungsskogen.

Calicium hyperellum ACH., flerst. 1 Kungsskogen på tall.

ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ,

Chenotheca chrysocephala (TURN.) Kungsskogen på tall

ferstädes.

Chenotheca trichialis (AcH.) Kungsskogen flerstädes på tall.

Chenotheca melanophaexa (ACH.) Kungsskogen flerstädes

på tall.

Staurothele clopima (WHLNBG.) Stigby sjöbranter på skiffer-

hällar.

Verrucaria muralis ACH. r. Näs slottsruiner.

Verrucaria nigrescens PErRs. Näs slottsruiner.

Fam. 78. Collemacee.

Collema fiaccidum (ACH.) r. Stigby sjöbranter.

Leptogium plicatile (ACH.) r. Stigby sjöbranter på ler-

skiffer flerstädes.

Leptogium lacerum (SWw.) r. Visingsborgs slottsvallar.

Leptogium saturninum (DICKS.) r. Stigby sjöbranter på al

(Alnus glutinosa.)

Addenda.

Fam. Valerianeg&e.

Sambucus Ebulus L. Visingsborgs slottsvallar förvildad,

sannolikt sedan lång tid tillbaka.

Fam. Gentianeg.

Gentiana Amarella L. var. lingulata AG. Sparsamt vid

Erstad på lerjord vid dikeskanter.

Fam. Malvaceg&.

Malva rotundifolia LD. (Malva vulgaris FR.). Sparsamt

på ängsmark under ett päronträd vid Fogdegården i

Tunnestad.

Fam. Salicine&.

Salix ambigua EHrRH. HaArtu. Fl. ed. X, p. 191. Vid en

gångstig nära nya Fattighuset. Hybrid mellan Salix

repens och aurita och mest lik den sednare.

[9 6]

BIHANG TILL Ko SV) VETSAKAD. HANDD: BAND. FT NEO de

Bihanzo-.

Professor E. FRIES och doktor J. FORSANDER botaniserade på

Visingsö år 1817 (30 Juli--1 Augusti). Den sistnämnde förde der-

öfver dagboksanteckningar, hvilka tillhöra lektor N.J. SCHEUTZ, som

godhetsfullt tillåtit mig begagna desamma. Då det utan tvifvel är

af intresse, att erhålla kännedom om de observationer, som blifvit

gjorda öfver Visingsö's vegetation för mer än 60 år tillbaka, har jag

trott det vara bäst att ordagrant återgifva doktor FORSANDERS an-

teckningar.

Juli 30.

Paketbåten (från Grenna till Visingsö) dels ros dels drifves

med ett fyrkantigt segel, och kan rymma omkring 20 per-

soner. I dag voro vi 18 deruppå, och man nyttjade både åror

och segel. En täimmelig stark bidevind blåste från söder.

Afståndet mellan båda landningsställena är ?/s mil, men räknas

för 1 af allmogen. Under öfverfarten, ehuru himmelen var

mulen och smått duggregn föll, sågs åt norr Omberget, åt söder

de branta stränderna af Vista härad och det tvärhuggna Taberg.

Efter en timmas förlopp voro vi på Visingsö strand. Båt-

stället är beläget på Kumlaby ägor och-kallas Pavola Malm,

till åminnelse af en händelse i Gustaf III:s finska krig. Inga

hus ligga nära detta hamnställe: men en god vagnväg leder

opp till Kumlaby. Under gåendet till nämde ställe gjordes

följande observationer: Utseendet var fullkomligt skånskt,

landet helt och hållet flackt, öfverallt vidsträckta åkerfält.

Snart funno vi äfven, att äfven växterna voro skånska. Thlaspi

campestre var den första sällsynta ört, vi fingo här se. Vidare

Chenopodium urbicum, Lolium perenne a. och ö. (= allmän

och ömnig), Bromus secalinus i säden.

Kumlaby. Denna by innefattar Gymnasium, Scholan, Pa-

stors och de öfrige Kyrko- och Skole-lärarnes boställen, jemte

några bondhemman. Den omkring Gymnasium belägna Bota-

niska trädgårdsanläggning besöktes först. Uti densamma voro

planterade: Aconita, Morus alba, Ligustrum, Taxus, Rudbeckia,

Anthemis tinctoria, Blitum virgatum m. fl. växter; men en

stor del upptogs af potäter, annars var den rätt snygg. Utanför

82 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

o Gc

densamma sågs på åkrarne och åkerrenarne Bunias orientalis

som troligen var en rymling ur trädgården.

Vi gingo något åt söder om Gymnasium. Barrskog sågs

på afstånd, och en hop ättehögar sågos på en utmark, på hvilken

ifven en af de många här befintliga stenar med P. Brahes

namn” låg, som underrättade att här vore midt på landet. En

rak och god landsväg går midtpå ön långsefter densamma från

norr till söder.

Bromus tectorum växte på ringmuren kring scholxkyrko-

gården och Silene noctiflora vid kyrkoherdebostället uti Kumlaby.

Vi hvilade öfver natten i prestgården.

Juli 31.

Vädret mest klart. Denna dagen egnades att besöka öns

märkvärdigaste ställen. Om morgonen gåfvo vi oss åstad till

Visingsborgs kungsgård. Under vägen dit passerades en del

af en kronopark, bestående ungefär af en 3/ mil lång furuskog,

som går på midten af ön. En barrskog på ett så slätt land

som detta, med lera till botten utan minsta sten, måste nöd-

vändigt vara egen till sin beskaffenhet. Också bestod marken

mest af gräsvall och hyste flere rara svampar, såsom Boletus

circinans m. 1. Monotropa växte der ömnigt.

Nu vidtogo kungsgårdens åkrar. En mängd skånska växter

funnos 1 dem, såsom Sinapis arvensis, Papaver dubium ö., P.

Argemone, Delphinium Consolida.

Visingsborgs kungsgård. En trädbyggnad är nu kungs-

gårdens corps de logis sedan Braheska slottet uppbrann. Ner

vid sjöstranden låg sjelfva slottet, hvars fornlemningar och

vallar ännu äro märkvärdiga. Slottet har utgjort ett 2-vånings

stenhus, som JInneslutit en borggård, och har varit omgifvet

af en ännu i stånd varande vall med en nu uttorkad graf,

utom på östra sidan der sjön gick upp till vallens bas. In-

gången till slottet var genom en port på vallens vestra sida,

hvars hvalf ännu är helt. Under slottet hafva källrar varit

och ännu står södra och till större delen östra sidan af slotts-

murarne. Slottets murar på de andra sidorna om borggården

äro bortförda. En den skönaste utsigt öppnar sig för åskå-

daren från slottsvallarne. Öfver Vettern ser man på andra

stranden Grenna stad med dess bergkedja, på hvilken man

BIHANG TELL K. SV: VET.-AKAD. HANDDS BAND. 00 N:O 7. 83

till venster om staden ser Brahehus — som nu, liksom Visings-

borg, blott framvisar ruiner — och till höger om Grenna på

en annan höjd ligger fideikommisset Vestanå, hvilka båda

ställen med Visingsborg sägas formera en liksidig triangel.

Bland den mängd plantor, som sågos på vallarne och glaci'n,

voro de sällsyntaste: Plantago media (äfven sedd på andra

ställen i Vista härad af oss), Myosotis Lappula, Artemisia Ab-

sinthium, Carex muricata, Bromus arvensis, Matricaria Parthenium,

Anchusa, Agrimonia, Potentilla reptans, Medicago lupulina a. Ö.,

Erysimum Barbara, Ranunculus sceleratus, Sisymbrivm Sophia,

Geranium pusillwm, Papaver dubium Öö. på vallarne, Onopordon

Acanthivm äfvenså, Verbasea ambo, Bromus tectorum ö., Rosa

Swartziana, Poa compressa, Berberis, Chelidonium majus, Arundo

Epigejos etc. Mera hade nog funnits, om tiden tillåtit nogare

undersöka stället.

Trifoliuin hybridum mellan Kungsgården och Kyrkan.

Visingsö kyrka låg strax vester om Kungsgården. Dess

torn hade urverk; men de 3:ne kyrkoklockorne voro i ett

särskildt trädtorn på afstånd från Kyrkan. Denna var inuti

prydlig och märkvärdig af den mängd minnesmärken, der

finnas efter Braheska ätten, bland hvilka isynnerhet den sista

Visingborgska grefven P. Brahes och dess grefvinnas, född

Stenbock, bildstod af hvit marmor i naturlig storlek förtjena

att beses, utom mycket annat. Denna kyrka är också ganska

rik på kyrkosilfver.

Härifrån åkte vi till södra udden af ön och derifrån hit

tillbaka till Kungsgården. Vi reste den stora vägen, som går

långs åt ön. Länge hade vi skog på venster hand om oss.

Den bestod mest af fur, något gran. Vid de flera byar, som

lågo vid stranden, sågos några löfträdserupper, bestående af

ekar. Vestergöthland sågs ganska tydligt åt vester, äfvensom

Småländska landet, som ligger något närmare ön åt öster.

Näs by. Denna ligger längst i söder på ön. Något söder

om byn är öns sydligaste udde, hvilken vi besökte. Stranden

full med Vetterns agater, af vattnet slipade små quartzstenar.

Sjön gör en liten bugt emot byn och på stranden öster om

byn, således ej fullkomligt på öns sydligaste udde ligga lem-

ningarne af Näs slott, hvilket vi besökte. Rudera bestodo

blott af en liten jordkulle med spår efter stenmurar. Vettern

hade skurit bort ett stycke af det gamla slottet. På en här-

54 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

städes af riksdrotset Brahe upprest sten var en inskription,

att konung Magnus Ladulås här dött år 1290.

På detta slotts rudera växte Medicago lupulina ö a... Arte-

misia campestris, Myosotis Lappula. Här och flerstädes såg man,

huru Vettern äter upp stränderna. De voro här alldeles tvär-

branta, omkring 6 ä 8 alnar höga och kanterna, som afvattnet

voro blottade, bestodo endast af lerskiffer och hela ön tyckes

öfverhufvud vara blott ett lerskifferberg.

Vi togo samma väg tillbaka till Kungsgården. Ljung skall

ej trifvas på ön: vi sågo några stånd på hemvägen på en liten

jordkulle. Carex flacca. Carduus acaulis på ett ställe. I säden

var Lithospermum arvense ymnig.

Från Visingsborg gingo vi en annan väg tillbaka till

Kumlaby än den vi gingo på förmiddagen. En björkskog

och flere gamla trädgårdar förbigingos. En sten med inskrift

sågs upprest till åminnelse af ett kapell, der fordom stått.

Gymnasium och Skolan, hvilka båda nu stå tomma, sen

läsningarne upphört vid detta läroverk, besågos på eftermid-

dagen. Gymnasium, omgifvet af Botaniska trädgården, var ett

envånings stenhus med ett auditorium. Detta hus var domsal,

då Visingsö var Brahes grefskap. Från Gymnasium ledde en

allé till det något derifrån belägna Skolhuset, som varit indelt

i 3:ne rum, och fordom, innan nuvarande kyrka byggdes, varit

öns kyrka. Den gamla sakerstian utgjorde nu Bibliotheks-

rummet. Den gamla prediksstolen var ännu 1 behåll i ett af

rummen. I tornet hängde 2:ne ringklockor; ett urverk var

också deruti och öfverst på spetsen var det tvärhugget och

omgifvet af jernskrank, hvarigenom en altan bildades. Från

dess höjd njöt man den herrligaste och vidsträcktaste utsigt,

af hvars betraktande jag ej kunde se mig mätt. Hela ön låg

utbredd under fötterna liksom en landkarta med sina byar,

åkerfält, skogslundar, vägar, slott, kyrka, vikar och den allt

detta famnande Vettern. At vester låg Vestergöthland med

flera längre in i landet sig höjande bergshöjder; åt norr Vettern,

hvars yta här sammansmälte med himmelens, tills Ostergöth-

land med det utskjutande Omberg, som på sin rygg hade ett

litet berg, vidtog: åt öster en bergskedja, med Brahus, Grenna,

Vestanå och Vista bergen; åt söder Jönköpings stad, Taberg

och de sig allt mer och mer höjande Småländska skogarne.

— Hvilken utsigt!

BIHANG TILL KK. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5: N:O 7. SD

På den med en ringmur inhägnade kyrkogården, som om-

gifver Skolan, begrafver en del öboar ännu sina lik, vid hvilka

tillfällen de i tornet varande klockor nyttjas.

Gärdena norr om Kumlaby besöktes, hvarvid fanns: Tri-

folium hybridum ö. på åkerrenar, Tr. campestre, Tr. agrarvium,

Änthemis Cotula? !) i alla åkrar, Allium oleraceum 1 en åker,

Anagallis arvensis på några ställen bland säden, Ervum tetra-

spermum i åkrar, Bromus secalinus öfverallt.

Natten tillbringade vi i Kumla Prostgård, sedan vi under

så angenäm sysselsättning tillbragt denna dag. Öfverallt der

vi kommo, sågo vi en bördig natur kring oss, Ceres och Floras

rika håfvor voro med frikostig hand kringspridda, nästan vid

hvarje steg mötte man minnen af en aflägsen forntid och denna

fabulösa trollö famnades af en annan Midgårdsorm, Vettern,

hvars omätliga böljor alltid uti själen uppväcka djupa känslor.

— Och den, som vill undfly verldsbullret, kan väl knappt

finna en mera passande fristad än denna ö, der man sällan

ser någon främling, ofta blott en gång i veckan äger kom-

munikation med fasta landet; men det oaktadt dagligen ser

trenne särskildta landskap för sina ögon och en stundom liflig

rörelse al förbiseglande skepp. Medeist detta lugn var valet

af denna ö till ett hem för Musernas söner ej så obetänkt.

Augusti 1.

Vädret var i dag ostadigt. Himmelen halfmulen; och

några regnskurar kommo på eftermiddagen. Vi gingo från

Kumlaby till Visingsborg, der vi kl. !/, 9 f. m. stego i båt,

för att återfara till Grenna.

Då jag nu lemnar denna ö, vill jag här anteckna de ob-

servationer, jag gjort dessa dagar rörande ön i allmänhet.

Visingsö är omkring 1'/, mil lång och omkring !/, mil bred

på det bredaste stället. Den sydligaste udden af ön ligger

ungefär 2!/, mil i rät linea från Jönköping. På ön finnas

öfver 64 mantal, hvilkas ägor måste derföre vara högst in-

skränkta; ty då ön ej är !/, quadratmil och en del af den-

samma upptages af Kronoparken, blir knappt en jordrymd at

70 tunnland på hvarje helgård; men så är också hvarje jord-

') Doktor FORSANDER har utan allt tvifvel, såsom äfven frågetecknet

utvisar, tagit miste om denna art; det är sannolikt den på ön mycket

allmänna Anthbemis arvensis.

56 ZBETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ.

lapp odlingsbar. Kännbarast är likväl bristen på betesmark

för boskapen sommartiden. Åkern trädes. — Alla hemmanen

på ön utom boställena utgöra dagsverken till Visingsborgs

Kungsgård, som årligen har 4,888 dagsverken. Hemmanen

äro indelta till båtsmanshåll; men betala alltid en liten va-

kance-afgift. — En slottsfogde är öns kronobetjent och öfverhet.

Presterskapet får skafttionde. — Sjön kringfräter ön beständigt,

utan att på något ställe föröka den genom upplandningar. Det

på öns norra udde fordom belägna Borga slotts lemningar ligga

nu långt uti sjön. En gård på norra ändan, hvilken lider mest

al sjön, har på några år förlorat 11 tunnland af sina ägor, som

när vill säga mycket. — Landet är jemt, hvarföre inga bäckar,

utom i regntiden, finnas. Jordmånen är lera. Norra delen af

ön är kal; den södra deremot har några trädgrupper af ek etc.

All ved, gärdsle, timmer, löf måste hemtas från Vestergötland.

Säd är nästan öns enda produkt. Tvenne väderqvarnar finnas

på ön; men den mesta säden förmales vid Röttle i Grenna

socken. Öns folkmängd omkring 790 personer.

Med mindre gynnsam vind lemnade vi denna ö, af hvilken

ett gladt minne alltid skall följa mig. Mot kl. 11 stego vi i

land vid tegelladan midtför Grenna stad.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 5. No 8,

DIATOMS

FROM

IHE WEST INDIAN ARCHIPELAGO

PES OTENER

WITH 5 PLATES.

COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES

SS MATE SE

STOCKHOLM, 1878.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

KONGL BO ETRYCKARE.

' 3 a d 6 TI FT VE ren

så 9 M ån k | AU 4 j köl Jå k 5 g Sy er

. Vv [ E pe Vb : KV a V Mu st , KC

YE N - SET L LJ SCH

[ fd ". i ud [) i i FJÄTE då JG 4

BEE OD od oc POPE EA TEMA RR BANAR IRA a

t » Å - ; ] VID i -

AN RAN

LÄ ( ” Ar

dl -

During my travels in the West Indian Archipelago, 1568—

69, I made some collections of diatoms among the Virgin

Islands (Tortola) and also on the shores of St. Bartholomew.

Ån examination of these gatherings yielded a considerable

number of forms, of which I give here an enumeration,

that may serve as a contribution to the history of the geo-

graphical distribution of these small organisms. In working out

the following pages I am greatly indebted to Mr. A. GRUNOW

of Vienna, who kindly assisted me in several cases of

uncertainty about the correctness of the determinations and

also allowed me to publish his descriptions and delineations

of several new and interesting species, found near Campeche

Bay and probably to be found also in the West Indies.

1: Navicula Pandura BråB. (A. Schm. Atl. PI. 11 fig. 1.

Nordsee Diat. Pl. 2 fig. 3) Virgin Ids, not rare. St. Bar-

tholomew.

2.1 N. multicostata Grus. (A.> ScHm. At! PI-11 fig. 14—

20) Virgin Ids. common. Mr. GRUNOW informs me that

he finds it probable that these two forms are mere varie-

ties of N. Crabro E.

3. N. exempta A. ScHm. (Atl. PI. 11 fig. 28—29) Virgin

Ids. rare.

45 NI splendida "GrREG: (AA. Schm. Atl: Pl 13 fig. 34)

Mirgin Ids: rare.

9. N. diplostieta GRUS. (A. Schm. Atl. PI. 13 fig. 25—30)

Virgin Ids. rare.

(OSEEINER Ers Gee jonsi EIRUN. (AR SCR AR ISPR IS SETS AS

47) Virgin Ids. rare.

N. gemmatula Grun. (A. Schm. Atl. Pl. 13 fig. 19) Vir-

gin Ids, rare.

SIN lacrimansi AA. ScHm. (Alt. Pl 12 fig: 01 Margimn Ids:

rare.

CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO.

N. gemmata Grev. (Ed. N. Ph. Journ. [N. S.] X.: 1859

pag. 30. Pl. 4 fig. 7. N. spectabilis Grus. N. Gruno-

wii RABH.) Virgin Ids. rare.

N. Apis (DONE?) A. Scnewm. (Atl. Pl. 12 fig. 22, 23, 24)

Virgin Ids. common.

N. Entomon (EKB.?) A. Scam. (Nordsee Diat. Pl. 1 fig.

14) Virgin Ids, very common.

N. didyma Körtz. (A. Scam. Nordsee Diat. Pl. 1 fig. 7)

St. Bartholomew.

N. Weissflogit A. Scam. (Atl. Pl. 12 fig. 27—32) Virgin

Ids, St. Bartholomew, not rare.

N. interrupta Körtz. (A. ScHmx. Atl. Pl. 12 fig. 10—11).

Virgin Ids. common.

N. suborbicularis GREG. (A. ScHm. Atl. Pl. 8 fig. 1—6)

Virgin Ids. frequent. |

N. littoralis Donz. (A. ScHm. Atl. Pl. 8 fig. 23—25)

Virgin Ids.

N. advena A. ScHwm. (Atl. Pl. 8 fig. 29) Virgin Ids.

N. mitescens GREG? (A. ScHm. Atl. Pl. 8 fig. 15) Virgin

Ids.

N. notabilis Grev. (Trans. Micer. Soc. XI pag. 18 fig. 9)

Virgin Ids. common.

N. Lyra EuB. (inel. N. Gregoryana GREvV. — A. SCHM.

Atl. Pl. 2 fig. 5, 24, 25, 26) Virgin Ids. very common.

Var. approximata Grev. (N. appr: Ed. N. Phil. Journ.

X [N. S.] 1859 pag. 28 P1. 4 fig. 4) St. Bartholomew. — Fig.

1. iof — This form seems to connect N. Lyra with N. Cou-

peri Bail. (Smiths. Contrib. II 1852 pag. 39), which differs by

a slight constriction in the middle. It seems to be very near

also to N. Kittoniana A. Scem. Atl. P1. 2 fig. 10.

20.

27.

N. irrorata Grev. (Ed. N. Phil. Journ. X [N. S.] 1859

pag. 27 Pl. 4 fig. 1. — A. Scam. Atl. Pl. 2 fig. 22) Virgin

Ids. not rare.

N. indiea Grev. (Mier. Journ. II pag. 95 P1. 9 fig. 13)

Virgin Ids. rare. I have also found on the Virgin Ids.

the variety, delineated in A. Scewm. Atl. Pl. 2 fig. 17 and

called there N. caribea (A. ScEm. nec Cl.)

N. pretexta EKB. (GREGORY Diat. of Clyde pag. 481 PI.

9 fig. 11. A. Scnwm. Atl. Pl. 3 fig. 31—34) Virgin Ids.

rare.

N. Hennedyr Sm. Virgin Ids. common.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 90 N:O 8. d

29. N. abrupta GREG. (A. ScHm. Atl. Pl. 3 fig. 2) Virgin Ids.

30. N. californica Grev. var.? (N. polysticta ScHm. Atl. Pl.

3 fig. 16, 27) St. Bartholomew. — The N. polysticta GREV.

is a quite different form or N. Baileyana GRUN.

31. N. carimfera GRUN. v. minor (A. ScHm. Atl. Pl. 2 fig. 2)

St. Bartholomew. Only one specimen.

32. N. triwndulata Grus. (Mier. Journ. 1877 Pl. 195 fig. 10)

St. Bartholomew. Only one specimen.

33. N. virginea Cn. N. Sp.? Virgin Ids. not rare. This form

varies somewhat as to the outline, being often a litt-

le constricted in the middle. Apices produced. Me-

dian pores approximate. The striation is very fine, in

balsamslides visible only in oblique light. The strize

are parallel and not interrupted. This form seems to be

closely allied to N. Janischiana RaABH. (Hond. pag. 10

P1. 2 fig. 15) if not its variety. There are some points

of discrepancy; the West Indian form being not so con-

stricted in the middle and having more approximate me-

dian pores. — Fig. 2. 2,

SAN rceribeo Crn. (AA. Sem Atl; P1:6 fig: 10, 11,12) not

P1. 2 fig. 17) Virgin Ids. not rare. Strie 7—8 in 0,01

m.m. Length 0,062—0,068 m.m. Br. 0,034—0,026

m.m.

35. N. brasiltensis GRUS. (A. Scam. Atl. Pl. 6 fig. 23—25)

Virgin Ids. common. St. Bartholomew, rare.

36. N. (rectangulata GREG. var?) Begula Grus. & CL. N. Sp.

S. V. rectangular, with parallel margins. Strie coarse,

radiate, reaching to the median line, abbreviate in the

middle, about 7 in 0,01 m.m. Median pores somewhat

distant, median lines almost straight. 'The endpores have

a somewhat curious appearance. &L: 0,0884 m.m. Br:

0,0136 m.m. Fig. 3.

Virgin Ids. rare. Mr. GrRuUNSow has found the same form

in a gathering from Campeche Bay.

at. N. eruciformis . DonK. (B. D. Pl. 10 fig. 4: A. ScHw.

Nordseediat. Pl. 2 fig. 25) Virgin Ids, only one specimen.

L. 0,085 m.m. B: '0,01538 m.m. Strie 9—10' in 0,01

m.m.

38. N. Powellii Lewis (N. Widowichii Grun. Verh. 1863 B.

XIII Pl. 4 fig. 4) Virgin Ids. not rare. — L. 0,038 m.m.

B. 0,017 m.m. Strie 8—9 in 0,01 m.m.

6 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO.

39. N. St. Thome CL. N. Sp. Two times and a half longer

than broad, ends produced. Outline wundulate. Strig

very coarse, radiate, 3—6 or 0,01 m.m., marginal, leaving

a broad area around the median line. DL. 0,061 m.m.

Br. 0,0255 m.m. Fig. 4. ££2. — Of this form, according

to Mr. GRUNOW allied to his N. Botteriana, only one spe-

cimen from Virgin Ids has been seen.

40. N. (distans var.) pennata (N. pennata A. ScHym. Atl.

P1. 48 fig. 41—43). St. Bartholomew.

41. N. longa GREG. (??) A. Scem. (Atl. Pl. 47 fig. 6) Virgin

Ids. rare.

42. N. direceta W. Sm. (A. Scem. Atl. Pl. 47 fig. 5) St. Bar-

tholomew.

43.0 N.sp. AScHM. (Atll Pl 148: fig.::90) Virgm Idsbvare:

44. N. (?) Bartholomei. CL. N. Sp. This beautiful form may

perhaps be N. Perryana Kitton (Trans. Micr. Soc. 1873),

of which no figure has been published and with which the

indentification consequently is impossible. It belongs to

the same section as N. Jamaicensis, N. strangulata etc.,

which are to be broken out as a separate genus from

Navicula. Mr. A. ScHmipT calls this group Pseudodiplo-

neis (Nordseediat. pag. 87). Most of these forms are

more allied to Mastogloia than to Navicula. The N. Bar-

tholomei is strongly constricted in the middle; its ends

are cuneate as on allied forms. Sculpture: large and strong

parallel coste, reaching neither the margin nor the median

line, abbreviate around the central nodule. The margin

has a row of small granules. &L. 0,075 m.m. Fig. 5. 222.

Another to the same section belonging species is N. for-

micina GRUN. in litt., of which he gives the following discrip-

tion: >Valve composed of two rhombic halves, connected by a

very narrow isthmus, which is slightly enlarged in the middle.

Strie parallel, not reaching the median line and wanting in

the middle of the valve, very delicately punctate, 6 in 0,01

mim. du. 0;057- mm. IB. of the lobes; 0,072tmamn. for the

isthmus: 0,004—0,005 m.m. — Hab. Campeche Bay (commu-

nic. by Dr. GRUNDLER). — Fig. 6. 22.

45. N. aspera E. (Stauroneis pulchella W. Sm.) Virgin Ids.

common.

46. N. Goesii C1. N. Sp. HElliptic, with produced and sub-

capitate ends. Strie distinct, 14 on 0,01 m. m., parallel,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 8. (

only near the ends a little radiate, reaching the median

line, composed of elongated granules, which form longi-

tudinal, somewhat wavy lines, crossing the strie at right

angles. L. 0,07 m.m. B. 0;024 m.m. — St. Bartholo-

mew. — Fig. 7. 2 — This form is named in honour

of Dr. A. Gofts, who has largely contributed to the na-

tural history of the West Indies.

47: oN: lobata ScHwArtz (Rab. Alg. Eur. No. 2481). This

exceedingly small form was found on alge, collected on

the shores of St. Thomas. &L. 0,025 m.m. Fig. 8. 222.

It has before been found near Vera Cruz.

48. N? Strangulata GREv. (T. M. S. [N. S] XIV pag. 126

Pl. 12 fig. 24) Virgin Ids. St. Bartholomew, not rare.

49. Mastogloia ITelineckiana Grus. (Verh. 1863. PI. 5 fig. 12)

Virgin Ids., St. Bartholomew, several specimens. L. 0,085

mem. BI 0084 mm. StHEeL2 on 0501 m.m.

Brebissonia (?) Weissflogii GRUN. IN LITT. Mr. GRUNOW

has found in the celebrated Campeche Bay gathering a very

interesting form, which probably may be found in the West

Indies. With the kind permission of the author I can here

publish its discription as well as a delineation. Mr. GRUNOW

describes the species as follows: »Valve broad, rhombic lan-

ceolate, with obtuse ends. Central nodule linear oblong,

slightly constricted in the middle; terminal nodules somewhat

distant from the ends of the valve. Strie radiating, punctate,

12,5—15 in 0,01 m.m., reaching the narrow median line.

TROSA ma. Bi 0:08. m.m... Hab: Campeche! Bay (com-

municated by Mr. WEIisSFLoG). Fig. 9 252,

50. Alloioneis (?) Grundleri Cr. & Grus. N. Sp. Broadly

linear oblong, with cuneate apices; median line very ex-

centric, somewhat arcuate; central nodule transversely di-

latated. Strige transverse, composed of distinct puncta

and reaching the median line, 11 in 0,01 m. m., leaving

only a small area around the central nodule. — L. 0,075

m.m.—0,098 m.m.; B. 0,028 m.m. Fig. 10. 2. Virgin

lds., very rare. Campeche Bay (GRUNOW). The single

West Indian specimen, which I have in my collection,

agrees perfectly with a delineation of the form from

Campeche Bay, kindly sent to me by Mr. GRUNOW.

The name Alloioneis was proposed by SCHUMANN (Die

Diat. d. H. Tatra 1867 pag. 73) and characterizised as follows:

8 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO.

»Navicula, ab altera line&e longitudinalis parte pinnulis longis,

ab altera parte pinnulis brevibus predita, sectione transversa

rhomboidea.»

91. Alloioneis (Navicula?) Antillarum Ci. & Gr. N. Sp

Elliptic oblong of about the same outline as Nav. aspera.

Median line a little eccentric and curved. Strie com-

posed of large distinct puncta, arranged in somewhat irre”

gularly decussating oblique lines. The strige reach in

the one half of the valve very closely to the median line,

leaving only a small area around the nodule, but they

disappear on the other half at some distance from the

median line, being consequently on this side surrounded

by a long not striate area. IL. 0,12 m.m. Fig. 11. 202.

— St. Bartholomew (rare). Golf of Mexico (A. GRUNOW).

Mr. GRUNOW has kindly allowed me to publish his de-

scriptions and delineations of two interesting species from the

East Indies, allied to the two last species.

»Navicula (Alloioneis?) Kurzii Grus. N. Sp. Valve broad,

lanceolate. Median line eccentric, curved, surrounded by an

eccentric blank space, which is irregularly enlarged in the

middle and becomes narrower toward the ends. The rest of

the valve is covered with granules, like those on Navicula

aspera, forming decussating oblique lines and more narrow

transverse ones, 10—11 in 0,01 m.m.. The transverse lines

reach as far as to the median line, if seen under a mighty

power, but in the smooth part of the valve they are not set

with granules, and therefore scarcely visible. — L. 0,09—

0,105 m.m. B. 0,036 m.m. Hab. Mangroove Svamps, Ele-

phant Point, East Indies. Coll. by Kurz. — Fig. 12 a. Valve

= 0. Entire frustule 2". The fig. shows partly the upper,

and partly the under surface. c. Granules, seen with centric

illumination 2. od. Granules, seen with oblique illumination

22, The longitudinal lines are also visible on Navicula as-

pera, but not distincetly.»

»Navicula (Alloioneis?) curvinervia GrRun. N. Sp. Valve

oblong or lanceolate, with obtuse ends. Median line eccen-

tric. Strie slightly radiating, not reaching the median line,

interrupted by two sharp, longitudinal bends of the valve,

smooth (under a very high power and favourable illumination

delicately punetate), 3—9 in 0,01 m.m. — L. 0,068—0,115

9NN

m.m. Br. 0,022—0,028 m.m. Fig. 15. 2

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 8. 9

Hab. Mangroove Swamps, Elephant Point, East Indies.

Coll. by Kurz.

I have seen two entire frustules. In one of them the

two median lines are parallel, and this will indicate an affi-

nity to the Cymbelle, but in the other frustule the two median

lines are curved in opposite directions. This is a very puzz-

ling fact, the valves of both frustules having no essential dif-

ference.»

52. Pleurosigma formosum W. Sm. Virgin Ids. very common.

53. Pl. delicatulum W. Sam. St. Bartholomew.

54. Pl. intermedium W. Su. St. Bartholomew.

55. Pl. strigosum W. Sm. St. Bartholomew.

56. Pl. estuarii (BrRÉB) W. Sm. St. Bartholomew.

57. Pl. balticuam (EHB.) W. Sa. Virgin Ids., St. Bartholomew.

58. Donkinia carinata (DOonK.) Rarrs. Virgin Ids. rare.

59. Rhoicosigma Reichardtii Grus. (Micer. Journ. 1877 pag.

SPRIT SrRIS LI NVigm Tdst tare.

60. Eh. compactum (GREV.) GRUS. Virgin Ids., St. Bartholo-

mew; rare. |

61. Rh. Antillarum Ci. N. Sp. Median line sigmoid, very

elevated on the one half of the valve, where it forms a

crest, impressed on the other half. Strix distinct, trans-

Merser 4 Jöran 0501 min. MIL, 05 m.m. obior fd

2080 — Virgin Ids. rare.

62. dp hora busa GreEG. (A. ScHwm. Atl. Pl. 40 fig. 4—7.

— Amhiprora maxima RAB. & JAN. Hond. pag. 3 PI. 2

fig. 4. — Toxonidea insignis O. Wir. Mus. Godeff. H.

1 pag. 10 PI. 8 fig. 9) Virgin Ids., St. Bartholomew;

not rare.

63. A. Clevei Grus. (A. ScHm. Atl. Pl. 25 fig. 46—48) Virgin

Ids. only a single specimen. &L. 0,085 m.m. Br. 0,034

TMA AStrie ÖKA ÖT MM

64. AA. turgida GREG. (A. Scam. Atl. Pl. 25 fig. 31) Vir-

gin Ids.

65. A. exornata JANISCH (ÅA. ScHm. Atl. Pl. 39 fig. 26) Virgin

Ids. rare.

66. A. Porcellus Kitton (A. Scam. Atl. Pl 39 fig: 15—17)

Virgin Ids. not rare.

67. A. Cingulata Or. (A. ScHm. Atl. Pl 26 fig: 17). The fig.

in ScHm. Atl. does not perfectly agree with the West

Indian specimens. Strie are about 15 in 0,01 m. m.

10 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO.

L. 0,085—0,102 m.m. — Fig. 15. 22 — Virgin Ids. not

rare, St. Bartholomew.

68. A. bigibba Grus. (A, ScHm. Atl. Pl. 25 fig. 69—75) Vir-

gin Ids. St. Bartholomew.

69. Cocconeis (Orthoneis) punctatissima Grev. (Mier. Journ.

MI Pag FörRErSEf ob) Var gm ds no ti rare

0. C. (Orthoneis) ovata Grus. Virgin Ids. rare.

1. C. (Orthoneis) ecribrosa GRUS. St. Thomas.

2. C. (Campyloneis) Grevillei W. Sm. Virgin Ids. rare.

3. OC. Scutellum EHB. Virgin Ids. common.

4. Achnanthes longipes AG. forma minor. St. Bartholomew.

5. Glyphodesmis eximia Grev. (Micr. Journ. II pag. 235

P1. 10 fig. 7—10) Virgin Ids. not rare.

76. Plagiogramma obesum Grev. (Micr. Journ. VII pag. 211

PI. 10 fig. 10—13) Virgin Ids., not rare.

TIC Pl decussatum "Grev. (TC MIST ORIVEp ao see

122) Virgin Ids. rare.

Pl. (decussatum var.?) Antillarum Cr. N. var. Broadest

in the middle, gradually tapering towards the rounded ends.

Interior septa 4, 2 near the ends, 2 in the middle. Sculpture:

puncta arranged in transverse and longitudinal rows, crossing

each other at right angles; transverse rows: 8 in 0,01 m.m.

L. 0,07—0,0o8. — Fig. 16. 222. Virgin Ids. rare.

78. Pl. caribeum CL. N. Sp. Outline resembling that of

P. lyratum GrREv. Interior septa 4, 2 near the ends, 2

in the middle. The two central septa are connected with

the end-septa by a strong median rib and by two other

following the margins of the valve. Sculpture: distinct

puncta or granules arranged in parallel transverse rows,

3—9 in 0,01 m.m. DL. 0012 to 0,088 m.m. — Fig. 17

20 — Virgin Ids. many specimens.

79. Pl. attenuatum Cr. N. Sp. Small, gradually tapering

from the middle to the apices. Septa 2 central and 2

near the ends. The two central septa form in the middle

a rounded, quadrangular annulus. Sculpture: small puncta

arranged in parallel, not interrupted transverse lines, 10

on 0,01 m.m. L. 0,05 m.m. -- Fig. 18. S5, — St.

Bartholomew, only a single valve.

80. Pl. inequale Grev. (Miecer. Journ. Vol. VII pag. 210 fig.

10) Virgin Ids.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 8& 11

81. Synedra superba Körz. Virgin Ids. St. Bartholomew,

not rare.

82. S. fulgens W. Sm St. Bartholomew.

83. S. Frauenfeldii Grus. (Verh. 1862 Pl. 4 fig. 26. Micr.

Journ. 1877 pag. 167 P1. 193 fig. 11) Virgin Ids., frequent.

84. S. undulata (Ban) GreG. Virgin Ids. very rare.

85. S. Hennedyi GrzeG. Virgin Ids. rare.

86. S&S. niteschioides Grus. (Verh. 1862 P1. 8 fig. 18) St. Bar-

tholomew, rare.

87. Doryophora amphiceros Körz. St. Bartholomew.

88. Fragilaria pacificea Grus. (Verh. 1863 PI. 5 fig. 6) Virgin

Ids. rare.

89. Dimerogramma Surirella (EHB.) Grus. (Zygoceros Suri-

rella EHB.? Zyg. Sur. Boper Micr. Journ. II pag. 76

Pl. 6 fig. 14. Raphoneis Rhombus Grus. Verh. 1862

P1. 4 fig. 36) St. Bartholomew.

90. D. ventricosum (RAB.) Grus. (Denticella ventricosa RAB

SCA JANS Hond:, Bao: ror PRI SSI Viiom ds rare.

The West Indian form has, as the form observed by

GRUNOW, an area, which is broadest in the middle of the

frustule.

91. Surirella fastuosa EHB. This most variable species is of

frequent occurrence in the West Indies.

v. lepida A. Scuw. (S. lepida Atl. Pl. 4 fig. 4—5) Vir-

gm Ids.

v. cuneata O. W. (S. cuneata A. ScHm. Atl. Pl 4 fig. 1)

Virgin Ids. rare.

St:

"92.

v. recedens (S. recedens A. Scam. Atl. Pl. 14 fig. 2, 3, 4)

Bartholomew, frequent. Scarcely distinct species.

S. patens A. Scam. (Atl. Pl. 4 fig. 16—17 PI. 56 fig.

10—11) Virgin Ids. rare.

S. eximia Grev. (A. ScHm. Atl. PI 14 fig. 13 — pro-

bably also S. mexicana Scem. Atl. Pl. 4 fig. 10—12)

Virgin Ids. — several specimens.

S. Gemma EuB. var. St. Bartholomew; only one spe-

cimen.

Campylodiscus limbatus BrÉz. (Diat. of Clyde pag. 504 Pl.

nro IdsWrare:

C. Thuretii BrRÉB. St. Bartholomew, a very small form.

C. ambiguus Grev. (A. ScHm. Atl. Pl. 18 fig. 24—26 C.

latus Shadb.) Virgin Ids. St. Bartholomew, rare.

12 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO-.

98.

103.

106.

10)

108.

109.

151007

C. ecclesianus Grev. (C. Fenestratus GRrREv., C. Raben-

horstianus JANISCH) Virgin Ids. St. Bartholomew, fre-

quent. "This is a very variable species. One specimen

from St. Bartholomew approaches very nearly to OC. bi-

marginatus GREV. (A. ScHM. Atl. Pl. 16 fig. 7).

« C. intermedius GRUS. (A. Scm. Atl. Pl. 18 fig: 9) Virgin

Ids. rare.

- Ci imGertus” As SoHM; (At PTS He 1955) varen

Ids.. St. Bartholomew.

« C: Hodgson W. Sa. (A. ScHu. Atl. P1 55 Hoj5)Nirgsm

Ids. rare.

. Podocystis adriatica Körz. (Pod. americana BAL.) Vir-

gin Ids.

. Plagiodiscus Martensianus Grus. (Micer. Journ. 1877

Pl. 194 fig. 8) Virgin Ids. very rare — only one spe-

cimen.

. Niteschia Sigma (Körz.) W. Sm Virgin Ids., St. Bar-

tholomew.

N. (Sigma var.?) valida C1r. & Grus. Slender, almost

straight, but also sometimes more or less sigmoid, with

cuneate ends. Puncta about 4 in 0,01 m. m. Strig

sharp; finely punctate, 18 in 0,01 m. m. Virgin Ids.

very rare. GRUNOW has found the same form in a gathe-

ring form Campeche Bay. L. 0,27—0,3 m.m. — Fig.

440

19. 22. TY

N. angularis W. Sm. Virgin Ids. St. Bartholomew.

N. socialis GreG. (N. fluminensis GRUS?) St. Bartho-

lomew.

N. plana W. Sm: St. Thomas.

N. panduriformis GreG. (Diat. of Clyde pag. 529 PI. 14

fig. 102) St. Bartholomew. not rare.

N. lata O. Witz (Journal d.. Mus. Godeffr. H. 1 pag. 66

P1: 8 fig. 6. TAGERSTEDA Bih: ts K3 Sv Mere kd

Handl. III N:o 15 fig. 2 a) — Virgin Ids., St. Bartholo-

mew. The West Indian form agrees exactly with Mr.

LAGERSTEDT'S beautiful delineation.

N. Jelineckii Grus. (Verh. 1863 Pl. 5 fig. 4 — N. For-

mica Hantzsch. Ost. Arch. Diat. pag. 21 fig. 8. — N.

decora KitToN Micr. Journ. 1873 pag. 206 Pl. 38 fig. 6)

Virgin Ids. not rare.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:O 8 13

112 NI (Jelineckuwvar.?y acuta Cr. NN. Sp. This form re-

sembles very much the N. Jelineckii, but its ends are

cuneate and pointed, not rounded. The ends are con-

nected by a very sharp and visible keel. The strixe are

very visible, 11 in 0,01 m.m. (The N. Jelineckii has

14 in 0,01 m.m.) Fig. 20. 222: — Virgin Ids. not rare.

113. N. longissima (Köra), NG isobthatå Wu Sår (BD: Ph

14 fig. 119) — St. Bartholomew, very rare.

114. N. (longissima var.?) ventricosa Kitton (Micr. Journ

1873 Pl. 38 fig. 5) St. Bartholomew, rare.

115. N. (longissima var.?) curvirostris CL. N. Sp. Valve lan-

ceolate, with the ends produced in long horns, curved in

the same direction. Puncta distinct 5 in 0,01 m.m.

L. 0,35 m.m. — Fig. 21. 222 — St. Bartholomew, only

one specimen. "The strie are Sbtobabl very fine. I could

not sec them on a specimen, mounted in balsam. — In

Rab. Aig. Eur. No. 2481 has Mr. SCHWARZ given a de-

lineation of a similar form from Vera Cruz.

Some very interesting forms of the genus Nitzschia occur

in the caribbean province near Campeche Bay. Mr. KITTON

(Micr. Journ. 1874, 218) regards them as belonging to a new

genus, called Perrya. With the kind permission of Mr. GRUNOW

I can here publish their diagnoses, given by Mr. GRUNOW.

»Nitesclhia (Perrya) Weissflogii GrRunow. Valves resem-

bling a long and very narrow boat with very sharp keel,

smooth or covered with minute irregularly scattered granules,

which form coherent longitudinal rows only on the ÖN and

near the margins of the valve. The keel is besides marked

by a row of transverse short bars, which (as in all other Nitz-

shiex) lie in the interior side of the valve and are fastened

to each side of the valve. Length: 0,155—0,32 m.m. (and

perhaps more). -Campeche Bay.

var. a subglabra valves almost smooth, fig. 22. 2 a upper

side 8 lower side.

var. B sparsa valves covered with irregularly scattered

minute granules, fig. 23. 222 a« upper side, 8 lover side.

ar. y interrupta. Keel-bars lengthened, and interrupted

two or three times, fig. 236. 22. I have seen only a frag-

ment of thes interesting form, which seems to be very great.

It is a connecting member between N. Weissflogii and N.

pulcherrima.»

14 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO.

»Niteschia (Perrya) Grundleri Grunow. Resembles N.

Weissflogii, but the valve seems to be more eccentric, and is

covered with parallel transverse punctate strix (12—14 in

0,01 m.m.). The valves, which are more or less constricted

in N. Weissflogii, are straight in N. Grundleri. Length 0,21

—0,27 m.m. Hab. Campeche Bay (communicated by Dr.

GRÖNDLER) — fig. 24 222 &« upper side, 8 lower side. — This

beautiful diatom Nionde: also to the subgenus (or genus?)

Perrya Kitton, but it approaches the other Nitzschie with

very sharp keel by the more eccentric shape of the valve.»

116. Tryblionella punctata W. Sm. St. Thomas. A small

form of this species.

117. Tr. Lanceola Grus. N. Sp. Lanceolate, coste strong,

pervious, 10 in 0,01 'm.m. ID. 0,05 man. — St öhor

mas. — Fig. 25. 22.

118. Tr. peruana ( (Tr. circumsuta Bain, Tr. Scutellum

W. Su.). — St. Bartholomew, rare.

119. Denticula (?) Antillarum C1. & Grus. Lanceolate, with

acute ends. Coste 7—12. Spaces between the coste

with irregularly scattered puncta. &L. 0,05—0,063 m.m.

This small, interesting diatom is not very rare in the

s St. Bartholomew gathering. I have also found it in bra-

ckish mud from Santos, Brazil. — Fig. 26 a and b. 22.

120. Grammatophora macilenta W. Sm. St. Bartholomew.

121. Gr. (macilenta var?) caribea CL. N. Sp. F. V.:: Linear,

with distinetly gibbous centre and ends. S. V.: with

straight septa. Strie fine, (according to GRUNOW) 28 in

0,01 m.m. and distinetly punetate. — Virgin Ids. common.

Fig. 27. 222. <a Side view, b Er. view.

122. Gr. gibberula Körtz. St. Bartholomew, frequent.

123. Gr. undulata EB. (Grun. Verh. 1862 PI. 4 fig. 16 a. på

Virgin Ids. rare, St. Bartholomew, not rare.

124. Bhabdonema adriaticum Körz. Virgin Ids. St. Bartho-

lomew.

125. Climacosira mnmvirifica (W. Sm.) Grus. Virgin Ids.,

Bartholomew, rare. |

126. Climacosphenia elongata Bain. Virgin Ids., St. Bartho-

lomew, not rare.

127. Licmophora argentescens AG., v. splendida (L. splendida

W. SM.) St. Bartholomew.

128.

129.

130.

132.

133.

134.

135.

136.

137.

138.

139.

140.

141.

142.

143.

144.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 8 15

Podosphenia angustata Grus. (Verh. 1862 pag. 347 Pl

6 fig. 20) St. Bartholomew, frequent.

P. ovata W. Su. (Syn. Pl. 24 fig. 226) St. Bartholomew,

rare.

Isthnia enervis EHB. St. Bartholomew.

Biddulphia Baileyii Sm. (Syn. Pl. 62 fig. 322) St. Bar-

tholomew, rare.

B. turgida Euz. (B. gramulata RBoper. T. Micr. Soc. VII

PASS JAR fETOESNRL 2 fSIS Bartholo:

mew, rare.

B. longicruris Grev. (Mier. Journ. VII pag. 163 Pl. 7

fig. 10) St. Bartholomew, rare.

B. Tuomeyi Rorrr. (T. Micr. Soc. VII Pl. 1 fig. 1—2. B.

tridentata EHB. M. G. 1856 PI. 18 fig. 52, Pl 21 fig. 24).

Virgin Ids., not rare.

B. aurita (EHB.) Brå. Virgin Ids. St. Bartholomew.

B. (aurita var.?) Roperiana Grev. (Mier. Journ. VII

pag. 163 P1. 8 fig. 11—13) Virgin Ids., not rare.

B. pulchella Gray. Virgin Ids. St. Bartholomew, abundant.

Cerataulus levis (EHB.) Puerto Rico, Arecibo River; St.

Martin, in fresh water.

C. Smithii BRarres. (Eupodiscus radiatus W. Sm. B. Diat.

II pag. 24 P1. 30 fig. 255) St. Bartholomew.

C (?) Reichardtii Grus. (Verh. 1863 pag. 158 PI. 13 fig.

22) Virgin Ids., very rare, only one specimen observed.

Biddulphia (? Terpsinoö ?) birostrata GRUS. (Verh. 1863

pag. 158 Pl. 13 fig. 23). Virgin Ids., St. Bartholomew,

rare. I have seen many specimens of this little form in

a gathering from the Balearic Islets, also some specimens

in Monterey Stone. GRUNOW found this diatom on Macro-

cystis from Peru. The outline varies greatly. The ends

are not always cuneate, as on the fig. given by GRUNOW,

but often rounded. The valves are perfectly plane, and

in consequence the frontview has parallel margins. This

diatom is nearly related to Plagiogramma and Terpsinoé.

Triceratium armatum Rorer. (Mier. Journ. II, pag. 283.

BW. Mier. Journ. IV pag. 274 fig: 9) Virgin Ids., rare:

T. Favus EHB. Virgin Ids., St. Bartholomew.

T. Pentacrinus WarricH. (Mier. Journ. VI pag. 249

P1. 12 fig. 10—14. Amplupentas alternans JAN. & RABH.

Hond. Pl. 1 fig. 1 Amplatetras ornata SHADB. Micr

16 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO.

Journ. II pag. 16 PI. 1 fig. 10. Amphitetras arisata

JAN. & RAB: Hond; PI o1-fig: 2) Mirgm Ids abundant

145. T. punetatum Brw. (Mier.! Journ. IV pag. 2075 Pl 17

fig. 18. PrirckH. VI fig. 20. Tricer. sculptum SHADE.

Trans Micr. Soc. pag. 15 PI. 1 fig. 4. Trie. reticulum

[EFaB.2)/ Brw. M. Ji Iopag: 251 Pl4rfig. LT) Mitgim Idsj

St. Bartholomew, abundant.

The frontview has exactly the same appearance as Tr.

reticulum BiTW. the sideview resembles T. sculptum of Shadb.

T. punctatum is said to occur in arctic regions. I have never

found it in the many arctic gatherings, which I have examined.

The puncta are on the West Indian form often arranged so

that they form 3 circlets in the middle of the valve, just as

on the figure of T. sculptum SHADB. This species in widely

distributed. I have seen it, but rarely, from the western

coasts of Sweden, from the Mediterranean (Balearic Islets),

Honolulu, Java etc.

146. T. obtusum EumB. (M. G. Pl. 18 fig. 48—49) St. Bartholo-

mew, rare.

This species occurs very abundantly in the well known

Campeche Bay gathering. I have found it very frequently in

shellsand from the Gallopagos Ids. The surface of the valve

is plane or a little elevated in the middle and on the mar-

gins, but the angles never project in horns. The outline is

very variable; the sides are sometimes straight, sometimes

more or less convex, resembling T. disciforme Grev. (T. M.

S. II PI. 9 fig. 11) but probably not the same. I have seen

both in the Gallopagos and Campeche Bay gatherings specimens

with a perfectly circular outline, resembling Coscinodiscus mos-

sianus GrREv. (Trans. micr. Soc. XIII Pl. 4 fig. 22). It seems

therefore that Triceratium is not more strongly defined from

Coscinodiscus, than from Biddulphia.

147. T. Campechianum GRUN. in litt. Virgin Ids., very rare.

The only specimen of this beautiful species, which I found

in the gatherings from Virgin Ids., agrees perfectly with spe-

cimens from Campeche Bay, kindly sent me by Dr. GRÖNDLER.

The fig. 28 22 is copied from a photograph of a specimen

from Campeche Bay.

148. T. Antillarum Cr. N.Sp. Small, 4-angular to 5-gonal, with

produced angles. Sculpture: small, pearly granules, 7—38

in 0,01 m.m., arranged in straight, radiating lines. The

155.

156.

«Bo dubium Brw. (Mier. Journ. VII pag: 180 Pl. 9 fi

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 8 17

middle of the valve secms to be elevated and the angles

obliquely projeeting. Diam. 0;053 m.m; | Fig. 29: 222.

Virgin Ids. St. Bartholomew, rare.

T. eruciatum RaAB. & JAN. (Amphitetras cr. RAB. & JAN.

Hond.:pag. 4 Pl lfisk5j Virgin, fds; motirare.

mölbullosum: 0. WMizw Mus Godeffr. HH: I Pa2g: dt

fig. 4) Virgin Ids., not rare.

Triceratium (or Biddulphia) bicorne C1. N. Sp. Sideview

with two more elongated and protracted angles and with

two more blunt. Margins striate. Scurpture large and

somewhat irregular hexagonal cells. Connecting mem-

brane finely punctate, with puncta arranged in lines, about

8 in 0,91 m. m. — Distance between angles 0,059 m. m.

Ia SEN

St. Bartholomew. I have found this species im a gathe-

from Java and from California.

Selrsnaltennans. BAI: (WE Sm Bi DIE pas 20rRIKST TS:

45, Pl. 30 fig. 45. T. variabile Brw. Mier. Journ. IV

pag. 275 PI. 17 fig. 19) St. Bartholomew, abundant.

3. IV Tabellarium Brw: (M. J. IV pag. 275 PI 17 fig. 15.

Ti venulosum Grev. T: Miecr. Soc. XII pag. 90 PL 13 fig.

21. T. brevinervium Grev. L. c. Pl. 9 fig. 26) Virgin Ids.

rare. The only specimen found is represented by the

fig. 31 5907 It agrees very well with T. brevinervium.

Distance betwen angles 0,0425 m. m. I have seen seve-

ral specimens in gatherings from Gallopagos Ids. and from

Campeche Bay, which seem to prove that T. Tabellarium

venulosum and brevinervium are not specifically distinct.

. T. undulatum Brw. (Micr. Journ. VI pag. 154 Pl. 8 fig.

1—35 and 3) St. Bartholomew, several specimens agreeing

with the fig. 8 of Btw.

T. orbicuwlatum SHADB.? (Grun. Micr. Journ. 1877 P1. 196

fig. 2 b.) St. Bartholomew, rare.

FEupodiscus (Pseudoauliscus) radiatus BA. (Smiths. Con-

trib. II 1852, 39) Virgin Ids., St. Bartholomew.

This species, of which I have never seen a good figure,

resembles Auliscus Peruvianus (A. SCHM; Atl.. PI:,32 fig. 29)

but

the processes are 4 and closer to the margin. "The cel-

lule are larger and there are no marginal dots.

18 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARÖCHIPELAGO.

164.

FE. Argus EHB. St. Bartholomew, one perfect specimen

and several fragments. :

. Actinoptychus splendens SHADB. Virgin Ids., St. Bar-

tholomew.

. Å. undulatus Körz. St. Bartholomew.

. Asteromphalus flabellatus BréB. Grev. St. Bartholomew.

. Actinocyclustenellus BréB. (Fupodiscus minutus TIANTZSCH)

Virgin Ids.

. Auliscus sculptus W. Sm. Bartholomew.

. A. i(Sculpius var.r) celatus BA. Vitgm fdsjStibar

tholomew.

A. macreanus Grev.? (A. Scem. Atl. Pl. 31 fig. 5) Vir-

gin Ids.

I have seen only some few specimens, diam. 0,05 m. m.,

which agree with the fig. published in A. Scam. Atl. This

form is most likely only a variety of A. pruinosus BaIL or

A. puncetatus Bain (Scam. Atl.)

1654

166.

10T:

Paralia sulcata (EHB.) (Orthosira marina W. Sm.) Virgin

Ids. abundant.

Pyzidicula eruciata EmB. (GrrG. Diat. of Clyde pag. 498

Pl. 10 fig. 42) — Virgin Ids., St. Bartholomew; rare.

Endictya oceanica (EHB.) RarFs. (Pritch. Pl. 5 fig. 70—7?

Dictyopyzis, brevis, GREVv:o Ts M. Soc: X pas. 220 Pl52

fig. 2) — Virgin Ids., St. Bartholomew; rare.

. Cresswellia Turris GreG. (Diat. of Clyde pag. 538 PI. 14

fig. 109) — St. Bartholomew.

. Hyalodiscus maculatus (W. Sm.) Cr. (Podosira? macu-

lata Sm. B. Diat. II pag. 54 Pl. 49 fig. 328. LAGERSTEDT

Bihang till K. Vet. Akad. Handlingar III N:o 15 fig. 1 a.

Hyalodiscus stelliger BA. according to H. L. SmirtH).

Virgin Ids.; abundant.

Skeletonema costatum (GREG.) CL. (Melosira costata Grev.

T. Micr. Soc. XIV pag. 77:P1. 8 fig. 3—6) St: Bartholo-

mew, not rare.

. Coscinodiseus Oculus Iridis EmHB. St. Bartholomew.

. C. radiatus EnB. Virgim Ids. St. Bartholomew.

C. lineatus ErB. St. Bartholomew.

C. excentricus EmB. Virgin Ids.

C. Normannii GREG. (GrREv. Micer. Journ. VII pag.: 80

PI 6 fig. NS) Vargin! Ldst) rare

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5 N:O 8. 19

175. C. mitidus GreG. (Diat. of Clyde pag. 499 PI. 10 fig. 45)

Virgin Ids., abundant.

176. Heterostephania Rothit ErB. (M. G. 35 A. 13 B. fig. 4.5.

PritcH Pl. fig. 85) Virgin Ids.

177. Hemidiscus cuneiformis WaAriricH. (PritcH. Pl. 6 fig. 14;

perhaps also Fuodia gibba Bain. in PritocH. Pi. 8 fig. 22)

Virgin Ids., several specimens.

Neither of the two fig. in Pritch. agrees perfectly well with

the West Indian form, which has the same outline as Gonio-

thecvwum Anaulus Ez. (M. G. Pl. 33, 18 fig. 4) but smaller

cellution. I have not seen the nodule, characterizing the

genus Hemidiscus, nor the row of apiculi on the ventral

margin. — I have seen specimens of the same appearance as

the West Indian in gatherings from Balearic Islets, Campeche

Bay, Gallopagos Ids. and in a fossil state from Moron deposit

near Sevilla.

Iust as this paper was written Mr. FRrREb. HABIRSHAW

of New York kindly sent me a beautiful slide with diatoms

from Barbados. An examination of this slide yielded some

additional forms, marked with ". The slide contained follo-

wing forms.

Navicula Weissflogii A. SCHM.

"Libellus Grevillet (A6.) Cr. = Schizonema GREV. SM. Navi-

cula Libellus GREG.

Pleuwrosigma balticum (EHB.) W. SM.

<P. marinum DONE.

P. strigosum W. Sm.

P. intermedium W. SmM.

<P. obscurum W. Sw.

”Amplatrite (Amphiprora GREG.) complexa (GREG.) Diat. of

Clyde PI Arfig..62.

"Amphora ostrearia BréB. (H. L. SmitE Lens II 72 Pl. 1

fig: 161)

A. bigibba GRUN.

"A. decussata Grus. (Micr. Journ. 1877 P1. 195 fig. 9)

"Cocconeis (Orthoneis) binotata GRUS. var. 'Atlantica (Grun.

u Nova Lör Bla ltfsstll).

Asterionella Bleakeleyi Grus. (Micr. Journ. 1877 P1. 193 fig. 2).

20 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO.

Synedra fulgens W. Sw.

S. superba Körz

S. undulata (BAIr) GREG.

Surirella fastuosa EHB. var.

Sur. Gemma EB.

Campylodiscus Thuretii BRrRÉB.

Podocystis Adriatica Körz.

+ Nitesclua quarnerensis GruN. (Verh. 1862 'T. 18 fig. 5, 6).

This form seems to be only a variety of N. distans and

N. spathulata.

"NN. Greffet GrRuNn. Mer. N. Sp. Broad with cuneate and

rounded ends, almost parallel sides, a little constricted in

the middle. Strix strong, 10 on 0,01 m. m., composed of

puncta. Marginal puneta 5 on 0,01 m. m. IL. 0,127—0,14

12000 BALL SSR VA

GRUNOW, who has sent me a fig. of the species, found it

in a gathering from Samoa. I have seen it among diatoms

from Port Jackson.

N. longissima (Körtz).

N. ventricosa KittON.

N. Sigma (Körtz.) W. SM.

+ Tryblionella granulata Grus. Mpt. It is a very small form,

of oval shape, with large granules arranged in transverse

lines.

Grammatophora peruana EHB.

"Gr. pusilla GREV.

+ Striatella unipunctata (AG.).

Climacosphemia elongata BAI.

Podosphemia Ehrenbergii W. SM.

P. ovata W. SM.

P. angustata GRUS.

Licmophora argentescens (AG.).

Isthmia enervis EB.

+ Biddulphia membranacea OC1. N. Sp. S.V. elliptie with

rounded ends. F. V. rectangular. Valve very large and

membranaceous. Sculpture: very small cellules, arranged

in lines, crossing each other in three directions. The

lines are about 8 in 0,01 m.m., parallel on the middle of

the valve, but somewhat radiant near the ends. The con-

necting membrane is covered by elongated puncta, ar-

ranged in lines, somewhat coarser than those of the valve.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 8& 21

DL. 0,26, Br. 0,085 m.m. This species is remarkable for

its size, the membranaceous quality of its valves and the

sculpture, resembling that of a Pleurosigma.

I have found this species in a gathering from Honolulu

and recently in the slide, sent by Mr. HABIRSHAW.

B. Tuomeyi RoPEr.

Triceratiwm Pentacrinus WaALLIOCH.

Tr. dubiwum Brw.

Tr. bicorne CL.

Tr. orbiculatum SHADB.

"Bluizosolenia styliformis Brw. Only a fragment.

< Asterolampra Marylandica EuHB. (ÅA. impar. SHADB. 'T. M.

Sockkpas CPL Ten 14):

Pyzxidicula eruciata EEB.

" Actinocyclus (2?) tenuissimus CL. N. Sp. Valve circular with

a row of marginal puncta. Nodule marginal distinct.

Sculpture very delicate, small cellulx arranged in lines,

radiating from the centre. Diam. 0,04 m.m. to 0,08 m.m.

Fig. 34. 302,

Hemidiscus cuneiformis WaALLICH.

There are consequently 196 different species of marime

diastomacex known from the West Indian archipelago. This

number will probably be increased by a closer examination

of gatherings from different localities.

The diatomaceous flora of the West Indies has a very

strong resemblance to that of Honduras, known by the investi-

gations of RABENHORST & JANISCH and GRUNOWw. Very intere-

sting is the total absence of any species of the genus Aula-

codiscus, which formerly lived in the West Indies and of

which so many forms have been found in a fossil state on the

Id. of Barbados. On the Pacific coasts of California, Central

America, Peru etc., the genus Aulacodiscus occurs abundantly.

22 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO.

j-—=-

DO 0 NP RA va do

10.

Description of plates.

Navicula Lyra v. approximata Grev. 39”,

N.- virginea CL. 929,

N. (rectangulata GREG. var?) Regula Crn. & GRUN. 299,

N. St. Thomee CL. 8903

N. Bartholomei CL. 899,

N. formicina GRUN. 999. Delineat. by GRUNOW.

N. Goésii CL. 299,

N. lobata ScHWARrRTzZ. 3899,

Brebissonia Weissflogii GRUNn. 9499. Delin. by GRUNOW.

Alloioneis (?) Grändleri CL. & GrRUnN. 5990,

Al. (?) Antillarum CL. & GruUN. 584990,

Al: (P) KUrzii GRUNA , do (9 000 be, AYO CARSTEN

Al. (?) curvinervia GRUN. 199. Del. by GRUNOW.

Rhoicosigma Antillarum CI. 290.

Amphora cingulata. Cr. 899.

Plagiogramma Antillarum CL. 399.

Pl. caribeum CL. 899.

P1. attenuatum. O5; 9990,

Nitzschia (Sigma var. ?) valida Cr. & GRrun. 49.

NE acuta Cr: i 52920,

N. curvirostris CL. 399,

N. Weissflogii GrRun. 999. Delin. by GRuUNOW.

N. Weissflogii var. 999, Delin. by GRUNOW.

N. Weissflogii var. 9929, Delin. by GRUNOW.

N. Grändleri GRUN. 999, Delin. by GRUNOW.

Tryblionella Lanceola GRrRuUn. 899.

Denticula Antillarum CL. & GrRuUn. 890.

Grammatophora caribaea Crn. 2499.

Triceratium Campechianum GRUN. 34".

TF ATVIlArUD ÖRA ST

PöPpieorne CE; 2320,

T. Tabellarium Btw. 549,

Nitzschia Graeffei GRUN. 899,

. by GRUNOW

Biddulphia membranacea Cr. a. b. 24", c. 89", fragment of the valve.

Actinocyclus (?) Tenuissimus Cr. 5899,

q till K'Vet. Akad. Handl.Bd.5.N'8.

Bihan

ANNAN

ff ZAAN

För FEM OA JON VID JEN act

Nere

Sö

Unse

IN |

(

Central-Tryckeriet, Stockholm:

Del. Cleve.& Crunow.

1 Navicula Lyra var. 2 N. virginea Cl. 3 N.-Regula CL&Grun. 4 N.StThome CI 5 N.Bartholomei Cl.

6 N.formicina Grun. 7 N. Goesii Cl 8N.lobata Schwartz. 9 Brebissonia Weissflogn Crun

Bihang till K.Vet. Akad. Handl.Bd.5.N'8.

tockholm.

keriet,

entral-Iry'

Ses

Stern

erstgst

”ö00c nes!

MKR

CA I Tr

ov0905

9988

09 30007

TIO mss——

Ia 0008 0000 FOofo0 5053E ORpoDsgD

fo5 00000

vore .

200? 000

29009

: 23000

Del. Cleve.& Grunow.

urvinervia Grun

JANNG

A Kurzu Grun. 1

10 Alloioneis Grundleri CL & Grun. 11 A.Antillarum Cl. & Grun. 1

14 Rhoicosigma Antillarum Cl.

SN är 0 IT vt

ÅA J Å (SENAT j

. v pb

N = + free

vå

Lä t uj

Lä ” j

' +

”

4 AN

JS ; d

i , |

må

+ fy

r ”

[1 & bd

- >

4 -

| -

|| -

d I

d bb

| I

. ' ra

. ;

Lä

FN ö gå ' W

- i

a 1 KN

- LU

4 5 I ORT

, -. AA

N K

LJ Ö

I i

| -

ji Å d

i MJ i ,

NEON

Bihang till K.Vet. Akad. Handl.Bd.5.N'8.

200000

Rdr SET

vavcc Cohas?

Central-Tryckeriet, Stockholm.

Del. Cleve.

15 Amphora cingulata CI. 16 Plagiogramma Antillarum CI.:17 P. caribzum Cl. 18P attenvatum CI

21 N:curwrostris Cl.

19 Nitzschia valida CI.& Crun. 20 N.acuta Cl.

UT TRT BIS Vie TA, Dar ae ML KE

I IR

Arfa odon dad iks dd bsködsedsdiskior alt DE dad oo] od el od AND

fondinfsfaf ida ridssdasdin sr EE

RU ER SS LR Sen

22 N.Weissflogii Grun. v. subglabra. 23 N. Weissflogii v. sparsa . 23b N.Weissflogiiv.interrupta .

24 N.Grundleri Grun. 25 Tryblionella Lanceola Grun. 26 DenticulaAntillaräm Cl.& Grun.

21 Crammatiophora caribega Cl

de ch IEEE Vart before inkl AAENEN

Bihang till K.Vet. Akad. Handl.Bd.5.N'8.

Del. Cleve.& Grunow.

——— + 2 2

19 FR i ; Nn i

KEVR td ARTE Vf kand

3 0 4 ” Ly SN Hå. NM MAN

NERE ASAT DE RANN BUSA kdb

| 2

: -

Lä

”

- i

Ö + . :

' i

[

[d An

i x

' '

Hå ! -

[ '

1 -

I Fa

Vv SR

;e .

j [|

- '

SÄ

”

LÄ

”

jr |

NV hk

VIE OV

illa

Bihang till K.Vet. Akad. Handl.Bd.5.N'8

JET

TUNA

10118) 0) (MFANDI000:ND ä0: no vn von MINI ED.

3 NES NON AUD ANA ANNO ND fo UPN, 9 ta np

Neil jer) DR

, Stockholm.

Central-Tryckeriet

abellarium Btw.

]. 34 Actinocyclus Tenuissimus Cl.

Säl

1:30 T-Mcorne Gl

T. Antillarum C

Biddulphia memb

iceratium Campechianum Grun.

Tanacea ÅL

32 Nitzschia Greffe Grun. 3

PENNE MOE

CTO fu H

UT (eg ” j

] 4

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD, HANDLINGAR. Band 5. N:o 9,

OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIOUES

MEMOIRE COMMUNIQUE A L'ACAD. ROY. DES SCIENCES LE 5 JUIN 1878.

(IMPRIME APRES LA MORT DE L' AUTEUR.)

STOCKHOLM, 1878.

NORSTEDT & SÖNER

MR se TN ADERANE ET IBG FE NEN - NGN

5 ; AM. A

Sd ; vä åh SKUKNIR GR HLRA är MANGAN

dr 0

HAT

PAR 4 År I ei !. J

4 Lå

- I

| z

, ved i

sx ,

MTRL KL AVR NOTALAS BÅL HY ER FO ANA

ETS AN WINTA Grid AE

så

AO KATY mp

ID BI AR KIKA: Å GÅNE

NON:

4 SA FN |

a R CM V

, i) j | |

ä dl Mi

| Må NR NAR

vå - [| PR Å ” ” då

J -. RCA SC RARG RI: vv AR |

DE GENERE PEZOTETTIGIS ET NONNULLIS

GENERIBUS AFFINIBUS.

Sur le Pezotettix et quelques genres voisins.

1 (6).

25).

3 (4).

4 (3).

PEZOTETTIX- BuURM.

Margo apicalis lamina subgenitalis marium usque a lateribus

rectus vel sensim levissime obtusissimeque rotundatus, quod

distinguitur, si lamina a latere examinatur; intervallum

costa et radii elytrorum in formis macropteris Americae

meridionalis, saltem apud feminas, anterius distincte am-

pliatum; lobi metasternales marium cognitorum subceon-

tigui, feminarum modice distantes; lobi geniculares femo-

rum posticorum plerumque pallidi toti et fascia vel macula

anteriore mnigricante destituti, rarissime toti nigri; tibia

posticae extus spinis typice novem, rarissime octo vel de-

cem, armatae: spina utriusque lateris tibiarum posticarum

annulo basali pallido, plerumque lato vel latissimo, in-

structae, apice nigra; segmentum dorsale ultimum marium

in medio apicis raro inerme, plerumque dentes vel lobulos

duos parvos, contiguos vel levissime distantes, haud divari-

catos, in sulco laminge supraanalis quiescentes. vel proces-

sum sulcatum vel apice emarginatum e medio marginis

apicalis emittens; cerci marium graciles vel graciliusculi;

saltem in parte basali sensim gracilescentes; typus Ame-

ricam meridionalem et centralem inhabitans, in America

boreali rarissime occurrens.

Lamina subgenitalis marium retrorsum sat fortiter producta,

ultra apicem lamina supraanalis sat longe prominula, haud

vel levissime recurva, margine apicali horizoutali vel sub-

horizontali; intervallum oculorum minus angustum.

Dorsum pronoti, etiam in brachypteris, postice distincte

productum, posterius angulum distinetum formans vel ro-

tundato-angulatum, lobo postico in medio quam ad latera

distinetissime vel multo longiore; elytra, etiam in bra-

chypteris distincte valvantia; sulei transversi dorsi pronoti

sat distincti. — Divisio prima.

Dorsum pronoti postice haud vel obsoletissime productum,

basi truncatum vel rotundato-truncatum, lobo postico in

medio quam ad latera haud vel vix longiore; sulci trans-

3 (CN

Man((l2):

(90:

10 (11).

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEÉEROLOGIQUES.

versi dorsi pronoti, saltem in lobo antico, subtiles et minus

distinete, anterior interdum evanescens; elytra in mihi cog-

nitis semper fortiter abbreviata, distantia vel vix valvantia.

— Divisio secunda.

Lamina subgenitalis marium fortissime recurva, ultra api-

cem lamin&e supraanalis vix prominula; intervallum oculo-

rum sat angustum parti interantennali costa, frontalis an-

gustius vel subangustius, elytra et ale nunc completa, nunc

rudimentaria. — Divisio tertia.

Margo apicalis lamina subgenitalis marium usque ad latera

extrema subito magis minusve ampliatus et productus, ibi-

dem angulum rotundatum formans vel fortiter rotundatus,

quod interdum haud facile observatum, vel rarius (Pezot.

alpinus) inter latera et medium sensim distincte rotundatus;

intervallum inter costam et venam radialem elytrorum in

macropteris anterius haud ampliatum; forma ad faunam

europaam et boreali-americanam pertinentes.

Oculi, preesertim marium, magmni vel majusculi, ante scrobes

antennarum extensi; intervallum loborum mesosternalium

apud mares numquam, apud feminas rarissime subtransver-

sum, lobis semper distinete vel multo angustius; lobi

metasternales marium subcontigui, feminarum quoque inter

se plerumque sat appropinquati; intervallum loborum me-

tasternalium feminarum costa frontali plerumque multo

angustius; elytra aleque in mihi cognitis numquam defi-

cientia, plerumque completa, rarius abbreviata; segmentum

dorsale ultimum in medio et lamina supraanalis marium

haud nigro-pieta; lamina subgenitalis marium plerumque

tota pallida, impicta, raro macula parva apicali nigra

notata; forma Americam borealem et Mexico inhabitantes.

Lamina subgenitalis marium brevis, fortiter transversa, in

medio quam ad latera brevior vel saltem haud longior, a

supero visa posterius obtuse rotundata, subtus ad medium

marginis apicalis macula parva nigra notata; cerci longi-

tudine variabiles, toti compressi, a basi fere ad medium

sensim angustati, dein apicem versus sensim ampliati vel

saltem - haud angustati, apice obtuse rotundati, parte api-

cali extus leviter excavata; abdomen apicem versus leviter

tumescens. — Divisio quarta. ;

Lamina subgenitalis marium variabilis posterius quam in

Parozya plerumque magis producta macula apicali parva

media nigra destituta, rarissime tota nigricans, cerci varia-

biles; abdomen apicem versus magis minusve tumescens.

Lamina subgenitalis marium tuberculo a margine apicali

distante destituta, raro tumescentia apicali, marginem ipsum

tangente, instructa; spina utriusque lateris vel saltem lateris

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 9, =

exterioris tibiarum posticarum per totam longitudinem, sal-

tem in parte posteriore, nigre, rarissime basi per totum

ambitum pallide glauce& vel rufescentes; lobi geniculares

femorum posticorum anterius fascia vel macula nigra vel

fusea plerumque notati; cerci marium maxime variabiles,

plerumque usque ad apicem compressi, lati vel latiusculi.

— Divisio 'quinta.

11 (10). Lamina subgenitalis marium tuberculo subapicali, a margine

apicali Ute distante, instructa; cerci marium usque

ad apicem vel saltem lera medium sensim graeilescentes,

acuminati vel subacuminati; spina utriusque lateris tibiarum

posticarum basi per totum ambitum plerumque pallidee;

lobi geniculares femorum posticorum pallidee, anterius ple-

rumque immaculate, raro fascia vel macula olivaceo-vire-

scente notat&; abdomen marium apice haud tumescens. —

Divisio sexta.

12 (7). Oculi proportionaliter parvi quam scrobes antennarum ad

marginem apicalem frontis haud vel vix magis appropin-

quati; intervallum loborum mesosternalium apud feminas

distinctissime vel fortiter transversum, lobis haud vel haud

multo angustius, apud mares quoque plerumque licet minus

distincte, transversum; lobi metasternales marium plerum-

que distinctissime distantes; lobi metasternales feminarum

sat distantes, intervallo loborum coste frontali plerumque

latitudine zxequali vel latiore, rarissime costa frontali paullo

angustius; elytra aleque typice nulla vel fortiter abbreviata;

segmentum dorsale ultimum marium apice in medio ple-

rumque nigro-maculatum vel dentes lobulosve duos nigros

emittens; lamina supraanalis marium plerumque nigro- picta;

lamina subgenitalis marium plerumque tota nigra, vc apice,

saltem ad latera, nigro-limbata; forma ad faunam euro-

peam et boreali-americanam pertinentes. — Divisio septima.

Obs. — Pez. nigro-vittatum STÅL nec non species ex Illinois,

in quibus oculi majores et lobi sternales quam in formis typicis

minus distantes, in hac divisione posui propter piecturam nigram

partium analium vel saltem laminse subgenitalis.

Obs. — Species quedam europeer, Pez. Salamandra et affines,

oculis quam in formis typicis majoribus gaudent.

Obs. — Species paucissim&e, in quibus lobi metasternales distin-

ctius distant, quarum autem oculi majores et segmentum dorsale ulti-

mum et lamina supraanalis pictura nigra destituta sunt, in divisione

7 (12) queerende.

ö STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

DIVISIO PRIMA.

(Dichroplus STåL et Trigonophymus STÅL.)

a. JWValvule genitales feminarum apice emarginato-truncate; in-

tervallum loborum mesosternalium longius quam:.latius, apud feminas

coste frontali latitudine cequale; cerci marium sat longi, pone medium

compressi, in medio vel ante medium leviter coarctati; tibie postice

extus spinis novem typice armate.

INTER Glenns SEALS «dett Le MTISC AMS SIAT:

aa. JValvule genitales feminarum apice integre, acuminate vel

subacuminate; intervallum loborum mesosternalium plerumque latius

quam in divisione precedente, plerumque quoque distinete transversum.

b. Tibie postice extus spinis typice novem armate; margo

exterior loborum lateralium pronoti rarissime partim niger; elytra

aleque apicem femorum posticorum attingentia vel superantia.

c. Intervallum loborum mesosternalium femine fere longius quam

latius, coste frontali latitudine subequale; vitta nigra genarum lobo-

rumque lateralium pronoti in exemplis rite coloratis per totam lon-

gitudinem distincta.

3. P. patruelis STÅL.

4. oP. fuscus THUNB. — P. patrueli maxime affinis, sed costa

frontali punctis lateralibus serie positis fortioribus instructa, margine

exteriore loborum lateralium pronoti anti medium anguste fuscis, vena

radiali interiore et vena ulnari exteriore, que aream postradialem

limitant, pallidis, venis reliquis haud obscurioribus, vena intercalata

fusco-lineolata, nec tota fusca, coxis posticis vitta fusca notatis. 9.

cc. Intervallum loborum mesosternalium plerumque transversum

et latius quam in divisione c; vitta obscura per genas et lobos late-

rales pronoti ducta nulla vel minus distinceta; vena intercalata arece

postradialis elytrorum tota vel saltem inter maculas fuscas vel nigri-

cantes, quibus scepe ornata est area illa, pallida.

d. Lobus posticus pronoti retrorsum subadscendens, lobo antico

paullo longior.

5. P. arrogans STÅL.

dd. Lobus posticus pronoti haud adscendens, lobo antico lon-

gitudine subequalis vel brevior.

e. Cozxe postice extus fusco vel nigro-maculate; limbus apicalis

lamine subgenitalis marium latera versus niger; intervallum coste et

radii anterius leviter ampliatum.

6. P. punctulatus THUNB. ,

ee. Coxe postice immaculate; limbus lamine subgenitalis ma-

rium nullibi niger; intervallum coste et radii anterius magis amplia-

tum et apud feminas densius reticulatum.

7. P. Berg Står. — P. punctulato, que species per maxi-

mam partem Americe meridionalis frequentes occurrit, simillimus et

maxime affinis, distinctissimus autem magnitudine majore; costa

BIHANG TILL” K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 9. 7

frontali inter antennas subampliata vel saltem pone ocellum basin

versus haud sensim angustata, tantum pone antennas leviter angustata;

elytris alisque apicem femorum attingentibus, illis maculis obscurio-

ribus destitutis; intervallo inter costam et radium anterius distinctius

ampliato; tuberculo prosternali acutiore, basi minus lato, ab antico

posticoque minus compresso; lobis mesosternalibus nonnihil minus

distantibus. SY. Long. 20—24 mill.

Var. a. — Femoribus posticis intus et subtus ultra medium

sanguineis, apicem versus cum tibiis posticis dilute olivaceo-vire-

scentibus.

Var. b. — Femoribus posticis subtus sanguineis, intus partim

sanguineis, sed maxima parte cum area exteriore inferiore et tibiis

posticis fusco-glaucis vel glauco-nigricantibus.

Patria: var. a. Buenos Ayres, Parana; var. b. Corrientes. (Mus.

Holm.)

Femora postica olivaceo-conspersa, maculis majoribus fuscis vel

nigris destituta. Intervallum loborum mesosternalium marium longius

quam latius, feminarum que longum ac latum vel subtransversum,

lobis distincte angustius.

ö. Pi orobustulus > STÅL. — P. Bergiä maxime affinis, sed

robustior latior, femoribus posticis latioribus, intervallo loborum

mesosternalium fortius transverso et lobis vix angustiore, lobis late-

ralibus pronoti, saltem in exemplo descripto totis concoloribus, nec

extus pallidis, elytris maculis parvis fuscis conspersis, tuberculo pro-

sternali basi latiore, latius triangulari ab antico posticoque distincte

compresso, tibiisque posticis glaucis, prope basin annulo pallido

notatis. 2. Long. 21 mill.

Patria: Sao Leopoldo Brasilie meridionalis. (Mus. Holm.)

bb. Tibie postiee extus spinis octo armate; margo exterior

loborum lateralium pronoti partim niger; elytra aleque abbreviata,

illa capiti pronotoque unitis longitudine subequalia.

9. P. peruvianus STåL. Pallide griseo-flavescens; vertice fere

toto vel vitta lata indeterminata verticis, vittis duabus indeterminatis

dorsi pronoti, vitta lata postoculari genarum, per partem superiorem

loborum lateralium pronoti ducta, pleuris, femoribus posticis superne

et extus, nec non maculis sparsis pedum anteriorum fusco-olivaceis;

vitta obliqua pleurorum griseo-flavescente; femoribus posticis intus et

subtus, tibiis tarsisque posticis sanguineis; spinis tibiarum apice

nigris; elytris fusco-griseis, leviter valvantibus, pone medium sensim

subacuminatis; carima discoidali inferiore lateris exterioris femorum

posticorum cum parte adjacente carinarum obliquarum disci flave-

scente. FP. Long. 19—28 mill.

FA. Abdomen apicem versus sensim leviter tumescens; segmen-

tum dorsale ultimum apice sensim obtusissime sinuatum, in medio

obsolete emarginatum (lobulis destitutum ?) lamina supraanalis retror-

sum sensim angustata, ultra medium sulcata; cerei mediocres, sensim

leviter incurvi, pone medium distinete compressi, ante medium

leviter coarctati obtusiusculi; lamina subgenitalis modice producta;

lobi mesosternales leviter transversi, intervallum loborum geque lon-

8 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

gum ac latum; lobi metasternales subcontigui; oculi majores, modice

prominuli.

2. Lobi mesosternales distincte transversi; intervallum loborum

mesosternalium distincte transversum, lobis nonnihil angustius; lobi

metasternales sat distantes; oculi minores et minus prominuli.

Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.)

Statura fere P. Bergii sed major. Costa frontalis in medio

obtuse sulcata, basin versus punctata, pone antennas levissime an-

gustata. Sulei proncti continui. Lobus posticus pronoti lobo antico

brevior, postice angulum obtusum formans. Tuberculum prosternale

subeonicum.

10. P. amoenus STÅL. — Olivaceo-viridis; capite pronotoque

griseo-flavescentibus; macula magna triangulari verticis, in fastigium

haud extenso, vitta latissima, retrorsum sensim ampliata dorsi pronoti,

vitta: lata postoculare genarum, per lobos laterales pronoti continuata

nec non pleuris obscure olivaceis vel subeinnamomeo-olivaceis; vitta

obliqua pleurorum griseo-flavescente; elytris subovalibus apice rotun-

datis, leviter valvantibus, parte plus quam dimidia exteriore fusca,

parte interiore olivaceo-virescente et parce fusco-conspersa; lateribus

dorsi abdominis ante medium, capitulo femorum posticorum toto,

basi tibiarum posticarum nigris; tibiis posticis glaucis, parte plus

quam dimidia apicali spinarum nigra. 9. Long. 27 mill.

Habitus precedentis. Pronotum laviusculum, lobis lateralibus

extus punctatis. Costa frontalis linearis, medio impressa, parce punc-

tata, basi haud angustata. Tuberculum prosternale et lobi sternalis

uti in specie pracedente. Antenna mutile in exemplo descripto.

DIVISIO SECUNDA.

a. Caput os versus sensim fortiter ampliatum, genis tumescen-

tibus; pronotum basi apiceque truncatum; elytra distantia; tuberculum

prosternale truncatum.

1. P. mexicanus BRUNN. — Platyphyma mexicanum "BRUNNER,

Vert: Zool! Bot. Ges, Wien XIup.F224: (1861).

Patria: Mexico, Orizaba. (Coll. BRUNNER.)

P9. A Pecotettige femorato, cum quo comparata est heec species,

fere in omnibus caracteribus maxime divergens. Antenn breves,

articulis brevibus composite, pronoto haud multo longiores. Oculi

mediocres, leviter convexi. Caput ab antico visum os versus fortiter

ampliatum, genis tumescentibus. Frons et gene apicem versus parce

punctate. Costa frontalis latiuscula, depressa, apice evanescens,

pone antennas basin versus sensim sat angustata, basi angusta, in

parte basali ad margines punetis nonnullis instructa. Carinee latera-

les frontis obtusissimee, fortiter divergentes. Intervallum oculorum

parti interantennali costs frontalis latitudine subaequale. Pronotum

dorso planum, carina media percurrente obtusa distincetissima sulco

postico intersecta, instructum, retrorsum sensim levissime ampliatum,

in lobo postico parce obsoleteque punctulatum, preterea leve vel

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 9. 9

tantum ad margines laterales punetis nonnullis instructum; lobus

posticus lobo antico dimidio brevior; margines anticus et posticus

in medio emarginati. Dorsum pronoto cum lobis lateralibus angulum

sat distinetum, teretem, minime ecarinatum formant. «Lobi laterales

pronoti remoti in lobo postico densius, distinete punctati. Sulcus

ille transversus qui in medio lobi antiei pronoti positus est magnam

ad partem deleta obsoleta, in dorso utrimque abbreviata et medio

interrupta. HElytra ovalia, extus quam intus magis rotundata, circiter

duplo longiora quam latiora, sat distantia medium segmenti dorsalis

primi attingentia, pronoto longitudine subequalia. Tuberculum pro-

sternale ab antico posticoque fortiter compressum, transversum apice

late truncatum, quadrangulare, parallelogrammum. Lobi mesosternales

transversi; intervallum transversum, lobis nonnihil angustius. Lobi

metasternales sat convergentes, posterius haud multo distantes. Tibize

posticXx extus spinis decem armate. Long. 26 mill.

aa. Caput a fronte visum minus latum, os versus minus am-

pliatum, genis haud tumescentibus; pronotum basi obtusissime rotun-

datum; elytra contigua vel leviter distantia; tuberculum prosternale

usque ad apicem sensim angustatum. ]

2. RB. varicolor STÅL. — Dilute sordide flavescens, vel oliva-

ceo-fiavescens; vitta lata. per partem postocularem genarum et par-

tem dimidiam superiorem loborum lateralium pronoti ducta, obscu-

riore, varicolore; mesopleuris macula, metapleuris vitta angusta obli-

qua pallide flavescente notatis. 9. Long. 12—16 mill.

AA. Oculi majusculi, sat lati, modice convexi; intervallum lo-

borum mesosternalium leviter transversum, lobis paullo angustius;

lobi metasternales subceontigui; abdomen pone medium sensim tume-

scens; segmentum dorsale ultimum ante laminam supraanalem sensim

obtusissime sinuatum, margine apicali in medio levissime emarginato

et ad emarginaturam utrimque obtusissime obsoletissime sublobato;

lamina supraanalis triangularis, fere brevior quam basi latior, apice

anguste rotundata, ultra medium sulcata; cerei mediocres, laminee

supraanali longitudine subequales, sensim recurvi, a basi ad medium

sensim angustati, dein compressi et fere usque ad apicem latitudi-

nem eaudem retinentes; lamina subgenitalis triangulariter producta.

2. Oculi minores et minus convexi; intervallum loborum meso-

sternalium transversum lobis latitudine sequiule vel paullo angustius,

quod variat; lobi metasternales modice distantes.

Var. a. — Vertex, dorsum thoracis et abdominis et elytra fusca

vel subferrugineo-fusca, vitta postoculari genarum loborumque pronoti,

nec non pleuris obscurius ferrugineo-fuscis; pedibus anticis ferrugi-

neo-variis; femoribus posticis ferrugineo-fuscis, supra subtusque sordide

flavescentibus; tibiis tarsisque posticis ferrugineis.

Var. b. — Varietati a similis, sed vertice, dorsum pronoti

abdominisque nec non parte circiter dimidia interiore elytrorum

pallidioribus, fusco-flavescentibus.

Var. ce. — Varietatibus precedentibus similis, sed vitta laterali

capitis et pronoti femoribusque posticis superne olivaceo-viridibus;

pedibus anticis interdum olivaceo-virescentibus.

Patria: Columbia. (Mus. Holm. et Coll. BRUNNER.)

10 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

Gene apicem versus, frons et pronotum parce punctata; pun-

ctura pronoti densior et distinctior, in dorso lobi antici saepe obsoleta.

Antenn&e pronoto paullo longiores (5) vel logitudine 2equales.

Costa frontalis apice evanescens, pone antennas basin versus sensim

nonnihil angustata. Carine laterales frontis apicem versus fere

evanescentes, sensim divergentes. Fastigium verticis carinis duabus

obtusis parallelis distantibus instructum, obtuse rotundato-triangu-

lare. Intervallum oculorum parti inter-antennali costa frontalis lati-

tudine subsequali, in mare paullo angustius quam in femina. Dor-

sum pronoti transversim levissime convexum, in lobos laterales sensim

arcuatim transiens; carina obtusissima, obsoleta, sulco transverso

posteriore intersecta, instructum; sulei lobi antici obsoleti, interrupti,

interdum vix distinguendi; lobus posticus lobo antico dimidio non-

nihil longior. HElytra lata, rotundata, fere oeque lata ac longa, apicem

segmenti dorsalis primi abdominis attingentia, pronoto nonnihil bre-

viora, pone medium oblique rotundato-angustata, apice rotundata,

sese tangentia vel vix distantia. Tuberculum prosternale ab antico

posticoque compressum, basi latum, triangulare, apice rotundatum.

Tibie postice extus spinis novem vel decem armatee.

Specimen e Mexico, varietati c simile, ud hanc speciem forte

referendum, antennis autem nonnihil longioribus divergens.

DIVISIO TERTIA.

a. Corpus totum cum pedibus remote pilosum; oculi presertim

marium, magni; lamina supraanalis marium triangularis, sensim angu-

status; cerci marium mediocres, apicem lamine supraanalis attin-

gentes.

1. P. azetecus: Savss. — Platyphyma aztecum Sauvss., Rev. et

Mag sZoolW Ip d16K:

Patria: Mexico. (Mus. Holm. et Coll. BRUNNER.)

2. P. pilosus StåL. — Olivaceus:; pedibus olivaceo-flavescenti-

bus; tibiis posticis olivaceo-virescentibus, harum basi nec non capi-

tulo geniculari femorum posticorum nigris; elytris rudimentariis. &.

Long. 16 mill.

gs. Intervallum loborum mesosternalium paullo longius quam

latius, lobis multo angustius, lateribus parallelis; lobi metasternales

subeontigui; oculi maximi, sat convexi; margo apicalis sensim obtusi

sinuatus, in medio leviter emarginatus, lobo destitutus; lamina supra-

analis sulco sensim angustata, ultra medium ducta, instructa; cerci

levissime curvati, toti compressi et latiusculi, ante medium leviter

coarctati; lamina subgenitalis brevis, fortissime recurva; abdomen

posterius tumescens et nonnihil recurvum.

Patria: Mexico (Coll. BRUNNER.)

Fronte loboque antico pronoti minus dense punctatis, costa

frontali obtuse subsuleata inter antennas angustiore, lateribus paral-

lelis instructa basi leviter angustata, intervallo oculorum angustiore,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 9. 11

pronoto dorso tereti, basi abbreviato et truncato, lobo postico lobo

antico circiter dimidio breviore, elytris rudimentariis, fortiter distan-

tibus, ellipticis, apicem segmenti mediani leviter superantibus, pronoto

brevioribus, abdomine apice obtusiore, posterius tumidiore et recurvo,

cercis latioribus, segmento dorsali ultimo abdominis lobo obtuso

apice emarginato distituto, femoribus posticis minus latis longiori-

bus, tuberculo prosternali conico, antennisque longioribus, dimidio

corpore longioribuas a P. azsteco divergens. Tibiee postice exempli de-

scripti extus spinis octo nigris basi olivaceo-virescentibus armate.

Exemplum feminum dorso corporis et femorum posticorum fer-

ruginante, oculis minoribus, intervallo loborum mesosternalium sub-

transverso et lobis vix angustiore, lobis metasternalibus modice di-

stantibus insigne ad speciem supra descriptam verisimiliter referen=

dum. In hoc exemplo antenne mutile sunt, et tibixe posticae extus

spinis novem armatee. å

aa. Corpus et pedes pilis rarissimis vestita; oculi nonnihil

minores quam in divisione precedente; lamina supraanalis marium

a basi longe ultra medium lateribus rectis et subparellelis instructa,

dein subito maxime angustata; cerci marium breves.

3. P. punctatus STÅL. — Apterus, olivaceo-flavescens, inter-

dum in ferrugineum vergens, subnudus, tantum in tibiis posticis

ventreque distinctius pilosus; linea transversa imteroculari vittaque

angusta, anterius abbreviata, retrorsum angustata verticis, vitta lata

postoculari genarum, per lobos laterales pronoti continuata, vittis

duabus dorsalibus pronoti, interdum in unam confluentibus, pleuris,

vitta laterali abdominis retrorsum angustata, posterius abbreviata,

apud feminas in maculas dissoluta, vitta abbreviata inferiore arex

discoidalis exteriores nec non arcu laterali capituli femorum posti-

corum fuscis vel nigro-fuscis; vitta obliqua pleurorum flavescente;

tibiis posticis glaucis, spinis apice nigris. AL. Long. 16—21 mill.

AA. Dorsum abdominis basi. punetatum, preterea leve, inter

vittas laterales maculis fuseis destitutum; oculi sat magni, modice

convexi; intervallum oculorum angustius; intervallum' loborum meso-

sternalinm longius quam latius, lobis angustius; lobi mesosternales

aeque longi ac lati; lobi metasternales subceontigui; abdomen poste-

rius tumescens et leviter recurvum; segmentum dorsale ultimum

apice processum, sulcatum, apice emargimatum, retrorsum vixX'an-

gustatum emittens; lamina supraanalis a basi longe versus apicem

sensim levissime angustata, dein subito angulum rectum utrimque

fermans et maxime angustata, apice in processum parvum triangula-

rem prominula, posterius subsuleata; cerci breves, teretes, sensim

acuminati; lamina subgenitalis brevis, fortissime recurva, erecta, obtusa,

margine apicali in medio prominulo.

2. Dorsum abdominis punctatum, inter vittas raaculis obliquis,

duplice serie positis, fuscis notato; oculi minores; intervallum oculo-

rum minus angustum; intervallum loborum mesosternalium nonnihil

longuis quam latius, nonnihil latius quam in mare; lobi mesosternales

leviter transversi; lobi metasternales uti in mare subeontigui.

Patria: Texas. (Mus. Holm.)

12 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

Frons remote et obsolete, pronotum totum, metanotum segmen-

tum medianum et basi abdominis densius et distinctius punctata.

Costa frontalis maris lateribus subparallelis instructa, feminze inter

antennas leviter ampliata, basi leviter angustata, in medio obtuso

subsulcata. Antenn&e mediocres, in mare nonnihil longiores gquam

in femina. Pronotum basi truncatum, basin metanoti attingens,

dorso teres, carina subtili instructum, sulceis transversis subtilibus, in

lobo antico medio interruptis. Tympana nulla. Femora postica

superne iuterdum fusco-nebulosa. Tibiz posticae extus spinis novem,

basi albicantibus, apice nigris, armatee.

DIVISIO QUARTA.

(Parozya SCcuDp.)

a. Cerci marium medium versus coarctati, pone medium apicem

versus sensim distinctissime ampliati.

1. P. rectus Scupp. — 2. P. atlanticus Scupp.

aa. Cerci marium compressi, in parte basali sensim leviter an-

gustati, dein apicem versus haud vel obsoletissime ampliati.

3. P. plebejus STÅL. — Griseo-flavescens, dorso infuscatus;

vitta postoculari genarum per lobos laterales pronoti usque ad suleum

posticum ducta, pleuris, arcu laterali capituli femorum posticorum;

fascia antica loborum genicularium femorum posticorum, parte brevi

basali nee non spinis tibiarum posticarum; macula vittaque pleuro-

rum, macula dorsali basali tibiarum posticarum nec non basi ima

spinarum interiorum tibiarum earundem albicantibus; tibiis posticis

glaucis, ad partem basalem nigram annulo pallido instructis; elytris

alisque fortiter abbreviatis. &. Long. 20 mill.

FS. Antenna capite pronotoque unitis vix vel paullo longiores;

oculi sat magni, latiusculi, modice convexi; lobi mesosternales non-

nihil transversi; intervallum loborum mesosternalium anterius valde

angustum, retrorsum, ampliatum, vix longius quam postice latius;

lobi metasternales subcontigui; abdomen apicem versus levissime

tumescens, apice leviter recurvum; segmentum dorsale ultimum apice

in medio leviter emarginatum et ad emarginaturam utrimque lobulo

brevissimo rotundato instructus; lamina supraanalis triangularis,

subzaquilatera, sulco longitudinali sensim evanescente instructa; cerci

mediocres, compressi, a basi ad medium sensim mnonnihil angustati,

dein pone medium apicem versus vix ampliati, apice oblique rotun-

dato-truncati, extus pone medium excavati lamina subgenitalis brevis,

sinuato-truncata, fortissime recurva, macula parva apicali nigra notata.

Patria: Texas. (Mus. Holm.)

Quoad habitum, puncturam et picturam. +P. atlantico similli-

ma, sed antennis brevioribus, elytris alisque (an semper?) abbrevia-

tis, formaque partium analium distinctissima. Pronotum basi obiu-

sissime angulatum, lobo postico lobo antico vix dimidio breviore.

Elytra pronoto longitudine subzequalia, medio latissima, subovalia,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 9. N:O 9. 13

extus quam intus fortius rotundata, apice rotundata, contigua. Ale

albicante-hyalin&e. Tuberculum prosternale conicum. Femora postica

dorso intus fusco-trimaculata. Tibize postice extus spinis undecim

vel duodecim armatze.

4. P. rusticus STÅL. — Precedenti simillimus, differt oculis

nonnihil minoribus, antennis longioribus, vitta laterali pronoti per-

currente, forma intervalli sternorum, lobis genicularibus femorum

posticorum nigris, tantum apice imo pallidis nec non forma partium

analium maris. &SY2. Long. 20 mill.

SF. Antenne femoribus posticis vix breviores; oculi majusculi,

modice convexi; intervallum loborum mesosternalium anterius lobis

dimidio angustius, retrorsum sensim ampliatum; lobi mesosternales

leviter transversi; lobi metasternales fortiter appropinquati; abdomen

posterius haud vel vix tumescens, apice levissime recurvum; segmen-

tum dorsale ultimum e medio lobos duos sat longos, sensim acu-

minatos, divaricatos, emittens; lamina supraanalis triangularis paullo

longior quam basi latior, lateribus leviter rotundatis instructa, apice

angulum subacutum formans, sulco longitudinali ante medium di-

stincto, pone medium obsoleto instructa, prope latera longitudinaliter

impressa; cerci compressi, latiusculi, basi sensim nonnihil angustati,

dein ubique &eque lati, posterius extus leviter excavati; lamina sub-

genitalis brevis, fortiter recurva, sinuato-truncata, macula parva apicali

nigra notata.

P. Antenne femoribus posticis nonnihil breviores; oculi minores;

lobi mesosternales transversi, intervallo circiter duplo latiores; in-

tervallum loborum mesosternalium utrimque sinuatum, prope basin

angustius, hinc retrorsum ampliatum; lobi metasternales sat distantes.

Patria: Texas. (Mus. Holm.)

DIVISIO QUINTA.

(Melanoplus STÅL.)

a. Costa frontalis inter antennas haud angustata, ibidem in-

tervallo oculorum latitudine subequalis vel fere latior.

b. Lamina subgenitalis marium brevis, apice late sinuata;

lamina supraanalis marium a basi longe ultra medium haud vel vix

angustata; segmentum dorsale ultimum marium apice lobos duos longos

et graciles, basi convexos vel stipite brevi communi sufrultos emittens,

(P. femur rubrum DE GEER.)

bb. Lamina subgenitalis marium apice truncata vel versus me-

dium producta; lamina supraanalis usque a basi retrorsum distincte

angustata; segmentum dorsale ultimum marium apice lobis destitutum,

vel lobos duos, longitudine variabiles, usque a basi liberos vel stipite

brevi comnuumni destitutos emittens.

ce. Cerci marium variabiles, numquam usque a basi sensim

acuminati.

14 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

d. Cerci marium pone medium curvati, plerumque recurvi, vel

supra subtusque incequaliter ampliati.

e. Margo inferior cercorum marium subtus fere in medio angu-

lum distinetum, interdum in dentem prominulum, formans, vel cerci

posterius supra subtusque ampliati; segmentum dorsale ultimum marium

hucusque cognitorum apice lobis nullis nisi brevissimis armatum.

f. Femora postica in area exteriore inferiore serie macularum

nigrarum notata.

(P. diferentialis THOM. et rubustus SCUDD.)

ff. Femora postica in area exteriore inferiore serie macularum

nigrarum destituta.

(P. bivittatus SAY et helluo SCcUDD.)

ee. Margo inferior cercorum marium sensim obtuse rotundatus

vel rotundato-angulutus, raro fere rectus.

g. Margo inferior cercorum marium sensim rotundatus vel

obtuse rotundato-angulatus, margo superior leviter sinuatus; cerci

breves, posterius sensim angustati, toti compressi.

h. Mesosternum marium in medio obtuse tuberculato-elevatum.

(C. spretus UHLER.)

hh. Mesosternum tuberculo destitutum.

(Species plures, inter quas nonnullae brachypterze.)

g. Cerci minus breves, in parte brevi basali sensim angustati,

dein angustiusculi et usque ad apicem lineares, apice obtusi, margine

inferiore toto subrecto.

(Species una.)

dd. Cerci marium recti, compressi, medio leviter coarctati,

supra subtusque cequaliter sinuati, basi et posterius eque lati, apice

rotundati. N

(Species nonnullze, inter quas una brachyptera.)

ce. Cerci marium breves, compressi, a basi usque ad apicem

sensim acumtinati.

(Species brachyptera.)

aa. Costa frontalis inter antennas sat angusta, ibidem inter-

vallo oculorum angustior; cerci ultra medium sensim angustati, pos-

terius graciles.

(Species una, an P. nebrascensis THOMAS?)

DIVISIO SEXTA.

(Hesperotettix SCcuDD.)

1. P. viridis THOM.; 2. P. speciosus. SCUDD.

DIVISIO SEPTIMA.

(Pezotettix BURM.)

a. Spine utriusque lateris tibiarum posticarum basi per totum

ambitum pallide.

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 9. 15

b. Tuberculum prosternale obtusissimum, presertim in femina

parum elevatum; lobi sternales utriusque sevus usque a basi fortiter

divergentes, in femina mazime distantes; cerci marium longiusculi, a

basi ad medium .sensim fortiter angustat:, dein graciles; lamina sub-

genitalis tota pallida, apice rotundata; corpus feminc latum, depressum.

1. P. obesus THom. — Specima, quee vidi, in spiritu vini

interfecta.

bb. Tuberculum prosternale fortius elevatum, conicum vel sub-

triangulare; lamina subgenitalis marium cognitorum apice angulum

magis minusve distinctum formans, vel ad apicem tumidum vel conico-

productum; segmentum dorsale ultimum marium apice in medio nigro-

maculatum vel dentes lobulosve duos nigros emittens; latera lamina

supraanalis marium cognitorum nigro-picta; forma europe.

ec. Cerci marium breves, sensim acuminati, recti; lamina subge-

nitalis marium tota vel apice, saltem ad latera, nigra.

2. Pi opedestris: LiN.; 3. P. alpinus KoLL.

ec. Cerci marium longiores, mediocres vel longiusculi; lamina

subgenitalis marium pallida, nullibi nigro-picta.

d. Tibie postice subtus non nisi basi ipsa nigre; margo api-

calis segmenti dorsalis ultimi marium apice spinas duas maxime

appropinquatas, parallelas, emittens; wvalvule genitales feminarum

longe, apice sinuato-truncatce.

4, P. mendax FiscH, FR.

dd. Tibie postice subtus vitta fusca vel nigricante, ultra me-

dium extensa, raro deficiente, notate; margo apicalis segmenti dor-

salis ultimi marium inermis vel dentes duos distantes et divaricatos

emittens; wvalvule genitales feminarum apice acuminate vel subacu-

minatw.

5. P. Schmidtii F1iEB.; 6. P. salamandra FiscH. ER.

aa. Spine lateris utriusque vel exterioris tibiarum posticarum,

saltem posterius per totam longitudinem nigre;

e. Antenne breviuscule, minus gracilis articulis mediis haud

vel paullo longioribus quam latioribus; lobi mesosternales feminarum

fortiter distantes, intervallum loborum fortiter transversum, lobis la-

titudine equale; oculi minores; segmentum dorsale ultimum in medio

et lamina supraanalis marium haud nigro-picta.

SER ini gaia uskB OH.

8. P. Bohemani STAL. — P. frigido simillimus et maxime

affinis, differt autem magnitudine minore, genis minus tumescentibus,

elytris alisque nonnibil brevioribus, cercis "marium angustioribus,

segmenti ventrali ultimo marium apice macula parva rotundata nigra

notato. FY. Long. 14—21 mill.

Patria: Colorado. (Mus. Holm.)

ee. Antenne graciliores et minus breves, articulis midiis dis-

tincte longioribus quam latioribus; lobi mesosternales feminarum minus

distantes, intervallum lobis angustius; oculi, marium saltem, majores.

8. P.: nigro-vittatus STÅL.; I. P. glacialis Scupp.

16 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

SITALCES n. g.

Intervallum oculorum angustum vel modice latum. Fastigium

verticis planiusculum, cum intervallo oculorum - sensim nonnihil

declive, apice rotundatum. Costa frontalis a basi ad medium dis-

tincte elevata, licet ocellum versus sensim humilius, dein valde de-

pressa, evanescens vel rugis duabus obtusis representata. Tempora

angusta vel angustissima, marginem angustum inter fastigium et

frontem efficientia. Ocelli ad marginem fastigii valde appropinquati.

Oculi magni vel majusculi, in utroque sexu ante serobes distinctis-

sime vel sat fortiter descendentes. Antenn mediocres, lineares.

Pronotum ubique distinctissime punctatum, postice fortiter abbrevia-

tum, basin metanoti haud vel vix attingens, basi emarginato-truncatum,

emarginatura obtusangula; dorsum teres, in lobos laterales sensim

continuatum, carina plerumque subtili, obtusa vel vix elevata instruc-

tum; pars anterior marginis exterioris loborum lateralium magis

minusve distincte sinuata. Metanotum, segmentum medianum et

abdomen anterius distinctissime punctata. FElytra nulla vel rudi-

mentaria. Intervallum loborum mesosternalium apud feminas trans-

versum vel subtransversum, lateribus rectis et parallelis vel subparal- .

lelis. Lobi metasternales modice distantes, in mare unico cognito

subcontigui. Femora postica in area exteriore superiore distincte

punetata, margine dorsali integro, inermi. Tibia postica pilosze,

extus spinis septem vel octo armate. Articulus ultimus tarsorum

posticorum articulis duobus basalibus unitis longitudine subeequalis,

haud longior. Tympanum haud immersum, magnitudine varians,

interdum obsoletissimum.

Hoc genus ad Pezotettigem maxime appropinquat, differt autem

his notis semper unitis: dorso thoracis toto pleuris dorsoque abdo-

minis anterius distinctissime punctatis, femoribus posticis superne

punctatis, pronoto basi emarginato-truncato, elytris nullis vel rudi-

mentariis angustis, fortiter distantibus, parte dimidia anteriore mar-

ginis exterioris loborum lateralium pronoti apud feminas distincte

sinuata, tibiilsque posticis extus spinis haud ultra octo armatis.

a. Tuberculum prosternale obtusissimum, levissime elevatum,

apice spinula erecta armatum; carina pronoti obsoletissima; color

corporis olivaceo-virescens; carine femorum posticorum immaculate.

1. S. Volzemi STÅL. — Parce pilosus, olivaceus, subtus cum

fronte pedibusque pallidior, dilute olevaceo-virescens vel flavescens;

antennis testaceo-flavescentibus; genis lateribusque thoracis infuscatis;

maculis duabus parvis ad marginem posticum oculorum in parte

superiore capitis positis; nec non macula majore ad medium marginis

postici genarum limbo latissimo exteriore loborum lateralium pronoti

maculaque parva pleurorum ad coxas posita dilute sordide flavescen-

tibus; limbo pallido loborum lateralium pronoti interdum ante me-

dium macula fusea notato; tibiis tarsisque posticis glauco-virescen-

tibus, spinis nigris, basi albicantibus, octo in margine exteriore in-

tervallo oculorum angustissimo; elytris parvis ovalibus apicem meta-

noti haud superantibus. &2.

BIHÅNG TILL, Ko SV: VET:-AKAD. HANDL:; BAND 55) N:0 957 17

AA. Oculi sat magni, fortiter convexi et prominuli, parte in-

fracculari genarum cireiter duplo longiores, intervallum oculorum

angustissimum, basi coste frontalis dimidio angustius; elytra margi-

nem posticum metanoti attingentia; abdomen pone medium apicem

versus sensim tumescens, posterius nonnihil recurvus; venter apicem

versus sensim ampliatus; segmentum dorsale ultimum apice late et

sensim sinuatum, in medio emarginatum, ex emarginatura lobulum

retrorsum emittens. Lamina supraanalis leviter transversa, sulco

obtuso longitudinali percurrente instructa, basi apiceque fere xque

lata, marginibus lateralibus versus medium sensim obtuse rotundato-

angulatis, apice obtusissima et bisinuata, lateribus pone medium

obtuse excavatis; cerci longi, in parte vix tertia basali crassiores et

leviter compressi, ibidem sensim angustati, dem pone illam partem

coaretati et subito fortiter recurvi, parte recurva longa, tereti, ante

medium cerassiore, dein apicem versus sensim gracilescente; lamina

subgenitalis sensim angustata, breviuscula, apice in processum brevem

truncatum, sursum vergentem, producta; intervallum loborum meso-

sternalium fere 2eque longum ac latum, retrorsum sensim nonnihil

angustatum, posterius lobis nonnihil angustius; lobi metasternales

subeontigui; femora anteriora incrassata; antenna capite pronotoque

unitis multo longiores. Long. 14 mill.

2. Oculi minores et minus convexi; intervallum oculorum an-

gustissimum, paullo latius tamen quam apud marem; elytra margi-

nem posticum metanoti haud attingentia; intervallum loborum meso-

sternalium distinete nonnihil transversum, retrorsum vix angustatum,

lobis latitudine 2equale; lobi metasternales nonnihil distantes; anten-

ne capiti pronotoque longitudine subaequales. Long. 20 mill.

Patria: Brasilia (f: Mus. Bruxell; 9: Coll. BRUNNER.)

Genza apicem versus et frons remote, in mare distincte, in femina

obsolete, punctate. Fastigium planum, levissime declive, rotunda-

tum, in mare nonnihil magis prominulum quam in femina. Costa

frontalis ante ocellum obsoletissimum, parte reliqua plana, basi leviter

angustata. Tempora haud disereta. Carma pronoti obsoleta sulcis

tribus intersecta. Tympana obsoleta, parva.

2. S. vittiventris STAL. — Precedenti simillimus et maxime

affinis distinetissimus autem corpore nonnihil robustiore, punetura

fortiore, fastigio verticis magis declivi, intervallo oculorum latiore,

parte interantennali coste frontalis latitudine xquali vel fere latiore,

oculis nonnihil minus convexis, tibiis posticis -extus spinis septem

armatis, nec non pictura; olivaceo-viridis; antennis nigricantibus,

basin versus viridi-variegatis; lateribus corporis vitta nigra, in capite

pone oculos incipiente, dein per partem superiorem loborum latera-

lium pronoti longi ultra medium abdominis extensa, in abdomine

sensim angustata, ornatis, illa vitta, saltem in exemplo descripto, in

parte posteriore loborum pronoti obsoleta, in pleuris obliterata,

maculis parvis marginis postici pronoti nigris; dorso corporis utrim-

que vitta angustiore, olivaceo-flavescente, obsoleta, in pronoto di-

stinctiore, vittam illam nigram sequente, ornato; intervallo loborum

mesosternalium et metasternalium nec non vitta ventris nigris; tibiis

[6 6)

STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

posticis fusco-olivaceis, harum basi nec non capitulo geniculari femo-

rum posticorum testaceis; spinis tibiarum albicantibus, apicem versus

nigris; tympanis distinetis, nonnihil majoribus. 92. Long. 21 mill.

Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER).

aa. Tuberculum prosternale spinula apicali destitutum; carina

pronoti, saltem partim, distincta; color corporis pallide griseo-flave-

scens, dorso in dilute fuscum vel subferrugineum vergens; carinw femo-

rum posticorum minute fusco-maculate.

3. ÅS. punctifrons STÅL. — Griseo-flavescens, puberulus, dorso

pedibusque obscurioribus; linea transversa laterali frontis inter ocellos

et antennas, lateribus costa frontalis ad antennas, lateribus partis

anteriores prosterni, maculis parvis marginis postici, vitta maculari

dorsi abdominis, lineola coxarum intermediarum, maculis nonnullis

parvis serie positis femorum anuteriorum, maculis parvis carinarum

nec non disco et apice lateris interioris femorum posticorum, macula

parva prope apicem apiceque imo tibiarum, anteriorum, articulo

secundo tarsorum anteriorum tarsisque posticis intus nigricantibus;

vitta postoculari genarum fusca; dorso thoracis infuscato, limbo lato

exteriore loborum lateralium pronoti griseo-flavescente; linea inter

partes pallidiorem et obscuriorem loborum lateralium pronoti nigri-

cante; elytris rudimentaris; intervallo oculorum parte mterantennali

costa frontalis dimidio angustiore. 92. Long. 21 mill.

Patria: Caracas. (Coll. BRUNNER.)

Statura OS. Volzemi, cum quo habitu, punetura formaque par-

tium plurimarum congruit. fronti autem distinctius et densius pune-

tata, costa frontali nonnihil latiore, pone medium punetata, ante

partem tertiam basalem late sulcata et carinis duabus usque ad

apicem frontis continuatis representata, elytris multo longioribus,

oblongis, fere triplo longioribus quam latioribus apicem segmenti

mediani subattingentibus, intervallo loborum mesosternalium nonnihil

angustiore, forma tuberculi prosternalis et ceteris supra relatis diver-

gens. Tuberculum prosternale breviter conicum, acutum, sensim

acuminatum. = Tibie posticx extus spinis octo armata. Carina

pronoti anterius et posterius distimeta, in medio dorsi subevanescens.

Tympana distineta, mediocria.

4. S. coralis STÅL. — Proacedenti simillimus et maxime affinis,

differt costa frontali nonnihil angustiore, ante medium minus distiucta;

intervallo oculorum costa frontali nonnihil latiore; oculis nonnihil

brevioribus et minus prominulis; pronoto carima distinetiore, continua,

percurrente, sulco tantum postico interrupta, instructo; elytris nullis;

metanoto, segmento mediano abdominisque dorso anterius fortius

punetatis; tubercuio prosternali obtusissimo, leviter elevato, trans-

verso; fronte pone antennas lineola laterali nigra distituta coxis

trochanteribusque anterioribus subtus nigris; coxis postieis subtus

nigro-maculatis; disco interiore femorum posticorum nigro-marmorato;

tibiis tarsisque posticis intus per majorem partem longitudinis nigris;

tibiis posticis extus spinis septem armatis; lobis metasternalibus

nonnihil brevioribus. 9. Long. 18 mill.

Patria: Caracas. (Coll. BRUNNER.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 9. 19

DIAGNOSES SPECIERUM NOVARUM.

COLPOLOPHA STÅL.

a. Sulcus coste frontalis hasin coste attingens; margines fastig

capitis erenati.

UNGE stnuata STATS (1873):

aa. Sulcus coste rrontalis basin coste haud attingens; mar-

gines fastigi capitis integri.

2.10. Burmeisteri STAL: (1875).

3. OC. latipennis STÅL. — Cinnamomea; elytris parce fusco-

nebulosis; alis sordidi hyaliuis, dilute cimnamomeo-venosis; femoribus

subtus sanguineis; C. Burmeisteri similis, sed fastigio capitis magis

prominulo; crista pronoti ubique altitudine subrequalis, per totam

longitudinem minute obtuseque erenulata, margine dorsali fere recto,

in medio lobi postici vix rotundato; marginibus lateralibus pronoti

ante angulos humerales minute obtuseque crenulatis, ante et pone angu-

los eosdem dente majore armatis, augulis ipsis in dentem prominulis;

clytris pone partem tertiam basalem latioribus et ibidem fere usque

ad apicem que latis ac prope basin, apicee oblique latique trun-

catis; alis unicoloribus, area radiali apicem versus sensim ampliata,

apice latiore et latius et obliquius truncata; tuberculo prosternali

compresso; margine postico segmenti dorsalis ultimi maris ante lami-

nam supraanalem utrimque in denvtem longierem prominulo; lamina

subgenitali maris longius et sinsim conico-producta, superne sulco

laterali profundo destituta. &. Long. corp. 40 mill.

Patria: Peru (Mus. Holm.)

TRAPIDONOTUS SerRy.

a. ÅAnguli geniculares femorum posticorum acutiusculi, leviter

producti; ven elytris maculis minutissimis subelevatis nigris remote

conspersae.

1. T. discoideus SERv.; 2. T. angulatus STAL. (1873).

3. T. rosulentus STAL. — 7T. discoideo simillimus, sed colore

totius corporis obscuriore, magis fusco, fastigio capitis nonnihil obtu-

siore, crista pronoti minus alta, summa pallescente, marginibus dorsi

pronoti pallescentibus et pone medium distinctius obtuse crenulatis,

elytris apicem versus nonnihil minus dense reticulatis, fusco-venosis

et parce fusco-conspersis, area anali alarum ultra medium subrosea,

tuberculo prosternali recto, tibius posticis extus spinis undecim vel

duodecim armatis, distinetissimus. &S9. Long. corp. 38—47 mill.

Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.)

aa. Anguli geniculares femorum posticorum haud producti, obtusi

vel obtusiusculi; elytra apice minus dense reticulata quam in T.

discoideo ; venw elytrorum maculis parvis nigris destitule; crista pronoti

integra, non nisi posterius obsoletissime obtusissimeque crenulata.

4. T. scabripes StåL. — Virescens; alis infuscatis, intervallo

scalari hyalino, decolore, area anali ultra medium dilute cinnabarina:

20 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES.

femoribus posticis punctatis, in carinis ommnibus nigro-serratis; tibiis

posticis extus spinis undecim vel duodecim armatis; spina proster-

nali sat valida, recurva, anterius a basi ad medium late subsulceata;

angulis humeralibus pronoti obtuse rotundatis; margimibus dorsi pro-

noti obtusissime, apud marem distinctius, apud feminam obsolete

crenulatis. SP. Long. corp. 31—42 mill.

Patria: Sao Leopoldo Brasilie meridionalis. (Mus. Holm.)

Var. a. — Elytris viridibus, area anali subtestacea; pronoto

viridi, margine uno dorsi pallescente. 2.

Var. b. — Elytris infuscatis et obscurius nebulosis, area anali

viridi: erista pronoti leviter infuscata. &.

9. TT. levipes STAL. — Precedenti maxime affinis, differt ely-

tris viridibus, in area postradiali serie macularum nigricantium vel

fuscarum, subquadrangularium, ultra medium elytri ducta, ornatis;

alis apice pallidioribus; femoribus posticis impunctatis vel non nisi

dorso obsoletius et parcius punctatis, in carina dorsali distincte

serrata, in carinis reliquis inermibus vel subinermibus; spinis inte-

rioribus tibiarum posticarum nonnihil brevioribus; tuberculo prosternali

recurvo, anterius basin versus tereti. &Q. Long. corp. 30 —48 mill.

Patria: Sao Leopoldo Brasilie, Respublica argentina. (Mus. Holm.)

Var. a. Pronoto immaculato. SE.

Var. b. Pronoto in ecrista et in lobis lateralibus fusco-maculato;

elytris vitta dilute subtestacea, in qua posita est series macularum

fuscarum, ornatis. 9.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 5, N:o 10.

UEBER

DIE EISENFUHRENDEN GESTEINE

VON OVIFAK UND ASSUK IN GRÖNLAND

A. E, TÖRNEBOHM.

MIT ZWEI TAFELN.

AN DIE KÖNIGL. SCHWED. AKADEMIE DER WISSENSCH. EINGEREICHT

DI FSKMATIKSKS:

2 Äg 1878.

EDT SE ÖNER

JA LUTA NE TON AM TETRIS N TITAN

KTL TTT: SETS RANA Aå ERE

eta Bl AMN ÖR he (NR

Hiv en SS TAMRON Prb tlind

TI | OG A NE UN IN

; ] I MOVE ' UNNA Ad

” Di ( Ye i »yyek MA I |

LU ' . ISRN

a RO AR GG NR IRL i

| I | å CL, de. ;

MIGTRNG AOGKER HÖNA

BITARNA REK | G

| å öre j Sn a - q

; Ö VIA Fe hn ån JA AN "a i

WP 1 n 1 Vv | MUN Åk. bl oj År

; ;

Ers: va -

KROK HÖPST TATA

A | : ÅN

+ ee i

/ Ul | 4

FÄLLOR La eg NE MIM EE ORM BON AR

ITE VMA R oll var

IL der Nähe der Eisenblöcke, welche von der 1870:er schwe-

dischen Polarexpedition auf der Sidkiste der Disco-Insel auf-

gefunden und durch die Expedition des folgenden Jahres von

dort abgeholt wurden, fand sich, wie von NORDENSKIÖLD, NORD-

STRÖM, NAUCKHOFF und STEENSTRUP !) näher beschrieben wor-

den, gediegenes Eisen auch in anstehendem Gestein vor, und

zwar in zwei niedrigen, räckenförmigen Basaltfelsen, die aus

der Kies- und Geröll-Ablagerung am Strande hervortraten.

Das metallische Eisen war theils in der Form kleiner Körner

und Kugeln in dem Basalt eingesprengt, theils auch als grös-

sere linsen- oder platten-förmige Partien darin eingeschlossen.

An der Oberfläche der grösseren HEisenblöcke wurden hier

und da krustenartig anhängende Basaltschollen bemerkt, die

gewissermassen darauf hinzudeuten schienen, dass diese Blöcke

und das noch in dem Basalt vorhandene Eisen wohl gemein-

schaftlicher Herkunft sein dirften. Dieser merkwirdige Fund

ist der Gegenstand mehrerer Untersuchungen gewesen ”); iber

den Ursprung des Eisens gehen die Ansichten der einzelnen

Autoren jedoch weit aus einander. Diejenigen, welche mit

NORDENSKIÖLD ihr Augenmerk vorzugsweise auf die Beschaf-

fenheit des Eisens richten, halten dieses fir meteorisch, weil

es sowohl in chemischer als physikaliseher Hinsicht grosse

Aehnlichkeit mit Meteoreisen besitzt; andere aber, welehe mit

!) NORDENSKIÖLD: Redogörelse för en expedition till Grönland år

1870”; Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., 1870, p. 973. — NORDSTRÖM:

”Kemisk undersökning af meteorjern från Ovifak på Grönland”; Ofvers.

af K. Vet. Akad. Förhandl., 1871, p. 453. — NAUCKHOFF: ”Om förekom-

sten af gediget jern i en basaltgång vid Ovifak i Grönland”. Bih. till

K. Vet. Akad:s Handl. B. 1.- N:o 6. — STEENSTRUP: ”Om de Norden-

skiöldske jernmasser”. Videnskapl. Meddelelser fra den naturhistoriske

Forening i Kjöbenhavn, 1875 N:r 15—19.

2) S. u. a. WÖHLER, .Gött. Nachr. 1872 N:r 11. — DAUBREFE Bull. Soc.

geol. de France 1877, p. 110. — Comptes rend. LXXIII, p. 1268—LXXTV,

p- 1541 —LXXV, p. 240 — LUDWwiG, Min. Mitt. 1871, p. 109 — TSCHERMAK,

Min. Mitt. 1874, p. 165 — RAMMELSBERG Ueber die Meteoriten. — BLOM-

STRAND Ber. d. Deut. Chem. Ges. IV, p. 987. — LAWRENCE SMITH, Comptes

Tend.; LAX; p: 30

4 TÖRNEBOHM, DIE EISENE. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK.

STEENSTRUP auf die Art des geologischen Vorkommens das

Hauptgewicht legen, verfechten dahingegen die tellurische

Natur der Eisenblöcke und halten es fär wahrscheinlich, dass

dieselben mit dem Basalt aus dem Erdinneren emporgefördert

worden seien. Dass der Basalt tellurisehen Ursprungs ist,

kann wohl keinem Zweifel unterliegen, und um iber die

meteorische oder mnicht-meteorische Natur des HEisens ent-

scheiden zu können, muss es also von grösster Wichtigkeit

sein, dass man die Art und Weise, wie dasselbe in dem

Basalt auftritt, genau kenne. Es sind zwar schon Unter-

suchungen in dieser Richtung hin angestellt worden, sowohl

am Fundorte (von NORDSTRÖM, NAUCKHOFF und STEENSTRUP),

als auch an Handstuäcken, selbst mit Zuhilfenahme des Mi-

kroskops (von 'TsCHERMARK u. A.), doch scheint die Frage

nicht recht zum Abschluss gekommen zu sein. Als Professor

NORDENSKIÖLD mich aufforderte, das eisenfihrende Gestein

einer mikroskopischen Priäfung zu unterziehen, und sich zu-

gleich erbot, reichliches Material zu meiner V erfägung zu stellen,

schien mir daher die Aufgabe zu dankbar, als dass ich sein

ebenso freundliches wie liberales Anerbieten hätte ablehnen

können, trotzdem mir die Zeit sehr knapp zugemessen war.

Die Beobachtungen, die ich somit zu machen Gelegenheit

bekam, sind auf den folgenden Seiten kurz zusammengefasst.

Inwiefern sie zur Lösung der Frage iber die Natur des

Ovifak-Eisens beitragen können, dariber mögen die Sachver-

ständigen entscheiden.

Die kleinen niedrigen Felsen, in welehen der eisen-

fihrende Basalt vorkommt, sind bald fir Gänge, bald fär

Theile eines Lagers angesehen worden. STEENSTRUP, der von

allen Geologen, die den Ort besuchten, am besten Gelegen-

heit hatte die Verhältnisse genau zu untersuchen, ist entschieden

der letzteren Ansiéht, die auch dadurch besonders unterstitzt

vird, dass alle benachbarten Felsen schichtenartig aus abwech-

selnden Lagern von festem Basalt und Basaltwacke aufgebaut

sind, wie dies STEENSTRUP eingehend beschreibt und durch

eine Profilzeichnung veranschaulicht. Auch hat sich NORDEN-

SKIÖLD nunmehr in dieser Frage der Auffassung STEENSTRUPS

angeschlossen ").

Was das Gestein betrifft, in welchem das Eisen gefunden

wurde, so soll es, nach NAUCKHOFF, zum Theil ein breccien-

!) Wie er dem Verf. wiederholt mindlich erklärt hat.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. -N:O 10. 3)

artiges Gebilde sein, worin die einzelnen Bruchstäcke durch

einen rostigen Ueberzug und durch verschiedenartig beschaf-

fene Hillen von einander getrennt seien. STEENSTRUP er-

klärt aber das Ganze fir eine einzige, zusammenhängende

Bildung, worin zwar etwas verschiedene Gesteinsvarietäten

vorkämen, die aber durch allmähliche Uebergänge mit ein-

ander verbunden seien. Nach ihm wäre eine wirklich brec-

cienartige Struktur nur in einigen Spaltenausfillungen vor-

handen. In den Stufen, die ich zu untersuchen Gelegenheit

hatte, lassen sich ausser dem gediegenen Eisen — zwei

Basaltvarietäten unterscheiden und dann noch schwarze, kry-

stallinisehe Partien — graphithaltiger Anorthitfels, wie wei-

ter unten gezeigt werden soll. Von den beiden Basaltvarie-

täten ist die eine feinkörnig bis dicht, die andere besitzt eine

kleinkörnige, mehr doleritische Struktur. Um Missverständnisse

zu vermeiden, wollen wir in dem Folgenden diesen als ”Dolerit”,

jenen als ”Basalt” bezeiechnen. An den Stellen, wo der Kontakt

zwischen ihnen untersucht werden konnte, erwies sich derselbe

scharf und bestimmt, ohne irgend welche Spalte oder Abson-

derung. Beide Gesteine waren mit einander vollständig ver-

wachsen, und am Kontakt zeigte sich der Basalt noch fein-

körniger denn sonst. Dieses deutet darauf hin, dass derselbe

später entstanden sein muss, als der Dolerit, und entweder

Gänge in diesem, oder auch Ausfillungen zwischen Bruch-

stäcken von ihm bildet. Die Art und Weisc, wie sich der

Basalt in den Stufen darstellt, sowie der Umstand, dass er,

wie aus den Beschreibungen hervorzugehen scheint, in den

anstehenden Felsen vorwiegt, finren zu der Annahme, dass

die letztere Auffassung die wahrscheinlichere ist. Der An-

orthit bildet theils eingeschlossene Partien, deren Contou-

ren, wenigstens makroskopisch, sehr bestimmt sind, und die

sowohl in dem Basalt als in dem Dolerit vorkommen, theils

ist er auch mikroskopisch in einer höchst unregelmässigen

Weise mit dem Dolerit vermengt. Auf Grund dessen, was

man also iäber die Art des Auftretens und iber die Be-

schaffenheit der fraglichen Gesteine im Grossen kennt, schei-

nen die in Rede stehenden HFelsen Theile 'eimes Lagers

zu sein, das hauptsächlich aus Basalt besteht, in welchem

jedoch Stiäcke einer älteren Bildung — eines Dolerits — mit

Einschlissen von Anorthitfels eingeschlossen sind. So weit

meine Beobachtungen reichen, findet sich das gediegene Eisen

6 = TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK.

nicht in dem Basalt vor, sondern nur in den darin vorkom-

menden Einschlissen, und zwar vorzugsweise in dem Dolerit.

Dieser zeigt im Diinnschliff unter dem Mikroskop folgende

Zusammensetzung:

Die Bestandtheile sind zunächst die in einem Feldspath-

basalt gewöhnlichen: Plagioklas, Augit, Olivin, Titaneisen und

eine glasige Zwischendrängungsmasse. Der Augit ist schwach

hellbraun, fast farblos, und kommt nicht in deutlich krystalli-

sirten Individuen, sondern nur in unregelmässigen Partien

und Körnen zwischen den meistens besser krystallinisch ent-

wickelten Feldspathen vor. Der Olivin tritt nur spärlich auf

und ist nicht, wie man dieses in Basalten sonst oft antrifft, zu

grösseren, porphyrartig eingesprengten Individuen entwickelt,

sondern er bildet nur kleinere Körner, die oft gruppenweise

zwischen den iibrigen Bestandtheilen des Gesteins eingestreut

liegen. Die Substanz des Olivins ist rein und in der Regel

fast vollständig friseh und unverändert. Ziemlich oft beher-

bergt er Glaseinschlisse mit deutlichen Libellen, die natir-

lich unbeweglich sind. Solche HEinschliässe kommen eben-

falls, wenn auch weniger häufig, sowohl im Plagioklas als

im Augit vor.

Das Titaneisen bildet am gewöhnlichsten langgestreckte,

stabähnliche Individuen, an deren oft rauhen Kanten bisweilen

sepiabraun durscheinende Täfelchen — wahrscheinlich auch

von Titaneisen

angehängt sind. Die glasige Zwischen-

drängungsmasse tritt nur ganz spärlich in Winkeln und Kei-

len zwischen den ibrigen Gemengtheilen auf. In frischem

Zustande ist dieselbe von rehbrauner Farbe und fast stets

von kleinen Mikrolithen oder dunklen Kigelchen erfillt,

von welchen bald diese, bald jene vorherrschen. Mitunter

werden die dunklen Kigelchen durch farblose ersetzt.

Ausser den schon erwähnten, fir einen Feldspathbasalt

normalen Bestandtheilen, finden sich in dem fraglichen Ge-

steim noch einige andere Mineralien vor, die durch ihr ge-

meinschaftliches und gleichartiges Auftreten gleichsam eine

Gruppe fir sich bilden, die deutlich von den ibrigen ge-

trennt ist. Diese Mineralien sind: metalliscehes Fisen in meh-

reren Varietäten, Magnetkies und ein eisenreiches Silicat. Dieses

letztere ist von griner bis dunkelbrauner Farbe, je nachdem

dasselbe eine grössere oder gerimgere Umwandlung erlitten

hat, und variirt iibrigens hinsichtlich seimer Beschaffenheit

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 10. 7

nicht unbedeutend. Bei einer näheren Betrachtung des Ver-

hältnisses dieser Mineralien zu den ibrigen kann einem die

grosse Analogie nicht entgehen, die sich hinsichtlich der Art

und Weise ihres Auftretens und des der glasigen Zwischen-

drängungsmasse vorfindet. Ebenso wie die letztere fillen

sie unregelmässige Zwischenräume zwischen den ibrigen

Mineralien aus, drängen in Winkeln und Keilen zwischen

diese ein und erweisen sich im Ganzen vollständig als eine

Ausfillung, die erst hinzugekommen ist, nachdem die Bil-

dung der ibrigen Bestandtheile bereits abgeschlossen war.

Trotz dieser auffallenden Aehnlichkeit des Vorkommens,

stehen die erwähnten ”Ausfillungs-Mineralien”, wenn wir sie

so nennen diärfen, doch in keinem näheren Zusammenhange

oder Abhängigkeitsverhältniss zu der glasigen Zwischendrän-

gungsmasse. Auch diese war nämlich offenbar schon ausge-

bildet gewesen, bevor die Ausfuällungsmineralien hinzukamen,

was unter andrem dadurch bewiesen wird, dass das Ausfil-

lungssilicat kleine Hohlräume in der Zwischendrängungsmasse

ausfuällen kann. Wo beide noch frisch sind, erscheint die

Grenze zwischen ihnen deutlich und scharf. Das Gestein

muss demnach vollständig ausgebildet und erstarrt gewesen

sein, ehe die Ausfällungsmineralien ihren gegenwärtigen

Platz einnahmen, Ferner ist es klar, dass diese Ausfillungs-

mineralien nicht durch einen Zersetzungsprocess der norma-

len Bestandtheile des Dolerits entstanden sein können, da

ja diese noch fast vollständig unverändert sind, sondern sie

missen von Substanzen herrihren, die der urspränglichen

Zusammensetzung des Gesteins völlig fremd waren.

Das interessanteste der Ausfillungsmineralien, das metal-

lische Eisen, kommt, wie schon erwähnt wurde, in mehreren

Varietäten vor. Dasselbe erscheint zum Theil in fast silber-

weissen Körnern, die im auffallenden Lichte durch den star-

ken Glanz und die deutlichen Schliffritzen ihre metallische

und ductile Natur verrathen. In diesen Körnern, und um

dieselben herum, befinden sich fast stets weniger stark glän-

zende, mehr mattgraue Partien, die auf eine ganz und gar

unregelmässige Weise auftreten. Oft findet sich daneben

auch eine ebenfalls sehr unregelmässig auftretende schwarz-

graue, opake Substanz vor, die man ihrem Aussehen nach

fur Magnetit halten möchte. Um zu ermitteln, inwiefern

diese verschiedenen Substanzen etwa metallisches Eisen ent-

8 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK.

halten, wurde ein Diinnschliff mit einer angesäverten Lösung

von Kupfervitriol behandelt. Es ergab sich da, dass die

dunklen, schwarzgrauen Partien theilweise stark Kupfer aus-

fällten, stärker sogar, als die rein metallischen Eisenpartikeln.

Bei demselben Versuche trat aber auch die unerwartete Er-

scheinung ein, dass sich auf einem Theil der rein metallischen

Partien gar kein, auf eimem andren nur sehr wenig Kupfer

niederschlug. Hieraus geht hervor, dass einerseits die dunk-

len, dem Aussehen nach nicht metalliscehen Partien metalli-

sches Fisen in fein zertheiltem Zustande enthalten missen,

wahrscheinlich mit Magnetit und Kohlenstoff gemengt, und

andrerseits, dass die deutlich metallisch erscheinenden Parti-

keln nicht alle aus reinem Fisen bestehen. Um die letzteren

näher zu untersuchen, wurde ein Dinnschliff der Einwirkung

kalter Salzsäure ausgesetzt. Vorher war die untere, dem

Objektglase zugekehrte Seite des Schliffs mit Kupfervitriol-

lösung behandelt worden, um zu ermitteln, welche von den

metallisehen Körnern die Fähigkeit besässen, Kupfer aus-

zufällen. Nach siebenständigem Aetzen waren alle vorher

verkupfert gewesenen Körner so vollständig ausgelöst, dass

auf der unteren Seite des Präparats nicht mehr die Spur von

einer Verkupferung sichtlich war. Die Kupferhaut war nämlich

allzu diuänn gewesen, als dass sie hätte zusammenhalten kön-

nen, nachdem ihr die Unterlage entzogen war. Die metalli-

schen Partikeln, welche nicht die Fähigkeit besassen, Kupfer

auszufällen, hatten auf der oberen Fläche ihren Glanz ver-

loren und waren schwach gelblich angelaufen, erschienen

aber nicht geätzt; die NSchliffritzen waren ebenso deutlich

wie vorher. Als einige der fraglichen Körner unter dem

Mikroskop mit der Spitze eines magnetischen Messers aus

dem Präparat losgelöst wurden, erwiesen sie sich als magne-

tiseh. Neben dem reinen metallischen HEisen ist also noch

ein metallisches Mineral vorhanden, welches dem HEisen ähn-

lich sieht und auch magnetisch ist, aber von Salzsäure nur

wenig angegriffen wird. Dieses Mineral thut im ibrigen

durch Uebergänge deutlich seine nahe Verwandtschaft mit

dem metalliscehen Eisen kund. Man diirfte mit ziemlicher

Sicherheit annehmen können, dass man es hier mit dem

in Meteoreisen häufig vorkommenden Mineral ”Sclhreibersit”

(Phosphornickeleisen) zu thun habe. Ebenso wie das gedie-

gene HEisen, so ist auch der Schreibersit gewöhnlich von

BIRANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 10. 5)

halbmetallischen sowie von schwarzgrauen, dem Aussehen

nach nichtmetallischen Partien begleitet, die mitunter wenig,

mitunter gar kein Kupfer auszufällen vermögen. Solche

schwarzgrauen Partien treten nicht selten auch selbständig

auf, ohne mit metalliscehen Körnern verbunden zu sein. In

solehem Falle sind sie oft in verschiedenen Richtungen von

mehr metallglänzenden Streifen durechzogen, die an die Wid-

mannstättenschen Figuren erinnern und den Beginn einer

Krystallisation andeuten. (Fig. 3). Körner von Schreibersit

und von gediegenem HFisen kommen oft neben und unter

eimander regellos vor. Im Ganzen scheint es jedoch, dass die

metallisehen Partikeln um so vorwiegender aus gediegenem

Eisen bestehen, je reichlicher sie iberhaupt vorkommen und

je kräftiger sie ausgebildet sind. Treten sie aber nur spärlich

und stark mit Magnetkies gemischt auf, so bestehen sie in

der Regel nur aus Schreibersit.

Der Magnetkies hat unter dem Mikroskop im auffallenden

Lichte eine gelbgraue Farbe und unterscheidet sich hierdurch,

sowie auch durch seinen schwächeren Glanz und seine weni-

ger deutlichen Schliffritzen leicht von den metallichen Parti-

keln, namentlich bei schwacher Vergrösserung. Er tritt theils

in Form von grösseren oder kleineren Körnern auf — bis-

weilen von einem schmalen metallisehen Rande umgeben —

theils in der Gestalt von kleinen in die metallischen Partien

eingeschlossenen Partikelchen. Auch bildet er mitunter eine

mehr oder weniger vollständige Umsäumung sowohl dieser

metallischen Partien, als auch derjenigen, die aus Kohlen-

stoffeisen bestehen. Wenn man eine Eisenpartie, an welche

Körner von Magnetkies angewachsen sind, oder die solche

einschliesst, mit Kupfervitriollösung behandelt, so wird im

ersten Augenblick auch der Magnetkies mit einer dinnen

Kupferhaut iiberzogen !). Bald zeigen sich indessen auf den

Magnetkieskörnern kleine, runde, dunkle Flecke, die sich

allmählich mehr und mehr erweitern. Die Entstehung dieser

Flecke beruht darauf, dass sich von gewissen Punkten aus

Schwefelwasserstoff entwickelt, wodurch das in der Nähe

schon gefällte Kupfer in Schwefelkupfer ibergefuihrt wird.

Solches schlägt sich zugleich aus der Kupfervitriollösung nieder:

Der Magnetkies enthält demnach kleine Partikeln von einer

1) Diese Reaktion bleibt aber aus, sobald der Magnetkies nicht mit

metallischem Eisen in Beriihrung steht.

10 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK.

leicht zersetzbaren Schwefelverbindung, vielleicht Sc/nvcefelcal-

cium, vielleicht Yroilit. Dass alles das, was hier als Magnet-

kies aufgefiihrt wurde, nicht Troilit sein kann, wie NAUCKHOFF

annimmt, scheint mir daraus hervorzugehen, dass es vom Mag-

neten angezogen wird, und dass es an und fir sich nicht Kup-

fer ausfällt: Bigenschaften, welche wohl dem Magnetkies zukom-

men, nicht aber dem Troilit oder dem einfachen Schwefeleisen ?).

Das dritte der Ausfillungsmineralien, das eisenreiche

Silicat, zeigt ein höchst verschiedenartiges Aussehen, je nach-

dem es mehr oder weniger umgewandelt worden. Im voll-

ständig frischen Zustande wird es verhältnissmässig selten

und nur in kleineren Partien angetroffen. Es bildet dann

eine homogene Masse von schön grasgriner Farbe. Im po-

larisirten Lichte verhält es sich isotrop. Gegen die glasige

Zwischendrängungsmasse zeigt es deutliche und bestimmte

Begrenzungen, wenn beide vollkommen frisch sind; ist da-

gegen eine Umwandlung eingetreten und befindet sich die

Zwischendrängungsmasse im Stadium des Ueberganges zu

einer griänen Substanz, so verwischen sich die Grenzen nach

und nach. Von den griänen Umwandlungsprodukten der

Zwischendrängungsmasse unterscheidet sich das fragliche

grine Ausfällungssilicat indessen — so lange die Umwand-

lung nicht ein mehr vorgericktes Stadium erreicht hat —

durch sein vollkommenes Freisein von mikrolithischen oder

körnigen Interpositionen. Bei dem Ausfillungssilicat zeigen

sich die ersten Spuren einer Umwandlung darin, dass es

durch die ganze Masse eine äusserst feinkörnig sphärolitische

Struktur annimmt, oder auch — und dieses gewöhnlicher —

darin, dass es zonenweise, von aussen begimnend, eine

radialfaserige Textur erhält; zugleich hört es auch auf isotrop

zu sein. Die grine Farbe fängt an sich zu verändern, und

zwar ungleich in den verschiedenen Zonen; nach und nach

tritt eine bräunliche Färbung ein, diese geht dann durch

verschiedene Niiancen von Grinlichbraun ins Gelblichbraune

tiber, und schliesslich entsteht eine rothbraune Masse: das-

selbe, was NAUCKHOFF ”ein hisingeritartiges Mineral” nennt ”?).

In frischem Zustande dirfte die fragliche Substanz dem

Chlorophäit nahe stehen. In allen Stadien der Umwandlung

wird sie von Salzsäure — auch von kalter — leicht zersetzt,

mit Zuriicklassung eines farblosen, isotropen Rickstandes:

!) NAUMANN, Mineralogie, 10 Auflage, Seite 278. — ?) Vergl. Fig. 3.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0 10. Il

amorphe Kieselsäure. Die hisingeritartigen > Umwandlungs-

formen erweisen sich im polarisirten Licht bald als isotrop,

bald als anisotrop; in der Mitte der am meisten veränderten

Partien befindet sich bisweilen eine schwarzgraue, opake

Substanz, die vielleicht als Magnetit aufgefasst werden darf.

Die metalliscehen Partikeln, sowie der Magnetkies und das

Silicat, sind nicht nur als Ausfiillungen, wie schon oben an-

gefihrt, zwischen den normalen Gemengtheilen des Dolerits

vorhanden: sie finden sich daneben auch in der Form von

feinen Spaltenausfullungen vor. Am häufigsten treten sie zu

zweien oder alle drei beisammen auf, bisweilen jedoch jedes

einzeln fir sich. HEine bestimmte Reihenfolge hinsichtlich

ihrer Bildung konnte nicht festgestellt werden; bald schien

das eine, bald das andere der Mineralien sich zuerst aus-

geschieden zu haben.

Aus der Anordnung der Zonen in den umgewandelten

Silicatpartien ist deutlich zu ersehen, dass die Umwandlung

erst eingetreten ist, nachdem das Eisen und der Magnetkies

schon ihre jetzigen Plätze eingenommen hatten. Dessen un-

geachtet trifft man diese Mineralien nur äusserst selten mit

dem noch frischen Silicat zusammen an. HEine von den wenigen

Partien, wo dies der Fall war, ist in Fig: 1. abgebildet. Je

grössere und je zahlreichere Partien die Ausfillungsmineralien

bilden, desto reichlicher sind in der Regel die metallischen

Bestandtheile vorhanden; je spärlicher dagegen diese Mine-

ralien vorkommen, desto mehr wird das Silicat unter ihnen

vorherrschend. In Uebereinstimmung hiermit kommen in

dem Basalt, der sonst genau dieselbe mineralogische Zusam-

mensetzung hat wie der Dolerit, so weit ich habe ermitteln

können, keine metalliscehen Partikeln vor, wohl aber das

eisenreiche Silicat nebst ein wenig Magnetkies. Das Silicat

bildet sogar recht oft kleine runde Mandeln von einem Durch-

messer bis zu 2 Mm. und zeigt in diesen vollständig die-

selbe Beschaffenheit wie in den kleineren, mehr unregel-

mässig geformten Partien. Die erwähnten Mandeln sind

offenbar vollkommen analoge Gebilde mit den in Basalten

und Melaphyren so gewöhnlich vorkommenden Chlorophäit-

mandeln, welche letzteren mit vollem Recht fär sekundäre

Ausfillungen urspriänglich vorhanden gewesener Blasenräume

angesehen werden. Aber auf dieselbe Weise wie rundliche

Blasenräume von sekundären Bildungen ausgefällt sein kön-

12 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK.

nen, so mag es auch bei anderen Hohlräumen, ganz unab-

hängig von deren Form, der Fall sein. Findet eine soleche

Ausfillung in einem krystallinischen, aber porösen Gestein

statt — eines solchen etwa, wie der Dolerit von Lindenruth

und anderen Stellen im Vogelsgebirge, oder wie der bekannte

Nephelinit von Meiches — so muss natärlich diese Ausfil-

lung sich zu den urspränglichen Gemengtheilen ganz und

gar wie eine Zwischendrängungsmasse verhalten; und ist eine

Umwandlung eingetreten, so dirfte es iiberhaupt kaum mög-

lich sein zu entscheiden, inwiefern die vorhandenen gri-

nen chloritiscehen Substanzen von einer ursprunglich glasigen

Zwischendrängungsmasse, oder von einer sekundären Aus-

fuällungsmasse herriähren. Diese Erwägung brachte mich auf

den Gedanken, dass vielleicht ein Theil dessen, was man in den

Basalten gewöhnlich fir Umwandlungsprodukte eimer glasigen

Basis gehalten, eine sekundäre, mehr oder weniger veränderte

Ausfiillung sein könnte. Ich unternahm es deshalb, Basalte

von mehreren verschiedenen Lokalitäten zu untersuchen, und

stiess in einigen wirklich auf Verhältnisse, die wohl am zu-

treffendsten in dem oben angedeuteten Sinne aufzufassen

sein dirften; so z. B. in dem Basalt von Riseberga und Sös-

dala in Schonen, von Sirgwitz bei Löwenberg, Stolpen bei

Dresden, Cainsdorf bei Zwickau und ganz besonders deutlich

in dem Basalt von Suderö, einer der Färöer. Jedoch nur

dann, wenn das Gestein noch sehr frisch ist, kann man mit

Sicherheit die Zwischendrängungsmasse von der Ausfillungs-

masse unterscheiden. Bei eintretender Umwandlung geht die

glasige Zwischendrängungsmasse in der Weise, wie Zirkel

u. ÅA. es genau beschrieben haben, in grine, chloritartige Bil-

dungen mit faseriger oder strahliger Textur iber, und eine

solehe Textur entsteht dann auch in der Ausfillungsmasse,

in Folge dessen beide einander immer mehr ähnlich werden.

Die Ausfillungsmineralien in den basaltischen Gesteinen

von Ovifak entbehren demnach der Analogien nicht in Basal-

ten von anderen Lokalitäten; der Unterschied besteht nur da-

rin, dass, während im Allgemeinen blos das Silicat, möglicher-

weise nebst etwas Magnetkies, als Ausfillung vorkommt, tritt

in dem Dolerit von Ovifak daneben noch gediegenes Eisen

und Phosphornickeleisen auf. Die Analogie wird noch da-

durch erhöht, dass nicht blos das Silicat, wie schon oben

erwähnt wurde, Ausfällungen in rundlichen Hohlräumen bildet,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 10. 13

sondern dass das Eisen und der Magnetkies auch in gleicher

Weise auftreten. Sie können nämlich entweder jedes fär

sich, oder beisammen nebst dem Silicat, im Gestein einge-

streute Kiigelehen von bisweilen 8—10 Mm. Durchmesser

bilden. Von diesen Kugeln sind diejenigen, welche vorwie-

gend aus metallischem Eisen bestehen, natiärlich von meistem

Interesse. FEin Theil einer solchen Kugel, welche sehr schör

ausgebildete Widmannstättensche Figuren aufweist, ist in

Figur 4. dargestellt. Es wird jedoch nicht die ganze Masse

der Kugel ausschliesslich von HEisen gebildet, sondern es

kommen auch grössere und kleinere Partien vom Silicat, so

wie hier und da Mineralien, die dem Basalt angehören, darin

vor. Diese letzteren dirften wohl als aus der Wandung des

Hohlraumes urspriänglich frei hinausragende Kryställchen auf-

gefasst werden können, wie solche in Blasenräumen nicht

selten sind. Gegen die umschliessende Gesteinsmasse ist die

Begrenzung der Eisenkugel keineswegs eben und regelmässig;

Eisenpartien dringen in das Gestein und Partien von diesem

in das HEisen ein; das letztere kann mithin unmöglich fär eine

in dem Dolerit mechanisch eingeschlossene Partie angesehen

werden. Gleichwie in den ibrigen Ausfillungspartien, 80

scheinen auch in den Kugeln das gediegene Eisen und der

Magnetkies einander zu ersetzen. Wenn eine Kugel zum

grösseren Theile aus Magnetkies besteht, so kommen metal-

lisehe Mineralien gewöhnlich nur in der Form von ganz

feinen Streifen vor, die bei wiederholt angestellten Versuchen

sich nicht als fähig erwiesen, Kupfer auszufällen; wie z. B.

in der in Fig. 2 abgebildeten Partie. Sie missen demnach

aus Schreibersit bestehen, welcher, wie oben angedeutet, vor-

zugsweise mit dem Magnetkies vergesellschaftet. In Bezug

auf die Reihenfolge, in welcher die einzelnen Ausfillungs-

mineralien in den Kugeln hinzugekommen sind, lässt sich,

ebenso wenig wie in den ibrigen Ausfillungen, eine be-

stimmte Regel erkennen. Im Allgemeinen scheint jedoch

der Ausfillungsprocess vom Silicat eingeleitet worden zu

sein. In einigen Kugeln bildete nämlich dasselbe eine scha-

lenförmige Auskleidung auf der einen Seite; der äbrige Raum

wurde von Magnetkies, Kohlenstoffeisen und Magnetit, jedoch

nebst Partien vom Silicat, ausgefillt. Um die in die Kugeln

eindringenden Individuen von Augit oder Feldspath bildet

auch das Silicat regelmässig die nächste Umhillung.

14 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK.

Die Partien, welche als Anorthitfels bezeichnet wurden,

bestehen aus einer ziemlich grobkrystallinischen Masse von

triklinem Feldspath, worin Graphit mehr oder weniger reich-

lich eingemengt ist, doch immer dermassen, dass das Ganze im

Handstick vollständig schwarz erscheint. Im Diinnschliff er-

weist sich die Feldspathsubstanz als vollkommen farblos und

durchsichtig. Nebst dem Graphit kommt auch stets, wenn-

gleich in sehr schwankender Menge, ein rothviolettes bis gelb-

rothes Mineral vor, das meistens in sehr unregelmässigen Kör-

nern ausgebildet ist, deren Kanten ein geflossenes Aussehen

haben. (Fig. 3). Mitunter lässt es jedoch ziemlich deutlich

die Formen des Oktatöders erkennen. Im polarisirten Lichte

verhält sich dieses Mineral isotrop; seine Härte ist nicht un-

bedeutend grösser als die des Quarzes, was man bei der Her-

stellung der Präparate zu erfahren genugsam Gelegenheit hat.

Durch Salzsäure erleidet es keine Veränderung. Auf Grund

dieser Eigenschaften diirfte die Annahme NAUCKHOFF's, dass

hier Spinell vorläge, als wohlbegrindet anzusehen sein. Dass

der Plagioklas selbst Anorthit ist, wird durch die beiden von

NAUCKHOFF ausgefiihrten Analysen (N:o 7 u. 10) sowie auch

durch den Umstand nachgewiesen, dass er bei einer sieben-

tägigen Aetzung mit kalter Salzsäure fast vollständig zerzetzt

wurde, unter Zuricklassung von amorpher Kieselsäure. Bei

demselben Aetzversuch wurde der Feldspath des Dolerits

nur wenig angegriffen und verlor nichts an Durchsichtigkeit.

Dieser ist also sicher kein Anorthit, sondern diirfte wohl als

Labradorit aufzufassen sein. Der Anorthit ist stellenweise

sehr reich an eigenthimlichen Glasinterpositionen. Die gröss-

ten derselben haben gewöhnlich rundliche Formen und be-

stehen aus einer griänbraunen Glasmasse, die mit helleren,

oft mit deutlich erkennbaren Libellen versehenen Kugeln —

wahrscheinlieh auch aus Glas — dicht gespickt ist. Bisweilen

liegen diese kleinen Kugeln so in der Kante der grösseren

Interpositionen, dass Theile von ihnen zu fehlen schei-

nen. Auch solche unvollständigen Kugeln können mit Li-

bellen versehen sein. Die kleineren der Interpositionen ha-

ben oft annähernd rektanguläre Formen und sind dann re-

gelmässig so geordnet, dass ihre Längsrichtung der triklinen

Streifung des Feldspathes parallel ist. Der Graphit, welcher

ebensowohl in dem Spinell wie in dem Anorthit eingemengt

ist, bildet am gewöhnlichsten sehr feinschuppige, mitunter

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:o 10. 15

etwas grobkörnigere, ungleich vertheilte Aggregate, mit sehr

rauhen, gleichsam zerhackten Contouren. Bald sind diese

Aggregate zu grösseren opaken Partien angehäuft, bald mehr

spärlich eingestreut. Manchmal weisen sie eine gewisse strei-

fige Anordnung auf; öfter aber sind sie so vertheilt, dass

helle, rundliche Flecke zwischen ihnen entstehen. In der

Mitte solcher Flecke befindet sich nicht selten ein Spinell-

korn. Irgend eine regelmässige Beziehung zwischen der

Vertheilung des Graphites und den Contouren der Anorthit-

individuen existirt nicht; diese sind erst im polarisirten Lichte

bemerkbar. In den grösseren Graphitaggregaten kommt wahr-

scheinlich auch Magnetit eingemengt vor. Derselbe ist unter

dem Mikroskop jedoch kaum mit Sicherheit in dem Graphit

zu erkennen. Makroskopisch erscheinen die Anorthitpartien

ganz scharf gegen das sie umgebenden Gestein abgegrenzt,

doch waren sie in allen Handsticken, die ich zu untersuchen

Gelegenheit hatte, mit diesem fest verwachsen. Bald bilden

sie brockenähnliche Einschliisse, bald sind sie mehr fein ver-

theilt und in die Doleritmasse wie eingerihrt, oder so mit

derselben zusammengeknetet, dass ein makroskopisch gleich-

förmig aussehendes Ganze daraus entstanden ist. HEin solch”

intimes Gemenge von Dolerit und Anorthit sind die Proben,

an welchen NAUCKHOFF seine Analysen N:o 8 u. 9 ausfiihr-

te !). Die grösseren Anorthitsticke können mitunter unre-

gelmässige basaltisehe Partien einschliessen, und diese sind

dann in der Regel merklich reicher an Glasmasse, als das

umgebende Gestein. Dasselbe ist auch da der Fall, wo ein Zwi-

schenraum zwischen zwei nahe bei einander liegenden Sti-

cken von Anorthitfels durch Dolerit oder Basalt ausgefillt

wird. Glassubstanz, welche der im Dolerit ganz ähbnlich sieht,

kann auch als Zwischendrängungsmasse zwischen den Anor-

thitindividuen auftreten. Die im Anorthitfels eingeschlossenen

basaltiscehen Partien stimmen hinsichtlich ihrer Beschaffenheit

mit dem sie zunächst umgebenden Gestein iiberein, dieses

mag Basalt oder Dolerit sein. Beim Zerschlagen einer Basalt-

Stufe wurde in derselben ein Stick Anorthitfels eingeschlos-

sen vorgefunden, das ungefähr die Grösse eimer Haselnuss

hatte. Unter dem Mikroskop zeigte sich, dass in der un-

!) Durch die Gefälligkeit des Prof. NORDENSKIÖLD war ich in der

Lage, Proben von genau demselben Material, an welchem NAUCKHOFF

seine Analysen ausfihrte, mikroskopisch untersuchen zu können.

16 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. AS3UK.

mittelbaren Nähe des Kontaktes sowohl Graphit wie Spinell

in dem Basalt eingemengt war. Aehnliches kann auch hin

und wieder am Kontakt zwischen dem Anorthitfels und dem

Dolerit eintreten, aber am gewöhnlichsten kommen jedoch

Graphit und Spinell nur in dem erstgenannten vor. Dem

Dolerit zunächst trifft man manchmal sogar eine von diesen

Beimengungen freie Anorthitzone an. Hisen und die uäbrigen

Ausfullungsmineralien kommen im Anorthitfels nicht anders

vor, als in Verbindung mit darin eingeschlossenen basal-

tisehen Partien.

Die nun erwähnten Verhältnisse sind in ihren Einzelhei-

ten allerdings schwer zu erklären; vielleicht können sie doch

dahin gedeutet werden, dass bei der Eruption der basaltischen

Gesteine Sticke von irgend einem kalk- und thonerdehaltigen

bituminösen Gestein, z. B. von bituminösem Mergel oder

Mergelschiefer, in das feuerflussige Magma eingeschlossen

worden seien; hier sind sie geschmolzen und nachdem sie

dureh die fliessende Bewegung der Masse mehr oder weniger

innig mit ihr vermengt worden, haben sie schliesslich bei der

Abkiihlung und Erstarrung derselben ihre gegenwärtige kry-

stallinisehe Ausbildungsform angenommen.

In einem Diinnschliff von der Breccie, an welcher NAUCK-

HOFF seine Analyse N:o 11 ausfihrte, und von der er sagt,

dass sie zwei bis drei Zoll mächtige Spaltenausfillungen im

Basalte bilde, wurden als Hauptbestandtheile erkannt: theils

deutliche Brocken von den basaltisehen Gesteinen, theils un-

regelmässig geformte, oft bruchstickähnliche Partien von einer

schwarzgrauen, opaken Substanz, die von dem Magneten an-

gezogen wurde und wahrscheinlich Magnetit sein dirfte. Diese

Partien waren bisweilen bald von einem metalliscehen Saume

umgeben, bald von Magnetkies umrandet. Die Zwischenräume

waren von Magnetkies, Ausfillungssilicat und einzelnen klei-

nen metalliscehen Partien, welche letzteren jedoch nicht die

Fähigkeit besassen, Kupfer niederzuschlagen, ausgefillt, sowie

auch von einer schwarzgrauen Masse, wahrscheinlich eben-

falls Magnetit. An gewissen Stellen machte dieses eigenthim-

liche Gemenge den Eindruck, als wäre es urspriänglich eine

feine Basaltbreccie gewesen, worin einzelne Brocken durch

Pseudomorphose in Magnetit iibergegangen wären, welche

Substanz, nebst den gewöhnlichen Ausfillungsmineralien,

schliesslich das Ganze zusammengekittet hätte.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 10. 17

Eisen kommt also auch in den breccienartigen Spalten-

ausfällungen — wenn auch vwielleicht nur in der Form von

Phosphornickeleisen — vor und zwar, gleichwie im Dolerit

selbst, in einer Weise, die man kaum anders deuten kann,

als dass das Eisen aus Solutionen, welche das poröse Gestein

durchsickerten, ausgefällt wurde. Dass eisenhaltige Solutionen

ein poröses Basaltgestein durchdringen, diärfte eine ganz ge-

wöhnliche Erscheinung sein. In der Regel wird jedoch dabei

kein metallisches Eisen gebildet, und wenn es hier geschehen,

so muss dies auf ganz sonderthimliche Verhältnisse zuriick-

zufihren sein. Diese mögen vielleicht mit dem graphit- und

spinell-haltigen Anorthitfels in Zusammenhang stehen, welcher

an und fir sich schon eine ganz eigenartige Erscheimung ist.

SVEDMARK fiihrt an !), dass am Kontakt zwischen Trapp und

Alaunschiefer bei Mossebotten der erstere bisweilen bituminös,

während der letztere verhärtet und frei von Bitumen ist.

Wenn der Anorthit, wie oben als muthmasslich hingestellt

wurde, aus einem bituminösen Mergel, der von dem gliihen-

den Basaltmagma eingeschlossen und geschmolzen wurde,

entstanden sein sollte, wäre es wohl ganz natirlich, dass

bituminöse Stoffe vom Mergel ausdestillirt und sich in den

Poren des erstarrenden Gesteins gesammelt hätten. Wenn

diese nachher von eisenhaltigen Lösungen durchdrungen wur-

den, so wäre es wohl erklärlich, dass sich metallisches Eisen

habe herausreduciren können. HEine solche Auffassung steht

auch mit dem Verhältnisse in gutem Einklang, dass nämlich

der Dolerit, wenigstens in den Handsticken, die ich zu un-

tersuchen Gelegenheit hatte, eigentlich nur in der Nähe der

Anorthiteinschlisse eisenfuihrend ist.

In dem Vorstehenden ist ausschliesslich von solchen For-

men des gediegenen Eisens die Rede gewesen, welche durch

ihre geringe Grösse sich fiir mikroskopische Untersuchung

eigneten. Inwieweit die Erklärung iiber die Entstehungsart

dieser Formen, welche aus den u. d. M. beobachteten Ver-

hältnissen sich als wahrscheinlich ableiten lässt, auch fär

die grösseren, in den basaltiscehen Felsen eingeschlossen ge-

fundenen Eisenklumpen zutreffend sein möge, wage ich nicht

zu entscheiden, und noch weniger, ob dieselbe Erklärung sich

auch auf die grossen Blöcke, die am Strande gefunden wur-

den, ausdehnen lässt. In dem Laboratorium der Natur dirfte

1) Halle- och Hunnebergs trapp, p. 15. ;

18 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK.

indessen der Unterschied zwischen der Hervorbringung einer

Kugel von der Grösse einer Erbse, oder einer solchen von

zwei oder drei Kubikmeter Inhalt, wohl nicht als besonders

wesentlich angesehen zu werden brauchen. Avuch mag her-

vorgehoben werden, dass die eigenthimlichen Formen der

grossen Blöcke leicht zu erklären wären, wenn man annähme,

dass sie von den Formen der Blasenräume im Basalt bedingt

wurden.

Bei Igdlokunguak fand STEENSTRUP einen 10 bis 16

Fuss breiten Basaltgang, in welchem nickelhaltiger Magnet-

kies vorkam, sowohl in der Form von kleinen Körnern und

Kugeln, als auch in der Form eines grossen Klumpen, dessen

sichtbare Dimensionen 10, 5 und 4 Fuss betrugen. Der in

der Nähe befindliche Basalt war etwas grobkörniger als ge-

wöhnlich !). Dies Vorkommen zeigt also eine grosse Analogie

mit dem von Ovifak; der Magnetkies kommt hier ganz in

derselben Weise vor, wie dort der Magnetkies und das gedie-

gene Eisen.

Sollte der tellurische Ursprung des gesammten Eisens

von Ovifak mit Bestimmtheit nachgewiesen werden können,

so wirde damit natirlicherweise auch dessen wissenschaft-

liches Interesse in ganz bedeutendem Grade gesteigert werden.

Seine chemische und physikaliche Uebereinstimmung mit Me-

teoreisen wiirde zu höchst interessanten Schlussfolgerungen

Veranlassung geben, und dies um so mehr, als auch das Ei-

sen in vielen von den gewöhnlichen Meteorsteinen offenbar

eine Ausfillung in eimer porösen Gesteinmasse ist. Bis auf

weiteres diirfte es jedoch gerathen sein, sich von Spekula-

tionen auf diesem verlockenden Gebiet fern zu halten. :

Bekanntlich ist das basaltisehe Gestein von Ovifak nicht

das einzige auf Grönland, in welchem gediegenes Eisen ge-

funden worden ist ”); solches wurde nämlich von STEFNSTRUP

auch in einem MHandstäck entdeckt, das er von seiner Reise

in Grönland im Jahre 1872 von Assuk bei Waigattet mit

nach Hause brachte. STEENSTRUP fuährt auch dieses Gestein,

DEC sp

2) Mehrere Autoren, ANDREWS, REUSS, COOK u. ÅA. glauben in Basalt

gediegenes HEisen chemisch nachgewiesen zu haben; der einzige jedoch,

welcher wirklich solches gesehen haben will, ist HAWES, der in einem

Basalt von Mount Washington kleine Eisenkörner in Magnetit u. d. M.

erkannt zu haben glaubt. (Amerik. Journ. of science and art. 1877, p. 33).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND ö. N:O 10. 19

obwohl nicht mit völliger Entschiedenheit, als Basalt auf,

und es lag deshalb nahe auf der Hand anzunehmen, dass

das HEisen in diesem auf analoge Weise wie in dem Gestein

von Ovifak vorkommen möchte. HEinige Dinnschliffe, wozu

das Material mir von D:r STEENSTRUP in freundlichster Weise

zur Verfigung gestellt wurde, zeigten indessen, dass die bei-

den eisenfihrenden Gesteine wesentlich von einander ver-

schieden sind. Makroskopisch ist das von Assuk grau, etwas

feckig, fast dicht, mit uneben splittrigem Bruch. Die ein-

zelnen Gemengtheile lassen sich mit blossem Auge nicht

unterscheiden, abgesehen von kleinen metallischen Pinktchen,

die mehr oder weniger reichlich in der dichten Masse ein-

gesprengt sind. Unter dem Mikroskop stellt sich heraus, dass

diese Masse vorwiegend aus einem fast farblosen Mineral

besteht, welches in der Regel in prismatischen Individuen

ausgebildet ist, die auch an den Enden von Krystallflächen

begrenzt werden. Durch seine augitisehen Querschnitte, so

wie durch seinen ganzen Habitus, verräth dieses Mineral seine

Zugehörigkeit zu der Pyroxengruppe. Zwischen gekreuzten

Nicols erscheinen seine Längsdurchschnitte stets dunkel, wenn

sie mit einem Nicol-Diagonal parallele Stellung einnehmen.

Das Mineral muss also rhombisch sein und diirfte wohl auf

Grund seiner lichten Farbe als Enstatit aufgefasst werden

können. Die Mehrzahl der in Frage stehenden Mineralindi-

viduen, welche durchschnittlich eine Länge von 0,08 bis 0,1

Mm. haben, zeigen keine deutliche Spaltung; einzelne kräf-

tiger ausgebildete sind dagegen mit eimer feinen Längsstrei-

fung, ähnlich der des Enstatits, versehen. Glaseinschlisse,

oft mit deutlicher Libelle, sind nicht selten. Sehr spärlich

kommen einzelne grössere, mehr fragmentarische Individuen

von 1 bis 1,5 Mm. Länge vor. Betrachtet man einen Dinn-

schliff mit blossem Auge, so bemerkt man hier und da rund-

liche, bald einzelne, bald gleichsam zusammengewachsene

Flecke, die an die Flecke im Variolit erinnern. Unter dem

Mikroskop lösen sich dieselben in ein wirres Krystallaggre-

gat auf, welches fast ausschlisslich aus den oben beschriebe-

nen Enstatitstengelchen zusammengesetzt ist. In den helleren

Zwischenräumen zwischen den eben erwähnten Flecken fin-

det sich auch reichlich Enstatit vor, aber zugleich klare, farb-

lose Feldspathleisten, von denen die meisten i. p. L. eine

deutlich trikline Streifung aufweisen. Ferner bemerkt man

20 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK.

farblose Täfelchen und hier und da eine ebenfalls farblose,

amorphe Basis. Die Täfelchen stellen manchmal rhombische

Figuren dar, häufiger aber sind sie zu unregelmässigen Sechs-

ecken ausgebildet. Sehr wahrscheinlich sind diese Täfelchen

als dinne HFeldspathindividuen aufzufassen, die der Schliff-

ebene des Präparats mehr oder weniger streng parallel liegen.

Die gewöhnlichen mikroskopischen Kennzeichen des Glimmers

waren an ihnen nicht zu konstatiren. Mitunter sind die En-

statitstengelchen und die Feldspathleisten derartig geordnet,

dass eine Andeutung von Fluidalstruktur entsteht. In der

glasigen Basis finden sich gerade oder etwas gebogene Mi-

krolithe, gewöhnlich einzeln, mitunter aber dicht zusammen-

geschaart vor.

Zwischen den jetzt beschriebenen Bestandtheilen, welche

als die wesentlichen angesehen werden können ?), liegt das

gediegene Eisen ziemlich reichlich in Form von kleinen Kör-

nern eingestreut, und zwar sowohl in den oben' erwähnten

dunkleren, fast feldspathfreien Flecken, wie auch in den

helleren, an Feldspath und Basis reicheren Zwischenräumen.

Die HEisenkörner messen im allgemeinen 0,005 bis 0,15 Mm.

Die kleineren sind in der Regel fast kugelrund, die grösseren

dagegen mehr unregelmässig geformt, mit unebenen, gleich-

sam rauhen Contouren. Fast stets sind sie von einer, wenn

auch oft sehr dinnen, bouteillengriänen, glasigen Hille um-

schlossen, an welcher die sie umgebenden Mineralien wie

angeschmolzen erscheinen. Das Eisen hat ein poröses Aus-

sehen und ähnelt stark kohlenstoffhaltigem Roheisen ?); nicht

selten kommen im Innern der Kiigelehen dunkle, graphit-

ähnliche Flecke vor. Das Eisen besitzt stets in hohem Grade

die Fähigkeit Kupfer auszufällen. Ausser den Eisenkugeln

finden sich auch schwarze, opake, nichtmetalliscehe Klumpen

mit einzelnen kleinen Eisenflittern vor. Diese Klumpen kön-

nen vielleicht Graphit sein, wie STEENSTRUP dieses auch an-

nimmt. Magnetkies ist sehr sparsam vorhanden, theils in

Form von selbständigen kleinen Körnern, theils am Eisen

haftend.

!) STEENSTRUP erwähnt noch Olivin. In meinen Präparaten habe ich

aber nichts entdecken können, das sich als Olivin deuten liesse.

?) STEENSTRUP fiihrt an, 1. c. Seite 247, dass nur ein Theil des Eisens

von Salzsäure, das ibrige erst in Königswasser gelöst wurde. Dieser

letztere Theil enthielt eine nicht unbedeutende Menge Phosphor. Also

dirfte wohl auch hier Schreibersit vorhanden sein.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 5« N:O 10. 21

Hier und da kommen kleine Partien von einer grinen

Substanz vor, die als Ausfillungsmasse auftritt. Diese Par-

tien sind hin und wieder von einer gränen, scharf begränzten

Zone umgeben, gleichsam als ob die grine Substanz die zu-

nächst herumliegenden Mineralien imprägnirt hätte. In den

untersuchten Präparaten wurden ferner einzelne, relativ grosse

Mandeln vorgefunden, die theils von Viridit, theils von Quarz,

theils auch von einem bräunlichen, isotropen Mineral mit

sehr rauher Oberfläche — vielleicht Granat — zonenartig

ausgefillt waren.

Aus den voranstehenden Ausfihrungen dirfte hervor-

gehen, dass das eisenfihrende Gestein von Assuk wenig

Aehnlichkeit mit dem von Ovifak hat. Das erstere därfte

sogar nicht einmal mit Recht der Basaltgruppe zugezählt

werden können. Abgesehen davon, dass die mineralogische

Zusammensetzung nicht recht die eines echten Basalts ist, so

hat auch der ganze Habitus des Gesteins ein fir Basalt fremd-

artiges Gepräge. Auch der Kieselsäuregehalt, 56 4 5 spricht

dafir, dass es nicht gut Basalt sein kann. Irgend einem an-

dern von den bekannten Eruptivgesteinen gleicht die Felsart

von Assuk auch nicht, trotzdem sie sich offenbar einmal in

geschmolzenem Zustande befunden hat.

Möglicherweise liegt hier, ähnlich wie es oben fir den

Anorthitfels von ÖOvifak angenommen wurde, eine sekundär

geschmolzene Masse vor. Da indessen hinsichtlich der Art

des geognostischen Vorkommens dieses interessanten Gesteins

noch nichts näheres bekannt ist, so dirfte es verfriht sein,

in Bezug auf seine Entstehung eine bestimmte Ansicht aus-

zusprechen.

1) Nach einer gitigst gemachten Bestimmung von Herrn G. LIND-

STRÖM.

22 TÖRNEDOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK.

ERKLÅRUNG DER ABBILDUNGEN.

Fig. 1. Dolerit mit mehreren Partien der Ausfillungs-Mineralien, un-

ter welchen das Silicat sowohl ganz frisch, und dann mit schön griner

Farbe (Chlorophäit), als auch in eine braungelbe Substanz (Hisingerit)

umgewandelt, vorkommt. Das FEisen ist theils als metallisches Eisen,

theils als Kohlenstoffeisen vorhanden, beide innig mit einander verwach-

sen, aber doch scharf contourirt.

Fig. 2. Dolerit mit einer verhältnissmässig grossen Ausfiillungspartie,

die aus Magnetkies und stark umgewandeltem Silicat besteht, wozu noch

Schreibersit als Umsämmung um die einzelnen Magnetkies-Stiäcke hinzu-

kommt. An der rechten Seite erblickt man einige kleine Olivinkörner,

die Glaseinschlisse beherbergen, sowie auch, zwischen den Augit- und

Feldspath-Individuen eingeklemmt, kleine Partien von Zwischendrängungs-

masse.

Fig. 3. Oben eine Partie von Anorthitfels, stark mit Graphit und

Spinell gemengt., in Kontakt mit Dolerit. Unter den Ausfillungspartien,

welche letzterer enthält, ist eine links aus Silicatmasse zu bemerken, die

in der Mitte noch griän und wenig verändert, nur etwas radial-faserig ist,

nach aussen aber in eine braune, hisingeritartige Substanz ibergeht.

Fig. 4 zeigt einen Theil einer Eisenkugel mit sehr deutlichen Wid-

mannstättenschen Figuren, sowie auch eine Partie des sie umschliessenden

Dolerits. Besonders bemerkenswerth ist die Art und Weise wie am Kon-

takt Eisen und Basalt in einander greifen.

A= Augit.

L = Labradorit.

OPE="01mabets

TT E"Titaneisen.

An = Anortbhit.

Sp = Spinell.

G = Graphit.

M = Macgnetkies.

HI Ged: isen:

KE = Kohlenstoffeisen.

S = Schreibersit.

C1 = Chlorophäit.

H = Hisingeritartige Substanz.

Z = Glasige Zwischendrängungsmasse.

TafA.

Biht KVA Handl Bad5N2A0. :

Feldsputkel

LIASSO.

Spinelf gemengt, in, Röntakt mit Noifrit.

elchke ieteterer enthält, ist eine links nus Bilicatmasse. aa h

in der Mitte noch grip räd CEN verändest, nur etwvas

Oc:

Fig, 4 ZP poRARRL iner Kr Enkugg! titt SER

malpstätt tschen E Digssstn re ARR tid, dess

gussen aber4n eine bra = WATtigSN

| Ef£ninell

” | SNR

j jr = Magöytillee.

; Fi Biss 0

Kohlenstaffeis

Bihans till K.Vet. Akad. Handl. Bd. 5. Ne10. Taf.2

AE.T. del Gen. Stab.Llit.Anst.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. ARKAD. HANDLINGAR. Band. 5. N:o tf.

SUR LES CARACTÉRES DISTINCTIFS

HETEROPTERES ET DES HOMOPTERES

PAR

OO: STÅL.

NOTE PRÉSENTÉE APRES LA MOET DE L'AUTEUR A L'ACAD. ROYALE

DES SCIENCES DE STOCKHOLM, LE 11 SEPTEMBRE 1878.

STOCKHOLM 1878.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

KONGL, BOKTRYCKARE.

Had ban Anse HERA ANN marinen,

fre ÖR ve od (fe

RUM

HALVOR td är SN HU, Fö fn SATA ANT

BTR DUDES VNAR dl ALA LIE Ft JKT. ORT

Uzx question systématique de la plus haute importance et

qui occupe les Hémiptérologues depuis fort longtemps, est

celle des caracteéres distinctifs des Hétéropteéres et des Ho-

moptéeres, ces deux grandes divisions des Hémipteres, que

chacun a ceru pouvoir distinguer au premier abord, sans qu'il

ait réussi jusqu'ici äå personne de dire ou se trouve la diffé-

rence. En effet, toutes les propositions formulées pour leur

caractéristique se sont montrées dépourvues de valeur, comme

basées sur des observations totalement erronées.

M. SCcHJÖDTE présenta, 1l y a un certain nombre d'an-

nées, de nouveaux caractéres a laide desquels il crut pouvoir

résoudre cette question litigieuse; mais il ne s'apercut pas

que les particularités qui appartenaient selon lui exclusive-

ment aux Homoptéres sont aussi le partage des genres No-

tonecta et Corisa, types nettement caractérisés, auxquels F'au-

teur lui-meéme conserve toutefois leur place parmi les Hété-

roptéres: cela avec une parfaite justesse, si méme en op-

position avec les caracteres présentés et longuement motivés

pas

J'ose essayer de présenter ici un nouveau projet de dé-

limitation entre les deux grandes divisions précitées.

Chez les Hétéropteres, la partie postérieure de la téte

contournant la gorge, se prolonge, dans toute la circonférence

de celle-ci, en un cou de longueur trés-variable. Autour de

ce cou, qui s'enfonce dans le thorax, soit seulement par sa

partie basale, ou, s'il est trés-court, dans sa totalité, la téte

est mobile comme sur un axe longitudinal, quand, ce qui

toutefois est bien rare, des circonstances particuligres n'em-

påchent pas cette forme de mouvement pour la téte. Ainsi,

4 STÅL, SUR LES CARACTERES DES HETEROPTERES ET DES HOMOPTERES.

p. ex., la téte de Naucoris est immobile, parce que le bord

extérieur de la teéte ou des yeux s'appuie contre le bord inté-

rieur des angles antérieurs saillants du thorax, et aussi parce

que la maniere dont la partie inférieure élevée de la téte

tange le prosternum, rend impossible ou presque impossible

I'abaissement de la tåéte, ce qui toutefois devrait nécessaire-

ment avoir lieu pour que chez ce genre la téte påt se tour-

ner, méme ä un degré insignifiant. Certains Pentatomides et

Tétyrides ne pourraient tourner la téte qu'å la condition que

le cou sortit légérement du thorax. La téte de Notonecta

parait å peine pouvoir subir une rotation, et semble n'&tre

que difficilement capable de ce mouvement de nutation typi-

quement spécial aux Homoptéeres. Le cou de ce måme genre

se compose d'une caréne concentrique; la téte y est fixée

d'une facon si particulieére, elle s'appuie en outre tellement

au thorax, que sa rotation parait impossible et måéme peu

nécessaire, le rostrum de ces insectes étant a la fois trés-

extensible et d'une grande flexibilité. Chez le seul exem-

plaire 3 moi connu du genre Helotrephes, appartenant å la

famille des Notonectides, la téte est si intimement reliée au

thorax, qu'il m'a été impossible de découvrir une ligne de

démarcation entre ces deux parties du corps: elles paraissent

s'eétre fondues en une seule. Tandis que chez MNotonecta le

diaméetre du cou est considérable et peu inférieur a celui de

la téte, on le trouve, chez Corisa, en comparaison de celui

de la téte trés-dilatée, trés-petit et rapporté vers P'ouverture de

la bouche; le cou est d'une excessive petitesse, et, comme

chez Notonecta, ne devient visible que quand on sépare la

téte du thorax.

Par sla, komme, let. a configuration générale de la téte, la

maniere dont elle est portée, sa partie apicale dirigée en bas

et plus ou moins en arrigre, saillante entre les hanches an-

térieures ou au-dessus de ces hanches, qui en sont souvent

recouvertes en plus au moins grande partie; par la direction

du rostrum, qui n'est pas recourbé vers le cöté inférieur de

la tåte, mais se prolonge dans la direction de la partie api-

cale de la téte, ou, si I'on veut, dans la direction de son axe

longitudinal: par toutes ces circonstances, en un mot, Noto-

necta et Corisa se rapprochent des Homoptéres. Mais cette

division a la téte brusquement tronquée en arrigtre, manquant

de cou concentrique, et fortement appuyée contre le thorax,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 11. d

ne pouvant se mouvoir que de haut en bas (par nutations);

et sr elle posséde parfois le pouvoir de se tourner légere-

ment, ce mouvement ne peut s'opérer que quand la téte se

dégage quelque peu du thorax. Chez certains Homoptéres,

le bord postérieur du vertex est doué de la faculté de s'avancer

sous le bord antérieur du thorax, tandis que chez d'autres,

les Bythoscopides, p. ex., le bord postérieur du vertex a la

possibilité de glisser, comme chez Corsu, sur le måme bord

du thorax. Dans d'autres cas, au contraire, ces deux bords

g'appuient seulement l'un contre V'autre.

— te —

kt å (ST Kr vå EVS RV IA flkkn bären Säl

vlennitufna fi) SE NEN Ae näsp Ad

sarg VO TUtarAg WAT öh AFTON: | ve eyk alb Ad Värd |

gå unårtnl Juvksep NASN ång KUA

gasqrrgiut trion todo) Avon sf og

- öseete ba ere Ia komb ul sobre verk eöviuhi

KRETA [lxndo ört fd stkösnd tporejly LF dne nån

plans anwa åvan bag brad db sang synlig

Barod ratat ok mere vå yra

älvrad: Ane kase artoyrtusi gm 00 eveb ann

ju recttuo' I ettor I tnDNA

fresta lo dn AE rit TR

Nuts - 10 ros TIS

KA MA FORNA Tan AVR FL

std duk JV. & Fa VR ag ag Anv z

| NAR å Har uvids Köl CE UNNEN RR ;

AN i TREE TAN Aag | + PYENEN

Vv | HfäWisard Ad få Le ERT

FER NR RENEE RA a

- Ö Ö ng - -

FINJA w dd

" i Å ra an OD 3 Ne

V ÖA BU TVR (NEN |

2 2 FÅ | LU | å ee mn år | ij U v öN

NV EE KUR ne USES SR PLV Ota Vw

BIHANG TILL K. SVENSKA VET, AKAD. HANDLINGAR Band. 5. N:o 12,

NOTE

SUR

LES VARIETES SUEÉEDOISES

LA BRENTHIS SELENE (W. V)

PAR

JACOB SPÅNGBERG.

NOTE PRESENTEE A L'ACAD. ROY. DES SCIENCES LE 11 SEPTEMBRE 1878.

STOCKHOLM, 1878.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

KONGL, BOKTRYCKARE,

Al Al & Hun ML ry tu Kära

ek lar ÖR AN ERS DM ET een öde,

ec 2 T

å l LÄ

| 4N

(7 OM) StecRTaR. RETT te

z dv 0 )N

r T

ATA AUT id BilaMaror sa > OR ALADATS

- 4 '

i g vu

tr Fan

FEN ivtvydg

. UJ

MN ad

hå i Å u NG

ROSEN

[M nn od Ku

i Ad (RRE Kv Å i

v Wir få

u Ng 4 4

vind 4

FA sl a 1 NO N

INFON Fred Ved Lada

an TJ sn

Note

sur lIes

Varieéteés sugdoises de la Brenthis selene (W. V.)

Déja en 1816, DALMAN admet, dans son Essai d'exposi-

tion systématique des Papillons de la Suede t), deux formes

divergentes sous la désignation »aberratio 1 et 2» et il re-

marque en outre qu'il a vu plusieurs autres formes, égale-

ment divergentes, appartenant au Pap. marphisa et rinaldus

HerBsStT. Le Musée d'histoire naturelle de Stockholm posséde

encore I'une de ces aberrations, celle que notre auteur dé-

signait sous le N:o 1, et je Vai représentée dans ma fig. 6;

je lui ai donné le nom d'intermedia, surtout parce qu'elle

tient évidemment le milieu entre le rinaldus et le marphisa.

Elle ressemble au rinaldus en ce que les taches argentées

du bord apieal du dessous des ailes postérieures sont pas-

sablement oblongues, ainsi que par les taches brunes longi-

tudinales qui entourent les veines å cet endroit. Elle rap-

pelle la marphisa par la couleur terne et foncée du dessous

des ailes postérieures et par des traces de taches claires qui

forment une bande transversale sur le milieu des ailes. Il

est difficile de déterminer avec certitude å laquelle des deux

formes il faudrait rapporter V'aberration 2, puisque V'exem-

plaire typique n'en est pas conservé. Toutefois il est trés-

probable que c'était une forme de rinaldus, car DALMAN nous

apprend par sa description qu'elle avait »ad marginem ma-

1) Inséré (en suédois) dans Kongl. Vet. Akad. Handl., 1816, p. 48.

4 SPÅNGBERG, SUR LA BRENTHIS SELENE.

cul&e trigone argente& dilatate, intermedie fere ad medium

ale productae.»

Si nous examinons les variétés des Arg. selene que

ZETTERSTEDT a décrites dans »Insecta lapponica» (1840), nous

voyons qu'elles peuvent facilement se grouper sous les Pap.

rinaldus et marphisa que HErBsST a déja décrits et que les

auteurs considérent actuellement comme des variétés de se-

lene. Les trois premiéres variétés, var. b, c, d, forment sans

aucun doute une série et doivent étre rapportées au rinal-

dus. Jai représenté la variété b dans la fig. 1, la fig. 4

reproduit la var. ce; quant å la variété d, je Vai aussi vue:

elle se rapproche fort de la fig. 4, mais les taches brunes sont

plus longitudinales et entourent les veines d'une facon un

peu plus nette; elle forme donc un chainon entre les fi-

gures 4 et 5. Les variétés e, f, g, constituent aussi une

série; elles se trouvent juste entre celles que j'al dessinées

dans les fig. 7 et 3 et sont par conséquent des formes évi-

dentes de marphisa. Comme ZETTERSTEDT le dit lui-méme å

leur sujet, elles ne se distinguent que par la couleur du des-

sus des ailes postérieures, savoir si elles sont uniquement

d'un brun noir ou de cette méme nuance tachetée de jaune

rouge; ces caracteres seuls ne suffisent pas pour qu'on puisse

légitimement considérer ces formes comme des variétés dis-

tinctes.

Enfin le Dr VistRÖM nous fournit, dans »Les Macrolépi-

dopteéres de la province de Helsingland»”?) la description de

quatre variétés de Arg. selene qu'il appelle var. 1, 2, 3, 4.

Elles peuvent aussi étre rangées parmi les variétés déja con-

nues. Les var. 1 et 4 ne sont pas autre chose que la mar-

phisa; elles se ressemblent beaucoup, en ce que le var. 1 se

rapproche le plus de notre fig. 7 et la var. 4 est représentée

par la fig. 8; jail reproduit la var. 3 dans la fig. 2, elle con-

stitue comme on le voit une forme de transition entre la

fig. 1 et la fig. 4, tout en se rapprochant beaucoup de la

fig. I et indirectement de la fig. 4 par la fig. 3”). La preuve

que les formes reproduites par les fig. 2 et 3 doivent &tre

rapportées aussi au rinaldus peut tre fournie par les taches

2) Inséré (en suédois) dans Hudiksvalls läroverks-program 1870—71.

3) Cette derniére fig. représente une forme qui n'a pas encore été décrite

jusqu'å présent et que M. CHRISTOPHE AURIVILLIUS, a rapportée de

Helsingland.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 12. )

argentées longitudinales, ainsi que par PFabsence de taches

distinetes formant une bande transversale. Dans les fig. 2

et 3, les taches brun de rouille sont beaucoup plus marquées

que dans la fig. I pour faire ensuite transition ä la forme

qu'indique la fig. 4, c'est-å-dire se réunir autour des veines

et en méme temps se fondre en une bande transversale sur

Faile. La var. 2 est la forme qui a été appelée hela par

HEYDENREICH et décrite par STAUDINGER ”); elle appartient å

la forme de hela qui est presque completement dépourvue de

taches brun de rouille.

En résumé, toutes ces variétés de selene admises par les

auteurs peuvent aisément se grouper en séries avec les for-

mes les plus évidentes de transition d'une variété a P'autre,

mais cependant de facon telle que chaque série ä part con-

stitue un tout et porte en soi quelque chose de caractéristi-

que et de particulier qui fait le fondement de son unité.

Les groupes de rinaldus et de marphisa se présentent sous

les formes les plus différentes, c'est surtout le cas pour le

premier. Mais ces formes du rinaldus, toutes dissemblables

qu'elles paraissent au premier coup d'eil, appartiennent bien

au meéme groupe, témoin cette circonstance que jamais deux

individus ne sont parfaitement semblables en tous points,

mais varlient toujours de maniere a rentrer dans des limites

déterminées; une différence par rapport å une partie chez

Findividu entraine toujours aussi une difference par rapport

äå une autre partie chez le måme sujet. Ainsi, par exemple,

on ne rencontre pas d'individu avec le dessus des ailes

comme dans la fig. 1 et le dessous comme dans les fig. 4

ou 3 ni méme comme dans la fig. 3. Tout individu peut

se ranger entre ceux qui sont déja connus et contribue ainsi

ä resserrer les anneaux de la grande chaine. Pour ce qui

est du groupe de marphisa, qui est aussi passablement varié,

il accuse ses différences dans des limites beaucoup plus étroi-

tes; on pourrait presque dire que les fig. 7 et 8 en indi-

quent les bornes.

Enfin je donnerai ici une description sommaire des varié-

tés suédoises de Br. selene et, pour la comparaison, de la

forme principale également.

2) Stettiner entom. Zeit. 22, (1861), p. 346.

6 SPÅNGBERG, SUR LA BRENTHIS SELENE.

Brenthis selene (W. V.)

Papilio euphrosyne var. 6 ScoPoni, Ent. Carn., pag. 164

(1763).

» selene Syst. Verz. Schmett Wienerg., pag. 321 (1776).

— HöBNER, Samml. eur. Schmett., tom. 1, fs 26: 27

(1798—1803).

» euphrosyne var. ESPER, Schmett. Abbild. mit Beschr.,

tOmkEl KP. OUNSKELI TED):

» euphrasia LEWIN. Ins. of Great Britain, tom. 1, t. 13,

IRS SSM Iirf SIE) E

Argynnis selene WALLENGREN, Skand. Dagfj., p- 84 (1853).

Brenthis selene SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 22 (1876).

AleX anteriores supra maculis parvis senis nigris, serie

ordinatis, subequalibus, ovalibus vel fere orbicularibus, prope

marginem apicalem positis.

Ale posteriores subtus pallide flavescentes maculis ma-

joribus ferrugineis, minoribus nigris ornatxe; fascia media

maculis virescente-flavescentibus formata, quarum semper ma-

cula, inter venas radialem et ulnarem posita, plerumque ma-

cule, ad marginem exteriorem et inter venas ulnarem et

axillarem posite, argentee. Illa macula argentea, inter ve-

nas radialem et ulnarem posita, indivisa vel linea parva in

duas partes, anteriorem minorem, posteriorem majorem, di-

visa. Cellula discoidali ad maximam partem ferruginea vel

flavescente-ferruginea, macula sat magna, orbiculari, nigra

ornata; inter fasciam illam mediam et marginem apicalem

maculis parvis, punctiformibus, nigris, serie ordinatis macu-

lisque permagnis binis ferrugineis; in margine apicali macu-

lis trigonis argenteis; angulo, marginibus exteriore et apicali

formato, rotundato, haud acuto.

Br. selene var. hela (HErD.)

ÅArgynnis selene var. hela STAUDINGER, Stett. E. Z. 22, p. 346,

(1861).

» ÖR vars 2 IWISTRÖM,” Prov, >Elelss Miaetapseo:

(CEN

Brenthis selene v. hela SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 23.

(1876).

Plerumque minor et supra nonnihil obscurior quam Br.

selene.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 12. 7

Ale posteriores subtus maculis nonnullis paucis argenteis

ornat&e vel destitute.

Ale anteriores et posteriores maculis ferrugineis dilutio-

ribus et obsoletioribus quam in forma principali; eisdem

aliquando destitute.

Br. selene var. rinaldus (HERrRBST).

Papilio thalia HöBNErR, Samml. eur. Schmett., tom. 1, 1 OM

58. (1798—1803).

» rinaldus HerBsT, Natursyst. Ins., tom. 10, p. 108, t.

2 fre dS00)

Arg. selene aber. 2 DALMAN, Kongl. Vet. Ak. Handl. 1816,

pir40:

selene var. b, c, d ZETTERSTEDT, Ins. lap., p. 396 (1840)

— WaALLENGEEN, Skånd. Dagfj.. p- 89, 86 (1893).

selene var. HERRICH-SCHÄFFER, Bearb. Schmett. Eur.

tom. 1, t. 33, f. 147 (1843).

selene var. 3 WistrRÖM, Prov. Hels. Macr., p. 6. (1871).

Br. selene var. rinaldus SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 24.

(1876).

Ale supra fulve maculis nigris aut nigre maculis ferru-

gineo-flavescentibus ornatz.

Ale anteriores multo variant, aut fulve macula discoidali

semicirculari, limbo apicali ad maximam partem venisque

nigris vel fuscis, aut fulve plus minusve nigro-maculateze,

aut etiam fusco-nigre fascia media, maculis ferrugineo-flave-

scentibus formata, maculisque oblongis, in limbo apicali inter

venas positis, dilute ferrugineo-flavescentibus.

Ale posteriores variant aut testaceo-flavescentes, basi,

limbo apicali ad maximam partem, parte inter venas posita

excepta, venisque nigris vel nigro-fuscis, aut fere tote ni-

gre vel nigro-fusce maculis nonnullis paucis in medio et

apicalibus ferrugineo-flavescentibus, aut etiam nigro-fusce

rudimento obsoleto macularum pallide ferruginearum api-

calium.

Ale anteriores subtus posterioribus multo obscuriores,

aut flavescentes macula semilunari discoidali venisque nigris

vel nigro-fuscis et apicem versus pallidiores, aut testaceo-

flavescentes, nigro-maculate, apicem versus pallidiores ma-

culis magnis fere ferrugineis, ut in Br. selene (W. V.) aut

5 SPÅNGBERG, SUR LA BRENTHIS SELENE.

a basi usque ad duas partes alarum nigre vel nigro-fusce,

plus minusve ferrugineo-fulvo-maculate limbo apicali pallidi-

ore, ferrugineo-fulvo vel flavescente.

Ale posteriores plerumque pallide flavescentes, in colo-

rem virescentem migrantes, macula discoidali venisque nigris

vel nigro-fuscis. In hac varietate macule fascias ut in Br.

selene (W. V.) non formant neque macule parve nigre,

prope marginem apicalem serie ordinate, adsunt. Maculis

argenteis, ad marginem apicalem positis, multo oblongis, fere

elongatis; maculis ferrugineis permagnis apicalibus cum ve-

nis longitudinaliter confiuentibus, aliquando etiam inter se,

sicut fasciam formantibus paullo ante limbum apicalem. Par-

tibus duabus anterioribus alarum pallide virescente-flavescen-

tibus, annulo discoidali, parvo, nigro vel macula discoidali,

permagna, nigra ornatis.

Br. selene var. intermedia SPBG.

Arga selene aber. 1 DALMAN, Kongl. Vet. Ak. Handl: 1816,

NO:

Br. selene var. intermedia SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 26

(1876).

Ale anteriores et posteriores supra nigro-fusce maculis

sat oblongis, apicalibus dilute testaceo-flavescentibus, ille

preterea macula discoidali obsoleta fere ejusdem coloris.

Ale anteriores subtus fusce plus minusve griseo-flave-

scente-maculate, limbo apicali sat late testaceo- vel griseo-

flavescente, apicem versus pallidiore, purius flavescente.

Ale posteriores fusce, apicem versus pallidiores, plus

minusve, dilute griseo-flavescente-maculate, macula media

oblonga, inter venas radialem et ulnarem posita, maculisque

apicalibus trigonis vel oblongo-trigonis argenteis, fascie me-

die rudimento obsoleto.

Br. selene var. marphisa (HERBST).

Papilio marphisa HerBst, Natursyst. Ins., tom. 10, p. 105543

200159 a(T300):

Arg. selene var. e, f, g ZETTERSTEDT, Ins. lap., p. 896. (1840).

— WaALLENGREN, Skand. Dagfj., p. 86. (1853).

» selene var. HERRICH-SCHÄFFER, Bearb. Schmett. Eur. tom.

IT, itvddv fö l48: (1843):

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 12. Ö

Arg. selene var. 1, 4 Wiström, Prov. Hels. Macr., p. 9 et 6

(1871).

Br. selene var. marphisa SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 27.

(1876).

Ale supra nigro-fusc&e vel fere nigre.

Ale anteriores fascia media, maculis ferrugineo-flave-

scentibus formata, et maculis nonnullis paucis, apicalibus,

ferrugineo-flavescentibus plerumque ornate, aliquando desti-

tut2e.

Al& posteriores fere unicolores.

Ale subtus sat obscure, posteriores anterioribus obscu-

riores.

Ale anteriores aut testaceo-flavescentes plus minusve ni-

gro-maculate aut fere tote nigro-fusce maculis nonnullis

paucis ferrugineo-flavescentibus maculisque trigonis apicali-

bus, pallide flavescentibus.

Ale posteriores multo obscure maculis pallidioribus fas-

cias formantibus, basi 3—4 maculis pallide flavescentibus,

area inter has et fasciam mediam obscure ferrugineo-fusca

vel nigra, fascia media maculis pallidioribus fere virescente-

flavescentibus formata, macula, inter venas radialem et ulna-

rem posita, maculisque trigonis, apicalibus, plerumque argen-

teis; mox pone fasciam illam mediam serie macularum ob-

scure testaceo-ferruginearum; dimidio posteriore alarum ad

maximam partem ferrugineo-fusco vel fere nigro maculis par-

vis punctiformibus nigris, prope marginem apicalem serie

ordinatis, multo obsoletis vix perspicuis.

En Suede, cette espece est sans doute la plus générale

du genre, la forme principale se trouvant en grande abon-

dance dans tout le pays.

La variété hela se trouve avec l'espece principale surtout

dans les parties septentrionales du pays.

La variété rinaldus, treés-rare, n'a été trouvée dans ces

derniers temps qu'a Forsa dans la province de Helsingland.

Lill Se pourtant des exemplaires de cette variété d'une date

plus ancienne sans localité indiquée, et deux exemplaires

pour lesquels on indique les localités »Österbotten» et »Uleå-

borg».

La variété intermedia n'est rencontrée que dans la pro-

vince de Westergötland (Coll. Dalman).

10 SPÅNGBERG, SUR LA BRENTHIS SELENE.

La varlété marplisa, aussi tres-rare, n'est trouvée qu'a

Elfåsen et Forsa dans la province de Helsingland, å Stock-

holm et å Mösseberg dans la province de Westergötland par

le Dr N. E. FORSSELL. |

Explication des figures.

a=les ailes vues en dessous.

Fig. 1—5. Br. selene var. rinaldus (HERBST).

Eig:6. » » » intermedia. SPBG.

Hi ANSE » » » marphisa (HERBST).

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 5. N:o 19.

SUR LES RAPPORTS

QUI EXISTENT ENTRE LES MÉTHODES DE HANSEN ET DE LAPLACE

CALCUL DES PERTURBATIONS

M. O. CALLANDREADU.

NOTE PRÉSENTÉE A L'ACAD. ROYALE DES SCIENCES DE STOCKHOLM

LE 9 OCTOBRE 1878.

STOCKHOLM, 1878.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

KONGL, BOKTREYCKARE.

NS DESS SEE

RS |

mt KYRKAN TALE RA LG

FS lr 1d M H ( R

SN v - ee (FR

- NORA,

, SEN

KEN

RA 3 bj

ATOM RT SKI

WOAL a tå VAN HR RETA oh ANTI xd

- av HUNYÅ fr

BAOMAATTAAd P0 OD

(j I | AN

- FANSHIGVIEKAIEEAO OLLON

vin SrOT dit vt 6 LI YC HAGA CON ING |

OCK tik0fyg 4 OJ

I. LAPLACE g'occupe d'abord (livre II, chapitre VI, ar-

ticle 46) des perturbations du rayon vecteur dont il déduit

celles de la longitude dans F'orbite; puis, observant que F'in-

tégrale des angles compris entre les rayons qui aboutissent

aux extrémités des éléments successifs de FP'orbite troublée

n'est pas dans un måme plan, il prend les perturbations de

P'angle que la projection du rayon vecteur fait avec une droite

tracée arbitrairement sur le plan fixe; il ajoute qu'en faisant

choix du plan de P'orbite å FPorigine du temps et négligeant

les termes du second ordre par rapport aux masses pertur-

batrices, les deux longitudes dans F'orbite et sur le plan fixe

sont égales.

Considérons maintenant, afin arriver au systéme de coor-

données imaginé par HANSEN, les éléments dans lesquels

on a décomposé PForbite troublée; tracons dans le plan qui

contient I'€lement et le centre du soleil deux axes rectangu-

lairs quelconques. On aura pour les équations auxquelles

satisfont les coordonnés XY d'un point de I'élément:

FENOMEN ROT 42

+ R(1+m)å=R(1+ m) (55)

d?Y VOM a9

ert Bak ide m) = =E m) (55)

et pour les éléments successifs il y aura des équations ana-

logues.

I est clair que, si les coordonnées X, Y ne changent

pas quand on passe de Pextrémité d'un élément au commen-

cement de l'élément suivant, c'est å dire lorsque le plan

tourne autour de la droite commune aux deux éléments qui

n'est autre que le rayon vecteur, les deux équations ci-dessus

4 CALLANDREAU, SUR LE CALCUL DES PERTURBATIONS.

sont propres, avec un changement de variables, å déterminer

le rayon vecteur troublé r et Vintégrale v des angles dont

parle LAPLACE.

Seulement, il faut remarquer que l'axe OX, 3 partir du-

quel on compte w, se déplace d'une manieére déterminée en

méme temps que le plan mobile.

Désignons avec HANSEN (Auseinandersetzung, p. 71) par

oc PTangle compris entre la partie positive de lPaxe des X et

le noeud ascendant du plan XY sur la plan fondamental «y,

par 9 Pangle compris entre la partie positive de Faxe des x

et le noeud ascendant ci-dessus mentionné; enfin soit i l'in-

elinaison du plan XY sur le plan sy. Iraxe OXI pendant

un élément de temps, tourne autour du rayon vecteur, et la

condition

dö = cosi d9 (Auseinandersetzung, p. 13)

a lieu.

Il est en måme temps nécessaire de déterminer la posi-

tion du plan XY de PF'orbite å chaque instant. Des considé-

rations mécaniques simples mais que je supprime pour abré-

ger conduisent ä ces deux formules

öl LG 5 dA : dA

sin i då = hr sin (v — 0) 37 dt, di = hr cos (v — o) 7 dt

dans lesquelles on reconnaitra les resultats de HANSEN (Aus-

eimandersetzung p. 80).

IT. Sans qu'il soit besoin d'entrer dans plus de détails,

ou voit qu'on est arrivé å ce résultat de développer en quel-

que sorte F'orbite troublée sur un plan. LAPLACE, considerant

que les quantités du second ordre étaient presque toujours

négligéables, confondait la longitude dans PForbite avec celle

comptée sur le plan de F'orbite å F'origine; la conception de

HANSEN constitue un réel progrés.

Je vais montrer maintenant le lien de la méthode de

HANSEN avec celle de LAPLACE, quand on a en vue les per-

turbations du rayon vecteur et de la longitude.

Dans la théorie du mouvement elliptique, dit LAPLACE

(livre II, artiele 47), on a obtenu les expressions des coor-

données développées suivant les sinus et cosinus des mul-

tiples de P'anomalie moyenne; eu particulier, 7 s'exprime au

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 15. N:o 13. >)

moyen des constantes a, e et des cosinus des multiples de

NE GC 0

Soit

e cos (nt + & — w) = u;

7” est ainsi fonction de u. Or, on peut conserver la méme

forme 3 cette équation entre 7» et u dans les deux cas du

mouvement elliptique et du mouvement troublé si, dans le

second cas, ou substitue ä u une valeur convenable. A la

place de u, ou si Pon veut å la place de t dans nt + &— 0,

on mettra donc une fonetion de t telle que le rayon vectcur

déduit de la formule ou a, e restent toujours constants, soit

le rayon troublé. C'est ce que fait LAPrAcE dans Varticle 47;

il se sert ensuite du rayon vecteur troublé pour avoir la per-

turbation de la longitude, et calcule enfin les perturbations de

la latitude comme celles du rayon vecteur.

Dans la seconde méthode — celle de HANSEN — on ob-

serve qu'on peut encore se servir des formules du mouve-

ment elliptique pour déterminer » et v dans le mouvement

troublé, en laissant toujours constants les éléments, si 19 å

Ja place de i ou met une fonction de t telle que Vangle

troublé w en résulte, 22 que de plus le rayon vecteur fourni

par les mémes formules du mouvement elliptique soit cor-

rigé. La latitude ou la coordonnée correspondante s'obtient

3 part comme dans la méthode de LAPLACE.

II. La différence maintenant entre les deux méthodes

c'est que celle de HANSEN exige encore une transformation

particuligre par laquelle, de la connaissance de Vangle v et

des quantités qui définissent le plan de PF'orbite, seront obte-

nus les éléments en usage savoir: la longitude et la latitude

de la plangte par rapport å des repéres fixes.

Considérons, sur une surface sphérique (rayon = 1) dont

le centre coincide avec le centre du soleil, la trace du plan

de YF'orbite å l'origine du temps, et soit, sur ce grand cercle,

X, Pextrémité de VPaxe des X tracé dans ce plan; conformé-

ment å ce qui a été dit au no I, concevons que le grand

cercele roule sans glisser sur la courbe sphérique qui joint les

lieux successifs de la planéte troublée en entrainant le point

X extremité de l'axe des X.

On voit de suite que, le déplacement du plan de F'orbite

étant du premier ordre par rapport å la force perturbatrice,

6 CALLANDREAU, SUR LE CALCUL DES PERTURBATIONS.

le déplacement du point X pris suivant ce plan est du se-

cond ordre, etla construction suivante se présente d'elle méme.

Porter, dans le plan de PForbite å Forigine du temps et

å partir de OX,. un angle égal å v, ce qui donne le point

M,, et prendre le point M de PForbite actuelle symétrique de

M, par rapport å Parc bissecteur; il est å peine besoin de

dire que le lieu du point M est désigné ici pour abréger par

le point M.

Il arrive que cette construction est presque toujours d'une

précision tres-suffisante, et les formules de transformation

peuvent &tre, dans ce cas, établies ainsi:

Soint I! et b la longitude et la latitude de M par rapport

aux axes fixes, soient oo, Ö, i les trois quantités qui defi-

nissent pour P'orbite actuelle le noeud ascendant de VF'orbite

axe OX et VFinclinaison, 0,, 0, et i, les quantités analogues

å Porigine du temps; concevons que le systeéme d'axes rec-

tangulaires tourne autour de Oz de manieére que l'axe Oz

vienne passer par le noeud de YF'orbite initiale; on aura pour

les coordonnées des points M,, M

Tx = COS b cos (Il — 0,) 20 —vCOs (v— 09)

M y = cosb sin (l—0,), M, y, = cos i, sin (v — 0)

Zz — sin b 20 = SN (5 SVENNE

Soient 927 Pangle de M, M avec Oz et w l'angle de la trace du

plan perpendiculaire a MM avec le nouvel axe des &« dirigé

vers le noeud ascendant de VF'orbite å Porigine du temps,

vr—2= (2—2)tg Nsin w,

Und NE SN NIEOS

d'ou résultent les formules de transformation

cos b cos (l — 9,) = cos (vu — 6,) + (2 — 2) tg N cos

cos b sin (1 — 9,) = cos i, sin (v — 6,) — (2 — 2,) tg HN cos MW

sim'b = sin tysm(v0N) Fle

T”analogie de ces formules avec celles de HANSEN (Ausein-

andersetzung p. 75) est manifeste; mais il est utile de mon-

”

BIHANG TILL K. SV.- VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 13. (

trer que les termes complémentaires des seconds membres

sont précisement ceux des formules de HANSEN (ibid. p. 79).

En faisant toujours usage des notations de HANSEN, on

a en effet (ibid. p. 79)

sc 2, — sin t.sin (v — 6) — sin z, sin (v — 0.) .

p = sin i sin (0 — 0,)

gr="sin cos (0: oj) -=Bin,

2 cO82, (COR Wok Cosy) gisin i.

D'autre part, le triangle sphérique, dont les trois sommets

sont le neud de F'orbite initiale, le neud de l'arc bissecteur

enfin le point de Porbite initiale symétrique par rapport 3

Farc bissecteur du neud de PForbite actuelle, a pour cétés et

pour angles

DE DO A=180—29

= 0 = li = ESR

& = MN? OE0-

et donne, en vertu de F'analogie des sinus,

sin w sin i

sin (6 — 60) sin 27 ?

en méme temps que l'€quation suivante å lieu:

cotg cw sin (6 — 0,) = cotg i sin i, + cos (6 — 0,) cos i, .

De ces deux relations, on déduit les deux autres

sin i sin (6 — &0)

2 cos? 7

sin 0) tg N=

cos i sin i, + sin i cos i, cos (6 — &,)

cos MW to NnN —

= 2 cos? n :

la relation conjuguée 3 la relation fondamentale de la trigo-

nométrie donne

— c0o8 2 = — Cost cost, + sin? sin i, cos (6 — 0) ;

2 . dt Er . . . sg -

2co8n= 1 + cosi cos i, — sin i sin 2, cos (0 — 0,) = X .

oj CALLANDREAU, SUR LE CALCUL DES PERTURBATIONS.

Au moyen des résultats précédents, on obtient

sinwtgn=2, coswtgmn—-tangi +

PÅ

Zz COS ig

Si F'on ne néglige pas les quantités du second ordre, la méme

construction sera applicable si, au préalable, on attribue å

P'origine X, un petit deplacement du second ordre égal a la

différence des deux ares ayant leurs origimes en XX et

aboutissant å l'intersection des plans des deux orbites. Au

lieu de cela, on peut apporter un changement au neud de

F'orbite initiale; måme, on peut faire varier simultanément

ces deux éléments et en outre l'inclinaison si, entre ces va-

riations et celles de Forbite actuelle qui dépendent des per-

turbations, une relation convenable existe.

Cette condition c'est que les points XX ou deux autres

points correspondants quelconques soient toujours symétriques

par rapport å Parc bissecteur. Par exemple, le neud de P'or-

bite actuelle, le point correspondant de V'orbite initiale et le

neud de Parc bissecteur forment un triangle sphérique qui

ne doit pas cesser, dans la suite du temps, d'étre 1soscéle.

Reprenons, dans cette hypothése, le triangle qui a déja servi

å introduire les quantités py å la place de » w; les éléments

du triangle varient dans Fintervalle de temps dt, et leurs dif-

ferentielles sont liées, en particulier, par les deux équations

de — cos B da + cos A db + sin b sin A då

db — cos A de + cos C da + sin a sin CdB;

ou les suivantes

cos i, d(0 — 0,) — cos 217 d(9 — O,) — 2 sin ”ndw

+ sin (9 — 9, — w) sin 2 di =0,

cos: d(o— 6,) — d(9 — 0,) + 2 sin ”ndo

+ sin (6 — 0,) sin i di, = 0;

éliminant dom et observant que

sin (0 — 0, — mw) sin 2 = sin (6 — &,) sin i »

on a

(cosi + cosi,) d(6 — 5,) — 2 cos 1 d(9 — &,))

+ sin (0 — 0,) [sin i, di + sini di, |] =0.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 18. 9

Telle est la relation qui doit exister entre les variations de

Vorbite initiale, — do, dö et di pouvant &tre remplacés par

leurs expressions au moyen du temps — pour que la con-

struction mentionnée ne cesse pas d'étre applicable.

Le cas le plus simple est sans doute celui ou 0, est

seulement variable; alors en effet les termes complémentaires

ne changent pas et il suffit de remplacer (Oy 198 (Noor FRAN

étant défini par

(cos i + cos i,) dö — 2 cos n d(9 — F)

+ sin (06 — 00) sin 2, dar" (01

condition qui, a cause de

dö — cos 1id0, x = 2 cos” = 1 + cosi cos äg

= Bin 4820 cos (0 00).

ne differe pas de celle donnée par HANSEN (Auseinander-

setzung, p. 80).

On est donc parvenu aux formules de HANSEN en rap-

portant l'orbite mobile å une orbite auxiliaire (mobile elle

méme) et faisant correspondre, d'une certaine maniére, les

poimts des deux orbites; point de vue qui parait surtout

utile dans la théorie de la Lune.

Ma aan RER SMD EL KRT IV RNA

udvs suvgrjennee sv vy NNRSO FINRA "TAONSN SUR

vt Anjala kV ar Hä mä AV Vu Ra SAR ; a

rov d Ht ES sy nd a gore un er

lvla Hl nh sing SR or Di sång

fån Nu Gillan NUal allla IRONAS Se atibär 2 Fö

tt ITE TATL ATA Brtttpr BILA ita LUM, ecsla 4 sl Lt

| tå MM MM iv Oo Ua pA SYKE adv tillna tå SN

? i 5 i ”

id DD [IN än TC let ITE

bal bi 1 Vd

1 hn i SAR €

Ae TO Hoj VR IÖe

tr DRAMA te Tq

LL Y ”Hirukay ks Im TIL CK TYIEINY GREN LE

v 7 |

HVTV I MAT oa OUEUKEON LOV MIT IN INS IARG mean

Hav lider Strasse Biden vomu I BIG

nl TOLD MSRP JA) du: FN vass

tillv | (OR SI IWvi ATL fv FEI AV RTSR KE mans ble 4

(CM bil Mi VE utrtlud H

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5. N:o 1

SLUTET

LA DEDUCTION D'UN PHENOMÉNE ELECTRIOUE

RESTE INEXPLIQUÉ JUSQUICL

PAR

E. EDLUND.

NOTE PRESENTEE A L'ACADEMIE R. DES SCIENCES DE SUEDE

LE 11 DECEMBRE 1878.

STOCKHOLM, 1879.

P.A. NORSTEDT & SÖNER

BO RYCKARE

; SM & hund AAAUNTAR AMN 0 MN

re Tine

AUDIKYORI BÄMOMNARS UG nita Mi

en JUPIUPROK OMOTAS LK md

i ' | TT : |

OA vå

bå

dr EU

PTK

2 d ÄR SÅ pj

1. Si, dans un cylindre métallique creux et vertical, fa-

cile 3 mettre en rotation autour de son axe, V'on introduit un

aimant de maniére que le milieu de ce dernier se trouve ä

la méme hauteur que le bord inférieur du cylindre et que

un des pöles de I'aimant corresponde au bord supérieur du

méme cylindre; si I'on touche ensuite le bord inférieur et le

bord supérieur chacun avec I'un des électroces d'une pile

galvanique suffisamment forte, on verra, comme on le sait,

le cylindre se mettre en rotation. La cause de ce phénoméene

est évidemment que l'aimant agit sur le courant qui traverse

le cylindre, et tend 3 le mettre en rotation, tandis que le

courant entraine 3 son tour le cylindre avec lui. Il semble

de I3, que la vitesse de la rotation dt dépendre entre autres

de la résistance galvanique du cylindre, ce qui n'est toutefois

nullement le cas. Si Von coupe le cylindre de maniere quil

se compose de bandes verticales au lieu de faire un tout

continu, et que I'on introduise le courant dans ces bandes,

la rotation n'en sera pas accélérée. Par suite, le courant qui

circule dans le cylindre ne parait pas pouvoir &tre déplacé

par la force magnétique extérieure, quelque bon conducteur

que soit le cylindre.

D'autres phénoménes tendent a démontrer le meme fait.

Placons, p. ex., un vase rempli de mercure entre les branches

d'un aimant en fer å cheval posé horizontalement, et mettons

entre les m&mes branches un disque circulaire de métal pou-

vant entrer en rotation autour d'un axe perpendiculaire au

plan du disque, et placé parallelement å la ligne qui relie

les deux pöles magnétiques. Si la circonférence de la plaque

descend dans le vase rempli de mercure, et que I'on touche

respectivement l'axe du disque et le mercure par l'un des

électrodes d'une pile, le disque entrera en rotation. L'aimant

agit sur le courant passant entre le centre du disque et la

circonférence, et ce courant entraine avec lui le disque qu'l

met en rotation. Da vitesse n'augmentera pas, si, pour em-

pecher le déplacement du courant dans le- disque, on divise

ce dernier en un nombre plus ou moins grand de secteurs

4 EDLUND. SUR LA DÉEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE.

séparés entre eux. TL'expérience faite au moyen de cet

agencement, connu sous le nom de roue de Barlow, montre

donc, comme la précédente, que malgré l'excellente conduc-

tibilité du disque, la force magnétique extérieure n'est pas

en état de déplacer le courant d'un point å l'autre de ce

dernier.

MACcH a décrit une expérience illustrant åa titre direct le

fait dont il est question !). Une plaque ronde d'ébonite fut

recouverte au moyen de gomme d'une feuille d'argent tres

mince. Cette feuille fut å son tour enduite rapidement et uni-

formément de cire blanche dissoute dans de P'éther, de maniére

a former, apres Pévaporation de ce liquide, une mince pelli-

cule de cire sur F'argent. Quand un courant galvanique in-

tense traversait la feuille d'argent entre deux points diamé-

tralement opposés de la circonférence, la cire fondait et mar-

quait de la sorte les courbes ou le courant galvanique présen-

tait la må&me intensité.

Les courbes isoélectriques furent aussi déterminées par

Mach au moyen du procédé ordinaire et å l'aide d'un galvano-

méetre d'une grande sensibilité. Méme en placant la plagque

entre les pöles d'un électroaimant tres fort, il était impos-

sible de remarquetr un déplacement quelconque des courbes

en question. Les circuits de courant paraissaient etre fixés

dans la plaque et ne changeaient pas de position sous l'influ-

ence de la force magnétique extérieure.

Plusieurs années auparavant, Vv. FEILITZSCH faisait déja

des expériences analogues ?). Deux spirales plates et d'égale

condition, composées chacune d'un fil de cuivre recouvert de

sole long de 43 métres, furent placées I'une å cöté de V'autre

et mises en contact avec l'un des pöles d'une pile. Les au-

tres extrémités de ces spirales furent religes chacune å l'un

des deux fils, enroulés autour du cadre d'un galvanomé&tre dif-

férentiel. Les autres extrémités des fils du galvanomöétre fu-

rent unies par un fil métallique allant ä Vautre påle de la pile.

Les spirales étaient rattachées aux fils du galvanométre de

maniere que le courant partant du pöle mentionné en premier

lieu et se partageant entre les deux spirales, traversåt en sens

opposé les tours du galvanométre. Il était par swvite facile, a

!) CARL, Repertorium der Physik, T. VI, p. 1i.

2) Die Lehre von den Fernewirkungen des galvanischen Stromes, von D:r

Frh. von Feililtzsch p. 743. Leipzig 1865.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 14. 5

Faide d'un rhéostat intercalé dans le circuit de I'une des spi-

rales, d'amener Y'aiguille du galvanométre ä s'arréter å zéro.

LT”appareil était si sensible, qu'on obtenait une déviation de 5

degrés par V'intercalation, dans V'une des spirales, d'un fil de

laiton de P'épaisseur de deux millimétres sur un décimétre de

longueur. Dans une troisigme spirale, parfaitement semblable

aux précédentes, on faisait entrer un courant intense venant

d'une pile spéciale. En placant cette spirale sur V'une des

autres, il en résultait naturellement un courant indnit, et V'ai-

omuille donnait une forte déviation, vu que ce courant induit

traversait, comme on le comprendra sans peine, les deux fils du

galvanométre dans le méme sens; mais, immédiatement aprés

la cessation du courant induit, l'aiguille du galvanométre re-

venait å zéro, ou elle continuait a rester. Si le courant de

la troisiéme spirale avait pu attirer å lui (dans le cas ou ils

circulaient dans le måme sens) le courant de la spirale sous-

jacente, ou le repousser (dans le cas ou les deux courants

allaient en sens inverse), et par suite empécher le courant

sous-jacent d'occuper la section entiere des fils conducteurs,

la résistance galvanique de la spirale sous-jacente en serait

devenue plus grande, et VF'aiguille du galvanométre se serait

écartée de zéro. Mais le fait qu'aucun écart n'avait lieu,

était une preuve que le courant inférieur n'é€prouvait aucune

perturbation dans son circuit par l'agence du courant supé-

rieur. Des observations de la méeme portée furent faites au

moyen d'aimants et de spirales d'une autre forme, mais le

résultat resta le méme. V. FEILITZOSH tire de ces observa-

tions la déduction indubitablement prématurée que les cou-

rants galvaniques ne s'attirent ni ne se repoussent mutuelle-

ment, mais que les phénoménes électrodynamiques, — en

opposition aux phénoménes électrostatiques, — doivent leur

origine ä une action réciproque des circuits pondérables tra-

versés par les courants. MacH a également déduit le meme

résultat de ses expériences mentionnées ci-dessus. W. WEBER

admet par contre que P'action électrodynamique exercée par

une force extérieure sur les masses électriques en circulation

passe au conducteur méme en vertu de la résistance de ce

dernier, et cela dans un temps assez court pour tre inappré-

ciable 1). Si méme cette admission suffit dans certains cas

1) Abhandlungen iber electrodynamische Maasbestimmungen, p. 309.

Leipsig, 1852.

6 EDLUND, SUR LA DEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE.

pour expliquer le phénoméne ci-dessus, elle est toutefois hors

d'état d'en fournir V'explication réelle dans d'autres cas. Il

se montra, dans les expériences de MacH, que le circuit dans

la plaque conductrice restait parfartement fixe durant Vaction

de TYl'aimant sur le courant. Il était impossible que Pimmo-

bilité du circuit fåt produite en ce cas par la résistance gal-

vanique de la plaque, vu qu'il ne peut y avoir de résistance

que quand le circuit se trouve en mouvement.

Il suit de ce qui a été dit ci-dessus, qu'un courant gal-

vanique traversant dans un sens ou dans F'autre un corps con-

ducteur, ne déplace pas son circuit dans ce corps sous l'in-

fluence de forces magnétiques ou électriques extérieures, mais

que le circuit peut par contre se déplacer dans l'espace par

suite des mémes forces, si le corps est suffisamment mobile

pour que sans déplacer son circuit dans ce corps, le courant

soit å meéme de l'entrainer avec lui.

Comme il a déja été dit, la facon toute particuliere dont

le courant galvanique se comporte å l'égard ci-dessus, ne peut

pas tre bien expliquée d'aprés P'opinion dualiste sur la na-

ture de VP €lectricité. DT'explication en deviendra par contre

tres simple suivant la théorie unitaire que jai proposée!).

2. Pour calculer V'action électrodynamigque naissant entre

deux €léments de courant lingaires, on doit, selon cette

théorie, prendre en considération les quatre moments qui

suivent: Si I'on désigne les deux éléments de courant par

mds et myds,, dans lesquels m et m, représentent la quantité

d'éther libre (fluide électrique) qui se trouve sur l'unité de

longueur des conducteurs linéaires, et ds et ds, la longueur

des éléments, il g'agira de calculer: 1:0o Iraction directe de

mds sur midsj, dans laguelle on peut considérer mds comme

fixe et mids, seul comme mobile; 2:o V'action sur mds, de

la totalité de la masse d'éther environnante a l'exception de

I'€lément mds; 3:o F'action de F'é€lément de courant mds sur

P'éther qui, si I'on éloignait m,ds,, se trouverait dans V'espace

occupé maintenant par mids,, ou, ce qui revient au meme,

sur VFéther de VF'élément myds, considéré comme étant au re-

pos; 4:o Paction de toute la masse d'éther environnante, a

l'exception de mds, sur V'éther de V'élément m,ds,, considéré

1) Théorie des phénoménes électriques. Mémoires de F'Acad. roy. des

sciences, T. 12. Stockholm, P. A. Norstedt & söner. Leipsig, F. A.

Brockhaus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 14. (

comme étant au repos. La somme des deux premiers mo-

ments désigne Vl'action, sur lI'élément myds,, de toute la masse

d'éther libre environnante, et la somme des deux derniers

indique la méme action sur l'éther libre qui se trouverait ä la

place occupée par mids, 81 I'on éloignait ce dernier element.

Soient ensuite: Ah et Ah, la vitesse respective de V'éther dans les

éléments de circuit ds et ds,; O, P'angle formé avec P'élément

de courant mds par la droite entre ds et ds,; O,, angle que

fait ds, avec le prolongement de la méåme droite; E, V'angle

entre les deux éléments de circuit; r, leur distance réciproque,

et a et k des constantes: d'aprés la théorie des phénoménes

électriques (p. 22), on aura pour le moment 1:0:

De E — ah Cos O + ah, Cos O, — 3/, kh? Cos? O

— 3/, kh, Cos? Oy' + 3/, khhy Cos O Cos Q,

+ > kh? + - kh2, — khh, Cos E| Hsenveltol

Voici maintenant comment sg'obtient V'expression du mo-

ment 2:o: Si I'on se figure que F'éther de F'€lément de courant

mds est au repos, Vélément mds, sera par suite entouré sur

tous les points d'éther partout au repos et ayant partout la

iméeme densité, d'ou la résultante de F'action de la totalité de

F'éther environnant sur mids, doit étre égale a zéro. La ré-

pulsion de la totalité de P'éther sur l'élément myds, est en ce

cas égale de tous les cétés. Cette répulsion peut se diviser en

deux parties, dont l'une représente l'action de la quantité

d'éther mds admise comme étant au repos, et l'autre, la résul-

tante de P'action de toute la masse d'éther restante sur l'€lément

de courant mids,. En désignant par a la premigre et par bla

seconde de ces parties de force, a + b devra &tre égal äå o,

ou b=—a. Ni maintenant mds entre en mouvement, cette

circonstance n'améenera aucune modification dans le reste de

la masse d'éther entourant myds,, cette masse d'éther étant

supposée se trouver dans Pair, que Pon considére comme

non-conducteur. La résultante de VPaction de la totalité de

la masse d'étber entourant mids,, a P'exception de mds, sera

done =D méeme apreés que mds sera entré en mouvement.

Pour le moment 2, on obtient en conséquence d'aprés la théo-

rie des phénoménes électriques:

ETEPRE 1 + ah Cos O, — ?/4 kh, Cost O, + kh |... (2).

S EDLUND, SUR LA DÉEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE.

D S - h A a

Pour le moment 3, on aura, de la méme maniére que

pour le moment (1):

— mds .m, ds,

å E — ah Cos O — ?/, kh? Cos? O + + kn] 1A RNE

et pour le moment 4, de la méme facon que pour le mo-

ment (2);

+ mds .m, ds,

En exprimant par 7? et par i, les intensités des deux élé-

ments de courant, on pourra remplacer mhds par ids, et

myhyds, par ds. On obtiendra de la sorte, si, en conformité

du principe d'Archiméde, on retranche la somme des deux

derniers moments de la somme de deux premiers, la formule

I (Cos E— 3/, Cos O Cos O,) dsds,,

laquelle est identique å I'expression de PFaction mutuelle de

deux éléments de courant déduite par Ampere de ses expé-

riences.

Comme on le voit, l'expression des moments 2 et 4 est

basée sur la circonstance que la masse d'éther entourant V'élé-

ment de courant lingaire myds, se trouve dans un corps non-

conducteur (comme p. ex. Pair), de sorte que les molécules

de cette masse d'éther ne se déplacent pas ou ne modifient

pas leur position par l'entrée en mouvement de l'élément mds.

Il est facile de montrer que la déduction est également appli-

cable au cas ou un corps conducteur se trouve å une distance

plus ou moins grande des deux éléments de courant sans etre

en communication galvanique avec eux. Mais il n'en sera

plus de méme si mids, est un élément de courant placé dans

un corps conducteur d'une grande extension dans deux ou

trois dimensions, de maniére qu'un déplacement de YV'éther

soit possible dans un sens quelconque. Toutefois, avant de

passer å la discussion de ce cas, il conviendra de rappeler

d”abord comment la théorie unitaire comprend V'induction gal-

vanique.

3. Si Pon approche un courant galvanique d'un corps

bon conducteur, l'équilibre des molécules d'éther libres de ce

dernier sera troublé, les molécules se mettront en mouvement

et donneront naissance au courant dit d'induction. Mais, outre

Péther libre qui se trouve dans les pores séparant les molé-

cules propres du conducteur, ces derniéres sont entourées de

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND; 9. N:O 14. 9

couches d'éther qui peuvent étre en quelque sorte considérées

comme leur appartenant, et qui ne prennent pas part au

mouvement des molécules d'éther libres !). T'action d'une

molécule matérielle de cette nature enveloppée d'une couche

d'éther sur une molécule libre de ce fluide située å distance,

est égale å zéro. L'action de la force extérieure d'induction

augmente la densité de cee enveloppes d'éther du cöté tourné

vers le courant induit, tandis que la densité de V'éther au

cöté opposé de la molécule matérielle en est diminuée d'autant.

Cette différence de densité chez les enveloppes d'éther en

question, produite, de méme que le courant induit, par la

force inductrice extérieure, augmente de plus en plus a

mesure que l'induction progresse ?). Une molécule d'éther libre

qui se trouve å une trés petite distance de celui des cötés

d'une molécule matérielle sur lequel la densité de VFéther est

le plus grande, éprouvera par suite une répulsion de cette

molécule, la distance de la molécule d'éther libre å la couche

dense d'éther étant moindre qu'å la couche plus mince. Si,

par contre, la distance de la molécule d'éther libre å une

molécule matérielle est assez grande pour que les dimensions

de cette dernigre puissent étre en comparaison considérées

comme infiniment petites, action sur la molécule d'éther libre

sera indépendante de la répartition de Véther autour de la

molécule matérielle. Cette action sera donc en ce cas égale å

zéro, de la méme maniére que quand la densité était partout

égale. Durant le développement de PFinduction, la différence

dans la densité des enveloppes d'éther sur les cötés opposés

a augmenté si considérablement, que la répulsion produite

par elle sur les molécules d'éther libres devient égale å la

répulsion avec laquelle la force dinduction extérieure tend aå

les mettre en mouvement. Quand cela s'est effectué, les mo-

lécules d'éther entrent en repos, et le courant induit a alors

cessé. Les deux forces neutralisant dés lors totalement leur

action respective sur VF'éther libre, celui-ci se trouve, aprés

F'induction, réparti comme avant ce phénoméne, ou, en d'au-

tres termes, il présente la méme densité sur toute l'étendue

du conducteur. Si Pon éloigne le courant galvanique exté-

rieur, les molécules d'éther libres sont refoulées par la répul-

sion, et I'on obtient un courant induit de la méme intensité

que le premier, mais allant en sens inverse. Il en sera par-

1) Théorie des phénomeéenes électriques, pp. 8 et 9. — ?) Ibid., p. 66.

10 EDLUND, SUR LA DEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE.

faitement de méme, si, au lieu de changer de position rela-

tivement au corps conducteur, le courant inducteur ne subit

aucun déplacement mais modifie son intensité, et il est évi-

dent que cette these convient tout aussi bien au cas ou l'in-

duction est produite par un aimant.

Il existe done une difference essentielle dans la maniere

dont la théorie unitaire et la théorie dualiste comprennent le

phénoméene d'induction. Selon la premiere, la force galva-

nique ou magnétique extérieure agit méme aprées la cessation

du courant induit sur le fluide électrique du corps conducteur,

mais son action est alors neutralisée par une autre force d'é-

gale grandeur allant dans un sens opposé. Au moment ou

cesse la force galvanique ou magnétique extérieure, la force

de répulsion mentionnée met les molécules d'éther libre en

mouvement en sens inverse. bSuivant la théorie dualiste, par

contre, il n'y a que les modifications dans la force galvanique

ou magnétique extérieure qui puissent séparer les fluides

électriques l'un de PFautre; d'aprés cette théorie. tandis que

l'intensité de la force reste constante, son effet å cet égard

sera égal å zéro. Or, il existe, selon moi, une contradiction

a admettre que PF'action d'une force constante d'une valeur

quelconque soit égale å zéro, mais que les passages d'une

valeur å l'autre soient actifs. i

4. Nous supposerons maintenant l'élément de courant

mds, situé dans un corps conducteur CP (voir la figure ci-

dessous) d'une extension telle, que l'élément de courant peut

XV | KÖRS

mds

Myr

se déplacer dans un sens queleonque, et qu'en dehors du corps

conducteur un autre élément mds peut &tre mis en mouve-

ment. Nous admettons en outre que CD et mds sont entourés

d'un non-conducteur, p. ex. de PF'air atmosphérique. Avant

que P'éther de I'élément mds soit mis en mouvement, la somme

des forces agissant sur une molécule quelconque d'éther m,,

au repos en dedans de CD est égale å zéro. La mise en

mouvement de PFéther de YF'élément mds provoque dans le

corps CD un courant induit, 3 la cessation duquel les molé-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 14. 11

cules d'éther libre prennent leurs positions d'équilibre. ' La

somme des forces agissant sur une molécule d'éther au repos

quand Vinduction aura cessé, devra alors tre égale a zero.

Il suit de lå, que les modifications subies par la résultante

des forces en question du fait de FPentrée de mds en mouve-

ment, devront également &tre égales å zéro., Or, ces modi-

fications sont les suivantes: La mise en mouvement de l'éther

de mds a provoqué un changement dans la densité des enve-

loppes d'éther entourant les molécules matérielles les plus

rapprochées de m,,. L'action qui en résulte sur m,, pourra

etre désignée par Fm,. En outre, on a la différence entre

FPaction exercée par mds sur m,, quand F'éther de mds est en

mouvement et quand il est au repos.

On obtient de la sorte, r, h, & ayant la meme signification

qu'auparavant: ;

— mds . m,, E Fl ös (OA 3/, kh? Cos? O + 1/5 kn |

a na a ata rd FE An br agila (G

T'action de la force F sur une molécule d'éther m,, au repos,

est par conséquent égale å VPaction sur cette molécule de

Félément de courant mds pris avec le signe contraire, en y

ajoutant l'action sur la må&me molécule de P'éther de mds con-

sidéré :comme au repos. Cela s'applique å quelque point en

dedans de CD que la molécule 2m,, soit placée, et å une in-

tensité quelconque du courant induit, c.-å-d., par conséquent,

a des valeurs quelconques des variables r, h et O.

Il g'agit maintenant de répondre å la question suivante:

Comment la force F, produite par la mise en mouvement de

'éther de VF'élément mds, agirait-elle sur la molécule m,, si

celle-ci se trouvait en mouvement, ou, ce qui revient au

méme, quelle serait l'action de cette force sur un élément de

courant mds. Pour y répondre, on devra se rappeler que

FPaction électrodynamique mutuelle exercée par deux masses

d'éther ne dépend pas seulement de la grandeur et de la

distance de ces masses, mais aussi, en vertu d'une loi déter-

minée, de leur vitesse relative et de la variation de celle-ci.

T'équation (a) donne F'expression de Paction de la force élec-

trodynamique F sur une molécule m,, quelconque d'éther au

repos. Pour obtenir PFaction de la force F sur cette méme

molécule mise en mouvement, ou sur un élément de courant

myds,, on N'aura donc, au lieu de la vitesse' relative et de sa

12 EDLUND, SUR LA DEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE.

variation qui existaient entre mds et n,, tandis que ce dernier

était au repos, qu'a introduire les valeurs de ces deux élé-

ments produites par l'entrée de m,, en mouvement. On obtient

par conséquent de l'équation (a) pour P'action de F sur F'élé-

ment de courant mds:

r mds .myds ;

SE E — ah Cos &O + ah, Cos O, — 3/, kh? Cos? O

— 3/, kh?, Cos? O, + /, kh, Cos O Cos O;

2 > kh? + > kh, — khhy, Cos z|

me [1 + ah, Cos O,—3/, kh?, Cos? Oj + !/, kn2, | MG

Cette expression de F trouvée, on peut calceuler Vaction de

toutes les forces actives sur I'€lément de courant myds,. On

"aura dans ce cas premierement å considérer l'action directe

de l'€lément mds sur m,yds,, soit ce qui est compris sous le

moment 1. On obtiendra pour ladite action:

a VTA E — ah Cos O + ah, Cos &, — 3/, kh? Cos? O

— 3/, kh?, Cos? O, + 3/, khh, Cos & Cos GO,

+ ö kh + — khe, — khhy Cos E| EE

Pour exprimer ce qui est compris sous le moment 2, il faudra

d'abord prendre en considération l'action totale sur myds, de

F'éther libre environnant å P'exception de Paction de VPFéelé-

ment de courant mds. On recevra alors, de la méme manieére

qu'auparavant:

me 1 + ah, Cos O, — 3/, kh2, Cos? O, + I, kn, |. (2)

expression 3 laquelle il faudra cependant ajouter l'action, in-

diquée par P'équation (b) ci-dessus, de la force F sur V'éleément

de courant mds.

En prenant maintenant la somme des expressions inscrites

sous les moments 1 et 2, on aura par le fait pris en consi-

dération toutes les forces qui tendent å déplacer I'€lément de

courant mids,. Mais cette somme devient égale äå zéro, et la

somme des moments 3 et 4 sera de la meéme maniere égale

a zéro. Il suit donc de lå, que Pélément de courant mds est

hors détat de déloger VPélément de courant myds, de sa place

dans le conducteur CD. TI est évident que cela ne s'applique

pas seulement aux éléments de courant, mais aussi åå des

courants d'une extension quelconque. Il va de soi que le

courant situé en dehors de CP peut &tre remplacé par un

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 14. 13

påle magnétique sans que la these précédente perde rien de

sa valeur.

5. On peut se demander maintenant si, quoiqu'il ne

puisse modifier la position de mids, dans le corps CD, Vélé-

ment de courant mds serait peut-étre en état de déplacer le

corps CD méeme. La possibilité de ce déplacement de CD

se comprendra des F'abord du fait que les molécules d'éther

constituant la force F par leur répulsion sur myids, sont si-

tuées dans le corps CD et que par suite elles pouvaient bien

contribuer å ce que Félément de courant. mds, reståt immo-

bile dans CD, mais qu'elles ne peuvent empéåcher en aucune

facon ce corps d'entrer lui-méme en mouvement. La force F

n'a donc å intervenir en aucune maniere dans le mouvement du

corps CD. Pour le calcul de Vexpression du moment 1, on

aura 3 considérer l'action directe de V'€lément mds, d'un cété

sur myds,, de VFautre sur tout le reste de la masse d'éther

libre dans CD. On obtient de la sorte:

AR 200 [1 — ah Cos O + ah, Cos O, — 3/, kh? Cos? O

— 3/, kh?, Cos? O, + 3/> khh, Cos O Cos O,

+ "a kh? + 3 kli, — kh, Cos E |

-— mds "SA (1 ch Cos O — 3/, kh? Cos? O

Fre CS ADA SO IN SKE

la somme 3 g'étendant dans cette derniére expression ä toutes

les molécules d'éther libre situées dans les corps CD äå V'ex-

ception de P'éther de V'élément de courant m,ds,.

Dans le moment 2, on considére l'action, sur V'éther libre

du corps CD, de toute la masse d'éther libre environnant a

Pexception de V'éther de I'€lément de courant mds. Cela équi-

vaut, en changeant le signe, å Vlaction, sur la totalité de la

masse d'éther libre de CD, de V'éther de V'élément de courant

mds considéré comme étant au repos. On aura done comme

expression du moment 2:

Fre E + ah, Cos O, — 3/, kh?, Cos? O, + 1, ks? |

BENGA SA SET R POSER TRI SE NA ERAN INO

RR ”

Dans le moment 3, on fait entrer l'action de l'€lément mds

sur toute la masse d'éther libre qui, si lI'on éloignait CD, se

trouverait dans l'espace occupé maintenant par ce corps, ou,

14 EDLUND, SUR LA DEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE.

ce qui revient au måme, sur l'éther libre de CD, si V'on con-

sideére I'éther de F'élément myds, comme étant au repos. L'ex-

pression sera:

— EEE [1 — ah Cos O — 3, kli? Cost O + 3 kl |

— mds I, 7 (1 = ah Cos'O— YA kh Cos=O + = kn2] NO:

Pour ce qui concerne enfin le moment 4, il faut y faire

entrer l'action, sur toute la masse d'éther libre de CD, dans

laquelle on considére VF'éther de F'€lément de courant mds,

comme étant au repos, de la totalité de la masse d'éther libre

entourant CD, ä Vexception de V'éther de P'élément mds. Ce

sera identique 3 VPaction, prise avec le signe contraire, de

l'ether de I'élément mds considéré comme étant au repos, sur

la totalité de la masse d'éther libre de CD, en regardant

également comme stationnaire V'éther de V'€lément myds,. On

aura de da sorte pour le moment 4:

mds

Mi ds mm”

+= EP mdess ts ST körde rede ah Hekla AR REN

7 "””

Si maintenant l'on retranche la somme des expressions des

moments 3 et 4 de celle des expressions 1 et 2, on obtient

F'expression de la force électrodynamique avec laquelle Velé-

ment de courant mds tend å mettre le corps CD en mouve-

ment. En remplacant par i et par i, mh et m,h,, qui désignent

les intensités de courant respectives, on obtient comme ré-

sultat final: ;

a (Cos E£ — 3/, Cos O Cos O,;) dsds;;

-—

soit la formule d”Ampére pour l'action mutuelle de deux élé-

ments de courant. DLélément de courant mds cherche donc å

mettre le corps CD dans un mouvement égal å celui que subiratt

Vélément de courant myds, si ce dernier se trouvait enveloppé de

Uair non-conducteur. Ce qui vient d'étre démontré ä cet égard

pour un élément de courant, s'applique naturellement avec une

égale justesse å des courants d'une longueur quelconque.

6. Supposons maintenant que mds soit un élément d'un

circuit circulaire, et que le corps conducteur CD puisse &tre

mis en rotation de manieére que chacun de ses points décrive

un cerele autour de la droite tirée par le centre du circuit

précité et perpendiculairement 3 son plan. Si CD est au re-

pos, on aura comme auparavant (voir V'équation a, page 11):

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 14. 15

Fm,, — I | — ah Cos O EN SY kh? Cos? O + fö kn]

— mÅs.My, pA (a).

2 . Ko

Si I'on met maintenant CP en rotation de la maniere qui

vient d'étre indiquée, non-seulement la molécule d'éther m,,,

mais aussi les enveloppes d'éther d'ou part la force £ entre-

ront parfaitement dans le meéme mouvement, de maniere que

la vitesse relative et la distance entre m,, et ces enveloppes

d'éther resteront les mémes que quand CD était au repos.

Les circonstances dont dépend V'action de la force F sur une

molécule d'éther libre continueront donc 3 etre égales, que le

corps soit en rotation ou au repos, et la force en question devra

par conséquent rester la måme dans ces deux états.

La rotation du corps conducteur entraine dans le mouve-

ment la totalité de la masse d'éther. Le mouvement que des

forces extérieures sont 3 méme de produire sur la masse

d'éther libre en rotation, n'a pas lieu dans un fluide déplacé

par la masse qui se meut et occupant I'espace que celle-ci

laisse libre dans ledit mouvement; mais ce mouvement peut

åtre considéré comme ayant lieu dans le vide, c.-å-d. dans les

pores entre les propres molécules du conducteur. Le principe

d'Arechiméde est donc inapplicable å ce cas-ci, et par suite il

ny aura 3 prendre en considération que les deux premiers

des moments mentionnés ci-dessus, tout 3 fait comme dans le

cas d'une induction galvanique ordinaire dans un conducteur

linégaire. (Voir 'Théorie des phénoménes électriques, p. 64).

Ainsi, I'on aura comme auparavant, pour l'action directe

exercée par mds sur myds, considéré comme l'un des éléments

du courant produit par la rotation, soit V'expression comprise

sous le moment 1:

— P8 - men] — oh Cos O + ah, Cos O, — 3/, kh? Cos? O

1 1 14

pr?

— 3/, kh, Cos? O, + 3/, khhy Cos O Cos Oj + Y> kh? + Y/, kh,

— khhy Cos EL

On obtiendra pour le moment 2:

+ mena + ah, Cos O, — 3/, kh, Cos? €, + !/, kli, |

+ Fm,yds,.

Pour ce qui concerne V'expression de Fmyds,, on V'obtiendra

de la formule (a) donnée ci-dessus, en y remplacant m,, par

MAS

16 EDLUND, SUR LA DÉEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE.

T”addition des expressions des deux moments précités

donnera:

T -— (Cos E — 3/, Cos O Cos O,) dsds.

L'intégration de cette expression donnera P'action totale

du courant circulaire sur V'élément »,ds,. Il suit donc de lå:

que Vaction dun courant circulaire (et par suite dun nombre

quelconque de courants de cette nature, ou encore dun solé-

noide ou dun aimant) sur un éelément de courant mids, pro-

duit par la circonstance que le corps conducteur a été mis en

mouvement, est aussi grande que pour un element de courant

galvanique linéaire de Vespece ordinaire. Par swite, le circuit

de Véelement myds, nest pas fixe dans le corps conducteur, mars

peut étre déplacé par des forces galvaniques ou magnétiques

exteérieures de la méme maniere et d'apreés la méme loi que le

circuit dun élément de courant galvanique linégaire.

C'est sur cette propriété des courants produits par le

mouvement du conducteur, que se fonde Fexpliecation donnée

par moi de V'induction unipolaire !).

La question de la maniere dont Paction électrodynamique

entre deux courants passe aux conducteurs pondérables que

traversent ces courants, cette question est discutée depuis

longtemps, et présente une importance réelle dans la science

de VFélectricité. J'ai done pensé qu'il valait la peine d'essayer

de donner å cette question une réponse conforme aux exi-

gences de la théorie unitaire.

Stockholm, le 3 décembre 1878.

!) Mém. de FP'Acad. des sciences de Suede, T. 16: — Phil. Mag., Vol. 6.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5. N:o 15.

UBER

DIE ENTWICELUNG DES

UNTERARMS UND UNTERSCHENKELS BEI CHIROPTERA

WILHELM LEOCHE.

MIT EINER TAFEL.

DER KÖNIGL. SCHWED. AKAD. D. WISSENSCH. MITGETHEILT

D. 12 FEBRUAR 1879.

STOCKHOLM, 1879.

KONGL. BOKTRYCKERIET,

P.S

NAD 4 468 3 LANT MUR AN FoU Jan

FÅ

jer RN

Lä

/ a d

IT all

g TÅ

- Pr d j -

"TETROR

é > la

KRK YTEG i€ Ke ND RAD! (rade NOTER

AMMAR: SÅ hh

AR SUOTEN OUR SN

rie é vå tankt VA gå Er 2

SS sie i

( |

Sehon vor längerer Zeit war mir bei den Chiroptern die

auf verschiedenen Stadien der individuellen Entwicklung sehr

verschiedene Ausbildung des Unterarms und Unterschenkels

aufgefallen. Uber die Entwicklung des Unterschenkels der

genannten Thiere liegt in der Literatur keine, iber diejenige

des Unterarms eine kurze Notiz von KOLENATI vor, welcher

in emem Aufsatze iäber ”Die Gaumenfalten und Nebenzun-

gen der Chiroptern” !) bemerkt, dass so lange noch die Enden

der ”oben genannten Knochen (i. e. Radius und Metacarpen)

knorpelig sind, zeigt das Olecranon im Verhältniss zum Ra-

dius eine auffallende Entwicklung und desshalb ist es jetzt

erklärlich, warum die neugebornen und halbwiichsigen, noch

nicht flugreifen Jungen mehr Pro- und Supination vornehmen

und besser als die Alten herumkriechen können”. Ausser-

dem erwähnt MAISONNEUVE in einer so eben erschienenen

Arbeit ?) die stärkere Ausbildung der Ulna bei einem neu-

gebornen Individuum von VWVespertilio murinus Schreb.; ich

komme unten auf diese Beobachtung, deren Deutung mir

verfehlt erscheint, zuriäck. Genauere morphologische Untersu-

chungen iber die Entwicklung des Unterarms und Unter-

schenkels bei Chiroptera fehlen bisher gänzlich. Da ausser-

dem eine Vergleichung der von mir dargelegten Befunde mit

dem Verhalten bei den bis jetzt bekannten fossilen Chirop-

tern diesem Gegenstande ein erhöhtes morphologisches Inter-

esse verleiht, habe ich, gestitzt auf ein ziemlich bedeuten-

des Untersuchungsmaterial, die hierher gehörigen Thatsachen

einer nochmaligen vergleichenden Sichtung unterworfen, deren

Resultate ich mir hier mitzutheilen erlaube.

Wenn auch aligemein die rudimentäre Beschaffenheit

der Ulna und Fibula als charakteristisch fir das Chiroptern-

skelet im völlig ausgewachsenen Zustande hervorgehoben

!) Sitzungsberichte d. Akad. der Wissenschaften zu Wien 1858, II, pag. 330.

2) Traité de VPostéologie et de la myologie du Vespertilio murinus, 1878.

4 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA.

wird '), lauten doch die nähern Angaben iber diesen Punkt

in den verschiedenen Handbichern der Zoologie und ver-

gleichenden Anatomie nicht immer ibereinstimmend. Dieser

Mangel an Ubereinstimmung beruht theils wohl darauf, dass

nur an sehr sorgfältig angefertigten Präparaten die stets sehr

zarten Ulna und Fibula vollständig vorzufinden sind, theils

und hauptsächlich darauf, dass sich die verschiedenen An-

gaben auf verschiedene Formen dieser artenreichen Ordnung

beziehen, und nichts desto weniger die aus der Untersuchung

einzelner Arten gewonnenen Resultate als fär die ganze Gruppe

geltend angenommen worden sind. HEine eingehendere Un-

tersuchung zeigt jedoch, dass der Grad der Verkimmerung

keineswegs der gleiche bei allen Chiroptern ist.

Fassen wir also zuerst die Beschaffenheit der Ulna bei

völlig erwachsenen Individuen ins Auge, so muss zunächst

hervorgehoben werden, dass dieser Knochen bei keinem Fle-

derthiere gänzlich fehlt, wie dieses eigenthämlicher Weise

von einigen Autoren (O. SCHMIDT ”), ÖWEN ?)) angegeben wird;

der proximale Ulnatheil ist nämlich stets vorhanden. Nach

MEcKEL ') fehlt der Ulna das Olecranon ”sogut als ganz”;

FITZINGER ”) spricht es nur den Vespertiliones ?) ab. Wohl mit

Recht fassen alle äbrigen Verfasser das proximale Ulnaende

bei den Chiroptern als dem Olecranon entsprechend auf; so

habe ich bei einemsjungen Exemplar von Khinolophus hippo-

sideros Bechst. zwischen dem allerdings kleinen Olecranon und

der Diaphyse eine deutliche Grenze gefunden (Fig. 2, o). Bei

der Mehrzahl der von mir untersuchten Chiroptern findet sich

in der Insertionssehne des Musculus triceps brachii ein Se-

sambein, welches offenbar mit der Patella homolog ist und

desshalb von GEGENBAUR ") passend als Brachial-Patella bezeich-

net worden ist (Fig. 1, 11, pb).

Die Reduction der Ulna ist bei Synotus barbastellus Schreb.

am meisten vorgeschritten: sie besteht — ausser einem mit

1) Gänrzlich verfehlt ist CARUS' Angabe (Handbuch d. Zoologie, Bd. I, pacg.

78): ”Der Vorderarm besteht fast nur aus der Ulna, indem der Radius

nur am distalen Ende derselben als dinner Knochenstiel vorhanden ist”!

2) Handb. d. vergleich. Anatomie, 1872, pag. 297.

3) Comp. Anatomy of Vertebrates, II, pag. 393.

2?) System d. vergleich. Anatomie, II, pag. 375.

5) Sitzungsberichte d. Akad. d. Wiss. zu Wien, 1870, I, pag. 7.

6) Die hier angewandten Familieneintheilungen sind die von PETERS (Mo-

natsberichte d. Akad. d. Wissensch. zu Berlin, 1865, pag. 256—258) auf-

gestellten.

7) Untersuchungen z. vergleich. Anat. d. Wirbelthiere, I, pag. 119.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 15. 5

dem distalen Radiusende versehmolzenen, von dem Olecranon

vollkommen getrennten Knochenstiäcke, das sich bei allen

Vespertiliones vorfindet, und worauf ich weiter unten zurick-

kommen werde — nur aus dem mit dem Radius vollständig

verwachsenen Olecranon, welches seine Selbständigkeit gänz-

lich aufgegeben und den Charakter eines dem Radius ange-

hörigen Processes angenommen hat (Fig. 5 up). Auch bei

den ibrigen Vespertiliones ist das Olecranon mit dem Radius

verwachsen, aber distalwärts setzt es sich in einen äusserst

schmächtigen, haarfein auslaufenden Knochenfaden fort, wel-

cher bei verschiedenen Arten eine verschiedene Länge erreicht.

So ist z. B. bei Plecotus auritus L. der distale Fortsatz des

Olecranon nur wenige Millimeter lang; bei Vesperus hiularit

Geoffr. beträgt die Gesammtlänge des proximalen Ulnatheils

ein Viertel der Radinslänge, während bei Vesperugo noctula

Daub. und Vespertilio murinus der verknöcherte Theil der Ulna

nur um die Hälfte kärzer als der Radius ist. Bei allen

ubrigen Chiropteren ist dagegen das Olecranon frei,

nicht mit dem Radius verwachsen, wogegen die distale

Fortsetzung des Olecranon stets mit dem Radius

verscehmilzt. Als ein Ubergang zwischen diesen beiden

Zuständen verdient das Verhalten bei einem Exemplare von

Vesperugo noctula erwähnt zu werden, wo das diinne distale

Ulnaende mit dem Radius durch ein Ligament vereinigt war;

höchst wahrscheinlich lässt sich bei geeigneter Präparation

eine solche ligamentöse Vereinigung beider Knochen auch

bei andern Vespertiliones nachweisen. Bei den Flederthieren,

welche mit distalwärts angewachsener Ulna versehen sind,

ist dieser Knochen stets etwas kräftiger entwickelt als bei

den Vespertiliones. Bei Rhinolophus hipposideros ?) beträgt die

Ulna weniger als ein Drittel der Radiuslänge (Fig. 1), bei

Nycteris javanica Geoffr., Lonchoglossa caudifera Sauss. etwa

ein Drittel, bei Taphozous saccolaimus "Tem., Rhinopoma maicro-

phyllum Geoffr., Megaderma trifolium Geoffr., Phyllostoma hasta-

tum Pall, Nyctinomus dilatatus Horsf. etc. etwa die Hälfte,

bei Promops abrasus Tem. ist die Ulna kaum ein Drittel

kärzer als der Radius; bei Molossi äberhaupt ist die Ulna

bedeutend dicker als bei den iäbrigen ”Chiroptera insectivora”

(Desmodus ausgenommen, siehe unten). Im Allgemeinen mehr

ausgebildet als bei den oben besprochenen Flederthieren ist

1) Öber ein bei dieser Form vorkommendes distales Ulnastiick siehe unten.

6 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA.

die Ulna bei Pteropi: sie ist bei diesen stets länger als der

halbe Radius. FITZINGER'S !) Behauptung, dass ”bei fast sämt-

lichen Gattungen” dieser Familie mit Ausnahme von Harpyia

das Ellenbogenbein bis auf das Olecranon verkimmert sei,

ist durchaus unrichtig. Bei allen Pteropi ist das Olecranon

vom Radius getrennt, und bei der iberwiegenden Mehrzahl

verschmilzt das distale Ulnaende mit dem Radius. Bei Ske-

leten von Pteropus ”niger” und Cynopterus brevicaudatus Geoffr.,

dem anatomischen Museum zu Lund angehörig, ist es jedoch

nicht zu einer vollständigen Verschmelzung der beiden Un-

terarmknochen gekommen, sondern das distale Ulnaende ist

nur durch ein Ligament mit dem Radius verbunden und

endet mit freier Spitze; dieser Zustand dirfte als ein indi-

vidueller zu betrachten sein, denn meistens tritt wohl, bei

allen Ptieropi mit zunehmendem Alter eime Verschmelzung

ein. Bei Exemplaren von Cynopterus marginatus Geoffr., und

Epomophorus gambianus Ogilb., (Zool. Museum zu Kjobenhavn),

setzt sich die Ulna distalwärts von der Anwachsstelle als ein

allerdings mit dem Radius verwachsenes, aber deutlich unter-

scheidbares Knochenstick bis zum untern Drittel des Radius

fort. Der letztgenannte Zustand bildet den Ubergang zu der

bei Desmodus rufus Wied auftretenden Organisation: bei dieser

Form setzt sich die Ulna distalwärts von der Verschmelzungs-

stelle etwa 20 Mm. als eine vom Radius deutlich abgesetzte

Leiste fort, verschwindet hierauf, um am distalen Radiusende

als ein mit diesem verschmolzener, 1!'/5 Mm. langer, haken-

förmiger Process, welcher an den Carpus grenzt, wieder auf-

zutreten (Fig. 11). Bei einem andern Exemplar derselben Art

(Zool. Mus. zu Kjobenhavn) lässt sich die in ihrem distalen

Theile allerdings äusserst schwache Ulnaleiste sogar bis zum

Carpus verfolgen.. Die Ulna erreicht also unter den lebenden

Flederthieren bei Desmodus den höchsten Grad ihrer Ausbildung.

Aus dem Mitgetheilten geht somit hervor, dass bei den

lebenden Flederthieren die Ulna stets mit dem Radius ver-

wachsen ist, und zwar entweder am proximalen (Vespertiliones)

oder am distalen Ende (ibrige Chiroptern). DoBsoN's?) An-

gabe, dass bei sämtlichen Flederthieren sowohl Olecranon

als auch zugleich das distale Ulnaende mit dem Radius ver-

schmilzt, ist entschieden unrichtig.

1) Sitzungsberichte etc., I, 1869, pag. 7.

2) Catalogue of Chiroptera in British Museum, 1878, pag. XI.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0O 19. (

Selbstverständlich bleibt der Ausbildungsgrad der Ulna

nicht ohne HFEinfluss auf die Insertion des Musculus bra-

chialis internus. Die Angaben der Autoren iiber diesen

Punkt sind nicht ibereinstimmend. DUMÉRIL !) stellt das

Vorkommen dieses Muskels bei den Flederthieren gänzlich

in Abrede; nach NAUMANN ”) (bei Vespertilio) und AEBY ”) tritt

dieser Muskel an den Radius; während dagegen MACALISTER ”),

HUMPHRY ?) (fir Ptieropus) und MAISONNEUVE ") (fär Vespertilic

murinus) die Ulna als Insertionsstelle dieses Muskels bezeichnen.

Diese Angaben lassen sich nach meinen Untersuchungen dahin

vereinigen, dass besagter Muskel nur bei den zur Fa-

milie der Pieropt gehörenden Arten an die Ulna

und zwar mit platter Sehne an die obere und vordere (d. h.

gegen den Radius gerichtete) Fläche derselben tritt "). Es

steht diese Insertionsweise unzweifelhaft im Zusammenhange

mit der im Allgemeinen stärkeren Entwicklung der Ulna bei

den Pteropi, verglichen mit dem Ausbildungsgrade dieses

Knochens bei den s. g. Chiroptera insectivora, bei welchen

der fragliche Muskel sich stets an den Radius in-

serirt. Obgleich dieser Muskel bei letztgenannter Gruppe

im Allgemeinen als wenig entwickelt anzusehen ist, so bietet

doch sein Ausbildungsgrad nicht unerhebliche Modificationen

dar. Bei Vespertiliones und Dysopes ist er ein langer, sehwacher

Muskel, welcher dicht unter dem Caput humeri von der Vor-

derseite dieses Knochens beginnt und sich an die Innenseite

des obern Endes des Radius, distalwärts vom M. biceps brachii,

vermittelst einer langen, dinnen Sehne inserirt. Bei Artibeus

!) Lecons d'anatomie comparée de G. Cuvier, seconde édition, 1835, I, pag. 414.

2) Sv. Vet. Akad:s Handlingar, 1850, pag. 147.

3) Zeitschrift f. wissensch. Zoologie, 1860, pag. 45. Ebendaselbst (pag. 49)

äussert der Autor: ”Ganz vereinzelt steht die Fledermaus, welche neben

einem fast verkimmerten Brachio — ulnaris (M. brach. int.), analog den

Vögeln, einen colossal entwickelten Scapulo-radialis (M. biceps brachii)

besitzt. Es scheint diess darauf hinzudeuten, dass die Flugbewegung

weniger der reinen Beugung des Vorderarmes, als ihrer Combination mit

der Hebung des ganzen Armes bedarf. Nebenbei könnte diess Verhältniss

auch als ein Beweis dafir angefiihrt werden, dass der Vorderarmknochen

der Fledermaus in der That dem Radius anderer Thiere gleichzusetzen

ist”, Die rudimentäre Ulna scheint der Verfasser gänzlich zu ibersehen.

2yCProc; Royal. Soc., 1872, pag. 145.

3) Journ. of Anatomy and Physiology, 1869, pag. 303.

ÖTEKelpags 23.

7) Befremdend ist allerdings MAISONNEUVE'S Anbabe iber die Insertion des

M. brach. int. bei Vespertilio murinus an ”la partie supérieure du cubi-

tus immédiatement en dedans et en dessous de la dépression profonde

du radius qui est occupée par le tendon du biceps”. 1 c.

S LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA.

entspringt er fleischig von der Mitte der vorderen Humerus-

fläche und endigt mit kurzer Sehne; ähnlich verhält er sich

bei Desmodus: er beginnt mit fleischigen Bindeln schon von

der obern Hälfte und vorderen Fläche des Humerus. Bei den

beiden letztgenannten Formen ist der M. brachialis internus

also kärzer und bedeutend stärker als bei den Erstgenannten.

Wir kehren zu den Knochen des Antibrachium zuriäck.

Während, wie oben gezeigt worden, bei der völlig ausge-

wachsenen Fledermaus die Ulna stets als ein mehr oder

weniger verkimmerter Knochen auftritt, und somit der Ra-

dius den iberwiegenden Bestandtheil des Antibrachium bildet,

ist die Ulna, ganz unabhängig von dem Ausbildungsgrade

dieses Knochens bei dem erwachsenen Thiere, bei sämtli-

chen von mir untersuchten Embryonen”?) ausnahms-

los vollständig entwickelt und zwar desto vollständiger,

je jänger das Individuum ist: die Ulna ist vollkommen

frei, erstreckt sich oberhalb des proximalen Radius-

en des! bis! zum vÖanpus rundvist also lan gentalskien

Radius. Die relative Dicke der beiden Unterarmknochen

variirt nach dem Entwicklungsgrade des Embryos. Es hat

also das Embryonalstadium den urspränglichen Organisations-

zustand, die nahezu gleiche Entwicklung beider Skelettheile

des Antibrachium bewahrt, während die später eintretende

Reduction der Ulna das Resultat einer Anpassung ist ”); nur

1) Zur Untersuchung liegen folgende Embryonen vor: verschiedene Vesper-

tiliones-Formen, Molossus obscurus Geoffr., Emballonura macrotis Wagn.,

Carollia brevicauda Wied, Sturnira lilium Geoffr., Desmodus rufus Wied,

Rhinolophus Mipposideros Bechst., Bhinopoma microphyllum Geoffr. und

Pteropus sp.

2) Es ist eine interessante Thatsache, wie eine vollkommen gleichartige An-

passung des Unterarms auch bei den mit Flughaut (oder richtiger Fall-

schirm) versehenen Thier-Formen, welche vereinzelt in andern Säugethier-

ordnungen auftreten, vorkommt: die Ulna ist nämlich auch bei diesen,

verglichen mit dem Vorkommen bei den nächststehenden Ordnungsver-

wandten, riickgebildet, wenn auch die Reduction, im Zusammenhange

mit der geringern Ausbildung der Flughäute, nicht einen so extremen

Grad erreicht wie bei den Chiroptern. So zeichnet sich im völlig aus-

gewachsenen Zustande Galeopithecus vor allen andern Insectivora dadurch

aus, dass der distale Theil der sehr schmächtigen Ulna gänzlich fehlt; bei

einem 129 Mm. langen Jungen von Galeopithecus undatus Schreb. da-

gegen habe ich gefunden, dass, in vollkommener Analogie mit dem Ver-

halten bei den Flederthieren, die Ulma sich knorpelig bis zum Carpus

hinab erstreckt. Bei Pteromys unter den Nagern und Petaurus unter den

Beutelthieren ist der Fallschirm bekanntlich viel unvollständiger als bei

Galeopithecus; demgemäss ist die Reduction der Ulna nicht so weit vor-

geschritten: bei Pteromys ist der distale Ulnatheil mit dem Radius zu-

sammengewachsen (bei dem verwandten Sciurus sind die Unterarmknochen

völlig getrennt), und bei Petaurus ist die Reduction gleichsam nur ein-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 15. 9

das Olecranon, als der fir die Befestigung verschiedener

Muskeln physiologisch wichtigste Ulnatheil, ist bei keiner

Fledermaus gänzlich verschwunden.

Am Auffallendsten tritt uns selbstverständlich der Ge-

gensatz zwischen dem embryonalen und dem postembryonalen

Zustande der Ulna bei solehen Formen entgegen, bei welchen,

wie dies bei Synotus barbastellus der Fall ist, die Ulna beim

erwachsenen Thiere auf ein mit dem obern Theile des Ra-

dius völlig verwachsenes OÖlecranon sowie ein dem untern

Radiusende angewachsenes, winziges, distales Ulnastick re-

duzirt ist (Fig. 5). Bei einem 11 Mm. langen Embryo ?!) der-

selben Art — dem jängsten von mir zur Untersuchung ver-

wandten Thiere — liegen Ulna und Radius, beide nur in der

Mitte verknöchert, vollkommen getrennt neben einander; die

Ulna ist länger als der Radius und nur ein Drittel dänner

als dieser (Fig. 6). Bei einem ältern, 28 Mm. langen Embryo

von Vesperus serotinus Schreb. ?), bei welchem die Verknö-

cherung der-beiden Unterarmknochen weiter vorgeschritten

ist, ist die Ulna schon bedeutend schmächtiger im Verhältniss

zum Radius als beim oben erwähnten Synotus-Embryo, aber

noch vollkommen vom letztgenannten Knochen getrennt. Bei

Rhinolophus hipposideros habe ich Gelegenheit gehabt die Re-

duction der Ulna durch verschiedene Stadien zu verfolgen.

Bei einem 17 Mm. langen Embryo ?) legt sich die Ulna, des-

sen Mittelstuck vollkommen verknöchert ist, mit ihrem un-

tern Drittel an den Radius an, reicht aber bis hinunter zum

Carpus, und die Dicke der Ulna beträgt fast die Hälfte der-

jenigen des Radius (Fig. 4). Auf dem nächsten Stadium: bei

einem 25 Mm. langen Embryo ist die Reduction des distalen

Ulnatheils dadurch eingeleitet, dass die untere Hälfte dieses

Knochens mit dem Radius verschmilzt; auch der Unterschied

in der Dicke der beiden Unterarmknochen ist hier schon

bedeutender als bei dem oben angefihrten juängern Indivi-

duum; die Ulna ist aber immer noch als ein seiner ganzen

Länge nach durchaus vollständiger Knochen leicht unterscheid-

bar (Fig. 3). Bei einem 35 Mm. langen, also fast erwachse-

geleitet dadurch, dass sich die Ulna dicht an den Radius anlegt, während

bei der nächstverwandten Gattung Phalangista die Unterarmknochen weit

von einander abstehen.

1) Die Körperlänge des ausgewachsenen Syn. barbastellus beträgt 52 Mm.

2) Die Körperlänge des ausgewachsenen Thieres beträgt 75 Mm.

3) Beim ausgewachsenen Bh. hipposideros beträgt die Körperlänge 40 Mm.

10 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA.

nen Thiere ist die Ulna in zwei, vollkommen von einander ge-

trennte Theile geschieden: einen proximalen und einen distalen.

Das proximale Stäck verjuängt sich nach unten, legt sich an

den Radius an und verschmilzt allmählich mit diesem, ist aber

noch eine kurze Strecke distalwärts von der Verschmelzungs-

stelle als ein feiner Knochenfaden erkennbar (Fig. 2, up).

Das am distalen Radiusende liegende Ulnastick ist bei die-

sem Individuum 7 Mm. lang, dem Radius angewachsen, aber

doch als besonderer Knochen unterscheidbar (ud), welcher

an das Os triquetrum (tr) grenzt. Der mittlere Theil der

Ulna ist gänzlich verscehwunden. Das eben geschilderte Ver-

halten bildet den Ubergang zu dem Stadium, welches der

Unterarm beim völlig erwachsenen Thiere zeigt (Fig. 1): hier

ist der unterhalb der Anwachsstelle Hegende Knochenfaden,

welcher bei dem letztgenannten Individuum vorkomt, eben-

falls versehwunden, und das distale Ulnastäck ist bis auf

einen 1 Mm. langen, hakenförmigen, das Os triquetrum tra-

genden Process reduzirt.

Bei einem 31 Mm. langen Pullus des Desmodus rufus”")

ist die Ulna nur in ihrem distalen Viertel mit dem Radius

verwachsen. Die Untersuchung der andern vorliegenden Em-

bryonen fihrt zu Resultaten, welche mit den oben geschil-

derten analog sind.

Nicht nur bei Rhinolophus und Desmodus (siehe oben),

sondern auch bei Phyllorhina sowie bei sämtlichen zur Fa-

milie der Vespertiliones gehörenden Formen habe ich an der

”ulnaren” Fläche des distalen Radiusendes einen mehr oder

weniger deutlich hervortretenden Process gefunden, welcher,

wie aus dem Reductionsmodus der Ulna auf das Deutlichste

hervorgeht, Nichts anderes als ein distaler Rest dieses Kno-

chens ist, welches Stick durch den Schwund des mittlern

Ulnatheils gänzlich von der Olecranonpartie isolirt ist. Ebenso

wie bei Rhinolophus habe ich die distale Ulnapartie bei einem

nicht völlig erwachsenen (67 Mm. langen) Individuum von

Vesperus serotinus, bei welchem Exemplare auch das proximale

Ulnastick vollständiger als bei dem erwachsenen ist (Fig. 10

up), als ein besonderes, 6!/> Mm. langes Knochenstick (ud) vor-

gefunden, während bei dem ausgewachsenen Thiere nur eine

41/5 Mm. lange, diinne, völlig mit dem Radius verschmolzene

Leiste iibrig ist (Fig. 9 ud); diese Leiste ist, wie bei mehren

1) Das ausgewachsene Thier ist 78 Mm. lang.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 15. 11

anderen Formen, von einem Loche, welches offenbar von

einer unvollständigen Verschmelzung des fraglichen Ulnatheils

mit dem Radius herriährt, durchbohrt. Bei vielen Formen

(2. B. Syn. barbastellus, Fig. 5 ud) ist der distale Ulnarest

noch kleiner. Stets nimmt er jedoch, wie bereits erwähnt,

Antheil an der Bildung des Gelenkes zwischen Antibrachium

und Carpus; er grenzt nämlich unmittelbar an das Os trique-

trum; somit wird die Handwurzel nicht ausschliesslich vom

Radius getragen, wie HuxLEY !') behauptet.

Da dieses kleine distale Ulnastick, wie erwähnt, beim aus-

gewachsenen Individuum stets ohne Nath mit dem Radius ver-

schmilzt, ist es bisher von den meisten Autoren gänzlich iäber-

sehen oder als ein Process des Radius aufgefasst worden

(NAUMANN ?), MAISONNEUVE ?)). Nur RoussEav ”) hat es, wie

auch aus seinen Abbildungen (1. c. P1: 8, fig. B, PI. 9, fig.

G, H) ersichtlich ist, bei Vespertilio murinus, und MECKEL

(1. ce. pag. 374) bei dieser Art und bei Phyllostoma hastatum

beobachtet und als Ulna gedeutet. Dagegen fasst ROUSSEAU

das Os triquetrum als ein aus Os triquetrum (pyramidale) und

pisiforme zusammengesetzter Knochen auf; das Os pisiforme

ist jedoch, wie auch aus NAUMANN's Untersuchungen (1. c. pag.

150) hervorgeht, jedenfalls ein anderer Knochen.

1) Anatomie d. Wirbeltbiere; deutsche Ausg., pag. 380.

Srltkenpas. 43:

3) 1. ce. pag. 74. MAISONNEUVE giebt in seiner oben citirten Arbeit eine

sehr weitläuftige. aber rein descriptive Darstellung des Skeletes (hauptsäch-

lich im ausgewachsenen Zustande) von Vespertilio murinus. Nachdem

er die Ulna des alten Thieres geschildert, äussert er (pag. 76): ”A par-

tir de la naissance il (i. e. Cubitus) ne se développe que trés-peu, tandis

que l'os principal de V'avant-bras atteint un développement considérable,

car sur un individu dont le radius atteint deux centimétres de longueur,

le cubitus non encore soudé å cet os, est plus long que lui et osseux

dans toute son étendue”. Obgleich er kurz vorher richtig angegeben,

dass die Ulna beim erwachsenen Individuum ”reste å V'état fibreux dans

son tiers inférieur”, ist also seiner Meinung nach dieser Knochen trotz der

an dem jungen Thiere gemachten Beobachtung dennoch keiner Reduction

unterworfen! Nicht weniger befremdend ist, was M. iiber die Bildung der

distalen Radiusepiphyse äussert (pag. 75): ”Cette épiphyse est composée

de deux parties, I'une, beaucoup plus volumineuse. qui constitue la presque

totalité de YVextrémité inférieure du radius, et I'autre, sous forme d'un

stylet, qui devient cette lamelle apophysaire que l'on voit au bord posté-

rieur du radius”. Diese, aus dem ”stylet” gebildete ”lamelle apophysaire”

fasst er als eine Crista des Radius auf (pag. 74, Pl. IV, fig. XVII, PI.

V, fig. I, III, h). Wenn nicht schon die Vergleichung mit dem Unter-

arme des jungen Thieres M. von der Unrichtigkeit seiner Auffassung hätte

iiberzeugen können, so hätte jedenfalls ein Blick auf die von Rousseau

gegebenen, oben citirten Figuren, welche den Unterarm derselben Fleder-

maus darstellen, die M. zum Gegenstande seiner Monographie gemacht

hat, ibn eines Bessern belehrt.

42) Mémoire zoologique et anatomique sur la chauve-souris commune.

12 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA.

Es steht diese Erscheinung, dass ein Skeletstick durch

das Schwinden seines mittleren Theiles in zwei, von einander

getrennte Partien zerfallen kann, keineswegs vereinzelt da.

Völlig analog verhält sich die Fibula bei Tylopoda und vielen

Cotylophora, sowie das von GEGENBAUR ') nachgewiesene Auf-

treten getrennter Coracoidreste bei Sorex und Mus.

Was die Ausbildung der Fibula beim erwachsenen Thiere

betrifft, so fehlt dieser Knochen, ebenso wenig wie die Ulna,

bei keiner Fledermaus gänzlich. Bei der Mehrzahl der Fleder-

thiere ist sie im Verhältniss weniger verkämmert als die Ulna.

Die Reduction greift stets nur den proximalen Theil der Fi-

bula an; das distale Ende fehlt nie. Am wenigsten

entwickelt ist dieser Knochen bei MNycteris: nur der dem

Malleolus externus entsprechende ”Theil ist erhalten (so bei

einem Skelet von N. juvaniea im anatomischen Mus. zu Lund).

PETERS ”) hat bei dieser Gattung keine Spur einer knöcher-

nen Fibula finden können: GIEBEL ”) und DoBSOoN ?) wieder-

holen diese Angabe. Bei Megaderma (trifolium) erstreckt sich

die Fibula vom Malleolus externus als dänner Knochenfaden

I Mm. proximalwärts; da die Tibia bei dieser Form 31 Mm.

lang ist, erreicht also die knöcherne Fibula nicht einmal ein

Drittel der Länge des erstgenannten Knochens. Stärker ent-

wickelt ist die Fibula bei Phyllostoma hastatum und Vampyrus

spectrum LC: bei letzterer Art ist sie etwa halb so lang als die

Tibia. Bei Taphozous leucopterus Tem. ist der verknöcherte

Theil der Fibula nur ein Viertel kärzer als die Tibia, und

das obere verjuängte Ende derselben ist wie bei allen Chirop-

tern, welche eine unvollständige Fibula haben, mit dem Con-

dylus externus tibiae durch ein Ligament verbunden. Bei

Rlinopoma microphyllum und den zur Familie der flunolophi

gehörigen Formen ist die Fibula fadenförmig aber stets voll-

kommen verknöchert; eine Fibula wird von TEMMINCK >),

KOLENATI ") und GIEBEL"') der Gattung HKhinolophus irriger-

weise abgeläugnet. Bei Vespertiliones ist die Ausbildung der

Fibula bei den verschiedenen Formen eine verschiedene: bei

Synotus barbastellus beträgt der verknöcherte Theil derselben

!) Jenaische Zeitschrift f£. Medicin u. Naturwissensch. I, pag. 192—194.

2?) Reise nach Mossambique; Zoologie I, pag. 45.

;) Die Säugethiere, pag. 977.

DALARNA fee

>) Monographies de Mammalogie, II, pag. 3.

5) Allgem. deutsche naturh. Zeitung, III, pag. 4.

DH UNCAPaPr SI.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 15. 13

kaum die Hälfte der Tibia (Fig. 7), bei Vesperugo noctula ist

nur das oberste Ende durch Ligament ersetzt, und bei Nyc-

ticejus planirostris Ptrs. ist es nach PETERS !) vollständig ver-

knöchert. OWEN ?) läugnet des Vorhandensein dieses Knochens

bei Vespertilio murinus. Bei Pteropi hört die unten ziemlich

kräftige, oben zugespitzte Fibula stets friher auf als die Tibia.

Bei Molossi ist die Fibula nicht nur immer vollständig, son-

dern auch viel stärker als bei den bisher angefuihrten Formen

und stets stark nach aussen gebogen. Die stärkste Fibula fin-

den wir jedoch bei Desmodus: sie ist ein vollständiger, nach

oben nicht verjingter Knochen. welcher kaum ein Viertel

schmäler als die Tibia und mit markirten Leisten und Vor-

sprängen fir Muskelinsertionen versehen ist. Somit kommt

bei den mit der ausgebildesten Ulna versehenen Flederthieren

(Molossi und Desmodus) zugleich auch die stärkste Fibula vor.

Obgleich die Fibula, wie aus dem oben Mitgetheilten her-

vorgeht, bei dem erwachsenen Thiere im Allgemeinen voll-

ständiger als die Ulna erhalten ist, geht aus der Untersuchung

der Embryonen unzweifelhaft hervor, dass dennoch auch die

erstere im Laufe der individuellen Entwicklung einer

bedeutenden Reduction unterworfen ist. So ist z. B. die

Fibula eines 17 Mm. langen Embryos von Ehinolophus hippo-

sideros, verglichen mit derjenigen des erwachsenen Thieres,

bedeutend dicker im Verhältniss zur Tibia als bei dem letz-

teren, wo sie, wie erwähnt, fadenfein ist. Noch mehr ausge-

prägt tritt natirlich jener Unterschied in der Ausbildung der

Fibula bei den Formen hervor, wo beim ausgewachsenen Thiere

nur der distale Theil verknöchert ist. So ist z. B. bei dem

oben erwähnten, 11 Mm. langen Embryo des Synotus barba-

stellus die Fibula vollständig angelegt, von derselben

Länge wie die Tibia und nur um die Hälfte dinner als letztere

(Fig. 8), während, wie bereits erwähnt, bei dem erwachsenen

Thiere das distale, verknöcherte Fibularstick kaum halb so

lang als die Tibia ist, und das obere Fibulaende durch ein

Ligament repräsentirt wird (Fig. 7).

Es sei hier auf die, wie mir scheint, recht bemerkens-

werthe Thatsache hingewiesen, dass wir gerade bei Desmodus

den embryonalen Bau des Antibrachium und Crus am Treue-

sten bewahrt finden, während dagegen, wie ich friher gezeigt

1) Reise ete. pag. 68.

Yle pas 303

14 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BET CHIROPTERA.

habe 1), das Zahnsystem dieser Form sich durch den höchsten

Grad der Differenzirung, welcher iiberhaupt bei den Chirop-

tern vorkommt, auszeichnet.

Ihre vollständige morphologische Verwerthung finden nun

die hier vorgefihrten Thatsachen durch die Vergleichung mit

den Organisationsverhältnissen, welche die fossilen Chirop-

tern darbieten. Mit Ausschluss der im Diluvium gefun-

denen Arten, welche wohl sämmtlich mit den lebenden iden-

tisch sein dirften, sind meines Wissens die Extremitätenkno-

chen bis jetzt nur von zwei fossilen Flederthieren, beide der

Tertiärformation angehörig, bekannt geworden. Es sind dies

Vespertilio paristiensis Cuvier?) aus dem Gyps vom Montmartre

und Vespertilio aquensis Saporta?) aus ”Marnes gypsiferes d'Aix

en Provence”. Wenn auch diese im Ubrigen vollkommen die

charakteristisehen Eigenthiimlichkeiten der noch lebenden Chi-

roptern zeigen, so unterscheiden sich doch beide von den letz-

tern in einem und demselben Punkte, welehem, den oben ange-

fuhrten Erörterungen zu Folge, eine besondere Bedeutung

zuzuerkennen sein dirfte: nämlich in der Entwicklung des

Unterarms?). Fig. 12 ist eme Copie der von GAUDRY (Il. c.)

nach dem Original gegebenen Abbildung des V. aquensis, des-

sen FErhaltungszustand ein so ausgezeichneter ist, dass nach

GERVAIS (1. c.) der FEindruck der Flughaut sowohl zwischen'

den Fingern und zwischen diesen und dem Unterarme, als

auch eines Stiäckes der Vorarmflatterhaut auf dem Gesteine zu

erkennen ist. Anlässlich dieses Fundes bemerkt GAUDRY (l. c.)

”Quand on les compare (i. e. die Knochen dieses Fossils) avec

ceux des chauves-souris actuelles, ils montrent assez de res-

semblance pour permettre de supposer que les chauves-souris

gocénes ont eu des liens de parenté avec les especes qui vivent

actuellement. En méme temps ils suggårent la pensée que

les cheiropteres doivent remonter a une époque ancienne, car

Fallongement des måétacarpiens et des phalanges indique une

aile fort développée”. GAuDprRyY hat also den fär V. aquensis

1) Studier öfver mjölkdentionen och tändernas homologier hos Chiroptera,

pag. 43 (Lunds Univ. Arsskrift. Tom. XII, 1875).

2) Discours sur les révolutions de la surface du Globe, Tab. I5O0e

— Vesp. serotinoides antiquus BLAINVILLE: Ostéographie; Chéiroptéres,

Pl. XV, fig. 5, — GERVAIsS: Zoologie et Paléontologie générales, Ser. I,

PS KECVIITGieR 2

3) GERVAIS 1. c. pag. 161, Pl. XXVIII, fig. I — GAUDRY: Les enchaine-

ments du monde animal dans les temps géologiques. Mammiféres terti-

aires, 1878, pag. 206, fig. 273.

') Die hintern Fxtremitäten sind von keiner Form gefunden worden.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 15. 15

so charakteristisehen Bau des Unterarms gänzlich unerwähnt

gelassen, und doch tritt dessen Eigenthiumlichkeit auf der von

ihm gegebenen Abbildung gerade besonders deutlich hervor:

bei dieser Form ist nämlich die Ulna in ihrem ganzen

Verlaufe ein unverkimmerter Knochen und nicht nur

von derselben Länge sondern auch von derselben

Breite wie der Radius, somit vollständiger entwickelt

als bei irgend einem lebenden Flederthiere im er-

wachsenen Zustande. Die beiden Knochen des Unterarms

liegen dicht an einander, und wahrscheinlich sind sie mit ihren

Rändern vereinigt; jedoch sind, wie erwähnt, beide Knochen

gsleich entwickelt, so dass keiner mehr als der andere als Haupt-

knochen des Antibrachium angesehen werden kann.

Was Vespertilio parisiensis betrifft, so ist auch hier die

eigenthimliche Beschaffenheit des Unterarms bisher ibersehen

worden. Und doch beweisen die von CUVIER, BLAINVILLE und

GERVAIS gegebenen Abbildungen zur Genige, dass auch bei

dieser Form die Ulna eine bedeutendere Entwick-

lung als bei irgend einer Art. der jetzt. lebenden

Flederthiere erreicht, unter denen sie, wie die ibrigen

Skelettheile, besonders Schädel und Gebiss, darthun, dem Ve-

sperus serotinus so nahe steht, dass BLAINVILLE sie als » Vesper-

tilio serotinoides antiquus> bezeichnet. Nach den citirten Ab-

bildungen zu urtheilen scheinen die Unterarmknochen intimer

vereinigt zu sein als bei V. aquensis; jedenfalls erlangt jedoch,

wie besonders die von GERVAIS (1. ec.) mitgetheilten Figuren

unwiderlegbar beweisen, sogar die distale Ulnahälfte auch bei

dieser fossilen Form eine so vollständige Ausbildung, wie sie

weder von dem nächstverwandten V. serotinus noch von ir-

gend einem andern Flederthiere der Jetzzeit erreicht wird).

V. parisiensis ist somit ein V. serotinus, bei welchem der Un-

terarm auf dem embryonalen Entwicklungstadium stehen ge-

blieben ist.

Von den lebenden steht zweifelsohne Desmodus, was die

Entwicklung der Ulna betrifft, den fossilen Flederthieren am

Nächsten; bei jenem ist jedoch der distale Ulnatheil entweder

1) Um nicht durch die citirten Abbildungen möglicherweise irregeleitet zu

werden, wandte ich mich mit einer schriftlichen Anfrage an Herrn Pro-

fessor GERVAIS, welcher mir giitigst mittheilte, dass er die Originale der

beiden fraglichen fossilen Exemplare einer erneuerten Priäfung unter-

worfen, und nunmehr meine Annahme, dass die beiden Unterarmknochen

dieselbe Grössenentwicklung darbieten, bestätigen könne.

16 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA.

garnicht oder doch nur höchst unvollständig erhalten (siehe

oben). Eine solche Ausbildung des Unterarms, wie sie

bei den fossilen Chiroptern vorkommt, finden wir, wie

aus den vorher mitgetheilten Beobachtungen hervorgeht, nur

bei den Embryonen der lebenden Flederthiere wieder;

denn nur bei diesen erreicht die Ulna die gleiche Länge und

annähernd die gleiche Breite wie der Radius. Eine Vergleichung

der abgebildeten Embryonen mit dem V. aquensis (Fig. 12)

duärfte diese Behauptung bestätigen. Dass bei den fossilen For-

men Ulna und Radius mit ihren Rändern wahrscheinlich ver-

wachsen sind, ist jedenfalls als eine Anpassung an die Function

des Antibrachium anzusehen, denn, wie aus der Beschaffenheit

der Finger und dem Vorhandensein einer Flughaut bei V.

aquensis nothwendig hervorgeht ,kann bei den fossilen Chirop-

tern ebensowenig wie bei den lebenden von Pro- und Supina-

tionsbewegungen die Rede sein.

Dass die beiden fossilen Exemplare vollkommen ausge-

wachsen sind, erhellt aus der Beschaffenheit der Knochen, vor

Allem der Ausbildung der Metacarpi und Phalangen.

Allerdings kann man das zur Zeit vorliegende Material

an fossilen Flederthieren als zu ärmlich ansehen, um schon

jetzt ein völlig endgiältiges Urtheil iber den fraglichen Gegen-

stand zu fällen. Immerhin ist jedoch die Thatsache sicher

gestellt, dass die beiden, bis jetzt bekannt gewordenen

fossilen Chiroptern in dem Bau ihres Antibrachium

das nicht differenzirte, embryonale Stadium der le-

benden repräsenrtiren, während bei den letzteren die

Anpassung eine Differenzirung d. h. eine mehr oder

weniger vollständige Reduction der fast funktionslos

gewordenen Ulna hervorgerufen hat.

Die Flederthiere bieten also, was die ontogenetische und

phylogenetische Entwicklung des Unterarms betrifft, eime Pa-

rallele zu den von HENSEL, GAUDRY u. a. beobachteten Ent-

wicklungs- und Reductionsvorgängen desselben Skelettheils bei

Equus, Hipparion etc.

Erklärung der Abbildungen.

Fiär alle Figuren giltige Bezeichnungen:

h Humerus.

r: Radius.

u Ulna.

up Proximales Ulnastick.

od Distales 7

tq Os triquetrum.

pb Patella brachialis.

tr Insertionssehne des Musculus triceps brachii.

fm Femur.

t Tibia.

f Fibula.

Fig. 1. Unterarm eines ausgewachsenen KEhinolophus hipposideros Bechst.;

!/, nat. Grösse. s

> 2, Unterarm eines 35 Mm. langen Pullus derselben Art; o Olecranon ;

!/, nat. Gr.

> 3. Unterarm eines 25 Mm. langen Embryos derselben Art; ?/, nat. Gr.

> 4, Unterarm eines 17 Mm. langen Embryos derselben Art; ?/, nat. Gr.

> 5. Unterarm eines ausgewachsenen Synotus barbastellus Schreb.; Y/,

nat. Gr.

6. Unterarm eines 11 Mm. langen Embryos derselben Art; der ver-

knöcherte Theil des Radius und der Ulna ist durch Schattirung

bezeichnet; ?/, nat. Gr.

7. Unterschenkel eines ausgewachsenen Thieres derselben Art; x Liga-

ment, welches das proximale Fibulaende ersetzt; !/, nat. Gr.

> 8. Unterschenkel eines 11 Mm. langen Embryos derselben Art; a

Astragalus; c Calcaneus; der verknöcherte Theil der Tibia und

Fibula ist durch Schattirung bezeichnet; !/, nat. Gr.

> 9. Distales Ende des Unterarms von Vesperus serotinus Schreb.; 1,

nat. Gr.

> 10. Unterarm eines 67 Mm. langen Pullus derselben Art; 1/, nat. Gr.

> 11, Unterarm eines ausgewachsenen Desmodus rufus Wied; !/, nat. Gr.

> 12. Vordere Extremität des fossilen Vespertilio aquensis Sap.; !/, nat.

Gr.; Copie nach GAUDRY: Les enchainements du monde animal

etc. fig. 273.

Mä [TRA (cf ERA SER ANN OR Fal

4 ÖN to SN övhkä SkN Vlaknts td

Ir TY UHslinibirddA Nb ph Bbg TAS

ine

6 - ' ' 41 4 | FA bt

| fa LJ i 1

Å j i TN 2 AV UNT SR & HSN

ERE 454 PA

TN : - i AULAN WT i |

stR VR Tao VEN

Vä ätetösdanr TA npu NE fred a dne FT

Pre 4 igt vida enn vå sS på FRA oda 6, i: (MAD i

då - id AS sÅ

I il i + XE AX [Pa = Vv q 3 |

19 RE - HR TRANS UP VINGE "8 INTET

fn stin VR GURKA GV ludvika er vy

Ul VIRA Vv fav aim ud sl

IUIrOTU Ci frn ala åf ill bo hn vill ant HN

NN [0 I

SONET ii NH URviRtRE dö Vv UNT NE n

ER WW IAF RAL AD UPSRANI ANN BN a

EES RER Eb JETS kilar UT PT TE Rare

bege 6 Lf ER uh kad ka vänner aga 0 Mä

AE: nt 9 i € mast NOA tår j urval ndadlt

SR R ål sved VS MIKA fold oclada NÄ

; -d JR OR | Ö i "eva

Ara Nu FA torg Sr sb or plan — ÄV TAS ARR kv

ARR MG PRESTERA EE IE >; UV TRS VA

yt öl [ LAT "UNNA SYN AKTAD ISA bed Ne lc é j Hu NR If re

Lländ svar lh Sylva AN m a nd Rev sanne ING br Å

H j Ne HW ;Å 5 0

CE EVS BL

Lä

Bihang till K Vet, Akad Handl. Bd. 5 NE15

Ffa

Mänchen Leche et G. Körner del Central”Tryckeriet, Stockholra

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5. N:o 16.

PRELIMINARY REPORT

GENERA AND SPECIES Of TUBIEICIDE

GUSTAF EISEN.

WITH ONE PLATE.

COMMUNICATED TO THE R. SWED. ACAD. OF SC. 1879 MARCH 12.

STOCKHOLM, 1879.

KONG: BOK RY CK ER TENTA

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Ramnevn 40 oar0me. OC

ENE FRATESFOSIEE MR M m

USES |

js | | MN.

äl dd / bat! ANOMIOR AN AMN "ny Mana ana dd H

"NR

RR pA 4

QOS TRÄNING

MZeIT TA Tåtrö

FO IUCN

JB 4 a

Passa 0 TAR OR VO UTADECREUNE HBT OT UK

p ngt MaION a dr

vd IgG ATERTAG

Ps EE

The family of the 'Tubificid&e, and the systematical ar-

ramngement of its species according to their anatomy, has for

the last few years been the principal object of my study,

and I have thought that perhaps a preliminary report on the

general conclusions, at which I have arrived, may not be

without some interest.

The species of this family hitherto known have been

both diligently and successfully studied by such eminent

anatomists as CÖLAPAREDE, D UDEKEM, LANKESTER, PERRIER and

VEJIJDOVSKY, and I can therefore hardly expect to add much

to our knowledge of them. But in this, as in other families

of the Oligocheta, the species are not by far so limited in

number, as has formerly been supposed, and the many new

ones, which I have found, will, as I hope, in some degree

elucidate the anatomy and the systematical arrangement of

the species of this the most difficult family of the Oligo-

cheta. i

In the following therefore I propose to give a short

account of some new genera and species found in Sweden

and California, and also a systematical arrangement of the

species, founded on purely anatomical characteristics.

The genera previously known are only three, viz. 'Tu-

bifex, Psammoryctes and Limnodrilus, or at least the 4 to 5

species sufficiently described to be recognized, can all be

referred to one or the other of those three genera. Of these

only Psammoryctes has been founded on anatomical charac-

teristies, the two other genera have been distinguished by

the presence or absence of hair-spines.

So very few species of this family are however as yet

known, that it is extremely difficult, if not impossible to

decide upon with accuracy, what may and what may not be

considered as a generic characteristic. HEspecially so, as we

have very little knowledge of the variations of the interior

4 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA.

organs, which according, to our present ideas are the only

ones, which. can furnish characteristics to distinguish genera

and species.

That the presence of hair-spines, which is said to di-

stinguish Tubifex from Limnodrilus hardly can be considered

as a generic characteristic, is clearly seen by studying the

genus Hemitubifex. The only species of this genus has ge-

nerally both hair-spines and forked spines, but sometimes we

find individuals with no hair-spines at all, all being short and

forked. Other individuals have some few hair-spines inter-

spersed among the forked ones. We would here have suf-

ficient grounds to classify the same species in two very

different genera, at least if attention was paid to only exter-

nal characteristics.

This genus is also remarkable in an other respect. The

upper end of its atrium is enlarged to a globular ”vesicula

seminalis”, similar to that which, according to VEJDOVSKY,

should characterize the genus Psammoryctes. But as Hemi-

tubifex has no comb-like spines, and as the lower end of its

atrium is glandular, as in most of the genera, I think there

is reason enough to consider it entirely distinct from other

new and old genera. This shows however that only a com-

bination of characteristics can suffice to characterize a genus,

and that the mere presence of different kinds of spines not

always is enough to distinguish a genus from another, and

also that anatomical differences should be the deciding ones

in regard to both genera and species.

Of the other new genera, the genus Spirosperma is well

characterized by its spermatophore, which is extended and

spiral, and also by its conical cephalic ganglion.

Ilyodrilus has an emarginated ganglion, and an extremely

short efferent duct, and is well distinguished from its allied

genera. All these genera have hair-spines, and some of them

also comb-like spines.

The genera with only forked spines are two, viz. the

old genus Limnodrilus and the new genus Camptodrilus,

which I have separated from the former on account of its

having peculiar spiral muscles round its copulative organs.

The new genus Telmatodrilus is perhaps the best cha-

racterized in the family, and so unlike the other genera,

that I prefer to place it in a separate sub-family. The mul-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 93. N:O 16. 5)

tiplicity of its prostata-glands, the entire spines etc. point

towards the family of Lumbriculide, but the invaginated ovi-

duet connects the genus with Tubificide, and I can not even

consider the genus as the missing link between the two fa-

milies, but believe that as such we will discover genera

with two pairs of efferent ducts, situated in two successive

segments. I will here take the oportunity of saying a few

words in regard to the vexed question of the invagination

of the oviduct.

That the invagination of the oviduct is a reality, is with

certainty shown by VEJDOVSKY, who has succeeded in finding

the ova in situ in a sack surrounding the penis proper or

one of its sheaths. But the true interior opening of the

oviduct has not previously been discovered, and the supposi-

tion, that it was situated at the upper end of the atrium

seemed always improbable, especially as no real opening

could here be observed. In deciding upon what really is

the oviduct, observations must be made especially on two

parts, first: on the interior aperture of the oviduct, secondly

on the existence of ova in the oviduct, and if possible on

their entrance through the interior aperture of the same.

Without having observed these points in the same species,

if possible, the problem in question cannot be considered

as solved, and all observations in other directions can be of

merely approximate value. VEJDOVSKY”) has certainly seen

the ova in situ, but has not observed the interior aperture

of the oviduct, nor the ova entering the same, and the sack-

like organ figured by him and spoken of as the oviduct,

may not be the real oviduct but only a sack-like covering of

the same.

I have, myself, in all the species I have dissected, found

what I believe to be the true oviduet and its interior

aperture, but as I have never discovered any ova in situ,

having however dissected hundreds of specimens, the ques-

tion can not as yet be considered solved, but only brought

a step nearer its solution. I must defer to a more elaborate

treatise the discussion of this subject, as my arguments

would not be well understood without frequent reference

being made to numerous minute drawings, the publicatior (OA

which does not enter in the plan of this preliminary report.

+y Zeitschr. f. w. Zoologie. Bd. XXVII. Taf. VIII

6 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA.

I will here only in a few words state my opinion of the

structure of the generative and copulative organs, based upon

observations made on some 17 new Californian and Scandi-

navian species.

The lower end of the glandular atrium constitutes the

penis proper (fig. 1 to 6-p). This penis is always surrounded

by several sheaths, some chitinous, one outside the other,

and which do not connect with the atrium or with each

other anywhere. The innermost sheath is generally cbiti-

nous, covers the penis very closely, and is in the following

allways called the penis- -sheath (fig. i stör6 ps TS glid

is found in all species, except in Ilyodrilus, where its pre-'

sence is very doubtfull. The size of this sheath is generally.

diminutive, except in Limnodrilus and Camptodrilus (fig. 5

& 6. Pp. s.), where the innermost or penis-sheath is long

and narrow, and always extends along the outside of the

penis.

Surrounding the penis-sheath we find one or more chi-

tinous or sacklike organs, generally only little exceeding the

penis in size. Both those organs or sheaths, if two are pre-

sent, are referable to, or constitute the oviduct proper. 'The

interior one of these sheaths is generally chitinous (fig. 4 &

3, in-ovd) and often of the exact appearance of the interior

penis-sheath: so for instance in Limnodrilus alpestris and

Camptodrilus spiralis (fig. 3 in-ovd). The interior sheath of

the oviduct is very seldom sack-like or muscular (fig. 3 in-ovd)

as in Limnodrilus ornatus and L. Steigerwaldi. The exterior

sheath of the oviduct is on the contrary never chitinous, but

always sack-like, sometimes muscular. (Fig. 1 to 6, ex.ovd).

The interior entrance to or aperture of all these sheaths

can always be seen, if instruments fine enough are employed,

near the upper end of the penis proper, where the extended

part of the atrium begins, but they are generally difficult to

discern on account of their being covered with numerous

lo ngitudinal or spiral muscles, one end of which is attached

to the body wall, the other to the oviduct (fig. I to 6, in-apt).

When two sheaths belonging to the oviduct are present at

the same time, I have called the oviduet double (fig. 2, 3,

4, 5), when, on the contrary, we meet with only one sheath,

and that generally sack-like, we may appropriately call the

oviduct single (fig. 1 & 6). The chitinous sheaths of the

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 16. TY

oviduct and penis serve evidently to give strength to their

respective organs, and to direct the motions of the penis

and the ova. Only the exterior sheath of the oviduct is

attached to the body-wall with its lower or exterior end,

the other sheaths being all free and movable round the

penis proper. The copulative organs are always surrounded

by muscles which generally are straight (fig. 2), but some-

times as in the genus Camptodrilus even spiral, (fig. 5 & 6).

Their lower end is then fixed to the body-wall from where

they coil themselves spirally round the copulative organs,

and, when reaching the top of the oviduct, return on the

same way inside the outer spiral down to the exterior orifice

of the oviduct, where they are found to be attached to the

same.

What work such peculiar muscles can perform is easily

understood. When relaxed their upper or interior end forms

a kind of a wide funnel-shaped opening (fig. 6), especially

adapted, as it seems, to the capturing of the ova, when

foating in the perigastrie cavity of the body. And when

once caught and introduced in the oviduct, a few succes-

sive contractions may suffice to push them towards and finally

through the genital porus. On the same way these muscles

may also facilitate the projection of the penis or penis sheath.

The lowest or most primitive form of the oviduct is

found in Telmatodrilus. It consists here simply of a fold

in the body-wall, which in the middle is furnished with a

small circular opening, through which the penis in adult

specimens is projected. In this genus we find a muscular

penis-sheath, but no interior sheath belonging to the oviduct.

TUBIFICIDAE.

Subfamily 1. TELMATODRILINI Nn.

The atrium is furnished with several prostata-glands,

(fig. I atr & pr). The vascular system is nearly similar to

that of the Tubificini, but differs in having no distinct pul-

sating heart, but 5 pair indistinetly pulsating ones in the

segments 6 to 10. The ventral vessel is not strictly ventral,

but pushed towards one side of the body and so near to

the dorsal vessel, that both really seem to be situated on the

8 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDAZ.

same, dorsal side of the body. The ventral vessel is not

pulsating. The spines resemble those of the Lumbriculide,

but are more numerous in each fascicele; they are also in

adult specimens entire but in young specimens sometimes

imperfectly forked. The longitudinal trunks of the ventral

nerve-ganglion are every where connected by transversal

anastomosing nerves. The receptacle opens in the 9:th and

the efferent duct in the 10:th setigerous segment.

Telmatodrilus n. gen.

Characteristics the same as those of the family.

T. Vejdovskyi n,. sp.

Fig. 1.

The cephalic ganglion is emarginated in front, but po-

steriorly furnished. with a large pointed processus. The

atrium proper is semicircular, at its lower end forming a

penis proper, consisting of an interior narrow tube, and an

exterior large, pearshaped, cover, consisting of innumerable

muscles, the proximal end of which is inserted in the folå

of the integument, constituting the oviduct (fig. 1, p. d. & ovd).

The segmental organs are covered with large, partly oblong,

partly globular cells. The spines are 8 to 10 in each fascicle

and 4 fasciecles in every segment The body is about 4 to

9 c.m. long by 1,5 m.m. wide. It is of a grayish flesh colour,

with translucent bloodvessels.

Habitat: California, Fresno Co, Sierra Nevada, at an

altitude of 7000 feet; generally found in swampy marshes in

not too wet ground, sometimes also in decaying wood floating

on or burried in the water. It is never found in the bottom

of the swamp or any spring.

Subfamily 2. ”TUBIFICINI D.

The atrium is furnished with only one large prostata-

gland. One pair of distinctly pulsating and enlarged hearts

is generally to be found in the 7:th setigerous segment.

The dorsal and ventral vessels situated on strictly opposite

sides of the body. The two trunks of the ventral ganglion

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 16. Ö

are not connected by anastomosing transversal nerves. The

spines are of several kinds, the short ones always forked.

Phereceptaele opens in the 9Yth and the efferent duet in

the lÖth setigerous segment (at least so in all the species I

have investigated).

Key to. tie” Genera.

I. More than one kind of spines present, viz. hair-spines, comb-

like spines, and forked spines; two of which kinds are

always present (see however Hemitubifex).

A. The cephalic ganglion anteriorly furnished with a large

conical processus. The spermatophores are extremely

long and spirally coiled. The oviduct is single.

Spirosperma bp.

B. The cephalic ganglion not furnished with an anterior

conical processus. The spermatophores are short and

broad and not coiled.

a. The efferent duct comparatively short and broad,

never much longer than the atrium and copulative

organs together. No differentiated hearts.

TIlyodrilus n.

b. The efferent duet comparatively long and narrow,

always longer than the atrium and the copulative or-

gans together.

1. The base of the receptacle is furnished with glands.

The efferent duct or atrium furnished with a large

vesicula seminalis. Hair-spines and forked spines,

but the former not always present. No comb-like

spines. The middle part of the atrium is glandular.

Hemitubifex n.

2 The base of the receptacle not furnished with

glands. The middle part of the atrium not glan-

dular. Atrium furnished with a vesicula seminalis.

Three kinds of spines always present.

Psammoryctes VEJDOVSKY.

No ”olands at: the base of the receptacle.: The

middle part of the atrium not glandular. No vesi-

cula seminalis. Two kinds of spines viz. hair-

spines and forked spines.

Tubifex LAMARCE.

10 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA.

II. Only one kind of spines, viz. forked spines.

1. Penis and oviduct not surrounded by spiral muscles.

Limnodrilus n.

2. Penis and oviducet surrounded by a band of spiral

muscles. Camptodrilus n.

Spirosperma nov. gen.

The cephalic ganglion anteriorly furnished with a large

conical processus, which does not branch in the cephalic

lobe of the body. The posterior margin is concave. The

spermatophore is very long and narrow, and spirally coiled,

surrounded by a pellucid sack-like membrane. The spines

are of three kinds, hair-spines, forked spines and comb-like

spines. The integument is thickly covered with dark con-

vex papille.

S. ferox n. sp.

The penis sheath is chitinous, but only half as long as

the penis proper, which is considerably swelled outside the

penis sheath. The oviduct is single, muscular, not chitinous,

and longer than the penis proper. The forked spines in

the front segments are furnished with several prongs. The

length of the body is about 20 m.m.; a cingulum is very

conspicuous in adult specimens.

Habitat: Sweden, Motala river, in shallow water, also in

the lake of Ifö in Scania, where it was taken by Professor

W. LILLJEBORG at a depth of 25 fathoms.

Ilyodrilus n. gen.

The cephalic ganglion both anteriorly and posteriorly

emarginated. "The efferent ducts are broad; compared with

those of other genera of the family, and also much shorter,

never much exceeding the length of the atrium and penis

together. The spines are of three kinds, viz. hair-spines,

comb-like spines and forked spines, not all necessarily pre-

sent in the same species. The prongs of the comb-like spines

are much narrower in this genus than in Psammoryctes, and

the striated membrane between the forks is of a much finer

structure.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 16. 1k

In other respects this genus resembles Tubifex and

Psammoryctes. The shape of the efferent ducts is the most

prominent characteristic of the genus.

The three species as yet known are easily characterized.

a. comb-like spines present; the receptacle is bent, not glo-

bular. The oviduct is double. I. Perrierui n.

b. comb-like spines present; the receptacle is bent, not glo-

bular. The oviduct single. I. sodalis n.

ce. no comb-like spines; the receptacle is globular, not bent;

the oviduct is single. MET fragulisen.

FA Perrieri n; sp-

The efferent duct is shorter than the atrium and the

penis together, but of nearly the same length as the atrium

alone. The penis seems to have no chitinous sheath, is very

short and conical, its lower end not being thicker than its

midle.

The oviduct is double, the interior one ig chitinous, ex-

tended, funnel-shaped and somewhat bent and gradually ta-

ering towards the exterior porus. The exterior oviduct is

sacklike, and also considerably tapering towards the exter-

nal end.

The receptacle is bent at the top, and not globular.

Comb-like spines present as well as forked ones and hair-

spines. Length of the body about 15 m.m. The worm 1s

thickest at the middle.

Habitat: California, Fresno Co, in ponds round Dry Creek

and Kingsriver, and in irrigation ditches on the prairie.

I. sodalis n. sp.

The efferent duct is slightly longer than the atrium and

penis together. The lower end of the penis proper is glo-

bular, and immediately above contracted. The oviduct is

bell-shaped, widest at the lower or exterior end. No penis-

sheath. The receptacle is very much bent in the shape of

an 5, the top being considerably enlarged. Comb-like spines

present, somewhat similar to the preceding species. The

testes are situated in 10 segments or in the 12th to 22d

setigerous segments. No differentiated hearts, only pulsating

12 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDEZ.

vessels in the ”7th, 8th, 9Ith setigerous segments. The ova

are situated behind the cingulum in the segments 19 to 22.

Numerous perigastric cells. Body about 25 m.m. long by 1

m.m. wide.

Habitat: California, San Francisco, in a spring at the

Marine Hospital lake.

I. fragilis n. sp.

The efferent duct is longer than the atrium, oviduct and

penis together. "The penis 1s comparatively longer than in

the preceeding species. No penis-sheath. The oviduct is

funnel-shaped, chitinous, surrounded by longitudinal muscles.

The receptacle is straight, with a very large, perfectly glo-

bular top, of a very pellucid consistency. No comb-like

spines, only hair-spines and forked ones. The length of the

body about 15 m.m. and the width about 0,5 m.m. The

body is very slightly tapering, nearly cylindrical. That of

the former species was decidedly thickest on the middle and

considerably tapering towards both ends.

Habitat: California, Sierra Nevada, Fresno Co, in the

bottom of running springs at an altitude of 7000 feet.

Hemitubifex n. gen.

The cephalic ganglion emarginated both in front and

behind. The upper end of the atrium is enlarged to a glo-

bular chamber or ”vesicula seminalis” on which the prostata

is grafted. The lower end of the atrium is glandular. The

penis-sheath is chitinous, shorter than the oviduct. The

oviduet is double, both sheaths being chitinous and funnel-

shaped, and of nearly exactly the same shape. The exterior

one is surrounded by longitudinal muscles. The receptacle

for the spermatozoa is furnished with several winglike glands

round its base. The top of the receptacle is enlarged and

constitutes the receptacle proper.

The spermatophores are straight or slightly bent. The

spines are of two kinds: hair-spines and forked spines. In

some individuals no hair-spines are met with, and in others

they are very sparingly distributed. No comb-like spines.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 16. 13

H. insignis n. sp.

Characteristics the same as those of the genus. The

oviduct is large, entirely enclosing the penis proper. The

length of the body about 25 m.m.

Habitat: Europe, Sweden, Motala river, in shallow

water.

The peculiarities of this species are very great. It re-

sembles Psammoryctes in having a circular chamber (im-

properly called ”vesicula seminalis”) at the top of the atrium,

and in which the prostata opens. Like Tubifex it has hair-

spines and forked spines, but the former are very sparingly

distributed or even sometimes entirely wanting. Hemitubifex

is also distinguished form all other genera in having large

winglike glands round the base of the receptacle, a charac-

teristie not met with any where else but in the Enchytre-

ide. We may consider this genus as a connecting link bet-

ween Psammoryctes and Tubifex, or Psammoryctes and Lim-

nodrilus.

Psammoryetes VEJDOVSKY 1875.

VEJDOVSKY, Beitr. zur Oligochetenfauna Böhmens in Sit-

zungsber. der Kön. Böhmischen Gesellsch. d. Wissenschaften

TS pA LIA

The lower end of the atrium, or that part of the same

organ wich lies between the penis and the circular chamber,

or vesicula seminalis, is not glandular, but long and very

narrow. The upper end of the atrium is globular and glan-

dular, forming a vesicula seminalis on which the prostata is

grafted.

As yet only one species is known viz.

P., umbellifer KESSLER 1868.

Syn.: 1868. dScanuris umbellifer KESSLER. Appendix to the

Proceedings of the Association of the Naturalists

of S:t Petersburg, pag. 103—108, published in

russian.

>» 1875. Psammoryctes umbellifer VEJDOVSKY 1. c. pag. 194,

and: Ueber Psammoryctes umbellifer und ihm ver-

14 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA.

wandte Gattungen, Zeitschr. wiss. Zool. Bd. 27,

PENNE

The spines are of 4 kinds, viz. two kinds of forked

spines, hair-spines and comb-like spines.

For other characteristics see the excellent monograph of

this genus by VEJDOVSKY.

Habitat: Europe, England, Russia, Bohemia, France, —

probably widely distributed.

'Tubifex LAMARCK 1818.

The cephalic ganglion both anteriorly and posteriorly

emarginated. Both penis-sheath and oviduct present. The

oviduct is wide and short. Two kinds of spines: hair-spines

and forked spines. In the lower fascicles only forked spines,

in the upper ones sometimes both forked and hair-spines.

As can be seen the above characteristics are neither very

pointed, nor at all sufficient to characterize the genus; but

the different descriptions of the species supposed to belong

to this genus differ in so many principal points, that generic

characteristics can for the present be given only in a nega-

tive way, the exterior characteristics being at present the

principal ones.

If we therefore unite under one genus all species of the

Tubificide, which have only two kinds of spines, viz. hair-

spines and forked spines, and which besides have none of

the principal characteristics of the other genera, — we find

them to be the following:

T, rivulorum DUDEKEM 1859.

Syn.: TT. rivulorum DUDEKEM J. Hist. nat. du Tubifex des

ruisseaux. Mem. cour. de V'Acad. de Belgique. Tome

XNVI, 1859.

Habitat: Europe.

T, coccineus VEJDOVsSKY 18723.

Syn.: T. coccineus Verb. «Beiträge zur Oligochetenfauna

Böhmens 1. ce. p. 193.

This and the following species are said to have the re-

ceptacle in the 1l0Oth segment and the sexual porus in the

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 56 N:0 16. 15

llth. T. rivulorum and T. campanulatus on the contrary have

the same organs in the setigerous segments 9 & 10, or in

one segment nearer the cephalic lobe. TI can not account

for this seeming difference in any other way than that the

respective investigators have counted the segments in diffe-

rent ways. DUDEKEM, as it seems, and myself, count the

first setigerous segment as the ”first” segment of the body,

and accordingly we find the receptacle to be situated in the

Ith, and the sexual porus in the 10th segment. ÖULAPAREDE

and VEJDOVSKY on the contrary consider the buccal segment

as the first segment, and accordingly find the sexual porus

situated in the 1lith segment and the receptacele in the

10th.

I have, to prevent further mistakes and in order to

simplify the counting of the segments, here adopted the plan

to name the two segments around the oval opening respec-

tively ”cephalic lobe” and ”buceal lobe”, and to assign the

name of ”the first segment” only to the first setigerous seg-

ment. In the single species of the true genus Tubifex, that

I have had opportunity to examine, the receptacle is situated

in the th and the sexual porus in the lOth setigerous seg-

ment, and I have reason to believe that the same is the rule

in all the species of the genus Tubifex.

To avoid all possible mistakes it would be well if every

investigator wrote, after the segment in question: ”setigerous”

or, ”counted from the front-lobe of the worm”, or any thing

else, by which his views on the subject could be immediately

ascertained without going to the trouble to look all through

the work, preface, notes and all!

T. Bonneti CLraPr. 1862.

Syn.: T. Bonneti ÖCLAPAREDE. Recherches sur V'Anatomie

des Oligochétes pag. 230. Mém. de la Soc. de Phys.

et d' Hist. nat. de Geneve, Tome 6.

The most characteristic feature of this species seems to

be the vase-like form of its oviduct, which is of about the

same length as the penis proper.

Habitat: Europe, Switzerland.

16 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDAZ.

T. campanulatus n. sp

Fig. 2,

The cephalic ganglion is longer than broad and in front

considerably broader than behind, where the emargination is

deep and narrow. The penis is broadest at the middle, from

here tapering toward the end. The penis-sheath is of the

same shape as the penis. The oviduct is bell-shaped, the

widest end being turned towards the exterior porus. The

length of the oviduct is only half that of the penis, but its

width at the widest end is nearly three times that of the

penis. The receptacle is bent in the shape of an 5, with

the upper end enlarged and sack-like. The limbs of the

forked spines are of nearly the same length and width. The

length of the body about 15 m.m.

Habitat: Sweden: Scania, Christianstad, in ponds or dit-

ches near the town.

Limnodrilus CLAPAREÉEDE 1862.

The cephalic ganglion emarginated both in front and

behind. The lower end of the atrium is generally long and

narrow, and comparatively narrower than the corresponding

part of Tubifex and Ilyodrilus. The copulative organs are

not surrounded by spiral muscles, generally by longitudinal,

seldom by circular ones.

The principal characteristics of the genus is evidently

the total absence of hair-spines. In all other respects the

genus seems to resemble Tubifex. It is however likely that

when a larger number of species has been studied, new and

more distinct characteristics may be discovered. A promi-

nent feature of Limnodrilus and Camptodrilus is also the

elongation of the copulative organs. In other genera the said

organs are in general comparatively shorter, and especially

the oviduct is in Tubifex unusually wide and short.

In the following synoptic table the two species L. Hoff-

meisteri and L. Udekemianus are not classified. However

carefully described by CLAPAREDE, several points in their

organisation remain as yet unknown, especially what concerns

the reproductive organs, the penis and the oviduct, with their

respective sheaths. These species scem to be most nearly rela-

ted to L. monticola and alpestris.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 16. 17

Synoptic table.

A. The upper end of the penis-sheath furnished with a crown

of star-like coneretions. 'The oviduct is single.

L. ornatus n. sp.

B. The upper end of the penis-sheath not furnished with

star-like coneretions. The oviduct is double.

1. The penis proper projecting outside the penis-sheath

and there forming a globular head.

DL. Steigerwaldi n. sp.

2. The penis proper not ordinarily projecting ontside the

penis-sheath, and its lower end not forming a glan-

dular head.

a. The lower end of the penis proper is truncate and

somewhat wider. DL. monticola n. sp.

b. The lower end of the penis proper is pointed and

narrower. The lower end of the interior oviduct is

- wider than its middle. DL. alpestris n. sp.

ce. The lower end of the penis proper is pointed or

rounded. The lower end of the interior oviduct is

much narrower than its middle or upper part.

LT. Silvant n. sp.

L. ornatus n. sp.

The cephalic ganglion is broadest behind and its two

posterior lobes are well rounded and separated. 'The penis

is long and slender, broadest at its upper end and from there

gradually tapering towards the apex, which however is slightly

swelled. The penis-sheath is long, cylindrical; widest at its

lower orifice and narrowest at the midle. The upper end,

near the entrance to the oviduct, is surrounded by a crown

of star-like concretions probably of a chitinous consistence.

The oviduct is single, sacklike, and longer than the penis-

sheath. The receptacle is elongated and of a flask-like shape,

sometimes narrower at the middle.

The body of the worm is long and slender, not tapering,

and its epidermis is tough. The length is about 30 m.m.,

the width about 0,6 m.m.

Habitat: California, San Joaquim river; attached to de-

caying wood floating on the surface of the water of a shallow

pond. t

15 EISEN, PRELTIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDAE.

The principal characteristic of the species is the star-like

concretions round the upper end of the penis-sheath.

L. Steigerwaldi n. sp.

'The anterior part of the cephalic ganglion is the widest,

emitting several large ganglionic lobes towards the cephalic

lobe of the body. The posterior margin is abruptly emar-

ginated, and the posterior part itself is nearly globular in form.

The lower end of the penis is globular, swelled and

extends outside the penis-sheath, and being at least twice

as wide as the lower opening of the same. The oviduct is

muscular, widest at the middle, around the swelling of the

penis proper, and from here gradually tapering towards the

exterior orifice. The exterior oviduct is large and sack-like,

and in the membrane of the same, numerous cell-nuclei are

to be seen. The rteceptacle. is straight, broadest at mwstun.

terior apex.

The length of the body in large specimens about 80

m.m., and the width of the same about 0,75 m.m. to I m.m.

Habitat: California, Sierra Nevada, in the bottom of run-

ning springs in meadows at an altitude of 7000 feet.

The principal characteristic of this species is the en-

largement of the lower end of the penis proper.

L. monticola n. sp.

The cephalic ganglion is nearly square, and the projec-

tions towards the cephalie lobe only two. The penis is

nearly ecylindrical with only a slight truncate enlargement of

the external end: The penis-sheath is also :cylindrical, of

the same length as the penis, but also somewhat enlarged

at its upper or interior apex. The oviduet is double, the

interior one being chitinous; or seemingly so, and closely

resembling the penis-sheath, except its lower end being in

some fullgrown specimens much spread and plate-like. The

exterior oviduct is as usual sack-like. The receptacle is

straight and sack-like, and generally found to contain sperma-

tophores.

The body of the worm is very slender, about 30. m.m.

long by 0,5 m.m. wide.

BIDANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 16. 19

Habitat: California, Sierra Nevada, at Seven Springs

Meadow, on the east side of the north fork of Kingsriver at

an altitude 8 to 9000 feet.

L. alpestris n. sp.

The cephalic ganglion is broadest behind, and in old

specimens sometimes three-lobed. 'Phe ganglionic swellings

of the ventral ganglion are almost circular. "Of the copula-

tive organs proper the penis and oviduct are comparatively

longer than in any other species of the genus. The lower

end of the penis is pointed. Both the interior and exterior

openings of the penis-sheath are funnel-shaped, the exterior

one being the widest. "The interior oviduct is of the same

shape as the penis-sheath, but somewhat longer. The exterior

end of the exterior oviduct is sack-like, the interior or upper

end of the same organ is very narrow and closely surrounding

the lower end of the atrium. 'Ihe receptacle is enlarged at

both extremities, the upper one being bent and helix-like.

The segmental organs are comparatively short but surrounded

by a thick mass of granulated matter.

The body is about 25 m.m. long by '/> m.m. wide. The

integument is very tender, causing the worm to be easily

broken.

Habitat: Sierra Nevada, California, in the mud of running

springs at an altitude of 7000 feet.

L. Silvani n. sp.

Fig. 4.

The cephalie ganglion; 1n the larger form, is nearly

twice as broad as long and sometimes three-lobed, but in the

smaller form the ganglion is much longer than broad and never

three-lobed. The lower end of the penis proper is rounded

and somewhat swelled. The penis is only half as long as

its chitinous sheath, and only slightly thicker than the lower

end of the atrium. 'The penis-sheath is, seen from the side,

gradually tapering towards its exterior apex, with the ex-

ception of an abrupt enlargement on the midle, just at the

end of the penis proper. Seen from the front, however, it

presents a very different appearance: It resembles in this

aspect an arrow-head with a short round handle. The ovi-

20 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA.

duct is double, the interior one is about ”/, as long as the

penis; the wanting quarter being at the upper end. Seen

from the side it resembles somewhat an arrow-quiver;

when seen from the front it is found tightly to eneclose the

exterior end of the penis-sheath, but its upper third is wider

than the upper half of the penis-sheath. The exterior ovi-

duct is more sacklike and somewhat loosely enclosing the

interior genital organs. The receptacle is furnished with a

large upper sacklike enlargement, which in the smaller form

is bent over. The segmental organs are narrow and long,

and not surrounded by globular cells. The integument is

extremely tough, giving the worm a consistency nearly equal

to that of a thread.

Of this species there exist two different sized forms:

One 18 c.m. long avd 2 m.m. wide; an other 5 c.m. long by

1 m.m. wide. Both forms differ anatomically as described

above, but are connected by intermediate forms, which may

perhaps be considered as beginning species.

Habitat: California, San Francisco. The large form found

only in the Marine Hospital pond. The small form in the

said pond, Laguna Merced, and Laguna del Tache.

Finally I will make a few remarks on the two species

described by ÖCLAPAREDE, viz.

L. Udekemianus CLAP. 1862.

Syn.: LC. Udekemianus ÖLAP. fe pas24D:

L. Hoffmeisteri CLAP. 1862.

Syn.: L. Hojfmeistert CLAP. 1. c. pag. 248.

It is pretty evident that CLAPAREDE did not discover the

interior entrance to the oviduct in Limnodrilus. In referring

to his above cited work, pl. I. fig. 1—4 we find the penis-

sheaths ce” and c figured as if they were entirely enclosed in

the penis, instead of enclosing the same; and the oviduct d”

is seen to connect with the exterior coating of the atrium,

which I have found in all the species I have investigated

not to be the case, but the lower end of the atrium enters

the penis-sheath and forms here a penis proper. The sheath

d", to judge from analogies with my species, does not connect

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDLE. BAND. 56 N:0O 16. 21

with the atrium at all, but ends somewhere above the penis-

sheath, and forms here a funnel-shaped interior opening,

through which the eggs must enter.

Referrimg agaim to Tubifex Bonneti Pl. 2. 1. ce. we find

this species much more correctly drawn, and in perfect ana-

logy with L. Udekemianus and L. Hoffmeisteri.

The atrium is here seen not to coalesce with the copula-

tive sheaths, but entering the penis-sheath, fig. 4 f., the

upper end of which is not figured. The oviduct seems to

be double, the interior one having its opening at 1., and the

exterior one somewhere above b. on the same figure. The

exterior openings of both are plainly visible in the figure.

The interior opening of the interior oviduct is seen at b' fig.

3, but the interior opening of the exterior oviduct a is not

figured here. We have here however the sheaths repre-

sented and figured very much as I think they must be.

It is most likely that CLAPAREDE first studied the spe-

cies of Limnodrilus and afterwards in studying Tubifex dis-

covered the true nature of the copulative organs. In his

descriptions however he states as his opinion that the ova

enter somewhere in the neighbourhood of the insertion of

the prostata gland. But if they should enter here they cer-

tainly would arrive directly into the penis sheath, and not in

the oviduct.

Camptodrilus n. gen.

The cephalic ganglion is emargimated both in front and

behind. The copulative organs are much elongated and

entirely surrounded by numerous spiral muscles, one end of

which are attached to the exterior oviduct, the other to the

interior surface of the body-wall, near to the genital porus.

In other respects the genus resembles Limnodrilus; but

as a general rule it can be said that the copulative organs

of this genus are longer and narrower than those of the

preceding or any other genus of the family. Only forked

spines are presents.

From all other genera Camptodrilus is well distinguished,

from most of them in having only forked spines, and from

Limnodrilus by the peculiar spiral muscles round the copula-

tive organs. In most species the said muscles are very strong

FA EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDAE.

and heavy, and can easily be detected, but in others, as in

C. spiralis, their structure is very fine and pellucid, and they

may sometimes be easily overlooked.

Only four species are as yet known, viz.

A. The oviduet is double. The interior one is chitinous.

'The lower end of the penis-sheath is suddenly increased

in size and platelike. C. spiralis n. sp.

B. The oviduct is single and not chitinous.

a. The cephalic ganglion broader in front than behind.

I . S S . .

The exterior end of the penis-sheath is suddenly ex-

yanded and platelike. = C. iqneus n. sp.

1 I J I

b. The cephalic ganglion is nearly broader behind than

in front. The lower or exterior end of the penis-

sheath is very gradually increasing in width and not

suddenly expanded. C. corallinus n. sp.

ce. The cephalic ganglion is broadest behind and well

rounded. "The exterior end of the penis-sheath is sud-

denly increased in width, funnelshaped but not plate-

like. C. californicus n. sp.

C. spiralis n. sp.

RAS:

The spiral muscles surrounding the copulative organs are

finer than in any other species known, and may be easily

overlooked. "The penis-sheath is long and narrow, and nearly

perfectly straight. Its exterior end is suddenly increasing in

width, but is not plate-like. The interior oviduct is of the

same shape and size as the penis-sheath, only wider at both

extremities. The exterior oviduct is sack-like at its lower end

and somewhat resembling the same organ of Camptodrilus

igneus. The receptacle is long, sack-like and bent at the

middle. 'The segmental organs are not furnished with glo-

bular cells, and their interior opening not surrounded by

glandular agglomerations. The spines are slightly curved,

and the aperture of the prong is larger in the posterior seg-

ments than in the anterior ones.

The body is about 25 m.m. long, by I m.m. wide and

of a steel blue colour. When touched the animal coils itself

up, and alcoholic specimens are accordingly never found

extended. "The integument is tender.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 16. 23

Habitat: California, Sierra Nevada, in stagnant water in

meadows, never in the running streams.

C. igneus n. sp.

The cephalic ganglion is broadest in front, and its po-

sterior margin is deeply emarginated. 'The two anterior pro-

cesses are covered with several globular swellings.

The penis-sheath is long and extremely narrow, its lower

or exterior end is suddenly expanded and plate-like. From

above this plate-like end the penis-sheath gradually increases

in thickness towards the upper or inner end of the sheath.

The oviduet is single and sack-like, especially so its lower

end, in which cell-nuclei are plainly visible. The spiral

museles surrounding the copulative organs are very strong

and distinct, unlike those of the preceeding species C. spi-

ralis. The receptacele is bent and sack-like, no spermatopho-

res are found. The segmental organs are in all the segments

furnished with a coating of perfectly globular cells, with

plain nuclei close to the tube of the organ. The perigastric

cavity contains free and floating perigastric cells.

The integument of the body is extremely tender. Colour

fiery red, under the microscope yellowish. Size of the body

about 30 m.m. long by 0,75 m.m. wide.

Habitat: California, Oakland, San Francisco, Santa Clara,

in ponds. Adult in March.

This species is especially remarkable for its fery red

colour, which gives to the boarders of the pond, in which

the animl lives, a very vivid appearance. Ihe shape of the

cephalic ganglion and the plate-like extremity of the penis-

sheath, are distinct characteristics of the species.

C. corallinus n. sp.

The cephalic ganglion is nearly square and its posterior

emargination rectangular. 'The penis-sheath is gradually in-

ereasing in width at its exterior extremity, which is some-

what bent. The oviduct encloses the penis-sheath tightly,

except its lower end, which is sack-like. The ovaries are

short and bent at a right angle, in which the most developed

ova are found. The receptacle is short, bent and sack-like.

24 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA.

The segmental organs in front of the cingulum are all fur-

nished with globular cells, but those in the segments behind

the cingulum are void of the same. No glandular cells round

their interior opening.

The colour of the body is yellowish red, with a light or

not coloured band between every segment giving to the

worm somewhat the appearance of a string of coralls. The

last posterior segment is five or six times larger than the

segments preceding it. The length of the body is variable,

the general size being 25 to 30 m.m., but sometimes it rea-

ches 60 to 70 millimeters with a width of 1 to 1,5 m.m.

'The integument is tough, giving some tenacity to the body.

Habitat: California, Fresno Co, in ponds, or even in run-

ning waters, Kingsriver, Big Dry Creek, always near the

level of the prairie.

C. californicus n. sp.

Fig. 6.

The cephalic ganglion is nearly square, but well rounded

behind, with a shallow emargination. The copulative organs

are strongly built, and the lower end of the penis-sheath is

suddenly increased in size, but its extremity is not plate-like.

The oviduct is single, surrounds the penis-sheath perfectly,

its lower end is however sack-like, resembling the same or-

gan of C. corallinus. The spiral muscles are heavier than

in any other species of the genus. The segmental organs

are not furnished with globular cells. "The body is of about

the same size, colour and tenacity as that of C. igneus. The

tail is distinetly segmented.

Habitat: San Francisco and surrounding places, such as

Oakland, Lagunitos, Russian river, in ponds or stagnant water,

only seldom in the streams.

The species of this genus being difficult to distinguish

from each other, the following summary of their princi-

pal characteristics may prove useful.

C. spiralis has a double oviduct, its penis-sheath re-

sembles that of C. igneus, but is comparatively shorter. 'The

copulative organs have also some resemblance with those of

L. alpestris, but this species has no spiral muscles. C. igneus

has a single oviduct, but the penis-sheath is gradually in-

creasing in size from the middle towards the lower or exterior

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 16. 25

end. The penis is somewhat larger than that of any other

species in the genus, and the body of the worm is tougher.

C. californicus has the exterior end of the penis-sheath

suddenly expanded or increased in size, but its end is not

plate-like, only trumpet-shaped. The whole organ is also com-

paratively shorter and thicker than in OC. igneus. "The ovi-

duct is single.

26 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. ANDP SPEC. OF TUBIFICIDZA.

EXPLANATION OF THE FIGURES.

Fig. 1. Telmatodrilus Vejdovskyi.

A part of the efferent duct, atrium with the prostata glands, penis

and oviduct.

Fig. 2. Tubifex campanulatus.

Penis, penis-sheath and oviducts. /

Fig. 3. Limnodrilus Steigerwaldi.

Penis, penis-sheath and oviducts.

Fig. 4. Limnodrilus Silvani.

Penis, penis-sheath and oviducts.

Fig. 5. Camptodrilus spiralis.

Penis, penis-sheath, oviducts, and spiral muscles.

Fig, 6. Camptodrilus californicus.

Penis, penis-sheath, oviducet and spiral muscles.

atr. — atrium; eff. — efferent duct.

in. ap. = interior aperture of the oviducts.

in. ovd. = interior oviduct; ex. ovd. = exterior oviduct.

p. 8. = penis-sheath; p. = penis.

sp. mscl. = spiral muscles; pr. = prostata-glands.

Bihang till K. Vet Akad.Handl.Bd.5, N216.

1. Thelm Vejdovskyi 2 Tub campanulatus. 3.L.Stelgerwaldii. 4.1 silvani. 5.Camptodr. SA

6. Camptodr californicus.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5 N:o 17.

UEBER

DIE ELERKTROMOTORINCHE KRAFT,

DIE BEIM STRÖMEN VON FLUSSIGKEITEN DURCH

RÖHREN ERZEUGT WIRD:

E. EDLUND.

MITGETHEILT DEN 9 APRIL 1879.

STOCKHOLM, 1879.

KONGL. BOKTRYCKERIET,

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Uj NN od Mlaakls SN9 KUNHADLR MAA EID KAR Odd

MARE noomororut Zn

dad TSE KOM: nardöne a

qv TavaaeT HL nöd

MM CEN Fv pb nuv uu NYTETTE

2 BR s i

FS EEK DRAS kr FARA

HK HU

äv frn

ön

- sr -

LÖT

I Ir

E Er

STI IE-E

INA Bo ov

I vakade re NARE || arb NM 1

MT ad dad Ao

IRL ARA LURA NL Ae bea fö

IL RR Es "nå vev ed OM

I TTG ONE Nå 22 ll

fÄpr ser Hr an

In zwei fruheren Aufsätzen !) habe ich auf experimen-

talem Grunde folgende Gesetze fir die fragliche electromo-

torische Kraft aufgestellt: 1) Sie ist dem Abstande zwischen

den in die Röhre eingesetzten Electroden gerade proportio-

nal; 2) sie wächst mit der Ausflussgeschwindigkeit der-

massen, dass sie bei kleinerer Geschwindigkeit ihrer ersten

Potenz, bei grösserer aber annähernd ihrem Quadrate pro-

portional ist; 3) sie ist dem Querschnitte der Röhre umge-

kehrt proportional; und 4) sie ist unter Anderem von dem

Leitungswiderstande der Flissigkeit abhängig. Ausserdem

wurde bewiesen, dass die electromotorische Kraft nicht durch

die Reibung der Flissigkeit gegen die Electroden oder gegen

die Wände der Röhre entstehen kann.

Gegen das zweite und das dritte dieser Gesetze har Hr

DozrnN folgende Bemerkungen gemacht ”): Bei weiteren Röh-

ren und grösserem Drucke (woraus eine grössere Ausfluss-

geschwindigkeit folgt) hat es sich gezeigt, dass die electro-

motorische Kraft dem Quadrate der Ausflussgeschwindigkeit

proportional ist; und bei Capillarröhren von hinreichender

Länge (worin die Geschwindigkeit gering wird), dass die

Kraft der ersten Potenz der Geschwindigkeit proportional ist.

Da bekantlich im ersteren Falle das Quadrat der Geschwin-

digkeit, und im letzterem die erste Potenz derselben dem

Drucke proportional ist, so ist Hr Dorn der Ansicht, dass

das zweite der angefihrten Gesetze unrichtig ausgedriickt

worden sei, und dass es statt dessen heissen misse, dass die

electromotorische Kraft dem Drucke proportional ist. Ferner

sagt Hr DOrN, dass es ihm nicht gelungen sei, das obige

dritte Gesetz experimentell zu bestätigen, weshalb er die

1» Bihang till K. Vetenskaps-Akademiens Handl. B. 4. N:o 9. . WIEDEMANS

Annalen B. 1. — Öfversigt af K. Vet. Akad. Förh. 1878 N:o 3. WIED.

Ann. B. 3.

2) WIED. Ann. B. 5.

4 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT.

Richtigkeit desselben fir zweifelhaft hält. Ausserdem hat

Hr DornN nunmehr gefunden, dass die electromotorische Kraft

von der Beschaffenheit der Innerseite der Röhre abhängig

ist, und glaubt deshalb annehmen zu dirfen, dass die von

mir gegebene Erklärung iber das Entstehen dieser Kraft un-

haltbar sei. Ich will in dem Folgenden versuchen diese Be-

merkungen zu beantworten.

Bei den folgenden Beobachtungen wurde dieselbe expe-

rimentale Anordnung wie bei meinen friheren Versuchen

angewandt, auf welche ich deshalb fär näheren Bescheid in

dieser Beziehung hinweise. Der einzige Unterschied bestand

darin, dass ein neues Galvanometer angewandt wurde, das

jedoch von derselben Construction wie das ältere war, aber

eine bedeutend grössere Anzahl Umwindungen hatte, so dass

die Empfindlichkeit fir die fraglichen Ströme viel grösser

als bei dem älteren war. Die Umwindungen des neuen Gal-

vanometers sind in zwei Schichten getheilt, so dass das In-

strument auch als Differentialgalvanometer angewandt werden

kann. . Die Schwingungszeit des Nadelsystems war ungefähr

30 Secunden.

v 2

Ich werde zuerst zeigen, dass, wenn die electromotorische

Kraft als eine Function des Druckes angenommen wird, diese

Function keineswegs so einfach ist, wie Hr DORrNn es sich

vorstellt. Bei sehr kleinen Geschwindigkeiten, wie man sie

in Capillarröhren erhält, und bei grossen Geschwindigkeiten,

wie in weiteren Röhren und mit hinreichend starkem Drucke,

kann man zwar sagen, dass die fragliche Kraft dem Drucke

proportional ist; dies gilt aber nicht, wenn in weiteren Röh-

ren die Geschwindigkeit unter eine gewisse Gränze hinab-

sinkt, welche bei meinen Versuchen ungefähr 5 Meter in der

Sekunde betrug. Um dieses darzuthun wurden folgende Ver-

suche gemacht.

Versuch 1. Hierbei wurde eine Glasröhre angewandt, deren

Durchmesser 3 mm. war; und der Abstand zwischen den Seiten-

röhren, in welchen die Electroden, die aus Gold bestanden, ein-

gesetzt waren, betrug 151 mm. Der Druck wurde mit einem

Quecksilbermanometer gemessen. Zuerst wurden finf Beob-

achtungen bei einem Drucke von 530 mm. gemacht, unmittel-

bar darnach zehn Beobachtungen bei einem Drucke von 1104

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 17. D

mm., und endlich, um zu präfen, ob die electromotorische

Kraft sich während der Beobachtungszeit geändert hätte, fönf

Beobachtungen bei einem Drucke von 530 mm. Die Röhre

war natirlich, ebenso wie bei den folgenden Versuchen, vor

den Beobachtungen gereinigt. Folgende Resultate wurden

erhalten:

Druck. Ausschläge.

530 mm....... 10.020, 78:18, 318 5y0 Mittel,l0:ag.

JU UD lar 31,5 —31,4 —31,5—831,9 —317,1—31,2—31,0—371,1

, —37,5—87,1. Mittel 37,39.

ÖNS [9:0-=19:0—18,718.9— 18,8. + Mibtel. 18-885

Das Mittel von dem ersten und dem letzten dieser Mittel

ist 19,05. Meinem friäheren Aufsatze gemäss sind die Aus-

schläge in diesem Falle der electromotorischen Kraft propor-

tional; denn man braucht hier nicht auf die Polarisation Rick-

sicht zu nehmen, weil diese der Stromstärke proportional ist.

Weil TE ==il9i63 und NE = 2,083, so ist also die electro-

19,05 530

motorische Kraft, innerhalb einer Differenz von 6 24, dem Drucke

oder dem Quadrate der Ausflussgeschwindigkeit proportional.

Unter dem Drucke von 530 mm. strömten 1,56 Kilogr. Wasser

in 30 Secunden aus. Die Ausflussgeschwindigkeit betrug folg-

lich 7,36 M. in der Secunde. Man kann also sagen, dass bis

zu dieser Gränse die electromotorische Kraft dem Drucke pro-

portional ist.

Versuch 2. Dieselben Beobachtungen wurden bei eimem

Drucke von 149 und 759 mm. repetirt. Die Resultate wurden:

Druck. Ausschläge.

10 OEI 4 a St SRA 6.6—6,5—06,5—06,7—6,5. Mittel 6,56.

UA FED RAR 27,9—27,0—26,9—26,1—26,1—25,2—25,5—25,7

—25,8—25,5. Mittel 26,17.

HANSEN 5,9—35,8—5,9 —5,7—5,5. Mittel 5,76

Das mittel von der ersten und der letzten Reihe ist 6,16.

. å 26,17 (fö /

Da die Quotienten RTL 4,248 und färg 53,094 sich nahe

17 2, also viel mehr als man den Beobachtungsfehlern zuschrei-

ben kann, von einander unterscheiden, so folgt, dass die elec-

tromotorische Kraft dem Drucke nicht proportional ist, wenn

dieser auf 149 mm. hinabsteigt. Die Ausflussgeschwindigkeit

war bei diesem Drucke 3,9 M. in der Secunde.

6 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT.

Versuch 3. Dieser Vesuch war dem unter N:o 1 erwähn-

ten vollkommen gleich, nur mit den Unterschiede, dass soeben

destillirtes Wasser angewandt wurde. Der Leitungswiderstand

desselben war mehr als finf mal so gross, wie der des vordem

angewandten Wassers, weshalb auch die Ausschläge grösser

als vorhin wurden. Der Kärze halber werde ich nur die Mittel

anfiuhren.

Bei 530 mm. betrug der Ausschlag 28,85; bei 1104 mm.

57,76 und wiederum bis 530 mm. 28,73. Das Mittel von dem

MUTE

ersten und dem letzten Mittel ist = 28,79. Der Quotient I8.70

= 2,006 unterscheidet sich nur mit 3,5 2 von 2,083.

Versuch 4. Diese Beobachtungen wurden wie die im

: Versuche 2 angestellt. Bei 149 mm. betrug der Ausschlag

11,96; bei 7539 mm. 49,31, und wiederum bei 149 mm. 11,20.

Das Mittel von der ersten und letzten dieser Zahlen wird

FREE Sen!

11,58. Der Quotient TSE

16 24 von 5,094. Das Verhältniss der electromotorischen Kräfte

ist also auch hier viel kleiner als das der entsprechenden Pres-

sionen.

Wenn der Druck bedeutend geringer als 149 mm. wurde,

so wurden die Ausschläge zu kleim um mit hinreichender Ge-

nauigkeit gemessen werden zu können. Da es indessen inte-

ressant schien die Ausflussgeschwindigkeit noch mehr zu ver-

ringern, so verfuhr ich folgendermassen. In eine Glasröhre,

deren Durchmesser 4,5 mm. war, wurde ein Bindel von Ca-

pillarröhren zwischen der beiden Electroden eingesetzt. Die

Capillarröhren waren 26 mm. lang und der Abstand zwischen

den Electroden war 89 mm. Die Zwischenräume zwischen der

Capillarröhren waren ausgefiillt, so dass das Wasser durch die

Röhren gehen musste. Auf diese Weise wurde der folgende

Versuch angestellt. |

= 4,258 unterscheidet sich mit etwa

Versuch 3. Zuerst wurden finf Beobachtungen bei einem

Drucke von 100 mm. gemacht, darauf zehn Beobachtungen bei

512 mm., und schliesslich wieder finf bei 100 mm. Das Mittel

aus der ersten und der letzten Reihe ergab einen Ausschlag

von 16,16 Schalentheilen, und bei dem höheren Drucke wurde

das Mittel 61,65. Bei dem kleineren Druck foss 0,1106

Kilogr. Wasser in 30 Secunden durch die Röhre, und bei dem

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 17. 7

höheren Drucke 0,3192 Kilogr. - Bei dem niedrigeren Drucke

war also die Geschwindigkeit sehr unbedeutend. Hieraus er-

hält man das Verhältniss zwischen den electromotorischen

Kräften = 3,82 und zwischen den entsprechenden Pressionen

= 5,12. Hier sind also die electromotorischen Kräfte den an-

gewandten Pressionen bei weitem nicht proportional. Die

Differenz zwischen den beiden Quotienten beträgt beinahe 26 4.

Das Verhältniss der Ausflussgeschwindigkeiten ist = 2,886.

Da nun (2,886)b5t = 5,12, so folgt hieraus, dass die Pressionen

sich ungefähr wie die Quadratwurzeln aus den Cuben der Aus-

flussgeschwindigkeiten verhalten. Die Pressionen sind also

weder dem Quadrate noch der ersten Potenz der Ausflussge-

schwindigheit proportional. Wie man erwarten konnte, waren

die Capillarröhren kirzer, als dass das Poiseuillesche Gesetz

gultig sein konnte.

Wenn man mit Hrn DorRN annehmen will, dass die elec-

tromotorische Kraft eine Function des Druckes sei, so erhält

man nach obigen Versuchen fiir diese Function den folgenden

Ausdruck, wobei y die electromotorische Kraft, p den Druck

und & eine Constante bedeuten. Bei sehr geringen Ausfluss-

geschwindigkeiten, wie in Capillarröhren, fir welche das Poi-

seuillesene Gesetz gilt, y = kp; wenn die Geschwindigkeit et-

was grösser ist, y = kp?, wo a nicht = 1 ist, und endlich,

wenn die Geschwindigkeit 5 Meter oder mehr beträgt, y = kp.

Dieser Annahme gemäss wiirde also das merkwirdige Verhält-

niss statt finden, dass bei sehr kleinen Geschwindigkeiten die

Kraft dem Drucke proportional ist; sind die Geschwindigkeiten

etwas grösser, so hört diese Proportionalität auf; wachsen aber

die Geschwindigkeiten noch mehr, so werden wieder die Kraft

und der Druck einander proportional. Dies wäre ein physika-

liscehes Gesetz, zu welchem man gewiss nicht viele Aenlich-

keiten wirde finden können.

Wenn man dagegen annimmt, dass die electromotorische

Kraft eine Function der Geschwindigkeit ist, so erhält man

den Ausdruck y = kv, wo v die Geschwindigkeit bezeichnet.

a ist ein Exponent, der bei sehr geringen Geschwindigkeiten

= 1 ist, nachdem aber mit der Geschwindigkeit wächst,- bis er

zuletzt = 2 wird. Der Exponent steigt also beständig, je

nachdem die Geschwindigkeit wächst. Fir das folgende will

ich hier die Aufmerksamkeit darauf richten, dass dies Gesetz

eimigermassen dem gleicht, das fir den Widerstand gilt, den

3 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT.

ein in einer Flissigkeit sich bewegender Körper erleidet.

Bei allen Versuchen, die in dem Folgenden angefihrt wer-

den, war die Geschwindigkeit so gross. dass die electromo-

torische Kraft deren Quadrate proportional war.

Die obigen Versuche machen es wenigstens unwahr-

scheinlich, dass der Druck die directe Ursache der Entsteh-

ung der electromotorischen Kraft sein kann. Ich werde

jetzt zeigen, dass sie in keiner directen und unmittelbaren

Beziehung zu einander stehen.

$ 3.

Wenn Versuche mit einer weiten Röhre und unter einem

so hohen Drucke gemacht werden, dass die electromotorische

Kraft dem Quadrate der Ausflussgeschwindigkeit proportional

ist, so kann man aus solchen Versuchen keine Folgerungen

ziehen, in wie fern die electromotorische Kraft von dem

Drucke oder von dem Quadrate der Geschwindigkeit direct

abhängig ist, denn diese sind dann einander proportional.

Um dies zu entscheiden muss man seine Versuche so ein-

richten, dass man die eine dieser Ursachen variiren lässt,

während man die andere constant hält. Dies lässt sich leicht

auf folgende Weise bewerkstelligen.

Versuch 6. Eine Glasröhre, deren Durchmesser 4,5 mm.

und Länge 251 mm. betrugen, war, zum HEinsetzen der Elec-

troden, mit zwei Seitenröhren versehen, die um 189 mm. von

einander entfernt waren. Am unteren Ende der Röhre war

eine mit Schraubengängen versehene Messingshälse festge-

kittet, mittelst welcher eine andere Röhre, ebenso weit und

300 mm. lang, festgeschraubt werden konnte, so dass dann

die ganze Länge 551 mm. betrug. Nun liess man unter con-

stantem Drucke Wasser durch die Röhre strömen, das eine

Mal als sie 251 mm. und das andere Mal als sie 551 mm.

lang war, und die dabei erhaltene Ausschläge des Galvano-

meters wurden beobachtet. Weil die Electroden in beiden

Fällen dieselben waren, war es, wie in meinem friheren

Aufsatze gezeigt wurde, nicht nöthig die Polarisation zu be-

räcksichtigen, sondern die erhaltenen Ausschläge waren ein

directes Maas der electromotorischen Kräfte. Die Beobacht-

ungen wurden abwechselnd mit der längeren und mit der

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0O 17. 9

kärzeren Röhre gemacht, und der Druck, gleich 1,1 Atmo-

sphäre, war bei allen Beobachtungen unverändert derselbe.

Mit der kärzeren Röhre erhielt ich im Mittel einen Ausschlag

von 33,43 und mit der längeren einen von 23,95 Scalentheilen.

Das Verhältniss der electromotorischen Kräfte war folglich

1.396. In 30 Secunden strömte aus der längeren Röhre

4,110 und aus der kärzeren 4,960 Kilogr. Wasser. Das Ver-

hältniss der Quadrate der Ausflussgeschwindigkeiten war also

1,456. Hieraus folgt, dass die electromotorische Kräfte in-

nerhalb einer Differenz von etwa 4 Zz den Quadraten der Ge-

schwindigkeiten proportional waren.

Versuch 7. Dieser Versuch ist eine Wiederholung des

vorhergehenden und einen halben Tag später angestellt. Mit

der kiärzeren Röhre erhielt ich im Mittel einen Ausschlag

von 33,03 und mit der längeren eimen von 23,56 Scalentheilen.

Das Verhältniss der electromotorischen Kräfte ergiebt sich

hieraus = 1,402, also ebenso gross wie vorhin.

Versuch 8. Dieser Versuch wurde auf die Weise ange-

stellt, dass bei jeder zweiten Beobachtung die untere Röhre

fortgenommen und statt derselben eine kleine messingene

Platte angeschraubt wurde, die in der Mitte mit einer kleinen

Oeffnung versehen war; ibrigens war alles ebenso wie vorhin.

Wenn die Platte angeschraubt war, strömte in 30 Secunden

2,990 Kilogr. Wasser durch die Röhre, und, wenn die 300

mm. lange Röhre angeschraubt war, 4,110 Kilogr., wie schon

angegeben ist. Das Verhältniss der Quadrate der Geschwin-

digkeiten war folglich 1,889. Mit der Röhre war im Mittel

der Ausschlag 26,90 und mit der Messingsplatte 13,41 Scalen-

theile. Das Verhältniss der electromotorischen Kräfte war

also 2,006. Diese Zahl unterscheidet sich von 1,889 um nahe

6 2, aber die Differenz liegt nicht nach derselben Seite, wie

in den beiden vorhergehenden Versuchen.

Aus diesen Versuchen folgt unstreitig, dass die electro-

motorischen Kräfte von der Geschwindigkeit und nicht von

dem Drucke unmittelbar abhängen; denn der letztere blieb

unverändert, während die electromotorische Kräfte ihrer Grösse

nach wechselten. Der Druck hat hiebei nur in dem Falle

Einfluss, dass durch denselben die Geschwindigkeit verän-

dert wird.

10 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT.

Hr DornN hat durch einige eigenen Versuche in der That

dasselbe bewiesen, obgleich er aus denselben diesen Schluss

nicht gezogen hat. Bei einem dieser Versuche wurden zwei

Röhren von gleichem Durchmesser aber verschiedener Länge

benutzt. Bei der längeren Röhre war der Abstand zwischen

den HElectroden 100 mm., und bei der käirzeren 49,7 mm.

Um eine Geschwindigkeit von 10 Meter in der Secunde zu

erreichen, war bei der längeren Röhre ein Druck von 1012,

mm. erforderlich, wodurch eine electromotorische Kraft von

0,9521 erhalten wurde. Die kärzere Röhre forderte, um die-

selbe Geschwindigkeit zu erzeugen, einen Druck von 751,9

mm., und die entsprechende electromotorische Kraft betrug

0,4681. Berechnet man hieraus, wie gross die electromoto-

rische Kraft in der längeren Röhre geworden wäre, wenn der

Abstand der Electroden = 49,7 mm. gewesen wäre, so findet

man die Zahl 0,4733, die sich nur um 1 42 von der mit der

kärzeren Röhre direct gefundenen Kraft (0,4681) unterschei-

det. Fir dieselbe Geschwindigkeit wurde also mit beiden

Röhren dieselbe electromotorische Kraft erhalten, obgleich

der Druck in den beiden Fällen so verschieden war. HFEin

ähnliches Resultat erhielt Hr DOorn durch Versuche mit ei-

nigen anderen Röhren. Die Versuche des Hrn DOoRrn fihren

also zu demselben Ergebnisse wie die oben mitgetheilten.

$ 4.

Die folgenden sieben Beobachtungsreihen wurden ange:

stellt um zu erfahren, ob die electromotorische Kraft, unter

sonst unveränderten Verhältnissen, wirklich dem Querschnitte

der Röhre umgekehrt proportional sei. Dazu wurden zwei

verschiedenen Methoden, 4 und B, angewandt, die eine in

den vier ersten, die andere in den drei letzten Beobachtungs-

reihen. In der Methode A war die Anordnung die folgende:

Eine weitere Röhre war mit einer engeren zusammengeblasen,

so dass die weitere Röhre die obere und die engere die un-

tere Hälfte bildete. Jede dieser Röhren war, zur Anbringung

der Electroden, mit zwei Seitenröhren in gleichem Abstande

von einander versehen. Die zwei oberen HElectroden, d. h.

die, welche der weiteren Röhre angehörten, waren mit den

Enden der einen Drahtschicht des Galvanometers, und die

beiden unteren, in der engeren Röhre befestigten, Electroden

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:o 17. 11

mit den Enden der anderen Drahtschicht verbunden. Es ist

einleuchtend, dass, wenn das Wasser die auf diese Weise zu-

sammengesetzte Röhre durchströmte, die Geschwindigkeiten in

den beiden Theilen der Röhre den respectiven Querschnitten

umgekehrt proportional sein mussten. Nun wurde zuerst der

Ausschlag a beobachtet, welcher bei Durchströmen des Was-

sers erhalten wurde, wenn beide Drahtschichten in derselben

Richtung ; dann der Ausschlag b, welcher entstand, wenn die

beiden Drahtschichten in entgegengesetzter Richtung wirkten,

darnach wieder der Ausschlag a u. s. w., bis zuverlässige

Mittel fir diese Bestimmungen erhalten wurden. Wir wollen

den Galvanometerausschlag, der, falls keine Polarisation statt-

fände, durch den in der engeren Röhre vorhandenen Strom

entstehen wiirde, « nennen, und den entsprechenden Ausschlag,

der durch den in der weiteren Röhre entstandenen Strom ver-

ursacht wird, mit «, bezeichnen. Die Ausschläge, welche diese

Ströme in der Wirklichkeit verursachen, sind jedoch der ent-

"stehenden Polarisation zufolge viel geringer. Wenn man die

Polarisations-Constante der engeren Röhre mit «, und die der

weiteren mit w«, bezeichnet, so sind die Ausschläge, welche

diese Ströme wirklich hervorbringen, wie ich in meinem fri-

heren Aufsatze mnachgewiesen habe, gleich «(1 —+4) und

2 (1 — 07). Man hat also x(1— 0) + z,(1— 0) = a und

2Z(1— 0)— 2 (1 —07)='b; Woraus = TE UIDOl dög =

Mean, Das Verhältniss der beiden von jeglicher Polari-

2( 1 fart (650)

sation befreiten Ausschläge wird folglich:

z (a+3) (0 —a),

a o(a—b) (1— vu)

Wenn v die Geschwindigkeit des Wassers in der engeren

Röhre, m den Querschnitt dieser Röhre, I den Abstand zwi-

schen den Electroden und &k eine Constante bezeichnen, so

ist — unter der Voraussetzung, dass die electromotorische Kraft

dem Querschnitte umgekehrt proportional ist — diese Kraft =

klv?

den Electroden ist, in Verhältniss zu dem Widerstande in den

Galvanometerwindungen, so gross, dass der letzte ganz ver-

nachlässigt werden darf. Bezeichnet man den Widerstand in

Der Leitungswiderstand in der Wassersäule zwischen

12 EDLUND UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT.

der Wassersäule mit FARAO) eine Constante ist, so hat man

2”

”Qve

r=—, wie ich in den genannten Aufsatze bewiesen. Wenn

(

v, und my, die entsprechende Bedeutung fir die weitere Röhre

haben, so hat man auf dieselbe Weise x, = =, und folglich

dn NED 2 É cat

V = RR Jede andere Annahme iber die Abhängig-

T v m a

FE 1

keit der electromotorischen Kraft von dem Querschnitte der

Röhre giebt ein anderes Resultat.

Das Verhältniss zwischen den Querschnitten wurde daraus

ermittelt, dass die Röhre mit Wasser gefillt und der Leitungs-

Wwiderstand bestimmt wurde, sowohl zwischen den Electroden

der weiteren Röhre als zwischen den der engeren. Dies ge-

schah mit Hilfe des Depolarisators, auf die Weise wie es in

meinem mehrerwähnten Aufsatze mitgetheilt worden.

Bei der Methode £ wurden zwei verschiedene Röhren

von ungleichen Durchmessern benutzt, durch welche das Was-

ser strömte, während die Ausschläge beobachtet wurden. Der

mit der engeren Röhre erhaltene Ausschlag mag mit d, der

mit der weiteren mit d, und die entsprechenden Polarisations-

Constanten mit « und a bezeichnet werden. Nachdem d, d,,

« und & mit hinreichender Genauigkeit bestimmt worden,

wurden die in 30 Secunden ausgeflossenen Wassermengen p

Rene Me 3

und p, gewogen. Das Verhältniss — der Querschnitten wurde

gleichfalls bestimmt, wodurch das Verhältniss der Ausflussge-

der Polarisation befreiten Ausschläge fortwährend mit x und

2, bezeichnet, so hat man «(1 — 0) = d und x,(1— 0) = dy;

woraus folgt

schwindigkeiten bekannt wurde. Wenn man die von

ja sd (Lr

a od (1— 0)

Wenn die electromotorische Kraft dem Querschnitte wirk-

2 . . . Xx

lich umgekehrt proportional ist, so muss andererseits NG

x m

= OMR AR ar tg

pr m VA ipn

diese Methode eine Bestimmung mehr als die Methode 4.

2 2

Wie man hieraus sieht, erfordert

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 163)

Versuch 9. Methode 4. Druck 1,7 Atmosphären. Der

Abstand der Electroden, sowohl in dem weiteren wie in dem

engeren Theile der Röhre, war 151,5 mm. Wie schon ange-

geben worden, wurden die Leitungsdrähte, welche von dem

weiteren Theile der Röhre zum Galvanometer fihrten, zwi-

schen jeder Beobachtung gewechselt, so dass die beiden Draht-

schichten das eine Mal in derselben, das andere Mal in ent-

gegengesetzter Richtung auf den Magnet wirkten. Die erhal-

tenen Ausschläge werden, wie oben erwähnt, mit a und b

bezeichnet.

a: 36,3—386,0—39,1—38,6—38,5—-39,0—39,41—39,2—39,6—39,7.

Mittel 38,59.

b: 28,0—29,0—29,0—28,1—29,1—28,9—28,2—29,0—29,1—29,1

Mittel 28,75.

Um das Verhältniss der Querschnitte der beiden Theile

der Röhre und die beiden Polarisations-Constanten zu bestim-

men verfuhr ich folgendermassen: Ein gewisser Bruchtheil

des Stromes von einem Daniell'scehen Element wurde in die

Leitung eingeschaltet, so dass er die Galvanometerwindungen

und die Wassersäule zwischen den HElectroden des engeren

Theiles der Röhre durchströmte. Hierdurch entstand natärlich

eme Polarisation der Electroden in der Wassersäule. Danach

wurden dieselben Beobachtungen wiederholt, nachdem der De-

polarisator eingeschaltet worden, so dass die Richtung des

Stromes in der Wassersäule unaufhörlich wechselte, während

der Strom in den ibrigen Theilen der Leitung beständig die-

selbe Richtung hatte, obgleich er intermittent wurde. Wenn

das Mittel der Ausschläge, die in diesem Falle entstehen, mit

1,89 (der Constante des Depolarisators) multiplicirt werden, so

erhält man, wie ich in dem erwähnten Aufsatze näher nach-

gewiesen habe, die Grösse des Ausschlages, der entstanden

sein wirde, wenn der Strom von dem Elemente ununterbro-

chen durch die Wassersäule gegangen wäre und dabei keine

Polarisation stattgefunden hätte. Darauf wurden die entspre-

chenden Beobachtungen gemacht, wenn derselbe Strom durch

den weiteren Theil der Röhre ging. Auf diese Weise wurden

folgende Ausschläge mit dem engeren Theile der Röhre er-

halten:

14 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT.

ohne Depolarisator 28,0—28,5—28,4. Mittel 28,3;

mit » 21,0—21,1—21,3—21,6—22,3—21,5, Mit-

tel 21475;

und mit dem weiteren Röhre:

ohne Depolarisator 92,9 —94,1—93,9. Mittel 93,63.

mit » 28,6—58,9—61,9—60,0—59,1. Mittel 59,7.

Hieraus erhält man zuerst das Verhältnise zwischen den

Querschnitten der beiden Theile der Röhre = =

Die Polarisations-Constante der engeren Röhre wird a =

0,3026, und die der weiteren &, = 0,1702, folglich (1 — &) =

6974 und (1 — 0,) = 0,8298. Hieraus erhält man endlich

RN RE nr 59 + 28,75)0,8298

g 35,59 — 28,75)0,6 974

wenig von 2,781 sich unterscheidet.

= 2.854; Wwelehe sZanlnur

In den folgenden Versuchen derselben Art werden der

Kirze wegen nur die erhaltenen Mittelzahlen angegeben.

Versuch 10. Methode A. Druck = 1 Atmosphäre. Eine

andere Röhre wurde benutzt. In Mittel wurden: a = 19,13;

b=7,125; 0 =0,341; 0; = 0,456. Das Verhältniss zwischen

i; m

den Querschnitten war — 1,437.

3 å Xx

Hieraus erhält man |G = 1,344.

Versuch 11. Methode A. Druck =1 Atmosphäre. Die-

selbe Röhre wie im nächst vorhergehenden Versuch, aber neues

destillirtes Wasser, weshalb die Ausschläge jetzt grösser wur-

den. Man erhielt:" a& ="Sd,165 0 — 415 erste

| |; x

Hieraus wird Vy” =A1"41697

Versuch 12. Methode A. Druck = 0,7 Atm. Dieselbe

Röhre wie in den beiden letzten Versuchen. Die Resultate

Wwurden: a — 20,49; 0=9,035 0 — 0220 und oy = 0,240, WOraus

= UN

TZ,

Versuch 13. Methode B. Druck = 1 Atmosphäre. Die

im Versuche 9 benutzte Röhre wurde gleich unterhalb der

BIHANG TILL K.: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 15

Uebergangstelle zwischen dem weiteren und dem engeren

Theile abgesprengt, und diese wurden nun als zwei verschie-

dene Röhren angewandt. Aus der engeren Röhre strömten in

30 Secunden 1,948 und aus der weiteren 2,717 Kilogr. Wasser.

(Die Ursache des Umstandes, dass die Ausflussgeschwindigkeit

aus der letzteren Röhre nicht grösser war, lag darin, dass das

untere Ende der Röhre etwas verengt war.) Da das Verhält-

niss der Querschnitte, wie oben gesagt, = 2,781 war, erhält

m ö Åva S

Han also ser — 1,994. Die Polarisations-Constante der en-

geren Röhre war a = 0,23, und die der weiteren Röhre a, =

0,18. Mit der engeren Röhre wurden folgende Ausschläge

erhalten:

d: 42,6 —42,3—42,5—42,0—41,3—41,7—41,5— 41,2—42.3—42,4

Mittel 41,98;

und mit der weiteren Röhre dj: 10,5—10,2—9,7—11,2—9,8—

10,3—9,6—9 2—11,4—10,3. Mittel 10,22.

Die Beobachtungen wurden so angestellt, dass zuerst eine

Bestimmung mit der engeren Röhre gemacht wurde, darauf

eine mit der weiteren, dann wieder eine mit der engeren u. s. w.

Aus diesen Beobachtungen erhält man — = 2,092,

welche Zahl nur wenig von 1,994 abweicht.

Versuch 14. Methode B. Zwei neue Röhren wurden be-

nutzt. Wenn die weitere Röhre angewandt wurde, war der

Druck 0,6 Atmosph. und bei den Beobachtungen mit der en-

geren 1,1 Atm. Aus der engeren Röhre strömte in 30 Se-

cunden 1,510 und aus der weiteren 5,710 Kilogr. Wasser. Der

Durchmesser der engeren Röhre betrug etwa 3,2 mm. und das

Verhältniss zwischen den Querschnitten der beiden Röhren

war 4,220. Folglich wird 2 - = 1,1i16. Die Mittel der Aus-

Pp ”

schläge waren d=536,45, d, = 30,40 und die Polarisations-

Constanten &« = 0,312 und oc = 0,235. Hieraus wird be

Versuch 15. Methode B£. Dieselben Röhren wie in

dem nächst vorhergehenden Versuche, aber der Druck war

jetzt sowohl bei der Anwendung der eimen wie der anderen

16 EDLUND, UEBFR DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT.

=0,6 Atm. Aus der engeren Röhre strömten in 30 Secunden

1,125 und aus der weiten 5,710 Kilogr. Wasser. Die Mittel

der Ausschläge wurden d = 13,22, d, = 12,21 und die Polari-

sations-Constanten a = 0,274 und oa, = 0,477. Hieraus erhält

;

> m

man £L —- — (),832 und V = =0,730.

ph m T

Um die Uebersicht zu erleichtern, mögen hier die Ergeb-

nisse dieser sieben Versuchsreihen zusammengestellt werden.

pm, RB Unterschied

pym dä in Procenten.

FANS la de So OLE 25815 AVR AR EE 2 + 2,6

[NA 3 7 se FRA SEN [USSR LAN se — 6,5

I USE ARE AS SN INSPIRED MSE SEEN + L7.

[ESR SUNE I SÖN SRASE dre + 2,9.

ig Re MSIE 270) SOMNA ST SNETT + 4,9.

TSINNG EON SEN ML 5bE SO TRES + 3,5

(38 310: BSR (3078) OMR RENA — 6,3

Der grösste Unterschied beträgt 6,5 2 und der mittlere

Fehler wird 4,4 2. Da dieser Fehler kemeswegs grösser ist,

als dass er den Beobachtungen, in denen so viele Fehler-

quellen liegen, zugeschrieben werden kann, so muss man hier-

aus folgern, dass die Richtigkeit der gemachten Annahme,

dass die electromotorische Kraft dem Querschnitte umgekehrt

proportional sei, experimentell bewiesen ist.

Hr DorN lässt die Frage unentschieden, ob die fragliche

strombildende Kraft durch die Reibung der Flissigkeit gegen

die festen Wände der Röhre entstehe, oder ob sie von con-

tactelectromotorischer Natur und eine Folge der Berährung

zwischen der Flissigkeit und der Röhre sei; doch scheint er

geneigt zu sein die letztere Erklärungsweise vorzuziehen.

Die Grinde, welche ich fär die Ansicht angefiihrt habe, dass

weder die Reibung noch die Beriihrung eine genigende Er-

klärung iber das Entstehen dieser Ströme liefern kann, wer-

den von ihm nicht einmal erwähnt, viel weniger widerlegt.

Da die Stärke dieser Ströme, wie Hr DOozrNn zuerst durch Ver-

suche bewiesen hat, zum Theile von der Beschaffenheit der

Röhrenwände abhängt, und da ausserdem ein Wasserstrahl,

BIHANG TILL K. SV. VEI-AKAD. HANDL. BAND 56 N:O 17. 17

der nicht von einer Röhre umgeben ist, nur einen sehr

schwachen oder gar keinen galvanischen Strom zu erzeugen

vermag, meint Hr DORrN, dass die von mir gegebene Erklärung

dieser Ströme nicht haltbar sei. Ich werde jetzt diese Be-

merkungen in Betracht ziehen.

Zmerst muss ich darauf aufmerksam machen, dass es trotz

gemachter Versuche nicht gelungen ist zu beweisen, dass

iberhaupt durch die Reibung einer Flissigkeit gegen einen

festen Körper Electricität entwickelt werde. Die einzige be-

kannte Ausnahme von dieser Regel ist das Quecksilber; und

ausserdem soll mattgeschliffenes Glas angeblich positiv elec-

trisech werden, wenn es mit Alther, Alcohol oder flässigen

Hartzen gerieben wird !).

Dass keine Electricität entstehen kann, wenn Wasser an

einer glatten Glasscheibe vorbeigleitet, fordert kaum einen

Beweis, weil in der That keine Reibung zwischen dem Glase

und dem Wasser stattfindet. Das Glas bindet nämlich an

seimer Oberfläche eine dinne Wasserschicht, die nicht an der

Bewegung der iibrigen Wassermasse Theil nimmt; gegen

diese stillstehende Wasserschicht, und nicht gegen das Glas,

reibt das vorbeiströmende Wasser, wodurch aber keineswegs

Electricität erzeugt werden kann.

Angestellte Versuche haben dargelegt, dass schwach po-

larisirte Electroden ihre Polarisation nicht verändern, wenn

Wasser, sogar mit grosser Geschwindigkeit, dicht an ihnen

vorbeiströmt; und dieser Umstand wird dadurch erklärt,

dass die Gase, welche die Polarisation verursachen, von

der diinnen Wasserschicht geschiitzt werden, die an der Be-

wegung nicht Theil nimmt. Zwischen den Electroden und

dem strömenden Wasser findet also keine wirkliche Reibung

statt. Das Glas verhält sich in dieser Beziehung ohne Zwei-

fel ebenso wie die metallenen Electroden. Bei den obigen

Versuchen war der Widerstand der Wassersäule in der Röhre

zwischen den BElectroden so ungemein viel grösser als der

Widerstand in den Galvanometerwindungen und in den Dräht-

en, die dahin fihrten, dass der letztere Widerstand im Ver-

gleich mit dem ersteren gänzlich vernachlässigt werden konnte.

Man kann daher, ohne einen merkbaren Fehler zu begehen,

annehmen, dass der Strom, welchen eine an der Röhrenwand

!) RIESS: Die Lehre von der Reibungselectricität, B. 2. p. 398.

18 EDLUND, UEB8BER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT.

supponirte electromotorische Reibungskraft verursachen wirde,

ausschliesslich durch den Galvanometerwindungen seinen Weg

nähme und nicht zum Theil durch die Mitte der Wassersäule

zuricklaufen wirde. Wenn nun die Reibung gegen die

Röhrenwand den Strom verursachte, so misste die Strom-

stärke, unter sonst unveränderten Verhältnissen, mit der

Weite der Röhre wachsen; weil die Electricitätsentwickelung

mit der Reibungsfläche zunimmt. Die Erfahrung zeigt aber,

dass dies nicht der Fall ist: die Stromstärke ist bei unver-

änderter Geschwindigkeit von der Weite der Röhre unab-

hängig. Um unzweideutig zu beweisen, dass die Reibung nicht

die wahre Ursache zu der Strombildung sein kann, fihre ich

hier das Resultat eines Versuches an, der von derselben Be-

schaffenheit wie der in meinem fräheren Aufsatze mitge-

theilte ist.

Versuch 16. Hierzu wurde eine Röhre angewandt, welche

eimen Durchmesser von 4,5 mm. hatte und in der Mitte zu-

sammengeschraubt werden konnte. Die beiden Theile der

Röhre waren mit je einer Seitenröhre versehen, so dass eine

Electrode auf jeder Seite der Schraube angebracht werden

konnte. Nun wurde zuerst eine Beobachtung gemacht, wenn

eine diinne, mit einer Menge feiner Löcher versehene, Mes-

singsscheibe zwischen den beiden zusammengeschraubten En-

den der Röhre eingesetzt war; darauf wurde die Scheibe

fortgenommen, und eine neue Beobachtung angestellt, bei

welcher die zusammengeschraubten Röhren eine einzige Röhre

derselben Weite und Länge ersetzte; dann wurde wieder die

erste Beobachtung wiederholt u. s. w. Wenn die Messings-

scheibe eingesetzt war, strömten in 30 Secunden 1,745 Kilogr.

Wasser aus; und wenn man sie fortnabm, 4,275 Kilogr. Die

Geschwindigkeit betrug also im ersteren Falle 3,657, und im

letzteren 8,960 Meter in der Secunde. Die folgenden Aus.

schläge wurden beobachtet:

Mit der Messingsscheibe: 26,2—24,2—24,2—25,1 -- 27,3. Mittel

= DEU

Ohne » 42,9—39,0—36,5—39,2—38,7. Mittel

= DA

Nimmt man nun an, die Reibung sei die Ursache der

Strombildung, so hat man, wenn die Röhren ohne die mes-

singene Scheibe zusammengeschraubt sind, nur die Reibung

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 19

gegen die Glasvand in Betracht zu nehmen; in dem anderen

Falle aber ausserdem die Reibung gegen die Scheibe. Die

oben angefihrten Versuche beweisen, dass die electromoto-

rische Kraft dem Quadrate der Geschwindigkeit, wenn diese

hinreichend gross ist; einer niedrigeren Potenz derselben,

wenn sie unter eine gewisse Grenze hinabsinkt; und endlich

ibrer ersten Potenz, wenn sie sehr gering ist, proportional

ist. Nun war aber, wenn die Röhren ohne die Messings-

scheibe zusammengeschraubt waren, die Geschwindigkeit 2,45

Mal grösser, als wenn die Scheibe eingesetzt war. Wenn

die Scheibe angewandt wurde, musste folglich der Theil des

Stromes, der von der Reibung gegen die Glaswand herrihrte,

320,26

2,45

That 25,4 war, so miissten, unter der gemachten Voraussetz-

ung, mehr als 9,4 Scalentheile von der Reibung gegen die

Messingscheibe herrihren. Man kann aber experimentell be-

weisen, dass die Reibung des Wassers gegen ein Metall kei-

nen Strom zu erzeugen vermag. Fir diesen Zweck braucht

man nur Wasser durch eine Glasröhre strömen zu lassen, die

mit zwei in derselben Höhe einander gegenibersitzenden

Seitenröhren versehen ist, und die Electroden in diese so

einzusetzen, dass das strömende Wasser an dem Ende der

einen Electrode vorbeistreift, während die andere Electrode

so weit zuriickgezogen ist, dass der Wasserstrom sie nicht

beriihrt. Obgleich auf diese Weise die eine Electrode der

Reibung ausgesetzt ist, die andere aber nicht, so entsteht

kein Strom, was doch der Fall sein misste, wenn die Rei-

bung in dieser Hinsicht thätig wäre. Die Annahme, dass die

Reibung der Flässigkeit gegen die Röhrenwand die Ursache

der Entstehung des electrischen Stromes sei, wird also durch

die Erfahrung widerlegt.

=16 sein. Da nun der Ausschlag in der

geringer als

Es kann aber auch bewiesen werden, dass der Strom

nicht von irgend einer contact-electromotorischen Kraft zwi-

sehen dem Wasser und der Röhrenwand verursacht werden

kann. Zuerst ist zu bemerken, dass die bisher bekannten

contact-electromotorischen Kräfte nur bei Berährung zwischen

Körpern, welche die HElectricität leiten, entstehen, während

dagegen in dem fraglichen Falle der eine Körper, nämlich

das Glas, ein guter Isolator ist. Damit in gewöhnlichen Fäl-

len ein Strom entstehe, missen die beiden Körper, welche

20 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT.

in Beriihrung sind, durch einen äusseren Leiter verbunden

werden; in unserem Falle dagegen sind beide Electroden in

der einen Körper eingesteckt, nämlich in die Wassersäule,

welche, sie mag nun durch die Berihrung mit dem Glase

positiv oder negativ electrisceh werden, dieselbe electrische

Spannung in den beiden Electroden bewirken muss, wodurch

jegliche Strömung in der Leitung zum Galvanometer unmög-

lich wird. In gewöhnlichen Fällen wirkt die electromoto-

rische Kraft längs der Normale der Berihrungsfläche; hier

wärde sie dagegen deutlich in einer mit dieser Fläche pa-

ralleler Richtung wirken. Die gewöhnliche electromotorische

Kraft ist von der Grösse der Beriährungsfläche unabhängig;

hier dagegen wirde sie dem Quadrate der Berihrungsfläche

umgekehrt proportional sein. Dies erhellt daraus, dass sie,

wie die Beobachtungen zeigen, dem Querschnitte der Röhre

umgekehrt proportional ist. Trotz allen diesen Widersprich-

en, wollen wir doch fir einen Augenblick annehmen, der

electrisehe Strom werde wirklich von einer contactelectro-

motorischen Kraft zwischen dem Wasser und der Röhrenwand

verursacht, und wir wollen die Folgen einer solchen An-

nahme näher in Betracht ziehen. Zuerst mag daran erinnert

werden, dass, wenn ein Widerstand m, der der Grösse nach

mit dem Widerstande M zwischen den Electroden in der

Wassersäule vergleichbar ist, in die Leitung zum Galvano-

meter eingeschaltet wird, die Stromstärke i = — j18(t, INO

M+m

P die electromotorische Kraft bezeichnet. Dies ist durch an-

gestellte Versuche in meinem ersten Aufsatze iber diese

Ströme vollständig bewiesen. Der fragliche Strom folgt also

dem Ohm'schen Gesetze. Wenn man annimmt, der Strom

entstehe durch eine contactelectromotoriscehe Kraft P, die

ihren Sitz auf der Berährungsfläche zwischen dem Wasser

und dem Glase habe, so muss der hierdurch erzeugte Strom

sich nothwendig so theilen, dass ein Theil desselben durch die

Leitung zum Galvanometer geht, und der andere Theil durch

die Wassersäule zuruckläuft. Der erstere Theil des Stromes

bezeichnen wir mit z, den letzteren mit I und den Wider-

stand in der längs der Röhrenwand sich erstreckenden din-

nen Wasserschicht, wohin die electromotorische Kraft verlegt

wird, mit C. Den Widerstand, welchen der Stromtheil I in

der Wasserschäule erleidet; nennen wir M,; diesertWidlete

BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 17. 21

stand muss natirlich etwas grösser als M sein. Auf diese

Weise erhält man:

FAN P(M, + m) 1 PM,

N= = — und =p As är

(M, + m)C + Mim (M, + m)C + Mym

i SN Brr : 17 rr

Der Erfahrung gemäss ist aber 2=—=— Damit diese

m + M

beiden Ausdriicke unter allen Verhältnissen mit ceinander

Å SA på MM, : a 4

ibereinstimmten, misste C= MA sein, das heisst C wirde

I, + m

der Grösse nach von dem in die Leitung zum Galvanometer

eingeschalteten Widerstande abhängig sein; was aber ganz

ungereimt wäre. Nimmt man an, dass C=0 wäre, so wirde

US werden, was auch mit der Erfahrung in Widerspruch

steht. Welche auch die Ursache der Strombildung sein wirde,

wenn sie nur ihren Sitz an der genannte Grenzfläche hätte,

so misste der Strom sich auf die erwähnte Weise theilen,

und einem anderen als dem durch die Erfahrung gegebenen

Gesetze folgen.

Aus den angefiihrten Grinden hat man kein Recht anzu-

nehmen, dass die fraglichen electrischen Ströme von einer

electromotrischen Kraft herriähren, die ihren Sitz auf der

Grenzfläche des Wassers und der Röhrenwand habe.

Diese Schwierigkeiten bei der Erklärung der fraglichen

Ströme verschwinden, wenn man von der unitarischen Theo-

rie uber die Natur der Electrieität ausgelht. "Um dies zu zeig

en, wollen wir ein Beispiel aus der täglichen Erfahrung an-

fihren. Man denke sich, dass man einen aus einem porösen

Stoffe bestehenden Körper mit grosser Geschwindigkeit durch

die atmosphärische Luft fuhre. Der Körper lässt die Luft

durch, doch nicht ohne einen gewissen Widerstand gegen

den Durchgang derselben zu setzen. Wenn man nun, wäh-

rend der Körper in rascher Bewegung ist, die Dichtigkeit

der Luft in Querschnitten, die sich in versechiedenen Ent-

fernungen von dem forderen Ende des Körpers befinden,

untersucht, so findet man, dass die Dichtigkeit der Luft in

der Endfläche der Körpers, die bei der Bewegung vorangeht,

am grössten ist, und von dort immer mehr abnimmt, je mehr

man sich der hinteren Endfläche des Körpers nähert, wo die

Dichtigkeit am geringsten ist. Die Luft wird in der Richt-

ung der Bewegung mitgeschleppt; dadurch entsteht die er-

22 EDLUND, UEBER DIE ELEKTROMOTORISCHE KRAFT.

wähnte Verschiedenheit in der Dichtigkeit, und diese Ver-

schiedenheit wächst, bis der Luftstrom, der durch dieselbe

in den Poren des Körpers in einer seiner Bewegung ent-

gegengesetzten Richtung zu entstehen strebt, dem durch das

Mitschleppen erzeugten Strome gleich ist. Nachdem diege

Ströme gleich stark geworden, bleibt das Verhältniss der

Dichtigkeiten in verschiedenen Querschnitten unverändert,

wo nicht die Geschwindigkeit des Körpers eine Veränderung

erleidet. Wenn der Körper iiberall dieselbe Beschaffenheit

besitzt, und wenn die gegen die Bewegungsrichtung senk-

rechten Querschnitte gleich gross sind, so ist natiärlich der

Unterschied der Dichtigkeit der Luft, in zwei solchen Quer-

schnitten dem Abstande derselben proportional. Der grös-

sere oder geringere Unterschied der Dichtigkeit in zwei sol-

chen Querschnitten beruht nicht allein auf der Geschwindig-

keit, sondern auch auf der Beschaffenheit des Körpers und

was hier besonders bemerkt werden muss, auf dem Wider-

stande, den die Luft gegen ihn ausibt. Dieser Unterschied

der Dichtigkeit muss mit der Geschwindigkeit wachsen, und

dies wahrscheinlich auf dieselbe Weise wie der Widerstand,

den ein Körper bei seiner Bewegung in der Luft erfährt, d.

h. er muss bei geringer Geschwindigkeit einer niedrigeren

Potenz derselben proportional sein, als dies bei beträchtliger

Geschwindigkeit der Fall ist. Wenn die Luft nicht den ge-

ringsten Widerstand gegen die Bewegung des Körpers aus-

iäbte, d. h. wenn die Luftpartikeln dem Körper von selbst

Platz machten, oder sich in Bewegung setzen liessen, ohne

dass irgend ein Kraftaufwand dazu erforderlich wäre, so

wiärde natiärlich keime Verschiedenheit der Dichtigkeit in den

verschiedenen Querschnitten entstehen können. Die fragliche

Verschiedenheit in der Dichtigkeit muss gewissermassen mit

dem Widerstande der Luft wachsen. Denken wir uns des-

halb, der erwähnte poröse Körper sei von cylindrischer Form

und werde in einer cylindrischen Röhre, in die er genau

passt, verschoben, so muss die Verschiedenheit in der Dicht-

igkeit in zwei gegebenen Querschnitten grösser sein, als

wenn der Körper sich mit derselben Geschwindigkeit in der

freien Luft bewegte. Der Grund hierzu liegt theils darin,

dass die Luft in der Röhre nicht zur Seite weichen kann,

und theils auch in dem Umstande, dass die Adhzsion der-

selben an der Röhrenwand und die Beibung gegen diese nam-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 23

hafte Hindernisse gegen die Bewegung darbieten. Es ist

eimleuchtend, dass die Verschiedenheit in der Dichtigkeit,

unter sonst unveränderten Verhältnissen, grösser werden muss,

je enger die Röhre wird, weil der Widerstand der Luft gegen

den bewegten Körper mit der Enge der Röhre zunimmt.

Dass auch der Stoff, woraus die Röhrenwand besteht, und

ihre sonstige Beschaffenheit die Verschiedenheit der Dicht-

igkeit beeinflussen können, bedarf keiner näheren Erklärung,

da man weiss, dass die Adhesion und Reibung der Luft fär

verschiedene Stoffe versahieden ist. Fassen wir jetzt zusam-

men, was gesagt worden ist von der ungleichen Dichtigkeit

der Luft in verschiedenen Querschnitten eines in einer Röhre

bewegten porösen Körpers, so erhalten wir hierfir die fol-

genden Gesetze: 1) Die Dichtigkeits-Differenz muss der Ent-

fernung der fraglichen Querschnitte von einander propor-

tional sein; 2) Sie muss mit der Geschwindigkeit des Kör-

pers zunehmen, und es ist wahrscheinlich, dass diese Zu-

nahme bedeutender ist, je grösser die Geschwindigkeit wird;

3) Sie muss wachsen, wenn der Querschnitt der Röhre ab-

nimmt; 4) Sie kann von der Beschaffenheit der Röhrenwände

und dem Stoffe, woraus diese bestehen, abhängig sein; und

5) Sie muss geringer sein, wenn der Körper sich in der freien

Luft, als wenn er sich mit derselben Geschwindigkeit in

einer Röhre bewegt.

Auf diese Weise gestalten sich die Verhältnisse, wenn

ein poröser Körper sich mit etwas bedeutender Geschwindig-

keit in der Luft oder in einer beliebigen anderen Gasart

bewegt. Der unitarischen Theorie gemäss, wird das electri-

sche Fluidum oder der Alther als ein Gas betrachtet, der im

Verhältniss zu seiner Dichtigkeit eine ausserordentlich grosse

Elasticität besitzt, und dessen Molecule sich im umgekehrten

Verhältnisse zu den Quadraten der Abstände abstossen. HFin

jeder Körper, der die HElectricität leitet, kann dem Ather

gegeniiber als porös betrachtet werden; ausserdem ist ein

Theil des in den Poren des Körpers befintlichen Althers

mehr oder weniger frei und kann von einer Stelle zu einer

anderer verschoben werden”). Dass der in einem Körper

enthaltene freie Alther mitgeschleppt wird, wenn der Körper

in Bewegung kommt, ist dadurch bewiesen, dass, wie ich

!) Théorie des phénoménes électriques, p. 1 et 2. K. Svenska Vetenskaps-

Akademiens Handlingar B. 12.

24 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOUTORISCHE KRAFT.

friher gezeigt habe !), alle unipolaren Inductionserschein-

ungen durch diese Annahme auf eine einfache Weise erklärt

werden können. Die obigen Schlisse iiber das Verhältniss der

gewöhnlichen Gase missen deshalb auch, mutatis mutan dis,

auf den /Ether anwendbar sein, und wir erhalten dadurch

die auf experimentellem Wege gefundenen Gesetze fär die

fraglichen Erscheinungen. Bei den oben angefibrten Ver-

suchen ist das Wasser als der sich bewegende poröse Körper

anzusehen, und der Alther vertritt dabei die Stelle des Gases.

Allein aus dem Umstande, das der freie /AEther in der Richt-

ung der Bewegung mitgeschleppt wird, wide, wie ich in

meinem friiheren Aufsatze darzulegen versucht, kein electri-

scher Strom in der Leitung zum Galvanometer entstehen

können, in so fern nicht zugleich eine Verschiedenheit der

Dichtigkeit des Althers an den beiden, in die Wassersäule

eingesetzten, Electroden dadurch entstände. Dies muss aber

unter gewöhnlichen Verhältnissen statt finden. Da die Alther-

molecule einander mit einer dem Quadrate ihrer Entfernung

umgekehrt proportionalen Kraft abstossen, so legt sich die

entstehende Verdichtung des AEthers auf die Oberfläche des

leitenden Körpers, und tritt also in dem fraglichen Falle an

der Röhrenwand selbst auf; in Folge dessen muss die Be-

schaffenheit dieser letzteren hier einen grösseren Einfluss auf

die Vertheilung der Dichtigkeit ausiiben, als wenn von einem

gewöhnlichen Gase die Frage wäre, z. B. von der Luft, bei

der die Dichtigkeit in dem ganzen Querschnitte ungefähr

gleichmässig vertheilt ist”). Weil ferner die Veränderung

der Dichtigkeit von dem Verhältnisse zwischen der Kraft,

womit die sich bewegende Flissigkeit den Ather zu ver-

schieben strebt, und der Kraft, mit welcher dieser von den

Röhrenwände festgehalten wird, abhängig ist, kann man sich

auch leicht die Möglichkeit denken, dass in gewissen Aus-

nahmesfällen die Dichtigkeit an der oberen Electrode grösser

als an der unteren werden kann, und dass in Folge dessen

1!) Recherches sur Vinduction unipolaire etc. K. Svenska Vet.-Akad:s Handl.

T. 16. Philosophical Magazine (Ser. 5) T. 6. Annales de chimie et de

physique (Ser. 5) T. 16.

2) Aus der Darstellung des Hrn DORN könnte man vielleicht folgern. dass

ich es fir unmöglich erklärt hätte, dass die Röhrenwand irgend einen

Einfluss auf der Strombildung haben könnte. Dies ist doch nicht der

Fall; ich habe nur versucht an den Tag zu legen, dass dieser Einfluss

durch die Beobachtungen des Hrn CLARK (WIED. Ann. B. 2) keineswegs

bewiesen worden ist.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 25

der zum Galvanometer gehende Strom eine der gewöhnlichen

entgegengesetzte Richtung erhält. Hieraus ersieht man, dass

die fraglichen Erscheimungen, auch die von Hrn DOorN be-

obachteten, sich auf diese Weise sehr leicht erklären lassen,

und dass die Analogie zwischen der electrischen Flissigkeit

und anderen, uns bekannten, Gasarten eine ganz vollkom-

mene ist.

Dem angefihrten zufolge, hege ich, trotz dem von Hrn

DorN ausgesprochenen Proteste, fortwährend die volle Ueber-

zeugung, dass allein durch die unitarische Theorie eine ge-

nigende Erklärung dieser, in mancher Beziehung interessan-

ten, electrischen Erscheinungen gegeben werden kann.

Nachtrag.

Nachdem das Obenstehende schon geschrieben war, er-

hielt ich das 4te Heft von WIEDEMANNS Annalen fär dieses

Jahr, worin sich ein Aufsatz von Herrn J. ELSTER iiber die

in freien Wasserstrahlen aufstehende electromotorische Kraft

befindet. Herr ELSTER zeigt darin, dass, wenn ein Wasser-

strahl iiber eime schräg gegen denselben gehaltene Scheibe

von Glas, Schwefel, Schellack u. s. w. dahin gleitet, und

wenn darin zwei mit dem Galvanometer verbundene Elec-

troden angebracht sind, ein electrischer Strom erhalten wird,

der eine verschiedene Stärke fiir verschiedene Scheiben hat.

In dem freien Wasserstrahl konnte dagegen keine electro-

motorische Kraft nachgewiesen werden. Hr ELSTER schliesst

hieraus, dass die Reibung des Wassers gegen die Scheibe

die wahre Ursache der electromotorischen Kraft ist. Natir-

lich kann die in diesem Falle entstehende electromotorische

Kraft auf dieselbe Weise wie die, welche in Röhren von ver-

schiedener Natur beobachtet worden, erklärt werden, und die

Versuche des Hrn ELSTER beweisen also in der That nicht,

dass die Reibung des Wassers gegen die Scheibe mit der

electromotorischen Kraft etwas zu thun hat.

y$ 4 ha tåg i J ÅA k

HARAR ER ANA oc UM RIS VU FAL SÄLAR YA VA

kt -

NONGS TA Hr VID ML (IDP KIL Mim ll Hi

HUR nde Iller a AN UT MUTE S ego cd ET ”

TR | Wi | iu [ IANA rt fn ERAN VII Kl ”" 1 -

äv (fu Gör Pb al stil HE aa ” NAN av HON”

LITA i vil FY Lyde CT (NE CIA TTR AT i

UTENETE (EE NIT SYN MSK NIO TIUE mad KE £ Må

å j I kl la SOM KK

- 4 Ö VN få

KL re. RO UGL OMM vuilöl un vili

IDA , ÖRE ER KATE UT TNT OM UL At

L TEE ” kinErURTgN TIL (l we TIC (6 AN Kr

filer sl NUR NT VE TN VED ani Men

stil KODA & ON EL Hin H TCM ändor

v a « TIL rid Aer

É OK di

1 RTL

| YT

Kg IVT RIKT

& un LW APERAK SA KJ EU A Kd VA | ' 01

er Cb , TAL SIV i Of I" ma la dT tll ir

FET MT LL FAKTA RAL mn » Arvet INNE lkmki

fäva a 1 oda ärar VÖRRO VORE NOS BETE 2 2

f( AY &- i

mat Unn Had mA ku NT OS al, ANTA

' 4 < é s KR

Fd || utslV vill 0 'j ä V Lil Tid Le bat HER £IM

fr vm hold MärmmtoNAv RJ Nie flit MPR

| FK IN og "Fr SÅ ) acld 4 Ad

frn br ar ut TA HOT, IEA AA HETER "u

| | SRA

i tin d a UD AR VON vy dte ANT

sena UT VAA IE MD ADA TUREN KDE

ILL ul NL il OL ' NYTYTTEN int Va fållna In

i h ji på SN rv | Gå Cl uu RV ud ST ul i

FRE DE ON FIS SIT LATIKLA TEN RIE NI äm

oda UA Öh rn a URI RAS IT

107 CC i (Al UT | ra lad SN. TACA Oman k

4 NINI (vy NA YllAA NLTIEIR VR ATIRN TR [

N pA vi ORLA ULLA ud ev un 4

SV LST)

fal jr ML hitom gi UR NTCSR wi mad KUN SR

IN KIT HMAbNE Sh MAA y LE JAK

LM | i Klaga

3 Å det ngr

SL [ Vv NEON

ba YT FYN

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band ö N:o 18.

A NEW GENUS AND SPECIES

BECKER P ACT FOTDA

P. O. CHRISTOPHER AURIVILLIUS

WITH FOUR PLATES.

COMMUNICATED TO THE R. SWED. ACAD. OF SC., 1879, JUNE 11.

STR OCIREEKO TEMA ESESn9E

KON ETS BOR TRNCGEKERITEIN

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ål T

a ÖR

: AJ

ROR St

p ALARD. WAV

frog AR

BET MALA

And

AVLEVSCYRS

M 7

Bs.

(SV

vc LS

' tv ed VU VLv - ME '

j ba LE

Ty - Fa

h "AF ERNER

5 the month of June 1878, when at Wadsö in East-Fin-

mark, Norway, on the Waranger-fjord, the author and his

companion Mr C. W. FORSSTRAND observed on the baleen-

plates of a Balcenoptera Sibbaldii GRAY just captured a num-

ber of large yellowish-white spots, which on a closer exami-

nation Were found to consist of innumerable ecrowds of a

Copepod in all stages of development, from the new-hatched

Nauplius to the adult Cyclops, all firmly adhering to the

plates by means of strongly armed limbs, and evidently at

home there. Concluding from this very singular and hitherto

unobserved mode of living to its frequent occurrence on this

species of whale, I searched every specimen of it, as well as

of B. musculus COoMP., that was captured during our stay at

the establishment of Mr SvEnND FOYN, but always in vain.

Still this epizoic Copepod may not be so very rare, although

easily overlooked.

Its most marked character, the strongiy developed claws,

is clearly in accordance with its epizoic manner of living.

For if allied genera of Copepods are in need of their claws

is order to ecling to seaweeds and similar objects, this genus

is still more so for the purpose of adhering to the surface

of the baleen-plates while the water is violently rushing

through them. The only species known is the type of the

new genus

BAL/AZENOPHILUS”) nov. gen.

Char. gen. Corpus fere cylindricum. Antenn&e antice

octoarticulate; posticx biarticulate, ramo secundario articulo

uno parvo. Palpus mandibularum minimus, tuberculo seti-

gero formatus. Palpus maxillarum simplex. Maxillipedes

") qelerae whale and qios friend.

4 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA.

anteriores processibus cylindraceis duobus; posteriores validi,

subeheliformes. Pedes primi paris prehensiles, rami ambo

triarticulati; pedes secundi paris ramo interno bi-, externo

triarticulato; tertil et qvarti paris ramo interno uni-, externo

triarticulato; qvinti paris rudimentarii. Sacculi ovigeri duo.

LDLarva naupliformis transversaliter ovalis pedum tribus paribus

non articulatis, brevibus.

Generic Char. Body almost cylindrical. Anterior antenne

eight-jointed; posterior two-jointed, with a secondary branch,

consisting of a single small joint. Mandible palp rudimen-

tary, reduced to a setiferous tubercle. Maxillary palp undi-

vided. Anterior foot-jaws having two marginal setiferous

processes; posterior strong and chelate. First pair of feet

strongly clawed; both their branches three-jointed ; second pair

of feet having the inner branch two- and the outer three-

jointed; third and fourth pairs of feet with the inner branch

one-, the outer three-jointed; feet of fifth pair rudimentary.

Ovisaes two. Nauplius transversally oval, with three pairs

of short appendages, destitute of joints.

By its mode of living, as well as by its rudimentary

mandible palp and the one-jointed inner branch of the third

and fourth pairs of feet, this genus in the adult state is seen

at the first glance to differ from all the other genera hitherto

described in the family of Harpacticida, and the larva in its

first state of development recedes still more widely from all

larve of Copepoda known at present. At the same time, when

the question is strictly to determine its place among others,

it will be found that by the development of the first pair of

feet into strong, prehensile, elawed membres it differs pro-

foundly from all genera referable to the subfamilies proposed

by BozrcK”): Setellina, Porcellidina, Westwoodina, Tachidina,

Amymonea and Longipedina. It differs also by the number

of joints in the anterior antenn&e from most of the genera

belonging to the above-named subfamilies, and from the

Longipedina moreover by the chelate hand of the posterior

foot-jaws. There remain therefore only the genera belonging

to BorcE's subfamilies Harpacticina and ÄAmeirina, but to

these Balcenophilus hardly is referable, provided the limits

+) BoECK A.: Oversigt over de vid Norges Kyster iagttagne Copepoder.

Forhandlinger i Videnskabsselskabet i Christiania. Aar 1864.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 18. 5

drawn by that author are to be maintained; for in the struc-

ture of the first pair of feet it completely agrees with some

genera of Harpacticina, 1. e. Harpacticus M. Epbw. and

Thalestris CzAvs, and evidently differs from Anmeirina, while

in the development of the mandible palp and of the secondary

branch of the posterior antenn&e, itresembles Ameirina much

more than Harpacticina. "These organs are namely in Amei-

rina much less developed than in Harpacticina and thus more

like their rudimentary state in Balenophilus. By its two

distinet ovisacs it resembles again the genus Diosaccus

BozrcK. Consequently Balcenophilus seems to constitute a

remarkable uniting link between the above-named two sub-

families by presenting characters belonging to both, and

these characters still more strongly marked even than in their

typical genera.

According to the limitation, given by G. BrADY”)

to the subfamilies and genera of Harpacticida, Balenoplhilus

may belong to Harpacticina and come nearest to the genus

Thalestris Ciravs. But from” this genus it differs widely by

having the mandible palp rudimentary and the maxillary palp

simple, unbranched.

One species only being known, the following description

will cemprise the generic as well as the specific characters.

Balzenophilus unisetus nov. spec.

A. Adult form.

Description: Body (P1. I. Fig. 1—3.) elongated, slightly

higher than broad, attenuated behind; last segment of the

abdomen half as broad as the first large part of the body.

This part provided with a distinct, but obtuse rostrum, and

being in the male about 0,25, in the female 0,29, of the whole

length of the body. The four posterior thoracic segments

free as usual; abdomen in the male composed of five, in the

female of four free segments, exclusive of the furca. The first

and second abdominal segments of the female are namely

”) BRADY G.: Monograph of the free and semi-parasitic Copepoda of

the British Islands. Vol. I. London 1878.

6 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA.

united in one piece, a little broader than the preceding

and following segments. Furca as long as each of the nearest

joints and bearing on each side, at the apex, only a single,

long, non-ciliated seta, a little more than half as long as the

body. Each branch of the furca bearing also on its outer

margin a short, but rather stout, inarticulate seta, reaching

to or slightly beyond the distinetly marked basal joint of

the tail-seta, and on its upper margin, just within the place

where the small seta is fixed, a similar finer triarticulate one.

There are also some small spines round the base of the tail-seta.

The anterior antenne present a different structure in the

two sexes. Male: (Pl. I. Fig. 4.) Antenne consisting of

eight joints; the fourth of these bearing the sword-shaped

appendage, the first of the following four joints very short,

and the third swollen on its inside; last joint long, of

equal breadth throughout, having two terminal setze, of which

one is very long and simple, the other shorter and trifid.

Moreover there are several sete on the outer margin of the

second, third and fourth joints; one on the same margin of

the sixth and seventh, one in the middle and two on the

inner margin of the last joimt. Besides the ordinary sword-

shaped appendage at the distal end of the fourth joint, there

is also a similar one at the same end of the third. At the

base of the fourth joint there is a setiferous tubercle which,

when the antenna is extended, covers the end of the third

joint. — Female: (Pl. I. Fig. 5.) Antenn&e differimg from

those of the male by being shorter and of a much more

slender structure, and by the four last joints being of almost

equal length and of the usual shape. Fourth joint destitute

of the tubercle and the sword-shaped appendage of the male,

seventh joint having at its apex the longer terminal seta much

shorter. The other setx almost similar to those of the male.

The posterior antenne (PI. I. Fig. 6.) two-joimnted and alike in

the two sexes. First joint destitute of sete on its margins, but

having near the middle of the outer margin some small spi-

nes, placed in a semicircle, and a little above the middle a

small secondary branch, scarcely reaching to its apex and

provided with three sete. Atthe one margin of the secondary

branch there appears a notch where the subapical seta

is placed in the genus Canthocamptus WEstwoop. Second

joint broader above than at its base, having its distal end

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:o 18. i

cut off obliquely and provided with three long geniculate

sete, finely curled in the knee itself. Outside of these there are

on the outer margin four spines a little curved, the upmost

of which is the longest, the others gradually shorter. The

geniculate sete non-ciliated; spines on their lower margin

finely crenulate.

The upper lip (P1. I. Fig. 7.) consisting atits apex of two

erenulate ciliated lamin&e, terminating on the outer side in

two flattened and probably moveable spines. Lateral margins

rather thick and convex on their inner side. |

The mandibles (P1. I. Fig. 8, 9.), the shape of which is

best shown by the figure, bear at their apex four rows of

short and obtuse teeth, of which the uppermost row alone is

visible on the outside; palp quite rudimentary as in Cyclops

O. F. MUELLER, and consisting only of a small tubercle, bearing

three sete on its top. On the inner side below the rows

of teeth, there is a rather long ciliated seta, directed in-

' Wards under the upper lip. On the anterior margin there

are two tubercles, separated by a furrow, which probably

assist in supporting the mandibles against the upper lip by

taking up its margin between them.

The under lip (P1. I. Fig. 10.) consisting of two side-halves,

channel-formed behind, separated by a deep incision and having

their margins highly ciliated.

The masxille (P1. I. Fig. 11.) are broad and slightly tapering

towards the dentate apex. The masticatory lobe seems to be

the immediate continuation of the basal piece, whereas the

palp rather presents itself as an appendage on its outer

.side. Palp lying close to the masticatory lobe, completely

undivided and bearing at its apex as well as just below it

two sete. It has moreover two sete at its inner margin near

the apex, three in the middle of its outer margin, and a large

one in the proximal corner, all these representing the pro-

cesses found in other genera.

The anterior or inner foot-jaws (P1. I. Fig. 12.) small, shorter

than the maxille and provided with two cylindrical or digi-

tate processes on the basal piece. Uncinate process rather small,

having one tooth at the apex and two sete on the outer

side. Digitate processes having each two ciliated setze at

their apex. Posterior pair of foot-jaws developed in a strong

clasping organ, consisting of a basal joint, bearing two setzxe

8 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA.

in the upper inner corner, and of a broad middle joint which

constitutes with the claw-like, terminal joint a chelate, pre-

hensile hand. The margin of the hand, directed towards

the claw, however, is not concave, but almost straight.

The claw has in the inner margin a small notch, bearing a

short seta.

The first pair of feet (P1. I. Fig. 1.) are highly developed clas-

ping organs, twice as long as the following pairs of feet,

which do not reach farther than to the end of the second basal

joint of the first pair. This first pair of feet destitute! of

ciliated sete. Basal joints of equal breadth throughout, more

than twice as long as broad. Outer branch only half as long

as the inner and consisting of three joints. First joint short,

bearing a spine at its outer margin; second joint fully as

long as the two others together and armed with a spine,

similar to that of the first, and besides with some small spines

on the outer margin; last joint as short as the first and bea-

ring at its apex two claws af unequal length, bent out-

wards and having two sete at their base First joint of the

inner branch longer than the whole outer branch and about

six times as long as the two other joints together, exclusive

of the claws; second joint very short and destitute of all

sorts of appendages, as well as the first; third joint bearing

two claws of unequal length and much curved outwards. The

peculiar glenoid surface of articulation between the first and

second joints intimates a great mobility of the claws.

The following three pairs of feet resemble each other very

much as to the essentials of their structure, but it is, how-

ever, easy to distinguish them from each other, and they.

differ also in the two sexes. 'The basal part of all pairs short

and broad, consisting of two pieces, immoveably joined and

in the posterior pairs not clearly distinguished from each

other.

The outer branch of second pair of feet (P1. II. Fig. 1. 2.)

three-jointed. First joint the longest and bearing a spine

at the upper part of the outer margin; second joint bearing

also a spine on the outer margin besides a long ciliated seta

in the middle of the inner margin; third joint having three

spines on the outer margin, two ciliated sete at the apex

itself and two similar ones on the inner margin. Inner

branch two-jointed and so short as not to reach farther than

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 18. 9

to the first joint of the outer branch; its first joint bearing no

sete, but very small spines on the inner side, like all the

other joints of this pair of feet; second joint having at its

apex three sete, long, fine and ciliated in the female, but

in the male consisting of a ciliated thorn and two doubly-

curved spines on its outer side. This prominent character

reminds one of something like it in the genus Westwoodia

DANA.

The outer branch of the third pair of feet does not differ

from that of the second pair excepting that it has two spines

only on the outer margin of the third joint. The three

upper spines of the outer margin in the male provided on

their sides with small spines, disposed in pairs. Inner branch

one-jointed, having two sete at its apex and being alike in

the two sexes.

The fourth pair of feet (P1. II. Fig. 3.4.) completely resem-

bles the third excepting that the outer branch has but one seta

at the inner margin of its third joint. The male has the

same spines, provided with small ones, as in the third pair.

The fifth pair of feet rudimentary, consisting of two la-

mine, passing without articulation into the indistinct basal

piece. This formation is usually regarded as a two-jointed

foot, the first joint of which has a process on the outer side.

This, of course, in purely morphological point of view is

correct, but in consequence of the development of the feet

in the larva it seems to me to be indisputable that this foot,

as well as all the preceding ones, is fundamentally composed of

a basal piece and two brardches, the outer of which alone

differs somewhat more distinctly from the basal piece, while

the inner appears to be only a process. The development

of the larva shows also, as will be set forth at greater length

in the following description, that the branches are at first

only processes. I therefore consider it quite certain that

what has been termed second joint of the fifth pair of feet

is homologous with the outer branch of the other pairs of

feet, whereas the process of the first joint is homologous

with the inner branch, and I will also, in order to intimate

this, call them branches.

The two lamine, (P1. II. Fig. 5.) forming the branches of

the-fifth pair of feet, in the male much smaller than in the

female, the inner and smaller branch bearing at its apex

10 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA.

two sete, the outer having also two sete at the apex and

three on the outer margin.

Nhe inner? branch tm) the, dfemalest(RI4riIrITIstGY TES

five sete, the two inner shorter and, as it were, flattened

towards the apex; outer branch having three longer and three

very short sete.

The first abdominal segment of the male has on the

ventral surface two elevations (Pl. II. Fig. 5.), separated by a

median furrow, but coherent at the base, each bearing one

seta, a little curved, at the apex. They resemble very

much the inner branches of the fifth pair of feet, and it may

be that they are a still more rudimentary pair of feet. On the

first abdominal segment of the female, the sexual apertures (Pl.

II. Fig. 7.) appear in the form of two oval recesses, meeting in

the middle. The outer part of their anterior margin has

a small tubercular lamina, with two sete; the middle of the

same margin, with a conical process. A little behind the sexual

apertures there is, in a cavity situated in the middle line of

the ventral surface, a small semicircular lamina, ciliated at

its margin. Övisacs two, with about twenty eggs in each.

If now the sexual differences are recapitulated, it 18

found that the male differs from the female by 1:0o the struc-

ture of the anterior antenne, 2:o the shape of the sete at

the inner branch of the second pair of feet, 3:o the seta at

the outer margin of the outer branch in the third and fourth

pairs of feet, 4:o the more rudimentary state of the fifth

pair of feet, 5:o the distinctly marked first and second ab-

dominal segments, 6:0 the laminar appendages on the first

abdominal segment.

B. Development.

The "new-hatched young is a Nauplius having the body

scarcely more than three quarters as long as broad. Al-

though it be possible that in this stage of development the

young moults several times, yet I have not met with more

than two slightly differing forms. One, the smaller, prob-

ably represents the animal when leaving the egg, and differs

from the larger by having but one rudimentary pair of feet

at the posterior end of the body and one spinous seta on

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:0O 18. 11

the anterior antenne. This being the only difference between

the two forms, it may be sufficient to describe the larger of them.

Nauplius: (P1. III.) Body transversal, rather high and

convex, bearing three pairs of developed limbs, and two

rudimentary ones, represented by sete. First pair, from

which the anterior antenn&e apparently arise, least developed,

very short, obtuse and quite destitute of joints. They are

very distant from each other in the middle, but scarcely

visible outside the anterior margin ofthe body; their posterior

margin going backwards and meeting the margin ofthe large

mouth-shield or upper lip. Antenne having two larger

spinous sete at their anterior margin, two simple sete at

the apex itself, a singular cirrus and a seta at the posterior

margin. Second pair of limbs much more complex, con-

sisting of four different parts or branches: 1:o a dentate

process, directed inwards, moveable backwards and forwards

under the mouth-shield and bearing a small secondary branch

in the curve ofthe outer side; 2:o a slender branch, situated

next to the outside and a little behind the preceding, with two

sete at its apex, both these branches in the natural state of the

animal slightly standing out from the body, at least not

more than the mouth-shield itself; 3:o a short, but stout part,

bearing a strong elaw and some sete at the apex, this part

standing out almost perpendicularly from the lower surface

of the body, but not visible outside its margin; 4:o alonger

branch, being the outmost, bearing four spinous sete at the

apex, and situated for the most part outside the margin of

the body.

| Third pair of feet simpler, consisting of only a elawed

piece rather resembling the third branch of the preceding

pair of feet, but larger and bearing a tubercular process with

three set&e at the outer margin, four set&e at the base of the

claw on a lamelliform lobe, and lastly a small spinous se-

condary branch on the inner side. This pair of feet also

stands out very much from the lower side of the body.

Behind it there is on each side a spinous seta on a tubercle,

and between these in the middle of the posterior part of the

body there are moreover two broader elevations, bearing

two spinous and one simple seta. This pairis missing in the

first stage of development and is consequently younger than the

other, although the latter is less developed. The appearance of

12 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA.

the limbs of the larva fully indicates that they are no swim-

ming-organs, or very little so, but that, instead of this,

they serve to attach the animal to the baleen-plates by

their sharp claws. If the larva now described be compared

with the figure of the larva of Dactylopus Strömii BAIRD,

given by CLAus,”) it is found that there are also the same parts in

its pairs of feet, although they appear in a quite different form.

One specimen alone of the larva in this stage of develop-

ment, among many hundreds that I have had occasion to observe,

was a little more elongated behind, so that the body was as

long as broad, but otherwise it completely resembled the

larva described here. This specimen may possibly be a

transition to the first Cyclops-stadium which differs other-

wise very much from the Nauplius.

The larva in the first Cyclops-stage (P1. IV. Fig. 1.) has

five-jointed body, exclusive of the furca; first segment half

as long as the whole body. Furca (Pl. IV. Fig..6.) having on

each side two sete, the outer of these short and ciliated.

Two tail-sete being the ordinary number in the other Harpac-

ticida, the larva thus resembles them in this more than does the

adult animal. Anterior antenne (P1. IV. Fig. 2.) consisting of

three or four joints, the basal piece being indistincetly divided

into two parts. Posterior antenne (Pl. IV. Fig. 3.) two-jointed,

having three spines at the outer margin, but only two geni-

culate sete at the apex, the third still having the indifferent

form of a simple seta, shorter and stouter than both the

others. Secondary branch of a strange appearance, being very

short and broad, with irregular small tubercular processes on

the sides and three setx at the apex. Mouth-organs and

foot-jaws having already received a form differing in m»po

essentials from that of the full-grown animal. First pair of

feet, (P1. IV. Fig. 4.) having the basal part two-jointed, but

the branches one-jointed and of almost equal length. Outer

branch bearing two sharp claws and two fine, curved set;

the inner having at the apex a very small spine and a lar-

ger one, the apex of which is produced in a fine seta. One

might say that this seta, as to its lower part, is transformed

into.a claw, although it cannot act as such till the upper part

has disappeared. Hence it seems that there is not so great

+) CO. CLAUS. Die freilebenden Copepoden. Leipzig 1863. Tab. XVI fig. 2.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0o 18. 13

a difference between the genera that have clasping and svim-

ming-feet on the first thoracic segment, and that the clasping-

foot is a transformation of the swimming-foot. Second pair

of feet (P1. IV. Fig. 5.) consisting of one undivided basal

piece and two branches not separated from it by any joint; the

inner rudimentary, with a single seta at the apex, the outer

having two longer sete at the apex and three spines on the

outer margin. Other pairs of feet wanting.

The body of the young in the second stage is six-jointed. Furca

with only one seta at the apex, and having now assumed the same

appearance that it has in the full-grown animal, the outer seta,

belonging to the preceding stage, having disappeared. Anterior

antenne six-joimnted, with two basal joints of equal length and

four terminal ones. Posterior antenne having three geni-

culate sete and differing from those of the full-grown ani-

mal by having only three spines at the outer margin. Se-

condary branch slender and having almost its final appea-

rance. The branches of the first pair of feet, now two-join-

ted, having distinct claws, and the inner branch twice as

löne vas the outer; Second pair of feet (PI. IV: Eigi 7.) has

changed so that the outer branch is two-jointed and has received

one seta more in the upper part of the inner margin; the

proximal of the three spines on the outer margin is now situated

on the first joint. The appearance ofthe inner branch is unchang-

ed: The! new-formed third pair: of feet (Pl: IV. Fig. 8.) is al:

most entirely similar to the second pair of feet of the young

in the preceding stage, the only difference being that the outer

branch has two spines instead of three on its external mar-

gin. Fourth and fifth pairs of feet wanting.

In the third cyclops-stage, the body of the young has seven

free seoments. Anterior antenne (Pl. IV. Fig. 9.) now have three-

jointed basal pieces, although the second joint is very indistinct-

ly separated from the third, and thus seven joints in all. Poste-

rior antenne and first pair of feet having the same shape as be-

fore. The inner branch of the second pair of feet (P1. IV.

Fig. 10.) one-jointed and having one seta at the apex as in the

preceding stages; outer branch having received one spine

more at the outer margin and one seta more in the inner

margin of the terminal joint. The inner branch of the third

pair of feet (Pl. IV. Fig. 11.) now having two sete at the

apex, the outer branch two-jointed and completely resembling

14 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA.

the same branch af the second pair of feet in the preceding

stage. Fourth pair of feet (P1. IV. Fig. 12) consisting of two one-

jointed branches and very similar to the second and third pairs of

feet, when first coming forth. Fifth pair of feet wanting.

In the fourth stage of development, the young has eight-

jointed body and five pairs of feet. Anterior antenne

eight-jointed and like those of the female; posterior having

received one spine more on the outer margin and being

tbus quite similar to those of the full-grown animal. The

branches of the first pair of feet remaining two-jointed. First

joint of this as well as that of all the other pairs of feet separated

from the two others that constitute the terminal joint. The

outer branch. of the second pair of feet, (PI: IVI Eistl3j

has received one seta more at the inner margin of the outer

joimt, but is two-jointed and still destitute of one spine at

the outer margin; its inner branch is one-jointed and has

received two sete more at the apex, but the outmost of

these is almost invisible and curved like a small eclaw. It

therefore constitutes, as it were, a medium between the forms

of the male and female. The outer branch of the third pair

of feet (P1. IV. Fig. 14.) is two-jointed, has received one

spine more on the outer margin and another seta on the

inner, so that it now completely resembles the outer branch

of the second pair of feet in the preceding stage of develop-

ment; inner branch one-jointed, with two sete at the apex.

The outer branch of the fourth pair of feet two-jointed, the

inner one-jointed, with two sete at the apex. The basal

joint of the outer branch bearing a spine on the external margin,

and the terminal joint having three spines on the outer mar-

gin, two set&e at the apex and a similar one on the inner mar-

gin. It differs thus from the third pair of feet in this stage

by having one seta less on the inner margin, and from the

same pair of feet in the preceding stage by having one spine

more at the outer margin. Fifth pair of feet consisting of

two laminar branches, separated by a low furrow, destitute

of joints and placed on the same basal part. Outer lamina

bearing four small setxe, but the inner only one at the

rounded margin.

In the fifth stage, the young almost completely resem-

bles the female, but may be distinguished by its size as

well as by the fact that the inner branch of the first

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 18. 15

pair of feet is two-jointed, the sete of the fifth pair

of feet shorter and less developed, and the first abdo-

minal segment equal to the others, being neither shorter

nor longer.

All these young forms described here resemble one

another in the outline of the body as well as in the

mouth organs, which are alike. Of course they present

no sexual differences, but are destitute of the characters

belonging to the male, and in general resemble the female

most. I think it very possible that during these different

stages the skin may be moulted several times without any

external transformation. This would explain the singular

fact that the individuals of the first cyclops-stage are much

rarer than the mnauplius and the later cyclops-stages. It is

also possible that the first cyclops-stage moults as many

times as the other stages, but that it is passed through in a

much shorter time.

Measurement.

Male: length of body with tail-set&e: 3,75 mm.

> >» >» Without tail-sete: 2,2 mm.

Female: length of body with tail-sete: 3,60—3.75 mm.

D > » without tail-sete: 2,25—2,5 mm.

Eqggs: diameter: 0,11—0,125 mm.

Nawplius: first stage: length 0,15 mm., breadth 0,27 mm.

second stage: length 0,20—0,25 mm., breadth 0,30—0,35 mm.

Cyclops: first stage: length with tail-sete: 0,85 mm.

> > > without tail-sete: 0,66 mm.

second stage: length with tail-set&e: 1,3 mm.

> > >» without tail-sete: 0,83 —0,85 mm.

third stage: length with tail-set2: 1,90—1,95 mm.

> > > without tail-sete: 1,15—1,25 mm.

fourth stage: length with tail-sete: 2,4 mm.

> 2 >» without tail-sete: 1,5 mm.

fifth stage: length with tail-sete: 2,85—3,1 mm.

> > > without tail-sete: 1.85—2,15 mm

16 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA.

Explanation of the Plates.

EAST

Female seen from right side.

Female seen from above.

Male seen from above.

Anterior antenna of male.

Anterior antenna of female.

Posterior antenna.

Upper lip seen from inner side.

Left mandible seen from inner side.

Left mandible seen from outer side.

10. Right side-half of under lip seen from inner side.

11. Right maxilla seen from outer side.

12. Anterior foot-jaw.

13. Posterior foot-jaw.

SI STORE US No

PIA TR OM

Foot of second pair of male.

Foot of second pair of female.

Foot of fourth pair of male.

Foot of fourth pair of female.

Fifth pair of feet and first abdominal segment of male.

Foot of fifth pair of female.

Sexual apertures of female.

Fig.

NS RES NM ju

PLATE III.

Fig. 1. Nauplius in second stage seen from below.

2. Nauplius in second stage seen from above.

IPAERAKPÖRDVE

Fig. 1. First stage of the Cyclops seen from above.

2. Anterior antenna of same.

3. Posterior antenna of same.

4, Foot of first pair of same.

5. Foot of second pair of same.

6. Caudal segments of same.

7. Foot of second pair of second Cyclops-stage.

8. Foot of third pair of same.

9. Anterior antenna of third Cyclops-stage.

10. Foot of second pair of same.

11. Foot of third pair of same.

12. Foot of fourth pair of same.

13. Foot of second pair of fourth Cyclops-stage.

14. Foot of third pair of same.

15. Fifth thoracic segment with foot of fifth pair of same.

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.5. N?18.

1EV all Je - i ij ; ; - ;

Central-Tryckeriet, Stockholm

FAN

Bihang till K. Vet Akad Handl Bd 5. N218.

Stockholm.

Central-Tryckeriet, :

EIN evanl de

Bihang till K. Vet Akad. Handl.B.5 N218. P1. II.

G. Liljevall del. Central-Tryckeriet, Stockholru.

MKT Kö " 1

ESV 0

4 Nr UR SN FL

a vv hr

UTE

'Bihang till K.Vet Akad. Handl. B.5. N218.

EIÖNRV

G.Liljevall del. : Central-Tryckeriet, Stockholra

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5. N:o 19.

PRELIMINARY REPORT

ON THE

HOLOTHURIDAE

OF THE EXPLORING VOYAGE OF H. M. S. »CHALLENGER>,

UNDER : PROFESSOR SIR (. WYVILLE THOMSON F. RB. s.

HJALMAR THÉEL.

PLACRUIg

COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACAD. OF SCIENCES 1879 JUNE 11.

PUBLISHED BY PERMISSION OF THE LORDS COMMISSIONERS OF THE TREASURY.

STOCKHOLM, 1879.

KONGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Pia NE 4

ORSA SENARE

HE VN

unna aRtdn EN

FRAKT id

Åter Vv en

UR OR

HS VA ee OM OAE UY WIVÅT

ORNÖ IJIN Ted

VSM ANTATH

4 Hö A >

| vi || inf |

f fiät [ äv få

ISIN

Så ad iJ 4

3 LÅ

ord

LIN Jä

TÅ

| (

AN RN

VÅR some time may still pass before the work on

Holothuridea which Sir WYVvILLE THOMSON has en-

trusted to me will have advanced so far as to allow

me to send it to be published by the British Govern-

ment, I have thought it necessary by permission of

the Lords Commissioners of the Treasury to give

some preliminary reports, by means of which a just

priority of discovery may be secured to the Challen-

ger Expedition. They will contain summary descrip-

tions of all the new genera and species of Holothu-

ride collected during this expedition, and be accom-

panied by simple outline figures.

'The whole collection contains about two hundred

species, of which more than half are new. Most of

the species living in the great depths offer such con-

siderable peculiarities that I think it convenient to

form for them a new order, Elasmopoda, equivalent

to those already known, Pedata and Apoda. The

Elasmopoda comprehend, besides the two species hither-

to described, Elpidia glacialis THEEL and Irpa abys-

sicola DANIELSSEN & KOREN, from thirty to forty new

forms, partly of gigantic dimensions, out of which

sixteen are here described.

The following courses will give a general notion

of the position of the dredging stations:

Stations 1—24, Canaries to West Indies.

25—58, West Indies to Halifax.

59—383, Bermuda to Madeira.

» 84—128, Madeira to Brazil.

3 129—140, Brazil to Cape of Good Hope.

141—161, Cape of Good Hope to South Australia by Antarc-

tic Circle.

162—237, Australia, by Philippines, to Japan.

238—260, Japan to Sandwich Islands.

> 261—304, Sandwich Islands to Patagonia.

> 305—321, Patagonia to Buenos Ayres.

> 322—354, Buenos Ayres to the Azores.

Order: ELASMOPODA ').

Body distinctly bilateral. Ambulacra well defined. The la-

teral ambulacra of the trivium bearing large, slightly retractile

pedicels, disposed either in a single row, or sometimes in two

rows, along each side of the ventral surface, and sometimes with

another series of larger highly elongated not retractile processes

placed externally and above the pedicels; pedicels of the two

lateral ambulacra symmetrically arranged, being more or less di-

stinetly opposed across the ventral surface. The odd ambulacrum

naked or very seldom with a few rudimental pedicels. Bivium

provided with very long not retractile processes, often disposed in

one or more rows along each of its ambulacra and more or less

distinetly opposed across the dorsal surface, or with only a few

rudimental ones in its anterior part, or with a single very large

one, resembling a broad, branched or unbranched lobe, and near

to it some small papille. No respiratory trees. Integument na-

ked, spiculous, or plated.

Deima ?) gen. nov.

Back highly convex; ventral surface flat. Mouth anterior,

ventral; anus posterior, ventral. 'Tentacles small, perfectly re-

tractile, about twenty(?). The lateral ambulacra of the trivium

with large pedicels, slightly retractile at their ends alone, dis-

posed in a single row all along each side of the ventral surface,

and with another series of highly elongated, conical, rigid, not

retractile processes, placed externally and above the pedicels all

along each side of the body and directed straight outwards. The

odd ambulacrum naked. Bivium with processes, resembling those

of the trivium, disposed in a single row all along each of its

1) elavvm, to move.

2) detuc, a fright.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 19. »)

ambulacra. Processes forming transverse rows, more or less di-

stinet. Integument with crowded, irregularly rounded, perforated

plates.

Deima validum sp. nov.

Plate II, Figs. 36—38.

Body of an elliptic form, about once and a half as long as its

greatest breadth. Pedicels eleven along each side of the ventral

surface; the hindmost pair, behind the anus, minute. Processes

of the lateral ambulacra of the trivimm seven, inflexible, and al-

most as long as the greatest breadth of the body; behind the

anus a rudimental, bipartite one. Processes of the bivium six

along the left and eight along the right ambulacrum, resembling

the preceding in size and shape. Integument very thick and

hard, with two kinds of calcareous deposits: very small spicula

of various shapes, and larger and smaller, irregularly rounded, per-

forated erowded plates, covering one another completely or with

their edges alone.

Colour in alcohol, light gray.

Length, abouth 165 mm.

Breadth, about 95 mm.

Station 246, 2050 fathoms, two specimens.

The other specimen differs slightly from the above described,

its rudimental process behind the anus being still smaller and

not bipartite. The processes of the bivium are eight on the left

ambulacrum, and seven on the right; the size of the processes

is also a little different, the fourth on the left side being very

small.

Deima fastosum sp. nov.

Plate I, Figs. 1—3.

Body of more equal breadth throughout than in the prece-

ding species, elongated, more than twice as long as broad, lar-

gest a little behind its middle. Pedicels eleven along each side

of the ventral surface; the hindmost pairs small. Processes of

the lateral ambulacra of the trivium four, inflexible, and much

longer than half the breadth of the body. Processes of the bi-

vium four along each of its ambulacra, resembling the preceding

in size and shape. Integument hard and brittle, with crowded,

larger and smaller, irregularly rounded, perforated plates, cove-

6 HJ. THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA.

ring one another completely or with their edges alone; every

plate rising toward its middle into a large, conical knob.

Colour in alcohol, light gray.

Length, 130 mm.

Breadth, 98 mm. Ä

Station 216, 2000 fathoms, two specimens.

The other specimen, much smaller, 75 mm. long, differs

slightly from the above described, the pedicels being twenty-six,

thirteen along each side of the ventral surface, and the posterior

pairs being very small.

Oneirophanta !) gen. nov.

Back highly convex; ventral surface flat. Mouth anterior,

subventral; anus posterior, ventral. ”Tentacleés twenty, large and

retractile at their ends alone. The lateral ambulacra of the tri-

vium with large pedicels, slightly retractile at their ends alone,

disposed in a double row all along each side of the ventral sur-

face, and with another series of highly elongated, conical, more

or less flexible, not retractile processes, placed externally and

above the pedicels all along each side of the body. The odd

ambulacrum with a few more or less rudimental pedicels. Bi-

vium with processes, resembling those of the trivium, disposed

in a single row all along each of its ambulacra. Processes not

forming transverse rows or very indistincet ones. Integument

with crowded, irregularly rounded, perforated plates, often pro-

vided with minute processes,

Oneirophanta mutabilis sp. nov.

Plate I, Figs. 4—6.

Body of almost equal breadth throughout, more than twice

as long as broad. Tentacles with- 6—8 small, unbranched, digi-

tate, retractile processes. Pedicels nineteen along each side of

the ventral surface, ten in the outer and nine in the inner row,

and on the posterior part of the ventral surface moreover eight,

very small, one on each side of the anus, and the six others

behind it, in a nearly transverse row; pedicels of the outer row,

1) övevoopuvta, a Vision.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 19. 7

a little larger, alternating with those of the inner. The odd ambu-

lacerum with four rudimental pedicels, two of which side by side

just before the anus. Processes of the lateral ambulacra of the

trivium sixteen along the left, and fourteen along the right one,

rigid, slightly flexible; their length varying, some being almost

rudimental, others as long as half the breadth of the body. As

to the foremost processes, it is rather difficult correctly to state

whether they belong to these ambulacra or to those of the bi-

vium. Processes of the bivium thirteen along the left, and twelve

along the right ambulacrum, resembling the former in size and

shape. Integument thin, but rather hard and brittle, with larger

and smaller, irregularly rounded, perforated plates, either scat-

tered or crowded, and then covering one another with their

edges; each plate bearing near its centre one or more small

spines or processes.

Colour in alcohol, light gray.

Length, 200 mm.

Breadth, 86 mm.

Station 146, 1375 fathoms, three specimens.

Two of the individuals obtained, evidently young ones, differ

from the above description, the one, thirty-four mm. by ten, as well

as the other, ffty-three mm. by twenty, both of them having

the mouth more ventral, and beimg of a peculiar colour, clear

like glass; their pedicels and processes are a little different in

number and size, the pedicels of the inner row being very small

and rudimental, whereas the processes generally are very long.

At stations 157, 160, 241, 244, 281, 299, many individuals

have also been obtamed, differing however more or less from

the specimen described above. They are all of them smaller,

and the number of pedicels and processes vary much, not a

single individual resembling another in this. The arrangement of

the pedicels in double rows on each side of the ventral surface

is often not so obvious as has been stated above, and in some

individuals some tentacles are shorter than the rest. The cal-

careous plates of different individuals vary also in appearance, being

now destitute of spines and processes, now provided with many

unbranched or branched ones.

The specimens obtained from station 157 differ from all the

rest by their more or less dark violet colour.

SK HI THÉEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA.

Orphnurgus !) gen. nov.

Back convex; ventral surface almost flat. Mouth anterior,

terminal, subventral; anus posterior, terminal, slightly dorsal.

Tentacles twenty. The lateral ambulacra of the trivium with

very large, not retractile pedicels, disposed in a single row all

along each side of the ventral surface, and with another series

of slender, very flexible, for the most part apparently retractile

processes, placed above the pedicels all along each side of the

body. The odd ambulacrum naked. Bivium with a crowded

series of numerous processes, resembling those of the trivium,

apparently disposed in two rows all along each of its ambulacra.

Integument with spicula of various forms, but destitute of wheels.

Orphnurgus asper sp. nov.

Plate I, Figs. 7 a—7 e.

Body much elongated, of almost equal breadth throughout,

several times longer than broad. ”Tentacles of almost equal size;

one smaller than the others, with its terminal part torn off; ter-

minal part of the tentacles with several retractile branched pro-

cesses. Pedicels twenty-three along each side of the ventral

surface, very large and long, except the posterior that are small.

The only specimen in the collection being in the highest

degree contracted and partly incomplete, it is impossible cor-

rectly to state how the processes are arranged and distributed;

I think, however, that the statement of its generic character agrees

with reality. Processes very numerous, in all about two hun-

dred, slender, cylindrical; the largest nearly as long as the

breadth of the body. Integument hard and rough, with nume-

rous, small, short spicula of various forms, some smooth, others

provided with numerous large spines or processes.

Colour in alcohol, light gray.

Length, about 170 mm.

Breadth, about 35 mm.

Station 23, 450 fathoms, one specimen.

!) öogvn, darkness.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. D. N:O 19. 9

COryodora !) gen. nov.

Back highly convex; ventral surface almost flat. Mouth

anterior, subventral; anus posterior, terminal, subdorsal. 'Ten-

tacles fifteen. "The lateral ambulacra of the trivium with large,

slightly retractile pedicels, disposed in a single row.all along

each side of the ventral surface. The odd ambulacrum naked.

Bivium with slender, fexible, not retractile processes, disposed

in a single row all along each of its ambulacra. Integument

spongy without calcareous deposits.

Cryodora spongiosa sp. nov.

Plate I, Figs. 15—16.

Body elongated, almost cylindrical and of equal breadth

throughout, about four times as long as broad. Tentacles of al-

most equal size; their terminal part large and discoidal, destitute

of visible processes (the terminal part of some evidently torn

off). Pedicels fourteen along the left side of the ventral surface,

and fifteen along the right one, the hindmost very small and

indistinct. Processes of the bivium eighteen along the right,

and seventeen along the left ambulacrum, rather long, very soft

and flexible; the four anterior on each side not in a row after

each other, but two and two, side by side. Integument very

thick, soft and spongy.

Colour in alcohol, light sea-green; top of the tentacles

light brownish.

Length, 135 mm.

Breadth, 35 mm.

Station 235, 365 fathoms, one specimen.

Letmogone”?) gen. nov.

Back highly convex; ventral surface slightly so. Mouth

anterior, terminal, subventral; anus posterior, terminal, slightly

dorsal. ”Tentacles fifteen. The lateral ambulacra of the trivium

1) zovos, cold.

2) Aattrua, depths of the sea.

10 HJ. THÉEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA.

with large, not retractile, only a little contractile pedicels, dis-

posed in a single row all along each side of the ventral surface.

The odd ambulacrum naked. Bivium with highly elongated,

flexible, cylindrical, not retractile processes, disposed in a single

row all along each of its ambulacra. Integument with numerous

wheel-shaped plates and other calcareous deposits.

Letmogone Wyville Thomsoni sp. nov.

Plate I, Figs. 12—13.

Body much elongated, cylindrical or fusiform, several times

longer than broad. Tentacles of almost equal size; their termi-

nal part large, thick and like a sole, destitute of visible pro-

cesses. Pedicels twenty along each side of the ventral surface,

large and long; the posterior pairs smaller than the others. Pro-

cesses of the bivium fourteen along the left, and thirteen along

the right ambulacra; some of them thirteen to fourteen mm.

long, rather slender and very fexible; the middle of the back,

a little behind the tentacles, with a smaller process. Integument

very thin and soft, with three kinds of calcareous deposits: scat-

tered spicula, very large, frequently rather straight and unbran-

ched; large wheels, about 0,16 mm. in diameter, with about

ten spokes; and smaller wheels, 0,028 mm. in diameter, with

ten to thirteen spokes, both sorts of wheels concave, the felly

being directed outwards, not on the same plane as the nave; the

wheels have somewhat the form of a crown. Between the large

and small wheels there are many forms, varying much in size

and shape.

Colour in alcohol, lighter and darker violet, often inclining

to dirty brown. Ends of the tentacles leather-coloured.

Length, 160 mm.

Breadth, 35 mm.

Station 300, 1375 fathoms, several specimens.

Station 147, 1600 fathoms, three specimens.

In consequence of the great variation of the pedicels and pro-

cesses, there is scarcely one individual that completely resembles

another. The individuals from station 147 are distinguished by

their dark violet colour, continuing to the ends of the tentacles,

which look almost black.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 19. 11

Letmogone violacea sp. nov.

Plate I, Figs, 14 a—l14 d.

Body elongated, about twice and a half as long as its grea-

test breadth. Tentacles of almost equal size; their terminal part

rather large, almost discoidal, destitute of visible processes. Pe-

dicels eleven along the left side of the ventral surface; and twelve

along the right one, rather long and large; the posterior small.

Processes of the bivium very slender and flexible, in one indi-

vidual twenty, in another twenty-three along each of the ambu-

lacra; the longest process about as long as the greatest breadth

of the body; the middle of the back, a little behind the ten-

tacles, with a small process. Integument very thin and rough

with three sorts of numerous calcareous deposits: spinous bodies,

cruciform or in the form of an x, with four curved arms, the

distance betwen the ends of the arms being about 0,18 mm.;

large wheels, frequently with eight spokes, about 0,2 mm. in

diameter; and small wheels, sometimes with thirteen spokes, about

0,068 mm. in diameter. Both sorts of wheels resemble those

of the preceding species; between the large and small wheels

there are many forms, varying much in size and shape.

Colour in alcohol, gray violet. Ends of the tentacles light

yellowish brown.

Length, about 90 mm.

Breadth, about 35 mm.

Station 164, 950 fathoms, two specimens.

Ilyod&emon !) gen. nov.

Back highly convex; ventral surface nearly fiat. Mouth an-

terior, almost ventral; anus posterior, terminal, subdorsal. ”Ten-

tacles fifteen. The lateral ambulacra of the trivium with large,

not retractile pedicels, apparently disposed in a double row all

along each side of the ventral surface. The odd ambulacrum

naked. Bivium with a crowded series of very numerous, com-

pletely retractile, slender, rather long processes, disposed in three

or four irregular close-set rows all along each of its ambulacra.

Integument with numerous, wheel-shaped plates and dichoto-

mously branched bodies.

1) vs, o0ze, duiuwv, spirit.

12 HJ. THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA.

Ilyodgemon maculatus sp. nov.

Plate I, Figs. 9—11.

Body of almost equal breadth throughout, about thrice as

long as broad. ”Tentacles of almost equal size, with large cir-

cular discoidal ends, bearing at their edge alone small rudi-

mental processes; the ventral tentacles of one individual a little

smaller, and one tentacle of another individual destitute of the

discoidal end and pointed. Pedicels varying in number; in one

individual twenty-three along each side of the ventral surface,

in another twenty-nine along the left side, and about as many

along the right; generally they are large and long, the po-

sterior alone are much smaller. Pedicels of the inner row appa-

rently alternating with those of the outer. Processes of the

bivium very numerous and close-set, cylindrical or fusiform; the

longest as long as the breadth of the body. Back naked along

its middle between the processes of both the ambulacra, except

on its anterior part a little behind the tentacles, where there is

a smaller process. Integument thick and soft, with three sorts

of very numerous calcareous deposits: large wheels, 0,14 mm.

in diameter, and with about nine spokes; small wheels, 0,036

mm. in diameter, and with about twelve spokes; and irregu-

larly rounded flat discoidal plates, dichotomously branched, nearly

of the size of the small wheels, crowded in large numbers in

several places. Wheels concave, felly directed outwards, nave

towards the inside of the body; between the large and small

wheels there are many forms, varying much in size and shape.

Colour in alcohol, white gray, with scattered white spots

from crowded calcareous deposits; back and sides with numerous

small dark red or brown points and spots; processes with a red-

dish band and frequently with dark red tops. Terminal parts

of the tentacles brown.

Length, about 130 mm.

Breadth, about 45 mm.

Station 209, 100 fathoms, three specimens.

Station 219, 150 fathoms, two specimens.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De. N:0 19. 13

Achlyonice !) gen. nov.

Back highly convex; ventral surface filat or almost concave.

Mouth anterior, ventral; anus posterior, dorsal. Tentacles twelve.

The lateral ambulacra of the trivium with more or less retrac-

tile pedicels, disposed in a single row all along each side of

the ventral surface. The odd ambulacrum naked. Bivium with

a few very soft and flexible processes in its anterior part alone.

Integument thick, spongy, destitute of calcareous deposits.

Achlyonice ecalcarea sp. nov.

Plate" I; Figs: 8&

Body ovate, widening behind, about twice as long as broad.

Tentacles of equal size; their terminal part very large, discoidal,

with small, retractile processes at its edge. Pedicels thirteen

along the left side of the ventral surface, and fourteen along the

right one. — The two specimens we have had to examine being

much dilacerated on the back, it has been impossible correctly

to determine the size as well as the position of the processes of

the bivium. Integument very thick, soft, spongy, and as it were

porous.

Colour in alcohol, light gray, inclining to green.

Length, about 100 mm.

Breadth, about 50 mm.

Station 241, 2300 fathoms, two specimens.

Elpidia THÉrL.

Mémoire sur V'Elpidia, K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd 14, N:o 8, 1877.

Body ovate, more or less elongated, sometimes cylindrical.

Mouth anterior terminal or subventral, anus posterior, terminal,

subventral or subdorsal. Tentacles ten. The lateral ambulacra

of the trivium with large, slightly retractile pedicels, disposed

in a single row along each side of the ventral surface. The

odd ambulacrum naked. Bivium with one or a few pairs of

often very elongated, not retractile processes on each of its am-

1) dyklus, darkness.

FA Hö THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDZ.

bulacra, or with only a few more or less rudimental ones in its

anterior part. Integument with spicula of various shapes.

Elpidia glacialis THÉEL.

Station 160, 2600 fathoms, one specimen.

Elpidia mollis sp. nov.

Plate II, Figs. 29—30.

Body ovate, about twice as long as broad. Mouth anterior,

terminal, slightly ventral; anus posterior, terminal. Tentacles of

almost equal size, their terminal part provided with two large

retractile, digitate processes, and with several small ones. Pedi-

cels six along each side of the ventral surface, rather large. Pro-

cesses of the bivium two, rather stout, elongatedly conical,

flexible, placed side by side a little before the middle of the

body. Integument very thin and soft, with small papille; cal-

careous deposits of two sorts: large, straight, spinous spicula,

much scattered; and small ones, more close-set, in the form of

a ce. Compare fig. 30.

Colour in alcohol, light gray, inclining to violet.

Length, about 70 mm.

Breadth, about 33 mm.

Station 160, 2600 fathoms, one specimen.

Elpidia globosa sp. nov.

Plate II, Figs. 17--19.

Body ovate, more or less globular, from once and a half to

twice as long as broad. Mouth anterior, terminal, slightly ven-

tral; anus posterior, subventral. Tentacles of equal size, their

terminal parts bearimg numerous, small, digitate, retractile pro-

cesses. Pedicels seven along each side of the ventral surface,

rather large. Bivium with three processes, disposed on each of

its ambulacra; the first pair in the anterior, and the second in

the posterior part of the back, both of them very large and

elongatedly conical; the third pair, immediately behind the se-

cond, small and rudimental = Integument very thin and transpa-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 19. 15

rent, with two sorts of calcareous deposits: small spicula, curved

in the form of a c; and large, straight, spinous ones.

Colour in alcohol, light gray.

Length, about 130 mm.

Breadth, about 70 mm.

Station 299, 2160 fathoms, numerous specimens.

Station 157, 1950 fathoms, one specimen.

The individual from station 157 differs from the others by

its gigantic size, 180 mm. by 110; processes of the back com-

paratively small.

Elpidia verrucosa sp. nov.

Plate' II; Figs 26-28.

Body almost ovate, nearly twice as long as broad. Mouth

anterior, terminal; anus posterior, slightly dorsal. Tentacles of

apparently equal size, (five are torn off in the only specimen,

existing in the collection) their terminal part bearing small,

digitate, retractile processes. Pedicels rather large, eigth to nine

along each side of the ventral surface, (most of them torn off);

the anterior part of the ventral surface destitute of pedicels.

Bivium with two pairs of processes in the anterior part of the

body; being torn off, their length and appearance are unknown.

Integument highly brittle and hard, with numerous, rather large,

pyramidal papille, crowded especially on the back, each papilla

containing a calcareous deposit, composed of four long, spinous

arcuate arms, direeted towards the inside of the body, and one or

two central large and straight processes, directed outwards from

the body.

Colour in alcohol, light violet.

Length, about 52 mm.

Breadth, about 28 mm.

Station 299, 2160 fathoms, one specimen.

Elpidia nana sp. nov.

Plate II, Figs. 20- 22.

Body elongated, from twice and a half to thrice as long as

broad. Mouth anterior, terminal, slightly ventral; anus posterior,

subdorsal. Tentacles of equal size; their terminal part bearing

16 HJ. THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA.

several small, digitate, retractile processes. Pedicels eight along

each side of the ventral surface. Bivium with three pairs of

small processes on the anterior part of the back, close-set in

two rows, converging forward. Integument thin and transparent,

with minute calcareous deposits, arcuate and frequently provided

with small spines.

Colour in alcohol, light gray or white.

Length, about 16 mm.

Breadth, about 5 mm.

Station 50, 1250 fathoms, several specimens.

Elpidia Murrayi sp. nov.

Plate II. Figs. 23—25. |

Body oval, about twice as long as broad; back highly con-

vex. Mouth anterior, subventral; anus posterior, terminal. Ten-

tacles of almost equal size; the middle ventral one a little smal-

ler than the others; their terminal part provided with small,

digitate, retractile processes. Pedicels short, five along each

side of the ventral surface. Bivium with three processes, short,

as long as half the breadth of the body or smaller, disposed on

each of its ambulacra, one pair in the anterior, and both the

others in the posterior part of the body; the hindmost pair

rudimental. Integument brittle and glassy from numerous spi-

cula, some small and in the form of a c, others large, unbran-

ched, straight and very spinous.

Colour in alcohol, glassy; back with a series of dark spots.

Length, about 20 mm.

Breadth, about 10 mm.

Station 152, 1260 fathoms, one specimen.

Elpidia papillosa sp. nov.

Plate II, Figs. 31—33.

Body ovate, about once and a half as long as broad. Mouth

anterior, terminal; anus posterior, slightly dorsal. Tentacles

bearing at their terminal part numerous, small, digitate processes.

Pedicels eight along each side of the ventral surface. Bivium

with two small processes, placed side by side a little before the

middle of the back and united by their bases, forming a low

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5» N:O 19. 17

transverse ridge between the two ambulacra, and immediately

behind this ridge another pair of rudimental processes. Inteoument

very thin, soft and transparent, with small, light papille, scat-

tered on the back; calcareous deposits of two sorts: large, straight,

spinous spicula; and small ones, arcuate and much more nu-

merous.

Colour in alcohol, light gray.

Length, 56 mm.

Breadth, 34 mm.

Station 325, 2650 fathoms, one specimen.

Elpidia elongata sp. nov.

Plate II, Figs. 34—35.

Body elongated, cylindrical, several times longer than broad.

Mouth anterior, subterminal; anus posterior, dorsal. Tentacles of

equal size; their terminal parts bearing numerous, small, retrac-

tile processes. Pedicels eight along each side of the ventral

surface, and behind the anus an unpaired one, flat and twice

as broad as the others, having the obtuse end incised in its

middle; the two or three posterior pairs flat, broader and longer

than the others. Bivium with a few small papille in its an-

terior part. Integument rather thick, with a few calcareous de-

posits, composed either of four long, smooth, arcuate arms di-

rected towards the inside of the body and one central large

process directed outwards, or of unbranched spicula.

Colour in alcohol, light gray.

Length, about 150 mm.

Breadth, about 25 mm.

Station 299, 2160 fathoms, one incomplete specimen.

Obs. Only a single specimen having been at our disposal,

and that one so incomplete as to render a detailed examination

impossible, I think it best, at least for the present, to refer

it to Elpidia, although it evidently differs very much from the

other species ot that genus.

Explanation of the plates.

Plate I.

Deima fastosum n.

ig. 1. Side view; half natural size.

. 2. Ventral surface; half natural size.

. 3a. Upper aspect of a calcareous plate; highly magnified.

g. 3 b. Side view of the same plate; highly magnified.

Oneirophanta mutabilis n.

Fig. 4. Side view; about two thirds of natural size.

Fig. 5. Ventral surface; about two thirds of natural size.

Fig. 6a—c. Calcareous plate; highly magnified.

Fig.

Orphnurgus asper n.

-”-

7 a—e. Spicule, highly magnified.

Achlyonice ecalcarea n.

8. Ventral surface; about two thirds of natural size.

Ilyodemon maculatus n.

cp Side view; half natural size.

10. Ventral surface; half natural size.

11 a. Large wheel; highly magnified.

11 b. Dichotomously branched plate; highly magnified.

11 c. Small wheel; highly magnified.

Letmogone Wyville Thomsoni n.

12. Side view; about half natural size.

13 a. Large wheel,

13 b, Small wheel,

13 c. Spicule, all highly magnified.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 19. 19

Letmogone violacea n.

Fig. 14 a. Large wheel; highly magnified.

Fig. 14 b. Small wheel; highly magnified.

Fig. 14 c. Upper aspect of a cruciform calcareous body; highly magnified.

Fig. 14 d. Side view of the same body; highly magnified.

Cryodora spongiosa n.

Fig. 15. Ventral surface; two thirds of natural size.

Fig. 16. Dorsal surface; two thirds of natural size.

Plate II.

Elpidia globosa n.

Fig. 17. Side view; about half natural size.

Fig. 18. Ventral surface; about half natural size.

Fig. 19. Spicula; highly magnified.

Elpidia nana n.

Fig. 20. Ventral surface; about three times the natural size.

Fig. 21. Dorsal surface; about three times the natural size.

Fig. 22. Spicula; highly magnified.

Elpidia Muwrrayti n.

Fig. 23. Ventral surface; about twice and a half the natural size.

Fig. 24. Dorsal surface; about twice and a half the natural size.

Fig. 25 a. Spicula; highly magnified.

Fig. 25 b. Small spicula in the form of a ec; highly magnified.

Elpidia verrucosa n.

Fig. 26. Ventral surface; natural size.

Fig. 27. Dorsal surface; natural size.

Fig. 28 a. Upper aspect of a spicule; highly magnified.

Fig. 28b. Side view of another spicule; highly magnified.

Elpidia mollis n.

Fig. 29. Ventral surface; natural size.

Fig. 30. Dorsal surface; natural size.

20 HJ. THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA.

Elpidia papillosa n.

Fig. 31. Ventral surface; natural size.

Fig. 32: Dorsal surface; natural size.

Fig. 33 a. Spicule; highly magnified.

Fig. 33 b —d. Small spicula; highly magnified.

Elpidia elongata nun.

Fig. 34. Ventral surface; half natural size.

Fig. 35 a. Side view of a spicule; highly magnified.

Fig. 35 b. Upper aspect of the same spicule; highly magnified

Deima validum n.

Fig. 36. Side view; half natural size.

Fig. 37. Ventral surface; half natural size.

Fig. 38 a. Calcareous plate; highly magnified.

Fig. 38 b—e. Spicula; highly magnified.

BPihang till K. Svenska Vet Akad.Handl. Bd.5:N?19.

Holothuride of the Challenger Expedition Pl 1.

Se SSA

Central-Tryckeriet, Stockholm

Hj. Theel del

Bihang till Svenska Vet. Akad. Handl. Bd. 5 N?19.

Holothurid& of the, Challenger Expedition. P1.II.

Hj. Théel del 2 |

Central-Tryckeriet, Stockholm.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band ö. N:o 20,

SJR

LE SPECTRE ANORMAL DE LA LUMIERE

C.-E. DE KLERCKER.

NOTE COMMUNIQUÉEE A L'ACAD. ROY. D. SC. DE SUÉDE LE 8 OCT. 1879.

STOCKHOLM, 1879.

- NORSTEDT & SÖNER

KONGL. BOKTRYCKARE.

i NN

yyg

LLA 00

ANÄNARK ANAR Rd Ae) SA

ja LJ pA kJ - ve.

+ DA = . vr HPV

- | A

4 : + I

a San År

k W -— må 1 ”v

kå z

"v q J

| ”

I / !',' i

RANE

- +

f A

” d ;

+ hå '

rr I 'f

Ag Via ck > SI 3

V [

Ra É

j ,

i i LU

;

fal

red

P |

vn Mn OGAE

ROR TE VOLVOGNREGN Ko NN.

sytt oterikl MITARd - : MV Er 2 H

Ey sj |

Tianomalie qui se produit dans la position spectrale des

divers rayons lumineux quand on provoque la dispersion de

la lumiégre par des dissolutions de certaines matieres coloran-

tes, cette anomalie, observée pour la premiere fois en 1870

par M. CHRISTIANSEN !), fut considérée å juste titre comme un

phénoméne trés remarquable; aussi a-t-elle, pendant les cinq

années suivantes, engendré toute une série de travaux ?).

Ces rayons de différentes especes dont, dans les cas ordi-

naires, l'indice de réfraction s'aceroit a mesure que la lon-

gueur des ondes lumineuses diminue de PF'un des cötés du

spectre ä lI'autre, sont ici rejetés de leurs positions normales;

en outre, ce changement de position peut s'étendre å un degré

tel, que les rayons ordinairement les' plus réfrangibles, — les

rayons violets et bleus, — paraissent les moins réfrangibles de

tous, comme on le constate le mieux quand la lumiégre est

dispersée au moyen d'une dissolution de fuchsine (rouge

d”aniline).

Ce phénoméene ne présente cependant rien qui trahisse

d'une manieére décisive la présence d'une irrégularité dans la

dispersion que provoqueraient les molécules de fuchsine agis-

sant seules. Mais, si I'on doit chercher ailleurs F'origine de

Panomalie, on sera forcé de prendre la seule alternative qui

reste, et d'admettre que la réfraction de la lumiéere par la

dissolution de fuchsine se réalise pour certains rayons å une

échelle toute différente de celle du reste des rayons; et comme

cette propriété de la dissolution est une conséquence de la

présence des molécules de la matieére colorante, on pourrait

en conclure que celles-ci doivent posséder la propriété jusqu'ici

inconnue de retarder seulement certains rayons lumineux en

laissant les autres passer librement.

1) Deja en 1862, M. LEROUX a constaté que la vapeur d'iode réfracte le

rouge plus que le violet. (Bertin, Ann. de. Chim. et de Phys., 4:e série,

t. AXV).

2) Ann. de Pogg.. 141, 142, 143, 144, 145, 146, 147, Jubelb., et 154.

DE KLERCKER, LE SPECTRE ANORMAL.

Cette explication a été complétement vérifiée par les ana-

lyses spectrales auxquelles je me suis livré dans le courant

de cet été, et dont je vais maintenant communiquer les pre-

miers résultats.

Pour parvenir au but de la recherche, celui de constater

que la réfraction de la lumiere dans une dissolution de fuch-

sine s'accomplit séparément par l'action des molécules de fuch-

sine en combinaison avec celles du dissolvant, et séparément

par celle des molécules seules du dissolvant, il était nécessaire

de produire le phénoméne dans des conditions telles, qu'en

excluant toute autre influence, les molécules de fuchsine fus-

sent seules ä méme de provoquer la dispersion de la lumiere.

Il se montrerait alors si ces molécules seules ont la pro-

priété de disperser d'une manieére anormale la totalité des

rayons quon voit, dans le phénoméne, dispersés anormale-

ment par la réunion de toutes les molécules que contient la

dissolution, ou encore si elles réfractent et dispersent seule-

ment certains de ces rayons, mais réguligrement.

Dans le dernier cas, il sera donc évident que les rayons

restants, passant å travers la dissolution, sont retardés unique-

ment par les molécules du dissolvant; et comme celles-ci doi-

vent exercer une résistance différente de celle de toutes les

molécules réunies, il doit en résulter en ce cas pour ces

rayons un indice de réfraction tout å fait différent de celui

que l'on aurait obtenu sg'ils avaient été retardés par toutes les

especes différentes de molécules que contient la dissolution.

Les méthodes employées jusqu'ici pour produire le spectre

anormal et pour mesurer la grandeur des déviations observées,

celles de M. CHRISTIANSEN: réflexion totale, emploi d'un prisme

creux å angle réfractant variable, et combinaison du gonio-

métre de Babinet avec un spectroscope; celles de M. KUNnpr:

spectres croisés (inventée par M. SToKES pour l'étude de la

fluorescence), et l'emploi du gonioméetre de Brunner; ces

méthodes, tout en mettant au jour des détails trés intéressants

sur la nature de ce phénoméne, ne seraient pas applicables å

la présente recherche qui a pour but d'en trouver la cause.

La méthode ingénieuse de M. SorErt, consistant en un prisme

liquide placé dans une cuve å faces paralleles remplie du dis-

solvant, ne s'y préte pas non plus, quoique lidée fondamen-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 20. 5)

tale, autrement réalisée 3 F'effet de trouver V'origine du phéno-

méne, soit parfaitement juste.

Voici les procédés dont je me suis servi pour arriver au

but en employant un spectroscope ordinaire de la meme con-

struction que celle dont MM. BUNsEn et KIRCHHOFF ont fait

usage dans leurs analyses spectrales.

Le prisme de verre, ainsi que la petite plaque en métal

qui lui sert d'appui, furent enlevés de la petite table ronde

de VPinstrument et remplacés par une plaque en bois, parfaite-

ment plane, de F'épaisseur de 10 millim., et dont les dimen-

sions étaient du reste convenables pour permettre d'y placer,

commodément et avec toute la stabilité requise, devant la.

lentille du collimateur, les deux prismes creux nécessaires pour

Pexpérience.

Ces prismes creux étaient tres soigneusement fabriqués de

verre de glace poli, presque incolore et de V'épaisseur de 1,5

millim. bDLeurs parties spéciales étaient réunies par du cément

de Foulke, insoluble dans PFalcool, V'esprit-de-vin et les hui-

les, et qui parait &tre le plus convenable quand le prisme

contient ces substances; il n'est toutefois pas a recommander

pour l'eau et les acides.

Les parois des prismes creux doivent avoir les deux sur-

faces parfaitement planes et paralléles, condition nécessaire

pour pouvoir nettement observer la dispersion de la lumiere

dans ces prismes remplis d'une dissolution. Il faut, par suite,

les tailler d'un assez grand morceau de verre qui aura été

préalablement examiné optiquement le long des bords avec

un soin rigoureux.

Les prismes dont je me suis servi, fabriqués avec les soins

cnoncés ci-dessus, étaient si bien ajustés, qu'il était impossible

de constater un déplacement appréciable quand on laissait

passer un rayon lumineux å travers le prisme vide, celui-ci

introduit au passage du rayon avec son angle réfractant en

avant. Ils étaient exactement de la méme forme, avec les di-

mensions suivantes:

Fond: triangle rectangle å cétés d'environ 26, 55 et 61

millim. |

Hauteur: 41 millim.

Angle réfractant: environ 25”.

Le tube A et le collimateur B (voir la figure ci-aprés)

étaient dirigés dans la méme ligne.

DE KLERCKER, LE SPECTRE ANORMAL.

Les deux prismes (mar-

qués 1 et 2) furent maintenant

placés sur la petite table pro-

visoire de V'instrument, l'un å

cöté de lI'autre, de maniere å

former ensemble une auge rec-

tangulaire, comme le montre la

figure, avec les parois longitu-

dinales paralléles å la lentille

du collimateur, et suffisamment

å droite pour que 5 a 6 millim.

de celle-ci fussent découverts

en a. Toutefois, cette partie

de la lentille peut &tre cou-

verte, si on le veut, par un

petit garde-vue en papier noir,

saillant de VParéte du prisme

antérieur. On pourrait aussi

recouvrir de cet écran le verre

må&me du prisme jusqua 2

millim. de Parbte, pour é&tre

convaincu que celle-ci n'exerce

aucune influence sur Vl'effet op-

tique.

Aprés cela, les deux pris-

mes furent remplis d'esprit-de-

vin pur jusqu'a 1 centim. du

bord supérieur. La fente éclai-

rée du collimateur recut le

moins de largeur possible, tout

en conservant intense la lu-

miere du soleil qui la traver-

sait, et le tube fut ajusté, tant pour obtenir une image di-

stincte de la fente, que pour placer le fil vertical du réticule

exactement au milieu de l'image; ensuite, le tube fut solide-

ment fixé par sa vis.

Il est en outre essentiel que l'instru-

ment ne soit pas dérangé dans le cours des observations.

Si les arrangements mentionnés ci-dessus sont faits rigou-

reusement, il y aura cependant un petit déplacement de limage

å gauche, déplacement toutefois insignifiant, dérivant des deux

verres diagonaux de l'auge rectangulaire formée par les prismes;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 20. (

mais la moindre réfraction de la lumigre ne pourra pas se

rétablir, méme quand les prismes seraient tous les deux rem-

plis de la méme espåce de fluide.

J'ajoutai maintenant un peu de fuchsine cristallisée >)

I'esprit-de-vin du prisme antérieur, et pour bien remuer cette

premiere portion dans le fluide, je promenai lentement ch et

lå un båton de verre trés mince du cöté de Vangle réfractant

du prisme, en ayant la précaution de ne pas heurter violem-

ment les parois de celui-ci.

Cette premiégre addition de fuchsine fit seulement naitre

une petite extension å droite de l'image de la fente éclairée,

laquelle présenta maintenant une couleur d'orangé clair.

T'expérience fut continuée avec de nouvelles additions

de fuchsine par petites quantités, et chaque fois I'effet optique

fut observé aprés que le remuement de la dissolution avait

eu lieu avec les précautions mentionnées.

Il se montra alors deux changements simultanés, ou plu-

töt deux effets optiques, sortant de l'image primitive, mais se

développant dans des sens tout-å fait différents, effets dont

les propriétés devinrent toujours plus inteiligibles 3 mesure

que la concentration de la matiére colorante alla en augmentant.

Voici quels furent ces effets:

L'image primitive se divisa en deux parties qui se sépard-

rerent de plus en plus, chacune présentant une propriété optique

tout-a fait spéciale. i

L'une de ces parties s'€carta assez vite å droite du réti-

cule en augmentant peu å peu de largeur, et devint finalement

un spectre distinct, contenant dans F'ordre régulier les rayons

les moins réfrangibles, rouge, orangé et jaune, avec les lignes

de Frauenhofer, a, B, C et D distinctement visibles.

T'autre partie, au contraire, qui prit une couleur bleu-

violet au moment de la séparation, resta pendant la marche

de la concentration toujours å la måme place primitive. Cette

partie garda par conséquent toujours la méme largeur que

Fimage primitive. Cependant, elle ne resta pas, comme celle-

ci, tout-a fait fixe: elle se déplagait légårement å gauche quand

Poeil se portait a droite; la largeur de Vimage diminuait alors

et la couleur devenait un bleu intense !).

!) Cette vacillation des rayons les plus réfrangibles existe aussi dans le

Spectre normal de la lumiére; mais elle n'est guére perceptible que dans 1e

sens vertical.

S DE KLERCKER, LE SPECTRE ANORMAL.

Des observations mentionnées ci-dessus, faites avec tout

le soin possible, observations plusieurs fois répétées, et tou-

jours avec les måémes résultats, on peut tirer les conclusions

suivantes:

Le spectre anormal de la lumidre est composé de deux par-

ties parfartement séparétes, dues sans nul doute å& la grandeur

difrérente du retard provoqué par les molécules d'especes diffé-

rentes que contient la dissolution.

On voit que l'une de ces parties, celle qui renferme les

rayons les moins réfrangibles, s'éloigne régulierement de la nor-

male de la surface de séparation entre les deux prismes, å

mesure qu'augmente la concentration de fuchsine dans le prisme

antérieur. Ör, cela prouve évidemment que les molécules de

fuchsine retardent les rayons les moins réfrangibles, en lais-

sant passer librement les autres.

Enfin, comme les rayons de cette partie sont tous rangés

en parfaite concordance avec la loi de la dispersion, il n'y a

rien iei d'anomal å noter.

On voit aussi que l'autre partie du spectre anormal, celle

qui contient les rayons les plus réfrangibles, ne s'éloigne ni ne

s'approche de la normale susdite pendant la concentration de

la fuchsine. Cela prouve que cette partie des rayons est retar-

dée exclusivement par les molécules du dissolvant, quoique ce

retard ne soit pas appréciable avec l'emploi de deux prismes.

En Öötant le second prisme, et en tournant le tube un peu å

droite, on aura, si la concentration de la fuchsine n'est pas

trop forte, un nouveau spectre qui montrera cette partie des

rayons plus ou moins rejetée sur la premieére partie par suite

de la différence de retard qu'eiles ont subie; mais les positions

relatives de ces rayons seront cependant en accord avec la loi

de la dispersion.

Donc, il n'y a pas non plus d'anomalie réelle dans cette

partie du phénoméne.

L'espace obscur entre ces deux parties du spectre anor-

mal n'est donc autre chose que le vide entre deux spectres

tout-a-fait séparés.

Ainsi, å la méme fois que cette expérience montre que

le phénomåne en question, auquel on a donné le nom de

dispersion anormale, n'est qu'une anomalie apparente, elle pré-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. b. N:O 20. 9

sente aussi les révélations suivantes relativement å influence

moléculaire de la matiere sur le mouvement des ondes lumi-

neuses.

1:o. Il existe des substances dont les molécules, chimique-

ment dissoutes dans un liquide transparent, ne peuvent pas, au

moins sensiblement, retarder certaines ondulations de Véther;

En augmentant la concentration de la dissolution, ces on-

dulations sont finalement absorbées par ces mémes molécules.

, Les molécules en cause sont donc, par rapport å leur in-

fluence sur certaimes ondulations, dans les måmes conditions

que les petites particules d'un corps opaque mécaniquement

dissous.

2:o. Dans un mélange chimique et liquide de différentes

especes de molécules, ayant toutes la propriété de faire passer

différentes especes d'ondulations de Véther, en provoquant, égale-

ment toutes, un retard plus ou moins grand, ces retards se manti-

festent, pour chaque espece d'ondulations, par un effet commun

constituant une fonction des effets partiels des différentes especes

de molécules que contient le mélange;

Mais, si le mélange contient en outre des molécules qui ne

peuvent pas retarder certawnes ondulations de Véether, celles-cti

sont retardées séparément par les molécules restantes du mé-

lange, dans une mesure variant avec les differentes especes d'on-

dulations.

3:o. Il existe, par conséquent, un rapport intime entre les

deux effets optiques: Vanomalie apparente de la dispersion, pro-

voquée par les molécules étrangeres, parce quwelles n' exercent pas

de retard, du moins appréciable, sur certaines ondulations de

Pether, et Vabsorption successive de ces mémes ondulations par

les mémes molécules.

Il reste maintenant å voir si l'expérience permet d'élever

cette derniére conclusion å la hauteur d'une loi générale pour

toute absorption de la lumigre. En d'autres termes: Il reste

a savoir si la proprigté des molécules pondérables, d'éteimdre

plus ou moins rapidement un mouvement vibratoire des molé-

cules éthérées est toujours accompagnée d'une certaine inacti-

vité sur la propagation de ce mouvement dans Véther inter-

moléculaire.

0. Me ö fööa bå CNLA RR ak BD TER US

NTE 4 pers VORO BONO TEA rdr USD

HR PEST Oh fanan WPLUE Väg OR

TA Kr CXENEA | ka ENE

AN HNIRST FOA vit 25) ANOVEeeninh HSN

Lö FE RNA FOR FINS EOG SNITT SEA LL HN Je

SFSuN vu VR ILYL RAY Slog Hj ky Fo SE

tr My ROSAS I vag SS AVES RRAFKANOSE VR

SYRRA UNS kö FO An VM dn

SM SOT är TOO AT TB MOD, TOR REGIE) HO "SY n

g 2 h É i ; q ; f ) 4 3 | |

ek tg SOM BT HDD I$gorlultvöt STA OR

tan eas Ngn SRLdO ATG TOR eUSTOrR AH ; v

ov Ck

PE TI VEN EEE AT ShaRTA I UI FTP

ASK TTT ] hå WPT ay Aven THP VS 26 SA

) ov se

ALL POLL ISO EEA TE (Ag TU VRENA NRO bh BSS:

Ära tem SN INSE RN KARA UD Sån IKEA TAR

HEINO Ya MW STEVIE ön ör GÅ HÄR RENSA

Se a VAN FER »Å IVSTERA ix TESTO Et ngt SM

DIR TÅ skål VAT dy RE Amd

svd IR NANA EVER F

Fot BROR U SI TR VOR

2 läte 7, q FRA PREV ESRNYRES Ut

FY RANA NANA BE Ts AP SNS SA KLAR nea

Få il AM nVv TUPIOT 26 HER

GÅ Ha VT SAN LTINS PRUNÄA få Niva IT NIRT stall Le 3

GNNE KUN KO An vå BÄR tå (1 FERTIL ORT E M Ä Å

FARAN FILL AN MILANO Sno PRV UL styr VET

E ICE SERNER vn

;

mä

fö

fött äv RR soryekNN

vg | Ne AA Ö

JIE ; j

; NI E MA EKNER UR |

FR fö pg Ia id ER dos då 200 15) Ro +

flag SA STEIERSG IE | indre i ; sl Yr. Ne ().

där IL: Spira (SRA Ua? SLA GE RR

” vi

din Ra bry ras bog fObroRsdn BO SENS: al

OMG en

a Andand tv IN OMNDYUVOQU LÄ rastaslbia ak

IKEA yniaTranr GODS RU raj vi TT AE ing

rn tb RR ARN

k Mräecnent SKEDE sti MR a

FN de crf Må SN RBEIVEIN,

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 5. N:o 21.

TROIS LETTRES INEDITES

JEAN I” BERNOULLI A LÉONARD EULER

TIREES

DE LA CORRESPONDANCE DE JEAN Ir BERNOULLI GARDÉE DANS

LA BIBLIOTHEQUE DE L'ACADÉMIE ROYALE DES

SCIENCES DE STOCKHOLM

PAR

GUSTAF ENESTRÖM.

Note présentée å I'Académie Roy. d. sc. de Suede le 8 Octobre 1879.

STOCKHOLM, 1880.

KLONNIG TE Bl ORATERIYCIRQRIROEKENN,

P. A. NORSTEDT & SÖNER

Fägne na

(NA ch EC YT ÄLL (le

å i Nile - w

MOR OHANORE a LLINON td

CWA FSAMKAN II FTQH HAE HAT) HÖ TÖM er

ARU JEJAYO ELNNOAVAND RI ASS ir OLJAD bl

- SO

ir HAN sumpade

Mö Så SVR, & MAS SEN

EE 1 er ök NK KATE

a 2 Å En SKR bä Gö i

dr än" Nader | Je |

SÖN ae

La correspondance de JEAN I” BERNouLLuI gardée dans la

bibliotéque de Pacadémie des sciences de Stockholm contient

des copies de 8 lettres de JEAN I” BERNOULLI ä LEÉONARD

EvLER, écrites ou corrigées par la main du premier. Cinq

de ces lettres (en date du 9 Janv. 1728, du 2 Avr. 1737, du

farvlarskekdgad, du 16 Avi. 740 et du 27 Aout 1742) sont

déja publiées dans la »Correspondance mathématique et phy-

sique de quelques célébres géométres du XVIII” siecle,

publiée par P.-H. Fuss», mais les trois autres (en date du 18

Avr. 1729, du 17 Déc. 1729 et du 6 Nov. 1737) sont restées

jusqu'å présent inédites. Comme ces lettres ne sont pas

sams intérét, nous les reproduisons ici, faisant observer seule-

ment que le ton de supériorité, dont se sert si souvent

JEAN I” BERNOULLI dans sa correspondance, se fait sentir aussi

dans les lettres suivantes. ÖOmutre le sommaire des lettres,

nous n'avons ajouté que quelques petites notes explicatives,

historiques et bibliographiques.

Sommaire des lettres.

I. [1729 Avr. 18.] Quelques réflexions sur les logarithmes

des quantités imaginaires. Sur Péquation

et sur une autre équation differentielle du second degré,

proposée par EuLER. La détermination des lignes les

plus courtes, qu'on puisse tracer sur une surface donnée.

II. [1729 Déc: 17:] Solution des équations

må Y CR Nn dy 2-2

SEE (2 å

LL PRRAT ( Y.

Sur Péquation proposée par EULER et mentionnée dans

la premiere lettre. Sur les courbes tautochrones et

isochrones. Sommation de la suite

TN RATES tet

G. ENESTRÖM. TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

[ITS NON: 610 Kem emromerde JEAN II BERNOULLI Sur

la lumiegre. Quelques observations sur la Mechanica

d' EULER, la Phoronomia de HERMANN, et les Principia de

NEWTON. Sur le mémoire de JEAN II et DANIEL I BER-

NOULLI sur les ancres. Sommation des suites dont les

TAG 1 KAR (22 — 2) |

termes. generaux sont eb segt (20 — 1). 25 Obser-

vation sur les suites des sinus et des arcustangens. Sur

une nouvelle partie du calcul infinitésimal, cultivée par

EULER. j

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.' BAND 5. N:O 21. 5

| Clarissimo ac Doctissimo Viro LEONHARDO EULERO VS. P.

D. JoH. BERNOULLI.

Debeo responsum ad binas litteras!) quas a te accepi;

ad priores — — — partim jam respondi in litteris meis ad

filium datis, ubi ei ostendi dubia vestra (nam et ipse similes

formavit difficultates circa logarithmos imaginarios) inde tan-

tum oriri, quod conceptus quem habuistis de logarithmis

quantitatum negativarum cum rei natura non satis bene con-

oruebat, dixique si statuatur (& recte quidem)

[gr = V= Ia

intelligendum esse

d ler (£) OD

non vero

Ul (— Ze)

vos autem utrumque confudisse, etiamsi magna sit inter

utrumque differentia, sic.' e. gr.

a = (a)?

est reale quid, sed

Eg)

imaginarium. Hoc bene observato, cessant omnes vestre

difficultates & monstrosex inde deducte consequentie. Quod

attinet ad secrupulum quem porro moves desumtum ex area

sectoris circularis per logarithmum expressa, ubi posito sinu

=£7y & cosinu = x invenitur per methodum meam quadra-

turam circuli ad logarithmum reducendi, area sectoris

- ad 1 2v + NEN

ANT T Ng = NED

de eo pariter jam monui filium meum in casu quo

re)

hanc aream revera exhiberi tanquam = 0, quamvis deberet

esse — quadranti, hinc autem nihil aliud concludi debere,

quam quod expressio ista .

ad l TT NNE 1

MEET ST

augeri debeat quantitate constante nQ, seu multiplo quadrantis,

6 G. ENESTRÖM. TROIS LETTRES DE JEAN BERNOUL I.

quod vel ideo patet, quia sinus & cosinus inter se conver-

tuntur, atque non uno tantum modo sed infinitis modis fieri

potest ut sit

g0KG Ju

vel vice versa

SELIN = NOG

nam hoc fit assumto sectore = vel 1Q, vel 2Q, vel 3Q, etc.

vel etiam, quando vis, = 0Q, adeoque nulla ratio est cur

aa z + NE 14

ANT: 2 ipn NE 1

unum potius exprimat quam alterum; malo itaque dicere quod

area sectoris statuenda sit generaliter

; NET

aa DENY 1 a nQ,

FRAME Ör SN

adeo ut quotiescunque pars prior in nihilum abit, id, quod

deest, suppleri possit per nQ, hoc est, per multiplum, sub-

multiplumve quadrantis, prout necessitas id exigit?); semper

enim invenies differentiando sectoris tui differentiale quod est

aadx

ISSESR—h ,

2V aa — xx

sicuti decet. In casu semiquadrantis, ubi

z=y=Y$

habebis etiam partem priorem = 0, aut si mavis

ad fESP ARG

= == l N —1,

4V—1

quocircea adjiciendum 3Q 2); sed hujusmodi expressiones ima-

ginarixe usum potius habent, si in series expendantur in quibus

quippe termini imaginarij se destruunt. De his satis.

Probum erit intelligere methodum, quam tibi inventam

dicis ejusque communicationem promittis, reducendi hujus-

modi 2xquationes differentio-differentiales

yyddy = xda?,

existente

ddx = 0,

ad differentiales primi gradus, interim non satis capio mentem

tuam de duobus aliis generibus differentio-differentialium

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 21. 7

pluribus quam duobus terminis constantibus; imprimis non

video quomodo qgquadretur exemplum >?)

GO = GRS RTP FFL SE OK GIL SC

ad eas, quas innuis, equationes, in quibus alterutra indeterminata

in singulis terminis eundem dimensionum numerum obtinet;

unius autem dimensionis tam x quam dr & ddx dicis te ponere,

cum tamen in exemplo, quod proponis, neque x, neque dz,

neque ddrx wunius sit dimensionis nec etiam eundem dimen-

sionum numerum obtineat. Cave autem ne in his asystata

vel incompatibilia comparare inter se suscipere velis, nam

e. gr. comparare velle ddr cum Ydzxr vel cum Ydz? xeque

absurdum est quam velle lineam invenire equalem superficiei,

sed ddx comparabile est cum Yda?. Ut verbo dicam com-

parabilia sunt tantum illa differentialia in quibus littera d

ubique &equaliter reperitur, cujuscumque gradus sint differen-

HalavWsick es or rdde cum Yder vell Ydy” sel Ydzdyn vel

LER

atque ita in aliis. Hinc itaque primus terminus tui exempli

et dix cum Ydzx?, vel Ydzx?dy, vel Ydzxddz, vel YT

generaliter loquendo est incomparabilis cum ddrx, nam ut cum

dda subsistere possit

Xxn Yy da” — HOJ — m.

oportet supponere

m—n+(2—m)=2,

sed cum sit = 2 — »n, vides nullam posse fieri comparationem

inter dde & hune terminum nisi in casu quo n = 0; idem

etiam de altero termino dicendum, quare hec attentiori cure

tux commendo, ne possibilia velis facere que sua natura

sunt impossibilia.

Venio nunc ad litteras tuas novissimas. BSolutio tua')

problematis de ducenda linea brevissima in superficie data

videtur bona. Quod ad meam”) attinet, ea consistit in hac

xquatione

Tddy ddz

Tdzdy — 2d8? — ds? + de?

ubi notandum per x, y, 2 me intelligere tres coordinatas, que

tibi sunt t, x, y, item 7 esse subtangentem curve illius date,

que fit in superficie data, quando secatur per planum subjecto

plano perpendiculare & ipsis y parallelum; porro per ds (quod

8 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

constans suppono) intelligo elementum curve projecte seu

V da? + dy?.

Possum etiam naturam curve quesite exprimere hac equatione

Oddxr — Tddy — dzddz

Oder — Tdy > ds? + de?

que aliquando commodior est, ubi littere x, y, 2, T idem

mihi significant quod ante, & preterea O est subtangens alterius

curve date que fit secando superficiem per planum priori

coordinatum, h. e. ipsis « parallelum. Ex his equationibus

facile omnes casus particulares, quos solutos das, deducuntur.

Non unum tantum solvendi fundamentum habeo; quantum

conjicio, tuus solvendi modus nititur natura minimi, quo

etiam agnatus meus feliciter usus est, & problema legitime

solvit, sed hic solvendi modus non satis est generalis, ad alia

quippe hujusmodi problemata sese non extendens, quale esset

e. gr. hoc: Ducere in data superficie lineam curvam, cujus

in puncto . quolibet planum osculans datam habeat inclina-

tionem ad planum tangens superficiem datam in eodem puncto.

Voco autem planum osculans quod transit per tria curve

quesite puncta infinite sibi invicem propinqua. Patet hoc

problema includere prius, nam si angulus inclinationis est

rectus, erit quilibet arcus curve quesite minimus inter duo

punceta sua extrema. 'Poteris ergo etiam vadum tentare pro

hoc problemate ita generaliter concepto, ego illud pariter

reduxi ad &equationem differentio-differentialem. Ceterum in

appliecatione quam facis equationis tux ad superficiem cylin-

dricam, qui tamen casus est omnium facillimus, posset du-

bium moveri utrum liceat in equatione ad quam pervenis

dxddx + dyddy drddr + dyddy

de? + dy? — — dt + des dy

supponere

dxddx + dyddy = 0,

cum hoc nihil aliud sit quam communis divisor utriusque

membri; ideoque mallem ego citra hanc suppositionem im-

mediate integrare utrumque membrum per logarithmos, nempe

sic: Assumto logarithmo constante numeri arbitrari c habebo

le + Udx? + dy?) = Udt? + do? + dy”),

ideoque

cd.x? + edy? = dt? + da? + dy”.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 21.

Hinc

1 de dy: = de,

vel

Eb Md dy

Ve=

2 pe Yad,

Ve—l

prorsus ut tu invenisti. Quod enim tibi est n,id hic est ——

ece—1

Si superficies proposita sit conoidea, cujus sectiones trans-

verse per planum primarium sint circuli, habeo preter metho-

dum generalem aliam particularem pro hoc casu, que imme-

diate deducit ad 2xquationem differentialem primi gradus, ubi

indeterminate non sunt permixte, & que suppeditat con-

structionem, quam olim frater meus dedit, nescio ex quo

fundamento erutam, quod quia non exhibuit, incertum est

an sit legitimum, nam observavi posse perveniri etiam ad

eandem illam constructionem per viam aliquam que est para-

logistica. Interim quod attinet ad tuam pro hoc casu zxequa-

tionem

dy — yde = aN dt? + da? 4 dy”,

non video, quomodo (positis yy + wr=22 & V dt? + da? + dy? = du)

inde sequatur

Ve2 KA ;

multo minus, quomodo hec aliquid conferat ad construc-

tionem curve quesite, si quidem du est elementum ipsius

curve & dé, dz elementa diversarum indeterminatarum 3).

Mea vero, quam habeo 2&quatio, in qua indeterminate sunt

separate, expedit more solito constructionem per quadraturas,

cujus ope in casu particularissimo globi statim videre est,

lineam brevissimam in superficie spherica esse circulum

maximum. Porro si in xequatione pro solidis rotundis (quo-

Tum scilicet axis est perpendicularis ad basin, nam si est

obliquus, res est altioris indaginis, quam non facile ad diffe-

rentias primas reduces), ponatur a = 0, ita ut sit

Gl ==

xdy — yda = 0,

seu y= nr, haud dubie dat meras (ut dicis) etiam lineas

brevissimas, sed omnes nonnisi unam eandemque efficiunt,

10 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

nempe cam ex cujus revolutione generatur solidum rotundum.

Eas vocat frater meugs in suo schediasmate meridianos; cir-

culos vero, quos singula puncta in revolutione describunt —

parallelos ; corpora conica, que tu non satis apte conoidica vocas,

sunt utique omnia illa que generantur ex circumductu linez

recte circa curvam aliquam datam in aliquo plano & perpetuo

transeuntis per punctum (quod vertex conici corporis vocatur)

extra planum existens. Que hic habes de ducenda linea

brevissima in superficiebus horum corporum conicorum sunt

intricata & obscura; putat agnatus meus, cui epistolam tuam

legendam tradidi, in iis aliquem paralogismum latitare ?).

Quidquid vero sit, problema pro hujusmodi superficiebus non

minus quam pro simplicibus conis & cylindroidibus facilli-

mam admittit solutionem, ita ut non egeat tam operoso quod

suscipis molimine; possunt enim e& omnes superficies trans-

mutari in planas, ut tu ipse nunc etiam probe animadvertisti,

postquam idem ego jam diu insinuavi, vid. Act. Lips. a. 1698

p- 469, ac revera hic casus nihil aliud est quam corollarium

unius ex solutionibus meis generalibus, nam plures habeo.

Quod superest vale & omnes amicos meos verbis saluta.

DAN ag a eh IS Ar UA

P. S. Tenta num possis problema de ducenda linea

brevissima reducere ad 2xquationem differentialem

primi gradus in superficie aliqua que non sit vel

cylindroidica vel conoidica sed alia aliqua.

IT.

Viro Cel. LEONHARDO HEuULERO, S. P. D. JoH. BERNOULLI.

Egregia sunt que habuisti in binis litteris!9) ad me

postremo datis; cum autem novissimas ante paucos demum

dies acceperim, brevis ero in mea responsione, atque commu-

nicabo vicissim que ea occasione inveni, etsi brevi admodum

meditandi spatium concessum fuerit. Quod attinet ad reduc-

tionem hujus equationis differentio-differentialis!!)

YRSA GT MTM

eam tum temporis cum aceiperem anteriores tuas litteras, ita

obtinui: Posui statim y=1tx", ut et valores ex hac supposi-

tione prodeuntes ipsarum dy et ddy (supposito dda = 0) sub-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 21. 11

stitui in equatione proposita. In equatione transmutata posui

porro dr = rx2dt, ita ut inde emergat xequatio continens nul-

lum dr, sed que constet tribus indeterminatis x, t & z, quare

ut eliminetur x, ponende sunt (te quoque ita observante)

exponentes ejus dimensionum ubique &equales, & hoc modo

invenitur conditio ipsius a, nempe

ER OR

= m+p—1”

sequestratis itaque « ex singulis terminis, superest equatio

duabus tantum indeterminatis t etz constans, que erit tantum

primi gradus. Curva ergo ei conveniens, si qua arte con-

strul potest, dabit coordinatas z et t, ex quibus habentur

valores ipsarum x et y, nimirum

fzdt 2 zdt

MYE

WG » et y=1c e

ubi etiam c est numerus cujus logarithmus = 1. Fortassis

non absimili modo invenisti tuum x et y, quando sumere

jubes

(n+p — 1) fedt AU + p) Sfzdt

C 3

0w= et y=

Vides tunc rem peractam per substitutiones mihi primo du-

dum usitatas. In casibus quibusdam particularibus possunt

separari z et t£, sed non sine aliqua dexteritate. Sic pro hoc

exemplo, quod satis memorabile est?)

xaxddy = qyda?,

invenio &quationem finitam hanc

I+Vg+a I— V4q+t

SER PAA z )

ubi b et c sunt coefficientes arbitrarii, que omnino fit alge-

braica, si Vq++1 est rationale. Caeterum zquatio parabolica

que semper satisfacit, hec est

MmTp—

(n—m+l)y "=(g(n + py x(m+ p—1P)ett?.

Licet autem illa non omnes possibiles curvas complectatur,

ideo tamen non est contemnenda, quia saltem solvit zxequa-

tionem propositam et quidem semper per xquationem finitam,

etiam iis in casibus ubi in formula generali indeterminatze

t et 2 videntur inseparabiles adeo ut pro constructione parum

utilitatis allatum sit, rem reduxisse ad differentias primas.

Non satis intelligo in penultimis tuis litteris, quam requirant

114 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

conditionem duo altera genera xquationum, in quorum prioris

gseneris equationibus vis ut alterutra indeterminata in singulis

terminis eundem habeat dimensionum numerum, cujus exemp-

lum quod affers, hoc est

dd Vadare dyr eV del da See

quam dicis itidem esse homogeneum & in singulis terminis x

unam habere dimensionem, cum tamen utrobique x nec unam

nec eandem habeat dimensionem; tertii generis exemplum,

quod mentem tuam illustrare deberet, simili laborat obscuri-

tate, preterquam quod exponentes differentialium ita se ha-

beant & reddant quantitates heterogeneas & ideo incompara-

biles; oportet itaque ut te explices clarius, si ea de re judicare

debeam 3),

Speculationes tux de ”Tautochronis mirifice quidem

placent, sed illud quod proponis inveniendum, data scilicet

qualicumque curva, invenire aliam e& jungendam, per quam

utramque oscillationes integre sint isochrone in vacuo!?), non

admodum difficile est; nam statim ac legi e vestigio solvi

adeoque non mirum est, si idem & tu & filius meus solvistis.

Tota res huc redit ut ad axem AG verticalem curve date

ABH constituatur arcus cycloidalis ALF, verticem habens

in Å, et postmodum queritur alia curva ACL, ejus nature,

ut ducta quavis horizontali

EC, secante curvas & axem

in punetis Hyr, CESCTRAS

arcus compositus BAC sit

semper equalis arcui cyclo-

idico £A, ab eadem hori-

zontali EC resecto vel sit

ejusdem multiplex qualiscumque. Ducta enim proxima paral-

lela ec, erit Bb+Ce= He vel nx Fe; concipiuntur jam duo

mobilia cadere ex eodem horizonte FL, unum incipiens ab

F, alterum ab H, habebunt illa in punctis £, B & C veloci-

tatem xequalem, que est V GP; erit igitur

Bb +0e — Be vo "XEe

NERE NGE LING

unde tempuscula duo per Bb & per Cec simul sumta sunt =

tempuscula per He vel hujus multiplo, ideoque tempus per

areum compositum BAC — tempori per arcum cydoid. FA

vel = hujus temporis multiplo; quandoquidem igitur tempora

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:o 21. 13

per singulos arcus cycloidales FÅ sunt equalia, erunt etiam

tempora per singulos arcus. combinatos BAC zxqualia h. e.

oscillationes' integre (descensu et ascensu simul peragendo)

sunt isochron&e etiamsi tempus per descensum sit inzequale

tempori per ascensum. Quod nunc attinet ad modum id

prestandi, ut duo arcus BA & AC faciant arcus unius ejus-

demque curve continux BAC, & ut queratur talis BÅC que

sit algebraica, de quo ita loqueris, quasi Tu solus id presti-

teris, ita ut nesciam annon in solutione harum duarum poste-

riorum conditionum habueris etiam socium filium meum 2xque

ac in priori, cujus solutionem ipsi non minus quam Tibi

adscribis. FEtenim hisce quoque conditionibus satisfacere haud

adeo difficile deprehendes, ubi ante omnia hoc dico, in in-

quisitione hujus non opus esse ea quam innuis cautela, uf

nimirum in functionem tempus exprimentem nulla quanititas, que

ab arcu descripto pendet, ingrediatur. Quin imo ego contrarium

facio, dum curvam BAC determinaturus, assumo pro longi-

tudine arcus AB vel AC, aliquam funcetionem convenientem

solius arcus cycloidalis AF, que functio id prestet, ut arcus

illi duo AB et AC inde mutuo continentur ex suppositione

arcus AF negative sumti; sic post superiorem meam solu-

tionem tempus non amplius in considerationem venit; ecce

ergo meam methodum: sit arcus cycloidis AF = s, fiatque ad

lubitum aliqua ejus functio = S, que componatur ex meris

potentiis ipsius s dimensionum parium. Quo facto ponatur

arcus AC = s +S, erit utique idem ille continuatus in partem

oppositam seu negative sumtus ÅB = — s + S, adeoque arcus

ipse absolute seu affirmative sumtus AB=5s — S. Hinc

AC + AB seu curva tota continua CAB = 2s = 2AE. Ergo

curva CAB vel BAC erit Isochrona. Q. E. I.

Restat ut modum ostendam naturam curve exprimendi

per 2xquationem inter coordinatas AP & PC, seu inter x et

y ex assumta funetione S, quod non est arduum. Differen-

tietur S, voceturque dS = Tds; sit diameter circuli genera-

. . . . TT SSR

toris cycloidis AFF = ia, erit arcus AF seu s =— 2V 1. az

= Vag, unde ds = sd] = & då seu Tds = 1Tdz Vs adeoque

CSN Say

3 ov

a cujus quadrato

14 G. ENESTROM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

2 SS ae

IT RA

auferatur quadratum Pp seu dr”, erit radix quadrata reliqui

Gb ev MIN ar CIN CA

de = älg

2x00

id quod dat equationem pro natura curve AP, que ut alge-

braica fat, id quidem dependet ab electione quantitatis libere S;

sumamus ergo S= ss:a utpote sim plicissimam inter functiones

ipsius s prescriptam conditionem habentes; eritque dS = Tds

= 290530 = Oka Oh K= MISCO 2y =; quibus substitutis in

equatione generali

fee a + DUE UTE 0 då

gi Ax me

abit illa in hanc

a + 4Vaz

log NV SEE

que ut commode integrari possit, seribatur tantisper (quod

2sds

. . a . . SS |

quidem jam supra fieri potuisset) 7 pro £, pro dr, et s

pro Var, & tune habebitur

cujus integrale

seu

2 (CR

(a + 48)" =(6y + a) xx V a;

resubstituto pro 4s ejus valore 4V ax prodibit xquatio alge-

braica inter coordinatas «+ & y, que hec est

(a + 4V az)” =(6y+a)X Va.

Hec autem sublata asymmetria producit accurate tuam 2Xqua-

tionem

Slyt + 34ay? — 216axyy — &c = 0.

Coroll. Hinc patet quia diameter circuli generatoris cycloidis

= da, fore pendulum simplex longitudini 3a isochronum

cum oscillatione integra per curvam BAC vel CAB. Quod

ad tautochronas in medio secundum quadrata velocitatum

resistente spectat, non vacavit per paucos hos dies de solu-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 21. 15

tione hujus casus cogitare, verum ubi per otium licuerit,

tentabo, neque de successu despero. Interim quando de tua

inventa curva dicis, quod descensus per CA sibi invicem sint

isochroni, pariterque etiam 1isochroni sint ascensus per AD,

non addis, an etiam isochroni fiant regressus, h. e. des-

census per DA & ascensus per AC, hoc enim omnino neces-

sarium esset ad reciprocationem oscillationum.

Non habeo multum quod addam de progressione

IE Ian ING

de qua dicis te habere modum accurate determinandi terminos

medios 15); sed definiendum fuisset, quid per terminos medios

intelligendum sit; idea enim hujus rei nimis est vaga; WALLI-

SUS in sua Arithmetica infinitorum adhibet suas interpola-

tiones pro simili negatio & ni fallor eandem»hanc rem jam

pertractavit.

Nalle iDabam bas. Öv da KVIRR Nb L295

Bas: ad FÖL NOS

Viro Celeberrimo atque eximio LEONHARDO EuLERO Ma-

thematico longe acutissimo S. P. D. JOHANNES BERNOULLI.

Accepi litteras tuas novissimas 27 Aug. st. vet. datas,

mihi gratissimas, et paulo ante Tomos quoque Commentari-

orum, qui mihi defuerant, cum opere tuo incomparabili Me-

chanicam tractante pro quibus omnibus ingentes gratias refero;

de eo postmodum aliquid dicam, postquam respondero ad alia

que in litteris tuis habes. Ante omnia gratum fuit intelligere

tibi non displicuisse filii mei JOANNIS dissertationem de

lumine !6); difficultas quam invenis in ejus modo determi-

nandi celeritatem tam luminis quam soni qui eandem pro

sono dat celeritatem, quam NEWTONUS assignavit juste utique

minorem, quam que per experientiam deprehenditur, difficultas

inquam ista jam diluitur in ipsa dissertatione, ubi origo ejus

rejicitur in id quod fibra sonora consideratur ut linea recta,

que tamen tangquam coni acutissimi duplicis in vertice sibi

oppositi figuram habens consideranda fuisset, sed que studio

non fuit adhibita, quia talis figure consideratio deducit ad

xquationem differentialem secundi gradus, que ad differentias

primas (ut fieri potest in suppositione linee recte) non potuit

16 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

reduci in suppositione figure conice, sed simul monuit disser-

tationis auctor fibram, que haberet figuram conicam re vera

daturam esse vibrationes suas longitudinales promtiores quam

dat fibra linearis, id quod per approximationem ope seriei

convergentis reperiretur. NEWTONUS, ad veram tarditatis causam

non attendens, putavit eam consistere in extentione corpuscu-

lorum in aöre per intervalla natantium, que concussiones

impressas in instanti transmittant ab uno diametri sue ex-

tremo ad alterum oppositum, ita ut si cujusque corpusculi

diameter ponatur $ vel 7; unius intervalli, inde sequatur,

majorem pro debito celeritatem (que per experientiam obser-

vetur) prodituram; in dissertatione vero assumitur corpuscula

solida infinities majus a se invicem distare quam sit longitudo

unius diametri. "Tua, vir celeberrime dissertatio de sono

mihi non amplius ad manus est, neque omnino memini,

quomodo se habeat tua methodus determinandi -celeritatem

son. — — — —

Opus tuum mechanicum quod nuper redditum mihi est

a bibliopego nitidissime compactum, refertum utique est rebus

sublimibus atque arduis, tuo ingenio ac sagacitate dignis;

at nondum licuit nisi perfunctorie tantum illud perlustrare.

Vidi te mei quoque aliquoties mentionem facere honorificam,

id quod urbanitati tue gratus attribuo. Prefixisti tuo operi

titulum Mechanice; cujus rationem reddis in prefatione, sed

nescio, annon aptius convenisset titulus Dynamice; vox enim

Mechanice jam antiquitus recepta fuit pro indigitandis is

scientiis, que tractant de viribus mortuis, quarum scientiarum

pars est que vocatur Statica; mihi videtur non temere et citra

necessitatem esse mutanda nomina atque ad alium sensum

alliganda, quando presertim suppetunt nomina notionem tuam

admodum bene significantia, quale est nomen Dynamice quod

LrRIBNITIVS indidit scientie que versatur circa ejusmodi vires,

que ipse vive vocantur!7?). Sed hoc in transitu dictum esto.

Vidi te multum quoque esse in materia quam pertractaveram

in Act. Lips. anni 1713. Non dubito, quin omnia bene enu-

cleaveris, laudas mea pro sinceritate tua, laudas etiam que NEW-

TONUS dedit in eadem materia, sed nihil dicis de ejus erro-

ribus, quos ibi notaveram et demonstraveram, ipseque postea

in nova editione Princip. Philos. ex mea admonitione partim

correxit, nulla monitoris facta mentione, prolaudabili sc.

Anglorum consuetudine; quosdam errores intactos reliquit

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.- HANDL. BAND. 5. N:0- 21. 17

aliosque de novo commisit. Perspicacia tua vir cl. tibi de-

texit varios lapsus in Dynamicis eosque satis graves a HER-

MANNO commissos, neque tamen omnes notasti, quos ego etiam

animadverti tam in Commentariis vestris, quam in ipsius

Phoronomia, non dubitans, multo plures adhuc superesse, si

tu et ego vellemus studio adhibito in illos inquirere. Bonus

HERMANNUS plerumque fuit infelix quotiescunque ex connata

sua axmulatione paria vel superiora voluit praestare iis, que

ab aliis ante ipsum inventa fuerunt; id imprimis cure cordique

habuit, ne quid a me prodiret, quod ipsius vires superare

videretur. z

Permitte nunc Vir clarrissime ut moneam te amice de

errore quodam qui tibi elapsus videtur ex mera inadvertentia;

extat ille in solutione problematis quam tradis propositione

38918) Tom. I. pag. 300, ubi agitur de definienda vi centripeta

P in orbita mobili, quam perperam invenis exprimi hac

2equatione

ih | däp ESA qdn

/7= 2000 | -sansag FE wy? nyp dy |”

differt enim tam in forma quam in valore ab ea quam jam

ante 6 circiter annos singulari modo calculandi inveni et que

hec est (retentis tuis symbolis et nominando ds elementum

orbite immobilis (M)(m))

P= 2a?0x (73 AE al-))

Y påds AN py

ubi vides non ingredi dw ut in tua formula; curiosus itaque

detegendi originem diversitatis examinavi attente totam tuam

analysin deprehendique errorem latere in his verbis pag 302

contentis: Ex hoc vero perpendiculo cognoscitur vera corporis

celeritas, erit enim

— LE (589)

mup?

Hc quippe propositio quam citas ex art. 589 hic non quadrat,

quando nempe ratio celeritatis angularis in curva vera ad

celeritatem angularem correspondentem in orbita immobili

non est constans, hoc est quando 2 est variabile. Nosti utique

veritatem Propos. art. 589 fluere ex no'tissima illa proprietate

quod in orbitis immobilibus, per corpora ad centrum fixum

attracta descriptis tempora sint proportionalia areis sectorum

cireumceentralium, sed statim et levi attentione hic patet

elementa horum sectorum circa centrum C factorum in curva

vera non posse esse proportionalia elementis tempusculorum

18 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

si nimirum 2 non est constans, unde male concluditur, pro

hoc casu esse celeritatem in curva vera reciproce proportio-

nalem perpendiculari ducte ex centro virium C' in tangentem

MB: ut paucis dicam, in casu 2w variabilis, vis retrahens

corpus a tangente MB directe non tendit ad centrum C, imo

ad nullum centrum fixum tendit, sed habet, ut ita dicam,

centrum lineare, hoc est centrum virium mutat locum pro

quolibet novo elemento curve vere, ut autem innotescat,

quantum ex illa vi aliorsum tendente quam ad C redundet

ad ipsum C centrum virium in orbita immobili, id obtinetur

decomponendo more solito vim absolutam ita ut ejus pars

debita dirigatur ad C, quod si rite instituatur et postea cal-

culus dextre tractetur, prodibit mea formula

P= 2aacx (73 — sad:

Y pdåds AN py

que pro quocumque casu valet, sive 2w sit variabile sive con-

stans, continens quoque ipsam vim centripetam pro orbita

immobili, utpote ad quam extenditur supponendo tantum w

esse = 1, sic enim evanescente motu angulari coincidit curva

vera cum ipsa orbita immobili et formula mea generalis abit

in hanc

J2= 2aacx (53 — sas),

yt? — pås Npy

unde immediate elucet veritas propositionis NEWTONI Princ.

Philos. 44 libri 1 pag. 122 Edit. secunda, que ita sonat:

Difrerentia virium, quibus corpus in orbe quiescente, et corpus

aliud in orbe eodem revolvente cqualiter moveri possunt, est in

triplicata ratione communis altitudinis inverse (supponit nempe

rationem w ad 1 esse constantem). Nam si P' subtrahatur a P

oritur statim

P— Pi =—2aacx x()

hoc est existente w invariabili in triplicata ratione communis

altitudinis inverse. Res est clara ex formula mea, sed de-

monstrationem Newtonianam propter obscuritatem non satis

bene intellexi. HERMANNUS qui idem suo modo demonstrare

voluit in sua Phoronomia p. 97, turpem paralogismum com-

misit; preterquam enim quod nullam attentionem faciat an w

sit variabile an invariabile, reperiretur per ejus ratiocinium

pa Pp (RE ;

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 21. 19

fons erroris et paralogismi in hoc consistit, quod admodum

inepte et illicite decomponit ipsam celeritatem per bg (vid.

ejus fig. 45) in duas celeritates collaterales circa centrum C,

quamvis 2&quo jure circa quodvis aliud centrum in recta bC

sumtum” circulatio considerari posset; preterea quis unquam

san&x mentis Geometra celeritati decomposite cum sit tantum

imaginaria vel idealis attribuit tamen affectionem realem”?

Quid si curva vera AlNbg abiret omnino in lineam rectam,

ita ut corpus in illa motum, nulla vi attractum moveretur

celeritate &xquabili, annon eodem argumento Hermanniano

sequeretur circulantem celeritatem per my, circa centrum C,

producere vim centrifugam, que tamen nulla esset vel in

imaginatione tantum existens? Sed in his nimius sum; hoc

interim monere adhuc volui, annon corrigenda sint corollaria,

qua tue solutioni subjungis. Saltem ea que nituntur Propo-

sitione art. 589, male applicata ad casum ubi w est variabile,

hec omnia examinare, cum mihi ob temporis penuriam non

vacet examen instituendum tibi ipsi lubens relinquo.

Gratulationem tuam cum singulari gaudio, quod testaris,

consumtam ob reportata a filiis meis proemia circa Anchoras !?9)

proposita gratissimo animo accepi, tibi quoque ut omnia

prospere et ex vota cedant qu&e suscipis, enixe apprecans.

Que de seriebus disseris sunt omnino pulchra atque

acutissimo tuo ingenio dignissima; mirifice placet altera tua

methodus summandi seriem

1 il 1

ar Gu ae

que in hoc consistit, ut statim ponas

dz - dz z

VI — 22) I VA = NEC

ex quo post operationes aliquot pervenitur ad hanc seriem

1 1 1 e?

SÖREN STA ÄT

unde porro fluit

ARR RA CKS a

institui ego calculum et successum habui asserto tuo prorsus

conformem. Hec altera methodus est demonstrativa adeoque

priori, que procedit ex natura radicum in equationibus, longe

20 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

preferenda. Ad imitationem hujus aliam quoque inveni seriem

eidem 3 xqualem nempe hanc

1 2 210 2.4.6 254068 0 CC 31

1.2 UT.3.4 1 1.3.5.6 1.3.5.7.8. 1.3.5.1.9.10 of

Potest esse factum, ut in precedentibus meis litteris ex festi-

et et

ati Sripserim av PrO are

natione SCripserim g1:0 PrO gg5

22), hec mihi nunc non sunt pre-

sentia.

Quando dicis te non videre, cur ista methodus nempe

prior in hac serie

ill 13

EE ER 03 =

a SEI = SEO

ad absurditatem deducat, ex eo colligo, te meam mentem non

recte percepisse; volebam enim facere argumentum ad ho-

minem contra eum, qui vellet concludere in serie sinuum ex

arcubus cognoscendorum

TR de 1

TESTREEN gr An LOTYE: fake ONES NE: LET SKAST

2 Se AG A.E fa TA NG

contineri precise et necessario omnes arcus possibiles eidem

sinui respondentes, nullosque alios nec imaginarios nec pere-

grinos; quamvis revera res ita se habeat adeoque nullam in

ea 2xquatione esse radicem, que non aliquem arcum quesitum

designet, hoc ergo si necessario ex istiusmodi seriebus con-

cludi posset, simili utique modo in altera serie

rt TT eV

quelibet radix t daret unam et ab aliis diversam tangentem

eidem arcui a respondentem, quod certe absurdissimum foret,

quia una tantum tangens uni arcui respondere potest, quando

infiniti arcus communem sinum habere possunt.

' Que memoras ex nova, quam te detexisse dicis analyseos

infinitorum parte 3), sapiunt sane profundissimam medita-

tionem, dignam utique ut excolatur; gaudeo te agnoscere me

primum ejus dedisse specimen, alludis haud dubie ad sche-

diasma meum exhibitum in Act. Lips. 1724 m. Aug. ubi ad

has tuas speculationes fundamentum posui. Tuo autem opus

erat ingenio, tua sagacitate ut inde tam recondita mysteria

eruerentur. Vale vir celeb. mihique favere perge.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 21. 21

Notes.

Ces lettres sont en date du 10 Déc. 1728 et du 18 Fevr. 1729.

JEAN BERNOULLI N'a pas expliqué le sens du symbole

I — (2). EULER dit aussi dans sa réponse en date du 16

Mai 1729: »Diserimen, quod ponis inter !— (x) et I (— x)

nondum percipere possum, neque quo caleulo ductum ad

unum potius horum logarithmorum quam ad alterum

pervenire oporteat»>. JEAN BERNOULLI n'est pas revenu sur

cette matiere dans les lettres suivantes; néanmoins, il est

évident que I! — (x) doit signifier la partie réelle du

log (— +)

Pour comprendre le passage précédent, il faut nous sou-

venir de l'observation faite å la fin de la note précédente,

d'ou il suit que

(Cl Ar yV—1

l ==

Lr— NE 1

signifie la partie réelle de V'expression

log | CER SUS SR

el a yV— ik i

Mais si x = cos O, y = sin O, nous aurons

SN CR EE i SC O + i sin O OT 2 lör RR

8 EN 2 cos O— i sin O STEEN

= (20 + 2kz7)i,

donc, la partie réelle étant dans ce cas = 0,

VER 0

VET VE :

Mais pour avoir la valeur complete il faut maintenant

Å å

ajouter å cette valeur lI'expression

(20 + 2ka)V=1 = 2(0 + ka).

7n å an

>> donc si Me TE

Pour 2=0, y=1, & prend la valeur

on obtiendra

ad VVE

— | | + (2k + 1)Q.

AES SS ET ( )Q

Il faut donc suppléer la formule de JEAN BERNOULLI par

la détermination que » doit étre un nombre impair.

ÅA

7”

)

É)

;)

2 —oG. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

Il s'ensuit de la note précédente qu'il faut mettre ici

ad ERE RRGC 1

ECE RE SN ng = (20 2103

Vv I as +3)0-

Dans la réponse citée, EULER mentionne qu'une erreur

s'était glissée dans la transcription de V'équation, et qu'elle

devait étre

dda'== MI der "dy ir kaka den rdön Rel

Cf. aussi le mémoire d'EuLER: Nova methodus innume-

rabiles equationes differentiales secundi gradus reducendi

ad 2xquationes differentiales primi gradus dans les Com-

ment. Petrop. T. mr p. 124—137.

Of. le mémoire d”EuLErR: De linea brevissima in super-

ficie quacumque duo quelibet puncta jungente dans les

Comment: Petrop. T. mr p. 110—124.

Cf. JoH. BERNoOULLIH Öpera T. 1v p. 108—128 ou est

rapportée une solution plus détaillée, communiquée par

J. BERNOULLI å notre céleébre compatriote S. KLINGEN-

STIERNA et rédigeée par celui-ci.

Dans la lettre en date du 16 Mai 1729 EuvrErR déduit la

valeur de du et fait voir la construction qui en résulte.

EvLER répondit: AMEquatio cum ea, quam alio methodo

faciliori investigavi congruit, neque usquam paralogismum

deprehendere potui.

Les dates de ces lettres sont du 16 Mai 1729 et du 21

2000cCG- LI295

Cf. sur le passage suivant JoH. BERNOULLII Öpera 'T: IV

p- 79—80, et le mémoire d'EuLErR: Nova methodus etc.

dans les Comment. Petrop. T. 10.

Il faut remarquer que dans ce cas n =— 2, p = 2, m = —1,

donc

UR KU

m+p—1 0?

d'ou il suit que la méthode précédente ne peut pas tre

immédiatement appliquée ici.

EvLER répondit le 11 Juillet 1730: »Quando dico in equa-

tione

dd =" Ved dyra Kar denmmrdynmt ace

indeterminatam «x unicam dimensionem habere in singulis

terminis, non tantum » sed etiam dr et ddr unam dimen-

22)

15)

18)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 21. 23

sionem ipsius « efficere intelligi volo. Sic in termino

Ya” de! ”dy!T”? numerus dimensionum ipsius «x non est

m sed m+ 1 —m seu 1 ut in primo termino ddx. Nescio

quomodo factum est, ut equatio tertii generis, quam per-

sceripseram, sit absurda, puto me ita scripsisse

TUR Ydady” SE SR (KUR EE dady” Glö. = 00

in qua nullam heterogeneitatem deprendere possum. Atque

in ea x, y, dx, dy, ddy in singulis terminis eundem dimen-

sionum numerum tenent nempe 1>.

Cf. les mémoires d' EULER: de innumerabilibus tautochronis

in vacuo dans les Comment. Petrop. T. 1v p. 49 —67, et:

Solutio singularis casus circa tautochronismum, ibid. T.

VI p. 28—36.

EULER avait trouvé par des recherches sur les tautochrones

Leg 1 : . vå

que le terme dont Vindice est 5 devait etre exprimé par 3.

Cf. aussi le mémoire d' EULER: de progressionibus trans-

scendentibus seu quarum termini generales algebraice dari

nequeunt dans les Comment. Petrop. T. v p. 36—957.

Recherches physiques et géométriques sur la question:

Comment se fait la propagation de la lumiere, mémoire

de JEAN II BERNOULLI, couronné par lI'académie des sciences

de Paris en 1736.

Dans la réponse du 10 Déc. 1737 EuLER admet »dynamice

nomen esse convenientius», et il ajoute: »optarem eo usum

esse, sed tum temporis in mentem id mihi non venit».

EULER répondit dans sa lettre du 10 Déc. 1737: Cum

istam propositionem attentius inspexissem, inveni casum,

quem ego tracto, prorsus diversum esse ab eo, quem tibi,

vir celeb., tractasse videbar. Non enim quero vim cen-

tripetam, que faciat, ut corpus in orbita mobili eodem

modo moveatur quo in immobili ad idem centrum attrac-

tum moveretur, quo casu solutio mea utique erronea esset.

— — — In propositione vero 89 motum in orbita immo-

bili tanquam incognitum specto, neque eum leges vis cen-

tripete sequi pono.

+ T'équation donnée par EULER dans la lettre en date du 16 Mai 1729 est

ax”yrda?dyfddy + bery? t—"dedy? "2 ddy + ete. =

oo caxtyn in—1— tdaxdy? +q+1—v + etc.

12)

24 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI.

DANIEL I et JEAN II BERNOULLI avaient remporté en 1737

le prix de Pacadémie des sciences de Paris, la question

proposée étant celle-ci: Quelle est la figure la plus aven-

tageuse quon puisse donner aux ancres?

EULER avait communiqué cette méthode dans sa lettre

du 27 Aott 1737.

Cf. sur le passage précédent JoH. BERNOULLII Öpera 'T. 1v

p. 20—25 et le mémoire d'EvLErR: de summis serierum

reciprocarum dans les Comment. Petrop. T. vi p. 123

—134.

La série en question était

1 il il

LERA ASTA SATS AST =

945”

Dans la lettre citée du 27 Ao0tt 1737, EULER donne quel-

ques renseignements sur cette analyse: Hac nova analysi,

dit-il, tales requiruntur formularum differentialium inde-

terminatarum determinationes, ut earum integratio vel

algebraice succedat vel a data quadratura pendeat; ita in

problemate a te soluto posita abscissa x et applicata

fpde requiruntur valores pro p et x ut /pdx fiat quan-

titas algebraica, at fdxV1+pp a data quadratura pen-

deat. Cf. aussi le mémoire d' EULER: de curvis recti-

ficabilibus algebraicis dans les Comment. Petrop. T. v

p. 169—174.

ses —— Lr = == =

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 5. N:o 22.

EVERTEBRATFAUNAN I SIBTRIENS INHAF

FÖRELÖPANDE STUDIER GRUNDADE PÅ DE Z00LOGISKA UNDER-

SÖKNINGARNA UNDER PROF. A. E. NORDENSKIÖLDS ISHAFS-

EXPEDITION 1878—79.

ANTON STUXBERG.

(MED EN KARTA.)

MEDDELADT DEN 12 NOVEMBER 1879.

STOCKHOLM, 1880.

KONGL. BOKTRYCKERIET

P., A, NORSTEDT & SOUNER,

ON LE RER LREnE ANA BARYTON

: få pkar | - j 4 ä Så ÅA a cd

é Pal NE ON [ER na då Pets -d

10 MED OM

- i | d $ | ” ud 3 | Ane Lr

Fr NV

År AR eta 1

HARG AAGI0.J00S ät ÅS, LTU PDAS reg:

SANKT AGUÖIKAMAdA NR. = EK 2 ANA

BE TAVBL KOPIA,

, uui.08

, tu / nn

2A VU

- (14

lit BASAKUTE KOTA

d .

uMICTEA HR UTSLAG

AL ra |

i a KING Ne

ALA

mt FARS Db

i VANA KRO AE Ae Lt

LEA «Ara opeet FNRNNARRNN ANTON LI E

ö Å z 4 P i

ev bl z | 4

«ÖN Lv 4 6 Rd

å Ye

Det har varit min afsigt att någon gång framdeles, efter

återkomsten till fäderneslandet, egna det Sibiriska Ishafvets

g, men då min när-

maste framtid antagligen kommer att upptagas af andra syssel-

sättningar, anser jag mig imellertid redan nu böra framlägga

mina studier i den vägen. Jag gör detta först och främst der-

för, att Vega-expeditionens arbeten, under hennes väg utefter

Asiens norra kust, berört ett till allra största delen hittills

oundersökt område och således med skäl kunna göra anspråk

på den vetenskapliga verldens synnerliga uppmärksamhet. Jag

gör det vidare på särskild uppmaning af professor NORDEN-

SKIÖLD, för hvilken det naturligen måste vara af mycken vigt,

att resultaten af expeditionens arbeten blifva bekanta så skynd-

evertebratfauna en grundligare undersöknin

samt som möjligt.

En sak vill jag dock särskildt hafva anmärkt, då jag nu

offentliggör dessa förelöpande studier, den nämligen, att de

blifvit nedskrifna helt och hållet om bord på Vega, under ex-

peditionens öfvervintring i närheten af Berings sund, och att

sedan dess endast några obetydliga tillägg gjorts, som blifvit

nödvändiga på grund af de efteråt anstälda undersökningarna

mellan öfvervintringsplatsen och Berings sund. Det är häraf

tydligt, att många frågor har jag endast knapphändigt kunnat

behandla, och andra har jag varit tvungen att lemna alldeles å

sido, emedan jag icke haft tillgång till hela den speciallitera-

tur, som är oundgängligen nödvändig för dylika studier. Men

jag tror visserligen, att om någon vill taga upp studierna der

jag nu lemnat dem, så skall han finna en god del af det mödo-

samma förarbetet undangjordt.

Jag bör också nämna en annan sak, den gäller min geo-

grafiska terminologi. Med Sibiriens Ishaf förstår jag hela haf-

vet från Novaja Semlja i vester till Berings sund i öster, så-

ledes äfven Kariska hafvet. Men jag räknar icke dit, af djur-

4 STUXBERG. EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

geografiska skäl, som utrymmet icke medger att anföra här,

det så kallade Berings haf, hvilket har till sina naturliga grän-

ser Alaska, Aleutiska ögruppen, Kamtschatka och Tschuk-

tschernas land.

Efter dessa inledande anmärkningar gör jag början med

$ 1. Draggredskap. Trawlens beskaffenhet och

förträfflighet.

Undersökningarna öfver det lägre djurlifvet i hafvet togo

sin början före framkomsten till Jugor schar och fortsattes un-

der hela färden till Berings sund, så snart lämpliga tillfällen

dertill erbjödo sig. De bedrefvos med tillhjelp af ythåfvar,

sänkhåfvar, svablar, bottenskrapor med säckar af segelduk eller

finmaskiga nät och af olika modeller, sådana som hittills varit

de brukliga vid alla föregående svenska expeditioner till ark-

tiska trakter, samt dessutom med trawlnät, hvars jernmedar

blifvit konstruerade särdeles ändamålsenligt.

Vår trawl liknade i det stora hela engelsmännens redskap

af samma slag !), den var, med andra ord, ungefär sådan som

den, hvilken användes under Challengers expedition i Atlan-

ten och Stilla hafvet 1872—76, men med den vigtiga, om än

skenbart obetydliga förändring, att medarne på vår trawl voro

dubbla, d. v. s. att.den hade medar på både öfre och undre

sidan. Genom en dylik anordning, som i alla händelser är att

föredraga framför den engelska konstruktionen, vinnes den

högst vigtiga fördelen, att trawlen, så vida den når bottnen

och icke af starka strömmar lyftes upp derifrån, i alla händel-

ser måste komma att glida utmed denna och samla in såväl

djur som bottensats från dess yta. WYVILLE THOMSON talar i

sin redogörelse för Challenger-expeditionens arbeten rätt ofta

om, huru trawlen under sin väg till bottnen kantrat om, att

den vändt sig upp och ned, och att den således, efter flera

timmars tid, blifvit upptagen utan att medföra det ringaste

byte. En sådan utgång af ett, isynnerhet då det gäller stora

djup, mycket tidsröfvande arbete behöfver man ingalunda be-

fara, då man använder en trawl med dubbla medar. Också

hände det oss aldrig under våra arbeten, att trawlen kom upp

!) En afbildning jämte beskrifning af engelsmännens trawl kan ses i

WYVILLE THOMSON'S The Voyage of the ”Challenger'. The Atlantic,

Vol. I, sid. 56—57 (London 1877).

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. De. N:O 22. 5

utan att hafva skrapat med framgång längs bottnen, men der-

emot inträffade det ett par gånger, att säcken, som utgjordes

af ett tämligen finmaskigt nät, var sönderrifven, en naturlig

och oundviklig följd, så snart der finnas hvassa stenar, träpin-

nar och dylik bråte i mängd der trawlen går fram.

Vid iordningställandet af vårt trawlredskap hade vi dess-

utom företagit en annan, ehuru mindre vigtig förändring, som

jag kanske bör påpeka med några ord, derför att den bespa-

rade oss mycken tid vid trawlens rengöring och således var

en förändring till det bättre. I stället för engelsmännens

ryssjelika trawl, der den ena säcken är strutformigt inskjuten

i den andra, och der den bakre säckens botten och ett när-

gränsande stycke af sidorna äro klädda med tät duk, för att

hindra smärre djur och det fina bottenslammet att sköljas ur,

begagnade vi alltid blott en säck, gjord af finmaskiga nät, utan

någon tillsats af tät duk, och öppen i sin bakre ända. När

trawlen sattes ut, blef han starkt åtknuten strax ofvanför den

bakre öppningen, och när han åter kom upp, kunde hans inne-

håll ofördröjligen aflemnas i ett större träkar, sedan förbind-

ningen blifvit borttagen. En sådan simpel anordning under-

lättar och påskyndar i väsentlig mån arbetet vid det upphäm-

tade innehållets uttagande, en sak som är af mycken vigt i

följd af en stor del djurformers bräcklighet. Man skulle möj-

ligen kunna invända, att en tillsats af tät duk i trawlens bot-

ten är nödvändig för att erhålla finare bottensats 1 tillräcklig

mängd, men på grund af den erfarenhet, som vi vunnit under

våra många trawlningar på botten af olika slag, både gröfre

och finare lera, slam och sand, tror jag icke, att en trawl med

botten af tät duk eller stramalj i de flesta fall skulle hafva fört

med sig upp bottensats i synnerligen mycket större mängd”).

$ 2. De undersökta ställenas antal.

På hela sträckan mellan Jugor schar och Berings sund

voro vi, för undersökningen af djurlifvet på hafsbottnen, i till-

fälle att använda sänkhåf, dragg, svabel eller trawl på 60 olika

ställen. För fullständighets skuld är det nödvändigt att här

lemna en öfversigt af samtliga

') För att i alla händelser komma i besittning af bottensatsen och ut-

röna dennas beskaffenhet tillsattes i några fall till trawlen en min-

dre skrapa af tät segelduk.

$ 3. Zoologiska djupdraggningar i Sibiriens Ishaf utförda

Anm.

vår- och sommarmånaderna 1879 upprepade gånger hämtade till oss alger och

SR | - EE]

: 2 | Tiden för Stationens läge: ES

5 Ö undersök- k b Bottnens beskaffenhet. |3 "5

2 2 ningen. Latitud. Longitud. Ze 2

IS | SR

2/vi 75 69”55'N, 60:30' 0 | Sand- och skalbotten | oo

2 SYV IT 20 0CNE 60-35 0 Lera —

3 | S—/viu 76 KOLARTINI 10 610-010 Brun, mjuk lera —

4 Uv 78 0 LENI IOHR2 O Fin, mjuk lera =

2 | Yymr 78 Or231 N,- 161:42 0 Fin, djurfattig lera =

lö IGT SG HOrS0ANG 4162 0010 | Lera —-

oc) vi 76 HÖK2SLN, ja 62430 000 Lera —

S | 8/viII 76 ON20. Nja hI6214010 Brun lera —

9 | vm 76 HOSL2 Nr 6BNTO Lera =

10 | NIE (0 USER NS er bor 2040 | Lera ——

il t/yrnr 75 WIOCNT. 163520 | Lera -—

12 2/vI 78 KE SIN 006010 | Fin, djurfattig lera” —

13 9/yitr 76 70 10. N, 64 40 O Lera —

14 2/vu 78 TLL 21 N, 64530 <Grönaktigt grå lera =

ÖRE I /VI O 70 10 N, 65 30 O | Lera —

16 11/yII 76 KÖRTS NNS RR 090450 Föga lerblandad sand | —

ind Im 76, is 10 15 -N4 466,0 0 Sand re AR —

IS FEAvIÖ NO RROEN IN 661050 Hård sand ==

ar 5 170-55 NN. GL10 0 Sand 237

| 20 | SYvm75 | 71 ON, 6530 0 Sand

21 S/viur 75 0 NI 653040 Sand —

22 S/viu 75 UPTISEN SG 0000 Sand —

PR SETH HEN Er ö0:0 Mörkblå lera ——

24 2/vIt 78 72 Dö N,, 66 10 0: | Fin, mjuk, gråbrunttleradfran=

25 vin 75 HANG TT 013050 Lera —

26 7 [vi 75 ÖN IG NTO | Lera —

2 SYTT JSM tv 2 REN NG GSNRHO | Fin, grå, sandbl. lera | —

28 | Yvm75 | 7237 N, 6830 0 Sand ud

STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

I denna öfversigt har jag anfört några omständigheter, som möjligen

högre algers saknad eller förekomst, samt närvaron eller frånvaron af drifis

flödiga uppgifter bör vara tydlig af hvad som nämnes framdeles i $$ 4, 5 och 6.

De zoologiska djupdraggningarna under 1875 års expedition utfördes af

Stationerna 98, 103 och 104 hafva icke blifvit undersökta af Vegas expedi-

BIHANG, TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22,

af de svenska expeditionerna 1875, 1876 och 1878—79.

kunna förefalla öfverflödiga. De äro ytvattnets temperatur och specifika vigt,

vid tidpunkten för ställets undersökning. Meningen med dessa skenbart öfver-

Dr. HJALMAR THEEL och mig, de åren 1876 och 1878—79 af mig ensam.

tion, men upptagas här, inneslutna inom en parentes, emedan tschuktscher under

lägre djur, som de funnit der uppkastade på stranden.

Vattnets Vattnets ;

Djup i mes

an | fömp. spiivist: temp. | iapilvigt RN Användt draggredskap.

vid bottnen. | i ytan. |

0 — +5337)] — Skrapa.

| Salthalt |

| 120 —TV,9k vid 60 fam->| +3,9 ——- — Skrapa.

| | nar 3,19

1 90 | — —— +4,6 — Is Skrapa och svabel.

116 — —— +4,4| 10220 | —— Skrapa och svabel.

LK ENN fä mn (04 NN LAG Sr Svabel.

a 00 -— — +5,7 SN GS er Skrapa ochisyabel

dö oo —- lytFdl8 — Is ll Skrapa och svabel.

50 Sr — | +2,0 SN | Skrapa och svabel.

| 150 —- —— | +2,2 —— Is Skrapa och svabel.

| f Salthalt

90 —1,7 vid 65 fam->) +4,2 ——- — Skrapa.

| | nar 3,32 | |

70 -— +4,0)] — — | Skrapa.

70 —0,8 1,0277 +4,2 1,0240 | — Skrapa och svabel.

Ifur28 2 == AS ne Is | Skrapa och svabel.

| 60 —2,0 1,0277 +3,6 | 1,0245 2ENrEN Skrapa och svabel.

Zl —— — + 10 —- Is |» Skrapa och svabel.

8 J— ee +0,4 SET OM Is Skrapa.

Ö — — | +0,1 = Is Skrapa.

| Säl fe | — | ELO — NET Skrapa.

|. 11 | —0;6 |(Salth. 3,26)| +6,2| — | — | Skrapa.

| 12 — — I9:G ys — | Skrapa.

10 = | sm äl — Skrapa.

Le) — —— SET | — Skrapa.

32 — — +6,1 — — Skrapa och svabel.

35 08 1,0277 +3,5 1,0240 — Skrapa och svabel.

4 36 — — +5,9 — Skrapa och svabel.

21 — — +54|] — Is Svabel.

15 +14 1,0240 +3,0| 1,0234 [.rYs Skrapa och svabel.

| 3 — — +4,8 — —- | Skrapa.

5 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

2 Reg

23 | Tiden för Stationens läge: | Sk

33 | undersök- ; | | Bottnens beskaffenhet. |3 ?&X

3 = | ningen. Latitud- Longitud. 228

SEA 3 2

29 3/vir 78 Or ÖRN YT EG ORLIAO Brun, lerblandad sand | —

30 I/vir 75 TSL 1 60L0KO Något lerblandad sand | ——

dl 3/yvit 78 TI L2O N, I. 68.-32:0 | Gråbrun, lerbland. sand | —

32 10/yi 75 SASINS BI TL01O Sand —

33 5/vin 78 HÖNS Fife 10KO Grå sand —

SAN andra | I tålde, | db. 60 enad An,

JD SIR TATJÖ NE RN dö 25 0 Sandblandad lera —

36 SIIXEO HERRENS Hör49r0 Lerblandad sand —

d17 S/sxaÖ US FDRNIT BOR30AO Lera (2) förre

38 MN yi 75 HOTLÖRNIT HI020K0 Lerblandad sand —

39 Hjyin 75 (OTSJENT AN NEJ0KO Lerblandad sand —-

40 1 /vin 15 (AÖNNI T 814070 | Lerblandad sand ——

41 | "Yvm75 | 74 30 N, 8030 0 EE daga Au

42 2(TXA HO LSD DS O Lera —

43 SÄNGEN IG LON I D(4510 Lera —-

44 31/yin 75 SKON SUND DKO Lera ==

45 0/yi 75 RE FR Lithothamnionbotten A

46 | ix 76 | 7828N, 58 YO EE fa EE

47 MSS TSrSVENEE 582000 Sten (?) —

48 Sa HSTJORN)Y Hd 050 Sand — |

49 | 58/76. | 73.38, 63-450 pi äs ne NAN

50 SO T4730KN, 65735 0 (Obekant) —

51 UTKRÖ 74 43 N, 65-35 0 Lera (7) —--

52 24/yII 75 ÖLJU CN, «641070 Lera —

53 ?4/viII 75 43N, 65-20 70 Lera -—

54 2ITKIEHO 515; 6650-10 Lera —

55 4/1x 76 HOTI2EN, 60-200 Brunaktig, sandbl. lera | —

oön uigE 18, Jas sa ol

DH 10/yI1 78 TIrDANGn B2RML2A0 Grå lera —

58 10/yII 78 74; SN; 821210 Grå lera —

20 10/yI1 78 HATTSENAN SSmSKO Lera —

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 22. 9

—————— Ät - / vem o—

Vattnets Vattnets Å |

Djup i sy ARE RE I Tf br ä |

: : närhe-| Användt draggredskap. |

famnar. | temp. sp. vigt | temp. | sp. vigt fen) |

vid bottnen. i ytan. |

SS RN &lrlblskhhhazntRaaRnuuZam8rrrnä

| 3) —2,0 1,0273 F255 00 Is Skrapa och svabel. |

9| —L,0 | (Salth. 3,05) | +7,8 -— | Skrapa.

101 —L,8 1,.0270 +10 föra | ATS Skrapa och svabel.

10) —L,o = +7,8 -— | — | Skrapa.

12 — — — = JE Skrapa.

16 — — +3,1 — | Svabel.

17 — == +2,7 = == Svabel.

| 18 — — +2,8 — — Svabel.

| 23 — — | +6,9 — |— Svabel.

| 22) —1,7 | (Salth. 3,22) | +3,2 — |— Skrapa.

20 — -—— ; +2,5 — | — | Skrapa.

26! —L7 | — | +0,5 gp EE Skraparochisyabels

201 — — [a — | Is Skrapa och svabel.

| 20 — SEN | a dj0' | CIMELED Nf Svabel.

| 150] — —— | +LA4 —- Is Skrapa och svabel.

| 60 —1L;7 — 3 TE —— Skrapa och svabel. |

| 5 -— — +3,6|] — Skrapa. |

| | |

K50r-195| = — | 200. — Skrapa och svabel. |

| S0) — — IF22] — J— Svabel. |

| 100 — —-—— +2,2 = Skrapa och svabel. |

| 30 — —— aa — I Is Skrapa och svabel. |

| Se FN SN GE Svabel.

30: — — +0.1 -— | Is Svabel.

BON 1YSN(Salth.. Syr) 2GN AI SIS Skrapa.

40—50! — — +2,8 — Is Svabel. |

| 130] — —- +0,1 —- Is Skrapa och svabel.

125) —1.4 — +0,9 —— Is Skrapa och svabel. |

| 5l| +9,0 IK 1,0025 FS LK0025 a Skrapa.

| 20 — — | +8,7)| 10080 | — Skrapa och svabel.

I I

| 19) —1,0 10266 | +80| 1,0095 | — Skrapa och svabel.

| 24| —1,4 1,0261 +8,0| 1,0081 | — Svabel.

STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN 1 SIBIRIENS ISHAF.

Sh | ES

3 & | Tiden för Stationens läge: 20 3

323 | undersök- É ; Bottnens beskaffenhet. | ? X/

> ningen. Latitud. Longitud. 20

SÅR I

"gel [Ci

| HH -d

60 1 /yII 78 TA BRON, BRrASO Sand A

61 12/yi 78 TOTKSTIN, 90-25 O Sten Å

62) Sve | 7618, 92200 AR stora otcnne

ll och stora stenar

63 13/y 78 76 18 N, JAS IOR Sten | A

64 | 1H—15/yi 78 l6 BN FR Sn Sten A

GO VITS Ir RS 5 5 Lera med stenar A

66 DYLAN VADENS I 105100 Grå lera ——

67 FUM SN TIA2SINS 0 108-280 Mjuk lera —

68 21/vin 78 SENS m154SRO Grå lera —

69 22/yi 78 dOTLDDAN, 150180 Lera —-

70 22/vi 78 | 76 52 N, 116 00 Fin, grå lera —=

71 23/yi 78 7T6-400N; TI5r300 Lera —

72 24/yt 78 AS RAIS Lera med stenar —

NE Preobraschenie-ön:

(3 /V III 78 | 742 4 N 113 10' (0) ) Fast sten —

74 25 /yi 78 TONALON, I TI415870 Lera (?) —

5 25/yin 78 TSrASENS TT III 000 Fast sten —

76 26/vi 78 TSFAHEN: — 12102010 Hård sand —

T6 27/viI 78 HOTEN 2000 Hård sand UN

78 28/yi 78 MAIN) 430200 Lera (?) —

79 28/yniI 78 ToLDSIN TE 302510 Grå, fet lera -—-

380 29/yII 78 5 SES Ol Brun lera —

31 29/yi 78 Mag CA NS Mjuk, grå lera —

32 30/yi 78 | ar AON: ige h Grå, fin lera A

83 3 /yvnr 78 TSL REN, | CI4R63670 Grå, fin lera —

84 3/yrg 78 HSF ADEN AL ML4T520-0 Grå, fin lera —

å Grå, ytterst tät STR

85 | xo 78| 7220 N, 158300 Pe

86 2/0 NS NIFSEN, I LISTED Brun lera —

37 IA/ISNHGS 70 28 N, 164 10 O Sand | —-

88 Lan fega ko) 70:14, I IRON O Lera med stenar —

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22.

—1 < !2==—??c<!|

Vattnets Vattnets

Djup i

famnar. | temp. | Sp. vigt | temp. | spavigt

vid bottnen. i ytan.

-—-—-—-—-—— ln onoo—v OO njHnnmno-—

6 | +1I,0 1,0133 | +8,2] —1.0092

15 | —Li1 1,0261 21 1,0180

| 40 | —L1,4 10266 +0,7 1,0165

| 3—10 | — -— +2,0). 1,0197

5—10 | —1,4 1,0249 +0,9 1,0094

50 | = —— 0, 02

70 | —1,2 1,0274 +0,0 1,0225

50 | —1,4 1,0270 SON TNE

2 LE — +0,2 1,0223

GFU ESR — —0,)1 1,0219

300 | —Ly4 1,0273 =—=()'6 1,0217

30 | —L6 1,0275 —0,6 | — 1,0218

15 | —0,8 0288) +4,0 1 Torra

Bl — — +4,5 1,0123

6 | +2,6 | 1,0151 +5.0 1,0120

3 | —1L0 1,0205 +2,6 1,0072

4] — —- +1,2 1,0098

7—8 | — — +2,6 10134

Hk. 1,0050 +4,4| 1,0040

Jl — — +1,4 1,0046

16 | —0,4 10128 | +12 1,0074

12 | —0,4 1,0165 SEHNANN OL 0T1G

4 | +2,6 1,0120 +2,6 FORS

9 | +0,0 1,0145 +0,8 1,0121

8 | —0,4 1,0144 +2,6 1.0105

10 | —0,6 1,0202 +0,6 1,0165

10 | —1,0 1,0198 +1,8 10120,

9 | —1L0 — —L1,0 1,0140

12 | —1L,3 1,0252 —0,9 1,0232

Användt draggredskap.

Skrapa.

Svabel. |

Skrapa och svabel.

Skrapa.

Skrapa och sänkhåf.

Skrapa.

Svabel.

Trawl.

Trawl och svabel.

Skrapa.

Trawl.

Svabel.

Trawl.

Svabel.

Trawl.

Skrapa och svabel.

Trawl.

Trawl och skrapa.

Trawl.

Svabel.

Skrapa och svabel.

Trawl.

——=—=—=—=—=———=——-".—---=—-smmmo—--=——=—====

12 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

FE z>

fa Nä å se :

5 & | Tiden för Stationens läge: 20 E

39 | undersök- ; ' Bottnens beskaffenhet. |35 25

| 2 = ningen. Latitud. Longitud. | Lo

| den | é 5 2

| | =

39 FTIR kol 69:56 N, 17426' 0 Grå lera -

90 ax 78 GOFZTON, kuna Oo Fin sand med stenar A

SÄL ARD Ne 69 32 N, 177 41 O lSand och lera med stenar! —

92 MiB) 69 22 N, 177 28 O Lerblandad sand —

93 IFRS GI 20 N, | 1787:0 0 Sand med småstenar =

fö SELENE ke (FSA ANAL SIGNE Stenar A

95 NPR NS OSIL2 Ni 702, Vi Hård sand

96 2ETSAO 67158 NN, > fTI6rL0 V Hård sand —

| 97 AN G1053-N,; Eko GL Vi Hård, grå sand =S

| (98) EN Koljutschin-ön — — A

ER VETEN Gig ENS bor SARV Brun, hård sand —

fb BENA SN AaTRs) » » Sand med stenar A

| SIC ar S) » » Lerbl. sand med stenar | —

| 100 yn 79 66:58 NN; 17135 V Föga lerblandad sand | ——

101 vn 79 | 66 25 N, 17035 V Hård sand SE

| Sie SfSand med döda mollusk-]V

102 /vYn 79 66 10 N, 169 45 V | skal i största mängd

| —Juli

| (103) J SE ) Tjapka (på Tschuktsch- SS — A

U halföns norra

(104) Maj 79 = |Tchätscha kust —- — A

Innan jag öfvergår till en allmän karakteristik af Sibiriska

Ishafvets evertebratfauna, bör jag kanhända nämna något om

detta hafs hydrografiska förhållanden, derför att de synas mig

vara af vigt att känna, då man vill bedöma faunans samman-

sättning i hennes helhet. Dessa äro företrädesvis djupet, bott-

nens beskaffenhet, samt vattnets temperaturgrad och salthalt.

Se vi då först och främst på

$ 4: Djupförhållandena,

så finna vi, för att göra början med de hittills anstälda lod-

ningarna 1 det Sibiriska Ishafvets östra del, mellan kap Tschel-

juskin och Berings sund, att djupet der på några få undantag

när är mycket ringa. Om man undantager hafvet utanför Taj-

—=——=——----===——— soeessesemmm===—==—=

—L—-- — — — — ——=- Z ?2=<>-? 22 2 22 2 2 2Z2-2-- = X 2 2 8 z0X 2! 1 & & = —— OO

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5: N:O 22, 13

Vattnets Vattnets ,

SE FE PDA 4 dsk

3 å närhe-| Användt draggredskap.

famnar. temp. | sp. vigt temp. | sp. vigt | ten). eg P: |

vid bottnen. i ytan.

16 —0',9 1,0250 | —1",3] — 1,0241 Is Trawl.

4—5 | — | -— | —L,0 | — 1,0242 Is Skrapa.

12 | — | — —L1,0 1,0250 Is Trawl och svabel.

4 2 1,0243 —L1,4 1,0232 Is Skrapa och sänkhåf.

NORS — 10248 =) SNS Is Skrapa.

DS 1,0236 —L1,2 | = 1,0230 Is Skrapa.

6 | —L2 — —L1,0 1,0130 Is Skrapa och sänkhåf.

Bel — | ee +0,0 1,0099 Is Skrapa och sänkhåf.

6 | — | — —0,s8 | 1,0062 Is Skrapa.

NR a a lärd 2

I I

4—5 | —Le6 | 1,0235 | —0,81) 10112 Is Skrapa och sänkhåf.

2-3 | — oe — —- Is Skrapa.

(9—15 ee — —— — Is Skrapa.

21] — — +0,2 = Is Trawl och svabel.

209) — -— +1,2 — -— Trawl och svabel. |

— ST — —0,8! -—L — Trawl och svabel. |

SN UREA Är reps EA Tg pad Ales

SEIN RESAN — —- So Is == =

myrlandets norra och östra kust, der Vegas expedition funnit

högst 50 och 70 famnar, så finner man icke någonstädes i

denna vidsträckta del af polarbassängen ett djup, som öfver-

stiger 40 famnar. De kända djupen äro, som nämndt, mycket

obetydliga, mellan Berings sund, Wrangels land och Sibiriens

fastland går det ingenstädes öfver 30 fammnar, på de djupaste

ställena är det knapt 25 famnar, och i samma mån, som man

förflyttar sig längre vesterut längs efter Sibiriens norra kust,

stöter man på betydligt mindre djup. Långt utanför Kolymas,

Indigirkas, Janas och Lenas mynningar är djupet långt rin-

gare, redan WRANGEL och ANJOU mätte under sina resor ett

tämligen likformigt hafsdjup, som gick till högst 15 famnar,

vid de Nysibiriska och Ljachoffska öarne är djupet så ringa,

att på en del kartor öarne Katjelnoj och Fadejeff nästan sam- -

14 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

manflyta, och se vi till sist på Vegas lodningar under hennes

färd 1878, så finna vi, att hon gått fram, allt ifrån Chatangas

mynning till Koljutschin-viken, öfrår ett ovanligt grundt haf,

ty hennes lodningar, som verkstäldes regelbundet hvar fjerde

timme, ej sällan långt oftare, visa på denna stora rymd ingen-

städes mer än 18 famnar. Det må vara en sanning, att det

Sibiriska Ishafvets nordöstra del ännu är högst ofullständigt

känd, och det kan invändas, att vi icke veta Kvad som ligger

bortom Wrangels land och de Nysibiriska öarne. Men om vi

fasthålla hvad man för närvarande verkligen känner rörande

djupförhållandena, om vi dertill fästa något afseende vid de

långgrunda stränderna, reflarne, som isen dämt upp på vissa

ställen, lagunerna, som bildat sig i följd deraf, slammassan,

som floderna under årtusenden fört ner och utbredt utanför

sina mynningar, de kända ögruppernas obetydliga höjd öfver

hafvet och andra förhållanden, som hafva något sammanhang

dermed, då kan det icke bestridas, att det hela ger intrycket

af, att det Sibiriska Ishafvets östra del måste vara ett mycket

grundt haf, som endast på få ställen öfverstiger 15 eller 20

famnars djup.

Till en del visserligen är i detta hänseende förhållandet

detsamma i Sibiriska Ishafvets vestra del, Kariska hafvet, som

begränsas af Tajmyrlandet i öster, Novaja Semlja i vester, och

i söder af låglandet, som skiljer Obs och Jenisejs breda myn-

ningsvikar. Hela Kariska bugten, trakten långt utanför Obs

och Jenisejs mynningsvikar, samt sträckan derifrån ända till

kap Tscheljuskin äro mycket grunda och fullt jämförliga med

Sibiriens östra Ishaf. Fem till tio och tjugu famnars djup är

mycket vanligt, fyratio famnar deremot en stor sällsynthet.

Men annorlunda blir förhållandet invid Novaja Semljas östra

kust. Der följer linjen för 50 famnars djup tätt utmed kusten,

blott på några få nautiska mils afstånd, allt ifrån landets nord-

ända, kap Mauritius, ned till Kariska porten, och om der

också icke på den för drifis sällan befarna delen, som ligger

på Wajgatschöns meridian mellan 71:sta och 73:dje bredd-

graderna och ännu är högst ofullständigt känd, skulle finnas

ett större djup än det anförda, så har man åtminstone längs

hela norra dubbelön utanför denna linje en djupare ränna,

som i allmänhet sänker sig till 100 och 130 famnar. Ett så-

dant djup har man ännu ingenstädes funnit i Sibiriska Ishaf-

vets hela östra del.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 22, 15

Detta är den ena af de omständigheter, som jag tror att

man bör lägga märke till, då man vill bedöma ett hafs djup-

vattensfauna. Nu till den andra omständigheten,

$ 9. Bottnens beskaffenhet.

Ren sandbotten utan någon märkbar tillblandning af lera

är 1 allmänhet mycket djurfattig, lerblandad sand är redan nå-

got rikare, långt rikare på individer af samma eller hälst olika

arter är den sandblandade leran !), men det yppigaste och mest

växlande djurlifvet träffas oftast der, hvarest bottnen utgöres

af mer eller mindre ren lera. Vattnets värmegrad och salt-

halt jämte strömmarne på bottnen, samt den mängd af upp-

slammade organiska partiklar, som det der innehåller, äro

dessutom moment af mycket stor vigt att känna, ty såsom vi

framdeles kunna finna, gifves det ställen i Kariska hafvet,

liksom också i andra haf, der man på grund af bottensatsens

beskaffenhet och djupet har alla skäl att vänta sig ett rikt

djurlif, men der detta oaktadt hvarken svabeln eller skrapan

förmått hämta något. Sådana frågor har zoologien tyvärr hit-

tills kunnat befatta sig så litet med, att man knappast ännu

vunnit några allmänna hållpunkter. Det må dock till zoolo-

giens ursäkt nämnas, att om hon ännu icke tagit mer än de

första stegen på den vägen, så beror det derpå, att dylika ar-

beten höra hydrografien till, och denna vetenskap har, som

bekant, först på senare tiden tillvunnit sig många och flitiga

bearbetare.

Den del af Kariska hafvet, som jag nyss påpekade såsom

den grundare, visar en alldeles fullkomlig öfverensstämmelse

med Sibiriens östra Ishaf i fråga om bottnens beskaffenhet.

Der finnas fullkomliga motsvarigheter i det stora hela på

båda sidorna om Tajmyrlandet, der finnes botten af de olika

slag, som nämndes, stora sträckor upptagas af enbart det ena

eller andra slaget, och samma djurformer, just de som äro

de karakteristiska, gå nästan oupphörligt igen, ofta i sådan

mängd, att de lefva der med uteslutande af nära nog alla

andra. Sällan skall man träffa på något annorledes beskaffadt

!) Det beror ofta på godtycke att skilja mellan lerblandad sand och

sanblandad lera. Jag talar om lerblandad sand, så snart sanden, och

om sandblandad lera, så snart leran är den öfvervägande i botten-

satsen.

16 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

ställe, der man icke mötes af fertalet gamla gengångare;

dylika ställen finnas endast invid sådana kuststräckor, som

äro bergiga och der den af floderna nedförda vattenmassan

icke spädt ut hafsvattnets salthalt till en obetydlig bråkdel.

Men kuststräckor af sådan beskaffenhet äro icke många utefter

Sibiriens hela Ishafskust, från Jugor schar till Berings sund,

ty äfven der kustranden reser sig brant upp i form af lägre

eller högre berg, såsom t. ex. vid kap Baranoff och kap

Schelagskoj, gör sig flodernas inflytande påmint genom den

tillförsel af sand och annat för djurlifvets trefnad fiendtligt

slam, som de hopat der under årtusendens lopp. Deremot,

om de bergiga stränderna, som äro så sällsynta till sin före-

komst, hysa några alger, kunde man vänta att finna flera

sublitorala djurformer, men litorala alger äro en mycket stor

sällsynthet i Sibiriens Ishaf, såsom Dr. KJELLMAN skall visa

i en särskild skrift om detta hafs algvegetation.

Ett slag af botten är i arktiska trakter rikare på djur än

alla andra. Det är den oblandade lerbottnen. Icke all oblan-

dad lerbotten likväl, utan endast den, som under sommar-

månaderna får sig tillfördt nytt material från glacierbäckar

eller andra liknande, och detta i sådan mängd, att vattnet

åtminstone under den tiden är ständigt grumligt, smutsigt

grått och jämte oorganiska äfven håller en del organiska

ämnen uppslammade, hvaraf djuren hämta sin näring. Nu

finnas, som bekant, inga glacierer vid Sibiriens Ishaf, ej en

gång Tajmyrlandet, som skjuter fram ända till 774" nordl.

bredd, och der bergen vid 75:te breddgraden äro 1 till 2,000

fot höga, har några sådana. En följd häraf blir, att just den

slags botten, som är mest gynsam för utvecklingen af ett rikt

och växlande djurlif, saknas i Sibiriens Ishaf öster om kap

Tscheljuskin. Den saknas likaledes i Kariska hafvets grunda

del, som således äfven härutinnan, såsom jag förut nämnde,

öfverensstämmer med Sibiriens östra Ishaf. Men den finnes

vid Novaja Semljas ostkust från Matotschkin schar norrut,

särdeles mellan 75:te och 76:te breddgraderna, der kuststräckan

upptages af en glacier, som går ända ut till hafvet; och der

större, egentliga glacierer saknas, föra bergbäckarne från det

höga inlandet antagligen samma slags slam ner till hafvet,

ty det förekommer rikligt utbredt i Kariska hafvets hela djupa

del, mellan 80 och 130 famnar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 17

Den djupa rännan öster om norra Novaja Semlja bildar

en fullkomlig motsats mot hela det öfriga Sibiriska Ishafvet.

Djupet i förening med bottnens beskaffenhet (och dertill

kanske strömförhållanden och vattnets salthalt — saker som

vi dock för närvarande icke känna) hafva framkallat ett djur-

lif, som inom detta faunområde är enstående i sitt slag.

Enformigheten, som eljest är så vanlig, möter oss icke vidare

der, utan i stället finna vi sådana djurformer som Cleippides

quadricuspis, Amathillopsis spinigera, Haploops lineata, Ophio-

glypha Sarsi, Solaster tumidus, Archaster tenuispinus, Ante-

don Eschrichti, Elpidia glacialis, en mängd Bryozoer (bland

dem Reticulipora intricaria) och till sist den egendomliga

Umbellula. Alla äro mer eller mindre djupvattensformer, en

stor del äro gemensamma äfven för Grönlands och Atlantens

större djup”), endast få träffas dessutom i Kariska hafvets

grundare del, och några slutligen äro egendomliga för om-

rådet i dess helhet. Der alltså hafva vi något verkligt nytt

och lärorikt, ett ombyte, som sticker skarpt af mot den öfriga

enformigheten.

$ 6. Vattnets temperatur och specifika vigt,

för så vidt de hafva att göra med djurlifvet på hafsbottnen,

kunna bäst studeras, om man öfverskådar de hithörande ko-

lumnerna i den tabell, som jag lemnat i det föregående öfver

samtliga draggningarna. För att visa, hvilken ringa öfver-

ensstämmelse der råder i de allra festa fall mellan vattnet

i ytan och vid bottnen, äfven om djupet är blott några få

famnar, har jag äfven upptagit ytvattnets temperatur och

specifika vigt. Under det att ytvattnets temperatur och spec.

vigt alltid äro mycket växlande, emedan de äro beroende af

den omgifvande luftens temperatur och tillförseln af sött

vatten från de mäktiga floderna, som mynna i Sibiriens Ishaf,

är förhållandet alldeles motsatt på bottnen, och detta för-

klarar också, hvarför man alldeles icke af ytvattnets beskaffen-

het kan sluta sig till det underliggande vattnets tempera-

tur och salthalt. Det är endast i högst få fall, och då på

mycket ringa djup, som under sommarmånaderna vattnets

FSE Hipidie glacialis, Archaster tenuispinus och Umbellula äger vårt

Riksmuseum i Stockholm exemplar från Grönland sedan svenska ex-

peditionen 1871, och professor G. O. SARS har under norska At-

lanterhafsexpeditionen 1876 funnit både Elpidior och Umbellulor i

Atlantens kalla area.

18 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF,

temperatur är öfver noll och dess salthalt ringa; under den

ojämförligt största delen af året är helt säkert vattnets tem-

peraturgrad på sådana undantagsställen betydligt under noll,

ty så är den hela året om på de mera betydande djupen.

Att det Sibiriska Ishafvets vatten redan några få famnar

under ytan är betydligt kallt och har en för vanligt hafs-

vatten normal eller i det närmaste normal specifik vigt, skall

man finna genom att betrakta några på måfå valda uppgifter,

som jag med professor NORDENSKIÖLD'S tillåtelse lånar ur Vega-

expeditionens hydrografiska journal.

a) Lat. 71”6'N, Long. 6359'0. b) Lat.71”23' N, Long.6433'0.

Den 2 Augusti 1878. Den 2 Augusti 1878.

Djup i Vattnets Djup i Vattnets

eta: temp. | sp. vigt. meter. temp. | sp. vigt.

0 | +4£,2| 1j0240 0 | +356| 1,0245

10: | +4,0.) 1,0243 10 | +2,21 10248

HOMES LD erA 25. 1. 02 KN |

Vid bottnen:| 115 | —0,8 | 1,0277 50 | —2,3 1) 1,0270

Vid bottnen:| 122 | —2,0| 1,0277

c) Lat. 76”18'N, Long. 95 30'0. d)Lat.68”55 N, Long. 18033 0.

Den 14 Augusti 1878. Den 18 September 1878.

Djup i Vattnets Djup i Vattnets

SE temp. | sp. vigt, meter temp. | sp. vigt.

0 | +0)9] 1,0094 0 | —T1,2| 1,0225

5 | +0,1 | 1,0120 i —L1,2 | 1,0226

10 |—L,jo7]| 1.0182 2 | —L2] 10226

"15 |—130] 1,0239 3 | —L2] 1,0227

20 |—1,38| 1,0249 4 | —1,21 1,0229

25 AN 1,0259 5 | —1,2| 1,0230

30 | —lLl,40] 1,0262 6 —L1,1 | 1,0230

35 |—La40| 1,0264 ES en

40 |—L1,40] 1,0269 fo) | —L1,3 | 1,0233

| 45 |—1,45| 1,0265 9 | —L1,3 | 1,0234

50 |—L1,45| 1,0270 Vid bottnen:| 10 | —1,3 1,0235

55 |—L,45| 1,0268

60 |—Las| 1,0267

Vid bottnen:| 70 | — | — |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 22. 19

Med föregående uppgifter jämföre man följande:

| Medium af vattnets

sp. vigt. salthalt.

fitöMedelhafvet) vid Malte lt dos 3 ide — JA

2. Atlanten!)

GY IT ygre veg ESSER URNE SERA (TT Er eg SNR UA AR SV 3,61

5) fråns500 till 10,0007 fotsrdjup.s sto. — 3.58

SKRIN OTd sjöng (Iyytan)Ere se. ÖRA Nr I DE 1;027 3,28

TöElvita havet tongue stina -— 3,22

SO CHOTSES LI REVetE I te ATEN ilapgd går ——— 1,74

GNEISVaTtRNhatvet öv Burgas dit BartrlPafr oo rS

KO RRtaspiska hafvet dtettoo krisplan de 1,00539 0,59

8 Östersjön (i ytan)

MI NtTOra IbaCkene bio tr. do sis SEDIN 1,0054 0,74

b) Bottniska viken Söder om Qvarken .... -— 0,48

ce) > > Norr om > 43 — 0,34

Efter dessa hydrografiska anmärkningar, som det kan vara

af vigt att hålla i minnet, för att förstå en stor del af det

följande, skall jag närmast söka lemna en kort framställ-

ning af

$ 7. De undersökta ställenas allmänna skaplynne.

Detta låter sig kanske bäst öfverskåda, om jag för hvarje

under Vegas expedition undersökt ställe lemnar en enkel

förteckning på de talrikast förekommande eller eljest på nå-

got sätt märkliga djurformerna. För fullständighetens skuld

är det nödvändigt att här äfven lemna en öfversigt af 1875

och 1876 års draggresultat i Kariska hafvet. Härvid måste

dock anmärkas, att inom åtskilliga djurgrupper arter och

slägten icke kunnat närmare angifvas, emedan jag saknat

tillgång till den för en noggrann bestämning nödvändiga

literaturen. Men då denna bristfällighet icke gerna kan blifva

1) Medium af ytvattnets sp. vigt i Norra Atlanten kan ses hos WYVILLE

THOMSON. Det är något olika inom olika områden. Så t. ex. kring

Canariska öarne 1,02730. mellan Bermudas och Azorerna 1,02713, i

Nord-Atlantens östra del mellan Azorernas och S:t Thomas” latituder

1,02727. Golfströmmens vatten har en sp. vigt af 1,02445, Labrador-

strömmens 1,02584.

20 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

till något synnerligt men för att förstå de särskilda ställenas

allmänna karakter, har jag icke tvekat att framlägga mina

anteckningar i sin ursprungliga råa och bristfälliga form,

isynnerhet som dock denna uppsats icke gör anspråk på de-

taljerad grundlighet, och anteckningarna för öfrigt måste

betraktas som det första utkastet till något kommande mera

öfvertänkt och genomarbetadt. De särskilda stationernas mest

karakteristiska djurformer äro följande.

Jugor schar, a) vid Chabarova: djup 5—38 famnar, botten

lera och sand med stenar. Spongior stora som smärre tvätt-

svampar, Ascidior, Dendronotus arborescens, Vertumnus ser-

ratus och Vert. inflatus, Parapleustes sp. (? glacialis), Atylus

carinatus, Podocerus anguipes, Aegina echinata, Idothea no-

dulosa och Id. bicuspida, Diastylis Rathkei och Crangon

boreas. b) i östra mynningen: djup 8—10 famnar, botten

hård sand. Ophioglypha nodosa och Cottus quadricornis.

Station 1. Ophioglypha nodosa, Cottus quadricornis.

Station 2. Trochoderma elegans, Astrophyton eucne-

mis, Chetoderma sp., Hydroider, Polycheter 7 arter, Musslor

3 after (deribland Nucula sp.), Gasteropoder 2 arter, jättelik

Copepod.

Station 3. Molpadia borealis, Eudorella emarginata, One-

simus plautus.

Station 4. Idothea entomon och Onesimus abyssicola

DSP

Station 3. Hydroidkoloni på ett maskhus.

Station 6. Rik skörd särskildt af Echinodermer, talrikast

Ophiacanta bidentata. Vidare Crangon salebrosus.

Station 7. Talrikast Ophiacantha bidentata, dernäst Aste-

rias Lincki, Alcyonidium gelatinosum och Pecten sp. Vi-

dare Hydromedusor, Liparis gelatinosus, Crangon salebrosus,

Eurycope cornuta, Munnopsis typica, Oedicerus borealis.

Station 8. Alcyonium sp., Paranthura arctica, Munnopsis

typica, Paradulichia sp.

Station I. Maskhus af någon Terebellid, med eller utan

djur, i stor mängd. Vidare Holothurior, Hydroidkolonier,

neptunusbägarlika Spongior, Idothea entomon.

Stat. 10 och 11. Ophioglypha Sarsi, Yoldia sp., Tellina

sp., Astarte sp., Trochus sp., Erythrops Goési, HEudorella

emarginata, Eurycope cornuta, Munnopsis typica, Idothea en-

tomon, Önesimus plautus.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 22, 21

Station 12. ”Talrikast Ophiacantha bidentata och en Tere-

bellid. Vidare Idothea entomon, Munnopsis typica och Eu-

pyrgus scaber.

Station 13. ”Talrikast Pecten sp. (? grönlandicus) och

Asterias Lincki. Vidare Solaster papposus, Holothurior (?

Cucumaria minuta), Polycheter, Hydroider, neptunusbägarlika

Spongior, Idothea Sabinei och Id. entomon.

Station 14. Några maskhus, Ctenodiscus crispatus, Arch-

aster tenuispinus.

Station 15. Yoldia sp., med påsittande Hydroider, och

Trochoderma elegans ytterst vanliga. Vidare Idothea en-

tomon.

Station 16. Yoldia sp., med påsittande Hydroider, i

massa. Vidare Diastylis Rathkei, Idothea Sabinei, Onesimus

plautus, Pontoporeia femorata, Monoculodes borealis, Tritro-

pis fragilis, Ampelisca Eschrichti.

Station 17. Anonyx lagena, Onesimus plautus.

Station 18. Yoldia sp., med påsittande Hydroider, tal-

rikast. Vidare Cottus sp., Trochoderma elegans, Idothea Sa-

binei och Id. entomon, Önesimus plautus, Acanthostephia

Malmgreni, Atylus carinatus.

Station 19. Rikt djurlif. Yoldia sp. med påsittande Hy-

droider, Ascidior, Aktinior, Hippolyte Gaimardi, Mysis ocu-

lata, Diastylis Rathkei, Idothea bicuspida och Id. nodulosa,

Hippomedon Holbölli, Anonyx lagena, Acanthostephia Malm-

greni, Monoculodes borealis, Tritropis fragilis, Ampelisca

Eschrichti, Byblis Gaimardi.

Stat. 20, 21 och 22. Yoldia sp., med påsittande Hydro-

ider, talrikast. Vidare Mysis oculata, Diastylis scorpioides

och Diast. Rathkei, Idothea bicuspida och Id. nodulosa, Hip-

pomedon Holbölli, Anonyx lagena, Acanthostephia Malmgreni,

Tritropis fragilis, Ampelisca Eschrichti, Byblis Gaimardi.

Stat. 23, 25 och 26. Rikt djurlif. Talrikast: Ctenodis-

cus crispatus, Asterias panopla, Cucumaria minuta, Pyknogo-

nider och Ofiurider flera arter. Vidare Harmathoé sp., Sol-

aster papposus, Hippolyte Gaimardi, Sabinea septemcarinata,

Diastylis Goodsiri och Diast. spinulosa, Eudorella emarginata,

Munnopsis typica, Idothea Sabinei, Id. bicuspida, Anonyx

lagena och An. pumilus, Onesimus plautus, Haploops tubi-

cola, Byblis Gaimardi, Aegina echinata.

22 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

Station 24. Ctenodiscus crispatus, Asterias Lincki, Ophia-

cantha bidentata.

Station 27. ”Trochoderma elegans, Cucumaria minuta.

Stat. 28, 30 och 32. Yoldia sp. talrikast. Vidare Sa-

binea septemcarinata, Mysis oculata, Diastylis Rathkei och

Diast. resima, Idothea entomon och Id. bicuspida, Onesimus

plautus, Orchomene minuta, Pontoporeia femorata, Oedicerus

lynceus, Acanthostephia Malmgreni, Monoculodes borealis,

Aceropsis n. gen. & n. sp., Atylus carmatus, Gammaracan-

thus loricatus, Amathilla pinguis, Tritropis fragilis, Ampelisca

Eschrichti, Byblis Gaimardi.

Station 29. ”Trochoderma elegans och Yoldia sp. tairi-

kast. Af krustaceer: Idothea entomon, Anonyx lagena, One-

simus plautus och Acanthostephia Malmgreni.

Station 31. Af krustaceer: Diastylis Rathkei, Idothea

Sabinei, Orchomene pinguis, Ampelisca Eschrichti, Haploops

tubicola och Podocerus anguipes.

Station 33. Af krustaceer: Diastylis Rathkei och Diast.

scorpioides, Idothea Sabinei, Melita diadema n. sp., Ampe-

lisea Eschrichti, Byblis Gaimardi, Haploops tubicola och Hapl.

setosa.

Station 34. Fattigt djurlif. Cottus sp., Sabellider, Dia-

stylis scorpioides och Diast. Goodsiri, Eudorella emarginata,

Idothea bicuspida, Monoculodes borealis, Glauconome leucopis.

Station 35. Rikt djurlif. Archaster tenuispinus talrikast.

Vidare Polycheter flera arter, Hippolyte Gaimardi, Sabinea

septemcarinata, Leucon nasicus, Eudorella emarginata, Mun-

nopsis typica, Idothea Sabinei och Id. bicuspida, Acantho-

stephia Malmgreni, Atylus carinatus, Haploops tubicola, Byb-

lis Gaimardi, Glauconome leucopis.

Station 36. Fattigt djurlif. Hydroider, Sabinea septem-

carinata.

Station 37. Aktinior, Sabinea septemcarinata, Idothea

Sabinei, Id. entomon och Id. bicuspida, Acanthostephia Malm-

greni.

Stat. 38, 39 och 40. Individrikt och växlande djurlif.

Ophiacantha bidentata, Ophioglypha Sarsi, Asterias panopla,

Antedon Eschrichti, Polycheter, Scalpellum Strömi, Phasco-

losoma sp. (? strombi), Mysis oculata, Diastylis scorpioides,

Diast. Rathkei, Diast. Goodsiri och Diast. spinulosa, Leucon

nasicus, Eudorella ematginata, Anceus elongatus, Munnopsis

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0O 22. 2923

typica, Idothea Sabinei och Id. bicuspida, Anonyx lagena

och An. pumilus, Onesimus plautus och On. Edwardsi, Pon-

toporeia femorata, Harpinia plumosa, Atylus Smitti, Lillje-

borgia fissicornis, Haploops tubicola, Byblis Gaimardi, Glau-

conome leucopis.

Station 41. Antedon Eschrichti och flera arter Ofiurider

talrikast. Vidare Sabinea septemcarinata, Diastylis scorpioi-

des, Onesimus plautus.

Station 42 och 44. Rikt djurlif. Echinus dröbachiensis

m. m. Af krustaceer: Munnopsis typica, Idothea Sabinei,

Anonyx pumilus, Pleustes panoplus, Haploops lineata n. sp.

Station 43. Fattigt djurlif. Apseudes sp.

Station 45. Hyas aranea, Atylus carinatus, Halirhages

fulvocinctus, Tritropis aculeata m. m.

Station 46. Rikt, växlande och egendomligt djurlif. Re-

ticulipora intricaria talrikast, dernäst Ophiacantha bidentata

och Antedon Eschrichti. Vidare Elpidia glacialis, Cleippides

quadricuspis, Amathillopsis spinigera och flera Bryozoer.

Station 47. Antedon Eschrichti.

Station 48. Ophioglypha Sarsi, Amathillopsis spinigera,

Orchomene serrata.

Station 49. Rikt och växlande djurlif. ”Talrikast: Ophi-

acantha bidentata, Archaster tenuispinus, rörbyggande Poly-

cheter, Antedon Eschrichti, Bryozoer flera arter, Astarte sp.

med påsittande Alcyonidium gelatinosum. Vidare Asterias

panopla, Solaster papposus och Sol. tumidus, Pecten sp.,

Cleippides quadricuspis.

Station 530. Talrikast Ophiacantha bidentata. Vidare Re-

ticulipora intricaria m. fl. Bryozoer, rörbyggande Polycheter.

Station 31. Elpidia glacialis.

Station 32. Egendomligt djurlif. HElpidia glacialis, ovan-

ligt stora Foraminiferer (döda), Mollusker, Pyknogonider,

Diastylis Rathkei, Idothea Sabinei, Acerus phyllonyx, Atylus

carinatus ?, Tritropis Helleri.

Station 53. Rikt djurlif. Antedon Eschrichti, Solaster

sp. (? furcifer), Asterias sp. (? Lincki), Ofiurider 4 arter, Po-

lycheter (deribland Thelephus circinnatus och Nychia sp.),

Bryozoer (bland dem Reticulipora intricaria i myckenhet),

Diastylis Goodsiri.

Station 534. Egendomligt djurlif. Ophioglypha Sarsi,

Umbellula sp., Eurycope gigantea, Amathillopsis spinigera.

24 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

Station 533. Fattigt djurlif (?). Idothea bicuspida.

Station 36. I största mängd Diastylis Rathkei, men

mycket småväxt, Pontoporeia setosa n. sp., en Ascidia och

två arter Musslor; mera sällsynt Idothea entomon.

Station 37, 38 och 39. Idothea entomon och Id. Sabinei,

Haploops tubicola, Diastylis spinulosa, åtskilliga Polycheter,

Asterias Lincki, Ast. panopla.

Station 60. Ascidior och Aleyonidium mammillatum tal-

rikast; vidare Cottus sp., Mysis sp. och några Polycheter.

Station 61. Pedicellaster typicus, Solaster papposus,

Echinaster sanguinolentus, Asterias sp. (? grönlandica), Hy-

droider, Tritropis fragilis, Aegina echinata.

Station 62. Amntedon Eschrichti, Astrophyton eucnemis,

Solaster tumidus, en Pennatulid, Cleippides quadricuspis,

Aegina echinata, Scalpellum Strömi.

Station 63. Ascidior.

Station 64. ”Talrikast: rödgula Aktinior, Pyknogonider,

Terebellider, en Nereid, Modiolaria sp., Astarte sp. (? com-

pressa), Fusus sp., Cottus sp. (? scorpius), Gadus polaris, One-

simus sp., Atylus carinatus. HEljest märkliga: Gammaracan-

thus loricatus, Acanthostephia Malmgreni, Parapleustes sp.

(? glacialis), OÖphioglypha Sarsi v. arctica, Ophiocten seri-

ceum, Asterias panopla, BSolaster tumidus (stort, vackert

exemplar).

Station 65. Idothea entomon och Id. Sabinei, Asterias

Lincki, ett par Musslor, Aktinior; (Astrophyton eucnemis

fans utanför på större djup).

Station 66. Bryozoer på öfvergifna maskhus, Pyknogo-

nider, Idothea Sabinei, Ophiacantha bidentata, Ophiocten

sericeum.

Station 67. ”Talrikast Ophiocten sericeum. Vidare Bryo-

zoer flera arter (deribland Defrancia lucernaria), Ophiacantha

bidentata, Archaster tenuispinus och Antedon Eschrichti.

Station 68. ”Talrikast Ophiocten sericeum. Vidare Am-

phiura Sundevalli och Asterias panopla.

Station 69. Skaftade ungar af Antedon Eschrichti.

Station 70. Mycket rikhaltigt djurlif. Talrikast Bryo-

zoer, Hydroider, Pyknogonider flera arter, Antedon Eschrichti

(jämte skaftad unge af densamma), Astrophyton eucnemis,

Pteraster militaris, Trochoderma elegans, Molpadia borealis,

Sabinea septemcarinata, Diastylis Goodsiri, Idothea Sabinei,

BIHANG: TILI K.; SV-:-VET: AKAD:; HANDL. BAND. De N:0: 22, 25

Munnopsis typica, Acanthozone cuspidata, Anonyx lagena,

Podocerus anguipes, Aegina echinata.

Station 71. Alcyonium sp., Lucernaria sp., några arter

Mollusker och Sjöstjernor, Sabinea septemcarinata, en jätte-

stor Pyknogonid, som mäter 280mm. mellan de diametralt

utspända fotspetsarne !). För öfrigt ungefär samma djurlif

som på stat. 70.

Station 72. Hydroider talrikast. Vidare Aegina echinata,

Podocerus anguipes, Echinus dröbachiensis, Solaster pappo-

sus, Sol. endeca och Sol. furcifer, Echinaster sanguinolentus,

Antedon Eschrichti, 2 arter Cefalopoder.

Station 73. ”Talrikast Echinus dröbachiensis. Vidare

Asterias Lincki och Ophiacanta bidentata.

Station 74. Aleyonidium mammillatum ytterst talrik.

Vidare Ascidior, Bryozoer, Yoldia sp., Natica sp., Cottus

quadricornis, Idothea entomon och Id. Sabinei, Aegina echi-

nata, Haploops tubicola, Atylus carinatus, Sabinea septem-

carinata.

Station 75. Ophioglypha nodosa, 'Trochoderma elegans,

Bryozoer, Diastylis Rathkei, Atylus carinatus, Metopa gigas

Ti SP:

Station 76. Fattigt djurlif. Mest Atylus carinatus. Vi-

dare blott en Spongia, Bryozoer och Idothea entomon.

Station 77 hade inga djur, antagligen i följd af stark ström

på bottnen.

Station 78 lemnade intet utom ett enda exemplar af Ast-

rophyton eucnemis.

Station 79. Idothea entomon och Id. Sabinei, Gammara-

canthus loricatus (jättestor 9), några Polycheter, Alcyoni-

dium mammillatum, Gadus polaris.

Station 50. Endast Asterias Lincki, Idothea Sabinei och

en Borlasia sp.

1) Det är en egendomlig, genom sin ovanliga storlek utmärkt, hittills

obeskrifven Pyknogonid, som helt säkert står i ett nära slägtskaps-

förhållande till de af prof. G. O. SARS omnämnda jättelika Pykno-

goniderna från Atlantens kalla area, eller till den af TH. JARSCHINSKI

i en provisorisk förteckning öfver Hvita hafvets evertebrater namn-

gifna, men af honom ännu icke beskrifna Benthocryptus titanus. SARS

talar om Pyknogonider, som mätte >»1 spand>, och JARSCHINSKI'S

Benthocryptus titanus höll 2407" mellan de diametralt utspända fot-

spetsarne. — Jättelika Pyknogonider nämnas äfven af WYVILLE THOM-

SON; i The Voyage of the ”Challenger'. The Atlantic, Vol. 2 pag. 349

heter det: »The Pycnogonida occurred frequently and attained an

enormous size in cold Arctic and Antarctic water at medium depths.>

26 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

Station 81. ”Talrikast Idothea entomon, Id. Sabinei, Aste-

rias Lincki, Alcyonium sp. och neptunusbägarlika Spongior.

Vidare några Polycheter, Aktinior, Sabinea septemcarinata

och Vertumnus glacialis n. sp.

Station $2. ”Talrikast Yoldia sp. och Foraminiferer. Vi-

dare, af krustaceer: Idothea Sabinei och Id. entomon, Atylus

carinatus, 'Tritropis fragilis, Onesimus Edwardsi, Diastylis Ed-

wardsi och Mysis sp.

Station 53. ”Talrikast Idothea entomon (800 exemplar;

men ingen Id. Sabinei). Vidare 2 arter Spongior, Hydroider,

Bryozoer på vattendränkta träbitar, Cottus sp., Atylus cari-

natus, Onesimus sp.

Station 84. Talrikast Idothea entomon (350 exemplar

räknades, då deremot af Id. Sabinei fingos blott 2). Vidare

Bryozoer på vattendränkta träbitar, Alcyonidium sp. stor och

tvärdelad, Hydroider af samma slag som på stat. 83, Lucer-

naria sp. (ovanligt stor), neptunusbägarlika Spongior, flera ar-

ter Polycheter, Gasteropoder, Yoldia sp., Diastylis Rathkei,

Atylus carinatus, Acanthostephia Malmgreni, Gammarus lo-

custa, Haploops tubicola, Cottus quadricornis och Cottus sp.

Station 85. Idothea Sabinei några, Id. entomon färre,

Ascidior, Liparis gelatinosus.

Station 86. - Flustra foliacea, Asterias grönlandica, nep-

tunusbägarlika Spongior, Idothea Sabinei.

Station 87. Yoldia sp. ytterst talrik. Vidare Astarte 2

eller 3 arter.

Station &6&. Mollusker och Polycheter flera arter, Idothea

entomon och Id. Sabinei af hittills osedd storlek, Id. bicus-

pida likaledes ovanligt storväxt, Sabinea septemcarinata, Acan-

thostephia Malmgreni, Gammarus locusta, Podocerus anquipes

m. fl. Amfipoder.

Station 59. Melita n. sp. (dentate affinis).

Station 91. Talrikast Diastylis Rathkei, 2 arter Polyche-

ter. Vidare Hyas aranea, Pagurus pubescens, Anonyx lagena,

Melita diadema n. sp., Idothea entomon, flera arter Gastero-

poder (Trochus etc.), Alcyonium sp., 3 arter Aktinior.

Station 92. En Polychet i öfvervägande mängd, Idothea

entomon flera, Cottus quadricornis, Hippolyte sp., Atylus

carinatus, Onesimus litoralis.

Station 93. Mollusker flera arter, Ascidior, af krustaceer:

Hyas aranea, Diastylis Rathkei, Anonyx lagena, Melita dia-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 27

dema n. sp., Acanthostephia Malmgreni, Atylus carimatus,

Ampelisca Eschrichti, Byblis Gaimardi, Parapleustes sp. (?

glacialis).

Station 94. Diastylis Rathkei, Acanthostephia Malmgreni

och Idothea entomon talrikast. Vidare Hyas aranea, Mysis

sp., Onesimus zebra n. sp., Oedicerus saginatus, Gammarus

locusta, Melita n. sp. (dentate aff.), Atylus carimnatus, Para-

pleustes sp. (? glacialis).

Station 95. Talrikast Idothea entomon. Vidare, af kru-

staceer: Hyas aranea, Hippolyte sp., Mysis sp., Anonyx la-

gena, Onesimus zebra n. sp., Gammarus locusta, Gammara-

canthusloricatus, Atylus carinatus, Acanthostephia Malmgreni,

Parapleustes sp. (? glacialis), Halirhages maculatus n. sp.,

Pontogenia inermis.

Station 96. ”Talrikast Aleyonidium mammillatum, Trocho-

derma elegans och Onesimus sp. Vidare Foraminiferer (döda),

Ascidior, Polycheter (Harmathoé sp.?), Ophioglypha nodosa

och delvis samma krustaceer som på stationerna 94 och 95.

Högst märklig amfipod: Weyprechtia mirabilis n. gen. & n.

sp., hvars beskrifning här följer:

WEYPRECHTIA.

Novum genus Amphipodum, ex familia Gammarinarum BOoECK, inter

congeneres valde insigne est et ab iis bene diversum, neque cum aliis ejus-

dem familie generibus similitudinem prebet quam cum genere Amatbhil-

larum.

WEYPRECHTIA MIRABILIS Dn. sp. Corporis forma robusta, obesa; ce-

plvalocormus rotundatus, non carinatus, cadem ferme latitudine ac altitu-

dine; ecauda compressa, altitudine duplo majore quam latitudine. An-

tenne superiores inferioribus tertia parte breviores: flagello primario duplo

longiore quam pedunculo, 30—32 articulis composito; flagello accessorio

prope duplo breviore quam pedunculo, 6—7 articulis composito. Antenne

inferiores flagello duplo longiore quam pedunculo, 50—59 articulis com-

posito. Caput rTostro brevissimo, longitudine paullo minore quam lati-

tudine (= 4:4,5). Oculi reniformes, nigri, nitidi. Fpimera 1:mum —

4:tum duplo altiora quam latiora; 1l:mum angulo inferiore acuminato,

2:dum et 3:tium truncato-rotundato; 5:tum et 6:tum latiora quam altiora,

margine inferiore inciso. Empimeri 4:ti margo posticus supra et infra

valde incisus, in medio cornu magno, valido, acuto, transverso, deorsum cur-

vato preditus, angulus infero-posticus subacutus, — ita ut margo posticus

bicornis esse videatur. Caude segmenta 1:mum et 2:dum epimeris angulo

postico acutis; 3:tium bidentatum, dentibus subacutis et sursum produc-

tis; 4:tum depressione transversa selliformi haud profunda. Pedes spurii

biramei, ramis longitudine subequalibus, lanceolatis, marginibus serratis

28 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

et setigeris. Appendix caudalis tertia parte longior quam latior, supra

finem pedunculi pedum ultimi paris spuriorum porrecta, sursum paullo

curvata, non fissa, margine postico 3 sinibus haud profundis, quorum me-

dius latus, laterales arcti, setis singulis prediti. Integumenta cephalocormi

et caud&e nitida, punctis impressis rotundis confertissime collatis. —

Corporis longitudo 517”, latitudo maxima 17,5””, altitudo maxima 117”,

Longitudo antenmarum superiorum a) pedunculi 57”, 5) flaggelli primarii

10", ce) flagelli accessorii 3,3””. Longitudo antennarum inferiorum a) pe-

dunculi 7,5””, db) flagelli accessorii 177”,

Habitat in Mari Sibirie Glaciali inter promontorium Vankarema et

Fretum Beringianum fundo arenoso, orgyarum 4—6 profunditate.

Station 97. Mest Alcyonidium mammillatum (med på-

sittande diatomaceer), Mollusker och Parapleustes sp. (? gla-

cialis). Weyprechtia mirabilis n. sp.

Statvon 99, a. Mysis sp., Diastylis Rathkei, Anonyx

lagena, Önesimus zebra n. sp., Gammarus locusta, Gamm.

erythropus n. sp., Weyprechtia mirabilis n. sp., Idothea en-

tomon, Venus sp.

Station 99, b. Idothea entomon och Gammarus locusta

talrikast. Vidare Balanus sp., Gammaracanthus loricatus och

några Bryozoer.

Station 29, ce. Aktinior, Hydroider, Bryozoer (Flustra se-

curifrons m. fl.), Spongior flera arter (neptunusbägarlika och

trädlikt greniga), af Ascidior den egendomliga Chelyosoma,

Pyknogonider, Polycheter, af Mollusker Fusus antiquus, Bucci-

num sp., Trichotropis sp., Trochus sp., Natica sp., Pleuroto-

maria sp., Cylichna sp., Chiton Pallasi och Chiton sp., Aplysia

sp., Mya truncata, Tellina sp., Astarte sp., Cyprina islandica,

af Krustaceer Hyas aranea och Hyas latifrons, Pagurus pu-

bescens, Crangon boreas, Argis lar, Hippolyte Gaimardi (några

med parasiterande Phryxus), Hipp. turgida och Hipp. aculeata,

Mysis oculata, Diastylis Rathkei, Anonyx lagena, Onesimus

zebra n. sp., Oedicerus lynceus, Oed. saginatus, Acanthostephia

Malmgreni, Atylus Smitti, Stegocephalus ampulla, Stegoceph.

Kessleri n. sp., Tritropis aculeata, Halirhages maculatus n. sp.,

Ampelisca picta n. sp., Idothea bicuspida, af Echinodermer

Psolus Fabricii, Trochoderma elegans, Asterias camtschatica

och AsSst. sp. (pentabrachia, vivipara!), Echinaster sanguino-

lentus, Ophioglypha nodosa.

Station 100. ”Talrikast Asterias sp. (pentabrachia, vivipara).

Vidare Hyas latifrons, Pagurus pubescens, Stegocephalus

Kessleri n. sp., Ampelisca picta n. sp., Idothea bicuspida, flera

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 22. 29

arter Mollusker (såsom Natica sp., Fusus antiquus, Cyprina islan-

dica, Mya sp.), Hydroider, Cucumaria minuta, Trochoderma,

en egendomlig, långt skaftad Ascidia, Cottus sp. Djuren från

denna station äro i allmänhet af kraftig, gigantisk växt och ly-

sande färgteckning.

Station 101. Mycket talrika voro Atylus Smitti, Idothea

bicuspida och Id. nodulosa. Vidare förekommo Hyas latifrons

och några Mollusker.

Station 102. Enformigt, men till ytterlighet individrikt

djurlif. I största ymnighet funnos Atylus Smitti, en liten

Lysianassid med röda ögon, en vackert röd- och gulfärgad

Diastylis (lik Diast. scorpioides), Ampelisca picta n. sp. och

Hyas latifrons. Af den sistnämnda räknades 407 individer,

265 75, 169? med och 12992 utan ägg. Döda molluskskal

i mängd, bland dem Modiolaria sp. talrikast. Af Lithodes

spinosissimus en g&.

Anm. Från station 103 hämtade tschuktscher upprepade

gånger en art af slägtet Modiolaria samt Gammarus locusta,

från station 104 Hyas aranea.

Med ledning af föregående öfversigt af de undersökta

ställenas talrikast förekommande eller för öfrigt anmärknings-

värda djurformer blir det nu icke svårt att bilda sig ett om-

döme om

$ 3. Evertebratfaunans allmänna grunddrag.

Söka vi då först och främst efter former, som äro lik-

formigt eller åtminstone något så när likformigt spridda öfver

området i dess helhet, och som derjämte, hvarhälst de före-

komma, uppträda 1 sådan mängd, att de blifva de förherskande

på stället, så finna vi inom de olika djurklasserna några sådana

former, men inom ingen klass, enligt min tanke, så många

som bland krustaceerna. Der finnas några få arter echino-

dermer, en sådan är företrädesvis Trochoderma elegans, der

finnas också några mollusker, bryozoer och möjligen hydroider,

hvilka kunde komma under denna kategori, men de uppfylla

icke de båda betingelserna samtidigt i lika hög grad. De

komma således endast delvis under denna kategori, hvarför

det tills vidare torde vara skäl att enbart påpeka de krustaceer,

30 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

som synas mig i högre grad än alla andra karakterisera det

Sibiriska Ishafvets evertebratfauna. Sådana

a). Karakteristiska djurformer

äro i främsta rummet Idothea Sabinei, Idothea entomon,

Diastylis Rathkei, Atylus carinatus och Acanthostephia Malm-

greni. För att förstå detta, låtom oss öfverskåda dessa arters

kända förekomst inom det angifna faunområdet, och må vi

samtidigt hålla i minnet, att de undersökta ställenas antal

utgör 101.

1. JIdothea Sabinei

är funnen på ej mindre än 33 olika ställen, af hvilka 22 äro

belägna vester om kap Tscheljuskin (stationerna 10, 11, 13,

16, 18,.23, 25, 30; 31; 33, 35, 31, 38, 390; 40/42 A4NH2 DE

58, 59, 65), och 11 i Sibiriska Ishafvets östra del (stationerna

67, 10, TA797:80, 81, 82, 84, 85, 86, 88). Honförekommet

från 4 eller 5 ända ner till 90 famnars djup och synes trifvas

lika väl på alla mellanliggande djup, bäst kanske likväl från

10 till 30 famnar, blott bottnens beskaffenhet och vattnets

temperatur och salthalt äro gynsamma för hennes trefnad.

Hon träffas ytterst sällan på hård sandbotten, lika sällan der

bottnen utgöres af lera med stenar, någon gång finner man

henne på lerblandad sandbotten, men i de allra flesta fall

der bottnen är ren lera med ringa tillblandning af sand.

Hon föredrager vidare en temperaturgrad något under noll,

ty på de allra flesta ställen, der vi funnit henne, har hafs-

vattnets temperatur vid bottnen växlat mellan —0?,4 och —L1?,7.

Endast i två fall af tretiotre har hon förekommit på sådana

ställen, der vattnets temperatur varit betydligt högre, +2?,6

(stationerna 74 och 82), men de funna exemplaren voro då

både få och af en ytterst ringa storlek. Hon är icke lika

okänslig som Idothea entomon för vattnets salthalt och öfriga

kemiska sammansättning, ty hon kräfver för sin trefnad och

normala utveckling en vattnets högre specifika vigt. De

största exemplar jag sett, verkliga jättar 1 sitt slag, äro från

stationen 88, vester om kap Schelagskoj i mynningen af

Tschaun-viken, der vattnet vid bottnen hade en specifik vigt

af 1,0252 och en temperatur af —1?,3. Der vattnets sp. vigt

är långt mindre, exempelvis mellan 1,0144 och 1,0198, såsom

på stationerna 84 och 86, der äro också individerna få och

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 22. 31

småväxta, äfven om temperaturgraden kan tyckas vara gyn-

sam för deras välbefinnande.

En omständighet har förefallit mig rätt egendomlig, den

nämligen att Idothea Sabinei, som är så likformigt spridd

och så vanlig i nästan hela Sibiriens Ishaf, helt och hållet

saknas inom det undersökta området mellan kap Schelagskoj

och Berings sund, en sträcka af 100 svenska mil. Det anta-

gandet ligger nära till hands, kan man tycka, att bottnens

beskaffenhet eller vattnets salthalt lägga obetvingliga hinder

i vägen för hennes trefnad. För några ställen äger detta

visserligen sin riktighet, ty der göra bottnens beskaffenhet

och vattnets ovanligt ringa salthalt hennes förekomst i hög

grad svår, om icke alldeles omöjlig. Men å andra sidan upp-

fylla stationerna 89, 91 och delvis äfven 92 vilkoren ganska

väl i detta afseende. Jag tror alltså, att orsaken till Idothea

Sabiner's frånvaro 1 hafvet invid Sibiriska kusten från kap

Schelagskoj till Berings sund måste sökas på annat håll.

Den orsaken är kanske icke så lätt funnen. Jag vet icke,

om det har mycken sannolikhet för sig, men jag är böjd att

tro, att strömförhållandena i Berings sund och längs Tschuktsch-

halföns nordkust utgöra det vigtiga moment, som bestämmer

Idothea Sabinei's utbredning i denna del af Sibiriens Ishaf.

Frågan om strömförhållandena der är ännu icke vetenskapligt

utredd, men genom uppgifter, som man har från tschuktscher,

är det kändt, att om våren och halfva sommarn går strömmens

riktning genom Berings sund mot norr och vidare längs

Tschuktschhalföns kust mot nordvest förbi Koljutschin-ön och

Rirkajpia, från slutet af Juli månad, om hösten och vintern

deremot 1 omvänd riktning, från nordvest mot sydost och

vidare genom Berings sund mot söder — detta med sådan

styrka, att tschuktscherna under sina färder i sundet sommar-

tiden ofta drifvas norrut i Ishafvet!). Om man nu får an-

taga, att Idothea Sabinei är en form, som i motsats mot flera

andra arter af hennes slägte föredrager ett djupare och lugnt

vatten och undviker ett med starkt strömdrag, en sak som

förefaller mig mycket trolig, då kan man möjligen finna för-

klaringen till hennes frånvaro mellan kap Schelagskoj och

Berings sund i de nyss påpekade strömförhållandena. De

1) Dessa uppgifter äger jag af löjtnant OSCAR NORDQVIST, som af tschuk-

tscher erhållit flera värdefulla upplysningar om ström- och isförhål-

landena vid deras lands kuster.

32 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

äro kanhända också närmaste orsaken dertill, att hon icke

förekommer i Stilla hafvets nordligaste del, det s. k. Berings

haf, som dock i”många afseenden har mycken öfverensstäm-

melse med Sibiriens Ishaf.

2, Idothea entomon

är funnen på 31 olika ställen, hvaraf 16 äro belägna i Sibi-

riska Ishafvets vestra del (stationerna 4, 9, 10, 12, 13, 15, 18,

25, 29, 32, 37, 06, 57, 58, 99, 65), och 151 dess östra (sta-

tionernar td. 16, 197-81, 82; 83, 34785, 33,91 KIOSK

99). Hennes utbredning på djupet går från 3 eller 4 ner

till 150 famnar, d. v. s. nära nog till det största djup, som

är iakttaget vid Novaja Semljas ostkust, men om man får

döma af de hittills kända fyndorterna, faller hennes vertikala

utbredning företrädesvis på grundare vatten, från 4 till 15

och 20 famnar. Lika som hon ofta träffas tillsammans med

Idothea Sabinei, ehuru då i de flesta fall i ojämförligt rikare

mängd, så väljer hon helst ren lerbotten framför hvarje annan,

men man finner henne icke sällan på stenig lerbotten och

ännu oftare på hård sandbotten. Hon är icke, liksom fallet

är med Idothea WSabinei, en ömtålig form, så att hon i sin

förekomst låter reglera sig af olika slags vatten, lugnt eller

strömmande, klart eller grumligt, af dess högre eller lägre

temperaturgrad, eller af dess större eller mindre salthalt.

Hon förstår att härda ut under de mest olika omständigheter,

och detta till en sådan grad, att det är svårt att säga, under

hvilka förhållanden hon egentligen trifves bäst. Det är kan-

ske vid en temperaturgrad kring —1?,3 och 1 vatten, som

äger en specifik vigt af ända till 1,0252 (station 88), der hon

når sin betydligaste, verkligt jätteartade storlek, men ännu i

vatten, hvars specifika vigt (station 83) var 1,0145 och tempe-

ratur +0?,09 (der alltså Id. Sabinei endast kommer till en

småväxt utveckling), finnes hon i alldeles otrolig mängd och

1 ytterst kraftigt utvecklade exemplar. För att anföra ett

ytterligt exempel slutligen, må det nämnas, att hon ännu före-

kom i riklig mängd och medelmåttigt stora exemplar i Dick-

sons hamn (station 56), der vattnets temperatur vid bottnen

var +9”,0 och dess specifika vigt så låg som 1,0025-

I motsats mot Idothea Sabinei är Id. entomon således en

ovanligt härdig form. Den förra är, bildligt att tala, stereo-

typerad i hela sitt utseende; hon är sig fullkomligt lik från

BIHANG TILL K. SV. VETs-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 22. 33

alla ställen, der hon är funnen: alltid samma hvitgula färg-

teckning, alltid samma proportioner i det helas och de sär-

skilda delarnas rundning.

Helt annorlunda är förhållandet med Idothea entomon.

Med sin förmåga att beqväma sig efter betydliga ytterligheter

i vattnets värmegrad och salthalt”) och många andra omstän-

digheter förenar hon en böjlighet i form, en föränderlighet

i yttre skepnad, som endast kan finna sin förklaring i en

ytterlig lifskraftighet. I Kariska hafvet (stationen 10), på 90

famnars djup, har jag funnit småväxta exemplar, smutsigt gul-

färgade, af ett sjukligt utseende och med starkt uppsvälda

epimerer”); de afvika så mycket från artens båda extremer,

den jättestora saltvattensformen å ena sidan och den för-

krympta bräckvattensformen eller den rena sötvattensformen

å den andra, att man kunde vara frestad att uppfatta dem

som en egen, fristående art, såvida man icke kände denna

besynnerliga djurforms böjlighet och dess af omständigheterna

beroende skepnad och färgteckning.

Jag känner inga djur från Sibiriens Ishaf, som finnas

lika jämt fördelade, och hvilka man har utsigt att lika ofta

!) Ett exempel må anföras. Den 9 Augusti 1875 draggade jag i Kariska

hafvet strax vester om Hvitön, stationen 30, der vattnet vid bottnen

(9 famnars djup) var fullkomligt salt och hade en temperatur af —1”,0,

men ytvattnet deremot visade en temp. af +7',8 och var fullkomligt

sött och drickbart. Det föll mig då in att göra några försök, huru

de från bottnen upphämtade djuren, Yoldior, Idotheor, Cumaceer,

borstmaskar och andra, kunde härda ut i det söta ytvattnet. Borst-

maskarne dogo nästan ögonblickligen, Yoldiorna visade snart tecken

till qväfning, Cumaceerna (Diastylis Rathkei) summo ännu under en

half timmes tid lifligt omkring, Idothea Sabinei visade sjukliga symp-

tom, drog sig krampaktigt samman och förblef orörlig efter en timme,

men Idothea entomon fann sig ännu ganska förträffligt och rörde sig

fritt omkring i sitt förändrade element fem till sex timmars tid. Jag

har sedan dess haft tillfälle ett par gånger att upprepa samma försök

med de båda Idothea-arterna, då de träffats samtidigt; resultatet har

i alla fallen blifvit detsamma. »Som ett gift verkar sött vatten på

hafsdjur», säger 5. LOvEN. >»Koksaltet är det afgörande, dess närvaro

verkar dödande på sötvattensdjur, .dess frånvaro på hafsdjur. Men

detta märkvärdiga förhållande äger ej rum till lika grad för alla

djur». Idothea entomon är en af de få former, som kan tåla betyd-

liga växlingar i afseende på vattnets halt af koksalt. — I sin läro-

rika afhandling Om några i Vettern och Venern funna Crustaceer

(Öfversigt af Kgl. Vetensk.-Akad. Förhandlingar, 18:de årg. [1861]

sid. 285—314) redogör prof. S. LOVÉN (sid. 288—290) för FORCHHAM-

MER'S, BEUDANT'S, QUATREFAGES' och sina egna rön beträffande olika

djurslags lifaktighet i olika beskaffade vatten. Der finner man hän-

visningar, till literaturen i detta ämne, som vore väl värdt en om-

fattande systematiskt drifven undersökning.

Denna egendomliga form finnes afbildad i min afhandling om Cru-

stacea Malacostraca från Murmanska och Kariska hafven.

S—

34 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

träffa på der, som Idothea entomon och Id. Sabinei, och när

jag i det föregående talade om »gamla gengångare», så hade

jag främst i minhet dessa två arter. De hafva båda träffats

på nästan lika många ställen, en sak som bäst talar för deras

lika allmänna förekomst, de sämjas icke sällan i hvarandras

sällskap inom samma område, större eller mindre, men lika

ofta lefva de åtskils och intaga särskilda områden, der de då,

hvar på sitt håll, utgöra den individrikaste djurarten. Så till

vida hafva dessa två arter en fullkomlig likhet med hvar-

andra i sin förekomst. Men der finnes å andra sidan en stor

olikhet dem emellan. Den består deri, att Idothea entomon

uppträder, hvarhälst hon förekommer, 1 ett ojämförligt mycket

större antal individer än Id. Sabinei, och denna regel har sin

tillämpning antingen de lefva åtskils eller tillsammans. Sta-

tionen 79 lemnade 101 exemplar af Id. entomon mot 14 af

Id. Sabinei, stationen 81 lemnade 48 af den förra mot 29 af

den senare, stationen 84 lemnade resp. 350 och 2 af hvardera

arten. Stationen 93 slutligen lemnade efter blott en kort

tids trawlning 800 exemplar af Id. entomon, men intet af

Id. Sabinei. Dessa exempel kunna vara tillräckliga för att

visa, att Id. entomon i Sibiriens Ishaf förekommer i en ojäm-

förligt mycket större mängd än Id. Sabinet.

Vid ett föregående tillfälle, när fråga var om Kariska

hafvets lägre djur, har jag påpekat såsom en egendomlighet

för detta haf, att det karakteriseras af Idotheornas slägte och

att det är företrädesvis deras provins”?). På grund af den

erfarenhet, som jag sedermera vunnit rörande evertebratfaunans

sammansättning i Sibiriska Ishafvets östra del, vill jag nu

tillägga, att sak samma gäller om denna, och detta 1 långt

högre grad än om den vestra delen, Kariska hafvet. Den

satsen äger man nu ovedersägligen rätt att ställa upp såsom

Sibiriska Ishafvets första djurgeografiska kännemärke, att det är

Idotheornas provins, ty inga andra större djurformer förekomma

der så likformigt spridda eller i en sådan talrik mängd som

Idothea entomon och Id. Sabinei.

Det återstår mig nu att redogöra för tre andra djurarter,

som också synas mig karakterisera Sibiriens Ishaf, men i

1) Jfr NORDENSKIÖLD och THÉEL, Redogörelse för de svenska expeditio-

nerna till mynningen af Jenisej år 1876 (Bihang till Kgl. Sv. Vet.

Akad. Handlingar, Bd 4. N:o 11), sid. 21.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 22. 35

mindre mån än de nyss nämnda. Den främsta bland dessa

är utan tvifvel

3. Diastylis Rathket,

som är funnen på 13 olika punkter i Kariska hafvet (statio-

NERD ANRLO ELO 20-21 22-28 430:53l 3233 0 32:100);10ck

på 7 i hafvet öster om kap Tscheljuskin (stationerna 75, 84,

91, 93, 94, 96, 99). Hon förekommer från 3 till 60 famnars

djup, företrädesvis likväl på de ringare, vanliga djupen, d. v.

s. från 8 till omkring 25 famnar. Hon lefver ofta sällskapligt

med Idothea entomon, lika ofta med Id. Sabinei, och ungefär

lika ofta på ställen, der de nämnda båda arterna saknas.

Det finnes vidare tre djurarter, af helt andra grupper, med

hvilka hon dessutom företrädesvis trifves tillsammans; de äro

i Kariska hafvet Yoldia, 1 Sibiriens östra Ishaf Alcyonidium

mammillatum, i båda Trochoderma elegans. Hon föredrager

hälst hård, ren sandbotten, eller sandbotten med ringa till-

blandning af lera, men någon gång träffar man henne äfven

på hård stenbotten, sand- eller lerbotten med stenar, eller

ren lera. Hon lefver talrikast och i kraftigt vuxna exemplar

der vattnet är rent och strömmen stark; hon tål icke gerna

den vattnets utspädning eller höga värmegrad, som Idothea

entomon, men om hon någon gång kommit att lefva i ett

mycket bräckt och varrt vatten, som t. ex. 1 Dicksons hamn

(stat. 56), så har hon antagit en ovanligt sammankrympt form.

I Dicksons hamn lefde hon visserligen i mycket stor mängd,

men hon förde der helt säkert ett aftynande lif, ty der fans

icke ett enda exemplar bland flera hundrade, som kunde mäta

sig ens med de medelstora i Östersjön.

Hvad angår Diastylis Rathkei's talrikhet, så är den verk-

ligen förvånande, långt större än Idothea entomon's. Der

hon finnes, förekommer hon oftast i oräkneliga massor, tusen-

tals exemplar, ty om man på ett sådant ställe låter svablarna

ligga ute blott några få timmar, äro de alldeles fullsatta med

individer af denna art, när de åter tagas upp. Hon lefver i

minst lika tallösa massor, som t. ex. Anonyx lagena vid Spets-

bergens kuster. Hon är således hvad man lämpligast kan

kalla formationsbildande, alldeles som Idotheorna, Yoldia sp.,

Trochoderma elegans, Reticulipora intricaria, Alcyonidium

mammillatum och fera andra djurarter i Sibiriens Ishaf.

36 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN 1 SIBIRIENS ISHAF.

4. ÅAtylus carinatus

är funnen på 17 olika ställen, 6 belägna vester om kap Tschelju-

skin (stationerna 18, 28, 35, 45, (52), 64), och 11 öster derom

(stationerna "74, 75; 76, 82,83; 84,,92; 93, 194; 195, 796)3 Det

är en form, som håller sig till det sublitorala bältet och i de

flesta fall lefver från 3 till inemot 20 famnars djup. Blott

en enda gång skulle han vara funnen på 60 famnars djup

(stat. 52), men när jag nu stält tillsammans alla andra punkter,

der han förekommer, så förefaller det mig otroligt, att han

i Ishafvet skulle lefva vid ett sådant djup som 60 famnar.

Jag antager alltså, att här måste hafva inträffat en tillfällig

sammanblandning af djurarter från olika lokaler, och att

Atylus carimatus i Sibiriens Ishaf icke gerna förekommer på

synnerligen större djup än 20 famnar. Han föredrager rent

och klart vatten med någon ström och träffas på botten af

olika slag, såsom hård ren sand, sandbl. lera, fin oblandad

lera, Lithothamnionbotten, stenbotten med alger och hård sten-

botten utan någon växtlighet. Han är icke en så utpräglad

Ishafsform, som t. ex. Idothea Sabinei eller Acanthostephia

Malmgreni, ty om han också helst har sitt tillhåll i vatten

under —0? och af en högre specifik vigt, så trifves han å

andra sidan ännu rätt väl vid en temp. af +2”,6 (stationerna

74 och 82) och en vattnets specifika vigt mellan 1,0145 och

1,0120. I detta afseende har han således mycken likhet med

de härdiga formerna Idothea entomon och Diastylis Rathkei.

Den omständigheten förklarar också, hvarför han, som genom

sin nutida utbredning visar sig vara en äkta arktisk form,

kan finnas qvar såsom en öfverlefva sedan istiden på ett enda

ställe vid Norges vestkust, der professor LILLJEBORG funnit

honom på 40—50 famnars djup.

Atylus carinatus uppträder på långt när icke i den tal-

rika mängd som de föregående tre arterna. Han är fåtalig

öfverallt der han hittills är funnen, och om alla de före-

gående arterna äro verkligt formationsbildande, så är han det

deremot icke. Deruti, liksom i några andra förhållanden,

visar han mycken öfverensstämmelse med den sista af de

krustaceer, som jag betecknar såsom de karakteristiska för

Sibiriens Ishaf, nämligen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 22, 37

I. Åcanthostephia Malmgreni.

Denna art synes förekomma ganska vanligt i Sibiriens

Ishaf, som säkerligen är den del af polarbassängen, der hon

har sitt egentliga utbredningscentrum. Hon är en äkta ark-

tisk form, som ännu aldrig funnits utanför Ishafsfaunans gräns.

Hon lefver oftast sällskapligt med Atylus carinatus och Ido-

thea entomon, nästan lika ofta med Diastylis Rathkei, men

mera sällan med Idothea Sabinei. På intet ställe har hon

ännu träffats, utan att också någon eller några af de nämnda

arterna lefvat der på samma gång. De ställen, på hvilka hon

är funnen, äro vester om kap Tscheljuskin stationerna 18, 19,

22, 28, 29, 35, 37, 64, och i Sibiriens östra Ishaf stationerna

84, 88, 93, 94, 95, 96, 99 — således sammanlagdt 15 ställen.

Liksom Atylus carinatus, så lefver också Acanthostephia Malm-

greni på grundare vatten, i det sublitorala bältet, från 3 till

23 famnar, nedanför hvilket djup hon endast undantagsvis

förekommit; oftast träffas hon mellan 3 och 12 famnars djup.

Hård, ren sandbotten väljer hon företrädesvis till uppehålls-

ort, men man finner henne äfven på ren stenbotten, med eller

utan algvegetation, och på den rena, oblandade leran. Så

som hon är en rent arktisk form, för öfrigt en jätte och ge-

nom många karakterer vida skild från sina närmaste sam-

slägtingar bland amfipoderna, så vistas hon uteslutande i

vatten, hvars temperatur är ständigt under noll, mellan —0?,4

och —2”,0. Det har förefallit mig, som skulle hon trifvas

bäst i ett vatten om —LI1”?,3 till —1?,6 temperatur och omkring

1,0235 sp. vigt, alldeles utan hänsyn till om bottnen utgöres

af hård sand eller gröfre stenar, ty på sådana ställen (statio-

nerna 94 och 99) har hon träffats i större mängd än annor-

städes. Häruti visar hon således mycken öfverensstämmelse

med Idothea Sabinei, men stor olikhet deremot med de öfriga

karakteristiska djurformerna, Idothea entomon, Diastylis Rath-

kei och Atylus carinatus. Med denna sistnämnda art åter

delar hon det gemensamt, förutom öfverensstämmelsen i ver-

tikal utbredning, att hon aldrig uppträder i större massa på

samma ställe, och att hon således, i likhet med samma art,

icke kan sägas vara formationsbildande. Men hon måste icke

för ty, på grund af den likformiga spridningen, betraktas som

en för BSibiriens Ishaf i dess helhet mycket karakteristisk

djurform.

38 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

Efter denna framställning af de för Sibiriska Ishafvet

karakteristiska djurformernas uppträdande och de vilkor, som

enligt min tanke i främsta rummet bestämma deras förekomst

der, bör jag kanhända lemna en öfversigtlig bild af deras

horisontala och vertikala utbredning inom detta område.

Tager jag på samma gång hänsyn till bottnens beskaffenhet,

samt vattnets temperatur och specifika vigt vid bottnen, så

får denna öfversigt följande utseende.

RA Vattnets 5 So ES

: : beskaffenhet. nar. |temp. |sp. vigt 2.8 2 3 öre 20 E =

2 vid bottnen. E :

4 Fin, mjuk lera 116 | — | — +

Lera 150 == +

10 Lera 0 SN tll

11 Lera 7 —|]— +] | |

12 | Fin, djurfattig lera 70 | —0,8|] — a |

13 Lera SÖN PRE |

15 Lera Zl — | | +

16 | Föga lerblandad sand 7 [EA SSD IEEE ar är

18 Hård sand gel era RR STEEN

ill9 Sand 11 | —0,6| — + +

20 Sand 12) — | —— +

21 Sand 10|— | — +

22 Sand ÖR + +

23 Mörkblå lera 221 — 1! — | +

25 Lera 386|]— | — | + | +

28 Sand 3 — — | + + i +

29 Brun, lerbl. sand 8 | —2,0 | 1,0273 | + ac AR

30 Något lerbl. sand 9 | —-Lol — | + FIUPNI

31 | Grå, lerblandad sand | 10 | —1,8 | 1,0270 | + +|- L

82) - Sand TOM 0 Jat NAKEN

33 Grå sand 12 —! — + + TIN

30 Sandblandad lera 17 ybehig jojo | + ES |

37 Lera | FEET BEST LST pa +

38 Lerblandad sand 22 | —L7| — I + Når

39 Lerblandad sand 207 | NN RER ya SMA

40 Lerblandad sand SOM ELIT fe SE + | på

42 Lera 50) —- | — | +

Till sist några ord om

Dessa fem arters utbredning i allmänhet,

såsom vi för närvarande känna den.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 22. 39

[0 Vattnets o 25)

Br e — A Sl

2 : beskaffenhet. a AR sp. vigt 35 3 3 = SE 2 a

2 vid bottnen. 7 7 SiS:

44 Lera 60| —FP,y7l — I + |- z KENEE

45 Lithothamnion Bl | — Se

52 Lera 60!) —L8] — J! + or MAG Nee

56 FSE 5 | +9,0 | 1,0025 sf

D7 Grå lera 200] —— | — Jo tl! + t-r- E

58 Grå lera 19 | —1.0 | 1,0266 | + | + |

59 Lera 2 RE [a LOSSA a EN er

64 Stenar med alger |5—10 | —1,4 | 1,0249 + | +

65 Lera med stenar |l5H10| — | — | + | + | - É

66 Grå lera 70 | —1,2 | 1j0274 | + ål

70 Fin, grå lera 36 | —1,4 | 1,0273 | + å 8

74 Lera Ölet Ons + z

i Fast stenbotten 81) —Lo0 | 1,0205 + | +

76 Hård sand 4] — | — AE FIA DEAN AA

79 Grå, fet lera Jä Ol — I + I + : Å

30 Brun lera 16 | —0,4 I 1,0128| + | - -: Å

| 81 Mjuk, grå lera 12 | —0,4 | 1.0165 | + | +

82 Fin, grå lera ANNE 26R BOLA ta + | -

33 Fin, grå lera 9 | +0,0 | 1,0145 TS PES GE

34 Fin, grå lera 81) —0,4!| lLo1a44 |] + I FI Fl + tl +

85 (ESA 10'| —0;6 | Bo202 je + SStpje:

| 86 Brun lera TfONr-=150 30981 False S

88 Lera med stenar | 12 | —1L3 | lo232 | + | + +

| 91 | Sand o. lera m. stenar 122] — I! — Ra Ne g

92 Lerblandad sand 41 —1,2 | 1,0243 + FMV

93 | Sand med småstenar 10 | —1,2 | 1,0243 FE I EA Enn

94 Stenar 3-6 | —1,3 | 1,0236 + |] tl tl +

95 Hård sand 6! —L2| — + + | +

96 Hård sand Bl— | —— |. tl +!) + lt +)

Sk) Brun hård sand 4--51| —L,6 | 1,0235 + | + | +

40 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

Idothea Sabinei är funnen i hela Sibiriens Ishaf från

Tschaun-viken mot vester, vid Wajgatsch-öns vestkust !), mel-

lan Novaja Semlja och Frans Josefs land, vid Spetsbergen i

Storfjorden, vid Grönlands vestra kust och i Nordamerikas

arktiska arkipelag på flera ställen, såsom +t. ex. i Repulse bay.

Professor G. O. SARS i Kristiania har dessutom vid ett till-

fälle visat mig ett par medelstora exemplar, som han funnit

sommaren 1876 utanför norska Havbroen, 1 Atlantens kalla

area, och på mycket stort djup, jag vill erinra mig mellan ett

och två tusen famnar. Idothea Sabinei är således en äkta hög-

nordisk form, och cirkumpolär derjämte, som med framgång

bör kunna sökas 1 Spetsbergens djupare, kalla vatten, der

hon ännu icke, så vidt jag vet, är funnen. Vi äga visser-

ligen icke några uppgifter om hennes talrikhet i Nordameri-

kas arktiska arkipelag, men jag förmodar, att hon bör vara

minst lika talrik der som i Sibiriens Ishaf, att följaktligen

hennes spridning och rikedom på individer äro tämligen lik-

formiga inom hela det rent arktiska området ?). Så är der-

emot icke förhållandet med

Idothea entomon, ty hon visar en helt annan utbredning.

Hon är nämligen icke funnen vester om norra Novaja Semlja,

ej heller mellan Novaja Semlja och Frans Josefs land, icke

vid Spetsbergen, eller vid Grönland, eller i Nordamerikas

arktiska arkipelag, eller i Atlantens kalla area, — och man

kan heller icke hysa någon grundad utsigt att finna henne

1) Jag har nu icke JARSCHINSKI'S Öfversigt af Hvita hafvets evertebra-

ter till hands och kan således icke med hjelp af den säga, om Ido-

thea Sabinei är funnen der eller icke. Men jag vill erinra mig, att

hon förekom bland en samling af lägre hafsdjur från Hvita hafvet,

hvilken förvaras i Petersburgs universitets zoologiska museum, och

som professor KARL KESSLER hade godheten att visa mig 1875. Hen-

nes förekomst der låter åtminstone mycket väl förena sig med den

ryske algologen GoBI's undersökningar öfver Hvita hafvets algflora,

hvilka grunda sig på prof. GRIGORJEFF'S nyligen gjorda samlingar

och ådagalägga, att algfloran der har en rent arktisk prägel. —

JARSCHINSKI'S uppsats finnes i Kejserl. Ryska Geogr. Sällskapets Is-

mwestija, Bd VI, N:o 6, sid. 213—217 (S:t Petersburg 1870).

2?) NORDENSKIÖLD har vid Pattorfik på Noursoak-halfön på Grönland i

en grågrön basaltsand, som är på väg att ombildas till basalttuff,

vid en höjd af 10—100 fot öfver hafvet, funnit Id: Sabinei subfossil

tillsammans med skal af Mya truncata, M. arenaria, Cystodaria sili-

qua, Saxicava arctica, S. norvegica, Tellina sabulosa, T. tenua, Astarte

corrugata, A. elliptica, Cardium islandicum, C. grönlandicum, Leda:

pernula, Mytilus edulis, Pecten islandicus och Tritonium hydropha-

num. Jfr A. E. NORDENSKIÖLD, Redogörelse för en expedition till

Grönland år 1870 (Öfvers. af Kgl. Vetensk.-Akad. Förhandl., 27:de

årg. [1870] sid. 973—1082), sid. 1016—1019.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5: N:O 22. 41

der. Men hon lefver utefter hela Gamla verldens norra

kust, från Varangerfjorden i vester till Berings sund i öster,

och vidare i Stilla hafvets nordligaste del, Berings haf, vid

Kamtschatka och i Ochotska hafvet. Hon är således icke en

cirkumpolär art, men hon intager ändå nära hälften, 160

längdgrader, af polarbassängens uid, Hon är vidare funnen

ganska talrikt i hela Östersjön 1), 1 Bottniska och Finska vi-

andar i Vettern och Mälarn, Ladoga och Peissen, i Kaspiska

hafvet, Karabugas och Aral?), samt Jenisej-floden åtminstone

till Tolstoj nos. Det vore icke besynnerligt, om man skulle

finna henne ända uppe vid Jenisejsk eller till och med i

Bajkal-sjöns 3) större djup eller i Balkasch. Hvad vi kunna

lära af hennes förekomst i de bräckta eller rent söta vatt-

nen, i Östersjön, samt i svenska och finska insjöar, har pro-

fessor S. LovÉNnN visat i den anförda skriften »Om några 1

Vettern och Venern funna sCrustaceer.»

Om man vill se saken i stora drag, kan man säga, att

Idothea Sabinei 1:0) är cirkumpolär och dessutom 2:0) före-

kommer i polarbassängens Atlantiska arm, men 3:0) saknas i

dess Berings-arm och sålunda undviker det djupområde, der

Kuro Sivo strömmen på ytan framgår inom det verkliga Is-

hafvet. Om Idothea entomon åter gäller det, att hon 1:0) icke

är cirkumpolär, utan inskränkt till Gamla verlden blott. att

hon dessutom 2:0) förekommer i polarbassängens Berings-

arm, men att hon 3:o) saknas i dess Atlantiska arm, d. v. s.

att hon undviker det djupområde, der Golfströmmens nord-

ligaste förgreningar framgå på ytan. Hvarpå en så olika ut-

bredning beror är nu omöjligt att säga, men den saken kunde

bli föremål för en mycket lärorik undersökning.

!) »Kallebodstrand, eller rettere Grundene i Öresund, synes at danne

Nordgrzendsen for den i Östersöen forekommende sydlige Horde af

denne ellers boreale Form> säger MBEINERT, Crustacea Isopoda, Am-

phipoda et Decapoda Danie (Naturhist. Tidsskr., 3 R. 11 Bd, 1877),

sid. 84.

?)I ett nyligen utgifvet, ytterst innehållsrikt och på omfattande under-

sökningar grundadt arbete af O. A. Grimm (Kaspiskoj more i jevo

fawna, I & II. S:t Petersburg 1876 & 1877) finner jag, att Id. ento-

mon, jämte Mysis relicta, är funnen icke allenast i Kaspiska hafvet,

utan äfven i Karabugas och Aral. I Kaspiska hafvet lefver hon åt-

minstone vid 115 famnars djup.

3) Det vill dock verkligen synas, som Idothea entomon icke skulle stå

att finna i Bajkal-sjön. Dr. BENEDIKT DYBOWSKI, som år cfter år

varit i tillfälle att grundligt undersöka denna egendomliga insjös

evertebratfauna, har försäkrat mig, att han aldrig funnit Id. ento-

mon der.

492 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

Diastylis Rathkei är cirkumpolär, liksom Idothea Sabinei,

men hon är icke inskränkt till det arktiska området allenast,

hon är äfven boreal. Hon förekommer således i Hvita haf-

vet, i Sibiriens Ishaf, i Nordamerikas arktiska arkipelag, vid

Grönlands, Spetsbergens, Novaja Semljas och Frans Josefs

lands kuster, och vidare i Östersjön, vid Danmark och Norge.

Men inom det boreala området är hon långt mindre än inom

det arktiska. Hennes natur är alltså arktisk 1), hvarför hon

med skäl må anses såsom en vid Skandinaviens kuster sedan

istiden öfverblifven form. På samma sätt tror jag också man

bör uppfatta

Åtylus carinatus, som likaledes är funnen, ehuru hittills:

blott på ett enda ställe, vid Skandinaviens vestra kust, men

för öfrigt är inskränkt till det rent arktiska området, Grön-

land, Spetsbergen, Murmanska hafvet, Novaja Semlja och Si-

biriens Ishaf. Antagligen är han en cirkumpolär form, ehuru

vi ännu ingenting känna om hans förekomst i Nordamerikas

arktiska arkipelag.

En äkta arktisk form, ehuru ingalunda cirkumpolär, är

Acanthostephia Malmgreni. Hon har sin utbredning från

Spetsbergen, der hon först upptäcktes af svenska expeditio-

nen 1861, förbi Frans Josefs land och Novaja Semlja och

vidare längs BSibiriens hela Ishafskust österut till Berings

sund. Hon tyckes alldeles saknas vid Grönland och i Nord-

amerikas arktiska arkipelag, ty det är icke tänkbart, att en

så storväxt och till utseendet egendomlig form skulle TR

undgått uppmärksamheten, om den funnits der.

b). Utpräglade vertikala regioner finnas icke.

Sedan ForBEs' och ÖRSTED'S undersökningar 2) i början af

1840-talet öfver hafsdjurens utbredning mot djupet, den för-

res vid Britanniens kuster och i Egeiska hafvet, den senares

i Öresund, har man velat indela hafsfaunan i flera olika re-

!) Härför talar också den omständigheten, att hon är funnen i hafvet

mellan Grönland och Spetsbergen, vid 81” n. br. och 1" ostl. längd,

på 540 famnars djup af 1868 års svenska polarexpedition.

?) FORBES har först nedlagt resultatet af dessa undersökningar i sina

skrifter On the Associations of Mollusca of the British Coasts (Edinb.

1840) och Report on the Mollusca and Radiata of the Aegean Sea

(London 1844). ÖRSTED har behandlat Öresunds djupregioner i sin

skrift De regionibus marimis freti Öresund (Kbhyn 1844).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 43

gioner, allt efter de talrikare, d. v. 8. mera karakteristiska

djurarternas uppträdande, deras öfvervägande mängd och de-

ras slutliga försvinnade och ersättning af andra vid bestämda

djup. Ett sådant förfaringssätt har sin stora praktiska be-

tydelse, ty derigenom kan man i öfverskådligare bilder samla

en faunas särskilda beståndsdelar, som gruppera sig helt na-

turligt kring de mera individrika arterna. Det har befunnits

äga sin tillämpning sedermera på olika håll, så t. ex. vid

Frankrikes kuster, der AuUDpouvin och MILNE-EDWARDS, så 1

Skandinaviens haf, der S. LovÉN och M. SARrs, så 1 Ochotska

hafvet, der A. TH. VON MIDDENDORFF samlat iakttagelser i

samma riktning. Molluskerna hafva i de festa fall varit den

djurgrupp, derifrån man hämtat exemplen och hvarpå man

grundat indelningarna. Men det kan å andra sidan icke för-

nekas, att mycket måste vid ett sådant delande blifva be-

roende af godtycke, ty det är icke alltid så lätt att säga,

hvilken djurart egentligen är den öfvervägande inom ett visst

djupområde, och för öfrigt är det tydligt, att gränserna för

ett djupområde måste vara något sväfvande och obestämda,

t. o. m. 1 ett och samma haf. Från 0 till 100 famnar (men

ej så utpräglade der nedanför) tyckas emellertid sådana skilda

regioner finnas i alla haf utom de rent arktiska. Jag skall

nu med några ord tala om, huru saken förhåller sig i Sibi-

riens Ishaf.

I ett arbete »Ueber die Algenvegetation des Murmanschen

Meeres an der Westkiiste von Novaja Semlja und Wajgatsch> !)

har F. R. KJELLMAN egnat ett särskildt kapitel (sid. 57—67)

åt algvegetationens olika regioner. Dessa äro, enligt hans un-

dersökningar, vid Novaja Semljas kuster tre, nämligen 1:0)

den litorala regionen, som omfattar hvad man 1 Norge plägar

benämna »fjären», den del af hafsbottnen, som blottas vid

ebb, men åter täckes af vatten vid flod; 2:0) den sublitorala

regionen, som följer i ordning näst denna och, i fråga om

algerna, sträcker sig ner till 20 famnars djup; 3:0o) den eli-

torala regionen, som omfattar alla nedanför 20 famnar be-

fintliga djup.

När jag samlat mina iakttagelser öfver hafsdjurens ut-

bredning i Sibiriens Ishaf, för att se till, om äfven de kunde

1) Nova Acta Reg. Soc. Scient. Ups., Ser. III, Vol. extra ordinem editum.

Upsala 1877.

44 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

medge en indelning i regioner, har jag kommit till den åsig-

ten, att om en sådan indelning bör göras, så kommer hon i det

närmaste att sammanfalla med KIELLMAN'S tre regioner. Jag

vill alltså, för den lättare öfversigtens skuld, antaga tre ver-

tikala regioner för Sibiriska Ishafvets evertebratfauna, hvilkas

namn mycket passande blifva desamma som de, hvilka KJELL-

MAN användt för algvegetationen. Men det må genast an-

märkas, att jag är mycket oviss, hvar gränsen mellan den

sublitorala och den elitorala regionen bör sättas. Det na-

turligaste blir kanhända att sätta denna gräns vid 30 till 40

famnars djup. Vilja vi nu taga dessa tre regioner i närmare

skärskådande, så möter oss i främsta hand ett ganska egen-

domligt förhållande, nämligen det att

den litorala regionen

äger inga djur, och detta märkliga förhållande finner sin för-

klaring i följande omständigheter.

Under en mycket stor del af året, för de olika ställena

något olika, men i medeltal antagligen nio månader, omgif-

ves Sibiriska Ishafvets hela kuststräcka af en sammanhän-

gande, obruten ismassa, som naturligen under den tiden, på

grund af sin betydliga tjocklek, gör all litoral vegetation och

litoralt djurlif omöjliga, och när denna en gång försvinner

från kusten, så sker det endast delvis, på vissa korta tider,

eller träda andra omständigheter genast i stället, som verka

hämmande och förstörande för ett litoralt djurlifs fortkomst.

Hvad först och främst det under en vinters lopp nybildade

istäckets tjocklek angår, så äger man två direkta iakttagelser

deröfver från Sibiriens kuster, nämligen af WRANGEL, som i

närheten af Nysibiriska öarne mätt den nybildade hafsisens

tjocklek till 91 fot, och af Vegas expedition, som vid

Tschuktschhalfön, i närheten af Berings sund, mätt den till

6 fot 1). Det är icke oantagligt, att på andra ställen, t. ex. vid

kap Tscheljuskin och Tajmyrlandets hela ostkust, den nybil-

1) Den nybildade vinterisens tillväxt och aftagande vid Vegas öfver-

vintringsplats (lat. 6T 7' n., long. 173” 24' vest) bör hälst ses i sam-

manhang med lufttemperaturen under de olika månaderna. Jag lem-

nar fördenskull en sammanställning af båda. Isens tjocklek är mätt

två gånger i månaden af kapten L. PALANDER.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND. 5. N:O 22. 45

dade isen når en ännu betydligare tjocklek 1), men 8 fot tyc-

kes dock vara det medeltal, till hvilket i Ishafvet den ny-

bildade hafsisens maximitjocklek kan uppgå under en vinters

lopp. Härtill kommer ännu, att ispressningarna direkt mot

stränderna eller mot grundisar, som ligga strandade framför

dessa, under vinterns ihärdiga nordanstormar bilda torosser

eller iskast, som ytterligare förstora ismassans skadliga infly-

tande på det egentliga litorala bältet. Tolf fot eller två fam-

nar under vattnets naturliga nivå tror jag vara det minimum,

till hvilket vinterisen sträcker sina förödande verkningar; som

regel skulle man mycket väl kunna antaga tre famnar. Om

man nu vidare får antaga, att den tid, som kustlinjen om-

gifves af sin mäktiga vinteris, något så när öfverensstämmer

med den tidslängd, som de stora i hafvet utfallande floder-

nas mynningar äro isbelagda, så lemnar oss VON MIDDEN-

DORFF 2) goda upplysningar i den vägen. Han säger, att

Jenisej är oafbrutet isbelagd i sin mynning 295 dagar år-

ligen, Päsina 303, Tajmyr 297, Chatanga 272, Olenek 274,

Lena 252, Jana 260 och Kolyma 286 dagar. Men man har

äfven, i afseende på kustisens varaktighet, några direkta iakt-

tagelser att stöda sig vid. Först och främst från Vegas öf-

vervintringsplats; der belade sig hafvet med is de sista da-

Lufttemperaturens CE EGR

z dagen i

Min. Max. |Medium.| månaden.

TLS MÖRLODEL omm ooooncooo oroa —20',8 | +0,8 | — 5,211/0,96 sv. fot.

November -...o.o.n oo] —21,2 —6,3 | —16,59 | 1,90 » =»

December ——sooch —37,1 +1,2 | —22,81 13,10 » »

NOTIS JÄNUALT ooo ssu osn sne —45,7 —4,1 | —25,06 | 3,65 » oo»

| HBepruaru . O0atNa —43,8 +0,2 | —25,08 | 4,16 » =»

144 [7535 AE SO RON SOA OR LE —39,8 —4,2 | —21,65 | 4,30 » =»

JAG aj gr UI ls NAR LE Fe rd —38,0 —4,6 | —18,93|5,20 » =»

14 [f2)g (ARSA RNE TS RR —26,8 +1,8 | — 6;79 15,20 » »

SJUDASAR Ae sten on cl SEA —14,3 +6,8 | — 0,60|3,50 » »

Omkring den 15 Maj nådde isen sin maximitjocklek med 5,45 sv.

fot. Härvid bör dock märkas, att på andra ställen i Vegas närhet,

der icke dessa regelbundna månadtliga mätningar utfördes, den ny-

bildade isens tjocklek i Maj månad uppgick till 6 sv. fot.

7?) Man skulle möjligen kunna antaga sådant på grund af erfarenhet

från andra håll. I Boothia-viken har JoNH Ross funnit 10 fot tjock

vinteris, och så vida icke HAYES gjort sig skyldig till ett tvetydigt

uttryckssätt, kan isen i Smiths sund, enligt honom, bli ända till 18

fot tjock under en vinters lopp. «

2) Reise in den äussersten Norden und Osten Sibiriens, Bd IV: 1 sid. 469

(S:t Petersburg 1861).

46 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

garne af September 1878, och först i slutet af Juli 1879 kunde

kusten sägas vara fri från den nybildade vinterisen. Vid

Tajmyr-ön, som var skenbart fri från all kustis, låg ännu den

14 Augusti 1878 vid stranden en på några ställen grof isfot

från en till halfannan fots djup under vattnets yta, och några

dagar senare, den 18 Augusti, såg jag detsamma vara förhål-

landet på ett par punkter vid kap Tscheljuskin. Der sträckte

sig isfoten ännu längre ner, till ungefär två eller tre alnars

djup. Löjtnant NorpoQvist har gjort alldeles samma iaktta-

tagelser vid Jalmals norra strand, i Hvitö-sundet, den 4

Augusti 1878. Det litorala bältet hinner på sådana ställen

knappast blifva fritt från den gamla isen, förr än ny is åter

begynner bilda sig der igen. Det är alldeles påtagligt, att

under dylika förhållanden inga alger kunna rotfästa sig eller

några djur finna skydd eller föda inom det litorala bältet.

Men äfven der kustisen tidvis är borta, der är förhållan-

det ändock detsamma. Ty dels är tiden, som skulle medge

växter och djur att fatta fast fot der, för kort, dels utbreder sig

de väldiga flodernas söta vattenmassa till ansenligt djup invid

stränderna, dels slutligen lemnar kustranden under sommar-

månaderna genom snöns smältning och ännu mera den då och

då till stränderna införda drifisen ständigt ny tillförsel af

sött vatten, som är ogynsamt för litorala djurformers tref-

nad 1). Icke en gång Gammarus locusta, som eljest icke är

så nogräknad i fråga om vattnets salthalt, finnes der, man

måste söka honom på större djup, nedanför det litorala om-

rådets gräns, ty han vidtager först på tre famnars djup. Af

allt hvad jag erfarit om Sibiriska Ishafvets evertebratfauna

tror jag mig således med skäl kunna påstå, att den litorala

regionen icke äger några djur, och det måste vara en egen-

domlighet, som endast tillkommer rent arktiska eller ant-

arktiska haf.

!) Drifisens skadliga inflytande i öfrigt kan man läsa hos KJELLMAN.

Han säger (anf. st. sid. 60) ganska träffande: >»Wer an dem eisumge-

benen Kiisten der hochnordisechen Gegenden Zeuge der unaufhör-

lichen Bewegungen nach allen Richtungen hin gewesen ist: der Er-

höhung, Setzung, der vor- und rickwärts gehenden Bewegung u. s.

Ww., in welcher sich besonders das Treibeis befindet — oder wer die

gewaltsame Heftigkeit beobachtet, mit welcher mächtige Eisblöcke

vom sturmbewegten Meere hervorgewälzt, geschleudert und hoch an

das Ufer geschoben, — der sieht sich unbedingt genöthigt in der

Einwirkung des Eises eine der mächtigeren, wenn auch nicht die

mächtigste, Ursachen der Armuth zu sehen, welche das litorale Boden-

gebiet an den Tag legt.»

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5.» N:O 22. 47

De djurarter, som eljest hafva sitt egentliga tillhåll inom

litoralregionen och på goda grunder sägas känneteckna denna,

hafva således, när de förekomma 1 Sibiriens Ishaf, dragit sig

ner mot djupet, d. v. s. till

den sublitorala och den elitorala regionen.

Det bästa exemplet härpå lemnar oss Gammarus locusta.

Andra exempel kunna hämtas från Onesimus litoralis, On.

plautus, Atylus carinatus, samt åtskilliga Balanider, Bryozoer

och Hydroider, som eljest äro företrädesvis litorala.

Hvad nu skilnaden mellan dessa båda regioner angår, så

kan det icke förnekas, att det gifves djur, som äro antingen

sublitorala eller ock elitorala. Men de äro icke många, som

låta sig så noggrant reglera af djupförhållandena. Sublitorala

äro t. ex. Hippolyte turgida och H. polaris, Mysis oculata,

Orchomene minuta, Onesimus Edwardsi, Pontoporeia femo-

rata, Acanthozone cuspidata, Oedicerus saginatus och Oed.

lynceus, Acanthostephia Malmgreni, Monoculodes borealis,

Atylus carinatus och At. Smitti, Weyprechtia mirabilis n. sp.,

Gammaracanthus loricatus, Halirhages fulvocinctus, Amathilla

pinguis, Lilljeborgia fissicornis, Tritropis aculeata och Tr.

fragilis, Ampelisca Eschrichti, Haploops tubicola, Byblis Gai-

mardi, Alcyonidium mammillatum och Ale. gelatinosum, Mem-

branipore, Yoldia sp., Cucumaria minuta, Amphiura Sunde-

valli, Ophioglypha nodosa, några Spongior och Aktinior.

Elitorala äro t. ex. Örehomene minuta, Onesimus abyssicola

n. sp., Harpinia plumosa, Acerus phyllonyx, Amathillopsis

spinigera, Cleippides quadricuspis, Tritropis Helleri, Haploops

"lineata n. sp., Paranthura arctica, Eurycope cornuta och E.

gigantea, Defrancia lucernaria, Reticulipora intricaria, Um-

bellula och Elpidia glacialis. Så vidt mina undersökningar

hittills sträckt sig, vill det synas, som vore de rent elitorala

djurformernas antal långt mindre än de rent sublitoralas.

Detta beror derpå, att de sublitorala djurformerna, hvilkas nedre

gräns kan sättas vid 30 till 40 famnars djup, icke trifvas der.

nedanför, men att, å andra sidan, de elitorala formerna till en

mycket stor del härda ut äfven på långt ringare djup och så-

ledes stiga långt upp i den sublitorala regionen. Sådana djur,

som äro gemensamma för båda regionerna, äro t. ex. Ano-

nyx lagena och An. pumilus, Onesimus plautus, Pleustes

48 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

panoplus, Gammarus locusta, Aegina echinata, Sabinea sep-

temcarinata, de olika arterna af Diastylidernas och Idothe-

ornas grupper, Munnopsis typica, Flustra papyrea, Trocho-

derma elegans, Asterias Lincki, Solaster papposus, S. furcifer

och S. tumidus, Ctenodiscus crispatus, Ophiocten sericeum,

Ophiacantha bidentata, Ophioglypha Sarsi, Antedon Eschrichti

och Astrophyton eucnemis. De flesta af dessa äro elitorala,

verkliga djupvattensformer, ett fåtal deremot äro sådana, som

egentligen höra hemma i det sublitorala bältet, såsom man

lätt kan finna, om man noga studerar de särskilda arternas

batymetriska utbredning i de olika arktiska hafven.

Det förvånade mig icke litet till en början, när jag vid

Tajmyr-ön, i Aktinia-viken, från blott 5 till 10 famnars djup

erhöll sådana utpräglade djupvattensformer som Ophioglypha

Sarsi, Asterias panopla och Solaster tumidus, alla i utmärkt

stora och vackra exemplar, tillsammans med verkliga subli-

torala former, Aktinior, Modiolaria sp., Gammaracanthus lori-

catus, Acanthostephia Malmgreni och Atylus carinatus. Det

föreföll mig vidare till ytterlighet sällsamt att en gång (stat.

78) finna Astrophyton eucnemis vid blott 15 famnars djup

och i ett vatten, som tillfälligtvis var i hög grad bräckt och

uppvärmdt (sp. vigt 1,0050, temp. +3?,8); det är dock en form,

som annars håller sig på djupet vid minst 40 och 100 famnar

eller långt derunder, och som kräfver ett vatten af vanlig

salthalt. Men när jag sedermera kunde sammanställa dessa

med andra liknande besynnerligheter, så visade sig allt vara

uttryck af samma lag, den nämligen, att visserligen 1:0) några

få sublitorala och 2:0o) ännu färre elitorala former kunna ur-

skiljas, men att 3:0) de flesta elitorala former på samma gång

kunna vara sublitorala, och att således 4:0o) den sublitorala och

den elitorala regionen sammanflyta.

Det synes af allt detta, att det Sibiriska Ishafvet i zoolo-

giskt hänseende icke äger några verkligt begränsade eller

skarpt utpräglade vertikala regioner.

6). DUTTA ta one

För att rätt förstå en faunas sammansättning är det icke

nog med att känna, hvilka de arter äro, som ingå deri, och

hvilka icke. Zoologen får icke blott nöja sig med att lemna

en naken förteckning, vare sig med eller utan beskrifningar,

öfver ett områdes olika djurarter och deras förekomst der

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 22, 49

inom, han borde alltid tillika taga de olika djurarternas rela-

tiva rikedom på individer i betraktande, eller med andra ord:

han borde studera arternas statistik. Det är tydligt, att djur-

geografien måste byggas på dessa båda förutsättningar till-

sammans, ty icke lär hon komma synnerligen långt, om hon,

för att jämföra två områdens faunor med hvarandra, måste

nöja sig blott och bart med en förteckning öfver dessa om-

rådens djurarter. Det fallet låter verkligen mycket väl tänka

sig, att två områden kunna hysa i det närmaste samma arter,

men att ändock deras faunor äro himmelsvidt olika till sin

sammansättning. För den, som sysselsatt sig något med djur-

geografiska funderingar, är sådant utan vidare tydligt.

Det äger alltså sitt särskilda intresse att erfara något

äfven om arternas talrikhet. Jag skall derför i det följande

framhålla några hithörande drag hos det Sibiriska Ishafvets

evertebratfauna.

Från det föregående erinra vi oss de två omständigheter,

den likformiga spridningen och den jämförelsevis större tal-

rikheten, hvilka voro de utmärkande för evertebratfaunans

karakteristiska former. I Sibiriens Ishaf, liksom annorstädes,

finnas andra former, som äro icke mindre egendomliga än de

förra, derför att de trycka sin prägel på faunan lika väl som

de. De göra sig särskildt bemärkta genom sin talrikhet.

Öfverallt der de förekomma uppträda de 1 sådana massor,

med en sådan talrikhet af individer, att man nästan kunde

förbise hela den andra skaran af djur, som lefver i deras

sällskap, alltid till en försvinnande liten bråkdel, ifall man

toge hänsyn blott till hvarje särskild arts individantal. Dy-

lika djurarter kunna med skäl sägas vara formationsbildande.

De äro 1 Sibiriens Ishaf Idothea entomon, Diastylis Rathkei,

Reticulipora intricaria, Alcyonidium mammillatum, Trocho-

derma elegans, Echinus dröbachiensis, Asterias Lincki, Arch-

aster tenuispinus, Ctenodiscus crispatus, Ophiacantha biden-

tata, Ophiocten sericeum, Ophioglypha nodosa, Astrophyton

eucnemis, Antedon Eschrichti, Yoldia sp., några Ascidior,

Aktinior och Hydroider.

Om det icke var möjligt att i Sibiriens Ishaf urskilja

några skarpt utpräglade vertikala regioner eller zoner, så kan

man deremot, så vidt jag kunnat finna, mycket väl urskilja

flera olika djurformationer, d. v. s. sådana områden, större eller

mindre, der en eller ett par arter lefva i den ojämförligt största

30 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

mängden, under det att de öfriga arterna, som finnas tillsammans

med dem, hvar för sig äro ytterligt fattiga på individer. Jag

har urskilt 20 olika formationer, som fått sina namn efter de

massvis uppträdande arterna. Af dessa formationer äro 9

uteslutande egendomliga för Kariska hafvet, 7 tillhöra uteslu-

tande Sibiriska Ishafvets östra del, och 4 äro till sist gemen-

samma för båda. Man finner detta närmare af följande sam-

manställning.

a). Uteslutande egendomliga för Kariska hafvet äro: 1)

Aktinia-, 2) Asterias-, 3) Archaster-, 4) Ctenodiscus-, 5) Ophia-

cantha-, 6) Ophioglypha-, 7) Reticulipora-, 8) Archaster-Cteno-

discus- och 9) Ophiacantha-Archaster-formationerna.

b). Uteslutande egendomliga för Sibiriska Ishafvets östra del

äro: 10) Echinus-, 11) Hydroid-, 12) Idothea-, 13) Cumacé-,

14) Alcyonidium-, 15) Ophiocten-Ophiacantha- och 16) Trocho-

derma-Ophioglypha-formationerna.

c). Gemensamma för båda hafven äro: 17) Yoldia-, 18)

Antedon-Astrophyton-, 19) Ophiocten- och 20) Ascidia-forma-

tionerna.

Då det utan tvifvel kan vara af stor vigt att känna, hvilka

de fåtaligt representerade formerna äro, som liksom under-

ordna sig de formationsbildande, vill jag lemna en öfversigt

af de särskilda formationernas djurarter. Man blir derigenom

i stånd att, utan några särskilda utläggningar, skapa sig ett

omdöme om formationernas inbördes likheter och olikheter.

Det är dock att beklaga, att jag varit i saknad af den nödiga

literaturen för tillfället och således icke alltid kunnat när-

mare ange arterna eller ens slägtena; detta gäller särekildt i

fråga om Hydroider, Bryozoer, Polycheter, Ascidior och Ak-

tinior. Men denna bristfällighet blir jag kanske framdeles i

tillfälle att afhjelpa.

ia Aktinva-formationen

är funnen väl utvecklad företrädesvis på stationen 63, vid

Tajmyr-öns vestra strand, i den med anledning deraf benämnda

Aktinia-viken. Hon är en grundvattensformation, som före-

kommer på 5 till 10 famnars djup, stenig, algbeväxt botten

och utmärker sig genom en öfvervägande mängd Aktinior.

Jämförelsevis talrika voro dernäst Pyknogonider, Terebellider,

Nereis sp., Modiolaria sp., Astarte sp. (? compressa), Fusus

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 22. 51

sp., Cottus sp. (? scorpius), Gadus polaris, Onesimus sp. och

Atylus carinatus. Minst talrikt förekommo Gammaracanthus

loricatus, Acanthostephia Malmgreni, Parapleustes sp. (? gla-

cialis), Ophioglypha Sarsi v. aretica, Ophiocten sericeum,

Asterias panopla och Solaster tumidus.

2 Åsterias-formationen

är funnen på stationen 13, vid 28 famnars djup, lerbotten,

och utmärker sig genom den öfvervägande mängden af Åsterias

Lincki. Vidare förekomma der fera arter Polycheter och

Hydroider, neptunusbägarlika Spongior, Idothea Sabinei och

Id. entomon, Pecten grönlandicus, Solaster papposus och

Cucumaria minuta.

3. Archaster-formationen

finnes väl utpräglad på stationen 35, vid 17 famnars djup,

sandblandad lerbotten, och utmärker sig genom den öfver-

vägande mängden af Archaster tenuispinus. Vidare lefva der

flera arter Polycheter, Hippolyte Gaimardi, Sabinea septem-

carinata, Leucon mnasicus, Eudorella emarginata, Munnopsis

typica, Idothea Sabinei och Id. bicuspida, Acanthostephia

Malmegreni, Atylus carinatus, Haploops tubicola, Byblis Gai-

mardi, Glauconome leucopis.

4. Ctenodiscus-formationen

förekommer utanför Samojedhalföns vestkust kring 72:dra bredd-

graden och intager der den rena, mjuka och fina, gråbruna

eller mörkblå lerbottnen från 20 ner till 85 famnars djup

(stationerna 23, 24, 25, 26). Hon är utmärkt genom den

öfvervägande mängden af Cienodiscus crispatus. Vidare lefva

der Cucumaria minuta, Solaster papposus, Asterias Lincki

och Ast. panopla, Ophiacantha bidentata, Pyknogonider, Har-

mathoö sp., Hippolyte Gaimardi, Sabinea septemcarinata, Dia-

stylis Goodsiri och Diast. spinulosa, Eudorella emarginata,

Munnopsis typica, Idothea Sabinei, Id. entomon och Id. bicus-

pida, Anonyx lagena och An. pumilus, Onesimus plautus,

Haploops tubicola, Byblis Gaimardi, Aegina echinata.

I. Ophiacantha-formationen

är funnen på tre skilda områden: a) utanför Obs och Jenisejs

mynningsvikar, kring 75:te breddgraden, från 20 till 26 fam-

52 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

nars djup och på lerblandad sandbotten (stationerna 38, 39,

40, 41); b) uvgefär halfvägs mellan Hvitön och kap Edvard

på Novaja Semljas ostkust från 35 till 80 famnars djup, ler-

botten (stationerna 50, 31); samt c) mellan Wajgatsch och

Samojedhalfön på de större djupen, från 55 till 90 famnar,

ren lerbotten (stationerna 6, 7, 10, 11, 12). Denna formation

faller lätt i ögonen genom den alldeles otroliga mängden af

Ophiacantha bidentata, som näst Idothea entomon och Diastylis

Rathkei är den individrikaste djurart jag känner från hela

Sibiriens Ishaf. Tillsammans med henne lefva der en stor

del andra former, mer eller mindre talrika, sådana som Sabinea

septemcarinata, Erythrops Goéösi, Diastylis scorpioides, Diast.

Iathkei, Diast. Goodsiri och Diast. spinulosa, Leucon nasicus,

Eudorella emarginata, Eurycope cornuta, Munnopsis typica,

Anceus elongatus, Idothea entomon, Id. Sabinei och Id. bicus-

pida, Onesimus plautus och On. Edwardsi, Anonyx lagena

och An. pumilus, Pontoporeia femorata, Harpinia plumosa,

Atylus Smitti, Lilljeborgia fissicornis, ÖOedicerus borealis,

Haploops tubicola, Byblis Gaimardi, Glauconome leucopis, af

Terebellider och andra Polycheter flera arter, Phascolosoma

sp., fera arter Hydroider, Pecten grönlandicus, Yoldia sp.,

Tellina sp., Astarte sp., Trochus sp., Alcyonidium gelatinosum,

Reticulipora intricaria, Eupyrgus scaber, Asterias Lincki och

Ast. panopla, Ophioglypha Sarsi v. aretica och Antedon

Eschrichti.

Det är en på former ganska rik och omväxlande forma-

tion, och hon förtjenar en särskild uppmärksamhet derigenom,

att man inom hennes område träffat ett par mycket märkliga

arter, nämligen Elpidia glacialis, som förekommit särskildt

på stationen 51, och Crangon salebrosus (en art förut känd

endast från Ochotska hafvet), som träffats här på stationerna

(0 Törolan fe

6. Oplhioglypha-formationen

är väl utpräglad på det största djupet, ty hon förekommer på

130 famnar, stationen 54, ren lerbotten. Hon är utmärkt ge-

nom stora, kraftigt vuxna exemplar af Ophioglypha Sarsi v.

aretica. I dennas sällskap lefva sådana egendomliga former

som Umbellula, Eurycope gigantea och Amathillopsis spinigera,

hvilka alla tre äro utpräglade djupvattensformer och dertill

mycket sällsynta. s

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0O 22. 53

Med denna formation, som i framtiden förtjenar en sorg-

fällig undersökning, må man icke förväxla den framdeles

under nummer 16 omnämnda Trochoderma-Ophioglypha-forma-

tionen, som förekommer på grundare vatten, och hvars ena

bestämmande djurform är en helt annan art, nämligen Ophi-

oglypha nodosa.

Za Reticulipora-formationen

intager en del af den djupa rännan längs norra Novaja Seml-

jas ostkust, från 40 och 50 ner till 125 famnar, stationerna

46 och 953, der bottnen utgöres af lera, delvis äfven af fast

sten. Hon är utmärkt genom öfvermåttan stora och vackra

exemplar af den egendomliga bryozoen Reticulipora intricaria”"),

som förut är känd endast från Baffins bay samt det stora

djupet utanför norra Norge vid 70? 10 n. br. och 20? 37' ostl.

längd (200—230 famnar). OÖphiocten sericeum är mycket

talrik inom denna formation, som för öfrigt hyser, i mindre

mängd, en stor del egendomliga djurformer. De förnämsta

af dessa äro Diastylis Goodsiri, Cleippides quadricuspis, Ama-

thillopsis spinigera, Asterias Lincki, Solaster furcifer, Ophio-

cten sericeum, Ophioglypha Sarsi, Antedon Eschrichti, Elpidia

glacialis, samt fera arter af Hydroidernas och Polycheternas

grupper.

Mer än andra måhända är Reticulipora-formationen i

framtiden förtjent af en noggrann undersökning.

I Kariska hafvet förekomma vidare två formationer, som

icke äro af så ren, oblandad karakter, som alla de föregående,

ty här kämpa två arter med hvarandra, så att säga, om öfver-

taget. Båda dessa formationer äro lika hvarandra deruti, att

den ena af de två dominerande arterna är gemensam för dem

båda, och att båda äro inskränkta till de större djupen, 60

och 80 famnar. Den ena af dem,

S. Årchaster-Ctenodiscus-formationen,

träffas utanför Samojedhalföns vestkust, vid 711? n. br., der

djupet är 60 famnar och bottnen utgöres af grå lera (stat.

') Se F. A. SmITT, Kritisk förteckning öfver Skandinaviens Hafsbryozoer,

Vv. (Ofvers. Kgl. Vet.-Akad. Förhandl., 28:de årg. [1871] sid. 1115—

1134. |

54 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS 1SHAF.

14). Archaster tenwispinus och Ctenodiscus crispatus utgöra

hennes hufvudsakliga sammansättning, af öfriga djur förtjena

några rörbyggande Polycheter att särskildt nämnas.

Den andra af de »blandade» formationerna åter,

I. Ophiacanta-Archaster-formationen,

träffas ungefär halfvägs mellan Hvitön och Femfingerkap på

Novaja Semljas ostkust, vid 80 famnars djup och der bottnen

utgöres af sand och söndergrusade snäckskal (stationen 49).

Ophiacantha bidentata och Archaster tenuispinus förekomma

här 1 öfvervägande mängd, den förra dock talrikare än den

senare. Jämte dessa lefva rörbyggande Polycheter, flera arter

Bryozoer, Cleippides quadricuspis, Pecten sp., Astarte sp.

med påsittande Alcyonidium gelatinosum, Asterias panopla,

Solaster papposus, Sol. tumidus och Antedon Eschrichti.

Denna formation sluter sig genom sitt läge och det djup hon

intager nära till Reticulipora-formationen, med hvilken hon

har gemensamt en del underordnade djurarters förekomst.

Detsamma kan äfven sägas om hennes förhållande till den

strax norrut vidtagande äkta, oblandade Ophiacantha-forma-

tionen, som är funnen på stationerna 50 och 51. Hon för-

tjenar väl att undersökas noggrannare, ty inom henne har

man funnit så ytterst sällsynta och för öfrigt i sina slägt-

skapsförhållanden så enstående former som Cleippides qua-

dricuspis och Solaster tumidus.

De afhandlade nio formationerna skulle således vara

Kariska hafvets uteslutande tillhörighet. Gå vi nu öfver till

dem, som å andra sidan ensamt tillhöra Sibiriska Ishafvets

östra del, så möter oss först och främst

10. Echinus-formationen,

som är funnen på blott en enda inskränkt punkt, vid Preo-

braschenie-ön i Chatanga-vikens mynning (stationen 73), der

djupet är 5 famnar och bottnen utgöres af fast sten. Hennes

kännetecknande djurform är Hchinus dröbachiensis, som lefver

i öfvervägande mängd öfverallt der han uppträder. Af andra

arter, som lefde blandade med denna, voro Ophiacantha bi-

dentata och Asterias Lincki de märkligaste. Det är anmärk-

ningsvärdt, att denna jämte en närbelägen punkt (stationen 72)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 22. 55

äro de enda i Sibiriens östra Ishaf, der denna i de arktiska

hafven på större djup och stenig botten ytterst vanliga”) sjö-

borre hittills träffats, men det lider intet tvifvel, att han skall

finnas ferestädes vid Tajmyrlandets bergiga stränder, ty bott-

nens beskaffenhet der bör åtminstone vara mycket gynsam

för hans trefnad.

11. Hydroid-formationen

förekommer likaledes i Chatanga-vikens mynning, vid Taj-

myrlandets ostkust, på ett inskränkt ställe, stationen 72, der

djupet är 15 famnar och bottnen utgöres af lera med stenar.

Strängt taget, borde man kanske sammanslå denna med före-

gående formation, det finnes åtminstone åtskilligt, som talar

derför, men af rena beqvämlighetsskäl har jag föredragit att

tills vidare skilja dem åt. Hydroidformationen utmärkes ge-

nom en öfvervägande mängd af Hydroider, som äro rotfästa

på stenarna, och bland dessa Hydroider förekomma också

Saxicavor i en ganska stor mängd. Man kunde gerna kalla

denna formation en blandad Hydroid-Saxicava-formation. Af

anmärkningsvärda djur, som förekomma tillsammans med dem,

har jag särskildt lagt märke vid följande: Echinus dröbachi-

ensis, Solaster paposus, Sol. endeca och Sol. furcifer, Echin-

aster sanguinolentus, Antedon Eschrichti, två arter Cefalopoder,

Aegina echinata och Podocerus anguipes. Denna fortmation

är särdeles förtjent af uppmärksamhet derför, att hon är den

enda, inom hvilken jag funnit Cefalopoder i Sibiriens Ishaf.

12. Idothea-formationen

uppträder flerestädes i Sibiriska Ishafvets östra del, men ingen-

städes så skarpt utpräglad som på stationerna 81, 83, 34 och

!) Ett exempel på hans talrikhet vester om Novaja Semlja må anföras.

I min dagbok för 1875 (Prövens expedition) har jag för den 24 Juni

antecknat följande: »På natten under seglingen mot norr lades sva-

beln ut ungefär 3 mil norr om Norra Gåskap. Då den upptogs efter

> timmes tid, var den alldeles fullsatt af Echini, den lilla vanliga

gröngrå Echinus dröbachiensis, så att jag deraf kunde räkna ända

till 300 stycken, fångade på en väglängd af 3.000 alnar, d. v. s. en

Echinus var fångad på Iwar 10:de aln. Och dock kan man antaga, att

ej hälften, kanske blott en tredjedel af det verkligen förekommande an-

talet följt med svabeln upp. Bottnen var bergbotten, full af stenar,

såsom sänklodet utvisade, och djupet 30 famnar. Af andra djur funnos

blott Ophiacantha bidentata, en Flustra-art, en Hydroid och något

för mig obekant kolonibildande djur, möjligen en Bryozo». — I stor

massa fans Echinus dröbachiensis sedermera på flera ställen vid No-

vaja Semljas vestkust, t. ex. vid Alkfjället i Besimannaja vikens myn-

ning på 50—60 famnars djup.

36 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

95, således på ett djup mellan 6 och 12 famnar, och alldeles

utan afseende på, om bottnen utgöres af fin lera eller hård

sand. Hon kännetecknas genom förekomsten af en alldeles

otrolig mängd af Idothea entomon. I hvilka massor denna art

lefver har jag redan förut nämnt. Bland arter; som trifvas i

hennes sällskap, naturligen i ringa individrikedom, må sär-

skildt nämnas Idothea Sabinei, Sabinea septemcarinata, Dia-

stylis Rathkei, Önesimus sp., Vertumnus glacialis n. sp., Aty-

lus carinatus, Gammarus locusta, Acanthostephia Malmgreni,

Haploops tubicola, Cottus quadricornis och Cottus sp., några

Polycheter, Bryozoer (deribland stora, tvärdelade Alcyonidier),

Hydroider, Aktinior, Spongior och Gasteropoder, Yoldia sp.

(densamma som i Yoldia-formationen) och Asterias Lincki.

Att Idothea-formationen särskildt hör hemma på ringa djup,

kan man finna deraf, att de flesta med Idothea entomon upp-

trädande, underordnade arter äro rena sublitorala former. I

sin faunas sammansättning erbjuder denna formation intet af

synnerligt intresse.

13. Cumaeé-formationen,

hvilken är väl utmärkt genom den öfvervägande mängden af

Diastylis Rathkei, flera tusentals individer, förekommer synner-

ligen väl utpräglad på stationerna 91 och 94, der djupet är

resp. 12 och 3—6 famnar och bottnen utgöres af sand och

lera med större och mindre stenar. I denna formation finner

man Hyas aranea, Pagurus pubescens, Sabinea septemcarinata,

Hippolyte sp., Anonyx lagena, Önesimus zebra n. sp., Oedi-

cerus saginatus, Acanthostephia Malmgreni, Melita diadema

n. sp. och Melita n. sp. dentate affinis, Gammarus locusta,

Atylus carimatus, Parapleustes sp. (? glacialis), Idothea entomon,

Alcyonium sp., samt flera arter Gasteropoder och Aktinior.

Rikast på individer bland dessa underordnade arter äro Ido-

thea entomon och Acanthostephia Malmgreni.

14. ÅAleyonidium-formationen

är funnen företrädesvis på stationerna 74, 96 och 97, der

djupet är 4 till 6 famnar och bottnen utgöres af lera (?) eller

hård sand. Hon är utmärkt genom den öfvervägande mäng-

den af Alcyonidium mammillatum, men ganska rika på indi-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 22. 1

vider äro dessutom Yoldia sp. (densamma som dominerar i

Yoldia-formationen), Trochoderma elegans, Ophioglypha no-

dosa, samt åtskilliga Ascidior och Bryozoer. Mindre talrika

äro deremot Idothea entomon och Id. Sabinei, Diastylis

Rathkei, Sabinea septemcarinata, Weyprechtia mirabilis n. sp.,

Atylus carinatus, Haploops tubicola, Aegina echinata, Har-

mathoé sp., Natica sp. och andra Mollusker, samt jättestora

Foraminiferer. Om man bortser från Alcyonidium mammil-

latum, så visar denna formation en mycket blandad karakter,

ty Yoldian, Trochoderman, Ophioglyphan och Ascidiorna täfla

om att tillkämpa sig främsta rummet i fråga om individernas

talrikhet. Förekomsten af Weyprechtia mirabilis, en i syste-

matiskt hänseende mycket egendomlig och alldeles enstående

amfipod, gör denna formation förtjent af en synnerlig upp-

märksamhet.

IkD Ophiocten-Ophiacantha-formationen

skiljer sig väsentligt från alla andra formationer, som ute-

slutande tillhöra Sibiriska Ishafvets östra del, derigenom att

hon är inskränkt till den djupare, elitorala regionen. Hon

blir derigenom också i rumligt hänseende långt skild från

dem, ty de förekomma alla mellan Tajmyrlandets ostkust och

Berings sund. Hon är funnen på stationen 66, vid Tajmyr-

landets nordkust, på gränsen mellan det vidsträckta hafvets

båda delar, den vestra och den östra, der djupet är 70 famnar

och bottnen utgöres af lera. Närheten af Kariska hafvets

djupare del är påtaglig, ty med den har hon gemensamt de

två former, som äro de öfvervägande och känneteckna henne,

Ophiocten sericeum och Ophiacantha bidentata. ”Underordnade

dessa till individrikedomen äro några Pyknogonider, Bryozoer

och Idothea Sabinei.

Zz 16. Trochoderma- Oplhioglypha-formationen

är funnen väl utpräglad på blott en punkt, stationen 75, der

djupet är 4 famnar och bottnen utgöres af hård sand. De

karakteristiska djurformerna äro Trochoderma elegans och Ophio-

glypha nodosa, som båda förekomma 1 riklig mängd, den förra

dock i högre grad än den senare. Denna formation synes

vara fattig på arter, men detta kunde man vänta redan på

58 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

förhand på grund af bottnens ogynsamma beskaffenhet och

djupets obetydlighet, ty stationen 75 ägde knappast några andra

underordnade arter än Diastylis Rathkei, Atylus carinatus och

några Bryozoer. En art fans här dock, som erbjuder icke

så ringa intresse, nämligen en ny art af slägtet Metopa, som

afviker mycket från alla hittills kända genom sin jättelika

storlek, men i karaktererna har åtskilligt, som ställer den i

närheten af Metopa clypeata Kr. (= Leucothoé norvegica

LBrR6). Jag har tills vidare gifvit denna art namnet M. gigas,

emedan jag tror, att den icke gerna kan vara någon utom-

ordentligt storväxt form af M. clypeata.

Sist komma nu i ordningen de formationer, som äro

gemensamma för hafven vester och öster om Tajmyrlandet.

Den mest framstående bland dessa är utan gensägelse

17. Yoldia-formationen,

som i Kariska hafvet synes intaga ett ganska vidsträckt om-

råde, nämligen hela den sublitorala regionen från 3 till 12

famnars djup utanför Somojedhalföns och Hvitöns vestkust

åtminstone från 70:de till 74:de nordliga breddgraden. Sta-

tionerna 15, 16, 17, 18,19, 20; 21; 22, 28, 295 3010chS2mMmona

der inom. Bottnen utgöres der till största delen af ren, hård

sand, mera sällan af sandblandad lera eller ren lera. I Si-

biriska Ishafvets östra del återfinnes samma formation typiskt

utpräglad vester om Blischni-ön och utanför Kolymas myn-

ning, stationerna 82 och 87, der djupet likaledes är ringa,

resp. 4 och 12 famnar, och der bottnen utgöres af grå fin

lera eller lera med stenar. Hon kännes väl igen på den ut-

omordentliga mängden af Yoldia sp., som mom sin formation

1 afseende på individrikedomen kan fullt ut mäta sig med

Idothea entomon, Diastylis Rathkei och Ophiacantha bidentata

inom deras. Jämte Yoldian, som är den ojämförligt öfver-

vägande, lefva på stationerna 82 och 87 Diastylis Edwardsi,

Idothea entomon och Id. Sabinei, Onesimus Edwardsi, Atylus

carinatus, Tritropis fragilis, Mysis sp., Foraminiferer, samt

flera arter af slägtet Astarte. I Kariska hafvet, vester om

Samojedhalfön, finner man jämte Yoldian, som lefver der i

alldeles otrolig mängd, företrädesvis Trochoderma elegans,

Ascidior och Aktinior, Hippolyte Gaimardi, Sabinea septem-

carinata, Mysis oculata, Idothea entomon, Id. Sabinei, Id.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 22. 59

bicuspida och Id. nodulosa, Diastylis Rathkei, Diast. scor-

ploides och Diast. resima, Anonyx lagena, Onesimus plautus,

Hippomedon Holbölli, Orchomene minuta, Pontoporeia femo-

rata, Monoculodes borealis, Acanthostephia, Malmgreni, Oedi-

cerus lynceus, Atylus carinatus, Gammaracanthus loricatus,

Amathilla pinguis, 'Tritropis fragilis, Ampelisca Eschrichti,

Byblis Gaimardi och Cottus sp.

18. Antedon-Åstrophyton-formationen

är en af de få formationer, som äro sällsynta till sin före-

komst och hafva att uppvisa åtminstone några egendomliga

djurarter. Hon är funnen uteslutande vid Tajmyrlandets

kuster på ett par ställen, stationerna 462, 70 och 71, der dju-

pet är 35—40 famnar och bottnen utgöres af fin, oblandad

lera eller lera med stora stenar. Hon kännetecknas genom

många, stora och vackra exemplar af Antedon Fschrichti och

Åstrophyton eucnemis, som äro de öfvervägande, och jämte

dem förekomma på stationen 62 Cleippides quadricuspis,

Aegina echinata, Anonyx sp. (? pumilus), Scalpellum Strömi,

Solaster tumidus och en hittills okänd art af Pennatulidernas

grupp. På stationerna 70 och 71 träffades i större mängd

flera arter Bryozoer, Hydroider och smärre Pyknogonider,

Trochoderma elegans, Molpadia borealis och Diastylis Good-

siri; 1 mindre mängd lefde der Pteraster militaris, Sabinea

septemcarinata, Idothea Sabinei, Munnopsis typica, Anonyx

lagena, Acanthozone cuspidata, Podocerus anguipes, Aegina

echinata, Alecyonium sp., Lucernaria sp., några arter Mollusker

och Sjöstjernor, samt en jättestor Pyknogonid (en form, som

är nära beslägtad med eller möjligen densamma som Bentho-

cryptus titanus). Sådana egendomliga djurarter som den

jättestora Pyknogoniden, den obeskrifna Pennatuliden, Cleip-

pides quadricuspis och Solaster tumidus förläna denna forma-

tion ett särskildt intresse.

19. Ophiocten-formationen

är i sitt utpräglade skick, då Ophiocten sericeum förekommer

i öfvervägande mängd framför alla andra djurarter, funnen på

två skilda områden, af hvilka det ena är beläget i närheten

af ögruppen utanför Päsinas mynning (stationerna 57, 58, 59),

60 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN 1 SIBIRILIENS ISHAF.

det andra åter utanför östra Tajmyrhalföns nordkust (statio-

nerna 67 och 68). Djupet växiar här mellan 19 och 50 fam-

nar, men bottnen är på alla ställena af samma slag, nämligen

fin och ytterst mjuk lera. Ophiocten sericeum är eljest vida

spridd i Kariska hafvet, hon lefver till och med ibland i stor

myckenhet, som t. ex. i Ophiacantha-formationen, men hon

förekommer ingenstädes dominerande utom på de nyss nämnda

stationerna. Bland arter, som trifvas i hennes formation, har

jag särskildt anmärkt några Polycheter och Bryozoer (bland

de senare Defrancia lucernaria), Archaster tenuispinus, Aste-

rias panopla och Ast. Lincki, Ophiacantha bidentata, Ante-

don Eschrichti, Diastylis spinulosa, Idothea entomon och Id.

Sabinei, Haploops tubicola och Aegina echinata.

20. Åscidia-formationen

är inskränkt till den sublitorala regionens öfversta afdelning,

der hon tyckes äga en ringa vertikal utbredning, ty hon håller

sig vid ungefär 5—10 famnars djup, och det är icke antag-

ligt, att hon sträcker sig ens några få famnar der nedanför.

Hon bör kunna sökas med framgång på flera ställen utefter

Sibiriens Ishafskust, ehuru hon hittills, väl utpräglad, har

förekommit på endast tre ställen, stationerna 60, 63 och 69,

der bottnen utgöres af ren sand eller algbeväxta stenar. Hon

kännes lätt igen på den starkt öfvervägande mängden af As-

cidior. I deras sällskap träffas, mer eller mindre underord-

nade, några Polycheter och Mollusker, Cottus sp., Alcyoni-

dium mammillatum, Hyas aranea, Mysis sp., Diastylis Rath-

kei, Anonyx lagena, Melita diadema, Acanthostephia Malm-

greni, Atylus carmatus, Ampelisea Eschrichti, Byblis Gai-

mardi och Parapleustes sp. (? glacialis).

Till sist, innan jag lemnar dessa formationer, en öfver-

sigt af deras batymetriska och topografiska förekomst:

| = ; Djup i

Formation | TRA Botten.

TORN TE BITA LAT & 2 Le SLA ER LANE at RAA EA 5—10 Stenbotten med alger.

| 25 NASPeT) ASS tel Och SALE reg ERA SN 28 Lerbotten.

ör ATCHaSter=- 3 Jao a RT UTSER Le Sandblandad lera.

BIHANG TILD K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 22. Öl

—— —— — — —— "=" "999999

Formation. NED Botten.

INN (HET O CIN CIS EL ooo ooo nina orcocscnde sr 20—985 Ren lera. |

SR OD AGAN TALE ooodoss soon 20—90 | Lerbl. sand; ren lera. |

GLNILÖJD BIO 0 Ly PAA Sr pos icons ace dse san 130 | Ren lera.

ENPRÖC Up ÖRA — = ke bas sota rr s bade 40—125 Lera.

8. Archaster-Ctenodiscus-......-------- 60 Lera. |

9. Ophiacantha-Archaster-.........---- 80 | Sand- och snäckbotten. |

HOME CRUINUS= <ccct tes bios ssk ades dar rer 3) Fast sten.

ILiby— "ISIyON HOLGER da AEA SARAS TENN 15 Lera med stenar. |

RO NNSTG 0 TNG el ENARE 6—12 | Fin lera; hård sand.

please Ad LA låren 312 te a Eg

[AN ANLGN OTILU TUE dos soocboosr soda ia ses 4—6 | Hård sand.

| 15. Ophiocten-Ophiacantha-.........--- 70 | Lera.

16. Trochoderma-Ophioglypha-....- 4 Hård sand.

Ia > YIGNENEr AS ANA fn NNNNrAR SUNENNAN NR 3—12 len sand; ren lera.

18. Antedon-Astrophyton- .......------- 30—40 | MR a erkgtöl ? |

TOO PRIO Cten-4------=-- AV bodd sänka 19—50 Fin, mjuk lera.

FA (RRATS G TGL ekon dd kad Son osann er Eee 5—10 Ren sand; sten.

Sok Sibiriens Ishaf såsom del af polarbassängenr

borde redan här bli föremål för en utförligare behandling.

Men då denna måste grunda sig på en detaljerad utredning,

en fullständig uppräkning af samtliga evertebrater, som hit-

tills blifvit funna, samt en jämförelse mellan dessa och dem,

som äro kända från andra delar af polarbassängen, må vi

lemna dylika djurgeografiska funderingar åt framtiden. Två

djurgrupper, malakostraceerna och echinodermerna, har jag

dock redan hunnit genomgå i detalj, och då jag under stu-

diet af dem funnit några egendomligheter i djurgeografiskt

hänseende, skall jag icke lemna tillfället obegagnadt att nu

påpeka dem. Jag går här till väga på samma sätt som förut

i denna uppsats, jag städler först de torra detaljerna samman

och drager sedan de slutsatser; som synas mig framgå osökt

ur dem. Derigenom . blir djurgeografen i tillfälle att sjelf af-

göra, om jag dömt falskt eller riktigt.

62 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

Jag lemnar alltså, att börja med, en öfversigt af alla kända

a). Arktiska amfipoders utbredningm).

| ISS!

KI = Hele oe

ga SAR jon IRSslmR

[2 IR B =F Tess

KE | B 9 Blols&

SFTI ease

ERE RRERRNET

e I. 2 Feels rs

a I S2lRB5öleroljd TA

=. (2) SIA Th = r

SÅ al RR SR RR SR RA NS

Blas SSE

Ne gg) FEEL

2 |B/2 | & Slelk

Sat F Bs IT

& z |

IFEyperia galba MONT. So EES ESS ES EEE = a

| 2. Tauria medusarum FABR.........- EE ES ES ES ES ee ra fe a

|3F Parathemisto compressa GÖRS. |—|="|= =|= slots ER +

4. Themisto bispinosa BOoECK ........ | ||| =|= VESA ES

6. Tysianassa cymba GOÉBRS...........- | =|=] =) — == ||| EES ESA TES

(rr NOCATN es! Vahl KRÖYBR soc osoo KE (ESA |) SR) | Ur Loi ES Sr = lj

8: Hippomedon Holbölli KRÖYER- | —l|+|-E || se|=—| | =S |ER Er Er EN

10. Cyphocaris anonyx LÖTKEN-...... VS ES EA

11. Eurytenes gryllus MANDT-........ || | NE EES EA SN OA

12. Aristias tumidus KRÖYER-.......... |] TNE |] |

13; Anonyx lagena KRÖYER.--------- =] || = 4 ENN ER ERNETNIETS

14. » Martensi GÖRS soococc--o- BS AA ER fa ER ES [ae ES fe fe

15. » SUlOSsUSs KRÖYERA =S | =|=" VF) |) Fr) VS RSS ON

16. » pumilus LILDLJEBORG ----| —/|—|=—|=1— == |-F|E=VSSJNSE RESTE

18 » bidentatus STUXBERG, |

Öar OR INR AR (AN 0 rr) re SA CE el Jann

18. 'Onesimus zebra STUXBARG, HSP.) —|—|=|J=|=1= 11 | EYpE I ES

19 D vorax STUXBERG,n sp.|—|-|—|—-|—-|—|—|—I—| — I+II +/—

120. » litoralis KRÖYER ....... —— rv — +++) — +] +t)—

' En dylik öfversigt af de arktiska dekapodernas och isopodernas kända

utbredning hade varit synnerligen lämplig att meddela här, men jag

har den ännu icke fullt färdig, emedan jag saknat tillgång till hela

den derför erforderliga literaturen. Fechinodermernas utbredning inom

det rent arktiska området, vid Grönland, Spetsbergen, i Murmanska

och Kariska hafven, förbigår jag här, emedan jag sammanstält den

förut i min uppsats om Echinodermer från Novaja Semljas a sam-

lade under Nordenskiöldska expeditionerna 1875 och 1876 (Ö fvers. af

Kgl. Vetensk.-Akad. Förhandl., 35:te årg. [1878] N:o 3, sid. 27—40).

- Onesimus plautus KRÖYER --------

. Pontoporeia femorata KRÖYER...

. Phoxus Holbölli KRÖYER-.....----

. Harpinia plumosa KRÖYER-..-...-- |

. Acanthozone cuspidata LEPECHIN

. Vertumnus cristatus OWEN -.......

. Oedicerus saginatus KRÖYER....-

. Acanthostephia Malmgreni GoÉs

. Monoculodes norvegicus BOoECK.

. Halimedon brevicalcar GoEs.....

SLACETOPSTIS INNE eN: 165 1: SPe--sseocr

2 ACE RUSLPLYyllonyX SÄRBSooosocsee2--

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 22,

» Edwardsi KRÖYER -..--

» abyssicola STUXBERG,

Orchomene serrata BoECK .....--- |

» minuta KRÖYER -..... |

» 1318 01 0/G JALLE 0 DK RSA

» PiNEuiS. BOECK sor src

Opis Eschrichti KRÖYER.........--

» setosa STUXBERG,

» glacialis STUXBERG,|

MNF (SPi ess rädsrdossnrrsser

» Iyneeus M: SARS Co--

» Porealis BORCK- c-..-.--

» longirostris GoÉs..

Na borealis BOECK-....-

» latimanus GOÉRSsS-...

= |

[65]

225v 2 RA

le EAEEREEE

NEN EA SU SS SS SE

Ol | = | 2 5 (7)

z |BlÄa2lAH RATE! 2 rr

e I wW IB let ella) So SH! Ol

JNEGEBEFBEEIEBAN

2 /&2 BS, Ar

Oo: BS MSS B gå St 5 -B

Blus) Selar 2

HA [res ce ana 6 4 Bla SÖ:

SEE : 08 la RT

Set F SEE

= a |

| sr | |

| | EET |

I I I | | I I

—l—|—|— 2? - ++ tl + IFE

—=—/—— ++) ++) + I++

| |

—l—l—l—l—l—'—l—I—l| — | + —

RR RE

SES TEE FER

Sö a GE rn lan SE NT FE IRA

| + — +

= FR Fl

RS SET

—l—l—|—l|l—l—|l—/—|—! — I-II +1/—

IE lt te SG a la

--— + ++ tt) TA

———|—- = +++) + + rl+

SE EE ee fr

—l|—I—1i—!I— Fr tl +t + SE | REESEN ERE

——/—/————- ++) + +

=== — —!I+!]—

—l—=l—-l+l—- +++) — +

—/——|——l|+I + ++) + + +/—

ESSEN EN ears Se

RR REN

—————l——— +) + I+/+/—

—————— + ++ — | —-/—

———-— ++

—————-- +++) — +

—--—-—— + ++)

——l—-—-——- ++) — I +1—

STUXBERG. EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

. Parapleustes glacialis BUCHE. -...

. Atylus carinatus FABR.

. Pontogenia inermis KRÖYER

. Paramphitoé megalops BUCHH...

. Halirhages fulvocincetus SARS ....

. Calliopius leviusculus KRÖYER..

. Amphitopsis longimana BOoECK

4. Cleippides tricuspis KRÖYER

» quadricuspis HELLER

. Gammarus locusta LINNE -.......

» erythropus STUXBERG,

11 SS) OS EN SS SSE

. Weyprechtia mirabilis STUXB.,

- Amathillopsis spinigera HELLER

Eleustes. glaperouborekrir ister

» INNE ITS! IG;OF SEE se oo

» panoplus KRÖYER ......-

» pulchellus KRÖYER -....--

» Pireuspis PKR ÖMBR- ss El

» OMID bN Gr ORSA

» maculatus STUXBERG,

» on. sp. (dentate affinis)...

» diadema STUXBERG, n.sp.

Gammaracanthus loricatus SAB.|

TYS SPETSEN

Amathilla Sabinei LEACH -........-

» Heuglini BUCHH.-..-----

» pinguis KRÖYER-.......-

Zl | Is

al Ir

'd 27 - 2 EE

275 ETTA

OR | BIN sla ln) Be

a Blog EA

25 FSS pel elle !la/Sä Sells

2 l&Blels!2 mé FRE

2 | a IBIB|A See & |A

> RT NTS IB ln Il

SER SS sla lSle

"Ile a IEEE

IS i : SIE Fler

SIR = NE CS” S

SSE Fr SER

FÖ z 3

| +

| el

———————/+— + = +/—

—— + /—-— + +++) — |-|—-]+

——l—— == + — 1-1

—————— +++) + J-+/—

—— = + +++)

| AE SS a a

ET a

EEE Eon

— EE Eee

ES) [a [ES EE fd ——

—————— + ++ + |+]+]+

——|— ————l—l—! — |—-I+/—

++ +++ t) — I +

———-—- + +

SEE SERA —I1—|—

ee Eee

+) + tl FET

— ——!—!—/—lIl—Il—!/—| — —I+|—

——-—-— + ++) — |-=-/=—

(fr fn hr (fr fr

I ket NS + (—— +

—— === == |Eb lar ||

I | ;

(SE te a lir fan [Ra ET be —| + —

SE TS a a dt le ln

sas le ES NN

— HEATET + ENE

—/—|——l— ——— +) — =

EE FA ERS

je RE IA 05 1 EA 1 ET 8 [RAR la

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND. 5. N:O 22,

. Melphidippa spinosa GOoRS.......

. Stegocephalus ampulla PHIPPS.

. Metopa clypeata KRÖYER-.....----

. Syrrho€ crenulata GO0ÉRsS .......--

. Tiron acanthurus LILLJEBORG-.

. Pardalisca cuspidata KRÖYER...

. Lilljeborgia fissicornis SARS....-

. Eusirus cuspidatus KRÖYER......

. Tritropis aculeata LEPECHIN-...

. Ampelisca Eschrichti KRÖYER...

. Haploops tubicola LILLJEBORG-.

- Byblis Gaimardi KRÖYER .------

. Goäsia depressa (GORS) -.--..-----

. Photis Reinhardi KRÖYER-..------

. Protomedia fasciata KRÖYER ---

. Podocerus latipes KRÖYER.-..----

» Kessleri STUXB.,

» gigas STUXBERG, n. sp.

» glacialis KRÖYER.......--

» BIUZelGORSIoe See

» Heller BOECK.---.—----

» FER STTSA GÖR SIS oss

» macrocephala LILLJE-|

1:00 ET seek örn NorEsES

» picta STUXB., n. Sp.

» Setosa BOECKI- oo.

a lineata STUXB., n. sp.

» anguipes KRÖYER-...-

. Cerapus difformis M.-EDW. -.----- |

Siphonoecetes typicus KRÖYER.

| AST |

1 ed är Ro br ga

&IB/V ES TRE >

go 9 | IS | I12:S!S [2

[<] SS 15 FE RR

SJS IBND So? EISITE

a 8 ör IEA 5 = KOR fe 2 NA

+ | SE Te sta LTT

e Fa Bi | | Pe ES

ERAN

Oo: Fl 4 S 15 00) HB

STAR RE 3 le el

- o If "IBlGBlSke

Slal SUNET

SÄTE | Ie RE

SN I [2]

EN ES |

I | ||

Fas EE ES —I +) — —|—|——

TS SR SR 0 de a än sn RA Sr ÅG

I I I |

seebeoest et

| |

ål Ra ne GT msk

ae NANNE

rät [rör fe fan Fö RE prne

SERENA

ller leTER-E

| |

SERBER SÖRAHNAAL

—l—— ++ FT = SF

(a fn fn (ro (ra Än Ön na fl

Er ff a är (rf fn a a (för

Är fr fd ke fr fr fn fl Öd fn fl

——— ——— + ++) + | tl+

ala lr Sn ans a LA a fr

——————— ++) + lt

RR NS ENSE ARE |

| | a

| (N

— ++ Fl 1-1

= fr RSA 6 —I + ll —|

— ++ — +++) + EET

a KR + ES | sel

EEE = SE

SES EEE a SA EA Er fr re fr

SRA AN RA | re lade ==

RSS

— +++) titt 1

++ tll) =

arean

5 2 ol a SSA RE

— + + +) +++

FRE RASA

66 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

| I el

[65] |

I pe >] SD

| & | 2/5 2

13 | Si 3 = UB

& ||

SLET S = 28

= & = | 2 [=] = Zz =

=S | Fl a4 = [SR 5

SÅ NR EEE

2-1 3

LE en

Dr Y =

SE 2

109. Glauconome leucopis KRÖYER..|—l|—|—-|=—+!—|+/+

110. Dulichia spinosissima KRÖYER .| —|—|—|—|—|—|—|+

VR BUS Bree hol bis abl Gj ere —l—/—l|—/—/—-/—-1—

112. Cercops Holbölli KRÖYER........ —l—/—|——/—— +]

113. Aegina longicornis KRÖYER..... EEE

114. » echinata BOECK.-......- sa | ts rn fr ne a

115. Caprella septentrionalis KRÖYER! —|+ |+|+/|—|—!]+/|+

Af arktiska amfipoder äger således:

118) KE ONA TG Glo g ns oro ras ILE Assa SA BI or NNE SER EA 74

ZYMPSPE USD ET 0 CIN SSL ee SEA Rare MN EAST AR AS NE 173

J) Bkandinaviens N. och V. KUSb-..s. <> MIKETSLE BTP 69

ANYANSIDITTeDS KISA us ov! forest ån ne BAN AKA 60

5) Murmanska och Hvita hafvet, Jugor schar ........- 31

DÖR EMS totsehkin se hen. 381: ör ög dö EL SETS SN 30

UDREATIKbISE a AM ET Ikea skog sugea S oo ER Ja Ela s r 25

ÖNLSV BTTGATUR TOT fer peggar I ra eg ora ER IDR SER Ar SEA SA 24

JAS al [EV a VG OR nrg ORSA ie fri Var ÄRAN RE 2 DYRASTE ML JA LLA TE as 23

TON EDSAMmVAT EE SSE pA I Sh där ne fablöner oc tnoocr ARN AE ET 22

deraf a) Skagerrak och Kattegat -.....- SES 15

b) LO frige danskarsun dir obe ee ae 20

C)ED anm ark vv es BEN St soon se ESA 1

TMK ÖSbersj one. rst pers JAKT ROR NER ERA a aa 4

"ug3I9gqs109dg

'z03uf JaAJeU BJTAH

294Jeq BYSUBUTIINON

'IeT9s UTJYISJOJEN

Ill

'JeUSI SU9LTAIS

"EXIIOULY EYSAIV

Med hjelp af föregående tabell kan man nu leda sig till

b). Några allmänna slutsatser rörande de arktiska

amfipodernas utbredning,

och då låter sig först och främst säga att

dö Cirkumpolära äro följande 35 arter:

2. Themisto libellula.

1. Tauria medusarum. | 3. Hippomedon Holbölli.

4. Anonyx lagena.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 67

5. Anonyx pumilus.

6. Onesimus litoralis.

7/6 > plautus.

8 > Edwardsi.

9. Orchomene serrata.

10. > minuta.

11. Pontoporeia femorata.

12. Harpinia plumosa.

13. Acanthozone cuspidata.

14. Oedicerus saginatus.

15. > lynceus.

16. > borealis.

17. Monoculodes borealis.

18. Parapleustes glacialis.

19. Pleustes panoplus.

20. Atylus carinatus.

Atylus Smitti.

Pontogenia inermis.

Halirhages fulvocinctus.

Gammarus locusta.

Gammaracanthus loricatus.

Amathilla pinguis.

Stegocephalus ampulla.

Tritropis aculeata.

> fragilis.

Ampelisca Eschrichti.

Haploops tubicola.

Byblis Gaimardi.

Podocerus anguipes.

Glauconome leucopis.

Aegina echinata.

2. Sibiriens Ishaf saknar följande 55 arter,

som lefva antingen vid Grönland, eller vid Spetsbergen, eller

i Murmanska hafvet, eller i Novaja Semljas sund (Matotschkin

schar, Kariska porten, Jugor schar), eller slutligen inom flera

af dessa områden samtidigt:

1. Hyperia medusarum.

2. Parathemisto compressa.

3. Themisto bispinosa.

4, Lysianassa cymba.

5. Socarnes Vahili.

6. Hippomedon abyssi.

7. Cyphocaris anonyx.

8. FEurytenes gryllus.

9. Aristias tumidus.

10. Anonyx Martensi.

1 > gulosus.

12. Orchomene umbo.

13. Opis Eschrichti.

14. Phoxus Holbölli.

15. Vertumnus cristatus.

16. > serratus.

Ey; > inflatus.

18. Odius carinatus.

19. Monoculodes norvegicus.

20. 2

21. > latimanus.

22. Halimedon brevicalcar.

23. Pleustes glaber.

24. > medius.

longirostris.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

| 42.

| 43.

44,

45.

46.

47.

48.

Pleustes pulchellus.

> bicuspis.

Paramphithoé megalops.

Calliopius l&2viusculus.

Ampbhitopsis longimana.

Cleippides tricuspis.

Mera Lovéni.

2 Törelli.

Melita dentata.

Amathilla Sabinei.

> Heuglini.

Melphidippa spinosa.

Metopa clypeata.

> glacialis.

> Bruzelii.

» Alderi.

Syrrhoé crenulata.

Tiron acanthurus.

Pardalisca cuspidata.

Eusirus cuspidatus.

Ampelisca macrocephala.

GoéEsia depressa.

Photis Reinhardi.

Protomedia fasciata.

- WW

. D

(Tr)

SÅ

So 9

bo HH

OR N PREV

10.

12.

13.

14.

15.

16.

18.

20.

21.

22.

68 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

Podocerus latipes. 53. Cercops Holbölli.

Cerapus difformis.

Siphonoecetes typicus.

Dulichia spinosissima. |

4. Aegina longicornis.

Caprella septentrionalis.

[14

3. Uteslutande egendomliga för Sibiriens Ishaf äro

följande 17 arter:

Anonyx bidentatus. 10. Melita n. sp. dentate af.

Onesimus zebra. 17 > diadema.

» VOraxX. 12. Weyprechtia mirabilis.

> abyssicola. | 13. Amathillopsis spinigera.

Pontoporeia setosa. 14. Metopa gigas.

Vertumnus glacialis. 15. Ampelisca picta.

Halirhages maculatus. 16. Haploops lineata.

Cleippides quadricuspis. | 17. Paradulichia Sp.

Gammarus erythropus.

4. Rent arktiska, d. v. s. inskränkta till de arktiska

hafven, äro följande 44 arter:

Tauria medusarum. 23. Cleippides quadricuspis.

Parathemisto compressa. 24, Gammarus erythropus.

Themisto bispinosa. 25. Mera Torelli.

Lysianassa cymba. 26. Melita n. sp. dentate af.

Hippomedon abyssi. 27. . diadema.

Cyphocaris anonyx. 28. Gammaracanthus loricatus.

Anonyx Martensi. 29. Weyprechtia mirabilis.

> bidentatus. 30. Amathilla Heuglini.

Onesimus zebra. al. > pinguis.

> VOrax. 32. Amathillopsis spinigera.

2 abyssicola. 33. Stegocephalus Kessleri.

Pontoporeia setosa. 34. Metopa gigas.

Vertumnus inflatus. 35. > glacialis.

> glacialis. 36. Tritropis fragilis.

Acanthostephia Malmgreni. 37. Ampelisca picta.

Aceropsis n. g. & n. sp. | 38. Haploops lineata.

Parapleustes glacialis. 39. Goéäsia depressa.

Pleustes medius. 40. Podocerus latipes.

Pontogenia inermis. | 41. Dulichia spinosissima.

Paramphithoé megalops. 42. Paradulichia sp.

Halirhages maculatus. | 43. Cercops Holbölli.

Cleippides tricuspis. 44. Aegina longicornis.

Blott genom att betrakta de nu kända 115 arktiska am-

fipodernas utbredning, sådan den blifvit framstäld i det före-

BIHANG: TILL K. SV. VET:--AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22, 69

gående, finner man, att Sibiriens Ishaf afviker mycket från

polarbassängens öfriga del, och detta sammanhänger der-

med att

GJ ENomaja Sem lya, bildar fen bestämd otäns för en

stor del djurarters förekomst i hafven

vester och öster derom.

Hvad amfipoderna angår, kan man finna bekräftelsen af

denna sats genom att studera å ena sidan de arktiska arter,

som saknas i Sibiriens Ishaf, och å andra sidan dem, som

uteslutande tillhöra denna del af polarbassängen. Förbållan-

det är detsamma äfven inom andra djurgrupper, hvarpå det

här kan vara nog att anföra några exempel från dekapoderna,

isopoderna och echinodermerna. Så, exempelvis, finna vi icke

i Sibiriens Ishaf af dekapoder Crangon boreas”"), Hippolyte

Fabricii, Hipp. incerta, Hipp. macilenta, Hipp. aculeata, Hipp.

microcerus, Hipp. Panschi, Pandalus borealis, Pand. annuli-

cornis, Pseudomma roseum och Eudorella deformis, af isopo-

der Henopomus tricornis och Jera nivalis, af echinodermer

Cucumaria frondosa, Cuc. calcigera, Psolus phantapus, Psol.

Fabricii'), Ophioglypha Stuwitzii, Ophiopholis aculeata, Ophi-

opus arcticus och Astrophyton Agassizi. Några af dessa

arter äro hittills kända endast från Grönlands haf, ej tillika

från Spetsbergens, och dem kan man således icke skäligen

vänta att finna ens vid Novaja Semljas vestkust, ännu mindre

1 Kariska hafvet eller öster derom. Men det är verkligen i

hög grad egendomligt, att andra afgjordt arktiska och i de

öfriga arktiska hafven vanliga arter, som t. ex. Crangon bo-

reas och Ophiopholis aculeata, hvilka förekomma ganska van-

ligt vid Novaja Semljas vestra kust och i dess sund, helt och

hållet saknas i Sibiriens Ishaf. Crangon boreas finnes ännu

vid Kamtschatka och i Berings haf, derifrån sträcker sig hans

utbredning norrut genom Berings sund åt öster genom Nord-

amerikas arktiska arkipelag, förbi Grönland ner till Labrador

och Massachusetts bay, han finnes vidare vid Spetsbergen,

!) Strängt taget gäller icke denna sats om Crangon boreas och Psolus

Fabricii, ty de äro båda funna strax öster om Koljutschin-viken på

stationen 99, ce. Men då de icke äro funna utefter hela Sibiriens Is-

hafskust mellan Novaja Semlja och. Koljutschin-viken, ställer jag dem

i samma kategori som de andra evertebrater, hvilka saknas i Si-

biriens Ishaf,

70 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN 1 SIBIRIENS ISHAF.

vid Skandinaviens vestra kust ner till Bergen, och i Mur-

manska hafvet till Novaja Semlja; men följa vi honom åter

från Berings sund mot vester, så går han icke längre än till

Koljutschin-viken, som ligger 20 svenska mil vester om detta

sund. Han saknas således 1 hela Sibiriens Ishaf från Novaja

Semlja i vester till Koljutschin-viken i öster, och denna hans

frånvaro der, sedd i sammanhang med hans vidsträckta ut-

bredning inom det rent arktiska området, må sägas vara verk-

ligen förvånande. Ett försök att utreda orsakerna till en så

egendomlig utbredning vore i hög grad mödan värdt, men

ett sådant försök skulle fordra utredningen af många andra

frågor innan dess. Lika egendomligt är t. ex. också det, att

Socarnes Vahli, en amfipod, som förekommer mycket vanligt

vid Spetsbergen, Grönland, Island, men sällsynt vid norra

Skandinavien och af HELLER upptages bland de krustaceer,

som österrikisk-ungerska expeditionen hemfört från hafvet

mellan Novaja Semlja och Frans Josefs land, ännu aldrig

träffats i Sibiriens Ishaf.

De festa af de amfipoder, som äro egendomliga för Si-

biriens Ishaf, hafva sin naturliga gräns 1 vester vid Novaja

Semljas ostkust; endast några få bland dem, såsom t. ex.

Weyprechtia mirabilis n. sp. och Ampelisca picta n. sp., saknas

i Kariska hafvet, deras vestgräns kan således lämpligen sättas

vid Tajmyrlandets nordkust eller kanske långt öster derom.

Bland dekapoder bildar Novaja Semlja med Frans Josefs land

gränsen i vester för Hippolyte Payeri och Crangon salebrosus,

bland isopoder för Idothea entomon och Paranthura arctica,

bland echinodermer för Asterias panopla, Asterias Lincki,

Solaster tumidus och Trochoderma elegans.

d). Evertebratfaunans rörlighet och successiva

förändringar, delvis orsakade genom in-

vandring från andra håll.

Det är en känd sak, att floran och faunan i hvarje land

och hvarje haf, större eller mindre, äro underkastade fort-

gående förändringar i deras sammansättning, men dessa för-

ändringar försiggå så långsamt, att de icke blifva synnerligen

ee Oo RÅ

märkbara förr än efter århundradens förlopp. Om det Sibi-

riska Ishafvet icke stode i samband med något annat haf än

det egentliga polarhafvet, om detta vore afstängdt från de

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND, 5. N:O 22. 71

stora verldshafven, som befinna sig under helt andra fysiska

förhållanden och följaktligen hysa helt andra djur och växter,

så skulle polarhafvets eller polarbassängens, d. v. s. den rent

arktiska faunan icke vara underkastad någon annan förändring

än den, som kunde blifva en följd af de der afstängdt boende

arternas inbördes konkurrens, deras utträngande den enas af

den andra och till sist möjligen uppkomsten af nya arter ge-

nom karakterernas divergens och ombildning. Men nu be-

finner sig Sibiriens Ishaf icke i en så afskild belägenhet, det

har tvärtom förbindelse med de båda stora verldshafven,

Atlanten och Stilla hafvet. Det är då också helt naturligt,

att dess fauna rekryteras från dessa båda håll; genom polar-

bassängens Atlantiska arm å ena sidan och å den andra

genom dess Berings-arm tager det så småningom emot en

och annan nykomling, från vester eller öster, och i gengäld

lemnar det också helt säkert ifrån sig en och annan af sina

gamla tillhörigheter.

Dessa slutsatser tränga sig helt osökt på en, då man

jämför det Sibiriska Ishafvets vestra och östra delar med

hvarandra i faunistiskt hänseende, och slutligen dessa å ena

sidan med faunområdet i dess helhet å den andra.

Taga vi först och främst i betraktande Kariska hafvets

sammanknytningsställen med det Murmanska, d. v. s. hafvet

mellan Novaja Semlja och Frans Josefs land, Matotschkin

schar, Kariska porten och Jugor schar, så finna vi der flera

former från polarbassängens Atlantiska arm, hvilka icke finnas

öster derom. Sådana äro Ophiopholis aculeata, Pandalus bo-

realis, Socarnes Vahli, Anonyx gulosus, Amathilla Sabinei,

Pardalisca cuspidata och Caprella septentrionalis. I det före-

gående har jag nämnt några af de arter, som hafva sin vestra

gräns vid Novaja Semljas ostkust; de kunna således lämpligen

förbigås här.

Å andra sidan, vända vi oss till den del af Sibiriens Ishaf,

som närmast gränsar till Berings sund och genom detta sam-

-manhänger med Stilla hafvet, så har faunan der visserligen

till allra största delen qvar sin arktiska prägel, men hon är

redan något uppblandad med arter från Stilla hafvet, hvilka

lätt förråda sin främmande härkomst. Sådana arter äro i

främsta rummet Asterias camtschatica, Chiton Pallasi, Am-

pelisca picta, Lithodes spinosissimus, Hyas latifrons och en

art af det egendomliga slägtet Chelyosoma. De fem sist

v2 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

nämnda djurarternas hela utseende är allt annat än arktiskt

eller glacialt, deras prägel är af helt annat ursprung.

Der finnes i Sibiriens Ishaf en mycket vanlig asteroid,

Asterias panopla, som icke har den ringaste frändskap med

de öfriga arterna af samma slägte inom de arktiska hafven,

men deremot en så stor likhet med den utanför Amurfloden,

1 Stilla hafvet, lefvande Asterias amurensis, att deras gemen-

samma härkomst icke kan betviflas. Det egendomliga slägtet

Trochoderma bland holothuriorna, föret beskrifvet af THÉEL

från Kariska hafvet, förefaller mig också af flera skäl vara

en i NSibiriens Ishaf från Stilla hafvet ursprungligen in-

kommen, men sedermera ombildad form. Crangon salebrosus

slutligen, för att anföra ett mycket kraftigt stöd för mitt på-

stående, är ytterst sällsynt i Sibiriens Ishaf och förekommer

vesterut ända in emot ostkusten af Wajgatsch-ön, men han är

en äkta kamtschatkisk form, vid Kamtschatka förekommer

han talrikt, der har han följaktligen också sitt verkliga ut-

bredningscentrum, det lider alltså intet tvifvel, att han är en

från Stilla hafvets norra del förvärfvad nykomling, som redan

hunnit utbreda sig mycket långt mot vester.

Stegocephalus Kessleri och Acanthostephia Malmgreni

äro enligt min tanke äkta Sibiriska Ishafsformer, 1 Sibiriens

Ishaf höra båda ursprungligen hemma. Deras förekomst vid

Spetsbergens kuster kan, tror jag, förklaras genom en för

lång tid sedan skedd invandring från öster, d. v. s. från Si-

biriens Ishaf förbi Novaja Semlja och Frans Josefs land.

Jag är nu icke i tillfälle att i detalj genomföra bevisen

för evertebratfaunans rörlighet och successiva förändringar i

Sibiriens Ishaf, så som jag tänker mig dem, men det hufvud-

sakliga resultatet, till hvilket mina studier öfver hennes sam-

mansättning hittills ledt mig, kan kortligen uttryckas i”föl-

jande punkter:

1:0). Sibiriens Ishaf hyser, utom sina öfver hela området

likformigt spridda evertebrater, en del arter, som afgjordt

visa antingen en vestlig eller en östlig utbredning;

2:0). Dessa afgjordt vestliga eller östliga arter sträfva

att utbreda sig i motsatta riktningar, åt öster eller åt vester,

men denna spridning går ej lika skyndsamt för sig för de

båda slagen af djurarter; ty

3:0). De östliga arterna hafva på sin väg mot vester

hunnit ojämförligt mycket längre (de festa till Novaja Semljas

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 73

ostkust, två arter: Stegocephalus Kessleri och Acanthostephia

Malmgreni förbi Novaja Semlja och Frans Josefs land ända

till Spetsbergen), än de vestliga arterna på sin väg i motsatt

riktning, mot öster;

4:0). Sibiriens Ishaf underhåller ett utbyte af arter med

de stora verldshafven i vester och öster, med Atlanten genom

Novaja Semljas sund och Murmanska hafvet, med Stilla hafvet

genom Berings sund; men

5:0). Detta utbyte måste vara lifligare 1 öster genom

Berings sund, än i vester förbi Novaja Semlja, ty faunan i

Beaufort's haf'!) visar en jämförelsevis större tillblandning af

boreala Stilla-hafs former, än Kariska hafvets vestra del af

boreala Atlantiska former. Det måste vidare, så att säga,

vara till” Sibiriska Ishafvets fördel, ty efter allt utseende tager

det emot långt flera arter än det i gengäld lemnar ifrån sig.

Till sist, innan jag afslutar dessa rader, skall jag med

några ord beröra en fråga, som djurgeografen helt säkert skall

ställa till mig, den nämligen

$ 10. Huru vi för närvarande känna evertebrat-

faunan i Sibiriens Ishaf.

Må man för detta ändamål kasta en blick på kartan, som

jag bifogat till denna uppsats, och som lemnar en lätt till-

gänglig öfversigt af alla ställen i Sibiriens Ishaf, der dragg-

ningar för zoologiskt ändamål blifvit -anstälda af de svenska

expeditionerna 1875, 1876 och 1873—79. Den slutledningen

ligger då nära till hands, att genom de svenska expeditio-

nernas draggningar och trawlningar bör man för närvarande

känna det Sibiriska Ishafvets evertebratfauna bättre i dess

vestra del än i dess östra. En dylik slutledning må synas

mycket berättigad, ty först och främst är sträckan mellan

kap Tscheljuskin och Berings sund dubbelt större än mellan

kap Tscheljuskin och Jugor schar, och dertill utgöra de un-

dersökta ställena inom det förra området ett långt mindre

antal än inom det senare. Deremot, erinrar man sig hvad

jag förut påpekat, nämligen den stora öfverensstämmelsen i

bottnens beskaffenhet, djupet och i sammanhang dermed lik-

!) Så kallas den del af polarbassängen, som omslutes af Berings sund,

Tschuktschernas land, Wrangels land och Nordamerikas nordvestligaste

del (West Georgia).

14 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

formigheten i faunans sammansättning 1 hafvet öster om kap

Tscheljuskin och Kariska hafvets grundare del, och tager man

tillika i betraktande, att det ojämförligt största antalet dragg-

ningar utförts inom den grundare delen af detta haf, att en-

dast ett ringa fåtal, sammanlagdt elfva, kommit på den djupare

delens lott —: då skall man kanhända ge mig rätt i min för-

modan, att den slutledning är falsk, som håller före, att man

för närvarande bör känna det Sibiriska Ishafvets evertebrat-

fauna bättre i dess vestra del än 1 dess östra. Saken för-

håller sig i sjelfva verket tvärtom. Kariska hafvets hela vestra

del, d. v. s. den djupa rännan längs Novaja Semljas ostkust

synes mig bland alla delar af Sibiriens Ishaf vara den, som

erbjuder största intresset och dit framtidens forskningar före-

trädesvis böra rikta sin uppmärksamhet. Der finnes ett mycket

egendomligt djurlif, och der är mötesplatsen för djurformer, som

peka åt olika håll, åt vester och öster. Just sådana områden,

som bilda djurgeografiska råmärken, äro företrädesvis lärorika

och värda ett noggrant studium. Det är derför, som jag

måste hålla fast vid och för framtida forskare betona, att vi

i sjelfva verket känna evertebratfaunan i hafvet öster om

Tajmyrlandet bättre än i Kariska hafvet, äfven om de under-

sökta ställena inom det förra området äro långt färre än in-

om det senare.

Härmed vill jag dock ej hafva sagt, att icke också andra

delar af Sibiriens vidsträckta Ishaf skullé kunna erbjuda mycket

af zoologiskt intresse. . Jag tror tvärtom, att hafvet utanför

Tajmyrlandet, mellan Berings sund och kap Schelagskoj, vid

de Nysibiriska öarne och företrädesvis Wrangels land kan

lemna material för mycket lärorika undersökningar och af

stort djurgeografiskt värde.

LP LIP LI

LP LP LP LP LIE

ÖREN STV AS

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 22. 75

Innehållsöfversigt.

HäDLSEEATNO ROR AA Gro Ae RE ASEA SNRA LS RSA sid.

Draggredskap. Trawlens beskaffenhet och förträfflighet.....

Pletand ersoktar ställen as i al5Al ooctsrdssodddsosersEssass dosen snor A ad

Zoologiska djupdraggningar i Sibiriens Ishaf utförda af

de svenska expeditionerna 1875, 1876 och 1878—79 -......- D

HU PEN E Om FA KUSTER O NAV ot Ds bk SEE Sera ee as SR SE RAR bä ae a FER >

BOCLTSSNb esk ake ne bese soo oss de sneda see oe ssk da sets re NSL ALE

iVattnetsptemperatur och Specifika VIQtLursos---sos-ss---s-Sssrsss5-

De undersökta ställenas allmänna skaplynne . .oooooooo------- >

IHvertebrattaunans allmänna grunddrag ooomso-------s-s-s-rs-=---å- >

DK arakteristbiska ((jUTfOrMÅR—-s.o-sro-cortasstnosssesessprss- ses sAs D

TRI ÖCHeaN Sabine. ere oearN Sean SSE SR oa ASA ES

2 UD NE IKEA SL a 150052 (003 Nan pt 2 SE LI SA ENE INSE TIA ERAN EA KEANE >

SKIDA STYATS SEVA GR RER Ao ES ET OO 0 ff RE near ae SA

SINA by LU SpI CA PIN ALU SE st NSD NR Er ea fort bse ÅR ao a se ASG >

5. Acanthostephia Malmgreni.............. [ARE DE ENARE D

WHessamfemvarters utbredning allman het ssroc rise >

b). Utpräglade vertikala regioner finnas icke...sosossomo------ >

DETNIItora are SOT a a on a sea Se Rasen Nä j

Den sublitorala och den elitorala regionen.............----- »

SVR LU KORT Aa b1 OT CT; osar se SA ATI R TSE EN SS ESS AN >

JPSSRA KR OLTiTa= LO TINA ON CISA oo ele konst ys on beleggrnssen sn ös ss Sa >

2. Asterias- SAN BE FENA BA SEEN TA EA SEA SEN ASS >

SPATT ASCeD= TIS Ag ERIKA an dra NAS >

ASK CKENO dISCUSILIL. I jig oss oss se ERE tea oe ce De Nisse er sa >

BRO RÄTECANRAS LA oa ST EE a a AES SOEE ER >

GSE OD RTG SLY pa rg ESSEN EES Sa Sno SEO Serra >

Ut” IBS bl aker AEA EA ag Se TRANS ARA I As ER ERE >

8. Archaster-Ctenodiscus-formationen......------------------- >

9. Ophiacantha-Archaster- Sr VEN SR FESTA TN SS D

10. Echinus- RR ES SEINE NAS RET 3

11. Hydroid- BENT igar AE SES UTNCEN E BAER >

12. Idothea- FRE AR NA SEP DA )

13. Cumacé- é AY I SES ag s on € Sr >

14. Alcyonidium- EE ATEA fr re 3

15. Ophiocten-Ophiacantha- Sd Ares ERNER >

167 Trochoderma-Ophioglypha- ERE SSE OnT a >

17. Yoldia- Nr fe RANN >

18. Antedon-Astrophyton- EI od RR D

19. Ophiocten- KAD ed rs DARREN AA >

20. Ascidia- SAR Fa 1 ANREP A >

KF enbilicka (tabell). sor SLA dart AREA NL EE >

42.

ov IR AM

- -— = 5

ANITA

In KM NR IT RR MR MM IM OM I MR AM

NNPIR IR KR &

ORO OU OVIEE

OS 0

STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF.

Sibiriens Ishaf såsom del af polarbassängen

4). ArTktiska amfipoders utbredning ss -=sossr9e Ceres

b). Några allmänna slutsatser rörande de arktiska amfipo-

AerNas. Uthre (DIN Eos ooore sr ooc- = oto ost ES KSESET SNIA

150 ”Cirkumpolarafaro 30 arters sees see eeNRN

25 mibiriens IsShart saknar öb arter ss, s:e severe see

3. Uteslutande egendomliga för Sibiriens Ishaf äro 17

4.7; Bent/arktiska äro 44 arters sont ge kl sees

c). Novaja Semlja bildar en bestämd gräns för en stor del

djurarters förekomst i hafven vester och öster derom..

d). Evertebratfaunans rörlighet och successiva förändringar,

delvis orsakade genom invandring från andra håll

$ 10. Huru vi för närvarande känna evertebratfaunan i Sibiriens

70.

13.

Il AN ITE

SN =

KÖN MN SA |

SS fee & | H |

en | Kd |

EO z |

255

NER OIOVCK

—

rm Tre =

| bihang til K Ver Äka Han Bd 5.Nz 22.

SKE

TI!

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 5. N:o 23.

OM ORSAKEN TILL DE ELEKTRISKA STRÖMNAR,

SOM UPPKOMMA VID VÄTSKORS STRÖMMANDE GENOM RÖR,

E. EDLUND.

STOCKHOLM, 1880.

KONGL. BOKTRYCKERIET,

P. A. NORSTEDT & SÖNER

HELI K

jr NAS

MN NE

På SJ

(TN KÖ [0 KF ALU

1 Å '

bl | ta lld LAU

AN ÖN N 4

4 ARD

Lä

)

TR TO CV IV

Hj FRI RIEIKN

Cu hy | ch 4

få

Bra SSE SUNE

af de forekare, som egnat någon uppmärksamhet åt de

elektriska strömmar, som uppstå vid vätskors rörelse i rör,

hafva yttrat den åsigten, att orsaken till ifrågavarande feno-

men är att söka i vätskans beröring med glasväggen eller i

dess friktion mot densamma; men ingen af desse har försökt

att med tillhjelp af dessa antaganden fullständigt förklara de

för detta fenomen gällande lagarne. Emellertid har för kort

tid sedan ett sådant försök af Hr HELMHoOLTZ blifvit bekant-

gjordt '): Uppkomsten af elektriska strömmar i detta fall

skall enligt Hr HeErmHoLrtz förklaring försiggå på följande

sätt: Vätskan befinner sig genom beröringen med rörväggen

i galvanisk motsats till den senare och bägge bilda längs

gränsytan mellan båda ett elektriskt dubbellager. Den del

af detta dubbellager, som faller inom vätskan, är enligt regeln

positivt elektrisk, under det att rörväggen sjelf är negativt.

Ifrågavarande positivt elektriska vätskelager har en utom-

ordentligt ringa, ehuru ej försvinnande tjocklek. Den mot

gränsytan vända sidan af ifrågavarande vätskelager (åtminstone

om röret består af glas och vätskan af vatten) är oföränder-

ligt fästadt vid rörväggen, medan den återstående delen af

detsamma är förskjutbar. Om nu vätskepelaren i röret ge-

nom ett yttre tryck försättes i rörelse, så släpas det sist-

nämnda, med positiv elektricitet laddade tunna vätskelagret

med i rörelsens riktning. Så länge detta med konstant hastig-

het förskjuter sig parallelt med rörväggen och derföre oför-

ändradt står under inflytande af den senares negativa elek-

tricitet, blir den elektriska jemnvigten i detta icke störd, utan

dess positiva elektricitet fortfar att vara fullständigt bunden.

Vid rörets nedra ända blir det meranämnda vätskelagret

skildt från rörväggen, dess förut bundna elektricitet blir fri,

!) Wied. Ann. Bd. VII, p. 337 (1879).

4 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR.

emedan den icke mer bindes af rörväggens negativa, och på

detta sätt uppstår en större eller mindre mängd fri positiv

elektricitet vid rörets nedra ända. Under utströmningens

fortgång lägga sig vid den öfra ändan af röret nya vätske-

lager på rörväggen, och då denna redan förut är negativt

elektrisk, bindes vätskans positiva elektricitet och dess nega-

tiva blir fri, till följe hvaraf fri negativ elektricitet samlar

sig vid rörets öfra ända.

De vid rörets båda ändar samlade elektricitetsmängderna

förena sig med hvarandra dels genom vätskepelaren i röret

och dels genom andra ledningar, genom hvilka en återför-

ening kan försiggå. På detta sätt uppstår en ström I från

rörets nedra ända till den öfra, och det är tydligt, att poten-

tialskilnaden mellan rörets båda ändar måste komma att stiga

ända till dess, att strömmen /Z blir så stark, att de elektricitets-

mängder, som genom densamma återförenas på en gifven tid,

äro lika med dem, som på det angifna sättet under samma

tid samlas vid rörets båda ändar. Insätter man nu tvänne

elektroder i röret och förbinder dessa med en galvanometer,

så går en del af strömmen I till detta instrument, och det

är det af denna srtömdel förorkade utslag, som man enligt

Hr HeLmHoLtz' förklaring observerar.

Mot ofvanstående antagande kan först anmärkas, att det

är föga sannolikt, att det utomordentligt tunna vätskelager,

hvari den positiva elektriciteten är bunden, verkligen för-

flyttar sig under utströmningen i vätskeströmmens rikning.

Följande erfarenhet talar åtminstone deremot!). Om man i

samma tvärgenomskärning på ett glasrör insätter två elektro-

der diametralt emot hvarandra och polariserar dessa genom

att låta en galvanisk ström genomgå vattenlagret, som fyller

röret emellan dem, så kan man bevisa, att polarisationen icke

undergår den ringaste förändring, om vattnet får en hastig-

het af ända till 10 m. i sekunden och dervid frotterar mot

ändarna på elektroderna. Endast om den polariserande

strömmen är stark och verkar en längre tid, blir polarisatio-

nen förminskad, då vattnet kommer i rörelse. Detta kan väl

svårligen förklaras på annat sätt än genom antagandet, att

det vattenlager, hvari de wutfälda polariserande gaserna be-

!) Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 4, N:o 9. Wied. Ann.

TI p- 6 (CAST):

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 23. 5

finna sig, är orubbligt fästadt på ytan af elektroderna och icke

kan af vattenströmmen lösslitas” och föras bort. Vill man nu

antaga, att det vätskelager, hvari den bundna positiva elek-

triciteten befinner sig, verkligen enligt Hr HELMHOLTZ för-

klaring bortföres af strömmen, så måste man väl äfven an-

taga, att detta lager är tjockare än det som innesluter de

polariserande gaserna vid det anförda försöket. Man torde

dock icke kunna förebringa några skäl som tala för, att för-

hållandet verkligen är sådant.

Vi vilja dock lemna denna anmärkning i sitt värde och

i stället antaga, att det tunna vätskelager, hvari den bundna

positiva elektriciteten befinner sig, förflyttas i strömmens

riktning, samt dervid först taga i betraktande följderna deraf,

då fråga är om kapillärrör, för hvilka POIsEvILLE's lag är

gällande.

Det är tydligt, att mängden af den positiva elektricitet,

som under tidsenheten samlas vid rörets utloppsända, måste

under föröfrigt lika förhållanden vara proportionel mot det

antal, med positiv elektricitet laddade, vätskepartiklar, som

ankomma dit på samma tidsenhet. Men detta antal är pro-

portionelt med rörets periferi, multiplicerad med partiklarnes

hastighet. Men de vätskestrålar, som befinna sig närmare

rörets axel, strömma med större hastighet än de som äro be-

lägna på längre afstånd från densamma, och frågan blir då

först att få ett uttryck på hastigheten hos det vätskelager vid

rörväggen, inom hvilket den bundna elektriciteten befinner

sig. I ett kapillärrör, för hvilket PoIisEvILLE's lag är gäl-

lande, visar erfarenheten, att den på tidsenheten utström-

mande vätskemängden U = Az», hvarest A är en konstant

och » rörets radie. U växer således under för öfrigt lika

förhållanden proportionelt med fjerde digniteten af radien.

Till samma uttryck på U kommer man, om man antager, att

hastigheten v hos en vätskestråle, som befinner sig på af-

ståndet o från röraxeln, uttryckes med v = 24 (0? —0?).

Anser man sistnämnda relation mellan »v, 0 och r vara riktig,

så erhålles derur, att hastigheten & hos det vätskelager,

inom hvilket den position elektriciteten är bunden, är pro-

|) u : ku

portionel med , och således kan uttryckas med &= Ad

hvarest & är en konstant och u = Ar? eller vätskans medel-

hastighet vid utströmmandet. Den vid rörets utloppsända på

6 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR.

tidsenheten samlade positiva elektricitetsmängden blir således

proportionel med 2 2 2kau, hvilket uttryck äfven

måste vara proportionelt med strömmen I, hvarföre man kan

sätta I = pu, hvarest p är en konstant. Om två 1 röret wm-

satta elektroder äro förbundna genom en ledning med galva-

nometern, och m är motståndet i vätskepelaren mellan elek-

troderna, och m, motståndet i galvanometerledningen, så

delar sig strömmen I mellan vätskepelaren och nämnda led-

ning, så att den del s deraf, som går till galvanometern, be-

2 | mpu )

stämmes genom formeln s ett resultat, som för

rör af ifrågavarande beskaffenhet visat sig öfverensstämma

med erfarenheten.

Men längre sträcker sig icke häller öfverensstämmelsen

mellan den uppstälda theorien och erfarenheten. Att öfver-

ensstämmelse mellan båda icke äger rum, då röret är vidare

och utloppshastigheten större, skall enligt Hr HELMHOLTZ

härleda sig deraf, att hvarje enskild vätskestråle, som är pa-

rallel med rörets axel, icke rörer sig så, som han skulle fort-

fara att göra 1 ett rör af oändlig längd. Under inverkan af

friktionen antager strålen en roterande rörelse, hvilken sträcker

sig mer eller mindre djupt ned i röret, och som dessutom

är beroende deraf, huruvida röret ändas med skarp kant eller

har en trumpetformad utvidgning. I senare fallet skall ha-

stigheten hos vätskepartiklarne, som ligga vid rörytan, vara

större i början på röret än längre ned i detsamma. På dessa

och dylika grunder anser Hr HELMHOLTZ, att man icke kan

vänta någon öfverensstämmelse mellan theorie och erfaren-

het annat än med kapillarrör, för hvilka PoIsEvILEs lag är

gällande.

Elektricitetsutvecklingen beror på rörelsens beskaffenhet

hos de vätskepartiklar, som komma i beröring med rörets

yta, ty endast dessa kunna blifva elektriska på det ofvan an-

gifna sättet. Om en partikel begifver sig från rörväggen in-

uti vätskepelaren, blir den positiva elektricitet fri, som var

bunden under kontakten med ytan, och om en partikel från

det inre af vätskepelaren förflyttas till ytan, frigöres deremot

negativ elektricitet, emedan dess positiva elektricitet bindes,

då den kommer inom ytans verkningsfer. Om således par-

tiklar, som äro inbegripna i en rotationsrörelse, derunder i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 23; T

en punkt beröra rörväggen, så blir negativ elektricitet fri i

det ögonblick, då partikeln berör ytan, men lika mycket po-

sitiv elektricitet utvecklas, då samma partikel aflägsnar sig

från densamma, hvarföre summan af den elektricitetsutveck-

ling, som deraf följer, är lika med noll. Tänker man sig,

att de partiklar, som vid rörets början kommit i beröring

med dess yta, förflytta sig utefter densamma med retarderad

hastighet, det vill säga, att de efterföljandes hastighet är

större än de föregåendes, så måste nödvändigt partiklar trän-

gas ut från ytan till det inre af röret, hvarigenom fri positiv

elektricitet uppstår inuti röret. Om ett antal elektroder «&,

Pp, y, d äro insatta efter hvarandra i röret på lika afstånd

från hvarandra och i den uppgifna ordningen, räknadt från

rörets öfra ända till den nedra, så måste tydligen det utslag,

hvilket erhålles, om det närmast inloppsöppningen belägna

elektrodparet &/f förbindes med galvanometern, vara större

än det som uppstår, om det mellersta paret py förenas med

samma instrument, och det utslag vara minst, som uppkom-

mer genom föreningen med dy. Detta är uppenbart deraf,

att den positiva elektricitetsmängd, som går från 5 till &«, är

lika med summan af de elektricitetsmängder, som utvecklas

i röret nedanom /7, och denna summa är naturligtvis större än

den som utvecklas nedanom y eller d. Om deremot partik-

larne röra sig på ytan med accelererad hastighet, så komma

nya partiklar från det inre af vätskepelaren att lägga sig på

ytan, hvarigenom fri negativ elektricitet uppkommer utefter

rörets längd. I detta fall måste af analogt skäl största ut-

slaget erhållas med det närmast utloppöppningen belägna

elektrodpaaret yd, ett mindre med det mellersta fy och det

minsta med det öfversta &«/4. Skulle nu utslagen vid anstälda

försök visa sig vara lika stora, så är detta ett bevis på, att

partiklarnes rörelse utefter rörväggen ända från & till d hvar-

ken kan vara retarderad eller accelererad, det vill säga, den

måste 1 sådant fall vara konstant.

Ehuru jag flera gånger vid mina föregående undersök-

ningar, rörande ifrågavarande strömmar, öfvertygat mig om,

att galvanometerns utslag är oberoende af de i röret insatta

elektrodernas läge, anstäldes dock några nya försök, hvilkas

resultat här må meddelas.

I ett cylindriskt glasrör, 308 mm. långt och 3 mm. i dia-

meter, insattes fyra elektroder, betecknade med «, fp, y, d i

S . EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR.

ordning från rörets öfra ända, på ett afstånd af 60 mm. från

hvarandra. Afståndet från rörets öfra ända till & var 60 och

från d till dess nedra ända 68 mm. HElektroderna voro af

guld och hvarandra fullkomligt lika, hvarföre man kan an-

taga, att den uppkomna polarisationen vid alla försöken ut-

gjorde samma bråkdel af strömstyrkan, och derföre kunde

lemnas utan afseende. Vid en anstäld uppmätning visade

den sig dessutom vara obetydlig. Destilleradt vatten pressa-

des genom röret under 750 mm. qvicksilfvertryck. För att

så vidt som möjligt oskadliggöra den förändring i den elek-

tromotoriska kraften, som plägar uppstå under vattnets fort-

satta begagnande, gjordes först två bestämningar, hvardera

bestående af två observationer, då galvanometerledningen var

förenad med elektrodparet &«f£, derpå två, då föreningen

ägde rum med ff och y, derefter fyra vid föreningen med y

och d, hvarefter tvänne bestämningar anstäldes, då förening

ägde rum med hvardera af elektrodparen fy och af. MHär-

vid erhöllos följande utslag i skaldelar, hvarvid hvarje tal är

medium af två observationer:

ef By yd

18,25 18,30 18,50

17,30 17,50 NS

16,85 16,85 16,95

17,05 16,45 16,90

Med li36 17,28 17538

Ett annat cylindriskt glasrör, 0,5 m långt och 4 mm. i

diameter, i hvilket likaledes fyra elektroder voro insatta på

140 mm. afstånd från hvarandra, så att afståndet från & till

rörets inloppsända och från Jd till dess utloppsända var 40

mm., gaf under samma tryck följande bestämningar:

ap By yd

2172 21,4 1950

ZI 2150 18,6

20,0 ill972 18,4

20,0 19,0 18,3

Med UF2060 4205-65:

Efter förloppet af fem timmar gjordes en ny serie med

samma rör, hvarvid erhölls:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 28. 9

(TENN ANET 0 GL pc

färsen bo docndöh 93

15,0 i 15,8

I6i51kF 116,5

16,5 K6Nz 15,8

IMG dos OG ONE DSS

Skillnaden mellan de tre utslagen är icke större än att

den ur observationsfelen kan förklaras. Under förutsättning

att den HELMHOLTZ'ska theorien är riktig, följer således af

dessa observationer, att de vätskepartiklar, som emellan de

två yttersta elektroderna & och dJ ligga på rörytan, måste

röra sig med konstant hastighet utefter densamma.

Om c utmärker summan af de vätskepartiklar, som, lig-

gande på rörytan, under tidsenheten hafva passerat en tvär-

genomskärning af röret vid &, så måste c äfven beteckna

summan af dem, som under samma tid och på samma sätt

hafva passerat en tvärgenomskärning vid d, emedan partik-

larnes hastighet är konstant och röret öfverallt har samma

vidd. Om a betyder antalet af de partiklar, som vid rörets

början ofvanom &« kommit i beröring med rörväggen, och b

antalet af dem som till följe af den oregelbundna rörelse,

som här kan äga rum, skilt sig från densamma, så måste

a—b =-.. Men skillnaden a — b representerar den negativa

elektricitetsmängd som utvecklas vid rörets början. Om a,

betyder antalet af partiklar, som på samma tid skilja sig från

väggen vid rörets nedra ända, och b, det antal som lägga sig

på densamma, så måste äfven a, — b,, hvilken skillnad repre-

senterar den positiva elektricitetsmängd, som här utvecklas,

vara lika med ce. Om hastigheten mellan & och d verkligen

är konstant, såsom de anförda observationerna angifva, så

måste följaktligen de vid rörets båda ändar utvecklade elek-

tricitetsmängderna vara lika stora. För att experimentelt

pröfva detta, anstäldes följande försök.

Med tillhjelp af vattenledningen i laboratorium kunde

den öfra och nedra ändan af röret efter behag sättas i ledande

förbindelse med jorden. En särskild undersökning visade,

att motståndet i denna jordledning icke uppgick till mer än

4 Ohmader. Då motståndet i vattenröret samt till och med i

galvanometerledningen var ofantligt mycket större, så kan man

antaga, att hela elektricitetsmängden i den ändan af röret,

10 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR.

som var satt i ledande förbindelse med jorden, blef afledd

till den senare, och att således den ström I i röret, hvaraf

en del gick till galvanometern, helt och hållet härledde sig

frän den elektricitetsmängd, som samlades i rörets isolerade

ända. Man kunde följaktligen med tillhjelp af galvanometern

få ett mått på dessa elektricitetsmängder hvar för sig. På :-

detta sätt erhöllos följande galvanometerutslag, då ledningen

var förenad med rörets

öfra ända, 23,3— 20,9 — 20,5, — 20,71 -= 2050 e dr

NCO I ARN MN = VI ENN ou =

En annan serie gaf i medeltal, då den öfra ändan var af-

ledd, 27,8, och då detta var fallet med den nedra, 28,8 skal-

delar. Utslagen kunna följaktligen betraktas såsom lika i

båda fallen, och dessa observationer bekräfta således de

föregående.

Vätskans medelhastighet u är lika stor i hvarje tvär-

genomskärning af röret, och, under förutsättning att den

HELMHOLTZ'ska förklaringen är den rätta, måste äfven på

grund af de ofvan anförda observationerna detta vara fallet

med hastigheten & hos partiklarne på rörets yta mellan elek-

troderna &« och d. Man kan då fråga, hvilken relation för-

binder & med u? Huru beskaffad än denna relation må

vara, måste dock tydligen under alla förhållanden & vara

mindre än u, emedan de partiklar, som befinna sig på rör-

ytan, hafva mindre hastighet än de, som ligga på större af-

stånd från densamma. Alla anstälda observationer hafva ledt

till det resultat, att för vidare rör och större hastighet den

elektriska strömstyrkan är proportionel med quadraten på u”).

Enligt den ifrågavarande theorien måste å andra sidan ström-

styrkan vara proportionel med w. Häraf följer således, att

den ifrågavarande relationen måste uttryckas med & = pu”,

hvarest p är en konstant. Men detta resultat är en orimlighet,

emedan såsom nyss nämndes & alltid måste vara mindre än u.

Den uppstälda theorien leder således till en motsägelse?)

1) Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 4, N:o 9, Bd. 5, N:o 17.

Wied; Ann. I; p. 161 (TSTI)SY, p-r20 (1878)5 VIP LI9SKCST9):

2) Att det numeriska värde, som måste tilldelas p, icke kan vara

synnerligen litet, framgår af observationerna sjelfva. Om man afleder

öfra ändan på eglasröret till jorden, så bildas den erhållna galvaniska

strömmen uteslutande af den elektricitet, som samlas vid rörets nedra

PIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:o 23. 11

För bestämmande af w kan man icke, då fråga är om

vidare rör och större hastighet, begagna den ofvanföre för

kapillärrör antagna relationen & = 2 emedan denna rela-

tion är härledd ur equationen v = 24 (r? — 0”), af hvilken

åter följer, att den på tidsenheten utflutna vätskemängden

skall vara proportionel med biquadraten af rörets radie — ett

förhållande som endast äger rum för kapillärrör, för hvilka

POoIsEVvILLE'S lag är gällande, men ingalunda för rör af större

radie. För rör af sistnämnda slag har DARCY!) på experi-

mentel väg bestämt lagarne såväl för medelhastigheten hos

utströmmande vatten, såsom ock, med tillhjelp af det Pitor'-

ska röret, den relativa hastigheten mellan vattenstrålar, be-

lägna på olika afstånd från rörets axel. Om wu är medel-

hastigheten, r rörets radie och i tryckhöjden, dividerad med

rörets längd l!, så fann DARCY, att

hvarest b är en konstant, som dock, vid stora variationer hos

r, aftager, då » tillväxer. Denna formel grundar sig på för-

sök | med rör af jern, bly och asfalt af mer än 100 meters

längd och med diametern varierande från 0,0122 till 0,5 meter,

samt med ett glasrör, omkring 45 meter långt och med en

diameter af 0,04968 m. Största utloppshastigheten uppgick

till något mer än 6 m. i sekunden.

Om V är hastigheten i röraxeln, v på afståndet o från

densamma, och & vid rörväggen, så visade observationerna

medWdeteknorska.: röret,” att. VA v = 1130 = Vi och u =

SV + 40 :

TN hvaraf erhålles

(EET SE AD RE ae TAR (2)

ända. Men denna elektricitet måste i bunden form föras från rörets öfra

ända till den nedra, och dertill åtgår en viss tid. Den galvaniska ström-

men kan således först börja cirkulera en viss tid sedan vattnet blifvit

påsläppt. Om deremot den nedra ändan af röret afledes till jorden, så

bör tydligen den galvaniska strömmen börja i samma ögonblick som

vattenströmmen släppes på. Nu kan man med galvanometern icke för-

märka den ringaste tidskillnad i de båda fallen, hvaraf följer att hastig-

heten 2» måste vara relativt ganska stor.

1) Mémoires présentés par divers savants å VFacadémie des sciences.

TIRSyCT Paris” 1858.

12 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR.

De försök, hvarpå denna formel grundar sig, anstäldes

med rör från 0,188 till 0,5 m. i diameter, hvarvid u varierade

från 0,355 till nära 4,5 m. 1 sekunden.

Att sistnämnda relation mellan w och u kan antagas

vara gällande äfven för kortare rör af några millimeters dia-

meter framgår af följande betraktelse.

Formeln (1) kan theoretiskt deduceras på följande sätt"):

En del hy af hela tryckhöjden H åtgår för att öfvervinna vattnets

friktion mot rörväggen, och endast den återstående delen h,

deraf förmår att gifva vattnet dess hastighet. Hvad friktionen

mot rörväggen beträffar, så är denna en funktion f af hastig-

heten och bör dessutom vara proportionel med väggytans

storlek. Om är friktionskoefficienten, kan friktionen ut-

Bo Bo

tryckas med 7 -2zrlf(0w) och denna förmår uppbära tyngden

af en vattenpelare, som har 27? till bas och Ah, till höjd.

elf(o) u?

Man har således — = h. Då nu dessutom === trFötsa

2 ” 0 2g 1

erhålles, emedan &w enligt formeln (2) kan utbytas mot u,

och erfahrenheten visat, att friktionen kan antagas vara pro-

portionel med quadraten på hastigheten

9 + gr = ha + hy = H, eller 2 = 2223)

2g 29 ra

Om quoten ST såsom vid Darcys undersökningar var

fallet, är mycket stor, så kan första termen i nämnaren ne-

gligeras i förhållandet till den andra. Betecknar man nu SR

s Oo C o o ys

med i och låter b betyda 29” så erhålles DARrRcYyYs formel.

l j i ; :

Har deremot > ett mindre värde, så måste första termen bi-

behållas. För att efterse, om formeln (3) verkligen åter-

gifver de observerade värden på utloppshastigheten, som er-

hålles med rör af ungefär den längd och diameter, hvilka be-

gagnades vid observationerna, rörande den vid utströmmandet

uppkommande elektromotoriska kraften, anstäldes några för-

sök, hvilkas resultat äro upptagna i nedanstående tabell.

DIETER DAR IC: Pp. 156:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 28. 13

Trycket vid alla försöken var 600 mm. qvicksilfver. Att

hastigheten under föröfrigt lika förhållanden tillväxer propor-

tionelt med qvadratroten ur trycket var flera gånger förut

pröfvadt och behöfde derföre icke nu undersökas. Hastig-

heterna äro beräknade under antagande att c = 0,01555.

Rörens | Utloppshastighet | |

I I I

STEN a Skillnad

längd | diameter | observerade | beräknade

250 mm. | 3,236 mm, | 6,945 m. 6,845 m. + 0,100 m.

500 > IESS04 a | BAT > 5,219 > + 0,218 >

500 > | 5,436 > LR EOS — 0,284 |

| | |

300 > 4025 > 6,850 > 659300 > — 0,080 >

500 > IRS 5,764 > 5,705 > + 0,059 >

Af ofvanstående tabell framgår, att medelhastigheten vid

vattnets strömmande ur kortare rör af några millimeters dia-

meter låter beräkna sig enligt formeln (3), hvilken är grun-

dad på den förutsättningen, att w är proportionel med u.

Häraf kan man sluta, att äfven för ifrågavarande rör u och

& äro proportionela med hvarandra, hvilket genom DARCY's

undersökningar för längre och vidare rör är bevisadt vara för-

hållandet.

I strid med erfarenheten fordrar följaktligen den upp-

stälda theorien, att äfven för vidare rör och större hastighet

den elektriska strömstyrkan skall vara proportionel med ut-

loppshastigheten.

Enligt erfarenheten är för lika utloppshastighet den elek-

triska strömstyrkan oberoende af rörets radie. Enligt den

ifrågavarande theorien bör den deremot vara proportionel

med 27rw. Af skäl, som redan äro anförda, får man härvid

ingalunda begagna den relation mellan u och &W, som för

kapillärrör anses vara gällande, utan man bör använda den

relation som angifvas af formeln (2). Då för mindre betyd-

liga variationer i värdet af radien, b kan betraktas såsom

nära nog konstant, så visar det sig således, att enligt theo-

14 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR.

rien den elektriska strömmen blir för samma värde på u

nära nog proportionel med rörets radie. Åfven i dettta hän-

seende skilja sig således erfarenhetens och theoriens resultat

ifrån hvarandra.

Af det föregående torde man med tillförlitlighet kunna

sluta, att den framstälda theorien icke kan vara den rätta.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAN HANDLINGAR, Band 5. N:o 24,

SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT

H.-E. HAMBERG.

Mémoire présenté å V' Académie royale des sciences le 14 janvier 1880.

STOCKHOLM, 1880.

FO GTT BOREIEIRIYSGEIRORUR: I EV

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

ön Min FO NV nl

PLISALAES Ana je big NEC RUTER 7

Palena PLB DGV ÖYVILA (NRA usa 2

flat KDN CE Af fran ;

JAG AD

av 00 20907 ALA0 TU Hovtanig AV

OMHANAH HM LL

)

i Yr

Vr K

4 Å

/ JA

fy '

X 4

et -

DRA Ink HADOR

Y a RR HE SR ige

Ras std da

Les observations horaires faites sur la force ou sur la

vitesse du vent dans différents lieux, ont permis de constater

de longue date que cette force est généralement soumise å

une variation diurne, de maniére å présenter en moyenne un

maximum å une ou deux heures de Paprés-midi, et un mini-

mum pendant la nuit. Elles montrent aussi que cette variation

diurne est plus grande dans la saison chaude que dans la sai-

son froide. Dans ces derniers temps, la connaissance de la

variation précitée a fait quelques progrés, gråce aux commu-

nications du D-' HELLMAN!) relatives å ladite variation sur

deux points de la péninsule ibérique, un en Espagne, Madrid,

et un en Portugal, Coimbre, ainsi qu'a Mount-Washington

dans PAmérique du Nord. En outre, le D" HJELTSTRÖM ?) a

donné un apercu de tout ce que I'on sait jusqu'ici dans la ma-

tigre, et a fait -guelques calculs å cet égard pour Upsal. Si

Pon ajoute å cela un certain nombre d'observations sur les brises

de terre et de mer, sur celles des montagnes et des vallées,

ainsi que diverses appréciations théoriques plus ou moins fon-

dées de DovE et d'autres météorologistes, c'est le plus essentiel

de ce que lI'on a trouvé jusqu'ici sur cette matiere dans la

littérature. La connaissance relativement si minime que l'on

avait de cet intéressant phénoméne, me fit commencer, il y a

deux ou trois ans, å P'étudier de plus prés.

Mon travail était pour ainsi dire prét å la publication,

quand je fis connaissance de Pexcellent mémoire du professeur

HANN dans la matiére ?), et tout récemment de la récension

faite de ce travail par le D" KÖPPEN ?). Je trouvai dans plu-

1) Zeitschrift der oesterreichischen Gesellschaft fir Meteorologie, T. X,

N:OH205-T ICT, N:or13: [

2?) Om den dagliga förändringen i vindens hastighet (Sw: la variation

diurne de la vitesse du vent). Upsal, 1877.

3) Die tägliche Periode der Geschwindigkeit und der Richtung des Win--:

des. — Aus dem LXXIX Bande der Sitzung der K. Akad. der Wissen-

schaften. II Abth., Jänner-Heft, Jahrg. 1879.

+) Zeitschrift fir Meteorologie, T. XIV, Sept. 1879, pp. 333—349.

4 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

sieurs des résultats de M. HANN la constatation des miens

propres. C'est principalement le cas pour la variation de la

force des vents de directions différentes. On trouve dans l'ar-

ticle du D" KÖPPEN diverses communications intéressantes sur

les causes du phénoméne.

Un autre phénoméne qui: a été mis par plusieurs auteurs

en corrélation avec la variation diurne de la force du vent,

est la variation diurne que lI'on rencontre presque partout dans

la fréquence de ses différentes directions. Cette »rotation de

la girouette», comme elle a été appelée, est sans nul doute

d'un grand intérét, et peut-&tre exerce-t-elle une certaime in-

fluence sur la force du vent, principalement dans les pays

chauds et dans certaimes régions montagneuses. Sous des la-

titudes relativement élevées, comme p. ex. å Upsal, ce phé-

noméne est si peu sensible et si variable, qu'il n'est guére

possible de lui attribuer une influence appréciable sur les va-

riations de la force du vent, et encore moins, qu'il faille y

voir la cause efficiente de ce phénoméene général. Par suite,

il ne sera plus fait mention dans ce mémoire de la variation

de fréquence de chaque vent spécial pendant la journée, comme

n'appartenant pas å proprement parler å notre sujet.

Avant de passer å la discussion méme, je crois devoir

appeler V'attention sur une explication donnée du phénoméne

précité par DovzE dans une note de la page 355 de son ouvrage:

»Das Gesetz der Stiärme» (4:me éd., Berlin, 1873), explication

qui, reprise plus tard par M. HELLMAN, a déterminé la marche

de mes recherches. Or, voici ce que dit DovE: »On pourrait

donner lF'explication suivante å l'augmentation que Vanémo-

métre signale dans la force du vent depuis les heures du

matin jusqu'a celles de TP'aprés-midi. Dans les premiéeres,

le réchauffement maximum de Pair se trouve å Pest du

lieu d'observation, tandis qu'on le rencontre å l'ouest du méme

lieu dans les heures de VP'aprés-midi. Si donc il n'existe au-

cune direction de vent dominante au lieu d'observation, nous

aurions par suite un vent d'ouest dans les heures du matin et

un vent d'est dans celles de la soirée. Y'il reégne dans la reégle

un vent d'ouest au lieu d'observation, comme c'est le cas dans

la zone tempérée septentrionale, ce vent, å l'approche de la

chaleur maxima de Pair pendant le jour, augmentera de force

dans les heures du matin et en diminuera dans celles de la

soirée, parce que, dans les premiéres, deux forces agissent en

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:O 24, 5)

une méme direction, tandis qu'elles suivent dans les secondes

une direction opposée l'une par rapport å Pautre. Si cette

explication est juste, la variation périodique du vent d'est sui-

vra une marche différente de celle du vent d'ouest.»

DovE conseille en conséquence de choisir, pour cette étude,

un lieu d'observation sur une vaste plaine soustraite 3 linflu-

ence des brises de terre et de mer. M. HELLMAN, suivant le

conseil de DovzE, a effectué quelques recherches sur les obser-

vations faites ä Madrid, lieu qu'il considére comme placé dans

une situation normale.

Le résultat parut confirmer V'opinion de DovzE, qui fut par

suite établie avec quelques modifications comme théorie d'une

portée générale par M. HELLMAN. Cependant, M. HJELTSTRÖM

y objectait déja que, suivant ÖSLER !), le maximum de force de

presque tous les vents se présente entre midi et 2 h. du soir

3 Wrottesley, Birmingham et Liverpool, et que, par conséquent,

les vents dest et d'ouest n'offrent pas dans ces diverses loca-

lités des différences essentielles å Pégard de la variation en

cause.

Comme il me paraissait nécessaire d'étudier d'abord cette

question de la variation diurne de la force des divers vents

avant qu'il fåt possible de se faire une idée de la cause du

phénoméne, mes premiers efforts porteérent sur cette étude

pour un aussi grand nombre de lieux que possible. Or, voici

quelques-uns des résultats les plus importants que j'ai eu l'oc-

casion de recueillir. Toutes les observations qui seront dis-

cutées ont été faites prés de la surface de la terre.

Upsala. La vitesse du vent est donnée par un anémo-

métre de Robinson, dont les valeurs ont été transformées en

métres par seconde d'aprés la formule du professeur RUBENSON?).

Au lieu de séparer les jours qui, dans les journaux d'observations,

ont eu exclusivement le vent du N., de IE, du S., ete.,

jail, å Faide des cartes du capitaine HOFFMEYER, déterminé le

vent que I'on pourrait appeler théorique, en représentant sur

une carte blanche un cyclon et un anticyclon idéaux au moyen

de cercles divisés en 4 secteurs par des droites allant de

NYSS et, de -EH3 a, Wi Il estifacile ipar leen procéde (de

1) The Report of the British Association for the advancement of science.

Birmingham, 1865, p. 264.

?) RUBENSON, Observations météorologiques horaires, exécutées par une

société d'étudiants å I'Observatoire de I'Université d'Upsal du 30 mai

1866 au 9 aofit 1868. Upsal, 1878.

6 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

trouver sur chaque point de la circonférence des cercles en

question la direetion prédominante du vent d'aprés la loi de BuIJs-

BALLoT. Ainsi, elle est p. ex. SE., secteur N-—E, dans le cyclon

et W dans PFanticyclon. Dans le secteur S—W, elle est au

contraire NW pour le cyclon et E pour Vantiecyclon, etc.

Tableau I. VWVitesse du vent

1.3

1.4

1.6

1.9

2.8

3.3

d.4

3.8

3.9

3.6

3.5

3.7

3.8

3.5

2.8

2.1

[VA

1.0

a. Minimum barométrique. b. Maximum baro-

Secteur. |N—E!). | E—$?). | SW 3). | W-—N 32] Secteur. | N—E?). | E—S ).

Töm, 3.6 3.8 3.1 4,2 1 m. 1.3

2 DL Aregd 20 4.4 2 2.0

2 4.3 38 3.0 43 3 2.1

4 4.0 3.9 9.5 4.6 4 2.4

5) 4.3 4.3 3.9 4.8 d 2.5

6 4.1 4.5 4.5 5.0 6 3.2

v 4.4 5.0 4.8 D.4 idé 3.6

8 4.7 D.6 4.8 6.0 8 ö.7

9 4.8 6.1 D.3 6.7 9 3.8

10 4.4 6.2 Sd 7.3 10 3.7

11 D.8 6.3 LE T.4 säll 3.9

12 DA 6.7 D.4 An 12 d.9

bak 6.5 7.1 FM lst MEST d.4

2 6.5 6.6 D.5 8.0 2 4.1

3 6.5 6.5 d.7 7.6 2) 4.1

4 D.5 6.1 d.7 7.6 4 4.3

| 5 6.1 5.6 5.2 7.3 5 41

6 6:00 DR 4.1 7.0 6 3.8

I D.3 4.5 3.8 0:38 Sd d.7

8 4.8 4.1 9.3 6.4 8 3.1

9 5.4 3.8 3.3 5.8 9 2.7

10 4.9 3.6 9.1 6.0 10 2.6 |

11 4.3 3.9 3.4 5.2 11 2.4 |

12 3.5 3.5 di Di 12 2.6

0.9

!) Moyenne de 6 jours en sept. et oct. 1873 et 1875. 2) 22 jours en mai —aofit

1875. >?) 25 jours en mai—aofit 1874—75. ») 21 jours de mai, juillet,; aoft

2) 18 jours en mai—sept. 1875—75. 19) 33 jours en mai—-sept. 1865—67.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. D. N:O 24. TY

Des jours ou la répartition de la pression de Pair sur V' Europe

du Nord a présenté un maximum ou un minimum baromé-

trique, jail séparé ceux ou la position d'Upsal se trouvait dans

l'un ou Pautre secteur, et présentait par suite une direction

correspondante du vent.

en metres par seconde, å Upsal.

frorigue. ce. Répartition égale de la| d. Jours avec le. Moy. de 6 ans

S—W 7).| W—N3). pression atmosphérique ?).| vent dest ?). juin—aoft. |

21 2.5 1 m. Fa 2.0 2.3

18 2.7 2 0.9 2.1 2.3 |

1.9 2.1 3 0.9 2.1 2.3

1.8 3.0 4 EN 1.9 2.5

1.9 3.2 3) 1.2 2.1 2

| 22 J.4 6 [a 2.2 3.1 |

KK 2.6 DL 7 1.9 2.5 3.5 |

ER 31 4.0 8 2.3 2.7 3.9 |

3.6 4.4 9 MT 3.1 4.1 |

4.2 4.9 10 2.9 3.8 4.4

4.5 5.0 11 Jd 4.0 4.6 |

4.6 5.1 12 3.2 4.0 4.7 |

4.9 4.9 is 3.3 4.0 4.8

De 4.8 2 J.4 4.2 4.8

5.3 4.9 3 d.3 4.2 4.8

D.2 D.0 1 3.3 4.2 4.8

De 4.8 5 3.2 4.3 4.6

5.0 5.0 6 d.1 4.0 4.3

| 44 AR id 2.8 SL SIST

| 3.5 3.8 8 2.2 2.9 3.3

3.0 3.5 9 2.0 2.4 2.9

2.8 3.3 10 I 2.4 27

2.3 ot ll 1.3 2.3 2.6

2.1 2.6 12 1051 2.2 2.4

1874. 3) 21 jours en juin—aodt 1874—75. +) 8 jours en mars—mai 1874 et

1874—75. 7) 25 jours en avril—juillet 1874—75. +) 23 jours en mai—aoftit.

S HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

Les ecolonnes a et b de ce tableau montrent la variation

diurne de la vitesse du vent dans les divers secteurs, princi-

palement pendant la saison chaude des années 1873—1875.

La colonne c indique la marche diurne dans les cas ou la

pression de Pair g'est trouvée répartie a peu prés également.

On trouve en outre en d les jours tirés d'autres années, ou,

suivant les journaux d'observation, la direction du vent a été

exclusivement Est (NE-—SE) durant toutes les 24 heures.

Enfin, la colonne e donne la période diurne normale en moy-

enne de 6 ans pour la saison chaude.

I] ressort avec pleine évidence des diverses colonnes de

ce tableau, que, pour ce qui concerne Upsala, la période diurne

de la vitesse du vent se distingue par un maximum pen-

dant VPune des heures qui suivent immédiatement celle de midi,

almmsi que par un minimum pendant la nuit, et que ce dou-

bie phénoméne a lieu å une répartition quelconque de la pres-

sion de Pair, cest-å-dire quelle que sot la direction du vent.

Les exceptions qui peuvent se présenter å cet égard sont tel-

lement insignifiantes, qu'elles méritent äå peine d'&tre mention-

nées. Nous reviendrons toutefois plus loin å ces détails aimsi

qu'a quelques autres.

Autres points de la Suede. Dans les stations suédoises de

2me ordre, on ne fait que 3 observations par jour, savoir åa 8

h. m., å 2 h. et å 9 h.s. LT'échelle est 0 (calme)—6 (ouragan).

Quoiqu'il soit difficile, avec ce petit nombre d'heures d'obser-

vation, de déterminer rigoureusement la période diurne, il est

cependant possible de fixer approximativement I'heure sur la-

quelle tombe le maximum. On trouvera, dans les tableaux

suivants, des jours des mois d'avril—septembre (octobre) 1874

—1875, ou, å toutes les trois heures d'observation précitées, le

vent a été observé å Il'est ou å l'ouest, et sa force indiquée

du moins au degré 1. J'ai exelu par ce procédé les directions

peut-étre peu stres du degré 0 qui se trouvent dans les jour-

naux, et qui pourraient influer désavantageusement sur la så-

reté des résultats.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

Stations des ecötes oceidentales de la Suéde.

Tableau II.

BAND. De

N:O 24,

PRO PMIS TA (ks. stars tososbernss

(CHOI HE) OLD SRS NESS

IANA S bög cons oso sanna

IDAG! abort Ae eg AA

Vent d'Est.

Stations des cötes orientales.

Kants Mb usla ris

IV ESHervikeV ssd ot kl

INSE OPIRSV Es: 06 San

Stdekrholme -—--E-236 AX

Ela p aTandML- sd 22

NOYERIS EE beska

Stations de lVintérieu

sem. 29 ÖrS: 8m | 25 9 s.

Lan 2.0 1.5 2.2 2.5 2.2

2.1 2.5 15 2:5 3.0 2.4

157 2.1 16 2.0 2.7 Uk

1.3 | 2.2 1.6 2.2 | 2.6 2.1

Stations des cötes méridionales ou de leur voisinage.

1.3 | 2.0 | 1.5 ig | 2.2 1.6

2.4 3.1 2.6 2.1 J.4 2.1

2.1 | 2.5 | 2.0 2.2 | 2.8 TS

1.9 2.1 158 1.9 2.3 5

2.9 i 2.5 2.9 2.6 2.3

1.3 2.2 118 2.7 2.9 1.6

1.3 2.3 1.6 1.s 22 15

148 2.0 1.6 2:0 2.2 1.6

1.6 1.9 is 1.5 2.2 1.4

2.2 2.2 1.6 2.0 2.3 1.6

1.3 22 1.s 2.0 2.4 1.6

r du pays.

1.3 1.5 | it La 2.1 1.3

1.6 1.9 da 1.8 2.2 1.6

1.2 L.4 IT 1.9 2.4 IS

1.5 1.8 1.3 2.8 3.3 2.3

1.9 2.5 1.3 3.0 3.5 3.0

105 I.s 1.4 | 2.2 2.7 2.0

ja ZE file EE [AR de ar 2.2

Vent d'Ouest.

A toutes les stations, ou peu s'en faut, tant å celles de

la céte qu'å celles de VFintérieur du pays, la force du vent å

2 h. du soir est plus grande qwa 8 h. du matin et qu'a 9 h.

du soir, et cela indépendamment de ce que le vent souffle de

V Est ou de VÖuest.

10 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

Nous passons maintenant å d'autres lieux situég dans d'au-

tres pays ou méme dans dautres parties du monde. Il ne

sera pas nécessaire de donner ici les tableaux et les calculs que

nous avons faits dans ce but, et il nous suffira de n'indiquer

que les résultats les plus importants, d'autant qu'ils se ressem-

blent tous dans leur portée générale.

Christiania. Des »Observations faites å I'Observatoire de

Christiania», J'ai calculé la période diurne de la force du vent

pour les mois d'avril—septembre des années 1864—1867. Les

heures d'observation sont 7 et 9 du matin, 2, 4 et 10 du soir;

les degrés, 0—4. Les vents de I'Ouest et du Sud ont leur

maximum de force å environ 2 h. du soir, tandis que ce ma-

ximum parait se présenter plus töt pour ceux du Nord et de

P'Est, savoir entre 9 h. du matin et 2 h. du soir. Cette diffé-

rence, insignifiante ä tout prendre, entre les différents vents,

est cependant trés rare, comme nous le verrons plus loin.

S!- Pétersbourg. T'étude de YI'ensemble des observations

horaires ä St-Pétersbourg, tirées des »Annalen des Physikali-

schen Central Observatoriums, 1875—1876», montre que le

maximum diurne de la force du vent pour les 8 directions

principales, tombe, avec des écarts insignifiants, sur 3 h. du

soir, et le minimum pendant la nuit.

Vienne. A la page 33 de son ouvrage cité plus haut, M.

le professeur HANN a donné la marche diurne de la vitesse du

vent pour les 8 directions principales. Le maximum se pré-

sente ä midi et le minimum pendant la nuit; mais P'on constate

en outre pour la plupart des vents un maximum secondaire

pendant la soirée.

Prague. Des calculs de la marche diurne de la force du

vent pendant la saison chaude, basés sur des observations

faites å 6 h. et å 10 h. du matin, ainsi qu'a 2, 6 et 10 h. du

soir (>Astronom. meteorol. und magnet. Beobachtungen an der

K. K. Sternwarte zu Prag»), montrent que la force du vent est

a son maximum vers les 2 h. du soir dans les jours avec vents

exclusivement de I'Est ou de I'Ouest.

Brugxelles. Tes observations faites, å toutes les heures

paires, de la force du vent en kilogrammes par pied carré

(>Annales météorologiques de TObservatoire royal de Bruxelles»),

ont donné, pour les mois d'été, un maximum entre 12 et 2 hb. s.

et un minimum pendant la nuit, que le vent fåt exclusive-

ment Est ou exclusivement Ouest.

BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 24, 11

Perpignan. Les circonstances paraissent tre semblables

åa celles des stations mentionnées plus haut, en ce que d'aprées

les calculs, basés sur le »Bulletin météorologique du Départe-

ment des Pyrénées orientales», le maximum de la force du

vent tombe en moyenne entre midi et 3 h. du soir pour les

jours avec vent de I'Est ou du NO; il parait en revanche se

présenter un peu plus töt, c.-å-d. entre 9—12 du matin, avec

les vents du Nord.

Palerme. Les chiffres que j'ai tirés du »Bulletino meteoro-

logico del reale Osservatorio di Palermo», portent sur la marche

moyenne de la force du vent pour les jours avec vents ex-

clusifs de I'Est d'un cöté, et vents exclusifs de I'Ouest de l'au-

tre. Ces derniers sont cependant trés rares. Pour ces deux

groupes différents de jours, le maximum tombe nettement sur

les 3 h. du soir environ, ou entre midi et 3 h. du soir.

Naples. La variation diurne de la direction du vent étant

ici tres nette, comme å Palerme, les jours avec vent exclusive-

ment de I'Est sont fort rares. Cependant, ici aussi la force

du vent dans le courant de la journée parait atteindre son

maximum vers les 3 h. du soir, qu'il soit exclusivement Est

ou ÖOuest. La marche diurne ne parait cependant pas &tre

aussi réguligre que sous des latitudes plus septentrionales.

(D'aprés le »Bulletino meteorol. del reale Össervatorio astrono-

mico di Napoli>. Heures d'observation: 6, 9, 12 m., 3, 6, 9 s.)

Nukuss. Les observations horaires de ce lieu essentielle-

ment continental (1 oct. 1874—1 oct. 1875. »Annalen des

Physik. Central Observatoriums in St-Petersburg», 1875) donnent

une période diurne des plus réguliéres pour la vitesse du vent,

avec un maximum chez les vents d'Ouest å 1 h. s. environ,

et un peu plus töt pour ceux de V'Est. On constate chez les

deux vents la trace d'un faible maximum secondaire pendant

le soir, prés de minuit. Le peu d'étendue de la série d'ob-

servations ne permet pas de décider si ce maximum est con-

stant ou simplement accidentel.

Halifax, Nouvelle-Ecosse. Un calcul de la période diurne

de la vitesse du vent a donné, pendant les mois d'été, pour

les 4 vents principaux, des maxima entre 1 h.—3 h. s. et .des

minima pendant la nuit. (Du »Thirteenth number of meteorol.

papers, 1865. Anemometry of Halifax, N. S> Londres, 1865.)

Washington. A ce lieu, plus méridional que le précédent,

il se présente, pendant les mois d'été, une période diurne

12 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

trés prononcée dans la force du vent aux jours å vents du

Sud ou de I'Ouest, avec un maximum tombant aux environs

de midi. Il est difficile en revanche de tracer une période

semblable chez les autres directions de vent, par suite de Fin-

fluence qu'elles subissent des vents de terre et de mer, et å

raison de leur peu de fréquence. (D'aprés des calculs basés

sur les »Meteorol. observations at the United States Observa-

tory, 1872»>.)

Se Héléne. Sur cette ile, qui se trouve dans la région

des vents alisés du SE., le maximum de la force du vent pa-

rait, tant en été quen hiver, tomber sur midi ou peut-étre

légérement avant cette heure. Il est impossible de fixer I'heure

de maximum d'une maniéere plus précise, vu le petit nombre

des heures d'observation (3 et 9 m., 3 et I s.); pour ces heures,

la force maximale du vent tombe sur 9 h. m. (>Observations

made at the magnetical and astronomical Observatory at St

Helena.> Vol. II. 1844—1845.)

Maurice. Sur cette ile, avec ses vents dominants entre

P'Est et le SE., le vent offre, pendant tous les mois de l'année,

son maximum de force å environ 1 h. du soir, et son mini-

mum pendant la nuit (>»Mauritius meteorological results for

1876>).

Hobarton. Dans: les mois dété, les jours avec vent du

SE ont le maximum de la force du vent å environ 3 h. du

soir, ceux avec vent du NW aå environ 1 h. du soir. La force

minima du vent tombe sur la nuit pour les deux catégo-

ries de jours. (D'aprés les »Observations made at the ma-

gonetical and meteorological Observatory at Hobarton on Van

Diemens Island». Vol. III. — Observations toutes les heures

impaires.)

Adélaide. Sur ce point de PFAustralie méridionale, la

force maxima du vent tombe dans les mois de janvier—avril

sur environ 3 h. du soir. DL'influence des bricss de terre et

de mer porte obstacle å la détermination de la période diurne

chez d'autres directions du vent que les directions prédomi-

nantes du Sud. Les vents tant du Nord que de VEst semblent

donner cependant, quand ils reégnent toute la journée, une aug-

mentation de la force du vent å I'heure de midi. (D'aprés les

»Observations made at the Adelaide Observatory»>.)

Bombay. Malgré les grandes variations annuelles et

diurnes qu'offre ce lieu par rapport å la force du vent, celui-ci

Lå

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 24, 13

a cependant son maximum de force å des heures oscillant,

suivant les divers mois de Pannée, entre 1 h. et 6 h.

du soir. Ce maximum tombe plus tard et s'accuse plus

nettement en octobre—mai qu'en juin—aolt. On constate

en outre, pendant la nuit ou vers le matin, I'existence d'un

maximum secondaire plus ou moins fort. (>The Meteorology

of Bombay Presidency, by Ch. Chambers.> Londres, 1878,

p- 116.)

Manille. D'apreés les >»Observaciones del Observatorio del

Ateneo municipal de Manila», avril—juin 1879, le maximum

diurne de la force du vent tombe environ sur 3 bh. s. ou entre

3 h. et 6 h. s., du moins pendant les vents d'est qui y pré-

dominent.

Moselbay. Suivant les »Observations météorologiques de

lP'expédition arctique suédoise en 1872—1873, rédigées par Wij-

kander» (Mém. présenté äå P'Académie royale des sciences de

Stockholm le 12 nov. 1873), la force du vent y présente en

moyenne une faible augmentation entre 9 h. m. et 3 h. s. Il

est impossible d'en tirer un maximum net. Peut-étre la série

d'observations est-elle trop courte. Il se montre encore moins

un maximum chez les différents vents.

Nous avons maintenant exposé rapidement la marche diurne

de la force du vent sur les points les plus différents du globe

terrestre. Nous aurions pu nous étendre beaucoup plus å cet

égard pour chaque lieu, mais notre intention a seulement été

de signaler ce qui nous paraissait le plus essentiel pour notre

but, savoir les heures sur lesquelles tombent les extrémes.

Nous n'avons rien dit pour cette raison de la valeur absolue

de la force moyenne du vent, ni de celles de ses directions

différentes. De ce qui vient d'étre signalé, on peut tirer les

conclusions sutvantes:

1. La force du vent å la surface de la terre atteint en

genéral dans le courant de la journée un maximum å midi ou

plutöt aux premieres heures de VPaprés-midi, et un minimum

dans le courant de la nuit.

2. En moyenne, ce maximum tombe au plus prés sur

la méme heure, quelle que soit la direction dominante du vent

dans la journée.

3. Des écarts ou des irrégularités considérables å l'égard

ci-dessus sont excessivement rares dans les zones tempérée et

froide. Il g'en présente par contre dans les pays plus chauds

14 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

comme aussi sur les cétes, ou, gråce a son réchauffement et å

son refroidissement diurnes, une grande surface continentale

produit des brises de terre et de mer ou des rotations de vent

correspondantes.

4. Les petites différences qui se montrent néanmoins,

sans nul doute, dans la période diurne de la force du vent,

quand on compare cette force pour des localités et pour des

directions de vent différentes, trahissent des particularités ou

des influences locales.

En un mot, nous sommes ici en présence d'un phénomene

de la nature la plus générale, que Fon rencontre tant sur

terre que sur mer, sous toutes les latitudes ou le soleil se

leve et se couche dans le courant des 24 heures. Tl rivalise

en régularité avec la période diurne de la température, de

méme qu'il lui ressemble aussi ä beaucoup d'égards.

Puisque, comme nous venons de le voir, c'est précisément

sous des latitudes quelque peu élevées, et spécialement pen-

dant la saison chaude, que ce phénoméne se présente dans sa

régularité la plus grande, il nous a paru intéressant de sou-

mettre les observations d'un lieu convenable, Upsala, a une

étude plus détaillée, et d'essayer, a V'égard de ce lieu, de dé-

couvrir la corrélation dans laquelle le phénoméne en cause se

trouve avec les autres phénoméenes météorologiques, pour cher-

cher ensuite, si possible, å en tracer les causes.

Les matériaux que nous avons eus å notre disposition, se

composent de 6 années (1873—1878) du Bulletin météorolo-

gique de YF'Observatoire d'Upsal, et de la série de trois ans

citée plus haut des »Observations météorologiques horaires,

etc.», — matériaux qui, par leur exactitude aussi bien que.

par P'état complet de leurs données, peuvent rivaliser avec les

meilleurs de l'espece. Parmi les observations anémométriques

de ces séries, je me suis principalement servi de celles por-

tant sur les mois d'été mai—aott, vu que le phénoméne en

question est le mieux accusé pendant ces mois.

Le tableau III, ci-contre, donne la marche diurne de la

force du vent pour les jours présentant une inégalité dans la

force maximale. Les chiffres entre parenthése indiquent le

nombre de jours qui a servi au calcul.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

Tableau III.

BAND: 0. N:0

24. 15

Ce tableau fournit les résultats sutvants:

ER 2330 H 5667 ESSILOR ENA

par seconde.| (16) | (53) | (120) | (118) | (107) | (73) | (81) | (28) | (15) | (15) | (8)

HäR NO:SK Maa de 20 2 KBR Ne Ae | AA ON ÖR

2 (OEI ESR ESR hr EE | ER ar Fre Se AE ka Et 7 6.7

3 ÖSK Oskar Sr Or fs2r2 DN STA | AASE 4.2 6.9

4 (0 ES LS oj äs [Ern fa a RE | 3:31 AON 48 Dr ATA 6.9

5 STA SN a REN TS EG AE GE GS RS

6 (DNA RE RAT a SAFE LSS TN ec Sa ES Be D.4 8.2

i. [Sr ale Nr IN Sar 43 DB TOTNIRINE NING: 9:2

8 AEG RS NN. 6N AN AA Väs BA 7.3 9.8

9 ERE Por 28:64 DL NO: EON BR 8.2) 10:2

10 iNSk2nooar 400 B:6r 0:53 I SA OS S:50 LOS

11 1.s Sr RN FEN EL SR SEN ter HON

12 IUI PT TER EE BE ros SO a ET Sen RE 9:5 > 120

158 JU AT AT fr Sr RR TA 1 a I [SBA ES a an 10.5 | 11.8

2 SER: 5e tad SNR Br ONA | BENNO: LON NIA

3 2 RDS (EE TA [BV (aja le fr [st SR RES IE

4 ILE RB SE SE a Sa ra a OL RDS

5 VEN ES NA EAA AONLEDISHI H0:5: | SIESR | 5 8.6 8.0

6 2 SD: TOT EDSEL EN 7.0 3.0 6.s

id ILE [ERE SSR ee ON a LS NS 7.2 6.1

8 MASSOR RA 0 RBS DS | DYGN DE 6.7 4.9

3) HsnlkelkeR2:201) 2:6 HOS2:87 | "oss drar Oise 48 6.0 4.5

10 JL | 3 (ER EG IS RR Re be GEN I AD NA RS 6.1 4,2

äl ESA NOLiSENnISN 2 rer 0nE Disk | KEN Oh D.9 d.7

12 Rear 2 glesa lLB:6r | AS AR ran Bl

Lorsque, dans certains jours, la force maximale du vent est

trés élevée, savoir de 10 å 14 métres par seconde, elle tombe

en moyenne sur I'heure de midi ou immédiatement aprés cette

heure, ou elle est en outre fortement accusée. Quand les maxima

des jours entrant dans le calcul des moyennes sont plus ordi-

naires (4—9 métres par seconde), le maximum présente dans

la régle une certaine tendance å se transporter vers les heures

de P'aprés-midi, et en måme temps å devenir moins fixe; quand

les maxima journaliers sont trés bas (2—4 métres par seconde),

il se montre dans les moyennes deux maxima bien évidents:

16 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

Pun qui continue å se tenir aux environs de midi, et un autre

arrivant plus tard, c.-å-d. entre 5—96 h. du soir.

Si Pon considére le minimum moyen de plusieurs jours

pendant la nuit, ce minimum croit avec V'augmentation de la

force maxima pendant le jour, non toutefois dans la meéme

proportion que cette dernigre, mais plus lentement, jusqua ce

qu'il semble atteindre une limite de 4,6 méetres par seconde.

Cela donne naissance au fait curieux, mais d'une valeur

générale, que Pamplitude périodique croit avec Vaugmentation de

la force maximale du vent pendant le jour, ce que montre par-

faitement V'extrait suivant du tableau III. Il est en outre re-

marquable que le quotient, — Vamplitude divisée par la force

maxima, — soit å peu prås le meme pour tous les degrés de la

force du vent.

Tableau IV.

a Er IEEE SE SE EE ES AE EA

: - 3 Fn

Jours å force maxi- Moyenne. Amplit. di- |

4 . , I

male du vent de mé- ij. ViseCespar |

tres par nde: ; : max.

WPEr BEE0 Max. | Min. Amplit.

Si Pon répartit les jours d'aprés la force moyenne du vent

pour les 24 heures, on obtient le méme résultat qu'auparavant,

savoir que Pamplitude augmente avec la moyenne de la force

du vent.

T”amplitude se trouve par conséquent en général dans la

relation la plus intime avec la force propre du vent, et il faut

par suite faire entrer aussi cette dernigre dans la discussion

dés que l'on veut mettre la premiere en corrélation avec d'au-

tres phénoménes météorologiques, tels' que p. ex. la nébulostité.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.

BAND. Db.

N:O 24,

T'objet du tableau V est de montrer la période diurne de la

force du vent: a, quand la quantité des nuages est nulle ou

insignifiante, et b, quand le ciel est couvert.

Tableau V.

variation

a. Force du vent å la quantité de nuages 0—2 (3).

Moyenne diurne

en métres par = fa SR Fa Moyenne.

seconde! (29) (44) (30) (10) 5

UT .5 1.0 J.1 J:8 Zl

2 0.5 0.8 2.7 3.8 2.0

3 0.5 0.9 2.1 3.9 2.0

4 0.4 057 2.9 DA 2.0

5) 0.4 0.9 d.1 4.2 2.2

6 0.8 1.4 2.5 4.9 2.7

Zl JES 2.2 3.9 D.4 3.2

8 EB 2.6 4.4 DES 3.6

9 1.9 2.8 5.0 6.6 4.1

al0) 2.1 SL 5.5 6.5 4.3

11 2.3 J.4 D.8 6.7 4.6

12 2.4 9.5 5.9 6.9 4.7

deg 2.4 5 D.8 7.3 4.8

2 2.6 3.8 5.9 7.0 4.8

3 2.7 3.8 DES 1 4.4

4 2.8 3.6 Di 7.4 4.9

3 2.9 3.8 5.6 6.9 4.8

6 2.8 3.6 D.6 6.4 4.6

id 2.6 DM 4.9 5.6 4.1

8 2 2.6 4.2 4.8 Öv

9 1.6 2.3 3.8 4.1 0

10 1.4 2.0 3.7 38 218

ill 1 1.5 ÖJ: 7 2.4

12 0.9 1.4 3.0 d:8 2.3

18 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

b. Force du vent å la quantité de nuages I—10.

RE ES Se RS 23 14—5 a Moyenne

| — seconde. (11) (30) (18) (11)

lm. en 2.2 2.4 4.7 2.6

2 0.9 2.1 2.6 4.4 2.5

0.7 IE 3.0 4.2 2.4

4 0.8 1.9 J.1 4.4 2.6

3 0.7 2.0 J.2 4.4 2.6

| 6 ÖM 2.2 d.4 D.2 2.9

| ä 1.2 5 3.8 Dt 3.3

| 8 1.6 2.9 4.5 6.0 3.8 |

9 2.0 3.0 Du 6.2 41 |

10 1.9 d.2 5 6.1 4.2

a lil 1.9 J.4 DD 6.8 4.4 |

| 12 2.2 3.7 3 7.4 4.7

| ds 25 5 D.7 7.5 4.7

2 2.3 3.3 DÖ ee 4.6

3 5 J:2 0.8 (33 4.7

4 2.4 3.1 2 6.5 4.3

0) 253 3.2 50 6.1 4.2

6 2.3 2.9 D.0 DE 3.9

7 1.9 2.8 5 4.9 3.5

| GR | 2.3 4.3 4.6 d.2

| 2 1 2.0 4.4 4.2 3.0

| 10 ib 2.0 4.2 4.6 JL

| 11 1.5 2.0 4.0 4.5 3.0

| 12 fact NES 4.0 4.3 2.9

est presque tout aussi accentuée dans les deux cas. Cela

coupe court å toutes les tentatives d'expliquer le phénoméne

comme le résultat d'une influence de la nébulosité du ciel.

Il existe cependant quelques petites differences caractéristiques.

Ainsi, le maximum de la force du vent se présente dans la

regle, pendant le courant de la journée, un peu plus tard, si

méme å un degré insignifiant, par un jour clair que lorsque

le ciel est couvert. Le minimum est aussi un peu plus bas

et le maximum un peu plus devé, ou, en d'autres termes,

amplitude est un peu plus grande dans le premier cas que

dans le second.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 24. 19

Cette influence de la nébulosité s'accuse d'une facon plus

sensible, si I'on soustrait les chiffres de b du tableau V de ceux

de a du meme tableau, ce qui donne le tableau VI suivant. Les

différences positives dans les heures du soir et les négatives dans

celles de la nuit, montrent évidemment qwun ciel clair améne

une augmentation de la force du vent pendant la soirée et une

diminution pendant la nuit.

Tableau VI. Difference entre la force moyenne du veni å la

quantité de nuages 0—2 (3) et å la quantité 9—10.

Moyenne diurne |

en métres par 1—2 2—3 4—5 5—6 Moyenne.

seconde. |

ön. — 0.6 — 1.1 + 0.7 — 0.9 — 0.5

2 — 0.4 -- 1.3 + 0.1 — 0.6 — 0.5

3 — 0.2 — 0.9 — 0.3 — 0.3 — 0.4

4 — 0.4 — 1.2 — 0.2 — 0.6 — 0.6

5 — 0.3 — 1.1 — 0:1 -— 0.2 — 0.4

6 + 0.1 — 0.8 + 0.1 — 0.3 — 0.2

7 + 0.0 — 0.3 + 0.1 — 0.3 — 01

8 — 0.1 — 0.3 — 0.1 — 0.2 — 0.2

9 — 0.1 — 0.2 — 0.1 + 0.4 == 0:0

10 + 0.2 — 0.1 + 0.0 + 0.5 ASK 1

igt + 0.4 SEd050 + 0.3 — 0.1 + 0.2

| 12 20: NS tösen) 8 0 + 00

UT + 0.3 20:0 + 01 — 02 + 0.1

HAD + 0.3 + 0.5 + 0.3 —0:2 + 0.2

| 3 00:28 + 0.6 + 0.0 =(02 (05

| 4 + 0.4 + 0.5 + 0.5 + 0.9 + 0.6

| 5 + 0.6 + 0.6 0.6 KTN0:S + 0.6

| 6 + 0.5 + 0.7 + 0.6 + 11 + 0.7

Z + 0.7 + 0.3 + 0.4 + 0.7 + 0.6

| 8 OA BAN ENE + 0.2 + 0.2

2 + 0.2 + 0.3 — 0.6 — 0.1 205

10 — 0.3 + 0.0 — 0.5 — 0.5 — 0.6

il — 0.4 — 0.5 — 0.3 — 0.8 — 0.6

12 — 0.5 — 0.4 —1.0 | —0.5 — 0.6 |

Ainsi, Pon peut dire que la variation diurne de la force

du vent & Upsal est le résultat d'une superposition de deux va-

riations: Vune fortement développée, dont le maximum tombe

20 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

immédiatement aprés VI'heure de midi, et qui parait avoir sa

forme typique dans un temps sombre, surtout venteux, et

une autre, trés subordonnée, avec un maximum tombant en

moyenne sur 6 h. du soir, maximum qui se produit par un

temps calme et clair.

La force du vent présente en outre une affinité non équi-

voque avec la période diurne de la température. Tes ampli-

tudes de toutes deux sont å la reégle plus grandes dans la sai-

son chaude que dans la saison froide. En été, le maximum

de la température tombe en moyenne sur les 3 h. du soir

environ, celui de la force du vent å peu pres å la meme

heure, ou, comme nous l'avons vu, meéme un peu plus töt,

surtout quand le phénoméne offre son plus grand développement.

Les variations de toutes deux commencent et cessent aussi å peu

prås au méme moment de la journée pendant les diverses sai-

sons, celle de la force du vent toutefois un peu plus töt, comme

le montre le tableau suivant (VII), calculé pour Upsal par

M. HJIELTSTRÖM !).

Tableau VII

Variation de la vitesse Variation de la tempé-

du vent. rature.

Saison et année.

Commen- | rin. | Durée. Commen-| Fin Durée.

cement. cement.

FELVET SALE Sm. 6 s. | 10 heures] 8 m. 6 m. heures

Printemps -.--------- blm. I i L0ES: 17 » 5 ma. | LORS:

Kberge tand kala 3 Mm. 0 mi Zl dm. lim.

Automne o.d. 6 m. (OR RE | dn LS: K

Amnge dess tSell4 5 om. 9 s. 36 Hennes 6 m. |10s. |16 heures|

De VF'autre cöté, il existe å plusieurs égards des différences

notables et caractéristiques entre ces deux phénomeéenes, tels

qu'on les observe å la surface de la terre. Ainsi, le tableau

suivant, VIII, montre qu'a une grande amplitude dans la force

du vent, la température ne varie que faiblement au lieu de

présenter la variation considérable å laquelle on se serait at-

tendu. On voit aussi que, tandis que par un ciel clair Vam-

plitude de la température est en moyenne plus grande du

double que par un ciel voilé, I'amplitude de la force du vent

est, par contre, peu différente dans les deux cas.

!) Voir p. 19 du mémoire cité plus haut de cet auteur.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 24. 21

Tableau VIII.

Moyenne diurne Amplitude péeériodigue.

de la force du

| vent en 'métres

de la force du vent. de la température.

| Bäseconde. Nuages 0—3. Nuages 9—10. Nuages 0—3. Nuages 9—10. |

5—6 3.6 | 3.3 12.9 | T.a

4—5 3.0 | 2.6 13.7 D.9

2—3 2 1.9 15.6 6.3 |

1—2 2.2 1.4 157 3.0

La grandeur de Famplitude de la force du vent pendant

les différents mois d'été, par un ciel clair et å des forces moy-

ennes différentes du vent dans le courant de la journée, offre

également un point d'intérét, comme le montre le tableau

Tableau IX.

| Moyenne | Minimum Amplitude

MOS diurne en | Nombre de |moy. en mé- périodique

metres par Jours. tres par se-| en métres

seconde. conde. par seconde.

| NIGER Fa SEE 4—5 2) 2 3.6

3—4 il7 2.0 2.9

2—3 I | 0.9 3.5

| 1—2 6 0.6 2.8

JTELINSESE NA URNA PSÅIE La 4—5 15 2:8 Själ

3—4 118) 2.3 2.4

2—3 5) EN 200

1—2 — — —

fdfönliKstDN LANSEN ot 4—5 SS co JR

3—4 dk 2.1 3.2

| 2—3 14 0.9 2.9

TE? 9 0.8 2.1

FAT EDRSR SEE BES Seg ns 4—5 3 2.6 3.7

3—4 12 1.6 3.7

| 2—3 i 1.1 d.1

| 1—2 12 0.6 2.6

L'amplitude se montre dans la reégle plus faible en juin

qu'en mai, juillet et aodt. LDL'amplitude de la température est

22 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

en revanche, pour les cas entrant dans le tableau, en moyenne

å peu pråés égale pour les différents mois.

Nous voyons de méme ce dernier fait constaté dans le

tableau suivant, contenant la moyenne des années 1874—1878

(—79), tirée du »Bulletin météorol. mensuel d'Upsal>.

Tableau X-.

Force du vent. Température. FER Quantité

Mois. a des

Max. | Min. | Ampl.| Max. | Min. | Ampl.| enne. | "028651

Janvier .......- 4.3 3.4 0.9 1— 4.0] — 5.5] 1.5 | — 51 7.5

Février .......- 4.3 d.4 0.9 I— 3.11 — 6.3] 3.2 | — 5.0 7.4

Niarsi eJEE DE 3.2 1.9 |— 0.11 — 5.90 5.8 | — 3.2 6.3

Aware ff 5.2 2.9 2.3 I + 5.9 — 1.6] 7.5 + 2.0 D.5

104 FE SAN DM 2: 3.0 I +11.9 + 2.7] 9.2 + TA7 5.5

JANEE AE SE HAL IKE2:6 2.5 I +19.0] + 9.5! 9.5 +14.7 5.0

Ab CSR ER 4.5 1.9 2.6 | +20.5) +10.9) 9.6 +16.0 D.7

Avosol | 4.3 1.9 | 2.4 | +18.8 +10.0o] 8.8 +14.5 D.4

Septembre ...| 4.7 2.8 1.9 I +13.7, + 7.21 6.5 +10.0 5.9

Octobre ....... 4.8 SI KeA SEI est SL ch + 5.6 6.8

Novembre -...| 4.3 5 TEL ROT 0 ne + 0.1 58

Décembre -....| 3.8 | 3.0 | 0.8 I— 5.6] — 5.9] 0.3 | — 5.3 3.2

Les amplitudes de la force du vent et de la température

se suivent en général dans le courant de Fannée, de sorte que

toutes deux sont plus grandes dans les mois chauds que dans

la saison froide. En examinant de plus preés ces amplitudes

pendant les mois d'été, on voit également s'y accuser la par-

ticularité qui vient d'étre signalée, savoir que l'amplitude de la

force du vent est plus petite en juin qu'en mai et en juillet,

et meme en aoft, si l'on prend en considération le maximum

moins considérable de la force du vent pendant ce dernier mois.

Si I'on compare l'amplitude de la force du vent avec la

température moyenne, on constate de méme qu'en général la

premiere augmente avec celle-ci dans le courant de Pannée.

Cette régle est toutefois soumise å des exceptions si grandes

et si nombreuses dans les mois d'été et du printemps, quand

la force du vent présente justement son développement le plus

considérable, qu'il est impossible d'affirmer positivement V'exis-

tence d'une connexion directe entre les deux phénoménes.

RIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 24. 23

On est encore moins a méme de tracer une relation effec-

tive entre les valeurs du barométre et la période diurne de la

force du vent. L'amplitude de cette derniére est, il est vrai,

comme le montre le tableau I, a, b, un peu plus grande en

moyenne par les pressions basses que par les hautes pressions;

mais la cause la plus rapprochée en est sans nul doute, d'aprés

ce que nous avons déja fait voir, la force du vent générale-

ment supérieure dans le premier cas.

Avant d'aller plus loin, nous croyons devoir apporter une

correction åa quelques données du travail de M. HJELTSTRÖM,

d'autant qu'elles ont été reproduites dans le mémoire de M.

HANN cité plus haut.

Le professeur HANN dit, p. 15 de ce mémoire, par

rapport äå un tableau qu'il emprunte au travail de M. HJELT-

STRÖM: »Plus la force moyenne du vent est petite, plus est grande |

dans la regle la variation diurne de cette force, comme le montre'

efjectivement la marche a une haute pression de Vair, qui est

ausst généralement accompagnée d'un temps clair. Un fait qui

me paralt tres remarquable, c'est que le quotient (tempér.

moy. divisée par lI'amplitude diurne de la force du vent) donne

presque constamment une moyenne de 5.3 (pour Upsal). Il

serait intéressant de rechercher aussi cette relation pour d'au-

tres lieux.>

A la premiere partie de cette assertion, nous opposerons

nos tableaux III et IV, indiquant indiscutablement le contraire,

savoir que plus la moyenne diurne de la force du vent est

grande, plus est grande aussi lamplitude diurne de cette

méeme force.

Pour ce qui concerne en second lieu la variation de la

force du vent åa des pressions differentes, nous renvoyons au

tableau I, montrant que lI'amplitude est plus grande par les

basses pressions que par les hautes, c.å-d. précisement l'op-

posé de ce qui est indiqué dans la citation ci-dessus. Comme

nous Vl'avons vu, cette circonstance ne dépend pas, ä propre-

ment parler, de la valeur de la pression atmosphérique, mais

de la circonstance que la force du vent est en général plus

grande par une pression basse que par une pression haute.

Quant å la différence de la variation par un ciel clair et par

un ciel voilé, elle est insigniftante, comme nous l'avons éga-

lement vu, et peut etre omise ici.

24 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

Dans le passage cité, la moyenne de la température et la

force du vent sont ensuite mises en connexion l'une avec I'au-

tre, de sorte que leur quotient serait un chiffre constant pour

la méme nébulosité du ciel. D'abord, il ne nous parait pas

entigerement naturel de vouloir måme essayer de chercher le

rapport entre l'amplitude de la force du vent et la tempéra-

ture moyenne, car les valeurs de cette derniére dépendent

totalement du point zéro arbitraire qui aura été choisi. Si l'on

avait pris un autre point zéro, le quotient en question cesse-

rait d'étre constant. Cette circonstance enléve, selon nous,

tout son intérét ä l'invariabilité supposée. Nous avons déja

vu, en outre, I'influence insignifiante que la quantité des nuages

exerce sur l'amplitude de la force du vent, et le degré bien

supérieur des valeurs de cette derniere, dépendant de la force

maximale du vent. Vil existait en réalité une connexion de

cette nature, les chiffres de notre tableau X Tl'indiqueraient

nécessairement. Il n'est cependant guégre possible d'y en

trouver la trace. Mai, p. ex., est de tous les mois celui qui

présente la plus grande amplitude de la force du vent;

cette dernigre est måme plus grande que ecelle de juillet; or,

mai n'a qu'une température moyenne de + 7.7, tandis que celle

de juillet s'€léve å + 16.o. Pour avril, Pamplitude de la force

du vent est å peu prés égale å celle d'aott, ce qui n'empéåche

pas la température moyenne du premier mois de n'etre que

+2,0, tandis que celle du second est de + 14,5. La nébulo-

sité est en moyenne égale dans tous ces cas.

Nous avons souvent eu l'occasion de constater, dans le cours

de nos recherches, combien il est facile de confondre dans les

caleuls des chiffres de nature différente et d'arriver de la sorte

å des résultats totalement erronés. Nous avons peur qu'une

confusion de ce genre n'ait donné lieu, comme il vient d'etre

montré, 3 certaines inexactitudes dans le mémoire å d”autres

égards si important de M. HJIELTSTRÖM.

De tous les éléments météorologiques, la variation diurne

de la température parait étre celui qui présente le rapport le

plus intime avec la force du vent. &La cause dont dépend la

premiere doit donc probablement produire å tout prendre la

seconde. Si I'on réfléchit toutefois å ce que la variation de

la force du vent devance dans ses heures tropiques celle de

la température, il est å présumer, selon nous, qu'elle dérive

plus immédiatement de leur cause commune. (Nous omettons

BIHANG TILL k. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. d. N:O 24. 25

pour le moment le retard du maximum que nous avons signalé

dans certains cas.) La cause de la période diurne de la tempé-

rature est le plus primaire des effets du soleil sur notre globe,

savoir lWinsolation. Mais, de quelle maniere P'insolation pour-

rait-elle produire le phénoméne en question et måme en &tre

une cause primaire? Il ett été å désirer que j'eusse pu, dans

mon essai de répondre äå cette question, m'appuyer sur d'au-

tres recherches que celles données ci-dessus pour Upsal. J'ai

cependant toute raison de croire que plusieurs des circon-

stances valables pour ce lieu sont d'une nature si générale,

qu'on les retrouvera sur la plupart des points ayant une situa-

tion quelque peu normale, du moins dans la zone tempérée.

Lun des plus importants de ces résultats me parait tre

que PFamplitude périodique diurne de la force du vent aug-

mente en moyenne avec cette force. Ce n'est pas par les

temps calmes et clairs que la variation de la force du vent se

présente avec le plus d'évidence, mais au contraire par les

grands vents et les tempétes avec ou sans chute d'eau. LDL'idée

que PI'on gest faite jusqu'iei de la connexion entre le gradient

et la force du vent devra &tre notablement modifiée en pré-

sence de ce fait. Car, la circonstance que des variations ré-

guliéres de la force du vent dans le courant des 24 heures

pareilles å celles indiquées au tableau III, et s'élevant jusqu'a

7 métres par seconde, ne sont pas accompagnées de variations

barométriques correspondantes, cette circonstance est en pleine

contradiction avec les idées recues jusqu'ici. Ces variations-ci

devraient faire présupposer évidemment des hausses et des

baisses périodiques pendant la journée dans les centres des

minima barométriques: or, il est impossible de tracer V'exis-

tence d'un phénoméne de cette nature. Si FI'on se rappelle en-

suite que la quantité de chaleur donnée par le soleil å la terre

est å peu prés la méme pour chaque jour, et que V'effet et la

cause doivent &tre proportionnels entre eux, il serait toutefois

remarquable que, dans les jours avec vent, l'action du soleil fåt

si incomparablement plus grande que dans les jours plus calmes.

Pourquoi cette variation tend-elle, å mesure qu'augmente la

force du vent, å atteindre son maximum toujours plus prés

de midi, c'est-å-dire å I'heure de la journée ou Vl'insolation est

3 son maximum? D'ou vient cette force immense, ou le tra-

vail mécanique consommé dans cette augmentation diurne con-

sidérable de la vitesse des masses d'air par les grands vents,

26 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

et a quoi servent la måme force et le méme travail en temps

de calme, si cette force et ce travail sont disponibles au meme

degré dans toutes les occasions?

Avant d'essayer une réponse aux questions ci-dessus, il y

a toute cause d'examiner si ces modifications immenses du

mouvement de l'atmosphere dans le courant de 24 heures, si

ces consommations de force, ne seraient pas plutöt apparentes

que réelles, si peut-8tre elles ne seraient pas compensées par

des modifications contraires qui se font sentir ailleurs, comme

p- ex. dans les couches supérieures de V'atmosphere. Ne se-

rait-il pas possible que le courant dair passant au-dessus

de nos tétes et då å la répartition générale de la pres-

sion atmosphérique s'abaisse pendant la journée gråce au ré-

chauffement des couches inférieures de F'atmospheére par le

soleil et g'éleéve dans Pair pendant la nuit, ou que F'influence

de ce courant consiste tout simplement en ce qu'il commu-

nique pendant la journée une partie de sa vitesse plus consi-

dérable aux couches inférieures de V'atmosphere? A VFépoque

actuelle, ou I'on sait en réalité si peu du mouvement général

de Patmosphere comme de la mécanique des corps gazeux en

général, une hypothése pareille ne peut åtre considérée comme

parfaitement absurde. Nous avouons qu'il est difficile de décider

comment cet abaissement et cette hausse du courant d'air se-

"raient å méme de naitre du réchauffement et du refroidisse-

ment diurnes de PFatmosphére. On pourrait sans doute se les

figurer comme provoqués par Véchange de PFair, då aux cou-

rants ascendants et descendants, ou tout simplement par la

circonstance que, pendant la journée, les couches les plus infé-

rieures sont, gråce å leur réchauffement et å leur diminution

de densité, entrainées par le courant supérieur, et que pendant

la nuit, au contraire, lorsqu'elles deviennent plus froides et

par suite plus denses et plus pesantes, elles présentent moins

de disposition å prendre part au mouvement.

Dans son intéressante note sur le mémoire précité de M.

HANnnN, le Dr KÖPPEN a examiné divers essais d'explication de

ce phénoméåne. Aprés une discussion qui se rapproche assez

de la nötre, il g'arréte å la premiere de ces alternatives, savoir

aux courants ascendants et descendants comme la cause pro-

bable. Diverses difficultés sg'élévent cependant, selon nous,

contre cette admission. Ainsi, il n'est pas facile de s'expli-

quer comment des courants verticaux pourraient se déve-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 24. 27

lopper par un temps voilé et venteux. Ensuite, ces courants

verticaux qui ne recoivent sans doute leur entier développe-

ment qu'aprés le maximum de la température, devraient ame-

ner un retard plus considérable du maximum de la force du

vent qu'on ne le constate dans la réalité, du moins sous nos

latitudes et par un vent intense. Enfin, Vhumidité de Vair

devrait changer davantage de lieu å lieu, car partout ou lair

descend, son humidité ne doit pas étre la méme qu'aux points

ou il monte.

Le D" KÖPPEN a aussi pris en considération V'autre alter-

native, savoir l'entrainement de V'air inférieur par Vair supé-

rieur, doué d'une vitesse plus grande, et måéme la variation

produite dans cet entrainement par la variation périodique de la

température. Il ne considére toutefois pas cette explication

comme probable, par suite d'une objection qui peut étre faite

du cöté de la théorie moderne des gaz. MBSuivant cette théo-

rie, le frottement entre deux masses de gaz en mouvement

est trés peu considérable. Ce frottement augmente, il est

vrai, légérement avec la différence de la température de ces

masses, mais il est dans tous les cas trop insignifiant pour

produire lentrainement en question. On peut se demander

cependant sg'il ne faut pas se représenter cet entrainement dans

FPatmosphere libre comme ayant lieu d'une autre facon que

ne le présuppose la théorie des gaz. TITr'eau d'une riviére en-

leve et entraine des particules solides du fond et des bords.

Le vent fait tourbillonner et entraine avec lui dans les hau-

teurs atmosphériques de la poussiere et de la fumée avec

une facilité plus ou moins grande. Ne pourrait-on pas ad-

mettre que quelquechose d'analogue a lieu dans Pair, dont

la densité est soumise dans les régions inférieures å des va-

riations si considérables pendant les 24 heures? Il ne vaudrait

toutefois pas la peine, avec nos connaissances actuelles, de

se livrer å de simples suppositions pour l'une ou VF'autre al-

ternative. Peut-étre existe-t-il encore d'autres manieres d'ex-

pliquer le phénoméne en question.

Quoique les raisons appuyant Ihypothése présentée

soient passablement faibles, il n'en est pas moins étonnant

de voir comment, en admettant une communication rapide

entre les différentes couches d'air par suite de la variation

diurne de la température, ä quelque cause que soit due cette

communication, il est étonnant, disons-nous, de voir, ainsi

28 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT.

que nous allons le montrer, comment la plupart des faits

signalés plus haut se Jlaissent facilement expliquer.

Quand, au lever du soleil, atmosphere commence å etre

échauffée par les rayons de cet astre, le courant dair g'a-

baisse aussi, c.-a-d. que les couches inférieures commencent

a prendre une part plus vive au moyvement des couches su-

périeures, et que l'on remarque å la surface de la terre une

augmentation de la vitesse du vent. Pendant les heures du

matin, la force du vent augmente avec la température, et

cela, naturellement å mesure de la vitesse propre du courant

d'air. Immédiatement apres I'heure de midi, la température

de toute la colonne atmosphérique commence å diminuer.

Simultanément, d'aprés notre admission, le courant d'air doit

g'é€lever et la force du vent diminuer å la surface de la

terre. Le fait que les heures tropiques de la variation de

la force du vent devancent celles de la température pourrait

s'expliquer par la circonstance que la premiere se regle d'aprés

la température moyenne de toute la colonne verticale de

FPatmosphere, et I'on sait qu'a une hauteur plus considérable,

la température commence äå augmenter et aussi a diminuer

plus töt qu'å la surface.

Dans la saison d'hiver, quand la température est en moy-

enne presque constante durant la nuit, et qu'elle ne subit

qu'une faible augmentation pendant le jour, la force du vent

doit aussi gtre en moyenne assez constante durant la nuit et

augmenter faiblement pendant le jour. Or, cela est entiére-

ment conforme å ce qui se passe effectivement, comme il

est facile de s'en convaincere par un simple coup d'oeil dans

le Bulletin mensuel d'Upsal. Sur la mer et dans les régions

polaires, ou la variation diurne de la température est minime,

la variation diurne de la force du vent y varie aussi trés peu.

Par un ciel clair, la température est un peu plus élevée

pendant le jour et un peu plus basse pendant la nuit que

par un ciel nébuleux. Cette augmentation de lI'amplitude de

la température par un ciel elair ne peut cependant s'étendre

a une hauteur bien considérable au-dessus du sol, et par suite

elle ne peut produire d'augmentation bien sensible dans

FPamplitude de la force du vent.

En juin, la variation diurne de la force du vent était å

Upsal évidemment inférieure 3 celle des mois voisins. L'ob-

servation n'a, il est vrai, pas encore permis de constater si

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 24, 929

cette circonstance est accompagnée d'une diminution sem-

blable dans la variation de la température moyenne de Ja

colonne verticale; mais il est probable que cette diminution

existe réellement, et qu'elle est causée par la courte durée

des nuits pendant ce mois sous nos latitudes.

Il suit évidemment, d'aprés notre théorie, que sila force

du vent augmente å la surface de la terre pendant le cours

de la journée, I'opposé doit avoir lieu å une certaine hauteur

dans latmospheére. Or, c'est ce que P'observation a confirmé

pour quelques lieux situés å une altitude considérable, tels

que Mount Washington en Amérique ”), ainsi qu'au Rigikulm

et au Schafberg en Suisse, et au Dodabetta dans les Indes”?),

ou I'on a généralement constaté un minimum de la force du

vent pendant la journée et un maximum pendant la nuit ou

au matin. Suivant mon essai d'explication, aussi bien la pé-

riode diurne de la force du vent å la surface de la terre que

la période inverse äå une certaine hauteur, doit se présenter

sur tous les points du globe ou existe Valternance du jour

et de la nuit, et ou les vents ne dépendent pas d'influences

locales prédominantes.

Il existe sans nul doute, å cöté de la cause générale ad-

mise, d'autres causes plus locales, qui, dans des circonstances

favorables, peuvent influer sur la marche normale du phéno-

méne et produire de la sorte une période diurne de la force

du vent offrant des écarts plus ou moins considérables de la

période typique. Il est probable que F'on peut mettre au

nombre de ces anomalies le retard du maximum ou PF'indice

d'un maximum secondaire que l'on constate a Upsal par un

temps clair et calme, comme aussi le maximum secondaire

que, suivant le professeur HANN ”), présente å Vienne la

force du vent å une heure avancée du soir, aimsi que les va-

riations annuelles dans FP'époque de l'arrivée du maximum

pendant laprés-midi a Bombay et dans quelques autres lieux;

enfin, les differences signalées par M. HELLMAN dans la pé-

riode diurne des vents d'est et des vents d'ouest å Madrid,

et ainsi de suite.

!) HELLMAN, Zeitschr. fir Meteorologie, T. X, N? 20.

2?) HANN, 1. c., 67. Zur Meteorologie der Alpengipfel. T. LXXVIII des

Sitzb. der k. Akad. d. Wissensch.. 2”" section, oct. 1878.

>) Die tägliche Periode der Geschwindigkeit u. Richtung des Windes, p. 33.

30 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VEN?.

Les particularités et les anomalies de cette nature ne peu-

vent pas s'expliquer par notre théorie, et elles n'ont pas besoin

non plus de cette explication. Les causes en varient proba-

blement avec les localités. Nous avons seulement voulu nous

en tenir dans ce travail ä ce que nous avons considéré con-

stituer l'essence méeme du phénoméne. Une fois que PI'on

comprendra parfaitement le phénoméne général, il sera com-

parativement plus facile de se rendre compte des exceptiors

causées par des influences locales.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 5. N:o 25.

UEBER

SEKUNDARE GESCHLECHTSCHARAKTERE

NORDISCHER TAGFALTER

CHRISTOPHER AURIVILLIUS.

MIT 3 TAFELN.

DER KÖNIGL. SCHWED. AKAD. DER WISS. MITGETHEILT

DEN 11 FEBRUAR 1880.

STOCKHOLM, 1880.

KONGL. BOKTRYCKERIET

SE OM DTA ARNE pr HA RE BR

4 - WPR Ene FREI a PETE KM jr SVAREN in IR TUE. j ren

ESR DYRT er tac Fraud wikpe jul

ev bullan NERFÖR Tou (wRSNN se

sind te 1 skrud. > Nesta va NRA

HN an ER NEMI i or Nea nrg Ne

burn ONA år Ölet oven: pun NAS Un

pp RNd ra år fakto råent I STÖRANNVIRA FS

REV bv A RR ne FR mA NUR BAG IA RANN

Åk p

ER IEYE)

FEavnARARoee notor

SITIKADAT AARno RON

VÄL VAT SG OUTIN

NO MATTS Kern Måd oOANA REN HVAR EE

FITA RR ANC EL MER RR rt

| Å al DM

[d pl er GA ul -

dj pd (ara SOM AN

ITEYDRA NA CJ

j AEA u MUN

/ > SOTD

| SSM secundären Geschlechtscharakteren versteht man solche,

dem einem oder dem andern Geschlecht eigenthimliche

Kennzeichen, die mit den Fortpflanzungsorganen in keinem

unmittelbaren Zusammenhang stehen. In vielen Fällen därfte

es indessen schwierig oder beinahe unmöglich sein eine be-

stimmte Grenze primärer und secundärer: Geschlechtscharak-

tere anzugeben; doch findet man gewöhnlich leicht, wo eine

Bildung hingerechnet werden muss, zumal wo ihre fysiolo-

gische Bedeutung völlig einleuchtend ist. Denn wie einerseits

die eigentlichen Geschlechtsorgane zur Aufgabe haben die

männlichen und weiblichen Zellen zu bilden, so haben an-

dererseits die secundären Bildungen die Bestimmung das

Zusammentreffen der Geschlechter zu erleichtern und die

Dauer der Nachkommenschaft zu sichern.

Wie bei der Mehrzahl der Thiere weichen auch bei

den Schmetterlingen Männer und Weiber gewöhnlich im

Aeussern von einander ab, und zwar in einer Weise, die,

wie jetzt wohl nicht mehr bezweifelt wird, fär ihr Leben

und ihre Entwicklung eine bestimmte Bedeutung hat. Jeder

Sammler von Tagfaltern dirfte ohne Zweifel die meisten

dieser Verschiedenheiten, so weit sie dem blossen Auge

sichtbar sind, beobachtet haben; feimnere Untersuchungen davon

sind aber in wenigen Fällen gemacht worden. Ich habe eg

deswegen vorgenommen die Geschlechtsunterschiede an jeder

bekannten Art nordischer Tagfalter zu untersuchen und die-

selben darauf nach Beschaffenheit und Bedeutung zusammen-

zufassen.

Die Räthsel, die in vielen Fällen in diesem Gebiet ent-

stehen, sind zwar nur selten zu lösen, doch hoffe ich, es werde

mir gelungen sein einige neuere Gesichtspunkte vorzubringen,

welche andere erfolgreichere Untersuchungen herbeifihren

werden. Bisher konnte ich nur das Chitinskelett untersuchen ;

känftig werde ich mich bemiihen den innern Bau der frag-

lichen Örgane zu erforschen, namentlich den Bau der den

4 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

Männern eigenthimlichen Schuppen, welche Bildungen, bisher

sicherlich verkannt waren und wahrsecheinlich von grosser

Bedeutung sind. Viele Geschlechtsverschiedenheiten därften

bei unsern Tagfaltern noch zu entdecken sein. In vielen

Fällen kann man auf ihre Existenz schliessen, wenn es auch

wenig Aussicht ist sie morphologisch oder anatomisch nach-

zuweisen. Männer und Weiber weichen oft durch verschie-

dene Triebe und Fähigkeiten von einander ab, die auch eine

verschiedene Entwicklung der entsprechenden Organe vor-

aussetzen. So, um ein Beispiel anzufihren, sucht ja das

Weib der Gonepteryx rhamni Rhamnus frangula auf und

unterscheidet sie leicht von andern Bäumen und Sträuchen.

Dies setzt ein Unterscheidungsvermögen voraus, das unzweifel-

haft eine besondere Entwicklung seines Organes fordert, eine

Entwicklung, die man beim Mann kaum fär befindlich an-

nehmen kann, da sie ihm von keiner Bedeutung wäre.

Die Geschlechtsverschiedenheiten!'), die bei den Tag-

faltern vorkommen, können in drei Hauptgruppen eingetheilt

werden: 1. Farbenverschiedenheiten, 2. Formenverschiedenheiten

homologer Gebilde, 3. Neugebilde, die dem einen Geschlecht

eigen sind, und denen also bei dem andern nichts ähnliches

entspricht.

Ueber die Farbenverschiedenheiten finden sich Nachrichten

in jedem ausfiährlichern beschreibenden Werk. Was ihre Be-

deutung dagegen betrifft, kann man sagen, dass sie erst durch

die Arbeit "CHARLES DARWIN's iäber die »Geschlechtsauswahl»

besprochen worden sei. Er nimmt bekanntlich an, dass die

sehr oft mehr glänzenden oder auffallenden Farben der Män-

ner auch bei den Schmetterlingen als Putzfarben zu erklären

sind, die sich dadurch ausbilden, dass die Weiber die da-

durch ausgezeichneten Männer auswählen. Da aber unter den

Sechmetterlingen keine einzige Thatsache sich findet, die zeigt,

dass eime Auswahl von Seiten der Weiber Statt findet, — am

allerwenigsten oft kaum merkbaren Farbenabweichungen der

Männer zufolge — sondern es im Gegentheil ganz gewiss

scheint, dass zum Beispiel die faulen, fast unbeweglichen

Spinnerweiber den allerersten Mann, wie er auch gefärbt

sei, zulassen, so kann man diese Annahme kaum als richtig

') Vergl. KEFERSTEIN, A.: Einige Bemerkungen iber die Geschlechtsverschie-

denheiten der Schmetterlinge. Stett. Ent. Zeit. Bad. 14. 1853, p. 349.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 209. 5

ansehen. Anderseits versuchte ALF. RUSSEL WALLACE!) nach-

zuweisen, dass die Farbe, wenigstens ihrer Intensität nach,

in einem bestimmten V erhältniss zur Lebenskraft und Energie

der Individuen stehe, und dass die Männer, welche im

Allgemeinen lebhafter und kräftiger sind, deswegen auch mit

lebhafteren und intensiveren Farben geschmickt sind. Ausser-

dem behauptet er, dass der Farbenuntersehied der Ge-

schlechter mit ihrer verschiedenen bLebensart und davon

herrährendem ungleichem Bedirfniss des Schutzes im Zu-

sammenhang stehe.

Wenn man auch zugestehen muss, dass der Ausgangs-

punkt der Auffassung WALLACE's, der Zusammenhang der Farbe

mit der Lebenskraft, keine eigentliche Erklärung iber die

glänzenden Farben der Männer giebt, sondern nur eine

Thatsache darlegt, so ist doch dadurch ein neuer Gesichts-

punkt von grosser Bedeutung gewonnen, und seine Behaup-

tung, dass die Geschlechter verschiedener Farbe bedirfen,

verdient genau beobachtet zu werden. Ich werde indessen

unten zu zeigen versuchen, dass gewisse Farbenverschieden-

heiten von ganz andern Ursachen als den oberwähnten her-

rihren därften.

Die zweite Gruppe, die Formenverschiedenheiten, zeigen

sich bei unsern Tagfaltern 1..an den Vorderbeinen, 2. an der

Form der Fligel, 3. an der Lage der Flägelrippen, 4. an den

Palpen. Die Antennen, die bei den Geschlechtern der Hetero-

ceren ihrem Bau nach so oft einander unähnlich sind, zeigen

dagegen bei den Tagfaltern keine Verschiedenheiten. Was

man von diesen Gebilden kennt, ist im Ganzen wenig und

findet sich hauptsächlich in grössern descriptiven Werken,

welche indessen die Aufgabe dieser Gebilde gewöhnlich

nycht besprechen. Von Bedeutung sind SPEYER's Aufsatz von

den Beinpaaren”) der Schmetterlinge, HERRICH-SCHAFFER'S

tabule der Gattungsmerkmale?) und DouBLEDAYS”) Aufsatz

von der verschiedenen Lage der Rippen bei den Geschlech-

tern der Heliconiden.

1) Die Färbung der Thiere und Pflanzen. Uebers. in Kosmos, Jahrg. II,

EHeft, 8 u:. 9:

2?) SPEYER, ÅA. und SPEYER, O.: Lepidopterologische Beiträge III: Unter-

suchung der Beine der Schmetterlinge. Isis 1843. Th. 36 p. 162.

3) HERRICH-SCHAEFFER: Systematische Bearbeitung der Schmetterlinge von

Europa Th. VI p. V tab. 3—6. Regensburg 1856.

+) DOUBLEDAY: On the Pterylogy of the Diurnal Lepidoptera. Proc. Linn.

Soc. London T. 1. 1848, p. 348.

6 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

Unter den Neugebilden der dritten Gruppe sind vor Allem

die eigenthimlich geformten Schuppen zu bemerken, die

sich bei den Männern gewisser Arten finden und ihrer innern

Structur und Bestimmung nach noch so wenig bekannt sind.

Um 1825 wurden sie zum ersten Mal von BaAILLuiF an Pieris

rape entdeckt. Er nannte sie »plumules> (plumule), aber sah

sie fär bloss zufällige Missbildungen an, weil er sie nicht an

allen Individuen fand. BERNARD DESCHAMPS, dem BaAILLIF

seine Entdeckung mitgetheilt hatte, fand doch bald, dass die

Individuen, bei denen sie vorkamen, alle Männer waren, und

es gelung ihm Plumule auf nicht weniger als 36 in Frankreich

einheimischen Arten anzutreffen. Im Jahr 1835 gab er eine

Arbeit iber die Flägel!) der Schmetterlinge, worin er auch

seine Untersuchungen und diejenigen BaAILuiF's iber die

Plumul&e publicirt, heraus. Die ihm bekannten Männchen-

schuppen ”) (plumule) sind dreierlei: 1. die Plumule im

engsten Sinn des Wortes, kennzeichnet dadurch, dass die

Spitze sich in feime Zweige oder Borsten, die einen mehr

oder weniger ausgebreiteten Bäischel bilden, auflöst; es

scheint am besten zu sein solchen Schuppen den Namen

Federbuschschuppen (plumule penicillate)”) beizulegen; 2.

ganzrandige Schuppen mit kleinen in Reihen geordneten

warzigen Erhöhungen; diese kommen, so viel man bisher

weiss, nur bei den Männern der Gattung Cupido SCHRANK

vor und können am passendsten Blasenschuppen (plumulce

papillose)”) genannt werden; 3. die eigenthiämliche und in

ihrer Art einzelne Schuppenform beim Manne des Cupido

Beticus L.

Die auch zu unserer Fauna gehörenden Arten, bei wel-

chen DeEscHAMPs Männchenschuppen gefunden hat, sind

A. mit Federbuschschuppen: Pieris rape”), napi?), brassicie 3),

Daplidice ?); Aporia crategi?); Euchloö cardamines?); Coeno-

nympha Pamphilus; Pararga Mora”), Megoara?), Egeria; Hippar-

chia hyperanthus; Epinephele Jurtina; Satyrus Semele; Argynnis

!) DESCHAMPS. BERNARD: Recherches microscopiques sur l'organisation des

ailes des Lépidoptéres. Ann. des Sciences Nat. Ser. II. T. 3 p. 111. 1835.

2) Da die Gebilde, die hierzu gerechnet werden, keine gemeinschaft-

liche Form haben, und da man ihre fysiologische Aufgabe noch nicht

sicher kennt, schlage ich vor, dass man sie bis auf weiter mit dem ge-

meinschaftlichen Namen »Männchenschuppen (schwed. Hanfjäll) benenne.

3) Schwed.: Tofsfjäll.

5) Schwed.: Blåsfjäll.

?) Die Schuppen dieser Arten sind abgebildet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 7

Paphia"), Adippe?); B. mit Blasenschuppen: Cupido Icarus')

Rott, bellargus!), argiolus?), Arion, Cyllarus"), icarius, semiargus,

FEumedon, argester, argyrotoxus, Optilete.

DEscHAMPS hat auch die Bälge der Männchenschuppen

beobachtet und abgebildet und, wie sich diese Bälge von

denjenigen der gewöhnlichen Schuppen unterscheiden, ange-

geben, aber er spricht gar keine Ansicht von der Bedeutung

und Aufgabe der Schuppen aus.

Nach der Zeit DESCHAMPS's scheinen die Männchenschup-

pen beinahe ganz vergessen oder wenigstens nicht weiter

untersucht worden zu sein, bis der Engländer JoHN WATSON

sich dieser Forschung zu widmen anfing. Er untersuchte

zuerst eine grosse Menge Arten der Fam. Pieridw”) aus allen

Ländern und fand Federbuschschuppen bei allen untersuch-

ten Arten der Gattungen Pieris, Anthocharis, Hebomotia, The-

stias, Euterpe und Eronia. Nur die afrikanischen Pieris aga-

”thina und ehloris zeigten Männchenschuppen eigenthiämlichen

Baues ohne Spur von Biischel. WATSON wirft zuerst die Frage

auf: wozu dienen die Männchenschuppen? und beantwortet

sie so, dass er sagt, diese Schuppen seien Organe, welche Luft

in die Tracheen hineinfihren. Sie seien ohne Zweifel hohl,

einem Sacke ähnlich und können aufgeblasen werden dadurch,

dass sie Luft schöpfen, wobei die Cilien am Wipfel zum Zweck

haben durch beständige Bewegung schädliche Stoffe zu ver-

hindern mit der Luft in die Schuppe hinein zu folgen. Um

diese seine Annahrne zu beweisen kann er doch keine Thatsache

anfihren, sondern stellt sie nur als Hypothese auf. In eimem

folgenden Aufsatz”) wiederholt er dies und zeigt zugleich,

welchen grossen Werth man diesen Schuppen in systema-

tisceher Hinsicht um nahe stehende Arten zu unterscheiden

und Unterabtheilungen in den Gattungen zu bilden wahrschein-

lich einräumen wird. Sie sind nämlich bei einer und der-

selben Art immer derselben Form und Grösse. Obgleich dieser

wichtige Wink vor vielen Jahren gegeben wurde, sind, so viel

ich weiss, die Männchenschuppen noch nicht systematisch an

!) Die Schuppen dieser Arten sind abgebildet.

2?) WATSON, JOHN: On certain Scales of some Diurnal Lepidoptera. Me-

moirs of the Lit. and Philos. Society of Manchester. Ser. III. Vol. 2.

1865, p. 63.

2?) WATSON, J.: On the microscopical Examination of Plumules etc. The

Entomologist's Monthly Magaz. Vol. 2. p. 1. 1865.

a) AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

gewendet worden, obgleich sie ohne Zweifel in vielen Fällen

verdienen beachtet zu werden.

Etwas später schrieb WATSON!) iiber die Blasenschuppen,

weleche die Engländer Battledoor Scales nennen, eine Benen-

nung, die Watson fir wenig passend ansieht. Auch hinsicht-

lich dieser hält er seine vorher ausgesprochene Meinung von

der Bedcutung der Männchenschuppen fest und vermuthet,

dass die Spitze der Blasenschuppen mit einer Oeffnung, von

Cilien, die er doch nicht habe sehen können geschlossen

versehen sei. Die Blasenschuppen fehlen bei den Arten,

deren Männcechen braun ohne blauen Anstrich sind. Die

abgebildeten Schuppen gehören 93 grösstentheils exotischen

Arten. Die einzige nordische Art, die DESCHAMPS nicht ab-

gebildet hat, ist C. minimus. Zuletzt giebt WATSON eine

Uebersicht?) vom Vorkommen der Männchenschuppen: bei

den Tagfaltern im Ganzen. Hier schlägt er vor den Namen

- plumules (plumule) wegzulassen und Statt dessen den Ausdruck

Idiolepides zu gebrauchen und modificirt ein wenig seine

Ansicht von der aufgeblasenen und cylindrischen Form der

Männcehenschuppen, so dass er zugesteht, sie seien bedeu-

tend abgeplattet. Er durchgeht die Familien der Tagfalter

nach der Aufstellung in DouBLEDAY and HEWITSON's Genera

und weiset nach, dass Männchenschuppen vorkommen in der

Fam. Pieride (8 Gen. 201 Arten), Danaide (Gen. Euplea 15

Arten), Heliconide (Gen. Heliconia 26 Arten), Nymphalide

(7 Gen. 45 Arten), Satyride (10 Gen. 89 Arten), und Lycenidea

(3 Gen. 131 Arten). Im Gegentheil hat er in den Fam. Pa-

pilionide, Ågeroniide, Acraide, Morphide, Brassolide, Eury-

telide, Libytheide, Erycinide und Hesperide keme solche

Schuppen gefunden.

Gleichzeitig mit WATSON beschäftigte eich auch ein anderer

Engländer, F. W. WONFOR mit der Untersuchung der Männchen-

schuppen ”). Er hat wenig oder nicht von dem, was vorher iäber

diesen Gegenstand geschrieben worden ist, gekannt und fährt

denn schon bekannte Sachen als etwas neues an. Neu ist

1) WATSON, J.: On the Plumules or Battledoor Scales of Lycenide. Mem.

of the Lit. and Philos. Soc. of Manchester. Ser. III. Vol. 3. 1869, p.

128—133 t. 1—3.

2) — — Further Remarks on the Plumules or Battledoor Scales of some

of the Lepidoptera TIbidem p. 259—269, pl. 5—7.

3) WONFOR, F. W.: On certain Butterfly Scales, characteristic of sex.

Qvart. Journ. of Microsc. Science. New Ser. Vol. VIII. 1868, p. 80—83,

pl. 1; Vol. IX. 1869 p. 19—22, p. 426—428.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND De N:O 25. 9

doch die Entdeckung der »keulenförmigen» Schuppen, die er bei

gewissen Arten von Årgynnis mit andern vermischt gefunden

hat. Seine Abbildung der Männchenschuppe von Pieris aga-

thina scheint mir anzudeuten, dass diese, obgleich viel abwei-

chend, doch zu demselben Typus als die eigentlichen Feder-

buschschuppen gerechnet werden dirfte, wenn es auch der

Zweige des Biäschels, die grob sind, sehr wenige giebt. Hin-

sichtlicech der Bedeutung der Männchenschuppen äusssert er:

» What purpose, if any, they serve, I cannot conceive. They

seem to me to have their analogies in the beard of man, the

mane of the lion and plumage of some birds.> Ausser dem,

was durch die Arbeit DESsCHAMPS's schon bekannt war,

giebt weder WoONnFor noch WATSON genauere Nachrichten

äber den feineren Bau der Männchenschuppen oder ihre An-

ordnung und Ausbreitung auf den Fligeln.

Einen wichtigen Beitrag zur Kenntniss vom Bau der Blasen-

schuppen hat J. ANTHONY 5) geliefert. Er zeigt nämlich, dass die

in Reihen geordneten Erhöhungen auf diesen Schuppen aus

einem kleinen Stiel bestehen, die eine angeschwollene Kugel

oder Knopf an seiner Spitze> trägt. Dieses ganze Gebilde

gleicht also einem Hutschwamm im Kleinen oder eimem Glan-

delhaar bei den Pflanzen. Dass diese Beobachtung richtig

ist, sehe ich um so viel mehr fir sicher an, als ich selbst,

ehe ich den Aufsats ANTHONY's gelesen hatte, dieselbe Beo-

bachtung zu machen geglaubt und solche Fälle wie den in

der Fig. 17 abgebildeten gefunden habe. Etwas zu lang sind

doch gewiss die Stiele in den Figuren, die ANTHONY gelie-

fert hat.

Sechlieslich hat der in Brasilien wohnhafte deutsche Na-

turforscher Fritz MÖLLER mehrere interessante Mittheilun-

gen iäber den Duft der Schmetterlinge, den er mit den eigen-

thimlichen Schuppen- und Haarbildungen der Männer in

Verbindung setzt, publicirt. In seinem ersten Aufsatz ”) theilt

er mit, dass bei einigen brasilianischen Arten die Flecke, die

mit Männchenschuppen gekleidet sind, einen bestimmten,

eigenthimlichen und specifiscehen Geruch von sich geben. Da

!) ANTHONY, JOHN: The Markings on the Battledoor Scales of some of the

Lepidoptera.. Monthly Microsc. Journal. Vol. VII. 1872 p. 1—3 t. 1, 2.

— — Structure of Battledoor Scales. TIbid. p. 250.

2) MÖLLER, FRITZ: Ueber Haarpinsel, Filzfleceke und ähnliche Gebilde auf

den Fligeln männlicher Schmetterlinge. Jena. Zeitschr. fir Naturw.

BA: XI 1877, hit. 1, p. 99—=114:

10 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

aber diese Schuppen nur bei den Männern vorkommen, und

diese die Weiber aufsuchen, was nicht umgekehrt gilt, kann

der Duft nicht zur Aufgabe haben die Geschlechter zu

einander zu leiten, sondern muss nur als ein Reizmittel, das

den Geschlechtstrieb steigert, betrachtet werden. Die Ent-

stehung dieser Duft erklärt MÖLLER darauf mit Hilfe der

Geschlechtsauswahl. Davon gilt natuärlicherweise, was vorher

von dieser Hypothese hinsichtlich der Farben gesagt worden

ist. In seinen folgenden Aufsätzen stellt MöLrLLEr dasselbe

Verhältniss dar und zeigt einige neue Fälle, wo er eimen

deutlichen Geruch sowohl bei den Männern als den Weibern

gefunden hat. Ich werde später auf diese Frage zurickkom-

men. Jetzt will ich zur Beschreibung der secundären Ge-

sehlechtscharaktere bei den nordischen Arten ibergehen.

Fam. Satyride.

1. Coenonympha Pamphilus L. Im innern Theile der

zweiten und dritten Zelle und im äussern Theile der Mittel-

zelle finden sich bei den Männern einzelne 0,15—0,16 """- lange

Federbuschschuppen. Ihre Farbe ist gelb wie die der um-

gebenden Schuppen, und sie haben eine stumpfe abgeplattete

Spitze, die die kleinen Bischelborsten trägt. Zufolge ihrer bei

den Satyriden ungewöhnlichen Farbe bilden sie keine dem

blossen Auge sichtbare Zeichnung auf den Vorderfligeln des

Mannes, und wegen ihrer geringen Anzahl kann man sie an

dem Sammetglanz, den sie hervorzubringen pflegen, wenn sie

in grosser Menge vorkommen, auch nicht bemerken. Es giebt

bei dieser Art keine erwähnenswerthe Farbenverschiedenheit

oder andere Unähnlichkeit der Geschlechter. DESsCHAMPS sagt,

die Federbuschschuppen gehören dem braunen Aussenrande,

aber dies ist offenbar ein Irrthum.

2. Coenonympha Tiphon Bott. Die Männer haben ge-

wöhnlich eine viel dunklere und glänzendere Farbe als die

Weiber, aber ich habe keine Spur von Federbuschschup-

pen oder ihnen analogen Bildungen entdecken können.

3. Coenonympha Arcania L.: Was von der vorhergehen-

den Art gesagt worden ist, gilt auch von dieser. Die Wei-

ber haben auf der Oberseite in den schwarzen Bändern des

Aussenrandes einen mit schwarzem Punkt in der Mitte

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 23. ll

versehenen, gelben Ring, der dem Ocell der Unterseite ent-

spricht.

4. Coenonympha Hero L. Männchenschuppen fehlen.

Bei dieser Gattung sind die Vorderfissse beim Manne ein-

und beim Weibe viergliedrig. Der Fuss des Mannes ist bei den

drei ersten Arten (vergl. die Fig. 24) bald etwas länger, bald

etwas kirzer als die halbe Vorderschiene, aber bei C. Hero L.

beläuft sie sich bis zu sa der Schiene. Der Fuss des Weibes

hat wenigstens dieselbe Länge als die Schiene und das erste

Glied ist gewöhnlich etwas kärzer als die drei ibrigen zu-

sammen. Bei den C. Hero sind die Suturen zwischen den

Gliedern des Fusses bald versehwunden, bald finden sich deren

nicht mer als zwei. Auck das Endglied der Palpen zeigt

Geschlechtsverschiedenheiten, indem es bei den Weibern et-

was schmaler und länger ist als bei den Männern.

3. Pararga Achine ScorP. Den Männern fehlen ganz und

gar die bei den andern nordischen Arten vorkommenden

Sammlungen von Federbuschschuppen, und sie weichen, so

weit ich gefunden habe, von den Weibern beinahe nicht ab.

6. Pararga Megera L. Bei den Männern findet man auf

den Vorderfligeln ein breites schwarzes Band, das sich von

der Basis der vierten Fligelrippe einerseits in gerader Linie

nach hinten bis an die Mitte des Hinterrandes des Fliigels

erstreckt, die Basis der zweiten und dritten Zelle emehmend

und die Zelle 1 b in zwei Hälften theilend, und andererseits die

vierte und finfte Zelle bis an die sechste Rippe durchgeht.

Es fehlt den Weibern an diesem Band, das man bei näherer

Untersuchung aus dicht gehäuften Federbuschschuppen be-

stehen findet. Auf der gereinigten Fligelmembrane erkennt

man leicht mit dem blossen Auge dieses Feld an dem mat-

tern Ton und bei Vergrösserung sieht man, dass die Bälge der

Federbuchschuppen viel näher als die der andern Schuppen

an eimander gedrängt und ausserdem nicht wie diese in Rei-

hen gestellt sind. Die Flägelmembran ist um jeden Anhef-

tungspunkt gefalteter als gewöhnlich, und ein netzförmiges

Gewebe von feinen Röhren, vermutlich Tracheen, erscheinen

um und zwischen den Anheftungspunkten. Die Federbusch-

schuppen sind bei dieser Art am breitesten an oder gerade

oberhalb der Basis und verjuängern sich darauf langsam in

einen ausgezogenen haarfeinen Stiel, der den bilateralen Bi-

schel an seiner Spitze trägt. Ihre Länge beträgt 0,22—0,27 "-”-

12 =: AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

1. Pararga Hiera FABR. Im Gegensatze dessen, was bei

der vorhergehenden Art Statt findet, erstreckt sich hier die

dunkle Schattirung, die das Vorhandensein der Federbusch-

schuppen bei den Männern anzeigt, vom Innenrand bis an

aber nicht iber die vierte Rippe hinaus. Die Federbusch-

schuppen sind hier weniger dicht gedrängt und der Stiel des

Bäschels ist viel kärzer. Ihre Länge beträgt 0,20—0,22 =

Zufolge der dunkeln Grundfarbe des Flägels tritt der

Fleck des Mannes, obgleich er sehr leicht zu erkennen ist,

doch nicht wie eine bestimmte Zeichnung, sondern vielmehr

wie eine Schattirung auf der Grundfarbe hervor, was erklären

dirfte, dass er in descriptiven Arbeiten so selten erwäbnt

wird.

8. Pararga Mcera L. Die Federbuschschuppen des Mannes,

die ganz dieselbe Lage wie bei der vorhergehenden Art ha-

ben, weichen doch ihrer Form nach bedeutend von dieser ab,

indem sie viel ausgezogener und grösser, 0,35—0,37 ”= lang

sind. Der Bau der Federbuschschuppen liefert also einen

neuen Beitrag zu dem Unterschied dieser einander sonst so

ähnlichen Arten.

9. Pararga Egeria L. var. egerides StauD. Der Filzfleck

des Mannes ist bei dieser Art undeutlicher, obgleich eben so

ausgebreitet als bei den zwei letztern Arten. Dies beruht

darauf, dass die Federbuschschuppen heller und graulich sind,

wodurch sie auf der Grundfarbe weniger hervortreten. Sie

sind sehr lang, 0,37—0,40 "mit langer, haarfein gestielter

Rispe. |

Es ist diesen finf Pararga-arten eigenthimlich, dass es der

Mittelzelle ganz und gar an Federbuschschuppen fehlt. Die

Vorderfisse der Männer sind völlig ungegliedert, lang, cy-

lindrisch, gleich breit iiberall und ziemlich plötzlich in eine

scharfe Spitze auslaufend. Die Fisse des Weibes (Fig. 29)

haben ein eigenthiimliches Aussehen. Sie bestehen aus fiänf

Gliedern; das erste von diesen ist länger als die vier andern

zusammen, die folgenden sind sehr kurz, transversell, und

das dritte und vierte sind deutlich länger auf der untern als

auf der obern Seite. Ein Paar Dornen finden sich auf der

untern Seite an der Spitze der 1—4 Gliedern. Das letzte

Glied dagegen ist am kleinsten, gerundet und unbewaffnet.

Die Sohle hat kleine, charakteristische Borsten, die möglicher

Weise Organe des Gefuhls sind.

BIHANG I TILL OK. SV. IVET."AKAD. /HANDI.' "BANDS DÖ: NON 285. 13

10. Hipparchia hyperanthus 1. Ia der Basis der zweiten

und dritten Zelle des Vorderflägels des Mannes erscheint eine

dunkle, often sehr undeutliche Schattirung, von Federbusch-

schuppen bewirkt. Diese sind 0,31—0,35 ”"- lang und in einen

schmalen Stiel, der die pyramidalische Rispe trägt, ausge-

zogen. Der Fleck des Mannes ist also hier seinem Umfange

nach noch mehr eingeschränkt als bei der Gattung Pararga.

Die Vorderbeine sind kleiner als diejenigen irgend eines an-

dern nordischen Tagfalters und bei den Geschlechtern ein-

ander beinahe ähnlich. Die Fisse sind doch ein wenig länger

und spitziger beim Manne (Fig. 28) als beim Weibe. Die

Häften sind am grössten und weit länger als alle die andern

Theile zusammen. Diese sind kurz, aber breit und dick; die

Schenkelringe sind gross und deutlich, die Schenkeln etwas

kiärzer als die Schienen und die Fisse, welche zusammen

eine Länge von ungefähr 0,5 ”":- erreichen.

11. Epinepehle Jurtina L. Der Filzfleck des Mannes hat

sich gegen den Hinterrand des Vorderflägels noch länger

verschoben, so dass er die Basis der ersten und zweiten Zelle

einnimmt, aber nicht in die dritte hineinreicht. Seine Schup-

pen sind ziemlich ausgezogen, 0,30—0,31 ”:"- lang, aber nur

ein kleines Stäck deg Stieles der Rispe ist haarfein. Die

Weiber haben in der Mitte der Vorderfligel einen grossen

rothgelben Fleck, der entweder dem Manne fehlt, oder von

einer kleinern röthlichen Schattirung an derselben Stelle er-

setzt wird. Die Vorderfisse haben bei beiden Geschlechtern

keine Spur von Gliedern. Im Gegentheil des Verhältnisses

bei andern Gattungen ist doch das Vorderbein des Weibes

kleiner als das des Mannes, so dass die Vorderfisse des Man-

nes 0,75 ”:"- und seine Schiene 1,06 ”" aber die Vorderfiisse

des Weibes nur 0,37 ”":"- und seine Schiene 0,75 ”:"- lang sind.

Die Vorderbeine des Mannes sind doch wie gewöhnlich reich-

lich haarbekleidet, die des Weibes dagegen fast von Schup-

pen allein gedeckt.

12. Satyrus Semele L. Die Filzflecke der Männer zei-

gen mehrere interessante Eigenthiämlichkeiten, die bei andern

nordischen Satyriden nicht vorkommen. Der Fleck breitet

sich weit aus und zerfällt in sieben verschiedene Abtheilun-

gen: zwei nahe der Basis der Zelle I b, durch die sich nach der

Länge erstreckende Fligelfalte von einander getrennt; eine

die Basis jeder der Zellen 2—5 einnehmend und eine schmale

14 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

längs dem Hinterrande der Mittelzelle zwischen den Aus-

gangspunkten der zweiten und vierten Rippe. Dem blossen

Auge scheint der Fleck in den Fligel eingesenkt zu sein

oder niedriger als die iibrige Fläche zu liegen. Dies beruht

darauf, dass die Federbuschschuppen viel kärzer als die ge-

wöhnlichen Schuppen und in deren Zwischenräumen befestigt

sind, so dass: diese aufstehende Kämme bilden, die die Feder-

buschschuppen in verschiedene Reihen trennen. Dies kann

man an der Flägelmembrane sehr leicht bemerken, denn die

gewöhnlichen Reihen von Schuppenbälgen hören bei dieser

Art am Rande des Filzfleckes nicht auf, sondern erstrecken

sich wie gewöhnlich iäber den ganzen Fligel. Die Bälge der

Federbuschschuppen, die nicht horizontal, sondern ganz senk-

recht sind, finden sich dagegen in den Zwischenräumen der

Schuppenreihen dicht an einander gedrängt. Die Federbusch-

schuppen (Fig. 1) sind ungewöhnlich kurz, nur 0,19—0,20 ="

lang, und werden gegen die quer abgehauene Spitze wenig

schmaler. Die Vorderfisse des Mannes sind ungegliedert,

cylindrisch, sehr langhaarig und 1,25 ”:"+; die Schiene dagegen

0,93 "+ lang. Die Vorderfisse des Weibes bestehen aus vier

Gliedern, denen Klauen und Dornen fehlen, die aber sehr lange

Haare haben; das erste Glied ist länger als die drei andern

zusammen, und das letzte scheint durch die Einschnitte auf

den Seiten in zwei getheilt zu sein. Die Schiene ist unge-

fäller: aurndretertkussänytlang

13. Satyrus Alcyone SCHIFF. Bei dieser bisher nur im

sidlichen Norwegen gefundenen Art haben die Federbusch-

schuppen dieselbe Verbreitung als bei der vorhergehenden,

aber sind ihrer Form und Anheftungsweise nach denen der

Pararga Megera und Egeria am meisten änhlich und 0,35 "=

lang.

14. Oeneis Norna TEUNB. Die Männer zeichnen sich

sogleich durch ihren grossen und weit ausgebreiteten Filz-

fleck aus. Dieser nimmt dieselbe Lage als bei Satyrus Semele

ein, nur dass er der vierten und fänften Zelle fehlt, aber

ist doch mehr ausgebreitet besonders in der Zelle Zb. Die

Federbuschschuppen, woraus er besteht, sind in eine schmale

die Rispe tragende Spitze ausgezogen und erreichen eine

LängernvonnHöj37=04m tb Die SBR der Rispe sind mehr

gleich dick und weniger angeschwollen an der Spitze als bei

andern Satyriden (gilt von allen Arten der Gattung).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 25. 15

15. Oeneis Bore EsP. Wie die ganze ibrige Schuppen-

bedeckung, so ist auch der Filzfleck bei dieser Art matter

und undeutlicher als bei Oe. Norna. Er nimmt doch dieselbe

Lage ein und hat dieselbe Ausdehnung, obgleich er dem

blossen Auge kaum anders als in der ersten und zweiten

Zelle und der Mittelzelle merkbar ist. Die Federbuschschup-

pen sind weniger dicht gestellt und nur 0,25—0,27 ==

lang.

16. Oeneis Jutta HöBs. Der Fleck des Mannes ist sehr

deutlich auf unbeschädigten Stiäcken, tief sammetschwarz

mit derselben Ausdehnung als bei den vorhergehenden Arten.

Die Federbuschschuppen (Fig. 2) sind dichter gedrängt und

viel länger als ber diesen, indem sie ungefähr 055 "=": be-

tragen.

Die Männer der Gattung Oeneis zeichnen sich auch da-

durch aus, dass ihre Vorderflugel mehr ausgezogen und spit-

ziger als diejenigen der Weiber sind. Die Vorderbeine sind

der Grösse und der Form nach eimander ziemlich ähnlich bei

den beiden Geschlechtern; die Fisse sind doch beim Weibe

viergliedrig, aber beim Manne nur tief an drei Stellen auf der

einen Seite eingeschnitten (Oe. Jutta) oder ganz ungetheilt

(Oe. Norna).

Bei den Arten der Gattung Erebia DALM. scheinen Feder-

buschschuppen ganz und gar zu fehlen. Von ihnen gilt doch,

was ibrigens von allen Satyriden mit Ausnahme der Hippar-

chia hyperanthus gilt, nämlich das die Weiber eine weniger

starke Farbe haben oder bleicher als die Männer sind. Die

Vorderbeine sind beim Manne (Fig. 30) kurz, dichthaarig,

und die Fisse sind kaum halb so lang als die Schienen und

ganz ungetheilt. Die Schiene und der Fuss erreichen zu-

sammen kaum eine Länge von 1” (bei der E. Medusa nicht

mehr als 0,5 ":":). Die Vorderfisse des Weibes sind entwe-

der lang und ungetheilt (Fig. 31) mit einem kleinen Dorn an

der Spitze oder viergliedrig (E. ligea Fig. 32) mit deutlichen

Dornen auf jedem Glied.

Fam. Nymphalide.

Bei dieser Familie sind die Vorderbeine des Mannes mehr

(Vanessa) oder weniger (Nymphalis, Melitea, Argynnis Fig. 33)

langhaarig mit ungegliederten Fissen, die des Weibes dagegen

16 < AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

fänfeliedrig"'), mit demselben charakteristischen Aussehen

als bei der Gattung Pararga (Fig. 29).

Es giebt nur wenige nordische Arten, bei denen Männ-

chenschuppen anzutreffen sind. Alle diese Arten gehören

zur Gattung Argynnis. Die ibrigen Gattungen Nymphalis

Melitea und Vanessa kommen darum nicht weiter hier in

Betracht.

1. Argynnis Paphia L. Es ist bekannt, das die Männer

dieser Art von den Weibern dadurch abweichen, dass die

vier ersten Rippen der Vorderfluägel in der Mitte, wie man

sagt, stark verdickt sind. Dies ist doch ein ganz uneigent-

licher Ausdruck, denn die Flägelrippen sind, wie man aus der

Fig. 9 sieht, nicht dicker als gewönlich, sondern die Fligel-

membrane ist auf der hinteren Seite der Rippen mehr oder

weniger breit mit eigenthiämlichen Federbuschschuppen be-

kleidet. Da die vier Rippen einander nicht ähnlich sind,

sondern zwei völlig verschiedene Typen zeigen, so werden

sie hier jede fir sich betrachtet werden. Die erste, zweite

und vierte Rippe sind einander in der Hauptsache ähnlieh

und nur hinsichtlich der Breite des Bandes, die auf ihren,

Seiten von den schwarzen Federbuschschuppen gedeckt ist,

etwas verschieden. Ihre Federbuschschuppen (Fig. 5) ha-

ben ein seltsames Aussehen. Von gleich breiter, intensiv

schwarzer Basis werden sie nach oben wenig schmaler und

sind an der Spitze in eine pfeilförmige Scheibe ausgebreitet,

die die feinen Borsten an ihren Rändern trägt. Sie erreichen

eine Länge von 0,38—0,40 ":":; finden sich sowohl auf den

Rippen als dicht an ihren Seiten und sind mit ziemlich gros-

sen, scehwarzen Fligelschuppen gemischt. Die Fligelmembrane

ist auf beiden Seiten dieser Rippen plan und eben wie ge-

wöhnlich. Das Gebilde der zweiten Rippe zeigt sich dem

blossen Auge als ein ganz anderes; es scheint nämlich viel

erhobener zu sein und hat einen weissgrauen eigenthimlichen

Glanz. Fig. 10 zeigt ein Stick desselben ungefähr dreissig-

mal vergrössert. Vergleicht man diese Fig. mit dem Quer-

schnitt in Fig. 9, so findet man, dass eine rinnenförmige

Vertiefung der Fligelmembran längs der hintern Seite der

1) Die Glieder sind mit einem gewöhnlichen Vergrösserungsglas schwierig

zu sehen, weil sie von der dichten Schuppenbekleidung verborgen werg

den, aber wird der Fuss in Kalilauge gekocht, so dass die Schuppen-

durchsichtig werden, so treten sie sehr gut hervor,

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 17

zweiten Rippe läuft. In dieser Vertiefung und auf der Rippe

selbst finden sich die Federbuschschuppen (Fig. 6) und zwi-

schen ihnen eigenthimliche an den Wipfeln fächerförmig

ausgebreitete Stitzschuppen (Fig. 7). Alle diese Schuppen sind

von grossen Deckschuppen (Fig. 8), die von den Rändern des

Feldes, wo sich die Federbuschschuppen finden, aufsteigen,

aufs trefflichste geschitzt. Die Deckschuppen finden sich auf

beiden Seiten in mehrere Reihen gestellt, und diejenigen der

hintern Seite sind länger als diejenigen der vordern Seite

und decken diese mit ihren dachförmig iibergebogenen Spit-

zen. Diese Schuppen geben dem Gebilde seinen eigenthim-

lichen Glanz. In Fig. 10 sind einige der grossen Deckschup-

pen weggenommen um die Spitzen der gedeckten Schuppen

zu zeigen. Die Federbuschschuppen, die eine Länge von

0,50--0,55 "=: erreichen, sind sehr schmal, gleich breit, bei-

nahe haarfein und oben in ausserordentlich feine, auch mit

starker Vergrösserung kaum merkbare Bischelzweige aufge-

löst, die an der Spitze deutlich knopfförmig sind. Die zwi-

schen ihnen befindlichen, an der Spitze fächerförmigen Schup-

pen habe ich Stätzschuppen genannt, weil ich es fir wahr-

scheinlich halte, dass sie dazu dienen den zarten Bischel-

schuppen Stitze und Festigkeit zu geben. Beide Arten von

Schuppen sind beinahe senkrecht aufgerichtet, jedoch so dass

die Spitzen sich ein wenig gegen einander neigen (Fig. 9),

und so dicht als möglich an einander gedrängt, da keine Zwi-

schenräume entdeckt werden können. Die Fligelmembrane

zeigt darum einen äusserst feinen und schönen Bau, der auf

den gedrängten Anheftungspunkten dieser Schuppen beruht.

Es verdient genau untersucht zu werden, ob die beiden

Reihen von Deckschuppen nach dem Belieben des Thieres

von einander getrennt und jede nach ihrer Seite auftgeschlagen

werden können, so dass sie die Federbuschschuppen unbe-

deckt lassen. Dass es sich so verhält, scheint mir sehr wahr-

scheinlich, theils weil eine solche Bewegung von Muskeln,

die die Lage besonders des Hinterrandes des Feldes, woran

sich die grössern Deckschuppen finden, nur ein wenig ver-

änderten, leicht ausgefihrt werden könnte, und eine ganz un-

bedeutliche Veränderung dieses Randes sogleich eine grosse

Wirkung auf die Stellung der Deckschuppen haben miisste,

theils weil eine solehe Bewegung in der That Statt findet bei

dem Costalumschlag der Hesperiden, einem Gebilde, das, wenn

18 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

auch diesem nicht ganz homolog, doch ohne Zweifel dieselbe

Aufgabe hat.

Man gebe auch auf die grosse Verschiedenheit, die die

Geschlechter dieser Art hinsichtlich der Costa mediana po-

sterior und ihrer Zweige zeigen, Acht. Bei den Männern ist

sie nämlich ihrem ersten Drittel nach beinahe gerade oder

nach hinten etwas convex, biegt sich aber darauf, nachdem

sie die dritte Rippe ausgesandt hat, vorwärts, so dass sie

ihrem ibrigen ”Theil nach nach hinten leicht concav wird. Bei

den Weibern macht sie wie gewöhnlich einen gleichmässigen,

nach hinten convexen Bogen. Ausserdem gehen bei den Män-

nern die zweite und dritte Rippe ganz nahe an einander und

vor der Mitte der Medianrippe aus, während bei den Weibern

die zweite Rippe von der Mitte des Hinterrandes der Mittel-

zelle, und die dritte nahe an ihrer hintern Ecke ausgehen.

Ohne Zweifel steht diese grosse Verschiedenheit der

Rippen ihrem Verlauf nach mit den so eben beschriebenen

Gebilden auf ihrer Mitte im Zusammenhang.

2. Argynnis ”Adippe L. Unter den nordisehen Arten

scheint diese der Argynnis Paplhia am nächsten zu kommen

hinsichtlich der Anordnung und des Baues der Federbusch-

schuppen. Diese (Fig. 3) kommen hier nur auf der zweiten

und dritten Rippe vor und sind an der Spitze gar nicht pfeil-

förmig, wie DESCHAMPS ') sie unrichtig abbildet, sondern glei-

chen mehr denjenigen der zweiten Rippe bei 4. Paphia, ob-

gleich sie breiter und kärzer — 0,30—0,32 "+ lang — sind.

Ihre Basis ist beinahe völlig hell und durchsichtig, und sie

werden erst weiter nach oben pigmentirt. Sie sind wie ge-

wöhnlich sehr dicht an einander befestigt theils auf den Rip-

pen selbst, theils auf einem sehr schmalen Felde, das längs

deren Hinterrande läuft. Das Stick, das sie bekleiden,

nimmt nicht mehr als ein Drittel der Rippen ein, so dass sie

auch in dieser Hinsicht weniger ausgebreitet als die der Ar-

gynnis Paphia sind, denn die Rippen der letztern sind mehr als

zur Hälfte ihrer Länge mit Federbuschschuppen bekleidet.

Die Federbuschschuppen sind auf beiden Rippen von Deck-

schuppen bedeckt. Das ganze Gebilde ist jedoch der Kirze

der Schuppen zufolge weniger auffallend als bei der ober-

wähnten Art. Stiätzschuppen finden sich nicht.

!) DESCHAMPS, B.: Recherches microscop. ete. Ann, des Sciences Nat. Ser.

2. Tom. 3. 1835. p. 122, tab. 3, fig. 14.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 95. N:0 25. 19

Bei dieser Art hat das Federbuschschuppengebilde auch

nicht so viel auf den Verlauf der Rippen als bei der vorher-

gehenden Art eingewirkt; doch zeigt sich die Verschieden-

heit, dass die zweite Rippe bei dem Manne der Basis des

Fligels viel näher als bei dem Weibe ausgeht.

8. Argynnis Niobe L. Obgleich Hege Art iäbrigens der

vorhergehenden so nahe Här so weicht sie doch FEED

lich der RE der Männer sehr wesentlich ab.

Diese (Fig. 4) kommen nämlich auf den Rippen 1-4 der Vor-

derflägel 3 sind von keinen eigentlichen Deckschuppen

geschitzt und haben auf allen Rippen dasselbe Aussehen.

Sie sind 0,20—0,21 "=" lang, gänzlich, obgleich swach, pig-

mentirt, beinahe völlig gleich bre oder wenig breiter an der

Basis und in eine en eg gleich breite oder unbedeu-

tend pfeilförmige Spitze, die sehr feine Borsten an den Rän-

dern trägt, ausgezogen. Man findet keine Verschiedenheit

der Anordnung der Rippen bei den Geschlechtern.

4. Argynnis Aglaja L. Mit derselben Ausbreitung als

bei der vorhergehenden Art zeigen die Biäschelschuppen hier

eine sehr abweichende Form, aber gleichen viel denen, die

auf der ersten, dritten und vierten Rippe bei A. Paphia vor-

kommen. Sie haben die rein schwarze Basis wenig breiter

als den obern Theil, der nicht so schmal als bei A. Paphia

wird, sondern beinahe gleich breit iiberall ist. An den Rän-

dern der abgeplatteten Spitze finden sich die kleinen Borsten,

die der Spitze ein pfeilförmiges oder pyramidalisches Aus-

sehen geben. Ihr oberer Theil ist von unterhalb der Mitte

an beinahe wasserhell, und ihre Länge beträgt 0,20—0,23 "-"=-,

Die Rippen haben denselben Verlauf bei den beiden Ge-

schlechtern. ;

Diese Gebilde scheinen auch bei den Männern der

iibrigen europäischen Argynnis-arten dieser Gruppe vorzukom-

men, und es scheint mir, als wäre es weit natärlicher dem-

zufolge und nach den nackten Schenkeln die Gattung Ar-

gynnis FABR. in zwei Gattungen einzutheilen, als diese Ein-

theilung wie bisher auf die Lage der Rippe 10 der Vorder-

fligel zu grinden !), was solche Arten wie A. Latona und 4.

Ino, welche nimmer Spuren von Bischelschuppen zeigen, mit

den grössern Arten vereinigt.

!) Vergl. SPÅNGBERG, J.: Lepidopterologiska Anteckningar I. Argynnis;

Brenthis. Upsala 1876, p. 7, 17, 34.

20 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

Fam. Eryctnide.

Hamearis Lucina L. Die Flägel des Mannes sind etwas

spitziger als die des Weibes, und die Vorderfiisse sind ungeglie-

dert und haben dasselbe Aussehen als bei C. Pamplulus &

(Fig. 26). Die Vorderfisse des Weibes sind dagegen finf-

gliedrig, mit Klauen bewaffnet und auf ganz dieselbe Weise

als die iibrigen Beinpaare gebaut.

Fam. Lycenide.

Diese Familie wird von der Zeit LInnÉ's an zu den Pa-

piliones hexapodi gerechnet, indem man angiebt, die Vorder-

beine seien bei beiden Geschlechtern gleich und völlig

ausgebildet. Schon im Jahr 1843 bemerkte doch SPEYER

dass die Vorderbeine der Männer in der That denen der

Weiber unähnlich und nicht mit gewöhnlichen Fissen ver-

sehen sind. Darum rechnete er auch die Gattung Lyccena —

die bei ihm die ganze Familie umfasste — zu den Hetero-

poden.

Die Vorderbeine der Männer zeigen sich bei allen unsern

Gattungen und Arten fir eine andere Aufgabe als die der

Weiber ausgebildet, indem ihre Fisse (Fig. 34) ungegliedert

und an der Spitze mit einem einzigen etwas gebogenen Dorn

oder Klaue bewaffnet sind. Da nun eine Fusssohle, die so

lang und ungegliedert ist, unmöglich zum Treten oder zum

Umfassen eines Gegenstandes, so wie es die Fisse der andern

Beinpaare thun, angewendet werden kann, muss man diesen

Fuss fir eben so »verkrippelt» ansehen als den, welcher sich

bei dem Manne der Hamearis. Lucina findet. Die systema-

tische Anordnung, die daraus folgt, stimmt auch mit den

Entwicklungsstufen sehr gut iberein.

Die Vorderfisse der Weiber (Fig. 35) sind dagegen fänf-

EINE und auf gewöhnliche Weise mit zwei Klauen an der

Spitze bewaffnet.

1. Zephyrus quercus L. tern beim Manne die blaue:

Farbe sich iiber die ganze obere Seite der Fligel mit Aus-

nahme des Saums erstreckt, so ist sie dagegen beim Weibe

auf die Mittelzelle und die innern drei Viertel der Zelle Ib

auf der Vorderflägel eingeschränkt. Bisweilen sind jedoch

1!) SPEYER, O:.: loc. cit. p. 175

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. BAND. 5. N:0O 25. 21

auch die zweite und dritte Zelle an ihrer Basis bläulich an-

gelaufen. Die blaue Farbe ist beim Weibe viel höher und

lebhafter als beim Manne, wo sie matt ist und ins Violette

fällt.

2. Zephyrus betule L. Das Weib ist in der Mitte

der Vorderfläigel mit einem breiten rothgelben Band ge-

schmiickt, welches die Mitte der zweiten und dritten Fligel-

zelle, die ganze innere Hälfte der vierten und finften und

die Basis "der sechsten und siebenten Zelle einnimmt und

ausserdem einen Fleck im äussern Theile der Zelle Zb bildet.

Den Zephyrusarten scheinen alle den Federbuschschup-

pen analoge Gebilde zu fehlen, aber sie zeigen statt deren die

Eigenthiimlichkeit, dass das Weib eine lebhaftere und auf-

fallendere Farbe als der Mann hat.

3. Theela ilicis ESP. Der Mann ist oben einfarbig schwarz-

braun; das Weib aber hat auf den Vorderflugeln einen grossen

ochergelben Fleck, der den äussern Theil der Zellen 1-5

einnimmt.

4. Theela w album KnNocH. Die Geschlechter sind der

Farbe nach einander ähnlich, aber beim Manne sieht man an

der vordern Ecke der Mittelzelle einen kleimen, elliptischen,

mattgrauen Fleck, der sich von der dunkeln Grundfarbe

deutlich unterscheidet. Auf der gereignigten Fligelmembrane

tritt er sowohl seiner gelbbraunen Farbe als den gedrängten

Schuppenbälgen zufolge sehr deutlich hervor. Er umfasst

den vordern Hauptstamm von dem Ausgangspunkt der achten

Rippe bis an die Ecke der Mittelzelle, bildet einen schmalen

Rand innerhalb der Mittelzelle, aber liegt doch grösstentheils

ausserhalb derselben zwischen den Basen der sechsten, sie-

benten und achten Rippe und auf denselben. Vergleicht

man dieses Gebilde (Fig. 13) mit der entsprechenden Stelle

beim Weib (Fig. 14), so findet man, dass es eine vollkom-

mene Verschiedenheit der Anordnung der siebenten Rippe

bewirkt hat; denn diese geht beim Weibe aus der Vorder-

ecke der Mittelzelle aus, hat sich aber beim Manne gegen

die Basis des Fligels verschoben, so dass sie nahe an der

achten Rippe, die bei beiden Geschlechtern dieselbe Lage

einnimmt, ausgeht. Die Schuppen (Fig. 12), die sich auf

diesem Fleck finden, wirden an und fär sich wenig Auf-

merksamkeit auf sich ziehen, denn sie haben ein wenig eigen-

thimliches Aussehen. Sie sind gleich breit mit abgerundetem

22 .AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

oder wenig zugespitztem Ende und völlig ebenen Rändern,

ein wenig schräger Basis und deutlicher Streifung. Ihre Länge

beträgt 0,15 ”":. Obgleich sie von den Normalschuppen we-

nig abweichen, dirfte man doch fir eine Thatsache ansehen

können, dass sie dieselbe Bedeutung als die Federbuschschup-

pen und ähnliche Gebilde haben. Dafär spricht ihre Anord-

nung und der Umstand, dass sie nur beim Manne vorkom-

men. Aehnliche Schuppen kommen auch an keinen andern

Stellen beim Manne und nirgendwo beim Weibe vor.

5. Theela pruni L. Der Farbe nach zeichnet sich das

Weib durch rothgelbe Flecke am Aussenrand der Vorderflägel

in den Zellen 1—5 aus. Der Mann hat dagegen einen solchen

Fleck als die vorhergehende Art. Dieser Fleck hat dieselbe

Lage, Grösse und Einwirkung auf den Verlauf der siebenten

Rippe, und seine Schuppen sind denen der vorhergehenden

Art ähnlich, nur vielleicht etwas länger und schmaler.

6. Thecla rubi L. Farbenverschiedenheiten zwischen

den Geschlechtern fehblen. Der Mann hat doch den eigen-

thimlichen, kleinen Fleck in der Vorderecke der Mittelzelle

ganz wie bei den beiden vorhergehenden Arten. Die Schup-

pen sind doch etwas breiter und kiärzer, aber haben dieselbe

etwas schräge Basis und ebene Ränder. Wie bei den andern

Arten ist die Fligelmembrane an der Stelle, wo der Fleck

sich findet, concav auf der obern Seite und convex auf der

untern.

Der von den gewöhnlichen Schuppen wenig abweichende

Bau der Schuppen, die beim Geschlecht Thecla die Flecke

des Mannes bekleiden, macht uns vermuthen, dass auch bei

andern Arten von Schmetterlingen solche Gebilde vor-

kommen dirften, obgleich sie ibersehen worden sind, weil

sie sich mit wenig ungleichartigen Fligelschuppen vermischt

finden.

7. Cupido argiolus L. Die Fligel des Mannes sind oben

einfarbig blau mit Ausnahme des schmalsten Aussenrandes,

der schwarz ist, während das Weib die Spitze und den Aus-

senrand der Vorderfligel und den Vorderrand der Hinter-

fligel breit schwarz hat. Beim Manne finden sich Schuppen,

die DESsCHAMPS, wie oben erwähnt ist, zuerst entdeckte und

abbildete. Diese Blasenschuppen sind wenig länger als breit,

beinahe quadratisch mit völlig geraden Seitenrändern und

einer schwach convexen Spitze. Es sind der Blasenreihen

BIHANG TILL K. SV: VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 25. 23

beinahe dreizehn. Betrachtet man einen unbeschädigten Fli-

gel durch das Mikroskop, so sieht man, wie die Spitzen der

Blasenschuppen zwischen den Reihen der grossen Fligel-

schuppen hervorragen. Sie sind hier sehr licht und durch-

sichtig, nicht pigmentirt. Auch auf der Fligelmembrane be-

merkt man sogleich einen deutlichen Unterschied zwischen

den Männern und den Weibern; denn die Anheftungspunkte

der Blasenschuppen bilden deutliche Reihen in den Zwischen-

räumen, eine Reihe in jedem. Sie befinden sich gewöhnlich

nicht in der Mitte des Zwischenraumes, sondern näher an

seinem äussern' Rand. Die Bälge sind denen der gewöhn-

lichen Schuppen deutlich unähnlich, dicker und gleichsam

angeschwollen.

8. Cupido semiargus Rotrt. Der Mann unterscheidet

sich vom Weib sowohl durch seine blaue Farbe als seine in

Reihen geordneten Blasenschuppen. Diese sind schmaler als

bei der vorhergehenden Art, deutlich convex an den Rändern

und dadurch birn- oder flaschenförmig. Es sind der Blasen-

reihen ungefähr 8.

9. Cupido minimus FurssL. Den Mann erkennt man am

bläuliehen Schimmer des dunkeln Grundes und den Blasen-

schuppen, die noch mehr concave Ränder und weniger aus-

gezogene Basis haben, so dass sie stark gerundet, bisweilen

beinahe zirkelrund werden. Es sind der Blasenreihen unge-

fäbir: 12;

10. Cupido Pheretes HöBsN. Der Mann, der sich vom

dunkelbraunen Weib durch seine blaue Farbe beim ersten

Anblick unterscheidet, hat Blasenschuppen. die denen der

vorhergehenden Art ähnlich sind und ungefähr 14 Blasenrei-

hen haben. Ausserdem finden sich in der Mittelzelle der

Vorderflägel lange, haarähnliche Schuppen mit breiter, offener

Wurzel, die auch dem Weib fehlen.

11. Cupido Cyllarus Bott. Von dieser Art gilt dasselbe

als von der vorhergehenden. Die Blasenschuppen sind doch

etwas kleiner, und der Blasenreihen giebt es 9—10. Das

Weib hat einen mehr oder weniger deutlichen bläulichen

Anstrich in der Mittelzelle.

12. Cupido Alcon (W. V.) FaABR. Die in Schweden ge-

fundene Form, die doch etwas zweifelhaft scheint, weil das

Weib beinahe eben so blau als der Mann und nicht dunkel

wie in Deutschland ist, hat gerundete mit 15 Blasenreihen

24 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

versehene Blasenschuppen, aber die feinen, haarähnlichen

Sechuppen scheinen ihr zu fehlen. !)

13. Cupido Arion L. Der Farbe nach unterscheidet sich

der Mann vom Weib nur durch die Breite des schwarzen

Aussenrandes, der beim Manne schmaler ist als beim Weib.

Die Blasenschuppen sind gerundet und mit 12—13 Blasen-

reihen geziert. Haarschuppen fehlen.

14. Cupido amandus SOcHs. Die Blasenschuppen sind

schmaler als bei den vorhergehenden Arten, elliptisch mit

3—9 Blasenreihen. Die Länge ausser dem Stiel beträgt

03045" amitdidem»Stiel10j06 + 72-. -fMhretbBreiten0,015mmav

Ausserdem kommen zahlreiche Haarschuppen iiber die Mitte

ausgestreut vor, die der obern Seite der Fligel den weichen,

dieser und einigen andern Arten eigenthiämlichen Sammet-

glanz verleihen. (Vergl. hiermit die Beschreibung der C.

alexis.) Die Fligel des Weibes sind oben schwarzbraun mit

mehr oder weniger deutlich blauem Anstrich.

15. Cupido argester BErestrR. Die Blasenschuppen haben

ungefähr 8 Blasenreihen und sind ausgezogen elliptisch, ohne

den -Stiel: 0,068 =", mit demsStiel 0,094""-Jang, 0;021 7:20

breit. Die Haarschuppen sind zahlreich, 0,35 ":"- lang, 0,01

Iya breit:

Das Weib ist oben schwarzbraun ohne blauen Anstrich,

aber mit rothgelben Flecken am Aussenrande.

16. Cupido bellargus Bott. Die Blasenschuppen sind

gerundeter, ohne den Stiel 0,054 "=: mit dem Stiel 0,06 ”:=-

lang, 0,025—0,027 "-"- breit. Die Haarschuppen sind zahlreich

wie bei der vorhergehenden Art.

Das Weib ist oben schwarzbraun mit deutlich blauem

Anstrich und rothgelben Flecken am Aussenrande.

17. > Cupido Icarus Bott. Die Blasenschuppen (Fig. 16, 17)

haben 3—6 Blasenreihen und sind mit dem Stiel 0,06 2.

ohne den Stiel 0,054 "= lang, 0,026 "” breit. Die Haar-

schuppen (Fig. 18), die mit den eigentlichen Haaren, die die

Basis des Flägels dicht bekleiden, nicht verwechselt werden

missen, sind wie bei den oberwähnten Arten abgeplattet,

schmal, gleich breit mit breiter Basis, die in keinen Stiel

auslauft, sondern ihrer ganzen Breite nach in den Balg des

!) Nachdem dieses schon gedruckt war, habe ich durch die Gite Hr. S.

LAMPA's Gelegenheit gehabt, auch Schwedische Stiicke von der Haupt-

form dieser Art zu untersuchen. Die Blasenschuppen sind doch bei bei-

den Formen einander völlig gleich.

BIHANG TILL k. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0O 253. 25

Anheftungspunktes hineinreicht. Ihre Länge beträgt 0,24—28

= und die grösste Breite 0,008 "Die Bälge der Haar-

schuppen finden sich in denselben Reihen als diejenigen der

Blasenschuppen, sind aber grösser und weiter als diese.

Das Weib ist oben schwarzbraun am öftesten mit blauem

Anstrich und gelbrothen Flecken am Aussenrande.

18. Cupido Donzelii Borisp. Die Blasenschuppen sind

denen der vorhergehenden Arten sehr unähnlich, denn die

Blasenreihen finden sich sehr dicht an einander, 17—19 auf

jeder Schuppe, und die blasenförmigen Erhöhungen nähern

sich einander so sehr, dass sie sich beinahe zu beriähren

scheinen. Hierdurch erhalten die Schuppen bei schwächerer

Vergrösserung ein Aussehen, das an die Männchenschuppen

der Thecla-arten erinnert. Ihrer Form nach sind sie etwas

wechselnd und haben gewöhnlich ziemlich gerade Ränder

und eine abgerundete Spitze. Die Länge ohne den Stiel

beträgt 0,065—0,07 ”-"- und mit dem Stiel 0,08 ”":; die Breite

0,04 =" Haarschuppen fehlen.

Das Weib ist, wie bei dieser Gattung am gewöhnlichsten,

oben braun mit unbedeutendem oder keinem blauen An-

strich nächst an der Basis der Fläigel.

19. Cupido Alexis Scor. (Rortt.) und

20. Cupido Eumedon Esr. Bei diesen Arten, deren Ge-

schlechter gleichfarbig, braun sind, fehlen dem Manne ganz

und gar die bei allen andern Arten vorkommenden Blasen-

schuppen so wie auch die Haarschuppen. Die Angabe DE-

SCHAMPS's, dass der Mann der Cupido Eumedon plumul&e hat,

beruht gewiss auf einem Irrthum.

21. Cupido Aquilo Borisp. Die Blasenschuppen sind ge-

rundet mit 16—17 Blasenreihen versehen, die ziemlich dicht

an einander befindliche Blasen haben. Die Länge ohne den

Stiel beträgt 0,063 ”:": die Breite 0,045 =,

22. Cupido Optilete KN. Die Blasenschuppen sind bei-

nahe zirkelrund mit ungefähr 12 Blasenreihen. Die Blasen

stehen ziemlich weit aus einander. Die Schuppe ohne den

Stiel ist 0,048 ”"- lang, und ihre Breite beträgt 0,04 mm.

Die Flägel des Weibes sind oben braun mit blauem

Anstrich in der Mitte.

23. Cupido Argus L. Die Blasenschuppen sind ziemlich

ausgezogen, elliptiseh mit 3—9 Reihen von etwas grossen

Blasen, die ziemlich weit aus einander stehen. Ihre Länge

26 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

ohne den Stiel beträgt 0,054 ”"- mit dem Stiel 0,06 ”:"- ihre

Breite 0,023 ”"-. Haarschuppen fehlen. Das Weib ist oben

braun mit mehr oder weniger blauer Mittelzelle und einigen

rothgelben Randflecken.

24. Cupido argyrognomon BERGSTR. Die Blasenschuppen

sind denen der vorhergehenden Art recht unähnlich, beinahe

zirkelrund, 0,054 ”"- lang ohne den Stiel, 0,072 ”:"- mit den

Stiel und 0,045 ”:": breit und mit 10—12 Blasenreihen ver-

sehen. Haarschuppen sind sehr zahlreich besonders in den

äusseren Theilen der Zellen 1—3. Hierdurch und durch die

Form der Blasenschuppen kann man also diese Art von

der vorhergehenden leicht unterscheiden. Die Haarschuppen

sind auch bei geringer Vergrösserung als weisse Haare leicht

zu sehen.

25. Cupido Orion Parras. Haar- und Blasenschuppen

fehlen. Die Fligel sind beim Weibe weniger blau und oben

dunkler als beim Manne.

Ubersicht der Männchenschuppen der Cupido-arten.

Blasenschuppen. Haarschuppen.

Länge ohne Breres Anzahl å ana

Stiel. " Ivon Blasenreihen.

Cupido argiolus -.....-- O;0Rewr ar ÖSAAT 13 | fehlen.

» — semiargus .....- 05054 mb 8 »

» MiMiMUS..o..oooo. 005 ENAT 12 »

pi fiPheretes Lane Oroa NNOOASTTR 14 zahlreich.

» Oyllarustio.. OO CÖRASNTN 9—10 fehlen.

Hf CA leone Ua Osomerär Ad vÖJOsTER 14—15 »

Dj krone: 0.050: 10—12 »

» — amandus-....... 01045 TN AÖNSRN 3—9 zahlreich.

vi bargestenr, lod 0:0684712 ÖT 7—38 »

» bellargus -.------ (ONNGE Era NE 8 7 »

pip deerasn And 0;054 Pm ylDVATRTN 5—6 »

MA ED OngeRR AN OA 0507 RÖDA ONT 17—19 fehlen.

IN HA geia RED: Order fl ÖAR 16—17 »

5 MMOptletesa OspASEEau RÖNEN 11—12 »

HI (NVANg ASAT: Ae jos van 8—9 »

» — argyrognomon.| 0,054 "=: | 0,045 "=: 10—11 zahlreich.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 25. 27

26. Chrysophanus Hippothoö L. Den Arten dieser Gattung

scheinen Männchenschuppen ganz zu fehlen. Der Mann hat

oben goldglänzende Fliigel mit schwarzem nach innen blau-

schimmernden Saume. Das Weib dagegen zeigt zwei Formen:

theils ist es oben schwarzbraun mit unbedeutendem Gold-

glanz in der Mittelzelle der Vorderflägel, und einem rothgel-

ben Band nahe an dem Aussenrande der Hinterflugel, theils

hat es goldglänzende Vorderflägel mit schwarzen Flecken

und schwarzbraunen Hinterfligeln, auf denen das rothgelbe

Band sehr deutlich hervortritt (= var. Stieberi Gerh.). Es

verdient bemerkt zu werden, das die letztere Form nur in

Alpgegenden (z. B. Provinz Jämtland) vorkommt, und dass

die Nordgrenze der Hauptform weit sidlicher geht, so dass

es mehrere dazwischen liegende Provinzen (z. B. Helsingland,

Dalarne) giebt, denen diese Art ganz und gar fehlt.

27. Chrysophanus virgauree L. Der Mann zeichnet sich

sowohl durch die Farbe der obern Seite aus, die intensiv

rothgelb ist, mehr ins Rothe und weniger ins Gelbe fällt als

beim Weibe, als dadurch dass ihm die echwarzen Flecke des

Weibes auf der obern Seite fehlen, die Mittelzelle der Hinter-

fligel keine schwarzbraune Schattirung hat, und die Fligel-

ränder schmal, aber rein schwarz sind.

28. Chrysophanus phleas L. Der Mann weicht vom Weibe

nur durch die fär die ganze Familie angegebenen, von den

Vorderbeinen genommenen Merkmalen ab.

29. Chrysophanus Amphidamas Esr. Die Flägel des Mannes

sind oben glänzend veilchenblau, die Vorderflägel haben

schmalen, die Hinterflugel breiten, schwarzbraunen Saum.

Beim Weibe sind dagegen die Vorderfligel sehwarzbraun mit

zerstreuten, rothgelben und blauen Flecken, und die Hinter-

fligel sehwarzbraun mit einem Band blauer und einem Band

rothgelber, dem Aussenrande paralleler Flecke.

Fam. Pieride.

1. Pieris brassice L. Wenn man das Aussehen der

Fliäigel auf der obern Seite beim Manne und beim Weibe

dieser Art genau vergleicht, so bemerkt man bald, besonders

wenn man Vergrösserung anwendet, dass die Fligel des

Mannes viel dichter schuppenbedeckt und gleichsam sammet-

artig oder mehlig scheinen. Auf der gereinigten Membrane

28 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

sieht man zwischen den Reihen der gewöhnlichen Schuppen-

anheftungspunkte 1—3 Reihen von Anheftungspunkten, die

ein etwas anderes Aussehen haben. Die Fligel des Mannes

sind also am wenigsten dreimal so dicht schuppenbedeckt

als diejenigen des Weibes, denn bei diesem fehlt es den

Zwischenräumen der Fligelmembranen ganz und gar an

Schuppenbälgen. Die Schuppen, die sich an den Zwischen-

räumen beim Manne finden, sind ohne Ausnahme Feder-

buschschuppen. Sie kommen iiber den grössten Theil der

Fligel vor, fehlen aber den Zellen des Vorderrandes ganz

und gar und kommen nur einzeln an der Basis der ersten

Zelle und der Mittelzelle und an dem Aussenrand des Fli-

gels, so weit sich die schwarze Farbe erstreckt, vor. Der

Form nach sind die Federbuschschuppen (Fig. 11) von ziem-

lich breiter und tief herzförmiger Basis ausgezogen, pfriemen-

förmig gespitzt mit geraden Rändern und einem kleinen un-

bedeutenden Bischel an der Spitze. Sie erreichen eine Länge

von 0,37 == und sind nicht pigmentirt.

Der Farbe nach zeichnet sich das Weib durch zwei grosse

schwarze Flecke in den Zellen Za, Zb und 3 zuweilen auch

2 aus. Es scheint mir, als ob man ansehen könnte, dass

diese Flecke zu der Art gehören, aber beim Manne von den

Federbuschschuppen so zu sagen besiegt oder verdrängt wor-

den sind; denn im Gegensatz des Verhältnisses, das bei den

vorhergehenden Arten Statt gefunden hat, scheinen die Fe-

derbuschschuppen bei den Pieriden einen gewissen Abscheu

vor der schwarzen Farbe zu haben und nicht gern in ihrer

Gesellschaft zu sein. Auf der untern Seite aber finden sich

die sehwarzen Flecke bei den beiden Geschlechtern. Auf den

Hinterflägeln haben die Federbuschschuppen ungefähr die-

selbe Ausbreitung als auf den Vorderfligeln, finden sich aber

nicht um die Ränder und auf dem Theil, der von dem Hin-

terrand der Vorderflägel gedeckt wird.

2. Pieris rape L. Die Federbuschschuppen haben die-

selbe Ausbreitung als bei der vorhergehenden Art und finden

sich ausserdem auch in der Zelle 7. Sie haben ein merk-

wiärdiges Aussehen, weil die Basis tief herzförmig ist mit

grossen und breiten, aber wenig eingebogenen Loben. Der

Stiel des Bischels ist ziemlich breit und trägt die Borsten

an dem abgerundeten Rande. Die ganze Länge der Schuppe

beträgt nur 0,15 ”"”", und die Breite der Basis 0,07 =". Bei

BIHANG; TILL; K. SV: VET: AKAD. HANDL. , BAND. De N:0O 25. 29

dieser Art finden sich die Federbuschschuppen stets in ein-

facher Reihe zwischen den andern Schuppen. Das Weib

hat einen schwarzen Fleck in der Zelle Zb und 3, wovon

sich der letztere bisweilen auch beim Manne mehr oder we-

piger deutlich findet.

3. Pieris napt L. Von dieser Art gilt beinahe ganz

dasselbe als von der vorhergehenden. Die einzigen zu be-

merkenden Verschiedenheiten sind, dass die hervorstehenden

Loben der Basis der Federbuschschuppen noch grösser und

deutlich nach innen gebogen sind, wodurch die Rundung

auf den BSeiten abgebrochen oder wie ein Knie gebogen,

und der Hals kirzer und breiter wird. Wie bei den vor-

hergehenden Arten sind auch hier die Bälge der Federbusch-

schuppen sehr gross und kugelförmig angeschwollen.

4. Pieris Daplidice L. Die Federbuschschuppen treten

hier in einer neuen sehr abweichenden Form auf. Sie sind

sehr iklein, 0,07 .”"+"-- lang und 0;03 """ breit! an der: Basis.

Diese ist gleich abgerundet ohne Einschnitt, und die Spitze

ist dreieckig oder pfeilförmig mit den Borsten an den ge-

raden Rändern befestigt. Obgleich in denselben Zellen als

bei den vorhergehenden Arten vorkommend, stehen doch

die Federbuschschuppen bei dieser Art viel weiter aus ein-

ander, und often finden sich nicht mehr als 2—4 auf jedem

Zwischenraum. Das Weib hat einen schwarzen Fleck im

äussern Theile der Zelle Zb der Vorderflugel und dunkle

Flecke im Aussenrand der Hinterflägel.

3. ÅAporia crategi L. DESOHAMPS sagt, dass die Feder-

buschschuppen bei dieser Art nur auf den Hinterflugeln vor-

kommen, aber dies ist unrichtig, denn obgleich senr sparsam,

kommen sie doch auf den Vorderfligeln hier und da vor.

Sie stehen ihrer Form nach denjenigen der vorhergehenden

Art sehr nahe, aber sind ein wenig grösser, indem sie eine

Länge von 0,08 ”:"" erreichen.

6. Huchloö cardamines L. Die Federbuschschuppen sind

denen der zwei vorhergehenden Arten sehr ähnlich, nur ein

wenig gerundeter und stumpfer an der Spitze. Sie sind 0,09

Sinslang:

1. Zerene Paleno L. Durch seme gelbe Farbe unter-

scheidet sich der Mann beim ersten Anblick von dem rein

weissen Weibe, aber Federbuschschuppen habe ich weder

bei dieser noch bei andern Arten dieser Gattung gefunden.

30 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

8. Zerene Edusa FABR. Ausser durch den Mangel an

lichten Flecken im schwarzen Rande der Vorderflägel zeichnet

sich der Mann auch durch einen ziemlich grossen gleichsam

mehligen Fleck an der Basis der Zelle 7 auf der obern

Seite der Hinterflägel aus. Dieser Fleck, der demjenigen der

Männer der Gattung Catopsilia Höns. (= Callidryas Bo1isp.)

sehr ähnlich ist, besteht aus dicht zusammengedrängten, ganz-

randigen, mehr oder weniger eierrunden, stumpfen Männ-

chenschuppen, denen der Thecla-Arten am nächsten stehend

und also von den Normalschuppen wenig abweichend. Ihre

Anheftungspunkte sind gross, gerundet angeschwollen und

also denjenigen der Normalschuppen deutlich unähnlich. Die

Länge der Männchenschuppen 0,21—25 "+ die Breite 0,07—

0,075 ”m Die feinen Streifen scheinen aus dicht zusammen-

stehenden, kleinen Erhöhungen zu bestehen, und die Männ-

chenschuppen sich dadurch den Blasenschuppen der Cupido-

Arten zu nähern.

9. Zerene Hecela LEF. Das Weib zeichnet sich durch den

etwas grössern und mehr abgerundeten Fleck in der Mittel-

zelle der Vorderfligel und die gelbweissen Flecke in dem

dunkeln Saum aus. .

10. Zerene Hyale L. Dem Weibe fehlt beinahe ganz und

gar der gelbliche Anstrich des Mannes, aber es gleicht ihm

iibrigens in Allem.

11. Zerene Nastes Boisp. Die Geschlechter scheinen in

keiner wesentlichen Hinsicht von einander verschieden zu sein.

12. Colias rhamni L. Durch seine citronengelbe Farbe

unterscheidet sich der Mann beim ersten Anblick vom Weibe.

Federbuschschuppen fehlen.

13. Leptidia sinapis IL. Geschlechtsverschiedenheiten

scheinen zu fehlen.

Fam. Papilionide.

Die Geschlechter unserer drei Arten dieser Familie sind

einander völlig gleich. Die Weibchen der Gattung Parnas-

stus haben doch, so bald sie befruchtet sind, einen perga-

mentähnlichen Sack unter und vor der Spitze des Hinter-

leibs.

BIHANG TILL K. SV. VEI. AKAD. HANDL. BAND. 5» N:O 25. 31

Fam. Hesperide.

1. Hesperia malve L. Die Männer dieser Gattung und

der Gattung Thanaos sind mit einem so genannten Costal-

umschlag versehen, d. h. der Costalrand der Vorderflugel ist

nach oben umgebogen, so dass er mit seinen Schuppen das

Dach einer gedeckten Röhre oder eines Ganges bildet. (Vergl.

die genauere Beschreibung beim Thanaos Tages 1:.). Auf dem

Boden dieser Röhre finden sich dicht an einander befestigt

eine grosse Menge Männchenschuppen, die ein breites Band

bilden gleich wie an der Seite der zweiten Rippe bei der Ar-

gynnis Paphia L. Die Männcehenschuppen (Fig. 22) sind bei

dieser Art an der Basis am breitesten, ungefähr, 0,011 "=,

und werden darauf nach oben immer schmaler, so dass sie

in eine lange, sehr feine Spitze ausgezogen sind. Ihre Länge

beträgt 0,25 =" Ausserdem findet sich beim Manne nahe

an der innern Seite der Hinterschienen ein Fleck, der mit

langen, gleich breiten Haaren dicht besetzt ist. Diese Haare

bilden zusammen einen Bischel, den das Thier nach Be-

lieben ausbreiten oder zusammenlegen können soll. FRITZ

MÖLLER !) glaubt bemerkt zu haben, dass ähnliche Gebilde

bei gewissen Arten Brasiliens einen schwachen Geruch von

sich geben. Dies verdient daher auch bei den nordischen

Arten genau untersucht zu werden. Farbenverschiedenheiten

der Geschlechter fehlen.

2. Hesperia alveus Högs. Die Männchenschuppen sind

ein wenig kirzer als bei der hervorgehenden Art, ungefähr

0,24 ==": lang und nicht in eine so lange Spitze ausgezogen,

sondern die haarfeine Spitze ist wenig länger als, der Stiel

der Schuppe, d. h. 0,011 ”": Die äusserste Spitze ist sehr

schwierig zu sehen, aber scheint mir ein wenig angeschwollen

oder ausgebreitet zu sein. Der Bäschel der Hinterschienen

ist demjenigen der vorhergehenden Art ähnlich.

3. Hesperia serratule RAmB. Die Männchenschuppen und

der Bischel der Hinterschienen wie bei der vorhergehen-

den Art.

4. Hesperia andromedce WALLENGR. Die Männcechenschup-

pen sind ungefähr 0,24 ”-"- lang mit kärzer haarfeiner Spitze.

!) Minter, FRITZ: Notes on Brazilian Entomology. Trans. Ent. Soc. of

London 1878, p. 220.

d2 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

Der Bischel der Hinterschienen ist demjenigen der vorher-

gehenden Arten ähnlich.

5. Hesperia centauree RamB. Die Männchenschuppen

sind étwas länger, ungefähr 0,31 ""') stärker pigmentirt,

bräunlich und haben unebene Ränder, weil sie hier und da

leicht zusammengeschniärt sind. Die Ränder erstrecken sich

beinahe parallel bis nahe an die kurze Spitze, wo sie sich

einander geschwind nähern. Bei allen vorhergehenden Arten

sind die Ränder der Männchenschuppen ganz eben, gerad-

linig und gegen die Spitze allmählig convergirend.

6." Thanaos” Tages IiUrWielbei dertvyorigenatGattuns

ist auch hier der Mann mit einem so genannten Costalum-

schlag versehen. Dieser Costalumschlag der Hesperiden ist

lange bekannt gewesen und auch als Geschlechtscharakter von

mehreren Verfassern angewendet worden. Sein Bau ist doch,

so viel ich weiss, nimmer genauer beschrieben worden. Mit

Hiälfe der Fig. 24 und 25, deren die erstere den Umschlag

im Quersnitt, "und die letztere denselben aufgeschlagen und

von der obern Seite an zeigt, will ich versuchen eine ge-

nauere Beschreibung seines Baues mitzutheilen. Wenn er

ganz zusammengeschlagen ist, zeigt er sich nur als eine Ver-

dickung des Vorderrandes, und die Schuppen greifen so in

einander ein, dass es schwierig ist die Lage der Oeffnung zu

entdecken. Macht man nun einen Querschnitt desselben in

dieser Lage, findet man das Dach der so gebildeten Röhre

grösstentheils aus grossen und langen am Costalrande befestigten

Schuppen (a) bestehen, die mit andern ähnlichen Schuppen (f),

die längs dem Hinterrande der Röhre beinahe senkrecht von

der Fliigelmembrane aufsteigen, zusammenstossen. Der Costal-

rand (b) ist sehr schmal at unbedeutend; denn nächst an ihm

erstreckt sich im Fliigel eine Röhre (g), die nicht wie die ge-

wöhnlichen Fligelrippen auf der untern, sondern auf der obern

Seite des Fligels einen Ricken oder eine Erhöhung bil-

det. Diese Röhre findet sich bei beiden Geschlechtern und

auch bei den Arten, denen der Costalumschlag fehlt, ob sie

gleich bei diesen weniger entwickelt ist. Es scheint mir, als

könnte man sie fir eine wirkliche Costalrippe ansehen, die

man sonst den Tagfaltern abgesprochen hat, was sich leicht

daraus erklärt, dass diese Rippe auf der gereinigten Fligel-

membrane der Diinne der Wände zufolge nur wie ein dunk-

leres Band längs dem Costalrand erscheint. Dass sie aber

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. D. N:0O 25. 33

eine Röhre ist, kann man auch dann daraus ersehen, dass sie

eine Trachee mit Luft enthält. Ein Querschnitt des Fligels

hebt auch sogleich allen Zweifel auf. Gewiss wäre es dem

Manne unmöglich den Costalumschlag zu öffnen und zu schlies-

sen, wenn ihm gerade diese Rippe fehlte. Beim Manne ist

diese Rippe auf ihrer obern Seite von Schuppen (c) gedeckt,

die alle mit ihren Spitzen vom Costalrand nach hinten gerich-

tet sind. Die vordern, die sich dadurch obenauf befinden,

sind am längsten und decken alle die ibrigen, die nach und

nach kirzer sind.

Da die grossen am Costalrande befindlichen Schuppen nun

eine ganz entgegengesetzte Richtung haben, entsteht zwischen

diesen beiden Partieen eine scharfe Grenze wie ein Haarspalt,

worin man (Fig. 24 b, 25 b) einen scehmalen Rand des äussersten

ganz nackten Theils der Fligelmembrane sieht. Längs der

Dorsalseite der Costalrippe ist die Fligelmembrane in einer

Breite, die derjenigen der Costalrippe fast gleich ist, beinahe

ganz nackt, nur mit sehr kleinen und kurzen Schuppenrudi-

menten bekleidet (d). Die Ursache dazu ist leicht einzusehen,

wenn man den Umschlag in seinem zusammengelegten Zu-

stand betrachtet. Hierdurch findet die Costalrippe bei ihrer

Einbiegung guten Platz. Der Bruch des Umschlags findet

sich nämlich ganz nahe hinter der Erhöhung der Costalrippe.

Hinter dem nackten Felde liegt ein viertes (e), das auch eben

so breit als die zwei letztern ist. Dieses Feld wird von den

grossen Deckschuppen, die hinter demselben aufsteigen, bei-

nahe ganz gedeckt. Es ist der Platz, wo die Männchenschup-

pen befestigt sind. Diese (Fig. 23) sind hier ganz haarfein,

0,45—0,5 ”""- lang, 0,0045 ”"- breit, stumpf, goldglänzend mit

unebenen, rauhen Rändern und deutlich hohl im Innern.

Hinsichtlich der Form der Männchenschuppen weicht also

diese Gattung sehr viel von der vorhergehenden ab, während

der Costalumschlag ibrigens bei den beiden Gattungen auf

dieselbe Weise gebaut ist.

1. Pamphila comma wurde von LINNÉ so genannt wegen

eines schwarzen Fleckes, den der Mann in der Mitte der

Vorderfligel hat. Ein eigenthimliches Kennzeichen dieses

Fleckes ist ein silberglänzender Streifen in der Mitte. Dies

ist fast alles, was man mit dem blossen Auge bemerken

kann. Untersucht man doch den Fleck bei dreissigmaligen

Vergrösserung (Fig. 21), so findet man, dass er aus drei

34 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

verschiedenen Theilen besteht: 1. einer kleinern Partie, die

in der Zelle 156 liegt und durch die zweite Rippe getrennt

wird von 2: einer grössern Partie, die in der Zelle 2 dicht

an der hintern Medianrippe liegt, und 3: einer langen

schmalen, nach aussen etwas breiteren Partie, die sich auf der

hintern Medianrippe und auch ein wenig in der Mittelzelle

findet und beim Ausgangspunkt der dritten und vierten Rippe

plötzlich aufhört. Die beiden ersten Abtheilungen sind ihrem

Bau nach einander ziemlich ähnlich. Sie bestehen nämlich

aus sehr dicht gedrängten, höchst eigenthimlichen Männchen-

schuppen, die sich in einer der Grösse und der Form der

Fläche entsprechenden HEinsenkung oder Vertiefung der Fli-

gelmembrane finden. Die Ränder dieser Einsenkungen sind

von grossen, grauen, silberglänzenden Deckschuppen beklei-

det, deren Spitzen iber die Männchenschuppen emporragen

und gegen einander convergiren, so dass sie die von den

Spitzen der Männcehenschuppen gebildete Oberfläche ganz

decken oder zwischen sich nur eine schmale Ritze, durch

welche man die Spitzen (Vergl. die Fig. 21) der kohlschwarzen

Männchenschuppen sieht, offen lassen. Da man in verschie-

denen Stäcken die Deckschuppen bald an einander ganz ge-

schlossen, bald ziemlich von einander getrennt sehen kann,

ist es wahrscheinlich, das Thier könne sie nach Belieben

trennen oder an einander legen um die zarten Männchenschup-

pen zu entblössen oder zu decken. Es sind gerade diese

Deckschuppen, die den diese Art kennzeichnenden, silber-

glänzenden Streifen des schwarzen Kommas hervorbringen.

Der dritte Theil des Männchenfleckes hat eine sammet-

schwarze, ins Braune deutlich fallende Farbe und besteht aus

senkrecht gestellten Schuppen, welche schön keilförmig sind

mit 2—3-zackiger Spitze und unten ununterbrochen in den

Stiel auslaufen. Ihrer Structur nach scheinen sie den ge-

wöhnlichen Schuppen zu gleichen, aber ihre starke Pigmen-

tirung, aufrechte Stellung und abweichende Anordnung schei-

nen mir irgend eine besondere Bestimmung, derjenigen

der iibrigen Männchenschuppen mehr oder weniger analog,

anzudeuten. Durch die Form der Basis weichen sie auch

von dem bekannten Typus der Normalschuppen!?) bei den

1) Vergl. SCHNEIDER, R.: Die Schuppen an den verschiedenen Fliigel- und

Körpertheilen der Lepidopteren in C. G. Giebel's Zeitschr. f. d. gesamm-

ten Naturw. ber. 3. Db. o. 188, Pp. Li etc:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 06 N:O 25. 35

Rhopaloceren ab. Ihre Länge beträgt 0,22—0,36 ""- und

ihre Breite 0,027—0,031 ”:"- In den Zellen 156 und 2 nächst

ausserhalb des Männchenfleckes sind die gelben Fligelschup-

pen grösser, etwas aufstehend mit niedergebeugten Spitzen,

so dass sie in einer gewissen Beleuchtung diesem Theil des

Fligels eimen deutlichen Glanz verleihen. Die schon erwähn-

ten, eigentlichen Männchenschuppen (Fig. 19) zeigen einen

sehr iiberraschenden Bau. Sie sind nämlich cylindrisch,

haarähnlich, in eine grosse Anzahl Glieder, die sich bei der

geringsten Berihrung von einander lösen, abgetheilt. Davon

kommt es, dass der einzige Verfasser, der den Bau des Fleckes

bespricht, behauptet, er bestehe aus einem feinen schwarzen

Pulver. Anfangs konnte auch ich nichts anders als lose Glie-

der zu sehen zu bekommen, obgleich ich es fir ausgemacht

annahm, dass sie auf irgend eine Weise mit einander zusam-

menhangen missten; aber es gelang mir endlich mehrere un-

verletzte Schuppen zu erhalten dadurch, dass ich den Fliigel

in Kalilauge kochte. Daraus ergab sich, das jedes solche

Haar oder Schuppe eine Länge von 0,27—0,35 "+: und eine

Breite von 0,004 ”-"- erreicht. Die Glieder, woraus die Schuppe

besteht, wechseln viel ihrer Länge (0,013—0,054 ""-) und ihrer

Form; nach. : Das unterste, (Fig: 19: d,; g) sti immer in, emen

Stiel, der in der Fligelmembrane steckt, ausgezogen, und das

oberste (Fig. 19 a,c,f) ist gewöhnlich breiter als die iibri-

gen, und hat eine kleine stumpfe Spitze am Ende. Die

Gelenkflächen der Glieder zeigen ein wechselndes Ausse-

hen, je nachdem man sie von verschiedenen Seiten betrach-

tet; bald sieht man gleichsam zwei kleine Knoten, nach jeder

Seite hin hervorstehend und durch eine Furche in der Mitte

von einander getrennt (Fig. 19 e), bald sieht man nur einen,

der sich auf der einen Seite (Fig. 19 b) findet. Dieser letz-

tere Fall beruht gewiss darauf, dass der eine Gelenkknopf,

wenn ich ihn so nennen darf, den andern deckt, wenn man

das Glied von der Seite an betrachtet. Wie die Glieder eigent-

lich zusammenhangen, ob dadurch dass die Gelenkknöpfe in

einander eingreifen, oder durch einen alle Glieder durch-

laufenden Faden, habe ich nicht mit Sicherheit erforschen

können. Die Oberfläche, wo die Männchenschuppen befestigt

sind, erscheint auf der gereinigten Fliigelmembrane den dicht

gedrängten Anheftungspunkten zufolge ganz opak. Diese fin-

den sich so dicht an einander, dass einer mässigen Berech-

36 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

nung nach es sind deren 25 auf föänfhundert Quadrat-

micromillimetern und folglich 50,000 auf jedem Quadratmilli-

meter; die Uberfläche, worauf sie befestigt sind, beträgt am

wenigsten ”'/g Quadratmillimeter und wirde also nicht weni-

ger als ungefähr 44,000 Männchenschuppen tragen. Berech-

net man nun die Oberfläche jeder Männchenschuppe zu 0,0036

Quadratmillimeter, so machen sie allezusammen eine Ober-

fläche von ungefähr 160 Quadratmillimeter d. h. mehr als den

ganzen Vorderflägel aus.

Der bei der Gattung Hesperia auf den Hinterschienen

des Mannes vorkommende Haarbäschel fehlt dieser Gattung.

Der Farbenzeichnung nach weicht der Mann durch die gerin-

gere Grösse und Deutlichkeit der gelben Fligelflecke ab.

8. Pamphila Sylvanus Esr. Der Mann hat auch hier

in der Mitte der Vorderflägel einen schwarzen Fleck, der

der Lage, Grösse und Zusammensetzung nach derjenigen der

vorigen Art beinahe völlig gleicht. Zwei wichtige Verschie-

denheiten verdienen doch beachtet zu werden: 1. die silber-

glänzenden, grossen Deckschuppen fehlen ganz und gar, wo-

durch der Fleck mehr ein zusammenhangendes Ganzes wird,

und seine Abtheilungen weniger scharf hervortreten; 2. zwi-

schen den gegliederten Männchenschuppen finden sich unge-

gliederte (Fig. 20), die am Gipfel fächerförmig ausgebreitet

sind. Die Männchenschuppen werden bis auf 0,5 ”""" lang, und

sind bisweilen nur eines Theils gegliedert, andern Theils un-

gegliedert, oder bloss hier und da zugeschnärt, ohne wirklich

gegliedert zu sein. Daher scheinen sie im Allgemeinen we- '

niger ausgebildet als bei der vorhergehenden Art. Durch die

Vergleichung dieser beiden Arten findet man, dass ein dem

Aussehen nach so unbedeutender Farbencharakter als ein sehr

kurzer Silberstreifen doch einen recht grossen und wichtigen

morphologischen Unterschied angeben kann. Den Hinter-

schienen fehlt der Haarbiischel.

9. Pamphila Thauwmas Hurs. Der Fleck des Mannes hat

auch bei dieser Art dieselbe Lage als bei der vorigen, d. h.

erstreckt sich vom Ausgang der dritten Rippe schräg nach

hinten und innen, so dass er die erste Rippe am Ende ihres

ersten Viertels erreicht. Der Fleck ist doch weit schmaler,

beinahe gleich breit iberall, lineär, und es fehlt ihm an der

dritten Abtheilung, die sich auf der hintern Medianrippe

finden und aus keilförmigen Schuppen bestehen wirde. Die

BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 37

Männchenshuppen sind im Allgemeinen vollkommen gegliedert,

und der ungegliederten Schuppen, die sich zwischen ihnen

finden, giebt es vergleichungsweise wenige, und ihre abge-

platteten Spitzen sind länger ausgezogen als die der fächer-

förmigen Schuppen der vorigen Art. Deckschuppen fehlen;

die nächst am Fleck befindlichen Normalschuppen sind doch

etwas länger und grösser als die iäbrigen. Den Hinterbeinen

fehlt der Haarbiischel.

10. Pamphäila lineola ScrisA. Der Fleck des Mannes ist

auf eimen feinen Streifen, der der hintern Medianrippe zwi-

schen den Ausgängen der zweiten und dritten Rippe folgt, und

auf einen kleinen oft undeutlichen Fleck nahe an der Basis

der Zelle 16 eingeschränkt. Wie bei den oberwähnten Ar-

ten besteht auch hier der Fleck aus haarfeinen Männchen-

schuppen. Diese sind viel kärzer als bei den andern Arten,

0,13—0,18 ”""- lang und 0,0084 ”:"- breit. Die Gelenke sind

weniger ausgebildet, so dass die Glieder mehr selten von

einander losgehen. <Higentliche Fächerschuppen scheinen

nicht vorzukommen.

Blicken wir nun auf die Geschlechtsverschiedenheiten,

wie sie sich bei unsern nordischen Tagfaltern zeigen, zurick,

so finden wir, dass das Resultat der vorhergehenden Unter-

suchungen in folgende Uebersichtstabelle zusammengefasst

werden kann.

A) Die Geschlechter secundär unterschieden

fe) nur der Farbe nach:

1) der Mann mit intensiverer Farbe als das Weib:

Zerene Palene, Hyale, Nastes; Colias rhammi :;

2) das -Weib mit intensiverer Farbe und reicherer

Zeichnung als der Mann: Zerene Hecla: Heteropterus

Sylvius;

8) nur durch plastiscehe Charaktere, nämlich:

1) verschiedene Ausbildung des Vorderfusses: Chryso-

phanus Phleas; Cupido Alexis, Humedon; Hamearis

Lueina; Vanessa; Brenthis; Nymphalis; Melitea; Pa-

rarga Åchine; Erebia; Coenonympha Hero, Arcama,

Tiphon;

2) eigenthimliche Schuppen beim Mann: Aporia;

38 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

3) einen pergamentähnlichen HEiersack bei dem be-

fruchteten Weib: Parnassus.

4) sowohl verschiedene Ausbildung der Vorderbeine

als Männehenschuppen: Coenonympha Pamphilus;

Hipparchia Hyperantus;

5) sowohl Costalumschlag mit Männchenschuppen als

Haarbischel an den Hinterschienen: Hesperia; Thanaos;

y) sowohl durch Farbe als durch plastische Charaktere:

1) Männchenschuppen, Vorderfisse und

a) auf den Männcehenschuppen beruhende Farben-

verschiedenheit: Pararga; Satyrus; Argynnis (sens.

strictiore); Theela w album, rubi;

b) von den Männchenschuppen unabhängiger Far-

benverschiedenheit: Cupido (Ortione, Alexi et Eu-

medone exceptis);

c) sowohl auf den Männchenschuppen beruhende

als von diesen unabhängige Farbenverschieden-

heit: Thecela pruni; Epinephele Jurtina;

2) Männchenschuppen, auf ihnen beruhende Farben-

verschiedenheit, Vorderfiisse und Flägelform: Oeneis ;

3) Vorderfisse und Farbenverschiedenheit allein: Ze-

phyrus; Thecla ilicis; Ohrysophanus (Phlwas ausge-

nommen); Cupido Orion;

4) Männchenschuppen und Farbenverschiedenheitallein:

a) die theils auf jenen beruht, theils von ihnen un-

abhängig ist: Pamphila comma, Sylvanus; Zerene

FEdusa;

b) die auf jenen beruht: Pamphila Thaumas, lineola;

c) die von jenen unabhängig ist: Huchloö; Pieris;

B) Secundäre Geschlechtscharaktere fehlend: Leptidia sina-

pis; Parnassius (so lange die Weiber unbefruchtet sind);

Papilio Machaon, Podalirius; Heteropterus Palcemon.

Gehen wir darauf zu einer genauern Untersuchung der

besondern Geschlechtsverschiedenheiten iber, so finden wir,

dass diese bei verschiedenen Arten auf sehr verschiedene

Weise auftreten. ;

Die Farbenverschiedenheiten sind

A) entstanden durch das Vorhandensein von Männchen-

schuppen und treten dann wie dunkle Flecke, Streifen

oder Schattirungen auf: alle Satyriden (Coenonympha

Pamphilus ausgenommen) und Nymphaliden, die Männ-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 39

chenschuppen haben; Thecla prunti, w album, rubi und die

Pampbhila-Arten;

B) nicht entstanden durch Sammlungen von Männchen-

schuppen;

ce) die Männer lebhafter gefärbt oder auffallender gezeich-

net als die Weiber: Zerene Palceno, Nastes, Hyale;

Colias rhamni; Euchloö cardamines; Chrysophanus Hip-

pothoö (forma typica), virgauree; Cupido (Alexi et Eu-

medone exceptis); Heteropterus Sylvius; Pamplhila comma,

Sylvanus ;

Obs. Ausserdem haben im Allgemeinen, was doch

kaum constant ist, die Männer aller nordischen Satyri-

den und Nymphaliden eine etwas dunklere und gesät-

tigtere Farbe als die Weiber.

9) die Weiber lebhafter gefärbt oder auffallender ge-

zeichnet als die Männer: Epwinephele; Zerene Edusa,

Hecla; Pieris; Zephyrus betule, quercus; Thecla ilicis,

pruni; Chrysophanus Amplhidamas.

Den ibrigen Arten fehlen Farbenverschiedenheiten ganz

und gar. Es verdient bemerkt zu werden, dass diese Far-

benverschiedenheiten sich nirgends als auf der Oberseite

der Fligel zeigen, Zerene Paleno, Hyale und Colias rhamni

ausgenommen, bei denen die jedem von den beiden Ge-

schlechtern eigenthimliche Grundfarbe auch auf der untern

Seite der Fligel hervortritt. Man hat, wie ich schon in der

Einleitung angedeutet habe, angenommen, der Mann sei immer

schöner und lebhafter gezeichnet als das Weib. Doch keine

Regel ohne Ausnahme, denn auch die Weiber können von

den Männern durch sehr hervorstehende Zeichnungen und

lebhaftern Farben abweichen. So scheinen (wenigstens einem

menschlichen Auge) die Weiber der Zephyrus-Arten mit

einer lebhaftern Farbenzeichnung als die Männer versehen.

Will man nun bei der Vorstellung fest bleiben, dass die

Farben der Männer einer Auswahl von Seiten der Weiber

zuzuschreiben sind, so sage man auch, mit eben so grossem

Schein von Wahrscheinlichkeit, dass die Farben der Weiber,

wenn sie glänzender als die der Männer sind, auf einer Aus-

wahl von Seiten der Männer beruht, oder man muss glauben

der Geschmack der Weiber habe eine solche Richtung ge-

nommen, dass er den Mann der einen Zierde nach der an-

dern, die das Weib dagegen behalten, beraubt hat. Diese

40 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

Frage hängt mit der folgenden nahe zusammen: mit welchem

Recht sagt man, dass der Mann vom Weib, aber nicht das

Weib vom Mann durch gewisse Charaktere abweicht? Mit

andern Worten: wie kann man wissen, dass das eine Ge-

schlecht vor dem andern den Typus der Art repräsentirt?

Diese Frage, worauf DARWIN antwortet so, dass er sagt, der

Mann sei es, der von der normalen Farbenzeichnung der

Gruppe, zu der er gehört, in der Regel am meisten abweicht,

ist von SCUDDER zum Gegenstand eines besondern klei-

nen Aufsatzes !) gemacht worden, worin er eine ganz ent-

gegengesetzte Ansicht vertheidigt. Der vornehmste Grund

seimer Ansicht, den SCUDDER anfihrt, ist ohne Zweifel fol-

gender: wenn eine Art dimorphe Weiber hat, ist immer das

eine von diesen den Männern entweder ganz oder beinahe

ganz ähnlich, während das andere von ihnen mehr oder we-

niger abweicht; man hat aber nimmer eine Art, deren Män-

ner dimorph und dadurch den Weibern theilweise ähnlich

gewesen sind, angetroffen. Darum hält er es fir wahrschein-

licher, in diesem Fall anzunehmen, dass drei Viertel der

Art ihre normale oder typische form repräsentiren, als dass

ein umgekehrtes Verhältniss Statt finde. Diese Thatsache

scheint mir zwar keinen fir jeden Fall entscheidenden Be-

weis zu liefern, aber man dirfte doch als sicher ansehen

können, dass das Weib eben so wohl als der Mann von dem

gewöhnlichen Aussehen der Gruppe oder der Gattung ab-

weichen kann, so dass man keineswegs berechtigt ist die

Kennzeichen des Mannes unbedingt fär secundärer als die-

jenigen des Weibes anzusehen. So zum Beispiel därfte es

ganz unmöglich sein zu behaupten, ob die halbblauen Wei-

ber der Bläulinge »streben> sich den Männern zu nähern

oder sich von ihnen zu entfernen. Es scheint mir, dass man

vom richtigen Begreifen der Farbenverschiedenheiten noch

weit entfernt ist; denn man weis wenig von ihrer Bedeutung

und nichts von ihrer Ausbildung bei den Individuen und,

wo möglich, noch weniger von ihrer Entstehung bei der Art.

Die Männchenschuppen liefern doch, wie ich oben gezeigt

habe, Beispiele davon, dass Flecke vorhanden sein können,

die nur scheinbare Farbencharaktere sind, aber in der That

eine ganz andere Bedeutung haben. Möglicher Weise sind

') SCUDDER, S. H. Antigeny or sexual Dimorphism in Butterflies. Pro-

ceed. of the American Acad. of Arts and Sciences. Vol. XII, 1877, p. 150.

BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND. 95: N:O 25. 41

auch einige Farbenverschiedenheiten nur Folgen anderer

wichtigern Organisationsverschiedenheiten ohne als Farben-

charaktere besondere Wichtigkeit zu haben. Andererseits

ist es doch gewiss, dass die Geschlechtsfarben an sich in

vielen Fällen eine bestimmte Aufgabe haben dirften, die

mit derjenigen, die die Farben sonst haben, indem sie zum

Schutz dienen u. s. v., von gleicher Beschaffenheit ist, und

hierbei diirfte die VWVerschiedenheit der Lebensart und der

Lebensbedärfnisse die Farbenverschiedenheiten erklären kön-

nen. HEinen entscheidenden Beweis hierfär liefert ohne Zwei-

fel das Weib des afrikanischen Hypolimnas Misippus L.,') das

vom Mann ganz und gar abweicht und auf eine ganz iiber-

raschende Weise der Danaida Chrysippus L.”) gleicht, einem

Schmetterlinge, mit dem es gewiss nicht näher verwandt ist.

Die eigenthimlichen Gebilde, die ich Männchenschuppen

genannt habe, und die von ScUDDER”) Androconia genannt

werden, kommen nirgends als auf der obern Seite der Fligel

vor und treten auf sehr verschiedene Weise sowohl der An-

ordnung als der Form nach auf. Es sind der Formentypen,

die sich bei schwedischen Arten finden, sieben:

1. Federbuschschuppen — Plumule penicillate — (typ. Fig. 2)

kenngezeichnet dadurch, dass sie an der Spitze in einen

Bischel von kleinen, feinen Borsten aufgelöst sind,

a) pigmentirt und in grössere oder kleinere Flecke auf

den Vorderfläugeln gesammelt: Coenonympha Pamphilus

(sehr schwach pigmentirt); Pararga; Hipparchia; Epine-

phele; Satyrus; Oeneis; Argynnis Paphia, Adippe, Niobe,

Aglaja; also nur Satyriden und Nymphaliden;

b) nicht pigmentirt und iber den grössern Theil sowohl

der Vorder- als der Hinterflugel verbreitet: Huchloé

cardamtines; Pieris; Aporia; uberhaupt alle Pieriden, die

Männchenschuppen haben.

2. Spitzsehuppen — plumule subuwlate — (typ. Fig. 22), den

vorhergehenden am nächsten kommend, mit der Spitze

aber in ein ungetheiltes Haar ausgezogen: Hesperia (von

einem Costalumschlag geschitzt). Sie kommen auch bei

exotischen Papilioniden (z. B. Papilio Priamus, Ulysses,

1) Vergl. CRAMER Pap. Exot. I t. 28, f B, C und WALLACE Vetenskap för

ANS VEBR 2)p:; b27, bult TB

2) Vergl. CRAMER Pap. Exot. II t. 118, f. B, C und WALLACE loc. cit.

bildr1ie:

Sy SCUDDER, SVH Antigeny u. s. v: loc. cit.

42 —. AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

adamantius FELD. u. a. vor, finden sich aber da in nackten

Flecken.

. Haarschuppen — plumule capillares — (Typ. Fig. 18),

gleich breit, haarfein mit stumpfer und etwas ausgebreiteter

Spitze,

a) sich unten in einen feinen Stiel verjuängend, mit un-

ebenen Rändern und in Costalumschlag dicht gedrängt:

Thanaos Tages;

b) sich unten kaum verjängend, mit ebenen Rändern und

äber die Mitte des Fligels verbreitet: Cupido Icarus,

bellargus, argester, amandus, argyrognomon.

Gliederschuppen — plumule articulate — (Typ. Fig. 19),

gegliedert und dicht zusammengedrängt,

a) von Deckschuppen geschitzt: Pamphiua comma ;

b) nicht von Deckschuppen geschäitzt: Pamphua Sylvanus,

Thaumas, lineola.

Fächersehuppen — plumulx flabelliformes — (Typ. Fig. 20),

lang und schmal, an der Spitze aber in eine gerun-

dete, stark gestreifte Scheibe ausgebreitet; sie kommen

nur mit Sammlungen von Federbusch- und Gliederschup-

pen bei Argynnis Papluia, Adippe und Pamphaula Sylvanus

vermischt vor. Vielleicht sind sie nur Stiätzschuppen.

. Blasenschuppen — plumule papillose — (Typ. Fig. 16),

klein, mehr oder weniger birnförmig mit in Reihen geord-

neten, mehr oder weniger lang gestielten, blasen- oder

glandelähnlichen Erhöhungen und iber die Oberseite der

Fliigel verbreitet: die Arten von der Gattung Cupido, mit

Ausnahme der C. Orion, Alexis und FEumedon.

. Punktschuppen — plumule punctulate — (Typ. Fig. 20),

den Normalschuppen beinahe ganz ähnlich, aber ganzran-

dig mit feinerer Sculptur und a) in einem dem Mann eigen-

thimlichen Fleck an der Vorderecke der Mittelzelle der

Vorderflägel: Thecla pruni, w album, rubi, oder b) in der

Zelle 7 der Hinterfläugel: Zerene Edusa dicht gedrängt.

Obs. Hierzu dirfte man auch die keilförmigen Schuppen,

die in einem Theil des Männchenfleckes bei P. comma

und Sylvanus vorkommen, rechnen können.

Obgleich von allen Erklärungen der Bedeutung dieser

Gebilde, die gegeben worden sind, diejenige Fritz MöÖLLER'S

die beste ist, scheint sie doch keineswegs völlig sicher, und

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 43

es giebt sogar viele Verhältnisse, die mit ihr kaum verein-

bar sind. Erstens scheint ja die Thatsache, dass der Mann

einen gewissen Geruch von sich giebt, zu geringe Bedeutung

zu haben um so entwickelte und abwechselnde Gebilde zu

erklären, ferner — vorausgesetzt, dass die gegebene Erklärung

richtig ist — wiirden die Männer der Gattung Hesperia zwei

Organe haben, die Geruch von sich geben, nämlich sowohl

die Spitzschuppen des Costalumschlags als den Haarbischel

an den Hinterschienen, was nicht glaublich vorkommt, und

zuletzt scheint es schwer zu verstehen, wozu die Gliederung

der Gliederschuppen und die hohe Entwicklung der Feder-

busch- und der Blasenschuppen eigentlich dienen wiärde, oder

wie diese dadurch als Geruchabsonderungsorgane, einem Biu-

schel gewöhnlicher nicht differentiirter Haare voranstehen

könnten, und dies muss doch MöLLER annehmen um von

seinem Standpunkte aus ihr Dasein und Entstehen verstehen

zu können.

Meines Theils bin ich sehr geneigt zu glauben, dass

die Männchenschuppen irgend eine Art Empfindungsorgane

sind. Doch will ich sogleich zugeben, dass auch diese An-

nahme auf grosse Schwierigkeiten stösst, besonders- dadurch

dass Männchenschuppen oder ihnen analoge Gebilde so vielen

Männern zu fehlen scheinen. Vielleicht finden sich doch auch

bei diesen wirkliche Männcehenschuppen in einer Form, die

leicht iibersehen worden ist.

Dem sei wie ihm wolle, es ist doch gewiss, dass ein 80

eigenthämliches und unter den Insekten einzelnes Gebilde

wie die Gliederschuppen der Pamphila-Arten mit einer be-

stimmten Function im Zusammenhang stehen missen, beson-

ders da die Gliederung von lineola bis an comma in Stärke

und Umfassung offenbar allmählich zunimmt. Es verdient

auch bemerkt zu werden, dass die Männchenschuppen, wenn

sie von Deckschuppen oder Costalumschlag geschitzt werden,

immer einen feinern und so zu sagen empfindlichern Bau

haben, als die; welche auf diese Weise nicht geschitzt sind.

Dies zeigt sich besonders bei Arg. Paphia, die zwei Arten

Schuppen hat, nämlich feimmere, die geschiätzt sind, und grö-

bere, denen Schutz fehlt. Männchenschuppen fehlen, so viel

ich gesehen habe, folgenden nordischen Arten und Gattun-

gen: Coen. Tiphon, Arcania, Hero; Pararga Achine; Erebia;

Nymphalis ; Melitcea; Brenthis (mit Ino und Latonia); Vanessa;

44 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

Zerene (Edusa ausgenommen); Colias; Leptidia; Parnassius;

Papilio; Zephyrus; Thecla ilicis; Chrysophanus:; Cupido Orion,

Alexis, Eumedon ; Heteropterus.

Die Ausbildung der Vorderbeine besonders der Vorder-

fuässe bietet auch sehr grosse Verschiedenheiten dar. Bei

Papiliones tetrapodi sind zwar die Vorderbeine der beiden

Geschlechter verkimmert, aber nicht auf dieselbe Weise oder

in einem gleich hohen Grad, so dass auch hier eben so wohl

als bei den Heteropoden Geschlechtsverschiedenheiten zu

bemerken sind. Darum können hinsichtlich der Fisse fol-

gende Gruppen aufgestellt werden:

A. Die Vorderbeine bei den Geschlechtern einander unähnlich,

ce) verkummert und zum Gehen untauglich bei beiden

Geschlechtern; der Vorderfuss ohne Klauen;

1. der Vorderfuss bei beiden Geschlechtern unge-

gliedert und ganz ohne Stacheln, nur der Länge,

Form und Haarbekleidung nach beim Mann und

Weib verschieden: (Coen. Hero); Hipparchia Hype-

rantus; Epinephele Jurtina; Erebia (Ligea ausge-

nommen);

2. der Vorderfuss gegliedert und stachelig beim Weib;

ungegliedert und unbewaffnet beim Mann;

a) die äussern Vorderfussglieder des Weibs cylin-

drisch, gewöhnlicher Form (Fig. 27): Coenonym-

pha; Satyrus Semele; Oeneis;

b) die äussern Vorderfussglieder des Weibs kurz,

transversal, länger auf der untern Seite (Fig. 29):

Pararga; Erebia Ligea; Nymphalide ;

8) verkäummert mit ungegliedertem Vorderfuss beim Mann,

normal beim Weib;

a) der Vorderfuss des Mannes unbewaffnet: Hamearis

Lueina;

b) der Vorderfuss des Mannes mit einem gekrimmten

Haken an der Spitze: Lycenide;

B. Die Vorderbeine bei den Geschlechtern eimander ähnlich:

Pieride; Papilionide; Hesperide.

Ubrige Geschlechtsverschiedenheiten sind schon hin-

länglich besprochen worden, und es bleibt mir jetzt nur iäb-

rig die Hoffoung auszusprechen, dass dieser kleine Aufsatz

fär seinen Theil dazu beitragen werde, die Aufmerksamkeit

auf gewisse Verhältnisse bei den nordischen Schmetterlingen,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 45

die bisher wenig oder nicht beobachtet worden sind, zu

richten. Vor Allem wollte ich die, welche Gelegenheit ha-

ben die Schmetterlinge in der Natur zu beobachten, dazu

ermahnen, dass sie ihre Aufmerksamkeit auf das Geschlechts-

leben derselben richten und observiren, wie die Geschlechter

einander aufsuchen, und wie weit sich ihr Vermögen er-

streckt in längerer Entfernung einander zu erkennen u. s. w.

Gewiss wirden hierdurch Thatsachen entdeckt werden, die

zur Erleuchtung und Auseinandersetzung der Fragen, die

hier aufgestellt sind, dienen könnten. HEinige Thatsachen

därften zwar in dieser Hinsicht bekannt sein, aber einzelne

Beobachtungen, die nicht zur Absicht gehabt haben ein be-

stimmtes Ziel zu erreichen, haben oft nur einen untergeord-

neten Werth. :

Ich hoffe bald Gelegenheit zu finden den innern Bau

der Männchenschuppen bei irgend einer der nordischen Ar-

ten genauer zu untersuchen um zu sehen, ob nicht dadurch

wichtige Nachrichten fiir die Enträthselung dieses Gegen-

standes zu erhalten sind.

Da die hier gebrauchten Artnamen in vielen Fällen von

den in Wallengrens »Skandinaviens dagfjärilar» angewendeten

abweichen, und ich mich auch genöthigt sah einige der Gat-

tungsnamen zu verändern?!) gebe ich hier ein Verzeichniss

der von mir untersuchten Arten nebst ihren wichtigsten Sy-

nonymen.

Fam. Satyride.

Coenonympha Pamphilus L.

» Tiphon Rortt. (Davus FABR.)

> Arcania L.

» Hero L.

Hipparchia Hyperantus L.

Epinephele Jurtina L. (Janira L.)

Satyrus Semele L.

» Alcyone SCHIFF.

Oo NAAMPRWNH

!) Die Principien, denen ich bei der Nomenclatur gefolgt bin, sind die-

jenigen des Prioritätsgesetzes und wohl nun mehr, wenigstens so weit

sie den Artnamen betreffen, allgemein erkannt. Hinsichtlich der Gat-

tungsnamen habe ich dagegen weder der Arbeit Kirby's noch derjenigen

Scudder's ausschliesslich folgen können.

46 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

9. Pararga Achine Sc. (Dejanira LL.)

140) » Megera L.

ilale » Hiera HöÖBN.

12: » Mera L.

13: » Egeria L. var. Egerides STAUD.

14. Oeneis Norna THUNB.

1.5: » Bore ESP.

16. > rk iJutta, HÖRN:

Wer Co Einebigtbigea ni

18. > Medusa FABR. var. polaris STAUD

1:00 > Embla THUNB.

20. > Disa THUNB.

21. > — Lappona THUNB. (Manto FABR.)

Fam. Nymphalide.

22. Nymphalis populi L. (Limenitis).

23. Melitea Maturna L.

24. » Iduna DALM.

24000 » Aurinia Bort. (M. Artemis HöBN.)

26. » Cinzia L. (M. Delia BEE.)

2 » Athalia BortTt. (ESP.)

28. ) Aurelia NICE.

29: » Dictynna ESP.

30. Argynnis (Brenthis) Aphirape Hörn.

JL: » » Selene (W. V.) SCEN.

Se » > Euphrosyne L.

33. » » Pales SCHIFF.

34. > > Chariclea SCEN.

39. > > polaris Boisp.

36. » > Freja THUNB.

ST. » » Frigga THUNB.

38. > » Thore HöÖBN.

30: » » Ino. BOTT:

40. » » Latonia L.

41. » Aglaja L.

AD » Niobe L.

43. > Adippe L.

44. » Paphia L. ;

45. Vanessa Atalanta L.

46. » Cardui L.

47. » Antiopa L.

48. » c album L.

49. > urtice L.

50. » Polychloros L.

HAr » Io L

Fam. Erycinide.

52. Hamearis Lucina L.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 25. 47

Fam. Lycenide.

Chrysophanus Hippothoe L. (Polyommatus chryseis AUCT.)

virgauree L.

Phleas L.

Amphidamas EsP.

Cupido Argus L. (Aegon SCHIFF.)

argyrognomon BERGSTR. (Lycena Argus AUVCT.)

Optilete KN.

Orion PALLAS (L. Battus AUCT.)

Pheretes HöÖBN.

Aquilo Boisp.

Alexis Sc. (Rott.) (CL. Agestis HÖBN.)

Icarus Rott. (L. Alexis HöBN.)

FEumedon ESP.

amandus SCEN. (LC. Icarius ESP.)

bellargus Rott. (LC. Adonis HÖBN.)

argester BEresTtR. (L. Dorylas (W. V.?) Avct.; Hylas

EsrP. non L.)

Donzelii Boisp.

argiolus IL.

minimus FuvEssL. (LC. alsus AUCT.)

semiargus RotTt. (L. acis AUCT.)

Cyllarus BoTT.

Alcon FABR.

Arion L.

Theela ilicis ESP.

w album KN.

pruni L.

rubi L.

Zephyrus betule L.

qvercus L.

Fam. Pieride.

Pieris rape L.

napi L.

brassice L.

Daplidice L.

Aporia crategi L.

FEuchloé cardamines L. (Anthocharis.)

Leptidia sinapis L. (Leucophasia.)

Colias rhamni L.

Zerene Nastes Boisp.

Paleno L.

Hyale L. (certe.)

Hecla Ler. (Colias Boothii WALLENGR.)

Edusa FABR. (croceus FOoUROR. p. parte; an pref.?)

AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

Fam. Papilionide.

Parnassus Apollo L.

» Mnemosyne. L.

Papilio Machaon L.

» Podalirius L.

Fam. Hesperide.

Hesperia malve L.

» serratulce RAMB.

» alveus HöBN.

» andromede WaALLGR.

» centaurecw RAMBR.

Nisoniades Tages L.

Pamphila lineola OCKs.

» Thaumas HUFN.

» Sylvanus EsP.

> comma L.

Heteropterus Palemon Pair. (H. paniscus FABR.)

» Sylvius KN.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 49

(SSM SCI SJ nm

OO MA = BB MM BR

-—-

ILL

135

14.

16:

Ila

18.

NR:

196.

LEG

19d.

19:e:

19/7.

IgE

Erklärung der Tafeln.

TAFEL 1.

Federbuschschuppe von Satyrus Semele.

» >» Öeneis Jutta.

; > Argynnis Adippe.

Die Basis derselben von der Seite gesehen.

Sedorbassbeghnppe von ÅArgynnis Niobe.

der ersten Rippe von Arg. Paphia.

» » Zweiten >» » » »

Fächerschuppe » » > > » »

Deckschuppe » » ; » » »

Das ganze Gebilde der zweiten Rippe von Arg. Paphia im

Querschitt.

Ein Stäck desselben Gebildes von oben gesehen; einige der

grossen Deckschuppen sind weggenommen, so dass man die

schwarze Fläche der dadurch entblössten Spitze der Feder-

buschschuppen sieht.

TAFEL 2.

Federbuschschuppe von Pieris brassice.

Männchenschuppe von Thecla w album.

Die Vorderecke der Mittelzelle des Vorderflägels des Mannes

von Th. w album um die Lage und Ausbreitung des Flec-

kes und den Verlauf der Rippen zu' zeigen.

Derselbe Theil des Vorderflägels des Weibes derselben Art.

Die Basis und der Balg einer Männchenschuppe derselben Art.

Blasenschuppe von Cupido Icarus.

Die Spitze einer andern Blasenschuppe derselben Art um

zu zeigen, wie eine der kleinen Blasen am Rande selbst be-

festigt ist.

Haarschuppen derselben Art; ihre Basis von verschiedenen

Seiten gesehen.

Gliederschuppe von Pamphila comma.

Drei Glieder der Spitze einer solehen Schuppe.

Ein Zwischenglied von der »Seite» gesehen.

Vier Endglieder pl » »

Ein Basalglied.

Ein Zwischenglied.

Ein Endglied von der »Seite> geschen.

Ein Basalglied » >» > »

Fig.

AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER.

20:

21.

Fächerschuppe von Pamplila Sylvanus.

Der Fleck des Mannes von Pamphila comma von oben bei

30-maliger Vergrösserung gesehen.

TAÄREI 3:

Männchenschuppe von Hesperia malve.

» > Thanaos Tages.

Querschnitt durch den Costalumschlag des Thanaos Tages;

a, die obern Deckschuppen an der untern Seite des Costal-

randes befestigt; bh, den ganz nackte Costalrand; c, die

Schuppen der Costalrippe; d, das Feld nächst an der Costal-

rippe mit verkämmerten Schuppen; e, die Männchenschup-

pen und ihr Feld; f£f, die hinteren Deckschuppen; g, das

Lumen der Costalrippe.

Ein Stäöck desselben Costalumschlags offen und von oben

gesehen. Die Buchstaben wie in voriger Figur.

Vorderbein von Coen. Pamplualus &.

> » » » Q.

» > Hipparchia Hyperantus &.

Vorderfuss von Pararga Hiera 9.

Vorderbein von Erebia Lappona g.

» » > > 2.

Vorderfuss von Erebia Ligea 9.

» > Argynnis Aglaja &S-

» > Cupido argester g.

» » » » 2 4

Lith W. Schlachter, Stockholm

jaa

[=S

hel

= ARE KSR ?

T TESEN

Sent

"4 sordö sen

Han

Bihang till K. Svenska Vet

G Liljevall del.

209.

Bihang till K. Svenska Vet. Akad. Handlingar Band 5. N

NFVÄR FE SERIFER

AED

Lith.W. Schlachter, Stockholra.

G.Liljevall del.

- VETE IA fnv Tu NR IN AA

SSR -

Ab:s

Bihang till K. SvenskaVet. Akad. Handlingar Band 5.N

SER. Å NR

ooo SA S

Lith W. Schlachter, Stockholm

G.Liljevall del.

BIHANG

TILL

KONGL. SVENSEA VETENSKAPS-AKADENTENS

HANDLINGAR.

/ :

FEMTE BANDET. /

Häfte 1. (SÅ

INNEHÅLL.

TORELL, O. On the causes of the glacial Phenomena in the north

eastern portion of North America. With 1 plate ssooooooooooo.o-o--

ROSENBERG, J. O. Undersökningar öfver Nitroso-svafveljernförenin-

garne och deras förhållande till Nitroprussid-föreningarne. 1:a

FET ae ia EDA SR ee ER En ae Tenn ae oo se SE AREA KE NE

SPÅNGBERG, J. Species Gypore, generis Homopterorum ............

STÅL, C. Systema Acridiodeorum. Essai d'une systématisation

FORSA CIIATORDER or ls Saar ee ARSA ne SNS EIN DNE STARS SSA Bs ro

WITTROCK, V. B. On the Spores formation of the Mesocarpe&e and

especially of the new genus Gonatonema. With 1 plate..........

KJELLMAN. F. BR, Ueber die Algenregionen und Ålgenformationen

im östlichen Skagerrack, nebst einigen Bemerkungen iiber dag

Verhältniss der Bohuslänschen Meeresalgenvegetation zu der

Norwegischen. Mit 1 Karte

sees rer

Pris: 4 kronor.

a STOCKHOLM 1878. P. A. NORSTEDT & SÖNER,

Sid.

1—7.

1—30.

1—76.

1—100.

1—18.

1—36.

1—86.

BIHANG

TILL

KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS

HANDLINGAR.

FEMTE BANDET.

Häfte 2.

INNEHÅLL.

CLEVE, P. T. Diatoms from the West Indian Rv LES With 5 plates

STÅL, C. Observations orthoptérologiques, 3. . . . .

TÖRNEBOHM, Å. E. Ueber die eisenftihrenden Gesteine von Ovifak Hud Ass

in Grönland. Mit 2 Tafeln -..

STÅL, C. Sur les caracttres distinctifs des Hetsroptöres et des Homoptårda

SPÅNGBERG, J. Note sur les variétés suddoises de la Brenthis Selene (W. V.)

FFASSE CS EKL ESPL STR CK EL Sr da NE ef ta si KIFS Ale Tier | kel eds ÄR ra Slarv IBA Ja SEEN I sar SRS

CALLANDREAU, O. Sur les rapports qui existent entre les méthodes de Hansen

et de Laplace pour le calcul des perturbations N

EpLunD, E. Sur la déduction d'un phénoméne €lectrique Far nexpugjudjusdnd ici

LeEcHE, W. Ueber die Entwicklung des Unterarms und Unterschenkels bei

Chiroptera. Mit 1 Tafel

EIsEN, G. Preliminary report on genera and HUdCios of Tubificidae. With 1 KNares

EpLunsD, E. Ueber die elektromotorische Kraft, die beim Strömen von Fliis-

sigkeiten durch Röhren erzeugt wird SÖKA

AURIVILLIUS, CHR. On a new genus and species of Harpacticida With Alplalen

THÉEL, HJ. Preliminary report on the Holothurid&e of the SER voyage

of H. M. S. »Challenger». Part 1. With 2 plates . SRA Tog re LR VAL

AF KLERCKER, C. E. Sur le spectre anormal de la förnöre

ENESTRÖM, G. Trois lettres inédites de Jean 1:er Bernoulli å Léonard- Euler

STUXBERG, ÅA. Evertebratfaunan i Sibiriens Ishaf. Med 1 karta.

EDLUND, E. Om orsaken till de elektriska strömmar, som DEDE Sid

vätskors strömmande genom rör .

HAMBERG, H. E. Sur la variation diurne de Ja föros ämm Föne 5

AURIVILLIUS, CHR. BSekundäre Geschlechtverschiedenheiten nordischer Tag-

falter. Mit DALASIIN NS

Titelblad och el llekörterkne till 5: e bandor

Pris: 9 kronor.

STOCKHOIM 1878—1880. P. A, NORSTEDT & SÖNER.

Sid.

1—22

1—20

1—22

110

1—16

1—26

1—25

1—16

1—20

110

1—24

1-6

1—14

1—30

1—50

SLA

AT k

Nä J

)

sg i

)

13 I

N vi j

KÖPA

få I v

AT .

JA VLA

) CF

ye 4

BL WHOI Library - Serials

AA UPS UIRESPRRV EGET EA PONAT

ut SETS sve IPItstLä. dte

Ad tegtbrtbt Nr BLA SAR je

rå pansar $

lisdebfrt

AIR rtek bet

Lät bag dat RT

vå

? Nå

Å t AL

CR CE a

rr 4 BIR

tå

elle

fra

Sen

bode

Tse

ses ehe

Rin

5 KAS

perepel

ofjebed it Kor

är

LIKA Nn

Vjärka

så vener

ande stjeke

stand SENSE

erg då

KI mm

KR r AGA sNed ek

amt ind

”

bien ARS

Eg IRA

M db yn

frpets lo

MESCLEK

HOLM

Lå

iväg

ärva

”Hohryrd

Ara »

rede

er ee

Lå

FLAT

äg

fav

PES

4 4

sapere Me

rer de

På J

FE NeHe en

Mokdakersak raketer tear pts

bk prprö per

hovet

ere

MLA -

Mer

vefsbsfle

Veera

SNIA dr der

AA VY GENEN

Sk ekar ende

WAR NRA

bevel

HSO

ev ichel

PER

ser Von

Podda drf ET

vel

ör frdel sach

fo fbet be

Lapp pre Db

rn hej

sog

jet > 8 sht rt! VN

vote V

Uibsärlokers be ört /

nn täcke isbn ArAsR rr)

bpet rö

Vrig0g

8>0V-fe 0

0-6

” | fun

bojepe

4 bes ön

MOR IEC

anna

j relpad

ART

4 4

Hamn GS

7; 4

Da V

hr Tpl saparn

teh

bis asp

bärbrnra I

penta sl

tele f2t

reg 4 ryrs rean

> hej KJ

vb LsrAabibet råge A MA

ELLA

tät

tre et a

SEN sera BS

, pure

LAR RKA

Sefet pa Xi

per per

eh 1) nr

bode bs böls b öka

SKISS 0

börd

belek fpyenehe

bepepa lit ANN

då

fetto

FOTAR TER

bråd

ul eprbrbed 100

sårket bt

SLR EN

det a

0 pole lleR oe

fyteLsksöve

NA up

ULL AN

jod. petlol

4-4 Bed fr

$-pyd et pohrdrk rr

vopet or OK

AL MILE

sel nihid a

a : '

Kär brad Mee

”

0 a

FURSTE

60 - ä be

apebat-Voflsh -V

Wo ve

My pröfan

pege fet dd

[0 $

dokete Vet

Pen fettedeN a

åpet +

Mor

lepst feb

ere fe BN

Å es

PN j-

brbrkbrl bf I

hafva vr

språenr

wid

(Tr

4-0e 1150

sn-

bofet Brprbated Vr

Kor JA