INNEHÅLL AF SJUTTONDE BANDET.

Afdelning III.

(Botanik, omfattande både lefvande och fossila former).

. FLODERUS, B. G. O. Bidrag till kännedomen om Salixfloran i syd-

ERNER td TTO HAMES TJÄtEAKtOk oopcetrocts-osbodsorbusenesisesns.oscossedasr nos

. BORGE, O. Ett litet bidrag till Sibiriens Chlorophyllophycé-flora.

Med 1 tafla

. LOVÉN, H. Några rön om Algernas andning. Med 1 tafla

. BorRGE, O. Chlorophyllophyceer från Norska Finmarken. Med 1

. NATHORST, ÅA. G. Ueber den gegenwärtigen Standpunkt unserer

Kenntniss von dem Vorkommen fossiler Glacialpflanzen. Mit 1

Karte

Sid.

1—152:

1—16.

NES lr

1—16.

1—32.

j Ad TLETIARE SIALVAVPTTITIER TE

tl lg lvErFO RA

vn rr TR PV BM ol rt

; ö -

d vå ' Aven i|

i Food llv LE mn UN ADA ove

fi EK

MM frn Mat et re tt Ra ST el

ry "| RN i nd N

| = | j eff vas TT RAND ÖÄAK å 5

; T Pre GT od EA

Vv) £ ped |

| UGN NA NTE Ha ' j

| tuasladHjälorla (ma UNNA

Iron

| LJ

)

q | F)

a! | i

]

V hn, I

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 17. Afd TIL. N:o 1.

BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN

BALTXFEFLORAN

SYDVESTRA JÄMTLANDS FJÄLLTRAKTER

B. G. O. FLODERUS.

MEDDELADT DEN 8 APRIL 1891 GENOM T. M. FRIES.

STOCKHOLM 1891.

KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Wikis. 1

jäm IE -

i d

ERE LL at

d vagn få HÖ K KC DRG

i” | / N '

10 Ad SP Da | FaR UAV AS SN

t - 4

| vA

; RUAKGOT 00 .E

tra ar tt MORD FÖRT SHNTA 8 vd TÖI

UFAR Ner

; INA MORA DOTG

RIASÖA NS räRtågoR AT TUTTAR AO LE

D: jag under resor, som företagits somrarne 1884, 1885 och

1890, kommit i tillfälle att närmare studera Salix-floran i vissa

delar af sydvestra Jämtlands fjälltrakter, vill jag härnedan af-

gifva en kortfattad redogörelse för mina iakttagelser och dervid

först lemna en förteckning öfver de särskilda fjällens mera

nämnvärda Sulix-former, hvarvid de allmänt förekommande

hufvudarterna S. caprea, lanata, glauca, Lapponum, hastata,

phylicifolia, nigricans, myrsinites, herbacea och reticulata för

korthets skull icke särskildt uppräknas, för så vidt de icke

uppträda i mera anmärkningsvärda former eller inom en för

orten ovanlig fjällregion; samt derefter framställa en öfversigt

öfver samtliga af mig i dessa trakter funna Salix-former jämte

beskrifningar på de förut mindre kända.

I. Förteckning öfver de särskilda fjällens mera

anmärkningsvärda Salixformer.

Under cn vistelse af tillsammans 2 å 3 månader i Åre by,

belägen vid foten af Åreskutan på dess södra sida, undersöktes

detta fjäll och det på andra sidan om Åresjön sydligare be-

lägna Renfjället.

Af Åreskutan, på hvilken ett större antal (omkr. 50) ex-

kursioner företogos, undersöktes företrädesvis fjällets sydvestra

del. Att här ett jämförelsevis betydande antal Saliz-hybrider

anträffades, häntyder väl icke så mycket derpå, att dessa här

förekomma i större rikedom än på andra fjäll, utan bör sna-

rare tillskrifvas den omständigheten, att Åreskutan med hänsyn

till Salices blifvit vida noggrannare undersökt än något annat

af de nedan omnämnda fjällen. De delar af fjället, som visade

sig rikast på intressanta Saliz-former, voro Mörvikshummeln

och den derifrån mot Mullfjället utdragna, ofvan byns vestra

del belägna och mot sydvest vettande fjällsluttningen.

2 BE SKE SAO FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

I den söder om fjället belägna, till Åresjön gränsande

Åredalen anträffades:

S. pentandra v. androgyna, !)

S. Arbuscula-phylicifolia ?) ster.,

S. phylicifolia-nigricans 2, ster., flera former,

S. nigricans v. androgyna,

S. nigricans v. bicapsularis.

På Totthummeln, den lägre, nästan helt och hållet inom

skogsregionen belägna, östligare af Åreskutans mot söder ut-

sträckta fjällarmar, hvilken endast jemförelsevis litet under-

söktes, påträffades:

. Arbuscula &, 2, ster., flerstädes,

Arbuscula-phylicifolia ster.,

. caprea X Lapponum ster., sparsamt,

. lanata X hastata Y, ster., sparsamt,

. glauca X Arbuscula-phylicifolia 2,

Lapponum X herbacea 9, ster., sparsamt.

I den mellan Totthummeln och Mörvikshummeln belägna,

af Mörviksån genomflutna Mörviksdalen anträffades vid tvänne

der gjorda exkursioner S. lanata ster., S. herbacea 9 och

S. reticulata > och 2, alla följande bäcken ända ned i öfre

delen af granregionen; samt dessutom nedan upptagna hybrida

former:

S. caprea X Lapponum ster.,

S. lanata Xx hastata 9, ster., rik på individer och former, som

vexelvis närma sig båda hufvudarterna,

. Lapponum XX herbacea I, 8, ster., teml. sparsamt,

« hastata X nigricans L,

- phylicifolia X nigricans 8,

På den vester om Totthummeln belägna, öfver skogsgränsen

sig höjande Mörvikshummeln, hvarest S. caprea och S. ni-

gricans förekomma i mängd ända upp till nedre gråvideregio-

nen, påträffades af anmärkningsvärda Salix-former:

S. pentandra v. androgyna,

S. glauca v. androgynu, flere former,

PA RAA

an An AA

') Då här och i det följande vid uppräknande af de på en lokal

funna formerna ej angifves deras mer eller mindre rikliga förekomst, på-

träffades deraf endast en eller annan individ.

?) Vid betecknande af öfvergångsformer (ej hybrider) mellan tvänne

arter sammanbindas de båda hufvudarternas namn medelst —, hvarvid den

artens namn ställes sist, som i formen ingår med förherskande karakter.

Vid beteckning af hybrider (medelst X) har i allmänhet den artens

namn satts sist, som i hybriden ingår med skarpast utpräglade karakterer.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o1. 5

RAA

> 0 ta a in 2

PARAR RAA PR MAA AA

. glauca v. bicapsularis, flere former,

. Arbuscula I, Q, ster.,

- phylicifolia—nigricans 9, ster., sparsamt,

- nigricans v. androgyna,

- nigricans v. bicapsularis.

Här anträffades vidare följande hybrider:

. caprea X lanata ster. i flere former, som vexelvis närma sig

båda hufvudarterna,

. caprea? Xx lanata X hastata Y,

caprea X Lapponum 9, ster., flere former,

hastata X caprea ster.,

lanata X hastata &, P, ster., rikligt i flere former,

.« hastata X glauca $,

nigricans X glauca FI, P, ster., i en särdeles stor formrike-

dom och täflande med S. nigricans 1 individ-antal,

. nigricans X glauca v. androgyna,

. glauca X phylicifolia—nigricans 9, ster.,

. glauca X herbacea 8, ster., sparsamt,

Lapponum Xx herbacea I, $, ster., teml. sparsamt.

På fjällets sydvestra sluttning anträffades, förutom

Lapponum v. microphylla ster.,

. Arbuscula I, 9, ster., rikligt,

. Arbuscula v. vaceiniifolia Sm. Y$, flerstädes,

. Arbuscula—phylicifolia 82, ster., sparsamt och

- nigricans v. androgyna

fäljunde hybrida former

AR PDA ARA AR ARA

BAEGA GAA

. lanata X caprea ster.,

- caprea X Lapponum ster.,

. lanata X hastata , P, ster., i stor rikedom på former, som

närma sig än den ena, än den andra af hufvudarterna,

. lanata X hastata B alpestris (Ands.) $,

. lanata Xx herbacea ster., tvenne former,

. lanata X herbacea X lanata ster.,

. glauca X nigricans &, 8, ster., flerstädes,

- phylicifolia X glauca 5, P, ster., i stor rikedom på former,

som vexelvis närma sig båda hufvudarterna, i synnerhet

S. glauca; äfven bicapsulära former anträffades,

.- glauca X myrsinites I, 2, ster., flere former,

. glauca X myrsinites v. androgyna,

. glauca X herbacea &, 2, ster., flerstädes,

. Lapponum Xx Arbuscula I, P9, ster., flere former,

6: BAEXÖ. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

. Lapponum X Arbuscula—phylicifolia ster.,

. Lapponum X herbacea &, 9, ster., rikligt,

. hastata? X Lapponum Xx herbacea 29,

. hastata X myrsinites G,

nigricans X myrsinites 8,

- phyliceifolia X Arbuscula 2, ster.,

- phylicifolia X myrsinites ster.,

Arbuscula X reticulata 2,

Arbuscula X reticulata var. acutifolia ster.,

. Arbuscula X herbacea &,

- Myrsinites X herbacea ster.,

. reticulata X herbacea ster.

På Åreskutans mot Mullfjället vända vestra sluttning

påträffades

. myrsinites—nigricans Q, ster., ganska talrikt,

- Myrsinites v. pubescens ster.,

- herbacea v. pubescens 9,

. lanata X hastata 9, ster., flerstädes,

. phylicifolia X glauca 2, sparsamt,

. mMyrsinites—nigricans X glauca 2, flere individer,

. glauca X myrsinites I, 2, ster., teml. rikligt,

glauca X herbacea 2, sparsamt,

. Lapponum X herbacea 5, 4, ster., rikligt,

- hastata X Arbuscula 9,

. MNigricans X myrsinites $, sparsamt.

På Åreskutans norra och östra delar, hvilka endast en

gång helt flyktigt besöktes, anträffades glest spridda buskar af

S. Lapponum Xx herbacea I, $, ster.

I I PR PR PARA PA AA AA

I I PR PR PP AA AP A

Till det öfver 3,500 fot !) höga Renfjället företogos fyra

excursioner, hvarvid följande nämnvärda salixformer iakttogos:

glauca v. bicapsularis,

. Arbuscula &, 2, ster., flerstädes,

. Arbuscula—phylicifolia 2, ster., på norra sluttningen,

- Myrsinites v. pubescens ster., på norra sluttningen.

- herbacea v. hebecarpa, nära toppen,

polaris 2, sparsamt på fjällets norra sluttning,

lanata X hastata 9, ster., flerstädes.

Un PR RA VR IA AN

') Höjdbestämningarne äro hämtade ur: >P. OLSSON, Jemtlands fane-

rogamer och ormbunkar». Öfversigt af K. Sv. Vet. Akad:s förhandl. 1884.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 17. AFD. III. n:o1. 7

myrsinites X glauca &S, P, ster. Hybriden uppträdde i en

mängd former, af hvilka en del utan bestämd gräns öfver-

gick i S. glauca. Andra, som närma sig S. phylicifolia,

” böra måhända tydas såsom:

nn AN

- phyleifolia X myrsinites X glauca I, ster.,

. glauca X herbacea 9, på norra sluttningen,

. Lapponum Xx Arbuscula &, $, ster. anträffades i flere for-

mer i den sydvest om högsta toppen belägna, djupa dal-

sänkan, ;

. Lapponum XX herbacea S, 2, ster., flerstädes,

- Migricans X myrsinites I, ster., i Here former på norra slutt-

ningen,

- Migricans X myrsinites v. androgyna, på norra sluttningen,

. Arbuscula X myrsinites 2, på norra sluttningen.

Från Storlien, der jag vistades sammanlagdt omkring tre

veckor, gjordes utflygter till det norr om jernvägsstationen lig-

gande, närbelägna Storlienfjällets mot söder vettande sluttning

samt derifrån till den i nordvest belägna Skurudalsporten vid

norska gränsen. Åfven företogs en exkursion till Stenfjällets

sydöstra inom Sverige liggande del.

På det rika Storlienfjället, dit ett flertal exkursioner

företogs, anträffades bland annat följande former:

DARRAR ARARA MA AAAAAuA

. glauca v. bicapsularis, flere former,

. hastata ad Arbusculam 2,

. Arbuscula &S, 9. ster., allmänt,

Arbuscula v. vaccinirfolia Sm. 2, flerstädes,

. Arbuscula v. villosa, ster.,

: phylicifolia— Arbuscula &, 2, ster., flerstädes,

- mMgricans v. androgyna,

. lanata X hastata >, P, ster., åtskilliga former, af hvilka

flertalet mera närmade sig S. hastata,

nigricans X glauca 2, ster., teml. sparsamt,

- phylicifolia X glauca I, 2, ster., flerstädes,

- phylicifolia X glauca v. bicapsularis,

Arbuscula—phylicifolia X glauca Q, ster., sparsamt,

glauca X myrsinites 9, sparsamt,

- phylicifolia X glauca X myrsinites Q,

. glauca X herbacea 2, teml. sparsamt,

. Lapponum X Arbuscula—phylicifolia &,

& BHCAO FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

S. Lapponum X Arbuscula S, 2, ster., 1 särdeles stor rikedom

på former, som närma sig utan gräns båda hufvudarterna.

På vissa ställen täflar hybriden med S. Arbuscula i rikedom

på individer.

S. Arbuscula X Lapponum v. androgyna,

S. Lapponum Xx herbacea I, 8, ster., rikligt, i Here former,

S. Lapponum Xx herbacea X Lapponum 9, ster., flere individer

af en mycket. konstant form på fjällets sydvestra sluttning,

S. nigricans X Arbuscula ster.,

S. nigricans X myrsinites S, ster., sparsamt,

S. phylicifolia X Arbuscula 9.

I trakten mellan nyssnämnda fjäll och Skurudalsporten,

omkr. 2,100 fot öfver hafvet, företogos tvänne excursioner,

hvarvid följande anmärkningsvärda former påträffades:

S. Arbuscula &, 9, ster., flerstädes,

S. myrsinites v. pubescens &,

S. polaris &, 2, ganska talrikt,

S. herbacea? x lanata ster.,

S. Arbuscula X Lapponum 28, ster., Here former,

S. Lapponum Xx herbacea I, 2, ster., ganska rikligt i flere former.

På östra sluttningen af Stenfjället och angränsande hög-

slätt påträffades:

. Arbuscula &, 2, ster., flerstädes,

- herbacea v. hebecarpa,

. polaris—herbacea &, teml. sparsamt,

. polaris &, 2, teml. sparsamt,

. glauca X phylicifolia &, Herstädes,

. glauca X myrsinites 2, ster., flerstädes i åtskilliga för trakten

egendomliga former, af hvilka en, som närmar sig S. phylici-

folia, torde böra tydas såsom

S. phylicifolia X glauca X myrstnites, ster.,

S. glauca Xx herbacea 2, sparsamt,

S. Lapponum Xx Arbuscula &, Q, ster., flerstädes, i åtskilliga

former,

S. Lapponum Xx herbacea I, 8, ster., i talrika former med en

ovanlig individrikedom,

S. hastata? X Lapponum Xx herbacea 9.

DARRAR AA

Från byn Ånn gjordes några smärre utflygter i det omedel-

bara granskapet, hvarvid anträffades S. aurita ster., som här i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 1. 9

barrskogens region, omkr. 1,800 fot ö. h., växte tillsammans

med alla Jämtländska fjällvidenas hufvudarter med undantag

af S. polaris, hvadan sålunda S. lanata, Arbuscula, myrsinites,

herbacea och reticulata här nedstigit 1 granregionen, ett för-

hållande så mycket mera anmärkningsvärdt, som verkliga fjäll

saknas i den närmast kringliggande trakten. På samma lokal

anträffades ock några öfvergångsformer:

S. nigricans ad Arbusculam ster., flere former,

S. nigricans—myrsinites 2, ster., Here former,

S. phylicifolia-—- Arbuscula 8, ster., 1 åtskilliga former, som vexel-

vis närma sig båda hufvudarterna, oftast dock S. Arbuscula,

samt följande hybrider:

S. aurita? X phylicifolia ster., monstr.,

S. Arbuscula X Lapponum ster., sparsamt,

S. Arbuscula X phylicifolia ster.,

S. nigricans Xx Arbuscula ster.

I den vid Ånnsjöns södra strand belägna lilla byn Bunner-

viken vistades jag under en tid af sammanlagdt 3 å 4 veckor.

Derifrån företogos utflygter i kringliggande trakt !), såväl i

skogsregionen, Hänplilek vid Ånnsjöns strand, 1,775 fot ö. h.,

som till flere i grannskapet liggande fjäll: Falerkenskoteet.

Hårdeggen, Tjajtjasen, Bunnerfjällen, Bunnerstötarne och

Tjallingklumpen.

Vid Bunnerviken, belägen i barrskogens region, 1,780

fot ö. h., anträffades följande mera anmärkningsvärda former:

S. lanata 2, ster., flerstädes nära Ånnsjön,

S. myrsinites—nigricans ster., vid Ånnsjöns strand,

S. caprea X Lapponum ster., flerstädes, åtskilliga former,

S. hastata X lanata 9, ster., sparsamt vid Åmnsjöns strand,

ovanligt resliga meter-höga buskar,

S. glauca x phylicifolia 8, filtaledes vid stranden af Ånnsjön

och i likhet med den föregående utmärkt från fjällformen

genom resligare växtsätt.

På Tälgstensberget, dit under ogynsamma väderleks-

förhållanden en exkursion företogs, påträffades af Saliz-hybri-

der endast:

S. caprea Xx Lapponum ster.,

S. Lapponum Xx herbacea 8, ster., sparsamt.

1) Beträffande traktens geografiska förhållande hänvisas till Bot. Not.

1886: >Fanerogamfloran i Bunnerfjelltrakten i Jämtland af C. J. JOHANSSON>.

10 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

Till Hårdeggen gjordes trenne exkursioner, hvarvid

förutom

S. Arbuscula—phylicifolia ster., och

S. polaris &, 2, teml. rikligt nära toppen,

anträffades följande hybrida former:

S. glauca? xX lanata ster., på en sydost om fjället belägen

högslätt,

S. lanata Xx hastata ster., flerstädes,

S. lanata X herbacea 9, ster., i tre olika former, alla nära

fjällets topp vid gråvideregionens öfre gräns på fjällets södra

sida, som vettar mot Tjajtjasen,

S. glauca Xx phylicifolia 2, ster., flerstädes,

S. glauca X herbacea X myrsinites 2, på den sydost om fjället

belägna högslätten,

S. glauca X herbaceu 8, sparsamt,

S. Lapponum X herbacea Q, ster., flerstädes.

På Tjajtjasen, som äfvenledes tre gånger besöktes, gjordes

följande anmärkningsvärda Salix-fynd:

S. Arbuscula--phylieifolia 8,

S. polaris &, 2, teml. rikligt,

S. glauca X phylicifolia 9, ster., flerstädes,

S. Lapponum X phylicifolia 9, på fjällets östra sluttning,

S. Lapponum Xx herbaceu ster., flerstädes.

Till Bunnerfjällen företogos under mycket dålig väder-

lek tvenne exkursioner, hvarvid anträffades:

S. Arbuscula &, 82, sparsamt,

S. Arbuscula—phylicifolia 2, ster.,

S. herbacea v. hebecarpa,

S. herbacea X polaris 29, talrikt i flere former, som närma sig

båda hufvudarterna; ovisst torde vara, hvilka af dessa böra

betraktas såsom hybrider och hvilka såsom öfvergångs-

former,

. polaris &, 4, rikligt,

. caprea X Lapponum ster., flere former,

. Lapponum X herbacea ster., flerstädes, 1 åtskilliga former,

. myrsinites X herbacea ster.

I den vid fjällets fot befintliga tallregionen anträffades

på fjällets norra sida S. herbacea och S. reticulata.

Bunnerstötarne, i synnerhet deras sydvestra och södra

sluttningar, torde i likhet med den i söder angränsande, från

Bunnerviken två mil aflägsna Tjallingklumpen höra till de på

ga ga AE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 1. 11

intressanta Salixz-former rikaste ställen inom sydvestra Jämtland,

ehuru de dock på grund af sitt från bebodda trakter isolerade

läge väl ännu ej på länge skola blifva ens tillnärmelsevis full-

ständigt undersökta.

Under tre hastigt gjorda exkursioner på Bunnerstötarne

anträffades

på fjällets norra sluttning

S. polaris &, 9, ganska rikligt,

S. lanata x< herbacea $, endast några hundra fot nedom fjällets

53,000 fot höga topp,

S. Läpponum Xx herbacea I, 8, ster., flerstädes;

på vestra sluttningen

S. Arbuscula 9, ster., flerstädes,

S. lanata Xx hastata ster., sparsamt,

S. Arbuscula X Lapponum $, ster., flerstädes,

S. Lapponum xX herbacea I, 2, ster., rikligt,

S. hastata X reticulata ster., mellan fjället och de vester derom

belägna Bunnersjöarne, i gråvideregionen.

På Bunnerstötarnes sydvestra och södra sluttningar,

af hvilka de senare, som äro vända mot Tjallingklumpen, bilda

norra delen af den på Saliz-former rika, af Tjallingån genom-

flutna Tjallingdalen, gjordes följande nämnvärda Salix-fynd:

lanata v. microphylla 4, på sydvestra sluttningen,

. hastata ad Arbusculam 4, flere individer i Tjallingdalen,

. Arbuscula &S, 82, ster., ymnigt,

. Arbuscula—phylicifolia 9, sparsamt,

. lanata X hastata ster., med ett stort antal egendomliga blad-

former, i synnerhet rikligt i Tjallingdalen vid stranden af

Tjallingån (nedre gråvideregionen),

S. lanata v. mierophylla X hastata ster., på sydvestra slutt-

ningen,

S. phylicifolia X glauca 9, ster., i stor formrikedom, i synner-

het vid stranden af Tjallingån,

. Arbuscula 'X glauca ster., på södra sluttningen,

. glauca X myrsinites 2, ster., flerstädes, mest i Tjallingdalen,

. glauca X herbacea 2, flerstädes,

. Arbuscula X Lapponum 8, ster. Denna hybrid, som an-

träffades på sydvestra sluttningen och ymnigast i Tjalling-

dalen, förekom föga. mindre talrikt än S. Arbuscula och i

stor rikedom på former, hvilka närmade sig än den ena,

än den andra af hufvud-arterna, dock oftare S. Lapponum,

I I PA IA

DAR AA

12 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

S. Lapponum Xx herbacea Q, ster., förefans äfven talrikt och i

åtskilliga former,

S. Lapponum X myrsinites X herbacea 9, på sydvestra sluttnin-

gen, flere individer,

S. Arbuscula X Lapponum X herbacea 9, ster., sparsamt på

södra och sydvestra sluttningarne,

S. hastata X Arbuscula AZ, i Tjallingdalen,

S. phylicifolia X herbacea ster., på fjällets sydvestra sluttning

i öfre gråvideregionen,

S. myrsinites X herbacea &, i omedelbara granskapet af före-

gående hybrid och S. Lapponum X myrsinites X herbacea 8.

Tjallingklumpens !) mot Bunnerstötarne vända norra

sida, som bildar Tjallingdalens södra sluttning, besöktes flyk-

tigt tvänne gånger, hvarje gång under knappt en timmes tid.

På den lilla del af fjället, som dervid undersöktes, anträffades

följande nämnvärda former:

S. Arbuscula &, 9, rikligt,

S. Arbuscula v. vacciniifolia Sm. 8, sparsamt,

S. lanata X Lapponum ster., i öfre gråvideregionen på fjällets

tvärbranta sluttning,

S. lanata Xx hastata 9, ster., i flere former. Vid stranden af

Tjallingån uppträder den rikligt med åtskilliga egendomliga

bladformer,

S. phylicifolia X glauca >, P9, ster., särdeles talrikt och i vex-

lande former vid Tjallingåns strand,

. glauca X Arbuscula ster., vid Tjallingån,

. Arbuscula X Lapponum $&3, ster., rikligt och i talrika former,

. hastata X reticulata ster., ganska rikligt beklädande en brant

jordvall vid Tjallingåns strand i närheten af ett vadställe,

S. phylicifolia X Arbuscula 29, nära Tjallingån.

PR PA

Från Enafors gjordes en lägre utflygt till Syltopparne,

hvarvid kosan stäldes öfver Snasahögarnes södra fjällslutt-

ningar.

På Snasahögarne anträffades:

S. glauca v. androgyna,

S. lanata X herbacea ster., en jemförelsevis högväxt och frodig

buske på den vestligaste Snasahögens sydvestra sluttning i

!) Då här och i det följande användes namnet Tjallingklumpen i

stället för den mera kända benämningen Tjallingen, sker detta för att

undvika förvexling, alldenstund traktens befolkning med detta senare namn

betecknar Tjallingdalen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. n:o 1. 13

öfre björkregionen i närheten af den söder om fjället mot

vester flytande, i Enaelfven mynnande Tvärån,

S. glauca Xx herbacea ster., flerstädes,

S. Lapponum Xx herbacea I, 2, ster., i en till och med för

denna hybrid ovanlig rikedom på individer af oftast till alla

delar förkrympta former med nästan klotrunda hängen.

Vissa individer voro till alla delar glatta:

S. Lapponum Xx herbacea v. glabra 8, ster., sparsamt.

Den mellan Snasahögarne och Syltopparne lig-

gande, omkring 3,000 fot höga, fjällplatån utmärker sig före-

trädesvis genom sanka mossar, i hvilka den förherrskande

Salix-formen är S. Lapponum, som här uppträder med om

S. lanata erinrande breda, nästan rhomboidala, på båda sidor

hvitulliga blad, karakterer, hvilka stundom nästan oförändrade

finnas öfverflyttade till den äfven här ganska rikligt före-

kommande.

S. Lapponum Xx herbacea ster.

I omedelbara granskapet af den omkring en half mil från

Syltopparne belägna, nyligen uppförda Turisthyddan gjor-

des några smärre utflygter, hvarvid anträffades:

S. Arbuscula 2, sparsamt, små förkrympta former,

S. lanata X hastata Y, ster., ;

S. glauca X phylicifolia 9, ster., i flera olika och för trakten

egendomliga former, som i stort antal frodades vid strän-

derna af den strax söder om hyddan flytande Emnaelfven,

S. glauca X myrsinites 2, en ovanlig form med smidiga, upp-

rätta, utdragna grenar,

. glauca X herbacea 8, ster.,

Lapponum Xx Arbuscula 8, en förkrympt, nära S. Arbus-

cula stående form, '

. Lapponum Xx herbacea 2, ster., temligen rikligt,

. Arbuscula X Lapponum Xx herbacea 2, äfvenledes förkrympt.

än

RR IP

På Syltopparne, som brant resa sig från den kring-

liggande högslätten, anträffades vid fjällets fot ett fåtal in-

divider af

S. lanata Xx hastata ster., och

S. Lapponum Xx herbacea ster., båda i små förkrympta former.

Fjällets högsta delar, deribland den inom Sverge belägna

Lillsylen och den allra högsta, inom Norge liggande Storsylen,

befunnos helt och hållet sakna Saliz-vegetation, enär S. herba-

14 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

cea, som ytterligt förkrympt uppträder på Bunnerstötarnes och

Åreskutans 5,000 fot höga toppar, här i granskapet af den

eviga snön ej ens uppnår en motsvarande höjd, hvarför fjällets

öfver 6,000 fot höga spetsar resa sig omkring 1,500 fot öfver

all Saliz-vegetation såsom kala !), lafbeklädda ?), med klipp-

block beströdda fjällkammar.

) Af fanerogamer, som förekommo högre upp än SS. herbacea, an-

träffades här endast glest spridda individer af Cardamine bellidifolia, Lu-

zula arcuata, Tricetum subspicatum och Ranunculus glacialis, hvilken

t. o. m. uppnådde den mellan Lill- och Storsylen liggande fjällkammen.

?) Af anmärkningsvärda lafvar, som anträffades på Lillsylens norra

sluttning, må nämnas Lecanora gelida (L.) Ach. och Lecidea assimilata

Nyl. 8 infuscata Th. Er.

II. Öfversigt öfver traktens Salix-former.

Den i det följande lemnade framställningen är ingalunda

ämnad att gifva någon fullständig utredning af sydvestra Jämt-

lands Salixz-fora, utan har till ändamål att lemna en ordnad

öfversigt öfver de af mig i ofvan anförda trakter funna Salices

jemte kortfattade beskrifningar af från dessa orter förut mindre

kända, anmärkningsvärdare former af bemälta slägte. I denna

öfversigt upptagas derföre endast i förbigående de af andra

personer inom ifrågavarande område iakttagna Salices, hvilka

jag ej haft tillfälle att se i naturen.

A. Hufvudarter.

Bland de för dessa trakter angifna hufvudarterna söktes för-

gäfves såväl S. cinerea som S. depressa. De af mig anträffade

hufvudarterna äro följande: S. pentandra, S. caprea, S. aurita,

S. lanata, S. glauca, S. Lapponum, S. hastata, S. Arbuscula,

S. phylicifolia, S. nigricans, S. myrsinites, S. herbacea, S. po-

laris och S. reticulata.

Saliz pentandra L.

Denna art anträffas, ehuru ej särdeles allmänt, i skogs-

regionen, der den stundom (ss. på Åreskutan) uppstiger i nedre

delen af björkregionen. Fjällformen eger ofta mycket korta,

nästan klotrunda hängen med ett fåtal kapslar; androgyna for-

mer äro ej sällsynta på Åreskutan och i trakten deromkring.

På grund af sin ringa förvantskap med öfriga här uppträdande

Salices visar denna art ingen benägenhet att med dessa bilda

hybrider.

Salix caprea L.

Af barrskogsregionens Salixarter är denna en af de all-

männare samt når på fjällen (ss. på Mörvikshummeln) stundom

16 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

upp till björkregionens öfre gräns, hvarest den gerna antager

ett mera vidjelikt utseende. Afven i barrskogens region har

den oftast erhållit något af fjäll-gråvidenas prägel genom den

täta gråludenhet, som betäcker så väl bladens båda ytor som

årsgrenarne och knoppfjällen. På mera lågländta, skyddade

ställen uppträder den dock ej sällan såsom ett flere meter högt

träd, hvilket till alla delar liknar den sydsvenska formen.

Från sina hybrider är arten jemförelsevis väl skild. Den

hybridicerar med SS. lanata, S. Lapponum, och S. hastata. ")

Saliz aurita L.

Vid Ånn anträffades af denna art en omkr. 10 cm. hög

buske. Växtstället eger intresse såsom den sannolikt närmast

skogsgränsen belägna fyndort för S. aurita. Med undantag af

det fullkomligt krypande växtsättet och bladens obetydliga

hårighet öfverensstämmer den till alla delar med den i södra

Sverge allmännast förefintliga formen med korta och breda,

omvändt äggrunda, stipelförande blad.

På samma ställe anträffades en äfvenledes steril form, som

torde böra tydas såsom hybrid mellan S. aurita och S. phyli-

cifolia. 5

Salix lanata L.

Denna art förekommer helst på fuktiga, men steniga ställen

och uppsöker med förkärlek fjällbäckarnes dalar; den uppträder

företrädesvis, ehuru sällan i större ymnighet, inom gråvide-

regionen, hvarest den såsom en småbladig, förkrympt och

krypande buske uppnår en ansenlig höjd öfver hafvet, täflande

med S. Lapponum i motståndskraft mot det hårda kli-

matet. På Areskutan, Bunnerstötarne och Syltopparne anträf-

fades den ännu vid 4,000—4,500 fots höjd öfver hafvet. Ofta

går den dock ned i skogsregionen, hvarvid den stundom såsom

en 2—3 meter hög buske följer fjällbäckarne långt ned i

barrskogen t. ex. i Mörviksdalen och vid Bunnerviken.

Arten varierar mycket, i synnerhet med hänsyn till bladens

storlek, form och hårighet. På Mörvikshummeln uppträder

den med en mängd växlande bladformer. En del här be-

fintliga buskar ega blad med mycket smal bas och 2—3 gånger

!) Då här och i det följande uppräknas de arter, med hvilka en viss

art hybridiserar, gäller denna uppräkning naturligtvis endast de i ifråga-

varande trakter funna formerna.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o1. 17

större längd än bredd; hos andra åter är bladbasen hjärtlik och

bladens längd större än deras bredd. På Bunnerstötens syd-

vestra sluttning vid gråvidenas öfre gräns anträffades

S. lanata v. mierophylla 892 med väl utvecklade omkr. 7 cm.

långa hängen, men endast 3—20 mm. långa och 3—15 mm.

breda blad.

Arten är vanligen väl skild från sina hybrider med undan-

tag af S. hastata X lanata, från hvilken vissa mindre håriga

former af S. lanata ej torde med säkerhet kunna skiljas.

S. lanata hybridiserar med S. caprea, S. glauca?, S.

Lapponum, S. hastata, S. herbacea och S. lanata X herbacea.

S. lanata v. micerophylla hybridiserar med S. hastata.

Saliz glauca L.

Näst Salix Lapponum är delta gråvide det i dessa trakter

allmännaste. Arten väljer helst sumpiga, gräsbevuxna ställen

och förekommer rikligt ända upp 1 gråvidenas region, der den

dock vanligen ej når samma höjd öfver hafvet som SS. lanata

och S. Lapponum och ej heller plägar antaga så förkrympt

form som dessa. I skogsregionen, der den äfven i riklig mängd

förefinnes, uppträder den såsom buskar af ända till 4 meters

höjd, hvilka på afstånd stundom på ett förvillande sätt likna

den i dessa trakter starkt gråludna S. caprea.

Arten varierar i hög grad så väl till blad som blomdelar.

Honhängena tillsammans med hängeskaften vexla i längd från

2 em. hos den högre fjällformen till 14 cm. hos den i barr-

skogens region växande.

Ej sällan träffas androgyna former med i samma hänge,

men inom olika hängefjäll normalt utbildade såväl han- som

honblommor, hvarvid de förra oftast äro hopade mot hängets

spets. Dylika former anträffades på Åreskutan och Snasa-

högarne.

Andra individer uppträda metamorfoserande, 1 det att han-

blommorna visa tendens att öfvergå till honblommor. Dervid

anträffas (såsom hos fere former på Mörvikshummeln) i meta-

morfosens tidigare stadier gråludna breda ståndarsträngar med

glatta — gråludna knappar, hvilka sakna wutbildadt pollen.

Knapparne äro stundom ombildade till en rudimentär, glatt

kapsel med kort stift och grundt klufvet märke. Fänvid bi-

behåller ståndarsträngen ännu sin normala längd. Hos andra

former, der metamorfosen längre fortskridit, anträffas (stundom

181: -B26A0: FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

tillsammans med blomdelar, hörande till nyss beskrifna meta-

morfos-stadium) väl utbildade, jemnt gråludna, normalt formade,

fröbärande kapslar, af hvilka vanligen två förekomma inom

samma hänge-fjäll. Härvid blifva kapselskaftens nedre del oftast

löst sammanvuxna. Af de mycket kortskaftade inom samma

hängefjäll förekommande kapslarne är den ena ofta mindre än

den andra, eller ock saknas den nästan fullständigt. Denna form:

S. glauca v. bicapsularis anträffades på Renfjället och Stor-

lienfjället samt flerstädes på Åreskutan.

Vissa former af S. glauca äro föga skilda från några af

dess hybrider, bland hvilka isynnerhet S. Arbuscula X glauca,

S. phylicifolia X glauca, S. nigricans X glauca och S. myrsinites

X glauca stundom stå mycket nära hufvudarten.

S. glauca hybridiserar med S. lanata?, S. hastata, S.

Arbuscula, S. Arbuscula—phylicifolia, S. phylicifolia, S. phyli-

cifolia—nigricans, S. nigricans, S. myrsinites—mnigricans, S. my-

sinites och S. herbacea.

Saliz Lapponum L.

Denna art, som med förkärlek uppsöker mossar och andra

vattensjuka, ofta öfversvämmade ställen, bildar i dessa trakter

hufvudmassan af gråvidena så väl i den egentliga gråvide-

regionen som i björk- och barrskogsregionerna samt uppnår

vanligen den största höjden öfver hafvet bland alla här be-

fintliga Salices med undantag af S. herbacea och S. polaris.

I likhet med de öfriga gråvidena varierar S. Lapponum

ganska mycket i synnerhet till bladens beskaffenhet. Ån eger

den tjockt hvitludna blad, än uppträder den med å båda sidor

ljusgröna och nästan glatta, stora och breda blad. Detta senare

är fallet vid de kala, ofta öfversvämmade stränderna af Åre-

sjön. Bladformen vexlar från smalt lancettlik med smal blad-

bas till nästan rund med hjärtlik bas.

På Åreskutans sydvestra sluttning anträffades i nedre

gråvideregionen en steril form, S. Lapponum v. microphylla,

hvilken såsom betydligt afvikande från den i granskapet be-

fintliga S. Eapponum torde förtjena att särskildt omnämnas.

Den uppträder såsom en liten, ytterst tätt och risigt förgrenad,

omkring 30 cm. hög, upprätt buske med knapt en centimeter

långa och endast 2--3 mm. breda, på båda sidor starkt ludna

blad. Närstående former anträffades ock på Renfjället samt

vid Storlien.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 1. 19

Andra mera högväxta och storbladiga former äro i sterilt

tillstånd föga skilda från S. caprea x pgg kn Ånnu andra

former med små, på öfversidan föga ludna blad och med stödje-

blad försedda hängeskaft likna mycket vissa former af S. Ar-

buscula X Lapponum.

För öfrigt är arten i allmänhet väl skild från sina hybrider,

i hvilka den ofta ingår med jemförelsevis föga utpräglade

karakterer såsom i vissa former af S. Lapponum x Arbuscula,

S. Lapponum Xx ÅArbuscula—phylicifolva, S. Lapponum Xx phyli-

cifolia och S. Lapponum Xx herbacea.

Arten hybridiserar med sS. caprea, S. lanata, S. Arbus-

cula, S. Arbuscula—phylicifolia, S. phylicifolia, S. herbacea,

och S. Lapponum Xx herbacea.

Salix hastata L.

Temligen allmänt spridd förekommer denna art på jem-

förelsevis torra, steniga ställen, rikligast i björk- och nedre

gråvideregionen, mindre ofta bedskigsnide i barrskogens region.

Den uppstiger på fjällen till äss samma höjd som SS. qg klolskn

Arbuscula och phylicifolia; på dessa högre belägna ställen

uppträder den såsom en vanligen ytterst lågväxt, men vidt ut-

grenad buske med små, smala blad, inga eller föga utvecklade

stipler och till alla delar förkrympta hängen: S. hastata L. B

alpestris Ands. På lågländta ställen förekommer den såsom

en omkr. 30 cm. hög, mera upprätt buske med större, breda,

ofta hjärtlika, med stora stipler försedda blad och till alla delar

större hängen: S. hastata L. a subsylvatica Ands. Denna form

når sällan upp i gråvideregionen. Mellan de båda hufvud-

formerna finnas talrika öfvergångsformer isynnerhet i björk-

regionen.

S. hastata, isynnerhet formen subsylvatica Ands., kan ofta

endast med svårighet skiljas från sin minst sällsynta hybrid

S. lanata xX hastata.

Arten hybridiserar med S. caprea, S. caprea? x lanata

S. lanata, S. glauca, S. Lapponum Xx herbacea?, S. Arbuscula,

S. nigricans, S. myrsinites, S. herbacea och S. reticulata.

Saliz Arbuscula L.

Enär denna art hör till de mera sparsamt förekommande,

uppräknas här de lokaler, på hvilka den anträffats. Dessa äro:

Åreskutan, Renfjället, Ånn, Tjajtjasen, Bunnerfjällen, Syl-

201 Bl Gv0: FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

fjället, !) fjälltrakten vid Skurudalsporten, samt i större mängd

vid Stenfjället, Bunnerstötarne, Tjallingklumpen och framför

allt på Storlienfjället.

I likhet med S. Lapponum uppsöker S. Arbuscula med

förkärlek starkt vattensjuka ställen oftast i öfre björk- eller

nedre gråvideregionen; mera sällan går den ned i barrskogens

region såsom vid Ånn. Arten är jemförelsevis väl diffe-

rentierad, oafsedt dess öfvergångsformer till S. phylicifolia:

S. phylicifolia— Arbuscula &, 2. Denna uppträder såsom

30—100 cm. höga buskar med 3—5 cm. långa, 1—2 cm.

breda, mera veka blad, utdragna honhängen med mörkare

hängefjäll, starkare ludna kapslar och något utdraget stift.

Dylika former anträffades på Åreskutan och Storlienfjället

samt vid Ånn.

Stundom anträffas en form med på undersidan lång-

håriga blad:

S. Arbuscula v. villosa ster.

Ännu andra former ega nästan rhomboidala blad med

mycket bred bladbas samt nästan glatta ofta tydligt skaftade

bruna kapslar, erinrande om SS. hastata:

S. Arbuscula v. vaceiniifolia Sm. Q.

S. Arbuscula öfvergår utan bestämd gräns i den vanligaste

af sina hybrider: S. Lapponum Xx Arbuscula.

Hybridiserar med SS. glauca, S. Lapponum, S. hastata,

S. phylicifolia, S. nigricans, S. myrsinites, S. herbacea, S. reti-

culata samt S. Lapponum Xx herbacea.

Saliz plylicifolia (L.) Sm.

Temligen allmänt förekommer denna art, ofta följande de

steniga stränderna af fjällbäckar och andra vattendrag. Den

uppträder vanligen inom barrskogens region såsom resliga,

ända till 3 meter höga buskar, men går som en nedliggande,

småbladig buske högt upp i gråvideregionen, der den ofta når

högre upp än S&S. glauca. I låglandet (såsom i Åredalen) bildar

den högväxta öfvergångsformer till S. nigricans:

S. nigricans—phylicifolia 2, en form som närmast motsvarar

S. nigricans B majalis Wyg.

En annan art, från hvilken S. phylicifolia i vissa former

visar sig föga skild, är S. Arbuscula. Dylika ingalunda säll-

synta former, S. Arbuscula—phyliceifolia, hvilka förekomma

| 1) Med Sylfjället betecknas högplatån närmast kring Syltopparne.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 1. 21

såväl i barrskogens region som ända upp i gråvideregionen,

anträffades på kedkutsd Renfjället, Storlienfjället, vid Änn,

på Hårdeggen, Tjajtjasen, Bunnerfjällen, Bunnerstötarne och i

Tjallingdalen. De skilja sig från S. phylicifolia genom mera

nedliggande växtsätt, smärre, smalare, men ofta tjockare blad,

utdragna hängeskaft med flera väl utvecklade stödjeblad och

stundom qvarsittande knoppfjäll; smärre ofta mera korthåriga

kapslar med stundom mycket förkortadt stift.

Bland sina hybrider närmar sig arten mycket intill vissa

former af S. glauca X phylicifolia, S. Lapponum X phylicifolia

och S. Arbuscula X phylicifolia.

S. phylicifolia hybridiserar med S. auwrita? S. glauca,

S. Lapponum, S. "Arbuscula, S. nigricans, S. myrsinites och

S. herbacea samt S. glauca X myrsinites(?).

S. Arbuscula—plylicifolia bildar hybrider med SS. glauca

och S. Lapponum, hvarvid den ofta ingår med starkt fram-

trädande karakterer.

Salix nigricans Sm.

Detta vide förekommer allmänt spridt så väl på låg-

ländta ställen som i höglandet, der det stundom, såsom på

Åreskutan, går upp i nedersta dök af gråvideregionen.

Arten är i Jämtland liksom i de HÖR andra delar af vårt

land den mest mångformade af alla Salix-arter. Här må blott

anföras några af då mera anmärkningsvärda formerna. Icke

sällan anträffas såväl androgyna (Åredalen, Åreskutan, ! Storlien)

som bicapsulära (Åredalen m. fl. ställen) former. Vissa i låg-

landet förekommande resliga buskar likna på afstånd i för-

villande grad S. caprea eller S. glauca genom sina långhårigt

gråludna blad och årsgrenar; en annan formserie, S. phylici-

folta—migricans 9, visar utan bestämd gräns öfvergångar till

S. phylicifolia genom föga eller intet svartnande, nästan glatta

blad med mindre tydligt framträdande ådernät på den släta,

bleka undersidan samt genom mera kortskaftade hängen och

stundom kortare stift. Atved denna uppträder i Höolundet och

i resliga former.

An en form-serie, S. myrsinites—nigricans SS, 2, som Åer-

städes anträffas såsom vid Ånn samt på Åreskutan och Ren-

fjället i såväl skogs- som nedre gråvideregionen, bildar öfvergång

till S. myrsinites såsom 30—100 cm. höga buskar med bruna,

22 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

glänsande glatta grenar och ofta på båda sidor glänsande, mörk-

gröna, tjocka och efter torkning vanligen starkt mörknande blad.

Bland sina hybrider närmar sig S. nigricans mycket vissa

former af S. glauca X nigricans (isynnerhet på Mörvikshummeln)

samt S. nigricans X Arbuscula (vid Ånn). Från S. myrstinites

X nigricans kan arten ej heller alltid särskiljas.

S. nigricans hybridiserar med S. glauca, S. hastata,

S. Arbuscula, S. phylicifolia och S. myrstinites. ;

Såväl S. phylicifolia—nigricans som S. myrsinites

cans hybridisera med SS. glauca.

nigri-

Saliz myrsinites L.

Denna hörer till de mindre allmänt förekommande arterna

och uppsöker helst fugtiga gräsbevuxna ställen inom nedre

gråvide- och björkregionen samt nedstiger mera sällan i barr-

skogens region, hvarvid den (ss. vid Ånn) gerna visar öfver-

gång till S. nigricans, S. nigricans—myrsinites, genom resligare,

upprätt växtsätt samt tunnare, på undersidan blekare, mindre

tydligt nätådriga blad. Denna form träffas äfven i björk- och

nedre gråvideregionen. — Bladformen” hos S. myrsintites är

ytterst vexlande; än eger den mycket smalt lancettlika, långt

utdragna blad, än åter nästan hjärtlika, runda blad, till formen

erinrande om SS. herbacea's.

Stundom anträffas former med på båda sidor långhåriga

blad, S. myrsinites v. pubescens >, såsom på Areskutan, Ren-

fjället och vid Skurudalsporten; mera sällan träffas androgyna

former, t. ex. på Storlienfjället.

Arten är i allmänhet lätt igenkänlig från andra, men när-

mar sig understundom ganska mycket vissa former af S. glauca

X myrsinites och S. nigricans Xx myrsinttes.

Hybridiserar med —S. glauca, S. glauca X herbacea,

S. Lapponum Xx herbacea, S. hastata, S. Arbuscula, S. phylici-

folia, S. nigricans och S. herbacea.

Salix herbacea L.

Denna art bildar på de högre fjällens toppar, ensam eller

tillsammans med den vida sällsyntare S. polaris, all Saliz-

vegetation, sedan de andra fjällvidena (sist bland dessa van-

ligen S. lanata och S. Lapponum) måst vika för det hårda

klimatet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 1. 23

På högsta toppen af Bunnerstöten anträffades vid nära

5,000 fots höjd öfver hafvet en form, hvilken genom sin ytterst

täta förgrening och endast 2—5 mm. långa och 1—2 mm.

breda blad lifligt erinrade om SS. serphyllifolia. Såsom ofvan

nämndt är, uppnår arten ej spetsen af Syltopparne, stundom för-

irrar den sig deremot, såsom vid Ånn och Bunnerviken, till

barrskogens region, hvarvid den till alla delar liknar den i

gråvideregionen förekommande formen. Arten är jemförelsevis

konstant, dock anträffas någon gång buskar med på undersidan

långhåriga blad och mer än äkLet upphöjdt ådernät: S. herba-

cea v. pubescens 9 (Åreskutan); stundom uppträder den med

gleshåriga kapslar: S. herbacea v. hebecarpa (Renfjället och

Stenfjället).

S. herbacea närmar sig dels S. polaris: S. polaris—herba-

cea 5, 2 (Stenfjället och Bunnerfjället), dels S. Lapponum Xx

herbacea, af hvilken vissa små glatta och sterila former äro

föga skilda från denna art.

Hybridiserar med SS. lanata, S. glauca, S. Lapponum,

S. hastata, S. Arbuscula, S. phylicifolia, S. myrsinites, S. polaris

och S. reticulata.

Salix polaris Wyg.

Blott sparsamt förekommer arten i dessa fjälltrakter och

vanligen endast på de högre fjällen i öfre gråvideregionen

och ofvanför densamma. Den har anträffats på Storlienfjället

och i fjälltrakten vid Skurudalsporten, på Stenfjället, Bunner-

fjällen, Bunnerstötarna, Hårdeggen och Renfjället. Den sist-

nämnda lokalen är särskildt anmärkningsvärd, enär fjället upp-

når en jemförelsevis ringa höjd (föga mer än 3,500 fot) samt

eger ett från högre fjäll ganska isoleradt läge. Den växte här

på ett mycket inskränkt område i öfre Stävideresiodet på

fjällets norra sluttning; derstädes anträffades endast frodiga

honbuskar med starkt fröfylda kapslar.

S. polaris visar ej sällan öfvergångsformer till S. herbacea,

S. herbacea—polaris 2, såsom på Bunnerfjället.

Hybridiserar med SS. herbacea.

Salix reticulata L.

Denna art är den mest konstanta bland fjällvidena och

förekommer ganska allmänt, gerna uppsökande jemförelsevis

torra ställen, oftast i björk- och nedre gråvideregionen; mera

24 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN-

sällan når den till gråvidenas öfre gräns. Stundom träffas den

i barrskogen, såsom vid Ann, Mörviksdalen och Bunnerfjället.

Hybridiserar med 'S. hastata, S. Arbuscula och S. her-

bacea.

B. Hybrider.

Här torde vara på sin plats att i största korthet vidröra

några af de ej obetydliga svårigheter, som möta vid bestäm-

mandet af kritiska Salix-former. En af dessa svårigheter för-

orsakas af hufvudarternas skiftande karakterer, hvilka 1 fjäll-

trakter inom t. o. m. ganska inskränkta områden, ja mom

samma region, visa sig ej obetydligt mera vexlande, än på

lågländta ställen. Denna hufvudarternas föränderlighet yttrar

sig bland annat i en benägenhet att bilda de talrika, från

hufvudarten mer eller mindre skiljaktiga öfvergångsformer, som

förefinnas mellan vissa sinsemellan mycket mnärslägtade och

möjligen ur samma grundform utvecklade arter, hvarvid den

frågan ofta ej kan nöjaktigt besvaras, huruvida i de enskildta

fallen en ifrågavarande mellanform uppstått på sexuel väg

eller icke. Dock kan man härvid af vissa omständigheter draga

mer eller mindre bestämda slutsatser. Så talar för en mellan-

forms hybrida karakter bland annat den ifrågavarande formens

förekomst i närheten af båda hufvudarterna, dess jemförelsevis

sparsamma individantal 1 förhållande till de förras, dess van-

ligen om båda hufvudarterna tydligt erinrande karakterer,

dess oftast ofullkomligt utbildade kapslar och frön samt slut-

ligen dess fortplantande af för lokalen karakteristiska egen-

skaper hos den ena eller båda af de i densamma ingående

hufvudarterna. Af allt detta inses lätt, hvilken vigt ligger

deruppå, att i naturen på ort och ställe studera dessa kritiska

former.

Mot en mellanforms hybrida karakter talar bland annat

dess förekomst i en trakt eller vegetationsregion, der den ena

af hufvudformerna icke!) eller blott mycket sparsamt före-

kommer, samt framför allt det förhållandet, att en öfvergångs-

1) Såsom ett intressant exempel på, att en hybrid kan påträffas, utan

att dess båda hufvudarter finnas i trakten, må anföras det af min fader

Rektor M. M. FLODERUS och mig 1884 gjorda fyndet af S. caprea X

Lapponuwm på en lokal (Upl. Halmby i Funbo socken), der S. Lapponum

numera med största sannolikhet ej förekommer, men hvarest den är funnen

på 1850—talet. Således har hybriden här öfverlefvat den ena af hufvud-

arterna.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. n:o 1. 25

form gerna eger utpräglad karakter af endast den ena hufvud-

arten, under det att densamma af den andra ofta lånar blott den

yttre habitus jemte mer eller mindre oväsentliga karakterer,

Att allvarsamma anmärkningar kunna göras mot befogenheten

af att på grund af ofvannämnda förhållanden draga bestämda

slutsatser, ligger i öppen dag, dock torde man, åtminstone då

flere af dessa omständigheter samstämmigt visa åt ett visst

håll, i många fall lasttna våga göra en radie slutsats

rörande en intermediär forms natur.

Dylika svårt utredda mellanformer bildas mellan följande

fyra par mycket närstående arter: |S. Arbuscula och phylici-

folia, S. phylicifolia och nigricans, S. nigricans och myrsinites

samt S. herbacea och polaris.

En annan svårighet, som möter vid bestämmande af vissa

Salix-hybrider, är den, att hybriden i flera fall bildar en

oafbruten serie af former, som sammanbinda densamma med

den ena eller båda hufvudarterna. Dessa seriers bildande

torde väl, åtminstone der de båda hufvudarterna äro mindre

närslägtade, naturligast kunna förklaras så, att, sedan först

en hybrid bildats mellan de båda hufvudarterna, denna i sin

ordning hybridiserar med den ena eller den andra af dessa,

hvarvid de nybildade hybriderna 1 öfvervägande grad böra er-

hålla karakterer af den art, som tvänne gånger medverkat

vid hybridiseringen. Derigenom att dylika hybrider af andra

ordningen på nytt hybridisera med den hufvudart, hvilken de

stå närmast, bör en serie former uppstå, i hvilken man slut-

ligen ej kan särskilja, hvad som bör betraktas såsom hybrid

eller hufvudart. Bland hybrider, som på detta sätt utan be-

stämd gräns närma sig båda hufvudarterna, märkas isynnerhet

följande: S. lanata X hastata, S. glauca Xx nigricans, S. glauca

X phylicifolia, 'S. glauca X myrsinites och S. Lapponum x

Arbuscula.

Liknande öfvergångserier bildas ock mellan de ofvan upp-

räknade, närslägtade arterna: S. Arbuscula och phylicifolia,

S. phylicifolia, och migricans, S. nigricans och myrsinites samt

S. herbacea och polaris, hvarvid, såsom redan framhållits, stora

svårigheter möta att bestämma, hvilka former böra betraktas

såsom bildade på sexuel väg.

Åfvenledes är det ganska vanskligt att bestämma de hittills

mycket litet dvudessäle trippelhybriderna. Här gäller det att

uppspåra tydliga karakterer från trenne hufvudarter, af hvilka

26 B.G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

hvar och en ofta eger mycket vexlande karakterer. Att detta

endast mer undantagsvis kan lyckas, ligger derföre i sakens

natur. En vigtig lednings erhålles vid bestämmandet af en

trippelhybrid, om man finner, att den uppträder i granskapet af

någon hybrid mellan tvänne af de i den förra ingående hufvud-

arterna.

Med trippelhybrider böra ej förvexlas hybrider mellan en

hufvudart och en af de ofvan nämnda öfvergångsformerna mellan

närslägtade arter. Dylika hybrider hafva anträffats mellan

S. glauca å ena sidan samt S. Arbuscula—phylicifolia, S. phyli-

cifolia—nigricans och S. myrsinites—nigricans å den andra,

samt mellan S. Lapponum och S. Arbuscula—phylicifolia.

Bland de talrika Salix- hybrider, hvilka uppgifvits såsom

förut funna i dessa fjälltrakter, har jag förgäfves sökt:

S. Lapponum Xx hastata, funnen vid vestra föten af Åreskutan

af M. ELFSTRAND, och

S. Lapponum Xx polaris, hvilken anträffats på Snasahögarne af

E. COLLINDER.

Andra från angränsande trakten uppgifna hybrider, som

jag ej heller funnit, äro:

S. versifolia? på Mullfjället enl. ZETTERSTEDT samt

S. lanata X reticulata, funnen på Vällistafjället af M. ELF-

STRAND. |

Deremot har ett ej obetydligt antal för provinsen (eller

Skandinavien) nya hydrider anträffats och uppräknas här nedan

de, för så vidt jag har mig bekant, 2!) för Jämtland nya:

. lanata X caprea ster. : Åreskutan,

caprea? Xx lanata X ÄdNeRe 9: Åreskutan,

. hastata X caprea ster.: Åreskutan,

. aurita? X phylicifolia ster.: Ånn,

. glauca? X lanata ster.: Hårdeggen,

. lanata X Lapponum ster.: Tjallingklumpen,

lanata X herbacea X lanata ster.: Åreskutan,

. hastata X glauca 9: Åreskutan,

Arbuscula X glauca ster.: ”Tjallingdalen,

. glauca < Arbuscula—phylicifolia 9: Åreskutan och Storlien,

. glauca X phylicifolia—nigricans 9: Åreskutan,

I PR PR I PA An RAR AP I

1) De nedan uppräknade hybriderna finnas ej angifna för provinsen

i HARTMANS fora (1879) eller i P. OLSSON: Jämtlands fanerogamer och

ormbunkar (1884), eller i några senare smärre uppsatser, i hvilka vegeta-

tionen i Jämtland beröres.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o1. 2

S. myrsinites—nigricans X glauca 2: Åreskutan,

S. phylicifolia? < glauca X myrsinites &, 9: Renfjället, Stor-

lien och Stenfjället,

S. glauca X herbacea X myrsinites 2: Hårdeggen,

S. Lapponum X Arbuscula--phylicifolia 2: Storlien,

S. Lapponum Xx phylicifolia 9: Tjajtjasen,

S. Lapponum xX herbacea Xx Lapponum 9: Storlien,

S. hastata? Xx Lapponum x herbacea 8: Åreskutan och Stenfjället,

S. Arbuscula Xx Lapponum xX herbacea 82: Bunnerstötarne och

Sylfjället,

Lapponum X myrsinites X herbacea 2: Bunnerstötarre,

. hastata X Arbuscula &A, 2: Bunnerstötarne och Åreskutan,

. hastata Xx nigricans 9: Åreskutan,

- hastata X myrsinites P: Åreskutan,

- hastata X reticulata ster.: Bunnerstötarne och Tjallingdalen,

- phylicifolia X Arbuscula 3: Åreskutan, Ånn, Storlien och

Tjallingdalen,

. nigricans X Arbuscula ster.: Ånn och Storlien,

Arbuscula X myrsinites 2: Renfjället,

Arbuscula X herbacea &: Åreskutan,

. Arbusceula X reticulata 9: Åreskutan, f

. Arbuscula X reticulata v. acutifolia ster.: Åreskutan,

- phylicifolia Xx nigricans Q: Åreskutan,

- phylieifolia X myrsinites ster.: Åreskutan,

. phylicifolia X herbacea ster.: Bunnerstöten.

I PR AR AN AR

ARD AA ARAA

Saliz lanata X caprea ster. 4

På Mörvikshummeln och angränsande del af Areskutans

sydvestra sluttning anträffades (1890) i öfre björkregionen ett

flertal buskar, som otvifvelaktigt böra betraktas såsom hybri-

der mellan SS. caprea och &S. lanata, från hvilka de redan på

afstånd skilde sig genom ett både tätt och resligt växtsätt

samt en blåaktigt mörkgrön färgton. På grund af den för

caprea-hybrider sena insamlingstiden (10 Juli—-Augusti) an-

träffades inga hängen. i

Nedliggande eller närmare 3 meter hög buske med knöliga,

trinda, gulgröna, nedtill ända till 10 em. tjocka stammar. Ars-

grenarne gråludna, grofva, gröna—brunsvarta med gula, grå-

ludna knoppfjäll. Bladen oftast ganska långskaftade, vanligen

försedda med ovalt lancettlika stipler, 6—11 cm. långa och

28 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN. ;

2—6 cm. breda med ofta bred bas och trubbig eller utdragen,

snedvriden spets. Bladkanten helbräddad, ofta vågbräddad.

Bladens öfversida mörkt grågrön, i regeln tätt gråluden, under-

sidan glest — tätt, kort- eller långhårig, mot spetsen ofta för-

sedd med en densamma öfverskjutande samling af långa, guld-

gula, slätkammade hår. Undersidan är för öfrigt glest, men

upphöjdt och väl markeradt nätådrig, mörkt blågrön—gråhvit.

Af denna lätt igenkända hybrid anträffades flere former,

af hvilka några närmade sig S. lanata, men flertalet mera

erinrade om S. caprea.

Hybriden är mig veterligen förut endast känd från Lapp-

markerna, hvarifrån jag sett exemplar, som fullkomligt öfver-

ensstämma med vissa former af den jämtländska.

Hybridiserar med SS: hastata (2).

Salix caprea? Xx lanata X hastata (nov. hybr.) Q.

I närheten af föregående hybrid anträffades (1890) på

Mörvikshummeln i öfre björkregionen en nära metershög buske,

som samnolikt bör betraktas såsom hybrid mellan den förra

och S. hastata. Hybriden liknar mest S. lanata xX hastata, från

hvilken den skiljer sig genom ett med hänsyn till lokalen

vida resligare växtsätt och genom sima grofva, ända till 30

cm. långa, raka, gråludna, upprätta årsgrenar och mörkare,

mera läderartade, större, ända till 7 cm. långa och 4 cm. breda

blad med fullkomligt helbräddade, ofta vågbräddade kanter

och utdragna spetsar. Bladens undersida glest, men mycket

väl utprägladt upphöjdt nätådrig. De yngre bladen voro rod-

nade; stiplerna stora, ovalt lancettlika. Honhängena likna till

alla delar dem hos S. lanata X hastata, men äro förr öfver-

blommade.

Saliv caprea X Lapponum 2.

Förekommer på Åreskutan, Tälgstensberget, Bunnerfjället

och vid Bunnerviken, der den ej sällan anträffas i björk- och

barrskogs-regionerna såsom en half till nära två meter höga

buskar, hvilka i sterilt tillstånd ofta äro föga skilda från

S. Lappomun.

Salix hastata X caprea (nov. hybr.) ster.

På Mörvikshummelns förlängning åt vester anträffades

(1890) på en jemförelsevis torr lokal i mellersta björkregionen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o1. 29

en intermediär form mellan S. caprea och S. hastata, hvilken

måste tolkas såsom hybrid mellan dessa arter.

Knapt en half meter hög, nedtryckt, utgrenad buske med

mörkbruna, temligen späda, icke knotiga stammar och med

vanligen späda, långt utdragna, upprätta, nästan svarta, å

nedre delen glest, mot toppen oftast tätare gråludna årsgrenar

och ljusbruna, gråludna knoppfjäll. Stipler breda, ända till

en centimeter långa, njurformiga — hjärtlika med sneda, ut-

dragna spetsar. Bladen något tunna och veka, 3—7 cm. långa

2—4.5 cm. breda, ovalt lancettlika — nästan hjärtlika med van-

ligen något utdragna, snedvikta spetsar. Bladbasen oftast

mycket bred, på några blad t. o. m. hjärtlik. Bladkanten hel-

bräddad — glest sågad, svagt vågbräddad — slät. Bladens

mörkgröna, matta öfversida är mycket glest — tätt korthårig.

Undersidan är på de flesta bladen gråaktig, tätt, men kort, grå-

luden samt visar, åtminstone i närheten af den öfver ytan

starkt framträdande, grofva medelnerven, ett upphöjdt, gul-

aktigt nätverk. Ett mindre antal tunnare och tydligt sågade

ledd äro nästan glatta med slät, blekt blågrön undersida, för-

sedd med ett jelé upphöjdt gulgrönt — mörkgrönt, finare

ådernät. De yngre, ännu ej fullständigt utvecklade bladen äro

rodnade, på båda sidor starkt orå—hvitludna med tätaste hårig-

heten såsom hos S. caprea öfvervägande förlagd mot basen, der

den i synnerhet är hopad längs de gröfre nervernas baksida.

Ehuru af denna form anträffades blott en enda steril buske,

torde dess hybrida natur vara fullt oomtvistlig, enär den före-

ter otvetydiga karakterer, lånade från båda need dansen så-

väl från den till årsgrenar och blad tjockt gråludna

fjällformen af S. caprea, som från den på fjällen mindre

allmänna formen af S. hastata, a subsylvatica Ands.

Karakterer, härstammande från S. caprea äro:

de uprätta, isynnerhet mot toppen gråludna årsgrenarne, de

ljusa, gråludna knoppfjällen; bladens storlek, snedvridna spets

och oftast helbräddade, vågbräddade kant; undersidans öfver

ytan delvis starkt upphöjda nerver; bladens ludenhet samt be-

skaffenheten af de yngre bladen, som till förvexling likna blad

af några på samma ställe insamlade exemplar af S. caprea.

Karakterer, lånade af S. hastata äro:

det: nedtryckta växtsättet; de späda, svarta grenarne,

stiplernas form och storlek; de relativt tunna, mycket breda

”— nästan hjärtlika, stundom tydligt sågade bladen, hvilka i

30 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

fullt utbildadt tillstånd ofta hafva blekt blågröna, tydligt nät-

ådriga, släta undersidor, lifligt erinrande om S. hastata.

Någon hybrid mellan S. caprea och S. hastata är, mig

veterligt, förut ej funnen.

Saliz aurita? X phylicifolia ster. monstr.

Vid Ånn anträffades i omedelbara granskapet af S. aurita

en Saliz-form, som måhända bör tydas såsom en hybrid mellan

denna art och S. phylicifolia.

Liten, omkring 15 cm. hög buske, som skiljer sig från

S. phylicifolia genom å öfre och i synnerhet å undre sidan

fint gråludna samt på sistnämnda sida mera framspringande

nerver. Bladens från S. phylicifolia afvikande karakterer äro

möjligen föranledda deraf, att de flesta årsorenarne ungefärli-

gen vid midten af sin höjd äro skadade af en insekt, hvarföre

deras öfre delar vid det angripna stället äro i mycket spetsig

vinkel tillbakavikta och förkrympta.

Salix glauca? Xx lanata ster.

Vid Hårdeggen anträffades 1 lägre gråvideregionen vid

stranden af Vesterån en omkr. metershög buske, som visade

sig intermediär mellan S. glauca och S. lanata, dock stående

närmare den senare. FEnär busken var steril och för öfrigt

cgde föga utpräglade karakterer, utelemnas här närmare be-

skrifning på denna dubiösa form.

Saliz lanata X Lapponum (nov. hybr.) ster.

På Tjallingklumpens norra sluttning anträffades (1885) i

öfre gråvideregionen på nära 4,000 fots höjd ö. h. en form,

som, ehuru steril, på grund af det vegetativa systemets ut-

präglade karakterer med största sannolikhet bör tolkas såsom

hybrid mellan S. lanata och S. Lapponum.

Nära metershög, tätt förgrenad buske med något knotiga

stammar och gula — ljusbruna, glänsande glatta grenar. Års-

grenarne, de gula knoppfjällen, de korta bladskaften och bakre

sidan af bladens medelnerv täckas af tätt sittande, långa gul-

hvita hår. Bladen tätt gyttrade, utan stipler, ovalt lancettlika

— rhombiska, 3—4 cm. långa och 1,5—2 cm. breda, på båda

sidor tätt, nästan glänsande ljusgult — hvitt ulliga; blad-

kanten tillbakaviken; undersidans gröfre nerver tydligt fram-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 17. AFD. III. N:o 1. 31

trädande öfver ytan, på hvilken något tydligt utbildadt åder-

nät ej kan urskiljas.

Karakterer af S. lanata:

den knotiga ljusgula stammen, de tjockt och gulaktigt ludna

årsskotten och knoppfällen, de tätt gyttrade, på båda sidor

tjockt filtludna, stundom rhombiska bladen.

Karakterer af S. Lapponum:

bladens på baksidan upphöjda nervatur, tillbakavikta kant,

oftast lancettlika form och vanligen mera rent hvita hårighet

samt frånvaron af stipler.

Någon tydlig hybrid mellan S. lanata och S. Lapponum

torde förut ej vara iakttagen.

Saliz lanata X hastata I, Y.

Förekommer på Åreskutan, Renfjället, Storlien, Skurudals-

porten, Stenfjället, vid Bunnerviken, på Hårdeggen, Bunner-

stötarne, Tjallingklumpen, Snasahögarne, Sylfjället och Syl-

topparne.

Denna väl kända hybrid är en af de mera allmänt före-

kommande och anträffas på nästan alla de ställen, der de båda

hufvudarterna växa i närheten af hvarandra. Den uppträder

vanligen 1 öfre björk- och nedre gråvide-regionen såsom en

krypande buske, oftast i fjällbäckarnes kala, steniga dalgångar,

hvilka den stundom följer ned till barrskogen såsom vid Bunner-

viken och i Mörviksdalen vid Åre, hvarvid den uppnår en höjd

af omkring en meter.

Hybriden varierar mycket till alla delar och uppträder i

stor rikedom på former, hvilka i oafbruten serie sammanbinda

densamma med båda hufvudarterna, såväl med glatta former

af S. lanata som med 'S. hastata a subsylvatica Ands., hvilken

synes vara den i hybriden oftast ingående formen af S. hastata,

och från hvilken den stundom skiljes blott genom något

tjockare och fastare, mindre sågade, mera grågröna och gröfre

nätådriga blad. Afven blomställningarne, så väl han- som

honhängena, vexla mycket och skilja sig stundom i intet af-

seende från hufvudarternas. Tvänne mera anmärkningsvärda

former må här anföras.

På Bunnerstöten anträffades i närheten af S. lanata v. micro-

phylla 9 (se ofvan) en form, som torde böra betraktas såsom en

hybrid mellan denna och S. hastata. Denna form, S. lanata v.

microphylla X hastata ster., är en fullkomligt krypande buske

JL BIG.0. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

med tunna, på båda sidor lifligt gröna, 1—1,5 cm. långa och

0,5—1 cm. breda blad, försedda med mycket glesa, långa och

gula hår samt bred bas, stora stipler och ytterst korta

bladskaft.

På Åreskutans sydvestra sluttning påträffades i närheten

af flera bred- och storbladiga former af S. lanata X hastata en

individ af S. lanata Xx hastata B alpestris (Ands.) 2, i hvilken

den på fjällen allmänna S. hastata 8 alpestris Ands. ingick

med öfvervägande karakterer. Den fullständigt krypande

busken egde föga mer än 1 cm. långa, smalt lancettlika blad

med smal bladbas; inga stipler; korta och smala hängen med

glest sittande, icke utspärrade, små och smala kapslar med

föga utdraget stift och 2—4-klufvet märke. Af SS. lanata

egde den tjocka, glest håriga, helbräddade blad och långhåriga

hängefjäll.

Saliv lanata X herbacea 9.

Funnen på Åreskutan, vid Skurudalsporten (?), på Hård-

eggen, Bunnerstötarne och Snasahögen.

Denna hybrid hörer till de mera sparsamt förekommande

och uppträder så väl i öfre gråvideregionen, såsom på Bunner-

stötarne, Hårdeggen och Åreskutan, som i nedre gråvideregio-

nen, såsom på Åreskutan, Snasahögen samt vil Skrde

porten.

Ehuru den varierar 1 ej obetydlig grad till såväl blad-

som blomdelar, är den en af de lättast urskiljbara Salix-

hybriderna.

Liten, krypande eller nästan upprätt, 10—15 cm. hög,

knotig buske med bruna stammar och de sista årens grenar

glest gråludna med ofta qvarsittande, bruna, glatta knoppfjäll

och ofta tydligt utvecklade stipler. Bladformen vanligen nästan

rund, mer sällan ovalt lancettlik, basen oftast mycket bred,

spetsen i allmänhet afrundad eller +t. 'o. m. intryckt, mera

sällan något utdragen. Bladkanten hvasst sågad — fullkomligt

helbräddad, ej tillbakaviken. De tjocka—tunna bladen ega

en längd af 1—3 cm. och cen bredd af 1—2 cm. Bladens

undre sida visar ett karakteristiskt rutigt, ofvan ytan föga

framträdande, ofta rödaktigt ådernät samt beklädes af vanligen

sparsamma, ofta i spetsen och bladkanterna tydligt fram-

trädande, långa, hvita — guldgula hår. Öfversidan är matt,

mörkgrön —- grågrön, mer eller mindre glest hvithårig. Hän-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o1. 33

gena sitta oftast (skenbart) i grenarnes spets; stödjeblad 2—3

väl utvecklade. Blomfästet är i likhet med de bruna, trubbiga

hängefjällen beklädt af långa, gula hår; de nästan oskaftade,

gröna—bruna kapslarne fullständigt glatta med oftast långt ut-

draget stift och 2—4-klufvet märke.

Hybriden är känd sedan 1883, då den iakttogs såväl vid

Skurudalsporten i Jämtland (C. InpeBEtov & M. ELFSTRAND),

som på Trondfjeld i Norge (K. F. DUSÉN) samt på Island (H.

STRÖMFELT) i tvänne former: a pubescens Lundstr., (med hvil-

ken några af N. F. AHLBERG redan 1870 på Dovre insamlade

exemplar af »Saliz ovata Ser.» tyckas öfverensstämma,) samt

p glabrata Lundstr., till hvilken samtliga i Jämtland funna

former torde böra hänföras.

Salix lanata X herbacea X lanata (nov. hybr.) ster.

På Åreskutan anträffades 1890 i omedelbara granskapet

af en redan 1885 derstädes funnen S&S. lanata X herbacea i

mellersta gråvideregionen en omkr. 20 cm. hög, nästan krypande

buske, som, fullkomligt intermediär mellan nyssnämnda hybrid

och S. lanata, väl rättast bör tolkas såsom på sexuel väg här-

stammande från dessa båda.

Hybriden skiljer sig från den i granskapet förekommande

S. lanata genom mera krypande grenar, späda årsskott, tunnare,

vekare, oftast mindre, på undersidan grönare, mera glest håriga,

nätådriga blad; samt från S. lanata Xx herbacea genom mera

utgrenadt växtsätt, längre, mycket gröfre grenar, tätt hvit-

ulliga årsskott, samt större, ända till 3 cm. långa och 2,5 cm.

breda, fullkomligt helbräddade, på öfversidan mera ulliga, på

undersidan gröfre nätådriga blad.

Salix hastata X glauca 9.

På Mörvikshummeln anträffades denna hybrid i öfre björk-

regionen på en jämförelsevis torr lokal.

Krypande, endast omkr. 15 cm. hög, men vidt utgrenad

buske med långa, mörkbruna, fullkomligt nedtryckta grenar

och utdragna, späda, gröna—svarta, föga håriga årsgrenar.

Bladen tunna och veka med bred bas och utdragen spets, i

<anten glest och grundt sågade, 4—5 cm. långa, omkr. 2 cm.

breda, rhombiska — bredt äggrundt lancettlika, på öfversidan

matt gräsgröna, nästan glatta, på undersidan blekgröna, (efter

torkning föga mörknande,) med jämnt fördelad, temligen gles

34 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

gråludenhet och föga utprägladt, ej upphöjdt ådernät. Hon-

hängen af omkr. 5 cm:s längd på 2 cm. långa, gleshåriga, med

flere stödjeblad försedda skaft, gråludet blomfäste och långa,

spetsiga, bruna, glest långhåriga hängefjäll. Kapslarne kort-

skaftade, långa och smala, vid basen glatta, grönbruna, mot

spetsen fint gråludna med föga utdragna stift och grundt 2-

klufna märken.

Salix Arbuscula X glauca ster.

I Tjallingdalen anträffades på Bunnerstötens och Tjalling-

klumpens sluttningar i mellersta gråvideregionen Saliz-former.

som, ehuru sterila, med säkerhet torde böra tydas såsom hy-

brider mellan S. Arbuscula och S. glauca.

Liten, upprätt, omkr. 20—30 cm. hög, starkt förorenad

buske med grofva, gråbruna stammar och glest håriga års-

grenar. Bladen tjocka och fasta, äggrundt lancettlika, 1—3

cm. långa, 0,5—1 cm. breda med smal bas och vanligen ut-

dragen spets. Bladkanten glest och grundt, men hvasst sågad,

ej tillbakaviken. Öfversidan glänsande mörkgrön med fin-

maskigt ådernät, stundom glest luden, oftast glatt. Undersidan

slät, isgrå, ej tydligt nätådrig, med gles, men jämnt fördelad

hårighet. Hybriden närmade sig än den ena, än den andra

af hufvudarterna.

Salix glauca X Arbuscula—phylicifolia (nov. hybr.) Q.

Funnen 18835 på Åreskutan och vid Storlien i björkregio-

nen och nedre gråvideregionen.

Upprätt, omkr. 50 cm. hög buske med ljusbruna, full-

komligt glatta grenar. Bladen äggrundt lancettlika, 2—3

cm. långa och omkr. 1 cm. breda, vanligen tjocka och styfva,

nästan helbräddade, på öfversidan glänsande mörkgröna, oftast

alldeles glatta, på undersidan blekt blågröna — isgrå, jämnt

gråludna — nästan "glatta utan utprägladt ådernät. Hängena

omkr. 3 cm. långa, tydligt skaftade med 2—5 väl utvecklade

stödjeblad. Hängefjällen bruna, smala, men trubbiga, föga

håriga. Kapslarne kortskaftade, korta, trinda och trubbiga,

helt och hållet eller endast mot spetsen silkeshåriga, stiftet af

det djupt 2—4-klufna märkets längd.

Hybriden liknar mycket såväl S. glauca X Arbuscula som

smärre former af S. glauca X phylicifolia, mellan hvilka den

tydligen är intermediär.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 1. 35

Salix glauca X phylicifolia I, Q.

Växtställen: Åreskutan, Storlienfjället, Stenfjället, Bunner-

viken, Hårdeggen, Tjajtjasen, Bunnerstötarne, Tjallingdalen och

Sylfjället.

S. glauca Xx phylicifolia, som är en af de mera allmänt

förekommande och sedan gammalt väl kända Saliz-hybriderna,

uppsöker helst, såsom en 10—30 cm. hög buske, de steniga

stränderna af fjällbäckar inom björk- och nedre gråvideregio-

nen; mera sällan påträffas densamma i barrskogens region (ss.

vid Bunnerviken). der den uppträder som en metershög buske.

Hybriden förekommer ovanligt talrikt vid strätrderna' af den

s. k. Fjällån på Åreskutans ör diestra sluttning samt vid strän-

derna af Tjallingån och Enaelfven. På det senare stället upp-

trädde den i egendomliga former. Bland andra funnos der

buskar med resligare, tätt förgrenadt växtsätt, med långt ut-

dragna, mycket smalt lancettlika, nästan glatta blad och LR

smala hängen med smala, långspetsade, föga ludna kapslar.

Hybriden varierar rikligt till alla delar, bildande öfver-

gångar till båda hufvudarterna, bland hvilka den i synnerhet

är föga skild från tunnbladiga, på bladens öfversida gröna och

nästan glatta former af S. glauca. Den närmar sig å ena

sidan S. glauca, S. glauca X Arbuscula, S. glauca X Arbuscula

—phylicifolia och S. glauca X nigricans, samt å andra sidan

till S. phylicifolia, från hvilken den dock vanligen är tydligt

skild genom fastare, åtminstone något ludna och po torkning

gerna något mörknande blad samt genom hängeskaftens väl

utvecklade stödjeblad.

Hanhängen påträffas ej sällan ända mot slutet af Augusti;

stundom förekomma bicapsulära former såsom på Åreskutan

och vid Storlien.

Salix glauca Xx phylicifolia—nigricans (nov. hybr.) 8.

På Mörvikshummeln anträffades 1890 några buskar, som

troligen böra anses såsom hybrider mellan S. glauca och den

Iderstädes förekommande S. phylicifolia—nigricans.

Omkring metershög buske med smala, bruna stammar och

päda, glest håriga årsgrenar. De vid torkning föga svartnande

bladen äro 2—3 cm. långa, omkr. 1 cm. breda, tunna, om-

vändt äggrunda med utdragen —trubbig spets och grundt sågad

ladkant; öfversidan glänsande grön, glatt — mycket glest hårig;

undersidan nästan slät, med föga upphöjda nerver, blekt blågrön

36 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

med mörkare grönt ådernät, jämnt, men glest gråluden —

nästan glatt. Hängena omkr. 2 cm. långa på lika långa, med

flera ofta väl utbildade stödjeblad försedda skaft; utdragna,

föga håriga, spetsade, mörka hängefjäll; ett fåtal små, tydligt

skaftade, silkeshåriga — kort gråludna kapslar; stiftet knapt

uppnående det djupt 2—4-klufna märkets längd.

Denna egendomliga, närmast S. nigricans stående form

erinrar om SS. glauca genom bladens gråludna undersida, de

långa bladiga hängeskaften, det korta stiftet och det djupt

2—4-delade märket, samt närmar sig genom de små, tunna,

omvändt äggrunda, ännu efter ekke ofta lifligt gröna bla-

den och de fåblommiga, med små sillseskiäringe käfta för-

sedda hängena S. phylicifolia eller SS. PREBEN

Hybriden liknar mycket så väl former af S. glauca X phylici-

folia som S. glauca X nigricans, mellan hvilka dn är inter-

mediär.

Salix glauca X nigricans &, GQ.

Förekommer på Åreskutan och Storlienfjället. Denna

länge bekanta och i sina intermediära former lätt igenkända

hybrid påträffas oftast i björkregionen.på sanka, gräsbevuxna

fjällsluttningar. I synnerhet på Mörvikshummeln uppträder

den särdeles rikligt såsom ända till 2 meter höga buskar, föga

sparsammare än den derstädes allmänna S. nigricans. Oftast

kan den redan på afstånd urskiljas från den mörkgrönt glän-

samde S. mnigricans och den gråaktiga S. glauca genom en

karakteristiskt mörkt grågrön färgton, framkallad af bladens

mörkgröna, glänsande öfversidor och gråaktiga, matta under-

sidor.

Hybriden varierar mycket och till alla delar. Kapslarne

äro än helt och hållet eller endast mot spetsen gråludna, än

helt och hållet glatta, gröna—bruna. Åtskilliga såväl andro-

gyna som bicapsulära former anträffades på Mörvikshummeln.

Hybriden närmar sig utan bestämd gräns ej blott båda

hufvudarterna, utan skiljer sig äfven föga från vissa former

af S. glauca X phylicifolia samt ansluter sig stundom ganska

nära till föregående eller följande hybrid.

Salix myrsinites—nigricans Xx glauca (nov. hybr.) Q.

Af denna hybrid anträffades 1885 på Åreskutans vestra

sluttning flere buskar med ganska konstanta karakterer.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o1. 237

Omkr. 0,5—1 meter hög buske med mörkbruna, glänsande

grenar och gråludna årsskott. De efter torkning starkt svart-

nade bladen äggrundt lancettlika med smal bas och vanligen

något utdragen, snedviken spets; bladkanten hvasst tandad —

nästan helbräddad. Bladens öfversida glänsande mörkgrön

med efter torkning upphöjdt ådernät, glatta — glest gråludna;

undersidan jämnt gråluden — stundom nästan glatt, gråaktig

— blekt blågrön med upphöjda hufvudnerver och glest, mörkt

ådernät. Hängena omkr. 2—3 cm. långa på utdragna, med

2—3 väl utvecklade stödjeblad försedda skaft; hängefjällen

bruna, trubbiga, tätt gråludna; kapslarne helt och hållet eller

endast mot spetsen gråludna, trubbiga; stiftet ungefär af det

oftast djupt 4-klufna märkets längd.

Hybriden öfverensstämmer närmast med S. myrswnites x

glauca, från hvilken den skiljer sig genom vida resligare, min-

dre knotigt växtsätt, längre, oftast tunnare, vid torkning star-

kare svartnande, med snedvikta spetsar försedda, mera glest

nätådriga blad. Genom dessa karakterer närmar den sig &S.

nigricans X glauca.

I granskapet af detta vide anträffades talrika individer af

S. myrsinites — nigricans, hvaremot S. nigricans förekom ytterst

sparsamt.

Saliz glauca X myrsinites &, CQ.

Förekommer på Åreskutan, Renfjället, Storlienfjället, Sten-

fjället, Bunnerstötarne och Sylfjället.

Denna hybrid, som är en af de mindre sällsynta, sedan

längre tid tillbaka kända Salix-hybriderna, uppträder oftast i

nedre gråvideregionen, mindre ofta i björkregionen, helst på

sanka fjällsluttningar eller vid stränderna af fjällbäckar. Den

öfvergår utan bestämd gräns i båda hufvudarterna; 1 synner-

het anträffas ofta (på Åreskutan och Renfjället) former, som

stå mycket nära S. glauca, från hvilken de stundom blott

skiljas genom bladens trots den ofta rikliga hårbeklädnaden

mörkgrönt glänsande öfversida, som efter torkning gerna visar

ett upphöjdt ådernät. Dessa karakterer tyckas vara de, som

S. myrsinites längst bibehåller vid uppblandning med andra

arter. — Hos de former åter, som närma sig S. myrsinites,

synas S. glauca's tjockt hvitulliga, trubbiga kapslar vara den

sist försvinnande karakteren af denna art.

Androgyna former anträffas någon gång såsom på Åreskutan.

38 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

Vissa former från Renfjället och Stenfjället, i hvilka må-

hända S. phylicifolia ingått, närma sig denna art genom mera

upprätt växtsätt och de äfven efter torkning gröna, nästan

helbräddade, på undersidan blekgröna och otydligt nätådriga,

tunna bladen.

Salix glauca X herbacea &, GY.

Funnen på Åreskutan, Renfjället, Storlienfjället, Sten-

fjället, Hårdeggen, Bunnerstötarne, Snasahögen och Sylfjället.

Såsom en af de mera allmänt spridda uppträder denna

hybrid företrädesvis i nedre gråvideregionen och nedstiger

stundom 1 björkregionen.

Detta vide, som länge sammanförts med flere andra her-

bacea — och sannolikt äfven reticulata — och polaris-hybrider

under namnet Salix ovata Ser., står bland dessa närmast intill

S. Lapponum Xx herbacea, från hvilken vissa former af det-

samma ännu ej med säkerhet kunna särskiljas. Karakterer,

som hos en dylik herbacea-hybrid tala för S. glauea's del-

tagande i dess bildning, äro, förutom dess förekomst i när-

heten af S. glauca (hvarföre hybriden ej uppstiger så högt i

gråvideregionen som S&S. Lapponum x herbacea), bland andra

följande: omvändt äggrunda, mera trubbiga och rundade blad

med mera gråludna öfversidor och jämnt gråludna, slätare,

mindre upphöjdt nerviga undersidor; trubbigare, mindre mörka

hängefjäll, mindre utdraget stift och tjockt, djupt 2—4-kluf-

vet märke. HEnär dock bland dessa karakterer ingen 1 och

för sig är fullt afgörande och alla sällan förefinnas samtidigt,

blir, som ofvan nämnts, hybridens särskiljande ofta förenadt

med stora svårigheter, hvarför man 1 många fall, i synnerhet

vid bestämmandet af icke fruktificerande individer, måste

lemna frågan oafgjord, om S. glauca eller S. Lapponum in-

gått i hybridens bildande.

Frånser man dess nära slägtskap med S. Lapponum Xx her-

bacea, visar sig hybriden såsom en synnerligen väl differenti-

erad form, och jag har aldrig iakttagit öfvergångsformer till

någondera af dess hufvudarter eller till någon af dessas hy-

brider. Den hybridiserar med S. myrstnites:

Salix glauca X herbacea X myrsinites (nov. hybr.) Q.

På Hårdeggen anträffades 1890 i öfre björkregionen en

Salix-form, som med största sannolikhet bör tolkas såsom

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o1. 39

trippelhybrid mellan S. glauca, S. herbacea och S. myr-

sinites.

Nästan upprätt, omkr. 20 cm. hög, föga förgrenad buske

med utdragna och späda, men knotiga, glänsande bruna stam-

mar och glest gråludna årsgrenar samt qvarsittande knopp-

fjäll. Bladen bredt ovala — nästan cirkelrunda, omkr. 1,5

cm. breda och 2 cm. långa, med bred bas och vanligen trub-

big, tillbakaviken spets. Öfversidan glänsande mörkgrön, glest

hårig — nästan glatt med efter torkning upphöjdt ådernät.

Undersidan ännu efter torkning lifligt ljusgrön — föga mörk-

nande, slät, med gles, men jämnt fördelad hårighet och fin-

maskigt ådernät. Bladen tjocka och styfva, bladkanten tätt

finsågad. Hängena 2--4 cm. långa, upprätta, ofta skenbart i

grenarnes spets; hängefjällen trubbiga, bruna, svagt håriga;

kapslarna stora, kägelformiga, kortskaftade, föga håriga, bruna

och tillspetsade med tjockt, utdraget stift och djupt 4-kluf-

vet märke.

Denna form, som torde uppstått genom hybridisering

mellan S. myrsinites, från hvilken den hämtat sina festa

karakterer, och den i granskapet funna S. glauca X herbacea,

eger af S. glauca det upprätta växtsättet, den på bladens båda

sidor befintliga hårigheten samt det djupt 4-klufna märket,

och af S. herbacea de veka grenarne samt de små runda, tätt

finsågade bladens ännu efter torkning lifligt gröna undersida

med dess täta ådernät.

Saliz Lapponum Xx Arbuscula I, GQ.

Växtställen: Åreskutan, Renfjället, Storlienfjället, Skuru-

dalsporten, Stenfjället, Ånn, Tjallingdalen, Bunnerstötarne,

Snasahögarne och Sylfjället.

Denna hybrid träffas nästan konstant på alla de lokaler

der hufvudarterna växa tillsammans såväl i nedre gråvide-

regionen, som i björkarnes, ja stundom i barrträdens region

(Ånn), hvarest den uppnår en höjd af ända till 80 cm. Hy-

briden anträffas oftast på sanka, gräsbevuxna fjällsluttningar,

stundom föga sparsammare än S. Arbuscula; på vissa ställen

såsom vid Bunnerstötarne och i Tjallingdalen syntes den t. o. m.

förekomma nästan talrikare än denna art; äfven vid Storlien

uppträdde den i synnerligt stor ymnighet.

Liten, oftast upprätt, omkr. 10—80 cm. hög, vanligen

tätt förgrenad buske med bruna, glänsande, knotiga stammar

40 —B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

och glest håriga årsskott, ovalt lancettlika, 2—4 cm. långa

0,2—1,5 cm. breda, vanligen tjocka och fasta blad med ofta

bred bas och utdragen spets. Bladkanten fullkomligt hel-

bräddad — hvasst sågad, stundom tillbakaviken. Öfversidan

af bladen vanligen glänsande mörkgrön, glatt — mera sällan

tätt gråluden; undersidan tjockt gråluden, med de gröfre ner-

verna starkt upphöjda öfver ytan — nästan glatt, slät och

blekgrön. Hängena än oskaftade utan stödjeblad, än (oftare)

på långa med flera väl utvecklade stödjeblad försedda skaft;

hängefjällen bruna — nästan svarta med trubbade spetsar;

kapslarne tätt sittande — glesa, oskaftade — kortskaftade, of-

tast små och spetsiga, tjockt gråludna — silkeshåriga — nä-

staån glatta med vanligen utdraget stift och grundt 2-klufvet

märke med smala flikar.

Såsom af den lemnade beskrifningen framgår, företer hy-

briden en rikedom af variationer och bildar i kanske högre grad

än någon annan hybrid en oafbruten serie af öfvergångsformer

till de båda hufvudarterna. Så t. ex. uppträda på Åreskutan

och Storlienfjället vissa (i synnerhet han-)buskar af S. Lappo-

num med utvecklade stödjeblad på hängeskaften och mörk-

gröna glänsande blad-öfversidor, hvilka svårligen kunna sär-

skiljas från hybriden. Å andra sidan närmar sig denna i sina

smärre, glattare former så nära till S. Arbuscula, att den från

dess var. villosa endast kan skiljas genom bladens (åtminstone

i äldre stadium) oftast upphöjdt nerviga undersidor. Dessutom

erinra vissa former från Åreskutan och Storlienfjället ej obe-

tydligt om S. Lapponum xX phylicifolia. — Någon gång upp-

träder hybriden androgyn t. ex. på Storlienfjället.

Salix Lapponum X phylicifolia 2.

Af denna sällsynta hybrid anträffades 1885 en omkr. 50

cm. hög buske på en sumpig fjällsluttning i nedre gråvide-

regionen på Tjajtjasen.

Grenarne glänsande gulbruna, årsgrenarne och knopp-

fjällen rödbruna, glest håriga. Bladen ovalt lancettlika med

smal bas och temligen långt utdragen spets, omkr. 2—3 cm.

långa och 1 cm. breda, fasta, glest och grundt sågade, med

å undersidan starkt upphöjda hufvudnerver; öfversidan mörk-

grön med korta, glest, men jämnt fördelade hår; undersidan

blekt grågrön med likaledes glesa, men längre hår. Hängena

3—5 cm. långa, på mycket korta, med inga eller 1—2 för-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. n:o 1. 41

krympta stödjeblad försedda skaft; kaplarne oskaftade, tätt

gråludna, stiftet föga längre än det djupt 2-klufna märket.

På Storlienfjället anträffades samma år en närstående

hybrid,

Salix Lapponum X Arbuscula—phylicifolia (nov. hybr.) Q.

Närmare metershög, tätt förgrenad buske med mörkbruna,

glänsande glatta grenar, äggrundt lancettlika, 2—3 cm. långa,

0,5—1 cm. breda, spetsiga blad med glänsande mörkgrön,

glatt — mycket glest hårig öfversida och blekgrön, nästan

slät, tätt hårig — vanligen nästan glatt undersida. Hängena

omkr. 3 cm. långa på nästan lika långa, med flera väl ut-

vecklade stödjeblad försedda skaft, ljusbruna, trubbiga hänge-

fjäll, kortskaftade, finhåriga, spetsiga kapslar med långt ut-

draget stift och grundt 2-klufvet märke.

Hybriden står närmast den i trakten ej sällsynta S. Ar-

buscula-—phylicifolia, från hvilken den skiljer sig genom res-

ligare växtsätt, bladens hårighet, spetsiga kapslar och långt

utdragna stift.

Salix Lapponum Xx herbacea &, 9.

Växtställen: Åreskutan, Renfjället, Storlienfjället, Skuru-

dalsporten, Stenfjället, Tälgstensberget, Hårdeggen, Tjajtjasen,

Bunnerfjällen, Bunnerstötarne, ”Tjallingdalen, Snasahögarne,

Sylfjället, Syltopparna m. dl.

Denna är utan all jämförelse den allmännaste Salix-

hybriden i dessa trakter och påträffas på nästan alla de ställen,

der hufvudarterna växa i närheten af hvarandra, d. v. s. i

hela gråvide- och björkregionen. I barrskogens region, dit

S. herbacea stundom förirrar sig, har jag dock aldrig anträffat

densamma. Hybriden uppsöker gerna vattendränkta, icke gräs-

bevuxna ställen och uppträder än mera sparsamt i enstaka

individer, än i större ymnighet. På Stenfjället, der den före-

kommer ganska allmänt, täcker den på ett ställe en yta af

flera hundra qvadratmeter, och har på detta område utträngt

hvarje annan Saliz-form samt bildat en mörkgrön, glänsande

matta af omkr. 20 cm. höga buskar. Både han- och rikligt

fruktificerande honbuskar med, som det tycktes, väl utbildade

frön anträffades i mängd, hvadan hybriden gjorde intryck af

att derstädes fortplanta sig såsom sjelfständig art. På

flere andra ställen uppträdde den äfven i stor ymnighet såsom

42 —oB. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

på Bunnerstötarne och Snasahögarne jemte kringliggande

trakter.

Hybriden har länge innefattats i S. ovata Ser., af hvilken

den utgjort . hufvudbeståndsdelen. Bland öfriga herbacea-

hybrider öfverensstämmer den närmast med SS. glauca xX her-

bacea. Vid särskiljande af dessa två hybrider tala för S. Lap-

ponum's deltagande i hybrid-bildningen (förutom förekomsten

i öfre gråvideregionen) följande karakterer: glatta grenar; på

öfversidan glattare och på undersidan till följd af nervernas

starkare framträdande skrynkligare och med mera hvitaktig

ludenhet försedda blad med tillbakavikna kanter, utdragen

spets och största bredden förlagd närmare basen, som ofta

är mycket bred; mörkare hängefjäll, spetsigare kapslar,

längre stift och trådlikt 2-deladt eller nästan helt märke.

Som dock alla dessa karakterer endast äro relativa och sällan

förefinnas samtidigt blir bestämmandet af en del bland dessa

former (såsom redan under SS. glauca X herbacea anförts)

mycket vanskligt.

Hybriden varierar mycket och till alla delar. Så växlar den

från en 2—5 cm. hög, fullkomligt krypande, späd eller knotig

buske till ett halft upprätt 20—30 cm. högt vide med kraftiga,

utdragna stammar; bladen äro 1—4 cm. långa och 0,5-—2 cm.

breda, tunna — tjocka, läderartade, smalt lancettlika — nästan

cirkelrunda med afrundad — långt utdragen spets, hvasst sågade

— (sällan) fullkomligt helbräddade med slät eller tillbakaviken

kant, än på båda sidor fullkomligt glatta, än på båda sidor tätt

hvitulliga; undersidorna än släta, än skrynklade af starkt fram-

trädande nerver. Hanhängen än korta, täta med starkt ludna

hängefjäll, än smala, utdragna, glesa med föga håriga hänge-

fjäll. Honhängena än mycket korta, klotformiga, än utdragna,

ända till 3 cm. långa; hängefjällen ljusbruna — nästan svarta,

trubbiga — otydligt spetsade; kapslarne tjockt gråludna —

gröna och fullkomligt glatta; stiftet kort — långt utdraget;

märket nästan helt — djupt deladt i tvänne trådfina flikar.

S. Lapponum X herbacea är trots sin rikliga variation, en

(oafsedt dess nära slägtskap med S. glauca X herbacea) tem-

ligen lätt urskiljbar hybrid, som endast sällan till alla delar i

högre grad närmar sig någon af hufvudarterna. Från de

trippelhybrider, som denna allmänt och ymnigt förekommande

hybrid bör framför andra vara i tillfälle att bilda, skiljes det

ofta endast med svårighet. Några af de mera påtagliga af

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 1. 43

dessa må här anföras, nemligen dess hybrider med S. Lappo-

num, S. hastata?, S. Arbuscula och S. myrsinites.

Saliv Lapponum Xx herbacea X Lapponum (nov. hybr.) Q.

På Storlienfjällets sydvestra sluttning anträffades 1885 i

öfre bjökregionen på en fuktig fjälläng i närheten af S. Lap-

ponum Xx herbacea ett flertal buskar af en konstant, särdeles

egendomlig form, som enklast låter sig tolka såsom en hybrid

mellan den förra och S. Lapponum.

Delvis nedliggande, till 20—30 cm:s höjd uppstigande

buske med vidjelikt utdragna, mörkbruna stammar. AÅArsgre-

narne rödbruna, temligen grofva, kort gråludna. Knoppfjäll

ofta qvarsittande, glatta och bruna. Bladen bredt äggrundt

lancettlika med ravcket bred tvärhuggen bas och fal oa

stundom snedviken spets, helbräddade ned tillbakaviken ue

2—4 cm. långa med största bredden (1—2 cm.) nära basen;

temligen tjocka, men veka, på båda sidor släta. Den grå-

gröna öfversidan tätt, men kort, gråluden; undersidan gråaktig,

tätt hvitluden — på äldre blad glest hårig, blekgrön med

tätt mörkgrönt ådernät. Hängena 2—4 cm. långa med 1—3

vanligen väl utvecklade stödjeblad på de 1—1,5 cm. långa,

tätt gråludna hängeskaftena. Hängefjällen bruna, bredt spad-

lika, rundadt trubbiga, glest långhåriga. De oskaftade, tjocka,

trubbiga kapslarne tätt filtludna med utdragna stift af det

mycket djupt 2-klufna, trådfina märkets längd.

Hybriden visar sig till sina flesta karakterer intermediär

mellan S. Lapponum och vissa på Storlienfjället och Åreskutan

funna former af S. Lapponum Xx herbacea. Från den förra

skiljer den sig genom sitt nedliggande växtsätt, bredare, ve-

kare, på undersidan släta och fint nätådriga blad, samt genom

breda, väl utvecklade stödjeblad och bredt spadlika hängefjäll;

från den senare åter är den skild genom sina vidjelika, ut-

dragna stammar, gröfre, rödbruna årsskott, större, starkare

ludna, fullkomligt helbräddade blad, större hängen och kapslar,

samt genom de mycket långa, trådfina märkesflikarna.

Trots dessa intermediära karakterer gör dock denna form

ett i flere hänseenden mycket egendomligt intryck, hvarför

man vore frestad att anse den såsom en egen, nära S. Lappo-

num stående art, i synnerhet till följd af dess konstanta form

och rikliga förekomst.

44: Bl ex0l FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM" SALIXFLORAN,

Saliz hastata? X Lapponum X herbacea (nov. hybr.) Q.

Funnen på Åreskutan och Stenfjället 1890 i nedre gråvide-

regionen.

Hybriden åtskiljer sig från S. Lapponum Xx herbacea ge-

nom något blekare, djupare sågade, nästan glatta blad, föga

håriga, vid basen flasklikt uppblåsta, tydligt skaftade kapslar

med ofta 4-klufvet märke. De karakterer, som äro lånade af

S. hastata, äro dock ej särdeles skarpt framträdande, hvarföre

dennas deltagande i hybridens bildande ej torde vara fullt

säkert.

Salix Arbuscula x Lapponum Xx herbacea (nov. hybr.) Q.

Iakttogs 1885 och 1890 på Bunnerstötarne och Sylfjället.

Liten, omkr. 20 cm. hög, nästan upprätt, tätt förgrenad

buske. Bladen ovalt lancettlika, tjocka, nästan läderartade,

omkr. 2 cm. långa med största bredden, 0,5—1,5 cm., förlagd

närmare basen. Bladens öfversida glänsande mörkgrön, gelatt;

undersidan slät, blekare grön, nästan glatt med tätt mörkgrönt

ådernät. Bladkanten finsågad. Hängena 1--2 cm. långa med

breda, gulbruna, nästan glatta hängefjäll; korta, men tjocka,

nästan oskaftade, åtminstone mot spetsen silkesludna kapslar

med temligen korta stift och vanligen djupt 2-klufna märken.

Hybriden kommer mycket nära vissa former af S. Lappo-

num X herbacea, från hvilken den skiljer sig genom mera

upprätt växtsätt, tjockare, på öfversidan mörkgrönt glänsande

blad med blekare, slät undersida, försedd med fint mörkgrönt

ådernät; ljusare hängefjäll och silkeshåriga, små kapslar. Den

är en förbisedd, men, som det tyckes, ej särdeles sällsynt form

af S. ovata Ser.

Salix Lapponum X myrsinites X herbacea (nov. hybr.) Q.

Af denna Saliz-form anträffades 1890 några smärre indi-

vider på Bunnerstötens sydvestra sluttning i öfre gråvide-

regionen i omedelbara granskapet af såväl de trenne hufvud-

arterna som S. Lapponum xX herbacea IS, 2 och S. myrsinites

Xx herbacea &.

Starkt förkrympt, krypande, omkr. 5 cm. hög buske med

tjocka, knotiga, rikligt förgrenade stammar. De äldre grenarne

glänsande mörkbruna; årsgrenarne gulgröna, glest håriga.

Bladen äggrundt lancettlika, nästan oskaftade med bred bas

och utdragen spets, fasta, omkr. 1 cm. långa och 0,5 em. breda;

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 1: 45

öfversidan mörkgrön med matt glans, glest hårig; undersidan

ljusare grön med fint upphöjdt ådernät, glest, men jämnt grå-

luden. Bladkanten hvasst och oregelbundet sågad. Hängena

omkr. 1 cm. långa på korta, bladiga, gråludna skaft. Hänge-

fjällen mycket breda, svarta, rundtrubbiga, föga håriga. Kaps-

larne kortskaftade med flasklikt uppblåst bas och utdragen

spets, glest, men jämnt, korthåriga, vid basen gulgröna, för öfrigt

blygrå med utdraget stift och 2—4-klufvet märke.

Hybriden står nära såväl S. Lapponum xX herbacea som

S. myrsinites X herbacea, men skiljer sig från den förra genom

fastare, mera mörkgröna, hvassare tandade blad, svarta, breda

hängefjäll, blygrå kapslar och stundom 4-klufvet märke; från

den senare genom på båda sidor kort, men jämnt gråludna

blad med å undersidan upphöjd nervförgrening.

Salix hastata X Arbuscula &, Y.

Förekommer på Bunnerstöten och Åreskutan, der den

uppträder mycket sparsamt i öfre björk- eller nedre gråvide-

regionen på torra, gräsbevuxna ställen.

Liten, upprätt—nedliggande, tätt förgrenad, 20—30 cm.

hög buske med bruna, föga knotiga grenar och glest ludna

årsskott samt ofta qvarsittande knoppfjäll. Bladen styfva och

tjocka, till alla delar glatta, äggrundt lancettlika, omkr. 2 cm.

långa, nära 1 cm. breda, glest och grundt sågade med smal

bladbas och föga utdragen spets; öfversidan glänsamde mörk-

grön, undersidan blekgrön, slät, med ådernätet mindre tydligt

än hos S. hastata. Stipler saknas. Hängena omkring 2—3 cm.

långa, smala, med 1—3 svagt utvecklade stödjeblad. Hänge-

fjällen bruna, trubbiga, nästan glatta; de tydligt skaftade, nedtill

grönbruna, glatta, mot spetsen glest silkeshåriga kapslarne för-

sedda med korta stift och grundt 2-klufna märken.

Saliz hastata Xx nigricans 9.

Af denna hybrid anträffades på Åreskutan i granregionen

vid stranden af Mörviksån en nedliggande 20—30 cm. hög

buske med de äldre grenarne långsträckta, mörkbruna och

späda samt årsgrenarne nästan svarta, fint gråludna. Bladen

tunna, delvis svartnande, 6—8 cm. långa, 3—-4 cm. breda, ägg-

rundt lancettlika med hjärtlik bas. Undersidan blekgrön, föga

hårig; bladkanten djupt och hvasst sågad. Stiplerna stora,

hjärtlika. Hängeskaften 3—5 cm. långa med omkr. 5 väl ut-

46 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

vecklade stödjeblad; hängen af 4—6 cm:s längd; hängefjäll

utdragna, spetsiga, ljusbruna, långhåriga; kapslarne långskaf-

tade, långa och smala med fasklikt ansvälda baser, till större

delen nästan glatta, mot spetsen kort gråludna; stiftet omkr.

dubbelt så långt som det 2—4-klufna märket.

Hybriden står nära S. nigricans B borealis Fr., från hvil-

ken den dock skiljer sig medelst vissa karakterer, som otvätydigt

erinra om de i granskapet talrikt förekommande formerna af

S. hastata a subsylvatica Ands. Dessa karakterer äro före-

trädesvis: det nedliggande växtsättet, de späda, svarta grenarne,

de stora hjärtlika stiplarna, de djupt sågade, föga svartnande,

undertill blekgröna, med breda, stundom hjärtlika baser för-

sedda bladen, samt de långa och smala, vid basen flasklikt

ansvälda, delvis glatta kapslarne.

Salix hastata X myrsintites GQ.

På Åreskutan i nedre gråvideregionen anträffades af denna

hybrid en vidt utgrenad, krypande buske, som af S. myrsinites

erhållit sina festa karakterer, men dock skiljes från denna

genom de späda, långt utdragna, icke knotiga grenarne samt

de tunna, större och bredare, på undersidan blekt blågröna,

med ljusare ådernät försedda bladen samt de tydligt skaftade

kapslarne. Genom dessa karakterer närmar den sig S. hastata.

Salix hasteta X herbacea 9.

Af denna i åtskilliga andra fjälltrakter ej särdeles sällsynta

hybrid anträffades endast en enda krypande, vidt utgrenad

buske i mellersta gråvideregionen på Åreskutans sydvestra

sluttning. Enär hybriden sedan länge är väl känd under

namnet S. sarmentacea Fr., lemnas här ingen beskrifning af

densamma.

Salix hastata X reticulata 9.

År 1885 anträffades af denna, i likhet med andra »eti-

culata-hybrider lätt igenkända hybrid, i mellersta gråvide-

regionen tvänne former, båda sterila, fullständigt krypande och

starkt utgrenade, af hvilka den ena, funnen vester om Bunner-

stötarne, utmärkte sig för mera utdraget, vekare växtsätt,

ovala, hvassågade blad med på undersidan starkt upphöjdt

ådernät, under det att den andra, som växte vid Tjallingåns

södra .strand, egde ett mera tätt och knotigt växtsätt med

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o1. 47

mera rundade, nästan helbräddade, tjockare, men på undersidan

slätare blad. — Hybriden är sedan länge känd från Norge

och Lappmarkerna.

Saliz phylicifolia X Arbuscula 3.

Växtställen: Åreskutan, Storlienfjället, Ånn och Tjalling-

dalen.

Förutom de talrika öfvergångsformerna mellan båda huf-

vudarterna anträffas stundom former, hvilka ega så utpräglade

karakterer af båda, att de lämpligast torde böra förklaras såsom

bildade på sexuel väg.

Liten, grofstammig, omkr. 20—50 cm. hög buske med

grofva mörkbruna grenar, hvilken genom sina långt utdragna,

tunna blad, bortfallande knoppfjäll, föga utvecklade stödjeblad,

- mörka, spetsade hängefjäll och utdragna stift med 2—4-klufna

märken sluter sig till S. phylicifolia, samt af S. Arbuscula er-

hållit det låga, täta växtsättet, de smala, hvasst tandade bladen

med tätt ådernät, de utdragna hängeskaften och de små, trub-

biga, silkeshåriga kapslarne.

Hybriden kan ej, såsom upprepade gånger framhållits,

med säkerhet urskiljas från hufvudarterna, till hvilka en oaf-

bruten serie öfvergångsformer finnes.

Salix nigricans X Arbuscula (nov. hybr.) ster.

Denna, såsom jag tror, ej förut med full säkerhet funna

hybrid anträffades 1890 vid Ånn i barrskogsregionen.

Omkr. 10—30 cm. hög, halft upprätt buske med gul-

bruna, glänsande, tätt förgrenade, temligen smala stammar och

gulgröna, späda, fullkomligt glatta årsgrenar. Bladen 1—3

cm. långa, omkr. 0,5 cm. breda, lancettlika, djupt och hvasst

sågade, tjocka och fasta, till alla delar glatta eller på öfver-

sidan stundom kort och glest håriga; vid torkning knappast

mörknande. Öfversidan Slänsande blågrön med sn utpräg-

ladt ådernät. Stipler Ras. — Vid ER träffades HR flere

öfvergångsformer mellan denna hybrid och S. nigricans.

Salix Arbuscula X myrsinites (nov. hybr.?) Q.

Af denna tydliga och, såvidt jag vet, ej förut beskrifna

hybrid anträffades 1885 en individ på Renfjällets norra slutt-

ning i mellersta gråvideregionen.

48 B. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

Liten, nästan krypande, omkr. 10—15 cm. hög buske med

tjocka, tätt förgrenade, gulbruna stammar och 2—53 cm. långa,

omkr. 0,5 cm. breda, tjocka och styfva, lancettlika blad, som

på öfversidan äro glänsande mörkgröna, glatta med efter tork-

ning upphöjdt ådernät och på undersidan äro blekare gröna,

nästan glatta. Vid konservering visa bladen, af hvilka några

qvarsitta vissnade från föregående år, benägenhet att mörkna.

Hängena, utgående från stammen, omkr. 2 cm. långa, smala,

skaftade, med 3—4 små stödjeblad; hängefjällen mörkbruna,

trubbiga, glest håriga; kapslarne små och smala, nästan oskaf-

tade, silkesludna med utdragna stift och djupt 2-klufna

märken.

Saliz Arbuscula X herbacea &.

Anträffades i några individer på Åreskutans sydvestra

sluttning i mellersta gråvideregionen.

Krypande, omkr. 10 cm. hög, rikligt förgrenad buske med

gulgröna årsskott och qvarsittande knoppfjäll. Bladen små,

1 cm. långa och 0,5 cm. breda, bredt ovalt lancettlika, nästan

fullkomligt glatta, finsågade med mörkgrön, glänsande öfver-

sida och blekare grön, slät, tätt nätådrig undersida. Han-

hängena 1 cm. långa med gula, i spetsen ljusbruna, trubbiga,

utdragna föga håriga hängefjäll.

Saliz Arbuscula Xx reticulata 9.

Liten, halft upprätt, omkr. 10 cm. hög buske, med knotiga,

tätt förgrenade, vid roten nära en centimeter tjocka, mörkbruna

stammar. De två sista årens grenar glänsande rödbruna med

qvarsittande knoppfjäll. Bladskaften 1— af skifvans längd,

jämte hufvudnerverna rödbruna; bladbasen smal; bladkanten

glest och grundt sågad, starkt tillbakaviken; bladspetsen af-

rundad eller t. o. m. lätt indragen. De fasta och tjocka bladen

äro omvändt äggrunda; längden 1—2,5 cm., bredden 0,6—1

cm. Öfversidan glatt, glänsande mörkgrön. Undersidan isgrå

med ett tydligt, starkt upphöjdt nätverk af gulgröna nerver;

på vissa blad finnes en mycket sparsam beklädnad af långa

ljusgula hår. )

Honhängena äro omkr. 2 cm. långa, smala, glesblommiga,

skenbart i grenarnes spets, på ungefär lika långa, med 3—5

väl utvecklade stödjeblad försedda skaft; hängefjällen ljusbruna,

föga håriga, 1 spetsen mörkare, trubbiga; kapslarne kort skaf-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o1. 49

tade, mycket små, vid basen fasklikt uppblåsta, tätt silkes-

ludna med korta stift och grundt 2-klufna märken.

Denna form öfverensstämmer nära med den i Tyrolen

funna S. Ganderi Hutr., från hvilken den skiljer sig genom

nästan glatta blad och mera förkrympta hängen.

Hybriden anträffades 1885 sparsamt på Åreskutans syd-

vestra sluttning i mellersta gråvideregionen på en torr, stenig

lokal.

På ett närliggande, något lägre beläget, sumpigt ställe

anträffades 1890 några individer af en ej obetydligt afvikande

form:

S. Arbuscula X reticulata v. acutifolia ster.

Mycket förkrympt, fullkomligt krypande, blott 2 cm. hög,

knotig och tätt förgrenad buske. Bladen mera kortskaftade,

tunnare, äggrundt lancettlika med ofta utdragna spetsar. Huf-

vudnerven bildar jemte de gröfre binerverna ett rödaktigt öfver

"den isgrå, släta undersidan ej upphöjdt nätverk. Bladen sällan

mer än 1 cm. långa och 0,5 cm. breda; bladkanten mera

tätt och hvasst sågad, ej tillbakaviken. Undersidan glatt —

betäckt af jämnt fördelade, långa gula hår. — Denna egen-

domliga form skiljer sig från andra former af reticulata-hybri-

der genom sina tunna, släta, spetsiga blad med icke tillbaka-

vikta kanter.

Salix phylicifolia X nigricans 9.

Vid Mörviksån anträffades i granregionen en omkr. 50 cm.

hög buske, som med säkerhet torde böra tydas såsom hybrid

mellan S. phylicifolia och S. nigricans, enär den af dessa båda

arter egde bestämda karakterer, nemligen

af S. phylicifolia:

de långt utdragna, smala, tunna, å båda sidor släta, på

undre sidan blekgröna, mycket otydligt nätådriga, till alla delar

glatta, äfven efter torkning oftast lifligt gröna, glest sågade,

med bred gulaktig medelnerv försedda bladen; samt

af S. nigricans:

de spänsliga grenarne, de långa, med 3—4 väl utvecklade

stödjeblad försedda hängeskaften; de nästan fullkomligt glatta,

långskaftade, spetsiga, smala kapslarne; det långa stiftet och

det djupt 2-klufna märket.

Hybriden torde här såsom på andra ställen, der de båda

hufvudarterna växa tillsammans, ej vara sällsynt, men är i

30 <oB. G. O. FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

fjälltrakter oftast ej urskiljbar från de talrika öfvergångs-

former, som der förefinnas mellan dessa arter.

Salix phylicifolia X myrsinites ster.

Af denna hybrid förekom i nedre gråvideregionen af Åre-

skutans sydvestra sluttning på en sumpig lokal en mer än

30 cm. hög buske, hvilken genom vekare och vida mindre

knotigt växtsätt, större, breda, omvändt äggrunda, på under-

sidan blekgröna, otydligt nätådriga blad skiljer sig från S.

myrstnites, af hvilken den erhållit bladens tjocklek och fasta

konsistens, glest håriga undersidor och glänsande mörkgröna

öfversidor med ett väl utbildadt ådernät, som hos de vid tork-

ning gerna mörknande bladen på ett karakteristiskt sätt höjer

sig öfver ytan.

Saliz phylicifolia X herbacea (nov. hybr.) ster.

Af hybriden anträffades 1890 en individ på Bunner-

stötarnes sydvestra sluttning på en fugtig, gräsbevuxen lokal

i mellersta gråvideregionen omkr. 3,500 fot ö. h.

Liten, föga mer än 10 cm. hög, krypande, knotig, tätt

förgrenad buske med bruna, 6—7 mm. tjocka stammar; de två

sista årens grenar mycket späda, gräsgröna. Knoppfjällen från

föregående år ofta qvarsittande, glänsande bruna; det sista

årets rent gröna. Bladen fasta, bredt omvändt äggrunda 1—2,5

cm. långa, 0,5—1,5 cm. breda. Bladkanten glest och grundt

sågad; bladbasen och spetsen trubbade; bladskaftet temligen

kort. Bladens öfversida glänsande mörkgrön, fullkomligt glatt;

undersidan blekt grågrön — nästan isgrå, vanligen fullständigt

glatt och slät, på några blad förefinnes ett fåtal glest spridda

hår. För öfrigt eger undersidan ett fint, men ej särdeles fram-

trädande nätverk af mörkgröna, öfver ytan icke upphöjda ner-

ver; medelnerven är i likhet med de från densamma utgående

större nerverna ljust gulgrön, bred och platt, fullkomligt glatt

och tydligt upphöjd öfver ytan.

Ehuru af denna form inga blomdelar anträffades, torde

dock dess hybrida natur vara fullt obestridlig, enär den före-

ter väl utpräglade karakterer af båda i densamma ingående

hufvudarterna, nemligen

af S. phylicifolia: :

de knotiga, grofva, glänsande bruna stammarna, de tjocka,

omvändt äggrunda, glest och grundt sågade, på öfversidan glän-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 1. 51

sande mörkgröna, på undersidan blekt grågröna bladen med

bred och ljusgul medelnerv; samt

af S. herbacea:

det förkrympta, krypande växtsättet, de qvarsittande knopp-

fjällen, det sista årets gräsgröna grenar och knoppfjäll; de små,

breda, starkt trubbade, på undersidan fint nätådriga bladen.

En karakter hos denna form, som skenbart strider mot

antagandet af dess bildning af S. phylicifolia och S. herbacea,

är den på undersidan af vissa blad förekommande glesa hårig-

heten. Dock må ihogkommas, dels att båda hufvudarterna ej

synnerligen sällan ega svag hårighet, dels att hybrider stundom

antaga visa mindre väsentliga karakterer, som ej återfinnas

hos någondera af de i dem ingående hufvudarterna. — Någon

tydlig hybrid mellan S. phylicifolia och S. herbacea torde förut

ej vara funnen.

Salix nigricans X myrsinites &, 8.

Förekommer på Åreskutan, Renfjället och Storlienfjället.

Såsom ofvan åtskilliga gånger framhållits finnas mellan

S. nigricans och S. myrsinites intermediära former. Flertalet

af dessa torde dock ej böra betraktas såsom hybrida utan

snarare såsom öfvergångs-former mellan båda hufvudarterna,

hvilka ännu ej synas vara fullt differentierade från hvarandra.

Särskildt torde detta gälla de i barrskogens och nedre grå-

videnas region förekommande formerna, hvarest den ena eller

den andra af ifrågavarande arter antingen icke eller endast

mera undantagsvis förekommer. Den verkliga hybriden bör

urskiljas från öfvergångsformerna genom skarpt utpräglade

karakterer af båda hufvudarterna, men gränserna mellan art,

öfvergångsform och hybrid torde väl ännu i de flesta fall blott

kunna dragas mer eller mindre godtyckligt, hvarför jag här

afstår från att söka beskrifva den sistnämnda.

Någon gång anträffades androgyna former såsom på Ren-

fjället.

Salix myrsinites X herbacea g.

Växtställen: Bunnerstöten, Bunnerfjället och Åreskutan,

hvarest hybriden sparsamt anträffades på sumpiga ställen oftast

i mellersta gråvideregionen.

Liten, nästan fullständigt krypande, 5—10 cm. hög, knotig,

tätt förgrenad buske med glänsande mörkbruna grenar, af

32 BÅEAO FLODERUS, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SALIXFLORAN.

hvilka de sista årens äro späda, grönaktiga och glest håriga.

Bladen äggrunda — äggrundt lancettlika med bred bas, hvasst

och djupt sågad bladkant jemte intryckt — trubbig — ut-

dragen spets, läderartadt tjocka, omkr. 1,5 cm. långa och 1

cm. breda; öfversidan glänsande mörkgrön med efter torkning

upphöjdt ådernät; undersidan äfvenledes mörkgrön med ett

fint, mörkt, icke upphöjdt ådernät samt med glest spridda,

oftast långa hår. Hanhängena 1 cm. långa, skaftade, försedda

med 2 väl utvecklade stödjeblad samt ljusbruna, trubbiga,

nästan glatta hängefjäll.

Saliz herbacea Xx polaris &, 8.

Bestämmandet af denna hybrid är förenadt med de största

svårigheter, enär den knappast kan särskiljas från de talrika

öfvergångsformer,. som ofta anträffas, der de båda hufvudarterna

växa i närheten af hvarandra. Endast i ett fåtal fall torde

man derföre med bestämdhet kunna förklara en dylik form

för hybrid. Sådane former af mer eller mindre tydligt hybrid

natur anträffades på Bunnerfjället i ett ej obetydligt antal

individer.

Salix reticulata < herbacea ster.

Af denna hybrid anträffades 1885 en individ i mellersta

gråvideregionen på Åreskutans sydvestra sluttning på en torr,

stenig lokal i omedelbara granskapeas af S. Arbuscula Xx reti-

culata 9.

Liten, tätt förgrenad, omkr. 5 cm. hög buske med grof

hufvudstam och späda, bruna, föga knotiga grenar. Års-

grenarne gulgröna, glest håriga. Bladen långskaftade, tjocka

och fasta, bredt omvändt äggrunda — nästan cirkelrunda, 1—2

cm. långa och 0,5—1,5 cm. breda med afrundad eller något

intryckt snedvriden spets. Bladens öfre yta mörkgrön, glatt

— glest hårig; den undre ytan blekt grågrön — nästan isgrå

med ett tätt och starkt upphöjdt ådernät samt försedd med

oftast långa, glest spridda hår. Bladkanten tillbakaviken,

helbräddad eller nära basen försedd med några grunda såg-

tänder.

Hybriden är äfven uppgifven från Skurudalsporten i Jämt-

land samt från Lappland och Norge.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 17. Afd TIL. N:o 2.

ETT LITET BIDRAG

TILL

SIBIRIENS CHLOROPHYLLOPHYCE-FLORA

O. BORGE.

MED EN TAFLA.

STOCKHOLM, 1891.

OKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

. Kand

JA rr

[1 - Då TT

OAAME TITT TT

» i VIN OM

sla

Ale JR

— ARDJT-AOYRAO LIN ATOROdEG

KHAN TOTE

invit då TA sn KEFNTT PE [LI

Wagon närmare kännedom om Sibiriens Chlorophyllophycéer

erhölls egentligen först genom R. Borpt i »Bidrag till känne-

domen om Sibiriens Gil iaphyllöphycder (Öfversigt af Kongl.

Vetenskapsakademiens Förhandlingar 1885, N:r 2). Sedermera

har W. KozLowsKky publicerat ett arbete öfver sibiriska alger

i »Memoiren der Kiewer Naturforscher-Gesellschaft», Theil XI,

p. 1—36, Kiew 1890 (på ryska språket). Utom dessa tvänne

arbeten har under senare åren mig veterligen intet publice-

rats öfver sibiriska Chlorophyllophycéer.

På den under Frih. Å. E. NORDENSKJÖLDS ledning stående

expeditionen till Jenissej 1875 hopbragtes af Docent A. N.

LUNDSTRÖM en samling sötvattensalger, som Herr LUNDSTRÖM

sedermera godhetsfullt stält till mitt förfogande. Denna sam-

ling består af 6 kollekter:

Sopotschnaja Korga 71? 40 n. br. 22 aug. 2 kollekter,

Mesenkin TEPE ESA Eee er »

Dudino 69 3 sept. 1 kollekt,

Baklanowskij Gör 20-38 Lö a IRON

I kollekten från Baklanowskij påträffades endast Vaucheria

geminata WaLiz Pp racemosa WaLz.

De för Sibirien nya formerna, till ett antal af 33, äro i

" det följande utmärkta med en " framför namnet.

äl

vå

O. BORGE, SIBIRIENS CHLOROPHYLLOPHYCE-FLORA.

Fam. COLEOCHZETEAE NäG.; PRINGSH.

COLEOCHAETE NaG.

C. scutata BrRÉB.

Mesenkin.

C. orbicularis PRINGH.

Mesenkin.

Fam. OEDOGONIEZE DE BAR.

I BUTLB OCR AG:

B. intermedia DE BAR.

Crass. cell. veg. 14—18 u; altid. 2"/,—2'/, plo major.

» — androsp. 13 u; » 130

NAN 39—40 u; > 32—534 u.

MI nannandr. (VO » KO to

Mesenkin.

B. nana WIiTTR.

Crass. cell: veg. | 14—20 u; altid. 19—20 u.

>» — 00g: FAR » -36—42 u.

cell. sperm. 9—10 u; => 6—38 u.

Dudino.

B. sp.

Sterilis. Membrana cellularum punctata.

Long. cell. veg. 49—72 u; lat. 27—30 u.

Sopotschnaja Korga.

Bsp:

Sterilis.

Mesenkin.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 2. 5

II. OEDOGONIUM LiInE.; PRINGSH.

bi Or sp

Sterilis.

Sopotschnaja Korga.

Fam. CHZETOPHOREZE HaARV.; WITTR.

I. APHANOCHAZETE A. Br.

1. A. repens A. Br.

Mesenkin, Sopotschnaja Korga.

Fam. CONFERVACEZE (AG.) RaAB.

I. CONFERVA (1) Witre:

1. C. bombycima AG.

Lat. cell. 12—13 u.

Sopotschnaja Korga.

2 OSP.

Long. cell. 31—39 u; lat. 13 u.

Mesenkin.

Fam. PEDIASTREJE NEG.

I. PEDIASTRUM MEYER.

1. P. Boryanum (Turr.) MENEGH (9 granulatum (Körz.) A. Br.

Dudino, Mesenkin.

EON PI vagum Kör.

Mesenkin.

II. COELASTRUM NzG.

1. C. sphericam NG.

Diam. coenob. 40 u; diam. cell. 13 u.

Mesenkin.

6 O. BORGE, SIBIRIENS CHLOROPHYLLOPHYCE-FLORA.

III. SCENEDESMUS MEYEN.

+1. S. denticulatus LAGERH. f. WiuLzp. Obs. Alg. Tab. 1, figg.

27—30.

Long. cell. 9 u; lat. 5—6 u. Fig. 1.

Mesenkin.

2. S. quadricauda (TURP.) BREB.

Long. cell. 15—16 u; lat. 6—7 u.

Mesenkin.

Fam. PALMELLACEZE (N26.).

I. NEPHROCYTIUM Näs.

+]. N. Agardhianum NEG.

Mesenkin.

II: OOCYSTIISSNAG:

1. O. solitaria WirtR.

Long. cell. 18—39 u; crass. 9—26 u.

Mesenkin, Sopotschnaja Korga.

IIT: OR APERDTUM-= King

1. RB. polymorphum ERESEN.

Sopotschnaja Korga.

IV. SCHIZOCHLAMYS A. BR.

1. S. gelatinosa A. Br.

Diam. cell. 10—14 u.

Dudino, Sopotschnaja Korga, Mesenkin.

V. -TROCHISCIA Körz.

+]. T. reticularis (REINSCH) HANSG.

Diam. cell. 26 u.

Sopotschnaja Korga.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. aAFD. III. N:o 2. 7

Fam. VOLVOCEZE (EHRENB.) RAB.

I. PANDORINA Borr; PRINGSE.

NE. Morum (MörL.) Bort:

Diam. Fam. 32—34 u.

Sopotschnaja Korga, Mesenkin.

Fam. VAUCHERIEZE DECAISN.

TIVA GETERITAT DI 0:

1. V. geminata Wazrz Pp racemosa WaALz.

Baklanowskij.

Fam. CHARACIEZE (N26.) WITTR.

I. CHARACIUM A. Br.

+1. C. longipes RAB.

Long. cell. cum stip. 24—25 u; crassit. 6—7 u; long.

stip. 6—7 u.

Dudino.

II. OPHIOCYTIU Mi NA6.

1. 0. cochleare (EicHw.) A. Br.

Diam. cell. 6—7 u.

Sopotschnaja Korga.

2. O. majus NEG.

Diam. cell. 11—12 u.

Mesenkin.

Fam. MESOCARPEZE DE BAR.

I. MOUGEOTIA AG.; WiTTR.

NN Mresp

Sterilis.

Mesenkin.

8 O. BORGE, SIBIRIENS CHLOROPHYLLOPHYCE-FLORA.

Fam. ZYGNEMEZE MENEGE.

I. SPIROGYRA LINE.

UNTSE sp rio.

Membrana replicata. Copulatio lateralis.

Lat. cell. veg. 26—29 u, 5—7 plo major; long. zygot-

97—110 u, lat. 43—46 u.

Sopotschnaja Korga.

20 ABS 12

Lat. cell. veg. 31 u; long. zygot. 108—118 wu, lat. 39—43 u-

Mesenkin.

II. ZYGNEMA AG.

Sp.

Sterilis.

Long. cell. 32—55 u; lat. 19—20 u.

Sopotschnaja Korga, Mesenkin.

Fam. DESMIDIEAZE Körz.; DE BAR.

I. HYALOTHECA EHRB.

1. H. dissiliens (SmitH) BrRÉB.

Long. 17—20 u; lat. 27 u.

Sopotschnaja Korga.

II. EUASTRUM EHRB.; RALFS.

1. E. elegans (BrEB.) Körz. & Rarrs Brit. desm. Tab. XIV,

fig. 7 2—c.

Long. 31—33 u; lat. 22—24 u.

Dudino, Mesenkin, Sopotschnaja Korga.

+B. speciosum BoLpr.

Forma lobuli basales cum aculeo parvo ut Borpr in Desm.

Grönl. tab: I, fig. 11 indicat.

Long. 49—50 u; lat. 33—34 u.

Dudino.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o2. 9

+2. E. binale (Turr.) Rarrs. f. bo LUND: De Desm: p- 22;

RALFS. Brit. Desm. Tab. XIV, fig. 8.b:

Hong: 21 je; lav 17 u.

Dudino.

iköre. LUND. De Desm. p- 22; RALes. le. figad c,,d.

Long. 22—295 u; lat. 17-—18 u.

Dudino, Mesenkin.

3. E. verrucosum EHRB.

Mesenkin.

III. STAURASTRUM -MeEYEN; RALFS.

1. S. pachyrhynchum Norpst. Fig. 5.

Long. 30—32 u; lat. 31—32 u.

Sopotschnaja Korga.

=+2. S. sibiricum n. sp. f. ovalis. Fig. 4.

S. sino mediano subrectangulo profunde constrictum; se-

micellule subcuneate, sursum dilatate, dorso truncate, latera-

libus subconvexis, apicibus subacutis; e vertice vise ovales.

Membrana glabra.

Long. 19—20 u; lat. 20—21 u.

Mesenkin.

Jmf. Staurastrum sp. BorLpt. Desm. Grönl. p. 32, Tab. II,

fig. 51, till hvilken den möjligen skulle kunna hänföras såsom

varietet. Andra mycket närstående former äro S. minutissimum

REINSCH f. tetragona NOorpst. Desm. arct. p. 33, Tab. VIII

Hora0 samt S. sp. Norpsr. le, Tab. VILL fig. S(.

3. S. dejectum BrREB.

Long. 32—33 u; lat. 32—33 u.

Mesenkin.

+4. S. lunatum RALFS.

Long. semicell. 15—16 u; lat. 31 u.

Mesenkin.

O. BORGE, SIBIRIENS CHLOROPHYLLOPHYCE-FLORA.

5. S. margaritaceum (EHRB.) MENEGE.

cell.

10;

Long. 30/u; Jat. 30 u:

Sopotschnaja Korga.

S. polymorphum BREB.

Long. 39 u; lat. 45—46 u.

Sopotschnaja Korga.

S. pilosum (NEG.) ARCH.

Long. 44 u; lat. 54—55 u.

Mesenkin, Sapotschnaja Korga.

IS. eristatum (NEG.) ARCHE.

Long. 44 u; lat. 45—46 u.

Sapotschnaja Korga.

S. furcigerum BREB.

Long. cell. sine rad. 47—52 u, cum rad. 78—85 u; lat.

cum rad. 71—91 u.

Sopotschnaja Korga.

S. sexangulare (BULNH.) LUND.

Long. semicell. 32—33 u.

Sopotschnaja Korga.

IV. XANTHIDIUM (EzErRB.) RALF.

X. fasciculatum PEERrRB. (ex. p.).

Long. semicell. 28—29 u; lat. 57 u.

Mesenkin.

X. antilopeum (BriB.) Körz.

Long. 62—63 u; lat. 62—63 u.

Mesenkin. -

Vv. COSMARIUM (CorDbA) RALFS.

C. Botrytis (Borr) MENEGH.

Long. 69—80 u; lat. 56—060 wu.

Dudino, Mesenkin, Sopotschnaja Korga.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III, N:o 2. 11

+B. subtumidum WITH.

Long. 65 u; lat. 45—46 u.

Mesenkin.

2. OC. margaritiferum (TURP.) ÅROCH.

Long. semicell. 28—29 u; lat. 49—50 u.

Sopotschnaja Korga.

+3. C. remforme ARCH.

Hong 106 u; lat. dl u.

Mesenkin.

4. C. subpunctulatum NORDST.

Long. 39 u; lat. 32—33.

Mesenkin.

>F. BörGEs. Desm. Bornh. p. 145, Tab. VI, fig. 4.

Long. semicell: 15—16 u; lat. 30 u.

Dudino.

5. C. punctulatum BREB.

Long. 30—33 u; lat. 30—31 u.

Mesenkin.

6. C. crenatum RarFs. f. cremis lateralibus

Speteb. p. 30, Tab. 6; fig. 7.

Long. 24—33 u; lat. 18—25 u.

Dudino, Sopotschnaja Korga, Mesenkin.

F. cremis lateralibus 2 Norpsr. 1. c. fig.

Long. 30—35 u; lat. 22—27 u.

Dudino, Mesenkin, Sopotschnaja Korga.

7. OC. suberenatum HANTZSCH.

Long. 25—27 u; lat. 23—25 u.

Sopotschnaja Korga.

+8. CO. cucumis CorpvaA f. rotundata JAKOBS.

Long. 97—98 u; lat. 52 u.

Sopotschnaja Korga.

3 NorbsT. Desm.

12 O. BORGE, SIBIRIENS CHLOROPHYLLOPHYCEÉ-FLORA.

9. C. quadratum RALFS.

"Forma semicellula in apice magis rotundata quam in

forma typica. Fig. 6.

Hong (1E=T2 ms darkSor a:

Sopotschnaja Korga.

10. C. granatum BRrREB.

Long. 30—38 u; lat. 20—23 u.

Sopotschnaja Korga, Mesenkin.

Forma f. alate JAKOBS. similis, sed semicellul&e lobis

in apice retuse, in centro granula parva instructe;

a latere vise fere ovate sursum attenuate, apice

obtuso-rotundateze. Membrana glabra. Fig. 7.

Long. 27—29 u; lat. 19—20 u.

Mesenkin.

11. C. bioculatum BREB.

Long. 14 u; lat. 14 u.

Mesenkin.

>12. C. Meneghinii Brbs. of. Rac. Desm: Pol: Tab. II, fig. 5.

Long. 14 u; lat. 13—14 wu.

Mesenkin.

+F, Remschii Istv. "Fig: 8

Long. 24—26 u; lat. 19—21 u.

Dudino.

"Forma. Higa9.

Long. 30—31 u; lat. 22—24 u.

Mesenkin.

Skiljer sig från närmast föregående form endast genom att

cellhalfvornas inbugtningar ej äro så djupa. Jmf. äfven C.

Meneghinii Brees. f. octangularis WiuzEr 6 simplicissima WILLE

i WEsT7. List of Desm. from Mass. Tab. II, fig. 7.

+F. ”Borpr. Desnmi-Grönlipl18, Tabsd) fowil6:

Long. 3—10 u; lat. 8—10 u.

Dudino, Mesenkin.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 2. 13

13. C. Turpinii BREB.

Long. 53—057 wu; lat. 49—49 u.

Dudino, Mesenkin, Sopotschnaja Korga.

14. C. latifrons ILuUND.

Forma membrana tota granulata et non, ut in forma ty-

pica, in centro semicellularum granulis (preter series

verticales) nullis.

Long. 36—38 u; lat. 36—38 u.

Sopotschnaja Korga.

215. C. Kjellmani WiznzE "grande WiLLE.

Long. 45—46 u; lat. 39 u.

Mesenkin.

16. C. phaceolus BREB.

Long. 29—33 u; lat. 2ö—34 u.

Dudino, Mesenkin.

p. achondrum BoLpr.

Forma major.

Long. 98 u; lat. 52 u.

Sopotschnaja Korga.

VI PLEUROTZENIUM Nac.

1. P. Ehrenbergii (RALFs.).

Long. semicell. 195 u; lat. 26—28 u.

Sopotschnaja Korga.

VII. CLOSTERIUM Nitzsocn.

+]. C. gracile Bris.

Honsilldt us lav 6—71 u.

Dudino.

2. C. acerosum (SCHRANK) EHRB.

Long. circe. 690 u; lat. 45—46 u:

Mesenkin.

14 O. BORGE, SIBIRIENS CHLOROPHYLLOPHYCE-FLORA.

3. C. striolatum EERB.

Long. 227-358 u; lat. 22—33 u.

Dudino.

4. C. Diane EERB.

Long. 145—146 u; lat. 21 u.

Mesenkin.

5. OC. parvulum NEG.

Long. 74 u; lat. 10—11 u.

Mesenkin.

6. C. Venus Körz.

Long. 100—126 u; lat... 10—12 u.

Sopotschnaja Korga.

27. OC. Leibleinii Körz.

Long. 225 u; lat. 49—46 u.

Mesenkin.

+ Forma minus curvata; in medio striis transversalibus 6.

Fiol L0:

Long. 274 u; lat. 36—37 u.

Sopotschnaja Korga.

Jmf. C. Leibleina Körz. f. LEWIN Span. Suässwasseralg. p. 9,

Tab. I, fig. 17 samt dC. Leibleinii Körz. £ BöÖrRGES: Desm:

Brag. p. 935, Tab. IFS.

+8& (C.C Ralfsn BrkB.

Long. 325 u; lat. 44 u.

Dudino.

VIII. GONATOZYGON DE Bar:

+]. G. asperum BREB.

Long. 162—289 u; lat. 12—16 u:

Sopotschnaja Korga, Mesenkin.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL,. BAND 17. AFD. III. N:o 2.

IX. .CYLINDROCYSTIS MENEGE.

+1. 20. diplospora Lunp. Fig. 11.

Long. 69 u; lat. 36 —39 u.

Dudino, Mesenkin.

Då zygosporer ej observerats, måste bestämningen anses

osäker.

16 O. BORGE, SIBIRIENS CHLOROPHYLLOPHYCÉE-FLORA.

-— S-Ö

Figurförklaring.

Scenedemus denticulatus LAGERH. f. Wiunp. (895/,).

Spirogyra spec. (100

» Spec. (000

Staurastrum sibiricam nob. f. ovalis (205/,).

» pachyrhbynchum Norpsr. (205/,).

Cosmarium quadratum RaALFs. f£. (305/,).

» granatum BriB. f. (610/,).

» Meneghinii BrbB. v. Reinschii Istv. (610/,).

» » FN (CIO FE

Closterium Leibleinii Körz. £. (209/,).

Cylindrocystis diplospora LuNnp.? (205/,).

a, a' = Cellula a fronte visa.

USAGE » latere >»

= > » vertice >»

= » > ventre >»

HOÖODPWNBOPR WIN H

|] H

NI.

År

Akad Hamäl.Bd17 Afa TIL.

- | g tl KVe

T 1

Lom:

tock

Tiih W. Schlachter, St

SYN

p /

FRA

wi;

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 17. Afd II N:o 3.

NÅGRA BÖN

ALGERNAS ANDNING

HEDVIG LOVÉN.

MED 1 TAFLA.

MEDDELADT DEN 10 JUNI 1891 GENOM V. B. WITTROCK.

STOCKHOLM, 1891.

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

4 be, ad AFI,

é N N CS oe BE Y

Aa JM sl fjor nr

å NÅ er

. t ' &

ä ANT COH ADA

IST! ERSTGTT

D:. i denna uppsats skildrade försöken äro gjorda på upp-

maning af professor OTTO PETTERSSON vid Stockholms högskola

samt utfördes på Kristinebergs zoologiska försöksstation i Bohus

län, där jag genom professor SVEN LovÉns välvilliga tillmötes-

gående fick tillfälle att vistas nära tre månader under som-

maren 1890.

Experimenten åsyftade att söka något intränga på ett

arbetsfält, hafsalgernas andning, som, så vidt jag känner, hit-

tills föga studerats. Under sådana förhållanden var det natur-

ligen ej att vänta, att försöken skulle lämna några uttömmande

förklaringar på de härmed i samband stående problemen; men

de torde möjligen äga ett visst intresse, så väl genom de er-

hållna resultaten i och för sig, som framför allt därigenom,

att de visa, huru mycket det i själfva verket finnes att göra

på detta fält, samt antyda en riktning, hvari fortsatta forsk-

ningar inom detta område sannolikt hafva att motse goda

resultat.

Försöksmetoden var, i korthet skildrad, följande:

I en från gasutbyte med omgifningen afstängd vatten-

massa af bestämd volym undersöktes syre- och kolsyrehalten

före och efter det, att alger under en viss tid och i fullständigt

mörker vegeterat däri. Assimilationen af kolsyra, som ställer

sig hindrande i vägen för studiet af andningen, kan endast

äga rum under solljusets inverkan, och sålunda bör man kunna

utröna inflytandet på vattnets gashalt af respirationen ensam

för sig genom att hålla försökskärlet i absolut mörker.

Vid försöken användes en glasflaska, rymmande 18 liter,

hvilken är afbildad å fig. II. Flaskan fylldes genom kranen

a och en slang e med hafsvatten från zoologiska stationens

vattenledning, hvarefter nämda kran åter stängdes.

Algerna, hvilka i allmänhet upptogos i stationens grann-

skap omedelbart före försökets början, befriades så mycket

4 HEDVIG LOVÉN, NÅGRA RÖN OM ALGERNAS ANDNING.

som möjligt från parasiter, dels genom bortplockning, dels

genom att ett par gånger skölja algerna i brunnsvatten, hvar-

efter de senare nedlades i den med hafsvatten fyllda flaskan,

som tillslöts lufttätt medelst en talgad, inslipad glaspropp, b.

Denna öfvergick uppåt i ett glasrör, som genom en kran, c,

och kautschukligaturer förenades med ett i båda ändar ut-

draget glasrör, d, om 200—300 kub.-em. rymd. Sedan flaskan

tillslutits med proppen b, öppnades åter kranen a äfvensom e,

hvarvid vattnet steg upp genom den senare och fyllde röret d.

Kranarna stängdes nu ånyo och röret d tillsmältes i båda

ändar. Det vattenprof, som så erhölls, tjänade till bestäm-

mande af vattnets syrehalt före försöket, (se tab. II, kolum-

nerna f och h). Ytterligare ett dylikt togs på samma sätt

och undersöktes på kolsyra, (se tab. II, kolumnerna j och 1).

Sedan vattnets temperatur observerats, fick flaskan; luft-

tätt tillsluten, stå en bestämd tid i en mörk skrubb eller om-

sluten af ett pappfodral. Därefter iakttogs åter temperaturen,

och två nya vattenprof uttogos på ofvan beskrifna sätt. Dessa

prof undersöktes, det ena på syre, det andra på kolsyra, hvar-

igenom erhölls vattnets gashalt efter försöket, (se tab. II,

kolumnerna eg, i, k och m).

Vid flere försök användes emellertid en enklare anordning

'än den ofvan beskrifna. En glasburk af ungefär 4 liters

rymd fick därvid tjänstgöra som försökskärl. Den tillslöts

medelst en på undersidan talgad glasskifva, hvarpå lades en

tyngd. Proftagningen skedde på det sätt, att glasrörets (se

fig. II, d) långt utdragna ända nedfördes i burken, sedan den

nämda glasskifvan aftagits, hvarefter röret fylldes genom sug-

ning i en kautschukslang, fästad vid dess andra ända. Stundom

togs på detta sätt prof äfven vid försök med den ofvan be-

skrifna flaskan.

Efter hvarje försöks slut soltorkades och vägdes de vid

detsamma använda algerna.

Analyserna på de före och efter försöken tagna vatten-

profvens gaser utfördes med professor O. PETTERSSONS appa-

rater för bestämmande af gashalten i vatten. För utrönande

af syremängden !) förbands den ena ändan af det vatten-

profvet innehållande glasröret genom en kautschukligatur med

!) OTTO PETTERSSON: »Methode zur volumetrisehen Bestimmung der

im Wasser gelösten Gase.> Ber. d. deutsch. chem. Gesellschaft. Jahrg.

XXIII, Hft. 9, S. 1438—1439.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:O 3. 5

apparaten för syrgaebestämning. Denna pumpades medelst

kvicksilfver lufttom, hvarefter kommunikationen mellan röret

och apparaten öppnades genom afbrytande af det förras spets.

Därefter urkokades vattnets gaser under lågt tryck, uppsam-

lades i apparatens graderade rör och mättes. Kolsyran absor-

berades med natronlut och volymen mättes ånyo. Nu till-

sattes pyrogallussyradt kali, som absorberade syret, hvarefter

återstoden, kväfvet, mättes. Syrets mängd var då lika med

skillnaden mellan de vid de två sista mätningarna erhållna

talen.

Det andra vattenprofvet, som skulle undersökas på kol-

syra, ') försattes med ett par kub.-cem. koncentrerad svafvel-

syra och en liten bit järntråd, hvarefter dess gaser urkokades,

hvilket underlättades genom den vätgasutveckling, som svafvel-

syran och järnbiten framkallade, samt därigenom, att svafvel-

syran ur hafsvattnets karbonater utdref kolsyran och själf

intog dess plats. De urkokade gaserna uppsamlades efter

hand i apparatens graderade rör, där de mättes, hvarefter

kolsyran absorberades med kalilut och den återstående gasen

mättes. Skillnaden mellan de vid mätningarna erhållna vär-

dena på gasvolymerna var då ett mått på vattenprofvets kol-

syrehalt.

Då sålunda mängden af de olika gaserna i de undersökta

vattenprofven var bekant, kunde däraf, med kännedom om

dessas storlek och det använda akvariets rymd, beräknas hela

den mängd af hvarje särskild gas, som före och efter för-

söket funnits i den vattenmassa, hvari algerna under det

samma. lefvat. (Se tab. II, kolumnerna h, i, I och m). Af

dessa volymer kunde åter beräknas, huru stor mängd syre de

använda algerna på den tid, försöket varade, förbrukat, och

huru stor mängd kolsyra de på samma tid alstrat. (Se tab.

II, kolumnerna p och 1).

I de fall, då den till försöker använda algen var blås-

bärande, tillvaratogs blåsluften på följande sätt. Ett i båda

ändar utdraget glasrör, a« (se fig. I), rymmande ungefär 30

kub.-cm., förenades medelst en kautschukslang, u, med en liten

klocka af glas, 8. Denna klocka, som upptill var försedd

med en kran, y, nedsänktes ett stycke i en balja, d, med

hafsvatten, hvari de vid nyss afslutadt försök brukade algerna

1) OTTO PETTERSSON: »Kohlensäurebestimmungsmethode>». Ber. d.

deutsch. chem. Gesellsch. Jahrg. XXIII, Hft. 9, S. 1402—1406.

6 HEDVIG LOVÉN, NÅGRA RÖN OM ALGERNAS ANDNING.

lågo. Genom sugning i en kautschukslang, o, fästad vid glas-

rörets (0) fria ända, fylldes klockan och röret helt och hållet

med vatten ur baljan, hvarefter den omtalade lilla kranen (y)

stängdes.

Under fyllandet hölls glasröret i ställningen 1, hvarigenom

all i detsamma befintlig luft undanträngdes af det uppstigande

vattnet. Därefter fördes slangen o ned i baljan och röret

bragtes i ställningen 2 (fig. I). Sedan apparaten sålunda

blifvit iordningställd, sönderklämdes med fingrarna den ena

aigblåsan efter den andra omedelbart under klockan, hvarvid

den frigjorda luften samlade sig öfverst i denna. När den

utklämda luftvolymen blifvit tillräckligt stor, öppnades kranen,

och luften inträngde genom slangen u i glasröret, skjutande

framför sig det där befintliga vattnet. Så snart röret &« på

detta sätt blifvit fylldt med luft, stängdes kranen, oeh glas-

röret afsmältes i båda ändar. Luftprofvet kunde nu förvaras

huru länge som helst.

Analyserna af den insamlade blåsluften utfördes på Stock-

holms högskolas kemiska laboratorium enligt professor O.

PETTERSSONS gasanalytiska metod, ') genom absorbtion af kol-

syran med kali- eller natronlut och explosion med vätgas för

utrönande af syrehalten.

Innan jag öfvergår till försöksresultaten, böra de vigtigaste,

försöksmetoden vidlådande felkällorna påpekas.

Då den stora, 18 liter rymmande flaskan (fig. II) användes,

insläpptes under proftagningen genom kranen a mellan 500

och 600 kub.-cm. nytt vatten i den vid försöket använda vatten-

massan. Dessa 600 kub.-cm. hade naturligtvis en helt annan

gashalt än det vatten, som skulle analyseras vid försökets

slut eller sedan detsamma pågått en tid, och man kunde

därför tänka sig, att det nyinkomna vattnet skulle vålla ett

oriktigt resultat. Men då detsamma var något kallare än det

förut i flaskan befintliga, så är det antagligt, att det höll sig

vid flaskans botten och ej blandade sig Ren det vatten, som

uppsteg i röret d. Äfven om en blandning skulle ägt rum,

så kan den däraf uppkomna ökningen i hela vattenmassans

syrehalt ej hafva uppgått till 0,2 kub.-cm. per liter. Då emeller-

!) O. PETTERSSON: »Gasanalytische Methode>». Zeitschrift f. analyt.

Chemie von FRESENIUS. Bad. XXV, Hit. 4. Separataftryck, p. 13—18.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:O 3. 7

tid flere analyser gifvit 0 kub.-cm. syre till resultat, har man,

synes det mig, rättighet antaga, det en sådan blandning ej

förekommit.

En felkälla, som säkerligen spelat en viss roll, men hvars

inverkan ej låter sig närmare bestämma, låg däri, att det var

omöjligt att utestänga allt obehörigt organiskt lif från försöks-

kärlet. Små organismer: ytdjur, bakterier, parasiter m. m.

följde, oaktadt vidtagna försiktighetsmått — silning af vattnet

och rensning af algerna — med dessa in i akvariet.

Mot det sätt, som användes att bestämma algernas vikt,

kan göras den anmärkningen, att alger, som endast soltorkats,

ej alltid hålla samma mängd fuktighet, hvarför deras vikts-

mängder ej äro fullt jämförbara vid olika försök För öfrigt

representeras ej alltid samma vikt alger af samma volym och

samma yta, och det är väl egentligen dessa båda faktorer,

som för respirationen hafva den största betydelsen.

Dock torde de på ofvan nämda sätt bestämda vikterna

erbjuda tillräckligt noggravna utgångspunkter för bedömande

af de använda algernas mängd, särskildt då det mera gällt en

jämförelse mellan försök under olika yttre vilkor än absoluta

respirationsbestämningar.

Men här göra sig äfven gällande andra omständigheter,

hvilkas betydelse säkert varit mycket större än de nämda

felkällornas, och hvilkas störande inflytande på resultaten jag

ej kunnat undvika, då de berott på själfva försöksobjektens

natur och lefnadsförhållanden.

För att lämna tillfredsställande resultat borde nämligen

de använda algerna först och främst hafva befunnit sig i

samma normala utvecklings- och hälsotillstånd; de borde alla

hafva varit af samma ålder, vuxit på samma eller mycket

likartade platser och i allmänhet lefvat under samma yttre

omständigheter. Men det lät sig naturligen ej göra, att ens

till två försök erhålla alger, som i alla dessa hänseenden voro

med hvarandra fullt jämförbara. Och häraf vållades då ett

olika intensivt gasutbyte vid olika försök, äfven om därvid

användts lika stora mängder alger.

Efter nu meddelade skildring af försöksmetoden och dis-

kussion af möjliga felkällor, öfvergår jag till en redogörelse

för försökens resultat.

8 HEDVIG LOVÉN, NÅGRA RÖN OM ALGERNAS ANDNING.

En med blåsor försedd brunalg, Ascophyllum nodosum

(L) Le Jolis., underkastades flere och något olika försök än

öfriga använda alger. Så till exempel fortsattes ofta försöket

med denna alg, utan ombyte af vatten, äfven efter den andra

proftagningen.

Det visade sig då, att Ascophyllum är en särdeles härdig

växt. Den förmådde nämligen ur vattnet absorbera hvarje

spår af syre och därefter, såsom några här ej anförda försök

tydligt visa, bragt i ljuset, genom assimilation åter förse det

med denna gas. Blef algen, efter att flere timmar hafva

vistats i absolut syrefritt vatten, försedd med nytt sådant af

vanlig syrehalt, så fortsatte den med att i mörker beröfva

detta dess syre och alstra kolsyra. Sistnämda förhållande

framgår, bland annat, af det i följande tabell I meddelade

»kväfningsförsöket».

Tabaular Försök: de

= [es] om al BH

SKER = oockPl 4 =

Oo: kh | B S &R 2 = = =

s | | i Tr 0 4

ÅAscophyllwm nodosum. (L) Le Jolis. Eee 2 Bö

BR Eko dia Sn =

= BB SR E

pp kr '

Den använda vattenmassan i liter.... | 18,5 | 18,5 | 18:35 "1850 -18,5

Al gens vikt 1 oram CCR YO OD -—- — | — | 69,52

MÖbbtnetselompöratut soap os stog os 1774 | 1752 1000) T0FINREGNS

Kub.-em. syre på hela den använda | |

Valen madsAnE res Allas la 92,87] 3,52 O00ABI RA 16

Kub.-cm. kolsyra på hela den använda |

VAS LS dB ål Sf a 0 RR EES 731,86| 803,99] 881,90] 712,25| 773,30

Kub.-em. syre på 1 liter vatten -......- 5,02] -O,19] Ojool 4,82] O,88

Kub.-ecm. kolsyra på 1 liter vatten...| 39,56] 43,46| 47,67| 38,50) 41,80

Kub.-ecm. kväfve på 1 liter vatten ...| 11,86] 11,ss8| 12,45| 12,03) 11,98

Kub.-ecm. syre absorb. under försöket — | 89,35] 3,52 — | 72,89

Kub.-em. kolsyra alstrad under försöket — | 72,13] 77,91] — | 61,05

| IKÖTSYTE-SYTGEkV ODEN gasa a as sn ARE — 0,81) 22,13 — 0,84

Syreprocent i blåsluften .................- — — -— — | 0,00

Då detta försök är af ej ringa intresse, skall jag utför-

ligare redogöra för dess förlopp och resultat.

69,5 gr. Ascophyllum nodosum (L) Le Jolis. lämnades

under 24 timmar och i absolut mörker uti en från luften af-

stängd vattenmassa af 18,5 liters volym.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 3. 9

Denna vattenmassa innehöll vid för-

HÖlletspbörjatias. SALE socbesikete 92,87 kub.-cm. syre

(OR ae rg ORO at oselt ALF 731,86 » kolsyra.

Efter de 24 timmarna innehöll vatten-

finssankendasts. 220. JOD Dok st 3,52 3 Syre,

under det att dess kolsyremängd

öde, stivitytill.srttu beta 803,99 » kolsyra.

Algen hade således under försöket ab-

SER GRAN SATTE IDE. pki Ask 39,35 > syre

fö fo SME g re BETE PTS UNNA Ag (218 > kolsyra.

Häremot svarar kolsyre-syre-kvoten.... 0,81

Efter ytterligare 3!/, dygns vistelse

i samma vatten i mörker hade

algen gjort fullständigt slut på

syret i vattnet. Den hade sålunda

ytterligare: absorberat ---.....c..---- 3,52 > syre.

Men ehuru den till buds stående syre-

mängden var så oerhördt liten,

hade vattnets kolsyrehalt sam-

tidto testo. tillade She snel 881,90 > kolsyra,

det vill säga: algen hade alstrat 77,91 » >

Den häraf beräknade kolsyre-syre-

kvoten är förvånande hög, näml. 22,13.

Man kunde möjligen vara frestad antaga, att algen dött

under försöket, och att den stora kolsyreproduktionen var

ett förruttnelsefenomen; men så kan, såsom jag strax skall

visa, ej vara förhållandet.

Den till försöket använda algen försågs nämligen med nytt

vatten, hvars: syrehalt var-.......- 89,17 kub.-cm. syre

pchalkolsyrebhal sel ee te. tan 712,25 > kolsyra.

Efter 13 timmar i mörker hade den

SÖTA Sj la scenes der 16,28 > syre,

och den senare stigit till.........- 113,30 > kolsyra.

Algen hade således på de 13 tim-

MlArnanr a VSOrbheraät sosssocscoocsss- se 12,89 > syre

GES ANA bars boestt oss bett dk 61,05 » kolsyra,

hvilka tal gifva en kolsyre-syre-

IYätöra Gt DERAR 1851 FYRETSR SN PNSE TENS 0,84.

Denna, efter det långa kväfningsförsöket, erhållna kvot

är så lik den före detsamma funna (0,81), att man har allt

10 HEDVIG LOVÉN, NÅGRA RÖN OM ALGERNAS ANDNING.

skäl antaga, det algen ej lidit någon nämnvärd skada, då den

fortfarande respirerat så normalt. Detta antagande bestyrkes

äfven af en blick på tabell II, där det visar sig, att syre-

förbrukningen, beräknad på 1 gr. af algen och 12 timmar, i

början af försöket var 0,64 kub.-cm. och efter detsamma 0,97

kub.-cem. Hade algen varit död eller döende, så hade den

väl svårligen kunnat respirera så lifligt.

Granskar man närmare det anförda »kväfningsförsöket>,

särskildt med hänsyn till hvad som egt rum under de 3!/,

dygn, då algen var nästan fullständigt beröfvad fritt syre,

framställer sig en fråga af stort intresse: Hvarifrån tog algen

det syre, som behöfdes för att frambringa så mycket kolsyra?

Den vid försökets slut tillvaratagna blåsluften innehöll ej

ett spår syre; dess kolsyrehalt var 0,43 4.

Att blåsorna under normala omständigheter kunna inne-

hålla ända till 37 4 syre, har N. WILLE visat, ') och resul-

taten af några analyser, som jag utfört på luft ur Fucaceernas

blåsor, och som ännu ej äro offentliggjorda, bekräfta hans

observationer.

Ur blåsorna har således algen tagit allt syre, som den

kunnat få, men huruvida den från blåsluften fått allt det till

kolsyrebildning förbrukade syret, är mycket svårt att med

bestämdhet afgöra, då man saknar grunder för beräkningen

af det i blåsorna befintliga syrets mängd. Antages emellertid

blåsluften i detta försök hafva utgjort 100 kub-.cm., hvilket

tal säkerligen är mer än dubbelt för stort — den kan i själfva

verket ej hafva uppgått till 50 kub-.em. —, och antages vi-

dare dess syrehalt hafva varit den största möjliga, nämligen

37 4, så skulle algerna ur blåsorna hafva upptagit 37 kub.-em.

syre. Men, då vid förening af kol och syre till kolsyra, en

viss volym syre ger samma volym kolsyra, så är det tydligt,

att denna syremängd ej räckt ens till bildande af halfva den

kolsyrevolym, 77,91 kub.-cm., hvarom här är fråga.

Det är således mer än sannolikt, att en stor del af det

erforderliga syret genom inre andning röfvats från algens egen

substans.

I de flesta försöken är, som i det nu skildrade, den nor-

mala kolsyre-syre-kvoten i allmänhet omkring 1. Detta är ju

!) N. WILLE: Ueber die Blasen der Fucaceen. Biologiska Förenin-

gens förhandlingar, Band I, Dec. 1888. N:o 3, sid. 63—65.

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 3. 11

äfven hvad man hade att vänta, då förhållandet som bekant

är detsamma hos landtväxterna. Så mycket märkvärdigare

förhåller det sig däremot med följande försök.

Alqens art. ng RA än

Kub.-em. ten. 2

iNScophylfam nodostigr..-MB Mysig 3 24,42 11,29 1:53.

Pölysiphonta byssoidessossiloell togs 15 0,45 = 1562.

Polysiphonia byssoides io siyryollul 18 TS = 1,99.

HanCo pay liskedulis! te. 0 HuysdaElo- 10 50,32 — 2,06.

Aspophyllum nodosum. s=222ltlolooo.. id 36,61 23004 JBL.

Hvad blåstången beträffar låter den höga kvoten delvis

förklara sig genom det antagandet, att algerna erhållit en del

af sitt respirationssyre ur blåsorna och ej uteslutande ur

vattnet, ehuru det senare ännu vid försökets slut innehöll

syre. Härför talar äfven den låga syrehalten i blåsluften efter

försöken. Men för Fölene (försök 15 och 18) och Sar-

cophyllis (försök 10) är en dylik förklaring ej möjlig, då dessa

alger sakna blåsor. Skulle detta egendomliga förhållande:

att den alstrade kolsyrevolymen är mycket större än den ab-

sorberade syrevolymen, vid förnyade försök i samma riktning

upprepas, så torde detsamma, synes det mig, böra tillskrifvas

något slags inre andning. En sådan förefaller dock egen-

domlig, då tillgång på syre finnes i det omgifvande vattnet,

såsom förhållandet var 1 de anförda försöken:

Den ursprungliga uppgiften för dessa försök var att ut-

röna det kvantitativa förloppet vid algernas respiration; och

i denna uppgift ingick äfven, att taga reda på, huruvida de

olika arterna äpltäonån förhålla sig olika, och om så är fallet,

huru stor skillnaden dem emellan är.

På dessa frågor kunna emellertid de vunna resultaten ej

gifva tilltredsställande svar, emedan, såsom det senare visade

sig, storleken af den på en viss tid af en gifven vikt alger

absorberade syrekvantiteten är beroende af många faktorer,

af hvilka några äro af den art, att deras inverkan ej låter

sig noggrant bestämma.

Tabell II, där försöken äro ordnade efter storleken af den

på 12 timmar af 1 gr. alger absorberade syrevolymen, visar

hvilken betydande inverkan de tre faktorerna: 1) algens vikt,

12 HEDVIG LOVÉN, NÅGRA RÖN OM ALGERNAS ANDNING.

2) den använda vattenmängden och 3) längden af försökstiden

utöfva på syreförbrukningens liflighet.

Granskar man närmare denna tabell, skall man finna:

1) att ju större den till försöken använda vikten alger varit,

desto mindre var syreförbrukningen, beräknad på 1 gr. och

12 timmar, så vida nämligen vattenmängden och försökstiden

vid de jämförda bestämningarna varit ungefär lika. Bevis

härpå äro till exempel följande försök:

2 Ks sa Syre-

Vatten- Försöks- Algens förb

ÅAlgens art. SN rs RE vig SF

ä ? Liter. Timmar. (GE CERabScm.

Ascophyllum nodosum -.-..-- 2 185 tal FrRSo EADS

Ascophyllum nodosum ------ 1 18,5 13 69,5 FRÖN

Sarcophyllissedulisix uh. 10 18,5 12 20356, INTA

Laminaria digitata.....------ 4 4537 12 Nor DESOE

Laminaria digitata-...-.------ 8 4,1 IS 14,8 i fv lr

Sarcophyllis edulis ....------ 11 4 il 6,7 214;

UVA Jactmeask ot ND Oe Ae 16 4,1 12 319 FN

Polysiphonia byssoides--.-..- 18 4,3 12 0,84 5,88.

Ascophyllum nodosum ------ 5 18,53 6 -=/9- VAA SNRO: BIE

Ascophyllum nodosum ------ € 18,5 6 10272 15055

Laminaria saccharina-.....-.-- 12 AT 6 1 KOSSAN

Ulvartactucas SI0— LIN I0E i 45 + 7 AT UREA

Ascophyllum nodosum ---.--- if 18,5 24 GA DA

Laminaria saccharina-.-.---.-- 9 18,35 24 12-96 BANDS

Lamimaria dioitatö.. coooovcscc 6 4,3 PA 1585 ÖRNI

Enteromorpha intestinalis... 14 4,3 24 2 ÖDE STI

2) Följande försök visa, att syreförbrukningen var större,

om till en något så när lika vikt alger under samma tid an-

vändts en större vattenmängd:

Algens Försöks- Vatten- här SR

Algens art. Töre vikt He ängs fs

Gr. Timmar. Liter. ,Kub.-ecm.

Laminaria digitata........... 4 23001 4,3 0,60.

Laminaria, digitata.....-...-- 8 14,80, L2YG 4,1 JAR Sp

Sarcophyllis edulig.......---- 10 27,56, 12 18,5 — 1,73.

') Dessa bestämningar visa, att ehuru vid den förra algmängden varit

mindre, och man sålunda, enligt det ofvan sagda, borde haft att vänta en

större syreförbrukning per gram, likväl den större vattenmängden hade det

afgörande inflytandet på respirationens liflighet.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 3. 13

Algens Försöks- Vatten- fävre:”

KE SÖ ö É förbruk-

Försöks- = vikt. tid. mängd. S

Algens art. AE ning.

5 Gr. Timmar. Liter. Kub.-ecm.

Laminaria digitata....------- 6 sad SAN ANSTEKOEg El

Laminaria saccharina..-... -- 2) (2505 RA 18,3 56

3) Att syreförbrukningen, beräknad på 1 gr. alger och

12 timmar, var lifligare ju kortare tid försöket pågick, såvida

nämligen vattenmängden och algens vikt voro något så när

lika, visa följande försök:

RJ Vatten- Algens Försöks- RA

Algens än AES mängd. MG tid. ning.

Liter. Gr. "Timmar. Kup.-ecm

Ascophyllum nodosum -.----- 1 ös 69,5 24 0,64.

Ascophyllum nodosum ------ 1 18,5 69,5 1) ÄG NR

Ascophyllum nodosum ------ di 1.8.5 —FL02;2 6 1,05.

Laminaria digitata-.......--- 6 4.3 (SEI STO: i PSA IK

Sarcophyllis edulis.....------ "fd 4,1 657 12 C73a

[kva JaGkuea: odoarecssresces 17 4.1 dal id 4,85

Enteromorpha intestinalis... 13 4,3 2,31 48 2,48

Enteromorpha intestinalis... 14 4,3 2,66 24 3,79

Ceramiant TEDrUM .-.-o..ooo. 19 4.1 2 gl be 1,55

Polysiphonia byssoides...... 15 4,1 SA I 4511

I UM bare SYTT (6 ANOS 16 4,1 SEA 4,25

Ett par försök visa äfven, att, om alla de tre faktorerna:

vattenmängden, försökstiden och algens vikt, i två försök voro

lika, så var äfven syreförbrukningen i det närmaste densamma.

Vatten- Algens Försöks- SYReR

STR å ik id förbruk-

Algens än Försöks- mängd. «vikt. tid. Hide

Yin! JAGer. Gr. Timmar. Kub.-ecm.

Ascophyllum nodosum ---.-- 2 1855, (15956, ss OSAE

Ascophyllum nodosum ------ 3 ikea FIONA 12 0,41.

Laminaria saccharina..--.--- 2 18,5 P2 a 1,56

Sarcophyllis edulis...-------- 10 BSS KNASIG CAL2 bre

1) Se noten å vidstående sida.

14 HEDVIG LOVEN, NÅGRA RÖN OM ALGERNAS ANDNING.

Det sista exemplet visar, huru dessa faktorer kunna upp-

väga hvarandra. Tiden i försök 9 är nämligen dubbelt så

lång, som i försök 10, men syreförbrukningen är det oaktadt

i de båda försöken ungefär lika stor. Förklaringen härpå

ligger antagligen däri, att algens vikt i försök 10 är ungefär

dubbelt så stor som i försök 9.

Att dessa nu skildrade förhållanden kunna hafva så stort

inflytande på algernas syreförbrukning, tyckes mig lätt för-

klarligt; ty de bestämma i väsentlig mån vattnets syrehalt

och dennas växlingar under försöket. Och det är mycket

sannolikt, att syreprocenten i det omgifvande mediet i hög

grad influerat på respirationsprocessens liflighet.

Så har antagligen i samma kvantitet vatten och på samma

tid en större mängd alger snabbare — redan under ett tidi-

gare skede af försöket — förbrukat en stor mängd syre och

därigenom minskat vattnets syrehalt under fortsättningen af

försöket så, att syreförbrukningen, beräknad såsom medeltal

för viss tid (12 timmar) på hvarje gram af den större alg-

mängden blifvit mindre än i ett motsvarande försök med

mindre kvantitet alger.

Om åter vid 2 försök algernas vikt och tiden varit de-

samma, men vattenmängden olika, så har naturligen en större

kvantitet vatten erbjudit en absolut större mängd syre, hvar-

igenom befordrats en lifligare syreförbrukning, i det att syre-

halten mindre snabbt så nedsatts, att respirationsprocessens

liflighet däraf väsentligen hämmats.

När slutligen ett försök med i det närmaste samma alg-

och vattenmängd som ett annat pågått längre tid än detta

senare, så är det tydligt, att respirationens intensitet under

senare delen af det förra, längre försöket, på grund af den

under nämda tidsperiod nedsatta syrehalten i vattnet, måste

hafva varit minskad; och häraf förklaras, hvarför syreförbruk-

ningen på tidsenheten i det förra försöket varit mindre än i

det senare.

I tabell II (förs. 18 och 19) finnes slutligen en antydan

om, att möjligen respirationen hos olika algsorter är olika

liflig. I följande två försök, där vattenkvantiteten och försöks-

tiden varit lika, har nämligen en större mängd alger — tvärt

emot hvad man haft anledning vänta — företett en lifligare

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. n:o 3. 15

syreförbrukning, ett förhållande, som, såsom nämdt, möjligen

haft sin grund i, att vid försöken brukats olika slags alger.

Vatten- Försöks- Algens Syren!

Försök ned id ik förbruk-

Algens st örsöks- mängd. tid. vikt. ning.

rail äter.- Timmar. Gr. - Kub.-ecm.

Polysiphonia byssoides...-.-- 18 4,3 12 0,84 5,88.

Ceramum fobrums loose 19 2Ldl il 2 1555:

Detta fall är emellertid så godt som enastående och tarfvar

bekräftelse genom nya undersökningar, så planlagda, att de

bär ofvan berörda störande inflytelserna så mycket som möj-

ligt undvikas.

Ur de nu skildrade undersökningarna kunna, synes det

mig, dragas följande slutsatser:

I a) Algerna förmå att absorbera hvarje spår af det i

vattnet befintliga syret.

b) I absolut syrefritt vatten, där ingen syreabsorbtion är

möjlig, kunna algerna alstra betydande kvantiteter kolsyra.

c) Algerna kunna vegetera tämligen länge i vatten, be-

röfvadt allt syre, utan att deras förmåga att genom respira-

tionen omsätta vattnets syre i kolsyra därigenom upphäfves

eller minskas.

II a) Den vid algernas respiration frigjorda kolsyrans

volym är i allmänhet ungefär lika stor med den absorberade

CO,

b) Dock händer det stundom, att algerna vid sin respira-

tion frigöra betydligt mera kolsyra, än de upptagit syre, och

det ehuru tillgång på syre finnes i det omgifvande vattnet.

III. Lifligheten af algernas syreförbrukning är beroende

af vattnets syrehalt.

= omkr. 11.

syrevolymen. (

Slutligen får jag härmed till min högt värderade lärare,

professor OTTO PETTERSSON, frambära uttrycken af min hjärt-

liga tacksamhet, såväl för hans tillmötesgående att ställa till

mitt förfogande alla behöfliga apparater, som ock framför allt

för det lifliga intresse samt den hjälp och uppmuntran, som

vid dessa undersökningars planläggning och utförande i så

rikt mått kommit mig till del.

HEDVIG LOVÉN, NÅGRA RÖN OM ALGERNAS ANDNING.

Försöken äro ordnade efter storleken af den syremänge

Algens art.

Ascophyllum nodosum

(15) Le SOS rosea

» SLE Ra

» Ad fe sr

Laminaria digitata (L)

Lam OUT :s sees SN

| Ascophyllum nodosum

» >

> »

Laminaria digitata-..---

Ascophyllum nodosum

Laminaria digitata-....-

Laminaria saccharina

(15) Gara par CSS

Sarcophyllis edulis

(StaCkh.) JARL Nrory

» »

Laminaria saccharina..

Enteromorpha intesti-

nas (LL) Tank ol

» >»

Polysiphonia byssoides

(Good et Woodw.) Grev.

Ulvalactuca(L)Le Jolis

2 »

Polysiphonia byssoides

Ceramium rubrum

(ERT G SÖ PASSET

"19 ULWUNUSTOSTO

"TUNJBPSTJOSTIO

To LS CARS:

25—26 Juli.

31 Juli—1 Aug.

18—19 Aug.

14—15 Aug.

29 Juli.

18=191Aag:

27—28 Aug.

11 Aug.

18—19 Aug:

27—28 Aug.

2—3 Aug.

24 Juli.

25—27 Aug.

28—29 Aug.

31 Juli—1 Aug.

29 Juli.

9—10 Juli.

20—21 Aug.

"TUBIL)

"ATA SUDILY

"TB UTTUTT,

1997] | UrSSBUL

"PII5AOSIO

-UIJILA BPUEAUEB UT

Vattnets

temperatur

före | efter

för- | för-

söket. | söket.

17,2 LO

1578 | SETS

15, TITAN

16,9 | 16,5

1774 NI

1581-1670

1679 | AGS

1575) BAN

175 2MIKDTR

1679 | 16,5

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 8. 7

på 12 timmar absorberats af 1 gr. alger.

A Ge) el > Ar

eter syre Kubikcentimeter kolsyra Kubikcenti- | = => PS

d meter RE 20 a FR

> SIREN : TS AG :

på hela på 1 liter på hela Då ÖR Ör rn SO NOR ES

- tt wo HH DO = OO, 2

vatten SSE ER SE 2 :

attenmassan vatten | vattenmassan (SUS FÅ var Sej rel O blås-

| = : (2)

| I ER ER 2 lluften.

GEjöeri fore | efter | före Gjter NV före? efterill Ris ASS

för-Wliiföors | förs | för= | för- | för- | för- | +&8 SNR

- I 3 -. . 3 I I I

5 5 | | | |

h. nå i kg m. ög || P- q- PS 55 MR

I -

5,52| O,Nn0 | 43,46 | 47,67 | 803,99 | 881,90 | 11,88 | 12,45 | 3,52) O,vo7| T7,91 | 22,13) —

| | |

rs 222 4109] 44:91 | 760,17 | 830,83 | 11,78] 11,88 | 59,57) 0,34 | 70,66 | T181 20,00

BI72) 24,42 | 41,61 | 47,01 | 769,79 | 869,68 | 11,43 | 11,68 | 65,30) 0,41 | I9,891| 1,531 11,29

20,87| 6,11 | 38,50 | 40,95 | 166,71 | 177,31 | 12,03 | 11,75 | 14,76] 0,60 | 101600

H2,87T 3,52 | 30.56 | 43,46 | 731,86 | 803,99 | 11,86 | 11,38 89,35 O'64 | ers OSA =

10490) 4,26 | 41,72 | 45,60 | 771,81 | 843,59 | 11,82 | 11,99 | 100,64] 0,81 | 71,781 O,711 17,98

Bd,17| 16,28 | 35,50 | 41,80 | 712,25 | 773,30 | 12,03 | 11,98 | 72,89) 0,97

21,61 6,93 | 4085) 44.83 | 176,88 | 194,12] 12,38 | 12,23) 14,68) 0,99 | 17,24 | 120 =

74,37) 56,61 | 35,84 | 38,74 | 663,04 | 716,69 | 11,95 | 11,99 | 17,76) 1,05 | 53,65 | 3,07/| 23,50

HÖf6l 2,62. 38,50 | 42:65 | 157,85 | 174,87 | 12,03 | 11,77 | 17,14) 1,11 | 17,02) Oj99] —

61,05 | 0,84 | 0,00

92,32) HL0o2 | 40,85 | 43,01 | 755,72 | 795,68 | 12,38 | 12,33 | 38,30) 1,56 | 39,96 |

98,05) 50,32 | 41,12 | 46,44 | 760,72 | 859,14 | 11,69 | 11,79 | 47,73] 1,73 | 98.421 206 =

BilT3 42 | 4112 | 45,35 | 168,59 | 185,94 | 11,69 | 11,75) 14,31) 2,14" | 17,85) 121] —

23,53) 9,88 | 38,02 | 40,99 | 155,88 | 168,06 | 12,06 | 11,91 | 13,65) 2,47 | 12,18 | 0,89) —

Ka56l 0,61 | 41593 | 46,12 | 181556 | 199,70 | 12506 | 12.38) 22,95) 2,48 | 18,14) Ojt9) —

kisel 104 | 41,24 | 45,99 | 178,57 | 199,14 | 12,28 | 12,62 | 20,18) 3,79 | 20,57 | 1,01 =

19,89) 0,45 | 41,61 | 49,34 | 170,60 | 202,30 | fis fe |

20.58)” 7,01 | 39,56 | 43,02 | 162,20 | 176,38 ; 11,86 | 11,68 | 13

23,25) 2,30 | 41,72 | 46,41 | 171,05 | 190,28 | 11,82 | 11,74 | 20,95) 4,85 | 19,23

[Oe

flel

H—

[SA

[ur

-—

[

Bao 75 0,91 | 418) 168,48 | 178,31 | 12,42) 12,07) 4,93) 5588 9,83 | 1,99] —

Bellas! 3,28) 38,91] 43,56 | 159,53 | 178,60 | 12,42 | 12,01 1 18,20) 7,55 I 19,071 1,05 —

3 'v

Kr 27 TT IOPIKTE YT; ERE UTV ERN RSS NT En

' vi ES UNGT leg 4

TI AME, änn

' å

i LE 0 Mare

| BUGA AE Av ÄSKRRN

—— tee ÖV QR > NINI 0 RR ER

E var Se pv 20 vr

' 4 4 på ew ud +

0 CM MM Ping

Å & I Ev - 1 CEN

vr uu rs att 4 MM

/. y RA uu & , pd å $$ -

me E | fd å i '

Vv a och d j pe .

. gta IFASn ER HASBRED

tr så ARR å ra SS + «4 €tz

MÅ ke | z -——

. and + . hå

- oh I å

v+ I - Maj 4

2 ' 2 - É

j mm då fa

—we——re————E— ROR nt

4 vp f

£C,3A I ' a Bred i NN '

vev 0 4 NE I Ju | HH eslNA

(4 fär så ' j UU LJ Nn

LÅ - f

; | i KÖ i I UUTUER

a VV ) i Ub

Sr (1 110 n f v i I L UR Le

(( «0 i t 4 h i

.! LIVE ( KA & lv! CJ

s d j ”

REV NÄ AV DA ; &

£ än Nb ar la |

(

Lå Å ' Å

Lö

4 a. AG (4 [ i

-. ! i

| z

& b

, TAL

| ;

| i

' t i

I ||

GC Nv LU | v & f Pp ing

t ]

i RC i , I i:

1 f t $ ( NY

HI Part å ' SC .TIA ir ol ”” i by AR |

”

2 TTT

1 TITT ATO”

Bihang till K Vet. Akad Handl.Bd17. Afd IILN2S3

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 17. Atd. TIL. N:o 4.

CHLOROPHYLLOPHYCEER

NORSKA FINMARKEN

O. BORGE.

MED EN TAFLA.

STOCKHOLM, 1892.

UNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖN

[ME a EP SIN TE [NI re SNR ASEA EE NK

ERE TE Tr RA

1å

lå

SETT ETLITATN

> -

rg j

+ AR

VS) LANDA TE Aa RS

Boren om nordligaste Norges sötvattens-chlorophyllo-

phyceer har hittills varit högst obetydlig. 1826 anför SOMMER-

FELT 1 »Supplementum Flore Lapponice» några arter, och 1868

upptagas i RABENHORST »Flora Europea Algarum» några få desmi-

dieer ! från dessa trakter, men för öfrigt innehåller littera-

'turen derom så godt som intet. Jag har derför trott, att nedan-

stående uppsats ej skulle helt och hållet sakna sitt intresse.

Materialet till densamma, hvilket godhetsfullt öfverlemnats åt

mig af Dr O. NORDSTEDT, är insamladt af Prof. F. R. KJELLMAN.

Samlingen består af 7 kollekter, hvaraf 5 äro insamlade på

Maasö d. 17 Aug. 1876 och 2 vid Gjesver (Magerö) d. 21

Aug. samma år.

För att underlätta en jemförelse med Norges chlorophyllo-

phycéflora för öfrigt har framför de för Norge nya formerna

satts en ”.

Fam. OEDOGONIEZAZE DE Bar.

I. Bulbochaete NG.

1. B. intermedia DE BAR.

Pp depressa WIirtR.

Crass. cell. veg. 13—16 mu, altit. 2!/,—32/, plo major;

» » -androsp. 10—11 > >» I u

> — 00gon. 39 > » -- 32—33 wu

» — nannandr. 8 / 24—25 >»

Maasö.

2. B. mirabilis WIiTTR.

Crass. cell. veg. 20—28 u, altit. 1!/,—2!/, plo major;

» — 00gon. 20—28 > >» 49—353 uu

» — cell. spermog. 10—12 > > 6—T7 >

Maasö.

! Jfr BoLDT »Grunddragen af Desmidieernas utbredning i Norden>

pag. 53.

(SO

-—

BORGE, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN NORSKA FINMARKEN.

M. papillifera BRÉB.

Long. cell. 123—156 u.

Lat. > 117—120 >

isthm. 18 u.

Maasö.

III. Euastrum EuHRrRB.; RALFsS.

E. didelta RALFs.

Long. semicell. 65 u, lat. 57 u.

Maasö.

E ansatum RALFS.

Long. cell. 86—93 u.

Lat. > 44—48 »>

Maasö.

E. elegans (BrRÉB.) Körz.

Long. cell. 30—33 u, lat. 21—23 wu; isthm. 5 u.

Maasö.

Var. bidentata NEG.

Long. cell. 56 u, lat. 32—36 u; lat. isthm. 10—11 u.

E. binale (TURP.) RALFS.

Long. cell. 22—31—33 u.

Lat. EEE DA

Lat. isthim. 3 Uu-

Maasö, Gjesvaer.

E. denticulatum (KireH.) GAY.

Long. cell. 23—24—26 u.

Lat. >» 18=20=21

Maasö.

E. gemmatum BRÉB.

Long. cell. 55—56 u, lat. 39 u.

Maasö.

E. pectinatum BrRÉB.

Maasö.

E. verrucosum EHRB.

Long. semic. 45—46 u, lat. 76—77 u.

Maasö.

= B reductum NORDST.

Forma sinu mediano ampliato ut Ralfs in Brit. Desm.

Tab. XI, fig. 2 indicat.

Tonga cell: :91es av. mA

Maasö.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 4. 7

IV. Staurastrum Mer.; RALFSsS.

S. muticum BRÉB.

ons NN21—22" pr lat: 18—201 ut

Maasö.

S. connatum (LUND.) Roy ET Biss.

p Spencerianum (MaAsK.) NORDST.

Forma minor, isthmo pro portione latiore quam in figura

a cl. NORDSTEDT data. Cfr. Norpst. Fresh-wat. Alg. pag.

40: »'The breadth of the isthmus seems much to vary».

Long. cell. 14—16 u, lat. 18—19; lat. isthm. 6—7.

Maasö.

S. dejectum BrRÉB.

"8 sudeticum KIRCH.

Long. cell. 21 u, lat. sine acul. 19—20 u, lat. cum acul.

26 u.

Maasö.

S. Avicula BrRÉB.

Forma (Syn. S. denticulatum (NäÄG.) Arch. f. Elfv. Finska

Desm. p. 9, tab. 1, fig. 5; Cfr. NoORDsT. in Bot. Not. 1882,

p- 96—97.)

Honosrcell 260 0; lav. cell cum acul. 35 u, sme acul.

28—29 u.

Maasö.

S. punctulatum BriB. f. 3-gona.

Long. cell. 29—30—32—35—36 uu.

Lat. isthm. 10—11 wu.

FE. 4-gona. Long. cell. 39 u, lat. 39—40.

Maasö, Gjesver.

S. Meriani REINSCH.

Forma rotundata n. f. Fig. 4.

F. majus apice semicellulx magis rotundata quam in forma

typica. Semicellule e vertice vise sexangulares.

Long. cell. 44 u, lat. max. 24—25 u, lat. min. 19—20 u;

fatiisthn. Np.

Maasö.

S. alternans BRÉB.

Long. cell. 32—33 u, lat. 31 u; lat. isthm. 9 u.

Gjesveer.

13.

BORGE, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN NORSKA FINMARKEN.

S. margaritaceum (EHRB.) MENEGE.

F. 4-gona. Long. cell. 23 u, Lat. 23 — 24 u.

Maasö.

S. polymorphum BRÉB.

F. 4-gona. Long. cell. 32 — 33 u, lat. 39 u.

Maasö.

S. basidentatum n. sp. Fig. 5.

SN. sinu mediano amplo profunde constricetum. Semi-

cellul&e e basi angusta late triangulares, margine dor-

sali subplano; ad basin serie duplici granulorum acu-

torum predite; angulis in brachia productis. Brachia

3 seriebus aculeorum parvorum acutorum et intra eas

serie duplici granulorum acutorum ornata. Semicellulze

a vertice vise 4-angulares.

Long. cell. 31 — 34 u, lat. 36 — 46 u.

Maasö.

p simplex n. var. Fig. 6.

Var. minor; semicellul& ad basin serie simplici granu-

lorum acutorum predite, brachiis serie duplici granu-

lorum acutorum carentibus.

Fong. cell. .22 ——94 uu, lät. 20— IToje

Maasö.

Denna nya art liknar närmast S. polymorphum BRÉB.,

från hvilken den skiljer sig hufvudsakligen genom att

membranen har olika slag af beväpning, dels taggar dels

vårtor, äfvensom genom dessa senares anordning. Vidare

är S. basidentatum, sedd »a vertice», i midten alltid glatt.

S. gracile RALFS.

Long. cell. 26 u, lat. 39 u.

Maasö.

S. lursutum (EBHRB.) RALFS.

Long. cell. 56 u, lat. 48 — 50 u; lat. isthm. 19 — 20 wu:

Maasö.

S. cristatum (N2G.) ARCH.

Long. cell. 48 u, lat. 45 — 46 u.

Maasö.

V. Xanthidium (EEHRrRB.) RALFS.

X. antilopeum (BrRÉB.) Körz.

pp triquetrum Lund.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o4. 9

Long. cell. 31 —85 — 90 u.

Lat. cell. sine spin. 69 — 71 — 72 >

> SL GUmE > JUBLA

Maasö. |

VI. Cosmarium (CorpA) RALFS.

1. C-. orbiculatum RALFS.

Long. cell. 32 — 33 u, lat. 23 u.

Maasö.

2. ÅC. Botrytis (Borr) MENEGH.

Long. cell. 69 u, lat. 53

Maasö.

353 us; lat. isthm. 16 —17 u

C. ochtodes NORDST.

Long. cell. 104 u, lat. 84 — 85 u; lat. isthm. 26 u.

Maasö.

4. C. tetraophthalmum (Körtz.) BRÉB.

B Lundellii WITTR.

Long. cell. 130 — 136 — 138 u.

Lat. > IEEE 100

Lat. isthm. 28 u.

Maasö.

3. OC. conspersum RALFS.

Long. cell. 97 — 110 u.

Lat. 0 RETT

Maasö.

FF. minor.

Long. cell. 52 u, lat. 44 u.

Maasö.

B rotundatum WITTR.

Long. cell. 86 — 91 u.

Lat. » ön ul

Maasö.

6. C. margaritiferum (TURP.) AROCH.

Long. cell. 58 — 61 u, lat. 49 — 52 u.

Maasö.

C. Portianum AROCH.

Long. cell. 38-42 u, lat. 26 — 27 u; lat. isthm. 10 —11 u.

Maasö.

10 BORGE, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN NORSKA FINMARKEN.

[Lol

10:

SNR

C. punctulatum BrRÉB.

Long. cell. 31—32—34 u.

Lat. >» -25—23—26 >

SisthmneN=0=115

Maasö.

Ett par af de påträffade individerna voro angripna af

parasit (Fig. 7); jmf WiznzE Nov. Seml. Alg. pag. 33 tab.

SENSE.

C. speciosum LUND.

Long. cell. 72 mp, lat: 51 w; lat: istheil 20006

Maasö.

B simplex NORDST.

F. intermedia WILLE.

Long. cell. 39—40 u, lat. 27 uw, crass. 25 mw;

Lat. isthm. 12—14 u.

Gjesver.

C. ecrenatum RALFS.

F-. crenis lateralibus 3 NORDST.

Long. cell. 39—40—43—44 u.

Lat. Röd 9 0 -JANN

Maasö.

F. crenis lateralibus 2 NORDST.

Long: cell. 29—31—33 u.

Lat. » -23—23—26 >

Maasö.

C. suberenatum HANTZSCH.

Long. cell. 23-—26 u, lat. 22—23 u; lat. isthm. 6—7 u.

Maasö.

Forma tumore subbasali semicellularum orbi granulorum

ornato neque, ut in forma typica, seriebus circiter 5

granulorum.

Long. cell. 30 u, lat. 23 u.

Maasö.

C. undulatum CORDA.

Pp tumidum JACOBS. Aperc. syst. pag. 197 tab. VIII fig. 18.

Forma semicellulis sub apicem magis attenuatis; angulis

inferioribus semicellularum fere rectis. Fig. 8.

Long. cell. 58—60 u.

Lat. >» -41—40 > 2

Maasö.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 4. 11

»A fronte» påminner denna form ganska mycket om

C. impressulum ELFV., men har bredare isthmus och något

starkare undulering samt är betydligt större. Från (.

subundulatum WizzcE (som väl rätteligen bör betraktas

såsom varietet under C. undulatum) skiljes den genom

nägot starkare undulering, genom frånvaro af granulering

samt genom att »a vertice>» vara betydligt mer uppsväld.

Jmf äfven FPuastrum incerassatum NORDST. och närstående

arter!

£13. C. incisum (JACoOBS.) RAc. Desm. polon. pag. 14 tab. I

14.

LH.

116:

(X) fig. 7 (Syn. C. Cucumis var. incisum JACOBS. Aperc.

syst. pag. 200, tab. VIII, fig. 22 f.)

Long. cell. 56—065 pu.

Lat. max. cell. 34—40 u.

Aa p1e: 20—29 >

2 fisthm. 20—22 >

Maasö.

C. Thwaitesii RALFS.

= B penioides KLrEBS. Desmid. Ostpreuss. pag. 26, tab. II,

fo:

F. semicellulis e vertice perfecte circularibus.

Long. cell. 55 u, lat. 26 u, lat. isthm. 24 u.

Maasö.

C. Cucumis CORDA.

ityp ica rICLEBS I. c. pag. 900, tab. III. fig: 12:

Long. cell. 59 u, lat. 33 u; lat. isthm. 20 u.

Maasö.

C. quadratum RALFS.

Long. cell. 58—60 u, lat. 32—33 u.

Maasö.

Forma major WILLE. Nov. Seml. pag. 37, tab. NIT Gö:

Long. cell. 59 u, lat. 32 u.

Maasö.

+ Forma BorGzE. Sibir. chlorophyllophyc. pag. 12, tab. I

fign 6-1, (Bih "KK. VetiwvAkad:; Handl: 1891:)

Hong: cell: 62; un lat ST, u:

Maasö.

+ Forma C. quadrato f. majori WirLB. Nov. Seml. pag. 37,

tab. XII, fig. 21 a' similis sed minor.

12 BORGE, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN NORSKA FINMARKEN.

Long. 50—52 u, lat. 29—31 u; lat. isthm. 19—20 u.

Gjesver.

17. C. connatum BRÉB.

Long. cell. 83—94 u.

Lar. > --56—25355 >

>» isthm. 49—46

Maasö, Gjesver.

18. C. pyramidatum BRÉB.

Tong. cell 6274, lat. 497; lat istbhm kon

Maasö.

19. C. Cymatopleurum NORDST.

IVA: onrcrassata növvarsi Eng n9.

Var. major; semicellulis sub apice constriectis (habitu C.

incist), dorso subpano levissime undulato; angulis in-

ferioribus semicellularum minus rotundatis, membrana

incrassata.

Long. cell. 113 u, lat. 80—81 wu; lat. isthm. 28—29 u.

Maasö.

20. C. granatum BRrRÉB.

Long. cell. 34—36 u, lat. 22—25 wu.

Maasö.

+ Var. NORDSTEDTU Hansg. Prodr. pag. 193 (Syn. C. granatwm

BRÉB. f. NORDS. Desm: Grönl. pag. 7, tabsrvibban ee)

Long. cell. 28 lat. 19—22 wu; lat. isthm. 6—7 u.

Maasö.

21. C. bioculatum BRÉB.

Long. cell. = lat. 19—20 u.

Maasö.

22. C. pseudoprotuberuns KIRCH.

Forma angulis superioribus semicellularum rotundatis.

Fig. 10.

Long. cell. 39—42.u, lat. 30—34 u.

Maasö.

Sve

Meneghinii BrÉB.

Long. cell. 24—26 u, lat. 15—17 u.

Maasö.

Forma major, levis; semicellule subquadrate, e basi lata

paullulum dilatate; lateribus leviter sinuatis, angulis in-

ferioribus rotundatis, superioribus truncatis, apice recto

vel levissime retuso. Fig. 11.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. -AFD. III. n:o 4. 13

Long. cell. 383—42—43 u.

Lat. oo» —-20—25—23 >»

Maasö.

Forma superiori similis. sed apice rotundato.

Wongs cell 39.1, lat. 26 u.

Maasö.

Då dessa båda former ganska mycket närma sig (.

crenulatum De Not. Elementi, Tab. III fig. 25, har jag,

ehuru med tvekan fört dem till C. Meneghinii BrÉB.

C. tinctum RALFS.

B intermedium NORDST.

Forma a vertice non tumida; membrana achroa vel luteola.

Long. cell. 13 u, lat. 10—11 wu; lat. isthm. 6—7 pu.

Gjesver.

C. nasutum NORDST.

Long. cell. 41—44 u, lat. 31—33 wu; lat. isthm. 13 u.

Gjesver.

C. Fimnarkie n. sp. Fig. 12.

C. parvum, profunde constrictum sinu lineari angusto;

semicellul&e subtrapezice, e basi recta sensim angustat2e;

apice truncato leviter triundulato; lateribus muricato-

crenate, dentibus parvis 5; infra marginem 2 ordinibus

concentricis granulorum praedite, in tumore basali 5

seriebus verticalibus granulorum predite; e vertice visa

elliptice in medio utringque tumore 5-granulato predite,

utroque polo granulat&e, in centro orbi granulorum pre-

dite; e latere rectangulares tumore basali magno, apice

goranulate, in centro orbi granulorum et supra illum

serie granulorum predite.

Long. cell. 29—31 u. lat. 26—27 u.

Maasö.

Närmast lik denna nya art är C. Kyjellmani WiLLE,

som dock är lätt skiljd från densamma, isynnerhet sedd

»e latere> och »e vertice». Andra närstående arter äro

C. subreniforme NORDst. och C. Paulense BÖRGES.

VII. Pleurotenium Nc.

P. Trabecula (EEHRB.) NEG.

Long. cell. 390—410 u.

Have = 26-26

Maasö.

(SV

14 BORGE, CHLOROPHYLLOPHYCEER FRÅN NORSKA FINMARKEN.

B crassum WITTR.

Long. cell. 559 u, lat. dT u.

Maasö.

VIII. Tetmemorus RALFs.

T. levis (Körz) RALFS.

BP attenuatus WILLE.

Long. cell: 70 u, lat. 22; lat. isthm: 19—2074:

Maasö.

IX. Closterium NITtzscH.

C. gracile BRÉB.

Long. cell. 153 mu, lat. 6, wu.

Maasö.

Forma luteola.

Höngireellplb9—— 3 war:

Maasö.

C. juncidum RALFS.

Forma brevior.

Long. cell. 153—158 wu, lat. 11 u.

Maasö.

C. striolatum EHRB.

Long./.cell.. 273. u, lat. 28 u:

Maasö.

C. acutum BRÉB.

Long. cell. 91—117 wu.

Lat. > 9.—10

Maasö.

Forma minor.

Long. cell. 47—52 u, lat. 8 uu.

Gjesver.

C. Diance EHRB.

Hong: 20976, "lat Tu.

Maasö.

C. parvulum NEG.

Long. cell. 88—104-—106-—110 wu.

Lat. 210="f)2= T2=" NOS

Maasö.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 4. 15

7. C. rostratum EHRB.

Hong: 12, lat. 23 u-

Maasö.

=p levigatum BRÉB.

Long. cell. 265—286 u, lat. 26 u.

Gjesver.

X. Penium (BrÉB.) DE Bar.

1. P. cylindrus BRÉB.

Long. cell. 42—57 u, lat. 13—14 u.

Maasö.

2. P. margaritaceum (EHRB.) BREB.

Honssceell 190 uu, lat. 27 u.

Maasö.

3. P. spirostriolatum BARKER in Miecr. Journ. IX (1869) pag-.

164 (Syn. Closterium spiraliferum JACOBS. Aperc. syst. tab.

VII, fig. 8; Penium Haynaldii Schaarschm. Magyar. Desm.

pag. 277, fig. 20).

Forma membrana densissime striata, striis gracillimis; api-

cibus (ut in Closterio spiralifero JACOBs.) porrectis. Fig. 13.

Long. cell. 186 ju, lat. 26 uw; lat. apie. 18 u.

Maasö.

Figurförklaring.

Fig. 1-2. Ulothrix diseifera KJELLM. 205/,.

SBR

Pediastrum tricornutum mn. sp. 305.

Staurastrum Meriami REINSCH f. robhwndata un. f. 5!9/

basidentatum mn. sp. 5.

: » 2 simplex nt: Nar

Cosmariwm punctulatum BRÉEB. cum parasit. 205,.

> undulatum CoRDa 8 tumidum JACOBS. f. 3050.

> cymatopleurum NORDST. var. incrassata n. var. ?00/

> pseudoprotuberaus KircH. f. 2051.

> Menegluinii BRÉB.? f. major. 305/,.

> Finmarkie. n.. sp... 20564.

Penium spirostriolatum BARKER f. 905.

a. = Cellula a fronte visa.

lg > > latere >»

e.o = > > vertice

O.Borge & L.Ljunggren del. ; Ti. L.Lj unggren Upsala.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR Band 17. Afd. ILL. N:o 5.

UEBER DEN GEGENWÄRTIGEN STANDPUNKT

UNSERER KENNTNISS VON DEM

VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN

VON

ATG. NAÄTHORST,

MIT EINER KARTE.

STOCKHOLM 1892.

BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖ

IN and einer im verflossenen Sommer mit Unterstitzung

des Vegastipendiums nach den Ostseeprovinzen und nach Nord-

deutschland unternommenen wissenschaftlichen Reise, habe ich

daselbst mehrere Fundstätten fir fossile Glacialpflanzen ent-

deckt.! Da das Präpariren und die Untersuchung der mit-

gebrachten Sammlungen noch lange Zeit in Anspruch nehmen

werden, so habe ich es fiir angemessen gehalten, schon jetzt

eine kurze Uebersicht iiber diese Funde zu geben, und zwar

in Verbindung mit einer Zusammenstellung dariiber, was wir

gegenwärtig iiber das Vorkommen fossiler Glacialpflanzen äber-

haupt kennen. Es scheint mir eine solche Zusammenstellung

um so winschenswerther, als eine merkwirdige Unkenntniss

der diesbezäglichen Arbeiten bei mehreren Forschern noch zu

existiren scheint. Bei dieser Uebersicht därfte es zweckmässig

sein, die Lokalitäten nach ihrer Lage in den verschiedenenr

Ländern aufzufihren. Die Ziffern, welche in Klammern gesetzt

sind, entsprechen der rothen Ziffern auf der Karte und geben

die Lage der Fundorte an.

Schweden.

Nachdem ich die ersten Glacialpflanzen in Schonen (I)

1870 bei Alnarp entdeckt hatte, dehnte ich während des fol-

genden Sommers meine Untersuchungen iiber den siidwest-

lichen Theil derselben Provinz aus, und traf dort die Glacial-

flora auf 8 neuen Lokalitäten an. Laut einer Angabe von

! A. G. NATHORST, Den arktiska florans forna utbredning i länderna

öster och söder om Östersjön. Ymer 1891. sS. 115. Stockholm 1891.

4 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

L. HOLMSTRÖM soll dann Ö. TORELL 1872 ein Dryasblatt

bei Klågerup in westlichen Schonen gefunden haben. Meine

diesbeziiglichen Arbeiten wurden dann eine Zeit lang unter-

brochen, 1874 konnte ich aber durch Untersuchung einer in

der Sammlung der geologischen Landesuntersuchung Schwedens

befindlichen Probe von Wiesenkalk konstatiren, dass fossile

Glacialpflanzen auch im östlichen Schonen vorhanden waren.

1876, bei wieder aufgenommenen Untersuchungen im östlichen

und mittleren Schonen, traf ich 11 neue Lokalitäten, welche

fossile Glacialpflanzen enthielten. Dann wurde gelegentlich

auf jedem der geologischen Kartenblätter Trolleholm (von mir)

und Lund (von S. A. TULLBERG) ein einzelner Fund gemacht;

1886 traf A. F. CARLSON (nach brieflicher Mittheilung) auch

eine neue Lokalität bei Bjersjölagård, womit die Zahl der

Fundstätten in Schonen schon 25 betrug. 1888 theilte GUNNAR

ANDERSSON mit, dass er 1886 fossile Glacialpflanzen unterhalb

eines Torfmoores bei Eslöf in Schonen, und 1889, dass er solche

an 4 anderen Stellen in der Provinz gefunden hätte, von welchen

jedoch zwei Lokalitäten mit schon friiher bekannten identisch

waren oder jedenfalls diesen sehr nahe lagen. 1890 hat derselbe

Forscher auch im nordwestlichen Schonen fossile Glacialpflanzen

auf drei Lokalitäten entdeckt, von welechen die eime sich auf

Kullaberg befindet.

Wir kennen demzufolge jetzt fossile Glacialpflanzen von

wenigstens 30 Lokalitäten in Schonen, eine Zahl, welche nach

Belieben vermehrt werden kann, da dieselben eimer ganz be-

stimmten Formation angehören, welche dort iiberall entwickelt

ist, wo das Meer die Moränenlandschaft nach der Abechmel-

zung des Eises nicht bedeckt hat. Die betreffende Formation

ist eine glaciale Sisswasserablagerung, welche in den Niederun-

gen zwischen den Moränenhiigeln abgelagert worden ist. Der

grösste 'Theil von Schonen war nicht vom Meecre bedeckt, und

darum ist diese Formation dort sehr häufig, während dieselbe

gegen Norden zu abnimmt, so dass man sie im mittleren

Schweden nur in den höchsten Theilen, oberhalb der ehemali-

gen Uferlinie des glacialen Meeres, erwarten kann. Diese

Grenzlinie steiogt nämlich — wie man schon friher wusste,

wie aber erst durch DE GEER'S Untersuchungen näher ermit-

telt worden ist — von Schonen allmählich gegen Norden und

liegt schon in Dalsland etwa 150 Meter iiber dem jetzigen

Meeresniveau.

BIHANG TILU Ki SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 17. AFD. III. N:0 5. D

Die Formation der glacialen Sisswasserablagerungen nimmt,

wie erwähnt, kleine Becken in der Moränenlandschaft ein.

Zuweilen sind Partieen der Grundmoräne am Rande der

Becken iber die Sisswasserablagerungen niedergeschwemmt,

was ich hier besonders betonen will, weil man in Deutschland

mehrmals bei ähnlichen Fällen ganz unkritisch solche Ablage-

rungen als interglaciale betrachtet hat. Bei uns ist eine

solche sekundäre Ueberlagerung gar nicht selten, und voll-

ständig analoge Verhältnisse kommen auch bei den marinen

Glacialablagerungen im mittleren Schweden vor, wo der ma-

rine Glacialthon sehr häufig, an den Abhängen der Higel oder

der Gebirge, von Moränenschutt auf sekundärer Lagerstätte

bedeckt wird. Es ist aber keinem schwedischen Geologen ein-

gefallen, diesetwegen den marinen Glacialthon als eine inter-

glaciale Ablagerung zu betrachten, und es wäre in der That

eine sonderbare HFEisbedeckung gewesen, welche ihre Moränen

nur an den Rändern der Ablagerungen, nicht aber auf den

ubrigen Theilen derselben abgesetzt hätte. Es muss ausdrick-

lich bemerkt werden, dass diese Moränenablagerungen auf se-

kundären Lagerstätten nicht immer im Inneren umgelagert zu

sein brauchen, denn sie können ihren Platz auch durch Gleitung

bei der Schneeschmelze während des Frählings, oder durch

Rutschen auf dem gefrorenen Boden u. s. w. eingenommen haben.

Die glacialen Sässwasserablagerungen zeigen den Ort an,

wo während der Hiszeit, unmittelbar nach dem Abschmelzen

des Eises, kleine Seen vorhanden waren. Auch können sie als

Flussablagerungen auftreten und sind beinahe immer von jin-

geren Ablagerungen bedeckt. Die Reihenfolge der Schichten

kann etwas variiren, sie ist zuweilen diese:

Susswasserthon und

-Sand

Moräne

oder auch:

Torf

Seekreide (Wiesenkalk)

Susswasserthon und

-Sand.

Moräne

A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

oder in anderen Fällen:

Torf j

»Gytja! (Schlamm)

Sisswasserthon und

-Sand

7 Moräne

oder sogar:

Torf

»Gytj a»

Wiesenkalk

Siässwasserthon und

-Sand

Moräne

wobei auch einzelne Sandlager zwischen den verschiedenen

Lagern vorkommen können. Zuweilen kommt ein Lager reiner

»Gytja» als Einlagerung im Wiesenkalk vor; auch noch an-

dere Kombinationen als die oben erwähnten können vorkom-

men, obschon diese die häufigsten sind.

Der Torf fehlt selten, doch kann er zuweilen so unterge-

ordnet sein, dass er nur als ein duännes Lager von Torferde

auftritt; zuweilen fehlt er aber gänzlich. Auf der anderen

Seite kann er ausserordentlich entwickelt sein, und die Lager-

reihe wird in jenen Fällen am meisten interessant, wenn ein

Waldmoor mit den verschiedenen Vegetationsregionen auf den

glacialen Siisswasserablagerungen ruht. Bei der Untersuchung,

von den untersten Thonlagern mit Salix polaris, durch die ganze

Lagerreihe, bis zu den obersten Torflagern, ist es dann, als

stiege man von einem hohen Berggipfel mit nivalen Pflanzen

durch die verschiedenen Vegetationszonen bis in die gegen-

wärtige Umgebung der Ablagerung nieder.

! Da ich nicht habe erfahren können, welchen Namen man in

Deutschland fir die Ablagerung benutzt, welche wir in Schweden »Gytja>

nennen, habe ich vorgezogen den schwedischen Namen beizubehalten, an-

statt durch eine unrichtige Benennung eine Verwechselung hervorzurufen.

FRÖH und EHRENBERG nennen dieselbe >»>Schlamm>, was mir aber nicht

zweckmässig erscheint, weil dieses Wort auch in anderer Bedeutung be-

nutzt wird. Die »Gytja> besteht laut VON PostT's Untersuchungen aus

zertheilten Algenfragmenten, Bacillarien, Excrementen von kleinen Thieren

(Infusorien, Crustaceen, Insektenlarven) etc. Badeschlamm ist eine »>Gytja>.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:0 5. 7

Von den arktischen Pflanzen reicht nur Betula nana zu-

weilen in den Torf hinauf.! Die ibrigen finden sich nur im

Sässwasserthon und -Sand, im Wiesenkalk und in der »Gytja»

vor. Ihr Vorkommen in den beiden letztgenannten Gesteins-

arten ist aber iiberhaupt nicht häufig, und es muss betont

werden, dass viele Wiesenkalke bedeutend juänger sind. Wie-

senkalk riihrt, wie bekannt, hauptsächlich direkt oder indirekt

von Resten von Molluskenschalen, Ostrakoden etc. her; es sind

aber nur gewisse Mollusken, welche zusammen mit den arkti-

schen Pflanzen vorkommen, und zwar vor allem einige Pisidia,

dann Anodonta oder Unio, Limnaea limosa (ovata) und zuweilen

Cyelas cornea. Durch Untersuchung des Vorkommens von ver-

schiedenen Mollusken auf verschiedenen Horizonten kann man

sich eine Vorstellung iiber die Reihenfolge ihrer Einwanderung

bilden, womit wir uns hier jedoch nicht beschäftigen werden.

Neben Mollusken kommen auch Reste von mehreren Käfern und

Ostrakoden vor, seltener solche von Apus glacialis, susserdem

noch Reste des Rennthieres.

In jenen Fällen, wo die glacialen Sässwasserablagerungen

mächtig sind, aber auch bei anderen Gelegenheiten, kann man

einen unteren Horizont, der durch das häufige Vorkommen von

Salix polaris, wohl meistens mit Dryas gemischt, charak-

terisirt ist, von einem oberen trennen, wo Salix reticulata und

Betula nana hinzukommen, während S. polaris verschwindet.

Dann folgen oben bei eimigen Gelegenheiten Blätter von

strauchartigen Salices, wie S. phylicifolia, was insbesondere von

GUNNNAR ANDERSSON dargelegt worden ist. Dann folgt der Torf

mit den bekannten Horizonten von Zitterespe, Kiefer, Eiche,

Erle. Zuerst von STEENSTRUP in Dänemark nachgewiesen, sind

dieselben jetzt auch in Schonen von GUNNAR ANDERSSON

beobachtet worden.?

! Auf Spitzbergen kommen Torfmoore mit einer Mächtigkeit von

2 m vor, welche von oben bis unten voll von Salix polaris-Blättern sind.

Obschon kleine Torfstreifen zuweilen in den glacialen Sisswasserablage-

rungen der europäiscben Moränenlandschaft vorkommen können, habe ich

bisher kein Analogon zu den erwähnten spitzbergischen Mooren hier ge-

funden. Dies beruht wohl darauf, dass solehe Moore während der langen

Zeit, welche seit ihrer Bildung verflossen ist, wieder wegerodirt worden sind.

2 Die Angabe, dass ELiaAs FRIES diese Reihenfolge in Schweden zu-

erst nachgewiesen hat, welche man seit UNGER (Versuch einer Geschichte

d. Pflanzenwelt. Wien 1852. 5. 321) bei mehreren, sogar schwedischen,

Autoren findet, beruht ohne Zweifel auf einem Missverständniss. FRIES

hatte sich in einem Vortrage iiber die Geschichte der skandinavischen

Vegetation an die Untersuchungen STEENSTRUPS gestiitzt, scheint aber

selbst keine Untersuchungen der Moore ausgefiibrt zu haben.

S A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

Die Blätter der fossilen Glacialpflanzen kommen zuweilen

vereinzelt im Thon, Sand, Wiesenkalk oder in der »Gytja

vor. Nachdem man einige Blätter gefunden hat, oder wenn

ihre Anwesenheit aus sonstigen Grindenr wahrscheinlich ist,

so lohnt es sich immer, einige Proben der Ablagerung mit-

zunehmen, um dieselben später zu schlemmen. Man wird

dabei oftmals erstaunt werden, einen allem Ansgcheine nach

ganz sterilen Thon voll von Pflanzenresten zu finden. Zuwei-

len, wie insbesondere bei Näsbyholm in Schonen, aber auch

bei einigen anderen Lokalitäten, bilden die Blätter und sonsti-

gen Reste im Sand oder Thon 1—2 cm dicke Streifen, welche

ausschliesslich aus Pflanzenresten bestehen. Hier kann man

aus den mitgebrachten Proben leicht mehrere hunderte Blätter

von Dryas, Betula nana, Salices etc., mit Moosen, Zweigen,

Frächten, Samen u. s. w. gemischt, herausschlemmen. HEine

solche Fundstätte zu entdecken muss allerdings als ein beson-

deres Gliick betrachtet werden.

Die Schlemmung der Proben geschieht auf solche Weise,

dass dieselben, entweder sogleich oder nachdem sie trocken sind,

in Wasser auf ein Netz von Messing gelegt werden. Die Proben

absorbiren dann Wasser, schwellen auf und zerfallen in einen tho-

nigen Brei, welcher durch die Maschen des Netzes rinnt, während

die Blätter, Samen, Moose u. s. w. auf dem Netz liegen bleiben.

Diese Schlemmung gelingt am besten, wenn der Thon sandig

ist; wenn er aber »gytje»-haltig ist, will er gewöhnlich nicht

zerfallen, und man muss ihn dann kochen oder mit Kalilauge

behandeln, um ihn wenigstens zu erweichen und später zer-

pfläcken zu können. Wenn der Thon kalkhaltig ist, so zer-

fällt er aber auch in diesen Fällen, falls man ihn mit Säure

behandelt; der Brei wird dann auf gewöhnliche Weise ge-

schlemmt. Die Proben von »Gytja» miissen in Wasser oder we-

nigstens feucht aufbewahrt werden; sie können zerpfluckt, nicht

aber geschlemmt werden.

Man muss sich bei der Schlemmung sehr davor hiten,

dass nicht recente Pflanzenreste, insbesondere Samen, welche

sich an den nassen Thon angeklebt haben, den fossilen beige-

mischt werden. Die Pflanzenreste werden dann am zweck-

mässigsten in Wasser, das mit etwas Alkohol gemischt ist, in

Flaschen oder Präparatengläsern aufbewahrt, um später auf

andere Weise präparirt zu werden. Dies ist nicht leicht und

nach meiner Erfahrung scheint keine Methode allein ganz

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 5. 9

zweckmässig zu sein, sonden es empfiehlt sich am besten,

mehrere Präparationsmethoden gleichzeitig zu benutzen. Man

kann die Blätter ganz einfach zwischen Löschpapier trocknen

und dieselben dann auf Papier aufkleben. Dies kann aller-

dings gut sein, wenn man mehrere Blätter derselben Pflanze

besitzt, so dass man einige mit der Unterseite, andere mit der

Oberseite festklebt, damit der Nervenverlauf von beiden Seiten

untersucht werden kann. Die auf soleche Weise präparirten

Blätter können dann mit eimer Mischung von Glycerin, Alkohol

und Wasser (Liquor Hantzschii») durchtränkt werden, damit

ihre Oberfläche ein frischeres Aussehen bekommt. Auch kann

man die getrockneten Blätter ganz lose in Schachteln oder

zwischen Papier liegen lassen; am besten dirfte es jedoch

sein, dieselben in einer ausgehöhlten Einsenkung auf kleinen

Pappscheiben festzukleben, (vergl. die Abbildung unten). Eine

andere Methode besteht darin, dass man die getrockneten Blät-

ter auf Glasplatten festklebt, sie können dann ziemlich gut

von beiden Seiten untersucht werden; nach längerer Zeit ge-

EE NL Sr Sar Mo Säng

EEE STR SKE Se lad 0

rå Ar R RR SEN VA

ka BRANN BARSTAN Ma ; re oe $

ve RR kkr i ort Åk 0 EA At BES onda a Är när RR rr >

”

Pappscheibehen mit zwei fossilen Dryasblättern.

Autotypie n. d. Natur. ne

schieht es jedoch zuweilen, dass sich die Blätter von der Glas-

platte loslösen, und eine noch grössere Unannehmlichkeit ist die,

dass die Blätter beim 'Trocknen des Gummis Risse bekommen.

Bei dieser Präparationsmethode habe ich gewöhnlich die Glas-

scheiben, auf welchen die Blätter aufgeklebt sind, in Glas-

röhren aufbewahrt, welche an beiden Enden offen sind und

mit Korkpropfen zugemacht werden.

C. SCHRÖTER in Zirich hat eine andere Methode vorgeschla-

gen, nämlich die Blätter »durch kurzes Eintauchen in schwaches

Schulze'sches Reagens (Lösung von chlorsaurem Kali in Salpe-

tersäure) etwas zu bleichen, so dass sie durchsichtig werden;

nachdem die dabei auftretenden Gasblasen durch Alkohol ent-

fernt sind, werden die Blättchen in Glycerin-Gelatine nach Art

mikroskopischer Präparate eingeschlossen.»

10 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

Von meinem jetzigen Assistenten, Dr. GUNNAR ANDERSSON,

werden jetzt die in der phytopaläontologiscehen Abtheilung

des Naturhist. Reichsmuseums in Stockholm befindlichen Blät-

ter z. Th. auf analoge Weise präparirt, nur dass Canadabalsam

statt Glycerin-Gelatine benutzt wird. Nachdem die Blätter auf

erwähnte Weise, oder noch besser durch Salpetersäure allein,

gebleicht und mit absolutem Alkohol gewaschen sind, werden

sie erst in Xylolalkohol, dann in Xylol gelegt und endlieh in

Canadabalsam auf gewöhnliche Weise eingeschlossen.?

Die beiden letzten Methoden, die Blätter zu bleichen und

nach gewöhnlicher Art der Herstellung mikroskopischer Dauer-

präparate zu präpariren, sind in gewissen Hinsichten ganz vor-

zäglich. Die Blätter werden vollständig geschitzt, d1e Nervirung

kann in den kleinsten Details studirt werden, die sehr häufigen

Blattpilze treten deutlich hervor und können nebst den Blättern

selbst unter dem Mikroskop studirt werden. Ueberdies kann

man bei Vorträgen recht gute Camerabilder von denselben be-

kommen. Wenn es sich aber um solche Blätter, wie jene von

Salix reticulata handelt, deren reticulirte Nervirung charakte-

ristisch ist, oder wenn die Blätter wie bei Dryas dick und ge-

wölbt sind, dann giebt ein solches Präparat keim getreues Bild des

Objektes, ja ist dann nicht hinreichend. Dazu kommt noch,

dass auf solche Weise präparirte Blätter nicht das ursprung-

liche Aussehen derselben zeigen, wie sie im Thon auftreten,

wo sie meistens schwarz und undurchsichtig sind. Ich halte

es darum fir das zweckmässigste, die Blätter auf verschiedene

Weise zu präpariren, damit man sowohl ihr urspruängliches Aus-

sehen wie ihren anatomischen Bau nach Belieben studiren

kann. Auch ist es fir geologische Sammlungen lehrreich, einen

Theil derselben in ihrer urspriänglichen Lage auf dem Thon

zu bewahren, was geschehen kann, wenn man diesen sehr

langsam trocknen lässt.

Da ich seiner Zeit eine monographische Bearbeitung der

fossilen Glacialflora herauszugeben beabsichtige, werde ich hier

nur die hänufigsten der fossilen Glacialpflanzen Schwedens er-

wähnen. Nebenbei muss bemerkt werden, dass ich solche auch

an einer Stelle (bei Thorsjö in Schonen) in einer wahrschein-

lich interglacialen Ablagerung gefunden habe, jedoch nur Sa-

liv polaris und Dryas octopetala, also gerade jene Arten,

welche in den glacialen Siisswasserablagerungen zuerst auftre-

ten. Die Substanz der Blätter war hier nicht aufbewahrt, sondern

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 5. 11

die Blätter traten nur als Abdriäcke im sandigen 'Thon auf.

Die Flora der interglacialen Ablagerungen Schwedens spr cht

demzufolge ebenfalls fär ein arktisches Klima.

Salix polaris ist, wie sehon oben erwähnt, die erste Pflanze,

welehe in den glacialen Sässwasserablagerungen auftritt. Ne-

ben Blättern kommen von dieser Art Zweige und wahrschein-

lich auch Friächte vor. Von den iäbrigen Salices erwähne ich

hier nur S. herbacea und S. reticulata und, in den oberen

Lagern, S. phylicifolia als endgiltig bestimmt. Daneben finden

sich aber eine Mehrzahl von anderen Arten, deren Artbestim-

mung noch nicht gänzlich festgestellt worden ist, was bei der

Polymorphie der Blätter dieser Gattung und dem häufigen Vor-

kommen von Hybriden nicht befremden kann. Ohne den kinfti-

gen Bestimmungen vorgreifen zu wollen, erwähne ich doch hier,

dass unter den fossilen Blättern sich auch solche finden, welche an

S. myrsinites, S. murtilloides, S. retusa, S. Lapponum ete. erinnern.

Von Dryas octopetala kommen ausser Blättern auch recht

häufig Stammfragmente vor, und zwar oft genug mit noch an-

haftenden Blättern, dazu Reste des Bliithenstieles und Bliithen-

bodens, sowie (selten) Friächte. Solcehe Stammfragmente beweisen,

dass die Pflanzenreste nicht nur durch den Wind, sondern auch

durch das fliessende Wasser in die Ablagerungen gebracht sind.

Von Diapensia lapponica hat GUNNAR ANDERSSON Stammreste ge-

funden. Betula nana tritt mit Blättern, Zweigen, Kätzehen,

Kätzenschuppen und Friichten auf. Die Blätter sind durchgehends

kleiner als es bei der jetzigen Pflanze im mittleren und

nördlichen Schweden gewöhnlich der Fall ist, und sie haben

etwa dieselbe Grösse wie auf Spitzbergen. Es muss nebenbei

bemerkt werden, dass, während das Vorkommen von Betula

nana im Torf nicht als ein Beweis fär ein sehr arktisches

Klima angefihrt werden kann, sich die Sache etwas anders

verhält, wenn die Blätter dieser Pflanze in eimem MSisswasser-

thon vorkommen, welcher der Torfbildung vorausgegangen ist.

Denn die Zwergbirke ist dann nicht auf Torf, sondern auf dem das

Becken umgebenden Boden gewachsen, was nur in arktischen

Gegenden geschieht, während sie sonst iiberall nur auf Torf-

mooren lebt. Von den iibrigen Pflanzen erwähne ich Ozxyria di-

gyna (Frucht, sehr selten) Andromeda polifolia (selten), möglicher

Weise auch Ledum palustre. Die Mehrzahl der grossen

Menge von eingesammelten Frichten und Samen ist noch

nicht endgiltig bearbeitet worden.

12 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

Von Wasserpflanzen erwihne ich insbesondere die Blätter

von Myriophyllum, welche selten fehlen, ferner Blattreste, Sten-

gelreste und Samen von mehreren Arten von Potamogeton.

Moose sind zuweilen sehr häufig und kommen insbeson-

dere bei Schlemmung zum Vorschein. Auch diese sind noch

nicht vollständig bearbeitet worden, doch sind bisher etwa 30

Arten (von Professor Dr. S BERGGREN bestimmt) erkannt wor-

den. Die meisten derselben haben eine weite Verbreitung in

der jetzigen Flora Schwedens, von Schonen bis Finnmarken, wie

Amblystegium serpens BR. & SCH., Aulacomnium palustre L. sp.,

Bryum pallens Sw., B. pseudotriquetrum SCcHEWGR., Camptothe-

cium nitens SCHREB. sp., Climacium dendroides L., Distichiwn

capillaceum BR. & ScH., Hypnum cupressiforme L., H. cuspida-

tum L., H. exannulatum GÖMB., H. filicétnum L., H. fluitans

L., H. giganteum ScH., H. scorpioides L., H. stellatum SCHREB.,

H. Wilsomi SCH. sp., Jungermannia minuta DICKS., Leptotriehum

Hexicaule SCHWGR. sp., Metzgeria furcata N. v. Es., Mnium

punetatum I., Pualudella squarrosa ScHWGR., Plilonotis fontana

L., Polytrichum juniperinum L., Thujidium abietinum L. sp.,

Tortula ruralis 1. sp. Andere stellen dagegen nördliche Typen

dar, wie Bryum lacustre BLAND., Hypnum calliehrowm BRID.,

H. Heufleri JUR., H. ochraceum Wins. und Timninia megapoli-

tana HEDW. b£ norwegica HEDW. Die Zahl der Moose wird

bei fortgesetzten Untersuchungen zweifellos sehr erheblich ge-

steigert werden.

Ausser Schonen sind in Ostgothland (2) arktische Pflan-

zenreste gefunden worden. A. F. CARLSON traf 1886 in einer

Kalktuffablagerung etwas nördlich von Wadstena, etwa 100 m

iiber dem Meere, Blätter von Betula nana, und in den mitge-

brachten Proben entdeckte ich auch einige Blätter von Dryas

octopetala. Da auch Reste der Kiefer zusammen mit Betula

nana vorkommen, so dirfte die Ablagerung aus jener Zeit

stammen, als die arktische Flora schon auf dem Rickzug be-

griffen war. In meiner Beschreibung des betreffenden Fundes

habe ich die Vermuthung ausgesprochen, dass auch die Siss-

wasserthone dieser Gegend arktische Pflanzenreste liefern wirden.

Diese Vermuthung ist in der That bestätigt worden, denn

GUNNAR ANDERSSON, welcher mit Unterstiitzung der Akademie

der Wissenschaften, auf meinen Vorschlag, diese Gegend wäh-

rend des vorigen Sommers (1891) untersuchte, hat Dryas auch

in den Thonablagerungen entdeckt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 17, AFD. III. N:o 5. 13

Im Sommer 1890 traf R. SERNANDER Blätter von Dryas

octopetala und Betula nana in Wiesenkalk auf Gotland (3),

28,3 m iäber dem jetzigen Meeresniveau. Die Ablagerung

wird von Torf bedeckt, welcher selbst von Ancylus-Grus iber-

lagert wird. Da die erwähnten Blätter zusammen mit Betula

odorata und Populus tremula vorkommen, so dirften sie auch

hier aus einer Zeit stammen, als die arktische Flora auf dem

Rickzug begriften war.

1885 und 1886 hat A. F. CARLSON auf meine Veranlassung

die Kalktuffe Jemtlands (4) untersucht und auf mehreren

Stellen Dryas octopetala, Betula nana und Salix reticulata in

den betreffenden Ablagerungen entdeckt. Wir haben demzu-

folge auch hier die Beweise fiir die ehemalige grössere Ver-

breitung der arktischen Flora, obschon die betreffenden Reste,

wie in Ostgothland, meistens zusammen mit der Kiefer vorkom-

men. Das dirfte einfach darauf beruhen, dass das eigentliche

arktische Klima, mit dem gefrorenen Boden, fir die Ablagerung

des Kalktuffes nicht vortheilhaft war, infolgedessen diese erst

später begonnen hat. Die Sisswasserthone der Provinz werden

seiner Zeit ganz gewiss auch die reine arktische Flora liefern.

Nebenbei verdient erwähnt zu werden, dass Blätter von Hip-

pophaö rhamnoides auf zwei Stellen in diesen Kalktuffablage-

rungen entdeckt sind. Die eine liegt wenigstens 500 m iber

dem Meer, und da auch arktische Pflanzenreste hier vorkom-

men, diirfte somit erwiesen sein, dass diese Pflanze in Skandi-

navien urspringlich alpin war, und dass sie später verdrängt

und längs der Flisse an das Meeresufer ogewandert ist. Neuer-

dings hat auch R. SERNANDER eine Kalktuffablagerung mit

Dryas von Jemtland beschrieben.

Norwegen.

In Norwegen waren bis zum vorigen Sommer (1891) alle

Spuren einer ehemaligen grösseren Verbreitung der Glacialpflan-

zen merkwiirdiger Weise gänzlich vermisst, was selbstverständlich

nur auf unzureichendenp Untersuchungen beruht. Da wurde, laut

einer Angabe von Professor A. BLyTtTt, eine Kalktuffablagerung

bei Leine in Gudbrandsdalen (3) entdeckt, in welcher Blätter

von Dryas octopetala gefunden wurden.

14 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

Sie kamen wie in Jemtland zusammen mit Kieferresten

vor und gehören demzufolge auch hier zu einem Zeitabschnitt,

als die arktische Flora auf dem Riickzug begriffen war. Un”

ter den Lagern mit Dryas enthielt die Tuffablagerung Reste

von Betula odorata, Salices, Populus tremula ete., welche

wahrscheinlich der Birkenregion der Gebirge entsprechen.

Das erwähnte Vorkommen von Dryas beweist jedenfalls

eine ehemalige grössere Verbreitung dieser Pflanze auch in

Norwegen.

Dänemark.

Nachdem ich die Untersuchungen in Schonen 1871 abge-

schlossen hatte, wurde ich von Professor JAPETUS STEENSTRUP

in Kopenhagen eingeladen, dieselben auch nach Seeland (6)

auszudehnen. Wir fanden bald genug, in den nächsten Um-

gebungen von Kopenhagen, die nämliche arktische Flora wie in

Schonen, und zwar unter den schon von STEENSTRUP unter-

suchten »Waldmooren»> mit der bekannten Reihenfolge der

Waldbäume. Auf einer Stelle wurden die Blätter der Zwerg-

birke auch in den untersten Torflagern selbst entdeckt. Hier

kann man auf solcehe Weise die allmählige Verbesserung des

Klimas. von der Abschmelzung des Eises bis in die HEichen-

periode, Schritt fir Schritt verfolgen. STEENSTRUP hat später

die Erforschung der fossilen Glacialflora Dänemarks in grosser

Ausdehnung fortgesetzt und hat, laut brieflicher Mittheilung,

die Glacialpflanzen nicht nur auf einer Menge neuer Lokalitä-

ten iiber die ganze Insel Seeland, sondern auch auf der Insel

Möen (7), auf Bornholm (8) und im nördlichen Jiätland

bei Topholt (9), zwischen Hjörring und Fredrikshavn, entdeckt.

Ausser solchen Pflanzen, welche oben schon von Schonen an-

gefihrt worden sind, erwähnt STEENSTRUP auch Saxifraga op-

positifolia. »Die konstatirten Vorkommnisse der Ueberreste

von Rennthieren waren alle in den Ablagerungen der arkti-

schen Pflanzen». »Zu der Populus tremula-Periode, oder der

Zeit zwischen dieser und der arktischen, gehört wahrschein-

lich auch die Spur einer echten Steppenfauna (Spermo-

philus sp-)>.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:o 5. 15

Russland.

Von fossilen Glacialpflanzen hatte man in Russland noch

keine Spuren gefunden, bis solche während meiner Reise im

vorigen Sommer (1891) auf 7 verschiedenen Lokalitäten ent-

deckt wurden. Bei Kunda (10) in Esthland, an dem Sid-

ufer des finnischen Meecrbusens, wurden Salix polaris. S. her-

bacea, S. reticulata, S. sp., Dryas octopetala, Polygonum vivi-

parum (Blätter und Knöllehen), Betula nana, Saxifraga caespi-

tosa, S. oppositifolia, Moose etc. in einer glacialen Sisswasser-

ablagerung, unter vollständig ähnlichen Verhältnissen wie in

Sehonen, aufgefunden, nur dass die Ablagerung hier so mäch-

tig war, dass die Pflanzen erst in einer Tiefe von etwa 5 m

vorkamen. Unter Torferde von unbedeutender Mächtigkeit

kommt zuerst Wiesenmergel, dann Thon und Sand mit einem

Lager von Moosen (laut Dr. W. ARNELL hauptsächlich Am-

blystegium fluitans L. sp. nebst Riccardia pinguis L. sp.), Myrtio-

phyllum etce., dann wieder 'Thon, zu unterst mit den arktischen

Pflanzenresten. Die Ablagerung ist auch deshalb von be-

sonderem Imteresse, weil eine Menge neolitischer Werkzeuge

etc. im Wiesenkalk gefunden sind,! d. h. gänzlich wie in

Sehonen, bedeutend höher als die Glacialpflanzen.

Von jenen Moosen, welche vereinzelt zusammen mit Salix

polaris vorkommen, hat ARNELL bis jetzt folgende Arten be-

stimmen können: Amblystegium (Hypnum) badium HARTM. sp.,

4. filicinum LD. sp. (?), 4. fluttans L. sp., A. giganteum SoH.

sp., ÅA. revolvens SW. sp., 4. scorpioides L. sp., Astrophyllum

(Mnium) punctatum IT. sp., Bryum sp., Ceratodon purpureus Li.

sp., Dicranoweissia crispula HEDW. sp., Leersia, (Encalypta)

rhabdocarpa SCHWGR. sp. (?), Marsilia (Pulia) Neesiana LINDB.

sp., Pohlia (Webera) nutans SCHREB. sp., Sphaerocephalus (Aula-

comnium) palustris L. sp., Stereodon (Drepanium) sp., Swartzia

montana LAM. sp. (= Distichium capillaceum Br. & ScH.), Thu-

jidium abietinum L. sp. Von diesen Moosen ist nur Amblystegium

badium eine ausschliesslich nördliche Art, aber auch die äbri-

gen kommen laut ARNELL sämmtlich in arktischen Gegenden

vor und kändigen durch ihre Mischung ebenfalls ein arktisches

Klima an. Da das ganze Moosmaterial aus Kunda noch nicht

! C. GREWINGK, Geologie und Archäologie des Mergellagers von

Kunda in Esthland. Dorpat 1882.

16 AA. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

vollständig untersucht worden ist, so dirften auch einige an-

dere Arten dort vertreten sein.

Bei Samhof in Livland, zum Gut Hellenorm (11) von

MIDDENDORFF'S gehörend, entdeckte dann Akademiker FR.

SCHMIDT, Wwelcher mich in liebenswirdigster Weise durch Esth-

land und Livland fiährte, einen Blattabdruck von Salix reticu-

lata, und zwar in eimem Thon, weleher hoch iber dem nahe-

liegenden kleinen See vorkommt. Dieser Thon erinnerte mich

so lebhaft an den friher erwähnten interglacialen Thon von

Thorsjö in Schonen, in welchem die Blätter von Dryas nur

als Abdricke vorkommen, dass ich schon im voraus die Mei-

nung ausgesprochen hatte, dass wir die Blätter hier nur als

Abdräcke finden wiirden, was dann sogleich seine Bestätigung

fand. Dazu traf ich einen Blattabdruck einer andern noch nicht

bestimmten Salix. Bei Kinzli, welches auch zum Gute Helle-

norm gehört, fand ich dann im gewöhnlichen glacialen Siss-

wasserthon mehrere Blätter von Dryas octopetala, ein Blatt-

fragment von Betula nana, Salix sp. und mehrere Moose,

welche nach ARNELL hauptsächliceh zu den folgenden Arten

gehören: Amblystegium giganteum SCH. sp., 4. revolvens Sw.

sp., ÅA. scorpioides IL. sp. und A. fluttans L. sp. Dann ent-

deckten wir zwei gute Lokalitäten (12) in der Nähe der Stadt

Fellin, und zwar bei Pingo und bei Wieratz. HEinige Pro-

ben von einem Siisswasserthon, welche ich von jener Lokalität

mitgebracht hatte, lieferten nämlich, bei späterer Schlemmung

in Stockholm, Salix polaris, Betula nana, Polygonum viviparum,

mehrere Blätter von Dryas octopetala, Potamogeton sp., Samen

und eime Menge von Moosen. Die Hauptmasse derselben

sehört nach ARNELL zu ÄÅAmblystegium giganteum SCH. sp.,

wozu noch folgende Arten kommen: 4. scorpioides IL. sp.,

ÅA. intermedium LINDB., Meesea triquetra L. sp. Die Lokalität

bei Wieratz war interessant, weil die arktischen Pflanzen-

reste hier auch in der »Gytja» vorkamen. Unter Torf kam zuerst

Gytja» mit Blättern von Mvyriophyllum, Betula nana, Dryas

octopetala, und Salix reticulata?, dazu Stengelreste emes Equi-

setums u. s. w. Dann folgte Thon mit Resten von Betula

nana, Dryas octopetala, Salix polaris und S. reticulata, Po-

lygonum viviparum, Myrtillus uliginosa, Moosen, Characeenfriächte

ete. Die untersten Lager des Thones wurden nicht erreicht,

und die mitgebrachten Proben sind nur z. 'Th. untersucht

worden. '

BIHANG TILL K. SV. VET: AKAD:-HANDL. BAND 17. AFD. III. N:0 5. 17

Die jetzt zu erwähnenden Lokalitäten (13) liegen bei Rje-

shiza (Rositten) im Gouvernement Vitebsk (im polnischen

Livland), wohin ich mit Dr. J. KLINGE aus Dorpat gereist

war, und wo uns der Botaniker, Dr. med. E. LEHMANN auf's

freundlichste empfing. In einer aufgeworfenen Thonprobe,

welche ich, während eines Ausflugs sidöstlich der Stadt, neben

einer Höhle in einem Torfmoor genommen hatte, fand ich

nach meiner Heimkehr einige Blätter von Dryas octopetala,

neben Resten von Muyriophyllum, Moosen und Samen. Die

Moose sind nach ARNELL AÅnmblystegium scorpioides IL. sp.,

Heterocladium squarrosulum Vor. sp. (2), Mollia (Tortula)

fragilis DRUMM. sp. (?). Beim Gute Stutschewo etwa NNO

von Rjeshiza trafen wir ein pflanzenfiihrendes Lager unter den

gewöhnlichen Verhältnissen unter Torf. Die Proben haben

Blätter von Dryas octopetala, Betula nana, Polygonum vivipa-

rwmn, Salix sp., nebst Moosen, Samen etc. geliefert. Ein Theil

der Moose wurden von ARNELL untersucht. Er fand unter

denselben Amblystegium scorpiordes IL. sp. (die Hauptmasse),

A. fluitans LT. sp., A. revolvens Sw. sp., A. stellatum SCHREB.

sp., Meesea triquetra IL. sp., Riccardia pinguis L. sp.

Norddeutschland.

Ostpreussen. Als ich 1891 in Königsberg war, erin-

nerte mich Professor Dr. A. JENTZSCH an einen Fund von

Hypnum turgescens SCHIMPER sp., in einer Ablagerung auf der

Kurisehen Nehrung (14), welcher schon 1868 von G.

BERENDT beschrieben worden war. Wir konnten allerdings

diese Ablagerung nicht wiederfinden, einige Beobachtungen,

welche wir zwischen Cranz und Sarkau machten, lassen es aber

nicht unwahrscheinlich erscheinen, dass das betreffende Moos

in einer glacialen Siisswasserablagerung gefunden worden ist,

Was allerdings erst nach erneuter Untersuchung der urspring-

lichen Lokalität entschieden werden kann. Das Vorkommen

des erwähnten Mooses spricht jedenfalls fär ein kihleres Klima

als das jetzige.

Westpreussen. Zusammen mit den Herren Professoren

JENTZSCH aus Königsberg und H. CONWENTZ aus Danzig traf

ich 1891 bei Schroop (15), im Kreise Stuhm, eine gute Loka-

lität mit Glacialpflarzen und zwar unter äbnlichen Verhältnissen

NÅ

18 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

wie in Schonen. Unter etwas Torf kam zuerst Wiesenkalk, dann

Thon mit häufigen Resten von Betula nana in den oberen

Lagern, Dryas octopetala, Salix polaris, Salix sp., Moosen etc,

in den unteren. 9

Pommern. Bei einem nach dem Krampkewitzer See

(16), Kreis Lauenburg, zusammen mit Professor Dr. CONWENTZ

1891 unternommenen Ausflug, trafen wir in eimer Sandablagerung,

unter einem mächtigen Lager von Wiesenkalk, einige Blatt-

reste von Betula nana, und die mitgebrachten Proben haben

später bei Schlemmung auch einige Blätter von Dryas octope-

tala, Salix sp., Samen etc. geliefert. Der Wiesenkalk enthält

Reste von Betula alba und Pinus sylvestris (eim Zweigstiäck),

dazu eine ungeheure Menge von emer Art Samen, welche

äuvsserlich fiägellosen Kiefersamen etwas ähneln, obschon die

von Dr. GUNNAR ANDERSSON später ausgefiihrte mikroskopische

Untersuchung dargelegt hat, dass sie keine solche sind. Mög-

licherweise gehören diese Samen in der That zu MNajas,! was

erst durch bessere Materialien entschieden werden kann.

Mecklenburg. Bei Oertzenhof (17) entdeckte ich 1872

Reste von der Zwergbirke ( Betula nana) sehr häufig in einem Torf-

lager, welches zwischen Wiesenkalk und einem Sisswasserthon

mit Myriophyllum und Potamogeton, als eime 15—30 cm mäch-

tige Schicht vorkam. Der Wiesenkalk wurde selbst von mäch-

tigem 'Torf bedeckt. Ausser Betula nana kamen spärlich Blät-

ter von »Betula alba» in der erwähnten Schicht vor. Wenn

der darunter lagernde Thon besser zugänglich gewesen wäre,

so wiirden ganz gewiss auch ächte Glacialpflanzen darin ge-

funden worden sein. Dann fand ich 1880 bei Neetzka (17)

im derselben Gegend einige pflanzenfihrende Lager unter dem

Torfe, welche bei Herausschlemmung mehrere Pflanzenreste

lieferten. Da aber die Proben aus dem Boden eines schmalen

Grabens herausgenommen werden mussten, so konnte ich leider

die verschiedenen Horizonte nicht genau von eimander getrennt

halten, und es ist demzufolge möglich, dass die Pflanzenreste

aus verschiedenen Horizonten stammen können. Bs ist solcher-

gestalt wahrscheinlich, dass zu unterst eine arktische Flora

mit Dryas octopetala, Salix reticulata, Betula nana vorgekom-

men ist, woriiber dann eine subarktische Flora mit Betula nana,

B. odorata, Salix arbuscula folete und dann endlich Betula ver-

' Vergl. GUNNAR ANDERSSON, Om Najas marinas tidigare utbredning

under qvartärtiden. Botaniska Notiser 1891, S. 249.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:0 5. 19

rucosa. Oder auch können Dryas und Salix reticulata hier

Relikten einer arktischen Flora sein, weleche in den noch tie-

feren Lagern begraben liegt.

Auf den Vorschlag des Herrn Professor Dr. E. GEINITZ in

Rostock besuchte ich 1891 ein kleines Torfmoor bei Nantrow

(18), unweit der Eisenbahnstation Teschow, NW von Wismar.

In der »Gytja» unterhalb des Torfes, und im groben Sand, wel-

cher unmittelbar unter jener vorkommt, traf ich mehrere Blät-

ter von Betula nana und einigen Salices, welche noch nicht

näher untersucht sind, dazu Blätter von Myriophyllum, Samen

u. s. w. Es ist zu bemerken, dass das Vorkommen von Be-

tula nana, unterhalb des Torfes selbst, ein Beweis dafär ist,

dass die Pflanze hier nicht auf Torf sondern auf dem umge-

benden Moränenboden gewachsen ist, was, wie schon friiher

erwähnt, nur in arktischen Gegenden der Fall ist.

Schleswig-Holstein. Von Kiel besuchte ich zusammen

mit Professor Dr. R. Vv. FISCHER-BENZON die Durchschnitte

längs des Nord-Ostsee-Kanales, westlich von Holtenau. Bei

Projensdorf (19) waren die Reste zweier vom Kanale durch-

schnittener Siisswasserbecken noch zu sehen, und zwar das eine

auf der Sidseite des Kanales, das andere auf seiner Nordseite.

Jenes zeigte zu oberst Torf, darunter Wiesenkalk und Siisswasser-

thon. Auf der Grenze gegen die unterliegende Moräne kam

ein pflanzenfihrendes Lager vor, welches beinahe ausschliess-

lich von durch Rollung im Wasser abgenutzten Zweigstiäcken

zusammengesetzt war. Ich suchte umsonst bestimmbare Blatt-

reste zu entdecken, nahm aber einige Proben mit, um sie später

durch Schlemmung genauer zu untersuchen. Da ich aber kurz

nachher in mener Tasche fär die unten zu erwähnenden Stäcke

Platz brauchte, musste ich leider die vorigen mit Ausnahme

eines einzigen Stuckes wegwerfen. Ich sage »leider», denn bei

der Schlemmung dieses kaum faustgrossen Stickes habe ich

darin Frichte von Betula nana und von noch einer anderen Art

(nicht B. alba), nebst Fragmenten von Salices, Moosen, Samen

etc. gefunden. Åhnliche Reste hat auch ein anderes von Pro-

fessor Vv. FISCHER-BENZON mitgebrachtes und mir später iber-

sandtes Stuck geliefert. Als ich ihn später ersuchte, mehrere

Proben einzusammeln, war das kleine Becken leider schon

gänzlich zerstört. Das erwähnte pflanzenfihrende Lager hat

wahrschemlich eme subarktische Vegetationsschicht dargestellt.

Die Moose gehören mach ARNELL zu folgenden Arten: Ambly-

20 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

stegium fluitans IL. sp., Hypnum trichoides NEcK., Thujidivm

abietinum IL. sp., Hylocomium proliferum L. sp., Sphaerocepha-

lus palustris L. sp. HEinige Characeenfruächte erwiesen sich,

nach NORDSTEDT, als zu Chara foetida A. BR. und Ch. contraria

A. Br: gehörend.

Das Becken auf der Nordseite des Kanales liegt etwas west-

licher. Unter dem Torf folgt hier zuerst Wiesenkalk, welcher

etwa 3 Meter mächtig ist und Reste von Potamogeton, Myrio-

phyllum, Salices etc. enthält. Darunter folot nun Thon mit

Sand- und Grusrändern bis zu einer Tiefe von 6,6 m unterhalb

der Oberfläche des Torfes. In den untersten Lagern dieses

Thones waren Blätter von Salix polaris recht häufig; dazu

kommt Pryas octopetala auch vor, obschon mehr selten; ferner

Friächte von Mitella flexilis 1. sp. (nach NORDSTEDT).

Das betreffende Becken muss eime ausgezeichnete Lokali-

tät dargeboten haben, als der Kanal durch dasselbe gezogen

wurde, und dies sowohl betreffend eine Untersuchung des

Torfmoors wie des Wiesenkalks und des glacialen Sisswasser-

thons. Man muss lebhaft bedauern, dass Millionen von Blatt-

resten, nachdem sie Jahrtausende lang hier aufbewahrt waren,

jetzt gänzlich verloren gegangen sind, jetzt, wo sie der Un-

tersuchung zugänglich gemacht wurden.

Bevor ich Norddeutschland verlasse, muss ausdriicklich be-

tont werden, dass die arktischen Pflanzenreste in einer ganz be-

stimmten glacialen Siässwasserformation hier vorkommen. Diese

Formation findet sich iber die ganze Moränenland-

schaft Norddeutschlands und Westrusslands verbrei-

tet (ganz wie in Schonen und Dänemark), und man kann

folglich dort die Zahl der Fundstätten nach Belieben

vermehren. Die deutschen und russischen Geologen besitzen

demzufolge in dieser Hinsicht ein ausgezeichnetes Feld fär

kiänftige Untersuchungen.

England und Schottland.

Die ersten fossilen Glacialpflanzen, welche iiberhaupt gefun-

den sind, wurden 1861 von W. PENGELLY bei Bovey Tracey

(20) in Devonshire entdeckt. Sie kommen dort in einem weissen

Susswasserthon, 2,4—3 m unter der Oberfläche, vor und wur-

den von HEER als Betula nana, Salix ciherea und S. repens?

BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 17. ArD. III. N:0 5. 21

bestimmt. 1872 theilte mir aber HEER mindlich mit, dass er

die letztgenannte Art fir unrichtig bestimmt betrachtete, und

dass er die diesbeziäglichen Blätter fir solche von Salix myr-

tilloides hielt. In dem letztgenannten Jahr besuchte ich die

betreffende Lokalität und fand die beiden zuerst erwähnten

Pflanzen wieder, obschon meine Untersuchungen sehr vom

Wasser behindert wurden. Auch hier ist Betula nana nicht

auf Torf, sondern auf Lehm- und Grusboden, wie in den ark-

tischen Ländern, gewachsen. In einem andern Becken in der

Nähe fand ich dazu Betula nana sehr häufig, nur 0,3—0,6 m

unter der Oberfläche, und zwar zusammen mit Blättern von

Arctostaphylos uva ursi, Salices, einzelnen Blättern von Betula

alba, Frichten von Potamogeton etc. Diese Lokalität reprä-

sentirt ohne Zweifel einen etwas höheren Horizont als das

pflanzenfihrende Lager der erstgenannten. = Arctostaphylos

kommt gegenwärtig nicht sidlich von York und Cumber-

land vor.

Dann traf ich auf der Käste von Norfolk, bei Mun-

desley (22), Salix polaris und Hypnum turgescens in den prä-

glacialen (oder frihglacialen) Abiagerungen, unmittelbar unter-

halb der Grundmoräne, zwischen dieser und dem »Forest-Bed>.

Dasselbe pflanzenfihrende Lager ist emige Jahre später

von CLEMENT REID auf zwei neuen Lokalitäten, Bacton und

Ostend, auf derselben Kiste entdeckt worden. Ausser Salix

polaris hat REmm auch Betula nana, Moose und Samen in dem-

selben gefunden.

Bei Hoxne in Suffolk (21) haben CLEMENT REID und

H. N. RioreEY 1888 mehrere arktiscehe Pflanzen, — Salix

polaris, S. myrsinites, Betula nana — aus einer glacialen

Siässwasserablagerung herausgeschlemmt. Ausser diesen Arten

fihren sie eine Menge von temperirten Pflanzen an, wie Alnus

glutinosa, Rubus idwus, Taxus baccata, und es ist offenbar,

dass die ganze Flora verschiedene Horizonte darstellt. Die

Proben wurden nämlich nicht in situ, sondern auf den Halden

des 'Thongrabens gesammelt.

1879 traf ich Blätter von Betula nana in Torf bei Brid-

lington (24), auf der Kiste von Yorkshire, und CLEMENT REID

hat später dieselbe Pflanze in einer Siisswasserablagerung bei

Holmpton (23) entdeckt.

Laut einer Angabe desselben Forschers, soll Salix her-

bacea in einer interolacialen Ablagerung bei Hailes, 3 engl.

22 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

Meilen von Edinburgh (25), von Herrn BENNIE gefunden

worden sein. In einer andern, ebenfalls interglacialen, Ablage-

rung bei Airdrie, nahe Greenock, soll Betula nana vorkom-

men. Schliesslich hat REID eine reiche arktische Flora in einer

glacialen Sisswasserablagerung bei Edinburgh ganz neuerdings

(1891) entdeckt. Dieselbe enthält Salix polaris, S. herbacea, S.re-

ticulata, Betula nana, Azalea procumbens und scheint unter ganz

ähnlichen Verhältnissen wie in Schonen, Dänemark, Russland

und Norddeutschland vorzukommen. Nach einer brieflichen

Mittheilung CLEMENT REID'S soll dann A. BENNIE noch eine

Lokalität mit einer ähnlichen Flora, in der Nähe der vorigen,

entdeckt haben.

Schweiz.

Die Fundstätten fossiler Glacialpflanzen, welche oben be-

sprochen worden sind, gehören alle zum Gebiet des grossen

nordischen Inlandeises. Wenden wir uns jetzt zum ehemaligen

Gletschergebiet der Alpen. Bei Schwerzenbach (26) im

Kanton Zirich, in der Tiefebene zwischen dem Boden-See und

dem Ziäricher-See, traf ich 1872 die glaciale Sisswasserablage-

rung unter ganz ähnlichen Verhältnissen wie in Schweden.

Die Reihenfolge, von oben bis unten, war Torf, »Gytja», Thon

oder Letten, Moräne. Im Torfmoor fanden sich zu oberst Reste

von HEichen, darunter von Kiefer und Birke, welche letztge-

nannten auch in der »Gytja» vorherrschend waren. Die Gla-

cialpflanzen fanden sich im Thone und stellten folgende Arten

dar: Dryas octopetala, Betula nana, Salix polaris, S. reticulata,

S. retusa, S. myrtilloides, Azalea procumbens, Polygonum vivipa-

rum, Arctostaphylos uva ursi, Myriophyllum sp. Später hat

Professor C. SCHRÖTER die Blätter von Betula nana, Salix reti-

culata und Dryas octopetala bei Niederwyl, bei Frauenfeld (27),

Kanton Thurgau, von Betula nana bei S chönenberg (28) und

bei Bonstetten, Kanton Zirich, gefunden. Selbst habe ich

1880 bei Hedingen (29), Kanton Ziirich, die Reste von

Dryas octopetala, Betula nana, Salix herbacea, Salix sp., My-

riophyllum und Potamogeton entdeckt. Bei Wauwyl, in der

Nähe des Sempachersees (30), im Kanton Luzern, fand ich in

demselben Jahre ein Blatt von Betula nana, und bei Le Chaux

de Fonds (31), Kanton Neuchåtel, mehrere Blätter derselben

Pflanze in den untersten Lagern eines Torfmoors.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. n:o 5. 23

Wirtemberg.

Bei Schussenried in Oberschwaben (32) wurde schon 1866

ein sehr interessanter diesbeziglicher Fund gemacht, iiber

welchen Professor Dr. O. FRAAS berichtet hat. Fin Wasser-

graben hatte ein Profil blossgelegt, welches zu oberst Torf,

darunter ein 4—5 Fuss mächtiges Lager von Kalktuff zeigte;

»unter dem Tuffe liegt eine dunkelbraune Moosschicht, mit einem

Stich ins Griäne, die durch die vortreffliche Erhaltung des Mooses

iiberrascht, das so gut wie ein lebendes noch eingelegt, getrocknet

und bestimmt werden kann». Die Moose wurden von SCHIMPER

untersucht und bestimmt, und er fand durchweg nordische

oder hochalpine Formen, und zwar Hypnum sarmentosum

WuBG., H. aduncum v. grönlandicum HEDW. und Hypnum flui-

tans L. v. tenuissimum. Mit diesem botanischen Resultate stimmt

vollständig auch das zoologische, von welchem ich hier nur

das massenhafte Vorkommen von Resten des Rennthiers, so-

wie von Gulo borealis, Canis fulvus, C. lagopus u. s. w. er-

wähne. HEin noch grösseres Interesse dieses Fundes wird durch

den Umstand herbeigefihrt, dass, nach FRAAS, auch Abfälle der

Industrie und der Kiiche der Menschen in demselben Lager

vorkamen.

Bayern.

Im Kolbermoor (33), in der siidöstlichen bayerischen

Tiefebene, fand ich 1872 ein ganzes Lager mit Zweig- und

Blattresten von Betula nana, im Torfe etwa 2,4 m unterhalb der

Oberfläche des Moores. Dies Lager beweist, dass die Zwergbirke

einmal die damalige Oberfläche des Moors gänzlich bedeckt

hat, wie wir es jetzt im nördlichen Schweden beobachten kön-

nen. Mit Betula nana kamen auch Blätter von Betula alba,

Myrtillus uliginosa und Ösxycoccus palustris vor. Etwas höher

traf ich auch Andromeda polifolia.!

! Bei einer beiläufigen Erwähnung des Fundes von Betula nana bei

Kolbermoor, hat ZITTEL (Sitzungsber. d. math. phys. Classe d. Acad. d.

Wissensch. zu Miinchen. 1874. S. 278, Fussnote) durch Versehen auch

Saliv herbacea und Dryas octopetala von hier angefiihrt, wo sie aber bis-

her nicht gefunden sind. Dies hat eine irrige Angabe bei SITENSKY (Die

Torfmoore Böhmens. Abth. 1. Prag 1891. S. 186. Arch. der naturw.

Landesdurchf. Böhmens. Bd. 6, N:o 1) veranlasst, welcher dazu noch un-

richtiger Weise die Lokalität Kronberger Hof mit Kolbermoor identificirt,

und dann iiber das Vorkommen von Rhinoceros ete. auf derselben Lo-

kalität wie die Glacialpflanzen spricht.

24 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

Ungarn.

Ganz neuerdings hat M. STAUB seine Untersuchungen iber

die Flora der Schieferkohlen bei Felek (34), in den Sidkar-

pathen, veröffentlicht. Diese Flora, obschon nur zum Theil

von Glacialpflanzen zusammengesetzt, kändigt dennoch em käl-

teres Klima als das in diesen Gegenden jetzt herrschende an,

und lässt hoffen, dass eine reine Glacialflora seimer Zeit auch

in Ungarn fossil entdeckt werden wird. Unter den von STAuB

angefuhrten Pflanzen erwähne ich hier nur jene, welche er als

sicher bestimmt betrachtet, und zwar Carex Goodenoughi, Nuphar

pumilum, Salix myrtilloides,! Galium palustre, G. uliginosum,

Pinus pumilio, P. cembra, Betula nana, Dryas octopetala, To-

fieldia borealis und Ceratophyllum demersum. Unter den zwei-

felhaften Arten finden sich auch Salix herbacea, S. Lapponum,

Rhododendron ferrugineum und Scheuchzeria palustris.

Frankreich.

Es soll hier auch an einen von P. FLICHE bei Jarville in

der Nähe von Nancy gemachten Fund erinnert werden. Dort

kommt ein Lignitlager unmittelbar auf den Liaslagern vor und

wird selbst von den Kieslagern mit Elephas primigenius bedeckt.

Nach dieser Beschreibung diirfte das Lignitlager wohl von

präglacialem Alter sein. Von Pflanzenresten werden von FLICHE

als bestimmbar erwähnt: Betula sp. (pubescens?), Alnus viridis,

Pinus montana, Lariv euwropea, Picea excelsa und obovata,

Elyna spicata. Obschon keine Glacialflora, kindigt dieselbe

jedenfalls ein kiihleres Klima an. Das Vorkommen von Elyna

spicata ist insbesondere bemerkenswerth, falls die Bestimmung

wirklich richtig ist.

! Es ist nicht richtig, dass, wie STAUB hier sagt, SCHRÖTER die von

HEER als Salix repens beschriebenen Blätter von Bovey Tracey zu 5. myr-

tilloides corrigirte. HEER hatte diese Verbesserung der Bestimmung schon

1873 durch mich angekiindigt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 17. AFD. III. N:0 5. 25

Wir haben somit unsere Uebersicht vollendet und wollen

nun einige Resultate derselben betrachten, wobei aber aus-

dricklich bemerkt werden muss, dass ich mir die Details fir

meine grössere Arbeit vorbehalte. Die Funde, welche inner-

halb der Area des vom grossen nordischen Inlandseise einmal

bedeckten Gebietes gemacht worden sind, beweisen unmittelbar,

dass die Glacialflora seiner Zeit vom finnisehen Meerbusen bis nach

Säd-England verbreitet war. Mittelbar beweisen aber, meimer

Meinung nach, dieselben Funde auch, dass diese Flora den

land des Eises bei dessen grösster Ausbreitung ebenfalls um-

säumt haben muss. Denn während der grössten Ausbreitung

des Eises muss selbstverständlich das glaciale Klima (um einen

solehen Ausdruck zu benutzen) seinen Höhepunkt erreicht

haben, während dagegen die Abschmelzung des Eises durch

verbesserte Verhältnisse des Klimas verursacht wurde. Wenn

das Inlandseis nicht schon bei seiner grössten Ausdehnung von

der glacialen Flora umsäumt gewesen wäre, so dirfte eine

solehe noch weniger dasselbe umgeben haben, als es sich bis

ins nördliche Deutschland zuriickgezogen hatte. Wenn der

Rand des Inlandseises friäher von einer Waldvegetation beglei-

tet war, dann hätte diese das Eis wohl ebenfalls bei der Ab-

schmelzung begleitet. Dies ist aber eben nicht der Fall, wir

finden vielmehr, dass die glacialen Siisswasserablagerungen

uberall die Reste einer reinen Glacialflora enthalten, und wir

können demzufolge schliessen, dass eine solche auch den Rand

des Bises bei seiner grössten Ausdehnung umgeben haben

muss. Als eine direkte Stitze dieser Annahme können ibri-

sens die Funde im siidlichen England angefihrt werden.

Ganz ähnliche Schlussfolgerungen können fir die Ränder

der alpinen Gletscher während der HEiszeit gezogen werden,

und wir können ferner sagen, dass eine glaciale Flora auch

auf den Gebirgen zwischen dem Rande des nordischen Inlands-

eises und dem der alpinen Gletscher avf der Nordseite der

Alpen gelebt haben muss. Ob dieselbe auch die ganze Tief-

ebene im zwischenliegendem Gebiet bedeckt hat, sei bis auf

weiteres dahingestellt; das kann erst durch fortgesetzte Unter-

suchungen der fossilen Pflanzen des betreffenden Gebietes ent-

schieden werden. In pflanzengeographischer Hinsicht ist aber

dieser Mangel unserer Kenntniss, soweit er die Glacialflora

betrifft, ziemlich bedeutungslos, denn es därfte jedenfalls eine

Pflanzenwanderung zwischen dem Rande des nordischen In-

26 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

landseises und den äussersten Rändern der alpinen Gletscher

auf der Nordseite der Alpen dann ohne Schwierigkeit stattge-

funden haben können.

Es ist zu erwarten, dass durch die Bearbeitung der Pflan-

zenfossilien der verschiedenen Lokalitäten auch wichtige Auf-

schlisse iiber die Wanderstrassen der einzelnen Arten werden

gegeben werden. Schon jetzt will ich ein paar Beispiele in

dieser Hinsicht anfiihren. Während ich schon 1872 die Blät-

ter von Polygonum viviparum bei Schwerzenbach in der Schweiz

entdeckte, habe ich niemals Reste von dieser Pflanze in Schwe-

den gefunden. Um so auffallender war es desshalb, dass ich

dieselbe bei Kunda, Pingo, Wieratz und Rjeshiza im verflossenen

Sommer traf. Auf Spitzbergen kommt die Art ebenfalls subfossil

vor. Dryas octopetala, welche sonst sehr häufig vorkommt, ist

laut brieflicher Mittheilung von CLEMENT REID erst neuerdings

bei Edinburgh, aber sonst nirgends in Grossbrittanien fossil ge-

funden, was um so auffallender ist, da die Pflanze in den Ge-

birgen von Wales, Yorkshire und Schottland noch lebt.

Wir werden demzufolge gewiss nach der Untersuchung

mehrerer Localitäten mit fossilen Glacialpflanzen ganz uner-

wartete Aufschlisse iber die Wanderstrassen der einzelnen Ar-

ten erhalten.

Es ist meine Absicht in meiner grösseren Arbeit die gegenwär-

tige Verbreitung der Glacialpflanzen mit den fossilen Vorkomm-

nissen derselben auf Karten zusammenzustellen. Diesmal habe ich

mich damit begnigt, die jetzige Verbreitung von Salix polaris

auf der Karte anzugeben, wobei mich Professor AXEL BLYTT

und Forstmeister NORMAN mit Angaben fir Norwegen freund-

lichst unterstitzt haben.

Die Pflanze steigt laut BLYTT auch im nördlichsten Skandina-

vien nicht zur Meeresfläche nieder, erst auf der Insel Kolgujew

und bei Jugor Scharr finden wir dieselbe im Meeresniveau. Esist

unter solehen Umständen sehr auffallend, dass die Polarweide

dessenungeachtet bei Kunda, Wieratz, Pingo, Schroop, Projens-

dorf, Hoxne, Cromer etc. seiner Zeit gelebt hat. Ich habe diesen

Umstand besonders hervorheben wollen, weil einige Pflanzen-

geographen Deutschlands noch immer keine richtige Vorstel-

lung iber die Verschiebung der Pflanzenzonen während der

Eiszeit zu haben scheinen.

BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 17: AFD. III. n:o 5. 27

Nachtrag.

NS. 15. Wie ich später erfahren habe, berichtet schon

GREWINGK (Archiv f. d. Naturk. Liv-, Ehst- und Kurlands, Bd. 8,

Lief. 4. S. 447—448. Dorpat 1879) iiber einen blauen und

gelblichen Thon bei Krezlaw an der Diina (im Östen von

Diinaburg), »welcher unter einem Kalksande und iiber einem

weissen Sande lagert und mit Torflagen und Resten von Be-

tula alba und B. nana versehen istx. Diese Lokalität verdient

genauer untersucht zu werden.

NS. 18. Schroop. Mit den arktischen Pflanzenresten zu-

sammen kommt hier ziemlich häufig auch eine Pupa vor, was

ich auf keiner anderen Lokalität beobachtet habe. Dieselbe

gehört nach Professor G. LINDSTRÖMS gitiger Bestimmung

zu Pupa muscorum L. Daneben findet sich auch eine kleime

Vertigo.

Brandenburg. Im April dieses Jahres bekam ich, von

Professor Dr. A. NEHRING in Berlin, aus den Ziegeleien bei

Klinge, unweit Cottbus, eine Sammlung von Poolia; welche

das von NEHRING beschriebene Profil (V ergl. »Eine diluviale

Flora der Provinz Brandenburg». NRO Wochenschrift

BAS) N:or4 Si ol) illbektteren; Bei der Schlemmung

einiger kleinen na aus dem ”Thonlager N:o 4, welches

iber einer Torfschicht mit Resten von Picea excelsa, Salices,

Populus tremula, Betula verrucosa, Carpinus Betulus, Corylus

Avellana, Ilex etc. vorkommt, fand ich einige Zapfenschuppen

von Betula nana. Dies scheint mir in der That ein sicherer

Anhalt dafir zu sein, dass das Torflager, wie NEHRING meint,

interglacial oder sogar praeglacial sein muss. Das Vorkommen

bietet eine interessante Analogie zu den Verhältnissen an der

Norfolkkiiste Englands, wo ebenfalls eime Schicht mit arkti-

schen Pflanzenresten iäber dem Forest-Bed vorkommt und selbst

von der Grundmoräne bedeckt wird. NEHRING wird iber die-

sen und andere nachträgliche Fiimde ausfihrlich berichten.

Stockholm, den 21. April 1892.

28 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

Erklärung der Karte.

Diese Karte soll sowohl die ehemalige Verbreitung des Inlandseises

wie das fossile Vorkommen der Glacialpflanzen darstellen. Die Fundorte

fossiler Glacialpflanzen sind durch rothe Flecken und Ziffern bezeichnet.

Ueber die Bedeutung der einzelnen derselben siehe unten.

Die eiszeitliche Gletscherverbreitung Europas ist durch blaue Farbe

angegeben. Die Grenzen des grossen nordischen Inlandseises sind haupt-

sächlich nach HABENICHT (Petermann's Mittheilungen 1878, Taf. 6), J.

GEIKIE (Prehistoric Europe, Plate D) und PENCK (Mensch und Eiszeit,

Taf. IV) gezeichnet worden, jedoch fir Russland nach NIKITIN, laut wel-

chem auch die Grenzen des Uralo-Timan-Gletschers gezogen sind (Peter-

mann's Mittbeilungen 1886, S. 257).

Die rothen Ziffern haben folgende Bedeutung:

1. Etwa 30 Lokalitäten in Schonen. 2. Die Gegend von Wadstena,

in Ostgothland. 3. Fröjel, auf der Insel Gotland. 4. Mehrere Fundorte

in Jemtland. 5. Leine, in Norwegen. 6. Mehrere Lokalitäten auf Seeland.

7. Die Insel Möen. 8. Die Insel Bornholm. 9. Topholt, im nördlichen Jitland.

10. Kunda, in Ehstland. 11. Samhof und Kinzli, in Livland. 12. Pingo

und Wieratz, in Livland. 13. Zwei Fundorte bei Rjeshiza, Gouvernement

Vitebsk. 14. Kurische Nehrung. 15. Schroop, in Westpreussen. 16.

Krampkewitz, in Pommern. 17. Neetzka und Oertzenhof, in Mecklenburg.

18. Nantrow, in Mecklenburg. 19. Projensdorf, nördlich von Kiel.

20. Bovey Tracey, Devonshire. 21. Hoxne, in Suffolk. 22. Mehrere

Lokalitäten in der Nähe von Cromer. 23. Holmpton. 24. Bridlington.

25. Mehrere Lokalitäten in der Nähe von Edinburgh.

26 —31. Fundorte in der Schweiz. 26. Schwerzenbach. 27. Nieder-

wyl. 28. Schönenberg. >9. Bonstetten und Hedingen. 30. Wauwyl. 31.

Le Chaux de Fonds.

32. Schussenried, in Wiirtemberg. 33. Kolbermoor, in Bayern. 34.

Felek, in Ungarn.

Die jetzige Verbreitung von Saliz polaris in den Fjelden Skan:

dinaviens und Finlands ist durch rothe Linien bezeichnet. Die rothe

punktirte Linie deutet die Siädgrenze derselben Species in den Tief-

ebenen (Tundren) an. Es ist folglich diese Grenze, welche, bei der kli-

matologischen Vergleichung mit den quartären Lokalitäten in den Tief-

ebenen, in erster Hinsicht zu beriicksichtigen ist.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 17. AFD. III. N:0 5. &

Litteraturverzeichniss.

ANDERSSON, GUNNAR. Redogörelse för senare tiders undersökningar af torf-

mossar, kalktuffer och sötvattensleror, särdeles med hänsyn

till den skandinaviska vegetationens invandringshistoria. Bota-

niska Notiser 1888. sS. 4.

— — Studier öfver torfmossar i södra Skåne. Bihang till K. Vet.-

Akkad Handl BA 15 Afd: 3; N:o 3. 1889.

— — Torfmossarnes bidrag till kännedomen om Skandinaviens

forntida växtgeografi. Svenska Mosskulturföreningens tid-

skrift. 1890.

— — Växtpaleontologiska undersökningar af svenska torfmossar.

TröBikane tur Ko Vet-Akad. Handl: Bd. 18, Afd. 3, N:o.

1892.

ArREsCHOUG, F. Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia.

Lunds Universitets Årsskrift. 3. 1866.

— — Betraktelser i anledning af stud. Alfr. Nathorsts upptäckt

af fossila högnordiska växter i de skånska sötvattenslerorna.

Botaniska Notiser 1871. 5.3.

ASCHERSON, P. Alfred Nathorst's Erforschuug der fossilen Glacialflora in

Deutschland und der Schweiz. Verhandl. der Anthrop. Ge-

sellsch. in Berlin. 1884. S. 463.

BERENDT, G. Die Geologie des kurischen Haffes und seiner Umgebung.

Schriften d. phys. ökon. Gesellsch. in Königsberg. Bd. 9.

TSV ESF

Brytt, A. Forsög til en Theori om Indvandåringen af Norges Flora. Nyt

Magazin for Naturvidensk. Bd. 21. Kristiania 1876.

== — Essay on the immigration of the norwegian Flora. Kristiania

PSTÖR 8:0: /

— — Die Theorie der wechselnden kontinentalen und insularen

Klimate. Englers Bot. Jahrbicher. Bad. 2. 1881.

-— — Kalktuffen ved Leine. Naturen 1891. S. 233.

2 -— Om to kalktufdannelser i Gudbrandsdalen. Kristiania Vi-

denskabs-Selskabs Forhandl. 1892. N:o 4.

DEsorR, E. Le paysage morainique. Paris & Neuchåtel 1875. $8:0.

ENGLER, A. Versuch einer Entwickelungsgeschichte der Pflanzenwelt. I.

Leipzig 1879. $8:0.

FISCHER-BENZON, R. Vv. Die Moore der Provinz Schleswig-Holstein. Ab-

handl. d. naturwiss. Vereins in Hamburg. Bad. 11, Heft 3.

1891.

FLICHE, P. Sur les lignites quaternaires de Jarville, preés de Nancy.

Comptes rendus etc. T. 80, p. 1233. Paris 1875.

30 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

FrRaAaAs. O. Beiträge zur Culturgeschichte des Menschen während der Eis-

zeit. Archiv fir Anthropologie. Bd. 2. Heft. 1. 8. 29. 1867.

GEIKIE, JAMES. The great ice-age. Second edition. London 1877. $8:0.

— — Prehistoric Europe. London 1881. 8:0.

GRIESEBACH, A. Bericht iiber die Fortschritte in der Geographie der

Pflanzen. In Behm, Geographisches Jahrbuch. Bd. 6. 1876.

HEER. 0. On the fossil flora of Bovey Tracey. Philosophical Transac-

tions 1862, p. 1039. London.

— — Arnold Escher von der Linth. Lebensbild eines Naturforschers.

Zärieh 1873. ..8:0. 5. 261.

— — Die Urwelt der Schweiz. 2. Aufl. Zirich 1879. 8:0. S. 580.

FS — Uebersicht der nivalen Flora der Schweiz. Jahrbuch des

schweiz. Alpenclubs. Bad. 19. 1884.

= — Ueber die nivale Flora der Schweiz. Denkschr. d. schweiz.

Ges. fär die gesammten Naturwissenschaften. Bd. 29. 1884.

HOLMSTRÖM, L. Öfversigt af bildningar från och efter istiden vid Klå-

gerup i Malmöhus län. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh.

1873, N:o 1, S. 9:

LYELL, CHARLES. Antiquity of man. 4:th Edition. $8:o. London 1873, p. 261.

MAGNUS, P. In Sitzungsbericht des botan. Vereins der Provinz Brandenburg.

KONER rf

NATHORST, A. G. Om några arktiska växtlemningar i en sötvattenslera

vid Alnarp i Skåne. Lunds Universitets Årsskrift. 7. 1870

(tryckt 1871).

— — Om arktiska växtlemnningar i Skånes sötvattensbildningar.

Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1872. N:o 2. S. 123.

-— — Om den arktiska vegetationens utbredning öfver Europa norr

om Alperna under istiden. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh.

1873. NEO LO Smal.

— — On the distribution of arctic plants during the post-glacial

epoch. Journal of Botany. N. 8. Vol. 2. 1873, p. 225.!

— — Sur la distribution de la végétation arctique en Europe au

nord des Alpes pendant la période glaciaire. Archives des

sciences physiques etc. Genéve. T. 41. 1874: P. 52.

— Arktiska växtlemningar i östra Skåne. Geol. Fören. i Stock-

holm. Förh.: Bas20 Di fi 84.

ET — Nya fyndorter för arktiska växtlemningar i Skåne. Geol.

Fören. i Stockholm Förh. Bd. 3. 5. 293. 1877. (Auch S.

GJ Serslån, N:oL20):

— Om de glaciale Ferskvandsdannelsers Bidrag til Kundskaben

om Istidens Plantevext. Tidskrift for populere Fremstillinger

af Naturvidenskaberne. 5:te Rekke, 4. 95. 284. Kjöben-

havn 1877.

= — Bilder ur forntidens växtverld. Stockholm 1877. 8:0. Ur

vår tids forskning. 20.

! Von diesem Aufsatz hatte ich keine Correctur bekommen, und der-

selbe enthält in Folge von Missverständnissen des Editors mehrere Unrich-

tigkeiten, fiir welche ich nicht verantwortlich bin.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 17. AFD. III. N:0 3. ål

NATHORST, A. G. Berättelse om en med understöd af allmänna medel utförd

vetenskaplig resa till England. Öfversigt af K. Vet.-Akad.

Förh. Stockholm 1880. N:o 5. 5. 83.

— — Berättelse om en med understöd af allmänna medel utförd

vetenskaplig resa till Schweiz och Tyskland. Öfversigt af K.

Vet. Akad. Förh. Stockholm 1881. N:o 1. S. 61.

=— — Ueber neue Funde von fossilen Glacialpflanzen. Englers Bo-

tan. Jalirbiicher.. Bd. 1: 1881: S. 431:

— — Polarforskningens bidrag till forntidens växtgeografi. In A. BE.

Nordenskiöld, Studier och forskningar föranledda af mina resor

i höga norden. 5. 229. Stockholm 1883. $:o. In deutscher

Uebersetzung als »Beiträge der Polarforschung zur Pflanzen-

geographie der Vorzeit», in Nordenskiölds Studien und For-

schungen etc. 5. 219. Leipzig 1885.

— — Förberedande meddelande om floran i några norrländska

kalktuffer. -Geol. Fören. i Stockholm Förh. Ba. 7. S. 762.

1885.

— — Om lemningar af Dryuas octopetala L. i kalktuff vid Rangil-

torp nära Vadstena. Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Stock-

holm 1886. N:o 8. S: 229.

— — Föredrag i botanik vid K. Vetenskaps-Akademiens högtids-

dag den 31 mars 1887. Stockholm 1887. 12:0.

= — On the geological history of the prehistoric flora of Sweden.

Nature. Vol. 40, p. 453. London 1889.!

= — Bemerkungen iiber Professor Dr. O. Drudes Aufsatz: Betrach-

tungen iiber die vegetationslosen HEinöden im temperierten

Klima der nördlichen Hemisphäre zur BEiszeit. Englers Bo-

tan. Jahrbiicher. Ba. 13. Beiblatt N:o 29. S: 53. Leipzig

1891.

= — Den arktiska florans forna utbredning i länderna öster och

söder om Östersjön. Ymer. 11. 1891. $S. 116. Stockholm.

== — Fresh evidence concerning the distribution of arctic plants

during the glacial epoch. Nature. Vol. 45, p. 273. London

1892.

NEHRING, A. Ueber Tunudren und Steppen der Jetzt- und Vorzeit, mit

besonderer Beriäcksichtigung ihrer Fauna. Berlin 1890. 8:0.

NÖGGERATH, J. Der Torf. Sammlung gemeinverst. wiss. Vorträge, herausgeg.

von Virchow und v. Holtzendorf. Heft 230. Berlin 1875.

PENCK, A. Die Vergletscherung der deutschen Alpen. Leipzig 1882. 8:0.

= — Meusch und Eiszeit. Archiv fir Anthropologie. Ba. 14. 1884.

PENGELLY, W. The lignites and clays of Bovey Tracey, Devonshire. Phi-

losophical Transactions 1862, p. 1019. London.

PortoONIÉ, H. Die Entwickelung der Pflanzenwelt Norddeutschlands seit

der Eiszeit. Kosmés 1886. Ba. 1.

SS — Die Pflanzenwelt Norddeutschlands in den verschiedenen

Zeitepochen, besonders seit der Eiszeit. Sammlung gemeinverst.

! Dieser Aufsatz ist eine Uebersetzung des vorhergehenden Vortrages,

fir welche' ich nicht verantwortlich bin, obschon der Uebersetzer dieselbe

mit meinem Namen unterzeichnet hat.

32 A. G. NATHORST, VORKOMMEN FOSSILER GLACIALPFLANZEN.

wiss. Vorträge, herausgegeben von Virchow und v. Holtzendorf.

Neue Folge. Heft 11. Berlin 1886.

REID, CLEMENT. The glacial deposits of Cromer. Geol. Magazine. 1880

p- 55.

— -— Classification of the pliocene and pleistocene beds. Geol.

Magazine 1880, p. 548.

= — Geology of the country around Cromer. Memoirs of tbe

Geol. Survey (Sheet 68 E). London 1882.

= — The gcology of Holderness. Memoirs of the Geol. Survey.

London 1885.

= — Notes on the geological history of the recent flora of Britain.

Annals of Botany. Vol. 2. 1888, p. 177.

— The pliocene deposits of Britain. Memoirs of the Geolog. Sur-

vey. London 1820.

= — The origin of the flora of Greenland. Nature. Vol. 44, p. 299.

London 1891.

REID, CLEMENT and RIDLEY. H. N. Fossil arctic plants from the lacustrine

deposits of Hoxne in Suffolk. Geol. Magaz. 1888, p. 441.

SCHRÖTER, C. Die Flora der Eiszeit. Neujahrsblatt, herausgeg. v. der

naturf. Gesellschaft auf das Jahr 1883. N:o 85. Ziirich 1882.

SERNANDER, R. Några bidrag till den norrländska kalktuffloran. Bota-

niska Notiser 1890. S. 134.

— — Die Einwanderung der Fichte in Skandinavien. 5. 60. Englers

Bot. Jahrbiicher. Bad. 15. 1892.

StaAuB, M. Die Flora Ungarns in der Eiszeit. Földtani Közlöny. Bd.21.

1891.

STEENSTRUP, JAPETUS. In Oversigt over det Kongel. Danske Videnskabernes

Selskabs Forhandlinger 1872. S. 48.

— — Sur les Kjökkenmöddings de VPåge de la pierre. Extr. du

Bull. du Congrés intern. d'Archéologie préhistorique å Copen-

hague en 1869. Copenhkhague 1872.

-- — Nogle i Aaret 1879 til Universitetsmuseet indkomne Bidrag

til Landets forhistoriske Fauna. Oversigt af K. Danske Vi-

densk. Selsk. Forh. 1880. |

— — Kjökken-Möddinger. Kopenhagen 1886. Wiedergegeben nach |

der Darstellung desselben Autors in Ersch und Grubes All-

gemeine Encyclopaedie der MWissenschaften und Kinste.

Teil 36. Leipzig 1884. S. 336—344.

= — Törvemosernes Bidrag til Kundskab om Danmarks forhisto-

riske Natur og Kultur. Andet Oplag, med Tillaegsnoter.

Kjöbenhavn 1888. 12:0.

Sveriges Geologiska Undersökning. Ser. Aa. N:o 68, Linderöd; 85, Kri-

stianstad: 86, Övedskloster; 87, Trolleholm; 92, Lund; 102,

Motala.